BOTANISKA NOTISER

%

TÖR ÅR 1872

MED BITRÄDE AF

Hrr F. ARESCHOUG, BERGGREN, O. G. BLOMBERG, M.
BRENNER, HELLBOM, KROK, LEFFLER, LINDBERG,
LUNDSTRÖM, MORTENSEN, NORMAN, P. OLSSON,
SCHEUTZ, WARMING, WITTROCK, WÜLFSBERG,
ZETTERSTEDT m. fl.

UTGIFNE

AF

C. F. O. NORDSTEDT.

Med en planch.

LUND,

PÅ UTQIFVARENS FÖRLAG.

1872.

IMEHÅIL

t

Origiual-afhaiidliiigar.

' Akeschoug, F. W. C.: Om Rubus Idccus L., dess affinitet och

ursprungliga hemland . Sid. 168.

Berggren, Sv. : Bryologiska skizzer från Norges kusttrakter . . 39, 65.

^ Hellbom, P. J. : Lichenologiska exkursioner i Lule Lappmark

sommaren 1871 . 97.

^ Lindberg, S. O.: Spridda anteckningar rörande de skandinaviska

mossorna . 133, 162.

Mortensen, H.: En botanisk exkursion på Dovre . . lOû. /^0 .

Norman, J. M. : Fuligines lichenosæ eller Moriolei . 9.

' - , Cives novi liclienoeœ arcticœ Norvegiœ . . . 33.

ScHEUTz, N. J.: Bidrag till Gottlands, Smålands och Blekings

flora . 72.

Utdrag ur bref/ från magister V. F. Brotiierus till lektor J. E.

Zetterstedt . 129.

Wittrock, V. B.: Œdogoniaceœ novœ, in Suecia lectæ, quas de¬
scripsit . Cum tab. I 1.

Wulfsberg, N.: Nogle norske Moslokaliteter . 70.

Utdrag ur utländska arbeten.

Kingsley : Biogeologi . 49.

Literatur-Öfversigt.

Blytt, a.: Bidrag til Kundskaben om Vegetationen paa Nowaja

Semlja, Waigatschöen og ved Jugorstrædet . 157.

Caspary, k,.: Die Nuphar der Vogesen und des Schwarzwaldes . 74.

CoiiN, F.: Zur Bacteriônfrage . 23.

Deichmann Branth, J. S ; P^yrreskovens undergang på Lesö . . . 183.

Fries, E.; Supplementum ad Hieracia Europœa exsiccata . . . 181.

Hoffmann, H. : Ueber Aufbewahrung mikroskopischer Präparate. 183.

Holtz, L. : Die Flora der Insel Gottska Sandö . 185.

Janczewski, e. v. : Zur parasitischer Lebensweise des Nostoc

lichenoides . 56.

Lange, J. : Oversigt over de i årene 1869 — 71 i Danmark fundne

sjeldne eller for den danske flora nye arter . 184.

Lindberg, S O. : Bidrag till mossornas morphologi och inbördes

systematiska ställning . 157, 161.

Lindeberg, C. J.: Hieracia Seandinaviæ exsiccata, fase. II Sid. 117.

Lündell, P. M. : De Desmideaceis, quœ in Suecia inventœ sunt,

observationes criticæ . 22.

Nielsen, P. ; Bemærkninger om enkelte slægter, arter og former

af danske planter . 148.

Nylander, W. : Addenda nova ad hiclienographiam europæam . 182.

Prantl, K. : Die Ergebnisse der neueren Untersuchungen über

die Spaltöffnungen . . . 141.

Rees, M. : Ueber die Entstehung der Flechte Collema glaucescens
Hoffm. dur Aussaat der Sporen derselben auf Nostoc liche¬
noides . , . 54.

Reinke, J. : Ueber gonidienartige Bildungen in einer dicotylischen

Pflanze . . 56.

ScHEüTz, N. J. : Studier öfver de Skandinaviska arterna af slagtet

Bosa . 79, 150, 186.

Trautvetter, R. v.: Conspectus Floræ Insularum Noivaja

Semi ja . 166.

WiESNER, J.: Vorläufige Mittheilung über das Auftreten von Chlo¬
rophyll in einigen für chlorophyllfrei gehaltenen Phanero-
gämen . ‘ . 58.

Ofversigt af Kongl. Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar, 1870,

n:r 10 . 20.

Orsted, A. S. : Bolsporväxterna, öfvers. af J. Hulting . 59.

Krok, T. 0. B. N.: Svensk botanisk literatur 1870 . 59.

Warming, E.; Oversigt over de i Danmark udkomne eller af
danske Botanikere udgifne Arbeider af botanisk Indhold.

1871 . 123.

Smärre Notiser.

Annons s. 32, 96, 160. Anslag för lärda verks utgifvande 28.
Berättelse öfver Upsala Naturvetenskapliga Studentsällskaps Botaniska
Sektions verksamhet 1871 — 72 188. Botaniska Bytesföreningens i Hel¬
singfors verksamhet under året 1871 - 72 191. Characeæ scand. exsicc.
29. Den svenska röda Näckrosen till salu 3.

Döde: E. Coemans 26. B. S. G. Lanzius-Beninga 26. H Lecoq
26. R. Lenormand 26. J. Milde 26. F. A. W. Miquel 26. A.
Neilreich 26. A. Payen 26. C. H. Schultz-Schultzenstein 26 B.
Seeraan 26. S. Reissek 26. P. Rohrbach 26 W. Wilson 26. A. S.
Ôrsted 126.

Genista anglica L. återfunnen i Halland 159. Lunds Botaniska
Förenings verksamhet under läsåret 1871—72 158.

Lärda Sällskaps sammanträden: Botanisk Forening 62, 94 187.
Det kgl. danske Videnskabernes Selskab 62. Finska Vetenskapssoci-
eteten 95. Fysiografiska Sällskapet 27, 63, 92. 128, 158. Göteborgs
Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälte 28, 92, 187. Naturhistorisk For¬
ening 62, 94. Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica 27, 63, 94,
127, 158, 188. Vetenskapsakademien 27, 63, 92, 94, 128, 188. Veten-
skapssocieten i Upsala 94. Zoologisk-botaniska Föreningen i Helsing¬
fors 27, 95, 187.

III

Minnesstod ât Carl v. Liimé 96. Minnesvård öfver Daniel Müller
96- Musci Fenniœ exsicc. 30. Offentliga föreläsningar i botanik un¬
der förra halfåret 1872 vid Universiteten i Helsingfors, Köbenliavn,
Lund och Upsala 64. Om formatet på herbarie och presspapper 31.
Ormbunkstammar från Australien 31. Polygonum Kaji i Norge 96.
Qvarlefvor af den arktiska vegetationen 64. Reseanslag 28, 127.

Resande Skandinaviska Botanister : N. J. Andersson 96, J. Bratt-
ström 188, F. Elfving 127, M. A. Europæus 94, Th. Fries 188,

R. Hartman 188, J. Hulting 96, K. A. Hällström 94. F. R. Kjellman
188, E. A. G. Kleen 188, E. F. Lackström 127, A. J. J. Lidén 188,

S. O. Lindberg 188, C. J. Lindeberg 188, Hj Mosén 188, A. G. Na¬
thorst 127, N. J. Scheutz 96, Sillén 28, K. F. Thedenius 28, A.
Tullberg 96, Utgifvaren 188, V. B. Wittrock 28.

Thuidium deciinens de Not. 95. Utnämnd till lektor: N. J.
Scheutz 96, till docent: F. R. Kjellman 127.

Vä\ter^ soui uågot vidlyftigare blilvit omiiäniuda i deuiia ärgaiig

Achillea cartilaginea 94. Adansonia digitata 64. Ancylonema Nor-
denskiöldii 21. Anthoceros 168. Armeria elongata var. pubescens 74.
Artemisia vulgaris 192. Astragalus exscapus 186. Bacterier 23. Baobab
64-25. Begonia macrophylla 158. Biatora trichogena 33. Bifrontia 18-
20. Blyttia Mörckii * carinata 67. Bryopogon Fremontii 97. Bul-
bochæte nana 7-8 Buellia thionella 34. Caloplaca elegans ß sub-
tulosa 157. Campylopus brevifolius & Schwartzii 136. Cephaloziæ
164 o. följ. Collema glaucescens 54 o. följ. Cynodontium (Oreoweissia)
serrulatum 137. Dracocephalum thymiflorum 192. Desmidiaceæ 22. Di-
cranodontium aristatum 42. Dicranum falcatum ß vaginans 45. Di-
trichum ('Leptotrichum) zonatum 137. Endocarpon uvulare 35.
Ephemerella recurvifolia c. var. 138. Eucalyx 167. Fuchsia 94. Fur
184. Genista anglica 159. Grimmia elatior 164. G. decipiens 162. Gun-
nera scabra 57. Hieracia 117-122. Hypnum curvicaule 69. H. fle¬
xuosum 66. H. glaucum 135. H. montanum 133. H. uncinatum
* orthothecioides 48. Ismene 187. Jungermannia lurida 139. J. Schra-
deri 140. J. Genthii et laxifolia 167. Lathyrus sphæricus 128. Le-
cidea neglecta 38. Leskea (Pseudoleskea) ? papillosa 135. L. tec¬
torum 136. Microthelia marmorata var. tubercularis 37. Moriola 13-18.
Mori olei 9-20. Nardia obovata 166 Neottia Nidus avis 58. Nostoc
lichenoides 54 o. följ. Nuphar 74-79. Nymphæa alba var. rubra
31. N. candida 82. Odoptoschisma Sphagni 140. Œdogonium 1-8
Opuntia 187. Pancratium 187. Pleurenterium 22. Pleuridia l6l. Pleuro-
tæniopsis 22. Pleuropogon Sabinii 117. Polyblastia micromicra 36.
Potentilla intermedia 127. Rosæ 79-91, 150-156. Rubus humifo-
lius 127. Rubi 168 o. följ. Sagedia myricæ 37. Sarcogyne urceo-
lata var. herpes 34. Scytonema Gunneræ 57. Sphæria navicu¬
laris 63. Thuidium decipiens 95-134. Tilia septentrionalis 94. Tor¬
tula vinealis 138. Verrucaria Xyloxena 38. Xanthoria cirrhochroa
33. Xylographa corrugans 34. Zannichellia 148 o. följ.

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

O. NORDSTEDT.

N:o 1. d. 15 Febr. 1872.

Oedogoniaceæ novæ,. in Suecia lectæ,

quas descripsit

Veit Brecher Wittrock.

Cum tabula I.

1. Oedogonîum Lk.

1 Oe. vernale nob.

Oe. monoicum ; oogoniis singulis, globosis ad subdepresso-
globosis, poro foecundationis paullo supra medium sito ; oospo-
ris eadem forma ac oogoniis, hæc fere explentibus; antberi-
diis 1 — 3 -cellularibus subepigynis, antherozoidis singulis ;
cellulis suifultoriis eadem forma ac cellulis vegetativis ceteris.

Crassitudo cellularum veget. 9 — 14 (.i\ altitudo 3 — 5-plo major;

„ oogoniorum 34 — 38 „ „ 34 — 40 (.i ;

„ oosporarum 31 — 34 „ „ 28 — 31 „ ;

„ cellularum antheridii 8 „ „ 12 — 16 „ .

Habitat in Igeldammarne prope Upsaliam, ubi Stud. P. M. Lun-
DELL invenit.

Nära beslägtad med Oe. fragile Wittr., från hvilken den skiljes
genom nära oogoniets midt belägen befruktnings-por, genom långa
antheridii-celluler och genom ej hypogyna antheridier. Är äfven
mindre än nämnde art.

2 Oe. platygynum nob.

Oe. monoicum (?); oogoniis singulis, depresso-oviformibus,
in medio processibus 7 — 10 rotundatis verticillatis instructis,
infra medium circumscissis, poro foecundationis in circum-
scissione, a vertice visis orbicularibus margine sinuata, sinu-
bus 7 — 10 (plerumque 8); oosporis subdepresso-globosis.

2

V. B. Wittrock.

oogonia fere explentibus; antheridiis 1 — 3-cellularibus (ra¬
rissimis); cellulis suffultoriis eadem forma ac cellulis vege-
tativis ceteris; cellula terminali obtusa.

Crassit. cell, veget. 6 — 10 jtt; altit. 2— 5-plo major;

„ oogon. 21—30 „ „ 16 — 24 f.i ;

„ oospor. 17 — 24 „ „ 15—20 „ ;

„ cell, anther. 6 — 8 „ „ 7 — 8 „ .

Hab. in Koön prope Marstrand Bahusiæ et in Hufvudnäsön prope
Venersborg Vestrogothiæ (Cand. C. F. O. Nordstedt), ad Bergsbrunna
paroeciæ Danmark Uplandiæ (P. M. Lundell), ad Piteå Norrbothniæ
(Stud. A. N Lundström). Primum a nobis in Norvegia lectum.

Denna utmärkta art tillhör gruppen Asterogonium Herm. Itz.
Den är sålunda närmast beslägtad med Oe. Itzigsohnii De. B. Skil-
naderna mellan dessa båda arter äro dock betydliga. Oogoniet hos
Oe. platygynum är proportionsvis bredare, har lägre utskott och
insänkningarne mellan utskotten rundade (ej spetsiga). Oosporen är
jemförelsevis större och uppfyller nästan oogoniet. För öfrigt är
växten i sin helhet märkbart mindre.

3 Oe. Fyrulum nob.

Oe. monoicum; oogoniis singulis pyriformibus, operculo
terminali apertis, rima foecundationis angusta; oosporis glo¬
bosis, oogonia prope explentibus; antheridiis unicellularibus,
epigynis vel hypogynis; cellulis sulfultoriis vegetativis vel for¬
ma triviali vel (rarius) masculis ; cellula terminali apice brevi-
acuta, ceterum eadem forma ac cellulis vegetativis vulgaribus.

Crassit. cell, veget. 8 — 11 altit. 3 Va — 7-plo major;

„ oogon. 30 — 33 „ „ 31 — 34 y ;

„ oospor. 27 — 29 „ „ 27—28 „ ;

„ cell, anther. 8 — 9 „ „ 10 — 11 „ .

Hab. ad Bergsbrunna par. Danmark Uplandiæ, ubi Stud. P. M.
Lundell invenit.

Har sin plats bredvid Oe. rostellatum Prings., med hvilken den
dock ej lätteligen kan förvexlas. Skiljes bland annat på sina päron-
formiga oogonier.

4 Oe. oblongum nob.

Oe. monoicum ; oogoniis singulis, oblongis, operculo ter¬
minali apertis, rima foecundationis lata; oosporis ellipsoideis.

Oedogoniaceæ novæ, in Suecia lectæ.

3

partem inferiorem oogoniorum explentibus; antberidiis 2 — 3-
cellularibns, subhypogynis vel subepigynis, antherozoidis binis ;
cellulis sulfultoriis eadem forma ac cellulis vegetativis ceteris.

Crassit cell, veget. 9 — 11 altit. 3— 6-plo major;

„ oogon. 24—26 „ „ 41 — 48 (-i;

„ oospor. 21 — 22 „ „ 30 — 33 „ ;

„ cell, anther. 9 „ „ 7 — 9 „ .

Hab. in Väderö par. Qville Babusiæ (D:r N. G. W. Lagerstedt);
in Kungsängen (P. M. Lundell) et in Lassby backar prope Upsaliam.

Tillhör samma afdelning som Oe. pachydermum Wittr. Lund.,
med hvilken den dock ej kan sägas vara nära beslägtad. Skiljes utom
på sin ringa storlek genom oogonie-membranen, som efter befrukt¬
ningen ej förtjockas, genom proportionsvis betydligt längre vegetativa
celluler, genom 2— 3-celluliga antheridier m. fl. karakterer.

5 Oe. excisum Witte. & Lundell. Tab. I, fig. 1 — 4.

Oe. monoicum ; oogoniis singulis, biconicis, in medio tu¬
midis et profunde circumscissis, a vertice visis orbicularibus
margine leviter undulata ; oosporis ellipsoideis in medio quasi
constrictis, oogonia non explentibus; antberidiis 1— 2-cellu-
laribus, subepigynis vel bypogynis; cellulis sufiultoriis, eadem
forma ac cellulis vegetativis ceteris ; cellula terminali obtusa ;
parte suprema fili curvata.

Crassit. cell, veget. 8^/2— 5 altit. 5— 6-plo major;

,, oogon. 13 — 15 ,, „ 20 — 25 (x ;

„ oospor. 9—12 „ „ 15 — 18 „ ;

,, cell, anther. 3 — ^3 V2 ?? 6 — 7 ,, .

Hab. ad Bergsbrunna par. Danmark Uplandiæ, ubi Stud. P. M.
Lundell detexit.

Denna särdeles utmärkta art, som genom sina små vågformiga
upphöjningar på oogoniets midt står på gränsen till gruppen Aste-
rogonium, igenkännes genast på sina oogonier, hvilka äro på midten
mycket djupt kringskurna samt se ut som tvenne med baserna mot
hvarandra ställda käglor. Oosporerna äro äfven af en egendomlig
form, såsom varande ovala och liksom sammansnörda på sin midt.
Arten är den minsta af alla svenska.

6 Oe. megaporum nob. Tab. I, fig. 5, 6.

Oe. gynandrum; oogoniis 2—6 continuis vel singulis,
pyriformibus, poro magno foecundationis paullo supra medium

/

4

V. B. Wittrock.

sito ; oosporis depresso-globosis oogonia non plane explentibus ;
androzoospörangiis in exemplaribus propriis sitis, 4-cellulari-
bus; cellulis sulfultoriis eadem forma ac cellulis vegetativis
ceteris; cellula terminali (quæ interdum est oogonium) ob¬
tusa; plantulis masculis unicellularibus, late oboviformibus,
in oogoniis sedentibus.

Crassit. cell, veget. 13—17 /<; altit. 3— 6-plo major;
oogon. 40—42 „ „ 40—45 li ;

„ oospor. 33—38 „ „ 27—30 „ ;

„cell.androzoosp. 10 — 11 „ „ 19 — 22

„ plantul. masc. 11 — 12 ,, „ 13—16 „

Hab. ad Ekholmen par. Gunnarsnäs in Dalia.

Kommer genom sina encelluliga hanplantor närmast Oe. decipiens
WiTTR., från hvilken den dock är särdeles väl skild redan genom de
vanligen päronformiga, ej kringskurna och med en stor ofvan midten
belägen befruktnings-por försedda oogonierna, andra karakterer att
förtiga.

7 Oe. lunäense nob.

Oe. gynandrum, oogoniis 2 — 4 continuis vel singulis,
suboviformi-globosis, poro magno foecundationis superius sito ;
oosporis oogonia fere complentibus ; cellulis sufiultoriis eadem
forma ac cellulis vegetativis ceteris ; cellula terminali obtusa ;
plantulis masculis in oogoniis sedentibus, stipitatis stipite
curvato, antheridio exteriore 2 — ?-cellulari.

Crassit. cell, veget. 15 — 17 (.i\ altit. 1 V2 — 2 Va-plo major;
„ oogon. 32 —34 „ „ 34 — 35 f.i ;

„ oospor. 30—31 „ „ 30 — 31 „ ;

„stip. piant, masc. 12 „ „ 27 — 30 „ ;

„ cell, anther. 10 „ „ 6 — 8 „ .

Hab. ad Lundam (”öster och vester tull”) Scaniæ, ubi Cand. C.
F. O. Nordstedt invenit.

Tillhör samma grupp som Oe. Braunii Kg., Oe. flavescens (Hass.)
WiTTR. och Oe. irregulare Wittr. och skiljes från dem genom sina
små, vanligen radade oogonier, genom starkt krökta, på oogonierna
sittande hanplantor, genom stor i oogoniets öfre del befintlig befrukt¬
nings-por m. m.

5

Oedogoniaceæ novæ» in Snecia lectæ,

8 Oe. Aster nob.

Oe. gynandrum ; oogoniis singulis, globosis, poro foecun-
dationis mediano, oosporis oogonia fere complentibus, globo-
,sis, echinatis echinis subuliformibus ; cellulis suifultoriis eadem
forma ac cellulis vegetativis ceteris; cellula terminali (quæ
interdum est oogonium) obtusa ; plantulis masculis paullulum
curvatis, in cellulis suffultoriis sedentibus, stipitatis, antheridio
exteriore, unicellulari.

Crassit. cell, veget. 7 — 10 altit. 7 — 9-plo major;

„ oogon. 33—34 „ „ 34—39 (.i .

„oospor.(c.echin.)31— 32 „ „ 31-32 „ long. ech. 2

„ stip. piant, masc. 6 — 7 „ „ 23 -25

„ cell, anther. 5-6 „ „ 7 — 8 „ .

Hab. ad Ekholmen par. Gunnarsnäs in Dalia.

Denna lilla vackra art är den minsta af alla kända taggsporiga
Oedogonier. Den liknar till habitus mest Œ. suecicum Wittr. men
denna är diecist. Bland de gynandriska, taggsporiga arterna står den
närmast Oe. echino sper mum Al. Br., från hvilken den skiljes genom
sina långa och smala vegetativa celluler (blott ’/3 så breda som hos
Oe. echino sp er mum') samt sina proportionsvis stora oogonier.

9 Oe. crispiihim Witte. & Noedstedt.

Oe. gynandrum; oogoniis singulis, rarius binis, ovifor-
mibus, operculo terminali apertis, rima foecundationis medio¬
cri; oosporis partem inferiorem oogoniorum explentibus, glo-
boso-ellipsoideis, membrana crenulata; cellulis suffultoriis ea¬
dem forma ac cellulis vegetativis ceteris; plantulis masculis
in oogoniis sedentibus, stipitatis, antheridio exteriore.

Crassit. cell, veget. 4 Va— 7 p; altit. 2 — 4-plo major;

„ oogon. 17—18 „ „ 24—27 p ;

„ oospor. 15—16 „ „ 17—18 \f „ .

Hab. in Hufvudnäsön prope Venersborg Vestrogothiæ, ubi Cand.
C. F. 0. Nordstedt detexit.

Arten, som tillhör samma grupp som Oe. ciliatum (Hass.) Brings.,
med hvilken den för öfrigt alls icke kan förvexlas, är mest utmärkt
genom sin finkrusiga oospormembran.

6

V. B. Wittrock.

10 Oe. suecicuni nob.

Oe. dioicum; oogoniis singulis, globosis ad ellipsoideo-
globosis, poro foecundationis mediano ; oosporis oogonia com¬
plentibus, globosis, echinatis, echinis subuliformibus ; cellulis
sulfultoriis eadem forma ac cellulis vegetativis ceteris ; plantis
masculis eadem prope crassitudine ac femineis; antheridiis
2— 4-cellularibus, in superiore parte fili sitis; cellula terminali
obtusa.

Crassit. cell, veget. 9 — 14 ^r, altit. 4 — 6 plo-major;

,, oogon. 32 — 38 „ „ 36 —40 ;

„ oospor. (c. echin.) 31 — 37 „ „ 31—37 „long.ech. 2//;

„ cell, anther. 11 — 12 „ ,, 13 — 16 ,, .

Hab. ad Hör Scaniæ (C. F. O. Nordstedt), in lacu Bergqvara
par. Bergunda Smolandiæ (Stud. G. E. Ringius), ad Mullsjö par. Ny¬
kyrka et ad Broa par. Wistarp Vestrogothiæ (C. F. 0. Nordstedt),
ad Hunnebyn par. Gunnarsnäs et ad Vedbyholm par. Holm Daliæ,
ad Kristinehamn Vermlandiæ (N. G. W. Lagerstedt.)

Bland de med taggiga oosporer försedda Oedogonium-arterna
finnes utom denna blott en som är diecist, nemligen Oe. trichosporum
Herm. Itz. Denna skall i allt väsentligt likna Oe. berolinense noh.*).
(=• Oe. echino spermum Prings), hvadan den lätteligen skiljes från
Oe. suecicum redan på sin nedom' oogoniets midt belägna befrukt-
nings-por.

11 Oe. Nordstedtii nob. Tab. I, fig. 7, 8.

Oe. dioicum; oogoniis singulis, raro binis, suboviformi-
globosis, operculo terminali apertis, rima foecundationis an¬
gusta; oosporis globosis, oogonia fere complentibus; cellulis
suffultoriis eadem forma ac cellulis vegetativis ceteris ; plan¬
tis masculis eadem prope crassitudine ac femineis; antheri¬
diis 2 — ?- cellularibus, cellula terminali obtusa.

Crassit cell, veget. 10—16 /ti; altit. 2— 4-plo major:

„ oogon. 28—39 „ „ 36—45 fi ;

„ oospor. 26—34 „ „ 27—34 „ ;

„ cell, anther. 11—12 „ „ 8—9 „ .

*) Pringsheims art-namn echinospermum (gifvet 1858) kan’ ej bi¬
behållas åt denna art, då det förut (år 1849 af Al. Braun) är användt
på en annan.

Oedogoniaceæ novæ, in Suecia lectæ.

7

Hab. ad Kristianstad Scaniæ, ubi Cand. C. F. O. Nordstedt in¬
venit.

Bland slägtets dieciska arter finnes ingen mer än denna och
följande, hos hvilka oogonierna öppna sig medelst lock. Från den
följande skiljer sig denna art vida genom längre och smalare vegeta¬
tiva celluler, proportionsvis större oogonier, längre antheridiicelluler

m. m.

12 Oe. pluviale Witte. & Nordstedt.

(Eabenhorst Alg. Eur. Dec. 225 — 6 N:o 2257.)

Oe. dioicum; oogoniis singulis, raro 2 — 3 continuis, ovi-
formi-glo bosis vel subglobosis, operculo terminali apertis,
rima foecundationis angusta; oosporis oogonia explentibus;
cellulis suffultoriis eadem forma ac cellulis vegetativis cete¬
ris ; plantis masculis paullo gracilioribus quam femineis ; an-
theridiis 6— 20-cellularibus; cellula terminali obtusa.

Crassit. cell, veget. 18 — 28 altit. par ad 3-plo major;

,, oogon. 34 — 39 „ ,, 34 — 45 p ;

„ oospor. 32 — 37 „ „ 31—40 „ ;

„ cell, anther. 17 — 19 „ „ 6 — 11 „ .

Hab. ad Marstrand Bahusiæ, ubi Cand. C. F. O. Nordstedt de¬
texit.

Denna art är mest utmärkt genom sina korta vegetativa celluler
(dessas höjd är vanligen föga större än tjockleken) samt genom sina
små och föga svällda oogonier. Arten erinrar ej obetydligt om Has-
SALLS Vesiculifera dissiliens.

II. Bttlbochæte Ag.

1 B. nana nob. Tab. I, fig. 9.

B. monoica ; oogoniis ellipsoideis, sessilibus, raro pseudo-
stipitatis, sub cellulis antheridiiferis vel sub cellulis vegeta¬
tivis ordinariis vel sub setis terminalibus sitis, dissepimento
cellularum sufiultoriarum in suprema parte earum sito; oos¬
poris oogonia fere complentibus, membrana subtilissime cre-
nulata et costis longitudinalibus indistinctis ornata; antheri-
diis 1 — 2-cellularibus in ramulis propriis sub setis termina¬
libus sitis, antherozoidis binis.

8

V. B. Wittrock. Oedogoniaceæ novœ, in Suecia lectæ.

Crassit. cell, veget. 12—14 altit. par ad Vs major;

„ oogon. . 20—24 „ ,, 33—36 ;

„ cell, anther. 8—9 „ „ 6—9 ,, .

Hab. in lacu Bergqvara par. Bergunda Sniolandiæ (G. E. Ringius),
in par. Voxtorp Smolandiæ et ad Ingarp par. Sandhem Vestrogothiæ
(C. F. O. Nordstedt), ad Strömsnäs prope Piteå Norrbothniæ (A. N.
Lundström).

Såsom varande monecist behöfver denna art blott jemföras med
B. mirabilis Witte. Från denna skiljes hon genom betydligt mindre
storlek, relativt kortare vegetativa celluler och 1 -2-celluliga anthe-
ridier.

”Dispositio Oedogoniacearum suecicarum” upptager af
slägtet Oedogonium 41 arter och af Bulhoclicete 14. När
härtill läggas ofvan beskrifne 13 nya Oedogoniacéer samt
följande af andra författare heskrifna, hvilka under de två
sista åren blifvit observerade i Sverige, nemligen Oedogo¬
nium Candollii Le. Cl. (monecist), Oe. capUliforme Kürz,
(diecist), Oe. crassum (Hass.) Witte. Bulhoclicete insignis
pRiNGs. och B. elatior Prings., och slutligen 4 nya Oedogo¬
niacéer (1 Oedogonium- och 3 Bulbochæte-arter), heskrifna af
mig uti en till Kgl. Vetenskaps- Akademien inlemnad upp¬
sats ”Om Gotlands och Ölands sötvattensalger”, så uppgår
antalet af kända svenska Oedogoniacéer till 77.

Explicatio flgnrarnm tab. I.

Omnes figuræ 300-ies amplificatae sunt.

Fig. 1 — 4 Oedogonium excisum Witte. & Lund.

„ 5, 6 „ megaporum nob.

„ 7, 8 „ Nordstedtii nob.

„ 9 Bulbochœte nana nob.

a ■=» antheridium; o = oogonium non foecundatum; oo — oogo¬
nium foecundatum, oosporam includens; ov = oogonium a vertice
visum; az == androzoosporangium ; pm ==> plantula mascula.

Contentum cellularum in figuris 2 et 4 non delineatum est. In
fig. 9 oospora media sola est matura.

J. M. Norman. Fuligines lichenosæ eller Moriolei-

9

Fuligines lichenosæ eller Moriolei,

beskrevne af J. M. Norman.

Det påståes, at alpeblomsterne udmærker sig ved renere
og livligere farver end lavlandets blomster, og fremdeles, at
ikke blot blomsterne men også væxtens ovrige dele er mere*
intensivt farvede i de nordiske lande end i nærmest liggende
mellemeuropæiske. Men hvorvidt nu også væxternes farver
på vore hoiflelde og i vore arktiske egne kan med fuld föje
siges i det hele og store taget at være intensivere end i vore
sydligere og vore lavlands-distrikter, tor vel være vanskelig
at afgjore. på en for videnskaben tilfredsstillende måde. Kun
så meget vil måske flerheden af florister være tilboielige til
at indromme, at de sortagtige eller morke, snart i det brun¬
lige eller sortviolette, snart i et skident blågront spillende
farver, som hos ikke få fanerogamer viser sig hos de dækker,
som omhyller befrugtnings- og frosætnings-organerne under
deres udvikling (såsom : bracteer, periclinier, utriculi hos
arterne og forskjellige fröhuse), optræder med större
intensitet og i större udstrækning inden vor fjeld- og vor
höinordiske flora end i syd- og lavlandets *).

*) Med hensyn til den morke eller sortagtige, dels i selve organet,
dels i hårbeklædningen optrædende decoloration af da^kkerne og frö-
husene hos de arktiske og fjeldvæxterne, vil det være överflödig at
erindre om bægerbladene hos Ranunculus glacialis og nivalis, kap¬
selen hos Papaver nudicaule, skulpen hos flere Drabæ, bællen og
oftest tillige bægeret hos vore arktiske og fjeld voxne arter af Oxy-
tropis, Ast7'agalus og Phaca, pericliniet hos Prigeron uniflorus ß,
pulchellus, Leontodon autumnalis ß Taraxaci og mange arktiske og
fjeldvoxne Hieracia, bæger og kapsel hos Campanula uniflora,
bracteerne hos de Ä'aZ^^c-grupper, hvortil vore kolde egnes arter på
en enkelt undtagelse nær samtlige henhorer, bracteerne eller utriculi
eller begge dele bos Carex hicolor, ustulata, fuliginosa, atrata,
nigra, festiva, rotundata, Eriophorum callithrix o. s. v., samtlige
disse sammenlignede med de nærmest beslægtede lavlands- og syd¬
lands-former. — Et lignende forhold men mindre iöinefaldende fore¬
kommer tildels hos alpeplanterne i Schweitz og Tyrol.

10

J. M. Norman,

Denne i al fald partielle fremhersken af inërke vegeta¬
tionsfarver i de kolde klimater er ligeså kjendelig hos laverne
som hos blomsterplanterne. Arter af de forskjelligste grupper,
som under det sydlige Frankriges og Italiens himmel optræder
med en ganske lysebrun thallus, bliver ved Ishavets bredder
næsten ukjendelige ved deres dunkle farver, og i Finmarken,
ligesom på sydens alper og på vore hoifjelde, fremtræder
for disse egne karakteristiske arter, som udmærker sig fra
de nærmest beslægtede i mere tempererede klimater ved deres
mörke og triste farver. Iblandt disse morkladne laver op¬
træder en del, indbyrdes ofte lidet beslægtede, næsten som
en særegen væxtfysiognomisk gruppe inden lavernes pygmæiske
verden. Betragter man dem ikke alt for nær og i al fald
uden hjælp af loupen, ser det ud, som om substratet — og
det undertiden i forholdsvis stor udstrækning — var over-
trukken med et belæg af sod. Disse fuligines lichemsæ med
deres ensformede sodfarvede skorpe og deres lidet eller slet
ikke bemærkbare frugter har allerede tidligere leveret Fin¬
markens flora arterne: Biatorella conspurcans, Arthopyrenia
nævoides og senest Staurothele pseudomyces.

Den sidstnævnte lav afviger i thallus’s strukturforhold e
meget påfaldende fra de sædvanlige laver. Den har starkt
brunt farvede hyphæ, og dens gonidier er indesluttede i brune
netformet tegnede kapsler (goniocystce), hvis væv synes at
være opstået ved en sammenvoxning af hyphöse elementer.
Det var forat undgå opstillingen af en ny slægt, at denne
forunderlige mellemting af en lav og en sop blef henfort til
slægten Staurothele. Men efterat der nu senere og fornem¬
lig i sidste forår har lykkes at finde måske over et halvt
snes mer eller mindre beslægtede former, bör Staurothele
pseudomyces efter min opfatning ansees som repræsentant
for en ny slægt: Moriola. Samtidig er der også funden et
par indbyrdes beslægtede arter, som vel har noget tilfælleds
med Moriolce, men dog fjærner sig så betydelig fra dem, at
det har bevæget mig tilat opfore dem under en anden ny
slægt, for hvem navnet Bifrontia er bleven benyttet.

Fuligines lichenosæ eller Moriolei.

11

MorioJa eller, om man vil gå videre i slægtsdelingen,
MorioJa og Sj^heconisca, danner i forbindelse med Bifrontia
en særegen gruppe af laver, der står soppene særdeles nær.
Gruppen karakteriseres fornemlig ved tilstedeværelsen af mere
eller mindre farvede hyphæ, som enten, hos de mere sopag-
tige arter, förekommer i rigelig mængde i hele thallus og
ofte utgjör sammes væsentligste bestanddel, eller som også,
hos de mere ægte lichenose arter, er så godt som inskræn-
kede til peritheciets basis og til goniocystulæ, om de forefindes,
medens thallus forövrigt er dannet af cellulose væv og gonidier.

Hvis man turde slutte fra de netop vel påbegyndte un-
dersogelser af disse kryptogamer, forekommer der ikke gan¬
ske få Moriolei i det herværende arktiske gebet, og det ser
ud til, att enkelte af dem har en meget vid udbredning.
Det er vel ikke usandsynlig, at dels de samme arter, dels
andre beslægtede vil kunne findes i Skandinaviens sydligere
egne og i det ovrige Europa, når först opmærksomheden
henvendes på dette slags laver. Jeg har derfor ikke troet
at burde opsatte med bekjendtgörelsen af de nedenfor givne
mangelfulde undersögelser, så meget mindre, som jeg hverken
har tid eller evne til noget dybere gående lichenologisk stu¬
dium, selv ikke af en så indbydende gruppe som den fore¬
liggende.

Enkelte Moriolei udmærker sig fremfor vore övrige nor¬
diske laver derved, at de voxer på forholdsvis unge plantedele,
på grene af træer og buske, som endnu er forsynede med sin
oprindelige epidermis og cuticula og med sammes hår. Selve
hårbeklædningen synes ikke at være uden al betydning for .
disse arters förste tilheftning og trivsel. Under mikroskopet
finder man de förste anlæg til deres thallus just heftede til
de klæbrige hår. En enkelt meget besynderlig art (M.
araneosa)^ som på grund af undersögelsernes ufuldstændighed
endnu ikke kan beskrives, findes endog af og til på peren-
nerende blade. Andre arter optræder som flere finger brede
og indtil 1 — 2 alen og endnu længere sodagtige strimer eller
grimer langs nedad buskenes og træernes grene eller stam-

12

J. M. Norman.

i

mer, og indtager då undertiden en enkelt mod en bestemt
himmelegn vendende side af stammen, eller de voxer hoved¬
sagelig på den övre flade af grenen eller udelukkende på den
undre, til sine tider af snemassen hårdt mod marken pressede
flade. Atter andre arter voxer på henrådnende vedagtige
eller barkagtige substrater, en enkelt art på furuens kvade
(resina), endnu en anden på jorden over Jungermanniæ.

Med hensyn til opsogningen af disse laver, må det end
videre lægges mærke til, at nogle af dem (Spheconiscæ- t.
ex.) ser ud som aldeles sterile skorper. Frugterne er nem¬
lig så små og så ens farvede og ens formede med den ov-
rige lav, at man selv ikke med den starkeste loupe, t. ex.
et stærkere objektiv af mikroskopet, med sikkerhed kan skjelne
dem. De må da soges under mikroskopet under en varsam
sondertrykning af små thallusdele, et arbeide, som undertiden
kan lægge starkt beslag på undersogerens tålmodighed og tid,
og ikke mindst, når parasitiske frugter af Rinodinæ, Ar-
thopijrcniæ etc. er hyppigere end skorpens egne. Men til
gjengjeld er selve skorpens mikroskopiske bygning ofte over¬
raskende skjon og interessantere og mere afvexlende hos
ellers temmelig nærstående arter, end man er vant tilat finde
den hos heterolichenerne. Jeg har også grund tilat tro, at
et nöiagtigere studium af disse laver vil kunne give ikke
uvigtige bidrag i biologisk og fysiologisk henseende til vor
kundskab om lavernes thallus i almindelighed. Således for¬
tjener blandt andre foreteelser den ikke sjeldne forekomst af
store rundagtige stivelsekorn, som ved jod farves morkeblå,
og undertiden, på disses sædvanlige vis hos andre væxter,
har radiære sprækker og som synes at staa i et vist sammen¬
hang med lavens farvelöse eller blegt kjödfarvede gonidier,
vor særlige opmærksomhed.

MorioleL

Lichenes crustacei v. floccosi, fuliginei, superficiales,
pyrenocarpi, hyphis levissime v. saturatius coloratis muniti.

Fuligines lichenosæ eller Moriolei.

13

nunc rudimentariis, præcipue solummodo ad perithecia affixis,
nunc evolutioribus, in cætero thailo quoque obvenientibus,
sæpe prævalentibus. Sporæ septatæ, coloratæ v. incolores.

1. horiola nov. gen.

Thallus gonidiis & cellulis minutis crustaceus v. hyphis co¬
piosis nudis floccosus, araneosus v. velutinus. Gonidia sæpe et
viridia et colorata v. incolora, primitus in goniocystis angu-
loso-reticulatis inclusa v. in nucleis thallinis globoso-cellulosis
(raro ab initio obsoletis v. deficientibus) & tum goniocystula
obsoletiore vestita v. destituta *). Perithecium integrum,
hyphas emittens levissime v. saturatius coloratas. Paraphyses
nullæ V. parcæ diffluentes v. copiosæ grumulose distinctæ.
Sporæ ellipticæ v. oblongæ v. elliptico-lanceolatæ, septatæ,
vulgo 4-, raro usque ad 10-loculares v. septatione loculorum
mediorum demum murales, saturate obscuratæ v. ad septa
quidem nigritulæ v. incolores. - Spermatia breviuscula, bacil¬
laria, extremitatibus obtusis, interdum vix sensibiliter dilatatis.

A. Eumoriola. Hyphæ thalli crebræ, elongatæ, saturate
fuscæ V. nigricantes. (Perithecium vulgo crassiusculum, fra¬
gilius). Sporæ suboctonæ, saturate obscuratæ, obtusæ, 4-
loculares v. 4~10-loculares, murales.

a. Nulla gonidia rubra. Apothecia mediocria.

* Gelatina hymenii jodo reagens. Paraphyses nullæ.

1. Moriola pseiuloniyces Norm.

Syn. Staurothele pseudomyces Norm, in Vet. Ak. Förh.

1870 p. 805.

Hab. quoque in Alten ad Skaidi copiose supra truncos Pini
dejectos putrescentes, vegetatione muscosa &lichenosa vestitos.

*) (romoc^5to=^capsula nuda hyphosa, distincte anguloso-reticulata,
vulgo saturate colorata, gonidia includens. Nucleus thallinus— cor -
pusculum subglobosura, cellulosum, a massa thallina integrum sepa¬
randum, demum confluens, gonidia nuda v. goniocystulâ tecta vulgo
includens. Goniocystula— in nucleo thallino v. massa cellulari
inclusa, textura obsoletiore hyphosa, vulgo pallida, gonidia fovens.

14

J. M. Norman.

2. Horiola resiiiæ Noem.

Thallus fusco-niger, velutine floccosus, adpressus, tenuis,
præcipue ex hyphis ramosis, intricatis constitutus, parcis nucleis
thallinis munitus dilutius fuscis, gelatina intercellulari jodo
rubente. Apothecia usque ad 0,35 m. m. v. ultra lata, sicca
depresse globosa v. sæpius patelliformia. Sporæ obscure
fuscæ, 4 — 10-loculares, demum murales, 0,024—28 m. m.
longæ, 0,010 — 18 m. m. latæ. Gelatina bymenii jodo, sæpius
post cærulescentiam levem, sordidule rubens.

Hab. in convalli Målselven Nordlandiæ ad resinam Pini
sylvestris.

Gonidierne, som er indesluttede i rundagtige kapsler,
dannede af meget små tilrundede celler, og ikke i hyphoso
goniocystæ, således som tilfældet er med den foregående art,
er snart blegt, snart mere intensivt gronne. Arten, der er
nær beslægtet med den foregående, nærmer sig Spheconisca
ved de udmærkede nudel tballini og minder med sine apo-
thecier om Bifrontia-Rriene.

** Gelatina hymenii jodo non reagens. Paraphyses copiosæ, gru-

mulose subdistinctæ.

^ 3. Horiola descensa Noem.

Thallus niger, tenuis, parce expansus, subtiliter puberulus,
hyphis unacum goniocystis anguloso-reticulatis saturatius ni¬
gricantibus, sæpe prorsus impellucidis. Apothecia usque ad
0,35 m. m. v. ultra lata, sessilia. Sporæ 4:næ— 8:næ, satu-
,rate fuscæ, elliptico-oblongæ, 4-loculares, 0,016 — 22 m. m.
longæ, 0,005 — 6 m. m. latæ.

Hab. in insula Tromsö ad partem infimam trunci & im¬
primis ad radices denudatas Betularum, maculas peridermate
destitutas suberosas, Jungermanniis & muscis obsitas præfe-
rens.

Dens grönlige gonidier er noget kantede eller rundag¬
tige, for det meste meget små. Andre store ufarvede celler
tor måske også betragtes som gonidier. Af og till træffes
stivelsekorn, som er temmelig lig de ufarvede celler. Frug-

Fuligines lichenosæ eller Moriolei.

15

terne hos denne art, som, om mulig, synes end mere sopag-
tig end de foregående, står ofte tæt sammenhobede eller
flyder endog sammen.

b. Gonidia alia rubra, alia viridia. Apothecia parvula.

4. Mioriola Scaiiguifîca Norm.

Thallus crustaceus, late expansus, niger, rugulosus, rimulo-
sus, hyphis tortuosis, torulosis, reticulatim anastomosantibus.
Gonidia viridia minutissima v. parvula, glomerata, alia cocci-
neo-cruenta, magna, primitus in goniocystis anguloso-reticu-
latis inclusa, simplicia v. filiaria libera foventia. Sporæ nigro-
fuscæ, 4-loculares, 0,008--15 m. m. longæ, 0,006—8 m. m.
latæ. Gelatina hymenii jodo intense coccineo-rubens.

Hab. ad juga inter Alten & Koutokeino Finmarkiæ in¬
terioris terricola supra Jungermannias. Si ab aspectu solo
externo concludere liceat, ibi in regione betulina suprema v.
paullo supra hanc sat frequens videtur.

B. Spliecoiiisca.

Hyphæ thalli parcæ, abbreviatæ, vix sensibiliter nigritulæ v.
fuscidulæ, præcipue ad basin perithecii v. quoque goniocystulæ
affixæ. Apothecia minutissima (vulgo 0,07 — 9 m. m. lata),
perithecio cystiformi, tenaciore. Sporæ suboctonæ, elliptico-
lanceolatæ, acutiusculæ, hyalinæ v. (ad septa quidem) levis¬
sime nigritulæ, quadriloculares v. obsolete submurales.

5. üoriola quasillaria Norm.

Syn. Spheconisca sp. Norm, in hb.

Crusta e nucleis thallinis globosis, primitus discretis ortus,
mox in verruculas minutas juxtapositas v. demum in crustam
tenuem, subcontiguam, verruculoso-rugulosam, sordide nigram
confluentibus. Gelatina intercellularis nuclei thallini jodo
post cærulescentiam fuscorubens. In nucleis nunc gonidia, —
alia viridia, mediocria, primum in glomerulum polyedrice
regularem disposita, alia dilute carnea v. subincolora, magna,
sæpius solitaria, goniocystula tecta, — nunc cellulæ fusce-

ir>

J, M. Norman.

scentes, minutæ, in glomerulum polyedrice regularem liberum
arctius connatæ. Apothecia nucleis thallinis similia. Sporæ
hyalinæ v. præcipue ad septa vix sensibiliter nigritulæ, paullo
applanatæ, 4-loculares v. septatione loculorum mediorum ob¬
solete submurales, 0,010 — 15 m. m. longæ, 0,005 — 6 m. m.
latæ. Paraphyses nullæ v. parcæ subdiffluentes. ' Grelatina
parca hymenii jodo levius rubens v. vix affecta, asci flavescentes.

Hab. in insula Tromsö frequenter copiosius ad Betulas,
præcipue ad latus superius ramorum juniorum, indumento &
epidermide primordiali vestitum.

Man kan med lethed forfölge den fremadskridende ud¬
vikling af lavens thallus fra dens forste begyndelse, hvor de
yderst små isolerede nuclei hefter til hårene eller epidermis-
cellerne på de toårige grene, eller endog påfolgende vinter
eller forår på basis af det foregående års skud, lige til dens
fuldkomne uddannelse på lidt ældre grene. Den ser snarere
ud som et fint smuds eller som uudviklede anlag til en lav¬
skorpe end som en fuldt udviklet organisme. De ældre ex¬
emplarer fruktificerer hyppig og rigelig ; spermogonierne
derimod er ikke så hyppige. De ydre barkceller i nuclei
thallini er meget små, kugelrunde og brune, men går tildels
indad over i farvelöse lidt större celler. Det er bindemidlet
mellem disse sidste, som reagerer ved jod. Når de oprin¬
delige nuclei tilslut smelter sammen, går deres barklag over
til at danne et fælleds kontinuerligt lag af den skorpedel,
som fremgår af dem. De blegt kjödfarvede gonidier måler
i diameter 0,02 — 3 m. m. eller mere, er ofte forsynede med
en oval cellekjerne, og er oprindelig umiddelbart omsluttede
af en hyphös goniocystula af en udvisket utydelig textur og
af en blegere mere grålig farve end barklaget af nucleus.
Goniocystulæ har et ret eiendommeligt udseende, som nær¬
mest' minder om et hvepsebol eller om et nöste af meget
löst spundet garn. De besynderlige småkugler af meget
regelmæssig sammenstillede rundagtige brunlige celler, og
som tilsyneladende ligger frit i det indre* af nuclei thallini,
og har, farve og det mindre omfang fraregnede, lighed med

%

But. iLut. 187c.

Tab T

lŸ'/z/rr

//■■'■ 7^ 0 BJorki7tCLn lith. tr h.A.Bj-'oi khuiU

1 4 C! f:do^^_^oiTiiuiT! <?xcLSuin., 6,0e. niegap otuatj

7 '0 fJe. Mord.atedtii 3 Biilbochæte .aaioa

o

;

:è

Fuligines lichenosæ eller Moriolei.

17

de gronne gonidiehobe, turde måske være en art propaga-
tionsorganer. — Cellerne, hvoraf peritheciet er dannet, ligner
barkcellerne i nuclei tliallini, er rundagtige og brune som
disse, men deres væg er noget mere fortykket. Hvor der
forekommer længdeskillevægge i de midtere rum af den svagt
fladtrykte spore, synes de at være lagte gjennem sporens
længere tverdiameter eller oftere gjennem diagonalen mellem
den længere og den kortere. Skillevæggene er altså stillede
parallele med eller svagt skrånende mod sporens bredere
flader. Derfor bliver disse længde vægge vanskelige at iattage,
når sporen ligger i sin hvilende stilling med den ene bred¬
flade ned, den anden op, men bliver först tydelige, når spo¬
ren ved at rulles mellem glassene et oieblik står på kant
med den ene smalflade opad, den anden ned, eller i en stilling
midt mellem denne og den hvilende.

6. Noriola æthalea Noem.

Syn. Sptieconisca sp. Norm. in hb.

Speciei præcedenti omni re sat similis præcipue differt: 1)
gelatina intercellulari nucleorum sine ulla cærulescentia præ-
cedente jodo rubente, 2) acervulis cellulosis propriis in thallo
sparsis, irregularibus, vulgo longitudinaliter productis, quorum
cellulæ saturatius brunneæ, corticalibus nuclei majores, cru¬
ciata divisione propagatæ, parenchyma submurale efficiunt.

Hab. in insula Tromsö ad Salices, speciatim ad ramos
juniores pilosos.

Ligeså hyppig som den foregående fruktificerer, så sjeldent
er det at finde apothecier hos denne næsten altid'sterile art.
Derimod forekommer spermogonier ikke så sjeldent. De kjöd-
farvede eller ganske farvelöse gonidier synes sparsommere
end hos M. quasillaria, og træffes, ligesom hos de andre
arter, fornemlig i ett bestemt senere udviklingsstadium af
thailus. De enkelte gonidier, som sammensætter de regel¬
mæssige grönne gonidienöster, springer ikke så stærkt frem
og er ikke indbyrdes afsnörede ved så skarpt indlöbende furer
som hos den foregående. De af og til forekommende stivel-

18

J. M. Norman.

sekorn, som jod gjennem en dyb indigoblå farve bringer tilat
sortne, er oprindelig (jeg ved ikke, om altid) indesluttede i
goniocystulæ, og såvel derved som ved deres störreise og
farve ligner de meget de kjodfarvede eller farvelöse gonidier,
og der er tilsyneladende overgangsformer mellem begge. Det
ser ud til, at stivelsekornene ofte oplöses, og tynde difflue-
rende levninger af dem kommer tilsyne ved, at de antager
en svag lyseblå farve ved jod. Den derved i thallusmassen
hist og her flække vis optrædende reaktion må ikke forvex-
les med den forbigående blåning af nucleus-cellernes binde¬
middel hos M. quasillaria, men som ikke indtræder hos
nærværende art. Såvel hos denne som de övrige Sq^ieconisccc
og enkelte andre Moriolæ forekommer nogle særegne små-
legemer af en temmelig konstant form og störreise, snart
^ formede uleddede eller utydelig leddede og ikke ulige
sporerne hos en Leptorhaphis, snart eller formede,

ofte flere gruppevis sammenstillede. Det synes at være
hyphöse ved sit tilheftningspunkt afsnörede dannelser.

7. Moriola blattaria Norm.

Syn. Spheconisca sp. Norm. in hb.

Præcedentibus similis distinguitur : 1) gelatina intercellulari
thalli jodo non reagente, 2) crusta atra latius expansa & con-
tiguiore, 3) non distinctis nucleis thalliuis, cellulis corticali¬
bus saturatius brunneo-nigris & laxius cohærentibus, 4) hyphis
basilaribus perithecii crebrioribus unacam hoc multo satura¬
tius coloratis.

Hab. in Alten Finmarkiæ ad Salices.

Sporerne, som omtrentlig er af störreise som hos de övrige
Spheconiscæ, nemlig 0,010 — 12 m. m. lange og 0,004—5 m.
m. brede, er mere skyttelformet tilsmalnende, næsten umær¬
kelig skident kjödfarvede med lidet distinkte skillevægge.

IL Itifroutia n. gen,

Thallus crustaceus (nucleis thallinis & goniocystis destitutus),
cellulis corticalibus coloratis, gonidiis viridulis parvulis cum

Fuligines lichenosæ eller Moriolei.

19

cellulis incoloribus mixtis. Perithecium integrum hyphas levius
coloratas emittens. Paraphyses nou distinctæ. Sporæ elongato-
fusiformes, acutatæ, 8 — pluriloculares, hyalinae v. in massula
vix sensibiliter nigritulæ.

1. Bifrontia couipactior Noem.

Crusta nigra v. fusco-nigra, tenuis, compactior, læviuscula v.
levius rugulosa, cellulis minutis, omnibus globosis, cortica¬
libus fuscis, interioribus incoloribus, paucioribus viridulis go-
nidia reddentibus, gelatina intercellulari jodo passim cæru-
lescente. Apothecia 0,12 — 14 m. m. v. ultra lata, sicca
urceolato-patelliformia, margine spurio elevato dilutiore. Sporæ
singillatim pallidæ, in massula levissime nigritulæ, vulgo
curvulæ, 8 — 16-loculares, ad septa demum levius constrictæ,
0,030 — 50 m. m. longæ, 0,003—5 m. m. latæ. Gelatina
hymenii jodo coccinee rubens.

Hab. prope oppidum Hammerfest ad latus terræ adversum
ramorum v. truncorum Salicis glaucce.

Apotheciernes skuffende discocarpe udseende og særegne
form i forbindelse med skorpens habitus giver den ganske
udseendet af en Fyrenopsis. De fra peritheciets basis ud¬
gående hyphæ er brunlige, leddede. Inden perithecialhulheden
står asci perpendikulært stillede og udgår fra en peritheciets
bund dækkende fortykket vulst af amphitheciet, hvorved op¬
står nogen lighed med hypotheciet hos de discocarpe laver.
Paraphyserne er antydede som utydelige striber i hymenial-
slimet. Thallus’s barkceller måler '0,003 — 4 m. m., de indre
ufarvede celler 0,005 — 7 m. m.

2. Bifrontia laxa Noem.

Crusta fusca v. nigro-fusca, demum spongiose laxa, friabilis,
desquamescens, cellulis corticalibus fuscis, ellipticis v. oblon¬
gis, quam maxime prævalentibus, subparenchymatose v. sæ-
pius in filamenta moniliformia concatenatis; gonidiis parcis,
parvulis, viridulis, cum cellulis majoribus incoloribus mixtis,
gelatina intercellulari jodo non reagente. Apothecia usque
ad 0,24 m. m. lata, vulgo minora, fusco-nigricantia, sicca

20

Literatur-ôfversigt.

cupulari-patelliformia margine spurio elevato. Sporæ hyalinæ,
c. 8-loculares, 0,027 — 40 m. m. longæ, c. 0,004 m. m. latæ.
Gelatina hyraenii jodo vix sensibiliter v. non rufescens, asci
flavescentes.

Hab. in insula Tromsö ad latus terræ adpressum ramo¬
rum Salicum, imprimis Salicis lanatae.

Denne lav har ikke lidet tilfælleds med Nætrocymbe
fuliginea Körb.

Literatur-ôfversigt.

Öfversigt af Kongl. Yetenskaps-Akadeniiens Förhand¬
lingar 1870. N:o 10.

Alger, samlade vid Alexandria af framl. D:r Heden-
horg. Af J. E. Akeschoug.

Emedan en stor skiljaktighet är rådande mellan Köda
hafvets och Medelhafvets algvegetation och endast högst få
arter äro -kända från Medelhafvets sydöstliga del, så är hvarje
bidrag till häfvandet af denna okunnighet kärkomraet; och
detta desto mer nu, då efter Suez-kanalens fullbordande alger
från Röda hafvet lätt kunna blifva transporterade in i Medel-
hafvet och der utbreda sig.

De af förf. undersökta algerna, som alla med undantag af
2 arter äro tagna af framl. D:r Hedenborg vid Alexandria,
utgöra 64 arter. Förf. tror att denna samling innefattar
halfva antalet af Alexandrias algflora. Alla dessa 64 arter
förekomma nästan öfverallt i Medelhafvet, såväl vid Italiens
som Frankrikes kuster och hela algfloran vid Alexandria öf-
verensstämmer med det aflägsna Englands algflora långt mera
än med Röda hafvets. Af dessa 64 arter uppträda neml. 33
vid England, men endast 15 i Röda hafvet. Bland Röda
hafvets alger äro många, som ej förekomma i Medelhafvet,
men deremot vid Indiens kustland, vid Ostindiska öarne samt
'vid Nya Hollands både norra och södra kust.

Literatur-öfversigt.

21

På grund af denna olika algvegetation i de olika hafven
kan man sluta till, att Köda hafvet, som står i direkt för¬
bindelse med Indiska Oceanen, har från denna emottagit sin
algvegetation, och att Medelhafvet, stående i förening med
Atlantiska hafvet, har från detta mottagit sin algvegetation,
samt att Medel- och Köda hafven, åtminstone efter uppträ¬
dandet af dei’as nuvarande algvegetation, aldrig stått med '
hvarandra i direkt beröring utan åtminstone allt sedan den
tiden varit genom Suez-näset från hvarandra skilda. Växt¬
geografien skulle således här kunna lemna geologien ett stöd.

Redogörelse för en expedition till Grönland år 1870.
Af A. E. Nordenskiöld.

Under Nordenskiölds och Berggrens vandring på inlands¬
isen österut från Auleitsi vikflor dens norra arm d. 19 — 25
Juli anträffade Berggren ett par Alger, öfver hvilka han
lemnat en redogörelse å pag. 999 o. följ. J ofvannämnde
uppsats. Protococcîis vulgaris och Scytonemu gracile funno s
bland den fina sand, som dels förekom på isens yta dels i
bottnen af de rörformiga hålor, som finnas på densamma.
På sidorna af iskullarne, der vatten från den smältande isen
sakta silar fram mellan de små ojemnheterna på dess yta,
förekom Protococcus nivalis jemte en annan alg, Ancylonema
Nordenslciöldii Berggr *). Denna senare uppträdde i så stor
mängd, att isens yta deraf på större eller mindre områden
erhöll en egendomlig färg. Förf. anser Ane. höra till Con-
jugaterna, men emedan den är steril kan han ej afgöra, om
den bör räknas till Zygnemaceerna eller till Desmidiaceerna
(Cylindrocystis). Dess något krökta tråd innehåller vanl.

4 eller 8 (1 — 2 — 16) celler, 2 — 4 ggr. så långa som hreda,
med afrundade ändar. Cellmembranen är tunn och hyalin;
cellinnehållet döljes till en del af ett mörkt purpurbrunt färg¬
ämne, hvilket hos torkade celler vid befuktning ögonblickli¬
gen utflyter. I båda ändarne af den centrala klorofyllmassan

*) Fig. pä denna art är sedan lemnad i Vet. Akad. Förh. 1871.
N:o 2.

22

Literatur-ôfversigt.

ligga 2 rundade kärnformiga kroppar inbäddade. Någon
gång är en cell mera uppsvälld än de öfriga, elliptisk och
med tjockare membran. I en cell såg förf. 20 större och
- mindre klotrunda kroppar, af hvilka 8 till utseende liknade
Protococcus nivalis, under det öfriga voro genomskinliga men
begränsade af en skarp kontur. I bilagorna uppräknas under
expeditionen tagna, af S. Berggren bestämda 13 arter och
2 varieteter af Thallogamer, 183 arter och 6 var. af Farie-
rogamer, hvaribland för Grrönland förut ej anförda äro: Gly-
ceria vilfoidea (And.) Th. Fr., Scirxms parvulus Eöm., Fo-
tamogeton pusillus L., Utricularia minor L., Arctostapliylos
alpina Spr. och Fyrola secunda L., och 201 arter af mossor,
samt 40 arter och former af hafsalger, bestämda af Prof. J.
d. Agardh, hvaribland Laminaria solidungula J. Ag. och
L. atrofulva J. Ag. nov. sp.

De Desiiiidiaceis, qiiæ in Suecia inventæ simt, obser¬
vationes criticæ. Auet. P. M. Lundell. Cum tab. V.
(I Act. Soc. scient. Upsal. 1871.)

Studiet af sötvattensalgerna har på sista årtiondet betyd¬
ligt tilltagit i Sverge. Ifrågavarande arbete utvidgar betyd¬
ligt vår kännedom om de svenska Desmidiaceerna och om
familjen i sin helhet. Då förut 183 arter voro hos oss kända,
har nu antalet blifvit ökad ttill 325, hvaribland 54 af förf. ss.
nya beskrifna. I Kabenhorst’s Flora Europ. alg., 1868, för äro
Europa anförda 289 säkra arter. Såsom bevis för arternas
stora utbredning och, huru litet denna är bekant, vill Eef. an¬
föra, att bland de af förf. ss. nya för Sverge upptagna voro
förut 11 arter och 2 var. kända endast från Brasilien.

Vid begränsningen af slägtena lägger förf. ej så mycken
vigt vid sporerna som andra författare, men anser dem vara
af stort värde vid artbegränsningen. Klorofyllmassans ut¬
seende och läge har förf. noga studerat. Hos Cosmarium
uppställes ett nytt subgenus. Fleur otœniopsis, och hos Stau¬
rastrum ett, Fleurenterium, hvilka båda karakteriseras genom
”massa chlorophyllacea lateralis, e tæniis vel laminis parie¬
talibus, nucleos amylaceos plures involventibus, formata.”

Literatuv-öfversigt.

23

Både slagtet Docidmm och Fïeurotcenium bibehållas.
” Pleur otæniu7n Næg. tum a gen. Pe^iio et Docidio (Bréb.,
mut. char.) tæniis chlorophyllaceis parietalibus, tum a Cos-
rnariis, massa chlorophyllacea laterali instructis, locello sphæ-
rico apicali distincto facile dignoscitur. Gen. Docidiwn
a gen. Pe^iio basi semicellularum inflata et longitudin aliter
plicata et a. gen. Pïeurotœnio Næg. massa chlorophyllacea
centrali bene est distinctum.”

Zur Bacterienfrage. Von Ferdinand Cohn, (i Botan. Zei¬
tung 1871 N:o 51).

Då Bacterierna i senare tider ha fått förökadt intresse,
särsldldt i pathologiskt hänseende, så anse vi lämpligt att
korteligen redogöra för Cohn’s senare undersökningar och
åsigter i denna fråga, sådana han framställt dem i ofvan an¬
förda uppsats och vid ett sammanträde af Schlesisch. Ge-
sellsch. f. vaterl. Cultur.

Bacterierna äro celler utan cellulosamembran och kunna
röra sig utan cilier. Protoplasman i cellerna är färglös, men
har annan ljusbrytningsförmåga än vatten. Derför är en in¬
trädande grumling eller dunkelhet i en vätska ett makrosko¬
piskt kännetecken på utveckling af bacterier. Bacteriernas
celler föröka sig genom trärdelning.

Bacterierna assimilera qväfvehaltiga ämnen och bilda sin
protoplasma utaf dem. I analogi med förhållandet hos svam¬
par och munlösa Infusionsdjur är det antagligt, att de ge¬
nom endosmos upptaga flytande, i vatten lösta ägghviteföre-
ningar till näring. , ;

Bacterierna förmå äfven assimilera fasta i vatten icke
lösliga ägghviteföreningar, efter att förut ha gjort dem fl3dande.
Gjuter man vatten, som innnehåller endast föga Bacterier,
öfver liårdkokad ägghvita eller i vatten olösligt klister, kan
man lätt iakttaga denna upplösning, som icke inträder vid
frånvaron af Bacterier.

Denna upplösning af fasta eller halfflytande ägghvite-
artade ämnen i förening med deras assimilation genom Bac-

24

Literatur-Sfversigt.

terierna och de dervid uppträdande biprodukterna kallas
förruttnelse.

Bacterierna äro de enda organismer, som förorsaka för¬
ruttnelse af äggliviteartade ämnen. Bacterierna allena äro
”Saprogene,” under det att Mögelsvampar kunna betecknas
som ”Sapropliyten,” Infusionsdjur, Nematoder, vissa Diptera-
larfver och andra smådjur som ”Saprozoen”.

Sannolikt gifves det bland Bacterierna olika slägten och
arter, som äro anvisade till bestämda qväfvehaltiga ämnen
och förorsaka bestämda sönderdelningar.

Såsnart de qväfvehaltiga ämnena äro förtärda, upphöra
Bacterierna så småningom att föröka sig och öfvergå från
det rörliga till det hvilande stadiet, hvarvid de vanligen
frambringa intercellularsubstans och sammanhopa sig i pal-
^weZ?a-artade massor (Zooglœa)! I detta stadiet kunna de
. äfven tillväxa och dela sig, samt äfven under vissa omstän¬
digheter öfvergå i det rörliga stadiet.

Är all assimilerbar näring uttömd, så sätter sig Zoog-
?oea-massan till bottnen och vätskan blifver åter klar. Slem-
artade (Falmella-) massor bilda äfven de Bacterier, som i
fuktig luft utveckla sig på qväfvehaltigt substrat (kokad po¬
tatis etc); dessa frambringa vanligen som biprodukt åf sin
assimilationsverksamhet röda, violetta, gula, gröna eller bruna
färgämnen (anilinfärger?).

Då vatten hvari Bacterier lefva fördunstar, så föras de
i otalig mängd upp i luften, och detta är i synnerhet hän¬
delsen med de minsta klotrunda cellerna. — Detta kan man
visa, om man med en glasskifva betäcker ett med Bacterie-
haltigt vatten af omkring 25 ®C. till hälften fyldt glas och
för det i ett kallt rum, då vattenångorna snart slå sig ned
på undersidan af glasskifvan i droppform; genom att gjuta
Æther på öfre sidan af glasskifvan kan man påskynda bil¬
dandet af dessa droppar. Denna kondenserade vattenånga är
alltid rikligen uppfylld af otaliga klotrunda Mikrobacterier,
stundom äfven cylindriska. Detta är Bacteriernas ”frön”,
som således uppstiga i luften vid all -afdunstning af rutt-

Literatur-öfversigt.

25

nande vätskor ; vid inandning af luften uppslukas de, afs^ttas
med meteoriskt vatten på alla kroppar, och blifva derfor or¬
saken till förruttnelsen hos alla för luften utsatta ägghvite-
föreningar, alldenstund deras förmåga af lif icke förintas
genom vistandet i luften, såsom äfven förhållandet är med
incj^sterade Infusioiisdjur, uttorkade Hjuldjur och Nemotoder
samt sporer och conidier af svampar.

För att döda de i en vätska befintliga Bacterierna och
förekomma förruttnelse af deri befintliga ägghvite artade äm¬
nen erfordras icke kokning, ty en uppvärmning till 80® C.
under V4 — timme (ja stundom äfven endast 75 ®) är nog
för att förhindra utvecklingen af Bacterierna och förekomma
förruttnelsen, såvida vätskan sedan skyddas genom afstäng-
ning med bomull. Att den luft, som passerat denna bomull
icke i och för sig omöjliggör förruttnelse, visar sig deraf att,
om vätskan genom skakning kommer i beröring med bomul¬
len, den snart blir dunkel af Bacterier och förruttnelsen börjar.
Men uppvärmning till 8t)— 100®C. är ej tillräcklig för att döda
i vätskan varande mögelsporer (Pénicillium), hvilka växa
och fruktificera utan att Bacterier uppträda. Häral, finner
man att Bacterierna ingalunda, såsom Hallier påstår, äro en
särskild utvecklingsform (Mikrococcussvärmare) af Pénicillium,
utan sannnolikast sjelfständiga organismer.

CooKE, M. c. Handbook of British Fungi; with full Descriptions of
all the Species, and Illustrations of the Genera. London. Macmillan
and Co. 1871. Pg. 981; Fig. 408.

Botanische Zeitung 1872. N:o 1 — 5. — F. Hildebrand, Über die
Verbreitungsmittel der Compositenfrüchte. - F. Buchenau, Über die
”Gemination” im Blüthenstande der Alismaceen. Hanstein, Bewe¬
gungserscheinungen des Zellkerns. - H. Leitgee, Über endogene
Sprossbildung bei Lebermoosen. — J. Reinke, Andeutungen über
den Bau der Wurzel von Pinus Pinea. — J. Baranetzky, Überden ■
Einfluss einiger Bedingungen auf die Transpiration der Pflanzen. — E.

V. Janczewski, Zur parasitischen Lebensweise des Nostoc lichenoides.

The Journal of botany, british and forcigyi, ed. by H. Trumen, Jan.
1872. — F. VON Müller, The Genus ATbizzia. - M. C. Cooke and

26

Smärre Notiser.

C. H. Peck, The lUrysiphei of the United States. — J. A. Martindale,
Lichenographical Notes.

Thesaurus Literatures Botanicce. Ed. nov. reform, curavit G. A.
Pritzel. Fasc. I. Leipzig 1872. 2 Thlr (på skrifpapper 3 Thlr)

— Blir fullständig i 6 fasc.

Smärre Notiser.

Döde Utländske Botanister 1871.

Den 9 Jan. i Gent Abbéen Prof. Eugen Coemans. — D. 23 Jan.
i Utrecht Prof. Friedrich Anton Wilhelm Miquel, 59 år gammal. —
D. 6 Mars i Göttingen e. o. Prof. Bojung Scato Georg Lantzius-
Beninga, 65 år gammal. -- D. 22 Mars i Berlin Prof. Carl Heinrich
SciiuLTZ-ScHULTZENSTEiN, 73 år gammal. — D. 3 April i Warrington
Bryologen William Wilson, 72 år gammal. — I Maj i Paris Prof.
Anselm Payen, 76 år- gammal. — D. 1 Juni i Wien D:r August Neil-
RE1CH, 67 år gammal. — D. 6 Juni i Berlin D:r Paul Rohrbacti, 25
år gammal. - - D. 3 Juli i Meran Prof. Julius Milde. — D. 4 Aug.
i Paris Prof. Henri Lecoq. — D. 10 Oct. i Javali i Nicaragua D:r
Berthold Seeman, 47 år gammal. - D. 3 Nov. i Wien D:r Siegfried
Reissek, 50 år gammal.

iieiie Leiioruiaiid En af Frankrikes mest kände botanici,
René Lenormand, dog på sin egendom Lénaudières nära Vire i Nor¬
mandie den 11 December 1871 i sitt 76:te år.

Lenormand föddes 1796 i Condé-sur-Noireau, gjorde grundliga
studier vid läroverket i Vire och studerade sedan juridik vid Fakul¬
teten i Caen. Der åhörde han äfven Lamouroux’ s föreläsningar och
fick en verklig passion för studiet af växtverlden. Han knöt nära
bekantskap med Despréaux, Delise, Dubourg-dTsigny, Chauvin och
Telvet, hvilka botanici samtidigt bodde i Vire. Normandie’s och
Frankrikes Flora blef dock ett allt för litet fält för hans verksamhet.
Han trädde i förbindelse med Frankrikes förnämsta botanici och ut¬
vidgade så småningom sin korrespondens till nästan alla verldstrak-
ter, der europeisk civilisation slagit rot. Ehuru han ej verkat myc¬
ket såsom författare, har han dock under 50 år utvecklat en ovanlig
verksamhet. Han uppmuntrade mycket yngre botanici och lemnade
dem välvilligt tillträde till sitt rika bibliotek och sina utomordent¬
liga samlingar, om "hvilka sakkunnig person yttrat att de, med un¬
dantag af Parisermuséets, ej hafva sin like i Frankrike. Dessa sam-

Smärre Notiser.

27

lingar, som omfatta alla växtrikets ordningar, äro skänkta till Muséet
i Caen, som förut eger d’ürvillés, Lamouroux’s, Chauviu’s d’Isigny’s
och Vieillards samlingar. J. E. Z— dt.

Lärda Sällskaps sammanträdeu.

Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica d. 2 Dec. 1871 : Ordf.
tillkännagaf att Kand. V. F. Brotherus påbegynt utgifvandet af en
exsiccatsamling af finska mossor, af hvilka första fasc., innehållande
50 arter till ett pris af 8 mk, redan utkommit. I sammanhang här¬
med beslöts att med 150 mk bidraga till Brother! nästa sommar till
ryska lappmarken tilltänkta resa. — Mag. Unonius förevisade en qvist
af rönn med både blommor och ffukter, tagen i Sysmä d. 15 Sept.

Zoologisk- botaniska Föreningen i Helsingfors d. 1 Dec. 1871.
Prof. S. O. Lindberg föredrog om missbildningar af sporkapseln hos
mossorna, angående hvilka han lemnade en tolkning, helt och hållet
afvikande från den af Prof. Schimper i 8:de tornen af Bulletin de la
Soc. bot. de France afgifna, gående ut på att förklara de förenade
kapslarne såsom resultatet af tvänne inom ett enda pistillidium be¬
fintliga centralcellers befruktning. Senaste höst hade L. i botaniska
trädgården i Helsingfors på Mniiim medium påträffat en sådan miss¬
bildning, analog med den i nämnde Bulletin, pl. II, fig. 11, afbildade
hos Camptothecium lutescens.

Fysiografisha SällsJcapet d. 20 Dec. 1871 : Följande fö¬
redrag höllos: af Friherre v. Schwerin om iakttagelser vid
omplantering af stora träd; af Adj. Areschoug om de olika
typerna inom slägtet Buhiis och deras geografiska utbred¬
ning ; af prof. Agardh om bladdelarnes förhållande i knoppen
hos olika >Sa?/^-arter.

VetensJcaps-Äkadeniien d. 13 Dec. 1871: Till inländsk
ledamot invaldes Adj. vid Teknologiska institutet D:r P. T.
CifEYE. D. 10 Jan.: Berättelser voro inkomna öfver med
akademiens understöd, sistlidne sommar företagna forsknings¬
resor af Lektor L. J. Wahlstedt i Kristianstad till Skåne
och Gotland, af läroverksadjunkten D:r N. G. W. Lagerstedt
i Stockholm till Bohuslän, af läroverksadjunkten D:r P. J.
Hellbom till Lule Lappmark. Hr Andersson refererade dels
de botaniska reseberättelserna, dels ”Om Gotlands och Ölands
Sötvattensalger” af docenten V. B. Wittrock, samt ”Wäxt-

28

Smärre Notiser.

trichomernas benägenhet för formförändringar” af läroverks¬
adjunkten i Göteborg D:r P. G. E. Theorin.

Göteborgs Vetenskaps och Vitterhets- Samhälle den 8
Jan.: Lektor C. J. Lindeberg framställde en skildring af den
arktiska vegetationen i allmänhet och Spetsbergens i syn¬
nerhet samt förevisade de växtarter derifrån, livilka ej före¬
komma i det öfriga Skandinavien.

Den 15 Dec. tilldelade Consistorium acad. i Lund det
Letter stedtska stipendiet till D:r Sv. Berggren för en resa
till Nya Zeeland.

Af anslagen för innevarande års resestipendier vid Uni¬
versiteten har K. Maj: t anvisat vid Upsala universitet det
mindre stipendiet å 1,200 rdr åt Doc. V. B. Wittrock.

Af de å 8:e hufvudtiteln uppförda anslag för år 1872
till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande
har K. Maj:t anslagit till inlösen af 100 ex. af trenne häften
utaf Prof. E. Fries’ arbete: Icones selectæ hy menomy cetum
nondum delineatorum 1,500 rdr, åt Läroverks-adjunkten E.
Hartman för en vetenskaplig resa 400 rdr.

Carl Hansen, medlem af botanisk Forening i Köbenhavn,
förut pharmaceut i Hojer, sedan i Metz, har nu bosatt sig i
Paris (1, quai Burbon) som préparateur.

Bland resande Botanister förliden sommar var äfven
Lektor K. F. Thedenius, som uppehöll sig i Motalatrakten,
och Apotekare Sillén, som vistades såväl i Öster- som
Vestergötland för samlandet af mossor till en ny följd af
Musci Suec. exsicc.

Då det för mången kan vara af vigt och intresse att
veta, hvart våra Botanister under sommaren ämna styra sin
kosa, så vågar Utg. framhålla önskvärdheten af, att alla, som
ämna företaga resor i Skandinavien, årligen före den 10 Maj
underrättade Botaniska Notisers utgifvare om sin resplan, så
att underrättelse derom kunde inflyta i Majnumret. Skulle
en tillkännagifven resa ej blifva utaf eller andra företagas,

Smârro notiser.

29

vore Utgifvaren tacksam, om han finge underrättelse äfven
härom.

Fasc. II af ”Chaniceæ Scandinaviae exsiccatae, quas
distribuerunt 0. Nordstedt et L. J. WaJiIstedf, är nu utkom¬
men och innehåller följande former:

41. Nitella tenuissima (Desv.)

42.

43.

44.

45.

46.

47.

48.

)>

V

5)

>>

J?

)}

5)

batracliosperma A. Br.

(Tolypella) glomerata (Desv.) forma elongata.

,, f. humilior.

„ in statu juvenili,

intricata (Roth), f. longifol., laxior, junior.

f. humilior,
nuculis maturis.

5>

)}

5)

49a. Chara stelligera Bauer, J’.

49b.
50a.b.

51.

52.

53.

54.

55a.

55b.

56.

57a.

57b.

58.

59a.

59b.

60a.

60b.

60c.

60d.

61.

62.

63a.b.

64a.

64b,

65.

66.

67a.b.

68.

69.

70a.

»

>?

V

ff

>>

»

fj

5>

))

J5

J)

>)

n

1)

)}

V

}}

})

„ „ „ stellulis amylaceis evolutis,

tomentosa L. f. incrust., micracantha. J’, $.
f. minus incrust. J*.

f. incrust., micracanth., superne eximie bra-
chyphylla, — ptila, — teles,
f. incrust., humilior, micracanth., — ptila.
f. „ „ optime macroteles.

hispida A. Br.

f. parcius incrustata, laxior,
f. gracilior et viridior,
f. robustior, major, elongato — condensata,
inferne longifol., superne brachyphylla.
f. ,, inferne refracta, (nigrescens),
f. elongata, superne brachyphylla et mun¬
dior, ad f. micracantham acced.
f. brachyphylla, inf. macroteles v. seminuda,
f. „ verticillis remotioribus, patutis.

f. „ strictior, micracantha.

f. „ elongata, major,

f. „ humilior,

f. ,, ,, et crassior.

j)

jj

V

V
jy
yy
yy
yy

yy

yy

rudis A. Br

X. ,, ^ ,, VXX.CXCC.XVi.

f. humilior, sup. condensata, tortuosa.

f. gracilior.

f major, elongata, longifolia.
f. „ ,, gracilior,

f. humilior, brachyphylla, strictior,
f. ,, condensata, aculeis caulis
foliolis posterioribus valde evolutis,
contraria A. Br. f. subinermis, macroteles, brachyphylla,

clausa.

yy

yy

yy

yy

yy

et

yy

yy

yy

f.

f.

f.

ry

yy

yy

yy

yy

yy

laxior, tenuior,
junior, annua,
macroptila.

30

Smärre Notiser.

70b.

>>

JJ

f.

JJ JJ JJ gracilior,

fol. long.

71.

JJ

f.

„ brachyphylla, major, elongata.

macroteles.

72.

>•

JJ

f.

„ „ „ microteles

et microptila.

73a.

))

JJ

f. •

„ „ superne munda.

. microptila.

73b.

5?

JJ

f.

,, ,, submunda, annua.

74.

ÎJ

JJ

f.

„ ,, clausa, microteles.

microptila.

75a.

»

JJ

f.

„ pusilla, incrustata.

75b.

»

JJ

f.

„ „ submunda.

76a.b.

?)

JJ

f. hispidula, plus minusve macrostephana.

76d.

>5

JJ

f.

,, ,, tenuior.

76c.

J)

>.

f.

„ aculeis paucis longioribus.

77.

JJ

f.

„ superne submunda.

78.

polyacantlia A. Br.

79.

JJ

JJ

f. gracilior, minus incrustata.

80a.

JJ

JJ

f. valde incrustata, major.

80b.

JJ

JJ

f. JJ

,, humilior.

Fase. III utkommer troligen 1874.

Musci Feuiæ Exsiccati, edidit V. F. Beotherus. Fase. 1.
Helsingforsiæ 1871.

Följande 50 arter innehållas i denna fascikel: Dicranella rufe¬
scens (Turn.), Dicranum longifolium Ehrh., D. scoparium (Lin.), Leu-
cobryum glaucum (Lin.), Fissidens decipiens D. Not., Tortula fragilis
(Hook.), Grimmia unicolor Grev., G. elatior B. S., Rhacomitrium vi¬
rescens (Retz.), R. microcarpum (Gmel.), Hedwigia albicans (Web.),
Cylicocarpus Mougeotii (B. S.), Ulota curvifolia (Wahlenb.), Discelium
nudum (Dicks.) Funaria hygrometrica (Lin.), Lampophyllum pulchellum
(Hedw.), L. nutans ß bicolor (B. S.), Meesia trichoides (Lin.), Gym-
nocybe palustris (Lin.), Philonotis calcarea B. S. Polytrichum urnige-
rum Lin., Fontinalis antipyretica Lin., F. gracilis Lindb., F. dichely-
moides Lindb., Anomodon apiculatus B. S., A. attenuatus (Schreb.),
Climacium dendroides (Lin.), Brachythecium erythrorhizon B. S.,
Rhynchostegiun elegans (Hook.), Plagiothecium striatellum (Brid.),
Thamnium alopecurum (Lin.), Hypnum rugosum Lin. Oed., H. impo¬
nens Hedw., H. ochraceum Turn., H. badium Hn., H. intermedium
Lindb., II. cuspidatum var. fluitans Lindb., Hylocomium parietinum
(Lin.), h. proliferum (Lin.), H. loreum (Lin.), H. subpinnatum Lindb.,
Andreæa crassinervis Bruch., Sphagnuui palustre Lin., S. Ångströmii
C. Hn., s. recurvum P. B., S. Wulfifii Girg., S. subsecundum N. Es.,
Jungermannia inflata Huds., Mastigobryum deflexum N. Es., Andreæa
rupestris Turn.

Smärre Notiser.

31

Såsom ~vi finna af ofvanstående förteckning, lemnar oss
denna samling såväl åtskilliga först i senare tider beskrifna
och derföre af mossflorans vänner troligen mindre bekanta,
som ock flera inom Skandinavien sällsynta arter. Detta torde
vara tillräckligt att gifva detta exsiccat- verk ett värde, hvil¬
ket isynnerhet för de skandinaviska botanisterna ökas derige-
nom, att deri kommer att iitgifvas en fullständig samling af
mossor från ett land, hvars läge motsvarar de nordliga de¬
larna af vårt eget, och hvars mossflora, i likhet med hela
östra och nordöstra Europas hittils föga bekant, derföre bör
vara af stort intresse. S. B.

— Botaniska trädgården i Lund har af Baron E. v. Müller,
direktor för botaniska trädgården i Melbourne, mottagit ss.
gåfva 7 st. ormbuyikstammar. De afsändes från Melbourne
i medio af Juli månad förra året och kommo till Lund en
af de första dagarne i Dec., just då kölden började. Som
5 af dem redan skjutit blad eller rötter, har man hopp om
att de skola fortlefva; 5 af dem äro nästan lika stora och
den största af dessa är 14 fot hög och 4 Vs fot i omkrets,
det största bladet är redan nu 7 fot långt. De synas alla
tillhöra Dichsonia antarctica Labill.

Ons foruîatet på herbarie- och presspapper.

Upsala Naturvetenskapliga Studentsällskaps Botaniska,
Sektion har förlidet år beslutat att uttala den åsigt, att det
vore önskvärdt, om botanisterna allmänt begagnade herbarie-
papper af 16 verktums längd och 10 verktums bredd per
halfark och presspapper af något mindre format. Äfven Lunds
botaniska förening har biträdt denna åsigt, men närmare
fastställt formatet äfven på press- och inlemningspapperet,
neml. till 15 X 9 v. t. pr. halfark. Dylikt herbariepapper
förfärdigas numera vid Nyqvarns pappersbruk i Södermanland.

Den srenska rôda Näckrosen till salu. Prof. R. Caspary
tillkännagifver, att han såsom direktor för botaniska trädgår¬
den i Königsberg säljer Nymplicea alba L. var. spJicerocarpa
Casp. subvar. rubra för *2 Thlr. pr. st. Denna ”den skönaste

32

Smärre Notiser.

af alla växter i det nordliga och mellersta Europa” härstam¬
mar från exemplar från den ursprungliga svenska fyndorten.
Af den röda och hvita formen har Caspary frambragt hybri¬
der med dels röda dels hvita blommor. Då dessa ej voro
sterila, anser han den röda formen endast vara en färgvarietet.
Caspary antager numera (Schriften d. k. Physik. Ökonom.
Gesellsch. zu Königsberg, XI Jahrg. 1870. II Abth. Königs¬
berg 1871), att Nymphœa alha Presl och N. candida Presl.
verkligen äro skilda arter, då han genom anställd ömsesidig
befruktning funnit, att könsförmågan hos hybriderna af dessa
arter är ytterst försvagad. Oförminskad fruktbarhet besitta
deremot de af C. med konst frambragta hybriderna mellan
N. candida var. aperta erythr ostig ma och xanthostigma^
hvilken senare sällsynta form (= N. alha G) aperta, fast
med gult märke) han säger sig hafva erhållit lefvande äfven
från mellersta Sverge. Då det är af mig som C. skulle ha
erhållit den, vill jag upplysa om, att jag till C. skickat
lefvande Nymphæa endast frän Fagertärn, der både hvita och
röda N. förekomma tillhopa. Det vore eget om dessa röda
och hvita N. tillhörde olika arter, isynnerhet som det påståtts
att rödblommande ex. vid odling öfvergått i hvitblommande ; i
Lund och på flera andra ställen har dock den röda N. bibehållig
sig oförändrad under 8 år. Caspary säger sig framdeles
skola utförligare behandla Nympheerna. Utgifvaren.

Rättelse.

I Botaniska Notiser för 1871 p. 104 rad. 17 uppifr. står: Kärn¬
ten, läs : ryska lappmarken samt af Mag. J. A. Palmen] från en resa
till Kärnthen.

Botunisicn Notiser utTcoynma under innevarande
år i 6 N:r à 2 arli till ett pris af Tre Bdr JRmt fôr år.
Br enumeration emoUages hos Utgifvaren och à alla post-
anstalter, i Sverge utan tillägg af postforvaltarearvode, samt
i alla boJelådor. — Meddelanden och bidrag mottagas med
taclcsamhet.

LUND, BejJäog.slcfli- Boktryckeriet, 1872.

BOTANISKA NOTISER

I

ÜTGIFNE AF

O. NORDSTEDT.

✓

N:o 2. ' d. 2^Apr. 1872.

Cives novi liclienœæ arcticæ Norvegiæ.

Indicat J. M. Norman.

1. Xaiithoria (‘irrhochroa (Ach.).

Hab., noY. civ. Flor. Scand. propr. dictæ, sat copiose in
Alten Finmarlviæ ad Tverelvdal minuta sed facile dignoscenda,
parce apothecia offerens. Speciminula et quoad lichenem ipsum
& quoad speciem lapidis, cui insident, tam similia sunt non¬
nullis, quæ e regione elevatiore alpium Helveticorum cl. Metz¬
ler communicavit, ut utraque ex eadem rupe abscissa crederes.

2. Placodium chrjsftieuciiiii (Sm.).

Hab., tantummodo ut forma melanopMhahna-compIicata
hactenus lecta, maere evoluta parcius ad Alten Finmarkiæ
in fissuris præcipitum montis Kongshavnfjeld.

3. Acarospora scabra (Pers.).

Hab. in Alten Finmarkiæ ad latera alpis Sakkabani, unde
anno 1852 a me reportata.

4. Biatora pineti (Schrad.).

Hab. forma quasi ad B. luteam vergens in Alten Fin¬
markiæ ad lignum putridum (Alni?).

5. Biatoriiia epigæella (Nyl.).

Hab. ad Thomasdal prope Vadsö. D:r Nylander deter¬
minationem agnovit.

6. Biatora trichogeua Norm. /

Syn. Lecidea sp. Norm, in hb.

Thallus subnullus (nigrescens ?). Apothecia usque ad 0,24
m. m. lata, vulgo minora, nigra, plano-concaviuscula margine

34

J. M. Norman.

obtusissimo vix sensibili. Hymenium hypotheciumque fuscolu-
tea, epithecio & hypothecio saturatius tinctis. Paraphyses laxe
cohærentes, capillares. Sporæ sub-18:næ, globosæ, 0,003 — 4
m. m. latæ. Gelatina hymenii c. 0,045 m. m. alti jodo cæ-
rulescens, dein fuscescens.

Hab. in insula Tromsö ad tegulas in prato dejectas, ini-
' tiis muscosis partim tectas.

7. Sarcogyiie urceoliita Anzi.

Var. herpes: apotheciis minimis ad maculas thallinas
parvulas, e punctulis pulverulentis rufescentibus constitutas,
impressiones leves substrati occupantes.

Hab. forma primaria unacum varietate in Borselv Por-
sangriæ ad rupes dolomiticas.

8. * Ruellia thiouella Norm, (subsp. nov.)

Syn. * Lecidea sp. Norm, in hb.

Similis B. triphragmice (Nyl.), a qua dilfert crusta di¬
lute sulphurea, distinctius areolata. ”Forsan non specie
differat a Lecidea triphrctgmia, tamen reactio kalica alia” Ny¬
land. in litt.

Hab. in Nordlandia et Finmarkia paucis locis lecta, sed
copiosius in Alten prope Nallovarmoen ad Alnos.

Sporerne er i regelen 4-rummede, apothecierne oftest
ikke rent sorte men med et svagt stik i det livide. Den
voxer isammen BueTlia parasema (discoidea) i störste
mængde, men jeg har aldrig kunnet bemærke nogen over¬
gangsform mellem disse to.

9. Arthoiiia fusca (Mass.).

Hab. forma opulenta, crusta crassiore, rugulosa, in in¬
sula Tromsö sat copiose.

10. Arthoiiia epimela Norm. in litt, ad Th. Fr.

Hab. in Alten pluribus locis ad sepes ligneas non parce.

11. Xylographa corrugaus Norm.

Syn. Xylographa parallela f. corrugans Norm, in litt.

Cives novi liclienœæ arcticæ Norvegiæ.

35

Crusta macula lactea, sæpe sterilis, sorediis efflorescen¬
tibus helvolis V. æruginellis vulgo conspersa. Gonidia in
massulis grumulosis jodo passim violacee tinctis nidulantia.
Apothecia glomerata v. solitaria, innato-sessilia, sicca corru¬
gata, humectata subgelatinosa, plana, rotundata v. difformia,
disco sordide testaceo, margine excipuli manifesti obscuriore,
tenui, vix sensibiliter elevato. Paraphyses flexuose capillares,
arctius conglutinatæ, apice rufescentes. Sporæ ellipticæ, 0,008
' — 12 m. m. longæ, 0,004 — 6 m. m. latæ. Gelatina jodo cæ-
rulescens, interdum demum rufescens.

Hab. in Målselven Nordlandiæ & Alten Finmarkiæ copiose
ad sceleta Pinorum dejecta putrescentia, sæpe socia Moriolœ
pscudomy cetis.

Overgange mellem denne og vor sædvanlige X paroJlela
mangler neppe, og jeg er tilboielig til at tro, at den kun er
en anomal udviklingsform af denne.

12. Endocarpoii (?) uvulare Norm.

Syn. Staurothele sp., Verrucaria s\). Norm. in hb., Polyblastia
sp. Norm. olim.

Thailus e granulis squamulæformibus, supra & partim
subtus corticatis, fuscis. Apothecia inter granula erecta, nigra,
subtilissime rugulosa, obturbinata v. subglobosa, sæpe podi-
cellata, demum poro hiante. Perithecium integrum, crassum,
strato interiore crassiore dilutius fusco-rufo, strato corticali
tenui fusco-nigro. Paraphyses nullæ. Sporæ binæ v. singulæ,
murales, pariete nigritulo, plasmate loculorum flammee lumi¬
noso, 0,070 — 132 m. m. longæ, 0,036 — 51 m. m. latæ. Ge-
latina bymenii jodo coccinee rubens.

Hab. in insula Tromsö ad Assuras rupis calcareæ supra
muscos & vegetationes collemaceas.

Det har hidtil ikke lykkes mig at komme til vished, om
de ovenfor beskrevne meget karakteristiske apothecier tilhorer
eller ikke tilhorer de beskrevne thallusdele, som har en på¬
faldende lighed med skellene af en lidet udviklet Fsoroma

36

J. M. Norman.

hypnorum. Sjeldnere og vistnok kun tilsyneladende udgår
apothecierne fra skellene, men i virkeligheden fra de gelati¬
nöse dannelser mellem disse, ligesom fra en hypothallus. Den
er ikke funden i mængde men dog i flere gode exemplarer
her på Tromsö og desuden i et aldeles identisk speciminulum
30 — 40 mile herfra i Forsanger på dolomitfeldtet i Börselv.
Laven er henfört til Evdocarpon, trods dens store afvigelser
fra de tidligere kjendte arter, alene fordi den etsteds måtte
henföres, når den skulde beskrives, som den af hensyn til
apothecierne fortjener, og det er skeet under den tvivlsomme
forudsætning, at den kornet-skellede thallus tilhörer den.
Om dette forholder sig så, eller om den intet dermed har
at gjöre og er en geleelav eller en parasit på sådanne, må
fremtidige undersögelser afgjöre. — Dens apothecier er ind¬
til 0,39 m. m. höie og 0,33 m. m. brede, deres fod indtil
0,21 m. m. lang, peritheciets tykkelse, störst omkring orificiet,
indtil 0,06 m. m. Apothecierne synes at sammenskrumpe
lidt i tör tilstand. Hymeniale gonidiekorn mangler ganske.
Når de strålende og strossende plasmata i sporens rum er
fuldt udviklede, gjör de mellemvæggene og den lette dunkle
farvning af sporevæggen næsten ukjendelige.

13. Py ren ula coryli Mass.

Hab. in Stegen Nordlandiæ parce ad Corylos ibi indicatos.

14. Staiirothele hymeuogoiiia ^(Nyl.).

Hab. in insula Tromsö suo loco copiose ad rupes cal-
careas.

15. Polyblastia (?) uiicrouiicra Norm.

Syn. Verrucaria sp. Norm, in hb.

Crusta interrupta, parca, tenuissima, pulverulenta, albo-
cinerea, gonidiis agglomeratis, minutissimis (0,003 — 4 m. m.
latis), angulosis, viridulis, in massulis grumulo sis nidulantibus.
Apothecia crebra, globosa, minuta (c. 0,18 m. m. lata), pe-
rithecio dimidio, non carbonaceo, immerso. Sporæ c. 0,009

Cives novi lichenœæ arcticæ Norvegiæ.

37

m. m. longæ, c. 0,004 m. m. latæ, ellipticæ, obsolete 3 — 4*
loculares v. submurales v. simplù es. Gelatiua hymenii jodo
nunc rubens, nunc cærulescens.

Hab. in Alten Finmarkiæ inter Storvignæs & Ôskarnæs
ad rupes dolomiticas.

16. iVicrothelîa marmorata (Hepp.).

Var. tuhcr cularis.

Crusta nulla sensibilis, macula albo-cinerea substrati
notata, gonidiis minutis (0,004—5 m. m. latis) fusco- viri dulis,
substrato parce immersis demonstrabilis. Apothecia fere tota
immersa, parte suprema protuberante, ob incrassationem peri-
thecii tuberculosa difformi. Paraphyses grumulose subdi-
stinctæ, gelatinose arctius conglutinatæ. Sporæ 4:næ — 8:næ,
2-loculares, ad septum demum constrictæ, intra ascos hyalinæ,
elapsæ demum fuscæ. Gelatina jodo non reagens.

Hab. in Alten Finmarkiæ inter Storvignæs & Ôskarnæs
ad rupes dolomiticas.

17. Sa^edia myricæ (Hyl.).

Hab., a D:o Nylander derterminata, frequentius nec parce
per magnam partem Nordlandiæ Finmarkiæque utriusque,
etiam continentalis interioris, ab æquore maris ad terminum
Betulæ passim adscendens, sæpissime ad partem infimam trun¬
corum Betularum & parcius ad superiorem obveniens, rarius
ad Betulam nanam. Lecta est ex. gr. ad insulam Tromsö,
in Skjervö ad Sörtjos, in Alten multis locis, ad Hammerfest,
in Porsangria ad Eepvåg & Laxelv, in TanaQord & Varan-
gria boreali meridionalique pluribus locis, nec non ad pagos
Koutokeino & Karasjok.

Den liypophloeode thallus giver epidermis en^perlegrå
eller fornem lig omkring apothecierne stålblå farve og sære¬
gen glands, hvorved den i denne egn let kjendes blandt de
övrige på birk voxende arter. Peritheciet er under mikro¬
skopet smukt gronlig-blåt. Dé 4:delte lancetformede sporer
er dels ikke, dels meget stærkt sammensnorede ved mellem-

38

J. M. Norman. Cives novi lichenœse arcticæ Norvegiæ.

væggene, såat rummene fremskyder sig pukkelformet mellem
dem. De distinkte hårformede paraphyser rigelige.

18. * Arthopyriiiia pyreuastrella (Nyk)-

Hab. in Nordlandia & Finmarkia utraque' passim ad Be¬
tulas & eximius evoluta ad Sorbos in 'regionibus maritimis
extremis.

Hos birken findes den på stammer med en mörk röd¬
brun næver, fornemlig sådanne, der er stærkt udsatte for
veirliget, forkröblede og uddöende. På rognen får den un¬
dertiden en skuffende ligbed med Arthonia astroidea. Thal-
lusfiækkerne er mörker e end bos de nærmest stående former.
D:r Nylander har godkjendt min bestemmelse af arten.

Notifias subséquentes ad lichenes prius a me indicatos hoc
loco afferre liceat:

1. Catillaria (Buellia) chionea Norm. Spec, loc., sva-
dente cl:o Arnold, non specie a Rehmia cceruleoalha Krmp.
difiert. Hab. quoque in Alten, cum Rhi^ocar^m calcar eo
promiscue nascens, ægre ab hoc distinguenda nisi ope micro -
scopii. Specimina ibi ad latit. bor. fere 70® lecta parvula
& misere evoluta.

2. Lecidea neglecta Nyl. (?), in Spec. loc. dubitanter
allata, revera hæc est, Nylandero determinationem approbante.
Species per magnam partem agri arctici Norvegiæ frequens
videtur, sc. ubi rupes & saxa, muscos macros ad fissuras &
excavationes alentia, obveniunt, quæ rupes denudatæ- tamen
per vastos tractus Pinmarkiæ interioris desunt unacum liche¬
nibus saxicolis alibi maxime trivialibus. Lichen adest quoque
ex. gr. in Stegen Nordlandiæ, in insulis Lofodensibus, in
tractu Tromsöensi, prope Hammerfest copiosissime, in Tana¬
fjord, Yarangria boreali & meridionali cet. (cfr. Spec. loc.).

3. Vernicaria xyloxena Norm. Bot. Not. nominandum
est Thelidium xyloxennm, quum sporæ biloculares, ab Ar¬
nold primum observatæ, in multis speciminibus postea lectis
adsint. Thclidio fontigeno proximum est, a quo indole cru-
stæ differt.

s. Berggren. Brjologiska skizzer från Norges kusttrakter.

39

4. Thelidmm pyrenopliorum Norm. Spec, loc., ”thailo
cinereo v. dissoluto albissimo, cet.” ad Throndenæs lectum,
” Tlielklio Ung eri” a cl: o Metzler communicato identicum vide¬
tur. Huc non relatum fuit, quia variegatio illa thalli ”pro-
tothallo atro”, quam Korber L. Gr. p. 354 in diagnosi me¬
morat, in arctico specimine ut in Metzleriano prorsus dee st.

Bryologiska skizzer från Norges kusttrakter,

af S. Berggren.

Efterföljande anteckningar härleda sig från excursioner,
företagna vid tillfälliga besök på några ställen af norska
kusten och göra derför ej anspråk på att lemna en fullständig
bild af mossvegetationen uti de ifrågavarande trakterna. Det
var vid 1868 års polar-expeditions afgående till och ankomst
från Spetsbergen, som jag hade tillfälle att göra ett par
korta excursioner vid Tromsö och Aalesund samt tvenne plat¬
ser Kastnæs och Kjeön, belägna mellan Tromsö och Bodö,
och sedan vid återkomsten från 1870 års Grönlandsexpedition,
som jag af en händelse kom att besöka Mandai och der fö¬
retaga en utflygt. Då sistnämnda stad är belägen vid Norges
sydligaste punkt och den förstnämnda ej långt från dess nord¬
ligaste och då vidare det andra stället i ordningen ligger vid
gränsen mellan det nordenfjeldska och söndenfjeldska Norge,
så torde en framställning af de iakttagelser, hvartill material
hemtats från några timmars utflygter, under hvilka det för
vegetationen mest utmärkande och mest i ögonen fallande
blifvit antecknadt och insamladt, hvaribland några för Norges
och för Skandinaviens flora nya arter finnas, ej vara utan
intresse, i synnerhet som, såsom vi skola finna, olikheterna
'mellan de nämnda platserna gestalta sig sålunda, att den
nordligaste med afseende på sin mossvegetation har nästan
rent alpin karakter och den sydligaste är af samma natur,
som en skogig bergstrakt i mellersta Europa, under det att
kring Aalesund representanter från begge områdena mötas

40

s. Berggren.

och öfverhufvud en märkvärdig ölVerensstämmelse der eger
rum med Englands och Irlands kusttrakter.

Det var vid mediet af Novem-er år 1870, som jag an¬
lände till Mandai. Kustbergen kring denna Norges sydligaste
stad äro blott några hundra tot höga och glest skogbeklädda
med ek, björk, hassel, alm etc., hvarjemte Ilex Aquifolkim
är ymnig och bland öfriga fanerogamer torde förtjena om¬
nämnas Hyperimm pulchrum. Digitalis, Senecio aquaticus
och Luzula maxima. Mossvegetationen på klipporna öfver-
ensstämmer med den, som tinnes i södra Sveriges eller mel¬
lersta Europas skogstrakter och utgöres af Bacomitrium
heter ostichum, Grimmia Hartm anii, Dicranum scoparium och
Ihjpnum cupressiforme såsom de allmännaste arterna, hvartill
komma Dicranum fuscescens (en mörkgrön form med smala
blad och till frukten snarlik . Mühlenhcchii), Bacomitrium
protensum, Amphoridium Mougeotii, Ulota Hutchinsiœ,
NecJcera crispa, Eurhynchium my osur oides, Isothecmm myu-
rum, Andre œa crassinervia, och på de tidtals af öfversilande
vatten fuktade klipporna Bryum alpinwn, Bacomitrium aci-
culare och Sarcoscyphus emarginatus. Antalet af de arter
som hafva sitt egentliga hem i den subalpina regionen är
ringa och af sådana träffades endast Dicranum Blyttii, Grim¬
mia torquata, Grimmia elatior och Blindia acuta. Dere-
mot finner man uti klippornas mörka springor och hålor
ett antal arter, som äro gemensamma med södra Sverige
såsom Heterocladium heter opt eruin, Blagiothecium elegans,
Nechera complanata, Frullania 'rngilifolia samt Didymodon
cylindricus. Den sistnämnda växer tillsammans med Bla-
gioth. elegans på grusjord i klipphålor och skiljer sig från
den svenska genom gröfre växt och längre glesare blad samt
liknar till utseendet den engelska Didymodon recurvifolius
Tayl., hvilken växer på alldeles lika beskaffade lokaler men
är skild genom sina hastigt till en kort spets sammandragna
blad med finare cellväfnad. Bterogonium gracile förekommer
på skuggiga klippor i stor mängd tillsammans med Brachy-
ihecium plumosum och Homalotheciurn sericeum. Bland öf-

Bryologiska skizzer frân Norges kusttrakter.

41

riga sydliga arter vill jag anföra från sluttningarna i skogarna
på jord växande Campylopus fragilius och Plagiothecium
Roeseanum, hvilka båda jemte den härstädes i mängd på
fuktig hård botten förekommande Sphagnum molle äro nya
för Norge, vidare Plagiothccnim undulatum, Hylocomium
loreum och Dieranum majus. På stammarna af Ilex växer
TJlota Bruch ji. På de lösa klippstyckena och stenarna uti
buskmark och uti skogarna utgöres hufvud vegetationen af

O o O

Hypnum cupressiforme, Hedwigia ciliata, Äntitrichia cur-
tipendula, Dicranum lougifolium, Bracliytliecium rutabulum
och Racomitrium palens, på jord vid klippfoten träffas Weisia
fugax och denticulata, Dier andla heteromalla, Pogonatum
nanum, Eurhyncliium strigosum och prceloyigum. I myrarna
förekomma Sphagnum rubellum jemte molluscum och bland
enbuskarna på fuktiga ställen Sphagnum rigidum, fimbriatiim
och subsecundum.

Aalesund, som l)esöktes i medlet af Juli 1868, är be-
läg<'t i en trakt, der inåt landet höga fjelltrakter finnas; äf-
ven kustbergen hafva vanligen en höjd af antagligen 2000 .
fot öfver hafvet och äro skoglösa. Den undersökta platsen är
ett flell beläget midt emot staden. Yi sakna här nästan alla
de mossor, som vi vid Mandal funnit växande på de skuggiga
klipporna och stenarna i skogarna. Deremot har vegetatio¬
nen emottagit en betydande kontingent af tillkomna alpina
arter, hvilka förekomma äfven på fjellets nedre del ända ned
mot hafvets nivå. Dock åtei-finna vi här åtskilliga af de syd¬
liga arterna från sistnämnda ställe och i synnerhet är detta
fallet med dem, som förekomma i klippspringor, såsom
Hiderodadium heteropterum med Plagiotliecium elegans (stor
och frodig), Didymodon eylindricus likartad med den från
nämnda ställe och växande på lika beskaftad lokal, hvartill
komma Plagiothecium undulatum , Hylocomium loreum. Spha¬
gnum ntolle, molluscum och rubellum, Dicranum majus en
form med raka, platta tätt sittande ])lad, som i spetsen äro
vågiga. Vid foten af klipporna i fuktiga springor och för¬
djupningar uppträder Hoolceria Iwens i riklig mängd till-

42

s. Berggren.

sammans med Pellia epipliylla och vid sidan af densamma
frodas i sjelfva vattendroppet från klippkanterna en robust
sperrbladig form af Hypnimi molluscum, knappt igenkänlig.
Tvenne andra sydliga arter bafva vi uti Bicranodontium
longirostre samt den från denna väl skilda Dicraiiodontium
aristatum, hvars beskrifning här följer.

IHfrauodontium aristatiiiii Schinip. Löst tufvad, mjuk,
gulaktig, sällan grön, utan glans. Nyskotten nedtill
bladlösa, och omgifna af ett hvitt eller rättare färg¬
löst svamplikt ludd. Bladen raka eller föga ensidiga,
fi'ån bred äggrund bas borstlika, längs hela kanten,
i synnerhet i bladets öfre del samt på ryggen - ned
öfver midten, hvasst sågade. Nerven i bladets breda
del skarpt begränsad af bredt rektangulära i omkring
sex rader liggande celler, hvilka åter äro begränsade
af bladkanten, som består af omkring tio rader jemn-
breda celler.

Växer ymnigt vid Aalesund på torra klipp vallar med
torf botten.

Som det är första gången denna art blifvit observerad
inom Skandinavien, skall jag tillåta mig göra några anmärk¬
ningar om densamma med anledning deraf att man velat för¬
neka dess arträtt och påstått den yara en varietet af Bicra¬
nodontium longirostre. Vid undersökning af exemplar från
ett stort antal olika lokaler uti södra och mellersta Europa
och Skotland har jag endast i få fall varit villrådig, hvilken-
dera arten de tillhörde. I de flesta fall är redan habitus
afgörande, men någon gång antager Bicranod. longirostre ett
utseende, som gör den förvillande lik Bicranod. aristaium.
Vid Aalesund växa begge arterna på samma ställe, B. longiro¬
stre på fuktig jord bland gräs, B. arisktkim på torra vallar
af torflord, gerna på vertikala ytor, men ingen verklig öfver-
gång står att finna dem emellan, om än den förra, hufvud-
sakligen genom sin färg, någon gång till utseendet öfverens- ^
stämmer med den senare. Följande jemförelse torde tjena
till ett säkert urskiljande.

Uryologiska skizzer från Norges kusttrakter.

43

De talrika sågtänder som ligga i flera rader på nervens
ryggsida hos Dicranodontmm aristatum göra‘ bladen papil-
lösa och derigenom opaka, saknande all glans, och då färgen,
som vanligen är gul- eller hrmiaktigt grön, någon gång öf-
vergår i rent grön, påminner denna om den gröna färgen hos
de papillösa Bartraniiœ (itliyphylla^ crispa etc.)- Stjelkarna
äro mjuka och nedtill förenade af bruna rottrådar under det
de högre upp äfvensom nyskottens nedre bladlösa del är be¬
täckt med ett svamplikt öfverdrag af fina hvita eller färg¬
lösa rottrådar. Bladen mindre bräckliga och derför vanligen
qvarsittande i stjelkspetsen, lika utstående åt alla sidor, från
äggrund bas hastigt afsmalnande, långa horstlika i kanten
nästan ända från basen, äfvensom på nervens baksida ända
ned till bladets hreda del, hvasst sågade. Bladets borstlika
del är smalare men mindre hoprullad än hos 7). Jongir ostre.
Bladbasens hörnceller ej utskjutande utanför bladets allmänna
kontur. Bladets breda del med en kant af smala mera tjock-
väggiga celler i omkring 10 rader; mellan dessa och nerven
ungefär 6 rader bredt rektangulära celler ligga, hvilka genom
sin form äro temligen skarpt begränsade å ena sidan mot
nerven å andra mot kanten. Samma skarpa begränsning mel¬
lan nerv och bladyta framträder äfven i bladets borstlika del,
der blott en cellrad ligger utanför nerven.

Deremot har Dicrcmod. longirostre vanligen rent grön
ftrg och är glänsande. Stjelkarna äro styfva, bildande fasta
tufvor, förenade med ett brunt rotludd. Bladbaserna bräck¬
liga, isynnerhet i stjelkspetsen, så att denna ofta uppskjuter
obetäckt, ensidigt böjda, från basen jemnt afsmalnande till
den borstlika delen, som är djupt rännformig eller hoprullad
och endast uti öfre tredjedelen har sågade kanter och rygg.
Bladbasens hörnceller något utskjutande, så att bladen deri¬
genom bli svagt auriculerade. Nerven uti bladets breda del
utan skarp gräns öfvergående uti de yid sidan om densamma
belägna smala rektangulära cellerna, hvilka å sin sida utan
bestämd gräns öfvergå uti de något smalare cellerna vid
bladkanten.

44

s. Berggren.

D. aristatum varierar mindre, deremot uppträder D.
longirostre mdd mycket vexlande utseende, antagande den
förras mjukhet och brunaktigt gula färg, men dock igenkän-
1ig på de yngre rottrådarnas färg, bladens glans, och mindre
sågade kanter och rygg samt den ej tydligt framträdande
gränsen mellan nerven, bladets tunna del och kanten. Tvär¬
snitt af bladen hos D. aristatum visa huruledes nervens
tredubbla cell-lager omedelbart öfvergår uti bladskifvans enkla
cell-lager samt huruledes uti den borstlika spetsen ända till
15 rader papiller göra denna sågtandad, då deremot hos T),
hngirostre nerven, som i centrum har tre cell-lager, åt si¬
dorna består af blott två dylika, och till följe af den relativt
stora rymd dessa två cell-lager upptaga äfven i bladets
smala del, framstår nerven mindre skarpt begränsad mot sjelfva
bladskifvan. Af denna arts former från de skandinaviska

lokalerna tillhöra de från Leingaröd, Höör och Nässjö den
vanliga på torfbotten, helst vid trädrötter, i fasta tufvor vä¬
xande formen, de från Ringeboe i Gudbrandsdalen tillhöra
en hög glesbladig form nästan utan sjelkludd, hvilken växer
på klippor tillsammans med Vicramon longifolium, hvilken
den till det yttre liknar. Motsvarande former till såväl dessa
som följande finnas i mellersta Europa och på Alperna. Den
vid Aalesund funna växer på fuktig, tidtals öfver svämmad
jord och liknar antingen den förstnämnda eller är ännu vanli¬
gare nedtill svartbrun, har föga rotludd, mycket grofva och
styfva stjelkar och liknar fullkomligt den engelska Campy-
lojnis intermedius Wils., hvilken Milde förklarat vara endast
en form af D. hngirostre, liksom äfven Campyhpus alpinus
Sch. och Dicramim circinatum Wils. Man finner bland de
norska formerna hvarjehanda öfverensstämmelser med dessa
nämnda och det torde kunna ifrågasättas, huruvida icke Cam¬
pyhpus setifolius WiLs. från Irland äfven är en extrem form
af samma Dier anod, hngirostre, framkallad af det fuktiga
tempererade klimatet på Britanniens sydvestkuster. Det skulle
blifva för vidlyftigt att här granska dessa arters karakterer;
jag har, hufvudsakligen på grund deraf att flera bryologer

Bryologiska skizzer från Norges kusttrakter.

45

ansett dem ej skilda såsom arter, velat framställa olikheterna
mellan D. aristahim och longirostre genom några jemförelser,
hemtade ur mina ritningar och anteckningar öfver de euro¬
peiska arterna af de först på senare tider noggrannare stu¬
derade slägtena Camjyylopus och Dicranodontkmi. Sedan
flera år har jag nemligen samlat material till en bearbetning
af desamma, hufvudsakligen ])aserad på de anatomiska olik¬
heterna uti bladnerven och dennas förhållande till bladskifvan.

T motsats till dessa arter hafva flera verkliga Çellmossor
slagit sig ned vid sidan af dem t. ex. Anoectangiiim com.-
pacUim, Dicranum arctic um, falcatuui och Starhii, Bacofni-
trium sudeticunij Conostomnm horeale, Hypnum caJlichrourn
fruktbärande bland Tlypuium molluscum, H. sormentosum
och Junger mannia julacea.

Ofvannämnda Dier. falcatum är olik den vanliga hög-
tjellsformen af denna art och jag kallar den

IK fiikiituni vagiiiaus. Den är gröfre än huf-
vudformen, har styfv^are stjelkar, som bilda täta tuf-
vor, hvilka vanligen äro sidenglänsande. Bladen ha
smal borstlik nästan helbräddad rännformig eller hop¬
rullad spets. Bladcellerna smala, tjock väggiga, i bla¬
dets öfre del rektangulära, hörncellerna vid basen tyd¬
ligt utbildade, i 5 — 6 rader, stora, oftast brunväggiga.
De inre perichætial-bladen breda, nästan quadratiska,
rundade och tvärt hopdragna till en kort spets, starkt
hoprullade. Kapseln något längre och mera lutande,
mjuk; tänderna mera liknande dem hos D. Starhii,
tydligt papillösa men tillika strimmiga pä längden.

Växer vid Aalesund på klippor tillsammans med Andreæa
alpina. Dier. Blyttii och Racomitr. sudetieum.

Då hufvudformens egentliga hem är den alpina regionen
på tidtals öfversvämmad sandig botten, till följe hvaraf sand
och grus vanligen äro inblandade mellan stjelkarna, synes
denna tillhöra den subalpina regionen och växa på klippor.
Förekommer äfven på Ben More i Skotland. Med Dier.
Starkii råder en viss likhet genom tändernas talrikare papiller,

46

s. Berggren.

hvilka nästan saknas hos B. falcatunt, som deremot har myc¬
ket tydliga längdstrimmor mellan tvärlamellerna. Afviker
från D. falcatum genom längre, smalare, mera hoprullad och
helbräddad bladspets, smalare bladceller, tydliga hörnceller,
något längre kapsel, hvars tänders fina längdlinier ej så tyd- '
ligt framträda till följe af närvaron af talrikare papiller.
Den utgör således liksom en medelform mellan B. Starldi
och B. falcatum, liknande den senare mest till habitus och
fruktform men den förra mera till bladens form och byggnad.
Genom de inre perichætialbladens form skiljer den sig från
begge dessa arter.

På de fuktiga klippvallarna växa Bicramim elongat um,
Fissidens osmundoides, Wehera elongata och cruda, Plagio-
tliecium pulchellum och dcniicidatum samt Weisia- fugax
och på sjelfva klipporna Blindia acuta, Ognodontium poly-
carpum, Bicramim Blyttii, Bicr. fusccscens (en i kusttrakterna
allmän, löst tufvad, svartgrön form med starkt böjda krusiga
blad, korta fina ljusgula fruktskaft och små kapslar), Baco-
mitrium paténs, Ämphoridium lapponicum, IJlota Hutchin-
sice, Bterigynandrum filiforme, Eurhynchiwm my osur oides,
Sarçoscyphus emarginatus och Mastigohryiim deflexum. På
bar jord, dels grusjord dels blandad med den på kustbergen
ymniga torfartade svartmyllan, träffar man Trematodon am-
hlguus, Bicranella suhulata och heteromalla, Leptotrichum
homomallum, Wehera annotina och Oligotrichum her cynicum .
Yid foten af klipporna på fuktig vittrad glimm er skiffer växa
Wehera alhicans, Bryum pallens, Atrichum undulatum,
Bracliythecium velutinum, Scapania undulata och på stenig
botten bland gräs Hylocomium Ocikesii tillsammans med Kyl.
%mihratum. Heter ocl ad, ium dimorphum och Jungermannia
lycopodioidcs. På den del af fjellet som undersöktes finnes
ingen egentlig myr till följe deraf att sluttningen är för stark,
men på fuktiga gräsbeväxta ställen träffades dock flera Sphag-
ww'»i-arter, nemligen förutom de ofvanuämnda (SjjJi. molle,
molluscum och ruhellum), suhsecundum. Wulfianum, squar¬
rosum, acutifolium och fimhriatum var. strictum. Den sist-

Bryologiska skizzer frân Norges kusttrakter

47

nämnda, som är Girgensohnii Eiiss., är endast varietet
af Sj)h. ßmhriatum. En fullkomligt analog form af Sph.
squarrosum förekommer, hvilken är i synnerhet vanlig i fjell¬
trakter. Stenar i häckarna klädas af Junger mannia cordifolia
och vid stränderna af desamma växer Dicranella squarrosa
och pä fuktiga ställen derbredvid Tayloria serrata.

Af de uppräknade arterna erhålla vi ett ytterligare be¬
vis för egendomligheten hos norska vestkustens äfven moss-
flora. Ej blott förekomsten af äkta sydeuropeiska arter på
spridda ställen af denna kust, men i synnerhet det ej ringa
antalet sydskandinaviska och framför allt vestliga arter visa
denna floras öfverensstämmelse med dels sydliga trakters
men företrädesvis med Englands och Irlands. På Britanni¬
ens vestra kuster träffas, liksom kring Aalesund, ej blott de
alpina arterna och låglandets vid sidan om hvarandra, utan
det är till och med till en stor del samma arter och under
samma förhållanden växande, som kläda vestkustens berg i
begge dessa länder. Vi glömde att bland de uppräknade
arterna nämna Andreœa alpina, som i Skandinavien endast
trifves vid vestkusten och vid Aalesund förekommer ymnigt
på klipporna och i likhet med flera andra arter äB^en talar
för denna öfverensstämmelse.

Vid ett förnvadt besök i Aalesund i förra hälften af No-
vember samma år tillät årstiden att endast ringa uppmärk¬
samhet kunde egnas åt en undersökning af moss-vegetationen.
På träd inne i staden fans TJlota pliyllantha och på klippor
i stadens närhet bland andra Bhyncliostegium murale, Bra-
chythecium populeum, TJlota Hutchinsm, Isothecium myu-
rum och myomroides m. fl.

De första dagarna af November 1868 gafs tillfälle att
landstiga vid Kjeön norr om Bodö. Af florans ej synnerligen
rika skatter samlades och antecknades bland andra på strand¬
klipporna växande Ulota pliyllantha och Hutchinsice, Grim-
mia maritima, Cynodontiim polycarpum, Racomitrium fa-
sciculare; på den djupa myllan på klippvallarna Dicranella
cerviculata ß gmsilla, Plagiothecium undulatum och Miih-

48

s. Berggren.

lenbeckii samt på snäckskalsgrus på stranden Bracliythecmm
albicans.

Dagarna förut hade jag gjort en utflygt vid Kastn æs,
beläget mellan Kjeön och Tromsö. Bergsluttningarna och
låglandet vid stranden kläddes af ung björkskog, uti hvilken
på stenar växte Amblystegium confervoides, Grinimia Hart-
nianii, Brachythecmni rejlextmi och Hypniim cupressiforme.
På de torra klipporna träffas Hypnum Ueuflcri ymnigt, Nec~
kera^ complanata, Grhnmia torquata och spiralis samt Ba-
comitriimi sudeticum. De myllrika klippvallarna voro be¬
växta med Cylindrothecium Montagnei, Barbula fragilis^
Desmatodon latifolium var. brcvicaulis m. fl. och på fuktiga
ställen förekommo bland andra B icdioclontiuni pellucidum
Dicranum palustre.

Strax efter medlet af Juli 1868 under uppresan till och
de sista dagarna af Oktober samma år vid nedresan från
Spetsbergen företogos uttiygterna kring Tromsö, dels till det
midt emot staden belägna Flöjfjellet och dalen nedanför det¬
samma dels ock på den ö, på hvilken staden ligger. Kalk¬
klippor bilda sjelfva stranden på flera ställen af denna ö, till
följe hvaraf marken deromkring är starkt kalkhaltig, hvilket
ej är utan inflytande på mossvegetationen. På sjelfva klipp¬
väggarna vid stranden växa Gymnostomum curvir ostrum,
Desmatodon cernuus, Grimmia maritima, Hypnum filicinum
och Ueufieri, och på deras vittrade grus och marken kring
densamma Dicranella Grevilleana, Barbula to7'tuosa, fragi¬
lis och norvegica, Barbula Hornschuchiana, Bottia Heimii,
Disticlvium inclinatum, Desmatodon latifolius, Amblyodon
dealbatus, Meesia uliginosa, Bryum pendulum, Hypnum
polygamum och Amblystegium (finnmarchicimi). Uti norra
delen af ön på några granitblock på stranden träffar man
Hypnum cupressiforme var. subjulaceum , OrtJiotrichum
Sommerfelta, äfvensom Hypnum uncinatum orthothecioides
Lindb.

llypiiuui uiicinatuui * orthothecioiilcs Lindb, (Vet.-Ak. öfvers.
1866, om Spetsbergs-mossorna). Denna till habitus mycket

Bryolagiska skizzer från Norges kusttrakter.

49

utmärkta torm, som såvidt jag vet, hittills ej blifvit uppgifven
såsom förekommande inom Skandinavien, torde uteslutande
tillhöra Ishafs-regionen och polartrakterna, hvarest dess af-
vikande utseende torde framkallas af lokalförhållanden. Torr
klippgrund, företrädesvis i närheten af fogelfjäll eller strand¬
klippor, der hafsfoglar uppehålla sig, på kalla blåsiga ställen
i närheten af hafvet äro platser, der man på Spetsbergen
och Grönland träffar densamma ofta i största mängd. Vid
Tromsö förekommor den på strandklippor ej långt från staden.
Kall fuktig hafsluft, men torrt underlag, helst bestående af
multnande animaliska ämnen fordrar denna form. Från H.
uncinatimi afviker den genom följande karakterer. Stjelkarna
styfva, upprätta eller uppstigande, antingen saknande eller
med blott fä grenar, bildande mycket lösa tufvor af halmgul
färg. Bladen mindre krökta, stundom fullkomligt raka, starkt
strimmiga, alltjemt tilltagande i bredd mot basen och sålunda
vid fästpunkten utan någon hjertlik inskärning. (Forts.)

Utdrag ur utländska arbeten.

Biogeologi

af Kingsley *).

Biogeologien begynner med att fråga hvarje växt eller djur, som
påträffas, icke blott: Hvad är ditt namn, utan: Hur har du kommit
hit? På hvilken väg invandrade du? Hvar var ditt förra hem? Hur
far du nu din näring här? Är du ibland de starka, som koloniserande
tränga sig fram och utbreda sig? Eller hör du till de svaga, de till-
bakavikande, som äro dömda att försvinna.

Till en början skall Ni snart finna Er invecklad i kemiska och
meteorologiska frågor, såsom när Ni frågar: Hvad är orsaken, att

*) Denna uppsats, som berör ett ämne, hvilket på senare tiden
äfven hos oss varit föremål för behandling, har ursprungligen ut¬
gjort en framställning till ”Hampshire Scientific and Literary Society”
d. 28 Dec. 1871 och meddelas här i något förkortad form efter Jour¬
nal of Botany för Febr. 1872.

50

Kingsley,

jag finner olika floror på hafsstranden, på kalk- och sandstensbotten
o. s. V.?

Det vanliga svaret tror jag skulle blifva — om vi kunde ur väx¬
terna genom tjugo års experiment utleta det så, som Mr. LA^YEs
har gjort det i fråga om Gräsens och Leguminosernas förekomst på
' olikartad botten och vid olika odlingssätt — det vanliga svaret, sä¬
ger jag skulle blifva: Vi växter behöfva så och så beskaffade mine-
raliska beståndsdelar i våra väfnader; vidare behöfva vi en viss grad
af fuktighet under en viss tid af året. Stundom skulle det kanske
helt enkelt blifva det, att partiklernes mekaniska förhållande på en
viss mark råkar att passa för våra rötter och för deras sugöppningar.

Stundom skall Ni få svar snart nog, stundom ej. Om Ni t. ex.,
frågar Asplénium viride, huru den i Yorkshire förmår växa frodigt
ned till 600 à 800 fot öfver hafvet, medan den i Snowdon ej tyc¬
ker om att växa lägre än 2000 fot, och äfven der icke blir frodig,
skall den svara: Emedan jag i Yorkshire kan få så mycken kol¬
syra, jag behöfver, genom kalkstenens sönderdelning, medan jag
får mycket litet deraf från Snowdons siluriska jord. Jag måste i
Snowdon ersätta den genom att uppklättra till bergtopparne för att
åtkomma ymnigare regn. Men om Ni frågar Polypoäium calcareum,
hvarför den föredrager att endast växa på kalksten, medan P. Dryo-
pteris, af hvilken jag misstänker att den blott är en varietet, lätt vä¬
xer hvar som helst, så skall P. calcareum vägra att gifva något svar.

Jag kan emellertid blott gifva några flygtiga antydningar. Ni
skall finna vid Er forskning, att många växter och djur ej hafva nå¬
gon orsak alls att uppgifva, hvarför de förekomma på en plats och
ej på en annan, om ej följande särdeles enkla skäl, som en gång
gafs mig af en stor naturforskare. Jag frågade, hvarför jag ej fann
den och den arten i min trakt, ehuru den blott på ett par mils af-
stånd växer frodigt på alldeles likartad botten, och han svarade: Af
samma skäl som Ni ej är i Amerika, derför att nämligen Ni ej kom¬
mit dit — ett svar, som för mig kastade ett rikt ljus öfver hela denna
vetenskap. Ting äro ofta der de äro blott derför, att de hafva rå¬
kat komma .dit och ej annanstädes. Men de måste hafva kommit dit
på vissa sätt, och dessa sätt uppfordrar jag unga naturforskare att
uppdaga eller åtminstone att efterspana.

' Vidare skall Ni hafva att undersöka, huruvida arten ej har blifvit
hindrad från att sprida sig genom någon naturlig gräns, Mr. Wallace
har visat i sin Malay Archipelago, att ett djupt, men smalt, sund kan
utgöra en dylik gräns mellan två arter. Moritz Wagner har i fråga
om insekterna visat, att en måttligt bred flod kan skilja två arter af

Biogeologi.

51

Skalbaggar, eller ett mycket smalt snöbälte två arter af Tinea. Vi¬
dare, ett annat och mycket vanligt skäl, att växter ej kunna sprida
sig, är det, att de finna platsen framför sig redan upptagen af andra
plantor, som, då de ej hafva mer än behöflig föda för sig sjelfva, ej
tycka om intrång af en främling. Saxifraga hypnoides och S. um¬
brosa t. ex. äro två synnerligen starka arter, hvilket de, särdeles S.
hypnoides, visa dels genom sin ovanliga benägenhet att bilda varie¬
teter, dels ock genom sin härdighet att trifvas hvarhelst, de plan¬
teras. De växa på hvilken mager, sandig jordmån som helst under
en nederbörd af 23 tum och mera luxuri erande än i vilda tillståndet
Idaiid sitt hemlands berg, under en nederbörd af 50 à 60 tum. Hur
kommer det sig då, att S. hypnoides ej kan sjelf stiga ned från ber¬
gen, och att S. umbrosa, som dock i Kerry har vandrat ned från
bergen ända till hafsstranden, och under sitt framskridande antagligen
utrotat många arter, likväl ej kan öfverskrida landskapet Cork? Det
enda svaret är, såvidt jag vet, det, att båda arterna oupphörligt för¬
söka att rycka framåt, men att andra växter framför dem äro dem
för starka och förqväfva deras afkomma.

Detta för oss nu till en arman intressant fråga — det plötsliga
och ymniga uppträdandet af växter t. ex. Digitalis och Epüobium
angustifolium på fläckar, hvarest de förut aldrig varåt sedda. Ligga
deras frön, såsom somliga mena, hvilande i jorden, eller hafva de
blifvit ditförda utaf vinden eller på något annat sätt och äro i stånd
att gro blott på denna fläck, emedan marken der är fri? Någon har
iakttagit, att utströdda frön af Epüobium kunna färdas med vinden,
att denna växt först uppträder på ny uppkastade vallar, åkerrenar o.
d., hvarest den ej har någon täflingsstrid att bestå, samt att det för¬
håller sig på samma sätt med Digitalis. Helt säkert är detta hän¬
delsen med Tistlar och Senecio vulgaris. Digitalis-ïvhia åter, ehuru
små, skulle knappast kunna lättare föras af vinden än frön af Hvit-
klöfver, som uppkommer så rikligt i utdikade kärr. Adhuc sub
judice lis est. Jag skulle önska, att yngre botanister ville på experi-
mentel väg arbeta jjå frågans lösning.

Men vid undersökningar i denna riktning skola de finna gåtor i
mängd. Jag skall gifva dem en, för hvars lösning inom de närmaste
sju åren jag skall blifva dem synnerligen tacksam : Hvarför före¬
komma vissa växter, t. ex. Armeria och Cochlearia, ymnigt på hafs¬
stranden och allmänt på vissa bergstoppar, men ingenstädes i mellan¬
liggande området? Svara mig härpå, ty jag har i åratal vändt detta
faktum upp och ned, ut och in -- och kan ej förstå det?

Men alla dessa frågor och, såsom jag förmodar, särskildt den sista

52

Kingsley.

torde leda yngre forskare till den stora och invecklade frågan, huru
dessa öar blifvit återbefolkade med växter och djur efter den lång¬
variga, allt omstörtande istiden.

Jag förmodar, att Ni redan vet och medgifver, att hela England,
norr om Thames, med undantag af de isklädda bergstopparne var
under långa tidrymder begrafvet under ett ishaf. Från hvad håll
skulle vegetalnlt och animait lif vända tillbaka till vårt land, när det
åter höjde sig, och betäcka dess yta med friskt lif och grönska?

Jag skall göra några anmärkningar angående detta ämne. Ni
måste naturligtvis studera växterna art för art; Ni måste noga ge¬
nomgå floristernas arbeten och anteckna deras anmärkningar om ar¬
ternas utbredning. Det resultat, till hvilket Ni skall komma, torde
blifva det, att Ni i vår flora kommer att igenkänna tre skilda typer,
nämligen en europeisk eller germanislc flora, som invandrat från syd¬
ost, en afïantisJc från sydvest och en 'nordisk från norr.

Men detta arbete skall orsaka Er mycket bryderi. Först och
främst har Ni nämligen att vid Edra beräkningar lemna åsido fler¬
talet af de växter, som finnas på odlad mark. Antalet af dessa torde
vi aldrig komma att få fullt afgjordt. Men derom kunna vi vara
säkra, att såsom Kossackerne 1815 förde mer än en rysk planta ge¬
nom Tyskland till Frankrike, och såsom Ni helt visst skall nästa
sommar göra en skörd af nordtyska växter på bataljfälten i Frank¬
rike, så ha alltid eröfrande raser fört nya växter med sig. Romarne
måste under sin 300 -- 400-åriga besittning af vårt land hafvEj. infört
flera, än jag vågar nämna. Jag misstänker dem att hafva medfört
icke blott den vanliga sydländska almen, icke blott de tre Urtica-ar-
terna, utan ock alla våra röda Papaverarter och ett stort antal af de
ogräs, som äro allmänna på våra åkrar; och när vi lägga dertill de
växter, hvilka blifvit hemförda af återvändande korsfarare och pil¬
grimer, af munkar från alla ändar af Europa,' samt af sjöfarande,
hafva vi att från vår inhemska flora utmönstra en stor mängd arter.
Emellertid, enär vi ej hafva historiska data att hålla oss till, veta vi
knappast, hvar och hvad vi skola frånskilja, och jag öfverlemnar denna
sak åt yngre botanisters skarpsinne. Det blir naturligtvis endast den
europeiska floran, som kommer att lida denna förminskning.

Den europeiska floran invandrade, såsom jag förmodar, omedel¬
bart efter isperioden på en tid, då Frankrike och England voro före¬
nade, och då Nordsjön var ett fullständigt nätverk af floder, som
utmynnade i det djupa hafvet mellan Skottland och Skandinavien.

Hvad atla-ntiska floran beträffar, har Ni att sjelf afgöra, hurvida
Ni vill eller ej antaga teorien om en sjunken atlantisk kontinent. Jag

Biogeologi.

53

bekänner, att alla invändningar mot denna teori, ehuru djerf den än
kan synas, äro i min tanke uppvägda af en här af fakta, som jag ej
kan genom någon annan teori förklara. Men Ni måste döma sjelf,
och för att kunna det, måste Ni noggrant studera ERicA-arternas ut¬
bredning både i Europa och på Kap, liksom deras frånvaro på andra
sidan af Ural-bergen i Amerika. Vidare måste Ni gifva akt uppå de
växter, som äro gemensamma för Azorerna, Portugal, vestra England,
Irland och vestra Hebriderna. Unga botanister skola på detta sätt
åtminstone finna bevis för en förändring i fördelningen af vatten och
land, hvilken skall i hög grad förvåna dem, när deras uppmärksam¬
het för första gången riktas derpå.

Hvad den nordiska floran beträffar, är frågan, hvarifrån hon kom,
gåtlik nog. Det synes svårt att fatta, huru någon växt kan hafva
bibehållit sig, när Skottland var en arkipelag med samma ishölje,
som Grönland nu har; och vi hafva här inga bevis för, att efter is¬
tiden någon kontinent i norr fanns, från hvilken växter och djur
kunde hafva kommit tillbaka till oss. De arter af djur och växter,
som äro gemensamma för Britannien, Skandinavien och Nordamerika,
måste hafva spridt sig före istiden, när en kontinent, som förenade
dem, ännu fanns.

Men något ljus har blifvit kastadt öfver denna fråga genom en
artikel: ”The Physics of the arctic ice,” af D:r Brown, i ”Quaterly
Journal of the Geological Society” för Februari 1870. Han visar der,
att äfven i Grönland höjder och klippor äro lemnade isfria nog för
att bära en vegetation af mellan 300—400 arter af fanerogama väx¬
ter, och derför, säger han, måste vi akta oss för att tro, att växt-
och djurlifvet på de dystra stränderna och bergstopparne af det gamla
ishölj da Skottland var fattigt. Samma växter skulle kunna hafva fun¬
nits på våra berg, och om så är, böra vi se med aktning, ja med
vördnad, på fjellväxterna i Wales, Skottland och Lake Mountains
såsom organismer, väl i sin utveckling hämmade och förkrympta
genom sin långa strid med elementen, men vördnadsvärda genom
sin ålder. Lemningar från en äldre tempererad period, hafva de
uthärdat genom tusende århundraden af köld och dimmor för att
ännu en gång sola sig i ett tempereradt klimat.

Nu påträffa vi frågor, som äro egnade att göra en Hampshire-
botanist hufvudbry. Ni har i denna trakt två eller snarare tre olika
jordmåner, hvardera med sin egendomliga vegetation. Först har Ni
lera på kalk ; här förekomma vidsträckta, synbarligen uråldriga skogs¬
länder. Dernäst har Ni kalkbotten med dess egendomliga, fina och
ofta välluktande skara af kalkälskande växter. Vidare har Ni (i

54

Litoratur-öfversigt.

New-Forest och Bagshot-basinen), den fattiga sanden och den med
jern ^mättade leran, hvarför Ni här träffar en flora, som älskar
kärr- och torfjord, och som i många hänseenden är helt olika de
föregående.

Hvilken mångfald af intressanta frågor framkallas^ej genom dessa
enkla fakta ! Huru hafva dessa tre floror erhållit hvar och en sin när¬
varande plats? Hvarifrån hafva en hvar af dem kommit? Huru kunde
den ena vandra förbi eller genom den andra, till dess h varje art ef¬
ter långvarig täflingsstrid tillkämpat sig den jordfläck, som mest läm¬
pade sig för densamma? Och när komm o de hit? Hvilken af dem
är den älsta? Kan någon säga mig, antingen kärrens Erica- eller
kalkens Thyrnusarter voro de tidigaste invånarne på desse öar? Allt
detta är frågor, på hvilka jag ej kan finna något svar, och som ej
kunna besvaras, utan ett föregående mycket noggrant studium dels af
hvarje växtarts \'^ndringar på den europeiska kontinenten dels af. de
förvånadsvärda förändringar i dessa öars geografiska utseende, hvilka
inträffat under de olika geologiska perioderna. Beskaffenheten af våra
kärrs vegetation är ännu för mig en fullständig gåta. Vi hafva tre
Lycopodiumarter, utomordentligt gamla former, som öfverlefvat isti¬
den; men hafva de hit letat sig väg nedåt från norrut belägna berg
eller uppåt från Pyreneerna? Vidare har Ni den vackra Asphodelus,
en utomordentligt gammal form, ty den är, märkvärdigt nog, ge¬
mensam för Nordamerika och norra Europa, men finnes ej i Asien.
Denna växt måste säkerligen hafva kommit från norden och häntyder,
liksom så många andra växter och djur, på den tid, då norra Europa
och Nordamerika voro förenade. — — Str.

Literatur-Öfversigt.

Heber die Entstellung der Eiechte Collema glaiicescens Hoffm.
durch Aussaat der Sporen derselben auf Nostoc lichenoides.
Von Max Eees. (I Monatsbericht d. Akad. d. Wissenscli.
zu Berlin, 26 Oct. 1871.)

På senare åren har allt mer och mer den åsigten gjort
sig gällande att lafvarne ej äro sjelfständiga organismer utan
alger med på dem växande parasitiska svampar. Ar 1866
kom DE Båey till den slutsatsen, att antingen äro CoUema-
cece de fullkomligt utvecklade stadierna af växter, hvilkas

Literatur-öfversif^t.

55

ofullständigt utvecklade former hittills hlifvit stälda under
algerna under namn af Nostocacece oeli Chroococcaceæ, eller
ock att Nostocacece och Chroococcacece äro typiska alger,
som antaga form af Collema, Ephebe o. s. v., derigenom att
vissa parasitiska Ascomycetes intränga i dem, utbreda sitt
mycelium i den fortväxande bålen och oftast fästa det vid
de phycochromhaltiga cellerna.

Då man snart derefter hos de öfriga lafgrupperna visade
identiteten mellan deras gonidier och vissa alger, så utsträck¬
tes äfven DE Bary’s begge alternativ till alla lafvar; Famint-
ziN och Baranetzky slöto sig till det första, Schwendener de-
remot upphöjde det andra alternativet till lag genom sina
vidsträcktare undersökningar. Hufvudheviset för sin äsigt har
ScHWENDENER ej lemnat, näml. framställandet af en laf genom
att så dess sporer på den gonidiebildande algen och odla den
dervid sig utvecklande parasitiska svampen tillsammans med
algen. Det är detta som Max Bees har gjort. Till sina ex¬
periment valde han Collema glaiiceseens Hoffm., för dess
sporers storlek och karakteristiska byggnad, samt den alg,
Nostoc lichenoides Vauch., som till utseende och byggnad
tycktes mest likna denna lafs gonidier.

Försöken anstäldes såväl i massa genom odling af No¬
stoc på jord i en blomkruka som på enstaka individer af
Nostoc^ som odlades på kalkspatsskifvor lagda på objekt¬
glas för direkt mikroskopisk undersökning. Sås friska sporer
af Collema glaiiceseens på ett fuktigt underlag, ss. glas,
sten, jörd etc., så gro de, men afstanna i sin tillväxt och dö
efter några veckor. Såddes de deremot på ifrågavarande
Nostoc så grodde de och deras groddtrådar kröpo på ytan
af Nostoc-knlorm och satte sig fast genom små ansvällningar
på cellerna, hvilka af förf. kallas fästpunkter (Haftstellen).
Från fästpunkterna tränger derefter en smal fortsättning_ af
groddtråden in i det ytliga slemlagret på Nostoc, grenar
sig och bildar en buske af hyfer. Häraf utvecklar sig ett
rikt förgrenadt, Collema-mjcelmm, som steg för steg likfor¬
migt genomväxer Nostoc och slingrar sig omkring dess cell-

56

Literatur-ßfversigt.

%

rader. De talrikt sammansmältande förgreningarne i det
inre af Nostoc motsvara slutligen på det fullständigaste hy-
ferna hos den spontana Oo/?ema-lafveiis bål. Slutligen bildas
ett periferiskt lager af hyfer, bvarifrån de första rothåren
frambryta genom iVo^^oc-slemmet. Denna på konstig väg
frambragta laf hade ej hunnit få några frukter. Förf. anser
sig dock kunna identifiera den med Collema glaucescens
Hoffm.

Den fullständiga utvecklingen af det parasitiska Collema-
myceliet i Nostoc beror på en i fysiologiskt hänseende ganska
anmärkningsvärd orsak. Hos de heteronema lafvarne om-
gifva svamphyferna algdelen rundt om på alla sidor. Derför
måste, i motsats till alla andra parasitväxter, den parasitiske
lafsvampen sjelf upptaga den råa näringssaften utifrån både
för sig och för sin assimilationsalg. Härtill tjena isynnerhet
hans rothår. — Hos Collemaceerna deremot kan algen upp¬
taga sin näring direkt utifrån, men svampen, Collema glau¬
cescens uti meromnämnda laf, förhåller sig härvid som svamp¬
delen hos de heteronema lafvarne ; den måste hemta sin nä¬
ring — förmodligen askbeståndsdelarne — utifrån. Detta
gör den i början genom de från sporen utskjutande grodd-
trådarne, som vanligen ej alla intränga i iVb^^oc-kulan, se¬
dermera genom sina rothår. Borttager man rothåren eller
utsänder sporen endast en groddtråd och den intränger i
algen, så upphör snart tillväxten af myceliet. Derför är det
häst att vid odlingen utså CoZ7ew«-sporerna först på jorden
och 10 dagar derefter iVb^^oc-kolonierna. Äfven rothåren
från en Nostoc-kalü, kunna intränga i en annan och der bilda
ett mycelium.

Återstår att göra samma experiment med de heteromera
lafvarne !

lieber gonidienartige Bildungen in einer dicotylischen
Pflanze. Von D:r J. Keinke. (I Nachrichten von der k.
Gesellsch. d. Univ. zu Göttingen N:o 25, 1871.)

Zur parasitischen Lebensweise des Nostoc lichenoides.

Literatur-Öfversigt.

57

Von Eduard v. Janczewski (I Botanische Zeitung 1872,
Nio 5.)

I föregående referat var det fråga om svampar, som
lefde parasitiskt på alger, här deremot om alger, som lefva
parasitiskt i det inre af en fanerogam växt och några mossor.

Hos Gimnera scabra äro hladknopparne fylda af ett
slem, som bildas af glandler, hvilka sitta vid basen af bla¬
dens undre sida. Forslemningen af glandlernas celler fort¬
skrider in i stammens parenkym, hvarigenom bredvid hvar-
andra liggande slemkanaler uppstå. Utåt sluta sig derefter
de härvid bildade såren genom celldelning i det omgifvande
parenkymet, så att ett ärr bildas. Innan dessa kanaler
blifva slutne, växer en i knopparnes slem förekommande
Scytonema (som tillhör de blågröna slemalgerna) in genom
dem och slutligen äfven in i parenkymcellerna, hvilket un¬
derlättas genom dessas stora porkanaler. Algens trådar taga
slutligen i anspråk allt utrymme i cellerna, som står till för¬
fogande, och hopslingra sig till ett nystan, så att man slut¬
ligen på ett genomsnitt ej kan urskilja några trådar. Dessa
nystan tilltaga något i storlek med stammens tilltagande
ålder och algens celler måste lefva på bekostnad af de på
garfsyra rika safterna hos Gunnera, alldenstund algen är
helt och hållet innestängd genom det nybildade parenkymet.

Scytonema Gunner m Keinke tyckes ständigt åtfölja Gun-
iiera, då den finnes på exemplar af den både i Göttingen,
Bonn och Lund.

Hos Anthoceros och Blasia har man länge känt blå¬
gröna cellgyttringar, liknande en Nostoc, men oftast ansett
dem för groddknoppar. På undre sidan af tallus hos An¬
thoceros Icevis upptäckte E. v. Janczewski klyföppningar.
Medan ännu klyföppningarne äro teml. unga, kryper en tråd
af Nostoc lichenoides in mellan dess 2 cëller och utvecklar
sig der till en iVb^^oc-koloni ; hvilket J. hade tillfälle iakt¬
taga vid anstäld odling. Under tiden delar sig de 2 klyf-
öppningscellerna ungef. som hos Marchantia och ansvälla så
att de fullständigt innesluta algen. Klyföppningsspringan

'fi--* '»I

Litera titr-öfvevriifft.

blifver deremot med tiden större hos de klyföppningar, i
hvilka ingen alg intränger. Endast de närmast till algen
belägna parenkymcellerna förlora genom algens inverkan sin
lifsverksamhet. Hos BJasia xmsilla förekommer Nostoc vid
bladbaserna i egendomliga bildningar, hvilkas uppkomst och
natur J. ej känner. Hos Sphagnum acuUfolium intränga
äfven Nostoc-tvMsiY genom de stora hålen på de stora cel¬
lerna hos bladen, men innestängas ej och föra der således
intet parasitlif. När de i Gunnera och Blasia innestängda
algerna komma ut vet man ej, sannolikt vid dessas förruttnelse.

Vorhiiifige ^ittheiliiiig über das Auftretcu von Chlorophyll in eini¬
gen für chlorophyllfrei gehaltenen Phanerogamen. Von J. Wies-
NER (Botan. Zeitung 1871.)

Neottia Nidus avis anses, säger förf. *), sakna klorofyll
och växtens färg tyckes tala härför. Oaktadt man ej kan
direkt demonstrera klorofyllet i mikroskopet, så kan man dock
sluta sig till dess förekomst dels på kemisk dels på optisk
väg. Lägger man neml. ifrågavarande växt i ett ämne som
löser klorofyllet, t. ex. i ether, alkohol eller benzin, så fär¬
gas den strax grön. Längre inverkan gör växten blek, under
det att lösningsmedlet upptager ett grönt färgämne, som för¬
håller sig precist som klorofyll; alkohollösningen t. ex. fluo¬
rescerar. Hetta klorofyll har sitt säte i ljusbruna stafvar,
som nästan alltid täcka cellkärnan.

Äfven hos flera Orobanche-2i\iQX har förf. iakttagit lik¬
nande förhållanden, men han måste nästan alltid gå tillbaka
till de tidigare utvecklingsstadierna, för att kunna hos dessa
växter påvisa närvaron af klorofyll. Hos några ex. af Oro-
hanche fann förf. äfven vid blomningstiden klorofyll i liåren
i form af grön protoplasma och i cellerna hos de sparsamt
förekommande klyföppningarne i form af klorofyllkorn.

*) Enligt Irmisch skulle den, liksom flere andra Orchideer, ej
vara parasit, enligt andra skulle de vara parasiter strax efter gro¬
ningen men ej sedan. Ref.

Svensk botanisk literatnr 1870.

59

Bålsporriixterua. En morfologisk och systematisk ofver-
sigt ofver denna växtgrupp af A. S. Örsted. Med författa¬
rens tillåtelse öfversatt af Johan Hul ting. Med 101 figurer
i träsnitt. — Pris: 2,50.

Förf. hade ofta blifvit uppmanad ”att gifva anvisning på ett ar¬
bete, hvari det funnes en mot nutidens fordringar svarande kortfattad
framställning af dessa växters” (Fungi, Lichenes och Alyœ) ”morfolo¬
giska och systematiska förhållanden ; detta har varit den närmaste anled¬
ningen till utgifvandet af detta lilla arbete. Det finnes nämligen,
såvidt jag kan skönja, hvarken i vår egen eller den främmande litte¬
raturen något arbete, som helt och liållet uppfyller dessa fordringar :
i hvilket både det morfologiska och systematiska behandlas i lika
proportion, och hvari båda på rätt sätt betraktas i samband med
hvarandra; som, utan att fördjupa sig i enskildheter, ej förbigår det
väsentliga; hvari meningen ej försvåras genom en öfverflödig och.be-
svärlig terminologi; hvari läsaren finner en' behöflig hjelp genom af-
bildningar och en nödvändig anvisning till litteraturen.”

Som de 3 första arken af originalet utkornmo för ett par år se¬
dan före de öfriga, hade förf. efter inledningen gjort några tillägg.
Dessa har öfversättaren låtit inflyta i texten på respektive ställen.

Ofversättningen tyckes vara gjord med omsorg; på ett ställe har
dock Blomme återgifvits med blomma i st. f. med plommon. I an¬
seende till träsnitt, pris samt saknaden af innehållsförteckning och regi¬
ster öfverensstämmer öfversättningen med originalet.

Svensk botanisk literatnr 1870.

(Af Th. O. B. N. Krok.)

A. I Sverige try elda arheten eller uppsatser.

Agardh, J. G , Om de under Korvetten Josephines expedition, sist¬
liden sommar, insamlade Algerna (i K. Yet.-Akad. Öfvers. 1870,
sidd. 359 — 366 -|- Taflan II).

- , Chlorodictyon, ett nytt slägte af Caulerpeernes grupp (anf.

st., sidd. 427 -434 -f- Taflan III).

- , Om Chatham-öarnes Alger (anf. st., sidd. 435 — 456).

- , Alger, insamlade på Grönland 1870 af D:r Sv. Berggren och

P. Oberg (i Nordenskiölds Redog. för en exped. till Grönland i
K. Yet.-Akad. Öfvers. 1870. Bil. II, sidd. 1080 -1081.

60

ßvensk botaniak literiitiir 1870.

Anderssoll, N. J., Femhundra Afljildningar af mera allmänt före¬
kommande svenska växter. För skolan och hemmet. Första häf¬
tet: text. 7 och 95 sidd. Andra häftet: plancher. LVIII taflor -f
4 sidd. imper. 8:o Stockholm. Iwar Hæggstrôms boktryckeri.

Arcschoug, F. W. C., M. W. von Dübens handbok i Växlrikets
Naturliga Familjer, deras förvandtskaper, geografiska utbredning,
egenskaper och vigtigaste användande i medicinskt, ekonomiskt
och tekniskt afseende. Andra upplagan omarbetad. Stockholm.
Iwar Hæggstrôms boktryckeri. - 3, 546 och 1 sidd. 8:o.

- , Växtanatomiska undersökningar. II. Om den inre byggna¬
den i de trädartade växternas knoppfjäll. — 56 sidd. samt 5
Tabb. 4:o (i Acta Universitatis Lundensis — Lunds Universitets
Årsskrift 1870 [Lund, 1870—71. Tom. VII] II. Afdelningen för
Mathematik och Naturvetenskap).

Areschoug, J. E., Alger, samlade vid Alexandria af framl. D:r
Hedenborg (i K. Vet.-Akad. Öfvers. 1870, sidd. 929—939).

- , Carl Adolph Agardh. Professor, Biskop (i Lefnadsteckn.

öfver K. Svenska Vet.-Akad. Ledamöter. Bd. I [häftet 2], sidd.
251 - 296).

Berggren, S., Studier öfver mossornas byggnad och utveckling. II.
Tetraphideœ. — 8 sidd. samt 1 Tab. 4:o (i Acta Universitatis
Lundensis — Lunds Universitets Årsskrift 1870 [Lund, 1870 - 71.
Tom. VII] II. Afdelningen för Mathematik och Naturvetenskap.)

- , Förteckning öfver Kärlväxter och Mossor från Grönlands¬
expeditionen 1870, insamlade och bestämda af S. B. (i Norden¬
skiölds Redog. etc. i K. Vet.-Akad. Öfvers. 1870. Bil. I, sidd.
1075-1079).

- se Nordstedt.

Brown, T., Anteckningar till Skånes Flora. Lund, tryckt uti Ber-
lingska Boktryckeriet. — Tit., anmäl., dedik., V + 20 sidd. 8:o.

Fries, E., Matthias Numsen Blytt. Professor (i Lefnadsteckn. öfver
K. Svenska Vet.-Akad. Ledarn. Bd. I [häftet 2], sidd. 329 336.

- , Icones selectæ Hymenomycetum nondum delineatorum. —

IV. sidd. 27—36 pl. 31—40. fol. [utan tryckningsort och
årtal].

Hart man, C. J., Handbok i Skandinaviens Flora, innefattande Sve¬
riges och Norges växter, till och med Mossorna. Tionde uppla¬
gan, utgifven med rättelser och tillägg af Carl Hartman. Förra
delen: Phanerogamer och Ormbunkar. — Stockholm. Iwar
Hæggstrôms boktryckeri. — 6, LXX och 343 sidd. 8:o

Hel Ib om, P. J., Nerikes Laf-Flora I. Familjerna Usneei, Rama.

Svensk botanisk litevatur 1870.

61

linei, Peltigerei och Parmeliei. 30 sidd. 8:o (i Progr. fr. Örebro
h. Rlem. lärov.).

L effler, J. A., Lepigonum (i Hartin., Handbok i Skand. Fl., 10.de
iippk, sidd. 132 — 133).

Lilja, N. (t), Skånes Flora, innefattande Skånes vilda och odlade
växter; en handbok för folkskolor, landtmän, trädgårdsodlare,
apotekare och för den studerande ungdomen. Stockholm; tryckt
hos Joh. Beckman. — I. sidd. 1 528. II. sidd. 529 — 1018.

Mosén, Hjalmar, Bidrag till kännedom af Sveriges mossflora (i K.
Yet.-Akad. Öfvers. 1870, sidd. 397 410),

Nathorst, A. G., Om några arktiska växtlemningar i en sötvat-
tenslera vid Alnarp i Skåne. I. — 17 -f 2 sidd. samt 2
Tabl). 4:o (i Acta Universitatis Lundensis — Lunds Universitets
Årsskrift 1870 [Lund 1870—71. Tom. VII] IL Afdelningen för
Mathematik och Naturvetenskap).

Nordstedt, C. F. 0- & Berggren, S., Alger insamlade på Grön¬
lands inlandsis af D:r Berggren (i Nordenskiölds Redog. etc. i
K. Vet.-Akad. Öfvers. 1870. Bil. III, sidd. 1081).

Scheutz, N. Joh., Prodromus Monographiæ Georum. Upsaliæ
excudit Ed. Berling. — Tit. och 69 sidd. 4:o (i Nova acta reg.
soc. scient. Upsal. ser, 3 vol. VH fase. poster.) — Anm. Äfven
särskildt afdrag.

- , Iakttagelser rörande Smålands Mossflora (i K. Vet.-Akad.

Öfvers. 1870, sidd. 75 — 103).

Torin, Karl, De Naturliga Växtfamiljerna jemte Växtgeografien i
sammandrag utarbetade för Elementarundervisningen. Stockholm.
Alb. Bonniers boktryckeri. — Tit., 71 -f 1 sidd. 8;o.

Wahlberg, P. F., Johan Hedenborg, Professor, Konsulat-sekreterare
(i Lefnadsteckn. öfver K. Svenska Vet.-Akad. Ledamöter. Bd. I
[häftet 2], sidd. 371 386).

- , Christian Stenhammar, Theologie Doktor, Prost och Kyrko¬
herde (anf. st., sidd. 397 -420).

Wittrock, Veit Brecher, Disl^ositio Oedogoniacearum suecicarum.
Cum tabula I (i K. Vet.-Akad. Öfvers. 1870, sidd. 119—144).

(Exsiccat).

Åkermark, Sophia, Typ-Samling af Skandinaviens Alger innehål¬
lande 100 arter. Götheborg. Tryckt, hos C. Petersen. — 1 sid.
4:o.

62

Smärre Notiser.

B. I utlandet trycMa uppsatser.

a. Original-uppsatser.

Areschoug, F. W. C., Ueber gegitterte Parenchyrazellen'in der Rinde
(i Botan. Zeit. 1870, sidd. 305 308).

Falck, Alfr. (f), Pimpinella dissecta Retzius. Ein verirrtes Syno¬
nym (i Oester. Bot. Zeitschr. 1870, sidd. 143 — 145). — Jfr. anf.
" st. sidd. 347 och 349.

[Lindberg, S. 0., upptages hädanefter under finsk botan, literatur.]
Zeit er stedt, J. E., Botaniska excursioner på Oland under sommaren
1867 (i Botanisk Tidsskrift [København] IV. 2, sidd. 113 — 143.

Botanische Zeitung 1872. N:o 8 — 10. — H. Hoffman, Samen¬
bruch bei der Weinbeere. — Willkom, üeber die Stammpßanze der
Flores Cinœ levanUci. — F. Buchenau, Eigenthümlicher Bau der,
Blattspitze von Scheuchzeria palustris L. — J. Bar.anetzky, Entwicke¬
lungsgeschichte des Gymnoascus Reesii.

The Journal of botany, british and foreign, ed. by H. Trumen,
Febr. 1872. -- W. R. JNT’Nab, Histological Notes. - G. Bennet, A.
Case of Poisoning by the Seeds of Macrozamio. spiralis.

Smärre Notiser.

Lärda Sällskaps sammanträden.

Det kgl. danske Videnskabernes Selskab. Sällskapets guldme¬
dalj har blifvit tillerkänd d:r Eug. Warming för ett inlemnadt svar af
den botaniska prisfrågan ”om forgrening ved Växtspidsens klovning
og om Vortemælkens Blomsterkop” För ett annat besvarande af
samma prisfråga tillerlcändes cand. med. Rasmus Pedersen en belöning
af 100 Rbdr.

Naturhistorisk Förening. D. 19 Jan. och 2 Febr.: D:r Warming
redogjorde för den histologiska bygnaden och utvecklingshistorien hos
Euphorbias blomster. — D. 20 Mars: Prof. Örsted höll föredrag om
Centralamerikas Piperaceer och de nyaste anatomiska och morfologi¬
ska undersökningarne öfver dessa växter.

Botanisk Förening. D. 11 Jan. : Stud. Samsö-Lund redogjorde för
bygnaden och den morfologiska betydelsen af pappus hos Compositce.

— D. 15 Febr. Adj. Grönlund höll ett föredrag öfver Islands mossor
och D:r Muller öfver förekomsten af Taxus som vild i Danmark.

— D. 14 Mars: Prof. Örsted meddelade någi’a anmärkningar öfver de
2 danska ek-arterna.

Smärre notiser.

63

Vetcnslcaps-AJcadennen d. 14 Febr.: Letterstedtska priset för
utmärkt originalarbete tilldelade akademien adjunkten vid Upsala
Universitet Th. Fries för lians arbete ”Lichenographia scandinavica.”
För införande i öfversigten inlemlades 2 uppsatser, 1) af doktor P.
A. Karsten: Fungi in in-^ulis Spetsbergen et Beeren Eiland, collecli;
2) af stud. A. G. Nathorst : Om arktiska växtlemningar i Skandina¬
viens sötvattensbildningår. D. 13 Mars: Från professoren Göppert
i Br eslem hade ankommit en skrifvelse med underrättelse att i bo¬
taniska trädgården i nämnde stad blifvit upprest en byst i karrara-
marmor öfver Linné och hade prof. Göppert tillika öfverlemnat en
berättelse om den fest, som i anledning häraf derstädes firats.

Fys'iograßsl'a SällsJcapet d. 27 Mars : Hr O. Nordstedt redo¬
gjorde för de sötvattensalger, som blifvit hemförda från Grönland,
Spetsbergen och Beeren Eiland af de svenska expeditionerna.

SällsJcapet pro Fauna et Flora Fennica d. 3 Febr.: D:r P. J.
Rarster hade till publikation i Sällskapets Notiser insändt en upp¬
sats med titel: Xylarieæ, Diatrypeæ, Melogrammeæ et Nectrieæ in
parœcia Tammela crescentes. D. 2 Mars: ”Mag. J. P. Norrlin fö¬
revisade en af honom 1867 i Kittilâ tagen, för vår flora ny lefver-
mossa, Gymnomitrium suecicum Gottsche, samt påpekade våra öde¬
markers i allmänhet stora rikedom på s. k. sällsynta kryptogamer,
bland h vilka några mossor specielt uppräknades. I sammanhang här¬
med lemnade ordf. några högst intressanta upplysningar om såväl
dessa som andra kritiska former, bland hvilka ett par, BracJiytliecium
Mildeanum och Jungermannia Schroderi, såsom nya för vår flora om¬
nämndes. — D:r Th. Sælan förevisade några af d:r A. F. Procopé i
Kajana senaste höst till honom insända granqvistar från Kuhmoniemi
socken', h vilkas barr, till följe af på desamma förekommande svamp¬
bildning, voro alldeles gula. Något dylikt hade i dessa trakter före
denna sommar ej observerats, och uppgafs det enl. allmogens utsago
att sjukdomen inkommit österifrån, i det först trädens östra sida an¬
gripits, samt dess verkningar starkast förmärkts i nämnda socken,
mindre i Sotkamo och endast högst sparsamt i Paldamo. Enligt
uppgift af Mag. Norrlin hade den dock redan förut observerats i
Tavastland, specielt år 1864, då den gjort stor skada på granarne i
Evois. Den ifrågavarande svampen hade d;r Sælan funnit vara Sphœria
navicularis Wallr., af prof. Stein beskrifven i Jahrbuch der Königl.
Sächsischen Akad. für Forst- und Landtwirthe zu Tharand, 1853, pp.
105 och följ. I sammanhang härmed påpekades för öfrigt den för
sådana af svampar beroende sjukdomar gynsamma natur senaste

64

Smärre Notiser.

sommar visat sig ega, i det afveti andra, t. ex. björkar och rönnar,
' derunder ganska allmänt varit af hvar sin sjukdom angripne.” Till
ledamot invaldes löjtnant H. v. Post på Ultima.

Offentliga föreläsningar i botanik under förra halfåret 1872
vid universiteten i Helsingfors, Köbenhavn, Lund och Upsala.

I Helsingfors föreläser Prof. S. O. Lindberg om växternas bygnad.
I Köbenhavn, förutom de sedvanliga för medicinska och farmaceutiska
studeranden, håller Prof. A. S. Orsted föreläsningar ”om den nordlige
Halvkugles plantegeografiske Forhold, nærmest med Hensyn till de ydre
Betingelser, som bestemme Planternes Udbredning.” I Lund föreläser
Adj. F. Arerchoug växtanatomi och fysiologi. I Upsaia föreläser Prof.
J. E. Areschoug öfver växfysiologi och derefter morfologi samt Adj. Th.
Fries lemnar en kortfattad framställning af växternas förrättningar.

— Qvarlefvor af den arktiska vegetationen (den ”Nordsibiriska
Floran”) bibehålla sig som bekant företrädesvis i kärr. Ett nytt ex-
. empel härpå finner man anfördt i en uppsats af Ch. Martens (i Compt.
rend. T. LXXIII, p. 315). Vegetationen, på en torfmosse i Jura på
1,000 meters höjd gjorde på M. intrycket af ett landskap i Lappland.
Vid närmare undersökning af vegetationen på torfmossarne i denna
trakt fann han att af 179 arter voro 73 rent arktiska (t. ex. Betu¬
la nana och Saxifraga Hirculus); och af de öfriga yar det endast
en art, Sivertia perennis, som ej förekommer i Skandinavien. På
samma höjd som dessa torfmossar men på torrare mark förekommo
142 växtarter, hvaraf endast 66 .äro gemensamma för Skandinavien.

— Baohab, Aäansonia digitata, anföres af I)e Candolle (Physiol,
veget. II p. 1003) efter uppgifter af Adanson bland de växter, som
kunna uppnå en ofantligt hög ålder. Stammen på ett 100-årigt träd
skulle vara 4' tjock, på ett 1000-årigt 14' och på ett 5000-årigt 30'.
Oaktadt flera senare författare betviflat denna höga ålder, har man
hitintills nästan helt och hållet saknat alla direkta observationer och
mätningar. Ad. Ernst i Caracas har dock nu meddelat några mät¬
ningar, som han anstalt på ett exemplar af Adansonia, hvilket be¬
finner sig Caracas i trädgården La Veneta, som general Paez anlagt.
Egaren erhöll det som ung planta 1832 af engelske amiralen Fleming.
Det är således nu ungef. 40 år gammalt och dess stam är vid marken
23 preus. fot i omkrets, 5' öfver mnrken 16 V/ och 10' öfver mar¬
ken vid första grenen 12 'jf; dess höjd är 34'. Enligt 'Adanson skulle
ett 40 år gammalt träd vara litet öfver 2' i diameter, men detta
träd har en stam, som i medeltal är 5' 3" i diameter. Oaktadt detta
träd ej blifvit försatt i ovanligt gynsamma omständigheter, har det
redan en volum af 300 kubikfot och skulle således under 40 år i
medeltal dagligen hafva tilltagit 36 kubiktum i volum.

BOTAnSKÅ COTISEE

ÜTGIFNE AF

O. NORDSTEDT.

N:o 3. d. 22 Maj 1872.

Bryologiska skizzer från Norges kusttrakter,

af S. Beeggeen.

I

(Forts. f. foreg. Nir.)

Till Amhlystegium finnmarchicum Loe. torde ett par
Amblystegia knnna hänföras, som jag fann vid Tromsö, oak-
.tadt de ej såsom auctors exemplar växa på träd, utan an¬
tingen på kalkhaltig jord, såsom den på stranden af hafs-
djurs skal bildade, eller på granitblock vid stranden. Såväl
gröfre former, af samma storlek som A. serpens, som äfven
finare nästan som A. eonfervoides, denna senare på kalk¬
haltig jord mellan gräs, förekomma. Utmärkande för nämnda
former äro de tätt sittande upprätta smala 'grenarna, de till¬
tryckta bladen, tufvornas brungula färg, bladens större styfhet,
dessas kortare och bredare spets, bredare och fastare celler,
kortare nerv, som hos de gröfre formerna knappt räcker till
midten och hos de mindre nästan saknas.

Vända vi oss nu från denna vegetation, hvars natur, så¬
som vi af de anförda exemplen kunna finna, betingas dels
af kaikbottnen dels af hafsluften, hvilka bådas förhållanden
äro gynnsamma för mossflorans kosmopolitiska medlemmar,
och förflytta oss till Flöjfjellet, hvilket af Adj. Th. Feies,
som jag åtföljde på denna tur, var väl kändt såsom fyndort
för intressanta lafvar ; så finna vi likaledes der en omvexling
af qvartz- och kalkhaltiga klippor men en alpin vegetation.
Den högsta punkt, hvars vegetation undersöktes, torde hafva
en höjd af omkring 2000 fot öfver hafvet och framträder dels
såsom torr berghäll, på hvilken Carex nardina växer, dels
i form af ett medelting mellan myr och hed, som är van-

66

s. Berggren.

ligt i våra fjelltrakter på en viss höjd och der arter, som
tillhöra myren och den torra klippan trängas om hvarandra
på samma fläck. Af de här förekommande arterna vill jag¬
anföra Dicranum arcticum och StarJcii, Mnium BJyttii och
Jiymenopliyllum, Wehera Ludwigii, Orthothecium chryseum,
Brachytlieciuni glaciale, Hypnum Bamhergeri och flexuosum
n. sp. samt Blyttia MörcJcii n. suhsp.

Ilypiiuut (Drepaniuni) flexuosam n. sp. Dioicum. Cæs-
pites inferne ’ fulvi vel ochracei, superne virescentes.
Caulis erectus, flexuosus, fragilis, inferne simplex su¬
perne pinnato-ramosus, ramis elongatis. Folia secunda
e basi ovata lanceolata, ecostata vel obsolete bico-
stata, integerrima. Cellulæ folii tenues, basilares an¬
gulares inflma serie rectangulares, reliquæ quadratæ,
omnes aurantiæ. Paraphyllia nulla. Folia perigynii
late ovata cuspidata, haud secunda.

Växer i täta tufvor tillsammans med Hypnum Bam¬
hergeri på de högre delarna af Flöjfjellet vid Tromsö. Bildar
blandad med denna art täta tufvor af 1 — 2 tums höjd, hvilka
nedtill hafva den för de flesta i]d\\.-I)repania utmärkande
ockragula färgen och upptill är o glänsande brungröna. Stjel-
karna flerböjda, bräckliga, antingen ej förgrenade eller upp¬
till med tätt sittande något utdragna grenar. Bladen föga
konkava, något ensidigt böjda, äggrundt lansettlika med tvär
bred (ej hjertlik) bas, fullkomligt helbräddade. Basens hörn¬
celler i nedersta raden rektangulära, de 3—4 öfre raderna
quadratiska, såväl sjelfva som de angränsande inåt belägna
bascellerna lifligt guldgula. Nerven vanligen omärklig eller
kort, dubbel. Bladcellerna smala, längden ungefär 12 gånger
så stor som bredden.

Könsförhållandet och saknaden af par afy liier ställa denna
art närmast Hypnum Heufleri, Denna senare skiljes dock
genom sina talrika pargrenar, mera krökta blad, hvilka
hafva tydligt tillbakavikna kanter och å ömse sidor om bla¬
dets medellinie äro försedda med tvenne djupa strimmor,
samt för öfrigt hafva bredare kortare bladceller och alldeles

Bryologiska skizzer från Norges kusttrakter.

67

hyalina hörnceller vid bladens bas. Ilypnum Bamhergeri
är lik denna genom sin förgrening, farg och stjelkarnas bräck¬
lighet, men skiljer sig genom de mera tätt sittande smal-
spetsiga bladen, hvilka äro halfcirkelformigt krökta, hafva
fastare cellväfnad och basceller med tjockare väggar.

Klyhia lörokii N. V. Es. ^ carinata B er g gr. Frons
canaliculata vel carinata conduplicata, apice marginibus
inflexis truncata, carina fere tota foliis involucralibus vel
perigonialibus repleta.

Frons 3 — 4 linier lång, rektangulär, med starkt
förtjockad medelnerv, sidohälfterna ända till medelner¬
ven tätt veckade nästan hopvikna och i spetsen af
fröns inåtböjda. Perigonial- liksom äfven involucral-
bladen stora och talrika så att de till hälften fylla
mellanrummet mellan bladkanterna, djupt flikade med
äggrunda eller omvändt äggrunda flikar. Kalken ägg¬
rund.

Skild genom smalare frons med uppåtrigtade bladkanter,
hvilka äro nästan sammanslutna. Hela frons, som i spetsen
är trubbig genom den starkt inåtböjda bladkanten, bildar
sålunda en köl, som i spetsen är begränsad af en tvärvägg.
Kalken har bredare bas och är vid mynningen mera hopdra¬
gen än hos hufvudformen. Liknar något Mörchia hibernica
var. Wilsoniana Gtottsche genom sina uppåt rigtade blad¬
kanter, men beskaffenheten af svepets flikar, hvilka äro hela
och ej såsom hos nämnda art upplösta uti smala tänder, vi¬
sar att ifrågavarande form närmast sluter sig till Blyttia
Mörchii. Yäxer på Flöjfjellet vid Tromsö på underlag af
Bicramim Staricii och Wehera cmullata etc. på kalla ställen,
der snön länge qvarligger.

På stenig botten på de högre delarna af fjellet träffas
Weisia crispula, Bissodon FrÖUcJiianus (ymnig men steril),
PseudolesJcea atrovirens, Lescurœa saxicola (sannolikt all¬
män i Skandinaviens fjelltrakter) samt Btychodium plicatum
i stor mängd på stenar och i kalla hålor tillsammans med
Brachythecium salebrosum och glaciale. Något längre ned

68

s. Berggren.

på ett med lafvar beväxt fält förekomma Cynodontium virens
och WaMenhergii, Dicranum ehngatum och fuscescens,
Tetraplodon mnioides och angustatus och Heter ocladium
dimorpkum.

Klippor af qvarzrika bergarter stryka omvexlande med
kalkhaltiga i afsatser omkring fjellet, dels inom dels ofvan
björkregionen. På de förra växa Dicranum Blyttii, Hnca-
lypta rhatdocarpa, Racomitrium sudeticum, Phihnotis foyi-
tana (en form med smala stjelkar växande i fasta tufvor på
fuktiga klippvallar vanligen inblandad med Myurella julacea),
Timmia havarica och norvegica båda i hålor vid klippfoten,
Plagiothecium pulchellum och Amhlystegium Sprucei, På
de kalkrika klipporna är mossvegetationen’mera omvexlande
och vi kunna der samla Encalypta commutata och strepto-
carpa (steril), Orthotrichum alpestre, Pseudoleskea catenu-
lata och tectorum, Orthothecium rufescens och intricatum,
Hypnum Halleri, sulcatum, filicinum, commutatum, fastigia-
tum, Heufleri, Vaucheri med dennas var. coelophyllum, och
vid foten af klipporna Hypnum curvicaule. Yi finna således,
att det är de pleurokarpiska mossorna, som här äro talrikast
representerade, ett förhållande hvars orsak är att tillskrifva
kalken. Yid fjellets fot utmed stranden växa Hryum arcti-
cum och pallens samt vid eller i bäckarna Hryum Duvalii,
Dichofiontium pellucidum och Hypnum ochraceum.

Hvad PseudolesJcea tectorum angår, så är den Visserli¬
gen med afseende på bladens form och byggnad ganska ut¬
märkt men företer dock beröringspunkter med PseudolesJcea
catenulata, till hvilken den förhåller sig med afseende på
habitus, bladform och cellform i bladet såsom Hypnum
Vaucheri förhåller sig till Hypnum cupressi for me. Genom
mera brunaktig färg, plattare tufvor, krökta grenar och nå¬
got ensidiga blad skiljer den sig redan till habitus.

På myrlika ställen uti dalen nedanför Flöjfjellet växa
Sphagnum teres, riparium och fimbriatum, Hypnum inter¬
medium och vernicosum och Catoscopium nigritum, uti
skogsmark Hylocomium triquetrum, Hypnum Lindhergii och

Bryologiska skizzer från Norges kusttrakter.

• 69

caJIicliroum, på miirkna trädstammar Brachytliecmm Starldi
och reflexum, Tetraphis pellucida, Dicranum strictum, Illota
Brummondii (på trädstammar) och på stenar Bier. longifo-
liurn.

De något för unga och bristfälliga exemplaren af Bicr.
strictum likna visserligen Bicr. fragilifolium, men jag anser
dem dock tillhöra den förstnämnda. Från den sistnämnda
afvika de nämligen genom sina tätt packade stjelkar utan
rotludd, sina bredare och plattare blad. Eådfrågar man bla¬
dets byggnad så ledes man till samma åsigt. Visserligen få
åtskilliga Bicrana, då de växa på multnande vegetabiliska
ämnen, större celler med tunnare väggar och rikligare klo¬
rofyll, på samma gång som bladen bli bredare och mindre
smalspetsade, alldeles i öfverensstämmelse med de hos flera
andra mossor inträdande formförändringar, som framkallas af
ett humusrikt underlag, men det oaktadt företer denna form
ytterligare med afseende på nervens smalhet och bladspetsen
en tydlig olikhet med B. fragilifolium. Arten sätter sällan
frukt och dess förökning försiggår genom rottrådar, hvilka
utgå från äldre stjelkar, utbreda sig vidt och bredt öfver
ytan af multnande trädstubbar och alstra ett rikligt protonerna.
Bland dettas grenar flnner man ett slags trådar af annan
form och färg än protonemat. De äro nämligen 2 — 3 gånger
tjockare än dettas grenar, ha bruna cellväggar och cellerna
äro någon gång delade på längden i tvenne. Utan tvifvel
äro dessa ett slags hvilande celler och innehålla näringsäm¬
nen för de på proembryot uppkommande stjelkarna. Att de
bräckliga bladen genom sina affallna delar hafva samma al¬
strande förmåga som denna hos rötterna funna synes mig
högst sannolikt.

iiypiiiiui ciirvicaule Jiir. Tvåbyggare. Stjelken ned-
liggande eller uppstigande regelbundet pargrenig, upp¬
till krökt, nedtill slutligen bar ; grenarna rigtade åt
ett håll eller utstående åt begge sidor, spetsiga, med
mer eller mindre krökt spets. Bladen något ensidiga,
äggrundt lansettlika, sammandragna till en spets, längs

70

s. Berggren.

hela kanten svagt sågade, nerven grof, upphörande
nedom eller i spetsen, hladcellerna jemnhreda, hörn¬
cellerna vid basen starkt uppsvälda, färglösa, de mel¬
lan dem och nerven belägna guldgula. De yttre
perichætial-bladen runda, de derpå följande äggrunda*
och de innersta syllika med bred bas, alla med
lösa celler, nervlösa och i kanterna med små men
hvassa sågtänder.

Växer vid foten af fuktiga kalkklippor på Flöjfjellet vid
Tromsö. Hittills funnen på några få ställen i Ehætiska,
Salzburger- och Juliska Alperna.

JuEATZKA, som först beskrifvit denna art, jemför den med
H. filicimim, från hvilken den skiljer sig genom saknaden af
stjelkludd och parafyllier, bladens form och nerven, samt med
H. stramineum, hvarmed de mindre förgrenade stjelkarna
hafva en viss likhet. Närmast beslägtad synes den mig vara
med Hypnum sarmentosum. Ej nog dermed att dessa begge
arter till habitus hafva likhet, utom det att H. curvicaule
är finare än den förra, är det isynnerhet hos bladen som
öfverensstämmelsen är tydlig. Begges blad hafva med af-
seende på sin form den egendomligheten, att de ofvan midten
hastigt aftaga i bredd, bibehålla denna bredd ända ut mot
spetsen, der de åter på samma sätt hastigt afsmalna till en
spets. Äfven med afseende på bladnerven råder likhet der-
utinnan, att denna är nedom spetsen liksom utplattad och
derigenom otydlig och fortsättes så beskalfad ända ut i sjelfva
spetsen. Väl skilda äro dessa arter genom bladens och
perichætialbladens form och bladkantens beskaffenhet.

Nogle norske moslokaliteter.

Af N. WuLFSBEEG, stud. lued.

I de sidste år har jeg havt anledning til på forskjellige
kanter af landet at gjöre samlinger til studiet af Norges
mos-geografi. Mine forhold give mig ikke ledighed til at

N. Wulfsberg. Nogle norske moslokaliteter.

71

bearbeide dette stof i den udstrækning, som jeg skulde kunne
onske, men da deslige oplysninger foragte regelen: ''nonum
Xjrematur in annum” tillader jeg mig herved at fremlægge
enkelte notiser af særlig interesse. De danne ikke egentlig
noget udvalg men ere for en del grebne i flæng.

Pogonatum nanum P. B. Ved Bergen.

Breutelia arcuata Sch. Bergen. Hardanger, tem. alm.
Steril.

Aulacomnium androgynum Schwgk. I Grunneri Fl. Norv.
anfores Mnium androgynum L. som norsk. Citatet af Fl.
D. tab. 299, der leverer en ret karakteristisk tegning,
viser, at G. vistnok har kjendt denne mose. I ældre udga¬
ver af Hartmans Handb. i Sk. Fl. har den ligeledes været
angivet som norsk. Intetsteds opgives dog nogen speciallo¬
kalitet og nogen sådan har heller ikke været senere norske
Botanikere bekjendt, hvorfor angivelsen i sidste (lOiende)
oplag af Hartmans Flora er gjort tvivlsom ved et tilfoiet
sporgsmålstegn.

Sidstafvigte nytårsaften samlede jeg imidlertid Aulaco¬
mnium 'androgynum i Våler Prgid i Smålenene. Ved en
senere revision af mine samlinger er jeg kommet efter, at
jeg allerede 3:die Mai 1867 har samlet den ved Vækkero i
nærheden af Christiania.

Orthothrichum diaphanum Schrader. Bergen. Ny for
Norge.

O. pulchellum Sm. Bergen.

Zygodon viridissimus Brid. Bergen. Ny for Norge.
(Steril.).

Grimmia anodon Br. & Sch. VedKorosi s. Throndhjems

Amt.

G. apiculata Hornsch. Håbergnåsi i Urland, Sogn, Ber¬
gens Stift. Bestemt af Professor Lindberg.

G. contorta Sch. Vigelspiken i Köros, rigt fructiflcerende.
Storskarven i Köros. Bukhammeren i Holtålen.

Tortula papillosa Wilson. Bergen. Christianssand.
(Steril.).

72

N. J. Sclieutz.

Fissidens hryoides H. Bergen. Etne i Söndhordland.
Ny for Norge.

Campyloims fragilis Be. & Sch. Bergen. Hardanger,
tem. alm. (Steril.).

C. Scliivarzii Sch. E vindvik i Sogn (1867). Bestemt af
Prof. Lindbeeg. Ifjor samlede jeg den i stor mængde ved
Bergen. (Steril.).

Dicranum arcticum Schimp. Jonsknuden ved Kongsberg.

Bidrag: till Oottlands^ §iitiålaiids och
Bleking'ei^ flora af N. J. Scheutz.

a) Giottland.

jRosa coriifolia Fr. Gute i Bähls sn.

Hypmim exanmilatum Gümb. Thorsborgen, Klinte.

H. Sommerfelti Myr. Klint i Othem.

II, elodes Spruce. Thorsborgen.

H, intermedium Lindb. Thorsborgen.

Tliamnium alopecurum Sch. Othem vid Klint.

Amhly stegium Spriicei Br. et Sch Klint i Othem.

PseudolesJcea catenulata Br. et Sch. Heideby i Kraklingbo.
Orthotriehum diaphanum Schrad. Grandungs gästgifvareg. i
Stenkumla.

O. affine Schrad. Dalhems gästgifvareg.

Schizostega osmundacea W. M. Mellan Sicklings och Walle i
Klinte sn.

Encalypta vulgaris H. pilifera (Funck) Visby.

Bryum pallescens Schleich. Klint i Othem, Visby.

Mnium affine Bland. Thorsborgen, Visby.

I/l. stellare Hedw. Sicklings gästgifvareg.

Dicranum fuscescens Turn, y cirrhatum Klint i Othem.
Distichium inclinatum Br. et Sch. norr om Visby.

Trichostomum rigidulum Sm. flerest. vid Visby, Klint i Othem.
Jungermannia bantriensis Hook. Thorsborgen.

Chiloscyphus pallescens N. v. Es. Mellan Visby och Lummelunda.

b) Småland.

Galium silvestre Poll. Visingsö.

Thymus Chamœdrys Fr. Jönköping vid Dunkahallar enl. K. A.
Seth.

I

Bidrag till Gottlands, Smålands ocli Blekinges flora.

Stachys arvensis L. Bruatorp i Söderåkra enl. ex. afP. A. West-

ling.

Batrachium peltatum Fr. Lund i Jersnäs.

Thalictrum flexuosum Reich. ! Trehörna i Urshult.

Farsetia incana Br. Kistiga i Virestad, Skatelöf.

Växtstället ”Vestervik” i Hartmans flora 7—9 uppl. för Lepigo-
num medium Fr. Chemtadt ur Wahlbergs Fl. Gothob.) tillhör ej denna,
utan L. salinum Fr,

Geum hispidum Fr. Hultåsa i Hvena.

Festuca gigantea Vill. ß triflora Bruatorp i Söderåkra enl. ex.
af P. A. Westling.

Agrostis spica venti var. purpurea (Gaud.) Barkeryds presteg.
Holcus mollis L. Dädesjö, Lilla Båldö vid torpet Johannesdal.
Plagiotheeium piliferum Br. et Sch. Trollbergen i Forserum.
Thamnium alopecurum Br. et Sch. Trollbergen i Forserum.
Husqvarna ehl. K. A. Seth.

JBryum inclinatum Bland. Algutsboda.

Studeranden K. A. Seth har benaget meddelat uppgift på följande
växtställeu, alla belägna inom Burseryds socken i vestra Småland.
Hieracium Friesii Hn ß hirsutum Mölneberg.

Hypochaeris glabra L. Mölneberg.

Campanula p)atula L. en form med sträfhåriga blad, funnen i
mängd vid Matsagården.

o ^

Utricularia ohroleuca R. Hn Utterkull och Åsberg.

Imperatoria Ostruthium L. Åsberg, Mölneberg, Göthsbo, Ärvidabo.

o

Alnus incana Willd. Åsberg.

Flagiothecimn undulatum Br. et Sch. Göthsbo.

P. nitidulum Br. et Sch. och P. elegans Sch. Mölneberg.
Ileterocladium heteropterum Br. et Sch. Mölneberg.

Wehera albicans Sch. Mölneberg.

W. carnea Sch. Mölneberg och Påbo.

Tayloria serrata Br. et Sch. Åberg.

Orthotrichum diaphanum Schrad. och Dicranum flagellare H.
Mölneberg.

Jungermannia crenulata Sm. Utterkull och Mölneberg.

Geocalyx graveolens N. v. Es. Utterkull.

c)

Hieracium Filosella L. flagellare (W.) Mellan Listerby och
Ronneby.

Leontodon hispidus L. ß glabra tus Loberget i Asarum.

Galium silvestre Poll. Carlshamn.

74

Literatur-öfversigt.

Armeria elongata Koch var. pubescens mihi! Stängeln finhårig.
Carlshamn. — Misstages för A. maritima i Blekings flora af Gosselman.
Pulsatilla vernalis Mill. Tving.

Helianthemum vulgare Gærtu. ß obscurum Loberget i Asarum.
Pibes alpinum L. Kuleryds gastgifvareg.

Pyrus Malus L. tomentosa Lösen, öster om kyrkan.

Prunus insititia L. ß rustica Holmsjö i Silhöfda.

Pumex thyrsoides Desf. flerest. t. ex. Augerum, Herstorp nära
Ronneby, Hoby kyrkogård, Carlshamn, Mörrums kyrkogård, Elleholm.
Callitriche stagnalis Scop. Herstorp vid Ronneby, Carlslîamn.
Hylocomium loreum Br. et Sch. Silhöfda.

Thamnium alopecurum Br. et Sch. Djupadal.

Plagiothecium silvatiuum Br. et Sch. flerest.

P. elegans (Hook.) Djupadal.

Neckera pumila H. Bubbetorp.

Dichelyma capillaceum Br. et Sch. Silhöfda.

Fontinalis dalecarlica Br. et Sch. i ån vid Bubbetorp.
Orthotrichum Lyellii Hook. Elleholm, Djupadal.

Cynodontium Bruntoni Br. et Sch. Djupadal.

Polytrichum gracile Menz. Fuhr.

P. strictum Menz. Silhöfda flerest., Carlshamn.

Webera albicans Sch. Fridlefstad.

Weissia fugax H. Djupadal.

Jungermannia attennata Lindenb. Carlshamn.

Mastigobryum trilobatum N. v. Es. Backaryd.

Madotheca rivularis N. v. Es. Bubbetorp, Hästö vid Carlskrona,
Carlshamn.

Literatur-öfversigt.

Die Nuphar der Yogesen und des Schwarzwaldes. Von

Robert Cåspary. Mit 2 Tafeln. (Abhandl. d. naturforschen-
den Gesellschaft zu Halle. XI Bd. p. 179 — 270).

Förf. tog ■ 1860 i närheten af Königsberg ett Nuphar^
som i hvarje hänseende öfverensstämde med originalexemplar
af Niiphar intermedmm Ledebour. Som förf. misstänkte att
det var en hybrid af N. pumilum och N. luteum, beträdde
han samma väg som Wichura i hänseende till pilarne, näm¬
ligen konstbefruktning. Genom ömsesidig befruktning erhöll

Literatur-öfversigt.

75

han både N. luteum . pumilum och N. pumilum . luteum ^).
Dessa 2 hybrider och ifrågavarande ex. af N. intermedium
visade sig vara identiska, men oafgjordt var, hvilken som är
fadern till N, intermedium. Förf. undersökte noga, om både
fröna och pollenkornen hos hybriderna voro utbildade och
tjenstbara. Det enda dugliga sättet att iakttaga detta be¬
träffande pollenkornen fann förf. efter flere fåfänga försök
vara att lägga dem i vatten, då de dugliga kornen svälla upp
och hafva membran och innehåll fullt utbildade, samt att se¬
dan räkna dem. Detta går lätt för sig med hjelp af ett mi¬
kroskop med ett hårkors i okularet ; 59 frukter af den fram-
bragta hybriden iV. luteum . pumilum hade i medeltal 14,9 frön
d. V. s. 10,9 [Io antal frön, som N.pum., modern, i medel¬
tal har, och endast 4,i ®/o af det antal frön, som N. lut.,
fadern, i medeltal har i hvarje frukt. 31 frukter af N. pu¬
milum . luteum hade 18,4 frön d. v. s. 13,5 ®/o öet antal frön,
som N. p. och 5,1 ®/o af det antal, som N. l. i medeltal
frambringar. Frönas grobarhet kunde förf. för tillfället ej
bestämma, emedan en del af dem fortfarande årligen gro.
NupJiar pumilum . luteum hade 86,3 ‘’/o? P- 85,6 ^/0
liga pollenkorn, då N. p. i medeltal har 2,3 ®/o och N. 1. 2,6
®/o odugliga pollenkorn.

Att N. J. Andeessons N. intermedium, 1845 af honom
först upptäckt vid Arfvidsjaur i Piteå-Lappmark och senare
af honom anförd såsom den enda i Lappland förekommande
arten af Nuphar (jfr Feies Summ. sect. I. 1846. 144; Andees-
soN Conspect. veg. Lapp. 1846. 12), liksom äfven flere af
de af Læstadius (Bot. Not. 1858) uppstälda formerna af
Nuphar, hvaraf förf. sett originalexemplar, äro hybrider af

’) Förf. säger sig begagna Nägelis beteckningssätt för hybrider.
”Durch die Formel A + B bezeichne ich immer den Bastard der
älterliclien Formen A und B, wenn es unbestimt oder gleichgültig
ist, welche derselben Vater und welche Mutter gewesen sei. AB
dagegen ist die Pflanze, welche A zum Vater, B zur Mutter hat und
BA ist aus der Befruchtung von A durch B hervorgegangen.” Næg.
Sitzungsb. Münch. Akad. 1865. II. 405.

76

Literatur-öfveraigt.

N. luteum och N. pumilum förmodade förf. efter undersök¬
ningen af de torkade exemplaren. Denna förmodan bekräf¬
tades vid förf:s resa i Lappland 1868. Såväl N. luteum
som N. pumilum förekom talrikt i Norrbotten och Lappland,
samma förJiållande var det med hybriden, ja han är i de
nordligaste trakterna talrikare än föräldrarne, emedan hans
frön, till antalet mindre, mogna förr och derför i ogyn-
samma år kunna hinna att mogna, då föräldrarnes frön ej
göra det. Äfven i det öfriga Sverige förekommer hyhri-
'den öfverallt, der föräldrarne finnas, äfven på det sydligaste
stället, vid Atved, i Östergötland. Om Sverges och Lapp¬
lands Nuphar har förf. på annat ställe (Die Nuphar Lapp¬
lands i Bulletin du congrès international de botanique et
d’horticulture de St. Pétershourg le ®/i8, V20 ^“/2*2 Mai

1869 p. 99) utförligare redogjort. Detta arbete har det ej
lyckats ref. att få se.

NiqjJiar sericeum Lang, är ej synonymt med spennerianum,
utan är en form af iV. luteum.

Nuphar spennerianum Gaudin innefattar efter det enda
originalexemplar, som finnes, och enligt hans beskrifning N
luteum + pumilum (form, subluteum) samt, då det enligt
G. är identiskt med den af Spenner beskrifna växten, äfven N.
pumilum. Af öfriga författare betraktas N. spen. än som
art, än som synonymt med N. pumilum DC., än som var. af N.
p). eller. l. Då Gaudins exemplar var taget i Schluchsee i
Yogeserna eller i Feldsee i Schwarzwald, undersökte förf.
dessa och närliggande sjöars Nuphar. I Yogeserna fann förf.
endast N. pumilum ; i en sjö, som får sitt utlopp från en
annan, der N. l. förekom, fanns en färg varietet af N. p. I
Schwarzwald förekommo både N.p. och N.p). -f ?., i Schluchsee
äfven en färgvarietet af N. p. samt af den och N. l. (som
förf. ej der såg) bildade hybrider, som varierade mycket.
Af dessa hybrider anför förf. 3 mera framträdande former:
1)/. subluteum, märkets skifva blekgul, utan rödt, med nä¬
stan hel eller föga bugtbräddad kant; kronbladen gula; 2)
/. medium, märkets skifva i medelpunkten och för 'det mesta

Literatur-Öfversigt.

77

längs de papillösa strälarne karminröd, odelad, bugtbräddad
eller flikig ; 3) /. polypetala^ medelpunkten på märkets skifva
karminröd, äfven de papillösa strålarne innefattade i rödt på
sidorna, de nedre ^/3 af fröhuset karminröda, kronbladen
djupt brunaktigt-orangelärgade, mycket talrika, märkets
skifva flikad.

Men äro Nuphar luteum och N. pumilum två olika arter
och ej endast olika former af en och samma art, ss några
förf. hafva påstått? I synnerhet följande förhållanden, säger
förf., bör man taga hänsyn till, då man vill afgöra, om 2
former äro arter eller ej: 1) morfologiska olikheter; en¬
samt för sig ej tillräckliga, då äfven varieteter äro morfo-
logiskt olika; 2) graden af förmåga utaf ömsesidig befrukt¬
ning, hvarvid man bör taga hänsyn till di- och trimorfism;
3) fortplantningsförmågan hos de frambragta hybriderna sins¬
emellan och 4) dessa hybriders fortplantningsförmåga, då de
befruktas med föräldrarnes pollen. Yi måste anse 2 former
för arter, då vid morfologisk olikhet, som kan vara endast
ringa, deras fortplantningsförmåga i de 3 (2 — 4) anförda
riktningarne synes försvagad. Tar man dessa förhållanden i
betraktande, så äro N. p. och N. 1. skilda arter. Eortplant-
ningsförmågan har förf. i alla 3 riktningarne på experimen¬
tet väg funnit försvagad. Befruktas hybrider med pollen från
någon af föräldrarne, så blir frönas antal något större än om
ingen konstbefruktning egt rum.

Mellanformer kallar Nägeli de växter, som äro konstanta
och fullkomligt fruktbara, stå mer eller mindre midt mellan
två arter, förekomma der dessa geografiskt beröra hvarandra,
och äfven hafva bredvid sig verkliga bastardformer, som dock
något skilja sig från dem. Förf. bestrider att sådana mellan¬
former eller begynnande arter finnas och påstår, att allt ty¬
der på att de äro hybrider af högre ordning. Ledebours
Nuphar intermedium är ej heller en begynnande art, utan
såsom ofvan är visadt, en hybrid. Att en af föräldrarne nu¬
mera på flere ställen ej finnes tillsammans med hybriden gör
ingenting till saken. I flere sjöar i Lappland fann förf. eJ

78

Literatur-ôfversigt.

flere af de arter, som Læstadius angifver för dem. Detta
kan bero dels på förändradt vattenstånd dels på fiskare m.
m. Fruktbarheten hos hybriden tyckes ej tilltaga vid för¬
ökning hvarken på vegetativ eller könlig väg. I ett par
sjöar i Luleå Lappmark, i hvilka förf. endast fann hybriden,
hade frukterna ej många frön, i Koskatsjön i medeltal 9,8, i
Njuftschutissjön vid Tjomotis endast 5, g frön. Hybrider af högre
ordning mellan N. l. och N. p. har förf. tagit äfven i Lappland.

Ur tabellen I göres här ett utdrag, beträffande en del
af karaktererna för N. l. och N. p. ; de på tabellen anförda
hybriderna närma sig än mer än mindre en af dessa arter.

Nuphar pumilum. j Nuphar luteum.

Blommans dia¬
meter ;

Ståiidarknapp.
bredd: längd.

Märkets skifva :

Antalet af
blomdelar :

Frukt:

Antalet af frön \
i en frukt i me- >
deltal : )

Vigten af 100 1
frön i medeltal : j

Bladflikarnes \
längd förhåller j
sig till längden f
af den öfre de¬
len af bladskif-
van i medeltal

17-22'".

_ 1 : */* — 1 hos de yttre ;

~ 1 : 1— 1 Vi — innersta,
starkt hvälfd; flikad eller
, djupt bugtbräddad, tänder¬
na spetsiga eller trubbiga,
inskärningarne spets- eller
trubbvinkliga, skarpa eller
rundade ; djupt fårad mell.
de mycket upphöjda pa-
pillösa strålarne ; i midten
fördjupad, i medelpunkten
med en rundad eller af-
stympad axelknöl; de pa-
/pillösa strålarne upphöra
' tätt innanför kanten.

72—88 (kronblad 8—12,
ståndare 45 — 62).

märkets skifva nästan flat,
i midten trattlik.

135.

0,908 gr.

ungef. 2:3.

19-49'".

_ 1: 1 ^/4 — 2 hos de yttre;
1: 3—4 — innersta.

knappt hvälfd ; kanten hel
eller sällan bugtig, tänder
och inskärningar rundade;
skifvan mellan de obetyd¬
ligt upphöjda papillösa
strålarne slät, ej fårad, i
midten djupt trattlik, bot¬
ten af tratten spetsvink-
1ig utan knöl; de papil¬
lösa strålarne upphöra när¬
mare eller fjermare till
kanten.

130—250 (kronbl. 13-26,
st. 86-207.)

hela märkets skifva tratt¬
lik.

361.

2,60009 gr.

ung. 1: 2.

Literatar-öfversigt.

79

Tvärsnitt' af \ tillplattadt, rutformigt,
bladskaftet 4" /tvääggadt,med6 — 10 kärl¬
under bladskif- ;knippen. Tjocklek.: bred-
van: Vden nästan =1: 2.

Bladets hårig-
het :

Bladskifvan på undre si¬
dan mot kanten mer eller
mindre hårig.

på ofre sidan platt, på un¬
dre mycket starkt hvälfdt,
tvääggadt, med 22 — 27
kärlknipp. Tjockl. : bredd.
= 4; 5.

Bladskifvan på undre si¬
dan utan hår eller med
hår längs medelnerven.

Studier öfver de Skandinaviska arterna af slagtet Rosa.

Alliandling af N. J. Scheutz. 4:o, 46 sidd. och titelblad.

Wexiö 1872. Edv. Ljungströms Arfvingar.

Doktor Scheutz har i denna afhandling, hvilken utgifvits
såsom specimen för lektorat, lemnat ett intressant och i flera
hänseenden anmärkningsvärdt arbete. Då dylika lektorats¬
dissertationer vanligen äro tämligen sällsynta, hvadan många
af denna tidskrifts läsare icke så snart torde få tillfälle att
taga kännedom om sjelfva afhandlingen, må vi först — i en¬
lighet med af tidskriftens utgifvare gifvet uppdrag och med
författarens tillåtelse — här få meddela ett utförligt referat
af d:r Scheutz’ rhodologi, för att derefter kortligen våga ett
omdöme angående det sätt, hvarpå förf. löst sin föresatta
uppgift.

Efter ett kort företal, hvari tacksägelser hembäras åt
dem, som med råd och dåd befordrat arbetet, öfvergår förf.
(p. 3.) till sjelfva Rosa-afhandlingen, som har till motto
Fries’: ”Characteres non efficiunt species, sed ad ignotas
determinandas sunt adminicula.” Slägtkaraktererna,’ hvilka
här torde kunna förbigås, anföras, hvarefter något ordas om
Rosaceernas gruppering och plats i det naturliga systemet, hvar-
vid protesteras mot J. Gr. Agardhs uppfattning, enligt hvilken
Earn. Eosaceæ (= Senticosæ L., Wbg) skulle innefatta flera
vidt skilda grupper, som borde hänföras till olika familjer.
Sär skil dt framhåller förf. såsom sin åsigt, att Dryadeæ äro
nära beslägtade med Potentillesa (icke med Chrysobalaneæ
och Sapindaceæ, såsom Ag. menar). — Efter vidrörandet af
ett par morfologiska frågor, hvarvid förf. delar de numera all¬
mänt antagna åsigterna, att näml. ståndarne (och blomfodret)

80

Literatnr-Öfversigt.

hos Eosorna äro fästade på ett skiflikt utbredt fruktfäste —
icke på blomfodret, såsom Linné antog — samt att njuponet
är bildadt af det köttiga, konkava fruktfästet, utan att, så¬
som man fordom ansåg, blomfodret deltager i dess bildning,
öfvergår förf. till en framställning (p. 4 — 12) af slägtets
literaturhistoria, med särskildt afseende på de Skandinaviske
författare, som behandlat detsamma. Det skulle blifva för
vidlyftigt att här redogöra för denna intressanta afdelning af
författarens arbete, hvarför vi endast omnämna, att förf. an¬
ser prof. Fries’ framställning af Eosorna i Novitierna och
Mantissorna såsom den utan all jemförelse vigtigaste afhand¬
ling, som i Sverige blifvit skrifven öfver dessa växter och
att densamma alltid kommer att utgöra grunden för en rig¬
tig kännedom af de nordiska arterna.

Eörande Eosornas geografiska utbredning anmärker förf.
(p. 13) — efter Lindley — att desamma samtligen förekomma
mellan 70 och 19 breddgraden. Artantalet i olika länder är
knappt möjligt att uppgifva, enär artbegränsningen är så
olika hos författarne.

Såsom europeiska angaf Lindley 1820 blott 25 arter,
Nyman 1856 45 arter och Crépin 1869 — 273! Inom Skan¬
dinavien förekomma Eosorna talrikast i mellersta och södra
delarne af landet, i Lappland blott 2 arter, vid Christiania
(enl. A. Blytt) 5 och vid Stockholm 10 arter.

Förf. företager vidare (p. 14 och 15) en granskning af
de särskilda växtdelarne och antyder, i hvad mån man af dem
kan hemta karakterer för arternas begränsning. Stammens
riktning anser förf. hos vissa grupper vara ganska karakteri¬
stisk. Arsshottens beklädnad är olika hos olika grupper.
Tag games form och riktning erbjuder, enl. förf., ett bland
de bästa kännetecken, som hemtas af de vegetativa organen
hvarför man med skäl efter taggarnes form och riktning kan
indela Eosorna i hufvudgrupper. Småbladens antal, sågning,
hårighet, glandulositet, fasthet och form påstår förf. erbjuda
vigtiga karakterer. ”Huru många förändringar bladen hos en
art kunna vara underkastade, synes tydligast hos E. canina.”

Literatur-ôfversigt.

I

81

Bladslcaftens glandulo sitet, äfvensom stiplerna, skola äfven
lemna karakterer af vigt, hvaremot de af blommornas ställning
och brahteernas form hemtade kännetecken anses ega en mera
underordnad betydelse. BlomsTcaftens beklädnad är stundom
karakteristisk; mest föränderlig anses den hos E. mollissima
och K. rubiginosa! Blomfoderbladens varaktighet och rikt¬
ning erbjuda vigtiga karakterer till arternas skiljande; min¬
dre vigtiga anses deremot hronbladens form och färg, vig-
tigare åter deras hårighet i kanten. NeHarierna, ståndarne
och harpellerna anses föga, stiften mest hos utländska
arter — karakteristiska. Njuponcns form, beklädnad, längd i
förhållande till skaften, färg, tiden för deras mognad, kon¬
sistens och öfriga beskaffenhet förklarar förf. erbjuda ”högst
vigtiga karakterer, hvilka jemte dem, som taggarne, örtbladen
och foderbladen erbjuda, synas vara de vigtigaste för såväl
skiljandet af detta slägtes arter, som dess fördelning i na¬
turliga sektioner!”

Förf. redogör derefter (p. 15 — 16) för sin ståndpunkt i
förhållande till artbegreppet. Tillsvidare förbigående denna
redogörelse öfvergå vi emellertid till författarens speciela
framställning af de Skandinaviska Eosa-arterna. Då af de
24 arter, förf. anför, nära nog halfva antalet äro dels ”nya
för vetenskapen,” dels ”förut förblandade” former af andra
arter, hafva vi icke vågat det svåra företaget att ur författa¬
rens beskrifningar utbryta diagnoserna, utan meddela förfts,
framställning till stor del in extenso endast med förbigå¬
ende af de flesta S3monymer, växtställen och anmärkningar.
Härigenom blir dock vårt referat, vi medgifva det, snarare
ett aftryck af förf:s arbete, hvilket vi hoppas såväl förf. som
läsaren ursäktar.

Bosa.

o

A. Årsskott glest beklädda med taggar ; foderblad vanl.
flikiga.

a. Stammens taggar typiskt klolikt krökta.

I. Bubiginosce. Taggarne starka, mycket klolikt krökta;

6

1

Z'

ÖZ Literatur-öfversigt.

bladen 2 — 3-pariga, småb laden på undre sidan mellan ner¬
verna bär och der betäckta af oskaftade glandler; foderbladen
slutligen affallande.

Sp. 1 R. rubiginosa L. Stammens taggar klolikt krökta,
på de sterila grenarne olikformiga ; bladen 2 — 3-pariga, med
äggrunda eller ovala, glatta, dubbelsågade småblad; blom¬
morna ofta flere tillsammans med upprätta styfhåriga skaft;
njuponen rundadt ovala, glatta eller glandelhåriga, sent mog¬
nande, hårda ; foderbladen obetydligt parflikiga, glandelhåriga,
nedböjda, täml. snart affallande.

ß) horrida Lange. Årsskotten beklädda med mycket talrika,
nästan raka taggar; bladen små, rundade; njuponen mera rundade.

y) comosa (Rip. ap. Schultz). Blomskärmen på begge sidor
glatta; njuponen äggformiga eller äggf. aflånga, ofta med qvarsitt.
foderblad.

å) echinocarpa (Rip.). Blomskärm, under glandelb. ; bladen
ovala, spetsiga ; njuponen sferiska, vid sin bas taggiga.

i) grandifolia Godit. Småblad stora, omkring 1 turn långa.
Va tum breda.

P parvifolia Godit. Småbladen hälften mindre.

Tj) alba Mortensen. Blommorna hvita.

(Var. anceps Scheutz (från Kalmar), närmar sig följande, men
har bredare och relativt kortare blad, något glandelhåriga 'blom¬
skaft och blr i knippe.) —

• 2 R. inodora Fr. Tagg. klolikt krökta, alla likformiga ;
bladen 2 — 3-par. med lancettl.— äggr., skarpt dubbelsågade
småbi., som på undre sidan äro något glandelbärande ; blr
vanl. ensamma med upprätta alltid glatta och glandelfria
skaft; njuponen alltid glatta, rundadt ovala, vid mognaden
hårda; foderbi. utstående (ej tillbakaböjda), sent affallande.

(Var. danica Scheutz — från Lyö och Nexö • — med under
sträfva småbi., som nästan sakna glandler och äro mera smalspetsade
och oregelb. sågade).

(Var. virgultorum (Rip.) — från Hellebæk — med mera tag¬
giga stammar och grenar, smärre, mera omvändt äggr. blad, äggf.
rundade njupon och mindre håriga stift.

3 R. sclerophylla Scheuth. Stammens taggar klolikt
krökta, alla likform.; blad 2 — 3-par., med lancettl.- äggr..

Literatur-Sfversigt.

83

dubbelsåg. småbi., som under äro glest glandelbär. och längs
de större nerverna håriga; blr som föreg. ; njupon som föreg. ;
foderbl. pardelade, nedböjda och (”sannolikt”) — aifallande.
Bladen alldeles luktlösa. Medelform mellan E. inodora och
canina.

Funnen vid Ronneby och Carlshamn, Juli 1871.

II Caninœ. Taggarne klolikt krökta; blad 2 — 3-par.^
småbi, glatta 1. hår., under alltid glandelfria; foderbl.
alfall. ell. mera sällan qvarsittande.

Canince kunna fördelas i 2 underafdelningar : Montanœ
med upprätta 1. n. utstående, länge qvarsitt. foderbl. mörk-
rödare blommor, finare och' mindre krökta taggar samt glau-
cescenta blad och yngre grenar. Hit hör R. Reuteri. Canince
sensu proprio hafva foderbladen tillbakaböjda och snart af-
fallande.

4 B. Reuteri Godet. Stammens taggar talrika, mycket
krökta; småblad ovala, spetsiga, på medelnerven stund, tag¬
giga, glatta, ofta glaucescenta eller blekt purpurfärgade, vanl.
enkelsåg. men stund, dubbelsägade, blr med mycket korta,
vanl. glatta skaft, vid basen med breda blomskärmar, som
ofta äro längre än blomskaften; njupon vanl. klotrunda, i
midten af blomställn. eller, då de äro ensamma, ofta päron¬
lika, blekt orangeröda och vid mogn. pruinösa; foderbl. ända
till mogn. qvarsittande, utstående 1. upphöjda. — Sälls.
Danm. t. ex. på Ralster; Sverige: Kalmar, Westervik, Nätt-
raby, -Stora Carlsön, Buskär i Boh.

ß) mitigata Scheutz. Blomb. grenar tagglösa; blad enkelsågade,
tjockare än hos hufvudformen. — Tagen vid Skälby nära Kalmar.

y) imponens (Rip.) Bladskaft, glandelbär., blad dubbelsågade. —
Smål. t. ex. Söraby sn och Blek. Nättraby.

5 R. canina L. Stamtaggar likf., starka och klolikt
krökta (hos var. senticosa föga krökta och hos var. mitis få
eller n. inga); småbi. äggr. afiånga — ellipt., släta, jemna,
glatta, enkel- 1. dubbelsågade, med sågtänd. bågböjda mot
bladkanten (ej riktade framåt); blr på glatta skaft; njupon

84

Literatur-ôfversigt.

vid mogn. upprätta, ovala 1. omv. äggf, glatta, läderartiga;
foderbi. nedböjda och före njuponens mognad alfallande.

cc) nitens Des v. Blad glatta, ofvan glänsande, under friskt gröna,
enkelsåg. ; njupon aflånga. — Den typiska formen !

ß) glaucescens Desv. Bl. glatta, ofvan matt gröna, under blå¬
gröna, enkelsåg. ; njupon ellipt. — (= ß opaca Fries).

y) transitoria Scheutz. Bladskaft glatta 1. nästan glatta; blad
glatta utan glandl.; blomb. grenarnes nedre blad med m. 1. m. sam¬
mansatta sågtänder, de öfre enkelsåg. ; blomsk. och njupon platta.

Ô) dumalis Bechst. Blad glatta, glänsande, dubbelsåg. med
glandelb. sågtänder ; blomskärmar breda.

ë) glaucophylla Dumort. = y., men blad glanslösa.

C) hiserrata (Mérat.) Bladsk. glandelb., taggiga och håriga;
blad glandelb. på medelnerven och de små sågtänderna.

Tj) scabrata (Crép.) Scheutz. Bl. glatta 1. på hufvudnerv. litet
håriga, sidonerv. m. 1. m. håriga och glandelb., men utan lukt; blad
dubbelsåg. ; blomskaft glatta.

senticosa Ach. Blad glatta, icke glans., enkelsåg.; tagg.
föga krökta; njupon rundade; blr hvita 1. blekröda; skild från /S)
genom lägre växt, n. raka taggar och njuponens form.

t) mitis Scheutz. Stam n. tagglös.

R. canina * sphærica Gren, med sferiska njupon — synes ej
skiljas från R. canina genom några vigtigare karakterer utom nju¬
ponens form. —

(Under R. canina kunna dessutom anmärkas :

1) var. psilophylla (Rau). Blad dubbelsåg., glatta; bladskaft
och blomskaft glandelhåriga ; småbi, ovala, vid basen rundade.

2) var. pubescens Fr. Bladsk. småhåriga, blad under 1. på
båda sid. småhår. ; blomskaft glatta (= R. dumetorum mult. Auctt.
non Thuill. från hvilk. den skiljes genom mot bladspetsen bågböjda
— ej rakt utstående sågtänder.

3) var. glauca Fr. Nov. Blad under silfverhvitt grågröna ; tagg.
nästan raka, blomskaft håriga, njupon n. klotrunda.

4) cymosa Fr. fl. Hall. utmärkt af talrika hvita blommor i
knippen.)

6 R. Raui Trattin. Stamtagg. klolikt krökta; Småbi,
ovala — omv. äggrunda, styfva, glatta, ofvan glänsande, glan-
delfria, enkel- 1. n. dubbelsågade ; blomskaft glandelhåriga;
njup. n. klotrunda, något glandelhåriga.

(Osterg. vid Tåkern och Boh. Oroust — enl. ex. af Lindeb.)

Literatur-öfversigt.

85

7 R. alha L. Stamtagg. dels gröfre och klolikt krökta,
dels finare och horstlika; småbi, glanslösa, ofvan glatta, un¬
der håriga, ovala, enkelsågade ; hlr hvita på glandelhår. skaft ;
njupon glatta, ovala; foderbi. utstående och alfallande.

(Danm. — I Sverige blott cult.)

8 R. dumetorum Thuill. Stamtagg. likform., klolikt
krökta; småbi, bredt ovala, ojemna, småludna, enkelsåg., med
framåt riktade (ej mot bladkanten böjda) sågtänder; njupon
klotr. 1. ellipt., något läderartade, tydl. skaftade, jemte skaften
glatta; foderbi. nedböjda och alfallande.

ß) pollens Fr. Blad blekare, på båda sidor håriga.

y) pyrif ormis Pug. Njupon päronformiga.

Denna art skiljes från hårig R. canina genom styfva grenar, ti¬
digare bladfälln., af de insänkta nerverna skrynkliga (ej jemna och
släta) småblad samt genom sågtändernas riktning. — Lätt skild
från R. coriifolia, hvilken har nästan oskaft., blodröda (ej ljusröda)
blommor samt tidigare mogna njupon med qvarsitt., upprätta foder¬
blad.

H. Thedenii Scheutz, enl. Thed. troligen hybrid mellan R. rubi-
ginosa och R. dumetorum, är lik den förra, men utan glandler på bla¬
dens småhåriga baksida, endast med några i bladkanten, derför svagt
luktande; njuponskaft glatta. Funnen vid Stockholm.

9 R. pubescens A. Blytt. Stamtagg. klolikt krökta;
småbi, ovala— ellipt., dubbelsåg., ofvan glatta, under (is.
längs nerverna och i kanten) småhåriga och ljusare; njupon
1 — 3, säll. 4 — 5 tillsammans, n. längre än de glatta skaften,
ovala, glatta ; foderbi. håriga, efter blomn. uppböjda, tämligen
länge qvarsittande.

(N. Sogn och Christiania-trakten, sällsynt.)

••

10 R. tomentella Lehm. Ar en form, som närmar sig
dels E. dumetorum, från hvilken den skiljes genom dubbelsåg.
blad, dels E. pubescens, från hvilken den skiljer sig genom
affalL, nedböjda foderblad.

(Om denna forms arträtt är förf. ännu ej fullt säker.) En af-
vikande form, var. Wexionensis Scheutz, har bladen ofta otydl. dub¬
belsåg. 1. t. o. m. enkelsågade.

11 R. Scheutz. Stamtagg. något klolikt krökta ;

86

Literatur-öfversigt.

småbi, ellipt. — omv. äggr. — äggrunda, håriga och ofta (is.
under) gråludna, enkelsåg. med framåt riktade sågtänder;
blomskaft glandelhåriga ; njupon äggform. 1. omv. äggform.,

m. 1. m. glandelh., mogna upprätta med aifall. och nedböjda
foderblad.

(R. collina Jacqu. et plur. Auctt. saltim p. p.; R, canina ** col¬
lina Lge p. p.)

ß) glabrescens Scheutz: blad friskt gröna och glatta, utom på
skaften och nerverna på undersidan.

Täml. sällsynt i Danm. och Sverige — Smål. Lidhult och Fem¬
sjö etc. Dal flerst., Ner. Wiby. Norge: Båevik & Molde enl. Lindeb. i
Hns flora. Var. glabrescens vid Lyckeby i Blek. —

12 R. coriifolia Fr. Stamtagg. likform., starka, klolikt
krökta; småbi, äggr., enkel 1. sällan dubbelsåg., tjocka, lä¬
derart., rynkiga och (åtm. undertill) småludna med utstående
sågtänder; blomskaft mycket korta, glatta med skärm nående
öfver njuponämnena; njupon rundade, n. klotform. 1. sällan

n. päronlika, köttiga, glatta med qvarsitt. slutl. upprätta
foderblad.

a) typica — bladen enkelsågade.

/3) vacillans Scheutz — blad oregelb. enkelsåg. 1. otydl. dubbel-
sågade.

y) scanica (Crép. in litt.) bl. dubbelsåg. med glandelb. sågtänder.

(Vid Hællebæk på Sjælland hafva J. Lange och A. Falck tagit
en form, som närmast likn. R. coriifolia, men har affallande foder¬
blad (njupon ”valde pulposi”) och som torde förhålla sig till R.
coriifolia såsom R. canina till R. Reuteri. Vill man skilja denna
form föreslås för densamma namnet JRosa Langei!). —

b. Stammens taggar typiskt raka.

III VilloscB. Tagg. typ, raka; blad 2 — 3-par., vanl.
håriga (hos de Skand. arterna alltid dubbelsåg.), under ofta
glandelbär. ; foder bl. affall. 1. qvarsittande.

Denna afdeln. kan indelas i tvänne hufvudgrupper : Mol-
lissimce hafva de sterila grenarne styfva och icke bågböjda mot
spetsen, tagg. vid basen hoptryckta, sällan (och då vanL blott
på de sterila grenarne) krökta, blomkronan lifligt röd, foderbi.
qvarsittande till njuponens fullkomliga mognad. Hit höra R.

Litera tur-öfversigt.

87

pomifera, mollissima (heterophylla, pulchella) och resinosa.
Hos gruppen Tomentosæ äro de sterila gren. långt hågböjda
mot spetsen, tagg. föga hoptryckta, vanl. något krökta ; blom¬
kronan vanl. blekröd, foderbi. m. 1. m. sent affande oftast
genom en led (vid njuponens mognad). Hit höra K. venusta
(som dock närmar sig MoUissimœ), E. cuspidatoides, tomen-
tosa med vai>., K. Friesii med form. Acharii, samt E. com¬
mutata.)

13 R. pomifera Herrm. Småbi, ovalt lancettl., tunna
och mjuka, under glest glandelb., duhhelsåg. ; kronblad i
brädden glandelhår. ; blomskaft glandelh.; njupon stora köt¬
tiga, mörkröda, lutande med talrika vid mogn. qvarsitt.
glandelborst. ; foderbi. samstående, qvarsitt. till mognaden.

Sällsynt, ofta förvildad. (Sverige t. ex. Bogsta och Osmo i Södml.,
Signildsberg i Uppl. — )

14 R. mollissima Willd. Fr. Småbi, mjukludna, rundadt
ovala, under glandelfria, tjocka och is. under skrynkliga,
dubbelsåg.; sågtänder bredt triangelform., utåt riktade; blr
1—4 tillsammans, n. aldrig i flock; blomskaft vanl. glandel-
håriga; kronblad glatta (hos var. pulchella i kanten glandel¬
hår.); njupon på upprätta vanl. glandelh. skaft, vid mogn.
blodröda, köttigt mjöliga, typ. klotrunda med qvarsitt., upp¬
rätta, samstående foderblad. —

«) typica; blad rundade, askgrå och skrynkliga, tjocka.
ß) grandifolia Scheutz: bl. äggr. med n. hjertlik bas, ofvan vanl.
gröna, under gråaktiga, mera släta och tunna.
y) foetida Fr.: bl. ofvan nästan glatta,
d) glabrata Scheutz: blad på båda sidor glatta.

«) suhruhiginosa Larsson och F. Aresch. : blad tunna, föga ludna.
C) calycida F. Aresch. foderblad pardelade, n. bladlika, längre
än njuponen ; blad under klibbiga.

tj) nemoralis Lange : bl. mera gröna och mindre håriga än hos «
blr ensamma, njupon glatta — 1. stund, glandelhår., kronbl. stundom
hvita.

arenaria Lge: bl. mycket små, njupon, små, glatta med af-
smalnande bas.

*) micrantha Scheutz; blommor dubbelt mindre än hos «.

88

Literatur-Öfversigt.

Under R. moll, må såsom underarter anföras:

* R. pulchella Woods? Låg buske; kronbl. i kanten glandelhår*
(annars hos R. moll. hela); småbl. ellipt., något konkava; foderbl'
pardelade. — Ej sällsynt.

* R. heteropliylla Woods. Blad gröna, mycket olikfom., med
något spetsigare sågtänder; foderbl. vani. n. hela, ofta utstående 1.
t. o. m. nedböjda. — Vida sällsyntare; utmärkt i Smål. vid Ljuuga
i Sunnerbo — och i Femsjö.

(Från R. pomifera skiljes R. molliss. genom ofvan anförda kän¬
netecken, från R. cuspidatoides, venusta, tomentosa och Friesii genom
rundade 1. åtm. trubbiga blad och tidigt mogn. mjöliga njupon, som
n. alltid äro blöd- 1. högröda, säll. pruinösa. — Var. coerulescens
Scheutz har yngre grenarne och blomskaften pruinösa.)

15 B. resinosa Sternb. Skiljes lätt från E. moll. genom
bladen, som på undersidan hafva resinosa glandler (som dock
stund, (då de äro ofärgade) äro svåra att upptäcka.)

ß) arenaria Scheutz: bl. mycket små, njupon små, glatta.

y) glahrata Fr. (under R. molliss): bl. glatta, under glandel-
punkt.

J) pyrifera Scheutz: njupon päronf., glandelborst., mogn. lutande.
(Misstages stund. t. ex. i Sjöstrands Kalmar Läns Flora, för R. po¬
mifera.)

R. resinosa synes hafva åtm. i Sverige samma utbredn. som R.
mollissima fast sällsyntare; /S) vid Hyllie i Skåne; y) Blek., Sthlm vid
Gröndal, Ög. O. Ryd. ; å) Kalmar. —

16 B. venusta Scheutz. Stamtagg. täml. fina o. svaga ;
bl. äggr. lancettl. — lancettlika, spetsiga ofta med afsmal-
nande bas, mjukludna, gröna, dubbelsåg., småludna, glandel-
fria; sågtänder mycket spetsiga, riktade mot bladspetsen;
blomsk. glandelhår. ; foderbl. af den vackert mörkröda blom¬
kronans längd, på den omogna, (ännu gröna) frukten upp¬
böjda; njupon äggf. -runda, något läderart. och hårda;
foderbl. upprätt utstående 1. utspärr., parfiik., qvarsitt. t. o.
m. öfver vintern.

Täml. sälls. i Smål., Blek. och Skåne.

Skild från R. cuspidatoides genom habitus, finare taggar, mera
finsågade och gröna, glandelfria blad: förhåller sig till nämnde art
måhända såsom Rubus suberectus till R. plicatus.

Literatur-öfversigt.

89

17 B. cuspidatoides Crépin. Stamtagg. raka 1. något
krökta, småbi, ovala — ellipt. aflånga 1. lancettl., vanl. grå¬
akt. mjukludna, spetsiga, glandelbärande, dubbelsåg. med
sågtänder riktade mot spetsen; blommor vanl. i flock med
täml. stora bladskärmar; njupon ellipt. rundade 1. ovala, upp¬
rätta, hårda, broskartade med utstående 1. slutl. nedböjda,
affall. foderblad.

Täml. sällsynt, is. utbredd å Sveriges östra och sydöstra kust¬
provinser (till Gefle )

Ofta förvexlad med R. Acharii 1. collina, från hvilken den dock
är lätt skild.

Med R. pomifera kan den ej förvexlas ty den har tunnare blad
med rostfärgade glandler undertill, R. cuspidat, dereraot tjockare,
ganska styfva och fasta blad med talrika hvita glandl. på undersidan.

R. farinosa Bechst., alltför nära slägt med R. cuspidat, och ut¬
märkt genom mycket täta och starka stamtaggar, är funnen vid Stock¬
holm, Danvikskrokar.

Vid Skällby n. Kalmar förekommer var. aberrans Scheutz, som
har de öfre bladen icke glandelbärande och bladen i allm. mera
mfukludna.

18 B. tomentosa Sm. Stamtagg. raka; småbi, ovalt
elliptiska, gråaktiga, håriga, under vanl. flitludna, med 1.
utan fina glandler på undersidan, dubbelsågade med framåt
riktade hvassa sågtänder; foderbi. kortare än den blekröda
blomkronan; njupon som föreg. med utstående 1. utböjda,
pardelade slutl. affallande foderblad.

ß) scabriuscula Sm. & Fr. Nov. III, 197 och H. N. IX, 46.
Mindre och finare än R. cuspidatoides ; blad tunna, gröna, spetsiga,
uddbladet mot basen afsmalnande; sågtänder lancettl. (smala), båg-
böjda mot bladspetsen och med 3 - 5 små tänder på hvarje större,
alla hårbrädd, och föga glandelb. ; småbi, dubbelt längre än bredden.

Förek. i kusttrakter i Danm., Norge och sydvestra Sverige; ß)
sydvestra Sverige. —

Enl. Fries och Lange närmast beslägtad med R. Friesii, is. ß)
scabriuscula, som genom Fries framställning ej kan vara underkastad
någon tvist, hvarför namnet bibehållits, oaktadt det kan vara tvifvelak-
tigt om den är R. scabriuscula Winch, Déségl.

Var. alhiflora Scheutz med rent hvita kronblad, funnen vid Elle-
holm i Blekinge, närmar sig något R. omissa Déségl. — från Kalmar

90

Literatur-öfversigt.

och Carlshamn — , som genom sin frukt, under glandelbär. blad, blom-
skärmar och vackert rosenröda blommor skall afvika från R tomen-
tosa, men ej synes förtjena arträtt.

19 B. Friesii Scheutz. Stamtagg. något klolikt krökta ;
småbi, ellipt. 1. äggrunda, grå- 1. grönludna (sail, glatta),
glandelfria, dubbelsåg. med utstående ofta glandel bärande
sågtänder; blomskaft glandelhår., vanligen ensamma; njupon
aflånga, ellipt. 1. äggform., vanl. glatta, läderartade, sent
mognande och (enl. Fries) lutande; foderblad nedböjda och
affallande. — E. collina Fr. H. N. och S. Veg. Sc. ; E. Acharii
Hn. ed. 10.

«) typica. Småbladen på båda sidor grå- 1. grönludna.

/S) Acharii (Billb.) Småbi, ofvan vackert gröna, under gråaktiga, -
dubbelsåg. ^ med i spetsen glandelbär. sågtänder. Kronblad bredt
hårkantade, rosenröda med n. blekare bas. — Sälls. i sydvestra Sve¬
rige t. ex. Halmstad och Varberg; Var. ß) enl. Sv. Bot. i Östergötl.
på Omberg och vid Sjöstorp; annars okänd af förf.

Denna art skiljes lätt från R. caiiina genom de ludna bladen och
glandelhåriga blomskaften; — R. Raui, med hvilken den stundom
förvexlas, skiljer sig genom enkelsågade, styfva och glatta blad. Skil¬
jes från R. dumetorum, coriifolia, tomentella och pubescens genom
glandelbärande blomskaft och kronbladens färg.

20 B. commutata Scheutz. Stamtaggar icke talrika,
raka 1. något böjda; Blad 2 — 4 pariga, med äggr., gröna,
på båda sidor glatta småbi., som under äro blekare och mel¬
lan nerv. glandelbärande; dubbelsågade med framåt riktade
sågtänder; blr 2—3 tillsammans; foderblad nästan kortare än
den blekröda blomkronan; njupon upprätta, rundade, glandel¬
hår. på glandelhåriga skaft ; foderblad efter blomn. utstående,
nästan hela, utanpå tätt glandelbärande.

Blek. vid Asarum, funnen den 25 Juli 1871.

Närmar sig R. scabriuscula, men skild från de flesta Tomentosæ
genom glatta blad, och kan icke med någon Skandin. art förvexlas.
Icke hittills tagen med frukt, men skiljes lätt vid första ögonkastet.

O

B. Årsskott tätt beklädda med dels gröfre, dels finare,
raka och nästan borstlika taggar; foderblad vanl. hela.

a) Bladen 2—3 pariga.

Literatur-öfversigt.

91

IV. Cinnamomeœ» Tagg. raka; småbi, enkelsåg., alltid
utan glandler på undre sidan; foderblad qvarsittande.

21 jR. cinnamomeœ L. *).

a) cinnamomea Swartz. Njupon klotrunda, något nedtryckta,

ß) cinerea Sw. Njupon kort elliptiska.

y') turhinella Sw. Njupon i flock, päronlika,

cT) fluvialis Fl. Dan. Nästan tagglös, bladen under glatta, blad¬
skaft och nerver småludna.

«) alvarensis Fries. Den äldre stammen fullsatt med fina raka
taggar, men utan borst.

22. R. carelica Fries,
b) Blad 3 — 5 pariga.

V. Pimpinellifoliœ. Tagg. raka; småbi, enkel- 1.
dubbelsåg., utan glandler på undersidan; foderblad qvarsit¬
tande.

23 R. alpina L.

N. på Stigfjeld i Romsdalen; för öfrigt blott förvildad eller ej
återfunnen (vid Eidswold och Christiania).

24 R. pimpinellifolia L.

Slutligen omnämnas några arter, som stund, anföras i arbeten,
som beröra Skand. Floran, men hvilka icke kunna anses såsom in¬
hemska näml. M. laxa Retz., R. columnifera Fr. ( — R. systyla Desv.)
R. ludda Ehrt, (som måhända förtjenar medborgarrätt såsom förek.
dock trol. förvildad — i .Skåne på Kullaberg, tills, med R. pimpi¬
nellifolia och) R. rubrifolia Vill. — Till sist omnämnes ”R. borealis”
Trattinnick, som af sin auctor säges vara ”species distinctissima” och
angifves för Skottland och Sverige, men alltid varit okänd för alla
svenfeka botanister.

Härmed hafva vi, måhända alltför vidlyftigt, refererat
Doktor Scheutz’ arbete ; vi hoppas i ett nästkommande num¬
mer af denna tidskrift få underkasta detsamma en möj¬
ligast kortfattad granskning. J. A. Lefflek.

*) Beskrifningarne på denna och efterföljande, föga svårskilda,
arter förbigås här, då de naturligtvis erbjuda få afvikelser från i
våra bot. handböcker upptagna diagnoser. Ref.

92

Smärre Notiser.

Smärre Notiser.

Lärda Sällskaps sammanträden.

FysiografisTca Sällskapet d. 17 April: Adj. F. Areschoug höll
ett föredrag om lagarne för formförändringar inom slagtet Rubus.

Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle d. 8 April: Lek¬
tor C. J. Lindeberg meddelade en karakteristik öfver den grönländska
vegetationen och förevisade i sammanhang härmed en del af dess
utmärktaste alster, hemförda af de svenska polarexpeditionerna 1870
och 1871.

•

Vetenskapsakademien firade sin årshögtid den 5 April. Ur sekre¬
terarens årsberättelse återgifva vi följande : ”Akademiens i Brasilien
bosatte ledamot, medicinæ doktor A. F. Regnell, som redan förut
till det naturhistoriska riksmuseum öfverlemnat dels sin dyrbara bra¬
silianska växtsamling och dels en summa af omkring 1,500 rdr för
bestridande af de kostnader, som varit förbundna med denna sam¬
lings inrymmande och ordnande till ett särskildt herbarium brasili-
ense, har genom gåfvobref af den 31 sistlidne December, hvilket i
dessa dagar kommit akademien tillhanda, till hennes förvaltning och
förfogande ytterligare donerat en summa af 66,000 rdr, hvaraf omkring
50,500 rdr redan hit influtit och hvilket kapital skall bilda en orubb¬
lig fond under namn af Anders Fredrik Regnells botaniska gåfvo-
medel. Ränteafkastningen al denna fond skall, på sätt gåfvobrefvet
närmare angifver, användas dels till ett stipendium för bekostande af
botaniska resor i Brasilien och andra intertropiska länder, dels och
för den vetenskapliga bearbetningen af de tropiska växtsamlingar,
som under dylika resor blifvit genom Regnellska stipendiater vid
riksmuseum hopbragta, dels slutligen till dessa samlingars vård och
underhåll. Genom denna och ännu andra lika storartade donationer
till befrämjande af svensk vetenskap och svensk läkarebildning har
doktor Regnell förvärfvat sig rätt till sitt fäderneslands tacksamhet.
Hans namn är outplånligt fästadt vid de fosterländska institutioner,
hvilkas verksamhet han genom sin frikostighet befordrat, och skall
med dem fortlefva.” — —

”Till understöd för vetenskapliga resor inom landet har akade¬
mien för innevarande år anvisat — — åt lektor J. E. Zetterstedt 250
rdr för bryologiska forskningars anställande på Gotland; åt adj. N.
J. ScHEUTz för resor i ändamål att fortsätta hans studier af slägtet
Rosa.” — —

”Emedan vid pass sex år härefter, nämligen den 10 Januari 1878,
den 100:de årsdagen af vår store ï^innés död inträffar, har akade-

Smärre Notiser.

93

mien ansett sig kunna och böra återkomma till en tanke, som hon
redan hyste när hon, år 1849, inbjöd den svenska nationen att resa
en minnesvård öfver den då nyss hädangångne Berzelius, eller den
att äfven resa en ärestod åt ”naturhistoriens fader”, hvilken tanke
likväl då för tillfället måste lemnas å sido, emedan det icke ansågs
möjligt att på en gång anskaffa medel till båda stoderna. Genom
subskriptionslistor, som i dessa dagar komma att utleinnas, vill aka¬
demien uppfordra svenska folket att med förenade krafter åstadkomma,
att en stod öfver Linné må till nämnda dag varda rest på någon offent¬
lig plats i Sveriges hufvudstad. Akademien tror sig så mycket mera
kunna vara förvissad derom att hennes uppmaning skall med välvilja
omfattas, då det här är fråga om att gifva en yttre bild åt en af
nationens ädlaste och stoltaste minnen, samt att för samtid och efter-
verld ådagalägga, huru svenska folket vet att uppskatta sina store män.”

Prof. N. J. Anderssons föredrag i botanik hade hufvudsakligen
till föremål vegetationen i de kalla regionerna i nordpolens närhet,
dessas skaplynne och historia, hvilken senare växtgeografen Grisebach
i ett nyligen utkommet arbete betraktar från nya synpunkter. — - -
Man har antagit att Skandinaviens nuvarande flora är en åldrig qvar-
lefva från den, som före istiden likformigt utbredde sig öfver polar-
zonen och gifvit upphof åt den arktiska vegetationen. Mot denna
åsigt invänder Grisebach, att om det verkligen fanns en tid, då vår
planet egde de nuvarande polarländernas klimat, så kunde då för
tiden träden ej fortlefva. Häremot anmärkte talaren, att Martins
funnit, att de lerlager, som betäcka bottnen af torfmossarne på Jura
och leda sitt ursprung från gletschernas söndermalningar, innehålla
179 växtarter, af hvilka alla utom en tillhöra Skandinavien och 73
äro ännu mera arktiska, samt att han häraf sluter, att klimatet un¬
der istiden ej varit stängare än det nu är i Lappland och derför ej
nödvä;^ndigt förstört all vegetation och icke ens alla träd, eftersom
lemningar der finnas af björk, rönn, gran och flere pilarter (jfr. dock
referatet af Martins arbete i föregående N:r p. 64!. — Grisebach an¬
tager tillvaron af sjelfständiga vegetationscentra. — Talaren slutade
med följande ord: ”Huru svaret än må utfalla på denna fråga, som
är en af naturforskningens på dagordningen främsta och vigtigaste,
säkert är, att iakttagelser sådana som de nu anförda öfver vegeta¬
tionens olikheter på jorden så väl sådan den nu visar sig som den
förut varit lemna många bidrag till lösningen af den stora frågan
om organismernas ursprung, likasom den allena breder ljus öfver or¬
sakerna till det närvarandes skiftande formrikedom, som helt visst
ej är en de yttre förhållandenas lek, utan bunden vid eviga, oförän¬
derliga lagar.” (Ur Nya Dagligt Allehanda.)

94

Smärre Notiser.

= Vid sammanträdet d. 17 April inlemnade sekreteraren för infö¬
rande i ”Öfversigten” en af doktor Joh. Ångström författad afhandling:
”Beskrifning på mossor, samlade af hr Andersson under expeditionen
1851—3.;” Vid sammanträdet d. 10 Maj tillkännagafs att professo¬
ren vid universitetet i Tübingen Hugo v. Mohl aflidit (natten till d.

1 April; han var född 1801.)

VetensJcapssocieteten i Upsala d. 27 Mars; Till utländsk leda¬
mot invaldes prof W. Hofmeister i Heidelberg.

Botanisk Förening den 2 Maj : Apot. Benzon höll ett föredrag
om ön Flatös flora och stud. mag. Samsö-Lund meddelade anmärk¬
ningar om den i Alindelilleskogen funna tryffelartade svampen.

Naturhistorisk Forening d. 12 April: D:r E. Warming höll ett
föredrag öfver förgreningen hos växterna. — D. 10 Maj : Ett föredrag
hölls om stjelkens bygnad hos Neea theifera och andra Nyctagineer.

Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica d. 6 April 1872 : ”Med
anledning af väckt fråga om exkursioners anställande under instun¬
dande sommar, beslöts att för detta ändamål anslå 300 mark, hvaraf
100 mark tilldelades studd. M. A. Europæus och K. A. Hällström
såsom understöd för af dem i Libelits socken tillernade botaniska
undersökningar — — . Ordf. förevisade en alqvist, på hvilken fruk¬
terna till följe af svampbildning utvuxit till långa svampiga bildnin¬
gar, liknande dem man fuktiga somrar ganska allmänt påträffar på
hägg, plommon och dylika. Ifrågavarande missbildningar hade i stor
mängd förekommit på några alar vid Thölöviken, i närheten af en
större gödselhög. Likaledes förevisades af trädgårdsmästaren Bock¬
ström öfvergångar emellan örtblad, hylleblad och ståndare uti
missbildade blommor af Fuchsia. Mag. Norrlin förevisade tvenne
för den finska floran nya fröväxter, af hvilka den ena, Achillea car¬
tilaginea Leder, ej inom Skandinavien anträffats. Närmast beslägtad
med A. ptarmica, från hvilken den genom sin täta mångblomstriga
qvast och sina håriga, intryckt punkterade blad, lätt åtskiljes, hade
den förut dermed förvexlats och såsom sådan redan 1863 af afl. stud. Sim-
MiNG tagits i Onega Karelen, der den äfven senare af apot. Günther
i Petrosavodsk och mag. Norrlin vid sjöstränder anträffats. Den
andra Batrachiun confusun Schultz, hade likaledes af stud. Simming
äfvensom af apot. Günther inom samma landskap påträffats. Der-
jemte anfördes att den hos oss förekommande och för Tilia par’vi-
folia ansedda linden rätteligen är den genom sin, bland annat, få-
blommiga qvast utmärkta T. septentrionalis Rupr., hvarom redan blif-
vit upplyst af afl. statsr. Ruprecht, virl granskning af i härvarande
samlingar befintliga exemplar.” Bland inlemnade bidrag till de bo-

Smärre Notiser.

95

taniska samlingarne voro 3 för finska floran nya, Tortula icmadophila,
Gymnostomum rupestre och Jungermannia Hornschuchii.

Finska Vetenskapssocieteten d. 19 Febr. : Af prof. S. O. Lindberg
inlemnades till införande i öfversigten: 1. Contributio ad cognitionem
floræ cryptogamæ in Asia boreali-orientali ; 2. Om ett nytt fall af
acrosyncarpi ; 3. Bidrag till mossornas morfologi och inbördes syste¬
matiska ställning. ^

Zoologisk-hota, niska Föreningen i Helsingfors d. 23 Febr.: Prof. S.
O. Lindberg redogjorde i korthet för sina på senaste tider företagna un¬
dersökningar rörande könsorganerna samt fruktens utveckling hos mos¬
sorna, dervid bland annat omnämnande, att han funnit den s. k.
mössan eller slidan (ealyptra) hos Jungermanniaceæ uppstå på två
väsentligen olika sätt, näml. antingen af pistillidiets cellulösa yttre,
eller ifrån pistillidiernas gemensamma fäste, på grund hvaraf han in¬
delat desamma i två grupper : Gynomitrieæ och Thalamomitriece,
utgörande tvenne analoga serier, uti hvilka ett slägte inom den ena
ofta motsvaras af ett annat slägte inom den andra såsom t. ex. Pti-
lidium bland de förra af Trichocolea bland de senare, Frullania af
Polyothus, 0. s. V.

Thuidinm decipiens De Notaris.

Som denna mossa, sedan den först upptäcktes i Italien,
blifvit iakttagen både i Tyskland och England samt äfven i
Kyska Lappmarken, är det sannolikt att den äfven finnes i
Skandinavien och meddelas derfor här beskrifning öfver den.

Thuidium decipiens G. De Notaris, Epilogo della Briologia Ita-
liana p. 233. (I Atti della R. Universita di Genova Vol. I, 1869J:
”Monqicum, habitu Amblystegii commutati vel filicini. Laxe implexum ,
in innovationibus virescens, vix nitidulum. Caulis in speciminibus
visis 4 centiraetra longitudine æquans, radiculis rubescentibus para-
phylliisque prædibus, cum innovationibus conformibus, ramellis discre¬
tis, simplicibus, tenuibus, patulis, subæquilongis pinnatus. Folia caulis
primarii subsquarrosa, late cordato-deltoidea apice breviter cuspidata,
e basi subsaccata, utrinque decurrente, vage plicatula, margine inferne
reflexa, ambitu ad basin et apicem præsertim denticulata, nervo valido
ante apicem evanido prædita. Folia pinnarum, præ caulinis, exigua,
ovato-acuminata, nervo ultra medium producto notata, secundo-falcata.
Folia perichætialia membranacea, pallescentia, adpressa, interiora e
basi oblongata, plicatula, attenuato-subulata, superne fimbriis aliquot
tenuibus, conferviformibus prædita, nervo ultra medium producto in¬
structa. Capsula crasse clavata e basi erecta, cernua, badia. Oper¬
culum . ”

96

Smärre Notiser.

J. JuRÅTZKA, som tagit den på underlag af dels gråvacka
dels gneiss på 3—4,090' höjd, säger (i Hedvigia för 1871,
N:r 11) att den alltid är dioik och att locket är spetsigt
koniskt.

Minnesstod

åt

Caii von Linné.

Vetenskaps Akademien har nu utfärdat den vid årshög¬
tiden (se ofvan) förebådade uppmaningen till den svenska
allmänheten att med förenade krafter bidraga till resande
af en ärestod åt Linné. Bidrag kunna i landsorterna antin¬
gen erläggas till innehafvare af anteckningslistor eller ock
öfversändas direkte till akademiens kamererare, statskommis-
sarien 0. S. af Sillen; de kunna inbetalas på en gång el¬
ler under två, högst tre år. Äfven hos Utg. finnes anteck-
ningslista.

— En uppmaning är utfärdad för att teckna bidrag för resandet af
en enkel minnesvård på Daniel Müllers graf i Upsala. - Müller var
länge anstäld som akademiens örtegårdsmästare i Upsala. En nekro¬
log öfver honom finnes införd i Botaniska Notiser för år 1857.

— Till lektor i natur alliistoria och latin vid Wexiö högre elemen¬
tarläroverk utnämndes d. 30 April adjunkten dr N. J. Scheutz.

— JResande botanister under instundande sommai-. Prof. N. J. An¬
dersson ämnar att vistas på Arilds fiskläge å Kullen, läroverks¬
adjunkten J. Hulting att göra lichenologiska exkursioner i Vestergöt-
land, lektor N. J. Scheutz att utsträcka sin ofvan omtalade resa
från Helsingborg genom Halland till Bohuslän samt stud. Axel
Tullberg att undersöka Skånes mossor och Batrachia.

— Tolygonum iRaji Bab. i Norge. Från Botanisk Forening i Kö-

benhavn erhöll jag vid bytet i år en liten, knappt tumshög form af
denna art; den hade blommor (hvita) och n. fullt utvecklade frukter.
På etiketten stod: ”Polygonum aviculare Lin. Strandform. Levjoki
Udlöb, Østfinmarken 9 Aug. 1864. A. G. Nordvi.” Utg.

De herrar botanister, som i sommar ämna göra exkursioner och
äro hågade att insamla former af slägtet Batrachium åt underteck¬
nad, torde inlemna dem till Botaniska Föreningen i Lund, på samma
gång de insända växter dit till utbyte i höst. Endast fullständiga
exemplar d. v. s. sådane, som äro försedda med blommor och utbil¬
dade frukter, kunna emottagas. I utbyte kan antingen en stor serie
af former af detta växtslägte erhållas eller också växter från Bot.
Föreningen i Lund. Axel Tullberg.

BOTANISKA NOTiSEE

ÜTGIFNE AF

O. NORDSTEDT.

N:o 4. d. 16 Sept. 1872.

Lichenologiska exkursioner i Lule Lappmark

sommaren 1871.

Af P. J. Hellbom*).

Från Lule stad går numera ångfartyg uppför elfven till
Råbäcken ungefärligen midtemot Boden. Derifrån måste man
färdas landvägen 1 V4 niil förbi Hedensforsar till Heden.
Der vidtager ett annat ångfartyg, som går till Edefors, och
sedan fortsättes färden på vanligt sätt till Jockmock, ty ett
ofvanför Edefors liggande ångfartyg afgår till Storbacken en¬
dast i det fall, att tillräckligt fraktgods och passagerare före¬
finnas. Genom dessa anordningar blir resan mellan Lule och
Jockmock verkställbar på 2 dygn, äfvensom resekostnaden
något minskas, men mycket återstår ännu, innan kommuni¬
kationerna i denna trakt kunna sägas vara ändamålsenligt
ordnade.

Redan vid Edefors träffades den förut i vårt land föga
uppmärksammade Bryopogon Fremontii Tuckerm., växande
på tall och gran. Den är inom Sverige funnen blott vid
Arjeploug i Pite Lappmark (steril), hvarjemte ett exemplar
(enl. Th. Fries Lichenogr. Scand. p. 27) finnes i Thunbergs
herbarium med påskrift ”Lapponia Wahlenberg”, ehuru na¬
turligtvis förd till Br. jubatus. Den vackra och intressanta
arten observerades sedan genom hela skogstrakten upp till
Jockmock, der den isynnerhet förekom ymnigt och ej sällan

*') Denna uppsats består af största delen af den till Kongl. Ve¬
tenskapsakademien inlemnade berättelsen ofver den resa, som Förf.
företog med understöd af akademien. (Jfr. Bot. Not. 1871, p. 103.)

98

P. J. Hellbom.

med utbildade frukter. Angående dess utbredning i Lule
Lappmark kan jag på grund af mina senare iakttagelser
påstå, att den går ungefärligen lika liögt som tallen, men
ej högre.

Vid Mathisudden förekom på stenar i en bäck, utom
annat, Lecotliecium corallinoides och en Lecanora, möjligen
complanata, båda nya för svenska Lappland.

Under vistelsen i Jockmock, der vi uppehöllo oss ett
par dagar, gjordes exkm’sioner till vattenfallet i lilla Lule
elf, i hvars grannskap de första fjellafvarne började visa sig
t. ex. Solorina crocea, Lecanora frustulosa, Liatora Tor-
noensis. Eikligt fruktbärande exemplar af Liloplionis cereo¬
lus insamlades, hvarjemte följande i Lappland mer eller min¬
dre sällsynta arter anmärktes: Peltigera venosa, Parmelia
saxatilis * fraudans (ny för Lule Lappmark) och Jnjperopta^
Physcia cæsia, Pannaria lepidiota, Binodina confragosa,
Gyalecta cupularis, Toninia squalida, Bilinibia syncomista,
Lecotliecium corallinoides. Utom åtskilligt annat, hvarom
jag ännu ej kan yttra mig, träffades här den för Lappland
nya Sarcogyne eucarpa (N3d.) i-~ Stereopeltis macrocarpa
De Not.), den lilla, täcka, ytterst sällsynta Belonia russida,
som förut blifvit fnnnen blott på ett enda ställe i Eiesenge-
birge och på Storfjeldet vid Mårtensnäs i Ö. Finnmarken,
samt Aspicilia eomplanata, som inom Sverige förut varit
tagen endast i Herjedalen och Jämtland.

Med det från Jockmock återvändande kyrkfolket begåfvo
vi oss dagen efter midsommar vidare uppåt Lappland, först
till fots förbi nybygget Luspi, sedan på båt öfver Wajkijaur
förbi Saskam. Fjellfloden hade ännu icke börjat, hvadan det
blef jemförelsevis lätt att med vår usla farkost komma upp¬
för forsarne i trakten af Saskam, men ett starkt regn, som
börjat strax efter affärden från Jockmock och fortfor under
hela färden öfver Wajkijaur och den derpå följande morkan,
gjorde resan allt annat än angenäm. På Purkijaur morka
anträffades den för arktiska zonen nya Cetraria aleurites,
växande på tallstammar nära invid vägen ej långt från båt-

Lichenologiska exkursioner i Lule-Lappmark sommaren 1871.

99

stället. Detta var en anmärkningsvärd företeelse, enär denna
art för ej många år sedan ansågs tillhöra endast södra och
sydvestliga Sverige. Sedan den blifvit funnen i Nerike, der
den är långtifrån sällsynt ocJi nu senast i Lule Lappmark,
är det sannolikt, att den äfven förekommer på mellanliggande
trakter, ehuru hitintills förbisedd. Vid vestra ändan af Ean-
dijaur morka växte på stenar vid forsen Flacodium méla-
naspis, som förut ej blifvit observerad i Lule Lappmark. På
Parkijaur morka återfunnos de för Lappland sällsynta Usnea
barbata, Bamalina calicaris ^ minuscula, Evernia divari¬
cata och Farmdia conspersa, hvarjemte Xanthoria lychnea
och Fhyscia stellaris, båda på gran, anmärktes.

Vid Tjåmåtis gjordes en exkursion uppåt Harriwartou
utan annat resultat, än att på unga björkar anmärktes Bia-
tora fuscescens och Tornoensis, båda dock vittnande om
flellens närhet. Eikhaltigare visade sig lafvegetationen på
marken och klippblocken vid stranden, hvarest följande arter
insamlades eller antecknades: Nephroma expallidum med sin
vanliga följeslagare Sticta linita, Farmelia encausta och con¬
spersa, Fhyscia pulverulenta ß muscigena och ccesia, Leea-
nora frustulosa, Gyalecta Fed^a, Binodina mniaroea, G-y-
rophora vellea, Bilimbia milliaria, Blastenia leucorhma, en
Folyblastia, Lecothecium corallinoides, Fyrenopsis gr anatina,
Fhylliscum endocarpoides.

Ifrån Tjåmåtis togs vägen till Snava. Först rodde vi
ett litet stycke och sedan vidtog en morka af 1 V2 ïïiils längd.
Den för vanliga ögon ofta osynliga stigen ledde genom en
gles tallskog öfver stenrösen och kullfallna trädstammar, tills
vi slutligen, efter att hafva passerat en vidsträckt myr, kommo
ned till Eapa Ädno, hvilken nu var farbar en mindre sträcka.
Den skogstrakt vi genomvandrat företedde i lichenologiskt
afseende föga af intresse, dock anmärktes Solorina crocea,
Cladonia macrophylla och botrytes, Farmelia hyperopta
samt Cetraria aleurites och Bryopogon FremontU, de båda
senare sparsamt på tall.

7*

100

P. J. Hellbom.

Som vattenståndet ännu var lågt, kunde man ej ro långt,
utan färden fortsattes till fots längs efter elfstranden till
Snava, hvilket nybygge är beläget något norr om 67 bredd¬
graden invid en liten sjö. Här är tallens gräns i Eapa Ädno-
dalen, dock har nämnda trädslag fordom sträckt sig något
längre åt vester uppåt sluttningen af berget Tjavtjaswartou,
men sedan skogen der blifvit afbränd, har den icke återkommit.

På Tjavtjaswartou anmärktes Fhylliscum endoearpoides,
Biatorina cumulata, Cetraria Fahlunensis, Tarmslia in¬
curva och alpicola, Buellia coracina samt Lecidea alpestris
^ toninioides, de 3:ne sistnämnda arterna isynnerhet anty¬
dande, att man redan kommit upp i fjelltrakten.

Vårt närmaste mål var Aktse, ett af Lappar grundadt
nybygge, beläget nära sjön Lajdaur, just vid gränsen mellan
gran- och björkregionen och numera tillhörigt Lappfamiljerna
Lenta och Gruvisor. Här var hufvudstationen för sommaren
bestämd. De underrättelser om tillståndet derstädes, som vi
redan vid Snava erhöllo, gjorde det likväl tvifvelaktigt, huru¬
vida vi skulle kunna uppehålla oss der någon längre tid.
Aktse beboddes nu blott om sommaren och dess innevånare
medföljde om vintern sina renegande slägtingar. Nybygget
var således mycket förfallet och den lilla ladugård, som
fanns der 1864, inskränkte sig nu till några getter. Dessa
underrättelser bekräftades till fullo vid vår ankomst till stäl¬
let. Nybygget befanns nästan i ödesmål och de flesta husen
voro i ett bedröfligt skick. En ny stuga hade väl 1866 blif¬
vit uppförd, men äfven den var i åtskilligt bristfällig. Icke
desto mindre slogo vi oss ner der, den nya stugan utrymdes
af Lapparne och vi sökte inrätta åt oss så beqvämt som
möjligt.

Ehuru det var i slutet af Juni, fanns ännu mycket snö
qvar på de kringliggande fjellen och man behöfde blott af-
lägsna sig några bösshåll från stugan uppåt Nunnats för att
i sjelfva björkregionen påträffa väldiga snöfält. Björken hade
nyss börjat utveckla sina knoppar och till fanerogam_ vegeta¬
tion fanns knapt något spår. Men med den i fjelltrakter

Lichenologiska exkursioner i Lule Lappmark sommaren 1871.

101

vanliga snabbheten i utveckling förändrades allt detta inom
kort tid och i slutet af Juli prålade björklundarne i Aktse-
dalen med en vegetation, som i j^ppighet, om ock ej i om-
vexling, fullt kunde mäta sig med den vid Njungis i Tar-
raudalen.

Här uppeböllo vi oss något öfver en månad under i all¬
mänhet regnig väderlek och ogynnsamma förhållanden i öfrigt.
Då matförrådet var slut, måste nytt Uemtas från Tjåmåtis.
Regnet, som i början blott 2 till 3 dagar i veckan hemsökte
oss — ej obetydligt deraf inträngde äfven i vår stuga — ,
blef slutligen dagligt, så att vi från den 21 Juli till den 5
Augusti räknade endast 2 regnfria dagar. Att under sådana
omständigheter företaga en färd längre uppåt fjelltrakten var
otänkbart. Vi måste afvakta bättre väder. Under tiden spisade
vi glödkakor med salt röding — den färska hade försvunnit
med den stigande floden — och gjorde exkursioner med föga
annat resultat än genomvåta kläder.

Att här anföra alla de utflygter, som företogos till de
kringliggande fjellen, huru nätterna vanligtvis tillbragtes på
hemvandring, stundom på toppen af Passo, i en Lappkåta
vid Nammats eller under regn i skogen vid foten af Tjackeli,
i det att stormen hindrade oss att komma öfver sjön, eller
att uppräkna de lafarter, som hvarje särskild gång påträffades,
skulle blifva alltför vidlyftigt. Jag vill derföre sammanfatta
exkursionerna till 2 eller 3 och så ordna dem, att de kunna
ge en föreställning om lafvegetationen på de olika lokalerna
i Aktsedalen.

Vi se oss först om i grannskapet af vår bostad och styra
sedan kurs vester genom skogen till stenmassorna nedanför
Skärfl, klättra uppför branterna och återvända längs efter den
fasta bergväggen af Skärfl och Passo, ständigt aktgifvande
på de lafarter, som möta oss under vägen.

Vi finna då på gran Bryopogon juhatus, Biatora Tor-
noensis och pliœostigma, Mycohlashis sanguinariits och nå¬
gon gång Xanthoria lychnea, Lccanora pallescens ß Tur¬
nerin Schismatomma ahietimmij Leciäea turgidula och Cy

102

P. J. Hellbom.

phelium tigiïlare samt på multnande stammar Claäonia bo-
trytes, Farmelia diffusa och hyperopta. På marken och
mossbetäckta stenar växa Nephroma arcticum, expallidum
och papyraceum, Sticta linita, Rinodina mniarœa och tur-
facea, Caloplaca jungermannice, Buellia insignis, Fannaria
hypnorum och brunnea, Biatora vernalis, Icmadophila œru-
ginosa, Cladonia gracilis, fimbriata ß chlorophœa, cornuta,
carneola, digitata, cenotea och sällsynt Biatorina diluta och
Normandina viridis. På en och björk träffas Varicellaria
rhodocarpa, Biatora cinnabarina, Cetraria juniperina med
var. pinastri, Biatora fuscescens; på sälg Sticta pulmonaria
och scrobiculata, Lecanora pallescens, Fertusaria Sommerfel¬
ta, Binodina exigua, Biatora fuscescens och ytterst sällsynt
Biatorella microhœma; på rönn Leptogium saturninum äfven
med frukt, Nephroma tomentosum och papyraceum, Binodina
turfacea, Lecidea enteroleuca ; på al Lecanora protuberans,
Caloplaca pyracea, Buellia parasema. På klippblocken ne¬
danför Skärfi anmärka vi Acaropsora chlorophana, Spor a -
statia Morio ß coracina, Thalloidima rimulosmn, Alectoria
nigricans, Cornicularia divergens, Gyrophorce och sedan
vi klättrat uppför den branta höjden, finna vi på och nedan¬
för de fasta bergväggarne af Skärfi och Passo följande arter:
Fannaria lepidiota, Lecanora frustulosa och ß insulata,
Flacodium melanaspis var. alphoplacum, chrysoleucum och
var. melanopht almum, Acarospora molybdina, Aspicilia cal-
carea, Lecidea Dichsoni, Dimelœna oreina, Catolechia pul¬
chella, Staurothele clopima, Collema pulposum, GyaJecta
cupularis, Fsora decipiens, rubiformis och lurida, Thalloi¬
dima candidum och vesiculare, Toninia squalida, Caloplaca
jungermannice, Massalongia carnosa, Nanthoria elegans,
Cladonia Fapillaria, Dermatocarpon rufescens.

Vandra vi åter från vår bostad den branta stigen uppåt
Nunnats ^ellplatå, så träffa vi i björkregionen på björk och
enbuskar ymnigt af Biatora cinnabarina och Varicellaria
rhodocarpa samt mest på björk Biatora fuscescens och stun¬
dom Biatora Tornoensis. I förbigående anmärka vi på de

Lichenologiska exkursioner i Lule Lappmark sommaren 1871.

103

lodräta sidorna af större stenblock Gtjropliora veJlea ocb
Biiellia BittoJcensis samt på den mossbeklädda öfre ytan
Normnndina viridis. Uppkomna på den af större och min¬
dre flyttblock öfversållade fjellplatån, finna vi på dessa Ce¬
traria Fahhinensis och odontella, AspiciJia Myrini och ei¬
ner eo-nifescens, ParmeJia saxatilis * fraudans och encausta
Fyrenopsis granatina och på marken Solorma crocea, Ne¬
phroma expallidum, Stieta linita, Calop)laca jungermanniœ,
Rinodina mniaroea, samt på kalkhaltiga lerskifîerblock Bia-
tora arctooides, hvarjehanda Uo??emaarter, Caloplaca ferru¬
ginea, Physcia ohscura. Pannaria microphylla, Polylüastia
intercedens, Bilimhia obscurata och microcarpa.^ Rinodina
mniarœ^ var. cinnamomea, Blast enia leucorheea, Biator a
vernalis och miscella, Biatorina cumulata, Buellia insignis*
Här och der visa sig magra former af Cladonia rangiferina,
Älectoria ochroleuca a rigida och nigricans, Cornicularia
divergens, Cetraria islandica, hiascens, nivalis och cucullata,
hvilka arter här liksom annorstädes, der trakten utgör ren¬
betesland, i anseende till sin begärlighet för rename endast
förekomma på för dessa otillgängliga ställen ss. i fördjupningar
mellan klippblocken eller högt upp på deras topp. Så träffa
vi flere af dessa arter högst upp på de väldiga flyttblocken
Aktse Kallou, på hvilkas sidor vi anmärka Sporastatia Mo¬
rio ß coracina, Acarospora chlorophana, Dimelœna orcina,
Placodium chrysoleucum och var. melanophthalmum, Leca-
nactis Dilleniana med frukt, Xanthoria elegans och murorum,
Parmelia alpicola, Rinodina confragosa, Gyrophora hirsuta,
vellea och proboscidea. Yi gå vidare framåt uppåt Passo.
Lafvegetationen är ungefärligen densamma som förut, dock
anmärka vi under vägen små sterila exemplar af Lecanora
oculata. Men då man kommer uppåt spetsen af Passo, får
vegetationen ett annat utseende. Den vidsträckta fjelltoppen
är vildt söndersplittrad i hvassa skrofliga klyftor och afsatser,
betäckta med lafvar af isynnerhet mörka färger, hvilka åt
hela Qellet ge en särdeles dyster physiognomi. Här uppträda
i massa Parmelia lanata och alpicola, Cetraria Fahlunen-

104 ' P. J. Hellbom.

sis, Sporastafia Morio ß coracina, Lecidea armeniaca ß
melaleuca, Buellia coracina, Lecidea fnscoatra, Ephehe pu¬
bescens. Yidare märkas Gyropliora spodochroa och hirsuta,
Lecidea aglcea, Buellia RiUoJcensis och på mossiga ställen
Biafora curvescens och Biatorina nivalis.

Yi skola nu göra en exkursion till Nammats, otvif\relaktigt
det lafrikaste fjellet i hela trakten. Yi ro öfver Lajdaur till
dess vestra ände, vandra genom den glesa björkskogen till
nordöstra hörnet af Nammats och följa sedan Lapparnes flytt¬
ningsväg genom dalen, så långt Nammats sträcker sig åt
vester. Det första anmärkningsvärda, som möter oss, är
Sphyridium pla<ophyllum på kullarne i björkskogen och se¬
dan finner man på den rymd, som på ömse sidor om den
slingrande stigen sträcker sig ifrån bäcken öfver de i massa
uppstaplade flyttblocken upptill pellets fasta vägg, liksom
på en profkarta utlagdt allt det märkvärdigaste af lafv^ar,
som trakten har att uppvisa. På de små kullarne mellan
stenblocken och bäcken träfias Nephroma expallidum, Sticta
linita, Binodina mniarœa och turfacea, Lopadium pezizoi-
deum, Bsora atrorufa, Lecidea alpestris med ^ toninioides,
och Diapensiœ, Lecanora bryontha och pallescens var. TJp-
saliensis, Bannaria brunnea, Biatorina cumulata, Lcmado-
phila œruginosa, Helocarpon crassipes, Arthrorhaphis fla-
vovirescens, Biatora castanea, Bhexorphiale coronata, Bacidia
viridescens, Buelha insignis, Bertusaria glomerata, Berma-
tocarpon cinereum, Microglena sphinctrinoides.

Yända vi oss derefter till de stora fristående klippbloc¬
ken, så finna vi Gyrophora anthracina med flere arter af
samma slägte, Blacodium chrysoleucum, Bimelcena oreina,
Biatora rivulosa ß mollis, Lecidea impavida, Buellia atro-
alha och Bittohensis, Bhylliscum endocarpoides, Lecidea
tenebrosa, Sporastatia Morio ß coracina Toninia lugubris,
Byrenopsis granatina och klättra vi högre upp bland sten¬
massorna, så träffa vi på mossiga klippblock Lecidea perfl-
diosa, Biatorina nivalis, Biatora curvescens, Lecidea arc-
tica, åtskilliga Homolichener och ehuru mycket sällsynt Ca-

Lichenologiska exkursioner i Lule Lappmark sommaren 1871.

105

tolecliia pulchella. På lägre kalkhaltiga skifferblock nära
marken växa Rliizocarpon calcareumi Gyalecta protuberans
och FoJyhlastia scotinospora samt på lerskilfersplittror nära
den fasta bergväggen Flacodium gelidum (ny för Lappland),
Lecidea Dich soni, den sällsynta, inom Sverige förut blott i
Jämtland anmärkta Pannaria elceina med utmärkt vackra
frukter samt Pyrenopsis ocellata, som förut endast blifvit
funnen i Finnmarken.

Undersöka vi den fasta bergväggen längs efter hela dess
sträckning, så förekomma dels på sjelfva stenen dels på mossa
och jord följande arter : Lecanora f rushdosa, Lecidea speirea ■
och elata, Gyalecta cupidaris, Pannaria rubiginosa, Gyro-
phora spodochroa och vellea, Lecanora rhypariza, Biatorina
nivalis, Biatora curvescens, Bilimbia obscurata och sphce-
r oides. Psora rubiformis, Lecanora sid'tfusca ß hypnorum,
Aspicilia verrucosa, Pertusaria panyrga, Polyblastia Sendt-
neri, Dermatocarpon dœdaleum och cinereum, Thalloidima
rimulosum och vesiculare, Gyalecta foveolaris.

Bestiga vi toppen af Nammats, hvilket måste ske på ve¬
stra eller södra sidan, finna vi den delad i 2 mellan öster
och vester gående ryggar, åtskilda genom en dalsänkning.
Lafvegetationen häruppe företer egentligen ingenting nytt.
På jord och mossa i dalsänkningen växa Biatorina cumidata,
Psora atrorufa, Lecanora ocidata, Helocarpon crassipes o.
s. V., på bergväggarne Biatora curvescens, Biatorina nivalis,
Lecidea arctica, Catolechia ptdchella och på lösa stenar
Pyrenopsis hœmalea.

Åtskilliga exkursioner gjordes äfven till Tjackeli och
Eittok, men då dessa Qell ej förete andra lokaler än de förut
nämnda, är ock det väsendtliga af deras lafvegetation redan
anfördt och ett särskildt omnämnande deraf skulle blott leda
till ett upprepande af det förut sagda.

Jag har nu anfört det hufvudsakliga af lafvegetationen i
Aktsedalen. Lägger man nu till, att på väggar vid Aktse
träffades några få exemplar af Xanthoria parietina ?, som
förut ej blifvit funnen inom arktiska zonen och sedan sam-

106

P. J. Hellbori).

manfattar resultatet af sommarens exkursioner omkring Laj-
daur, såvidt det nu är kändt, så hafva 30 för Aktse dalen
nya lafarter blifvit upptäckta och af dessa äro 22 nya äfven
för svenska Lappland.

Den 5 Augusti bröto vi upp från Aktsedalen. Vår väg gick
förbi nedersta hörnet af Kittok genom täcka björklundar med
en yppig, ehuru enformig vegetation längs efter stranden af
Kapa Ädno till Spatneck, der ett kort uppehåll gjordes. Akt¬
sedalen var nu försvunnen och man såg endast topparne af
Skärfi, Nammats och Tjackeli. At vester öppnade sig en ännu
trängre dalgång, begränsad af Birna Pakte, Skårkas och Ko¬
tok. På klipporna vid Spatneck observerades Cetraria Fall-
luyiensis, Schæreria cinereorufa, Gyrox^hora erosa, JBiatora
Lulensis, Sphærophorus fragilis, Aspicilia gibhosa. Färden
fortsattes längs floden genom pilsnår, öfver myrar och sum¬
piga ställen. 7 till 8 bäckar öfvervadades och sent på qväl-
len ankommo vi till en kåta, upprest af björkstammar vid
foten af det kolossala Birna Pakte, midtemot hvilket på sö¬
dra sidan af elfven ligga Pellurippe, de högsta kamlika spet¬
sarna af Kotokflellet. Kegnet, vår vanliga följeslagare, bör¬
jade strax efter vår ankomst till kåtan och fortfor hela natten.

På flyttblock i trakten kring kåtan anmärktes Parmelia
saxatilis ^ fraudans, Cetraria Fahlunensis, Asp>icUia cine-
reorufescens och gibbosa, Sticta linita, JBuellia insignis, Bi-
nodina mniaroea var. cinnamomea, Biatorina fraudans? och
nivalis, Biatora castanea, Lopadium pezizoideum, Buellia
Bittolcensis, Lecidea impavida och furvella ; på de med kort
gräs och mossa beväxta branterna Pertusaria bryontha, Der-
matocarpon cinereum, Biatora cuprea, Lecanora pallescens
yar. TJpsaliensis, Nephroma expallidum, Sticta linita och på
bergväggarne Lecanora cenisea, Binodina milvina. Ephebe
pubescens, Lecanora polytropa var. conglobata, Aspicilia
einer eorufescens, Lecidea neglecta, aglcea, elata, platycarpa
och Bichsoni, Placodium melanaspis. Pannaria elœina,
Sporastatia, Gyrophora spodochroa och vellea, Acarospora
molybdina och chlorophana, Lecanora frushdosa och rhypa-

Lichenologiska exkursioner i Lule Lappmark sommaren 1871.

107

riza, Sarcogyne eucarpa, Dimelœna nimhosa, Caloplaca
ferruginea var. cinnamomea, Toninia squalida.

Ifrån Birna Pakte fortsattes färden öfver steniga branter
genom björkskog och videsnår längs efter elfven, som här
utvidgat sig till en liten sjö. Ett försök att vada öfver elf¬
ven misslyckades. Till höger hade vi nu Loddi Pakte. Yid
vestligaste änden af detta tjell, just vid slutet af björkregio¬
nen hölls middagsrast under regn och häftig blåst. Förut hade
på klippblock under vägen observerats Buellia BittoJcensis
Toninia lugubris, Farmelia sorediata, saxatilis * fraudans
och incurva, Lecidea furveXla och neglecta, Fhylliscum en-
docarpoides och en obekant art, med svarta, tunna frukter
utan thallus. Vid raststället anmärktes på flyttblocken Xan-
thoria elegans och controversa, Phylliscum, Acarospora clilo-
ropliana, Fannaria lepidiota, Fhyscia pulverulenta var. mus-
cigena och cæsia, Alectoria nigricans och rigida, Lecanora
rhypariza, Flacodium chrysoleucum, Dimelæna oreina och
på den fasta bergväggen Fannaria elæina och Fyrenopsis
ocellata, Lecidea Fichsoni och aglæa. Lokalen syntes i li-
chenologiskt afseende rätt intressant, men vår vägvisare ma¬
nade till uppbrott, ty vi hade ännu ett godt stycke till vad¬
stället och det var af vigt att komma öfver elfven, innan
det blef för sent på qvällen. Vi marscherade derför vidare
längs efter Pille Pakte. På flyttblock anmärktes Fannaria
lepidiota och Acarospora chlorophana. Sedan vi vadat öfver
den breda och strida floden, hvilade vi en stund i videsnåren
nedanför Stor Irkis, der vi vid en upptänd eld torkade våra
kläder.

Under regn och isande blåst gingo vi på aftonen upp¬
för de nedre sluttningarne af Stor Irkis. Ofvanpå flellet be¬
fann sig en vidsträckt glacier, hvars smutsblå rand här
och der sträckte sig långt nedåt branterna. Marken på så¬
dana ställen bestod blott af sten, sand och isblandad gyttja,
och var genomskuren af otaliga bäckar med iskallt vatten
och höga gyttjiga bräddar. Intet spår till växtlighet var
synligt. Sent på natten, under det regnet och blåsten fort-

108

P. J. Hellbom. ' ^ ^ r .

for och snö föll ymnigt på de kringliggande fjellen, kornmo
vi ned i en dalsänkning, beväxt med videbuskar. Yi måste
här taga nattqvarter, ty längre fram fanns ej något bränsle
och vår vägvisare vågade ej framtränga längre af fruktan att
i mörkret gå vilse. De glesa videsnåren lemnade ett klent
skydd mot regn och vind, hvarföre vi efter några timmars
orolig sömn vaknade våta och genomfrusna. Blåsten hade
nu upphört, men luften var så töcknig, att man blott kunde
se några alnar framför sig. Under sådant förhållande var
det omöjligt att komma från stället, ehuru skyndsamhet var
af nöden, alldenstund vårt lilla matförråd var i det närmaste
förtärdt.

Ändtligen fram på dagen klarnade det något, så att vi
kunde begifva oss derifrån. Vi kornmo efter någon tid in i
Alkadalen, en i lichenologiskt afseende tarfligaste trakt man
kan tänka sig. Alla fjelltoppar voro höljda i moln och bran¬
terna hvita af nyfallen snö. Lyckligtvis träffade vi på efter¬
middagen bröderna Eiras renhjordar. Vi följde dessa och
hamnade slutligen i en lappkåta, tillhörig Paulus Eira, som
tillika med sin bror Amma befann sig i Sarvisvaggi, men
stod i begrepp att bryta upp derifrån. Der hvilade vi nu
öfver en dag, under hvilken trötthet och regn hindrade oss
att företaga några längre exkursioner. Den närmaste omgif-
ningen erbjöd föga eller intet af intresse. Parmelia alpicoJa,
Xanthoria controversa, elegans och vitellina, Nephroma ex¬
pallidum, Sticta linita, Alectoria rigida och nigricans, Ce¬
traria nivalis, Pannaria hrunnea och hypnoruni, Acaro-
spora peliscypha anmärktes.

Ifrån Sarvisvaggi fortsattes färden öfver fjellen genom
Njotisvaggi och Loktivaggi förbi Velkespulta och Pojtisjaur
till Koudnas och sedan öfver de steniga branterna af Tarri-
kajsin, öfver Njungisbäcken och Njunnats till nybygget Njun-
gis, dit vi ankommo efter 25 timmars nästan oafbruten van¬
dring. Under vägen anmärktes vid Velkespulta på förtorkade
enbuskar Varicellaria rhodocarpa, på sten Lecidea aglcea,
och på jord Aspicilia verrucosa, Biatora cuprea, Lecidea

Liclienologiska exkiirsioner i Lule Lappmarlc sommaren 1871.

109

aJpestris toninioides, Biatorina cumulata, Cetraria hias¬
cens samt vid Eoudnas Solorina saccata var. limbata. Tar-
rikajsins sluttningar bestodo blott af stenrammel, här och
der täckta af små snöfält och is. Den enda märkbara lafar¬
ten var Rhi^ocarpon geographicum i små outvecklade former.
På Njunnats fjellplatå anmärktes utom vanliga arter Leca-
nora oculata och Biatora cuprea. Yid Njungis gjordes en
dags exkursion på Njunnats och en på Njåmmelst. Utom an¬
nat träffades de för trakten nya Blacodium melanaspis och
Lecidea impavida.

Under vägen till Qvickjock iakttogs på sälg Rinodina
turfacea, Rertusaria Sommerfeltii och Biatora erythrophœa,
de båda senare nya för Qvickjocksdalen, den sistnämnda för
svenska Lappland.

Vid Qvickjock uppehöllo vi oss något öfver en vecka.
Hösten hade nu inträdt med mörka nätter och regniga eller
stormiga dagar. Utom flere lokaler för sällsyntare arter,
upptäcktes följande för Qvickjocksdalen nya : Rertusaria pa-
nyrga, Biatora curvescens, Acarospora peliscyplia, Rlacodium
melanaspis, chrysoleucum och var. melanophtalmum, Sarco-
gyne eucarpa, Rhexophiale, Varicellaria, Normandina viri¬
dis, Buellia RittoJcensis, Stieta linita, Lecanora epanora,
Cladonia verticillata och squamosa, Endocarpon pulvinatum,
Belonia incarnata. Af dessa äro de 5 sistnämnda äfven nya
för svenska Lappland och den sista ej förr iakttagen i ark¬
tiska zonen.

Den 23 Augusti anträddes återresan från Qvickjock. På
marken vid Njavi anmärktes Rlacodium melanaspis, Rino¬
dina turfacea, Dermatocarpon miniatum var. complicatum,
Cladonia hotrytes, Biatora miscella, Rhyscia obscura; på
Norskudden mellan Tjåmåtis och Björkholmen Sphyridium
placophyllum, Solorina crocea, Normandina viridis, Reltigera
venosa; på Björkholmen Lccidea goniophila, Rlacodium me¬
lanaspis, Dermatocarpon miniatum, Rhyscia cæsia och ob¬
scura, Lecothecium corallinoides, Collema flaccidum m. m.

110

H. Mortensen,

Vid Jockmock under ytterligare en exkursion till vatten¬
fallet vid elfven träffades Fannaria elceina, JBiatora lucida
och Buelïia leptocïme, de båda senare nya för arktiska zonen.

Kommunikationerna från Jockmock hade ej vunnit rin¬
gaste förbättring på de senare 7 åren, hvadan vi hade stör¬
sta svårighet att komma till Pajerim och måste vandra större
delen af vägen till fots. Eesan påskyndades sedan, allden-
stund vi blefvo beroende af ångbåtsturerna och den 3 Sep¬
tember voro vi åter i Örebro.

En botanisk ekskursion på Dovre.

Af H. Mortensen.

I Gudbrandsdalen afviger plantevæksten for den flygti¬
gere betragtning endnu ikke væsentligt fra Danmarks. At
bögen ganske mangler, kommer den rejsende måske knap til
at tænke på, og at enkelte i Danmark sjeldne planter, f. e.
Echinospermum Lappula Lehm, og Bolygonum viviparum
L. her vise sig hyppige, kan ligeså lidet forandre vegetatio¬
nens almindelige karakter, som at man hist og her opdager
en art, der ikke forekommer i vort fædreland, f. e. Aconitum
septentrionale Köll. og Myricaria germanica Desv.

Heller ikke vil floraen på Dovres sydlige affald, fra
Laurgård til Bomås, forekomme den danske botaniker syn¬
derlig mærkværdig. Ganske anderledes stiller sagen sig
derimod, straks efter at han har forladt den sidstnævnte
skydsstasjon, for opover den uhyre bakke nord herfor at drage
til den næste, Fohstuen. Da han, for at spare på skydshe-
stens svage kræfter, er nödt til at gå tilfods opad de værste
skråninger, vil han få desbedre lejlighed til at iagttage for¬
skellen. Först vil den prægtige Saxifraga ais oides L. falde
ham i öjnene; den danner store tuer langs de små nedris-
lende vandlöb, og optræder både med höjgule og orangeröde
blomster ; dernæst viser sig Phyllodoce eoerulea Sal. i mængde,
som simpel lyng hos os; endvidere Tofieldia borealis M^g.

En botanisk ekskursion på Dovre.

Ill

hist og her, Oxyria digyna Campd., Saxifraga stellaris L.,
S. cæspitosa L. og S. adscendens L. ; videre Aconitum sep¬
tentrionale i mængde; höjere oppe Viscaria alpina Fr.,
Bartsia alpina L. og Bliodiola rosea L. Trævæxten svin¬
der mere og mere, jo höjere man kommer op, og tilsidst er
der kun huske tilbage, af hvilke navnlig Betida nana L. og
Salix glauca L. tiltrække sig opmærksomhed.

Heroppe er al Tiorndyrhiing ophort, og de særdeles få
beboeres eneste höst er en hÖhÖst, der på somme steder
kan være ret rigelig; her findes også mange sætere, og den
fremmede vandringsmand vil ofte se de lystige geder i store
fiokke springe sig forbi, og höre den idylliske klokkeklang
fra koernes græsgange.

Midt oppe på Dovre ligger i en stor afiangrund ind-
sænkning mellem höje, tildels snedækte fjelde skydsstasjonen
Jerkin, 3000 lod over havets overflade. Landevejen til Trond-
hjem går midt igennem denne gård, der ligesom alle norske
böndergårde består af en talrig gruppe af små træhuse. Går¬
den omgives på alle sider af ”tunet”, d. v. s. den indhegnede
engstrækning, som bruges til hôslæt; udenfor tunet ere sæ¬
terne, hvor kvæget går på græsning hele sommeren. Syd
for gården går vejen stærkt nedad gennem den för nævnte
indsænkning; på nordsiden går den derimod meget stejlt
opad over den umådelige fjeldmasse, der ligger mellem Jer¬
kin og den næste stasjon, Kcmgsvold. På denne skråning er
grændslinien mellem Trondhjems og Hamar stifter, og oppe
på fjeldryggen ses ’’Snæhætten”, i nogle mils afstand mod vest,
og ’^Rundane’\ 5 höje stejle toppe, mod öst.

Den 8:de August 1871 var en dejlig, solklar dag. I
den tidlige morgenstund sås tågen (skyerne) endnu hvilende
over Qeldenes toppe, men den hævede sig og oplöstes efter¬
hånden som solen kom höjere. Meddeleren, som havde be¬
stemt at anvende hele dagen til en tur på de nærmeste fjelde,
vandrede fra Jerkin mod syd nedover det moseagtige strbg,
der opfylder en del af dalen, for at bestige et fjeld, der
hæver sig temmelig stejlt og til en betydelig höjde, og som

112

H. Mortensen.

ved sin fod er omgivet af hr at (hirh, pile og nåletræer),
höiere oppe kun bedækket med alpeplanter og laver — eller
ganske uogent.

Allerede efter få minuters forlob kunde indsamlingen af
planter tage sin begyndelse. Alsine stricta Wbg. fand¬
tes på groftekanten langs vejen, og Ranunculus hyperhoreus
Kottb. i vand i selve groften. Snart nåedes mosepartiet ved
bjergets fod, men vandringen gennem det medtog flere timer,
da der stadigt viste sig nye mærkværdigheder, som nærmere
måtte efterses. Bestigningen af bierget var også langvarig
og besværlig, så det blev middag, inden dettes top blev nået.

Moseströget var tildels opfyldt med buskvæxter, af hvilke
Retula nana L., Salix glauca L. og Salix arhuscula L.
vare meget fremtrædende. De ere af störreise som ribsbuske
hos os, og optage store strækninger udenom de egentlige
sumpe, i hvilke halvgræsse og sivplanter (tillige med mos¬
ser) spille hovedrollen; i en af disse småsumpe fandtes f.
e. Carex microglochin Wbg., Carex capillaris L., Erio-
phorum Scheuchøeri Hop., Juncus triglumis L., J. higlumis
L. og J. castaneus Sm., samt hist og her Selaginella spinu¬
losa A. Br., hvis gröngule ax stikke frem mellem mos og
andre småplanter. På törrere steder voxede flere mærkelige
bælgplanter, f. e. Phaca frigida L., Oxytropis lappomca
Gaud., Astragalus orohoides Horn, og A. alpinus L.; end¬
videre Polygonum viviparum L. meget almindelig, Epilobium
lineare Fr. og Hieracium alpinum L. På åbne steder i
krattet tittede den lille nydelige Gentiana nivalis L. frem
med sine mörkeblå klokker, medens den anseelige Aconitum
septentrionale Köll. gjorde fordring på en mere nödtvungen
opmærksomhed. Et par sjeldne orchideer, nemlig Gym-
nadenia albida Eich, og Coeloglossum viride Htn. voxede
her, den sidste i temmelig stor mængde. Langsmed de ned-
rislende vandlöb såes Saxifraga aizoides L., medens S. ad-
scendens L., S. cæspitosa L. og S. stellaris L. vare mindre
hyppige. Hist og her blomstrede smukt Viscaria alpina
Fr. ; Melandrium apetalum Fenzl. var afblomstret ; deri-

En botanisk ekskursion på Dovre.

113

mod vare Saussiirea alpina D. C. og Gnaphalium norvegi-
cum Gunn. endnu ikke udsprungne; Bartsia alpina L, var
hyppig. VotentUla maculata Pourr., der for 8 dage siden
var funden i afblomstret tilstand på Egebjerget ved Chri¬
stiania, var her på Dovre endnu i fuld blomstring. Hoiere
oppe begyndte Phgllodoce coerulea Sal. og Azalea procum-
hens L. at vise sig; den forste voxer med opstigende grene
ligesom lyng hos os, den sidste lægger sig, som artsnavnet
antyder, ganske fladt ned, og breder sine krogede smågrene
og sine små læderagtige blade udover den stenede flade til
alle sider.

Det var varmt, og opstigningen blev mere og mere be¬
sværlig, fordi bjerget blev stejlere og tillige nognere, jo höjere
man kom. Oftere var det nødvendigt at standse, for at trække
vejret og hvile lidt. Vegetationen blev bestandig fattigere,
men alligevel ikke mindre interessant: Salix lierhacea L. og
S. reticulata L. fandtes i småpletter; den forste falder min¬
dre i ojnene; den anden er derimod særdeles characteristisk
med sine fladt udbredte grene og sine runde, tykke, årede
blade; begge ere sande- dværgbuske. Nogen ydre lighed
med S. reticulata bar Arctostaphylos alpina Spr., der fand¬
tes helt op mod bjergets top, med rigelig frugt ; senere viste
den sig oppe på de böj este toppe tætved sneen, men var der
rigtignok gold. Den elegante fjeldurt Diapensia lapponica
L. beklædte nogle af de yderste fjeldpynter med et tæt grönt
tæppe ; alle dens blomsterstilke böie sig opad, og dens
voxemåde minder i det hele om Azalea procumbens.

Nogle minuter efter kl. 12 stod vandringsmanden på
bjergets top, over hvilken en frisk og kjölig brise susede;
selv deroppe var nogen vegetation, således foruden nogle
lichener (f. e.' Solorina crocea Nyl.) den fôrnævnte Arcto-
stapliylos alpina. Era den förste fjeldtop gik vandringen
henover nogle endnu höjere, fra hvilke snepletter såes til
alle sider. Då man havde besluttet, ikke at lade sig nöje
med synet af sneen, men at få fat på den for at undersöge

den nærmere, styredes kursen mod den nærmeste snedrive.

8

114

H. Mortensen.

For at nå den, måtte der imidlertid gjöres en omvej nedover
fjeldet, der her var temmelig stejlt, og omkring en lille so,
dannet af det nedrislende snevand ; endelig nåedes målet.
Sneen var ganske sammensimket og fast ("firnsne”), så den
måtte losbrydes med stokken, for at en sneboldt kunde blive
dannet; rundt om snebunken var vådt og dyndet af den
smeltende rand, og vandet rislede herfra ned mod den omtalte
SÖ. Men forovrigt kunde man botanisere i få skridts afstand
fra sneen ; her voxede således Andromeda hypnoides L., der
var i fuld blomstring, Lnzula spicata D. C., Luzula parvi-
flora Desv. og Alchemilla alpina L.; den sidste var rigtig¬
nok dværgagtig og langt tilbage i udvikling, medens den for
14 dage siden var iagttaget på klipper ved Göteborg i fuld
blomstring.

Vandringen fortsattes bort over den bojst mærkelige fjeld¬
ryg op mod nordvest, i retning af Snehætten. Denne Dovre -
flelds kæmpe var imidlertid ikke visibel ; han gjemte sit hvide
hoved i skyerne, og selv hans nedre omrids lå halvt i tåge.
Derimod trådte Bundane hen på eftermiddagen frem med
klar begrændsning, bestrålet af den synkende sol, og glim¬
rende med pletter og striber af den hvideste sne ; denne
imponerende fjeldgruppe så ganske ud som spraglet marmor.
Vejen gik nu nedover en stejl skrænt, på hvilken Pulsatilla
vernalis Mill, fandtes, selvfölgelig forlængst afblomstret;
under en stejl fjeldvæg fandtes Viola hiflora L. i mængde;
denne fine og yndige plante voxer selskabeligt i större og
mindre pletter, altid i ly af fjeldsiderne ; den vilde neppe kunne
tåle de skarpe vindes påvirkning; de mange små höjgule
blomster danne i forening med de lysegrönne fine blade en
behagelig modsætning til de lichengrå omgivelser.

Efterhånden nåede man opover bjergmassens höjeste ryg,
der på dette sted tillige er vandskjel mellem det sönden- og
nordenfjeldske Norge. Herfra sænkede fjeldet sig stærkt mod
nord ned i en dal, på hvis liöjre side ”Vårstien” löber. Men
det lakkede nu ad aften, og man måtte begynde at tænke
på hjemvandringen til det forresten ikke fjerne Jerldn, der

En botanisk ekskursion på Dovre.

115

var omgået i en stor bue, således at man nu befandt sig
nord derfor. Også på dette strög gjordes en rig höst, og
man kunde på sine steder sætte sig ned og samle ind fra
alle sider, uden at se en eneste dansk plante. Her var for¬
uden mange af de för nævnte arter, Erigeron uniflorus L.
temmelig almindelig, Bhodiola rosea L. meget hyppig og i
smuk blomstring. Pedicularis lapponica L. temmelig almin¬
delig, P. Oederi Yahl. sjeldnere, Tofieldia horealis Wbg.
hist og her, fleiæ smukke lichener, som Cetraria nivalis (L.)
og C. islandica (L.), begge i stor mængde, Evernia ochro-
leuca Fr. i overordentlig mængde og somme steder udeluk¬
kende al anden vegetation, samt den store og eiendommelige
Nephroma ar elicum Hyl., som dog ikke fandtes med frugt-
skjolde. Af Mosser iagttoges foruden nogle Sphagnum- og
Polytrichum- arter Eicranwn elongatum Schw. ; af Græsarter
samledes Poa alpina L. tilligemed dens afart ß vivipara
Horn., samt Plileum alpinum L. Der var flere Lyeopodia-
ceer, såsom Lycoptodmm alpinum L., L. annotinum ß al¬
pestre Htn., og Selaginella spinulosa A. Br. Af blomster¬
planter fandtes videre Sibhaldia procumbens L. i stor mængde,
Silene acaulis L,, en særdeles smuk lille plante, der voxer
i tætte tuer, hvis lysegrönne overflade næsten skjules af den
store mængde fine, lilafarvede blomster; endvidere Cerastium
alpinum L., i flere former (glatte og hårede). Arabis alpina
L,, Cardamine bellidifolia L., Draba incana L., P. hirta
L.; — Veronica alpina L., Thalictrum alpinum L., Juncus
trifidus L. (der i modsætning til de för nævnte 3 Juncus-
arter voxer på höje, vindåbne steder), Oxyria digyna Campd.,
der er meget almindelig, og desuden falder i öjnene ved
sine smukke nyreformede blade. Længere ned mod Jerkin
fandtes Aconitum septentrionale i mængde; den var her
endnu neppe udsprungen, medens den nede i (Judbrandsdalen
havde vist sig i fimgt.

Botaniseringen fortsattes til efter kl. 9 aften, hvilket på
denne årstid ikke vilde kunnet lade sig gjöre på Sjælland.
I den herligste aftenbelysning og under påvirkning af den

116

H. Mortensen.

rene, lette, kjölige bjergliift gik ved nattens frembrud van¬
dringen ned ad den stejle bakke til det tarvelige, men ro-
mantisk-venlige Jerkin.

Dagen efter den her beskrevne excursion forlod jeg Dovre,
og få dage derefter Norge.

Farvel, du græstorvtæhJcede gård,

Som hist på tunet i dalen står
Ved bjergets rislende kilde!

Din bjælkevæg er revnet og grå;

Dog bygger Svalen sin rede derpå,

Og kvidrer årle og silde.

Farvel, du mægtige Dovrefjeïd!

1 sneklædte Tinder, farvel, farvel!

Så fik jeg Jer dog at skue!

Så vandred min fod dog på sæterens sti,

Hvor lystige geder mig sprang forbi
I morgensolens lue.

Farvel, du Alpernes flora skjon!

Så hörte du dog mit hjertes bön.

Og skjænkte mig dine skatte.

Den fryd, jeg på Jerkins fjeldtoppe nöd
' I dit velsignede blomsterskjöd.

Kun din tilbeder kan fatte.

Farvel, du klippernes stolte land!

Nu har jeg skuet dit fjeld, din strand.

Og lyttet til granskovens susen;

Har vandret på ”Kringlen”s blodige sti,

Hvor mindets genius svæver forbi
Under Longens evige brusen.

Farvel, du klippens fribårne folk!

Mit simple farvel må være tolk
For hjertets taknemlige flamme.

Gud signe dit underskjönne land,

Dit bjerg og din dal, din skov og din strand.

Din stærke nordiske stamme!

Literatur-Öfversigt.

Conspectus Floræ Insularum Nowaja Semlja. Auet. E.

K. V. Trautvetter (I Trudui Imperatorskago S. Peterburgs-
kago Botanicheskago Sada. Vol. I. p. 43—88.)

Literatur-öfversigt.

117

Då vi sakna tillgång till originalafli andlingen, är följande
hemtadt ur ett referat i Jaurnal of Botany för Juli 1872.

Förf. har hufvudsakligen haft tillgång till de växter, som
insamlats på Baers expedition 1837 och på Middendorffs
1870.

Antalet af anförda kärlväxter gå till 105 arter, af hvilka
äfven på Spetsbergen förekomma 67 arter. Af Spetsbergens
113 arter kärlväxter saknas på Nowaja Semlja 46 arter.
Bland de 38 arter, som ej finnas äfven på Spetsbergen, mär¬
kas följande: Thalictruni alpimim, Caltha jjalustris, Arabis
j)etrcea, Oxytropis campestris ß sordida, Hedysariim obscu¬
rum, Rhodiola rosea (förekommer äfven på Beeren Eiland),
Valeriana capitata, Matricaria inodora, Artemisia vul¬
garis, Antennaria carpatliica. Vaccinium uliginosum, An-
drosace septentrionalis, Trientalis europma. Myosotis al-
pestris. Pedicularis sudetica. Salix glauca, arctica och
myrsinites, Eriophorum vaginatum, Colpodium latifolium.
De ôfriga äro till största delen sådane växter, som ha sin ut¬
bredning i norra Eyssland och Sibirien, t. ex. Pachypleurum
alpinum (en umbellat!). Men äfven anföres en representant
från norra Amerikas arktiska trakter. Pleur opogon Sabinii
K. Br.

Hieracia Scandinaviæ exciccata. Curavit C. J. Lindeberg.

Fase. II.

Af detta prydliga och instruktiva exsiccatverk har nyli¬
gen andra fascikeln utkommit och kan erhållas dels genom
bokhandeln i Göteborg, dels direkte hos utgifvaren eller hos
prof. M. Lange i Köpenhamn à 15 rdr rmt.

I det vi hänvisa till den anmälan af första fasc., som
finnes i Botaniska Not. för 1868, N:o 2, vilja vi endast nämna,
att de meddelade formerna äro sådane, som visat sig kon¬
stanta på större sträckor eller flere vidt åtskilda lokaler,
att en del af dem underordnats andra arter, en del uppstälts
som egna arter och att vid flertalet äro bifogade kritiska
anmärkningar.

lib - . Literatur-öfversigt. '

Beskrifningarne öfver de nya arterna - meddelas här i
sammanhang med förteckningen på samtliga formerna.

51. H. alpinum L. v. genuinum Wimm. Dovre. — 52.
H. alp. V. foliosum Wimm. Eomsdalen. — 53. H. eximium
Båckh. Dovre. — 54. H. personatum Fe. Norge, Hugelien.

— 55. H. murorum L. v. transiens. Finmarken. — 56. H.
mur. V. umbelliferum. Dovre. — 57. H. mu'\ v. silvaticum
L. Grenna. — 58. H. mur. v. sagittatimi Lindeb. Grenna.

— 59. H. cæsio-murorum. Inter H. murorum et II. cæsium
medium, verisimile hybridum. Caule proceriori fragili, foliis
membranaceis subtus nudis longe et anguste petiolatis cum
H. murorum convenit, anthela vero capitulisque cum H. cæsio.

In nemorosis humidiusculis, præsertim regionum merid.,
rarius.

Suec. in Smol. boreal, medio Julii.

60. H. cæsium Fe. Bohusl. — 61. H. cæsium L. v.
alpestre. Norge, Sundal och Opdal. — 62. H. cæs. v. politum.
Bergen. — 63. H. cæs. v. accipitrinum. Norge, Mosterön.

— 64. H. cæs. V. angustatum. Bergen och Stavanger.

65. H. Moëanum n. sp.

Forma pulcherrima herbæ glabritie capitulisque insignis.
Inter IL murorum et H. bifidum quasi medium: illi anthela
divaricata, pedunculisque lateralibus incurvatis, foliis rosula-
ribus a petiolo distinctis, huic squamis periclinii longe por¬
rectis atque attenuatis styloque lutescente proximum. Notis
ceteris ab utroque certe distinctum : humile scapiforme aphyl-
lum 1. folio unico reducto sessili, anthela oligocephala squa¬
mis obtusiusculis, foliis subtus nudis atque intense violaceo-
glaucescentibus. — H. ”bienne” Cat. hort. Christian., nomen er¬
rore ortum, cum, ut cultura docuit, semper perenne sit. Non
cum H. murorum *■ suhcæsio Fe. (titulo vago formas dimi¬
nutas et H:ii murorum et H. bifidi amplectente. Cnfr H.
N. 13: 21!) confundendum.

Nomen dedi in honorem detectoris, de flora Scandinaviæ
meritissimi Hortul. N. Moe.

Literatur-öfversigt.

119

Norveg. alpestr. Bäverdalen ad Hoft c. 2000' initio Ang.
legit et cum observationibus criticis communicavit cel. d:r
C. Ke uter man.

66. H. Sommer jelti n. sp.

Caulis scapiformis gracilis rigidus aphyllus et simplex
oligoceplialus, raro ramosus et repitito-furcatus. Folia ri-
gidia plumbeo-viridia maculata , rosularia numerosa vulgo
terræ rejecta, oblongo-lanceolata in petiolum brevem sensim
decurrentia, infra stellata et pilosa, margine rigide ciliata.
Capitula magna nigricantia basi truncato-ventricosa. Squamæ
periclinii acutæ, interiores attenuatæ flosculis virgineis multo
longiores et coronæ instar apice recurvatis, floccosæ pilosæ
et minute glundulosæ. — Inter nostratia H. hifido proximum,
a quo vero luculenter difiert capitulis latioribus squamis in-
teriorib. apice reflexis (nec incumbentibus et cuspidatis) sty¬
lis semper fuscis, foliis base integris sensim attenuatis (nec
rectangulodentatis et subito decurrentibus).

In collectione Hieraciorum ditissima cl. pastoris Chr.
Sommerfelt primum hoc vidi, denique illo duce vivum exa¬
minavi. Nemini igitur displiceat me hanc semper definitam
formam nomine ejus ornare, qui alias quoque multas plantas
norvegicas primus in lucem protulerit.

Norveg. in tota convalle alpestri Valders ex Adalen c.
500' usque ad Filefjeld c. 2500' vidi. In herb. cl. Blyttii
quoque e multis locis vidi ex. gr. e Jotunsfjelden c. 3000'
ab N. Moe lecta.

Spec, florif. ipse in Wagn 1800' medio Aug., fructif. in
Bagn c. 1000' initio Sept, legit Chr. Sommelfelt.

67. H. hifidum Kit. v. violaceum. Norge, Mosterön.

68. H. nitens n. sp.

Caulis pedalis scapiformis simplex 1. apice furcato-corym-
bosus, ramis pedunculisque patentibus, 1—2 phyllus. Folia
carnosa in vivo supra nitentia et quasi oleo illinita, caulina
subtus stellata cum rosularibus interioribus versus basin si¬
nuato- 1. lyrato-dentata. Capitula angusta basi ovata squamis
furcis concoloribus nudis et subeglandulosis. Ab omnibus

120

Literatur-öfversigt. _ , _ , j;, / •

H, cœsii formis bene distinctum et H. hifido habitu proxi¬
mum, at stylis, squamis aliisque notis prorsus alienum.

Norveg. occid. maritima a Stavanger usque ad Trondhjem
passim, in territoria Bergensi præsertim insigne et vulgare.
Ins. Mosterön initio Julii. ' :

69. H. glaiicelliim Lindeb. Norge, Opdalen.

70. H. pulchellum n. sp.

Pulcherrimum valde stenocephalum. Caulis subpedalis
filiformis simplex 1. ex omnib. axillis ramosus, ramis pedun¬
culisque erectis, 3 — 4 phyllus. Folia membranacea læte viridia,
caulina sessilia, rosularia 2 — 3 cito macrescentia subtus pur¬
purascentia. Anthela oligocephala simplex 1. bifurcata angu¬
stata, pedunculis arrectis apice incrassato in capitulum sen¬
sim abeuntibus. Capitula quam in reliquis fere omnibus an¬
gustiora ovato-cylindrica, squamis atro-viridibus concoloribus
subglabris nitentibus exterioribus patentibus apice incurvatis.
Achenia stylique fusca. — Ab omnibus nostratibus bene di-’
stinctum nec alicui, nisi H. vulgato, affine.

Norveg. occid. marit. Bergens amt in collibus subhumidis
passim: ad Bergen, Isdalen, Hope, ins. Glavær in Sogn (A.
Bly tt).

Hab. Flöjfjeldet ad Bergen 200' medio Julio. Ipse et
cl. dom. H. T. Meinich.

71. H. vulgatum Fe. v. elegans. Valders. — 72. H.
vulg. f. vulgaris aprica. Smål. (dental.) och Yesterg. (inte-
grifol.). — 73. H. vulg. v. umbrosum. Stockholm. — 74.
H. vulg. V. nemorosum Fr. Sm. Blek. — 75. H. ramosum
Kit. Goti. — 76. H. rigidum Hn. (= IL tridcntatum Fr.)
”Stockholm locis classicis Hartmanni”. — 77. H. rigidum v.
tenue Hn. Upsala och Yalders. — 78. H. rig. v. sinuatum
(— H. gothicum Fr. part.) Molde. — 79. H. rig. v. latifo¬
lium. Norge, Al verstrom. — 80. IL spar si folium Lindeb.
Yalders. — 81. H. Friesii Hn. (= H. rigidum Fr. Epier.)
Göteborg. — 82. H. Friesii v. vestitum Hn. Göteborg. —

83. H. lapponicum Fr. v. riparium. Finmarken, Altenelf.

••

— 84. H. lapp. V. vestitum. Ostfinmarken, Tanen.

Literatur-ôfversigt.

121

85. H. orarium n. sp.

Caiüis shnplex 1. a basi ramosus apice paniculatus oli-
gopbyllus. Fol. caulina 3—5, rosularia pauca cito marce¬
scentia. Capitula magna lata basi rotundata. Squama pericli-
nii pauciseriales plurimæ obtusæ (intimæ paucæ acutæ) pilis
crispis glandulisque minutis aquosis creberrimis vestitæ floc¬
cisque marginatae. Ligulae, praesertim interiores, apice exi¬
mie pilosae. Acbenia matura nigra pappo in vivo niveo. —
Ceteris hujus gregis valde dissimile: pumilum IL ccesio^ evo¬
lutum H, rigido assimilât. Affinitate vero cum Hieraciis
alpestrihus, in Scandinavia numerosis at nondum satis per¬
quisitis, conjunctum.

Norveg. occid. in oris marit. inter Stavanger et Sogne¬
fjorden rarius, ex. gr. Hjelmelanda prope Stavanger, Hope et
Isdalen prop. Bergen, ubi h. 1. communicatum fine Julii legi.

86. H. plicatum n. sp.

Caulis pedalis gracilis simplex 1. e foliis summis 1. ex
omnibus ramosus, floccis pilisque mollibus horizontalibus hir¬
tus. Folia caulina 3 — 5 patentia undulata, summum cordato
amplexicaule divaricatum plicatum et contortum, rosularia
pauca cito marcescentia. Anthela pauciflora corymbosa pe¬
dunculis patentibus apice incrassatis in capitula sensim abe¬
untibus. Capitula mediocra, juniora angustata deflorata sub-
ventricoso- conica. Periclinium nigrescens pilosum rareque
floccosum glandulis aquosis setulisque inconspicuis dense ve¬
stitum, squamis plurimis obtusis intimis acutis. Dentes ligu¬
larum subtus pilosi. Achenia castanea. Nullo nostratium
affine nec commutandum.

Noveg. subalp. Land ad Skojen et Torpen ad Hugeliän-
gen C. Elgenstierna, ad Bränna ipse initio Aug.

87 H. clovrense Fr. v. chrysostylum. Norge, Torpen. —
88. H. dovr * pacJiycephalum. Norge, Keipas vid Altenelf.
— 89. H. filiforme Linder. Molde.

90. H. elegans n. sp.

Khizoma horizontale jam æstate rosuliferum. Caulis sub-
pedalis gracilis simplex 1. ex axillis superioribus ramosus.

122

Literatur-Sfversjgt.

ramis parallelopatentibiis, cum pedunculis pilis mollibus cre¬
bris horizontalibus vestitus. Folia tenerrima, ciliata utrinqne
pilosa, supra læte viridia subtus glaucescentia, caulina 4 — 5,
summa sessilia, media basi attenuata sæpe auriculato-amplexi-
caulia, inferiora petiolata. Anthela oligocephala furcato-co-
rymbosa patens, capitulis parvis cylindricis numquam ven-
tricosis. Periclinium nigricans crispo-pilosum floccis glandu¬
lisque raris, at setulis glandulisque rubris aquosisque minutis
dense obtectum, squamis plurimis æquilongis obtusis intimis
acutis. Ligulæ apicæ eximie pilosæ. Pappus albus. Ache-
nia castanea.

Involucri fabrica foliisque quasi transitus inter H. alpe-
stria et H. prenanthoidea vera.

Norveg. arctica inter Tromsö et Hammerfest a mari
usque ad 1500', ex. gr. in Bokkefjeldet prope Senjen, in ju¬
gis maritimis ad Alteidet, ad Sopnäs pr. Altenflord medio Aug.

91. H. prenanthoides Vill. v. genuinum. Drivstuen. —

92. H. pren. v. latifolium. Eidswold på Mistberget,

93. H. lycopifolium Froel. v. norvegicum Fr. in litt.
A planta Froelichii foliis rigidis crebrius reticulatis non in-
ciso-dentatis cauleque non hirsuto. Inter Scandinavica ma¬
xime serotinum.

Norveg. media subalpina 1000 — 1500'. Bang in Valders,
Torpen pluribus locis, ubi hæcce specimina medio Aug. lecta
reportavit C. Elgenstierna.

94. H. strictum Fr. Keipas vid Tanaelf. — 95. H. striet.
V. stylomm. Drivstuen. — 96. H. corymbosum Fr. v. lati¬
folium Fr. Norge, Nordmarken. — 97. H. corymb. ^ hir-
tellum. Valders. — 98. H. crocatum Fr. v. reticulatum.
Norge, Bagn och Östtorpen. — 99. F. crocatum Fr. Jemt.,

o

Areskutan. — 100. II. commutatum Beck. (= H. boreale
Fr. Symb. et Epier, non Nov.) Norge, i parken vid Bogstad.

De återstående formerna säger sig utgifvaren af detta
exsiccatverk skola lemna i en supplementfascikel, som tillika
kommer att innehålla en synoptisk framställning af slägtet,
med nödig synonymik.

Literatur-ofversigt. IZu

\

Strasburger, E., Die Coniferen und Gnetaceen. Eine morpholo¬
gische Studie — 14 ^/3 Thlr.

Oversigt over de i Danmark udkomne eller af danske
Botanikere udgivne Arbejder af botanisk Indhold,

af Eug. Warming.

(1868—1870, jvfr. Botaniska Notiser, 1871, p. 60.)

Afbildinger til Planterigets Naturhistorie med oplysende Text. 2;det
Oplag. (Hempels Forlag, Odense.)

Belysning af D’Hrr. Docent Dybdahls og Docent Didrich-
sens samt Hr. Rasmussens Angreb paa ”Beretning om Uni¬
versitetets paatænkte nye botaniske Have,” af et Medlem af den
i Anledning af den botaniske Haves Flytning nedsatte Komité.

Bentzien, M. I. A., Dansk Havetidende. Ny Række. (Triers
Forlag.)

Blytt, A., Conservator, Skildringer af Naturen og Plantelivet i det
vestenfjældske Norge. (Tidssk. f. popul. Fremstillinger af Na¬
turvidenskaben. IV R., 3 Bd., 1871.)

Böckeler, O., Cyperaceæ quædam novæ inprimis Brasilianæ. (Vi¬
denskabelige Meddel, fr. Naturh. Forening, 1871, s. 149.)

Didrichsen, F., Docent, Yderligere Bemærkninger i Anledning af
Beretning om Universitetets nye botaniske Have. (Tillæg til
”Tidsskr. f. Havevæsen,” 5:te Aarg. N:o 20.)

Dybdahl, I. A., Docent, se Tidssk. for Havevæsen.

- , Hr. Warmings ”Et Indlæg i den nye botani ke Haves Sag.”

(Tidsskr. f. Havevæsen.)

Falck, A., Dr. phil.. De botaniska foreningarne i Sverige, et histo¬
riskt utkast. (Botanisk Tidsskr. IV:de Bd.)

Grønlund, Chr., Adjunkt, Forskellen mellenø frøenes ydre udseende
hos Pedicularis silvatica og P. palustris, betragtet i forhold til
deres udviklingshistorie. (Botanisk Tidsskr., IVtde Bd.)

Hansen, Carl, cand. pharm.; Fortegnelse over ny findesteder for
danske Diatoméer. (Botan. Tidsskr., IV:de Bd.)

Heer, Oswald, Professor i Zürick, Om nogle fossile Blade fra Øen
Sachalin. (Videnskabelige Meddelelser fra den naturhistoriske
Forening 1871, s. 341 med Tavle.)

124

Literatur-öfversigt.

Jenssen-Tusch, H., Kaptain, Folkelige plantenavne i forskellige
europæiske Sprog. l:ste Afdeling. Nordiske Plantenavne. 5;te
Hæfte. (Hagerups Forlag.)

- , Navnefortegnelse til Nordiske Plantenavne. (Hagerup.)

Jacobsen, J. P., Stud. mag., Oversættelse af Darwins ”Origin of
Species,” under Titel: ”Naturlivets Grundlove,” efter Originalens
5:te Udgave. (Gyldendals Forlag.)

Körnicke, Fr., Professor, Dr., Eriocaulaceæ Brasilienses. (Viden¬
skabelige Meddelelser fra den Naturhistoriske Forening 1871,
s. 309.)

Lange, Joh., Professor, Fortegnelse over de i Veterinair- og Land-
bohojskolens Have og i Forsthaven ved Charlottenlund dyrkede
Frilandstræer og Buske. Med 2 Kort. (Reitzel.)

- , Flora danica. Fase. XLVHI.

- , Bemærkninger ved det 48:de Hæfte af Flora danica. (Overs.

over d. K. D. Vidensk. Selskabs Forhandl. 1871, s. 37.)

- , Beretning om Universitetets botaniske Have for Aarene

1869—70.

- , Bemærkninger om frøenes form og skulptur hos beslægtede

arter i forskellige slægter. (Botanisk Tidsskr., IV:de Bd.)

- , Index seminum horti hauniensis, 1871.

Martens, G. de, Algæ Brasilienses circa Rio de Janeiro a dar.
A. Glaziou collectæ. (Videnskabelige Meddelelser fra den Natur¬
historiske Forening, 1871, s. 144.)

Meddelelser, Videnskabelige, fra den Naturhistoriske Forening
redigerede af Lütken og Grønlund ; se Böckeler, Heer, Körnicke,
Martens, Progel, Warming. (I Kommission hos Reitzel.)

Mortensen, H., Seminarielærer; 3:de omarbejdede og forøgede Ud¬
gave af T. Dahis Botanisk Lommebog for Skoler, til Brug for
Eleverne paa botaniske Vandringer, indeholdende en letfattelig
Beskrivelse af de almindeligst vildtvoxende danske Planter, samt
et Tillæg med F-orklaring af de i Bogen forekommende termi¬
nologiske Udtryk. (Wøldikes Forlag.)

Müller, P. E., Dr. phil., Om Ædelgranens Forekomst i nogle fran¬
ske Skove. (Tidsskr. f. pop. Fremst, af Naturvidenskaben, IV
R., 3 Bd., 1871.)

Otten, F., Runkelroe-avlen og Roesukkerfabrikationen i Danmark.
En af det kgl. Danske Videnskabernes Selskab prisbelønnet Af¬
handling. (Philipsens Forlag.)

Literatur-Sfversigt.

125

Progel, Aug., Dr med., Cuscutaceæ Brasilienses. (Videnskab.
Meddelelser fra den Naturhistoriske Forening 1871, s. 316.)

Rasmussen, C., Havemand, Yderligere Betragtninger over ”Beret¬
ning om Universitetets paatænkte nye botaniske Have.” (Tidsskr.
f. Have væsen, Marts 1871, N;o 23.)

Rostrup, E., Seminarielærer, Om Sygdomme hos de i Marken dyr¬
kede Planter, samt Midler til at forebygge samme. Med 58
Figurer i Træsnit. Særtryk af ”Landmands-Blade.” (Prior’s
Forlag.)

Strøm, V., Overlærer, Planterigets Naturhistorie till Skolebrug.
Med mange i Texten indtrykte Træsnit. (Gyldendalske Bog¬
handel.)

Tidsskrift, Botanisk, udgivet af den boîaniske Forening ved
cand. mag. Hjalmar Kiærskou. Fjerde Bd., 3:de og 4:de Hefte.
(Se Falck, Hansen, Lange og Gr. nlund.)

Tidsskrift for populaire Fremstillinger af Naturviden¬
skaben, udgivet af Fogh, Lütken og Warming. Fjerde Række.
3:de Bd. (18:de Aargang.) (Philipsens Forlag.)

Tidsskrift for Havevæsen, redigeret af I. A. Dybdahl. 5:te
Aargang til Marts 1871; 6:te Aargang fra l:ste April 1871.

Warming, I. Eug. B., Dr. phil.. Mit sidste Ord om den nye bo¬
taniske Have. (Privat omsendt.)

- , Er Koppen hos Vortemælken (Euphorbia L.) en Blomst eller

en Blomsterstand? En organogenetisk-morfologisk Undersøgelse,
udgiven som Afhandling for d. filos. Doktorgrad vid Kebenhavns
Universitet. Med 3 Kobbertavler. (Aftrykt i Vidensk. Meddel,
fra Naturh. Forening) (i Kommission hos Gad.)

- , Symbolæ ad floram Brasiliæ centralis cognoscendam. Par¬
ticula IX. Thymelæaceæ et Pontederiaceæ, cum tabula. (Vi¬
denskab. Meddelelser fra den Naturhistoriske Forening, s. 320).

- , Forgreningen hos Pontederiaceæ og Zostera (ibidem s. 342.)

- , Om Støvudvikling i Axer og Blade. (Botaniska Notiser, 1871.)

- , Kjøns- og Befrugtningsforholdene i Planteriget. (Tidsskr.

for popul. Fremst, af Naturvidenskaben, IV R., 3 Bd., 1871. s.
208, 270 og 437.)

Ørsted, A. S., Professor, Et Par Oplysninger til Docent Didrichsens
”Yderligere Bemærkninger i Anledning af Beretning om Univer¬
sitetets nye botaniske Have.”

126

Smärre Notiser.

— , Løvsporeplanterne. En morfologisk og systematisk Over¬
sigt over denne Plantegruppe. Med mange Træsnit. 2:det
Hefte (l:ste udkom 1867.) (Philipsens Forlag.)

— , Om nogle af de mindste Organismer. (Tidsskr. for pop.
Fremstill. af Naturvidenskaben. IV R., 3 Bd., 1871.)

Smärre Notiser.

Dödsfall.

Helt oväntadt bragte oss tidningarne den underrättelsen, att pro¬
fessorn i botanik vid Köbenhavns Universitet A. S. Örsted d. 3 den¬
nes aflidit efter få dagars sjukdom. Örsted var född d. 21 Juni 1816
i Rudkjöbing på Langeland. Efter att 1839 hafva utgifvit sitt första
större arbete, Planterigets Naturhistorie, synes han en tid hufvud-
sakligen hafva egnat sig åt zoologien. Han erhöll Universitetets
guldmedalj 1841 för sina undersökningar öfver Panmarks Anneliäer
och till denna period höra äfven hans undersökningar öfver Grönlands
Annulata dorsibranchiata, 1843, och öfver Fladormene, 1844, samt
hans doktorsdisputation, Pe regionibus marinis, 1844. Sedermera har
han sysselsatt sig hufvudsakligen med botaniken, blef efter Liebmanns
död docent i botanik 1857 samt utnämndes till professor 1860.
Örsteds stora flit och arbetsamhet framgå af hans många arbeten i
flere riktningar. Efter sin hemkomst från en resa 1846 — 1848 till
Costa Rica och de sydliga centralamerikanska staterna började han
att bearbeta det hemförda materialet, hvaribland funnos många nya
växtarter; men oaktadt både han sjelf och andra medarbetare i ”Vi¬
denskabelige Meddelelser fra den Naturhistoriske Forening” lemnat
en stor samling af bearbetningar, blef detta arbete ej afslutadt-
Denna resa gaf äfven upphof till en Skildring af Naturen på Ja^
maica i populär stil samt till hans arbeten öfver Cupuliferernas sy¬
stematik (Bidrag til Egeslægtens systematik, 1866; Chênes de V Ame-
rigue tropicale, 1868 (folio med 18 pl.); Bidrag til kundskab om
Valnöddeplanterne, 1870). Äfven Gymnospermeernas naturhistoria var
ett af hans älsklingstudium (Bidrag til Naaletrœernes Morphologie,
1864; Pen tilbageskridende Metamorfose som normal Udviklings-
gang, 1868). Omkring år 1862 började han att rikta sin uppmärk¬
samhet på Svamparnes utveckling (Om Sygdomme hos Planterne,
som foraarsages af Snyltesvampe, 1863 ; Bidrag til Svampernes Ud-

Smärre Notiser.

127

vikling sliistorie, 1863). Bland Ilattsvamparnes stora afdelning har det
hittills lyckats endast Örsted att påvisa befruktningsorganer, nämli¬
gen hos Ägaricus (Crepidotus) variabilis P. (Befrugtning sorg anerne
hos Blaclsvamperne, 1865). Till utredandet af generationsvexeln och
parasitismen hos svamparne har han äfven lemnat flere vigtiga bidrag
(Om den genetiske Forbindelse mellem Sevenbommens Bævr ernst og
Pæretræets Gitterrust 1865; Om Berberisrust og Græsrust 1866;
Nye Indpodningsfor sög med Snyltesvampe, 1867) I Botaniska No¬
tiser för 1865 och 67 finnas ett par uppsatser af honom i dessa ämnen.
Bland hans flere värdefulla uppsatser, som beröra Danmarks natur
och flora, märkas följande; Til Belysning af Bidens platycephalat
1862; Frilandstrævæksten i Danmark, 1 h. 1864, 2 h. 1867, (icke
afslutad); Et Indlæg i Hedesagen, 1869. Äfven flere läroböcker har
han utgifvit: Erindringsord til Forelæsninger over de naturlige Fa¬
milier, 1862 ; Löv spor eplantey'ne, 1871, hvilket sistnämnda arbete är
öfversatt på svenska och håller på att öfversättas på tyska. I Tids¬
skrift for populære Fremstillinger af Naturvidenskaben har han äfven
lemnat många afhandlingar. Flere växtarter hafva blifvit uppkallade
efter honom.

Kongl Maj:t har beviljat stud. A. G Nathorst ett'reseunderstöd
af 1500 rdr för att sätta honom i tillfälle att genom resor i England,
olika delar af Tyskland och Schweitz samt möjligen äfven norra Ita¬
lien undersöka den arktiska vegetationens forntida utbredning inom
dessa länder.

Till docent i botanik vid Upsala Universitet har kansleren d. 12
Juni utnämnt fil. d:r F. R. Kjellman.

Lärda Sällskaps sammanträden.

Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica å. Som reseunder-

stöd för instundande sommar utdelades åt stud. F. Elfving 50 mark
för botaniska undersökningar i sydvestra skärgården och åt mag. E. F.
Lackström 100 mark för botaniska undersökningar i Kajana härad.
Till publikation i Notiserna inlemnades ”Bidrag till kännedom af
Höglands lafvegetation”, af M, Brenner. Mag, J P. Norrlin förevisade
åtskilliga sötvattensalger, hvilka af stud. F Elfving insamlats i Äbo-
trakten, Likaledes förevisade han en förut endast i Ural- och Wjot-
katrakterna i Ryssland anträffad Rubusart, R. humifolius C. A. Mey.,
hvilken redan 1863 af afl. stud. Simming tagits i Onega Karelen (Suo-
saari), en i ryska Karelen allmän samt i Finland ända till Kuopio
och Tavastlandet sparsamt anträffad Potentilla, P. intermedia, hvars

128

Smilrre Notiser.

var canescens troligen ej sällsynt förekommer i Finland, ehuru för-
vexlad med P. norvegica-, samt- slutligen ett i mellersta Finland ej
sällsynt Hieracium, närmast beslägtadt med H. flammeum och utmärkt
genom sina stora vackra, upptill konvexa blomster samt glänsande
blad, utan stjernludd. Bland de till de botaniska samlingarne inlem-
nade gåfvorna voro ; mossor af J. P Norrlin från Torneå och angrän¬
sande delar af Kemi-Lappmark, deribland en obeskrifven, LesJcea pa-
pillosa Lindb.; och 16 andra för landet nya, bland hvilka nämndes
Sypnum trachyporium, H. revolutum, Thedenia suecica, JPolytri-
chum hyperboreum (nyskandinavisk), Trichostomum zonatum, Grimmia
contorta, G. elongata och Jungermannia islandica.

Vid årsmötet den 13 Maj. Mag. J. P. Norrlin uppläste ett län¬
gre skriftligt andragande angående anordnandet af de botaniska ex¬
kursionerna i landet. Till samlingarne hade bland annat inlemnats
Jungermannia laxiflora Hook., ny för floran, från Onega Karelen.

FysiograflsJca sällsJcapet d 22 Maj: Adj. Fr Areschoug förevi¬
sade lefvande ex. af Lathyrus sphœricus från Kullaberg, samt re¬
dogjorde för Martins uppsats: Om den i Jura torfmossar förekom¬
mande vegetationens härstammande från isperioden och de i Grise-
BACii’s senaste växtgeografiska arbete uttalade åsigterna om den rent
arktiska vegetationens särskiljande från den skandinaviska.

Det hongl. danske Videnskabernes Selskab d. 7 Juni: Prof A
Örsted meddelade bidrag till kännedomen om stammens inre byggnad
och dess betydelse med hänsyn till uppfattningen af slägtena inom ek¬
familjen Vid mötet d 21 Juni förevisade prof J. Steenstrur en serie
arktiska växter, hvilka enligt de af honom till samman med stud.
A. G. Nathorst i danska torfmossar och dessas underlag anstälda
undersökningar hafva utgjort den äldsta hittills okända leden i Danmarks
flora — I anledning af den ovanliga iakttagelseförmåga och stora
ihärdighet, hvarom hr Nathorst’s verkstälda undersökningar i Sve¬
rige bära vittne, och på grund af den betydelse, som dessa och hans
senare undersökningar på Sjælland hafva vunnit för kännedomen om
Danmarks äldsta Flora, tillerkände sällskapet honom, på prof. Steen-
strups förslag, sin silfvermedalj som ett tecken af sällskapets högaktning.

Kongl. Vetenskapsakademien d. 12 Juni: Till intagande i ”Of-
versigten” inlemnades en af hr O Nordsiedt författad uppsats: De-
smidiaceæ ex insulis Spetsbergensibus et Beeren Eiland in expeditio¬
nibus annorum 1868 et 1870 suecanis collectæ.”

Lund, Berlingska Boktryckeriet, 1872.

/

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

O. NORDSTEDT.

N:o 5. d. 1 Nov. 1872.

Utdrag ur bref från magister V. F. Brotherus
till lektor J. E. Zetterstedt.

”Du vet, att min plan från början var att öfver Kuusamo
taga vägen till Hvita liafvet, samt hemvägen öfver Arkangel
och Petersburg. Det blef dock nödvändigt för mig att ändra
resplanen och taga bortvägen öfver Helsingfors och Peters¬
burg, samt derifrån till Arkangel och Murmanska kusten.
Efter några dagars vistelse i Helsingfors begaf jag mig i
sällskap med min yngre broder, som sedan följde med hela
vägen, till Petersburg för att derifrån begifva mig så fort som
möjligt till Arkangel. Jag måste dock dröja några dagar i
Petersburg, innan jag hade alla dokument i ordning och
erhållit tolk, så att först den 15 Juni kunde vi gå ombord
på ”Alexander Svirskij”, som förde oss ända till Svirs utflöde
ur Onega. Derefter fortsattes resan, följande kanalen, längs
den södra stranden af Onega till staden Wytegra, dit vi an¬
lände den 17 Juni, och derifrån fortsattes färden längs lands¬
väg ända till Arkangel. Vägen leder genom mycket ödsliga,
merendels jemna trakter och omgifves mest af kärr och stora
skogar. Boningar synas ej på miltal. Berg saknas alldeles,
så att jag ansåg det ej löna mödan att dröja på något ställe.
Af fanerogamer sjmtes dock vid vägkanterna många intres¬
santa arter, ss. Äjuga reptans, Pulsatilla paténs, Scor^onera
austriaca glahra och emellan Sijskaja och Arkangel be¬
täcktes alla ängar af den ytterst ymniga Veratrum album
ß Lohelianum i gigantiska exemplar, hvarförutom Spiræa
cliamædrijolia prydde skogsbrynet och Euphorbia latifolia
C. A. Mey. i ymnighet frodades på Dvinas sandiga stränder.
1 Arkangel måste jag hela 8 dygn vänta på ångfartyget,

130

utdrag ur bref trån Magister V. F. Brotberns

som skulle föra oss till ”litus murmanicum”. Jag gjorde
derunder några excursioner i stadens omgifningar och måste
verkligen beklaga, att det var så tidigt på sommaren, emedan
jag annars kunnat få ett och hvarje af intresse för mina
subskribenter. Ännu voro t. ex. Cliærophyllum Prescottii,
Selinum Gmelini, Cenolophium Fischeri, och den manshöga
intressanta CacaJia hastata alldeles för unga för att duga
till insamling. Endast af Carex lœvirostris fick jag något
äfvensom några mossor.

Den 3 Juli helsade vi ändtligen den ”murmanska stran¬
den” efter att med ”Nelikij Knjäs Alexei” hafva gjort en
högst otrefiig resa med storm och snöslask och hamnade i
Teriberka, en by 10 mil öster om Kola. Middendorf upp-
gifver kusten här vara ovanligt hög och brant, hvilket loc¬
kade mig att stanna här. Du må tro, att jag full af nyfiken¬
het tog mina första fjät på de märkvärdiga tundrorna, som
dock snart blefvo tröttande genom sin enformighet. För sub-
skribenterna insamlade jag af fanerogamer endast allmän¬
nare arter, ss. Diapensia, Phpllodoce^ Pedicularis lapponica,
Carex rariflora, men af mossor några intressantare, ss.
Splachnum Wormscholdii (blott litet), en Orthotrichum möj¬
ligen arcticum eller någon närstående, Hypnmn uncinatum
* orthothecioides, Sphagnum molluscum. På den sandiga
hafsstranden frodades ymnigt Flymus, Lathyrus maritimus,
Halianthus, Stenhammaria, etc. ; på klippor ymnigt Bhodiola,
Saxifraga rividaris, cccspitosa och nivalis, och på de torra
tundrorna Azalea, Phyllodocc, Diapensia, Arctostaphylos
alpina, Dryas, Oxy tropis campestris ß sordida. Salix her¬
bacea etc. Hafsklipporna, som jag hoppats mycket på i
mossväg, erbjödo deremot ej något särdeles; de sakna allde¬
les fuktighet och lemna derför omtyckt lokal nästan endast
åt Grimmia maritima, som i mängd förekommer ända till
Ponoj. TJlotha pliyllanta sökte jag deremot allestädes för-
gäfves.

Ifrån Teriberka reste vi med ångfartyg österut till Se-
miostroff och derifrån vidare med båtskjuts genom Litsa och

till Lektor J. E. Zetterstedt.

131

Varsina till Jokonga, livarunder endast helt korta uppehåll
gjordes på stationerna. Jokonga är kändt genom några goda
fynd af F. Nylander, som besökte hyn om hösten. För min
del lyckades jag endast återfinna Ranunculus Samojedorum,
som i ymnighet växte vid en häck; för de andra arterna
torde årstiden dessutom ännu varit för litet framskriden.
Befolkningens ovänlighet och vår längtan att snart hinna Po-
noj gjorde, att vi redan efter ett par dygn åter bröto upp
och sedan med samma båt fördes ända till Ponoj, en sträcka
af 20 mil, utan tvifvel det intressantaste området på lapska
halfän. Här möter man redan många af Ponojrariteterna, ss.
Valeriana capita, ta, Ligularia sihirica, Pedicularis sudetica
et verticillata, Chrysanthemum arcticum etc., och dessutom
arter, som ej finnas annorstädes. De korta uppehåll man,
lemnad åt roddarnes godtycke, kan göra under vägen, göra
att man endast obetydligt får se sig omkring. Med saknad
tänker jag ännu på Dolgajabugten och Katschkova, som sär¬
deles i mossväg torde kunnat lemna mycket af intresse, om
det endast varit mig förunnadt att dröja der längre.

Ändtligen kommer jag till det beprisade Ponoj, och lof-
ord förtjenar det i sanning, ja jag vet ej något ställe i höga
norden, som så öfverflödar af rariteter. På en inskränkt
terräng vid flodstranden kan man samla Hedysarum ohscu-
rum, Pyrethrum hipinnatum, Ligularia sihirica. Pedicularis
sudetica och verticillata. Aster sihiricus. Juncus castaneus,
Air a alpina täflande om rummet; högre upp Senecio poly-
glossus och Veratrum album ß Lohelianum i gigantiska
exemplar, ooh ännu högre upp i stenhölster den öfver all
beskrifning imponerande Pceonia anomala. På det torra
finnas allmänt Hierochloa alpina och Luzula sudetico-arcuata
Eupr., i mycket våta Spliagnumkärr den paradoxa Ranuncu¬
lus Pallasii flerstädes, vidare träfiade jag på några ställen
Arctophila fulva ymnigt m. m. Särskildt må ännu omnäm¬
nas en tur till Gap Orlolf, då den sällsynta Lutrema Ed-
wardsii jemte Colpodium latifolium, Cinclidium subrotundum
m. fl. i mängd insamlades, och en till Triostrolf, då Chry-

132

utdrag ur bref från Magister V. F. Brotherus ' ‘ '

santhemum ardicum fick fylla portören. Af ' anmärknings¬
värdare mossor, som jag bittils känner, må nämnas: Bra-
cliythecium herjedalicuni, salebrosum * turgidum, glaciale,
Hypnum Hcußeri, Encalypta procera, Orthotliecium stri¬
ctum, Myurella apiculata etc. Med saknad och rikt lastade
lemnade vi slutligen den 10 Augusti dessa härliga trakter,
der så många njutningsrika stunder tillbragts, ocb vände
kosan söderut till Hvita hafvet, allt med båt, för att sedan
ej stadna förr än i Tschapoma några dagar. Här befinner
man sig i barrskogsregionens område *), hvilket ock ger sig
tillkänna genom en mängd arter fanerogamer och åtskilliga
mossor, t. ex. Hypnum crista castrensis och Hicranum ro¬
bustum, hvilka jag nu först observerade. Mossor voro annars
det bästa, jag under min vistelse här insamlade, på den här
uppträdande intressanta skifiern, t. ex. Timmia norvegica
och Encalypta proccra. Tiden och min tolk, som skulle
vara hemma i medlet af September, skyndade på, så att jag
härifrån måste utan uppehåll begifva mig till Kantalaks för
att kunna egna någon tid åt de der befintliga fjällen. . I)it
kommo vi utan några äfventyr den 24 Augusti. Under den
vecka vi här tillbragte var vädret allt annat än gynnsamt;
det började, liksom vegetationen, redan antaga höstens karak¬
ter och mana till hemfärd. Nära byn togs på sandiga öppna
ställen Potentilla multifida * lapponica (rarissime), på våta
ängar Sanguisorba polygcmia, på hafsstränderna Ccnolophium
Fischer i, Selinum Gmelini och Haloscias scoticum. Eri-
niula finmarkica var tyvärr redan alldeles förvissnad.. Af
mossor erhöllos några intressanta tillägg, deribland några
för mig okända utmärkta arter.

Med pastor Tliauvon, som från sin missionsresa till Is-
hafvet råkade inträifa här, fortsatte vi sedan resan genom
Kyska Karelen, der vi blefvo oerhördt prejade, öfver Kuu-

Ponoj och de förut besökta trakterna ligga i björkregionen.

(Redakt, anmärkning.)

till Lektor J. E. Zetterstedt.

133

samo ocli üleâborg till Kajana, dit vi anlände med sainlin-
garne välbeliållna den 12 September på aftonen.

Skall jag nu slutligen uttala ett omdöme om resan, så
vore det otacksamt att ej framhålla det utmärkta väder vi
hela tiden hade. Skulle det ej så väsentligt underlättat vårt
arbete, så tror jag att det knappt varit möjligt att insamla
tillräckligt och bringa samlingarne oskadade hem. Tör mig
sjelf har resan varit af stor nytta, hvarföre jag alltid med
tacksamhet skall nämna mina subskribenter, som gjort resan
möjlig. Måtte nu utdelningen blifva dem till nöjes!

Spridda anteckningar rörande de skandinaviska

mossorna,

af

S. O. Lindbeeg.

1. Hypiiiini montaimm Wils. Denna lilla utmärkt vackra
art, hittils funnen blott i White Mountains, New Hampshire,
ü. S., af Oakee och James, har helt oväntadt i Sept. 1868
blifvit upptäckt af Ax. Blytt i Nordmarken vid Kristiania.
Exemplaren äro visserligen sterila, emedan de anträffats under
otjenlig årstid, men öfverensstämma alldeles med nordameri¬
kanska ex. och tillhöra otvifvelaktigt sagda art. I sina
Icones muscorum säger visserligen Sullivant: very near the
variable H. palustre; se'parated only by its smaller size and
large anmdus” en åsigt, som jag dock ej kan biträda, all-
denstund många andra kännemärken åtskilja dem bägge.
Jag tager mig derför friheten meddela en differentiel dia gno
för Hy2mum montanum:

autoicnm, androecio juxta perichætium posito, tenerum;
foliis rigidioribus et brevioribus, squarrosis et apice secundis,
acutioribus ibidemque minus canaliculatis vel planiusculis,
margine ubique dense et acute serrulate, fere semper ad
medium recurvo, angulis haud excavatis, nervo semper gemello,
vulgo brevissimo; cellulis brevioribus paulloque latioribus,

134 * s. o. Lindberg. ' ^

angularibus minutis, quadratis, subconcoloribus, magis in¬
crassatis; annulo latissimo,

Hypnum montanum Wils. Mss. James in Proc. Ac. nat. sc. Philad.
(1855) e Sull. Süll. Moss, U. S. p. 72, n. 33 (1856), et Ic. muse.
p. 181 (1864).

H. rivulorum S. L. Mss. in Sull. Moss. Ü. S. p. 72, n. 33, ut
synom. (1856).

Delin.

Süll. Ic. musc t. 113.

Exsicc.

S. L. Musc. bor. -am. exsicc. I. ed., n. 306; IL ed., n. 453.

2. I Maj-häftet af detta års Botaniska notiser uttalas
den förmodan, att Thuyidmm decip>iens De N. finnes äfven
på den skandinaviska halfön. Denna förmodan är för mig
full visshet, sedan jag i Sept. 1871 urskilt arten såsom in¬
galunda sällsynt i våra nordligare trakter, hvarpå såsom be¬
vis må tjena dels de exemplar, jag meddelat flere af mina
vänner, dels följande lokaler, de enda jag hittils känner:
Dalarne^ Boda kapell (Juli 1854, S. 0. L.) ster. *) ; Her¬
jedalen, Sånfjället (1853, Fristedt och Lovén); Jämtland
Åreskutan (1850, E. Hartman). — Norge, Dovre, Kongsvold
(Juli' 1862, Kindberg) S; FinmarJeen, vid foten af KàÇords-
fjeldet (13 Juli 1868, Zetterstedt). — Finland, Muonioniska,
vid foten af Keimiotunturi, i källdrag, granreg. (2 Juli 1867)
och Enontekis, nära Kilpisjärvi (25 Aug. 1867, Norrlin);
Enara Lpm, Ivalo (14 Juni 1870, F. Silén) och Eyss-lapska
halfön, på flället Selesna nära Kantalaks, i skogsregionen (28
Juni 1870, John Sahlberg). Oaktadt arten sålunda blifvit
funnen på 9 skilda ställen, har dock ännu icke frukten blifvit
uppmärksammad här i norden.

*) Då jag senare på hösten 1854 undersökte mina exemplar från
Dalarne, fann jag dem så utm'é,rkt3i. från Hypn. commutaUim, för hvars
varietet jag då måste anse dem, att jag gjorde följande anteckning:
habitus fere Thuyidii Blandowii et folia valde papillosa; var. H.
commutati vix (?) esse videtur. An hœc species verum membrum
Hypnum sit? Då jag saknade frukt derå, ansåg jag mig ej kunna
eller böra i tryck omtala denna märkvärdiga form.

Spridda anteckningar rörande de skandinaviska mossorna.

135

Denna till utseendet väl skilda art står så nära Hyp-
num glaucum Lam. (H. commatatum Hedw.), att jag är ur
stånd att finna ett enda kännemärke, som alltid håller streck.
Hufvudskilj aktigheten, om nämligen vi fästa oss vid de mest
motsatta formerna, ligger hos Thuyidium decipiens i den
mörkgröna-gula färgen utan all glans, de hreda, korta
och föga ensidiga bladen, hvilkas celler äro mycket korta,
ofta nästan alldeles runda, och starkt knottriga. Men dessa
karaktärer variera högeligen, ity att såväl H. glaucum som
ock dess varr., t. ex. de s. k. H. falcatum^ H. sidcatum m.
fl., oftast visa mer eller mindre tydliga och talrika papiller,
i synnerhet på hashörnens celler, äfvensom ock sjelfva cellfor¬
men är synnerligen föränderlig, hvad längdens förhållande
till bredden angår. På grund häraf nödgas jag anse Th.
decipiens blott såsom en form af H. glaucum, egande sin
utbredning hufvudsakligast inom mer eller mindre alpinska
trakter.

Angående åter H. glauci egen plats i mossornas natur¬
liga anordning, måste jag uttala mina tvifvelsmål om huru¬
vida icke denna mossa möjligen borde uppställas nära Thu-
?/^VZmm-slägtet, just på grund af denna s. k. Th. decipiens,
så mycket mera som vi se t. ex. Th. (Elodium) paludosum
(Sull.) visa så väl släta som knottriga celler, hvilka dess¬
utom äfven äro tämligen långsträckta. Men ännu saknas
åtskilliga mellanliggande former, för att man skulle kunna
anse denna anordning för fullt naturenlig.

3. I den finska delen af Torneå lappmark har docenten
mag. J. P. Noerlin anträlfat en steril mossa, hvilken, att
döma af habitus och det vegetativa systemet, torde vara
mest beslägtad med den likaledes hittils endast i sterilt till¬
stånd iakttagna PseudolesJcea tectorum och som af mig blifvit
kallad

Leskea (Pseudoleskea) ? papillosa n. sp. læte viridis vel
ferrugineo, lutescens, caule haud vel indistinctissime pinnato,
paraphyllifero, microphyllo ; foliis heteromallis, patentibus,
rectis, subcochleari-concavis, e rotundo-ovato in acumen breve

136

s. o. Lindberg.

et serrulatum abrupte attenuatis, nervo bifurco, medium haud
attingente, cellulis æquimagnis, sat minutis, ovali-rotundis,
incrassatis, dorso folii papillosis.

In Lapponia torneensi fennica pluribus locis (Palojoki
prope Karesuanto, Pietsovaara, Pättikkä et Kelotujarvi) Aug.
1867 plantam sterilem detexit oculat. J. P. Nokelin.

Cœspcs densus, valde intricatus, læte-viridis vel ferrugineo-lute-
scens, opacus et nullo modo nitidus. Caulis humifusus, hic illic parce
radiculosus, vix distinctius pinnatus, ramis quoque prostratis vel
lenissime adscendentibus, interdum denuo ramulosis, hic illic radi-
culosis, omnibus, et ramis et caule, microphyllis et paraphylla sat
numerosa et polymorpha (sublinearia-triloba) gerentibus. Folia
heteromalla, patentia, recta, dense papillosa, caulina paullo decurrentia,
latissime ovata vel rotundo-ovata, subcochleari-concava, in acumen
breve, latum, acutum et serrulatum abrupte attenuata, margine ad
medium paullo vel vix recurvo, nervo crasso dorsoque valde promi¬
nente, bifurco, vix medium folii attingente, ramea densiora, late ovata,
valde concava, minus abrupte et acute breviusque acuminata, margine
subplano, ubique distincte serrulate, nervo multo tenuiore et breviore,
interdum indistincto ; cellulœ omnes æquimagnæ et subconformes,
ovali-rotundæ, incrassatae, chlorophylliferæ, basilares exteriores et
marginales tamen magis quadratae, dorso, praesertim omnes superiores
optimeque in foliis rameis, apice prominentes.

L. (Pseudol.) ? tectorum distinguitur: colore obscuriore, caule
pinnato, vix paraphyllifero, foliis majoribus, apice sursum curvatis,
minus latis et concavis, magis tamen sensim et longius acuminatis,
margine integerrimo vel integro, nervo vulgo longiore, cellulis laevis¬
simis, duplo majoribus, plerisque quadratis vel rhombeis, minus
incrassatis.

4. Campylopus Schwarzii Schimp. Denna lätt igenkända
art synes icke vara någon sällsynthet i Bergens stift, allden-
stund jag af kand. N. Wulfsberg och Ax. Blytt erhållit henne
från tämligen många lokaler dersammastädes. Hon uppträder
äfven under rätt talrika former, af hvilka en mörkfärgad med
starkt ensidiga blad och habituelt lik den s. k. C. alpinus
eller Bicramm cireinnatum (bägge sterila varieteter af Bi-
cranodontium denudatum) särskildt må fi’amhållas. En låg
kortbladig form är C. hrevifolms Lor. (ej Schimp., hvilken

Spridda anteckningar rörande de skandinaviska mossorna.

137

synes vara en egen god art!) från staden Bergen. Den äkta
C. hrevifolius Schimp. utgår således ur Skandinaviens Flora.

5. Ditrichuui (Leptotrichuui) zoiiatiini (Funck.) Lindb. är
väl beskrifven och afritad af d:r Loeentz i Verh. ß.-h. Ges:
Wie?î, XVII (1867) pp. 27 — 30, tab. 22., Samma art åter¬
finnes i De N. Ejnlogo (1869), p. 517 under namn af Lep-
totrichum ? Molendoi Loe. Mss. Jag eger henne i min sam¬
ling från följande ställen inom skandinaviska fiorområdet:
Stockholm, Huddinge socken, Mellanberg (Juli 1863, S. 0. L.);
Piteå Lpm. i fjällregionen på Peljekaise (Juli 1856, S. 0. L.) ;
Kemi Lpm., Kittilä socken, på berget Yälivaara (5 Juli 1867,
Xoeeltn); Dovre vid Vårstien (1856, Th. Jensen, och 1857?
K. Haetman). Hon torde sålunda finnas på många ställen
och växer alltid i bergspringor, hvarest hon bildar täta, ända
till halfannan tum höga tufvor af glänsande gulgrön färg.
Endast sterila honexemplar äro hittils funna så väl här som
annanstädes. Ehuru arten genom insända exemplar anmäldes
till nyaste upplagan af Hartmans Flora, finnes derstädes dock
ej ett enda ord om henne, hvilket dock bort ske för att
fästa mosskännarnes uppmärksamhet vid denna ännu ganska
outredda form. Månne hon möjligen kan vara en lokalvarietet
af 1). homomalhan? Habitus och några från bladens form
och byggnad hemtade kännetecken synas dock förbjuda denna
förening.

6. Cyuodoiitium (Oreoweissia) scrrulatuui (Funck.) Lindb.
har hittils aldrig blifvit iakttagen inom vår fioras område.
Jag eger ej heller nu att tillägga den äkta fruktbärande for¬
men af sagde mossa, utan endast den märkvärdiga hittils
alltid sterila varietet (var. laxifoliuni Lindb.), som af Milde
afhandlas under titeln: ein botanisches Bäthsel i Bot. Zeit.
för år 1864 och som äfvenledes ensam blifvit anträffad inom
det vidsträckta området för samma författares Bryologia
silesiaca. Våra exemplar äro samlade af Tn. Summing i Ladoga-
Karelen, bland Thmnia austriaca vid Kirjavalaks nära Sor-
davala i Juni 1862, hvarest de bilda ända till halfannan tum
höga och mycket täta tufvor af fina något intrasslade stjelkar

138

s. o. Lindberg'.

till färgen med omvexlande bruna och gula bälten och vac¬
kert gröna toppar. Formens uppställande såsom varietet un¬
der C. sernilatum är provisorisk, ty mycket talar för att
hon möjligen kan vara egen art. Hon är i sanning värd
mossforskarnes synnerliga uppmärksamhet.

7. Tortisla vinealis (Brid.) Spruc. har af mig blifvit,
ehuru blott i sterilt tillstånd, iakttagen på Grotland, nämligen
på torr och sandig kalkjord nedanför klippor vid Klinte-klint,
på St. Carlsön och vid Kittelviken i Sundre socken. Jag
måste fortfarande vidhålla min åsigt, att hon icke är såsom
art skild från T. ajlindrica (Tayl.) Lindb., utan blott är en
varietet af denna senare, hvar af kaliforniska exemplar blifvit
af Hampe beskrifna såsom en egen art under namn af Barhula
flexifolia i Linncea 1859, sid. 456, men hvilka ex. äro i
intet skiljbara från den äkta T. cylindrica. Skada blott att
bägge dessa former hittils aldrig hos oss blifvit anträffade med
frukt, ehuru hufvudformen är ganska allmän på Gotland och
växer ännu vid Stockholm, nära Bellmansbyst på Djurgården
(15 Apr. 1865, S. O. L.).

8. Ephemerella reciirvifolia (Dicks.) Schimp. Särdeles
vackra och fullt typiska plantor hafva af den skarpsynte J.
O. Bomansson blifvit funna (3 Oct. 1865 och 9 Oct. 1871)

o

i åkerdiken vid Qvarnbo by i Saltviks socken på Aland. De
uppsaliensiska ex., samlade 1870 af Oldberg och mig benäget
meddelade af lektor C. Hartman, äro visserligen för ofull¬
ständiga, alldenstund frukten är alldeles för ung, men synes
mig dock nog afvikande, hvarför det torde vara skäl meddela
en kortare beskrifning på den svenska växten.

Planta viridis, foliis strictis, lineari-subulatis, sensim
acutis, apice haud vel parum recurvis, margine planis (haud
undulatis), densius et æqualiter infra medium serrulatis (nec
irregulariter erosis), nervo tenuiore, haud excedente, sed in
summa apice dissoluto vel continuo (in summa bractea),
dorso cellulis apice prominentibus serrulato-aspero, cellulis
multo minoribus minusque incrassatis, summis subrhombeis,

Spridda anteckningar rörande de skandinaviska, mossorna.

139

paginis duabus folii apice breviter sed distincte spinuloso-
exstantibus.

På grund af fruktens omogenhet måste jag nu åtnöja
mig med att betrakta ifrågavarande växt från Uppsala som
en varietet (var. aufjustifolium Lindb.) af sagda Epheme-
relia, men omöjligt synes icke att hon, då fullständiga ex.
anträffats, befinnes vara en egen art. Hon förordas derför
på det varmaste till noggrannare efterforskning.

9. Jiingermauia lurida Dum. (J. nana N. Es. ett yngre namn)
synes icke vara sällsynt i de skandinaviska bergstrakterna.
Vid närmare granskning har jag funnit henne (på ex. från
Bayern, ”Plattirkeller, 1050', 21 Sept. leg. Sendtner”, medde¬
lade af Gottsche, från Laxfjället i Umeå Lpm., Aug. 1867,
J. Ångström, från hvilken jag mottagit dem under namn af
J. tersa, och på ex. från Kongsberg, Juni 1865, Cleve) vara
paroic, d. v, s. S 3 — 4 utan könstrådar i skärmens vinklar;
förut voro hanorganerna hos denna art okända. En gång på
exemplar från Kongsberg fann jag en stipel under kalken,
som var stor, smalt aflång, trubbig och alldeles helbräddad.
Kalken ^ är kort och korsformigt djupt fyraveckad och visar
på insidan under den sprötlika mynningen starkt framskju¬
tande celler. Den närstående J. amplexicatdis Dum. (J. tersa
N. Es. yngre namn) är deremot alltid dioic, med glesare
mera tvärsöfver stammen fastade blad, i S3mnerhet mot spet¬
sen bildade af smärre celler, samt har långt utskjutande och
smalare kalk, utan spår till papiller på insidan. Denna se¬
nare art är funnen vid Kongsberg (Juni 1865, Cleve), en
liten och kort, ymnigt fruktbärande form, och på Peljekaise,
vid fjällbäckar i fjällregionen, Piteå Lpm. (Juli 1865, S. 0.
L.) " var. y. rividaris (N.-Es.), hvilken varietet finnes i
Hartmans floras sista upplaga upptagen under namn af J.
confertissima, förledd som jag var af dess habituela likhet med
Ncmlia compressa. Alla, som sysslat med de rundbladiga
June/., veta huru ytterligt svåra de äro, ja till den grad, att
man nästan i likhet med Dr. Carrington vore färdig att anse
hela gruppen bilda blott en enda mångformig art, hvarför

140

s. 0. Lindberg.

äfven ett misstag (sådana af vida gröfre liafva begåtts och
begås ännii i dag af de förnämsta forskare) är ganska ursäkt¬
ligt. Det torde dessutom ännu vara oafgjordt om verkligen
J. confertissima är till arten skild från J. arnplcxicatdiSy
då sjelfve Nees, som först noggrannt beskrifvit bägge, säger
i sina Natur g. eur. Leherm. III, sid. 536, vid framställandet
af en ny var. af J. tersa, att denna nya form är så lik J.
confertissima, att den endast med största svårighet kunde af
honom från den senare arten särskiljas. J. confertissima
är dessutom funnen blott en enda gång för flere årtionden
till baka, så att jag varit ur stånd att få se autentiska exem¬
plar. (joTTscHE synes ej heller vara på d et klara med denna art.

10. Jimgermaiiia Scliraderi Maet. eger jag i utmärkt
vackra och tätt kalkbärande ex. från Bohuslän, Kristinedal
nära Uddevalla (Aug. 1863, Thedenius), V. (j. vid en källa
nedanför Halleberg (9, Juli 1859, S. 0. L.), Stockholm på
en rutten tallstam vid Sandsjön (ster., Juli 1864, S. 0. L.)

o

och Abo, Uskela socken, på en rutten granstubbe nedanför
berget Linnamäki nära Koskis (9, 23 Juni 1869, S. 0. L.).
Arten är lätt igenkänd på sina stora, nästan alldeles platta
blad af stora celler, dock torde ännu böra lemnas derhän,
huruvida J. subapicalis är tillräckligt skild såsom art. Möj¬
ligen kan denna vara en af torrare lokal, på sten och berg,
helst något skuggiga, orsakad form, en sak, hvilken jag icke
nu kan afgöra, då det ännu aldrig lyckats mig erhålla väl ut¬
bildade kalkar. Deremot har jag varit i tillfälle undersöka ex.
från alla de i senaste upplagan af Haetmans flora upptagna
lokaler och höra de alla samfäldt till Odontoscliisma Sjjhagni,
hvilken dock aldrig borde kunna förvexlas med J. Scliraderi.
Ty den förras $ äro aldrig toppsittande, utan utgå på en
liten gren från ett amfigastrialveck, bladen äro dessutom
små, tilltryckta till stjelken, skålformiga och bildade af myc¬
ket små och ytterst starkt förtjockade celler. Hvad rothåren
angår, så är deras förhållande af ringa vigt, ity att olika
lokal betingar hos dem olika täthet och längd. Om nu äfven
ex. af Odontoscliisma Sphagni, som misstagits för J. Scliraderi,

Spridda anteckningar rörande de skandinaviska mossorna.

141

i afseende på rothåren öfverensstämma med beskrifningen
(af Nees) på den senare, så afvika de deremot så fullkom¬
ligt från samma heskrifning, hvad bladens storlek, form, rikt¬
ning, byggnad m. m. angår, att en dylik förvexling aldrig
bort kunna komma i fråga. O. Sphagni är äfven af alla hos
oss förekommande rundbladiga Jnngermaniacece den lättast
igenkända, tack vare de små och så egendomligt förtjockade
cellerna i bladet, hvars kant dessutom oftast är något mör¬
kare färgad än den öfriga delen och bildad af tjockare och
något (i tvärsnittet lättast sedt) uppblåsta celler. J. Schra-
deri åter har stora, likformiga och knappt förtjockade blad¬
celler. Alla de ofvan uppräknade växtställena för denna senare
äro fullt säkra, ty plantan stämmer alldeles till punkt och
prick öfverens med de af Nees och andra lemnade beskrif-
ningar, med (jottsches albildning i Hepaticce europcece och
i Flora danica, samt med alldeles säkra ex. från det euro¬
peiska fastlandet.

Forts.

Literatur-Öfversigt.

Die Ergebnisse der neueren Unters ncliungen über die
Spaltöffnungen. Von Dr. K. Prantl. (I Flora 1872).

Förf. afser med denna uppsats att lemna en kritisk öf-
versigt, öfver hvad vi för närvarande veta om klyföppningarne
såväl i anatomiskt som fysiologiskt hänseende. Då någon
utförligare redogörelse för de undersökningar öfver klyföpp¬
ningarne, som i senare tider blifvit gjorda, ej blifvit lemnad
på svenska språket, så anser utgifvaren ej olämpligt att här
meddela ett utförligare referat.

^ I. A.nutovnien.

Med klyföppning betecknade man förr endast sjelfva den
springformiga öppningen, men det är af praktiska skäl bättre
att med hlyföppning eller stoma beteckna hela organet,
hvars väsentliga beståndsdelar äro sjelfva springan och de

142

Literatur-öfversigt.

henne omgifvande egendomligt byggda cellerna (slutcel¬
ler, Schliesszellen). Biceller kallar man åter några andra
celler, som ofta uppträda och som stå i nära sammanhang
med klyföppningens utveckling, och hela organet kan man
då enligt Strasburger kalla klyföppningsapparat. Endast kärl-
växternas klyföppningar komma i början att behandlas. För¬
hållandet mellan längd och bredd hos springan är olika hos
olika växtfamiljer; än är springan bredt elliptisk- cirkelrund
(t. ex. Orcliidecß ), än smalt elliptisk ända till aflång-rätvink-
1ig (t. ex. Gramineæ). Höjden af de 2 vanligen halfmån-
formiga slutcellerna är icke alltid lika i alla punkter i längd¬
riktningen; vår kännedom härom är dock tämligen bristfällig.
Hos Restionaeece äro slutcellerna i midten af längdriktnin¬
gen på både yttre och inre sidan mer eller mindre starkt
urringade. I tvärsnitt 'äro slutcellernas mot springan
vända sidor oftast vågiga, så att springan i midten är
trängst och utvidgar sig åter utåt och inåt för att slutligen
på båda sidor ännu en gång blifva trängre. Utvidgningen
på yttre sidan kallas förgård (Vorhof) och på inre bakgård
(Hinterhof) samt motsvarande förträngningar förgårdsspringan
och bakgårdsspringan, men den mellersta förträngningen en¬
dast springan (”spalte”). Hos en PotJiosart är förgården
dubbel ; hos många Proteacece saknas bakgården och hos Co-
niferæ och Cycadece m. fl. saknas både för- och bakgården.
Dessa slutcellernas vågiga konturer bero dels på förtjocknin-
gar af cellmembranen dels på formen af cellens lumen. I
motsats till de vanliga epidermiscellerna hafva slutcellerna för
det mesta synnerligen förtjockade väggar än på alla sidor
af cellen, än blott på den ena eller andra sidan. Hos Clivia
och Gasuarina framspringer en sådan förtjockning som en
vall öfver epidermisytan. Hos Equisetum hafva de egentliga
slutcellerna på sin öfre mot den öfverliggande bicellen stötande
väggen helt egendomliga med kiselsyra starkt inkrusterade
räinder, som sedda från ytan utstråla från en dylik parallelt
med springan löpande rand. Ett liknande förhållande är äf-
ven iakttaget hos en orchidé, Stellis pulchella. Substansen

Literatur-öfversigt.

143

i förtjockningarne består af cellulosa och endast det yttersta
lagret är cuticulariseradt. Hos växter med vaxöfverdrag på
epidermiscellerna sträcker sig detta sällan öfver slutcellerna.

Slutcellerna äro äfven genom sitt innehåll olika de när¬
gränsande epidermiscellerna; de innehålla för det mesta klo¬
rofyll och väl alltid stärkelse; hos Salvinia och på färgade
blomblad är deras innehåll färglöst, fast hos de senare inne¬
hållande några grönfärgade stärkelsekorn.

Hela klyföppningen uppkommer af en på flere olikartade
sätt anlagd cell, klyföppningsmodercellen, som delar sig i 2
celler, och genom klyfning af dess yngsta cellvägg uppkom¬
mer springan. Enligt Mohl och Strasburger delar sig klyf-
öppningsmodercellens cellkärna i 2 kärnor, mellan hvilka
båda sedan uppstår en späd knappt S3mbar skiljevägg, som
först visar sig som en rundt om cellen löpande och i dess
lumen framspringande list.

Sachs, Hofmeister och förf. hafva deremot visserligen
iakttagit en cellkärna i den odelade modercellen och en i
hvardera af dottercellerna någon tid efter delningen, men
deremot ingen omedelbart före och efter delningen, hvilket
förhållande afviker från det enligt Hanstein normala förhål¬
landet hos de högre växternas vegetativa celler. Enligt desse
senare författare uppstår skiljeväggen simultant och icke suc¬
cedant; den delar sig sedan i lameller, som börja att skilja
sig åt på yttre och inre sidan af den blifvande springan.
Hos Graminece öppnar sig springan i början mycket, men
blir under utvecklingen småningom smalare.

Klyföppningsmodercellen uppstår af en ung epidermiscell
C’urmodercell”) antingen (1) genom en enda delning (sällan
med upprepad delning i samma riktning, eller (II) genom
en rad af förberedande (s. k. interimistiska) delningar i be¬
stämda riktningar, af hvilka den, som leder till bildningen
af kljdöppningsmodercellen, intager ett bestämdt ställe.

I. Denna första typ delar sig åter i flere underafdel-
ningar:

144

Literatnr-öfversigt.

A. I det enklaste fallet är med bildningen af modercellen
bildningen af hela klyföppningsapparaten fulländad, som då
består endast af klyföppningen sjelf. Härvid kan a) delning
ega rum på vanligt sätt genom en tvärvägg, som samman¬
binder urmodercellens långväggar, och det alltid i främre
änden (Hyacinthus, Sambucus, Selagineïla), eller b) en egen¬
domlig form på skiljeväggen uppkomma. Blir den ifrågava¬
rande tvärväggen ej rak, utan bugtar starkt ut åt den större
systercellen (som blir en vanlig epidermiscell), och blir den
mindre systercellens andel i modercellens långvägg allt min¬
dre och slutligen försvinnande, så uppstår en s. k. U-formig
vägg, som är fäst vid urmodercellens främre vägg (Plan¬
tago, Silene, Asplénium hulhiferum). Denna U-fo]*miga
vägg är ofta fäst vid modercellens vägg på en enda punkt
och synes då nästan vara 0-formig (Aneimia villosa, Ni-
phoholus Lingua), ja i det extremaste fallet är sambandet
med modercellen upphäfdt, så att midt i en epidermiscell
liksom urskäres en af en ringförmig vägg begränsad cell,
som dock inåt har ett mindre omfång än utåt ( — en stym¬
pad kon). Härigenom kommer klyföppningen att ligga midt
i en epidermiscell (Aneimia fr axinifolia). Stundom (Pteris
longifolia) anlägges klyföppningsmodercellen ej vid första
delningen, utan parallelt med den U-formiga väggen bildas
en annan likadan vägg som först ger upphof åt densamma.

B. I denna grupp förenar förf. de fall, i hvilka egendom¬
liga delningar uppträda i de klyföppningen omgifvande cel¬
lerna, hvarigenom biceller uppstå, som af förf. kallas ”bi-
ordnade” till skilnad från de efter typen II uppkomna. Allt
efter dessa bicellers läge till klyfmo der cellen urskiljer förf.
3 underafdelningar: a) delningarne uppträda endast i de 2
på ömse sidor om klyföppningsmodercellen belägna epider-
miscellerna (Aloe, Gramineae, Proteacece), eller b) i de 4
klyföppningsmodercellen omgifvande cellerna, således äfven i
deras systerceller. Dessa delningar kunna upprepas mer
eller mindre ofta och inträda stundom först efter uppkomsten
af slutcellerna (Coniferae, Cycadeae, Ficus), c) Liksom i a)

Literatur-öfversigt.

145

men skiljer sig derifrån, genom att här (Hydrocharis) alla
delningarne äro parallela med klyföppningsspringan, då i a)
den genom den första delningen uppkomna väggen är lodrät
mot de genom senare delningar bildade och mot springan.

IL Hos denna typ utföres i urmodercellen, innan klyf-
öppningsmodercellen bildas, ett bestämdt antal förberedande
delningar, hvarigenom uppstå s. k. förberedande biceller, hvil-
kas väggar nästan alltid äro något bågformiga. Härvid
kunna de förberedande delningarne ega rum antingen a) i 2
riktningar af ytan och dervid är springan antingen parallel
med de förberedande väggarne (Mercurialis, Cacteœ, Equi-
setcæ) eller rätvinklig mot dem (Lahiatœ), eller b) i 3 rikt¬
ningar ( Crucifer ce, SoJancœ, Eapilionaceœ, Crassulaceæ etc.).

Öfvergångar mellan de olika typerna finnas, men förf.
anser sin indelning för ändamålsenlig, i synnerhet derför att
en viss öfverensstämmelse mellan dessa typer och den syste¬
matiska ställningen hos de dem motsvarande växterna är omiss¬
kännelig. Alla undersökta monolwtyledomce höra till den
första typen. Ur denna typs enklaste form, i hvilken hela
klyföppningsapparaten endast består af sjelfva klyföppningen,
har väl de öfriga utvecklat sig. En del af monocotyleæ bi¬
behålla urtypen, hos andra göra sig ändringar i de omgif-
vande cellerna gällande. Coniferce oeh Cycadece hafva på lika
sätt (med delningar i alla omgifvande celler) utvecklat sig
ur urtypen. Dicotylcce qvarstå till en del vid urtypen; nå¬
gra af dem sluta sig till Coniferce och de med sidobiceller
försedda Monoeotylece (Ficus), den största delen tillhör den
andra typen, der den fysiologiska inverkan sträcker sig till
tidpunkten före uppkomsten af klyföppningsmodercellen. Orm-
hunharne gå sin egen utvecklingsgång med obetydligt när¬
mande till den andra typen och uppnå sin höjdpunkt i ring¬
delningen.

Bicellerna komma under sin utveckling att ligga än i
samma plan som klyföppningen, än öfver den (Equisetum),
än under den (Sedum spurium). Samma olikhet erbjuder
klyföppningen i förhållande till öfriga epidermisceller.

10

146

Literatur-ôfversigt,

Stomata hos mossorna visa oftast flere afvikningar från
dem hos kärlväxterne. Klyföppningsm o der cellen på kapseln
hos Vôfmossorna delas vanligen icke fullständigt i 2 celler,
utan det bildas, så att säga, endast en ringförmig slutcell.
Deremot äro stomata på kapseln hos Antlioceros mycket lika
kärlväxternas. På thallus hos Antlioceros delas slutcellerna
oregelbundet, äfven två eller flere gånger parallelt med öf-
verytan, hvilket senare förhållande eger rum hos Marchan-
tiacece, der äfven från början ett större antal slutceller upp¬
träda och springan utvidgas till ett större rundt hål*).

En annan del, som visserligen icke i morfologiskt,
men väl i fysiologiskt hänseende står i närmaste beröring
med klyföppningen är andhålan. Den är ett intercellularrum,
som kan variera mycket i storlek. Från cellerna i hålans
botten hos Marchant ia utväxa grenade cellrader, som utgöra
växtens enda klorofyllhaltiga väfnad.

På sista tiderna är äfven ett annat slag af stomata upp¬
täckt, hvilka hlifvit kallade heter ostomata. Deras andhåla
är mycket liten, innehåller icke luft, utan en vattenhaltig
vätska, och är inåt omgifven af färglöst parenchym, som
saknar intercellularrum och som står i beröring med nervän-
darne. De äro iakttagne hos Callitriehe, Hippuris^ Bamm-
culis aquatilis, hos hvilka de på äldre blad hlifva bruna
och résorberas, samt hos Crassulacece och Ficus, der de
finnas blandade med vanliga stomata.

Det finnes äfven en del mera afvikande klyföppningar,
hvilka närma sig heterostomata. Hos en del Aroidece,
hvars blad afsöndra vatten, finnas ovanligt stora stomata i
bladspetsen. Hos fruktskalen af Marsilia finnas enligt A.

*) Enligt ett referat i Botanische Zeitung för den 18 Okt. 1872
meddelade prof. Leitgeb vid naturforskaremötet i Leipzig i somras
resultatet af sina undersökningar öfver utvecklingen af stomata lios
MarcJiantiaceœ. Enligt honom hafva de slutceller, som omgifva klyf¬
öppningen icke uppstått af en enda modercell; de kunna till och
med tillhöra olika segment. Klyföppningarne hos dessa växter äro
således endast intercellularrum. Utg.

Literatur-öfversigt.

147

Braun jemte de normala äfven smärre stomata, som icke ha
någon eller endast en' mycket liten lufthåla under sig; han
kallar dem hlinda luftspringor (microstomata).

Ofta är klyföppningsspringan ej riktad åt något bestämdt
håll, sällan är den vinkelrät mot organets längdriktning
(Casuarina, Viscnm). Bland kärlväxterna saknas stomata
endast hos Neottia, Monotropa^ Cuscuta och Eplpogium
Gmelini. De finnas ganska allmänna på bladen, stjelken,
vidare på underjordiska rhizomer, blomblad, torrare pericar-
pier, köttiga frukter, till och med på yttre sidan af fröet
hos Tulipa samt på det sköldlika sporbladet hos Equisetum ;
deremot saknas de på gräsens ligula. Ofvanpå nerverna
ligga de endast hos SeJaginella. På undre sidan af simmande
blad liksom på andra växtdelar, som lefva helt och hållet
under vatten, saknas klyföppningar. Undantag göra dock
några Isoetes-2iYiei% Lemna trisulca, kotyledonerna af Ea-
nunculus aquatilis och primordialbladen hos Marsilia. He-
terostomata afvika normalt i detta förhållande. De på
fuktiga ställen växande arterna hafva flere stomata än de på
torra ställen förekommande af samma slägte.

II. Fysiologien,

Förf. anför en del nyare undersökningar, men dessa
sprida icke något klarare ljus öfver klyföppningens mekanik
eller hennes funktion. Nya undersökningar i dessa riktnin¬
gar behöfvas. Ljus och värme befordra springans öppnande,
hvarför man med stor grad af sannolikhet kan antaga, att
springan står öppen om dagen och sluten om natten. Då
springan öppnas blifva slutcellerna smalare, men tilltaga i tjock¬
lek. Eedan Mo hl slöt af stomatas anatomiska läge, att de¬
ras funktion i allmänhet är att förmedla kummunikationen
mellan den i intercellularrummen inneslutna luften och at-
mosferen, och att de således spela en framstående rol både
vid respirationen och transpirationen. Czech anser att sto-
mata äfven tjena till att förstärka ljusets inverkan på paren¬
chyme t i växtens inre.

10*

148

Literatur-öfversigt. ' ' _

■* '. .-1

■ -, ’ r

Det är tydligt att lieterostomata, åtminstone i sin typi¬
ska form hos vattenväxter och Crassiilaceer, icke hafva något
att göra med respirationen, men deremot synes det sannolikt,
att de stå i ett nära samband med afsondringen af vatten i
droppform. Hos Fuchsia globosa och Or assida arhor cscpms
t. ex. kan man med tillhjelp af qvicksilfver utpressa vatten
genom de ”stora stomata”.

Bemærkninger om enkelte slægter, arter og former af
danske planter af P. Nielsen. (I Botaniskt Tidsskrift TI
K. I Bd. III H.)

Bland de slägten, som förf. här behandlar, är äfven Za-
iiichellia. Det var Prof. J. Lange, som först i sista upplagan
af sin Haandbog i den danske Flora och sedan utförligare i
Botanisk Tidsskrift, 8 Bd. efter mundtlig meddelelse af J.
Gay redogjorde för G:s båda arter, Z. macrostemon och Z.
niicrostemon. Den förra arten skulle hufvudsakligen före¬
komma i sydvestra Europa och endast sällsynt eller alldeles
icke i Linnés hemland.

Förf. har ökat antalet af arter med en och dessutom iithvtt

t/

ett äldre namn, macrostemon, mot ett nytt ma,rina\ hvilken
namnförändring ref. anser, att förf. företagit utan verkligt
skäl. Att en del af de karakterer (lång ståndar sträng, mär¬
kets beskaffenhet), som tillägges arten, ej äro fullt konstanta
berättigar ej förf., enl. refis åsigt, att ändra namnet; äfven enligt
förf. kan Z. macrostemon skiljas från alla andra arter genom
sin 4-rummige ståndarknapp. Det skäl förf. anför är: ”For
vort lands vedkommende vilde Z. marina være en passende
benævnelse for Z. macrostemon Gay, da denne art (form)
altid findes i salt- eller brakvand, hvorimod man icke sjælden
finder en form af Zannichellia såvel i fersk-som i saltvand,
der kun adskiller sig fra sistnævnte ved torummede stövknap- '
per. Denne form — er — forelöbig kaldt Z. intermedia'''.

Förf. har aldrig funnit 2- och 4-rummiga ståndarknappar
på samma exemplar. Härvid vill ref. erinra om hvad G.
Wahlenberg i Svensk Botanik, 9 Bd. n:o 680, säger om
ståndarknappens rum: ”Dessa rum har man vanligast funnit

Literatixr-öfversigt.

l49

vara fyra, men vi hafva sett dem i synnerhet hos finare for¬
mer ofta vara blott tre och två, utan att denna fårummighet
så hestämdt alltid funnits på de finare formerna, att man
deraf kunnat bilda bestämdare förändringar, än mindre arter”.
På tab. afbildas en form från Halmstad, ”med stundom tre-
rummig, ofta tvårummig ståndare knapp” och en annan form
”med trerummig oftast fyrrummig ståndare knapp”.

Pörfis beskrifning på arterna är i hufvudsaken följande:

A. Ståndarknappar fyrrummiga.

ZanmcheUia m arina (Z. macrostenion Gtay). Frukter
2—6 tillhopa, tillspetsade i ett qvarstående stift, något län¬
gre än halfva frukten.

a. vulgaris (Fl. D. 2791). Tätt tufvad (1 — 2' hög);
blad omkr. ^l^!" breda, frukter fiere tillhopa (2—6), sittande
1. med ett mycket kort gemensamt skaft.

ß. tenuis. Stjelk och blad finare; frukter (omkr. 3) med
både allm. och enskilda skaft.

y. major. Stjelk tjock (intill 6 fot lång), blad breda
Clß"); frukter tydligt skaffade, vanl. 2.

Förekommer äfven i Sverige, t. ex. vid Trelleborg.

B. Ståndarknappar tvårummiga.

Z. intermedia. Frukter 2 — 4, kort skaffade eller sittande,
tillspetsade i ett qvarstående stift, något längre än halfva nöten.

Med krypande utlöpare eller tufvig.

Z. pedicellata Fe. Frukter 2 — 4 (oftast blott 2), med
både allm. och enskilda skaft, stift af fruktens längd. Stjelk
och blad något finare än hos föregående arter.

Z. polycarpa Holte. Frukter 3—6, sittande; stift omkr.
t'o af fruktens längd. Stjelk och blad något finare än hos
de föregående.

Var. tenuissima Fe. finare, med 3 — 5 frukter tillhopa.

Af slägtet Camelina anser förf., att i Danmark finnas
följande 5 former, som vid odling bibehålla sig: C. silvestris
Fe., c. sativa Kchb., C. dentata Koch, C. maerocarpa Heuff.
( C. dentata v. integrifolia Lge) och foetida Lge (C. f. var. inte-
grif. Fr.). Kätt utförliga beskrifningar öfver arterna lemnas.

150

Literatur-öfversigt.

Anmärkningar vid W, Scheutiz:^ ”Studier öfver de
Skandinaviska arterna af slagtet Kosa”.

Såsom utgångspunkt for några anmärkningar rörande
detta arbete må väljas de antydningar, förf. (anf. st. p.
15 — 16) lemnat angående sin ställning till frågan om artbe¬
greppet. Förf. tror (p. 15), att det icke är vetenskapens sanna
mål att beskrifva hvarje aldrig så litet afvikande form såsom
egen art, utan fastmer det att riktigt uppfatta typerna och
till dessa återföra de afvikande formerna. Det är skada, att
förf. icke visat denna sin förträffliga tro med sina gerningar !
Utan, tvifvel var det ju samma åsigt om vetenskapens upp¬
gift, som ledde t. ex. en Koch, då han (i Deutschlands Flora
och Synops. Flor. Glerm. et Helv.) ”förenade hela gruppen
Caninæ till en enda art”. Det förefaller så underligt, att
förf., hvilkens egna naturstudier icke synas hafva varit sär¬
deles vidsträckta (hvarom hans arbete tydligt vittnar, lika väl
som om ganska grundliga literatur- och herbarie-studier!),
likväl tillskrifver dem, som ”i likhet med en Lindley upp¬
taga alla former, som vi anföra af Villosagriippen, utom po¬
mifera, såsom en enda art”, ett så lumpet motiv som det,
att de ”ej göra sig besvär med att närmare undersöka och
studera arternas vexlande mångfald eller granska deras tal¬
rika former i naturen” *). Eätt eget är det att med denna

*) Det är då icke förvånande, att förf. 1. c. p. 11 om min lilla
uppsats i Bot. Not. 187 J fällt det omdöme att ”detta sätt att
framställa de Svenska Rosaarterna är visserligen ganska beqvämt”
( — hvilket förmodligen är liktydigt med — passande för dem, som
icke vilja ”göra sig besvär m. m.”),” men någon fullständig öfversigt
af de många former, som detta slägte äfven i Sverige har att upp¬
visa, erhålles ej på detta sätt”. I senare delen af detta omdöme in¬
stämmer jag fullkomligt, då det ingalunda varit — eller ens kunnat
vara — min afsigt att på några få sidor i en liten tidskrift lemna
en fullständigare framställning af alla Svenska Rosa-former, ett före¬
tag, som jag också ingalunda skulle vara vuxen! Mitt syfte var der-
emot just att påpeka, hvilka arter, som hos oss kunna anses såsom
”typer, till hvilka de afvikande formerna kunna återföras”. Då mina
åsigter i detta fall verkligen grunda sig hufvudsakligast på naturstu-

Literatur-öfversigt.

151

hårda dom jemföra, hvad Koch, en af de ärligaste floristiska
författare, som någonsin funnits (man jemföre hans förfarings¬
sätt i fråga om slagtet Eubus !), i sin till samman med Mer¬
tens utgifna Deutschlands Flora III, p. 442 säger om sin be¬
handling af slägtet Kosa: ”das — Yorgetragene — ist das
Ergebniss einer in der freien Katur und in verschiedenen
Gegenden Deutschlands angestellten und lange fortgesetzten
Forschung. Wir haben eine Keihe von Jahren hindurch die
Kosen mit besonderer Vorliebe beobachtet!”

Förf. anser sanningen ligga midt emellan de extrema
åsigterna, å ena sidan, ”att emellan s. k. arter Annas en
mängd förenande nuanser, så att alla remarkabla kännetecken
försvinna” — och å den andra, ”att inom alla noga stude-
derade slägten flnner man inga mellanformer, om icke hy¬
brida”. Vidare påpekar förf., att variationsförmågan inom
samma slägte är olika stor inom olika florområden, hvarvid
särskildt omnämnes, att i det inre Småland visa sig Kosa¬
arterna ganska konstanta. — Förf. säger sig icke lägga stor
vigt vid, om man såsom arter eller blotta varieteter anser
de former, hvilka han uppställt såsom nya] arter af det skäl,
att han funnit dem lätt åtskiljbara och utmärkta, och eme¬
dan han anser det icke vara utan vigt, att hvarje utmärkt
och distinkt form särskildt Iramställes. — Med erkännande
af nyttan af en sådan framställning tror jag dock, att det
icke är så alldeles ovigtigt, huruvida dylika former framstäl¬
las såsom arter eller blotta varieteter. Hvilken oreda sprides
icke inom den floristiska literaturen genom dessa mussor af
”nya arter”, som vid närmare granskning ofta nog visa sig
vara ganska simpla lokalformer! Hade nu förf. skrifvit en
uppsats om t. ex. Inre Smålands Kosor, så hade det nog

dier, hafva de visserligen icke kunnat rubbas af dr Scheutz’ arbete.
Erkännas bör ock, att jag icke gjort mig särdeles stort besvär med
studiet af t. ex. en Crépins rhodologiska arbeten, oaktadt — eller
kanske rättare — just emedan jag i synnerhet i De Candolles Museum
i Genève haft förträffligt tillfälle att lära känna den Jordanska sko¬
lans uppfattning af detta slägte.

152

Literatnr-öfversigt.

varit icke allenast oskadligt utan särdeles intressant att er¬
hålla noggranna beskrifningar på derstädes konstant uppträ¬
dande former, åt hvilka förf. också, om han haft smak der¬
for, gerna kunnat gifva särskilda namn under anförande af
nödig reservation rörande de nya formernas arträtt. Då fråga
deremot är om Skandinaviens Rosor synes det kunna må¬
hända hafva varit lämpligt nog att i fråga om framställandet
af dessa nya s. k. arter eller former (bland hvilka förekomma
sådana, som af förf. varit ganska litet observerade) den Ho-
ratiska regeln blifvit iakttagen: ”nonum prematur in annum!”

Kvarken tid eller andra omständigheter tillåta mig att
nu söka åstadkomma en fullständigare granskning af förf.
arbete. Må det derför tillåtas mig att göra endast några
anmärkningar vid sådana arter, angående hvilka noggranna
anteckningar efter lefvande exemplar gifva mig rätt att, i
händelse af behof, protestera mot beskyllningen, att mina
olika åsigter kunna härröra deraf, att jag icke velat ”göra
mig besvär m. m.”

Hvad då först beträffar inodora Fr., säger. förf.
(anf. st. p. 19 obs. 3), att han ej finner skäl till någon namn¬
förändring för denna art. Med fasthållande af åsigten, att
deremot namnet R. sepium (Thuill.) Koch är för denna art
åtminstone vida lämpligare än namnet R. inodora, får jag än
en gång såsom bevis för oriktigheten af att bibehålla detta
senare namn anföra, att l:o arten varit förut känd och un¬
der andra namn beskrifven — och 2:o ifrågavarande namn
uppkommit genom ett misstag föga lindrigare än om någon
kallat t. ex. Ruta graveolens för R. inodora. — ■ Bosa sele-
ropliylla Scheutz kan jag omöjligen betrakta såsom annat
än en form af R. canina: med beskrifningen ganska väl öf-
verensstämmande former har jag tagit i Bohuslänska skär¬
gården. För öfrigt må anmärkas, att bladens glandulositet
hos i synnerhet de håriga formerna af R. canina (= R. du¬
metorum och pubescens Scheutz) är ganska variabel, och äf-
ven hos glattbladiga former är det icke så sällsynt att finna
spridda glandler på nerverna å bladens undersida; glandel-

Litcratiir-öfvorsigt.

153

bärande sågtänder förekomma ganska ofta. Från sådana for¬
mer skiljes K. sepium (E. inodora Fr., Scheutz!) t. o. m.
på tämligen långt afstånd redan genom sin starka lukt!!

Vid behandlingen af ”E. caninæ” anmärker förf., att
han icke tillhör Jordans skola! Såsom Skandinaviska arter
anser han dock inom denna grupp E. Eeuteri Godet, E. ca¬
nina L., E. Eaui Tratt., E. alba L., E. dumetorum Thuill.,
E. pubescens A. Blytt, E. tomentella Lehm., E. clivorum
Scheutz och E. coriifolia Fr., summa 9 arter! Eörande B.
alla L. vågar jag intet omdöme, då jag icke observerat den¬
samma i naturen; de öfriga 8 har jag deremot haft tillfälle
studera i lefvande exemplar. Former, som måste hänföras
till R. Beiiteri^ har jag tagit t. ex. i mängd vid Eödberget
i Foss s:n af Boh., men mina anteckningar upplysa, att den
karakter, som just skulle vara utmärkande och skilja denna
art från E. canina v. opaca, nämligen foderbladens qvarsit-
tande, derstädes visade sig högst föränderlig, så att under
det på somliga buskar foderbladen ännu den 1 Juli qvar-
sutto på nästan alla fjorårsnjupon, på andra buskar deremot
endast få njupon med qvarsittande foder kunde uppletas, på
andra åter nästan inga.

Anmärkningsvärdt är, att förf. i hela sin framställning
af R. canina ingenstädes omnämner, att denna art kan hafva
glandelhåriga fruktskaft: endast i en not p. 24 säges, att
”under denna art kan anmärkas” bl. a. 1) var. psilophylla
Eau (i hvilkens beskrifning äfven ingå glandelhåriga frukt¬
skaft). Skada att förf. icke på samma ställe anfört R. Rant,
som skall skilja sig ”hufvudsakligen genom styfvare och tjoc¬
kare blad samt glandelhåriga njuponskaft och njupon”, karak¬
terer, som hos E. caninæ former äro högst föränderliga. Dy¬
lika former har jag sjelf tagit i Bohuslän, Halland, Vester-
götland och Östergötland (och flerest. i utlandet) samt sett
dithörande ex. från ännu flere svenska provinser.

Angående R. dumetorum Thuill. yttrar förf., p. 26, att,
”ehuru karaktererna, hvarigenom den skiljes från E. canina sy¬
nas obetydliga, är dock intet tvifvel, att ju icke E. canina

154

Literatur-öfversigt.

och K. dumetorum äro i naturen tvänne konstant skilda ar¬
ter”. Icke på grund af karakterernas ohetydlighet men väl
deras gränslösa oheständigliet, hvarigenom de i sjelfva ver¬
ket upphöra att vara karakterer, synes mig deremot otvifvel-
aktigt att E. canina och dumetorum endast äro olika modi¬
fica, tioner af samma art, E. canina L., Koch! Samma om¬
döme gäller om B. pubescens A. Blytt, Scheutz — af hvilka
jag tagit tydliga, men icke konstanta former t. ex. vid Salt¬
källan i Foss s:n af Boh. och på Särö i N. Halland. Bla¬
dens sågning är här, litsom hos E. canina vera, varierande —
enkel och dubbel, foderbladen äro stundom affallande, ibland
qvarsittande t. o. m. långt fram på nästa höst, så att det
t. 0. m. kan hända, att man på samma buske träfiar års-
njupon med affallna, florårsnjupon med qvarsittan.de foderblad !
B. tomentella, en af de många föreningslänkarne mellan E.
dumetorum och E. pubescens, i södra och mellersta Sverige
ganska vanlig, är af samma skäl, som vid E. dumetorum
angifvits, endast att anse såsom en forma E. caninæ och det¬
samma gäller in amplissima forma om B. clivorum, hvilken
utgör en del af E. canina y) collina Koch. Angående E.
coriifolia jmfr Bot. Not. 1871 p. 81.

Af E. villosae anför förf. såsom skandinaviska följande :
E. pomifera Herem., E. mollissima Wiled., Fe., E. resinosa
Sterbe., E. venusta Scheutz, E. cuspidatoides Crée., E. to-
mentosa Sm., E. Friesii Scheutz och E. commutata Scheutz,
summa 8 arter! Det är underligt att förf. icke påträffat
några mellanformer mellan B. pomifera och mollissima,
hvilka han synes anse så utmärkt väl skilda, att t. o. m.
den, som icke gör sig besvär att närmare undersöka dem,
icke kan förena dem (anf. st. p. 15 — 16). Sådana mellan¬
former äro dock i vestra och södra Sverige icke så sällsynta.
Utom Sverige har jag i synnerhet i Ehendalen funnit former,
angående hvilka det varit åtminstone mig omöjligt att afgöra,
till hvilkendera af dessa tvä arter de borde hänföras. Att
skilnaden mellan glandelhår och glandelborst stundom är
hårfin, vet hvar och en, som något studerat i naturen t. ex.

Literatnr-öfversigt.

155

Kosor och Rubi. Äfven Rosa mollissima har oftast nästan
klotrunda njupon, hvilka stundom äfven blifva något lutande
och få ett ”violett purpurrodt vaxöfverdrag”, såsom förf., p. 32,
uppgifver angående R. pomifera, hvilken jag ännu måste' anse
nästan som en kulturform af R. villosa L., under det R. mol¬
lissima är den ”oförädlade” formen af samma art. R. mol¬
lissima har icke alltid rundade och skrynkligt ojemna blad,
oaktadt bladen, liksom alla växtens delar, hos typisk R. mol¬
lissima visserligen äro mera så att säga förkrympta, än hos
den yppigt utvecklade R. pomifera! — B. resinosa Sterne.
upptager förf. såsom egen art, emedan ”då Rosæ rubiginosæ
och caninæ nästan endast genom när- och frånvaron af gland-
ler på bladens undre sida skiljas, synes det vara konseqvent
att skilja R. mollissima och resinosa, hvilka G-renier i Flore
de la Chaine Jurassique förenar under namn af R. mollissima”.
Anmärkas bör dock, att Grenier 1. c. p. 232 såsom skäl för
denna förening anför följande: ”que dans cette espèce la face
infe'rieure des folioles se pre'sente tantôt entièrement dépour¬
vue, tantôt munie de glandes abondantes, et qu’il est facile
de trouver tous les intermédiaires entre ces états extrêmes”.
På grund af autopsi instämmer jag fullkomligt i detta utlå¬
tande af en författare, som eljest icke tyckes hysa någon
öfverdrifven fruktan för artklyfning! — Angående B. venu¬
sta, som enl. beskr. icke synes omöjlig att förena med R.
villosa, vågar jag dock icke något omdöme, då jag icke be-
stämdt vet mig hafva tagit någon med denna fullt identisk
form. B. ciispidatoides har jag väl sett lefvande (i Stock¬
holmstrakten) och äger vackra herbarieex. från flere ställen
i östra och södra Sverige: dock har jag allt för litet haft
tillfälle att i naturen observera densamma. Det är emeller¬
tid denna form, jag närmast afsett med i yttrandet Bot. Not.
1871 p. 79 att ”R. tomentosa och R. canina y) collina stun¬
dom komma hvarandra ytterligt nära m. m.” Onekligen är
R. ciispidatoides en sådan form, som med en ganska utmärkt
habitus förenar karakterer af såväl den ena som andra af
nämnda tvänne arter. — Vid B. tomentosa anmärker förf.

156

Literatur-öfversigt.

att Leffier synes afse i sin nppsats i Bot. Not. 1871 endast
den bredbladiga formen ay. Sannt är också att i min di¬
agnos af E. tomentosa (1. c. p. 76) bladen blifvit oriktigt
nppgifna såsom ”äggr.-ellipt.” i st. f. det borde hetat ”lan-
cettl.-ellipt.-äggrimda”. Men att äfven smalbladiga former (som
likväl icke derfor nödvändigt tillhöra författarens ß scabrins-
cula!) varit mig bekanta, synes lätt af uppgiften 1. c. p. 79
att äfven former, som enl. fruktkarakteren måste hänföras
till E. molissima stundom hafva — ”smalare och mera skarpt
sågade småblad — , karakterer, som vanligen tillkomma E.
tomentosa!” — • B. Fricsii är = E. canina y) collina Koch
och Bot. Not. 1871 p. p., och synes vara den ena extremen
af E. canina åt Villosagruppen till, liksom å andra sidan
E. villosa, genom formerna cuspidatoides och — till en del
— tomentosa, närmar sig E. canina. Alla de fÖr E. Friesii
karakteristiska kännetecken, som förf, 1. c. p. 40 obs. 2, an¬
för, äro högst föränderliga och bevisa bäst, på huru svaga
grunder dess arträtt hvilar. — B. commutata Scheutz torde,
såsom ännu icke tagen med frukt, förtjena att af sin auktor
ytterligare studeras.

Af ofvan stående korta anmärkningar framgår nu ' om ej
annat, att tankarne åtminstone kunna vara mycket delade
angående de flesta af de s. k. nya arter, förf uppställt, då
många af dem äro förut väl kända, oaktadt det hos oss icke
ansetts nödigt att särskildt diagnosticera och namngifva dem.

Af samma skäl torde det vara ganska tvifvelaktigt, huruvida
det lyckats förf, i sin föresatta uppgift att ådagalägga ”att
den Skandinaviska Floran eger vida flere arter och former af
slägtet Eosa, än man hittils antagit. Emellertid synes det
— för att döma af den flit och noggrannhet, h varom förfs
arbete otvifvelaktigt vittnar, vara att af hans på allvar fort¬
satta noturstudier hoppas ganska mycket för den skandina¬
viska rhodologien, hvilken onekligen ännu är i stort behof
af en sakrik, kritisk ocli klar behandling.

J. A. Leffler.

Literatur-Öfversigt.

157

Bidi •ag til Kundskaben oui Yegetationen paa Nowaja
Seinlja, Waigatschöen og ved Jugor s trædet. (Efter
Samlinger hjembragte fra den Kosenthalske Expedition i
1871 ved Hr Student Aagaard,) Meddelt af A. Blytt.
(I Videnskabs Selskabets Forhandlinger for 1872.)

Af hafsalger innehöll ifrågavarande samling 7 arter och
1 var. (bestämda af prof. Schûbeler), alla från Nowaja Semlja;
af löfmossor (bestämda af N. Wulfsberg) 24 arter, hvaraf 18
från N. Z. ; alla både alger och mossor sådana, som före¬
komma i Norge. Lafvarne (bestämda af Th. Fries) utgjorde
56 arter och 1 var., hvaraf 37 arter från N. Z., deribland
äfven en ny var., Calqplaca elegans y suhtulosa Th. Fr.:
thallo effuso, laciniis tumidis, subinflatis ; insignis forma, ha¬
bitu ad Hufouream flammeam nonnihil accedens. Antalet af
kärlväxter (bestämda af A. Blytt) gick till 107 arter och
3 var., hvaraf 71 arter och 1 var. från N. Z. Bland dessa
senare äro i Trautvetters förteckning (se föreg. nr, p. 116)
icke upptagna 8 arter; af dessa finnas pä Spetsbergen 3 ar¬
ter; de öfriga 5 äro: Cerastium trigijnum, Ej>ilohiuni sp.,
Pyrola sp.. Salix lanata och huznla spieata.

Bidrag till mossornas morfologi och inbördes systema¬
tiska ställning af S. 0. Lindberg (i Finska Vetensk. Soc.
Förh. år 1872).

Tillämpande de morfologiska karakterer, som hemtas
från tvänne olika utvecklingssätt af mössan, i det nämligen
denna utbildas antingen uteslutande ur det cellulära hyllet
kring arkegoniets central-cell eller ur sjelfva axelspetsen,
uppställer förf. tvänne jemnlöpande serier inom lefvermos-
sornas ordning. I motsats till andra systematic! ställer
Lindberg lefvermossorna öfver blad mossorna, och bland de
förra anses Marcha, ntiacece utgöra den högst utbildade grup¬
pen på grund såväl af stammens anatomiska struktur med
egendomliga stomata och luftrum och tillvaron af spiral-,
nät- och ring- celler i olika delar af växten som ock af fruk¬
ternas förening uti ett fäste, omgifne af flera sambladiga sve-

. . Smärre Notiser. , ■ . ■ '

pen och sporernas högre utbildning. Lefvermossorna förhålla
sig på visst sätt till hladmossorna, som -DicotyJedoneœ iiW
MonocotyJedoneœ^ under det Spagnaceæ kunna anses mot¬
svara Conifer ce till följe af sin sällskaplighet, förekomst i de
kallare jordbältena, hufvudstammens öfverhandtagande tillväxt
i förhållande till grenarne samt vidare den bägge tillkom¬
mande anatomiska egendomligheten, att cellmembranerna äro
försedda med hål. S. B.

Smärre Notiser.

Lärda Sällskaps sammanträden.

Fysiografiska sällskapet d. 16 Okt. Prof. Agardh förevisade
exemplar af 2:ne algslägten, Hyclropuntia Mont, och Codiophyllmn
I. E. Gray, samt redogjorde för deras struktur och plats i systemet.
Adj. Areschoug föreläde exemplar såväl af den skånska som sydeuro¬
peiska Trapa natans och fäste uppmärksamheten på vissa olikheter
dem emellan.

Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica d. 5 Okt. AfA.räd-
gårdsmästaren H. H. Bockström förevisades en mycket egendomlig
missbildning, näml. ett strutformigt blad af Begonia maerophylla,
från baksidan af hvars skaft ett annat långt skaftadt och äfvenledes
strutlikt, men mycket mindre, blad utgick. Denna företeelse, äfven-
som den omständigheten att 7?c^oma-arterna lätt, genom att deras
bladnerver brytas och intryckas i jorden, kunna fortplantas, ansåg
ordf. möjligen kunna häntyda på en högre utbildning af dessa blads
kärlknippen. Till de botaniska samlingarna hade bland annat blifvit
inlemnade af stud. E. Lang två för floran nya lafarter, Stereocaulon
nanum och Lecidea clavulifera.

Lunds Botaniska Förenings verksamhet under läsåret 1871—72

har i likhet med föregående åren utgjorts dels af föredrag,
dels af växtbyte. Hvad de förra beträifar, hafva de dels bestått
af originalafhandlingar, som sedan blifvit offentliggjorda i.
tryck, såsom ordföranden adj. Areschougs om de skandinavi¬
ska JUihisformerm af gruppen CorylifoJii, dels af referat ur
den ‘nyare literaturen samt dels af mindre meddelanden al
botaniskt intresse såsom hr O. Nordstedts observation öfver
lefvande algers förekomst i is.

Smärre Notiser.

159

De till byte inlemnade växternas pointsvärde har uppgått
till 304,205, de uttagnes till 252,525. Antalet af deltagare
i bytet har varit 54, enskilda föreningar inberäknade. Före¬
ningens tryckta katalog har innehållit 456 fanerogainer, 14
thallogamer, 15 characeer, 165 mossor, 6 svampar och 9
alger, således till samman 663 arter och varieteter. I denna
katalog upptagas icke de kärlväxter, hvaraf till utbyte finnas
mindre än 5 exemplar. Bland sällsyntare former, som voro
inlemnade till byte, kunna nämnas Potentilla argentea forma
ochroleuca (fr. Hyllie), Melilotus dentata (på en inskränkt
fiäck på en strandäng vid Hyllie i Skåne tagen af J. Eriks¬
son), Trapa natans, Nitella tenuissima, Gymnostomum cal-
careum och Spirogyra velata Hordst. mscr. Föreningens
inkomster hafva under året uppgått till 128,9 5 rdr rmt, ut¬
gifter till 90,4 8 hvarför kassan ökats med 38,4? och utgör
denna nu 961,4? rdr rmt. Såsom gåfvor har föreningen
erhållit af sin hedersledamot, prof. E. Fries Supplementum
ad Hieracia Europæa exsiccata samt 7,000 p:ts af Malmö
botaniska förening vid dess upplösning.

Genista anglica L. som under förra århundradet anträffa¬
des vid Våxtorp i Halland af P. Osbeck samt (troligen in¬
förd med ballast) på Norrlandsängen vid Westervik af P.
Holmberger, har länge varit utmönstråd ur svenska fioran,
emedan den på åtminstone 50 år ej funnits växande i Sverige.
Denna art, som i Danmark förekommer ymnigt på Halfön
samt fierestädes på Fyen, återfanns sistlidne sommar spar¬
samt växande på en ljungbacke uti Weinge socken i södra
Halland af studeranden vid Wexiö läroverk Sven Maonus
Boberg, enligt exemplar, som jag varit i tillfälle att granska.

Wexiö d. 23 Sept. 1872. N. J. Scheutz.

Aflidne prof. A. S. Ørsteds boksamling kommer att säljas på
auktion d. 9 Nov. och följande dagar. Den utkomna katalogen inne¬
fattar under rubriken Botanik öfver 1500 nr; ett mikroskop af Hart-
nack finnes äfven upptaget i den. Kommissioner mottagas af bok-
handlarne R. Klein, lille Kjöbmagergade nr 56, och H. H Lynge,
st. Helliggeiststræde nr 8.

* •

160

Smärre Notiser.

Makroskopiske Præparater.

Undertegnede tillader sig at henlede de skandinaviske naturfor¬
skeres opmærksomhed på sine mikroskopiske arbejden, der erholdes
til nedenstående priser.

Alt er smukt og omhyggelig præpareret, objekterne, alt efter deres
natur indesluttede i ren og klar kanadabalsam eller i sådanne opbe-
varingsvædsker, som have vist sig at afgive den bedste garanti for
præparatets holdbarhed. Objektglassene 75™™- 25™™* fransk spejlglas
med matslebne kanter, dækglassene runde eller ovale. Materialet
stammer for størstedelen fra de rige Parisermuseer eller fra de hi¬
stologiske og pathologiske laboratorier sammesteds, for den botani¬
ske afdelings vedkommende fra Jardin des Plantes.

Prøve obj elder . I fr. — à 1 fr. 50 c.

(Pleurosigma, Surirella, Hipparchia, Le-
pisma o. s. v.)

Histologislce, anatomiske og pathologiske

præparater . , . . . 1 fr. à 6 fr.

(Ben- og brusksubstans, muskler, nerver,
ryggmarvsgennemsnit, hjernesubstans,
blod, epithelium, injektioner af forskellig
væv o. s V. o. s. V )

Zoologiske præparater . . 1 fr. — à 2 fr.

(Hentede fra dyrerigets forskellige afde¬
linger.)

Botaniske præparater . 1 fr. — à 2 fr.

(Gennemsnit, specielt af hårdere plante¬
dele, pollen, epidermis o. s. v. o s. v.)

Diatoméer i rigt udvalg . 1 fr. 25 c. à 2 fr.

(Såvel indsamlede levende som fossile.)

Polarisations objekter . 1 fr. — à 5 fr.

(Krystallisationer og konfigurationer, gen¬
nemsnit af agat, gipslameller o. s. v.)

Mikro -fotografier.

Instruktive Samlinger til brug ved undervisning *).

Den større samling (hver afdeling indeholder 100 objekter :

A. Histologie og Zoologie 175 fr. ; B. Botanik . .150 fr

Den mindre samling (hver afdeling indeholder 50 objekter):

A. Histologie og Zoologie 75 fr. ; B. Botanik . 75 fr.

(Hver afdeling kan erholdes for sig).

Tillige haves bestandig forråd af alt til den mikroskopiske præ-
parerkunst henhørende artikler, såsom: mikrotomer, præparermikro-
skoper, knive, sakse, præparernåle, kanadabalsam, kemisk ren glycerin,
asfaltfernis, opberaringsvædsker, objektglas og dækglas, ligesom også
alle kommissioner indenfor optikens område udføres med samvittig¬
hedsfuldhed og i den kortest mulige frist.

Chakles Hansen

Præparator.

Quai Bourbon N:o 1, Paris.

*) Reference: Dr Lektor Zetterstedt i Jønkøping.-,

-

Lund, Berlingska Boktryckeriet, ]1872. “■ '

BOTAIISKÅ COTISER

ÜTGIFNE AF

O. NORDSTEDT.

N:o 6. d. 16 Dec. 1872.

Spridda anteckningar rörande de skandinaviska

%

mossorna,

af

S. O. Lindbeeg.

Forts.

4

11. I sammanhang med nyssnämnda oriktiga uppfatt¬
ning af J. Schrader i, torde det tillåtas mig att vidröra ett
par andra, der jag anser att Flor an ej heller rätt återgifver
faktiska förhållanden, nämligen påståendet (sid. 118) att ”det
vid jemförelse med Schreber’s afhandling visar sig ganska
troligt, att denna under namnet subulatum inbegripit både
Pleuridmm alternifolium och TI. subulatum Rab.”, äfvensom
ock det okritiska anförandet af Mildes minst sagdt förhastade
domslut af s. k. original-ex. till Trichostomum decipiens
(Dryptodon' Schultzii Brid.).

Hvad nu den förra mossan angår, så må vi taga i
hand Schrebers afhandling: de Tliasco observationes och se
noga efter hvad der säges om Th. subulatum, och ej låta
oss nöja med den ytterst korta och intet sägande diagnosen
(sid. 8): caulescens, foliis lanceolato-linearibus patulis”.
För att komma till ungefärlig visshet måste vi dels efterse, hvad
ScHREBER säger i den utförliga och med mästarehand hållna
jemförande heskrifningen på alla de af honom kända Thasca,
dels ock ihågkomma, att öfverallt Tleuridium acuminatum är
vida sällsyntare än den allmänna TI. subulatum, ej allenast
inom vårt flororaråde, utan i hela deras gemensamma utbred-
ningsbälte såväl i Europa som i Nordamerika. Hvad som i

162

s. o. Lindberg.

ScHKEBERs skrift ovükorligen talar för, att han med Fh. sii-
bulatum menar samma art som jag, är följande utdrag:
”prima, qucd altissima- est, altitudinem octo linearum num-
quam superet” (sid. 9); ”est autem caulis in Ph. subulato
longissimus omnium, sex, immo plures lineas geometricas
sæpe longus” (sid. 10) ; ”ramis Pb. subulatum rarius in¬
struitur, iique %dn adsunt, e medio cauliculorum exeunt; aut
ex eorum summitatibus infra capitula” (sid. 11) ; ”maculas”
(cellulas) 'Th. subulatum in infima parte folii minores habet
atque ad quadratam figuram magis accedentes, quam versus
ejus apicem, ubi prœlongœ et perangustae sunf (sid. 12) ;
”ad figuram foliorum quod attinet, in Ph. subulato maximam
partem linearia sunt, basi aliquantulum dilatata-, inferiora
magis ad formam lanceolatam accedunt” (sid.‘ 13), samt
slutligen fig. 16 på tafi. I., som föreställer mössan, hvilken
är alldeles för lång, vid och klockformig för att kunna höra
till FL acuminatum. Penna åter uppnår aldrig samma stor¬
lek som Fl. subulatum, stjelken är dessutom aldrig grenig,
bladen afsmalna jemnt och kunna derför knappt kallas att
vara basi dilatata, samt är dess mössa vida smalare och
kortare. I lall icke dessa citat kunna anses tillfyllestgö¬
rande, så må till stöd för min åsigt anföras, att Hedwig i
sina Stirp. crypt. L, tab. 35 (1787) otvifvelaktigt under namn
af Fhascum subulatum ytterst naturtroget afbildar och he-
skrifver den s. k. Fleuridium altern if olium, hvilket redan
vid första ögonkastet bevisas af de i bladvecken på stjelkens
midt befintliga hanhufvudena, samt de vid basen breda bladen.

Beträffande åter Grimmia decipiens, så kan jag ej fatta,
huru Milde kunde tillerkänna de af honom undersökta s. k.
originalex. af densamma, hvilka dock bestodo af den hittils
alltid blott i sterilt tillstånd kända Gr. Hartmani, full auk¬
toritet, oaktadt i den ursprungliga beskrifningen talas om
både fruktskaft, frukt och lock. Har Schultz under nämnda
namn meddelat fiere arter, så kan dock aldrig den art anta¬
gas vara den äkta, som ännu aldrig, så allmän hon än är,
visat några frukter. Skola vi derför tala om säkra original-

Spridda anteckningar rörande de Skandinaviska mossorna.

163

exemplar af Tricliostomum decipiens, måste vi naturligtvis
hålla oss till dem, som af upptäckaren skickats till Bridel
och af denne senare blifvit i Bryol. univ. I., p. 199, n. 8
heskrifna under benämning af Bryptoäon SchuUzii. På min
begäran tillsändes mig af Al. Braun dessa säkra originalex.
från Bridels egen samling. På etiketten hade Schultz med
egenhändig stil tecknat: ”Tricliostomum decipiens S. fl. starg.
suppl.” och Bridel åter skrifvit: ”Dryptodon Schultzii. Cam-
pylopus decipiens. Schultzius misit 1819.” De få ex. utgjor¬
des alla af dels fruktbärande, dels sterila strån af Gr. deci¬
piens Lindb. = Gr. funalis Br. eur. = Gr. SchuUzii Wils. !
Dessa originalex. hafva tvifvelsutan med flyttblock öfverförts
till Mecklenburgs kust från södra Sverige, hvarest arten är
ingalunda synnerligen sparsam.

Samtidigt med denna undersökning anställde jag nog¬
grann granskning öfver, huruvida verkligen Gr. dicipiens och
Gr. elatior äro så närbeslägtade och sins emellan föga åt¬
skilda arter, såsom allmänt påstås, hvarvid jag kom till det
resultat, att hittils ingen af dem begge blifvit tillfyllest
granskade, oaktadt bladen lemna de allra ypperligaste kän¬
nemärken. Det torde derför ej vara olämpligt att här med¬
dela åtskiljande diagnoser.

Grimmia dicipiens. Folia tenuia, oblongo- vel ovato-,
subulata, margine, præsertim unius lateris, fere usque ad
apicem h3ralino-piliferum reflexo, pilo breviore, ubique serrato,
serraturis acutis et densis, nervo lato, applanato, supra pro¬
funde canaliculato, dorso, (in sectione transversa) rotundato,
areolatione ubique pellucida, ut solum ab uno strato cellu¬
larum ubique formata, eadem marginis tamen a duobus stra¬
tis in seriebus duabus vel tribus ædificata, qua causa folii
margo incrassatus est, sed vix limbatus, ut a cellulis eisdem
ceteris parenchymatis foliaris simillimis constructus; cellulce
basilares regulariter rectangulares et valde incrassatæ, intus
in longitudine folii valde crenulatæ, superiores quadratæ et
distincte intus crenulatæ, omnes lævissimæ.

11

164

s, 0. Lindberg.

Grimmia elatior. Folia crassiora, longiora et angu¬
stiora, vulgo subsecunda, margine, præsertim unius lateris,
ad medium solum valde reflexo, ceterum erecto, pilo vulgo
longiore et læviusculo vel parum serrato, serràturis obtusius-
culis minusque densis, nervo angustiore, tereti, extra paren¬
chyma folii in dorso ejus posito, Supra haud canaliculato sed
rotundato, dorso (in sectione transversa) angulato, areolatione-
hic illic jam supra basin striis longitudinalibus et tota apice
folii haud pellucida, ut a stratis longitudinaliter, qua causa
inferne folium cristatum videtur, et in tota apice folia duobus
formata, eadem marginis eædem præcedentis simillima; cel-
lulce basilares sat irregulariter oblongo-rectangulares, intus
vix crenulatæ, superiores obscuræ, eisdem præcedentis triplo
minores, magis incrassatæ, rotundæ, omnes plus minusve
pulvinato-elevatis, qua causa folium asperum fit.

12. Ccphalozia-slagtet uppställdes af Dumortier redan i
hans ytterst intressanta opusculum : Recueil di' observations
sur tes Jungermanniacées. Fasc. 1. — Révision des genres
(Tournay, 1835), p. 18. n. 21, ett arbete som först på sista
tiden blifvit (mirabile dictu!) kändt af några få hepaticologor.
Samma slagte har sedermera blifvit kalladt Zoopsis H. f. T.
(1845), innefattande de nästan bladlösa, thalloida arterna,
och Trigonanthus Spruc. (1849). Tvänne former hafva på
sista tiden blifvit inom vår floras geografiska område upp¬
täckta, hvilka, oaktadt jag ännu icke sett kalkar eller frukt,
jag måste anse som ett par synnerligen goda arter.

C. obtusiloba n. sp. Planta dioica, pallide viridis, cæ-
spites intricatos formans, sat robusta et ramosa, flexuosa,
inferne e latere ventrali flagella longiuscula et sat crebra
emittens. Folia remota, vix decurrentia, adscendentia sub-
linguæformia — elliptica, parum concaviuscula, ad tertiam
partem biloba, sinu acuto et angusto, lobis inæquimagnis,
ventrali etenim longiore, obtusis et incurvis; cellulce sat
magnæ, irregulariter quadratæ, ubique conformiter incrassatæ.
Amphigastria magna et crebra, elliptica et foliis simillima
— lanceolata, acuta vel eraarginata vel sæpissime ad tertiam

Spridd» anteckningar rörande de Skandinaviska mossorna.

165

partem bi- vel triloba, præsertim angusta et creberrima in
amento masculo lanceolato-cylindrico. Bracteœ masculce foliis
simillimæ, basi tamen concavæ, magis densæ, antheridio sin¬
gulo sine paraph3^sibus^in axilla.

Plantam musculam in paludosis, inter Hypnum vernico-
sum et tHfarhmu ad Popopsaari par. Suojarvi Kareliæ one-
gensis m. Aug. 1870 detexit dar. J. P. Norrlin.

Den andra arten, som står midt emellan den njss be-
skrifna, C. e.atemdata och C. albescens y men särdeles väl
skilj d, är

C. rigida ii. sp. Cœspites implexi, brunneolo-luridi,
apicibus plantæ viridioribus. Tlanta suberecta, 1,5 — 2 cm.
alta, sat crassa, dicliotomei ramosa, hic illic remote et par¬
cissime radiculosa, flexuosa, fragilissima et rigida, moniliformi-
foliata. apicibus sat distincte crassioribus. Folia densiuscula,
apice ad latus dorsale nonnihil spectantia, ovalia, fere ad
medium biloba, lobis obtusiusculis vel acutuisculis, parum
inæqualibus. ventrali etenim paullum majore et longiore,
valde incurvis, ut concavum folium cymbiforrne flat, latere
dorsali interdum dente magno ad basin munita; cellulce læ-
vissimæ, rotundo- quadratæ, sat raagnæ, coformiter incrassatæ.
Amphigastria, vulgo rarissima, interdum tamen crebriora et
sat magna, ovalia-lanceolata, acuta, integerrima, sæpe eraar-
ginata vel bidentata.

Hæc nova species lecta est in Fennia: par. Sotkamo in
Ostrobottnia kajanensi (24 Junii 1869, M. Brenner), ad mon¬
tem Kotkankallio prope opp. Kuopio (11 Sept. 1869, E. Fr.
Lackström) et ad Dvoretz in Karelia onegensi (20 Aug. 1869,
J. Sahlberg). — Ad hoc tempus sterilis solum inventa species.

Facile distinguitur crassitudine et magnitudine, habitu
Antlielicp seVforniis (Ehrh.) Dum. var. ß alpince (Hook.),
ramificatione caulis suberecti vel erecti dichotoma. forma
foliorum etc.

Var. /j? grandis (Gottscii.) Lindb. duplo robustior, sul)-
simplex. foliis majoribus, brunneo-purpureis, nitidulis, ætate

166

s. 0. Lindberg.

decoloribus, arctissime imbricatis, angulo dorsali haud uni-
dentatis, amphigastriis nullis.

Jung, minuta var. grandis Gottsch. Mss.

Habitat hæc varietas incerta solo turfoso reg. silv. supra
montem Prestberget juxta Arvidsjam* Lapponiæ pitensis (Ju¬
nii 1856, S. 0. L,) et inter Fissid. osmund. loco turfoso ad
Muonio Lapponiæ fennicæ (12 Julii 1867, J. P. Norrlin).

Habitu fere gymnomitrioidi, forma foliorum, quæ ma¬
xime concava sunt, lacinia dorsali cum ventrali fere æqui-
magna et cellulis optime e Jung, minuta diversa est.

En annan art af samma slägte, hvilken finnes intagen i
Hartmans Flora, men som måste utstrykas derur, är C.
Francisei (Hook.) Dum., ty ex. från V. G. Hunneberg (Junii
1859. S. 0. L.) tillhöra sannolikt J. Kunzei, hvars hittils
obeskrifna hanplanta de torde utgöra. Härom har jag blif-
vit öfvertygad genom originalex. från Carrington och andra
fullt säkra från Spruce. Förunderligt är blott, att den af
Hooker afbildade hanplanten af C. Francisei är alldeles full¬
komligt lik mina ex. af ifrågavarande art från Hunneberg,
så väl till storlek, som ock till bladens form, färg m. m.,
hvilket orsakade det begångna misstaget. Gottsche har ock
i bref gjort följande anmärkning : die von Hooker an Linden¬
berg geschickten Rasen von seiner J. Francisei haben etwas
kleinere^ aber sonst ziemlich ähnliche Pflanzen; meine J.
Francisei aus England von Wilson und Spruce ist aber viel
kleiner und scheint abtveichender’\ Den äkta C, Francisei
tillhör dock Danmarks Flora, såsom af Jensen funnen vid
Kanum i Jylland.

13. Orätt har af mig Jimg. obovata blifvit hänförd till
Southbya. Sedan jag varit i tillfälle undersöka utmärkt
vackra fruktbärande ex. från Britannien, måste jag på grund
af den kantiga, ej hoptryckta kalken, uppställa henne bland
Nardice. Två eller tre par skärm äro med kalken hopvuxna,
i följd hvaraf hon måste vara insänkt mellan dem. Arten
bildar sålunda en högre utveckling af slägtet (Nardia =
Alicularia-f Sarcoscyphus!), väl rättast ett eget subgenus, hvil-

Spridda anteckningar rörande de Skandinaviska mossorna.

167

ket jag önskar kalla Eucalyx. Men den högsta formen af
detta underslägte ocli som utgör en tj^dlig öfvergång till de
äkta Jung, rohmdifoliœ är J. hyalina, hvilken är mycket
nära beslägtad med N. (Eucalyx) obovata, men lätt skild
genom att blott ett enda par skärm äro hopvuxna med basen
af kalken, som derför är vida längre utskjutande, äfvensom
genom den dioica inflorescensen, hvilken jag hos N. obovata
fnnnit vara paroic ! Att begge äro synnerligen förvandte sy¬
nes hland annat af att de i likhet med var. minor af N.
scalaris, ega purpurvioletta rottrådar, ja i sjelfva verket
skulle det högeligen strida mot all naturlig anordning, om
man uppställde J. obovata hland Nardiœ, under det man läte
J. hyalina qvarstå inom det slägte, dit hon först blifvit hän¬
förd. Denna senare synes vara ganska sällsynt inom skan¬
dinaviska florans gränser, ty alla mina ex. tillhöra den genom
sina ofärgade rottrådar och alldeles icke förtjockade bladcel¬
ler, samt fullkomligt från kalken fria skärm strax igenkända
J. cœspiticia, med undantag af exemplar, samlade i Vinner¬
stads socken (23 Juni 1845) af Hj. Holmgren, som äro all¬
deles äkta.

14. Jasäg. fiieuthii torde knappt tillhöra våra säkert kända
arter. Ty mina ex. från Glrycksbo äro alldeles sterila och
derför mycket osäkra, äfven dylika från Lycksele, (1868,
Ångström) kunna knappt bestämmas, emedan de utgöras ute¬
slutande af hanplantor, som på sina äldre och något afiärgade
blad visa ganska tydlig kant, ehuru ej så skarpt afgränsad
som hos J. crenulata.

J. laxifolia flnnes icke representerad i min samling från
Skandinavien, utom från Selki i Onega-Karelen (ster. 29 Juni
1870, Norrlin). Alla andra, hvilka jag mottagit, tillhöra
Anthelia julacca (L.) Dum. Lika lätt som de skiljas, då de bära
frukt eller endast kalkar, lika svårbestämda äro de i sterilt
tillstånd. Jag skulle derför stanna i stor förbindelse hos
alla dem, som ville låta mig undersöka deras ex. af J. laxi¬
folia., öfvertygad som jag är om att arten verkligen växer
på den Skandinaviska halfön.

168

8. O. Lindberg.

Jag har undersökt Anthoceros lævis från de flesta i Flo-
ran uppgifna växtställen, men dervid städse funnit endast A.
punctatus. De äro dock lätt åtskilda genom sporerna, ty A.
lævis har gula, tätt och lågt finknottriga sådana, A. punc¬
tatus åter svarta och tätt långtaggiga. Den förra synes ej
gå längre mot norden, än i Danmark.

En annan mossa, hvilken jag besitter i min samling från
ett dussin lokaler inom Skandinavien, men som vid noggrann
undersökning befunnits vara från alla dessa växtställen orätt
bestämd, är Orthotrichum patens. Alla mina finska och
svenska, samt norska ex. tillhöra utan tvifvel O. alpestre,
utom de från Stockholm, som utgöra en på sten växande
form af O. stramineum. Ex. från Dalarön, Göteborg och
Gotland har det dock ej ännu lyckats mig få se.

Tortula inclinata är bestämdt ingen egen art, utan
blott en form af T. tortuosa. Alla kännetecken som upp-
gifvas skilja dem bägge åt äro synnerligen föränderliga, så
väl hvad stam, som blad och frukt beträlfar.

Jag måste tillstå min oförmåga att kunna skilja Am-
hlystegium Kochii och curvipes såsom arter från A. tricho-

podium; naturligast vore att uppställa de begge förre såsom
varieteter af den sennare. Samma åtgärd borde vidtagas i
afseende på A. JuraWkæ och fnmarJcicum, hvilka utan gräns
öfvergå i A. serpens. Vi hafva redan långt förut alldeles
tillräckligt många eländiga arter inom detta så svåra slägte.

^ Om Rubus Idæus L., dess affiniteter och ur¬
sprungliga hemland.

Af F. W. C. Akeschoug.

Af alla de buskartade, i Europa förekommande arterna
af detta mångformiga slägte tyckes JR. Idæus L. intaga den
mest isolerade ställning. Alla de öfriga arterna inom denna
grupp äro nämligen så nära förbundna med hvarandra genom
mellanformer, att de kunna sägas bilda en sammanhängande

F. W. C. Areschoug, Om Rubtis Idæus L.

169

serie, men ifrågavarande art företer ingen närmare slägtskap
med någon af alla dessa former. Den utmärker sig företrä¬
desvis genom den från sitt fäste vid fruktmognaden afloss-
nande frukten, men afviker dessutom äfven genom åtskilliga
andra kännetecken. Bland dessa förtjenar i främsta rummet
att anföras det bland de Europeiska arterna alldeles enstaka
stående förhållandet, att barken under andra året mer eller
mindre fnllständigt afijällas från stammarne. Erukten hos
alla de öfriga arterna af denna grupp är svartaktig, vanligen
dragande i blått eller rödt, men hos denna rent röd eller
gulhvit. Vidare har den en synnerlig benägenhet att från
sina underjordiska delar utveckla telningar, som derföre ofta
anträffas på flere alnars afstånd från den buske, som gifvit
dem upphof. Enligt Babington’s uppgift (The British Eubi,
pag. 42) har denna art en krypande rotstock, som förmodli¬
gen antages frambringa knopparne. Enär jag ännu ej varit
i tillfälle att fullfölja denna växts hela utveckling ända från
groningen, har jag ej med säkerhet kunnat afgöra, huruvida
de underjordiska knoppalstrande delarne äro rotstockar eller
verkliga rötter. Men alldenstund deras anatomiska byggnad
öfverensstämmcr med rotens genom frånvaro af märg och de
sakna fläll och borst, hvilka båda finnas till och med på den
underjordiska delen af de uppåtväxande skotten, så är det
antagligt, att det är rötterna, som framalstra knoppar. Detta
antages äfven af O. Kuntze (Keforra deutscher Brombeeren,
pag. 26). En dylik bildning af knoppar på den underjordiska
delen af växten har jag icke iakttagit hos någon annan af de
europeiska buskartade Bubi. Emellertid förtjenar det anföras
att Dr. W. O. Focke (Nachtr. zur Brombeerflora der Umge¬
gend von Bremen, pag. 459) uppgifver, att B. fruticosus L.
{B. plicatus Whe.) starkt förökar sig på samma sätt som
B. Idæus L., hvilket det emellertid aldrig lyckats mig att
få se bekräftadt. Till de redan anförda, för B. Idæus L.
karakteristiska egendomligheter komma nu åtskilliga andra,
som mer eller mindre sällan förefinnas hos de öfriga arterna
och hvilka tyckas antyda, att denna art måste tillhöra en

170

F. W. C. Areschoug.

annan typ, än de arter, jemte hvilka den i Europa förekom¬
mer. För att nu ej nämna blomningstiden, som infaller be¬
tydligt tidigare för denna än de öfriga arterna och hvarige-
nom inträlfar, att frukten redan är mogen, innan den ännu
knappast börjat bildas hos de andra, så. torde det vara till¬
räckligt att anföra de alltid uppräta, vanligen starkt daggblå
och med borstlika taggar betäckta årsskotten, de på öfre si¬
dan ofta stjernhåriga bladen, de fäblommiga, qvastformiga
blomställningarne, af hvilka en eller annan merendels utgår
från vinkeln af fullständigt utvecklade blad, de lutande blom¬
morna, de smala alltid uppräta kronbladen och de korta
jemnhöga uppräta eller till och med inåtböjda, i en tät sluten
krans anordnade ståndarne jemte den småludna frukten, allt
förhållanden, som antingen alldeles icke återfinnas eller åt¬
minstone mycket sällan ega rum hos de öfrige Europeiska
Riihus-üïteTm.

Emellertid skulle man i vissa afseenden kunna jemföra
denna art med tvänne andra Europeiska liiihi, nämligen R.
suberectus Ands. och R. cœsius L. eller rättare R. pseudo-
Idœus Whe., med hvilka den också verkligen blifvit jemförd.
Med R. suberectus Ands. öfverensstämmer den nästan endast
genom de uppräta årsskotten och de små, nästan nålfina och
blåagtiga taggarne. Ty det förhållande, att bladen af R.
suberectus Ands. tendera till att blifva parbladiga, utgör in¬
galunda ett bevis för en närmare slägtskap mellan dessa
båda arter, enär bladen af vår art i regeln äro verkligt par¬
bladiga, så att hvarje par småblad är genom det gemensamma
bladskaftets förlängning aflägsnadt från de öfriga paren, men
hos R. suberectus Ands. utgå, när bladen äro 7-taliga, de
fyra nedersta småbladen från samma punkt, nämligen det
gemensamma bladskaftets spets. Bladens benägenhet att
blifva parbladiga inskränker sig sålunda hos R. suberectus
Ands. till uddbladet, som ofta delar sig i trenne småblad,
af hvilka de båda laterala sitta tätt intill det terminala.
Och en dylik tredelning af uddbladet inträlfar äfven någon
gång hos andra Europeiska i?^^^^^5-arter, i synnerhet bland

Ora Rubus Idæus L., dess affiniteter och ursprunglig<a hemland.

171

gruppen JRiibi corylifolii (ex. R. pruinosus Arrhen). Lik¬
heten mellan dessa båda arter är således, i förhållande till
de här ofvan uppräknade egendomligheter, som utmärka den
ena af dem, i sjelfva verket alltför obetydlig, för att kunna
berättiga till antagandet af en närmare slägtskap mellan dem.
Lika oberättigad förefaller mig den af flere författare hyllade
åsigten, att B. suberectus Ands. skulle vara en hybrid form
af B. Idæus L. och B. fruticosus L. (B. plicatus Whe.).
Om detta verkligen vore förhållandet, hade man skäl att
förmoda, att denna form skulle hafva erhållit flera af de för
den ena af dess förmenta föräldrar, nämligen B. Idæus L.,
karakteristiska egendomligheter, hvilket emellertid, såsom
nyss blifvit visadt, ingalunda är förhållandet. Och de verk¬
ligen hybrida formerna hafva merendels att uppvisa tydliga
öfvergångar till föräldrarne, men dylika mellanformer mellan
B. suberectus Ands. och B. Idæus L. hafva aldrig, så vidt
jag vet, blifvit anträffade. Deremot är den nära slägtskapen
mellan B. suberectus Ands. och B. fruticosus L. iögonfal¬
lande och mellanformer ingalunda sällsynta (t. ex. B. fissus
Lindi.). Yid afgörandet af denna fråga bör man ej heller
förlora ur sigte, att B. suberectus Ands. förefinnes inom
stora områden, der B. fruticosus L. saknas : så finnes den
förra i de inre provinserna af södra och mellersta Sverige,
men den senare är hufvudsakligen inskränkt till kustländerna
och uppträder i den sydligaste delen endast sparsamt i det
inre af landet *).

*) Kuntze (Reform deutscher Brombeeren, pag. 48), som ansluter
sig' till åsigten, om denna arts hybrida ursprung, yttrar dervid
följande: ”Die Angabe, von Fries, diese Brombeere sei die einzige in
Gothland und in den inneren gebirgigen Provinzen Südschwedens kann
nur auf der so allgemein verbreiteten Verwechselung mit R. fruti¬
cosus beruhen. Ich kann mich durch solclie Angaben nicht beirren
lassen und nur an das halten, was ich selbst beobachtete.” I anled¬
ning af detta yttrande, som vittnar ora ett väl långt drifvet sjelfför-
troende och innebär ett opassande samt omotiveradt underkännande
af tillförlitligheten i andras uppgifter så mycket mindre på sin

172

F. W. C. Areschouç.

%

Inom den glatta grönbladiga, i norra Europa förherrskande
typen, till hvilken såväl R. suberectus Ands., sonci
R. fruticosus L. höra, är R. suberectus Ands. analog med
B. Idceus L. och troligen, såsom jag vid ett annat tillfälle
hoppas kimna visa, den äldsta och i följd deraf mest oförän¬
derliga formen. Ty den håller sig oförändrad på den Skan¬
dinaviska halfön, i Danmark, norra och mellersta Tyskland
samt Storhritanien.

Benägenheten att inora ifrågavarande slägte betrakta
alla mellanformer som hybrider, utan att på experimentel
väg hafva öfvertygat sig om deras hybrida ursprung, hvilken
benägenhet kulminei'ar i Kuntze’s ”Reform der deutscher
Brombeeren”, synes för öfrigt liärleda sig från obekantskapen
med lagarne för formbildningen, hvilka, om de också må¬
hända tydligare framträda inom detta slägte, dock äfven äro
herrskande inom hvarje annat polymorft slägte, hvars arter
ännu ej hunnit fixeras till skarpare begränsade arter. Hvarje
typ utvecklar sig nämligen i en mängd former, hvilka äro
analoga med de former, som utvecklat sig ur närstående ty¬
per. Och så heskaffade former antagas ofta vara hybrida,
nämligen af den art, som utgör det mest utpräglade uttryc¬
ket för typen, samt den, som är med densamma analog.
Så, för att anföra ett exempel, hafva en mängd former upp¬
kommit ur den i södra Europa förherrskande R. tomentosus
Borkh., hvilka äro analoga med andra i mellersta delen före¬
kommande arter och som blifvit ansedda som hybrider af
dessa och sistnämnda art. Men är analogien utsträckt till
alla de väsendtligare karaktererna, så har man förenat de
analoga formerna till en art. Säkerligen har det öfverraskat
mången att finna, huruledes en författare anser R. thyrsoi-
deus Wimm. vara närmast beslägtad med R. tomentosus

plats, när det falles orn en sådan auktoritet som Fries — vill jag
endast nämna, att Fries’ uppgift är fullkomligt korrekt. Den har
nämligen i främsta rummet afseende på J2. fruticosus L., med hvil¬
ken JR. suberectus Ands. lättast kan förvexlas.

Om Rubus Idæus ]j.. dess affiniteter och ursprungliga hemland.

173

Borkh., en annan med B. discolor Whe. Och enligt min
åsigt står nämnde art i norra Europa närmast .R.

Sm. Men alla tre dessa olika åsigter äro i viss mån berät¬
tigade; man har endast haft analoga, men skilda former för
ögonen. Den i Frankrike och England förekommande B.
thyrsoideus har utvecklat sig ur B. discolor Whe., den i
södra Europa ur B. tonicntosus Borkh., och den nordeuropei¬
ska är en med dessa analog form, uppkommen af B. coryli-
folins Sm.

Jag tror mig sålunda hafva grundad anledning till att
antaga, att B. suberectus Ands. hvarken tillhör samma typ
som ifrågavarande art, ej heller är en hybrid af denna och
B, fruticosus L. De mellanformer, som förefinnas mellan
B. Idceus L. och B. ccesius L. och som af Weihe blifvit be-
skrifna som varieter af den sistnämnde arten under namn af
B. pseudo-ccesius och pseudo-Id(m% äro deremot verkliga
hybrider af dessa arter. Ty dels hafva de lånat de vigtigare
karaktererna af dem båda dels. att jag så må säga, vackla
de till den grad mellan dessa, att de nästan öfvergå än till
den ena än till den andra af de båda arterna. Frukten är
vanligen svart, men jag har äfven funnit den på oomtvistad
B. pseudo-ldœus Whe. röd och lossnande från sitt fäste, i
dessa afseenden öfverensstämmaude med B. Ideens L. Der¬
emot närmade sig deras smak den af frukten hos B. cœsius L.

Jag har med dessa betraktelser velat bevisa, att ifråga¬
varande art i afseende på karakterer står mera isolerad än
någon af de andra Europeiska buskartade R^^/>^<5-formerna
och att de arter bland dessa, h vilka tyckas förena densamma
med de öfriga, antingen äro analoga former, tillhörande an¬
dra grupper, eller hybrider. Detta förhållande är så mycket
mera anmärkningsvärdt, som denna arts variationsförmåga
ingalunda är inskränkt inom några trånga gränser. Det bru¬
kar nämligen annars vanligen vara fallet, att de arter, som
äro mycket isolerade med hänsyn till andra arter inom samma
slägte, på samma gång hafva ringa benägenhet att variera.
Någon förvexling af t. ex. de i Europa lefvande örtartade

174

F. W. C. Areschoug.

Bnhi kan svårligen ifrågakomma och dessa arters formbild-
ningsförmåga är också mycket strängt begränsad. Enär dessa
arter, såsom jag har anledning förmoda, tillhöra en äldre
Flora i vår verldsdel än de buskartade Biibi, så ligger den
förmodan nära till hands, att de hunnit uttränga närstående
former, som möjligen jemte dem uppkommit ur deras respek¬
tive stamarter. De arter deremot, som äro mycket varie¬
rande, sammanflyta ofta mer eller mindre fullständigt med
andra arter af samma slägte, såsom just förhållandet är
med våra buskartade Buhi. Men nu är vår art mycket
varierande, utan att några egentliga mellanformer föreflnnas
mellan densamma och de andra Europeiska arterna och detta
förhållande betraktar jag som ett mycket vigtigt stöd för
den åsigten, att denna art tillhör en annan typ än dessa.
Dess stam är än glatt än glest filtluden, än rikligen beklädd
med taggar än nästan utan sådana, och sjelfva taggarne.
äro än raka späda och nästan borstlika än krökta och tem-
ligen starka, nästan stickande (R. Idceus L. var. maritimus
Arrhen.). Ännu mera variera bladen, som äro än parbladiga
än trefingrade eller till och med enkla hjertlika (såsom på de
blombärande grenarne af R. Idceus L. var. anomahis Arrhen.*),
under det småbladen äro på öfre sidan glatta (R. Idceus L.
var. viridis fl. frib.). Småbladen äro typiskt äggrundt lan-
settlika, men kunna till och med vara nästan kretsrunda, när
de äro tretaliga; en form från Lappland {R. Idceus L. var-
elongatus Læst.) har aflångt lansettlika småblad. I östra
Sveriges kusttrakter finnes återigen en ganska anmärknings¬
värd form, af Aerhenius kallad R. Idceus L. maritimus, som
i många väsendtliga karakterer skiljer sig från hufvudformen,
bland annat derigenom att småbladen äro tjocka veckade, så-

*) Babington (The British Rubi, pag. 46) betviflar att Arrhenii
E. Idæus anomalus är samma form som E. Leesii Bab. Då jag
haft tillfälle att jemföra originalexemplar från Arrhenius med engel¬
ska exemplar af E, Leesii Bab., kan jag intyga, att denna senare är
samma form som den af Arrhenius beskrifna varieteten anomalus.

Om Bubns Idæus L.. dess affiniteter och ursprungliga hemland.

175

som hos jR. fruticosus L. Det anförda torde vara tillräck¬
ligt, för att visa, att denna art är mycket variabel, ehuru
dess variation håller sig inom sådana gränser, att inga öf-
vergångsformer till andra, i Europa lefvande arter derigenom
uppstå.

En blick på de förändringar, som klimatet i olika delar
af vår verldsdel utöfvat på formbildningen inom slägtet
Rubus, t5^ckes äfven ådagalägga, att ifrågavarande art tillhör
en annan typ än de öfriga arterna. I norra Europa öro näm¬
ligen de glatta, tunnbladiga formerna lörherrskande, i östra
de glandulösa samt i södra och vestra delarne de filtludna
(Rubi discoïorcs S tomentosi) . I de vestra kustländerna
framträda väl äfven, under inverkan af hafsklimatet, glandu¬
lösa former, ehuru, såsom det förefaller mig, åtminstone hvad
större delen af dem beträffar, skilda från de glandulösa for¬
mer, som finnas i östra Europa (jemfr. min uppsats ”Om
Skandinaviska Ew?)w5-formerna af gruppen Corylifolii” i Bot.
Notiser, 1871, nr. 5 och 6). De former (Rubi suberecti
och corylifolii), hvilkas jfftre organisation i synnerhet är
afpassad efter det i norra Europa rådande klimatet och som
derföre äro öfvervägande derstädes, utmärka sig genom glatta
stammar, stora tunna och glatta blad samt en i allmänhet
ringa blombildning. Endast pa för solljuset starkt utsatta
lokaler utvecklas former af gruppen eorylifolii med på undre
sidan hvitludna blad, ehuru dessa aldrig blifva så starkt filt¬
ludna som på former från mellersta och södra Europa. Och
de Ruhi disc olores eller glandulosi, som förefinnas t. ex. på
den skandinaviska halfön, äro inskränkta till de sydligare
delarne och hafva förmodligen invandrat från närgränsande
länder, sedan de redan antagit en mera oföränderlig form.
Men äfven dessa under en senare period invandrade arter
hafva till en viss grad fått ackommodera sig efter våra natur¬
förhållanden och framträda härstädes, äfven om de växa på
för solljuset starkt utsatta ställen, snarare som skuggformer,
jemförda med de typiska formerna af samma arter från mel¬
lersta eller södra Europa. Glattheten och tunnbladigheten,

176

E. W. C. Areschoug.

som utmärka de nordeuropeiska Biibi befordra den för
hela näringsprocessen nödiga transpirationen, för hvars utfö¬
rande under , inverkan af en låg temperatur och stark fuktig¬
het tjocka liltludna blad skulle utgöra ett hinder. Men nu
har ifrågavarande art nästan alltid på undre sidan hvitludna
blad, hvilka stundom äro på den öfre försedda med stjernhår,
och dettaj karakteriserar annars de i södra Europa förekom¬
mande Piubi tomentosi. Endast genom bladens tunnhet och
dermed i sammanhang stående, stora yta erinrar den om de
nordiska formerna. Att döma af karaktererna borde således
R. Idceus L. företrädesvis tillhöra södra Europa, hvilket
emellertid genast vederlägges genom en blick på ifrågava¬
rande arts förkomst i vår verldsdel. Ty i södra Europa är
den inskränkt till bergiga skogstrakter och blilver mot nor¬
den mer och mer allmän, så att den till och med i Nordlanden
enligt Wahlenberg (EL Lapponica, pag. 143) är ”omnium
vulgatissimus, och knappast någoiistädes lär den förekomma
mera allmänt än i vissa subalpina trakter af Lappland.

Med kännedom om det inflytande, som ett nordligt kli¬
mat utöfvar på den allmänna karakteren af de buskartade
Jîw/^ws-arterna i Europa, föreföll det mig länge, som en
olöslig gåta, att ifrågavarande art hufvudsakligen skulle till¬
höra norra Europa, oaktadt dess yttre organisation röjde spå¬
ren af ett sydligare klimats inflytande. Emellertid har en
närmare bekantskap med de extra-europeiska formerna på
ett åtminstone för mig sjelf tillfredsställande sätt förklarat
denna skenbara motsägelse. R. Idceus L. har nämligen,
enligt min åsigt, ej utvecklat sig i Europa, utan härstammar
från östra delen af Asien, såsom Japan eller närgränsande

u

länder, eller måhända till och med från Nordamerika. Åtmin¬
stone hafva de med vår art närmast beslägtade formerna för
närvarande sin hemvist i sistnämnde verldsdel. Ty en stor
del af de Nordamerikanska Ruhi utmärka sig genom från
fästet aflossnande frukt och en bark, som i likhet med den
af vår art afQällas (t. ex. R. odoratus L., R. Nutkanus
Moc., R. deliciosus Torr., R. strigosus Michx., R. borealis

Om Rubus Idæus L., dess affiniteter och ursprungliga hemland.

177

Spach., R. occidentalis L., R. leucodermis Doiigl., R. spec¬
tabilis Pursh.). Detta sistnämnda kännetecken synes utmärka
alla de nordamerikanska arter, som hafva från fästet aflossnande
frukt, och förefaller mig vara af den vigt, att jag anser
dessa arter böra utgöra en särskild grupp, hvars typ bör
kallas den nordamerikanska *). Denna grupp innefattar så¬
väl helbladiga som parbladiga och med fingerlika blad för¬
sedda former. Den tillhör ej uteslutande de nordliga de-
larne af Nordamerika, utan är äfven representerad i sydligare,
t. ex. Mexico (R. trilobus Moc. & Serr.). Man må emel¬
lertid icke föreställa sig, att alla de nordamerikanska Ruhi
tillhöra denna typ. De tillhöra fiera skilda typer, afhvilka
en mycket närmar sig våra R. suberecti (R. villosus
Ait.). Likheten mellan R. Idceus L. och den nordamerikan¬
ska typen sträcker sig ej endast till de nu anförda karakte-
rerna. Den röda eller gula färg, som utmärker frukten af
R. Idæus L. och som skiljer densamma från alla de öfriga
europeiska buskartade Rubi, återfinnes hos flera former af
den nordamerikanska typen. Visserligen äro uppgifterna om
fruktens färg hos de nordamerikanska såväl som i allmänhet
hos alla de extra- europeiska arterna mycket ofullständiga,
men i Torrey’s och Asa Gray’s ”Flora of North America” fin¬
ner man dock angifvet, att frukterna af flere arter äro, lik¬
som de af R. Idæus L., än röda än gulaktiga {R. odoratus
L., R. spectabilis Pursh.). Äfven R. Nuthanus Moc. har
röd frukt af samma färg som frukten af R. Idæus L.,
men det är mig obekant, huruvida den äfven kan vara gul-
agtig. Likaså är det ingalunda ovanligt för arterna af den
nordamerikanska jtypen att hafva finluden frukt ochjemnhöga
uppräta, i en sluten krets anordnade ståndare (R. spectabilis

o

Pursh.). Årsskotten af vår art äro i regeln något flerböjda,
hvilket näppeligen är förhållandet hos någon annan Europeisk

*) Det förtjenar emellertid anmärkas, att en art, R. ursinus
Cham. & Schldl., som enl. Torreï och Asa Gray har frukten ej af¬
lossnande från fästet, likväl har affjällande bark.

12

178

F. W. C. Areschoug.

art (med undantag af den vidt skilda R. Günthcri Whe.),
men väl med flera arter af den nordamerikanska typen (t.
ex. R. NutJcanus Moc., R. velutiniis Hook. & Arnott. R.
spectabilis Pursh.). I följd häraf liksom genom den öfver-
ensstämmande blekbruna färgen på deras bark, som ej återfin¬
nes hos någon annan europeisk Rubus, få de aflöfvade stam-
marne af vår art samt flera nordamerikanska arter (såsom
R. NutJcanus Moc., R. spectabilis Pursh.) mycken likhet
med hvarandra.

Det är emellertid företrädesvis trenne nordamerikanska
arter, nämligen R. strigosus Michx., R. borealis Spach, och
R. occidentalis L., som hafva en synnerligen stor likhet med
den ifrågavarande. I synnerhet äro de båda förstnämnda arterna
så nära beslägtade med R. Idceus L., att de måhända sna¬
rare böra betraktas som varieteter af densamma än som skilda
arter. Men äfven R. occidentalis L. har med densamma
mycket gemensamt, såsom uppräta, nedtill pruinösa årskott,
stundom parbladiga, under hvitludna blad, hårig frukt och
slutligen habitus, för att ej nämna de för R. Idæus L. och den
nordamerikanska typen gemensamma kännetecknen. Också
hafva flera författare uppfört denna art som varietet af R.
Idceus L. Visserligen utmärker sig R. occidentalis L. genom
fruktens nästan svarta färg, men enligt Arrhenius (Monogr.
Kub. Suee. pag. 14) får en varietet af R. Idceus L., som af
honom benämnes maritimus, stundom i odladt tillstånd svarta
frukter. Samma varietet utmärker sig enligt Arrhenius ge¬
nom på utsidan fårade småfrukter, hvilket väl icke är förhål¬
landet med R. occidentalis L., men deremot inträffar med
andra arter af den nordamdrikanska typen (t. ex. R. Nut¬
Jcanus Moc.).

Att ifrågavarande art sålunda är mycket närmare be-
slägtad med vissa nordamerikanska arter än med någon af
de europeiska, är en åsigt hvars sanning jag hoppas numera
vara höjd öfver hvarje tvifvel. Det återstår mig nu att söka
utreda, huruvida densamma verkligen utvecklat sig ur någon
nordamerikansk art, som under vandringen från sitt hemland

Ora Rubus Idæus L., dess affiniteter och ursprungliga heraland’

179

öfver Asien och Europa under tidernas lopp kunnat lörändras
och hlifvit JR. Idæus L. Skulle detta vara förhållandet, så
är det väl antagligt, att vår art skulle härstamma från JR.
strigosus Michx. eller JR. horealis Spach. Afståndet mellan
den gamla och nya kontinenten, lika litet som det ofantliga
område, öfver hvilket denna art skulle urhreda sig, innan
den hunne till Europa, utgöra ingalunda något hinder för an¬
tagandet af en så beskaffad migration. Ty att den Asiati¬
ska och Amerikanska kontinenten ömsesidigt meddelat hvar¬
andra af sin vegetation på vägen öfver Behringssundet och
de öar, hvilka i dess närhet bilda en brygga mellan de båda
verldsdelarne, är ganska antagligt. Sålunda finnas på den
skandinaviska halfön ett ganska stort antal icke arktiska väx¬
ter, hvilka hafva spridt sig ända till Nordamerika (jemf. F.
W. C. Areschoug ”Bidrag till Skand. Vegetationens historia”;
Acta Universitatis Lundensis, 1866), liksom det å andra si¬
dan gifves flera i Europa växande arter, som hafva sin vid¬
sträcktaste utbredning i Nordamerika och derifrån spridt sig
öfver Asien till vår verldsdel. Och just den här ifrågava¬
rande arten är spridd öfver hela norra Europa och Asien
ända till Amur och Japan, så att något hinder för dess mi¬
gration från Nordamerika till vår verldsdel i detta hänseende
ej tyckes förefinnas.

Men å andra sidan tyckas de Nordamerikanska Buhus-
arterna sjelfva hafva sitt ursprung från Japan och nordöstra
delen af Asien, från hvilka trakter Nordamerika erhållit en
så betydlig del af sin öfriga vegetation. Visserligen finnas
icke, så vidt man vet, i Asien, med undantag af B. strigosus^
några med de nordamerikanska Buhi fullt identiska former,
men några af de i nordöstra Asien lefvande arterna äro så
nära beslägtade med de Nordamerikanska, att dessa senare
med allt skäl kunna betraktas som modifierade former af
dessa. I synnerhet är detta förhållandet med de helbladiga
arterna, ur hvilka de med delade blad försedda efter all san¬
nolikhet utvecklat sig (jemfr. Focke, ”Die synthetische Me¬
thode in der Systematik”, in der Jenaischen Zeitschrift für

Vi*

180

P. W. C. Aresclioug.

Med. und Natiirw. V pag. 107). Sålunda likna de Japanska
arterna H. trifidus Thunb. R. incisus Thunb., R. palma¬
tus Tbnnb. ocb R. WrigJitii A. Gr. ganska mycket R. odo¬
ratus ocb R. NutJcanus, eburu jag ej varit i tillfälle att ut¬
röna, buruvida de bafva en affjallande bark eller om frukten
aflossnar från sitt fäste. Dessutom finnas i Japan, förutom
sjelfva R. Idœus L., fiere arter, som tyckas bafva mycken
likbet med denna, t. ex. R. Coreanus Miq., R. Thunbergii
Sieb. & Zucc., R. Oldhamii Miq. ocb i synnerhet R. phoeni-
colasius Maxwcz. samt R. strigosus Micbx.

Det synes mig derföre mycket sannolikt, att såväl R.
Idœus L. som de med densamma nära beslägtade, i Nord¬
amerika inbemska, arterna bafva uppkommit ur former, som
ursprungligen tillbört Japan ocb nordöstra Asien i allmänhet.
Hvad särskildt vår art beträffar, så tyckes dess först af
Arrhenius anmärkta afart, anomalus, visa en återgång till
de helbladiga former, ur hvilka den härstammar, eller må
bända vara dess i utdöende stadda urform. Det är omöjligt
att för närvarande afgöra, hvilket af dessa båda fall är det
sannolikaste. Ej sällan finne^ man äfven hos andra Ruhus-
arter enstaka och liksom tillfälliga modifikationer i bladfor¬
men, som tyckas vara alldeles främmande för den art, hos
hvilken de anträffas, ocb hvilka förmodligen få betraktas så¬
som tarande en återgång till den bladform, som tillhört
stamarten. Så har jag t. ex hos R. glandulosus Bell. på de
blombärande grenarnes nedre delar stundom funnit enstaka
enkla och fiikade blad, hvilka till formen öfverensstämma
med dem, som man finner hos fiera arter från Himalaya,
ocb dessa öfverensstämma dessutom i så många afseenden
med R. glandulosus^ att denna art troligen härstammar från
någon af dem. En dylik återgång kan måhända bafva blif-
vit typisk för R. Idœus L. var. anomalus, ehuru det äfven
låter tänka sig, att den är sjelfva stamarten. Focke (Ueber
Ruhus Leesii Bab., Jenaisch. Zeitscbr. B. I, pag. 127) finner
det osannolikt, att denna form skulle vara en represant föl¬
en i utdöende stadd art, enär den vanligen växer på odlade

Om Rubus Idæus L., dess affiniteter oeh ursprungliga hemland.

181

ställen, utan förmodar att det är en form, som håller på
att utbilda sig till art och som med hänsyn till bladen vi¬
sar en återgång till stamarten. Huru det härmed än må för¬
hålla sig, så tyckes denna varietet häntyda på, att R. Ideens
härstammar från någon form med enkla blad, och dylika for¬
mer äro ej sällsynta hvarken i Japan eller Nordamerika.

Att ifrågavarande art jemte R. 'strigosus och närstående
former härstamma från någon helbladig, i nordöstra Asien
ännu lefvande eller numera måhända derstädes utdöd art,
beslägtad med de der ännu lefvande arterna, synes mig så¬
ledes mycket sannolikt. Enligt Maximowicz (Diagnoses breves
pl. nov. Japoniæ & Mandshuriæ, in Bull. de TAkad. imp. des
sc. de St. Pétersbourg T. XVII pag. 161) förekommer också
R, Idœus L. ännu i Mandshuriet och Japan tillsammans med
R. strigosus Michx., som af honom uppföres som en varietet
af denna art. Men härifrån utbreder sig R. IdæusL. öfver
hela norra Asien till Europa, under det R. strigosus Michx.
går åt vester endast till Altai, men mot öster utbreder sig
öfver norra delen af Nordamerika.

Literatur-Öfversigt.

JE. WvieSi Supplementum ad Hieracia Europæa ex¬
siccata. Upsala 1872.

I detta tillägg äro följande former lemnade från de skan¬
dinaviska länderna.

28 bis. Rïloseïla dichotoma n. sp. Gottlandia, Falhol¬
men ad Ahr, par Fleringe. Legit Ose. Westöö. — Eosuli-
ferum, numquam stoloniferum, radice discreta perpendiculari.
— 32. P. hyperhorea, v. Gotlandica. Gotl. — 72 bis. Hie-
racium vietum characteribus H. ruipicolœ proximum, sed ha-
])itu diversum, forte atypicum foliis radicalibus emarcidis.
In Finmarkia haud raro. Legit J. Norman. — 74. R. palli¬
dum Biv. Finmark. — 80. II. saxifragum Er. Upsala. —
82 b. H. Onosmoides Fr. Christiania. . 85 bis. II. into-

182

Literatur-öfversigt.

grifolitim Lange. Jutlandia. — 96. H. vulgatum Fr. Wexiö.

— 96 d. H. vulgatum f. nemorosa. Suecia. — 99. H. fas-
siculare v. reductum Epier. Christiania. — 129 c. H. tri-
dentatum Fr. Nov. ed. 1. Insus pseudophyllopodus. Ölandia
ad Thorslimda. Hujus capitula H. vulgati, Ii. gothici H.
borealis, quare primitus, duce Wahlenbergio, cum his junxi.

— 136. H. elatum? ^ leptoceplialum. Nordmarken prope
Christianiam valde recedit a tj^po i Herh. Norm, dato capi¬
tulis minutis. Achænia matura utriusque atra! — 140. **
H. prcelongum Lindeb. Nordmarken prope Christiania. —
140*. H. salicif otium Fr. Christiania. Hoc a primitivo H.
corymboso Epier, videtur diversum. — 142 bis. H. angusta¬
tum Fr. Symb. p. 183; sub H. crocato. Areskutan. — 154.,
H. Friesii Hartm. Jemtl. — 159. H. aestivum Fr. Chri¬
stiania. Sub hoc nomine vendentur formæ angustifoliæ U.
gothici. — Aracium. 1. H. palduosum L. Gestricia.
Addenda nova ad Lichenographiam europæam. Continu¬
atio quarta decima. — Scripsit W. Nylander. (I Flora,
1872, N:o 23.)

Följande nya i de skandinaviska länderna tagna arter
beskrifvas i denna uppsats af förf.: Cladonia pity rodes Kongs-
vold (Zetterstedt) ; Lecidea paraclitica ad lignum pini in
Finlandia, Mustiala (Kullhem); L. intermissa ad corticem
alni in Nericia (Blomberg) ; L. delincta supra saxa lacustria
in Finlandia (Norrlin et Simming); L diasema Helsingfors
(Norrlin); L. sympecta supra saxa granitica ad Holmiam;
L. cyanothalama supra lapillos in Faeroe (Kostrup) ; L. cya-
niza in Finlandia prope Nyslott (Carlenius) ; L. homocUnella
supra Lee. atryneam betulicolam in Finlandiæ provincia Sa-
valaxia (Edvin Nylander); Verrucaria divergens ad saxa
calcareo-quartzosa in Finlandia orientali, Suojærvi (Norrlin);
V. interjungens Bornholm (Grönlund); F. subcoerulescens
in insula Högland ad corticem pini (Brenner); Endococens
triphractus supra thallum Lee. umbonatulæ Nyl. in Hogland
(Brenner); Mycoporum consocians in Lapponia orientali ad
Ponoi (N. J. Fellman).

Lileratur-öfversigt.

183

Ucber Aufbewaliruiig mikroskopischer Präparate. Von

H. Hoffmann. (I Verhandl. d. zoolog, bot. Ges. in Wien,
Jahrg. 1871, p. 1261.)

Oaktadt vi här i Sverge genom prof. Areschougs upp¬
sats i Botaniska Notiser för 1868 blifvit förtrogne med en
utmärkt inläggnings vätska för mikroskopiska preparat, näml.
gelatinglycerinen, så anse vi dock icke olämpligt att här
meddela en beskrifning på Holfmanns prepareringsmetod.

Man utväljer vackra och vattenklara korn af hvitt gummi
arabicum purissimum in granis (pulveriseradt duger ej) och
till 2 delar häraf tillsätter man i ett kärl 2 d. destilleradt
vatten och sedan 1 d. af en mättad vattenlösning af chlor-
calcium. På ytan af denna vätska drypes 1 droppe kreosot
(på 1 unz vätska) för att förhindra mögelbildning. Man
korkar derpå kärlet och låter det stå stilla i 6 veckor, hvar-
under gummit mer eller mindre fullständigt löser sig, och
sedan är vätskan färdig att användas. För att förhindra
uppkomsten af en del luftblåsor, är det fördelaktigt att an¬
das på täckglasets undre sida, innan det pålägges preparatet.
I ett med denna vätska förfärdigadt preparat af med jod
blånad stärkelse bibehålla stärkelsekornen, enl. förf., ännu
efter V4 år sin dunkelblå färg. Till preparat, som man vill
bevara i sitt herbarium, t. ex. peristomet hos en mossa, pas¬
sar denna metod bra; man använder ett litet objektglas
(1 — 2 centimet. i fyrkant) och ett stort täckglas.

En annan något förändrad metod, som förf. dock endast
sedan 1869 användt, är kanske fördelaktigare. Till 2 d. ät¬
tiksyrad ammoniak (en 15 “/0 lösning) sättes utvaldt gummi,
som ofvan, och derefter en droppe kreosot. Denna vätska
är färdig att använda efter 14 dagar och är klarare än den
efter den andre metoden beredda. Klorofyll affärgas endast
långsamt i den. Dessa båda vätskor passa bäst, då man
liar att göra med fasta former och icke med slemmiga mas¬
sor, SS. klorofyllbanden hos Sprirogyra.

Fyrreskovens undergang på Lesö af J. S. Deichmann
Bkanth. (I Botanisk Tidsskrift 2 K. 1 Bd.)

184

Literatur-öfvcrsigt.

Man har allmänt antagit, att furen icke vuxit vild i
Danmark under den historiska tiden. Förf. visar dock här,
att detta antagande icke är riktigt, att det tvärtom är san¬
nolikt, att den för ett eller par hundrade år sedan förekommit
på flere ställen, och att det är säkert, att den vuxit på Lesö
i senare tider. Eedan i ett kongahref från 1480 göras in¬
skränkningar i skogens allt för fria begagnande på denna ö.
Ar 1652 upphörde skatten att utgå i salt, emedan man fruk¬
tade, att furuskogen vid fortsatt saltkokning skulle utrotas.
Omkring 1730 nästan utrotades återstoden af furuskogen ge¬
nom ett då för en kort tid åter upprättadt saltkokeri. Bing
omnämner 1802, att små fliruplantor om sommaren, uppväxa
på sandhackarne, men hlifva uppätna af kreaturen.

Oversigt over de i årene 186*9—71 i Danmark fundne
sjeldne eller for den danske flora nye arter ved Joh.
Lange. (I Botanisk Tidsskrift 2 E. 1 Bd. p. 244 — 322.)

Såsom ett vackert bevis på den ifver, hvarmed den dan¬
ska floran nu för tiden undersökes, kan denna öfversigt an¬
föras. Den fanerogama floran har under dessa 3 år blifvit
förökad med icke mindre än 18 arter och 10 former eller
varieteter, som antingen alldeles icke eller endast med frå¬
getecken varit anförda från Danmark, nämligen följande :
Alopocurus nigricans Horn., Scirpus setaceus var. clathrata
Echb., Elodea canadensis Eich, (vid Åbenrå i Slesvig), Be¬
tula odorata Bechst. var. micropliylla Hartm., Alnus pubes¬
cens Tausch, (förv.), Salix Pontederana Schleich., S. ScJira-
deriana Willd. f. major, Ulmus montana Sm. var. tridens
hort., Halymus porkdacoides (L.) Wallr. (Samsö), Pumex
thyrsoides Desf.(?), Lappa minor DC. var. paniculata Lge,
Hieracium Pilosella L. var. intricata Lge, H. Blyttianum
Fr. (Fyen, förv.?) H. cymosum L. var. ramosa M. T. Lge.,
Campanula Cervicaria L., Gcdiuni Wirtgeni F. Schultz,
Pyrola unihellata L., Pibes Sclilechtendalii Lge (Ind. sem.
hort. Haun. 1870; P. rubrum var. pubescens Hartm.), cc
purpurascens, Corydalis claviculata (L.) DC. var. carnosa
Eostr., Draba muralis L., D. verna var. majusctda (Jord.),

Literatur-öfversigt.

185

Ceratophyllum muticum Cham. var. muricata Lge, Sorhus
fcnnica Fr., Buhus humifusus Whe(?), B. laciniatus Willd.
samt Trifolium reagens L. var. airofusca.

I samma band af Bot. Tidsskr. uppgifver P. Nielsen
ännu en för Danmark ny art, Botamogeton decipiens, från
Jutland.

Flora der Insel Grottska-Sandö. Von Ludwig Holtz.

Vegetationen på den aflägsna Gotska Sandön har varit
nästan alldeles oundersökt ända till år 1867, då den besöktes
af Gustaf Eisen och Anton Stuxberg, som hafva meddelat
resultaten af sina undersökningar i Ölversigten af Vet. Aka¬
demiens Förhandlingar för 1868. Samma år, men något ti¬
digare på sommaren, undersöktes ön äfven af L. Holtz (från
Barth i Pommern), som dock först helt nyligen publicerat
sina fynd under ofvanstående titel i Verhandlungen d. botan.
Vereins f. d. Pr. Brandenburg, XIII årg., fastän uppsatsen
är daterad i Januari 1869. Då Eisen och Stuxberg af kärl¬
växter anföra 151 arter och 3 varieteter, upptagas i Holtz
flora endast 53 arter samt 5 endast till slägtena bestämda.
De i senare arbetet upptagna, som saknas i förteckningen af
E. & S., äro följande: Fraxinus excelsior L., Byrus Ma¬
lus L. 1 ex.. Myosotis stricta Lk., Cardamine hirsuta L.
bland Corylus, Cerastium glomeratum ThuilL, icke sällsynt
på de sandiga kusterna (månne densamma som hos E. & S.
kallas ”0. vidgatum L. En form, närmande sig till C. bra-
chypetalum Desp., allmän.”?). Trifolium procumbens L.,
Astragalus exscapus L. mellan stenar, endast 1 ex., Boten-
tüla collina Wib., Saxifraga tridactylites L., Artemisia vul¬
garis L., A. Absinthium och Bsamma baltiea E. S. (säker¬
ligen endast den, som E. & S. kallar Bs. arenaria E. S.).
Som en af dessa arter. Astragalus exscapus, än en mera
sydländsk art och i Tyskland förekommer hufvudsakligen i
Thüringen och numera knappt i Brandenburg, kan man hysa
tvifvel om dess rätta bestämning, så mycket mera som en¬
dast ett ex. blifvit taget och ifrågavarande art har en viss
habituell likhet med en Oxytropis, isynerhet 0. pilosa. E.

186

Literatur-öfversigt.

& S. anföra O. campestris för öh. Emellertid anse vi e]
olämpligt att här meddela en kort beskrifning på arten.

Astragalus exscapus Lin. (mant. 275) tätthårig, stipler
till midten hopvuxna med bladskaftet, stjelkar med outveck¬
lade mellanleder, så att bladen och de kortskaftade stäng-
larne äro belägna vid marken, blad 12 — 15-pariga med ovala
småblad, blomkronan glatt, baljor äggrunda spetsiga håriga.

Följande mossor, lafvar och alger anför Holtz: Cerato-
don purpureus^ Dicranum scoparium c. var. Laur., J). spu¬
rium, D. congestum, Grimmia pidvinata, Orthotriclium cu-
pulatum, 0. gymnostomum, Mnium crudum, M. cuspidatum,
Hygmum splendens, H. ScJireheri, LesJcea sericea. — Ver-
tusaria commun's, Opegraplia atra, Lecanora tartarea, c.
corticola, L. suhfusca, a vulgaris, L. varia, Collema nmltiß-
dum, c. complicatum, C. atro-ccerideum, c. tenuissimum,
Parmelia ptarietina, P. olivacea, P. saxatilis, Loharia pid-
monaria, Peltigera apMosa, Cladonia pyxidata, communis,
Cl. rangiferina, vidgaris S silvatica, Stercocaidon incru¬
statum Flk. *), Hagenia ciliaris, Ramalina calycaris, a.
fastigiata, h. fraxinea, c. canalicidata, d. farinacea, Usnea
harhata, a. florida, c. ceratina, Pryogmgon jubatus. — Con¬
ferva rupestris, Polysigdionia elongata, Elasticlia ferruginea,
Fucus vesicidosus, uppkastad på stranden, icke allmän, smal-
bladig form. Fucus ceranoides, liksom föregående, endast
sparsammare. Bestämningen af denna sistnämnda art är
sannolikt oriktig.

Beriktigaiide.

I recensionen af N. J. Scheutz’ arbete öfver Kosorna
har jag begått ett ganska groft misstag, hvilket härmed
torde få rättas. Jag har nämligen p. 151 uppgitvit mig
hafva observerat ”R. gmhescens A. Blytt” på Särö och i Foss

*) Om denna art skrifver prof. E. Fuies till Utg. ; ”Jag har förut
erhållit den från Gotland eller Sandön, men som dr Steniiammau ej
fann den på Gotland har den i Tii. Fries Lichenographia Scanclina-
vica blifvit utesluten. Dess återfinnande är således af högsta intresse”.

Smärre Notiser.

187

sn af Boh., men har dervid förbisett, att pubescens^
skall hafva icke allenast qvarsittandc utan ock upphöjda fader¬
blad. Detta hade icke de af mig 1. c. anförda formerna, hvilka
således snarare tillhörde R. tomentella var. Vexionensis
Scheutz (med otydl. dubbelsågade blad). Hvad åter angår
”R. pubescens”, synes den vara en extrem form, som genom
”R. coriifolia”, ”R. tomentella'^ och ”R. dumetorum''' sam¬
manhänger med hufvudarten R. canina L. Härmed vill jag
dock icke hafva bestämdt nekat, att ju ”R. pubescens” kan
i Norge uppträda fullkomligt konstant och förtjena att i en
Norsk Flora upptages såsom egen art lika väl som t. ex.
i Sverige R. sepium, hvilken ju åter i Tyskland, enl. Kochs
trovärdiga vitnesbörd, alldeles sammanflyta med -R. canina
L cf. J. A. Leffler.

Smärre Notiser.

Lärda Sällskaps saiiiinanträdeii.

Botaniste Foredling d. 24 okt. Dr E. Warming meddelade bidrag
till danska växters naturhistoria (groningen hos Utricularia, den
underjordiska förgreningen af Sium angustifolium, m. m.). Prof.
Lange förevisade några monstrositeter. Den 28 nov. : Hr Samsö-Lund
meddelade några anmärkningar i anledning af en på Seland af Hr
J. Nielsen funnen tryffelart (Tuber). Dr Didriciisen meddelade några
bidrag till utvecklingshistorien hos Trapa.

Göteborgs Vetenskaps och Vitterhetssamhälle d. 4 nov.: Lektor
C. J. Lindeberg lemnade ett meddelande om en ny art af slägtet
Rosa, som förliden sommar blifvit funnen vid Varberg af rektor
N. J. Johanson.

Zoologisk-botaniska Föreningen i Helsingfors d. 18 okt. : Prof.
Lindberg omtalade en af honom senaste sommar i Oxfords botaniska
trädgård påträffad, men veterligen ej förut någonstädes beskrifven
Opuntia-Bxi, hvars särdeles talrika, röda och köttiga frukter jiå öfre
kanten buro trinda taggbärande grenar, förmedelst hvilka arten, jemte
det den med frön fortplantades, kunde, liksom genom knopplökar,
fortplantas; äfvensom förevisade och förklarade han uppkomsten af
de egendomliga fröna hos Pancratium- och Z5w^en6-arterna, hvilka
redan innan de mognat bryta sig ut ur frukterna och fortfarande

188

Smärre Notiser.

tillväxa, tills dc slutligen uppnå 3—4 gånger den derunder bortviss¬
nande fruktens storlek och såväl till form som färg så fullkomligt
öfverensstämma med knopplökar att de dermed lätt kunna förvexlas.

Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica d. 2 nov. ; Till infö¬
rande i Notiserna inlemnades en afhandling af P A. Kausten: ”Py-
renoniycetes novi, in Fennica et Lapponia rossica lecti^

Vetenskaps- Akademien d. 11 Dec. Till ledamot invaldes leda¬
moten af franska institutet dr L. R. Tulasne.

Resande Skandinaviska Botanister 1872.

Förutom redan omnämnda tillernade resor har Utg. sig
bekanta följande under förliden sommar företagna resor: af^
J. Brattström och A. J. J. Lidén i Bohuslän för studiet af
hafsalger; af Th. Fries i Ryssland; af E. Hartman och J.
G. TliÉEL i sydvestra Norge; af F. R. Kjellman, som huf-
vudsakligen för algologiska studier deltagit i Nordenskjölds
expedition till Spetsbergen, hvarifrån han icke, såsom äm-
nadt var, kunnat återkomma i höst; af E. A. G. Kleen på
Lofodden för att studera hafsalger; af S. O. Lindberg i Eng¬
land; af C. J. Lindeberg i Romsdals och Opdalsfjällen för
att studera Hieracia och andra polymorfa slägten; af Ut-
GiFVAREN i Hardanger och Sätersdalen för att studera desmi-
diéer och characéer. Hj. Mosén lär i höst rest till Brasilien.

Berättelse öfver Upsala Naturvetenskapliga Student-
sällskaps Botaniska Sektions verksamhet under höst¬
terminen 1871 och vårterminen 1872.

(Meddelad af A. N. Lundström, Sektionens sekreterare.)

Botaniska Sektionen sammanträdde under höstterminen följande gånger:

den 26 September. Efter val af embetsmän och uppgörande af
arbetsordning för terminen refererade doc. Wittrock : Ueber den
Befruchtungsvorgang bei den Charen af prof, de Bary.

den 3 Oktober. Kand. Bygden refererade : Die geographische
Verbreitung der Seegräser af d:r P. Asciierson och redogjorde sär-

t

skildt för våra Zostera-Q,vteYs växtområden. — Sektionens sekreterare
förevisade en samling former af Carex epigejos Læst., aquatilis Wg.,

Smärre Notiser.

189

juncella Fr. och acuta L. samt af Carex helvola Blytt, microstachya
Eiirii., canescens L. och Personii Sieb.

den 17 Oktober. Doc. Wittrock höll föredrag öfver stambygg¬
naden hos Gymnospermer, Mono- och Di- cotyledoner samt de cell-
väfnader, cellfusioner och kärlknippen, som hos dessa förekomma och
förevisade en rik samling mikroskopiska preparat. Herr A. F. Björk-
.man framlade åtskilliga representanter af Algiers flora.

den 31 Oktober. Herr J. SpIngberg höll föredrag öfver vegeta¬
tionen på Bornholm. — Adjunkten Fries gaf en beskrifning öfver
Londons Botaniska trädgårdar och Museer. — Herr K. F. Dusen
förevisade en samling phanerogamer och lafvar, insamlade i Öster¬
götland. Derefter diskuterades en af Hr P. M. Lundell väckt fråga,
huru man skulle kunna förklara en af honom observerad samman-
växning af tvenne Docidier (tillhörande samma art.)

den 14 november. Kand. F. Kjellman höll föredrag öfver släg-
tet Ectocarpus, dess vegetation och fruktifikativa system, samt före¬
visade hithörande mikroskopiska præparat. — Adj. Fries höll före¬
drag öfver Grönlands flora och förevisade en samling under sistl.
sommar derstädes insamlade växter.

den 28 november. Doc. Wittrock redogjorde för en sistl som¬
mar observerad egendomlig zygosporbildning hos en Mesocarpus,
som visade tydliga öfvergångar till sporbildningen hos Staurosper-
mum; — derefter lemnades några upplysningar om Viscum album,
dess mythologiska* betydelse, medicinska användande och växtlokal;
Kand. Bygden omnämnde några observationer, som blifvit gjorda
vid åtskilliga tropiska orchidéers frysning, hvarefter uppstod diskussion
om växter, som varit utsatta för frysning, verkligen dö eller äga
latent lif. — Adj. Fries meddelade anträffandet af Claytonia perfo-
liata förvildad i Wermland, samt framlade åtskillig ny utkommen
botanisk literatur. — Sekreteraren beskref de olika former, som
kunna uppstå genom hybridisering af Salix myrtilloides och Lappo-
num samt förevisade en series hithörande exemplar.

Under vårterminen ägde följande sammankomster rum;

den 13 februari. Valdes sekreterare, referent, mikroskop-för¬
valtare och klubbmästare, samt uppgjordes arbetsordning för termi¬
nen. — Sekreteraren förevisade och lemnade beskrifning öfver en
af honom sistl. sommar i Norrbotten påträffad ny Artemisia.

den 27 februari. Herr G. Eisen höll föredrag om Sahara. —
Kand. Kjell:\ian refererade ”Ueber Gonidienartige Bildungen in einer
di cotyli schen Pflanze” och förevisade mikroskopiska preperat af den

190

Smärre Notiser

s. k. Scytonema Gunnerœ från Tips. Botaniska trädgård; såsom här¬
till anologa bildningar omnämnde och beskref Adj. Fries de hos
exotiska Stereocaulon-nxier iakttagne s* k. cephalodierna.

den 12 mars. Herr W. Molér föredrog ; Försök till bestämmande
af den Gottländska vegetationens ursprung. Sekreteraren lemnade
några notiser om den Botaniska föreningens i Köpenhamn verksamhet

1871.

den 26 mars. Herr A. F. Björkman refererade Ueber die Ver¬
breitungsmittel der Compositenfrüchte, hvarefter diskuterades frågan
huruvida och på hvad sätt foglarne kunna bidraga till fröspridning.
Sekreteraren förevisade mikroskopiska preparat af en Myxomycet
(Stemonitis) och en Zygnema med egendomliga sporlika bildningar,
förorsakade af en Diptér (?), — Adj. Fries refererade ”Samenbruck
bei der Weinbeere.”

den 9 april. D:r P. G. Theorin lemnade en framställning öfver
trichombildningar hos åtskilliga högre växter, — Adj. Fries redo¬
gjorde för de åsigter, som på sednare tider uttalats angånde laf-hy-
fernas förmenta parasitism på de såsom alger antagna gonidierna och
framhöll gonidiernas uppkomst ur hypherna såsom det bästa beviset
mot denna parasitism ; derefter omnämndes och granskades de expe¬
riment och resultat, hvilka Max Rees framställt uti ”lieber die Ent¬
stehung der Flechte Collema glaucescens Hoffm. durch Aussat der
Sporen derselben auf Nostoc Lichenoides.

den 23 april. Kand. F. Kjellman beskref och förevisade tvenne
af honom i Bohuslän upptäckta nya alger ; Haplospora glohosa Kjellm.
och Capsicarpella speciosa Kjellm. — Herr Andersson förevisade
några missbildade växter. — Doc. Wittrock refererade : ”Beobachtung
über Paarung von Schwärmsporen von d:r W. Velzten,” samt ”lieber
die männliche Pflanzen und die Schwärmsporen der Gattung Bryop-
sis von N. Pringsiieim. — Adj. Fries meddelade några bidrag till
kännedomen om växternas förmåga att gro vid låg temperatur (t. ex,
Acer platanoides på is i iskällare.) — Lektor Thedenius fästade upp¬
märksamheten på och inledde en diskussion om användandet af åt¬
skilliga terminologiska uttryck ss. elliptish, oval, aflång, delad, kluf-
ven, flikad m. fl.

den 7 maj. Sekreteraren lemnade en framställning af de lägst
stående organismernas hufvudformer och refererade åtskilliga hithö¬
rande notiser ur ”Mücologische Berichte” för 1871. -- Doc. Wittrock
refererade; Die anorganische Salze als ausgezeichnetes Hülfsmittel
zum Studium der Entwickelungsgeschichte der niederen Pflanzenfor¬
men,” - Derefter företogs en vandring i Botaniska trädgården, h var-

Smärre notiser.

191

vid togs i betraktande ett och annat anraärkningsvärdt, som årstiden
hade att erbjuda.

De i Upsala närvarande medlemmarnes antal har under ofvan-
stående tid (1871—1872) uppgått till något öfver 50 och samman¬
komsterna hafva i medeltal räknat omkring 25 besökande.

Botaniska Bytesföreningens i Helsingfors verksamhet under

året 1871-72.

Föreningen, hvars verksamhet vidtog den 1 okt. 1869,
har under det senaste året 1871 — 72 tillvuxit med nio med¬
lemmar, hvarihland ett fruntimmer, till följe hvaraf medlem¬
marnes antal nu uppgår till 26. Af 16 bland dessa hafva
tillsammans 280 arter i 2,570 ex. inlemnats, till ett värde
af 76,500 points. Lagda till de i föreningens ego förut be¬
fintliga växterna, uppgående till 34^445 p., gifv^a de ett sam-
manlagdt belopp af 110,945 p., hvarmed föreningen under
året bordt kunna stå till tjenst. .Af detta belopp har dock
största delen och deribland de sällsyntare växterna först
under denna höst inlemnats, tillfölje hvaraf och då någon
utdelning af dessa ännu ej hunnit ske, antalet af utdelade
växter, 15,230 p., vida understiger den siffra det kunnat
uppnå, i fall föreningens tillgångar redan under vintern och
våren varit större. Att föreningens verksamhet dock är i
märkbart stigande, synes deraf att antalet utdelade points
under detta år varit nästan dubbelt emot det som under de
två föregående åren tillsammans utdelats. Föreningens an-
gelägenhetei’ skötas för närvarande af stud. O. Collin. '

M. Brennee.

ÜCII största hastighet, hvariiicd spetsen af eii eell skrider
iraui.at under tillväxten. Plasmodiet hos slemsvamparne till-
ryggalägger stundom ända till 0,4 i minuten, men de
celler, som hafva en cellmembran, tillväxa ej så fort. Den
största förut iakttagna hastigheten i tillväxten hos celler af
senare slaget finnes hos Cystosiplion, 0,00033 i niin., och
lios Urcdo destruens 0,00125 i minuten. Nyligen har
dock Pfitzeh (Monatsber. d. preus. Ak. d. wiss. zu Berlin,

I

192

Siriiirre Notiser.

Maj 1872) hos en ny art bland vattensvamparne, Ancylistes
Closterii funnit, att hyfernas spetsar kunna växa ända till 0, o i
på en minut, så att man vid 600 gångers förstoring
mycket väl kan se, huru spetsen skjuter framåt, i synnerhet
om man använder en okularmikrometer. Här är det icke
fråga om sträckningen af redan anlagda delar, utan är det
verkligen protoplaman i sjelfva spetsen, som vandrar framåt,
städse omgifven af cemmembran.

Om vissa växters rikhlommighet har ett par notiser förut
lemnats. Ännu en annan må meddelas. D. 24 Aug. i år
undersöktes i detta afseende Artemisia vulgaris. Från rot¬
halsen utgingo 6 stjelkar. En medelstor befanns bära öfver
6,700 blomkorgar; 3 af dessa "(medelstora) blomkorgar inne-
• höllo 18 småblommor hvarje, hvilket för hela växten gör den
ofantliga summan af (6 X 0,700 X 10) — 723,600 ! Säkerli¬
gen skall under gynnsamma förhållanden millionen uppnås.

0. 0. Blombeeg.

— DracocepJialum thymiûorum L. har både i år och förra
året blifvit tagen af kand. J. Eriksson flerestädes söder om
Malmö och alltid på klöfverfält samt i sällskap med Anthé¬
mis Unctoria^ Camelina sylvestris och Echinospermun Lap-
puJa, hvilka växter han derstädes förut ej observerat. Denna
art har under senare åren äfven blifvit funnen i norra Tysk¬
land, dit den antages hafva blifvit införd med s. k. schlesiskt
klöfverfrö, som till en stor del kommer från sydliga Eyssland,
der arten är vanlig. Sannolikt har den hit inkommit på
samma sätt, då schlesiskt klöfverfrö mycket användes i Skåne.

o

A Botaniska Notiser, som komma att utgifvas af un-
tecknad äfven under nästa år, emottages prenumeration å hel
årgång, utgörande 6 n:r i omkring 12 ark, å alla postan¬
stalter i Sverge med 3 rdr rmt, postbefordringsafgiften in¬
beräknad, samt hos tidskriftens distributör, herr bokhandlare
C. W. K. Gleerups Sortiment i Lund, och i alla boklådor
till samma pris. — Meddelanden och bidrag mottagas med
tacksamhet. Lund Dec. 1872.

•' '■ C. F. 0. Nordstedt.

nd, Berliiigska Boktryckeriet, 1S72.

"fe-

\

, /

• ê

Êv* •;•■’ ■' ■ V‘‘^ .V ..■. .

V'fSL.: ■ n,.. •^'^î■;'•''•TW . «c - » vV/:Âi

^ “

f •/’

^.v .< *1

,

V"*

VW' ' •

r> .•U ■

^ ' "V

■ >■ •■■ ■.’■^- - '■ -ï ■-

•''3;V^ ■ >

'"■- •’■'J .•■■'■* '• * ■ '. - .,

W- • Uv f-;:^ '■ •;■■-■ ■ • ^ V

,^y.. ^ •4...

'. - . .,•■■• .. v- 'i

. '.;•* ■••, ■/ ■ >" ■ ,

■ ^ -*" ,3

i.

^'.T

**

^ '4: ■ • V.

U- •■ • . *. . ' ■ *

i- ..

P^%V:V: .^•^. '

- . t-, V .. ;; w, i,':V?Æ.;;.

^ . -^r -i

:•

X‘ ■

■P--.« -.1' ,

-.---, • J ■ .' v----'

- ,• . -Ç 4. ."i. ,^. ■

^ -"'ti :■

‘J-w

îb?i.'(,<r

tfr«'.'

, ■■■■■'%'-

t, *.

; i

•-■... n»

:_‘V

' . 'v ' . * i ■*.• -

>.•

, '^Vî ^ .. . v • .- ’ - •

- -4** r ■■ ■ "* ■ 5*"^

1'

■J' ■>

■J-: ■

k'4- > ^ ‘

• 7y

• ,v'':ï--

-i - ^ .

>>■

JJ- - ,

'•- - ;V

y-. J- ,.

•«. .< '

» -4

■ -•“ . ', ■■‘ ‘ .. -•— - ■'■>' -w .«.'M-‘' -V«

' *. X' ‘ ‘t ,'' TV'-î

• ' ✓ ' ■ ^ Jv - • vv

*• '-‘'fc ■» V ♦

' , i . '# . -I ,

*. • . ■ . ■•>^' -.'-'••'A - . ‘ ..

'**1 * %.'^ J ~% Üi*' -/ . ■'*•* \ >^ ■ ■ ,■ '

K'V.

riR ’ • ''^ %‘r * . V ^ ‘ ^ ^■£g"7 *1'^ ' jj

. '• J- -. ■ ■ ^ „’. ' ‘' yt. y**'"* 4 ‘ ' ■ ■ ' - " ■ •

OS

- J' -, . . } '•''*’ ' '* ■ Jfc*

• ' ->2L(>' . -> ’JE.'

•-.• ,r^5î,TA

V • ;•• ■''WkV 'i*'- ' * ^ ' *• “

■■ ' - ' -■* ■ ■'

'■ . iV . *« ' • ■ ^

'.-IJ ' »

f'?»"*» 4 ■ -î.^"*' V.' ^-v .’ :\i.' r'‘- ■'.'»Tf:,

^.v' 4.' ^ -f S

K/* ■' 'i .'S rV.<'^ • v" N '■ •■•

Av “ ^

• r^' -- . , »■

>■ ^rr^- ' ■ . :tv;-. ■ •

V;;. *-• • /, .’ ^ V. -. ' • ■ ’^ '

•' '■ity’- '

C- h'’^'- •- '■- ■ ••■• . - '

•A J ^

■ ^

•■y

K

•/

•* * • «FT^

\ .ry'^

■-' . *■ • c' * > ^

fcyiîlC%,‘‘,'rj*'^Cviüy\*fTlà,.~T,T~CTW'.r»anr«it.-i»y.nw>at -

h

t-

'.■i-

Pi'

r,

i.

S*

f