fig NEAR f A OL RETURN TO 5 LIBRARY OF MARINE BIOLOGICAL LABORATORY WOODS HOLE, MASS. LOANED BY AMERICAN MUSEUM OF NATURAL HISTORY ARN JA RN BIHANG EL KONGL. SVENSKA VETENSKAPS-AKADEMIENS HANDLINGAR. TJUGUANDRA BANDET. AFDELNING III. BOTANIK, OMFATTANDE BÅDE LEFVANDE OCH FOSSILA FORMER. Prrsnnd STOCKHOLM 1897. P. A. NORSTEDT & SÖNER. ör 10. il INNEHÅLL AF TJUGUANDRA BANDET. Afdelning III. (Botanik, omfattande både lefvande och fossila former). ÅNDERSSON, G. Uber das fossile Vorkommen der Brasenia pur- purea Mich. in Russland und Dänemark. Mit ? Tafeln........... Marime, G. 0. Die Xyridaceen der ersten Regnell'schen Expedition. KYRA OM ROTE ITIESAA 2R BERNS SR EI SA TE Fn BS Nea de Ena are en SER a ERIKSON, J. Studier öfver sandfloran i östra Skåne. Med 2 taftlor CLEvzE, P. T. Diatoms from Baffins Bay and Davis strait collected by M. E. Nilsson and examined by P. T. Cleve. With 2 plates CLEVE, P. T. Redogörelse för de svenska hydrografiska under- sökningarne Febr. 18596. V. Planktonundersökningar. Vegeta- Keb sstap la nktons tMedj.b, tala ososssos soi g-res seb sate ass WESTERGREN, T. Bidrag till kännedomen om Gotlands svampfora. aulan 1 TO mors SAERDNA SINE EA RNTE RA INN SARS TSE STENSTRÖM, K. O. E. Bidrag till Skånes Hieracium-flora MarmE, G. 0. Die Burmannien der ersten Regnell'schen Expedi- tion. Ein Beitrag zur Kenntnis der amerikanischen Arten dieser Gattung. Mit 1 Tafel BorGE, 0. Australische Sässwasserchlorophyceen. Mit 4 Tafeln... FREDRIKSON, Å. T. Die Oxalideen der ersten Regnell'schen Ex- pedition. Mit 2 Tafeln NSTENZEL, G. Palmoxylon iriarteum n. sp. Ein fossiles Palmenholz aus Antigua. Mit 2 Tafeln , ELIASSON, Å. G. Fungi Upsalienses. Med 1 tafla Sid 1—24. 1—27. 1—77. 1—22 1—33. 1—29. 1—42. 1—532. 1—32. 1—12. 1—18. 1 —20 BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd TIL. N:o t. UBER DAS FOSSILE VORKOMMEN BRASENIA PURPUREA MICE. IN RUSSLAND UND DÄNEMARK GUNNAR ANDERSSON MIT 2 TAFELN DER KÖNIGL. ACADEMIE DER WISSENSCHAFTEN MITGETEILT DEN 12 FEBRUAR 1896 GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST STOCKHOLM 1896 KUNGL. BOKTRYCKERIET. FP. A. NORSTEDT & SÖNER 4 Li i 4 HOV Ä 03 I4U9UT AN NAMN IM A v i H ANNES RTSON 44 fd FA SARA FE SUNE EN MI . hd ju se IV JAHA | IVA FAKKUD: CA ite å OM oh Or r IVA ”q Ti DN 2 LA SE es EG LA ra AR I. Jahre 1856 publicierte RoB. CASPARY seine Untersuchung äber die bis zu dieser Zeit bekannt gewordenen fossilen Nym- phaeaceen.+ Er beschrieb in dieser Arbeit eine neue Gattung Holopleura, die sich auf einigen Samen griändete, welche er aus den Ligniten von Dorheim und von Wölfersheim in der Wetterau erhalten hatte. Zu derselben Gattung und auch zu derselben Art H. Victoria CasP. wurden später von ihm? einige von HEER in den Schieferkohlen von Dirnten aufge- fundene Samen gerechnet, sowie auch, laut der Etikettering von HEER aus dem Jahre 1860,? einige solche aus der Braun- kohle von Biarritz. Während einer langen Reihe von Jahren wurden diese Fossilien wenig oder gar nicht beachtet, bis NEHRING durch seine energischen und wiederholten Unter- suchungen des interessanten Torflagers von Klinge wiederum das Interesse auf die ältere Diluvialflora Norddeutschlands lenkte. Als Mitarbeiter bei seinen Forschungen hatte er das Gliäck den Botaniker C. WEBER zu haben. Dieser, der selbst fossilienföhrende Ablagerungen von derselben Alterstufe wie Klinge in Nordwestdeutschland aufgefunden hatte, identi- fizerte bei Klinge sowie bei Grossen-Bornholt in Schleswig- Holstein die Samen einer Pflanze, die er Cratopleura hol- satica nannte und zu den Nymphaeaceen stellte. Bei weitern Forschungen fand er, dass seine Pflanze der von CASPARY beschriebenen Holopleura sehr nahe gestanden haben misse. Indem er dieser Frage näher trat, stellte er? fest, dass alle eben genannte Pflanzenreste in sehr naher Beziehung zu be Les Nymphéacées fossiles. Ann. d. Sc. nat. Ser. 4, Tome VI (1856), S. å ? Vergleiche O. HEER. Urwelt der Schweiz II Auf. (1879), 5. 526. Fussnote. > Cfr. C. WEBER. Ueber Cratopleura holsatica ..... und ihre Be- ziehungen zu Holopleura Victoria CasrP. etc. Neues Jahrb. f. Min. etc. 1892, BAL ISu20: SCANS. O: 4 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA. einander ständen. Das unvollständige Material, das ihm bei der Untersuchung zur Verfigung gestanden hatte, nötigte ihn, die zwei Genera aufrecht zu halten und auch von jedem. zwei Arten zu beschreiben. Wie wir später sehen werden, gehören diese alle zu einer einzigen Art, nämlich zu der jetzt lebenden Cabombee, Brasenia purpurea MicH. UASPARY hatte die fossilen Samen nur mit den Nymphaeaceen im en- gern Sinne also mit den Gattungen Victoria, Euryale, Nym- phea und Nuphar verglichen. Von diesen zeigten die fossilen Samen die beste Ubereinstimnung mit Victoria regia, die Un- terschiede aber waren jedoch so gross, dass eine besondere Gattung aufgestellt werden musste. HFEin ganz neues Licht äber diese Fossilien wurde durch die Entdeckung WiITTMACKS und HENNINGS” dass sie mit Brasenia grosse Ähnlichkeit zeig- ten, verbreitet. Die Frage, ob diese nun in allen Weltteilen ausser Europa verbreitete Pflanze sich in altdiluvialen Abla- gerungen Nordeuropas vorfand oder nicht war natärlich von grösstem Interesse. WEBER, dem WITTMACK seine Beobachtung mitgeteilt hatte, stellte auch eine eingehende Vergleichung an, aber leider hatte er — wie wir später sehen werden — nur unreifes Vergleichsmaterial zu seiner Verfögung. Auf diesem konnte er natärlich eine Identifizierung nicht gränden, wenn er auch hervorhob, dass »eine hinreichende Ubereinstimmung zwischen den Samen von Brasemnia und Cratopleura [bestehe], um sie als nahestehende Verwandte zu erkennen». A. WEBER- BAUER,! der in dem Museum des Königl. botan. Gartens zu Berlin reicheres, aus Angola stammendes Vergleichsmate- rial erhalten hatte, konnte einen Schritt weiter gehen. Er fasst das Ergebnis seiner Untersuchung mit folgenden Worten zusammen: »Da also die fossile Samenschale sich von den recenten nur durch grössere Höhe und geringere Dicke der Zellen, eine stärkere Wandverdickung, die indessen denselben, sonst bei keiner Nymphaeacee vorkommenden Typus darstellt, und das Fehlen von Ausstölpungen auf der Oberfläche unter- scheidet, so glaube ich berechtigt zu sein, die erwähnten Samen zur Gattung Brasema zu ziehen. — SEE Ck erlaube mir den Vorschlag, die besprochenen Fossilien mit dem Namen Brasenia Victoria zu belegen.> ! Ueber die fossilen Nymphaeaceen-Gattungen Holopleura CASPARY und Cra- topleura WEBER und ihre Beziehungen zu der recenten Gattung Brasenia. Ber. d. deut. bot. Gesell. Jhrg. 11 (1893), S: 366—374. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 1. ) Seit 1892, wo ich Klinge besuchte, habe ich mich hin und wieder mit diesen Samen beschäftigt. MNeitdem das hiesige paläophytologische Museum durch die Bemäöhungen des Di- rektors Herrn Prof. A. G. NATHORST ein brauchbares Ver- gleichsmaterial von Brasema aus Amerika, Australien und Japan bekommen hatte, äberzeugte ich mich mehr und mehr davon, dass nur sehr unbedeutende Rassenunterschiede zwi- schen den Samen der lebenden und der fossilen Pflanze beste- hen. Eine Bestätigung dieser Annahme ergab sich, als ich diese Samen in einem von Prof. S. NIKITIN in St. Petersburg zur Untersuchung ibersandten torfhaltigen Thone aus Russ- land aufgefunden hatte, und noch schöner wurde die Annahme durch die Samen bestätigt, die ich in den Sammlungen des Kopenhagener Museums fand und welche aus der nächsten Nähe dieser Stadt stammten. Bevor ich an eine nähere Erörterung des Baues der ver- schiedenen Samen gehe, wird es zweckmässig sein, eine kurze Beschreibung der Brasenia-fäöhrenden Ablagerungen in Russ- land und in Dänemark zu geben. I. Eine Brasenia-fuöhrende Ablagerung in dem Gouvernement Smolensk in Russland. oo on December 1894 erhielt Herr Prof. NATHoORST von Herrn Prof. S. NIKITIN, Chefgeologen der geologischen Untersuchung Russlands, eine Probe, die aus emem pflanzenföhrenden Lager aus dem Quellgebiete des Dnjeprs im Gouvernement Smo- lensk stammte, mit der Bitte, die Pflanzenreste darin genauer untersuchen zu lassen. Herr Prof. NATHORST ibergab mir die Probe mit dem Auftrage, sie zu schlämmen und nach der von mir im Reichsmuseum zu Stockholm ausgearbeiteten Methode! zu untersuchen. Bei der Untersuchung stellte sich heraus, dass die Probe dadurch äusserst interessant war, dass sie einen HEinblick in eine bis dahin aus dem östlichen Europa unbekannte Flora gewährte. Nach der freundlichen Mitteilung des Herrn Chefgeologen S. NIKITIN hat er die Probe aus einem Bohrloche bekommen, ' Om metoden för växtpaleontologiska undersökningar af torfmossar. Geol. Fören. i Stockholm Förh. Bd 14 (1892), 8. 165—175. Om slamning af torf. Ibdm.: 506—508. Om metoden för botanisk undersökning af olika torfslag. Svenska Moss- kulturfören. Tidskrift 1893. 6 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA-. das er an den Quellen des Dnjeprs in einem jetzt vollkommen ausgetrockneten, in Morast verwandelten kleinen Seebecken hatte herstellen lassen. Die aufeinander folgenden Schichten, die dabei getroffen wurden, sind: I. Recenter Torf 1,5 m. II. Grauer.Sand 2,5 m. III. Sandiger, grauer Thon 2 m. IV. Torfhaltiger Thon mit Pflanzenresten 1.5 m. V. Grauer grober Sand, Grand, krystallinische und kieselige Gerölle 3.7 m. VI. Granuer, unten brauner Geschiebelehm 9,1 m. Aus der vierten Schicht rährt die zu untersuchende Probe. Sie besteht aus einem Thone mit zahlreichen Lagen von Amblystegium (Hypnum) exannulatum. Die in dem Thone eingeschlossene fossile Flora macht es möglich, iber die Ver- hältnisse, unter denen er entstand, auszusagen: er ist der Absatz eines verhältnismässig flachen, höchstens 2—3 m. tiefen (fliessenden?) Gewässers, das eine Menge Schlamm mit sich föhrte. Da das Aussehen des genannten Mooses beweist, dass es sicher nicht untergetaucht lebte, so ist es wahrscheinlich, dass es am damaligen Ufer wuchs, vom Wasser fortgeföhrt und in den Thon eingebettet wurde. Von diesem Thone wurden ungefähr 300 cm?. auf die in meinen angefäöhrten Arbeiten beschriebene Weise geschlämmt. Es fanden sich darin nachfolgende Pflanzenreste: 1. Carpinus Betulus L., die Hainbuche, eine etwas be- schädigte Nuss. Das Vorkommen dieser Art an diesem Punkte bietet ein nicht geringes Interesse. Gegenwärtig findet man sie nämlich erst ungefähr 500 km. weiter säd- westlich lebend, wo sie nach PaAszKEWIEZ ihre Nordostgrenze in den Kreisen Sluzk, Pinsk und Rjetschiza des Gouverne- ments Minsk erreicht.! Es scheimt nichts daräber bekannt zu sein, dass die Art in postglacialer Zeit in dieser Gegend weiter nordwestlich vorgekommen ist, wie es nach KöPPEN 1! FR. TH. KÖPPEN. Geogr. Verb. d. Holzgewächse des europäischen Russ- lands ete. Pars II (1889) S. 178. — In dieser Arbeit ist öber weitere Vor- kommnisse von Carpinus in Russland nachzulesen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. HI. N:01. 7 wohl in den sädlichen Gouvernements Charkow, Ssaratow und Orenburg der Fall gewesen ist. — Wollte man nun annehmen, das ähnliche Verhältnisse an der Nordgrenze von Carpinus Betulus bestanden, bevor die Pflanze durch den Menschen da ausgerottet wurde, so ist es för die spätere Erörterung der Altersfrage dieser Ablagerung von Wichtigkeit schon jetzt hervorzuheben, dass KöPPEN angiebt: die Nordgrenze »ent- spricht annähernd der April-Isotherme von 6” C., und der October-Isotherme von 8'.C> Kultivierte Pflanzen bleiben auch bei Dorpat nur strauchartig, »da sie alle Jahre durch den Frost stark leiden. Auwuch bei St. Petersburg friert die Hainbuche, nach REGEL, in härteren Wintern bis zur Schnee- decke zuriäck und tritt daher dort nur als niedriger Strauch auf.» 2. Betula odorata Becust. (B. pubescens EHRH.), Haar- birke, 1 ganze Frucht, einige Bruchstäcke von Frächten und von Holz. 3. Alnus glutinosa (L.) J. GERTN (?), eine etwas beschä- digte Frucht, ein paar Fruchtbruchstäcke. Doch ist die Be- stimmung wegen der Mangelhaftigkeit des Materiales nicht ganz sicher. 4. Viola sp.?, em zusammengedräckter Same därfte von dieser Gattung herriähren, wahrscheinlich von V. palustris L. oder einer ihr nahestehenden Art. 5. Carex sp, 35 unbeschädigte Fruchtbälge. Nie sind sehr charakteristiseh und gut bestimmbar, aber da ich nicht äber ein ausreichendes und vollständiges Vergleichsmaterial osteuropäischer Carex-Arten verfäge, so muss ich auf eine endgiltige Bestimmung verzichten. Es ist zwar nicht un- wahrscheinlich, dass Carex ampullacea Goop. vorliegt, doch ist der Balg etwas kleiner als bei dieser Art, wenigstens als bei den in Skandinavien auftretenden Formen. 6. Carex sp., Nässe einer andern, sicher zu dieser Gattung gehörigen, aber unbestimmbaren Art. 17. Brasenia purpurea MioH. fossilis!, 20 Samen. Diese Samen sind es, an die sich unser Hauptinteresse knäpft. Der Beweis dafir, dass die fossil gefundenen Samen wirklich zu Brasemia purpurea gehören, soll weiterhin geliefert werden (S. 15—23). 3. Nymphea alba L.(?), eime Blattnarbe von einem Weur- zelstocke. Da die Narbe völlig mit denen von Nymphaea iäbereinstimmt, und da Brasenia keine Wurzelstöcke und S ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA. Blattnarben von derartigem Aussehen hat, so därfte die Be- stimmung nahezu sicher sein. Dass keine Samen angetroffen wurden, hat wohl seinen Grund in der geringen (Grösse der untersuchten Probe. 9. PBatrachium sp., 76 Frächtchen. Eine Bestimmung der Art nach den Frichtchen därfte bei dieser Gattung nicht möglich sein. 10. Myriophyllum spicatum L., 1 Teilfrucht. 11. Ceratophyllum demersum L., eime Fruchthälfte. 12. Najas marina LD. (N. major ALL.), 2 Samenhälften und Bruchstöcke von 4 andern Samen, darunter eines von einem offenbar so grossen Samen, wie man gegenwärtig nur in den säödlichen Teilen Mitteleuropas bei dieser Art trifft, nicht aber z. B. in Schweden. 13. Potamogeton sp., 2 Frächtehen, die von P. natans aber auch von einer andern Art herriähren können. 14. Amblystegium (Hypnum) exanmulatum (BR. Eur.) DE N-. reichlich (von Dr H. LINDBERG bestimmt). Vergleiche dar- uber das vorhin (Seite 6) Gesagte. Ausser den aufgezählten Arten fanden sich noch kleinere Holzplitter in grosser Menge nebst einem oder zwei unbe- stimmten Samen und einer Anzahl unbestimmbarer pflanz- licher Trämmer. Wie diese Liste darthut, ist das in Rede stehende Lager ungemein reich an Pflanzenresten, da eine so kleine Probe nicht weniger als 14 Arten geliefert hat und zwar von einigen, wie von Batraclhium und von Brasenia, eim recht zahlreiches Material. Hätte mir eine grössere Probe zur Verfigung ge- standen, oder hätte man eine eimgehende Untersuchung sowohl der behandelten, wie der darunter und der dariber liegenden Schicht ausfihren können, so wärden sicher viel mehr Arten zu Tage gekommen sein, und dadurech wärde ein Schluss auf das Alter weit zuverlässiger ausgefallen sein. Da jedoch unter den gefundenen Arten einige sind, die auf eine be- stimmte Zone innerhalb der pflanzenfährenden Ablagerungen des Quartärsystems weisen, und da die ganze Pflanzengesell- schaft äbereinstimmt mit der, die man an andern, aus Mittel- europa und England bekannt gewordenen Fundstätten inter- glacialen Alters beschrieben hat, so därfte es von Interesse sein, einen Vergleich mit der Flora der erwähnten Örtlich- keiten kurz durchzufähren. » BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:01. 9 Vorher aber wollen wir mit einigen Worten auf das ein- gehen, was uns in dieser Gegend die Lagerungsverhältnisse unsers Profiles zu lehren vermögen. Durch die Arbeiten der russischen Forscher ist es bekannt, dass die Spuren der zwei- ten Vergletscherung in dem ostbaltischen und dem Waldai- Gebiete gänzlich fehlen.! Die interglacialen mammuthfiähren- den Ablagerungen, welche KRISCHTAFOWITSCH? von 'Troizkoje in der Nähe von Moskau studirt hat, sind nämlich nach NIKITIN präglacialen Ursprungs. Mir ist es, nach den Be- schreibungen von KRISCHTAFOWITSCH sehr wahrscheinlich, dass wir es hier mit einem wirklich preglacialen Torfmoore zu thun haben. Eine durchgefiöhrte botanisch-palaeontolo- gische Untersuchung dieses Lagers wäre ganz sicher von grösstem Interesse. — Wenn wir demnach in der Gegend, aus "der wunsere fossile Brasenia stammt, iberhaupt nicht von intramoränischen Ablagerungen reden können, da keine obere (baltisehe) Moräne vorhanden ist, so hindert das doch nicht, auch in diesen Gegenden Ablagerungen ungefähr aus der Zett, als die FEisdecke zuröäckwich oder als der baltiscehe Eisstrom bestand, zu finden. Wie man aus dem Profile auf Seite 6 sieht, lagert die sedimentäre Schichtenreihe 11,2 m. mächtig auf eimer 9,1 m. mächtigen Grundmoräne. MNämtliche obern Schichten missen daher nach der Ablagerung dieser Grund- moräne gebildet sein. Die unmittelbar äber der Moräne ab- gelagerte Schicht von grauem Sande, Grande, und kieseligem Gerölle gehört aller Wahrscheinlichkeit nach der Abschmel- zungsperiode des Haupteises an. Unmittelbar daräber kommt der Brasemia-föhbrende torfhaltige Thon. Natärlich ist es an der Hand der bis jetzt vorliegenden Beobachtungen unmög- lich zu beweisen, dass sieh diese beiden Schichten unmittelbar nach einander ablagerten. Es kann eine lange Zeit zwischen ihrer Bildung verflossen sein. Es ist jedoch auch möglich, dass man in den untersten Teilen dieses Thones Pflanzen findet, die ein nördlicheres Klima andeuten. Wenn aus den Lagerungsverhältnissen — ob iäberhaupt in den äberlagern- den, 6 m. mächtigen Schichten Fossilien vorkommen, ist mir 1 S. NIKITIN. Sur la constitution des dépöts quarternaires en Russie et leurs relations aux trouvailles résultant de VP'activité de homme préhistorique. Congrés Intern. Archéolog. d. Moscou 1892. S. 21—26 in Sep. ? Anzeichen einer interglaciären Epoche in Central-Russland. — Bull. d. 1. soc. imp. d. natural. d. Moscou. 1890. SS. 528—547. 10 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA. völlig unbekannt — keine WSchlässe auf die Zeit, aus der Brasenia stammt, gezogen werden können, so ist es nötig zu versuchen, ob man nicht auf andern Wegen dariäber Auf- klärung zu erhalten vermag. Ich meine, dass dies möglich ist. Wir haben nur nötig, indem wir die gesammte Flora betrachten, uns vor Augen zu halten, dass neben den Arten die jetzt den in gemässigten Teilen Europas mehr oder weniger allgemein verbreitet sind, auch eine jetzt in Europa voll- ständig ausgestorbene Pflanze, nämlich unsere Brasenia pur- purea, hier auftritt, und ferner dass die ganze Vergesell- schaftung von Arten die grösste Ubereinstimmung mit den fossilen Floren von Grossen-Bornholt, von Klinge und von Fahrenkrug zeigt, welche aller Wahrscheinlichkeit nach we- nigstens in interglacialer Zeit gelebt haben, und gleich- falls Formen von Tieren und Pflanzen enthalten, die jetzt aus Mitteleuropa verschwunden sind. Noch ein anderer Um- stand ist zu beachten. Wie Seite 6 u. 7 hervorgehoben wurde, lebt nämlich die Hainbuche (Carpinus) in der Gegenwart gar nicht in den Gegenden, wo wir sie fossil angetroffen haben. Dasselbe gilt zum Teil auch von Najas marina. Beider Vor- kommen weist sehr entschieden darauf hin, dass wir es hier mit einer Zeit zu thun haben, in der die Vegetation Central- russlands eine ganz andere geographische Verteilung hatte als die jetzige. Es deutet auch ein wärmeres Klima an. Wenn wir alles zusammenfassen, so können wir sagen: die fossile Flora von den Quellen des Dnjeprs, welche hier beschrieben ist, hat in einer Zeit nach dem Abschmelzen des grossen skandinavischen Land- eises gelebt, als das Klima in diesen Gegenden etwas wärmer war als in der Gegenwart. Unserer jetzigen Kentniss nach war diese Zeit höchst wahrscheinlich die Interglacialzeit.! I. Brasenia-fäöhrende Ablagerungen bei Kopenhagen in Dänemark. Auf der 14:ten Versammelung der skandinavischen Natur- forscher in Kopenhagen im Juli 1892 hielt der nun ver- 1 Auf eine Diskussion der von vielen Forschern angenommenen zwei Interglacialzeiten einzugehen scheint mir in diesem Falle nicht angebracht zu sein. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. HI. N:0o1. 1I storbene Professor F. JoHNSTRUP einen Vortrag »Uber einige Phaenomene der FEiszeit und iber bernsteinföhrende Sand- ablagerungen in Dänemark».! In den Verhandlungen ist ein kurzes Referat daräber enthalten das ich, soweit es uns hier interessiert, wörtlich wiedergebe: »Ein anderes Vorkommen sind die haufenweise zusammengeschwämmten Bernsteinstäcke, die entweder eine abgerundete oder eine eckige Form besitzen. Sie sind mit Teilen von demselben geringen specifiscehen Gewichte, wie kleinen Stäcken von Kohle und einer Menge von grössern und kleinern PfAlanzenresten zusammengehäuft. Die Schichten, welche keine grössere Ausdehnung haben, bilden schwarze Bänke in einem weissen, steinfreien Diluvialsande. Thre grösste Mächtigkeit beträgt wenige Zoll. Vortragender, der erst neulich eine Untersuchung von zwei, hinsichtlich ihres Inhalts und ihrer Lagerungsverhältnisse äbereinstimmenden Bernsteinlagern in der Umgebung Kopenhagens (Ordrup und Vestre Kirkegaard) angefangen hatte, teilte ferner mit, dass die beiden Lager dadurch besonders intressant seien, dass darin mehrere Zapfen und eine Menge gut erhaltener Pflan- zensamen nebst einige Resten von Insekten aufgefunden sind. Diese Funde seien von verschiedenen Fachmännern untersucht und gaben Aufschluss öber die Beschaffenheit der Schichten, aus denen sie stammen missten». Da ich der Sitzung, in der JoHNnstrRUP diese vorläufige Mitteilung machte, nicht beiwohnen konnte, so verabredeten wir, dass ich später die Sammlungen sehen sollte. Die Ge- legenheit dazu bot sich jedoch nicht bei Lebzeiten JoHNSTRUPS. Erst im September 1895 kamen mir durch die Giäte des Herrn Professors Dr. N. V. UssinG die Sammlungen von den oben- genannten beiden Örtlichkeiten in dem Kopenhagener mine- ralogiscehen Museum zu Gesicht. Beim Durchsehen der Sam- lungen erkannte ich sofort, dass einige als Scheuchzeria palu- stris? bestimmte Samen vielmehr die Samen der WEBERschen Cratopleura, also die von Brasenia purpurea, waren. Es fanden sich auch einige Gebilde vegetabilischen Ursprungs, die nach der Aufschrift von Herrn 0. G. F. RostrRUP »schwerlich einer jetzt in Dänemark lebenden Pflanze» angehören. Es waren dies die viel diskutierten, von NEHRING Paradoxocarpus genannten ! Om nogle Istidsfenomener og ravferende Sandlags Indhold i Danmark. 12 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA. Pflanzenreste, welche, wie Potontré! gezeigt hat, sehon (1833) von ZENKER? aus dem Tertiär in eimer wenig abweichenden Form als Folliculites Kaltennordhemensis beschrieben sind, und deren Herkunft noch sehr unsicher ist. Sie sind jedoch bis jetzt wenigstens aus jängern als interglacialen Schichten gar nicht bekannt. Beide Pflanzen waren an den beiden obengenannten Lokalitäten gefunden. JOHNSTRUP wWurde durch den Tod an der Vollendung seiner Untersuchungen gehindert; auf Grundlage der ausföhrlichen von ihm gesammelten Beob- achtungen ist jedoch eine genauere Feststellung der Lagerungs- verhältnisse von dänischer Seite in Aussicht gestellt. Zur Orientirung mögen fär den hier vorliegenden Zweck die nachstehenden kurzen Angaben, die ich Herrn Professor UssInG verdanke, genägen. Ordrup ist ein etwa 8 km. nördlich von Kopenhagen ge- legenes Dorf. Nachdem man hier im Jahre 1889 bei einer Brunnenanlage bernsteinfährenden Sand angetroffen hatte, wurde von JOoHNSTRUP eine genauere Untersuchung in Angritff genommen, und bei fortgesetzten Ausgrabungen eine ansehn- liche Ausbeute an organischen Resten aus den bernstein- föhrenden Schichten gewonnen. Die Mächtigkeit der durch Ausgrabung entblössten Schichten war etwas scehwankend; an einer Stelle wurde z. B. gefunden: av lh däns Fusset 1(0;8m»)Humnyas PER » . . (2,2 > ) Moränenmergel (Be oms 1,8» ) Heller Sand SN SE avdelas (0,3 >) dunklert Sanda Bernstein und Holz ex As > . . (1,3 » y heller Sand: Ganzes Profil 17 dänische Fuss (5,4 m.) Um weitere Kentniss der Lagerungshältnisse zu erhalten liess dann Prof. JoHNSTRUP einige Jahre später eine grössere Bohrarbeit ausföhren. Als Hauptresultat wurde hierdurch festgestellt, dass die obenerwähnten Sande (e) in grösserer Tiefe mit Kies wechsellagern und in einer Tiefe von 49 Fuss (15,4 m.) unter der Oberfläche von grauem Moränenmergel 1 Vergleiche: äber die »Räthselfrucht» (Paradoxocarpus carinatus A. NEHRING) aus dem diluvialen Torflager von Klinge bei Kottbus. Sitz.-Ber. d. Ges. naturf. Freunde. Berlin 1892. S. 199—212. > Folliculites Kaltennordhemensis, eine neue fossile Fruchtart. LEON- HARD und BRONN. Neues Jahrbuch fir Mineral. Geogn. ete. 1833. S. 177— NOM TÄT SIV PAE BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:01. 13 unterlagert werden. Diese Moräne hat eine Dicke von 28 Fuss. (8,3 m.) und ruht (abgesehen von einer dännen Kiesschicht) unmittelbar auf Kreidekalk mit Feuersteinen. Die Sandmassen sind so mächtig (11,9 m.), dass es sehr unwahrscheinlich ist, dass wir hier postglaciale Sedimente vor uns haben. In der Umgebung des Öresundes, z. B. auf der ITnsel Hven u. s. w., findet man auch hin und wieder fossilien- freie intramoränische Sandablagerungen von ähnlicher und noch grösserer Mächtigkeit. Es hat demnach den Anschein, dass diese Sandmassen interglacialen Ursprungs sind. Wie dem auch sein mag, so ist es doch sicher, dass die Sandmassen einer (8,8 m.) mächtiger Moräne aufgelagert sind, und dass. sehr unbedeutender Kies diese Moräne unterlagert. Anderer- seits werden von einer nicht alzu starken Moräne (2,2 m.) äberlagert. Alles dies scheint mir dafär zu sprechen dass die Sandablagerungen wirklich in der Zeit abgesetzt. wurden, die zwischen der Ausbreitung des grossen skandinavischen Landeises und der Wiederbedeckung Seelands durch den baltischen Eisstrom liegt. Natir- lich können erst känftige Mitteilungen iber JoHNSTRUPS Beo- bachtungen oder auch neue Untersuchungen das endgiltige Urteil daräber liefern. Sind die Ablagerungen intramoränische, so ist es hinsicht- lieh der Fossilien nichts weniger als sicher dass sie auch interglacial simd.! Wie wir schon aus dem citierten Berichte iäber JOoHNSTRUPS Vortrag gesehen haben, kommen sie nur in kleinern Streifen und Bändern in dem Sande eingelagert vor. Schon hieraus können wir schliessen, dass es zusammen- gesehwemmte Fragmente sind, und nicht zum Beispiel ein von einer Moräne bedecktes Torfmoor. Weit mehr als die Lagerungsverhältnisse zeigen dies jedoch die Fossilien selber. Sie sind sämtlich so vollständig abgerundet und gerollt, dass alle scharfen Kanten, Vorspriänge und dergl. abgeschliffen sind, und die grössten wie die kleinsten Fragmente sind in der glei- chen Weise durch die Fluten bearbeitet. Auch kleine Bern- steinsplitter, Borken- und Holzbruchstiäcke sind zu runden, samenähnlichen Teilehen abgeschliffen. Wass nun die fossile Flora betrifft, so will ich hier nicht näher darauf eingehen, !' Zu erwähnen ist dass JoHNSTRUP (1. c.) ausdräcklich bemerkt, dass er die betreffenden organischen Reste nicht als interglacial betrachtet. 14 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA. da voraussichtlich ein dänischer Forscher in der nächsten Zeit eine monographische Darstellung dariöber veröffentlichen wird; nur so viel sei hier gesagt, dass nach Allem, was ich gesehen habe, nicht die geringste Spur von tertiären Typen vorkommt, welche sich nicht im »Diluvium> finden. Es kann wohl eine homogene Flora vorliegen, aber wahrscheinlicher ist es mir, das hier verschiedene Horizonte derselben pflan- 2zenfährenden Ablagerung durcheinander gemischt sind. Denkt man sich zum Beispiel das alte diluviale Torfmoor von Klinge erodiert und seine Trimmer wieder abgelagert, so wärde eine Flora wie die von Ordrup entstehen. Aber in den klinge- schen Schichten finden sich verschiedene Horizonte, die ver- schiedene Klimaverhältnisse andeuten. So können auch die bei Ordrup vorkommenden Menyanthes trifoliata, Myriophyllum, Pinus silvestris u. a. ursprönglich einem andern Horizonte als Najas marina, Brasenia etc. entstammen. Dies ist jedoch nur ein Observandum, auf das ich die Aufmerksamkeit spä- terer Forscher lenken möchte. Woher mögen nun diese Fossilien stammen? Es ist schwer zu sagen. Wenn man weiss, auf wie weite Strecken Pflanzenreste fortgefiährt werden können, so ist es durchaus nicht unmöglich, dass sie aus weiter Entfernung hergekom- men sind. Wenn man ferner bedenkt, dass wir gar nichts äber die Reliefverhältnisse des Sädbaltiecums in der Intergla- cialzeit wissen, so ist es nicht ausgeschlossen, dass die Sande mit ihren fossilienhaltigen Bänken in einer alten Deltabil- dung irgend eines aus Norddeutschland kommenden Flusses der irgendwo preglaciale Torfmoor erodirte, abgelagert sind. Das soll keine Behauptung sein, sondern nur ein Ausdruck daför, dass wir ausserordentlich wenig äber den Ursprung dieser Pflanzenreste wissen. Persönlich bin ich am meisten dazu geneigt, sie för interglacial zu halten. Die interessante Thatsache steht jedoch fest, dass wir so nördlich wie in nächster Umgebungen Kopenhagens bei ca. 55” 40' n. Br. eine fossile Quartär- (>Diluvial»-) Flora kennen, welche ganz sicher nicht postglacialen Ursprunges ist, d. h. nicht erst nach der zweiten FEiszeit entstanden ist. Vestre Kirkegaard (Wester-Kirchhof) die zweite Lokalität, liegt am Sädrande Kopenhagens und ist ca. 11 Kilometer von Ordrup entfernt. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:o1. 15 Die Lagerungsverhältnisse hier scheinen nach JOoHNSTRUP die von Ordrup sehr ähnlich zu sein, auch schreibt mir Prof. Ussine dass die bernstein- und samenfährenden Sande nicht postglacial sind, und Dr. G. DE GEErR, welcher im Jahre 1892 Gelegenheit hatte, die Lokalität zu sehen, hat mir ge- fälligst mitgeteilt dass die Samenfiährende Sande hier von einer Moräne bedeckt ist. — Uber die Fossilien ist nichts - anderes zu bemerken als iber die von Ordrup. Sie stim- men in der Erhaltung, dem Aussehen u. s. w., kurz in allen Einzelheiten mit diesen äberein, nur scheint die fossile Flora, in den Sammlungen wenigstens, bei Ordrup ein wenig "artenreicher als hier zu sein. Wie vorher hervorgehoben wurde, findet man auch hier Brasenia purpurea nebst Folliculites carinatus. III. Die Beziehungen von Brasenia purpurea MIcH. zu den fossilen Samen. Die Gattung Brasenmia wird, soviel man weiss, nur von einer einzigen Art, nämlich von Brasenia purpurea MIicH. (Syn. B. peltata Pursn) gebildet, die bekanntlich eine Wasser- pflanze ist, und deren allgemeinen Habitus die umstehende Figur 1«a darstellt. Aus jeder Bläte entsteht eine Anzahl langgestreckter Karpelle (Fig. 1 b und ec), deren jedes einen oder zwei Namen enthält (Fig. 1 d). Sehr wahrscheinlich werden bei der Fossilisierung sämtliche Teile der Pflanze mit Ausnahme der Samen und vielleicht der Pollenkörner zerstört. Da bereits WEBERBAUER (a. a. O. Seite 367) den allgemeinen Bau der Samen ausfiährlich und genau beschrie- ben hat, so wird es hier geniägen, die von ihm dargestellte Abbildung vorzufihren (Fig. 2). -—- Seine Untersuchung ergab, dass die aufgestellten Gattungen Holopleura und Cratopleura nicht länger aufrecht zu erhalten seien. da der wichtigste Charakter, durch den sie sich unterscheiden sollten, nämlich das Fehlen oder Vorhandensein eines Lumenkanales im Epi- thel (der eigentlich die Samenwand bildenden Zellenlage) in der That nicht besteht. In gleicher Weise betrachtete er die Variationen, die man gelegentlich, besonders an Tangential- schnitten derselben Zellenlage wahrnehmen kann, nicht als 16 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA. so gewichtig, dass sie zur Unterscheidung verschiedener Ar- ten berechtigten; er vereinigte daher alle fossilen Samen zu einer einzigen Art, die er aus Gränden, die von ihm dar- gelegt werden, Brasenia Victoria (CASP) WEBERB. nannte. Da Fig. 1. Brasema purpurea (Nach AsA GRAY). meine eigenen Untersuchungen völlig mit denen WEBERBAUERS ubereinstimmen, aber da ich es fär gerechtfertigt halte, jetzt einen Nchritt weiter zu gehen und sämtliche bisher bekannte quartäre und tertiäre Brasenia->»Arten> mit der jetet lebenden BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:01. 17 Art 2u veremigen, so kommt es mir nicht so sehr auf den Grund an, der diesen Forscher zu dem erwähnten Schlusse veranlasste, als vielmehr darauf, zu untersuchen, wie gross die Variationen sind, die bei der jetzt lebenden Brasemoa purpurea in dem Baue der Samenschale vorkommen. Denn wenn sich herausstellen sollte, dass diese ebenso beträchtlich und ebenso geartet sind wie bei den fossilen, so liegt nicht der geringste Grund vor, sie von einander zu trennen. Fär einen derartigen Vergleich ist es jedoch von Wich- tigkeit zu wissen, ob unter dem Namen Brasenia purpurea Fig. 2. Brasenia purpurea Längsschnitt durch den Samen (schematisch); h dickwandige, äusserste Zellschicht: f dännwandiges, zusammangepresstes Gewebe, gleichfalls aus dem äusseren Integument entstanden; 2 inneres Inte- gument; ch Chalaza; m Rand der Mikropyle; n Rand der Hilums; p Peri- sperm; a axiler Hohlraum im Perisperm; e Endosperm; & Embryo. (Nach ÅA. WEBERBAUER). nur ene Art begriffen wird. NSoweit ich in der hierhergehö- rigen Litteratur finden konnte, liegt kein Zweifel vor, dass dem wirklich so ist; auch weist das konservierte Material, das zu meiner Verfögung steht, keine solche Verschieden- heiten auf, dass man sich könnte veranlasst sehen, zwei oder mehr Arten zu unterscheiden. 18 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA. Um nun Anhaltspunkte för die Beurteilung der Varia- tionsgrösse zu finden, habe ich auf der untenstehenden Ta- belle die Masse erstens von der Grösse der Samen selbst Tange | Breite | DICK |” Noch der Tebende samens Samen | Samen | Epithels RN 2 mm. mm. mm. Afrika: = Angola (Gesammelt von WELWITSCH)| 2,8—3,5 | 2,2—3,0 -— A:: WDbEES Amerika: Washington (Gesammelt von TH. IE OT MÅNG or ESBO) AE ENSE Ci 3 sd | CS MR OTO G. A. Washington (Gesammelt von Tu. | FOLM, 800. UU TTeIH)LEE — == 0 0 G:A Missouri, St. Louis (1 Same erhal- | tens von der Horm) 2: fog 3,3 2,4 — G. A. Texas (Aus: Flora Texana exsic- | | Cats den NES 0 2,0—2,2 | 0,23 GRAD | Asien: Japan, Tokio (Erhalten von A. INEHRING) => oc oMadl SERA Ge ed TON SN AS 0,25 G. A. Australien: "Ohne Lokalangabe(Aus den Samm- lungen des britischen Museums: | | erhalten von A. C. SEWARD) :|2,9—9,7 | 2,2 —2,8 0,30 G:A Moreton-Bay (Gesammelt von FERD. VMURHLER), 20 ös frå cr ven i Rs IEA | 2,8—2,9 0,25 G. A Fossile Samen. | Europa: | | IDA eva In I ÖÄRUP RA LS cc sale SRS ONE (0,25—0,30 G. A. Wester-Kirchhof. . |2,1—23,0 | 2,0—2,2 | 0,25 G. A. Deutschland, Wetterau (tertiär) | 2,17—2,9 | 1,7—41,9 0,18 REG Klinge — = «om -|2:8-5,51 2,1-—2;'70,26=—0 5310) KENLC NE Grossen-Bornholt. | 2,5—4,0 | 2,0—3,0 |0,27—0,33 GIWNE Russland, Dnjeprquellen . . .|3,3—3,8 | 2,1—3,0 0,20 GE CAS Schweiz, Därnten [250 =""""10,23=0"24|ONENNSAC SARWE Frankreich, Biarritz (tertiär) . — Jo oo— c. 0,25 OC ! Die Messung ausgefiährt von: A. Wbb. = Å. WEBERBAUER; G. Å. = GUN- NAR ÅNDERSSON: R. C. = RoB. CAsPARY; C. W. = CARL WEBER; O. H. = ÖSWw. HEER. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0o1. 19 (Länge und Dicke), zweitens von der Dicke der aus lang- gestreckten und stark verdichten Zellen bestehenden Schicht (des Epithels), die den wichtigsten Teil der Schale ausmacht, zusammengestellt. — Die Samen der lebenden Brasenia pur- purea variieren, ähnlich wie die unserer nordeuropäischen Nym- phaeaceen (Nymphaea, Nuphar), in der Grösse ganz, beträcht- lich, Zz. B. in derselben Probe (aus Japan) hinsichtlich der Länge von 2,7 bis zuweilen zu 3,7 mm. also um ungefähr 25 «4, oder hinsichtlich der Breite von 2,1 bis 2,8 mm. oder um 25 4. Länge und Breite variieren äbrigens kemeswegs in dem glei- chen Verhältnisse, indem die Gestalt der Samen bald mehr eylindrisch, bald mehr eiförmig wird. Vergl. Taf.T, Fig. 1u. 2. Fast genau dieselbe Beschreibung passt auf die fossilen Samen (Taf. I, Fig. 3—8); die Variationen sind fast ebenso gross oder 2,5 bis 4 mm. und 1,7 bis 3,0 mm. Insonderheit wird die Ubereinstimmung deutlich, wenn man die sekundären Veränderungen beriäcksichtigt, die die Samen nicht allein durch die fossile Erhaltung sondern vornehmlich auch durch das starke Ausstrocknen erlitten haben mögen, dem alle mit Aus- nahme derer von Grossen-Bornholt,! von Klinge und von den Dnjeprquellen nach dem NSammeln ausgesetzt gewesen sind. Wie bei den recenten Samen findet man bei einigen (Taf. I, Fig. 3) eine äussere Andeutung der Rhaphe, während sie bei andern (Taf. I, Fig. 4—38) vollständig fehlt. Auch die Ge- stalt des Deckels und die äbrige morphologische Beschaffenheit zeigt die grösste Ubereinstimmung zwischen den lebenden und den fossilen Samen. Dem von WEBER und von WEBERBAUER in dieser Hinsicht Mitgeteilten ist nichts hinzuzufägen, wes- halb von den neuen dänischen und russischen Funden nur einige Abbildungen mitgeteilt seien (Taf. I, Fig. 9—11), die geeignet sind die völlige Ubereinstimmung dieser mit den friher beschriebenen zu zeigen. Es sind nicht allein die äussern morphologischen Charak- tere, die die Grände fär die Treunung der fossilen Samen von Brasemia purpurea und ihre Gliederung in verschiedene Arten und Gattungen geliefert haben, sondern auch die ana- tomischen. Aber auch diese sind sehr wechselnd, nicht nur bei verschiedenen, sondern zuweilen auch bei demselben Samen. ! Nach einer Mitteilung von Dr C. WEBER sind auch die Samen yom Grossen-Bornholt alle in frischem Zustande untersucht worden. 20 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA. Da man die in radialer Richtung gestreckten, stark ver- dickten Zellen als för diese Samen charakteristisch betrachten kann, und da sie die einzigen sind, die im fossilen Zustande vollständig erhalten sind, so werden wir uns hier aussehliess- lich an sie zu halten haben. -— Wenn sich diese Zellen im jungen Zustande zu verdicken beginnen so erfolgt dies un- gleichmässig, so wie es von Taf. I, Fig. 12 und 13 dargestellt wird. Zweifellos hat WEBER Samen, die in diesem Stadium Wwaren, zu seiner Verfigung gehabt, wie aus seiner Abbildung (a. a. O. Seite 133) hervorgeht. Allerdings ist es möglich dass sich die Wände der Epithelzellen der: Samen in dem nördlichen Teile des Gebietes, wo die Pflanze in Amerika vorkommt, niemals wesentlich stärker verdicken, wenigstens habe ich zwischen dem verhältnismässig reichen nordamerikanischen Materiale, das ich untersucht habe, keine Zellen mit so voll- ständiger Verdickung gefunden, wie z. B. zwischen dem aus Japan stammenden. Bei diesem finden sich Zellen von zwei ganz verschiedenen Typen, die in Taf. I, Fig. 14 und 15 wieder- gegeben sind. Die erste stimmt in allen Teilen mit denen iäberein, die WEBERBAUER von Samen aus Angola abgebildet hat, die andere stimmt dagegen mehr mit den Formen iber- ein, die man bei den fossilen findet. Indessen sind diegse ver- schiedenen Zellenformen bei demselben Samen durch zahlreiche Ubergänge miteinander verbunden. Die von Ordrup bei Kopenhagen stammenden bieten in dieser Hinsicht ein besonders gutes Vergleichsmaterial. Taf.[, Fig. 16, 17, Taf. II, Fig. 18 rähren alle von einem und dem- selben Samen her, und es geht daraus auf das deutlichste hervor, dass die an den fossilen Zellen auftretenden verschie- denen Typen nur als ungleiche Entwickelungszustände, nicht als verschiedene Typen von systematischem Werte zu gelten haben. Auch die von den Dnjeprquellen stammenden Samen zeigen, wie aus Taf. II, Fig. 20 und 21 hervorgeht, entsprech- ende Abänderungen. Dagegen findet man an diesen Samen nicht selten die von WEBERBAUER an den Samen aus Angola (a. a. O. Taf. 18, Fig. 4) und von mir an denen aus Japan (Taf. I, Fig. 14) beobachteten eigentämlichen Ausbuchtungen der Epithelzellen. Der Tangentialschnitt Taf. IT, Fig. 22 giebt deren zwei wieder. Auf einen andern bemerkenswerten Umstand, der meines Wissens fräher nicht beobachtet ist, ist bei den Samen aus Dänemark aufmerksam zu machen. Be- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:01. 21 trachtet man die mittelsten Zellen in Taf. I, Fig. 16 nebst dem Tangentialschnitte Taf. IT, Fig. 19, so erkennt man deut- lich, dass die Zellen oberwärts offen zind und noch deutlicher ist dieser Umstand an den in Taf. II, Fig. 24 abgebildeten Zellen, die von einem sehr beschädigten Samen herstammen, dem einzigen den ich vom Wester-Kirchhofe wegen der Spär- lichkeit des Materiales anatomisch untersuchen konnte. Dass hier eine sekundäre Resorption der Zellwände vorliegt, därfte keinem Zweifel unterliegen. Ob diese ganz oder teilweise vor sich gegangen ist, als die Samen noch lebensfähig waren, oder "ob sie durch den Fossilisierungsprocess bedingt ist, vermag ich mit dem mir vorliegenden Materiale nicht zu entscheiden. Aus dem Gesagten geht hervor, dass sowohl die Samen der lebenden Brasenia purpurea wie die der fossilen, die unter den Namen Cratopleura und Holopleura etc. beschrie- ben sind, nicht nur in der Grösse und Gestalt sondern auch im innern Baue beträchtlichen Variationen unterliegen, aber dass diese innerhalt derselben Grenzen liegen, weshalb sie alle unter dem Namen Brasenia purpurea MICH. zu verelnigen sind. Synonyme: 1825 Carpolithes Ovuluwm BRONGNIART (?). [1855 > (Bhytidosporuwm) ovulum HooKER??] 1856 Holopleura Victoria CASPARY. 1891 Cratopleura holsatica WEBER. 1892 Holopleura intermedia WEBER. 1892 Cratopleura helvetica VWEBER. 1893 Brasemia Victoria WEBERBAUER. Vorkommen: Lebend: Afrika (Angola, Prov. Huilla), Amerika (gem. in den Vereinigten Staaten v. N. A., im säödl. Canada), Asien (zahlreich in Ost-Indien, Japan), Australien (Uberhaupt sel- ten: nahe den australischen Alpen [So in der Mitta-Mitta, dem: Hume-River, obersten Murray-River]; im subtropischen 22 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA. Australien [Richmond, Dawson- und Burnett-River]).!.— Fehlt vollständig in Europa. Fossil: In quartären Ablagerungen Dänemarks (Ordrup, Wester-Kirchhof bei Kopenhagen), Deutschlands (Grossen- Bornholt, Fahrenkrug, Lauenburg, Klinge), Russlands (an Dnjeprquellen) und der Schweiz (Därnten). In tertiären Ablagerungen Deutschlands (Dorheim und Wolfersheim in der Wetterau), Frankreichs (Biarritz, Lon- jumeau?) und Englands (Counter Hill bei Lewisham in Kent??) Die Samen von Brasemia purpurea, die von den genann- ten Orten und Ländern bekannt sind, zeigen gewiss eine sehr grosse Ubereinstimmung. Da man aber von der Pflanze im fossilen Zustande nur die Samen kennt, und da es deshalb nicht ausgeschlossen ist, dass sie in ihren äbrigen Teilen Ab- weichungen besessen hat, so därfte es angemessen sein, die hier besprochenen NSamen gemäss dem von HEER? u. a. an- gewandte Principe als Brasemia purpurea fossilis zu bezeich- nen. Nur von einer einzigen Fundstätte, nämlich von Klinge, scheinen mir die Samen so weit abzuweichen (vergl. die nach WEBERBAUER wiedergegebene Fig. 25, Taf. IT), um fär sie einen eigenen Namen zu rechtfertigen, der am passendsten Brasenia purpurea f. Nehringi WEBER sein durfte. Zu dieser Form schei- nen, nach WEBERBAUERS ÅA bbildung (Taf. II, Fig. 25) zu urteilen, auch die Samen aus dem Lignit von Biarritz zu gehören. — Nach CaAsSPARYS und besonders nach WEBERS Untersuchungen unterliegt es keinem Zweifel, dass die Pflanze, die uns hier beschäftigt hat, in Europa schon während der Tertiärzeit vor- gekommen ist. In Ubereinstimmung mit NEHRInG? halte ich es aber kaum fär zweifelhaft, dass bereits BRONGNIART? die Samen dieser Pflanze aus dem Tertiär Frankreichs gekannt und ganz richtig als zu einer Nymphaeacee zugehörig oder zu eimmer mit ihnen verwandten Pflanze gedeutet hat; inwie- fern dies auch mit Hooker? der Fall war, ist unmöglich ohne ! Die Verbreitung in Australien nach brieflicher Mitteilung des Herrn Baron F. v. MUELLER in Melbourne an Herrn Prof. A. G. NATHORST. ” Vgl. A. G. NArtHORST, Bidrag till Japans fossila flora. — Vega-expe- ditionens vetenskapliga iakttagelser. Bd IT (1883). S. 157—159. > Ueber Wirbelthier-Reste von Klinge. Neues Jahrb. f. Min. etc. 1895, Bd 1) SI 204 + In G. CuvIER, Recherches sur les Ossemens fossiles. TIIT Edit., Bd II, 2 Th., 8. 297, Taf. XI, Fig. 6 und Bd III, 8. 364. > Uber Carpolithes ovulum BRones. Quart. Journ. Geolog. Soc. Lond., Bd XI (1855), 5. 562—565, Taf. 16. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.. BAND 22. AFD. HI. N:0O 1. 23 Zugang zu semem Materiale zu entscheiden. Besonders scheint der in Fig. 7 Taf. 16 wiedergegebene Querschnitt sehr da- gegen zu sprechen dass hier ein Same von Brasemnia vorliegt. Nach den bisherigen Befunden erscheint somit Brasenia purpurea als eine Art von hohem Alter, und darauf weist auch die weite Verbreitung hin, die sie in verschiedenen Floren- reichen der Erde hat. Wahrscheinlich ist diese Art, wie so viele andere, die heutigen Tages in Amerika und in Ostasien eine bedeutende Rolle spielen, zu der cireumpolaren Tertiärflora zu rechnen, eine Annahme, fär die es jedoch der Zukunft vorbehalten bleibt, durch unmittelbare Funde den endgiltigen Beweis zu erbringen. 24 ANDERSSON, DAS FOSSILE VORKOMMEN DER BRASENIA PURPUREA. Fig. 1. 2. Erklärung der Abbildungen. 'Tafel I. Ungewöhnlich grosser Same von Brasenia purpurea aus Japan (Tokio) von der Seite gesehen. 2. Die Längsfurche ist die Spur der Raphe. Ungewöhnlich kleiner Same ebendaher. = 3—5. Brasemnia purpwrea fossilis aus Dänemark (Ordrup). 3. Fig. 3 6. 13. 18. 19. mit Andeutung der Raphe in der Längsfurche. . Brasemia purpurea fossilis aus Russland (Djneprquellen). 3. Von der Seite gesehen. Derselbe Same, von oben gesehen. + Same, ebendaher. Von der Seite gesehen. + Oberer Teil von Fig 4 mit dem Deckelchen, von der Seite gesehen. 19. Dasselbe, von oben gesehen. 19. Oberer Teil von Fig. 6, von oben gesehen. 19. Querschnitt der Samenschale eines ausgebildeten aber unreifen Sa- mens von Brasenia purpurea aus Amerika (Washington). 139. Abschnitt der Zellwand bei a in Fig. 12, Lage und Aussehen der Täpfel zeigend. 800, Querschnitt der Samenschale eines (reifen?) Samens von Brasenia purpurea aus Japan (Tokio). 129, Querschnitt der Samenschale eines reifen Samens von Brasenia purpurea aus Japan (Tokio). 129. Querschnitt der Samenschale eines Samens von Brasenia purpurea fossilis aus Dänemark (Ordrup). 159. Querschnitt aus demselben Samen wie in Fig. 16. 159, Tafel TI. Querschnitt aus demsalben Samen wie in Fig. 16 und 17. 139, Tangentialschnitt von demselben Samen. 120. 20 u. 21. Querschnitt der Schale eines Samens von Brasenia purpurea 22. 23. 24. 25. fossilis aus Russland (Djneprquellen). 159, Tangentialschnitt eines Samens gleicher Herkunft. 129. Querschnitt der Schale eines Samens aus Deutschland (Klinge) nach A. WEBERBAUER. Oa. 100, Querschnitt der Schale eines Samens aus Dänemark (Wester-Kirch- hof bei Kopenhagen). 129. Querschnitt der Schale eines Samens aus Frankreich (Biarritz) nach Å. WEBERBAUER. Ca. 100, Bihang till K Vet, Akad Handl Bd:22 AfdIlNe1. TE Cunnar Andersson und Th. Jansson del. Lith.W. Schlachter, Stockholm TBJRES Se jue js 1,2,14,15 rec. aus Japan (Tokio).192 13 rec.aus Amerika (Washington). 3,4,5,9,10,16,17 fossil aus Dänemark (Orärup). 6, 7,8,11 fossil aus Russland (Quellen des Dnieprs). Bihang till K.Ver. Akad Handl Bd 292. AfdlLNe1. ; ar I. | SO TT IE IE SOT Cunnar Andersson det ILith.W. Schlaechter, Stockholm 4 FÖRSE SVE Uv IV TE Br dsenTe pra "18, 19, 24 fossil aus Dänemark (Ordrup, Wester Kirchhofe:Fig. 24). 20, 21,22 fossil aus Russ- 6 land (Quellen des Dnieprs). 23 fossil aus Deutschlahd (Klinge) 25 fossil aus Frank- reich (Biarritz, tertiär). ; j BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd TIL N:o 2. DIE XYRIDACEEN DER ERSTEN REGNELLIL'SCHEN EXPEDITION. VON GUST. O. A:N MALME. MIT ZWEI TAFELN. DER KÖNIGL. ACADEMIE DER WISSENSCHAFTEN MITGETHEILT DEN 12 FEBRUAR 1896- GEPRUFT VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST. STOCKHOLM 1896 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P,. A. NORSTEDT & SÖNER 4 Y Ås ich im Juli 1892 meine Reise nach Brasilien antrat, war soeben die verdienstvolle Abhandlung von Dr ALB. NILS- SON: »Studien iber die Xyrideen»! erschienen, die zur Geniäge bezeugte, dass, was die söädamerikanischen Arten dieser Familie anbetrifft, noch viel zu thun sei. Um dem Verfasser genann- ter Abhandlung Material för neue Untersuchungen zu ver- schaffen, widmete ich während der Reise dieser kleinen Fa- milie eine besondere Aufmerksamkeit, und es gelang mir, eine nicht unbeträchtliche Sammlung hiehergehöriger Pflanzen, von denen ich auch oft Material in Spiritus aufbewahrte, zu machen. Da sich Dr NILSSON inzwischen anderen Zweigen der bota- nischen Wissenschaft zugewandt hatte, sah er sich nach mei- ner Rickkehr leider nicht im Stande, die Bearbeitung dieser Sammlung zu iäbernehmen. Damit dieselbe nicht auf eine entfernte Zukunft verschoben werde, habe ich sie zu versuchen gewagt und teile jetzt das Resultat derselben, und zwar den systematischen Teil, mit. Wenn mir die Zeit und die Kräfte es erlauben, werde ich später das in Spiritus aufbewahrte Material einer anatomischen Untersuchung unterziehen. Belegexemplare sämtlicher während der ersten Regnell- schen Expedition gesammelten Pflanzen werden im Regnell- schen Herbar der botanischen Abteilung des Reichsmuseums zu Stockholm aufbewahrt. . Fär das Vergleichungsmaterial, das die Herren Professoren TH. Fries, L. RADLKOFER, I. URBAN und V. WITTROCK mir zur Verfägung stellten, erlaube ich mir hiermit, denselben meinen tiefgeföähltesten Dank auszusprechen. 1 Kgl. Svenska Vetenskapsakademiens Handlingar. Bd 34. N:o 14. 4 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN. Wie aus den Erörterungen Dr NILSSONS hervorgeht, gehört die Mehrzahl der brasilianisehen Xyridaceen den Campos- und Barbacenien-Regionen an. Es kann deshalb nicht befremden, dass der Teil von Brasilien, den ich zuerst besuchte, der Staat Rio Grande do Sul,! der zu der Araucarien-Region zu zäh- len ist, an Xyridaceen recht arm war. Die einzige Art, die säödlich von der Serra Geral häufiger vorkommt, ist Xyris macrocephala, die nach NILSSON bis in das -Pampas-Gebiet vorgedrungen ist; nur auf einem Lokale und zwar in der Nähe von Cachoeira (Meereshöhe etwa 100 »m) fand ich noch eine andere, X. simulans. Nördlich von der Serra — in Campos da Cima da Serra, in der Nähe von Cruz Alta (etwa 450 m) — trat zu diesen Arten auch X. savannensis. Leider hatte ich nur einige Tage während einer nicht recht gänsti- gen Jahreszeit Gelegenheit mich daselbst aufzuhalten. Es war schon im Anfang vom April, und die Nächte waren so kalt, dass ich ein paar Mal morgens fräh das Gras mit Reif bedeckt fand, und die Maispflanzungen durch Frost beschädigt wurden. Meine Kenntnis von der Vegetation dieser Gegend ist deswegen zu gering, um zu der Behauptung zu berechtigen, dass nicht auch andere Xyridaceen, sogar häufig, hier vor- kommen können. Die genannten Arten fanden sich auch in Matto Grosso (X. macrocephala und X. savannensis sind zu den häufigsten in diesem Staate zu zählen). Hier gesellten sich jedoch zu diesen mehrere andere, unter denen X. lacerata besonders hervorgehoben zu werden verdient, da dieselbe, bis jetzt nur 1! Der Unterschied in foristischer Hinsicht zwischen dem genannten Staate und der brasilianischen Hochebene ist, wie man aus der Flora brasi- liensis Te kann und was ein Vergleich zwischen den vom Gymnasialober- lehrer Dr OC. LINDMAN und von mir in Rio Grande gemachten Sammlungen und den im hiesigen Regnellschen Herbar Arbavalten aus Minas Geraes und Säo Paulo nur bestätigen kann, ein sehr beträchtlicher. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 2, ») aus Goyaz bekannt, in Matto Grosso an mehreren Orten massenhaft auftrat. Wir haben es hier aller Wahrschein- lichkeit nach mit eimmer der vielen Pflanzen zu thun, die einen Beweis davon liefern können, wie verschieden die Vegetation der westlichen Teile der Campos-Region von derjenigen der östlichen, trotz aller physiognomischen Ähnlichkeit, dennoch ist, wenn man die die Formation konstituierenden Arten beräöcksichtigt. Die meisten Xyridaceen und zwar besonders diejenigen, die eime weitere geographische Verbreitung haben, z. B. X. macrocephala, sind Sumpfpflanzen. Eine nicht unbeträcht- liehe Anzahl wächst jedoch an Plätzen, die keineswegs als Sömpfe zu betrachten sind. Von X. trachyphylla z. B. wird gesagt, dass sie »in montosis campis» (MARTIUS) oder »in cacu- mine montis (Serra da Piedade) inter saxa et in fissuris ru- pium» (WARMING) vorkommt. Wenn ich mich nicht irre, handelt es sich hier um hoch gelegene Stellen, die während des grössten Teils des Jahres alle Nächte durch Nebel und Tau töchtig benässt werden. Aller Wahrscheinlichkeit nach verhalten sich sämtliche Arten, die zu derselben Gruppe ge- hören wie die genannte, auf dieselbe Weise. Andere wachsen an den offenen, griesigen, sanft abschässigen, mit Gräsern, Halbgräsern, Sisyrinchien und Compositen (z. B. Eremantlus und Vernonia) bewachsenen Abhängen der Higel, die während der Regenzeit vom Wasser durchsickert werden. Dies war auf der Serra da Chapada in Matto Grosso oft der Fall mit X. tortula. Sehr lehrreich betreffs des Vorkommens der Xyridaceen war ein Platz in der Nähe vom Dorfe Santa Anna da Cha- pada. Im' Osten von dem Wege zwischen diesem Dorfe und der Fazenda Buriti liegt ein offenes Thal mit sanft ansteigen- den Wänden. Mitten im Thale fliesst ein Bach, dessen sum- pfge Ufer mit hohen Gräsern, Halbgräsern, Eriocaulaceen und dergl. Pflanzen bewachsen sind; hier sammelte ich X. fallax, und nach meinen Tagebuchsnotizen kommt hier eben- falls X. macrocephala vor. Die Wände des Thales bestehen aus Sämpfen, die auf der einen HNelite, der siädlichen, sich viel höher strecken als auf der anderen, was in Matto Grosso wie in Rio Grande do Sul 6 GUST. 0. A'N MALME, XYRIDACEEN. keine seltene Erscheinung ist und wohl aus geotechtonischen Grinden, besonders durch die Lage der Schichten, erklärt werden muss. Diese oft bebeländigen Sämpfe sind während der Regenzeit zum grossen Teil so weich und tief, dass man sie, obgleich die Pflanzendecke eine recht zusammenhängende ist, nur mit Schwierigkeit passieren kann. Ich machte ein- mal den höchst unvorsichtigen Versuch, durch einen derselben hindurch zu reiten, und hätte dabei mein Maultier beinahe verloren. Wie an den Ufern des Baches besteht auch hier die Hauptmasse der Vegetation aus Halbgräsern (z. B. Ehynchospora), Eriocaulaceen und Gräsern, die jedoch hier keine so grosse Höhe erreichen. Zu denselben gesellten sich mehrere Utricularien, eime Drosera, ein Lycopodium, Burman- nia alba, eine Rapateacee, eine (oder zwei) Polygala, ein paar Orchidaceen und andere. In diesen Sämpfen wachsen massen- haft X. stenocephala und X. simulans, jene in grossen Rasen, diese in kleineren Rasen oder mehr oder weniger vereinzelt. Nach meinem Tagebuche findet sich hier auch eine Art der Gattung Abolboda, die ich als mit A. longifolia identiseh betrachtete. Leider habe ich keine Belegexemplare fär ge- nauere Untersuchung mitgebracht, weshalb die Bestimmung unsicher bleibt. Gegen den oberen Rand traten X. lacerata und X. tenella spärlich auf. Nach oben werden die Sämpfe von einer schmalen Zone beinahe nackten sandigen Bodens umgeben, und besonders da, wo der Sumpf in diese Zone iäbergeht. gedeiht X. tenella, die schon durch ihre Vegetationsweise von allen iäbrigen von mir beobachteten Xyridaceen abweicht. Es breitet sich diese Pflanze von einem Punkte allmählich und langsam kreisförmig aus, wodurch kleine, schöne Elfenringe entstehen, die dadurch noch schärfer hervortreten, dass die reichlich vorhandenen vege- tativen Seitensprosse, deren zahlreiche Blätter in zwei Zeilen stehen, mehr oder weniger nach aussen gebogen sind. Mit dieser Art zusammen findet sich X. hymenachne nebst verein- zelten Individuen oder winzigen Rasen von X. lacerata. Die Sämpfe werden oft unmittelbar von sandigen Cerra- dos begrenzt. Gerade auf dem Ubergange zwischen diesen Cerrados und der genannten sandigen Zone oder in der letz- teren wächst in lichten Rasen X. asperula. In anderen Fällen liegt zwischen dem Cerrado und dem Sumpf ein offener, ebener Platz, der mit Halbgräsern und BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 2. 7 dergleichen Pflanzen bewachsen ist, die eine sehr lichte Decke bilden und den Boden stellenweise ganz nackt lassen. Dieser besteht aus Lehm oder lehmhaltigem Sand. Während der Regenzeit sammelt sich hier Wasser; wenn aber der Regen einige Tage lang aufhört, trocknet der Boden sogleich aus. Charakterpflanze dieser Stellen ist X. lacerata. Am Uber- gange zum Cerrado tritt wieder X. asperula auf. In dem lichten, sandigen Cerrado an dem Wege, wo die Untervegetation nur noch aus Kräutern oder Stauden besteht, findet sich X. tortula, die unter allen mattogrossisehen Xyri- daceen die trockensten Plätze auswählt. Figen wir noch hinzu, dass in der Nähe auch X. savan- nensis — mit X. tenella und X. lacerata gesellig — vor- kommt, so dirfte die Behauptung gerechtfertigt sein, dass anderswo kaum ein in xyridologischer Hinsicht so interessan- ter Platz bekannt ist als der oben erwähnte, wo man in einer Stunde etwa ein BSechstel aller bekannten brasilianischen Xyridaceen finden kann. Was den Sprossbau der von mir gesammelten Arten an- betrifft, verdient besonders betont zu werden, wie es sich in dieser Hinsicht mit X. lacerata und X. tortula verhält. Der Hauptspross ist vegetativ-floral, an der Basis zwiebelartig. Die meisten der zur Blätezeit entwickelten Seitensprosse sind oral; nur hin und wieder findet man vegetative Seitensprosse. Die vegetative Vermehrung geschieht ohne Zweifel zum grössten Teil durch Knospen, die, ohne assimilierende Blätter entwickelt zu haben, durch die grossen Blattscheiden des Hauptsprosses geschätzt iäberwintern. Besonders för X. tor- tula ist eine derartige Uberwinterung sehr vorteilhaft, da dieselbe oft an Stellen vorkommt, die fast alljährlich durch den Camposbrand abgeschwendet werden, und wo folglich oberirdische Sprosse in den meisten Fällen wärden getötet werden. Ohne Nutzen ist gewiss diese Art der Uberwinterung keineswegs för X. lacerata. Wie oben erwähnt wurde, kommt dieselbe an Stellen vor, denen es zwar während der Regen- zeit nicht an Wasser fehlt, die aber sehr bald austrocknen. Den hier wachsenden Pflanzen muss deshalb viel daran lie- gen, die Grösse der transpirierenden Flächen för den Winter zu beschränken; mit zahlreichen assimilierenden Blättern Le) GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN. versehene äberwinternde Sprosse wären folglich nichts weni- ger als zweckmässig. Eine Folge dieser Art und Weise der Uberwinterung ist die, dass die Tochterindividuen fast denselben Platz ein- nehmen wie das Mutterindividuum. Und da noch jene aus- serdem im Verhältnis zu diesem allseitig stehen und sich bald von demselben ablösen, kommt es nie zur Entwicklung eines horizontalen Rhizomes. Es wachsen diese beiden Arten ent- weder fast einzeln oder in winzigen, aus wenigen Individuen bestehenden, dichten Rasen. Xyris asperula MART., 1 Rhizom. J. Als ein Schutzmittel gegen die Verdörrung muss wohl auch der Schleim betrachtet werden, der sowohl bei X. lace- rata (X. Nilssomnii, X. asperula u. a.) als auch besonders bei X. tortula massenhaft in den Zwiebeln vorhanden ist. An Stellen, die ebenfalls leicht austrocknen, wächst auch oft X. savannensis (8 glabrata). Ihr Vorkommen unter der- artigen Umständen wird dadurch ermöglicht, dass sie we- nigstens die Fähigkeit besitzt einjährig zu sem; vielleicht ist dies sogar das fär die Art normale, wogegen sie nur unter besonders gänstigen Bedingungen mehrjährig werden kann. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 2. 9 Bei X. asperula sind zur Blätezeit wohl entwickelte vegetative NSeitensprosse vorhanden. Obgleich diese Art an verhältnismässig trockenen Stellen vorkommt, verhält sie sich somit ganz anders als X. lacerata. Die Tochterindividuen entwickeln sich zwar in der unmittelbaren Nähe des Mutter- individuums; da sie aber nicht allseitig stehen, sondern ge- wöhnlich nur an der einen WNeite vorhanden sind und in dauernder Verbindung mit demselben oder mit den fortleben- den unterirdischen Teilen desselben bleiben, entsteht ein dickes, kurzes, horizontales Rhizom, wie es nebenstehende Abbildung zeigt. Es wächst diese Art in grösseren oder kleineren, lichten Gruppen. Bei der sumpfbewohnenden X. stenocephala entwickeln sich zahlreiche iäberwinternde vegetative Seitensprosse. Die Toch- terindividuen bleiben mit dem Mutterindividuum in mehr- jähriger Verbindung. Das Rhizom ist vertikal oder mehr oder weniger aufsteigend. Diese Art bildet somit recht grosse, dichte Rasen. - Die Bestäubung geschieht bei den Xyridaceen, wie man schon aus der Farbe der Bläten und der Skulptur der Pollen- körner schliessen kann, durch Insekten. Nach meinen Beob- achtungen werden die Bliten oft von Dipteren besucht. Autogamie därfte jedoch auch nicht selten vorkommen. Pollen- körner bleiben an den perlsechnurförmigen Haaren der Sta- minodien haften und werden somit, wenn die Blite sich schliesst, auf die Narben gefiährt. Die Bläöten sind ephemer. Bei X. macrocephala öffnen sie sich (nach Beobachtungen in Rio Grande do Sul) um acht Uhr Vm. und schliessen sich etwa um Eins Nm.; und unge- fähr dasselbe gilt, soweit ich habe finden können, auch bei den anderen Arten der Gattung. Gewöhnlich stehen nur eine oder zwei Bläten der Ähre zur selben Zeit offen. Was X. lacerata und XX. tortula betrifft, glaubte ich in Santa Anna da Chapada gefunden zu haben, dass alle zwei Tage neue Bläten zum Vorschein kamen. Ob dies aber Regel oder Zu- fall war, kann ich jedoch nach den wenigen Beobachtungen nicht entscheiden. | | Die Dauer des Blihens ist je nach dem Sprossbau der einzelnen Arten sehr verschieden. Wenn keine (oder nur 10 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN. ausnahmsweise einige wenige) florale Seitensprosse vorhanden sind (wie bei X. stenocephala und X. Nilssonii), ist sie eine recht kurze. Wenn aber derer viele sich entwickeln (wie bei X. macrocephala und X. savannensis) und besonders, wenn dieselben vegetativ-floral sind, dehnt sich das Blihen iäber einen beträchtlichen Zeitraum aus. So konnte ich z. B. schon im Januar wohlentwickelte Exemplare von X. savannensis sammeln, und auf derselben Stelle kam dieselbe Art noch im Juni mit Bliten vor. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 2. 11 Kyris LINNE. 1. X. macrocephala VAHL. Enumeratio plantarum, Vol. II, pag. 204, secundum ÅLB. NILSSON, Studien, pag. 30. oa major (MART.) ALB. NILSS. ALB. NILSSON, 1. c. pag. 30. Rio Grande do Sul: Santo Angelo pr. Cachoeira (loco arenoso, humido, aperto sat copiosa), 18”/193, leg. G. MALME (N:o 480); Cachoeira (>in sabulosis, uliginosis»), 183/293, leg. C. LINDMAN (N:o 1219). Mutto Grosso: Cuyabå (bad rivulum Sucuri»), 18'0/1293, leg. C. LINDMAN (N:o 2425) et (loco uliginoso, graminoso, aperto sat parce), 189/12293, leg. G. MaLrmE (N:o 1288 B); Santo Antonio (prope Morrinho), 18??/1293, leg. G. MALME (N:o 1258 B); Säo José bin ripa rivi Cuyabå Mirim>), 18??/1293, leg. C. LINDMAN (N:o 2425 b); Buriti par. Santa Anna da Chapada (700—800 »m. supra mare; loco uliginoso, aperto, juxta cum Cyperaceis, Eriocaulaceis etc. copiosa), 18:/394, leg. G. MaALME (N:o 1476 B). Die mattogrossischen Exemplare, besonders diejenigen von der Serra da Chapada, bilden den Ubergang zur fol- genden Form. 8 minor (MART.) ALB. NILSS. Rio Grande do Sul: Porto Alegre, 18?4/992 (schon längst verbliht), leg. G. MaALME (N:o 94); Quinta pr. oppidum Rio Grande (loco arenoso, subhumido, aperto, sat copiosa), 18”/1292, leg. G. MALME (N:o 416). 12 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN. 2. X. (Euxyris) fallax MALME n. sp. Ie. Tab. I, fig. 3 (a—f). Folia plana, linearia, séepe oblique acutiuscula, 20—33 (—40) cm. longa, 4—5 mm. lata, basi circiter !/3 complicata, margine vagine subhyalino, parte inferiore seepe breviter ci- liato, obscure viridia, seepe rubro-striolata, transverse ruguloso- scabridula, margine cartilaginea nitidaque, nervis marginali- bus haud incerassatis, ceteris parum prominentibus. Scapus usque ad 1 ». altus, usque ad 2,5 mm. crassus, teretiusculus, costis 7—9 prominentibus, presertim apicem versus transverse ruguloso-scabridulus, basi vagina acutiuscula, apicem versus late subhyalino-marginata viridique, ceterum spadicea niti- daque instructus. Spica junior late ellipsoidea, deim ovata, 10—14 mm. longa, 6—8 (—10) mm. lata, bracteis inferioribus late ovatis, ceteris late ovalibus v. obovatis, obtusis subeca- rinatis, dilute castaneis, subnitidis, anguste subhyalino-margi- natis, dorso area lanceolata v. anguste ovata, cinereo-viridi, punetulata v. paullulum rugosa notatis. Sepala lateralia bracteis multo breviora, vulgo dimidiam fere partem earum equantia, lanceolata, acuta, equilatera, carina anguste alata villosa. Staminodia bibrachiata, brachiis penicillatis. Stamina staminodia superantia. Anthere lineares filamentis duplo longiores, connectivo presertim basin versus crassiusculo. Cap- sula sat anguste obovata, sepalis equilonga v. paullulo bre- vior, pericarpio tenui, placentis parietalibus. Semina numerosa, fusiformia v. oblonga, sepe curvula. fuscopurpurea v. fusce- scentia, reticulato-rugosa. Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (700—--800 2». supra mare; loco uliginoso, graminoso, in ripa rivuli sat copiosa), 18?5/294, leg. G. MaALME (N:o 1432): Affinis X. macrocephale VAHL, abs qua foliis transverse ruguloso-scabridulis, scapo pluricostato, spica breviore etc. differt. Hauptspross vegetativ-floral; Seltensprosse einzeln, vege- tativ oder foral, seltener vegetativ-floral. Die Epidermis der Blattränder mechanisch. Die Randnerven be- stehen aus einem grossen und einem oder zwei kleinen Mestombän- deln. Die anderen grösseren Nerven liegen abwechselnd der einen oder der anderen Seite des Blattes genähert und bestehen aus je einem BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 2. 13 grossen und einem oder zwei kleinen Mestombiändeln. Zwischen den- seiben liegen je 1—53 kleine, aus einem Mestombindel bestehende Nerven. Das Gefässbändel der Wurzeln ist polyarch, ohne centrales Gefäss. Die Endodermis einschichtig. 3. X. (Nematopus) rigidaeformis MaALME n. sp. Ice. Tab. I, fig. 4 (a—e). Folia filiformia, teretia v. parte inferiore paullulum cana- lieulata, 25—40 cm. longa, vix 1 mm. lata, glabra, levia v. parte inferiore ruguloso-scabrida, basi in vaginam parum dila- tatam, fuscescentem v. purpureo-fuscescentem, 5—7 cm. kon- gam, extus distinctissime ruguloso-scabram, ima basi margine vulgo ciliatam ampliata. Scapus 40—55 cm. altus, 1—1,5 mm. crassus, glaber, levis, teretiusculus, leviter sulcatus, basi vagina apbylla 10—15 cm. longa, purpurea v. leviter fusce- scenti-purpurea, opaca, extus glabra levique, in apicem 5—10 mm. longum excurrente instructus. Spica obovoidea, 7—-9 mm. longa, 4—6 mm. lata, bracteis oblongis (rarius fere ovatis), obtusissimis, ecarimatis, fulvo-castaneis, apice membrana albo- hyalina sat angusta, lacerata limitatis, dorso area oblonga v. fere lanceolata, rugulosa, cinereoviridi notatis. Sepala late- ralia sat anguste spathulata, obtusa, paullulum curvata, in:e- quilatera, bracteis subegquilonga, carina anguste alata pilis curtis parum conspieuis munita. Staminodia bibrachiata, brachiis longe penicillatis. Stamina staminodia superantia, antheris linearibus, obtusis, filamentis equilongis. Capsula oblonga v. ellipsoidea, ?/+ sepalorum ceequans. Semina (imma- tura) numerosa, ellipsoidea, longitudinaliter rugosa, fuscosan- guinea v. fuscorubentia. Matto Grosso: ad Coxipo Mirim inter Säo Jeronymo et Cuyabå (200—300 m. supra mare, loco aperto, argillaceo, aqua tempore pluviali stagnante, ceespites parvos sat densos formans, parce), 18!/294, leg. G. MaLmME (N:o 1524 B). X. filifolie ArB. Ninss. (Studien, pag. 43) peraftfinis, abs qua vaginis foliorum, filamentis staminum etc. differt; in sub- similibus Xyridis speciebus foliis filiformibus munitis carina sepalorum lateralium tomentosa v. villosa. Hauptspross vegetativ-floral; Seitensprosse einzeln, floral oder vegetativ. 14 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN. Die Blätter mit ungefähr zwölf in einem Kreise angeordneten Nerven, deren vier grösser sind und aus je einem grossen und einem oder zwei kleinen Mestombändeln bestehen. Das Gefässbändel der Wurzeln ist diarch, Perikambium den Ge- fässen gegenäber abgebrochen. Die Endodermis einschichtig. 4. X. tortula MARTIUS. Beiblätter zur Flora 1841, Zweiter Band, pag. 55. ALB. NILSSON, Studien, pag. 46. Matto Grosso: Buriti, prope Säo Jeronymo (700—800 m. supra mare; loco aprico, glareoso, sicco v. subhumido sat parce), 18?1/194, leg. G. MaLmE (N:o 1332); Santa Anna da Chapada (loco aperto, arenoso, sat sicco v. subhumido, soli- taria v. ceespites parvos sat densos formans, copiosa), 18??—?3/294, leg. G. MALME (N:o 1420). Bis 50 cm hoch mit 15—28 cm langen, ungefähr 1 mm breiten, am Rande oft rauhen Blättern. Blitenschaft oft spiralig gedreht. Ähre 6—9 mm lang, 4—6 mm breit. Sprossbau wie bei X. lacerata Pot. 5. X. laeerata Porr (mscr). SEuvBERT, Flora brasiliensis, fasc. XV, pag. 216. ALB. NILSSON. Studien, pag. 46. Ic. Tab. I, fig. 2 (a & b). Matto Grosso: »in campis paulo uliginosis prope tra- jectum amnis Raisama», 18?!/294, leg. CO. LINDMAN (N:o 2799); Santa Anna da Chapada (700—800 mm. supra mare; 10oco aperto, arenoso, subhumido v. sat sicco, solitaria v. ceespites parvos sat densos formans, copiosa), 183/2—7/394, leg. G. MaALME (N:o 1422); ad Cozxipöo Mirim inter Cuyabå et Såo Jeronymo (200—300 mm. supra mare; locis similibus sat co- piosa), 18!/494, leg. G. MarmeE (N:o 1524); Buritizinho (»in campo uliginoso sub montibus Serra do Itapirapuån»), 18!7/494, leg. C. LINDMAN (N:o 3275). Specimina authentica X. lacerate PoHr non vidimus, quare determinatio non omnino est certa. — Folia usque ad 28 cm. longa, 2—2,5 mm. lata, spiraliter tortula, (2que ac scapus) transverse ruguloso-scabra, nervis marginalibus paullulum in- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:o 2. 13 crassatis, ceteris prominentibus, vagina erebre longeque ciliata. Scapus usque ad 60 cm. altus. Spica subglobosa 6—8 mm. longa. Staminodia bibrachiata, brachiis longe penicillatis. Anthere filamentis equilongee. Hauptspross vegetativ-floral; die zur Bliätezeit entwickel- ten Seitensprosse einzeln, floral oder selten vegetativ. 6. X. (Nematopus) Nilssonii MALME n. sp. Ice. Tab. I, fig. 3 (a—c). Bulbosa, lete viridis. Folia sat rigida, plana, linearia, acuta, 20—35 cm. longa, 2—2,5—3 mm. lata, basi vix !/3 com- plicata, glaberrima, levia, nervoso-striata, nervis marginalibus incrassatis. — Scapus 35—45 ( —50) cm. altus, 1—1,5 mm. crassus, striatus, glaber, parte inferiore cylindraceus levisque, apicem versus leviter transverse rugulosus, costis duabus pro- minentibus, interdum ciliato-scabriusculis notatus, basi vagina (10—) 12—15 cm. longa, obtusiuscula v. leviter acuminata, dilute viridi v. straminea, glabra levique instructus. Spica anguste obovoidea v. ellipsoidea, 3—10,5 mm. longa, 4—5,5 mm. lata, bracteis inferioribus ovatis, superioribus obovatis, obtusis, subecarinatis, ferrugineo-fulvis, nitidiusculis, mem- brana albohyalina lata, lacerata limitatis, dorso area anguste ovata — lanceolata, stramineo-viridi, rugosa notatis. Sepala lateralia obovata v. anguste spathulata, subrequilatera, bracteis equilonga, carima apicem sepali versus exalata, ceterum an- guste alata pilisque brevissimis sat inconspicuis ciliata. Sta- minodia bibrachiata. brachiis longe penicillatis; stamina sta- minodiis z:equilonga. Anthere lineares filamentis duplo lon- giores. (Capsula juvenilis, immatura.) Matto Grosso: ad Coxipo Mirim inter Cuyabå et Säo Jeronymo (200—300 mm. supra mare; loco aperto, arenoso, humidiusculo v. humido, solitaria v. ceespites parvos formans, sat copiosa), 18!/494, leg. G. MaALME (N:o 1522). Spicis, bracteis late albohyalino-marginatis X. hymenach- nen MARrRT. in memoriam revocat, at area dorsali facillime distincta; in vicinitate X. lacerate Pour collocanda videtur. Hauptspross vegetativ-floral; Seitensprosse, zur Blitezeit spärlich entwickelt, einzeln, vegetativ. 16 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN- Die Epidermis der Blattränder »transpirierend». Die Randnerven dick, bestehen aus zwei oder drei grossen und zwei oder drei kleinen Mestombindeln; die äbrigen Nerven fast wie bei X. fallax. Das Gefässbändel der Wurzeln diarch, Perikambium den Gefässen gegeniber abgebrochen. Die Endodernis 3—4-schichtig. 7. X. simulans ALB. NILSSON. Studien, pag. 47. Rio Grande do Sul: Cachoeira (cireiter 100 m. supra mare; loco uliginoso, graminoso, aperto, juxta cum Cypera- ceis etc. sat copiosa), 18?4/293, leg. G. MALME (N:o 654). Mit Bläten und reifen Friächten. Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (700—800 nm. supra mare; loco aperto, uliginoso, graminoso, juxta cum Cyperaceis, Eriocaulaceis, Utriculariis etc., ceespites sat laxos formans, sat copiosa), 18?3/2—7/394, leg. G. MaLME (N:o 1428). Mit Bläten und noch nicht reifen Friächten. Nach meinem Tagebuche kommt diese Art ebenfalls recht häufig in der Nähe von Cruz Alta auf der Rio-grandischen Hochebene vor. Die zur Bliitezeit entwickelten Seitensprosse foral, selten vegetativ. 8. X. asperula MARTIUS. Beiblätter zur Flora 1841, Zweiter Band, pag. 57. ALB. NILSSON, Studien, pag. 48. Minas Geraes: Såo Joåo d'el Rey (ad rupes, locis uli- ginosis»>), 1839/s92, leg. C. LINDMAN (N:o 181!/2). Die Exemplare waren beim FEinsammeln schon längst verbläht und beinahe vertrocknet. Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (700-500 nm. supra mare; locis apertis, arenosis, subhumidis v. sat siccis laxe gregaria, sat copiosa), 18:7/2—7/394, leg. G. MALME (N:o 1424). Sowohl mit Bliten als auch mit reifen Fräöchten. Die Regnellschen Exemplare von X. asperula Mart. wurden teils im Januar — noch sehr jung — teils im März eingesammelt. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL! BAND 22. AFD. III. N:0 2. 17 Bis 90 cm hoch mit bis zu 35 cm langen und 2—4 mm breiten Blättern, derer Nerven oft weniger deutlich hervor- treten als bei den Regnellschen Exemplaren; die Scheiden am Rande gewöhnlich dicht und lang bewimpert. Die Ähre bis zu 18 mm lang, I mm breit. ; Der Hauptspross vegetativ-floral; die Seitensprosse ein- zeln, gewöhnlich vegetativ, seltener vegetativ- floral. 9. X. savannensis MIiQuEL. Linnea, Jahrgang 18, pag. 605. ALB. NILSSON, Studien, pag. 53. Matto Grosso: Såäo José (pin campis paulo irrigatis»), 189/12293, leg. OC. LINDMAN (N:o 2475); Serra da Chapada, 18!3/194, leg. Ö. LINDMAN (N:o 2609). Wahrscheinlich gehören hieher Exemplare aus Minas Geraes: Säo Joaåo del Rey (loco aperto, humido. grami- noso, ad rivulum), 1831/292, leg. G. MALME (N:o 24). Forma procera n. f. Usque ad 75 cm. alta; foliis planis, linearibus, acutis (2que ac scapo) ruguloso-scabris, 15—25 cm. longis, 2—3 mm. latis, nervis marginalibus paullulum incrassatis; capitulis ovoideis, usque ad 14 mm. longis, 6 mm. latis, sat multifloris. Cetera formee primarize. Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (loco aperto, arenoso, subhumido sat parce), 18?/394, leg. G. MALME (N:o 1476 B); inter Buriti et Såäo Jeronymo (700-800 m. supra mare; loco aperto, graminoso, humido sat parce), 185/694, leg. G. MarmeE (N:o 1476 C); inter Guia et Cuyabå (200— 300 m. supra mare; loco aperto, uliginoso, juxta cum Erio- caulaceis etc.), 18!4/594, leg. G. MALME (N:o 1522 B 8). Seitensprosse foral oder vegetativ (bisweilen zwei florale in derselben Blattachsel). 8 glabrata NSEUBERT. Flora brasiliensis, fasce. XV, pag. 217. ALB. NILSSON, Studien, pag. 54. Bio Grande do Sul: prope oppidum Cruz Alta (350 —400 m. supra mare; loco aperto, subhumido, ad marginem paludis graminosee sat parce), 18?5/393, leg. G. MALME (N:o 730). 22 nd 18 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN. Schon längst verbliht. Matto Grosso: Buriti par. Santa Anna da Chapada (loco aperto, arenoso, sat humido, copiosa), 18!/194, leg. G. MALME (N:o 1332 B); eodem loco, 18!5/394, leg. G. MALME (N:o 1476 a); eodem loco, 18?”/694, leg. G. MaALME (N:o 1476 09); Santa Anna da Chapada (loco aperto, subhumido, sat co- piosa), 18!5/394, leg. G. MALME (N:o 1476 y); ad Coxipo Mirim prope Cuyabå (200—300 m. supra mare) 18?/694, leg. G. MALME (N:o 1660 C); inter Guia et Cuyabå (200—300 m. supra mare; loco uliginoso, aperto, juxta cum Eriocaulaceis, Curtiis etc.), 18!4/594, leg. G. MALME (N:o 1622 Ba); Serra do Itapirapuån (im uliginosis trajectus rivi S:ze Anneze»), 185/594, leg. C. LIND- MAN (N:o 3439). 10. X. (Nematopus) stenocephala MALME n. sp. Tenn ap EO Obscure viridis, haud bulbosa. Folia plana, linearia, acuta, undulata, (15—) 20—30 cm. longa, (1—) 1,5—2 (—2,5) mm. lata, basi !/3—!/24 complicata (marginibus vagine mem- branaceis, haud ciliatis), glaberrima, lrevia, subtilissime ner- voso-striata, nervis marginalibus incrassatis, margine cartila- gineo-nitido. Scapus 60—90 cm. altus, 1—1,5 mm. crassus, cylindraceus, striatus, glaber levisque, basi vagina aphylla (8—) 10—14 cm. longa, acuta v. in apicem brevem excurrente, spadicea, nitida levique instructus. Spica anguste ellipsoidea v. fusiformis 12—20 mm. longa, (3,>—) 4—6 (—7) mm. erassa, bracteis sat regulariter pentastichis v. tetrastichis, inferioribus ovato-triangularibus, ceteris obovatis v. subspathulatis, acutis, subecarinatis, cochleatis, castaneis v. spadiceis, haud hyalino- marginatis, margine subintegro v. apice paullulum lacerato, dorso area ovata, cinereoviridi, valde rugosa notatis. Sepala lateralia bracteis subeequilonga, lanceolata, valde inequilatera, carina late alata presertim parte superiore margine lacerato- serrata. Staminodia bibrachiata? brachiis sat longe peni- cillatis; stamina staminodia superantia. Anthere lineares obtusee, filamentis duplo longiores. Capsula obovoidea mediam partem sepalorum 2equans v. brevior, placenta basali. Semina perpauca, seepe solummodo tria, oblonga v. fusiformia, saepe curvula, fuscosanguinea, levia. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 2. 19 Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (700—800 m. supra mare; loco aperto, uliginoso, graminoso, juxta cum Cyperaceis, Eriocaulaceis, Utriculariis etc., ciespites sat mag- nos densosque formans, copiosa), 1873/2—7/394, leg. G. MALME (N:o 1426). Habitu Xyridi torte SMITH subsimilis, abs qua placenta basali etc. differt. Specierum brasiliensium nulli arcte affinis, in vicinitate X. savannensis Mio. collocanda videtur. Hauptspross vegetativ-floral; Seitensprosse einzeln, vege- tativ oder vegetativ-floral. Hinsichtlich der Anatomie des Blattes weicht X. stenocephala von allen bis jetzt anatomisch untersuchten Arten der Gattung sehr auf- fallend ab. Die Blattränder sind nämlich mit einer bis sechsschich- tigen, im Querschnitte sichelförmigen Schiene stereomatischer Zellen versehen. Da hierdurch genägende Schubfestigkeit erreicht worden ist, ist der stereomatische Teil der Randnerven wenig entwickelt. Diese bestehen aus einem grossen und zwei (bisweilen nur einem) kleinen Mestombändeln. Die öbrigen Nerven liegen in einer Ebene. Fäönf von ihnen sind verhältnismässig sehr stark und bestehen aus zwei grossen Mestombindeln, von denen das grössere abwechselnd der einen oder der anderen Seite des Blattes zugekehrt ist. Die Zellen der Epidermis, die sonst hoch sind und wenig verdickte Wände haben, sind den genannten fänf Nerven gegenöber viel enger und mehr oder we- niger stereomatisch. Zwischen den grossen Nerven liegen je einer oder drei kleine, die entweder aus je einem oder aus einem grösseren und einem kleineren Mestombändel gebildet sind. Das Gefässbändel der Wurzeln ist pentarch (ohne centrales Ge- fäss), Perikambium den Gefässen gegeniäber abgebrochen. Die Endo- dermis ist vier—fänfschichtig. 11. X. tenella KUuNnTtH. Enumeratio plantarum, Tom. 4, pag. 9. ALB. NILSSON. Studien pag. 54. Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (700-800 m. supra mare; loco aperto, subhumido vv. humido, arenoso, terra + denudata, e centro sese expandens, circulos irregu- lares sepe format, sat parce). 18??/2—7/394, leg. G. MALME (N:o 1430). Bis 40 cm hoch mit 40—60 »m langen 1—1,5 mm brei- ten Blättern, die am Rande oft schwach bewimpert sind. Ähre 5—7 mm lang, 2,»—3,5 mm breit. 20 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN. Hauptspross vegetativ-floral, Seitensprosse vegetativ (SEK selten floral? oder vegetativ-floral?) 12. X. sechizachne MARTIUS Beiblätter zur Flora 1841, Zweiter Band, pag. 36 ALB. NILSSON, Studien, pag. 56. Minas Geraes: Såäo Joåo del Rey b6in ripa torrentis argillosa»), 18!/9292, leg. C.: LINDMAN (N:o 121 pg). Matto Grosso: Säo José bin campis paulo irrigatis»), 1829/1293, leg. C. LINDMAN (N:o 2473). Mit Bliten und beinahe reifen Frächten. 13. X. hymenachne MaARTIUS. Beiblätter zur Flora 1841, Zweiter Band, pag. 55 ALB. NILSSON, Studien pag. 57. Matto Grosso: Nanta Anna da Chapada (700— 3800 m. supra mare; loco aperto., arenoso, subhumido parcissime), 187/395, leg: G. MaArmME (N:o 1430 B). Die eingesammelten Exemplare sehr jung; stimmen aber mit den von NILSSON angefährten Exemplaren aus dem Reg- nellsehen Herbar so vollständig iberein, dass kein Zweifel äber die Richtigkeit meiner Bestimmung vorliegen kann. Die Regnellsche Pflanze, die gut entwickelt und mit reifen Fräch- ten versehen ist, wurde im Mai gesammelt. Abolboda HumBorpr & BONPLAND. A. longifolia MALME n. sp. ic. "Tab IL, fig. 6. Obscure viridis. Rhizoma crassum, subhorizontale, va- ginis aphyllis partibusque infimis foliorum putridorum persi- stentibus vestitum, radices perplurimas, crassas, spongloso- corticatas emittens. Folia dense conferta, subdisticha, rigidula, subplana v. leviter canaliculata, linearia — subulata, glaber- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 2. 21 rima, lrevia, marginibus medioque dorso albohyalino-nitida, nervis sat inconspicuis, ($—) 10—135 (—17) cm. longa, basin versus (1,>—) 2—3 (—3,5) mm. lata. Scapus 25--40 cm. altus, 1—1,2 mmm. crassus, rectus, teres, levis, glaberrimus, basi vagina aphylla 2—2,5 cm. longa, late aperta, pro maxima parte subhyalino-albida, acuta v. in apicem brevem excurrente in- structus, ad medium vaginis duabus suboppositis, spathefor- mibus (amplexicaulibus), altera alteram amplectente, sat arcte adpressis, subrequilongis, 2—3 cm. longis, viridibus, late al- bido-hyalino-marginatis, acutis v. vulgo in apicem brevem viridem excurrentibus munitus. Spica (10-—) 12-—15 mm. longa, (3—)4—5 mm. lata, anguste obovoidea v. fusiformis, pauciflora (foribus 3—5), bracteis (jam infima florem suffulciente) sub- equilongis, amplexicaulibus, anguste ovatis v. subtriangula- ribus, dorso viridibus, ceterum subhyalino-albis v. violaceo- albidis, sat anguste hyalino-marginatis, obtuse carimnatis, carina in apicem brevem, validum, viridem excurrente. Sepala lateralia libera. inzequilatera, late cuneata v. subrectangularia, apice truncata, ecarinata (dorso obtusa), pallida, margine hyalina, bracteis ter breviora. Lobi corolle coerulei v. coeruleo-violacei, margine undulati, haud barbati. Staminodia 0. Stamina fauci corolle affixa, lobis opposita. Antherce lutere, lineares, obtusee, filamentis linearibus subequilongee. Stylus stamina superans, linearis, prope basin appendicibus penden- tibus, anguste dacryoideis munitus, apice indistincte trifidus, stigmatibus irregulariter laceratis. Capsula sepalis paullulo longior, obovata, obtusa, subtriquetra (postice plana, antice convexa), trilocularis (apicem versus imperfecte), placentis axilibus, pericarpio sat crasso albido-stramineo. (Semina im- matura, sat numerosa.) Matto Grosso: inter Säo Jeronymo et Cuyabå, prope Areca (200-—300 m. supra mare; loco aperto, arenoso, hu- mido, sat copiosa), 18!7/294, leg. G. MaALME (N:o 1402). Ab Abolboda pulchella H. B., cui habitu subsimilis, foliis longioribus, stigmatibus irregulariter laceratis, lobis corollee imberbibus etc. — ab ÅA. vaginata (NPRENG.) ALB. NILSs. foliis multo longioribus, appendicibus styli, spica magis pauciflora, anatomia radicum foliorumque etc. differt. Wie es aus den FErörterungen ALB. NILSSONS hervorgeht, der Abolboda vaginata (SPRENG.) zu untersuchen Gelegenheit hatte, weicht diese Gattung in vielen Hinsichten von Xyris anatomisch ab. Meine 22 GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN. Art stimmt im wesentlichen mit der genannten äberein. Die Zahl der Blattnerven ist jedoch vwviel grösser (ungef. 19). Und in den Wurzeln haben sämtliche Elemente des Centraleylinders (und des Perikambiums) stark verdickte Wände. Das Gefässbändel ist polyarch mit mehreren centralen Gefässen, das Perikambium den Gefässen ge- geniäber abgebrochen. Die Endodermis ist eine einschichtige O-Scheide, deren Zellen stark verdickt sind. Die subepidermoidale Schicht besteht aus kleinen: Zellen mit stark verdickten, inneren und radialen Wänden. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 2. Exped. I:mze Regnellian. Phanerogame: 94. 121 416. 480. 654. 730. 1219. 1258 1288 1332. 1332 1402. 1420. 1422. 1424. 1426. 1428. 1430. 1430 1432. 1476 1476 1476 1476 1476 1476 1522. 1524. 1524 1622 Xyridacez, quas determinavit Gust. O. A:N MALME. B. 181!/2. B. B. B. 1622 B 1660 2425. Xyris savannensis. P4 bd bal Ra PA Bal Pal pa pa pd pal ps macrocephala 3 minor. . schizachne. . asperula. . macrocephala 8 minor. macrocephala « major. simulans. savannensis & glabrata. macrocephala a« major. . macrocephala « major. . macrocephala a major. - tortula. . savannensis £ glabrata. Khalboda longifolia. ÄRR tortula. UPAAKARAA AA AAA AAAAAAS . lacerata. . asperula. . stenocephala. simulans. tenella. hymenachne. fallax. savannensis 2 glabrata. savannensis f. procera. savannensis 2 glabrata. savannensis 5 glabrata. macrocephala « major. savannensis f. procera. Nilssonii. lacerata. rigideformis. savannensis 3 glabrata. savannensis f. procera. . savannensis 2 glabrata. . macrocephala « major. 20 24 GUST. IN:O. 2425 IBL NG AND: DE > 2475. NE > 2609. DÅ 5 HUSS DE > 3219. NE > 3435. X 0. A:N MALME, XYRIDACEEN. macrocephala « major. schizachne. savannensis. . savannensis. lacerata. lacerata. . savannensis 2 glabrata. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 2. 25 Index nominum. Numeri ad descriptionem spectantes typis erassis indicati sunt. Abolboda H. B. pag. ARE Ga OA MATME uy on sides sova ORE dölR R RR RR OLA + ombkaaeln 5 ere see ANG a EL EES SN Tr OSKAR ERE Fv te (SP RIENG:)! ATG: INIGISS,Y ce ev de a syren le esk ed BA EF ARE Xyris. L. PRE SPenmlaMARTN 08 06 ds 0 ste NN rr UTE AON Lg FÖRRE SAR VITARE 4 co sne as San RS Rin SN AR DO FR ina RA T:E SE NES Sa 04 sire 42 kel arme NRA. cg 1 HO > hymenachne MART. . STR ERE Fä PET RET FORA Veni SÅ Tor ET ML 2 Tareenete TOS SSA SJS RS TE SEN a ANA ar dr a EA SUG ev Se (0 AD IC FNS nOCS PR lar VAT «coed ffa HS ER SA de a er) sä eter vy OD > > CEST aj OT: 4 (IVTÄRR DS Lera os föra Maja EL gr AR Se sal Ar a dr ML > > REL OT (UV ARTS EG ae br Ret s SERSNe RR RN arnk 0R SS AGINIS NEAR VIA MES 2 lr ae fd 1 a era sjö a SN KR ER I NS, da HO: Fre OR SKIVLATIME sg stent a END BR fr a RAF BE AO oc le MS FE RO MESH SU VE TO fa LEA sp je altare Ae en ena 4 0, JORI » » GR STANTAtLAGS EDB ses gg fn Sen AE a ÅN Len pr ag eli Var tid ÖSTE > > HIS PEO CBA VIVIANNE Sonen 1. en SARS RS fyr ker Lier fa As ar sl AST RS LL EE VI ANR Ta rss Vs dö i nen 6 Lå Höra el KA NE a RA VANA a BU NEO SE ST SYRA NING, NDS Sen ee je en sl er ÖR. BR NI ri; 16; GT SRStenocepuala, MATME . AMWKET An SE te alkanal ola s6, 90 10) 18: EEE ET RISET NTA Ra Lera er ge ER rlda böo der SBL NÄE RS la fan JA AR se eSTRO REG SV Ra SR re SN ka elle ag fer al Så äl AR va hö egt AR AANIDS HUT TED UM VI VÄN RTS A T Sr SERENA ERA AR BIR AE PARSE SR a lig lera NAD lar ON AR Se BIRD valar MARIS ud kör ec es HA DR AR FE va BJIRKIOT > OR oo vu ua & Rn IM ov ov O! FARA Ae et pä hb. FSA ae GUST. 0. A:N MALME, XYRIDACEEN. Explieatio tabularum. Tab. I. 1. Xyris stenocephala MALME. Planta tota. fa Bractea inferior a dorso visa. ?/1. Bractea media a dorso visa. >?/1. Sepala lateralia juxta cum capsula ab antica parte visa. Sepalum laterale ab antica parte visum. >?/1. Semina.. 19/3, 2. X. lacerata Porr. Spica. ”//1. Petalum, stamen et staminodia. >?/1. o 3. X. MNilssonit MALME:. OPC. s/s Bractea media a dorso visa. >?/1. Sepalum laterale ab antica parte visum. ?/1. 4. X. rigideformis MALME. SPica. . "a. Bractea inferior a dorso visa. ?/(1. Bractea media a dorso visa. >?/1. a Sepalum laterale ab antica parte visum. ?/1. . Semina. 9/1. 5. X. fallax MALME. SPiCa. tar Bractea inferior a dorso visa. ?/1. Bractea media a dorso visa. 2?/1. Sepalum laterale ab antica parte visum. ?/1. Semina. 19/1, Stamen. >?/1. 5 Ika er, W Schlacht Stockholm A.Ekblom delin. et lith. AA NR X rigideformis Malm onii Malme. 4. IE 5. X fallax Malmlbe bill ia PoNl. GCcN 1. Xyris stenocephala Malme . 2.X.lacera BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 2. FT I Fö erilorifloriioriitor Spak FE RENSRER Tab. II. 6. Abolboda longifolia MALME. iPlanta tota. -/I. Spica. — fa. Sepala lateralia juxta cum capsula a postica parte visa. Sepalum laterale ab antica parte visum. >/1. Capsula ab antica parte visa. >?/1. Stylus cum appendicibus. Sectio transversalis capsule. 9/1. 5 ii 27 Ava anisae OR RTR Ag Rn dr 7 vibusrgq et n ne (3 2 Eilägj silasvrvive ORT JL TC INET PT TY g till K Vet Akad. Handl. Bd. 29.Afä. hj W. Schlachter, Stockholm . A.Ekblom delin. et lith. AH Abolboda longifolia Malmé. BIHANG TILL K. SVENSKA VET-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd TM. N:o3. Meddelanden från Stockholms Högskola. N:o 158. STUDIER -SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE AF JOHAN ERIKSON MED TVÅ TAFLOR MEDDELADT DEN 15 APRIL 1896 GRANSKADT AF V. WITTROCK OCH A. G. NATHORST STOCKHOLM, 1896 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER une FAT Lä DR nävÖe DD TANPBAOK dh jäs Pt VE EA Växtgeografisk öfversikt. En stor del af den östskånska kustens yta utgöres af sand. Från Kiviks fiskläge strax norr om Stenshufvud sträc- ker sig en smal kustremsa af mosand upp till Killehus, där den börjar att mera breda ut sig, ju längre man går mot norr, så att mosanden midtför Juleboda sträcker STO San. in i landet. Strax norr därom vidtager en 16 km. lång och 2 å 3 km. bred lagunmosse, hvilken delar sandfälten i ett smalare bälte längs hafvet, som öfvergår i de breda sand- fälten kring Åhus och norr därom, och en inre bredare zon, som sträcker sig ända till Kristianstad och längre mot norr. Innanför mosandsfältet utgöres ytan af jökelgrus och rull- stensgrus, hvilket senare här merendels är så finkornigt, att det snarare förtjänar namnet rullstenssand. Med afseende på de topografiska förhållandena må vidare nämnas, att när- mast hafvet finnes ett smalt, svagt utåt sluttande fält af lös sand (sandstranden), därinnanför finnes i allmänhet en lägre eller högre dyn (stundom förekomma flera dyner innan- för hvarandra, såsom vid Yngsjö). Sandfälten innanför dynen bilda antingen jämna fält eller också utgöra de en ytterst kuperad terräng, såsom vid Degeberga. — Det af mig sär- skildt undersökta området är det, som omfattas af Magle- hems, Degeberga och Vidtsköfle socknar. Den på de östskänska sandfälten befintliga floran visar med afseende på sin sammansättning och sin topografiska fördelning en rätt stor öfverensstämmelse med den jylländska sandfloran, hvilken behandlats af E. WARMING (1). Nämnde författare indelar den psammofila vegetationen i Jylland i 3 formationer, nämligen »de psammofile Halofyters Formation (Sandstranden)», »Hjelme-Formationen (Havklitten)» och »Sand- skjegformationen (Landklitten, Sandmarken)». Samma indel- 4- ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. ning skulle äfven kunna tillämpas på sandvegetationen i östra Skåne, då sandstranden kom att motsvara WARMINGS 1:sta formation, dynen eller dynerna »Hjelmeformationen» och alla de inre sandfälten »Sandskjzegformationen». Men det före- faller mig naturligare att indela den östskånska sandfloran i tvänne samhällen: de psammofila halofyterna, innefattande WARMINGS två första formationer, och Corynephorussamhället, som sammanfaller med WARMINGS NSandskjegformation. Alla eller åtminstone fertalet af de på dynen växande arterna äro nämligen att betrakta som halofyter, då de endast trifvas i hafvets närhet. De psammofila halofyternas samhälle ut- göres sålunda af de på sandstranden förekommande arterna, Halianthus peploides, Salsola Kali, Cakile maritima, Atri- plex litoralis och andra Atriplex-arter, samt af den dynen beklädande vegetationen, Psamma arenaria, Elymus arena- rius, Triticum junceum,!+ Triticum acuwtum,! Psamma baltica = Psamma arenaria Xx Calamagrostis Epigeios) (sporadisk), Triticum strictum (= Triticum junceum x Elymus arenarius) (högst sporadisk, icke af mig observerad på östra kusten, men af mig funnen vid Ystad), hvartill komma några diko- tyla växter, såsom Lathyrus maritimus, Eryngium mariti- mum, Petasites spuria o. s. v. — På den inre sidan af dynen förekommer på en sträcka utmed kusten, från Olseröd ett stycke mot norr, en rätt frodig busk- och löfträdsvegetation, sammansatt af Salix viminalis, Salix cinerea, Salix aurita. Salix caprea, Populus tremula, Betula verrucosa, Betula odo- rata o. s. v. Närmast innanför dynen utbreda sig sandfält, hvilka till en stor del äro beväxta med barrskog, hvarmed följer den för barrskogen utmärkande örtfloran. Detta om- råde lämnar jag alldeles ur räkningen. Dock finnas här och där äfven skoglösa fält, bevuxna med ett Corynephorussam- hälle. Dettas hufvudsakliga element äro Corynephorus came- scens, Carex arenaria, Festuca rubra B) arenaria, Gnaphalium arenarium, Galium verum, Thymus SerpyUum, Hieracium” sabulosorum, Hieracium umbellatum, Pimpinella Saxifraga B) dissecta, Viola canina, Sedum acre, Pulsatilla pratensis, Jasione montana, Rumex Acetosella, Salix repens, Salix repens B) arenaria, Artemisia campestris, Artemisia campestris B) se- ricea, Campanula rotundifolia, Senecio Jacobea, Cerastium 1 Hålla sig mest strax nedanför dynen på den yttre sidan. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 8. ) semidecandrum m. fl. samt af kryptogamer Racomitrium ca- nescens, Ceratodon puwrpureus, Polytrichum piliferum, Brachy- thecium albicans, Cladonia rangiferina, Cetraria islandica, Pelti- gera canina 0. 8. Vv. Det behöfver icke anmärkas, att en skarp gräns icke finnes mellan dessa båda växtbälten, utan att de båda sam- hällena något transgrediera i hvarandra isynnerhet inifrån och utåt. Så finner man ofta uppe på dynen invandrare från Corynephorusfältet, såsom Hieracium wmbellatum, Gnaphalium arenarium, Galium verum, Thymus Serpyllum, Pimpinella Sazi- fraga BP) dissecta, Festuca rubra B) arenaria. På sina ställen, såsom söder om Knäbäck, är dynen myc- ket obetydlig, nästan knappt märkbar, och på andra saknas den alldeles, såsom vid Ahus. På det sistnämnda stället voro därför dynhalofyter och Corynephorussamhälle alldeles samman- blandade, hvilket framgår af följande förteckning öfver vegeta- tionen på stranden norr om kallbadhuset:! Gnaphalium are- narium, Hieracium umbellatum, Artemisia campestris B) seri- cea, Galium verum, Cynoglossum officinale, Thymus Serpyllum, Androsace septentrionalis, Pimpinella Saxifragu, Eryngium ma- ritimum, Pulsatilla pratensis, Dianthus deltoides, Dianthus are- narius, Cerastiuum semidecandrum, Halianthus peploides, Sedum acre, Medicago falcata, Anthyllis Vulneraria, Salix repens p) arenaria, Carex arenaria, Elymus arenarus, Koeleria glauca, ÅAvena pubescens, Poa pratensis, Phleum arenarium, Phleum Bölmneri, Festuca rubra B) arenaria, Bromus mollis, Tortula ruralis m. fl. På stranden mellan kall- och varmbadhusen finnes följande vegetation: Artemisia campestris, Galium verum, Ancluusa officinalis, Cynoglossum officinale, Veronica triphyllos (vissnad), Androsace septentrionalis (vissnad), Dianthus arena- rius, Halianthus peploides, Cerastium semidecandrum (vissnad), Arenaria serpyllifolia, Cakile maritima, Pimpinella Saxifraga, Medicago falcata, Salsola Kali, RBumex crispus, Salix repens, Allium arenarium, Carex arenaria, Elymus arenarius, Poa pratensis, Festuca rubra B) arenaria, ÅAgrostis alba, Psamma arenaria, Triticum acutum, Triticum junceum, Festuca ovina B) glauca, Phleum arenarium, Bronwus mollis, Avena elatior, Eqwisetwm arvense, Tortula ruralis. 1 Innehåller, såsom synes, endast element af Corynephorussamhället, icke karaktärsväxten själf. 6 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. Från Knäbäck och söderut till Kivik höjer sig landet brant strax innanför den här föga markerade dynen. Själfva strandbranten är bevuxen med ett Corynephorussamhälle: Gnaphalium arenarium, Artemisia campestris, Trichera arven- sis, Galium verum, Echium vulgare, Thymus Serpyllum, Cala- mintha Acinos, Androsace septentrionalis, Pimpinella Saxifraga, Viola tricolor, Cerastium semidecandrum, Sedum acre, Anthyl- lis Vulneraria, Medicago falcata, Carex arenaria, Corynephorus canescens, Koeleria glauca, Schedonorus tectorum, Festuca ru- bra 58) arenaria. Landet väster om branten är upptaget af åkerfält. De sandfält och sandkullar, som finnas längre in i lan- det, öfverensstämma 1 vegetation närmast med ofvan beskrifna oreda usfält och kunna således med afseende härpå Hen föras till Corynephorussamhället. På Maglehems vidsträckta sandfält antecknades följande arter: Gnaphalium arenarium, Artemisia campestris, Filago ninmma, Hieracium umbellatum, Campanula rotundifolia, Jasi- one montana, Galium verum, Thymus Serpyllum, Calamintha ÅAcinos, Galeopsis Ladanum, Veronica officinalis, Pimpinella Saxifraga, Hypericum humifusum, Spergula arvensis, Seleran- thus perennis, Trifolium arvense, Bumexr Acetosella, Carex are- naria, Ågrostis rubra, Airopsis precox, Corynephorus canescens, Åiropsis caryophyllea, Triodia decumbens, Bacomitrium cane- scens, Polytrichum piliferum, Ceratodon purpureus, Cladonia rangiferina m. f. På en backe af rullstenssand vid gården Böke, belägen mellan 2/2 och 2/4 mil från hafvet, fanns i midten af Juli SEK vegetation: Gnaphalium arenarium, Artemisia cam- pesta «iFilagd minima, Hieracium ” sabulosorum, Hypocheris ke Cirstum lanceolatum, Jasione montana, Thymus ser- pyllum, Calamintha Acinos, Veronica verna, Veronica officina- lis, Armeria elongata, Plantago lanceolata, Pimpinella Sazi- fraga, Teesdalia nudicaulis (vissnad), Dianthus deltoides, Are- naria serpyllifolia, Sedum acre, Scleranthus perennis, Herniaria glabra, Ononis repens, Rumex Acetosella, Luzula campestris, Anthoxanthum odoratum (vissnad), Corynephorus camescens, Festuca rubra, Festuca ovina, Bromus mollis (vissnad), Agrostis vulgaris, Agrostis rubra, Hypnum Sclhreberi, Hypnum cupressi- forme, Polytrichum piliferum, Ceratodon purpureus, Cladonia rangiferina. BIHANG TILL K. SV. VET-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 7 En annan backe af samma jordart omedelbart intill den förra hade en något afvikande fanerogamfora: Gnaphalium arenarium, Erigeron acris, Artemisia campestris, Achillea Mille- folium, Hieraciwum ” sabulosorum, Hypocheris radicata, Jasione montana, Thymus Serpyllum, Calamintha Acinos, Pimpinella Saxifraga, Scleranthus perennis, Sedum acre, Ononis repens, Medicago falcata, Trifolwum arvense, Carex lirta, Corynephorus canescens, Setaria viridis, Triticum repens. På de vidsträckta sandbackarne, som sträcka sig längs Segesholmsån mellan Herremöllan och Degeberga på ett af- stånd af !/2—3/14 mil från hafvet, antecknades den 29 Juli 1895 följande arter: Gnaphalium arenarium, Artemisia cam- pestris, Filago minima, Filago montana, Erigeron acris, Aciil- lea Millefolum, Senecio Jacobea, Centaurea Scabiosa, Hiera- cium = sabulosorum, Hieracium umbellatum, Trichera arvensis, Scabiosa suaveolens, Galium verum, Campanula persicefolia, Jasione montana, Anchusa officinalis, Thymus Serpyllum, Cala- mintha Acinos, Euphrasia officinalis, Androsace septentrionalis (vissnad), Armeria elongata, Pimpinella Sazxifraga 5) dissecta, Teesdalia nudicaulis (vissnad), Erodium cicutarium, Viola tri- color, Silene inflata, Dianthus arenarius, Cerastuwum semidecanr drum (vissnad), Alsine viscosa, Arenaria serpyllifolia, Sagimna nodosa, Secleranthus perenms, Herniaria glabra, Sedum acre, Medicago falcata, Medicago Lupulina, Anthyllis Vulneraria, Sarothammus scoparius, Trifolium procumbens, Ononis repens, Trifolium arvense, Polygonum Convolvulus, Bumex Acetosella, Anthericum ramosum, Carex Mirta, Carex arenaria, Avena pra- tensis, Koeleria glauca, Corynephorus canescens, Bromus mollis (vissnad), Poa pratensis, Phleum arenarium (vissnad), Elymus arenarius, Airopsis precox (vissnad), Festuca ovma, Festuca rubra, Apera Spica venti, Agrostis vulgaris, Agrostis rubra, Phleum Böhmeri, Pinus silvestris, Hypnum cupressiforme, Poly- trichum piliferum, Tortula ruralis, Racomitrium canescens, Cla- donia rangiferina, Cetraria islandica, Peltigera canina, Stereo- caulon paschale m. fl. Här är sålunda Corynephorussamhället särdeles rikt utveckladt (69 antecknade arter). Något öster om Vidtsköfle by finnes en rätt betydlig sanddyn, den s. k. Vidtsköfle Stora Drifva, en klassisk bota- nisk ort på grund af den rikliga förekomsten af Astragalus arenarius och Anthericum Liliago äfvensom af kärrvegetationen inunder, utmärkt bl. a. af Sturmia Loeselii. Den 2 Augusti S ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. 1895 antecknades följande växtlighet på »Drifvan>: Gnapha- lium arenarium, Artemisia campestris, Achillea Millefoliwm, Hieracium umbellatum, Taraxacum officinale, Scabiosa Colum- baria, Trichera arvensis, Galium verum, Campanula rotundi- folia, Anchusa officinalis, Echium vulgare, Thynmmus Serpyllum, Calamintha Acinos, (Solanum Dulcamara), Verbascum Thapsus, Androsace septentrionalis (vissnad), Armeria elongata, Pimpi- nella Saxifraga, Pulsatilla pratensis (vissnad), Erodium cicu- tarium, Silene nutans, Cerastium semidecandrum (vissnad), Sedum acre, Astragalus arenarius, Medicago falcata, Anthyllis Vulneraria, Carex arenaria, Koeleria glauca, Festuca rubra B) arenaria, Festuca ovina BB) glauca, Arvena elatior, Avena pubescens, Corynephorus canescens, Elymus arenarius, Poa pra- tensis (vissnad), Phleum arenarium (vissnad), Camptothecium lutescens, Tortula ruralis, Hypnum cupressiforme, Thujidium abietinum, Peltigera canima, Cetraria islandica, Cladoniaarter, såsom Cladonia alcicornis, m. fl. [Öfverst på krönet växa dessutom ett par buskar, en individ af hvardera, Corylus Avellana och Salix pentandra, hvilka spridt sig dit från buskaget strax nedanför, öster om dynen.] 1 furuskogen väster om Drifvan växer Dianthus arenarius i mängd. En intressant växtlokal finnes strax intill Åhus järn- vägsstation, där NEUMAN sommaren 1886 fann den sällsynta Carex obtusata. Den förekommer här tillsammans med Gna- phalium arenarium, Artemisia campestris, Galium verum, Thy- mus Serpyllwm, Androsace septentrionalis, Sedum acre, Dian- thus arenarius, Medicago falcata, Medicago Lupulina, Carex arenaria, Koeleria glauca, Festuca rubra. Dessa växtlistor må räcka för att gifva en allmän före- ställning om den östskånska sandflorans sammansättning. Anmärkas bör, att den för de jylländska och holländska klitterna så karaktäristiska Hippophaöé rhamnoides alldeles saknas på området, hvaremot en hel del arter äro specifika för östra Skånes sand 1 motsats till Jylland. Sådana äro Dianihus arenarius, Astragalus arenarius, Anthericum Liliago, Scabiosa suaveolens, Petasites spuria m.fl. Denna olikhet med afseende på de danska och skånska sandfältens vegetation har först anmärkts af F. AREscHouG (3), 1 det att han uppgifver, att följande skånska arter saknas eller äro endast högst spo- radiska 1 Danmark: Scabiosa suaveolens, Androsace septentrio- naälis, Hutchinsia petrea, Dianthus arenarius, Alsine viscosa, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 9 Åstragalus arenarius, Anthericum Liliago, Juncus balticus, "Koeleria glauca, hvartill på grund af en senare upptäckt kan läggas Carex obtusata. Dessa arters sällsynthet eller saknad i Danmark kan icke bero på brist af tjänliga växtlokaler, ty en hel del sandväxter, som växa tillsammans med dem i Skåne, förekomma äfven 1 Danmark (såsom Phleum arenarium, Corynephorus camescens, Festuca rubra B) arenaria, Airopsis- arterna, Anthericum ramosum, Holosteum umbellatum, Gnaplha- lium arenarium), utan måste, såsom ÅRESCHOUG framhåller, stå 1 samband med sättet för deras invandring vid istidens slut. De hafva nämligen icke invandrat från Danmark, utan från de öster eller till en del äfven från de söder om Öster- sjön belägna länderna. Härför talar deras nuvarande ut- bredning. Af de ofvannämnda för de skånska, 1 motsats till de danska, sandfälten karaktäristiska växterna har Androsace septentrionalis sitt centrum i norra och mellersta Asien, där den går ända upp till polcirkeln; Juncus balticus är utbredd kring hela Östersjön, i nordöstra Europa, norra Asien och norra Amerika, Koeleria glauca finnes likaledes i de Öster- sjön omgifvande länderna och dessutom i södra Ryssland, Kaukasus, Altai o. s. v. Hvad en annan af de i Östskåne förekommande arterna beträffar, nämligen Carex obtusata, så är den, då man får anse försöken att identifiera densamma med Carex supina såsom misslyckade, en sannskyldig växt- geografisk gåta. då den, så vidt man hittills känner, endast förekommer på tre skilda punkter i Europa, på Öland, i Skåne och på ett ställe i Sachsen och dessutom i Sibirien och norra Amerika. Dessa 4 arter räknas därför af ARE- SOHoUG till Altaifloran, som före bokens invandring från öster invandrat i Skandinavien. De öfriga af ofvannämnda arter ha invandrat från sydost eller söder. Studera vi nämligen deras nuvarande utbredning, skola vi finna, att 3 af arterna, näm- ligen Scabiosa suaveolens, Dianthus arenarius och Astragalus arenarius, hafva ett mycket inskränkt område, nämligen utom södra Sverige länderna närmast öster och söder om Öster- sjön, 1 art, Anthericum Liliago, har en hufvudsaklig utbred- ning åt söder, i mellersta och södra Europa, och 2, Alsine viscosa och Hutchinsia petrea, åt söder och sydost. Dessa senare arter, hvilka af ARrREscHouG hänföras till den Kauka- siska eller Medelhafsfloran, skulle invandrat samtidigt med boken. För denna hypotes om en invandring från sydost 10 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. eller söder kvarstår ännu den svårigheten, att en glacial eller postglacial landförbindelse mellan Skåne och Tyskland icke är geologiskt bevisad. : I topografiskt afseende kan, såsom nämndt, den öst- skånska sanden, liksom den jylländska, indelas i sandstran- den, dynen och sandfälten. MNandstranden karaktäriseras af WARMING: lös och salthaltig, på ringa djup fuktig, men i ytan mycket torr och varm. På grund af underlagets lös- het är det hufvudsakligen två kategorier af växter, som trif- vas på denna växtgrund, såsom WARMING framhåller, näm- ligen annueller och perenner med vidt omkring krypande rizom. Till den förra kategorien höra Salsola Kali, Cakile maritima och Åtriplex-arterna, till den senare Halianthus peplotides. På dynen är sanden i allmänhet dämpad af en rik Psamma- vegetation. Alla de till »Psammaformationen» hörande gräsen utmärka sig genom ett på djupet gående eller vidt omkring krypande, knoppalstrande rizom. Af de öfriga växter, som höra till denna zon, har Lathyrus maritimus ett starkt kring- krypande, rikligt sig förgrenande rizom (pseudorizom), under det att Eryngium är en Åerårig, platsbunden växt och Peta- sites spuria har ett vandrande rizom (bladigt rizom). På de sandfält och sandkullar, som upptagas af Coryne- phorussamhället, har växtgrunden blifvit så pass oföränderlig, att ett flertal biologiska kategorier där kunna trifvas, såväl enåriga som tvååriga (t. ex. Jasione) och fleråriga växter, af de senare såväl i större eller mindre grad vandrande som platsbundna arter. De platsbundna eller med svag vandrings- förmåga utrustade perennerna bli dock nu de dominerande Gnaphalium arenarium, Scabiosaarter, Artemisia campestris, Dianthus arenarius 0. 8. vV.). Morfologiska tillpassningar i det öfverjordiska systemet.! De yttre förhållanden, som företrädesvis inverka på de psammofila växterna, äro en torr och het luft, en intensiv belysning, en torr och varm näringsgrund, blåst på mera 1! Jag får här upplysa, att en del af iakttagelserna i denna afdelning och motsvarande anatomiska afdelning redan äro gjorda af GILTAY, WARMING 0. a. på andra områden. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:o 3. 11 vindöppna lokaliteter samt, hvad de psammofila halofyterna beträffar, därjämte en salthaltig näringsgrund. Alla dessa yttre faktorer gifva denna vegetation en xerofil prägel. Denna imverkan inses utan vidare, hvad de fyra förstnämnda agen- tierna beträffar, mindre 1 ögonen fallande är den med af- seende på den sistnämnda yttre omständigheten. Genom A. F. W. SCcHIMPERS m. fl. undersökningar har det emellertid blifvit klart, att halofyternas xerofila karaktärer äro att be- trakta som skyddsinrättningar mot en för liflig transpiration, enär en sådan skulle vara ödesdiger för växten på grund af den saltkoncentration i växtsafterna, som däraf skulle blifva följden. NSCHIMPERS försök hafva nämligen ådagalagt. att salt- lösningar af en viss koncentration verka som ett dödande gift på växten. Ett oväntadt uppslag har gjorts af E. STAHL i halofytfrågan, i det han genom försök med koboltpapper funnit, att strandväxters klyföppningar (t. ex. hos Salsola Kali, Cakile maritima) alltid äro öppna. Då klyföppningarne sålunda icke hos dessa växter kunna reglera vattenafdunst- ningen, förefaller det högst naturligt, att halofyterna redan af denna grund visa lika utpräglade xerofila tillpassningar som de bäst utrustade xerofyter. Genom NCHIMPERS och STAHLS iakttagelser och försök kan halofyternas bladstruktur anses vara tillfredsställande förklarad. Som bekant finnes i alla xerofila växtsamfund en sträf- van hos arterna att så mycket som möjligt förminska tran- spirationsytan, hvilken hos här ifrågavarande växter särskildt framträder i den allmänna förekomsten af smala bladskifvor (resp. något bredare, men ytterst korta). Den östskånska sandHoran består till en stor del af Silenaccer. Alsinaceer, Paronychieer, Galiaceer, Staticineer, DBorragineer, Liliaceer, Gramineer — allt smalbladiga familjer — och dessutom ar smalbladiga Labiater, Synanthereer, Campamulaceer, Papiliona- ceer 0. 8. Vv. Nåsom exempel må anföras: Dianthus arenarius, Dianthus deltoides, Silene inflata, Silene nutans, Alsine viscosa, Arenaria serpyllifolia, Cerastium semidecandrum, Sagina no- dosa, Salsola Kali, Secleranthus perennis, Hermiaria glabra, Galium verum, Armeria elongata. Echium vulgare, Anchusa officinalis, Anthericum Liliago, Anthericum ramosum, Thymus Serpyllum, Calamintha acinos, Gnaphalium arenarium, Filago montana, Filago minima, Erigeron acris, Hieracium umbella- tum, Ariemisia campestris (smala bladflikar), Campanula ro- 12 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. tundifolia (stjälkbladen), Jasione montana, Rumex Acetosella, Astragalus arenarius (småbladen), Scabiosaarterna (stjälkblad smalflikiga), Sedwmn acre. Några mått må tjäna till ytter- ligare belysning: Diantluus. arenaruSk 4. ss RRD ne Armerniarelongata svs anbre E2 R 7 Astragalus, arenatusi, - ra v. boten lt 2d arna rr byns Serpyllum . RSA ye 2 » 1 2; mm. långt Gnaphalium arenarium (ung planta) 3 NS Erigeron acris (från stjälkens midt) 243» > Scabiosa suaveolens (stjälkbladsfli- kar) sö tr ör LE > » / (rotblad) sålt » > Psammia, arenaria, sars sees RE Hlymus arenarjusj 3 sg SVAN Af Pimpinella Sazxifraga är formen dissecta den van- ligast förekommande, i hvilket förhållande man kanske äfven får se ett uttryck för sträfvan till ytreduktion. En periodisk ytreduktion åstadkommes hos dessa växter på tvänne sätt, dels genom ett hastigt, till våren och för- sommaren inskränkt utvecklingsförlopp, såsom hos en del annueller, de s. k. efemererna, dels genom inrullning af blad- skifvorna, då torkan blir för intensiv. NSynnerligt vackra exempel på efemera annueller i ifrågavarande forområde hafva vi uti Phleum arenariwm, Airopsis precox, Veronica verna, Veronica triphyllos, Teesdalia mudicaulis, Androsace septentrionalis, Hutchinsia petrea (observerad vid Brösarp), Cerastium semidecandrum, Bromus mollis. Hit kan väl också hänföras Alsine wviscosa med sin varietet glabra, då man hos densamma finner de flesta bladen vissnade redan i juli må- nad och då den under mycket torra försomrar kommer högst sporadiskt upp. Af Arenaria serpyllifolia däremot finner man på den östskånska sanden friska plantor hela sommaren till skillnad från förhållandet på Ölands alfvar, där denna växt uppträder som en äkta efemer. Möjligen följa på sandfälten flera generationer under samma sommar efter hvarandra. Inrullbara blad äga de flesta gräsen på området och dess- utom några dikotyler, såsom Hieraciwm” sabulosorum (i stark torka rulla bladen in sig, så att den undre med ett tätt virr- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 13 varr af stjärnhår beklädda ytan kommer utåt), Petasites spu- ria (bladen äro strutlikt inrullade, så att den undre, med ett tätt filtludd öfverdragna ytan vetter utåt), Astragalus are- narius (småbladen äro något inrullade med kanterna). WARMING påpekar, att flera mossor i de jylländska klit- terna utföra hydroskopiska rörelser, t. ex. Polytrichum, Raco- mitrium, Grimmia; detsamma gäller naturligen äfven Öst- skånes sandmossor. En tät beklädnad af hvita, luftförande hår förekommer hos en del af här omhandlade växter. Ett verkligt filtludd, d. v. s. ett tätt virrvarr af hopflätade eller hopslingrade hår, finnes hos Filago montana, Filago minima, Petasites spuria (på undersidan, 1 yngre tillstånd hafva bladen äfven någon hårighet på den öfre sidan), Gnaphalium arenarium, iHiera- cium ” sabulosorum (undersidan), Verbascum Thapsus. Några arter och former hafva bladytan beklädd med tilltryckta, silfverglänsande hår, såsom Astragalus arenarius, Salix repens p) arenaria, Artemisia campestris B) sericea. Glandelhårighet utmärker Ålsine viscosa, Sagina nodosa, Sagina apetala (hvilken art jag iakttagit i en upprätt form på en ny lokal vid Maglehem), Önonis repens, Cerastium semi- decandrum. Af TYNDALL! har visats, att ett luftlager, som innehåller dunster af en eterisk olja, är mycket mindre dia- termant än vanlig luft. Växter, som afsöndra en eterisk olja och som sålunda åtminstone under vindstilla äro omgifna af en atmosfär af oljegas, äro sålunda om dagen skyddade mot solstrålningen, om natten mot värmeutstrålning i rym- den. En nyare författare, K. RErcHE, vill draga 1 tvifvels- mål, huruvida afdunstningen af en eterisk olja är att be- trakta som ett skyddsmedel mot värmestrålning. Då han bland annat säger: >»Auch ist zu bedenken, ob nicht durch die blosse Diffusion mit der freien Atmosphäre eine sehr rasche Mischung und Verdiännung der Dämpfe ätherischen Öles stattfindet»; så kan hänvisas till den begränsade vällukts- atmosfär, som man under lugna sommarnätter kan konstatera omkring &t. ex. Rosa rubiginosa eller Dictamnus Frazinella. Ett tjockare eller tunnare kornigt vaxlager bekläder bla- den hos Elymus arenarius, Triticum junceum (bladslidorna och strået), Triticum acutum (strå, slidor och bladens undersida), 1 Jmfr G. HABERLANDT, Physiologische Pflanzenanatomie. 14 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. Koeleria glauca, Lathyrus maritimus, Dianthus arenarius, Eryngium maritimunm. En mer eller mindre utpräglad bladswecuwlens utmärker alla de på sandstranden växande halofyterna, Haliantluus pep- loides, Salsola Kali, Cakile maritima, Atriplices samt dess- utom Sedum acre. Upprätta blad förekomma hos ganska många arter, såsom Gnaphalium arenarium, Filagoarterna, Erigeron acris, Peta- sites spuria, Artemisia campestris (rotbladen ligga platt ut- bredda på marken, de öfriga bladen äro mer eller mindre upp- rätta), ÅAlyssum calycinum, Hieracium ” sabulosorum (under stark torka), Jasione montana (merendels), Diantlhus deltoides (blad ofta tilltryckta), Arenaria serpyllifolia (bladen snedt uppåtriktade), Pulsatilla pratensis (bladflikarne), Eryngium maritimum (rotbladen), Lathyrus maritimus (småbladen), Saro- thamnus scoparius (bladen på årsskotten), Rumex Acetosella, Salix repens B) arenaria, Festuca ovina med var., Corynepho- rus canescens (mer eller mindre), Koeleria glauca o. 1. Här för- tjänar också att anmärkas bladflikarnes upprätta ställning hos Cakile maritima och Eryngium maritimum, hos hvilken senare transpirationsytan något minskas genom bladytans veckning. Några fall af kvarsittande gamla blad eller bladrester, hvilka kunna tänkas fungera som en vattenupptagande och vattenkvarhållande apparat (jmfr MEIGEN), hafva äfven iakt- tagits, nämligen hos Gnaphalium arenarium, Armeria elongata och Dianthus arenarius. De af HAcKEL påpekade slidtuni- korna, som finnas hos många xerofila gräs och hvilka utan tvifvel tjäna som ett vattenkvarhållande medel, utmärka sär- skildt Koeleria glauca, Corynephorus canescens och Festuca ovina B) glauca. Koeleria glaucas tunika består af talrika lösa, ofta något upprispade, breda slidor, hvilka gifva ett knöllikt eller rättare löklikt utseende åt växtens nedre del, Corynephorus har ytterst styfva, fasta slidor. Om Festuca ovina BP) glauca, som också kallas var. vaginata WIMMm & GrRAB., heter det i HARTMANS flora (11 uppl.) »med strået högt upp beklädt af bladlösa, halmgula slidor från före- gående år» Äfven hos Anthericumarterna sitta de fjoråriga slidorna kvar. I detta sammanhang vill jag också påminna om de stora slidor, som omgifva de ännu icke utvecklade blomställningarne hos t. ex. Psamma, Elymus, Corynephorus, hvilka af WARMING BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 15 (1) betraktas som skyddsmedel mot den yrande sandens me- kaniska inverkan. Utan att inlåta mig på någon förklaring af det nedlig- gande växtsättet, vill jag endast anmärka, att det utmärker Artemisia campestris (merendels), Thymus Serpyllum, Hermi- aria glabra, Medicago Lupulina, Medicago falcata, Ononis re- pens, Anthyllis Vulneraria, Polygonum Convolvulus, Triticum acutum, Triticum juncewm (ofta).! FR. MEIGEnN förklarar med afseende på Chiles xerofyter företeelsen helt enkelt som ett skyddsmedel mot blåst, i det han säger: »Pflanzen, die sich dem Boden dicht anschmiegen, befinden sich in weniger bewegter Luft, zumal wenn sie hinter Felsblöcken und Steinen Schutz suchen.> WARMING (3) åter finner en dylik förklaring alltför lättvindig. >»Rimeligvis maa Grunden segges i den Varmeforskjel, der er mellem Luftens og Jordens Varme paa den Tid, da Skuddene udvikle sig; man kan ofte treffe op- rette og nedliggende Exemplarer mellem hverandre, f. Ex. ved vore Strandbredder, hvilket tyder paa, at det ikke er nogen generel, til alle Tider paa den paagjeldende Veext- plads herskende Faktor, der er afgjorende, og ikke heller ere Vindene og Vindretningen det bestemmende, da en Art paa samme Strand kan vende sit Hovedskud til de forskjelligste Sider, hvad et Studium af Planterne ved vore Kyster let vil vise» Det förtjänar att här omnämna en iakttagelse, som jag gjorde på en äkta spalierväxt på Gotland, Helianthemum Fumana. Den iakttogs på två lokaler, båda öppna för haf- vets vindar, men skyddade för blåst från landsidan. TI all- mänhet voro exemplaren ensidigt utvecklade, så att de sträckte grenarne från hafvet. Tornbildningar på stammen finnas hos Onomis repens och på bladen hos Eryngium maritimum. En för många xerofyter karaktäristisk egendomlighet är bildningen af skott med korta internodier och följaktligen mycket tätt sittande blad: rosettbildming. En enkel rosett utmärker ett par af sandmarkens efemerer, nämligen Andro- sace septentrionalis och Teesdalia nudicaulis. Från en enkel rosett höjer sig likaledes blomstängeln hos några perenner, såsom AÅnthericumarterna. Petasites spuria kan äfven föras hit. Blomstängel i förening med en eller flera rosetter finnes 1 Här kan också erinras om de nedliggande sidoskotten hos Cakile ma- ritima och Salsola Kali. 16 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. hos Hieracium ” sabuwlosorum, Armeria elongata. Bladig stjälk och en eller flera icke tätt hopslutna rosetter (lös tufbildning) utmärka t. ex. Gnaphalium arenarium, Scabiosaarterna, Cam- panula rotwndifolia, Eryngium maritimum m. 1. Egentliga tufvor, d. v. s. en tät förening af flera rosetter, ha flera gräs, såsom Koeleria glauca, Corynephorus canescens, Festuca ovina med var., Psamma arenaria. Diantlhus arenarius vegetativa skott bilda täta, vidt ut- bredda mattor, som ännu mera än rosetter eller tufvor få skyddande betydelse därigenom att den inneslutna luften längre kvarhåller sin fuktighet och jorden inunder äfven längre hålles fuktig. Skydd för de unga, ännu icke utvecklade bladen vinnes hos Lathyrus maritimus därigenom, att de alldeles omslutas af stiplerna, hos Eryngium maritimwm därigenom, att de till en början ligga hopvikna inom de äldre bladens slidor. Morfologiska tillpassningar i det underjordiska systemet. VOLKENS har i sin utmärkta ökenafhandling påvisat tvänne tillpassningar hos ökenväxternas rötter, nämligen pålrotens (resp. birötternas) enorma längd och förekomsten af sand- hylsor kring Gramineernas rötter. Detsamma gäller också sandväxterna, om än icke pålroten når ett så betydligt djup i våra sandmarker som i öknens sand. En lång, rakt nedåt- stigande pålrot hafva framför allt de ettåriga halofyterna, Cakile, Salsola och Atriplexarterna, och af perenner särskildt Eryngium maritimum, Salix repens. Hos Cakile har BrRIcK mätt upp pålrötter af 1 meters längd; om än detta tal får betraktas som ett undantagsfall, går dock roten äfven i van- liga fall till ett betydligt djup. Salix repens rötter sträcka sig enligt WARMING (1) till flera meters djup, djupare i sand- jord än i annan jord. Hos Eryngiwum går pålroten också säkerligen flera meter ner i sanden. De tufvade gräsen, så- som Corynephorus och Koeleria, ha en tät kvast af synner- ligen djupt gående birötter. Äfven de egentliga strandgräsen, Psamma m. £f., hafva stundom ytterst långa birötter (de kunna enligt DUVAL-JouvE nå en längd af 5 meter; BUCHENAU har mätt upp 3,1 m. långa birötter), men dessa äro icke ut- prägladt geotropiska, i det de ofta ha ett nästan horisontalt BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 3. 17 förlopp. Hos Carex arenaria gå de kraftiga, under de öfver- jordiska skotten utspringande birötterna, fäströtterna, som förmodligen också hafva till uppgift att hämta vatten från större djup, rätt långt ned i sanden. Sandhylsor kring rötter har jag iakttagit hos alla strand- gräsen: Psamma, Elymus, Triticum; dessutom hos Koeleria glauca och Petasites spuria. De skola också förekomma hos Juncus balticus, enligt ASCHERSON och GRABNER. Det är lik- väl icke på alla rötterna, som dylika hylsor iakttagas, endast på de yngsta, mera ytligt, alltså i den torra sanden belägna rötterna. De på större djup befintliga rötterna sakna, åt- minstone hos gräsen, hylsor. Detta förhållande beror på den omständigheten, att en affjällning af hela barkparenkymet tämligen tidigt äger rum hos dessa gräsarters rötter, hvari- genom det sandkornen hopklibbande rothårshöljet afkastas. Endodermis kommer sedan att blifva rotens sekundära »epi- dermis». Rothåren hos dessa växter äro ganska långa, hos gräsen 1 å 2 mm. långa, hos Petasites spuria omkring 1 mm., och bilda ett tätt ludd på rotens yta (»radices velutinze»). Sandkornen kvarhållas dels af det täta luddet, dels sannolikt äfven af något klibbigt ämne, som afsöndras af rothåren. VOLKEENS anser dylika sandhylsor vara funktionelt likvärdiga med de dikotyla rötternas korkmantel. Förvånande synes till en början glesheten af rothår hos en del sandplantor, såsom Salsola, Cakile, Halianthus, Gna- phalium, Eryngium, men detta förhållande kan förklaras däraf, att deras rötter gå så pass djupt ner i sanden, att de alltid äro omgifna af vatten. De ettåriga sandstrandplantorna! och perenna sandväxter med kort lodrätt rizom äro tillpassade för sitt växtmedium på det sätt, att de skicka sin pålrot djupt ner i sanden. Hos ett par andra perenna sandväxter med kort rizom, nämligen Anthericum-arterna, äro birötterna långa och gå lodrätt, snedt nedåt eller nästan horisontalt. De äro tjocka och köttiga, beroende på barkparenkymets starka utveckling, och fyllda af en slemmig saft, så att de icke så lätt bli uttorkade. Redan LInsÉ säger i sin »Öländska och Gothländska resa» om Anthericum ramosum: »Radix (= rizomet) horizontalis, fibrosa, fibris (= rötterna) carnosis.» 1 De efemera sandannuellerna, som ha slutat sitt lifslopp tidigt på som- maren, hafva icke en djupgående pålrot. 2 - 18 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. Hos en hel del sandperenner är 1 stället för rotsystemet det underjordiska stamsystemet kolossalt wtveckladt på längden eller på djupet, hvarpa RAUNKIER först fäst uppmärksam- heten. Detta är framför allt fallet med Halianthus peploides, Lathyrus maritimus, Astragalus arenarius, Psamma arenaria och de öfriga strandgräsen, Carex arenaria. Hos fertalet at dem är rizomet på en äldre planta af flera meters längd. Dessutom iakttages en riklig förgrening hos rizomen af Hali- anthus, Lathyrus maritimus, strandgräsen genom bildning af utlöpare, så att det underjordiska systemet äfven utbreder sig öfver en stor yta. Betydelsen häraf är 1 ögonen fallande: dels riskerar växten icke så lätt vattenförlust, då. den be- härskar ett så stort område, dels riskerar icke individen att dö, om någon del af det underjordiska systemet skulle blot- tas och torka bort. Som en tillpassning kan man också betrakta den rikliga knoppbildning och stora mängd af sofvande knoppar, som ut- märka t. ex. Halianthus, Dianthus arenarius, strandgräsen. Hos Lathyrus maritimus växa alla knopparne genast ut till stoloner. Af Halianthus peploides finner man ej sällan lös- ryckta rizombitar, hvars knoppar utvecklat sig till ljusskott. Förra sommaren fann jag en dylik rizombit, som endast hade en längd af 2 å 3 mm. med skottbildande knoppar. Jag har redan i en uppsats i Bot. Not. (2) omnämnt, att hos Hali- anthus knoppbildningen genast börjar i hjärtbladsvinklarne och att 3 par knoppar bildas i dessa, hvilka i allmänhet för- bli sofvande en längre tid. På ett exemplar hade det unga terminalskottet af en eller annan anledning genast dött, men i stället en af hjärtbladsknopparne vuxit ut till ett ljusskott. Äfven om icke terminalknoppen dör, kunna hjärtbladsknop- parne växa ut till öfverjordiska skott, nämligen om icke öfversandning så snart äger rum. Accessoriska knoppar före- komma äfven hos Lathyrus maritimus och Astragalws arena- rius, hvilket gör, att hos den förstnämnda ofta 4 stolongrenar utgå från samma punkt. Hos den senare växa knopparne endast långsamt ut till stoloner. Hos Petasites spuria hafva rizomgrenarnes spets en geo- tropisk böjning nedåt,! hvarigenom de komma att befinna sig i fuktig sand. De rizomdelar, som befinna sig på ömse sidor ! Om böjningen orsakas af geotropism eller hydrotropism kan icke utan genom försök afgöras. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 19 om en bladrosett, komma härigenom att bilda en rätt skarp vinkel med hvarandra. Då spetsen af ett rizom eller en utlöpare ju innehåller en vegetationspunkt, är det tydligt, att den på något sätt måste skyddas under sitt framträngande i sanden. Jag har iakttagit några dylika skyddsinrättningar. Hos Halianthus skyddas utlöparespetsen af de främsta, fast hopslutna bladen, hos Lathyrus maritimus genom omböjning af stolonspetsen, såsom nyligen också påpekats af ARESCcHouvG (4), hos strand- gräsen och Carex arenaria af det främsta, med en styf, stic- kande spets försedda lågbladet. Groning och morfologi. De festa af de undersökta dikotyla strandväxternas gro- ning utmärker sig genom ett i det stora hela likartadt för- lopp, 1 det att lillroten och hypokotylen (hos Lathyrus mari- timus epikotylen) tämligen starkt förlängas, tydligen därför att lillrotsspetsen så snart som möjligt skall nå ned till den fuktiga sanden. Så är förhållandet med Salsola Kali, Cakile maritima, Atriplices, Lathyrus maritimus, Eryngium maritimunm, Halianthus peploides. Hos Dianthus arenarius förlänger sig lillroten starkt, men hypokotylen är tämligen obetydlig. Alla de undersökta sandgräsen utmärka sig genom en egendomlighet i groningsförloppet, som äfven iakttagits hos andra gräs,! nämligen därigenom, att det första internodiet, alltså internodiet mellan hjärtbladet och det första örtbladet, är förlängdt till en liten stolon, som skjuter den unga plan- tan ett stycke bort från fröet. På ett exemplar af Elymus arenarius voro t. o. m. de två första internodierna på detta sätt förlängda, då likväl det 2:dra såväl som det 1:sta endast bar en slida. De först bildade örtbladen äro mycket smalare än de senare framkommande, hvilket redan omnämnts af BUCHENAU med afseende på Psamma arenaria och af WARMING med afseende på Elymus arenarius. Hos den senare äro de första bladen endast 3/1 m. breda, under det att de senare bildade bladen ha en bredd af 16 mm. Det förtjänar an- märkas, att redan de första sidoknopparne hos Elymus are- ! Jmfr EricH BrRuUSsS, Der Grasembryo. 20 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. narius och Festuca rubra B) arenaria växa ut nästan vinkel- rätt! till en utlöpare för att slutligen bågformigt böja sig uppåt, under det att hos Psamma arenaria de första sido- knopparne i en mycket spetsig vinkel växa uppåt. Samma tendenser utmärka beständigt dessa gräs, hvilket gör att Psamma arenaria får ett mycket mera tufvigt växtsätt än t. ex. Elymus arenarius och därigenom också blifver en bättre sandbindande planta. (Jmfr WARMING (1)). Långa, utlöpande stoloner förekomma dock äfven hos Psamma arenaria. BUCHENAU har följt Psamma arenarias utveckling under de 3 första åren, och då iakttagelsen har sitt intresse, citerar jag densamma. »Im ersten Jahre bildet der Helm zwei sehr zarte faden- förmige Laubblätter, bei denen die violette Farbe der Blatt- scheiden noch nicht vorhanden ist; im zweiten Jahre ent- wickelt die Pflanze, ohne jede Unterbrechung durch Nieder- blätter an der Grenze des Jahrganges, 2 bis 3 Laubblätter. Dreijährige Pflanzen zeigen 4 bis 5 vertrocknete und 2 oder 3 frische Laubblätter.» Han tillägger, att utlöpare icke bildas under de tre första åren. Angående Salsola Kalis groning har jag att till hvad förut är sagdt endast lägga, att hjärtbladen likna örtbladen med undantag däraf att de sakna uddtagg. Förgreningen börjar långt nere på den unga plantan, 1 vanliga fall i det 1:sta örtbladsparets vinklar. Efter någon tid uppkomma äfven knoppar i de båda hjärtbladsaxillorna. De nedersta grenarne växa nästan vågrätt ut. Stjälken och grenarne äro strim- miga af röda och gröna strimmor. Cakile maritima öfverensstämmer till sin groning och vidare utveckling nära med den föregående. Hjärtbladen äro hela, jämnbredt-lancettlika. De första knopparne anläggas i de nedre örtbladsvinklarne; hjärtbladen utveckla äfven hos denna art knoppar. Förgreningen är 1 de flesta fall ytterst riklig; grenarne äro utspärrade åt sidorna. Stam och blad- skaft äro här och där violettanlupna, på andra ställen violett- prickiga. Halianthus peploides. Groningen och den följande utvecklingen hos Halianthus peploides hafva af mig redan beskrifvits i en uppsats i Bot. 1 De senare bildade assimilerande sidoskotten utgå i em mindre vinkel (30—50" enl. ANDRESEN). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 21 Notiser (2). Hjärtbladen hafva en längre och smalare form än örtbladen. De äro till en början epigäiska och ligga platt utbredda ofvanpå sanden. Men inom kort äro de fullkomligt öfversandade, hvilket i någon mån beror därpå, att sanden blåser upp kring växten och bildar en liten dyn kring denna, men sannolikt äfven orsakas af rotens sammandragning eller någon annan spontan kraft. Denna öfversandning träffar efterhand de ofvanför hjärtbladen belägna örtbladsparen, det ena efter det andra, som härigenom mista sitt klorofyll och krympa ihop till en gulhvitaktig hinna, eller som det kanske snarare bör uttryckas, växten drages så småningom allt mera ner i sanden. Om nämligen, såsom C. BrIicK vill antaga, det underjordiska stamsystemet uteslutande skulle uppstå genom öfversandning af »den på sanden liggande stjälken»,! så är det svårt att förstå, hvarför icke äfven andra på samma loka- litet förekommande växter, såsom Salsola, Cakile o. s. v., så småningom med sina nedre delar begrafvas i sanden.? I vink- larne af hjärtbladen, hvilka liksom de öfriga bladen äro vid basen slidlikt hopväxta, anläggas snart nog seriala knoppar, vanligen 3 i hvarje bladveck, af hvilka den öfversta är kraf- tigast. De komma slutligen att sitta fritt, därigenom att hjärtbladsslidan spränges. Knoppbildningen fortskrider sedan till de högre upp belägna bladen, i hvilkas vinklar i vanliga fall endast anlägges ett par knoppar, en i hvarje bladveck. Dock är förekomsten af tvänne knoppar 1 ett bladveck inga- lunda sällsynt. De båda midt emot hvarandra sittande ört- bladsknopparne äro nästan aldrig af samma styrka. Vanligen är den ena högst betydligt kraftigare än den andra. MNStun- dom felslår den ena alldeles. I ofvannämnda uppsats har jag sökt visa, att den redan från början så rikliga knoppbild- ningen hos Halianthus är att betrakta som en tillpassning till den lösa, »kritiska» jordmån, hvari den växer. Till följd af växtgrundens beskaffenhet riskera nämligen de i densamma vegeterande växterna lätt att rifvas upp eller torka bort. Det måste följaktligen anses ändamålsenligt, om en sand- strandväxt äger en mängd knoppar, hvilka, 1 fall moder- plantan dukat under, kunna skjuta fram och fortplanta arten. 1 Stjälken hos Halianthus är ofta icke nedliggande. ? Jmfr likväl härmed P. E. MÖLLER, Om Regnormenes Forhold til Rhizom- planterne (Oversigt over det Kgl. Danske Vidensk. Selskabs Forhandl. 1894), hvilken förf. äfven anser, att orsakerna till rizomens begrafvande äro af yttre natur. 22 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. Tydligen har den unga groddplantan de största utsikterna att duka under för torka eller blottas af vind eller vågsvall, hvarför det får betraktas som en särdeles gynnsam afpass- ning, att en mängd knoppar redan från början anläggas, hvilka, i den händelse terminalskottet dör bort, kunna fort- sätta tillväxten. Den utvecklade växtens morfologi är beskrifven af WaAR- MING 1 Botanisk Tidskrift (III Bd., 2). MSärskildt att fram- hållas förtjänar rizomets betydliga längd och smalhet, som berättigar namnet stolonrizom för detsamma, dess glatta, brunaktiga yta och dess nästan hornaktiga utseende och kon- sistens. De ytterst talrika knopparne förhålla sig på tre olika sätt: antingen förblifva de på knoppstadiet en längre eller kortare tid eller växa de ut till långa, hvita utlöpare, beklädda med klorofyllösa blad, som slutligen skjuta upp öfver sanden till ljusskott, eller förlängas de till små kort- ledade dvärggrenar, ett hos örterna högst ovanligt förhål- lande. WARMING har iakttagit dylika dvärggrenar med ända till 45 bladpar. Mellan vanliga knoppar och dylika dvärg- grenar finnas öfvergångsformer. — Så länge stolonen växer i sanden, skyddas dess spets af de yngsta, tätt hopslutna bladen. Pålroten lefver troligen ganska länge kvar, kanske hela lifvet. Från hvarje nodus på rizomet utgå 4 birötter, 2 vid sidan af hvarje knopp. Af HJALMAR NILSSON hänföres det underjordiska stam- systemet till groddknoppstammarne, nämligen till den grupp, som kommer de förlängda pseudorizomen nära. På grund af sin utvecklingshistoria är emellertid rizomet hos Halianthus ett pseudorizom, då det från början tydligt anlägges af stjälk- basen. Den tillökning, som det sedan får därigenom att sto- lonerna, hvilka ju egentligen ingenting annat äro än för- längda stjälkbaser, ingå i det permanenta stamsystemet, hin- drar ej heller dess rubricering under pseudorizomen. Lathyrus maritimus. Lathyrus maritimus är en typisk pseudorizomplanta. Groningen tillgår på följande sätt: lillroten förlänger sig starkt och nedtränger i sanden, hjärtbladen förblifva inne- slutna i fröet och äro sålunda hypogäiska, epikotylen för- länger sig äfvenledes starkt och höjer den unga plantan, som BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 23 liksom den föregående har utdragna internodier, öfver sanden. Stjälken är 4-kantig, med de två kanterna mera markerade. Dessa senare fortsättas äfven ned på rizomet. På rizomet! sitta små rosafärgade treklufna lågblad, hvilka äro att upp- fatta som ett rudimentärt blad med sina stipler. Bladrudi- mentet blifver allt tydligare, ju högre upp på rizomet det sitter. Rizomet förgrenar sig ytterst rikligt. Knopparne uppkomma i vinklarne af de rudimentära bladen. Utom den normala knoppen tillkomma accessoriska knoppar, så att van- ligen 2, men ofta 4 grenar utgå från samma punkt. Gre- narne kunna antingen tämligen strax växa ut till öfver- jordiska skott eller ock växa de ut till långa, underjordiska utlöpare. Dessa hafva en omböjd, ofta purpurröd spets (=an- laget till ljusskottet) och förgrena sig ånyo, skickande ut sidoutlöpare. På detta sätt blir Lathyrus maritimus under- jordiska stamsystem ett utomordentligt rikt förgrenadt helt. Att utlöparne ingenting annat äro än begrafna öfverjordiska grenar så att säga, bevisas särskildt af en iakttagelse, man då och då kan göra på utlöpare, hvilka genom en egendomlig krökning, förmodligen i följd af cirkumnutation, fått sitt midtelparti ofvan sanden, under det att basen och spetsen äro jordhöljda. På detta i luften växande parti äro nämligen riktiga örtblad utvecklade. Pålroten lefver mycket länge kvar, troligen hela lifvet. Birötterna utgå från nodi och sitta vanligen 3 tillsammans. Såväl på den unga pålroten som på birötterna iakttages en stor mängd af de för Papilio- naceerna egendomliga små rotknölarne, som beskrifvits och förklarats af JAK. ERIKSSON, BRUNCHORST och FRANK m. Ål. Petasites spuria. Groning icke iakttagen. Rizomet är ett bladigt rizom med rätt betydlig vandringsförmåga. Skottkedjorna nå enligt HJALM. NILSSON ofta en längd af 1 m. och däröfver. Rizom- spetsen och sidoskotten från rizomet visa en rätt kraftig geo- tropisk böjning nedåt. Rizomets internodier äro ungefär 1 dm. långa och rätt tjocka, 5 å 10 mm., samt hafva en blek- röd färg. Från nodi utgå birötter (6 å 7) och knoppar, hvilka ge upphof åt sidoskott. Örtbladen sitta långt tillbaka på ! På det äldre rizomet äro de försvunna: bäst kunna de iakttagas på utlöparne. 24 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. rizomet. Vid de öfriga nodi utgå slidlika lågblad. Dylika bekläda äfven ljusskottens nedre, sandhöljda partier. Eryngium maritimum. Vid groningen förlänga sig lillrot och hypokotyl starkt. Hjärtbladen äro hela, lancettlika, FPS snart gulnande, försedda med hopväxta slidor. De 2, 3 första örtbladsinter- nodierna äro sammandragna. Sedan uppkomma 2, 3, 4 för- längda internodier samtidigt därmed att växten drages neri sanden. Bladen på dessa ha en mer eller mindre förkrympt skifva. Så bildas en ny rosett nästföljande vår o. s..v. På ett äldre rizom ser man därför omväxlande zoner af långa och korta leder. Enligt BucHENAu blommar växten endast en gång, och han förmodar, att den använder »gewiss eine län- gere Reihe von Jahren zur Blihreife», hvilken förmodan är riktig. Eryngiwm är sålunda exempel på en pleiocyklisk mono- karpisk växt. Nåväl rizomet som pålroten stiga lodrätt ned i sanden. Den senare går till ett betydligt djup. Det har aldrig lyckats mig att gräfva upp roten fullständigt, oaktadt jag gräft flera fot ner i sanden. Uppgräfningen försvåras af pålrotens ytterliga bräcklighet. Pålroten förgrenar sig ytterst sparsamt. Rotgrenarne utgå vanligen horisontalt; rakt uppåt- stigande grenar ha också observerats. Tydliga tvärrynkor iakttagas på pålroten, hvilket DE VRIES redan anmärkt. Psamma arenaria. Denna arts morfologi har skildrats af BucHENAU och WAR- MING, ur hvilkas skildring jag endast vill anföra några hufvud- punkter. Tre slags skott kunna urskiljas, nämligen van- drande, assimilerande och blommande. De vandrande skotten,! af hvilka jag lakttagit meterlånga exemplar och däröfver (de kunna bli flera meter långa) på Ullahaus flygsandsfält på Fårön, äro horisontala, hafva långt utdragna internodier, ! RATZEBURG uppgifver i »Die Vegetation der Käste (= Östersjökusten) in ihren ursächlichen Momenten gepräft»> (Verhandl. Brandenb. bot. Vereins), att Psamma saknar >»>Kriechtrieben», men denna uppgift beror säkert på otill- räcklig iakttagelse. När Psamma växer på en redan öfverklädd dyn, bildar den nämligen endast sällan utlöpare, som då gå utåt mot de från Psamma rel. fria sandytorna. När den växer på plana fält, är stolonbildningen, såsom naturligt är, mycket rikligare. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 25 hvilka äro beklädda med lågblad. Från nodi utgå birötter i alla riktningar, äfven rakt uppåt, hvilka skola kunna nå en längd af 5 meter. Vid mnodi bildas äfven knoppar, en vid hvarje nodus, hvilka alla på det exemplar jag iakttog hade vuxit ut till assimilerande skott. De kunna också växa ut till nya utlöpare eller förbli sofvande under en längre tid. På det äldre rizomet ser man alltid en mängd af dylika sot- vande knoppar. Lågbladen äro på det äldre rizomet alldeles upprispade. Det assimilerande skottet har sammandragna internodier. Dess knoppar växa ut till nya assimilationsskott, hvilka stå nästan upprätt, tryckta intill moderskottet, hvari- genom den för sandens bindande så ändamålsenliga tufbild- ningen uppkommer. Det blommande skottet har utdragna internodier. — Genom sandbetäckning stimuleras Psamma endast till kraftigare växande, hvilket gör denna växt till en så utmärkt flygsandsplanta. Så kan den oafbrutet växa med en dyn under dess bildning, äfven om denna blir 20 m. hög, såsom BoRGGREVE har observerat. — Det kan ha sitt in- tresse att anföra LINNEÉs skildring af detta gräs i hans »Öländ- ska och Gothländska resa»: »Sandhafre eller Hollendarnes Hälm växte här (vid Ullahau) 1 Sandbärgen öfver alt. Underligit Gräs, som uti torraste Sanden så frodigt växte både i högd och diup, och ju längre han kommer upp i Sanden, ju flera grenar utskickar han, nemligen från hvarje Led en Gren; Bladen under Sanden förvissna och förtorkas, däraf ser han ut under Sanden såsom en Qvast. utur hvilken Sanden intet slipper. Vi grofvo at upsöka Sandhafrens nedersta Rot, men kunde aldrig komma så långt neder 1 den lösa Sanden; lärde dock härvid, at Gräset ej allenast under Sanden växer rätt upp, utan äfven ock på sidorna.» De öfriga strandgräsen, Triticum junceum, Elymus arena- rius, Festuca rubra 8) arenaria m. fl., öfverensstämma 1 stort sedt med afseende på sin tillväxt med den föregående, om man wundantager den dem utmärkande obetydliga tufbild- ningen. Hos dem alla kan man sålunda urskilja de tre ofvan- nämnda skottformerna. Den obetydliga tufbildningen beror därpå, att stolonbildningen är rikligare och att de assimile- rande sidoskotten utgå i en betydligt mindre spetsig vinkel från moderaxzeln än hos Psamma. (a en ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. Corynephorus canescens. Alla de föregående gräsen hafva utmärkt sig genom stark vandringsförmaga. Hos Corynephorus canescens däremot fin- nes ingen eller endast svag vandringsförmåga, beroende därpå att utlöpare endast i undantagsfall bildas, hvilket åter samman- hänger med den intravaginala skottbildningen. Gräset får härigenom en tät tufform. HAcKEL (1) omnämner, att Festuca ovina vid öfversandning bildar uppåtstigande stoloner, WAR- MING (1) har iakttagit detsamma hos Corynephorus. Förra sommaren hade jag tillfälle att på det rörliga Aygsandsfältet vid Ullahau på Fårön iakttaga stolonbildning hos båda de nämnda gräsen. — Groddplantan börjar genast att genom knoppbildning i bladvecken alstra ytterst kortledade assi- milationsgrenar, och så uppkommer tämligen snart en tufva. Talrika, långa birötter utga från tufvans nedre del. Carex arenaria. Denna arts morfologi är förut beskrifven af CBELAKOVSKY och WARMING. I en uppsats i Bot. Notiser 1884 (1) har jag själf äfven något sysselsatt mig med densamma. Jordstam- men, som är ett fjälligt sympodialt rizom med stor vandrings- förmåga, kryper horisontalt i sanden och kan nå en längd af säkerligen flera meter. Det förgrenar sig icke åt sidorna. Internodierna hafva en längd af ett par centimeter i vanliga fall. De äro beklädda med slidlika, glänsande, bruna låg- blad, som sitta i !/2 spiral. Från nodi utgå rötterna och de öfverjordiska skotten på det sätt, att rötter utskickas från hvarje nodus, men ett öfverjordiskt skott endast från van- ligen hvart 5:te nodus. Egendomlig är terminalknoppens för- skjutning ett helt internodium, nämligen från vinkeln af det 4:de till basen af det ä5:te lågbladet. Assimilationsskottens nedre del beklädes med bruna lågblad, som här äro anord- nade i en högre spiral. I det nedersta lågbladsvecket sitter en knopp, från hvilken återigen alstras en knopp 0. 8. V., men dessa komma endast undantagsvis till utveckling, när rizomet växer i sand. BUCHENAU och WARMING (1) hafva iakttagit, att denna art har rötter af tvänne slag. Under de uppstigande ljus- skotten utgå kraftiga, tjocka, ogrenade eller föga förgrenade BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 27 rötter, hvilka tränga till ett betydligt djup ner i jorden. Jag har kallat dem fäströtter; WARMING kallar dem »Sikker- hedsrgdder». Vanligen utgår endast en sådan rot från hvarje ljusskottsnodus, stundom 2, sällan flera. Det andra slaget rötter utgöres af fina, vanligen rikt förgrenade bildningar, hvilka utgå från alla nodi och lämpligen kunna kallas sug- rötter. Hos dessa rötter påvisade jag i ofvannämnda uppsats en egendomlighet i tillväxtriktningen, som icke synes kunna förklaras enligt de hittills kända lagarne för rötternas till- växt, nämligen att de växa ut vinkelrätt från rizomet i alla riktningar, vertikalt nedåt eller uppåt, rakt åt sidorna, snedt uppåt eller nedåt. Ett liknande förhållande iakttogs samma sommar hos Carex hirta och Juncus balticus. Under nyss för- flutna sommar har jag emellertid funnit, att dylika åt alla håll växande rötter äfven förekomma hos icke-sandväxter, exempelvis Paris quadrifolia, Carex tomentosa, Cladium Ma- riscus, Carex disticha m. 1. Framför allt synes detta för- hållande utmärka på längden utdragna rizom och långa sto- loner. En viss analogi till dessa af geotropismen alldeles oberoende rötter erbjuda rotgrenarne af 3:dje eller högre ord- ning hos pålroten, hvilka, såsom NSaAcHs! påvisat, icke äro geotropiska. Den enklaste förklaringen pa fenomenet synes mig vara, att rötternas tillväxtriktning bestämmes delvis af växtens inre behof, så att, om växten lider t. ex. brist på syre, så utvecklas uppatväxande respirationsrötter,” om rot- stocken eller pålroten af en växt rundt om omgifves af nä- ring, så utsända dessa rötter eller rotgrenar i alla rikt- ningar för att tillgodogöra sig denna, om näringssubstratet någon gång skulle befinna sig ofvanför växten, sändas gre- nar endast uppåt (epifyter och parasiter). Vid betraktandet af dessa fall af ändamålsenligt växande rötter kommer man att tänka på LiEBIGS yttrande: »rötterna söka näringen, som om de hade ögon», eller på DARWINS hypotes om rotspetsens hjärnfunktion. Den författare, som först utförligare uttalar sig i denna teleologiska riktning med afseende på rötternas riktning, är KERNER, som i »Pflanzenleben» yttrar bl. a.: »Recht auffallend sieht man ibrigens auch an den auf der Baumborke wachsenden Verwesungspflanzen, namentlich der tropiscehen Orchideen und Bromeliaceen, desgleichen an den 1 Vorlesungen äber Pflanzenphysiologie. ” Jmfr HABERLANDTS Eine botanische Tropenreise. 28 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. auf Baumästen wachsenden NSchmarotzerpflanzen, z. B. der Mistel und den anderen Loranthaceen, wie sehr die Richtung, welche von den nahrungssuchenden Wurzeln eingeschlagen wird, von der Nahrung abhängt, und dass die Wurzeln dort- hin wachsen, wo sich ihnen eine Quelle von Nährstoffen bie- tet.. KERNER påpekar vidare, för att demonstrera sin mening, att den positiva geotropismen synes alldeles upphäfd hos parasiternas rötter, så att tillväxtriktningen bestämmes helt och hållet af det groende fröets läge på trädgrenen. Fäster man sålunda fröna på den undre sidan af en gren, så växa de uppåt, fäster man dem på sidan af grenen, så växa de vågrätt in 1 grenen, och anbringas de ofvanpå en gren, växa de nedåt. KERNER talar därför på grund af dessa och andra erfarenheter om rötternas »Witterungsvermögen»>. Ett annat argument för en sådan teleologisk uppfattning erbjuder en iakttagelse, som anföres af G. HABERLANDT i hans: »Eine botanische Tropenreise», där han om de epifytiska An- thurium- och Philodendronarterna säger: »Das Merkwärdigste und Räthselhafteste beim Wachsthum dieser Rankenwurzeln liegt aber darin, dass sie nicht in beliebiger Richtung den Stamm allmählich umwinden, sondern den kärzesten und mit Riöcksicht auf ihre mechanische Aufgabe auch zweckmässig- sten Weg senkrecht zur Stammaxe einschlagen; daher denn auch der Anschein, als sei die Pflanze mit Stricken ange- bunden worden.> Annorlunda förhålla sig de gröna assimi- lerande rötterna hos Temophyllum Zollingeri, >»die bei ihrem Wachsthum eine zur Längsaxe des Zweiges annähernd paral- lele oder schwach spiralige Richtung einschlagen». Hvad skall man uppställa för slags »Reiz» som rörelseorsak i det först- nämnda fallet? Genom att säga, att dessa fäströtter äro transversalt geotropiska, hafva vi endast infört ett konstigare ord för att uttrycka deras tillväxtriktning. STENSTRÖM säger också på tal om dessa företeelser, som mig synes, fullt befogadt: »Wenn man nun das Suchen der Larve nach einer Stätze aus dem Instinkt und das der Schlingpflanze als eine »rotirende Nutation> und schliesslich die beiden zuletzt angefährten Fälle als »Transversal»- bezw. »Longitudinalgeotropismus> er- klären will, — ist man dadurch bedeutend kläger geworden, oder werden die Erscheinungen durch die Belegung mit sol- chen Namen so sehr viel begreiflicher? Erst wenn wir an den sichtlichen Zweck der Bewegungen denken, fällt etwas BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 29 Liecht auf sie. Haben wir denn hinreichende Grinde, um solehen und ähnlichen Benennungen ängstlich aus dem Wege zu gehen?» Anthericum Liliago. Rizomet är tämligen kort, hvilket beror på årsgenera- tionernas litenhet (!/2—1 cm. långa) och rizomets bortdöende baktill. I den bakre ändan är det liksom afbitet. Innan växten första gången blommat, är tillväxten monopodial, sedan blir den sympodial. På ett exemplar, som ännu icke blom- mat, iakttogos 4 generationer i förening, af hvilka den sista var nästan helt och hållet ruttnad. Åtminstone 4 år synas sålunda åtgå, innan den första blomningen inträffar. För- yngringen utgår under denna tid, såsom anfördt, från en stor terminalknopp. Efter den första blomningen inträder en för- ändring 1 tillväxtsättet, därigenom att terminalknoppen ut- vecklar blomställningen och föryngringen utgår från den främsta axillära knoppen, som är en kraftknopp. I allmän- het anläggas knoppar i fera af de främre bladens vinklar, hvilkas styrka aftager framifrån och bakåt. NSidoknopparne äro i allmänhet med undantag af den främsta sofvande. Stundom händer det, att äfven en af de bakre växer ut, då tydligen en förgrening af rizomet äger rum. Knopparne skyd- das af de talrika slidorna; äfven de slidor, som tillhöra före- gående års blad, sitta kvar. På ett exemplar voro 7 genera- tioner i förening. På alla utom den sista voro rötterna friska (på den sista voro de hopfallna). Häraf kan man sluta, att rötterna kunna åtminstone bli 6 år gamla. Rötterna gå dels rakt nedåt, dels snedt nedåt, dels nästan horisontalt och äro nästan endast förgrenade i ändarne. Anthericum ramosum. Öfverensstämmer i tillväxtsätt, förgrening och knoppbild- ning alldeles med föregående art. Ett rizom hos denna art mätte 7 cm. På ett rizom iakttogs, att det bakre partiet ut- gjordes af en smal, stolonlik bildning. Om detta var en verklig stolon eller rizomets allra första stadium kan jag icke afgöra.! 1 Under sistförflutna sommar iakttog jag, att, när sidoknopparne växa ut, de genom en längre eller kortare stolon skjutas ett stycke från moderplantan. Genom stolonernas förmultning isoleras sidoskotten från moderplantan. 30 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. TI allmänhet är rizomet äfven här liksom afbitet i ändan. På ett exemplar räknades knopparne. I den öfversta bladvinkeln satt kraftknoppen, som skulle gifva upphof åt nästa års rizomgeneration; knoppar funnos dessutom 1 de 2 följande bladens vinklar, af hvilka den främre var starkast. I de nedersta bladvecken saknades knoppar. Dianthus arenarius. Vid groningen bildas en lång pålrot, som skjuter ned i sanden. Hypokotylen är obetydlig. Hjärtbladen ha ungefär samma form som stjälkbladen; dock äro de något bredare. Stamknoppen förlänges till ett skott med mer eller mindre förlängda internodier (ingen rosett). Förgrening inträder tidigt. Det första sidoskottet kan t. o. m. uppstå 1 den ena hjärtbladsvinkeln, men vanligen utgår den första förgrenin- gen från det nedersta stjälkbladsparet. Pålroten lefver kvar hela lifvet. Genom den upprepade förgreningen kommer den äldre plantan att bestå af en stor mängd vegetativa skott, hvilka kunna bilda verkliga mattor. På stjälkens äldre, del- vis sandhöljda partier (rizomet) sitta en mängd knoppar, som äro sofvande eller växa ut till små hvita stoloner, hvilka höja sig upp och bilda nya assimilationsskott. Dessa små stoloner hafva motsatta blad, hvilkas bladbaser äro hopväxta. Endast ett fåtal af skotten utveckla blommor under året. Vid blomningen förlänges axeln starkt, får mera utdragna internodier och slutar med en eller flera blommor. Denna växt kan hänföras till AREsSCcHoUGS (4) »Rasen- perennen» (tufperenner). LINNÉ beskrifver i sin »Skånska Resa» sandnejlikan på följande sätt. »Denna ört får en djup rot och mycket stjäl- kar, som ligga på jorden; men bladen äro ganska korta, och stjälkarne föga längre än blomhylstren, .... Roten på denna lilla skånska neglikan var utanpå rödbrun; de många stjäl- kar, med hvilka hon täcktes, voro ej längre än et finger, och bestodo af två eller högst tre leder; bladen, som mäst täcka vid roten, voro linearia och ej större än barret på enträdet.» Astragalus arenarius. Rizomet är ett pseudorizom med troligen hela lifvet perennerande pålrot. Pålroten når ett betydligt djup. För- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 3. ål yngringen utgår på vanligt sätt från knoppar på stjälkbasen. De nya skottens underjordiska del är försedd med små, helt omfattande, slidlika lågblad, som motsvara stjälkens stipler. Förgreningen är icke på längt när så riklig som hos Lathy- rus maritimus, hvilket beror därpå, att knopparne endast lång- samt växa ut till stoloner. Accessoriska knoppar komma stundom till utveckling. Stjälkarne äro liksom bladen tätt beklädda med gaffelhår. Bladen rulla in sig med kanterna, så att vid sträng torka endast den undre, rikligt med hår betäckta sidan blir exponerad. Gnaphalium arenarium. Oaktadt flitigt sökande har jag icke kunnat påträffa några groddplantor eller ungplantor med kvarsittande hjärt- blad af denna på sandfälten så vanliga växt. Gnaphaliums underjordiska system utgöres åf en kraftig, perennerande pål- rot jämte en s. k. rosettstam (jmfr HJ. NILSSON). Förgrenin- gen sker genom knoppar från rothalsen eller det underjor- diska stampartiet. Det unga rizomet är beklädt med bruna, nerviga slidblad. Scabiosa-arterna, De båda Scabiosaarterna hafva äfven en perennerande pålrot och ett kort rizom, från hvilket utgå en eller flera rosetter. Koeleria glauca. Ett liksom Corynephorus canescens på sandfälten mycket vanligt tufgräs är Koeleria glauca. Det har ett ytterst kort, knappast märkbart rizom. Någon stolonbildning har jag icke iakttagit hos detsamma; det tyckes också endast förekomma på fullt bunden sand, helst inne i barrskog. Anatomiska tillpassningar i det öfverjordiska systemet. G. ÅLTENKIRCH har gjort några afdunstningsförsök med växter tillhörande Sachsens »Geröllflora», och då en del af arterna äfven finnes på det beskrifna området, så anför jag några af hans tal, dock med hänsyn taget till att de icke 32 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. kunna anses absolut giltiga äfven för ifrågavarande sand- Hora. Författaren använder följande metod: »An Ort und Stelle schnitt ich mit scharfer Scheere die möglichst gesun- den Pflanzenexemplare meist direct äber dem Boden ab, ver- schloss die Wundfläche mit einem Häutchen von Collodium und brachte die Pflanzen unter sorgfältiger Vermeidung von Quetschungen und Brechungen in weite, vorher abgewogene Wiegegläser mit gut eingeschliffenen Stöpsel. Nach Fest- stellung des Frischgewichtes wurden die Gefässe geöffnet und die Pflanzen unter Ausschluss directen Sonnenlichtes in einem grossen, ruhigen, nach Norden gelegenen Zimmer der Ver- dunstung iäberlassen.» Anthericum Liliago afdunstade under de första 12 tim- IMAN dr ks fe de de KÄR ÅR ne Herse ia ere get tre SRA REA Festuca OVINA = . fier olle a ve Kn el fö igr LÄR 4 AA EA CorynephoruUs: .- = ccia ct se lerig eva Fersen SANDIN Hieracium Pilosella:. sno a oa a oe (56 fe ac Gnaphalium arenarium. sc cf se ss cm SSE Pulsatilla pratensis ": 6 oe sc. ste bla sk NS ThymusSerpyllum —. ooo ss ce tel ee ee NIE Afdunstningen mättes därefter hvar 12:te timme under någon tid bortåt, olika för de olika arterna, nämligen för Anthericum Liliago under 28 dygn, för Festuca ovina 23—29 Maj, för Corynephorus 23—29 Maj, Hieracium Pilosella 4—16 Juli, Gnaphalium arenarium 4—13 Juli, Pulsatilla pratensis 1—22 Augusti, Thymus Serpyllum 1—7 Augusti. Hela vatten- förlusten uppgick för Anthericum till 82 «, Festuca ovina 55 2», Corynephorus 65 2, Hieracium Pilosella 63 2, Gnapha- livin arenarium 65 2, Pulsatilla pratensis 64 «, Thymus Ser- pyllum 46 2. Genom att dividera procenttalen med antalet halfdagar, under hvilka vattenförlusterna uppmättes, har ÅLTENKIRCH fått följande tal som mått på afdunstningens intensitet, exempelvis för Anthericum Liliago 1,46, Pulsatilla pratensis 1.49, Hieracium Pilosella 2,52, Gnaphalium arenarium 3,61. Redan BucHENAU omtalar ett liknande, om än icke så noggrant försök med Psamma arenaria. På ett exemplar, som han hade i sitt rum, voro efter 3 veckor endast de yttre delarne förtorkade. >»Alle inneren för zukänftige Vegetation bestimmte Teile (also junge Laubblätter, Gipfelanlagen der BIHANG TILL K.. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 33 einzelnen 'Triebe und Achselknospen in sehr verschiedenen Stadien der Entwickelung) waren noch ganz frisch und saftig und wiärden sicher nach dem Einpflanzen weiter gewachsen SeIn.>» Epidermis. En synnerligt kraftigt utvecklad epidermis förekommer allmänt hos sandväxterna. Epidermis” yttervägg är sålunda förtjockad, stundom högst betydligt, på såväl bladen som stjälken, kutikulan är likaledes kraftig och skarpt afsatt, mellan 1 och 2 u tjock, innerväggen därjämte ofta förtjockad och dessutom epidermis ofta förstärkt med luftförande hår och vaxpålagring. I några fall har ytterväggen mätts. Det får härvid an- märkas, att en rätt betydlig växling härvidlag kan före- komma, beroende på den mer eller mindre exponerade lokali- teten eller andra omständigheter. Bladet. Eryngtum maritimum . . cc. oc --. 12—13—14 u Petasites spuria (ofvansida) =. . . - - 9--10—12 u » >» — (undersida) UNO Festuca ovina £) glauca (yttersidan) .13 u Erigeron acris . ST Scabiosa Columbaria il Artemisia campestris KV: RO Gnaphalium arenarium (ofv öda) ) - . 5—6 u > > (undersida) . . 4—3 u Astragalus arenarius (ofvansida) . . . öfver 3 u 9 > (undersida) Xx. » 3 5a6u Dianthus arenarius AM —10u I divdligt NR Lathyrus maritimus (Cfvansds) ee SN 4 MI » > (undersida NRA Halanthus peploides . « sik. bu Anthericum ramosum (ofvansida) . . . 5 u INTE osten > ? (undetrsida)Ns RN DNE Triticum junceum (ofvansida). . . . . 4 uu » > (undersida) AID 'Triticum acutum (ofvansida) . . . . - 4 uw » » (undersida) D ut Corynephorus canescens (ofvansida) . . 2 wu > > (undersida) : . 4 u or 34 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. Koeleria sglaucan(otvansida)e 5 rit 2 > skävk(undersdajtens tat Stammen. Elalran thus! peplotdest sm. sees ö Sä Dianthus :arenarlus! .. I so siverdk = as 0-9 (STUN) (Na pA NSLEIARITUNN eva trelle sad OT ElyrbuskarenarlusS:. dor ofte vd tes är KANON Innerväggen på bladets epidermis är hos Eryngium 6 u, hos Petasites spuria 5 u (öfversidan). Ytterväggen består i allmänhet af cellulosa. Endast de psammofila gräsen, Carex arenaria och Juncus balticus hafva ytterväggen djupare kutiserad. En uppgift hos O. G. PETER- SEN förefaller mig egendomlig, när han om ytterväggen på stammens epidermis hos Halianthus säger: »hel kutikularise- ret». I intet fall har jag fått gulfärgning hvarken med klor- zinkjod eller kalihydrat. PETERSEN synes emellertid vara så säker på sin sak, att han därpå grundar en allmän sats: »Kutikulariseringen af Epidermis staar i omvendt Forhold til Sklerifikationen af Pericyclen.> Möjligen förhåller sig växten i detta afseende olika på Östersjö- och Noråsjökusten. Hos GILTAY (1) finnas uppgifter, att kutikulan går in på den inre epidermisväggen hos Halianthus peploides, Eryngium maritimum m. 1. Jag har pröfvat och kan konstatera upp- giften med afseende på Halianthus peploides, hos hvilken kuti- kulan från klyföppningarne sträcker sig långt in på inner- väggarne, dock utan att bilda ett fullt sammanhängande lager. Hvad Eryngium beträffar, så går kutikulan från klyf-. öppningarne in i andhålan och kan äfven sträcka sig ett stycke in på hypodermat. Vaxöfverdragen epidermis förekommer, som redan nämndt, hos åtskilliga af hithörande växter. Hårbildningarne äro af mycket växlande utseende. Hos Astragalus arenarius äro såväl stam som blad beklädda med tilltryckta, knottriga gaffelhår. Äfven andra Ästragalus- arter hafva enligt DE Bary dylika hår. Hos Gnaphalium arenarium och Filagoarterna finnas alldeles likadana hår, som VOLKENS iakttagit hos ett par ökenväxter, nämligen Composi- teerna Echinopus spinosus och Atractylus flava. De bestå af ett bredare basalstycke och en ofantligt förlängd, genom BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 35 sekundär förtjockning nästan solid spets. Häårspetsarne äro hopslingrade till ett tätt virrvarr, som orsakar bladets filt- luddighet. Stjärnhår förekomma hos Hieracium " sabulosorum, Ålys- sum calycinum och Farsetia incana, hvilka båda senare arter äfven förekomma här och där på området. Hos den förra är endast undersidan stjärnhårig, hos de båda senare bägge si- dorna. MHåren hafva ett tämligen högt skaft, från hvars spets talrika stjärngrenar utgå, hvilka äro hopflätade till ett tätt hårnät. Under dem måste sålunda uppkomma ett vindstillt rum. Petasites spuria har 1 yngre tillstånd på båda sidor filt- ludna blad, i äldre ett tätt filtludd endast på undersidan. Håren äro långa, smala, vridna, hoptrasslade samt utgå från 2 basalceller, hvilka likväl icke äro bredare än själfva håret. Fig. I. Hår af Farsetia incana. Hos Salix repens B) arenaria är bladytan beklädd med långa, raka, encelliga, tilltryckta, silkesglänsande hår, som äro tätast på den undre sidan. Galium verums hår hafva visserligen protoplasmatiskt innehåll, men då de äro belägna i de två fåror, som äro be- lägna mellan medelnerven och de nedböjda bladkanterna och i hvilka klyföppningarne befinna sig, få de också anses ha en transpirationsskyddande betydelse. De äro encelliga och ha en konisk form. Klyföppningar. Klyföppningarne äro hos fertalet arter belägna i epi- dermis” nivå eller högst obetydligt nedsänkta. Endast hos ett par arter äro de så pass djupt nedsänkta, att man kan ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. tala om yttre andhålor. Detta är fallet med Eryngium ma- ritimum, hos hvilken den yttre andhålan är cylindrisk och 20 u djup, och Petasites spuria med trattlik, ungefär 14 u djup andhåla.! På undersidan ANO0 hos den senare arten, som är | rikligt hårbetäckt, äro klyf- i RR öppningarne föga eller. icke a insänkta. Ett analogt för- | hållande beskrifves af Vor- Fig. II. Epidermis, klyföppning och ES hos ökenväxter, t. ex. hypoderma hos Eryngium maritimum. Echinopus SPINOSUS. »Die Blät- ter sind auf der Unterseite völlig, auf der Oberseite in einem Mittelstreif mit eimem ' dichten Gewirr langer turgescenzloser Haare bedeckt; glatt und glänzend sind nur die Randpartien der Lamina. Alle Spaltöffnungen, die sich auf letzteren vorfinden, erscheinen ziemlich tief eingesenkt, die äbrigen unter dem Haarfilz auf einem Ringwall weit iäber das Niveau der Fläche hervor- ragend.» Stomacellerna hafva i allmänhet, om det bortses från gräsen och Eryngium maritimum, väl utbildade kutikular- lister, så att klyföppningskanalen är försedd med en tydlig förgård. De psammofila gräsens klyföppningsskydd är så många gånger beskrifvet, att det kan anses som allmänt be- kant. Intressant är den af DuVAL-JouvE, BUCHENAU och WAR- MING anförda iakttageisen, att bladen hos Psamma arenaria alltid vända den 55 föppningsfria undersidan mot vinden GöNrTz uppgifver detsamma om Elymus arcnarius, men denna uppgift kan jag icke bekräfta. Andhålorna äro i allmän- het små. Oaktadt en betydlig växling? i allmänhet råder med af- seende på antalet klyföppningar hos samma art, en växling, som ej alltid kan härledas ur yttre omständigheter, har jag dock verkställt några räkningar, hvaraf synes, att klyf- öppningstalet hos fera arter är relativt ringa. Vid bestämmandet af klyföppningarnes antal har jag gått tillväga på det sätt, att jag mätt synfältet och därefter be- 1 På stjälken hos Triticum junceum förekomma äfven nedsänkta klyf- öppningar, till hvilka en smal kanal leder in. ? Så har man funnit klyföppningsantalet pr kvmm hos Ilex vara 105, 156, 276, hos Betula 71 och 237, hos Quercus pedunculata 288 och 438, hos Olea europea på unga blad 0 + 1072, på gamla 0 + 625 (jmfr TscHIROH). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 37 stämt antalet pr mm? efter medeltalet af 10 bestämningar, hvarvid naturligen endast ungefärliga tal erhållas. I följande tabell betecknar det öfre talet antalet klyf- öppningar på bladets öfversida, det undre undersidans klyf- öppningsantal. Hlalranthuskpeploides =E 4 sa 5 (enl) Bero) ! örat NIST ARSMARISK ens rs 280 150 MAG byATTS mÄrTbINATS SÅ sd ds sa (Ö 80 ÖTLOMALSNDRVIG 30 a vr SA sr NO 1401 RETAS Ttes:SpUrlA ses seb lREn Ser 50 130 örsyan ot marking 60 52 Gnaphalium arenarium (ungt blad) 200? 240 STAbilosd SUAVeOLENS sera 50 (5 Hypodermala epidermisförstärkningar. I bladskifvan hos Erynguwum maritimwm fmnes ett en- skiktigt hypodermalager af vattenförande celler, som först omnämnes af GiLTAY (1). I bladskaften hos Petasites spuria och Eryngium maritimum finnes ett ganska mäktigt kollen- kymatiskt hypoderma. TI stjälken hos Cakile maritima har Brick stundom iakttagit ett hypoderma. Han säger näm- ligen: »Ist eme Verdickung nach innen vorhanden (d. v. sg. på den inre epidermisväggen), so findet sich auch meist unter der Epidermis eine ebenfalls chlorophyllose Hypodermschicht.» Detsamma gäller stjälkarne hos Halianthus peploides, Astra- galus arenarius och Scabiosa suaveolens. Hos några af de psammofila gräsen förekommer ett sammanhängande skleren- kymatiskt, mekaniskt hypoderma på den yttre sidan. Detta ! Weiss uppgifver 0 + 85. Olikheten kan möjligen härvid bero därpå, att jag beräknat antalet pr kvmm af de klyföppningsförande strimmorna och lämnat de klyföppningslösa ur räkningen. 2? ÅLTENKIRCH uppgifver 150 + 150. 38 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. fallet med Psamma arenaria, Psamma baltica, Corynepho- rus canescens, Triticum juncewm, Festuca ovina, Festuca ovina £) glauca. Hos andra gräs åter, såsom Elymus arenarius, Festuca rubra B) arenaria, Koeleria glauca, Triticum acutum, finnas endast spridda hypodermala mekaniska strängar midt för nerverna, hvarmed sammanhänger, att klyföppningar äfven uppträda på den yttre sidan. Mesofyll. Mesofyllet har i allmänhet en mycket kompakt byggnad hos sandväxterna. Det intercellulära systemet är: sålunda . svagt utveckladt. Ett och annat exempel på mera lakunösa blad förekommer visserligen, men de äro mycket sällsynta. Ett prof på mycket lös mesofyllstruktur erbjuder Armeria elongata. I det öfvervägande antalet fall äro bladen där- , jämte, hvad man kallat isolaterala, d. v. s med pallisadparenkym utveckladt på både öfver- och undersidan. TIsolaterala blad hafva I följande arter: Gnaphaliwm arenarium, Filago SIN montana, Filago minima, Artemisia campestris, Fis III. Tvär Petasites spuria, Scabiosa Columbaria, Scabiosa snitt af bladet — suaveolens, Armeria elongata, Cakile maritima, FÖRARE ERS Eryngium maritimum, Dianthus arenariwus, Di- anthus deltoides, Halianthus peploides, Spergula arvensis, Alsine wviscosa, Sagina nodosa, Pulsatilla pratensis, Ålyssum calycinum, Farsetia incana, ÄAstragalus arenarius, Sarothamnus scoparius. Medicago falcata, Onomis repens. Ru- mex Åcetosella, Salsola Kali. Atriplex litoralis, Atriplex ha- stata (enl. WARMING), Hermiaria glabra,! Scleranthus-arterna, Salix repens B) arenaria.!? Vissa af dessa arter hafva dock en något lös mesofyllhopfogning, d. v. s. intercellularerna äro rikliga och relativt stora, såsom Cakile, Atriplices m. Hf. I några fall står denna isolateralism 1 förbindelse med ett mer eller mindre upprätt bladläge, i andra fall icke. VESQUE och GiLtaAY hafva påpekat den rol, som det från den hvita sandytan reflekterade solljuset kan tänkas hafva för utbild- ning af pallisader på den undre sidan af horisontala blad. Emellertid torde man komma sanningen närmast genom att ! De undre pallisaderna tämligen korta, stundom öfvergående till iso- diametriska celler. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 39 uppfatta det isolaterala bladet såsom en tillpassning till ett torrt klimat i öfverensstämmelse med den uppfattning af pallisadparenkymet som en äfven transpirationsnedsättande väfnad, hvilken först uttalats af AREscHouG (1 och 2). Äfven hos blad tillhörande den bifaciala typen är det intercellulära systemet föga utveckladt, så att man knappast kan tala om ett egentligt svampparenkym. Bifaciala blad förekomma hos Thymus Serpyllum, Calamintha Acinos, Hieracium umbellatum, Galium verum,t! Rumex Acetosella, Teesdalia nudicaulis, Hie- racium >" sabulosorum, Erigeron acris,t Lathyrus maritimus,! Pimpinella Saxifraga B) dissecta. Jasione montana har ett mycket tätt mesofyll, men sak- nar egentliga pallisader. Hos Anthericum-arterna utgöres mesofyllet i sin helhet af i tvärsnitt rundade eller polyedriska klorofyllförande cel- ler, som bilda en tämligen kompakt väfnad. I längdsnitt äro cellerna cylindriska och ordnade7i vertikala rader. De inre mesofylleellerna äro längre och hafva mera vågiga membra- ner än de periferiska (jmfr AREsScHouG (1)). Häri uttalar sig också ett slags isolateralism. Gräsens assimilationsväfnad utgöres enligt HABERLANDT (2) i allmänhet af pallisad- eller tafvelformiga celler. Fler- talet af sandgräsen hafva ett dylikt, mycket kompakt, af pallisad- eller tafvelformiga celler sammansatt mesofyll. Ely- mus arenarius afviker därigenom, att assimilationscellerna äro mer eller mindre armpallisadformiga, hvilket redan på- pekats af KARELTSCHIKOFF.? Carex arenarias assimilationsväfnad är mycket kompakt och består till större delen af pallisader; på undersidan ofvan- för klyföppningarne äro dock mesofylleellerna tafvelformiga eller något oregelbundna. Äfven hos Juncus balticus utgöres assimilationsväfnaden, som här uteslutande uppträder i stam- men, af pallisader. Hos fera sandgräs, särskildt tydligt hos Festuca rubra och Triticum acutum har GIiLTAY iakttagit s. k. »Gurtelcanäle». Som bekant funnos små 1 krets kring pallisaderna gående intercellularer först af TscHircH hos Kingia, Hakea, Restio m. £. och tolkades af honom som skyddsmedel mot transpira- 1 Tendera till isolateralism, därigenom att 1 undre lager, stundom 2, ofta är mer eller mindre pallisadformigt. ? Uber die faltenförmigen Verdickungen in den Zellen einiger Gramineen (Bullet. de la Soc. d. Natural. de Moscou 1868). 40 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. tion. Han påstod, att blott dessa ringformiga kanaler, icke några i pallisadernas längdriktning gående intercellularer, hos dessa växter voro utvecklade. Ringkanalerna skulle endast kommunicera parallelt med bladets yta. Jämte dessa ringkanaler förekomma nämligen enligt TScHIRCH större inter- cellularer, också löpande parallelt med ytan mellan två cell- rader, hvilka liksom äro reservoarer för det undre cellagrets ringkanaler. Vattengasen skulle genom denna inrättning få tillryggalägga Zzigzagformiga banor, innan den nådde ut. Emellertid hafva GILG,! ScHMIDT? och senast SCHULZE? visat, att så icke är förhållandet, utan att äfven parallelt med pallisaderna löpande mellanrum finnas, hvarigenom TscHIRCHS tolkning sålunda förfaller. Hos några gräs, Carex arenaria och Juncus balticus, har jag observerat dylika i organets längdriktning förlöpande intercellularer, men därjämte förekomma äfven vinkelrätt mot ytan gående cellmellanrum, hvarför man icke heller här kan tillskrifva »gördelkanalerna» någon specielt transpira- tionshämmande funktion. Hos Salsola Kali finnes en central voluminös vattenväfnad, hvilken upptager större delen af bladets tvärsnitt (jmfr ARE- scHovGe 1). I bladen af Carex arenaria förekomma grupper af tunnväggiga celler, som sakna formadt innehåll, inströdda i assimilationsväfnaden, hvilka utan tvifvel äro att uppfatta som vattenceller (jmfr WARMING 1). De finnas äfven hos Carex obtusata. Anatomiska tillpassningar i det underjordiska systemet. Alla de af mig undersökta sandgräsen, Juncus balticus, Carex arenaria och Carex obtusata samt de båda sandlilje- arterna (Anthericum) utmärka sig genom en synnerligt stark utveckling af rotens endodermis. Alla dessa arter hafva en u-formigt förtjockad »Schutzscheide». Hos Corynephorus ca- nescens, Koeleria glauca, Festuca rubra 8) arenaria och An- thericum-arterna är strängslidan icke förstärkt af några inre ! GiLG, E., Z. vergl. Anatomie d. xerophilen Familie der Restiacee (Engl. Jahrb. 13). ö 3C HMIDT, Uber den Blattbau einiger xerophilen Liliifloren (Bot. C. 1891). SCHULZE, R., Beiträge z. vergleichenden Anatomie d. Liliaceen etc. fa fan i: (SA) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 41 förtjockade barkcellager, hvilket däremot är förhållandet med Psamma arenaria, Elymus arenarius, Triticum junceum, hos hvilka tvänne lager af förstärkningsceller uppträda. Hos Psamma består strängslidan af ungefär 1isodiametriska celler, och de förstärkande cellerna äro plattade, hos Triticum jun- ceum hafva förstärknings- och strängslidecellerna ungefär samma form, hos Elymus arenarius, som har den bredaste »strängslidan», äro de egentliga strängslidecellerna radialt sträckta, under det att det inre förstärkningslagret består af ungefär isodiametriska och det yttre af plattade celler. Såväl strängslidans som förstärkningslagrens celler äro förvedade, vanligen ganska intensivt. Det behöfver knappast anmärkas, att »strängslidan» först efter en viss tid når sin fulla utveck- ling, så att den i en yngre rot är svagt förvedad och har svagare förtjockningar. »Strängslidans» enorma utveckling i de äldre rötterna står hvad gräsen beträffar i samband med ett förhållande, som utmärker alla de undersökta sandgräsen och äfven återfinnes hos en del andra gräs, nämligen de utan- för »strängslidan» varande väfnadernas (epidermis och bark) fullständiga affjällning, så att strängslidan efter någon tid får fungera som rotens yttre skyddande hölje, som en sekun- där epidermis. SCHWENDENER har i sin afhandling »Die Schutzscheiden und ihre Verstärkungen» påvisat. att det råder ett visst sam- band mellan strängslidans utveckling å ena sidan, klimat och växtort å den andra. Han har nämligen hos klipp- och stepp- växter, hos några xerofila växter från varmare klimat, såsom Dasylirion, Restio m. f., likaledes hos några på kalkklippor och murar växande ormbunkar funnit förstärkta strängslidor. Den starka mekaniska utvecklingen af strängslidan skulle afse att utjämna de väfnadsspänningar mellan grundväfnad och kärlknippe, som kunna uppstå till följd af den periodiska växling af stark torka och mer eller mindre rik vattentill- gång, hvarför dessa växter äro utsatta. Hos de ofvannämnda gräsen måste »strängslidan» anses tjäna som skydd mot ut- torkning. Egendomligt nog förekomma äfven förstärkta sträng- slidor hos många hydrofila växter, såsom JIris-arter, Nartlhe- cium ossifragum, Tofieldia calyculata, Juncus glaucus o. 8. V., men dessa arter äro inga utpräglade hydrofyter, så att sträng- slideförstärkningarne kunna betraktas som en tillpassning till tidtals uttorkande lokaler. 42 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. Hos alla mera utpräglade vattenväxter däremot finnas inga mekaniska förstärkningar i strängslidan, cellerna äro tunnväggiga, såsom hos Potamogeton-arterna, Sparganium na- tans, Sagittaria sagittefolia, Calla palustris o. s. v. Hos alla sandgräsen finnes äfven i rizomet en starkt ut- vecklad. af 2 eller flera lager bestående strängslida. Sträng- slidecellerna äro ofantligt förtjockade, men endast på den inre väggen. Väggarne äro intensivt förvedade. Cellerna äro sklerenkymatiska med afseende på sin membran, men hafva tvära eller föga tillspetsade ändar. DUVAL-JouVE, som först observerat dem, kallar dem »fibres hémicycliques». Hos Fes- tuca rubra B) arenaria, Triticum strictum (från sandstranden vid Ystad), Koeleria glauca, Triticum junceum består sträng- slidan af 2 cellager. Hos Corynephorus canescens utlöpare finnas äfven dylika ensidigt förtjockade endodermisceller i 2 lager. Psamma baltica har en strängslida, bestående af 3 å 4 cellager, Psamma arenaria och Elymus arenarius ha ända till 4 å 5 lager i strängslidan. För att undersöka, i hvad mån växtgrunden kunde inverka på strängslidans ut- veckling, undersökte jag rizomet af ett Elymus arenarius- exemplar, som växte på vanlig trädgårdsjord i botaniska trädgården i Lund, hos hvilket ifrågavarande celler voro be- tydligt svagare utvecklade (rel. o betyda förtjockningar och större ARA Åtminstone hos Psamma och Elymus sker all- tid tämligen snart en affjällning af barken och epidermis, hvarigenom strängslidan blir rizomets yttre hölje. Hos Tri- ticum junceum äger troligen aldrig någon sådan affjällning rum. P. HELLSTRÖM säger på tal om gräsens underjordiska ut- löpare, särskildt med afseende på Elymus arenarius m. fick »Då endodermisskiktens antal blir större än 2, kan man ofta näppeligen tala om en endodermis, emedan de särskilda cel- lerna i högre eller lägre grad antagit karaktären af bastceller med på inre sidan mera förtjockade väggar.» Då det emeller- tid finnes en successiv öfvergång från 2 till 4 äå 5 endodermis- skikt och då förtjockningen hos sandgräsen alltid är marke- radt ensidig, så synas mig icke tillräckliga skäl föreligga att frånkänna Psamma arenaria och Elymus arenarius en endodermis. Då ännu icke tillräckliga komparativa under- sökningar äro gjorda angående Stfänsdldaen förhållande i rizomen hos olika gräs, är det ej möjligt att bestämdt afgöra, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 43 om sandgräsens strängslida är en tillpassning till växtgrun- den, oaktadt ofvannämnda iakttagelse på Elymus arenarius och analogien med rötterna ganska mycket tala för en sådan uppfattning. Samtliga psammofila växter med ett på längden eller djupet mera utveckladt stam- eller rotsystem utmärka sig genom ett på ofta mycket vidlumiga kärl synnerligen rikt xylem. Denna egenskap betingas tydligen just af rizomets eller rotens stora längd och afser att underlätta vattentrans- porten. Hos en psammofil Cucurbitacé, Acanthosicyos horrida, hvars rot ofta nedstiger till 15 meters djup 1 sanden, har MaARrLoTH I funnit särdeles talrika och ytterst vidlumiga kärl. Kärlen växla i vidd hos denna art mellan 400 och 700 uu, d. ä. samma tal, som beteckna kärlvidden hos de med de vid- lumigaste kärlen försedda slingerväxterna. WSlingerväxternas kärlvidd växlar, enligt WESTERMAIER och AMBRONN”? mellan 120 och 700 u. Oaktadt så höga tal icke uppnås af våra sandväxter, så visa dock flera af dem ganska aktningsvärda siffror, hvars innebörd mera framträder, om man anställer en jämförelse med löfträden. Här meddelas några siffror, be- tecknande de största kärlens vidd, för att belysa det sagda. ars tama ritinvast (rig) AR dr 0 RA 2 1007 Sass TÄSKEObINNE, SALE BITR REL ER ON Elymus arenarius (rot). 75—80 u > » (RäAOnD) ÅNA IR ANA NOA OO BsdmuatanenNArN (LOG) Lv da NT os - mell: 75 o:50K » > (IAOED) då ogrlg. olslisk. öra 0 SANGIS ya Sian maritim (FOT) SE Rs märmare, 90 » > (EZ Om AE I Om ker OS Ol Astragalus arenarims (pålrot) - .o. «cc - ss omkring. 10: u > » (AO) RANA ARR OT AE dercum sLutlason (fot) kb RAR META ENN er GUTAR anno SU (RÅ) RE RR 0-0 allantbuspeploidesn(pålrot)s! art Jesemnd ks rn TOR > » (rizom) . . . . . .530—55 —öfver 60 u lörantbhys arenarius, (Fot) sh Rs IE Re 90-40 » » (PIAOMN)GG SKER resa RO BYST VA NE ! Engl. Jahrb. IX. 2? Beziehungen zwischen Lebensweise und Structur der Schling- und Kletterpflanzen (Flora 1851). 44 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. För jämförelses skull anföras efter WIESNER några mått på våra löfträds kärl. Fet cb MES ed Ved ROS VON ATEN or Er RM NA re Vas ELSIE EST PAREN AN EE Fr RES RN IG Sr SPE LAM) fn Björk: FÖREN Neta VE SRS AROS ALE SR AE on RAM SNNNGONE 11 RET UT SOA AREA EESK ENSE (00) fa PARGMEKÅA 0:56 Ho AST fre ELO Buxbom 29 ses et AAA ARS Vi finna sålunda, att en sandväxt, Lathyrus maritinus, som dessutom har en ofantlig rikedom af kärl i veden, öfver- träffar 4 af de anförda löfträden med afseende på kärlens vidd och att Eryngium och de anförda gräsen och halfgräsen kunna jämföras med björken och alen i denna punkt. I såväl rizomet som rötterna hos några psammofila arter påträffas ett egendomligt strukturförhållande, som TSE sannolikt är att uppfatta som en till- FTSE a Hl SAR | rf SGD passning till växtgrunden, nämligen en DE 20 S stark utveckling af kollenkymatiska väf- TOO nader. I rizomet och rötterna hos Di- Fig. IV. Halianthus peploi- änthus arenarius och Halianthus peploi- des. Tvärsnitt af rizomets des är, om kärlen och korken undan- kork och en del af sek. | 3 barken. tagas, hela tvärsnittet något kollen- kymatiskt. I synnerhet är detta fallet med den sekundära barken. Men äfven elementen mellan kärlen, som alltid äro oförvedade, hafva ett kollenkymatiskt utseende, ja äfven märgen i stammen utmärker sig genom förtjockade, starkt ljusbrytande membraner. BRICK säger med afseende på ifrågavarande väfnader 1 rizomet hos Halianthus: »Bast- und Markgewebe verdicken ihre Wände ohne aber zu verholzen.> Men härmed har icke uttryckts den egendomliga, olikformiga art af förtjockning, som här äger rum och gifver upphof åt element fullt jämförliga med ytterbarkens kollen- kymeeller hos våra träd. Hos Petasites spuria träffas i rizo- met en egendomlig art af kollenkym, utmärkt genom den rikliga förekomsten af intercellularer, hvilkas gränsväggar äro kollenkymatiskt förtjockade, under det att de delar af BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 3. 45 membranen, som stöta intill andra celler, icke äro på detta sätt förtjockade. Hela barken består af en dylik väfnad. C. MöcLEr har först närmare beskrifvit detta slag af kollen- kym i bladskaften hos Tussilago Farfara, Petasitesarter m. 1. och namngifvit detsamma. Han kallar det »Liäckenkollen- kym». Äfven den primära rotbarken hos Petasites spuria har starkt förtjockade, ljusbrytande membraner. TI rötterna hos Anthericum-arterna äro äfven barkens celler något förtjockade och ljusbrytande. Den sekundära barken i rot och rizom hos Scabiosa suaveolens har kollenkymatisk struktur. Denna rikliga förekomst af kollenkymatiska väfnader synes så mycket mera egendomlig, som COsTANTIN visat, att vid nedbäddning af öfverjordiska stammar i jord kollenkymet högst betydligt reduceras eller rent af försvinner. Samme förf. uppställer äfven såsom ett resultat af sina komparativa . undersökningar öfver de underjordiska stambildningarne bl. a. den satsen: kollenkymet förminskas eller försvinner, hvilken afvikelse från den öfverjordiska stammen af COSTANTIN anses bero af mediets direkta inflytande. Hos de båda förstnämnda arterna, Dianthus arenarius och Halianthus peploides, för att endast fästa afseende vid de mera utpräglade fallen, förhåller det sig emellertid alldeles tvärtom: här finnas inga eller högst fåtaliga (Halianthus) kollenkymatiska element i ofvanjords- stammen, under det att större delen af tvärsnittet i rizomet är kollenkymatiskt utvecklad. Härvid får likväl anmärkas, att COoSTANTIN väl särskildt afsett de kollenkymstrimmor af afgjordt mekanisk betydelse, som finnas i kanterna af många stjälkar. CostANTIN tror sig hafva ådagalagt, att den under- jordiska stammen till skillnad från den öfverjordiska ut- märker sig genom brist på eller ringa utveckling af meka- niska väfnader. MWNSenare har emellertid HJ. NILSSON visat, att detta 1 många fall långt ifrån är förhållandet. I stoloner, stjälkbaskomplex, rosettstammar förekomma isynnerhet väl utvecklade mekaniska väfnader, på den grund att mekaniska behof hos dessa kategorier i större eller mindre grad göra sig gällande. Äfven kollenkym har af sistnämnde förf. fun- nits i några fall, men intet af dessa är jämförligt! med de ! Af de fall, som anföras af HJALM. NILSSON, är Armeria elongata. hvilken som bekant är en sandväxt, det närmast jämförliga. Om dennas rizom säger förf.: »Det mekaniska elementet representeras här ovanligt nog ensamt af kollenkym. För det första finnes nämligen tätt under den peri- 46 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. tvärsnitt, som Halianthus, Dianthus arenarius, Petasites spu- ria 0. s. v. hafva att uppvisa. Allt det kollenkym, som upp- träder hos dessa arter, låter sig svårligen förklaras ur me- kaniska behof. Man brukar endast uppfatta det kollenkym som mekaniskt, hvilket består af långsträckta, 1 ändarne till- spetsade element, under det att ett kollenkym af korta celler, såsom det +t. ex. förekommer 1 träds och buskars ytterbark, ansetts som ett transpirationsskydd eller som ett köldskyd- dande medel. Granskas ett längdsnitt af Dianthus arenarius rizom, så befinnas de yttre kollenkymatiska elementen vara korta, parenkymatiska, öfvergående i allt långsträcktare ele- ment med tvära eller något tillspetsade ändar in mot kam- biet. De yttersta kollenkymeellerna få väl därför uppfattas som ett felloderma. FElementen mellan kärlen 1 veden äro också långsträckta med tvära eller något tillspetsade ändar. På likartadt sätt förhåller sig Halianthus. Kollenkymet hos Petasites spuria består af långsträckta parenkymatiska ele- ment. På grund af väfnadens rikedom på lakuner kan den icke anses ha någon egentlig mekanisk betydelse; icke heller kunna de yttersta till fellodermat hörande kollenkymatiska cellerna hos de båda förstnämnda arterna anses ha någon mekanisk uppgift. På senare tiden hafva några arbeten utkommit, i hvilka nya synpunkter med afseende på kollenkymets funktion och natur velat göra sig gällande. Så tror sig BoKoRNY! på grund af försök med järnvitriol kunna antaga en vatten- ledande funktion hos kollenkymet. Häremot har emellertid STRASBURGER, ” hvilken liksom J. CoHN endast erhållit nega- tiva resultat af sina experiment, opponerat sig. En annan mening om kollenkymets betydelse har framställts af C. MöL- LER: han uppfattar kollenkymet såsom en vattenväfnad (>Was- sergewebe»). Att icke kollenkymet är en blott mekanisk väf- nad, synes förf. framgå däraf, att alla specifikt mekaniska element nästan undantagslöst fungera, först då de förlorat sitt lefvande innehåll, äro döda, under det att kollenkym- feriska korken ett fullt typiskt utveckladt kollenkymlager på 5 å 6 cellrader, och för det andra äro de primära knippedelarne på såväl bast- som vedsidan starkt kollenkymatiska. Den öfriga barken och märgen hafva däremot jäm- förelsevis tunna väggar och luftfyllda intercellularrum.> 1 Das Wasserleitungsvermögen des Collenchymgewebes (Biol. Centralbl. X). 2? Uber den Bau und die Verrichtungen der Leitungsbahnen in den Pflanzen. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 47 cellerna under växtens hela lif bevara sitt protoplasmatiska innehåll. Dessutom föra kollenkymeellerna rikligen vatten. »Alle anderen Inhaltsbestandtheile treten dem Wasser gegen- äöber ganz zuröck ... Wasser ist auch in Menge den Collen- chymverdickungen eingelagert. Diese Erwägung allein giebt mir die Uberzeugung, dass in allen Fällen dem Collenchym (wie der Epidermis) die Function emes Wassergewebes zuge- sprochen werden muss und zwar eines wasserspeichernden, Wasser energisch zuräöckhaltenden, nicht eines Wasser mit Leichtigkeit fortleitenden.> Till denna öfvertygelse har MöL- LER kommit särskildt genom studiet af den egendomliga, ofvan omtalade kollenkymart, som han kallat »Läckencollenchym>. Ett enkelt försök, som förf. gjort med bladskaft aft Heracleum, förtjänar att särskildt omtalas. »Stellt man abgeschnittene Blattstiele dieser Pflanze in Wasser, so nehmen sie energisch Wasser auf. Sie bleiben tagelang ausserordentlich turgescent.» Gör man ett snitt genom skaftet, så strömmar vatten ut. »Es tritt hier aus den collenehymatischen Phloöm- und Xylem- belegen aus, nicht etwa aus dem »wasserleitenden» Xylem. Es kommt aber nicht zu einem dauernden Bluten der Quer- schnittfläche .... Macht man nun etwa 1 mm. tiefer wieder einen Querschnitt, so stärzt sofort wieder iberall, wo Collen- chym durchschnitten ist, Wasser hervor.» MULLER samman- fattar sina åsikter i följande yttrande: »Das Collenchym ist seiner Natur nach in erster Linie ein wasserspeicherndes Ge- webe, das seine mechanische Function aber schon frihzeitig erwirbt. Es ist aber nicht nur die Stitze beim intercalaren Aufbau und während der Streckung der Organe, sondern es ist auch ein Theil des mechanisch in Anspruch genommenen Dauergewebes, das in vielen krautigen und krautigbleibenden, besonders in saftigen, stark transpirirenden Pflanzentheilen neben Bast und Libriform zur Ausbildung gelangt.> Emeller- tid kan kollenkymet icke uppfattas som en vattenväfnad i detta ords vanliga mening,! hvilket MÖLLER på grund af något förbiseende synes tro att döma af hans parentes »wie der Epidermis». En vattenväfnad skall nämligen utmärka sig genom förmågan att å ena sidan upptaga stora kvantiteter vatten, då tillgången därpå är god, å den andra att så små- ningom aflämna det upptagna vattnet till andra väfnader vid ! Jmfr M. WESTERMAIER, Uber Bau und Function des pflanzlichen Haut- gewebesystems (Pringsh. Jahrb. Bd XIV). 48 ERIKSON, SANDPLORAN I ÖSTRA SKÅNE. inträdande vattenbrist, ofta under cellernas kollabering. MöL- LER åter säger om kollenkymet, att det energiskt kvarhåller vatten. Detta påpekas af CoHn, som underkastat MÖLLERS påstående en kritik, hvaraf jag citerar kärnpunkterna. »Von derartigen Veränderungen nun ist beim Collenebym bisher noch nichts bekannt geworden. Avuwuch ist nicht recht einzu- sehen, wie man sich bei der unregelmässigen Vertheilung der Verdickungsmassen in den meisten Collenehymen den Collaps der Zellen denken sollte. Was aber gar der Wassergehalt der Collencehymmembran mit eimer etwaigen wasserspeichern- den Function dieses Gewebes zu thun haben soll, ist voll- kommen unklar. Denn die Zellwand lebender Zellen — und mit solchen haben wir es hier ja stets zu thun — ist immer allseitig von Wasser umgeben, hat also stets volle Gelegen- heit sich mit Wasser zu sättigen. Wie soll sie also ihren Wassergehalt zu Gunsten anderer Gewebe abtreten. Fiär das im Lumen der Collenchymzeller. vorhandene Wasser ist äber- dies eine besondere funktionelle Erklärung unnöthig, da das Innere aller lebenden Zellen mit Wasser gefällt ist, soweit es nicht von anderen Stoffen eimgenommen wird.» Denna kri- tik träffar emellertid delvis på sidan om saken, då tydligen MÖLLER icke har tänkt sig sin »Wassergewebe» som en vat- ten aflämnande väfnad, endast som en rikligt vattenförande väfnad. En fråga med afseende på kollenkymet kan emellertid anses afgjord, och det är den kollenkymatiska membranens höga vattenhalt. CoHNn har funnit, att vattenhalten i en dy- lik membran stiger till 60—70 2, under det att förvedadt bast och ved endast innehålla 20—40 2. Men under det att dessa senare element ha förmågan att efter uttorkning åter upptaga lika mycket vatten, som de förlorat, kan kollenkymet icke återtaga allt sitt förlorade vatten, utan endast ungefär så mycket som en förvedad membran. Med afseende på den kollenkymatiska membranens öfriga egenskaper äro meningarne mycket delade. Sedan gammalt har man ansett membranens starka, blåaktiga glans, med andra ord dess stora ljusbrytningsförmåga, som ett af kollen- kymets kännetecken. GiLtAY (2) däremot menar, att kollen- kymmembranens starka glans icke är någon specifik egen- skap. Han anser tvärtom, att brytningskoefficienten för kol- lenkymet är densamma som för vanliga cellulosaväggar och BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 49 att den större optiska effekten endast orsakas af väggens större tjocklek. MöLrLErR opponerar sig mot denna GILTAYS åsikt och antager på grund af försök med polariseradt ljus, att kollenkymväggen utmärker sig genom en specifik mole- kylär struktur, hvilket återigen förnekas af Conn. Den ursprungliga meningen om kollenkymets förhållande till vatten var, att dess väggar voro starkt svällbara i vat- ten. ÅAMBRONN fann genom sina försök svällbarheten i longi- tudinal riktning endast uppgå till !/2—3/4 2. GILTAY har återgått till den gamla åsikten, i det han uppgifver, att han funnit kollenkymväggarne radialt utvidga sig 11—22 2 ända till 32 2, när de efter uttorkning åter fingo imbibera vatten. Kollenkymets egenskaper äro sålunda ett mycket om- tvistadt kapitel, och därför är det för närvarande svårt att uttala någon bestämd mening om anledningen till ofvan- nämnda rizoms och rötters afvikelse från i vanlig jord lef- vande underjordiska delars anatomi. Emellertid talar det förhållandet, att en sådan byggnad åtminstone icke hittills påträffats hos 1 vanlig jord växande rizom och rötter, äfven- som den kollenkymatiska membranens säkert påvisade höga vattenhalt för en teleologisk tolkning, för ett betraktande af Haliantlusrizomet o. s. v. som en tillpassning till mediet. Vattnet synes bättre kvarhållas af dessa rizom än andra. Man finner ofta långa refvor af Halianthusrizom ligga blot- tade på sanden, utan att de förlora sin turgor, äfven om de ligga flera dagar i solskenet. Härför talar också, att knop- par kunna utvecklas från ett blott 2—3 mm. långt, isoleradt rizomstycke.! Jag har undersökt några andra Dianthusarter från olika lokaler, hvilka jag erhållit från härvarande Riksmuseum, för att se, huru deras rizom- eller rottvärsnitt förhöllo sig. I allmänhet tyckes där vara en tendens hos släktet att utbilda den sekundära barken kollenkymatiskt, hvilket kanske beror 1 TI detta sammanhang vill jag äfven anföra en iakttagelse af A. LuND- STRÖM (Pflanzenbiologische Studien I. Die Anpassung der Pflanzen an Regen und Thau) på Mercurialis perenmis: »Zwischen den beiden Nebenblättchen findet sich am Zwischenraume der Blätter ein erhöhter, rundlicher, haar- bekleideter Grat, welcher leicht benetzt wird und das herabfliessende Wasser leitet. Dieser Grat ist am deutlichsten an den oberen und mittleren Inter- nodien, weniger deutlich an den unteren. Das Innere des Grates besteht aus Collenchym, das hier wohl eine mechanische Bedeutung haben kann, aber dann aller Wahrscheinlichkeit nach als Schwellgewebe in Zusammenhang mit dem aufgefangenen Regen steht.» 4 50 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. därpå, att släktet mest uppträder på torra lokaler. Mest ut- präglad är dock den kollenkymatiska naturen hos den sekun- dära barken och det oförvedade xylemet hos sådana arter, som växa på sand eller kalkklippor, t. ex. D. Brachyanthus- Borss (In rupibus), Dianthus fimbriatus M. B. (In parietibus saxorum), Dianthus gallicus Pers. (In arenosis), Dianthus cri- nitus SMITH (In sterilibus siccis). Dianthus cespitosus (colli- busque arenosis terrge; hos denna i Karroöknen växande art var den inre delen af den sek. barken försedd med oerhörda kollenkymatiska förtjockningar), Dianthus Lummnitzeri BaNIrz (In saxis calceareis), Dianthus petreus (Sydeuropas kalkberg) o. s. v. Hos ett par arter voro väggarne betydligt tunnare, nämligen Dianthus silvestris WwiF (Påturages alpestres sili- caux-schisteux), Dianthus Muschianus KorscH et Borss (Ad nives deliquescentes). Äfven den dels på kalkberg dels i hafs- sand växande Drypis spinosa hade en utprägladt kollenky- matisk sekundär bark. De underjordiska delarnes yttre betäckning. Oaktadt beskaffenheten af det yttre skyddande höljet i allm. icke kan betraktas som en specifik tillpassning för växtgrunden hos ifrågavarande växter, har jag dock ansett det lämpligt att lämna en sammanhängande skildring af de mycket växlande förhållandena i detta afseende. Hos Halianthus beklädes såväl rizomet som de äldre röt- terna af en ganska mäktig korkväfnad, som såväl i stammen som 1 roten har sitt ursprung ur det innanför strängslidan befintliga cellagret. Hos Cakile och Salsola Kali beklädes pålroten af en något oregelbunden kork. Petasites spurias rizom har ingen annan beklädnad än epidermis, hvilken synes stå kvar hela lifvet; roten hos denna växt omgifves af epi- dermis och exodermis. Eryngium maritimum har en mycket mäktig kork på såväl rizomet som pålroten. Lathyrus mari- timus saknar både i rizom och rot alldeles ett särskildt skyddande hölje; som ett skyddande hölje fungera de yttre brunfärgade barklagren, hvilka efterhand affjälla och ersättas af andra inifrån. HI. NILSSON har hos många jordstammar funnit en dylik oförmåga att alstra kork. Förf. yttrar med anledning häraf: »Detta yttrar sig dock icke alltid så, att BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 3. 51 de periferiska väfnaderna ständigt eller ens för längre tid skulle bihehållas vid sitt ursprungliga skick. Tvärtom äro dessa här i allmänhet underkastade lika stora förändringar som hos de goda korkbildarne och kunna lika litet som där undgå påverkan af spänningen inifrån. Här inträder alltså i regeln förr eller senare en utifrån inåt gående oregelbunden destruktion af väfnaderna, yttrande sig däri, att cellerna för- lora sitt innehåll, blifva mörka och ofta mer eller mindre lösslitas från hvarandra. Dessa till utseendet i upplösning stadda cellmassor befinnas nämligen vara impregnerade med suberin eller åtminstone med så beskaffade väfnader dela en synnerligen stor motståndsförmåga mot koncentrerad svafvel- Syra.» Hos gräsen träffas ett annat förhållande, i det att den mer eller mindre starkt utvecklade endodermis, såväl i rizo- met som 1 roten, förr eller senare blir det skyddande höljet, hvarmed står i sammanhang, att de utanför varande väfna- derna afkastas. I rizomet inträffar dock denna affjällning icke alltid, icke t. ex. hos Triticum junceum. Anthericumarternas rizom omklädes af kork, hvars celler äro något oregelmässiga. Nya korkkambier bildas successivt innanför det ursprungliga, hvilket har till följd, att barklager efter barklager afskäres. Denna repeterade korkbildning, som icke blott utmärker rizomet hos Anthericumarterna utan äfven rot och rizom hos Scabiosa suaveolens och Gnaphalium arena- rium, kan möjligen uppfattas som en tillpassning, då det är tydligt, att organen härigenom blifva bättre skyddade mot uttorkning. Roten hos Anthericum omgifves ytterst af en tunnväggig epi- och exodermis och därinnanför af några poly- gonala celler med något förtjockade membraner, förenade utan intercellularer, stundom visande en svag förvedning. Dianthus arenarius har såväl rizom som rot beklädda af mäktiga korklager. Korkeellerna hafva bruna membraner och äro fyllda af ett brunrödt innehåll, hvilket ger rizomet och roten deras brunröda färg. Hos AÅstragalus arenarius äro såväl rizom som rot för- sedda med en betäckning af föga mäktig kork. Hos Gna- phalium arenarium visar sig ett med Lathyrus maritimus ana- logt förhållande i rizomet och roten, i det att det skyddande höljet, så snart rizomet nått en viss ålder, hufvudsakligen utgöres af döda väfnader, sklerenkym eller hopfallna brun- 52 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. väggiga parenkymeeller, antingen afskurna af tunna kork- lager eller icke, vid skärningen ofta som ett skal lossnande från den inre lifskraftiga delen. Till en början hoptorka epidermis och de fåtaliga barklagren, men sedan sträcker sig denna desorganisation äfven in 1 floemet. Carex arenarias rizom har ytterst 3 å 4 lager polygonala, tunnväggiga celler, förenade utan intercellularer, hvilka brun- färgas af klorzinkjod och motstå konc. H?SO? (suberoid). För öfrigt beklädes rizomet ganska fullständigt af de omslidande lågbladen. I roten finnes under epidermis en af 1—2 lager bestående exodermis med tunna kutiserade membraner, och därpå följa några lager af mekaniska celler af parenkymatisk form (>»bastmantel>). Hos Scabiosa suaveolens består rizomets hölje af ett 1—2- skiktigt korklager, hvarjämte en brun skorpa af döda väf- nader sitter kvar. Nya korklager uppstå innanför hvarandra och på vissa afstånd från hvarandra, hvarigenom skalet af afskurna döda väfnader blir allt tjockare. Roten har ur- sprungligen ytterst epi- och exodermis, men snart inträffar samma repeterade inre korkbildning som i rizomet. Reservnäring och öfrigt anmärkningsvärdt innehåll i de underjordiska deltarne. Stärkelse förekommer i stor mängd i rizomen hos de under- sökta Papilionaceerna Lathyrus maritinus (äfven under vin- tern) och ÄÅstragalus arenarius och därjämte hos Carex are- naria. Hos Papilionaceerna finnes stärkelsen i alla parenky- matiska element i rot och rizom såväl i grundväfnad som kärlknippe, hos Carex arenaria finnes stärkelsen i central- cylinderns parenkymatiska element, både i de egentliga grund- väfnadscellerna och i de mekaniska celler, som omgifva kärl- knippena. Hos tvänne af de undersökta växterna, Petasites spuria och Eryngium maritimuwm, utgöres reservnäringen af en flyk- tig olja, som ledes i särskilda kanaler, hvilka hos den förra arten förlöpa i grundväfnaden, omedelbart utanför foemet i stammen, omedelbart utanför endodermis i roten, hos den se- nare i såväl den sekundära barken som i märgen. Scabiosa suaveolens rizom och rot för i alla parenkymatiska element BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 53 fet olja i form af de af B. LiDForss först närmare under- sökta elaiosfärerna. Dessutom finnas druser af oxalsyrad kalk i den sekundära barken. Äfven i rot och rizom hos Halian- thus peploides och Dianthus arenarius hafva små oljekulor iakttagits. I rötter och rizom af Anthericum-arterna, som legat i 95 2 sprit, träffas dels i barken (cellulärt eller intercellulärt) dels och i största mängd i kärlen sfärokristaller, hvilkas ke- miska natur jag ännu icke känner. De lösas ytterst långsamt i kallt vatten, hastigt 1 uppvärmdt vatten, reducera icke Feh- lings vätska efter kokning med konc. HSO"; lösningen fälles icke af molybdenlösning och icke af kaliumoxalat. Häraf kan slutas, att de icke bestå af något inulinartadt ämne, ej heller af kalciumfosfat. Äfven i kärlen af Petasites spurias rizom och Gaphalium arenariums rizom och pålrot hafva dylika starkt ljusbrytande, sfärokristalliknande bildningar iakttagits. Hos alla gräsen utgöres reservnäringen sannolikt af de af JOHANSSON närmare beskrifna med inulinet besläktade kolhydra- ten (triticin, graminin o. s. v.), hvilka han funnit hos många gräs. Jag har icke anställt några undersökningar däröfver. Kalkoxalatkristaller förekomma i form ai rafider i rizo- mets och rotens bark hos Anthericumarterna, 1 form af druser hos Eryngium maritimum, isynnerhet i floemets inre del, och 1 märgen hos Dianthus arecnarius. Speciel anatomi. Halianthus peploides. (Map. I fe lö och 14; tap:nltjutekt) Tvänne författare hafva förut sysselsatt sig med denna växts anatomi, nämligen Brick och WARMING (1). Den förre har beskrifvit alla organen utom stolonerna, WARMING i kort- het biadets anatomi. Det är därför onödigt att lämna en ny fullständig skildring. Stolonerna hafva, så länge de vandra, mer och mindre meristematiska väfnader. Att stolonerna hos denna art icke äro något annat än under jord utvecklade öfverjordsgrenar, framgår af deras med ofvanjordsstammens öfverensstämmande byggnad. Ytterst finnes sålunda till en början en tunn- 54 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. väggig epidermis, därpå följa 1 ordning inåt bark, stärkelse- slida, floem, vedring, märg, precis som 1 stjälken. Enda skill- naden är, att epidermis på stolonen är tunnväggig, att kloro- fyll saknas och att väfnaderna ännu icke äro utbildade.! Sedan undergår stolonen samma förändring som stjälken, när den kommit under sanden, 1 det att ett fellogen uppstår ome- delbart innanför stärkelseslidan, hvilket har till följd, att de utanför varande väfnaderna affjällas;? floemet och de oför- vedade elementen i xylemet bli kollenkymatiskt förtjockade 0. 8. v. BrIcK har icke undersökt längdsnitt af rizomet och roten. Närmast korken äro de kollenkymatiska cellerna myc- ket korta och få väl därför uppfattas som ett felloderm, i all synnerhet som de ofta visa en radial anordning.? Dessa korta element öfvergå inåt 1 allt långsträcktare, med tvära eller något tillspetsade ändar försedda floemelement. Veden be- står af mindre fibrösa kärl (de inre) och ganska storlumiga porkärl med på bredden utdragna porer (de kunna därför också betraktas som en mellanform mellan por- och nätfiber- kärl) samt för öfrigt af oförvedade element, som äro lång- sträckta med tvära eller något tillspetsade ändar. I de större kärlen träffas ofta ett egendomligt gulfärgadt innehåll, som af BRICK antages vara garfsyra. Det ger emellertid ingen svartfärgning med järnklorid. Dylika »färgade, gula eller vinröda sekret» har HJ. NILSSON iakttagit i många jordstam- mars kärl, 1 hvilka fall kärlen varit omslutna af koncentriska ! På samma sätt visa stolonerna hos Lathyrus martitimus öfverensstäm- melse med stjälken, och hvad gräsen beträffar, har HELLSTRÖM redan påvisat, att utlöparne, t. ex. hos Elymus arenarius, utmärka sig genom subepidermala bastknippen, som här äro utan funktion och sålunda kunna betraktas som rudimentära organ. Kan man icke häri se ett bevis för dessa perenners här- stamning från annuella plantor? ? På den öfversandade stjälken sitta de genom korken afskilda väfna- derna ganska länge kvar som en torr, gul hylsa, som utan tvifvel utgör ett icke oäfvet skydd mot uttorkning, då den just bekläder den del af stammen, som befinner sig i den öfversta, hetaste och torraste sanden. 3 Ett dylikt kollenkymatiskt felloderma har först iakttagits af AMBRONN hos Melanoselinum decipiens: »Ausserdem zeigt das Phelloderm die merk- wärdige Eigenschaft, dass sich die Zellen desselben sehr bald nach ihrer Bildung collenchymatisch verdicken und sich auf dem Querschnitt von den direkt darunter liegenden Collenchymzellen nur durch die in Folge ihrer Ent- stehung reihenweise Anordnung unterscheiden. Auf dem Längsschnitt jedoch lässt sich sofort eine deutliche Verschiedenheit zwischen Phelloderm und Collenchymstrang erkennen, da die Elemente des ersteren eine parenchyma- tische und zwar sehr kurze Form zeigen, während die Zellen des letzten ge- mäss ihrer Entstehung aus Cambium, einen ausgeprägt prosenchymatischen Charakter tragen, obwohl ihre Länge, wie schon erwähnt, durchaus nicht be- trächtlich ist.» BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 8. 055 korklager, afsatta inåt från angränsande celler. Uppträdan- det af sekretet i kärlen skulle vara ett tecken till en bör- jande desorganisation och korkbildningen äga rum för att isolera de »sjuka» kärlen. Hos Halianthus iakttages också en bildning af koncentriska cellager kring de på detta sätt fyllda kärlen, som likväl icke alltid äro förkorkade. Beträffande rottvärsnittet så måste som vanligt 1 diko- tyla rötter skiljas mellan det primära och det sekundära stadiet. I primärt tillstånd har roten ytterst en föga afsatt epidermis, hvarpå följa ett par barkcellager af tunnväggiga, vidlumiga celler, en endodermis och ett diarkt kärlknippe (stundom tetrarkt eller oregelbunden anordning af kärlen). Ganska snart bildas emellertid både i pålroten och birötterna som vanligt ett fellogen i perikambiet, hvarigenom de yttre väfnaderna affjällas. Alla oförvedade element bli mer och mindre kollenkymatiska. På ett tvärsnitt af en äldre ad- ventivrot visa kärlen en någorlunda radiär (diark eller tetr- ark) anordning; 1 den äldre pålroten däremot äro kärlen, stora och små, oregelbundet strödda om hvarandra. Ofta observe- ras till och med ett litet kärllöst parti i midten. Härigenom får ett tvärsnitt genom den äldre pålroten en stor likhet med rizomet.! På WARMINGS afbildning af bladtvärsnittet ser det ut, som om hela mesofyllet vore pallisadformigt, men i vanliga fall åtminstone äro de inre cellerna rundade. Anmärknings- värd är kutikulans stora utbredning på epidermis” inner- vägg, som påpekats af GILTAY, om ock icke, såsom denne fört. synes mena, den inre kutikulan bildar ett sammanhängande skikt rundt kring hela bladet. Klyföppningarne äro något litet insänkta. Cakile maritima. Stam och rot äro behandlade af BricK, bladet af WAR- MING (1). Några väsentliga tillägg har jag icke att göra. Det violetta färgämnet 1 stammen finnes i under epidermis liggande grundväfnadsceller. Anmärkningsvärd är ytter- väggens tunnhet i bladen. 1 Redan NäGernIi (Beiträge zur wissenschaftlichen Botanik 1858) har på- pekat den stora öfverensstämmelsen i den sekundära tillväxten mellan den perennerande roten och rizomet hos samma växt. 56 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. Salsola Kali. Stammen har beskrifvits af BricK, bladet af ÅRESCHOUG (1), Brick och WaARrminG (1). Något nytt har jag icke att meddela. Anmärkningsvärd är förekomsten af småhåriga och glatta former om hvarandra. I både blad och stam finnes. under epidermis ett lager af pallisadformiga celler. Under detta uppträder ett lager af isodiametriska celler, innehål- lande klorofyll och stärkelse, hvilka därför af BricK kallas »Stärkebehälter». Hela den öfriga grundväfnaden utgöres af vattenväfnad. Angående fibrovasalväfnadens anomala anord- ning och tillväxt i rot och stam hos denna växt kan jag hän- . visa till DE BArRys »Vergleichende Anatomie» och GHEORGHIEFFS: »Beitrag zur vergleichenden Anatomie der Chenopodiaceen> (Bot. Centralbl. Bd XXX o. XXXT). Roten omgifves af kork, som är något oregelbunden, beroende på korkcellernas olika storlek. Äfven de nedre delarne af stammen äro beklädda med kork. Lathyrus maritimus. SDaDEL Ho TLS Stjälken är som förut nämndt försedd med 2 större och 2 mindre kanter, 1 hvilka förra små kärlknippen förlöpa. Epidermiscellerna hafva såväl ytter- som innerväggarne för- tjockade. Under epidermis ligga tre lager rundade klorofyll- förande celler, som efterföljas af polyedriska celler utan kloro- fyll. Under de gröfre kanterna finnes kollenkym. Kärlknip- pena hafva ganska starka, halfmånformiga, mekaniska be- läggningar. Vedringen är sammanhängande, därför att mel- lan kärlknippena finnas förvedade, förtjockade celler, ett interfascikulärt libriform. Märgen består af stora, rundade eller polygonala, förvedade, porösa celler. Rizomet har till en början ytterst en tunnväggig epi- dermis, men såväl denna som några innanför varande bark- lager affjälla så småningom, dock utan någon föregående peri- dermbildning. Det äldre rizomets yttre beklädnad utgöres sålunda af några brunväggiga, mot konc. svafvelsyra resistenta. barkeellager. Den lefvande barken utgöres af på bredden sträckta, 1 längdsnitt tämligen korta, rektangulära celler, som ofta afdelas genom radiala väggar för att kunna hålla jämna steg med den inre tillväxten. De föra rikligt en små- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. d7 kornig stärkelse. Gränsen mellan barken och floemet mar- keras af grupper af mekaniska celler. Dylika uppträda äfven, antingen ensamma eller i grupper, inne 1 floemet. Vedceylin- dern är mycket mäktig och består af mycket vidlumiga ring- porkärl, vedparenkym och libriform. De parenkymatiska ele- menten, hvilka uppträda dels som sträng- dels som strål- .parenkym, äro fyllda af stärkelse både sommar och vinter De mekaniska cellerna 1 bark, floem och ved visa den egen- heten, att de inre aflagringarne färgas brunröda af klorzink- jod. Dylika sklerenkymatiska element har SANIo! först fun- nit i ofvanjordstammen hos Cytisus m. fl. Papilionacésläkten och äfven inom andra familjer. HI. NILSSON har beskrifvit dem hos flera Papilionacérizom. Den stora rikedomen på me- kaniska element är ingenting ovanligt, såsom HJ. NILSSON först påpekat, hos de underjordiska stammar, hvilka äro att betrakta som stjälkbaskomplex. Märgen, som består af run- dade eller polygonala celler, är i sin inre del resorberad. Den för rikligt stärkelse. Utlöparne utgöras under sin längdtillväxt naturligen af nästan meristematiska väfnader. HEpidermiscellerna äro kva- dratiska med tunna membraner. Bark och märg bestå af rundade celler, af hvilka den förras äro storlumigare. Kärlen äro svagt förvedade. Pålroten visar i det sekundära stadiet den största öfver- ensstämmelse med rizomet, endast med undantag däraf, att märg saknas. En ung späd pålrotsgren visade i ordning ut- ifrån inåt följande väfnader: epidermis med rothår, exoder- mis, bark, endodermis (icke förtjockad), perikambium och ett diarkt kärlknippe. Ensamma eller gruppvisa mekaniska fibrer lågo 1 periferien af floemet. I birötterna är vedstrålarnes an- tal växlande: di-, triarka och hexarka rötter hafva iakttagits. Sklerenkymgruppernas antal i floemet rätta sig därefter. I äldre stadier öfverensstämma birötterna med den äldre pål- roten. Anmärkningsvärdt är, att den primära barken sitter kvar i den äldre roten, hvilket står i samband med. rotens oförmåga att alstra kork. Bladet. Epidermiscellerna äro på båda sidor, sedda en face, isodiametriska, antingen 3-, 4- eller mångkantiga, längs ner- verna något sträckta. Klyföppningarne, som förekomma på 1 Bot. Zeitung 1863. 58 ERIKSON. SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. båda sidor, något talrikare på den undre, äro oregelbundet orien- terade och något litet insänkta. NStomacellerna äro tämligen små och hafva en framspringande yttre kutikularlist. Ytter- väggen på epidermis är något utåthvälfd och förtjockad. Den beklädes af ett kornigt vaxlager. Mesofyllet är bifacialt och ganska tätt. De 2 öfre lagren äro pallisadformiga, de öfriga äro rundade eller något sträckta på bredden, hvarigenom ett. något lakunöst svampparenkym kommer till stånd. Det un- dersta lagret utbildas stundom pallisadformigt, en tendens till isolateralism. Kärlknippena hafva mekaniska belägg- ningar på både öfver- och undersidan. Petasites spuria. ANG on Safe OM LON Några blommande exemplar har jag icke påträffat, hvar- för jag måste utelämna stängelns anatomi. Rizomets anatomi är något berörd af HJ. NILSSON. Rizomet beklädes under hela lifvet af en tämligen tunn- väggig epidermis, hvars alla väggar äro resistenta mot konc. H?SO+. Stundom observeras dock en antydan till korkbild- ning genom tangential delning af epidermis. Epidermis för antocyan, som orsakar rizomets ljusröda färg. Innanför epi- dermis följer en saftfull, kollenkymatisk, parenkymatisk bark, tillhörande den typ, som MöLrreEr kallat »Läckencollenchym». Stora och små intercellularer förekomma nämligen mellan cellerna, och de kollenkymatiska förtjockningarne uppträda endast på de membranpartier, som gränsa intill intercellu- larer. Kärlknippena, af kollateral typ, ligga nära hvarandra, åtskilda af smala grundväfnadsband. Starka, halfmånformiga, förvedade mekaniska strängar ligga på insidan af kärlknip- pena. Stundom observeras en eller några få sklerenkymatiska celler äfven på den yttre sidan. Omedelbart utanför floemet förlöpa stora med tapetceller försedda oljekanaler, hvilka föra en flyktig olja. Innerst finnes en voluminös märg, som åt- minstone i det äldre rizomet är något kollenkymatisk. Såväl barkens som märgens celler äro porösa. Birot. Ytterst en långa, täta rothår bärande epidermis och en exodermis. Hela barken utgöres i en något äldre rot af tjockväggiga celler med ljusbrytande membraner. Slut- ligen blir barkparenkymet genom resorption starkt lakunöst. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 5. 59 Utanför kärlknippet, som omgifves af en tunnväggig endo- dermis och perikambium, löpa oljekanaler, hvilka enligt VAN TIEGHEM uppkomma schizogent genom doublering af endo- dermisceller. »Dans la racine, le canal est creusé dans la membrane protectrice dédoublée, dont les larges cellules hya- lines le limitent immédiatement et méme sont dans le jeune åge communes å deux canaux voisins.» Oljekanalerna ligga midtför floemgrupperna och bilda lika många med vedstrå- larne alternerande hålrum. Lakunerna delas ofta (på ett tidigare stadium?) genom 2, 3 å 4 två- eller trecelliga slan- gar i skilda rum. Kärlknippet är 2-, 4-, 5-, 6-arkt. Ofta finnes en sträng af mekaniska celler i midten af kärlknippet. Bladskaft. Epidermis med 8 u tjock yttervägg; äfven innerväggen är förtjockad. HKlyföppningarne äro insänkta. Ett hypoderma af några lager »Liäckencollenchym»> följer därpå. Grundväfnaden utgöres för öfrigt af celler med för- tjockade, ljusbrytande väggar. Kärlknippena, som äro strödda öfver hela tvärsnittet, äro på såväl yttre som inre sidan be- klädda af mekaniska beläggningar af kollenkym. Utanför hvarje kärlknippe gå en eller flera med tapetceller försedda oljeförande kanaler. Bladskifva. Mesofyllet består helt och hållet af palli- sader, hvilka bilda en tätare väfnad på den öfre sidan. Epi- dermis består af en face isodiametriska celler. Den öfre epi- dermis har ofantligt förtjockad yttervägg, äfven den inre väggen är något förtjockad. Den undre hårbärande epidermis har tunnare yttervägg. Klyföppningar förekomma på båda sidor, men mycket talrikare på den undre. På den öfre ytan äro de betydligt nedsänkta, på den undre, som beklädes af ett tätt filtludd af långa, smala, hoptrasslade, vridna, turge- scenslösa hår, äro de icke eller högst obetydligt nedsänkta. Håren hafva två eller tre basalceller med grumligt innehåll, af samma bredd som själfva håret. Tjockväggiga hypoderma- celler, antingen enstaka eller i grupper, förekomma, mest midtför kärlknippena och i bladkanten. Elaiosfärer finnas så- väl 1 öfverhudens som mesofyllets celler. Oljegångar förlöpa i mesofyllet. Eryngium maritimum. Stjälk. Epidermis af kvadratiska celler med förtjockad ytter- och innervägg. Ytterbark smålumig, kollenkymatisk. 60 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. Innerbark storlumig, tunnväggig, med oljegångar. Kärlknip- pena bilda en sammanhängande ring, därigenom att de för- enas af interfascikulärt libriform. Floemet är kollenkyma- tiskt. Märgen består af storlumiga, tunnväggiga celler och för äfven oljegångar. Rizomet såväl som roten utmärka sig genom sin skörhet, hvilket beror på den kompletta frånvaron af alla egentliga mekaniska element. Ytterst finnes en ganska mäktig kork. Innanför denna en väfnad af korta celler, sannolikt felloderm. Den sekundära barken visar liksom veden redan för blotta ögat en tydlig strålformig byggnad, beroende på de breda märgstrålarne. Veden, som utgör en sluten cylinder, består af förvedade kärl och oförvedadt parenkym, strål- och sträng- parenkym. Innerst en storcellig märg. MNSåväl i den sekun- dära barken som 1 märgen, dock mest i den förra, finnas olje- gångar. Druser af oxalsyrad kalk uppträda företrädesvis i den sekundära barkens inre del, men äfven 1 vedparenkymet och märgen. Hypokotylen har ytterst epidermis, som är försedd med tjock yttervägg, och primär bark. Innanför denna uppträder en tunnväggig, kutiserad endodermis, innanför hvilken korken på ett äldre stadium bildas. Pålrot. I en ung pålrot iakttogs innerst en diark kärl- sträng, en ej vidare skarpt markerad strängslida, ytterst en tunn bark jämte epidermis. Den äldre pålroten visar en med rizomet öfverensstämmande byggnad med undantag däraf att märg saknas. Bladskaftets epidermis har en tjock (8 wu), i sin yttre hälft kutiserad yttervägg. Klyföppningarne äro insänkta (20 u). Under epidermis är grundväfopaden kollenkymatisk. Resten af grundväfnaden är en tunnväggig väfnad af rundade eller polygonala celler med vattenklart innehåll, 1 hvilken olje- gångar förlöpa. Kärlknippena, som hafva kollenkymatiskt floem, bilda en båge. Bladets anatomi är förut beskrifven af WARMING (1), nå- got berörd af GiLntAY (1). Anmärkningsvärdt är förekomsten af hypoderma, de nedsänkta klyföppningarne och den vackra isolaterala byggnaden af mesofyllet. Stomacellerna sakna eller hafva en ytterst obetydlig ytterlist. I hjärtbladen och de första örtbladen saknas hypoderma, och klyföppningarne äro icke så mycket nedsänkta som på de senare bildade bladen. i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 3. 61 Psamma arenaria. Tab. I, fig. 6 och 10. Denna växts anatomi är uttömmande skildrad af flera anatomer. Strået är beskrifvet af BUCHENAU, rizomet af Du- VAL-JOUVE (2) och BUCHENAU, rötterna af BucHENAU, bladet af DUVAL-JoUVE, BUCHENAU, GILTAY (1) m. d£. Elymus arenarius. Tab. I, fig. 1, 8 och 11: tab. II. fig. 4. Strået. Under epidermis, hvars yttervägg är ganska tjock och hvars innervägg är förvedad, ligger assimilationsväfnaden i segment, som skiljas af de yttre kärlknippenas mekaniska beläggningar, hvilka nå ända ut till epidermis. Därunder följer en mekanisk zon, på hvars insida den inre kärlknippe- kretsen är belägen. Märg af rundade celler. Innerst en stor lakun. Strået är liksom bladen betäckt med vax. Rizomet öfverensstämmer nästan alldeles med Psammas. I utlöparen finnes ursprungligen ytterst en af kvadratiska, i alla membranerna förvedade ?! celler bildad epidermis. Barken, som är mera utvecklad än hos Psamma, består af rundade celler och inne- håller subepidermala bastknippen. Roten öfverensstämmer också AR i hufvudsak med Psammas. Endo- SKÅ TT LR dermiscellerna äro dock här radialt NOU sträckta. Endodermis är förstärkt af de 2—3 inre förtjockade och för- vedade barkcellagren. :Central- cylindern utgöres innerst af en märgliknande väfnad. Kärlen äro dels mycket stora, dels smålumiga (primanerna). De stora kärlen äro / k Fig. V. Elymus arenarius af ett antal af 5—6 och ligga mera tvärsnitt af roten (ung). centralt. Tätt innanför perikam- biet ligga de omkring 18 primordialkärlen. Alla kärlen äro porösa. I likhet med andra hithörande gräs” rötter visar Elymusrottvärsnittet en nästan fullständig förvedning i en ! Ett allmänt fenomen hos hithörande gräs. 62 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. äldre rot. Till och med floempartierna synas förvedade. Här vill jag äfven omnämna en afvikelse i rotbasens byggnad, som träffas hos sandgräsen. Det 3:dje och 4:de cellagret från epi- dermis räknadt hafva nämligen förtjockade och förvedade väg- gar, hvarigenom detta parti af roten kännes styfvare än den öfriga roten. Genom denna imrättning spärras rötterna rakt ut. Bladet är förut beskrifvet af GintaAY (1), SAMSÖE-LUND ! och WARMING (1). Triticum junceum. Il I i te Strå och rigom hos DuUVAL-JouvE (2). Anmärkningsvärdt är, att klyföppningarne på strået äro insänkta, hvilket icke är fallet med de föregående. Bladet hos DuVAL-JouVE (2), GiLTAY (1) och WARMING m. Å. Kotens »strängslida» består af den egentliga endodermis och 2 förtjockade barkcellager, alla af ungefär samma form. De centrala kärlens antal re- duceras stundom till 1. Triticum acutum. Strå och rigom hos DuVvaAL-JouvE (2). Roten visar icke något särskildt anmärkningsvärdt. Endodermis är förstärkt af 2 barkcellager. Bladet omtalas af DuvAL-JouvE (2) och GiLTAY (1). Festuca rubra 8 arenaria. Strået. Epidermis och alla väggar, synnerligen den yttre, förtjockade. Inner- och mellanväggar förvedade. Klyföpp- ningarne äro insänkta. Assimilationsstrimmorna äro breda och alternera med mekaniska pelare, som utgå från den me- kaniska ringen. Midtför hvarje assimilationsstrimma ligger ett subepidermalt bastknippe. Rizomet öfverensstämmer i hufvudsak med de öfriga sand- gräsens. MBSträngslidan består af 2 lager. Rotens endodermis saknar förstärkningsceller. Bladet finnes hos Hacker (1). De subepidermala meka- niska cellerna äro talrikare än hos den vanliga formen. 1 Vejledning til at kjende Gresser i blomsterlos Tilstand. (Landbrugets Kulturplanter, N:o 3, 1882.) ön, SURT USS TESEN ' BIHANG-:TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 63 Koeleria glauca. Strået. Den mekaniska ringen är starkt utvecklad; as- similationsstrimmorna äro följaktligen smala. Rizomet är på grund af gräsets tufvighet ytterst kort, hvarför inga egentliga internodier finnas. Ett tvärsnitt hade följande utseende. Epidermis och bark voro resorberade. Ytterst 2 lager af ensidigt förtjockade celler (inre barklagret och endodermis), därefter en bred mekanisk mantel af lik- formigt förtjockade celler, inneslutande 2 kretsar af kärl- knippen. Innanför bastringen strödda kärlknippen, som om- gifvas af mäktiga mekaniska beläggningar och skiljas af stråk af märgliknande celler. Rotens endodermis har inga förstärkningsceller. Bladet hos SAMSOE-LUND, WARMING (1). Corynephorus canescens. Strået. Under epidermis, som har förtjockade väggar, följer en mäktig mekanisk ring af vanligen 5 lager starkt förtjockade celler, mot hvilka kärlknippena stödja sig. As- similationsstrimmor saknas eller äro ytterst deminutiva. Märg storcellig, till större delen resorberad. Utlöpare. Under epidermis finnes en 1—2-skiktig, tunn- cellig bark. Innanför denna följa ensidigt förtjockade skleren- kymatiska celler (endodermis) i 2 lager. Därpå följa en me- kanisk ring, innehållande kärlknippena, och märg. Rot. I rotbasen äro det 3:dje, 4:de och 5:te lagret skle- renkymatiskt förtjockade. Barken utgöres af 3 åa 4 lager af rundade celler. Endodermis har inga yttre förstärknings- lager, men de yttre af centralcylinderns element äro för- tjockade. I en äldre rot är allt affjälladt ända in till endo- dermis, och hela centralcylindern synes förvedad. Bladet är omtaladt af SAMsoE-LuNp, GILTAY (1) och WAR- MING (1). Det är alltid mer eller mindre hoprulladt. Carex arenaria. Stjälk. Under den tämligen tjockväggiga epidermis lig- ger den klorofyllförande, pallisadformiga ytterbarken, som omgifver den klorofyllösa, af polygonala celler bestående innerbarken. Kärlknippena, af kollateral typ, ligga i assi- 64 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. milationsväfnaden. Ungefär hvartannat af dem är större och försedt med ett till epidermis nående bastknippe. Imnnerst finnes en stor lakun. Klyföppningscellerna ha ytter- och innervägg förtjockade och omgifvas af tunnväggiga biceller liksom i bladet. Rizom. Centraleylindern utgöres af talrika perixylema- tiska, af mekanisk, stärkelseförande väfnad omgifna kärl- knippen, åtskilda af stråk af ett rikligt stärkelseförande grundparenkym. Stärkelsen utgöres af större och mindre rundade eller ovala korn. Centraleylindern begränsas af ra- dialt sträckta, u-formigt förtjockade celler. Barken inne- håller stora lakuner, hvilka äro skilda af smala, 1-, 2-, 3- till 4-radiga cellband. Närmast lakunerna finnas på yttre och inre sidan kollaberade celler. Den yttre betäckningen ut- göres af 3, 4 å 5 lager tunnväggiga, polygonala, utan inter- cellularer förenade celler, som brunfärgas af klorzinkjod och icke upplösas af konc. svafvelsyra (suberoid). I en del af cellerna finnas stora elaiosfärer, en i hvarje cell. Rötternas anatomiska byggnad har jag redan beskrifvit i Bot. Notiser (1). Ingen mera karaktäristisk skillnad före- finnes mellan de gröfre och de finare rötternas byggnad. I båda slagen kan man sålunda under epidermis urskilja 1 å2 exodermislager, hvarpå följer en mekanisk zon af tjockväg- giga, parenkymatiska, med smala, spricklika porer försedda celler, hvilka förmodligen tjäna att hålla lakunerna öppna. Därpå följa de i de gröfre rötterna stora, i »sugrötterna» små lakunerna. Därefter komma åter några kretsar af tjock- väggiga parenkymatiska celler, som omsluta den af i radial riktning sträckta celler bestående strängslidan och central- cylindern. I »sugrötterna» är denna inre mekaniska zon föga markerad. I »fäströtterna» uppträder ett stort antal porösa, smålumiga primordialkärl (omkring 30) ytterst och därinnan- för följa några (10—13) mycket storlumiga porkärl, anordnade i krets. Midten af tvärsnittet utgöres af en tämligen volu- minös märg af något förtjockade, stärkelseförande, rundporiga parenkymeeller. På de uppåtväxande »sugrötterna» äro rot- håren riktade uppåt eller rakt utåt. Bladet är behandladt af WaARMING (1). De af DuvaL- JouvE och WESTERMAIER omnämnda cellulosakäglorna, som skulle utgå från innerväggen på vissa epidermisceller och tjäna till att hindra dessas kollabering, har jag icke iakttagit. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:03. 65 Dianthus arenarius. BANAN tab. I NS DO Stjälken. Epidermis af tafvelformiga celler med tjock, icke kutiserad yttervägg och stark kutikula. Barken består af några få, vanligen endast 2, pallisadformiga eller stundom rundade cellager. Det innersta lagret i barken är ombildadt till en slida, hvars celler stundom föra druser af oxalsyrad "kalk. Så följer en mäktig mekanisk ring (5 å 6 lager), som omsluter den sammanhängande knipperingen. Märgens celler äro till större delen resorberade. — Fåtaliga klyföppningar, som likna bladets. Rizomet har ytterst en brun skorpa af döda väfnader, som afskurits af den ganska mäktiga korken. Korkcellerna hafva bruna membraner och föra äfven ett brunt innehåll. Hela den sekundära barken, som ytterst består af föga lång- sträckta, inåt af mera långsträckta, parenkymatiska eller något prosenkymatiska element, är i hög grad kollenkymatiskt förtjockad. De närmast under korken belägna kollenkymati- ska elementen äro mycket korta och förmodligen att upp- fatta som ett felloderma. Xylemet har endast de talrika kärlen, som uteslutande äro fibrösa (nät- och spiralkärl), för- vedade. Alla de öfriga elementen i veden äro kollenkymati- ska. De visa sig på längdsnittet långsträckta och hafva tvära eller något tillspetsade ändar. Äfven märgen har förtjockade, ljusbrytande membraner. På öfvergången mellan stjälk och rizom tunnas den yttre mekaniska ringen allt mera ut, så att den på en viss höjd består af endast 1 cellager och slutligen upplöser sig i en- staka celler eller cellgrupper. Barken desorganiseras under förvedning af sina cellmembraner. Men stjälkbasen kan icke helt och hållet undvara starkare mekaniska element i sin öfre del, och därför finner man här, men också endast här, en mäktig libriformring utvecklad i veden. Längre ner upp- löses den i skilda grupper och försvinner slutligen alldeles. Hand i hand härmed utvecklas ett korkkambium i floemets yttre del, hvarigenom bark och epidermis affjällas, hvarjämte floemets element bli allt mera kollenkymatiska. Rotens primära tillstånd efterföljes tämligen snart af det sekundära. Rothåren äro ganska långa. På det senare sta- 5 66 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. diet har roten en med rizomet alldeles öfverensstämmande byggnad med undantag däraf att märg saknas. Bladet. Epidermiscellerna äro på öfre sidan, sedda en face, rektangulära, sträckta på bredden. Den undre epider- mis utgöres af på längden sträckta, på bredden sträckta eller isodiametriska celler, blandade om hvarandra. Kutikulan, som är betäckt af ett vaxlager på båda sidor, är försedd med täta, längslöpande lister. Klyföppningar finnas på båda sidor, men äro tätast på ofvansidan. De äro ordnade parallelt med bladets längdriktning. Epidermiscellernas yttervägg är mer eller mindre förtjockad, består af cellulosa och har en tjock kutikula, som färgas intensivt af klorzinkjod. Mellanväg- garne äro något förtjockade, undulerade och porösa. Stoma- - cellerna hafva i synnerhet förtjockad innervägg och fram- springande yttre kutikularlist. Mesofyllet är vackert iso- lateralt med 2 lager pallisadceller på hvar sida. De mellersta mesofyllcellerna, af hvilka några innehålla druser af oxal- syrad kalk, äro rundade eller polygonala. Kärlknippena om- gifvas af parenkymslidor, hvilkas celler innehålla druser af oxalsyrad kalk. En halfmånformig mekanisk beläggning fin- nes på kärlknippet på den undre sidan. Astragalus arenarius. Tab. rig Stjälken har 4 kanter, under hvilka grundväfnaden är kollenkymatisk. Epidermis utgöres af i tvärsnitt kvadratiska celler med förtjockad, i sin yttre del kutiserad yttervägg och förtjockad innervägg. Den är beklädd med tätt åtliggande gaffelhår. De sparsamma klyföppningarne äro något ned- sänkta. Stomacellerna hafva tjock ytter- och innervägg och framspringande yttre kutikularlist. Under epidermis finnes ett enskiktigt hypoderma af något förtjockade celler. Grund- väfnaden är differentierad i klorofyllförande, pallisadformig ytterbark och klorofyllös innerbark af stora rundade celler. Kärlknipperingen är sluten på grund af att de särskilda knippena förenas af små grupper af libriformartade celler. Den har starka mekaniska beläggningar, hvars element visa den för många Papilionaceer karaktäristiska rödfärgningen af klorzinkjod. Märgen består af rundade celler. BIHANG TILL K.. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AED. III. N:0 3. Ö7 Rizomets byggnad visar ganska stor öfverensstämmelse med Lathyrus maritimus. Här finnes dock en verklig kork. Den sekundära barken är starkt uppblandad med mekaniska fibrer. Veden består af delvis ganska vidlumiga kärl, be- lägna 1 grupper eller ensamma, libriformfibrer samt oförvedadt vedparenkym. De mekaniska fibrerna 1 såväl floem som ved visa samma vinröda reaktion till klorzinkjod som hos Lathy- rus maritimus. Märgen är till största delen resorberad. Alla lefvande element föra stärkelse, som är något storkornigare än hos Lathyrus maritimus. På öfvergången mellan stjälk och rizom upplöses mär- gen, veden upptager libriformceller, bastfibrerna bli strödda, kanterna försvinna. Kork bildas, som affjällar den primära barken. En ung utlöpare visar ytterst epidermis och primär bark, men dessa väfnader affjälla tämligen snart till följd af kork- bildning i barkens innersta lager. TI den unga utlöparen ligga de mekaniska fibrerna periferiskt i floemet och närmast mär- gen i xylemet. Pålroten öfverensstämmer alldeles med rizomet med undan- tag däraf att märg saknas. Bladen äro 1 torka inrullade med kanterna, så att de bli rännformiga. Ofvansidans epidermis utgöres af en face nästan isodiametriska celler, undersidans äro ofta något sträckta i bladets längdriktning. Den beklädes på båda sidor af långa, spetsiga, tilltryckta gaffelhår med olika långa grenar. Håren äro tätast på den undre ytan samt på kanterna af den öfre. Hårens membran består med undantag af basalpartiet, som är kutiseradt, af cellulosa och är på utsidan utsirad med små kutikularvårtor. Klyföppningarne äro små, ungefär 4 gånger talrikare, men något mindre på bladets öfre yta än på den undre, något nedsänkta, mest på den undre ytan (25 å 30 uu) och oregelbundet orienterade. Stomacellerna hafva den inre väggen starkt förtjockad och en framspringande yttre kuti- kularlist. Epidermis' yttervägg är föga förtjockad, mest på bladets undre sida. På den öfre sidan är den utbuktad. Mesofyllet är isolateralt med i allmänhet 3 lager pallisader på den öfre och 2 på den undre sidan. 68 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. Anthericum Liliago. ARN Li Te S/SADNA NE 10 Stängel. Epidermis' yttervägg är starkt förtjockad; äfven innerväggen är något förtjockad. Kutikulan tjock, men för öfrigt ingen kutisering 1 ytterväggen. En del af epidermis- cellerna äro betydligt större än de öfriga, nästan tunnformiga och uthvälfda. Dessa större epidermisceller ligga midtför barkens kärlknippen och orsaka stängelns kantighet. Klyf- öppningarne äro något nedsänkta. Under epidermis ligga några lager af i tvärsnitt runda assimilationsceller. Där- innanför en mäktig mekanisk ring, som omsluter märgen. Kärlknippena äro strödda i märgen, sklerenkymringen och barken. Rizomet beklädes af en ganska mäktig kork af något oregelbundet formade celler. Nya korkkambier bildas efter hand längre och längre in i barken, hvarigenom det ena bark- skalet efter det andra afskäres. De afskurna barkpartierna sitta länge kvar på rizomet som en yttersta skyddande hinna. Barken består af rundade celler. En del af cellerna inne- hålla stora rafidknippen. Centraleylindern omgifves af en föga markerad strängslida. Midtför kärlknippena äro dennas celler stundom u-formigt förtiockade. Kärlknippena äro om- vändt koncentriska. I kärlens håligheter utfällas sfärokri- staller af 95-procentig alkohol. Roten. Denna har innerst en ganska mäktig märg af långsträckta, parenkymatiska celler. Nylemet består af en stor mängd strålar (17 å 23 hafva iakttagits), hvilkas inre storlumiga kärl äro ringporiga, de yttre fibrösa. Kärlen om- gifvas närmast af långsträckta, förvedade, parenkymatiska celler med enkla, rundade porer 1 spiral. Emndodermis är starkt utvecklad, försedd med u-formigt förtjockade väggar, hvilka äro svagt förvedade. En del af de midtför xylem- strålarne belägna endodermiscellerna hafva tunna membraner (Durchgangszellen»). Barken är kraftigt utvecklad och be- står af parenkymatiska, saftfulla celler med ganska starkt förtjockade, ljusbrytande, porösa membraner, stundom förande rafider. De äro kortare än märgparenkymets celler. De yttre lagren närmast under epi- och exodermis äro i tvärsnitt poly- gonala, utan intercellularer och merendels svagt förvedade. Af 95-procentig alkohol utfällas sfärokristaller i kärlens hålig- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 69 heter samt i barkens celler och intercellularer. I de späda rotgrenarne är vedstrålarnes antal betydligt reduceradt (på ett snitt 4), strängslidan är icke så tjockväggig, och barken består af tunnväggiga celler. Höljet utgöres af epi- och exo- dermis. Bladets anatomi är beskrifven af ÅRESCHouvG (1). Liksom 1 stängeln äro en del af epidermiscellerna, nämligen de midt- för kärlknippena belägna, mera storlumiga än de öfriga, 1 synnerhet på bladets undre sida. Klyföppningarne äro något litet insänkta. Cellsaften är slemmig, hvarigenom vattnet bättre kvarhålles. Bladbasen innehåller med kärlknippena alternerande laku- ner, hvilka uppkommit genom desorganisation af grundväft- nadscellgrupper. Anthericum ramosum. Denna växt öfverensstämmer i sina anatomiska förhållan- den fullkomligt med den föregående. Klyföppningarne på stängeln äro nedsänkta 12 u. Lumen i en stor epidermiscell var 44 u 1 höjd och 34 u 1 bredd, under det att de vanliga epidermiscellerna voro 23 u höga och 22 u breda. Gnaphalium arenarium. Tab. I, fig. 4 och 5. Stjälk. Epidermis med tjock, icke kutiserad yttervägg och något förtjockad innervägg. Ytterbarken består af 3, 4, 5 lager af små, rundade eller på bredden sträckta, klorofyll- förande celler. Innerbarken utgöres af storlumiga, rundade; klara celler med nästan kollenkymatiska väggar. Det inner- sta lagret är slidlikt. Kärlknippena förenas af smala stråk af tjockväggiga celler (libriform). Starka mekaniska belägg- ningar finnas på kärlknippenas utsida. Märgen är till större delen resorberad. — Längre ned 1 stjälken reduceras inner- barken alltmera. j Fizomet. I rizomets öfre del observeras en liflig verk- samhet i kambiet. Märgen har aftagit. En oregelbunden, d. v. s. ej öfver hela periferien sig sträckande korkbildning har inträdt. Den första korken uppstår tätt under epidermis (3:dje lagret utifrån). På de ställen, där kork icke bildats; 70 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. voro barkcellerna försedda med tjocka, ljusbrytande mem- braner. Då basen af en rosett genomskars, lossnade epider- mis och det yttre barklagret från vid skärningen, d. v. s. det som låg utanför de suberifierade cellerna. Senare affjäl- las hela den primära barken och äfven de yttre delarne af den sekundära, som till en början är ganska rik på oförvedade element, anordnade i vackra, radiala rader, jämte sina meka- niska strängar genom successiva, afskärande korkzoner. I det äldre rizomet visar sig äfven en liflig verksamhet i kambiet utåt och inåt. Utåt bildas mest sklerenkym. En regel- bunden, öfver en hel periferi sig sträckande korkbildning äger ej rum. På vissa delar af tvärsnittet synes den yttre be- täckningen endast utgöras af död, brunväggig, i konc. svafvel- syra olöslig sekundär bark, på grund af cellernas oregel- bundna anordning; på andra åter, framför allt innanför af- fjällade sklerenkympartier, låter cellernas regelbundna radiala anordning förmoda förekomsten af verklig kork. Vedkroppen är mycket mäktig och till större delen intensivt förvedad. Den utgöres till större delen af kärl, trakeider och libriform, hvilka alla äro intensivt förvedade. Därjämte förekommer vedparenkym, som endast undantagsvis är förvedadt. Stun- dom ser vedkroppen liksom söndersplittrad ut af oförvedade strimmor af strålparenkym. Rot. Ett tvärsnitt genom en späd pålrotsgren hade föl- jande utseende. Midt i centralcylindern låg en trekantig grupp af mekaniska celler; i triangelspetsarne funnos några få kärl. Perikambium och endodermis tydliga. Barken be- stod af rundade eller polygonala celler. Ytterst funnos 2 la- ger celler med tunna, bruna väggar: epi- och exodermis. Den äldre roten visar öfverensstämmelse med det äldre rizomet med undantag däraf att märg saknas. I rizomet såväl som i pålroten utfällas af 95-procentig alkohol sfärokristaller i kärlen, märgen samt den sekundära barkens lefvande celler. Bladet. Såväl öfver- som undersidans epidermisceller äro sträckta i bladets längdriktning; de senare äro undulerade. Klyföppningarne förekomma i ungefär lika stor mängd på båda gsgidor och äro oregelbundet orienterade. Bladens båda sidor äro beklädda med ett tätt filtludd. MHåren utgöras af 2—53-celligt basalstycke och en lång, smal, solid tråd. Erpi- dermis yttervägg är något förtjockad och består af oför- ändrad cellulosa. Andhålorna äro ytterst små. Mesofyllet BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 71 är mycket kompakt, isolateralt, bildadt af små celler. På ofvansidan finnas 2 lager pallisader, på undersidan 1 å 2. De öfriga mesofyllcellerna äro rundade eller polygonala. Scabiosa suaveolens. Stjälk. Epidermis med starkt förtjockad, i sin yttre del kutiserad yttervägg och något förtjockad innervägg. Här och där utgå korta, hornlikt krökta, papillösa hår. Under epidermis finnes ett hypoderma med förtjockade väggar och utan klorofyll. Ytterbarken af små, rundade, klorofyllförande celler, innerbarken af mera storlumiga, klara celler. Det innersta lagret ombildadt till en kutiserad slida. Inga me- kaniska beläggningar finnas på floemet. Kärlknippena bilda en sammanhängande ring. I xylemet finnes utom kärl ett rikligt libriform och vackra 1—2-radiga märgstrålar. FRizom. Ytterst finnes en tjock, brun skorpa, bildad af affjällade väfnader. Denna affjällning orsakas af successiv korkbildning, hvarigenom först den primära barken och se- nare yttre partier af den sekundära affjällas. Den första korken, hvilken liksom de följande skikten endast består af 1—2—3 lager af stora celler, uppstår omedelbart under epi- dermis. Såväl den sekundära barken som märgen hafva cell- väggarne förtjockade; den förra är tydligt kollenkymatisk. I den sekundära barken finnas här och där stora druser af oxalsyrad kalk. Veden är genom oförvedade märgstrålar de- lad i flera kärlförande partier. Såväl barkens celler som det oförvedade vedparenkymet och märgen föra elaiosfärer. Rot. På det första stadiet följer innanför den småcelliga epidermis en kutiserad exodermis, därefter bark af något för- tjockade celler. Endodermis saknar förtjockningar. Kärl- knippe triarkt. — I den äldre roten afskäres den sekundära barken successivt af på vissa afstånd från hvarandra upp- kommande enskiktiga korklager, bildade af stora celler. Bladet. Öfversidans epidermisceller merendels något sträckta i längdriktningen, undersidans ofta långsträckta, men tvärsträckta och isodiametriska förekomma äfven. På båda sidor finnas »Kopfhaare», som bestå af ett 1-celligt skaft och ett 4-celligt hufvud. Ett egendomligt innehåll af bruna klumpar iakttages i epidermis, mest på den öfre sidan. Klyf- öppningar finnas på båda sidor, något talrikare på under- 72 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. sidan. De äro oregelbundet orienterade. Ytterväggen är betydligt förtjockad, men icke kutiserad. Arfven mellan- och innerväggar äro något förtjockade. Nästan hela tvärsnittet består af pallisader. Druser af oxalsyrad kalk ligga 1 run- dade idioblaster. Öfver och under medelnerven utgöres grund- väfnaden af rundade, klorofyllösa, något kollenkymatiska celler. Till sist får jag frambära min tacksamhet till Kgl. Sv. Vetenskapsakademien för det penningunderstöd, jag erhållit för fullbordande af denna undersökning. För samma ändamål har jag äfven mottagit bidrag af nyligen aflidne Ryttmästa- ren och Kommendören OC. G. STJERNSVÄRD. Dessutom får jag uttrycka min tacksamhet till Herr Prof. G. LAGERHEIM för allt det tillmötesgående, jag från hans sida rönt å Stockholms Högskolas Botaniska Institut, där jag afslutat detta arbete. Zusammenfassung. Die ostschonische Sandflora kann in psammophile Halo- phytenvegetation und Corynephorusformation getheilt werden. In beiden sind folgende xerophile Anpassungen zu unter- scheiden. Morphologische Anpassungen in dem oberirdischen System. Die Blätter sind schmal — constante Oberflächenreduc- tion. Periodische Oberflächenreduction wird durch einen schnel- len Entwickelungsverlauf (ephemere Annuellen) oder durch einrollbare Blätter erreicht. Viele Arten haben eine dichte Bedeckung von luftföhrenden Haaren; einige haben Driäsen- haare. HEinige Arten haben eine Bedeckung von Wachs. Blattsucculenz ist mehr selten. Aufrechte Blätter kommen bei vielen Arten vor. Bisweilen bleiben alte Blätter oder Blattresten an der Basis zuräck. HEinige Gräser sind Tuni- catengräser. Npalierartige Wachsthumsform zeichnet mehrere Species aus. Rosettenbildung ist häufig. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:03. 73 Morphologische Anpassungen in dem unterirdisehen System. Die Pfahlwurzel geht tief in die Erde hinein (z. B. die einjährigen Halophyten und Eryngium). Auch die Neben- wurzeln sind bei den Gräsern, Anthericum u. s. w. sehr lang. Sandhäölsen um die Wurzeln kommen bei mehreren Grä- sern (Psamma, Elymus u. s. w.) und bei Petasites spuria vor, bei welehen die Wurzelhaare sehr lang (1—2 mm.) und sehr dicht sind. Eine spärliche Wurzelhaarbildung findet sich bei mehreren, ins Bes. halophyten Sandpflanzen mit tiefen Wur- zeln. Die Wurzeln sind zuweilen sehr feischig (Anthericum). Das unterirdische Stammsystem ist bei mehreren Arten in der Länge oder Tiefe kolossal entwickelt, reich verzweigt und knospenbildend (Halianthus, Lathyrus maritimus, die halo- phyten Gräser). Accessorische Knospen kommen bei Halian- thus, Lathyrus maritimus und Astragalus arenarius vor. Bei den Strandgräsern, Halianthus und Dianthus arenarius sind viele Knospen schlafend. Bei Petasites spuria zeigt die Rhizom- spitze eine geotropische Bewegung nach unten, wodurch sie in feuchten Sand kommt. Anatomische Anpassungen in dem oberirdischen System. Dicke Epidermisaussenwand, die im Allg. aus Cellulosa besteht. Eingesenkte Spaltöffnungen bei Eryngvum maritimum und Petasites spuria. Hypoderma von wasserfilhrenden Zellen im Blatte von Eryngium maritimum. Mechanisches Hypoderma in den Blät- tern der Gräser. Das Assimilationsgewebe ist bei den meisten dicotylen Arten isolateral. Gärteleanäle kommen besonders bei den Gräsern vor, aber es kann ihnen keine besondere transpirationsherabsetzende Function zugeschrieben werden. Inneres Wassergewebe bei Salsola Kali. Anatomische Anpassungen in dem unterirdischen System. Eine sehr verdickte Endodermis kommt in den Wurzeln von den Gräsern, von Carex arenaria, Juncus balticus und den Anthericum-Arten vor. Die Zellen sind u-förmig ver- 74 ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. dickt und verholzt. Besondere Verstärkungen durch innere verdickte Rindenparenchymzellen zeichnen Psamma arenaria, Elymus arenarius und Triticum junceum aus. Auch im Rhizome der Gräser findet sich eine Endodermis, aus u-förmigen, verholzten Zellen bestehend. Diese Endo- dermis ist bei Festuca rubra 8) arenaria, Koeleria glauca, Triticum junceum, Corynephorus canescens 2-schichtig, bei Psamma baltica 3—4-schichtig, bei Psamma arenaria und Elymus arenarius 4—5-schichtig. Die Gefässe in den Wurzeln und Rhizomen der Sand- pflanzen sind im Allg. sehr weitlumig, welches aus der be- deutenden Länge dieser Organe erklärt wird. Die weitesten Gefässe hat Lathyrus maritimus (100 u). Bei einigen NSandpflanzen zeichnet sich das Querschnitt des Rhizomes und der Wurzeln durch seimen Reichtum an collenchymatischen Geweben aus. Dieses gilt ins Besondere Dianthus arenarius und Halianthus peploides, bei welchen die ganze secundäre Rinde (incl. Phelloderm) collenchymatisch verdickt ist und auch die unverholzten Elemente zwischen den Gefässen sich in ihrem Aussehen dem Collenchym nähern. Scabiosa suaveolens hat auch eine collenehymatische secundäre Rinde. Bei Petasites spuria besteht die primäre Rinde des Rhizomes aus »Läckencollenchym». Tillägg. Under sistförflutna sommar har jag verkställt några temperatur- och fuktighetsobservationer, hvilka här som ett bihang meddelas. Luft- Fuktighets- temperatur. procent. Vindriktning. 2317 kl. Y/e2 e. m. da LO 171874 stark sydost Fö Dh res mn 231/a4 46 7 — stark västlig vind gl el ET 2603/4 50 4 sydväst 28/7, Kl.-4550, 2:10. 21 69 2 svag sydost 30/7 ANS ONS nn 23/4 Ord vindstilla SRA RA aloe mn 22 32 «4 stark östlig vind 1/8 kl. 4 e. m. 26 45 9 sydväst 2NSMkIRSAAOESN mt 25 68 4 vindstilla BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 7) Alla dessa iakttagelser äro gjorda på sandfältet strax innanför dynen. Af de meddelade fuktighetsprocentsiffrorna synes, såsom var att vänta, att luftfuktigheten på detta om- råde är ganska mycket beroende af vindriktningen, så att östliga vindar medföra hög luftfuktighet, västliga vindar obe- tydlig luftfuktighet. Några iakttagelser öfver sandens temperatur kunna äfven meddelas. Den 23 Juli kl. !/22 e. m., då lufttemperaturen var 22!/2”, uppmättes 1 den ytliga sanden på fältet innanför dy- nen 40”. I en renlaftufva var temperaturen samtidigt 34”. På sandstranden var något senare den ytliga sanden 36?/4 varm. Djupare ned, där sanden började blifva fuktig, d. v. s. på ungefär 1 dm. djup, uppmättes 25”. Följande dag, då lufttemperaturen var 23!/4, var sanden 1 ytan i det yttersta bältet 36”, på 1 dm. djup 23”. Den ?/1 hade vid 4-tiden på eftermiddagen den ytliga sanden på fäl- tet innanför dynen en temperatur af 38". Lufttemperaturen var vid samma tid 26?/4”. Litteratur. ALTENKIRCH, G., Studien ib. die Verdunstungsschutzeinrichtungen in der trockenen Geröllflora Sachsens. (Engl. Jahrb. 18 Bd. 1894.) AMBRONN, H., Ub. die Entwickelungsgeschichte und die mechanischen Eigenschaften des Collenchyms. (P. J. XII) ARESCHOUG, F. W. C., (1) Jämförande undersökningar öfver bladets ana- tomi. (Minnesskrift utgifven af Fysiogra- fiska sällskapet i Lund. 1878.) » (2) Der Einfluss des Klimas auf die Organisa- tion der Pflanzen. (Engl. Jahrb. Bd. 2.) » (3) Bidrag till den skandinaviska vegetationens historia. (Lunds Univ. Årsskrift IV Bd. 1868.) » (4) Beiträge zur Biologie der geophilen Pflanzen. (Aeta Regnrock: Physt Hund HMI) DE BARY, Vergl. Anatomie der Vegetationsorgane. BucHENaAu, Uber die Vegetationsverhältnisse des »Helms» (Psamma are- naria) und der verwandten Dinengräser. (Abhandl. Naturw. Ver- eins. Bremen X. 1889.) BricK, C., Beiträge zur Biologie und vergleichenden Anatomie d. bal- tischen Strandpflanzen. (Schrift. naturforsch. Gesellschaft. Dan- zig 7. 1888.) Or a ERIKSON, SANDFLORAN I ÖSTRA SKÅNE. CELACHOVSKY, L., Morphologische Beobachtungen. (Sitzungsber. d. kel. böhm. Gesellsch. d. Wissensch. in Prag 1881.) COHN, Beiträge zur Physiologie des Collenchyms. (P. J. XXIV.) COSTANTIN, Études comparées des tiges aériennes et souterraines. (Ann. sc. nat. 6 Ser. XVI) DARWIN, The power of movement in plants. DUVAL-JOUVE, (1) Histotaxie des feuilles de Graminées. (Ann. sc. nat. (ÖISBRRTIKSNEE) > (2) Étude anatomique de quelques Graminées et en particu- lier des Agropyrum. (Mém. Acad. Montpell. 1870. VIL.) ERIKSON, JOH., (1) Om icke geotropiska och negativt geotropiska rötter hos sandväxter. (Bot. Not. 1894.) » (2) Några ord om utvecklingen hos Halianthus peploides. (Bot. Not. 1894.) ; GILTAY, E., (1) Anatom. Eigenthämlichkeiten in Beziehung auf klimat. Umstände. (Neederl. kruidkundig Arch. 1886.) » (2) Het Collenchym. Leiden 1882. GUNTZ, Untersuchungen ber die anatomische Structur der Gramineen- blätter. Leipzig 1886. HABERLANDT, G., (1) Eine botanische Tropenreise. 1893. > (2) Vergleichende Anatomie d. assimilatorischen Ge- webesystems d. Pflanzen. (P. J. XIII) » (3) Physiologische Pflanzenanatomie. HACKEL (1) Monographia Festucarum. » (2) Öb. einige Eigenthämlichkeiten der Gräser trockener Kli- mate. (Verhandl. d. zool. bot. Gesellsch. in Wien 1890.) HEINRICHBER, E., Uber isolateralen Blattbau. (P. J. XV.) HELLSTRÖM, P., Några iakttagelser angående anatomien hos gräsens underjordiska utlöpare. (Bih. t. Kgl. Sv. Vet.-Ak. Handl. Bd. 16. 1891.) JOHANSSON, Ö. A., Om gräsens kväfvefria reservnäringsämnen, särskildt de inulinartade kolhydraten. (Kel. Sv. Vet.-Ak. Handl. Bd 23.) KERNER, A., Pflanzenleben. LIDFORSS, B., Studier öfver elaiosferer i örtbladens mesofyll och epi- dermis. (Kel. Fysiogr. Sällsk. i Lund Handl., Bd 4.) MEIGEN, FR., Biologische Beobachtungen aus der Flora Santiagos in Chile. (E. J. 18 Bd.) MULLER, C., Ein Beitrag zur Kenntniss der Formen des Collenchyms. (Ber. d. deutsch. bot. Gesellsch. VIII.) NEUMAN, L. M., Botaniska anteckningar under sommaren 1886. (Bot. Not. 1887.) NILSSON, HJ., Dikotyla Jordstammar. (Lunds Univ. Årsskrift. T. XXI.) PETERSEN, 0. G., Momenter til Caryophyllaceernes Anatomi. (Bot. Tid- skrift Bd 16.) RAUNKIAER, CHR., Vesterhavets Ost- og Sydkysts Vegetation. (Borchs Kollegiums Festskrift 1889.) REICHE, K., Die Vegetationsverhältnisse am Unterlaufe des Rio Maule (Chile): (BE: J. 21: 18955) SCHIMPER, A. F. W., Die indo-malayische Strandflora. Jena 1891. BIHANG TILL K. SV: VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 3. 77 SCHWENDENER, Die Schutzscheiden und ihre Verstärkungen. (Abhandl. d. königl. Akad. d. Wissensch. zu Berlin 1882.) STAHL, HEinige Versuche iber Transpiration und Assimilation. (Bot. Ztg. 1894.) STENSTRÖM, K. O. E., Uber das Vorkommen derselben Arten in ver- schiedenen Klimaten an verschiedenen Standorten, mit besonderer Beriäcksichtigung der xerophil ausgebildeten Pflanzen. (Flora 1895.) VAN TIEGHEM, Mémoire sur les canaux sécréteurs des plantes. (Ann. de se. 5 Ser. XVI) TscHIrRcH, Uber einige Beziehungen des anatomischen Baues der Assi- milationsorgane zu Klima und Standort. (Linnea 43. 1882). VOLKENS, Die Flora d. Agyptisch-arabischen Wäste. 1887. WARMING, E., (1) De psammofile Formationer i Danmark. (Videnskab. Meddel. Naturhist. Foren. 1890.) > (2) Om Skudbygning, Övervintring og Foryngelse. (Na- turhist. Foren. Festskrift 1884.) > (3) Plantesamfund 1895. Weiss, A., Untersuchungen äber die Zahlen- und Grössenverhältnisse der Spaltöffnungen. (P. J. IV.) » -— je OR [Ne] [SU o- PH MM RS [9 6] 25 KH OD 0NOARDBRDÖOUR MN HH Figurförklaring. Tab..I. Groddplanta af Elymus arenarius (nedre delen). Gaffelhår af Astragalus arenarius. Tvärsnitt af bladet hos Dianthus Arenarius. Tvärsnitt af bladet hos Gnaphalium arenarium. Hår af Gnaphalium arenarium. »Strängslida» af Psamma arenarias rot (190). »Strängslida» af Triticum junceums rot (190). »Strängslida» af Elymus arenarius rot (190). Strängslida af Anthericum Liliagos rot (Hartnack 1 o. 7). Strängslida af Psamma arenarias rizom. Strängslida af ett Elymus arenarius-rizom, som växt i träd- gårdsjord. Parti af Lathyrus maritimus sekundära ved. Längdsnitt genom sekundära barken hos Halianthus peploides (korken utelämnad). Tvärsnitt genom ett litet parti af den sekundära barken hos Halianthus peploides, i stark förstoring. Tvärsnvitt af sekundära barken hos Dianthus arenarius. Tvärsnitt genom den inre delen af sekundära barken hos D. cespitosus (Seibert III, V). Tab. II. Tvärsnitt af sekundära barken och korken hos Halianthus peploi- des. Tvärsnitt af stammen hos Dianthus arenarius på öfvergången mellan stjälk och rizom (Hartnack 1 o. 7). Sekundär ved hos Dianthus arenarius. Tvärsnitt genom rotbasen af Elymus arenarius (190). Kollenkym i bladskaftet hos Petasites spuria (190). Rotbark af Petasites spuria (190). Rotbetäckning hos Anthericum Liliagos rizom (190). En del af den sekundära veden hos Dianthus arenarius i myc- ket stark förstoring. »Liäckencollenchym> ur Petasites spurias rizom (190). p = kork, s. b. = sekundär bark, e = endodermis, f£ = felloderm; på = parenkym, 1 = libriform. sö Biheng till K. Vet. Akad. Handl. Bd. 22. Afd.IIT. 103, ADS OA 23722 FIRAR RA AA SALSA 223 Ta ANOS SUN SUNNE NV CIS [å rs YST ANSE KY fS3 ÖR Sr VARS TEMAN Pr, POTAN: Ena SP S-ATA DAT | Flärp 222 IAS AR a KET 222033 Del. Joh. Erikson . Lith W. Schlachter, Stockholm. HabAJ Bihang till K. Vet. Akad. Handl. Bd 22. Afd. TIL N? 3. Lith. W:; Schlachter, Stockholm. Del. Joh. Erikson. 42 BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd. TIL. N:o 4. PIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRAIT COLLECTED BY M. E. NILSSON AND EXAMINED BY POOR ENE WITH 2 PLATES:. PRESENTED TO THE R. SWEDISH ACADEMY OF SCIENCES MAY 13 1896. STOCKHOLM 1896. KUNGL. BOKTRYCKERIET. FP. A. NORSTEDT & SÖNER. a HE a Hk. ik He MÅ TAG Gc IT ; ; JAAA at TH. TONA Py Po an ae ja AV - pA - = hd <-> IEY 18 id ; ägt MAJOBASOVA : tända ETERN GK SVT sr 10 MÄN ON NE L the year 1894 M. E. NILSSON went in the whale-ship »Eclipse» from Dundee to search after the lost young and brave swedish arctic explorers M.M. BJöRLING and KALLSTENIUS. When crossing Baffins Bay and the northern part of Davis Strait, numerous samples of plankton were gathered. The collection, which had evidently been made with great care, comprised nearly 50 bottles, containing abundant materials for microscopical examination of the pelagice forms from these regions, hitherto scarcely known, and was the more valuable as it had extended from the beginning of May to the middle of October and was made at different stations. The animals as well as the cilioflagellates, in this collec- tion, have been examined by Dr AURIVILLIUS, and as he in- tends to give a complete account of the plankton of Baffins Bay I shall here confine myself to a short summary only of my own researches so far as they relate to the diatoms. In the month of May the gatherings were made at some distance from Disco. They consisted almost entirely of dia- toms, the most predominant forms being Coscinodiscus Oculus iridis, Fragilaria oceamica and F. Cylindrus, Podosira glacia- lis. Of Chetoceros some few specimens only Were found. In June one sample only was taken, the 23:de of the month, near Melville Bay, composed mainly of cilioflagellates (Ceratiwuum Tripos var.). A sample taken the 5:th of July near Cape Dudley was of the same character. A number of gatherings, taken in the vicinity of Bylot Island between the 21:th of July and the 9:th of August consisted also mainly of Ceratium Tripos var., the diatoms being scarce and of the same species as in the sample taken in May. Two samples collected at 73” to 74” 4 oP. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATIT. Lat. North and 70” Long West, on the 8:th and 14:th of July contained chiefiy crustaceans. A collection taken the 24:th of July east of Carey Island by another Swedish naturalist M. A. ÖHLIN consisted, on the contrary, almost exclusively of diatoms, Thalassiosira Norden- skiöldit being predominant. From the 15:th of August to the 24:th of September five samples were collected off Bylot Island, all of a perfectly different character. The cilioflagellates were reduced to a mi- nimum, and the diatoms predominant, but very different from those of the May-plankton. They consisted chiefly of Cheeto- ceros, OC. groenlandicus beimg by far the most predominant. On the 2:d and 6:th of October two gatherings were collected east and north-east of Cumberland Strait, both very rich in diatoms, but of another character than the samples previously taken. They contained abundantly such forms as Thalassiosira Nordenskiöldit, which characterizes the Polar Sea, from Jalmal and Spitsbergen to the east coast and south- end of Greenland, and others, which occur in abundance in the northern Atlantic, especially south of Iceland, such as Chetoceros atlanticus and Thalassiotrix longissima. It is thus evident, that the plankton was mixed, derived partly from the polar stream and partly from the Atlantic. Samples collected from the 7:th to the 10:th of October in Davis Strait consisted mainly of fragments of Ceratium Tripos, evidently killed either by the low temperature, or by the influence of water containing a different amount of salt. The scarcer diatoms in these samples were of the same character as in the gatherings of the 2:d and 6:th of October. Among the pelagic diatoms were found in most samples ra- rely some litoral forms, but of a particular interest. To obtain a larger supply of these forms I treated a quantity of the Ceratium-plankton, collected the 1:th of August about 30 nautical miles east of Cape Eglinton, with acids and by that mean obtained material for two or three slides, in which I found a considerable number of species, most of them known from the collection made by Professor KJELLMAN on the ice at Cape Wankarema, near Behrings Strait, or from GRUNOW'S examination of a sample taken on a ice-flake between Novaja Semlja and Franz Josefs Land as well as from Oestrup's researches in the diatoms found on the ice-flakes, which drift BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 4. 5 along the east-coast of Greenland. I will, in the following, treat first of the forms, which constitute the plankton, and later on of the last named diatoms, which after all may pro- bably be derived from molten ice-flakes. Plankton-diatoms. Achnanthes taeniata GRUN., formerly met with in the sea of Kara, occurs sparingly in the August-plankton. Amphiprora (paludosa var.) hyperborea GRUN. is a true plank- ton-diatom, occurring in long, sometimes sligthly spirally twisted, bands, formed by the frustules firmly coherent by their keels. It occurs by no means sparingly in the May- plankton from Disco, but not in the other samples. It has been found in the sea of Kara. Asteromphalus atlanticus CL. N. sp. I have formerly !) con- sidered this diatom as a variety of A. Brooket, later?) as a form of A. Hookeri, but am now more inclined to believe it to be a distinct species, peculiar to the Atlantic and per- haps also the Mediterranean. It is smaller and has a less number of rays than ÅA. Brooker, figured by GREVILLE and in A. ScHmiors Atlas (P1. XXXVIII, 21 to 23), but agrees better with the small form from Campeachy Bay (Atlas 1. c. f. 9), also with A. robustus PEraG. (D. de Villefranche PI. II f. 15). Description: Disc orbicular, 0,03 to 0,04 in diameter. Segments 6 to 7, inside truncate, puncta forming rows pa- rallel with the margin and oblique rows, both 12 in 0,01 mm. Radius of the bhyaline area about half of the radius of the dise. Centro-lateral area clavate, reaching a little beyond the centre of the valve, and sending off, partly from the sides, partly from the top, umbilical lines, which are un- branched and either nearly straight or angularly bent in the middle. Asteromphalus is a genus belonging to the plankton of the warmer seas. ÅA. atlanticus has hitherto not been found at Spitsbergen, Finmark or in the North-siberian sea, for which reason it seems not to belong to the polar seas pro- perly. On the other hand it has been found in soundings 1) Diatoms of the arctic sea p. 10 P1. IV f. 19. 2) Diatoms of Vega p. 487. 6 P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATIT. from Davis Strait and on the east-coast of Greenland. De Toni indicates in his Sylloge that our form lives at Java, but this is a result of a mistake, the author of the Sylloge having confounded my paper on the diatoms from the arctic sea with that on the pelagic diatoms from Java. In Baffins Bay a single specimen was found in the September-plankton off Bylot Island, but it was not very scarce in the plankton from Cumberland WNound. Fossil specimens have been met with in the Cyprina-elay (reputed interglacial) in Denmark and Holstein. It has never been observed in the North Sea. At present it seems me the most probable that it belongs to the Guilf-stream, by which it has been in single specimens conveyed to the Mediterranean, as well as to the seas around Greenland. Biddulphia aurita (LYNGB.) occurs rarely in a few samples. It is a true plankton-form. Chetoceros atlanticus CL. occurs sparingly in the samples collected in Baffins Bay, though found abundantly in the plankton of Davis Strait, collected in October. As to its distribution, it occurs in abundance in the northern Atlantic, : south of Iceland, also in the plankton of Behrings Sea. In the North-Sea and on the coast of Sweden it has also been observed, though sparingly. Chetoceros borealis BTW. occurs sparingly in most samples from Baffins Bay, its proper place being the northern At- lantic and its tributaries, as the North Sea. I have seen this species also in plankton from Ascension, Mediterranean, and from the antarctic regions. So far as we know for the present, it is a characteristic atlantic form. I have never found it in the Indian and Pacific Oceans. Chzetoceros contortus ScHörtt (Ber. d. Deut. Bot. Ges. 1895 XIIT p. 44), OC. compressus Cr. (Bih. t. K. Sv. Vet-A kad: Handl. XX, 3, N:o 2 p. 12) occurs sparimgly among other species in the September- and October-plankton. The geogra- phical distribution is uncertain as it has been confounded with a very similar species, C. compressus LAUDER. It has been found on the west coast of Sweden and in the south western Baltic. Chetoceros curvisetus CL. was found in few specimens only in the October-plankton (from Davis Strait). It occurs on BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:o 4. 7 the west coast of Sweden, in the south western Baltic, also in the English Channel and on the south coast of Bretagne. Chetoceros decipiens CL. occurs sparingly in most samples, but abundantly in the October-plankton. It is an atlantic species, found abundantly south of Iceland, also on the west coast of Sweden. Dimensions: long. ax. 0,008; sag. ax. 0,014; tramsv. ax. 0,008 mm. Chetoceros furcellatus (BAIL.) CL. — Chains membranaceous of 3 to many cellules, somewhat twisted, sometimes curved. Foramina very narrow. dCellules in the sagittal-view !) qua- drate, in the transversal view broadly elliptical to almost orbicular. The awns marginal, with very short basis, filiform, curved, in the transversal view diverging in a right angle. Terminal awns not stronger than the others. Endocysts in transversal view elliptical, with two very strong diagonal awns, in sagittal view with more or less conical, finally puncetate valves. From the connecting zone issue in the sagittal direction two strong, furcate awns. Dimensions: long AUG; SAd. AL ÖL TS: GYANSVA dn 0009 mMmm.; AWIAS- IN length 0,09 mm. — PI. II 6, 7. BV 0 fice ta fun es (IBATR.) GRUN. Afrets DÅ pu 120 PVE f. 136, 137 (endocysts). Chet. vermiculus SocHört Ber. D. Bot. Ges. 1895 p. 39 (chains). This species seems to be widely distributed among others found in sea of Kara, in the south-western part of the Baltic, in the northern Atlantic and in Davis Strait. It occurs spa- ringly in the August- and October-plankton of Baffins Bay. Chetoceros groenlandicus CL. N. sp. Chains straight, multi- cellular, rigid, their form remaining almost unaltered after ignition. Foramina smaller than the cellules, narrow sub- hexagonal. Cellules in the sagittal view nearly quadrate, with slightly concave margins. Valves concave, elliptical. Dimensions: long. ax. 0,016 to 0,028; sag. ax. 0,022 to 0,038; transv. ax. 0,012 mm. Awns arising near the margin, their bases short (0,004 mm.) diagonal and longitudinal, their pro- longations slightly curved, two sagittal and two contrary transversal. Terminal awns stronger than the others, di- 1 I use the terms proposed by ScHöTtTt in his paper on Chzetoceros in Ber. .d. Deut. Bot. Ges. 1895. JS P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATIT. verging at an acute angle, with spirally arranged small puncta. Endocysts with dissimilar valves, the one slightly convex or conical, unarmed, and the other more convex and covered with many spines, branching at the top. Dimensions: long. ax. 0,012 to 0,02; sag. ax. 0,02 to 0,04; transv. ax. 0,01 0 OO men, — IPL IL RK This form which I cannot identify with any other de- seribed species resembles in sagittal view C. curvisetus, but the awns have a different direction. It occurs in large mas- ses in the plankton of Baffins Bay from the beginning of August. Var. leptopus CL. — Chains of a few frustules only, their terminal awns filiform and curved inwards. Foramina narrow panduriform. Dimension: long. ax. 0,02 to 0,o24; sag. az. 0,06; transv. ax. 0,014 mm. Endocysts as in the type, but larger. — PI. II, 5. Chzetoceros Mitra (Barn.) C1. — Chains straight, solid, multicellular. - Foramina narrow, slightly panduriform to narrow elliptical, shorter than the cellules. Cellules in sa- gittal view almost quadrate, with slightly protracted angles; in transversal view elliptical. Valves concave. Dimensions: long. ax. 0,032; sag. ax. 0;038; transv. az. 0,024 mm. Awns marginal, their basal part short, their prolongations almost straight, in the sagittal view diverging in a right angle. Terminal awns stronger than the others, with spirally ar- ranged puncta, obsoletely transversely striate. Endocysts with very different valves, one flat, and the other elevated to two large cones, having at the top a branched silieious awn; in transverse view elliptical. Sag. ax. 0,04; transv. ax. (019 mim SE === US Syn. Dicladia mitra Bain, D. groenlandica Cr. (Diat. OT, FENG aret sea pater bl EO The endocysts have been known for long and are widely distributed in the polar seas. They occur abundantly in the Cape Wankarema material, on the iceflakes, drifting along the east coast of Greenland. It is sometimes found in a fossil state in the Baltic deposits of the Litorina-epoch. In Baffins Bay it appears in the middle of August and continues to the end of September. It was not observed in the Davis Strait plankton, collected in October. All appears to show that this characteristic form is derived from the polar seas. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 4. Ö Chetoceros septentrionalis ÖESTR. — Cellules isolated, slightly silicious, in sagittal view nearly quadrate, with concave val- vular margins. Angle prolonged in filiform, sagittal awns. Dimensions: long. ax. 0,006 to 0,014; sag. ax. 0,006 mm. En- docysts with similar, granulate valves, in sagittal view lenti- cular in transversal view elliptical. Dimensions: long. az. 0,005; sag. ax. 0,01; transv. ax. 0,006 mm. — P1. II, 8. This form described and figured by Ozrstrur (Meddelelser om Grönland XVIII p. 457 Pl. VII f. 88) occurs abundantly in the plankton of the east Greenland. It is found sparingly in the plankton of Baffins Bay from the middle of August. It is very similar to, if not identical with C. pelagicus CL. (Diat. of the Arct. sea p. 11 PI I f. 4), but as this form occurs in chains, I cannot at present unite them. Chetoceros socialis LAUDER. —- Chains short, usually of 3 to 6 cellules, slightly silieious. Foramina smaller than the cellules, narrow rectangular, scarcely narrowed in the middle. Cellules in sagittal view quadrate to rectangular, in trans- versal view elliptical. Valves slightly concave. Awns margi- nal, their basis very short, longitudinal, their prolongations delicate and filiform, the two arising from the one pole di- verging in an acute angle, the two from the opposite pole strongly diverging, almost transversal. Terminal awns not stronger than the others. Dimensions: long. ax. 0,006 to 0,012; sag. ax. 0,006 to-0,012; trarsv. ax. 0,002 to 0,004 mm. Endo- cysts unarmed enelosed in strongly silicious, cylindrical cellu- les, their valves somewhat dissimilar, one being more convex or conical than the other. Sag. ax. 0,005 mm. — Pl. II, 9. Being not quite sure about the identity of this form with LAUDER's species I have given the above description. The chains occur associated in a very strange manner by one of the awns being much longer than the others. These pro- longed awns are united at their ends, thus forming a myce- lium-like very intricate mass. The Chet. Wighami Grus. in Aret. D. Pl. VII f. 134 doubtless represents the endocysts of this species, which thus occurs also in the sea of Kara. It occurs at the west-coast of Sweden in February. If the form of Baffins Bay really be identical with LAUDER's species, it occurs also at Hongkong. In Baffins Bay it is seen sparingly in May, but abundantly in September. 10 P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATT. Coscinodiscus bioculatus GRUS. (Franz Jos. DL. D. P1. ITT f£.. 30, Pl. IV f. 1, 2) occurs, rarely, in May but is not rare in the October-plankton from Davis Strait. Entire frustules are cylindrical, with long, transversely pliecate, very thin connecting zone, and the species might so be considered as a Lauderia. Cosc. bioc. occurs in the Cape Wankarema mate- . rial and was found on a iceflake, met with between Franz Josefs Land and Novaja Semlja, but nowhere else, so far as Fanömnas — 125 JÖRN Coscinodiscus excentricus EHB. This widely distributed spe- cies was found abundantly in Davis Strait in October. Whether it be an inhabitant of the polar sea properly, or not, requires further researches, as OC. excentricus probably comprises different forms. Coscinodiseus hyalinus GRUN. is a true polar form. It was found in abundance in May at Disco. Coscinodiscus lacustris var. hyperboreus GRUN. was found sparingly in the plankton, collected the 15:th of August. It is probably derived from molten ice. Coscinodisceus Oculus TIridis EHB., which I do not consider as specifically different from C. asteromphalus, occurred in immense masses in the month of May, later on in the year it became scarce. The form from Baffins Bay has very finely punctate alveoli, thus agreeing with OC. asteromphalus found in the North Sea and in a fossil state in the Baltic deposits of the Litorina-epoch. It is to be considered as a cosmopo- litan species, euryhaline to such a degree that it can endure water with about 0,9 percent of salt. Coscinodiscus subglobosus OL. & GRUN. represents the endo- cysts of a diatom, named below as Thalassiosira gravida. Eucampia groenlandiea CL. N. Sp. Chains arcuate, with rounded quadrate foramina, many times shorter than the cellules. Cellules in sagittal view nearly rectangular, with short, truncate angular processes, in transversal view narrow, with parallel margins and rounded rostrate ends. Dimen- sions: long. ax. 0,032 to 0,1; sag. ax. 0,013 to 0,02; transv. ax. 0,01 mm. Zone with scarcely visible divisions. Valves with distinct central nodule and indistinct structure. — P1. IT, 10. This species occurs sparingly in the plankton of Baffins Bay from the middle of August and in Davis Strait in the beginning of October. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:04. 11 Fragilaria cylindrus GRUS. This species, found on the ice of Cape Wankarema, Franz Josefs Land and the east-coast of Greenland, was very abundant in the May-plankton, but became scarce later on in the year. It is a species no doubt very characteristic of the polar sea-plankton. It occurs in bands as the other species, which do not differ in appea- rance. It is only on boiled specimens that one can distin- guish the different pelagic species of Fragilaria. Fragilaria oceanica CL. This species appeared in large masses in May, became later more scarce, but reappeared in Davis Strait in October. Fragilaria oceanica is a species characterizing the plankton of the polar sea and the northern Atlantic. It is difficult to define its exact distribution as it may be easily mistaken for other species, if not boiled with acids. Lauderia confervacea CL. N. Sp. dCellules coherent in long and very thin threads, diameter 0,01 mm. Length of the frustule 0,015 to 0,03 mm. HSpines at the periphery of the valve about 10 in 0,01 mm., very short. Divisions of the zone are seen only with difficulty. — P1. IT, 21. This very delicate form, which occurs sparingly in some samples from Baffins Bay, is entirely destroyed on boiling with acids and greatly altered by ignition. Melosira (nummularia var.) hyperborea GRUN. occurs sparingly in May, June and August. It is a characteristic form of the polar sea. Navicula septentrionalis OEstrRUP (Meddelelser om Grönland RÖVEN S95 pp 430rP1A VELISf NOT) ANS species! ist a very characteristic plankton-form, and occurs in long bands of firmly united frustules, which are so thin that they are destroyed on boiling with acids. I have not succeeded in resolving the structure. It occurs not rarely in May, but is very scarce in August. Another Navicula occurred together with this species in a similar manner. Dimensions: sag. ax. 0,015; tramsv. ax. 0,004; long. ax. 0,005 mm. I was not able to resolve the structure of this species. On ignited specimens some very fine hairs were seen issuing from the central nodule. I call it provisionally N. pelagica. — P1. I, 9. Nitzschia Closterium W. Sm. occurs sparingly in most samp- les. Probably a cosmopolitan species. 12 P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATT. Nitzsehia frigida GRUN. is a true plankton diatom, which occurs in irregular, branched chains as Thalassiothrix Frauen- feldit. It was found sparingly from May to the middle of August and is characteristic for the polar seas. Nitzschia lxvissima GRUN. was found in isolated specimens in most of the samples. Characteristie polar-diatom. Nitzschia polaris GRUN. was found in some few samples. Doubtful as a plankton-diatom. Nitzsehia seriata CL. (Vega P1. XXKXVIII f. 75) is a cha- racteristic plankton-diatom, occurring in rows of coherent fru- stules. It was found abundantly in May, scarcer later on in the year. It was also found in Davis Strait in October, but rarely. It is not mentioned by ÖESTRUP as occurring on the east-coast of Greenland, but occurs on the west-coast of Swe- den in the month of February. Pleurosigma Stuxbergii CL. and its variety rhomboides OL. occur sparingly in most samples; are no doubt characteristic of the plankton of the polar seas. . Podosira glacialis (RUN. (Pod. horm. var. glac. GRUN. in Franz Josefs Land. Diat. PI. IV f. 32). In the plankton of May a form occurs abundantly, which in size and strueture seems to me to agree with the fig. of above in GRUNOW'S work, but as the valves are almost plane I cannot consider it a variety of P. hormoides, but rather of P. HFebigeri Grus. There occurs constantly near the margin a small pseudonodule, not to be seen on GRUNOW's figure. It is no doubt nearly related, perhaps a large form only, of Thalas- siosira gravida named bellow. — Pl. IT, 17—20. Rhizosolenia hebetata Barn. This species, which I have seen abundantly only in the plankton of Behring Sea, occurs very rarely in a sample collected at the end of September. Some few specimens were also found in the October-plankton from Davis Strait. Rhizosolenia setigera BTW. occurs sparingly in most samples. Rhizosolenia styliformis Brw. This species, so abundant in the northern and middle Atlantic, was met with, in a few specimens only, in many of the samples. It is evidently no polar form and has been found as weil in the Mediterranean as in the Indian Ocean. Thalassiosira gravida CL. N. Sp. Cellules coherent by a central mucous thread, in sagittal view with quadrate outline, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:04. 13 in transversal orbicular. Valves almost flat, with numerous and irregularly arranged small spines near the margin, about 5 im 0,01 mm. Structure: fine puncta arranged in rows, ra- diate from the centre (where is a cluster of small, irregular puncta) to the periphery, 20 in 0,01 mm., and crossed by oblique and somewhat curved rows. Diameter of the valve 0,025 to 0,04 mm. Endocysts are identic with Coscinodiscus subglobosus CL. a. GrRun. — PI. II, 14, 15, 16. This interesting form occurs in the same peculiar manner as Thalassiosira Nordenskiöldvi and may under a low power be easily mistaken for it, but it is distinguished by the nu- merous, short marginal spines, Th. Nord. having a single row of strong spines at a distance from the margin. Specimens, collected in the middle of August were fre- quently found containing endocysts, in all respects agreeing with Coscinodiscus subglobosus, so widely diffused in the polar basin. I have placed this species in Thalassiosira, as it re- sembles Th. Nordenskiöldti, but only provisionally, because all the forms of Coscinodiscus, Lauderia and others want a thorough revision, and to be arranged in a more scientific manner than hitherto. Thalassiosira Nordenskiöldii CL. This species occurs in great abundance in the whole polar sea, being common on the ice at Cape Wankarema, and forming, almost alone, the plankton north of Jalmal; north of Finmark, north-west of Spitsbergen, and there ecolouring the sea for many miles in extent. From there it spreds southwards, and occurs, sparingly, in the plankton of the west-coast of Sweden down to Kiel. A sample of plankton, collected the 24:th of July off Cary Islands, at the northern end of Baffins Bay, was very rich in this species and Th. gravida. From the middle of August to the begin- ning of October it occurred abundantly in most of the samples from Baffins Bay. According to ÖESTRUP it is abundant in the plankton of the east-coast of Greenland. This species is frequently found together with Coscino- discus excentricus which seems to comprise different forms one of which probably represents the endocysts of T. Norden- skiöldi. . Thalassiothrix longissima CL. a. GRUN. occurs in the Octo- ber-plankton of Baffins Bay. 14 oP. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATT. Diatoms from a mass of cilioflagellates, collected at Cape Eglinton. As stated above I tried to get from a mass of cilioflagel- lates the diatoms which were met with sparingly in this plankton. I succeeded in mounting some few, slides, which contained a considerable number of species. I have arranged them in the following list, from which it will be seen what forms among them have been already found on the east coast of Greenland (according to ÖEstrRUP), at Franz Josefs Land and the sea of Kara (according to GRUNOW), at Cape Wanka- rema (near Behrings Strait) and in seas outside the polar basin. Diatoms found at Cape Eglinton. = AQ RE 20 = RR NE = ö = 8 | SBS BUSA MR Achnanthes hyperborea GRUN. . + dl RRD > teniata GRUN. . = il 0 Aletinocyclus,alienus, var: aretica /GRUN-- cl IE + 0 Amphiprora concilians CL. . . NO ÅA. decussata var. septentrionalis GRUN. . . . . | sa RR är 0 Alsikariananvar. spbtilis tar djäsk. oc AC He | 41 NAO A. Kjellmanii Or. . | 0 As vikryophila (ESP: 42 amok fö: Ta RFA 0 A. paludosa var. borealis GRUN. är 0 > var. punctulata GRUN.. . + + + 0 Ampbhora levissima var. minuta CL. . . . . . dr + är | A. (coffeif. var.) perpusilla GRUN. — 0 | Chetoceros atlanticus CL. as är | C. borealis Brw. == ör = | C. decipiens CL. + + C. (Mitra (BaAIL.) CL. + i + + | C. septentrionalis ÖESTR. =E = 0 | Coscinodiscus bathyomphalus CL... . . . . . - + + ST (0) C. bioculatus GRUN. . + - 0 > var. exigua GRUN. . + 0 C:curvatulus var. genuina GRUNJ cc sh Jo + + är =E BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 4. C. curvatulus var. kariana GRUN. C. kryophilus GRUN. C. Oculus iridis EnB. . C. polyacanthus var. intermedia GRUN. . Diploneis litoralis var. arctica OL. . 2 > var. clathrata ÖESTR. > > var. hyperborea CL. . Fragilaria cylindrus GRUN. > oceanica CL. | Gomphonema exigua var. pachyclada BRÉB. . > > var. arctica GRUN. . G. kamtschaticum var. groenlandica ÖESTR. . Melosira nummularia var. hyperborea Navicula algida GRUN. N. decipiens CL. N. directa var. genuina CL. > var. subtilis GREG. . forcipata var. minima ÖESTR. . . gelida GRUN. var. pusilla CL. . . hyalosira CL. var. kariana GRUN. . . Kepesii GRUN. . - Kjellmanii Cr. . kryokonites var. semiperfecta CL. (Rhoiconeis) obtusa CL. . Oestrupi CL. . . Pediculus CL. . sibirica CL. . Solitaria CL. . . subinflata GRUN. . - (Rhoiconeis) superba CL. a . transitans CL. . > var. derasa GRUN. > var. erosa GRUN. . N. trigonocephala OL. > var. minor ÖESTR. Jå LE 2 T |) SES är = är 0 ie är 0 2 + + SF är 0 = är 0 + + 0 + är 0 är + + 0 + + + + = + + Je 0 läder + 0 + + = (0) = + (0) - = 0 är + + + + + + + + 0 ; 0 4 + 55 + 0 Los + 0 + 0 + | + 0 FE = (0) 0 0 + + 0 0 + + + är = 0 + År 0 == är 0 är + 0 är + 0 + 0 15 6 DAT CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATT. El RER 22 2 =S FO So : a > 2 | SATA ! z SIR N. vaga OL. 0 IN: flv STO RÖTA Före rf At Ve SNRA IG kl a dA | EPS + + 0 > NYC foka ab la HUR CA Biggs ig IG (SN SR Sd + + 0 NIIVIre SORT ev elle NR an Sas Suge SIE MEST DNS + Er är Nitzschia Acus CL. 0 NIFarevica Ols 0 ec le) iofs sel dee net RR FILNAMN FAS IS RU NOEN Mia 0 NEEBTeDissonms var. borealls (GRUN, - oe f.kr Rol + 2 NAR + - 0 N. diaphana CL. 0 NKdistans Var. erratieakUL, v ct s fed. fore MACK EN SE + 0 > var. labradorica CL. 0 Ni Iffrigidar GRUN. > st evlel söfer te enes RISE IRIS UM nt 0 | N. Bybrida GRON 4 bh -d ste cn ETAC SNR SR Sr är | N. levissima GRUN. . + | o+ + 0 N. lanceolata var. pygmea CL. . sr 0 N. linearis var. tenuis 35 äs är Fr | N. polaris GRUS. + ar + 0 N. recta Hantzsch ie ör Pinnularia ambigua Or. . är He as IP NGUALTALATEA: ANSI el: sible vf ke fö fe fen Ve HÄN | + + är + | » var. bicontracta ÖESTR. LU 0 | > var. densestriata OL. | 0 » var. minima ÖESTR. . | de 0 > Var: SOU NersdL ÖL. om lod ESA + + 0 > Var sunbcontinua GRUN. os oe dedcs kareke + + 0 var. subconstricta ÖESTR. . . .| + ? Pleurosiemar 6 levels OCRUN. Is tee dd de NE + + + 0 » > var. sibirica GRUN:.. « «seg lR + 0 | ERSRS Forsen Sin OT SA SEE OSSE är = 0 > VER minör SÖ RUNS He SKON ERA + 0 | » Var: rhombördestÖn ot c« vas ÖS är är 0 Podosira glacialis GRUN. . | + 4 0 Stauroneis septentrionalis GRUN. . ar 0 ST ASDPICULA VEN CRIG SGT AMN EE Ae äte ERA + 2 NN CF SUfpellucida forma aretiea Ol co cc c vet LEAR är 2 SR är 0 BS. Perpusilla GRUNT söt Fö bi Er ere te ee Et + 0 Stenoneis inconspicua var. Baculus OL. . . . . är ESS, — ar 0 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 4. 17 sä SiS = Sal ESSER SK ST B oa je Ås lAsclsta tg? S&S I hIS =E S = des tä | Synedra hyperborea var. rostellata GRUN.. . . + : 0 fRAMassiöstra gravida CL. Vv PIPER ost. + är ar ? oNOrdenskiöldiv ChisaMI og BORTA NICE SF + + + Thalassiothrix longissima OL. . . . + . - . « + Iisill + + Sum 97 | 66 42 65 23 Percentage | 68 | 43 68 20,1 The above list shews in a striking manner how few of these forms have been found outside the polar basin, 23,7 percent only. At the east-coast of Greenland as well as at Cape Wankarema 68 percent have been found. Almost all of them occurred on ice-flakes and it seems very probable that the forms found in the sample of Ceratium 'Tripos, 30 naut. miles from Cape Eglinton, are also derived from molten ice, which drifted with the DLabrador-stream. It can hardly be assumed that so many litoral forms, among which many are extremely small and delicate, may live so far from the shore. Besides most species were found in few speci- mens only. | The great resemblance between the diatoms found on the 1ce at Cape Wankarema, between Franz Josefs Land and Novaja Semlja, and at the east-coast of Greenland and those observed in the Labrador-stream, tends to shew that the ice- fakes are drifted from Behrings Strait to the north of Green- land, where one portion of them continues to drift along the east-coast of (Greenland and another with the Labrador-stream. Remarks on the forms, indicated in the above list, or found sparingly in the plankton. Achnanthes polaris ÖESTR. (p. 408 PI. VII f. 36). Frustule not genuflexed. V. in length 0,05 and in breadth 0,01 mm., lanceolate, gradually tapering from the middle to the some- what obtuse ends. Upper valve with narrow and central axial area; strige costate, 10 in 0,01 mm., very slightly radiate. 2 18 P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND. DAVIS STRAIT. Lower valve with distinct median line and nodules. WStriee, 10 in 0,01 mm., costate, nearly parallel throughout. Ne areas. — P1. I, 5. > This is a remarkable species of the subgenus Micronic being, as ÖEsSTRUP has pointed out, most nearly related to A. Hauckiana. 3 Actinocyclus alienus var. aretiea GRUN.. The form I have identified with this variety agrees perfectly with specimens in the Wankarema material, determined by GRUNOW, but differs in some respects from the figure in the VAN HEURCE's synopsis, as to structure, for which reason I have Sve a sketch of it. — PI. II, 11, 12. Amphiprora (7?) eoncilians CL. N. Sp. V. elongated, with obliquely attenuated, acute ends. =&L. 0,08; B. 0,009 mm: Median line sigmoid. No areas, and no junction-line. ' Strigae oblique, 25 in 0,01 mm. — Pl. I, 12, 13. Of this strange form a single valve only has been ob- served, for which reason the zone could not be examined. It is questionable whether this form really be an Amphiprora or a Navicula of the section Microstigmatice. A. (coffeiformis var.?) perpusilla GRUN. A few specimens, perfectly agreeing with GRUNow's figure and description were found. Chetoceros septentrionalis ÖESTR. In Arct. Diat. Pl. VIT f. 135 GRUNOW has figured a very strange form, which I believe may represent this species in a somewhat oblique position: At least, I have seen in my slides some specimens of C. sep- tentrionalis in such a position that they had some resemblance to GRUNOW's figure. Diploneis litoralis var. aretiea CL. N. var. L. 0,023 to 0,042; B. 0,014 to 0,021 mm. Strige 17 to 20 in 0,01 mm. not di- stinetly punctate. — PI. I, 7. This form is, as I know by examination of original spe- cimens, the same form which OzEstrRUP has figured Pl V f. 32 as Nav. parca. Diploneis litoralis var. clathrata ÖESTR. (Nav. clat. ÖESTR. P1. III f. 15) is, as I have found by inspection of original specimens, a form with fine striation, intermediate between D. advena -and D. litoralis. — Pl. I, -2. Diploneis litoralis var. hyperborea CL. Linear with rounded ends. &L. 0,09; B. 0,018 mm. Furrows and central nodule BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 4. 19 as in the type. Transverse strize 10 in 0,01 mm., parallel, radiate at the ends. Alveoli also 10 in 0,01 mm. — Pl. I, 1. This form is the same as ÖESTRUP figures (P1. IV f. 4) as Nav. didyma var., as I have convinced myself by inspec- tion of original specimens. Gomphonema exiguum var. pachyelada BRrRÉB. is to judge from specimens from east Greenland the same as G. septentrionale OrsSTE (pri dl4rP1 IE: 9): Gomphonema kamtschaticum ' var. groenlandiea OEsTtR. This form, which is frequent in the Wankarema material, and has been named by GrRUNow in CL. & Mörr. Diat. 315—318 G. kamtschaticum var. siberica is to judge from original speci- mens the same as G. groenlandicum ÖESTR. (p. 414 P1. III för tl k2): Navicula decipiens CL. N.: Sp. V-. linear, with rounded ends, 0,04 to 0,05 mm. in length and 0,008 to 0,01 mm. in breadth. Axial area indistinct or very narrow. Central area an irregular, tramsverse fascia, frequently prolonged into narrow bands across the strie. Terminal nodules at some distance from the margin. Strie 14 to 16 in 0,01 mm. pa- rallel; radiate around the terminal nodules, not distinctly punctate, but frequently interrupted. — PI. I, 3, 4. This form has been figured by me as an extreme variety of GruNow's Nav. algida (Vega P1. LXXKXVII f. 41). It is doubtless the same as ÖrstTRUP's Nav. latefasciata var. angusta (P1. IV f. 35) of which Nav. seminflata ÖOzstr. (1. c. f. 39) seems to be a variety only. Also Nav. glacialis var. inequalis OzsTR. (P1: V f. 53) and var. angusta (1. c. f. 55) seem to be varie- ties of the same species, but have the strize split up in frag- ments, as is the case with so many other of the diatoms found on the iceflakes in the polar sea. The two last forms seem to be related to the former as Nav. erosa to Nav. transitans. The systematic place of this form is very uncertain. Perhaps it may be related to Pinnularia quadratarea. Navicula gelida var. perpusilla CL. =&L. 0,022; B. 0,007 mm. Strie 17 in 0,01 mm. parallel. This form resembles Nav. bahusiensis Özstr. (P1. IV f. 31), which however cannot be the species so named by GRUNOW, as the latter is far more delicate and has finer strie. I cannot identify this variety with ÖEsTtTRUP's fig. as the latter shews the strige radiate. — PR 20 P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRAIT. Navicula Hyalosira var. -I was unable to resolve the stria- tion, for which reason the identification is somewhat uncertain. Navicula kryokonites var. semiperfecta CL. differs in nothing from ÖESTRUP's Nav. semistriata (p. 438 P1. VI f. 66). Navicula Oestrupi CL. N. Sp. Linear, slightly biconstricted, obtuse. &L. 0,067; B. 0,007' mm. Median line central and straight; its terminal fissures turned in contrary directions. No axial or central area. Strie parallel, reaching to the median line, about 24 in 0,01 mm., somewhat wider in the middle of the valve, crossed near the margin by a fine longi- tudmals.lmnme RI IL0. This form is either nearly related or perhaps identical with >»Amplaiprora? amphoroides» ÖESTR. (p. 442 P1. VI f. 70), but I am unable to identify them as ÖESTRUP does not give the number of the strige. That ÖEsTRUP's form is acute and my obtuse is of no importance. As to the systematic place of this form I am uncertain. Were is not for the longitudi- nal lines I should be inclined to place it in the section Fusi- formes near N. parallelistriata PANT. | Navicula Pediculus CL. N. Sp. V: elliptical. &L. 0,012; B. 0,0065 mm. No areas. Striee 27 in 0,01 mm. parallel; slightly rädiate at the ends. — PI. TI, 14. This very small species resembles GRUNOW's N. debilis- sima, but the strie are very distinct. From N. muralis it differs by its marine habitat and parallel strice. Navicula solitaria CL. N. Sp. V. linear, with rounded ob- tuse ends. =&L. 0,03 to 0,04; B. 0,006 to 0,007 mm. - Median line central, straight, with approximate median pores and marginal terminal nodules. Strie 10 to 11 in 0,01 mm., parallel throughout, not distinetly punctate. No areas. — B1.sT796. This form occurred very sparingly in the Cape Eglinton material. Its nearest allies seem to be in the N: directa-group. Navicula vaga CL. V. lanceolate, with long and narrow, protracted ends. &L. 0j045; B: 0,0035 mm. Terminal nodules marginal. Structure could not be resolved. — P1. I, 16. This species is evidently nearly related to Nav. Lineola (FRUN. from which it differs by its gibbous centre. Navicula valida var. minuta OL. (Vega D. p.- 466). L.0,029; B. 0,015 mm. : Strie 9 in 0,01 mm. Exactly the same form as from Cape Wankarema. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 4. 21 Nitzschia Acus CL. N. Sp. DLinear, attenuated at the ends. Keel very excentric. &L. 0,07; B. 0,002 mm. Puncta 10 in 0,01 mm., the median distant.: Strize could not be resolved. This species, of which I have seen a single specimen only, seems to be allied to N. tubicola Grus. — PI. I, 35. Nitzsehia aretiea CL. Frustule linear. &L. 0,13; B. 0,014 mm. with obsoletely plicate connecting zone. Valve narrow linear, attenuate to the acute ends. Keel very excentric, its puncta 8 in 0,01 mm. a little wider in the middle, where is a trace of a central nodule. Strige 25 in 0,01 mm. — P1. I, 21, 22. This is the same form as I have found in a gathering from Bessels Bay and named N. vitrea var. (Linn. Soc. J. Bot! oXX op. 316). Nitzschia Brébissonii var. borealis GRUN. Valve in length 0,14 to 0,17, in breadth 0,006 to 0,008 mm. Keel excentric, ftspaneta dt to 3 in 0,01 mm. Strie 17 to 18 in 0.01 mm. punctate. — PI. I, 28 to 32. To this form, which occurs not rarely on the ice at Cape Wankarema, GRUNOW has given the above name (CL. & M. Diat. N:o 315—318). OÖeEsTRUP names it N. socialis var. sep- tentrionalis (p. 445 P1. VII f. 80). Nitzschia diaphana CL. N. Sp. V. slightly sigmoid, linear- lanceolate, acute. &L. 0,07; B. 0,006 mm. Keel central. Keel- puncta 14 in 0,01 mm., more distant in the middle, where there is a distinct central nodule. HStrize 26 in 0,01 mm. — BIT 30. This form seems, from its central nodule, to belong to the group of N. obtusa, and has its nearest relation in N. Vidovichii GRUN. Nitzschia distans var. erratica. Valve in length 0,18 and in breadth 0,01 mm. Keel-puncta 4 in 0,01 mm. Strige about SVRmE von. — El 1, 23, 24, 25. An exactly similar form occurs not very rarely in the Wankarema-material. Nitzsehia distans var.? labradoricea CL. Valve in length 0,13 and in breadth 0,006 mm. Keel-puncta 6 in 0,01 mm. Strize about 30 in 0,01 mm. somewhat corroded, for which reason the valve seems under certain illumination to be punctate, which is also the case with the previous variety. — P1. I, 26, 27. Nitzschia hybrida GrUuN. One valve was found exactly similar to the variety figured by GRrRuUNow in Franz Josefs 22 P. T. CLEVE, DIATOMS FROM BAFFINS BAY AND DAVIS STRATIT. / Land Diat. Pl. I f. 61; also a more typical specimen. &[. 0,08; B. 0,005 mm. Strie 24 in 0,01 mm. — Pl. I, 17, 18:00 Nitzschia lanceolata var. pygmaa CL., identical with the form in Wankarema material (Vega Diat. p. 481). -L. 0,035 to 0,047; B. 0,004 to 0,005 mm. Keel-puncta 12 in 0,01 mm. — Pl. I, 19, 20. Nitzsehia recta HANTZSCH. DL. 0,12; B. 0,05 mm. Keel- puneta 6 and strige more than 30 in 0,01 mm. — Pl. I, 34. Pinnularia ambigua CL. One specimen identical with the form from Cape Wankarema (Nav. retusa CL. Vega D. PI. XXANXNVI f£ 35). LDL. 0,06 mm. Strige 7 in 0,01 mm. Strig on the divisions of the connecting zone 24 in 0,01 min. Pinnularia quadratarea var. densestriata Ci. V. slightly biconstricted, with cuneate ends. L. 0,04; B. 0,009 mm. Strige, 14, in 001 mm. —— Pl 18: NE ER RT - Sd NHL Ne TI KN ry TYS YTYVf ENN NYVFETIT Sv ses (ta A ÖS Fn 2eJARD bRALÄD Mas Led Uj nin AN NV ll i il — Bihang till Kongl. Vet. Akad Handl. BA. 22 Afd. III N?4 Ljustr. Gen. Stab. Lit. Ansi. Del.P.T. Cleve Page Fig. 1. ”Diploneis litoralis var. hyperborea CrL., 1000 t. m.. . . .. and GS 38 > > var.s clatlirata OzsTR. 000 -ts ment so. os oc 18. RS ASIEN avicula.decipiens Cm, 1000: 62 Mms. sve BK a JÄEL IHSE 118) 30 5. . Achnantes polaris 'OkstTrR.>IOGOTS nen ben ds sme at IL SO WWawvicwlatsolitariaCD., 1000: tym? sehuslnokra. numer 20. 2rkLiDiploneis Htoralis var! iaretica» OL 1000stlm: fe sade. «oo. 18. > 8... Pinnularia quadratarea var. densestriata Cr. 500 t. m.. . . . . 22. SAR Navicula pelagica .Om.,-.000Ht.-Im ie, sem iw Åva Er tl SO: NaviculanOestrupi.Ch.s000-t: for sunmhecskkerta. vant oc 20. >» 11. Amphora levissima var. minuta CL., 1000 t. m. .coscos-cs 14. Prel Ampluiprorar concilians Cm, 200: tt MC Aerjebas mas ab oo 18: >» 13. > > partsofuthe valve; 0005t. mr) 5 > AA: ÖUNavicnlavBediculus” CÉ., T000--ty mäco edt. slsbas. wovurRed) N20 305. . Navaiculal gelidalvar: perpusilla, 10001t:fmö7. 02 SJava0lda . + 05) FLGSKI Na veta vaga Cis000 time tt. slbaenrre niqumsa oc 20. FINEREN i tzsehaa. hybrida. GROUN.> S00 6; Il... sc sits VG ROLE 0 Re i » 18. > SU part ofothe valve 1000stisme nulyvscnitnk ch > » 19, 20. -Nitzschia lanceolata var. pygmeea CL., 1000 t. m. -—. . . oc 22. KOikg2 UINitzsehiasaretica. Crtjrö00 trumt). sstelkoojd. ago bmdone) & 21. » 23... Nitzschia. distans var. -erratica from Cape Eglinton, 500 t. m. .. > > 24.25. . The same from Cape. Wankarema, 500: tam: vs sd do. Jak a > » 26. - Nitzschia distans var. labradorica CL., 500 t. m.. . : « so so cc > > 21. » 43 part of the valve, 1000 t. m. «i. sc so. > > 28, -29, 30. - Nitzschia Brébissonii var. borealis GRUS. from Cape Eg- fälinton: a. 200; -0:-1000-G3 Mij: er =. ne se 45 vc sa gös at MVG YYIRN CR » > 31, 32. The same from Cape Wankarema a 500, bA000-stsrinng i 08 fö33.. Nitzschia.diaphana, COr., 1000.t fö A) gosgvrsteor brisbrömdo..h > FE SKAEEN ätvsehia recta HANTZASCH, 000 ft. IM. . sc & es eo. sie a fe Re 22 Bis Nitasema Aecus: Om. 1000: tf. Ms so os ss s ss sr RR RN 21. Plate I. Fig. : & OWN ARA . The same with ördogysta (Dielautia. vsk Bare) 250 & mÅ-. Plate II. Page. Chzetoceros Mitra (BAIL.) CL. a. chain, b. cell in transversal view, d. upper valve of the endocyst; all 250 t. m., c terminal awn 1000 t. m. re oh SA v Chetoceros groenlandicus CL. a. chain, b. cell in transv. view, c. chain. with endocysts, d. cells fr all 250 t. m., e. termi- nal. awn 1000 f:malsiiies ? 208 brihes pp RIGA dT. The same with endocysts, 250 t stt RE 8 si abe Chzatoceros groenlandicus var. leptopus CrL., 250 på m. Aa Chzetoceros furcellatus a. chain, b. cell in transv. view, 500 a mit The same, endocysts, 509 t. m.. ! > Chetoceros septentrionalis ÖESTR. a. cl 5 (& >. endocysla 500 t. 1114 KR) Chetoceros socialis LAUDER a. chain, b. cell in transv. view, c. endocysts, all 500 t. m., d. cluster of cellules, 150 t. m. . . . > Eucampia groenlandica CL. a in Ske b. in longitudinal Vilew 00 faMl oc sa! RET on IL Actinocyclus alienus Vy. Ola Gävk 500 2 Ms; . « » - GRE > > strueture,; 1000: t:im:s:ocab stdfantlA SE > Coscinodiscus bioculatus GrRuUN. Entire frustule 500 4 jä. SET: Thalasstosira gravida CL..500 tomaso. sv. friad. piUGSNSTERe 12. Part .of. the. valve; 1000 fame safl och) mv. ae HER 2 Cell with. .endocyst, 500 t. m.. . . . ngt RID ARE > Podosira glacialis GRUN. frudtules 250 - MM. fore « - LV Frustules;! ignited 500-t-mxez aosale vil. skenet t8t 5 DEN Valve 2006. Mi, se cc a + OMOL d. 038-5 SÖMN > Structure of the valve, 4000 Hu mad od ae sanet HETE > Lauderia .confervacea CL. 500 4. ml I soadaaft. af . lr ER SARS a KG bir Agt he ARE | FAR eka Na 7 — Del.P.T. Cleve Ljustr. Cen. Stab. Lit. Anst. j BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd II. N:o 5. REDOGÖRELSE FÖR DE SVENSKA HYDROGRAFISKA UNDERSÖKNINGARNE FEBRUARI 1896 UNDER LEDNING AF G. EKMAN, 0. PETTERSSON ocx A. WIJKANDER. Na PLANKTONUNDERSÖKNINGAR: VEGETABILISKT PLANETON P. T. CLEVE. ELR 1896. KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. ANAADRMEGo Agon ANorARDORGYA 1 2081 TRAVITKT AON ARUW ÅA ko KOBBATITES 10 KANE | MOTYMALT TROIGATADRV > KAHIRÖGATON SE CNE KI i ö - U| NR MOR ASVTE för anv Då romjengr Ar VTA KIM De under Februari 1896 gjorda planktonsamlingarna hafva lemnat ett synnerligen viktigt material så väl för bedöm- mande af föregående planktonundersökningar som för ut- redande af de olika vattenlagrens ursprung. Det visar sig, att plankton i södra Östersjön kring Born- holm är af totalt annan art än Kattegatts och Skageracks, vidare att plankton i Kattegatt och Skagerack kan anses tillhöra åtminstone fyra kategorier, för hvilka jag i det föl- jande kommer att föreslå benämningarne: Tripos-plankton, Didymus-plankton, Tricho-plankton och Stira-plankton. Det sydbaltiska plankton, som i Februari 1896 insamlades öster och vester om Bornholm, utmärktes af följande karak- täristiska former: Diatomacéer. Cheetoceros bottnicus CL. C. danicus CL. Coseinodiscus balticus GRUN. C. lacustris var. hyperboreus GRUN. Silicoflagellater. Dictyocha tripartita SCHUM. Plycochromacéer. Aphanizomenon Flos aquee RALFs. Utom dessa förekommo fere andra former, såsom synes af nedan anförda tabeller, men de uppgifna tyckas mig vara de mest karaktäristiska. Bland de anträffade formerna äro 4 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. flere, som gifva detta plankton en arktisk prägel. C. lacustris var. hyperboreus finnes nämligen allmän pådrifisen i polarhafvet, men äfven fossil i Litorina-aflagringar, 1 bottenprof från Ladoga, på sistnämda stället tillsammans med uteslutande färskvattens- former. Vidare förekom i detta plankton Achnanthes temata (FRUN., förut funnen i Kariska hafvet. Dess utbredning är dock icke noga känd, ty denna art liknar, om man icke syn- nerligen noga undersöker den, förvillande Fragilaria striatula, så att förvexlingar sannolikt förekommit. Chetoceros septen- trionalis ÖEsSTR. finnes äfven vid Bornholm och är känd från Grönlands ost- och vestkust. Ett märkligt fynd var ett band af den kring Grönland förekommande Navicula septen- trionalis. En vid Bornholm förekommande form af Melosira nummularia har stor likhet med den arktiska varieteten hyperborea GRUN. At Thalassiosira Nordenskiöldii träffades äfven ett par exemplar, men det är att anse som ovisst huruvida dessa verkligen funnits vid Bornholm eller om de kommit från håfvarne. Af Kattegatt-formerna fans en liten och förkrympt form af Skeletonema costatum, eljes saknades de i Kattegatt van- liga formerna. Deremot gå några af de baltiska formerna ut i Kattegatt, såsom Chetoceros damicus, C. subtilis, men de flesta synas dö bort i det saltare vattnet. Hvaraf Bornholmsplankton erhållit sin arktiska karaktär kan ej besvaras förr än vi fått kännedom om plankton i de djupa hålor, som finnas i denna del af Östersjön. Anmärkningsvärdt är att i detta sydbaltiska plankton upp- trädde i Mars arter, som eljes hela året från April till No- vember äro begränsade till Bottenhafvet, såsom Cheaetoceros bottnicus Cr. och Coscinodiscus balticus GRUN. Jag öfvergår nu till Kattegatt-Skageracks plankton- former. Tripos-plankton utmärkes af relativ fattigdom på diato- macéer, men rikedom af cilioflagellater, bland hvilka Ceratium Tripos är vida öfvervägande. Crustacéer äro allmänna, åt- minstone tidtals. WSilicoflagellater tyckas saknas. Af diatomacéer förekomma Coscinodiscus concinnus och Rhizosolenia gracillima allmänt. Vintertiden, d. v. s. i Februari, uppträder den klorofyll- förande algen Halosphera viridis mycket allmänt. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 5. D Denna planktontyp förekommer företrädesvis under som- maren vid Sveriges vestra kust och tillhör den baltiska ström- mens vatten. Beträffande detta vattens ursprung hafva de hydrografiska undersökningarne bevisat att det delvis här- stammar från Östersjön. Det saltare vatten, med hvilket Östersjövattnet blifvit uppblandadt, är utan tvifvel Nordsjö- vatten, ty Coscinodiscus concinnus förekommer ymnigt i Nord- sjön, men har icke anträffats i Ishafvets plankton. Halo- sphera viridis är en sydlig form, antagligen från östra Golf- strömmen. Den är nämligen förut anträffad i Medelhafvet, der den regelbundet uppträder i midten af Januari och upp- hör 1 midten af April. Den förekommer äfven vintertiden i Kanalen vid Plymouth och skall äfven vara funnen, enligt meddelande af J. Murray, vester om Skottland och enligt TLAGERHEIM ända till Tromsö. Bhizosolenia gracillima är egentligen en varietet af Rh. alata och utgör hufvudmassan af Kattegatts sommarplankton, men förekommer ymnigt äfven i det höstplankton, som i det följande benämnes didymus-plankton. Nämda form har jag funnit såsom hufvudmassa af plankton, samladt från midten af Maj till slutet af Juni utefter Danmarks kust från Liesö till Fyen så väl som sommartiden i Bohusläns fjordar. Denna planktontyp igenkännes, äfven utan mikroskopisk undersökning, af den gula till orangeröda färg den meddelar spriten, hvari den förvaras, och som härrör af den stora rike- domen på krustacéer. Det är mycket sannolikt att denna planktontyp vid fort- satta undersökningar skall kunna uppdelas. Didymus-plankton utmärkes af sin stora diatomacérike- dom. Diatomacéerna utgöra i sjelfva verket hufvudmassan och färga spriten, hvari plankton förvaras, grön. Cilioflagel- later, ehuru underordnade, äro dock icke sällsynta. Bland dem förekommer sparsamt, ehuru tämligen konstant, Dino- plysis acuta. Af silicoflagellater förekommer, ehuru spar- samt, Dictyocha speculum EBB. (= D. gracilis Körz.). De diatomacéer, som karaktärisera didymus-plankton äro: Cheetoceros commutatus Cr. (= C. distans CL. p. p.). C. contortus ScHörtt (= C. compressus CL. 1 föreg. afhandlingar). 6 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. C. curvisetus C1. (mycket allmän). C. didymus (E.) CL. C. Schättii Ci. Ditylum Brightwellii WESsT. Leptocylindrus danicus CL. Rhizosolenia gracillima CL. Skeletonema costatum GREV. I detta plankton förekommer äfven tämligen konstant Chetoceros danicus, men det är f.n. ovisst huruvida den är en karaktärsart eller härrör från inblandning af baltiskt vatten. Denna planktortyp saknar utpregladt arktiska element. Deremot äro många af de karakteristiska arterna mig be- kanta från Kanalen, Frankrikes kuster och Belgien, hvadan det är sannolikt att den härstammar från södra Nordsjön. I våra fjordar uppträdde den 1893 i November samtidigt med sillstim. Tricho-plankton är äfven mycket rikt på diatomacéer, som utgöra hufvudmassan. Cilioflagellater förekomma tämligen allmänt och bland den är Ceratium Tripos allmännast. Der- emot tyckes Dinoplvysis acuta icke tillhöra detta planktonslag. De diatomacéer, som karaktärisera denna planktonform, äro: Cheetoceros atlanticus CL. (vanligen sparsamt). C. borealis Bar. var. Brightwelli CL.! Biddulphia aurita LYNGB. B. mobilensis BarL. Coscinodiscus Oculus Iridis E. (= C. asteromphalus). Rhizosolenia styliformis Btw. Thalassiothrix Frauenfeldii GRUN. T. longissima OL. Af dessa arter förekomma Ch. atlanticus, OC. borealis och var. Brightwellii, Rhizosolenia styliformis och Thalassiothrix longissima i oerhörda mängder samt oftast rena i Atlanten, synnerligen söder om Island, hvarför det är troligt, att detta plankton är af nord-atlantiskt ursprung. 1 I min föregående afhandling (Bih. XX. 3. n:r 2) har jag icke skilt på dessa former af C. borealis. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 5. 7 Sira-plankton utmärkes af sin stora diatomacérikedom och deraf att cilioflagellaterna så väl som djurformer i all- mänhet förekomma sparsamt. Denna planktonform färgar sprit grön. Karaktäristiska diatomacéer äro: Cheetoceros criophilus CASTR. groenlandicus CL. Scolopendra CL. septentrionalis ÖESTR. similis CL. socialis LAUDER. teres CL. Coscinodiscus excentricus E. var. Nitzschia seriata OL. Thalassiosira gravida CL. Nordenskiöldii CL. Dessa arter gifva plankton en utprägladt arktisk karaktär, så att intet tvifvel om ursprunget af de vatten, som föra detta plankton, förefinnes. Denna planktonform uppträdde rikligt representerad i ett stort antal af de i Februari d. å. samlade plankton- profven. Några af dessa planktontyper förekomma äfven vester om Skottland. För länge sedan har jag af M. GrovE erhållit trenne preparat af plankton derifrån, insamladt 1888 i medlet af april. Ett prof från Little Cumbre, insamladt den 12 :i månaden, innehöll förnämligast Coscinodiscus concinnus och - tillhör således Tripos-typen, ett annat från Loch Etive, in- samladt den 24, innehöll som hufvudmassa Thalassiosira Nor- densköldii samt dessutom Nitzschia seriata, Skeletonema co- statum och Thalassiothrix Frauenfeldiu. Det utgjordes således hufvudsakligen af sira-plankton. Ett tredje prof, från Sanda I insamladt den 13, utgjordes af en blandning af didymus- och sira-plankton, eller innehöll Cheetoceros eriophilus, Scolopendra och similis, Nitzschia seriata, tillhörande den senare typen och Chietoceros commutatus, curvisetus och didymus, Ditylum Brightwellii, Diectyocha speculum, tillhörande den förra typen samt gemensamma Cheetoceros borealis och decipiens samt Thalassiothrix Frauenfeldii. Didymusplankton var vida öfver- S CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. vägande. Häraf kan man sluta, att det arktiska tillflödet delar sig vid Skottland, en del går åt Irländska sjön en an- nan till Skandinavien. Våren 1888 vari England ovanligt kall. Vid våra kuster uppträda dessa fyra planktonformer mer eller mindre blandade med hvarandra, hvilket är helt natur- ligt, då strömmar från olika håll inkomma till våra kuster. De baltiska vårflödenas planktonformer dö hastigt ut, när de komma i saltare vatten, hvarför en inblandning af baltiskt vatten i regeln icke kan mikroskopiskt påvisas, men deremot genom låg salthalt ger sig till känna. Om nu, med ledning af det föregående, de i min uppsats i Bibh. t. K. Sv. Vet.-Ak. Handl. XX, 3,2 undersökta plankton- profven närmare granskas, kan man klassificera dem. "I det följande betecknar jag med: I ”Tripos-plankton. II Didymus-plankton. IIT ”Tricho-plankton. IV Sira-plankton. En på grund af salthalten antagen inblandning af bal- tiskt vatten betecknas med B. Mellan Alsbäck och Skårberget, ytan ?/s93 . .I+B. Bornö., ytan "/8d, . SEE (251517) Mellan Alsbäck och Skärbersen 25 m. 3/5 93 AE ic > > > SOMN- RÅ « sad AbIm: Hiv gl Mellan Blåber gsholmen och Släggan, ytan !3/11 93 II +B Kristineberg, lOrmihi/21:937 Jnsvile kart. BONSrGRESS Tröskeln4 154m M5/a11030nag dd seder RIESE » S0MmA Lasso NICE [I Mellan Alsbäck Och Skårber sets stan. 14/41 1 93 .vIT+B Utanför Alsbäck, 107 1i295/21, 981047 sd RNE N.0: om pAIsbäck, -S0O-m: 15/21 930klcablorce SöS Utanför, Alsbäcks gOlms Lb /H9304 FööTta SES » > 01 ta [öda Tröskeln; ytan st?/2048s01l10- talar Sidans LR > 10rm! 13/3 JA uns förd erg. er faderiiie BEA » 30 m. 13/2 94 (fa fare Ba Skårberget, 10 m. 13/2 94 ar dära ell Ia stenen NERE » 15 13/2, 94 la fi bla lens va ORTER BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 9. ) ak stnand. rytedn)$/2a035: ds in ein ban. ter Lb4+IIL+B Ska Ve 0 mt San Dr pr IR vera LIGE) »> 40 m. » BNP SN fjalte SRENNTS Til +D IR DS nyt. 2/23 als nb lar ora uell(T-4+B) » SÖT 45 dr sasse tang ln pk IEDD) Sitarbe, NG, Ytan ie cd stödet tre AE) Stat. A XV, ytan, 16/14 93 safir Ansebor fl) » » Lör OA geia aa et (TITT + I)? Namdstattonen (t/210A0, 0 HI berg: ad ak ogrokeas dt? Kornö or ER 12 (007: rr äaegdanes Lean Bee > LÖST He Lanletsgrhbev le en TE SG Vana (2r0Åen roade album ont ot IL+4+B De med ? utmärkta profven så väl som de utelemnade voro allt för sparsamma för att några tillförlitliga slutsatser skulle kunna dragas. De följande tabellerna (p. 13—25) innehålla resultaten af undersökningarne öfver Februari- och Mars-plankton 1896. De äro fördelade på trenne grupper. Första tabellen upptager de bägge vid Bornholm samlade profven, som utgöras af syd- baltiskt plankton. Den andra tabellen upptager prof, som tagits utomskärs, och den tredje tabellen prof, som blifvit samlade inomskärs. Tecknet + utmärker att ifrågavarande form hvarken är allmän eller sällsynt, c att den är tämligen allmän, cc att den bildar hufvudmassan, och r att den är tämligen sällsynt. Planktontyperna angifvas med siffrorna 1, som betecknar tripos-, 2 didymus-, 3 triko- och 4 sira-plankton. På grund af de planktonundersökningar, som finnas sam- manstälda i Tabell II och IIT kan man sluta, att flertalet prof utgöras af vexlande blandningar af de fyra ofvan upp- stälda typerna. I många prof förekommer didymus-plankton, som utan tvifvel utgöres af försvinnande rester af höst- plankton. Frånser man denna inblandning, visar sig plankton tillhöra dels tripos-plankton å ena sidan och dels tricho- jämte sira-plankton å den andra. De tvänne sistnämda uppträda nästan alltid tillsammans, såsom fallet måste vara, om det 10 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. arktiska vattnet med sira-plankton passerat Nord-Atlantens vatten för att komma till våra kuster. Endast ett prof håller nästan rent trikoplankton, nämligen från 100 m. djup 1 Christianiafjorden. Tager man i betraktande utbredningen af triposplankton samt af tricho- och siraplankton, finner man som allmän regel, att det förra slaget dominerar på ytan af Skagerak till Hållö och Måseskär samt längs kusten från Christiania till Stig- fjorden. Söder derom träder det arktiskt-atlantiska vattnet i ytan ända ned till Kullen, ehuru der tydligt utspädt med Ostersjövatten. Ytlagret med triposplankton på Skagerack är emellertid tämligen tunnt, ty redan på 10 till 30 meters djup dominerar det arktiskt-atlantiska vattnet. Det ser således ut som om sistnämda vatten såsom underström inträngt genom Skagerack, men uppgått i Kattegatt till ytan. Märkligt nog visar sig triposplankton ånyo såsom en tydlig inblandning på de stora djupen vid Jumfruland, Måse- skär och i Kosterfjorden. Egendomligt är att nästan alla i Gullmarsfjorden insam- lade prof äro ytterst fattiga på plankton. Jag har här utan vidare antagit, att de i planktonprofven förekommande diatomaceerna tillhöra vatten af olika ursprung, som blandat sig 1 Skagerack och Kattegatt, men man skulle möjligen kunna föreställa sig, att dessa former utvecklat sig på de ställen, der de förekomma, af hvilsporer, hvilka grott under den kalla årstiden. Det senare antagandet är icke det minsta sannolikt, ty det förutsätter, att de små diato- maceerna, som sakna spontan rörelseförmåga, skulle på en kort tid höjt sig från bottnen till ytan, hundratals meter. Dessutom vore det oförklarligt hvarför arktiska former sak- nas på 100 m. i Christianiafjorden, under det de på andra ställen förekomma tämligen konstant. Ett annat faktum, som talar för att de arktiska formerna verkligen tillhöra arktiskt vatten är, att jag 1 flera prof funnit, ehuru mycket sparsamt, arktiska litoralformer, såsom ett exemplar af Nitz- schia Mitchelliana norr om Anholt, ett exemplar af Amphi- prora decussata var. septentrionalis på djupet i Kosterfjorden (160 m.), ett exemplar af Pinnularia ambigua norr om Kullen och ett exemplar af Navicula vitrea på 20 meter i Koster- fjorden. De tvänne förstnämda äro exklusivt arktiska, de BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 5. 11 sistnämda förekomma 1 Ishafvet och hafva hittills aldrig an- träffats vid våra kuster. E Sammanfattar man till en totalbild resultaten af ofvan anförda planktonundersökningar, synes det sannolikt, att före ankomsten af det arktiska tillflödet Kattegatt och Skagerack voro fylda med vatten, som kommit dels från Östersjön, dels från södra Nordsjön (med didymusplankton) och hufvudsak- ligen från norra Nordsjön (med Halospheera). Det arktiskt-atlantiska tillflödet inträngde som under- ström under detta vatten 1 Skagerack för att i Kattegatt uppträda som ytlager. Att döma af förekomsten af tripos- plankton på djupen ser det ut som om vattenmassan vältrat sig fram och dervid neddragit ytvatten till djupen. Det återstår att undersöka huruvida något samband före- finnes mellan vattnens temperatur och salthalt åa ena sidan och planktons beskaffenhet å den andra. Jag har samman- stält tabellernas mest typiska siffror och dervid funnit föl- jande: Tripos-plankton med MHalosphera har en mycket varie- rande temperatur och salthalt. Den förra vexlar utomskärs mellan 2.4 till 3” och inomskärs från 17.65 till 3”.ss och den senare resp. mellan 30 till 32 och 24 till 30. Dessa stora variationer måste tillskrifvas de växlande mängder af Öster- sjövatten, som vid denna årstid sänker både temperatur och salthalt. — Sommartiden, då Rhizosolenia gracillima och Coscinodiseus concinnus bilda hufvudmassan af diatomaceerna, sänkes salthalten, men stegras temperaturen genom Östersjö- vattnets inflytande. Didymus-plankton förekom i Februari 1896 endast som försvinnande rester, hvarför det då insamlade materialet icke lemnar någon ledning. Deremot förekom detta planktonslag 1 November 1893, och af de i min 1894 i Bih. t. K. Vet.-A kad. Handl. XX, 3, n:r 2 offentliggjorda afhandling anförda siff- rorna finner man, att temperaturen på vatten med didymus- plankton vexlade utomskärs 77.170 till 107.13, 1 Gullmarsfjorden från 4”.60 till 11”.ss. Salthalten varierade i förra fallet från 31.os till 35.05, i det senare från 26.22 till 34.28. Tricho-plankton förekom i Februari 1896 nästan alltid mer eller mindre blandadt med sira-plankton. Endast ett prof, nämligen från Christianiafjorden på 100 m. djup, ut- gjordes af rent trichoplankton, och vattnets temperatur var 12 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. der 6”.17> samt salthalten 34.:6, således de högsta siffror, som man iakttagit. | Swra-plankton förekommer i de undersökta profven nästan alltid blandadt med trichoplankton eller 1 vatten, som på- tagligt blifvit utspädt med Östersjövatten. Vattnets tempe- ratur i Skagerack uppgår till 4” å 4.4 och salthalten utom- skärs mellan 33 och 34, inomskärs omkring 33. I Kattegatt nedgå temperatur och salthalt utomskärs till resp. 1”.6 och 21.34, men inomskärs till 3.25 och 20 till 30, uppenbarligen genom uppblandning med kallt och saltfattigt Östersjövatten. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:05. 13 Tabell I. Syd-baltiskt plankton från Bornholm 20. III. A. Öster om | B. Vester om Bornholm. | Bornholm. 5 . Ä | I DEAR ENE RA NA ay 1.60 | 1".60 SALE aL EPO RME fv al får a Vad le a HA Uk | 7.69 Diatomaceer. cc CC Brin anthesätseniata (GRUN: 3 schm em dre da ds [6 C föefOCerOSNDalKCUSI CI «> os om cd I lake he KS + är RR Edets ÖT sd a 1 Has VM I era RANE a é C (CL ST Ör FR ÄR NES ar SA r r Coscinodiscus balticus GrRUN. . GC c | Ciflacnstris v. hyperboreus GRUN. . = s «= sö os c c Melosira nummuloides var. C C | iINavienlarseptentrionalis, ÖESTR. .-. - «= « « > a « ip r | Skeletonemarcostatum GREV. = « « od sö. a cc -— + | iifalassiosita Nordenskiöldii CL. - som so. ss . - — r | Flagellater. | PitobksynmspelluecidumLUpPVE soc sd « od Ae + + Silicoflagellater. Dictypehartriparbita ISCHUM. os s sc Öss sö | Ty 15 Phycochromaceer. | Aphanizomenon Flos aqua RALFS. . . . oo... cc | cc 14 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. Tabell II. SNRA IFE (for LOG I es Tong nos ÖKAS DS TLJ NOM EO öusår, vr st Enright Kr SA (ARE ARS AT RETA USS 18/9 SID ALDO TC Ya NS EREBS KR NR dre 0 110—25 | 0 | IT DEREN ET RR Ga SS EN) RT PERS SOMNA DAD LM saa se oa ol SUTUN TE SRENERA Diatomaceer. MSD IEEE en Biddulphia aurita LYNGB. =: fos. cs sc = — | — 185 NODE IdyNifLg rs ss — — -— Geratawinar Bergonuw EH. Pos — FASA WHRetocerosatlantrenus/ (Ok. co le od — TT | FT (ERÄDOTea SKR AMIGA el one vat fakta. frcgät Var AR + ERS Re > » Mursobiiehtwvells CD Er = = GRCOmmuta tös OR ston 4 fon SRS Si AR fe (Ch GföMiORNS ÖRING oo 3 da a & SS fal GREN OPIIUSKOASTIRE oc fre fn sg ere AP OR (ANCULVISSTUS: FÖL ck enda ver RK RN ac — = CirdanjeustOn. | (FRA GDI SEGT AR KAVER er Sn) AS RR SURA I nl =S | ES CHEdeCIPIens- CI Ack sar cc so Rts ere CK c SIS C Oditmast (BER) ACKA — — | — (Ch, GrOenNDnNENE (Ölbgs go RS SD AK — — o— (ERSCOlOPpen drar OT en FANS RAL i AG RE (USS tenitmrionalsE ÖRSTRE ENE — — Jo o— (ENBFS TLA SPA ONE so fö gr verken ed ERA delta ör AES ENE — — CISOCKAISERATDERA da — — EFS CUTSK CT FA resa gr a NETA E RE -— — — C pr SEI BESS KO Eg RE gå NT fo Ser Läs ARS Re INST pA RE! FE ses T — r TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:05. 15 skärs. q - z = 3 : 5 å > = mfruland, |" 35 RR FP! V. om Hollö, Måseskär SN NE IN SA age Lat 5817, Lat. 58530", | FÅ | &A o0OLAST SRS LA | Long. 11765 on oaser: SÖN Be 2 I > 18/9 1845 I 13/9 15/3 1543 5/9 15/2 15/9 19/3 I 19/3 90 (ET A 0 0 0 10 60 0 0 4.65 Vg 48001 21400 286 AS | ASAT | Dr46r Enn IRIGO 20 3383 32:0L—] 32.80 | 30:95 | — | 33.47 | 33.54 | 34.64 | A-34) 21.34 Er 30.68 | Mk ec cc [6 €C (6) C C är eC CC — —- + + r = = = = = K = = = = ig = = = = r = — == =S 18 ST == I 15 r = = 18 r SFR r = rn = = a + + + + + + + + + nr SF je 18 it == r = r 18 i8 I 15 r Jå = 0 Fe => = = = JB = = = är ER = r 18 15 ig 18 RT TR JU =P ar år år 3F =P ar 1 SF är -A TK SÅ EV Ina Ra r ad É äl + + + — = — de — — + 3 (€ Ce c är Ar Fr iP c é E ip r r Ip r ie TR = 53 + + + + r + + = c c r r dt r r r 1 — + + T = = = r or = r r -— — B r ip + = i5 3 iP r =; = = c | c = = = = = = = = = r ip r ig r I r 5 = r | r 16 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. Tabell II. (Forts) Datum . Djup 1 meter . Temperatur . Salthalt pro mille Coscinodiscus concinnus W. Sw. . C. excentricus EHB.. C. lineatus EuB. C. Oculus iridis EHB. . C. radiatus EHB. C. subtilis EuHB. Ditylum Brightwellii WEST. Iucampia Zoodiacus EHB. Guinardia flaccida CASTR. Leptocylindrus danicus CL. . Nitzschia seriata OL. Rhizosolenia Calcar Avis SCHULZE . R. gracillima CL. . R. setigera BTW. > > forma gracilis R. Shrubsolii CL. . R. styliformis Brw. Skeletonema costatum (GREV.) CL. . Thalassiosira gravida Cr. . T. Nordenskiöldii Cr. . Thalassiothrix Frauenfeldii GRUN. . T. longissima Ci. . Silicoflagellater. Dictyocha Fibula EHB. D. Speculum EHB. D. tripartita SCcHUM. SE Lat. 58 1048”, Long. 10”24' 367, | = IS FTTRS SE K5 IE as SS NEG Lat. 58 40 sol STA Tong: drLYSLOR & RAS FE DE lt s 2 S- SN 18/9 | 18/ 18/9 17/9 I Jap 0 2 530 SAT 2 ASO 22 Dr 2. 4 3 2 3 .15 6”.2 31.70.) 32.5 | 32:49133:90 + + + — + — + — — — — r — iv r 10 — Jo — — r = | = r — = 0 de r — — — r = = — c + + EN — — — + r -— — + r r Ar c + c G c + - + Ci = —. = T EE 33.3— 39.13 é 34.09 mA — —— NN + 3 r rd rod i ri — r r r I r I JE cc å NG a r | rå 14 Re + | + - + 4 [4 c I c - + (6 — ie BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 14 JAN | Jumfruland, Fr: da = > | V. om Hollö, Måseskär, = 5 A; 5 7 Lat. 58 53' 867) 3 27 | ag | Lat 5S17) | — Lat 58530, | T3 | ER = Long. 107 6' 487. | 25 IIS) Long. 1U6". Long. 115 1' 307. Fek 17/9 18/3 18/5 js 13/3 15/2 15/3 15) 2 15/3 15/3 19 19/3 FR NN s0CT 10-220) BY-46R] 0 | 0 40 10: 60 ARE 2.96 2.83 4.65 4”.20 2.40 2.36 45.15 4.44 5:46 |NINSONNRGO 30.32 | 32.01 | 33.83 FSE 32.80 | 30.95 | — | 33.47 | 33.54 | 34.64 | 21.34 | 21.34 + c 2 + EG ar = uten c = c — | + je SEN Ae = — — r r = r 1 r F EON if = = = = | = = SE sc - RN NR 2 är hö oe 26 a (ADA BETEN TEM AN 2 2 SS = r r = = r = — = = == = -— r r r r I r r = — — SS — — = — | — r r = = — == PL — r r r r = r r = = — + — — + + I I + a = c c I je + + SKEN = + de = c + ep Re 1 5 JV bys On SA FL rd EJ a + r = r r | c ar ES färs = c + — = = r | r = r iF = r r c r c c | c | c + c = c c a Ke r Fd AR an 2 T NA 84 [ES Ae = r r — -- r r r = = — — ib =— — = 2 = år ar == = — C TF = ar är är Cc (6 c + = C (6 c r c c c cc cc C SA ce ce c + c cc cc c c c C r c c + + (C c c de c + 2 vv + + Hi Br 2 Tr ER SE såm 2 De AR 2 T Ra Väl CE 2Å Te si 2 2 > MÖJ OrCILCO LÄNUIRINA NT ve sne bal es ec. IC CC | C Ce INGE [4 iPimophysis acuta MHB:. «= - s cs sla 2 T — | — Em — | Chlorophyllaceer. | | | Halosphara viridis SCHMITZ. . IG + I 6 -— + - I I | Planktontyp. | 1.3.4 | 1.3.4 | 1.3.4] BASEN BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 5. 19 RET i | Hl =5) = 3 = a Se SS = | 2 =: VASER 7 2 DEAL ad 3 FR Ag Jumfruland, SNES > | V. om Hollö, Mäåseskär, =>=3 58 at. 5853 367. 8 CE lagt | Lat 5S17 Lat. 58530", | 7 | A7 FET Long. 10 6' 48" | SA: SC2 | Long. 116". Kong. HE 1S0AE HS äss &€ 17/3 18/3 18/9 | 18 2 18/9 15/9 SS 2 15/3 | 13 Tj 13 2 19 19/3 vt | a 0 0 920 | 0—20 4 0 0 0 | 10 60 0 0 Kod H Oo I f2.96 | B.83 | 4.65 3,30— 4700 | VA0 | 236 4515 | 44 | 5.46 | 159 160 q | | 30.32 | 32.01 | 33.83 ar 32.80 | 30.95 | — | 33.47 | 33.54 | 34.64 | 21.34 | 21.34 Jå OJ. | == — Ä— ARR | | I I st ec ar US + är Ed Et SR Lik Ju r + R — T + | r — iP SS -— r - - SE | i — — TR r r = är = jo 5 3; r = = r c CECIL INC (C SEA Are c = c c I cc c r ce I ce cc Gers cc cc r r r = fed år | EE FÅ c ce r I + + + — | + | Word 153:4] 43.11 4.3.1] 4.3.1] 4.3.1] 4.3.1] 4.3 2 SN ae ar 4 20 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. Tabell III. Planktonprof, so Christiania- fjord, Kosterfjordens norra myn- SEE Lat. 5915/15”. ning, -Hällsö, 040 Long.10"37'12”. ; Datum . 19/9 19/9 14/3 14/9 14/9 14/9 14/9 15/9 Djup 1 meter . 10 100 0 4 20 160 0 0 Temperatur . 1”:30: | "6.751 27.20: 3.15 | 3.907 |F6R6SE SEE Salthalt pro mille 29.35 | 34.76 | 27.46 | 31.27 | 32.82 | 34.96 30.55 31.22 | | Diatomaceer. | T c r + c är TG r Biddulphia aurita LYNGB. ; | = c = 1 = = a EE B. mobilensis Barr. . : | = [6 RR NT je r = = Cerataulina Bergonii H. P.. = = ESR = r — = Cheetoceros atlanticus CL. . = a — — - Pr — — C. borealis BaiIL. : — — — + + ac = = » » var. Brightwelli Cr. . = [4 1 = ar | r = ip C. commutatus CL. = 3 Fd C. contortus SCHUTT. r = — C. criophilus CaAsTR. | r r = = C. curvisetus CL. . | - + + — €: danicus OL. . — — — | — -— — — — C. debilis Or. | — | + -— — C. decipiens Cr. r c 1 DE ät 3F =E C. didymus (EHB.) CL. [NE 5 + = = C. groenlandicus Cr. = = SN förta a I — = C. Scolopendra CL. | är IT = = C. septentrionulis ÖESTR. . — — — — — C. similis CL. -— — C. socialis LAUDER. . | + — — ET C. subtilis Cr. | — -— — C. teres CL. - = == r = = Coscinodiscus concinnus W. SM. . = a = Är ar är ( ar C. excentricus EHB. . — GC =— ig är är C = C. lineatus EHB. — r = ll STR r 15 ig É C. Oculus iridis EHB. = r = är r = T C. radiatus EHB. = = = C. subtilis EHB. | r r = 2 Ditylum Brightwelli Wesr. . | TS EE r r r ES Eucampia zoodiacus EHB. a — SS = Y = = BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. tagits inomskärs. Kosterfjordens södra myn- 21 HöSP Rama. Sannäsfjord. Djupskär. Väderöfjärden 14/3 15/3 14/9 14/3 126 14/9 14/3 15/3 14/9 15) 2 SE 2 13/3 | 13/3 5 20 40 200 4 12 0 0 5 20 30 4 >; 85 förtal | 0690 | CN | 6130 | 380 | 346 | 1:86 | 177 | P.63 | £.10 | I.95 | 385 | 5.30 (32.32 | 32.94 | 33.27 | 34.90 | 30.65 | 30.88 | 30.34 | 31.26 | 31.91 | 33.02 | 32.67 32.37 | 34.17 JE C C 3F ig C 18 Ir 5 (bl (6 år (6) + + + r r c + + + + G — Ce SS r r = = = B Tr r = 5 ZE CS 5 Mi -- Te 3 = pt Må r a £S oi Fr = r = + + + r — c - —- + - c + [6 = r Fe = = = = = = r 5 iv = Ru = = == — Br = r == F == i = — + -— — — -— r — — — — — 2 og Ve pe se Eke ;r nd £äl LB ir = 5 är TF = ar j4 + är iv ar a = + + — — — — — — + + + — + + - — r - + + C + c c 6 ju fr = == F. = r Tr r r = 15 — r + -- — — — + — 15 r 5 + = — — r r ie + + r iP 208 AE Te Då se = r = = = Er — — = = = - 19 = X + — -— — — -— — = + = a Ar r r — = ig = 1 IE = ar 15 ii C aF är är = c (6 Ce c är )g C | är — + + — — — — Y + + + — — EE r je = = r r = 13 1 r - f =— 1 + — — - — — r r + r + a AR rs ER 2 a Än so 124 5 a T je = — = IH r r eg r —— = ig — — = = = r r — r = T - VS far Lis hed 27 a & 2 bg r LE CN 22 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. 1 Tabell III. (Forts.) i STREET RE Kosterfjordens norra myn- ISOSLEEERNe |. Lat. 59”15'15”. ning, Hällsö. FÖRR RE Long.1037'12”. ; TDEEUM EE RARV FSA fr SL SO 19/9 9 12/9 14/9 12/5 12/9 15/9 ID JAP (UMVCCer Aas) - SER he IR 0 100 0 4 20 160 0 0 Temperatur sb. dl k st) 180 | 6:75 | 220 | 315 | I90 | GH6DE) RA RN Salthalt pro mille 0.0. sc -) 29.35 | 34.76 | 27.46 | 31.27 | 32.82 | 34:96 | 3055 BL Guinardia flaceida CASTR. . . .. SN fö == = r = = Leptocylindrus danicus CL. . . . . 2 — | — = T Fr — Nitzschia seriata OL: cc. föds 6 se — | — — | — + : — = Rhizosolenia Calcar Avis ScHULZE . -— — = — — Tf = = IRStoracniima (CK b. .| ee oc de S9. — — = — je T ? r RÖRS E Vi 0 era TW see — == = = r = > > forma sgraeilist . i. i = T LE as = Cc = T RÖFShkrubsol (OLE Ron keel — = -— = r -— = Rösstylförmis BIwA od. folk — (0 = ig r r = Lig Skeletonema costatum (GREV.) CL. . — — — -— = r = = Thalassiosira gravida Cn.. . . . . — — = = — je = 5 TorNordenskioldii «CL: . 0. - +.) — = (Fa | oe äs ooh AF — r Thalassiothrix Frauenfeldii GRUN. . | — Ce oh AP ar GG c se =E ISSlon sis sma Cl sis oe ke tl (Gör C er = = Silicoflagellater. | | | Dictyocha Speculum EHB. . «sl — SEA RENSA EN fr -—- = = Cilioflagellater. (ER TE cen 26 cc | cc Ceratium divergens EHB. . . . . . — — | + = | är = K är (OFFLINE BA DG (Rokor d food SEE | — SE OM a OL iF il c (SRS SD UT GR be en hf sa = wo = sr | är F r SR CIEITIPos NUDZSCHS ske 0 vo cc 5 (e a är = c += är > FEL SVE ARC LIGA AIURIVE. der slets = Ar cc CC = cc (g C Dinophysis acuta EHB.. . . . . . TEES TR ye == = = r Phycochromaceer. | Nodularia spumigena MART. . . . r = = a = 3 = Tö Chlorophyllaceer. Halospheera viridis SCHMITZ. . . . . + — cc c = c cc C Planktontyp. it 3 1 1.3 | 8-4 TIBIA cl BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 3. 23 Kosterfjordens södra myn- ning, Ramsö. 14/9 15/9 14/3 5 20 40 3.65 | 3.90 AS 32.32 | 32.94 | 33.27 | Sannäsfjord. Djupskär. Väderöfjärden. 14/3 14/9 14/9 15/3 14/3 15/3 14/3 13/3 13/3 4 12 0 0 5 20 30 4 [o/5) 230 | Br46 | 1536 | a | rear | 0 | ar KISA 30.65 | 30.88 | 30.34 | 31.26 | 31.91 | 33.02 | 32.67 | 32.37 | 34.17 = | — | r ig — É r r — r r — — Nr — — -— f -— — — + r — r st Fe == = = = r =S 2 = Ste — = — — — — — — — — — r — — — T + r E — — — — + — — — r — r -— — — 5 -— — - c c — - + + - c c + & — fr r — — r T r + + je + ib — — -— — — = — + 5 — — — — — — r + r + r — — Yr c - rf C + + r c + je + I ce [6 + e + + C ec cc c C c c c + c + - e Ce c c + 2 Fe = 2 Er KE SL ad r =. 215 2 | ec + + C r [6 c ec 5 r cc + cr r == ib I 1 IN + är = är är + r = SR MK c r - + r r - + r na fr r ar 19 Tr = 8 r är + + - + r c c c (& c [6 & c + C cc - cc cc cc cc CC CC cc — — — r — — r r — -— — — c r — C + C c cc - r C r 1 4.1 1 134 140 ARA rod Seg 14/3 200 6.30 34.90 24 Tabell III. CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. (Forts.) Datum . d Djup. tv meter M. Temperatur Salthalt pro mille Diatomaceer. Biddulphia aurita LYNGB. B. mobilensis BaIL. . Cerataulina Bergonii H. P. Cheetoceros atlanticus Cr. C. borealis BaIL. . YH . commutatus Cr. . contortus SCHUTT. . criophilus CASTR. . curvisetus CL. . . danicus CL. . . debilis CL. . decipiens OL. . didymus (EHB.) CL. . groenlandicus CL. . Scolopendra CL. . septentrionalis ÖESTR. similis CL. . socialis LAUDER . subtilis CL. . teres, Oh... c (Gl (SS GO | Ke OL SL Ge Lv SS Coscinodiscus concinnus W. C. excentricus EHB. . C. lineatus Et:B. C. Oculus iridis EHB. . C. radiatus EHB. C . subtilis EHB. Eucampia zoodiacus EHB. > v. Brightwellii Cr. SM. . Ditylum Brightwellii WeEsTr. 15/9 0 2”.55 31.96 Sotefjord. 15/9 4 3.25 32.32 — | — + -— — 12 P -— — + sh + r — r É — Er C + - == =S r - + - SE => r -— = = - AM se — r + = r r — r + — - — — + r oo r —- — + T — + — -— r Gullmarsfjord Als- bäck. 1/3 |- 1/9 0 5 202 1 SA 28.98 | 29.02 ee it - Ir + c 1 är Je -— T =E r + = r = r fn je (b] (6 -— = r Tr: = r 12/2 120 67.32 34.64 11/9 11/3 0 40 37.35 | DOT 23.84 | 33.02 | BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 25 Gullmarsfjord, Smörkullen. | Borgilafjord. | Askeröfjord. | Kalfsund. | 12/3 12/9 12/3 12/3 11/9 11/3 10/9 10 la 104 2 9 2 9 la JE ja 0 5 40 60 | 0—5 | 30 0 5 0 0 D 20 0 40 | 3.10 | 5.04 | 6.56 | 2.25 | 4.65 SM | 20 | 06 |IR20 IL28 ILSA 3 12.13 | 24.83 | 33.08 | 34.59 | 25.15 | 29.83 | 24.01 | 24.22 | 26.56 | 21.87 | 22.02 | 30.70 | 22.27 ib jo + 15 r ig r r ec + C (5 — är — = + r + r + + är + är = — T — — — — = — = — i = = = = — — — — r — I Fr r = = a rT 24 = a | PE 2 WIR pd = = je + + r SE EF ig + + F + = ==2 = = = r r — + T — — = — — r r r r r r Yr — + = CE ds = 24 ÅA 2 PS = sr bi r a — = r — + r r + — — C c + RR == = = =— 2 F | = = rP ig SS So T — — — — — + — + + + —= == + = + = är (0 ES + Ce (6 = 2 2 re AL 2 a =S EN ADA r r skul -- -— — — — — — — r + + ar = — — -— -— — o— -— — r r r r = = — — — — — r — + r r r iB = — — — — — -— — r Y + = ag 225 MA Sn 2 2 AB 2 25 DE r EE 08 — - — — — — — — r r + ie — -— (€ c —- (6 T C C + + c 1 c = = + — — r = = — = — — + — — — — -— r — = F = = r r -— SS r EN = = sn — == | — — — FE Er (tÅ Ar us AL = nd oe pe r = r få 26 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. Tabell III. (Forts.) Datum . Djup i meter . Temperatur Salthalt pro mille Gnuinardia flaccida Cast. . Leptocylindrus danicus Cr. . Nitzschia seriata OL. Rhizosolenia Calcar Avis SCHULZE . | R. gracillima CI. . R. setigera BTw. > > forma gracilis R. Shrubsolii Cr. . R. styliformis Brw. . Skeletonema costatum (GREV.) CL. . Thalassiosira gravida OL. . T. Nordenskiöldii OL. Thalassiothrix Frauenfeldii GRUN. T. longissima Cr... Silicoflagellater. Dictyocha Speculum EHB. Ciliofiagellater. Ceratium divergens EHbB.. C. Furca DuJ. C. Fusus Duz. C. Tripos NITZSCH. . > > ov. arctiea AURIV. Dinophysis acuta EHB. Phycochromaceer. Nodularia spumigena MART. Chlorophyllaceer. Halospheera viridis SCHMITZ. Planktontyp. Sotefjord. Gullmarsfjord Als- | Gullmarsfjord, bäck. Stora Bornö.. i 15/ 2 15/9 15/9 1/3 11 Ja > JA9 /2 11 Ja 11 /a 0 4 15 0 | 3 I 120 0 40 2.50 | 3:25 | 4.08 | 302 | FLIT | 632 SESSOKOR 31.96 | 32.32 | 32.89 | 28.98 | 29:02 | 34.64 | 23:84 | 33:02 | r = ie — — — — — + — + r — — — — + — + — — — — — fbs Bm, — 1 — — F — = | = — — 1 — — — - + c 18 + — — — I == | a r SE 0 AT te FSS [RE — —- it — — — - EI En — = = — — e r C Tr IE + — — (0 + ( c Cc + -— TB + + (6 C (6 + + (2 | i | | rel r|]= = I (6 + ic c c r [6 + ra — r + -— + — r — + — — — = — | fr + I är | se SA ÖN c de c c CT IA c r cc (6 c cc CC r (6 GC = Bore — — — = r s— cc + — (6 c -— (6 C RS 3 453 (NEG) ? i på BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AED. III. N:0 3. 2: Gullmarsfjord, Smörkullen. Borgilafjord. | Askeröfjord. i Kalfsund. I 12/3 12/3 12/3 12 2 11/3 11 2 10/3 IE ”akO 2 10 2 9 2 9 2 0 5 40 60 | 0—5 | 30 0 0 0 I 12740 «1 137.10 | 15.04 | 6:56 | 2.25 | P6) IA 290 | P06-1 3.20 | F.28 [12.13 | 24.83 | 33.08 | 34.59 | 25.15 |. 29.83.| 24.01 | 24.22 | 26.56 | 21.87 | 22.02 — — = = — — -— — — -— r — = — — — -— — =— + — + — — -— — — r — r + — = — — — — i AE — IE + + + — -— -— — — 15 — r 15 + + = = + = — r + r c (C c — | — — — r F -—- — - + + = — -— — — = r — + + — — — — -— — r + + é c + = — z — — c C c c c = + é + = + c c + + + = + + + + r c cc - + c r É - - 15 — = = + r - — = — — - i — — r — — = — — — — — r Y r r — + + - al c + + C c c c + + + - c + (8 [6 & (6 C — — SS SS EE fr red cs + + r F — [6 cc — + + Sod (SLL ? ? 1 1 4 (3) | 4 (1) Ö Ör O + OA FH ara Ö AN NS + FE 1 (4) 28 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. Contributions to a deseription af the plankton- fiora of Sweden. Diatoms. Cheaetoceros balticus C1. N. sp. Chains multicellular, slightly silicious. Cellules in sagittal view quadrate, with slightly concave valvular margins. Foramina large, depres- sed hexagonal, smaller than the cellules. Cellules in trans- versal view nearly orbicular. Dimensions: long. ax. 0.01; sag. ax. 0.01; transv. ax. 0.008 mm. Awns delicate; terminal awns not decidedly stronger than the others, arising near the mar- gin of the valve, their basal part directed, obliquely outwards 0.002 mm., their prolongations diverging in the transverse view at a right angle. — Endocysts lenticular, one valve being more convex than the other, covered with small pa- pille. Dimensions: long. ax. 0.006; sag. ax. 0.01; transv. ax. 0,008 mm. Fig. 2. Brackish water: Bornholm (March 1896). This species has some resemblance to C. pelagicus CL. but I am for the present unable to identify them, as my descrip- tion of that form is insufficient, and I have no materials for a more complete examination. Chaetoceros commutatus C1. N. sp. Chains multicel- lular, delicate, straight. Foramina rounded quadrate, nearly as large as the cellules or larger. Cellules in sagittal view quadrate, with concave valvular margins; in transverse view broadly elliptical. Dimensions: long. ax. 0.012 (to 0,016); sag. ax. 0.012 (to 0.022); transv. ax. 0.008 mm. AÄAwns of the chain delicate, short, arising at the margin of the valve; their BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:05. 29 basal part 0.oo4 mm., parallel to the longitudinal axis. In transverse view the awns are curved outwards and diverge at an obtuse angle, finally nearly parallel to the transverse axis. Terminal awns stronger then the others, slightly di- verging, denticulate on their exterior parts. — Emndocysts with dissimilar valves, one being bell-shaped, the other nearly fat, or slightly conical, unarmed. — Fig. 9, 11. « Syn. Ch. distans Cr. in Bih. t. K. Sv. Vet.-Akad. Handl. RO era pod PIE, fog. Marine: West-coast of Sweden (November 1893, February 1896). West-coast of Scotland. I have previously confounded this species with Ch. di- stans CL. from Java, which has some resemblance, but is stronger and more silicious. Fig. 10 a, b, c represent endocysts of specimen from Scot- land, mounted in balsam, fig.11 an endocyst, probably also of this species, found in plankton from Kattegat. It is remarkable for its fine hairs, but having found this endocyst without connection with the cellules, I am somewhat uncertain whether it really belongs to this species. Fig. c represents a cellule in transverse view, from Scotland. Chaetoceros contortus ScHötT (Ber. d. Deut. Bot. Ges. 1895, XIII, 44). This form, which I have formerly confounded with Ch. compressus LAUDER (Bih. XX, 3, 2, 12) differs from the last by its cellules, being orbicular in the transverse view, and by the twisted chains. Chaetoceros criophilus Castr. (Voy. Challenger. Diat. p- 78) found previously in the antarctic ocean, seems to be nearly related to Ch. peruvianus BIW., which occurs in iso- lated cellules, Ch. criophilus forming short chains. Ghetoceros curvisetus CL. Endocysts lenticular, with dissimilar valves, the more convex having on its top a group of spines, dichotomously branched at their ends. Dimensions: long. ax. 0.008; sag. ax. 0.03 mm. — Fig. 12. a Chaetoceros danicus CL. This species occurs in the plankton of Bornholm in short chains, which have some res- semblance to C. borealis. 30 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. Cheaetoceros similis CL. N. sp. Chains of 3 to 5 cel- lules, straight, rigid. Foramina small, narrow panduriform. Cellules in sagittal view quadrate to rectangular, with a small protuberance in the middle of the valvular margin. Valves compressed elliptical, with a small central protuberance. Dimensions: long. ax. 0.012 to 0.017; sag. ax. 0.011 to 0.015; transv. ax. 0.007 mm. Awns rigid, all similar, arising from the mar- gin, their basal part very short, their prolongations diverging in the sagittal view at an acute, and in the transverse view at a right angle. — Endocysts globular, with somewhat un- equal valves, covered with short, scattered hairs. Marine: West coast of Sweden (February 1896), West coast of Scotland (April 1888 E. GROVE). i This species has some resemblance to Ch. didymus, but is smaller, has smaller foramina, and entirely different en- docysts. Cheetoceros subtilis CL. N. sp. Chains delicate, of a few cellules only. Foramina very narrow or indistincet. Cel- lules in sagittal view rectangular, long. ax. 0,011 to 0,017; sag. ax. 0.005 mm. Awns filiform, all similar, delicate, diverging from the longitudinal axis at an acute angle. Brackish: Bornholm (March 1896), Kattegat rare (Fe- bruary 1896). Chaetoceros Scolopendra CL1. N. sp. Chains multicel- lular, Aexible. Foramina narrow linear, much smaller than the cellules. Cellules in sagittal view rectangular, in trans- verse view broadly elliptical to orbicular. Dimensions: long. ax. 0.0; sag. ax. 0.02; transv. ax. 0.01 mm. Awns arising near the margin; their basal part short, oblique; their prolonga- tions parallel to the transverse axis, and with a spiral of short and small hairs. Marine: West coast of Sweden (February 1896), Western Scotland (April 1888). Cheaetoceros teres CL. N. sp Chains multicellular, slightly silicious, straight. Foramina very narrow or none. Cellules in sagittal view quadrate to rectangular, with flat- valves; in transverse view orbicular. Dimensions: long. ax. 0.03 to 0.1; sag. ax. 0.03; transv. ax. 0.028 mm. Awns of the BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:05. ål chain delicate, nearly parallel to the sagittal axis; in trans- verse view diverging at an acute angle. Terminal awns somewhat stronger than the others, diverging, and with a spiral of small puncta. Cellecontents coccochromatic. Marine: Westcoast of Sweden (February 1896). Navicula entoleia CL. N. sp. V. elliptical, with some- what cuneate ends. &L. 0.038; B. 0.015 mm. Median line with somewhat distant central pores. Axial area half as broad as the valve. BStrie 11 in 0.01 mm., parallel in the middle, slightly radiate at the ends, punctate; puncta forming rows parallel to the margin. Marine: Kattegat, north of Kullen, a single specimen among arctic plankton. Silicoflagellates. Dictyocha tripartita ScHum. (Schr. d. phys. oek. Ges. zu iKönisspero. 1867, p. 67, Pl I, fig. 28. D. (Hbria). Forniz MögBivs, Fäönft. Ber. d. Kommiss. zur wiss. Unt. d. Deut. Meere im Kiel 1882—86, p. 122, P1. VIII, fig. 53, 1887). This peculiar form, which occurs in a fossil state in the deposits from the Litorina epoch, seems to be characteristic of the baltic plankton. Dictyocha Speculum EHB. is no doubt the same as D. gracilis Kötz, and as EHRENBERG'S name dates from 1838 it must have preference of KöTzINGS of the year 1844. Flagellates. Dinobryon pellucidum LEVANDER (Acta Soc. p. F. et Fl. Hona T2 Ip. ol. Bl IL fig. 1, 1894). Cilioflagellates. - Ceratium Tripos var. arctica AuriviLLIus Ms. This form was not distinguished from the type, when I examined 32 CLEVE, VEGETABILISKT PLANKTON. the samples, but I have since separated it, partly with the assistance of D:r AuRIVILLIUS, partly by reexamination of my slides. Chlorophyllacez. Halospheera viridis ScEMitz (Mitt. aus d. zool. Stat. zu Neapel ul iB35p.0.co. 925 EL TEL 1870) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0O 3. 8 FSS USINA NES SORNO be 2 co ja > all 12. 13. PLATE: Chetoceros similis CL. 500 times mazgnf. Chzetoceros balticus CL. 500 t. m. The same; cellule with endocyst 500 t. m. Chetoceros Scolopendra CL. Chain 150 t. m. The same in transverse view. 500 t. m. The same, cellules in sagittal view. 500 t. m. Chzetoceros teres CL. a. b. chains. ec. cellule in transverse view. 250) t. m. dd. terminal awn. 1000 t. m. Ch&etoceros subtilis CL. 300 t. m. Ch&etoceros commutatus Cr. Cellule in transverse view. (Scotland) 500 tt. m. The same endocysts: a. b. in sagittal view. ec. in transverse view (Scotland). 500 t. m. (Fullgrown?) endocyst of Ch. commutatus (?) from Kattegat 5001. m. Chetoceros curvisetus OL. endocyst. 500 t. m. Navicula entoleia Cr. 1000 t. m. 14, 15. Dictyocha tripartita ScHum. 500 t. m. 16. Melosira nummuloides var. from Bornholm. 500 t. m. ak DA da | ; tt" (ENT i. gran YE NOTE nn PAL Md Ryans RÄVAN tik MOGNA RENNIE (CR AN a fe AR, ty N äre : I Å bd ' -WOLT IRS TIUEA OLE LIK Is ar | Ä i 2 Be Vg Oy: vel I g HG NAN dj Mod FIRAR SSR FRIA fé K a tt MIBER RIYRIOS9 [ISA ng i ÖR od LE RADAR ei bot ay LR RR GEPK CN | SA met O08 AIR 4 i - R [I j H I b d 25 Bihang till Kongl. Vet. Akad. Handl. Bd.22 Afa. II N SN | > Ljustr. Gen .Stab. Lit. Anst. , De: P. T. Cleve BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afdl II. N:o 6. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM GOTLANDS SVAMPFLORA AF TYCHO VESTERGREN. MED EN TAFLA. MEDDELADT DEN 10 JUNI 1896. GRANSKADT AF TH. M. FRIES OCH V. B. WITTROCK. STOCKHOLM 1896 OKTRYCKERIET. P, A, NORSTEDT & SÖNER Vd SLA NM USA | NET Sä NS Fa / d å 0 AM MRS fan SAGAN dr AN [å ww | SR FN PR eka 4 ; SÅ : ä VAMOCTIKNÅX JIIIT SAO ITM AV? adv AHOIYTI é | AITADANT2AV -OHOYP sis Cr SA FEASSNA 8 MIOHRAOOT8 Hard & VaRTBROR st AVASOTNTRON FORNA Eeterfötjande utgör förteckning på svampar, som jag in- samlat på Gotland hufvudsakligen sommaren 1895. Ehuru jag i mykologiskt hänseende undersökt endast ett fåtal platser — jag nämner särskildt socknarna Bro, Östergarn och Hejde på mellersta Gotland samt Visby-trakten — har jag dock där gjort sådana fynd, att jag ansett dem förtjäna offent- liggöras, så mycket mer som endast högst litet förut blifvit publiceradt angående Gotlands svampilora. Jag upptager här svampar, tillhörande afdelningarna Uredinee, Ustilaginee, Pyrenomycetee, Discomycetee, Spherop- sidee, Melanconiee och Hyphomycetee samt några parasitiska phycomyceter, hvilka afdelningar man stundom plägar sam- manfatta under det ovetenskapliga, men praktiska namnet mikromyceter, till skillnad från »de större svamparna», hyme- nomyceter och andra. Vid uppställningen har jag följt SAc- CARDOS system, sådant det föreligger 1 vol. XI af Sylloge Fungorum, dock så, att jag under hvarje hufvudafdelning för vinnande af mera öfversiktlighet ordnat släkten och arter i bokstafsföljd. Doktorerna A. G. Ezrtiasson, O. JUuEL och K. STARBÄCK tackar jag för den undervisning och hjälp, jag af dem erhållit; särskildt vill jag framhålla, att den sistnämnde 1 många fall granskat mina bestämningar, framför allt hvad angår de för vetenskapen nya arter, som jag här uppställer. Slutligen vill jag till professor TH. M. Fries uttala ett vördsamt tack för begagnandet af de rikhaltiga samlingarna på Upsala botaniska museum samt för arbetsplats därstädes, äfvensom för det intresse, hvarmed han i öfrigt omfattat mina under- sökningar. 4 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA. Urediner. Aecidium leucospermum DC. In foliis Anemones nemorose. Visby, Bro. Aecidium magelhaenicum BPBERK. In Berberide vulgari. Visby. Aecidum Prunelle WINT. In foliis Prunelle grandiflore. Bro. Coleosporium! Campanule (PERsS.) Låv. II, III. In caulibus foliisque Campanute rotundifolie. Bro. — C. persicifolie. Visby, Sanda, Hejde. — CC. rapunculoidis. Bro, Visby, Sanda. Coleosporium Euphrasie (ScHUM.) WINT. emend. II, III. In foliis Euphrasie officinalis et Rlunanthi majoris. Bro. Coleosporium Melampyri (REBENT.) KLEB. IT, III. In foliis Melampyri pratensis. Bro. Coleosporium Senecionis (PErRs.) FR. IT, III. In foliis Seneciomis silvatici. Alskog. Coleosporium Sonchi-arvensis (PERrs.) coll. IT, III. In foliis Sonchi arvensis, asperis, oleracei. Bro. — Inule salicine. Gute par. Bäl. Formen på Inula salicina tillhör antagligen Coleosporium Inule (KzeE) Fisch., hvilket dock ännu icke är genom kultur- försök utrönt. Alla outredda former på Compositéer samman- för KLEBAHNN tills vidare under namnet Coleosporium Synan- therarum Fr. Cronartium aselepiadeum (WiLnrp.) Fr. IT, III. In foliis Cynanch Vincetoxici. Bro. Cronartium flaccidum (ALB. & ScHw.) WiNzt. II, II. In foliis Peonie officinalis. Bro, Ekeby, Sanda. + Asteriscus ad nomen significat speciem antehac in litteratura myco- logica in Suecia habitantem non esse indicatam. 1 Cfr. H. KLEBAHN, Kulturversuche mit heteröcisehen Rostpilzen TIT (Zeitschrift för Pflanzenkrankheiten, Band V, Stuttgart 1894). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 6. DD ”Cronartium Nemesie n. sp. Hypophyllum; soris uredosporiferis sparsis — subgre- gariis, pseudoperidio brunneo, sursum pallidiore, perforato preditis; uredosporis ellipticis, ovatis vel rotundatis. echinu- latis, 20—28 = 16—19 wu, flavescentibus — hyalinis; soris teleutosporiferis cylindraceis, brunneis; teleutosporis cylindra- ceo-ellipsoideis, utrinqgue obtusis, c. 12 u latis, favidobrunneis. In foliis Nemesie versicoloris E. MEY., Scrophulariaceee ånnuce culte ad Ytlings paroec. Bro Gotlandie 1 aug. 1895 legi. A Cronartiis CO. asclepiadeo (WiuLzp.) Fr., C. Balsaminae NiIEssL, CO. flaceido (ALB. & ScHW.) WINT. vix ullis notis nisi matrice distinctum. Uppträdandet af denna svamp är ganska märkligt: den uppkom på de nedre bladen af en annuell Scrophulariacé, Nemesia versicolor E. Mer., som erhållits genom frön från E. Svenssons fröhandel i Stockholm under namn af Nemesia compacta coerulea. Möjligen har svampen på något sätt med- följt fröna; å andra sidan är ock att märka, det vissa Cron- artium-arter stå i genetiskt samband med Peridermium. Någon annan Cronartium befann sig icke i närheten. Gymnoconia Peckiana (SCHLECHT) MaAGNn. I. — Syn: Puccinia Peckiana Howe; Gymnoconia interstitialis TLAGERH.; Ceoma interstitiale SCHLECHT. ; In foliis Rubi saxatilis. Bro. Gymnosporangium clavariiforme (JACQ.) REErs. I. In foliis et fructibus Crategi monogyne. Alskog, Ljugarn. Gymnosporangium juniperinum (L.) FR. I. In foliis Sorbi Aucuparie. Bro. Gymmnosporangium 'tremelloides R. Harr. I. In foliis Pyrt Mali. Hejde, Västkinde, Bro. Melampsora betulina (PErs.) Tur. II. In foliis Betule "pubescentis. Bro, Hejde. Melampsora farinosa (PERS.) ScHRör. II. In foliis Salicis cineree; in amentis Salicis repentis. Bro. Melampsora Helioscopie (PERrRs.) Cast. IT, ITI. In foliis et caulibus Euphorbieé Helioscopie. Visby, Hejde. Melampsora Hypericorum (DC.) ScHrör. I.! In foliis Hyperici montani. Väte. — H. perforati. Bro, Hejde, Ljugarn. !' Om denna förut för wredo-stadiam ansedda Ceoma-form se: GoBI & TRANZSCHEL, Die Rostpilze des Gouvernements St. Petersburg. Petersb. 1891. 6 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA. Melampsora Lini (DC.) Tur. II, III. In foliis et caulibus Lim cathartici. Bro, Östergarn. Melampsora mixta (NSCHLECHT.) ScHRrRör. III. In foliis Salicis repentis. Bro. Melampsora repentis PLowr. I. — Syn. Ceoma Orchidis (MART.) WiINT. In foliis Orchidis mascule. Qvie par. Bro. PLowriGHT! har visat samhörigheten mellan ofvanstående art och Ceoma Orchidis (MARrRT.) WINT. på Orchis maculata. Antagligen hör äfven formen på Orchis mascula hit. Melampsora Saxifragarum (DC.) ScHrör. I. In foliis Saxifrage granulate. Visby. ”Ochropsora Sorbi (OuDEM.) Diet. — Cfr. P. Dieter, Ochrop- sora, eine neue Uredineen-Gattung (Berichte der Deutschen Botanischen Gesellschaft, Jahrg. 1895, p. 401). In foliis Pyri Mali. Ekeby. Phragmidium Potentille (PErs.) Karsr. II, III. In foliis Potentille argentee. Bro, Bäl. — P.minoris. Visby. Phragmidium Rubi (PErRs.) Wint. II, III. In foliis Rubi cesu. Visby, Bro, Bäl. Phragmidium subcorticium (SCHRANK.) WiNz. I, IT, III. In foliis et fructibus Rose canine. Östergarn, Väte (TI). — Bro, Hejde, Väte (II, IID:. Phragmidium Tormentille FucKr. II. In foliis Potentille erecte. Bro. Puccinia Acetose (ScHuM.) Körs. II. In foliis et caulibus Rumicis Acetose. Bro, Östergarn. Puccinia Arenarie (SCcHUM.) ScHRör. III. In caulibus Sagine procumbentis. Ljugarn. Puccinia Balsamite (STRAUSS.) RABENH. II. In foliis Balsamite vulgaris. Bro. Puccinia bullata (PErs.) ScHrör. II, IL. In foliis Aethuse Cynapu. Visby. Puccinia Caricis (ScHUM.) REBENT. I, II. III. In foliis et caulibus Urtice dioice. Visby. — In foliis Carieis hirte et pallescentis. Bro, Östergarn. — C. glauce. Visby. Puccinia Cirsii-lanceolati ScHrRör. IT, ITT. In foliis Cirsii lanceolati. Bro, Hejde. 1 C. B. PLowzricHr, Einige Impfversuche mit Rostpilzen. (Zeitschrift f. Pflanzenkrankheiten Bd I häft. 3 p. 130—31.) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:O 6. 7 Puccinia coronifera KLEB. I, II, III. In foliis Rhamni cathartice et Avene sative. Bro. Puccinia dioicee MAGN. I. In foliis Cirsii palustris. Bro, Östergarn. Puccinia Epilobii-tetragoni (DC.) Wint. II. In foliis Epilobir Lamyi. Hejde. Pucceinia fusea (RELH.) WiNT. III. In foliis Anemones nemorose. Bro, Visby. — Pulsatille pratensis. Visby, Östergarn. Puccinia Galii (PERS.) ScHWEIN. II, III. In foliis Galii palustris. Ljugarn. — G-. uliginosi. Öster- Sanna TN. 6. vert. Bro (INSER: Puccinia graminis (PErs.) I, IT, III. In foliis Berberidis vulgaris. Visby, Östergarn. — Avene sative, Secalis cerealis, Tritici repentis. Bro, Bäl, Östergarn. Puccinia Hieracii (ScHuM.) Mart. IL, III. In foliis Carline vulgaris. Hejde. — Centauree jacee. Bro, Hejde. — C. Scabiose. Visby. — Cirsit acaulis. Väst- kinde. — CO. palustris. Kräklingbo, Ostergarn. — Cichorii Intybi, Hypochoeridis maculate, Leontodontis autumnalis, Pi- cridis hieracioidis, Hieraciorum. Bro. Puccinia Malvacearum Monr. III. In foliis Althece rosece. Ekeby. — Malve vulgaris. Visby. Puccinia Menth& Pers. II, III. In foliis Menthe aquatice et arvensis. Bro. — Clinopodit vulgaris. Hejde. Puccinia obscura NScHBRör. II. In foliis et culmis Luzule campestris. Bro, Östergarn. Pucecinia Phlei-pratensis ErIKs. & HENnN. II. In foliis Phlei pratensis. Bro. Puccinia Pimpinelle (STRAvSS.) LINK. I, IT, III. In foliis Cerefolii silvestris, Heraclei sibirici, Pimpinelle Saxifrage. Visby (I). — Heraclei sibirici, Pimpinelle ”nigre. Östergarn. — Cerefolii silvestris. Visby, Bro. (II, IIT.) Puccinia Polygoni-amphibii Pers. II, III. In foliis Polygonmi amplubii p terrestris. Hejde. Puccinia Pruni-spinos&e PErs. III. In foliis Prum spinose. Lojsta. Puccinia Scorzoner&e ScHumM. II, III. In foliis Scorzonere humilis. Bro, Östergarn. 8 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA. Puccinia suaveolens (PERS.) Rostr. II. In foliis Cirsii arvensis. Bro. Puccinia Tanaceti DC. III. In foliis Artemisite maritime. Slite. — ÅA. vulgaris. Visby. Puccinia Tragopogonis (PERS.) CorpDa. I. In foliis Tragopogonis pratensis. Visby, Bro, Roma. Pueccinia Viol& (ScHumM.) DC. I, IT, III. In foliis Viole Riviniane. Bro (1). — V. canina-Rivi- niane. Bro. — V. hirte et mirabilis. Hejde. (IL, IIT). Triphragmium Filipendul&e (LaAscH.) Pass. IT, III. In foliis Spiree Filipendule. Bro. Triphragmium Ulmarie (ScHuM.) LINK. II, III. In foliis Spiree Ulmarie. Bro, Östergarn. Uredo Pyrolxe (GMEL.) MART. In foliis Pyrole minoris. Bro. Uromyces Anthyllidis (GREV.) ScHRrör. IL, III. In foliis Anthyllidis Vulnerarie. Bro, Östergarn. Uromyces Behenis (DC-.) UnG. I. In foliis Silenes venose. Bro, Bäl. Uromyces Dactylidis OTtTH. II. In foliis Dactylidis glomerate. Visby. Uromyces Fabr (PErRs.) D.By. I, II, III. In foliis Orobi tuberosi. Bro (I, II). — Vicie Fabe, se- pium, Cracce. Ekeby (II, IID. Uromyces Ficarie (ScHUM.) Lév. III. In foliis Ficarie verne. Visby. Uromyces Geranii (DC.) OtrH. IT, III. In foliis Gerant silvatici. Bro, Västkinde, Ekeby, Hejde. — G. pyrenaici. Östergarn. ”Uromyces Limonii (DC.) Lv. IL, III. In foliis et scapis Armerie elongate. Sanda. Uromyces minor NcHRört. ITI. In foliis Trifolii montani. Östergarn. Uromyces Po&x RABE. I. In foliis Ficarie verne. Visby. Uromyces Polygoni (PErs.) Fuvcr. II, III. In foliis Polygoni avicularis. Bro, Sanda, Östergarn. Uromyces Silenes (NcHLECHT.) Fuck. IT, III. In foliis Silenes nutantis. Alskog, Östergarn, Hejde. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 6. 2) Uromyces Trifolii (HEDW.) LÉv. I, II. In foliis Trifolii repentis. Bro (I). -— IT. hybridi et pra- tensis. Bro, Östergarn (ID. Ustilagine2. Cintractia Caricis (PERS.) MAGN. in Die Ustilagineen der Proving Brandenburg (Abhandlungen des Botanischen Vereins der Provinz Brandenburg. XXKXVII p. 738). In ovariis Caricis glauce et tomentose. Bro. — OC. are- narie. Sanda. Doassansia Alismatis (NEES) CORNU. In foliis Alismatis Plantaginis. Duss par. Bro. Entyloma Linarie SCHRÖT. In foliis Linarie vulgaris. Forsa par. Hejde. Entyloma Ranunculi (BONORD.) SCHRÖT. In foliis Ficarie verne et Ramwnculi repentis. Visby. — RB. auricomi. Östergarn. Schizonella melanogramma (DC.) ScHRöÖT. In foliis Caricis digitate. Bro. Tuburcinia Paridis (UNGER). — Syn: Protomyces Paridis UNGER (Exanath. p. 344); Urocystis Colchicr Fischer de Wald- heim p. p. (Les Ustilaginées et leurs plantes nourricieéres p. 47); Sorosporium Paridis WINTER p. p. (Die Pilze I, PAAL02): In caulibus foliisque Paridis quadrifolie. Östergarn. Under namnet Tuburcinia Trientalis (Sorosporium Paridis etc.) ha blifvit sammanförda former på så skilda värdväxter som Trientalis europea och Paris quadrifolia (jmf. t. ex. WINTER, Die Pilze I och Saccarpbos Sylloge VIT. Då det emellertid visat sig, att hos Ustilagineerna arterna äro strängt bundna vid en och samma eller närbesläktade värdväxter, måste man redan a priori antaga, att formen på Paris till arten är skild från den på Trientalis. Detta har också genom morfologiska olikheter visat sig vara fallet, i det att sporerna hos formen på Trientalis i regeln äro märkbart större än hos Paris-formen; dessutom åstadkommer den senare mycket större ansvällningar på värdväxten än den förra. Vidare torde äfven den biologiska skillnaden förefinnas, att formen på Paris synes sakna det på Trientalis uppträdande konidie- 10 = TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA. stadiet. Namnet Tuburcinia Trientalis bör derför reserveras för den på Trientalis förekommande arten, under det att den ofvan anförda bör heta Tuburcinia Paridis. Urocystis Anemones (PERS.) SCHRÖT. In foliis Anemones Hepatice et nemorose. Bro, Hellvi. Ustilago Aven (PERS.) JENS. In ovariis Avene sative. Bro, Östergarn. Ustilago Hordei (PERS.) BREF. In ovariis Hordei vulgaris. Bro, Ekeby. Ustilago Jensenii ROSTR. In ovarlis Hordei vulgaris. Bro. Ustilago longissima (Sow.) Tur. In foliis Glycerie fluitantis. Bro. "Ustilago perennans ROSTR. In ovariis Avene elatioris. Östergarn. Ustilago Scorzonere (ALB. & SCHW.) SCHRÖT. In capitulis Scorzonere humilis. Bro. Phycomycetez. Bremia Lactucx REGEL. In foliis Crepidis tectorum. Östergarn. Cystopus candidus (PERsS.) LEv. In foliis et caulibus Capselle Burse pastoris. Visby. — Neslie paniculate et Thlaspeos arvensis. Bro. Cystopus spinulosus D.Br. In foliis Cirsii arvensis. Bro. Cystopus Tragopogonis (PERS.) SCHRÖT. In foliis Scorzgonerce humilis et Tragopogonis pratensis. Bro, Västkinde. Peronospora Alsinearum ÖCASP. In foliis Ammodenie peploides. Visby. Peronospora alta FUCK. In foliis Plantaginis majoris. Eriks par. Bro. "Peronospora arborescens (BERK.) D. Br. In foliis Papaveris Argemones et dubii. Visby. ”Peronospora conglomerata FUCK. In foliis Geranit pusilli. Eriks par. Bro. Peronospora effusa (GREV.) RABE. v. major CasP. In foliis Chenopodii albi. Bro. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 6. 11I v. minor CasP. In foliis Atriplicis hastati. Östergarn. Peronospora Ficarie TUL. In foliis Ficarie verne et Ranunculi bulbosi. Visby. Peronospora grisea (UNG.) D.BY. In foliis Veronice Beceabunge, hederifolie, serpyllifolie. Visby. Peronospora parasitica (PERrRsS.) D.Br. In foliis et inflorescentibus Neslie paniculate, Capselle PBurse pastoris, Thlaspeos arvensis. Bro. Peronospora sordida BERK. In foliis Scrophularie nodose. Ekeby. Peronospora Trifoliorum D.BY. In foliis Trifolit medi. Bro, Ljugarn. FPeronospora Valerianelle FUCK. In foliis Valerianelle olitorie. Visby. Peronospora Violex D. Br. In foliis Viole arvensis. Visby. Plasmopara densa (RABENH.) SCHRÖT. In foliis Odontitis rubre. Hejdeby par. Kräklingbo. Plasmopara nivea (UNG.) SCHRÖT. In foliis Cerefolii silvestris. Visby, Ekeby. Plasmopara pusilla (D.BY) SCHRÖT. In foliis Geranir silvatici. Visby, Ekeby. Plasmopara pygmaea (UNG.) SCHRÖT. In foliis Anemones nemorosce et Pulsatille pratensis. Visby- Physoderma maculare WALLR. In foliis Alismatis Plantaginis. Duss par. Bro. Physoderma Menyanthis D. BY. In folus Menyanthis trifoliate. Bro. Synchytrium Anemones (DC.) Wor. In Anemone nemorosa. Bro. Hemiasci. Protomyces macrosporus UNG. In petiolis Aegopodii Podagrarie. Sanda, Visby, Lum- melunda. Exoasci. Exoacus alnitorquus (TUL.) SADEB. In foliis Alni glutinose. Visby. 12 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA. Exoacus Pruni FUCKEL. In fructibus Pruni domestice. Endre. — Prunmni spinose. Östergarn, Visby ad Katrinelund. Pyrenomycetez. ”Amphispheria umbrina (FR.) De Not. In cortice trunci Ulmi campestris 8 suberose. Hejde. Anthostoma Xylostei (PERS.) SACC. In ramis Lonicere Xylostei. Bäl, Östergarn, Torsborgen. Claviceps purpurea (FR.) Tul. (st. sclerot.). In caryopsidibus Secalis cerealis et Psamme arenarie. Bro. Cucurbitaria Berberidis (PERS.) GRAY. In ramis mortuis Berberidis vulgaris. Visby. Diaporthe detrusa (FR.) FUCK. In ramis aridis Berberidis vulgaris. Visby. Diaporthe Lirella (MouvG. & NESTL.) FUCK. In caulibus siccis Spiree Ulmarie. Hejdeby par. Kräk- lingbo. Diaporthe nidulans NIESSL. In sarmentis Rubi idei. Östergarn. Diatrype Stigma (HorrmM.) FR. In ramis dejectis Betule. Bro. Diatrypella quercina (PERS.) NITs. Sporidiis curvulis — subrectis, 9—12 = 2,5—3 u. In ramis mortuis Quercus pedunculate. Bro, Ljugarn. Diatrypella verruciformis (EHRH.) NITS. In ramis mortuis Coryli Avellane. Skäggs par. Västkinde. Dichena quercina (PERS.) FR. In ramis Quercus pedunculate. Bro. "Didymella Vincetoxiei (De Not.) Sacco. — Fig. 1. Ascis 80—120 = 12—16 u; sporidiis 19—25 = 6—7 u, medio typice valde constrictis, 4-—6-guttulatis, hyalinis. In caulibus exsiccatis Cynanchi Vincetoxici. Visby. Mina exemplar öfverensstämma med beskrifningen på ofvanstående art i SACCARDo0sS Sylloge I, pag. 552, utom däri, att sporerna sägas vara »medio vix constrictis»; här äro de däremot vanligen tydligt, fast mer eller mindre djupt in- snörda; såsom jag med hithörande figur velat visa, kan emel- lertid insnörningen hos denna art växla ganska betydligt. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 6. 13 Didymospheria fenestrans (DUBY) WINT. In caulibus exsiccatis Epilobii angustifolii. Bro. Didymospheria Thapsi n. sp. — Fig. 2. Peritheciis epiphyllis, + immersis, sparsis, rugostusculis, spheeroideis, textura parenchymatica, ostiolo papilleformi preeditis, c. 150 u diam., membranaceis, nigris; hyphis brunneis, ramosis, plerumque cellulis elongatis, ad perithecia autem subisodiametricis, 4—5 u crassis compositis; ascis cylindraceis — clavulatis, vertice incrassato, rotundato preditis, brevis- sime pedicellatis, 53—65 = 7—9 u; paraphysibus filiformibus, ascos superantibus; sporidiis octonis, typice distichis, fusoideis, rectis — curvatis, prope medium constriete 1-septatis, loculis subeonicis, loculo superiore deorsum crassiore, 16—20 = 3—4 ut, 4-guttulatis, fuligineis. Hab. in pagina superiore foliorum languidorum Verbasci Thapsi in par. Östergarn Gotlandi&e. Julio 1895 legi. Dothidella thoracella (RUSTR.) SACC. In caulibus vivis Sedi Telephii in Grogarnsberget par. Östergarn sterilis lecta. Erysiphe communis (WALLR.) FR. In foliis vivis Ononidis repentis. Bäl. — Polygoni avi- cularis. Bro. Erysiphe graminis DC. In foliis vivis Tritici vulgaris. Östergarn. Erysiphe horridula (WALLR.) DÉV. In Lithospermo arvensi. Bro, Östergarn. Erysiphe lamprocarpa (WALLR.) LEV. In foliis vivis Scorzonere humilis. Bro, Östergarn. In Inula salicina. Skäggs par. Västkinde. Erysiphe Linkii LEV. In foliis vivis Artemisie vulgaris. Ljugarn. Erysiphe Martii LEV. In foliis vivis Trifolii medii. VWVästkinde, Bro. Erysiphe Montagnei LEV. In foliis vivis Lappe minoris. Gute par. Bäl. ”Erysiphe tortilis (WALLR.) FR. In foliis vivis Cormnmi sanguinee. Bro, Hejde. Eutypa flavovirescens (HoFFrM.) TUL. In ramis decorticatis Pini silvestris. Bro. 14 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPELORA. Eutypella Sorbi (SCHMIDT) SACC. In ramis mortuis Sorbi Aucuparie. Hejdeby par. Kräk- lingbo. Gibbera Vaccinii (Sow.) FR. In caulibus Vaccinii Vitis idee. Bro. Gnomoniella Coryli (BATSCH) SACC. In foliis vivis Coryli Avellane. Skäggs par. Västkinde. Hypomyces lateritius (FR.) TuL. In hymenio Lactarii deliciosi. Ytlings par. Bro. Hypoxylon fuscum (PERsS.) FR. In ramis dejectis Betule. Ekeby, Hejde. Hypoxylon multiforme FR. In ligno betulino. Bro. Hypoxylon udum (PERsS.) FR. In ligno putri Betule. Ekeby. Hysterium pulicare PERS. Ad corticem Betule. Bro. Leptospheria culmicola (FR.) Auersw. — Syn: L. nigrans (DESM.) Ces. & De Not. — Cfr. BERLEsE, Icones fungorum I p. 14. In vaginis Aire cespitose. Bro. Leptospheria dolioloides (AUERSW.) KARST. In caulibus aridis Centauree Jacee. Östergarn. "Leptospheria Opizii NITS. in SCHRÖTER, Pilze Schles. IT p. 358. In caulibus mortuis Solani Dulcamare. Hejde. Lophidium compressum (PERS.) SACC. In ramis decorticatis Ligustri vulgaris nee non in cortice Populi pyramidalis ad domum pastoris par. Hejde. Lophiostoma Arundinis (FR.) De Not. Ascis 85—125 = 10—13 u; sporidis 29—32 = 6 —7 u. In culmis aridis Poe nemoralis. Östergarn. Lophodermium arundinaceum (SCHRAD.) CHEV. In culmis aridis Phraymitis communis. Östergarn. — Tritici vulgaris. Bro. Lophodermium culmigenum (FR.) KARSY. In foliis putrescentibus Aire cespitose. Östergarn. Lophodermium melaleucum (FR.) De Not. In foliis exsiccatis Vaccimii Vitis idee. Östergarn. Lophodermium pinastri (SCHRAD.) CHEV. In acubus Pim silvestris et Picee excelse. Bro. Microsphera Astragali (DC.) TREV. In foliis vivis Astragali glycyphylli. Östergarn. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 6. 15 Microsphera divaricata (WALLR.) LÉV. In foliis languescentibus Rhamm Frangule. Bro. Mycospherella allicina (Fr.) In vaginis exsiccatis Alli vinealis. Visby. Mycospherella Hyperici (AUERSW-.) In caulibus exsiccatis Hyperici perforati. Bro, Bäl. ”Mycospherella Linarie n. sp. — Fig. 3. Peritheciis sparsis, epidermide initio velatis, mox totis prorumpentibus, globosis, rugosiusculis, papillatis, 120—140 u diam., textura parenchymatica tenuiore preditis, membrana- ceis, atris; hyphis in superficie matricis repentibus, cellulis + globosis, ce. 7—12 u diam., brunneis compositis, sepe anasto- mosantibus et nodos formantibus; ascis cylindraceis — clavu- latis, 47—53 = 9—11 u, brevissime pedicellatis, apice rotun- datis, aparaphysatis; sporidiis octonis, distichis, cylindraceis, 13—22 = 3—5 u, rectis vel subcurvulis, prope medium 1-sep- tatis, vix constrictis, utrinque rotundatis, hyalinis. Hab. in foliis et caulibus exsiccatis Linarie vulgaris ad Katthammarsvik in par. Östergarn Gotlandize. Junio 1895 legi. ”Mycospherella pinodes (BERK. & BLoXx.) In caulibus mortuis Pisi sativi. Bro. ”Mycospherella Plantaginis (SOLLM.) In scapis aridis Plantaginis lanceolate. Bro. ”Mycospherella Pulsatille (LASCH.) In foliis mortuis Pulsatille pratensis Visby. Mycospherella stemmatea (FR.) Rom. In foliis vivis Vaccinii Vitis idee. Bro, Lojstahed. Ophiobolus acuminatus (Sow.) DuBY v. Cirsii (KARST.) SACC. In caulibus Cirstii arvensis. Visby. Ophiobolus fruticom (R. & D.) Sacc. In ramulis sicecis Onomidis repentis. Duss par. Bro. Phyllachora graminis (PERS.) FUCK. In foliis mortuis Tritici repentis. Bro, Ekeby, Östergarn. Phyllachora Ulmi (Duv.) FucK. Ad folia viva Ulmi campestris; sterilis. Ekeby. Phyllactinia suffulta (REB.) SACC. In foliis Coryli Avellane. Hejde, Visby. — Fraxim ex- celsioris. Hejde. — Betule ”pubescentis. Hejde, Lojsta. Pleospora herbarum (PERS.) RABH. In variis plantis siccis, ut in caulibus Allii, Arabidis hirsute, Centauree Scabiose, Cichorit, Drabe incane, Leon- 16 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA. todontis, Oenothere, Papaveris, Silenes venose, Turritis, Vero- mee PBeccabunge etc. ubique. In foliis Ammodenie peploidis et Carlimne vulgaris. Visby. In capsulis Hyoscyami nigri. Visby. "Pleospora infeetoria FUCK. In culmis Secalis cerealis. Västkinde. Pleospora vulgaris NIESSL. var. monosticha. In caulibus Turritis glabre. Bro. var. disticha. In caulibus Cerfolu silvestris. Bro. Podosphaera myrtillina KZzZE. In foliis vivis Vaccinii Myrtilli. Ardre, Bro. Polystigma rubrum (PErRs.) DC. In foliis vivis Prum spinose. Visby. Poronia punetata (L.) FR. In fimo equino. Visby, Bro. Scirrhia rimosa (ALB. & ScHWw.) FucK. In vaginis mortuis Phragmitis communis. Östergarn. Spherotheca Castagnei LEV. In foliis Alchemille vulgaris et Spiree Ulmarie. Bro, Ekeby, Östergarn. In pagina inferiore foliorum Helianthemi Chamecisti. Bäl. Forma in Helianthemo differt appendicibus minutis vel vix ullis. "Teichospora ampullacea REHM. Åscom. exs. n. 2539. In cortice trunci Populi pyramidalis. Hejde. Valsa Auerswaldii NITS. In cortice ramorum Rhamni Frangule. Bro, Västkinde, Hejde. Valsa coronata (HOoFFM.) FR. In ramis mortuis Cormi sanguinee. Visby. Valsa nivea (HOFFM.) FR. In ramis corticatis Populi tremule. Bro. Discomycete2. Agyrium rufum (PERsS.) FR. In ligno vetusto pineo ad »Lojsta slott». Cenangium Abietis (PERS.) REHM. In ramnlis mortuis Pini silvestris. Eriks par. Bro. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 6. 17 Dermatellx Frangnule (FR.) KARST. In ramulis mortuis Rhamni Frangule. Hejdeträsk. Heterospheria Patella (ToDE) GREV. In caulibus mortuis Dauci Carote. Visby, Bro. Lachnella barbata (KzzE.) FR. In cortice ramorum Lomnicere MNylostei. Gute par. Bäl. Lasiostietis conigena SaAcc. & BERL. In strobilis dejectis Pini silvestris in litore arenoso. Öster- garn. På liknande lokal, sandig hafsstrand, har docenten K. STARBÄCK, enligt meddelande, funnit denna art på Sandön i Roslagens skärgård. Pseudographis elatina (Ach.) NYL. In cortice trunci Picece excelse. TLojstahed. Pseudopeziza Medicaginis (LIB.) SACC. In foliis vivis Medicaginis lupuline. Bro, Ekeby, Hejde, Västkinde. Pseudopeziza repanda (FR.) KARST. In foliis vivis Galii borealis. Bäl, Hejde, Östergarn. — Galii uliginosi. Östergarn. Pyrenopeziza Rubi (FR.) REHM. In sarmentis mortuis Rubi ide. Bro. Tryblidiopsis pinastri (PERS.) KARST. In cortice ramulorum Picece excelse. Duss par. Bro, Sloj- tebrunn par. Bäl. Tympanis conspersa FR. Ad ramos corticatos Pyri Mali. Bro. Spheropsideze. Actinonema Bose (LIB.) FR. In foliis vivis Rosarum cultarum in horto pastoris par. Hejde. "Asteroma vernicosum (DC.) FUCK. In caulibus exsiccatis Spiree Ulmarie ad Hejdeby par. Kräklingbo sterile lectum. "Camarosporium 2xquivocum (PERS.) SACC. In caulibus exsiceatis Artemisie Absimthiä. Duss par. Bro, Östergarn. 18 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA. Camarosporium Cytisi BERL. & BRES. Sporulis 16—28 = 7—9 u, transverse 3—6-septatis. In ramis aridis Cytisi Laburnmni. Gute par. Bäl. "Camarosporium macrosporum (BERK. & BR.) SAcc. In ramulis aridis Philadelphi coronarit, peridermio tectum. Östergarn. "Coniothyrium Sarothamni (THUM.) SACC. In ramulis mortuis Sarothamni scoparit ”eulti. Ytlings par. Bro. Cytospora ambiens SACC. In cortice ramorum mortuorum Pyri Mali. Bro, Hejde, Östergarn, Visby. Cytospora nivea (HOFFM.) NACC. In cortice Populi tremwle. Visby. Cytospora personata FR. In ramis corticatis Rhamm Frangule. Bro. Darluca Filum (BIV.) CAST. Inter soros uredosporiferos Uromycetis Dactylidis in foliis Dactylidis glomerate. Visby. Huc spectare videtur Ascochyta puccimophila Starb. in Eriks., Fungi parasitiei scand. exsicc. fasc. X. ”Diplodia Vinex Sacc. & Wist. Miscell. Myc. p. 28. — Syn. Spheropsis Vince Sacc. & WiNtT.; Sacco. Syll. III) p. d02: Exsicec.: Fungi Europei n. 2999. Sporulis 17—26 = 10—12 u, initio continuis, dein typice didymis. In foliis caulibusque mortuis Vince minoris in horto pastoris par. Hejde. Mina exemplar stämma fullkomligt med beskrifningen på Spheropsis Vince i SAccARDos Sylloge III samt med original- exemplar i Fungi europe, där arten först beskrifves och ut- delas af NACCARDo, dock med undantag af att sporule å de förstnämnda till större delen äro tydligt ensepterade. De till antalet färre, som sakna septa, äro utmärkta af en mera ljusbrun färg, hvilket tyder på, att dessa befinna sig på ett yngre stadium. På originalexemplaren äro sporule äfven- ledes delvis septerade (hvilket också i beskrifningen antydes med uttrycket »diu continuis») samt mera mörkbruna, men de flesta sakna septa och utmärkas af samma ljusa färg, som jag funnit på de osepterade å mina exemplar. Originalexem- plaren synas därför icke varit fullt utvecklade. Att tvekan BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 6. 19 rådt, hvart arten skulle föras, framgår af. att den först förts till Diplodia och sedan till Spheropsis. Jag anser mig emeller- tid af ofvanstående vara fullt berättigad att återupptaga det äldre namnet. I Revue mycologique 1886, p. 141 beskrifver BRUNAUD en Diplodia vincecola, om hvilken det heter: differe de Spherop- sis Vince par ses sporules 1-septées. Möjligen är denna art identisk med ofvanstående; måttet å sporuwle är dock nå- got olika. "Diplodina Atriplicis n. sp. — Fig. 4. Peritheciis sparsis, superficialibus vel subsuperficialibus, spheeroideis, hemispherico-papillatis, 125—175 u diam., atris, textura parenchymatica compositis; hyphis non manifestis; sporulis cylindraceis, utrinque rotundatis, prope medium 1-sep- tatis et constrictulis, granulosis, subinde guttulis 2—4 majus- culis preditis, 12—19 = 6—7 u, pallide luteolis. Hab. in foliis caulibusque putrescentibus Atriplicis hastati ad Visby frequenter vere. ”Diplodina Hyoscyami n. sp. — Fig. 39. Peritheciis in matrice dealbata tectis — + prominulis, hemispheerico-applanatis, ostiolo papilleformi preeditis, c. 250 u diam., submembranaceis, nigris, textura parenchymatica te- nuiore compositis; hyphis permanifestis, seepe in longitudinem caulis procurrentibus, subrectis, parce anastomosantibus, regu- lariter septatis, loculis breviter rectangularibus, brunneis, 3—10 u latis; sporulis cylindraceis, utrinque rotundatis, 10— 14 =3—4 u, prope medium constricte 1-septatis, loculo altero subinde crassiore, diu continuis, hyalinis. Hab. in caulibus aridis Hyoscyami nigri ad Ljugarn par. Ardre Gotlandie. Julio 1895 legi. Ascochyta och Diplodina. I SAaccaArpbos Sylloge III sär- skiljas dessa släkten sinsemellan på följande sätt: Ascochyta: perithecia areolis decoloratis plerumque innata, Ne: maculicola. .... plerumque phyllogena. Diplodina: perithecia non maculicola... ramicola. I dessa diagnoser framhålles tydligen mellan ofvanstående släkten samma skillnad som mellan de analoga Phyllosticta och Phoma inom sektionen hyalospore samt mellan Septoria och FEhabdospora bland scolecospore. Hvad de sistnämnda angår, så fasthåller man i allmänhet ganska skarpt skillnaden dem emellan, så att till Phyllosticta och Septoria å ena sidan 20 -TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA. räknas arter, som hufvudsakligen äro parasitiska och: bilda begränsade fäckar på blad, och till Phoma och Rhabdospora å den andra mest saprofytiska arter, som ej bilda fläckar, de må nu uppträda på grenar, stjälkar eller blad. Beträffande släktena Ascochyta och Diplodina däremot, har jag icke kunnat undgå att lägga märke till, med hvilken godtycklighet författare föra arter än till det förra och än till det senare släktet. Diplodina uppställdes ursprungligen inom hyalodidyme i analogi med släktet Diplodia bland pheo- didyme och omfattade i början liksom detta senare släkte arter, som hufvudsakligen uppträda på grenar, hvarför det ock heter om Diplodina i SACCARDOS diagnos: »perithecia ra- micola». Då man emellertid isynnerhet på senare tid funnit en mängd ej fläckbildande former på stjälkar och blad, ha vissa författare fört dylika arter till Ascochyta, andra åter till Diplodina, hvilket allt utan kritik upptages i supplemen- ten IT och III till SaccarpDos Sylloge. Klart är att härige- nom gränserna mellan nämnda släkten utplånas; man måste alltså antingen sammanföra släktena till ett enda eller fast- ställa någon bestämd skillnad mellan dem. Det förra skulle emellertid dels vara inkonsekvent, då det väl icke faller någon mykolog in att sammanslå de fullkomligt analoga Phyllosticeta och Phoma, dels är det af praktiska skäl önsk- värdt att hålla Ascochyta och Diplodina åtskilda. Då mom fungi imperfecti ett artificielt system väl är det enda riktiga eller åtminstone möjliga, bör en sådan biologisk karakter som bildandet af begränsade fäckar, hvarmed parasitism oftast är förenad, ej ringaktas, så mycket mer som det i denna massa af former ofta kan vara svårt nog att finna tillfreds- ställande släktkarakterer. Jag anser därför, att af de arter, som höra under ifrågavarande släkten, endast sådana, som äro verkligt fläckbildande, må föras till Ascochyta, de öfriga däremot till Diplodina. Discella carbonacea (FR.) B. & BR. Sporulis 12—16 = 5—6 u. In ramulis salicinis mortuws. Visby. "Discula mierosperma (B. & BR.) SAcc. Sporulis eylindraceo-oblongis, rectis, utrinque subinde guttulatis, hyalinis, 6—8 = 2 u. Habitus Discelle carbonacec. In ramulis aridis Salicis capree. Ljugarn. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 6. 21 Entomosporium Mespili (DC.) Sacc. In foliis languescentibus Cotoneastri ”nigre. Hejde. Excipula melanophea FR. Syst. Mycol. II, p. 190. — Sacc. Syd TT po 667. Sporulis anguste fusoideis, utrinque attenuatis, subinee- quilateralibus, 1—3-guttulatis, non appendiculatis, hyalinis, 10-13 = 1 ju. In squamis conorum Picece excelse. ”Torsborgen. Hvarken å mina exemplar eller det autentiska exemplar af denna art, som ligger 1 E. FRIES svampherbarium med påskrift »Excipula melanopheea, Sudermanniee», har jag på sporule kunnat upptäcka de »appendiculi fasciculati subtilis- simi>, hvilka NACccARDo 1. e. omtalar. Hvarifrån beskrif- ningen på sporule där är hemtad, upplyses icke. Måhända dölja sig under namnet Excipula melanophea tvenne habituelt lika arter. Exemplaret från Södermanland är emellertid ej originalexemplar, ty i Systema anmärker FRIES vid arten: »Peziza melanophea KzE in litt. Etiam cel. Ficinus misit. Diagnosin e siccis speciminibus sumsin. Utom anförda afvi- kelser stämma emellertid härvarande exemplar tämligen väl med beskrifningen 1 Sylloge. Hendersonia Phragmitis DESM. In vaginis exsiceatis Phragmitis communis. Östergarn. Till det yttre likna mina exemplar fullkomligt en svamp af afdelningen Melanconiece. Sporule äro »denique cirrose pro- truse et atroinquinantize». Detta uttryck innebär, att sporulae från de insänkta perithecierna välla ut och klibbas tillsam- man i hopar på substratets yta samt så småningom sprida sig på densamma, så att ytan tyckes beströdd med ett svart- brunt stoft. På andra exemplar, som jag sett af denna art, har jag icke observerat detta förhållande, ehuru de för öfrigt öfverensstämma; antagligen inträder det först vid ett äldre stadium. Denna art är utmärkt genom ett vackert och rikligt mycelium, som består af nästan osepterade, ljusbruna, rikligt anastomoserande hyfer. Myceliet utbreder sig i bladslidans celler och kan understundom äfven iakttagas med lup, då det ligger utbredt på slidans innersida. Phleospora Oxyacanthae (KzE & SCHM.) WALLR. In foliis vivis Crategi Oxyacanthe. Bäl, Hejde. 22 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA. Phoma acuta FUCK. In caulibus exsiecatis Urtice dioice. Visby, Bro, Öster- garn. "Phoma bacillaris SACC. In caulibus aridis Medicaginis falcate. Eriks par. Bro. ”Phoma Corni FUCK. Sporulis cylindraceis — ellipsoideis, rectis — leviter cur- vulis, spurie 1—2-guttulatis, 6—8 = 2—53 u. In ramulis mortuis Cormi sanguince. Visby. "Phoma cryptica (NITS.) SACC. In sarmentis vivis Lonicere Caprifolii. Eriks par. Bro. Phoma herbarum WeESTEND. | In caulibus Anthemidis, Aquwilegie, ÖCichorii, Marrubii, Medicagims etc. vulgatissima. ”Phoma juglandina (FUCK.) SACC. In ramulis mortuis Juglandis regie in horto pastoris par. Hejde. "Phoma Lolii PASS. Peritheciis subceutaneis, sparsis vel sepe in maculas atro- brunneas, indeterminatas congestis, intus albidis, poro de- mum pertusis; sporulis cylindraceis, utrinque rotundatis, 3— pluri-nucleolatis vel subinde septatis, 10—16 = 2,5 u, hyalinis. In spicis aridis Lolii perenmis. Ytlings par. Bro. ”Phoma minutula NACc. In ramulis subvivis Lomicerce Caprifolit. Eriks par. Bro. "Phoma verbascicola (ScHW.) CooKE in RAVENEL, Fungi Ameri- cani n. 141. — Syn. Spheria verbascicola ScHw. Synops. Fung. Amer. bor. degent. n. 1726; Philadelphia 1831; Phoma errabunda Desm. Ann. Sc; Natur; Paris 1849; p- 282. Peritheciis in matrice dealbata gregariis, primo epider- mide tectis, mox prominulis, sphreroideo-depressis, papillatis, 150—200 u diam., aut + ellipsoideis, 250—350 = 160 u, demum collapsis, textura parenchymatica majuscula distincta prieditis; sporulis ovoideo-oblongis, 3—5 = 1,5—2 u, eguttulatis, conti- nuis, hyalinis. I E. Frirs svampherbarium ligga exemplar af Sphaeria verbascicola ScHw., tagna af ScHwEISiItz och Curtis, och vid jämförelse med Phoma errabunda DEsM. kan jag ej finna annat, än att dessa båda äro fullt identiska. Hos bägge bestå peri- thecierna af relativt stora, isodiametriska celler, som äro c. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 6. 23 7—9 u i diam. Vid jämförelse mellan diagnoserna i SACCAR- pos Sylloge finner man också, att ingen enda säker skiljaktig karakter uppgifves. "Phyllosticta lacerans PASS. In foliis vivis Ulmi campestris. Hejde. "Phyllostieta Ligustri NAcc. In foliis vivis Ligustri vulgaris in horto pastoris par. Hejde. "Placospheria Galii SACC. Sporulis 8—10 = 2—3 u, biguttulatis, rectis—subrectis. — Exs: Fungi europe 537. In caulibus mortuis Galit veri. Galgberget prope Visby. "Rhabdospora cynanchica SaAcc. BoMmm. Rouss. In caulibus exsiccatis Cynanclu Vincetoxici. Visby. ”Rhabdospora eriosporoides n. sp. — Fig. 6. Peritheciis sub epidermide nigrescente 4—8 connato-ag- gregatis, subglobosis, 150—225 u diam., papillo prominulisg, atris; sporulis numerosissimis, binis in basidio communi 6— 10 u longo acrogenis, facile deciduis, filiformibus, valde cur- vulis, 40—70 = 1 u, continuis vel subinde obsolete pluri-guttu- latis, hyalinis. Hab. in ramulis junioribus vivis fruticuli Berberidis sp. (ab hortulanis »sibirica» signata) in oppido Visby Gotlandi:e. Vere 1895 legi. Denna art är särdeles väl begränsad genom de tufvade perithecierna, hvilka, täckta af den svartnande epidermis, från ytan likna ett enda större perithecium, och sporule, som bildas 2 och 2 i spetsen på hvarje basidie. Såsom jag med namnet velat antyda, har denna art vissa likheter med släktet Eriospora, hvars enda hittills kända art, E. leucostoma B. & Br., kännetecknas bland annat genom när- varon af stroma och därigenom, att sporule uppkomma 4—6 i spetsen på hvarje basidie. Då perithecierna här visserligen äro tufvade, men hvarje tillstymmelse till stroma saknas, och äfven andra olikheter finnas, har jag icke ansett mig kunna föra arten dit, utan placerat den under släktet Rhab- dospora, så mycket mer som detta redan förut omfattar arter med tufvade perithecier. "Septoria Antirrhini DESM. In foliis vivis Antirrhini majoris. Eriks par. Bro. 24 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA. "Septoria Chamecisti n. sp. Maculis epiphyllis, intumescentibus, primo brunneis, dein sordide albescentibus, fuscocinctis, orbiculatis, sparsis, ce. I mm. diam., vel in maculas majores confluentibus; peritheciis paucis, sparsis, minutissimis, sursum perforatis, 40—60 u diam., atris; sporulis rectis — leviter curvulis, 20—40 = 1 u, continuis vel parce et obsolete guttulatis, hyalinis. Hab. in foliis vivis Helianthemi Chamecisti in par. Bäl Gotlandie. Sept. 1895 legi. Septoria Chelidonii DESM. Sporulis rectis—subcurvulis, plerumque 1—pluri-guttula- to-septatis, 22—26 = 1,5 u. In foliis vivis Chelidonit majoris. Hejde. FSeptoria Convolvuli DESM. In foliis vivis Convolvuli arvensis. Bro. Septoria cornicola DESM. In foliis vivis Cormi sanguinee. Skäggs par. Västkinde, Hejde. ”Septoria Crepidis n. sp. Maculis amphigenis, majusculis, suborbiculatis, seepe irre- gulariter confluentibus, margine indistincta, fuscis, intus de- mum parum pallescentibus; peritheciis numerosis, amphigenis, tectis — subprominulis, papillulatis, demum poro amplinsculo patentibus, 60—70 u diam., nigris; sporulis filiformibus, rectis — subcurvulis, utringue acutiusculis, 29—35 = 1 u, plerumque pluri-guttulato-septatis, hyalinis. Hab. in foliis vivis Crepidis tectorum ad Ljugarn in par. Ardre Gotlandi&e. Julio 1895 legi. Septoria Gei RoB. & DEsM. Sporulis typice 40—50 u longis. In foliis vivis Gei urbani. Hejde. ”Septoria heterochroa DESM. Sporulis 32—54 = 1 u, curvulis — subrectis, continuis vel 3—4-septatis. An ab hac specie diversa Septoria malvicola E11. & MART. Journ. Myc. 1887 p. 65; Sacco. Syll. X, p. 365; exs: North Amer. Fungi 1727. Uppgiften å spormåttet är resultatet af mätningar ej blott å mina exemplar, utan äfven å flera exemplar af denna art, som befinna sig i E. FRIES svampherbarium. Mellan denna form på Malva silvestris och Septoria malvicola Er. & BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 6. 25 Marr. på Malva rotundifolia finner jag ingen annan skillnad, än att den senares fläckar äro något skarpare begränsade af bladnerverna, hvilket dock synes bero på de båda Malva- arternas olika nervatur. Septoria Hyperici DESM. In foliis languescentibus Hyperict perforati. Bäl, Bro, Hejde. "Septoria Orchidearum WESTEND. In foliis subvivis Listere ovate. Östergarn, Svejde prope Ljugarn. "Septoria Polygonorum DESM. Peritheciis 30—120 u diam.; sporulis 30—55 = 1,5—2 u. In foliis vivis Polygoni lapathifolii. Ekeby. "Septoria quercicola NACC. In foliis vivis Quercus pedunculate. Hejde. Ob perithecia indistincta, quasi e substantia matricis conformata potius ad genus Phleosporam ducendam conseo. Septoria Ribis DESM. Sporulis usque ad 65 u longis. In foliis vivis Ribis Grossularie. Eriks par. Bro. Septoria Rubi W ESTEND. In foliis vivis Rubi saxatilis. Tojstahed. Septoria scabiosicola DESM. In foliis vivis Succise pratensis. Bro, Kräklingbo. — Trichere arvensis. Bro, Bäl. Septoria Vincetoxici (SCHUB.) ÅUERSW. In foliis vivis Cynanclhi Vincetoxier. Bro. Septoria Virgaure&e DESM. In foliis vivis Solidaginis Virgauree. Lojsta. "Stagonospora subseriata (DESM.) SACC. In foliis culmisque mortuis Seslerie coeruwlee, nec non Fe- stuce ovine, Brachypodii pinnati, Schedonori erecti in campis siccissimis cirea Visby ubique vere. Vermicularia Dematium (PERS.) FR. In caulibus Lili sp. Bro. — Sedi acris. Visby, Öster- garn. Melaneonie?. Gloeosporium Ribis (LiIB.) Mont. & DESM. In foliis vivis Ribis rubri. Bro, Sanda. "Gloeosporium Salicis WESTEND. In foliis vivis Salicis fragilis. Hejde. 206 TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL GOTLANDS SVAMPFLORA. Phragmotrichum Chailletii KzE. In squamis eonorum Picew excelse. Vesterhejde. ”"Steganosporium heterospermum n. sp. — Fig. 7. Acervulis peridermio tectis, sparsis vel 2—3 confertis, subspheeroideis, 400—650 u diam., extus griseis, intus nigris, demum prorumpentibus, conidia ut pulverem nigrum emitten- tibus; conidiis valde difformibus: pyriformibus, ovalibus cylin- draceis, etiam subspheroideis, utringue rotundatis, 3—6-sep- tato-muriformibus, typice septo longitudinali divisis, obscure fuscis, 12—30, typice 18-22 u longis, 3—12 u latis. Hab. in ramulis corticatis mortuis Prumni spinose ad Eriks par. Bro Gotlandizge. Junio 1895 legi. Hyphomycete2x. "Arthrinium ecaricicolum KzZE & SCHM. In foliis aridis Caricis ericetorum. Wisby. Botrytis cinerea PERS. v. sclerotiophila (KL.) SAcc. In Seclerotio duro in caulibus putribus Solami tuberosi. Östergarn. Coniothecium betulinwm CDA. In ramulis mortuis Betule. Hejdeby par. Kräklingbo, Bro. Coniothecium complanatum (NEES.) NACC. In ramulis Salicis cinerece aridis. Bro. Cercospora Majanthemi FUCK. In foliis vivis Majanthemi bifolii. Östergarn. "Cercospora Viole SACC. In foliis vivis vel languescentibus Wiolée odorate in horto pastoris par. Hejde. Cladosporium herbarum (PERS.) LINK. In caulibus putridis Cirsti arvensis. Visby. ”Dematium hispidulum (PErRs.) FR. In foliis putrescentibus Melice ciliate. Visby. De fullt utbildade conidierna äro förvillande lika uredo- sporer. ”Didymaria Linarig PAss. In foliis exarescentibus Linaricq vulgaris. Forsa par. Hejde: ”Didymaria Ungeri CORDA. In foliis vivis Ranunculi sardot ad predium pastoris par. Hejde. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 6. 27 "Fusarium Salicis FUCK. Conidiis 22—32 = 3—4 u. In ramulis salicimis. Visby. Heterosporium Proteus STARB. in ERIKS., Fungi paras. scand. exsicc. n. 500. In foliis Quercus pedunculate, gue valde destruit, in par. Hejde. — Specimina mea a typo differunt membrana lzeviore. Denna art är anmärkningsvärd såsom skadeparasit på ek. Då jag i augusti månad 1895 observerade densamma, förekom den i största ymnighet på ekarna, och jag såg individ, som stodo alldeles gulnade af de halfvissna, kvarsittande bladen. Svampen uppträder i början såsom mindre amphigena fläckar, hvilka så småningom utbreda sig öfver hela bladytan. Macrosporium commune RABH. In caulibus et capsulis siceis Öenothere bienmis. Duss par. Bro. — Intermixta erat Pleospora herbarum, cujus efficit status conidicus. ”Macrosporium globuliferum n. sp. — Fig. 8. Ceespitulis minutissimis, sparsis, olivaceo-obscuris, scepis- sime in peritheciis vetustis pyrenomycetis cujusdam (Pleo- sporce?) insidentibus; hyphis simplicibus, rectis, septatis, arti- culatis, olivaceis, loculis subquadraticis, sursum incrassatis; conidiis parum variabilibus, subglobosis — breve cylindraceis, typice 3-septato-muriformibus, ad septa constrictulis, olivaceis, 20—28 = 16—19 u. Hab. in caulibus exsiccatis Loti cormiculati ad Skäggs paroec. Västkinde Gotlandize. Junio 1893 legi. Napicladiwm arundinaceum (CDA) SACC. In foliis subvivis Phragmitis communis. Östergarn. Oidium erysiphoides FR. Vulgatissime occurrit in plantis variis e. gr. in Eco, Heracleo, Myosotide, Trifolio, Bhamno cathartica. Adest forma in Viola cornuta maculis subdeterminatis, amphigenis, coerulescentibus, notis microscopicis autem nullis distineta. Ytlings par. Bro. Oidium leucoconium DESM. In foliis ramulisque Rosarum cultarum in horto botanico, Visby. Oidium monilioides LINK. In foliis vivis Poe annuc et pratensis. Visby, Bro. 28 - TYCHO VESTERGREN, BIDRAG TILL: GOTLANDS SVAMPELORA. Qvularia primulana KARST. In foliis vivis Primule officinalis. Visby, Bro. Ovularia pusilla (UNG.) SAcc. In foliis vivis Alchemille vulgaris in horto pastoris paroec. Sanda. ”Ovularia salicina n. sp. — Fig. 9. Maculis amphigenis, violaceis, nervis stéepe limitatis; hy- phis in fasciculos sparsos, hypophyllos, c. 70—100 = 25 u, hyalinos vel preesertim prope basin luteolos collectis, c. 3 u latis, sursum denticulatis; conidiis e denticulis oriundis, ovoi- deo-ellipsoideis, utrinque rotundatis — obtuse apiculatis, 9— 16 = 5—7 u, granulosis, hyalinis. Hab. in foliis vivis Salicis cinerece in paroec. Hejde Got- landie. Aug. 1895 legi. "Ramularia Geranii (WESTEND.) FUCK. In foliis vivis Geranä pusilli. Gute par. Bäl. Ramularia Lampsane (DESM.) SACC. Conidiis 10--22 = 3 continuis vel subinde medio uniseptatis. In foliis vivis Lampsane communis. Ytlings par. Bro. "Ramularia Malve FUCK. Hypbhis simplicibus, 3 u; conidiis typice 25 30 = 4 u, 1(—2)-septatis, utringue obtuse apiculatis, hyalinis. In foliis Malve Alcee. Hejde. Ramularia plantaginea SAcc. & BERL. Maculis varia magnitudine, + distincte ferrugineo-cinctis, seepe confluentibus; hyphis fasciculatis, sursum attenuatis, 30—50 = 3,5 —95 u, conidiis 16—38 = 4-—6 u. In foliis vivis Plantaginis lanceolate. Bro, Östergarn, Ardre. Ramularia Taraxaci KARST. In foliis vivis Taraxaci vulgaris. Qvie par. Bro. Ramularia Tulasnei SACC. In foliis vivis Fragarie vesce. Hejde. "Tubercularia minor LINK. Conidiis typice 5—7 = 2,5—3 u, utringue rotundatis. In ramulis aridis Jug OR regie in horto pastoris par. Hejde. Tuberceularia vulgaris TOoDE. In ramis mortmis corticatis Ribis Grosswlarie et Ulmi campestris. Visby. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 6. Fig ol AL: » Figurförklaring. Didymella Vincetoxici (De Not.) Sacco. Ascus och sporidier. Didymospheeria Thapsi n. sp. Asci och sporidier. Mycospheerella Linaric n. sp. Asci och sporidier. Diplodina Atriplicis n. sp. Sporulce. Diplodina Hyoscyanmi n. sp. > Rhabdospora ertiosporoides n. sp. Sporule och basidier. Steganosporium heterospermum mn. sp. Conidier. Macrosporium globuliferum n. sp. Conidier och en hyfgren. Ovularia salicina n. sp. Conidier och hyfer. Förstoringen är cirka 300 ggr. 29 fn & Bihang till K Vet. Akad. Handl.Bd.22. Afd. ENSO T.Westergren del. ; L.Ljunggren Th. BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22: Afd. TIL. N:o 7. BIDRAG TILL SKÅNES HIERA0CIUM-FLORA AF K. O. E. STENSTRÖM. MEDDELADT DEN 9 SEPTEMBER 1896 GRANSKADT AF V. WITTROCK OCH Å. G. NATHORST. STOCKHOLM 1896. KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER. ff RA v 4 3 = AROIT:-MUIDAAEIE Hl 3 - - fr = + p = HN ROR AOTA Lå | TED MN UTRESA VRT LREAOR GORA Via utarbetandet af dessa bidrag till hieracium-släktets utredning har jag tagit hänsyn endast till det material jag själf hopbragt under resor i Skåne. Visserligen har tillfälle stått mig till buds att ur allmänna herbarier och enskilda samlingar såväl med afseende på artantalet som lokalupp- gifterna i större eller mindre grad komplettera mina egna undersökningar, men härför hade kräfts mera arbete, än jag för närvarande kunde offra därpå. En omsorgsfull och säker bestämning af hieracium-samlingar (särskildt af Piloselloider- na), gjorda af andra personer, vållar nämligen en långt större tidsutdrägt, än man kan tro. Detta beror på de ofta, särdeles med afseende på konserveringen, ofullständiga exemplaren, hvarigenom viktiga karaktärer gått förlorade eller blifvit otydliga. Denna svårighet gör sig naturligtvis isynnerhet gällande inom ett släkte med många nya former, hvilkas uppträdande och förmåga af reaktion under olika yttre för- hållanden ännu icke äro tillräckligt kända. De trakter af Skåne, där jag under kortare uppehåll (sommaren 1890) varit i tillfälle att studera hieracium-floran, äro: delar af Svedala socken i sydvestra, Stehag upp till Söder- åsen i mellersta, Vankifva socken i norra och Hallandsås (trakten af Båstad) i nordvestra Skåne. Den skånska hieracium-floran är till sin sammansättning väsentligt olik hieracium-floran högre upp i landet. Detta gäller såväl med afseende på fördelningen i grupper som be- träffande de särskilda formerna. Archieracierna uppträda icke på långt när i den form- och individrikedom som norr- ut, en sak, som är mindre att undra på 1 södra Skåne, där den odlade bygden är den öfvervägande; men samma för- hållande äger äfven rum, om också i mindre grad, i de norra skogiga och bergiga trakterna, såsom på sluttningarna af Söderåsen och Hallandsås. I glesa ek- och bokdungar kan 4 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. man väl härstädes finna ett jämförelsevis rikligt individ-antal tillhörande denna grupp, men de kunna alla hänföras till några få s. k former. De rikaste archieracium-bestånden jag anträffat i Skåne funnos vid Röstånga och Skäralid, och 1 dem ingingo endast 3 olika sammansättande element, näml. H. vulgatum, H. austrinum och H. cruentifolium.! Under sådana förhållanden bör det icke vara stor sak att blifva archieraciolog i denna provins. De ytterligare former, som man på andra platser kan finna, torde i alla fall icke vara så särdeles många. Norra Skånes skogsbygd kan därför rekommenderas åt dem, som önska »träna» sig till hieraciologer. Man förvirras icke här af en öfverväldigande formrikedom, utan man får god tid att i lugn skaffa sig en blick för släktet. Förhållandet bör blifva detsamma, som om man gifver en nybörjare några få och med lätta karaktärer markerade Carices, jämfördt med om han öfverhopas med alla arterna på en gång. Ju längre man sysselsätter sig med Hieracium-släktet, ju tydligare framträder det, att det icke eller i mindre grad är formernas variabilitet, utan deras stora antal, som vållat, att flertalet botanister ryggat tillbaka inför detta intressanta släkte. Af de tre ofvan-nämda archieracierna öfverväger H. cru- entifolium till frekvensen. Denna art, som är särdeles lätt igenkänd på sina långsträckta, starkt mörkfläckiga blad, synes i södra eller sydligaste Sverige ersätta den nordligare H. basifolium, om hvilken den mycket påminner, isynnerhet till de lika tecknade bladen. Under mina fortsatta resor norr om Skåne har jag haft uppmärksamheten särskildt riktad på, huru dessa båda arter förhålla sig till hvarandra i naturen, om de gå öfver i hvarandra på ett mellanområde eller ej. I Vestergötland upphörde H. cruentifolium, hvarefter H. basi- folium tog vid. Någon mellanform mellan båda har jag ej lyckats anträffa. Den andra stora hufvudgruppen, de äfven såsom särskildt släkte afskilda Piloselloiderna, förhåller sig däremot helt annorlunda åtminstone hvad Pilosella-formerna beträffar. På gynnsamma lokaler, isynnerhet i södra Skåne, förekomma de !' Härmed är naturligtvis ej sagdt, att icke andra archieracier kunna finnas inom detta område. Hieracierna synas uppträda i hög grad nyckfullt. Ofta anträffas de särskilda formerna på begränsade lokaler långt ifrån sitt egentliga utbredningsområde; dessutom äro olika år i hög grad olika gynn- samma för deras utveckling. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD III. N:0 7. 5 i en ymnighet och formväxling, som erinrar om archieraciernas uppträdande i de jämtländska fjälltrakterna. Denna grupp för- håller sig således omvändt mot archieracierna vid sin utbredning i söder och norr, på slättmarker och 1 skogs- och bergstrakter. De följande uppteckningarna behandla därför till större delen Piloselloiderna, af hvilka många äro förut kända från andra landskap ända upp till Helsingland, såsom: sabulosorum f. revertens mallotum . tapeiniforme : . favillicolor laxisquamum firmistolonum allopholis. . candescens) H H H H. tapeinum El; H. SN Il H H JEN linguatum melaneima H. Auricula H. tenerescens Andra åter äro hittills endast iakttagna i Finland (Norge), där samma eller ytterst närstående former blifvit bekant- gjorda genom Norrlin's arbeten och exsiccatverk: H. exacutum H. coalescens H. brachytes H. distantilingua var. oblongiceps H. viridicans H. convexulum H. remotulum H. conerescens (Norge) H. lygewm H. priwvignum. Tvänne insamlade jag några dagar tidigare på Born- holm, näml. H. granulosum och H. diaphorum. Slutligen öfverensstämmer en med den eljes endast från alperna kända H. ermineum. Af de af mig iakttagna och här nedan nämda archie- racierna äro samtliga (möjligen med undantag för H. austri- num) anträffade mer eller mindre allmänt i hela södra Sverige. I. MACROLEPIDEUM-gruppen. 1. H. sabulosorum Daurst. f. revertens Datrst. Bidr. till syd- östra Sveriges Hier.-fora I, s. 14; Herb. Hier. Scand. Cent. VI.37 Anträffad i trakten af Svedala och Bökebergsslätt. — Skiljes från de följande tvänne macrolepideum-formerna bl. a. på sina korta, hvithåriga holkar. 2. H. mallotum STtEnstR. Tvänne Pilosell. från Halmst. (Bot Not 895): Anträffad mellan Hessleholm och Vankifva kyrka. — Den utmärkes af de bredfjälliga holkarna, som äro rikligt klädda af mörka hår. Bladen äro något smalare hos de skånska än hos Hallands-exemplaren. 3. H. tapeiniforme StEsstrR. Några Hier. macrol. från syd- vestra Sverige (Bot. Not. 1896). Anträffad på Hallandsås i närheten af Båstad. — Genom sin spensliga holk och sina smala holkfjäll får den ett från andra macrolepideum-former mera afvikande utseende. Liknar till holken H. tapeinum DAHLst. af Pilosella-serien. Utom de nu nämda hafva två andra till denna grupp hörande former anträffats i Skåne (Vankifva socken). Den ena står nära H. mallotum, men har bl. a. smalare holkfjäll. Den andra är antagligen identisk med en tillsvidare såsom var. 6 af H. bornholmiense NTENSTR. betecknad form.! 1 Jfr. min uppsats > Bornholmska Hieracier»> (Botan, Tidsskrift 1896, s. 198). NN BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 7. II. PILOSELLA-gruppen. 1. H. hamatulum n. Stolones homophylli; involuerum minusculum, viriduluwm, stellatum, minutissime glandulosum, epilosum. Bluzoma mediocre. Folia basalia rosularia ad 5 em. longa 5—8 mm. lata, lanceolata vel oblonge lanceolata obtusa — breviter acuta late petiolata, integerrima — mucronulata, supra intense (7?) prasina efHoccosa pilis c. 2 mm. longis sparsis predita, subtus virenti-foccosa — leviter canescentia sat pilosa + nervosa. Stolones sub anthesin ad 5,5 em. longi, crassiusculi, simplices, homophylli, cano-tomentosi dense et molliter albo-pilosi (2—3 mm.) fere omnino eglandulosi, foliis usque ad 10 evolutis fol. basalibus paullo minoribus ceterum fere zsequalibus internodiis multo longioribus. Scapus vulgo unicus, sat gracilis — crassiusculus, erectus — leviter adscen- dens, 11—18 cm. altus, monocephalus, ad 5- vel 6- squamulosus, superne + coloratus, leviter floccosus, plane epilosus vel basin versus pilis nonnullis albidis obsitus, glandulis subminutissi- mis (vix 0,25 mm. longis) inferne raris — solitariis superne densioribus sub involucero densiusculis — densis vestitus. In- voluerum minusculum ec. 8 mm. altum 5 mm latum, basi ro- tundatum — truncatum viridulum, leviter (in dorso squama- rum) stellato-foccosum, epilosum, glandulis 0,25—0,5 mm. longis (sparsis) densiusculis — densis vestitum. Squame complures, extime interioribus multo minores in scapum abeuntes lax&e obtusulge — acutiuscule anguste, in- teriores ad 1,5 mm. late + lanceolate in apicem sat longum - angustum + coloratum acutulum uncinatum (siccitate sal- tem) protracte, fere omnes + late viridi (albo)- marginatee. Calathidium flavum, radians, 26—28 mm. latum, ligulis margi- nalibus 2 mm. (vel magis) latis laceratis involuerum 5—6 mm. superantibus extus purpureo-striatis, stylis colore flosculorum. En särdeles egendomlig form. Möjligen är den af blan- dadt ursprung. De homofylla stolonerna erinra om macrole- pideum-gruppen, holkarnas färg och beklädnad samt de på S STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. skaftet nedstigande holkfjällen visar någon likhet med H. Auricula. Dock har den endast anträffats monocefal samt har ett i öfrigt mycket afvikande utseende från H. auriculeforme Avctt. — Holken har en blekgrön färgton; fjällen äro endast längs ryggsidans midtellinie klädda af mycket små glandler samt ett fint fördeladt stjärnludd. Beklädnaden upphör strax före den allra yttersta spetsen. Utanför de gröna kanterna hafva fjällen en mycket tunn, ofärgad fortsättning. De i torrt tillstånd starkt haktformigt böjda spetsarna äro mer eller mindre mörkt färgade. Enkla hår saknas alldeles så- väl 1 holken som på holkskaftet, åtminstone på dessas öfre del. De allra yttersta, på skaftet nedstigande holkfjällen bära emellertid liksom de öfriga fjällen på skaftet några sär- deles små och fina, nästan omärkliga, enkla hår inblandade i stjärnluddet. De små fjällen på holkskaftet äro talrikast samlade strax under holken, stundom uppträder ett eller annat vid skaftets midt eller ännu längre ned. Anträffad på Hallandsås i närheten af Båstad. 2. H. erminellum n. Involuerum minusculum, cinerascens, dense cano-tomentoswm. Rhizoma tenue. Folia basalia rosularia ad 52 mm. longa 6—8 mm. lata, + anguste oblonga apice obtusa — acutius- cula basi in petiolum attenuata, integerrima, supra sat ob- scura prasina eMloccosa pilis vel setulis sparsis — raris 2—4 mm. longis obsita, subtus virenti-tomentella — cano-tomentosa vix vel parum pilosa nervosa. Stolones 2—5, graciles, florendi tempore 5—16 cm. longi, simplices, cano-floccosi, pilis valde tenuibus albidis c. 2 mm. longis haud densis glandulisque minutissimis dilutis vix conspicuis solitariis vestiti, foliis ad 6 evolutis decrescentibus sat parvis lineare-oblongis interno- diis plerumque + brevioribus. Scapus unicus, gracilis, ad- scendens, curvatus, 6—14 cm. altus, monocephalus, 0—1-squa- mosus, + coloratus et cano-floccosus, pilis albidis — sordidis tenuibus patentibus 1—2 (3) mm. longis sparsis raris glandu- lisque minutis — minutissimis superne sparsis — densiusculis ceterum raris — solitariis instructus. Jnvolucrum minus- culum 7—8 mm. altum 4—5 m. m. latum, basi rotundatum, cinerascens, dense cano-tomentosum, pilis sordidis — nigris BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. 1II. N:0 7. 9 1-2 mm. longis glandulisque basi nigris c. 0,5 mm. longis + densiuscule vestitum. Squamcdce leviter imbricate, elongate tri- angulares — oblonge lanceolatee, extime immarginate, intima albomarginat:e, omnes in apicem acutiusculum + aperte denuda- tum sensim attenuate. Calathidium flavidum, radians, 19-—21 mm. latum, ligulis marginalibus c. 2 mm. latis haud multum laceratis extus purpureo-striatis involucrum c. 5 mm. super- antibus. Styli colore florum- Framför allt utmärkt af de ovanligt små och gråludna holkarna, som emellertid få ett mörkare, askfärgadt utseende genom den öfriga beklädnadens tämligen tättsittande svarta basalpartier. De enkla håren öfverväga hos de yttre holk- fjällen, glandlerna åter förekomma nästan uteslutande hos de inre. Båda dessa trikom-bildningar äro dessutom oftast mäst samlade mot fjällens spetsar, hvarigenom holken stun- dom får ett svartfläckigt utseende. Af de längre, jämnhöga fjällen kan man räkna 10—12 stycken på hvardera sidan af den från sidorna hoptryckta holken. Det lilla fjället på holkskaftet är vanligen befästadt högt ofvan midten, oftast strax under holkens bas. Nåväl basal- som stolon-bladen äro i spetsen afrundade, dock ofta med en helt kort, uddlik för- längning i själfva spetsen. Hela växten är spenslig och fin. Den har ingen påfallande likhet med någon förut känd piloselloid. Ganska rikligt anträffad 1 trakten af Rönneholm. 3. H. polylepium n. Involucrum latum, epilosum, glandulosum, floccosum, squamis acutis. EBlhizoma subtenue. Folia basalia rosularia sepius 4—6 cm. longa 4—--5 mm. lata, oblonga -— lanceolate vel lingulate oblonga obtusa vel in ipso apice mucronulata sat anguste petiolata, integerrima (vel mucronulata), supra prasina effloccosa pilis sparsis c. (2) 3 mm. longis obsita, subtus pallidiora -— albicantia tomentella haud multum pilosa (vix 1 mm.) nervo dorsali sepius parum prominente. Stolones florendi tempore ad 13 cm. longi, mediocres, simplices, firmi, + cano-floccosi, apicem versus minutissime et rarissime glandulosi, pilis albi- 10 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. dis tenuibus substrictis sparsis — densiusculis c. 2 mm longis vestiti, foliis 4—9 evolutis internodiis brevioribus — zequali- bus fol. basalibus multo minoribus. Scapi 1—3, substricti — adscendentes, 7—16 cm. alti, sat crassi, monocephali, supra medium 1-squamosi, presertim sursum sordide et canule sub- rufescentes, + cano-floccosis, pilis plane albidis 1—1,5 (2) mm. longis patentibus basin versus sparsis — raris vel nullis superne solitariis — nullis glandulisque valde minutis dilutis + raris sub involucro sparsis vel vix densiusculis adspersi. Involuerum latum vel maxime latum, 9—10 mm. altum ce. 3 --9 mm. latum, basi late rotundatum postea conspicue trun- catum — cordato-truncatum, lete viridulum vel cano-Vviridu- lum, epilosum, leviter stellato-floccosum, dense glandulosum (glandulis ad 0,5 mm. longis). Squame anguste ad 1-—-1,25 mm. late, imbricate, extime interioribus c. duplo breviores lineares immarginate acute, interiores + anguste lanceolatae viridi-marginate apice colorate acriter acute. Calathidwum radians, + flavum, 30—35 mm. latum, ligulis marginalibus c. 2,25 mm. latis laceratis extus purpureo-vittatis involuerum 6—8 mm. superantibus, stylis eodem colore ac flosculi. Synnerligen utmärkt genom sina mycket breda, korta, glandulösa holkar. De i sig själfva blekgröna holkfjällen få en lätt gråaktig skiftning genom det tämligen jämt utbredda stjärnluddet. Glandlernas svartaktiga basalpartier bidraga ochså till färgtonen hos holken 1 sin helhet. En liknande färgteckning återfinner man hos de mindre och vanligen mer eller mindre håriga holkarna af H. Pilosella L. subsp. an- gustius N. & P. Hierac. Negel. N:r 186 och 272, hos den med smalare och finhåriga holkar försedda H. laxisquamum Daurst. Herb. Hier. Scand. Cent. VI. 88. Snarliknande äro en del andra såsom H. vulgare Tausch.. H. lacerilingua DAHLST., H. subvenustum DAHLsT., m. £. — Glandlerna äro öfver allt mycket små, knappt märkbara för blotta ögat. De äro rik- liga i holken, aftaga sedan nedåt skaftet, saknas på bladen och i det närmaste äfven på stolonerna. Den enkla hårbe- klädnaden är äfven föga framträdande men förhåller sig om- vändt mot glandlerna. Den uppträder således hufvudsak- ligen på de vegetativa delarna samt i någon mån på inflore- scens-skaftets nedre del. Holkfjällen äro särdeles talrika — omkring 20 ungefär jämnhöga fjäll på hvardera sidan af den BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 7. 11 tillplattade holken —, men på grund af deras egen smalhet och holkens stora bredd blifva de vid växtens konservering lätt isärspritade, hvarigenom de se glesa ut, hvarjämte de mera helljusa innersta fjällen samt de ljusgröna kanterna hos de yttre starkt framträda. För öfrigt äro holkfjällen van- ligen något mörkare mot spetsen, emedan glandelhåren äro här mera tätt sammanträngda; den yttersta spetsen är som vanligt naken eller helt obetydligt finluddig och är isynnerhet hos de innersta fjällen särdeles hvass samt mörkt purpur- färgad. Ligule hos kantblommorna äro i spetsen klufna till 3,5 mm:s djup eller mera (de yttersta flikarna). Anträffad mellan Stehag och Rönneholm (Tottanbacken ”?). 4. H. leucopolium n. Involucrum canescens, angustum. minutissime glandulosum, pilosum, valde floccosum. Blhizoma tenue, elongatum. Folia basalia rosularia ad 6,5 em. longa 10 mm. lata, + lanceolata vel oblonge lanceolata apice obtusa — acutiuscula basi in petiolum attenuata, inte- gerrima — levissime mucronulata, eglandulosa, supra viridia effloccosa setulis c. 3—5 (in petiolo) mm. longis sparse prie- dita, subtus + canotomentosa parum pilosa nervo dorsali haud multum prominente. Stolones graciles, sub anthesin ad 21 cm. longi, cano-tomentosi dense albido-pilosi (pilis 3—5 mm. longis), subeglandulosi, foliis plerumque ad 6 evolutis decre- seentibus lanceolatis breve acutis involucris sepius brevioribus fol. basal. multo minoribus. Scapus 6—18 cm. altus, gracilis, adscendens, monocephalus, 1—2-squamosus, canofloccosus, pilis patentibus + sparsis (raris — densiusculis) deorsum plane al- bidis ad 3 mm. sursum e basi breve atra 1-—2 mm. longis glandulisque luteis minutissimis basin versus fere nullis su- perne solitariis — raris vel sub involucro sparsis — vix den- siusculis obsitus. Involucrum mediocre, angustum, 9—10 mm. altum 4—5 mm. latum, basi semper leviter rotundatum (ovoideum) vel etiam (juniore &etate) in scapum attenuatum, canescens, dense stellato-floccosum, pilis albidis — sordidis densiusculis — sparsis glandulisque luteis minutissimis in in- feriore parte sat densis superne magis magisque raris vesti- tum. Squame subequales ad 1,5 mm. late, extime interiori- 12 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. bus c. duplo breviores sublineares anguste albo-marginatze subacutulee, interiores sublineares — elongate lanceolat:e viri- dulo-marginatae obtusiuscule — subacute summo apice sub- nude et (in intimis) brevissime purpureo-colorate. Calatlvi- dium 25—30 mm. latum, radians, favescens, ligulis marginali- bus ad 2 mm. latis, haud profunde (lacinulis lateralibus 1,5 —2 mm.) laceratis, extus sat intense purpureo-vittatis, in- voluerum 6—7 m. m. superantibus, stylis flosculis concoloribus. Beklädnaden på holkarna är med undantag af det jämt utbredda stjärnluddet föga framträdande. De enkla håren äro företrädesvis samlade på de yttersta holkfjällen samt äro här hvita med en kort, svart bas; hos de därpå följande fjällen äro håren öfvervägande förlagda mot spetsen samt från en svart, förtjockad bas mörkfärgade med en kort hvit spets. De små från svart bas gulknappiga, för blotta ögat omärkliga glandlerna äro hos de yttre fjällen rikligast vid basen, hos de inre 1 spetsen; de allra innersta fjällen äro endast mot spetsen stjärnludna och sakna öfrig beklädnad. Den från sidorna tillplattade holken äger omkring 10—12 (15) lika långa fjäll på hvardera sidan. Utmärkt af de smala, grå holkarna. Den grå färgteck- ningen har den emellertid gemensamt med många andra Pilo- sellor, bland hvilka den synes vara närmast besläktad med den mångformiga H. Pilosella subsp. vulgare Tausch (N. & P-.) samt med H. laxisquamum Datrst. Herb. Hierac. MNcand. Cent. VI. 88. Med denna senare, nämligen de i det cite- rade numret utdelade exemplaren, visar den en mycket stor öfverensstämmelse, så att det kan vara tvifvelaktigt, huruvida det icke i själfva värket är en och samma form. Den tidigare utdelade H. laxisquamum åter (DauLst. Hierac. Exsice. Fasc. II. 10 från Östergötland) visar liksom de' af A. MAGNUSSON i Helsingland insamlade och i Daunrst. Herb. Cent. VII. 1. utdelade exemplaren ett annat utseende. — Till holkfärgen är den för öfrigt snarlik H. robusticeps DAHLST., H. lacerilingua DaAuLst., H. subvenustum DAHLST:, m. d. Anträffad i trakten af Rönneholm (nära Stehags järn- vägsstation). 2 BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 7. 13 5. H. hypochlorum n. Involuerum sat magnum, viridulo-canescens, dense floccosum et pilosum parum glandulosum, squamis acuminatis. Rhizoma subtenue. Folia basalia rosularia ad 9—10 cm. longa 15—18 mm. lata, + lingulate oblonga mucronate ob- tusa, + integerrima, supra sat obscura + prasina effloccosa setulis raris — sparsis c. 5 mm. longis predita, subtus tomen- tella pallide virentia — + canescentia + pilosa nervis (etiam secundariis) utplurimum manifeste prominentibus. Oafsedt dessa obetydliga och endast för fullständighetens skull här nämda afvikelser, synas de skånska exemplaren nästan fullkomligt identiska med dem från Östergötland (att döma efter herbarie-material). — Med afseende på holkens färg- teckning och storlek (särskildt bredden) visar H. firmistolo- num, isynnerhet de skånska exemplaren, en slående likhet med den till macrolepideum (Peleterianum) -serien hörande H. bornholmiense Stenstr. 9. H. platycranum n. Involucrum latum, cinerascens, dense floccosum + glandulosum et pilosum, folia plerumque lata obtusa. Rlhizoma breve. Folia basalia rosularia ad 6,,—7 cm. longa 16 mm. lata, extima spathulata v. spathulato-ovalia apice rotundata, interiora + elongata oblonga — lanceolata, omnia petiolata integerrima v. levissime et repande dentata supra virescentia effloccosa pilis raris — sparsis ce. 2,5 mm. longis munita subtus + foccosa vix v. precipue secundum costam aliquantulum pilosa. Stolones 1—2, gracilescentes, simplices Vv. sub-compositi, sub anthesin usque ad 30 cm. longi, cano — albido-floccosi, eglandulosi v. glandulis vix conspicuis immixtis obsiti, pilis sat densis 2—3 mm. longis vestiti, foliis 4—11 evolutis + late oblongis — oblongo-ovalibus sat parvis inter- nodiis seplus brevioribus. Scapus unicus (vel interdum ex eodem rhizomate scapi ad 3 nascentes), subgracilis, 10—26 em. altus, lzete virens v. superne leviter coloratus, monocephalus, 1—2-squamosus, + stellato-floccosus, pilis 1-2 mm. longis albidis -- sordidis sparsis basin versus sat densis glandu- lisque vix ad 0,5 mm. longis inferne raris superne sparsis sub involuero densiusculis instructus. Involuwerum latum, 9J—10 mm. altum 6—8 mm. latum, basi rotundatum, cinerascens, dense floccosum, sparsim — densiuscule glandulosum et pilosum. Squame + apparenter ineequales, inferne ad 1,5 mm. latie, in apicem obtusiusculum — acutum acuminatee, exteriores immarginat:e. Calathidium ec. 28 mm. latum, ligulis marginalibus 1,15 mm. latis laceratis extus purpureo-vittatis involucrum 5—7 mm. superantibus, stylis floribus concoloribus. 16 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. Utmärkt af de breda, gråa holkarna och de breda bladen. De senare (nml. de basala, rosettstälda bladen) äro ganska ofta jämte skaftet endast 3 cm. långa men 11 mm. breda. Holkens beklädnad har ungefär samma längd som motsvarande trikombildningar på holkskaftet. De enkla håren blifva ofta mer eller mindre svartaktiga. Med afseende på glandlernas och hårens ömsesidiga fördelning synes någon variation före- komma. Hos exemplaren från Hallandsås framträda gland- lerna mera, hos ex. från Söderåsen (Skäralid) får den enkla hårbeklädnaden en starkare utveckling (beträffande holken). Anträffad på södra sluttningarna af Söderåsen samt på Hallandsås 1 närheten af Båstad. 10. H. tyrianthinum n. Involucrum mediocre, lete virescens, haud dense floccosum glan- dulosum atque pilosum, squamis angustis acutis apice mamnifeste violaceis. Rlizoma cerassiusculum. Folia basalia rosularia ad 5,5 cm. longa 9 mm. lata, + lanceolata, petiolata, + acutula, inte- gerrima, supra obscure prasina effloccosa setulis 3—4 mm. longis sparsis munita, subtus canescentia + pilosa nervosa. Stolones seepe nonnulli, sub anthesin ad 18 cm. longi, subgra- ciles, cano-tomentosi, subeglandulosi, pilis albidis ec. 3 mm. longis dense vestiti, foliis c. 6—7 evolutis decrescentibus inter- nodiis + 2equalibus ceterum fere ut fol. basalia sed minoribus. Scapi plerumque complures, substricti, ad 14 cm. longi, crassi- usculi, monocephali, sepius 1- squamosi, virescentes sursum + colorati, leviter stellato-floccosi — (superne) tomentosi, glan- dulis cereinis c. 0,25 mm. longis basin versus solitariis superne raris sub involuero + densiusculis (densis) pilisque albidis 1,o—1,5 mm. longis + (nullis) raris vel vix sparsis instructi. Involucrum mediocre, ce. 9J—10 mm. altum 5 mm. latum, basi etiam postea rotundatum, lete virescens apice violaceo- vel purpureo-coloratum, secundum costam squamarum leviter stel- lato-floccosum, deorsum haud multum glandulosum (vix ut in superiore parte scapi) ceterum pilis tenuibus 1,0—1,5 mm. longis albidis — sordidis sparsis — densiusculis vestitum. Squameae subequales, anguste, ad 1,0 mm. vel paullulum magis late, + viridi-marginat:e, omnes sensim in apicem acutum — su- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 7. 17 bulatum pulchre atque + longe coloratum attenuate. Cala- thidium sublutescens, radians, c. 25 mm. latum, ligulis mar- ginalibus ad 2 mm. latis laceratis extus purpureo-striatis in- voluerum c. 7 mm. superantibus, stylis flosculis concoloribus. Den ljusgröna holken har i tillplattadt tillstånd omkring 12 stycken jämnhöga fjäll på hvardera sidan. De yttersta fjällen äro något löst åtsittande och ungefär en tredjedel så långa som de inre. MNärdeles karaktäristisk är den starka vio- letta färgteckningen, som uppträder i spetsarna på alla holk- fjällen, äfven de yttersta, och som utbreder sig på de inre och innersta fjällens sylformiga spetsar ända till halfva fjäl- lets längd (5 mm.). Huruvida emellertid denna egenskap är konstant eller ej, må lämnas därhän. — Den enkla hårbekläd- naden är ganska starkt framträdande på stolonerna och stolon- bladen, mindre: i holkarna, där den dock är något rikligare utvecklad än de öfriga trikom-slagen. Stjärnhåren äro ganska tätt sammanpackade på stolonerna och bladens undersida, för öfrigt sparsamt uppträdande. Glandlerna äro öfverallt små och vanligen föga talrika, på stolonerna ytterst små och ljusa, omärkliga vid vanlig lupp-förstoring. . Den torde vara när- mast besläktad med H. laxisquamum DAHLST., som bl. a. skiljes på sina ljusare färgade blad, starkt stjärnludna holkar m. m. Anträffad mellan Svedala och Bökebergsslätt. 11. H. sordulentum n. Involuerum mediocre, sordide obscurescens, haud multum flocco- sum pilosum et glandulosum, squamis acuminatis. Bhizoma crassiusculum, elongatum. Folia basalia rosu- laria ad 6,5 em. longa 8—9 mm. lata, lineari-lingulata — sub- oblonga brevissime acutula, petiolata, integerrima, supra pra- sina effloccosa setulis 2—3,» mm. longis raris — sparsis mu- nita, subtus pallide virentia vel glaucescentia — canescentia leviter stellato-floccosa parum pilosa sceepius haud manifeste costata. Stolones fHorendi tempore ad 19 cm. longi, graciles — crassiusculi, simplices, cano-floccosi, fere eglandulosi, pilis albidis 2—3 mm. longis sat dense — dense vestiti, foliis decrescentibus 4—7 evolutis angustis elongatis obtusulis inter- nodiis + equalibus. Scapus sepe unicus ad 16 mm. longus QQ NÅ 18 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. gracilescens vel + crassiusculus, adscendens, plerumque cur- vatus, monocephalus, + coloratus, 0--1-squamosus, stellatus — leviter floccosus, glandulis nigris minutissimis (cec. 0,25 mm. longis) basin versus nullis ad medium solitariis sub involuero + densiusculis pilisque patentibus albidis 1—2 mm. longis per totum scapum (solitariis) raris — sparsis instructus. JIn- volucrum mediocre, c. 9 mm. altum 4,,—35 mm. latum, basi rotundatum, sordide obscurescens, parum stellato-foccosum, pilis sordidis — subnigris c. 1 mm. longis sparsis — densius- culis glandulisque basin versus haud tam multis superne nullis preditum. Squwame subrequales, ad 1,3—1,< mm. late, extimae pauce interioribus c. duplo breviores anguste lineari-triangu- lares in apice angusto tamen vix aperte acute, interiores sat late supra medium cito in apicem violaceum acutum contracte (conspicue acuminate) viridescenti-marginate. Ca- lathidium radians, flavum, 25—28 mm. latum, ligulis margi- nalibus ad vix 2 mm. latis laceratis extus purpureo-striatis involucrum 5—6 mm. superantibus, stylis eodem colore ac flosculi. Den mycket mörka, smutsgröna eller något i brunaktigt dragande färgen hos holkfjällen i sig själfva i förening med intrycket af beklädnaden förlänar holken i sin helhet en mera ovanlig färgteckning. I detta afseende påminner den något om subsp. subcaulescens N. & P. Hierac. Neg. N:o 58. — An- märkningsvärd är vidare den hastiga tillspetsningen af holk- fjällen, hvilket inom Pilosella-gruppen är en mera sällsynt företeelse. Anträffad 1 trakten af Rönneholm. 12. H. exacutum NorrrL. Adnot. de Pil. Fenn. s. 65; Herb: Pil. Fenn. Fasec. I. n. 4. (Pilosella exacuta). Forma. Involucrum obscure virescens, glandulosum subepilosum parum Nloccosum, squamis subulatis. Från den finska Pilosella exacuta NOrrkr. skiljer den sig isynnerhet genom sin storlek, som emellertid torde kunna bero af ståndorten. — Holkskaften med holken och blommorna blifva ända till 31 cm. höga och vid fruktsättningen som vanligt ännu högre. Vanligen uppskjuta 2—fera holkskaft från ett BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 7. 19 och samma rhizom. Vid tiden för den första eller de två första holkarnas fruktsättning äro stolonerna ända till 50 cm. långa med omkring 10 st. lansettlika, spetsiga, 1 storlek aftagande blad, af hvilka särskildt de öfre äro flera gånger kortare än internodierna. Stolonbladen äro för öfrigt mycket mindre än basalbladen. Dessa äro ända till 9--10 cm. långa och 18 mm. breda samt i spetsen afrundade (eller med en mycket kort udd). Holkskaften bära mer eller mindre spridda hvita hår och glandler. De senare äro särdeles tätt samlade nedanför holkens bas samt omkring 0,5 (1,0) mm. långa eller därunder. Holken är ganska stor, omkring 12 mm. hög och 7 mm. tjock, har afrundad, vid fruktsättningen tvär bas. Den är rikligt klädd af jämt fördelade glandler, hvaribland, sär- skildt hos äldre holkar, ett och annat långt, enkelt hår är inblandadt. Stjärnluddet är ganska sparsamt, hvarigenom fjällens gröna färg mera framträder. Fjällen äro mot basen ända till 1,5 mm. breda, de inre äro försedda med breda, gröna, nakna kanter. — Till holkens utseende och färgteck- ning äger den en mycket stor öfverensstämmelse med den spetsbladiga H. acutulum DAHLsSTt. Hierac. Exsice. Fasc. IV. 4., en mera atlägsen likhet åter med HI. stenoplyyton DAHLST., H. aridicolum Norri. och H. acrophyllum DAELST., m. d. Anträffad 1 trakten af Vankifva kyrka. 12. H. coalescens NorrL. Adnot. s. 80; Herb. Pil. I. 16. Forma. Involucrum sat magnum, obscure viridescens, floccosum pilosum viz glandulosum, squanmis angustis longe acutis. Anträffad i trakten af Hessleholm, Vankifva, samt på Hallandsås i närheten af Båstad. — Genom de smala holk- fjällen med långa violettfärgade spetsar erinrar den om H. "contrarium Norr. liksom också om den mera bredfjälliga H. conerescens NorrL. Tilläfventyrs är den en mera själfständig form, hvilket emellertid på grund af det otillräckliga mate- rialet icke f. n. kan afgöras. I Båstads-trakten har en annan, närstående form in- samlats i några få exemplar. Den liknar till holkarna HH. coalescens "torosulum NORRL., men har ej dennas sammanträngda växtsätt och breda blad. 20 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. 13. H. brachytes Norzr. Herb. Pilos. Fenn. Fasc. II. N:o 125. (Pilosella brachytes.) Humile, involuero mediocre nigro-virescente floccifero glandulis pilisque + ditibus obtecto, foliis + latis obtusis — acutis. Anträffad i Vankifva socken i trakten af kyrkan. — Holken har en halfmörk, nästan gråaktig eller askfärgad teckning, är vanligen omkr. 9 mm. lång och 5—6 mm. bred samt tätt klädd af mer eller mindre mörkaktiga, svartfotade hår och glandler jämte ett mer eller mindre starkt fram- trädande hvitaktigt stjärnludd. De korta, robusta holkskaften äro filtludna samt särdeles upptill tätt glandelhåriga och för- sedda med inströdda långa enkla hår. — De skånska exem- plaren synas icke i nämnvärd grad skilja sig från de finska. 14. H. distantilingua Norrr. var. oblongiceps Norrr. Pil. bor. st 205, Hier: sexs:y Hase N:oig: Involuerum sat magnum, floccosum, dense glandulosum, + pi- losum, squamis sat latis inequalibus. Anträffad i trakten af Skäralid. — Holken, som har en mer eller mindre mörkt grönaktig färgteckning, är uppbygd af i mera påfallande grad olikstora fjäll, af hvilka de yttre äro m. 1. m. trubbiga och föga afsmalnande mot spetsen. De skånska exemplaren äro något mera håriga än de finska, hvarjämte holkfjällen äro spetsigare. För öfrigt är öfver- ensstämmelsen så stor både med afseende på bladens för- hållande som holkarnes byggnad m. m., så att de åtminstone tillsvidare måste anses tillhöra en och samma form. 15. H. viridicans Norrr. Pilosellze boreales s. 11.,. Hierac. exsicc. Fasc. II. N:o 8. f. obtusifolia. Involucrum sat magnum, floccosum glandulosum pilosum, squamis sat angustis; folia sat lata obtusa. Anträffad 1 Hessleholmstrakten samt på Hallandsås i när- heten af Båstad. — Den liknar i hög grad den finska H. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 7. 21 viridicans men skiljer sig isynnerhet genom sina breda, trub- biga blad, vidare genom något mindre holk samt ett upptill mindre rikligt glandelbärande holkskaft. Holkens färg är hos båda densamma: dunkelt grågrön med en mer eller mindre tydlig brunaktig skiftning mot basen. 16. H. stenostictum n. Sat pilosum, involucro angusto obscurascente squamis ungustis valde acutis. Rluizoma mediocre. Folia basalia rosularia ad 6 em. longa 5 mm. lata, lanceolate ovalia (oblonga) breviter acutula petio- lata, integerrima, supra prasinato-virentia setulis sparsis c. 4 mm. longis obsita effoccosa, subtus canescentia stellato-floccosa — tomentosa presertim secundum costam + prominentem sat pilosa. Stolones subgraciles-crassiusculi, florendi tempore ad 13 cm. longi, simplices, canescentes — viriduli, + tomentosi, subeglandulosi, pilis longis (4—5 mm.) albis crispatis sparsis — densis preediti, foliis 4—6 evolutis decrescentibus + lanceo- latis acutiusculis — obtusulis internodiis brevioribus fol. basalibus sat minoribus ceterum fere cequantibus. Ilagella interdum evoluta. Scapi 1—2 leviter adscendentes, 7—13 cm. alti, subgraciles, monocephali, canescentes, stepius supra me- dium 1-squamosi, tomentosi, pilis omnino albidis (1) 2--4 mm. longis sparsis densiusculis patentibus glandulisque minutissi- mis atris inferne fere nullis superne solitariis — (sub involucro) densiusculis vestiti. LInvolucrum angustum c. 10 mm. altum 4—5 mm. latum basi rotundatum, obscure Vires- cens plerumque maculis nigris in apicibus squamarum prie- ditum eoque insigne imbricatum, pilis sordidis — nigris 1—2 mm. longis (densiusculis) densis — densissimis glandu- lisque minutissimis parum eminentibus insertis obtectum. Squame angustre inrequales, extimae interioribus c. triplo breviores elongate triangulares acutiuscule imarginate, in- teriores + late viridi-marginate e basi ad vix 1,25 mm. lata in apicem longum angustum acutum — subulatum + obscuratum contractum. Calathidium radians, flavidum vel flavescens, c. 25 mm. latum, ligulis marginalibus 1,5—2 mm. latis valde laceratis extus stria purpurea sat lata pictis in- volucrum 5—7 mm. superantibus, stylo flosculis concolore. 22 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. Den smala men jämförelsevis långa (höga) holken får vanligen ett särdeles karaktäristiskt utseende genom de mör- kare och därigenom bättre markerade fjällspetsarna. Då fjällen dessutom äro mer än vanligt oliklånga, så blir holken 1 sin helhet svartfläckig, men till skilnad från andra arter med ett liknande förhållande äro fläckarna här smala och långsträckta med uppåtriktade hvassa spetsar. Stun- dom flyta dock färgerna mera ihop med hvarandra utan tyd- liga skilnader. Någon gång kan egendomligt nog en och samma holk i detta afseende förhålla sig ganska olika på olika sidor. — Holkfärgen är för öfrigt tämligen svårbestämd: grön genom fjällens egen grundfärg, grå- eller rättare hvit- aktig af det öfver hela holken, särdeles längs fjällens midtel- linie utbredda stjärnluddet, svart af hårens och glandlernas basalpartier, och då den sista färgtonen i regeln har öfver- handen hos den utvecklade holken, så blir färgteckningen i sin helhet ganska mörk. Hos den unga, outslagna holken öfverväger däremot det här mera sammanträngda stjärnluddet och färgskiftningen blir ljusare, gråaktig. — Oaktadt den ringa tjockleken är holken städse tydligt afsatt (afrundad) från skaftet. De inre jämnhöga fjällen äro omkring 10 till antalet på hvardera sidan af den tillplattade holken. De yttersta fjällen äro företrädesvis samt längs hela fjället enkel- håriga, hos de inre blifva håren allt mer och mer samlade mot spetsarna hvarjämte glandlerna mera framträda, de in- nersta åter sakna hår men bibehålla en enkel rad glandler i spetsen eller blifva nästan enbart stjärnludna. — De långa, enkla håren äro ganska framträdande på hela växten, ljusast och finast på stolonerna, mörkast i holkfjällens spetsar, först i öfversta delen af holkskaftet framträder ett svart, förtjockadt basalparti, hvilket sedermera tilltager i holken. Glandlerna kunna först med förstoringsglas iakttagas, de sticka nätt och jämt fram med sina svarta knappar ur det rikliga stjärn- luddet på holkskaftets öfre del. Torde vara närmast besläktad med den för öfrigt med betydligt större holkar försedda II. atrovillosulum DAHLST. Herb. Hierace. Scand. Cent. VI. 79. Insamlad mellan Svedala och Bökebergsslätt. I samma trakt anträffades en genom bredare, trubbiga blad och rik- ligare utvecklad beklädnad karaktäriserad form. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 7. 23 I närheten af Rönneholm har 1 några få exemplar an- träffats en snarlik, men antagligen mera skild form, som har samma slags beklädnad som hufvudformen och kort spet- siga blad som denna, men däremot kortare och tjockare hol- kar med bredare och mindre smalspetsade fjäll. 17. H. svedalense n. Involucrum sat magnum, viridi-atrum, imbricatum, floccosum, dense piulosum et glandulosum, squamis latis + obtusis; folia obtusula. Rhizoma tenue — crassiusculum. Folia basalia rosularia ad 6 cm longa 10—-13 mm. lata, + anguste ovalia — lanceolata vel oblonge lanceolata breve petiolata obtusa — levissime acutius- cula, integerrima, supra prasino-viridia effloccosa setulis sparsis ce. 3 mm. longis obsita, subtus canescentia — albicantia tomentosa parum pilosa nervo dorsali et seepe nervis secundariis manifeste prominentibus. Stolones florendi tempore ad 12 mm.longi,subgra- ciles — crassiusculi, simplices, cano-tomentosi, subeglandulosi, pilis albidis mollibus tenuis 2—3 mm. longis subdensiusculis instructi; foliis 3—7 evolutis oblonge lanceolatis obtusulis decrescentibus internodiis longioribus — 2quantibus. Scapus S—16 cm. longus, substrictus, 0—1 (2)-squamosus, crassulus, monocephalius, + cano-floccosus, glandulis basi atris c. 0,5 mm. longis inferne nullis — raris superne sparsis sub involucro densis — densissimis pilisque strictis patentibus fere plane albidis plerumque c. 1 mm. longis + sparsis (raris) instructus. Involucrum sat magnum, ec. 10 mm. altum 5—6 mm. latum, basi + rotundatum, obscurum (atro-virescens), aperte im- bricatum, stellato-Moccosum, pilis + atratis c. 1 mm. longis glandulisque (0,3 mm.) insertis dense — densissime vesti- tum. Squamce ineequales, sat late (ad 1,5 mm. vel magis), obtuse — obtusiuseculre, extime elongate triangulares parve sublaxe in scapum abeuntes, interiores et intima + late viridi- vel pallido- marginate basi latiore parum in apicem subincoloratum flocculosum -vel villosulum attenuatee. Calathidium radians, flavidum vel flavescens, c. 30 mm. latum, lingulis marginalibus c 1,75 mm. latis laceratis extus vix purpureo-coloratis ivoluerum 7—38 mm. superantibus, stylis concoloribus. 24 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. De tegellagda holkarna af svartaktig färg, mot hvilken de blågröna kanterna hos de inre fjällen afsticka, äro sär- deles karaktäristiska. Stundom ljusnar emellertid bekläd- naden något och därmed äfven holkfärgen. Till holkens färg- teckning och utseende i öfrigt liknar den mycket en del mörkamacrolepideum-former, såsom H. "gracilius NORRL. var. calophyllum Norrr. Hierac. exsicc, II 5. samt vidare många finska Pilosellor ss. H. infectum ! NOoRrkL., H. tenuirhizum NORRL. ibid. N:o 12 (f.) H. urnigerun Norrl., H. distantilingua NORRL., H. suburnigerun NORrkrL., H. tremipes NORkL., H. impallescens Norrl., ibid. 21 (var.), H. salebratum Norrr. Herb. Pil. Fenn. IT 108, 109 (modif. o. var.), H. obovale Norrr., af hvilka de flesta hafva en ljusare färgskiftning men en likartad holk- byggnad. De skiljas genom olikheter i beklädnadens beskaf- fenhet m. m. AT svenska Pilosellor har den knappt någon närmare öfverensstämmelse med någon annan känd form än den nedan beskrifna H. comtulum, som emellertid lätt skiljes på sina nästan enbart glandulösa holkar, betydligt mörkare blommor, spetsigare blad m. m. Anträffad i trakten af Svedala och Bökebergsslätt. 18. H. comtulum n. Involucrum submagnum, cinerascens, imbricatum, dense flocco- sum et glandulosum subepilosum, squamis obtusiusculis; folia basalia acutula; calathidium valde obscurum. Rhizoma subtenue, elongatum. Folia basalia rosularia ad 6 cm.longa 10 mm. lata, lanceolata vel lingulato-lanceolata acutula petiolata, integerrima, supra prasina effloccosa setulis 3—4 mm. longis sparsis — densiuscnulis predita, subtus canescentia tomen- tosa + pilosa nervo dorsali seepe pulchre prominente. Stolones sub anthesin ad 8 cm. longi, suberassiusculi, (sub)eglandulosi, cano-tomentosi, pilis albidis c. 5 mm. longis + densis ad nodos densissimis vestiti, foliis ad 5 evolutis obtusulis decrescentibus internodiis longioribus ceterum fere ac fol. basalia atque iis haud multo minoribus. Scapi plerumque 1—2, substricti — leviter adscendentes, crassuli, monocephali, 10—16 cm. alti, 1 De arter, som här icke åtföljas af någon särskild hänvisning, åter- finas; äfvenledes i de Norrlin'ska exsiccat-verken. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 7. 25 utplurimum 2-squamosi, leviter stellato-floccosi vel sub in- volucro tomentosi, glandulis subnigris partim ec. 0,5 partim c. 1,0 mm. longis inferne raris -— sparsis superne + sparsis sub involucro densiusculis — densis pilisqne albidis sursum nullis — parcis deorsum aliquantulum erebrioribus insertis instructi, Involucrum mediocere vel sat magnum, 9—10 mm. altum 5—6 mm. latum, basi rotundatum postea truncatum, imbrica- tum, + cinerascens, dense floccosum et glandulosum (0,;—1,0 mm.) fere omnino epilosum vel in squamis extimis tantum paullulum pilosum. Squame ad (vix) 1,5 mm. late, obtusiusculee, sat late albido-marginat:e (extimis exceptis), ceterum forma fere eadem ac preecedentis. Calathidium c. 26—28 mm. latum, radians, subaureum (?), ligulis marginali- bus remotis, c. 1,5 mm. latis, haud profunde laceratis, extus purpureo-vittatis, involucrum ec. 5 mm. superantibus, stylis flosculis concoloribus. Holkarna hafva ungefär samma byggnad som hos den föregående, men holkfjällen äro i någon mån smalare samt färgtonen ljusare. Till holkarnas utseende erinrar den för öfrigt om samma arter, som finnas nämda under HH. svedalense. Af de ofta förekommande tvänne fjällen på holkskaftet är det ena befästadt nedanför midten, det andra ett stycke under holken. — De enkla håren äro ganska långa, rikliga på stolonerna, sparsamma på holkskaftet. Glandlerna äro jämförelsevis långa samt tämligen jämt utströdda på holk- skaftet men aftaga som vanligt allt mer och mer i freqvens mot basen. Omkring 11 st. ungefär jämnhöga större fjäll kunna räknas på hvardera sidan af den tillplattade holken. Blommorna äro ovanligt mörka med en färgskiftning, som förefaller att draga något 1 rödt. Den torde ungefär motsvara den i beskrifningen föreslagna benämningen »sub- aureum». Anträffad i trakten af Svedala och Bökebergsslätt, vidare i närheten af Rönneholm (en mindre hårig form) samt på Hallandsås nära Båstad (på sista fyndorten afvikande med bredare och trubbigare blad, ljusare blommor och blad). 26 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERALIUM-FLORA. 19. H. allopholis StesstrR. En hier. exk. till Femsjö i Sm. (öfvers. af K. Vet. Ak. Förh. 1896. N:o 6) Involucrum mediocre, atroviride, leviter floccosum conferte glan- dulosum paulum pilosum — epilosum. Anträffad i trakten af Skäralid. — Angående beskrif- ningen 1 öfrigt samt likheter med andra kända former får jag hänvisa till den ofvan citerade uppsatsen. 20. H. vankivense n. Involucrum sat magnum, obscure virescens, dense pilosum ct glandulosum, squamis superne parum attenuatis (latis) viridimarginatis. Rlizoma cerassiusculum, elongatum. Folia basalia rosu- laria ad 7 cm. longa 12 mm. lata, oblonga — lanceolata, ob- tusa — acutiuscula, petiolata, integerrima, supra + virentia effloccosa pilis sparsis 2—3 mm. longis obsita, subtus stellata — foccosa parum pilosa + apparenter nervosa. Stolones 1—3, sat crassi et robusti, simplices, florendi tempore ad 14 cm. longi, subeglandulosi, cano-floccosi, pilis densis 2—4 (5) mm. longis vestiti, foliis leviter decrescentibus vel fere zequa- libus 53—9 evolutis breviter v. vix petiolatis + late lanceo- latis ceterum pene ut fol. bas. sed plerumque multo minori- bus. Flagella sepe adsunt. Scapus unicus, crassulus, leviter adscendens — substriectus, 8—17 cm. altus, monocephalus, sub- virens -— + coloratus, 2—3-squamosus, + stellato-floccosus, glandulis nigris 0,25— vix 0,5 mm. longis sparsis — superne densis v. sub involucro densissimis pilisque + sordescentibus 1.:—3,0 mm. longis immixtis instructus. Involucrum sat magnum 10—11 mm. altum 6—7 mm. latum, basi rotundatum, obscure virescens, stellato-floccocum, dense pilosum et glan- dulosum. Squame subequales, sat late e basi ad 1,5—1,75 mm. lata sursum haud multum attenuate breviter acute — acutiuscule (etiam intimee), extimre minores trian- gulares eque ac bractex petioli omnino v. + albicantes, ceterce (intimis exceptis) anguste sed conspicue viridi-marginatee. Calathidium ce. 30 mm. latum, ligulis marginalibus laceratis extus purpureo-striatis involuerum ad 9 mm. superantibus, stylis colore forum. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:O 7. 27 Utmärkt af de mörka och ganska breda holkarna, hvilkas fjäll förefalla i ovanlig grad breda och trubbiga, därigenom att bredden föga aftager upptill. Den mörka beklädnaden fortsätter ända upp till den helt korta, bleka, mer eller mindre tydligt hvassa yttersta spetsen. Stjärnluddet är samladt bland den öfriga beklädnaden långs fjällens breda rygglinie, hvarigenom de jämförelsevis smala, gröna kanterna så mycket skarpare framträda. Anträffad i Vankifva socken 1 närheten af kyrkan. 21. H. candescens Dazrst. Bidr. t. sydösta Sv. Hier. fl. S. 35; Hier. exsice. Fasc. I N:o 16., Herb. Hier. Scand. Cent. VI N:o 78 (modif.) Involucrum sat magnum, + obscure virescens, pilosum glandu- losum floccosum, squamais latis; folia elongata plerumque + obtusa. En hithörande form eller modifikation är anträffad emellan Svedala och Bökebergsslätt (och några dagar tidigare äfven funnen på Höjlyngsområdet i trakten af Nexö på Bornholm). Den afviker genom mera utdragna stoloner samt en mörkare bladfärg (kan vara föranledd af en fuktigare jordmån), och liknar mäst det andra af de ofvan citerade exiccat-numren. — H. candescens liknar H. atrovillosulum DALHST. men har bredare holkfjäll, af hvilka de yttre liksom också brakteerna på holkskaftet hafva starkt framträdande hvita kanter eller äro helt och hållet hvitaktigt färgade. 22. H. ermineum N. & P. H. Pilosella L. subsp. ermineum N. & P. Die Hieracien Mittel-Europas. Piloselloiden S. 168. — A. Peter, Hieracia :Negeliana N:o 236. Involucrum sat magnum, + obscure albido-grisescens, dense vel densissime pilosum et floccosum, vix vel parum con- spicue glandulosum, squamis sat latis; folia sat lata, obtusa. Anträffad mellan Svedala och Bökebergsslätt: — Särdeles utmärkande för denna art eller underart är holkarnas täta 28 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. hårbeklädnad, som dessutom ofta är mera sammanträngd och mörkare mot spetsen af fjällen, hvarigenom holkarna få ett fläckigt utseende. De skånska exemplaren synas något variera i afseende på stjärnluddets täthet. Stundom äro holkarna hvitgrå, stundom framlyser mera holkfjällens egna gröna färg genom de glesare stjärnhåren. Individ af det förra slaget synas vara fullkomligt identiska med det i det ofvan citerade numret af Hieracia Nzeegeliana utdelade exemplaret, som härstammar från Rhetiska alperna (>in valle Fex prope Sils Engadin&e superioris 1650 m. leg. A. Peter».) — Den östgötska H. trichoscapoides Daurst. (Hier. exc. I. 2, Herb. Hier. VI. 84) påminner mycket till holkens utseende om H. ermineum men afviker genom smalare, spetsiga blad. ' 23. H. convexulum NoRrkrL. Pilosella convexula Norr. Pilosellie boreales S. 17, Her- bar. Pilosell. Fenn. Fasc. IT, N:o 124. Involucerum sat magnum, floccosum pilosum et glandulosum, squamis sat latis, folia elongata. Anträffad på Hallandsås i närheten af Båstad. — Holkens färg och beklädnad är ungefär densamma"! som hos H. viri- dicans, men holkfjällen äro hos den sistnämda tydligt smalare. Bladen synas hafva en mörkare färgton hos de skånska exemplaren än hos de finska, hvarjämte de förra hafva trub- bigare blad (is. stolonbladen). 24. H. remotulum NOoORrRriL. Pilosella remotula NorkrL. Pilosella boreales S. 14., Hier. exs. . Fasc., II: N:o 14 joch Herb: Pilos. "Fenn. FaselEN: 20 Involucrum sat magnum colore letiore vel obscuriore, + floc- cosum, glandulis sat ditibus obtectum, epilosum vel parum pilosum, squanvis sat angustis. Hithörande eller närstående former hafva anträffats i trakten af Hessleholm, Skäralid och på Hallandsås. De hafva 1! Något mera gråaktig af det starkare utvecklade stjärnluddet. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 7. 29 bladen mera utdragna än de finska ex. samt holkarna van- ligen något längre (omkr. 11 mm. långa). 25. H. tapeinum Daurst. Bidr. till sydöstra Sveriges Hierac.- Hora ST AsrEeTer exet Involuerum mediocre, angustum, obscure virescens, + dense bå ,) , glandulosum parum pilosum et floccosum. Anträffad i trakten af Rönneholm och Billinge. 26. H. granulosum STENsSTR. Bornholmska Hieracier S. 220. Involucrum (sat) magnum, obscurum, glandulosum, pilosum, floccosum; folia acutula. Är i någon mån mindre hårig samt har något mindre holkar och smalare blad än exemplaren från Bornholm, hvil- ket allt emellertid endast torde vara oväsentliga ståndorts- modifikationer. Från den nedan beskrifna H. polychorum, som den till holkarnas storlek och färgton erinrar om, skiljes den bl. a. genom den starka långhåriga beklädnaden samt de spetsigare bladen. Anträffad i trakten af Svedala, Bökebergsslätt, Stehag och Rönneholm. — En närstående form med mindre holkar och smalare holkfjäll har påträffats mellan Svedala och Böke- bergsslätt. Den påminner något om den ofvan beskrifna H. stenostictum. 27. H. diaphorum StesstrR. Bornh. Hier. S. 217. Involucerum magnum, obscurum, pilosum, glandulosum, floccosum. Påminner i flera afseende om H. granulosum, som emeller- tid har stjärnluddet annorlunda fördeladt på holkfjällen, nämligen öfver hela fjället. Hos H. diaphorum äro stjärn- håren däremot samlade längs fjällens rygglinie, hvarigenom de ljusgröna kanterna starkare framträda, och hela holken får sålunda ett annat utseende. 30 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. Anträffad mellan Svedala och Bökebergsslätt. — De skånska exemplaren hafva något smalare blad än de born- holmska. Således samma förhållande som hos H. granulosum. 28. H. linguatum Datrst. Adnotationes de Hieraciis scandi- nayvieis S. >; Hierac. exsice. IV. 5. Involucrum sat magnum, subfusco-canescens, dense floccosum et glandulosum fere epilosum. Anträffad dels på Hallandsås i trakten af Båstad, dels vid Tuilstorp och Balingslöf i närheten af Hessleholm. — De skånska exemplaren, särskildt de från Hallandsås, hafva något kortare och bredare blad än den i exs. numret utdelade H. lin- guatum (insamlad i Östergötland), en olikhet som emellertid kan föranledas af ståndorten. — Den brunaktigt grågröna, glandulösa holken är särdeles karaktäristisk. I detta afseen- de står den mera ensam bland kända svenska Pilosellor, men erinrar däremot om många finska former såsom H. angustellum NorrL., H. florulentum ”"semiradians NorrrL., H. paucilingua: NorrL., H. pleniceps NOoRrrL., och isynnerhet H. clinans NORRL. Herb. Pil. II. 122. — Jfr. äfven H. Pilosella subsp. angustius INGER TöEierac: Negel NEokod2. 29. H. concerescens NorrL. Bidr. S. 20; Hier. I. 5,6. Forma. Involucrum submagnum, obscure viridescens, leviter floccosum, pilis glandulisque + dense vestitum, squamis angustis longe acutis. De få exemplar, som insamlats i trakten af Röstånga, af- vika från den norska (Meraker) hufvudformen isynnerhet genom de smalare holkfjällen. Härutinnan liksom till holk- färgen erinrar den om H. ”contrarium NOorrL., från hvilken den emellertid skiljes genom de starkt glandulösa holkarna. Till holkens färgteckning påminner den för öfrigt om den spetsbladiga Pilosella vitilis Norrr. Herb. Pil. II. 148. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 7 31 30. H. lyggum Norr. — Forma. Pilosella lygea Norri. Piloselle boreales S. 25, Herb. Pilosell. Fennize Fasc. II. N:o 140. Involucrum obscurum, sat magnum, epilosum, creberrime nigro- glandulosum; folia elongata + acuta. Anträffad 1 trakten af Båstad på Hallandsås. — De skånska exemplaren afvika från den finska hufvudformen genom i någon mån större holkar (omkr. 11 mm. långa 6--8 mm. breda) med starkare framträdande stjärnludd och något mindre rikliga glandler på holkskaftets öfre del. Möjligen är den skild från den verkliga H. lygeum men må emellertid tillsvidare betraktas såsom en hithörande form. 31. H. bostadense n. Involucrum magnum, atro-virescens, stellatum, conferte nigro- glandulosum, epulosum. Bhizoma submediocre. Folia basalia rosularia ad 7 em. longa 9—11 mm. lata, anguste et elongate oblongo-lanceo- lata — lingulata, obtusa, petiolata, integerrima vel leviter repanda, supra + viridia effloccosa setulis sparsis 3—4 mm. longis munita, subtus extima subnuda interiora leviter flocco- sa — tomentella breviter pilosa. Stolones ad 15 cm. longi, subgraciles, simplices, + cano-floccosi — leviter stellati viren- tes, pilis albidis 2—3 mm. longis + densis — confertis glan- dulisque dilutis minutissimis insertis vestiti, foliis c. 6 evo- lutis sat magnis internodiis szepius longioribus ceterum fere ut fol. basal. Scapus ec. 18 cm. altus, leviter adscendens, crassulus, virescens, monocephalus, infra medium plerumque 1-squamosus, sub iuvoluero foccosus preterea leviter stellatus, (fere) epilosus, glandulis nigris c. 0,5 mm longis raris — spar- sis summis + densis intructus. Involucrum magnum (pro- cerum angustum) 11—13 mm. altum 5—6 mm. latum, basi turbinato-rotundatum, atro-virescens levissime canulum, + stellatum vel floccosum, plane epilosum, glandulis nigris 0,5 — vix 1,o mm. longis confertis vestitum. Squamedc longie, anguste, omnes e. basi ad 1,0 vel vix 1,25 mm. lata sensim 32 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HTERACIUM-FLORA. in apicem longum + aperte acutum — subulatum + colora- tum producte, sublineares, fere immarginate (exteriores). Calathidium radians, c. 30 mm. latum, sublutescens (?), ligulis marginalibus laceratis extus valde purpureo-coloratis involu- crum 6—7 mm. superantibus, stylis" flosculis concoloribus. Genom de stora, höga men realitivt smala, svartaktiga holkarna erinrar den något om H. Thedenii NORRL. Hier. exs. II. 29, och holkfjällens egna färgton är liksom hos denna ovanligt dunkel, smutsigt grönaktig. Holkfärgen har för öfrigt en lätt anstrykning i grått genom det mot basen något mera samlade stjärnluddet. De yttre holkfjällen sakna ljusare kanter, som däremot, såsom alltid är händelsen, mer eller mindre framträda hos de inre. Slutligen är holken ganska tydligt tegellagd särskildt i sin nedre del, som vanligen är bildad af fjäll af 4 olika storleksgrader, hvarefter följer ett längre språng till de långa och mera jämnstora öfre fjällen; de innersta blifva återigen något kortare. I alla de nu nämda förhållandena hos holken och dessutom i afseende på dess beklädnad afviker H. Thedenii. Anträffad på Hallandsås. 32. H. polychorum n. Involucrum magnum, obscurum, valde glandulosum, minus fMloccosum, subepilosum; folia obtusa. Rhizoma submediocre, elongatum. Folia basalia rosularia ad 7—9 cm. longa 9—17 mm. lata, sat late — anguste et elongate oblonga apice rotundata et szepe brevissime mucro- nulata petiolata, integerrima, eglandulosa, supra prasina efHoccosa setulis 4—5 mm. longis sparsis muniti, subtus pallide cano-Aoccosa haud multum pilosa nervosa. Stolones complures, sub anthesin ad 20 cm. longi, firmi, crassiusculi — crassi, simplices, cano-tomentosi, subeglandulosi, pilis densis — den- sissimis canescentibus substrictis 3—4 mm. longis vestiti, foliis 5-—8 evolutis cito decrescentibus inferioribus internodiis valde longioribus superioribus vix vel etiam brevioribus fol. basalibus multo minoribus ceterum fere equantibus. Scapi 1—3, substricti — adscendentes, 11—22 cm. alti, crassuli, monocephali, plerumque ad medium 0—1-squamosi, presertim BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 7. 39 superne sordide et obscure colorati, leviter stellati — floccosi summo apice tomentosi, glandulis atris + 0,> mm. longis spar- sis sub involucro densis — densissimis pilisque fere nullis vel solitariis 1—2 mm. longis vestiti. Involucrum magnum, c. 12 mm. altum 6—8 mm. latum, basi rotundatum, valde ob- scurum, dense-densissime nigro-glandulosum (0,5—1,0 mm. vel magis), sat floccosum, epilosum vel in squamis extimis pilis sordidis insertis. Squame subequales, ad 1,75 — fere 2,0 mm. late, extime interioribus + minores elongate triangulares acutiuscule nec marginate, interiores et intimee plurime cequilonge viridi-marginate sensim in apicem longum acutum — subulatum attenuate. Calathidiwum 31—34 mm. latum, radians, + lutescens, ligulis marginalibus c. 2,25 mm. latis haud multum laceratis extus valde purpureo-striatis in- volucrum 6 —7 mm. superantibus, stylis eodem colore ac fosculi. Utmärkt af de stora, mörka, glandulösa holkarra, de mörka, på utsidan mycket starkt purpurfärgade blommorna, de rundtrubbiga bladen m. m. — Den enkla hårbeklädnaden är rikligast framträdande på stolonerna, 1 holkarna och på holkskaften saknas den nästan alldeles. Stjärnluddet är icke obetydligt utveckladt på holkfjällen, men utom hos yngre holkar gör det sig föga gällande bland de särdeles täta, svarta glandlerna. Emellertid får holkfärgen genom stjärn- håren ett mera dämpadt utseende, som just gör färgskift- ningen så karaktäristisk för denna och några få andra kända former. Bland dessa har framför allt den jämtländska H. adpressum NorkrL. och isynnerhet dess var. latius NORRL. Hierac. Exsice. Fasc. I. 4. en slående likhet i detta afseende. Den skiljer sig emellertid bl. a. på sina spetsiga blad. — Vidare finner man en ganska stor likhet så väl till holkens storlek som dess färgteckning hos de för öfrigt håriga hol- karna af H. acrophyllum DAHLST., H. aridicolum Norre. och H. granulosum STENSTR. Anträffad mellan Stehag och Rönneholm. 33. H. polypheum n. Scepe furcatum; involuera subatrata, nigroglandulosa, obscure pilosa, parum floccosa. Rhizoma subtenue. Folia basalia rosularia ad 9 cm. longa 15—17 mm. lata, + ovalia — oblonga, petiolata, apice obtusa 3 34 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA mucronulata, Iintegerrima, supra + prasina setulis 4—5 mm. longis sparsis — raris obsita effloccosa, subtus pallidiora leviter floccosa + pilosa. Stolones ad 30 cm. longi, simplices vel sub- ramosi, crassiusculi, virentes, leviter stellato-floecosi, pilis subsordescentes 2—4 mm. longis densis — densiusculis paten- tibus curvatulis glandulisque dilutis minutissimis + sparsis vestiti, foliis c. 5—7 (florendi tempore) evolutis decrescentibus internodiis brevioribus fol. basalibus sat minoribus attamen haud parvis. Scapi ec. 20 em. alti, crassi, seepe infra medium fur- cati, 1—3-squamosi, setulis sordidis — subnigris patentibus substrictis 3—5 mm. longis basin versus densis — densissimis superne densiusculis vel sub involuero sparsis — raris glandu- lisque c. 0,5 mm. longis atris deorsum raris — sparsis sursum + densiusculis — densis instructi, leviter — (superne) dense Aoccosi. Inrvolucrum subatratum, ce. 11 mm. altum 6—7 mm. latum, basi subtruncatum, parum foccosum, pilis sordidis 1—2 mm. longis glandulisque atris ad 1,0 mm. longis dense obtec- tum. Squame extime parvae interioribus multo minores sat anguste obtusiusculae omnino pilose, interiores inferne ad 1,5 mm. late sensim attenuate obtusule — acutiuscule inferne glandulosze apice pilose vix vel parum marginate, intimae acute — subulatze epilose glandulas paucas — nullas feren- tes, fere omnes summo apice nude colorate. Calathidium flavescens — sublutescens, ligulis marginalibus laceratis extus purpureo-vittatis. Utmärkt af de mycket mörka, särskildt i ett mera fram- lidet stadium nästan rent svarta holkarna, de furkata holk- skaften med mörk och styf hårbeklädnad m. m. I dessa af- seenden visar den en stor öfverensstämmelse med NÄGELnI och PETER'S grupp subcaulescens,' med hvilken den också har det gemensamt, att stjärnluddet uppträder sparsamt så väl på bladens undersida som på holkar och holkskaft. Af skandi- naviska former synes den komma närmast den vestmanländska H. furculosum DAHLST., som dock har mindre holkar.? Till holkarnas utseende erinrar den för öfrigt mer eller mindre om H. prestabile NORRL., H. maurum NORRL.. H. hypoptellum NOREL. var., H. acrophylloides DAHLST., m. dl. Anträffad på Hallandsås 1 trakten af Båstad. ! Jfr NäGeni und Peter, Die Hieracien Mittel-Europas. S. 181 och 148 samt Hieracia Negeliana N:o 58, 117, 243, 295. ? Jfr DauLst. Herbar. Hierac. Scand. Cent. VI. 56, 57, 58. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. II. N:07. 35 34. H. privignum Norri. Pil. boreal. s. 35; Hier. exs. II. 32. Simplex vel furcatum; involuera mediocria, sat obscura (fusco- virescentia vel sordide subolivacea?), leviter floccosa, sat dense pilosa et glandulosa. Ganska rikligt, men i spridda exemplar, anträffad i trakten af Skäralid. — Påminner något om H. auriculeforme Fr., men har bl. a. utdragna, vid tiden för blomningen ända till 25 cm. långa stoloner med dekrescerande blad. Öfverensstämmer, som det synes, fullkomligt med den finska H. privignum. 33. H. schistocaulum n. Scepius furcatum; involucra sat parva, vix stellata, parum glandulosa, conferte pilosa. Rhizoma sat crassum, elongatum. Folia basalia rosularia ad 35,> cm. longa 11 mm. lata, oblonga vel lingulate oblonga petiolata, obtusa, integerrima, supra + obscure glaucescentia effloccosa setulis margines lamin&e versus et in petiolo raris — sparsis 3—5 mm. longis munita, subtus parum lzetiora leviter floccosa fere plane epilosa vel secundum costam prominentem pilis paucis preedita. Stolones sub anthesin ad 3,5 cm. longi, crassiusculi, simplices, canofloccosi, eglandulosi, pilis 2—4 mm. longis albidis substrictis densiusculis vel ad nodos confertis vestiti, foliis subrequalibus fol. basalibus parum minoribus ce- terum eequantibus Iinternodiis multo longioribus. Scapus sub- strictus, ce. 38 cm. altus, crassiusculus, viridulus, plerumque furcatus, sub involuecro 1—2-squamulosus, inferne leviter su- perne dense floccosus, glandulis e basi atra luteis 0,25—0,5 mm. longis deorsum raris sursum + densis — (summis) confertis pilisque albidis strictis patentissimis c. 3 mm. longis + sparsis instructus. JInvolucrum sat parvum 6—8 mm. altum 4—5 mm. latum, basi rotundatum, viridescens, levissime stella- tum, pilis albidis 1—2 mm. longis patentibus + con- fertis glandulisque paucis parum apparentibus insertis vestitum. Squame ad 1,0—1,2> mm. late, obtuse — obtusius- cul:e vel (intim) acute, fere omnes late viridi-marginatae acuminate apice subnudee colorate. Calathidium subradians, flavescens — pallide lutescens, c. 20 mm. latum, ligulis mar- ginalibus ad 1,s mm. latis haud laceratis extus purpureo- 26 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA striatis involuerum 4—5 mm. superantibus, stylis flosculis concoloribus. Det låga växtsättet, de glaucescenta bladen och de små hvithåriga holkarna på vanligen furkata skaft äro de karak- tärer, som först falla i ögonen. Förgreningen äger rum på obestämd höjd: från basen, midten eller mot spetsen af stjälken. Holken har en öfvervägande grönaktig färgskiftning genom de något blåaktigt gröna, nakna, breda kanterna hos holk- fjällen. Dessas rygglinie är däremot mer eller mindre svart af de enkla trikomernas korta förtjockade basalpartier, mellan hvilka sparsamma och föga märkbara stjärnhår äro inblan- dade. Holkfjällen äro i förhållande till längden jämförelsevis breda, de minsta, yttersta äro ungefär jämnbreda, de öfriga, som äro mera jämnstora och på hvardera sidan af den till- plattade holken omkring 10 till antalet, äro ofvan midten tämligen hastigt hopdragna i en kort och mer eller mindre tydligt trubbig spets. Holkskaften bära vanligen 1—2 små fjäll strax under holken samt ett något större, mer eller mindre grönaktigt fjäll vid förgreningen. — Möjligen är den en hybrid mellan en macrolepideum- och en Auricula-form. Till holkarnes utseende och beklädnad afviker den emellertid från den uppsvenska H. auriculeforme Er. Anträffad mellan Svedala och Bökebergsslätt. III. AURICULA-gruppen. 1. H. melaneima N. & P. Piloselloiden. S. 186. Involucra nigrescentia — nigra, glandulosa, squanmis latiusculis obtusis vix pallido-marginatis. Anträffad i Svedala och Vankifva socknar samt på Söder- åsen. — De skånska exemplar, som insamlats, hafva hårlösa holkar (NäcrLui och PETER'S epilosum-form).! 1 Se för öfrigt min uppsats: Några skandinaviska former af Hieracvum Auricula Lamk. et DC. (Botan. Notiser 1896.) BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 7. 37 2. H. Auricula Lamk. et DC. (s. str.) Involiucera + obscure virentia — migrescentia, glandulosa, squa- mis angustis + obtusis albido-marginatis. Anträffad i Svedala socken, dels med hårlösa och dels med håriga holkar (NäGELI och PETER'S epilosum- och subpilosum- former); vidare på Söderåsen och Hallandsås (epilosum-f.). IV. DUBIUM-gruppen. 1. H. tenerescens Norri. Bidr. s. 62; Hier. exs. I. 70. H. glomeratum FRoEL. ”tenerescens NorrL. i DaHrst. Bidr. s. 99; Fer Nexsi 28429: Anträffad i närheten af Vankifva kyrka. — Enligt an- teckningar gjorda på fyndorten var Calathidiet 20 mm. och kant-ligulze 2,25 mm. breda. De insamlade exemplaren äro 33— 42 cm. höga. De synas vara i allt väsentligt (holkarnas och holkfjällens form och storlek, den glandulösa inflorescensen, den särdeles korta hårbeklädnaden på stjälk och blad m. m.) öfverensstämmande med de 1 de ofvan citerade exsiccatnumren utdelade jämtländska och östgötska individen. Bladen äro i någon mån mera hopdragna mot spetsen än, förhållandet är med ex. från Jämtland, och blomfärgen som enligt NORRLIN är »dilute sulphureum» och enligt DAHLSTEDT »leete lutescens subsulphureum> är en eller ett par grader mörkare hos de skånska exemplaren. En närstående form med större holkar och starkare ut- vecklad hårbeklädnad har anträffats på samma trakt. V. MURORUM-gruppen. 1. H. vulgatum (FR. p. p.) ALMQU. Denna i hela södra Sverige allmänt utbredda — den före- kommer äfven i grannländerna — och lätt igenkända art har 38 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. anträffats ferestädes i Skåne: omkring sjön Yddingen i när- heten af Bökebergsslätt, 1 bokskog vid Jonstorp och Orrelwuset mellan Stehag och Skäralid, vid Röstånga, i ekdungar vid Tullstorp och på banvallar vid Balingslöf (nära Hessleholm). 2. H. pinnatifidum LÖNSk. i DAHLstT. Bidr. III. s. 90; Hier. exs. fase, 1; 34085, tHerp. tHier. Scand, Centmuessos Insamlad från trakten af Bökebergsslätt i södra Skåne, vidare funnen i bokskog vid Jonstorp samt från banvallar mellan Balingslöf och Hessleholm. Den uppträder ofta till- sammans med H. vulgatum och H. cruentifolium och påminner något om den förra till sina blad, som dock hafva en starkare framträdande tandning, och om den senare till sina mer eller mindre nakna (d. v. s. utan stjärnludd, i motsats till H. vul- gatum) holkar, hvilka emellertid äro kortare och mindre glan- dulösa. 3. H. austrinum n. Caulis 30—60 cm. altus, leviter adscendens et flexuosus, virens basin versus + coloratus, plerumque 2-folius, levissime vel vix stellatus, inferne pilis albidis minime dentatis cur- vatis 2—3 mm. longis + densis glandulisque nullis instructus, superne minus pilosus glandulis solitariis — raris vix 0,25— 0,50 mm. longis obsitus. Folia basalia florendi tempore c. 2 persistentia, eglandulosa, effloccosa, supra viridia pilis sparsis 1—2 mm. longis predita, subtus pallide atque + violaceo- colorata secundum costam sat dense (2—3 mm.) ceterum parum et brevius albido-pilosa, longe (ad. 6,5 em.) petiolata petiolo + colorato dense et c. 3 mm. longe piloso, dentibus porrectis haud profundis (ad c. 4 mm.) haud crebris acutis munita, fol. exterius ovatum apice mucronate obtusum interius + ovate ovale acutum; fol. caulina seepius 2 evoluta, + ovato-lanceo- lata, inferius petiolatum, superius sessile ceterum fere ut fol. bassalia. JInflorescentia paniculata, simplex vel + composita, acladio 5—10 (15) mm. longo ramisque ceteris stellatis glan- dulis tenuibus + 0,> mm. longis sparsis — densiusculis vel densis pilisque immixtis vestitis. Involucra ce. I mm. alta 5 mm. lata, basi rotundata, obscure virescentia, omnino epi- losa et effloccosa vel in squamis extimis aliquantulum BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 7. 39 pilosa atque stellata, glandulis + densis 0,5—1,0 (2,0) mm. longis obtecta. Squame anguste vix ad 1,25 mm. late, sub- lineares, + pallido-marginate, omnes (intimis exceptis) apice evidenter obtus&e. Calathidium c. 32 mm. latum, radians, obscure luteum, ligulis marginalibus remotis 2,,—fere 3 mm. latis haud laceratis involucrum usque ad 10 mm. superantibus. Stylt obscuri. Af de vanligen endast två basala bladen, som vid blom- ningstiden äro bibehållna, är det inre ofta ungefär dubbelt så långt skaftadt som det yttre. Bladen hafva omkring 4 (3—-6) tänder i hvardera kanten. Dessa äro lindrigt framåtriktade och äro från en vanligen bred bas spetsiga, mer eller mindre regelbundet triangulära. Det nedre stjälkbladet är i regeln befästadt nedanför stjälkens midt, ofta strax ofvanför den basala bladrosetten; det är försedt med längre skaft ju längre ned på stjälken det sitter, dess tänder äro smalare än hos hbasalbladen samt samlade mot nedre hälften af bladet, hvar- emot den mer eller mindre långt utdragna spetsen vanligen är helbräddad. Förgreningen börjar i allmänhet mot spetsen af stjälken, ofta utgår dock en grenbildning ett stycke nedan- för och på kraftiga exemplar framträda inflorescens-grenar äfven från stjälkbladens veck. Holkarna äro tämligen små, af en dunkel, något brunaktigt mörkgrön färgton. Af de olika trikomslagen äro glandelhåren bäst utvecklade. De äro jäm- förelsevis spensliga, rikliga i holkarna och på holkskaften samt aftaga sedan i frekvens. Bland talrikare kortare gland- ler äro andra, dubbelt längre, inströdda (särskildt i holkarna). De enkla håren, som vid stjälkens bas och på bladskaften äro rikliga och väl utvecklade, äro upptill sparsamma och korta, obetydligt framträdande och saknas ofta helt och hållet på holkarna. Stjärnhåren äro föga utvecklade, på holken nästan omärkliga. Den afviker från H. ”"scanicum Dautnst. (1. e. III. s. 89 och Hier. exs. fasc. II. 73, 74) bl. a. genom kortare och trub- bigare holkfjäll samt mörka stift. Möjligen har DAHLSTEDT 1 namnet scanicum innefattat äfven den nu beskrifna formen, hvilken emellertid är tydligt skild från de östgötska exem- plaren, som äro utdelade i det ofvan citerade exsiccatverket, hvarjämte den af DAHLSTEDT affattade beskrifningen ej passar in på den skånska formen. 40 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. Anträffad i riklig mängd i ek- och björkbackar tillsam- mans med H. vulgatum och H. cruentifoliwm 1 trakten af Röstånga och Skäralid. 4. H. cruentifolium Daerst & Lös. 1 DatLst. Bidr. III. 144 och Herb. Elier. Scand. Cent. IE (ej LINITIFOSoo: Anträffad flerstädes i riklig mängd; 1 ek- och björkbackar vid Skäralid och i trakten af Röstånga gästgifvaregård, i ekdungar vid Tullstorp nära Hessleholm och på Hallandsås i närheten af Axelstorp, Lya och Finsbo. — Genom de långt utdragna, starkt fläckiga bladen blir denna form särdeles lätt att känna igen, och den är i Skåne kanske den allmännaste : af alla här uppträdande archieracier. I stark skugga för- svinna emellertid fläckarna mer eller mindre, och stundom ser man endast på öfversta stjälkbladet en antydan till fläckig- het. Här synes således denna karaktär hålla sig längst kvar, hvilket dock kan bero däraf att det öfversta stjälkbladet ej är utsatt för så stark skugga, som de nedre bladen. De skånska exemplaren hafva 1 någon mån svagare utvecklad glandelbeklädnad i holkarna än ex. från norrut belägna orter (Halland, Småland), hos hvilka glandlerna äro längre (1—1,5 mm. långa, hos de skånska vanligen ej fullt 1 mm.) och tätare samlade. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22-; AFD. III. NiO 7. Register. ; Sid. acrophyllum DaAHLST. TAIS acrophylloides DAHLST. . . 34. acutulum DAHLST. . > HS adpressum NORRL. . ) ; 33. allopholis STENSTR. . . . . —5D, 20. angustellum NORREL. 6 AU angustius N. & P. . 10, 30. anrdreolum NOREL. . . « « « 19, 33: atrovillosulum DAHLST.. . 22, 2. auricula LAMEK. ET Dc.. . 5, 8, 37. Auriculeforme AvcTtr. . . 8, 35, 36. aAustrinum STENSTR. . ASR Be basifolium (Fr.) ALMQV. 2 bornholmiense STENSTR. . . .6, 15. bostadense STENSTR. . SL. BRdelkyleskNORRL. « so os « + «Dy 20. calophyllum NoRREL. 24. GERdesceNns. NORBL.—-+-.. « = DD, 21. clinans NORRL.. . 30. comtulum STENSTR. 24. EOMlESCENS. NOREL: « so « « « «Dy 19. concerescens NORRL. FLINT contrarium NORRL. . EB GConGexulum NORRL. . . « « «D, 28. cruentifolium DAHLST. & LöB. 4, 30, 40. diäaphorum STENSTR. . . . . 5, 209. distantilingua NORR. . . 5, 20, 24. erminellum STENSTR. AVVLLG 8. Hisren en NEN nee By le a 006 «Dj 21: exacutum NORRL. Os « « « » D, 18: MduNlicolor DAHLST.. « « «Db, 14. Jirmästolonum DAHLST . . . .5, 14. florulentum NORRL. o el furculosum DAHLST. Sad gracilius NORRL. . sed. granulosum STENSTR. hamatwulum STENSTR. hypochlorum STENSTR. . hypoptellum NORRL. impallescens NORRL. . infectum NORRL. . lacerilingua DAHLST. . latius NORRL. . laxisquamum DAHLST. . leucopolium STENSTR. linguatum DAHLST. lyggeum NORRL. . mallotum STENSTR. maurum NORRL. . melaneima N. & P. oblongiceps NORRL. obovale NORRL. pachylodes N. & P. paucilingua NORRL.. . periphanes N. & P. Pilosella L. pinnatifidum LÖNNR.. . platycranum STENSTR. . pleniceps NORRL.. polychorum STENSTR. polylepium STENSTR. . polyplceum STENSTR. prestabile NORRL. privignum NORRL. . remotulum NORRL. . revertens DAHLST. robusticeps DAHLST. sabulosorum DAHLST. . salebratum NORRL. . scanicum DAHLST. 5, 29, 41 42 STENSTRÖM, BIDRAG TILL SKÅNES HIERACIUM-FLORA. Sid. Sid. scistocaulum STENSTR; . - « « - 99. tenuirhizum NORRL. .- CEEREnpEs Semira dans NORRIS bk RRS0. Thedenii NORRL. = cc sordulentum STENSTR. . - - - - (7. | torosulum NOREL. - (Ce sremne Senor NANO IDAEIOSIS a os a. eo HS tremipes NORRL. . - Orson stenostictum STENSTR. . . - 21, 29. trichoscapioides DAHLST. . . . . 28. subeaulescens N. & P. . . . 18, 34. tyrianthinum STENSTR. . . . . 16. suburnigerum NORRL. « - oo. -o- « 24. urnigerum NORR. -— sosse subyennstum DatHLstT. . . . 10, 12. vankivense STENSTER. . .- « «=. J 260. svedalense STENSTR. - - » > 20,29. viridicans NORRL. - - id CR200265 tapeiniforme STENSTR. . . . 5, 6. vitilis NORRL. ss EEE tapemum DARLST. : - «os 5, 6, 29. | vulgare TATScE fÖFERSKENeuE tenerescens NORBL. . . . . .D, 37. | wvulgatum (Fr.pp.) ALMmou.4,37,38, 40. BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. -Afd. III. N:o 8. mik BURMANNIEN DER ERSTEN REGNELL'SCHEN EXPEDITION ETN BEITITRAG ZUR KENNTNIS DER AMERIKANISCHEN ARTEN DIESER GATTUNG VON GUST. O. A:N MALME. MIT EINER TAFEL. MITGETHEILT DEN 9 SEPTEMBER 1896. GEPRUET VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST. STOCKHOLM 1896 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER CS Käme Mreuae RT Of NY OA H Ta Re a fd ; Parlea eG RR SRVREA söka D:; kleine Familie Burmanniaceae ist, wie bekannt, eine fast ausschliesslich intertropische. Was die neue Welt be- trifft, kommen in Nordamerika zwei Arten der Gattung Bur- mannia, B. biflora L. und B. capitata (WaALT.) MaArt., nörd- lich von dem Wendekreise vor; und in Sädamerika ist die monotypische Gattung Arachnites PHILIPPrI in der chilenischen Provinz Valdivia gefunden. Die bis jetzt bekannte Sädgrenze der Gattung Burmannia in diesem Weltteile liegt in dem brasilianischen Staate Sao Paulo. Es war mir deshalb eine nicht geringe Uberraschung, als ich im Dezember 1892 während eines kurzen Aufenthaltes an der HEisenbahnstation Quinta, unweit der Stadt Rio Grande do Sul, eine Art dieser Gattung antraf. Dieser Platz liegt an der Sädgrenze der Gattung Cocos, 32” södl. Breite, somit etwa tausend Kilometer von den nächsten Fundorten, denen in Säo Paulo. Mein Bestreben, dieselbe oder andere Burmannien anderswo in dem Staate Rio Grande do Sul aufzufinden, war ohne Er- folg. Es muss jedoch bemerkt werden, dass ich mich nur sehr wenig in den Campos' aufhielt, und wie ich später, in Matto Grosso, beobachtete, sind sie es grade, und zwar die feuchten, sandigen Plätze derselben, welche die Heimat der chlorophyllhaltigen Burmannien bilden. Der Boden in Rio Grande ist ausserdem oft stark lehmhaltig, was diesen Pflan- zen nicht gänstig zu sein scheint. Die bei Quinta angetroffene Art wird im folgenden als eine neue unter dem Namen PB. australis MALME beschrieben. Erst mehr als ein Jahr später, während meines Aufent- haltes in Cuyabå in Matto Grosso, gelang es mir wieder, Burmannia-Arten zu finden. Ausser den aus der brasiliani- schen Hochebene bekannten B. bicolor MaArt., B. flava MART. 4 MALME, DIE BURMANNIEN. und B. alba Mart. (sowie einer dieser nahestehenden Species, B. grandiflora MaALME) fand sich hier B-. capitata (W ALT.) Mart. Der letztgenannte Fund muss fast eben so unerwartet erscheinen, wie der von B. australis MALME in Rio Grande. Die Art war nämlich bisher in Sädamerika nur in Guyana und in den Kästengegenden Brasiliens bis nach Rio de Janeiro beobachtet worden. Da ich von sämtlichen von mir gesammelten Burmannien auch Spiritusmaterial mitgebracht habe, das eine genauere Untersuchung gestattet, als an getrockneten Herbarpflanzen möglich ist, teile ich im folgenden eine Beschreibung nicht nur der neuen Species, sondern auch der anderen mit. TIch beräcksichtige auch die äbrigen im Regnellschen Herbar des Reichsmuseums zu Stockholm aufbewahrten Burmannien, die von LINDMAN, REGNELL, SEVERIN und WIDGREN gesammelt wor- den sind. Ausserdem verfiägte ich zum Vergleichen iber die amerikanischen hiehergehörigen Arten aus den Sammlungen der Museen zu Berlin, Kopenhagen, Mänchen und Upsala. Den Direktoren genannter Museen, Herren Professoren TH. Fries, L. RADLKOFER, I. URBAN, E. WARMING und V. WITT- ROCK spreche ich hiermit meinen tiefgefähltesten Dank aus. Insbesondere bin ich meinem hochverehrten Chef, Hrn Pro- fessor Dr. WITTRoCK, der mich immer bei meiner botanischen Arbeit unterstätzt hat, sehr verbunden. LINNÉ! kannte zwei Arten der Gattung Burmannia: die eme, B. disticha L., aus der alten Welt (Ceylon), die andere, B. biflora L., aus der neuen (Virginia). Schon im Jahre 17838 wurde eine zweite nordamerikani- scehe Species von WALTER? beschrieben, jedoch nicht unter dem Namen Burmannia, sondern als Anonymos capitatus. Anonymos ist aber keine Gattung im botanischen Sinne, denn damit bezeichnete der Verfasser die verschiedenartigsten Pflan- zen.> Fär die genannte Species begrändete GMELIN? im Jahre 1791 die Gattung Vogelia; der von ihm gegebene Gattungs- charakter ist aber teilweise ganz wunrichtig, indem er den Fruchtknoten als einfächerig beschrieb. Besser und in Be- zug auf den Fruchtknoten korrekt wurde die Pflanze im J. 1802 von MicHAux? beschrieben, der ausserdem eine ganz gute Habitus-Abbildung lieferte. Er liess den GMELIN'schen Gat- tungsnamen fallen — inzwischen war derselbe von LAMARCK im Jahre 1792 för eine Plumbagineen-Gattung verwendet worden — und schuf einen neuen, Tripterella. Der wichtigste, um nicht zu sagen der einzige, Unterschied zwischen den beiden Gattungen Burmannia und Tripterella wäre der, dass die erstere sechs, die letztere drei Staubblätter habe. Dieser Unterschied ist aber nicht stichhaltig, denn in der That hat auch Burmannmia (die von LINNÉ beschriebenen Species) drei Staubblätter. Im Jahre 1824 fögte deshalb Martivs" Tripte- rella in die genannte Linnéanisehe Gattung ein. 1 Species plantarum (editio prima), pag. 207. Flora caroliniana (London 1788), pag. 69 (secundum GMELIN). > Vergl. Index Kewensis, Tom. I, pag. 141. t Systema naturae, Tom. II pars I, pag. 107. > Flora boreali-americana, Tom. I, pag. 19. Ich habe nur Editio nova (Paris 1820) gesehen. $ Nova Genera et Species plantarum, I, pag. 12. [I 6 MALME, DIE BURMANNIEN. Burmanma capitata (WaAnt.) Mart. war die erste Art dieser Gattung, die aus Sädamerika (Guyana) erwähnt wurde. Andere wurden zwar bald nach Europa gebracht, sie blieben aber in der Museen unbearbeitet liegen, und erst im Jahre 1824 finden wir in der einschlägigen Litteratur neue An- gaben iäber sädamerikanische Burmannien. Martius hatte auf seiner Reise in Brasilien deren nicht weniger als finf gefun- den. Darunter befand sich eine schon bekannte, B. capitata (Warit.) Mart.; die anderen vier: B. dasyantha Marr., B. bicolor Martr., B. flava Mart. und B. alba MARrRT. waren fär die Wissenschaft neu und wurden in Nova Genera et Species plantarum! beschrieben und abgebildet. | In dem Nachlasse WILLDENOWS fand man inzwischen zwei sädamerikanische Burmannien, die von ihm als neue, ver- schiedene Arten betrachtet worden waren. Im Jahre 1830 wurden dieselben in ScHULTES' Systema vegetabilium? unter den Namen B. quadriflora WIiLLD. und B. brachyphylla WILLD. aufgenommen; die daselbst gelieferten Beschreibungen sind aber so unvollständig, dass man daraus keinen Unterschied von B. bicolor Marr. ausfindig machen kann. Aller Wahr- scheinlichkeit nach gehören sie denn auch zu der genannten Species. Das ist wenigstens der Fall mit HosTMANN et KAPPLER N:o 797, welche Pflanze unter dem Namen »B. quadriflora STEUD.> ausgeteilt worden ist.” Ausföhrlicher ist zwar B. brachystachya MIiQuEL? (im Jahre 1847) beschrieben worden; jedoch ist sie mir zweifel- haft geblieben, und Originalexemplare standen mir nicht zur Verfägung. VWVielleicht handelt es sich nur um eine Varietät von B. flava MART. In demselben Jahre erschien der Fasc. VIII der Flora brasiliensis,” wo die Burmanniaceen behandelt wurden. In Bezug auf die Gattung Burmannia enthält sie sehr wenig (fast nur neue Angaben äber die geographische Verbreitung der Arten), was nicht schon durch die oben angefährte Ar- beit Martius” bekannt sei. In den SELLOW'schen Sammlungen, die dem Bearbeiter, Prof. M. SEUBERT, zur Verfiöägung stan- ! I, pag. 10 et seqq. > Vol. VII pars II, pagg. LXXIV et LXXV. 3 Vergl. auch P. MaAvury, Enumération des plantes du Haut-Orénoque (Journal de Botanique, Tom. IIT (1889), pag. 273.). + Linnea SIX (1847), pag. 141. > Pag. 53 et seqq. — Burmanniaceae — exposuit MAURITIUS SEUBERT. - BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0O 8. TY den, fand sich eine violettblätige Pflanze, die nach seiner Ansicht mit B. alba MARrRT. so eng verwandt ist, dass sie zu derselben Art gebracht werden muss. Fär diese Art wollte er aber nicht den von MARTIuS gegebenen Namen behalten. Er stellte deshalb eine neue Species auf, zu der er zwei Varietäten: « violacea und 8 albiflora (= B. alba Marrt.), fäöhrte. Nach den Gesetzen der Priorität, wenigstens wie sie jetzt angewandt werden, ist ein solches Verfahren nicht zu- lässig. Wenn auch der Name B. alba nicht recht glöäcklich gewählt ist, muss er dennoch aufrecht erhalten und B. Sello- wiana SEvB. in die Synonymik verwiesen werden. Mit bes- serem Rechte kann dies geschehen, da der einzige Unterschied zwischen den beiden Formen in der Farbe der Bliten! liegt und sie mithin sogar kaum als Varietäten bestehen können. Alle bis zu dieser Zeit bekannten sädamerikanischen Bur- mannien sind chlorophyllhaltig. Im Jahre 1855 wurde die erste (und bis jetzt die einzige) chlorophyllfreie Art von BENTHAM?” beschrieben. Es war dies die im Amazonasgebiet von SPrRUCE entdeckte B. tenella BENTE. Unter demselben Namen erwähnt WARMING?” (im Jahre 1872), nach den Bestimmungen SEUBERT'S, eine von LUND in Saäo Paulo angetroffene Pflanze. Die Exemplare wurden mir götigst aus dem Kopenhagener Museum zugeschickt, und ein Vergleich mit den SPRUCE'schen zeigt sogleich, dass sie keines- wegs mit der genannten chlorophyllfreien Species identisch ist. Nach dem reichhaltigen getrockneten Material zu ur- teilen, ist es eine Varietät von B. bicolor MARrT., der ich unten den Namen var. tenera MALME beilege. Dieselbe Pflanze fin- det sich auch im hiesigen Regnellschen Herbar, ebenfalls aus Säo Paulo (REGNELL, III: 1238 p. p-). Uber B. flavula Savvanie? (publiciert im Jahre 1868) kann ich kein ganz sicheres Urteil aussprechen, da ich die Beschreibung nicht gesehen habe. Die im Herbar des Reichs- museums zu Stockholm aufbewahrten Exemplare scheinen mir ! Dieselbe Variation der Blitenfarbe beobachtete ich bei der nahestehen- den B. grandiflora MALME. ? HooKER's Journal of Botany, Vol. VII (London 1855), pag. 12. > Symbolae ad floram Brasiliae centralis cognoscendam, Part. XIII (Videnskabelige Meddelelser fra den mnaturhistoriske Forening i Kjobenhavn for aaret 1372 [1872—73], pag. 110). + Flora cubana, pag. 165 (secundum Index Kewensis, I, pag. 361). S MALME, DIE BURMANNIEN. in keiner Beziehung von den kleineren Formen der B. flava Marr. verschieden zu sein. Im Jahre 1881 wurde eine fernere Novität der ameri- kanischen Burmannien-Flora veröffentlicht. Es var dies eine der morphologisch höchst entwickelten Species dieser Gattung, B. Kalbreyeri OLIVER! (aus Kolumbien). Zu den acht bisher sicher bekannten amerikanischen Burmannien fäöge ich in diesem Aufsatze zwei neue: B. au- stralis MALME und B. grandiflora MALME. Ausserdem sollen hier unter B. bicolor Mart. drei Varietäten: var. subcoelestis, var. tenera und var. aprica, kurz beschrieben werden, von denen sich bei einer genaueren 'Untersuchung an frischem Material eine oder zwei vielleicht als gute Species -heraus- stellen werden. Gleichen Nchritt hielt die Entwickelung der Kenntnis von den Burmannien der alten Welt. Da sich mehrere For- scher mit verschiedenen Ansichten iäber den Artbegriff und äöber die Begrenzung der Gattungen mit diesen Pflanzen be- schäftigt und bisweilen nach getrocknetem Material neue Species beschrieben haben, ohne die älteren genau zu kennen, ist die Synonymik eine sehr verwickelte geworden. Ohne Zweifel ist die Zahl der gerontogenen Burmannien jedenfalls grösser als die der neogenen. Besonders auf Borneo und Neu- Guinea sind in der letzten Zeit mehrere neue Species von BzEccari? entdeckt worden. Die Gattung hat jedenfalls eine sorgfältige Revision von nöten. Hier sei nur ein Umstand erwähnt, der bei emer känf- tigen monographischen Behandlung in Betracht gezogen wer- den muss und gewiss eine solche Arbeit erschweren wird. Wie die geographische Verbreitung der Gattung uns erkennen lässt, hat sie ohne Zweifel ein sehr hohes Alter.? Es kom- men Repräsentanten derselben in fast allen intertropischen Ländern vor. HEine natärliche Einteilung der Gattung ist noch nicht gegeben. So viel scheint indessen sicher zu sein, dass eine der einst aufzustellenden Untergattungen oder Sec- tionen das gesammte Verbreitungsgebiet der ganzen Gattung ! HOOKER'S Icones plantarum, Vol. XIV, pag. 41 et tab. 1357. ? Malesia, Vol. I (1878), pag. 240. 3 Vergl. ENGLER, Die systematische Anordnung der monocotyledoneen Angiospermen, pag. 50 (Abhandl. der Akademie der Wissenschaften zu Berlin. 1892). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:08. 9 hbewohnt. HFEinige amerikanische Arten haben, so viel wir es bis jetzt beurteilen können, ihre nächsten Verwandten in Ost- indien; und man kann mit Bezug auf die morphologische Entwicklung zwei parallel verlaufende Serien aufstellen, von denen die eine neogen, die andere gerontogen ist. So zum Beispiel wird die morphologiseh am höchsten entwickelte Art der neuen Welt, B. Kalbreyeri ÖLTIVER, auf Borneo und Neu-Guinea durch B. longifolia BzEcc. vertreten; B. bicolor Marr. steht der weitverbreiteten asiatischen 5. coelestis D. Don und der australischen B. juncea SoLAND. (vielleicht sind diese beiden nicht specifisch verschieden) sehr nahe; und B. biflora L. erinnert in vielen Hinsichten an B. candida (BLUME) GrIFr. Ob aber eine und dieselbe Art sowohl in Afrika als auch in Amerika vorkommt, wie von RIDLEY! angegeben wird, muss ich wegen vollständigen Mangels an Vergleichungsma- terial von afrikanisehen Burmannien dahingestellt lassen. Die Beschreibung der B. bicolor Mart. var. africana RIiDL. scheint mir eine andere Species anzudeuten. Was die neue Welt anbetrifft, gehören die meisten chloro- phyllfährenden Burmannien der brasilianischen Hochebene an. Hier fanden sich deren vier: 5. bicolor MART., B. flava MART., B. alba Mart. und B. grandiflora MALME, von denen die beiden letzten nicht sicher ausserhalb dieses Gebietes vorkommen. Die beiden ersten sind uns ausserdem noch aus den Savan- nen? des nördlichen Sädamerika und aus Kuba bekannt. Die Umgebungen der Stadt Rio Grande do Sul, wo ich B. australis MALME fand, erinnern, sowohl was den Boden als was die Pflanzendecke betrifft, viel mehr an die Pampas als an die Campos. Auf der Florenkarte von Siädamerika in DrupE's »Atlas der Pflanzenverbreitung» werden auch die nächsten Umgebungen der Lagoa Mirim, die Ufer der Lagoa dos Patos bis an die Miändung des Flusses Camaquam und die schmale Landenge zwischen dieser Lagoa und dem At- lantischen Ocean zur Pampasregion gerechnet. Und das ge- 1 Journal of Botany, XXV (1887), pag. 85. ? Die grosse Ahnlichkeit in Bezug auf die Vegetation zwischen den Sa- vannen und den Campos wird besonders von WARMING hervorgehoben. Vergl. Lagoa Santa, pag. 248 (96) und 406 (314) (D. Kgl. Danske Vidensk. Selsk. Skr., 6. Rekke, naturvidensk. og math. Afd. VI. 3.). 10 MALME, DIE BURMANNIEN. schieht ohne Zweifel mit vollem Recht. NSehr viele der hier vorkommenden Pflanzen werden sädlich von dieser Gegend, in der Republik Uruguay, angetroffen, gehen aber nicht weiter nördlich. Bei der Besprechung der während meiner Reise gesammelten Compositen werde ich Gelegen- heit haben, diesen Umstand mit mehreren Beispielen zu be- leuchten.! B. Kalbreyeri OLIVER ist in der gebirgigen Provinz An- tioquia in Kolumbien gefunden und bis jetzt nur einmal ge- sammelt worden. Wenig kennt man ebenfalls von der Ver- breitung der B. dasyantha Mart. und B. tenella BESTH., die beide aus dem botanisch wie geographisch nur unvollständig bekannten Grenzgebiete zwischen Kolumbien und Brasilien stammen. B. biflora L. gehört den östlichen Sädstaaten der nord- amerikanischen Republik an und ist die einzige Burmannia der neuen Welt, die nicht in Siädamerika angetroffen wor- den ist. Die weiteste geographische Verbreitung hat B. capitata Mart. Wie ich schon in der Einleitung angedeutet habe, hat sie ihre Nordgrenze weit nördlich von dem Wendekreise des Krebses und geht sädlich wenigstens bis nach Rio de Janeiro, wo sie ohne Zweifel recht häufig vorkommt, da sie von meh- reren reisenden Botanikern daselbst gesammelt worden ist. Was Brasilien anbetrifft, scheint sie fast ausschliesslich auf die Kistengegend, die »ProYinz der Dryaden», beschränkt zu sein. Die mir zur Verföägung stehenden Herbarexemplare, de- 1 Tech kann hier nicht unterlassen, die Autmerksamkeit auf einen Auf- satz von Dr H. VON IHERING (>ÅS arvores do Rio Grande do Sul») zu lenken, der in einem riograndischen Kalender (>O Annuario do estado do Rio Grande do Sul para o anno 1892, publicado sob a direccäo de Graciano ÅA. de Azam- buja») publiciert wurde und deshalb in Europa wahrscheinlich recht unbe- kannt geblieben ist. Der als hervorragender Zoolog bekannte Verfasser hebt daselbst zum ersten Male hervor, dass viele Säugetiere ihre Sädgrenze in Rio Grande haben. Die Gattung Cebus wird nicht — wenn nicht zufälligerweise — sädlich vom Flusse Jacuhy angetroffen. Mycetes kommt noch auf der Serra Herval vor, geht aber nicht iäber Camaquam; und Coelogenys lebt noch auf der Serra dos Tapes, fehlt aber in der Republik Uruguay. Dann bespricht er mehrere riograndische Bäume und bemerkt, dass die Sädgrenze einiger unter ihnen (z. B. Araucaria brasiliana LAMB.) ungefähr mit derjenigen der Gattung Cebus, die Sädgrenze anderer (z. B. Acacia riparia H. B. K.) mit derjenigen der Gattung Mycetes und die noch anderer (z. B. Liähea divari- cata Mart.) mit derjenigen des Coelogenys zusammenfällt. Zuletzt giebt er mehrere botanische und landwirtschaftliche Notizen, die es ganz sicher ver- dienen, ausserhalb des eng begrenzten Publikums von Rio Grande bekannt zu werden, die zu referieren hier aber nicht der rechte Platz ist. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:o 8. 11 nen nähere Angaben iber den Fundort beigeföägt waren, stammten sämtlich aus dieser Gegend. Nach BENTHAM! kommt sie jedoch auch in der Nähe von Santarem im Staate Para vor. Aus Guyana ist sie von mehreren Sammlern nach Eu- ropa gesandt worden. Dass aber die Art in der Campos- region, in den Staaten Minas Geraes, Goyaz und Säo Paulo, nicht vorkommt, därfte als recht sicher anzunehmen sein. So viel ich weiss, hat keiner der zahlreichen Naturforscher, die diese Staaten mehrere Jahre lang bereist oder daselbst ge- wohnt haben, diese Pflanze gefunden. Das recht häufige Vor- kommen dieser Art in der Nähe von Cuyabå, fast im Cent- rum des sidamerikanischen Kontinents, wird deshalb etwas befremden. Es ist aber eine bemerkenswerte Thatsache, dass verschiedene Pflanzen. die ich in Matto Grosso sammelte, bisher nur aus den Kästengegenden Brasiliens oder aus Gu- yana und den Umgebungen der Mindung des Amazonen- stromes bekannt sind. Das ist auch, um nur ein Beispiel zu nennen, der Fall mit Polygala timoutou ATBL., und von dieser kann gewiss nicht gesagt werden, dass sie der Aufmerksam- keit des Sammlers leicht entgeht, denn durch ihre violett- rosenfarbigen Blitenstände ist sie recht auffallend. Bemerkt muss jedoch werden, dass die weite Strecke zwischen Cuyabå und dem Amazonenstrom, zwischen dem Rio Araguaya und dem Rio Madeira botanisch sehr unvollständig bekannt ist, weshalb die beiden VWVerbreitungsgebiete vielleicht nur durch eine Licke in wunsrer Kenntnis jener Vegetation ge- trennt sind. Die amerikanischen Burmannien können leicht und na- tärlich in drei Untergattungen (oder Sectionen) eingereiht werden. Inwieweit diese HFEinteilung sich auf die in der alten Welt vorkommenden Arten anwenden lässt, kann ich nicht sicher entscheiden, da mehrere derselben mir nicht hinreichend bekannt sind. Die Beschreibungen sind nicht selten unvollständig, und oft stand mir kein Untersuchungs- material zur Verfiägung. Ganz ohne Nutzen wird jeden- falls mein Versuch eine HFEinteilung der Gattung zu geben nicht sein. 1 Journal of Botany, Vol. VII (1855), pag. 12. 12 MALME, DIE BURMANNIEN. Die erste Untergattung, för welche der von SEUBERT! gegebene Name HFHuburmannia beizubehalten ist, charakteri- siert sich durch die dreiflugelige, öfterst blaue oder gelbe Röhre der Bliätenhälle und die kleinen, gelben äusseren Ab- schnitte derselben, die entweder aufrecht stehen oder mehr oder weniger zusammenneigen. Bei den kleineren Arten ist die Zahl der Bliäten eine geringe, gewöhnlich 2—5. Zu dieser Unter- gattung gehören die meisten amerikanischen Arten und alle mir bekannten der alten Welt. Die ersteren lassen sich am besten nach der morphologischen Ausbildung des Stengels ordnen. B. Kalbreyeri OLIVER hat einen reich beblätterten Stengel und grosse, gut entwickelte Blätter. B-. dasyantha Mart., B. bicolor Mart., B. flava Mart. und B. australis : MALME sind mit einer gewöhnlich winzigen Grundblattro- sette versehen; die weiter oben sitzenden Blätter sind mehr oder weniger schuppenförmig. Bei B. tenella BENTE. und B. biflora T. fehlt die Grundblattrosette; sämtliche Blätter sind stark reduciert und schuppenförmig, die unteren nicht nam- haft grösser als die weiter oben sitzenden. Die zweite Untergattung ist monotypisch. Da die hieher- gehörige Art, B. capitata (WaALT.) MARrRT., zuerst unter dem Namen Vogelia beschrieben worden ist, diärtte dieser am zweck- mässigsten als Untergattungsname zu verwenden sein. Sie charakterisiert sich durch dichten, gedrängten Blitenstand, ungeflägelte, weissliche Blätenröhre und kleine, gelbliche, aufrechte oder etwas zusammenneigende äussere Perigonab- schnitte. Bei B. alba Mart. und B. grandiflora MALME sind die äuvsseren Perigonabschnitte verhältnismässig gross, abstehend, fast horizontal ausgebreitet und veilchenfarbig, blau oder weiss. Die Bliätenröhre (und der Fruchtknoten) ist drei- eckig, ungeflägelt und beinahe grän. MNSchon durch diese von den anderen Burmannien sehr abweichende Form und Farbe der Bliten ist die dritte Untergattung, ÄAstroburmannia MALME, gut gekennzeichnet. Zu diesem Merkmale kommt noch das hinzu, dass die Wurzeln dimorph sind; an jedem Individuum ist eine, bisweilen zwei derselben stark vwver- dickt, birnenförmig oder verkehrt eiförmig, wie es Abbil- dung 2 zeigt. ! Flora brasiliensis, 1. ce. pag. 55. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 8. 13 Die Wurzeln sämtlicher von mir gesammelten Burman- nien sind schwach entwickelt, öfterst ganz unverzweigt. Was die Anatomie! anbetrifft, ist in erster Linie die schwache Entwicklung des Centraleylinders hervorzuhehen.? Sämtliche Elemente desselben zeigen Phloroglucinreaction. Die Endo- dermis ist einschichtig und bildet eine C-Scheide; die Ver- dickung der inneren Wände der Zellen ist bei den einzelnen Arten etwas verschieden, jedoch immer eine ganz beträcht- liche. Die Zahl der Gefässe ist ebenfalls eine verschiedene. Bei B. alba Mart. findet sich nur ein einziges; diese Art stimmt mithin mit Gymmnosiphon refractus (MIERS) BENTH., der von JoHOoW? untersucht wurde. am nächsten iäberein. Auf einer höheren bStufe steht PB. australis MALME, bei der die Anzahl der Gefässe drei oder vier ist, ungefähr wie bei B. capitata (WaALt.) Mart.? Eine bedeutend höhere Entwicklung hat der Centralcylinder der Wurzel bei der asiatischen B. disticha D. Don erreicht. NSämtliche Elemente desselben haben stark verdichte Wände. Die Gefässe sind in recht grosser Anzahl vorhanden. Zehn bis zwölf von ihnen liegen in einem Kreise, durch mechaniches Verbindungsgewebe von einander und durch eine Zellenschicht, die wohl als Pericambium an- zusehen ist, von der Endodermis getrennt; die äbrigen in fast gleichem Abstande von einander im Inneren des Bindels. Die Endodermis bildet auch hier eine C-Scheide. Diese Art erimnert somit in dieser Beziehung ganz bedeutend an Abol- boda longifolia MALME.? In der Rinde finden sich zwei bis vier lysigene luft- fähbhrende Kanäle, was schon an zwei von den brasilianischen Arten: B. capitata (WaALt.) MaArt.? und 6. bicolor MaArt.? nachgewiesen worden ist. Deutliche Absorptionshaare sind nicht vorhanden. Die zwei äusseren Schichten der Wurzel bestehen aus weitlumigen, diännwandigen Zellen, die ein wohl- entwickeltes Pilzmycelium beherbergen. HEine derartige en- dotrophische »Mycorrhiza», die bei den chlorophyllfreien pha- 1 Die Resultate meiner Untersuchung iber die Anatomie der Burmannien hoffe ich demnächst ausfährlicher veröffentlichen zu können. > Vergl. JoHow, Die chlorophyllfreien Humuspflanzen (PRINGSHEIM, Jahr- bächer fär wissenschaftliche Botanik, Bd XX, viertes Heft). : SN JOHOWEl C: t MaALME, Die Xyridaceen der ersten Regnellschen expedition, pag. 22 (Bihang till K. Svenska Vet.-Akad. Handlingar. Band 22. Afd. III. N:o 2). > ENGLER und PRANTL, Die natärlichen Pflanzenfamilien, 1. c. 14 MALME, DIE BURMANNIEN. nerogamen Humuspflanzen fast ausnahmslos vorkommt, ist bekanntlich ebenfalls bei mehreren chlorophyllhaltigen Pflan- zen gefunden und untersucht worden,! z. B. bei der Gat- tung Botrychium Sw.?, bei Listera cordata (L.) R. BrR.> und bei Goodyera repens (L.) R. Br. Aller Wahrscheinlich- keit nach spielt sie irgend eine Rolle bei der Aufnahme und Bereitung der Nahrung. Wenigstens was die Burman- nien?+ anbetrifft, bei denen die absorbierende Fläche der ohne- dies schwach entwickelten Wurzeln durch keine Haare ver- grössert ist, därfte es sich um eine mutualistisehe Symbiose handeln. Der Stengel ist in der Regel unverzweigt. Wenn eine Verzweigung auftritt, wie es bei allen Arten bisweilen ge- schieht, wird sie wenigstens in den meisten Fällen dadurch hervorgerufen, dass der Hauptspross auf irgend eine Weise verletzt und beschädigt worden ist. Bei den brasilianisehen Burmannien sind die Blätter in der Regel stark reduciert, und ihre Bedeutung fär die Assi- milation muss ganz sicher als eine geringe angesehen werden. Spaltöffnungen fehlen in der Regel oder sind nur an dem unteren Teile des Blattes vorhanden; nur bei einigen Formen der B. bicolor MaArrt. fand ich sie in recht grosser Menge auf der ganzen Unterseite desselben. Die hauptsächliche assimila- torische Arbeit wird vom Stamme ausgefährt; das Assimila- tionssystem nimmt denn auch einen beträchtlichen Teil des- selben ein. Die Epidermis”? besteht aus recht dännwandigen, in der Längsrichtung des Stammes gestreckten, fast pris- matischen Zellen, die sich im Querschnitte fast ebenso breit wie hoch zeigen. Den zahlreichen Spaltöffnungen fehlt die 1 Vergl. FRANK, Lehrbuch der Botanik. Band I (1892), pag. 264 und pag. 560. ? GrREVvILuvs, Uber Mycorrhizen bei der Gattung Botrychium (Flora 1895, pag. 445). 3 CHODAT et LENDNER, Sur les mycorrhizes du Listera cordata (Bulletin de IU'herbier Boissier, 1896, pag. 265). Bei der zweiten skandinavischen Art dieser Gattung, Listera ovata (L.) R. Br., fehlt die Mycorrhiza. + Bei B. disticha L. ist keine Mycorrhiza vorhanden; die Wurzeln sind auch viel stärker entwickelt. 5 Uber die Anatomie des Stengels vergl. JoHow, Die chlorophyllfreien Humuspflanzen (PRINGSHEIMS Jahrbiächer — — 1889) und JoHow, Die chloro- phylifreien Humusbewohner Westindiens (Ebenda. Band XVI (1885), pag. 415). In Bezug auf den mechanischen Mantel und die Gefässbändel stimmt die chlorophyllfreie Apteria setacea Nurtrt. mit den chlorophyllhaltigen Burman- nien genau iuberein. BIHANG TILL K. SV. VET. AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:08. 15 äuvssere Atemhöhle ganz und gar; ihre Schliesszellen liegen in der Längsrichtung des Stammes. Unter der Epidermis findet sich ein zusammenhängender, bei den meisten Arten dreischichtiger Mantel von assimilierenden Zellen, die alle fast dieselbe Form haben, in der Längsrichtung des Stammes gestreckt sind und im Querschnitte sich fast cylindrisch zeigen. Unmittelbar unter den assimilierenden Zellen liegt ein ununterbrochener, zwei- bis mehrschichtiger, mechanischer Mantel, dessen Bastcellen mit Porenkanälen versehen sind, die die Wände in schiefer Stellung durchsetzen. Die Gefäss- bändel sind bei den chlorophyllhaltigen, wie bei den chloro- phyllfreien, Burmanniaceen schwach entwickelt. Sie liegen, wenigstens bei den brasilianischen Arten, in einem Kreise, gewöhnlich abwechselnd je ein kleineres und ein grösseres. Bei B. capitata (WaALnr.) Mart. und den Euburmannien (6. bicolor Mart., B. flava Mart. und B. australis MALME) leh- nen sie sich dem mechanischen Mantel unmittelbar an!; bei den Astroburmannien, bei denen äbrigens dieser etwas schwächer ist als bei den genannten Euburmannien, sind sie durch eine oder zwei Schichten Markzellen davon ge- trennt. Das ganze Innere des Stammes wird durch Mark- zellen ausgefäöllt; eine centrale Höhlung, wie sie JoHow bei B. capitata (WaALT.) Mart. beobachtete, habe ich nicht finden können. Die Bestäubung beobachtete ich leider nicht. Der Bau der Blite ist aber, wie schon ENGLER? hervorgehoben hat, ein derartiger, dass sich weder Autogamie noch gar Wind- bestäubung denken lässt. Die drei inneren Prigonabschnitte neigen sich gegen einander and beriähren sich mit den Spitzen. Die auf diese Weise enstehenden drei Eingänge zum Inneren der Blite werden durch die dicken, etwas keulenförmigen Griffelschenkel fast vollständig geschlossen (Fig. 2 a). Der eimzige Weg, auf dem ein Insekt, welches das Innere der Bläite erreichen will, seinen Rässel hineinstecken kann, ver- läuft deshalb zwischen den äusseren Perigonabschnitten und 1 Das mechanische Gewebe der B. capitata (WaALTt.) MArRT. wurde schon von SCHWENDENER untersucht (Das mechanische Princip — —, pag. 79). Vergl. auch JoHow, Die chlorophyllfreien Humuspflanzen, 1. c. 2 Die natirlichen Pflanzenfamilien, II Teil, 6 Abteilung, pag. 45. 16 MALME, DIE BURMANNIEN. den Griffelschenkeln. Dabei wird es aber die Antheren be- röhren missen, denn wegen der starken Entwicklung des Connectivs liegen die Hälften zweier benachbarten Antheren beinahe neben einander unter dem Griffelschenkel. Schon wenn sich die Blite öffnet, sind auch bereits die Antheren geöffnet. Der Rässel des besuchenden Insektes muss deshalb sogleich mit Pollen eingepudert werden. Der Bau der Narbe macht es aber recht unwahrscheinlich, dass der Pollen da- selbst haften bleibt, wenn das Insekt den Rässel herauszieht. Die Narbe (Fig. 2 b) bildet nämlich eine Vertiefung oder eine kleine Grube etwas auswärts am NScheitel des Griffel- schenkels und wird nach unten durch eine Falte oder einen kleinen Lappen begrenzt. Dieser Lappen schäötzt und be- deckt ohne Zweifel zum Teil die Narbe. wenn das Insekt den Riässel herauszieht, trägt auch wahrscheinlich dazu bei, den Pollen abzustreifen, wenn es denselben hineinsteckt. Wir haben es hier aller Wahrscheinlichkeit nach mit einer An- ordnung zu thun, die den Zweck hat, die Autogamie zu ver- hindern, und die gewissermassen an diejenige bei Viola tri- color LT. erinnert. Vielleicht kommt bei den Burmannien noch hinzu, dass die Bliten — nach dem Spiritusmaterial zu urteilen — ein wenig proterandrisch sind. Der »Schauapparat» ist bei den verschiedenen Untergat- tungen ein verschiedenartiger. Bei Euburmannia, deren Pe- rigonabschnitte verhältnismässig winzig und wenig auffallend sind, bilden unzweifelhaft die gelben oder veilchenblauen Flägel des Perigons und des Fruchtknotens das Mittel um die Insekten anzulocken. Bei Astroburmannia, wo keine derartigen Fligel vorhanden sind, sind die Perigonabschnitte viel grösser und auffallender gefärbt (veilehenblau oder weiss); durch pa- pillenförmige Erhöhungen der HEpidermiszellen erhält die Oberfläche derselben einen samtartigen Glanz. Die Bläten der Untergattung Vogelia sind winzig und haben keine Flägel, sind aber dadurch leicht wahrzunehmen, dass sie in einem dichten Blätenstande stehen. Uber die Blitezeit der brasilianiscehen Burmannien liegen recht abweichende Angaben vor. Ohne irgend eine Erklärung der grossen Verschiedenheiten geben zu können, will ich nur die Thatsache erwähnen, um die Aufmerksamkeit derjenigen Botaniker darauf zu lenken, die Gelegenheit bekommen, diese Pflanzen zu beobachten. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 8. 17 Die Blitezeit Nach WARMING.! | Nach Martivs.? | Nach MALME.? : ; SS 108 | k Februar(Ende)— | der B. bicolor Mart. . | Juli—November Mai (EN Ho | (Minas Geraes: | (Minas Geraes) | (Matto Grosso) Lagoa Santa) | Sn ” å ; März (Ende)— > B. flava Mart. . . | Juli—November Mai, Juni | (Anfang) Juni (ebendaselbst) (Minas Geraes) (Matto Grosso) | >» B.capitata (WaALT.) I WEAR RE SA Juli Dezember, Januar April (inse (Rio de Janeiro, (Bahia) (Matto Grosso) nach LUND) | > B. alba Marr. . . April Juni | Februar (Ende) | (Säo Paulo, (Minas Geraes) | ——2t—— > | nach LUND) | (Matto Grosso). Nach den Bemerkungen REGNELLS auf den Etiquetten wurde B. bicolor Mart. in Säo Paulo 1815/249 und in der Nähe von Caldas in Minas Geraes 18/5 70, B. flava MART. ebenfalls in der Nähe von Caldas 18 7?/5 70 und 5. alba MART. ebendaselbst 18 19/2 68 mit Bläten gefunden. Das Perigon bleibt während des Reifwerdens der Frucht sitzen und verwelkt allmählich. Nach Beobachtungen an B. flava Mart. fällt die Reife etwa zwei Monate nach dem Blihen ein. Die reifen Kapseln sind aufrecht und bei den einzelnen Arten von etwas verschiedener Form. Bei mehreren asia- tiscehen Burmannien, die von MTIERS? zu einer besonderen Gattung, Gonyanthes, gebracht wurden, z. B. B. nepalensis (Mrters), öffnet sich jedes Fach der Kapsel durch eine Spalte, die von der Seite des Scheitels, mit den Flägeln ungefähr parallel, bis etwa an die Mitte der Kapsel verläuft und so- mit eine fast halbzirkelförmige Klappe ablöst." Nach dem in dieser Beziehung etwas unvollständigen Material von B. tenella BENTH., das mir zur Verfigung stand, verhält es sich bei dieser Art ebenso. Bei den von mir gesammelten Bur- mannien geschieht das Öffnen durch die zwischen den Fligeln 1! Symbolae, 1, c. 2 Flora brasiliensis, 1. c. 3 Nach Beobachtungen in Santa Anna da Chapada und in der Nähe von Cuyabå, wo ich mich November 1893—Juli 1894 aufhielt. + Ich hatte keine Gelegenheit, den Platz, wo diese Pflanze vorkam, später als im März zu besuchen. > Transactions of Linnean Society. KVIII. $ Vergl. die Abbildungen von MIiERrs 1. c., T. 38. S MALME, DIE BURMANNIEN. — befindlichen Querspalten, die zahlreicher uud regelmässiger sind, je länger die Kapsel ist. Diese Art und Weise des Öffnens ist offenbar durch den anatomischen Bau der Frucht- wand bedingt. Die innere Fläche derselben besteht nämlich aus in tangentialer Richtung gestreckten Zellen mit recht dicken Wänden, beim Trocknen zerbirst deshalb die Frucht- wand viel leichter durch horizontale als durch vertikale Spalten. Am besten ist dies bei B. alba Mart. zu beobachten. Die in grosser Menge vorhandenen Samen sind sehr win- zig und leicht und werden durch den Wind verbreitet. Bei mehreren Burmanniaceen, z. B. bei Dictyostegia orobanchoides (HooK) MiErRs und Burmannia longifolia BEccaAri, verlängert sich die Samenschale weit iber den Kern hinaus.!. Da die Samen durch diesen Bau specifisch noch leichter werden, ist derselbe als eine besondere Anpassung fär die Windverbrei- tung anzusehen. Und was Dictyostegia anbetrifft, duärfte eime solche auch besonders von nöten sein, da diese Pflanze den schattigen Urwald bewohnt, in den keine stärkeren Wind- stösse hineindringen können. B. capitata (WaALT.) MART. und die auf der brasilianisehen Hochebene vorkommenden Arten der Gattung wachsen an offenen Plätzen. Eine besondere Verminderung des specifiscehen Gewichts der Samen, um die Verbreitung durch den Wind zu sichern, wäre hier ganz und gar ohne Zweck. Sie werden schon wegen ihrer Winzigkeit durch die hier oft heftigen Stärme dennoch weit genug ge- tragen. Bei diesen Arten schliesst sich auch die Samenschale dicht an den Kern. ! Vergl. BEccARri, Malesia, I, tab. XIII. Dieselbe Abbildung reproduciert in ENGLER und PRANTL, Die natärlichen Pflanzenfamilien, II. Teil. 6. Abteil., pag. 49. Conspectus specierum generis Burmannie in America occurrentium. I. Perigonii anguli membranaceo-alati. Euburmannia SEvB. A) Herba perennis foliis numerosis, usque ad 10—15 cm. longis. B. Kalbreyeri ÖLIVER. B) Herbe annue foliis sat paucis, 3 cm. longis vel vulgo minoribus. a) Folia inferiora quam cetera majora, rosulata, supe- riora + squameeformia. a) Ale perigonii coerulee vel coeruleo-violace2e. ”) Ale perigonil tubo angustiores; folia basalia multinervia. B. dasyantha MART. =") Ale perigoniil tubo latiores; folia basalia vulgo trinervia. 1) B. bicolor MART. g) Ale perigonii flave vel subsulphurexe. ”) Folia basalia patentia, longe acuminata; bracteze acute. 2) B. flava MART. =") Folia basalia erecta, haud acuminata; brac- tex obtuse. 3) B. australis MALME. b) Folia omnia squameeformia (nulla rosulata). «) Ale perigonii coeruleoviolacexe. Herba chlor- phyllo instructa. B. biflora L. 20 MALME, DIE BURMANNIEN. 8) Ale perigonii albidee vel subsulphurer. Herba chlorophyllo destituta. B. tenella BENTE. II. Perigoniil anguli costa filiformi notati. A) Lacinie exteriores limbi perigonil erecte vel conni- ventes. Vogelia (GMEL.). 4) B. capitata (WaALT.) MART. B) Lacinie exteriores limbi perigonii patentissimee. Astroburmannia MALME. a) Lacinixe exteriores limbi perigonii 5—7-nerves, cir- citer 5 mm. longee. 5) B. grandiflora MALME. b) Lacinize exteriores limbi perigonil 3-nerves, circiter 2,5 mm. longe. 6) B. alba MART. Obs. 1. PBurmannia brachyphylla WILLpD. mss. et B. quadri- flora WILLD. mss. (in ScHULTES, Syst. Vegetab. Vol. VII part. II, pag. LXXV) vix a B. bicolore Mart. differunt. Speciminibus originalibus non visis, solummodo e descrip- tione manca 1. c. data nobis note sunt. Specimina ab HOSTMANN et KAPPLER in Surinam lecta (N:o 797), nomi- ne »B. quadriflorze» in sched. salutata, a speciminibus archetypicis Martianis non recedunt. Obs. 2. Burmannia brachystachya MIQuEL (Linneea XIX (1847), pag. 141), nobis solummodo e descriptione 1. c. data nota, dubia videtur. Forsan sit B. flava Mart. floribus dilutis. Obs. 3. Burmannia flavula Savv. (Flora Cubens. pag. 165), cujus specimina in collectione Plant. Cubens. Wrigthia- na distributa sunt, vix a B. flava Mart. recedit. 1. Burmannia bicolor MARTIUS. Nova Gen. et Sp. plant. I, pag. 10. SEUBERT, Flora brasiliensis, fase VIII, pag. 55 (ubi fusius de synonymia). Herba! annua usque ad 30 cm. alta. Radices fibrillosee, sat pauce, haud bene evolutse, subsimplices. Caulis erectus, simplex vel parce ramosus (ramis erectis), teres vel teretius- culus. Folia basalia (rosulata) usque ad 6, bene evoluta, pleraque patentia — patentissima, vulgo persistentia, late lanceolata (2,5— 3 mm. lata, 7—8 mm. longa), breviter acumi- nata, distinete trinervia, semiamplexicaulia; cawlina usque ad 4, inferiora sat bene evoluta, erecta, linearia vel subulata (usque ad 10 mm. longa), sabamplexicaulia, superiora valde rudimentaria. Flores solitarii, bini vel plures (usque ad 3), in cymam bifidam contractam dispositi, singulus bractea ovata — lanceolata, acuta vel breviter acuminata, usque ad 4 mm. longa suffultus, brevissime pedunculatus (pedunculo semper quam bractea breviore); tubus cum ovario ad 10 mm. longus, parte epigyna paullulum constriecta, ovario fructuque immaturo duplo longior, alis semiobovatis vel late semiellip- ticis, tubo latioribus, membranaceis, coeruleoviolaceis; limbi lacinige lute&e, exteriores erecte, usque ad 2,2 mm. longee, late obtuseque deltoides, margine subinvolutee, interiores in fauce conniventes, 0,8—0,9 mm. longee (exterioribus fere triplo breviores), lingulate, apice rotundate vel emarginate, extus (dorso) suleo longitudinali predite. Anthere subsessiles; connectivo lato, deorsum in appendicem curtam, conicam vel subtriangularem, sursum in erura duo cum laciniis exteri- oribus coheerentia excurrente; loculamentis binis subglobosis, 1! Descriptiones, nisi aliud affertur, ad specimina a nobis collecta, quorum meliora nunc in Herbario Regnelliano Musei botanici Stockholmiensis asser- vantur, confecte sunt. 22 MALME, DIE BURMANNIEN. rima horizontali (transversa) dehiscentibus. Ovarium trian- gulare, triloculare; placentis centralibus, crassis; ovulis nu- merosis, anatropis. Stylus longus, tubum 2quans, breviter (in quinta fere varte) trifidus; ramis late clavatis vel capi- tatis; stigmate in fovea transversali, subapicali posito. Cap- sula turbinata vel anguste obovoidea vel trigone angusteque obpyramidalis, rimis transversis, irregularibus dehiscens. Se- mina minima, brunnea, oblonga, leviter reticulata. Habitat in locis apertis, apricis, uliginosis, parce grami- nosis, in consortio Cyperacearum (Bhynchosporarum), Drosere, Utriculariarum, Lycopodiorum, Xyridis savannensis etc. Brasilige civit. Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (N:o 1440, 10?7/2—7/394, G. MALME) et inter Buriti et NSäo Jeronymo (N:o 1440 83, 18/694, G. MALME), circiter 700 m. supra mare; alia specimina mattogrossensia reportavit D:r C. LINDMAN (N:o 2941). Distributio geographica: Late in America australi distributa videtur hec species. Specimina typica vidimus reportata e Brasilia: Minas Geraes (specim. originalia MARTII), Säo Paulo (Araraquara, LUND) et Matto Grosso (vide supra!); Venezuela: prope Esmeralda ad Orenoco (SPRUCE, N:o 3237): Guyana: Surinam (HOSTMANN et KAPPLER, N:0 797). Form&e recedentes adfuerunt e Brasilia: Batataes (LUND), Ara- raquara (LUND) et Serra da Lagem (REGNELL, III: 1238 p. p.) civit. Säo Paulo (var. 2 infra commemorata); Rio de Janeiro?! (GLAZIOU, N:o 4100 — var. 3; — N:o 16635 — var. 1); Serra da Geneta pr- Caldas (REGNELL, III: 1238 p. p. — var. 3) et Lagoa Santa (WAR- MING — var. 1) civit. Minas Geraes; nec non ex insula Cuba (WRIGTH, N:o 3882 — var. 1). Quoad Brasiliam planta s. d. Oreas. Var. 1 subcoelestis MALME. Caulis usque ad 40 cm. altus. Folia basalia rosulata seepe sat numerosa, melius evoluta quam in forma typica, usque ad 15 mm. longa, 4,> man. lata, multinervia; cawlina circeiter 8 (in nonnullis speciminibus Warmingianis basin versus numerosa), inferiora fere eadem forma ac basalia. Tubus perigonii cum ovario 11—13 (—15) mm. longus, alis sepe tubo 1 Specimina Glazioviana utrum e civitate Minas Geraes an e civit. Rio de Janeiro reportata sint, non cognovimus. ' BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0O 8. 23 paullulo solummodo latioribus, sat anguste semiellipticis, coe- ruleo-violaceis. Huc pertinent specimina ex insula Cuba et e Lagoa Santa civitat. Minas Geraes reportata nec non Glazioviana N:o 16639. Var. 2 tenera MALME. Syn.: B. tenella SEUBERT apud WARMING: Symbolee ..., part. XIII, pag. 110 (solum nomen). Caulis 8—12 cm. altus, gracilior quam in forma typica. Folia basalia rosulata pauca, 2—4, minus bene evoluta, (3—) 4-—5 mm. longa, circiter 1,5 mm. lata, trinervia, distincte acuminata; caulina 2—3, + squameeformia. Flores vulgo so- litarii vel bini. Tubus cum ovario 5—7 mm. longus (ovarii parte inferiore exalata), alis latis, semiobeordatis vel late semicuneatis, pallide coeruleo-violaceis. Hujus loci sunt specimina ad Araraquara et Batataes civitat. Säo Paulo a LUND reperta, 1. ce. commemorata, nec non Regnelliana ex eadem provincia reportata. Alia specimina ex Araraquara, a SEUBERT 1. c. ad B.-. bi- colorem Mart. relata, inter formam typicam et hanc formam transitum prebere videntur. Var. 3 aprica MALME. Caulis 10—15 cm. altus, paullulo robustior quam in forma typica, superne pulchre obscureque coeruleo-violaceus. Folia basalia rosulata, bene evoluta, 6—9 mm. longa, circiter 2,3 mm. lata, vulgo acuta, sepissime 5—7-nervia, crassiora quam in forma typica; caulina vulgo 3, inferius eadem fere forma ac basalia, cetera squameeformia. Flores simguli vel bini vel raro plures. Bractee pulchre coeruleo-violaceze, sepe obtusi- uscule. Tubus perigonii cum ovario 1—9 mm. longus (ovarii parte inferiore anguste alata), alis latis, late semicuneatis, pulehre coeruleo-violaceis. Lobi exteriores perigonii extus obscure coeruleo-violacei. Pulcherrima hec varietas a D:re GLAzIou, indefesso bota- nico Auminensi, collecta est (N:o 6100). Ad eandem varietatem referenda videntur specimina Reg- nelliana, ad Caldas civitat. Minas Geraes collecta; sistunt formam vulgo unifloram, pusillam; caule gracili, 4—7 cm. alto; 24 MALME, DIE BURMANNIEN. foliis minoribus, trinervibus, acuminatis, alis perigonii angu- stioribus, semicuneatis (obscure coeruleo-violaceis). Foliis cau- leque gracili ad var. teneram MALME aliquantulum accedunt, 2. Burmannia flava MARTIUS. R Nova Gen. et Sp. plant. I, pag. 11. SEUBERT, Flora brasiliensis, fasc. VIII, pag. 56 (ubi fusius de synonymlia). Herba annua usque ad 17 cm. alta. Radices fibrillosee, sat paucee, haud bene evolute, subsimplices. Caulis erectus, simplex vel rarissime parce ramosus (ramis erectis), teres, gracilis. Folia basalia (rosulata) vulgo 4, pleraque patentia, minus evoluta citiusque emarcescentia quam in precedente, e basi lata subamplexicauli lanceolata vel subulata (1—1,5 mm. lata, 6—7 mm. longa), longe acuminata (acumine vulgo torto), indistincte trinervia; caulina usque ad 4, inferiora sat bene evoluta, erecta, linearia vel subulata (usque ad 8 mm. longa), subamplexicaulia, superiora valde rudimentaria, squa- meeformia. Flores raro solitarii, vulgo bini vel plures (usque ad 5), in cymam bifidam contractam dispositi, singulus bractea ovata — lanceolata, acuta vel obtusiuscula, usque ad 3 mm. longa suffultus, breviter pedunculatus (pedunculo quam bractea breviore vel raro sequilongo); tubus cum ovario usque ad 8 mm. longus, parte epigyna paullulum constricta, ovario fruc- tuque immaturo duplo longior, alis semicuneatis vel anguste semiobovatis, tubum latitudine fere zequantibus, favis; limbi lacinize lute&e, exteriores erecte, 1,7—1,s mm. longee, late obtuseque triangulares, margine involute, interiores in fauce conniventes, 0,3—0,9 mm. longe, sublineares v. sublingulatee, apice rotundate vel subtruncate, extus (dorso) suleco longitu- dinali predite. Stamina, ovariwm, stylus ut in spec. prece- dente. Capsula turbinata vel obovoidea vel trigone anguste- que obpyramidalis, rimis transversis, irregularibus dehiscens. Semina minima, brunneo-luteola, oblonga vel anguste ellip- soidea, sepe curvula, leviter spiraliter costulata. Habitat in locis apertis, humidis vel subhumidis (sicci- oribus quam spec. preecedens), arenosis, parce graminosis, in consortio Rhynchosporarum, Curtiarum, Polygale subtilis ete. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 8. 25 Brasilie civit. Matto Grosso: pluribi in vicinitate oppidi Cuyabå, circiter 200—250 m. supra mare (N:o 1488, 18”7/394, et 1568, 18?7/494, G. MALME), ex. gr. Santo Antonio, Guia, ad Coxipo Mirim et Arecå; nec non in par. Santa Anna da Chapada, circiter 700 m. supra mare. Alia specimina mattogrossensia reportavit D:r C. LINDMAN (N:o 3399). Florentem observavi e Martio ad Junium. Distributio geographica: Specimina vidimus reportata e Brasilia: Minas Geraes (specim. originalia MARTII; GARDNER, N:0 5211; SELLOW, N:o 793; Serra da Geneta pr. Caldas, Regnell, III: 1775; Lagoa Santa, WARMING); Rio de Janeiro? (GLAZIOU, N:o 19906); Matto Grosso (vide supra!); nec non e Venezuela: inter Puerto Ca- bello et Valencia (MORITZ, sub nomine » Burmannie Moritzianme KL.>). Planta mere Oreas esse videtur. Specimina Lindmaniana caule paullulo graciliore, alis perigonii tubo latioribus, pedunculo paullulo longiore a forma typica differunt; specifice tamen non distinguenda. 3. Burmannia australis MALME n. sp. Ie.: Tab. nostra, fig. 1. Herba annua, usque ad 8 cm. alta. Radices fibrillosee, sat bene evolutze, parce ramose. Caulis erectus, gracilis vel sat robustus, simplex vel raro parce ramosus (ramis erectis), teres, parte subterranea ssepe distincte tuberosa. Folia ba- salia paucissima, + erecta, mox emarcescentia, e basi lata subamplexicauli anguste triangularia (1,5—2 mm. lata, 3—4 mm. longa), acuta vel obtusiuscula, trinervia; caulina vulgo 4—5, inferiora e basi lata amplexicauli lanceolata — anguste triangularia (circiter 2 mm. lata, 5 mm. longa), acuta, triner- via, superiora multo melius evoluta quam in specie preece- dente, subamplexicaulia, ovata — lanceolata (usque ad 3 mm. longa), acuta vel obtusiuscula. Flores raro solitarii, vulgo bini vel plures (usque ad 7), in cymam bifidam contractam dispositi, singulus bractea late ovata — late lanceolata (cir- citer 2 mm. longa), obtusa vel obtusiuscula suffultus, brevis- sime pedunculatus (pedunculo semper quam bractea breviore); tubus cum ovario circiter 5 mm. longus, parte epigyna paul- lulum constricta, ovario fructuque immaturo fere duplo longior, alis semicuneatis vel semiobovatis, tubum latitudine fere equantibus, dilute flavis vel subsulphureis; limbi lacinize 26 MALME, DIE BURMANNIEN. lutez&e, exteriores erecte vel + conniventes circiter 1,2 mm. longe, sat obtuse triangulares, margine involute, interiores in fauce conniventes, 0,8—0,9 mm. longee, late lineares, apice rotundatee, extus (dorso) sulco longitudinali predite. Stamina, ovarvwum, stylus fere ut in B. flava. Capsula et semina im- matura. Habitat in loco arenoso, aperto, subhumido, parce brevi- terque graminoso (in campo pro parte maxima ex arena mo- bili formato). Brasilie civit. Rio Grande do Sul: Quinta prope oppidum Rio Grande, haud procul ab oceano (N. 424, 18?/1292, G. MALME). Affinis Burmannice flave Marrt., abs qua differt caule robustiore, forma foliorum, floribus minoribus etc.: forsan sit ejus varietas australis extratropica. 4. Burmannia capitata (WaArt.) MARTIUS. Nova Gen. et Sp. plant. I, pag. 12. SEUBERT, Flora brasiliensis, fasc. VIII, pag. 56 (ubi fustus de synonymia). Anonymos capitatus Wait. Flor carol. secundum GMELIN (Syst. Nat. Tom. II pars I, pag 107); Vogelia capitata GMELIN 1. c. Herba annua usque ad 10 cm. alta. Radices fibrillose, pauce, haud bene evolutae, simplices vel subsimplices. Caulis erectus, simplex vel rarissime parce ramosus (ramis erectis), teres, gracilis. Folia basalia pauca, + erecta vel subpatentia, mox emarcescentia, lanceolata — subulata (circiter 0,7 mm. lata, 5 mm. longa), acuminata, uninervia; caulina usque ad: 5, inferiora subamplexicaulia, eadem forma ac basalia, superiora minima, squameeformia, lanceolata, acuta. Flores vulgo sat numerosi, in cymam bifidam, densam, contractam, capitulifor- mem dispositi, singulus bractea ovata — lanceolata, acuta, con- cava, circiter 2 mm. longa suffultus, brevissime pedunculatus (pedunculo quam bractea multo breviore); tubus cum ovario 3,5 mm. longus, ovario fructuque immaturo duplo longior obtuse trigonus vel fere cylindraceus, albus; limbi lacinie sordide lutez, exteriores erecte vel + conniventes, 0,8—1 mm. longe, acute et sat anguste triangulares, margine in- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 8. 27 volut2e, interiores deficientes.! Anthere et stylus ut in pre- cedentibus at multo minores. Capsula obovoidea, rimis paucis, transversis, sat regularibus dehiscens. Semina minima, lu- teola, oblonga vel late fusiformia. Habitat in locis apertis, humidis vel subuliginosis, parce breviterque graminosis, séepe arenosis, sepe in consortio B. flave etc. Brasilie civit. Matto Grosso: in vicinitate oppidi Cuyabå, ex. gr. Santo Antonio et prope Guia (N:o 1626, 18!/594, G. MALME), nec non ad Buriti par. Santa Anna da Chapada. Florentem mensibus Aprile, Majo et Junio observavimus. Distributio geographica: Specimina brasiliensia vidimus e Rio de Janeiro (GLAZIOU, N:is 1255, 4101, 14334 etc.; LUND, N:o 599), Bahia (specim. originalia MARTII), Pernambuco (H. SCHENK, N:o 4290) et Matto Grosso (vide supra!). . Preterea in Guyana plu- ribi, in insula Cuba (et aliis insulis Indie occidentalis) et in civita- tibus atlanticis australibus Ameriec&e borealis (usque in Carolina sep- tentrionali) occurrit. In Brasilia, quantum nobis innotuit, extra provinciam Dryadum solummodo in Matto Grosso? lecta est. In provincia Oreadum omnino deesse videtur; neque e vicinitate oppidi Caldas, ubi per decem lustra habitabat beatus REGNELL, mandavit oculatissimus ille botanicus, neque e Lagoa Santa, jamjam omnibus floram brasiliensem tractantibus no- tissima, reportavit cel. WARMING. 5. Burmannia grandiflora MALME n. sp. Ie.: Tabula nostra, fig. 2. Herba annua(?) usque ad 20 cm. alta. Badices paucissimee, haud bene evolute, subsimplices, vulgo una (alteraque) in- crassata, obovata vel pyriformis (cireiter 4 mm. longa, 2,5 mm. lata). Caulis erectus, simplex, vel raro parcissime ra- mosus (ramis erectis), teretiusculus, sat gracilis. Folia basalia 1—2, haud multum evoluta, + erecta, mox emarcescentia, e basi lata subamplexicauli anguste lanceolata vel subulata (0,75 mm. lata, circiter 4 mm. longa), sat indistinete uniner- via; caulina usque ad 4, inferius seepe eadem forma ac basalia, 1 In nonnullis speciminibus, e Rio de Janeiro etc. reportatis, adsunt la- cinee interiores lineares vel fere clavate dimidiam fere partem exteriorum 2equantes. ? Secundum BENTHAM (Journal of Botany, 1. c.) etiam ad Santarem ci- vitat. Para occurrit. 28 MALME, DIE BURMANNIEN. superiora minima, squameeformia, ovata — lanceolata, acuta. Flores bini vel plures, in ceymam bifidam sat laxam dispositi, singulus bractea ovata — lanceolata, acuta vel obtusiuscula, usque ad 3 mm. longa suffultus, primario fere sessili excepto pedunculatus (pedunculo fere semper quam bractea longiore); tubus perigonil cum ovario trigonus, circiter 11 mm. longus, parte epigyna non constricta, ovario fructugue immaturo vulgo minus quam duplo longior; limbi laciniee coeruleoviolace2e, coerulez&e vel raro albe, exteriores patentissimee oblongo-ellip- tice, plane, circiter 5,5 mm. longe, 2,5 mm. late, distincte 5—7-nerves, interiores in fauce conniventes, quam exteriores multoties breviores, lineares, apice rotundate, extus (dorso) sulco longitudinali lato predite. Stamina ut in B. bicolore at appendice connectivi angustiore, longiore. OÖOvarium ut in B. bicolore. Stylus solummodo summo apice trifidus; ceterum B. bicoloris. Capsula (immatura) trigone angusteque clavata. Semina (immatura) subellipsoidea, fuscoluteola vel hyalino- luteola. Habitat in locis apertis, apricis, arenosis, humidis, parce breviterque graminosis, in consortio Cyperacearum, Xyridis lacerate etc. , Brasilie civit. Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (N:o 1436, G. MALME), circiter 700 m. supra mare. Exeunte Februario et imneunte Martio florentem observa- vimus. Affinis est Burmannie albe MARrRT., abs qua presertim laciniis limbi perigonii floribusque majoribus differt. KJ 6. Burmannia alba MaARTIUS. Nova Gen. et Sp. plant. I, pag. 12. Burmannia Sellowiana (a et 8) SEvBERT (Flora brasili- ensis, fasc. VILI, pag. 57). Herba annua(?) usque ad 35 cm. alta. Radices paucissimee, haud bene evolute, subsimplices, vulgo una (alteraque) in- crassata, anguste obovata vel anguste pyriformis (circiter 6 mm. longa, 2—2,5 mm. lata). Caulis erectus, simplex vel ra- rissime ramosus (ramis erectis), teretiusculus, gracilis vel gracillimus. Folia basalia 1—2, minima, + erecta, mox emar- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0S. 29 cescentia, e basi lata subamplexicauli anguste lanceolata vel subulata (circiter 0,5 mm. lata, 2 mm. longa), breviter acumi- nata, indistincte uninervia; caulina 3—5, inferiora seepe eadem forma ac basalia, superiora squameeformia, minima, lanceolata obtusiuscula vel acuta. Flores bini vel vulgo plures, in cy- mam bifidam, sat laxam dispositi, singulus bractea lanceolata vel ovato-lanceolata, acuta vel obtusiuscula, circiter 3 mm. longa suffultus, primario fere sessili excepto pedunculatus (pedunculo bractee equilongo, rarius longiore); tubus peri- gonil cum ovario trigonus, circiter 6 mm. longus, parte epi- gyna + constricta, ovario fructuque immaturo vulgo minus quam duplo longior; limbi lacinie albe, exteriores patentis- sime, elliptice, obtuse, plane, circiter 2,5 mm. longe, 1,5 mm. late, distinete trinerves; interiores in fauce conniventes, dimidiam fere partem exteriorum z2equantes, lineares vel cla- vate, apice rotundatae, extus (dorso) sulco longitudinali lato predite. Anthere, stylus, ovarium ut in specie precedente. Capsula trigone oblonga vel subfusiformis, rimis 5—7 trans- versis, sat regularibus dehiscens. Semina hyalino-luteola, fusiformia vel anguste oblonga, recta vel leviter curvula. Habitat in locis apertis, uliginosis, alte graminosis, in consortio FRhynchosporarum, Xyridis stenocephale, Pepalantho- rum, Utriculariarum etc. Brasilie civit. Matto Grosso: Santa Anna da Chapada (N:o 1434, G. MALME), circiter 700 m. supra mare. Exeunte Februario et ineunte Martio florentem observa- vimus. Distributio geographica: Specimina reportata vidimus e Brasilia: Tejuco (specimina originalia MARTII), Caldas (REGNELL, II: 135!/2) et loco haud indicato (WIDGREN) civitat. Minas Geraes; Säo Carlos (LUND) et Campinas (ÅA. E. SEVERIN) civitat. Sao Paulo; Rio de Janeiro? (GLAZIOU, N:o 17818); Matto Grosso (vide supra!) et loco haud indicato (SELLOW). Adest etiam speciminulum hujus speciei inter specimina Burman- nice capitate (WALT.) MART. e »Guyane francaise» in herbario Musei botanici Hauniensis. Nonne locorum confusio? Obs. Varietates « violacea SEUBERT et 8 albiflora SEUBERT 1. ce. non nisi colore forum differunt. Eandem coloris varia- tionem in Burmannia grandiflora MALME quoque observavi- mus. Floribus violaceis ornata sunt specimina e Säo Paulo supra commemorata nec non specimina Sellowiana. 30 MALME, DIE BURMANNIEN. Preter Burmanniaceas brasilienses supra enumeratas he gquogque in Herbario Regnelliano asservantur: Dictyostegia orobanchoides (HOoK) MIERS: civitat. Säo Paulo, Sororocaba pr. Santos, in monte Espigäo do Curupiru, 18?9/375, leg. HJ. MOsSÉN (N:o 3702); Apteria lilacina MIERS: civitat. Matto Grosso, Buriti par. Santa Anna da Chapada, in silva primeeva (in trunco dejecto plane putre- facto), 1818/694 (quo tempore fere omnino defloruerat), leg. G. MALME (N:o 1696 B-). Exped. I:m2e Regnellian. Phanerogameae: N:o 424 » 1434 >» 1436 » 1440 > 1440 > 1488 > 1568 > 1568 > 1626 >» 1696 öv PSA > 3399 SRokbbkkb Burmanniacee, quas determninavit GUST. O. A:N MALME. Burmannia australis MALME. . alba MART. grandiflora MALME. . bicolor MART. bicolor MART. jflava MART. flava MART. capitata (WALT.) MART. capitata (WALT.) MART. B. Apteri 2a lilacina MIERS. Burmannia bicolor MART. B. flava MART. Index nominum. Numeri ad descriptionem spectantes typis erassis indicati sunt. VAROR PSKCAPILALUS WALES oc os ll ss BR, PAT Dj Apteria lilacina MIERS . sk Arachnites PHILIPPI SA Teg SALT EK LURAS SNNETAKSNEL SE ELNA Astroburmannia MALME (subg.) SN fe TIS EA fr SA sr MAREN saa AE LAS TI DS Burmannia L. VÅ » 2 africana RIDL. (B. bicolor var.) Alva MARD, Joni. 6, 7, 9,12, 13, 17, 18,20, albiflora SEUB. (B. Sellowiana Vär KAGS stag KEANE aprica MALME (B. bicolor var.) . -. ANS australis MATME > 3 o « «93, 4, 8, 9, 12, 13, IE 16) DICOlORENIARTE NS 30 050 05 96 I 12, ör O SNR OR DIflöra, lo. 20 JGA FR 5 CER (0 LR brachyphylla WILLD. SMR ägd GA Sett ELSE SEN SROM Pidehystachya MIQUBL. =) oe förs a RÖR 32 MALME, DIE BURMANNIEN. Burmannia candida (BLUME) GRIFFE. ; ESA > da > capitata (WALT.) MART. ÖR (DO 10 1213, 15, Ia ÖRE 26. > coelestis D. DON 2. Je 9. > däsfantba, MARIN G coben si fn ELTON 10, 12, re » disticha L. : å 2 SSC > flava MART. 3, 6, 7, 9. 2, 5 19, 20, 24. 26, 27. flavula SAUVALLE i 243 -SREENRE KN (0 » STAN HORA NAT MEL ae 109 dy 12, 20, 205205 ? juncea SOLAND. NA a a og a dh p Kalbreyeri OLIVER . :,: «+ > 29 ec = = Og fd > longiflora BECOCARI . ATEA > »Moritziana KL.» SA 3 BD > nepalensis (MIERS) HooK. . SLE > quadriflora WILLD. 6205 Sellowiana SEUB. TERS subceoelestis MALME (B. Picolör Se) so 2 E RGSNEEA tenella BENTHS 050 900000 0000, S15900555555 iq EO SN tenella SEUB. EES tenera MALME (B. Hicbidr sär) JUN a i, lg GENERERA ; violacea SEUB. (B. Sellowiana var.) . TIO Dictsostesia orobanchoides (HOoOoK.) MIERS . SR KAN Euburmannia SEUB. (subg.) 1£ GT Gonyanthes MIERS ; UTE Tripterella capitata (WALT.) MICHAUX SARISEOG Vogelia capitata (WALT.) GMEL. > ASO Vogelia (GMEL.) MALME (subg.) 12,16, 20. | H03 TR vn Sen Ruto SNAM Sva Henri AM Pa Rå un Vd På / £ it KAT | ; pafaly nja sor a) Fub kneg Enn oda Hvir Kr ; UGN böna ble va Vumnnel | Hansk dre ARENOR an rå " na obest ärr " SE rst ale) Rn SNR on ratoge) sh aunsn Hagar. åh Er 3 Först längt MAFLSOE) MILAN Riese ev Honky ol : Å ÅS É TI Insaerd lys TRE SALA NM vvvatrt mn Hung alt YR Wi ät ll VM trnruga Hy la Van Al Ya Å nål! vå RR (CONN St TE: VV ölRlE Hr Sänrbeane) närunalgqes Oman mulkogbed | å bt tävu j FA kd nan 0 KORR ME un mened Ven Any une sva 4 (rm al Är VR | 5 Fig. Explicatio tabula. 1. Burmannia australis MALME. Planta tota. ?/1. Perigonium apertum, explanatum. 3/ älg 2. Burmannia grandiflora MALME. Planta mota. mr sd. Flos desuper visus. >?/1. Ramus styli ab antica parte visus (valde auct.). Ramus styli a latere visus (valde auct.). Pars perigonii aperti, explanati. 2/1. 3. Burmannia biecolor MART. Stamen (valde auct.). Ala perigonii form&e typice (specim. in Matto Grosso lecti). ?/1. Ala perigonii var. subcoelestis MALME (specim. Wrigthi- ani). 2/1. Ala perigonii var. tenerce MALME (specim. Regnelliani). Ala perigonii var. apricce MALME (specim. Glazioviani). 2/4, 2A 4. Burmannia capitata (WALT.) MART. Perigonium apertum, explanatum (specim. in Matto Grosso lecti): Sa 5. Burmannia alba MART. Pars perigonii aperti, explanati (specim. in Matto Grosso lecti). Cd. Iker 8. Bihang till K Vet. Akad. Handl Bd 22, Afd IIL,N - famprrmosn SR TR EPRIDARUN VN ue SAS frans SD W. Schlachter, Stockholm . A. Ekblom delin. et lith. B.alba Mart. 2. B. grandiflora Malme. o 4.B. capitata (Walt) Mart australis Malme 1. Burmannia 3.Bi. Vlcolor Mart, ya LAR [OST TEERTERREANN: 2 ÖS Hos REW NORS NEN TR par Ce . SFATURAL Rör Rene SFV BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd. 11. N:o 9. AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN VON O. BORGE. MIT VIER TAFELN. MITGETHEILT DEN 9 SEPTEMBER 1896. GEPRUET VON TH. M. FRIES UND V. WITTROCK. STOCKHOLM 1896 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P, A. NORSTEDT & SÖNER vHOYHYIOAOIHOR A J HOAHOH 8 ; 'ar SJ Nr Frid 2 ig a j Ed | ( tira [| ty UU i Nta —- AE KIA JOTER 5 He 36 RA SA VENSTRE ÄRR Das Material zum nachfolgenden Aufsatze wurde mir gö- tigst von Herrn Dr O. Norpstepbrt zur Verfigung gestellt, der beinahe alles durch Herrn Baron F. v. MUELLER aus dem »Phytologic Museum of Melbourne» erhalten hatte. Die Namen der FEinsammler sind nach den Lokalen in Klammern angegeben. — Litteraturverweisungen habe ich nur fär die neulich aufgestellten Arten und Varietäten ge- braucht, und solchenfalls (was die Desmidiaceen betrifft) die- selben Abkärzungen wie in NOoRDpstEDT's nächstens erscheinen- dem »Index Desmidiacearum» benutzt. Coleoche&te Nc.; PRINGSH. C. scutata BRÉB. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). C. orbicularis PRINGSH. N. S. Wales. Richmond River (Mrs HoDGKINSON). C. irregularis PRINGSH. Victoria. Wimmera (P. EcKERrRT). — S. Austr. Meacluws Creek (0. TEPPER). — Queensl. Mitchell River (Epw. PALMER). — N. S. Wales. Hawkesbury River (W. WoLLs). Aus den drei erstgenannten Fundorten wurden fertile - Individuen getroffen. Bulboche&ete Ac. ? B. elachistandra WITTR. Forma dissepimento cellularum suffultoriarum mediano vel infra medium posito; episporio crenulato. Crass. cell. veg. 18—20 u, altit. 2—-2!/3 plo major; Long. oog. 30 —371 uu; Lat. » 43—40 > 4 Long. androsp. 9—10 >»; Lat. > 13—14 >»; 4 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN. N. S. Wales. Hawkesbury River (W. WoLLs). B. crenulata PRINGSH. Forma dissepimento ut in f. typ. vel (ut in £ supra- mediana WITTR.) paullum supra medium posito. Victoria. Wimmera (P. ECKERT). B. minor A. BR. Crass. cell. veg. 22--27 u; Long. 00g. T1—78 >; Lat. » 45—46 >; Long. stip. nannandr. 22—27 >; Lat. > > IEEE Long. cell. spermog. - 9—10 >; Lat. > » 9—12 >. Victoria. Wimmera (P. ECKERT). B. varians WITTR. 8 antiqua NORDsT. n. var. mscrpt. Bulbochete sine nom. Norpst. in Botaniska Notiser 1883, p. 154-93. Var. (oogoniis suboblongo-ellipsoideis) nannandribus (srepe) cum setis apicalibus vel lateralibus (?), unde ramificatio (spuria ?) efficitur. Varietas incerta, ulterius observanda. Long. cell. veg. 21—22—22—23,5 u; Lat. » »=- 17—16—20—18 =>; Long. o0og. 08,5—062 u; Lat. » 30 —834 >; Long. stip. nannandr. 26 u, lat. 17 u; 2 cell. » 10 Rad öl är Pab. nostre. nog S. Austr. Meacluws Creek (0. TEPPER). Oedogonium LINK; PRINGSH. 0. undulatum (BrREÉB.) ÅA. Br. Victoria. Wimmera (P. Eckert), Lake Wellington (ÅA. Lucas). — N. S. Wales. Hume-River (S. JEPHcotT), Port Jackson (ELIJAH EARY). — Queensl. Johnstone River in North Queensl. (I. L. BANCROFT), zwischen Norman — und Gilbert- River (J. GULLIVER), Georgina River (HEARY). Ausserdem wurden sterile Individuen aus folgenden Lo- kalen gefunden: Ovens River (BARNES), Proserpine River BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 9. 5 (C. WeELip BirD). — N. S. Wales. Port Jackson (Er. EARY), Hawkesbury River (W. Worrs), Mt Dromedary (READER). — Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT), Rockingham Bay (J. DALLAcHY). — Victoria. Murray River (W. I. SmITH). — — Var. Moebiusii SCHMIDLE NSiässw.-alg. aus Austral. pag. 297, Fig. 1 (Flora: 1896). Sterile Fäden in einer Kollektion aus N. W. Tasmania (W. FITZGERALD). 0. cyatigerum WITTR. Crass. cell. veg. trivial. 20—30 u, altit. 3—7 plo major; > >» suffult. 46—56 >», » 2—3plo > ; Long. oogon. 68—78—80—384,5 uu; Crass. > 60-—65—64—71,5 >; Long. nannandr. 395—057 mu, crass. 14 u. Ovens River (BARNES). Oedogonium spec. 'Tab. nostr. I, Fig. 2. O. dioiecum ma- crandrium, oogoniis singulis (rarissime binis) globosis, rima mediana; oosporis oogonia complentibus; plantis masculis eadem crassitudine ac femineis. Crass. cell. veget. 11—13 u, altit. 11/2—5!/2 plo major; Long. oogon. 21—32,5—33—99 uu; Crass. >» d30—34 —35—32,5 u; Tong. = crass. cell. spermog. = 10,5 >. Central-Austr. Finke River (H. KEMPE). Oedogonium spec. Tab. nostr. I, Fig. 3. OO. dioicum, nannandrium; oogoniis singulis vel 2—4 continuis, subglo- bosis; oosporis globosis, oogonia fere complentibus; nannan- dribus in cellulis suffultoriis sedentibus. Crass. cell. veg. 14—18 wu, altit. ca 5 plo major; Long. cell. suffult. 69 u, crass. 38 u; » — 0ogon. 40—48—48 —49 u; Crass. > 40—42—45,5—47 >; Long. oospor. 39—44—46 —42 »>; Lat. » 39—41—45 —43 >»; Queensl. Zwischen Norman River und Gilbert River (J. GULLIVER). Oedogomium spec. Tab. nostr. I, Fig. 4. O. dioicum, nan- nandrium; oogoniis singulis, ellipsoidei-globosis, poro superiore apertis; oosporis oogonia complentibus; nannandribus in cel- lulis vegetativis sedentibus, spermogonio exteriore, bicel- lulari. 6 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN. Crass. cell. veg. 6—8 u, 2!/2—4 plo major; Long. oogon. 19,5—21—22—23,5 u; Lat. > 18—19,5-—18—19,5 >; Long. stip. nannandr. 15—17 wu, crass. 6—7T u; » cell. spermog. 5—6 u, crass. 5 u. S. Austr. Murray River (Miss HussEY). Stigeoclonium Körz. S. tenne (AG.) RAB. S. Austr. Murray River (Miss HussEY). — — 68 lubricum (DILLW.) RAB. Victoria. Ovens River (BARNES). Aphanochete A. Br. A. repens Å. BR. N. S. Wales. Port Jackson (ErisaH EArRY), Hawkesbury River (W. WoLLs). — Queensland. Zwisehen Norman River und Gilbert River (J. GULLIVER). Chetospheridium KLEBAEN. C. globosum KLEBAHN Zur kritik ein. Algengatt. pag. 306. N. S. Wales. Blue Mountains (GEORGINA KING). Trentepohlia MaARrr. T. aurea (L.) MART. Victoria. Dandenong (LUEHMANN). Microspora THUR. M. pachyderma (WILLE) LAGERH. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). Conferva (L.) LAGERH. C. bombycina ÅG. ” genuina WILLE. In einigen Kollektionen ohne Lokalangaben. — — "minor WILLE. In ein paar Kollektionen ohne Lokalangaben. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 4 de Hormiscia FRIES. H. zonata (WEB. et MoHR) ÅRESCH. Victoria. Coelastrum NägG. C. pulehrum NSCHMIDLE Beitr. Alg. Schwarzwald. pag. 12, Wap Ti fig. 10: North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). Scenedesmus MEY. S. bijugatus (Turr.) Körz. Clyde district (W. BäÄUERLEN). S. obliquus (TurP.) Körz. Vict. Wimmera (P. ECKERT). S. quadricauda (TURP.) BrRÉB. N. S. Wales. Port Jackson (ELIJAH EARY). Vaucheria D. C. V. sessilis (VaucH.) D. C. N. S. Wales. Richmond River (Mrs HoDGKINSON) V. geminata (VaAuvcH.) D. C. N. S. Wales. Hume River (S. JEPHCOTT). Characium ÅA. BR. OC. minutum A. BR. Long. cell. cum stip. 19—33 u, lat. max. 5---8 wu. Map: nostr. I, Fig. dö: In einer Kollektion ohne Lokalangabe. Ophiocytium Näc. 0. majus NägG. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). 0. cochleare (E1cHW.) A. Br. N. S. Wales. Blue Mountains (GEORGINA KING). ”- S BORGE, AUSTRALISCHE SÖSSWASSERCHLOROPHYCEEN. -- — 8 bicuspidatum Borer Sässw. Chlor. Archang. p. 10, Tab Al fig. 4. N. S. Wales. Mount Dromedary (READER). Kirchneriella ScHMIDLE. EK. lunata ScHMIDLE Beitr. Alg. Schwarzw. pag. 15, Tab. ITT, fig. 1—3. Tab host Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). Desmidium AG. D. cylindrieum GREV. N. S. Wales. Gloucester Creeks. D. quadratum NORDST. Long. cell. 19,5—19,5—23 u; Lat. > 27 —26 —26 >; » isthm. 22 —21 —21 >. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). — North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). D. coaretatum NORDST. Forma apicibus cellularum latioribus. Long. cell. 28-—29 u, lat. 38 nu; lat. isthm. 30 pc; lat. aprel föga: North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). D. Baileyi (RALFS) DE Bar. Forma genuina Norpost. Fr.- wat. alg. N. Zeal. pag. 27, Tab. II, Fig. 4—)35. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). — — Var. undulatum (MasE.) Norposti. Fr. wat. alg. N. Aealpag. rat mkab so NNSRS Long. cell. 17—20 u, lat. 23,5 u. N. W. Tasmania (W. EFITZGERALD). D. aptogonium BRÉB. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). — — 8 acutius NORDST. Victoria. Take Wellington (A. Lucas). — Queensl. Zwi- schen Norman River und Gilbert River (J. GULLIVER). D. Swartzii ÅG. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). D. bengalicum TURN. Alg. Ind. orient. pag. 147, Tab. XIX, fig. 1—3. ” BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 9 Forma major. Long. cell. 26—27 wu, lat. 34—35 u; lat. isthm. 26 u; lat. apic. 22—24,5 u. fv Tab. nostr. I, fig. 7. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). DB. quadrangulare KöTtz. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). Hyalotheca EHRENB. H. mucosa (MERT.) EHRENB. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). H. dissiliens (SMITH) BRÉB. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). — N. S. Wales. Botany Bay bei Sidney (S. BERGGREN). — Victoria. Wimmera (P. ECKERT). lat. H. hians NORDST. Long. cell. 18—20 u, lat. 28,5—30 u; lat. isthm. 26—27 u; apie. 18—20 u. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). Gymnozyga EHRENB. G. moniliformis EHRENB. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). — — Var. gracilescens NORDST. Long. cell. 27—29 u, lat. 13 u. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). Spherozosma (BrÉB.) RALFS. S. exeavatum RALFS. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). S. granulatum Roy et Briss. Victoria. Swan Hill bei Murray River. Onychonema WaALLICH. 0. leve NORDST. Long. cell. 15—16 u; lat. cell. cum acul. 283—29 u, sine acul. 17 u; lat. isthm. 4 u. 10 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN. North Queensl. Johnstone River, Carpentaria Golf (I. L. BANGEOFT). 0. filiforme (EHRENB.) Roy et Biss. N. W. Tasmania. (W. FITZGERALD.) Micrasterias AG. M. oscitans RALFS var. pinnatifida (Kötz.) RAB. Forma maxima. Long. cell. 94 u, lat. 100 u; lat. isthm. 15—16 u. 5 Tab. nostr. I, fig. 8. Queensl. Endeavour River (Persieh). In der Grösse stimmt diese Form am meisten mit M. oscitans iberein; was aber die Zellform betrifft, scheint sie sich zunächst der var. pinnatifida anzuschliessen. M. foliacea BaIL. Lat. cell. 62—65 u. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). M. alata WALL. Tapimostr. Lo E9: Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT), Rockingham Bay (J. DALLACHY), zwischen Norman River und Gilbert River (J. GULLIVER). Weil bisher keme »a vertice»-Figur dieser Art publicirt ist, habe ich es fär angezeigt gehalten, hier eine solche zu liefern. M. Mahabuleshwarensis HoBs. var. intermedia n. var. Tab. nostr. I, Fig. 10. Var. lobulo superiore loborum lateralium diviso, sed summo lobulo minimo; semicellulis e vertice visis medio ut- rinque processu firmo preditis. Long. cell. 136,5-—-(semic.) 58,5—(semic.) 68 u; Lat. >» 103 — 104 — INS ra täistimaldr= 19,5 ». N. S. Wales. Mount Dromedary (READER). Weil das obere der zwei Läppehen der Seitenlappen eine Anlage eines dritten Läppcehens trägt, stellt diese Form gleichsam ein Zwischenglied zwischen der Haupttorm und der var. WALLICHII (GRUN.) dar. (Cfr. NorpstEDTt Fr.-wat. alg. N. Zeal. pag. 31!) Möglicherweise könnte man sich denken, dass es sich hier um unentwickelte Individuen von var. Wal= BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:o 9. 11 lichiz handelte. Dieser Annahme widerspricht aber der Um- stand, dass, obschon viele Individuen beobachtet wurden, sämt- liche der obengenannten Form gehörten; äbrigens wurden auch in einer anderen Kollektion (ohne Lokalangabe) zahl- reiche Individuen der var. intermedia getroffen, und auch in dieser wurde keine andere Form der betreffenden Art ge- troffen. »A vertice» gesehen ähnelt var. intermedia sehr der var. surculifera TLAGERH., der Fortsatz aber ist kärzer, dicker und nicht gezähnt. Micrasterias spec. Tab. nostr. IV, Fig. 62. M. oblonga incisura mediana angusta; semicellulis trilo- bis; lobis lateralibus apicibus inferioribus acutis, apicibus superioribus rotundatis; lobo polari depresse semicirculari medio leviter retuso, angulis acutis; e vertice et e latere non visis. Long. cell. 49—50 u, lat. 30—32,5 u; lat. isthm. 5 u. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). Euastrum FHRENB. E. circulare Hass. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). E. sinuosum LENORM. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT), Roc- kingham Bay (J. DALLACHY). E. didelta (TURP.) RALFS. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). E. ansatum RALFS. N. W. Tasmania (W. FITZGERALD). — Queensl. Carpen- taria Golf (I. L. BAncrort). — N. S. Wales. Mount Drome- dary (READER). — — Var. maxima n. var. Tab. nostr. I, Fig. 11. Var. duplo major; semicellulis in centro scrobiculis sin- gulis instructis; e ventre visis utrinque triundulatis. Mem- brana glabra. Long. cell. 173 u, lat. 78 u; lat. isthm. 19—20 u. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). E. asperum n. spec. Tab. nostr. I, fig. 12. E. magnum, incisura mediana profunda, ampliata; semi- cellulis trilobis, ad basin aculeis validis 5 et in medio scrobi- culis 2 instructis; lobo polari vix dilatato in apice profunde inciso, utringque dente acuto instructo; lobis lateralibus bilo- 2 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN. bulatis, lobulis bidentatis; e latere visis cuneatis; e Vvertice non visis. Long. cell. 82 u, lat. 45—46 wu; lat. isthm. 10—11 u. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). Die Art steht deutlich sehr nahe E. rostratum Bb pre- morsum NORDST., mit welchem sie durch das allgemeine Aus- sehen »a fronte» äbereinstimmt; aber infolge der eigenthöäm- lichen Bewaffnung und des Aussehens »a latere» habe ich ge- glaubt, sie als eine besondere Art aufstellen zu missen. E. rostratum RALFS 8 premorsum NORDST. Long. cell. 61 u, lat. 39 u. N. S. Wales. Mount Dromedary (READER). Forma semicellulis infra incisuram apicalem scrobiculis 2 preditis. Long. cell. 58,5 ru) lat. 34 us lat, istid SR ter semicells 27 BH OM 200 AR > cc 2 Tab. nostr. I, fig. 13. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). Forma semicellulis serobiculis nullis instructis; in lobulis basalibus dentibus nullis visis. FE basi visis semicellulis ut- roque latere inflatione magna truncata instructis. Long. cell. 61—62,5 u, lat. 36—38 u; lat. isthm. 6,5—8,5 u. Tab. nostr. I, fig. 14. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). Cfr. ScHMIDLE Sisswasseralg. aus Austral. pag. 310 (Flora 1896)! E. divergens JOosH. 8 australiannm n. var. Tab. nostr. IT, fig. 15. Var. lobulis lateralibus dentibus paucis instructis; semi- cellulis supra isthmum annulo granulorum cire. 9 et intra annulum granulis 4 instructis; e vertice visis oblongis, medio utrinque tumore granulato preditis; a latere visis utringue tumore basali magno preditis. Long. cell. 47—49,5 u, lat. 39—43 wu; lat. isthm. 9—10,5. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). E. spinulosum DELP. var. ornatum n. var. Tab. nostr. IL, ie IG Var. semicellulis in medio 4 annulis granulorum instruc- tis; lobo polari curto. Long. cell. Su, lat. dF2 mu lat! isthm HT suvrsemicellkallrp) «Xr Då BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 13 Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT), zwischen Norman River und Gilbert River (J. GULLIVER). Theils durch die Bewaffnung der Zellmembran, theils durch den sehr verkäörzten Endlappen, welcher sich nur in gleicher Höhe mit den Zwischenlappen streckt, erhält diese Form ein sehr abweichendes Aussehen. Sie steht sehr nahe gewissen Formen von E. verrucosum EHRENB.; cfr. E. verru- cosum B Wallichianum "Turns. Alg. Ind. orient. pag. 74, Tab. 2 EE EES Al — — X inermius NORDST. Long. cell. 57—53—(semic.) 27—(semic.) 30 u. Lat. » 22—49— 48— F2 (BE > isthm. 12—12— 12— 10,5 >. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). E. binale (TurP.) RaALFs. Forma RaALrrs Brit. Desm. Tab. KOMVÄEne d €: North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). Forma RaALes 1. e. "Tab. XIV, Fig. 8 d. N. W. Tasmania (W. EFITZGERALD). E. Turneri West Fr. w. alg. W. Irel. pag. 141. Murray River (I. P. Eckert). — N. W. Tasmania (W. FITZGERALD). — N. E. Austral. White Water nahe Mt Al- bion (CH. W. BIRCH). Die beobachteten Individuen stimmten mit Tab. III, Fig. 11 in NorpsteEbt Fr.-wat. alg. N. Zeal. äberein. Ein gemesse- nes Individuum (aus Mt Albion) war 40 u lang, 26 u breit; isthm. 6,5 u br. E. turgidum WALL. var. simplex n. var. Tab. nostr. II, Hol Var. lateribus lobi terminalis fere rectis; lobis basalibus rotundatis non sinuatis. Long. cell. 113 u, lat. 94 u; lat. isthm. 34 u. N. S. Wales. Port Jackson (ELIJAH EARY). Cfr. E. turgidum 8 Grunowii SCcHMIDLE Alg. Sumatr. pag. 305, Tab. IV, fig. 12 und E. verrucosum Pp sumplex JosH. E. verrucosum FEHRENB. var. Möbii n. var. (É. verrucoswm f. Mög. Austral. Sässwasseralg. II, pag. 340, Tab. II, fig. 21). iab. nostre. IL, fig: 18. Var. lobo polari valde dilatato, apice leviter emarginato; lobulis lateralibus curtis; membrana granulis concentrice or- dinatis instructo; granulis in centro semicellule majoribus. 14 BORGE, AUSTRALISCHE SUÖSSWASSERCHLOROPHYCEEN. Semicellulis e vertice visis utringue ventricosis; lobo polari et lobulis lateralibus superioribus utroque apice bifidis. Long. cell. 97,5 wu, lat. 88—89 u; lat. isthm. 30 u. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). Die von mir beobachtete Form unterscheidet sich ein wenig von MöBivs' Form; sie ist kleiner, die Basis der Zell- hälfte ist gerader, die Granulirung ist ein wenig verschieden. Nach MöBivs sollen auch die unteren Seitenläppchen getheilt sein, was jedoch wenigstens nicht bei den von mir beobachte- ten Exemplaren der Fall ist. — Die Form erinnert, »a fronte» gesehen, sehr an gewisse Formen von Micrasterias americana (EHRENB.) Körz. Forma lobulis lateralibus superioribus minimis. Long. semicell. 45,5 u, lat. 78 u; lat. isthm. 26 u. Tab. nostr. II, fig. 19 Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). FEuastrum spec. Tab. nostr. IV, fig. 63. E. semicellulis trilobis; lobis lateralibus bilobis, lobulis quadrangularibus; lobo polari trilobo, lobulis lateralibus tri- angularibus, lobulo polari incisura profunda instruceto. Mem- brana in medio semicellulze serobiculis 2 instructa. E vertice et a latere semicellulis non visis. Long. cell. 69—72 u, lat. 29-40-16; lat isthm du: Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). Euastrum spec. Tab. nostr. IV, fig. 64. E. minus, paullo latius quam longius, incisura mediana profunda ampla; semicellulis trilobis; lobis lateralibus pro- tentis, angulis superioribus bidentatis, Anu inferioribus unidentatis, infra marginem apicalem dentibus 3 ornatis; lobo polari curto infra marginem dentibus 3 ornato; membrana semicellularum medio granulis 4 instructa. Long. cell. 19,5— 23 u, lat. 29—32,5 mu; lat. isthm. 6,5—9 u. MNSemicellulis'e vertice et a latere non visis. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). Staurastrum MEYEN. S. retusum 'TURN. Alg. Ind. Orient. pag. 104, Tab. XIII, fig. 13. Var. grannlatum n. var. Tab. nostr. II, fig. 20. Var. minor, paullo latior quam longior, dorso recto, non retuso; membrana pgranulis minoribus ornata. Long. cell. 15—16 wu, lat. 19—20 wu. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. HI. N:09. 15 Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). Als eine Ubergangsform zwischen dieser Varietät und der Hauptform kann man die var. punctulatum EIicHL. et Gutw. Alg. nov. pag. 13, Tab. V, fig. 44 betrachten, welche eine theilweise punktirte Membran und einen geraden oder unbedeutend eingebuchteten Scheitel hat. S. orbiculare (EHRENB.) RALFS £ depressum Roy et BIss. N. S. Wales. Hume River (S. JEPHCOTT). — -— £ dentieulatum NORDST. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY), zwischen Nor- man River und Gilbert River (J. GULLIVER). S. cuspidatum BRÉB. In einer Kollektion ohne Angabe des Einsammlungslokales. S. elegans n. spec. Tab. nostr. II, fig. 21. S. magnum, medio utrinque sinu amplo constrictum; semi- cellulis sursum sensim dilatatis, apice leniter convexo, angu- lis cornubus gracillimis valde elongatis, divergentibus, mar- gine subtiliter denticulatis, apice tridentatis, instructis; cor- nubus inferioribus incurvis; e vertice visis quadrangularibus, lateribus retusis. Membrana glabra. Long. cell. sine corn. 23—99 u, cum corn. 117 u; lat. cell. cum corn. 104 u; lat. isthm. 15—16 u. Queensl. Zwischen Norman River und Gilbert River (J. GULLIVER). S. punetulatum BRÉB. N. W. Tasmania (W. EFITZGERALD). Forma minor. Long. cell. 26—28 u, lat. 22—26 u; lat. Tathm. do Victoria. Wimmera (ALTON). S. alternans BRÉB. N. W. Tasmamia (W. EITZGERALD). S. margaritaceum EHRENB. N. W. Tasmania (W. EITZGERALD). S. tetracerum (Kötz.) RALFS. N. S. Wales. Mount Dromedary (READER). S. bicorne Hauptfil. var. longebrachiatum n. var. Tab. nostr. I io. 22. Var. lateribus semicellularum utroque latere processubus denticulatis 3 instructis, apice una serie processuum ornata; e vertice visis semicellulis duobus ordinibus processuum or- natis; radiis longioribus, gracilioribus, apice bidentatis. Mem- 16 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN. brana glabra. Long. cell. 33—34 u, lat. cum rad. 74—895 u; lat. isthm. 9 u. Queenst. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). Ich habe nach einigem Bedenken diese Form zu &S. bicorne gefäuhrt; sie unterscheidet sich von dieser Art durch die be- deutend längeren und schmäleren Fortsätze, durch die Pro- tuberanzen in den BSeiten der Zellhälften und dadurch dass sie im Scheitel nur zwei Reihen von Protuberanzen hat. Sie erinnert doch in vielfacher Beziehung an S. bicorne var. australis RaAc. Desmidya Ciastoni pag. 22, Tab. II, fig. 8. Cfr. auch S. bengalense Turs. Alg. Ind. orient. pag. 124, Tab. KINNSET SO: S. rectangulare n. spec. Tab. nostr. IV, fig. 65. S. mediocre, duplo longius quam latius, medio modice constrictum; semicellulis lateribus modice tumidis, apice trun- catis, angulis in brachia exeuntibus; brachiis granulatis erec- tis; e vertice visis semicellulis 3-gonis, lateribus retusis. Long. cell. cum brach. 52 u, lat. max. 26 u; lat. isthm. 9—10 u. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). Cfr. S. gonatum Börse. Desm. Bras. pag. 951, Tab. V, fig. 48 und S. Maskellii Turn. Alg. Ind. orient. pag. 131, Tab. KNIT ES 2 S. spinosum RALFS. In einer Kollektion ohne Angabe des Fundortes. S. sexangulare (BULNH.) LUND. 8 produetum NORDST. N. W. Tasmania (W. EFITZGERALD). — — y incurvum n. var. Tab. nostr. II, fig. 23. Var. minor quam forma typica dorso semicellularum ro- tundato producto; radiis superioribus adscendentibus, margine dente unico ornato; radiis inferioribus incurvis. E vertice visis 4-gonis. Long. semicell. sine rad. 18—19 u, cum rad. 32—33 wu; lat. cell. sine rad. 28—29 u, cum rad. 57—58 u. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). Xanthidium EHRENB. X. bifurcatum n. spec. Tab. nostr. II, fig. 24. X. maximum sinu extrorsum ampliato; semicellulis tri- lobis; lobo polari sursum attenuato, apice truncato vel levis- sime retuso, angulis processu firmo et infra marginem api- calem processubus binis instructis; lobis lateralibus proces- mm BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 17 subus binis et intra eos processu unico preeditis; membrana preterea in medio supra isthmum processu unico et supra illum processubus binis instructa; processubus omnibus bi- furcatis, apicibus tridenticulatis. E vertice visis semicellulis ellipticis, apicibus processubus tribus et utroque latere pro- cessu unico (vel processubus binis) preditis. Zygotis maximis, aculeis longis trifurcatis ornatis. Long. semicell. cum process. 107—117 —123,5 u. Lat: » » » 143—149,35 —169 »å Lat. isthm. 34 u. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). Eine besonders ausgeprägte Art, am nächsten verwandt mit X. armatum BrÉB. Ob man »e vertice» eimen oder zwei Fortsätze sieht, beruht natärlich auf der Einstellung; die Fig. 24 c ist in schiefer Lage gezeichnet. Alle Zygoten, die ich beobachtet habe, waren entweder zerrissen oder von an- deren Gegenständen mehr oder weniger verborgen, weshalb ich weder Maasse noch eine vollständige Figur liefern kann; die gelieferte Figur därfte jedoch eine vollgältige Vorstel- lung von dem Aussehen und der Grösse der Zygote geben können. X. multicorne n. spec. "Tab. nostr. II, fig. 25. X. medio profunde constrictum, sinu extremo ampliato; semicellulis subreniformibus, dorso convexis; e vertice visis ellipticis; a latere visis circularibus. Membrana semicellu- larum cornubus uncinatis 14 in ordinibus 2 (7 + 7) ordinatis predita, cetera glabra. Long. cell. 59—060 u, lat. 46 —47 wu; lat. isthm. 14 u. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). Ähnelt am meisten X. acanthophorum NORDst., unter- scheidet sich aber von dieser Art durch längere, hakenförmig gekrämmte und auf andere Weise angeordnete Stacheln. X. superbum ELFV. Forma sinu acuto, non lineari; semicellulis utroque latere aculeis levissime curvatis 5 instructis, apice verrucis 2 pree- ditis. Membrana in medio sepius brunnea et scrobiculata. Long. cell. cum acul. 91 u, lat. cum acul. 65 u; lat. isthm. 16-17 wu. Tab. nostr. II, fig. 26. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). 18 BORGE, AUSTRALISCIIE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN. X. fasciculatum EHRENB. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT), Rockingham Bay (J. DALLACHY). Arthrodesmus EHRENB. A. convergens EHRENB. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY), Port Denison. — — var. mucronatus n. var. Tab. nostr. II, fig. 27. Var. semicellulis apice paullo infra marginem mucrone ornata; sinu mox valde dilatato; e vertice visis semicellulis fere rhomboideis. Long. cell. 31 u, lat. 45—46 u; lat. isthm. nen i Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). A. apiculatus JOSH. Forma sinu mox valde ampliato; dorso semicellulis minus curvato; e ventre visis utroque latere inflatis. Long. cell: 3334 w, lat. 13233 w; lat isthm: 9 ju Tab. nostr. II, fig. 28. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). Cosmarium Corpa. C. tesselatum DELP. 8 Nordstedtii MöB. Austral. Suässwasser- alg. pag. 443, fig. 16. Long. cell. 79 —84,5—94 uu. Dat. » 48 -—51 =58,5 I > isthm. 32,5—32,5—36 >. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT), Rockingham Bay (J. DALLACHY). C. eylindricum RALFS. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). C. exeavatum NORDST. Forma major, magis excavata. Long. cell. 38—42 u, lat. 22—23,5 u; lat. isthm. 9—11 u. Tab. nostr. ITIL fig. 29. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). Forma Norpst. Fr.-wat. alg. N. Zeal. pag. 52, Tab. I, fig. 18, sed minor. Long. cell. 27—28 u, lat. 17 u; lat. isthm. SI Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 19 Forma Norpsr. 1. c., sed multo major. Long. cell. 45-— 46 wu, lat. 28—29 u; lat. isthm. 11-—12 u. Tab. nostr. TIT, fig. 30. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). C. tetraophthalmum (Körtz.) BRÉB. Queensl. Mitchell River bei Carpentaria Golf (EDw. PALMER). C. Brebissonii MENEGH. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). C. denticulatum n. spec. Tab. nostr. III, fig. 31. C. maximum diametro 1!/2-plo longius, medio profunde constrictum incisura sublineari, extremo ampliata; semicellulis circulari-pyramidalibus, angulis inferioribus etapicerotundatis; membrana ad latera et apicem dense denticulata dentibus concentrice ordinatis, infra punctulata, in medio serobiculata, supra isthmum una serie dentium ornata; e vertice visis semicellulis ellipticis, membrana ad latera et apices dense denticulata, infra punctulata, in medio scrobiculata; a latere visis sgubovalibus, membrana ad latera punctulata, cetera dense denticulata. Long. semicell. cum dent. 84,5— 91—1(cell.) 182 u. Lat. > > >» 126 —130— 133 >». » isthm. 45,5— 45,5 Di North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). Cfr. C. Eloiseanum WoLLE. C. latum BRÉB. Forma granulis in seriebus verticalibus ordinatis. Long. cell. 55—56—58,5—60—60—61—62 —65 —77 —79 —84,5—90—99 u. st 4 DL 03--55, 59-555 7--58,5-:58,5--69 70; —T9; II, 5, 3 si bana 10-116: 18 17-17-17 LM AISA 23, 2 2A AR ee — — Se — Or TT III TV NV Tab. nostr. III, fig. 32. N. S. Wales. Port Jackson (Er. EaArY) (I), Gloucester Creeks (IT), Hawkesbury River (W. Worzs) (IIT). — Victoria. Australian Alps (Miss CAMPBELL) (IV). Wie es scheint, variirte die Form vielfach in Grösseé an verschiedenen Lokalen. Bei einem Theile, besonders bei den grösseren Individuen, war der Scheitel der Halbzelle mehr abgerundet als in fig. 32 und stimmte dadurch bedeutend mit Tab. IT, fig. 10 (die obere Zellhälfte) in Roy et Biss. Scottish Desm. äberein. 20 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN. C. auriculatum REINSCH. Murray River (I. P. ECKERT). C. securiforme n. spec. "Tab. nostr. III, fig. 33. C. magnum medio profunde constrictum incisura acutan- gula mox valde ampliata; semicellulis lateribus rectis diver- gentibus, apice late rotundato; apicibus semicellularum acu- leis curvatis marginalibus 3 et paullum supra illos aculeno uno ornatis; membrana dense scrobiculata, in medio incras- sata seepe brunnea; e vertice visis rhomboideis lateribus trun- catis, apicibus denticulatis. Long. semicell. 65 u, lat. cam acul. 131—132 wu; lat. isthm. 36—37 u. Queensl. Zwischen Norman River und Gilbert River (J. GULLIVER). E C. reniforme (RALFS) ÅRCH. N. S. Wales. Port Jackson (WooLzLns). — Queensl. Car- pentaria Golf (I. L. BANCROFT). ? C. pseudobroomei WoLLE. Forma paullo latior quam longior; semicellulis angulis superioribus et inferioribus rotundatis; e vertice visis semi- cellulis ut in Tab. LI, fig. 36 WozrzE Desm. Un. St. Long. cell. 43—45,5 wu, lat. 45,5—48 u; lat. isthm. 14—16 u. Tab. nostr. IIT) fig: 34! North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). Ich habe mit grossem Bedenken diese Form zu C. pseudo- broomet WoOLLE gefibrt, da sie »a fronte» gesehen mit WOoLLE's Figur nicht ibereinstimmt. Dagegen stimmt sie sehr gut mit fig. 6 a, Tab. XVI in RaArrs Brit. Desm. äberein. WoLLE sagt von C. Pseudobroomei in Desm. Un. St pag. 86: »This new species is in all its details of structure like the pre- ceeding (C. Broometi), but entirely devoid of a central infla- tion» Wäre dies richtig, so wärde ich unbedenklich die von mir beobachtete Form zu C. pseudobroomet fähren. Vergleicht man aber WoLrrE's Figur mit der von RALFsS gegebenen, so wird die Ubereinstimmung nicht so vollständig. — Fine nahestehende Art ist C. creperum WeEsTt Fr.-wat. alg. of Ma- dagaskar pag. 63, Tab. VII, fig. 11, welches jedoch durch andere Dimensionen, anders angeordnete und weiter von ein- ander entfernte Wärzchen abweicht. Cfr. auch C. quadrum var. minus forma? NScHMIDLE Sässwass. Alg. Austral. pag. 309, fig. 14. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 21 C. portianum ÅRCE. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). — — Var. orthostichum ScHMIDLE Alg. Geb. Oberrheins, pag. 549, fig. 7. Long. cell. 28—29 u, lat. 22 u; lat. isthm. 10—11 u. In einer Kollektion ohne Angabe des Fundortes. C. orthostichum LUND. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). C. punetulatum BRÉB. N. S. Wales. Hume River (S. JEPHcoTT), Port Jackson (EL. EARY). — — Var. subpunctulata (Norpst.) BörG. F. alg. Ostgronl. pag. 12. N. S. Wales. Mount Dromedary (READER). Forma Börge. Bidr. Bornh. Desm. pag. 144, Tab. VI, fig. 4. Long. cell. 35—36,5 u, lat. 32—33 u; lat. isthm. 10,5 u. N. W. Tasmania (W. FITZGERALD). Forma cum forma Börs. 1. ce. congruens, sed in individuis nonnullis granulis medianis 4 + 3 + 3 (ut in fig. 2 apud ScemiIDLE Uber individ. Variabilität) ordinatis; e vertice visis semicellulis non tumidis. bDLong. cell. 27—30 u, lat. 26—27 wu; lat. isthm. 6,5—38 u. Clyde District (W. BÄUERLEN). C. Askenasyi NSCHMIDLE Alg. Sumatr. pag. 304, Tab. IV, fig. 7. Forma minor incisura mediana mox ampliata; apice se- micellularum truncato. Long. semicell. 65 u, lat. 91 wu; lat. isthm. 36—37 wu. Tab. nostr. III, fig. 35. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). Forma minor incisura mediana mox ampliata; semicellulis a ventre visis apertura isthmi ad latera rotundata, ad api- ces truncata. Long. cell. 137—138 u, lat. 111—112 u; lat. isthm. 45,5 u. Tab. nostr. III, fig. 36. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). Bei all" den zu diesen zwei Formen gehörenden Individuen, welche ich beobachtet habe, war die Membran fein punktirt; dagegen entbehrten sie die am Isthmus befindliche Horizon- talreihe stärkerer Punkte, welche ScHMIDLE bei der Sumatra- form beobachtete. bo no BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN. Zu dieser Art könnte man wohl als Varietät Cosmarium spec. Mög. Austral. Sässwasseralg. II, pag. 340, Tab. II, fig. 20 fähren. C. distichum NORDST. Forma in centro semicellularum granulis 10 in seriebus 3 (3 + 3 + 2) ordinatis predita. Long. cell. 35 u, lat. 31 u, lenses TSWMns d L Tab. nostr. III, fig. 37. N. S. Wales. Mount Dromedary (READER). C. De Baryi ÅA RCH. Forma Norpst. Desm. arct. pag. 29, Tab. VIL, fig. 27. Long. cell. 138—159 u, lat. 69—72 u; lat. isthm. 35—36 u. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). | Die Form weicht also ein wenig von NoORDstEDT's Form dadurch ab, dass sie verhältnissmässig schmäler ist und einen schmäleren Isthmus hat. C. turgidwm (BrÉB.) Lund. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). C. pächydermum LUND. Forma minor; long. cell. 72—73 u, lat. 56 u; lat. isthm. 21—28 u. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). C. granatum BRÉEB. N. S. Wales. Port Jackson (EL. EArRY), Mount Drome- dary (READER), Gloucester Creeks. — Queensl. Carpentaria Golf (I. DL. BANCROFT), Rockingham Bay (J. DALLACHY). — N. W. Tasmania (W. FITZGERALD). Forme ScHMIDLE Alg. aus Denver fig. 1 und BorGE Sub- foss. sötv. alg. Gotl. fig. 1—3; membrana glabra. Long. cell. 25—27 uu, lat! 18EE220106; lat! isthkmid:=65rx Queensl. Mitchell River bei Carpentaria Golf (Epw. PALMER). Oft gehörten die zwei Zellhälften zu verschiedenen Formen. Forma BorGE 1. c. fig. 1. Membrana glabra. Long. cell. 30-34 mt, lat. 22 wu; lat. 1sthim. 2-6 fc N. W. Tasmania (W. FITZGERALD). Oft wurden Ubergangsformen zu der typischen Form, welche in derselben Kollektion angetroffen wurde, beobachtet. C. nitidutum DE Nor. Forma Norpst. Fr.-wat. alg. N. Ze LN TR BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 9. 23 N. S. Wales. Port Jackson (EriJaH EaArRY), Gloucester Creeks. C. Hammeri REINSCH. Forma cum OC. homalodermo Norpst. Desm. arct. pag. 18, Tab. VI, fig. 4 congruens, sed minor isthmo angustiori. Long. cells fa2— 93 w, lat. 28—29 wu; lat. isthminf5iuw. Clyde District (W. BÄUERLEN). C. ellipsoideum ELFV. Forma minor; long. cell. 24—26 u, lat. 21—22 wu; lat. isthm. 4,5—)9 u. Queensl. Port Denison. C. contracetum KIRCHN. Long. cell. 30 u, lat. 21 u; lat. isthm. 3 u. In einer Kollektion ohne Angabe des Fundortes. C. Scenedesmus DELP. Forma ad fp dorsitruncatum NOorpst. accedens; membrana punetata; semicellulis e vertice et a latere visis cum var. dorsitruncato congruentibus. Long. cell. 29—31 u, lat. 35—39 u; lat. isthm. 13—15,5 u. Tab. nostr. III, fig. 38. N. W. Tasmama (W. EITZGERALD). C. obsoletum (HANTZSCH) REINSCH. - Long. cell. 51 —52 —352 uwu. Lat. > 2 —38,5—958,5 >. > isthm132,5—26/ —301 ». N. S. Wales. Port Jackson (EtriJaAH EaArRY), Mount Dro- medary (READER). — Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BAN- CROFT), Rockingham Bay (J. DALLACHY), Port Denison. C. pseudoprotuberans KIRCEN. Forma minor; long. cell. 24—25 u, lat. 21 u; lat. isthm. 6,5 u. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). Forma major angulis superioribus semicellularum fere rotundatis, dorso altiore; e vertice visis semicellulis utrogque latere tumidis. Long. cell. 44 u, lat. 39 u; lat. isthm. 11—12 u. Tab: nostr. IIT, fig. 39. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). C. venustum (BRÉB.) ÅRCH. Forma semicellulis a basi sensim attenuatis, apice leviter retuso; membrana supra medium scerobicula predita. Long. cell. 39—40,5 u, lat. 26—27 u; lat. isthm. 3—6,5 wu. 24 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN. Tab. nostr. III, fig. 40. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). Möglicherweise ist diese Form mit C. cambricum WILLS identisch, welches von Rory und BIissEt in Scott. Desm. pag. 48 als Synonym mit C. venustum angegeben wird. C. Meneghinii BRÉB. N. S. Wales. Mount Dromedary (READER). — Victoria. Murray River nahe Swan-Hill. Forma Rarrs Brit. Desm. Tab. XV, fig. 6. Long. cell. 13-—-14 u, lat. 11—12 wu; lat. isthm. 4 u. N. S. Wales. Port Jackson (EL. EARY). Forma cum CC. impressulo ELFv. congruens. N. S. Wales. Hume River (S. JEPHcotT), Gloucester Creeks. — Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). — — Var. Reinschii Istw. Forma BorerE Bidr. Sibir. Chlo- roph. Tab. I, fig. 9. Long. cell. 28,5—30 wu, lat. 22 u; lat. isthm. 5—6,5 u. In einer Kollektion ohne Angabe des Fundortes. — — Var. granatoides ScHMIDLE Beitr. Alg. Schwarzwald. jaG Has 0 BN NICE öl, Il Forma minor semicellulis profundius bisinuatis; e vertice visis apicibus magis attenuatis. Long. cell. 13—15,5 u, lat. 9—10,5 u; lat. isthm. 2,5—4 u. | Tabi nostr.skIE Fia AI N. W. Tasmania (W. FITZGERALD). C. Regnellii WILLE. Long. cell. 19—20 wu, lat. 17 u; lat. isthm. 6 u. In einer Kollektion ohne Angabe des Fundortes. C. trachypleurum LUND. var minor RAc. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). C. quadrifarium LUND. Forma ad formam (sub C. hexastichum LuNp.) RaAc. Des- midya Ciastoni pag. 16, Tab. I, fig. 17 accedens, sed minor; semicellulis margine verrucis 21—23 predita, verrucis in se- ries 3 ordinatis; tumore basali verrucis 14 in series 2 (4+10) dispositis. Long. cell. 48 u, lat. 35 u; lat. isthm. 14 u. S. Adustr. Meacluws Creek (0. TEPPER). C. binum NorpDstT. Var. australiensis n. var. Tab. nostr. III, fig. 42. Var. cire. duplo longior quam latior; lateribus semicellu- larum fere parallelis; angulis superioribus rotundatis; crenis BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 25 circiter 20; granulis medianis in series 53 dispositis, et infra una serie horizontali granulorum 5; membrana ad marginem granulata, granulis in serie una interiore singulis et in serie- bus 2 exterioribus binis dispositis. Long. semicell. 21—22 u, lat. 28—29 u; lat. isthm. 11 u. Queensl. Carpentaria Golf (1. L. BANCROFT). Könnte vielleicht zu C. binum var. RaAc. Now. Desm. pag. 21, Tab. V, fig. 25 gefihrt werden. C. Phaseolus BRÉB. Forma membrana minutissime crenulata. Long. cell. 32,5—-34—38—39 u. Lat. >» 34 —34—40—42 >. » isthm. 12 —12—13—13 »>. S. Austr. Pidinga. — — 8 elevatum NORDST. Forma minor. Long. 19—20 2,5 MU. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). C. angustatum (WITTR.) NORDST. Forma semicellulis a basi sensim attenuatis. Long. cell. 2280 Lv lat alt es latinsthim su. Tab. nostr. III, fig. 43. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). Nicht ohne Bedenken habe ich diese Form zu C. angu- statum gefihrt; bei der Hauptform ist der Scheitel mehr ab- gesetzt; eine Form, welche der von mir beschriebenen etwas näher zu stehen scheint, ist f. australis RaAc. Desmidya Cia- stoni pag. 366, Tab. VII, fig. 29. C. dubium n. spec. Tab. nostr. III, fig. 44. C. parvum, duabus partibus longius quam latius, fere rectangulare, sinu lineari angusto; semicellulis lateribus fere rectis 4-sinuatis; angulis inferioribus subrectis; apice levis- sime emarginato; e vertice visis ovalibus utroque latere tu- more instructis; a latere visis ovalibus utroque latere tumore instructis, margine cetera undulato. Long. cell. 30 u, lat. 20—21 wu; lat. isthm. 5 u. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). ft latt lök; elat. ist. 26 BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN. Docidium BRÉB. D. Baculum BRÉB. Murray River (I. P. EcKErRT). — S. Austr. "Meacluws Creek (0. TEPPER). -— North Queensl. Johnstone River, Car- pentaria Golf (I. L. BANCROFT), Rockingham Bay (J. DAL- LACHY). D. subundulatum n. spec. Tab. nostr. ITIL, fig. 45. D. mediocre, diametro 13—14-plo longius; semicellulis vix attenuatis profunde 8-constrictis; apicibus truncatis gla- bris. Long. cell. 431—432 u, lat. 32—33 u; lat. isthm. 17 wu; lat. apic. 20—22 u. i Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). Cfr. D. undulatum Bain., D. oedematum Turns. Alg. Ind. orient. pag. 34, Tab. IT, fig. 7 und D. Burmense JosH., von welchen diese neue Art sich indessen durch die tiefe, gleich- förmige Undulirung sowie durch die ebenen, glatten Enden gut unterscheidet. D. nodulosum BRÉB. Forma semicellulis usque ad apices undulatis. Murray River (I. P. ECKERT). D. Ehrenbergii RALFS. N. S. Wales. Port Jackson (ErisaAH EArRY), Mount Dro- medary (READER), Botany Bay bei Sidney (SVEN BERGGREN), Gloucester Creeks. — Victoria. Ovens River (BARNES). — Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BaAncrort), White Water nahe Mt Albion (CH. W. BircH), Rockingham Bay (J. DAL- LACHY). D. basiundatum W. et G. West Freshw. alg. Madagasc. pag. 45, Tab. V, fig. 35 (sub Pleurotenium). Forma diametro 17—19-plo longior, apicibus attenuatis: Long. semicell. 253,>—(cell.) 543 u. Lat. > 29 — 30 >. > apic. 19,5-— 19:55 Tab. nostr. III, fig. 46. Queensl. Endeavour River (PERSIEH). W. und G. West geben an, dass die Hauptform ungefähr 26 mal so lang wie breit sei; nach den angefiährten Maassen aber ist sie nur 21—22 mal so lang wie breit. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:0 9. 27 D. reecetum (DELP.). N. S. Wales. Hume River (S. JEPHCOTT). D. baculoides Roy et BrIss. Forma 20—22-ies diametro longior. Long. semicell. 169 —=T89 uu, lat. 17 pu. Habilmostr. LL fe. AN. N. S. Wales. Gloucester Creeks. In Toni Syll. Alg. pag. 872 Zeile 10 v. u. kommt ein irre machender Druckfehler vor; vor »265» muss nämlich »semi- cell.> eingeschoben werden. D. burmense JOsH. Forma constrietionibus semicellularum 14—16. Lat. bas. semicell. 43—47 u, long. semicell. 12—135-plo major; lat. apic. 22—03906 wu. Tab. nostr. III, fig. 48. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). In der von JosHuva gelieferten Diagnose wird angegeben, dass die Hauptform 15—20 mal so lang wie breit sei, auf der gelieferten Figur aber ist die Zellhälfte allein wenigstens 12 mal so lang wie breit. | D. nodosum BAIL. Forma membrana glabra; tumoribus semicellularum dis- junctis, h. e. constriectionibus elongatis. Long. semicell. 87--97,5—120-—-130—(cell.) 274 u. HRM aren RANN FORNE 45,5 ». » isthm. 12 — 12— 14— 2000 Tab. nostr. IV, fig. 49—>51. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT), Rockingham Bay (J. DALLACHY), zwischen Norman River und Gilbert Ri- ver (J. GULLIVER). Forma cum forma proxima congruens, sed maxima; long. semicell. 266—267 u, lat. max. 84—85 u; lat. isthm. 31 u. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). — — Var. mammillata n. var. Tab. nostr. IV, fig. 52. Var. tumoribus semicellularum papillis binis instructis. Long. semicell. 127—128 u, lat. max. 33—54 wu; lat. isthm. 12 u. Queensl. Zwischen Norman River und Gilbert River (J. GULLIVER). D. tesselatum JOosH. Long. semicell. 208—230 u, lat. 36,5—44 u. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). ND åp BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN. ? D. cylindrieum Turns. Alg. Ind. orient. pag. 238, Tab. IL, ine I Forma supra inflationem basalem intlatione nulla; semi- cellulis apice a fronte visis circ. 10 tuberculis parvis instruc- tis. Long. semicell. 308 u, lat. max. 48 u. ENA mosne IVA ne HI Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). ? Forma proxime similis, sed multo minor, apice dilatato. Long. semicell. 126—162,5 u, lat. max. 26—29 u, lat. supra tumor. 22—26 u. Tab. nostr. IV, fig. 54. North Queensl. Johnstone River (1. L. BANCROFT). D. horridum n. spec. Tab. nostr. IV, fig. 55. | D. magnum, diametro 4—6-plo longius, medio leviter constrictum, polos versus vix attenuatum; semicellulis verti- cillis 4 prominentium biaculeatorum preditis; prominentiis in verticillo basali circ. 15—17; apice truncato aculeis 7—12 instructo. Long. semicell. 153—130—14cell.) 198 u. Lat: » 68— 49— 40 >. > isthm. 27— 26— 22.2. Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY), zwisechen Nor- man River und Gilbert River (J. GULLIVER). Ist wohl am nächsten verwandt mit D. Kayei ARCH. D. verticillatum RALFS var. ornatum n. var. Tab. nostr. IV, fig. 56. Var. prominentiis lateralibus elongatis apice 5-dentatis; apicibus semicellularum processubus 3 3-dentatis ornatis. Long. semicell. cum proc. 169 —236,5 u. Lat. > > > 40 — 43 >. Jaa. ast NE Queensl. Zwischen Norman River und Gilbert River (J. GULLIVER). Durch die sehr verlängerten seitlichen Protuberanzen erhält diese Form ein sehr abweichendes und zierliches Aus- sehen. D. gracile (BAIL.) WITTR. Long. semicell. cum acul. 153--154 u, lat. acul. 28—29 u. lab nOStrs LME ToSRSd Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 29 Möglicherweise weicht die von mir beobachtete Form ein wenig von der typischen Form durch kräftigere Stacheln ab. — — " aculeatum NORDST. Forma aculeis adscendentibus vel patentibus, lobis api- calibus 2 gracilioribus erectis. Long. semicell. cum acul. 221—-253,5>—260—318,5 u. Lat. > > > 30— 42 — 38— 39 >. Rab iinostr: IV5 fig. 50, 09. Victoria. Take Wellington in Gippsland (A. LucaAs). — N. W. Tasmania (W. FITZGERALD). D. elegans n. spec. Tab. nostr. IV, fig. 66. D. magnum semicellulis verticillis 5 aculeorum instructis; aculeis verticilli infimi 10 minoribus; aculeis verticillorum ceterorum 8 majoribus; aculeis patentibus rectis vel (superi- oribus) leviter curvatis; apice bilobo lobis biaculeatis; inter lobos utroque latere aculeis 2. Long. semicell. cum acul. 195 u, lat. max. cum acul. 65 u; lat. isthm. 19—20 pu. Queensl. Zwischen Norman River und Gilbert River (J. GULLIVER). D. australianum n. spec. Tab. nostr. IV, fig. 60. D. magnum, 5—7-plo longius quam latius, semicellulis verticillis 4 aculeorum instructis, aculeis verticilli 12 firmis, rectis vel leviter curvatis, patentibus; apice truncato aculeis 8 instructo. Long. semicell. cum acul. 208 u, lat. cum acul. GINENlat isthm.. 27 u: Queensl. Rockingham Bay (J. DALLACHY). Forma semicellulis aculeis verticilli infimi 12 descenden- tibus, aculeis verticillorum ceterorum 8 patentibus. Long. semicell. cum acul. 169—182 u. IDEN » » » 61— 58.5 ». lab: nostr. IV ig: 6L North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). Tetmemorus RALFSs. T. Brébissonii (MENEGH.) RALFS 8 attenuatus NORDST. Long. cell. 87—139 u, lat. 23—26 u. North Queensl. Johnstone River (I. L. BANCROFT). 30 ; BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN. Closterium NITzscH. C. acerosum (SCHRANK) EHRENB. S. Austr. Murray River (Miss HussEr). C. acutum (LYNGB.) BRÉB. S. Austr. Murray River (Miss HusseY). C. Leibleinii Körz. Forma Böre. Desm. Brasil. pag. 935. END IE da S. Austr. Murray River (Miss HussEY). C. Kiitzingii BRÉB. N. E. Austral. White Water nahe Mt Albion (CH. W. BIRCH). ; Penium BRÉB. P. Negelii BRÉB. N. S. Wales. Blue Mountains (GEORGINA KING), Gloucester Creeks. P. lamellosum BRÉB. Queensl. Carpentaria Golf (I. L. BANCROFT). & & BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 9. 31 Figurenerklärung. Sämtliche Figuren wurden beim Lithographiren bis zur Tab. I. Fig. 1. Bulbochete varians Wirrr. 8 antiqua NORDST. n. var... . . . 2004. > 2. Oedogomium spec. . SED SEN » ?> > Sr FÅ , Sik SD > 5. Characium minutum A. Br. . > > 6. Kirchneriella lunata SCHMIDLE > > TT. Desmidium bengalicum TURN. Forma. ; Ke > > 8. Micrasterias oscitans var. FRE RAB. Borma SSR NRO > 9. > alata WALL. å FNS TTR 390/3, > 10. > Mahabuleshwarensis var. pllormedia Ne Var: Sh TOT > 11. Huastrum ansatum var. maxima n. var. . 2205 > 12; » asperum n. spec. JAA. 740/ >» 13—14. > rostratum BB premorsum öknar ge SEAN Tab. II. » 15. Fuastrum divergens JosH. 8 australianum n. var. . . . . . 10/1, > 16. > spinulosum DELP. var. ornatum n. Var. . «..cm > SR > turgidum WALL. var. simplex n. var. . 390/ MIG > verrucosum EHBENB. var. Möbit n. var. . .... > AD > > > » > » Forma . . > > 20. Stauwrastrum retusum TURN. var. granulatum n. var. . . . . 0/4. äro. ? elegans n. spec. i ) ss ARP -S00fG > 22. > bicorne HAUPTFL. Var. föras a hia be ND. KVAta » 23. > sexangulare LUND. Var. incurvum n. Var. . .. > > 24. Xanthidium bifurcatum n. spec. (ap = Apikal-Loben »e vertice»> gesehen; 4 — ewn; d-heil” der Zygote) . . = « « TO > 25. » multicorne n. spec. . 390/4 > 26. ? superbum ELrFv. Forma . AS RE AE RE RAG > 21. Arthrodesmus convergens EHRENB. var. mucronatus n. var. . > > 28. > - apiculatus JoskH. Forma. > Tab. III. > 29—30: Cosmarium excavatum NorpbstT. Forme 740/, > al. > denticulatum n. spec. 390/ > 32. > latum BréB. Forma NY Hälfte verkleinert. (SV HH BORGE, AUSTRALISCHE SUSSWASSERCHLOROPHYCEEN. . 33. Cosmarium securiforme n. spec. 34. » pseudobroomei WOLLE? 30—36. > Askenasyt SCcHMIDLE. Forme Sik > distichum Norpst. Forma 38. > Scenedesmus DELP. > ERE 2 > pseudoprotuberans KIRCHEN. Forma 40. > venustum ARrRcH. Forma Ne ERE 41. > Meneghinii var. granatoides Sera Forma 42. » binum NoORrpDsrt. var. australiensis n. var. 43. > angustatum NORDST. Forma 44. > dubvum Dn. SPEC. - um. soc « FA HLR i 45. Docidium subundulatum n. spec. . . . SES Sr Ng 46. > basiundatum W. & G. WEST. Ios very kET NE 47. > baculoides RoYx & Biss. Formar a:et CE 48. > burmense JosH. Forma. . . cs sc ds EE Tab. IV. 49—51. Docidium nodoswm Bain. Forme. ... Ar butter br RRD 52. > > var. mammillata. Dn. NILS 53-54. » cylindricum TURN. Form&2, « - = ca HD: > hörridunm;,2n.SpeCioJiaftwärte cs ohc TA 56. > verticillatum RALFS Var. fdr D.AVarAp = die lateralen Protuberanzen von der Seite gesehen; p'” = dieselbe von oben gesehen) 290 SS (prakuTr dp ES DIC > gracile WIiriR. . . . sö Na 58—59. > > = aculeatum Noköse Forme sosse 60. > australianum D:s8peC:n vs min mm 61. > > Fonmad:xsshyngern « RE 62: Micrasterias; spet:.lymis une om M oansfägmet - oo REA 63... Huastrum specsdM: säv vem emstacke RE 64. > > Re Be RR SR - ro Are & AA 65. Stawrastrum.recetangulare,n., Spec. ..evve sr vr sv 66. Docidium elegans n. spec. 290775 a, a', a” = cellula vel semicellula a fronte visa. b = > > > > latere > i e = > > > > vertice > , d = > e ventre Visa. -— + — : Lith.D. Ljunggren Upsala 9 (Fig.1. det. 0. Nordstedt) AA , = 4) ON re É i 0 Bor ge ad nat.del, i v Tr 7 - SER ÖL EA LETS ärva NONSSEIERE SE REV ESPeY TISEAISEIENIN AA — — "+ |2[ - TS erna vara ESRI ARR ART AR RAA AA Sk ET = sald. Sö Hö ABN BANER (ISIN SRREEA LiR.L.Ljun : ge ad nat. del, HILK Vet. Akad. Handl. Bd.29.Afd.TI.N?9. ; Tear ka AR NA DG CONN 20 IEEE tuo v vy nANn ANA 9 ES TRES RM DTS Sj a STEN tg LE os 5 - o , a Pn o rv SES a Fa ya dre 7= CE SR LIVS o KJ > ES SK ERT VE - SOHO. > 1 co0232 ST0-< SN Als n R) RR SES Tvuvvsd AA RR ET SOS FN RAN LG vUuv fn TG S | | o FACES OM 3 fö oci e SIA 510 ec & MEG Ia a3 0 Cr oe Ooh oda? GTRS ERS d ie Lå Ia, 00 00 cc d oo ov 9 ö ce d oa NOS 2. feta sa s002080 ge | re = NOEN i SEO CET SA Bot RÖSTA Lb ERE 0 809 00825 =) 2 mö: RS ONA | c I / 2 g0e3 ere ocack os 0 Fil os8e: a 20 | fi FE | Ni 1 - LINDMAN in sched. Brasilia, Rio Grande do Sul. Villa Rica (in der Hoch- ebene zwischen Silveira Martins und Cruz Alta), in campis apricis, 18 5/3, ?5/493 leg. LINDMAN. . (N:o A 1427). 2. O. hispidula Zvucc. Monogr. n. 3 in Denkschr. Ak. Minch. IX (1823—24), pag. 143. Nachtrag, pag. 200, n. 5. »Petalis purpureis; inflorescentia 1 (2—)-flora.» LINDMAN in sched. Bras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre, in graminosis ad vias et margines fossarum, 18 19/9 92 leg. LINDMAN. (N:o A 287). 3. OM bipartita SP. EIN. F1. bras. merid. I. 125. »Petalis purpureo-roseis, sepalis brevibus sub apice au- rantiaco-maculatis, foliolis bicornute bipartitis.> LINDMAN in sched. Bras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre, in locis apricis graminosis et ad margines fossarum, 18 2/9 92 leg. LINDMAN. (N:o A 303). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 10. 5 4. O. biloba FREDRIKSON n. sp. Euoxys. Bulbus solitarius stolones plures, elongatos, gra- ciles, seepe ramosos emittens. Folia ternata, glabriuscula, pe- tiolis glabris, 350—500 mm. longis; foliola biloba lobis oblongis divergentibus obtusis, nervis lateralibus utrinque 2, 20—40 mm. longa, 40—50 mm. lata (nervus medius 14—17 mm. longus; lobi 30—40 mm. longi, 10 mm. lati), subtus punctis crebris ferrugineis notata. Pedunculus 300—550 mm. longus, glaber, cymam umbelliformem, multifloram gerens; pedicelli 15—20 mm. longi, vix 0,5 mm. crassi. Sepala 4—3 mm. longa, oblonga, membranaceo-marginata apice puberula, sub apice punctis 2 lineisque 2 fuscis vel aurantiacis notata. Petala dorso pilo- sulo-subglabro calycem 4—5 plo superantia, 18—22 mm. longa, sieca lilacina (purpureo-rosea? LINDMAN in sched.). Floresl ongi- styli. Filamenta filiformia, edentula, pilosa. Styli filiformes longissimi, parce puberuli. Fructus haud suppetunt. (Tab.IL.2). Paraguay, Colonia Presidente Gonzalez, in campo grami- noso uliginoso, 1813/s 93 leg. LINDMAN. (N:o A 1845). Var. trinervia FREDRIKSON n. var. Differt a forma typica foliolis subtus margine tantum ferrugineo-punctatis, lobis nervis lateralibus utrinque 3, se- palis sub apice ipso punctis 2 fuscis notatis. Flores brevi- Style. (Clap: II 3). PBras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre (vide supra O. bipartitam) 18:?/992 leg. LINDMAN. (N:o A 3031/2), — Paraguay, Colonia Presidente Gonzalez; in campo graminoso uliginoso, 18 15/8 93 leg. LINDMAN. (N:o A 1845 1/2). Vide supra O. bilobam. Species O. bipartite affinis differt magnitudine majore, foliorum divisuris latioribus etc. 5. O. articulata NAVIGN. in Lam. Encycl. IV. 686. Argentina, Buenos Aires, in insulis fluminis Paranå. Locis humidiusculis + umbrosis nec non in ruderatis, Sept. 1894 leg. G. MALME (ohne Nummer). 6 A. TH. FREDRIKSON, DIE OXALIDEEN. Var. sericea PROGEL in Martius Flora brasiliensis, fasc. XII: II. »Petalis purpureo-roseis, inflorescentia pluriflora.> LINDMAN in sched. Bras, Rio Grande do Sul. Porto Alegre, in graminosis sicecioribus, »campos» dietis, nec non in glareosis (in umbrosis multo elatior), 18 ?!/9 92 leg. LINDMAN. (N:o A 285). 6. O. liniflora PROGEL in Martius, Flora brasiliensis, fase. XII: II, pag. 490. »Petalis pallide lilacino-roseis, foliis perfecte viridibus subtus glaucescentibus.> LINDMAN in sched. Bras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre, Candas, in silva umbrosa in »humo» pingui profundo, 18 ?/10 92 leg. LIND- MAN. (N:o A 349). Eine interessante Form,! die iäberhaupt in keiner von den ProGEr'schen Abtheilungen (Flora bras.) einzuordnen ist. Durch ihre unterirdischen Stammverhältnisse den afrikanischen Arten sich nähernd ist sie, was die Blumen betrifft, Euoxys, durch die Blätter mit ihren Basalgliedern Trifoliastrum nahe stehend. Jedoch scheint sie zu wenige Beziehungen zu der letzteren Abtheilung zu haben um, wie PRrRoGEL 1. c. es thut, sie da einzuordnen. Denn man kann auch an den Original- exemplaren von BSello in Herbar. Mus. reg. berol., wenigstens an zwei Exemplaren Ausläufer mit Knollenzwiebel sehen. Vorläuvufig mag sie jedoch lieber in die Section Euoxys ge- stellt werden. Ubrigens mag bemerkt sein, dass die Kronen- blätter nicht weiss (albida Proc. 1. c.) sind, sondern »pallide lilacino-rosea> (LINDMAN in schedula). Es ist leicht zu er- klären, dass PRrRocEL sie als weiss hat angeben können, denn die Originalexemplare scheinen wirklich auf den ersten Blick weisse Blumen zu haben. WSieht man aber genauer nach, findet man eine schwache, bläuliche Farbe an einigen Bläithen. Die weisse Farbe muss also theils von der Conservirung, theils vom Alter herrähren. Was die Narben betrifft, sind sie nicht capitata, PRoGEL 1. c., sondern biloba wverrucoso-granulata. Nach den von Dr. LINDMAN gesammelten Exemplaren will 1! TH. FREDRIKSON, Ånat.-syst. studier öfver lökstammiga Oxalis-arter, Upsala 1895, pag. 43 & 45. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:010. 7 ich zuletzt in der folgenden Zusammenstellung eine Be- schreibung der fröher nicht gekannten Frucht geben: Euoxys ad Trifoliastrum accedens. Caulis brevis imfima parte bulbotubere preditus, dein nudus, filiformis, 25 mm. cire. longus, 1—1,5 mm. latus, supra squamosus, dense folio- sus. Bulbotuber parvum, 6—7 mm. longum, 5 mm. latum, ovatum, albidum apice trifidum, squamis 3HM(—4—3) fuscis te- nuiter membranaceis tectum. Propagatur stolonibus longis (330 mm.) crassitie caulis, bulbotubera ferentibus. Petala pallide lilacino-rosea. Stigmata biloba verrucoso-granulata. Capsula cylindracea, elongata, matura 16—19 mm. alta, lo- culis polyspermis. (Tab. II, fig. 1). - (. O. catharinensis BROWN in The Gardeners Chronicle, Jan. 29. 1887, vol. I, pag. 140. »Petalis albis, foliis obscure viridibus subtus glaucescenti- bus.> LINDMAN in sched. Bras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre, Candas, in silva umbrosa in >»humo» profundo cum 0. liniflora PROoG., 18 3/10 92 leg. LINDMAN. (N:o A 347). Schon friäher! habe ich die Muthmassung ausgesprochen, dass diese Art O. catharinensis sei. Die nähere Untersuchung hat auch gezeigt, dass sie in keiner Hinsicht von derselben morphologisch zu trennen ist. Die kleinen anatomischen Ver- schiedenheiten mögen wohl darauf beruhen, dass die eine wild, die andere in Cultur gewesen ist. 8. O. Sternbergii ZUcc. Monogr. n. 32. Nachtrag p. 220. »Petalis luteis, foliis pubescentibus seepissime rubescenti- bus; radice tuberosa, caulibus gracilibus repentibus.> ILIND- MAN in sched. Bras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre, »campos», solo Sicco graminoso, 18 ?5/9 92 leg. LINDMAN. (N:o A 329). Einige von den unter dieser Nummer liegenden Exem- plaren sind mit der von Sello in Brasilien (5416) gesammelten Form (Herb. Mus. reg. berol.) vollständig äbereinstimmend. Die anderen zeigen durch ihre mehr kriechende Lebensweise mehr ! TH. FREDRIKSON, 1. c., p. 44. S A. TH. FREDRIKSON, DIE OXALIDEEN. Ähnlichkeit mit O. montevidensis Proc. Da es jedoch sehr deutliche Ubergänge zwischen den beiden Arten auch in der gegenwärtigen Sammlung giebt, scheint es mir richtiger die beiden Arten unter den älteren Namen, O. Sternbergii, zu- sammenzufihren. Ubrigens scheint eine durchgreifende Revi- sion nöthig zu sein um die Verhältnisse zwischen O. Stern- bergii, montevidensis, Commersonii und chrysantha festzu- stellen. Von diesen vollständig verschieden ist: 9. O. brevipes FREDRIKSON n. Sp. Trifoliastrum subacaule; Rhizoma repens, sublignescens, gracile (1—1,5 mm. crassum), hinc inde tuberosum tu- beribus oblongis, 16—17 mm. longis, 5—6 mm. latis, apice in caules brevissimos, squamosos dense foliosos ramificatum. Folia ternata. Foliola late obeordata apice profunde emargi- nata, ciliata, utringue parce pilosa. Petioli subglabri vel pilis sparsis muniti, basi infra stipulas adnatas articulati. Pedunculi pilosi, uniflori, medio bibracteati, bracteis oppositis linearibus, 2 mm. cire. longis. Sepala immaculata, membra- nacea, subflavescentia, latere exteriore pubescentia, margine ciliata, oblonga, 5—6 mm. longa, 1,5 mm. lata, apice obtusi- uscula. Petala ex schedula aurea (in specimine sicco flave- scentia), in medio lateris interioris lineis 4—6 nigro-violaceis notata, tenuiter membranacea, e basi cuneata anguste obovata, cire. 15 mm. longa, sub apice 5,,—6 mm. lata, basi coalita. Filamenta atque styli pilosa. Stigmata subeapitata. Flores longi- vel brevistyli. Fructus haud suppetunt. Bras., Rio Grande do Sul. Villa Rica, in campis apricis, 18 3/4 93 leg. LINDMAN. (N:o A 1531). Affinis 0. Sternbergii abs qua caulibus brevissimis haud repentibus, foliis rosulatis, floribus aureis ete. differt. 10. O. corniculata L. Sp. plant. pag. 435. »Petalis parvis flavis.» LINDMAN in sched. Bras., Rio Grande do Sul. Pelotas, inter saxa et lapides viarum oppidi, locis apricis, 18??/12 92 leg. LINDMAN. (N:o A 923). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 10. 9 11. O. parvifolia DC. Prodromus I. 693. Syn. OQO. aureo-flava Steud. in Flora XXKXIX (1856) pag. 433. Paraguay, El Chaco, Rio Pilcomayo, in desertis grami- nosis subuliginosis, 18 7?/9 93 leg. LINDMAN. (N:o A 2009). 12. OO. refracta ST. HILL. IHlerkbras.: merid.. 1. 119: »Planta gracilis, rhizomate longo, corolla flava.> LINDMAN in sched. l Bras., Rio Grande do Sul. Piratiny, inter frutices campi ad ramulos sese inclinans, 18 13/12 92 leg. LINDMAN. (N:o A 873). 13. O. amara ST. HILL. Flor. bras. merid. I. 119. »Petalis luteis, corolla majuscula, foliis villosis paullo ut dieam fulvescentibus, caulibus robustis, decumbentibus, radice fusiformi.> LINDMAN in sched. Bras., Rio Grande do Sul. Porto Alegre, solo aprico siceo graminoso cum O. BSternbergii, 18?3/9 92 leg. LINDMAN (N:o A 371); ibidem in collibus et pascuis arenosis, apricis 18 4/9 92 leg. G. MaLmE (N:o 106 B). 14. O. mattogrossensis FREDRIKSON n. sp. Thamnozxys. Caulis herbaceus vel suffruticosus erectus, ramosus pubescens. Folia sparsa; foliola subequalia oblongo- obovata, adpresse pubescentia, subtus pallidiora, 25—38 mm. longa, 15—25 mm. lata. Petioli pubescentes, usque ad foliola lateralia 30—50 mm., abinde usque ad terminale 6—9 mm. longi. Pedunculi stricti, tenues, 35—55 mm. longi, apice dichotomi, umbelliferi, umbellam subsimplicem bracteis li- nearibus suffultam, 5—7-floram ferentes. Pedicelli graciles, 3—6 mm. longi. BSepala lanceolata acuta, puberula, circ. 5 mm. longa. Corolla 10 mm. longa, petalis cuneatis, nervosis, luteis, basi rubrofusco-striatis (ex schedula). Filamenta lon- 2 10 A. TH. FREDRIKSON, DIE OXALIDEEN. giora in media parte dente lanceolato, erecto, majusculo ornata, superius pubescentia. Ovarium oblongum, glabrescens. Styli filiformes, longissimi pilis sparsis ornati. Stigmata subcapi- tata. Capsula in calyce aucto inclusa, ovato-quinqueloba, loculis trispermis, 3—9 mm. longa, 5—6 mm. lata. (Tab. I; II, fig. 4). 0. Pohliane affinis, sed foribus luteis, foliolis oblongo- obovatis, capsulis loculis trispermis differt. Bras., Matto Grosso. NS. Cruz da Barra, in dumetis et pascuis umbrosis, 1819/3 94 leg. LINDMAN. (N:o A 3095). 15. O. hirsutissima Zucc. In Denkschr. Ak. Mänch. IX (1823—24) pag. 179. Determinavit K. SCHUMANN. »Frutex usque ad 1 m. altus, ramis erectis vel erecto- patentibus.» G. MALME in sched. Bras., Matto Grosso. Cuyabå, loco arenoso-glareoso in »cerrado», 18 ?8/11 93 leg. G. MarmMzE. (N:o 1176). Von dieser Art schreibt mir Prof. Dr. K. SCHUMANN, dass sie mit Exemplaren im Berlinerherbar aus Goya, Matto Grosso, von Sp. Moore eingesammelt gut ibereimstimmt, mit der Ausnahme, dass sie ein wenig mehr behaart ist. BIHANG TILL K. SV/ VET.-AKADI! HANDL: BAND 22: AFD. III. N:0 10. 11 Exped:is 1:me Regnellian2e Oxalidacee, quas determinavit ÅA. TH. FREDRIKSON: N:o 106 B. Oxalis amara ST. HiL. SN Pa 0. articulata SAVvIGN. var. sericea PROG. TRO. O. hispidula Zucc. 3303. 0. bipartita ST. HiL. >» 303 1/0. 0. biloba FREDR. var. trinervia FREDR. HA Be) 0. Sternbergii Zucc. 5 el O. catharinensis BROWN. 349. 0. liniflora PROoG. SS 0. amara ST. Hi. Bö. 0. refracta ST. HIL. SS O. corniculata L. >» 1176. 0. hirsutissima Zucc ERE 0. eriorrhiza Zucc. > 1531. 0. brevipes FREDR. > 1845. 0. biloba FREDR. >» 1845!/2. OQO. biloba FREDER. var. trinervia FREDR. >" 2009. 0. parvifolia DC. 3095. 0. mattogrossensis FREDR. Sine num. 0O. articulata SAVvIiGN. 12 A. TH. FREDRIKSON, DIE OXALIDEEN. Explieatio iconum. Tab. I. Ozxalis mattogrossensis FREDRIKSON. Planta tota. 1/2. Tab. IT. 1. O. liniflora Proc. Fig. 1a. Bulbotuber plante origo. 1/1. > 1b. Stolo subterraneus. !/1. le. Petiolus folii 3/1 » 1d. Articulus petioli. X/i. 2. O. biloba FREDRIKSON. Fig. 2a. Folium. 2/1. 2b. Stolo subterraneus ramosus. Yi. 3. O. biloba FREDRIKSON. Vv. trinervia FREDRIKSON Fig. 3. Folium. 2/1. 4. O. mattogrossensis FREDRIKSON. Fig. 4a. Flos. 1/1. > 4b. Androecium. 2/1. > 4e. BSepala simul cum capsula a latere visa. > 4d. Semen a latere visum. >/1. NT ATI Fredrikson phot. Lith.W. Schlachter, Stockholm . Oxalis mattogrossensis Fredrikson. Ua Bihanq till K Vet. Akad Handl. Bd.22 Afd.I. N210. Lith.W. Schlachter, Stockholm . Fig.1. C. Lindman delin. Fig. 2 4. A Th Fredrikson delin. 1 0liniflora Progel. 2.0.biloba Fredrikson. 3.0 biloba Fred.var. trinervia. Fred. ssensis. Fred. 4.0. mattogro BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd II. N:o Ht. PALMOXYLON IRIARTEUM N. SP, EIN FOSSILES PALMENHOLZ AUS ANTIGUA. VON G. STENZEL. MIT 2 TAFELN. DER K. AKADEMIE DER WISSENSCHAFTEN MITGETEILT DEN 11 NOVEMBER 1896. GEPRUET VON V. WITTROCK UND A. G. NATHORST. STOCKHOLM 1897 KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER TR LR OTO AA Palmoxylon iriarteum n. sp. P. parenchymatie medullari lacunoso, e cellulis leptotichis elongatis circum partem vascularem fasciculorum radiatis composito; fasciculis fibro-vasalibus laxe per parenchyma dis- persis, in exteriore trunci parte magis approximatis, flexuosis, crassiusculis, didymis; libro e cellulis pachytichis composito, aequore Vvix concavo cum parte cribroso-vasculari minore con- juncto; fasciculis sclerenchymaticis numerosis, coronatis, Variis, majoribus crassis. Radiwcibus e cortice parenchymatoso com- positis et corpore lignoso centrali profunde longitudinaliter sulcato, per qued vasa irregulariter dispersa sunt, exteriora selerenchymate continuo, interiora faseiculis sclerenchymaticis segregatis inclusa. Das Stiick, auf welches die Art gegrändet ist und von dem Fig. 1 eine Längsbruchfläche zeigt, ist einer der am voll- ständigsten erhaltenen Reste eines fossilen Palmenstamms, eim 2!/2 kg. schwerer Block im schwedischen Reichsmuseum zu Stockholm, der Aufschrift ANGELINS nach von der Insel Antigua in Westindien. Es ist der vierte Teil des unteren Endes eines, bis auf die Gegend zwischen den Wurzelansätzen entrindeten Stam- mes, dessen oberer Querbruch nach der Kriäimmung semer Aussenfläche beinahe einen Viertelkreis von 12 cm. Halbmesser darstellt, so dass der Stamm mit der voraussichtlich nur dännen Rinde hier etwa 25 cm. dick gewesen sein mag. Nicht nur das Fehlen der Rinde, sondern auch die ab- gerundete untere und äussere Fläche, wie die geglättete obere Querbruchfläche deuten darauf hin, dass das Stick von einem Blocke abgeschlagen ist, der, ehe er einen festen Platz fand, gerollt worden ist. Seine Verkieselung ist von innen, wo das 4 G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM. Gestein, ein hell gelb oder grau-brauner Hornstein, noch frisch ist, nach aussen fortgeschritten; denn im Umfange sind an mehreren Stellen die Bastkörper der Leitbändel verwittert und haben leere oder mit dunkelbraunem Kiesel locker er- föllte Röhrehen zuröckgelassen, die aussen als kleine Gruben erscheinen. Nahe der Aussenfläche ist diese Verwitterung von oben her mehrere Centimeter tief eingedrungen; je weiter nach innen, desto weniger tief. Es muss also auch die jetzt abgerollte obere Bruchfläche während der Verkieselung noch geschätzt gewesen sein, wohl durch das erst nachher abge- sprungene obere Stammstäck. Auch sonst sind nach der Er- härtung der Versteinerungsmasse noch einzelne Veränderun- gen vor sich gegangen. Fin paar feine Spräönge sehräg durch die Leitbändel sind mit grauem Chalzedon ausgefäöllt und erscheinen als dunkle Linien, indem der durchscheimende Chal- zedon uns in die tieferen Stellen, in die nicht viel Licht mehr eindringt, hinein blicken lässt. Auch hat sich an der inneren Bruchfläche etwas traubiger Chalzedon ausgeschieden, durch Eisenhydroxyd braun gefärbt, wie die benachbarte Aus- senfläche und so gemeinem Feuersteim ähnlich. Dagegen mögen zwei tiefe, etwa um !/24 des urspränglichen Stammum- fangs von einander entfernte Längsfurchen schon während oder noch vor der Versteimerung aus dem Stammstiäck aus- gescheuert worden sein — wodurch? ist freilich schwer zu sagen. Das dännwandige Grundgewebe des Stammes ist ungleich- und unregelmässig-läckig. Wo es sich frei, entfernt von Leit- und Sklerenchymbändeln ausgebildet hat, sind seine Zellen oft !/5s—!/4 mm. lang und nur !/20—!/25 mm. breit; meist indes sind sie kärzer, oft nur halb so lang und doch eben so breit. Dass sie aber nicht breitgedriäckt, also tafelförmig sind, wie man nach ihrem Ansehen auf dem Querschnitte meinen könnte und bei anderen Arten, manchmal gewiss mit Unrecht, ange- nommen hat, sondern prismatisch, also verlängert oder ge- streckt, geht daraus hervor, dass sie nicht höher als breit sind. Dabher zeigt der Längsschnitt, wo er sie der Länge nach trifft, äbnlich lang gestreckte Zellen, wie der Querschnitt; wo er sie aber quer durchschneidet, kleine rundliche oder vieleckige Zellen; und da sie vorwiegend der Aussenfläche des Stammes parallel gestreckt sind, so äberwiegen diese auf dem radialen, jene auf dem tangentialen Längssehnitt. Fin BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 11. 5 gamnzer Streifen solcher rundlicher Parenchymzellen auf einem Querschnitt aus dem untersten Teil des Stammes erklärt sich vielleicht daraus, dass diese hier schräg von oben nach unten gerichtet, also quer getroffen worden sind. Thre Wände sind meist so zart, dass sie bei der Verstei- nerung vielfach zusammengedräöckt und verbogen worden sind, so dass ihre ursprängliche Gestalt dann schwer herauszuer- kennen ist. Etwas derbwandiger sechemen sie um die Leit- bändel und Sklerenchymbändel gewesen zu sein (Fig. 7), da sie sich in deren Nähe besser erhalten haben. Selten umgeben sie hier das ganze Leitbiindel nach allen Riechtungen hin strahlenförmig; stets aber gehen rechts und links von seinem Gefässteil etwa !/7 mm. lange und nur halb so breite Zellen aus (Fig. 7, m), an die sich noch eine oder mehrere Reihen noch stärker gestreckter anschliessen. Nach dem Bast hin pflegen sie in etwas kärzere, schräg nach vorn gerichtete tberzugehen, die sich zuletzt an ihn anlegen (2, m'), während hinten, also nach der Mitte des Stammes hin, zwischen schräg nach hinten gerichteten gestreckten eine Gruppe kurzer grosser Zellen gelagert ist (m'”), die auffallend oft teilweise oder ganz zerstört, also wohl besonders diänn- wandig gewesen sind. Das Grundgewebe um die Sklerenchymbiindel ist auffal- lender Weise dem den Gefässteil der Leitbändel umgebenden ähnlicher als dem an den sklerenchymatischen Zellen des Bastes anliegenden; denn wenn es auch nur ausnahmsweise das Sklerenchymbindel ringsum strahlenförmig umgiebt, so liegt doch meistens rechts und links von ihm quer oder tan- gential gestrecktes Parenchym (Fig. 7 bei s), an das sich oft noch weiterhin ähnliches anschliesst, während nach aussen und nach innen kärzere und breitere Zellen liegen, bald noch strahlig abstehend, bald unregelmässig grössere Läcken um- schliessend, zuweilen auch hier quer gestreckt, wie an den beiden Seiten. Zwischen den, mit breiten Flächen an einander liegenden Zellen um Gefässteil und Sklerenchymbindel bilden sich nun kleine spaltenförmige Zwischenräume (Fig. 7, w'), wo diese in der Mitte aus einander weichen. Geschieht dies an den Enden und eine dritte Zelle schliesst die offene Stelle, so wird die Liicke dreikantig (w"'), dann mehrkantig (uw”) und macht co den Ubergang in die grossen Läcken, die sich im Grund- 6 G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM. gewebe ausserhalb des strahlenförmig die Gefässteile und Sklerenchymbändel umgebenden Parenchyms gebildet haben. Hier finden sich unter vielen kleineren und verschieden ge- stalteten grösseren auch ziemlich regelmässig dreieckige, von drei, 1/5—!/a4 mm. langen, sehmalen Zellen umgebene, die mit etwas verbreiterten Emnden an einander stossen. Die meisten sind aber, wie die sie umgebenden Zellen, so verbogen und verdröckt, dass es oft schwer ist, beide von einander zu un- terscheiden. In diesem Grundgewebe sind die Leitbiindel (Fibrovasal- stränge) ziemlich gleichmässig z2erstreut; doch stehen sie ein- ander im Umfange des Stammes (Fig. 4) nicht unerheblich näher, als in semem Inreren (Fig. 5). Denn während in äus- seren 'Teile zwischen 43 und 55 Leitbändel auf 1 gem. des Querschnitts kommen, also durchschnittlich gegen 50, und sie im weniger, oft noch nicht um die Hälfte ihres mittleren Durchmessers von einander abstehen, kommen im Inneren nur etwa 17 Leitbändel auf 1 tcm., und sind wenigstens um ihren eigenen Durchmesser, meist aber um das Doppelte desselben von einander entfernt, so dass wir hier eine Ver- teilung der Leitbändel vor uns haben, wie sie im Stamme von Lepidocaryum und vielen ähnlichen stattfindet. Noch schärfer spricht sich die Verschiedenheit der Verteilung aus, wenn man den Rawmanteil vergleicht, den die TLeitbändel in dem einen und in dem anderen Teile des Stammes einnehmen. Hat im Äusseren der Querschnitt eines Leitbändels — und diesem entspricht der Teil des Raumes, den es im Stamme einnimmt — einen Flächeninhalt von etwa 0,64 qmm., und es kommen gegen 50 Leitbändel auf 1 qem., so nehmen diese 32 qmm., also etwa 1/3 des Raumes ein, während das Grund- gewebe mit den Sklerenchymbändeln, die aber nur eimen sehr kleinen Teil des Raumes beanspruchen, ?/s desselben erfällt. Im Inneren aber ist der Querschnitt eines Leitbändels zwar nur wenig kleiner, etwa 0,60 qmm. aber es kommen nur 17 auf 1 qem., so dass sie nur den zehnten Teil des Raumes erfällen, während das Grundgewebe ?/10 desselben einnimmt. Der auch im äusseren Teile des Stammes ziemlich lock- eren, jedenfalls nicht gedrängten, Anordnung der Leitbin- del entspricht es, dass sie nicht straff, sondern leicht hin und her gebogen durch den Stamm verlaufen (Fig. 1, !,t; Fig. 2, U', I”), was in noch höherem Grade von den zahlreichen, ZWi- RER ör Nr NER EN BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND. 22. AFD. III. N:O 11. 7 sehen ihnen zerstreuten Sklerenchymbändeln gilt (Fig. ASS). Ihrem Durchmesser nach gehören die Leitbiindel im åäus- seren Teil des Stammes (Fig. 4) zu den stärkeren, indem die meisten ?/1-—1!/2 mm. tief — wenn wir mit diesem Ausdruck den durch die Mitte von Bast und Gefässteil gehenden Durch- messer bezeichnen, der in der Regel in der Richtung des Stammradius liegt und ?/2+ mm. breit, im Mittel also etwa 1 mm. dick sind. Ihr stets nach aussen hin liegender Bast (Fig. 4, b) ist im Querschnitt eiförmig, bei der grossen Mehrzahl der Leit- bändel ?/e—1 mm. tief: und ?/1—!/5 mm. breit; seltener ist sein Umriss rundlich, nur bei wenigen mehr in die Breite gestreckt und dann in den nierenförmigen äbergehend. Am Grunde, wo der Siebteil an ihm anliegt, ist er flach oder ein wenig eingedräckt. Hier besteht er aus kleimen, weiterhin aus grossen, dickwandigen Sklerenchymzellen, die ohne Regel mit mittleren und kleinen vermischt sind (Fig. 8). Während aber das Lumen bei den ersteren sehr klein, ja winzig ist, nimmt es nach der Mitte und dem Umfange des Bastes in den grösseren Zellen rasch zu, obgleich es bei der Art der Verkieselung derselben fast nie scharf gegen die immer noch dicke Zellwand abgegrenzt erscheint, indem es bald mit kör- nigem bald mit gleichförmigem Inhalt erfällt ist (Fig. 8). Einige dieser Bastkörper sind ganz, viele teilweise z2er- stört, während die viel zarteren Zellen des Gefässteils und des umgebenden Grundgewebes erhalten sind. Da von dieser Zerstörung meist unregelmässige Stellen des Inneren, bald auch dieser oder jener Teil des Randes betroffen worden ist (z. B. Fig. 7, u; auch Fig. 4 sind mehrere solche Stellen an- gedeutet), während dicht daneben und an den gleichen Stel- len der besser erhaltenen Bändel sehr dickwandige Zellen liegen, so haben wir hier ein ausgezeichnetes Beispiel dafär, dass nicht immer die festesten Gewebe am besten erhalten sind und dass zerstörte Gewebe nicht notwendig besonders zartwandig gewesen sein missen. Von dem Bast ist der sehr viel kleinere Gefässteil des Leitbändels — mit Einrechnung des stets zerstörten Stebteils nimmt er noch nicht den sechsten Teil soviel Raum ein — nicht nur durch die viel dänneren Wände seines Zellgewebes scharf abgegrenzt, sondern auch aussen durch eine flache, aber (0) G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM. deutliche Furche von ihm abgesetzt. Zwei bis drei Lagen dännwandiger Langzellen (Fig. 7, h), zuweilen auch einige mehr, umgeben die Gefässe, die in der grossen Mehrzahl der Leitbändel in eine mittlere Gruppe vereinigt sind, statt deren selten nur ein grosses Gefäss vorhanden ist; wie Fig. 4, g'; öfter schon liegen zwei, von etwa !/120 mm. mittlerem Durch- messer, dicht an einander (g”); am häufigsten zwei oder meh- rere grosse und mittlere Gefässe, an denen auch wohl noch einige kleine eng anliegen. Zuweilen bereitet sich die Bil- dung zweier getrennter Gruppen dadurch vor, dass die grossen Gefässe durch einen schmalen Streifen von 1—2 Lagen kleiner Langzellen getrennt werden (Fig. 7); endlich treten sie nach rechts und links weit aus einander und lassen die Mitte frei (Fig. 4, 9”), hinter der dann öfters noch ein oder zwei ganz kleine Gefässe liegen. Einzelne nach den Blättern ausbiegende, daher vom Quer- schnitt schräg durchschnittene Leitbändel, die wir kurz als Blattbiindel bezeichnen können, wie Fig. 4, bl, sind auffallend schmal, dagegen von aussen nach innen sehr lang gestreckt. Der kleine halbkreisförmige Bast ist nur !/3—!/+ mm. breit, hinter ihm grössere oder kleinere Läcken, wohl, zum Teil wenigstens, von dem zerstörten Niebteil herrährend; dann eine Gruppe neben einander liegender Gefässe und hinter diesen noch ein langgezogenes, wenig deutliches Gewebe, wie es scheint mit sehr kleinen Gefässen, so dass das Ganze bei einer Breite von 2/6-2/3 mm. bis 1, auch 1!/2 mm. tlef ist. Das winzige Leitbändel Fig. 4, bl mit seinem halbkreisför- migen Bast und dem viel grösseren, etwas in die Länge ge- zogenen Gefässteil mit seinen vielen winzigen Gefässen ist wohl den Blattbändeln anzureihen. Die Leitbändel aus dem Inneren des Stammes (Fig. 5) unterscheiden sich von denen aus dem Äusseren nicht nur durch ihre weitläufigere Anordnung, wie schon oben ausge- föhrt worden ist (S. 6), sondern, wie das gewöhnlich der Fall ist, dadurch, dass ihr Bast nicht so streng nach aussen, son- dern öfter schräg nach aussen gerichtet ist, bei einzelnen auch wohl quer (Fig. 5, b), und nur etwa ?/3 so gross, wie bei den äusseren Leitbändeln; ihr Gefässteil dagegen nimmt nicht, wie bei diesen, einen sechs mal kleineren, sondern einen halb so grossen Raum ein, wie der Bast. Seine Gefässe sind fast stets in zwei Gruppen rechts und links von der PRESENTS Le TEE FEST LESS omar. sokåR BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 11. 9 Mitte verteilt, gewöhnlich nur ein grosses Gefäss von !/7 mm. mittleren Durchmesser auf jeder Seite, oder eins auf der ei- nen, zwei auf der anderen; auch statt jedes derselben eine Gruppe mittlerer und kleiner Gefässe. Selten dagegen findet man, was bei den Leitbiändeln aus dem Äusseren des Stammes die Regel ist, hier eime mittlere Gruppe von 1—3 an einan- der liegenden grossen Gefässen. Einzelne sehr kleine (Fig. 5, !', I”), ja so winzige Letit- bindel (U”), dass sie nicht grösser sind, als die stärksten Sklerenchymbiändel (s), sind wohl die unteren Enden gewöhn- licher Leitbäöndel. Sehr verschieden von der Verteilung der Leitbäöndel ist die der Sklerenchymbiindel. Von ihnen kommen im äusseren Stammteile etwa 50 auf 1 qem., im inneren 100, also noch einmal so viel, und noch wungleicher ist ihr Verhältnis zu den Leitbändeln. Da diese nach aussen einander genähert sind, so sind dort etwa eben so viele Sklerenchymbindel vor- handen, im Inneren aber iäbertrifft die Zahl der letzteren die der Leitbändel um das sechsfache. ”Trotz ihrer grossen Zahl nehmen sie doch nur einen, vergleichsweise kleinen Raum ein. Aussen, wo die dickeren Sklerenchymbiändel iäberwiegen, ei- nige !/s3 mm. im Durchmesser erreichen, sind doch drei vier- tel von allen nur !/1+-—!/5 mm. dick und einzelne gehen bis 1/17 mm. herunter. Innen finden sich zwar auch einige nicht weniger dicke als aussen, andererseits eben so feine wie dort und zwei drittel von allen haben nur einen Durchmesser von 1/20—1/7 mm.; daraus erklärt es sich, dass sie im Äusseren des Stammes nur etwa den funfzigsten, im Inneren nur den sechzigsten Teil des gesammten Raumes einnehmen. Nie beste- hen aus sehr kleinen, sehr dickwandigen Sklerenchymzellen, und sind von einer Lage von Kranzzellen (stegmata) umge- ben, die an vielen mit voller Deutlichkeit hervortritt, an anderen, wohl in Folge der ungleichen Erhaltung, nur an einzelnen Stellen oder iberhaupt nicht sicher zu erkennen ist. Dagegen umgab an einem sehr kleinen Leitbändel des Inne- ren des Stammes (Fig. 9) den Bast (b) ein ausgezeichneter Kranz solcher Zellen (kt), die einander, wie auch die um die Sklerenchymbändel, nicht berährten, sondern etwa um die halbe Zellenbreite von einander abstanden; während um den Bast der gewöhnlichen Leitbändel wohl oft eine Lage von rundlich vieleckigen Zellen lag, an die sich die grösseren, 10 G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM. gestreckten des Grundgewebes anschlossen, ohne dass sie doch das Auwussehen eigentlicher stegmata gehabt hätten. Vielleicht war jenes kleine Leitbändel im Begriff, durch Sehwinden seines Gefässteils weiter unten in ein Sklerenchym- bändel öberzugehen oder aus einem solehen hervorgegangen. Ähnliche Verschiedenheiten, wie sie hier der Bau des äusseren Stammteils von dem des inneren zeigt, findet man in der Regel bei Vergleichung dieser verschiedenen Gegenden; sie sind daher auch schon bei der Bestimmung der Arten so weit wie möglich beräcksichtigt worden. Hier tritt nun eime weitere Verschiedenheit dazu, die bisher kaum hat in Betracht gezogen werden können. Denn nur sehr selten hat man Gelegenheit, den Bau des Stammygrundes nahe äber den Wurzeln mit dem des äbrigen Stammes zu vergleichen. Von den meisten Arten sind von vorn herein nur wenig umfang- reiche Bruchstäcke auf uns gekommen; aber auch wo grössere Blöcke gefunden wurden, sind sie oft von Sammlern und selbst in den Museen zerschlagen oder zerschnitten worden, um die einzelnen Stiäcke för sich zu verwerten, ohne Röck- sieht darauf, dass nur die Untersuchung verschiedener Teile des Stammes ein vollständiges Bild von dessen Bau geben kann. Hier haben wir nun an dem, etwas iäber 1 cm. oberhalb des Ursprungs der Wurzeln, von der in Fig. 1 mit a bezeichne- ten Querbruchfläche, entnommenen Querschnitt die unteren Enden der Leit- und Sklerenchymbändel des daräber liegen- den Stammes vor uns. Das läöckenreiche, däinnwandige Grund- gewebe stimmt mit dem ibrigen im Wesentlichen iberein; die Verteilung der Leitbindel, etwa 30 auf 1 qem., steht in der Mitte zwischen der des Äusseren und der des Inneren der höheren Stammteile aber bei ihrer viel geringeren Dicke von durcehschnittlich nur ?/3 mm. stehen sie doch meist um das Drei- bis Vierfache ihres eigenen Durchmessers von einan- der ab, und sind daher weitläufig in dem Grundgewebe ver- teilt. Der rundliche, nur etwas iäber !/3 mm. tiefe und wenig breitere Bast ist nach innen gerade abgestutzt, und hier schliesst sich der nicht sehr viel kleinere Gefässteil mit dem Siebteil an ibn an, indem, häufiger noch als bei den äusseren Leitbindeln des ibrigen Stammes nur zwei grosse Gefässe, von —1 mm. im Durchmesser rechts und links von der Mitte stehen (Fig. 6, g); doch fehlt es auch nicht an solchen, £ & i BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:O 11. 11 bei denen eins derselben durch 2 oder 3 eng an einander liegende ersetzt ist (g'); dagegen liegt nur bei wenigen (g'") eine Gruppe von 3—>35 Gefässen in der Mitte. Sehr ungleich sind endlich die Sklerenchymbindel verteilt. An einigen Stellen fehlen sie ganz, an anderen treten sie so zahlreich auf, wie in den höheren Teilen des Stammes, und hier fallen sie bei der Kleinheit des Bastteils der Leitbin- del durch ihre Grösse besonders auf, indem zwar die meisten nur 1—1 mm. im Durchmesser haben, die dicksten aber, wie mancher Bastteil, nahezu 1 mm. reichen (Fig. 6, s). Setzen wir nun den Fall, von emem Stamme dieser Art wären drei getrennte Bruchstäcke auf uns gekommen: eins aus dem Äusseren des Stammes, eins aus seinem Innern, eins von seinem untersten Ende — und auf Bruchstäcke von nicht grösserer Ausdehnung als diese hätten sein können, ist mehr als eine Art fossiler Palmenhölzer gegrändet worden, — so wörde man die ersten beiden wohl als zu derselben Art gehörend erkannt haben; das dritte aber, mit seinen sehr viel dänneren, weit von einander abstehenden Leitbändeln und den, im Vergleich mit diesen, zum "Teil ausserordentlich dicken Sklerenchymbindeln wiärde man unstreitig einer ande- ren Art zugeschrieben haben, obwohl es in den äbrigen wesent- lichen Stäcken mit den beiden ersten täbereinstimmt. Diese Beobachtung wird daher bei der Beurteilung der Artverschie- denheit fossiler Palmenhölzer nicht unbeachtet bleiben där- fen; das giebt dem vorliegenden Stäcke noch eine besondere Bedeutung. Von noch grösserem Interesse ist der Bau seiner Wurzeln, die zwar, zuletzt wohl durch Abrollen, so weit verloren ge- gangen sind, dass nur noch flache Vertiefungen an der unte- ren Wölbung des Stammes (Fig. 1, w von der Seite, Fig. 3 von unten gesehen) ihre Stelle anzeigen. Der noch in der Stammrinde liegende Grund aber ist mit dieser so weit er- halten, dass man ihren von allen bisher bekannt gewordenen fossilen Arten ganz verschiedenen Bau noch genägend er- kennen kann. Betrachtet man den Grund des Stammes von aussen (Fig. 3), so scheinen sie dicker zu sein, als sie wirklich sind, indem die Ränder der flachen Gruben, die sich um sie ge- bildet haben, sie oft in merklichem Abstande von ihrer Aussen- fäche umziehen. In der That liegt zwischen ihnen noch viel 2 G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM. Rindenparenchym aus derbwandigen, rundlichen, nur an wenigen Stellen langgezogenen Zellen, zwischen denen zahlreiche Skleren- chymbändel und vereinzelte kleine Gefässbändel nach ver- sehiedenen Richtungen verlaufen. Namentlich sammeln Skle- renchymbindel sich an der Grenze der Wurzeln an und fliessen hier und da in unregelmässig begrenzte Platten zu- sammen, die wohl noch zur Stammrinde zu rechnen sind. Dann bleibt för die Wurzeln em Durchmesser von 4—6, ge- wöhnlich etwa 5 mm., von denen 1—1 mm. jederseits auf die den gefässföhrenden Kern in sehr ungleicher Dicke umge- bende Wurzelrinde kommt, während dieser 3—5, im Mittel etwa 4 mm. dick ist. ; Die aus einem gleichförmigen, von dem der Stammrinde durch kleinere, däinnwandigere Zellen verschiedenen Parenchym bestehende Rindenschicht der Wurzel (Fig. 10, r”) ist scharf von dem Kern (n') geschieden. Dieser, im allgemeinen zwar säulenförmig, weicht doch schon von dem, im Querschnitt kreisrunden der iäbrigen Palmenarten dadurch auffallend ab, dass sein Umfang durch Hachere und tiefere Einbuchtungen (Fig. 10, ff) und noch tiefere Einschnitte (7) der Länge nach unregelmässig gefurcht, ja zerkläftet ist. Eben so ungewöhn- lich ist sein innerer Bau. Die Grundmasse bildet zwar wie gewöhnlich ein zusammenhängendes parenchymatisches Ge- webe; aber in diesem liegen, namentlich gegen die Mitte zusammengedrängt, kleine und grosse Sklerenchymbiindel, so dass hier das Grundgewebe oft auf schmale, wenige Zellen dicke Platten eingeengt ist. Hier sind seine Zellen zusammen- gedräöckt (Fig. 11 »); wo die Sklerenchymbändel weiter aus einander weichen, vieleckig (m'); iäberall nicht gerade mit diinnen, aber doch nur schwach verdickten Wänden. Wo diese verkohlt, verbogen und hier und da zerbrochen sind, wie das bei den eben angefiöhrten (Fig. 11, m, m') der Fall ist, lässt sich ihre urspröngliche Gestalt nur unvollkommen heraus erkennen; doch geben andere Stellen öber ihre Natur befriedigenden Aufschluss. Von den sie durchziehenden Skleren- chymbindeln sind manche so fein, dass jeder Querschnitt nur wenige Zellen trifft, andere sind dicker durch alle Zwischen- stufen bis zu solchen, die im Querschnitt 11 mm. lang und 1 mm. breit sind. Die schwächeren enthalten kein Gefäss, die stärkeren, zwischen 1 und I mm. dicken, eins (Fig. 10, 5'), die: dieksten 2 (Fig. LO; sttoEig. 11; Hig 14) sh wenmselortt j NE FETA YSORATST ÖR TEE REYCSENE BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0O 11. 13 grosse Gefässe (Fig. 14, s”). Diejenigen, welche mehr als cin Gefäss enthalten, sind oft breit gedräckt und zeigen aussen Längsfurchen, die auch wohl tiefer eimdringen oder sich durch eine abweichende Färbung der Zellen nach innen gewisser- massen fortsetzen, so dass es das Ansehen gewinnt, als wäre ein solches Bindel aus mehreren zusammengeflossen, wenn auch nicht immer aus solchen, die je ein Gefäss eimschliessen; denn nicht selten liegen die Einschnitte nicht zwischen zwei Gefässen, sondern gerade vor ihnen, wie das schon bei dem mittleren Bindel in Fig. 11, x, y angedeutet ist. Bei einigen schreitet das so weit fort, dass das Grundgewebe mit den das Gefäss umgebenden Zellschichten in Zusammenhang steht (Fig. 10, s”), ja von den grossen Sklerenchymbindeln sind manche durch in sie eindringende Streifen des Grundgewe- bes förmlich zerkläöftet (Fig. 13, s, s). Im Umfange mancher dieser Bändel gehen die kleinen, nur J mm. dieken Zellen mit winzigem Lumen in etwas grössere, namentlich mit grösserem Hohlraum uber (Fig. 11, s). In ein ähnliches Gewebe verliert sich das einzelne Sklern- chymbindel nach dem Umfange des Wurzelkerns hin (z. B. Fig. 10, s/”), und dieses bildet dort einen, wohl auch noch skleren- chymatischen Ring um das Innere des Kerns (Fig. 10, pp; Fig. 14, p), der nur durch einzelne von aussen in ihn ein- dringende Furchen oder bis an den Rand heraustretendes Grundgewebe (Fig. 14, man) unterbrochen wird. Sind die Gefässe durch das Innere ohne erkennbare Ord- nung zerstreut, so zeigen auch hier nur wenige eime Neigung zur Bildung radialer Platten, wie sie bei anderen Palmen- wurzeln ausgebildet sind. Hier und da indes stehen zwei Gefässe hinter einander (Fig. 10, g, g'), und dadurch, dass die nahe der Aussenfäche des Kerns liegenden meist seitlich zusammengedräckt, ihren grösseren Durchmesser nach der gerade vor ihnen liegenden Stelle des Umfangs richten, tritt hier wenigstens eine Andeutung radialer Anordnung der Gewebe hervor. Dazu tragen auch die zwischen den äusser- sten Gefässen und noch mehr vor ihnen, ganz nahe am Aussen- rande des Kerns liegenden, seitlich zusammengedriäckten, hellen Gruppen undeutlicher, wie es scheint zartwandiger Zellen bei, die man wohl als Siebgruppen ansehen darf (Fig. 14, c, c', ec"; Fig. 10, bei p, p haben sie nur durch kurze Striche angedeutet werden können). Die Gefässe sind sonst meist 14 G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM. drehrund oder wenig abgeplattet, die grösseren £,—1 mm. dick, einzeln stehend, von 1—2 Lagen derbwandiger, aber schon durch ihr grösseres Lumen von den umgebenden Skleren- chymzellen verchiedener, wahrscheinlich langgestreckter Paren- chymzellen umgeben. Nur ganz vereinzelt findet man 3—4 kleinere Gefässe zu Gruppen vereinigt, die eng an einander liegend zusammen keinen grösseren Raum einnehmen, als eins der grossen Gefässe, (Fig. 12, g, g) und in einem Skleren- chymbäindel waren beide, weit aus einander liegende Gefässe durch sich kreuzende Scheidewände in 4 kleinere geteilt. Schliesslich werfen wir noch einen Blick auf eine eigen- tämliche Erscheimung. Von dem, den Umfang des Kerns einnehmenden breiten Ringe grenzen sich hier und da zwischen Zwei in ihn einschneidenden Buchten nach aussen vortretende, im Querschnitt rundliche Abschnitte ab (Fig. 10, »'), um sich dann ganz von ihm abzulösen (n”). Zuerst denkt man wohl daran, es könnten dies Anlagen zu Wurzelzweigen sein, das ist jedoch wenig wahrscheinlich. Abgesehen davon, dass die hier erhaltenen Wurzeln noch in der Rinde des Stammes lie- gen, gehen die Zweige der Palmwurzeln ziemlich rechtwink- lig von diesen ab und ihr Gefässbändel löst sich schon in der Rinde der Mutterwurzel in seine Bestandteile auf; diese breiten sich nach allen Seiten aus und setzen sich zerstreut an die gleichnamigen Gewebe derselben an. Die sich bei unserer Palme ablösenden Bändel werden aber vom Wurzelquerschnitt selbst nahezu rechtwinklig durchschnitten, gehen also vom Wurzelkern offenbar unter einem sehr spitzen Winkel ab. Dasselbe gilt von solchen, die schon ausserhalb seines Um- risses in der Wurzelrinde durchschnitten sind; diese missen sie also auf eine ganze Strecke weit durchlaufen, ehe sie die Aussenfläche erreichen — vielleicht gehört die undeutliche Sklerenchymgruppe Fig. 10, bei r” an der Grenze zwischen Wurzel- und Stammrinde hierher. Das legt uns die Vermu- tung nahe, es möchten diese Bändel eher solche sein, in die der Kern sich aufzulösen beginnt, damit sie sich an die Ge- fässbändel des Stammes anlegen. Sie wären dann nicht ab-, sondern aufsteigende. Diese Art der Auflösung des Wurzel- kerns an seinem Ursprunge wirde zwar von der Art, wie das bei anderen Palmen geschieht, etwas abweichen, indessen wissen wir nicht, ob sie bei den lebenden Iriartea-Arten nicht ähnlich vor sich geht. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:o 11. 15 In der That stimmen unter den bekannten, fossilen wie lebenden, Palmenwurzeln die unsrigen nur mit denen von ITriartea in den Hauptpunkten iäberein. HEinen so regelmässi- gen vielstrahligen Stern, wie in den dicken Wurzeln dieser Arten! zeigt der Querschnitt bei der fossilen Art zwar nicht; indessen bildet auch bei den lebenden Iriartea-Arten in den dicken Wurzeln der Kern im unentwickelten Zustande und in den dinnen Wurzeln iberhaupt im Querschnitt einen Kreis mit wellig gebogenem oder ausgezacktem Rande?. Einem solehen mag der unserer Palme ähnlich sein; und zu den diänneren missen deren nur etwa 1 em. dicke Wurzeln in Vergleiche mit den 2--4 cm., ja bis armsdicken der lebenden Arten gerechnet werden. Dann umzieht auch bei der fossilen Art Sklerenchym mit vereinzelten, nicht in radiale Reihen geordneten Gefässen und mit Siebgruppen das Innere des Kerns, und in diesem liegen Sklerenchymbiindel mit einem oder wenigen getrennten Gefässen, die ebenso mit 1—2 Lagen parenchymatischer Zellen umgeben sind. Auch hier erscheinen diese Bändel, wenn sie mehr als ein Gefäss enthalten, oft wie aus mehre- ren verschmolzen; ja manche dieser letzteren, in denen von den Gefässen ein Streifen dännwandiger Zellen durch das äusserst dickwandige Sklerenchym hindurch bis an das um- gebende Parenchym reicht, haben eine geradezu iberraschende Aehnlichkeit mit solchen der Iriartea exorrhiza, wie ein Ver- gleich Zz. B. des Bändels Fig. 10, s” mit den von Mohl auf Tafel I, Fig. 9 mit k, k bezeichneten zeigt. Wo dagegen die vorweltliche Wurzel von der von Iriar- tea abweicht, besteht das fast durchweg in einer Annäherung an den gewöhnlichen Bau der Palmenwurzeln: der Kern ist weniger tief gefurcht; seine äussere Schicht wird von einem, auf längere Strecken zusammenhängenden Sklerenchym ge- bildet, in dem vereinzelte Gefässe zerstreut sind, während diese bei Iriartea von deutlich unterschiedenen, nur z. T. zusammenfliessenden Sklerenchymbiändeln umgeben sind; die Siebgruppen endlich liegen nicht wie bei dieser in Buchten der Sklerenchymbändel auch im Inneren der Wurzel, sondern 1 MoHnL, De Palmarum structura anatomica in Martius genera et species Palmarum, Tab. I, Fig. 3, 9. — KARSTEN, Vegetationsorgane der Palmen, Taf. NIER 2. Å 2 KARSTEN a. a. O., S. 134. FEET NS ST ad RN DR IE AE FER G. STENZEL, PALMOXYLON I nur im äuvsseren Umfange des Kerns Pe umgeben. — R Nach allem können wir wohl Er das di den. fre Arten id BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL.: BAND 22. AFD. III. N:0 11. 17 Erklärung der Abbildungen. Fig. 1. Palmoxylon iriarteum; das Stäck von der Seite gesehen; grossenteils Längsbruchfläche. «a, schmale Querbruchfläche iber den Wurzeln; ll, I, Leitbändel; o, obere Querbruchfläche; w, Wurzeln (natärl. Grösse). Fig. 2. Stelle aus Fig. 1: !', !", längere Stäcke von Leitbindeln; I", schief durchgebrochenes Leitbiändel; s, Sklerenchymbiändel (7/1). Fig. 3. Teil der unteren Fläche des Stäcks mit den Wurzelnarben, w Fig. 1, von unten gesehen (natärl. Gr.). Fig. 4. -Qnuerschnitt aus dem Åusseren des Stammes: b Bast der Leitbändel; bl, bl, nach den Blättern ausbiegende Leitböndel (Blatt- bändel); bl', winziges Leitböändel; g' ein Gefässteil mit 1 Gefäss; g”, dgl. mit 2; g”', del. mit mehreren Gefässen; s, Sklerenchymbändel (29/1). Fig 5. Querschnitt aus dem Inneren des Stammes: b, Bast eines quer liegenden Leitbändels; !'—!', sehr kleine Leitbändel; s, s', Skleren- chymbändel (19/1). Fig. 6. Querschnitt aus dem untersten Teil des Stammes, von der Bruchfläche bei a, Fig. 1: g, Gefässteil eines Leitbändels mit 2 getrennten Gefässen; g' mit 1 Gefäss und einer Gefässgruppe; g” mit mehreren in der Mitte -zusammenstossenden Gefässen; s, ein grosses Sklerenchymbändel (!9/1). Fig. 7. Querschnitt der inneren Hälfte eines Leitbändels; b, Bast; c, Stelle des Siebteils; h, Langzellen um die Gefässe; m', m', Grundge- webe zwischen Gefässteil und Bast; mm” dgl. nach innen vom Gefäss- teil des Leitbändels; s, Sklerenchymbiändel; !«, Liäcke in dem halb zer- störten Bast; w', Spalte zwischen zwei Zellen des Grundgewebes; uw”' kleine Liccke, von 3; wu”, del. von 5 Zellen umgeben (7/1). Fig. 8. Querschnitt aus dem Umfange des Bastes: m, Grund- gewebe ?9/1. Fig. 9. Sehr kleines Leitbändel aus dem Inneren des Stammes: b, Bast; k, Kranzzellen um diesen (Stegmata) (P9/1). Fig. 10. Quergschnitt einer Wurzel: f, f, Buchten, in denen die Wurzelrinde in den Kern eindringt; g, g', hinter einander liegende Ge- fässe; /, FEinschnitte in den Kern; »', a”, Bändel in verschiedenen Stufen der Loslösung vom Kern; p, peripherisches Sklerencehym mit Siebgruppen; »' Stammrinde; ihre verschiedenen Gewebe sind nur zum kleinsten Teil angedeutet; »' Waurzelrinde; s, Sklerenchymbiändel in der Stammrinde; die meisten sind in der Zeichnung fortgelassen: s' del. im +) 18 G. STENZEL, PALMOXYLON IRIARTEUM. Kern, mit 1 Gefäss; s”, del. mit 2 Gefässen; s'”', dgl., die Gefässe nur z. T. umgebend; s!"”, dgl., in das peripherische Sklerenchym iberge- hend (4?) ; Fig. 11. Querschnitt von Sklerenchymbändeln aus dem Inneren des Wurzelkerns: g, Gefäss; m, Grundgewebe mit zusammengedräckten Zellen; m' dgl. mit vieleckigen Zellen; » Wurzelrinde; s, grossluniges Sklerenchym; r, y, Parenchym (?) um das Gefäss, sich gegen den Um- fang des Sklerenchymbiändels hin ausbreitend (109/1). Fig. 12. Umriss eines Sklerenchymbindels mit zwei Gefässgruppen, 4, 9, aus dem Inneren einer Wurzel (79/1). ; Fig. 13. Umriss eines zerkläfteten Bändels von Sklerenchym (s, s) mit 3 Gefässen (g, g) C/1). Fig. 14. Umriss von Sklerenchymbindeln aus dem Umfang eines Wurzelkerns: c, ec, e', Siebgruppen; m, m, Grundgewebe des Kerns; p, peripherisches Sklerenchym (9/1). : , 6 rg SN [ FRONTEN SE, ER TE N fal SSE DUE ar an Y NM Aer = N EN nd = dos —==>=—>——— rg FER NETA 3 121504) VILA N SE PRAG mös. fPlluces" Stockholm Lith. W. Schlachter, Palmoxylon iriarteum. G. Stenzel gez BIHANG TILL K. SVENSKA VET.-AKAD. HANDLINGAR. Band 22. Afd TIL. N:o 12. FUNGI UPSALITENSES AF A. G. ELIASSON. MED EN TAFLA. MEDDELADT DEN 9 DECEMBER 1896. GRANSKADT AF TH. M. FRIES OCH V. WITTROCK. STOCKHOLM 1897 BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER An JAA SS ondt BADAR MÖPBRALIG D ADIA T VURATEN ) EM ACA AARMONG. &€ FAT TOA Fr [004 hög RARE ORT UR. NH YA TONEN I st MJOH2OTA ör stavös å TORTUK AA TDUFRTLETTN STYV 4 Möstoljande uppsats utgör en förteckning på svampar, som af mig insamlats 1 Upsalatrakten föregående år (1895). Ett högst obetydligt antal af de uppräknade arterna är dock taget hösten 1892. Af de angifna fyndplatserna ligger ingen på större afstånd från Upsala än 2 mil, med undantag af fyndorten för Ustilago grandis, som är belägen vid segelleden mellan Stockholm och Upsala ungefär halfvägs mellan dessa båda städer. Som norm för uppställningen har jag tagit 11:te bandet af SACCARDOS Sylloge Fungorum, så att de större grupperna följa efter hvarandra 1 samma ordning som der, men mom hvarje sådan äro arterna uppräknade i bokstafsordning. Uredineze. Åecidwum Actee Oriz. Hab. in foliis vivis ÅA. spicate ad Tursbo (23). Aecidium leucospernum DC. Hab. in foliis vivis Anemones nemorose ad Sko (1$). ÅAecidium RBanunculacearum DC. Hab in foliis vivis Banuwnculi auricomi ad Sko (16). Coleosporium Cumpanule (PErs.) Liv. Hab. in foliis caulibusque vivis OC. persicefolie ad Vård- sätra, in — C. rotundifolie ad Flottsund (5). Coleosporium Euphrasie (SCcHUM.) WINT. Hab. in foliis vivis Euphrasie officinalis ad Kungshamn ($)- Colcosporium Melampyri KARST. Hab. in foliis vivis M. nemorosi ad Tursbo (2). Coleosporium Petasitidis LÉv. Hab. in foliis vivis P. officinalis ad Bergsbrunna ($) (leg. G. HELLSING). 4 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES. Coleosporium Sonchi (PErRs.) Dy. Hab. in foliis vivis Seneciomis (macrophylli) in horto bo- tanico (39), in — Sonclu arvensis ad Håga (51), in — Sonchi asperi ad Lenna (5f), in — Sonchi palustris in horto bo- tanico (12). Coleosporium Tussilaginis LV. Hab. in foliis vivis T. Farfare ad Flottsund (15). Cronartium flaccidum (ÅA. et S.) Wainz. Hab. in foliis vivis Peonie anomale in horto botanico (57). Gymnosporangium clavarieforme (JAcE.) Rrrs. III. Hab. in ramis vivis Jumniperi communis ad Lassby (13) (leg. TE. HEDLUND). Melampsora betulina (Prrs.) Tur. Hab. in foliis vivis B. pubescentis ad Lassby (4) Melampsora farinosa (PERS.) SCHROET. Hab. in foliis vivis Salicis Capree ad Lenna (5$). Melampsora Helioscopie (PErRs.) CAST. Hab. in foliis vivis Euphorbie Helioscopie ad Håga (£!) et ad Lenna (59). Melampsora Hypericorum (DÖC.) ScHroer. Hab. in foliis vivis H. quadranguli ad Lenna (5£). Melampsora Lim (Prrs.) Tur. Hab. in foliis caulibusque vivis L. catharticr ad Fiby (2). Melampsora populina (JACQ.) REBS. Hab. in foliis vivis P. balsamifere ad Sunnersta (1). Melampsora Tremule Tur. Hab. in foliis dejectis Populi tremule ad Håga (4). Phragmidium Rubi (PrErs.) Wisz. II, II. Hab. in foliis vivis R. sazatilis ad Håga (4) et ad Lenna (5f). | Phragmidium Rubi ide (DC.) Karst. I. Hab. in folii vivis Rubi ide ad Tursbo (23). Phragmidium subcorticium (SCHRANK) Wisz. IT, III. Hab. in foliis vivis Rose canine ad Vårdsätra (19). Puccinia Acetose (ScHum.) Körs. II. Hab. in foliis vivis Rumicis Acetose ad Lassby (£). Puccinma Agrostidis Prowr. I. Hab. in foliis vivis Aquilegie vulgaris ad Sko (1$). Puccinia Arenarie (SCHUM.) ScHroeTt. III. Hab. in foliis vivis ÅA. trinervie ad Sunnersta (1!) et in Kronoparken (!7). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:012. »D Puccinia Asteris DuBr. III. Hab. in foliis caulibusque vivis Artemisie campestris in Slottsbacken (11). Puceinia Balsamite (Strauss) Rarr. II, II. Hab. in foliis caulibusque vivis B. vulgaris in horto bo- tanico ( (29). Puccinia Bistorte (STRAUSS) DEC TE Hab. in foliis vivis Polygoni vivipari ad Fiby (25). Puccima Caricis (SCHUM.) RE: (I Hab. in foliis vivis Urtice dioice ad Lundby (5). Puccimia coronata Corpa. I. Hab. in foliis vivis Rhamni Frangule ad Fiskartorpet (2?); IT, III. in foliis vivis Alopecuri pratensis ad Lenna 29), in — Tritici polomiei in horto botanico (11). Puccima coronifera KLEB. I. Hab. in foliis vivis Rhammi cathartiei ad Sko ($). Puccimia Crepidis ScHrorr. IT, II. Hab. in foliis caulibusque vivis C. tectorum ad Lassby (£)). Puccinia Glechomatis DC. III. Hab. in foliis vivis G. hederacee ad Fristaden (29) et ad Kungshamn ($). Puccima gramimis Prrs. IT, IT. Hab. in foliis culmisque vivis Avene orientalis in horto bo- tanico (3), in —- Hordei Zeocritonis in horto botanico (11), in — Hrdbaci Spelte in horto botanico (4 Puccinia Hieracii (ScHum.) Mart. IT, III. Hab. in foliis vivis Centauree Jacece ad Lenna (5f), in — Hie- racii Piloselle ad Grindstugan (2), in — Hieracii sp.ad Sko(!$). Puccinia Lampsane (Sckurrtz) Fock. II, III. Hab. in foliis vivis L. communis ad Sunnersta (11). Puccinia Malvacearum Monzr. II. Hab. in foliis vivis Ålthee ficifolie, Althee officinalis, Malve pulchelle et M. silvestris in horto botanico (7). Puccinia Menthe Pers. IT, III. Hab. in foliis vivis Calaminthe Acim et Menthe arvensis ad Lenna (f). Puccinia Millefolic Hekr. LER Hab. in foliis vivis Achillee Millefolii ad Lenna (£$) Puccinia Morthieri Körs. III. Hab. in foliis vivis Geranii silvatici ad Sko (15), ad Tursbo (23) et ad Himrarne (22). 6 4: G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES. Puccima oblongata (LisK) IVAN SETT Hab. in foliis vivis Luzule pilose ad Kungshamn ($). Puccimoa perplexans IP OMR. LL TE Hab. in foliis vivis Alopecuri pratensis ad Vårdsätra (£) et ad Kungshamn ($). Puccinia Phragmitis (ScHum.) Körs. IT, III. Hab. in foliis vivis P. communis ad Hagelstena in paroecia Alsike (18). Puccimoa Pimpinella (STRAUSS) TETNKoL CT Hab. in foliis vivis Cerefolii silvestris ad Norby (21), in — Myrrhidis odorate in horto botanico (H). £ Puccimia Poarum Niers. I. Hab. in foliis vivis Tussilaginis Farfare ad Flottsund (11); IT, IIT. in foliis Poe sp. sub nomine P. capitate culte in horto botanico (11). Puccinia Polygoni-amplibii Pers. IT, III. Hab. in foliis P. amplubii var. terrestris ad Kungshamn ($) et ad Håga (1). Puccinia Pringsheimiana KresB. II, III. Hab. in foliis vivis Caricis acute ad Lenna (£$). Puccinia Rubigo-vera (DC.) Wisr. var. simplex Körs. TII. Hab. in foliis languescentibus Hordet distichi in horto bo- tanico (11). Puccinmia Spergule DE Hab. in foliis caulibusque vivis S. arvensis ad Lassby (5 et in horto botanico (HH) Puccinmia Tanaceti DC. III. Hab. in foliis caulibusque vivis ÄArtemisie Absimthu ad Lenna (£f). Puccinmia Taraxaceti Prowzr. II, III. Hab. in foliis vivis YT. officinalis ad Lassby (£) =) Puccima tenwistipes Rosrr. I. Hab. in foliis vivis Centawree Jacee ad Sko (15). Puccima uliginosa JvEer. I. Hab. in foliis vivis Parnassie palustris ad Himrarne (42). Puccinia Viole (Scxvm.) DC. TI, IT. Hab. in foliis vivis V. silvatice ad Flottsund (2). Thecopsora areolata (WALLR.) MAGN. Hab. in foliis vivis Prwmw Padi ad Vårdsätra (1). 1) Asteriscus ad nomen significat speciem antehac in literatura mycologica in Suecia habitantem non esse indicatam. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 12. 7 Thecopsora Pirole (GMEL.) KARST. Hab. in foliis vivis P. uniflore ad Sunnersta (11). Thecopsora Vacciniorum (LINK) KARST. Hab. in foliis vivis Myrtilli nigre ad Kungshamn ( Dh in — Myrtilli uliginose ad Marieberg (£). Triphragnmium Filipendule (LaAscH) Pass. I. Hab. in foliis vivis Spiree Filipendule ad Sko (15). Triphragmium Ulmarie (ScHum.) LisE. I—TII. Hab. in foliis vivis Spiree Ulmarie ad Himrarne (25). Uredo Aspidiotus PECK. Hab. in frondibus vivis Polypodu Dryopteridis ad Sunner- sta (11). Uromyces Välthemilte (PERS) FOKE: > EPA TER Hab. in foliis vivis A. vulgaris ad Sko (!$). Uromyces Fabe (PeErs.) p. Br. I. Hab. in foliis vivis Orobi tuberosi ad Sko (!$), in — Vicie sepium ad Tursbo (23); II, III. Hab. in foliis caulibusque vivis Ervi Lentis in "horto botanico (11), in — ÖOrobi tuberosi ad Lassby (£)), in — Vicie Cracce ad Flottsund (13 Uromyces Geranii (DC.) Otrte. & Wariwm. II, III. Hab. in foliis vivis G. silvatici ad Sko (!$), ad Vårdsätra (19) et ad Håga (1). Uromyces Limoni (DC) Vv. EST Hab. in foliis scapisque vivis Armerie elongate ad Kungs- hamn (13). Uromyces minor ScHroer. III. Hab. in foliis vivis Trifoluv montami in Slottsbacken (11). Uromyces Scroplutarie (DC.) B. et Br. III. Hab. in foliis caulibusque vivis S. nodose ad Håga (21). Uromyces Silenes (ScHreEcHt) FcKr. II, II. ; Hab. in foliis vivis S. nutantis in Slottsbacken (1). Uromyces Trifolvi (HEpDw.) Liv. Hab. in foliis vivis T. hybridi ad Sko (1$), in — T. pra- tensis ad Flottsund (11). Ustilagine2. Cintractia Caricis (PErs.) MAGN. Hab. in ovariis OC. vulgaris ad Lassby (!$). Doassansia Alismatis (NEEs) COornu. Hab. in foliis vivis 4. Plantaginis ad Graneberg (31). X 8 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES. "Doassansia Sagittarie (WEst.) FIsck. Hab. in foliis vivis S. sagittefolie ad Graneberg (3). Entyloma Calendule (Ovp) p. Br. Hab. in foliis vivis C. officinalis in Stadsträdgården (23). Entyloma Linarice SCcHROET. Hab. in foliis vivis L. vulgaris ad Håga (21). Ustilago Avene (PERsS.) JENS. Hab. in ovariis ÅA. sative ad Gamla Upsala (229). "Ustilago grandis FR. Hab. in culmis Phragmitis communis in insula Koffsan (g) (leg. SETH et SERNANDER). Ustilago Hordei (PErs.) KELL. et SWINGLE. E Hab. in ovariis H. vulgaris in agris (2), im — H. Zeo- ceritomis in horto botanico (11). Ustilago levis (KELL. et SWInGLE) MAGN. Hab. in ovariis Avene sative in agris (2). Ustilago longissima (Sow.) Tur. Hab. in foliis vivis Glycerie aquatice in horto botanico (£)- "Ustilago subinclusa KÖRN. Hab. in ovariis Caricis vesicarie ad Marieberg (184492). Ustilago Tragopogi (PERS.) SCHROET. Hab. in receptaculis YT. pratensis ad Tursbo (2). Ustilago violacea (PErs.) FCKi. Hab. in antheris Viscarice vulgaris ad Sko (!$). Phycomycetes. Bremia Lactuce REGEL. Hab. in foliis vivis Centauree Jacee ad Lenna (5f), in — Lactuce sative in horto botanico (11), in — Senecionis vul- garis ad Flottsund (1?) et ad Norby (51). +Cladochytrium Butomi BÖSGEN. Sporangia 15—25 u diam. Hab. in foliis vivis et languidis B. umbellati ad Flott- sund (19). Cystopus Tragopogomis (PERS.) SCHROET. Hab. in foliis vivis T. porrifolii in horto botanico GH) Peronospora alta ECKL. Hab. in foliis vivis Plantagimis majoris ad Vårdsätra (19). Peronospora Arenarie (BERKE.) Tur. Hab. in foliis vivis ÅA. trinervie ad Sunnersta (11). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 12. :9 Peronospora conglomerata FCKL. Conidia 20—30 u diam. Hab. in foliis vivis Geranu pusilli ad Kungshamn ($). Peronospora effusa (GREV.) RABH. var. major ÖASP. Hab. in foliis vivis Chenopodii albi ad Himrarne (3) et ad Flottsund (2). Peronospora grisea (UNG.) p. Br. Hab. in foliis vivis Veromice Beccabunge ad Fiby (ff) et ad Norby (3). Peronospora parasitica (PERrRsS.) p. Br. Hab. in foliis vivis Buniadis orientalis in agris ad hortum botanicum (2), in — Capselle burse pastoris ad Flottsund (17) et ad Marieberg (5). Peronospora Trifoliorum Dar Hab. in foliis vivis Medicagiis sative in horto botanico (11), in — Trifoliv medii ad Vårdsätra (2). Peronospora Vicie (BErE) p. Br. Hab. in foliis vivis Lathyri pratensis ad Vänge (59), in — Orobi tuberosi ad Sko (!$) et ad Håga (29), in — Vicie sepium ad Sko (15). Plysoderma Menyanthis p. Br. Hab. in foliis vivis M. trifolate ad Fiskartorpet (5?) et ad Lenna ('f). Plu, ytophihora infestans (Mont.) p. Br. Hab. in foliis Solani tuberosi ad Lassby (19). Plasmopara mivea (UNG.) SCHROET. Hab. in foliis vivis Aegopodii Podograrie ad Sko (2) et ad Lenna (5f). Plasmopara pygmea (UNG.) SCHROET. Hab. in foliis vivis Anemones Hepatice ad Sunnersta (11). Pr otomyces pachydermus THöM. Hab. in foliis vivis Taraxaci officinalis ad Håga (1). Pyrenomycetes. Claviceps nuicrocephala (WaArLRr.) Tur. f. sclerotinea. Hab. in caryopsidibus Calamagrostidis arundinacece ad Ma- rieberg (5) Cucwrbitaria Berberidis (PErs,) GRAY. Asci 135—150 x 19—21 u, spor&e 21—31 x 12—16 u. Hab. in ramis aridis B. vulgaris ad Tursbo("3) et ad Håga(?). 16 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALTENSES. Diaporthe detrusa (ERrR.) FoKL. Hab. in ramis siccis Berberidis vulgaris ad Håga (21 Diaporthe Strumella (EF'R.) FCKL. Hab. in ramis exsiccatis Ribis Grossularie ad Flott- sund (15). Diatrype Stigma (HorFrm.) FR. Hab. in ramis aridis Coryli Avellane ad Tursbo (2). "Diatrypella Toccieana DE Nor. Hab. in ramis emortuis corticatis Alni glutinose ad Turs- bo ( 2). Didymospheria epidermidis (FR.) FöKL. Hab. in ramulis vivis Berberidis vulgaris in horto bota- nico ($$). Didymospheria epidermidis (FR.) FCKL. var. macrospora n. var. Asci 70—985 xX 12—13 u. Spore 23—30 x 6—9 u. Hab. in ramis vivis Berberidis vulgaris in horto botanico et ad Håga (if) Någon f. macrospora finnes ej, mig veterligt, förut be- skrifven. En sådan omnämnes visserligen i Revue my- cologique 1890 s. 124, men den är ej åtföljd af någon beskrifning. Didymospheria fenestrans (DuBY) WIiNz. Asci 115-—130 x 13—13 u, sporidia 20—25 x 9—12 u. Hab. in caulibus siccis Epilobii angustifolii ad Lassby (25). Erysiphe Cichoriacearum DC. Hab. in foliis vivis Tragopogonis pratensis ad Vårdsätra (13). Erysiphe communis (WaALLR.) FR. Hab. in foliis vivis Actee spicate et Polygoni avicularis ad Vårdsätra (15), in — Ranunculi repentis ad Lenna (9) in — Ranunculi tr achycarpi in horto botanico (1), in — Trichere arvensis ad Grindstugan ($) Erysiphe Galeopsidis DC. Hab. in foliis caulibusque vivis Lamiti albi ad Flottsund (1). Erysiphe Martir LÉV. Hab. in foliis vivis RE betici, Lathyri tuberosi et Lupini sp. in horto botanico (11), in — Hyperici quadranguli ad Håga (5), in — Lathyri pratensis ad Flottsund ($), in — Örobi tuberosi ad Lassby (£), in — Trifolii medii SE T. pratensis ad Graneberg (21). PFEutypa Acharu Tur. Hab. in ramis aridis Populi tremule ad Håga (+ BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 12. 11 EHutypa flavovirescens (HorFm.) Tur. Hab. in ramis exsiccatis Coryli Avellane ad Gottsunda (59). Gibbera Vacciniz (Sow.) ER. Hab. in ramulis vivis V. vitis idee in Kronoparken (!7). Hypoxylon fuscum (PeErs.) FR. " Hab. in ramis emortuis corticatis Alm glutinose ad Turs- bo (3). Hypoxylon udum (PErs.) FR. Hab. in ligno mucido quercino ad Vitulfsberg (43) (leg. HELLSING). "Hysterium strobilarium KARS?. Hab. in squamis strobilarum Abietis excelse ad Kungs- hamn ($)- Hysterograplium elongatum (W AHLENB.) CORDA. Hab. in ramis decorticatis Ulmi montane ad Vårdsätra (18). Lasiospheria hispida (TopE) FcKL. Asei 160—200 x 14—206 u, sporidia 60—380 x 6—71 u. Hab. in ligno putri quercino ad Kungshamn ($). "Leptospheria Artemisie (FCKL.) ÅVERSW. | Asci 85—100 x 14—16 u, sporidia 30--38 x 7 u. Hab. in caulibus siccis A. campestris in Slottsbacken (1). Leptospheria Millefoliv FCcKL. Asci 85—100 x 12 u, sporidia 40—50 x 4,5 u. Hab. in caulibus siccis Achillee Millefolii ad Lassby (27). =Leptospheria Ribis KARST. Asci 85—113 x 9--10 u, sporidia 12-—-18 x 7 u, 1—3 septata. Hab. in ramulis exsiccatis B. alpim ad Håga (59). Lophidium compressum (PERS.) SACc. | Hab. in ramis aridis Rose canine ad Håga (7). tLophiostoma quadrinucleatum KARST. i Asci 85—120 x 14—20 u, sporidia 20--30 x 6—9 u. Hab. in ramis aridis Berberidis vulgaris ad Tursbo (23), in — Salicis Capree ad Gottsunda (29). Lophodermium juniperinum (FR.) Dp. Nor. Hab. in acubus emortuis Juniperi comnmumis ad Nor- by (4). Lophodermium Pinastri (SCHRAD) CHEV. Hab. in foliis dejectis Pim silvestris ad Kungshamn ($). "Massaria berberidicola (ÖTTH.) JACZEW. Asci 145—180 x 21—29 u, sporidia 34—42 x 12—15 u. Hab. in ramis aridis Berberidis vulgaris ad Tursbo (9?). 2 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES. Microphera Alni (DC) WiINT. Hab. in foliis vivis Viburni Opuli ad Vitulfsberg (18) (leg. HELLSING). Microphera Elhwenbergiv INN Hab. in foliis vivis Lonicere tatarice in horto botanico (9) Microsphera Grossularie Lv. Hab. in foliis vivis Kibis Grossularie ad Flottsund (4). Microsphera Lonicere (DC.) WiNt. Hab. in foliis vivis L. Caprifolit in horto botanico (59). "Nectria Coryli FCKL. Asci 80—90 x 3—10 u cum spermatiis minutissimis repletis. Hab. in ramulis siccis Populi tremule ad Lassby (18). "Phyllachora punctiformis FCKL. Hab. in foliis vivis Galii borealis ad Kungshamn ($). Phyllachora Trifolit (PErs.) FöKr. Hab. in foliis vivis T. montani et repentis in Slotts- backen (43) Plyyllactinia suffulta (REB.) Sacc. Hab. in foliis vivis Coryli Avellane ad Håga (4). "Pleonectria Berolinensis SAcc. Hab. in ramis aridis Ribis Grossularie ad Flottsund (13). Pleonectria Lamyi (DEsmM.) Sacc. Hab. in ramis emortuis Berberidis vulgaris ad Tursbo (23). Pleospora scirpicola (DC.) KArsr. Hab. in calamis in litore ejectis Scirpi lacustris ad Fiskar- torpet (5). Pleospora vulgaris NTESSL. a) monosticha. Hab. in caulibus exsieccatis Cari Carvi ad Lassby (27). p) disticha, Hab. in scapis mortuis Plantaginis medie ad Lassby ("P). Podosphera myrtillina KUNzZE. Hab. in foliis vivis M. nigre ad Kungshamn ($) et ad Marieberg (5) Quaternaria dissepta (FRrR.) Tur. Hab. in ramis dejectis corticatis Ulmi montane ad Vård- sätra (P "Rosellwnia dispersella (Nyr.) KARST. Hab. in cortiee duriore Populi tremule ad Håga (29). Rosellinia sordaria (EFR.) REnM. Asci 53—80 Xx 7—9 u, sporidia 9—10 x 4—6 u. BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22, AFD. III. N:0 12. 13 Hab. in facie interiore corticis Quercus Roboris ad Gott- sunda (29). Saccardoella Berberidis n. sp. Fig. 1. Peritheciis sparsis, majusculis, in ramorum superficie nidulantibus, ostiolo solum supra corticis superficiem exsertis, atris, carbonaceis; ascis 315—360 X 12—13 u, elongato cylindraceis, apice incrassa- tis et plus minus truncatis, paraphysibus 1,5 u latis, filiformibus, pluriguttulatis obvallatis; sporidiis 35—65 xX 10 u, monostichis, circeiter 20-locularibus, utringue acutatis, hyalinis, setulis non pr&e- ditis. Hab. in ramis aridis corticatis Berberidis vulgaris ad Haga (£9). Saccardoella transsilvanica (REnM.) BER. affinis, differt ascis et sporidiis majoribus. Scirrhia rimosa (A. et S.) For. Hab. in vaginis emortuis Phragmitis communis ad Turs- bo (23). Spherella depageeformis (Awp.) CeEs. et pE Nor. Hab. in foliis vivis Ozalidis Acetoselle ad Flottsund (3) et ad Kungshamn ($). Spherella innumerella Karst. (immatura). Hab. in foliis languescentibus Comari palustris ad Marie- Spheerella macularis Sacc. et Rovm. (immatura). Hab. in foliis languescentibus Spiree Ulmarie ad Håga (1). Spherella stemmatea (FRr.) RoMELL. Hab. in folius vivis Vaccinii vitis idee ad Sunnersta (1). Spherotheca Castagnei Löv. Hab. in foliis vivis Alchemille vulgaris ad Norby (5), mn — Leontodontis autumnalis ad Lassby (£), in — Me- lampyri nemorost ad Tursbo ($), in — Potentille reptantis ad Lenna (5), in — Spiree Ulmarie in horto botanico (7), in — Taraxaei officinalis ad Lenna (ff). Stiqi.atea Geranir FR. Hab. in foliis vivis G. silvatier ad Fredrikslund (1?) et ad Haga (f1). Discomycetes. Cryptomyces Pteridis (REB.) REnm. (immaturus). Hab. in tfrondibus languidis P. aquiline ad Lenna (?$). 14 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES. Dothiora Sorbi (WAHLENB.) FCKL. Asci 85—130 x 12—15 u, sporidia 18—29 x 6—38 u. Hab. in ramis emortuis S. Aucuparie ad Gottsunda (39). Lachnella barbata (KunzE) Fr. Hab. in ramis corticatis Lomicere Xylostei ad Tursbo ($). Lachnella corticalis (PErs.) FR. Hab. in cortice duriore Populi tremule ad Håga (29). "Mollisia cinerea (BatscH) Karst. f. minutella Sacc. Hab. in caulibus siccis Epilobii angustifolii ad Lassby (5). Phacidium repandum (A. et S.) FR. Hab. in foliis vivis Galu borealis ad Kungshamn ($). Pseudopeziza RBanunculi (Warrr.) FOKL. Hab. in foliis vivis RB. acris ad Vårdsätra (13) et ad Lassby (£) Pseudopeziza Trifolii (BERSH.) FCKL. Hab. in foliis vivis T. pratensis ad Lenna (5$). Rhytisma salicinum (PErs.) FR. | . Hab. in foliis vivis S. aurite ad Marieberg (5) Tapesia Rose (Pers.) FOKL. Hab. in ramis exsiceatis R. canine ad Håga (29). Taphrina Sadebeckii JOHANS. Hab. in foliis vivis Alni glutinose ad Graneberg (31). Xylographa parallela (AcH.) FR. Hab. in ligno denudato Juniperi communis ad 'Tursbo (2?) et ad Graneberg (52). Spheropsider. Actinonema Rose (LiB.) FR. Sporule 19—23 x 6—7 u. Hab. in foliis vivis Rose centifolie ad Flottsund (15). Asteroma reticulatum (DC.) CHEV. Hab. in foliis languescentibus Convallarie Polygonati ad Ultuna (19), in — Majanthemi bifolit ad Marieberg (5) Botryodiplodia Fraxini (ER.) Sacc. Hab. in ramis aridis corticatis F. excelsioris ad Tursbo (2). "Camarosporuwm Caragane KARST. Hab. in ramis mortuis C. arborescentis ad Norby (5!). Camarosporuwm Xylostert Sacc. Sporulae 16—27 x 7—10 u. Hab. in ramulis siccis Lonicere Xylostei ad Tursbo ($). BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 12. 15 Cicinnobolus Taraxaci n. sp. Fig. 2. Peritheciis globulosis vel late piriformibus, reticulatis, pallide fuscis, vertice pertusis, 40—58 X 36-—50 u; sporulis 6—7 X 3 u, ovoideis, hyalinis, continuis, rectis, 2-guttulatis, utringue rotunda- tis, in cirros expulsientibus. Hab. parasitice in mycelio Oidu erysiphoidis ad folia Tarazxaci officenalis ad Väårdsätra (19). +Comiothyrium Berberidis FAUTREY. Hab. in ramulis vivis B. vulgaris ad Håga et in horto ; botanico (4). Darluca Filum (Biv.) Casr. Hab. inter soros uredosporiferos in foliis Alopecuri pratensis (Puccinia coronata) ad Lenna (f), in — Dactylidis glome- rate (Puccinia graminis) ad Vårdsätra (12), in — Hieracii Piloselle (Puccinia Hieracii) ad Grindstugan (2), in — Poe annuce (Puccinia Poarum?) ad Lassby (£), in — Poe pra- tensis (Pucceinia Poarum?) in horto botanico (11), in — Tanaceti Balsamite (Puccinia Balsamite) in horto bota- nico (39). Dendrophoma Convallarie Cav. Macule initio rufo-ochrace&e, denique nigre. Hab. in foliis vivis C. majalis ad Lassby (!$). "Diplodia Grossularie Sacc. et ScHuULTz. Hab. in ramis aridis Ribis Grossularie ad Flottsund (5). Leptostroma caricmum FR. Hab. in foliis vivis vel languescentibus Caricis acute ad Flottsund (13). Leptostroma spheroides ER. Sporulz botuliformes, recte vel leniter curvate, hyalinee, plerumque 5 x 1 u. Hab. in caulibus vaginisque siccis Angelice silvestris ad Gottsunda ("P). De af mig insamlade exemplaren öfverensstämma väl med det i E. Fries svampherbarium befintliga exemplaret, som äfven är insamladt i Upsalatrakten af E. P. Fries och sedan bestämdt af Exrias FRIES. Leptothyrium Periclymeni (DESM.) SAcc. Sporulae 16—25 x 7—9 u. Hab. in foliis vivis Lonicere Xylostei ad Håga (29). "Micropera Sorbi (ER.) SAcc. Hab. in ramis corticatis S. Aucuparie ad Gottsunda ("P). 16 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES. Phleospora Ulmi (ER.) WALLR. Sporule 30—45 Xx 4,5—7 u. Hab. in foliis vivis U. montane ad Ultuna (1). Phyllosticta cruenta (FrR.) Kx. Hab. in foliis vivis Convallarie Polygonati ad Vård- sätra (19). "Phyllosticta Cucurbitacearum NSacc. Hab. in foliis vivis Bryomie albe ad Flottsund (4). +Plwyllosticta Tormentille Sacc. Hab. in foliis languescentibus Potentille Tormentille ad Marieberg (184492). "Rhabdospora pleosporoides Sacc. Sporulge 38—72 x 1 u. Hab. in caulibus siccis Epilobii angustifolii ad Lassby (53). Septoria Calle (LAscH) SAcc. Sporule 20—42 x 1,5 u. Hab. in foliis vivis C. palustris ad Djupviken (£). Septoria Chelidonii DES. Hab. in foliis vivis C. majoris ad Tursbo (1) et ad Lenna (5f). +Septoria Convolvuli DES. Sporulze 40—65 x 1,5 u. Hab. in foliis vivis OC. arvensis ad hortum botanicum (2). =Septoria quevillensis SAcc. Hab. in foliis vivis Spiree Ulmarie ad Himrarne (5). Septoria scabioscecola DES. Sporulze 30—60 x 1—1,5 u. Hab. in foliis vivis Trichere arvensis ad Grindstugan ($). Septoria Stellarie Ros. et DEsw. Sporulaee 40—80 x 1 u, plerumque tamen 45—60 x 1 u. Hab. in foliis languescentibus S. medie ad Grindstugan (3). +Septoria Westendorpii WINT. Sporulze 15—20 x 4,5 u, continue vel 1—2 septate. Hab. in foliis vivis Chenopodii albi ad Flottsund (2). Melanconie2. Hainesia Epilobii n. sp. Acervulis amphigenis, sparsis, superficialibus, orbicularibus, sub- gelatinosis, depresso-hemisphericis, aurantiacis, ad 350 diam., margine atro lineari cinctis; conidiis 6—9 X 1,5 u, suballantoideis, BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 12. 17 leviter curvatis, continuis, hyalinis; basidiis filiformibus, copiose ramosis, fasciculatis, 1 u crassis, usque ad 115 mu altis. Hab. in foliis languescentibus Epilobii angustifolii in silva regia Åsen (17). Marsonia Potentille (DEsm.) Friso. Conidia 15—27 x 6-—9 u. Hab. in foliis vivis P. reptantis ad Kungshamn ($). +Pestalogzia Kriegeriana BRrREs. Conidia 20—-30 x 4,5 u. Hab. in foliis languescentibus Epilobii angustifolii in Krono- parken (17). Hyphomycetes. Cercospora microsora NAcc. Conidia 25—50 x 3—4,5 u. Hab. in foliis vivis Tilie vulgaris in Slottsbacken (2). Cladosporium Asteroma FCKL. Conidia 23—36 Xx 6—7 u. Hab. in foliis vivis Populi tremule ad Sunnersta (14). Cladosporiwum graminum CORDA. Hyphe usque ad 115 x 7 wu, conidia 12—20 x 4,5—1 u. Hab. in foliis languidis Alopecuri pratensis ad Kungs- hamn ($)- Cladosporium herbarum (PERsS.) LINK. Hab. in foliis vivis Aquwilegie sp. in horto botanico (12), in foliis languescentibus Fpilobii angustifolii in Krono- parken (17). =Clasterosporium scirpicolum (FCKL.) SACC. Conidia 60—135 x 13—21 u (sine pedicello), usque ad 10- septata. Hab. in calamis siccis Scirpi lacustris socia Pleospora scirpi- cola ad Fiskartorpet (5). Coniosporium Arundimis (CORDA) SAcc. Hab. in culmis siccis Phragmitis communis ad Lenna (5f). Dematium hispidulum (PErs.) FR. Hab. in foliis mortuis Aire cespitose ad Lenna (4) Heterosporiwm gracile (WALLR.?) SAcc. Conidia 25—70 x 12—20 u, 1—2—53-septata. Hab. in foliis vivis et languidis Iridis Gueldenstedtiance in horto botanico (11). 18 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES. Macrosporium Brassice Berr. var. macrospora n. var. Fig. 3. Conidia (cum pedicello) 115—240 x 20—25 u, 6-—11-septata. Hab. in foliis 5. oleracee var. in horto botanico (1). Macrosporium commune RABE. Hab. in foliis Bryomie albe ad Flottsund (15). Macrosporium Malve&e-vulgaris n. sp. Fig. 4. Cespitulis dense sparsis, in macula subeirculari, nigrogrisea, viride marginata dispositis, amphigenis; hyphis fasciculatis, erectis, nodu- losis, non vel parce (1—2)-septatis, pallide fuscis, simplicibus vel interdum apice simpliciter ramulosis, 50-—-60 X 5—7 u; conidiis 40—100 X 12—-15 wu, olivaceis, 5—12-transverse septatis, uno altero longitudinali septo preditis, ad septa non vel leniter con- strictis, plus minus clavatis, vertice rotundatis, basi angustatis, breviter pedicellatis. Hab. in foliis vivis Malve vulgaris ad Flottsund (15). Oidium erysiphoides ER. Hab. in foliis vivis Get rivalis ad Tursbo (23), in — Gei urbami et Lami albi ad Kungshamn (3), in — Lamu pur- purei ad hortum botanicum ($£), in — Taraxaci officinalis ad Sunnersta (11), +Ovularia Carletoni Eri1. et KE. Conidia 7—28 x 3—6 u plerumque 12 x 6 mu, continua vel rarissime 1-septata. Hab. in foliis vivis Lactuce muralis ad Flottsund (9). "Ovularia duplex SAacc. Hab. in foliis vivis Scroplularie sp. in horto botanico (14). Ovularia Gei n. sp. Fig! 5. Maculis subceircularibus, amphigenis, brunneogriseis, obscuriore mar- ginatis; cespitulis amphigenis, parvis, gregariis, cinereis: hyphis dense fasciculatis, simplicibus, sursum acutioribus: conidiis apica- libus, 10—--25 X 3—956 u, continuis vel interdum 1-septatis, hyalinis, utrinque rotundatis, rectis. Hab. in foliis vivis Ger urbami ad Kungshamn ($)- Ovularia obliqua (CooxE) Övr. Conidia 13—26 x 7—12 u. Hab. in foliis vivis Rumicis crispi ad Kungshamn ($). Ovularia primulana KARST. Hab. in foliis vivis Primule officinalis ad Vårdsätra (9). Ovularia pusilla (UNG.) Sacc. Hab. in foliis vivis Alchemille vulgaris ad Flottsund ($). Ovularia Rumicis n. sp. Fig. 6. Maculis circeularibus vel ellipticis, amphigenis, ochraceis, brunneo- purpureo-marginatis; bhyphis fasciculatis, continuis, sursum denti- culatis et conidia gerentibus, 20—25 u long., 3 u lat.; coni- BIHANG TILL K. SV. VET.-AKAD. HANDL. BAND 22. AFD. III. N:0 12. 19 diis elongato cylindraceis, utrinque acutatis, hyalinis, continuis, 1 RES Hab. in foliis vivis Rumicis crispi ad hortum botani- cum (2). Polythrincium Trifoliti KUuNzz. Hab. in foliis vivis T. hybridi ad Högsta (£,) et in horto botanico (11), in — IT. montani in Slottsbacken (11). Ramularia Adoxe (RABH.) KARST. Conidia 20—40 x 4 u. Hab. in foliis vivis A. Moschatelline ad Sunnersta (11). Ramularia Anchus&e-officinalis n. sp. Ceespitulis amphigenis, in macula fusca, irregulari, indefinite mar- ginata insidentibus, densissime gregariis, griseis; hyphis dense fasciculatis, simplicibus vel obsolete 1-septatis, hyalinis, apice denticulatis, 25—50 X<3 u; conidiis 20—50 X 4—7 u, cylindricis, hyalinis, rectis vel leniter curvatis, typice 1-septatis, interdum tamen continuis vel 3-septatis, utringue rotundatis. Hab. in foliis vivis Anchuse officinalis ad Grindstugan (2) et ad Lenna (5f). Differt a RB. Ancluse Mass. cespitulis maculisque amphi- genis et conidiis majoribus. RBamularia cylindroides SAcc. var. accedens SAcc. Conidia 9—25 x 4—6 u. Hab. in foliis vivis Pulmonarie officinalis ad Håga (29). FRamularia decipiens Eir. et Ev. Hab. in foliis vivis Runmicis Hippolapatim ad Grane- berg (2). RBamularia Geramii (WeEst.) FoKL. Conidia 10—32 x 3—7 u, continua vel 1—2-septata. Hab. in foliis vivis G. pusilli ad Kungshamn ($). Ramularia lamiicola C. Mass. Conidia 12—21 x 3—5 u. Hab. in foliis vivis Lamit albi ad Kungshamn ($). "Ramularia Primule THöM. Conidia 15—-30 x 4,5—6 u. Hab. in foliis vivis P. elatioris ad Graneberg (21). RBamularia Taraxaci KARST. Conidia 15—36 x 2—3,5 u, continua vel 1—2-septata. Hab. in foliis vivis YT. officinalis ad Kungsharn ($). =Septocylindrium Ranunculi PEcK. Conidia 15—30 Xx 5—7 u. Hab: in foliis vivis B. acris ad Vårdsätra (19). 20 A. G. ELIASSON, FUNGI UPSALIENSES. Sporocybe atra (DEsSM.) SAcc. Hab. in culmis siccis Festuce ovine et in glumis aridis Poe annue ad Lassby (£) Tubercularia vulgaris Topz. Hab. in ramis aridis Caragance arborescentis ad Norby (51), in — Ribis Grossularie ad Flottsund (P2). Explicatio figurarum. Fig. 1. Saccardoella Berberidis n sp. Sporidia. = > 2. Cicinnobulus Tarazaci n. sp. Peritheeium et sporule. > 3. Macrosporium Brassice BERK. var. macrospora n. var. Coni- di 300 12. HR > 4. Macrosporium Malve-vulgaris n. sp. Conidia. = > 5: ÖOvularia Gei n. sp. Conidia. 292, pm al > 6. Bamularia Anchuse-oficinalis n. sp. Conidia. =—- Bihang till K Vet Akad. Handl: Bd. 22 Afa. III. N12. | LIN. W. Ichlachter, Stockholra . pu SE 02735 lien