BOTANISKA NOTISEB

FÖR ÀR 1866

MED BITRÄDE AF

Hrr ALMQVIST, ANDERSSON, FR. ARESCHOUG, A. BLYTT,
EKSTRAND, FALCK, E. FRIES, C. HARTMAN, KROK,

J. LANGE, LEFFLER, LÖNNROTH, MALMGREN,
NORDSTEDT, ZETTERSTEDT, ÅNGSTRÖM m. fl.

ÜTGIFNE

AF

TH. ]fl. FRIES.

UPSALA,

W. SCHULTZ’ rÖKLAG.

1866

r<*>

U-

-■■a À.' aôs^. -

-trr'A :--t >'■■ ;

■V

ip:

. i ( . ' f

^5^ ■

* •

■ . „ . Tl' .• V -ff«}'

• -»ï..!;. - -V’'v-’ '■'^- '■■..■ ■■ ; ■

.*r ... . >

v.M- aaid ■ ' '>]■ ':;

Vr v'Jï.’i»' !

K' <1 ■

n' •>«

','• •>'

iw>*^v*' 1” •- K* .#

1^-' -.^ v ’ 'li

'. 'iWfàîM ï-«5-«fe/'‘ -Â.-UÎV'''''

# ."• ' ■

-

•ï ^ , •

' m.-i '' .

.WT

v:f V. ;rv"t ^

,,,'V . V ■ .riH •

r-t r

.1 -'i

' ff

:1m

■'ft^ -\- >®ii

• • f

H' • ,'^

i r.Ji. X •iiç/f A!';-

nA

'%»

* /

* ;^tr®?

« f\. vt . t

. 'k<

sU ’ '1

,.:>i

*. ;'' V.«
s' r' Ai .

/. :«

’ I riiiirtrii i I n i

INNEHALL:

0^

Sid.

65.

4L 70.
98.

107, 119.

129, 153.
7.
18.
52.

48.

89.

1.

Cl n n Skandinaviska Laf-arter . 14, 56, 150.

„ „ Några nyare iakttagelser rörande egendomlig¬
heter vid växters befruktning . 24.

Har t man. C.: Anmärkningar till Joh. Ångströms senaste

uppsats om Sveriges Botrychia . 163.

L effler, J. A.: Strödda bidrag till Sveriges flora .... 170.

Lönnroth, K. J.: Ytterligare om den i Sjöstrands “Calmar

Läns och Ölands Flora“ omförmälda Rumex “gentilis^ 50.

Mal mgren, A. J. : Spår af en högnordisk Flora i sydöstra

Finland . 11.

Nordstedt, C, F. O.: Om Pulsatilla vulgaris Mill. *glahra

och Nitella glomerata (Desv.) ... 76.

„ „ Om Chara stelligera Bauer, en för

Svenska Floran ny art . . , . . 113.

„ Om giftiga lefvermossor . 117.

Zetterstedt, J. E.: En för Skandinavien ny mossart . . . 149.

Ångström, J. : Några ord om Sveriges Botrychia^ i anled¬
ning af 9:de upplagan af Skandinavisk Flora
af C. J. Hartman . 33.

„ „ Anmärkningar och tillägg till andra delen

af Skandinavisk Flora af C. J. Hartman, 9:de uppl. 100.

A Jm q vis t, S. : De Skandinaviska arterna af slagtet Biatorella
Andersson, N. J.: On the Movements and Habits of clim¬
bing plants. By Ch. Darvin. Referat ,
„ „ Crepis virens Vill. funnen på Öland

K n „ Nya bidrag till Qvickjocks-traktens Flora

^ t) K Oro slägtet Salix, isynnerhet dess nor¬
diska former .

Areschoug, F. W. C.: Om några Rumex-former . . . .
Ekstrand, E. V.: Novitier för Kalmar läns flora , . . .
„ „ Tvenne Rumex-formev .......

Falck, A.: Om Schedonorus serotinus (Beneken), en för Sven¬
ska floran ny art . . . . .

Fries, E, : Om vissa växtarters föräudringai', beroende af

olika groningstid .

Fries, Th. M. : Christian Stenhammar, ett biographiskt utkast

Literatur'Ofversigt.

Sid.

B lytt, Ax.: Norsk Botanisk Literatur 1865 . 81.

Krok, Th. O. B. N.: Svensk Botanisk Literatur 1865 . . . , . 60.

Lange, J.: Oversigt over de i Danmark udkomne eller af danske

Botanikere udgivne Skrifter af botanisk Indhold i Aaret 1865 79.

Strödda Underrättelser.

Agave americana sid. 112. — Anhållan s. 88. — F. W. C. Are-
schoug, Ytterligare ora Rumex gracilis och Areschougii s, 125. — J. E.
Areschoug, Algœ Scandinainœ exsiccatœ, ser. nova, f asc. VI. s. 127. —
Botaniska reseföreningen s. 88. — Den botaniske Have i Calcutta under
og efter Orkanen d. 5 Octob. 1864 s. 82. — Donation s. 128. — Drak-
blodstradet s. 188. — Dödsfall s. 184. — E. Fries, Herbarium Normale,
Jasc. XVI s. 86. — J. Forsander f s. 110. — Grimmia anodon Br. s. 128.

— R. Hartman, Bryaceæ Scandinaviæ exstccatce , fase. XI et XII s. 126.

— Linnéana s. 188. — K. J. Lönnroth, Ännu några ord om publika¬
tionen af växtnamnet ^ Rumex gentilis^ s. 186. — Postfloratio s. 185. —
Potamogeton gracilis Fr. s. 88. — Subscriptionsindbydelse s. 187. — Ut¬
nämning 8. 112.

Växter, som något utförligare blifvit omnämnda i denna

årgång.

Agave americana s. 112. Aretomia delicatula *Andreæaram 151.
Arthonia apatetica 56, peltigerea 15. Artbopyrenia stenospora 56. Baci-
dia herbarum 14. Biatora Nylanderi 151, rufofusca 56. Botrychium 33,
163. Buellia adjuncta 14. Campylopus atrovirens 149. Cbara stelligera
113. Chiloscyphus pallescens 117. Collema alpinum 152, callopismum 152,
ceranoides 56, leptogioides 152. Crepis virens 98. Cryptothele 59. Ephebe
spinulosa 59. Grimmia anodon 128. Lecidea dispansa 151, ramulosa 14.
Leptogium byssinum 5'7, firmum 57. Leskea hamosa 102. Lopadium fusco-
luteum 14. Melanotheca macularis 56. Microglena Wallrothiana 151. Micro-
thelia betulina 17. Nitella borealis 77, glomerata 77. Pannaria arctopbila
150. Physcia endococcina 150. Polyblastia circularis 15. Potamogeton gracilis
88. Pulsatilla vulgaris *glabra 96. Pyrenopsis cæsiella 58, Flotowiana 58,
ocellata 17, reducta 57, subareolata 57. Rumices 7, 50, 52, 125, 186. Sali-
cornia herbacea ß. pachystacbys 179. Salix 129, 153. Schedonorus sero¬
tinus 48. Sonchus arvensis ß. lævipes 171. Thelidium sordidum 16, su¬
perpositum 152, verniceum 16.

BOTANISKA NOTISER

UTGI FNE AF

TH. M. FRIES.

N:o 1 & 2

1866.

INNEHÅLL: Th. M. Fries, Christian Stonhainniar, ett biographiskt ut¬
kast. — F. W. C. Arescuoug, Om några /^f^weor-former. — A. J.
Malmgren, Spår af en högnordisk Flora i sydöstra Finland. — Tii.
M. Fries, Nya Skandinaviska Laf-arter. — E. V. Ekstrand, Novi-
tier för Kalmar Läns Flora. — Th. M. Fries,' Några nyare iaktta¬
gelser rörande egendomligheter vid växters befruktning.

1. Christian Stenhammar,

ett biographiskt utkast af Th. M. Fries.

Det är ett ofta upprepadt påstående, att, under det i
våra dagar bildning och kunskaper tränga alit djupare ned
bland sjelfva massan af folket, sådana män blifva alltmer
sällsynta, som i andlig bemärkelse kunna sägas vara ”liksom
Saul ett hufvud högre 'än det öfriga folket” och som genom
mångsidig kunskap kunna täfla med dessa förflutna tiders
l'äi’floms-giganter , som nu väcka en efterverids förvåning och
beundran. Vi lemna oafgjord denna den allmänna bildnin¬
gens påstådda nivellerande egenskap, men knappast torde det
väl dock kunna förnekas, att mångsidig lärdom blir allt säll¬
syntare i vår tid, då hvarje enskild vetenskap dagligen allt.
mer utvidgar sig och till följe häraf en arbetsfördelning äfven
här blir allt mer nödvändig; få torde derföre i våra dagar
de män vara, som med fog kunna göra anspråk på namnet
polyhistor.

Såsom en sådan måste man dock anse den veteran bland
Sveriges botanister, som nu efter en lång och gagnande verk¬
samhet lemnat detta jordiska och åt hvilkens minne dessa
rader äro egnade. Denna tidskrifts ändamål tillåter oss doc
blott, att påpeka hans förtjenster om botaniken; hans verk
samhet fÖr öfrigt såsom lärare i skolan och församlingen,

2

så.som riksdagsman, såsom skriftställare i de mest olikartade
ämnen (t. ex. pbysik, historia, geographi, theologi, zoologi,
politik) öfverlåta vi åt andra att skildra.

Ch ris-tian Sten hammar föddes d. 18 Oktober 178.S
i Eds församling i Östergöthland och afled, såsom redan
förut blifvit i denna tidskrift omnämndt, d. 10 Jan. d. å.
Mer än 82 års ålder hade han sålunda uppnått och der¬
under har hans outtröttliga ande i många, ofta helt olika
rigtningar verkat och gagnat. I början af sin studiitid var
det hufvudsakligen de mathematiskt-physiska vetenskaperna,
som han med förkärlek omfattade, hvarföre, han , efter att
vid 1809 års Magister-promotion i Upsala hafva innehaft
första hedersrummet, utnämndes till Docent i Physiken. Han
lemnade dock så godt som genast den akademiska lärare-
banan för att vid Linköpings Gymnasium öfvertaga undervis¬
ningen först i Historia och Geographi, sedan i Theologi och
Philosophi.^ Under denna hans lärare-tid, som räckte ända,
till 18.30, blef hans håg emellertid alltmera rigtad åt natur¬
vetenskaperna, och hans studier i dessa ämnen blefvo ej blott
för honom sjelf en källa till njutning och fröjder, utan han
förstod äfven att göra det förvärfvade kunskaps-kapitalet frukt¬
bringande för andra.

Vi känna alla, åtminstone genom andras berättelser,
hvilken låg, för att ej säga rent af föraktad, plats, natur¬
vetenskaperna för ej längesedan intogo vid våra läroverk och
att först på senaste tider en förändring till det bättre i detta
afseende inträdt. Med denna förändring är namnet Sten-
hammar på ett hedrande sätt förenadt och hans åtgöranden
i detta afseende skola säkerligen länge med tacksamhet ihåg-
kommas. Radan under denna naturvetenskapernas förnedrings-
period förstod han att vid Linköpings Gymnasium genom
sina kunskaper och sitt osparda nit ingifva aktning, intresse
och kärlek för desamma; ett botaniskt sällskap stiftades der-

1) En broder till honom var Botanisten, Professor Carl Stenham-
^naar, död 1827.

3

stades af honom, som än i dag fortlefver och som gjort
Linköpings skola sedan lang tid känd såsom det läroverk,
der dessa studier med största ifver och framgång idkades.

Men denna hans verksamhet såsom lärare och befordrare af
naturvetenskapernas studium vid skolan kan endast betraktas
såsom den första början af hans verksamhet i denna rigt-
ning. Efter att 1830 hafva lemnat skolan och tillträdt Hä-
radshammars och Jon^bergs pastorat kallades han snart af
sina ernbetsbröders förtroende till deras representant vid 1834
års riksmöte och detta förnyades sedan 1840, 1844, 1847
och 1850, hvarefter han sjelf till följe af tilltagande ålder
och aftagande krafter afböjde förnyadt återval. Hans vid¬
sträckta kunskaper, skarpa förstånd, ovanliga arbetsförmåga
och sjelfständiga tänkesätt förskaffade honom snart ej blott
hans ståndsbröders aktning och förtroende, utan gjorde honom
äfven snart till en af de förnämsta ledarne inom ståndet.
Under de politiska stridigheter, hvari han härigenom indrogs,
förkolnade ej den gamla kärleken till naturvetenskaperna,
utan vid hvarje tillfälle förde han varmt och oförskräckt
deras talan, och detta så lyckligt, att det väl knappast kan
förnekas, att det till en stor del är hans förtjenst, att de
nu ej mera vid skolorna äro föraktade eller på sin höjd tole¬
rerade, utan likställda med öfriga läroämnen, samt att deras
målsmän ej längre (i Linnés fädernesland!) behöfva tjenst-
göra för så godt som en simpel dräng-lön, utan få sin möda
betald efter samma måttstock som sina medlärare. Det for¬
drades isanning Stenhammars energi, kunskaper och anse¬
ende för att nedtysta och vederlägga mången fördom mot
dessa vetenskaper, som plägar vara ej alldeles ovanlig, äfven
inom det stånd, han tillhörde, och måhända var hans stränga
konservatism i politiska, liksom orthodoxi i theologiska frågor
ej utan gagn för naturvetenskaperna , såsom ett för hans i
nämnda afseenden likatänkande medbröder talande bevis mot

1) ivodan ISIG utnäiiindcs hiin till kyrkoherde i Tönievalla, iiioi fur-
enade dermed sin befattning såsom skollärare.

4

det ofta upprepade påståendet oiu naturvetenskapernas skad¬
liga inflytande på menskligheten.

Vi lemna dock hans verksamhet på politikens fält för
att i korthet redogöra för hans arbeten såsom botanisk
författare. Ehuru han med varmt intresse omfattade alla
botanikens olika grenar, var det dock, såsom bekant är,
isynnerhet lafvarne, åt hvilka han i mer än 40 år egnade
en varm, ända till hans sista dagar ungdomlig kärlek. Re¬
dan 1825 utgaf han 5:te och 6:te fasciklarne af det under
namn af lAclLenes Sueciœ välbekanta verk , hvars ut-

gifvande jemte af honom besörjdes af E. Fries och Ljung¬
stedt, och 1831 följde de 10:de och ]4:de fasciklarne, alla
dessa åtföljda af Schedulœ crîticœ öfver de i desamma upp¬
tagna arterna. Då han till följe af sin ernbetsställning var
bunden, hade det hittills hufvudsakligen varit Östergöthlands
laf-flora, som lemnat materialierna till hans studier, men 1845
företog han en resa till det då i lichenologiskt afseende så
godt som alldeles obekanta Gotland, hvarest oväntade fynd
gjordes; resultaterna af de under denna resa gjorda iaktta¬
gelserna finnas nedlagda i en intressant afhandling Om Got¬
lands laf -vegetation (Vet. Ak. Handl. 1846). Då emellertid
en sådan guldgrufva, som den nu uppdagade, under en enda
sommar ej kunde tillräckligt bearbetas och uttömmas, företog
han 1855 och 1857, åtföljd af yngre botanister, resor på
denna intressanta ö, som i olika rigtningar genomforskades.
Resultaterna af dessa färder finnas till en del meddelade i
Vet. Ak. Förhandi. 1857.

Under de senaste åren af hans lefnad upptogs hans tid
och tankar hufvudsakligen af ett enda föremål, nemligen ut-
gifvandet af det för de deri utdelade exemplarens ovanliga
rikedom och skönhet utmärkta exsiccatverket lAcJienes Sueciœ
exsiccati, editio altera, hvaraf första fascikein utkom 1856 och
hvaraf inalles 8 fase. medhunnits. Materialier till 4 à 5 fase.
finnas dessutom insamlade och det är att hoppas, att dessa
framdeles skola kunna ordnas och utgifvas. Kritiska anmärk-

5

ningar ,öfver i dessa fasciklar förekommande arter förefinnas
i Vet. Ak. Förhandi. 1856, 1859, 1862 och 1865.

Det är emellertid ej blott den flit och ifver, hvarmed
han under decennier fortsatte dessa sina arbeten, som bör
väcka vår beundran, utan det är derjemte en annan omstän-
'dighet, som i hög grad talar om hans brinnande kärlek för
detta hans älsklingsstudium. Han var redan en åldrig man,
då inom lichenologien för ungefär ett tiotal af år sedan ge¬
nom mikroskopets användande den revolution inträffade, som
så godt som med ett slag kullstörtade de gamla systemerna
och åsigterna och gjorde detta botanikens fält till en tummel¬
plats för de mest olikartade åsigter, hypotheser och gissningar,
ur hvilket chaos först småningen den på noggranna observa¬
tioner stödda och genom kritiken luttrade sanningen började
framgå. Flera af den gamla lichenologiens heroer (t. ex.
Schærer och Flotow) sågo denna plötsliga omstörtning af
nästan allt förut bestående med en sådan sorg och grämelse,
att detta — enligt hvad allmänt påstås — blef en spik i
deras likkista; andra öfvergåfvo detta sin ynglinga- och manna¬
ålders älsklings-studium , som de nu på sin ålderdom knappt
igenkände i den moderniserade drägten. Vi känna knappt
mer än ett undantag härifrån och — detta är den gamle
Stenhammar. Snart finna vi den nästan 75-årige hafva
förskaffat sig ett mikroskop för att med dess tillhjelp sjelf
följa med och medverka till vetenskapens utveckling. Det
vore obilligt och förmätet att fordra, att man vid så hög
ålder skulle kunna bilda sig till en framstående mikroskopi¬
ker, men det brinnande nit, det oförskräckta mod^ hvarom
detta vittnar, kan ej annat än väcka en rättmätig beundran.

Det är emellertid ej blott såsom lärare, riksdagsman och
författare, som den hädangångne verkat för naturvetenska¬
perna, utan härtill kommer, att han mer än någon annan

* ' e o

inom vårt land på senare tider kan göra ansprak pa att
anses såsom en Botanisternas Mæcenas. Vi hafva förut nämnt,
att han vid Linköpings Gymnasium stiftade ett botaniskt
sällskap; hans intresse för detsamma upphörde ej med hans

.1

6

bortgång från läroverket, utan visade sig allt framgent genom
de præmier, som han inom detsamma utdelade; då för öfrigt
fråga väcktes om sammanskott för något botaniskt ändamål,
har Stenhammars namn aldrig saknats. Härtill kommer,
att han under flera år bekostat flere yngre botanisters resor
till olika trakter af Skandinavien för deras undersökning i
lichenologiskt afseende, och lägga vi härtill de ej obetydliga
penninge-uppolfringarne för sitt exsiccatverk , hvilket han till
allra största delen gratis utdelade till vetenskapliga institu¬
tioner, läroverk och enskilda vetenskaps-idkare, så kunna
vi lätt inse, att det ej varit obetydliga summor, som han
offrat på vetenskapens altare.

Lägga vi nu till dessa hans vetenskapliga förtjenster
hans gagnande verksamhet i många andra afseenden, så be-
höfva vi sannerligen ej undra, att utmärkelser och heders¬
betygelser föllo på hans lott ^). Sjelf satte han på dessa
ringa pris och mottog dem med en nästan till motvilja grän¬
sande blygsamhet. Men den största utmärkelsen var i san¬
ning den odelade vördnad, hvarmed Sveriges naturforskare
blickade upp till denne deras Nestor. Men också var han
ännu i sin ålders höst fÖr dem en föresyn, som få torde kunna
följa. Få torde väl så som han kunna anses berättigade att
såsom långvariga mödors lÖn njuta ett "otium cum dignitate',
men hans hvila var arbete, ett ihärdigt och rastlöst arbete,
och i detta fann han sin fröjd fördubblad under glädjens och
helsans dagar, sin tröst under sorgens tider och sin veder-
qvickelse under plågorna och smärtan.

Han hvilar nu efter en lång och gagnelig lefnad på Hä-
radshammars kyrkogård under de resliga popplar, som han
sjelf en gång planterat, men Sveriges — och ej blott dess —
botanister skola länge med tacksamhet och vördnad i sitt
hjerta bevara minnet af den silfverlockige gubben med mahnens
kraft och ihärdighet samt ynglingens glödande nit och intresse.

1) Af dessa må här blott nämnas: Led. af Kgl. N. O. 1841, Theol.
Doctor 1844, Led. af Kgl. Vet. Akad. 1847, Jubel-Magister 1860, Led. af
Kgl. Vet. Societ, i Upsala 1860, Kommend, af Kgl. N. (J. 1862.

7

2. Om några ihimeæ^^fovmev, '

af F. W. C. Areschoug.

I Herr M. G. Sjöstrands Flora of ver Cahnar län och
Öland finnas tvenne former af si. Rumex upptagna såsom
nya arter, nejnligen R. gentilis och R. Areschougii , båda be-
skrifna af Stud. E. W. Ekstrand. Af den förra erhöll jag
redan för flera år tillbaka några fragmenter från Botaniska
Notisernas dåvarande utgifvare, Herr Prof. N. J. Anders¬
son, och uttalade då i bref tili honom min åsigt, att ifrå¬
gavarande form var den äkta R. cristatus Wallr. Att R.
Areschougii var identisk med R. propinqims J. E. Are sch.
föreföll af beskrifningen mycket sannolikt. För kort tid se¬
dan erhöll jag till låns genom Herr T h. F ries några exemplar
af dessa båda former ur Upsala Student-Corps' herbarium.
Genom undersökning af dessa har jag ytterligare funnit min
här ofvan uttalade förmodan fullständigt bekräftad och torde
till stöd för denna åsigt följande kunna anföras.

R. gentilis Lönnr. I den korta beskrifning, som Herr
Ekstrand bifogat exemplaren i ofvannämnda herbarium,
säges: "Est affinis R. pratensi, sed his characteribus bene
distinctus. In R. pratensi enim laciniæ sunt triangulares,
conspicue dentatæ, planæ; folia plana et radicalia cordata’k
Deremot säges om R. gentilis: ”laciniis perig. fruct. inter, late
ovato- cordatis y abrupte acuminatis, eroso-denticulatis, mar¬
gine recurvatis — - ; foliis omnibus undulatis y acutis î

fol. infern. ovato-Ianceolatis, subcordatis, foliis radicalibus
' ohlongo-lanceolatisy basi attenuatis vel decurrentibus”.

Förutsatt, att R. cristatus Wallr. och R. pratensis M.
& K. äro samma art och att sålunda Wallroths beskrif¬
ning på R, cristatus äfven bör kunna tillämpas på R. pra¬
tensis M. & K., kan svårligen den här till R. pratensis hän¬
förda formen vara den äkta. Wallroth säger nemligen
(Sched. Crit. pag. 164) om sin R: cristatus: ”Valvulæ in-
æquales, nervoso-reticulatæ, cristatæ: exterior maxima, scu-

8

tiformis, concava^ basi dilatata subquadrata (diametro trans¬
versali longitudinalem superante), ex nervis inciso-dentata,
dentibus brevibus rigidis” — och vidare: ”Planta fructifera
pulcherrima: foliis, magnitudine excepta. Rumici crispo ^ val¬
vulis R. ohtnsifolio ^quadantenus similis, ab utroque tamen
distinctissima, ab illo nimirum: 1) caule plerumque produc¬
tiore, a basi inde ramoso, 2) foliis radicalibus oblong o -lanceo-
latis i speciosioribus, 3) racemis elongatis, acutis, ex verti¬
cillis distinctis compositis, 5) pedicellis longioribus, graciliori¬
bus” ' tc. etc. Denna beskrifning passar i allo- in R. gen¬
tilis och öfverensstämmer äfven i det väsendtligaste med den
af Herr Ekstrand lemnade beskrifningen på densamma , men
slår ingalunda in på den förmenta R. pratensis. Snarare
synes denna böra hänföras till Wallroths R. obtusifolius i
om hvilken W. { anf. st.) säger ”valvulis oblongo-triangulari-
bus nervosis subulato-dentatis — — ^ — , foliis primordialibus
'obtusiusculis cordatis”, hvilket är detsamma, som Herr Ek¬
strand anfört om den" förmenta R. prateiisis. Också visar
det sig af ett i Ups. herb, befintligt exemplar af
att Herr E., likasom så många* andra af Sveriges Botanister,
tagit R. obtusifolius Wallr. (= R. divaricatus Fr.) för den¬
na art.

R. gentilis är deremot att döma af såväl beskrifningarné
som de mig tillsända exemplaren, den art, som jag (Vet. Ak.
Förh. 1862) trott vara den kki^R. acutus L., med hvilken jag,
på der anförda grunder, ansett R. cristatus Wallr., R. praten¬
sis M.& K. sixmt R. obtusifolius ßagrestisYw vara synonymer.
Väl är det möjligt, att såväl Wallroth som Mertens och
Koch hänfört åtskilliga heterogena former, deribland kanske
äfven R. conspersus^ sådan jag (anf. st.) uppfattat denna
Hartmans art, till R. cristatus eller R. pratensis^ ja! man
skulle nästan af beskrifningen på R. pratensis M. & K. vara
frestad antaga, att dessa senare författarne företrädesvis
haft R. conspersus Hn. eller R. platyphyllus mihi (hvilken
form jag i talrika exemplar men utan namn funnit i Kochs
herbarium) för ögonen, men då detta numera svårligen låter

9

utreda sig och då Wallroths särdeles fullständiga och nog¬
granna beskrifning på R, cristatus fullständigt passar in på
R. gentilis eller R. gracilis^ såsom jag fordom benämnt denna
form, och då de Wallrothska exemplaren, som jag haft till¬
fälle att undersöka, äro med denna identiska och då vidare
nyare Tyska botanister allmänt anse denna form vara Wall¬
roths R. cristatus^ har jag ej dragit i betänkande att upp¬
taga densamma såsom den ursprangliga R. cristatus och så¬
som synonym med R. pratensis.

Att R cristatus Wallr. (= R. gentilis Ijönnr .) skulle
vara en af de många modifierade formerna af R. coïispersus
Hn., hvilket Herr N. J. Andersson (Bot. Not. 1863, pag.
92) anser otvifvelaktigt, vågar jag bestämdt förneka. Den
står nemligen i alla hänseenden mellan R. crispus och R. ob-
tusifolius, nästan utan gräns öfvergående i dem, samt i bla¬
dens och fruktens form öfverensstämmande med den förra, i
såväl de yttre som inre kalkbladens form under och efter
blomningen något närmande sig till den senare. Den före¬
kommer också företrädesvis i den skånska slättregionen, der
R. crisjjiis och obtusifolius växa tillsammans, då deremot JB.
conspersus Hn. står emellan R. domesticus och obtusifolius,,
växer tillsammans med dessa båda arter och förekommer så¬
lunda i samma trakter, som R. domesticus, d. v. s. hufvud-
sakligen i skogsrregionen. Men äfven der R. cristatus och
conspersus växa blandade, har jag ej kunnat iakttaga några
egentliga mellanformer. Att deremot R. conspersus Hn.
skulle förete öfvergångar till R, domesticus och obtusifolius,
hvilket Herr N. J. Andersson uppgifver vara händelsen
vid Stockholm, vill jag ej förneka, och skulle, om uppgiften
vore riktig, densamma gifva ett ytterligare stöd åt min för¬
modan, att denna form är en hybrid af dessa båda arter.
Emellertid har jag ej här i Skåne lyckats upptäcka några
så beskaffade mellanformer, och detta oaktadt R. conspersus
norr om Lund förekommer i rätt stor mängd på milslånga
sträckor. Möjligen torde också denna uppgift grunda sig på
en sammanblandning af R. conspersus och cristatus, hvilka

10

✓

ju bråda kunna förekomma tillsammans vid Stockholm, en '
förmodan, som vinner ytterligare stöd deraf, att Herr An¬
dersson anser R. cristatus vara en form af R.* conspersus.
Under denna förutsättning kunna möjligen de förmenta öfver-
gångsformerna mellan R. conspersus och obtusifolius vara
mellanformer mellan denna och R. constatus. Mången grång
är det också ganska svårt att skilja frodiga exemplar af R.
co'istatus från R. conspersus, för hvilket det är ett nödvän¬
digt vilkor att först hafva noga studerat dessa båda former
på sådana lokaler, der de förekomma skilda från hvarandra.

R. Areschougii Ekstr. Min förmodan, att denna art
skulle vara R. propinquus J. E. Are sch., har vid under¬
sökning af det i Ups. herb, befintliga, af Herr Ekstrand
insamlade exemplaret, vunnit bekräftelse. Visserligen har
den bredare och i kanten mera jemna blad än de Skånska
exemplaren, ett förhållande, hvarpå det likväl ej synes vara
skäl att lägga synnerlig vigt, då bladens form hos alla dessa
arter ganska mycket varierar. Jag har (anf. st.) uttalat den
förmodan, att ifrågavarande form skulle vara en hybrid af
R. crispus och domesticus, i hvilkas sällskap den alltid före¬
kommer och till hvilka, isynnerhet den förra, den visar många
öfvergångar. Den typiska formen af R. propoinquus är också
' ganska ofta svär att skilja från R. conspersus , d. v. s. den
form, hvilken Hartman ursprungligen synes hafva åsyf¬
tat och som ligger till grund för min beskrifning af arten.
Att här redogöra för de kännetecken, som skilja dessa båda
former från h varandra, torde vara öfverflödigt, då de blifvit
utförligt framställda i min ofvan citerade afhandling. Herr
Ekstrand synes hafva med sin R. conspersus menat en
annan form, då han i den Upsala-exemplaret af R. Areschougii
bifogade beskrifningen uppgifvit , att R. conspersus skiljer sig
från R. Areschougii genom mera jemnt i en spets utdragna
fruktskal. Sannolikt är det R. platyphyllus mihi, som här
åsyftas, emedan den äkta R. conspersus Hn. har fruktskalen
mera tvärt utdragna i en spets än R. propinquus.

11

Slutligen vill jag till närmare undersökning åt mellersta
Sveriges botanister rekommendera R. platyphylhis. Sjelf har
jag ej haft tillfälle att studera denna form i lefvande till¬
stånd. Jag har sett torra exemplar af densamma både från
Upsala och Stockholm*, alltid under benämningen R. consper¬
sus. Möjligen är den en forma aquatica af R. conspersus^
ehuru den synes snarare tendera till R. Hippolapathum och
maximus. ' .

Lund i Januari 1866.

3. Spar af en högnordisk Flora i sydöstra Finland,

af A. J. Malmgren.

Det är redan öfver tre år, sedan jag öfverlemnade till
Prof. S. Loven, jemte en samling krustaceer af marint ur¬
sprung från de stora sjöarne i östra Finland, en förteckning
öfver de arktiska och alpina växter, som förekomma i vissa
trakter af Finland, vidt skilda från deras närvarande egent¬
liga utbrednings-områden, och hvilka derföre kunna anses för
ättlingar af den flora, som i slutet af den senaste istiden
( — man kan numera taga fÖr afgjordt, att istiden är regelbundet
återkommande och att flere än en sådan öfvergått äfven vår
skandinaviska nord — ) prydde kusterna af det öfver sydöstra
Finland med Östersjön sammanhängande Ishafvet. Men då
denna förteckning icke ännu blifvit någonstädes publicerad
och de nordiska botanisternas intresse på allra sista tiden
emellertid blifvit rigtad åt detta ämne, tyckes mig icke o-
lärnpligt att i Bot. Notiser begära plats för efterföljande ut¬
drag af densamma, isynnerhet då den af utgifvaren af Bot.
Not. 1865 p. 57 gifna förteckningen öfver de för de inre af
Östersjöns kusttrakter och Ishafvets stränder gemensamma

D Se K. Vet. Akacl. Förh. 1862 p. 463.

12

växter, som icke kunna antagas hafva invandrat via Öresund,
derigenorn erhåller en liten tillväxt, om icke just af strand¬
växter, så åtminstone af sådana, som äro dels af äkta hög-
nordiskt, dels af alpint ursprung. Att dessa växters före¬
komst så långt från sitt egentliga utbrednings-områcle i viss
mån talar för riktigheten af S. Lovens lära om Östersjöns
forntida sammanhang med Ishafvet synes mig obestridligt.
Af samma skäl anser jag äfven den högnordiska och skandi¬
naviska florans spridning till Alpernas, Caucasus' och Hi¬
malayas fjelltrakter mägtigt tala for Ishafvets forntida ut¬
sträckning någongång ända till. dessa aflägsna bergskedjors
grannskap.

De ofvan antydda arterna äro följande:

Cerastium alpinam L. är af flere botanister funnen på
Walamoholmarne i Ladogä, senast på den låga och oan¬
senliga Pyhäsaari af D:r H. Backman och mig. Exem¬
plaren derifrån afvika i intet hänseende från den Spets¬
bergska hufvudformen.

Saxifraga nivalis L. tyckes ej vara sällsynt på den ber¬
giga kust, som omgifver Ladoga i norr. Den är äfven funnen
på Walamo samt af G. Selin 1861 vid Onega’s nord vestra
kust. Exemplaren i Universitetets Finska Mus. i Helsingfors
från Kirjavalaks, Impilaks och Walamo äro lika frodiga och
vackra, som om de vuxit under fogelbergen på Spetsbergen.

S. cœspitosa L. skall enligt J. J. Chydenius vara tem-
ligen allmän i Kronoberg och Sordavala , d. v. s. på Lado-
gas bergiga. N.W.- och N.-stränder, Den är äfven funnen
på Walamo. Exemplaren likna den yppiga Spetsbergska
formen.

Polemonium pulchellum Bunge. Vid Onegas’s klippiga
nordvestra kust fann min numera aflidne vän Kand. G. Se¬
lin denna högnordiska växt i stor mängd under sin bota¬
niska resa till Hvita hafvet och Ryska Lappmarken 1861.
De af Selin hemförda exemplaren likna till alla delar dem
jag h'emtat från Spetsbergen, och dem jag sett från Altai.

/

13

Petasites frigida (L.) förekommer FL Ka, relicavxà.

Onega nära Petrosavodsk , äfvensom i Nurmis socken i Fin¬
ska Karelen, der D:r H. Backman och jag sjelf, oberoende
af hvarandra, funno den 1862 vid landsvägen emellan Ko-
skenkorwa och Kuokkasensalmi gästgifverier. — Denna växt
är likasom de fyra föregående utbredd öfver hela polar-zonen.
De finnas alla äfven på Spetsbergen, de tre förstnämnda
höra till Spetsbergens allmännaste växter, men de saknas i
hela det öfriga vidsträckta Finland förutom på bergtopparne
i det nordligaste Lappland.

Af växfer, som tillhöra Skandinaviens fjelltrakter och
saknas i hela öfriga Finland, men förekomma mer eller min¬
dre allmänt i Ladogas norra och vestra kusttrakter, niå här
ännu nämnas följande:

Hieracium crocatum ï^r. Ruskiala socken.

Hieracium prenanthoides Vill. Kirjavalaks.

Echinospermum deflexum {Wnbg. ) Kirjavalaks.

Acordtum lycoctonum L., allmän vid Ladogas' norra och
vestra kuster.

Astragalus alpinus L. Denna äfven på Melville-ön funna
fjellväxt är spridd öfver en stor del af Finland: Tohmajärvi
(Backman), Heinola (ipse), Tavastland och norra Öster¬
botten.

Följande växter kunna måhända anföras såsom exempel
på spår af en försvinnande Östersjökustflora i de inre delarne
af sydligaste Finland och vid Ladoga:

Rumex maritimus^ upptäckt vid Ladoga af D:r H.
Backman.

Potumogeton marinus fanns 1861 af Hr F. Silen i
Wesijärvi sjö inom Asikkala socken i sydligaste Tavastland.

Allium sibiricum var. schœnoprasoides Fr. förekommer i
södra Finland ganska allmänt i yttre skärgården , men saknas
i det inre af kustlandet, förutom på ett berg i Artsjö kapell,
der den är funnen af Sæl an och Strömborg.

14

4. Nya Skandinaviska Laf-arter,

af Th. M. Fries.

(Forts.)

" 41. Ijopadiiim fuscoluteum (Dicks.). Denna utmärkt

vackra, hittills blott i Skottland funna art anträffades 1864
flerestädes i Finmarken, såsom på Maasöe, vid Skarsvaag
och i Hornvigen på Mageröe, på Flöjfjeldet vid Tromsöe.

42. .Bacidia Jierharum Stizenb. På mossa i kalk-
och fjäll-trakter, såsom det synes vidt kringspridd inom Skan¬
dinavien, t. ex. i Finmarken (talrika ställen), vid Trondhjem,
kring Örebro (P. J. Hell bom) o. s. v.

43. Lecidea ramidosa n. sp.: crusta effusa, e verrucis
toruloso-ramulosis contexta, cæsio-albicante ; apotheciis adna-
tis, primo planiusculis margineque tenui cinctis, dein convexis
immarginatisque, haud raro conglomeratis atque angulosis,
diam, usque ad 1 mm., nigris, nudis; hypothecio fuscescente;
paraphysibus concretis, plus minus fuscidulo-hyalinis , apice
nigricantibus; gelatina hymenæa jodo sordide coerulescente ;
ascis clavatis; sporis elongatis, oblongis vel subbncillaribus,
rectis, utrinque obtusatis, 0,009 — 16 mm. longis et 0,003 — 4
mm. latis.

På mossa på Flöjfjeldet vid Tromsöe.

t

En genom skorpans beskaffenhet från alla samslägtingar
lätt skild art.

44. Buellia adjuncta n. sp.: parasitica, thallo nullo; apo¬
theciis minutis (diam. 0,3 — 4 mm.), adnatis, concavis inargi-
natisque, rarius demum planiusculis immarginatisque, atris,
nudis; hypothecio sordidulo, paraphysibirs laxe cohaerentibus,
nigro-capitatis; ascis inflato-clavatis; gelatina hymenæa jodo
cærulescente; sporis octonis, ellipsoideis, utrinque obtusis,
0,013 — 16 mm. longis et 0,007 — 8 mm. latis.

Parasitisk på thallus af Placodium stramineum flerestä¬
des i Finmarken t. ex. Maasöe, Kaafjord, Hornöe vid Wardöe.

15

Från alla de hittills såsom Skandinaviska kända arterna
af detta slägte skiljer den sig genom sin växtplats, apothe-
ciernas litenhet och form o. s. v.

45. Arthonia (Coniangium) peltigerea n. sp.: parasitica,
thallo proprio nullo; apotheciis prorumpentibus, convexis tan-
demque sœpe fere semiglobosis , vel ætate provectis circa se-
mislobum centralem una alterave costa circulari circumdatis,
nigris, nudis, diam, admodum variis (0,5 usque ad 2 mm.
vel paullo ultra); hypothecio fusco, paraphysibus indistinctis
(non tamen in massam granulosam mutatis), dilute sed apice
intensius fuscescentibus ; gelatina hymenæajodo vinose rubente;
ascis inflato-clavatis ; sporis octonis, tormæ solitæ, utrinque
obtusis, hyalinis, 0,014 — 20 mm. longis, 0,006 — 7 mm. latis.

På thallus af Peltigera canina i mängd anträffad på
Flöjfjeldet vîd Tromsöe Jun. 1864.

Apothecierna äro hos denna art särdeles egendomliga.
Stundom finner man desamma omgifna af en blekare eller
mörkare ring på moderväxtens thallus, men i äldre tillstånd
omgifvas de ej sällan ej blott af denna, utan kring en i mid¬
ten , sittande half klotformig vårta löpa 1 eller någon gång 2,
något lägre valkar, hvarigenom apotheciet erhåller ett sär¬
deles egendomligt utseende. Huru denna bildning försiggår,
har jag visserligen ej haft tillfälle att observera, men förmod¬
ligen är det genom prolifikation från fruktskifvans centrum.

46. Polyhlastia circularis T h. P’'r. et Blom b. n. sp.:
crusta tenui, orbes subcirculares cinerascentes formante ; apo¬
theciis immersis, apice modo prominulis; perithecio (diam,
cire. 0,25 mm.) subgloboso 1. subovoideo, atro; amphitherio
minuto, operculiformi , atro; paraphysibus gelatinoso-diffluxis ;
gelatina hymenæa jodo vinose rubente; sporis in ascis ventri-
cosis octonis, murali-polyblastis , ellipsoideis, luteolis, 0,032
— 9 mm. longis et 0,018 — 20 mm. latis.

På kalkklippor vid Ällholmen nära Arboga, upptäckt
och benäget meddelad af v. Pastor O. G\ Blomberg.

En genom sin litenhet och dolda frukter lätt förbisedd
art, som jag ej funnit hos utländska författare beskrifven.

16

Närmast beslägtad är den utan tvifvel med P. sepulta Mass,
och P. deminuta Arn., med den förra afviker utom genom
andra karakterer genom en helt olika färgning af gelatina
hymenæa med jodlösning (intensivt blått utom vinrödt när¬
mast asci, hvilkas innehåll blir brungult) och mörka sporer,
den senare genom smärre, mörk'a och af en stor vattenklar
”halo” omgiina sporer. De till det yttre ej olika P. rupifraga
Mass, och abscondita Arn. (knappt skilda arter) böra till
följe af närvaron af talrika gonidia hymenialia skiljas från
slägtet Polyblastia.

47. llielidium sordidum n. sp. : crusta effusa, ri mos o -
areolata, areolis furfuraceis, fuscescenti-nigra; apotheciis mi¬
nutis (diam. 0,25 — 30 mm.), semiimmersis; perithecio globoso,
nigro; amphithecio semigloboso, demum perforato, atro, niti-
dulo ; paraphysibus in gelatinam solutis; gel. hymenæa jodo
vinose rubente; sporis in ascis subclavatis octonis, oblongis
subfusiformibusve, utrinque obtusiusculis, primo simplicibus
et granuloso-oleosis, dein 2- demumque 4-blastis, incoloratis,
0,015 — 22 mm. longis et 0,006 — 8 mm. latis.

På sandsten vid Aldc’ok i Varanger (O. Finmarken).

Genom skorpans färg och beskaffenhet, de små frukterna
o. s. V. lätt skild från alla sina samslägtingar.

48. Thelidium verniceum Græwe in litt. n. sp.: crusta
gelatinosa, sat crassa, olivacea, sicca olivaceo-nigricante ,
nitida; apotheciis minutissimis (diam. 0,15 — 20 mm.), semi-
innatis; perithecio subgloboso, atro; amphithecio hemisphærico,
atro, nitido; paraphysibus Jn gelatinam jodo vinose rubentem
dissolutis; sporis in ascis subinflatis octonis, oblongis, utrin¬
que obtusiusculis, normaliter tetrablastis; mox nigricantibus,
0,021 — 30 mm. longis et 0,008 — 9 mm. latis.

Fernisslikt öfverdragande mossa på en tallstubbe i sko¬
gen Kaståsen nära Lidköping," upptäckt och benäget medde¬
lad af Doctor F. Græwe.

Genom sin växtplats, små frukter och mörka sporer ‘)

1) På denna karakter anser jag nu foga vigt böra läggas vid slägt-

ir

skild från alla sina Samsläg'tingar. Sporerna normalt fyr-
delade, men stundom finnes en eller annan delning ytterli¬
gare på längden och äfven någongång på tvären. Genom
jodlösning färgas sporsäckarnes innehåll brungult. För öfrigt
kan jag ej dölja min tvekan, huruvida den gelatinosa skor¬
pan hos denna liksom i allmänhet hos rnoss- verk-

*

ligen tilhor sjelfva arten eller ej snarare är bildad af alger.

49. Microthelia hetulina Lahm in K ö r b. Parerg. p.
397. På björkbark, förmodligen ej sällsynt. Först anmärkt
af Stud. S. iVlmqvist i Tibble socken i Upland.

50. Pyrenopsis ocellata n. sp. : thallo e rosulis vel are¬
olis contexto subumbilicatis, perminutis (ultra 2 mm. diam.
non visis), varie angulosis repandisque, supra rugulosis im-
politisve, fuligineo-nigris ; apotheciis minutis (diam, vix um-
quam ultra 0,15 — 0,25 mm. sed vulgo infra), impressis, disco
primo urceolato-concavo , dein convexo taraenque immerso, mar¬
gine thallode elevato tenui cincto, aterrimo; hypothecio incolo-
rato; paraphysibus concretis, apicem versus pulchre atque
intense smaragdulis ; gelatina hymenæa jodo levissime fulve-
scente vel non mutata; sporis in ascis cylindrico-clavatis octo¬
nis, ellipsoideis, simplicibus, hyalinis, 0,010 — 12 mm. longis,
0,006 — 7 mm. latis.

På beskuggade stenblock på uppgången från Hornvigen
till Nordkap.

Ehuru jag af denna växt eger blott några få exemplar,
som händelsevis medföljde vid insamlingen af Pannaria
elœina^ tvekar jag ej att beskrifva den såsom en ny art,
hvilken genom sina ofvan beskrifna frukters beskaffen¬
het eger ett särdeles egendomligt (på visst sätt bikak-likt)
utseende. Äfven thalli inre byggnad är ganska märkvärdig,
ehuru i viss mån påminnande om den hos Pyrenopsis grana-
iina (Smrft.). Öfverst bildas neml. densamrna^af temligen

begränsningen. Till slagtet Pyrenula kan ifrågavarande art ej föras till
följe af saknaden af tydliga paraphyser, äfvensom för sporoblasternas olika
utseende.

2

/

18

stora olivfärgade (om robusta Sirosiphon-^VQ^v påminnande)
celler, som innesluta blågröna, ofta 2 eller 3 sammanhän¬
gande gonidier utan tydlig omgifvande membran {^'granula
gonima Nyl.), men i den inre orediga väfnaden anträffas
gulgröna gonidier med tydlig cellul-membran {^'gonidia vera'
Nyl.). Säkerligen är den att anses såsom närmast slägt med
jP. lignyota ( W n b g. ). (F orts.)

5. No vitier för Kalmar Läns Flora,

af E. V. Ekstrand.

Alltsedan Prof. E. Fries utgaf Stirpes Agri Fem-
sionensis” ända till de tvenne sista decennierna har större
delen af Småland för botanisten varit ett nästan obekant
land. Anledningen härtill torde böra sökas i den nästan all¬
mänt gängse tron, att föga eller intet nytt här stode att finna ,
hvarföre ock ganska få botanister hafva rigtat sin uppmärk¬
samhet på denna provins. Först på sednare tiden har Ad¬
junkten N. J. Scheutz, genom de talrika bidrag han lem-
nat till Smålands flora, ådagalagt, huru origtig denna upp¬
fattning varit, och här nedan uppräknade ”no vitier för
Kalmar Läns. Flora” kunna lemna ytterligare bevis för en
motsatt åsigt. Detta landskaps läge mellan så egendomliga
florområden, som Skåne, Blekinge samt Wester- och Öster-
göthland, och provinsens högeligen omvexlande natur torde der-
jemte berättiga till den förmodan, att här rika materialier
böra förefinnas för jemförande växt-geografiska studier Detta
antagande gäller isynnerhet Kalmar Län, hvars rikedom på
växtformer kan uthärda jemnförelse med många af de bäst
lottade trakterna i vårt land. Såsom bevis för detta, mitt på¬
stående torde det tillåtas mig att, före den egentliga växt-
uppräkningen, omnämna några af de utmärktare växter, hvilka

D

pâ senare tider erhållit medborgarerätt i Smålands Flora:
JEchinospermum deflexum och Vicia pisiformis^ Hieracium
oreades^ Galeohdolon^ Helosciadium ^ Orchis mascula^ Cla¬
dium och Poa sudetica; Pysirnachia nemorum, Geranium py-
renaicum , Sedum rupestre , Pubus horridus , Vicia dumetorum,
Carex tomentosa och Poa alpina ärö ju ganska egendomliga
företeelser i ”det af naturen så vanlottade Småland”.

Den följande förteckningen upptager alla de fÖr länet
nya växter, som tillkommit, sedan Pastor Sjöstrands ”OaZ-
mar Jjåns och Ölands Floro!' blef utgifven (1863). De med
* betecknade hafva redan af Adjunkten Sch eut z blifvit pu¬
blicerade i Vet. Ak. Förh. 1861 och Bot. Not. 1863, men
upptagas här för fullständighetens skull jemte de nya växt¬
lokaler, som sedan dess för en del af del af dem blifvit upp¬
täckta. Flera af botanikens vänner hafva till denna förteck¬
ning lemnat bidrag; de äro ibland andra: Pastorn i Hvena
O. W. Redelius, Studd. C. F. Willd, E. Liljenstolpe,
A. Engström, W. T. Regnell, J. P. Johansson och P.
Petersson, hvilkas namn här nedan fÖr utrymmets skull
antydas genom deras initialer.

Anthémis Unctoria L. Tjust härader flerest. (E. L., C.
F. W. m. fl.); för öfrigt sällsynt t. ex. Hvena sn v. Öster-
hult (!); Kalmar v. Stensberg (!) ; Dörby sn (A. E.).

Senecio viscosus L. Kristdala sn v*. Malghult (W. T. R.);
Westervik tillfällig (C. F. W.).

Erigeron canadensis L. Kalmar på stadsvallarne, åter¬
funnen 1862 af Phil. Cand. A. Ahlrot; 1864 på ett nytt
växtställe(! ).

Petasites officinalis n ch. Hallingebergs sn samt Gärds-
rums sn v. Qvistrum (C. F. W.).

Tussilago Farfara L. Flerest.' längs kusten från Kal¬
mar till norra länsgränsen (C. F. W., J. P. J. in. fl.); fÖr
öfrigt sälls., t. ex. Kristdala pgd (Stud. O. Kjörling); Wim-
merby flerest. (Phil. Dr Lund); Odensvi sn (E. L.).

* Echinops sphœrocephalus L, —

^0

* Cirsiimi heierojihyUum L. Vestra delen af länet fîerest.
t. ex. Wiininerby v. Näs och Grägarp (Lund); Lönnberga,
W irseruras och Fagerhiilts snr flerest. ymnig (Î).

Intyhus prœmorsus F r. Norra och vestra delarne af
länet mångenstädes ända ned till Tuna sn v. Wånga (E. L.,
C. F. W.,!) — I södra delen af länet ej anmärkt.

Hieraciurn pratense Tausch. Flerest. i Tjust t. ex.
Odensvi sn v. Odensviholm, utmärkt och ymnig (E. L.); We-
'stervik, Gamleby v. Nygård, Loftahammar v. Tongered,
Lolta V. Öfverrum, Tryserum v. Gräfsäter (C. F. W. ) —
Växtstället Kalmar (Hn. Fl.) är troligen ett misstag.

H. glomeratum Fr. Wimmerby { Lund) ; Kalmar v. Tör-
neby(î); Thorsås sn v. Ilingetorp (P. P.). — Sällsynt i länet.
(Ä collinum Fr. allm. i kusttrakten och ej sälls. i det inre).

* H, cymosum L. —

H. setigerum Fr. Misterhults sn v. Wernamo och flerest.
i norra delen (!).

H. oreades Fr. Westerums sn v. Göljerum(!).

* H. tiddentatum Fr. Flerest. i norra och vestra delarne (!)

* H. gothicum Fr. —

H, paludosum L. H vena sn v. Käreby (O. W. R.) —
Sällsynt i länet.

Scabiosa Columbaria L. Hvena sn v. Hultsfred (C. F. W.);
Thorsås sn v. Ilingetorp (P. P.).

- Sherardia arvensis L. Ryssby sn v. Ryssbylund (E. L.) ;
Kalmar 1865 (P. P.).

Asperida Unctoria L. ükna sn ej sälls. (O. W. R.). —
Calm. gub. usque ad Wimmerby (C. Stenhammar in Wg. Fl.
Suec. Ed. 1).

* Galium trifidum L. —

Ijonicera Periclymenum L. Thorsås sn v. Eke (P. P.).
Galeobdolon luteum Huds. Alhems sn v. Råsnäs (A. E.) ;
Kristdala sn v. prostgården och Östantorp (W. T. R.), samt
V. Saxtorp och Risinge ymnig (!).

Galeopsis pubescens Bess. Hossmo sn v. Binga (Lek¬
tor K. J. Lönnroth).

21

Solanum miniatum Bern h. Kalmar på gamla ballast¬
platsen och Wärnanäs på hafsstranden (Westerlund enl. Bot.
Not. 1853).

lÂnaria minor Mill. Tuna sn v. Kulltorp (C. F. W.).

* Utricularia ocJiroleuca R. H n. —

* Uysimachia nummularia L. Westerums sn v. Helgerum
(Stud. Gödeke).

' Tj. nemorum L. Westervik v. Marnäs ej spsm blandad
med foreg. (C. F. W.)

* Uittorella lacustris L. Mångenstädes i sjöar i norra
delen (C. F. W., !).

* Coriandrum sativum L. Hjorteds sn v. Pil viken (C.
F. W.) och Gissebo (J. P. J.); Kalmar återfunnen 1865 (!).

* Helosciadium inundatum Koch. Thorsås sn v. Apple-
rum (Stud. A. Arwidsson).

Geranium pyrenaicum L. Hvena sn på svedjeland mellan
Käreby och Skinnarp, blandad med G. bohemicum (O. W. R.)

G, dissectum L. Westerums sn v. Slingsö(!).

* Hypericum montanum L. Norra och vestra delarne af
länet flerst. (C. P\ W., EÎ. L., J. P. J., O. W. R. m. fl.). —
Sydligaste växtstället: Fagerhults sn v. Keasjön(!).

* Silene maritima With. —

* Stellaria nemorum L, Tuna sn v. Ytternäs (W. T. R.);
Halltorps sn v. Wärnanäs ymnig (Stud. Enander).

Sedum rupestre L. Thorsås sn v. Ilingetorp ej spsm (P. P.).

Epilohmm parviflorum L. glahratum. Odensvi sn v.
Svarttorp (E. L.).

* E. montanum L. y verticillatum. —

* E. chordorhizum Fr. Sum. V. Sc. p. 177. Hjorteds
pgd (C. F. W.); Hossmo sn v. Rinkaby, utmärkt vacker,
med talrika fotslånga stoloner{!).

* Myriophyllum alternißorum DC. Wimmerby i sjön
Krön flerest. (Lund); Kristdala sn v. Bankhult (W. T. R.).

Rosa cinnamomea L. Wimmerby v. Nybble (Lund);
•Hvena sn v. Ahlsborg (O. W. R. ]; Wirserums sn v. Spin-
kekulla{^!); Högsby sn (A. E.).

22

R. cinnamomea forma fluvialis H n. F 1. . H. N. Långe-
måla sn V. Elmhult (A. E.).

Ruhus horridus Hn. Eds sn v. Blidstena (J. P. J.).

Potentilla rupestris L. Môrlunda sn v. Gâilingsbo ymnig
(Stud. C. J. Johansson) samt v. Trändenäs och Koppra-
böhle ( ! ).

P. alpestris Hall. Westervik (C. F. W.); Wimmerby
V. Bellevue (Lund); Hvena sn flerest. (0. W. R.); Tunahäns
härad (Stud. O. Kjörling). — Ej vid Kalmar.

* Prunus avium L. —

Vicia pisiformis L. Dalhems sn v. sjön Tynn (Stud.
P. A. Nilsson); Eds sn v. Blidstena (Stud. A. P. Gustafsson)*

V. dumetorum L. Ilögsby sn (Stud. Lunell).

* Jjotus uliginosus Schk. —

* lYifolium filiforme L. majus. —

T. incarnatum L. Dörby sn v. Tingbyberg (!).

^ Ulex europœus L. —

Euphorbia Cyparissias L. Lönnberga kgd(!).

* R. Plydrolapathum Huds. Flerest. i norra delen t. ex.
Wimmerby vid Sund (Lund); Odensvi sn v. Odensviholm
och Strömstad (E. L.); Misterhults sn v. Lilla Laxemar och
Ekerum (!).

Amarantus Blitum L. Dörby sn v. Smedby 1856 (!).

Blitum virgatum L. Hvena sn v. Ahlsborg 1861 — 62
(0. W. R.).

* Salix myrtilloides L. —

* Betula intermedia Thom. —

Ceratophyllum demersum L. Wimmerby v. Carlsforss
(Lund); Hvena sn v. Dalsebo ymnig (O. W. R.); Westrums
sn V. Helgerum (Stud. O. M. Falk).

* Orchis ang^istifolia Rchb. Thorsås sn v. Applerum
(Stud. A. Arwidsson).

Platanthera chlorantha Oust. Odensvi sn ej spsm
(E. L.); Wimmerby (Lund); Fliseryd hgd i Högsny sn v.
Torps såg (A. E.); Wärnanäs i Halltorp (P. P).

(Ophrys myodes L. Af Scheutz ansedd osäker, togs den

23

1863 på den ena af de uppgifna lokalerna — Blackstad sn
V. Trästad — af C. F. W.).

* Alisma ranunculoides L. Tryseruins sn v. Gräfsjön
(E. L.).

P. ohtusifolius M. & K. Ryssby sn v. Hultsby samt
Odensvi pgd (E. L.); Hjorteds sn i Gisselbosjön? (J. P. J).

* Sparganium fluitans F r. Odensvi sn v. Ogestad (E. L.);
Hjorteds sn (C. F. W.).

* S. natans L. Norra och vestra delarne mångenstädes
(E. L., C. F. W.,!).

* Schoenus ferrugineus L. —

* Cladium Mariscus P. B r. —

* Sciipus caepitosus L. —

Carex filiformis L. Norra och vestra delarne mången¬
städes (!). — P'innes ej v. Kalmar.

C. Pseudo-Cyperus L. Norra delen t, ex. Wirnmerby
V. Winkeltomta (Lund); Hvena sn v. Akerhult (O. W. R.);
Tryserums sn mångenstädes och Loftahammar (C. F. W.) ;
Misterhults sn v. Kopparmåla och Djurvadsnäs (!). — Finnes
ej V. Kalmar.

C. sylvatica Huds. Thorsås sn v. Ilingetorp (P. P.).

C. capillaris L. Dalhems sn v. Emtöholm (E. L.).

* C. limosa L. Norra och isynnerhet vestra delen t. a. (Î).

o

C. fulva Good. Fagerhults. sn flerest. samt Aby sn v.
Nickebo , öfverallt i sällskap med C. Hornschuchiana , men
ej med C. flavaifi).

C. vaginata Tausch. Wirnmerby (Lund).

C. tomentosa L. Thorsås sn v. Ilingetorp (P. P.).

* C. digitata L. Från norra länsgränsen till Oskars¬
hamn och Högsby h. o. d. (C. F. W.,!).

C. aquatilis W g. Eds sn v. Winäs (E. L.). — Växt-
stället Kalmar (Hn. Fl.) troligen origtigt.

Prachypodium pinnatum P. B. Hvena sn på K lock e-
torpsbergen (O. W. R.). — För öfrigt ej anmärkt.

^ Poa sudetica Hænke. Gärdserums sn v. Friggestorp
(C. F. W.).

24

Poa alpina L. var. nodosa. Mönsterås sn v. Kråkerum
(A. E.).

* Calamagrostis pfiragmitoides Hn. —

* C. Halleriana DC. —

C. Hartmanniana F r. Hvena sn (0. W. R.).

Hierochloa borealis R. & S. Westervik v. Brevik, Wiin-
nierby v. Åbro (C. F. W.).

Botrychium mairicariœfolium AI. Br. Kalinar på Engö(!);
Mortorps sn v. Thorsbo (Stud. J. Nilsson).

Bycopodium innndatxim L. Hjorteds sn v. Gissebo cch
Tuna sn v. Bredsbult (J. P. J.). — Ej vid Kalinar.

Jag begagnar här tillfället att omnämna, det jag i ett
äldre herbarium funnit Selagvnella. spinulosa I jyeopodium
selagmoides') enligt Prof. Fries’ egenhändiga anteckning an¬
träffad i ”Småland .1815”, hvarjemte såsom novitier för Ölands
flora må anföras:

/

CocJdearia officinalis L. P’ärjestaden 1851 (Provisor J.
Moren); Karlevi hamn 1865 (Provisor B. Strömberg).

Viola xdiginosa Sch rad. På sanka ställen mellan Wick-
leby kyrka och Karlevi hamn (Doctor D. G. Petersson).
Fullkomligt lik den Småländska formen, blott något mindre.

Chara crinita Wallr. Öland (enl. C. O. Nordstedt).

C. coxitraria Al. Br. Öland v. Alunbruket (N. F. Ahl-
berg).

C. nmcronata Al. Br. Öland i Hornsjön (G._ M. Sjö¬
strand i Prof. Fries’ herb.).

6. Några nyare iakttagelser rörande egendomlig-
heter vid växters befruktning,
refererade af Th. M. Fries.

Redan i sitt allbekanta arbete ^'On the origin of Spe¬
cies" framställde Ch. Darwin den åsigten, att det förmod-

25

ligen vore en allmän naturlag, att för en genom flera gene¬
rationer fortsatt köns-fortplantning befruktning genom andra
individer af samma art vore hos organiska naturalster i all¬
mänhet nödvändig, eller, med andra ord, att ingen herma-
phrodit vore i stånd att under en ändlös serie af afkomlingar
befrukta sig sjelf. Tillämpadt på växtriket, skulle således
den der vanliga herma phroditismen egentligen ej vara annat
än en slags maskerad dioecism.

Denna theori, som vid första påseendet synes vara föga
öfverensstämmande med verkliga förhållandet inom växtriket,
har Darwin sedan sökt bevisa genom en mängd observatio¬
ner, utförda med den allra största noggrannhet och skarp¬
sinnighet, och, uppmuntrade af de högst intressanta resulta¬
ter, till hvilka han kommit, hafva sedan flera botanister
häråt egnat sin uppmärksamhet. Inom Skandinavien har
dock, såvidt oss är bekant, intet i denna rigtning blifvit
åtgjordt,' hvarföre det ej torde vara olämpligt att i korthet
meddela resultaterna af några i detta afseende gjorda, expe¬
rimenter.

Det utförligaste arbetet i detta afseende är Darwins
öfver befruktningen hos Orchicleœ, ett arbete, genom hvilket
denna familj, som redan förut utgjort ett botanisternas älsk-
lings-ämne, framstår i en ännu mer tillockande dager. Ge¬
nom otaliga, hvar för sig högst intressanta detalj-iakttagelser
har han tydligen ådagalagt, att (med undantag af en enda
art, Ophrys apifera) för befruktning af Orchideernas blommor
insekter äro absolut nödvändiga, hvilka från en blomma öfver-
föra pollinarierna till en annan. Att här anföra de mång¬
faldigt olika sätt, hvarpå detta försiggår, blefve alltför vid¬
lyftigt och utan figurer äfven svårt att tydliggöra, hvarföre
jag blott genom tvenne exempel vill söka gifva en föreställ¬
ning härom.

Ofvanför de tvenne, med hvarandra nästan samman¬
flytande märkena hos våra Orc/iZ5-arter sitter, såsom bekant
är, det s. k. rostellum (det tredje, mycket förändrade märket),
en nästan klotformig eller något tillspetsad kropp, på hvilken

26

de tvenne, i knapprummen inneslutna pollenmassorna (polli-
narierna) äro genom längre eller kortare skaft fastade. Be¬
traktar man detta rostellum närmare, finner man, att i bör¬
jan hela dess yta är täckt af en hel, sammanhängande hud,
hvilken dock vid allra minsta beröring brister ’ på tvären efter
en bestämd krok-linie, hvarigenom på jriidten af dess fram¬
kant en lätt nedböjbar flik uppstår. Härigenom blifva polli-
nariernas fästepunkter synliga: de utgöras af mycket klibbiga
kroppar (klibbskifvor) af ungefär ett hälfts äggs utseende
(upptill plattade, nedtill mer eller mindre rundade), hvilka
ligga så godt som alldeles fria, nedsänkta i en säcklik för-
.djupning af rostellum (af botanisterna ofta kallad bursicida
eller fovea)^ och som vid nedböjningen af den ofvannämnda
fliken på rostelli framsida komma att blifva fullt synliga.

, Inskjutes nu ett smalt föremål (en nål, spetsen af en
blyertspenna eller dylikt) så, att det nedtränger genom den
under rostellum belägna mynningen till den nektarförande
sporren, så, om huden på rostellum ej förr är brusten , räm¬
nar denna ögonblickligt, den bildade fliken på dess framsida
nedtryckes och det instuckna föremålet kommer i" beröring
med pollinariernas klibbskifvor. Tillbakadrages nu föremålet,
medföljer fastsittande vid detsamma det ena (eller begge)
pollinariet. Detta pollinarium sitter i början nästan vinkel¬
rätt fästadt mot föremålet , men böjer sig snart rakt fram
mot dettas spets, så att, om samma föremål införes i en
annan blomma, det framåtböjda pollinariet måste komma i
beröring med ett af den andra blommans klibbiga, under ro¬
stellum i sporrens mynning befintliga märken. Tänka vi oss
nu, att det i blommorna instuckna föremålet är t. ex. den
s. k. tungan hos en fjäril, så kunna vi inse, huru befruktnin¬
gen i sjelfva verket alltid tillgår; utair insekters tillhjelp är
det absolut omöjligt, att pollinarierna kunna komma i berö¬
ring med märket.

Sådant är i korthet (med uteslutande af åtskilliga min¬
dre vigtiga, ehuru ganska intressanta detaljer) sättet för pol¬
lens öfverflyttande till märket af våra Orc/m' arter. Ehuru-
väl våra öfriga Orclddeœ (isynnerhet Anacamptis pyramidalis
och Listera ovata) erbjuda många egendomliga nyancer i detta
fenomen, skola vi dock motstå frestelsen att här beskrifva
desamma ’), och blott med ett par ord omnämma förhållan-

1) De, som önska taga en närmare kännedom härom hänvisa vi till
original-källan eller ännu heldre till en tysk öfversättning deraf med af

27

det hos det exotiska slagtet Catasetum, som Darwin be¬
tecknar såsom ”det märkvärdigaste bland alla OTcliideæ\
Ilos detta slagtes arter är nemligen rostellum försedd med 2
långa, nedhängande horn eller ”antenner”, hvilka äro i hög
grad irritabla, så att afven en sakta beröring (sådan som
en insekt, som försöker åtkomma honungen , måste framkalla)
ögonblickligen åstadkommer ett uppsprickande af rostelli främre
sida. Härigenom befrias klibbskifvan från sitt hölje och ögon¬
blickligen utslungas ej blott denna utan hela pollinariet med
sådan kraft, att det utkastas ända till 3 fot från blomman.
Klibbskifvan är täckt af ett ytterst segt och vid torkning
fast vidfästande slem, som fastkittar pollinariet vid det före¬
mål, som vid utslungandet träffas, och är detta en insekt
(t. ex. den, som genom ”antennernas” berörande åstadkommit
explosionen), så förmedlas genom denna, pollinariets öfver-
flyttande till en annan blomma.

Hos våra Svenska Ovclddeoe äro emellertid alla blom¬
morna af lika form och byggnad, men så är ingalunda för¬
hållandet hos en mängd exotiska, hos hvilka tvärtom en
högst märkvärdig dimorphism 'ej är ovanlig. Inom andra
familjer torde deremot ett sådant förhållande hos oss vara
mindre ovanligt, än man i allmänhet antager, och de obser¬
vationer, som på dylika växter redan blifvit gjorda, gifva
anledning till den förmodan, att många intressanta uppda-
gelser ännu äro att göra på detta fält. Vi tillåta oss der-
före att referera några nyare iakttagelser i detta afseende, i
förhoppning, att de skola mana till likartade undersökningar
af åtskilliga bland våra Tjobiatœ, Personatæ, Violæ^ Silena-
cecB y Alsinaceœ 3 Fragariœ o. s. v. Vi börja härvid rned
Darwins observationer rörande dimorphismen hos blommorna
af åtskilliga Linum-^ivi^v ’).

Darwin sjelf meddelade tillägg och rättelser, hvars titel är Charles
Darwin, über die. Einrichtungen zur Befruchtung Britischer und ausländi¬
scher Orchideen durch Inselten und über die günstige Erfolge der Wechsel¬
befruchtung , übersetzt von II. G. Bronn. — Några ytterligare tillägg till
Darwins observationer finnas af F. Hildebrand (Bot. Zeit. 1862 p.
328) och Treviranus (s. st. p. 242).

On the existence of two forms, and on their reciprocal sexual re¬
lation, in several species of the genus Linum. (Journ. of the proceedings
of the Linnean Society. Botany Vol. VII p. 69). — Om samma ämne
är sedan skrifvit af Alefeld (Bot. Zeit. 1863 p. 281) ocli Hildebrand
(B. Z. 1864 p. 1).

28

Den hos oss såsom prydnadsväxt numer ej ovanliga JA-
num (jrandiflorum uppträder under t venne, ungefär lika tal¬
rikt förekommande former, åtskilda blott genom olikhet i an¬
seende till pistillerna , i det att hos den ena stift och mär¬
ken aro dubbelt längre än hos den andra, hvarjemte hos
formen med korta stift märkena äro vidt utspärrade från
hvarandra, under det att deihos formen med långa stift stå
nästan rakt upprätta. För öfrigt varierar stiftens längd ej
obetydligt hos denna sistnämnda, men någon svårighet att
skilja de begge formerna finnes ej, då såväl märkenas ofvan
nämnda utspärrning som deras ej längre än till ståndarknap-
parnes bas nående längd erbjuda goda karakterer för den
brevistyla formens igenkännande. Blommans hela yttre är
för öfrigt så fullkomligt lika, att det ej är underligt, att dessa
formers olikhet hittills varit förbisedd.

o

Ar 1861 öfverförde D. pollen från blommor med korta
till 12 blommor med långa stift, och härigenom erhöllos 6
fullbildade frukter, under det att på samma stånd flera andra
blommor funnos, hvilka alla ej satte någon frukt, ehuru de¬
ras märken voro tätt täckta af eget pollen. Icke synnerligen
gynnsammare blef resultatet med andra exemplar af den lon-
gistyla formen, äfven då de stodo i närheten af exemplar af
den brevistyla, såvida de öfverlemnades åt sig sjelfva. Der-
emot visade det sig, att formen med korta stift, lemnad åt
sig sjelf, satte riklig frukt.

Följande år upprepade D. dessa försök med större nog¬
grannhet, i det han omgaf de observerade plantorna med flor
för att hindra en befruktning med tillhjelp af insekter, ett
förhållande, som han föregående år misstänkte hafva egtrum
med den brevistyla formen. Resultatet blef nu följande: 17
stånd af formen med långa stift, bärande mer än 100 blom¬
mor, som lemnades att befrukta sig sjelfva, satte blott 3
frukter, hvaraf en innehöll intet och de öfriga hvardera 5
frön; deremot lemnade 14 blommor, som D. befruktat ined
pollen från den kortstiftade formen, 11 vackra kapslar, hvar¬
dera med 8 frön. Af den kortstiftade formen gåfvo 17 stånd,
öfverlemnade åt sig sjelfva, inalles blott 15 kapslar, af hvilka
dessutom blott 11 innehöllo goda frön, i medeltal 4 i hvarje
kapsel; befruktade med pollen från den andra formen, lem¬
nade 12 blommor 7 vackra frukter, hvardera innehållande 7,
hvaraf 4 goda, frön. Häraf visade det sig sålunda, att re¬
sultatet blir bättre genom ömsesidig befruktning mellan de
begge formerna, äfvensom att formen med korta stift bättre

befruktar si» sjelf än den med lån^a, bos hvilken en full-
konilig sterilitet är det normala, såvida ej pollen öfverföres
från den andra formen — och detta ehuru, äfven med mi¬
kroskopets tillhjelp, icke den ringaste olikhet hos pollen eller
märket kan upptäckas.

Ungefär lika resjultater erhöllos vid experimenter med
L. peoumiie, hos hvilken art dimorphismen är mer i ögonen
fallande och derföre redan förr af flera heskrifven. Tolf blom¬
mor med långa stift befruktades homomorphiskt (d. v. s. med
pollen ur lika blommor) och lika många andra heteromor-
phiskt (d. V. s. med pollen ur den andra formens blommor);
de förra frambragte ej en enda kapsel, de senare 9 med i
medeltal 7 goda frön i hvarje frukt. Vid försök med den
brevistyla formen lemnade 12 homomorphiskt befruktade blom¬
mor en enda kapsel med 3 goda frön, under det att lika
många vid heteromorphisk befruktning frambragte 9 kapslar,
at h vilka väl en var svagt utbildad, men de öfriga 8 i me¬
deltal inneslöto 8 goda frön. Nyttan af en vexel-befruktning
var således i ögonen fallande.

Bland öfriga Xzm«?n-arter visa äfven L. flavum, galli-
cum, maritimum, strictum och salsoloides en dimorphism,
men hos andra t. ex. L.. catharticum och usitatissimum fann
D. ett dylikt förhållande icke ega rum.

För att ej alltför mycket ingå i detaljer, må här blott
ett enda exempel på dimorphism ytterligare meddelas, hem-
ta dt från en allmän Svensk växt. Pulmonaria offlcinalis ’).
Af denna finnas neml. tvenne former, till blomkronans form
något afvikande från hvarandra, men förnämligast skilda ge¬
nom stiftets olika längd och ståndarnes olika plats. Hos den
ena, något litet storblommigare formen når stiftet blott till
ungefär pipens midt och äro ståndarne fästade i sjelfva sval¬
get; hos den andra är förhållandet alldeles ornvändt, i det
att stiftet är af pipens längd och ståndarne fästade ungefär
vid densammas midt. En ytterligare olikhet visa pollenkor-
nen, i det att de hos formen med korta stift äro af något
större dimensioner.

Efter detta korta angifvande af de väsentligaste olikhe-

1) Med denna temligen ofverensstäramande äro flera arter af slag¬
tet Primula t. ex. Pr. officinalis., elatior, chinensis m. fl. Jfr Darwin,
Ort the two Fo7'ms, or dimorphic Condition, in the species of Primula (^Pro¬
ceed. of the Linn. Soc. Botan. VI p. 77), äfvensom on uppsats af Hilde¬
brand i Bot. Zeit. 1864 p. 24.

30

terna hos dessa tvenne former, må resultaterna anföras af
de experimenter, som F. Hildebrand (Botan. Zeit. 1865
p. 13 — 15) anställt med desamma:

1. Formen med långa stift. 14 blommor befruk¬
tades med eget pollen; ingen enda satte frukt. 16 befruk¬
tades med pollen från andra likartade blommor; ingen enda
satte frukt. 14 befruktades genom pollen från blommor med
kort stift; 10 lemnade frukt med inalles 13 frön.

2. Formen med kort stift. 11 blommor, befruktade
med eget pollen, gåfvo ingen frukt. 14 befruktades med pol¬
len från andra blommer af samma form; gåfvo ingen frukt.
16 befruktades med pollen från formen med långt stift; 14
gåfvo frukt med tillsammans 22 frön.

Nödvändigheten af en vexelbefruktning är häraf uppenbar
och en sådan kan knappast tänkas ske utan genom bemed-
ling af en insekt. Man har all anledning att antaga, att
denna är en hymenopter.

Innan vi lemna detta ämne, anse vi oss böra i korthet
redogöra för Darwins märkvärdiga iakttagelser hos några
Lyi/wum-SLVter ^ hos hvilka han påvisat ej en dimorphism,
utan en trimorphism. Vår vanliga J^ythriim Salicaria eger
neml. 3 bestäradt olika slag af blommor, alla samkönade,
hos hvilka alla pistillen är till sin längd olika och hvilka
dessutom hvar och en ega 2 till sitt utseende och sin funktion
olika kransar af ståndare. Dessa tre, redan förut af Vau-
cher, Wirtgen och Alefeld^) observerade former kunna
lättast skiljas efter stiftets längd i en med långt, en med
medelstort och en med kort stift. Den förstnämnda igen-
kännes genast genom sitt långa, öfver samma blommas 6
längre ståndare räckande stift , hvars klotformiga märke dess¬
utom är betydligt större än hos de öfriga formerna. De 6
längre ståndarne motsvara till sin längd stiftet hos medel¬
formen; de 6 kortare, med de förra alternerande, sitta dolda
i fodret och motsvara till längden stiftet hos den kortstiftade
formen. Alla 12 ståndarnes frömjöl är gult, och hvarje pol¬
lenkorn är något litet större hos de längre, än hos de kor¬
tare ståndarne. Kapslarna innehålla i medeltal 93 frön, som
äro större, än hos de begge andra formerna. — Hos formen
med medelstort stift når detta till midt emellan de begge

1> On the Sexual Relations of the three forms af Lytkrum Salicaria
(Journ. of the proceed, of the Linnean Society. Botany VIII. p. 169).

2) Bot. Zeit. 1863 p. 417.

31

ståndarkraiisarnas knappar ocb motsvarar, såsom nämndt är,
de längre ståndarne hos den långstiftade formen. De 6 län¬
gre ståndarne nå samma höjd som den långstiftade formens
stift och ega grönt pollen; de 6 kortare likna i allo de kor¬
tare hos den långstiftade formen, motsvara till längden stiftet
hos den kortstiftade och deras gula pollenkorn äro tydligen
mindre än de länga stånclarnes gröna. Frukterna innehålla i
medeltal 132 frön, som äro något mindre än den långstiftade
formens. — Slutligen hos formen med kort stift är detta doldt
i fodret, hvilket deremot ej innesluter några ståndare, utan
de 6 kortare äro af samma längd som medelformens stift
och hafva gult frömjöl af samma storlek som det hos de län¬
gre ståndarne hos den långstiftade formen; de 6 längre der¬
emot motsvara den långstiftade formens stift, hafva grönt
pollen och äro fullkomligt lika medelformens längre ståndare.
Kapslarne innehålla i medeltal blott 83^/2 frön, och ej nog
med att dessa sålunda äro färre än hos de begge andra for¬
merna, äro de äfven mindre, så att, hvad storleken beträlfar,
ett jemnt aftagande eger rum från den lång- till den kort¬
stiftade formen.

Vid befruktningsförsök med dessa 3 former kunna nu
18 olika slag af befruktning åstadkommas: den långstiftade
formen kan befruktas med sina egna tvenne pollenslag, med
de tvenne hos medelformen och de tvenne hos den kortstif¬
tade, och likaledes kan förfaras med de begge andra formerna.
x4tt här beskrifva Darwins alla experimenter i detta afse-
ende blefve alltför vidlyftigt, hvarföre vi åtnöja oss med an¬
förande af de härigenom erhållna hufvudresultaterna :

1. Ej blott med afseende på längden utan äfven på
funktionerna måste 3 olika slag af hon-organer hos denna
enda art antagas, ithy att inverkan af samma slags pollen
är helt olika på alla dessa 3 organer. Ett lika förhållande
eger å andra sidan rum med de 36 ståndarne, i det alt dessa
låta fördela sig i 3 i flera afseenden olika dussin och i det att
pollen från hvart och ett af dessa dussin utöfvar en helt olika
slags verkan på samma slags pistiller.

2. Blott de längsta ståndarnes pollen befruktar full¬
ständigt de längsta pistillerna, liksom pollen från de medel¬
stora ståndarne de medelstora stiften och från kortaste stån¬
darne de kortaste stiften. Hvarje pistill blir sålunda full¬
ständigt befruktad blott af ståndare af samma längd, och då
dylika endast förefinnas i andra blommor, måste insekter
äfven här förmedla pollens öfverflyttande.

32

3. Jemte dessa normala (’'legitima'^) förbindelser mel¬
lan lika långa han- och hon-organer, kunna, ehuru spar¬
samt, andra ”illegitima” ega rum och härvid visar det sig,
att ju större olikheten i ståndarnes och pistillernas längd är,
desto sällsyntare är en lyckad befruktning mellan desamma.

För öfrigt har D. funnit det egendomliga förhållandet
ega rum, att då utom L. Salicaria äfvén Grœfferi är
trimorph, så är L. lliyrnifolia dimorph och L. Hyssopifolia
monomorph d. v, s. blott försedd med ett enda slags blommor.

Det synes för öfrigt, som om dimorphismen ej vore in¬
skränkt blott till fanerogarnerna ; åtminstone har Milde (Bot.
Zeit. 1865 p. 388) ansett sig hafva funnit något likartadt
äfven bland bladmassorna. Hos åtskilliga Mnia (M. pun¬
ctatum, affine, hornum, medium, subglobosum och cinclidioi-
des) , hvilka vanligen blott förekomma sterila, har han lyckats
anträffa såväl han- som hon- och hermaphrodita blommor af
ett annat slag än de förut kända; de äro små, oansenliga
och derföre hittills förbisedda — och häri har M. trott sig
se ”Andeutungen von Dimorphismus”.

Mycket vore om detta ämne att tillägga, men det redan
anförda må vara nog för att visa, att äfven våra allmänna¬
ste växter ännu kunna erbjuda tillfällen till intressanta iakt¬
tagelser *). Det sätt, h varpå frömjölet hos olika växtarter
öfverföres till märket, är neml. ofta så öfverraskande, att
om den vise Salomo känt detsamma, så skulle han säkerli¬
gen ej underlåtit att anföra detta såsom den femte bland de
företeelser, *som syntes honom oförklarliga.

1) Utom ofvan citerade skrifter i dettu ämne finnas mänga andra, mer
eller mindre- berörande detsamma. Vi hänvisa derföre den, som önskar
erhålla en närmare kännedom härom till ett par uppsatser {Einige Beobach¬
tungen über dimorphe BliUhen) i Bot. Zeit. 1863 af H. von Mohl, hvarest
äldre författares iakttagelser finnas samlade och hvaraf framgår, att äfven
Linné ej saknat kännedom om detta förhållande. För öfrigt finnas i snart
sagdt alla nyare tidskrifter spridda observationer härom meddelade.

Å BOTANISKA NOTISER för 1866, utgörande omkring 12 ark
i 10 häften, mottages prœnumeration med S Rdr Rint hos förläggaren Herr
Bokhandlaren W. Schultz i Upsala eller hos öfriga bokhandlare samt, med
tillägg af vanligt postJÖrvaltare-arfvode, å samtliga poststationer i riket.

UPSALA, Kongl. Akad. Boktryckeriet, 1866.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

N:o 3 & 4. TH. M. FRIES. 1866.

O O

INNPjHALL: J, Ångström, Några ord om Sveriges Botryclda. —
N. J, Andersson, Ori tbe Movements and Habits of climbing Plants.
By Ch. Darwin. Referat. — A. Falck , Om Schedonorus serotinus (Bc-
ncken^, en för Svenska floran ny art. — K. J. Lönnroth och E. V.
Ekstrand, Bidrag i Ttz/wea:- frågan. — Tii, M. Fries, N^^a Skandinavi¬
ska Lafarter. — L iterat ur-0 fvers.: Svensk botanisk literatur 186.0.

1. Några ord om Sveriges Botrycliia, i anledning
af 9:de upplagan af Skandinavisk Flora af

C. J. Hartman,

o

sammanskrifna af JoH. Angström.

Slagtet Botrychium befinner sig i detta arbete på unge¬
färligen samma punkt som för ett decennium sedan. Utgif-
varen tyckes, hvad detta slagte vidkommer, på denna tid
hvarken hafva lärt något eller tagit notis om de angående
detsamma utgifna afhandlingar; i motsatt fall skulle han
icke hafva citerat Ruprechts namn vid Boti', lanceolatum ,
då Milde icke allenast i sitt utmärkta arbete: Gefässcryp-
togamen in Schieden af år 1859 pag. 678 m. m. och i Man¬
tissa pag. 759 och 761 — 2 utan äfven i Botanische Zeitung
på flera ställen tydligen visat, att Ruprechts Botr. lance- i
olatum i Symholœ ad historiam et geographiam plantarum
rosdcarum icke endast innefattar G mel ins art utan ock
B. horeale och matricariifolium.

I långliga tider har det bland isynnerhet de svenske
botanisterne varit praxis att i detta slagte antaga så få ar¬
ter som möjligt, och när de gått till och med så långt, att
de velat förena B lanceolatum med B. virginiinim, tyckes
det, som det vore skäl att börja studera detta slägte i natu-

■ *

— rr"'

34

ren och derefter fördela dess arter och icke efter förutfattade
fördomar på kammaren bilda s. k. arter. För underlättande
af arternas skiljande torde de efter Milde kunna söndras i
2:ne utmärkta underäfdelningar, nemligen i Rectkellularia
Mild. med öfverhudcellernas väggar raka, hvartill alla euro¬
peiska arter med undantag af 13. virginicwn böra, ocb i Fleœuo-
sicellularia Mild. med öfverbudcellernas väggar hiigtiga, hvar¬
till bland europeiska arter ensamt B. virginicum börer. Dok¬
tor Milde bar förtjensten att först derpå hafva fästat upp¬
märksamheten i Botan. Zeitung von Mobl und Scblecbtendabl
16 Jahrgang. Nm 9. Att således arter med så bimmelsvidt
olika byggnad som B. lanceolatum ocb virgmicum icke kunna
böra tillsammans, torde utan vidare ordande vara klart.

I^ecilcellulmla bar Milde sedermera delat i a) olAonga
med sterila bladet aflangt, fästadt på midten af stjelken, h)
liarallela med sterila bladet fästadt ofvan stjelkens midt med
flikar sinsemellan parallela, e) asgmmetrica med sterila bla¬
det fäst ned på sjeiken med asymmetriska flikar och slutligen
d) ternata med sterila bladet fästadt vid basen, långt skaf-
tadt, första förgreningen ternat.

•j*. llecticellularia.

a) Ohlonga.

Botrychiiim lAmaria L. med balfmånformiga småblad,
bvilka, när de blifva delade, göra det soUjäderaktigt. Ehuru
den allmännaste bland alla arterna, förekommer den dock i
få ocb föga afvikande variationer.

Botrydimin crassinerviiim Ruprecht sec, Milde. Med
äggrunda eller runda, med trubbig spets försedda, inskurna
småblad, alla med stark midtelnerv, hvarifrån 3 — 4 gånger
gaffelformigt delade secundärnerver utgå.

F i g. Milde iJie Gefäs&c/ryptogameii Scldeswns mantissa
Tah. 55 fig. 10 och 11. Huruvida denna form, bvaraf mig
veterligen knappt mer än 4 — 5 exemplar finnas i herbarier
förvarade, bör skiljas som art eller utgöra en utmärkt form

35

af någon förut känd art, torde svårligen, förrän flera exem¬
plar blifvit funna och den i naturen närmare blifvit stude¬
rad, kunna afgöras.

Emellertid finnes äfven denna form i Sverige; ett exem¬
plar, taget i Qvickjock af Profess. N. J. Andersson och
ett vid Koddis i Umeå socken af Dokt. C. Håkansson,
öfverensstämma fullkomligt med beskrifning och figur samt
äro af Dokt. Milde erkända.

h) Parallela-

BotryeJtiimi boreale Milde. Det sterila bladet med
spetsen oftast nående öfver axets bas , hjertlikt äggrundt eller
triangulärt, småbladen oskaftade eller de nedersta kortskaf-
tade och då horizontelt utbredda, de öfre upprätt utstående,
äggrunda eller hjertlika, mer eller mindre spetsade, slutligen
ovala, sammanflytande med den något utdragna bladspetsen;
småbladens flikar utgörande ofta blott incisioner, vättande
utåt, tättliggande, ifrån smal bugtig bas hastigt vidgade,
omvändt äggrunda, breda, med svaga och sparsamma tänder,
i spetsen trubbade eller afstympade, mot småbladsspetsen
hastigt aftagande i storlek och bredd samt med densamma
sammansmältande. Axen mer eller mindre skaftade och ut¬
bredda.

f

Var. evolutum. Det sterila bladet triangulärt med 4 — 5
mer eller mindre motstående och tättsittande småblad, hvil-
kas nedersta par äro kortskaftade , hjertlikt äggrunda, pinn-
delta med flikarne vättande utåt, mot spetsen bredare, trub¬
biga, af huggna med en eller annan inskärning. Fig. Mild.
loc. cit. Tab. 55 fig. 1.

Denna form förekommer mest af 6 — 7 tums längd med
sterila bladet af 1 — 1 tums bredd och 1 ’/2 — 2 tums längd;
men jag eger ett exemplar af omkring 9 tums längd med
sterila bladet af nära 3 tums bredd och öfver 3 tums längd.
Sannerligen ett utmärkt Botr. Tjunarial?

Var. intermedium. Med 2 — 3 oskaftade, hjertlikt ägg¬
runda småblad, med 1 — 2 djupare eller grundare, hvassa in-

36

skärningar på hvarje sida, flikarne bredare isynnerhet mot
spetsen än hos föregående form.

Syn. Botr. ÏAinaria var. adiantJdfoliwn J. A — m. Fig.
Milde 1. c. Tab. 51 fig. 175 — 7 och tab. 55 fig. 2.

Var. rhoinbeum. Småbladen rutformiga med få och djupa
inskärningar. Syn. Botr. ÏAmaria var. rhomheum J. A — m.

Var. affine. Sterila bladet med hjertlik bas aflångt, par-
bladigt, parbladen njurlika, spadlika, trubbiga, af huggna,
urnupna, sällan med en inskärning.

Exemplar af denna form, hvilken hur en viss likhet med
Botr. ÏAmaria men aldrig med det kan förenas, torde väl
af en del författare anses som öfvergångsform till detsamma;
men detta anser jag orätt, då parbladen sakna den half-
månlika formen och ibland 100:tals exemplar, som jag gran¬
skat lefvande i naturen eller torkade i samlingar, har jag
aldrig varit i villrådighet, hvart exemplaret skulle hänföras.
Böra dessa, som jag tror, väl skilda arter till en samman¬
slås, borde konseqvent med långt större skäl högst få arter
i andra slägten t. ex. bland Hieraeia., Buhi m. fl. antagas.

Botrycliium matricariifiolium Al. Braun. Jif denna art
finnas i Sverige alla af Milde anförda varieteter med undan¬
tag af forma composita. Dessutom har Dokt. C. Håkans¬
son vid Koddis funnit en högst utmärkt form: var. rotundi-

o

lohum J. A — m. Det sterila bladet bredt äggrundt, de ne¬
dersta småbladen aflånga, de andra 2 — 3 paren mer eller
mindre runda, pardelade, flikarne nästan runda, tättsittande,
nästan täckande hvarandra med en och annan trubbig tand,
slutflikeil spadlik med en mindre djup inskärning på hvar-
dera sidan om midten.

Unga af sporer nyligen uppkomna plantor utgöra min
B otrycliium tenellam.,

Botry chiam lanceolatum (G mel. sub Osmunda, non
Ru pr.). Utom de olikheter, som åldern åstadkommer hos
denna växt, har den högst få variationer.

Var. dissectum J. A — m, med tredelt blad, smabladen

37

skaftade, till omkretsen triangulära, bipinndelta, flikarne ut¬
draget lancettlika, parklufna, hvasst tandade. Axet utbredt.

o

Var. ambiguum J. A — m. Bladet tredelt, småbladen
ovala, på yttre sidan med en mer eller mindre djup inskär¬
ning, uddbladet tripartit, uddfliken trubbigt tricuspidat.
Denna form närmar sig i vissa fall till Botr. boreale, men
hör dock tydligen till denna art. Den är samlad af C. Hå¬
kansson vid Torpshammar i Medelpad, der icke Botr, bo-
reale, så vidt jag vet, finnes,

e) Äsymmetrica.

Botrychium simplex Hitch c.

Syn. Botr. Kannenbergii Klinsmann.

Fig. Milde loc. cit. Tab 49 och 50 fig. 138—174.

Det sterila bladet skaftadt, utgående nära basen, icke
nående till axets basis, asymmetriskt subrotundo-ovat otan-
dadt eller cordato-ovalt nmd 1 — 2 mer eller mindre djupa
inskärningar på hvardera sidan, lapparne afrundade breda
asvmmetriska.

y

Var. a) simplicissimum Lasch, b) incisum Milde och
c) subcompositum Lasch äro funna i Sverige. Var. d) com-
positum Lasch med 3 från en punkt på stjelken utgående
blad af likhet med var. 5) har jag icke ännu sett från
Sverige.

Som bekant är den funnen vid Silfåkra i Skåne af Bar.
Gyllens tjerna, i Wermland i Nors socken vid sydöstra
kanten af ett kärr, som ligger straxt venster om Malma herr¬
gård, af Dokt. C. Reuter man, samt slutligen vid Söråker
i Hässjö socken i Medelpad af Stud. B. Grafström.

Denna art kan aldrig förenas med Botrychium Tjimaria,
hvarifrån den är tydligen skiljd med det från basen utgående,
skaftade, sterila bladet af asymmetrisk form. Lika litet kan
den förenas med Botrychium rutaceum Sw., hvilket äfven i
sina yngsta former har en helt annan bladform. Sedan jag
nu sett 2 — 3 års gamla exemplar af B. rutaceum äfvensom
Mildes figurer 166 — 73 i hans cit. arbete, är jag fullt öf-

38

vertygad om densammas arträttighet och måste förklara den
för en af de utmärktaste i slagtet.

d) J'evnata.

Denna underafdelning, hvilken äfven har mer eller min¬
dre asymmetriska småblad, skiljer sig från föregående med
bladens ternata fördelning.

Botrychium rutaceum Sw.! Ehuru jag i N:ris 5, 6 af
Botaniska notiser fÖr år 1854 tydligen sökt visa, att denna
art typiskt icke har mer än ett sterilt blad, då de 1 — 2
andra (undre) tillhöra ett föregående års vegetation, beskrif-
ves den ändå med 2, 3 sterila blad, hvarföre jag anser mig
åter böra genomgå de, som jag tror, tydliga och solklara
bevis för mitt påstående, som jag å anfördt ställe framställt:

l;o) hafva knopparne aldrig mer än ett sterilt blad ; 2:o)
finnes ofta på bladstjelken af det undre sterila bladet märke
efter det föregående årets fruktblad; 3:o) har det undre ste¬
rila bladet en annan vidfästning än det ofvanföre sittande,
beroende derpå, att vid den nya örtens utväxande den ge¬
nomborrar den gamla stjelkens bas; ty, då som man vet
knopparne för flera kommande år äro inom hvarandra ut¬
bildade inuti stjelkens bas och vid utvecklingen genomborra
den gamla stjelken, måste, om händelsevis någon del af före¬
gående års vegetation ett kommande år qvarblifver, densam¬
ma slidformigt omgifva växtens bas. Detta gör alltid det
undre bladet hos denna art och tillhör således ett föregående
års vegetation. Milde vill pag. 695 i cit. arbetet jäfva detta
mitt påstående under anförande, att båda bladen ofta på
tyska exemplar äro helt friska och lifliga, hvilket förhållande
jag icke heller vill förneka; men hans senare yttrande, att
det ena (öfre) sterila bladet vanligen (alltid) är vidväxt frukt¬
skaftet, under det att det andra (undre) alltid slidformigt
nedlöper till roten, bevisar ju äfven, att detta senare blad
äfven på tyska exemplar tillhör ett föregående års vegetation.
4:o) Bär det undre bladet vanligen genom sitt mer eller min¬
dre vissnade utseende prägel af sin ålder.

39

De yngsta exemplar, jag sott af denna art, utgöras af ett
njurlikt triangulärt trubbigt ocb grundt samt glest småsågadt
blad med en till nära bladets midt gående inskärning på
hvardera sidan af 1 linies bredd och ^4 lii^ies längd på
ett 2 tums långt skaft med en hårig och med en eller annan
däld försedd, ärtstor, något hopplattad knöl vid rottrådarnes
utgång från stjelken. Som detta exemplar visar slida vid
basen, är det troligen icke första årets ört. Dernäst före¬
kom exemplar med på ett 2 tums skaft sittande 3-fingradt
blad, hvars något skaftade småblad voro triangelformigt run¬
dade, hvart och ett knappt 1 linie långt och bredt, grundt
och glest inskurna. Deretter kommer exemplar med dubbelt
större blad af samma form, hvarefter blad med triangulär
omkrets, hvars småblad äro mer eller mindre djupt inskurna
af 3 liniers bredd och längd, alla sterila, samt slutligen
exemplar med frukt och det sterila trefingrade bladet af nära
4 liniers bredd och 3 linier längd, hvars småblad äro skaf¬
tade hjertlikt ovata, djupt inskurna. Alla dessa former hafva
den förr omtalade knölen vid roten och en längd af 2 tum.
Hos det fruktbärande exemplaret är denna knöl betydligt
större och mera aflång. Hos några exemplar fann jag denna
knöl torr och hopskrumpiiad och hos ett annat exemplar
tydligt märke efter densamma, hvarföre jag icke med Milde
vill anse denna med knöl försedda form såsom en särskild
form eller variation, utan såsom varande örtens ungdoms-
tillstånd, då genom någon tillfällighet eller normalt prothal-
lium utväxt och qvarblifvit till en en sednare period. — Utom
på fruktexemplaret har jag icke på de andra unga exempla¬
ren kunnat upptäcka någon hårighot på andra delar än den
omtalade knölen.

Dessa unga exemplar af Botr. rntaceMin Sw. äro him¬
melsvidt skilda, från hvarje af Botrychii simplicis former.

f f . Flexiiosicellularia Mild.

B ot) pcJti I Lin virgmicmn S w .

Till de i cit. Flora upptagna växtställen bör läggas Sör-
åker i Hässjö socken i Medelpad, funnen af C. Håkansson.

40

Det minsta exemplar, jag sett af denna art, är 2^/2 tum
långt med ett en tum bredt och något mindre långt sterilt
blad, hvars spets nästan mäter sig i längd med fruktbladet.
För öfrigt är förgreningen densamma utom deri, att det ste¬
rila bladet blott är dubbelt pardelt.

Itllägg.

Bland de former af BotrycJiia, som jag fÖr en tid sedan
erhöll af D:r C. Håkansson, fanns bland andra en, som
icke enligt min tanke kan föras till någon af de hittills kända
svenska arterna, ja icke en gång till någon af Mildes un-
derafdelningar af Recticellularia.

Dess beskrifning är som följer:

JBotrychium hrevifolium n. ,sp. Sterila bladet sittande
straxt ofvan midten af stjelken , icke på långt när nående
axets bas, oskaftadt, njurlikt trefingradt; småbladen från en
bred bas hastigt vidgade, hjertlikt rundade, treklufna, fli-
karne omvändt äggrunda eller omvändt hjertlika, mot ‘spet¬
sen afhuggna, bugtbräddade. Fruktbladet sammandraget, vid
basen dubbelt, sedermera enkelt pardelt.

Funnen vid Koddis i Westerbotten af C. Håkansson.
Hela örten har en längd af 7 tum; 4 -t^m från roten sitter
det sterila bladet, hvars bredd är 1 tum och längd 1 tum;
2 tum från det sterila bladet vidtager axet (fruktbladet),
hvars längd är 1 tum.

Då denna form, ehuru endast funnen i få exemplar, så
mycket afviker från alla hittills kända arter af detta slägte,
har jag icke dragit i tvifvelsmål att framställa den som ny
art, isynnerhet som den onekligen bör bilda en ny underaf-
delning af Mildes Recticellularia.

41

2. On the Movements and Habits of climbing
plants. By Charles Darwin*).

Referat af N. J. Andeksson.

Det är bekant, att i senare tider den ryktbare engel¬
ske Naturforskaren Charles Darwin återupptagit den re¬
dan förut, företrädesvis af Lamarck, framställda läran om
en skapelsens oaf brutna fortgång, om formernas ombildning
under tiderymdernas lopp och således äfven om obeständig¬
heten af hvad vi vant oss att kalla arter i den organiska
naturen. Dessa bestämmas nemligen efter de olikheter, vi
uppfatta hos deras organer, och då nu dessa i den strid, som
herrskar i hela den lefvande så djur- som växtverlden och
der sjelfupphållelsekraften likasom skapar ständigt nya medel,
måste lämpa sig efter de förändrade förhållanden, som be¬
tingas dels häraf dels af rörligheten i den oorganiska natu¬
ren, så måste, enligt denna åsigt, förändringar hos de lef¬
vande formerna samt en alltmera ökad tendens till fullkomlighet
och styrka deraf blifva följderna. Denna lära, säga somliga,
framkallar således en 'godtycklig naturforkning, emedan den
lemnar fritt spelrum åt allehanda tomma gissningar eller hy-
potheser om skapelsens utveckling förr och nu; den bekäm¬
par, säges deremot å andra sidan, den subjectivitet, hvilken
särdeles i nyare tider gjort sig gällande i fråga om artupp¬
fattningen, i det att den föranleder till iakttagelser på något
mera och högre än det lokala och tillfälliga. — Hurusomhelst
härmed må anses vara, förnekas kan dock icke, att dessa ideer
vållat mycken lifaktighet i discussionen om en af naturforsk¬
ningens vigtigaste principer; och då Darwin såväl i sina förut
offentliggjorda skrifter On the orgin of species. On the fertili¬
zation of Orchids, samt i flera strödda uppsatser om växter¬
nas heteroecitet (såsom hos sl. Po^imula, lÂnum, Pythrum

*) Journal of the Linuean Society IX, p. 1 — 118.

42

etc.) som ock i den nu ifrå ga, varande uppsatsen på ett särdeles
omfattande sätt behandlat frågan om afsigtligheten i växtorga-
nernas former och förrättningar och huru dessa under förändrade
förhållanden kunna modifieras och med dem våra s. k, arter,
så har man trott, att en kort redogörelse härför kunde vara
af intresse, hvarvid dock endast det allmännaste och vigti¬
gaste kan framställas och särdeles sådant, som läsaren lät¬
tare kan hafva tillfälle att sjelf pröfva.

Darwin delar slingerväxterna i 1. sådane, som slingra
sig i spiral omkring ett stöd, 2. sådane, som uppstiga med
tillhjelp af känsliga blad, bladskaft eller bladspetsar, och, 3.
sådane, som för slikt ändamål hafva klängen; hvartill kan
läggas sådane, som äro försedda antingen med hakar och
taggar eller med luftrötter, medelst hvilka de hjelpa sig upp
vid fasta föremål.

I. Växter, som slingra sig i spiral. Denna af-
delning innehåller utan tvifvel det största antalet af alla, och
derjemte de enklaste och mest ursprungliga. Betraktar man
en humleväxt {Humulus Lupulus)^ så finner man, att de
2 — 3 första ledstyckena (internodierna) äro enkla och upp¬
rätta, men att det nästkommande böjer sig, då det ännu är
ungt, åt en sida och svänger sig som en urvisare rundtom¬
kring med en snabbhet af 2 timmar 8 minuter för hvarje
hel svänsning rundt om. Denna rörelse fortgår under väx-
tens hela lifsperiod, men hvarje internodium upphör dermed,
när det blir äldre. Ett fritt internodium, som noga observe¬
rades, vände sig under 5 dagar, men stannade sedan; under
de första 24 timmarne märktes der blott en vindning, den
andra försiggick på 9 timmar, de följande på något mera än
3 timmar, den 9:de på 2 t. 30 m., den 30:de på 2 t. 8 m.
och med den 37:de vindningen upphörde rörelsen. Efter den
17:de vindningen hade ofvanpå ledstycket ett nytt bildat sig och
sedan derofvanpå ett 3:dje och mindre; från den 27;de till den
37:de vindningen voro således 3:ne internodier samtidigt svän¬
gande, hvarvid de öfre, egande en längd af 9 + 6=15 tum,
beskrefvo en krets af 19 tura i diameter. Så snart rörelsen

43

upphörde, blef internodiet upprätt och styft. — Geropegia
Gardneri hade på 31 tum tre långa och två korta internodier.
Dessa behöfde 5 — 6 timmar fÖr hvarje hel svängning, be-
skretVo derunder en krets af 5 fot i diameter och en om¬
krets af 16 fot, så att toppen tillryggalade 32 — 33 tum i
timman. Härvid blir stammen vriden i samma rigtning som
vindningen sker, så att den efter den 37:de vindningen har

vuxit 9 tum och snott sig 3 gånger. Mo hl trodde derföre,

/

att stammens vridning var det, som orsakade rörelsen; men
innan någon vridning på stammen märktes, hade rörelsen
börjat redan hos den unga växten, och ehuru Lecontea sväng¬
de under flera dagar, blef den blott en gång vriden kring sin
egen axel. Det finnes dessutom ett stort antal växter, som
väl svänga men ej äro vridna, såsom Pisum sativum, vissa
Clematis- m. fl. och hos åtskilliga, såsom Phaseolus,
finner man, att de olika internodierna äro snodda i olika
riktning. Man har iakttagit, att växter bli vridna, när de
slingra sig kring ojemna ytor eller röra sig fritt utan stöd,
hvilket tvifvelsutan har till ändamål att bereda dem större
styrka (likasom ett hårdt snoddt rep är stadigare än blott
hoplagda trådar), att öfvergå ojeranheter vid sitt uppstigande
eller bära sin egen tyngd, då de svänga fritt. Spetsen af
en slingerväxt är ofta hakforinigt böjd, och då denna svän¬
ger sig och till följe af sin ungdom böjer sig mera abrupt
utåt, blir den företrädesvis tjenlig att gripa fast i det stöd,
som skall komma växten att motstå stormarnes lösryckande
våldsamhet.

Mohl antager, att slingerstammar ega ett slags otydlig
irritabilitet. Detta anser Darwin af direkta rön ej alldeles
bekräftas. Växter, som slingra sig kring stöd, visa alltid sak-
tare rörelser än de, som svänga fritt. Rörelseförmågan, en
tid förlorad, kan återvinnas, och den vridning, ett skott er¬
hållit, bibehålies, äfven om stödet ur spiralen borttages. Egen¬
domligt synes, att många växter, som alldeles icke slingra
sig kring tjockare föremål, med begärlighet göra det kring
smalare t. ex. en tråd, hvilket säkerligen kommer sig derutaf

44

att när skottet böjer sig kring ett ringa krökt föremål, det
ej är tillräckligt starkt fÖr att bibehålla sig på sin plats, när
den sammandragande kraften går öfver till den motsatta si¬
dan och derföre vid hvarje vindning söndras från sitt stöd.
Ofta ser man mycket böjliga skott sammanslingra sig för
att stödja hvarandra, ja hos Sollya Drummondii vända sig
enskilda nedhängande skott helt plötslig om och vindas upp
på sig sjelfva, och hos Cryptostegia grandißora blifva vissa
internodier, som i början voro böjliga och vridna, ifall de
äro för svaga att slingra sig kring ett stöd, likasom på trots
styfva och upprätta, frambringande sjelfva skott, som svänga
sig i kretsande rörelser.

Snabbheten af dessa svängningar är alldeles icke bero¬
ende af växtens tjocklek. Wistaria har en stam, som blir
vedartad, men svänger fortare än Ipomœa och Thunhergia,
Sällan vrida sig växter af samma familj i motsatt riktning,
hvilket dock iakttages hos Leguminosæ och Acanthaceæ;
två species af samma slägte vrida sig icke i motsatt rikt¬
ning, men väl ser man ofta, att olika individer af samma
species (t. ex. Solanum Dulcamara och Doasa aurantiacad)
slingra än med än mot solen, i början i en men senare i
en annan riktning.

Tjockleken af de stöd, som uppbära slingerväxter, är myc¬
ket olika. I vårt klimat ega vi ingen växt, som slingrar
sig kring träd, utom Lonicera periclymenum , och säl¬
lan har den tjockare stöd än 3 — 5 tum. Men i de tropiska
trakterna förekomma de i så mycket större mångfald och
yppighet; ty utan denna förmåga skulle många växter allde¬
les urståndsättas att nå ljuset och den fria luften, som der
utestängas af urskogarnes jätteträd. Våra slingerväxter äro
dessutom örter, och dessas utveckling under sin vegetations¬
period är ej nog snabb att bringa dem upp till en sådan
höjd, att de kunna nå upp i trädens kronor eller öfver dem.
Den kraft, hvarmed rörelsen sker hos en växt, är beroende
af dennas allmänna helsa, men hos hvarje särskildt interno¬
dium är den oberoende af de andras. Denna rörelse hämmas

45

för en kort tid , om växterna förflyttas från en plats till en
annan, t. ex. blott om de bäras från ett hus till ett annat,
och säkerligen uppliöra de i stormigt väder med sina sling-
ringar; äfven förminskning af temperaturen nedsätter deras
kraft, liksom ljuset, t. ex. blott invid ett fönster, ökar den¬
samma, ehuru naturligtvis mvcket olika hos olika växter.

Ett bevis på hvilka oregelbundenheter härvid kunna
förefinnas ser man deri, att hos flera växter slingrar sig stam¬
men men ej grenarne (t. ex. Asparagus) j hos andra tvertom
(Tamus); ibland blott nyskotten (^Combretum)', somliga bli
slingerväxter blott undantagsvis, såsom i gynnsamt läge (t.
ex. Cynahdium Vincetoxicum) ^ andra blott genom odling
{Ceropegia). De flesta Phaseoli äro slingerväxter, men vissa
varieteter af Ph. multiflorus frambringa två slag af skott,
somliga upprätta och tjocka, andra smala och slingrande.
Solanum Dulcamara kan ofta ses växa som en upprätt buske,
oclî när den förekommer midt i ett snår skjuter den upp
sina grenar utan att slingra sig; men växande nära ett smalt
och böjligt stöd, såsom invid stammen af en nässla, slingrar
den sig rundt detsamma. Här ega vi sannolikt första sta-

o

diet i slingringsförmågan. A den andra sidan ser det ut,
som företedde T'écorna radicans prof på det sista spåret af
en förlorad förmåga; denna växt tillhör nemligen en grupp,
som är rik på slingerväxter, men den stiger upp med biträde
af luftrötter såsom rnurgrönan; de unga skotten förblifva dock
sällan orörliga, utan visa några tecken till oregelbundna rö¬
relser, som ej kunna framkallas af förändringarne i ljuset.

II. Bi ad k lät t rare. Man har länge iakttagit, att
åtskilliga växter klättra med tillhjelp af sina blad, antingen
genom bladskaftet eller den utdragna medelnerven. Dessa
former stå midt emellan verkliga slingerväxter och de med
klänge försedda, och följande må af dem* tjena som exempel.
Hos Clematis glandulosa svänga de unga skotten motsols på
3 t. 48 m. De enkla breda bladen synes föga passande för
rörelser; emellertid ser man, att hos unga blad äro skaften
först upprätta, parallela med stammen, sedan böja de sig

46

sakta nedåt, förblifvande under en kort tid i rät vinkel mot
densamma, hvarpå de böjas så mycket nedåt, att bladskif-
van med spetsen böjd inåt bildar likasom en hake; träffa
nu bladskaften något föremål, så förtjockas de mycket och
bli starkare, nästan hårda. Hos Clematis Viticella (var. ve~
nosa) saknas helt och hållet den slingrande förmågan, men
ungskotten svänga sig; bladen äro stora, 3 par på sidan
och ett uddblad, alla på långa skaft. Bladskaftet böjer sig
nedåt som en hake i synnerhet med spetsen och är jemte
småbladens (i synnerhet undersidan af uddbladets) skaft kän¬
sligt och har stor benägenhet att fatta i ett föremål i sin
närhet; nå de intet, växa de upprätta. Clematis flammula
har också föga svängande skott; bladskaften äro nedböjda
och ha samma utseende som hos föregående art, alla äro
ock känsliga, i synnerhet det i spetsen, men dock blott i
yngre tillstånd, när bladskifvan är ’/2 tum lång och blad¬
skaftet ännu längre, ej såsom fullvuxne. De böja sig kring
en sticka på 3 t. 15 min. och qvarblifva böjda, sedan de
stått så i 24 timmar, äfven vid skakning, ja den minsta
tryckning af något lätt föremål på bladytan föranleder de
tjocka bladskaften att böja sig. Hos Timpœolum tricolorum
märker man, att det första böjliga skottet, som uppskjuter
från knölen, svänger sig motsols på 1 t. 23 m., hvarefter alla
grenarne fortsätta med samma rörelse. Tills växten nått
2 — 3 fot, har den inga blad utan blott smala fjäll (filaments)
med spetsiga uddar, hvilka fjäll högre upp på stammen bli
allt större samt få sina segmenter, tills de ändtligen fram¬
träda såsom verkliga blad. Dessa fjäll liksom skaften på
de utvecklade bladen gripa vid minsta beröring och böja 'sig
i en ring på 6 minuter, men det märkligaste med dessa
organer är, att om de ej fattat tag i något, så stå de stilla
och raka ett par dagar, tills de, likasom försvagade, börja
oroligt oscillera, trycka sig intill stammen och omfatta den
i brist på annat. De äro således att anse som en öfvergång
till klängen. Hos 2'rop. pentaphyllum kröker sig bladskaftet
vid vidröring på 6 min. och raknar upp igen efter 2-3 tim-

47

mar, men har det fattat ett stöd, så förblir det krökt bestän¬
digt. Hos arterna af detta slagte böjer sig också blomskaftet
efter fruktbildningen nedåt och griper fatt i ett föremål. —
Maurandia semperßoreiu har mycket gripande bladskaft och
äfven blomskaft i yngre tillstånd, ehuru de utvecklas på gre¬
nar, som redan säkert fattat sitt stöd. Solanum jasminoide,s
griper sitt stöd redan inom nagra dagar i kallhus, i ett varmt
på 7 timmar, ja äfven när bladet är fullvuxet. Bladskaftet
tilltager då alldeles utomordentligt i tjocklek och blir nästan
vedhårdt, så att det ej kan slitas från sitt stöd och de förut
skilda kärlknippena i detsamma förenas likasom till en års¬
ring alldeles som i stammens vedmassa. — Fumaria offici¬
nalis, Adlumia cirrhosa och Corydalis claviculata äro ock
bladklättrare, ehuru bildande tydliga öfvergångar till dem,
som äro försedda med klängen. Af växter, som klättra med
tillhjelp af sina blads utdragna medelnerver eller spetsar, för-
tjena företrädesvis att nämnas Gloriosa superha, Flagellaria
indica och arter af Nepenthes. Den förre af dessa är som
yngre i stånd att stödja sig sjelf, men när den nått 10 tum
ungefär, utbildas bladen med de känsliga medelnerverna som
klängen; en fullvuxen planta, som ej behöfde bli högre efter
blomningen, frambragte högst upp blad, hvilka ej voro käns¬
liga. Hos Flagellaria kommer denna förmåga ännu senare.
Detsamma är förbållandet med vissa af Nepenthes. Mohl
säger att Uvularia klättrar lik en Gloriosa. — Växter, som
höra till 8 familjer, äro nu kände att ega gripande blad¬
skaft, och af 4 familier känner man växter, som klättra
med spetsarne af sina blad. Hos alla svänga sig de unga
internodierna mera eller mindre regelbundet (några få kunna
uppstiga slingrande kring ett stöd) och ändamålet härmed är
helt naturligt att bringa bladen så, att de nå att fatta något
närbeläget föremål. Med sällsynta undantag äro bladskaften
känsliga endast som unga, och det på alla sidor, men olika
i olika grad, ja till och med för tyngden af en liten knippa
mjuk tråd; dessa bladskaft böja sig alltid mot den vidrörda
eller tryckta sidan, och sedan de fattat i något föremål för

48

en liten tid, kunna de ej återvinna sitt ursprungliga läge;
de tillväxa tvertom vanligen mycket i tjocklek, åtminstone på
ena sidan, och blifva både starkare och nästan trähårda samt
erhålla i vissa fall stammens inre struetur. Stundom äro de
först utvecklade internodierna ej svängande eller de först for¬
made bladen känslige. Hos vissa arter af Clematis gör bla¬
dens höga utveckling och sjelfvilliga rörelser samt deras högst
känsliga bladskaft den spontana rörelsen hos internodierna
nästan öfverflödig, medan hos vissa arter af Œ'r^'pœolum det
vill synas, som hade både den ena och den andra af dessa
förmågor hos internodier och bladdelar blifvit försvagade;. hos
en art [2\ minus'^') äro de fullkomligen förlorade.

(Forts.)

3. Oin Schedonorus serotinus (Beneken), en fÖr
- Svenska Floran ny art.

Af Alf. Falck.

Den art, hvars beskrifning jag går att meddela, har jag
ej haft tillfälle att iakttaga i lefvande tillstånd och kan så¬
ledes icke dömma om dess arträttighet. Af somliga anses
den blott som en varietet af S. asper , men då kännetecknen,
så vidt jag funnit, äro goda och constanta och den af flera
florister anses för egen art, tager jag mig friheten fästa bo¬
tanisternas uppmärksamhet på densamma, så väl för att få
dess arträttighet undersökt som ock dess geographiska ut¬
bredning närmare utredd.

Schedonorus serotinus (Beneken).

Syn. Bromus serotinus B en ek en, Bot. Zeit. 1845 s.
724. Schedonorus serotinus Rostrup i Lange, Dansk
Flora 3 Udg. s. 103. S. asper b) serotinus A s c li e r s o n ,
Fl. v. Brandenburg s. 860.

Bladen flera gånger bredare än stråt, alla bladsli-
dorna håriga, de nedre kort och tätt styf håriga, de öfre

49

I

ined längre och glesare hår; vippan gles, något grenig, en¬
sidig, i toppen lutande; de nedre vippgrenarne parvis ställda,
utspärrade; småaxen jemnbredt lancettlika, 5 — 9-bloinmiga,
svagt glänsande ; ö f r e s k ä r m f j ä 1 1 e t g 1 a 1 1 ; nedre b 1 o in-
fjället endast nedtill hårigt i kanten och på sidonerverna,
upptill glatt; borsten rak, någöt kortare än sitt fjäll;
ståndarknapparne violetta. Flerårig. Blommar mot slutet
af Juli till in i x\ugusti.

Står i alla afseenden närmast ScJtedonoriis asper, som
dock genast skiljes genom de ofre bladslidornas glatthet. Bla¬
den hos denna art äro dessutom något starkare håriga, vip¬
pan är mindre, med de nedre grenarne 3 — 6 tillhopa, små¬
axen smärre, grågröna, utan glans, ofre skärmfjället är längs
sidonerverna beklädt med hår, undre blomfjället ända till
spetsen starkt cilieradt, ståndarknapparne äro gula. Blom¬
mar tidigare än S. serotinus (på samma ställe ungefär 2 — 3
veckor tidigare).

Tagen af Ilrr L. P. Holmström och Ivar Lyttkens
på Öland vid Borgholm i Borga hage i småskog bland slån-
buskar o. d. den 20 Juli 1863. Exemplar häraf finnas i
Lunds Bot. För:s herbarium, inleinnade under namn af S.
asper. —Är förut funneu i Tyskland flerestädes (enl. Garcke
och As chers on) samt i Danmark.

Anm. De figurer af Sehedonorus asper, jag haft till¬
fälle att se, äro föga naturtrogna. Anderssons afbildning
(i Skand. Gram. t. 3, f. 30) är bäst, men öfversta bladsli¬
dan framställes hårig och kanthåren på öfre skärmtjället äro
ej utmärkta på figuren. Sv. B. f. 473, som af Hartman och
Andersson med tvifvel citeras hit, föreställer snarare S.
erectus. Phg. 461 i samma verk återgifver bättre habitus,
men de kännemärken på skärm- och blomfjäll, som skilja
S. asper och S. serotinus, kan man lika litet se på denna
figur, som på Fl. D. t. 1382 eller Reich. I, t. 76, f. 1603.

4

50

4. Bidrag i Rumex-frågan.

A. Ytterllgave om den i Sjöstrands Calmar Jjåns oc/l
Olands Flora'"^ omförmälda Rumex gentilis.^

Då ofvanberörda af mig gifna växtnamn på senare tiden
blifvit föremål för Botanisternas uppmärksamhet och kritik,
torde det tillåtas mig att öfver dess uppkomst samt omstän¬
digheterna vid dess publicerande här yttra några ord.

Vid excursioner i Calmartrakten under sommaren 18.61
påträffade jag på flera ställen utmed vägarne växande en för
mig dittills obekant RumexÅOYxn^ hvilken föreföll mig sei¬
deles utmärkt för sin likhet med på samma gång Ru7nex
cxisjms och obtusifolius , i hvilkas sällskap den stundom, men
ej på alla ställen, anträffades, och mellan hvilka den kunde
sägas vara en mellanform. Som jag här ej egde tillgång till
något större botaniskt bibliothek , genom hvars anlitande jag
kunde få reda på, om växten förut blifvit namngifven och
beskrifven, sände jag ett par exemplar deraf med åtföljande
beskrifning till Herr Professor N. J. Andersson, hos hvil¬
ken jag anhöll att få veta dess namn, om detta någorstädes
stod att finna, eller att i annat fall den öfverlernnade be-
skrifningen på växtformen måtte under namnet Rumex gen¬
tilis publiceras i “Öfversigt af Kongl. Wetenskaps-Academiens
Förhandlingar“, den enda Svenska tidskrift, uti hvilken små
botaniska uppsatser nämnda år kunde införas, då “Botaniska
Notiser“ icke vidare utgåfvos (Jemf. Bot. Not. 1863 sid. 92).
Professor Andersson hade då godheten att sända växt-
exemplaren till Herr Akademie-Adjunkten F. Areschoug,
hvilkens benäget lemnade upplysning, att växten var den
rätta Rumex cristatus Wal Ir., verkligen också lika godhets-
• fullt meddelades mig. Som jag fått ett svar på min fråga,
hvilket var för mig fullt tillfredsställande, och det så mycket
mera, som den i Stockholmstrakten enligt Hartmans Flora
förekommande s. k. Rumex pratensis Koch eller R. crista-^

51

tus Wall r., af hvilken jag egde exemplar, förefallit mig ser-
deles tvifvelaktig (såsom i intet olik den i Calmartrakten
ymnigt växande form af lîumex obtusifoUus, som fått namn
af Rumex divaricatus Fr.) och jemväl enligt Hartmans
Flora skulle vara olik den Skånska formen af R. pratensis
Koch, ansåg jag någon publication af mitt provisoriska
namn med dertill hörande växtbeskrifning icke böra eller
kunna ifrågakomma. Jag kunde nemligen icke föreställa mig,
att Studeranden E. V. Ekstrand, hvilken jag på ett par
excursioner gjort uppmärksam på ifrågavarande växtform, och
för hvilken jag omtalat min skrifvelse till Prof. Anders¬
son, äfvensom det svar jag från honom erhöll, skulle mig
oåtspord gifva offentlighet åt en benämning, som jag endast
under viss förutsättning, och i brist på annan lämpligare,
ville skulle publiceras. Ej litet förvånad blef jag derföre, då
jag i Sjöstrands någon tid derefter utkomna Calmar Läns
och Ölands Flora fick se meran ämnda RumexÅovm omtalad
under det af mig gifna och sedan förkastade namnet, samt
försedd med icke blott min auktoritet och en beskrifning,
som jag för min del ej fullt kunde gilla, utan ock med san¬
nerligen i hög grad missledande synonymer, antydande, att
jag skulle hafva förut i bref omnämnt den med annat namn.

gentilis Lönnr.“ säges der nemligen vara identisk med
“X. gracilis in litt. (Oscylapathum)}^ Jag vill derföre här¬
med nedlägga min protest mot påståendet, att jag ätven varit
auctor till dessa tvenne sednare benämningar, hvilka må stå
på Herr Ekstrands räkning (som redigerat jRi«me.2:-slägtets
beskrifning i nämnda Sjöstrands flora), vittnande om min¬
dre noggranhet i sättet att citera, då det första synonymet,
L. (eller rättare R.) gracilis ^ enligt hvad af Herr Are-
schougs i sista numret af denna tidskrift införda uppsats
tyckes framgå (se sid. 9), bort hafva tillägget “Fr. Are-
s chou g in litteris“, och det andra, rättadt till Oxylapathum,
torde hafva bort bära Professor Fries’ auctoritet.

Calmar den 28 Mars 1866.

K. J. Lönnroth.

52

B . 2'venne II n m e x -former.

Med anledning af de yttranden, soin i Bot. Not. för innev.
år hlifvit fällda rörande tvenne af mig i Herr Sjöstrands
“Calmar Läns och Ölands Flora“ beskrifna former af växt-
slägtet Rumex., torde jag här få uttala mig i samma fråga.

]. R. gentilis Lön nr. (^R. gracilis mihi in litt.)

Redan 1859 fästades min uppmärksamhet vid en i Kal¬
martrakten ymnigt förekommande RMinex-lorm , som i åtskil¬
ligt afvek från de i Un. Sk. Fl. beskrifna. Koch’s Synop¬
sis , som sedan rådfrågades, hade ej heller någon fullt mot¬
svarande form; ty R. pratensis Koch, hvilken den stod när¬
mast, utmärkte sig genom långspetsa de och syl lik a,
f r u k t f 0 d e r t ä n d e r dentibus . . . acmminatis subi datisque “ )
— något som alldeles icke ötverensstämde med formen i fråga,
hvilken egde ojemnt småtand ade fr uk t foderflik ar
(“laciniis . . . eroso-denticulatis“ — jfr B. N. 1866 päg. 7).
(Denna karakter har i Kalmartrakten visat sig så kon¬
stant, att af de flera hundrade ex., jag varit i tillfälle att
undersöka, intet enda egt den för Koch’s R. pratensis här
citerade, i Syn. kursiverade karakter! — Detta känne¬
tecken, hemtadt från fruktfodrens inskäring, är, såsom be¬
kant, mycket variabelt hos R. ohtusifoUus : men visar sig
så mycket mera konstant i R. crispi grupp, till hvilken “iü.
gentilis''^ i karakterer mest närmar sig, ehuru dess habitus —
de spärrade vippgrenarne och de åtskilda fruktgyttringarne —
synes ställa den på gränsen mellan båda.) Då nu Koch
derjemte såsom synonym till sin R. pratensis anförer R. cristatus
Wal Ir., föranleddes jag att anse formen för att vara från
dem båda skild och att på grund af dess slankiga, långt
utdragna» grenar benämna den R. gracilis - — ett namn, som
enl. Adj. Arescliougs uppsats äfven af honom blifvit be-
gagnadt fÖr samma växt. Lektor K. J. Lönnroth, som
äfven undersökt denna form, antog också dess åtskilnad

O

t

53

från berörde arter, och blef den af honom benämnd R. gen¬
tilis samt af mig under detta namn införd i Herr Sjöstrands
ofvannämnda arbete. Visserligen hade Hr L. dessförinnan
från Prof. N. J. Andersson erhållit bref med uppgift, att
'‘^R. geîitilis''^ enl. Adj. xireschougs enskildta meddelande
vore identisk med R. cnstatus Wallr., men då ej uppgiften
åtföljdes af något bevis, förlitade jag mig tills vidare på
Koch’s auktoritet. — Adj. Areschougs och

Wallroths ^^Sched. Critd^ voro vid beskrifningens affattande
mig fullkomligt obekanta*).

*) Genom Hr L:s enskildta meddelande underrättad, att protest af
honom kommer att i Bot. Not. uttalas mot min åtgärd vid publicerandet af
växten i fråga, och med ledning af hvad Hr L. då yttrade om protestens
innehåll, torde jag härom få säga några ord. Onskligt vore, om de ock
blefve de sista i denna för tidskriftens läsare helt säkert föga underhål¬
lande polemik.

Då jag på här ofvan anförde grunder publicerade oftanämnde växt,
föranleddes jag af en viss “grannlagenhet“ att tilldela namnet “Jî. gentilis“
företrädet. Hade jag oftentliggjort den under namnet “R. gracilis“, hade
åtminstone denna not varit öfverflödig. — Hr L:s påstående, att lian
skulle gjort mig uppmärksam på växten i fråga, har redan i texten fått
sin rätta belysning; likaså det af Hr L. omnämnda bref från Prof. An¬
dersson, hvars brist på bevis ej kunde förändra min mening. — Hvad
beträfhir åter de anmärkningar, som Hr L. behagat rigta mot mitt sätt att
citera, kan jag upplysa, att de anförchi “felen“ tillkommit under trycknin¬
gen, ej tillhört mitt manuskript. I detta stod neml. R. gracilis in litt.! —
med hvilket tecken jag, i likhet med ett stundom (t. ex. af Lange) an-
vändt uttryckssätt, ville antyda, att namnet blifvit af mig gifvet — men
utropstecknet har vid tryckningen blifvit förbisedt. På samma sätt har
“ Oscylapatlann“ uppstått genom en förvexling af det skrifna x med sc.
Jag hade ej trott mig här behöfva lemna dylika uppl3'sningax', helst Flo¬
ran “hvimlar af tryckfel“ och Hr L. enskildt af mig långt för detta blifvit
underrättad om verkliga förhållandet — tvenne omständigheter, som vid
protestens nedskrifvande icke torde varit Hr L. obekanta! — “Synonymen“
(Sectio, ad quam “R. gracilis“ referendus?) OxylapafM uppkomst torde en
hvar känna, som något studerat 7tu?aez-slägtets historik, och torde derföre
Hr L. ej behöfva befara, att denna benämning skrifves på hans räkning.

Skulle Hr L. ej finna sig tillfredsställd med denna förklaring, må han
söka orsaken dcrtill i sin egen uppsats !

54

Genom det af Adj. Areschoug i N:o 1 af Bot. Not.
för detta år meddelade citat ur Wallroths egen beskrifning
öfver hans R. cristatus har jag nu kommit till visshet derom,
att gentilis'''" är enahauda med denna växt. (Att den
var identisk med den i förf. Adnotationes'''' beskrifna R,
acutus L., har Adj. N. J. Scheutz redan i B. N. 1863 på
min begäran antydt). Men då förf. vill göra troligt, att R,
cristatus och R. pratensis äro synonymer, kan jag endast
hänvisa till Koch’s och Wallroths resp. diagnoser och
till hvad jag i detta afseende här ofvan yttrat. Kan dere-
mot förf. leda i bevis, att R. cristatus förekommer med den
af Koch i Syn. uppgifne karakter för R. pratensis (något
som jag aldrig iakttagit, men som ändock på andra orter
kan vara möjligt), vill jag gerna gifva honom rätt äfven i
denna sak — i annat fall torde det vara bäst att lemna R.
pratensis derhän: detta namn har redan åstadkommit nog
oreda, och torde botanisternas misstag i fråga om denna
växt vara mycket att ursäkta! Månne ej slutligen R. pra--
tensis kan vara en sydländsk, i våra trakter ej anträffad art?

2. R. Areschougii mihi.

I likhet med de flesta botanister i mellersta Sverige har
jag länge antagit, att den Rumex-ïovm^ som nu af Adj.
Areschoug blifvit benämnd R. platyphyllus och hvilken,
såsom bekant, växer vid insjö- och åstränder i Mälare-trak-
ten, var Hartmans ursprungliga R. conspersus. För flera
år tillbaka fann jag på torra lokaler vid Kalmar en form ,
som egde en viss likhet i karakterer med nämnde art, men
hvars habitus utvisade, att den tillhörde en helt annan form¬
serie. En tid derefter erhöll jag af Prof. J. E. Areschoug
benägen tillåtelse att genomse hans Rumex-s,?i.m\mg och fann
jag då ibland andra den här omnämnda formen, utan namn,
insamlad vid Götheborg 1839. Till följe häraf och då intet
mig bekant arbete omnämnt den, blef den tillsvidare under
ofvanstående narnn publicerad.

Med anledning af det i Bot. Not. 1863 N:o 2 anförda

55

utdrag ur förf:s Adnotatiojies’''' har jag äfven i fråga om
denna forms rätta benämning kommit till full visshet. Den
är enligt min tanke identisk med conspersus Hn, sådan
den på nämnde ställe bli f vit bes kr if v en. Den eger
neml. liksom denna alltid breda, platta blad och de
fullt utvecklade inre hyllebladen n. n jurlikt-hjertlika
(bredden ofta mycket större än längden!), ojem nt småtan-
dade, med en mycket tvär och kort spets — hvilket
allt ej öfverensstämmer med R. propinqmts J. E. Are sch ou g,
sådan jag uppfattat den efter namngifvarens beskrifning (Bot.
Not. 1840) och exemplar samt ett annat mycket expressivt
sådant, mig meddeladt af Mag. Fr. Sande en, att ej nämna
förf:s beskrifning deraf i ofvannämnde utdrag. Att under så¬
dana förhållanden förf. kunnat, med ledning af ett i Ups.
Stud -Corps’ herb, förvaradt ex., hvilket hufvudsakligen legat
till grund för min beskrifning på ifrågavarande form, anse
den identisk med R. pi'opmquus, torde endast kunna förkla¬
ras ur fÖrf:s egen antydan, att “den typiska formen af R.
propinquus ofta är ganska svår att skilja från R. conspersus'^
— något som jag ej varit i tillfälle att observera, enär R.
propmquus ej blifvit anträffad vid Kalmar.

För öfrigt må här omnämnas, att de iakttagelser, som
jag gjort rörande R. conspersus Hn och R. cristatus Wallr.,
fullkomligt öfverensstämma med de af Adj. Arese houg i
Bot. Not. uttalade åsigter. — Hvad R. platyphyllus angår, torde
man ej begå något misstag, om man anser den (såsom ock
förf. synes velat antyda) för en hybrid form af R. Hip)pola-
patJium och R. maximus.

Kalmar i April 1866.

E. V. Ekstrand.

56

5. Skandinaviska Lafarter,

af Til. M. Fries.

V

(Forts.)

51. Biatora rufo-fusca Anzi Cat. p. 76, Lieh, rarior.
Langob. n. 177. Denna hittills blott på fjällen i norra Ita¬
lien samt på Grönland'*^) observerade art anträffades af mig
1864 på utdöda gräs- och nioss-tufvor i Finmarken (t. ex.
Kaafjord, Maasöe).

52. Artlionia {Coniangiiim) apatetica (Mass.). På yn¬
gre grenar af Salix Caprea först anmärkt af Stud. S. Alm¬
qvist i Upland (Tibble) och sedan af v. Pastor O. G.
Blomberg i Nerike (Göthlunda). Förmodligen ej sällsynt
i hela Skandinavien.

53. Artliopyrenia steriospora Kbr. Kinnekulle på ung
glatt bark (F. Græwe).

54. Melanotheca maeularis (Hampe). På barken af
Daphne Mezereum förmodligen ej sällsynt; hittills blott a:'-
märkt kring Upsala t. ex. i Godtsundabergen och vid Qvarn-
bo. Synes mig snarare böra föras till slagtet Melanotheca än

till Microthelia, hvarest den placeras af Massalon go och
Kör b er.

55. Collema ceranoides (Borr.) Mudd (U. ceraniseum
Nyl.). Denna lilla vackra och genom sina 4-sporiga asci**^^)
från närstående arter lätt skilda art förekommer flerstädes
på mossa (mera sällan på klippor) i Finmarken, ofta i säll¬
skap med Leciophysma Finmarkiciim. Jag har funnit den på
strandslätterna vid Næsseby, Berlevaag och Maasöe samt på

*) Original-exemplar, benäget meddelade af A. v. Krernpelliuber,
visa tydligen, att lians Lecidea aquilonia tillhör denna art.

**) Denna art är dock ej den enda af våra CoUema-mtQv, som eger
blott 4 sporer i hvarje sporsäck. Ett likartadt förhållande eger äfven rum
med G. limosum , ehuru den af alla förbittare beskrifves med 8 sporer ;
genom denna karakter är don lätt skild från alla C. pulposi former.

57

Flöjfjeldet vid Tromsöe. Från Saltdalen finnes den i Som¬
merfelts herbarium.

56. Tjeptogium byssinum (Hoffm.) Zw. Denna lilla
sällsynta art har anträffats af Herr J. A. Hartman på
jord vid Ede by samt mellan Isbro och Abo i Delsbo socken
(Helsingland). — Lept. t&tvaspovum Th. Fr., hittills blott
känd från en lokal i Helsingland, har jag anträffat på Slotts¬
backen vid Upsala samt mellan Öjen och Klevstad i Gud¬
brandsdalen ^).

57. Fyrenopsis reducta n. sp.: thallo effuso, tenui, ver-
rucoso-areolato, areolis minutis, laxe adhaerentibus, subtilissi¬
me granulosis, fusco-nigricantibus, humidis rufescenti-fuligineis,
superne e glomerulis gonimicis majusculis rubricosis contextis,
intus gonidia læte viridia multoque minora copiosa foventibus ;
apotheciis minutis (diam, usque ad 0,3 mm.), disco planiu-
sculo, atro, opaco, margine tenui elevato; paraphysibus haud
bene discretis; gelatina hymenæa imprimisque apicibus ascorum
jodo coeruleo 1. violascenti tinctis colore; sporis octonis, ellipsoi¬
deis 1. ovoideis, 0,008 — 11 mm. longis et 0,005—6 mm. latis.

På klippor på Flöjfjeldet vid Tromsöe sparsamt.

Utan tvifvel närmast slägt med P. granntina (Smrft.),
men skild genom alla delars mindre storlek, den mörka thal¬
lus, de svarta opaca frukterna o. s. v. Till yttre utseendet
påminner den mer om P, grumulifera.

58. Fyrenopsis suhareolata Nyl. På granit-klippor vid
Ärängen i Göthlunda socken, Nerike, anträffad af v. Pastor
O. G. Blomberg. Den af Nyl. beskrifna formen afviker
enl. orig.-exempl. från Vire i Normandie (P elvet) genom en

*) 1 Lieh. Scandin. beskrifver Nylander en Lept. Jh-mum n. sp.
Enligt orig. exempl., benäget meddelade af upptäckaren, D:r Græwe,
är denna emellertid icke något annat än en forma dispersa af CoUema pli¬
catile (A c 11,), hvilken art äfveu eger ett stratum corticale cellulosum,
ehuru ofta ganska otydligt; på grund häraf torde den lämpligast böra hän¬
föras till slägtet L^eptogiwn, till hvilket den utmärkta C. rividare Ach. äf-
ven hörer. — Såsom anmärkningsvärda lokaler må nämnas: Lept. palma¬
tum (Huds.) Christiansand (M. N. B lytt) och L. albociliatum Desm.
Kongshavnsfjeldet vid Altenfjord.

58

slätare, tydligare areolerad skorpa, men apotheciernas inre
delar öfverensstäinma. Emellertid torde vår svenska form
förtjena ett eget varietets-namn : ß. impolita.

59. Pyrenopsis cæsiella n. sp. : thallo effuso, sat tena¬
citer adfixo, noduloso-areolato, supra subpulverulento-scabro,
sicco cæsio, humido fuscescenti-fuligineo, glomerulis gonimicis
superficialibus olivaceis; apotheciis .... (nondum visis); sper-
mogoniis innatis, spermatia foventibus oblonga, 0,003 — 4 mm.
longa et 0,001 mm. circ. lata, sterigmatibus subsimplicibus infixa.

På klippor vid Drivstuen (Dovre), ofta täckande långa
sträckor.

Ehuru den ännu ej är funnen med frukt, har jag ej tve¬
kat att uppställa den som en ny art, genom skorpans färg
lätt skild från alla sina hittills kända samslägtingar. När¬
maste förvantskap eger den med P. lignyota (Wnbg.).

Genom detta tillägg af 3 för vår flora nya arter äro af
detta intressanta slägte nu hos oss kända 10 arter ^), neml.
P. pulvinata (Sch ær.) (= Collema hæmaleum Smrft.), gra-
natina (Smrft.), reducta Th. Fr., mhareolata Nyl., hœma-
topis (Smrft.), grumulifera Nyl., ocellata Th. Fr. , ligny¬
ota (Wnbg.), cæsiella Th. Fr. och Flotowiana (H e p p)
Dessutom ega vi tvenne andra arter: P, iocarpa Nyl. och
permiscens Nyl., hvilka väl till thallus öfverensstämraa med

*) Poroscyphus areolatus Kbr. Collema furfur t Hum Nyl.), hvilken

jag förut felaktigt fort till detta slägte, afviker genom thalli helt olika
byggnad. Dereraot tvekar jag knappast, att den mig obekanta Collema yranu-
liforme Nyl. är en Pyrenopsis, sa mycket mindre som C oil. furfureum^ y \.
(Flora 1865 p. 353), som sages vara “affine C. granuliforme^, enl. orig.-
exempl. är en uppbar Pyrenopsis.

**) Denna till de mest olika slägten och grupper hänförda art, som
troligen med större skäl bör bära species-namnet thelostoma (Harrim.),
är jag nu fullt förvissad vara en verklig Pyrenopsis. Genom behandling
med utspädd ättiksyra kan man befria dess thallus från det täckande kalk¬
gruset och den visar sig då bestående af mycket små, spridda, svartbruna
gryn , sammansatta af olivfärgade gonidii-klumpar. Afven spermogonicr
hafva anträffats, till steriginata och spermatia fullkomligt öfverensstämraande
med andra Pyrenopsts-oxtaxs.

detta slagte, men som afvika apotheciis endocarpeis, peri-
thecio subgloboso obscure colorato, sporis dyblastis, spernia-
tiis elongatis, acicularibus, rectiusculis vel curvatis, då de
ofvan anförda 10 arterna ega apothecia lecanorina (disco
sæpe perminuto), sporæ simplices, spermatia minuta, an¬
guste ellipsoidea. Denna olikhet synes mig vara fullt till¬
räcklig för generisk åtskilnad, hvarföre jag for P. iocarpa
och permiscens får föreslå genusnamnet Cryptoihele.

60. Ephebe spinulosa n, sp,: thallo atro 1. fusconigro,
humido obscure olivaceo, ruguloso, decumbente, ramosissimo,
apicem versus spinuloso 1. verruculoso ; apotheciis globosis 1.
centro impresso subglobosis, diam. 0,25—35 min.; hypothecio
subincolorato; paraphysibus capillaribus, laxe cohaerentibus,
articulatis, apice levissime incrassatis et, ubi discus impres¬
sus, sordide smaragdulis, alias omnino hyalinis ; gelatina hym.
jodo vinoso rubente; sporis in ascis subcylindricis octonis,
una serie vulgo dispositis, ovoideis L ellipsoideis, 0,009 — 11
mm. longis et 0,0045 — 50 mm. latis.

På fuktiga klippor kring Pasvigelv i Syd-Varanger (Ö.
Finmark.), i synnerhet i stor mängd på stenar och klippor
vid flodstranden straxt nedom ryska kapellet Boris Gleb.

Bland de tre förut kända Ephehe-a.viQYn^ öfverensstäm-
mer denna närmast med E. pubescens till följe af thalli full¬
komligt lika inre byggnad. Genom en kortare, något mera
robust thallus och en mängd ofvan anförda karakterer skiljes
den dock mycket lätt från denna och genom thalli afvikande
inre byggnad från de tvenne andra (jfr. Born et, Ann. Sc. Nat.
3, XVIII p. 170 — 2). Särskildt intresse erbjuda spermogo-
nierna, om hvilka detta slägtes monograf, D:r Bor net, till
hvilken jag sändt denna art och soin äfven erkänt dess
arträtt, i bref yttrar: “J’ai trouvé avec un vif intérêt que votre
plante présente un nouveau mode d’arrangement des spermo¬
gonies et des apothecies. Dans V Ephebe pubescens les thè-
ques et les spermaties sont séparées et parties sur des indi¬
vidus distincts; dans VEph. solida elles sont séparées mais
réunies sur le même individu; dans VEph, spinulosa elles

60

m’ont paru, dans quatre apothecies que j’ai dissiquées^ con¬
tenues dans une seule et meme cavité. Samma förhållande
har jag funnit ega rum hos en mängd af mig undersökta
apothecier. Spermatierna äro lineära, raka, 0,003 — 4 mm.
långa och ungef. så breda, fastade på långa, smala, enkla
steriginata.

( F orts.)

Literatur-Öfversigt.

1. Svensk botanisk literatur 1865.

(Af Th. 0. B. N. Kkok.)

A. I Sverige tryckta arbeten eller uppsatser,

Älniqvist, S,, Om de Svenska hafsstrandsformerna af slagtet Agropyrum
(i Bot. Not. 1865, sidd. 146—155).

Ande?'sso)i, N. J., Inledning till Botaniken. — — — Andra liäftet. Med
58 [på omslagsarket: 60l taflor i träsnitt. — Andra upplagan. —
Stockholm. — Iwar Hœggstroms Boktryckeri. — 139 och 1 sid. 8:o.

— Iakttagelser öfver de odlade växterna och Skogsträden i Luleå-
elfvens område (i Kongl. Landtbruks-Akademiens Tidskrift 1865,
sidd. 65 — 83).

Arrhenius,, Ji, Elementarkurs i Botaniken. Eemte upplagan. — Stockholm,
Tryckt hos E. Westrell. — Tit., 6 och 346 sidd. 8:o.

Anm. Den till denna upplaga hörande atlas utgafs redan 1863.
(Jfr förra literaturförteckn.).

Bei'ggren, Sven, Iakttagelser öfver mossornas könlösa fortplantning genom
groddknoppar och med dem analoga bildningar. Akademisk af¬
handling — — — . Lund, tryckt uti Berlingska Boktryckeriet. —
Tit. och 33 sidd. -f IV Talib. 4:o.

Anm. Afhandl, är ähmn intagen i: Acta Universitatis Lundensis.
Lunds Universitets års-skrift. 1864. Mathematik och Naturve¬
tenskap [Lund 1864 — 5] V. 1, 30 och 3 sidd. + (V) Tab. I— IV.
Blomberg, O. G., Några ord om Hjelmardalens vegetation (i Bot. Not.
1865, sidd. 161—165).

— En svensk rikblommande växt (anf. st., sid. 187).

61

F[orsander\ , J . ^ Niir foddes Carl von Linné den äldre? (i Bot, Not. 1865,
sidd. 117 — 11:)).

Fricfi, F., Anvisnin" lill observationer rorande några Skandinaviska. växter
(i Bot. Not. 1865, sidd. 3 — 6, 121 — 125, 174 — 177).

[ — ] Sveriges ätliga och giltiga svampar I tecknade efter naturen under ledning
af E. Erics ufgifna af Ki)i:gl. Wctcnskaps-Akadeinien|. 8. [Stockholm,
r. A. Norstedt & söner], sidd. 37 — 40 fol. + pl. LXIV — LXXIII.

Fries, Th. M., Botaniska Notiser für år 1865 - — . üpsala, Kongl,

Akad. Bokt’.yckeriet. — Tit., 2 och 188 sidd. 8:o.

Arm. Större uppsatser i denna tidski'Ift af utgifvaren: “En botanisk
resa i Einmarken 1864“, (sidd. 6 — 16, 27 — 38, 42 — 58) och
“Nya Skandinaviska Lafiirter“ (sidd. 38 — 40, 99 — 102, 109 —
113, 181 — 184). [Sistnämnde afhandl, ej afslutad].

Fristedt, R. F., Bidrag till kännedomen af Skandinaviens Woodsia-arter

(i Bot. Not. 1865, sidd. 16 — 23).

Eörhandlingar vid de Skandinaviska Naturforskarnes nionde möte i Stock¬
holm från den 8 till den 15 Juli 1863. — Stockholm. P. A.

Norstedt & Söner. — VIIT och 749 sidd, 8:o [Botanik: sidd. 363

—377.]

Anni. Innehålla referat af meddelanden af:

Andersson, N. J., om Carex rufina (sid, 365), rotbildning i stam¬
mens inre af en lind (s. 366), svårigheterna att i vissa mera
mångformiga växtslägtcn bestämma de rätta arterna (ss. 367 — 69);

Fries, Th. M. , om parasitiska alger hos lafvarne (s. 366);

Kindberg, N. C., iakttagelser under en botanisk resa till Dovre-
fläll (s. 373);

Krok, 111. O. B. N., karakteristiska växtformer för sydvestra Norge
(ss. 376 — 77);

Lindberg, S. O., om rotbildning i stammens inre af en Aesculus
(s. 366), mossornas s. k. blomma (ss. 373 — 75);

Lindblad, M. A. , om Ilymenomycctcrnas system isynnerhet och
växtverldens i allmänhet (ss. 365 — 66};

Lindeberg, C. J., om Carex hœmatolepis (s. 364), lluppia maritima
(s. 365), några för Sverige nya eller intressanta växter (s. 376).

— M. fl.

Förteckning öfver Skandinaviens riiancrogamer, Thallogamer ocli Chara-
cecr. — 32 sidd. 8:o. [På omslagsarket samma titel samt:] jemte
u])pgift på det relativa värde, de ega inom Lunds Botaniska För¬
ening. — Lund, Berlingska Boktryckeriet.

llellbom, P. J., Lichenologiska anteckningar från en resa i Luleå Lapp¬
mark (i Kongl. Wct.-Ak. Öfvers. 1865, sidd. — — ).

[Iggberg, W.], Vilda blommor. [Tillägg på omslagsarket:] Ett urval ur
den svenska floran för nybegynnare i botanik. — Stockholm, Iwar
Hteggströms Botryckeri. — 64 sidd. 8:o.

Kindberg,, N, C., Svar på Herr J. A. Lefflers uppsats om Lcpigona (i
Bot. Not. 186.5, sidd. 129 — 131 j.

Krok, Th. O. B. iV. , Inom Sverige utkommen botanisk literatur. År
1859 — 64 (i Bot. Not. 1865, sidd. 59—69, 85—86). — I Utlandet
1859 — 64 utkommen botanisk literatur af Svenska Författare (anf.
st. , sidd. 87 — 88).

Anm. Båda aro i aftryek sammanfattade under titel: Svensk bota¬
nisk literatur 1859 — 64. — Upsala, Kongl. Akad. Boktryckeriet.
— 15 sidd. 8:0.

— Förteckning på Lärarne i Naturalhistoria vid Sveriges högre samt
5-klassiga Läroverk 1865 (anf. st. , sidd. 70 — 72).

Leffler, J. Ä. , Bidrag till kännedomen om de Skandinaviska arterna af
växtslägtct Lepigonum (i Bot. Not. 1865, sidd. 89 — 98).

— Anmärkningar vid Lektor Kindbergs svar angående Lepigona (anf.
st. , sidd. 177 — 81).

Lindberg, S. O., Adnotationes bryologicæ ("i Bot. Not. 1865, sidd. 73 — 81).

— År Hydrocharis tvåbyggare? (anf. st. , sidd. 108 — 109).

— Anoraodon apiculatus Br. & Sch. et Fimbriaria Lindenbergii- Cord.,
novæ Floræ Scandinaviæ cives (anf. st. , sidd. 125 — 127).

— Om äkta parasitiska former bland mossorna (anf. st. , sidd. 127 —
129).

— De Hypno elegante Hook. (anf. st., sidd. 137 — 146).

Modmgren, A. J., Om E. Durands så kallade “Grinnell-lands flora“ (i Bot.

Not. 1865, sidd. 169—174).

Nyman , C. F., Supplementum Sylloges floræ europææ. — Oerebroæ. Sump¬
tu et typis N. M. Lindh. — VI och 78 sidd. 8:o maj.

(Olbers, E. W. och) Lindeberg, C. J., Om Bohusläns Torfmossar (Bil. 1
till Götheborgs och Bohusläns Kongl. Hushållnings-Sällskaps hand¬
lingar. År 1864, sidd. 49 — 64 + Bilaga).

V. Post, H-, Fynd af en fossil svamp (i Bot. Not. 1865, sidd. 82 — 84).

Sandéen, P. Fr., Morphologiska iakttagelser öfver Bladknopparne hos nå¬
gra Polygoneæ. Akademisk afhandling - . Lund , tryckt

uti Berlingska Boktryckeriet. — Tit. och 32 sidd. + II Tabb. 4:o.
Anm. Afhandl, är äfven intagen i Acta Universitatis Lundensis. —
Lunds Universitets års-skrift 1864. Mathematik och Naturveten¬
skap [Lund 1864 — 5] IV. 1, 29 och 3 sidd. (IV) Tab. I — II.

Scheutz, N. J., Om Svenskar, efter hvilka Växtslägten blifvit uppkallade
(i Bot. Not. 1865, sidd. 135 — 136, 184 — 186).

Stenhammar, Chr. (f), Bidrag till några af de i Lichenes Sueciæ Exsic¬
cati, Fase. VII och VIII utgifna lafarters synonymi och historia (i
K. Wet.-Ak. Öfvers. 1^65, sidd. 231 — 237).

TÂecïentus, AT. Fr. , Polystichum dilatatum (Sw.),en inom Skandinavien hit¬
tilis förblaudad art (i Bot. Not. 1865, sidd. 41 — 42).

63

Theorill J G. R. J., Växtgeografisk skildring af Södra Halland. Akade¬
misk afhandling — — — . Lund, tryckt uti Berlingska Boktryc¬
keriet. — Tit., XVI och 32 sidd. 8;o.

Zetterstedt, J. E., Ecliiiiospcrmum deflexum och Vicia pisiformis funna i
Småland (\ Bot. Not. 1865, sid. 120).

(Exsiccater.)

A'., Herbarium normale plantarum rariorum et criticarum Sueciæ.
Fase. XVI.]

Änm. Till denna fasc. , som jemte titel äfven saknar tryckningsort
och årtal, är fogad 1 sid. foh, utgörande “Conspectus Fasciculi
decimi sexti 1858 — 1864“.

Fries, Th. M., Lichenes Scandinaviæ rariores et critici exsiccati, -

Fasc. III. N:o 51 — 75. — Upsaliæ. Reg. Acad. Typographus. —
Tit. och 1 sid. 4:o.

Fristedt, R. F., Sveriges Pharmaceutiska Växter med phnrmakologiska
upplysningar. Tredje Fascikeln. Upsala, Edqvist & Berglund. —

1 sid. fol.

— „ „ „ Fjerde Fascikeln. Anf. st. och hoktr. — 1 sid. fol.

Hartman, Rob., Bryaccæ Scandinaviæ exsiccatœ. Fasciculus XI. — Ge-

valiæ. A. P. Landin. — Tit. och 1 sid. 4:o.

— n n n Fasciculus XII. Anf. st. och boktr. -- Tit. och 1 sid. 4:o.

Stenhammar, Chr. (f). Lichenes Sueciæ exsiccati editio altera. Fasciculus

VII (på omslaget N:o 181 — 210j. Tit. och 2 sidd. 4:o [utan tryek-
ningsort och årtal].

— » « n Fasciculus VIII [på omslaget N:o 211 — 240]. Tit och

2 sidd. 4:o [som foregående].

B. I Utlandet try elda upp satset',
a. Original-uppsatser.

Ander.sson, N. J., Gramineæ (i Walpers, Annales Botanices systematicæ
ed. C. Mueller. Tom. VI, fasc. VII, sidd. 961 — 1072. [Fortsätt¬
ning från föreg, häfte).

Fries, Th. M., Noch eine Bemerkung über Biatora campestris Fr. (i Flora
1865, sidd. 24—26).

Kroh, Th. 0. B. 0. (et Jo/t.) , Valerianella (i Prodr. Floræ Hispa- ,

nicæ auct. M. Willkomm et J. Lange, vol. II, sidd. 7 — 11).

ß, Öfversättningar eller aftryck.

Fries, Th. il/., Eine botanische Reise in Finnmarken 1864. (Aus dem

Schwedischen 'der “Botaniska Notiser“, - 1865, übersetzt

von A. V. Krempelhuber in München) in Flora 1865, sidd. 289 —
295, 305 — 311, 346--349, 358 — 364, 391—396, 403 — 410.

— Neue Flechtenarten. (Aus dem Schwedischen der “Botaniska No¬
tiser“ für 1863 - übersetzt von A. v. Krempelhuber in Mün¬

chen) auf. st, sidd. 340 — 346.

64

Fries, Th. M. , Ein Beitrag zur FIcclitenfiora Skandinaviens. (Ans dom
Schwedischen der '.Qçfvcrs. /-af: K. /Wet.-Akad. Förh. 1864, N:o 5
übersetzt von A. v. Krempelhuher in’ München) anf. st., sidd. 481
_ —489.

Neue scandinavisclic Flc'clitenarî^îh (AnS' dem Schwedischen tlev. “Bo¬
taniska Notiscr“ — — — 1865 - übersetzt von Ä. v. iCrem-

MünchcTi) anf. 'st.Y'sifld'. -öOS-^üi-l-,- 540.' ■
Ångström, Johann, Species novas (Mc.ddcladt.-,, (leu 13 April 1864^ i Ued-
wigia 1865, sidd. 173 — 175 j^JiV K. Wet.-Akad. Ölvers. 1864.]

‘ C. ■

Tillägg, till föregö ntehitiir-förtecknin

Arl860.' -

^ _ .yi, J> . •_•((■' ■ * ?,

Fries, F., Rcli(!nhe Afzel.ianaa,^ sistentes Icones Fungorum, quos in Gui¬
nea collegit et in ære incisas excudi curavit Adainus Afzelius. —

. iVjpsalitej^lguyvdjJt -&,SoCj,, — ^6 sidd. . 12 Tabb. fol.

'-f'-- »r .'-..k :: .-.J, ’O Iji ..'.j-. . /’

Ar 1862.

Schagersiröm , J. A., Lärobok' i' Skandinaviens Växtfamiljer, med tillägg af
de märkligaste utländska, efter det Friesiska systemet. — Tredje öf-
■ versedda och tillökta Upplagan, y- Upsalg. Trygkt hos F. Han-
selli. — 134 sidd. 8:o.

År 1863:

Fries, E., Index sennnum e messe anni 1862 ab heirto Ujisalicnsi oblato-
■ rum. Upsaliæ , C. A. Lcff 1er. — 4 sidd. 4:o.

Lindberg, S. O., Aetheriska oljors forekommando, i lefvermossor (i Phar-
maceutisk Tidskrift 1863, sidd. 49 — .50). [Jfr Flora 1862].

. , Ar 1864: ■

Go.Hsehnan,. C. A., Zoologiska och Botaniska Iakttagelser inom Blékmge,
hvilka , jemte såtscr i d'e tifriga Naturvetenskaperna och Modern»ålet
- Lund, Håkan Qhjsspns Boktryckeri. — Tit. och IQ sjdd.

■■ 8:0. [Botaniska iakttågeiser: sidd. Il — 16]. . .

Några iakttagelser bin närmaste- Mariestads-Traktens-- Fanorogamer .voch
. .. Ormbunkar,’, upptecknade, , tijl - hjclprcda för Mariestads skolungdom
vid botaniska o^ckursioncr. — Mariestad. Tryckt hos' Abr. A. Berg
& Komp.' — Tit.-, 41 + 1 sid. 12:o. -i.' / .1.-

>K *

■ a?- ^ V ■ t -f *-y , : ' . ' ' ‘ ■ *( , :

“Några växtmorphologiska iakttagelser“ af S. 0. Lindherg. (Jir lit.-
fört. för 1864) hafva icke blifvit tryckta.

. ’ ÂiskilJigçu io^nsiüiieîigheiet,.. hJ-ßV-d'ghviUca. i främsta rummet den genom årets
.FJälosophke JJoetors-promotion å bohtrycheriet förorsakade brådskan, hafva
vållat derina tidskrfts försenade idffvande:', hvaiför anhälles om prcentmieran-
tenies' benägnrt öfsorseende. .N:o J redan under arbete Qcf skalfnieil det
allra snaraste utgifvas.

UPSALA, Kongl. Akad. Boktryckeriet, 1866.

UTGIFNE AF

N:o 5. TH. M. FRIES. 1866.

INNEHÅLL: S. Almqvist, De Skandinaviska arterna af slagtet ßia-
torella. — N. J. Andersson, On the Movements and Hahits of clim¬
bing Plants. By Ch. J)aflwin. Referat. — C. F. O. Noudstedt, Om
Pulsatilla i-ulgaria Mill. *glahra och Nitella glomerata (Desv.). — Lite-
tur-Ofvers.: Danska och Norska botaniska arbeten 1865. — Ströd¬
da Underr. : Den botaniske Have i Calcutta under og efter Orkanen
d. .5 Oct. 1864. — Herbarium Normale, fasc. XVI. — Potamogeton gra¬
cilis Fr. — Botaniska Reseföreningen. — Anhållan.

1. De Skandinaviska arterna af slagtet Biatorella,

af S. Almqvist.

Slagtet Biatorella har liksom de flesta andra lafslägten
blifvit af olika författare olika begränsadt. Jag har i föl¬
jande lilla uppsats gifvit det ungefär samma omfång som Th.
Fries och Anzi, derunder äfven innefattande slägtena
gospora K hr. och Sarcosagiiim Mass. Den enda character,
hvarlgenom det förra slagtet skiljer sig, nemligen dess tjocka
gelatinosa epithecium, är utan tvifvel alltför obetydlig för
att kunna rättfärdiga uppställandet af ett särskildt slägte.
Hvad åter angår slägtet' Sarcosagium , har detta säkerligen
ett misstag att tacka för sin tillvaro, i det man tagit alle¬
handa algbildningar för lafvens thallus ^ med förbiseende af
dess verkliga, som ofta är högst obetydligt utvecklad.

Slägtet 7 romera Mass., som af en del författare föres
hit, anser jag böra helt och hållet uteslutas ur lafvarnas an¬
tal. Då neml. hithörande arter fullkomligt sakna gonidier och
ej heller äro parasiter*), kunde endast en stor slägtskap till
de öfriga arterna af slägtet Biatorella i någon mån rättfärdiga
deras förenande med dessa. Men utom sporerna och jodreac-
tionen finnes ingen öfverensstämmelse. Tromerœ resinæ con-

*) Huru K o e r b e r kan anse dera som sådana, är mig fullkomligt obegripligt.

sistens och liela inre byggnad med sina tjocka parapbyser
och sitt egendo)nliga psendojDrawchym med färgadt eellinne-
håll skiljer sig så mycket från allt, hvad lafvar heteiy att
någon; förening med de&sa ej -sy^qesf.möllig., Och lika mycket
afvjker, den andra, ar ten,, ^ 57- ji.

De hittills i Skandinavien -anträffade arterna af det så¬
lunda begränsade slagtet Biatorella låta med lättheU fördela
sig i tvenne väl åtskilda afdelningar^: j „r; <■

A. Sporœ obionga\ Hymmmm oirea Opö-h altum.

l. JBi(&orella ,can:irpçstrm »F r.; Wet ;.r Ak. Handl. 1822
p. 273, Lieh, Eur. p. 265 under Biatora. Sarcosagiùm hia-
torellum Mass, Flora 1856 p. 289, b r. Par. Lieh. p. 438.
Goibima .‘emUsmm NyL iLichii^ca-nd;, p< ;32r; r^; a: *5

Exs. Fr. Lieh. Suee. 222. Anzi Lieh. rar. Lang. 307
och 382 (:s. v\. Biatorella.sarc.osagiimi)..

Crusta, tenuissima, “granuloso-deliquescens“ vel flo ecu-
losa, virescens vel albida, quandoque subineonspicua. Apo-
thecia sessilia minuta (diam, ra.ro 0,5 mm. attingentia), pri¬
mum diuque punctiformi-impressa, demum plana vel levissime
convexa., rufo-carnea. Excipulum . cupulare' distinctum, sat
tenue. Hypothecium incoloratunu Paraphyses eapi]lares:,ge-
latina • copiosad jodo. ,c,ccerulescente imbutæ* Sporæ în ascis
angustis, elongatis numerosissimae;^ obloiigæ,. 0,005--7iuirm.
longæ.,; 0,0020-^25 -latae, ; :A 'vv-; :/ A,

På mossa, ruttnande lafvar och naken jord på sterila
ställen; funnen nära Lund, i P"emsjö.(-Prob E. Fries) och vid
Sala (Adjî Th. Fries och D:r W. Nylander), V

u Skorpan förekommer . ofta högst outvecklad, hvilket har
förledt Maesalongo och Koerber att antaga algbildningar,
bland hvilka lafven förekommer, för dess verkliga thallusv Alt
så ej kan vara, visar redan Koerbers beskrifning, ty en
thallus “e gonidiis variis confusis nec non moniliforme-con-
catenatis ’ constitutus“ torde knappt ligga inom möjlighetens

*) Att. Koerber förklariir deuna art endast .vara en åldrig jT. resi¬
næ, bevisar .blott, att han ej nogare undersökt densamma. Isynnerhet ex-
cipular-bildningen är högst olikartad.

67

områd«. En något noggrannare^ undersökning visar också
alltid under apotheciet närvaron af en verklig, med gröngula
gonidier försedd heteromerisk thallus. — Nylanders Collema
evilescens är en form af denna art, som afen parasitalg blif-
vit förstörd ej blott till crustan, utan äfven ofta till apothe^
cierna^ hvilka derigenom fått en sjuklig och abnorm färg
(“sordida vel pallida“). Detta är också anledningen, hvar-
före sporerna, som bps den normala formen äro särdeles väl
utvecklade, hos denna sällan nå sin fulla mognad. Öfver-
gångar bevisa föröfrigt tydligen dess sammanhörighet med
hufvudformen. v.

2. B. Rousselii (Dur. et Mtg.) Kbr. Par. Lieh. p. 124.

Crusta tenuissime granulato-leprosa, cinerascens. Apo-

thecia adnata, mediocria (paullo minus quam 1 mm. lata),
jam primitus convexa et immarginata, miniata. Excipulum
vix ullum. Cetera prioris speciei, hypothecium modo crassius.

Funnen sparsamt vid Kougsvold på Dovre (Th. Fries).

Nylander har med denna art förenat den typiska for¬
men af föregående och nekas kan ej, att de äro mycket nära
beslägtade. Den inre byggnaden är nästan fullkomligPöfver-
ensstärnmande. Dock äro de från apotheciets storlek och form
samt från excipulum tagna charaetererna alltid tillräckliga
att med lätthet åtskilja dem* j n

3. B. (t) la^iponica Ach. mserpt. Schaer. Spic. p. 205*

Enum. p* 125 (under Lecidea). '

•' Crusta (vix normalis) effusa, tenuissima, fulvo-ferruginea.
Apothecia minuta (circa 0,5 mm. diametro metientia), urce-
olata, atra, margine crasso persistente. Excipulum annulare
atrum. Hypothecium tenue incoloratum. Paraphyses priorum
specierum. Gelatina hymenæa jodo vinose rubens. Sporæ in
ascis 'saccatis numerosissimæ, circa 0,003 mm. longæ et 0,001
ram. latæ. = »

’ Förekommer på naket trä, enligt namnet i Lappland.
(Ex. i Agre li i herb.)

En genom sin inre byggnad utmärkt art, som dock
knappt ännu blifvit funnen i sin normala form. Synes vara
alla senare lichenologer obekant, då ingen ens med ett ord

68

omnäranor densamma, — Den torde rför öfrigt kanske snarare
böra föras till slagtet^ Sarcogyne^, Som den emellertid i åtr
skilligt afviker fran detta, h;f>r jag aifsett mig )iä,r ^Çills^^jdare
kunna upptaga den, i afvaktan- _ pä, att dess typiska form,
då den blifvit funnen, skall ställa .dess ^^affinitet i en klarare
dager.

B. Spprœ glohosœ. Ilyimnium 0^06 mm. altwiii. .

4. J3. miiypoltœma Norman Bot. Not. 1865 p. 99,

Crusta çinerascens vel aliena (?). Apothecia. adnata,

minutissima (diametro 0,03 — 0,04 mm.), primitus convexa
et immarginata, coccineo-cruenta. Excipulum subnullurn. Hy-
potliecium incoloratum, parapliyses tenerrimae, apice rubricose
tinctæ. Gelatina hymenæa jodo^cœrulescens. fSporæ in ascis
ventricosis numerosissimae,, globosæ, diametro 0,003—4 nmi.

Funnen vid Tromsöe på bark af en Salix af Forst¬
mester J. M. Norman. En högst utmärkt art, som till in¬
gen af sina samslägtingar synes ega någon närmare förvandt-
skap.

5. Ji. improvisa Nyl. i Sällsk. pro F. et Fl. Fenn.
Not. IV. p. 233, Lieh. Scand. p. 213 (under Lecidea).
B. nitens T h. Fr. Lieh. Aret. p. 200.

Crusta varia crassitudine, furfuraceo-leprosa, cinerascens,
humeetata sordide virescens. Apothecia adnata , jam primi¬
tus, convexa et immarginata, demum sæpe tuberculosa diffor-
mia, subminuta (diametro circa 0,6 mm.), atra,, nitida; hu-
mida vulgo sublurida. Excipulum subnullurn. Hypothecium
incoloratum. Parapliyses distinctae, tenerrimae, in gelatina
copiosissima jodo coerulescenti, supra, epithecium crassum gela¬
tinosum cœrulescens vel violaceum formante nidulantes. Sporæ
in ascis ventricosis numerosissimae, globosae, diametro 0,0030
—35 mm.

Förek. i hela Skandinavien på tall bark och naket trä^
Från den i Sverige ännu ej funna B. pinicola (Mass.) skil¬
jer sig denna art endast genom färg-charaeterer. Denna har
nemligen apothecia sicca fusca, humida dilute fuscidula, epi¬
thecium dilutissime fuscidulum. Dessa charaeterer synas nog

69

sväga att skilja arter, då allt öfrigt på det nogaste instämmer.
Då dock den geograpliiska utbredningen är olika och inga
médélförmer hittills^ärö funna, här jag ànsèft mig böra upp¬
taga ß. söm ' skild art. — En högSt märkvärdig

form och troligen egen art är deremot följande:

* dryophila n. subsp.

Cruéta tenuissima, lævigâta, albida. Apothecia semi-

globösä, minutissima, àtra, opaca, subscabrida. Hymenium
ek hypöthécio fusco enatum, supra epîthecio crasso granoso-
grUmiilato saturate fusco tectum. Reliqua prioris. ‘‘

Ög. Häradshammar på ekbark, funnen af D:r Chr.
Sten ha ni mar. * ^

Anförda characterer synas nog utniärkta att kunna grunda
en ny ärt, men då^'de möjligen skulle kunna vara en följd af
lokalen, och då jag ej sett nier an ett enda exemplar, har
det synts mig bättre att tillsvidare uppställa den under före¬
gående art. Den förtjenar ^emellertid ätt nöga eftersökas.

6. B. deplanata n. sp.

Crustä tenuis, '. lævigata, alba, immutabilis. Apothecia
adpressa, subplana'“ ‘margine indistincto, sicca atra vel atro-
fusca, humida dilute lurida, minuta (vix 0,5 mm. latitudinem
attingentia). Excipulum crassum cupulare, e fibris paral¬
lelis ex hypothecio incolori enatis constitutum. Paraphyses
subindistînctæ. Epithecium ‘nullum. Hymenium totum dilu-
tiàime fusciduliim. Jodo asci modo anguste clavati coeru-
lescunt. Sporæ globosae diametro 0,0020 — 25 mm.

Förek. på barken af löfträd , helst asp; funnen i Upsala-
trakten ' flerestädes, Nerike i Gothlunda (O. G. Blomberg)
och Östergöthland i Jonsbergs s:h (Stenham mar).

Denna art, som i mellersta Sverige icke är sällsynt,
synes utomlands knappast förekomma. Närmast står den till
B. improvisay från hvilken den dock är lätt skild genom sin
thallus, sina platta frukter och dessas inre byggnad

Till denna senai'e afdelning af slagtet Biatorella hör utom här
upptagna arter älven B. germanica Mass., skild från alla andra ge-

70

■ “V) nnrn n:i‘) 'i, M 'tn ’■ '-■•

; 'I'-'il ; i t; i^q «r-) '^ofr' ■• ''

2. On tlie 'Movements and Habits, of climbing
.' H i .plants. By Charles Darwin. ir;

: ; n Ï ; Referat af'*N.' ir. AkderSSON.'^^' ‘ - ’

::^: --r • v;| ;:;r:i /r' ^ ;<'• -, ^fr

(Ports.)

III.{' K längebärand e växter. ' ‘Klängen äro trådfor- "
niiga organer, mera eller mindre känsliga för vidrörandet,! och
uteslutande till för att tjena växterna som medel för - klätt¬
ring. De äro modificationer af blad med deras skaft, af
blomskaft eller möjligen af grenar och stipler* Mo hl upp¬
täckte först, att »klängena voro känsliga för vidrörandet, men
trodde, att fortsatt tryckning var nödvändig att orsaka rö¬
relsen. sa Gray beskref närmare den ytterliga känslig¬
heten och hastigheten i rörelserna hos klangen af vissa Cu-
curbitaceæ. Hos följande familjer visa sig klängena företrä¬
desvis utbildade:.;.: i

Signoniaceœ. Bignonia iinguis (eller en dermed närbe-
slägtad art) uppstiger med slingrande stam kring ett, smalt
stöd och begagnar då ej sina klängen eller bladskaft, men
när den skall fästa sig vid ett starkare, så böja sig dess
klängen och fästas; de röra sig också i små ellipser, och
detta klänge liknar då-i en fågelfot, hvars baktå blifvit af-
huggen och har klorna 'nedböjda. När en gren kommer mellan
dessa tår, fästa de sig dervid alldeles som en fågel. Hos
andra arter af slägtet röra, sig bladskaften mera spontant för
att i bringa ‘ klänget i beröring med ett föremål. - När de så
klänga igenom buskars eller träds grenar eller af dem bil¬
dade snår, fästa de sig med stor kraft för att kunna
motstå stormarnes våldsamhet. Härigenom få de yäxtmas-
sor, sotp fylla urskogarne, bakom dessa naturliga murar mera

nom mörkröda frukter och färj^adt hypothecium. Den förekommer på
kalksten och torde möjligen kiin a anträffas äfven i Sverige. — Biatori-
dium Monasteriense Lahm måste för sitt thallodiska, af gonidicr uppfyllda
excipulum föras till slägtet Maronea.

71

skydd att oskadade utvecklas, och man ser derföre ofta Big-
noniaceæ genomfläta träden på kusten af hafvet eller de breda
fldidJKinoör/ jriOclr'' ai:tf^ßfiiin!as.vj hï^il/ka- fekec'äHenast härtill , be-
tjena sig af fkläai^enf., ■ utlani-itifiimTdfrjemte fäista sig med de
förtjockade och r/orbåi’dn-ade hjaciskuften ochîjtillika med sina
omslingrande stammar, från hvilka ej sällan jemväl luftrötter
utgå; så’ :att den utomordentligaste hållfasthet härigenom be¬
tin gas^r-—? och rsålexi es exempel gifvas-t på ennförening; iaf alla
slag ' afasrlmg^rväxteE hosä en>' enda art. -^-( Närnnu i klanget
faïitiTat'! vid någoto töremåUj tillväxer det »och hårdnar i hög
grad , A Hl on '? fattar • det ej tag i. något, u böjer det sig likasom
misslynt medåt ooh mister -snart sin förmåga att gripa, ja
affa lier oftast genom articulation , alldeles., såsom ett samman¬
satt bkd. stiger uppför ett lodrätt stöd ge¬

nom- att vnda sTg- i spiral och skiftevis fatta det med sina
klangen, alldeles som -en sjöman, som .ä,ntrar upp på ett rep
med ena e handen ofvaii / den i andra;i: î Ilos andra arter svälla
spetsarne af de klangen, som redan fästat sig, till vårtlika
bollar, som till och* med fast sluta sig till veden. Flera ärter,
såsom Bign. spééiosa, hafva odelade klängen ; hos unga exem¬
plar kunde dessa ända till 5 tum långa klängen icke förmås
att fästa sig, men detta sker, när växten t nått en höjd af 8
— 9 fot och behöfver sina häftorganer; spetsarne af dera visa
då 'iiastair ' likasom en djurisk instinkt; beständigt sökande
efter något mörkt hål ,*‘-hvari de kunna* intränga. Ofta ser
man dem draga sig tillbaka från ett sådant hål, liksom con-
venerade det icke, «loch intränga i ett annat, och detta ej
sällan efter 36 timmars förlopp; lunder tiden fortsätter det
motsatta klänget att . svänga i sin sjelfvilliga rörelse. Hos
Bign. cajyreolata man, att när klängen svänga, ^böja^de
sina spetsar till den mörka sidan, och om växten vrides åt
ljuset;-’ så förändrar klä:nget äfven sin riktning, alltid mot
dunklet. Sättes det nära något föremål med ojemn yta, ser
man klänget med tydlig begärlighet söka sig in i de minsta
ojemnheter, der intränga såsom rötter, hvarvid spetsarne upp¬
svälla och afsöndra en fin vätska, hvarmed de omgjuta t. ex.

m

eût 'køip^pfrvnaC fina« rfiâ r; MSonT^skjnties inellati '5 dein V ' î^à’ atife cte
syaiHa-rtih^w^iianvaxali inedi-.dessa^iiiirt enbsolixj? inassa^ 'hvaruf
dev:ejfi IvUfîinai utdiîftgas; ^yrkana^^hos^klänap^^^ är å så- stor,'
attj^trådarnOsVäJnbrista a,f'-påhäng?^ia« tÿngdep, mén^' ejr fcläng-et/
OGlvsåj.w^omanad^enna^narftRfäreträdesvis , bekläda sådatveuträd'
i ils^ordainerilvä ,oi6jOjnd äro iöfverGäckte ;^;af latVar odfiiitiossor
eller ined Polypodiuin incanutn. llßs iEaoreinöcatipies seabér
äro: kto^na:;îôînkrinpxtrV <Clii^ ir.iängd d bärande två laterala
ochi två;df^iötnalas;gr3énar, ochnhvärje:«grén delar sig yttérlr^
ga.r;0 b:dvenne,s,ifteddspet^^s.arn'e:jhildaode hakar, så åtfc från ett
bladskaft ikojøiinah sålseda. ^6 dylika:^ finä häfteinedel, alla
känsliga åt alla sidor och för de allra finaste föremål såsam
grässtrå n^^bl, ad af •s|)!^rrisA'h>«^vW "Ä -'n^^r-.vsr -

^nj\PQléniqfm(,^e(B^ 'Cohmm «c^,røf?mi?onari(én«(af''de*- märkeli-?
gaste klängväxtet- > K länget där här- fil tum- och^det svänger*
sigsiperaj hastigt f.o(^h .kräftigt en?, hos 'Bågön; annan växt-, van*
ligepd mpdi^;3 asvängniingard påi,! timma-, öch iminuterv" inen
häri är ;det b|ott/> klanget som rörern;sigi;; ep som hos Bigoni-
acjaceie stammens . internodierp och hladskaft.--* K länget

harr,hjit -grenar^dsoiH flera ijgånger: äro delade -l anycket -tunna
och böjliga trådar, som af blåsten lätt sprides i säri diksom
hår]p.ckar-^j.eUer*,,;etitdi sina-, nerver uppläst blad ^ hvarjemte de
ärp, särdelen ela,stiska;3s.petsen af-.dessa trådar rslutar med en
liten, dubbphjliak.e af vedhård -bes kafifenhet och skarpisotn eri
nål^wofta kap^^ett klängej ha^94 sådana hfikar..p I början ‘stå
alla,^.dessa t^grenar til Isam inans, och. äro då ef känsliga, men
snart,. ^prita: de, d sär ’och hakarne bli outståeride y’«h varvid de^ "
ras-.-k.äpsUghet ansenligen ökasrOch de .rsåsom ett fint ström-
sysf em nin^ga >sjgrdn i •h-varjeTojeiRnhet. o? « 1 !-n oj n?')«»*-

5t,;Xé;^Mw^mo«6^.io;iDessa“,f;äco -.3 >alhriäirhet af oss mest i
kända r^I^fångväxter^ • ehur^ibderasct häftorganer ej äro så sär¬
deles., 1 ut vetjklade^si atseende på: <sin känslighet.. Hos

. svänger hdet öfvorstai internodiet i. en labyrintlik ellips
och j; likaledes., kläugety ^ men dettajsenare synes ej vbi behåll a
sin^kjänslighet längre, än tilldess^ sidogFeriarne.med deras kro- '
kar,,ärOf,färdigbilda;d:e. ^^Path^rus Aphacahår hela bladet om*

«

73

^^ndlî^d^; tillf klänge raed stera stipier ;■ klänget synes -ej spon-
tant^ii'öt'a s^igv- 'd&t föres f^ømkringnaf de ' srängande'’ ungå
uHernodiemn. i > Äath^rus ^^gmndißörm svänger dcke ens hvar-
keiï internodier eller klä^agenv 'inen“ spetsaräe af de senare
arø mycket känsliga , ^så att de anttiigen- gen örtens^ ha¬
stiga tillväxt eller ock med 'I vindens biträde föras upp till
föremål, i hvitka de fatta.^ r; . . oq - uf>{r:

. €ojnpositœ :hR, hhWrfw klätigväxter. En^^^^sådän är
Mutida ßlemfdis^ : hvnrs -iklängen doek ärö>i bkdlika , eller
med gröna kanter^ som ofta utbilda sig ttll bladytor; de äro
i jSpetsen rörliga ooh känsliga och der försedda med en liten
hake;'! * rtuv' ;

SmiJaceœ. Klängena hos ■ Smilar; uspérä^j -Irvilka î af 'S:t
Hilaire* ansågos för mod iåérade- småblad, af Möhi fôr stip-
ler, 'äro parvisa nära basen af bladskaftet samt inemot två
tum långa; de stå båda först* upprätta, «men äldre böja de
sig mot stammen nedåt o oh ■ korsa! hv^arandra så, att de här-
igenom kunna mellan sig fatta och fasthåHa ett stöd. De
ega ej rörelseförmåga Î utan föras till föremålet genom stam¬
mens riktning eller vindens inverkan; dé bibehålla sin käns¬
lighet ovanligt länge. - '

FumaHaceŒ. ' Coi'yd^^ clavi(‘idata bildar génohi sina
klangen öfvergången till - bladklättrarne, det att i yngre
tillståndet: blott de yttersta mèn i äldré äfven alla de sista
bladen förvandlas intill klängen. De sista grenafna"’äro' höge¬
ligen känsliga, ej de äldre bladen.''- 'Hos-
folia äro förvandlingarne från blad till klängen ännu märk¬
barare; de äro här^>5 tum långa, »ofta ända till 4 gånger
tudelade och försedda i spétSarne'^med hakar. ' Sättet for
dessas rörelse och vidhäftning är likar.tadt med de föregåendes.

'^Ciicurbitaceo^^ Tydningen* äf dessa växters klangen bar,
som bekant-, i sénare tid Tarit föremål för^ inycken strid,
särdeles bland fransyska>botani8ter, huruvida de öéinligen äro
att anse som modifierade grenar, blad, stipler eller blomskaft.
Eekinocydis lûbata' både internodier och klängen med
spontana rörelser. De sednare äro 7 — 9 tum långa, med ett

parî '^ortaie grenar rt vid f: basêiii'/’ ^lla^'^l^tt ltrôlitfï s’oiîi tiîl^eh
hak€;ri denL'"!:côTîçava* ^idanbäri hô^elïgetf oeh inoi\i '■e'tt
par miilüter; rullat' klâiigètV'^Md ^idfâstnlngvisVg tillhopa, derpå
upp.^och fsåeibop igent denna b^nägOilhet“ att ViïîIa ôig’Mn ; till
on f i. helix.« gör emellertid, natt åé î^ji-ha’.^sWr benägenhöt att
fästa sig vid en slät yta, men har ett klänge med êpôtïven
fattat! eit?‘\rundtv.stöd, V Slå arbetar) det. 'ilg ft'amåt,' tHls det
slagit :iig îhvarf nvndt öni''dbtsa'mmå( »i

^ir,n(kîl^iia^ce(SS'':¥âtè-i^^^ ett 'tjockt ^ Ofta 16 tuitidångt

klängepi bestående af« ett skaft med * 2 grenar, hVaraf - den inre
har ""fett btjälliivid' basen och bär^’ längre* äm den dandräC ^""Båda
röra sig spontant och oberoende af hvarandra och när dfe
gripanett férenrål^^Dnilla decsig'^i spirat liünd t deröm;«'r)e nya
internadierna rulla sig^wk men« i^bögstahgradcdångsamt. f Den
blombärande grenen har ock ungefär vid midten ^ i vinkeln af
fett litfet fjäll, en annan gren böjd liksom tillbaka i rät vinkel
n)0 1 • den > förra och ^ längre' än den samt- k ä nsl ig"^ och liksom
klängfet 0 gripande; ■’ Äfven den blombärande (drnfklaseal-
strande) grenen« blir känslig och öfvergår till verkligt klänge,
i den mån den har blommorna felslagna. 'Män Ser häraf på
det allra tydligastei niödifikätionef 'af organer, stående i så¬
dant sambandalined hvaraadra ^och yttre förhållanden, att
deraf arternas ’ beroende^ afoi samma« ^ägentier på det klaraste
kan anses bevisade 'Gtssiis^- <i2V<?o/o?’«har "ung.«kot-t', som ej äro
försedda med daglig- rörelse, hvilket derémot de 3- — 5 tum
långa)klä.ngenai i hög«grad''äroV liktlânde dem hos Vitis , men
de äldreo dela. ^)sig « ytterligare en gång.'« Hös, Ampélopsis he-
tmkändeP hafvudstamnien af kläng-et sidogrenar, som
aro'î klöförmigti^böjda I SpetSen; dessa röra sig" ej spontant,
men ovända sig«''méd'’"begärUghét från ljuset inof^^niörkret- och
-ärd mycket ■okänslige«dÖro«vMdrörän(ie. Från' runda föremål
skygga de tillbaka v'miem'Väh da« sig' deremot gerna 'möt släta
ytor ‘sisom murar, väggar och sprida sig deröfver '«med sina
grenar. Sedan de''" fästat' sig, "«utbilda de' små dynor i spöt-
sår ne;’ hvil ka stadigt fästa sig vid ytan; cellerna i dem äro
i början fyllda af en vätska, men bli« slutligen vedartade.

Fästa icke' klangets i trådap r på dettax. sätt, så: vissnai ^de
snart,, i men i motsatt fa^FblnKde k ishart /tjockare; ’0)ch:sÉ^^^^
kare, upphöra toljande .^vinterO i at.tî^efvsa; m?en qvarblifva, med
sina båda tasten ? qvarbäHande greh-en nvid muren^^i rtiotakaf
år och det så starkt,! att de., utan atfei bris ta, kanna uthärda
skål|>undstyngder.,i ^ n :

i ^.Sapindacefß’ hCardiospe^rm^irri Halieacabum ba de
två sidogrenarne af blomskaftet blifvit omvandlade tdl kläh*-
gen i likasom hös vinrankan; *?De ärövtumslänga nch.d
raka :, men rulla sig snart sy m metriskt inåt. -.Derigenoraf^atk; de
öfre skotten ha rörelse ,- föras blomskaften intill i stöd ,:?der. dé
snart fästa sig. -- ivi'--

' Här visa sig ofta klängena ?oeh’ blomskaf¬
ten i sin förstai. uppkomst som »en yårtaj, som småningom de-
- lar sig, så att det synes, som r vore klänget endast en : modi¬
fierad gren af ett enskildt blomskaft, bar nyskott,

bvilkas rörelser öfvergå alla i hastighet och hvilkas- klängen
äro ytterst känsliga. De svänga ett hvarf på en timata,
klängena äro 7— 9 tum långa och inom 2 minuter hoprulla
de sig vid vidröring. -«d f?-}h

Hos flertalet af de klängebärande växterna se vi sålunda ,
att de unga internodierna svänga-' i mera ' eller mindre breda
ellipser, hvarigenom klängena föras intill det föremål, hvari
de skola fatta. Men rrföniiågan att slingra med s^ina ;stam-
mar ha de i allmänhet förlorat;. Vanligast rö>’a sig både
internodierna och klängena, eller ock blott klängena (GVsms,
Cohœa^ ^ Passiflora) eller blott internodierna iförande méd sig
klängena iLathyo'us'.aphaca) elleriock : ingen d-era

Hyad slutligen angår de växter, som. tillutjenstitbr ^sih
vidfästning äro försedda méd hakar elleroluftrötter,? så/äro de
i fråga om känslighet oeh îsjelfvilliga^ irôrelser mindre anmärk¬
ningsvärda» GaUum -aparine'jl Muhits >iaustralis toch ; åtskilliga
klätter-jRosm förete inga dylika fenomener, men åtskilliga verk¬
liga slingerväxter äro tillika försedda med styfva borst eller hår,
sksom Humuhis, Dvpladenia, Smilade aspera. D de tropiska
trakterna förekomma många palmer, hvilka synas hjelpa sig

u^'^^^iëd’^dyli'k'aHh-ak^r. ‘ ^ R o t’kîâ't t r â i‘ié’^‘Sr t. ex. Marb'gi*â-
•ûià^ ^dllV i ‘Sydaliiéri'k*af?^''tt.^kbg‘nr fäster sig mo¬

delst luftrötter vid trädens stammar och, när den nått ljuéet,
utsänder^fria ^^öch - tfihda ^‘gr'èna^* '"beklädda'' méd bl'a'd af en
a'Wdeléfe olika ^form» m'6t derti; «ofh 'éljest fihhaé ' på 'stammen
längre ’Ttedt^ Hedétà Helix , IFictis repens öch F. harbäfus
ha V in^gen i^föfelsMÖrmåga. * '■ Hos Ficus ¥è'pë7is såg D a r win,
att ‘deb’snTâ^inftrôttierna^âfSÔndi^âde'.^'smâ droppar åf en klar
vätskäy smV.^ vaf^sàrde^îeS 'Tisîcôis^ och’ som ,'^där'^vatfi1et ^deHfrån
afdirnstatpverkåde sbm ett 'cehVent. Vnn'äla ärbUiatiéa Utsänder
fotlånga luftrötter, solh! krypa in i hål och når de möta ett
tudnt iästöd ; ‘ s]ingra'‘'sig derbmknng, just som klängen. På
satWmä^'sätt’i^^^^^ röttbrh'ä hös vissa årter af Lgeopodium
förhållä ^=éig. -se^^vi efi iiy lättk tnëîlan^sÿbbàft ol'ikä

orgåfret'; bt/ .a jsj s

y»-d jesiiï »i; låd y .r, i s i . ,

~ 'IjItO j Dol»'.''- .''J^ S:!S>vn j' .iuiötd'-- ê i>.4!r: y.ii 'i y . ,

^u'tdj^iådo (0 — Ö Dj: j ’ - i,- ;

B n ii å a / ^ ^ t J q ,t .i f i il 'i ?■ ii i'\ ■ }')' A ‘i .. . .. •

^?ju:3å bOIîl^ïw^satüla vulgaris Millie ^ och .

-His ûbafuiô oiNitellà '^omeiratai'(d)e-s'v/^?^‘i-^ i>‘>

t , -

• q,. ms «.a«, iiu » af .C,.,.F, O; .liroRUSTEDT. ,

, in: j J.; . J.m: ••'■■

ii; j y Pulsatilla rulgari^ M W \. *glabra.

1;: nsihh^iA n't ^

V.oUjHela^»växten«'^glatt,^^endast’'karpellerna Ofta något sträf-
håriga. ‘PiStillernås -öfre def^'oeh ’ hyllehladen ^rent Hvita.

''Pöftikbmnfér^' tillSanimans nied hufvudarten på en sahd-

• - .Vii)

kulle nära ,Sandhems r kyrka i Wg., der den under nära 20
års tid vant iakttagen afjoärboende personer. Inflyttad i en
trädgårdi^iJ.har d^n 31'under « 10 års tid bibehållit sig. Upp-
dragen'^’af'fröii här- den likaledes i* liunds bo't. trädgård visat
sig oförändrad.

Den har en ljusgrönare färg än P. vulgaris, så att den
rödan på afstand lätt skiljes ifrån densamma. Svepet är i
allmänhet mera enkelt än hos hufvudformen. Ett par andra

olik heter .- (ss^,, i .forniqi, på- rora necti ^let) tiarj/ïgi.trDltmflgfjhnnÂr
meu vet ej^^^ hurjit ^n^ycket, i de^ afeefin4«|it k^îï-

variera. . , 1-?^ ’sfin* iîîf3«

.. '1 Nii^lla, (Tolyp^nUa^ glojiMr.ata (Ip.ßi&v. (^mb 4?/ia»’<ï)*ah '<

. . Denna for .Yå;r arjk^hö^er, tMhnW^k|røa^)$.,;a^^^^

delning h, i^rolif(^\ce y som Braun-:for-

dom kal^t iy". caudatœy men sedan uppstätUpjsåsomnetteub-
genus under m.ama .at^.;7i>/^pé'/4t,, .hv^ket namfif-sedi’ancah^H. vr
L e 0 u h a r dj upptagitSj.såsom slÄgtn.amn>iv‘ De%'höreiv således
till sanima griipp, ^;SO.ni , N, irdrieata :f(ß,oihy.cOC^^^^

(Lin.) *). Artkännetecknet är i. korthet -följandez^.'ji
, Turns- till fotslång, ofta buskig, med mer eller.iaTiindre
stark incrustation, i, fprra fallet grå Idå,,, i- senare jmrraf.guL
grön. Kransstrålarne omkring 8 (samt,^ dessutom ofta nästan
lika många, mindre utvecklade, s. k. stipler), vid lederna
inknipne, de sterila (åtminstone oftast) enkla, mest 3-le-
dade, de fertila mest 4-ledade, vid nedersta leden (eller 2
ned. lederna**)) försedda med 3 (2 — 6) mindre, olikstora,
vanl. 3-ledade, enkla ***J småstrålar, toppstyckena
rund a d t tr u b bi g a ; n ö tie r n a» talrikt »sitfåndeti vid krans-
strålarnes nedersta och jstjelk«n«ideder bfand de skaftade an-

*) N. borealis Walliri. , som af Wallman föres till denna grupp,
är efter all sannolikhet endast en form af N. gracilis.

Det enda exemplar af iV. borealis >, som finnésV är troligen det af Prof.
J. W. Zetter stedt tagna och i hans herb, liggande. Pä baksidan af
det ark , påk hvilket detv är fastklistiäidt, z har Wa 1 lina n sjelf. skrifvif- diag¬
nosen. Ett præ])an»t af detta pjSL. jhar jag;, meddelat Prpf. A. Bmunj^.soöi;
bestämt det till N. gracilis. Sjelf har jag noga genomsökty exeiiiplavet och
endast funnit iV. gracilis szwit deri inblandad iV. ./wrcaZato (Reich.),
den af Zetters tedt’ angifnà lokalen i Hhïsihglahd Tokfè jag IdTSS Aiig.
1863 förgäfves' efter någon AiiV^//a ,^söin^ kungle likna d)eskHfhî hgen ôb-*^

realis; jag erhöll' endast iV. opaca', ^^/fcu/ato samt r^lFaA/terj/ianb.! nlhött »
kärr vid . fotca af Qlferbprgct , ; ej långt , frAn ;Tåfvesjfj^ { faun yag; deo^piuptf

N. gracilis. .

^ pr-

**) Enj. C oss. et Germ. -, .id

***) Enl. Goss, et Germ, kunna s måstrå] arn e vid sin, nedprstp Jpcl,
hafvå secundara småstrålar. Både hos T. glomerata och har jag

observerat delade småstrålar, men endast undantagsvis.

ffî

7S

theddierna ,à;ni kloîtrlinda, ^runa, rned-T— 8 éj synner-
ligem framstående- stri m Den; s] k. ^proembryö-
spetsé'n »beståerrde af 2- (—3) celler. '

D^esivi in'^Lois. Not. Fl. î'ranc,
püil35»-(.l<810) enl. A^'iBr aun; ‘af beskrifningéiï kan mau ej
slutaitill j liivilkem art/ menasi' » mk . u- r. - .

j'^Cht glomeo^ata iA.^^T.KMn Flora 1835 l p. 55.
ij Cki proliféra oclib/8;?ii^/mi!Bab. enl.^* A.’’^BrauU. '
d'n.> NUella v^glomerata K ii t z. Sp. Algi 51 7, C o s s o n et
Ger m. Atl. d.^'liiFli d*it?envir. d. Paris (1845); W^allm.
Char/:pv\'270vs. Nm 43i ^^*0 r.u i-n-rj <• . .^v\\ .

2hlgp^lla glomerata H. v. Leon hardi Österreich. Arm-
le^Ghteî•-^Gewächsei,(18.64)i^• d ii^)u .hüi > r ii jj,

Fig. Coss. et Germ. Atl. Flrdl. H.- L och 2‘*är tro¬
ligen. ej. till alla i idelar füllte i nat iintrogen . i m s-u
.U'ir. E-X;s. Rabenh;j -Deoi Alg. 459.^^ Charac, Eiirop. h^asc.
I N:o 17. — Herb. Norm. Fase. XVI N:o 97r -i' «

Förekommer i lergropar.

Den togs första gangen i Sverige den 29 Oct. 1863 af

Det var en lång, inerusterad form, som fructificerade påföl-
jande j^fåu, HïSîii^sedan dess CîLjiâtèr uppkommit, u 'I' Ju 1864
tog: 'nW.aîila t ß d t: jdhi*?:grölre^r^^ Inerusterad form med

omogna nötter i etfe:;dike jvidi Alnarp, nära hafvet; sedan är
den derstädes ej återfunnen. På slutet af sommaren samma
år tog '’han dbn^ äfven i ringa mängd i ett temligen framskri¬
det stadium uti Lunds nya bot. trädgård i en nygräfd kanal.
På våren följande år tog jag den i ungt pch mot slu¬
tet af sommaren i fructificerande tillstånd. I vår (1866)
finnes af> den endast ett stånd längre ned i kanalen; deremot
uppkom den i början af vintren och finnes nu (Juni 1866) i
mängd i den dam, från hvilken ofvanomtalade kanal genom
en pumpstock erhåller sitt vatten. Den tyckes således kunna
vara dels 2-, dels l-årig.

1

. , Den ät 60 hlandii<^^ /^l^^syntare artenna‘ i Europav uDen
förekoininer fwi ptu pa^’i^täHen^fi T;ys^lancl',î -Beigienv^Frank*
rike och England samt i italien, åtminstone vid Catania
(’^ 1830, enl/ px., i Köpenha-mns ,botv>trädgåi’ds herbij;;'.

Deiijj .incrustersade : . tnfmen Hknar ■ iny-cketrCA; foètidà> X\\\
utseendet. Till växtsätt och öfrisaj- känneteekew öFverens-,

stämmer den mycket med ' Den hos feegge ofta

förekommande starka ( förgfeivingeuvs. nedtill åstadkomm-es till
en, del geirom grenproembryoner, soùj ofta sakna éötled och
stundom, “proembryospets“ ^). Proembryospetsen består : hos
T. ßeayilis af 7 (6 — 13) celler^ då den lios 3,\^ glomiräta en-^.
dast utgöres -af 2 (eller 3). Funnes ej denna olikhet, vore
jag, frestad att framställa den förmodani,
dast voi'é en hafsform af 7'. isynnerhet soiti jag
trott mig finna mer öfv,erensstäminelse inellan/î dossa^^båda'
arter, än hvartill man kan ;slüta-af deabeskrifnihgar, j:ag varit

tillfälle att se.

7,.

.iffîO/l -.dîebi - — . V'i

Literatïir-Ôfversigt**).«- ■;

■ ] . , H , DR'ioyr. i \:)ui ne ißv

2. Oversigt over de i Denmark udkomne eller ^ af ?:
danske Botanikere ^udgivne Skrifter af botanisk
s • : . Indhold i Aaret 1865. u » =

■ ßi - j i j M C 'i 'i' UvL

Bentzien, Ii A.. (Gartnçr) Pan^k Havetideijde. r, Nj Hække . 1865. (S..

\ ' -.iài •' % i 12 .• 4 -> .

Trier;.

r.j nsnihi:^^ )ob

*) Dé hos T. flexilis af Wall man först omnämnda och äfvén hös
T. ylonerata förekommande lédade internödierna på stjelken har jag sökt
tolku såsom grcpproembryoner utan rotled och proembryospets. Jcnaf.
gra^ iakttagelser öfvey phar«æeprnfiSj, groning“ af O. .No irdsted t jpag.. 9^.
(uti Lunds Univ. Årsskrift Tom. 11). .

p Till följe af förbiseende hafva följande tvenne arbeten blifvit ute-
glömda i den i föreg. n:r meddelade förteckningen öfver svenska botaniska
arbeten, utgifua år 1865:

t -

Andersson, N J., luledning till Botaniken. - Första häftet. Med

80

Feddersen, A. F.., (Adjunkt i Viborg) Veiledning til at samle og præ¬
parere Naturgjenstande (Tildeels efter Glasl’s Excursionsbuch^ med
Afbildninger. 1865. (Philipsen).

Hofman (Bang)., N. E. (Etatsraad og Godseier), Sjörring So. (Særskilt
Aftryk af “Tidskrift for Landoeeonomi“) 1865, pag. 1 — 20.

Lange ^ Joh.., Supplementi Floræ danicæ fasciculus II (sistens plantas
Succiæ et Norvegiæ) 1865. Fol. 18 pag. et 60 tab. col. v. nigr.
fGyldendalske Boghandel).

— Descriptio iconibus illustrata plantarum novarum v, minus cognita¬
rum, præcipue e flora hispanica, adjectis pyreriaicis nonnullis.
Fasc. 2. — Fol. Pag. 9 — 12; Tab. 13 — 24 col. v. nigr. Hatiniæ

1864 (Gyldend. Bogh.).

— Resedaplanten (Reseda odorata). I Foreningen “Fremtidens“ Ny-
ta ars gave.

— Dansk botanisk Litteratur-Oversigt for Aarene, 1859 — 64 ('i Bot.
Notiser 1865 N;o 6 — 9^.

— et Weilbgch, A., Index seminum in horto academico liauniensi a.

1865 collectorum. 27 pag. (Heri Beskrivelse af Lycopersicum ra-
cemigerum og Geranium omphalodeum Lge).

Lange., M. T. ,.Om Orchideernes Befrugtning ved Insekter (i Udtog efter
Ch. Darwin). (Tidskrift for populære Fremstillinger af Naturvi¬
denskaberne, 3 Række, 2 Bind pag. 273 — 307). '

Oliver., D. (Professor og Bibliothekar i Kew), Loranthaceæ mexicanæ et
centroamericanæ. Enumeratio specierum hujus familiæ, quas in regno
mexicano Licbmann et in America centr. Oersted legerunt. (Vid.
Medd. fra den naturhist. Foren. 1864, (trykt 1865) pag. 170 — 77 j.
Ro.'itrup, £., Lollands Vegetationsforhold. (Videnskabelige Meddel, fra
den naturhist. Forening 1864, pag. 37 — 119) trykt 1865.

— Afbildning og Beskrivelse af de vigtigste Fodergræsscr. En Vei¬
ledning for Landmænd til at lære Græsarterne at kjende, og den
hensigtsmessigste Maade at dyrke dem paa. 4:o 61 pag., 5 analy¬
tiske og 16 col. Tavler. 1865 (Philipsen).

Rothe, T. (Gartner, Assistent ved Landbohoiskolen). Den internationale
Planteudstilling og botanisk- gartneriske Congres i Amsterdam April
1865 (Ugeskrift for Landmænd 1865, pag. 227 og folj.).

29 Fig. i träsnitt. — Tredje upplagan. — Stockholm. Iwar Hægg-
stroms Boktryckeri. — VIII och 48 sidd. 8:o.

Gosselman, C. A. , Blekinges Flora eller systematisk förteckning på de i
Blekinge vildt växande Fanerogamer och Bräken-växter. — Andra
upplagan. — Lund, tryckt uti Berlingska boktryckeriet. — Tit.,
XII, 217 -h 1 sid. 8:o.

81

(^Willkomm, M. ct) Lange, Joh., Prodromus floræ hispanicæ. Vol. II,
pars 1. Stuttgartiæ 186.5 (pag. 1 — 272) 8:o (Selnveizerbart).

Or sted , A. S., Bidrag til Naaletræernes Morpliologi. (Videnskabelige Med¬
delelser fra den naturhist. Forening 1864 (trykt 186.5) pag. 1—36,
tal). 1—2).

— Iagttagelser, anstillede i Lobet af Vinteren 1863—64, som have
ledet til Opdagelsen af de hidtil ukjendte Befrngtningsorganer hos
Bladsvampene (Oversigt over det Kgl. d. Vidensk. Selsk. Forhandl.
1865, pag. 11 — 13, tab. 1 — 2).

— Forelobig Beretning om Iagttagelser, hvorved det godtgjores , at
Podisoma Sabinæ (Dicks.) og Roestelia cancellata (Jacq.) ere vex-
lende Generationer af samme Svampeart (Bot. Notiser 1865 N:o 6).
Samme Afhandling er oversat paa Fransk af Forf. (Compte rendu
provisoire etc.) og paa Tydsk i Bot. Zeitung 1865 pag. 291.

3. Norsk Botanisk Litteratur 1865.

(Meddelt af Ax. Blytt.)

Blytt, Ax., Bemærkninger i Anledning af Hr Stud. med. Hochs Supple¬
menter til Dovres Flora. (I Nyt Magazin for Naturvidenskaberne
1865).

— Norsk botanisk Litteratur 1859 — 64. (I Bot. Not. 1865 p. 103).

Collett, Roh., Zoologisk-botaniske Observationer fra Gudbrandsdalen 'og
Dovre. 64 Pag. 8:o. (I Nyt Mag. f. Naturv.’ og Separataftryk).

Norman, J. M. , Hvordan Cardamine pratensis formerer sig i Finmarken
ved Knopdannelse fra Bladene. (I Bot. Not. 1865 p. 25 — 27).

Printz, H. C., Beretning om en botanisk Reise i Valders foretagen i Som¬
meren 1865. 48 Pag. 8:o (I Nyt. Mag. f. Naturv. 1865 og Se-

pai'ataftryk).

Sch'dheler, F. C., Synopsis of the vegetable products of Norway, translated
by Mr. Rev. Barnard. Christiania, 1864. 186 Pag. 4:o. (For¬

glemt i min forrige Fortegnelse).

6

82

Strödda Underrättelser.

Den botaniske Have i Calcutta under og efter Orkanen

den 5 October 1864.

(Meddeelt efter den officielle Beretning ved Joh. Lange)*).

De fleste af dette Tidskrifts Læsere ville sikkert erindre
hvad der i sin Tid berettedes i Bladene om en Orkan, soin
for lidet over ett Aar siden (5 October 1864) anrettede
frygtelige Odelæggelser i og omkring Calcutta. At de kort¬
fattede Skildringer af denne Katastrofe, söm Aviserne med-
de(dte, ikke vare overdrevne, derom vidner en i Aar trykt
Indberetning, dat. 1 Mai 1865, fra Directenren (the Su¬
perintendent) for den botaniske Have i Calcutta Mr. T. A n -
derson om den Skade, som Orkanen har afstedkommet for
den bot. Haves Vedkommende. ‘Vi kunne af dette Aktstyk¬
kes sorgelige Indhold, af hvilket jeg her skal meddele et kort
Udtog, nogerlunde danne os et Begreb om Voldsomheden af
dette Uveir, imod hvilket de stærkeste Storme i vort Klima
ere at betragte som milde Luftninger.

Det sees af Beretningen, at Orkanen (Cyclone) rasede i
sin fulde Styrke fra Kl. 11 Formidd. til 4^/^ Efterm., men
dens Virkninger föltes hæftigere i den botaniske Have end i
selve Staden Calcutta, hvilket antages deels at hidrore fra
Havens Beliggenhed udenfor Staden og nærmere ved Cyclo-
nens Centrum end Calcutta selv, deels fra Havens Nærhed

*) I enlighet med derom uttalad önskan får. Red. härmed meddela,
att denna uppsats från början var ämnad att intagas i det i år i Danmark
påbörjade Botaniskt Tidskrift (redigeradt af D:r phil. F. A. C. Heiberg),
.men att förrän tryckningen deraf medhanus, en framställning af samma
katastrof blef publicerad i den likaledes nya danska Tidskrift for Have-
dyrkning, som utgifves af Docent Dyb dalil. Då det syntes mindre lämp¬
ligt att samtidigt i tvenne tidskrifter, med till stor del samma läsarckrefs,
iniöra samma berättelse, har Frof. Lange välvilligt leranat sin uppsats
till Bot. Not., så mycket heldrc som, veterligen, inom Sverige ingen utför¬
ligare underrättelse om ifrågavarande olyckshändelse Ijlifvit piiLliccrad.

4

83

ved Floden, over hvis aabne Flade Stormen virkede diagonalt
uden at brydes ved nogensonihelst Gjenstand, der kunde yde
Læ imod Orkanens Ilæftighed, i benved 1 fengelsk) Miils
Uædstrkning. Hvad der fi’emdeles itolge Beretningen synes
at have bidraget til at foröge Ôdelæggelsen, er den Omstæn¬
dighed, at der i de senere Aar er borthugget en Mængde
store Træer i Haven; idetmindste berettes der, at en Orkan
af lignende Styrke d. 3 Juni 1842, skjönt denne ogsaa an¬
rettede store Forstyrrelser i Haven, dog neppe bortrev mere
end ’/3 at det Antal Træer, som ere faldne i denne Storm,
men hiin Orkan indtraf forend den omtalte Borthugning havde
fundet Sted.

Selve Orkanens odelæggende Virkninger paa den bota¬
niske Have forögedes yderligere ved en Oversvöminelse af
Floden, som ledsagede Uveiret. Denne Vandflod gjennem-
bröd paa flere Steder den Haven omgivende Dæmning, og
satte Haven for Störstedelen under Vand, paa enkelte Ste¬
der steg Vandet endog til en Höide af 6 — 7 Fod. Foruden
^ den Forstyrrelse af Havens Plante, som derved foranledigedes,
blev Jorden paa mange Steder, hvor den var let eller sand¬
blandet, bortskyllet, og aft Gruus i Havens Gange blev enten
tilligemed Jorden fört bort og skylledes ud i Floden eller ud
over Havebedene. ^ Paa flere Steder gjennembrodes Dæmnin¬
ger og Sluseporte, enten af Stormfloden eller derved, at flere
Skibe» som laae i Floden ligenefor Haven, ved Stormen
kastedes med Voldsomhed ind imod Dæmningerne. Tömmer,
Brædder, Halm o. desl. förtes med Stormfloden fra de nær¬
liggende Landsbyer, og efter Uveiret bortkjörtes flere hun¬
drede Læs Halm, som paa denne Maade var fört ind i
Haven.

Den Skade, som Orkanen anrettede i Vaaningshuse og
Væxthuse, beskrives udforligt:, foruden utallige Glasruder,
som bleve ituslaaede, loftedes omtrent 20 Döre i Directeu-
rens Bolig af deres Hængsler, anden Etage af Gartnerboligen
blæste om, hvorved der, foruden forskjelligt Inventarium,
tabtes en Mængde vigtige Documenter, Haven vedkommende,
i det disse deels begravedes under Ruinerne af den nedfald-

84

ne Bygning, deels spredtes omkring ved Stormen. Ogsaa i
Væxthusene 1 vaiv Skaden betydelig; Glastage, Træværk og
overhovedet alt hvad der ikke var grundmuret, reves omkuld,
herved; og tillige ved de omstyrtede Træer begravedes en
Mængde sjeldne Planten, hvoriblandt mange sjeldne Orchi-
deer og en stor DeeK, unge Planter. Et Antal af 14,000
Potteplanter, som vare henstillede i Skyggen af större Træer,
begravedes under disses oinstyrtede Stammer, og först efter
10 Dages Forlob lykl>edes! det at redde störste Delen af dem.
Den Forstyrrelse,' som herskede overalt ir Haven i de förste
Dage efter Dveket,: kan man efter det Foranförte let fore¬
stille sig. Der var næsten intet Spor tilbage i Haven af
Blade, Blomster eller Frugter, og alle Gange vare spærrede
af omstyrtede eller knækkede Træer og Grene.

Det foleligste og. tildeels uerstattelige Tab har Haven
imidlertid Jidt ved Odelæggelsen af en overordenlig stor Mængde
Træer, af hvilke flere aldeles ikke vare repræsenterede andet¬
steds, enkelte kun kjondte fra de i Calcuttas botaniske Have
dyrkede Exemplarer. Af hele denne pragtfulde Samling af-
Træer fra alle Verdensdele, sandsynligviis den fuldstændig¬
ste og iiieest storartede i Verden, var der efter Orkanen
kun sorgelige Rester tilbage, og den Beretningen vedfoiede
Liste over tabte.- Træer udviser det betydelige Antal af
1010 Exemplarer, tilhörende 365 Arter, eller omtrent Halv¬
delen af Havens Træer ere tabte^ derunder ikke indbefattet
de ganske unge Træer eller Buske. Mange Træer, selv
af de allerstorste, bleve oprykkede med Roden, f. Ex. et
mægtigt jExein piar af Admtsonia digitata (12 f'od i Gjen-
nemsnit), som faldt med ett Brag,; der .bragte Jorden til at
ryste i en Afstand af flere hundrede Alen. Dette store
Træes Fald, som fandt Sted henimod Slutningen af Uveiret,
tilskrives fornemlig Stormfloden , som havde lösrevet Jords¬
monnet ' omkring dets Rödder. Tre kjærnpemæssige Exem¬
plarer af Casuarina equimdifolia faldt allerede i Stormens
Begyndelse, nogle af desse og flere andre hieve ikke opryk¬
kede med Rod, men knækkede 15 à 20 Fod over Jorden; deres

85

Grene brækkedes, og mange Træer, som bleve staaende, mi-'
stede uæstén alle deres Grene, saa at kun Stammen blev
tillbage. Af 67 Mahogmj- 2'ræer ere de 32 tilintetgjorte; i
en större Plantning af 2'eaktrceer, benved 70 Aar gamle, ere
52 Exemplarer tabte, og kun et Par mishandlede Træer til¬
bage. 25 Exemplarer af ÄraucaiHa ere mere eller mindre
lemløéstede. Alle Exemplarer Amher stia nobilis op¬

rykkede med Roden.

Det var en iöinefaldende Kjendsgjerning, at Cycådeer og
Palmer saagodtsom aldeles gik frï for Ødelæggelse, dog med
Undtagelse af Areca Catechuy af hvilken Art 39 Exemplarer
gik tabt. Denne Cycadeernes og Palmernes större Modstands¬
evne imod Stormens Anfald bemærkedes i det Hele taget
overalt omkring Calcutta, og gav Omegnen et eiendommeligt
og usædvanligt Physiognomi. At de fleste T^^cris-xArter lige¬
ledes skaanedes, tilskrives] disses stærke og talrige Luftrödder.
Ogsaa af Slægten Terminalia ere kun ganske faae Individer
beskadigede.

Men foruden de aldeles tilintetgjorte Træer have ogsaa
de tilbageblevne lidt mere eller mindre: Tabet af Grene og
Blade paa. et unaturligt Tidspunkt og i en Periode, da
Træernes Vedmasse skuide modnes, har havt en kjendelig, om
end for de forskjellige Arters Vedkommende forskjellig Ind¬
flydelse paa Vegetationen. Flere Træer, som ellers aarligt
blomstrede, satte ingen Blomster det folgende Forrar eller'
Sommer Putea frondosa ^ som normalt staaer bladlös

Vinteren over og derpaa blomstrer rigeligt i Marts Maaned ,
hvorefter da Bladene springe ud, forandrede aldeles denne
regelmæssige Udviklingsgang, idet >den kort efter Stormen fik
nye Blade, som bleve siddende Vinteren over, og i det fol¬
gende Aar udvikledes ingen Blomster. Det Samme fandt
Sted med flere Butea- AvXer og med Bauhinia imriegata , men
denne sidste mistede i December atter de Blade,- som vare
udsprungne i October, og den blomstrede igjen i Marts Maa¬
ned næste Aar. 2'erminalia Catappa og alle de bladvex-
lende Arter af Ficus fik paany Blade kort Tid efter Uveiret,

86

disse Binde tabte de i"jen mod Slutningen af Marts næste
Aar, og bort Tid derefter fandt det regelmæssige IjiWspring
Sted, Ved Siden heraf anföres som en mærkelig Kjendsgjer-
ning, at Stormens hæftige Virkninger synes at have fremkaldt
enkelte Træers »Blomstring, som ikke tidligere havde blomstret
i Haven eller overhovedet i Ostindien; saaledes blomstrede
f. 'Ex. THoon eduh for förste Gang to Maaneder efter Orka¬
nen, og et gammelt Træ af Gustavia augusta^ som var til¬
deels oprykket og laae i en Vinkel af 45 ”j blomstrede i Fe¬
bruar rigeligt, liggende i^ denne Stilling, efterat det i 20 Aar
ikke havde blomstret i' Haven.

E. Fries, Herharitiin Norinale' plant<xriim rartoinim et
critieariim Suéciæ. Fase. JCVL

Af ofvanstående verk har under det sistförflutna året ut¬
kommit en ny (och förmodligen sista) fascikel, innehållande
föjande arter och former':

•< , - ! -'i' ■■ e ? 'I- ■

1. Bidens’ tripartita. L. Upsala. 2. B. platycepliala Oerst. Sjælland.
3. ‘ Artemisia vrilgaris U. var. dissecta Fr. Kalmar läns skärgård. 4.
Eiipatoriuni ‘ Cannabinam L. . Jlalland. 5. Aster Tripcliiim L., Boluislän.
6.“ Inula ‘Conyza "bCi Lund. 7. Sonchus arveiisis L. var. littoralis Fr.
Kalmar läns^ skärg. 8. S. palustris L. Odlad af Skånska frön. 9. Ilicra-

10. H. anfractum

11. H. decolorans Fr. var. Dovre.

1 2.' H.' auricuîæforme Fr. var. simplex. Üpland. 13. Valeriana officinalis L.
vä’r. iritegrifolia Led. Westervik. 14. Galium Mollugo L. Upland. 15.
Lönicera Xyldsteum L. Linköping. 16. I.(innæa borealis Gronov. Lid¬
köping. 17. Polemopium coeruleum L. *campanulatum Th. Fr, Qst-

Finmarkcn. 18. Myosqtiè silvatica Hoffm.* alpcspjs Schmidt. Odlad. 19,
Galeopsis Ladaniim L, Upsala. 20. Verbascum Thapsus L. Bohuslän.
21. Linaria siipina fL.) Gotheborg. 22. Pinguicula vulgaris L, var. bicolor
Nordst. Billiiigen. 23. Utricularia ochroleuca R. Hartm. Ilclsiiigland, 24-
U. minor L. Skåne. 25. Trientalis europtea L. Lidköping. 26. Armeria
maritima var.? glabrata. Bphuslän. 27, Plantago maritima L, Westervik.
28. P. minor Fr. var. stricta Fr. , Öland. 29. Pleurospcrmum fiustriacum
Hoffm. Kolmorden. 30. Chærophyllum aureum L. Christiania. 31. Hy-
drocotyle vulgaris L. Lidköping. 32. Nympliæa alba L. var. purjiurca

cium gothicum Fr. var. pseudolcpponicum Fr. Unica.
Fr! ' dcilad af frön från Småland.

87

Fr. Nerike. .33. Ruiinnçulus; ophioglos.^ifoliu.s Vill. Gotlajid. 34. Tha-
lictrum rariflorum Fr. Odlad. 3.5. Fnniaria parviflora, L. Odlad. 36.
Bunias orientalis L. Upsala. 37. Cardaniine inpatiens L. Upsala. 38.
C. silvatica Link. Sr»iU'r:nanlaiid. 39. Lniraria rediviva L. Kinnekullc.
40. Cochlearja (officinalis) a rctiea Schkchr. Ost-Finniarkeii. 41.' Oëraniuin
pulu.strc L. Göthehor^. 42. Diaiitluis Arnierfa U.^iOlitud. 43i Melandriuni-
(iiurnnin v. crassifolium Fr. (~ M. nutri tinmiu Fr.) -OAl^d af friin Cdivi-
stiansund. 44. M. diurnum var. alpestre (-=,M. Preslii Seidl.) Odlad. 45.
Stellaria Plolostea L. Blekinge ocîi Oland. 46. Arenaria serpyllifolia
L. var. tenuior Nordst. Gotland. 47. Chrysospleniiini alternifolium L.
Lidköping. 48. Gircæa alpiaa L. Upsal.i, 49. Epilohiivm hy'përreifolium
Tausch. Odlad. 50. Myriophyllutn spicatum L. Upsala. 51. M. verti*
cillatinn L. Skåne. 52. M. verticill. var. pectinatum. DC. Stockholm. 53.
Vicia dumetorum L. Skåne. 54. Orohus vernus L. var. angustifolius Fr.
Odlad. 55. Chimophila nmbellata (L.) Skåne, Ostergöthl. 56. Rumex
thyrsiflorus Fingerh. Kinnekulle, Gotland. 57. Chenopodium ficifolinm
Sm. Kjobenhavn. 58. Ch. Vulvaria L. Upsala. 59. Salicornia herbacea
L. var. macrostachva Ivoeh- . Warberg. .60. Myric«i Gale L. Småland,
Retslagen. 61. Populus Tremula .L. yar. scrralata Frist., . Ui>sala, (odlad).
62. Salix *myrsinitoides Fr. (Sub S. punctata Wnbg. in herb.) Öst-Finmar¬
ken. 63. Platiirithera obtUsata Lindi. Alten. 64. Sniilacina bifoli.à Desf.
Lidköping. 65. Juncus aentiflorus Ehrh. N. Tyskland. 66. PotaïUogeton
nigrescens Fr. Torn. Lapp. 67. Spargaiiium natans L. var. simplex.
Småland. 68. Scirpus maritimus L. Bohuslän. 69. Carex digitata L. var.

c

pallens Frist. Ångermanland. 70. C. aquatilis Wnbg. Torn. Lappm. 71.
C. salina Wnbg. Öst-Finmarken. 72. C. limula Fr. Torn. Lappm. 73. C.
Schreberi Schrank. Öland. 74. C. scirpoidea Michx. Salten. 75. Hordciim
murinum L. Malmö. 76. I.olium multiflorum Lam. Skåne. 77. Glycerin
procumbens (Curt.) Rostock. 78. Aira bottnica var. micrantha.Maliÿgr. Stock¬
holms skärg. 79. Agrostis alpestris Læst. Torn. Lappm. 80. À. hypcrborca
Læst. Torn. Lappm. 81. Cinna pendulina Trin. HelsÎTigland. 82. Aspidium
Orcopteris (Ehrh.) Halland. 83. A. dilatatum Sw. Bohuslän. 84. A. rigidum
(lloifm.) Sclnveit'/. 85. Botrychium Lunaria L. var. boréale (Milde). Umeå.
86. B. laneeolatum Angsfr. Skellefteå. 87. Chara foetida A. Brann. Malmö.
88. Ch. fragilis A. Br. var. longibracteata. Medelpad. 89. Ch Liljebladii
Wallm. Smålands skärg. 90. Ch. intermedia A .Br. Westcrgöthlaqd. 91. Qh. ,
hispida var. longifolia A. Br. Westergöthland. 92. Ch. hispida var. ru¬
dis A. Br. Westergöthland. 93. Ch. horrida Wallni. Kalmar. 94. Ch.
contraria A. Br; incrustata. Gotland. 95. Njtella flexilis (L.J nidifica.
Småland. 96. N. translucens (Thuilî.) "iVettern. 97. N,.* glomerata (Desy.)
Skåne. 98. N. intricata (Roth.) Lund. 99. N. syncarpa (Thuill.) We¬
stergöthland. 100. N. batrachos]>erma (Thuill.) Småland.

88

— Potamo(]eton gracilis Fr. togs af undertecknad sistlidne sommar i en
liten dam vid landsvägen nära Stavs marknadsplats i Gudbrandsdalen i
Norge, hvarest den förekom temligen ymnigt tillsammans med Isoetes echi-
nospo7-a, Suhularia agtiatica, Callitriche autimncdis m. fl. Frukternas form
visar tydligen, att mina exemplar tillhöra denna art, ehuru habitus enligt
Prof. Fries nå<rot afvikcr frå>i den skånska formen. Prof. Fries an-
märker, att den Norska formen är analog med den form af P. inarintis,
som förekommer flerestädes i fjällsjöar i Norge.

A. Falck.

— Under en följd af år har den Botaniska Reseföreningens verksamhet
hvilat , oaktadt många trakter i vårt land ännu vänta på en noggrann
undersökning. Från flera håll har undertecknad derföi'e hlifvit uppmanad
att söka i år åter hringa denna förening i stånd och genom enskild href-
vexling har det äfven lyekats att erhålla ett tillräckligt antal aktier teck¬
nade för företagandet af en botanisk färd. Stud. S. Almqvist har åtagit
sig fullgörandet af detta uppdrag och har redan afrest till Herjedalen för
att der, samt möjligen äfven i Jemtland, undersöka oeh insamla såväl
fanerogarner som — företrädesvis — lafvar. Då säkerligen åtskilliga af
Skandinaviens botanister, som hittills saknat kännedom om denna färd,
äro hågade att blifva delaktige i utdelningen af de härunder insamlade
arterna, så torde ûe&sa, snarast möjligt, hos undertecknad anmäla och inbe¬
tala det önskade aktieamtalet à 10 Rdr Rmt per aktie, hvarjemte aiihålles,
att på samma gång måtte tillkännagifvas , antingen fanerogarner eller laf¬
var önskas såsom utdelning.

Th, M. Fries.

— Från flera botanikens vänner har Red. haft höjet att emottaga strödda
växtgeografiska bidrag till Skandinaviens flora, hvarjemte åtskilliga löften
om dylika»' meddelande hlifvit gifna. För att i ett kommande n:r kunna
införa eh rik samling af dylika uppgifter, anhålles, att de, som benäget
vilja härtill bidraga, måtte mot sommarens slut desamma insända.

— Redan förra våren togo vi oss friheten att till Sveriges botanister fram¬
ställa en anhållan, att de neml. skulle godhctsfullt för Upsala Universitets
Botaniska Museum insamla frukter och frön af Skandinaviska växter, på
det att en dylik karpologisk samling, så fullständig som möjligt, måtte
kunna åvägabringas. Från åtskilliga personer, ej blott i Sverige utan äf¬
ven i Norge, hafva äfven större eller mindre fruktsamlingar benäget blif-
vit meddelade. Emellertid taga vi oss nu friheten att förnya denna begä¬
ran och få dervid fästa «ippiiiärksamheten derpå, att äfven af allmänna
växter frnkter med tacksamhet emottagas, hvarigenom för enhvar, som ön¬
skar i detta afseende bidraga, det ej är svårt att uppfylla denna önskan.
Dubbelt kärt skulle det vara, om jointe frukter äfven pressade exemplar
af växterna från samma lokal meddelades.

UPSALA, Kongl. Akad. Boktryckeriet, 1866.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

N:0 6. TH. M. FRIES. 1866.

INNEHALL: E. Fries, Om vissa växtarters förändringar, beroende
af olika groningstid. — N. J. Andersson, Crepis virens Vill. funnen
på Oland. — J. Ångström, Anmärkningar och tillägg till andra delen
af Skandinavisk Flora af C. J. Hartman, 9:de uppl. — N. J. Anders¬
son, Nja bidrag till Qvickjocks-traktens Flora. — Strödda Underr.
Johan Forssander f. — Utnämningar. — Agave americana.

1. Om vissa växtarters förändringar, beroende af

olika groningstid,

af E. Fries.

Emellan ett-åriga och två-åriga växter finnes ingen be¬
stämd gräns, hvarföre de äfven förenas under benämningen
monocarpicae Så har man af flera våra odlade växter
såsom Hvete, Råg, Kuramil, Kålslägtet m. fl. en ett-årig, en
två-årig form, allt efter som de sås och gro om hösten eller
våren, hvilka former genom långvarig kultur fixerat sig till
skilda racer. Strängt taget, borde väl benämningen ett-årig
tilläggas alla de växter, som inom ett år afsluta sin vegetations¬
cykel, antingen de gro om hösten eller våren, men anmärk¬
ningsvärda äro de skiljaktigheter, som i dessa båda fall fram¬
träda.

Att detta förhållande eger rum bland flera vilda växter,
synes man hittills öfversett. Bland dessa blitva flera sa olika,
emedan de förekomma på olika växtställen, att de ofta blif-
vit tagna fÖr skilda arter. Den två-åriga (rättare öfvervin-

*) Som bekant räknas till iconocarpicae äfven många, mycket lång-
lifvade växter f. ex. Agave americana, Furcroya, som efter afblomstringen
utdö. Någon af dessa finnes likväl icke vild hos oss.

90

trande) formen växer på ouppodlad jord, torra backar o. s. v.,
den gror om hösten och blommar tidigt om våren; den rent
ettåriga gror först om våren, mest bland vårsäd, och blom¬
mar först senare på sommaren eller hösten. Af det sterilare
växtstället blir den förra vanligen förkrympt, den senare till
alla delar frodigare, långsträcktare eller grenigare, till fär¬
gen höggrönare. Den förra, såsom växande på dess natur¬
liga växtställe, är egentligen artens typiska form, den se¬
nare en, fastän ouppsåtligt, uppdragen kulturform. Vi vilja
här nedan framställa några exempel häruppå.

På torra backar finner manen två-årig, förkrympt form
af Scleranthus annuus^ som af mig beskrefs i Fl. scan, un¬
der namn af Seler, annuus biennis; den har sedermera upp¬
tagits som egen art af Reuter m. fl. Den skiljer sig så
väl till utseendet, som genom sina korta stjelkleder, korta,
tättsittande (subimbricata) blad samt bredare foderblad. När
åter Scleranthus anmius växer bland vårsäd, gror den na¬
turligtvis först om våren, men blir af den bördigare lokalen
frodigare, mycket grenig och utbredd, blommorna mera spridda
och färgen höggrön.

Ett fullkomligt likartadt förhållande eger rum med Ero-
dium cicutarium. På torra fält i Skåne (f. ex. Lackalänge)
fann jag af denna en tidig vårform, som säkert öfvervintrat,
med ganska kort stjelk (suhacaule)^ mindre inskurna blad,
men med något större blommor. Ehuru denna form skiljes
som art af Jordan, är det intet tvifvel, att den blott är
en två-årig form af den vanligen frodiga, utsträckta, hög¬
gröna ett-åriga formen, som växer bland vårsäd.

Ett fullkomligt motstycke till ofvananförda erbjuda Filago
montana och F. arvensis L. Den förra växer på torra bac¬
kar, är mindre, förkrympt, vanligen enkel och blommorna
hopgyttrade; den senare växer på åkrar, blir frodigare, myc¬
ket grenig (‘'‘'paniculata''^ L). Märkvärdigt är likväl, att
jag i medlersta Sverige, der Filago montana är så ymnig
på torra backar, aldrig funnit den växande på åkrar, då
deremot den förra saknas på Skånska slätten, der Filago
arvensis är allmän.

91

Den typiska, bäst utbildade formen af Crepis tectorum
finner man jemte Filago montana och Senecio silvaticus,
ofta i största mängd, på svedjeland. Den är der bienn. Ef¬
ter olika växtplats uppträder denna art i en mängd afvi-
kande former; här anmärka vi endast den annuella, mera
enkla, med nästan helbräddade blad, som växer bland vår¬
säden och benämnes segetalis.

Den vanliga Bolmörten är vid vägkanter och på oupp¬
odlad jord alltid två-årig, men på åkrar och odlad jord blir
den ett-årig, mycket olik hufvudformen, spensligare, enkel,
bladen mindre inskurna, blommornes färg renare, ofta gul
utan violetta ådror. Den ansågs länge, äfven af utmärkta
Botanister såsom Mertens och Koch, för egen art under
namn af Hyoscyamus agrestis. Först i Nov. Fl. Suec. II.
återfördes den af mig till den typiska formen.

Den typiska Qalium Aparine med större, hvita blom¬
mor förekommer mest bland buskar — och en förkrympt form
på hafsstränder, — blommar tidigare och har sannolikt grott
föregående höst; den hos oss allmännare och spensligare, på
odlad jord växande (Gal. infestum Auctt.) med mindre, gula
blommor är säkerligen annuell. Ehuru denna är mera lik
G. spurium än sin hufvudform, är jag af mångfaldig erfa¬
renhet öfvertygad, att de äro verkligen skilda, tvärtemot de
analoga formerna af G. parisiense. Genom mångårig kultur
har Ruprecht kommit till samma resultat.

Den vanliga Viola tricolor, som i tallös mängd vår¬
tiden bekläder torra fält, backar, torftak o. s. v. i vestra
Småland och efter afblomstringen försvinner, är der bestämdt
två-årig; men på trädgårdsjord blommar den hela sommaren
och öfvervintrar under blida vintrar på fritt land. (Man har
en mängd odlade förändringar, hvaraf några inom hus till
och med perennera). Derernot blommar dess bland vårsäden
växande annuella form V. agrestis eller hicolor först frampå
sommaren. — Den först nämnda vårformen har nästan en¬
färgade blå blommor (var. suhunicolor) ; det är trädgårds-

92

formen, som renast utvecklar ”tricoloren”; hos den annuella
småblomrniga åkerformen är den blekgula färgen förherrskande.

Veronica polita framträder under tvenne mycket olika
former, en vårform och en höstform. Den förra, som bäst
utvecklar sig på torra jordvallar, stenmurar o. s. v., blom¬
mar tidigt på våren och har grott föregående höst. Den är
mycket spenslig (trådformig) , småbladig, starkt glauc och
fullkomligt glatt; höstformen åter, som växer på åkrar, blom¬
mar först frampå sommaren, är frodigare, bredbladigare, glest
hårig. Analog med den förra är den äkta V. agrestis ca-
lydda ^ som äfven är mycket spenslig och nästan glatt och
som jag endast funnit på trädesåkrar tidigt om våren; med
den senare den allmänna, annuella V. agrestis.

Synnerligen utmärkta äro den bienna vårformen oöh an¬
nuella höstformen af Lamium intermedium. Den förra lik¬
nar så mycket Lamium amplexicaule., att Bentham för-
vexlat den med nämnde art; den är, liksom vårformen af
Veronica polita.^ mycket gracilare än den yppigare höstfor¬
men, efter hvilken Wahlenberg vill förena, den med L.
purpureum. Af den förra, som endast förekommer bland
vintersäd, sände jag exemplar till Professor Reichenbach
d. ä. , som af dessa torkade exemplar samlade frön; dessa
sådde han följande vår och fick deraf höstformen. Båda har
han i sin Iconograpliia fig. 372 och 964 af bildat och af båda
dessa goda figurer kan man se, huru utmärkta de äro.

Potentilla norvegica är egentligen bienn, men på åkrar
bland vårsäd blir den annuell, mera spenslig och upprätt,
än den på oplöjd mark växande. — Om den på ouppodlad
jord växande Vida angustifolia gror om hösten, känner jag
icke, men den blommar tidigare än dess bland vårsäd före¬
kommande frodigare form, som fått namn af V. segetalis.

Sper gula sativa Bönnigh., är troligtvis en genom od¬
ling och på odlad jord uppkommen form af Sp. arvensis.^
hvilken senare vanligen träffas på berg, sandfält, hafssträn-
der 0. s. v.

93

Arenaria gothîca blommar på Vestgöta bergen om våren
och försvinner derefter; sådd vårtiden i Upsala trädgård,
blommar den först i Juli och Aug. och är då mycket spens¬
ligare, vekare. Arenaria norvegica åter blommar icke för¬
sta året.

Draba verna är verkligen bienn och har oftast till och
med blomsterknopparne utvecklade om hösten, hvarigenora
det blir den möjligt att utveckla sina blommor de första vår-
dagarne. (Blida höstar har jag funnit den redan då utveckla
sina blommor.) Men på en sandig åker fann Baron GyJ-
lens tjerna en senare blommande, diffus form med längre
skidor. Troligen hade denna först grott om våren och san¬
nolikt är denna en af de 40 (!) arter, hvaruti Jordan fördelat
Draba verna. I hvad förhållande Draba praecox står till
den vanliga, förtjenar efterforskas.

Raphanus Raphanistrum är en ett-årig växt, som en¬
dast förekommer bland vårsäd, och blott en enda gång (Var-
berg 1843) har jag funnit den på icke odlad jord, der den
öfver vintern varit betäckt af ett tånglager. Den var tydli¬
gen bienn med tapplik rot och hade för öfrigt alla karakterer
af R. maritimus. En teckning deraf efter lefvande växten
förvaras i Kongl. Vetenskaps Akademiens samlingar. Vår
är bestämdt endast en bienn form af R. Raphanistrum och
skild från R. maritimus^ såvida denna verkligen är en skild
art och icke typiska formen till R. Raphanistrum.

Af Erysimum cheiranthoides är en likartad bienn form
beskrifven i Nov. Fl. Suecicae.

Af Camelina silvestris eger man två former: en med
smärre skidor (C. microcarpa C. A. Mey.), växande på sand¬
fält och torra backar; en med dubbelt större skidor (var.
macrocarpa) ^ kring Upsala allmän på åkrar, men endast
bland vintersäd. Bägge synas vara oföränderligt bienna, ty
bland vårsäd förekomma de icke. Jag skulle ansett C. sa¬
tiva för en odlad form deraf, om icke mångårig odling af
båda öfvertygat mig om motsatsen.

»

94

Den äkta, tufviga Bromus hordeaceus Whlnb., med kull¬
liggande strån, alltid växande på mycket torra ställen, är
troligen en bienn form af den ett-åriga Bromus mollis.

I analogi med anförde exempel blir man lätt frestad att
utsträcka dessa förhållanden till flera, ännu ej tillräckligt
undersökta växtformer. Så kunde man antaga, att den stor¬
blommiga, redan i slutet af Maj och början af Juni blom¬
mande Euphrasia officinalis v. pratensis vore en bienn vår¬
form, och den senare blommande, småblommiga E.* parvi-
fiora höstformen, som först om våren grott. Men härvid är
varsamhet att iakttaga och framför allt måste man erinra
sig, att icke groningstiden och växtstället äro de enda grun¬
derna till olika duration och blomnings-tid. Dervid sam¬
verka flera både fysiska och biologiska momenter. Så är
sannolikt, att flera annuella, som hos oss om vintren bort-
frysa, i varmare klimater perennera, liksom ock att flera hos
oss bienna derstädes första året drifvas till blomning. Jag
har i en föregående uppsats framställt såsom sannolikt, att
Salicornia herbacea biennis uppkommer deraf, att den växer
i sjelfva hafsvattnet, som skyddar den mot vinterköld. Men
ännu vigtigare äro de biologiska momenterna f. ex. knopp- och
rotskotts-bildningen, hvaruppå nedanför skall lemnas exempel.

I motsats till vanliga förhållandet är den vilda Eaucus
Carota ett-årig, den odlade två-årig. Det är dock tvifvel-
aktigt, om den hos oss vilda Moroten är den odlades stam¬
art. Miller odlade under en lång följd af år den vilda,
utan att den det minsta förädlades, och Italienska Botani¬
sterna anse en vid Medelhafvets kuster växande, bienn art
för dess ursprungliga form. Brassica campestris ^ alltid en¬
årig, är säkrare staraarten till den odlade, bienna rofvan, ty
då den odlas på svedjeland, har jag ofta af den senare sett
enstaka stånd med tunn rot första året blomma, och ännu of¬
tare händer det de följande åren med plantor, uppväxta af sjelf-
sådda frön. Brassica Napus åter synes typiskt vara två¬
årig, ehuru man deraf har odlade ett-åriga förändringar.

95

En stor mängd af våra annuella växter äro fullkomligt
lika, antingen de växa på odlad jord (åkrar) eller på sin
naturliga växtplats. Troligen gro samtliga dessa först om
våren såsom Seneciones ^ Hy pochaeris glabra (Arnoseris
har jag endast sett på odlad jord), Anagallis^ Centunculus ^
Antirrhinum Orontium^ Odontites rubra ^ Æthusa, Myosu-
rus. Papavera, Erva (ehuru de båda hos oss inhemska
hafva tillika en smalbladigare varietet på ouppodlade stäl¬
len), Chenopodia m. fl. De på berg och ouppodlade ställen
växande stånden af Galeopsis Ladanum, versicolor och Te¬
trahit äro äfvenledes fullkomligt lika de på odlad jord växan¬
de, men G. Tetrahif^ pallens Fr. Fh Hall 1816 (= G.
bifida) har jag endast funnit på åkrar bland vårsäd. Med
sina mindre, gulnande kronor har den en viss analogi med
Viola tricolor v. arvensis, och man kunde jemföra den van¬
liga G, Tetrahit med V. tricolor suhunicolor och G, ver¬
sicolor med den vanliga storblommiga Viola tricolor. Endast
G, tetrahit v. rosea har jag aldrig funnit på odlad jord,
utan endast på berg och bland hasselbuskar. Till blom¬
morna liknar den fullkomligt G. pubescens, som växer på
åkrar i Tyskland o. s. v., så att man kunde vara frestad
antaga vår fÖr dess ursprungliga form, men genom hispid
stjelk (mindre dock än den vanliga) närmar den sig mer den
vanliga E. Tetrahit.

Äfven perenna växter öfvergå stundom till annuella eller
bienna former på odlad jord. För femtio år sedan tog jag
vid Vegeholm i Skåne på en sandig åker en ett-årig form
af Scleranthus perennis, som till alla delar förhöll sig tilf
den vanliga, på torra backar växande, som S. annuus till
S. annuus biennis. Den är sedermera i Tyskland beskrif-
ven som en hybrid art under namn af Scleranthus annuo-
perennis. — Vida villosa blir på ouppodlad jord perenn och

*) Oberoende af durationen har jag på odlad jord funnit Senecio sil¬
vaticus utan strålblommor; Senecio vulgaris åter finnes på liafsstränder stun¬
dom med sådana.

96

mindre luden (var. glabrescens Koch) men bland vintersäd
bienn och, enligt uppgift, bland vårsäd annuell. Hvarföre
blifva de perenna formerna mera glatta? Månne af samma
grund som äldre exemplar, mera än unga? — På åkerfälten i
Skåne efter skörden förekommer ej sällsynt en annuell form
af Plantago major^ som genom sin spädhet och ludifa blad
mycket afviker från den vanliga *). Den är beskrifven i Nov.
Fl. Suec. Äfven Plantago lanceolata har jag funnit ettårig på
trädgårdsjord. En annuell form af Poa trivialis är lemnad
i Herb. Norm. Lolium multiflorum Lam. är troligen en
annuell form af L. italicum. Den förra, odlad i Ups. träd¬
gård, är bestämdt annuell, men skjuter likväl vid basen
starka rotskott. Den allmännaste och mest inhemska af våra
Melilotus-SiViQV är den form, som af Wal dst. och K it ai bel
benämnes Mel. palustris. Den växer på fuktiga ställen och
är säkerligen perenn, ty öfver tio år såg jag den på samma
ställe lika ymnig, ehuru den årligen afslogs före frömogna¬
den. Den form af samma art, som nämnde herrar benämna
M. macrorhiza och som växer på odlad jord och ruderat-
platser, är bienn eller trienn. Alldeles likartadt är, som be¬
kant, förhållandet med den odlade Röd-Klöfvern (TH/oZiwm
pratense')., då den vilda icke blott är perenn, utan tillika
synnerligen seglifvad. Det synes, som lifskraften i förväg
blifvit uttömd, emedan den genom den rikare näringen för ha¬
stigt blifvit drifven till blomning. — Andra perenna växter blifva
två-åriga derigenom, att deras knoppar, rosetter eller rot¬
skott för följande års planta ej utvecklas. Så har förhållan¬
det varit med åtskilliga Epilobii-KYi^ï i Upsala Botaniska
trädgård, synnerligast Epil. virgatum, som mångfaldiga gån¬
ger uppdragen af frön, alltid efter första blomningen utdött
och aldrig ölverlefvat andra vintern. Epilobium tetragonum

*) Det kan vara tvifvel underkastadt, huruvida dessa fixerat sig till
konstanta racer eller om de, lemnade i fred (marken icke ärligen plöjd),
ett följande år skulle öfvergå till den vanliga. Men de äro så späda, ro¬
ten så tunn, att de knappast kunna uthärda vintern öfver. Det är en na¬
turens lag, att det, som drifves till brådmognad, snart bortdör.

97

har äfven ofta blott varit två-årig, men vanligen öfverlefvat
en eller annan vinter, men sällan varit varaktig. Af samma
skäl hafva Hieracium cymosum och setigerum i härvarande
trädgård aldrig öfverlefvat andra vintren. Dereraot kunna
verkligen ett-åriga arter stundom från roten utveckla nya
skott och blifva verkligen fleråriga, hvaruppå J asione mon¬
tana V. 'perennans Dec. (J. perennis Nov. Fl. Su. 2, hvarest
dess ursprung af J. montana angifves) lemnar ett i ögonen
mest fallande exempel. När annuella växter första året hin¬
dras gå i frö eller erhålla dubbla (sterila) blommor f. ex.
Cheiranthus, Matthiolae^ blifva de ofta fleråriga. Då na¬
turen ej genom fröbildning kan fortplanta arten, söker den
genom ny knoppbildning rädda individen.

Härmed må icke förvexlas arter, som under blidare vint¬
rar öfvervintra, hvarföre man ofta under blid väderlek midt
i vintern kan finna dem blommande. Det är här icke nya
individer, som bildas, utan endast förra årets skott, som ej
af kölden blifvit dödade, Sådane äro Viola tricolor^ La¬
mium purpureum och synnerligast flera Alsinaceer såsom
Stellaria media ^ Sagina procumbens , Lepigonum ruhr um
m. fl. (men inga Chenopodiaceae ^ Euphorhiaceae o. s. v.). In¬
planterar man den i frostfria rum Öfver vintren, bibehållas
många vid lif till följande år. Så har jag förvarat Silene
rupestris m. fl. öfver vintren.

Detta flyktiga utkast kunde, vidare utveckladt, utgöra
ämne till en hel bok öfver växternas duration. En sådan
voro icke blott i växtbiologiskt och fysiologiskt hänseende af
intresse, utan äfven för speciella botaniken och växtkulturen
af vigt. Jag har i detta syfte samlat åtskilliga iakttagelser,
men måste nu lemna dem, liksom mycket annat påbegyndt,
ofullbordade, testamenterande dem till yngre krafter. Dessa
äro ofta villrådiga, hvart de skola vända sina forskningar,
liksom målet redan voro hunnet, men ju äldre man blir, desto

*) För att skilja de verkligen perenna Lepigona fran de perennerande ,
behöfver man endast så dem om våren ; de förra hinna icke första året
till blomning, de senare blomma inom ett par månader.

98

mera utvidgas utsigterna öfver forskningens fält, lika oänd¬
ligt, som tiden och rummet, så att man finner sanningen af
Senecas ord: Nemini post mille secula nato deerit occasio
nova observandi.

2. Crepis virens Vili, funnen pâ Öland

af N. J. Andersson.

Under mitt korta vistande på Öland i början af denna
sommar fann jag vid Färjestaden derstädes denna växt, hvil¬
ken, ej sällsynt i Tyskland och flerestädes växande jemväl
i Danmark, hittills ej blifvit iakttagen i Sverige, om ej i
Wisby, dit den sannolikt blifvit införd, såsom, enligt upp¬
gift, r allra senaste åren sedd på gräsplaner i den “botani¬
ska trädgården“. Här vid Färjestaden förekom den i stor
ymnighet å ömse sidor om en stengärdesgård söder om lands¬
vägen upp till Thorslunda, såväl ini thimotejlanden som i
diken och renar vid rågåkrarne. Till utseendet liknar denna
växt en smal och slankig form af någon Sonchus med blå¬
gröna, delade blad, men skiljes lätt på sina blommor, hvari
den något liknar Crepis tectorum. Dess diagnos är följande:

Crepis virens (Vill. delph. IIL 142): stjelk bladig, gre-
nig, upptill med blomkorgar i qvast; rotbladen temligen breda,
lancettlika, tandade eller lyrformigt parklufna, de öfre på
stjelken smalare med pillik bas, stjelkomfattande, mot basen
oftast hvasst delade; holkhyllets yttre blad jemnbreda, till¬
tryckta; kronor blekgula; skalfrukter jemnbredt-aflånga, 10-
strimmade, vid basen och i spetsen lika trubbiga.

Vanligen förekommer denna art under två former: dif^-
fusa (capillaris Fr., Lange, multicaulis Koch) med från
basen mycket grenig stjelk, utspärrade trådfina grenar och
djupare delade blad, (uppkommer, som det påstås, efter den
ursprungliga stjelkens afskäring eller afbetning) och agrestis

99

med upprät, stundom alnshög, men enkel stjelk och ej säl¬
lan n. hela blad. (Cr. agrestis W. & Kit. sages vara formen

••

med smärre blomkorgar, och detta är den Öländska).

I afseende på blommornas beskaffenhet gjordes ’följande
anteckningar öfver den lefvande växten. Blomkorgen fÖre
blomningen alldeles cylindrisk, vid basen omärkligt smalare,
blommande bägarlik med de hopslagna blommorna upptill
dubbelt bredare än vid basen, öfverblommad äggrund 1. från
skållik bas hopdragen med smalare spets; holkhyllets alla
Çâll lika d. v. s. jemnbreda, spetsade, i spetsen vissnadt
svartnande, alla tilltryckta, i synnerhet de inre på rygg¬
nerven (genom hvilka de äro omärkligt kölade) försedde med
utstående, sällan glandelbärande, svarta hår, såsom små tag¬
gar; holkfjällen i nästan enkel krans af samma färg, som
holkhyllet, örtartade, gröna, men mot kanterna ljusare,, knap¬
past hinnaktiga, försedde med samma svarta, glesa hår, som
holkhyllefjällen och oftare glandelbärande samt med gles ull,
mot den trubbiga spetsen glatta. De yttre blommorna un¬
dertill vanligast rödaktiga såsom hos Hieracium pilosella.
Ståndarknappar rent gula; märkena ljust svafvelgula, ble¬
kare än ståndarne. Akenier (i ej fullmoget tillstånd, men
sedan blomningen slutat) ljusgröna, svagt 10-strimmiga, både
vid basen och spetsen trubbiga; håren mjuka, silfverhvita.

Ehuru jag ej ännu medhunnit granska de hemförda växt-
samlingarne, torde jag dock redan här böra nämna, att i en
vattendränkt äng midtför 3:dje väderqvarnen vid Näsby gäst-
gifvaregård åt Ottenby till fann jag Helosciadium inunda¬
tum Koch, på åkerrenar vid samma by ned mot hafvet
Bromus pratensis Ehr h. likaledes ymnig invid Ranunculus
Philonotis Ehrh., som der — stundom föga utmärkt — för¬
gyller alla åkrar, Saliæ viridis Fr. (eller möjligen S. cuspi¬
data Sch., hvilket nu var svårt att afgöra) några träd vid
Runsten och Lerkaka gästgifvaregård. Carex turfosaFr. \iå
Dahlby, samt många nya lokaler för redan kända Ölands¬
växter — hvarom möjligen mera framdeles.

100

3. Anmärkningar ock tillägg till andra delen
af Skandinavisk Flora af C. J. Hartman,

9 upplagan,

o

samlade af Joh. Ångström.

Hvad nu först och främst hufvudindelningen bland Blad¬
mossorna vidkommer, torde boken icke hafva förlorat i värde,
om familjen Bryaceae blifvit, på sätt alla utländska förfat¬
tare iakttaga, indelad i sina trenne utmärkta underafdelnin-
gar neml. musci stegocarpij m. cleistocarpi och m. schisto-
carpi samt Sphagna helt och hållet skilda från denna fa¬
milj; ty det torde icke behöfvas synnerligen djupa studier i
dessa sistnämndas natur, byggnad och öfriga förhållanden för
att finna, att de böra utgöra en helt egen familj, stående
mellan Blad- och lefvermossorna.

Hvad slägtbegränsningen vidkommer, torde vara nog att
anföra, att slägtena Hypnum^ Leslcea och Phascum begrän¬
sas nästan efter samma grunder, som under Hedwigs tid,
hvaraf äfven blifvit följden, att arter, hvilka till och med
af del mosskännare blott anses som variationer af samma
art eller åtminstone såsom mycket nära förvandta, blifvit hän¬
förda till olika slägten; så t. ex. igenfinnes en del arter af
Schi m pers Plagiothecium under Hypnum^ en del under
Leskea, af hans Amblystegium sammaledes m. m. Hade
utgifvaren icke trott sig böra antaga alla Schi m pers och
flere andras slägten, hade det åtminstone i min tanke varit
fullt skäl, att antaga sådana som Thuidium, Homalothe-
cmm, Hylocomium ra. fl. och att för öfrigt indelningen af
de qvarvarande arterna blifvit så ombesörjd, att nära för¬
vandta arter kommit att stå bredvid hvarandra eller åtmin¬
stone kommit inom samma slägte.

Både nybörjare och mera försigkomne mosskännare skulle,
som jag tror, blifvit utgifvaren särdeles tack skyldige, om

101

s chi mp ers utmärkta arbete, Sypnosis muscorum^ hvad
slägtbegränsningen vidkommer, blifvit lagd till grund för sista
utarbetningen af denna del.

För öfrigt tyckes slägtbegränsningen vara temmeligen in¬
consequent genomförd; så t. ex. Plagiothecium pul¬

chellum till Hypnum och Orthothecium rufescens till Le-
skea^ men Thedenia skiljes som slägte; till Anomodon hän-
föres Lescuriœa striata^ men Antitricliia skiljes; Bryum inne¬
fattar icke endast Bryum i eg. bem. utan äfven Cladodium^
Wehera m. m. Till Dicranum hänföres Dicranella och
Cynodontium undantagande Gynod. Brunt oni, hvilket ensamt
antages bilda detta slägte; deremot utgör eget slägte. Till
Weisia lägges Blindia och Bhabdoweisia, mQV\ Seligeria skiljes;
till Trichostomum föres Leptotrichum och Didymodon o. s. v.

Phascum utgöres af alla cleistocarpiska mossor med ett
undantag, ehuru de i smått, hvad byggnaden vidkommer, ut¬
göra en prof k arta på nästan hela afdelningen stegocarpi.

Slägtet Sphagnum sönderdelas efter de i spetsen mer
eller mindre fransade eller hela stjelkbladen. Utom det att
denna indelning skiljer närbeslägtade arter, är den äfven i
många fall mindre tydlig och hade således bort utbytas mot
en mera tydlig och naturlig.

Efter dessa få ord om Bladmossornas indelning och släg-
ten öfvergår jag till de tillägg och rättelser, jag i växtgeogra-
fiskt hänseende har att göra.

Hypnum silesiacurn P. B. funnen i Sättna, Medelpad.

„ Muhlenbeckii Br. eur. Laxfjället, Umeå Lappmark.
„ pulchellum Dicks. Laxfjället.

„ cordifolium Hedw. Sättna; Umeå Lappmark (L,

L. Læstadius).

„ umbratum HofFm. Dalbjerget, Mostamarken, Trond-
hjem.

„ molle Dicks. Sättna.

„ arcticum Somf. LaxQället.

„ diver sifolium Br. eur. Areskutan, Jemtland.

„ catenulatum Brid. Eggebyholni, Roslagen.

102

Hypnum piliferum Schreb, Tornea Lappmark (L. L. Læ-

stadius).

„ rutabulum L. Tornea Lappmark (L. L. Læstadius).
„ rivulare Bruch. Götheborg (J. E. Areschoug).

„ Starkii ß. alpestre Br. eur. Sättna, Medelpad; Dal¬
bjerget, Mostamarken, Trondhjem.

„ reflexum Stock. Lycksele och Tärna, Umeå Lapp¬
mark.

„ plumosum L. Sättna; Umfors, Umeå Lappmark.
„ erythrorhizon Br. eur. Laxfjället.

„ glareosum Br. eur. Gottsunda och Polacksbacken

vid Upsala.

„ Confervoides Brid. Klippen, Umeå Lappmark och
Hasselvig, Trondhjem.

jj Halleri Linn. f. Gitsfjällen, Umeå Lappmark.

„ polygamum (Br. eur.) Gärseholm, Södermanland.

„ calliclxroum Br. Mostamarken.

Leskea pilifera Sw. Odensvi, Westmanland (C. Dybeck);

o

Hernön, Ångermanland (P. Engman).

L, (Plagioihecium) hamosa n. sp.: bladen äggrundt ovala,
hastigt afsmalnande till en utåt krökt udd, ofta till mid¬
ten 2-nerviga, kapseln oval, locket koniskt acut.

Tagen på Laxfjället i Umeå Lappmark.

Denna, som jag tror, goda art skiljer sig från Leskea
pilifera Sw. genom gröfre växt, mera hopplattade grenar,
^ den oftast med en enda krökning försedda bladudden och
bredare blad med mera groft och långmaskigt parenchym.
Till bladens och tändernas form och struktur närmar den sig
enligt figur och beskrifning mest till Plagioihecium lœtum
Br. eur., hvilken dock har spädare växt och rakuddiga blad.
Leskea rufescens (Dicks.) Gævingaasen, Trondhjem.

Z/. tenella Schimp. Tärna, Umeå Lappmark.

Neckera crispa Hedw. Hernön (P. Engman).

„ oligocarpa Bruch. Laxfjället.

Leucodon Sciuroides (L.) Laxfjället nära trädgränsen.
Mnium Cinclidioides Blytt. Lycksele icke sällan.

103

Mnium suhglohosum Br. eur. vid en kallkällbäck nära Tann-
bäcken.

medium Br. eur. Hernön (P. Engman).
orthorhynchum Br. eur. Olfjäll, Umeå Lappmark.
spinosum Schwægr. Laxfjället.
stellare Hedw. Laxtjället.

Bryum pallescens Schwægr. et ß. horeale Sch. Tärna.

o

subrotundum Br. eur. Areskutan och Kölhaugen,
Jemtland; Laxfjället.

microstegium Br. eur. Storavare, Umeå Lappmark.
Mühlenbeckii Br. eur. Laxfjället och Olfjället.
uliginosum Br. eur. Öhrbyhus, Upland.
lacustre Brid. Storavare.

o

œneum mihi i Botan. Notiser från Areskutan tillhör
icke denna art.

Brownii Br. eur. Storavare.
purpurascens Br. eur. Hernön och Sättna.
Wahlenhergii Sw. Storavare.

Jjudwigii Spreng. Storavare ocb Gitsfjällen.
polymorphum Hartm. Storavare.
cucullatum Schwægr. Areskutan (Sjögren).

Numera torde det vara för alla bekant, sXt Polytrichum
septemtrionale Sw. icke är synonymt med Pol. sexangulare
Hoppe, hvilket skiljer sig genom invikna bladkanter och sexan-
gulär kapsel; men huruvida det förra bÖr förenas med P.
alpinum^ hvilket Schimper yrkar, torde icke ännu med be¬
stämdhet kunna afgöras, hvarföre det tills vidare torde vara
bäst att hafva den som art upptagen utan Hoppes sy¬
nonym.

Orthotrichum alpestre Hornsch. Fröberget, Jemtland (Sjö-

gren).

„ saxatile Wood, funnen på Gotland 1841 af

P. C. Afzelius.

Grimmia Donniana Sm. Gitsfjällen och Laxfjället, Umeå

Lappmark.

r

r

r

n

Tf

«

r

r

n

n

r

n

n

JJ

JÎ

104

>7

Racomitrium ellipticum (Turn.) Monken utanför Trondhjems-

fj orden.

Glyphomitrium Daviesii Schwægr. Exemplar, meddelade un¬
der detta namn af Hübener från Norge, be¬
stå blott af Weisia fugaæ^ hvarföre denna
art torde böra ur Floran utgå, då Hübener
troligen icke der funnit densamma.

Tortula princeps D. Not. och T. intermedia Wils, äro äf-

venledes 1841 af P. C. Afzelius funna på Got-
\

land.

Cynodontium Bruntoni Br. eur. Laxfjället.

Dicranum undulatum Ehrh. Lycksele.

spurium Hedw. Lycksele.

fragilifolium Lindb. Vid vägen mellan Bastuträsk
och Skirträsk i Stensele socken, Umeå Lapp¬
mark.

longifolium Ehrh. Tärna.

Blyttii Br. eur. Sättna.

rufescens (Turn.) Götheborg (J. E. Areschoug).
curvatum, Hedw. Wennfjäldet, Mostamarken, Trond-
hjem. Ny för Skandinavien.

Grevilleanum (Br. eur.) Laxfjället.
pellucidum Hedw. Olfjället.

squarrosum Schrad. Olfjället och Rönnfjället, U-
meå Lappmark.

Anoectangium compactum Schwægr. Gellivara dunder, Luleå

Lappmark.

Gymnostomum rupestre Schwægr. Sättna; Mostamarken.
Schistostega osmundacea W. M. Egebjerget vid Christiania.
Andreaea Blyttii Br. eur. Rönnfjället.

„ alpestris Br. eur. På alla högre fjäll i Umeå Lapp¬
mark.

Sphagnum Lindbergii Schimp. Går både på Laxfjället och
Rönntjället ända till trädgränsen.

Om en del svenska Sphagna har jag för öfrigt uttalat mina
åsigter i Kongl. Wetenskaps-Akaderaiens Förhandlingar fÖr år
1864.

V

}j

n

r

v

n

n

105

Bland lefvermossorna är utgifvaren i vissa fall temme-
ligen frikostig på arter. Sålunda antagas Jiingermannia taxi-
folia ^ J. anomala och J. harhatœ former som egna arter,
då dereinot andra, allmänt antagna, äro indragna; så t. ex.
Jung. te7'sa N. ab Es., hvilken icke allenast blifvit indragen ,
utom icke en gång som variation anföres; Jung, ijoi'pliyro-
leuca upptages under Jung, ventricosa ; Scapania subalpina
N. ab Es., hvilken i Författarens 3;dje upplaga upptogs som
svensk medborgare, har i alla senare upplagor funnits upp¬
tagen, men i den 9:de icke allenast saknas den, utan iem-
nas icke en gång den minsta antydning, h vart den skall hän¬
föras eller om orsaken till dess borttagande o. s. v.

Efter dessa anmärkningar om arternas begränsning vill
jag nu framställa de för en del af dessa mossor nya loka¬
ler, som jag har att meddela.

Gymnomitriwn concinnatum (Lightf.) Öhrl)yhus, Upland.

,, co7'alloides N. ab Es. Laxfjället.

Sarcoscyphus Funckii (W. M.) har utgått, ehuru författaren

sjelf meddelat mig exemplar, tagna af honom
på Norfjeld i medlersta Norge; dessutom finnas
exemplar i Prof. Lehmanns f. d. herbarium, be¬
stämda af Lindenberg, från Teilemarken i
Norge.

Alicularia scalaris (Schrad.) I alla Tärna fjäll.

Southbya fennica Gottsch. Laxfjället bland Encalgpta ciliata
och Disticliium capillaceum. Ny för Sverge.
Plagiochila interrupta N. ab Es. Laxfjället och Olfjället.
Scapayiia nemorosa (L.) Sättna.

„ uliginosa (Sw.) Lax-, Mars- och Olfjällen; Valli
och Zäkkok i Luleå Lappmark.

„ irrigua N. ab Es. Vid Valloxen , Roslagen ; Chri¬
stineholm, Vermland (C. Andersson).

„ curta (Mart.) Tärna, Lycksele; Torneå Lappmark
. (L. L. Læstadius).

„ œquiloha N. ab Es. Såvida den under namn af Sc.

œquiloha vanligen gående formen från Omberg,

8

106

Lemiinda m. m. i Östergötland verkligen icke till¬
hör denna art, måste den antingen förenas med
Scap. compacta^ hvaremot de bara, mot toppen
icke vidgade stjelkarna strida, eller enligt an¬
tydan i Gottsches och Rabenhorsts Hepaticæ eu-
ropææ N:o 331 med Sc, hvilket blad¬

form och habitus enligt min tanke icke gillar.
Är nu denna åsigt rigtig, borde denna form hafva
antingen bildat en egen art eller åtminstone som
variation blifvit under någon af dessa arter upp¬
tagen.

Scapania Bartlingii (Hamp.) är af Mörck tagen i Norge en¬
ligt Lehmanns herbarium.

„ umbrosa (Schrad.) Sättna; mellan Bastuträsk och
Skirträsk; Lycksele.

Jungermannia eæsecta Schmid. Utefter vägkanterna nära

Lycksele; mellan Bastuträsk och Skirträsk.

„ obovata N. ab Es. Tärna.

„ riparia Tayl. Lemunda, Östergötland (Hj.

Holmgren).

„ pumila With. Valli och Kaskaivo; Olfjäll;

vid Kongsstuen nära Suul, Trondhjera.

„ hyalina Lyell. Lycksele.

„ Hornschuchiana N. ab Es. Lysöen nära Trond-

hjem.

„ orcadensis Hook. Monken.

„ Wenzeln N. ab Es. Rönnfjället med kalk,

Olfjället.

* heterocolpos Thed. Mostamarken.

„ bicrenata Lindenb. Brunnby i Östuna, Ro¬

slagen.

„ intermedia Lindenb. Öhrbyhus.

„ Halleriana N. ab Es. I en dal nära Oxfjället

på svenska sidan.

„ FlörkeiW, M. Hernön (P. Engmanj ; Sättna;

Öhrbyhus; Strengnäs (A. J. Ångström);
Mostamarken och Junkersdalen.

107

Jungermannia polita N. ab Es. I en dal nära Oxfjället på

svenska sidan.

„ islandica N. ab Es. Stor-Thokin , Luleå Lapp¬
mark; Rönnljället och Laxfjället. På sista
stället med kalk. Ny för Skandinavien.

„ catenulata Hüb. Sättna; Luleå Lappmark;

Olfjället.

„ setacea Web. Kongsstuen vid Suul.

„ laocifoUa Hook. Laxfjället; Wennfjeld.

Sphagnoecetis communis N. ab Es. Femsjö (El. Fries); Lyck¬
sele; Mostamarken.

Harpanthus Flotowianus N. ab Es. Gævingaasen och Mo¬
stara arken.

Chilo scyphus polyanthos (L.) Tärna.

„ pallescens (Scbrad.) Melsta, Roslagen.
Mastigohryum trilohatum (L.) Monken och Mostamarken.

„ deflexum (Mart.) Zäkkok, Luleå Lappmark;
Wennfjeld och Monken.

Madotheca navicularis (Lind.) Klinberget, Gotland.

„ rivularis N. ab Es. Slottsskogen, Götheborg (J.
E. Areschoug); Walloxen; Christiania.

Lejeunia calcarea Lib. Gævingaasen och Mostamarken.
Fossombronia pusilla (L.) Hernön (P. Engman); Lycksele.
Blyttia Mörckii N. ab Es. Olfjället. Denna art bör skiljas
från Endlichers genus Blyttia och enligt Gottsches
förslag kallas Mörchia.

Lycksele den 12 Juni 1866.

4. Nya bidrag till Qvickjocks-traktens Flora,

af N. J. Andersson.

Efter min första resa till Lapplands fjälltrakter publicerade
jag 1844 afhandlingen ^^Plantœ vasculares circa Qvickjock
Lapponiœ Lulensis'\ till hvilken växtförteckning (blott resulta-

108

tet af en äfven af en to ra o logisk a studier upptagen soratnars un¬
dersökningar) jag sjelf under tvenne följande resor, neraligen
1845 och 1864, haft tillfälle foga några tillägg, hvarjemte
den numera afledne skarpsynte och älskelige W ichur a i Bot.
Zeitung för 1856 offentliggjort nagra bidrag dertill. Ar 1859
sysselsatte sig likaledes Herr E. Ähr ling i sällskap raed framl.
M. G. B ran del i US raed botaniska forskningar i denna trakt
och har benäget meddelat mig uppgift på de förnämsta der¬
under gjorda fynden.

Då 'värdet af en lokalflora utan tvifvel består i dess
noggrannhet och fullständighet, och då Qvickjocks-traktens
vegetation genom sin rikedom och mångfald eger lika myc¬
ket • intresse, som den för sitt läge alldeles invid våra
högsta centrahjäll och sitt temligen väl begränsande område
särdeles väl lämpar sig till hållpunkt för växtgeografiska jera-
förelser, h vilka blifvit nu i senare tider så mycket vigtigare,
som vi erhållit visshet om den märkeliga rol, som den ark¬
tiska Floran spelat i växtrikets utvecklingshistoria, så har
jag trott, att ett meddelande af det nya, som efter 1844
blifvit iakttagit i afseende på antalet af växtarter i denna
lilla tjusande vrå af verlden, skulle möjligen ha något värde
och bli af gagn fÖr dem, som framdeles vilja besöka denna plats ,
som i mera än ett hänseende blifvit så klassisk genom Lin¬
nés och Wahlenbergs vistande och forskningar derstädes.

J. Arter, som ej finnas upptagne i ofvanyiämnda afhandling,

1. Hier aciam saxifragum Fr. Rosbacken (Wichura.)

2. „ gothicum Fr. Vid Saggatjaur (Wichura).

3. ,, cæsium Fr. På södra sluttningen af Saggat¬

jaur (Wichura).

4. „ nigrescens Willd. Allestädes ymnig. Formen

stylosum vid Stora Titir (Wichura).

5. Montia fontana L. v. minor. Ymnig vid häcken mellan

prostgården och kyi'kan (Wichura). — Alla

dessa iakttog jag dock redan 1845.

6. Salix ovata Sér. På Wallibacken och Snjärrak (Wichura

109

1856); Själlapoulta, mellan Kala och Tjackeli
(1864), ofvan Njunnats (Ands. 1845).

7. Hieracium paludosum L. Walliramlet (Ands.); Njun¬

nats, mellan Torraloubbal och Sommes-
lappa (Fredriksson).

8. „ lapponicum Fr. Rosbacken och Snjärrak (Ählg.

& Brand,).

9. Pnmella vulgaris L. Peurajaur (Ands.), Njunnats (Fredrs.).

10. Gentiana tenella Rottb. Tarrikaisin (Ullenius, Brandei.).

Zäkkok (Ählg. och Brand.).

11. Nuphar intermedium Ledeb. Sjön å Storholmen (Ands.).

12. Arabis hirsuta L. Njunnats (Fredrs.).

13. Drosera longifolia L. med var. obovata (Koch). Kring

lilla gölen på Storholmen; i kärr nedanför La¬
stak och Walli (Ands.).

14. Spergida arvensis L. I kornåkrarne kring kyrkan (Ands.).

15. Elatine Hydropiper L. Njavvi (Ählg. & Brand.).

16. Potentilla argentea L. Nam mats (Aug. Heinrici).

17. Oxytropis la; ponica Gaud. Zäkkok (Ählg. & Brand.);

Wallibäcken tillfälligtvis (Ands.).
ß etuia alpestris Fr. I första kärret på Wallisluttningen,
mellan Njunnats och Tarrikaisin, Själlapoulta
(Ands.).

19. Salix myrtilloides L. I kärr vid Mirtik och vid Änok

(Ands.).

20. „ Læstadiana Hn. Nedanför Njammats, på slutt¬

ningen af Walli och invid Snjärrak-kärret ofvan
prestgården (Ands.).

21. j, Wichuræ Ands. ("aS. glauca x phylicæfolia}. I för¬

sta kärret på sluttningen af Walli (Ands.)

22. „ Amandæ Ands. (S. glauca x nigricans), Flere-

städes kring Qvickjock (Ands.).

23. E/riopliorum callithrix C. A. Mey. I flera Sphagnum-

kärr bland buskar på sluttningen af Walli
(Ands.), nedanför Nammats (Ählg. & Brand.).

\

110

24. Carex capitata L. Ofvaii trädgränsen invid Nuolpi på

Walli (Ands.).

25. „ pallescens L. Vid Njunnats (Fredrs.).

26. „ Oederi L. Vid Njunnats (Fredrs.), Niavvi (Ählg.

& Brand.).

27. „ pedata Wnbg. Karvek (Ands.). Stor och vacker.

28. Kohresia scirpma W. Zäkkok (Ählg. & Brand.).

29. Phragmites communis Trin. Kring gölarne på Storhol-

men samt nedanför Lastak och Njammats
(Ands.).

30. Botrychium horeale Milde. Zäkkok (Ählg. & Brand.).

31. Isoëtes echinospora Dur. I sjön vid Peurajaur (Ands.).

(Forts.)

strödda Underrättelser.

Johan Forsander.

t

Johan Forsander föddes den 6 Maj 1795 i Jönkö¬
ping, genomgick Wexiö skola och gymnasium blef student
i Lund 1813 samt Fil. Doktor 1817. Redan under sin skol¬
tid egnade han sig med förkärlek åt botaniska studier och
företog ofta, likasom sedermera under sin studenttid, exkur¬
sioner i sällskap med sin kusin Elias Fries, hvilken han
äfven åtföljde till Öland 1818.

o

Ar 1821 utnämndes han till lärare uti naturalhistorien
vid Wexiö gymnasium och skötte oafbrutet under 39 år med
nit och samvetsgrannhet denna tjenst; blef derjemte 1824
Domkyrko-Syssloman och 1837 Kamrer i Smålands enskilda
bank, hvarjemte förvaltningen af åtskilliga allmänna fonder
och kassor samt en mängd kommunala bestyr åt honom upp¬
drogos. Kallades till ledamot af åtskilliga lärda sällskap
samt utnämndes 1853 till ledamot af Kongl. Wasa-Orden.

Ill

Kärleken till Linnés vetenskaper följde honom lifvet igenom
och all den tid, han kunde undanrycka sina mångfaldiga olik¬
artade befattningar, egnades åt naturvetenskapliga studier och
kanske ännu mera åt forskningar rörande Wexiö stifts herda¬
minne och historia. — Från sina befattningar vid domkyrkan
och läroverket erhöll han på begäran afsked 1860, med pen¬
sion; men bibehöll ännu i sitt 70:de år sin plats vid Små¬
lands enskilda bank, i hvars skötande han var ett mönster
af ordning och noggrarnnhet«

Från trycket har blott utgifvit en disputation 1820 de
Vegetatione Scaniœ samt 1865 i Bot. Notiser en uppaats rö¬
rande C. V. Linnés d. â. födelsedatum. Anspråkslöshet och
hopade olikartade göromål hindrade honom att utgifva sin flora
Smolandica samt de ännu vigtigare samlingarne till WexiÖ
stifts herdaminne samt Smolandia litterata et illustris, hvilka
utgöra ett mönster af kritik och noggrannhet och med hvilkas
supplerande han var sysselsatt ännu kort före sin död. De
metereologiska observationer, som han under många år an¬
ställt i Wexiö, fortsatte han oafbrutet, och ännu ett par vec¬
kor före sin död, då den högra handen efter ett slaganfall
nekade sin tjenst, försökte med den venstra uppskrifva dessa
iakttagelser!

Redbarhet, hjelpsamhet, anspråkslöshet och en ovanlig
arbetsförmåga voro de egenskaper, som isynnerhet utmärkte
den afiidne och gjorde honom älskad och värderad af alla,
med hvilka han kom i beröring. Efter honom har E. Fries
i Sched. crit. de lAchen, Suec. uppkallat en Opegrapha For-
sandri, hvilken art dock i Lichen. Fur. blifvit indragen.

I sistl. Juni månad träffades han af ett slaganfall och
nedlades på dödsbädden den 4 Juli. Med den nedgående
solen slocknade hans lif söndagen den 8 Juli 1866.

Frid öfver hans stoft!

N. J. S — z.

112

— Till Docenter i Botanik hafva blifvit utnämnde Phil.
Dr. Sven Berggren vid Lunds och Phil. Dr. Veit Bre¬
cher Wittrock vid Upsala Universitet.

— Såsom en stor sälls^mtbet hafva vi att anteckna, att den s. k.
hundra-åriga Aloën, Agave americana, for närvarande blommar inom Sveri¬
ge , neml. på Säfstabolms herregård i Södermanland. Såsom varande blott
ungef. 40 år gammalt, är det ifrågavarande exemplaret, hvad bladen be¬
träffar, ej af så stora dimensioner, som man understundom får se i oran¬
gerier i vårt land, men genom en ändamålsenlig skötsel har man dock
lyckats att förmå den att utveckla sin praktfulla blomspira. Sedan den 3
Maj, då första spår af blomknopp visade sig, har den neml. uppskjutit
en stängel, som den 14 Aug. , då nämnda ställe besöktes , egde 21 fots höjd
och som förmodligen kommer att ytterligare något förlänga sig. Från
denna stängel utgå 27 sidogrenar, uppbärande tillsammans omkring 1700
blommor och knoppar, och detta antal skulle hafva varit ej obetydligt
större, såvida man ej, för att kunna föra densamma till den tillämnade
blomster-expositionen i Stockholm, nödgats i början hejda dess alltför ha¬
stiga tillväxt, bvarigenom ej mindre än de 6 nedersta sidogrenarne ej kommo
till utveckling. Den står nu i full fägring; de nedersta blomsamlingarne
äro nästan förbiblommade, de mellersta äro fullt utslagna och toppblom¬
morna ännu outvecklade, hvadan besökande ännu in i September torde
kunna fröjda sig åt anblicken af denna herrliga växt. Visserligen är
blommornas färg ej synnerligen lysande , utan smutsigt gröngul , men
stängelns reslighet, blommornas mängd och de långa (4 tum) ståndarne
med sina gula, tumslånga knappar bilda ett särdeles imponerande helt.
Särdeles utmärkande är för öfrigt dess stora nektar-rikedom; genast vid
ståndarknapparnes uppspringande framväller en egendomligt (ej just be¬
hagligt) luktande honungsvätska i så riklig mängd, att densamma ej blott
helt och hållet fyller blomkalken utan äfven ymnigt rinner öfver dess bräd¬
dar. — I sammanhang härmed torde kunna nämnas, att Musa rosacea i
år blommat i Upsala Botan, trädgård.

— Väl konserverade Ölandsväxter i fasciklar om 50 arter finnas att
tillgå à 4 Rdr Rmt hos Herr G. von Cederwald (adress : Stockholm ,
Kungsholmen) och Herr E. A. G. Kleen (adr. Stockholm, Norrlands¬
gatan n. 34).

— Vi anse oss böra särskildt fästa uppmärksamheten på Botanisk
Tidsskrißy udgivet af den Botaniske Forening i Kjöhenhavn ved Dr. Phil.
P. A. C. Heiberg, hvilket med detta år börjat publiceras. Trenne häf¬
ten hafva redan utkommit, innehållande flera vigtiga och intressanta af-
handlingar. Priset är 64 sk. för hvarje häfte (3 à 4 ark med nödiga plan¬
cher), och gäller subscriptionen för helt hand, bestående af 4 häften.

UPSALA, Kongl. Akad. Boktryckeriet, 1866.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

N:o 7. TH. M. PRIES. 1866.

_ o

INNEHALL: O. Nordstedt, Om Chara s^eZ%er« Bauer, en för Svenska
Floran ny art. — Densamme, Om giftiga lefvermossor. — N. J. An¬
dersson, Nya bidrag till Qvickjocks-traktens Flora. — Strödda Un¬
de rr.: F. W. C. Areschoug, Ytterligare om Rumex gracilis och Arc-
schougii. — Rob. Hartman, Bryaceæ Scandin. exsicc. fasc, XI & XII.
— J. E. Areschoug, Algæ Scandin. exsicc. ser. nov. fasc. VI. —
Grimmia anodon Br. — Donation.

1. Om Chara stelligera Bauer, en för Svenska

Floran ny art,

af O. Nordstedt.

Chara stelligera hörer till en afdelning af Charœ, af
hvilken vår flora förut ej haft någon representant. Den hör
neiiil. till den section, som H. v. Leonhardi^) kallat To-
lypellopsis för dess likhet med slagtet Tolypella, Den har
följande kännetecken:

Sectio Tolypellopsis,

Stjelken monosiphonisk; bladbildningen på lagstagraden
af utveckling, derföre inga svepetaggar närvarande. Eucharœ
astephanœ A. Br, Nitellœ species hos Rabe’nhorst och
andra auctorer.

Hit räknas Ch. stelligera Bauer och ulvoides Berto-
loni, som Leonhardi upptager som en större, gröfre och
sydligare form af Ch. stelligera (Ch. stell, ß. major A. Br.).

De öfriga kännetecknen för Ch. stelligera äro^i kort¬
het följande:

*) Die bisher bekannten Österreichischen Armleuchter-Gewächse. Prag

114

Kransstrålar ( = blad) (2—) 6, 2 — 3-ledade; fruktsktärm
spetsade, (0—) 1—2 ( — 3 enl. Wallirian); antheridier ensam¬
ma eller 2 tillhopa; nötter 5-strimmiga; tvåhyggare. På
nedre delen af stjelken äro kransarne förvandlade till bvita ,
5 — 6-stråliga , stärkelsefyllda stjernor. Juli — Oct.

Syn. Chara stelligera Bauer ap. Moesi. Iland, (toste
Braun); A. Braun, Flora 183.5, I pag. 55.

Nitella stelligera Kütz. Phyc. gen. p. 318; Wal Im.
Char. p. 267, M 39.

C/i. ohtusa Desv. in Lois. Not. Flor. Fr. p. 136 hörer
enl. Braun hit.

Fig. Gan ter er Österreich. Ch. Fig. IV; Reich. Ico-
nogr. IX, 1087 (Gh. translucens var. stelligera); Coss. et
Germ. Atl. FI. env. Paris PI. XLI, G. (Ç); Kütz. Tab.
Phyc. VII, 21, 1.

Exs. Rab. Dec. Alg. 479; Char. Eur. I 1.

Förekommer i djupare sjöar, men äfven någon gång i
mindre vattendrag uti Preussen (t. ex. Berlin, Stettin), Ryss¬
land (Kursk), Böhmen, Belgien och Frankrike. Honex. äro
endast kända från några få ställen i Frankrike och Preussen.
Ch, ulvoides förekommer uti Italien.

Den 29:de sistlidne Aug. tog jag hanexemplar af denna
art uti Lefrasjön i n. ö. Skåne*). Den förekommer der straxt
s. om den första udden, söder om sjöns nuvarande utlopp,
på en inskränkt lokal på 18 — 24 fots djup, tillsammans med
Ch, jubata (sparsam) , tomentosa och subspinosa,
Potamogeton lucens och pectinatus samt Fontinalis anti-
pyretica.

Den Svenska formen är fotslång eller mindre, grof som
N. translucens (stjelken 1 — 2 mm. tjock), till färgen mer
eller mindre grå, svagt incrusterad, men ytterligt skör; de
sterila kransstr. sällan uppgående till 5, långa; kransarne

Wall 1st ed t säger i sin afhandling “om Characeernäs knoppar och
öfvervintring“ pag. 36 i noten: “Denna art är visserligen icke ännu fun¬
nen hos oss, men — — “. Privatim har han yttrat sin förmodan, att den
skulle finnas i Lefrasjön.

115

aflägsnade; friiktskäriii sällsynta, vanligen ensamma, mera
sällan 2. På de fertila kransstr. kan hvardera af fruktskär¬
men ersättas af ett antheridium Några afvikande fall ,
som jag iakttagit, vill jag här omnämna. Stundom förlänges
antheridiets annars korta skaft, bestående af en enda cell,
till samma längd som fruktskärmen En gång utgick från
nedersta leden af kransstr. ett skaftadt antheridium samt ett
fruktskärm, som bestod af 2 celler (den öfre mycket smalare
än den nedre); på en annan kransstr. utgick från den enda
leden, som fanns, en föga utvecklad adventivgren samt ett
fruktskärm, 2-ledadt med 1 antheridium vid leden. Dessa
båda sista fallen tyda på en Tolypella; de böra väl dock
antagas endast såsom abnormiteter, jeinförliga med de 2 gån¬
ger delade kransstrålarne hos Nit. ^'"simpliciter furcatœ'"^. —
Hos alla Eiicliarœ sages antheridiet sitta, der den in¬
nersta fruktskärmen skulle haft sin plats, utan att något un¬
dantag göres för Ch. stelligera. Enligt ofvanstående skulle
deremot hos denna art f) de 2 inre fruktskärmen kunna öf-
vergå i antheridier.

De ofvan omtalade, på stjelkens nedre del befintliga bild-
ningarne, ^de s. k. stjernorna, äro på följande sätt beskaf¬
fade tt). Hvarje stjerna består af en stjelkled med derifrån

*) Pa Rcichenbacbs citerade fig. finnas på flera ställen 2 antbe-
ridier ocb 2 fruktskärm utgående från samma ställe. Det är visserligen
möjligt, att så kan vara förbållandet, men något dylikt bar jag ej sett.
Reicbenbacbs figurer öfver Gbarerna anses i allmänhet vara otillför¬
litliga i detaljerna.

**) Le on bar di (Lotos 1863 Oct.) anför af Nit. flexilis Ag. en for¬
ma ^antheyidiis stipitatis^.

***) Se t. ex. Leon bardi Öst. A.-G. pag. 40.

t) Ch. ulvoides bar flera fruktskärm ; att döma af Reicbenbaebs fig.
i Icon. IX, 1086, tyckas äfvcn bär de 2 inre fruktskärmen öfvergå i an-
tberidier.

tt) Se vidare bärom C. Montagne, Mémoire sur la multiplication
d. Cbaragnes par division (Ann. d. Scicnc. natur. 3:e Ser., Botan. tom. 18)
ocb W a b 1 s t e d t 1. c.

116

utgående kransstrålar *) , mer eller mindre omgestaltade. Alla
stjernans celler äro uppfyllda af stärkelsekorn. Liksom på
andra, hufvudsakligen äldre stjelkar, lederna kunna antaga
hvarjelianda former, så kan äfven här genom celldelning i
olika riktningar sjelfva leden antaga många olika gestalter**).
Utskotten på stjernorna äro vanl. 5 — 6 (genom bristande ut¬
veckling stundom färre), hvart och ett normalt bestående af
samma delar, som en steril kransstråle, som saknar frukt¬
skärm; men cellerna äro korta och stärkelsefyllda. Många
öfvergångar till normala kransstrålar kan man iakttaga; så
t. ex. äro stundom en eller flera af cellerna förlängda och
gröna. Vanligen ***) består utskottet närmast stjelkleden af
en större (kort och tjock) cell, hvarpå en ordentlig led af
flera små celler följer, samt slutligen åter en större cell. Dels
från sjelfva stjelkleden, dels från utskottens leder kunna röt¬
ter utgå t). Från många stjernor har jag sett en liten gren
utgå, förmodligen den, som annorstädes normalt förekommer
i vinkeln af första kransstrålen.

Uti alla stjernans celler har jag (i början af Sept.) iakt¬
tagit rotation, oaktadt de voro så uppfyllda af stärkelse, att
kornen öfverallt berörde hvarandra. A. Braun anför de
ifrågavarande cellerna bland dem, uti hvilka ingen rotation
eger rum. Huruvida den upphör på vintern eller våren, har
jag naturligtvis ej haft tillfälle att se. Uti de stora cellerna
i utskotten var rotationen sådan, som om de tillhört nor¬
mala kransstrålar, d. v. s. på yttre (undre) sidan gick ström¬
men utåt mot spetsen, på den inre (öfre) inåt leden.

*) A. Braun, Monatsb. d. Berlin. Acad. d. W. 1852, pag. 223 sä¬
der: “So die Zellen der niedlichen elfenbeinweissen Amylonsternc von Ch.
stelligera, welche nichts anderes sind, als unterirdische Stengelknotcn mit
verkürzten Quirlen.“

**) Sc Montagne 1. c.

***) Se Montagne 1. c. PI. 2 fig. 1 och Kütz. 1. c. fig. e.

t) Från lederna från vanliga kransstrålar kunna äfven rötter utgå.
Sc Wahl stedt 1. c. pag. 9.

tt) L. c. pag. 223.

117

Mot slutet af sommaren utskjuta från de nedre stjelk-
lederna adventivgrenar, som krypa i gyttjan och hvilkas 2—5
första leder äro förvandlade till de meromtalade stjernorna.
Då den öfriga delen af växten (åtminstone till allra stör¬
sta delen) på hösten bortdör, så äro, specielt för hanväxten,
dessa metamorphoserade grenar de enda öfvervintringsorga-
nerna.

2. Om giftiga lefvermossor,

af O. Nordstedt.

I Pharmaceutisk Tidende 1866 JU 13 pag. 214 har C.
Grönlund skrifvit en uppsats om “et giftigt Halvmos“.
Som denna uppsats förmodligen är obekant för flertalet af
Notisernas läsare, vill jag med några ord omnämna den, all-
denstund den berör en Svensk mossa, Chiloscyphus palle¬
scens N. ab. Es., tagen i Skärali.

Grönlund nedlade den lefvande mossan i ett aquarium
och fann, att efter flera eller färre timmar åtskilliga djur,

o

t. ex. Guldfisk, Elritza (Leiiciscus Phoxinus) ^ Alungar, A-
pus productus, grodlarfver, PhryganeaAd^xï , dogo. Genom
att lägga åtskilliga af dessa djur i friskt vatten, innan de
voro fullt döda utan endast sjuka, fick han en del af dera
att åter tillfriskna.

Äfven jag tog på samma gång som Grönlund flera
mossor i Skärali, hvilka jag lade i mitt aquarium, och fann,
att på en natt Elritzor, Rudor, Cohitis tœnia dogo samt
Guldfiskarne blefvo sjuka. Jag var ej säker om hvilken,
som var orsaken, emedan flera arter blifvit använda, förrän
jag fick höra Grönlunds missöde.

Jag har sedan med åtskilliga arter gjort flera försök ,
som jag nu vill omnämna. Först tog jag lefvande Chil. pal¬
lescens från Skärali; Rudor, Elritzor och Spiggar (Gastero-
steiis pungitius) lefde godt tillsammans med den en veckas
tid. Derpå försökte jag med sönderkrossad lefvande mossa;

118

resultatet detsamma som med hel. Då började jag betvifla
dess giftighet, desto mer som på dess lokal i Skärali, en liten
bäck straxt vid en stark källa, flera små vattendjur (bland
andra en Gammarid) godt trifdes i tufvorna af den. Men
då försökte jag med torr (“pressad“) mossa, såväl grön som
den, som vid torkningen svartnat, verkade båda dödande
på fiskarne; Spiggarne och Elritzan dogo på ett par timmar,
Rudan, såsom mer seglifvad, höll ut natten öfver.

Chiloscyphus polyanthos Corda från Huddinge, tor¬
kad, tog snart lifvet af några Staggar. Sedan försökte jag
med Madotheca lœvigata^ hos hvilken S. O. Lindberg
(Torfmossornas byggnad etc. pag. 155) funnit en med skarp
lukt och smak försedd, tjockflytande olja. Den till en del
söndersmulade mossan tillsattes vatten, hvari en Spigg fanns.
Den verkade äfven dödande, fast mera långsamt. Madotheca
platyphylla Dum. från Nyköping, M, rivularis N. v. Es.
från Wilstad (Smål.) och Jungermannia quinquedentata L.
från Skärali befunnos äfven vid anställda försök verka dö¬
dande på Spiggar. Sedan försökte jag med friska ex. af
Frullania dilatata N. v. Es. och Radula complanata från
Lund ; verkan var densamma. Under dessa försök hade jag
Spiggar dels i friskt vatten, dels i sådant, som var upp-
blandadt med sönderkrossad Ceratophyllum. För jeraförelses
skull försökte jag slutligen med Hypnum palustre Huds.,
torkad ; Spiggen lefde godt tillsammans med den i flera dagar.

Då nästan alla Lefvermossor hafva en skarp smak och
således troligen äfven innehålla den omnämda, af Lindberg
funna (Etheroleum Hepaticarum, är det sannolikt denna olja,
som är den giftiga beståndsdelen hos dem. Som jag ej haft
tillfälle att skaffa mig den, har jag ej kunnat göra några
försök dermed.

Egendomligt och på samma gång nödvändigt synes det
mig vara, att den giftiga beståndsdelen hos den i vatten lef-
vande Lefvermossan ej visar sig, förrän den blifvit torkad,
då deremot hos de, som tidtals äro torra, tidtals vegeterande,
den lefvande mossan verkar dödande.

119

3. Nya bidrag till Qvickjocks-traktens Flora

af N. J. Andersson.

(Forts.)

Till de förr af mig anförda 356 species, hvilka förekomma
i det område, som Qvickjocks-floran anses intaga, fogas här
nu således 31, så att dess hela artantal utgör 387 d. v.
inera än hälften af alla Lapplands och mera än af alla
den Skandinaviska halföns kärl-växter, efter den begränsning,
soin antages i Hartmans Flora. — Ehuru Luleå-elfdalen
och de varma dalarne kring Qvickjock naturligen mycket gynna
fortkomsten af sydliga växtformer härstädes, vida mera än
hvad är fallet annorstädes vid så hög breddgrad och så nära
intill högfjällen, så utgöres dock största delen af de inom
öfriga delar af Lappland förekommande arter, som här sak¬
nas, just af sådana sydligare växtformer, som ej kunna nå
hitupp. Hvad de egentliga fjällväxterna (^species alpinœ) be-
trätfar, så éaknas af Svenska arter endast följande inom det
ifrågavarande området:

1. Arter, som förekomma i högre fjälltrakter af Luleå

Lappmark.

Gnaphcdiiim car path icum

hnzula hvjterborea

P r i) nid a scot i ca

. Carex rarijiora

Ranuncidus hypcrborcus

„ b i color

Arenaria ciliata huinijusa.

„ rußna

Ahine hirta rubella

„ limula

,, stricta

„ nardina

Astragalus Oroboides

Ti 'it ic um v io Ia ceum

P/iaca frigida

Poa laxa

2. Arter, som förekomma i Torneå Lappmark.

Mulyedbuu ^/Mlricuni (Snaina nlc(Ui,'i)

Polenioviuni coertileimn C 'hrf/sosj)i( umin lelrandnrni

Vnpaver nudlcauJe ^(‘duin vido-surn

120

Betala intermedia (?)
Potamogeion salici f olins (?)
Sparganinm affine

Itypcrboreum

Carex fidiginosa

elytroides (?)
Triseium agrostidenm
ITierocJiloa alpina.

3. Arter, som mera tillhöra de sydliga Lappmarkerna.

Hieracinm decolorans Galinm iriflorum

Sparganmm oligocarpum.

Man ser häraf, i hvilken hög grad hufvudmassan af vår
halfös arktiska vegetations-alster är samlad vid Qvickjock ,
då endast något öfver 30 arter deraf här ej förekomma.

IL Nya lokaler för anmårkmngsvårdare växter kring

Qvickjock.

JErigeron alpinus L. Zäkkok (Ählg.)

Tussilago Farfara L. Vid Walliramlet och nedanför Njun-
nats.

Campanula unijlora L. Zäkkok (Ählg.).

Diapensia lapponica L. Afven pa den mindre holmen i Sag-
gat (Pakti Suollo: Fredrs.).

Veronica saxatilis L. f. I Walliskogen, nedanför Nj ammats ,
Karvek och Kala.

Pedicularis hirsuta L. Zäkkok '(Ählg.).

Pinguicula villosa L. Ymnig i kärren på vägen till Peura-
jaur; Niavvi (Ählg.).

Primula stricta Horn. Nedanför Njunnats; Lulleketje vid
Peurajaur (Fredrs.).

Cardamine hellidifolia L. Högsta topparne af Snjärrak;
Zäkkok (Ählg.).

Arabis alpina L. Snjärrak (högsta kullen), Walliwaggi och
Wallibäcken.

Draba Wahlenbergii Hn. Njunnats, Zäkkok (ymnigast nära
Kirkivaara).

„ nivalis Lilj. Njunnats, Zäkkok, Karvek.

„ rupestris Br. På ön Pakti Suollo i Saggat (Fredrs.).

121

Ranunculus lapponîcus L. Ymnig vid Peurajaur och på
vägen dit från Saggat; i kärr nedafor Snjärrak.

„ nivalis L. Vid Kamafallet utanför Pastorns hus.

Viola montana L. Nedanför Njammats och Karvek.

Oxalis Acetosella L. I Walliskogen, på vägen till Njunnats.

Silene rupestris L. Njammats, Karvek, Kalaberget.

Wahlhergella apetala (L.) Zäkkok ymnig (Ählg. & Brand.).

Cerastium trigynum Vill. I björkregionen vid uppgångsvä-
gen på Walli.

„ vulgatum L. alpestre är allmän kring Qvickjock.

Alsine biflora Wnbg. Walli åt Kama till.

Hippuris vulgaris L. Kamajock.

Ribes rubrum L. Zäkkok (Ählg.).

Sedum annuum L. Walliramlet, Njammats, Karvek, Kala.

Saxifraga Cotyledon L. Karvek.

„ nivalis L. Njammats, Karvek.

„ cœspitosa L. Snjärrak, Karvek.

„ oppositifolia L. Kamaforsen vid byggningarne.

„ cernua L. Dersammastädes, Njunnatskårso.

„ rivularis L. Walli i björkregionen; Zäkkok, Walli-
waggi.

„ adscendens L. lutea Njunnats (Fredrs.).

Rubus Castoreus Læst. Ymnig i kärret nedom Snjärrak in¬
vid husen.

Potentilla nivalis L. Njunnats.

„ alpestris-gelida (C. A. Mey.) Vid nybygget Njun¬
nats kring stugan. Finnes ock, ehuru mera låg¬
växt och robust, på elfstränderna längre söder ut,
såsom vid Bredåker ej långt från Luleå o. s. v.
Alldeles lik den norska formen. — På stranden af
Storholmen i Saggat påträffades en mängd former,
bildande en oaf bruten serie mellan P. alpestris
Hall. och P. gelida C. A. Mey., förmedlade ge¬
nom den förras var. geranioides. (Ählg.)

Dryas octopetala L. W'alliramlet.

122

Rhododendron lapponicum Wnbg. På. södra sluttningen af
Gaskaivo (F. A. Björkman); på östra klippstranden
af Storholmen i Sag^at samt på Zakkok (Ähig,).

Koenigia islandica L. Zäkkok.

Daphne Mezerenm L. Njunnats; Zäkkok (Ählg.).

Salix versifolia Wnbg. Snjärrak, i ett kärr på vägen till
Njunnats, Änok.

„ Caprea L. Walli. Ymnigast vid Njunnats.

„ arbuscula L. Vid Njunnatsbäcken (F. A. Björkman),
Walliramlet.

„ myrsinites L. I nedersta kärret i Walliskogen, Njun¬
nats.

„ polaris Wnbg. Njunnats.

Gymnadenia Conoysea (L.) Njunnats, Walliskogen.

Goody era repens (L.) I skogen nedanför Walliramlet; nedom
Snjärrak.

Chamœorchis alpina Sw. Njunnats.

Corallorhiza innata Br. Wallibacken, nära Walliramlet;
nedom Snjärrak (Ählg.).

Paris quadrifolia L. Nedom Njammats, på öarne.

Juncus triglumis L. Snjärrak, Walliskogen.

Potamogeton pusillus L. I vattensamlingar på ängen ne¬
danför kyrkan.

Carex lag opina Wnbg. Ymnig vid vägen uppför Snjärrak.

„ atrata L. Högst ymnig på ängar kring Njunnats.

„ vesicaria-alpigena Fr. I kärr nedom Njunnats; i vat¬
tensamlingar på Snjärrak.

Catabrosa algida (Wnbg.) Wallivaggi, Zäkkok.

Alopecurus pratensis L. alpestris Wnbg. Kring husen i
Peur a jaur.

VoModea atropurpurea Fr. På gångstigen uppför Walli.

Aira alpina L. Snjärrak, Zäkkok, nedanför Porti, på Krut¬
holmen.

Aspidiu^n Lonchitis Sw. Karvek; Zäkkok (Ähig. & Brand.).

Equisetum hyemale L. Njunnats (Fredrs.),, Walliskogen;
Zäkkok (Ählg. & Brand.).

123

För den, som uppehåller sig någon längre tid vid Qvick-
jock, är det alltid skäl att företaga en några dagars excur¬
sion till nybygget Aktse, beläget omkring 3 mil nordvest ut
i Rapaädnos parallel-dal. Han har då att genomvandra
skogen nedanför Snjärrak, der Valilodea är ymnig, öfver-
fara Tatasjön och uppstiga genom björkskogen till den fjäll¬
sänkning, som breder sig nedanom Porti-fjällen fram mot
Kala och ända rätt fram till Tjackeli vid Laidaur. Här äro
flera fjällväxter (bland andra Äira al'pina, Erigeron uni-
florus^ Carex Buxbaumii, Agrostis horealis) ymniga; det
senare fjället hyser i sina branter mot söder en mängd syd¬
liga växtformer, såsom Sediim annuum, Silene rupestrîs,
Erysimum hieracifolium o. s. v., alldeles som Nammats vid
Qvickjock. Fram mot Tjackeli anträffas en. mängd egen¬
domliga former af Carex rigida och Salix ovata. Vägen
genom björkskogen fram till Rapaädno är mycket besvärlig,
men den dal, som här öppnar sig, är utan tvifvel bland de
allra skönaste i Lappland och i viss mening jemförbar med
den vid Qvickjock. Anmärkningsvärdaste stället för en bo¬
tanist synes här vara det fristående och branta Njammats-
fjället, kring hvilket flera högre fjällväxter samlat sig, såsom
Walilhergella apetala, Oxytropis lapponica, Luzula Wah-
lenhergii, Air a alpina, Saliæ ovata. Rhododendron (terni,
ymnig på dess norra sluttning), Cryptogramma crispum Br.
(på toppen, mot söder) m. fl. Här, vid foten af bergets nord¬
östra hörn, fann Adjunkten F. A. Björkman Phaca frigida,
hvilken jag sedan derstädes insamlade i ymnighet.

Härjemte torde jag såsom supplement till de i ifrågava¬
rande afhandling upptagna växt-namn få meddela några, som
jag antecknade för 21 år sedan efter uppgift af dåvarande
Comministern i Qvickjock Björkman, en i lappska språket
särdeles förfaren man:

Achillœa Millefolium, Pieis kidgik, hvit blomma, huf-
vud. — Petasites frigida, Ajai-rassi, källgräs. — Cirsium,
Pastatje-rassi, stickande gräs. — Mulgedium alpinum, Jerja.
— Campanula rotundifolia, pillo, klocka, lattika, den blå

N

124

o. s. V. — Menyanthes J Njuotjo-rassi, begärligt gräs. — Nu-
phar luteum^ Jauri kuopira, sjöklöfver. — Ranunculus , Wari-
rassi, berggräs, viskat, den gula etc. — Geranium sylvati-
cum^ Kipporassi, knippegräs. — Epilohiurn angustifolium^
Ajtaris-rassi, stegegräs, emedan dess blad se ut som en
trappa; annars Kuotsas-rasse , ett bland granarne växande
gräs. I södra Lappland Alriiokke. — Saxifraga Cotyledon^
Paktirassi, klippgräs. — •' Astragalus alpinus eller Papili-
onaceœ i allmänhet, Suojak-rassi, vinggräs, emedan bladen
se ut som vingar. — Rosa^ Tjeckismuor, törnträdet. — Ru-
hus idœus^ Kappir-muorji, mössbär, emedan fodret sitter som
en mössa, när hallonet borttages. — R. saxatilis ^ Tajwe-
muorje, tågbär för dess långa refvor, — R. arcticus^ Kieddes-
muorje, vallbär, som växer på åkervallar. — Dryas .octo-
petala, Nuorsa, emedan bladen äro högst skrynkliga. Nyttjas
af lapparne vid invärtes sjukdomar och är renames älsk-
lings-mat. — Arcto staphylo s uva ursi^ Mjällo-muorje, fÖr
det att den växer på branter vid bäckstränder, derilrån tuf-
van skridit. — Andromeda polifolia^ Puona tjalme, tufvans
öga. — Ledum, Kuossats-rasse, illa stinkande gräs. — Ur¬
tica, Pastatji-rassi, stickande gräs. — Alnus, Sieipi.

Pil heter i allmänhet Sierreka (Sirka) och arterna be¬
stämmas eftersom de äro stora, Stuor S., eller små, outja
S. , eller efter färgen: viskes, gul (/S', pentandra), vielkes,
hvit (Ä. lanata, hvilken är bästa bränslet), lattika, blå {S,
caprea').

Orchis maculata J Ballo-rassi, testikelgräs (kokas mot
åtskilliga sjukdomar). — Paris quadrifolia, Kärpma-muorje,
ormbär. — Potamogeton natans, Vuoskon-rassi, aborre-gräs ;
Jauri-rassi, sjögräs. — Eriophorum, Kilkan-nuoltja, gökens
pil (då den uppväxer, skall göken höras). — Careæ, Starro.

— GramineŒy Suoini. — Filices, Autje-rassi, bäckgräs. —

o

Equisetum fluviatile, Assje. — E. hyemale, Ruoti-åssje,
jernfräken. — E. sylvaticum, Sirresi-åssje, grenig fräken. —
Sphagnum, Tarrefi. — Polytrichum, Sämol. — Renlaf, Wisti.

— Islands-laf, Sarva wisti. — Bryopogon jubatus. Slappo.

— Cladonia, Noalak (pinne). — Stereocaulon , Tjoårak (myc-

125

ket greni^). — Peltigera, Peljak-rassi, örongräs. - - Fnösk-
svampy Tjana. — Björksvamp , Swappa. — Jordsvamp ^
Kuopar.

Hvad slutligen angår åtskilliga iakttagelser ocb åsigter
om flerfaldiga interessanta växtformer, funna af mig eller an¬
dra i dessa trakter af Lappland , skola de oförtöfvadt blifva
föremål för särskilda uppsatser.

strödda Underrättelser.

Ytterligare om Runiex gracilis och Areschougii.

I N:r 3 & 4 af Botaniska Notiser för innevarande år
har Hr Ekstrand i anledning af min i ett föreg. n:r af
samma Tidskrift uttalade mening rörande Bumex gracilis
och Areschougii medgifvit, att den förra är identisk med R.
cristatus Wallr., men deremot ifrågasatt riktigheten af den
hittills allmänt antagna åsigten, att R. cristatus Wallr.
och pratensis M. & K. äro en och samma art. Anledningen
till detta tvifvelsmål är den skiljaktighet, som eger rum mel¬
lan Wallr oths beskrifning och Kochs, sådan denna se¬
nare blifvit lemnad i Synopsis. Medgifvas måste också, att
det af Koch begagnade uttrycket suhulatis’"^ i fråga om
tänderna på kalkbladen af R. pratensis ej är synnerligen
lyckligt valdt och kan lätt väcka ett så beskafFadt tvifvel,
som det, hvilket nu uppstått hos Hr E. Men att Koch vid
beskrifningen af sin R. pratensis haft, såsom han äfven sjelf
i synonymien uppgifvit, R. cristatus Wallr. för ögonen,
derom kan man lätt öfvertyga sig vid en blick på beskrif¬
ningen af R. pratensis i Mertens & Koch Deutschl.
Flora, der detta namn först förekommer och der det heter;
“Diese Art nähert sich im Habitus der fruchttragenden Trau¬
ben und in den breiten Klappen dem R. crispus^ ist aber
übrigens dem R. ohtusifolius näher verwandt und steht

126

gleichsam zwischen beiden in der Mitte. Sie unterscheidet
sich von R, obtusifolius durch Folgendes .... die Klappen
ansehnlich, breit-eyriind , an der Basis so breit als lang, und
daselbst mehr oder weniger herzförmig, der Rand von da bis
über die Mitte mit breitlichen, aber sehr spitzen Zähnen be¬
setzt, die zwar in grösserer Menge als bei R. ohtasifolms
vorhanden, aber nicht so schmal und nicht so pfriemlich sind,
das ganzrandige Ende kürzer, stumpf dreieckig, nicht solang
vorgezogen.“

Hvad nu slutligen beträffar R. Ärescliougii , som jag
ansett vara identisk med R. propinquus J. E. A res c h.,
men Hr E. deremot med R. conspersus Hn., så grundar sig
mitt omdöme om bemälte form på undersökning af ett i Ups.
Stud. Corps’ Herb, befintligt, af Hr E. sjelf insamladt exem¬
plar, hvilket både i kalkbladens form och fruktens beskaffen¬
het — denna är nämligen sådan som hos R. crispus^ då
deremot frukten af R. conspersus liknar den af R. domesti¬
cus — syntes fullkomligt öfverensstämma med R. propinquus.
Då R. propinquus och conspersus ^ ehuru enligt min åsigt
hybrider af olika arter, likväl i torrt tillstånd äro mycket
svåra att skilja från hvarandra , vill jag ej bestämdt förneka
dess identitet med R. conspersus^., en fråga, som för öfrigt är
af underordnad vigt, då det ej synes vara någon fara för, att
detta namn skall komma att öka den redan förut tillräckligt
invecklade synonymien.

Lund i Sept. 1866.

F. W. C. Areschoug.

Rob. Har t man, Bryaceœ Scandinaviœ exsiccatœ. Fase.
XI et XII.

Dessa tvenne fasciklar innehålla följande mossarter:

F as c. XI.

301. Epheraerum serratum (Schreb.)

302. Acaulon muticum (Schreb.)

303. Sporledcra palustris Hampe.

304. Pottia Ilcimii Fùrnr.

305. Anacalypta lanccolata Röbl.
30G. Barbula Ilornscbuehiana Bi*.

127

307.

Bavbnla

Mülleri Br. et Sch.

308.

n

rccurvifolia Sch.

309.

intermedia (Wils.)

310.

Orthotric

■hum gymnostomum Br.

et Sch.

311.

ohtusifülium Schrad.

312.

?5

cupulatum lloffm.

313.

5?

Sturmii Hornsch.

314.

r)

ruj.estrc Schwœgr.

315.

n

diaphanum Schrad.

316.

Grimmia

decipiens Lindh.

317.

V

iiartiuanii Schimp.

318.

r>

torquata Grev.

319.

320.

321.

322.

323.

324.
32.5.
32G.
32 7.

325.

329.

330.

Funaria calcavca Wnhg.

Bryum uliginosum Br. et 8cli.

„ cæspiticium L.

Lcucodon sciuroidcs Seliw.
Bhyncostegium tenellum Sch.
Limnohium eugyvium Sell,
llypnum incurvatum Schrad.

„ cupressi forme L.

„ imponens H.

„ commutatum II. a. et

ß. falcatum.
„ fili ein uni L.

„ pratense Koch.

Fase. XII.

331.

332.

333.

334.

335.

336.

337.

338.

339.

340.

341.

342.

343.

344.

345.

Ilymenostomum microstomum(II.)
W eissia cirrata II.

„ ciispula H.

Gymnostomum rupestre Sclnvægr.
Rliahdoweissia denticulata (Brid.)
Cyuodoutium Bruntoni Br. et Sch.

„ gracilescens Sch.

Campylopus flexuosus Brid.
Fissidens bryoides II.

„ exilis H.

Uloîa Drummondii (Ilook.)

„ Ludwigii (Brid.)

„ îlutchinsiæ (Sm.)

„ Bruchii (Brid.)

„ crispula (Hornsch.)

346.

347.

348.

349.

350.

351.

352.

353.

354.

355.

356.

357.

358.

359.

360.

Ulota phyllantha (Br. et Sch.)
Diseclium nudum Briil.
Catliarinea undulata Röhl.
Ptcrigophyllum lucens Brid.
Leskea paludosa IL
„ nervosa Myr.

Anomodon longifolius Hii.

„ attenuatus Iliih.
Thamnium alopecurcum (L.)
Brachythecium Starkii Brid.
Ilypuiim Kuciffii Schimp,

„ scorpioides L.

„ lycopodioides Schwœgr.
„ cordifolium H.

„ trifarium W. M.

J. E. A resell ou g, Algœ Scandînavicœ eæ siccat œ , adjectis
Characeis. Seriei novae fasciculus seætus.

Äfven af ofvanståeiide exsiceat-verk har en ny faseikel
utdelats, upptagande följande arter:

251. Himanthalia lorea (L.)

252. Poli/ ides rotundus (Gmel.)

253. Catenella Opuntia (Good. &

Woodw.)

254. Gelidium carneum (Huds.)

255. Callopln/Uis laciniata (Huds.)

256. Furcellaria fustUjiata (Huds.)

257. „ „ forma tenuior.

258. Batracliospermum vagum Ag. var.

259. 2'hamnidium liothii (Turn.)

260. Porphyr a laciniata Ag. var.

261. „ vulgaris Ag.

262. „ miniata Arcsch.

263. Bangia atr opur purea Ag.

264. Diety ota dichotoina (Huds.)

265. Ralf sia verrucosa Aresch.

128

266. Elachüta stellaris Aresch.

267. Asperococcus echinatus (Mert.)

268. Enteromorpha intestinalis (L.) f.

pumila.

269. Conferva

, rupestris L.

270.

n

cegragropila L. f. ad¬

nata.

271.

»

glomerata \j.f elongata.

272.

«

sericea Ag. f. aguœ
dulcis.

273.

»

fracta Dilhv. f. longis¬
sima.

274.

»

crispata Roth.

275.

n

Melagonium Web. &
Mohr.

276.

Ulothrix

variabilis Kütz.

277. Microspora floccosa CVauch.)

278. Lemania subtilis Ag.

279. Oedngonium capillare (Ag.)

280. Spirogyra hyalina Cleve.

281. Nostoc pruniforme L.

282. Anabæna flos aquce (L.)

283. Phormidium Corium Ag.

284. Oscillatoria megacocca Arcsch.

285. „ nigra Vauch.

286. „ graminis Aresch.

287. „ tenuis Ag.

288. Hypheothrix Sophiæ Aresch.

289. Heterochroa graveolens Arcsch.

290. Tolypothrix coactilis Kütz.

291. „ „ forma virescens.

292. Coccochloris tuberculosa Aresch.

293. Tetraspora cylindrica (Wnhg.)

294. Gomphonella olivacea (Lytigb.)

295. Encyonema prostratum Berk.

296. Chara tomentosa L. incrustcita.

297. „ aspera Willd. ybrma.

298. „ „ forma.

299. „ cojitraria AI. Br.

300. Nitella capitata Ag.

— En för Norge ny moss-art, Grimmia anodon Br. cur., har under
denna sommar blifvit funnen ej sparsamt på torra kalk-klippor på Hoved-
öen nära Christiania af Doctor Fr. Kjær. Denna sällsynta art har forut

o

Î Skandinavien endast anträffats af Dr. Joh. Ångström på LaxÇâllct i
Umeå Lappmark. Doctor Kjær har dessutom funnit flera sällsynta mossor
i Christiania-trakten, men som han framdeles ämnar publicera ett arbete
öfver denna trakts moss-flora, är det lämpligast att på förhand endast del-
gifva de förnämsta fynden , och meddelas derför med upptäckarens tillåtelse
härmed Notisernas läsare denna vackra upptäckt.

J. E. Zetterstedt.

— Såsom tillägg till den i föregående n:r meddelade biografiska no¬
tisen om J. Forsander kunna vi nu nämna, att af hans efterlemnade
qvarlåtenskap blifvit till Wexiö Elementar-läroverk Öfverlemnade ej blott
omkr. 4000 volymer af hans bibliothek, botaniska samlingar m. m., utan
ock en summa af 2200 Rdr Rmt., hvaraf räntan framdeles kommer att
under namn af de “Forsanderska præmierna“ årligen utdelas åt lärjungar
vid läroverket, som utmärka sig genom kunskaper och framsteg inom na¬
turvetenskaperna, företrädesvis botanik. Donna frikostiga gåfva är desto
mera förtjenstfull , som intet testamentariskt förordnande i detta afseende
förefanns, utan arfvingarne härtill känt sig uppmanade dels af den aflidnes
muntligen fälda yttranden, dels af sin egen önskan att åt honom bereda
ett varaktigt minne vid det läroverk, vid hvilket han i nära 4 decennier
verkat.

UPSALA, Kongl. Akad. Boktryckeriet, 1866.

BOTANISKA NOTISER

/

UTGIFNE AF

N:o 8.

TH. M. FRIES.

1866.

INNEHALL: N. J. Andersson, Om slagtet Salix, isynnerhet dess
nordiska former. — J. E. Zetterstedt, En för Skandinavien ny moss¬
art. — Th. M. Fries, Nya Skandinaviska laf-arter.

1. Om slagtet Salix, isynnerliet dess nordiska

former,

af N. J. Andersson.

Efter de vigtiga arbeten öfver detta slagte, som lemnats
oss af Koch (Commentatio de Salicibus europœis, 1828)
och E. Fries (Novit, Mant. J., 1832, och Bot. Not. 1840),
torde i sanning ganska ringa vara att tillägga till kännedo¬
men om dessa genom sin föränderlighet och mångformighet så
anmärkningsvärda växter, sådane de förekomma i Europa.
Men då jag under en följd af år sysselsatt mig med en mo-
nographi öfver de hittills kända Salicineœ och dervid varit i
tillfälle att jemföra våra former med dem, som förekomma i
andra trakter af verlden, samt derigenom kommit att egna
dem en mångsidigare granskning, så har jag trott, att en
kort redogörelse härför, särdeles hvad rörer de hos oss och
i grannländerna inhemska Salices skulle kunna intressera No¬
tisernas läsare.

Hvad då först beträffar uppställningen af de till detta
slägte hörande arter, så gäller om den i mycket högre grad
detsamma, som om nästan hvilket annat mångformigt och
naturligt genus som helst, nemligen att de systematiska svå-
righerna ökas med ämnets omfattning. Att afgöra, hvilka i

130

en viss trakt förekommande former böra anses som typiska
arter ocli att systematiskt gruppera dem, kan visserligen lia
sina vanskliglieter i fråga om slagtet Salix, der ofta inom
en föga vidsträckt rymd arterna betydligt variera och på
mångfaldigt sätt fläta sig samman med hvarandra; men myc¬
ket svårare blifva dessa uppgifter, när det gäller att bestäm¬
ma och ordna formerna i ett vidsträcktare, naturligare be-
gränsadt område t. ex. hela Norden, och ännu mera om det
gäller att så framställa jordens alla hittills kända Salices.
Ty naturforskaren bör inse, ju mera hans synkrets vidgas, att
identiska former ej uppträda på olika ställen och att vege¬
tationens mångformighet och våra arters s. k. obeständighet
i väsentlig mån har sin grund i klimatets och jordytans nu¬
varande, liksom förut sig bildande olikheter. Vore detta
allmänt erkändt, så skulle ej, såsom nu, stora och polymor¬
pha slägten framställas, såsom de visa sig i blott ett land
(t. ex. liubus vid Rhen, Hieracia i Pyreneerna o. s. v.),
ehuru det är klart, att der ett slägte har sitt centrum, der
kan det bäst och naturligast uppfattas. Iläutinnan må man
se förklaringen, hvarföre jag trott mig böra söka efter andra
grunder för den systematiska anordningen af pilarnes arter
än dem, som hittills i allmänhet blifvit följda.

I de Skandinaviska Naturforskarnes förhandlingar vid
senaste mötet i Stockholm 1863 har jag i korthet framställt
hufvudgrunderna af den anordning, som jag trott mig härvid
böra följa. Utgående från den principen, att vigten af och
oföränderligheten i organernas former bör bestämma deras
värde och användning såsom karakterer, har jag såsom be¬
stämmande för hufvudafdelningarne antagit hanblommornas
beskaffenhet och ståndarnes antal, för de derpå följande af-
delningarne honblommornas olikheter (företrädesvis förhållan¬
det mellan fruktämnets skaft och stiftet), samt för de sär¬
skilda grupperna de mångfaldiga skiljaktigheter, som det ve-
gativa systemets organer (stammen, grenarne, knopparne och
bladen) erbjuda. Hvarje större eller mindre afdelning blir
följaktligen en sammanfattning af naturliga karakterer och

131

derföre ingalunda artificiel, ehuru så stundom kan synas. Jag
har till följe häraf indelat slägtet Saliæ i trenne hufvud-
afdelningar: Pleîandrœ med 3 — många ståndare, Diandræ
med 2 fria ståndare och Synandrœ med mer eller mindre
sammanVfäxta ståndare. Af dessa tillhöra Pleîandrœ nästan
uteslutande de tropiska regionerna både i gamla och nya
verlden; ensamt S.pentandra och triandra med Amerikanska
slägtingar förekomma vilda jemväl upp i kallare nejder, och
fastän de andra representanterna af denna hufvud-afdelning,
som i odladt eller förvildadt tillstånd hos oss förekomma,
neml. S. alba och fragilis^ här oftast förete blott 2 ståndare,
så ser man dem ej sällan ega ännu flera (3 — 6), och deras
hybrider (S. cuspidata^ Jieœandra etc.) hafva alltid flera än 2.
De utmärka sig dessutom genom alldeles samma karakterer
som sina tropiska samslägtingar, af hvilka de äro liksom
framskjutna förposter mot norden, såväl till bladen som
blommorna, tillsammans bildande en högst naturlig afdelning
— troligtvis den ursprungligaste af Salices — , för hvilken
hanblomraorna äro det mest karakteristiska och konstanta.
En annan lika naturlig afdelning är ock Synandrœ^ innefat¬
tande tvenne så distinkta typer som S. incana och S. pur¬
purea med dessas härledda former och många hybrider, så
utmärkte ej allenast genom de mera eller mindre samman¬
växta ståndarne, utan jemväl genom hängenas, bladens och
hela buskarnes utseende, att man lätteligen vore frestad att
till eget genus från Salix afskilja desamma. Alla de öfriga
utgöra den stora hufvudmassan af Salices ^ S. diandræ^ ut¬
märkta genom sina 2 fria ståndare, i spetsen oftast mörkare,
qvarsittande blomfjäll och ensamma glandel, samt innefattande
nästan alla i jordens tempererade och kalla nejder inhem¬
ska pilarter. Denna afdelning — centrum och flertalet —
afdelar jag vidare i trenne underflockar, bestämda efter det
till vigt och konstanthet i värde andra organet eller hon¬
blomman, neml. microstylœ, hvilka ega kort stift men långt
fruktskaft, macrostylœ med långt stift och intet eller kort
fruktskaft, samt podostylce^ som ha stiftet och fruktskaftet

132

ungefär lika tydliga. Hvarje af dessa sönderfaller sedan i
egna flockar, for hvilka, såsom ofvan nämndes, de mera för¬
änderliga vegetativa organerna äro det bestämmande. Dessa
grupper skulle man till följo af öfverensstämmelsen i de fruk-
tifikativa och vegetativa organerna kunna betrakta såsom de
ursprungliga eller verkliga stamarterna, hvilka i skilda zoner,
på olika trakter och lokaler splittrat sig i former, af hvilka
vi såsom species beteckna de mera utmärkta och konstanta,
och sasom modifikationer deraf dem, som i alla hänseenden
äro svårare att med bestämdhet begränsa eller uppfatta.

Om ock det är klart, att äfven denna indelning ej är så
till alla delar absolut, att ej tveksamhet i dess tillämpning
någon gång kan uppstå, så torde den, betraktad i sin all¬
mängiltighet, dock ega denna osäkerhet i vida mindre grad,
än de methoder, som man hittills uppställt. Mig synes åt¬
minstone den vara mera rationell och konseqvent samt, så¬
vidt jag kan döma, egande större användning på slägtet i
sin helhet och, såsom ofvan sades, likasom ett uttryck af dess
natur, ithy att i och med angifvandet af den tribus, som nå¬
gon viss art tillhör, man på samma gång i allmänhet utsagt
beskatfenhen af alla dess organer och ej blott ett eller nå¬
gra få.

Hvad sjelfva arterna inom detta genus angår, så skulle
man visserligen på sätt och vis kunna anses berättigad att
tvifla på, om sådane verkligen finnas eller om ej hela slägtet
utgör en enda art. Ty om å ena sidan det ej kan förnekas,
att, om man lägger typiska exemplar af S. fragilis, dapJi-
noides, nigricans, repens, glauca och reticulata bredvid hvar¬
andra, man dem emellan finner sådana olikheter, att ingen
kan tvifla på deras ursprungliga skillnad, så är det å andra
sidan lika sannt, att, om man med hvarandra jemför massor
af dessa och andra pil-former från hela verlden, man vore
frestad att antaga dem blott såsom ytterligheter af en enda
sammanhängande formkedja *). Ty här, om någonsin , gäller

*) Scopolis gissning, “att låglandets alla pilar härstamma från frön
af S. serpyllifolia , som nedhugit från högsta fjällen“, blir dock endast en
ohållbar kuriositet.

133

det kända faktum, att ju större material, hvaröfver man för
sina studier har att förfoga, desto större finner man öfver-
ensstämmelsen mellan formerna vara. I herbarierna beskrif-
vas visserligen lätt och ^‘säkert“ enstaka individer såsom egna
arter, men den, som studerar i fria naturen och mera än sin
lilla fläck, blir snart villrådig vid igenfinnandet af de ^^goda
arterna^^ — Emellertid måste vi för vår uppfattning af skift¬
ningarne i denna allmänna likhet framställa vissa, så att säga,
hvilopunkter, och om det äfven ej kan nekas, att artbegrep¬
pet sålunda här, liksom i andra stora och naturliga slägten
(och Salix intager otvifvelaktigt i detta afseende ett bland de
främsta rummen bland fanerogamerna), måste på sätt och vis
blifva mera eller mindre godtyckligt, — hvarföre vi ock se,
hvilket virrvarr här förefinnes i ett genus, som sedan gamla
tider ansetts vara ^^crux et scandalum hotanicorum''^ — så
gifves det dock otvifvelaktigt äfven här vissa typ-former, hvilka
naturforskarens takt och erfarenhet lätteligen igenfinner och
om hvilkas begränsning färre olika meningar böra göra sig
gällande.

Hvad som härvidlag dock i hög grad bidrager till för¬
virringen äro de talrika hybriderna, som pilarnes olika arter
med hvarandra bilda. Genom iakttagelser och experimenter
är det nu satt utom allt tvifvel, att sådane bildningar här
och ofta talrikt förefinnas; och då plats här saknas mig att
åt detta ämne egna någon utförlig framställning, vill jag blott
i största korthet nämna, huru jag ansett mig böra jemte de,
efter den vanliga uppfattningen, sjelfständiga arterna upptaga
dessa bastarder. De kunna anses vara af två slag, nemligen
dels sådane, som uppstått mellan mycket närbeslägtade ar¬
ter, såsom mellan S. cafvea^ cinerea och aurita, mellan S,
nigricans fliylicœ folia o. s. v., dels sådane, som fram-

alstrats af mycket skiljaktiga typer, såsom af S, gurpurea
och caprea, S. triandra och cinerea, S. viminalis och ca¬
prea, S. myrtilloides och aurita o. s. v. Hvad de förra
beträffar, torde deras tillvaro väl ej alltid kunna förnekas;
men då man vet, i huru hög grad närstående arter mellan

134

hvarandra bilda öfvergångar, huru de liksom strafva att i
sina formers mångfald efterapa hvarandra och antaga något
visst förherrskande skaplynne samt huru omöjligt det derföre
ofta är att rätt särskilja sjelfva arterna t. ex. just de nyss¬
nämnda S. caprea y cinerea och aurita, S. phylicœfolia och
nigricans m. fl., så har jag trott, att ett uppräknande af
dem ej borde ifrågakomma, dels derföre att de i och för sig
ej bidraga till att göra sammanhanget mellan massan af ar¬
terna bättre inseddt, dels emedan man ej alltid han vara viss
på, huruvida de verkligen äro att anse som hybrider eller
som blott modifierande mellanformer. Helt annorlunda är det
deremot med det andra slaget; deras hybrida natur är i de
flesta fall satt utom all fråga, och de bidraga i hög grad till
att af hela Ä'aH^-byggnaden göra denna hopflätning i alla
rigtningar, hvarigenom den just får sin största egendomlighet
bland fanerogamerna, sin största svårighet för utredandet,
men ock sitt största intresse för forskaren *).

*) Sedan manuskriptet till denna uppsats redan i Augusti månad d. å.
var till Notisernas utgifvare öfverlemnadt, har jag mottagit Wimmers
nyaste arbete, Salices europece, Vratisl. 1866, för hvilket jag på ett annat
ställe skall fullständigare redogöra. Trogen sin förra method, afsöndrar
han derstädes hybriderna från de genuina arterna och ger dem inga species*
namn, utan uppkallar dem efter sina påstådda föräldrar t. ex. S. alha-fra-
gilis o. s. V. Jag har trott mig böra följa ett motsatt förfaringssätt, dels der¬
före, att man någongång kan vara i villrådighet eller åtminstone osäkerhet
om dessa hybriders verkliga ursprung (t. ex. S. undulata, som Wimmer nu
anser härstamma från S. alba och triandra, men förr af S. viminalis och
triandra), dels emedan de ofta nog fixera sig till temligen allmänt före¬
kommande och distinkta former (såsom just nyssnämnda S. undulata, S.
Smithiana, ambigua, versifolia m. fl.), och slutligen emedan de, såsom ofvan
nämndes , bidraga att åt pilarnes systematiska anordning gifva denna bild
af helhet och sammanhang, som är så vigtig för uppfattningen af deras
natur. Vill man deremot, besegrad af svårigheterna, alldeles uraktlåta
allt bemödande att af detta slägtes former lemna någon systematisk anord¬
ning, utan blott efter behag gruppera dem i fullkomligt fristående grupper,
utan att angifva dessas inre sammanhang, då kommer mån, såsom Wim¬
mer, temligen lätt från saken, men då glömmer man ock, att '■^systema
naturale est finis botanices’’^ .

135

Efter dessa i korthet förutskickade anmärkningar — ty
till någon framställning af de allmänna reflexioner, hvartill
studiet af Salices föranleder, kan ej här plats medgifvas —
öfvergår jag till framställning af hufvudformerna, hvarvid jag
flygtigt också skall antyda det samband med utom vårt land
förekommande former, som de derinom inhemska hafva. För
synonymer, formvexling^ geografisk utbredning o. s. v. skall
på ett annat ställe utförligare redogöras.

A. Salices pleiandræ.

Hängen (åtminstone 9) bladige; blomfjäll ljusa,
enfärgade, tunna, vanligast snart affallande;glan-
del (åtminstone hos cf) dubbel, i honblomman nå¬
gongång skållik; ståndare (oftast) 3 — 8; frukt¬
ämnen ofta långskafta de, nästan utan undantag
glatta, med intet eller särdeles kort skift och nä¬
stan hela märken. — Amerinœ Fr. — Ghloriteæ Kern.

Till denna afdelning höra, utom nedanstående, 1) de
ostindiska arterna med S. tetrasperma Roxb. till centrum,
2) de orientaliska med S. acmophylla Boiss., S. persica
Boiss, etc., 3) de Nord- Afrikanska (S. Safsaf Forsk.) och
Syd- Afrikanska (S. capensis Thnbg.) samt slutligen 4) de
Syd-Amerikanska (S. Humholdtiana Kth. m. fl.). Ehuru
de flesta af dessa former godt nog karakteriseras från hvar¬
andra, så bilda de dock alla tillsammans en sådan series
och en sådan helhet, att man med skäl kan tvifla på, huru¬
vida de ej, ursprungligen härstammande från en eller tre ty¬
per, i skilda länder nu blifvit till något olika modifikationer.
De bredbladiga af dem (som S. tetrasperma) likna så S.
pentandra eller S. fragilis, att de med svårighet derifrån
skiljas; de smalbladiga (såsom de orientaliska och afrikanska)
öfverensstämma deremot på det allra närmaste med S. tri-
andra, som af denna grupp synes vara den nordliga utgre-
ningen; och ändtligen kan man påstå, att det knappast finnes
någon gräns mellan S, Humholdtiana och S. nigra, hvilken
senare i den nya verlden företräder S. triandra i den gamla

136

och synes vara stamformen till denna. Af de hithörande
former, som jemväl förekomma i våra länder, synas alla, med
undantag af S. pentandra och S. triandra, vara hit in¬
förda från sydliga länder eller de stora stepp-trakterna i det
centrala Hög- Asien*). De äro derföre ej här fullt typiskt
utbildade, ha ofta blott 2 ståndare i sina hanblommor och
honblommorna äro sällsyntare. Dessa äro följande:

I. Salices amygdalinæ s. S. trîandrœ: buskar eller
träd med lancettlikt jemnbreda, långspetsade, glatta och glän¬
sande samt skarpsågade blad; blomfjäll längre qvarsittande ;
hanblommor med 2, honblommor med 1 glandel; kapslar
långskaftade (utan märkbart stift).

1. S. triandra L. sp. 1442. — concolor (triandra)

och discolor {amygdalina L.).

— angustifolia: foliis anguste linearibus.

— tenuiflora: amentis gracillimis.

Synes allmännast såsom vild i östra Europa och vestra Asien;
i det öfriga och vestra Europa mest odlad. I Sverige vid
utloppet af några af Norrlands elfvar. — Knappast skiljbar
från denna är den Amerikanska S. nigra Marsh., hvilken
synes robustare och mera mångforraig.

2. S. undulata Ehrh. {S. triandra x viminalis) med
' tydligt stift och långhåriga fjäll.

Hos oss (och annorstädes) odlad eller förvildad. Vari¬
erar latifolia och angustifolia^ hebecarpa med småludua
kapsler (den rätta S. undulata) och lejocarpa med glatta
kapslar (Ä lanceolata Sm.). Såsom en ytterlighet häraf
framstår S, mollissima Ehrh. med sin smalbladiga modifi¬
kation S. TiippopTiaëfolia T hui 11., hvilken, såsom närmast
intill S. viminalis L., jag nödgas ställa bredvid denna, ehuru

*) Prof. Fries säger i Bot. Not. 1840 p. 177, att fastän flera arter,
såsom S. fragilis, alba, Daphnoidis var., i slättlandets provinser icke före¬
komma annat än odlade eller förvildade, är det intet tvifvel om, att de i
våra bergs- eller fiäll-trakter äro verkligt inhemska. Hvad S. fragilis och
alba beträffar, känner jag intet faktum, som bestyrker denna utsago.

I

137

troligen den eger en likartad origin sora S. undulata"^). Andra
hybrider af S. triandra äro S. alopecuroides Tausch, (med
S. fragilis) och S. Krausei Ands. (med S. cinereaf Dessa
äro ännu ej iakttagna i Skandinavien.

II. S lucidæ s. S, pentandræ : träd eller buskar med lan-
cettlika, långspetsade, glänsande glatta, i yngre tillstånd fast-
klibbande, skarpt- och glandel-sågade blad, h vilkas skaft
ock äro försedda med glandlerj blomfjäll snart affallande;
hanblommor med många ståndare, äfven honblommor med
dubbel glandel, kapslar kort skaftade utan märkbart stift.

3. S. pentandra L. — latifolia — angustifolia {S. *te-
trandra Fr.) — parvifolia, — Hän gen a variera med längre
eller kortate skaft samt hopträngda eller glesa, korta eller
långspetsade kapslar. — I Nord-Amerika ända till floden
Saskatchavan representeras denna art af 8. lucida^ hvars
sydliga former utmärka sig genom breda, ytterst långspetsade
blad (stundom förvillande lika dem hos 8. nigra eller Ame-
rikanarnes 8, triandra; en sådan är 8. lancifolia Ands.),
men hvars nordligare alldeles likna vår art. I ostliga Sibi¬
rien uppträder 8. cardiophylla Traut v. med hjertlika blad
och annorlunda bildade blomdelar. — Hybrida former äro:

4. 8. cuspidata Schultz {8. pentandra x fragilis)
liknar 8. pentandra med sina glänsande, skarpt glandelså-
gade blad med glandelbärande skaft, sina 3 — 5 ståndare,

s

men 8. fragilis med sina mycket smalare, snedspetsade,
mörkgrönare blad och kapslar, hvilkas skaft äro tydligen
längre än nectariet. Till blomningstiden står den midt emel-

Wimraer framställer nu dessa former annorlunda. Hans S. triandra-
viminalis innefattar a. Trevirani Spr. (~ S. undulata ß. lance olata 'KooXw.
lejocarpa), b. hippophaëfolia T h ni 11. och c. mollissima Ehr h., för hvilka
intet växtställe är angifvet for Skandinavien, medan hans S. triandra-alba
är Ehrharts och vår S. undulata. De synonymer, som härtill anföras, och
de olikheter, som for dessa former angifvas , äro så intrasslade och synas
mig så svårfattliga eller otydliga, att jag ej anser nödigt här referera dem,
utan tror mig böra fasthålla, att det mellan S. triandra och viminalis fin¬
nes en serie af hybrider, hvaraf en {S. undulata) mera närmar sig den förra,
andra åter (S. mollissima och hippopha'^olia) den senare.

138

lan de båda stamformerna. Är knappast iakttagen annat än
odlad; förekommer ej sparsamt i Danmark och vid Stock¬
holm funnos förr några exemplar. Bör i Sverige efterspanas.

5. S. hexandra Ehrh. (/S', pentandra x alhd) har bla¬
den af S. pentandra^ ehuru dessa äro betydligt smalare och
mera långspetsade, men hängen af S. alba^ fastän ståndarne
äro flera och kapslarne mera utdragna. En sällsynt, hos oss
näppeligen ännu säkert urskild form, som lätt kan förblan¬
das med S. viridis^ från hvilken den bäst skiljes genom de
glandelbärande bladskaften, glandelsågade, längre tid finhåriga
bladen samt tjockare, guldgula hanhängena med flera ståndare
och kortare samt mindre skaftade frukter.

III. S. fragiles s. S. albæ: träd med mera bräckliga
qvistar; blad oftast glatta, utdraget lancettlika och långspet¬
sade; hängen (9) på bladiga skaft; ståndare (hos oss) of¬
tast blott 2, mellan 2 glandler; kapsler glatta utan stift och
med blott en glandel (hos S. fragilis stundom tvenne).

6. S. fragilis L. Resligt träd med utspärrade grenar
och mycket bräckliga qvistar; blad långt snedspetsade, glatta
och glänsande, undertill isgrå, yngre lätt svartnande vid press¬
ning; ståndare blekgula; honhängen utstående eller lutande;
kapslar skaftade, utdraget spetsiga, lätt bruna. — Hos oss
odlad och förvildad. — Varierar med smalare eller bredare,
undertill mycket eller föga ljusare blad. Den s. k. 8. deci¬
piens H 0 ff m. med ljus bark på qvistarne och de nedra bla¬
den föga spetsiga är knappast anmärkningsvärd.

7. /S', viridis F r. (S. fragilis x alba) : högt träd med
mindre utspärrade (ofta hängande) grenar; föga snedspetsade,
yngre finludna, vid pressning knappast svartnande blad ; tjoc¬
kare och guldgulare hanhängen än hos S. fragilis , men längre
än hos S. alba^ oftast nedböjda; honhängen upprätta med
föga skaftade och mindre spetsiga kapslar. (/S'. Russeliana
Sm., S. palustris Kern., S. excelsior Host, äro modifika¬
tioner häraf.) — Odlad, mycket tvetydig form (hanträdet
liknar mest 8. fragilis , honträdet åter 8. alba); egendomli¬
gast såsom hanstånd med slokande grenar.

c

139

8. S. alba L.: högt träd nied rakt uppstående grenar
och mindre bräckliga qvistar; bladen längre silfverhåriga och
smalare samt mera rakt spetsade; hanhängen kortare och
guldgulare; honhängen tätblommiga; kapslar oskaftade, små
och något trubbiga, rent gröna. — Varierar till bladens bredd
och beklädnad. En form är glattbladig. — Hos oss odlad.

S, hahylonica L. odlas mera sällan i sydligaste delen af
landet. I Tyskland finnes en hybrid af denna med S. fra¬
gilis {S. blanda Ands.), och i Songariet uppträder en form,
som synes vara hybrid af S. alba och S. purpurea (S. son-
garica Ands.). S, macrolepis Turcz. från ostligaste Asien
är en kuriös, med S. cardioghylla till sin 'blomning ana¬
log form.

B. Salices ddandræ.

Hängen stundom bladlösa; blomfjäll i spetsen
vanligast mörkare, qvar sittande; glandel i hvarje
blomma ensam; ståndare tvenne, fria.

Denna serie börjas med en för Norra Amerikas vestra
delar alldeles egendomlig grupp. Salices longifoliœ^ hvilken
på det tydligaste förenar de föregående, företrädesvis aS. Hum-
boldtiana^ med de följande och derjemte i sitt habitus be-
tydligen påminner om S. synandrœ, särdeles S. incana.

a. Microstylae: De lågt skaftade fruktämnenas stift
knappast märkbart (alltid mycket kortare än fruktskaften).

IV. S. cinerascentes s, S. capreœ: träd eller buskar med
utspärrade, knotiga grenar; blad äggrundt-ovala — lancett-
lika, skrynkliga af isynnerhet undertill upphöjdt ådernät, ofta
på båda sidor mjukt ludna; hängen utvecklade före bladen
och derföre knappast understödda af blad; kapsler på myc¬
ket långa och fria skaft, finulligt ludna, med omärkligt stift
och korta märken.

I spetsen för denna grupp stå fyra species, h vilka ej
förekomma hos oss, men äro högst förvandta med våra for¬
mer samt sinsemellan så närbeslägtade, att de möjligen en¬
dast böra anses som lokala parallel-former af samma grund-

140

typ. S. canariensîs^^m. förekommer pâ Canarie-öarne och
Madeira, S. pedicellata Desf. i Medelhafsregionen (ehuru
Wimmer anser den ej förekomma i Europa, utan blott i
norra Afrikalj, S. grandifolia Ser. på fjällen i Schweitz och
Österrike samt S. silesiaca Willd. på Riesengebirge, Sude-
terna och Karpatherna. Hvad man hittills hos oss tagit för
de tvenne senare , har endast varit modifikationer af S. ca-
prea, ehuru en form, af Björnström insamlad vid Horn-
afvan i Piteå Lappmark, med S, silesiaca har en betydlig
likhet. Genom denna art, som på mångfaldigt vis liknar
S. aurita (medan S. grandifolia ser ut som en fjäll-form af
S. cinerea eller på sätt och vis som en hybrid af denna med
S. glauca^ i hvilken senare form den blifvit benämnd S.
Laggeri Wimm.), öfvergå dessa fyra till våra allmänna
arter :

9. S. cinerea L.: hängen tätblommiga och raka; kaps¬
lar gråludna; blad omvändt äggrunda eller lancettlika, van¬
ligen gråludna; knoppar och de vidjelika qvistarne gråludna.
— Varierar: latifolia (liknande S. caprea), longifolia och
hrevifolia (liknande S. aurita) och i alla dessa fall med
blad i kanten hela eller mer eller mindre djupt naggsågade;
mera sällan får den honhängena understödda af små blad. —
Bildar hybrider med S. triandra, purpurea, viminalis, in¬
cana, repens, lapponum, (silesiaca, caprea och aurita?),
samt äfven hos oss med S. viminalis, repens^ lapponum och
nigricans (?),

Går i Sverige längs Östersjö-kusten upp mot Bottenvi¬
kens hörn, men sällan in i landet i de norra provinserna.

Skiljer sig vanligast från S. caprea derigenom, att den
nästan alltid blir en hcg buske med mera vidjelika grenar,
mot basen mera afsmalnade, kortspetsade blad, som ofvanpå
äro dunkelt grågröna och under glanslösa med skarpt upp¬
höjda nerver, än bleka än rödaktiga, kortare och mera cy¬
lindriska hängen, samt blad och knoppar. Bentham för¬
enar dock, kanske med rätta, dessa båda, och Heer i He-
getschweilers Flora öfver Schweitz anser, att S. caprea ^

141

cinerea och aurita utgöra en och saniina art; detta löser
Wimmer med följande påstående: “Sunt sane inter has for-
mæ hybridae, quæ harum imperitis fucum faciant et efficiant,
ut eis has species conjungi opinentur.“ Oss synes det emel¬
lertid nog mycket beqvämt att tillgripa föreställningen om
hybrida former, der man står villrådig framför naturens un¬
derbara förmåga att framalstra mångfald.

10. S. caprea L. : blir ett resligt träd med utspärrade,
glatta grenar och stora bruna knoppar; bladen ofta ovala,
ofvanpå glatta och mörkgröna, undertill med mjukt, något
glänsande ludd och särdeles nerverna injukhåriga; hanhängena
korta och tjocka, honhängena slutligen mycket stora och
glesblommiga.

Förekommer ända upp mot björkregionen på våra fjäll.

Hybridiserar liksom föregående och varierar ofantligt lik¬
som den. Än resligt träd, blir den i fjälltrakter en nedlig-
gande buske; bladen än hvitulliga, än rent glatta, än de
största i slägtet (likasom de hos S. lanata), än knappt tums¬
långa, än läderhårda, än mycket tunna (hit hör den ofvan
nämnda vid Kaltisbout af Björnström iakttagna, som lik¬
nar S. silesiaca). Hängena bli i fjällen nästan serotina, i
hvilken form den är svår att skilja från S. vagans cinera-
scens. — I Ostindien och Persien får trädet ett något annat
utseende; på Japan motsvaras det af S. Sieholdiana Bl. och
i Norra Amerika af S. discolor Mühl, (eller S. eriocepliala
Mchx., som å sin sida särdeles liknar S. canariensis eller
en hybrid af S. caprea och daphnoides [S. conformis Ands.
eller S. Erdingeri Kern.] samt ännu mera S, hrachystacliys
* Benth. och S. Scouleriana Baratt.).

10. S, aurita L. närmar sig än S. cinerea j från hvil¬
ken den skiljes genom tunna, glatta, vanligast röda grenar
och små, spetsiga, glatta knoppar, smärre och tunnare blad
samt kortare och mycket smalare hängen; än S. caprea,
från hvilken den afviker genom sin låga växt med utspärrade
grenar, tunna och små blad samt smala och korta hängen.
Stundom blir den så lågväxt, att den liknar S. repens, stun-

142

dom en hög och yfvig buske som S, cinerea, ehuru tätare.
Bladen äro än stora och gröna, tunna, nästan genomskinliga
(forma nemorosa) , än smalt lancettlika, temligen långa (uli¬
ginosa), än kort ovala eller lancettlika, och under alla dessa
former än glatta, än ludna, än helbräddade, än sågade eller
naggade, men oftast försedda med temligen stora stipler.
Hängena äro alltid små och gracila; kapslarne betydligt kor¬
tare, någon gång glatta.

Bildar äfven många hybrider utom de redan omnämnda
med S. ref ens och myrtilloides. Angående S. aurita ß. sub¬
livida se längre ned. — Arten har ungefär samma utbred¬
ning i vårt land som S. cinerea; Fristedt säger sig hafva
funnit S. aurita invid fjällen i Herjedalen.

11. S. vagans Ands. I Bot. Not. för 1858 har jag
gifvit skäl, hvarföre, enligt min åsigt, Linnés S. depressa
omöjligen kan vara hvad vi vanligen förstå under detta namn
(utan troligen hvilken lågväxt pil med ludna blad som helst
på högfjällen, snarast en form af S, lanata), samt visat,
huru denna art på en gång är i högsta grad mångformig
samt kanske den mest utbredda pilforra på jorden, så att den
väl förtjenar namnet vagans. Hos oss uppträder den under
tvenne hufvudformer:

a) cinerascens med å ömse sidor ludna blad. — Beskrefs
först från Torneå Lappmark af Wahlen berg och är stor-
växtare, liknande S. caprea, från hvilken den lätt skiljes
genom sina smala, cylindriska hängen, bleka blomfjäll, rent
gula ståndare samt liniesmala, särdeles långskaftade, trub¬
biga kapslar. — Det är denna, som är allmännast genom
hela Sibirien och som i Amerika uppträder i största ymnighet
och mångfonnighet samt der kallas S. rostrata Hi c har ds.,
ofta tagande formen af ett ej oansenligt träd (hvarföre den
väl ej kan subsummeras under en S. depressa !).

ß) livida: lägre buske med alldeles glatta grenar, små
blad, som vanligast äro omvändt äggrunda, på öfre sidan
glänsande gröna och undertill mer eller mindre blekblå. —
Ehuru till utseendet i högsta grad olik den förutnämnda cine-

143

rascens, har den dock alldeles samma blomning, och öfver-
gångar dem emellan äro ytterst talrika, så att de omöjligen
kunna särskiljas. Mot söder antager den ett mindre lifligt
utseende, har stundom misstagits för S. hicolor Ehrh. och
får i kustländerna söder om Östersjön och sedan längre inåt
närliggande provinser samt nedåt Siebenbürgen och Baden en
högre växt samt större, tjockare och ofta mindre helbräd-
dade blad. Denna är S. Starkeana Willd. — Denna art
bildar hybrider med S. purpurea^ repens^ (nigricans?) och
myrtilloides.

I Mantissa I. p. 56 omnämner Fries en S. aurita ß.
sublivida Læst. I Læstadii eget herbarium ligga häraf

o

G exemplar, hvilkas plats är högst svår att bestämma.
ena sidan erinra de genom sina undertill skrynkliga, sned-
spetsade, vågkantade blad af omvändt äggrund form och
mörkgrön färg (de svartna lätt vid torkning!) om S. aurita\
å den andra genom den låga busken med de yfviga, smala
och glänsande grenarne, de små, undertill mycket blekblå
bladen och de särdeles långskaftade, syllikt-jemnbreda kaps-
larne om S. vagans livida^ på samma gång som deras lik¬
het med S. myrtilloides antydes af de alldeles glatta, röd-
aktiga kaplarne. De likna derföre högeligen S. Mrtula, men
kapslarne ega intet stift och bladen äro alltför ojemna. Jag
vågar derföre ej hänföra dem till denna hybrid, utan snarare
anse, att de äro det af S. aurita och vagans livida, eller
ock en annalknings-form från den ena af dessa till den an¬
dra, eller modifierad af någon inblandning af S. myrtilloides,
I alla hänseender ett bevis på denna lusus naturœ i fråga
om formers framalstring i sådana här kuriösa slägten , omöj¬
liga att inpassa i våra seriella framställningar! Att de på
något sätt höra till S. ambigua ^ kan jag ej se. I S. Veg.
Sc. är formen ej omnämnd. Wimmer uppför den som hy¬
brid S. aurita-livida (S. livescens Dölk), men exemplar af
S. Patzei Wimm., som af Wimmer sjelf anföres såsom
härmed synonym, mäktar jag ej skilja från en stor form af

*

144

S, vagans Starkeana. Wimmers åsigt delas emellertid af
Patze och Heidenreich.

V. S. aurorœ v. S. myrtilloides : låga och stundom
nedliggande, oftast till alla delar glatta buskar; blad yngre
tunna och rodnande, ofvantill blågröna, under bleka, hel-
bräddade, ofta vid basen hjertlika, äldre styfva, utan stip-
ler; hanhängen smala, honhängen glesblommiga på bladiga
skaft; blomfjäll gula, glatta; kapslar långskaftade med omärk¬
ligt stift och små, nästan hela märken, slutligen blåaktigt
röda.

Denna grupp bildas af blott en enda sjelfständig art,
som dock i andra nordiska regioner har åtskilliga afvikande,
som egna species uppstälda, former och som med flera arter
bildar anmärkningsvärda hybrider. Den är särdeles fristå¬
ende i pilarnes system och knappast liknande någon annan ,
om ej stundom vissa modifikationer af S. vagans livida (mel¬
lan hvilka den nyss nämnda formen sublivida är en outred-
1ig länk!), hvarföre, och emedan kapslarne äro fästade på
synnerligen långa skaft och ej ega särdeles märkbara stift,
vi rangera den bland microstylœ mellan cinerascentes och
argenteœ.

12. S. myrtilloides L. — Varierar såsom hög och risig
eller krypande, refformig buske med glatta eller småludna
grenar, stora eller små, hjertlika eller aflånga, ja stundom
nästan lancettlika blad samt längre eller kortare skaftade och
till följe deraf mera eller mindre bladiga hängen. Genom alla
delars glatthet, blågröna, upprätta, pergament-styfva blad
och gracila, glesblommiga hängen, S ljust guldgula, 5 pur¬
purvioletta, är denna art en af de elegantaste pilar. — I
Norra Amerika uppträder analog-formen S. pedicellaris på
östra och S. prolixa Ands. på vestra sidan (den senare
analog med S. onusta Bess.), som dock — kanske emedan
denna typ tillhörer den subarktiska regionen, der art-öfver-
ensstämmelsen blir större än längre ned i söder, hvarest vi
se S. lucida mera skilja sig från S. pentandra^ S. nigra
från S. triandra, S. cordata från S. hastata o. s. v. — inga-

145

lunda kunna såsom afvikande species uppföras (hvilket ock
påvisats af Tu eker man); i det nordligaste Sibirien och ark¬
tiska Vest-Amerika företer den egendomliga glacial-former
(Ä fuscescens Ands., äfven kanske S. ovalifoUa Trau t v.),
genom hvilka den slutligen alldeles omärkligt öfvergår i S,
arctica^ ja i sjelfva aS'. polaris!

De hybrida former, hvilka denna art hos oss bildar med
aurita (o. nigricans^ ) ^ vagans^ lapponum och repens,
framstå till följe af stamföräldrarnes olikheter såsom särde¬
les egendomliga; men då, liksom hos andra hybrider, hvar
och en af dem uppvisar tvenne former, en, som närmar sig
till den ena coöföcienten, och en till den gemensamma
myrtilloides , så blifva alla de senare hvarandra så lika,
att man endast med största svårighet och — bekännom det
— ej alltid med absolut säkerhet kan tilltro sig att skilja
dessa från hvarandra. Men för kännedomen om Pilarnes
månggestaltnings-drift och nät-förgrenings-böjelse äro dessa
former i allra högsta grad upplysande. Huruvida dessa
hybrider, liksom öfverhufvud alla andra dylika, böra upp¬
tagas i flororna, beror på olika uppfattning af naturens ska¬
pare-lynne; men får ■>'. versifolia och flera andra der be¬
hålla sin plats, så måste de andra dela samma heder. I
värsta fall kan man ju hänvisa dem till en egen (straff-)
klass bakom de andra; så har Wimmer gjort.

13. aS. rugulosa Ands. (ß. myrtilloides x auritaf).
Under detta namn sammanfatta vi såväl Bessers /S. onusta
som Fries* S. finmarkica, hvilka öfverensstämma i att båda
ega ört'Systemet af S. aurita (genom de omvändt äggrunda,
snedspetsade, naggsågade, af undertill upphöjda nerver gropigt
skrynkliga och åtminstone i början å ömse sidor håriga bladen),
men det fruktifikativa af aS'. myrtilloides (åtminstone de bladigt
skaftade, glesblommiga honhängena med de något glatta , gula
fjällen och de långskaftade , rodnande och glatta kapslarna).
Wimmer uppförer dem ock såsom alldeles synonyma till sin
aS. aurita-myrtilloides. Men dessa namn afse hvar sin lo¬
kala form, och då namnet S, finmarkica är, såsom Fries

10

146

redan i Nov. Mant. I. p. 69 anmärkte, ^‘errore ortum“ och
formen ej funnen i Finmarken^) samt namnet dessutom föga
betecknande för en art, som yppigare utvecklad förekommer
annorstädes; då det vidare är klart, att Willdenows >S.
finmarkica afser en annan form, neml. den, som bildas af
myrtilloides och S, repens (enl. odlade ex. i Berliner-
trädgården!), samt då slutligen 8. paludosa är ett föga be¬
tecknande namn för någon viss pil-art och dessutom afser
blott dess ena form (för öfrigt redan för annan art användt
af Link); så torde ett nytt namn behöfva antagas. — Denna
växt, hvilken, såvidt jag vet, framl. Prosten Læstadîus
ensam insamlat, fann han i tvenne former, den ena vid Galg-
tjern nära Arjeploug i Piteå Lappmark, den andra på den
för dessa myrtilloides-h'^hnåQY så famösa Pitholmen vid Piteå
stad. Den senare har alldeles karaktererna af S. aurita och
myrtilloides (hängen liknande 8. aurita sublivida, men med
kortare och bredare blad samt alls intet stift; “sed difficilior est
distinctio hujus a <S. livida-myrtïlloide, quæ huic admodum
propinqua est“: Wimm.); den förra deremot synes snarare
vara att anse som hybrid af S. myrtilloides och nigricans,
af hvilken senare den har de stora tunna, vid torkning lätt
svartnande bladen och de kortare skaftade, tjockare honhän-
' gena. Härigenom skulle ock förklaras dess förekomst “öfver
gränsen för S. aurita, som här icke finnes“ *) **), och man
slippa att med Læstadius antaga den vara en “/S^. auritœ
modificatio borealis’’^.

Exemplar af S, myrtoides Fr. i hans eget herbarium
{S. versifolia suhplicata Læst. in herb, propr.) likna smal-
bladiga former häraf, så att endast det tydliga stiftet skiljer
dem och förer dem till /S', versifolia. Med denna analog är
den S. fusca {myrtoides') abscissa Læst. herb., som tillhör

*) Hvad af Va hl togs derfor “ad litora fl. Tana frequens“, var nog
S. hastata alpestris. Så synes af fig. i Fl. Dan.!

**) Fristedt säger sig emellertid i Herjedalen vid Kårböle hafva
samlat S. finmarkica mellan S. myrtilloides och aurita, som der fanns invid
fallen. Jag har ej sett exemplar häraf!

f

147

vår /S. aurora. Den omnämnes af Fr. i Bot, Not. 1840
under *S. versifolia.

14. S. hirtula Ands. {S. myrtilloides x vagans) : låg
buske med mycket utspärrade grenar; blad membranosa, hel-
bräddade, ovalt-omv. äggrunda med mycket kort och sned
spets; hanhängen smala, men tätblommiga, guldgula; hon-
hängen skaftade, upprätta, cylindriska, något tätblommiga
med kapslarne cylindriska, smala, trubbiga, oftast åtmin¬
stone till en del finludna, alldeles utan stift men på långa
skaft. Utom den åt myrtilloides sig närmande formen
med nästan ovala, vid basen något hjertlika, trubbiga blad
och till största delen glatta, rodnande kapsler, visar vagans-
modifikationen tvenne former, en med finludna blad (åt cine-
rascens)^ en med alldeles glatta, tunnare och undertill blå-
aktiga blad (åt livida). Det är utan tvifvel denna, som
Har t man afsett med namnet S. myrtoides Fr. i de tidi¬
gare upplagorna af sin Flora, och säkert denna, som jag af-
bildade i Sal. Lapp. fig. 18 c. d. (men a. och b. höra till
en versifolia-ïovm)‘, huruvida det är just denna form, som i
nyaste editionen af förstnämnda arbete finnes uppförd som
S, depressa ß. glahrata med synon. aS. myrtoides Fr. (som
ock återfinnes under S. versifolia)^ vågar jag ej afgöra. —
Den säges ock hafva blifvit funnen i Lithauen. — Från före¬
gående skiljes den dels genom sina sm åludna, mera aS. vagans
liknande kapslar, dels genom de små märkena. Ehuru Wim¬
mer förklarar den “nihil commune habere“ med a?, repens,
förekomma dock former, som högst svårt skiljas från den
nästföljande.

15. aS. aurora Læst. in sched. 1822 (sub S. fusca)
[S. myrtilloides x repens]. Mycket låg buske med korta gre¬
nar; blad små, ovalt-aflånga eller lancettlika, af sarama färg
som aS'. myrtilloides, men undertill mera intensivt blåak tiga,
ofvantill med hvasst upphöjda nerver, tillbakaviken kant och
i yngre tillståndet tilltryckt silfverhåriga; hanhängen korta,
honhängen antingen tätblommiga, korta och då ofta med ludna
kapslar, som dock äro teraligen långt skaftade, eller cylin-

148

driska och glesblommiga med kapslar som hos S, myrtilloi-
des, men mera koniska och med ett eller annat hår vid ba¬
sen. — Finnes sparsamt på Pitholmen nära gränsen för N.

«

repens, som der växer blandad med myrtilloides. — Hit
hör finmarlcica W i 1 1 d. hort. berol. enligt hans egna exem¬
plar. Den finnes ock vild i Schlesien och öfre Bayern, och
är ganska utmärkt. Har ock förr blifvit sammanblandad med
S, myrtoides Fr. Varierar, liksom S. repens, särdeles myc¬
ket till bladens form och storlek; en form är myrtiola Læst.
med ytterst små blad, en annan subrosmarinifolia med små,
liniesmala blad o. s. v.

16. »S. vers\folm Wnbg. Redan Wahlen berg förmo¬
dade denna forms hybrida natur; den finnes ock teml. mån¬
genstädes i vårt land och i Ryssland mellan stamföräldrarne
och aldrig annat än i enstaka exemplar. Den varierar vis¬
serligen till bladens form och beklädnad, bredd och smalhet
samt hängenas storlek och kapslarnes glatthet eller ludenhet,
allteftersom den närmar sig mera *S. myrtilloides eller lap-
ponum, men igenkännes dock alltid på sina skaftade, van¬
ligen rodnande kapslar med utdraget stift, jemna, styfva
och vid basen ofta nästan hjertlika blad, hvilka teml. lätt
svartna vid pressning (ehuru den har alls intet att göra med
nigricans!) och, om de blifva glatta, mycket likna dem
hos AS', myrtilloides. Formen myrtoides Fr. hör visst hit så¬
som en smalbladig, glatt, mera S. myrtilloides liknande form
för sina stora hängen och stiftsprötade kapslar; men huru
den liknar och ofta förblandats med former af alla de före¬
gående, är redan omnämndt.

Att denna skulle rara Linnés *S. fusca synes mig all¬
deles oantagligt af skäl, som jag redan i Sal. Lapp. p. 65
omnämnt. Linné anför sjelf såsom synonym Rudbecks
figur, som bestämdt framställer »S', repens; han säger den
vara “frequens in sylvis“; i Frutetum Sueciæ uppräknas
visserligen fusca mellan -S. rosmarinifolia , incuhacea, are¬
naria och repens (Amoen. Acad. V. p. 208), men omnämnes
sedan alldeles icke, när pilarnes förekomst “præcipue vero in
Lapponia et Norrlandia“ (der också S. arbuscula och glauca

a

a

149

återfinnas) anföres; Linné kunde svårligen på sin lappska
resa ha anträflfat denna enstaka förekommande form, ty i
Lycksele var han för tidigt, till Torneå kom han ej och i
Luleå lappmark finnes den väl mycket sällsynt, utom på ett
par undangömda ställen vid Qvickjock, der Linné aldrig
var; och slutligen finnes intet exemplar af versifolia i
L:s herbarium, utan det exemplar, han betecknat med det
nummer och synonym, som i Fl. Lapp. afser fusca, till¬
hör bestämdt *>'. repens (Jfr Hartm. Vet. Ak. Handl. 1851
p. 346). Att Linné ur sina senare skrifter uteslutit S. fusca
torde också antyda, att han upphört att anse den som
sjelfständig art vid sidan af sina andra repens-ïarm^v.

(Forts.)

2. En för Skandinavien ny mossart,

af J. E. Zetterstedt.

Campylopns atrovirens: caulis pluries dichotomus,
dense foliosus. Folia apicem versus sensim majora, erecto-
patentia, e basi lanceolata subulata, costa dilatata dorso ^
sulcata in aristam longam canam excedente. S chimp. Syn.
p. 98.

Syn. Campylopus atrovirens De Notar. Syll. p. 221.
— Br. eur. tab. 92 — S chimp. Syn. 1. c.

Campylopus longipilus Brid. Br. univ. I, p. 477 (ex
parte).

Dicranum atrovirens C. Müll. Syn. I, p. 414.

Hab. Denna märkliga art har under sistförflutne som¬
mar blifvit funnen af Med. Doct. Fr. Kiær i Christiania på
en brant klippvägg ofvanför gården Dale vid foten af Gousta-
fjeld i Vestfjorddalen i södra Norge, tillsammans med An-
dreœa petrophila och TJlota Hutchmsîœ. Doktor Kiær
har äfven, med benägen tillåtelse af Prof. Schübeler, ur
Prof. Blytts herbarium meddelat mig exemplar af denna
art från Stavanger, och tillägger, att det är troligt, att den
der blifvit samlad af Gartner Moe, som under år 1855 sam¬
lade för Prof. Blytts räkning en mängd mossor i denna

150

stads oiTigifningar. Föröfrigt har den blifvit funnen i norra
Italien, Pyreneerna och Britannien.

De norska exemplaren från Stavanger och Vestfjorddalen
öfverensstämnia fullkomligt med mina exemplar från Italien,
Pyreneerna och Wales. Denna art har hitintills ej blifvit
funnen med frukt. ' Genom sin längre hårspets skiljes den
lätteligen från alla andra i Schimpers Br. eur. och Synop¬
sis beskrifna arter af samma slagte med undantag af Cam-
pylopus longipilus Sch imp. Camp, polytriclioides D q
Not. Syll.). Denna sistnämnda skiljes utan svårighet från
Campylopus atrovirens genom sitt mer rigida utseende, hvar-
igenom den till habitus får någon likhet med Poly tricha , samt
genom bredare, mer sammanrullade blad, som hastigare sam¬
mandragas till den långa hårudden och hafva något bredare
nerv.

Schirnper har i bref till mig förklarat Campylopus
atrovirens De Not. vara den äkta och ursprungliga Cayn-
pylopus longipilus Brid. I afseende på de europeiska mos¬
sorna tror jag dock, att man endast i nödfall bör afvika från
den nomenclatur, som blifvit lemnad i de två förnämsta huf-
vudarbetena öfver denna disciplin af botaniken, nemligen Bry-
logia europæa och Schimpers Synopsis, och synes mig
derföre bäst att bibehålla fÖr nu ifrågavarande art namnet
Campylopus atrovirens.

3. Nya Skandinaviska Laf-arter,

af Th. M. Fries.

(Forts.)

61. Physcia endococcina (K o erb.]. Denna hittills blott
i Tyrolen och norra Italien anträffade laf har Herr J. G. La¬
gergren upptäckt på fuktiga stenar vid Kämen, Gustafsströni
och Liljendal i Wermland. Huruvida den är specifikt skild från
Ph. obscura^ synes mig osäkert; genom sin inuti röda thallus
är den emellertid alltid en högst anmärkningsvärd form.

62. Pannaria arctophila Th. Fr. Då jag i Bot. Not.
1863 p. 8 beskref denna art från Labrador och Grönland,

151

yttrade jag den förmodan, att den äfven skulle anträffas i
Skandinavien. Detta antagande bestyrktes äfven följande år,
då den, ehuru ytterst sparsamt, anträffades på mossa vid
Berlevaag i Ost-Finmarken. — Gelatina hymen. antager ge¬
nom jodlösning först en blå, sedan en vinröd färg. Sporerna
äro, liksom hos flertalet af samslägtingarne, i kanten fint
crenulerade.

63. Areto^nia delicatula Th. Fr. "^Andreœarum n.
subsp.: thallo e laciniis torulosis, varie crenatis incisisque
contexto, brunnescente 1. cinerascente-fusco ; apotheciis majo¬
ribus, cinnamomeis; hypothecio fuscidulo; sporis brevioribus
(0,028 — 40 mm. longis, 0,005 — 6 min. latis).

På Andreœa-ixAwov ofvan trädgränsen; hittills anmärkt
på Dovre vid Vaarstien samt vid Gjæsvær på Mageröe.

Skild från hufvudformen genom alla delars betydligt
mörkare färg, större frukter, ej ofärgadt hypothecium , kortare
sporer. — I den beskrifning, som i Lieh. Aret. p. 287 blif-
vit lemnad öfver detta slägte, förefinnas, till följe at de då
tillgängliga exemplarens mindre goda beskaffenhet, några fel¬
aktigheter, hvaraf här särskildt må påpekas, att thallus ej
är ‘"^crustaceus uniformis'"^ y utan squamulosus l. verrucoso-
squamulosus. För öfrigt bör detta slägte naturligast, jemte
Lecothecium., erhålla sin plats närmast Pannaria.

64. Biatora Nylanderi Anzi, en liten vacker och di¬
stinkt art, som af Nylander förblandats med B. fuscescensy
anträffades af mig på björk- och en-bark vid Bergsbrunna
jernvägs-station i närheten af Upsala.

65. Lecidea dispansa Nyl. Flora 1866 p. 87 {L. ex¬
pansa Nyl. olim). På talkskiffer vid Rämsbergs grufvor i
Wermland (J. G. Lagergren). Förut endast angifven från
England.

66. Microglena Wallrothiana Yi.0Qv\). {Thelenella mo¬
destd Nyl.) har af mig blifvit anträffad på bark af Balix
Caprea vid Tunaberg samt af rÖnn vid Bergsbrunna nära
Upsala. Adjunkten P. J. Hellbom har funnit den spar¬
samt på björk nära Örebro. — Afviker från exemplar från

152

sydligare trakter genom något större och till sin form mera
varierande sporer (0, 028—50 mm. långa och 0,oi2— 18 mm. bre¬
da), hvarföre den måhända kan förtjena varietets-namnet
septentrionalis,

67. Thelidium superpositum (Nyl). Parasitisk på Po- •
lyhlastia terrestris på Flöjfjeldet vid Tromsöe, denna guld-
grufva för lichenologer. Hittills blott anmärkt på ett ställe

i Skottland.

68. Collema leptogioides Anzi. Denna hittills blott
sparsamt i Toscana anmärkta art fann jag till min stora
förvåning på Italkblock nedanför Flöjfjeldet vid Tromsöe. De
derifrån hemförda, sterila exemplaren öfverensstärama fullkom¬
ligt med Anzi Lieh, rar, Etrur, n, 45,

69. Collema callopismum Mass. Särdeles vackra, frukt¬
bärande exemplar af denna lilla, utmärkta art finnas i
Wahlenbergs herbarium från kalkklippor i Boge socken på
Gotland (C. G. Myrin.) Sterila exemplar, som troligen till¬
höra densamma, hafva anträftats på samma lokal, som före¬
gående art.

70. Collema alpinum n.,.sp. : thallo minuto, subumbili-

cato-affixo, quasi diffracfeö-areolato , areolis 2 — 4 mm. latis,
ruguldso-granuloso ^1. granulato-subramuloso , atro , intus e go-
nidiis longis seriebus concatenatis atque filamentis varie ana-
stomosantibus, in pulpa copiosa nidulantibus contexto; apo-
theciis . (nondura visis).

På skifier-klippor kring Kongsvold på Dovre, isynnerhet
vid Driv-elven.

Till utseendet ganska lik smärre former af G, callopis¬
mum ^ men väl skild genom thalli helt olika inre byggnad.
Thallus-rutorna dels spridda, dels tättsittande. I gonidii-
kedjorna påträffas ofta, bland de öfriga smärre, enstaka be¬
tydligt större gonidier.

(Forts.)

ÜPSALA, Kongl. Akad. Boktryckeriet, 1866.

i

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE Aï'

N:o9&10. TH. M. FRIES. 1866.

INNEHÅLL: N. J. Andersson, Om slagtet Salix, isynnerhet dess
nordiska former. — C. Hartman, Anmärkningar till Joh. Ångströms
senaste uppsats om Sveriges BotrycJiia. — J. A. Leffler, Strödda bi¬
drag till Sveriges flora. — Strödda Underr. : Dödsfall. — Postfloratio.
— K. J. Lönnroth, Ytterligare om ^^Rinnex gentilis^. — Snbscriptions-
indbydelse. — Linnéana. — Drakblodsträdet.

1. Om slagtet Salix ^ isynnerliet dess nordiska

former,

af N. J. Andersson.

(Forts.)

VI. S. argenteœ s. repentes: vanligen låga buskar med
sega, smala grenar; temligen styfva, oftast åtminstone under-
till glanshåriga, slutligen mörknande blad; nästan oskaftade
och bladlösa hängen; ståndarknappar slutligen mörknande;
kapslar tydl. skaftade, vanligast gråludna, med mycket kort
eller omärkligt stift.

Denna afdelning är i våra nejder ej rik på arter; den
står i anseende till fruktskaftens och stiftens karakterer så
alldeles emellan mîcrostylœ och podostylœ , att den kan fö¬
ras till bådadera, men antyder dock större frändskap med
de förra, med hvilka den ock lättare bildar hybrider. I Nord-
Amerika är den mera utbildad. S. sitchensis Sans. är en
på vestkusten af denna kontinent förekommande art, som i
Ryska Ajan också har en representant; i de Förenta Sta¬
terna bli S. petiolaris Sm. och S. sericea Marsch, allmänna
och ha buskens utseende mera af S. /ra^27is-gruppen , men
hängen alldeles af S, repens (en modifikation af den senare,
S. gracilis Ands., är t. o. m. af Hooker ansedd synonym
med den europeiska] S. rosmarinifolia) ; och slutligen upp¬
träda också derstädes S, humilis Marsh, och S. tristis Ait,

154

lika allmänt som S. repens hos oss, och särdeles likna de två
sistnämnda hvarandra så mycket, att de svårligen skiljas
genom annat, än att S. tristis har en matt gråaktig bekläd¬
nad på de något längre utdragna bladen och alldeles klot¬
runda hängen, hvilkas kapsler ofta hafva något längre stift.
På fjällen och i nordöstra Amerika finnes en art, som af
Amerikanska botanister ansetts som identisk med S. rosma-
rinifolia, men derifrån är skild (liksom en hybrid af S. pe-
dicellaris och candida) och af mig kallad 8. argyrocarpa.
Den enda art af denna grupp vi ega är

17. 8, repens L., af stor mångforinighet men väl känd,
förekommande under fyra modifikationer:

S. incuhacea: mera högväxt, med lancettlika, ofvan
glatta, under silkesludna blad.

8. fusca: lågväxt, med bredare, ofvan glatta, under
ludna blad.

8. repens: mycket lågväxt, med små, lancettlika eller
ovala, å ömse sidor ofta glatta eller håriga blad.

8. arenaria: blad tjocka, å ömse sidor hvitludna. På
hafssand.

"^8. rosmarinifolia L. förmår jag ingalunda skilja som
art från 8. repens. Som karakterer uppgifvas : smalare, mera
vidjelika grenar, långsträckta, betydligt smalare blad, som
vanligen ej ega tillbakarullade kanter, men rak, ej snedböjd
spets, samt korta klotrunda hängen. Inga af dessa karak¬
terer synas dock ens någorlunda konstanta. Lika sällsynt
eller knappast förekommande i vestra Europa, som 8. ros¬
marinifolia är, lika mycket är detta ock fallet med 8. re¬
pens i östra; den förra synes således vara en ostlig modifi¬
kation af den senare, och i de trakter, som utgöra gränsen,
hvilken på sätt och vis sammanfaller med gränslinien mellan
de germaniska och slaviska folkstammarne, är det alldeles
omöjligt att afgöra, hvilkendera formen der finnes. I Sverige
är 8. rosynarinifolia tvifvelaktig. Skånska exemplar synas
höra hit, men de gotländska, jag sett t. ex. i norra delen af
ön, kan jag ej skilja från smalbladig 8. repens. Att Linnés

s. r os mar mif oUa ej är liybrid af’ S. repens och vhnmalis,
såsom Wimmer ännu tror, är uppenbart tor en livar, som
läser Linnés ord och bar kännedom om pilarnes förekomst

o

i norden. lian samlade denna form vid Abo; der finnes
den ännu, men ingen S. Friesiana. — Angående påståendet,
att Ijinnés /S. fasca skulle afse S. versifolia, och S. in-
cuhacea nyss nämnda hybrid, så torde till följe af skäl,
som ofta deremot blifvit anförda, detsamma nu ej anses be-
höfva ytterligare bevis för sin vederläggning. — Hybrida for¬
mer af S. repens äro:

18. S. amhigiia Ehrh. (S. aurita x repens). Af alla
nu kända hybrider är denna utan gensägelse den allra all¬
männaste, och ehuru den ingenstädes uppträder annat än i
mera enstaka exemplar, torde den på få ställen i Europa
saknas. Det finnes många s. k. sjelfständiga arter, som äro
mindre allmänna, än denna otvetydiga hybrid, som sålunda
lemnar ett starkt skäl för dylika bildningars upptagande i
detta slägtes system och det med egna namn liksom de an¬
dra. Till sina karakterer står den så alldeles emellan sina
båda stamformer, att modifikationer ofta finnas, hvilka svår¬
ligen skiljas från S. aurita eller S. repens. Formserierna
blifva således följande :

a. S. spathulata Willd.: högre buske med tjockare gre¬
nar; blad ofta gråludna, städse undertill genom upphöjda
nerver skrynkliga, mjuka, med mycket sned spets och stip-
ler; hängen utdraget cylindriska; kapsler långskaftade, nästan
utan stift. Nästan en N. aurita.

Varierar latifolia (hirta eller glabriuscula) samt an-
gustifolia.

h. jS. plicata Fr.: lägre buske med späda grenar; blad
vanligen glatta, ofvanpå glänsande, föga skrynkliga, rakspet-
sade, vid pressning lättare svartnande, utan stipler; hängen
kortare; kapsler med tydligare stift.

Var. ohscura (ovalifolia, lanceolata, microphylla);
virescens (latifolia, angustifolia, microphylla);
lejocarpa (densiflora, rariflora).

156

aS. r ej) ens -caprea Lasch och /S', repens- einer ea Wimm.
(S. suhserîeea Doll) mäktar jag ej skilja från bredbladiga
former af S. amhigiia. De upptagas dock särskildt af W i m m e r.

19. S. Friesiana Ands. (S. viminalis x repens). Vid

o

Köpinge-åns utlopp och Halmstad. — A ena sidan liknar denna
form genom långt utdragna, spetsigt lancettlika, undertill
tilltryckt silfverhåriga och gul-costerade blad, längre hängen
och gulaktiga, silfverludna kapsler med tydligt stift S. vimi¬
nalis; å den andra genom sin låga buskform, knotigare gre¬
nar, styfvare, kortare, ofvanpå upphöjdt nerviga, vid tork¬
ning mörknande blad med tillbakavikna kanter, kortare hän¬
gen med tydligt skaftade kapsler S. repens. Sammanhåller
man detta med dess högst sparsamma förekomst, alltid emel¬
lan eller i närheten af stamformerna (der den ej sedan blif-
vit införd och planterad), måste man nödvändigt antaga den
vara en hybrid af dessa båda, hvarföre ock Wimmer sä¬
ger: “qui S. viminali-rep entem non agnoscat, ei nec S. vi¬
minalis nec S. repens satis cognita est.“ Prof. Fries bar
ansett denna vara Wulfe ns S. angustifolia , men både
Neil reich och Kerner upplysa, att enligt Wulfe ns her¬
barium med denna benämning afses en lång- och smalbladig
form af S. repens; ifrågavarande växt är dessutom först ny¬
ligen upptäckt på ett enda ställe i Österrike, och namnet
/S', angustifolia gafs dessutom af Willdenow åt en mycket
utmärkt form från Caspiska hafvets region, hörande till aS.
pnrpureœ grupp (= S. Wilhelmsiana MB. = S. draciincii-
lifolia Boiss.). Ingenstädes är dock denna B. Friesiana —
som redan ymnigt planteras, der man på torr lokal vill hafva
en elegant husk-vegetation, och säkert inom kort i anlägg¬
ningar skall blifva så allmän, att den ej mera kan förbises —
så talrikt och mångformigt förekommande, som på de s. k.
Puczinerna vid Tilsit, hvarifrån Dr. Heidenreich, utom an¬
dra, uppräknar följande trippel-bastarder : S. aurita x repens
X viminalis,, S. einer ea x repens x viminalis och S. ea-
prea x repens x viminalis. Dessa former, hvaraf Dr. H.
skickat mig talrika exemplar, äro i sanning mycket utmärkta

157

och bidraga i hög grad att göra systematikern förvirrad. Här
behöfva vi dock lyckligtvis ej mycket syssla med dem, innan
de äfven i vårt land fått en framtid. — Andra hybrid-bild¬
ningar af S. repens är med S. daplmoides (S. Patzeana
Ands.) vid Tilsit, S. nigricans (tvifvelaktig) dersamiiYastä-
des, S. incana (S. subalpina F orbes) i Schweitz, S. pur¬
purea (S. Doniana S m.) lierestädes i Europa, S, phylicæ-
folia (S, Sehr ader iana.) mångenstädes odlad samt S. Lap-
ponum (S. compacta Ands.) i Piteå Lappmark. Om S.
aurora (med S. myrtilloides) och S. stenoclados (med S.
vagayis livida) är forut ta ladt.

b. Podostylae : kapslernas skaft och stift af ungefär
samma längd.

VII. S. virescentes s. S. phylicœfolice : högre eller lägre
buskar, mera sällan antagande trädform; grenar utspärrade,
sega; blad lancettlika, mjuka, ofta undertill blekare, ofta
med stipler; hängen vanligen bladlösa; fjäll i spetsen svart¬
nande, på ryggen håriga; kapsler ofta gråludna, gröna, gul¬
aktiga eller bruna.

20. S. nigricans Sm. är utan tvifvel Skandinaviens
mest utmärkande pilart. Den finnes visserligen temligen mycket
jemväl i norra Brittanien och i Schweitz, men annorstädes
är den sällsynt och förekommer hvarken i norra Asien eller
Amerika. Men hos oss är detta den allmännaste och inång-
formigaste. Från alla skiljes den lätt genom mycket ut¬
spärrade grenar, lätt svartnande blad, som undertill äro upp-
höjdt nätådriga och prickade och hvars medelnerv på öfre
sidan alltid förblir, äfven hos glatta blad, hvithårig, samt
glesa honhängen med långt sprötspetsade kapsler. — Som
underafdelningar framställas:

a. S. borealis Fr., med skaftade och bladiga hängen, blad
än stora, tunna och glatta eller tjocka och täthåriga, än små
och likaledes tunna eller tjocka, glatta eller ludna. Denna
är allmännast i tjälltrakter.

b. S.protea.meå oskaftade, knappast af blad understödda
hängen. — Varierar om möjligt mera än föregående och mera än

158

någon annan af mig kcänd art, ej blott till storlek, grenigliet
och bladens form, beklädnad, tjocklek och kantsågning, utan
ock till hängenas täthet eller gleshet, kapslernas beklädnad
(glatta eller ulliga) och färg (gröna, gulaktiga eller bruna),
skaftens längd 5. s. v.

Hybrida former bildar denna art med S. caprea {S.
latifolia Forbes), cinerea {S. puherula Doll), vagans li¬
vida (S. myrtoides Doll), glauca {S. ^manc7œ * A n ds.),
myrsmites (S. myrsinitoides Fr.) och purpnrea (S. van¬
densis Kern.).

21. S. phylicæfolia (L.) Sm. öfverensstämmer på det
närmaste med foregående, från hvilken den skiljes genom lägre
och spensligare växt; slankiga, glatta, vanligen rödglänsande
grenar; stipellösa, smalt lancettlika, slutligen pergament-
styfva, undertill blåaktiga, ofvan glänsande gröna, föga nag¬
gade blad utan upphöjda ådror och punkter; alldeles oskaf-
tade, bladlösa och tätblommiga hängen samt tydligen mera
kortskaftade, mjukt h vithåriga kapsler med mindre .stift.
Mest typisk och ymnig i den nedre skogsregionen , går den
långt upp på fjällen (intill 4000 fots höjd) och blir högre, yf-
vigare ned mot Bottniska vikens kuster, medan S. nigricans
aldrig går öfver trädgränsen och knappast dit samt söderut
blir mindre utmärkt. I låglandet blandas dessa arter så¬
lunda, och- der blir det ej sällan rätt svårt att ined säker¬
het genom bestämda karakterer skilja dem åt. Det är dessa
former, som Læstadius kallade suhpliyUcœ folia (jfr Ands.
Sal. Lapp. p. 60) och som Wimmer alldeles orätt ansett
vara hybrider af S. phylicæfolia och hastata^ derför att
de vanligen hafva glatta kapsler. Men dels äro de i dessa
trakter mycket allmänna (medan S. nigricans blir sparsam¬
mare), dels saknas här oftast aS. hastata.

l^eträffande benämningarne • och nigricans

synes det mig satt utom allt tvifvel , att Linné, fÖr hvilken
nordens allmännaste pilart {S. nigricans) väl ej kunnat vara
okänd , med namnet afsett dem båda, och att han

särskildt med namnet S. arbuscula betecknat både S. arhu-

159

scula ocli former af S. phylicoefoUa. I Linnes herbarium
finnas 4 exemplar betecknade med S. 'phylicœfoïia , blott ett
af Linné, och detta hörer till den rätta S. phylicœfolia ,
men de tre andra till S. nigricans', tvenne andra blad hafva
ock exemplar, som hänföras till S. phylicœfolia. Jfr C. Hart-
man i Vet. Ak. Handl. 1850. — Wahl en berg har fyra
arter, som afse dessa båda, nemligen:

S. nigricans Fl. Lapp. n. 485 = S. nigricans liehecarpa
S. phylicœfolia „ „ 482 = „ „ lejocarpa

S. arbuscula „ „ 476 = phylicœfolialiehecarpa.

S. majalis „ „ 483 == „ „ lejocarpa.

Om hans S. punctata skall nedanför nämnas.

Då nu emellertid genom Fr ies ’ och K o chs för alla tider
klassiska arbeten dessa båda arter må anses fullt utredda
och deras benämningar fixerade, torde det ej vara skäl att
at lystnad efter den vanskliga fångst, som prioritets-jagten
medför åt förment skarpsynte och skarpsinnige, söka åstad¬
komma en ändring, som ingalunda vore någon förbättring
och säkerligen alltid kunde uppväcka nya strider.

Till buskens storlek varierar denna art från 2 famnars
höjd och deröfver med verklig trädstam till krypande och
nedtryckt, med blad än ovalt rundade, än smalt lancettlika,
jemnbreda, än under intensivt blåhvita, än blekgröna, hän¬
gen längre och kortare, kapsler tätludna eller alldeles glatta,
gulgröna eller rödbruna.

Enligt författarnes uppgifter saknas den rätta S. phyli-
cœfolia såväl i Schweitz som Österrike och ersättes derstä-
des af den storväxta, bredbladiga S. a7'huscula (S.-Wald-
steiniana W.) , hvilken under denna skepnad endast med svå¬
righet kan skärskiljas. I Schweitz finnes emellertid på ett
par ställen S. Hegetschweileri Heer, hvilken ansetts somen
hybrid af S. phylicœfolia och hastata (Wimm.) eller S.
nigricans och hastata (Heer); den synes mig likvisst vara
hvarken det ena eller det andra , utan en syd-form af S.
phylicœfolia, förhållande sig till den nordiska liksom S. hel-

160

vetîca till S. La2yponum., S. sericea till S. glauca o. s. v.
Från Österrike har Kerner i sina exsiccater ei: S. rhrctica,
som synes mig vara alldeles samma form. — S. glahra är
en i syd-europeiska fjällen allmännare, S. phylicœfolia hö¬
geligen liknande art; den tillhör emellertid S. hastata-iy\}Qn.
— Om S. phylicœfolia saknas i Asien och Nord-Amerika,
så ersättes den dock der af många former, hvilka endast med
temligen obetydliga karakterer kunna åtskiljas. De äro i
Asien: 8. podophylla Ands. (med tycke af S. myrtilloides,
men storväxt), chlorostachya Turcz. (mellan 8. arbuscula
och hastata) och leptoclados (mycket lik 8. arbuscula),
samt i Nord-Amerika: 8. Drummondiana Hook., chloro-
phylla Ands. (som af Tu eker man och As a Gray ansetts
vara 8, phylicœfolia, men har bladen längre eller kortare
tid tätare eller glesare beströdda med silfverglänsande hår),
phylieoides Ands. på vestkusten och macilenta i de nordli¬
gaste regionerna. 8. fulcrata Ands. tillhör både vestligaste
N. Amerika och ostligaste Asien.

22. 8. arbuscula L. Typiskt skiljes denna form gan¬
ska väl från föregående genom sin låga växt, mera risiga
grenbyggnad, smalare, hårdare och ljusgrönare blad, af blad
understödda skaftade hängen, breda och ljusa kapseln om¬
slutande blomfjäll samt oskaftade kapsler med vanligen tu-
deladt, ljust stift. Sådan uppträder den ej allenast, ehuru
ytterst sällsynt, i Lapplands högsta fjällregioner, utan går
äfven temligen mycket lägre ned i Jemtland, Herjedalen och
Norge; finnes likadan i Skotland, Dauphiné och Schweitz,
men när den sedan närmar sig de östra regionerna och yp-
pigt utvecklad uppträder pa Österrikes kalkalper, antager den
ett annat utseende och företräder då alldeles vår vanliga 8.
p>hylic folia. Hos oss kunna dessa arter mera sällan för¬
blandas, oftare i Skotland (hvarifrån Engelska författare
hemtat anledningarne till sina många olika namn för denna
art, såsom 8. prunifolia, venulosa^ carinata, vacciniifolia)',
deremot känner jag intet märke, hvarpå jag tryggt kan åt¬
skilja dem i Syd Europa. Emellertid torde denna form, åt-

161

minstone hos oss, få åtnjuta arträtt, såsom mera än de flesta
urskiljbar från grannarne.

Att Linné skulle redan i Lappland hafva urskiljt denna
art, upptagande den i Fl. Lapp. under n. 360, synes mig af
mångfaldiga skäl föga sannolikt. Hans lokal ^6n desertis
arenosis“ tyckes vara väl generel, men erkännas måste, att
både beskrifningen och blad-figurerna kan passa på denna.
Wahlenberg har ej urskiljt den och i sin Commentatio visste
Koch ej, att den var en Linnean sk art, — Om de af
densamma med andra former bildade hybrider mera längre
ned. — I arktiska N. Amerika motsvaras den af S. arbuscu-
loides Ands. och macilenta^ på Himalaja af 5. sclero-
phylla Ands., hvilken senare dock i åtskilligt jemväl erinrar
om den syd-europeiska S. C''sia^ samt i Nord- Asien af S.
clilorostacJiya och leptoclados. — S. udensis och ohlongifolia
Trau tv. äro former från högsta Nord-Sibirien, hvilka sy¬
nas stå i dennas närhet.

23. S. latifolia Forbes {S. caprea x nigricans) har
af S. caprea de grofva, kantiga, gröngula grenarne, de yt¬
terst tjocka, å ömse sidor tätt gråludna, helbräddade, något
ovala bladen med upphöjda, mjukulliga nerver, de tjocka och
böjda hängena samt de smala, långdragna kapslarne, men af
S. nigricans sin, om ock oftast resliga, buskform, utspär¬
rade, bräckligare grenar, lätt svartnande, grönlysande blad,
bladigt skaftade hängen, gröna, tunnt ludna eller alldeles
glatta kapsler, hvilkas stift är synbart, om ock kort. — Det
är en del af denna form, som Læstadius kallade S. nigri¬
cans Capreœf ormis och hvaraf jag i de leende lundarne vid
Njunnats nära Qvickjock i Luleå Lappmark sett ett par in¬
divider så utmärkta, att intet tvifvel då hos mig uppstod om
deras hybrida natur, ehuru svårt är att uppgifva karakterer,
hvarmed de säkert skiljas från tjock- och gråludet-bladiga for¬
mer af aS. nigricans ^borealis. Nära Sillsjö i Östergöthland har
II. von Post visat mig en form, om hvilken vi disputerade,
huruvida den skulle hänföras till S. caprea eller nigricans.
Möjligen hörde den hit. Från Tilsit har Heidenreich sändt

1

162

exemplar, hvilka framställa en otv^etydig hybriditet, ehuru
den till bladen ej liknar den lappska, utan mera vanlig S,
nigricans.

24. S. fuberula Dö 11 {8. cinerea x nigricans) är mig
tvifvelaktig som svensk; exemplar från Norrbotten af Rob.
•Fries böra möjligen liitföras. Utländska, som jag sett från
Wimmer och Heidenreich, stå onekligen så midt emellan
S. nigricans och cinerea, att de gerna skulle kunna föras
till hvilken som helst af dessa, om ej den andra stamformen
också på samma gång måste göra sin rätt gällande. Gre-
narne äro tjocka, gråludna; bladen utdraget omvändt-ägg-
runda, spetsiga, mjukludna; hängena tjockt cylindriska, grå¬
svarta och kapslerna jemnbredt sylformiga som hos S. cine¬
rea^ men bladen tunnare, grönaktiga, lätt svartnande, så¬
gade, hängena nästan bladiga, kapslerna grönaktiga, nästan
glatta, med tydligt stift som hos S. nigricans.

25. S. laurina Sm. {S. phylicœfolia x caprea) liknar
så S. p>l^ylic<Tfolia med de upprätta, vidjelika, rödaktiga
grenarne, de utdragna, ofvan grönglänsande, under blåaktiga
bladen och de långa hängena med mjukludna kapsler, som
ega märkbart stift, att de flesta förf. knappast skilja den
från nämnda art. Också kallade Smith den i Brit. Fl. p.
1048 och E. B. t. 1806 S. hicolor, och Koch, Bindley,
Ledebour föra den äfven dit. Att den emellertid är fram-
alstrad äfven af 8. caprea, antyda de åtminstone i början
sparsamt mjukludna, stora, styfva och mörkgröna bladen med
undertill något upphöjda nerver och sned spets samt de smala
kapslerne, hvilka äro längre skaftade 'å.n \\o% S. phylic rfolia,
men ha kortare stift än denna. Också torde rigtigt vildt
förekommande exemplar ej vara kända, men väl här och der
förvildade, då denna form, såsom en af dc allra täckaste
pilar, allmänt odlas i parkanläggningar och trädgårdar öfver
nästan hela Europa. Hanståud äro mig också alldeles obe¬
kanta.

o

En Pil från Lycksele, mig sänd af l):r Ångström,
som trott den vara S. laurina ^ är troligen hybrid af S. ni-

163

grxcans och lappomim. Jag benämner den S. Angstromîana
till minne af den trägne och resultat-rike lappmarks-forskaren
och vännen. — Kerner fann i Österrike en med S. laurina
analog form, bildad af S. grandifolia och Waldstemiana.

26. S. Schraderiana Willd. (S. repens x phylicœ-
folia) finnes lika litet vild i Sverige, som troligen annor¬
städes, utan är en i trädgårdar alstrad och derifrån utkom¬
men produkt. Det är denna, som finnes i Carolinaparken i
Upsala och derifrån af Fries utlemnats i Herb. Norm.;
det är ock denna, som Koch så i Comment, som i Synops.
ed. 1 kallat S. hicolor (och jag har sett, att De Candolles
exempl. af Ehr harts Arboretum just har denna form be¬
nämnd S. hicolor Ehrh.); Meyer kallar den S. hicolor
Ehrh. c. pubescens och Schrader bestämde den till S.
discolor j hvilket namn förut gafs af Müh len berg åt en
nord-amerikansk art. — En annan hybrid af N. phylicrfolia
är S. macrorhyncha ^ vid Petersburg frambragt med S. dapli-
noides. (Forts.)

2. Anmärkningar till Joh. Ängsteöms senaste upp¬
sats om Sveriges Botrychia,

af Cael Haetman.

I N:ris 3 & 4 af denna tidskrifts närvarande årgång
lemnade D:r Ångström en uppsats med följande öfverskrift:
“Några ord om Sveriges Botrychia^ i anledning af 9:de upp¬
lagan af Skandinavisk Flora af C. J. Hartman“, och in¬
ledde samma uppsats med den uppgiften, att jag, såsom ut-
gifvare af nämnde arbete, “under ett decennium tyckes kvar¬
ken hafva lärt något rörande detta slägte eller tagit notis
om de angående detsamma utgifna afhandlingar“. Af denna
uppgift samt af öfverskriften på uppsatsen skulle man väl
hafva haft att i uppsatsen vänta en kritik af min behänd-

164

ling af de svenska Botrycliierna och att den genom framdra¬
gande af en mängd origtigheter å min sida skulle gifva skäl
för både öfverskriften och den mot mig rigtade beskyllningen.
Men, långt derifrån! Uppsatsen nämner knappt vidare den
klandrade Floran, utan utgör endast en anordning af de
svenska Botrycliierna efter de af Milde gifna indelningsgrun¬
der, med begagnande af Mildes art- och varietetsnaran samt
tillägg af åtskilliga, för det mesta af Milde urskiljda, för
svenska Floran nya, mer och mindre utmärkta former. Öf¬
verskriften hade således vida riktigare kunnat heta; “Några

ord . i anledning (eller kanske helst, med ledning) af

Mildes Gefäss-Cryptogamen in Schlesien.

Att, det oaktadt, 9:de upplagan af Hartmans Flora
skulle tagas till “anledning“, kan icke förklaras på annat

o

sätt, än att D:r A. sökte ett tillfälle att få gifva denna
boks utgifvare några sidohugg, derfor att denne icke i fråga
om Botrychium-û'ÀgtQi obetingadt antagit Mildes nomen-
clatur och uppställning, ty de förebråelser, som derjeinte rig-
tas mot “de svenska botanisterna“ i allmänhet, neml. att “i
detta slägte antaga så få arter som möjligt“, att “icke hafva
studerat slägtet i naturen“, att “efter förutfattade fördomar
(sic!) bilda arter på kammaren“ o. s. v., dels drabba mig
icke alls, dels mig icke mer än andra, hvarför jag här vill
inskränka mig till att upptaga och besvara endast hvad D:r

c

A. direkte eller (och mest) indirekte lägger mig enskildt
till last.

x\tt “slägtet Botrychium i Hartmans Flora befinner
sig på ungefär samma punkt som för ett decennium sedan“,
är en sanning, hvarom D:r A. knappt hade behöft göra sig
mödan att upplysa Notisernas läsare. Men att häraf draga

o

den slutsats, som D:r A. gör, att “utgifvaren under samma
tid ingenting lärt etc.“, innebär en orättvisa och vittnar om
ett oförklarligt klanderbegär å D:r A:s sida. Det finnes nem-
ligen i nämnde bok tjogtals andra slägten, vid hvilka jag
under det sista decenniet, d. v. s. i de 3 sista upplagorna,
endast vidtagit smärre förändringar, såsom rättelse af ett

165

eller annat ord i diagnosen, tillägg af några nyupptäckta
växtlokaler eller någon liten anmärkning, med ett ord just
detsamma, som i de 3 upplagorna skett vid slagtet Botry-
chium. Skulle det derfor vara rätt, att påstå mig i afseende
på alla dessa slägten ingenting hafva lärt och att ej hafva
tagit notis om den dem beträffande literatur, så skulle ju
jag såsom utgifvare hafva förfarit med ett lättsinne, en lätja
och vårdslöshet utan like. Ar det detta, som D:r A. vill
antyda?

Emellertid, då jag aldrig hade befarat, att någon skulle

o

döma på sådant sätt, gläder det mig, att D:r A. genom sitt
sätt att draga slutsatser fästat min uppmärksamhet på möj¬
ligheten af att ett sådant bedömande verkligen kan komma
ifråga och på behöfligheten af att förklara, hvad jag sjelf
aldrig förr hade trott behöfva förklaras, nemligen hvarför en
del slägten i flera följande upplagor blifvit endast föga för¬
ändrade.

Jag förutsätter nemligen, att det icke är mig mer än
någon annan förrnenadt att hysa en egen öfvertygelse. När
jag nu, följande denna vare sig i afseende på arternas be¬
gränsning eller de dertill tjenligaste kännetecknen o. s. v., i

\

en upplaga af Floran framställt ett slägte så, som jag trott
vara för bokens ändamål tjenligast, d. v. s. med flera eller
färre afdelningar allt efter arternas större eller mindre antal,
med anförande af flere eller färre växtställen i mån af deras
större eller mindre sällsynthet, flera eller färre synonymer i
mån af behof, och sedermera under tiden till nästa upplagas
redigerande hvarken genom egna observationer eller andras
enskilda meddelanden eller i literaturen funnit något, som
kunnat rubba den öfvertygelse, jag vid föreg. upplagas ut-
gifvande hyste, har jag icke ansett mig, endast för att vara
ständigt ny, böra eller behöfva i grund omarbeta hela det
ifrågavarande slägtet, utan nöjt mig med att deruti införa
de partiella, ofta ganska obetydliga ändringar, h vartill an¬
ledning förefunnits. Absolut orördt har sällan något slägte
förblifvit. Har deremot ett, isynnerhet s. k. kritiskt slägte

166

blifvit under tiden mellan 2 upplagor af någon monograph
bearbetad! på ett sätt, som öfvertygat mig om, att min
förra uppställning eller artbegränsning eller synonymi vore
felaktig eller kunde utbytas mot en bättre, eller hafva nya
arter blifvit upptäckta, hvilkas inpassande på sin plats gjort
större förändringar i slägtets framställning nödiga, så har jag
icke tvekat att, om ett noggrannt pröfvande gifvit fullt skäl
dertill, öfvergifva min förra åsigt och, om så synts behöfligt,
omarbeta hela slägtet eller en del deraf.

Sådan är den förklaring, jag har att afgifva öfver den
olikhet, som i nya upplagor af Floran egt rum i behandlin¬
gen af olika slägten. Måhända torde ett annat förfarings¬
sätt synas mången annan rigtigare; jag har emellertid följt
det, som förefallit mig enskildt vara det rigtigaste, och detta
har således äfven blifvit tillämpadt på slägtet Ijotrychium.
Att detta slägte endast blifvit föremål för smärre och parti-

o

ella ändringar och tillägg, har icke sin grund i hvad D:r A.
förmodar, ty jag har verkligen “tagit notis“ om Mildes
åberopade verk och uppsatser, ehuru de icke förmått rubba
de åsigter, jag redan för 10 år sedan hyste i afseende på
detta slägte.

Det enda bevis, D:r A. anförer för sin beskyllning rö¬
rande slägtets behandling i sin helhet, är att jag fortfa¬
rande skrifver B. lanceolatum Rupr. i stället för i>. lance-

olatiim (G mel.), ehuru G mel in, enligt hvad Milde visat,
först urskiljt denna art under namn af Osmuncla lanceolata.

o

Detta mitt (enligt D:r A;s förmenande om både okunnighet
och lätja vittnande) skrifsätt står likväl i fullkomlig öfver-

o

ensstämmelse med den, såsom D:r A. utan tvifvel väl vet,
allmänt i boken följda praxis, att, då en art öfverförts från
ett äldre, i nyare tider sönderklufvet genus till något af de
derutaf bildade nyare genera, den författare blifvit vid arten
citerad, som först användt artnamnet i det nyare slägtet.
Således, ehuru G mel in redan år 1764 gaf namnet lanceo¬
lata åt en art af slägtet Osrminda, såsom detta slägte då
begränsades, så, då Swartz år 1800 i Schraders Jour-

167

nal für die Botanik ur det fordna Osmunda-sViigtQt utbröt
och som eget, nytt slagte uppställde sitt Botrychiain, och
Ruprecht år 1846, mig veterligt, var den forste, som i
detta nya slagte använde det gamla Gmelinska artnamnet
lanceolatum ^ måste jag i consequens med den i hela Floran
for öfrigt följda praxis skrifva Botr. lanceolatum Rupr.
Förhållandet är ju fullkomligt enahanda med Osmunda Lu¬
naria Linné, som jag anför under namnet Botr. Lunaria

t

Swartz, derför att Sw. först upptagit arten inom slagtet

o

Botrychium. Men detta har D:r A. icke klandrat.

Om här något klander skulle hafva kommit ifråga , hade
det varit större skäl att klandra sjelfva principen fÖr förfat-

o

tare-citaterna vid namnen ; men då hade D:r A. icke fått nå¬
gon anledning att i detta speciella fall framhålla min åtgärd
såsom ett bevis på vårdslöshet och icke kunnat få öfverskrift
och ingress till sin uppsats i önskad syftning.

o

Men, säger D:r ik., att citera Ruprecht är orätt äf-
ven af ett annat skäl, neraligen det, att Ruprechts art
innefattar icke allenast den rätta och ursprungliga Gmelinska
Osmunda lanceolata., utan äfven Botr. horeale och matri-
cariœfolium ty detta har Milde bevisat. Om också Mildes
bevis i detta afseende skulle medgifvas vara fullkomligt öf-
vertygande, så har jag ändock djerfts bibehålla Ruprechts
namn af samma skäl^ som jag och mången utom mig t. ex.
fortfarande citerar Linné såsom namngifvare af Hieracium
murorum, ehuru det är mer än väl kändt, att nutidens art
af detta namn är vida mindre omfattande, än den Linnéiska
arten var, som under sig inbegrep, jemte H. murorum i mo¬
dernare mening, en hel mängd senare uppställda arter.

De öfriga anmärkningar, som jag kan taga åt mig, äro
af en mera indirect beskaffenhet, ty ingen skulle väl ana,
att de gälla mig, om icke uppsatsens öfverskrift och ingress
insinuerade sådant. Här några ord till svar på dem:

1. D:r Ä. ogillar alldeles deras åsigt, som icke anse B.
horeale Milde med alla dess former vara en från B. Lu¬
naria väl skiljd art. Alldeles förkastlig måste följaktligen

168

min åsigt vara, att denna s. k. art icke ens rär en klen art,
utan helt simpelt en varietet, som genom en hel rad mellan¬
länkar oförmärkt öfvergår till B. Lunaria! Att jag i Flo¬
ran uppgifver mig hafva “i naturen^^ observerat detta för¬
hållande såsom skäl för min behandling af B.horeale Milde
(ställd som synonym till en varietet af B. Lunaria),
borde dock icke hafva undgått D:r A:s uppmärksamhet, utan,
äfven om han sjelf ej sett några öfvergångsformer, hos honom
väckt en tanke på möjligheten af deras tillvaro. Jag med-
gifver gerna, att Mildes B. horeale var. evolutum
i hög grad utmärkt och olik vanlig B. Lunaria, särdeles

o

om man finner sådana ex., som det, hvilket D:r A. ur sin
samling citerar. Men sjelfva valet af namn {evolutum) för
en varietet tyckes mig vittna om, att Milde sjelf icke fun¬
nit alla ex. af sin art så utmärkta, och bland de några och
20 ex., som jag samlade på en fläck af några qvadratalnar
vid Drivstuen på Dovre, finnas former från och med var.
evolutum (ehuru ej med så ansenliga dimensioner som D:r
A:s största ex.), genom och mellan de öfriga Mildeska va-
rieteterna ända ned till sådana, som jag ej förmår skilja
från en vanlig B. Tmmaria; så att jag skulle hafva handlat
fullkomligt mot bättre vetande, om jag i Floran uppfört B,
horeale som egen art.

2. B. simplex Hi t ehe. Då D:r Å. i Bot. Not. 1854
först omnämnde detta såsom egen art, men tillika uttalade
och med figurer styrkte den förmodan (t. o. m. påståen¬
de), att simplex blott vore yngre af sporer ny¬
ligen uppkomna plantor af B. rutaceum Sw.,^‘ och
mina Skånska ex. syntes bekräfta rigtigheten af denna åsigt,
biträdde jag densamma gerna i Florans 7:de uppl. af 1858,
och har alltsedan låtit den då införda anmärkningen härom
qvarstå, emedan jag sedan dess icke blifvit öfvertygad om
något origtigt i denna åsigt. Det är väl sannt, att jag se¬
dan sett Mildes beskrifning och figurer; men med all akt¬
ning för denne författares auktoritet i fråga om detta genus,
har hans åsigt om denna forms arträtt icke synts mig fullt

169

öfvertygande, isynnerhet som jag genom samme författares
uppställande af B. horeale såsom god art icke fått fullt för¬
troende för de af honom antagna nya arter i detta slagte.
Icke heller har jag, såsom bosatt i en af de på Botrychier
fattigaste trakter, haft samma lycka, som D:r A. nu efter
många års vistande i det BotrycMum-n\idi Norrland, att få se
så unga ex. af B. rutaceum^ att de kunnat passa till jem-
förelse och öfvertyga mig om, att B. éimpleæ är något helt

o

annat. Den upplysning, som D:r A. nu första gången i detta
afseende sjelf lyckats vinna och meddelat i Bot. Not., är för
mig alldeles ny, och således kan icke min förra okunnighet
derom gerna räknas mig till last, såsom vore den uppsåtlig
eller låtsad.

3. Ehuru D:r Å. i Bot. Not. för år 1854 “tydligen sökt
visa, att B, rutaceum Sw. icke har mer än ett sterilt blad,
då de 1 — 2 andra tillhöra ett föregående års vegetation, be-
skrifves den ändå med 2, 3 sterila blad“, hvarföre D:r A.
nu anser sig åter böra genomgå bevisen för sitt påstående.

o

Om D:r A. gjort sig detta besvär för min skuld, var det
temligen onödigt; ty jag har icke någonsin förnekat, att ju
denna arts ena blad (jag har nemligen beskrifvit den med
1, 2, icke “2, 3“) kan förskrifva sig från ett föregående år,
men jag har trott, att en Flora, hvari måste hushållas med
utrymmet, icke vore rätta platsen för morphologiska förkla¬
ringar; och sådana vore verkligen behöfliga, om man i ett
fall som detta, då det är ett factum, att denna art ensam
bland de Svenska ungefär lika ofta har två friska och gröna
blad som ett enda, likväl skulle beskrifva den såsom egande
blott ett i likhet med de öfriga arterna. Ehuru hvarje bo¬
tanist vet, att de två stjelkknölarne hos Orchis, Ophrys,
Chamœorchîs m. fl. äro af samma ålderskillnad som de två
sterila bladen hos Botrychium rutaceum, och ofta tillochmed
mer olika sinsemellan till friskhet, har jag ännu aldrig hört
någon klandra som ett fel, att dessa slägten i Fl or or be-
skrifvas med två stjelkknölar i motsats mot Herminium
med en enda. Förhållandet med Botr, rutacei sterila blad

12

170

synes mig vara fullkomligt enahanda och följaktligen klan¬
dret mot dess beskrifvande i Floran med 1, 2 blad alldeles
obefogadt.

Hvad slutligen de varieteter och den nya art beträf¬
far, som D:r A. uppgifver vara funna hos oss, men som
icke finnas upptagna i Har t mans Flora, så förklaras denna
bristfällighet hos nämnde bok lätteligen och, som jag hoppas,
nöjaktigt af den omständigheten, att dessa, nästan endast i

o

rikets nordligare provinser hufvudsakligen af D:r A. och D:r
Håkansson upptäckta former, mig veterligt, aldrig förrän
nu blifvit offentligen bekantgjorda, h vadan de, då de ej heller
blifvit mig enskildt meddelade, omöjligen kunnat af mig på
förhand i Floran införas.

3. Strödda bidrag till Sveriges Flora,
samlade af J. A. Lepfler.

Nedanstående bidrag till kännedomen om växternas geo¬
grafiska utbredning inom fäderneslandet hafva blifvit dels Red.
af denna tidskrift, dels mig enskildt meddelade af följande
herrar, hvilkas initialer finnas vidfogade de af dem lemnade
uppgifterna, nemligen Adjunkterna C. P. Læstadius och
N. J. Scheutz, Docenten V. Wittrock, Studd. S. Alm¬
qvist, S. Axell, G. von Cedervald, E. Henschen,
J. Hulting, F. Kempe, L. Schlegel, E. Wahlen och
C. F. Wigerström; dessutom utmärkas med ! de af mig sjelf
anträffade arterna.

Bidens cernua L. Medelp. Sundsvall. Ax.

o

Anthémis Unctoria L. Medelp. Hässjö sn. F. K. Anginl.
nära Nora kyrka. C. P. L.

A. Cotula L. Boh. Fiskebäckskil. V. W.

Artemisia vulgaris L. sericea Fr. Wg. Kinnekulle ned¬
om Blomberg. C. P. L.

171

Cineraria 'palustris L. Smål. Tjureda sn. (G. & M.
Hammarberg) samt Hjertasjön i Hjertlanda sn. Sch.

Senecio aquaticus Huds. Goti. Fardume sii. Ph. Cand.
S. F. Ekman.

S. viscosus L. Helsingl. Segersta s:n vid Landa häst¬
bana. S. A.

S. silvaticus L. Ångml. Ytterlännäs s:n. C. P. L.

S. — denticulatus (Fl. D.) Wg. Nääs vid sjön Säfve-
lången och Södml. i Saltskogs backe vid Södertelje. C. P. L.

Filago montana L. arvensis (L.) Sniål. Alfvestad (enl.
ex. af F. Lengqvist). Sch.

Inula Helenium L. Smål. Haurida s:n, Mosseryd (Kyrkoh.
O. Montelin) och Skirö s:n vid öfra Skirö. Sch. Gotl. sö¬
der om Wisby. G. v. C.

Frigeron elongatus Ledeb. Medelp. Wiksjö s:n. F. K.
Fchinops spha rocephalus L. Ögötl. Waldemarsvik. E.
W. ; Gusuin. Wig.

Saussurea alpina (L.) Medelp. Söråker (B. Grafström)

C. P. L.

Onopordon Acanthium L. Ö1. och Gottl. flerst. G. v. C.
Carduus acanthoides L. Ö1. Länglöt s:n. G. v. C.

C. nutans L. Medelp. Wiksta varf. V. Holm.

Cirsium oleraceum (L.) Smal. Tofteryd. E. W.

O. acauli-oleraceum Næg. Skåne, Bjersjölagård. L. S.
Cichorium Intybus L. Hall. Särö 1866 ! Ög. Linköping
flerst. samt Gusum. Wig. Upl. Frötuna i Rasbo s:n. C. P. L.

Sonchus arvensis L. lœvipes Koch Synopsis, — med
alldeles glatt holk och glatta blomskaft. Denna var.
har jag ej funnit upptagen i någon mig tillgänglig Flora öf-
ver vårt land*), och den är särdeles märklig just derigenom,

' s

att den saknar hufvudartens vigtigaste karakter, såsom den
angifves i flororna. — Den har blifvit ansedd för hybrid, men
här visade sig åtminstone ingen anledning att sluta derhän.

*) S. arv. ß. UttoraUs Hn. åsyftar väl hithörande, om ock icke alltid
lika utmärkta former. (Leffl.)

172

ty den växte på en nyligen uppbruten mark, der visserligen
för ett par år sedan växt vårsäde, men der Sonclms olera¬
ceus eller asper ej vanligen förekommer. — Holken är hos
denna var. märkligt mindre än hos hufvudarten, äfvensoin
blommorna, men dessa hafva samma guldfärg som hos huf¬
vudarten. Hos S. arvensis är holkens längd ung. 17 lin.,
dess bredd 13 lin., blomkorgarnes diameter 60 — 65 mm.; hos
var. lœvipes är holkens längd 17, bredden 11 lin., korgarnes
diam. 50 — 55 mm.

Förekom i 30 — 40 exemplar på ett inskränkt ställe vid
Rejmyra i Skede vi s:n af Ög. och ex. af hufvudarten straxt
invid. H. v. Post.

Tragopogon pratensis L. Dalsl. Hagen och Rud i Or
s:n. V. W. Medelp. Sundsvall nära Eriksberg. Ax.

Crepis biennis L. Upl. Frötuna s:n. Borg. W. Geete.

Hieracium Pilosella L. virescens Fr. Ög. copiose på
torfkärren vid Rejmyra och ofta så storväxt och yppig, att
den går nära den äkta H. stoloniflorum. Den växer blan¬
dad med H. Pilosella och H. glomeratum. H. v. Post.

H. stoloniflorum från Smål. Femsjö är enligt af Prof.
Fries i bref meddelad uppgift endast en form af H. Pilosella
med blombärande stoloner. Sch.

H. auriculcc forme Fr. Upl. allin. i Hagunda och La-
gunda härader. -S. A. Göteborg !

II. florihundum Wimm. Helsl. Kårböle. Almqv. & B.
Söderlund.

H. pratense Tausch. Ög. Skedevi s:n på många ställen,
is. på uppodlade torfmossar. H. v. Post. Smål. Gamleby s:n
samt Öfverums bruk. E. W.

H. aurantiacum L. Gotl. Westerhejde s:n, Wible.

G. V. C.

H. cymosum L. Fr. Gotl. flerst. enl. G. v. C. Med.
Hässjö s:n. F. K.

H. setigerum Fr. Smål. Elghult s:n. Rosendal i Asheda
s;n; var. floribus omnibus tubulosis vid Torpa i Ökna samt
i Skirö s:n. Sch.

173

H. pallidum Biv. Sniål. Skåftesfalls håla i Korsberga
s:n. Sch.

II. prenanthoîdes Vill. Upl. Hammarskog i Dalby s:n.

L. S.

II. crocatum Fr. Medelp. Söråker (B. Grafström) enl.

C. P. L.

n. gothîcum Fr. Wg. Billingen. C. P. L.

..O

H. rigidum Hn. Upl. Orneberg i x41ands s:n. S. A.
Helsl. Landa i Segersta s:n. S. A.

H. rrstivum Fr. Boh. på östra stranden af Bullaren snedt
emot Nafverstad prestgård. !

Leontodon hastilis L. hispidus L. Dalsl. Edsholinen i
Gunnarsnas s:n. V. W. Goti. Wisby. G. v. C.

L. — glabratus Fr. Smål. Wernarao (P. G. Theorin),
Wallsjo s:n samt flerst. i Östra härad. Sch.

Ilypochrcris radicata L. Goti. Wisby. G. v. C.

H. glabra L. Smål. Ljunga i Sunnerbo (J. E. Strand-
mark), x4gard vid Ljungby samt Ryssby. Sch. Wg. Larf
och Herljunga. J. H.

Arnoseins minima (L.) Wg. Algutstorp och Högstorp.
J. H. Stockholm, Haga park. G. v. C.

Knautia arvensis (L.) integrifolia Fr. Södml. Söder-
telje kanalbank. C. P. L.

Sambucus Ebulus L. Upl. Signildsberg. Rob. Wensjoe.
Valerianella Morisonii (DC.) Koch. Smål. Linneryd
enl. ex. af H. Engdahl, fullkomligt vild i åkrar. Sch.
AsperUla Unctoria L. Upl. Ekolsund. S. A.

Galium rotundifolium L. Gotl. allm. i Stenkyrka s:n.
W. Molér enl. G. v. C.

G. UUflorum Mich. Medlp. Hässjö s:n. F. K. Ner.
Klockarhyttan i Kihl s;n. A. R. af Gejerstam.

Campanula glomerata L. Medelp. Bole vid Sundsvall. Ax.
Iasione montana L. Wg. Kollandsö. C. P. L., Hemsjö
s:n. S. Högman.

Lobelia Dortmanna L. Jemtl. Hellesjö s:n i de flesta
sjöar. G. Tiselius.

174

Convolvulus sepium L. Upl. Borg i Frötuna s:n. W.
Geete. Gotl. Martebo inyr och Horsne s:n. O. A. Westöö
enl. G. V. C.

Cuscuta epilinum Whe. Dalsl. Stakel und i Gunnarsnäs
s:n. V. W.

^ O, Trifolii Bab. Smal. Vide i Ljuder s:n. H. Engdahl

enl. Sch.

Symphytum orientale L. Stockh. Sabbatsberg. G. v. C.
Wg. Gräfsnäs. Stud. E. N. Nilsson. Sinål. Blekhein i Tör-
nefalla s:n. E. W.

Myosotis versicolor Pers. Gotl. Wisby. O. A. Westöö
enl. G. V. C.

M. silvatica HolFm. Ög. Alvastra i vestra Tollstads s:n.
. Wig. Smal. Bondberget vid Jönköping. Zetterst., Ribbings-
näs i Barkeryd. O. Montelin enl. Sch.

Pulmonaria angustifolia L. Srnål. Getinge i Hvetlanda
s:n (G. Mellin), BåldÖ i Dädesjö, samt ytterst sparsamt
vid Wexiö. Sch.

Echium vulgare L. Smal. Ribbingsnäs i Barkeryd s:n.

Sch.

Mmtha silvestris L. Gotl. Stenkyrka s:n. G. v. C.

M, viridis L. Smal. Loftahammar (enl. ex. af Stud. C.
F. Willd), Örsjö i Madesjö s:n, Dunshult i Urshult. Sch.
Gotl. Wisby, förvildad. G. v. C.

M. gentilis L. Fr. Werrnl. Råda s:n. E. H. Gotl.
Gothems och Stenkyrka snr m. fl. st. G. v. C.

M. sativa L. Fr. Boh. Edsvattnet vid Fiskebäckskil;
Wg. Stentorps banstation och vid Wreten. E. H. Weners-
borg nära Yxnered. C. P. L. Ög. Odenfors i Wreta Klo¬
sters s:n. Wig.

Prunella grandiflora (L.) Jacqu. Wg. Kinnekulle, Oster-
plana vall. Zett.

Erythr'ca littoralis Fr. Medelp. Tyndero s:n. F. K.
Solanum Dulcamara L. Medelp. h. o. d. i Tuna, Att-
mar och Torp snr. Ax. ; Tynderö s:n. F. K.

Datura Stramonium L. Ög. Stjernarps s:n. Wig., A-
delsnäs. E. W.

175

Linaria supina Desf. Sundsvalls ballastknj. F. K. —

På Lindholmen vid Götheborg finnes denna are fortfarande
lika ymnigt och synes derstädes fullkomligt naturaliserad.

(Jmf. Bot. Not. 1863 p. 152). !

Veronica triphyllos L. Smål. Barkeryd (F. Larsson),
Linneryd. Sch. «r

V. polita Fr. Boh. Skredsvik s:n. Fredr. Laurell.

Bartsia alpina L. Helsl. Färila s:n vid Laforsen. Almqv.

& Söderlund.

Euphrasia Salisbury ensis Funk. Gotl. Stenkyrka s:n.

W. Moler enl. G. v. C.

Pedicularis Sceptrum Carolinum L. Medelp. Hässjö s:n.

F. K. Upl. Björkhagen i Skuttunge s:n. E. W. Dalsl. norra
Onsön i Ed s:n. Med. Cand. H. O. Waldenström enl. V. W.

Melampyrum silvaticum L. latifolium Hn. Smål. Karls¬
torp. C. O. Porath & P. G. Theorin enl, Sch.

Lathraa squamaria L. üpl. Arno. S. A. Flerst. i Norr-
teljetrakten. W. Schürer von Waldheim. Ög. Risinge och
Skedevi snr. H. v. Post.

Utricularia ochroleuca R. Hn. Smål. Forseström i Gärds-
rum s:a. E. W. Angm. Multra s:n. F. K.

Pinguicula vulgaris L. grandiflora Lam. Medelp. Häs¬
sjö s:n. F. K.

Lysimachia nemorum L. Smål. Marsnäs vid Westervik.

C. F. Wild enl. E. W.

Anagallis arvensis L. coerulea Schreb. Södml. Harg,
blott en gång funnen. Aug. Bagge. Likaså i Fässbergs s:n

o

vid Götheborg. J. N. Åkermark.

Centunculus minimus L. Smål. Grimsnäs i Ljuder s:n.

J. O. Lindvall enl. Sch.

lÅttorella lacustris L. Wg. Skölfvened vid Semsjön.

J. H.

Coriandrum sativum L. Gotl. Stenkyrka s:n. W. Mo¬
ler enl. G. v. C.

Conium maculatum L. Dalsl. Ekholmen i Gunnarsnäs
s:n. V. W.

176

Daueus Carola L. Werml. Råda s:n. E. II.

Heracleum sphondylium L. Gotl. Wisby, Terra Nova.
Westöö en]. G. v. C.

o

Aegopodîum Podagrarîa L. AngmI. allmän i Wiksjö
kapellförsamling. G. Tiselius.

• • .«O

Heloscîadhim inundatum (L.) Koch. 01. Näsby i Ahs
s:n. G. V. C, Skåne mellan Kalthus och Hortö (orätt upp-
gifven växa mellan Kalthus och Tullstorp). L. S.

Hryngium maritimum L. är icke utgången vid Ihrevik
på Gotland enl. G. v. C.

Nymph Ï a alba L. minor Bresl. Upl. Siguildsberg. R.
Wensjoe. W. B. Skellefteå i Degerträsk. T. Tullberg.

Nuphar pumilum (Wnbg.) Westm. Sala vid Hyttan
1859. Axel Billström enl. Frist. Ög. Dyfvelsjön i Wärna
s:n. C. E. Engberg enl. Wig.

o

Ranunculus polyanthemos L. Angml. Nordingrå prestg.
V. Holm.

R. cassuhicus L. Westml. Sätra brunn. E. Almqvist.
Smål. Sjötorp i Forserum s:n. F. Larsson enl. Sch.

Batrachium trichopliyllum (Chaix.). Dalsl. Berg i Holm
s:n samt Ör s:n vid prestgården. V. W.

B. confusum (Godr. et Gren.). Ner. vid vägen öster om
Glanshammars kyrka. C. A. Blomberg. Dalsl. Ekholmen i
Gunnarsnäs s:n. V. W.

B, p)eltatum (Schrank). Ner. Högsjön i Göthlunda s:n.
0. G. Blomb. Upl. Tible s:n. S. A. Helsl. Bollnäs. S. A.

llialictrum aquilegh folium L. Smål. Slagerköp och
Askenäs i Götheryd. C. Melander enl. Sch.

T. rariflorum Fr. Medelp. Hässjö s.n F. K.

Pulsatilla pratensis (L.) Södml. Tveta s:n. A. L. Tamm
enl. C. P. L.

o

P. paténs (L.) Angml. Liden s:n. Nämforssen. F. K.

Papaver dubium L. Medelp. Skön. Ax.

Corydalis laxa Fr. Upl. Säbyklint i Dalby s:n. L. S.

Melanosmapis communis Spenn. Ög. Linköpings Gas¬
verk. Wig.

177

Erysimum liîeracvifolium L. Wg. LeckÖ. C. P. L.
Cardamine silvatica Link. Stockh. vid Gladö qvarn i
Huddinge s:u; i Hns flora upptagen ss. C. parvißora efter
Thed. Exc. i Stockholmstrakten. E. Ähriing.

Ärabis arenosa L. borealis P''r. Smål. Fagraskog i Elg-
hult. Edv. Carlsson enl. Sch. Upl. Upsala. Schagerström.
Medelp. Lögdö bruk. F. K.

Raphanus maritimus Srn. var åtminstone 1863 icke
utgången vid Warberg: jag såg då derstädes på stranden
nära ångbåtsbron några sterila ex. (I år skall den t. o. m.
vara funnen blommande.) !

Bunias orientalis L. Dalsi. Ekholraen i Gunnarsnäs s:n.

V. W.

Nestlia paniculata (L.) Dalsl. Stakesund i Gunnarsnäs
s:n. V. W.

Lunaria rediviva L. Öl. Färjestaden. G. v. C.
Alyssum calycinum L. Upl. Edebo s:n. A. Floderus.
Farsetia incana (L.) Ner. Klockhammar i Kihl s:n. A. R.
af Gejerstam. Goti. Wisby. G. v. C.

Cochlearia officinalis L. Ög. odlad vid Linköping 1861,
sedan funnen ganska ymnigt på samma och andra lokaler i
trakten. Wig.

Draba verna L. prœcox (DC.) Wg. Wenersborg vid
Lockernd. C. P. L.

I), nemorosa L. Lui. Lpm. Qvickjock. C. E. Sandström
enl. R. Wensjoe. Medelp. Hässjö s:n. F. K.

Polygala vtdgaris L. Medelp. Hässjö s:n. F. K,
Lavatera thuringiaca L. Ög. Stegeborg och Degerhof i
Skällviks s:n. Wig.

Malva moschata L. Smål. Westervik. E. W. Södml.
Nyköping. A. Bagge. Upl. Lunda. W. Geete enl. R. Wen¬
sjoe. Penningby i Länna s:n. Schürer v. Waldh.

Geranium pratense L. Ög. Täcktö i Klockrike s:n. Wig.
Södml. Bränningeklint. C. P. L.

G. Pyrenaicum L. Smål. Ludviksborg vid Westervik. E.

W. Gotl. Kräklingebo s:n (O. Klintberg) och s. o. om Wisby.
G. V. C.

178

G. hohemicum L. Sôdml. Fogelsang nära Södertelje (C.
A. Tamm) samt Ramsberg i Tveta s:n. C. P. L. Medelp.
Sundsvallsberget. Ax.

Oxalis acetosella L. lilacina Lge. Dalsl. Stakelund och
Honebyn i Gunnarsnäs s:n. V. W.

O. — rosea Hn. Sodmi. Tvetaberg. C. P. L.
Hypericum tetrapterum Fr. Sk. Kalthus. L. S.

Viola epipsila Ledeb. Werml. Råda s:n. E. H. Sodral.
Tveta stn. C. P. L.

V, mirabilis L. Medelp. på holmar i Indalselfven. F. K.
V, canina L. stricta (Horn.) Sodmi. Vaksta i Tveta
s:n. C. P. L. Dalsl. Björsäter i Gunnarsnäs s:n. V. W.

Silene nutans L. infracta (WK.) Södml. Södertelje ka¬
nalbank. C. P. L.

Melandrium noctiflorum (L.) Werml. Råda s:n. E. H.
Viscaria alpina (L.) floribus albis. Medelp. allmän i
Sundsvalls skärgård. Ax. •

Dianthus Armeria L. Sk. Dybeck. L. S. Bob. S. Koster.
S. F. Ekman. Ög. Skelläng i Rönö s:n. Wig.

Cerastium br achy petalum Desp. Södml. Bränningeklint.
C. P. L.

C. tetrandrum Curt. Boh. Sydkoster. Stud. J. H. Ber-
gendahl.

Elatine hydropiper L. orthosperma (Düb.) Wg. We-
nersborg i Wassbotten. C. O. L. Werml. Rådasjön nedan¬
för prestgården. E. H.

E. hexandra Schk. Wg. Wenersborg med föreg. C. P. L.
Werml. Kila s:n i Harfjorden. V. Pastor J. E. Lignell enl.

V. W.

Sempervivum tectorum L. Wg. Torftak mellan Wreten
och Stenstorp. E. H. Ög. Omberg. Wig.

Circa a intermedia Ehrh. S mål. Husqvarna. Zett.
Cotoneaster vulgaris Lindi. nigra Wahlb. Goti. n. om
Wisby (Westöö) och vid Lickershamn i Stenkyrka s:n. G. v. C.

^ Rubus glandulosus L. Smål. Baldersberg i Gamleby
s;n. E. W.

179

R. Wahlhergii Arrh. Dalsl. Lattsbyn i Gunnarsnäs s:n.

V. W.

R. arcticus L. Westml. Hedbo i Möklinta s:n 1860
— 62. B. Svederus enl. Frist.

Geum urbanum L. Medelp. Sundsvallsberget, Skön och
Alnön. Ax.

G. intermedium Hayno. Westml. Sätra brunn. L. S.

G. hispidum Fr. Smål, Skramstad i Gamleby s:n, E. W.

Prunus insititia L. Smål. Algutsboda. Sch.

Vida lathyroides L. Smål. Jönköping enl. Sch. Gotl.
Wisby (Westöö) och Stenkyrka s:n. G. v. C.

Oxytropis campestris (L.) Smål. Alsheda, Kibbe och
Adelfors. Sch.

Melilotus officinalis Willd. Medelp. Sundsvalls ballast¬
plats. Ax.

M. alba Lam. Sundsvall med föreg. F. K.

Medicago lupidina L. Sundsvall och vid Torphammars
bruk; har i Medelp. ingen fast fot, utan inkommer med bal¬
last och sädesfrön, men sprider sig ej, utan försvinner snart
åter. Ax.

Trifolium filiforme L. Smål. Fäsingsmåla hage i Elme-
boda s:n. Sch.

T, hybridum L. Medelp. Johannesberg i Torp s:n. F. K.

Monotropa Hypopitys L. Wg. Hellestadsö i Skölfvened
s:n. J. H.

Euphorbia esula L. Ög. Trehörne i en åker n. v. om
kyrkan. Lindeblad enl. E. tV. Sth. Waxholm, Eriksö. H.
E. Hamberg.

E. Cyparissias L. Södml. Nyköpings östra kyrkogård.
A. Bagge.

Thesium alpinum L. Wg. Sernsholm i Skölfvened s:n. J. H.

Ulmus campestris Sm. glabra Mill. Öl. Högsrums kyrko¬
gård. L. S.

Salicornia herbacea L. pachystachys Koch. Hall. Tjolö-
holm (Stud. E. A. Trana). Säkerligen synonym med S^^bi-
ennis A. Afz. (som äfven är angifven för “Kongsbackafjor-

180

den“). Mellan denna fonn och S. herbacea L. finnas tydliga
öfvergångar. Isynnerhet har jag sett sådana på Särö; vid
Warherg höll den sig mera konstant. Båda formerna växa
der om hvarandra, var. pachystachys dock vanligen längre ut
på den ofta öfversväininade stranden. Blomdelarne och fruk¬
ten, undersökta och jemförda på lefvande ex. af båda for¬
merna, visade, så vidt jag kunde finna, ingen olikhet. (Jmf.

E. Fries i Bot. Not. 1865 p. 4.) !

Populus pyramidalis Roz., P. halsamifera L. och Pi-
nus Larix L. förekomma planterade på många ställen i
Medelp. Ax.

J Salix Lapponum L. Upl. Simtuna s:n. T. Tullberg,
Börje s:n, Börje sjö. L. S.

S. viridis Fr. Dalsl. Frendefors s:n mellan Dykällan
och Röshult. V. W.

Betula huynilis Schrank. Denna arts växtställe i P^rs-
serums s:n af Smål. är enl. Kyrkoh. Montelin : torpet Arken
på Runseryds egor. Sch.

B. nana L. Smål. Blackstad. E. W. ; Aramo i Urshult
och Thorstamåla i Algutsboda, de 2 sydligaste växtställena
i Sverige. Sch. Wg. Ramundemosse i Skölfvened s:n. J. IL
Boh. Kynnefjell. Sam. Dahl.

B. intermedia Thom, (enl, Lindeb.) Werml. Ekshärads
s:n vid landsvägen vid Ekebäck. E. H. Smål. Runseryd i For-
serums s:n. O. Montelin enl. Sch. Upl. Simtuna. E. Björk¬
man.

Pinus Abies L. viminalis Ahlstr. Ner. Göthlunda s:n
nära Sickelsjö husarboställe. C. A. Blomb.

Orchis incarnata L. cruenta Müll. Medelp. Ilässjö s:n.

F. K.

Oymnadenia odoratissima (L.) Wg. Kinnekulle spar¬
samt på Österplana vall nära Stenåsen, först funnen af Ph.
D:r Nordvall enl. Zett.

o

Bpipactis latifolia (L.) Smål, Rosendal i Asheda s:n.
Sch. Wg. Mörkeklef på Kinnekulle. C. P. L. Boh. Lindö.
Lindeb.

181

JC. atrornhcns ïïofFm. Smål. Skramstad i Gamleby s:n
och Forsestrom i Gärdsrura s:n. PI. W. Ôg. Borkhult i Yx-
neriim s:n. E. W. Stb. Eriksô vid Waxholm. H. E. Hamberg.

I^pipogium aphylliim Sw. Terni, talrik i år (1866) i en
aspdunge nära Gunnarkärrdammen vid Reimyra i Skedevi
s:n. II. V. Post.

Malaæis monophyllos (L.) Medelp. Hässjö s:n. F. K.

Fritillaria Meleagris Sodmi. Tista slott, Nyköping vid
Långhalsen ymnig. L. P". Nilsson. Upl. Untramossen vid Sö¬
derfors. T. Tullberg,

Tidipa silvestris L. Goti. Westerheide och Stenkyrka
snr. W. Moler enl. G. v. C.

Orniiliogaliim iimhellatum L. Ög. Linköping och vid
Ramstorp i S:t Lars s:n. Wig. Goti. Skälsö. G. v. C.

Oagea lutea (L.). En forma simplex (enblommig, utan
skärmblad) har jag tagit på ett par ställen vid Göteborg.
En analog form — eller väl rättare monstrositet — af O,
stenopetala är afbildad hos Rchb. ic. n:o 1037. (Jmf. We-
sterl. Bot. Not. 1863 p. 148.)

Convallaria verticillata L. Smål. flerst. i mellersta delen
t. ex. Uppåkra, Bäckaby, Öhr och Blädinge. Sch.

Butomus umhellatus L. WB. Piteå. E. 0. Grape enl.
C. P. L.

Alisma Plantago L. graminifolium P"'r. Boh. Skreds-
vik s:n. F. Laureil.

Juncus effusus L. suhuliflorus Drej. Göteborg. Lindeb.

J. obtusiflorus Ehrh. Sk., mellan Kalthus och Hörtö, ej
mellan Kalthus och Tullstorp. L. S.

J. stygius L. Wg. Höfröö i Grolanda s:n och Ramunde-
mosse i Skölfvened. J. H.

Potamogeton polygonifolius Pourr. Boh. på många st.
i norra delen t. ex. Sörbygden, Kynnefjell, Nordkoster (A.
W. Bolander) ! Wg. Säfvelången. C. P. L.

P. coloratus Wahl. Gotl. Stenkyrka s:n. G. v. C.

P. lucens L. Wg. Semsjön i Skölfvened s:n. J. H.

P. obtusi/olius M. K. Upl. Ramsjön i Tible s;n. S. A,

182

P. mucronatus Schrad. Upl. Hjelsta sjö. S. A.

P. pusillus L. Medelp. Indal s:n, Sodalen. G. Tiselius
enl. P>ist.

Zostera nana Roth (enl, Koch.). Hall. Kongsbackaviken
vid Tjolôholm. E. A. Trana.

Zanichellia polycarpa Nolte. Upl. Tible s:n. S. A.
Sparganium ramosum L. Medelp. Hässjö s:n. F. K.

S. simplex Hnds. forma fluitans förekommer vid Gran¬
sjö i Algutsboda s:n af Smål. med blommor och frukt; enl.
Bot. Not. 1853 p. 149 är den i Upl. alltid steril. Sch.

S. affine Schnitzl. Dalsl. Ed i Örs s:n och Tingvalla i
Eds sm. V. W.

Scwpus compressus (L.) Pers. Boh. Qvistrum, F. Lau-
rell; Lysekil, R. Wensjoe.

o

Eriopliorum callithrix Chain. Angml. Helgum och Fjell-
sjö snr. F. K.

E, capitatum Host. Angml. Fjellsjö och Ledinge snr.

F. K.

Carex lœvirostris Fr. WB. Skellefteå på Brännängen.
T. Tullberg.

C. paludosa Good. Wg. Herrtorp vid Skara. Med. Cand.
Warfvinge enl. Frist. Södml. Tvetaberg (f. spadicea Roth).

C. P. L.

O, hirta L. Dalsl, Ekholmen i Gunnarsnäs sm. V. W.
O. punctata Gaud. Boh. Nordkoster nära Lotsstugan.
S. F. Ekman 1861. Ny för Sveriges Flora.

C. Oederi Retz. oedocarpa Ands. Sk. Gladsax hallar,
A. Falck. Boh. Foss sm. !

C. pedata Wng. Jemtl. Täljstensberget. F. K.

G. globularis L. Dalsl. Norra Onsön i Ed sm. Med.
Cand. H. O. Waldenström enl. V. W.

o

O. glauca Scop. Angml. Nyland. F. K.

C. Vdhlii Schk. Medelp. HässjÖ sm. F. K.

(7. turf osa Fr. Södml. Waksta storäng i Tveta s:n. C.
P. L. Upl. Tible och Giresta snr. S. A.

C. tricostata Fr. Upl. Ekolsund och Tible. S. A,

183

C. loliacea L. Södml. mellan Bränninge och Brandals-
sund. C. P. L. Smål. Barkeryd (O. Montelin) och Alsheda.
Sch. Dalsl. Backa i Gunnarsnäs s:n. V. W.

C. elongata L. Gotl. Martebo myr. G. v. C.

C. microstachya Ehrh. Upl. Tible s:n mycket sparsamt.
S. A.

Triticum hehestachyum Fr. Sk. mellan Kalthus och
Beddinge. L. S.

Lolium limicola Sonder. Dalsl. Stakelund i Gunnarsnäs
s:n. V. W.

Dactylis glomerata L. lœvigata Fr. Dalsl. Lundby i
Toftedals s:n. V. W.

Festuca silvatica Vill. Ög. Omberg, Oxbåset. Zett.

F. duriuscula Fr. Helsl. Bollnäs vid prestgården. S. A.
F. — glauca (Schrad.) Smål. Nässjö s:n. O. N. Sam-
sjö enl. Sch.

F. dumetorum L. Smål. Nässjö s:n. O. N. Samsjö enl.

Sch.

F. hromoides L. Sk. Dybeck. L. S.

Schedonorus serotinus (v. Benek.) Gotl. Klinte 1861
enl. ex. af V. Holm. ! Sk. Stenbyhallar, derifrån *S. asper
angifves i Aresch. Skånska Flora. L. S.

Bromus arvensis L. Dalsl. Norra Onsön i Ed s:n. Med.
Caiid. H. O. Waldenström enl. V. W.

•« o

B. pratensis Ehrh. 01. Näsby i Ahs s:n. G. v. C.

Poa sudetica Hænke (enl. Fr.) Smål. Friggestorp i Gärds-
rum. E. W. Upl. Tible s:n vid Mellsjön. S. A. Medelp.
Hässjö s:n. F. K., Tyndelön. Ax.

Catahrosa aquatica (L.) P. B. Boh. Nordkosten A. W.
Bolander.

Airopsis prœcoæ (L.) Smål. Ljuder, Algutsboda, Wexiö-
trakten t. ex. Gemla (C. Melander), Götheryd. Sch. Wg.
Spårön vid Kolland. C. P. L.

Holcus mollis L. Smål. Wexiö. Sch.

Melica unifiera L. Smål. Södrabo i Wernamo. P. G.
Theorin.

184

Psamma haltica (Flügge) R. S. Sk. vid Kalthus och
Abekas. L. S.

Calamagr ostis phragmitoides Hn. Upl. Tible s:n vid
Melsjon. S. A.

Setaria viridis L. Werml. Råda s:n, Råbergsbeden, A-
sarne och vid kyrkan. E. H.

Polystichum cristatum (L.) Wg. Hellestadso i Skölfvened
s:n. J. II.

Botrycliium matricariæfolium A. Br. Sniål. Hjälmaryd
i Blädinge s:n. Sch.

o

B. lanceolatum Rupr. Angml. Bjertrå och Medelp. Wik-
sjö. F. K.

Ophioglossum vulgatum L. Gotl. Wisby vid S:t Gö¬
rans ruin och Hallbros i Westerheide s:n. G. v. C.

Equisetum variegatum All. Wg. Mösseberg. J. H.

Lycopodium complanatum L. sahinæfoliumW\\\å. Smål.
Ljungbytrakten flerst. Sch.

strödda Underrättelser.

O

Ater har döden bland Sveriges botanister hemtat sina
offer, och det är vår sorgliga pligt att denna gång anteckna
förlusten af tvenne bloniniornas vänner.

Den ene af dessa var Rådmannen i Stockholm, Juris
utriusque Candidaten, R. N. O. Pehr Johan Beurling,
som den 5 sistl. December afled i Stockholm i en ålder af
66 år. Genom vänskapens band nära förenad med framl.
Prof. W^ikström, hade han under de prosaiska embetsgöro-
målen bevarat en liflig kärlek för blomsterverlden, hvarom
flera botaniska resor inom fäderneslandet och åtskilliga skrif¬
ter bära vittne. Bland dessa senare märka vi särskildt Bo¬
taniska iakttagelser under en resa genom några af rikets
mellersta och nordligare landskap år 1843 (i Vet. Akad.
Handl. 1843), Primitiœ Floræ Portohellensis (i Vet. Akad.

185

Handl. 1854) och Plantœ Vasculares seu Cotyledoneœ Scan-
dinavicß nemye Suecéce et Norvegiœ , juxta regni vegetabilis
systema naturale digestœ (Holm. 1859). Dessutom har han i
flere smärre uppsatser i Bot. Not. meddelat sin från de nu
niera allmänt antagna åsigterna afvikande uppfattning af art¬
begränsningen inom mera kritiska växtslägten. Hans bota¬
niska samlingar lära utmärka sig genom en mer än vanlig
rikhaltighet och sällspord prydlighet.

Den andre, hvilkens förlust vi hafva att beklaga, är
Provinsialläkaren, Med. D:r Pehr Henrik Fredrik G ræve,
som efter ett långvarigt hjertlidande afsomnade i Lidköping
den 12 December, 47 år gammal. Med förkärlek omfattande
lafvarnes studium, isynnerhet sedan den nyare raetboden fÖr
deras bearbetande och bestämmande börjat göra sig gällande,
har han genom en mängd särdeles vackra fynd förvärfvat sig
ett namn i den svenska lichenologiens historia. För anspråks¬
lös att sjelf uppträda såsom författare, meddelade han under
en följd af år åt denna tidskrifts utgifvare sina upptäckter
och iakttagelser, tilldess döden beklagligtvis alltför tidigt af-
bröt hans nitiska verksamhet.

Postfloratio. I Comptes Rendus des séanc, de VAcad.
des Scienc, Dec. 1865 meddelar D. Clos sina iakttagelser
öfver de förändringar, som blommans delar efter blomningen
undergå till sin ställning och inbördes läge, hvilket han be¬
tecknar med namnet postfloratio. Ehuru detta förhållande"
hittills varit fullkomligt förbisedt och hans egna observationer
ännu ej äro synnerligen talrika, antager han dock, till följe
af det konstanta i dessa förändringar hos familjer, slägten
och arter, att desamma skola komma att i systematiskt af-
seende ej blifva utan betydelse.

Hos några växter affalla kronbladen t. ex. hos Papave-
raceœ^ Cistineœ^ Primula chinensis m. fl. eller foderbladen
t. ex. hos Papaveraceœ f åtskilliga Gruciferœ o. s. v. straxt
efter blomningen, hvadan hos dem ej kan blifva tal om nå-

13

186

gon postfloratio. — Hos andra j(t. ex. Saæifragœ, Lycium^
Cajophora lateritia) saknas ätVen en tydlig postfloratio, då
dessas kronblad förblitVa oförändrade sådane som under blom¬
ningen; hos Pelargonium visar sig blott en ringa grad af
rynkighet.

Endast sällan hafva kronbladen efter blomningen samma
ställning som i knoppen; Malvaceœ och Oxalideœ visa oss
exempel härpå. För öfrigt kunna följande olika slag af efter
blomningen till ställning ra. m. förändrade kronblad antagas :

1, Slutna (postfloratio occlusa), när kronbladen närma
sig hvarandra och tillsluta mynningen, t. ex. hos Echeveria,
— 2. Öppna (p. patula)^ då de efter blomningen ytterli¬
gare utspärras, t. ex. Clematis, Boussaingaultia. — 3. Till¬
bak aböjd a (p, reflexa), såsom hos några Begonice och
Crassulœ. — 4. Skrynkliga (p. crispa), då ställningen
och formen bibehållas och bladen blott blifva rynkiga, såsom
hos Campanula, Belphinium , Ly thrum, Linaria etc. —
5. Köttiga (p. pulposa), då såsom hos Tradescantia kron¬
bladen från att vara tunna, svälla och blifva saftrika. — 6.
Inrullade (p. circinata) hos Capparideœ , Heliotropmm
m. fl. — 7. Tillbakarullade (p. recircinata) , hos Mesem-
hryanthemum, Cryptostemma o. s. v. — 8. Hopvikna(p.
conduplicato), när kronbladen hopvikas längsefter, så att ena
halfvan kommer att hvila på den andra, såsom hos Orni-
thogalum EcMoni.

Äjinu några ord om publikationen af växtnamnet “Rumex gentilis“.

Herr Ekstrand har uppfattat mitt tillkännagifvande i denna tidskrifts
3:dje och 4:de häften för innevarande år angående den s. k. Rimex gen¬
tilis, liksom hade jag derigenom velat göra honom upptäckareäran stridig.
Ehuru detta kunnat hafva skäl för sig, har sådant likväl ingalunda varit
min afsigt, och det så mycket mindre, som ingendera af oss varit den
förste, som sett växten i fråga. Afsigten med mitt tillkännagifvande har,
såsom ock innehållet utvisar, naturligtvis icke varit någon annan, än den
att upplysa Bot. Notisernas läsare, att jag sjelf icke haft någon del i pu¬
blikationen af ifrågavarande namn jemte dess synonymer i Sjöstrands
Flora. Att jag, liksom Notisernas läsare, väl vetat, att nämnde Flora

187

“hvimîar af tryckfel“, gjorde icke detta tillkännagifvande obehöfligt, da in¬
gen af tidskriftens läsare detta förutan knnde tro annat, än att växtnam¬
nets och synonymernas publikation åtminstone skett med mitt bcgifvande,
då min auktoritet åberopades för desamma. Hvad slags upplysningar för
öfrigt Herr E. kunnat meddela mig enskildt, eller jag honom, hör ju ej
till saken. Deremot torde kanske Herr E. behöfva derom upplysas, att
sannolikt ingen författare, således ej heller Lange, plägar genom ett
utropstecken vid ett växtnamn utmärka sig sjelf såsom nam ngi fvar e n.
Att den ena författaren med ett tecken, en annan med ett annat sådant
vid ett anfördt växtställe vill ntmärka sig sjelf som upptäckaren,
kan ej i fråga om ^ auktoritet vid växtnamn få sin tillämpning. Således
kan det bristande utropstecknet vid “R. gracilis in litt.“ hvarken rimligtvis
förändra auktoriteten för detta synonym, ej heller af Bot. Notisernas läsare
utan särskild förklaring inses bero af “tryckfel“; aldraminst kunde ett ut¬
ropstecken vid ett namn i Sjöstrands Flora utan en sådan förklaring
begripas antyda auktorn Ekstrand.

Af hvad jag nu anfört kan synas, att jag icke funnit mig “tillfreds¬
ställd“ af Herr E:s genmäle i tidskriftens 3:dje och 4:de häften, och att
“orsaken dertill“ ej är att finna i mitt ofvannämnda tillkännagifvande,
utan i berörde genmäle, hvilket ock torde hafva haft ett annat syfte ,än
att “tillfredsställa“ mig, eller åtminstone bort hafva ett annat, då detta till¬
fredsställande varit obehöfligt.

K. J. Lönnroth.

— Vi taga oss friheten att fästa våra läsares uppmärksamhet på följande

S ubskrip ti ons indbydelse.

I en række af år har jeg været sysselsat med at samle plantenavne i
flere evropæiske sprog, dels af trykte kilder, fra middelalderen til den
nyeste tid, dels af en mængde fra forskellige landsdele modtagne bidrag.

Det er min agt nu at begynde udgivelsen af dette arbejde, Evropæiske
Plantenavne ^ der vil udgåe i 3 afdelinger.

1) Nordiske Plantenavne — Islandsk, Færøisk, Svensk, Norsk, Dansk —

2) Germanske Plantenavne — Tydsk, Nedersaxisk, Frisisk, Hollandsk, En¬

gelsk —

3) Romanske Plantenavne — Italiensk, Portugisisk, Spansk, Fransk, Pro-

vençalsk. Romansk, Vallakisk.

Planterne ere ordnede efter systemnavnenes begyndelsesbogstaver, de
øvrige navne efter ælde og betydning, med angivelse af egnen, hvor de
høre hjemme, og, for bidragenes vedkommende, så vidt muligt skrevne
som de udtales, samt med stadig vedföjning af kilderne. Jeg nærer det
håb, at denne samling, der tör kaldes temmelig righoldig, hverken vil
være sprogmanden eller botanikeren og blomstervennen uvelkommen.

188

Den første afdeling, Nordiske Plantenavne, hvorpå der herved ind¬
bydes til subskription, vil udgøre udgøre 18 til 20 ark störste 8:o og ud¬
komme i 4 hæfter, til et pris af 64 skilling for hvert hæfte. Trykningen
vil begynde sidst i denne eller først i næste måned.

Påtegnede indbydelser bedes sendte til Hr. boghandler G. E. C. Gad,
Vimmelskaftet 32.

KJøbenhavn , i September 1866,

H. Jenssen-Tusch.

— Prof. M. J. Schleiden,, som en kortare tid innehaft den botaniska

professionen i Dorpat, hvilken han lemnade till folje af det reaktionärt-
orthodoxa presterskapets uppträdande mot hans föreläsningar öfver växt-
verldens och jordklotets utvecklingshistoria, och som nu är bosatt i Dres¬
den , sysselsätter sig för n. v. med författandet af en lefnadsbeskrifning
öfver Linné. — I Paris har Rue S:t Victor Cmellan Halle aux Vins och.
Museum d’histoire naturelle) blifvit omdöpt till Rue Linné. — I Bull, de
la Soc, Bot. de Bely. 1866 n. 1 meddelar Abbé E. C oöm a ns under titeln
Une visite à Hammarby en skildring af sitt besök på nämnda stâllêî^och i
Upsala, vittnande om en nästan till dyrkan gränsande be ihid ran af Linné,
men tillika späckad med åtskilliga, till dels komiska misstag af förhållan¬
dena i Upsala. ^

— Det beryktade Drakblodsträdet på Teneriffa, hvars ålder uppskattats
till 4000 à 6000 år, finnes nu ej mera, då detsamma i början af detta år
af en våldsam orkan blifvit helt och hållet förstördt.

— Beklagligtvis har äfven i år ingen förteckning öfver Finsk botanisk
literatur kunnat meddelas. En dylik är dock nu af behofvet mindre på¬
kallad, då en fullständig katalog öfver alla Finska botaniska skrifter af
D:r Th. Sælan är under tryckning och snart torde blifva tillgänglig.

A ßotaniska Notiser , som 1867 fortsättas efter
hittills följd plan, emottages preenumeration â hel årgång^
utgöroMde 10 N:r i omkring 12 ai'k, med 3 Rdr Rmt hos
förläggaren Herr Bokhandlaren W. 8ehuUz i Upsala eller
hos öfriga bokhandlare samty med tillägg af vanligt post-
förvaltare-arfvode , â samtliga poststationer i riket. Medde¬
landen och bidrag mottagas med tacksamhet och torde benä¬
get insändas direkt till undertecknad.

Upsala d. 31 Dec. 1866.

Th. M. Fries.

UPSALA, Kongl. Akad. Boktryckeriet, 1866.

* “

i

f .

I

-'■cfW:-'"--'-

/

it-^'\';' i:

■ V. isr^

f r

-, . =r

f

•=r .

/**■

' V *•

1 ' '

V. '*■

1 ■ ■ T

, ^

f' r

1

/> .*

Vi’

■ ■' . ..■■:! -^ .■ - .^1

. :::tr ■■ .: ;,■ ;■ v ,

■ ■• ■■; ■' ' v v-i- ■■ ^ ,. c-.. ^

'■ • ■ • . . ■ ;- 5' ■ ' ■• -. •■ ■ ■■ i; .. 1-^ ’•■ ■ •

.• ' '. ' .-Hit —'-wr ■ .-v,'" ^ >. - .s. '

. ■■^<1 , ',-..-'.v

. . ,

]

■■X ■

■ ' '■*• '* ■ '^;*^V;. . '3. , ', ’ "' '" ‘ • > ^ '

^-:r; • -‘.t , S* ■ • . « V A »v / J* • '

' “■' . , ' ’^'A- ' ■ ■"! ' ■'• '■ '*''; *■'* ' -• '-

■l-’/'V- ' ■■■'C'' ■ ‘’TV’:.s *’>"»-' : ,* ■ *■ . ' ' '■■'■'•'v '

/■i — . f% ./ , , • . , »,••*, ^ V'V ■ • • ^ -. ■., _ . ; ;• ^ ; T T •

■I

?

V'-- ■. ■■' ■• .'. '•. -V. r. • • •

Ô: ■ ■ tJ' • ' 'A'- \ '. '-■

^ ■ -'■ • Vi' ■— ' .' tU ./ ; “; •• »,•■■•.■ ,>.-V*V ■ •' •' .'‘•' . •;i.* -.* ■.

'-.v; : ' f: ". '• '','V *-'.•, ■.■ • , ,

- >wv,i ,. ■ V ; v: ■ ^ .-'•a--.- . .î • .-vi,"',- '•■'■■■■:■; .■ . ■ -y ■ ,

■ ■■ ' -/. - v-'VVV'/^Ti,:^ <x --. ■ ■ ■.- .. w.-- --. -

; •"',»> V'.' .^, ’ , V '^ * •- ''Al

' > 'i".' i,'. ;5:T.: j.. .. - . . ^ ^ '. .• ' ■ ■ ■ ^ '■■■■^ •-‘. ^

•vi* f;.' K • . -■ .-.■*-.r,. .. « . ■? • . • *

■ . i

i

*A ■ ■

' s'i; . .-...

•^,. V <; . - ,

■

\"y'- \ ■

* ’ -T • \' •

V.. ...4 . '

- •' y ’i;,---' ■ '

- . - r'-;'

• r-'

r

xy-

>1^' A

“ji* • i

-»f ►

'^‘•S 'Vi

J -'v t •/

;

’ ■/^■’y‘‘t ' '•i'’’

;•’ . . i,-. ■'■■V' . ‘.‘V.' -' ' •• ' ■ ,'■ -.■''.■'^rv' ', . • .'■ " '■■ " ’-h' •

\'y , ■■ ■ ' .fy'. ' ■ v, , ' ■ '■ ■ ■'•■•.•;*' Vy'W. .- 'Vf ■- ;• . ’,

,y ■' *■'-■'.»"■■, S;.v.S^v',.'.‘.y,.. i- ■.■'■>' 4-’’-'',';*V...'. ,■

- '■' i’*-*- J*' ' ■^•^■’ “’ • , .'‘•:-''r'' ' '•• ^ ' /*. fV V *■• ,.'• .’ '•C.' .Ai ‘'i.

4 ^ - 1 ■■ ' -4 .- . ■' ,.■■ ,-■ ■■

i; " .' A.'“' y, , - , ;-''' .V.;,. y . y

..■' .■.ii'''\TÎ '■ y,; • 4' .'■ .■

;■ J* ' .•" ■ ■ .•- •• '• > .*. f' .A. --i

4' • >»'!''■' '‘•■■'^3 .! ' '-'r"''-’- V' ’ '-''' ' '. -' "

4 - I ■■ ■-■x,- . - ,.■■ ,

■-'• y, i; A.'"’ y, , - ■ '.. ,;-''' .‘Xy.'', .■■'>. y

• . ■ . '-i,' :/■ ', yy,’ . ■ ’ y- .■ ■■': ;, i-y.-.-y-V ' • y. •.'■■’■

.Vi, : ' i- ,■;'''■ ix. 4,xx<T--’: - . ■* • . ' " '

-y '-v ' ■-4> ->sïV.- --r ■ - - ■ : ‘- ' ' ■■,,•:■; .• • -,

,'3 ••'.“'i'- / Çj-'- ■ ■

' ' ■ ■'-'.■XX ■ '■ ■ xi;.-!' .'■ -•• , ‘'le:: '' >

AA'}-

/

/vxx.

y- -S ., ■■ ■. -V , y ■•• ,:Vv •■ • ■■ . . -

■.., ;,. . '.. ■ ■^'.■.X,>ÿ.; - -'.Xr; -•• . ■•'; i3

. Vy'y 'fC.y • y , " ■■ > - ■ ' ' Jp . ■' ■ , '■ •,•■' < ' '. ■ ■ ' -

: X"'-'’«'' .. ,■■ -■' / .,- -.y '

. ^ ;.■:-:■ 'X,,.,-: S'.'-. ^ . ...

«’V':V. „.fl .>'7-*,-p ’».t 's-, • • V, •. ,

' ■ X' - V- xix-x.' ' .: . ■ ^ ;■' ■ "'.X-* -, : y

- ^A'é '.'•■/«■ '•. ■' •'■•i'--'.^.’' • • . . ■ ., ' ■'■.■■ --X.x

• ^ .• ..*•■• *►' ■, • • •• ( A» •< • — .■-.•**. ' .

f y '•

i': ■

'.; '3-'

.. -. V'.

«► 1 -.-X/ •

'■

■•■.■-' X-'

► »’»i

’«î*-» ’ *,* !?, ■'y

■' ..• , ,y

l'“-, ■ y-Xv r'

8 •» v S'X V' .' ' A-

■ ' ■ ’ ■" r'v 'f'

• ‘<0‘’ X--' H •

-i-'

-■y-'-

.' y ■ -

-■ ;.v-i ..

, A

-3^

-y . y

- !!l

_ J