I

S w tøés

3'/

■

■

—

A'

.

i •

*,

«

■t

r

/

. *

%

r

* *.

- -#

4

★

BOTANISKA NOTISER

FÖR ÅR 1873

■ -Ä«>

MED BITRÄDE AF

Hrr J. E. ARESCHOUG, BERGGREN, BLYTT, BRENNER, BRO
THERUS, J. ERIKSSON, TIL FRIES, GRÖNYALL, KROK,
LEFFLER, P. OLSSON, SCHEÜTZ, SPÅNGBERG, S.

A. TULLBERG, J. E. ZETTERSTEDT m. fl.

UTGIFNE

AP

C. F. O. NORDSTEDT.

Med två taflor.

LUND,

PÅ UT6IF VARENS FÖRLAG.

1873.

-ÂMUi'h)). K HO Hi J UM
l f.A")ï V A Hi) ir. i V i'Ôifn'SAY

t

\

LUND, Berlingska Boktryckeriet, 1873.

Mlt’J l<H; Uilti J, [J J O V, 5) /. '

v at; M v i r u 'njjy-.y i; /\ ) ;

/

— _ .... _ : _ _

INNEHÅLL

øriginal-afhandlingar.

Areschoug, J. E.: Om de skandinaviska algformer, som äro nar-
mast beslägtade med Dictyosiphon foeniculaceus, eller
kunna med denna lättast förblandas . . Sid. 161.

Berggren, S : Om förkrympta barrträd, växande i en myr i

södra Småland (Tafl. 1.) 102.

— - , Om proembryots utveckling och byggnad hos slägtena

Diphysciuni och Oedipodium (Tafl. II.) . 109.

Blytt, A.: Plantago borealis Lge, en for Skandinavien ny Plante 129.

Brotiierus, V. F.: Några exkursioner omkring Ponoj . 74.

Eriksson, J. och Tullberg, S. A.: Bidrag till Skånes Flora . . . 130.

Fries, Th. M : Om Nowaja Semljas vegetation . 1, 33.

Grönvall, A. L.: Några strödda bryologiska anteckningar. . . . 71.

Nordstedt, O : Kunna bladen hos Drosera- arterna äta kött? . . 97.

- , Några iakttagelser öfver årsringarne hos små tallar . . 105.

Olsson. P.: Notiser till Jämtlands flora . 12.

Scheutz, J.: Nya växtlokaler . 41.

Tullberg, S. A.: Ofversigt af de skandinaviska arterna af slägtet

Banunculus L., gruppen Batrachium DC.. . . . 65.

Utdrag ar utländska arbeten.

Norman, J. M.: Allelositismus . 46, 82.

Sphagnum Austini Sull. och Sph. papillosum. Lindb . 45.

Literatur-Öfrersigt.

Areschoug, J. E.: Algæ Scandin. exsicc. facs. 7 & 8 . 57.

Briosi, G.: Ueber allgemeines Vorkommen von Stärke in den

Siebröhren . . . 149.

- , Ueber normale Bildung von fettartiger Substans in Chlo¬
rophyll . . . . • . • . 150.

Brotherus, F. : Musci Fenniæ exsicc. fase. II . 169.

Fankhausrr J.: Ueber Jen Vorkeim von Lycopodium . 23.

Gistel, J Fr. X.: Carolus Linnaeus Ein Lebensbild . 120.

Hansteins, J.: Ueber die Lebensthätigkeit der Vaucheria- Zelle
und das Reproductions-Vermögen ihres protoplasmatischen
Systems . - . . . . 4 . . . 182.

Hartman, R.: Bryaceae Scand. exs. fase. XIV . 120.

II

Hildebrand, F.: Beobachtungen über Bestäubungsverhältnisse

bei der Gramineen . Sid. 24.

Jurùny, L.: Beitrag zur Morphologie der Oedogonien . . 146.

Kraus, S.: Ueber die winterliche Färbung immergrünen Gevächse. 86.

Lund, S.: Bægeret hos Kurvblomsterne . 19.

Maonus, P. : Ueber die botanischen Ergebnisse der Expedition

der Pomerania . 123.

Norrlin, J. P. : Ofversigt af Torneå (Muonio) och angränsande

delar af Kemi Lappmarkers mossor och lafvar . 143.

Pfeffer: Ueber Öffnen und Schliessen der BHithen . 117.

Philibert, M. Henri : Observations sur 1’hybridations dans les

mousses . 178.

Sanio, K.: Anatomie der gemeinen Kiefer ( Pinus silvestris)

I. Ueber die Grösse der Holszellen . 56.

II. Entwickelungsgeschichte der Holzzellen . 171.

Scheutz, N. J. : Bidrag till kännedomen om slagtet Ilosa . . . 114.
Schröder, J.: Die Einwirkung der schwefeligen Säure auf die

Pflanzen . 148.

Sitzungsberichte d. Gesellsch. naturf. Freunde zu Berlin, 20 mai

1873 . 185.

Sorauer, Paul : Einfluss der Wasserzufuhr auf die Ausbildung

der Gerstenpflanze . 177.

Stahl, E. : Entwickelungsgeschichte und Anatomi der Lenticellen 185.

Tieg hem, Ph. van: Recherches physiologiques sur la Germination. 147.

Treub, M.: Lichenencultur . 180.

Warming, E.: Forgreningforhold hos Fanerogamerne, betragtede

med særligt Hensyn til Klövning af Vækstpunktet . 54.

- , Om Forskjellen mellem Trichomer og Epiblastemer

af höj er e Rang . 86.

- , Untersuchungen über Pollen bildende Phyllome und

Kaulome . • . , . . . . 121.

Bnenner, M.: Finsk botanisk literatur 1871 — 72 . 112, 142.

Krok, T. O. B. N. : Svensk botanisk literatur 1871 . 16.

- , d:o d:o 1872 . 136.

Warming, E. : Oversigt over de i Danmark tryckte og af danske

Botanikere publicerede botaniske Arbejder for Aar 1872 . . 140.

Suiärre Notiser.

Annons s. 32. 192. Arctostaphylos alpina , funnen i Jutland.
128. Berättelse öfvcr Uppsala Naturvetenskapliga Studentsällskaps
Botaniska sektions verksamhet 1872 — 73 154. Botaniska årsberättel¬
ser 157. Brotheri växtutdelning 63. Botaniska sektionens verksam¬
het vid det skandinaviska naturforskaresällskapets 11 möte i Köpen¬
hamn d. 3 — 9 Juli 1873 124.

Döde: A. T. Björkman 192. L. A de Brébisson, Chisney, W. Hilse,
A Gris, M. J. M. Ken, R. C. Kingston, G. M von Martens, H. von
Mold, G. F. Reuter, A. Spring, J. Waga, F. Welwitsch 28.

En ny sorts flugfångare 62. Förteckning på lärare i botanik vid
Sveriges högre samt 5-klassiga läroverk 1873 29. Förteckning öfver

III

de kärlväxter, som komma att utdelas åt subskribenterna till Bro-
theri Rysk-Lappska resa 1872 61. Lunds Botaniska Förenings verk¬
samhet under läsåret 1872 — 73 153.

Lärda sällskaps sammanträden: Botanisk Forening 27, 59, 96, 191.
Danske Videnskabernes selskab 96, 124. Fysiografiska sällskapet 27,
59, 90, 124. Finska Vetenskapssocieteten 96. Göteborgs Vetenskaps-
och Vitterhetssamhälle 95. Naturhistorisk Forening 27,191. Sällska¬
pet pro fauna et flora fennica 27, 60, 96, 124, 151, 190. Vetenskapsaka¬
demien 26, 59, 90, 123, 151. Vetenskapssocieteten i Uppsala 151.

Mildes mossherbarium 32. Några ord till herr J. A. Lefiler 191.
Offentliga föreläsningar i botanik under förra halfåret 1873 vid uni¬
versiteten i Helsingfors, Kristiania. Köbenhavn och Uppsala 31.

Resande: S. Berggren 128. H. Mosén 28. Reseanslag: S. Almqvist
90, Fr. Areschoug 62, F. Elfving 96, H. G. Falck 90, E. T. Lack-
ström 96. E. Lang 96, M. F. Lundell 90, A. J. Malmberg 96. C. F.
Nyman 28, L. J Waldstedt. 28, V. B Wittrock 90.

Uppsala Botaniska Bytesförenings verksamhet 1871 72, 156.

Utdrag ur bref från Hj. Mosén till prof. N. J Anderson 150. Ut¬
nämnd till adjunktstipendiat: A Blytt 96.

Växter, soui något vidlyftigare blifvit omnämnda i denna årgång.

Agrimonia Eupatoria 88. Aneura latifrons 62. Arctophila fulva
v. lapponica 80, 81. Bæotitthis 49. Batrachia 65 o. följ. Bryutn
bulbifolium 144. Cerastium alpinum ß glabratum 38 Chrysos-
plenia 39. Cochlearia 37 — 38. Cosmarium obliquum 124. Cras-
sula cordata 61 Cystococcus humicola 181. Datara stramonium 87.
Diphyscium 109 o. följ. Drabæ 33 o. följ. Drosera 87 97 o.
följ. Encalypta 60. Eucladium verticillatum 72. Fossombroniæ 152.
Gentiana Amarella 131. Gymnostomum Ahnfeltii 44, G. calcarcum
73. Hierochloa pauciflora 41 Hyphostoma 49. Hypnum Kneiffii 71.
Jungermania divaricata v. latifolia 145. Lecanora leptacinella 145.
Luzulae 39—40. Menyanthes 86. Moriola 46 och följ. Oedopodium
109 o följ. Oedogonium diplandrum 146. Orthotrichum brevinerve
145, O. Rogori 72, O. tenellum 72, O. speciosum * fuscum 145. Plan¬
tago borealis 129 Potentilla argentea v. ochroleuca 133 Protococ¬
cus viridis 181. Psilomora 49. Ranunculus 65 o. följ. R. sceleratus
185. Rubus arcticus var. 14. R. idæus v. concolor 42. R, Radula
v. viridis 42. Rosæ 114 o. följ. Senecio vulgaris 88. Sphagnum 60.
S. Austini och papillosum 45. Tall 102 o. följ,, 105 o. följ. Tara¬
xacum phymatocarpum 10. Tilia parvifolia 90. Wahlbergella ape-
tala 38. Vaucheria 182. Viola canina v. lucorum 132.

<■' ' J

_

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

O. NORDSTEDT.

N:o 1. d. 15 Febr. 1873.

Om Nowaja Semljas vegetation.

Al Th. M. Fries.

Det allmänna intresse, hvarmed polartrakternas under¬
sökning på senare åren omfattats, har, såsom man lätt kun¬
nat vänta, sträckt sig äfven till det botaniska området. Ej
blott resultaten af de sista polar-expedition ernas botaniska
utbyte hafva med begärlighet mottagits, utan äfven flere äl¬
dre samlingar underkastats en ny och väl behöflig kritisk
granskning.

På de allra sista åren har den ögrupp, som med ett
gemensamt namn kallas Nowaja- Semlja, ådragit sig en syn¬
nerlig uppmärksamhet. Ehuru jag för min del högeligen
betviflar uppfyllandet af de sanguiniska förhoppningar, som
en del geografer och handels-spekulanter hysa, att de dessa
öar omgifvande hafven skola lemna en lätt och beqväm väg
såväl till nordpolen eller ett i fantasien hägrande öppet po-
larhaf som ock till det inre Rysslands varurika bygder, kan
jag ej annat än glädja mig åt dessa Nowaja-Semlja-färder,
hvilka i naturalhistoriskt afseende säkerligen skola gifva ett
rikt och värdefullt utbyte.

Angående denna ögrupps vegetation hafva på sista tiden

tvenne smärre, men vigtiga skrifter utkommit. Den ena,

Conspectus Floree insularum Note aj a,- Seml ja auctore E. R.

a Trautvetter, innefattar en sammanställning af allt, som

hittills derifrån hemförts ocli i samlingarne i S:t Petersburg

finnes bevaradt, hvarjemte allt detta underkastats en sorg-

1

/

2

Th. M. Fries.

fällig examen och derigenom en mängd äldre felaktigheter
bortrensats. Detta lilla arbete kommer derföre säkerligen
i all framtid att förblifva den grund, på hvilken kännedomen
af Nowaja-Semlja-floran kommer att byggas. — Den andra
afhandlingen är Axel Blytts Bidrag til Kundskaben o)n Vege¬
tationen paa Nowaja-Semlja , Waigatschöen og ved Jugor-
strædet och innehåller en förteckning på de arter, som hem¬
förts af Student Aagaard, hvilken deltog i den Rosenthalska
expeditionen 1871 till nämnda trakter.

En på dessa afhandlingar grundad sammmanställning af
Nowaja-Semljas hittills kända plantæ vasculares har jag för¬
modat ej skola sakna intresse för svenska läsare. En sär¬
skild anledning till en dylik sammanställning har gifvits mig
af en liten samling, som från samma Rosenthalska expedition
hemförts af v. Heuglin och som Professor Ahles i Stuttgart
sändt mig till bestämmande. Dessutom har Herr Geheime-
rådet v. Trautvetter i S:t Petersburg förökat den tacksam¬
hetsskuld, hvari jag redan förut stod till honom för mig
bevisad hjertlig välvilja, genom att villfara min begäran om
lån af åtskilliga Nowaja-Semlja-växter, som — isynnerhet för
utredandet af deras förhållande till Spetsbergs-former —
synts mig vara af vigt att närmare granska.

I den ofvannämnda samlingen af v. Heuglin utgöres
hufvudmassan af samma arter från samma lokaler, som re-

c

dan A. Blytt angifvit. Åtskilliga saknas dock, men i
stället finnas några andra. Hela utbytet af den Rosenthalska
expeditionen, hvad plantæ vasculares angår, finnes lätt, om
till Blytts förteckning följande tillägg göras:

1. Växter, som alldeles saknas i sagda förteckning:

Taraxacum phymatocarpum J. Vahl. Kostin Sharr.

Braba repens M. a Bieb. Jugor Sharr.

,, hirta L. (hebecarpa). Kostin Sharr.

Arenaria ciliata L. Kostin Sharr.

Saxifraga rivularis L. Matotschkin Sharr.

Salix rotundi folia Trautv. Kostin Sharr.

Om Nowaja-Semljas vegetation.

3

Carex pulla Good. Ljamtschina-bugten.

,, dioica L. ß. parallela Læst. Ljamtschina-bugten.
samt dessutom fragment (utan blommor) af en storväxt
obestämbar Ranunculus från Ljamtschina-bugten.

2. Växter från andra lokaler, än de i förteckningen
angifna *) :

Thalictrum alpinum L. Ljamtschina-bugten.
Ranunculus borealis Trautv. Ljamtschina-bugten.
Arabis petræa Lam. Kostin Sbarr.

Rarrya macrocarpa E. Br. Jugor Sbarr.

Cochlearia Wahlenbergii Rupr. Kostin Sharr.
Saxifraga nivalis L. Matotschkin Sharr.
Chrysosplenium alternifolium L. var. Matotschkin
Sharr.

Oxytropis campestris (L.) DC. ß. sordida (Willd.) Koch.
Kostin Sharr, Ljamtschina-bugten.

Hedy sårum obscurum L. Matotschkin Sharr.

Salix lanata L. Ljamts,china-bugten.

„ glauca L. Ljamtschina-bugten.

,, myrsinites L. Ljamtschina-bugten, Kostin Sharr.
Betula nana L. Kostin Sharr.

Luzula Wahlenbergii Rupr. Ljamtschina-bugten.
Eriophorum capitatum Host. Ljamtschina-bugten.
Festuca rubra L. ß. arenaria (Osb.) Ljamtschina-
bugten.

., brevifolia R. Br. Matotschkin Sharr.

Colpodium latifolium R. Br. Ljamtschina-bugten
(frodig), Matotschkin Sharr.

Air a alpina L. Ljamtschina-bugten.

Equisetum arvense L. Ljamtschina-bugten.

*) Ett par finnas visserligen af A. Blïtt anförda, men med frå¬
getecken, då säker bestämning på grund af de honom tillgängliga
exemplarens ofullständighet varit omöjlig.

4

Th. M. Fries.

Dessutom bör anmärkas, att enligt skriftligt meddelande
af A. Blytt Diapensia lapponica bör alldeles utgå, såsom
i förteckningen inkommen genom ett misstag.

Sammanställa vi de af v. Trautvetter och A. Blytt
samt nu af mig lemnade förteckningarne af -de på Nowaja-
Semlja (således med uteslutande af de på Waygatschön och
vid Jugor Sharr funna) tills dato anträffade arterna, finna vi,
att följande äro

Nowaja-Semljas hittills kända kärlväxter.

Syiianthereæ.

1. Tripi eur osp er mum inodorum (L.) C. H. Sch. ß.
phœocepkalum Rupr.

2. Senecio resedæfolius Less.

3. Hr ig er on unifi orus L.

4. Antennaria carpathica (Wnbg.) Bl. & Fingerh.

5. Artemisia borealis Pall. (f. Purshii Bess.)

6. „ vulgaris L. ß. Tilesii Ledeb.

7. Petasiles frigida (L.) Fr.

8. Taraxacum officinale Web. var.

9. „ phym a tocarpum J. Vahl.

Valerianeæ.

10. Valeriana capitata Pall.

Campanulaceæ.

11. Campanula uni flor a L.

Bor r a gin eæ.

12. Myosotis silvatica Hoffm. (f. alpestris Koch).

13. Eritrichium villosum Bunge.

Polenioiiiaccæ.

14. Polemonium caeruleum L. var.

15. ,, pulchellum Bunge.

Personata*.

16. Pedicularis sudetica Willd.

17. „ hirsuta L.

18. ,, lanata Pali. (f. dasyantha Pali.)

19. ,, Oederi Yahl.

Om Nowaja-Seniljas vegetation.

20.

21.

22.

23.

24.

25.

26.

27.

28.

29.

30.

31.

32.

33.

34.

35.

36.

37.

38.

39.

40.

41. ?

42.

43.

44.

45.

46.

5

Priiiiiilaccæ.

Trientalis europœa L.

Androsace (septentrionalis L. ß. ?) ciliata Trautv.

Insbclliferæ.

Pachypleurum alpinmi Ledeb.

RanuiHHilaceæ«

Ranunculus borealis Trautv.

,, affinis R. Br.

,, sulphureus Sol.

,, nivalis L.

,, pygmæus Wnbg.

,, hyperboreus Rottb.

„ lapponicus L.

Thalictrum alpinum L.

Caltha palustris L.

I’apaveraccæ.

Papaver nudicaule L. ( leucanthum Trautv. et xan-
thopetalum Trautv.)

Criieiferæ.

Cardamine pratensis L.

„ bellidifolia L.

Arabis alpina L.

„ petraea Lam.

Sisymbrium pygmæum (Hook.) Trautv.

JEutrema Edwardsii R. Br. (f. typica et ï. par vi¬
liora Trautv.).

j Braya purpurascens (R. Br.) Ledeb. (f. macro-
carpa Trautv. et f. glabella (Richards.) Trautv.).
Parry a macrocarpa R. Br.

SchiverecTcia podolica (Bess.) Andrz. ?

Praha alpina L. (a. et ß. glacialis (Adams.)).

„ oblongata (R. Br.) Dec. (f. lasiocarpa
(Adams.) Trautv.)

„ arctica J. Yahl.

hirta L. ( leiocarpa et hebecarpaß.

„ Wahlenbergii Hartm.

fi

Th. M. Fries.

47.

48.

49.

50.

51.

52.

53.

54.

55.

56.

57.

58.

59.

60.
61.
62.

63.

64.

65.

66.

67.

68.

69.

70.

71.

72.

73.

74.

Draba altaica (Ledeb.) Bunge.

„ nivalis Liljebi.

Cochlearia Wahlenbergii Rupr.

„ officinalis L. (?).

Silcnaceæ.

Silene acaulis L.

Wahlberg ella apetala (L.) Fr.

Alsinacese.

Stellaria Edwardsii R. Br.

Cerastium alpinum L. (fl. lanata Wnbg. et hir¬
suta Koch ac ß. glabratum Wnbg.)

,, trigynum Yill. (?)

Arenaria ciliata L. (f. frigida Koch).

Alsine rubella Wnbg.

Saxifrages».

Saxifraga hieraciifolia Waldst. & Kit.

,, nivalis L.

,, stellaris L. ß. comosa DG.

„ oppositi folia L.

„ flagellaris (Stérnb.) R. Br.

,, Hirculus L.

,, aizoides L.

,, cernua L.

„ rivularis L.

,, cœspitosa L.

Chryso splenium alternifolium L. var.

Crassulaceæ.

Rhodiola rosea L.

Onograrieæ.

Epilobium latifolium L.

Rosaces».

Potentilla sericea L. ß. dasyphylla (Bunge) Ledeb
„ emarginata Pursh.

„ maculata Pourr.

Dry as octopetala L.

Om Nowaja-Semljas vegetation.

7

Papiliouaceæ.

75. Hedy sårum obscurum L.

76. Oxytropis campestris (L.) DC. ß. sordida (Willd.)

Koch.

77. Astragalus alpinus L.

78. Phaca frigida L.

Vacciniaceæ.

79. Vaccinium uliginosum L.

Pyrolaceæ.

80. Pyrola sp. (steril.)

Polygoneæ.

81. Polygonum viviparum L.

82. Oxyria digyna Campd.

Saliciueæ.

88. Salix lanata L.

84. ,, glauca L.

85. ,, arctica Pali.

86. „ myrsinites L.

87. „ rotundifolia Trautv.

88. ,, polaris Wnbg.

Itetulineæ.

89. Petula nana L.

.luiicaceæ.

90. Juncus biglumis L.

91. Luzula arctica Blytt.

92. ,, armata (L.) Wnbg. ß. hyperborea (R. Br.)

93. „ spicata (L.) DC.

Cypera ceæ.

94. Eriophorum angustif olium Roth. .

95. ,, vaginatum L.

96. ,, capitatum Host.

97. Carex pulla Good.

98. „ misandra R. Br.

99. ,, rigida Good.

100. „ salina Wnbg. (f. nana Trautv.)

8

Th. M. Fries.

ftramincæ.

101. Festuca rubra L. fi. arenaria (Osb.)

102. „ ovina L. fi. violacea Gaud, et y. vivi¬

para Horn.

103. ,, br ev i folia ß. Br.

104. Poa pratensis L. («. et fi. vivipara).

105. Foa cenisea All.

106. ,, alpina L.

107. Catabrosa algida (Sol.) Fr.

108. Colpodium latifolium R. Br.

109. Dupontia Fiskeri R. Br.

110. Fleuropogon Sabini R. Br.

111. Trisetum subspicatum (Link) P. Beauv.

112. Air a cœspitosa L. fi. borealis Trautv.

113. ,, alpina L.

114. Hierochloa alpina (Sw.) R. S.

115. ,, pauciflora R. Br.

116. Alopecurus alpmus Sm.

Polypodiaccæ.

117. Cystopteris fragilis (L.) Bernh.

Equisetaceæ.

118. Equisetum arvense L.

119. „ scirpoides Michx.

Att med ledning af denna förteckning anställa jerafö-
relser med vegetationen i åtskilliga andra närgränsande trak¬
ter skulle säkerligen ej sakna intresse. Härvid är dock att
märka, att flera af dessa äro alltför litet undersökta, för att
några fullgiltiga slutsatser skulle kunna dragas. Detsamma
gäller äfven i hög grad om Nowaja-Semlja. Hvad vi af
växter derifrån erhållit, är endast att anse såsom profbitar
på den dervarande vegetationen, och detta så mycket mer,
som endast några få punkter (företrädesvis Mastotschkin och
Kostin Sharr) af naturforskare blifvit besökta och dessa
besök varit alltför korta för en någorlunda tillräcklig un¬
dersökning. Hela ostkustens, äfvensom de nordligaste de-
larnes, växtlighet är fullkomligt obekant. Det är emellertid

Om Nowaja-Semljas vegetation.

9

att hoppas, att vår kimskap i detta afseende snart skall
vidgas genom, de snart sagdt, årliga expeditionerna till dessa
bygder. Jag beklagar blott, att ingen svensk expedition kom¬
mit att deltaga i detta internationella sträfvande. Sedan nu
Spetsbergens naturförhållanden äro relativt väl kända, fram¬
förallt genom de förra svenska expeditionerna till detta land,

•«O«.'»»'-

synes Nowaja-Semlja hafva varit det lämpligaste målet för
de svenska arktiska sträfvandena, och att utbytet i geogra¬
fiskt, botaniskt och zoologiskt afseende ej skulle blifvit ringa,
derom kan man på förhand vara förvissad.

Oaktadt sålunda en jemförelse mellan vegetationen på
Nowaja-Semlja och i dess grannländer endast kan blifva ytlig
och ofullständig, tillåter jag mig dock att i detta afseende
påpeka några förhållanden. Ett land, hvars vegetation man
väl skulle a priori vara böjd att anse såsom nästan ensartad
med Nowaja-Semljas, är Spetsbergen. Sannt är också, att
likheten i många afseenden är frappant. Så t. ex. rikedomen
på Ranunculi , Dr ah ce och Saxifrages, fattigdomen på Cari¬
ces och högre buskväxter, den totala bristen på träd, Ru-
biacece, Labiatce , Violariece , Chcnopodiacéce, Liliaceae, för
att ej tala om sådana familjer som Malvacece, Gruinales,
Orchideae o. s. v. Äfven i detaljer visar sig en dylik öfver-
ensstämmelse. Emellertid är dock denna vida mindre, än
man på förhand skulle vara böjd att tro. Nowaja-Semljas
vegetation har en mera sydlig anstrykning, bevisad genom
förekomsten af — låt vara låtaliga — representanter af Va-
lerianeœ, Primulaceæ, TJmbelliferœ , Onagrarieae, Papiliona-
cece, Vaccinieae och Pyrolaceae, ett större antal Synauthereae,
Personatae och Salicineœ etc. Mer än 40 (d. v. s. mer än
V3) af Nowaja-Semljas hittills kända växter äro icke anträf¬
fade på Spetsbergen. Att ett ungefär lika stort antal är
funnet på denna senare ögrupp, utan att hittills vara anmärkt
på Nowaja-Semlja, betyder mindre, då troligen — eller sä¬
kerligen — de allra flesta (om ej alla) dessa framdeles
komma att der upptäckas.

Jemför man deremot Nowaja-Semljas hittills känna väx-

10

h. M. Fries.

ter med det nordliga Skandinaviens (inbegripet Ryska Lapp¬
markens), så finna vi lätt: 1) att af de något mer än 40 e
på Spetsbergen funna arterna minst 25 finnas i norra Skan¬
dinavien och 2) att antalet af de i sistnämnda trakter ej funna
Nowaja-Semlja- växterna är 25, af hvilka 12 förekomma på
Spetsbergen. Naturligtvis är Nowaja-Semljas flora betydligt
artfattigare än norra Skandinaviens, men likheten är dock
i många afseenden ej ringa och till och med större, än den
Spetsbergs-floran företer. — Mest frappant har synts mig den
stora — efter hvad vi för n. v. känna — olikhet, som man
finner vid närmaste kust af Samojedernas land, ja t. o. m.
på den närgränsande Waygatschön. Genom sin större rike¬
dom på buskar (Salices och Betula nana), förekomsten af
Cineraria campestris , Byrethrum bipinnatum, Primula strida,
Plantago maritima, Armeria sibirica, Ranunculus Pallasv,
Ammadenia peploides , Allium sibiricum, Veratrum , Luzula
Wahlenbergii , Alopecurus pratensis ß. alpestris, Carex am¬
pullacea ß. rotundata, aquatilis ß. borealis , dioica ß. paral¬
lela, Blymus arenarius m. fl., för att ej tala om Hippuris,
Comarum, JRubus Cham cemor us och arcticus, Vaccinium
vitis idcea m. fl., framkalla stränderna kring Jugor Sharr
en helt annan, om Ryska Lappmarken påminnande bild.

I sin öfversigt af Spetsbergens fanerogam-flora har A.
J. Malmgren påpekat den öfverensstämmelse, som i vissa af¬
seenden eger rum mellan Spetsbergens och den arktiskt-ame-
rikanska archipelagens växtlighet. Något dylikt kan man
äfven spåra på Nowaja-Semlja. Framför allt synes den ut¬
märkta gräsarten Pleuropogon Sabini tala härför.

Slutligen tillåter jag mig att bifoga några anmärkningar
rörande åtskilliga ofvan anförda arter:

1. Den på Spetsbergen och Nowaja-Semlja förekom¬
mande växt, som såväl af Malmgren som mig blifvit benämnd
Taraxacum phymatocarpum , anses af v. Trautvetter ej vara
identisk med den grönländska, af J. Vahl under detta namn
beskrifna och i Fl. Dan. t. 2298 afbildade, hvadan han gif-
ver den förra namnet T. vulgare ß. arcticum. Hvad först

Om Nowaja-Semljas vegetation.

11

dess atrrätt beträfiar, så vill jag ej absolut förneka möjlig¬
heten af, att den mångformiga T. officinale (s. vulgare)
skulle kunna antaga en så högst afvikande gestalt, men föga
troligt synes det dock vara, så mycket mer som T. officinale
i samma trakter uppträder under andra former, som föga
eller icke afvika från de i vårt land förekommande. Enhvar,
som ser den Spetsbergska T. phymatocarpum växande, frap¬
peras genast vid första anblicken af dess blekt gröngula
blommor, hvilka gifva den ett fullkomligt främmande utse¬
ende. — Hvad åter angår namnet, så må påpekas, att den,
som först bestämt den Spetsbergska växten till T. phymato¬
carpum, än ingen annan än sagda arts förste upptäckare
och namngifvare, J. Vahl, som under Gaimardska expeditio¬
nen 1838 på Spetsbergen anträffade densamma. Att den
habituelt är lika den grönländska, kan jag af egen erfarenhet

o

intyga. Återstår således blott den af Trautvetter anmärkta-
olikheten hos achenierna, hvilka hos den grönländska skola
vara ”dense tuberculata”, men hos Spetsbergs- och Nowaja-
Semlja-växten ”lævia” eller på sin höjd ”apice parce et mi¬
nute tuberculata”. Att härpå ingen vigt bör läggas, bevisas
bäst deraf, att bland mogna frukter från samma blomkorg
(samlade vid Kingsbay på Spetsbergen) några äro alldeles
släta, andra obetydligt, andra tydligt och tätt knöliga, om
ock ej fullt till den grad, som i Fl. Dan. afbildas.

2. Förekomsten af Pedicularis Oeder i Vahl (P. versi¬
color Wnbg.) synes ganska anmärkningsvärd, då den saknas
såväl i Lappland som i nordliga Norge. Ett liknande språng
gör dock äfven Saxifraga hieraciifolia, hvilken inom Skan¬
dinavien endast förekommer i Loms- och Dovrefjälleri och
sedan uppträder på Spetsbergen och Nowaja-Semlja.

3. Andro sace septentrionalis ß. ciliata Trautv. synes,
att dömma efter ett par små exemplar, som blifvit mig till
låns meddelade, vara så afvikande från A. septentrionalis ,
att den väl förtjenar att skiljas såsom egen art.

4. J Ranunculus nivalis L. och sulphureus Sol. äro
tvenne former, om hvilkas art-åtskilnad författarne väl näppe-

12

IP. Olsson.

ligen någonsin komma att blifva fullt ense. Vill man blott
bedömma dem efter torkade, ofta illa medfarna och ofull¬
ständiga exemplar i herbarierna, medgifver jag, att man
mången gång kan vara frestad att förena dem till en art.
Ser man dem deremot i naturen, kan man aldrig tveka, till
hvilken af dessa hvarje särskildt exemplar bör hänföras.
Åtminstone är detta min erfarenhet, vunnen under gransk¬
ning af många tusen exemplar i Öst- och West-Finmarken,
på Spetsbergen och Grönland. T. o. m. på afstånd kan
jag, då de växa, skilja dem från hvarandra, hvadan jag all¬
deles icke tvekar att anse dem såsom tvenne goda, väl
skilda arter. — På Nowaja-Semlja är, liksom på Spets¬
bergen, B . sulphureus den vanligare, på Grönland deremot
B. nivalis.

5. Den lilla vackra växt, som ofvan är upptagen under
Trautvetters namn Sisymbrium pygmœum , är mera bekant
under benämningarne Hesperis Hookeri Ledeb., Hesperis
pygmæa Hook. eller Hesperis Ballasii Torr. & Gr. Troligast
bör den föras till slägtet Erysimum , men då jag ej sett
mogna frukter, vågar jag ej bestämdt härom yttra mig.

6. Förekomsten af Schivereclda podolica är högst tvif-
velaktig. Trautvetter har endast med stor tvekan anfört
den på grund af ett högst ofullständigt fragment, som fanns
1 Baers samling, men, oafsedt svårigheten af ett säkert be¬
stämmande af detta fragment, är det ej omöjligt, att detsamma
tillfälligtvis inkommit bland Nowaja-Semlja- växterna, ehuru
härstammande från någon helt annan trakt.

(Forts.)

Notiser till Jämtlands flora,

af P. Olsson.

Nedanstående anteckningar äro gjorda dels vid egna ut-
flygter i Östersunds omgifningar, dels vid granskningen af
några mina lärjungars under sistförflutne sommar insamlade

Notiser till Jämtlands flora.

13

växter. De med en asterisk förtecknade har jag ej funnit
förut uppgifna för provinsen.

* Chrysanthemum segetum L. Alanäset (i provinsens nord¬

ligaste del) enl. ex. af G. Ahlström.

* Sonchus arvensis L. samt var. Icevipes Koch. Östersund

allmän.

* Sonchus asper Vill. Östersund.

* Cichorium Intybus L. i Ragunda på odi. st., sannol. ditforda

* Lapsana communis L. f med utsäde (W. Frisendahl).

* Hieracium stoloniflorum Kit. Östersund (G. Sandberg).
(*?) H. murorum L. Ej sällsynt kring Östersund, t. ex. Lugnet.

* H. gothicum Fr. Östersund vid Lugnet.

* H. corymbosum Fr. Östersund på en åkerren nära Lugnet ;

Alanäset enl. ex. af Ahlström.

H. prenanthoides Vill. Östersund vid Lugnet m. fl. st.

* Valeriana officinalis L. Ragunda (Bergvall).

•• o

* Campanula rapunculoides L. Östersund och Ahs.

* C. persicifolia L. Ragunda (Frisendahl).

o

C. patula L. flor. albis. Kånkbacken i Ahs s:n ; äfv. Ragunda.

* Lycopsis arvensis L. Östersund.

* Myosotis hispida Schl. Allmän vid Östersund.

Echium vulgare L. Håsjö (O. Johansson) ; Ragunda (Fri¬
sendahl).

Echinospermum deflexum Lehm. Rödöberget i Alsens s:n
(O. M. Rödén); Kroksvågsberget i Ragunda s:n (W.
Frisendahl).

Calamintha acinos Clairv. Kroksvågsberget i Ragunda (Fri¬
sendahl).

* Lamium intermedium Fr. Östersund.

* Veronica arvensis L. Ostersund (O. M. Röden).

* Odontites rubra Pers. Östersund (O. M. Rödén), bland

Arabis suecica.

* Baucus Carota L. Östersund mot Carlslund (Rödén m. fl.).

Roten smal, hvit.

o

Livisticum officinale K. Ahs (odlad).

14

P. Olsson.

Ranunculus lapponicus L. Alsens, Bergs, Rätans och
Ragunda socknar.

R. hyperboreus Rothb. Kläpp i Kyrkas s:n (Rödén), en
mil från Östersund.

Batrachium peltatum Fr. Äfv. i provinsens öst. del, t. ex.
Håsjö s:n i Singsjön (Frisendahl).

o

* Delphinium Consolida L. Alis (Rödén) ; Ragunda (Fri¬

sendahl), sannol. inkommen med utsädeskorn.

* Sinapis arvensis L. ß ambigua. Östersund.

Cardamine hirsuta L. Kullstaberg i Ragunda (Frisendahl).

* Arabis arenosa ß borealis Fr. Östersund bland Arabis

^uecica; Hammerdal enl. ex. af Westin.

* Far setia incana Br. Ragunda vid Hammaren på odl. st.

(Frisendahl).

o

* Barbarea vulgaris Br. Ahs s:n (Rödén).

Geranium Robertianum L. Ragunda (Bergvall).

Viola umbrosa Fr. Hallomsgrafven i Mysjö (Tirén).

* V. arenaria DO. Frösön.

o

* Agrostemma Githago L. ß nana. Ahs (Rödén).

Stellaria crassifolia Ehrb. ß subalpina. Kullstaberg i Ra¬
gunda (Frisendahl).

Saxifraga cœspitosa L. likaledes.

* Myriophyllum squamosum Last. Håsjö s:n i Singsjön (Fri¬

sendahl). Fanns endast flytande, men täml. ymnigt.

Ridms arcticus L. Af denna art har stud. W. Frisendahl
vid Ragunda ett par år å rad funnit en form med hela
hjertlika blad, dock stundom med ett eller annat tre-
fingradt. Förliden sommar tog han på ett annat ställe
exemplar med flikade kronblad.

Potentilla argentea L. Frösön.

Astragalus glycyphyllus L. Kullstaberg i Näs s:n (P.
Lindblom).

B. rutaceum Sw. Ragunda (Frisendahl); Alanäset (Ahlström).

* Nitella furculata Rchb. Storsjön vid Östersund ; Sunne

m. fl. st., men steril.

Notiser till Jämtlands flora.

15

* Melilotus officinalis Willd. Ragunda (Frisendahl), på od¬

lade ställen.

* Trifolium agrarium L. Östersund 1871, ej 1872 (Rödén).

* T. procumbens L. Östersund.

Anthyllis Vulneraria L. Äfv. i Ragunda.

* Populus balsamifera L. Östersund, allmänt planterad.

* P. monilifcra Ait. Östersund, sparsammare planterad.

* Pinus Larix L. Östersund, sparsamt planterad.

* Platanthera chlor antlia Oust. Håsjö (O. J. Johansson).
Epipogium aphyllum Sw. Östersund 1870—71; äfven vid

Hammarsjön i Ragunda enl. Frisendahl.

Allium oleraceum L. Oviken (Rödén).

Luzula Wahlenbergii Rupr. Yid Frösö kyrka enl. ex. af
Ångman.

Potamogeton pectinatus L. Frösön vid Ennsjön; Åhs i en
bäck norrut; äfv. meddelad från Rörösjön i Oviken och
Hammarsjön i Ragunda.

P. pusillus L. Laxsjön i Fölinge s:n samt Singsjön i
Håsjö s:n.

* Sparganium natans L. Jämtl. Ragunda s:n i Hammarsjön

(Frisendahl); Medelp. Torp i elfven (O. Tunforss).

* Bhynchospora fusca RS. Åhs (F. Hellberg).

Carex atrata L. Kännåsen i Åhs s:n (Rödén).

Triticum violaceum Horn. Kullstaberget i Ragunda (Fri¬
sendahl).

* Glyceria distans Wg. Östersund på en gata.
Calamagrostis litorea DC. Östersund vid Lugnet.

* C. Hartmanniana Fr. Alsen (Rödén).

Cystopteris montana B. Åfv. Kullstaberget i Ragunda
s:n (Frisendahl).

Botrychium Lunaria Sw. ß adianthi folium Hn. Eltnäset
i Oviken bland hufvudformen (A. Behin).

o

* B. lanceolatum Angstr. Faxelfven i Näskott s:n (H. Pers¬

son); Alanäset (Ahlström).

B. virginicum Sw. Alanäsets, Fölinge, Hallens och Ovi¬
kens s:nr, på senare stället mycket sparsamt.

16

P. Olsson, Notiser till Jämtlands flora.

* Chara hispida L. Östersund mot Ramiåsen; Frösön vid

Ennsjön; Sunne s:n o. s. v. i flere former.

* Ch. rudis A. Br. På samma ställen som föregående art.

o

Ch. contraria A. Br. Frösön, Rannåsen och Ahs s:n i
flere former.

* Ch. fragilis Desv. Östersund mot Rannåsen ; Stackris såg-

damm i Sunne s:n.

Såsom bevisande den rikedom på ätliga svampar, denna
trakt hyser, vill jag slutligen anföra de förnämsta bland dem,
hvilka den 6 sistl. september insamlades under en exkursion
med skolungdomen till närmaste delen af Frösön.

Ymnigast förekomma Lactarius deliciosus , L. tormino¬
sus, Polyptorus ovinus , Hydrium imbricatum och Clavaria
flava. Vidare funnos Agaricus procerus , Hygrophorus eru¬
bescens, H. pratensis , Clitocy bcodorus, Agar inis campestris,
Boletus luteus , B. edulis, B. scaber, Hydnum repandum,
Clavaria stricta, Helvella Infula och Ly coper don Bovista.
Tidigare på året finnas Morchella esculenta och Gyr omitra
esculenta i stadens närhet.

Literatur-Öfversigt.

Svensk botanisk literatiu* 1871.

(Af Th. O. B. N. Krok.)

A. I Sverige tryckta arbeten eller uppsatser.

Andersson, N. J., Några ord om arternas geografiska och genealo¬
giska samband inom Pilslägtet (i Årsber. Nya Elementarskolan i
Stockholm 1870-71, sidd. 3—15).

- } Svensk Elementar-Flora till handledning för nybegynnare

vid växternas namnbestämning. — Andra upplagan. Stockholm.
Iwar Hæggstroms boktryckeri. 176 sidd. 8:o.

- , Inledning till Botaniken. — Första häftet. Med talrika taflor

och figurer i träsnitt. Sjette omarbetade upplagan. — Stockholm.
Iwar Hæggstroms boktryckeri. 3 -f- 75 sidd. 8:o.

Literatur-öfversigt.

17

Areschoug, F. W. C., Betraktelser i anledning af Stud. Alfr. Na¬
thorsts upptäckt af fossila högnordiska växter i de skånska söt vat¬
tenslerorna (i Bot. Not. 1871, sidd. 3 ~-8).

- , Om de skandinaviska Rubus-formerna af gruppen Corylifolii

(anf. st., sidd. 137 143, 169 — 179). — Äfven särskildt afdrag,
sidd. 16.

Bæhrendtz, F. J., Uppgift på några för Blekinge nya växter (i Bot.
Not. 1871, sidd. 166).

Berggren, S., Alger från Grönlands inlandis (i K. Vet. Akad. Öfvers.
1871, sidd. 293-296 + Tafl V:e).

- , Bidrag till kännedom om Fanerogam-floran vid Diskobugten

och Auleitsivik-fj orden på Grönlands vestkust (anf. st., sidd. 853 897).

Blomberg, O. G., Tillägg till artikeln: Bidrag till kännedom om
Bohuslänska skärens lafflora (se Bot. Not. 1868 p. 176 f. f.) i Bot.
Not. 1871, sidd. 117 120.

Falck, A. (f), En utflygt till Salinerna i Siebenbürgen (i Bot. Not.
1871, sidd. 19 - 24). — Uppsatsen ej afslutad.

Fries, E., Queletia, novum Lycoperdaceorum genus, Accedit nova
Gyromitrœ species (i K. Vet. -Akad. Öfvers. 1871, sidd. 171 — 174
-f Tafl. IV:e).

- f Icones selectæ Hymenomycetum nondum delineatorum V.

sidd. 37—48 -f- pl. 41—50. fol. futan tryckningsort och årtal].

Fries, Th. M., Lichenographia Scandinavica sive Dispositio Liche¬
num in Dania, Suecia, Norvegia, E’ennia, Lapponia Rossica hactenus
collectorum. — Pars prima. Upsaliæ. Typis descripsit Ed. Ber-
ling. — Tit. , IV F 324 (4- 1) sidd. 8:o.

Förteckning öfver Skandinaviens (Sverges, Norges, Danmarks och
Finlands) Fanerogamer och Ormbunkar etc. (Till skolornas tjenst).
— Ejerde öfversedda upplagan [omslagstitel]. Upsala. Edqvist &
Berglund. 52 sidd. 8:o.

Hartmann, C. J., Handbok i Skandinaviens Flora, innefattande Sver¬
ges och Norges växter till och med Mossorna. Tionde upplagan
utgifven med Rättelser och Tillägg af Carl Hartmann. — Sed-
nare delen : Mossor. — Stockholm. Iwar Hæggstrôms boktryckeri.
- XXVIII + 180 sidd. 8:o.

Hellbom, P. J., Nerikes Lafflora. Örebro, Abr. Bohlin. — XXVIII
+ 151 (+ 3) sidd 8:o.

Johanson, G. (f), Om Bidens Radiata Thuill och B. platycephala
Örst. (i Bot Not. 1871, sidd. 52 55).

Kindberg, N. C., Försök till en synoptisk framställning af Skandi¬
naviens Hieracier (i Bot. Not. 1871, sidd. 41 — 52).

2

18

Literatnr-öfversigt.

Kindberg, N C., Förteckniug öfver Wermlands och Dals mossor
(i K. Vet.-Akad. Öfvers. 1871, sidd. 475—491)

Krok, Th. O. B. N., Svensk botanisk literatur. År 1868 (i Bot. Not.
1871, sidd. 31 — 35). År 1869 (anf. st., sidd. 57—60).

Anm. Båda tillsammans i aftryck: Lund, Berlingska boktrycke¬
riet. 8 sidd. 8:o.

Leffler, J. A , Om Sveriges Rosa-arter (i Bot. Not. 1871, sidd. 73—82).

Lunde 11, P. M., De Desmidiaceis, quæ in Suecia inventæ sunt, ob¬
servationes criticæ. Cum Tabulis Y. Upsaliæ. Tit. och 100 sidd.
4:o. (ur Nova Acta reg. soc. scient Upsal ser. 3, vol. VIII fase 1).

Nathorst, A. G., Om vegetationen på Spetsbergens vestkust (i Bot.
Not. 1871, sidd. 105—117).

Nordstedt, C. F. O. (& Falck, A.), Botaniska Notiser för år 1871
. . . Lund, Berlingska boktryckeriet. — Tit., IV 200 sidd 8:o.

Rääf, L F. (f), Uppgifter om stora tråd osh buskar, alla med ett
undantag vuxna i Ydre härad i Östergötland (i Bot. Not. 1871,
sidd. 185-186).

Scheutz, N. J., Fortsatta iakttagelser rörande Smålands växtlighet
(i Bot. Not. 1871, sidd. 55-57, 82-94, 120-126, 143—148).

Thedenius, K. Fr, Flora öfver Uplands och Södermanlands fane-
rogamer och bräkenartade växter. — Stockholm. Alb. Bonniers
boktryckeri. 4 -f 524 sidd. 8:o

( Exsiccater .)

Fries, Th. M., Plantæ Vasculares insularum Spetsbergensium hacte¬
nus lectæ & Plantæ Vasculares in insula ”Beeren Eiland” repertæ.
— Upsaliæ. Ed. Berling. — 2 sidd. fol.

Nordstedt, O. & Wahlstedt, L. J., Characeæ Scandinaviæ exsic¬
catae. Faso.j I N:o 1- 40. Lundæ, typis excudit academiæ typo¬
graphy. Fol.

B. I Utlandet tryckt uppsats

a. Original-uppsats.

Falck, Alfred (f), De botaniska foreningarne i Sverige, ett histo¬
riskt utkast (i Botanisk Tidsskrift [København] IV. 3, sidd. 177 —
226) — Äfven särskildt afdrag.

Tillägg.

Fries, E., & La g ger, Franc, Hieracia europæa exsiccata. Upsaliæ
Edquist & Berglund. 1862—1865. - Tit. -f 6 sidd. fol.
Kindberg, N. C., De allmänna växterna i Östgöta Flora efter Fries’
system. — Linköping. C. F. Ridderstad 1867. 8 sidd. 4:o.

Literatur-öfversigt.

19

( - ), Utdrag ur Svenska Floran, för folkskoleseminarier och ny-

begynnare. Anf. st. och boktr. 1870. 24 sidd. 8:o enl. boktryckare
förteckning i kongl. bibl.

Bægeret hos Kurvfolo nisterne, et histologiskt forsög på at
hævde udviklingens enhed i planteriget, af Samsöe-Lund.
(Botanisk Tidsskrift 2 R. 2 Bd 1 & 2 H. p. 1 — 120.)

Som motto till den franska öfver sättningen af sitt arbete
han förf. valt det gamla uttrycket: ”Natura non facit saltus".
Hans hufvuduppgift är i enlighet härmed att söka visa, att
det ej finns någon skarp gräns mellan kryptogamerna, hos
h vilka alla organ utvecklas medelst en enda toppcell, och
fanerogamerna, hvilkas växtpunkt är bildad af en inre solid
väfnad med sjelfständigt ursprung, omgifven af 1-flere cell¬
mantlar med sjelfständigt ursprung.

För att lättare kunna redogöra för de resultat, förf.
kommit till, anser ref. lämpligt att först lemna en kort re¬
dogörelse lör de olika slag af topp- och kant-celler, som
förf. uppställer.

Toppceller a) af l:sta graden: formen mer eller min¬
dre cylindrisk; de nybildade cellväggarne äro parallela med
basen, hvarigenom uppstår en cellsträng, bestående af 1 enda
cellrad; b) af 2:a graden: toppcellen har formen af en om¬
vänd pyramid med 2 konvexa sidor och en konvex uppåt¬
vänd bas ; de nya cellväggarne äro n. parallela med pyrami¬
dens sidor och bildas vexelvis åt 2 sidor, hvarigenom en af
2 cellrader bestående cellsträng uppkommer; c) af 3:e gra¬
den: formen = en omvänd 4- sidig pyramid; utveckling ana¬
log med föreg., en cellsträng med 3 cellrader bildas; d) af
4:e graden : formen — en omvänd 4-n-sidig pyramid, utveck¬
ling analog med föreg., en cellsträng med 4-n cellrader
bildas ; och e) af 5:e graden : formen — en omvänd 4-n-sidig
pyramid, hvars nedåtvända spets är afstympad genom ett
horisontalplan (derfor har ett längdsnitt formen af ett tra¬
pezium) ; utvecklingen sker vexelvis till 4-n sidor och i nästan
horisontel riktning, hvarför också de nya cellväggarne blifva
n. vertikala och aldrig skära hvar andra; vid toppcellens

20

Litera tur-Öfversigt.

verksamhet uppstår en ihålig cellkropp, en mantel, bildad
af 4-n cellrader i 1 cell-lag.

Kantceller. Till de 5 formerna af toppceller svara 3
former af kantceller. Vid kantväxten utvecklas en hel rad
af kantceller på samma gång; hvarje kantcell kan derför,
enl. förf., endast utveckla sig till högst 2 olika sidor. Kant¬
celler af 1 — 2 graden motsvara toppceller af 1—2° och bilda
nya celler på analogt sätt; de af 3° motsvara toppceller af
5°, hvarvid en cellmantel, bildad af 1 cell-lag, uppstår.

Förf. har undersökt utvecklingen hos flere fanerogamers
blad och funnit, att växtlinjen (kantlinjen) kan dels i olika blad
dels på olika stadier hos samma blad vara bygd på mycket
olika sätt. Den kan bildas än af 1 rad kantceller af 1° eller
2°, än af 2 rader kantceller, den yttersta af 3°, den innersta
af 1° eller 2°. Äfven bladets apikala växtpunkt kan variera
på bladets olika utvecklingsstadier och i olika blad. Den
kan än vara bildad af 1 toppcell af 1 — 4°, än af 2 toppcel¬
ler, den yttersta af 5°, den innersta af 1°, eller kan den
bestå af ett inre element, som utvecklar en solid väfnad,
samt af 1 eller 2 yttre element, som hvar för sig utbilda
en mantelformig väfnad (toppcellen här obekant). En och
samma växtpunkt eller växtlinje kan gå öfver från en högre
utvecklingsform till en lägre, genom att toppcellen (eller
kantcellen) går öfver från högre till lägre grad. Är t. ex.
växtpunkten bildad af en solid väfnad, omsluten af 2 cell¬
mantlar, sker öfvergången till en lägre form derigenom, att
den inre solida väfnaden försvinner, under det att den när¬
mast omslutande cellmanteln går öfver till en solid väfnad.
Det är således, säger förf., icke någon histologisk gräns
mellan ett organ, som är encelligt eller utvecklas af 1 topp¬
cell, och ett organ, hvars växtpunkt utgöres af ett inre so¬
lidt väfsystem, omgifvet af en eller flere cellmantlar (hvart
och ett väfsystem utveckladt medelst 1 toppcell).

Förf. anför äfven exempel på trikomer, som utvecklas
genom en toppcell af högre grad, till och med af 5° (Bego-
niacece), med öfvergångar till lägre grad.

Literatur-öfversigt.

21

Det egendomliga för kryptogamerna (i motsättning till
fanerogamerna) är, enligt förf., icke just det, att utvecklingen
sker endast medelst 1 toppcell, utan det att utvecklingen hos
kryptogamerna icke någonstädes — såvidt man vet — har
nått fram till toppcellen af 5:te graden. Det finnes derför
icke någon skarp histologisk gräns mellan fanerogamer och
kryptogamer, ej heller mellan fyllom, trikom, kaulom o. s. v.

För att beteckna de väfnadssystem, som bilda växtpunk-
ten eller växtlinjen hos kryptogamer och fanerogamer, hos
trikom, fyllom o. s. v. behöfver man, säger förf., endast 2
begrepp: Pycnom — ett urmeristem, som utbildas af växt-
punkten eller linien som ett solidt väfsystem och 2) Peri-
pycnom (förkortadt per inom) ~ ett urmeristem, som utbildas
af växtpunkten eller -linjen som mantelartadt väfsystem.
Hansteins dermatogen motsvarar lista perinomlagret ; peri-
blem = 2:a, 3:e o. s. v. perinomlagret; plerom = pycnom.

Efter att utförligt hafva framstält utvecklingen af fjunet
hos flere syngenesister och närmare bestämt skilnaden mellan
fyllom och trikom, sluter förf. af sina undersökningar, att
fjunet är ett verkligt blomfoder, hufvudsakligen på följande
grunder. Söker man t. ex. hos Cirsium arvense efter blom¬
fodret, så finner man på dess plats en samling organ, som
äro ordnade i tämligen regelbundna kransar, stälda symme¬
triskt till blommans axel ; — som utvecklas ungef. samtidigt
med ståndarne, och hos hvilka man återfinner ett vanligt fa-
nevogamblads anatomiska utveckling i alla afseenden (topp-
växt, kantväxt, interkalär växt); — ja som till och med ut¬
veckla ett kärlknippe, som dock under normala förhållanden
består endast af karabiform, — och som i alla afseenden
helt naturligt låta inordna sig i serien af bladformationer
(rotblad, stamblad, holkfjäll o. s. v.) Hos missbildningar af
denna art har förf. iakttagit den gradvisa öfvergången i struk¬
tur mellan fjunet och de gröna blad, som uppträdde på Ru¬
nets plats; redan då man ej kunde se någon skilnad i habi¬
tus, hade fjunet i sitt kärlknippe utvecklat 1 eller flere

spiralkärl. Hos andra slägten står fjunet på en lägre ut¬
vecklingsgrad ; hos Cineraria är endast det yttersta cell-
lagret qvar, men talrika laterala hårbildningar hafva uppstått,
emedan fjunet här har andra ändamål att uppfylla.

Förf. påvisar äfven den stora öfverensstämmelse, som eger
rum mellan fjunets olika funktion och dess form samt ana¬
tomiska byggnad. Känner man t. ex. ett fjun, hvars särskilda
strålar hafva 1 — flere kraftiga hårbildningar (t. ex. Sonchus),
kan man deraf sluta sig till, att den inre väfnaden är svagt
utvecklad, att intet kärlknippe finnes, att alla celler äro
tunnväggiga, att blomsterfästet icke är synnerligen utveckladt
och dess fjäll svaga, hårformiga eller inga, att holkfjällen
äro tätt slutna och först vid fruktmognaden tillbakaböjda ;
fjunet tjenar här uteslutande till flygapparat och måste der¬
for vara skyddadt till dess att det behöfs.

Hos alla de slägten deremot, i hvilka fjunens anatomiska
utveckling är så kraftig, att i dem bildas ett kärlknippe
(kambiform), under det å andra sidan aldrig flercelliga, se¬
gelbildande terminal- eller lateralhår utvecklas, — hos alla
dessa saknas flygförmågan eller är på det högsta medelmåt¬
tig. Hos en del af dessa utveckla de enskilda fjunstrålarne
en mängd långa encelliga hår (= fjäderlikt fjun) för att
föröka flygförmågan utan att i motsvarande grad föröka to-
talvigten.

Hos t. ex. Cirsium arvense ha de enskilda fjunstrålarne
nedtill på sin yttre sida ett lager af korta mycket tjockväg-
giga celler, som vid fjunets förtorkning förkortas mera än de
öfriga cellerna och derigenom böjas alla fjunen utåt. De
pressa dervid på de tätt omgifvande, styfva och elastiska
borsten och härigenom lossna frukterna och lyftas upp, så att
vinden kan få tag i fjunen. Således är fjunet här hufvudsak-
ligen en lyftapparat. Enligt förf:s iakttagelser skulle de ar¬
ter, hvilkas frukter ha hinnkant, nästan alltid förekomma på
öppna ställen, vid vägkanter o. s. v.; vindens tillhjelp behöfs
för att få frukterna att lossna och dervid är den styfva ela¬
stiska hinnkanten till god hjelp.

L iteratur-öfver sigt .

23

I stambladet hos Cirsium arvense (och andra) delar sig
periblemet 2 — 3 ganger tangentialt; men låter man väx¬
ten utveckla sig i stark skugga, uteblifva de tangentiala
delningarna alldeles, undantagandes under de gröfsta nerverna.

Ueber den Vorkeim von Lycopodium. Von J. Fankhaü-
ser. (Botanische Zeitung 1873, nr 1.)

Länge har mau förgäfves sökt efter prothalliet hos de
egentliga Lycopodierna. Alla försök att genom odling af
sporer erhålla en ny växt hafva misslyckats; endast några
få celldelningar har man lått se, men sedan har all tillväxt
upphört. Några hafva häraf dragit den slutsatsen, att de
äro tvåbyggare och att endast hanstånden numera finnas.
Andra åter hafva framkastat den förmodan, att Lycopodierna
ännu ej hafva kommit ur knoppstadiet och derför helt och
hållet sakna könsorgan.

Förliden höst lyckades det förf. att anträffa 13 små
plantor af Lycopodium annotinum med prothallier, inbäddade
mellan torf- och löfmossor på ett skuggigt och fuktigt ställe.

Vid längdsnitt af en af de öffe med fåror försedda knö-
larne kan man urskilja 4 lager. Det nedersta lagret består
af tunnväggiga celler, mer eller mindre utsträckta parallelt
med prothalliets yta, med mjölkfärgadt och finkornigt inne¬
håll; det andra lagret har mindre celler, rika på fett (men
icke stärkelse, som tyckes saknas i hela prothalliet); det
tredje lagret består af större och tunnväggiga celler med
föga innehåll; det fjerde och öfversta lagret har något min¬
dre. celler än föregående och innesluter talrika, svaga, rela¬
tivt stora antheridier, som äro skilda från ytan endast af 1
cell-lager. Antheridierna voro fylda med talrika moderceller
till spermatozoiderna, hvilkas form endast med svårighet
kunde skönjas. Archegonier kunde förf. ej upptäcka; men
att döma af läget för den nya växten, böra de sitta i djupet
af fårorna. Ett längdsnitt genom prothalliet och den nya
växten visar följande. Det hästskoformiga prothalliet består
af 3 lager, motsvarande ofvan anförda lagren 1 — 3; fettet i

24

Literatur-öfversigt.

andra lagret är dock här redan förtärdt och de innersta cel¬
lerna i tredje lagret äro något degenererade i närheten af
embryots till största delen i prothalliet insänkta fot.

Lycopodierna hafva således ett underjordiskt, klorofyll¬
löst prothallium, som frambringar både archegonier och an-
theridier. Emedan Selaginellerna äro heterosporeer ocb Ly¬
copodierna nu hafva visat sig vara isosporeer, så sluta sig
de senare närmast till ophioglosseerna i anseende till prothal-
liets beskaffenhet.

Beobachtungen über die Bestäubuugsverhältnisse bei
der Gramineen von F. Hildebrand. (Monatsbericht d.
preuss. Akadem. d. Wissensch. zu Berlin, okt. 1872, p,
737—764.)

Delpino har förut behandlat detta ämne, men han har
i allmänhet endast redogjort för pollinationen hos rågen,
h vetet och kornet. Förf., som funnit tillfälle att undersöka
omkring 100 gräsarter med afseende på deras befruktnings-
förliållande, finner sig derför föranlåten att gifva en allmän
öfverblick öfver familjen i detta afseende.

De flesta gräs äro anemofiler, utom i några få fall, då
blommorna als icke öppna sig. Märket, knapparne och frö¬
mjölet antyda detta vid första påseende; de äro närnl. af
den beskaffenhet, som i allmänhet karakterisera anemofilerna
(se Axell, Om anordningarna för de fanerogama växternas
befruktning, p. 52 o. f.). En heteroklin pollination är derför
i de flesta fall alldeles oundviklig, till och med oftast den
enda möjliga, då deremot en uteslutande homoklin pollination
förekommer endast i några enstaka fall hos blommor, som
icke öppna sig. Förf. påpekar några omständigheter, som
möjligen kunnat gifva anledning till de från hvar andra afvi-
kande iakttagelser, som olika botanister gjort; dels näml.
blomningstidens inträffande på olika tider af dagen hos olika
arter : somliga blomma om morgonen, andra vid middagstiden,
andra åter först på eftermiddagen eller mot aftonen; dels
den omständigheten, att väderleksförhållandena betinga blom¬
mornas öppnande eller ständiga tillslutande hos enskilda gräs.

Li terat ur-öfversigt.

25

1. Dioika gräs. Förf. uppräknar de kittils bekanta dioika
gräsen.

2. flonoika gräs. Hos dessa kan naturligtvis, liksom bos
föreg. afd., icke någon bomoklin pollination, åtminstone ej i
ordets strängaste bemärkelse, ega rum. Förf. redogör för
befruktningsförhållandena hos en del hithörandegräs. Hos Zea
Mays hafva vi en proterandrisk monoiki, hos Coix Lacryma
en proterogyn monoiki. (Förf.:s observationer på Hierochloa
torde vara felaktiga).

3. Polygama gräs. För dessa redogör förf. på samma
gång, som han omtalar gräsen med tvåkönade blommor.

4. Proterogyna gräs. Hos dessa är en homoklin pollina¬
tion förhindrad derigenom, att märkena äro tillgängliga, innan
ståndarknapparne i samma blomma öppnat sig, och då detta
sker, äro redan de förra stadda i förvissnande. Så bos
Anthoxanthum odoratum , Alopecurus pratensis, Nardus
stricta, några Scsleria- arter och Phalaris arundinacea.

5. Homognutü gräs. Hos de allra flesta gräs sker en lik¬
tidig utveckling af båda könen, hvarigenom en homoklin pol¬
lination synes alldeles oundviklig. Men dess utom kan natur¬
ligtvis äfven en heteroklin inträda.

a. Hcteroklin pollination gynnad framför homoklin

1. Mä rkena kortlifvade. Hit höra Secale cereale ,
Triticum dicoccum, vulgare och Spelta, Avena sativa , orienta¬
lis, nuda och sterilis, Oryza sativa och Phalaris canariensis.

2. Märkena långlifvade. Härigenom kan heteroklin
poll, oftare ega rum än bos afd. 1. — Avena pubescens
har efter knapparnes uttömning sin blomma ännu länge öppen
hvarigenom pistillen är tillgänglig för främmande pollen. —
Hos Dactylis glomerata, Lolium perenne, Flum inia arundi¬
nacea och Roeleria cristata böja sig vid blommans öppnande
både ståndare och pist. på samma gång fram mellan palleæ, så
att en homoklin pollination nu är möjlig, derefter sluter sig
blomman, då knapparnes pollen är uttömdt, men märkena
skjuta fram och äro en lång tid tillgängliga för främmande

Literatur-öfversigt.

2 fi

pollen. — Hos Panicum Crus galli och andra arter af detta
slagte öppnar sig blomman icke märkbart; stånd, och pist.
framskjuta i spetsen, under en kort tid kan således homoklin
pollination ega rum, men snart nog aiïalla knapparne.

b. j Homoklin och heterohlin pollination i Uha grad
möjliga. Under denna rubrik uppräknar förf. bland andra
följ. gräs: B rim media , Cynosurus cristatus , Holcus lana¬
tus, Lolium, temulentum , Bromus secalinus , Festuca, elatior,
Stipa pennata etc.

c. Homoldin pollination gynnad , men ej alltid egande
rum. Då förf. förut funnit en heteroklin pollination gynnad
bos Avena sativa, orientalis och nuda, gjorde han vid ett
tillfälle den iakttagelsen, att blommorna hos dessa arter ej
öppnade sig och att en homoklin pollination egde rum ; denna
företeelse var dock framkallad genom väderleksförhållanden;
dagarne, under hvilka observationerna verkstäldes, voro näml.
kalla och regniga. Bromus secalinus visade samma företeelse.

Yidare redogör förf. för Delpinos observationer på Hordeum
vulgare, distichum och hexastichum; Hordeum murinum
skall visa samma egendomligheter som dessa. Förf. anser,
att det är klimatiska förhållanden, som göra, om hos Oryza ,
clandestina blommor bildas, som öppna sig och sätta frukt
eller sådana, som blifva slutna och äro underkastade en ho¬
moklin pollination. S. A. T.

Smärre Notiser.

Lärda Sällskaps sammanträden.

Vetenshapsahademien d. 8 jan. : Prof. Andersson aflem-
nade och redogjorde utförligt för en uppsats af adj. F. Are-
schotjg ”Om Trapci natans , dess organisation, förekomst och
historia.” — D. 12 febr.: Prof. Andersson lemnade en redo¬
görelse för de af lektorerna Zetterstedt och Scheutz afgifna
berättelser öfver de resor, som de med akademiens understöd
under sistlidne år företagit, den förre till Gotland och den se-

Smärre Notiser. & *

/ r

nare till nordvestra Skåne och Halland, af hvilka berättelser
den senares, innefattande antecknigar om slagtet Rosa, skulle
i öfversigten intagas. Dr Cleve aflemnade för intagande i bi-
hanget till handlingarne en af honom sjelf på engelska språ¬
ket författad uppsats med titel: ”Examination of diatoms,
found on the surface of the sea of Java/’

Fysiografiska Sällskapet d. 18 dec. : Adj. Areschoug höll
ett föredrag om Rubus Idaeus och denna arts sannolika
stamland samt gjorde ett tillägg till ett föregående medde¬
lande om den skånska Trapa. Hr O. Nordstedt höll ett
föredrag om veden hos gamla tallar, vuxne i hvitmossekärr
i Jönköpingstr akten. — Den 15 jan.: Prof. Agardh föreläde
exemplar med frukt af en nyligen funnen ny art af Tham-
noclonium, nära öfverensstämmande med Codiophyllum na-
talense Gray; samt redogjorde för fruktifikationen hos Clif-
toncea Harv.

Sällskapet pro fauna et flora fennica d. 7 dec. : Prof.
Lindberg höll ett längre föredrag om de i växtgeografiskt
hänseende så intressanta hvitmossorna (Sphagna).

Naturhistorisk Forening d. 13 dec.: Ett föredrag hölls
öfver de danska biländernas diatoméer. — D. 10 jan.: Dr
Warming meddelade några undersökningar öfver åtskilliga
trikomformer af sammansatt byggnad och påvisade, att det
finnes många organ, som måste räknas till trikomer, men
som hafva kärlknippen, utveckla sig som fyllomer eller kau-
lomer och hafva dessas byggnad. — D. 7 febr. : Dr Warming
föredrog om de glandelb ärande håren hos Drosera och om
pappus hos Compositae.

Botanisk Forening. På generalförsamlingen d. 14 mars
1872 antogs följande förslag: Afhandlingarne i botanisk tids¬
skrift meddelas fullständigt i ett af de nordiska språken, men
ledsagas af en fransk resumé, hvars omfång på det högsta
får utgöra 2/3 af den i ett af de nordiska språken skrifna
afhandlingen. — På ett möte i bestyrelsen den 8 apr. 1872
beslöts följande: 1. 'För framtiden utkommer botanisk tids¬
skrift både med dansk och fransk titel; 2. för framtiden

28

Smärre Notiser.

användes i tidsskriften ett begränsadt rum för att meddela
öfversigter öfver nordiska botaniska förhållanden af allmänt
intresse, literaturöfversigter, personalnotiser ra. ra., dessa
öfversigter lemnas på danska, men ledsagas af en fransk resumé.

Döde utländske botanister 1872.

Den 17 jan. prof. dr A. Spring i Liège, 58 år gammal.

D. 30 jan. öfverste Chesney, 83 år gammal; Lindley
uppkallade ett leguminosslägte efter honom. D. 22 febr.
Jakob Waga, 72 år gammal ; bar utgifvit en Flora Polo-
nica Phanerogama. — D. 24 febr. i Stuttgart dr Georg
Mattias von Martens, vid 83 års ålder. — D. 29 mars skol¬
läraren W. Hilse, en flitig algsamlare. — D. 31 mars i
Tübingen prof. Hugo von Moiil, nära 67 år gammal. —
D. 20 april kuratorn vid botaniska trädgården i Port Natal
Mark John McKen, 48 år gammal. - * D. 26 april i Falaise
LouiSv Alphonse de Brébisson, 74 år gammal. — D. 22 maj
direktorn vid botaniska trädgården i Genf G. F. Reuter, född
1805; Boissier bar uppkallat ett umbellatslägte efter honom.

D. 21 juni Robert Greaser Kingston vid 25 års ålder,
anstäld vid botaniska trädgårdarne i Kew; Hooker har upp¬
kallat ett Anonace'slägte efter honom. — D. 18 aug. vid
42 års ålder dr Arthur Gris, aidenaturaliste vid museum
d’historié naturelle i Paris. — D. 20 oct. i London dr
Friedrich Wel witsch, 65 år gammal.

Af de â 8: de hufvudtiteln uppförda anslag för år 1873
till resestipendier samt läroböckers och lärda verks utgifvande
har K. Maj:t anvisat åt fil. kand. C. F. Nyman, för att i ut¬
landets växtsamlingar granska materialier för ett arbete öf¬
ver europeiska floran, 1000 rdr samt åt lektor L. J. Wahl-
stedt för insamlande af materialier för sista delen af arbetet
”Characeæ scandin. exsicc.” 450 rdr.

Hi. Moséns i föregående nr omtalade resa till Brasilien
kommer att ega rum först under april månad innevarande år.

Smärre Notiser.

29

Förteckning på lär arne i botanik vid Sveriges högre
samt 5-klassiga läroverk 1873*).

(Meddelad af Th. O. B. N. Krok.)

• •

* Arboga: kollega d:r J. E. E. Ährling.

* Borås: kollega kand. L. A. W. Schoug.

* Eke sjö: kollega d:r P. V. Brandsten.

* Enköping: kollega d:r F. W. ÅmarJc.

* Eskilstuna: kollega d:r C. C. Callander.

Falun: lektor d:r G. E. Ahlm.

Gefle: lektor d:r S. L. Törnqvist.

adjunkt d:r B. W. Hartman.

Göteborg:

Högre elem.-lärov. : lektor d:r C. J. Lindeberg.

adjunkt d:r P. G. Theorin, ra. fl.
Femklassiga lärov.: kollega C. J. W. Lewan.
Halmstad: lektor kand. C. J. A. T huden.

adjunkt d:r C. M. Petri, etc.
Helsingborg: adjunkt d:r P. W. Strandmark.

He mö sand: adjunkt d:r K. H. Berlin.

Hudiksvall: adjunkt d:r J. A. Wiström.

adjunkt d:r C. O. W. Berg.

Jönköping: lektor d:r J. E. Zetter stedt.

adjunkt kand. A. Johnsson.

Kalmar: adjunkt d:r D. G. Pettersson.
adjunkt kand. A. J. Ahlrot.

* Karlshamn: kollega d:r J. A. N. F. Brunnström.
Karlskrona: lektor d:r C. A. Gossehnan.

adjunkt kand. H. G. Falk.

Karlstad: lektor d:r L. M. Larsson.

Kristianstad: lektor d:r L. J. Waldstedt.

extra lärare C. O. Lindh.

*) Tecknet * angifver 5-klassiga läroverk ; de öfriga äro full
ständiga åtminstone på reallinjen — Jfr i öfrigt Bot. Not. 1865

sidd. 70-72.

30

Smärre Notiser.

* Kristinehamn: kollega A. Larsson .

* Landskrona: kollega d:r J. A. Holmgren.

* Lidköping: kollega W. A. E. Toutin.

Linköping: lektor d:r N. C. Kindberg.

adjunkt kand. J. E. Planander.

Luleå: rektor d:r C. J. Hackman.

adjunkt kand. V. F. Holm.

Lund: lektor d:r G. W. Hultmark.

adjunkt d:r I. A. Lyttkens.

Malmö: lektor d:r T. A. L. Grönvall.
adjunkt A. H. V. Lilja.

* Mariestad: kollega kand. L. R. Lunden.

Norrköping: adjunkt d:r P. Olsson,

* Norrtelje: kollega E. Forsselius.

Nyköping: adjunkt d:r J. Samzelius.

adjunkt kand. A. B. Wœrnelius.

* Piteå: kollega kand. J. F. Håkansson.

Skara: lektor d:r A. J. Sahlén.

adjunkt K. J. L. Törin.

Stockholm:

Högre elem.-lärov.: Gymnasium: lektor K. Fr. Thedenius.

* Jakob: kollega d:r G. A. Tiselius.

* Katarina: extra lärare d:r C. A. Blom¬

berg , m. fl.

* Klara: kollega E. U. Walmstedt.

extra lärare d:r V. E. Hallin.

* Ladugårdslandet: kollega d:r C. R.

Sundström.
kollega d:r N. J. U.
Lagerstedt,

* Maria: kollega Th. O. B. N. Krok,
Nya elem.-skolan: lektor prof. d:r N. J. Andersson,

adjunkt d:r J. O. v. Friesen.

Kgl. Lärarinne-seminariura : extra lärare Th, O. B. N. Krok,
Strengnäs: lektor d:r J. O. Pontén.

adjunkt kand. K. H. R. Rolén.

Smärre Notiser.

31

* Sundsvall: kollega d:r O. Wikström.

* Uddevalla: kollega d:r M. Bergendorjf.

Umeå: adjunkt d:r O. P. Lcestadias.

Uppsala: adjunkt kand. N. F. Ählberg.

extra lärare kand. C. A. Ljungberg.

AVäner sborg: adjunkt kand. G. O. B. v. Haclcwitz.
Westervik: kollega d:r A. A. W. Lund.

Wester ås: lektor d:r C. H. Johanson.

adjunkt d:r C. G. Åström.

Wexjö: lektor d:r N. J. W. Scheut z.

Wisby: adjunkt O. A. Westoö.

* Ystad: rektor d:r N. G. Bruzelius.

Örebro: lektor d:r C. Hartman.

adjunkt K. A. F. Sädbom.

Östersund: lektor d:r P. Olsson.

Offentliga föreläsningar i botanik under törra h alfåret
1873 vid universiteten i Helsingfors, Kristiania,
Köbenhavn och Uppsala.

I Helsingfors föreläser prof. S. O. Lindberg öfver växt-
morfologi och de nordiska mossornas system. — I Kristiania
meddelar prof. F. C. Schübeler en Oversigt over Planterigets
Naturhistorie med specielt Hensyn til de i Medicin, Ekonomi
og Teknik brugelige Væxter, og hertil vil der blive knyttet
saadane Bemærkninger om Planternes Forekomst og Udvik¬
lingshistorie, hvortil der maatte være Leilighed. — I Köben¬
havn håller doc.! D. F. Didrichsen, som fått i uppdrag att
tils vidare ombesörja en del af de professor botanices tillhö¬
rande embetsförrättningar, föreläsningar öfver allmän botanik
och de officinella växterna samt praktiska öfningar. Enligt
uppdrag af ministeriet håller dr Eug. Warming dess utom
föreläsningar öfver hufvudsakligen danska växters och växt¬
familjers morfologi och biologi och öfver växtanatomi (cel¬
len) samt växtanatomiska öfningar. — I Lund föreläser
prof. J. G. Agardh öfver växternas morfologi, samt adj. F.

32

Smärre Notiser

*

W. C. Areschoug Öfver yäxtfysiologi och sedan växternas
geografi. — I Uppsala, föreläser prof. J. E. Areschoug växt-
anatomi och fysiologi samt adj. Th. Fries växtrikets naturliga
familjer.

Inbjudning till <le skandinaviske Naturforskarnes
11 möte är nu utfärdad af den danska bestyrelsen. Det
kommer att hållas i Köbenhavn under nästinstundande juli
månad; dagen, då mötet öppnas, skall framdeles tillkänna*-
gifvas. Den, som vill deltaga i mötet, ombedes att anmäla
sig för en af generalsekreterarne, prof. Abelin i Stockholm
för Sverge, expeditionschefen Kjerulf i Kristiania för Norge
och dr E. Horneman i Köbenhavn för Danmark. Tillika an¬
modas en hvar, som önskar att framlägga ämnen till diskus¬
sion i mötena, om att meddela sådana till bestyrelsen inom
utgången af juni månad, beledsagade af en kort motiverad
och skriftlig framställning för att kunna blifva offentliggjorda
före mötet.

Aflidne prof. J. Mildes stora europeiska mossherbarium
är inköpt af riksmuseum i Stockholm.

Fasc. 7 och 8 af Alg ce Scandinavie œ exsiccatae äro nu
utkomna och kunna pr posto requireras hos utgifvaren, prof.
J. E. Areschoug i Uppsala, mot insända 15 rdr rmt. Med
dessa fasc. är samlingen afslutad. En förteckning på de i
dessa båda fasc. upptagna arter skall meddelas i nästa nr.

o

A Botauiska Notiser, som komma att utgifvas af un¬
dertecknad äfven under nästa år, emottages prenumeration å
hel årgång, utgörande 6 n:r i omkring 12 ark, å alla post¬
anstalter i Sverge med 3 rdr rmt, postbefordringsafgiften
inberäknad, samt hos tidskriftens distributör, herr bokhand¬
lare C. W. K. Gleerups Sortiment i Lund, och i alla bok¬
lådor till samma pris. — Meddelanden och bidrag mottagas
med tacksamhet. Lund d. 16 dec. 1872.

C. F. O. Nordstedt.

t.

Lund, Berlingska Boktryckeriet, 1873

BOTANISKA NOTISER

UTGIFNE AF

O. NORDSTEDT.

N:o 2. d. 1 Åpr. 1873.

Om Nowaja Semljas vegetation.

At Th. M. Fries.

(Forts.)

7. På Nowaja- Semlja, liksom öfver liufvud taget i de
arktiska trakterna, spela Dr abæ en synnerligen vigtig rol,
men erbjuda ock för botanisten många svårigheter. T. o. m.
Dr. alpina , som hos oss ej synes vansklig att begränsa,
uppträder der under en mängd sins emellan olikartade for¬
mer. Trautvetter har bland dessa urskilt Dr. alpina med
formerna legitima (scapo aphyllo, siliculis glabris), liebecarpa
(caule aphyllo, siliculis pubescentibus) och caulescens (caule
monophyllo, siliculis glabris) samt Dr. glacialis (leiocarpa
och trichocarpa siliculis strigulosis). Att de mellan Dr.
alpina och glacialis angifna skiljemärkena (folia pilis sim¬
plicibus et furcatis vestita hos den förra, folia pilis stellatis
furcatisque tecta hos den senare) äro i hög grad sväfvande,
finner enhvar lätteligen, som något litet sysslat med dessa
arktiska former. Ofta beror det rent af på tycke och smak,
om ett exemplar skall hänföras till den ena eller andra s.
k. arten. Äfven Trautvetter förklarar: ”non dubito has
formas, etsi eas hoc loco pro speciebus distinctis proposui,
in unam speciem conjungendas esse.” Större skäl skulle då
vara att skilja mellan formerna med glatta och med (mer
eller mindre) ludna frukter, såsom jag redan i Yet. Ak.
Förh. 1869 p. 129 påpekat. — Dr. algida , som af Traut-

o

vetter anföres, torde deremot böra alldeles utgå. Åtminstone
hör det af honom meddelade exemplaret af formen ochroleuca
bestämdt till Dr. Wahlenbergii (hvilket äfven han sjelf miss-

3

34

Th. M. Fries.

tänker), ehuru kronbladen under torkningen och genom ålder
fått en gulaktig anstrykning. Äfven med exempl. af formen
pilosa Trautv. synes detsamma hafva egt rum och denna vara
den mellan Dr. Wahlenbergii och hirta intermediära formen,
som ej är ovanlig på Spetsbergen och i Finmarken. Den
öfverensstämmer i allo till yttre utseendet och karakterer
med Dr. Wahlenbergii , men eger mer eller mindre gleshårig
stängel.

8. Utom Dr. alpina finnes på Spetsbergen en annan
gulblommig art, lätt skild genom sina små blommor och
flera andra goda karakterer. I anseende till frukterna varierar
den glatt och glest luden. Trots dess obestridliga skilnad
från samslägtingarne, har stor villrådighet rådt beträffande
dess rätta namn; tviflen i detta afseende tilltror jag mig
dock nu i viss mån kunna häfva, sedan jag i London och
Kew haft tillfälle att granska åtskilliga original-exemplar.

Det första namn, hvarunder den från Spetsbergen angif-
ves, är Dr. oblongata R. Br., Smrft. i Mag. f. Natur v.
Anden Række 1 Bind (1833) p. 241. Detta R. Browns
namn återfinnes i J. Ross Voyage (1819) p. 43, men utan
ringaste beskrifning; en sådan lemnas först i Dec. Prodr. I.
(1824) p. 168, ehuru mycket knapphändig och ofullständig.
Original- exemplaret i Brit. Museum från Possession Bay,
ehuru nästan förstördt af insekter, kan med säkerhet antagas
såsom hörande till denna art (f. lasiocarpa). — J. Vahl
i en handskrifven förteckning öfver Spetsbergens växter, hvil¬
ken legat till grund för Lindbloms Spetsbergsflora i Bot. Not.
1840, har förblandat den med den växt, som vanligen be¬
nämnes Dr. corymbosa. Om detta namn gäller hufvudsak-
ligen detsamma, som om Dr. oblongata. Det finnes på
samma ställe som detta första gången af R. Brown omnämndt
för att, utan beskrifning, beteckna en växt, som han anser näp¬
peligen skild från Dr. rupestris. Hvilken denna Dr. corym-
bosa R. Br. är, vågar jag ej afgöra, då i Brit. Mus. visser¬
ligen finnes ett exemplar med R. Browns egen handteckning,
men detta är icke ens en Draba , utan en Cochlearia. En

Om Nowaja-Semljas vegetation.

35

förvexling har uppenbarligen egt rum. Den i Dec. Prodr. I. p.
169 lemnade, korta och ofullständiga diagnosen talar dock
emot, att Dr. corymbosa och Dr. obovata äro samma art.
— Malmgren (Vet. Ak. Förh. 1862 p. 239) använde namnet
”Dr. micropetala? W. Hook.” Denna beskrifves första gån¬
gen i Parrys 2:nd Voyage App. (1825). p. 385, och enligt
original- exemplaret i W. Hookers herbarium (Kew) från
Igloolik (Capt. Parry) är Malmgrens förmodan riktig. Åfven
i W. Hook. Fl. Bor. Amer. I. (1840) p. 52 afses med huf-
vudformen af Dr. micropetala endast denna af Parry samlade
växt, men dertill är fogad en ß. minor, som säkerligen är
Dr. altaica Bunge (jfr. nedanför). Åtminstone finnas af W.
Hooker bestämda till ”Dr. micropetala” 1) 2 exemplar af
Dr. altaica från ”Sea coast N. Amer. Franklin” (dessa torde
vara de i Fl. Bor. Am. citerade), 2) 5 d:o d:o från ”Beechy
Islands July 1854: Dr. Lyall”, 3) 4 d:o d:o från ”Port
Kennedy: Walker”, och dessutom 4) 1 exemplar af Dr. Wah -
lenbergii från ”East side of Wellington Channal. Middle of
August 1852.” — För min enskilda del (Vet. Ak. Förh. 1869
p. 130) har jag varit mest benägen att i ifrågavarande växt
söka Dr. pauciflora R. Br. in Parry’s l:st Voyag. App. (1824)
p. 266, men då jag ej hade sett något exemplar från arkti¬
ska Amerika och således var osäker, om den der förekom,
föreslog jag ”ad interim” det nya namnet Dr. leptopetala.
Nu, sedan jag af samlingarne i Kew och Brit. Museum blif-
vit härom öfvertygad, hyser jag inga betänkligheter i detta
afseende. B. Brown’s beskrifning är neml. visserligen kort,
men så träffande, att misstag ej gerna är möjligt. Beklag-
ligtvis har jag dock ej sett original-exemplar. R. Brown
säger neml. sjelf: ”Dubia species, Dr. alpinœ proxima, cu¬
jus exemplar unicum in herb. D. Sabine vidi”, men hvar
finnas nu Sabine’s samlingar? De skänktes af honom till
Horticultural Society i London, men såldes af denna 1856,
obekant till hvem. Fördöljas hör dessutom ej, att i W.
Hook. Fl. Bor. Am. p. 51 utom den Sabine’ska växten anföres
en annan från ”Barrow River: Capt. Sir E. Parry”, och denna

36

Th. M. Fries.

är enl. orig.-exempl. i Kew den ofvan omnämnda mellanfor¬
men mellan Dr. Wàhlenbergn och hirta. Ett annat ex. i
samma herbarium, likaledes samladt af Parry, men bestämdt
hvarken af W. Hooker eller R. Brown, är snarast Dr. altaica ,
så mycket man af dess litenhet och usla beskaffenhet kan
dömma. — Sammanväxt finnes,* äfven på Nowaja-Semlja och
benämnes af Trautvetter Dr. pauciflora R. Br., hvarjemte
han ur ryska arbeten tillfogar åtskilliga synonymer. — På
grund af det nu anförda, anser jag, att det äldsta namnet
Dr. oblongata bör upplifvas. Artens mig kända synonymik
är följande:

Draba oblongata R. Br. in J. Ross Voyage (1819)
p. 43 (nomen), Dec. Prodr. I. (1824) p. 168 (de-
script.), Smrft. in Mag. f. Naturvid. 2 Række Bind
1 (1833) p. 241, W. Hook. Fl. Bor. Amer. p. 52.

Dr. pauciflora R. Br. in Parry’s list Voyage App.
(1824) p. 266, W. Hook. Fl. Bor. Am. p. 51 (p.
p.), Trautv. Now. Semlj. p. 13.

Dr. micropetala W. Hook, in Parry’s 2:nd Voy. App.
(1825) p. 385, Fl. Bor. Am. p. 52 (a), Malmg.
Vet. Akad. Förh. 1862 p. 239.

Dr. corymbosa J. Vahl mscrpt. & Lindbl. in Bot.
Not. 1840 p. 154 (p. p.).

Dr. lasiocarpa Adams in Mém. d. 1. Soc. des natur,
de Mose. III. p. 248 (sec. Trautv.).

Dr. Adamsii Ledeb. Fl. Ross. I. (1842) p. 147.

Dr. astyla Bunge in Schrenk's Sarnoj. Reis. II. (1854)
p. 488.

Dr. leptopetala Th. Fr. in Vet. Ak. Förh. 1869 p.
130 et tab. IL, PI. Spetsb. n. 26.

Af brist på namn lider således icke denna växt.

9. En med den föregående på sätt och vis analog
hvitblommig Draba är den lilla täcka, på Spetsbergen gan¬
ska" vanliga art, som jag, okunnig om något säkert äldre
namn, i Vet. Ak. Förh. 1869 p. 131 beskrifvit såsom Dr.
Martinsiana J. Gay. Den upptages af Trautvetter bland

Om Nowftja-Semljas vegetation.

37

Nowaja-Semljas växter såsom Dr. altaica Bunge. Som jag
genom granskning af exemplar, samlade såväl af Schrenk
som af Karelin och Kirilow, öfvertygat mig om riktigheten
häraf, bär namnet Dr. Martinsiana gifva vika. Artens
synonymik, så vidt den är mig bekant, är följande:

Draba rupestris Bunge Enum. alt. p. 53 (p. p.) —
teste Ledeb.

Dr. rupestris ß. altaica Ledeb. Ic. pl. Fl. Boss.
(1831) pag. 19 et tab. n. 260, Fl. Alt. III p. 72.

Dr. micropetala ß. minor W. Hook. Fl. Bor. Am. I
(1840) p. 52.

Dr. Martinsiana J. Gay in Bibi. univ. d. Génève
nouv. sér. XXVIII (1840) p. 146 (solum nomen),
Th. Fr. in Vet. Ak. Förh. 1869 p. 131 (descript.)
et tab. III, Pl. Spetsb. n. 27.

Dr. altaica Bunge Del. sem. hort. Dorp. 1841 p.
VIII, Ledeb. Fl. Boss. I. p. 754, Trautv. Now.
Semlj. pag. 13.

Dr. pauciflora? Malmg. in Vet. Ak. Förh. 1862 p. 239.

Dr. androsacea Baer in Bull, scient, d. l’Acad. des
sc. de S:t Petersb. III p. 174 (fid. Trautv.)

Anmärkas bör dock, att figuren i Ledeb. Ic. pl. Fl. Boss.
är så intetsägande och delvis så oriktig (t. ex. bladens hår¬
beklädnad, småludna frukter o. s. v.), att af den ingen riktig
föreställning erhålles.

10. Slägtet Cochlearia förekommer på Nowaja-Semlja
under former, 'hvilkas bestämmande — och kanske än mer af-
görandet af dessas förhållande till andra nordliga former af
sagda slägte — är förenadt med stora svårigheter. Trautvetter
anför tvenne arter, C. officinalis (siliculis subglobosis, pedi-
cello dimidio brevioribus) och C. arctica (siliculis ellipsoi¬
deis, pedicellum subæquantibus) ; A. Blytt nämner äfven
tvenne, ”0. arctica ?” och nC. danica ?” — Att den med nam¬
net C. arctica af begge betecknade är densamma, synes
säkert, äfvensom att denna är identisk med vår finmarkska C.
anglica. Troligt är dessutom, att den på Spetsbergen och

38

Th. M, Fries.

Beeren Eiland vanliga C. fenestrata R. Br. a. major Th.
Er. in Yet. Ak. Förü. 1869 p. 153 dermed sammanfaller.
Betydligt olika är deremot den spensliga, i kärr och käll¬
språng, ofta högt uppe på fjällen, i Finmarken ej sällsynta
form, som vi i Skandinavien varit vana att kalla C. arctica.
Jag har föredragit att här kalla den ofvannämnda ”C. arc¬
tica” från Nowaja-Semlja för C. Wahlenbergii , då den sydli¬
gare C. anglica (från t. ex. Danmark) synes ej litet afvikande,
utan att jag derföre vill förfäkta deras artskilnad. — Beträffande
Trautvetters C. officinalis och A. Blytts C. danica? vå¬
gar jag ej afgöra, om de äro identiska, isynnerhet som jag ej
af dem sett dugliga exemplar, men sannolikt förefaller mig
detta. De äro ofvan anförda under det gemensamma namnet.
C. officinalis (?). Väl vore, om någon ville underkasta alla
detta slägtes arter en noggrann granskning. Med den erfa¬
renhet, jag eger om deras variations-förmåga, skulle det ej
förvåna mig, om samtliga de högnordiska formerna — de
må hafva benämnts officinalis , arctica , danica, anglica, fe¬
nestrata, groenlandica, oblong ifolia, lenensis, Wahlenbergii,
tridactylites, Jcamtschatica eller något annat — visade sig
vara oåtskiljaktigt med hvarandra förenade. Karakteren, som
hemtats från skidornas hela eller genomborrade skiljevägg,
är af ingen betydelse.

11. Wahlbergella apetala från Nowaja-Semlja öfver-
ensstämmer fullkomligt med den i våra fjälltrakter förekom¬
mande, då deremot Spetsbergs-formen ( ß . arctica Th. Fr.)
i åtskilligt afviker, isynnerhet genom tydligen utskjutande
kronblad.

12. Cerastium alpinum ß. glabratum från Nowaja-
Semlja visar ett tydligt närmande till den på Spetsbergen
så egendomliga y. ccespitosum Malmgr., men eger ej dennas
täta, tufviga växtsätt.

13. Bestämningen af Cerastium trigynum synes mig
något dubiös. Åtminstone är dess habitus ganska afvikande,
men ofullständigheten af det enda exemplar, som stått mig
till buds, förbjuder ett bestämdt påstående i detta afseende.

Ora Nowaja-Semijas vegetation.

39

14. Den på Nowaja-Semlja förekommande Chrysosple-
nium , af Trautyetter kallad Chr. alternifolium , af A. Blytt
Chr. tetrandrum, bekänner jag öppet hafva gjort mig något
tviflande, huruvida Chr. alternifolium och tetrandrum äro
skilda arter, hvarom jag förr varit lifligt öfvertygad. Habi¬
tuel öfverensstämmer den neml. med den senare, men har
(såsom Trautvetter redan anmärkt) 8 ståndare. Jag nödgas
lemna saken oafgjord i förhoppning, att i den monografi öf-
ver detta slägte, hvarmed Maximowicz, med riklig tillgång
på exemplar från skilda trakter, för n. v. är sysselsatt, skall
lemna fullgiltigt utslag i frågan.

15. Af den sterila Epilobium , som A. Blytt på grund
deraf ej tilltrott sig kunna bestämma, har äfven jag visser¬
ligen sett endast blad och ytterst unga blomknoppar, men är
dock fullt öfvertygad derom, att den ej kan vara någon an¬
nan än E. latifolium.

16. I likhet med A. Blytt förmår jag ej att till arten
bestämma den Pyrola, af hvilken några bladrosetter af den
Bosenthalska expeditionen blifvit hemförda. Grissningsvis kan
man föreslå P. rotundifolia, minor eller grandiflora.

17. Då A. Blytt anmärkt, att de af honom granskade
exemplaren af Potentilla maculata (från Ljamtschina-bugten)
sakna rotblad, hvadan ovisst är, om de höra till den vanliga
formen med 5-fingrade, eller den i Dovre- och Loms-trak-
terna förekommande med 3-fingrade rotblad, må här nämnas,
att de exemplar, som stått mig till buds, tillhöra den förra.
Då den senare hos oss ansetts vara P. gelida C. A. Mey.,
torde det vara skäl att anmärka, att Trautvetter anser detta
namn höra till P. fragiformis Willd. s. P. emarginata
Pursh, om hvilkens skiljaktighet från P. maculata tvifvel ej
ej gerna kan uppstå.

18. Som bekant, beteckna olika författare med namnet
Luzula hyperhorea tvenne olika former, hvilka båda äro
ymniga på Spetsbergen och äfven ej saknas på Nowaja-Semlja.
Om dessas art-åtskilnad gäller ungefär detsamma, som ofvan
blifvit sagdt om Ranunculus sulphureus och nivalis; lef-

40

Th. M. Fries, Om Nowaja-Semljas vegetation.

vande torde de näppeligen af någon botanist förblandas. Att
den ena, Luzula confusa Lindeb., är en varietet af L. ar¬
cuata , derom torde man lätt blifva ense; den andra, L. arctica
Blytt, är deremot säkerligen vida närmare slägt med L cam¬
pestris, ehuru dess bladrosett i växande tillstånd frappant
påminner om L. parviflora. — Under bearbetning af Spets-
bergsväxterna har Malmgren slutit sig till dem, som i L.
confusa Lindeb. sökt L. hyperborea R. Br. ; för min del
trodde jag mig deremot af åtskilligt i R. Browns beskrifning
nödgad att hylla deras åsigt, som trott L. arctica Blytt
vara den ursprungliga L. hyperborea. Tvisten beror till
väsentlig del derpå, att man lagt alltför stor vigt på folia
plana eller convoluta såsom karakter. Hos L. confusa före¬
komma, åtminstone på Spetsbergen, begge delarne. — Vid
granskning af R. Browns herbarium har jag funnit, att alla
de tre exemplar, som äro försedda med synonymet ”Juncus
campestris Sol. in Phipps Voyage”, tillhöra L. confusa.
Dessa exemplar ligga till grund för den första beskrifningen
på L. hyperborea i Suppl, to the Append, of Capt. Parrys
Voyage (1824) p. 283. Deremot befinnas sedan hitförda 3
ex. från Spetsbergen, Hecla Cove 1827, af hvilka 2 L. confusa
och 1 (litet) L. arctica. — Med frångående af min förra
uppfattning, anser jag nr.g derfor nu böra hylla den af Blytt,
Malmgren m. fl. uttalade åsigten.

19. Enligt Trautvetter skulle Air a alpina L. ej finnas
på Spetsbergen och Nowaja-Semlja, utan en forma vivipara
af Aira ccespitosa ß. brevifolia Trautv. blifvit derför miss¬
tagen. Jag medgifver villigt, att tvifvel stundom kan upp¬
stå, huruvida A. alpina kan såsom art skiljas från A. ccespi¬
tosa, men deremot är jag bestämdt öfvertygad, att Spetsbergs-
och Nowaja-Semlja-formen ingalunda kan skiljas från vår
Lappländska A. alpina. Den mera sammandragna vippan,
hvarpå Trautvetter lägger vigt, erbjuder ingen tillräcklig
eller konstant karakter för dess åtskiljande.

20. I förteckningarne öfver . Spetsbergens växter har
såväl Malmgren som jag endast med stor tvekan upptagit

J. Schentz, Nya växtlokaler.

41

Hierochloa pauciflora K. Br., som uppgifves af Parry vara
anträffad pâ Low-Island. Visserligen är förekomsten af den¬
samma ej alldeles otrolig, då sagda gräs finnes ej blott i
arktiska Amerika, utan äfven på Nowaja-Semlja. Emellertid
har jag trott min gissning, att Dupontia Fisher i blifvit
misstagen för densamma, deraf bekräftas, att i herbarierna
i Kew och Brit. Museum, intet Spetsbergs-exemplar af Hie¬
rochloa pauciflora finnes, men väl under detta namn 2 ex.
af Dupontia Fisheri, samlade 1864 vid Adventbay af M:r
W. W. Wagstaff. Arten bör derför, åtminstone tills vidare,
utgå ur Spetsbergs-floran.

Nya växtlokaler,

upptecknade af J. Scheutz.

Inula Helenium L. Sk. Engelholm.

Cirsium oleraceum (L.) Karup.

Lappa major Gærtn. Skårby.

L. tomen tosa Lam. och L. intermedia Lge. Halmstad.

Crepis tectorum L. var. segetalis Roth. Laholm.

Leontodon hispidus L. var. glabratus Fr. Karup.

Hlsholtzia cristata Willd. Smål. Linneryd. — Uppgiften i Hartmans
flora 10:de uppl. ”samt närgränsande delar af Smål. och Hall.” bör
lyda: Hall. sällsynt mell. Karup och Laholm samt enl. Fries’ Fl.
Hall. vid Oringe och Stjernarp. Smål. Fryeled enl. Fries; Wexiö
och Linneryd

Thymus Chamœdrys Fr. Smål. Hjertaskog i Lenhofda.

Ajuga reptans L. Sk. Kelliehouse i Barkåkra s:n.

Myrrhis odorata (L.) i lands vägsgropar nära Tjärby gästgifvareg.

Daucus Carota L. Halmstad.

Selinum Carvifolia L. Smål. Betet i Tingsås.

Batrachium peltatum Fr. Falkenberg i Ätran.

Papaver dubium L. Karup.

Diplotaxis tenuifolia (L.) Sk. Helsingborg. Falkenberg.

D. muralis Dec. Falkenberg

Farsetia incana (L.) Halmstad. Smål. Wernamo.

Malva silvestris L finnes inom Halland blott vidVarberg; likartadt
är äfven förhållandet med Balloia ruderalts Sw. och Lepidium
campestre L.

42

J. Scheutz.

Geranium palustre L. och G. columbinum L. Skårby.

Silene nutans L. var. glabrata Hartm. Smål. Ribbingsnäs i Barke-
ryd enl. kyrkoh. 0. Montelin.

J Epilöbium hirsutum L. Karup enl. ex. af stud. Georg Theorin.

E. montanum L. var. verticillatum Koch. Sk. Barkåkra socken.

E. roseum Schreb. Karup, Halmstad.

Oetiothera biennis L. Karup.

Myriophyllum verticillatum L. Smål. Myresjö Norreg. enl. ex. af
J. A. Hultcrantz.

Pyrus Malus L. var. tomentosa Koch. Sk. Margretetorp ; Pålsjö.

P. communis L. Yarberg.

Posa inodora Fr Hasslöf enl. ex. i Vetenskaps-Akademiens herb,
samlade af Prof. Andersson.

Kubus Idœus L. var. concolor mihi. Bladen på begge sidor
gröna. Blek. Nättraby. — Analog med var. denudata af.
Spiræa Ulmaria.

B. plicatus Weih. Eidsberga och många andra stallen i Halland.

B. horridus Hartm från Blidstena i Eds s:n tillhör R. Radula.

Af B. suberectus Ands förekommer vid Falkenberg en afvikande
form, hvars blad visa benägenhet att blifva parbladiga.

B. discolor Weih. Sk. Margretetorp.

K. Radula Weih. var. viridis mihi. Bladen under gröna,
kronbladen äggrunda. Blek. Carlskrona-trakten.

B cæsius L. var. paniculatus Wahlb. Karup.

Prunus insititia L. var. rustica Hartm. Kull i Breareds socken.

P. Avium L. Gåsevadholm.

Lathyrus heterophyllus L. Smål. Långasjö.

Trifolium filiforme L. Smål. Sandsjö i Konga härad.

Euphorbia Cyparissias L. Sk. Båstads kyrkog.

Polygonum Bistorta L. Hasslöfs presteg.

Bumex conspersus Hartm. Sk. Båstad.

B. thyrsoides Desf. Karup. Sk. Frillestads och Herslöfs socknar.
Öfvergångsformer till R. Acetosa träffas i nordvestra Skåne och i
Halland. Den typiska R. thyrsoides är dock ganska utmärkt.
Salicornia biennis Afz. Falkenberg.

Betula verrucosa Ehrh. var. arbuscula Fr. Smål. Kulltorp enl. ex.
af stud. A. C. Andersson.

Cephalanthera rubra (L.) Smål. Kronoberg enl. ex. af pastor G.
Elgqvist.

Convallaria verticillata L. Smål. Sydv. del. af Kronobergs län uti
Markaryds socken.

Nya växtlokaler.

43

Scirpus fluitans L. Steninge i Qvibille socke.

Triticum junceum L. Örmanäs.

Pastor F. Hagström har meddelat nedanstående uppgift på väx¬
ter funna af honom uti Bottnaryds socken af Mo härad i nordvestra
Småland : lilago minima , Lonicera Xylosteum, Utbes rubrum, Anthyl-
lis Vulneraria, Callitriche stagnatis, Juncus squarrosus & alpinus,
Blechnum Spicant. Derjemte har han uti Bjurbäcks socken, som
är annex till Bottnaryd, men belägen uti Westergötland, på den ås,
som sträcker sig utmed sjöarne Brängen, Näässjön och Svansösjön,
observerat Asperula odorata , Campanula latifolia , Impatiens Noli
tangere, Viola mirabilis, Stellaria nemorum, Orobus niger & vernus,
Gymnadenia albida, Carex silvatica & remota, Festuca giganten,
Milium effusum, hvilka påminna om Husqvarna-traktens flora.

Hypnum palustre Huds. Karup.

H. molluscum H. Qvibille.

II. aduncum Br. europ. Suppi Falkenberg.

Brachythecium albicans (Neck.) Halmstad.

B. rutabulum (L.) Karup.

B. rivulare Br. Eur. Karup.

B. plumosum (Sw.) Karup, Karsefors i Ysby, Susegården.
Amblystegium fluviatile (Sw.) Karup
Plagiothecium MühlenbecJcii Br. Eur. Smål. Femsjö.

P. nitidulum (Wahlenb ) Smål. Femsjö.

Bhynchostegium rusciforme (Weis.) Karup. Smål. Grennaforsa.
Eurhynchium pr ælongum (L ) v. distichum Zett. Smål. Femsjö.

E. Stokesii (Turn.) Sk. Engelholm.

E. piliferum (Schreb.) Särö.

E. myosuroides (Dill L.) Halmstad, Kongsbacka
Thamnium alopecurum (L ) Karup, Särö.

Bterogonium gracile Sw. Skårby.

Anomodon viticulosus (L.) Karup.

Polytrichum strictum Menz. Karup.

Aulacomnion androgynum (L ) Skårby.

Paludella squarrosa (L.) Karup.

Mnium undulatum H. Karup.

Bryum pallens Sw. Smål. Grennaforsa.

B. bimum Schreb. Smål. Femsjö.

B. inclinatum Bland. Falkenberg.

Webera albicans (Wahlenb.) Tölö.

W. annotina (H.) Smål. Wexiö, med frukt.

44

J. Scheutz, Nya Aäxtlokaler.

Splachnum vasculosum L. Smål. Kulltorp: stud. M. östman enl. J.
E. Zetterstedt.

Orthotrichum lejocarpum Br. et Sch. Breareds gästgifvareg.

0. stramineum Hornsch. Sk. Margretetorp.

Ulota crispa H. Breareds gastgifvareg
Amphoridium Mougeotii Sch. Skårby, Qvibille
Grimmia commutata Hüb. Kongsbacka.

JRacomitrium fasciculare (Schrad.) Kongsbacka.

B. protensum (A. Br.) Kongsbacka, Qvibille.

B. aciculare (L.) Mellan Släp och Särö, Karup.

Pottia truncata (L ) Varberg.

Blindia acuta (H.) Smål. Femsjö vid Elmås.

Fissidens Ir y oides H. Smål. Grenna enl. ex. af stud. A. C. Andersson.
Dicranodontium lovgirostre (W. M.) Smål. Femsjö.

Dier anum majus Turn. Sk. Kullaberg. Smål. Femsjö.

D. fusccscens Turn. Qvibille.

D. Blyttii Br. et Sch. Kongsbacka.

Dicranella heteromalla (H.) Susegården, Kongsbacka.

Dichodontiurn pellucidum (L.) Karup.

Cynodontium gracilescens (W. M.) Qvibille.

Weisia viridula (L.) Skårby, Kongsbacka.

Af Gymnostomum Ahnfeltii Fr. fann jag några få ex. i Femsjö
vid Håknasjön, hvars strander voro till stor del besådda med säd.
Då sjön är under sänkning och tappning, skall om ett par år denna
art säkerligen sökas förgäfves på detta ställe och vara fullkomligt
utrotad.

Avdreæa ru pestris Turn. Kongsbacka.

Sphagnum molluscum Bruch. Kongsbacka, Fröböke.

S. rubellum Wils. Smål. Femsjö.

S. Girgensohnii Russ Smål Jönköping enl. ex. af stud. A. C. Andersson.
S . fimbriatum Wils. Sk. Margretetorp.

Alicularia scalaris (Schrad.) Ysby, Kongsbacka.

Scapania irrigua N. v. Es. Smål. Elmås i Femsjö.

Jungermannia cre.nulata Sm. Kongsbacka. Sk. Engelholm.

J. attenuata Lindenb. Kongsbacka.

Trigonanthus catenulatus (Hüb.) Smål. Femsjö.

Mastigobryum trilobatum (L.) Kongsbacka.

Trichocolea Tomentella (Ehrh.) Smål. Yaberg i Femsjö vid sågqvarnen.
Madotheca rivularis N. v. Es. Karup.

Blasta pusilla L. Varberg.

Utdrag ur utländska arbeten. Sphagnum Austini Sull. o. Sph. papillosum Llndb. 4d

Beboulia hemisphaerica Rad. Smål. Kulltorp: stud M. Östman enl.

J. E. Zetterstedt.

Fegatella conica (L.) Karup.

Biccia glauca L. Tölö.

Anm Alla växtlokaler, som ofvan uppgifvits, äro belägna i
Halland, då icke annan provins (Smål,, Blek., Skåne) uttryckligen
angifvits.

Utdrag ur utländska arbeten.

Sphagnum Austini Sull. och Sph. papillosum Lindb.

I ” Addendum ” till Contributio ad flor. crypt. Asice
bor.-orient auct. S. O. Lindberg (i Act. soc. sc. fennic. X)
lemnar förf. följande redogörelse för ofvannämnda två arter.

”Sphagnum Austini Sull., ex America boreali antea so¬
lum notum, floræ europææ non deest, specimina etenim pul¬
cherrima, sed sterilia, in monte Hunneberg Junii 1859 ipsi
legimus et in paroecia Viby provinciæ Nerike Sueciæ 21 Junii
1860 amie. J. E. Zetterstedt. Varietas ejus est Sp)h. im¬
bricatum Hornsch. e peninsula Kamtschatka (Redowski), di¬
versa tantum robustitate, ramis valde condensis, foliis paullo
longioribus et apice magis extantibus, cellulis hyalinis distincte
minoribus et dorso apicis multo minus prominentibus ; re vera
ad Sph. Austini se refert, ut var. squarrosulum a Sph.
palustre. Forma typica, nostris terris verisimile non rara,
sed prætervisa vel potius cum Sph. palustri confusa, optime
distinguitur cellulis hyalinis intus ad parietes suos, cum eis¬
dem cellularum chlorophylliferarum connatos, pulcherrime et
densissime reticulato-cristatis et cellulis chlorophylliferis haud
in medio inter easdem hyalinas inclusis et ellipticis, sed ovali-
trigonis et basi sua in margine concavo sectionis transversae
folii positis ibidemque distincte pulvinariter prominentibus.”

” Sphagnum papillosum n. sp. Lindb. est alia species,
valde constans et facillime distincta e Sph. palustri colore
plus minusve ochraceo vel brunneo, numquam purpureo vel
iridescente, foliis minus pellucidis, magis rigidis, cellulis hya-

46

Utdrag ur utländska arbeten.

linis foliorum et bractearum intus ad parietes suos, cum eis-
'dem cellularum chlorophylliferarum connatos, pulcherrime et
densissime, sed humiliter, papillosis et cellulis chlorophjdlife-
ris semper perfecte in medio inter easdem hyalinas inclusis
etc. Sph. palustre tamen cellulas hyalinas lævissimas et
cellulas chlorophylliferas ad marginem concavum sectionis
transversae folii plus minusve approximates, rarius perfecte
in medio inter easdem hyalinas inclusas, habet. Hæc nova
species forsitan non rarior est in Europa quam Sph. palustre,
quum specimina possideamus e permultis locis Scandinaviae
(Fenniæ, Sueciæ, Norvegiæ et Daniæ), e Westphalia (oct.
1862, H. Müller) et ex insula Java, ;;in radicibus Orchidea-
rum” (Teysmann ; specimina communicata a dar. Sande-La-.
coste).”

Àllelositismus

eller det förhållandet, att en organism för utförandet af sina
lifsfunktioner begagnar införlifvade främmande organ, som
tillhöra en heterogen organism. Af J. M. Norman. (1 Det
kgl. norske Videnskabers-Selskabs Skrifter 7:de Bd. Pag.
241 — 255.) Öfvers. af J. E.

I Botaniska Notiser för innevarande år *) äro några mycket oan¬
senliga ciscospora thallofyter eller kortare uttryckt, ascofyter be-
skrifna under ett för dem uppstäldt nytt slägte Moviola. Det är
bland dessa växter det egendomliga förhållandet är iakttaget, hvilket
denna afhandlings öfverskrift antyder. Då emellertid uppsatsen i
Bot. Not. knappast kan förutsättas såsom känd af flertalet af denna
skrifts läsare, tror jag mig till orientering böra förutskicka några
från densamma lånade anmärkningar angående de ofvannämnda väx¬
terna, jemte de tillägg och förändringar, som senare iakttagelser
hafva föranledt **).

*) Fuligines lichenosæ eller Moriolei beskrevne af J. M. Norman.
Bot. Not. 1872 n:r 1 sid. 9.

**) För kontinuitetens skull samt i enlighet med förfls egen
tillåtelse att öfversätta hela uppsatsen, men önskan, att ej något ut¬
drag skulle göras af den, intagas i vår öfversättning äfven dessa för¬
utskickade anmärkningar, ehuru de till sitt innehåll i hufvudsak öf-
verensstämma med uppgifterna på anf. st. Öfvers. anm.

Norman. Allelositismus.

47

Moriolæ se ut som ett sotigt öfverdrag, hvilket betäcker de mest
olika organiska underlag, de hafva mycket gemensamt med unga svamp¬
bildningar och kunna i många fall med svårighet skiljas från sådana
utan mikroskopets tillhjelp. Slägtets mest svamplika arter, Eumo-
riolce , äro danade af bruna eller svartbruna hyfer, hvilka jemte de
på dem sittande, lika mörkt eller till och med mörkare färgade,
egendomliga behållarna (beholdere) med sin nätformigt tecknade
vägg, utgöra deras hela thallus, hvarpå perithecierna äro fästade.
Hos slägtets andra underafdelning, Spheconisca, hvars thallus har ett
mera lichenlikt utseende, äro hyferna i det närmaste inskränkta till
mycket korta grenar, hvilka dock utgå från sjelfva peritheciets bas,
alldeles som förhållandet är med de närmast stående småsvamparne,
eller ock derjemte från vissa punkter af thallus, men i bägge fallen
i relativt ringa mängd. Såväl detta hyfernas utseende och förhållande,
som den af och till uppträdande bildningen af conidier (sporidier)
och af små Y' och )(-formade kroppar, liknande dem man träffar
hos svamparne, gör, att Eumoriolæ öfverhufvud gifva intrycket af
att vara verkliga svampar, under det arterna af afdelningen Spheco¬
nisca utan gensägelse se mera tvifvelaktiga ut.

Men här kommer den öfverraskande omständigheten i vägen, att
äfven de mest svamplika arterna äro försedda med gonidier, alltså
just med de organ, som äro ett egendomligt kännetecken för laf-
varne, och som skarpare och säkrare än alla andra karaktärer till¬
samman skilja dessa från svamparne. Men äro nu också Moriolæ
försedda med gonidier, förekomma dock dessa organ hos det stora
flertalet af arterna på ett sätt mer eller mindre afvikande från det
hos de vanliga lafvarne Gonidierna äro nämligen som oftast inne¬
slutna i särskilda behållare, antingen de ofvan nämnda med nätlikt
tecknad vägg, s. k. goniocyster, eller ock äro plantans gonidienystan
eller enkla stora gonidier omgifna med en väfnad af små, rundade,
brunaktiga celler, hvilka omsluta dem som en säck, åtskilja dem
sinsemellan och göra, att thallus synes liksom sammansatt af talrika,
rundade, mer eller mindre skarpt afsöndrade, slutligen ofta samman¬
flytande små klumpar, thalluskärnor (nuclei thallini). Det är emel¬
lertid ej blott genom denna hos några arter nästan alldeles försvin¬
nande inkapsling, som gonidierna hos Moriolæ skilja sig från de
vanliga lafvarnes och särskildt från heterolichenernas. Hos flere Mo¬
riolæ, dock ej hos alla, förekomma 2 slag sinsemellan mycket olika
gonidier. Några äro nämligen gröna, medelmåttigt stora eller små,
och dessa äro, hvad storlek, färg och öfriga utseendet angår, så full¬
komligt lika de hos heterolichenerna vanligast förekommande gonidi-

48

Utdrag ur utländska arbeten.

erna, att de på intet sätt kunna skiljas från dem. Det andra slaget
gonidier deremot äro ovanligt stora (O,024- 30 m- in- i diameter eller
ännu mycket större) röda, antingen intensivt röda, blodröda eller
nästan cinoberröda, eller ock mycket blekt köttfårgade eller rosen¬
röda, ofta nästan färglösa eller helt och hållet färglösa. Till dessa
kan man svårligen uppvisa något fullt liknande motstycke hos de
vanliga lafvarne.

Taga vi nu dessa besynnerliga aseofyters växt- och lefnadssätt
i betraktande, så finna vi att några arter förekomma, liksom svam-
parne, men också liksom många lafvar, på ruttnande trä eller bark,
dock helst på sådana ställen, hvarest trifvas något litet svampar, men
hufvudsakligen lafvar och mossor, hvilka rikligen omvexla med mo-
riola-skorporna uti att bekläda underlagets yta. Andra arter lefva på
mycket unga, ofta håriga växtdelar, särdeles på yngre grenar, ja till
och med på sista årsskotten, alltså på friska och oskadade organiska
underlag, hvilka hvarken befinna sig i något slags rutten jäsning
eller äro på märkbart sätt sjukligt angripna eller abnormt utveck¬
lade, såsom det i allmänhet är förhållandet med af äkta svam¬
par något starkare angripna eller beklädda organismer. Så små och
fina dessa bildningar än äro, så växa och utveckla sig dock de fleste
arterna icke snabbt för att efter en enda fruktsättning lika hastigt
dö och försvinna. De växa tvärtom småningom och ganska långsamt
under en följd af år, ända till 10 och mycket deröfver, och de
fruktificera ofta först i andra eller tredje året eller ännu senare.
De föra dessutom i likhet med lafvarne ett intermitterande lif, i det
att deras vegetation hvilar i torrt väder, men träder i full verksam¬
het, så snart de genomträngas af väta. Hvad slutligen deras kemism
angår, kan blott det lilla anföras, att med jod framträder dels i hy-
menialslemmet dels i bindemedlet mellan cellerna i thallus icke säl¬
lan kemiska reaktioner på den hos lafvarne så vanliga, men hos
svamparne mera undantagsvis förekommande licheninen.

Sammanfattar man nu allt, hvad man hittills vet om MorioJœ,
deri också inberäknad den biologiska egenhet, som skall blifva före¬
mål för närvarande afhandling, så torde det på den ståndpunkt, som
vetenskapen för ögonblicket intager, blifva vanskligt att afgöra, an¬
tingen de rättast finna sin plats bland lafvarne eller bland svamparne.
Vill man vid besvarandet af detta spörsmål med en mera godtycklig
och just derför mera logiskt skarp än naturlig distinktion endast och
allenast taga hänsyn till från- eller närvaron af gonidier, då äro
Moriolœ obetingadt lafvar, och de äro såsom sådana uppförda i min
tidigare uppsats. Om man deremot mera vill låta leda sig af dessa

Norman. Allelositismns.

49

vaxters naturliga habitus och ser till, hvarthän de medelst mellanled
naturligast och närmast anknyta sig, torde man blifva mera benägen
att i Moriolæ se bildningar, visserligen på gränsen mellan svampar
och lafvar, men dock, om jag så får uttrycka mig, utgående från de
förra, ja en bro öfver det, som skiljer dessa två naturliga fält, men
en bro, som kastas från svamparne öfver till lafvarne och icke tvärtom.

Så långt mina undersökningar sträcka sig, äro Moriolæ mycket
talrikt förekommande i härvarande högnordiska trakter. Från det
nordliga Ryssland och från Tyroleralperna har jag ett par andra ar¬
ter än de här iakttagna. Yidare äro i det sydliga Norge på min
uppmaning insamlade en följd af former, som gifva mig skäl att tro,
att de också i det sydliga Skandinavien äro mycket allmänna Det
är således grund för den förmodan, att dessa små växter äro mycket
vidt utbredda öfver jordklotet, och att de i alla händelser i vår eu¬
ropeiska kryptogamflora spela en icke så obetydlig, om ock mycket
oansenlig, roh I uppsatsen ”Fuligines lichenosæ”, som nedskrefs
på våren 1871, äro Moriolæ upptagna med blott 7 arter, fördelade
på 2 subgenera. Med det material för ögat, som tillkommit på de
tvänne sedan den tiden förgångna somrarne, tör man väl få antaga,
att det redan nu föreligger omkring ett tjog arter, hänförbara till
minst 5 subgenera *). Dessa arter, som äro funna på mer än 30
olika busk- och trädarter, oberäknadt dem, som förekomma på mos¬
sor, skola med det första offentliggöras, såvidt de icke redan äro
beskrifne.

Till de i ”Fuligines lichenosæ” beskrifna arterna hör Moriola san-
guifica. Denna är ingen sällsynthet i det arktiska Norges alpinska och
högre liggande subalpinska regioner, hvarest jordmånen är glacial¬
grus, helst på starkt exponerade lokaler, som äro glest beklädda med

*) Nämligen förutom
1. Eumoriola och

2 Spheconisca dessutom

3 Bæotitthis (thallo ut in Spheconisca,, peritheciis ad basin hy-
phas emittentibus, ascis polysporis, sporis ellipticis, bilocula-
ribus, fuscis).

B. luctuosa (från Koutokaeino i Finmarken)

4. Hyphostoma (peritheciis ad verticem circa ostiolum hyphas
liberas emittentibus, ascis polysporis, sporis ellipticis).

5. Psilomora (thallo et peritheciis ut in Spheconisca, ascis 8-
sporis, sporis ut in Leptorhaphide).

Ps. alpestris (från Waldrast i Tyrolen, samlad af hr Arnold).

4

50

Utdrag ur utländska arbeten.

mossor och lafvar, och hvarest stormarne då och då lösrycka den
torftiga vegetationsmattan, så att glacialgruset fläckvis hlottas. Det
är just samma ställen, hvarest Lccidea alpestris, Moriolans vanliga
följeslagare, sällan saknas, och hvarest understundom också Biatorina
cumulata infinner sig. Moriola sanguifica växer här öfver under¬
tryckta Jungermannier, som efter dr Zetterstedts välvilliga bestäm¬
ning af de obetydliga fragmenten synas vara Jungérmannia mi¬
nuta och bicuspidata. Moriolan täcker med sin svarta ojemna
skorpa så fullständigt Jungermannierna, att blott här och der små
lefvande, icke mer än jemt och nätt synbara, grentoppar af dem
sticka upp genom skorpan. De tjocka ojemna brunsvarta hyfer, som
bilda denna skorpa, anastomosera på ett sådant sätt, att de under
mikroskopet synas dana ett groft nät med något kantiga eller till-
rundade maskor. På hyferna sitta de för flertalet af Kumoriolœ
karakteristiska, ytterst sirligt retikulerade goniocysterna, som äro
väl så mörkt färgade som sjelfva hyferna. Många goniocyster inne¬
hålla medelmåttigt stora eller ganska små gröna gonidier, andra
deremot enkla, intensivt purpur-blodfärgade, stora gonidier, hvilka
stundom i sig innesluta mindre dotterceller, eller i hvilkas ställe
uppträda en hel mängd mindre gonidier af samma form och samma
blodröda färg som modergonidiet.

Vid en närmare undersökning af denna växts utvecklingshistoria
finner man, att dess hyfer i yngre tillstånd utbreda sig på ett täm¬
ligen regelmässigt sätt öfver de unga, små, förtryckta bladen af Jun-
germannian. Hyferna lägga sig nämligen öfverallt i de små fördjup¬
ningarna mellan bladets celler och dana dervid under ständiga ana¬
stomoser det ofvannämnda grofmaskiga nät, hvars trådar öfverallt
täcka mellanväggarne mellan de enkla celler, hvaraf bladet är sam¬
mansatt, alldeles på samma sätt, som man icke sällan finner svart-
aktiga hyfer af svampar och lafvar intercellulärt utbredda på yngre
bark af träd och buskar Hvar och en af bladets celler ligger såle¬
des i en dertill hörande maska af hyf-nätet, hvilken maska omfattar
cellen liksom med en ram eller gjord. Cellerna i Jungérmannia -
bladets öfre del och i dess rand äro svagare eller starkare purpur¬
röda och hänga vanligen mindre fast tillsamman på de förtryckta
unga skotten Till och med der dessa ej omedelbart äro angripna
af ascofyten, lossna här och der deras celler, i synnerhet toppcellerna,
från hvarandra och isoleras, i all synnerhet om de utsättas för ett
lätt tryck. På de isolerade röda cellerna är ofta den ena hälften
af väggen inviken i cellhåligheten, så att väggen till denna sidablif-
yer konkav, hvarigenom hela cellen får ett skål- eller båtformigt

Norman. Allelositisimis.

utseende. Pâ de blad, hvilkas celler på ofvan beskrifna sätt omsl
tas af hyf-nätets maskor, synas de flesta cellerna slutligen lossna och
frånskiljas. Nätets niaskor stå således tomma qvar, medan cellaffall
och Jungermanniarester, ofta jemte algbildningar, liksom dana det un¬
dre lagret af Moriolans skorpa.

Med andra af Jungermannians af en hyf-maska omslutna blad¬
celler inträder deremot ett ganska eget förhållande. Man får nämli¬
gen se, att öppningen till den hyf-maska, som lik en svart ram om-
gjordai den rödaktiga cellen, småningom fördunklas med den för
hyferna egendomliga färgnyansen, hvarvid den underliggande blad¬
cellen svagare och svagare skiner igenom med sin röda färg, tills
denna slutligen ej längre kan tydligt skönjas genom fordunklingen.

I denna uppträder snart spår till retikulation, som i början har ut¬
seende af ljusare diffusa plättar på en mörkare botten. Dessa mör¬
kare mellanrum mellan plättarne begränsa sig efterhanden till en
mer och mer tydlig nätformig teckning i det lock, som har utspänt
sig i hyframen, är fästadt vid denna och täcker bladcellen. I yngre
tillstånd blifver locket af korrosiva kemikalier mycket hastigare de-
strueradt än den periferiska hyf- ramen. I en viss period af retiku-
lationens utveckling, innan den nått sin slutliga form, synas några
af dess omedelbart från den ursprungliga hyframen utgående grenar
vara synbart, om ock högst obetydligt, tjockare än de närmaste och
de i midten af locket liggande grenarne, och de se derför ut som
stamdelar för det öfriga nätet* Allt efter som nu den kapsel, som bil¬
dats af hyfmaskan och de tvänne vid denna fastade locken, det ena
öfver, det andra under bladcellen, och hvilken ursprungligen var for¬
mad efter den bladcell den omsluter, hunnit vidare i utveckling, af-
rundar den sig till en klotformig eller nästan klotformig goniocysta,
hvars retikulation blifvit starkare och mera likartad öfver hela ytan.
Samtidigt härmed plägar goniocystan lossna från hyfnätet på sådant sätt,
att den slutligen blott häftar vid en ensam hyf. Goniocystan är nu
färdig och dess ursprungliga ram, som delvis tyckes falla bort, har
blifvit svårare att skilja från den öfriga retikulationen såsom en gjord
eller del af en sådan. Den i goniocystan inkapslade bladcellen har
emellertid förvandlats till det stora, ensamma, blodröda gonidiet,
eller ock är detta absorberadt och då uppträda i dess ställe dotterceller
såsom blodröda mindre gonidier. Hela detta förlopp är dock icke en
blott och bar omkapsling af ett oförändradt främmande organ. I
utseende, konsistens, kemisk beskaffenhet och fortplantningsförmåga
äro de blodröda gonidierna något helt annat än Jungermannians blad¬
celler. De äro en nybildad produkt af tvänne mycket olika faktorer,

i*

52

Utdrag ur utländska arbeten.

nämligen likaså mycket af Moriolans närande (ernærende) lifs verk¬
samhet som af Jungermannians bladceller, och för sitt förvandlade
tillstånd hafva de att tacka det lefvande, organiserande samarbetet
af båda. Tillsätter man koncentrerad svafvelsyra, destrueras de blod¬
röda gonidierna i det de öfvergå i ett grams af en karakteristisk,
lika intensiv som elegant, violett-blå färg, under det en dylik reak¬
tion icke inträder hos Jungermannians bladceller.

Goniocystans bildning genom omkapsling af en bladcell är dock ej
det enda, knappt en gång det vanligaste, om än det mest iögonfal¬
lande, sätt, hvarpå dessa talrika behållare utbilda sig hos Moriola
savguifica. Ett öfvervägande stort antal goniocyster utveckla sig på
helt annat sätt, nämligen såsom i början mycket små utvidgningar
af hyferna, såsom knoppar på dessa. De knopplikt uppkommande (knop¬
pende) goniocystena äro dels terminala, danade genom en utvidgning
af hela spetsen af en hyfgren, dels laterala, utgående som en utbuk-
ning af hyfens sidovägg. Bägge hafva i sin första anläggning en
homogen vägg af samma beskaffenhet som den öfriga hyfen, — den
är dock något intensivare färgad och motstår, såväl hvad färg som
struktur angår, något längre inverkan af koncentrerad svafvelsyra
än den hyf, h varifrån den utgår. Dessa första anläggningar till gonio¬
cyster iakttagas med lätthet i en storlek af 0,ü06 m- m- i diameter. Först
när de nått ett större omfång, minst 0,ûl2 m- m* i diameter eller der-
öfver, inträder retikulationen, i början ganska svagt, derefter starkare
och starkare. Den terminala goniocystan visar sig i sin första upp¬
komst som en oval-päronformig utvidgning af hyfspetsen, hvars hå-
lighet något senare med en tvärvägg, skiljes från den öfriga hyfen,
den laterala goniocystan åter såsom en något flattryckt, halfklotfor-
mig eller linsformig, vid basen svagt insnöra d sidoknopp. Alla ge¬
nom knoppning uppkomna goniocyster äro, som det synes, från bör¬
jan utåt fullständigt tillslutna behållare utan någon synbar öppning.
Dock kan jag här icke underlåta att anmärka, att jag en enda gång
hos en afart af Moriola sanguifica eller möjligen en närstående sjelf-
ständig art har iakttagit en ganska ung ännu ej retikulerad termina]
goniocysta, som i den öfre trubbiga änden var försedd med ett litet
regelmässigt rundt, liksom utskuret hål. Men då jag hos de många
andra unga goniocyster, som jag varit i tillfälle att iakttaga, icke har
sett spår till något liknande, och då dessutom i det omnämnda fallet
korrosiva kemikalier blifvit använda, så vill jag, tills förnyade iaktta¬
gelser ställa saken i ett annat ljus, anse detta ena fall som ett un¬
dantag och möjligen tillfälligtvis uppkommet. När de genom knopp¬
ning uppkomna goniocyster, hvilkas första anläggningar vi ofvan lärt

Norman. Allelositismus.

53

känna, utveckla sig vidare, antaga de en tämligen reguliär klotrund
form och äro i fullt utbildadt tillstånd mycket lika de genom om-
kapsling uppkomna (omkapslende) goniocysterna, hvilka svårligen
kunna skiljas från dem utan genom de förut omtalade, mer eller min¬
dre tydliga lemningarna af eller spåren efter deras ursprungliga hyf-
gjord. I de fullt utvecklade genom knoppning uppkomna goniocy¬
sterna finner man gröna gonidier. Då goniocystan, såsom redan
nämndt, synes vara en ursprungligen utåt sluten behållare och då
hyfen, hvarvid den är fästad och hvarigenom den kommunicerar med
den öfriga växten, på grund af sitt lumens litenhet och af ogenom¬
trängligheten till följd af närvaron af tvärväggar, näppeligen kan
tillåta någon genomgång af om än så små fasta partiklar, så är det
ingen sannolikhet för, att goniocystan utifrån, vare sig direkt eller
indirekt från de genom omkapsling uppkomna goniocysterna, kan
hafva mottagit något organiseradt ämne till de gonidier, den inne¬
håller. Föreliggande iakttagelser nödga oss alltså att sluta, att go-
nidierna i de genom knoppning uppkomna goniocysterna äro från
början danade i dessa behållare och således ha en helt annan och
olika uppkomst än den, som äro danade med tillhjelp af en främ¬
mande cell i de genom omkapsling uppkomna goniocysterna. Der-
emot tala alla förhållanden, såväl hos Moviola sanguifica, som må¬
hända ännu mera hos andra moriola-arter, der utvecklingen i sådant
hänseende är mindre svår att fullfölja, för den medelst direkta iakt¬
tagelser ännu icke bevisliga åsigten, att det är inkapslingen af främ¬
mande organ, som meddelar ascofyten förmåga till att frambringa
klorofyllförande celler i de genom knoppning uppkomna goniocysterna.
Dessutom ser det också ut, hvilket för öfrigt dock kräfver att kon¬
stateras med flera och mera bevisande iakttagelser, som om bildnin¬
gen af apothecier och sporer hos dessa växter ej gerna inträder, in¬
nan de äro försedda med gonidier. Man finner således allmänt på
barken af rönnen (Sorbus aucuparia) en art Moviola (M. pyvifeva ,
m.) med aflånga goniocyster mycket prydliga och talrika, men som
i härvarande trakter blott undantagsvis innehålla några få gröna go¬
nidier, utan i regeln äro tomma eller försedda med några få hvitak-
tiga, ganska små oeh rudimentära celler. Oaktadt denna arts all¬
männa förekomst och vackra utveckling för öfrigt, frånsedt saknaden
af gonidier i goniocysterna, har jag aldrig lyckats finna den med
apothecier Men vi skola lemna betraktandet af dessa förhållanden,
hvilka för att kunna rätt bedömas kräfva långt mera omfattande och
noggranne undersökningar än hvad hittills har kunnat komma dem
till del. Forts.

54

Literatur-öfversigt.

Literatur-Öfversigt.

Forgreningsforhold hos Fanerogamerne , betragtede
med særligt Hensyn til Klovning af Vækstpunktet.

Af Eug. Warming. 173 s. 4:o, 11 pi. och 15 träsnitt. (I
Vidensk. Selsk. Skr., 5 R., naturv. og mathem. Afd., X
Bd* I.)

Denna stora afhandling, som blifvit tilldelad Vidensk.
Selskabs guldmedalj (jfr Bot. Not. 1872, s. 62), innefattar en
mängd speciela undersökningar öfver många arter och anse
vi derför lämpligt att här meddela endast ett kort referat
af de allmänna slutanmärkningar förf. gör.

Under den neutrala och gemensamma benämningen ”Epi-
blastem” innefattar förf. alla de laterala eller genom klyfning
bildade organ, som uppstå exogent på stammen af hans
yttersta cell-lager. Endast fyllomen och kaulomen behandlar
förf. här, men skall framdeles återkomma till trikomen.

Förf:s undersökningar bekräfta i alla väsentliga punk¬
ter riktigheten af Hansteins uppfattning af stamspetsens inre
byggnad och de olika väfnadernas betydelse. Bladen uppstå
enl. Hanstein i 2-4 periblemalagret, men enl. förf. deltager
oftast, i synnerhet i florala blad, äfven första periblemalagret
vid deras bildning, ja stundom är det det enda verksamma
lagret.

Den nakna änden af stammen, som ligger ofvanför den
yngsta sidobildningen kallar förf. stamspetsen (Stængelspid¬
sen) och betecknar med namnet växtpunkt endast den eller
de celler, som Hanstein kallar initialceller.

Knopparne anläggas i regeln senare än sina stödjeblad
och ofta nedanför flere redan anlagda blad. I många fall
händer det dock, att en knopp i den florala regionen anläg-
ges strax efter stödjebladet (t. ex. Orchis) eller samtidigt
med det (t. ex. Gramineœ) eller före det (t. ex. Crucifer ce,
Umbeïliferœ) eller helt och hållet utan spår till stödjeblad
(t. ex. Papilionacece, Asperifolice , Saxifrageœ). I de fall,
dä knoppar uppstå på stamspetsen ofvanför bladen, anläggas

Literatur-Öfversigt.

55

de dock vanligast nedanför och utanför växtpunktens celler
(t. ex. Crucifer ce, Bryonia, Salanaceœ)\ denna knoppbildning
är en ren sidoförgrening. I ett mindre antal fall inträffar
det, att knopparne anläggas så nära mot toppen af stamspet¬
sen, att växtpunktens periferiska celler taga del i deras bild¬
ning; här inträder således en delning af växtpunkten (t. ex.
Cucurbitaceœ, Hydrocharis , fröknopparne bos Euphorbia ),
men de båda delarne blifva olika stora. En verklig Idy f ning
af växtpunkten (dicbo-polytomi) inträdör först, då utvecklin¬
gen af växtpunktens centrum upphör och hans celler delas i
2 (-flere) grupper genom ett (-flere) plan genom medellinjen,
hvarefter livar grupp blifver utgångspunkten för en ny knopp¬
bildning (t. ex. Hydrocharis , Valli sner ia, Vitis , Asclepiadeae ,
Solanaceœ, Asperif olice, Hydrophyllaceae , Cistaceæ). Som
exempel på äkta klyfning hos bladen anför förf. ståndarne af
Ricinus amer i canus.

Somlige författare hafva ansett förgrening genom klyf¬
ning af växtspetsen och genom bildning af sidoknoppar för
2 mycket olika förgreningssätt. Förf. visar här, att jemna
öfvergångar finnas mellan de ofvan anförda olika slagen af
förgrening. Det är nästan uteslutande i den florala regionen
som klyfning eger rum ; der anlägges den ena knoppen strax
efter den andra och bladbildningen träder tillbaka. Då knop¬
pen anlägges mycket kraftigt och fordrar stor plats på stam-
spetsen, rycker han upp ända till medellinjen och då inträf¬
far klyfning. De genom klyfningen uppkomna knopparne
äro hvarandra genast olika och utvecklas oftast till att för¬
rätta olika arbete.

Förhållandet mellan blad och knopp uppfattar förf. på
det sättet, att bladet och dess axilläva knopp typiskt höra
samman och bilda ett slags dubbelorgan (eller dubbel-epibla-
stem), hvars bägge delar äro olika utvecklade och hafva re¬
lativt olika morfologiskt värde. Allt efter det bruk, som
finnes för dera, kommer än den ena än den andra sidan af
dubbelorganet till utveckling på den andres bekostnad, än
bägge i harmonisk jemnvigt. Det finnes derför ett gemen-

56

Literatur-öfversigt.

samt parti för bladet och dess axillära knopp vid deras bas ;
knoppen kan derför anträffas sittande på sitt stödjeblads bas
liksom också bladet på sin axillära knopp. Förskjutning af
blad (t. ex. hos Solanece ) kunna härigenom lätt förklaras.

På de extra- axillära knopparne sitter det första bladet
(oftast) vändt nedåt och enl. förf. öfverensstämma dessa knop¬
par häruti med de vanliga knopparne. Han anser nämligen
att stödjebladet är knoppens första och tillika enda blad och
att nya blad, som uppstå på honom, typiskt tillhöra lika så
många nya knoppar, äfven om dessa ännu icke äro synliga
eller helt och hållet uteblifva ; i detta fall är det bladet en-
samt, som representerar de nya dubbel-epiblastemen.

Slutligen framställer förf. på följande sätt, hur han tänkt
sig utvecklingsgången i växtriket. ”Hos de lägsta och först
bildade växterna finnes endast ett formlöst tallom, växtkrop¬
pen (”Plantelegemet”) blott och bar. , Detta förgrenar sig,
och tallomgrenarne, som hafva samma formlösa natur som
moderstammen, hvarifrån de utgå, ordna sig efter bestämda
ställningsförhållanden. Men vid en fortsatt utveckling till
högre organiserade former inträder en arbetsfördelning och
ytterligare differentiering af tallomets yttre och inre. De
morfologiska grundorganen, kaulom och fyllom, uppstå; men
bägge äro de — hvilket Leitgebs vackra undersökningar tyc¬
kas visa — utvecklingar af samma grunddel, tallomgrenen, till
olika arbete. Allt efter arbetets natur och växtens bebof
uppträda de än hvar för sig, än bägge i intim förening.”
Uebei* die Grösse- der Holzzellen bei der gemeinen
Kiefer (Fimis silvestris). Von D:r Karl Sanio (i Jahr¬
bücher für wissenschaftliche Botanik, bd. 8, h. 3.)

Vedcellernas storlek hos barrträden har blifvit undersökt
hufvudsakligen al Schacht, Mohl och Sanio, hvilka visat att
cellerna äro olika stora i stammen, .grenarna och roten. Dock
hafva de nästan uteslutande hållit sig till cellernas diameter.
Nu har Sanio äfven gjort undersökningar öfver vedcellernas
längd och meddelas .här resultatet af hans undersökningar.

Vedcellerna tilltaga i storlek öfverallt i de olika delarne

Literatur-öfversigt.

57

af stammen och grenarne inifrån utåt genom ett visst antal
af årsringar, till dess att en bestämd storlek är uppnådd,
som derefter blifver konstant i de följande årsringarne. Denna
konstanta storlek inträder tidigare vid basen och i toppen,
senast på midten af stammen, der de största cellerna äro
belägna. Tilltagandet i storlek sker fortast på stammens midt.

Den slutligen uppnådda konstanta storleken hos vedcel¬
lerna ändrar sig i stammen (högstam) sålunda, att den jemnt
tilltager nedifrån uppåt, uppnår sitt maximum för en bestämd
höjd (der fjällbarken börjar affalla) och aftager sedan åter
mot toppen.

Vedcellernas konstanta storlek är alltid mindre i basen
af en gren än på det ställe af stammen, hvarifrån grenen ut¬
går (på detta senare ställe äro vedcellerna äfven något min¬
dre än strax ofvan och nedan samt på motsatta sidan af
stammen). Ju större vedcellerna äro på den af höjd stammen,
der en gren utgår, desto större blifva de i basen af denne
gren. Äfven i grenarne tilltager den konstanta storleken af
vedcellerna i de yttre årsringarne från basen först hastigt,
sedan långsammare, till dess maximum är uppnådt, och af¬
tager slutligen åter mot spetsen. Till följd af grenarnes
oregelbundna tillväxt förekomma afvikelser, så att stundom
ett två gånger upprepa dt stigande och fallande i cellernas
storlek kan ega rum.

I roten tilltager cellernas storlek i början inifrån utåt,
aftager sedan åter, för att slutligen stiga, till dess att den
konstanta storleken är uppnådd. Äfven efter längden på
roten eger ett tilltagande rum, af förf. dock ej närmare
undersökt.

Icke allenast vedcellernas storlek utan äfven cellväggens
tjocklek tilltager inifrån utåt, i synnerhet i höstveden, till
dess att den blir konstant, oafsedt dock de förändringar, som
kunna förorsakas af årets beskaffenhet.

Algæ Scandinavicæ exsiccatæ quas adjectis Characeis di¬
stribuit J oh. Ehr. Areschoug. Seriei novæ fasciculus sep¬
timus et octavus, Upsaliæ 1872.

58

Literatur-öfversigt.

Dessa båda fase. innehålla följande arter:

301. Jania rubens (L.) 302. Lithothamnion polymorphum (L.)
303. Rhodomela subfusca (Woodw.), f. intratæniensis. 304. Polysi-
phonia nigrescens Sm. 305. P. fibrillosa Ag 306. Gracilaria con-
fervoides (L.) 307. Batrachospermum vagum, var. Dillenii. 308.

Euthora cristata (L.) 309. Cruoria pellita (Lyngb.) 310. Phyllophora
Brodiæi (Turn.) et Ph. membranifolia (Good Woodw.)? Formæ bal-
tieæ. 311. Callithamnion Hookeri (Dillw) 312. Porphyra laciniata
Ag. 313 Sporochnus pedunculatus Huds. 314. Castagnea baltica
Aresch. 315. C. virescens, Carm. 316. Ectocarpus firmus J. Ag.,
vernalis. 317. d:o d:o autumnalis. 318. Aphanarthron subarticulatum
Aresch. 319. Dictyosiphon foeniculaceus (Huds ) 320. D. hippuroi-
des (Lyngb.). 321. d:o d:o. 322 Lithosiphon pusillus (Carmich.).
323. Coilonema Chordaria, var. simpliciuscula Aresch. 324. C. Meso-
gloia (Aresch.). 325. Monostroma bullosum (Roth.). 326. Prasiola
fluviatilis (Sommerf.). 327. Enteromorpha intestinalis L., forma lon¬
gissima. 328. E. clathrata Roth, f. longissima et tenuissima, ramulis
tenuissime attenuatis. 329. Chætophora Cornu Damas (Roth.) 330.
Ch. tuberculosa Roth. 331. Ch. elegans (Roth.). 332. Draparnaldia
glomerata (Vauch ). 333. Stigeoclonium tenue (Ag.). 334 Clado-

phora arcta Dillw. 335. Cl. d:o, f. juvenilis. 336. Cl ægragropila
(L.), forma Linnæi. 337. Cl. sericea Ag. 338. Cl. réfracta Roth
339. Cl. Vadorum Aresch. 340. Urospora mirabilis Aresch. 341.
Hormiscia zonata (Web. et Mohr), forma marina. 342. H. flacca
(Dillw ). 343. Sphæroplea annulina (Roth.). 344. Chroolepus Joli-

thus (L ) 345. Schizochlamys gelatinosa Al. Braun. 346. Tetra-
spora gelatinosa (Vauch.) Desv. 347. Chlamydococcus pluvialis Flo-
tow. 348. Tetraspora explanata Ag. 348 b. Sciadium Arbuscula Al.
Braun. 349. Vaucheria geminata Walz., cum sporis agameis 350.
Œdogonium rufescens Witfr. 351. Œ. Boscii (Le Clerc ) Wittr 352
Œ. punctato-striatum De Bary, var. minor Wittr. 353. Œ. pluviale
Wittr. et Nordst. 354. Coleochæte pulvinata A. Braun. 355. Spiro-
gyra setiformis (Roth.), Cleve. 356. Sp. majuscula Kg. 357. Sp.
subventricosa Hass, forma. 358. Sp. velata Nordst. 359. Cratero-
spermum lætevirens A. Br. 360. Evastrum oblongum (Grev.) 361.
Cosmarium curtum Bréb.) 362. C. calcareum Wittr. et C. Botrytis
(Bory) ß subtumidum Wittr. . 363. Staurastrum alternans Bréb. 364
Tetmemorus granulatus Bréb. 365 Closterium striolatum Ehrenb.
366. Cl. Pritchardianum Arch. 367. Cylindrocystis Brebissonii
Menegh. 368. Sphærozosma pygmæum (Arch.) 369. Hyalotheca mu¬
cosa Ehrenb 370. Odontidium hiemale Lyngb. 371. Tabellaria floc-

Literatur-öfversigt.

59

culosa (Roth). 372. Cymbella truncata Lyngb. 373. Gloiotrichia
Boryana Kg. 374. Gl. Brauniania (Kg.) Rab. 375. Rivularia Echi-
nulus Aresch. 376. Scytonema castaneum Kg. 377. Sc. Myochrous
A g. forma? 378. Tolypotrix Wartmanniana Rab 379. Symploca
Friesiana A g. 380. Oscillaria inflata Menegb. 381. Phormidium lep-
todermum Kg. 382. Ph. membranaceum Kg. 383. Spirulina Jenneri
Kg. 384. Cylindrospermum macrocarpum Kg. 385. Nostoc pruni-
forme (Roth). 386. N. Zetterstedtii Aresch. 387. N. lacustre Kg.
388. Aphanocapsa pulchra (Kg.) 389. Sirosiphon ocellatus (Dillw.),
Braunii Kg. 390. Nitella opaca Ç, forma laxa. 391. N. furculata
(Reich.), var. crassa A. Braun. 392. N. Normaniana Nordst. 393.
N. Wahlbergiana Wallm. 394 N. tenuissima Desv. 395. 1ST. (Toly-
pella) glomerata Desv. 396. Chara Wallrothii Rupr., forma pumila.
397. Ch. stelligera Bauer. 398. Ch crinita Wallr., forma elongata.
399. Ch. d:o, f. pusilla. 400. Ch. hispida L (spinosa Rupr.). In pis¬
cina in insula Ockerö, maris Bahusiensis.

Müller, H. Die Befruchtung der Blumen durch Insekten und
die gegenseitigen Anpassungen beider. Leipzig 1873, 149 s., 8:o,
152 fig. - 3 Thlr.

Smärre Notiser.

Lärda Sällskaps sammanträden.

Vetenskapsakademien d. 12 mars. Hr Cleve aflemnade
för införande i bihanget till akademiens handlingar en af ho¬
nom sjelf författad uppsats med titel: On Diatoms from the
Arctic Sea. Till införande i ”öfversigten” aflemnade sekrete¬
raren en uppsats af fil. kand. Hj. Mosén med titel: Moss-
studier på Kolmorden.

Fysiografiska Sällskapet d. 28 febr. Adj. F. Areschoug
refererade Cohns arbete öfver Bacterierna. — Den 19 mars.
Doc. Berggren redogjorde för ett egendomligt utvecklingssätt
af barrträdsstammar, som vuxit på myrar i mellersta Sverge.

Botanisk Förening d. 27 febr. Stud. mag. J. P. Ja¬
cobsen höll ett föredrag öfver Desmidiaceernas biologi. — Den
27 mars. Assistenten Nyeland förevisade och förklarade eu
i Belgien uppfunnen apparat för utrotning af insekter i her-

60

Smärre Notiser.

barier. Prof. Lange framstälde anmärkningar i anledning af
iakttagelser öfver löfspricknjng, blomning och löffällning, an-
stälda vid Landbohöjskolen under femåret 1867 -71.

Sällskapet pro fauna et fora fennica d. 8 febr.: ”Ordf.
prof. Lindberg, lemnade åtskilliga intressanta upplysningar
om moss-slägtena Encalypta och Sphagnum , hvilkas arter
han genom vida tillförlitligare kännetecken än de hittils
anlitade lyckats särskilja. Sålunda hade hos Encalypta mös¬
san äfvensom sporkapseln visat sig gifva fullkomligt säkra
karaktärer, den förra hvad ytans beskaffenhet, den senare,
utom när- eller frånvaron af upphöjda åsar och deras rikt¬
ning, hvad fördelningen af de hos alla på ytan belägna hud-
öppningarna beträffar. Såsom den enda med hudöppningar
på hela kapseln anfördes dervid E. ciliata, hvars rätta namn
vore E. laciniata (Hedw.). För öfrigt lemnade ordf. en ut¬
redning om dessa arters synonymi, bland annat förande E.
exstinctoria L. såsom varietet under E. Jeptodon Bruch.
Bland Sphagna åter, hvilkas indelning uti de år 1861 af
ordf. uppstälda fyra grupperna fortfarande visat sig vara
riktig, hade den under namnet Sph. cymbi folium , rätteligen
Sph. palustre L., kända arten vid noggrannare undersökning
visat sig bestå af tre arter, näml.: Sph. palustre L., Sph.
papillosum Lindb. (i Contributio ad cognitionem floræ cryp-
togamæ in Asia boreali-orientali), skild från föregående bland
annat genom papillösa aflagringar på insidan af de hyalina
cellernas mot de klorofyllförande stötande väggar, ett af
fyra olika cellager bestående barklager (hos palustre tre)
samt en vanligen brunaktig eller ockragul färg, hvaremot den
hos palustre ofta förekommande violetta eller purpurfärgen
alltid saknas, och Sph. Austin! Sull., utmärkt bland annat
genom nätlika aflagringar i st. f. den föregåendes papillösa
samt genom de klorofyllförande cellerna, som på bladens
konkava sida framträda med en bred yta, då de deremot hos
den föregående helt och hållet omfattas af de hyalina. Af
dessa hade Sph. papillosum visat sig hafva samma utbred¬
ning som palustre, ehuru ej som denna förekommande i djupa

Smärre Notiser.

61

kärr, utan i smärre bergpölar, Sph. Austini åter hade af
ordf. redan 1859 anträffats på Hunneberg i Sverge, ehuru den
då med palustre förvexlats, hvaremot den ännu ej i Finland
observerats. Dock ansåg ordf. det vara mycket troligt, att
såväl denna som ett par andra nordamerikanska arter: Sph.
portoricense Hamp. och Sph. Pylaiei Brid. (af subsecandum
gruppen) hos oss förefunnes, hvarför han ytterligare uppma¬
nade till aktgifvande på Sphagna och denna gång specielt
de rundbladiga eller palustria. Jemte det ordf. vidare an-
gaf fördelningen af de hittills kända arterna på de skilda
grupperna, tillkännagaf han sig böra rätta ett af honom på
senaste möte gjordt uttalande ang. Sph. laricinum derhän,
att Sph. neglectum Angstr. vore sjelfva hufvudarten, motsva¬
rande hufvudformen af Sph. subsecundum N-Es., hvaremot
laricinum Spruc. (== curvifolium Wils.) vore analog med
contortum Schultz., plaiyphyllum Sull. med auriculatum
Schmip. och den nordamerikanska cyclophyllum med obesum
Wils. Af rigida åter borde Sph. molle, såsom grundande

o

sig på orätt bestämda ex. af Sph. Angströmii fr. Petrosa-
vodsk, från vår flora utgå. Vidare angafs Sph. squarrosi öf-
vergång från Sph. rigidum genom sina former squarrosulum
och teres samt saknaden af korklager hos Sph. intermedium
Hoffm. (1795) = Sph. recurvum P. B., jemte dess form ri¬
parium. Slutligen förevisade ordf. en af honom uppgjord s.
k. sporkarta, tydligen åskådliggörande vanskligheten af spo¬
rernas färg såsom artkännetecken inom detta slägte, samt
inlemnade en af honom på jorden i krukor med Leguminosce
i botaniska trädgårdens orangeri funnen gulröd, under likar¬
tade förhållanden äfven i Upsala förekommande, svamp, Hyd -
nangium carneum Wallr. in litt., Klotzsch. Trädgårdsmäst.
Bockström förevisade en qvist af Crassula cordata från bo¬
tan. trädgården, på hvilken ett af bladen, i stället för den
typiska hjertlika formen, antagit formen af en skål, analog
med den strutlika form det af honom på ett föregående möte
förevisade bladet af Begonia macrophylla företedde.” — Den
8 mars. ”Ordf., prof. Lindberg tillkännagaf, att han sedan

62

Smärre Notiser.

senaste sammankomsten varit i tillfälle att undersöka af studd.

o

Keuter och Elfving på två ställen på Aland funna exemplar af

o

Sphagnum neglectum Angstr., livilka stående mellan f. pla-
typhyllum Sull.* och den nordamerikanska cyclophyllum, mera
öfverensstämma med den senare, hvarför ganska antagligt
vore, att äfven denna med tiden komme att hos oss upptäckas.
Vidare anförde ordf. en för den finska floran ny lefvermossa,
Pallavicina hibernica , var. Flotowii, tagen af mag. Lack¬
ström på Kajaneborgs ruiner och af stud. Savander vid Kuo¬
pio, samt en förut obeskrifven art Aneura , af ordf. kallad,
A. latifrons, hvilken, allmänt förekommande tillsammans
med A. palmata , i Finland ända till Kajana, dock genom,
flere väsentliga karaktärer från denna särskiljes, såsom bland
annat genom monoika befruktningsdelar (hvarigenom den mera
närmar sig A. sinuata), då dessa hos palmata äro dioika,
genom bredare flikar, större celler o. s. v. Jemte denna an¬
fördes A. palmata och A. pinguis på grund af i Skandina¬
vien och Finland förekommande fertila exemplar såsom i
dessa länder fullkomligt hemmastadda, hvaremot af A. mul¬
tifida och sinuata (— pinnatifida) derstädes endast sterila
ex. påträffats.”

Af innevarande års statsanslag till understöd åt perso¬
ner, livilka anmält sig ønska att, för landtbrukets teoretiska
eller praktiska studium, besöka främmande länder, har k.
maj:t tilldelat läraren vid Alnarps landtbruksinstitut, akade-
mie-adjunkten F. V. C. Areschoug 1000 rdr rmt för en resa
till Tyskland och Frankrike för inhemtande af kännedom om
der pågående märkligare växtodlingsförsök samt undersöknin¬
gar angående parasitsvampar, som förorsaka sjukdomar på de
odlade växterna m. m.

En ny sorts flugfàngarc. Prof. A. Braun i Berlin har ny¬
ligen funnit, att en ostindisk papilionace, Desm, odium tri¬
quetrum DC. kan tjenstgöra som flugfångare. Den har er¬
hållit flere namn, ss. Desmodium alatum DC., D. pseudo -

Smärre Notiser.

63

triquetrum DC., Hedysarum triquetrum L., II. alatum Koxb. ;
Desvaux har af denna art äfven hildat ett eget slagte, Pte-
roloma. Det enkla med vingadt bladskaft försedda bladet
hos denna art kännes vid beröring straft och fastnar lätt vid
främmande föremål, t. ex. ett finger. Mindre flugor, som
sätta sig på bladet, kunna icke komma loss, utan dö slutli¬
gen efter fåfänga försök att befria sig. Ofta kan man få se
6 — 8 på detta sätt fångade flugor på bladets öfre sida, säl¬
lan på dess undre. De små hår, som förorsaka detta, äro
strödda öfver hela ytan och synas för blotta ögat som hvita
punkter; de äro icke mer än 0,08 till 0,lo m- m- långa och
0,0 i Tn- m* tjocka och bestå af två celler, af hvilka den nedre
intager V4 af hela längden. Den öfre cellen är i spetsen
böjd som en metkrok, skarpt tillspetsad och styf, emedan
cellens lumen knappt sträcker sig in i den krökta delen.
På dessa osynliga krokar är det, som insekternas fötter
fastna. Förutom dessa hår finnas på bladet äfven andra
större, nedliggande och raka' hår, som ej taga någon del i
flugfångsten.

Magister Y. F. Brother i växt utdelning.

Enligt bref från mag. V. F. Brotherus har jag nu nöjet underder-
rätta hrr. intressenter, att växtutdel ningen kan motses ega rum under
försommaren, så snart de stora ångfartygen börja gå mellan Finnland
och Sverge; och som detta troligtvis blir under slutet af maj eller
början af juni, får jag anhålla, att de herrar prenumeranter, som möj¬
ligtvis efter prenumerationen ändrat adress , eller af en eller annan
orsak, t. ex. frånvaro från hemmet, ej önska att deras utdelning dem
tillsändes vid ofvannämnde tid, behagade underrätta mig derom före
1 juni ; och är min afsigt att till alla, som ej uttryckligen annorlunda
begära, expediera det dem tillkommande, så fort sig göra låter. Pa-
keterna tillsändas alla herrar prenumeranter kostnadsfritt, och får
jag å min sida anhålla, att alla hafva godheten underrätta mig om
paketernas riktiga framkomst. Jönköping den 19 februari 1873.

J. E. Zetterstedt,
lektor i Jönköping.

64

Smärre Notiser

Förteckning öfver de kärlväxter, som komma att ut¬
delas åt subskribenterne till min Rysk-
Lappska resa 1872.

1. Ranunculus Pallasii Schlecht.

2. R. hyperboreus Rottb.

3. R. samojedorum Rupr.

4 R. pygmæus Whlnb.

5. Pæonia anomala L
6 Papaver alpinum L.

7. Eutrema Edwardsii R. Br

8. Arenaria lateriflora L.

9. A. ciliata L.

10 Alsine biflora (L.)

11. Stellaria humifusa Rottb.

12. Oxytropis campestris ß sor¬
dida (Willd.)

13 Hedysarum obscurum L.

14. Potentilla multifida, var. lap-
ponica F. Nyl.

15. Sanguisorba polygama F. Nyl.

16. Cenolophium Fischeri Koch.

17. Conioselium Fischeri W. Gr.
18 Valeriana capitata L.

19. Chrysanthemum arcticum L.

20. Pyrethrum bipinnatum L.

21. Senecio polyglossus Rupr.

22. Ligularia sibirica L.

23. Aster Sibiriens L.

24. Cassandra calyculata (L.)

25. Diapensia lapponica L.

26. Phyllodoce taxifolia Salisb.

27. Pedicularis verticillata L.

! 28. P. sudetica L.

29. P. lapponica L.

30. Primula sibirica ß brevicalyx
Trautv.

31. Pr. stricta Hornem.

32. Armeria sibirica Tuvez.

33. Kœnigia islandica L.

34. Euphorbia latifolia C. A. M.
35 Abies excelsa var. obovata

(Ledeb.)

36. Luzula arcuata var. sudetico-
arcuata Rupr.

37. Juncus castaneus L.

38. Carex parallela Somrf.

39. C rariflora Sm.

40. C. pedata Whlnb.

41. Eriopliorum russeolum Fr.

42. Agrostis rubra L.

43. Calamagrostis deschampsioi-
des Trin.

44 Hierochloa alpina R S.

45. Vahlodea atropurpurea (Wah-
lenb.)

46 Aira alpina L.

47. Colpodium latifolium R. Br.

48. Arctophila fulva, var lappo¬
nica F. Nyl.

49. Triticum violaceum Hornem.

50. Cystopteris montana Bernh.

Anmärkas bör dock att jag, i saknad af exemplar till jemförelse,
ej med säkerhet kan anse bestämningen af n:r 3 R. samojed, såsom
riktig. — N:r 6 Papaver alpinum och 31 Primula stricta eger jag
ej i tillräckligt antal exemplar för att kunna meddela åt alla- I de
fascc , der de ej komma att ingå, lemnas några andra sällsynta arter.

Kajana den 1 mars 1873.

V. F. Brotherus.

Lund, Berlingska Boktryckeriet, 1873.

BOTANISKA NOTISER

ÜTGIFNE AF

O. NORDSTEDT.

N:o 3. d. 15 Maj 1873.

Öfversigt af de skandinaviska arterna af slagtet
Ranunculus L., gruppen Ratvachium DC.

Af S. Axel Tullberg.

Flere författare hafva grundligare sysselsatt sig med
denna grupp. Jag vill här nämna: professor Elias Fries,
Koch, Babington, Godron, som skrifvit en monografi öfver
dessa växter; i Journal of Botany för år 1871 finnes en mo¬
nografi öfver Batrachierna af W. P. Hiern; i Marssons Flora
von Neu- Vorpommern etc. finnes en ganska god framställ¬
ning af d'enna grupp; tvänne uppsatser i samma ämne äro
intagna i ”Nya Botaniska Notiser” för år 1852, näml. ”Sven¬
ska arterna af slägtet Ranunculus L. sect. Batrachium DC.
j ernte deras vigtigaste synonomi” af P. J. Beurling, samt
”Öfversigt af slägtet Batrachium'1 af C. F. Nyman. Oaktadt
denna ganska rika literatur i ämnet vågar jag framkomma
med ett förslag till en ny uppställning och anordning af de
skandinaviska formerna inom denna grupp. Härvid har jag
hufvudsakligen haft till syftemål att påpeka arternas genetiska
samband, och i allmänhet kan man säga, att de talrika for¬
merna inom denna grupp bilda en kedja. Härmed vill jag
ingalunda hafva sagt, att direkta öfvergångsformer öfver allt
gifvas ; tvärtom saknas flerestädes länkar i kedjan, och i min
uppställning antydes t. ex. att öfvergångsformer mellan R.
lejospermus och R. aquatilis icke finnas, derigenom att de
olika formserierna åtskiljas såsom kollektivarter. Den som
endast känner de skandinaviska formerna, tycker må hända,
att från R. hederaceus till dess närmaste skandinaviska släg-

66

S. Ax*il Tullberg.

ting är ett ganska stort hopp. Dock är ej så förhållandet.
Mellan R. hederaceus och R. hololeucus, som af de skandi¬
naviska arterna står den närmast, finnas i vestra Europa
flere mellanlänkar, åtminstone trenne. En enda art tyckes
stå alldeles isolerad, R. circinatus ; denne eger högst ut¬
märkta och konstanta karaktärer, och har jag ej funnit någon
form, som i ringaste mån kunnat antyda en öfvergång till
denna. — Vestra Europa synes vara dessa växters utbred-
ningscentrum. I Skandinavien äro i synnerhet formerna af
R. aquatilis allmänna. I södra delarne äro R. heterophyllus
y truncatus samt R . paucistamineus a floribundus och ß
trichophyllus förherskande ; R. heterophyllus ß peltatus och
R. paucistamineus â confervoides tyckas företrädesvis älska
nordligare trakter.

Homunculus L.

Grupp. Batrachium DC. etc. (Ranunculus Hydrocharis
Spenner.)

1. R. hederaceus L. (R. hederaefolius W. P. Hiernl. c.)

Stjelken trind, krypande och rotslående. Alla bladen
njurformiga med 3 — 5 rundade — deltoïdiska flikar. Blom¬
skaften icke eller föga längre än bladskaften. Bladslidorna
glatta. Kronbladen vanligen af fodrets längd. Karpellerna
glatta. Fruktfästet glatt.

Förekommer tämligen sporadiskt i alla tre länderna:
Jyll., Fyen, Sk., Hall., Boh., Gotl., Norge vid Trondhjem. —
Stjelken krypande på gyttja; stundom simmande, då bladen
blifva mera rundade, med grundare inskärningar, urnupna i
spetsen; denna form är R. homoiophyllus Tenore (= R. coe¬
nosus Guss. enl. Hiern) ; jag har sett den både från Halland,
tagen af lekt. C. J. Lindeberg, och från Viborg, tagen af hr
P. Nielsen.

Anm. Några närstående utländska arter hafva fruktfästet hårigt
och bladen djupare delade, och bilda genom R intermedius Knaf.
samt R. tripartitus DC. öfvergång till följande kollektivart.

Skandinaviska Batracliia.

67

2. R. lejospermus (Walk. enl. Hiern) char, emend.

Stjelken trind, simmande. De nedre bladen, findelade,
oskaftade eller kortskaftade ; de öfre, som stundom ej komma
till utveckling, djupt 3- delade, på båda sidor glatta eller på
den undre försedda med några små bår. Alla bladen af fast
konsistens. Bladslidorna föga håriga. Blomskaften mycket
långa och vid fruktmognaden styft nedåtböjda. Karpellerna
glatta. Fruktfästet hårigt.

* K. hololeucus Lloyd.

Flytande blad nästan alltid förbanden, täml. djupt 3-
klufna, med långa skaft. Bladslidorna med stora och breda
öron. Blommorna något mindre än hos de följ. Kronbladen
helt och hållet hvita. Karpellerna glatta.

Förekommer vid Skanör (enl. ex. i lekt. K. F. Thedenius’
herb.) samt i Danm. i en ”Gröft ved Saltbaeck Vig” (enl. ex.
i lekt. N. J. Scheutz’ herb., saml. af H. P. Eenstsen as/6
1871). — Denna växt är mest i slägt med den utländska
R. tripartitus DC., men närmar sig äfven ex. af följ., då de
hafva utvecklade flytande blad.

* It. Diariiius Fr. (R. Baudotii ß Godronii Marss. ocb
y marinus Marss. — Godron anser denna art synonym med
sin R. Baudotii ; Hiern säger om R. Baudotii Godr. att den,
beröfvad sina flyt. blad, liknar R. marinus Fr.)

Flytande blad, som sällan komma till utveckling, med
vanligen korta skaft, mycket djupt 3-flikade, flikarne ofta
skaftade, rundade eller rundadt tandade. Kronbladen med
gul klo. Karpellerna alltid glatta.

Förek. i Östersjön ocb dess vikar, men äfven i sött vat¬
ten, t. ex. vid Norrtelje, i en damm på Gråen vid Landskrona,
i åar och sjöar i Danmark. — En form, som ofta förek. i
åar i Danm., närmar sig genom sina blad, som hafva starka
och nästan parallela segment, och genom sina täml. korta
blomskaft R. fluitans Lam. och kan endast skiljas från denna
genom sitt håriga fruktfäste, dag skulle vilja kalla denna
vackra form R. marinus Fr. f. peucedanoides.

68

S. Axel Tullberg.

* R. confusus Go dr. (B atr acinum confusum Schultz (ej
svenska förf. !) samt B. tripartitus Nolte enligt Hiern. ; B.
Baudotii a natans Marss.; B. salsuginosus Dum., den form,
som saknar flyt. bl.)

De flytande bladen, som någon gång saknas, djupt 3-de-
lade med tandade flikar, långskaftade. Blommorna större än hos
de föreg., kronbladen med gul klo. Karpe rena stund, håriga.

Förek. i bräckt vatten i Tjoreby-Nor nära Korsör (enl.
ex. meddelade af hr P. Nielsen); i en kanal med bräckt
vatten vid Malmö slott!, samt i gropar på ”Norrlandet” i
närheten af Westervik (enl. ex. i lekt. N. J. Scheutz’ herb.)
— De flyt. bladen, som äro stora och breda, hafva ofta på
skifvans midt en mörk fläck. Denna art är gröfre än B.
marinus , stundom mycket robust. Godron säger att den är
intermediär mellan B. Baudotii och B. aquatilis . Den lik¬
nar något större former af B. aquat. * heter ophyllus y trim -
catus.

3. R. aquatilis L. char. mut.

Stjelken trubbkantig. Bladen af lösare konsistens än hos
föreg.; de öfre m. 1. m. djupt delade, på undre sidan håriga.
Blomskaften icke så långa som hos B. lejospermus, efter
blomningen ej på ett så karaktäristiskt sätt nedböjda som
hos denna. Bladslidorna vanl. mycket håriga. Karpellerne
typiskt håriga. Fruktfästet hårigt.

* St. heterophyllus Fr. char. mut.

\cf*%

Flytande blad n. alltid närvarande, njulika-sköldformiga,
ungef. till midten delade i tre flikar. Blomskaften längre
än bladen. Blommorna stora. Ståndarne många.

u triphyllus. (B. triphyllus Wallr.; B, Friesii Beurl.?).

Karpellerna helt och hållet glatta.

Förek. i Ringsjön i Skåne. — Denna form synes nog
afvikande äfven i öfrigt; de flytande bladen täml. djupt de¬
lade, undertill föga håriga, med korta skaft.

(i peltatus. (B. peltatus Fr.)

Skandinaviska Batrachia.

69

Karpellerna håriga. De nedsänkta bladen vanl. skat¬
tade, deras flikar stundom utan hår i spetsen.

Förek. i sjöar och djupare vatten: i Danmark sällsynt;
i Sverge har den en täml. vidsträckt utbredning, i synnerhet
i landets nordligare delar; i Norge i södra delen samt i
Öst-Finm. vid Colmejavre (adj. Th. M. Fries). — En mindre
form med trådsmala och långa bladskaft finnes i insjöar i
Skåne och vid Westervik (enl. ex. meddelade af dokt. A.
Lund); den är Ii. elongatus F. Schultz.

y truncatus. (R. aquatilis ß truncatus Koch.; R. pel¬
tatus Bab. ; Batrachium truncatum Dum. och R. peltatus
a vulgaris Syme enl. Hiern.)

Karpellerna håriga. De flytande bladen med trubbigt
hjertlik bas; de nedsänkta bladen vanl. med hår i flikarnes
spets, oskaftade eller kort skaftade.

Förek. i Danmark och i Skåne täml. allmänt; mera
sällsynt i andra delar af landet. Närmar sig stundom myc¬
ket * R. pauci stamineus a floribundus.

* R. paucistatniüfus Tausch, char. mut.

De flytande bladen, som mycket ofta felas, djupt tre-
klufna, vanl. sköldlika. Blomskaften korta. Blommorna mindre
än hos föreg., stundom ytterst små, ståndarne färre.

a floribundus. (R. floribundus Bab.; R. pauci stan ci¬
nctis a Fetiveri Marss: ; Batr. confusum Hartm. och andra
svenske förf.; Batr. floribundum Dum. och R. peltatus ß
floribundus Syme enl. Hiern. — Somliga förf. anse Kochs
R. Fetiveri synonym med R. confusus Godr., men jag har
skäl att antaga, att Koch med sin beskrifning i Syn. afser
denna form.)

Flytande blad oftast tillstädes, djupt treflikade, flikarne
ofta skaftade.

Förek. täml. allmänt i Danmark och södra delarne af
Sverge (ända upp i Upland). — Är den allmännaste och
mest utbredda form i Europa. — Varierar mycket. Flyt.
bladen äro sällan njurformiga med trubbigt hjertlik bas, då

70

S. Axel Tullberg. Skandinaviska Batracliia.

den närmar sig * B. heter ophyllus y truncatus ; former af
sådan beskaffenhet har jag tagit vid Landskrona. Yanl. äro
de flyt. bladen alldeles sköldformiga ; yttre basen af deras
sidoflikar än rundad, hos den typiska formen, än alldeles rak,
så att flikarne blifva kilformade (B. diversifolius Schrank
enl. Hiern); i senare fallet äro bladen stundom undertill
glatta (B. Godronii Gren.) — hit höra ex. från Sjæll. Ör-
slöv, saml. af hr P. Nielsen — , eller, som vanligt, håriga
(B. radians Revel enl. Hiern; B. heter ophyllus Bab. part.).

ß trichophyllus. (B. trichophyllus Chaix; B. divari¬
catus Schrank ; B. aquat . e pantothrix Koch ; Batr. bipon-
tinum F. Schultz enl. Hiern ; B. paucistaminus ß fluitans
Marss.)

Alla bladen findelade, ej särdeles svaga eller sammanfal¬
lande. Blommorna af medelstorlek.

Förek. täml. allmänt i många former ; den vanligaste är
stor och lik former af föreg., som sakna flyt. blad; en annan
täml. allmänt förekommande form har bladen mycket styfva
och af reguliär omkrets och är Batr. asper gilli folium Dum.;
B. Bionii Lagger är en form med smärre blr och fruktfästet
utdraget — ‘kägellikt, denna finnes vid Landskrona, på hvil¬
ket ställe, jag äfven sett öfvergångsformer till följ. var.

y flaccidus. (B. flaccidus Pers. part.; den utgör äfven
till största delen de utländska botanisternas B. Drouetii).

Alla bladen findelade, svaga och sammanfallande. Stjel-
ken något smal. Blommorna täml. små.

Förek. vid Landskrona. — Den är spensligare än föreg.,
men ej så fin som följ. Öfver gångar till båda torde ej sak¬
nas. En af de gröfre formerna är B. pseudofluitans Bab.
Man. Brit. Bot. ed. 6.

ô confer void es. (B. confervdides Fr.; B. paucist. v.
borealis Beurl.)

Alla bladen findelta, svaga och sammanfallande. Stjel-
ken trådfin. Blr mycket små.

Förek. i nordligare delarne af vår lialfö. — En gröfre

A. L. Grönvall. Några strödda bryologiska anteckningar.

71

form af denna har i Hartmans Skand. Flora blifvit kallad
Batr. Drouetii.

4. B., circinatus Sibth. (B. aquat. « orbicularis
Sebum. ; B. stagnatilis Wallr. ; B. divaricatus Koch).

Stjélken 4-, sällan 3-kantig. Alla bladen findelade, af
bestämd cirkelformig omkrets, oskaftade eller mycket kort
skaftade. Blomskaften ganska långa. Karpellerna håriga.
Fruktfästet hårigt.

Förek. i de flesta delar af Skand., men ej allmänt. —
En starkt utpräglad art, som tyckes stå alldeles isolerad.
Bladen, då växten är i vattnet, ställda i ett plan, som är n.
vinkelrätt mot axeln. Bladets delning tillgår på följande
sätt; det delas först i trenne flikar, den mellersta af dessa
åter i trenne o. s. v., under det att sidoflikarne alltjemt de¬
las i två.

Några strödda bryologlska anteckningar *).

Af A. L. Grön vall.

Hyloconiium brevirostre Br. & Sch. Hörby, m. fl. stäl¬
len i Kingsjö trak ten (stud. S. A. Tullberg).

Hypnum elodes Spruce. Malmö flerestädes ; Hörby (stud.
S. A. Tullberg), o. s. v.

H. Sommerfelta Myr. Yid Bäckaskog i torfmossar;
Röfvarekulan vid Löberöd, på klippväggarne.

H. Kneiffii Sch. Malmö och Alnarp (stud. S. A. Tull¬
berg) ; Glemminge i uttorkade gropar. — Tyckes i hög grad
variera. Exemplaren från det sist nämnda stället täml. stora
och grofva, smutsgula, alldeles nedliggande, med breda, ägg¬
runda, n. alldeles raka blad ; (påminnande om II. riparium ).

IL Sendtneri Sch. Fredriksberg vid Malmö, vid Alnarp
och Lackalänge (Tullb.).

*) De uppgifna växtställena äro alla skånska.

72

A. L. Grönvall.

Ambly stegium subtile Br. & Sch. Wrangelsborg vid
Ringsjön (Tul lb.).

Eurhynchium StoJcesii Br. & Sch. Landskrona plante¬
ring, Orups park, Pinelierna, Klinta, Wrangelsborg, Röstånga
etc. (enl. Tullb.).

Thamnium alopecurum Br. & Sch. Sextorps dal i mängd
och i Pinelierna (Tullb.)

Myurella julacea Br. & Sch. Röfvarekulan.

Bryum atropurpureum Br. & Sch. Krageholm.

B. pendulum Sch. Benestads kalkbackar i stor ymnig¬
het; Gladsax hallar.

B. uliginosum Br. & Sch. Krageholm i Finnbovången
sparsamt.

Orthotrichum Bog er i Brid. Glemminge på pilträd, spar¬
samt. — Bladnerven upphörande långt nedom spetsen.

O. tenellum Bruch. Malmö; Wrangelsborg vid Ringsjön,
på gammal ek ; Glemminge, på pil. — Synes förekomma un¬
der två former: den ena större, med gulgrön, n. glatt mössa:
den andra ytterst fin, med ljusare, täml. hårig mössa.

O. pulchellum Sm. Söfvestad och Glemminge, på gamla
pilar.

Amphoridium lapponicum Sch. Klöfvahallar (med frukt),

Tortula latifolia Bruch. Örtofta; Röfvarekulan (Tullb.).

T. cylindrica Lindb. Klinta, Gudmundtorp, Rolsberga,
Röfvarekulan, Hurfva, Fågelsång, Limhamn (allt enl. Tullb.).

Trichostomum tophaceum Brid. Benestad, på kalkbac-
karne i riklig mängd.

Eucladium verticUlatum Br. & Sch. Benestads kalk¬
backar, ytterst sparsamt. Exemplaren derifrån stundom all¬
deles öfverdragna af kalk, stundom glänsande gröna. Nerven
— på de exemplar, jag undersökt — ej utlöpande , mot spet¬
sen upplösande sig i en tjock parenkym-massa, under det
sjelfva den yttersta spetsen upptages af en klar, genomskin¬
lig cell.

Bottia lanceolata C. Müll. Malmö flerestädes; Söfvestad.

Några strödda bryologiska anteckningar.

73

Dicranella Schreberi Sch. är, troligen genom misstag,
ej uppgifven för Skåne i senaste upplagan af Hartmans Hand¬
bok. Den förekommer vid Benestad, i Pinelierna, Orup, o. s. v.

Dichodontium pellucidum Sch. Röfvarekulan, Pinelierna

(Tullb.)

Gymnostomum caleareum Nees & Hornsch. (Ny för
Skandinaviens flora).

Tvåbyggare. — Tufvor ytterst kompakta, upptill vackert
gröna, nedtill rostbruna, stängel mycket späd och fin, något
grenig; blad uppräta (i fuktigt tillstånd något utstående),
lineärt-lancettlika, trubbiga, med tjock, upptill försvinnande
nerv; celler små, qvadratiska eller runda, gröna; frukt på
blekgult skaft, aflång, med kort hals; lock från konisk bas
utdraget i ett spetsigt spröt).

Benestad, mycket sparsamt (tillsamman med Eucladmm
verticfflatum ), i hålor, bildade af det framsipprande kalk-
vattnet; steril. - Exemplaren från detta ställe tyckas, vid
jemförelse med beskrifningen i Schimpers Synopsis (”plantæ
masculæ graciliores foliis brevioribus instructæ cæspitulas
steriles efficientes”), vara hanstånd. — På Benestads kalk¬
backar — väl bekanta för de fleste, som botaniserat i Skåne
— frodas kring de talrika rännilarne en mycket riklig moss-
vegetation, i synnerhet af sådana bladmossor, som älska kalk¬
grund. Vi nämna, utom de redan anförda: Ilypnum com¬
mutatum , lycopodidides och chrysqphyllum , Philonotis calca-
rea , Amblyodon dealbatus, Barbula convoluta, Bryum pseu¬
dotriquetrum och pallens , o. s. v.

Pleuridium nitidum Bab. Pinelierna (Tullb); vid Glem-
minge å i jordhålor.

Phascuni bryoides Dicks. Malmö vid ”Höga möllan”;
Limhamn i stor ymnighet (Tullb.).

Phy scomitr ella patens Sch. Pinelierna, på blålera.

Ephemerum serratum Hpe. Orups park (Tullb.); Al-
narp o. s. v.

74

V. F. Brotlrams.

Må gra exkursioner omkring Ponoj *)

af

V. F. Brotiierus.

Inom östra björkregionens område i den östligaste delen
af Byska Lappmarken ligger byn Ponoj vid floden af samma
namn. Dess omgifningar äro för Nordens botanister väl
kända för den mängd sällsyntbeter, främmande för den öf-
riga skandinaviska floran, den sibiriska florans vestligaste
förposter, de hysa och ej mindre anmärkningsvärda för den
blandning af högfjällsväxter och arter från mildare luftstreck,
hvilka här slagit ner sina bopålar. Orsaken till dessa egen¬
domligheter är lått funnen och torde närmast vara att sökas
så väl i ortens geografiska läge som ock i dess gynnsamma
lokala förhållanden, hvilka uppe på den för de isiga, bi¬
stra polarvindarne öppna tundran låta högfjällens invånare
glömma, att de befinna sig så nära hafsytan, och å andra si¬
dan nere i dalen lemna en skyddande asyl åt de ömtåliga
sydländingar, som förirrat sig Lit upp och annars skulle
gå under för klimatets stränghet.

Om man, kommande från norden, vikit om Karabelnij
nos åt vester, befinner man sig snart på den i det inre af
af lapska halfön upprinnande strida Ponojfloden, hvars strän¬
der redan här äro ganska branta och sedan allt högre och
brantare ju mera man nalkas den omkring 12 ryska verst
uppför floden belägna byn. Här resa de sig, lemnande endast
en smal landremsa närmast floden, ända till 300 fots höjd

*) De vilkor, under hvilka min resa till Ryska Lappmarken för-
liden sommar skedde, tvungo mig att öfver allt använda min mesta
tid till insamling och konservering af de sällsynta arterna, hvilket,
äfvensom min önskan att så noggrant som möjligt observera moss-
vegetationen, gjorde det omöjligt att göra fullständigare anteckningar,
på hvilka en uttömmande framställning af vegetationen kunnat grunda
sig. Efterföljande rader lemnas derför till offentligheten utan nå¬
gra anspråk och under den förhoppning, att de, om ock bristfälligt
belysande denna intressanta och växtrika trakt, dock af Notisernas
läsare måtte välvilligt upptagas.

Några exkursioner omkring Ponoj.

75

öfver hafsytan, för att sedan öfvergå i den öppna, jemna
tundran. För det mesta bestå de af jord, klippor träda en¬
dast sällan fram i dagen, och äro ofta, särdeles den södra
stranden, klufna af mer eller mindre djupa dälder, der van¬
ligen någon bäck söker sig väg.

Att framhållas följer nu främst den i ögonen fallande
olikhet, de bägge stränderna till följd af sitt läge förete.
Den norra stranden, hvars höjd skyddar den för de nordliga
vindarnes förhärjande inflytande, bär en öfverraskande rik
växtlighet och det är der man företrädesvis, åtminstone i
större mängd, finner de rariteter, som gjort Ponoj så berömdt.
På den södras branter syntes ännu i medlet af Augusti snö
i ej ringa mängd, hvars inflytande äfven nogsamt röjes på,
vegetationen. Den är fattig och hyser ej samma rikedom i
arter eller individer som den motsatta stranden, men i er¬
sättning derför några högfjällsväxter, hvilka pryda i synnerhet
de af vattnet från den smältande snön försedda nedforsande
bäekarnes omgifiiingar.

Efter dessa till orientering meddelade korta notiser ber
jag läsaren följa med på några exkursioner omkring byn och göra
vi der vid bäst i att först granska vegetationen på den södra
stranden, sedan begifva oss öfver den steniga och strida flo¬
den till den norra och efter der välförrättadt ärende sträfva
upp till tundran, för att ännu göra tvänne utflygter, en norrut
till fyrhåken Orloff och en annan till hafsstranden rakt i öster,
derifrån vi äfven kunna besöka Triostroff.

Knapt hafva vi tagit några steg från byn åt söder, så
träffas redan vid ett källdrag ymnig Ranunculus hy perhor eus
och Koenigia islandica bland mossor. På torr gräsmark
deromkring af intressantare arter ymnig Cerastium alpmum
vidare Oxytropis campestris ß sordida , Hieracium alpinuni ,
ganska sparsam Primula strida , vid bäckstränder Pingui¬
cula vulgaris och på en äng nära kyrkan ymnig Alsinc bi¬
flora. Af mossor fortjena här omnämnas endast Brachythe-
cium salebrosum var. turgidum , som särdeles vacker och
distinkt intager en liten gräsbevuxen terräng till samman

76

V. F. Brotlierus.

med Hypnim viride f Hartm.) (H. Lindbergii Mitt.). På
fuktigare'; lokaler nära stranden åt öster uppträda Eriopbo-
rum capitatum och Juncus castaneus , hland stenar Pyre¬
thrum bipinnatum och på sandiga ställen Arabis alpina.
Den jemna terrängen upptages dock, såsom redan tidigare
blifvit omnämndt, endast af en smal landremsa närmast flo¬
den, hvarefter marken höjer sig brant upp till den öppna
tundran. Följa vi då uppåt någon af de bäckar, som här
och der störta ner från den samma, så anträffas i dess om-
gifningar bl. a. ymnig Viola biflora och Ranunculus pyg-
mceus , vidare Tofleldia borealis, Rheum digynum , Saxifraga
cernua och stellaris med ß comosa, Luzula parviflora , su-
detico- arcuata, Phyllodoce ccerulea , Sibbaldia procumbens,
Alsine biflora , Veronica alpina, Salix herbacea, Carex al¬
pina, Trisetum subspicatum m. fl. och högst uppe vid snö-
drifvorna Cephalo zia islandica , Poly tri chum alpinum y sep-
temtrionale bildande mossvegetation och Solorina crocea. På
klippor, som här och der träda fram i dagen, ^visa sig bl. a.
Dicranum Schisti (Gunn.) (D. Blyttii Br. Eur.), Conosto -
mum tetragonum, Tortula fragilis och om vatten nedsilar
ofta ymnigt Hypnum sarmentosum och badium (båda äfven
med frukt) och H. molle. Buskvegetationen är, särdeles om
man jemför den med den motsatta strandens, nästan ingen,
endast på mera skyddade ställen ser man litet vidsträcktare
pilsnår, hvilka då. hysa bl. a. Veratrum album ß Lobelii.
Ligularia sibirica, Aconitum lycoctonum , Valeriana capitata,
och Pedicularis sudetica. Har man slutligen nått tundran,
så öppnar sig för ögat en vidsträckt slätt, nästan alldeles
utan ojemnheter, med här och der på fuktigare ställen ofta
vidsträckta pilsnår, genom hvilka det är ytterst svårt att
bana sig väg. På torra ställen består mossvegetationen af
lafvar jemte Empetrum nigrum, Ar cto staphylo s alpina, Dia-
pensia lapponica etc., bland hvilka växa allmänt Pedicularis
lapponica, Hierochloa alpina, Luzula sudetico- arcuata, Ca¬
rex rigida, en låg form af Hedysarum obscurum, Oxytro-
pis campestris ß sordida m. fl. På våta ställen beklädes

Några exkursioner omkring Ponoj.

77

åter marken af Poly tricha, mest strictum och Sphagna, före¬
trädesvis acutifolium och Lindhergii, äfvensom på mycket
våta lokaler ß riparium af S. intermedium Hoffm. (S. re¬
curvum P. B.) ofta alnsdjup. Af kärlväxter uppträda här
ymnigast Betula nana, Eriophora (sällsynt äfven russeolum ),
Bubus chamcemorus, flera Carices, bland intressantare arter
förtjenar omnämnas de i pilsnår, stundom äfven på öppna
ställen, förekommande Valeriana capitata och Colpodium
latifolium.

Genom ”desjatskoi’s” *) medverkan förflytta vi oss nu
med båt till den norra stranden. Vi landa vid en brant
klippa nästan midt emot byn. På dess solöppna, branta och
ytterst torra afsatser träffas ymnigt Hypnum revolutum
(Mitt.) (H. Heufleri Jur.), vidare H. rugosum, Leucodon
sciuroides Thuyidium abietinum, Pseudoleshea catenulata
och Myurella julacea, Tortula ruralis och fragilis, Bryum
argenteum och Encalypta brevicolla, äfvensom der litet jord
samlat sig Androsace septemtrionalis och Draba hirta.
Uppmärksamheten afledes dock snart från dessa till den lap¬
ska florans skönaste prydnad, den stolta Pceonia anomala,
som i sällskap med Senecio nemorensis var. poly glossus
Rupr. intager en liten terräng uppe på en afsats, och den
obeskrifligt täcka J&ter Sibiriens, som ganska sparsamt skju¬
ter upp bland stenarne vid klippans fot. Härifrån begifva
vi oss nu mot öster följande floden och träffa då först när¬
mast den sandiga stranden ymnig Air a alpina i stora tufvor
jemte Juncus castaneus, Eriophorum capitatum m. fl.; högre
upp visar sig ymnig Triticum violaceum, vidare Arenaria
lateriflora, Selinum Gm elini. Längre fram vid stranden
synas i en brokig färgblandning om hvarandra Ligularia
sibirica, Pedicularis verticillata, Hedysarum obscurum, Ci-

*) 1 li varje rysk by med organiserad styrelse linnes äfven alltid
en s. k. desjatskoi eller tionde man, till hvars åligganden bl. a. hör
att vid anfordran lerana den af resp. guvernörsembete med ”otkritij
list” försedda resande nödig handräckning.

78

V. F. Brotherus.

neraria campestris täflande om rummet och högre upp i
pilsnår Senecio nemorensis var. polyglossus i manshöga
exemplar. Begifva vi oss sedan ännu ett stycke framåt, så
anträffas snart på en stenig terräng ymnigt Pyrethrum hi -
pinnatum och högre upp i stenhölster åter Pceonia ano mala,
här i mängd. På torra stenar dersammastädes rikligen Di-
cranum Miihlenbeckn och i närheten på några mullrika
skuggiga klippafsatser ganska ymnig Encalypta affinis Hedw.-
fil. (E. apophysata N. H. S.).

Flodvallen reser sig annars här ännu brantare än på
motsatta stranden, det är sannerligen ej någon lätt sak att en
het julidag försöka komma uppför den till tundran. Den är
delvis bevuxen med en småskog af Betula, Alnus, Salices
med sparsammare inströdda buskar af Lonicera ccerulea ,
Cotoneaster vulgaris , Juniperus, Abies excelsa ohovata och
Bosa cinnamomea, delvis upptages den af mindre, öppna
ängsmarker och öfver allt visar sig en öfverraskande frodig
vegetation. I snåren frodas Trollms européens, Aconitum
lycoctonum, Veratrum album fi Lobelii, Vicia sylvatica,
Geranium sylvaticum, Crepis paludosa, Gnaphalium nor-
vegicum, Arenaria lateriflora, Milium effusum m. fl. På
de gräsbevuxna markerna förtjena omnämnas Bartsia alpina,
Pedicularis verticillata, Cineraria campestris och ställvis
ganska ymnigt Gentiana nivalis och tenella.

Högst upp på vallen, der den jemna tundran vidtager,
visar sig ett kors, och styra vi dit våra steg, så upptäcka vi,
visserligen ej utan svårighet, den lilla gångstig, som leder
till den 20 ryska verst norrut från Ponoj belägna fyrbåken
Orloff. Snart möter oss, om vi följa denna, en bäck, hvilken
ett stycke åt höger från vägen utbreder, sig i ett mycket
sankt Sphagnum-km, bestående hufvudsakligen af en gigan¬
tisk Sphagnum intermed. fi riparium. Der växer vidt och
bredt, men på svåråtkomliga ställen, den ifrån de andra
skandinaviska arterna så afvikande, särdeles intressanta Tin¬
nunculus Palla sii, höjande sig med sina viggformiga, än
hela, än treklufna blad och vackra hvita blommor öfver

Några exkursioner omkring Ponoj.

79

omgifningen jemte Eriophorum russeolum , Bubus chamœ-
morus m. fl. Yända vi sedan tillbaka till vägen och fort¬
sätta framåt, så leder den mest utan ojemnheter öfver torra
marker med t. ex. Diapensia lapponica , Luzula sudetico-
arcuata, Oxytropis campestris ß sordida , Ar cto staphylo s
alpina , Azalea procumbens och Phyllodoce ecerulea. Af
intressantare mossor må nämnas den vid vägkanten flerstädes
förekommande Dicranum molle Wils. (1). aretieum Schimp.)
och på ett ställe Hypnum callichroum utbredd i stora,
rena tufvor. På de kärraktiga marker, som stundom på
lägre belägna ställen afbryta vägen, uppträder af anmärk¬
ningsvärdare arter 'Eriophorum russeolum flerstädes i mängd.

Efter en 12 versts vandring anländer man till den lilla
intressanta bäcken Rusiniha, som framställer Ponoj ”en minia¬
ture”. Den framflyter i en ganska djup däld, omgifven i
söder af, särdeles närmare mynningen, branta bergväggar, i
norr af en jordvall. Förrän man kommer ned, kan Vale¬
riana capitata insamlas i pilsnår och följer man sedan bäc¬
ken åt hafvet till, så anträffas, utom flera af de vanligare
Ponojrariteterna, äfven Phaca frigida , den inom Ryska Lapp¬
marken ej annanstädes funna Cystoptens montana , Eriopho¬
rum callithrix och Eutrema Edwardsii. Den sist nämnda
arten förekommer här på ton-a ställen bland mossor och gräs
ej så alldeles sällsynt, men ytterst spridd, och då den tillika
pä ett märkvärdigt sätt undandrager sig uppmärksamheten,
så fordras det mycket både tid och tålamod för att få den
insamlad i större mängd. På klipporna närmare mynningen
visar sig i stora tufvor den med hvita blommor öfversållade
Arenaria ciliata , vidare Carex rupestris , Andromeda hyp-
no ides, Arabis alpina m. fl. Af intressantare mossor för-
tjena omnämnas Plypnum hamulo sum, Br achy thee ium herje-
dalicum , Myurella julacea och apiculata, Orthothecium
rubellum (Mitt.) ( 0. strictum Lor.) Mnium medium och
hymenophyloides, Timmia austriaca, Plagiobryum Zierii ,
Campylopus brevifolius och Encalypta alpina Sm. (E. com¬
mutata (N. H. S.). Stiger man sedan uppför den motsatta

80

V. F. Brotberus.

flodvallen, så ser man nästan samma vegetation som på mot¬
svarande strand vid Ponoj, bl. a. åfven Pæonia anomala ,
ehuru sparsamt.

u

Återstoden af vägen till Orloff upptages för det mesta
af kärrmarker med en enformig vegetation, till höger visar
sig hela tiden det blånande hafvet, en tryggande följeslagare,
som hindrar vandraren att förvillas, om han ock skulle tappa
den stundom nästan osynliga gångstigen. Efter en ganska
besvärlig vandring anländer man slutligen till den udde, der
fyrbåken är uppförd. I kärr nära hafsstranden anträffas der
Colpodium latifolium och Cinclidium subrotundum flerstädes
jemte Sphagnum Angstromii , på torrare ställen bland tuf-
vorna Carex parallela och rupe stris , Saxifraga Hirculus ,
Aisme stricta och Hutrema Edwards ii, den sist nämnda äf-
ven här ej sällsynt men ytterst spridd. I pilsnåren Ligula -
ria sibirica, Pedicularis verti ciliata, Valeriana capitata,
Phaca frigida m. fl., på strandklippor Chrysanthemum arc-
ticum. Fellman har dess utom här anträffat Stellaria hebe-
calyx; oss lyckades det ty värr ej att återfinna den samma.

Återstår så ännu att egna några ord åt vegetationen
närmare hafsstranden i nordost från Ponoj. Om den jemna
tundran der är ej stort något att tillägga till hvad ofvan
blifvit nämndt om dess vegetation öfver hufvud. Hvad som
förlänar den här ett särskildt intresse är den mängd smärre

vattensamlingar, som här uppträda, och hvilka hysa en in-
tresssant vegetation. I sjelfva vattnet ser man flerstädes
Ranunculus Pallasti i mängd, men nästan oåtkomlig för
samlaren genom den ytterst sanka laggen. Stränderna pry¬
das af en reslig Carex aquatilis och ställvis utmärkt vacker
Eriophorum russeolum. Intressantast är dock den sällsynta
och prydliga Arctophila fulva var. lapponiea (F. Nyl.) som,
af mig i stor ymnighet observerades på den sand-lerblandade
stranden af en liten vattensamling dels på det torra dels
äfven i sjelfva vattnet. Den förekommer här under tvänne
hvarandra så olika former, att man, utan att hafva sett öf-
vergångarne i naturen lätt kunde vara frestad att i extre-

Några exkursioner omkring Ponoj.

81

merna se tvänne skilda arter. Den ena f. maxima är lifligt
grön med styft, robust, stundom mer än två alnar högt strå.
Bladen äro långa och breda, med de öfversta ända till fem
tum öfvernående vippan. Denna är siak, med grenarne en¬
sidigt böjda, mångaxig, med axen 3 — 4-blommiga, brungula.
Den andra f. minima är brunröd, med spädt, fem tum högt
strå, bladen knappast dubbelt bredare än strået, med styf,
upprät 12-axig vippa, axen tvåblommiga, således kortare än
hos föregående form, purpurfärgadt brokiga. Utan särdeles
svårighet finner man dock vid jemförelse af en mängd exem¬
plar tydliga öfvergångar emellan dessa former, särdeles hvad
skärmens längd och växtens storlek beträffar, hvilka egentli¬
gen framställa de största olikheterna.

Något stenkast ifrån kusten emellan Ponoj och Orloff
ligga de tre obebodda öar, som fått namnet Triostroff. Nära
hvarandra äro egentligen endast de tvänne största, den min¬
sta ligger på något afstånd derifrån. Midtför den största af
öarne förekommer på kusten i vattensamlingar Arctophila
fiäva var. lapponica. Begifva vi oss sedan öfver det smala
sundet, så anträffas på öns strandklippor Chrysanthemum
arcticum jemte Matricaria inodora var. phæocephala Rupr.,
i vattensamlingar högre upp åter Arctophila. Buskvegetation
saknas här helt och hållet, hvilket utan tvifvel är att till-
skrifva de rasande hafsvindarnes inflytande, för hvilka ön
ligger alldeles öppen. Samma torde äfven orsaken vara der-
till att åtskilliga kärlväxter, t. ex. Cineraria campestris och
Air a alpina , hvilka på andra lokaler inom Lappmarkens
område trifvas väl, här uppträda under mer eller mindre
förkrympta former. I Nylanders arbeten figurerar Triostroff
såsom fyndort för mången intressant art, säkert torde dock
kunna antagas, att dermed afses ej endast dessa öar, utan
äfven ett ej obetydligt område deromkring. Jag åtminstone
kunde ej, under de få timmar jag, genomfrusen af den ihål¬
lande nordosten, var i tillfälle att undersöka den största af
öarne, utom ofvan anförda arter, finna något af intresse.

82

Utdrag ur utländska arbeton.

Utdrag ur utländska arbeten.
Allelositismus.

Af J. M. Norman. Öfvers. af J. E.

(Forts.)

Antingen det nu sker genom yttre våld, eller så att de rikt ve¬
geterande blodröda gonidierna slutligen spränga goniocystan, så torde
man ofta kunna iakttaga, att gonidierna utträdt ur behållaren såsom
en ej särdeles fast sammanhängande klump af blodröda celler, af-
komlingar af den ursprungliga inkapslade modercellen, och att de,
frigjorda från sin fosterplanta, föra ett sjelfständigt lif. Denna cell¬
massa har öfverhufvud utseende af en alg, utmärkt genom sin vackra
färg. Dess celler fortfara efter utträdandet att omdana sig på olika
sätt, i det att antingen isometriskt liera dotterceller på en gång upp¬
komma i de äldre cellerna, hvilka förblekna, eller elliptiskt formade
celler uppträda, hvilka genom tvärdelning midt öfver åter dela sig
i två o. s. v.

I Moriola sanguifica hafva vi således ett exempel på, att en asco-
fyt upptager i sig lefvande celler, hvilka förut varit integrerande
delar af en annan organism, äro af en högst afvikande byggnad och
tillhöra en helt annan hufvudafdelning af de kryptogama växterna.
Dessa heterogena celler omspinnas alldeles af ascofyten med hyfväf-
nad och införlifvas i dess organiska massa. De införlifvade cellerna
erhålla näring, omskapas och förändras af fosterplantan, men aflemna
samtidigt dermed också näringsämnen och meddela sannolikt tillika
nya vitala egenskaper åt denna. Den främmande cellen och dess
fosterplanta träda alltså i ett ömsesidigt närings- och vitalt inverk-
ningsförhållande till hvarandra till främjande af bådas lifsfunktioner,
och den första förhåller sig till den sista på samma sätt som under
vanliga förhållanden det enskilda organet till hela organismen, hvaraf
det är en del. För denna egendomliga ömsesidiga parasitism tillå¬
ter jag mig att begagna namnet allelositismus.

De här meddelade iakttagelserna af allelositism hos Moriola san¬
guifica äro, som man lätt kan finna, högst ofullständiga. Mycket
återstår ännu att fullständiga, klargöra och beriktiga, mycket hvarom
mina hittils gjorda undersökningar ej gifvit mig någon bestämd
mening och som jag derföre här lemnat oomtaladt.

Hvad nu de öfriga Moriolae angår, så äro mina undersökningar
af deras utvecklingshistoria för ofullständiga och hafva icke fört till
så säkra resultat, att de i sin helhet kunna föreläggas offentligheten

Norman. Allelositismus.

83

Det vare mig blott tillåtet att nämna, att det hittils iakttagna tyder
på, att till en viss grad liknande förhållanden ega rum också hos
dem. Hos flere arter synas sålunda pollenceller och, särdeles i de
arktiska trakterna, hvilkas former hittils hufvudsakligen hafva syssel¬
satt mig, pollenkorn af Salices och i synnerhet af björk, som här
öfver allt förekomma i så stor mängd, spela en rol i dessa krypto¬
gamers lifsekonomi. I ett visst stadium af utveckling inkapsla flere
moriola-arter en stor mängd pollenkorn i sin thallusväfnad, dels hela
och oförändrade, dels sådana, som hafva söndersprängt och afkastat
sitt skal (exine).

Hos flere Moriolae , särdeles af afdelningen Spheconisca , ser det
ut, som om de gröna gonidierna uppträda i deras thallus först, se¬
dan dessa inkapslingar egt rum, men denna sak är svår nog att af-
göra, då thallus består af så många afsöndrade delar, att man icke
kan vara viss om, hvad hos dem är samtidigt och tillhör ett och
samma individ, eller icke. Den ursprungliga modercellen till sphe-
conisca-arternas vackra gröna gonidienystan uppträder som en 0,008
— 10—12 m m. bred klotrund odelad cell, i hvars plasma en diffus
sky, som blott intager en mindre del af cellens hålighet, visar en i
början ganska blek grönaktig, starkt i gult spelande färg, medan den
öfriga plasman knappt märkbart drager i köttfärg. I det den gröna
skyn utvidgar sig, antager den efterhand en starkare och renare
grön färg. Härvid delar den ursprungliga cellen sig i 2, 4 o. s. v

Hos Moriolae således finner en ringa del af det omåttliga öf-
verskott af pollenkorn, som icke når ett märke för att göra tjenst
vid artens fortplantning, och som ej häller tillgodogöres i vissa in¬
sekters hushållning, en särskild användning i helt andra växters lifs¬
ekonomi än de, från hvilka de härstamma och för hvilka de närmast
äro beräknade.

I den förra citerade uppsatsen om Moriolei omtalas inkapsling
af ännu ett tredje slag kroppar, nämligen af stärkelsekorn, hvilka
alldeles likna dem man finner hos fanerogamerna. Att dessa krop¬
par icke äro danade af Moriolae sjelf, utan liksom pollenkornen in¬
komna utifrån, tör väl ej vara tvifvel underkastadt. Emellertid sy¬
nas de icke på något utvecklingsstadium af moriola-arternas thallus
förekomma så allmänt och konstant i thallusväfnaden, som pollen¬
cellerna göra det, der dessa uppträda. Föröfrigt förtjenar det upp
märksamhet att fria, blottade stärkelsekorn i härvarande trakter icke
sällan påträffas spridda rundt om i den fria naturen, likasom de äf-
ven äro funna i hyfväfnaden inspunna hos andra små ascofyter än
Moriolae. Då i uppsatsen oin Moriolei (p. 18 1. c.) också nämnes,

84

Utdrag ur utländska arbeten.

att det finnes skenbara öfvergångsformer mellan de hos Sphcconisca
inkapslade stärkelsekornen och de köttfärgade eller färglösa goni-
dierna, så hafva senare undersökningar gjort mig benägen att tro, att
dessa öfvergångsformer blott äro skenbara. De kroppar, som blifvit
ansedda som öfvergångsformer, ha antagligen varit inkapslade och
något sammanskrumpna pollenceller, hvilkas tämligen kompakta massa
af talrika, inneslutna mycket små stärkelsekorn, tätt hopsnörade af
cellväggen, blånar vid tillsättning af jod genom den gulnande väg¬
gen, liksom om det vore ett större stärkelsekorn i begrepp att (le¬
st rueras.

Såsom redan är anmärkt, kunna de frigjorda, blodröda goni-
dierna af Moriola sanguifica slutligen spela rolen af en alg. Så är
också förhållandet med gonidier af andra moriola-arter. Det märk¬
värdigaste fall af detta slag må dock tils vidare lemnas oomtaladt.
Här skall endast nämnas, att vid odlingsförsök med gröna gonidier
af Moriola aethalia det visat sig, att dessa under loppet af två må¬
nader (augusti och september) hafva förökat sig utomordentligt, dels
som klotrunda celler, rikligt fylda med klorofyll och liknande de
ursprungliga gonidierna, dels som elliptiska celler, från början da¬
nade i de klotrundas cellhålighet, men något mindre och af en mera
blekgrön färg än dessa.

Till de flere och vigtiga skäl, som nutidens lichenologer anfört
mot professor Schwendener’s åsigt, att lafvarna äro svampar och att
deras gonidier äro utifrån inträngda alger, hör också det, att, om
så vore förhållandet, man här skulle hafva en mycket egendomlig
art parasitism, hvartill något motstycke icke vore kändt från den
öfriga naturen. Äro emellertid de ofvan meddelade iakttagelserna,
om ock blott i sina hufvuddrag, riktiga, torde det måhända erkän¬
nas, att denna invändning från nu i det väsentliga tämligen förfaller.
Men dermed upphör också all vidare öfverensstämmelse mellan prof.
Schwendener’s åsigtet och de hos Moriola sanguifica påvisade för¬
hållandena. Saken ter sig hos denna, icke blott annorlunda, utan
till en del alldeles motsatt, ty:

1. Moriola sanguifica upptager i sig heterogena celler från en
i systematiskt hänseende mycket fjerran stående växt, som ej har
något med alger att skaffa.

2. De i Moriola utifrån upptagna cellerna förblifva icke lika¬
dana, som de voro före införlifvandet, eller blott ungefärligen lika¬
dana, utan undergå i ascofytens väfnad en genomgripande förändring,
hvarvid de, från att hafva i allo varit mycket olika alger, i hufvud-

Nbnnan. Allelositisimis.

85

sak antaga utseende af sådana. Moviola sjelf framaflar alltså alglika
bildningar med tillhjelp af främmande celler.

3. Gonidierna eller de alglika elementen hos Moviola här¬
stamma blott delvis från införlifvade och förvandlade främmande
celler, under det en annan och öfvervägande del af gonidierna må
antagas vara danade utan någon utifrån kommande grodd, endast
genom aseofytens egen lifsverksamhet, sådan denna eger tillfälle att
yttra sig, sedan växten på annat ställe i sin väfnad upptagit främ¬
mande näringsorgan.

4. De af ascofyten framaflade alglika cellerna kunna frigjorda
utanför denna fortsätta ett sjelfständigt lif som skenbar alg. En så¬
dan kan alltså utträda ur ascofyten, men att någon inträder, har
man aldrig iakttagit.

Oaktadt vissa omständigheter vid Moriolans gonidiebildning, näm¬
ligen de under n:o 3 anförda, skulle, om en liknande allelositism
egde rum hos de vanliga lafvarne, göra denna mera förenlig med
och lättare begriplig gent emot flere af dessa växters öfriga organi-
sationsförliållanden, så är man dock enligt min uppfattning alldeles
oberättigad till, att från den hos Moviola förekommande gonidie-
bildningen draga någon slutsats, att allelositism äfven eger rum hos
de vanliga lafvarne. Men lika litet som den kan tjena som stöd för
ett sådant antagande, lika litet kan den å andra sidan tjena som
motbevis, att allelositismen, om den eger rum hos lafvarna, ter sig
på det af prof. Schwendener supponerade sättet. Äro hr Schwende-
ner’s åsigter stödda på afgörande fakta och direkta iakttagelser, hvil¬
ket den skarpe iakttagaren sjelf tror sig berättigad till att antaga,
men som de framstående motståndarne till hans lära förneka, då
torde de helt naturligt ej kunna rubbas dermed, att saken ställer sig
helt annorlunda hos Moviola. Hvad än framtiden må bringa såsom
vetenskapens slutliga dom, så skall hr Schwendener i hvad fall som
helst ega förtjensten att hafva bragt å bane ett ytterst vigtigt spörs¬
mål och det på ett sådant sätt, att det, efter hvad vi hoppas, skall
gifva anledning till intressanta och lärorika undersökningar, hvilkas
resultat man bör emotse utan någon förut fattad mening för eller emot.

Tromsö i oktober 1872.

86

Liter atur- öfve r sigt .

Literatur-Öfversigt.

•»

Uber die winterliche Färbung immergrünen Gewächse.

Von G. Kraup. (I Sitzungsb. d. phys. medicin. Soc. zu
Erlangen, 1872).

Enligt förf:s undersökningar beror växternas afvikande
färg om vintern på följande tre orsaker:

1. den bruna färgen af en egendomlig förändring hos
den blågröna beståndsdelen i klorofyllet, (Coniferæ, Buxus);

2. den röda färgen af uppträdandet af ett i vatten lös-
ligt rödt färgämne (Anthokyan?), som är inlagradt i de klum¬
par, som innehålla garfämne (talrika inhemska och inflyt¬
tade växter);

3. förändringen i färgtonen hos klorofyllets gröna färg
af förflyttning och sammanhopning af klorofyllkornen (hos
alla växter).

Om Forskjellen mellem Trichomer og Epiblaste mer af
höjere Rang. Af Eug. Warming. I. Menyanthes trifoliata.
II. Gunnera scabra. Ill Datura Stramonium. IV. Drosera rotun -
difolia. V Agrimonia Eupatoria VI. Compositeernes ”pappus.”
Vil. Trichomets Begrebsbestemmelse (Videnskabelige Medde¬
lelser fra den naturhist. Forening i Kj öbenhavn, n:r 10 — 12,
1872. Kjöb. 1873).

De flesta författare hafva definierat ”trikom” som ”epi-
dermisbildningar”, oaktadt andra förf. visat, att det finnes
otvifvelaktiga trikom, som bestå af annat än epidermis. Det
är förf:s uppgift i denna afhandling att lemna bidrag till
några epiblastems utvecklingshistoria, och att bestämdare
framhålla, att trikomen kunna vara bygda nästan som fyllo¬
men och kaulomen, och att derför begreppet ”trikom” bör
definieras på ett annat sätt än hittills.

De franslika håren på blomkronan hos Menyanthes tri¬
foliata äro enligt förfis undersökningar ordnade i långsgående
rader och anläggas i nedåtgående riktning. Början till ett
hår uppstår genom tangentiala celldelningar i det första un-

Litevatur-öfversigt.

87

der epidermis liggande cell-lagret; genom fortsatta celldel¬
ningar uppstå flere, liksom sjelfständiga, cellrader; de utom-
liggande epidermiscellerna dela sig endast genom radiala
väggar, och till en inre enkel eller yttre initialcell finnes ej spår.

Taggarne på frukten af Datura Stramonium likna myc¬
ket epiblastem af högre rang, fyllom och kaulom; de uppstå
genom från början tangentiala delningar i periblemets första
och andra cell-lager, tillväxa hufvudsakligen i spetsen, men
hafva ingen toppcell och få slutligen en byggnad som dessa,
nämligen ytterst en epidermis med klyföppningar, derpå ett
barklager och en krans af kärlknippen, som utgrena sig från
de i fruktens vägg befintliga kärlen, samt slutligen märg.
Deras oordnade ställning och sena anläggningstid samt alla
den komparativa morfologiens resultat tala dock för, att de
äro trikom.

Öfver glandelhåren på bladen hos Drosera rotundi folia
har det blifvit skrifvet mycket, men någon fullständigare
undersökning af deras utveckling har man hittils saknat.
De anläggas på ungefär samma sätt som håren hos Meny-
anthes , nämligen i alternerande rader; här äro dock håren i
bladkanten de älsta och de i midten af bladet de yngsta,
hvilka derför också ha de kortaste skaften. I början ut¬
vecklas de som hos Menyanthes , d. v. s. de bestå af flere
cellrader i midten utan någon toppcell, sedan uppstå spiral¬
kärl och i toppen utbildas gladeln. Vid basen af denna
glandel finnes en ring af 2 rader epidermisceller, som
spela en vigtig roll; af den öfre radens celler härstammar
större delen af glandelns sidor (äfven en del tangentiala
delningar uppträda i dessa celler liksom i öfriga epidermis¬
celler i toppen af glandeln); den nedre radens celler dela sig
deremot ej, utan utväxa betydligt i längd och lägga sig uppåt
emellan afkomlingarne af den öfre radens celler och det inre,
bestående af fortsättningen af kärlknippet i skaftet och ett
lager spiralceller omkring detta. De öfversta cellerna i det
yttersta periblemalagret i toppen af glandeln delas tangen-
tialt och af dem uppstå sedan 2 klockformiga lager, hvaraf

88

Literatur-öfversigt.

det öfre utbildas till secernerande *) celler liksom epider-
miscellerna och det inre utgör öfre delen af det klockformiga
lager, som nedtill bildas af ofvan nämnda långa epidermis-
celler. Dessa glandelhår hafva af en del författare blifvit
ansedda för bladflikar, framför allt emedan de hafva kärl.
Hufvudsakligen emedan de uppstå sent på ett redan långt
utveckladt organ och hafva en ställning, som icke är bekant
för bladflikarne hos något sammansatt blad, och emedan Dro-
seraceernas slägtingar icke hafva antydningar till samman¬
satta blad, anser förf. Broseras glandelhår för ”trikom, som
hafva kärl och en någorlunda regelbunden ställning.”

Krokborsten på blomfodret hos Agrimonia Eupatoria
anläggas (basipetalt) på ett bestämdt sätt, som i hög grad
påminner om fyllotaxiens lagar (ej fullt som spiralstälda
blad), specielt de ställningsförhållanden, som finnas hos stån-
darne af en del polyandrister. De utvecklas af det första
cell-lagret under epidermis och innehålla slutligen både bast¬
celler, spiralkärl och vedceller, omgifna af ett par lager klo-
rofyllhaltigt och epidermisbeklädt parenkym. Dessa borsts
trikomnatur ligger deri, att de ej kunna inpassas i fodrets
och kronans femtaliga typ, utan äro accessoriska, inskjutna,
till blommans grundelar ej hörande organ. Hos flere när¬
stående slägten finnas homologa bildningar med ännu mera
bladartad natur.

Pappus hos Compositce. Förf. redogör för utvecklingen
af pappus hos Senecio vulgaris. Genom några få tangentiala
celldelningar uppstår en valk eller ringförmig upphöjning,
som enligt förf. är det sista svaga spåret af blomfoderbild¬
ning hos nutidens Compositce. Utvecklingen af sjelfva fjunet
sker på följande sätt. En enkel epidermiscell på ofvan nämnda
valk utväxer radialt och delas strax derefter genom lodrätt
stälda väggar i 2—3 — 4 celler, som åter sjelfständigt dela

*) Af de undersökningar ref. gjort hyser han misstanke, att cel¬
lerna, bokstafligen taget, ej afsöndra något sekret. Ref. hoppas att
framdeles blifva i tillfälle att utförligare redogöra för detta liksom
för bladens förmåga att ”spisa råa biffstekar.”

Literatur-öfversigt.

89

sig genom horizontala väggar; kvarje på detta sätt uppkom¬
men sjelfständig cellrad tillväxer genom delning i sin öfver-
sta cell; en eller två af dessa celler ett stycke upp från
hårets has upphör i sin verksamhet och kilar sig ut upptill,
så att håret sedan består endast af två alldeles bredvid hvar¬
andra löpande sjelfständiga cellrader; det är således på intet
stadium något spår till en monarkisk toppcell. Derefter ge¬
nomgår förf. alla de skäl, som Samsö-Lund i sin afhandling
(jfr näst föregående n:r af Bot. Notiser) uppstält för sin åsigt,
att pappus utgör blomfodert, och anser att de ej äro hållbara,
utan antingen oriktiga eller tala snarare mot än för. Efter
att liafva visat, att, i motsats till L:s åsigt, ingen toppcell
hos pappus finnes, framhåller han sin öfvertygelse, att L:s
försök att häfda utvecklingens enhet i växtriket är förfeladt.

Alla dessa af förf. undersökta hårlika organ (med undan¬
tag måhända af borsten hos Agrimonia) äro icke trikom,
om man härmed endast vill förstå epidermisbildningar, utan
måste räknas till de af Sachs (Lehrb., 3 Ausg., s. 144) upp-
stälda emergenserna. Dessa senare anser förf. dock ej vara
af samma rang som trikom, fyllom och kaulom. Emergen-
ser och vanliga hår öfvergå i hvarandra och skilja sig båda
från de högre epiblastemen, derigenom att de icke spela
samma vigtiga rol vid växtens utveckling i sin helhet, i det
att de icke lyda de vanliga lagarna för bladställningen; att
de kunna uppträda på alla organs epidermis och vanligen
uppträda långt från växtpunkten nedanför äldre och högre
epiblastem, samt att de icke hafva någon metamorfos. Förf.
uppställer derför dessa mindre regelbundna epiblastem som
trikom med två underafdelningar : a) hår , de enklast bygda,
svagare och finare, endast af epidermis utvecklade; och b)
emergenser , de starkare, som hafva en mera sammansatt bygg¬
nad och anläggas i djupare lager. Emergenser och fyllom
komma hvarandra stundom så nära, att det kan bero på tycke
och smak, till hvilket ett gifvet organ bör räknas. (Jfr of-
van om Agrimonia).

90

Smärre Notiser.

Smärre Notiser.

Lärda Sällskaps sammanträden.

Vetenskapsakademien firade sin årshögtid den ‘11 mars.
Sekreteraren meddelade att akademien för vetenskapliga resor
inom landet innevarande år anvisat följande understöd: åt
doc. vid Upsala universitet V. B. Wittrock 150 rdr för en
fortsatt undersökning af Gotlands sötvattensalger ; åt fil. d:r
S. Almqvist 400 rdr för en resa i Medelpad och Jemtland
samt angränsande trakter af Norge för idkande af studier
öfver lafvegetationen derstädes; åt fil. kand. P. M. Lundell
300 rdr för en resa i Herjeådalen i ändamål att undersöka
der varande algvegetation; åt läroverksadjunkten H. G. Falk
150 rdr för undersökning af lafvegetationen i Blekinge.

— Prof. N. J. Anderssons föredrag i botanik behandlade
hufvudsakligen de nyaste undersökningarne öfver lafvarne och
deras förhållande till algerna samt öfver bakterierna.

Fy siogra fiska Sällskapet d. 9 april. Adj. Fr. Areschoug
redogjorde för de s. k. bladspårens förhållande i den äldre
trädartade dikotyledona stammen, hufvudsakligen efter un¬
dersökningar hos Tilia p) ar vi folia Ehrh. I det unga ännu i
knopptillstånd befintliga stamämnet anläggas först trenne
kärlsträngar ett i hvarje af de tre kambial-knippeua, bestå¬
ende af spiralkärl, hvilka, åtföljda af ett större antal kam-
bial-celler, i snedt uppstigande riktning böja sig ut i det
unga bladet. I synnerhet de båda laterala strängarne komma
att tillryggalägga en längre väg genom stamämnets peri-
blema, innan de hinna till bladets insertionspunkt. Innan
bladen på hösten affalla bildar sig i sjelfva bladets uppsvälda
insertionspunkt ett korklager, hvilket äfven tyckes afskära
bladspåren, hvarefter löfFållningen försiggår. De i stammen
qvarvarande bladspåren afsluta emellertid ej dermed sin verk¬
samhet, ty äfven i de äldre grenarne har man på lystade
tvärsnitt tillfälle att iakttaga dessa kärlsträngar, hvilka nu i
nästan horizontal riktning genomkorsa vedringarne och, komna
utanför bastringen, äfven genomdraga bastlagret ända till
den punkt, der bladet varit fåstadt vid stammen. Der måste

Smärre Notiser.

91

sålunda, förmodligen i hvarje års kambialring, en tillväxt af
dessa bla d spår ega rum, livaraf äfven den horizontala rikt¬
ning, hvarf de slutligen komma att genomdraga vedlagren,
kan förklaras. Men en dylik tillväxt af bladspåren eger ej
endast rum i vedlagren: deras i barklagret befintliga del
måste likaledes genom en intercalar celldelning tillväxa i
längd, på samma gång som sjelfva barklagret tillväxer i
tangential rigtning. Ty man kan äfven i de äldre grenarne
fullfölja bladspåren genom barklagret ända ut till bladärren.
Härigenom kommer märgen och märgcylindern att träda i
saftutbyte med stammens yttersta klorofyllförande barklager.
— Den 31 april. Herr O. Nordstedt redogjorde för en ny
art af slägtet Spirogyra.

Doc. S. Berggren redogjorde for Spetsbergens mossvege-
tation med ledning af 1868 års samlingar.

Föredr. framhöll den betydelse, som en detaljerad un¬
dersökning af hvarje arts alla förhållanden i polartrakterna
har i växtgeografiskt hänseende.

Det gifves nämligen två fakta, som äro utmärkande för
den i arktiska regionen förekommande Horan, dels dess ut¬
bredning i öster och vester, den circumpolära florans likfor¬
mighet, dels dess stora utbredning i norr och söder eller
snart sagdt från pol till pol, eller med andra ord dess slägt-
skap med alpfloran öfvcr hela verlden. Två förklaringar gif-
vas öfver denna utbredning, bägge antagande såsom orsak
vattnet, den ena i flytande den andra i fast form. Den förra,
som hufvudsakligen vill förklara utbredningen i riktning af
parallelerna, söker dennas orsak i hafsströmmarna. Den se¬
nare vill förklara utbredningen i riktning af meridianerna
och slägtskapen med fjäilflororna af en klimatisk förändring,
som gjort snart sagdt hela jorden beboelig för den tempe¬
rerade zonens och till en del äfven för den arktiska regio¬
nens växtarter och som haft till följeslagare den s. k. istiden,
under hvilken den flora, som då klädde den breda kontinent¬
sträcka af norra tempererade och arktiska regionen, som i
form af en föga afbruten gördel upptager nästan hela jord-

92

SmäiTü Notiger.

klotet ungefär kring 70° n. Lat., af isen tvangs att utvan¬
dra, fann i sydligare trakter tjenliga vilkor för sin tillvaro
och utbredde sig äfven öfver de högsta bergen i den tropiska
zonen, eftersom enligt denna åsigt istiden sannolikt äfven här
gjorde sig gällande. Sedan klimatet åter i det närmaste
blifvit hvad det först varit, skedde en återvandring, men
några af de immigrerade stannade qvar, afskuros genom in¬
träffande varmare klimat i låglandet från sitt hem, men sökte
en passande ersättning genom att flykta högre upp på ber¬
gen, der de ännu finnas äfven under æquatorns glödande sol.

Arktisk flora, /;å7?-flora knyta sig således intimt till
istid, och är dennas tillvaro och antagandet af dess stora
inflytande på växt-utbredningen, hvilket vida öfvergår h varje
annan spridningskraft, sann, så måste, alldenstund isen tyd¬
ligen har utgått från polerna mot æquatorn och ej tvärtom,
de trakter, hvarifrån isen utgick och hvarest istiden ännu är
rådande vara förtjenta af synnerlig uppmärksamhet.

Samma åsigt, som framstält denna istidens stora bety¬
delse såsom moment i växtgeografien, anser äfven att ar¬
terna under de många vexlande förhållanden, som en sådan
vandring måste medföra, undergått förändringar och utbildat
sig till andra arter. Hvarje art anses hafva en egen upp¬
komstplats, ett centrum. Är det så, att dessa förändringar
föregås af en strid, hufvud sakligen med andra organismer,
så är det tydligt, att man endast på två vägar kan komma
till klarhet i denna fråga om hvarje särskild arts förändrin¬
gar och om dess hem. Den ena är att undersöka krigs¬
skådeplatsen, sådan den är i dag, den andra att undersöka
valplatsen. Beträffande denna senare så är det bekant, att
vegetabiliska lika väl som animaliska ämnen förmultna och
upplösas vida långsammare uti polartrakterna än annanstädes,
och denna konserverande verkan som den låga temperaturen
eger, gör att de frusna torflagren i Isfjorden på Spetsbergens
vestkust liafva låtit oss skönja dragen af vegetationens utse¬
ende under längesedan flydda tider, sannolikt strax före den
allmänna istiden. Undersöker man åter skådeplatsen för den

Smärro Notiser.

93

pågående striden, så torde man ej komma till klarhet med
afseende på nämnda fråga genom att blott söka få listan
öfver arterna fulltalig, det behöfves att anställa en mönstring
i de stridandes leder och söka utröna ej blott deras manstyrka
utan äfven deras bättre eller sämre utrustning samt hvartåt
striden till följd däraf lutar. Man måste efterse, om hvarje
art finnes i ringa eller stort individ-antal, frodig eller för¬
krympt, om den är steril eller får utbildad frukt, i hvad säll¬
skap den finnes, artens olika utseende der och annanstädes
o. s. v., och med ledning af kriteriet på en växtarts centrum,
nämligen att detta är der, hvarest arten framträder med stör¬
sta lifskraft, skulle man kunna utröna dess hem. Med afse¬
ende härpå har Spetsbergen h varken någon stor härskara, ej
hällor många med verklig kraftfullhet att uppvisa, och dess
läge är dessutom så isoleradt, att undsättning från närlig¬
gande länder endast med svårighet och hufvudsakligen genom
hafsströmmar och drif-is kan åstadkommas. Från denna syn¬
punkt utgör kännedomen om såväl de starkas som de svagas
lif och öden här vid växtlifvets yttersta gräns ett vigtigt
blad uti växtrikets krigshistoria och den arktiska regionen
såsom skådeplatsen för dessa pionierers drabbningar är oak-
tadt sin fattigdom värd forskarens uppmärksamhet. När
några arktiska länders flora, t. ex. Spetsbergens, Grönlands,
den från någon del af det arktiska Asien och Amerika samt
några punkter af den tempererade och tropiska zonens fjäll¬
trakter behandlats efter denna plan och hvarje arts alla för¬
hållanden blifvit utrönta och jemförda med närstående arters
och äfven med deras utbredningsområden, först då torde man
vara i stånd att draga tillförlitliga slutsatser med afseende
på hvarje arts hem och hvarje arts förändringar och således
få afgjordt, huruvida den ofvannämnda åsigtens hypoteser
äro sanna eller ej; men detta är ej möjligt så länge man
blott har en lista öfver arterna, endast uppgifvande att, men
ej huru de der lefva.

Tager man åter i betraktande de fysiska vilkoren för
växtlifvet, värme, ljus och fuktighet, hvilka af många anses

94

Smärre Notiser.

såsom de vigtigaste faktorerna i fråga om växternas utbred¬
ning, så äro dessa uti polartrakterna af egendomlig verkan och
öfverensstämma närmast med de för syskonfloran, fjällfloran,
rådande. Det skyddande snötäcket under vintern och den
hastiga afdunstningen äro för båda gemensamma, men polar-
tioran har det af ingen natt afbrutna ljuset under vegeta¬
tionsperioden, hvilket förhållande äfven ådagalägger sitt in¬
flytande i vissa fysiologiska hänseenden hos mossorna på
ställen, der på samma gång öfverflödig tillgång på näring
förefinnes.

Vid utredande af ofvanstående frågor rådfrågar man,
har åtminstone hittils uteslutande rådfrågat, fanerogatnerna.
Det är bekant, att bland hafsalgerna tvänne arter, Lamina¬
ria longicruris och caper ata, den förra vid Grönland, den
senare vid Spetsbergen, förekomma i sådan individmängd
och storlek, att de nästan förhålla sig till den öfriga alg¬
vegetationen. som barrträden i en barrskog förhålla sig till
de små växter, som finnas på marken emellan träden. Tro¬
ligen finnes ingen annan växtgrupp, inom hvilken två olika
men närbeslägtade former intaga en så framstående del af
vegetationen i tvänne nära hvarandra belägna land inom den
arktiska regionen, och hvad som är det mest förvånande är
att detta inträffar inom en grupp tillhörande just det ele¬
ment, som man anser spela en ytterst vigtig rol vid sprid¬
ning af landväxter! Men det finnes en annan grupp bland
kryptogamerna, som inom den arktiska regionen äfven eger en
sjelfständighet. Det är den grupp bland kryptogamerna, som
i de kalla och fuktiga fjäll- och polartrakterna bildar den
mest i ögonen fallande delen af vegetationen, den växtgrupp,
som med sin varma, olivgröna färgton färgar de smala strim¬
mor vegetationsklädd mark, som möter Ishafsseglaren, då
han nalkas Spetsbergens kuster, en grupp, hvars härdighet
pröfvats genom att på glacierblockens skuldror föras öfver
från vårt land till norra Tyskland och der på den från fäd-
rens jord medförda klipptorfvan ännu sedan årtusenden fresta
sin tillvaro midt ibland främlingar, en grupp, hvars beim-

Smärre Notiser.

95

dransvärda förmåga att hastigt rotfasta sig på platser, som
isen nyss utrymt, gör densamma till växtrikets förtruppei-
öfver allt, der det gäller att ockupera den mark, der snön
och isen ej längre vilja gästa. Från denna synpunkt betrak¬
tade böra mossorna lemna vigtiga bidrag till utredande af
Europas nuvarande floras ursprung. Visserligen kan invän¬
das, att då mossorna i följd af sin spridningsbenägenhet
lia en så vidsträckt utbredning, så kunna de ej användas så¬
som karakteriserande i samma mån som fanerogamerna, eme¬
dan de mindre tydligt framställa skiftningarna i ett helt flor-

j o o

områdes karaktär såsom beroende af utträngning m. m., men
å andra sidan just emedan mossorna hafva mera motstånds¬
kraft och äro sega anhängare af den torfva, som födt dera,
så äro de så mycket mera upplysande för åldern och ådaga¬
lägga således säkrare florans ursprung.

Föredr. förevisade derefter exemplar af arter, dels egen¬
domliga för polartrakterna dels gemensamma med de högre
fjälltrakterna i norra tempererade zonen, af hvilka åtskilliga
till följd af sin större ymnighet i norden riktigast böra anses
som arktiska. Bland andra kan anföras en ny JJIindia
med krökt fruktskaft, ej sällsynt på Spetsbergen och när¬
mast beslägtad med Blindia robusta från Australiens fjäll¬
trakter. Vidare framlades en följd af på Spetsbergen före¬
kommande former af arter, gemensamma med våra ijälltrak-
ter eller tempererade zonens låglandstrakter. Föredr. talade
vidare om omöjligheten att på Spetsbergen skilja mellan olika
regioner med undantag af den för rena hafsstrandsarter, om
olikheten i mossvegetationen mellan den nordvestliga granit¬
trakten och de vestliga kalk- och skiffer- trakterna, om ark¬
tiska substrat för vissa moss-arter, sterilitet och dimorfism,
om motsatsen i allmänna riktningen af öfver jorden befintliga
stamdelar hos fanerogamer och mossor på Spetsbergen, samt
om vissa för en mängd Spetsbergsarter gemensamma egendom¬
ligheter med afseende på stjelk-, blad- och fruktbildning.

Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle d. 5 maj.
Lektor C. J. Lindeberg höll ett föredrag, hvari uppdrogs en

96

[Smärre Notiser.

jemförelse mellan kust- och fjällvegetationerna, med anled¬
ning hvaraf intendenten A. W. Malm lemnade åtskilliga upp¬
lysningar angående de af lektor L. hemförda och i musei
örtagård planterade fjällväxter.

Botanisk Forming d. 1 maj. Cand. phil. O. G. Petersen
meddelade några biologiska anmärkningar om Stellaria Ho¬
lo stea, och TuUpa silvestris.

Bet kgl. danske Videnskabernes Selskab d. 18 april.
Till utländsk ledamot invaldes prof. J. G. Agardii. — Den
2 maj. Prof. Jon. Lange föredrog om några kritiska arter
från Danmarks och närgränsande länders floror.

Sällskapet pro fauna et flora fennica d. 5 april. xVf
de till reseunderstöd anslagna 500 mk beslöts att tilldela
mag. E. P. Lackström 150 mk för botaniska undersökningar
i Kajana härad, hufvudsakligast i Puolanko, Hyrynsalmi och
Kianto, stud. A. J. Malmberg 100 mk för botaniska exkur¬
sioner i norra Savolaks, stud. E. Lang 120 mk för likartadt
ändamål vid nordöstra stranden af Päijäne, förnämligast i
Luhango socken. Stud. F. Elfving framlade en samling af
omkring 30 arter af honom till största delen vid Utö i syd-
vestra skärgården insamlade hafsalger. Bland de botaniska
bidragen voro 2 arter och en underart (Bryum bulbifolium
Lindb., Orthotriehum brevinerve Lindb. och Orth. specio¬
sum fuscum Lindb.) obeskrifna och 3 andra (Hypn. enerve,
H. curvicaule och Grimmia alpestris) för Finlands flora
nya, från Torneå och Kemi lappmarker, af mag. J. P. Norrlin.

Finska Vetenskapssocieteten d. 17 febr. Till publika¬
tion inlemnades ett arbete om Finlands skogsförhållanden af
lektor A. G. Blomqvist, utgörande resultatet af hans med
understöd af allmänna medel verkstälda undersökningar af
de finska skogarnes tillstånd, tillväxt och föryngring.

Konservatorn vid botaniska museet i Kristiania fil. kand.
A. Blytt har blifvit anstäld som adjunktstipendiat vid univer¬
sitetet och håller som sådan föreläsningar för realstudenterna.

Lund, Berlingska Boktryckeriet, 1873.

BOTANISKA NOTISEK

UTGIFNE AF

O. NORDSTEDT.

N:o 4. d. 15 Sept. 1873.

Kunna bladen hos Droska-arterna äta kött?

Af O. Nordstedt.

Att bladen på våra inhemska Drosera- arter fånga insek¬
ter är en bekant sak och sättet, hvarpå detta sker, har varit
föremål för undersökningar af många. På senare åren hafva
äfven åtskillige författare påstått, att bladet förtärde de in¬
sekter, som råkade att fastna på deras glandelhår och al dem
blifva omslutna, och jag tager mig friheten att efter Warming
(Om følsomme Planter i Tidsskrift f. popul. Fremstill. af
Naturvidenskaben 4 Räkke, 1 Bd. p. 417) meddela, hvad
L. P. Millington i The American Naturalist för 1868, vol.
2, säger härom. ”Jag önskar, heter det, leda botanisternas
uppmärksamhet på en mycket liten växt, Drosera rotundi -
folia , som icke allenast langar flugor, utan äfven förtär dem
(”eats them”). Jag letade tidigt på våren efter insektpuppor
i en mosse, då jag blef varse de små bladen af Drosera , som
hafva vackra blodröda glanderhår, alla besatta med en glän¬
sande daggdroppe. Bladen voro betäckta med vingar och ben
af mygg. Ett eller två af dem hade håren samlade i ett knippe
öfver midten, och på det ena kämpade en lefvande mygga
hopplöst för att slippa loss. Jag insamlade två plantor och
odlade dem i några veckor genom att sätta dem på litet
mossa i en skål med vatten. Under denna tid fodrade jag
dem med mygg, myror och ”beafsteak” ( ! ). Deras små blad
äro klibbiga, och hvarje liten insekt, som rör vid dem, är
förlorad; hvarje ansträngning för att undslippa påskyndar dess
undergång och inom ett ögonblick hållas vingar och ben
fast af de små håren. — Nu börjar den kuriösa delen af

7

98

O. Nordstedt.

saken. Alla håren började att böja sig mot insekten, men
så långsamt, att deras rörelse icke kunde ses. Under loppet
af några timmar vidrörde och betäckte de den med sina klib¬
biga spetsar. Jag lade ett stycke rått oxkött på midten
af bladet, och under loppet af 12 timmar rörde hvarje hår
vid det. De samlade sig öfver det i ett knippe och qvarblefvo
i den ställningen halfannan dag, hvarefter de långsamt vände
till baka tillvin naturliga ställning, qvarlemnande köttet som
”en liten hvit kokt bit” på spetsen af håren. Jag retade
bladet med ett stycke papper, men det ville icke röra sig;
då sattes en liten fluga i beröring med en af de förrädiska
daggdropparne, och inom fa timmar hade alla de rofgiriga
små skarlakansröda håren anbragt sina klotrunda spetsar
på dess kropp. Då blomknopparne kommo fram, afsöndrade
körtlarne icke mer dagg, och bladen miste sin lysande färg.”
I följande nummer af tidskriften meddelar nordamerikas för¬
ste botanist Asa Gray följande ; ”Hr Millington har väl be-
skrifvit Broseras flugfångst . . . och visat, att han har full¬
komligt förstått de egendomliga förhållandena. Att Brosera
fångar flugor på detta sätt, var väl bekant för botanisterne
och upptecknadt i botaniska arbeten för mer än ett halft
århundrade sedan . . ., men nu nästan bortglömdt. Det blef
åter upptäckt af Darwin i England kanske för 12 år sedan,

. . . han fann, liksom hr Millington, att under det körtelhå¬
ren böja sig öfver ett stycke rått kött, äro de känslolösa för
ett oorganiskt ämne, endast med undantag af ett stycke
kolsyrad ammoniak.”

Mr Ziégler har nyligen i en uppsats (Sur un fait phy¬
siologique observé sur des feuilles de Drosera, i Comptes
rendus tom. LXXIY, p. 1227 -9, 6 maj 1872) påstått, att
alla alburainösa djuriska ämnen, först efter att hafva blifvit
hållna mellan fingrarne en minut, erhålla förmågan att sätta
Broseras hår i rörelse. Hans experiment äro för öfrigt
mycket besynnerliga.

1 ett referat i föregående nummer af tidskriften påpe-
■kades, att Warming nyligen påvisat den rätta utveck-

Kunna bladen hos Drosora-arterna äta kött?

99

lingen ocli byggnaden af dessa glandelhår, som förut ej voro
riktigt kända. Det slem, som omgifver sjelfva glandeln, har
deremot ej, så vidt jag vet, varit föremål för närmare un¬
dersökning.

Betraktar man det fullt utbildade slemmet på gland-
lerna utan tillsats af något reaktionsmedel eller efter till¬
sättande af vatten eller en lösning af dubbelt kromsyradt
kali eller andra vattenlösningar, så synes det ej hafva nå¬
gon skarpt begränsad, dubbelkonturerad, yttre gräns eller nå¬
gon cuticula ; det är genomskinligt, ofärgadt och homogent ;
endast stundom synas små runda eller staf-formiga, liksom
mera fasta delar här och der vid den ytterst tunna cell¬
membranen. Sätter man deremot absolut alkohol till slem¬
met, så drager det sig plötsligen betydligt till hopa (circa
95 °/0) och man tycker sig se ett tunnväggigt cell-lager, så
skarpt framträda gränserna utåt och i radial riktning mellan
cellerna; härvid sammandrager sig slemmet oftast så mycket,
att det rämnar i toppen af glandeln och står ut ett stycke
från dess sidor, men är fästadt vid skaftet. Slemmet sträc¬
ker sig oftast något ned på skaftet, stundom till mer än
dess halfva längd, och äfven här kan man vid behandling
med absolut alkohol få fram gränserna för cellerna i slem¬
met. Vid behandling af slemmet med alkannatinktur, som
långsamt fick torka, och vidjtillsats omväxlande af vatten
och alkohol, såg jag tydligast slemmets sammandragning och
återuppsvällning ; vid behandling endast med alkohol, är sam¬
mandragningen väl plötslig för att kunna följas, och vid till¬
sats af vatten (ofta äfven af det vatten, som finnes i spiritus
concentrate) uppsväller slemmet lika plötsligt.

Klor zinkjod eller jod färgar slemmet svagt gult, of ner -
mangansyradt kali gulbrunt, karmin, löst i ammoniak, ge¬
nomskinligt rödt, anelintinktur antingen icke eller mycket
svagt och färgen försvinner vid behandling med vatten; ali-
zarinbläck gör slemmet gråsvart af små mörka korn; vid
tillsats af cethcr sväller slemmet något ut, och erhåller
några vacuoler, samt blir rödt (af ur glandlen utdraget

7*

100

[O. Nordstedt.

färgämne?), men affärgas åter genast vid tillsats af absolut
alkohol. Af jod och svafvelsyra blir det rödgult och löser
sig slutligen; af ltaustikt ieali\ blir det gult och finkornigt
samt löser sig slutligen med undantag af de små gulaktiga
kornen. Kloralhydrat och sprit utdraga ur glandeln det
röda färgämnet, som sedan färgar slemmet rödt. I kallt
vatten uppsväller slemmet visserligen mycket men tyckes
ej lösa sig deri; deremot synes det fullständigt lösa sig i
kokande vatten.

Slemmet på Droseras glandler synes mig närmast jäm¬
förligt med de till slem förvandlade yttre delarne af cell¬
membranen hos en del alger och ej fullt öfverensstämmande
med slemmet hos Polygoneerna (Theorin: Om afsondringen
af växtslem uti knopparne hos familjen Polygoneæ Juss.) eller
med ”blastocollan” i en del andra knoppar (Hanstein: Über
die organe der Harz- und Schleim- Absonderung in den Laub¬
knospen, i Botan. Zeitung 1868).

Borttager man slemmet från glandeln, så förändras den
röda färgen i dess celler till violett eller blågrönt och slut¬
ligen blifva cellerna helt och hållet affärgade ; nästan samma
färgförändring inträder vid tillsats af ett alkali (ammoniak eller
kaustikt kali), hvilket visar, att det röda färgämnet är ery-
throphyll. Antingen man borttagit slemmet eller tillsatt
ett alkali, kröker sig håret och denna krökning eger hufvud-
sakligen rum i skaftets nedersta del. Innehållet i skaftets
celler kan vara helt och hållet oförändradt, då skaftet krö¬
ker sig; men är inverkan af reagenserna starkare, sträcker
sig snart färgförändringen från cell till cell genom skaftets
hela längd, och cellernas innehåll blifver kornigt eller sam¬
mandrager sig till större eller mindre klumpar; dessa reak-
tionsmedel synas ej kunna intränga genom cuticulan på skaf¬
tet (endast de på skaftet befintliga små, ej röda, håren an¬
gripas genast). Äfven vid tillsats af ett dylikt reaktionsme-
del på bladskifvan kröker sig håret.

Kommer en lefvande insekt på bladet, fastnar slemmet
på hans kropp och afslites till största delen från glandlerna;

Kuuna bladen hos Drosera-arterna äta kött ?

101

det är derfor icke underligt att insekterna förorsaka hårens
krökning. Men hur verkar en död insekt eller ett stycke
rått kött? Lägger man en liten hit färskt kött, som man
nyss tagit ur det inre af ett större köttstycke, på ett blad
af Brosera under en varm sommardag, så hafva håren re¬
dan inom en timme krökt sig omkring det. Undersöker
man nu köttet och håren under mikroskopet, så finner man,
att en hel svärm af bakterier redan hunnit bilda sig; köttet
håller således redan på att ruttna. Då vid förruttnelsen
ammoniakaliska gaser bildas, bör det ej förvåna en att finna
cellerna i kulan och öfverst i skaftet på samma sätt förän¬
drade, som vid tillsats af ammoniak. Förhindrar man för¬
ruttnelsen genom att förut lägga köttet i aseptin eller amy¬
kos aseptin, så får det ligga stilla och håren kröka sig ej.
Att köttet ”försvinner” till största delen, då det ruttnar, är
ju icke underligt; men att bladet skulle absorbera köttet ge¬
nom cellerna i glandeln, hvilkas innehåll är sammandraget
och dödt, tror jag ej kan af många ifrågasättas.

Genom att flere gånger å rad röra vid skaften kan man
ej få det att kröka sig. Sådana saker, som ej kemiskt in¬
verka på glandeln, t. ex. gummi elasticum, sten, förorsaka
som bekant ingen krökning af håren. Vid tillsats af Idoral-
Inydrat förlora håren icke förmågan att kröka sig, utan en
del af dem kröka sig till och med. Genom att till slemmet
pä glandeln sätta ett ämne, som tager till sig vatten, men
som ej kemiskt inverkar på det röda förgämnet, t. ex. en
koncentrerad lösning af gummi arabicum, kan man äfven
få håren att kröka sig. Bortklipper man glandlerna och
lemnar skaften qvar, kröka de sig ej ; endast i de celler, som
vid klippningen blifvit skadade, förändras det röda färgämnet.

Genom mätningar på cellerna i skaftet före och efter
krökningen har jag ej kunnat få närmare reda på orsakerna
till krökningen; en af dessa orsaker ligger kanske deri, att
spiralkärlen i skaften, åtminstone oftast, ligga något när¬
mare den inre, än den yttre sidan. För att kunna Mit ut¬
reda alla medverkande omständigheter vid krökningen,. bör

102

S. Berggren.

man äfven närmare undersöka bladskifvans struktur, allden-
stund denna äfven ofta kröker sig, samt äfven beakta, att
håren äro inböjda, innan bladet är fullt utslaget.

Om förkrympta barrträd, växande i en myr i

södra Småland.

Af S. Berggren.

(Med taflan I).

En fjerdedels mil öster om Elmhults jernvägsstation
utbreder sig en stor myr upp mot östra stranden af sjön
Möckeln. På ett område af V16 qvadratmil fann jag denna
myr tätt beväxt med tallar, hvilka träd visserligen öfver allt
i myren äro lågväxta, men på detta ställe ej hade sina stam¬
mar uppåtriktade utan horisontalt utsträckta och, naturligtvis
till följd af myrens successiva tillväxt, till och med till stör¬
sta delen nedbäddade ända till alnsdjupt i den samma, så
att r blott de öfversta bladbärande grenarna voro synliga.
Det såg på afstånd ut, som om myren vore beväxt med låga
enbuskar, med sina grenar knapt höjande sig öfver moss-
tufvorna, och ej med barrträd.

Vid aflägsnandet af de öfversta i torf mer eller mindre
förvandlade moss-lagren befunnos dessa dvärgträds stammar
ligga 1 — 2 fot djupt under myrens yta, i allmänhet horison¬
talt utsträckta, men ej raka utan med skarpa vinkel-lika
krökningar, skiftevis riktande sig framåt, bakåt, nedåt och
uppåt (Tafl. I). Koten var ej blott i förhållande till trädens
ålder utan äfven i förhållande till deras storlek svagt utbil¬
dad, med pålroten och dess grenar horisontalt utsträckta
och alla blott af en fingers tjocklek hos 150 års gamla stam¬
mar. Utom en och annan i form af en krökt armbåge öfver
myrens yta uppskjutande liten del af stammen var det blott
de bladbärande grenarna, som voro synliga. Dessa bildade
till samman en yta, som var konvex på undre sidan och snedt

Om förkrympta barrträd, växande i en myr i södra Småland.

103

riktad uppåt. Till följd af en stark tendens till plan utbild¬
ning var nästan aldrig liela kransen, utan blott tvänne si¬
dogrenar utbildade, sittande i samma plan som hufvud-
stammen. Hvarje årsskott hade i allmänhet en längd af
blott 1 tum.

På de ställen, der stammen kröker sig i skarpa vinklar,
sitter en vissnad stamdel, eller åtminstone ärret efter en så¬
dan, ett bevis på att stammens riktning ofta beror derpå,
att hufvudstammen bortdött och en kransgren öfvertagit
funktionen såsom sådan.

Utom denna orsak, den vigtigaste af alla till detta egen¬
domliga växtsätt, gifves det äfven andra, liksom denna be¬
roende af de klimatiska förhållanden, för hvilka trädet på
myren är utsatt. Hos helt unga individer på 10—20 år,
knapt qvarterslånga, der hufvudstammens felslagning ännu
ej inträffat, visar sig en benägenhet att kröka sig och rikta
sig horisontalt. Som bekant förblifva myrarna i sin botten
vida längre fram på våren frusna än torr mark, och det
ända in på sommaren fortsatta upptinandet af isen i myren
måste beröfva luften en del af dess värme: det är kallt
uppe och kallt nere och trädet bemödar sig att hålla sig
i jordbrynet, der solvärmens verkan kan komma det till
godo vid den tid, då dess årsskott mest tillväxa, men de
klimatiska förhållandena här ännu äro ogynnsamma. Liksom
detta gäller för stammen, så torde äfven den alltid horison¬
tala riktning som rötterna, äfven deras hufvuddcl, hafva,
bero af det islager, som ännu ej hunnit försvinna, då vegeta¬
tionen skulle vara i sin kraftigaste verksamhet.

Ett annat, af forstmannen ofta iakttaget förhållande,
torde härvid förtjena att påaktas. Genom markens omvex-
lande frysande och upptinande och deraf beroende samman¬
dragning och utvidgning kunna, i synnerhet i fjälltrakter,
unga trädplantor så rubbas i sitt läge, att de komma att
med sina rötter sitta fåstade i öfversta jordbrynet eller ligga
omkullfallna, och detta säges vara en af hufvudorsakerna till
svårigheten att bringa skog till återväxt i högfjällstrakter.

104

S. Berggren, Om förkrympta barrträd växande i en myr etc.

Myrens porösa natur medför möjligen, att plantor mera här
än på vanlig jord äro blottstälda för denna olägenhet, och
som möjligheten af en rubbning af plantans läge beror på
rötternas mer eller mindre starka fäste, så måste detta så
mycket lättare ske uti de svampiga Sphagnum-tufvorna än
på vanlig mark.

Dessa fakta lemna ett ytterligare bevis för den bekanta
öfverensstämmelsen mellan fjäll- och myrvegetation, nämligen
att då fjällväxter nedstiga i låglandet, de mycket ofta an¬
träffas i myrar, eller kanske rättare att det företrädesvis är
de arter, som kunna trifvas i myrar, hvilka från fjällen
kunna sprida sig och bibehålla sig i låglandet. Äfven i
södra Europas fjälltrakter har man på enstaka ställen t. ex.
i Kärnthen träffat tallstammar med samma växtsätt som de
nämnda vid Elmhult, hos Dvärgtallen (Pinus Pumilio) har
man i myrar funnit flere generationer af ofvanpå hvar andra
liggande stammar. Boken har på Alperna på vissa ställen,
t. ex. Gaisberg vid Salzburg på 2 — 4000 fots höjd, horison¬
talt nedliggande stam. För att hämta några analogier här¬
till från högsta norden så är Alnus viridis , äfvensom en del
buskväxter, såsom Myrtillus uliginosa , Ledum palustre m.
fl. på Grönland nedliggande.

Ett tvärsnitt af dessa stammar från Elmhult visar att
de med 2 — 3 tums diameter, den vanligaste storleken, ha en
ålder af ända till 150 år. Lika ringa som stammens till¬
växt i vidd, lika korta äro äfven årsskotten och lika fåtaliga
dessas blad. Någongång utveckla sig det oaktadt kottar.
Alla de anförda yttringarna af förkrympning, äfven de först
framstälda af terminalskottens felslagning beroende, synas
mig uteslutande förklarliga af de egendomliga klimatiska
förhållanden, som myrar kunna förete, men härvid återstår
dock oförklarad den omständigheton, att på andra ställen i
denna myr äfvensom uti andra myrar i trakten deromkring
tallstammarna visserligen äro mera kortväxta än vanligt och
ofta dvärgartade men bibehålla sin vanliga upprätta ställning.

O. Nordstedt, Några iakttagelser öfver årsringarne hos små tallar.

105

Några iakttagelser öfver årsringarne hos små

tallar.

Af O. Nordstedt.

Det är allmänt bekant, att ett träd visserligen ofta kan
fortlefva många år under de ogynnsammaste förhållanden, men
att det under denna tid tilltager högst obetydligt i tjocklek.
Uppgifter öfver den ålder och den storlek, tallen (Pinus syl¬
vestris) under dylika förhållanden uppnår här i Norden och
dermed sammanhängande frågor, äro mycket sparsamma ')•
J. E. Zetterstedt, som i sin afhandling ”Om vegetationen i
de högländare trakterna af Småland” (Vet. Akad. Handl,
bd 6) egnar särskild uppmärksamhet åt trädens tjocklek och
ålder, säger derstädes, att ”om Sphagnum-mossen är djup,
nå dock hvarken tallen eller björken någon betydligare ål¬
der, utan dö för det mesta som buskar”. I föregående upp¬
sats af S. Berggren beskrifvas dylika buskformiga tallar, som
dock uppnått betydlig ålder.

De tallar, som jag närmare undersökt och som växt i
kärr vid Strömsberg nära Jönköping, hafva endast undan¬
tagsvis varit nedliggande, utan i allmänhet upprätta och
haft fullt utbildade kronor, fastäu de endast blifvit en eller
ett par fot höga. Ett 14-årigt träd, som var 25 m ra- högt
ofvan mossens yta, hade största delen af stammen, 330 m- m-,
nere i mossan. Märgen ligger i dessa stammar oftast myc¬
ket excentriskt och stammens största radie har alltid i de
fall, jag observerat, varit vänd mot söder,

Uti J. Gr. Agardhs afhandling ”Om den Spetsbergska
drifvedens ursprung” (i Öfvers. af Vet. Akad. Eörh. 1869,

') Middendorff (Sibirische Reise, bd IV, 1, p. 633—7 och åt¬
följande tabell) har meddelat några uppgifter hufvudsakligen öfver
årsringarnes tjocklek hos små tallar från Finland, Livland, Estland,
och S:t Petersburg. I Sibirien förekomma icke i närheten af träd¬
gränsen några förkrympta former af de europeiska träden i kärren,
men väl på andra lokaler. P. 605 afbildar förf. en särdeles mycket
förkrympt och vanskaplig form af lärkträd.

106

O. Nordstedt.

nr 2) finner man några uppgifter öfver vedens beskaffenhet
hos tallar både från södra Sverge och Lappland. De från
senare stället afvika något. Då det nämligen enligt Mohl
(Bot. Zeit. 1869 p. 228) är regel hos Conifererna, att års-
ringarnes yttre fastare del i förhållande till den inre vekare
är desto smalare ju yppigare växtligheten och ju tjockare
årsringen är, och omvändt, att den fastare delen utgör en
desto större del af årsringens massa ju tunnare årsringen är ;
samt då detta väl öfverensstämmer med den skånska och
Kalmarfuren, så fann förf., att hos alla de undersökta Lapp-
lands- exemplaren voro årsringarne tunna, men med relativt
svag utveckling af den tjockväggiga delen, så att den tunn-
väggiga delen utgjorde nära 3/4 af hela vedringen. Arsrin-
garnes medeltjocklek hos de 3 af förf. undersökta stammarne
från Lappland voro 0,18 m- m- hos den med 215,0,63 m- ra-
hos den med 150 och 0,59 m- In- hos den med 120 årsringar.
Hos en skånsk fur angifver förf. medeltjockleken af årsrin¬
garne till 4,1 m- in-, hos en 190-årig från det inre af Små¬
land till 1 “• m- ; Zetterstedt anför en 86-årig stam från
Småland med 7,7 ra- in- tjocka årsringar i medeltal.

Af nedanstående tabell finner man, att höstveden D i
de ytterst tunna årsringarne i en 95-årig tall från Ströms¬
berg är nästan lika tjock som vårveden. Detta beror derpå
att cellerna i höstveden i allmänhet ej äro. synnerligen myc¬
ket afplattade, samt framför allt derpå att cellerna i vårve¬
den äro så korta i radial riktning, ungef. 2/6 af vanliga me¬
delstorleken, hvilken enligt Mohl är 0,046 m- in*; deremot är
membranen ofta dubbelt så tjock som den enligt Mohl i me¬
deltal (0,0044 m- ln-) skulle vara, så att man kanske kunde
säga att de egentliga väreellerna saknades och vore ersatta
af de mera fyrkantiga celler, som finnas mellan vår- och
höstveden, och angående hvilka man vanligen har svårt att

’) Jag kallar den yttre delen af årsringen för höstveden och den
inre för vårveden, då det här synes mig mindre lämpligt att tala
om den tunnväggiga och tjockväggiga delen.

Några iakttagelser öfver årsringarne hos snå tallar.

107

afgora, till hvilket lager de böra föras. Antalet celler i vår-
veden är i 27 årsringar af 80 mindre än i höstveden, i 26
lika mänga och i 27 färre; i 27 årsringar är antalet celler
ej öfver 4, så att flere fall inträffa, då det endast finnes
en cell i vår- och en i höstveden. I andra stammar från
samma ställe, men med tjockare årsringar, är vårveden pro¬
portionsvis större. I några stammar, som vnxit i ett kärr,
som utdikades för omkring 15 år sedan, äro de 15 yttersta
årsringarne i medeltal dubbelt så stora som de innanför lig¬
gande ; i en stamm från en annan måsse, der utdikningen skett
något förr, voro de 23 yttersta årsringarne tillhopa lika
tjocka som de 59 innanför liggande.

Äfven då tallen växer på torra berg utan att hafva till¬
gång på tillräcklig näring, kan den få mycket tunna års¬
ringar. Stammen i en sådan tall från Aspa nära Vettern
i Nerike hade i medeltal 0,22 111 • m- tjocka årsringar, i hvilka
vårveden utgjorde 2/3, förutom i en ovanligt tjock (2 m- m )
årsring, der vårveden utgjorde 4/.. Cellerna, som i allmän¬
het voro något större än i ofvan nämnda 95-åriga tall, voro
i vårveden något mer än hälften så stora som i medeltal
enligt Mohl, i höstveden deremot något större (0,0167 -ra- m )
än i medeltal enligt Mohl (0,0127 m* m-; hvilket tal dock kan¬
ske endast gäller för den ”yttersta” delen af årsringen).

1 sammanhang härmed vill jag omnämna en stamm af
Rosa canina , som jag för liden sommar tog endast ett par
famnar från änden af Buerbræens is (i Hardanger). För om¬
kring 10 år sedan lär denna bræ ej skridit framåt såsom
den nu gör, hvilket tyckes stämma väl öfverens med årsrin¬
garne i denna Rosa- stamm. De 10 yttersta årsringarne, i
medeltal 0,442 n‘- m-, äro mycket mindre än de 8 inre, i me¬
deltal 2,57 ir- 111 •; den 9:de årsringen är öfver allt endast om¬
kring hälften så tjoc som den 8:de. Som vanligt hos löfträ-
den är det äfven här den yttre delen af årsringen, som blir
förminskad.

108

O. Nordstedt, Några iakttagelser etc.

Pinus sylvestris.

I längsta

radien.

I kortaste radien

Årsringarnes antal

radiens

längd.

årsringar¬
nes tjock¬
lek.

radiens

längd.

årsringar“
nes tjock¬
lek.

Strömsberg: 95 .

13,3

0,14

7

0,074

116 ....

20

0,18

15

0,13

14 .

3,5

0,25

1,5

0,107

154 ....

60

0,39

19

0,124

97: ....

41

0,43

20

0,2

j 59 inre
( 23 yttre

20,5

0,34

20,5

0,89

52: .

50

0,96

(15 yttre

25

0,675

i37 inre

25

1,66

Aspa: 65 .

17

0,27

13

0,2

Elmkult (Berggren): 166 . .
Hordnäs (i Sätersdalen i Nor-

27

0,167

15

0,09

ge): 44 . . . . , .

11

0,25

4,4

0,1 ■

Pinus sylvestris.

Aspa.

Möckeln.

Strömsberg.

Årsringarnes antal ........

65

66

95

Deras medeltjocklek .

0,22

0,167

0,1019

Vårvedens medeltjocklek .

1,47

0,1068

0,0564

Höstvedens „ .

0,073

0,06

0,0455

Antal celler i vårveden pr medium

5,66

4,3

3,62

d:o i höstveden .

4,425

3,79

3,16

Cellernas storlek i vårveden . . .

0,027

0,0217

0,0178

d:o i höstveden .

0,0167

0,016

0,0136

Alla mått äro angifna i millimeter.

S. Berggren, Proembryot hoa Diphyschm och (Edipodium.

190

Om proembryots utveckling och byggnad hos
slägtena Diphy scium och Oedipodium.

Af S. Berggren.

(Med tafl. II.)

Mossornas proembryo har vanligen formen af starkt
förgrenade trådar, och endast få undantag med afseende härpå
äro bekanta, nämligen hos slägtena Sphagnum , Tetraphis,
Tetrodontium och Andreœa, hos hvilka det samma jemte tråd¬
lika bildningar, hvilka först framträda, äfven har bladlika
bildningar, hvilka mer eller mindre likna de med kärl för¬
sedda kryptogamernas prothallier. De undersökningar jag
egnat detta ämne hafva ledt till upptäckten af likartade
skiflikt plattade proembryoformer hos slägtena Diphy scium
och Oedipodium.

Hos Diphy scium utgår från den groende sporen en kort
träd (fig. 1, 2) af proembryots vanliga utseende, och midt
emot denna i motsatt riktning utgår vanligen en annan med
sneda väggar och utan grönt innehåll, således en rottråd.
Proembryotråden kan fortsätta sin tillväxt, bibehålla sitt i ut¬
seende och förgrena sig mer eller mindre, men vanligen vi¬
sar sig hos honom redan tidigt benägenheten att utvidga
sig i riktning af bredden, derigenom att de öfversta cellerna
dela sig genom väggar i längdriktningen (fig. 3). Andra
väggar, korsande de förra, uppträda sedan, så att trådens
spets kommer att bestå af 4 bredvid hvar andra liggande cel¬
ler (fig. 4, 5). Genom fortsatt delning genom radialt stälda
väggar antager trådens spets formen af en horizontel skifva
(fig. 7, 8), hvars öfversta cell-lager är mest utbredt och uti
hvars andra, tredje o. s. v. cell-lager, uppifrån räknadt, un¬
der skifvans fortsatta tillväxt celldelningen sker efter samma
plan som uti öfversta lagret. Sedan uppkomma väggar stälda
uti tangentens riktning (fig. 9, 10). Slutligen antager skif-
van formen af en hattsvamp eller af bålen hos vissa lafvar.
Skifvans öfre yta är oftast något konkav, stundom platt eller
konvex, vanligen med olikformig omkrets, liknande i detta

110

S. Berggren.

fall en fot, en hästhof, eller till formen närmast jemförlig
med frukten hos Buxhaumia aphyUa (fig. 9, 10). Liksom
vanliga proembry otrådar förgrena sig, så utgå från skifvor-
nas fot talrika grenar, hvilka antaga samma form (fig. 9
och 10). Unga plantor utveckla sig från skifvans fot (fig. 11).

Ocdipodium har i många hänseenden öfverensstäm ruelse
med Tetraphis. Liksom, hos denna senare har jag hos Oe-
dipodium funnit ett slags mycket stora groddknoppar, sittande
mellan toppbladen, dels ensamma, dels blandade med anthe-
ridier (fig. 12, 13, 14). Liksom hos Tetraphis är det först
en könlös, men knoppbärande, generation som uppstår. Denna
har liksom hos Tetraphis likhet med den antheridiebärande
stjelken, eller öfvergår uti denna, då antheridier och knop¬
par förekomma tillsamman. Efter denna generation uppkom¬
ma stjelkar med äfven arkegonier. Men likheten med Te¬
traphis är ännu mera framträdande, derigenom att den blad¬
bärande stjelken föregås af skiflika prothallier (fig. 17 — 20).

Den sterila dichotomiskt förgrenade sjeiken hos Oedipo-
dium Griffithianum (fig. 12) hyser mellan sina toppblad en
samling stora groddknoppar, blandade med parafyser och
stundom med antheridier. Knopparna äro äggformiga, något
linsfor migt plattade, (fig. 16) omgifna af en kant of ett en¬
kelt cell-lager. Såväl i detta hänseende som med afseende
på knopparnas utveckling öfverensstämmer denna art med
Tetraphis. Knopparna äro med sin spetsiga ända fästade
med ett kort skaft af en enkel cellrad. Vid det bredaste
stället på knoppen strax ofvan midten finnas tvänne punkter,
hvarifrån de fronslika bladen uppstå, ett vid hvardera kanten
(fig. 15 — 19). Dessa blads utveckling fortgår efter samma
lagar för celldelningen som hos Tetraphis (Jemf. Berggren:
Om mossornas könlösa fortplantning, i Lunds Univ. Årsskrift
1864).

Vid bladens fortsatta tillväxt, synes knoppen ändra läge.
Till en början har han nämligen utsändt rötter från den
spetsiga änden (fig. 15—17) och denna har sålunda varit
nedåtriktad, men senare, då bladen hunnit en viss utbildning

Botaniska Notiser 18Ï3.

TaflI.

Proeiribryot hos Diphyscium och Œdipodimn.

Ill

och börja sträfva uppåt, uppkomma i närheten af deras ut¬
gångspunkt från knoppens ofre breda del en större mängd
rötter och denna del ryckes derigenom nedåt (fig. 18, 19).
Sedan knoppen fullgjort sin funktion som näringsbehållare
för prothalliebladen multnar han, och från de uppkomna bla¬
dens baser utveckla sig ett större eller mindre antal likar¬
tade blad liksom hos Tetraphis , och från deras blad upp¬
kommer äfven den bladbärande växten.

Såvidt mina undersökningar hittils räcka, har jag ej
funnit något föregående trådlikt proembryo, utan bladet ut¬
går omedelbart från knoppen, som i sin större massa inne¬
håller mera näringsämnen än groddknoppen hos Tetraphis ,
hos hvilken mossa i regeln proembryo t först är trådlikt, och
på h vilka trådar blad sedan utvecklas, men äfven fall undan¬
tagsvis förekomma, då bladet utgår omedelbart från knoppen.

I systematiskt hänseende torde dessa egendomligheter i
de första utvecklingsstadierna vara af vigt såsom visande
förvandskapen af den afvikande och svåra Tetraphis med
Oedipodium , med hvilka bägge sannolikt äfven Schistostega
är nära beslägtad.

Förklaring till taflan II.

Diphyscium foliosum (Fig. 1—11).

Fig. 1, 2. Groende spor.

„ 3. Anlaget till skiflikt proembryo.

4 — 8. Skifvan i olika utvecklingsstadier.

„ 9, 10. Proembryot i sitt utbildade tillstånd.

,, 11. Ung Planta, utgående från bladbildningens bas.

Oedipodium Griffithianum (Fig. 12 — 20).

Fig. 12. Stjelk med groddknoppar.

„ 13. Den samma förstorad, visande knopparna och an-

theridier nära dem.

„ 14. Groddknoppar och antheridier med parafyser.

„ 15. Groddknopp med rottrådar utgående i närheten af

spetsen.

112

Literatur-ö fversigt.

Fig. 16. Groddknopp, sedd från kanten.

,, 17, 18, 19. Groddknoppar med fronslika bladbildnin¬
gar utgående från dess öfre bredare del.

„ 20. Ung stjelk, utgående från basen af ett knippe frons¬
lika blad.

Literatur-Öfversigt.

Finsk botanisk literatur.

(Af M. Brenner).

Tillägg till öfversigten för 1869 och IS’SO.

I Finland tryckta arbeten eller uppsatser.

Bonsdorff, E. J., Försök att utreda orsakerna till missväxten i
Finland och de medel, genom hvilka denna kan förekommas
och lättast uthärdas. Helsingfors 1870. X -{- 222 sidd. -j- 2
pl. 8:o.

Brenner, M., Bidrag till kännedom af Finska vikens övegetation.
(Notiser ur Sällsk. pro F. & Fl. Fenn. forhandl. XI. pp. 1 38.)

Särskildt aftryck. Helsingfors 1870. 8:o.

Lindberg, S. O., Manipulus, muscorum primus. (Ibid. pp. 39 —
72.) Särskildt aftryck. Helsingfors 1870. 8:o.

Norrlin, J. P., Bidrag till Sydöstra Tavastlands Flora. (Ibid. pp.
73—196.) Särskildt aftryck. Helsingfors 1870. 8:o.

Exsiccater.

Karsten, P. A., Fungi Fenniae Exsiccati. Samling af Finska Svam¬
par. Cent. IX. Åbo 1869. Tit. fol.

- , D:o d:o. Cent. X. Åbo 1870. Tit. fol.

l§:i och 1872.

I Finland tryclda arbeten eller uppsatser.

Brenner, M., Ytterligare bidrag till kännedomen om Finska vikens
övegetation. (Notiser ur Sällsk. pro F. & Fl. Fenn. förhandi.
XI. pp. 445 448.) Helsingfors 1871. 8:o.

Karsten, P. A., Monographia Ascobolorum Fenniae. (Ibid. pp.
197—210.) 8:o.

- , Symbolae ad Mycologiam fennicam. (Ibid. pp. 211 268.)

8:o.

Literatur-öfversigt.

113

- . Mycologia Fennica. Pars I. Discomycetes. (Bidrag till

känned. af Fini. Natur och Folk. XIX.) Helsingfors 1871. Tit.
+ VIII. 4- 264 sidd. 8:o.

Kull hem, II. A., Lichenes rariores circa Mustiala lecti. (Notiser
ur Sällsk. pro F. & Fl. Fenn. förh. XI. pp. 269—276.) Helsing¬
fors 1871. 8:o.

Lin db erg, S. 0., Revisio critica iconum in opere Flora Danica
muscos illustrantium. (Acta Soc. Scient. Fenn., X. pp. 1—118.)
Särskildt aftryck. Helsingfors 1871. 4:o.

- , Plantae nounullae horti botanici Helsingforsiensis descriptae

(Ibid. pp. 119 — 134, tabb. I — VI.) Särskildt aftryck. Helsing¬
fors 1871. 4:o.

- , Contributio ad cognitionem florae cryptogamae in Asia bo-

reali orientali. (Ibid, pp 221—280.) Särskildt aftryck. Hel¬
singfors 1872. 4:o.

- , Om ett nytt fall af acrosyncarpi. (Öfversigt af Finska Vet.

Soc. forhandl. XIV. Helsingfors 1872. pp. 43—45.) 8:o.

— - , Bidrag till mossornas morfologi och inbördes systematiska

ställning. (Ibid. pp. 46—58) 8:o.

Meddelanden från Sällskapets pro Fauna et Flora Fennica förhand¬
lingar. (Notiser ur Sällsk. pro F. & Fl. Fenn. förh. XI af bo¬
taniskt innehåll: pp. 449—451, 453—467.) 8 o.

Moberg, Ad., Sammandrag af de klimatologiska anteckningarna i
Finland, år 1870. (Öfversigt af Finska Vet.-Soc. forhandl. XIII.
Helsingfors 1871. Växtlighetsfenomenen : pp. 104 —106.) 8:o.

- , D:o d:o år 1871. (Ibid. XIV. Helsingfors 1872. pp. 157

— 159.) 8:o.

Norr lin, J P., Om Onega-Karelens vegetation och Finlands jemte
Skandinaviens naturhistoriska gräns i öster. Akad.-afhandl. Hel¬
singfors 1871. 132 sidd. 8:o.

- , Flora Kareliae Onegensis. I. (Notiser ur Sällsk. pro F. &

Fl. Fenn. förh. XIII. pp. 1—184.) Särskildt aftryck. Helsing¬
fors 1871. 8:o.

Spoof, A. R., Om förgiftningar med Secale cornutum, förnämligast
med hänsyn till Dragsjukan i Finland. Akad.-afhandl. Helsing¬
fors 1872. Tit. -f VI -f- 68 sidd. 8:o.

Obs. Till största delen af medicinskt innehåll, men äfven
lemnande bland annat ”en omständlig redogörelse för beskaffen¬
heten och uppkomsten av secale cornutum”. (Forts.)

8

114

Liter*atur-öfversigt.

Ett nytt arbete af N. J. Scheiit’z öfver de Skandina¬
viska Rosorna.

Ett år hade icke förflutit efter utgifvandet af N. J.
Scheutz’ ”Studier öfver de Skandinaviska Arterna af slägtet
Rosa”, då samme förf. redan var färdig att skänka oss nya
”Bidrag till kännedom om slagtet Rosa” (i Kongl. Yet. Ak.
Eörh., 1873, n:r 2). Med all skyldig beundran för denna
produktivitet erinras vi härvid ovilkorligen om en viss för¬
fattares någonstädes yttrade förmodan, det Horatii ”prematur”
af somliga torde förstås såsom innebärande en uppmuntran

o

att skicka till tryckeriet ! Åtminstone kunde det tyckas, som
om studier öfver ett sådant slägte som Bosa skulle för att
kunna frambringa mogen frukt behöfva en något mer än
en-årig vegetationsperiod - .

De förändringar, förf. i sitt nya arbete vidtagit med
afseende på framställningen af de skandinaviska jRosa-arterna-
bero nu ”icke derpå, att han annorlunda uppfattar sjelfva
saken”, utan helt enkelt derpå, att han genom fortsatta stu¬
dier i naturen kommit till den åsigt, att den nya anordnin¬
gen kan vara lämpligare. — Af Bos ce canince upptogos i
”Studierna” 8 arter (oberäkn. B. alba L., som icke lärer
vara skandinavisk); i ”Bidragen” hafva dessa arter visligen
reducerats till 5, näml. B. Beider i, coriifolia, canina , du¬
metorum och pubescens. Under B. dumetorum hafva B.
tomentella Lehm, och B. clivorum Scheutz fatt komma så¬
som varieteter; under B. canina omnämnes B. Baui Tratt,
såsom ”möjligen skild”, hvarjemte B. Acinarii Billb., som i
Studierna kallas B. Friesii Scheutz var. ß, nu äfven blifvit
förd såsom var. under B. canina. Dessa förändringar ut¬
göra utan tvifvel anmärkningsvärda — om ock icke tillräck¬
ligt uttagna — steg mot en förnuftigare uppfattning af B.
mwma- gruppens skandinaviska former. Af B. villosce upp¬
tagas deremot ännu 8 st. arter, i det att af de i Studierna
såsom arter angifna endast en — B. resinosa Sternb. — blif¬
vit indragen och hänförd till B. mollissima , h varemot en ny
”art”, B. hallandica , tillkommit. Denna sist nämnda är för

Literatur-öfversigt.

115

mig en gammal bekant (sedan år 1861) från exkursionerna
i norra Halland och Boh. (t. ex. på Oroust); den liar ock
blifvit utdelad till åtskilliga botanister under namnet B.
canina var. collina Koch, dit den ock säkerligen rättast bör
hänföras oaktadt de oftast icke särdeles starkt krökta tag-
garne. Den har helt och hållet habitus af B. canina-g nip¬
pen. — Förf. anser fortfarande B. pomifera vara vida skild
från B. mollissima och skulle ”i motsats mot Crépin(!) verk¬
ligen blifva förvånad, om dessa bägge arter blefve allmänt
förenade till en”, samt förklarar den meningen, att B. pomi¬
fera kunde vara en yppigare kulturform af B. mollissima ,
vederlagd deraf, att B. pomifera har sitt egentligaste hem
i fjälltrakter. För mig är det rätt angenämt att någon
gång kunna fa — instämma med hr Crépin. Hvad fjäll¬
formerna från södra Europa angår, äro de visst icke alltid så
lätta att skilja från yppig B. mollissima , som förf. tyckes
tro. — För B. sepium fasthåller förf. namnet B. inodora,
påstående, att vår art icke är identisk med B. sepium Thuill. ;
härpå vilja vi också ingalunda envist yrka. (På Jordanska
skolans ståndpunkt vore det konseqventast att förkasta alla
gamla artnamn såsom icke identiska med de nya, mycket
trängre begränsade arterna.) Deremot är vår s. k. B. inodora ;
bestämdt — B. canina v. sepium Koch, hvilket just är orsaken,
hvarför vi anse detta namn böra föredragas åtminstone fram¬
för den förvillande benämningen B. inodora. Förf. försvarar
nu emellertid detta namn på ett rätt egendomlig sätt, då
lian nämligen säger, att in i sammansättningar stundom
verkar ett förstärkande af begreppet, t. ex. canus och inca¬
nus : således skulle inodora kunna betyda både icke luk¬
tande och starkt luktande! — Angående åtskilliga bland de
ytterst talrika former, som i förfts arbete blifvit såsom va¬
rieteter upptagna och beskrifha, kunde väl mycket vara att
anmärka: af flere orsaker tvingas vi dock att åtminstone
för närvarande lemna dem åt sitt värde. Nu blott några
ord till slut!

Förf. har sökt att afbryta udden på alla angrepp å de

8 11

116

Literatur-öfversigt.

nya arterna genom att sluta sin afhandling med följande
yttrande af Déséglise : ”on peut avoir des opinions différentes
sur l’espèce, mais cela ne saurait dispenser d’étudier à fond
toutes les formes que la nature nous présente; il faut les
analyser, les caractériser, les classer; en attendant que la
science décide le rang que ces êtres doivent occuper dans
nos classifications”. Första hällten af detta citat uttalar
ock en obestridlig sanning; deremot, i fall ”analyser, caracté¬
riser, classer” skall vara liktydigt med att — namngifva och
med författarestämpel förse alla från hufvudtypen något af-
vikande växtformer, måste vi deremot inlägga en allvarlig
protest. Man får nämligen icke hysa den meningen, att man
icke kan känna en växtform utan att namngifva den. Vis¬
serligen kan det väl synas oskyldigt nog att gifva art- eller
varietets- samt auktors-namn åt ett eller annat dussin m.
1. m. obetydligt afvikande växtformer, särdeles om man sjelf
ställer sig utom vetenskapen och blott väntar, att hon fram¬
deles skall reda de massor man sjelf (ofta nog utan all kritik)
hopat ’)• Så alldeles oskadligt är dock icke detta förfarings¬
sätt. Det leder nämligen derhän, att den speciela botani¬
ken kan blifva — helt enkelt en omöjlighet ! Om man verk¬
ligen på fallt allvar antager ofvan nämnda grundsats, är

det nämligen onekligen fullt konseqvent 2) att namngifva och
beskrifva alla — äfven de obetydligaste — formförändringar,

och då knapt tvänne växtexemplar äro hvar andra absolut
lika, skulle man kunna få snart sagdt så många beskrifna
växtformer som växande exemplar. En s. k. botanist skulle
då få nog att göra för hela sin lifstid med att ”analyser,
caractériser et classer” endast formerna af t. ex. Braha verna

‘) Vi anmärka härmed uttryckligen, det vi ingalunda anse, att
lektor Scheutz skulle i verkligheten hafva följt ett sådant förfarings¬
sätt: sjelf anser han sig t. o. m. hafva iakttagit regeln: ”in medio
tutissimus ibis!”

'0 Denna konseqvens har verkligen blifvit ett godt stycke ut¬
dragen af t. ex. en Jordan, en Déséglise, en Puget, en P. J. Müller
m. fl.

Literatur-öfversigt.

117

eller Viola tricolor — allt i det sälla hopp att ”la science
en décidera le rang!” — Nog arbeta starka krafter uppå att
i Linnés fädernesland undergräfVa studiet af Linnés disciplin :
må då icke ”den älskliga vetenskapens” idkare genom egen
fåvitskhet göra ovännernas uppgift allt för lätt — eller till
och med — berättigad!

J. A. Leffler.

lieber Oeffnen und Schliessen der Blüthen. Von D:r

Pfeffer. (I Sitzungsbericht, d. Ges. z. Beförderung d.

ges. Naturwissensch. z. Marburg, 6 Febr. 1873.)

Genom noggranna undersökningar fann förf., dels att de
företeelser, hvilka vi kalla blommornas öppnande och slut¬
ning, berodde derpå, att i förra fallet rörelsezonens inre och
i senare dess yttre sida förlängde sig, och dels att dessa
rörelsefenomen ej voro periodiska, utan kunde genom yttre
krafters inverkan framlockas på andra än de så att säga or¬
dinarie tiderna. Föremål för hans undersökningar voro i syn¬
nerhet följande växter: Crocus vernus och luteus, Tulipa
Gesneriana, Taraxacum officinale , Leontodon hastilis och
Venidium calendulacea. De resultat, förf. vann genom sina
mikrometriska mätningar, voro utan undantag öfverensstäm-
mande med hvar andra. Att Taraxacum- och Leontodon-
blommorna öppna och sluta sig, fann han bero derpå, att på
hvarje särskild småblommas pip förlängdes den inåt eller
utåt vända hälften, under det de med antagonistiska väfnader
försedda rörelsepartierna hos Venidium , Bellis och Calen¬
dula äro förlagda (strax ofvanför pipen) på en tämligen in¬
skränkt zone af bladskifvan, samt hos Crocus och Tulip>a i
nedre delen af blombladets spets.

På dessa blommornas rörelser hafva förändringar i tem¬
peratur och belysning stort inflytande, fastän ofta i olika
grad. För temperaturförändring är Crocws-blomman en af
de känsligaste ; verkan af Va 0 C. sänkning i temperaturen är
nämligen märkbar och under eljest gynsamma omständighe¬
ter öppna sig fullt slutna blommor, efter 1 till 2 minuter, om

118

Literatur-öfversigt.

temperaturen höjes med 10 0 C. Blommorna hos Ficaria
ranunculoides, Malope trifida och Galanthus nivalis äro ej
så känsliga för temperaturförändring som Croofs-blomman,
men ådagalägga tydligare än denna, att en viss stegring af
temperaturen fortare öppnar blomman, om hon en längre tid
varit sluten, än om hon strax förut genom förminskad värme
tvungits att sluta sig. Genom iakttagelser på blommorna
af Oxalis rosea, Nymphcea alba och alla undersökta Com¬
posite har förf. funnit, att en om morgonen Mit öppen eller
en om aftonen fullt sluten blomma genom en i och för sig
stor sänkning eller höjning af temperaturen blott föga slutes
eller öppnas, under det en jemförelsevis ringa temperatur¬
förändring öppnar en om morgonen sluten och sluter en om
aftonen öppen blomma. Hållas blommorna slutna om dagen
med tillhjelp af låg temperatur, öppna de sig om aftonen
vid uppvärmning; nästa morgon reagera dessa åter slutna
blommor endast föga för temperaturförhöjning. Hållas de
i mörker om dagen, förblifva de nästan helt och hållet till¬
slutna, men öppna sig åter om aftonen, om temperaturen då
höjes. Man kan således omkasta tiderna för blommans öpp¬
nande och! slutning endast med tillhjelp af temperaturförän¬
dringar, om man afstänger ljuset.

Ljusets inflytande på blommans rörelse är analogt med
temperaturens, emedan en starkare belysning befordrar hennes
öppnande och en försvagad hennes slutning, dock så, att en
viss hvilotid måste ligga mellan framkallandet af den ena
och den andra företeelsen. En bestämd tid af lugn och
hvila är nämligen nödvändig för att i deras normala skick
återställa de antagonistiska väfnader, livilka genom vexling
i temperatur 1. belysning blifvit retade till ökad växtlig¬
het. Såsom ett exempel på ljusets inverkan må anföras, att
om man genom svarta pappstrutar afstänger ljuset från tung¬
blommorna hos Bellis , dessa visa endast en högst obetydlig
rörelse, oaktadt temperaturen i intet afseende blifvit för¬
ändrad och oaktadt ett fullkomligt mörker ingalunda kunnat
åstadkommas.

Literatur-ofvernigt.

119

Om man bortser från blommor, som lida brist på vat¬
ten, äro ljus och värme de enda väsentliga krafterna för
ifrågavarande rörelser. Doppar man en blomma ned i vatten
af samma temperatur som luften, visar den ej någon rörelse.
Älven ändringar i lufttrycket hafva ingen inverkan.

Hvad åter beträffar det inbördes förhållandet mellan
temperaturens och ljusets förmåga att inverka på blommor¬
nas rörelse, är än den förres och än det senares öfvervä-
gande. Hos Ooms-blomman t. ex. behöfves en jemförelse-
vis ganska stor ljusförstärkning för att framlocka en rörelse,
som kan med en ganska ringa temperaturförhöjning åstad¬
kommas. Hos Nympliœa och Taraxacum kan en betydlig
temperaturförhöjning icke förhindra den slutningsrörelse, som
i blomman förorsakas af det svagare ljuset på eftermiddagen ;
hos dessa senare får man dock ej glömma den inre faktiskt
gifna egendomligheten, att den omnämnda erforderliga hvilo¬
tiden här är jemförelsevis ganska lång.

Resultatet af förf:s undersökningar är således, att tem¬
peratur- och ljus-förändringar hafva en alldeles motsatt in¬
verkan på de bägge antagonistiska hälfterna af rörelsezonens
väfnader, så att den enes celler blifva genom stegring, den
andres genom minskning i temperatur och belysning retade
till hastigare tillväxt ; men som man ännu ej iakttagit någon
olikhet mellan den enes och den andres celler, är för när¬
varande en förklaring omöjlig öfver detta faktum. Nu har
man mera skäl att medgifva åt de negativt och positivt he-
liotropiska växtdelarne två slags celler, hvaraf det ena sla¬
get genom ljus befordras, det andra motverkas i sin till¬
växt på längden. Men der komma förändringar i tillväxten
till stånd äfven vid konstant belysning, då deremot i blom¬
mans rörelsezon en hastigare tillväxt föranledes just genom
en värme- eller ljus-förändring och ingen olika belysning af
de antagonistiska väfnaderna behöfves. N — n.

Musci Fenniæ Exsiccatae. Ed. V. F. Brotherus. Fase.

II. Helsingforsiæ 1872.

120

Literatur-öfversigt.

Af detta vackra exsiccatverk äro följande arter meddelade i
Fase. II:

51 Cynodontium Schisti (Wahlenb.). 52. Trematodon ambiguus
(Hedw.). 53. Dicranella vaginalis (Dicks.). 54. D. squarrosa (Schrad.).
55. Dicranum molle Wils. (D. arcticum Sch.). 56. D. Schisti (Gunn.)
(D. Blyttii Sch ). 57. D. viride (S L.). 58. D. elatum Lindb. 59.

D. fuscescens Turn. 60. Fissidens viridulus (Sw.). 61. Seligem di-

versifolia Lindb. 62. Ditrichum tortile (Schrad.) 63. D. tortile ß
pusillum (Hedw.). 64. D. flexicaule (Schleich.). 65. Tortula convo¬
luta (Hedw.). 66. Grimmia pulvinata (L.). 67. Gr. Mühlenbeckii

Schimp. 68. Gr. ovalis (Hedw.). 69. Gr. ovata W. M. (Gr. commu¬
tata Hüb.) 70 Weissia phyllantha (Brid.) (Ulota ph.). 71. Enca-

lypta affinis' Hedw.-f. 72. E. contorta (Wulf.). 73. Lamprophyllum
annotinum (L ). 74. Bryum Marratii Wils. 75. Br. mamillatum

Lindb. 76. Bryum brevifolium Myr., Lindb. 77. Br. pallens Sw.
78. Br.; turbinatum Hedw. 79. Cinclidium subrotundum Lindb. 80.
Paludella squarrosa (L.). 81. Gymnocybe turgida (Wahlenb ). 82.
Catharinea undulata (L.) 83. Polytrichum pilosum Weiss., Neck.

84. Buxbaumia aphylla L. 85. Myurella julacea (Vili.). 86. M. api-
culata (Somm., Hüben.). 87. Anomodon longifolius (Ahnf.). 88.
Thuyidium decipiens De N. 89. Orthothecium rubellum (Mitt.) (0.
strictum. Lor.). 90. Brachythecium reflexum (Stark ). 91. Br. viride
(Lam.) (Br. populeum). 92. Eurrhynchium, striatum (Schreb.). 93.

E. hians (Hedw.) (H. praelongum). 94. Hypnum revolutum (Mitt.).
95. H Crist a-castrensis L. 96. H. purum L. 97. H. polygamum
var. maritimum Lindb. 98. H. uncinatum * orthothecioides Lindb.
99. Sphagnum strictum Lindb. 100. Sph. tenellum Ehrh.

S. B.

Bryaceæ Scandinaviæ exsiccatæ. Fase. XIV. Curante
Bob. Hartman. Gevaliæ 1873.

Af nedanstående förteckning synes, att denna faskikel innehåller
många högst intressanta och sällsynta mossor, bland hvilka flere
först under de senaste åren blifvit bekanta såsom skandinaviska.

391. Ephemerella recurvifolia Sch. Syn. 392. Pleuridium niti¬
dum Sch. Syn. 393. Campylopus Schwarzii Br. Eur. Suppl. 394. C.
longipilus Br. Eur. Suppl. 395. Anodon Donianus Sch. Syn. 396.
Seligeria tristicha Sch. Syn. 397. Trichostomum pusillum (H.). 398.
Grimmia elatior Sch. Syn. 399 Racomitrium ellipticum Sch. Syn.
400. Ulota curvifolia Sch. Syn. 401. Orthotrichum lejocarpum Sch.
Syn. 402. O. stramineum Sch. Syn. 403. Entosthodon Ahnfeltii (Fr.

Literatur-öfversigt.

121

404. Webera pulchella Sch. Syn. 405. Bryum Funkii Sch. Syn. 406.
Anobryum julaceum Sch. Syn. 407. Cinclidium subrotundum Lindb.
408 Bartramia Norinani (Holmgr.). 409 Timmia norvegica Zett.
410. Atrichum tenellum Sch. Syn. 411. Fontinalis gracilis Lindb.
412. F. dichelymoides Lindb. 413. Eurhynchium crassinervium Sch.
Syn. 414. E. Vaucheri Sch. Syn. 415 Hypnum Bambergeri Schimp.
416. H. Heufleri Jur. 417. H. hamulosum Sch. Syn. 418. H. fasti-
giatum Sch. Syn. 419. H. pallescens (H.) P. B. 420 Hylocomium
subpinnatum Lindb.

N. J. S-z.

Carolus Liimæus. Ein Lebensbild. Von J. Fr. X. Gi-

stel, genannt GL Tilesius. Frankfurt a. M. 1873. 8:o.

371 sid.

Detta arbete, som är skrifvet med verklig pietet för
Linné, kan nästan betraktas såsom ett äreminne. Det måste
dock beklagas, att författaren ej synes hafva tagit kännedom
om flere minnesteckningar öfver den store mannen, som äro
skrifna på svenska språket, i synnerhet Hedins minne af
Linné fader och son samt C. A. Agardhs äreminne i Svenska
Akademiens handlingar. Framställningen hade derigenom
på ett och annat ställe kunnat blifva mera intressant och
vetenskaplig. Visserligen innehåller boken några oriktiga
uppgifter samt röjer flerestädes obekantskap med svenska
förhållanden, hvarjemte stilen är något pompös, ja till och
med här och der svulstig; men den skall alltid med nöje
läsas af hvar och en, som vill lära känna den mannens lif
och verksamhet, som mer än någon annan spridt glans öf¬
ver det svenska namnet. N. J. 8— z.

Untersuchungen über Pollen bildende Phyllome und
Kaulome von Dir Fug. Warming. Mit 6 lithogr. Tafeln.
Bonn 1873. 90 s. 8:o (I Botanische Abhandlungen aus d.
Gebiet d. Morphol. u. Physiolog. v. Hanstein, II bd. 2 h.)

I en uppsats ”Om Stövudvikling i Axe og Blade”’ i Bot.
Not. 1871 redogjorde förf. för början af sina undersökningar
öfver uppkomsten af pollenkornens urmoderceller och öfver
pollen i stamdelar. Vi vilja derför här i korthet redogöra

122

Literatur-öfversigt.

för resultatet af förf:s fortsatta undersökningar, som han fram¬
lagt i detta arbete.

I början består ståndarknappen af ett oregelbundet
meristem, i hvilket vanligen förutom epidermis endast ett
enda periblemlager kan tydligen urskiljas. Då ett kärlknippe
bildas i knappbandet, börjar dess prokambium att bildas
ganska tidigt och omgifves utåt och inåt af några periblem¬
lager. I synnerhet då en i knapprummet framskjutande ”pla¬
centa” bildas, uppstå hufvudsakligen transversala delningar
i meristemet innanför första periblem-lagret.

Ståndarknappens första periblem-lager är dess största och
vigtigaste lager, då det i de flesta fall är af detta lager en¬
samt, som pollenkornens urmoderceller och det fibrösa lag¬
ret i väggen utbildas. Endast hos få växter (t. ex. Tro-
paeolum ) deltager det innanför liggande meristemet i bild¬
ningen af pollen.

I ståndarknappens fyra hörn delas detta periblem-lager
genom en tangential vägg i 2 lager. Cellerna i det inre
lagret blifva urmoderceller till pollenkornen ; detta lager kan
än hafva stor tangential utsträckning och vara halfmånfor-
migt (Labiatœ), än bestå endast af få cellrader, eller än i
det mest afvikande fallet vara inskränkt till en enda cell¬
rad, så att det i sjelfva verket endast är 4 enkla och lodräta
cellrader, som bilda urmodercellerne ( Composites , Malva¬
ceae), ja hos Mimoseae uppträda endast enstaka celler som
urmoderceller till pollenkornen. Alla dessa urmoderceller
blifva ej odelade, men i synnerhet blifva cellerna i midten
mer eller mindre delade i alla 3 riktningarne.

Det yttre af dessa 2 lager deremot delas hufvudsakli¬
gen genom tangentiala delningar i 3 eller flere lager. De
yttersta lagren' (vanligen endast 1) utbildas till det fibrösa
cell-lagret, de mellersta upplösas; de inre dela sig vanligen
radialt och horisontalt, dess celler uppsvälla, sträcka sig ra¬
dialt och färgas gula, samt, då de andra pollenurmodercel-
lerna om gifvande cellerna göra detsamma, så omgifves knapp¬
rummet af en ”tapet”, som senare upplöses.

Literatur-öfversigt.

123

För att underlätta ståndarknappens uppspringning in¬
träda vid uppspringningssuturen delningar i epidermis, och
i det första periblemlagret fördröjes delningarne eller upp¬
lösas de bildade cellerna.

Über die botanischen Ergebnisse der Expedition der
Pomeraria vom 16 Juni bis 2 Augusti 1871. Yon D:r
Paul Magnus. (I Bericht ü. d. Expedition zur physika-
lisch-chemichen und biologischen Untersuchung der Ostsee
im Sommer 1871 auf S. M. Avisodampfer Pomerania. Kiel
1873. Fol. Pag. 65—83.)

Bland de af förf. för den svenska delen af Östersjön
anförda växterna är det endast en art, Ectocarpus siticu¬
losus (Ag.) Lyngb., som ej förut varit känd från dessa trak¬
ter. Den erhölls öster om Dalarö och 4 sjömil s. o. om
Östergarn på Gottland på 27 famnars djup. Äfven Arendal
och Göteborgsskären undersöktes på denna resa.

Caroli Linæi opera hactenus inedita. Flora Dalekar-

lica. Ad verba Linned , popria manu scripta, accuratis¬
sime expressam curavit et commentationibus adjectis edi-
•• ••

dit Evaldus Ahrling, Phil. Doctor Upsal. Orebroæ 1873.
130 s. 8:o. Pris 5 rdr.

Smärre Notiser.

Liirda Sällskaps sammanträden.

Vetenskapsakademien d. 14 maj. Till införande i öf-
versigten eller bihanget till handlingarne inlemnades en af
dr J. Ångström författad uppsats öfver de under fregatten
Eugenias resa på Galapagosöarne, Tahejti, Eimeo, Mauritius,
S:t Helena och S:t José (en af Perlöarne i Panamabugten)
insamlade mossor. Sekreteraren aflemnade för intagande i
öfversigten en uppsats af hr E. Fries med titel: 11 Decas Hy-
menomy cetum novorum ”. — Den 11 juni. För intagande i

124

Smärre Notiser.

bikanget till handlingarne inlemnades en afhandling af dr
Lagerstedt : ”Sötvattensdiatomaceer från Spetsbergen och
Beeren Eiland, samt för öfversigten en afhandling af fil. kand.
Alfr. Nathorst: Om den arktiska vegetationens utbredning
under istiden.

Fy siogr afiska Sällskapet d. 21 maj. Doc. S. Berg¬
gren höll ett föredrag om Grönlands mossflora. Hr O. Nord-
stedt föredrog om sydligare Norges Desmidie'er. De för detta
land kända arterna äro 263, hvaraf 10 nya. Bland anmärk¬
ningsvärdare former framhölls en ny Gosmarium , C. obli¬
quum, som har den främre sidan olik den bakre och derför
blir symmetrisk. Tolf arter hade nästan endast anträffats of-
van trädregionen på 3500 — 4000' höjd eller längre ned i när¬
heten af glacierer; de tyckas älska is och snö, då de äfven
förekomma på Spetsbergen eller Grönland.

Det kongl. Danske Videnskabernes Selskab den 27
juni. At fil. kand. Samsøe Lund och seminarielärare Rostrup
tillerkändes hvardera det enligt det Thottska legat utsatta
pris, 300 rbdr, för besvarandet af sällskapets prisuppgift om
Cirsium arvense.

Sällskapet pro fauna et fora, fennica d. 3 maj. Till
införande i Notiserna inlemnades : Öfversigt af Torneå Lapp¬
marks mossor och lafvar af J. P. Norrlin. Bland de inlem-
nade botaniska bidragen voro Hypnum norvegicum, H. po¬
lare, Orthothecium rubellum, Myurella apiculata, Timmia
norvegica , Bartramia breviseta, Encalypta commutata, Dic-
ranum arcticum och Campylopus brcvifolius för Floran nya,
funna i rysska lappmarken af kand. V. F. Brotherus och ele¬
ven A. H. Brotiierus.

Den botaniska sektionens verksamhet vid det skandi¬
naviska naturforskare-sällskapets ll:te möte i

Köpenhamn den 3 — 9 juli 1873.

Sektionens svenska medlemmar:

Agardh, J. G., prof., Lund.

Smärre Notiser.

125

Cleve , P. T ., adj., Stockholm.

Engström, B. A., fil. kand., Lund.

Eriksson, J., fil. kand., Lund.

Fries, Th. M, adj., Uppsala.

Hellbom, P. J., adj., Örebro.

Johansson, C. H., lektor, Vesterås.

Krok , T. O. B . N, koll., Stockholm.

Lag er stedt, N. G. W., fil. dr., Stockholm.

Linnarson , P. J. S., koll., Sköfde.

Lovén, Fr., fil. kand., Lund.

Lundström. A . N., stud., Uppsala.

Nordstedt, O., Lund.

Reuterman, C., med. dr., Karlskoga.

Scheute, N. J., lektor, Vexiö.

Spångberg, J., fil. dr., Uppsala.

Welander, J. P., stud., Lund.

Wittrock, V. B., docent, Uppsala.

Zetterstedt, J. E., lektor, Jönköping.

Sektionens danska medlemmar:

Baagøe, J, apoteksbestyrer, Silkeborg.

Bartholin, stud. mag., Köbenhavn.

Boysen, J, apotek., Stege.

Branth , Deichman , præst, Elling ved Frederikshavn.

Flindt, H., landskabsgartner, Köbenhavn.

Friedrichsen , F., botanisk gartner, Köbenhavn.

Gad, C., reservelæge, Koskilde.

Grönlund, Chr., adj., Köbenhavn.

Heiberg, assessor.

Hofman, (Bang), etatsraad, Fyen.

Kicerskou, H, cand. mag., Köbenhavn.

Lange, J., prof., Köbenhavn.

Lund, Samsöe, cand. mag., Köbenhavn.

Mortensen, H., seminarielærer, Jonstrup.

Piper, A., assessor, Köbenhavn.

Poulsen , C. M., dr phil., Köbenhavn.

Poulsen, stud., Köbenhavn,

Riise, justitsraad, Köbenhavn.

Rostrup, E., seminarielærer, Skaarup.

Rothe, Thyge, slotsgartner, Köbenhavn.

Schade, pastor emer., Köbenhavn.

Vallø, K., prosektor, Köbenhavn.

Warming, E., dr phil., Köbenhavn.

Ur den dagligen åt medlemraarne utdelade tryckta öf-

126

Smärre Notiser.

versigten öfver mötets förhandlingar meddela vi, hvad som
rör den botaniska sektionen.

Den 3 Juli.

Prof. Agardh valgtes til første og Prof. Lange til anden
Ordfører; til Sekretærer valgtes Adjunkt Th. Fries og Dr
E. Warming.

Den 4 Juli.

Det bestemtes, at den botaniske Forenings Exkursion,
til hvilken de fremmede Botanikere ere indbudte, skal gaa
for sig Mandag den 7de til Gurre og Hellebæk.

Etatsraad Hofman (Bang) holdt derpaa et længere Fo¬
redrag om Dyrkningen af Dverg-Eble- og Pæretræer, om
Sammenpodningen af Grene i forskjellig Retning og dens
Betydning for Frugtens Mængde, Størrelse og Smag, samt
om de fysiologiske Læresætninger med Hensyn til Saftstrøm¬
ninger, der kunne uddrages af hans gjennem en længere
Aarrække fortsatte Podnings-Forsøg. Han ledsagede Fore¬
draget med Fremvisning af levende Planter som Illustration
til det Sagte.

Dr phil. Warming paaviste, at den af Darwin opstillede
Theori om Orchidelæbens Sammensætning af to omdannede
Støvdragere (de to Sidelapper) foruden en egentlige Læbe
ikke er holdbar.

Den 5 Juli.

Professor Agardh fremlagde en Række af Arter af La-
minariéer fra de nordiske Have, fortrinsvis fra Spitsbergen
og Grønlands Kyster, og fremhævede, at disse Planter synes
at have deres rette Hjem netop i de arktiske Have, at de
der optræde med den største Rigdom af Arter og naa en
langt betydeligere Udvikling og Størelse end i mere tempe¬
rerede Vande.

Kand. Nordstedt fremsatte en Protest mod Drosera-
Kirtelhaarenes formodede kjød- og flueædende Tendenser og
gav nye Oplysninger om Kirtelens Slimafsondring,

Seminarielærer Hostrup forelagde nye Iagttagelser over
en Snyltesvamp hos Marktid selen (Cirsium arvense). Han
har fundet to Generationer, der imidlertid ikke have hver
sin forskjellige Art som Værtplante, men tage Bolig paa
forskjellige Individer af samme art.

Docent Wittrock gjennemgik de forskjellige Former, un-

Smärre Notiser.

127

der hvilke Konjugationen optræder i Planteriget, støttende
sig for en væsenlig Del paa egne Undersøgelser; han frem¬
hævede navnlig den fysiologiske Betydning af Konjugationen
som forbindende Led mellem den neutrale Fortplantning og
den sexuelle samt berørte Konjugationsformernes Betydning
for Systematiken.

Den 7 Juli.

Sektionen gjorde efter Indbydelse af den botaniske Fo¬
rening en Udflugt til Gurre og Hellebæk, ved hvilken de
fremmede Botanikere fik Leiligbed til at gjøre noget Be-
kjendtskap med den danske Plantevæxt og Natur.

Den 8 Juli.

Det vedtoges, at Foredragene ikke maatte vare længere
end Vs Time.

Stud. mag. Samsøe Lund gjennemgik forskjellige mær¬
kelige Forhold i Marktidselens Liv, navnlig fremhævende
dens umaadelige Bodsystem og dettes' Forgreningsforhold,
hvortil Etatsraad Hofman (Bang) knyttede Bemærkninger.

Dr Cleve omtalte Ishavsformerne af Diatomaceer og fo¬
reviste nogle af de mærkeligere.

Prof. Lange gjennemgik og fremviste Tavlerne af det
sidste svensk-norske Supplement til Flora Danica, til hvil¬
ket flere Botanikere i Nabolandene have leveret Bidrag.

Stud. Lundstrøm fra Upsala gav en Fremstilling af
Salix-Blomstens Organisation, hvorved han, støttende sig paa
adskillige foreviste Misdannelser, søgte at hævde, at den

kunde henføres til en hermafrodit Type.

Dr Warming udviklede den Begel, som han havde fun¬
det ved Dannelsen af Støvets Urmoderceller og Anthervæg-
genes Udvikling.

Efter ett lille Ophold gjennemgik Prof. Lange Planen
for den nye botaniske Have, omtalte, hvor vidt man var
kommen, og hvad der stod tilbage at gjøre, hvorved han
fremhævede de Ulemper, der vilde flyde af en Udsættelse af
Museumsbygningens Opførelse. Sektionens medlemmer van¬
drede derpaa ud for under d’Herrer Gartnere Friedrichsens,
Flindts og Bothes Veiledning at tage Haven i öiesyn.

Den 9 Juli.

Prof. Agardh gav en interesant Fremstilling af de hidtil
for en stor Del ubekjendte Maader, hvorpaa Bladene hos
visse Saltvandsalger, navnlig Laminarierne og Sargasserne,

128

Smilrre Notiser.

udvikle sig, og dvælede til Slutning særlig ved den mærk¬
værdige Claudia elegans.

Adjunkt Hellbom omdelte en Afhandling om og holdt
et Foredrag over Nerikes Lavvegetation og fremviste sjeld¬
nere og mærkelige Lavarter fra Sverig.

Adjunkt^ Th. Fries gav nogle særdeles vigtige Bidrag
til Kundskaben om de paa Lavarterne forekommende Para¬
sitter af Algernes og Svampenes Grupper og berørte deri¬
gennem et af Nutidens brændende Spørgsmaal, den Schwen-
denerske Tbeori om Laverne, opfattede som et Konsortium
af Alger och Svampe.

Dr Lagerstedt gjorde Rede for de Ferskvandsdiatoma-
ceer, der ere fundne paa Spitsbergen og Beeren-Eiland.

Kand, J. Eriksson gav en Fremstilling af Bygningen af
de paa alle Papilionaceers Rødder forekommende knoldformede
Dannelser og sine Anskuelser om deres morfologiske Oprin¬
delse.

Dr E. Warming refererede paa Grund af den knap
tilmaalte Tid sine Undersøgelser over Symmetriplanens Be¬
liggenhed hos Vochysiaceerne og søgte derigjennem at af-
gjøre denne Families systematiske Stilling.

Docenten S. Berggren afreste i början af månaden på
segelfartyg från London till Nya Zeeland.

Arctostapliylos alpina funnen i Jutland. Förra året
fanns denna art af skolläraren Pedersen i Søllerød i ej obe¬
tydlig mängd på ett inskränkt stalle på en ljunghed i Dej-
bjergs socken vid Ringkjöbing.

Af förekommen anledning får jag meddela, att hvarje nummer
af Botaniska Notiser tryckes senast den dag, det är dateradt, och
att det är färdigt till utdelning en eller par dagar derefter. De
exemplar, som försändas genom bokhandeln, kunna naturligtvis ej
komma prenumeranterna till handa lika fort som de, hvilka require-
ras genom posten. Utgifvaren.

Lund, Berlingska Boktryckeriet, 1873.

BOTANISKA NOTISEK

UTGIFNE AF

O. NORDSTEDT.

\Jf(rO.

N:o 5. d. t6-Sopt. 1873.

Plantago borealis Lge.,

en for Skandinavien ny Plante.

Af A. Blytt.

Plantago maritima forekommer under flere Former langs
Norges Kyster lige til Finmarken. I de nordlige Dele af
Landet findes desuden en nærstaaende, men som det synes,
vel adskilt Art, som af Prof. Lange er beskrevet efter
Exemplarer fra Grönland og Island. Dens Kj endemærker
ere i Korthed folgende:

P. borealis Lge. in Fl. D. tab. 2707.

Fra en tyk Rodstok udgaa smalt linieformede, helran-
dede, glatte Blade og tiltrykt haarede 2 — 4 Tommer höie
Skafter med horte cylindrisk ovale eller ovalt kugleformede
Ax, som ei rage op over Bladene; Dækbladene ovalt æg¬
formede; Bægerafsnittene ovale med bred mörk Midtnerve,
hindkantede, i Toppen haarede; Kronen brunagtig-gulhvid,
dens Rör haaret, Fligene lancetformede; Kapselen ovalt æg¬
formet 2:rummet, typisk é- fröet; Fröene ovale kortere end
hos P. maritima .

Hab. I Nordland og Finmarken, maaske ikke sjelden.
I Christiania Museums Samlinger findes Fxemplarer fra Al-
stenö i Helgeland (M. N. Blytt), Magerö (N. Lund) ogMe-
skelven i Varanger (Chr. Sommerfelt).

Hos mindre Former af P maritima ere Axene ofte for¬
kortede, men de sidde hos denna Art paa længere Skafter
og rage gjerne höit opover Bladene. Den bredbladede Form
af P. maritima synes i Regelen at have kortere Skafter, men

130

A. Blytt. Plantago borealis Lge.,

ogsaa hos denne pleie Axene at rage noget op over Bladene ;
kim fra Östfinmarken har jeg seet Exemplarer, hvor dette
ei var Tilfældet. P. maritima har 2-fröet Kapsel, P. bo¬
realis 4- (eller sj. 3-?) fröet. Da Antallet af Frö varierer hos
P. media mellem 2 og 4, hos P. major mellem 8 og 12,
kunde man maaske være tilböilig til at anse denne Karak¬
ter for at være mindre væsentlig. Hertil skal jeg bemærke,
att jeg i Höst har undersögt en Mængde Exemplarer af P.
maritima i Christiania Omegn; alle havde constant 2 (eller
sjelden 1) frö i Kapselen. En Undersøgelse af Frugtknuden
hos disse Arter vilde være af Interesse og anbefales dem,
som dertil maatte have Anledning; maaske har P. borealis
altid 4 og P. maritima 2 fröknopper. P. borealis afviger
desuden ved sit Udseende og ved de kortere Frö, ogjegmaa
derfor indtil videre være enig med Prof. Lange i at anse
den for en fra P. maritima adskilt Art. Dette forhindrer
ikke, at Overgangsformer senere kunde findes i Naturen; det
er just Hensigten med disse Linier at henlede Botanikernes
Opmærksomhed paa Sagen. Muligvis torde P. borealis ogsaa
forekomme i det nordlige Sverige.

Bidrag till Skånes Flora,

samlade och ordnade af J. Eriksson och S. A. Tullberg.

Nedanstående bidrag till kännedomen om Skånes växt¬
lighet hafva tillkommit under de sista åren, efter utgifvandet
af Areschougs och Liljas skånska floror. E. antyder att
iakttagelsen är gjord af Eriksson, T. af Tullberg.

Anthémis Unctoria L. Allm. i klöfverland i socknarne sö¬
der om Malmö, t. ex. Hyllie, Fosie (E.); Bibersborg vid
Malmö, Hejdeholm i Gudmuntorps s:n (T.).

Senecio paludosus L. I kärr vid Ringsjön vid Färihill (T.);

i ett kärr vid Röfvarekulan (Stud. Gottfr. Ramberg).

S. vernalis W. & K. Hejdeholm i åkrar (T.).

J. Eriksson och S. A. Tullborg. Bidrag till Skånes Flora.

131

Onopordon Acanthium L. Allm. vid Limhamn (E.).

Petasites alba Gaertn. Hafgård. (Stud. R. Helgesson).

Silybum marianum Gaertn Vid Ribersborg söder om Malmö
funnos några ex. på en komposthög sommaren 1872 (E.).

Sonchus arvensis L. var. laevipes Koch. Sparsamt bland huf-
vudformen, hälst i potatisland, inom Hyllie s:n (E.).

Tragopogon porrifolius L. Den gamla lokalen Malmö torde
böra utgå ur Hororna (E.).

T. pratensis L . var. minor Fr. Mycket allm. i trakten
söder om Malmö (E.).

Scor zoner a humilis L. f. polycephala. Hejdeholm (T.).

Taraxacum corniculatum Kit. Wälinge och Ströfvelstorps
s:nr samt Hyllie (E.).

T. palustre Sm. Längs kusten från Malmö till och söder
om Limhamn (E.).

Galium palustre L. var. elongatum Presl. Limhamn (E.).

G. Mollug o L. Hyllie, ”Furulunden” (E.).

Campanula Bapunculus L. Stjernöholm, Gerdslöfs s:n
(Stud. R. Helgesson).

Echinospermum Lappula Lehm. Sparsam i klöfverfält vid
Malmö och inom Hyllie s:n (E.).

Teucrium Scor dium L. Hyllie. (E.)

Gentiana Amarella L. Längs kusten söder om Limhamn
förekommer i stor mängd en Gentiana, förut ansedd som
en småblommig form af G. germanica, men som af Prof.
E. Fries enl. Tilläg till Aresch. Sk. Fl. förklaras vara en
anmärkningsvärd form af G. Amarella. Den har bladen
hjertlika såsom G. germanica, men frukten oskaftad såsom
G. Amarella, samt är något gröfre än denna senare.
Torde kunna benämnas var. ger manici folia (E.).

Erythraea Centaurium Pers. Förgäfves eftersökt inom den
sedan gammalt uppgifna lokalen Bunkeflod s:n. E. literalis
deremot allmän derstädes. (E.)

Veronica spicata L. var. intcgrifolia. Bland lmfvudformen
på Hyllie strandängar (E.).

Utricularia minor L. Pinelierna (T.).

132

J. Eriksson och S. A. Tullberg'.

Pimpinella magna L. Piiielierna (T.)

Bupleurum tenuissimum L. Här och der på Hyllie strand¬
ängar och vid Limhamn (E.).

Ranunculus Rhilonotis Ehrh. Orup, Hejdeholm (T.); söder
om Malmö i klöfverfält sparsam (E.).

Ratrachium circinatum Fr. Wegeån vid Wegeholm (E.).

Barbarea praecox Sm. Orup (T.).

B. strida Fr. Klinta, Orup, Hurfva (T.).

Lepidium latifolium L. Malmö på vestra hamnarmen för
några år sedan sparsam (E.).

Senebier a Coronopus Voir. Limhamn sparsam 1871. (E.).

Camelina sylvestris Wallr. Söder om Malmö i klöfverfält (E.).

Alyssum calycinum L. Hejdeholm (T.).

Geranium palustre L. Hörby nära kapellet, Röfvarekulan,
Orup, Löberöds mosse (T.).

Hypericum tetrapterum Fr. Mellan Rinnebäck och Kef-
linge (T.); Lemmeströ och i Näsbyholms uttappade sjö
(Stud. R. Helgesson).

Viola canina L. var. lucorum Rchb.: major, erecta, foliis
cordato- oblongis floribusque majoribus. I skogar, Pine-
lierna (T.).

o

F. eanina L. var. stricta Horn. Åhus i Espet (T.).

Silene gallica L. Fanns för omkr. 10 år sedan vid Wintrie
en sommar, sedan förgäfves der eftersökt. Återfanns 1871
på en inskränkt lokal, i ett kornfält, i Fosie s:n vid grän¬
sen intill Hyllie (E.).

Melandr him pratense R. var. rubellum. Orup, Fågelsång (T.).

Dianthus Armenia L. Fosie s:n, Fosiedal (E.).

Cerastium tetr andrum Curt. Uppgifves i Liljas Sk. Fl. så¬
som växande vid Ribersborg, men har ej kunnat anträffas
derstädes. Deremot finnes på denna lokal C. pumilum
Curt., som mycket ofta uppträder med 4-taliga blomde¬
lar (T.).

Holosteum umbellatum L . Bulltolta vid Malmö (T.).

Oenothera biennis L. Orup (T.); Rögle, Wegeholm (E.)

Fpilöbium hirsutum L. Hyllie (E.).

Bidrag till Skånes Flora.

133

JE7. tetragonum L. Söder om Malmö och Hyllie (E.).

••

E. roseum L. Stehag, Ortofta (E.).

Rosa rubiginosa L. Flerest. kring Vombsjön, Pinelierna (T.).

R. mollissima W. var pyrifera J. Eriksson & Scheut z. Vid
vägen mellan Ribersborg och Könneholm nära Malmö (E.).
i Pinelierna (T.).

Agrimonia odorata Mill . Pinelierna flerestädes (T.).

Poterium Sanguisorba L. Af gammalt uppgifven för Lim¬
hamn, har också under flere år tagits derstädes, dock en¬
dast på en mycket inskränkt lokal af några q vadrat- alnars
vidd (E.).

Rubus suberectus Ands. Flerestädes vid Wegeholm (E.).

R. discolor Weih. Ej sälls. vid Wegeholm (E.).

R. discolor Weih. var. umbrosus Weih . Wälinge s:n, i Ohre-
gårdens park (E.).

R. Wahlbergii Arrh. Hyllie (E.).

Fr a g aria elatior Ehrh. Rögle (E.).

Potentiila argentea L. Af denna art har sedan flere år
tillbaka vid gränsvallen mellan Fosie och Hyllie s: nr ob¬
serverats tvänne former, växande om livar andra. Den ena
har mörkgula blommor med smalare kronblad (största
bredden mindre än längden) med rundad eller nästan alls
icke urnupen spets samt stjelkbladen ofvan mörkgröna.
Den andra formen, som med skäl torde kunna benämnas
var. ochroleuca , har blommorna något större, mera utplat¬
tade, blekt gula, med kronbladen bredare (största bredden
ung. lika med längden), tydligt och väl urnupna samt
stjelkbladen å öfre sidan ej så mörkgröna som hos den
förra formen, hvitaktiga af talrika, långa ullhår. Det mest
i ögonen fallande är olikheten i blommornas färg. Båda for¬
merna äro lika frodiga (E.).

Potentiila procumbens Sibth. Hörby, mell. Fogdarp och
Orup, Pinelierna, Pugerup, Bosjökloster (T.).

Geum intermedium Ehrh . Kögle skog (E.); Orups park (T.).

Vicia dumetorum L. Lemmeströ (Stud. R. Helgesson).

F. tenuifolia Roth. Söder om Malmö (E.).

134

J. Eriksson och S. A. Tullberg.

Melilatus dentata Ters. Sedan några år tillbaka funnen yt¬
terst sparsam på en inskränkt lokal å Hyllie strandängar
några alnar från stranden. Innevarande års sommar voro
endast några få och små exemplar synliga (E.).

Trifolium striatum L. Hyllie s:ns strandängar, rikligast i
”Furulunden” (E.).

Rumex palustris Sm. Hyllie (E.).

R. conglomeratus. Murr. (R. glomeratus Schrei.) I stor
mängd på flere ställen inom Hyllie s:n, dels vid en sten¬
vall å strandängarne, dels i större gropar l/4 mil från
kusten (E.).

R. acutus L. Bo, Klinta, Gudmuntorp, Orup, Rolsberga (T.).

R. conspersus Hn. Gudmuntorp, Rolsberga. (T.)

R. propinquus J. E. Aresch. Gudmuntorp (T.).

Atriplex Babingtonii Woods. Yid Limhamn sälls. På

samma ställe förekommer äfven spars. var. virescens Lge.
D. Fl; större och kraftigare, med nästan gröna stjelkblad
och mera tandade kalkblad (E.).

A. calotheca Rafn. I talrika former vid Limhamn allm. (E.).

A. hastata L. Af denna art förekomma vid Limhamn f.
deltoidea Bab. ej allm., /. muricata ej sälls., f. prostata
täml. allm., förutom andra talrika former, som mer eller
mindre närma sig de öfriga arterna (E.).

A. patida L. var. phyllotheca Fr. förekommer allm. dels
vid Limhamn dels långt från kusten i gropar. De mest
utpräglade formerna torde utgöra A. longipes Drej. Var.
farinosa förekommer dels vid stranden dels på åkrar inom
Hyllie s:n (E.).

A. litoralis L. Yid Limhamn är var. serrata Moq. mycket
spars., var. phyllotheca åter mycket allm. (E.).

Halimus peduneulatus Wallr. Hyllie strandängar. (E.)

Salix depressa L. Löberöds mosse (T.).

S. hastata L. Pinelierna (T.).

Gephalanthera ensifolia Rieh. Baldringe skog, Rynge (Stud.
L. Sjödahl).

Gagea stenopetala Reich, var. pratensis Koch. Hyllie (E.).

Bidrag till Skånes Flora.

135

Juncus glaucus Ehrh. Bjersjölagård (T.).

Potamogeton nitens Web. Ringsjön vid Bo (T.).

Buppia rostellata Koch. Limhamn (E.).

B. brachypus Gay. I grunda små vattensamlingar längs
kusten söder om Limhamn (E.).

B. spiralis L. Limhamn på ungefär alnsdjupt vatten (E.).
Zanichellia polycarpa Kolte. Hyllie s:n i dammar (E.).

Z. major Boern. Limhamn på grundt vatten (E.).
Trichophorum caespitosum Hn. och T. alpinum Pers. i Lö-

beröds mosse bland Rubus Chamaemorus L. (T.).

Carex hirta L. ß. hirtif ormis Pers. Hyllie (E.).

C. Pseudocyperus L. Pinelierna, Röfvarekulan (T.).

C. caespitosa L . Pinelierna, Röfvarekulan (T.).

C. paniculata L. Pinelierna i mängd (T.).

C. teretiuscula Good . Pinelierna (T.).

Lepturus filiformis Trin. Strax söder om Limhamn (Stud.
B. Cöster).

Festuca bromoides Sm. Gudmuntorps s:n på en backe mel¬
lan Orup och Oregården samt på en ljungbeväxt backe
mellan Rolsberga och Trullstorps granskog, i synnerhet
på sista stället i mängd (T.).

Schedonorus sterilis Fr. Annetorp i Hyllie (E.).

Alrop sis caryophyllea Fr. ”Furulunden” i Hyllie s:n (E);

Gudmuntorps s:n flerest. (T.).

Setaria viridis P. B. Limhamn (E.).

Osmunda regalis L. Ringsjöns strand vid Bosjökloster (T.).
Fontinalis gracilis Lindb. Keflinge (Lektor J. E. Zetter-
steclt); samt flere ställen i Löddeström närmare Örtofta
(Stud. P. F. Lundqvist).

Ptychomitrium polyphyllum Film. Skärali (Lektorerne J.

E. Zetterstedt och N. J. Scheutz).

Fissidens pusillus Wils. På stenar i skogen vid Stehag
nära jernvägsstationen (T.).

Trichocolea Tomentella K v. Es. Röfvarekulan (T.).
Cynopliallus coninus Fr. Orups park (T.).

136

Literatur-öfversigt.

Literatur-Öfversigt.

Svensk botanisk literatur 1872.

(Af Th. O. B. N. Krok.)

A. I Sverige tryckta arbeten eller uppsatser.

Agardh, J. G., Bidrag till Florideernas systematik. — 60 sidd. 4:o
(i Acta Universitatis Lundensis. — Lunds Universitets Årsskrift
1871 [Lund, 1871—72. Tom. VIII] Mathematik och Naturveten¬
skap). — Anm. Äfven särskildt afdrag.

- , Bidrag till kännedomen af Grönlands Laminarieer och Fu-

caceer. — Stockholm. P. A. Norstedt & Söner. — 31 sidd. 4:o
(i K. Svenska Vet.-Akad. Handl. — Ny följd. — Bandet 10.
N:o 8).

A(ndersson), N. J., Växtrikets jättar (i Läsning för Folket, 4:de
B. l:sta h. sidd. 79—96 + 1 pl.).

Areschoug, F. W. C., Om Rubus Idæus L., dess affiniteter och
ursprungliga hemland (i Bot. Not. 1872, sidd. 168—181).

Aulin, Fr. R., Anteckningar öfver Hafsalgernas geografiska utbred¬
ning i Atlantiska hafvet noi’r om Equatorn, i Medelhafvet och

Östersjön. — Akademisk Alhandling — - Stockholm. Tryckt

hos C. M. Thimgren. — 3 -f- 44 sidd. 8:o.

Berggren, S., Bryologiska skizzer från Norges kusttrakter (i Bot.
Not. 1872, sidd 39 -49, 65—70).

Blomberg, Albert, Om hybridbildning hos de fenorogama väx¬
terna — Akademisk afhandling — — — Stockholm, P. A. Ny¬
mans tryckeri. — Tit. och 41 sidd. 8:o

Fant, Carl Georg, Sveriges träd och buskar i vinterdragt. —
Akademisk Afhandling — — — Stockholm, tryckt hos A. L.
Norrman. — 56 sidd. -f- XI Tab. 8 o.

Fries, E., Icones selectæ Hymenomycetum nondum delineatorum.
VI sidd. 49 — 60 -1- pl. 51—60. fol. [utan tryckningsort och årtal].

Fristedt, R. F., Lärobok i organisk Pharmakologi. — Första —
andra häft. [Synanthereæ — Personatae — Myrtaceæ]. Stock¬
holm, Ivar Hæggstrôms Boktryckeri (på omslagsarket). VIII
och 318 sidd. 8:o.

Hellbom, P. J., Lichenologiska exkursioner i Lule Lappmark
sommaren 1871 (i Bot. Not. 1872, sidd. 97—110).

- , Om Nerikes Lafvegetation. Stockholm, 1871. P. A. Nor¬
stedt & Söner. 91 sidd. 4:o. (i K. Svenska Vet.-Akad. Handl.

Literatur-öf versigt.

137

— Ny följd. — Bandet 9. 1870. — Sednare delen. Stockholm,
1872).

Hulting, Johan, Lichenologiska exkursioner i Vestra Blekinge —
Akademisk afhandling — - - Norrköping. Bröderna Johans¬

sons Boktryckeri. Tit. och 26 sidd. 8:o.

- Se Örsted.

Kindberg, N. C, Sammandrag af Ostgöta Flora. Linköping, C
F. Ridderstad. — 56 sidd. 8:o.

Kjellman, Frans Reinhold, Bidrag till kännedomen om Skan¬
dinaviens Ectocarpeer och Tilopterider. Med två taflor. — Aka¬
demisk afhandling — — — Stockholm, tryckt hos K. L. Beck¬
man. — Tit. och 112 sidd. 8:o.

Krok, Th. O. B. N., Svensk botanisk literatur 1870 (i Bot. Not
1872, sidd. 59 — 62). — Äfven särskildt afdrag: Lund, Berling-
ska Boktryckeriet. 3 sidd. 8:o.

- (Se underdånigt Betänkande, afd. Botanik).

Le Laval, Patrik Fabian Honoré, Framställning af chloro-
phyllkornens anatomiska egenskaper och utveckling enligt de
nyaste åsigterna. — Akademisk afhandling — — — Upsala,
Akademiska Boktryckeriet Ed. Berling. — Tit. 2+40 sidd.
8:o.

Nathorst, A. G., Om arktiska växtlemningar i Skånes söt vattens¬
bildningar (i K. Svenska Vet. Akad. Öfvers. 1872, N:o 2, sidd.
123-142).

Nordstedt, C. F. O, Botaniska Notiser för år 1872 — - Med

en plansch — Lund, Berlingska Boktryckeriet Tit., 111 + 192
sidd. 8:o.

- , Desmidiaceæ ex insulis Spetsbergensibus et Beeren Eiland

in expeditionibus annorum 1868 et 1870 sucanis collectae. Cum
tab. VI et VII (i K. Svenska Vet. Akad. Öfvers, 1872. N:o 6,
sidd. 23-41).

Scheutz, N. J, Studier öfver de Skandinaviska arterna af slägtet
Rosa (i Redogörelse för Elem. -Läroverken i Wexiö och Vernamo
— 1871 — 72). Wexiö. Edv. Ljungströms arfvingar. — Tit. och
46 sidd. 4:o. — Äfven särskildt afdrag.

- , Bidrag till Gotlands, Smålands och Blekinges flora (i Bot.

Not. 1872, sidd. 72-74).

Théel, Jakob Gustaf, De Skandinaviska arterna af slägtet Sca-
pania bland Lefvermossorna. — Akademisk afhandling — — —
Stockholm, Sigfrid Flodins boktryckeri. — 34 sidd. 8:o.

T he or in, \ P. G. E., Växt-trichomernas benägenhet till formförän-

138

Literatur-öfversigt .

dringar (i K. Svenska Vet.-Akad. Öfvers ) 1872, N:o 1, sidd.
109—118).

- , Om afsondringen af växtslem uti knopparna hos familjen

Polygoneæ Juss. — Akademisk alhandling — — — Stockholm.
P. A. Norstedt & Söner. — 39 sidd. -J- 1 Taf. 4:o (Ur K.
Svenska Vet.-Akad. Handl. — Ny följd. — Bandet 10 [1871]
N:o 5)

Trana, Er An dr., Historisk framställning af åsigterna om den
typiska pollenutvecklingen. — Akademisk afhandling — — —
Stockholm. Tryckt hos J. & A. Riis. — Tit. och 36 sidd. 8:o.

Underdånigt Betänkande afgifvet den 9 Oktober 1871 af den i Nåder
tillsatta kommissionen för behandling af åtskilliga till undervis- -
ningen i Matematik och Naturvetenskap inom Elementarlärover¬
ken hörande frågor. — Stockholm. P. A. Norstedt & Söner.
8:o (sidd. 58—74 och 154 — 188: Botanik)

Wittrock, Veit Brecher, Oedogoniaceæ novæ, in Suecia lecta
Cum tabula I (i Bot. Not. 1872, sidd. 1 — 8). — Äfven särskildt
afdrag: Lund, Berlingska Boktryckeriet. 8 sidd. Tab. I. 8:o.

— - , Om Gotlands och Ölands sötvattens-alger. Med 4 taflor.

Stockholm. P. A. Norstedt & Söner. — 72 sidd. 8:o (i Bihang
till K. Svenska Vet.-Akad. Handl. Band. 1. N:o 1).

Åmark, Fredrik Wilhelm, Om vigiliæ plantarum Lin. — Aka¬
demisk Afhandling — — — Stockholm, Bergström & Lindroth.
— 32 sidd. 8:o.

Ångström, Joh., Förteckning och beskrifning öfver mossor, sam¬
lade af Professor N. J. Andersson under Fregatten Eugenies
verldsomsegling åren 1851 — 53 (i K. Svenska Vet.-Akad. Öfvers
1872, N:o 4, sidd. 3—29).

Ährling, Ewald, Studier i den Linneanska nomenclaturen och
Synonymiken. — Academisk Afhandling — — — Afdeln. I. Öre¬
bro. Abr. Bohlins boktryckeri Tit., XVI + 50 sidd. 8:o. —
Anm. Äfven med titel: Studier i den Linneanska nomenclatu¬
ren och Synonymiken. Af Ewald Ährling. Örebro etc.

Örsted, A. S., Bålsporväxterna. En morfologisk och systematisk
öfversigt öfver denna växtgrupp. Med författarens tillåtelse öf-
versatt af Johan Hulting. — Med 101 figurer i träsnitt.
Stockholm, Ivar Hseggströms boktryckeri. 3 och 192 sidd. 8:o.

(j Exsiccator.)

Are s chou g, J E., Algæ Scandinavicæ exsiccatæ quas adjectis
Characeis distribuit — — — Seriei novae Fasciculus septimus et

Literatur-fi fversipft.

139

octavus (spec. 301 — 400). — Upsaliæ typis excudit academiæ ty¬
pography. — Tit. fol.

Fries, E., Supplementum ad Hieracia Europaea exsiccata. Upsala,
Edquist & Berglund. — 2 sidd. fol. (60 n:o)

Fries, Th. M., Plantæ Vasculares insularum Spetsbergensium hac¬
tenus lectæ & Plantæ Vasculares in insula ”Beeren Eiland” re¬
pertae. — Upsaliæ. Ed. Berling. 1871. 1 sid. fol.

Obs. Af detta blad aftryek med titel: Die gefässpflanzen Spitz¬
bergens und der Bären-Insel. Von D:r Th. M. Fries in Up¬
sala (i Abhandl. naturwiss. Ver. zu Bremen III. 1 (1872) sidd
87-92).

Fristedt, R. F., Sveriges Pharmaceutiska Växter med pharmakolo-
giska upplysningar. — Åttonde Fascikeln. (Supplement). — Up¬
sala, Ed. Berling. — 1 sid. fol.

Anm. Härmed följer: Systematisk och alphabetisk Innehålls¬
förteckning till exsiccatverket Sveriges Pharmaceutiska Växter,
utgifvet af R. F. Fristedt [på omslagsarket]. — Upsala, Ed.
Berling. — 19 sidd imp. 8:o.

Lindeberg, C. J., Hieracia Scandinaviæ exsiccata. Fase. 2. N:i
51 — 100. Göteborg, A. Lindgren. 1871. — 1 sid. fol. (dat. Juni
1872).

Nordstedt, O. & Wahlstedt, L J., Characeæ Scandinaviæ ex-
siccatæ. Fase. II. N:o 41 — 80. Lundae, typis excudit academiae
typography, fol.

B. I utlandet tryckt uppsats.

Hartman, Carl, Eine Bemerkung zu Herrn Dr. A. E. Sauter’s Auf¬
sätze in Nr. 24 der Flora f. 1871 (die Lebermoose des Herzog¬
thums Salzburg). Flora 1872, sidd. 54—56.

Tillägg.

Almqvist, S., Hieracium L. (i Thedenii Flora öfver Uplands och
Södermanlands fanerogamer och bräkenartade växter. — 1871. —
sidd. 352—363.

Schödler, Fr., Naturens bok - Andra svenska upplagan. —

Femte häftet: Botanik öfversatt och bearbetad af Carl Hart¬
man. Med 224 i texten intryckta träsnitt samt en titel vignett.
— Stockholm. Iwar Hæggstrôms boktryckeri 1871. Tit., 1 -j-
140 sidd. 8:o.

140

Literatur-öfversigt.

Söderlund, Simon Fredrik, Om Latent Lif, med särskildt af-

seende på växterna. — Akademisk Afhandling - Upsala,

Edquist & Berglund 1869. — Tit., dedik. -f- 30 sidd. 8:o.

Orsted, A. S., Om växt.sjukdomar, som orsakas af parasitsvamppr,
särdeles om Rost och Brand, samt om medlen mot dem. Fyra
afhandlingar, utgifne af — — — (Med 3 planscher och många
56] i texten tryckta figurer.) — Öfversättning af Carl Hart¬
man. ~ Örebro, N. M. Lindh, 1865 - VIII + 109 sidd. 8:o.

Oversigt over de i Danmark trykte og af danske Bo¬
tanikere publicerede botaniske Arbejder for Aar 1872.

Ved Eug. Warming.

De Candolle, Cas , Piperaceæ Brasilienses (Videnskabel. Meddel.,
p. 89—95).

Deich mann-Branth, Præst, Fyrreskovens undergang på Lesö (Bo¬
tan. Tidskr. 2:e R., l:ste Bd. p. 169 — 177).

Grönlund, Ch., Adjunkt, Stammens og Grenenes anatomiske Byg¬
ning hos Neea theifera Ørsted, sammenholdt med andre Nycta-
gineer (Videnskab. Meddel, p. 60—79).

Hampe, E., Dr. phil., Musci frondosi a cl. Dr. A. Glaziou in vi¬
cinia Rio de Janeiro lecti (Vidensk. meddel, p. 36—60).

Hansen, Carl, Cand. pharm., Bidrag til Kundskaben om de dan¬
ske Bilandes Diatomé-Flora (Videnskabel. meddel, p. 135 — 146).

Klatt, F. W., Dr., Irideæ Brasilienses (Videnskabel. meddel, p. 127
- 130).

Koch, H. P. G., Provst, Om jordbundens indflydelse på afändringer
af Gagea stenopetala og Gagea lutea (Botan. Tidsskr., R. 2,
Bd. 1, p. 194-197).

Lange, Joh, Professor, udvalg af de i Köbenhavns botaniske haves
fröfortegnelser fra 1854 — 70 beskrevne ny arter, på ny gennem¬
gåede og oplyste ved af bil dinger (Botan. Tidskr. Ræk. 2, Bd. 1
p. 177—194).

- Index seminum horti Hauniensis.

— - Oversigt over de i årene 1869 — 71 i Danmark fundne sjældne

eller for den danske flora nye arter (Botan. Tidskr. R. 2, Bd. 1,
p. 244-323.)

Lund, Samsöe, cand. phil., Bægeret hos kurvblomsterne, et histo¬
logisk forsög på att hævde udviklingens enhed i planteriget (Bo¬
tan. Tidskr. 2:den Række, 2:det Bind, p. 1 — 121).

Literatur-Öfversigt. 141

Meissner, C F., Professor, Ericaceæ, Polygonaceæ, Lauraceæ et
Proteaceæ Brasilienses. (Yidenskabel. meddel., p. 85 89).

Mortensen, H., Seminarielærer, Nordøstsjællands Flora. (Botan.
Tidsskr. 2:den R., liste Bd., p. 8—169). Ogsaa særskilt i Bog¬
handelen (Hagerup).

Niels en, P , Lærer, Bemærkninger om enkelte slægter, arter og
former af danske planter. (Botan. Tidskr., R. 2, Bd. 1, p. 197 —
220).

- Beretning om en botanisk undersögelses-rejse i egnen mel¬
lem Viborg og Skive i august 1870 (Botan. Tidskr., R. 2, Bd. 1,
p. 220-244.)

Poulsen, Richard, Cand juris, Kornsorternes Hjem (Tidskr. f.
popul. Fremstill. af Naturv. p. 241 -64).

Rostrup, Literaturanmeldelse af Fries’s Lichenographia Scandina-
vica (Botan. Tidskr. 2:den R., 2:det Bd. (p 11) — (p. 16).

Seubert, M., Hypoxideæ, Burmanniaceæ, Vellosieæ, Hydrocharideæ,
Alismaceæ, Juncaceæ, Liliaceæ, Amaryllideæ, Alstrotmerieæ,
Agaveæ, Xyrideæ, Commelynaceæ Brasiliensis. (Videnskabel. med-
delel. p. 109—127).

Ström, V., Begyndelsesgrundene i Plantelæren. 3:e Oplag. Gyl¬
dendal.

Tidskrift, Botan., udg. af d. botan. Forening ved Hj. Kjærskou. 2:den
Række, liste Bd. og 2idet Binds liste 2:det Hefte. (Se Deichmann-
Branth, Koch, Lange, Lund, Nielsen, Rostrup).

Tidsskrift for slavevæsen , udg. af J. A. Dybdahl. 6:te og 7:de Aar-
gang.

Tidsskrift for 'populære Fremstillinger af Naturvidenskaben , udg.
af Fogh, Liitken og Warming. 19:de Aargang. Philipsens For¬
lag (se Warming, Poulsen).

Videnskabelige Meddelelser fra den Naturhistoriske Forening i Kjö-
benhavn, redigerede af Dr. Lütken og Adjunkt Grönlund. (Se
Hampe, Grönlund, Meissner, De Candolle, Seubert, Warming,
Hansen, Klatt).

Warming, Eug., Dr., Forgreningsforhold hos Fanerogamerne med
særligt hensyn til klövning af Vækstpunktet (Videnskabernes Sel¬
skabs Skrifter, 5Rk. X Bd., 1) .

- - Om Forskjellen mellem Trichomer og Epiblastemer af höj-

ere Rang. (Videnskabel. Meddelelser, p. 159—206).

- Symbolæ ad floram Brasiliæ centralis cognoscendam, edit

Warming. Particula X, XI, XII, XIII, (Videnskabelige meddel.)

14Z Literatur-öfversigt.

Warming, E ug. , Dr., Übersicht über die Erscheinungen in der
dänischen botanischen Literatur. (Flora, p. 457—464).

- Kjöns- och Befrugtningsforholdene, i Planteriget IY, V og VI

(Tidsskrift, f. popul. Fremstill. af Naturv.).

- Balanophoreæ Brasilienses (Videnskab, meddel, p. 131).

Ö r sted, A. S., Professor, Bidrag till Kundskab om Egefamilien i
Fortid og Nutid. Med 8 Tav. og 1 Kort. (Videnskab. Sel¬
skabs skrifter, V R., IX Bd., 6.) (Höst.)

Finsk botanisk literatur.

(Af M. Brenner.)

1.8Ï1 och lëïS.

Exsiccater.

(Forts )

Brotherus, V. F., Musci Fenniae Exsiccati. Fase. I. N:o 1 — 50.
Helsingfors 1871. Tit. + 1 sid. 4:o.

- , D:o d:o. Fase. II. N:o 51—100. Helsingfors 1872. Tit. -j-

2 sidd. 4:o.

I utlandet try Ma uppsatser.

Finsk botanisk literatur, af Th. Saelan. År 1866 — 1870. (Botaniska
Notiser. Lund 1871, pp. 160 — 162, 193 — 195.)

Karsten, P. A., Fungi in insulis Spetsbergen et Beeren Eiland col¬
lecti. (Öfversigt af Kongl. Vet.-Akad. Forhandl. 1872. N:o 2.
Stockholm, pp. 91- — 108.) Särskildt aftryek.

Lindberg, S. O., Cinclidium subrotundum et Bartramia breviseta.
(Flora Danica fase. 48, pp. 17, 18; tabb. 2864, 2865.) 1871.

- , Bryological Notes. Journal of Linn. Soc., Botany XIII, N:o

66. pp. 66-72.) 1872.

- , Remarks on Mesotus, Mitten. (Ibid. N:o 67. pp. 182 —

185.) 1872.

- , On Zoopsis, H. f. & T. (Ibid. pp. 188—203.) 1872.

- , Observations on Splachnobryum obtusum (Cooke, Grevil-

lea, I, fase. 2, pp. 28 — 29.) 1872.

- , Spridda anteckningar rörande de skandinaviska mossorna.

(Botaniska Notiser. Lund 1872, pp. 133—141, 161—168.)
Nylander, W., Circa Dufouream animadversio. (Regensb. Flora
1871, pp. 298, 299.)

- , Animadversiones quaedam circa F. Arnold Lieh. Fragm.

XIV. (Ibid. 1872, pp. 247-252 )

Literatur-Öfversigt.

143

- , Addenda nova ad Lichenographiam europaeam. Continua¬
tio XIV. (Ibid. pp. 353 — 365.)

— - , Observata lichenologica in Pyrenaeis orientalibus. I. Forca-

Réale. (Ibid. pp. 424—431.)

— , D:o d:o. II. La Preste-Costabonne. (Ibid. pp. 545 554.)
Saelan, Th., se Finsk botanisk literatur.

Smärre notiser och referat.

Botaniska Bytesföreningen i Helsingfors (Botan. Notiser 1871, p. 134.)
Botaniska Bytesföreningens i Helsingfors verksamhet under året 1871
—1872. (Ibid. 1872, p. 191.)

Brotherus, V. F , Resa till Ryska Lappmarken. (Ibid. 1871, pp.
167, 168.)

- , Utdrag ur bref till lektor J. E. Zetterstedt. (Ibid. 1872,

pp. 129 — 133.)

Finska Vetenskapssocieteten. (Ibid. 1872, p. 95.)

Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica. (Ibid. 1871, pp. 13, 14,
102, 103, 196 och 1872, pp 27, 63, 64, 94, 95, 127, 128, 158,
188)

Zoologisk-botaniska Föreningen i Helsingfors (Ibid. 1872, pp. 27,
95, 187, 188.)

Öfversigt af Torneå (Muonio) och angränsande delar
af Kemi Lappmarkers mossor och lafvar. Af J. P.

Norrlin. (I Notiser nr Sällskapets pro Fauna et Flora
Fennica förhandlingar, XIII, 1873, s. 271-348.)

”Med undantag af några få upplysningar, som i ”Bota¬
niska Notiser” 1852 och ”Skandinav. Flora” angående före¬
komsten af enstaka mossarter uti i fråga varande del af Torneå
Lappmark meddelats af lektor C. Hartman, hvilken året förut
tillsamman med prof. Pariatore reste genom dessa nejder,
har sedan Wahlenbergs tid, mig veterligen”, säger förf., ”ingen
redogörelse om moss- och lafvegetationen härifrån lemnats.”

”Uti politiskt afseende”, fortfar förf., ”hör området till
Finnland, men att detsamma, åtminstone till större delen,
ifrån naturalhistorisk synpunkt icke kan räknas hit, faller
utan vidare lätt i ögonen och ansluter sig hela nordvestra
sidan närmast till den svenska andelen af Torneå Lappmark.

144

Literatur-Öfversigt.

Också har på den karta, som 1869 af Sällskapet pro Fauan
& Flora Fennica uppgjorts öfver Finnlands botaniska pro¬
vinser, hela Enontekis (rätteligen Enontekiäinen) uteslutits
från dess egentliga botan. område och endast bihangsvis
upptagits under namn af Muonio Lappmark, hvaremot Muo-
nioniska j emte det till förhandenvarande territorium inbe¬
räknade nordvestra hörnet af Kittilä socknar hänförts till
Kemi Kappmark. Med den ringa kännedom vi äga om de
angränsande trakternas naturförhållanden är det svårt att
noggrannt afgöra under hvilken af nämnde Lappmarker dessa
orter skola föras; i händelse Finlands område, såsom antag¬
ligt synes, utsträckes ända till Torneå och nedre delen af
Muonio elfvar, d. v. s. till den politiska gränsen, vore de¬
ras ställning gifven, och skulle då landets naturliga gräns
i dessa nejder lämpligast kunna närmare determineras ge¬
nom den linie, som åtskiljer gran- och tallregionerna och
hvilken ej mycket afviker från sistanförde socknars nordvest¬
liga råer”.

”Ehuru granregionen enligt denna begränsning komme

att höra till Finnland och de öfriga regionerna till Sverige,
_»

Arternas antal (200 moss- och 850 laf-arter) och ut¬
bredning på de olika ståndsorterna och i de olika regionerna
behandlar förf. något utförligare. Kalk saknas helt och hål¬
let inom området. Bland de anförda mossorna förekomma
FLypnum enerve och Thedenia suecica , som på de sista 80
åren ej blifvit återfunna i Skandinavien.

Vi taga oss friheten att här aftrycka diagnoserna för
följande nya former:

Bryum bidhifolium Lindb. n. sp. — ” Caulis brevissi¬
mus, densissime et bulbiformiter foliatus, innovationibus bre¬
vibus, julaceis; folia brevia, ovata, maxime concava, obtu-
siuscula, breviter recurvato-apiculata, marg. ad medium re¬
voluta, superne planis et indistincte serrulatis, nervo sub
apiculum dissoluto, cellulis brevibus, rhombeis, valde incras¬
satis; theca pachydermis, ore lato et peristomio magno; sy -

Literatur-ofversigt.

145

noicum Lindb. in sched. — I tallregioner på fin, något
fuktig och lerhaltig, naken sandjord vid åstrand. Knapt V2
tum hög.

Orthotrichum speciosum Nees. * fuscum Lindb. n. snbsp.
”Distinguitur minutie omnium partium, colore fusco, foliis
obtusiusculis et vix papillosis, theca minus emersa, breviore
et elliptica, calyptra breviore, campanulata et profundius
plicata, fusca, nitida minusque ramentacea”: Lindb. in sched.
— I tallregionen på björknäfver (tidtals öfverspol.).

O. br emner ve Lindb. n. sp. — ”Ex O. microbleph.
differt: foliis basi haud plicato-striatulis, obtusis, minus pro¬
funde carinatis, nervo longe infra apicem dissoluto, cellulis
superior, regularibus, rotundis, duplo minoribus, minus et
humilius papillosis, papillis vix stellato-partitis, basilaribus
intus optime nodulosis, thecæ collo in setam sensim abeunte,
dentibus optime regularibus, longis, acutis, omnino liberis,
ciliis nullis, sporis subduplo minoribus, calyptra fusco-brun-
nea”: Lindb. in sched. — På exponerade stenar och klippor
vid och i en fors.

Jungermannia divaricata Eranc. var. latifolia Lindb.
”Folia caule multo latiora, cordato- ovata, ut et bract. Ç inte¬
gerrima, cell, rotundis, angulatis, sat magnis, spatiis trigonis
distinctis, ampliig. 0, bract. 9 foliis simili., 9 circ. 8 — 10»
6 singula in axilla bract, remotarum, sine paraphysibus. An
sp. propria?”: Lindb. in sched. På våt jord.

Lecanora leptacinella Nyl. n. sp. ”Thallus albido fla-
vicans, subgranulosus, tenuis, dispersus; apothecia nigrican¬
tia, parva (latit. circ. 0,25 millim.) sublecideina (margine
thallino vix prominulo, aut excluso); sporæ 8næ, ellipsoideæ,
longit. 0,007 — 9 millim., crassit, 0,004 — 5 mm., paraphyses
non bene discretae, epithecium subobscuratum. Iodo gelatina
hymenialis cærulescens (thecæ ita praesertim tinctae). — Com¬
paranda cum L. subintricata , sed sporis crassioribus, epi-
thecio non insperso etc.” Nyl. in litt. — På en bergvägg
(granit).

Äfven anföras några mossor och lafvar, tagna på norska

10

146

Literatur-ofversigt.

fjällryggen mellan Kilpisjärvi och Lyngenfjorden samt vid
sist nämnda ställe. Fanerogamerna i detta område har förf.
äfven vidrört i den reseberättelse, som han på anf. st. of¬
fentliggjort omedelbart före i fråga varande ”öfversigt”.

Beitrag zur Morphologie der Oedogonien. Von Ludvig
J urany. (I Pringsheims Jahrbücher f. wissenschaftl. Bo¬
tanik, 9 bd, 1 h.)

Dä författarens iakttagelser i flere fall afvika, från hvad
man förut känner om befruktningen och groningen hos alg-
slägtet Oedogonium , vilja vi här meddela hufvudsaken af det
nya.

Emedan androsporangierna uppstå på egna celltrådar,
och arten således ej är rent gynandrosporisk och enligt förf:s
åsigt har två slags hanplantor, näml. de andro sporangiebä-
rande samt de parasitiska dvärghanplantorna, kallar förf. den
af honom undersökta arten för Oe. diplandrum.

De på oogoniet sittande encelliga hanplantorna fram¬
bringa två antherozoider, som vid sitt utträdande äro täm¬
ligen tröga i sina rörelser och gå åt motsatta håll, hvari-
genom en af dem har lättare för att anträffa befruktnings-
öppningan på oogoniet. Då en antherozoid har påträffat denna
kan han endast så småningom intränga genom den, eme¬
dan han är större än öppningen. Vid denna tid har oospo-
rens innehåll formen af en rund, grön, kula (äggcellen),
på hvilken man ej kan iakttaga den hos andra Oedogonium -
arter förhanden varande befruktningsfläcken, emedan den
ofärgade protoplasmadel, som hos öfriga arter utgör den¬
samma, här redan sammansmält med det öfriga innehål¬
let. Men så snart antherozoiden med sin spets berör ägg¬
cellen, fastna hans cilier vid den och ögonblickligen bildas
i äggcellen vid beröringsstället en tämligen stor, rundad
färglös, glänsande och vid kanten föga genomskinlig fläck,
den egentliga groddfläcken. Antherozoiden sammansmälter
sedan så småningom med äggcellen.

Redan innan alla oogonier äro färdigbildade på en cell-

Literatur- öfver sigt.

147

tråd, kan hos denna art en eller annan oospor börja gro.
Denna art har derfor inga öfvervintrande oosporer,' utan det
är de små, 1-4-7-celliga groddplantorna, som öfvervintra.
När oosporens innehåll vid groningen börjar att uttränga ge¬
nom en på oospormembranen uppkommen öppning, belägen
midt emot befruktningsöppningen, så befordras dess utträdande
i synnerhet derigenom, att oospormembranen börjar att svälla
och att ansvällningen hufvudsakligen fortskrider nedifrån
uppåt mot öppningen. Så snart denna nakna cell utträngt
ur oogoniet, omgifver den sig med en cellmembran och in¬
nehållet delar sig först i 3 delar, hvarefter den mellersta
delen åter delar sig uti 2 i ett vinkelrätt mot de föregående
delningarne gående plan. Dessa 4 delar utbildas till svärm-
sporor, försedda med en cilie-krans; och sedan de kommit
i hvila, utväxa de på vanligt sätt till en tråd, hvars alla
celler blifva könlösa. Förf. har äfven iakttagit ett par fall,
då oosporens innehåll delar sig till svärmsporor, innan det
ännu utträdt ur oosporen.

Recherches physiologiques sur la Germination par Ph.

van Tieghem. (I Annales d. scienc. nat., ser. V, tom. X

VU, p. 205—224.)

Bland de försök, som förf. gjort, voro äfven några an-
stälda på embryoner för att utröna, om fröhviten är verk¬
sam vid embryots närande endast till följd af de näringsäm¬
nen, som den innehåller, eller äfven på ett eller annat sätt
genom sina celler. För detta ändamål insattes nakna em¬
bryoner af Mirabilis i kulor, gjorda af deras eget i vatten
fint sönderrifna fröhvite. Dervid visade det sig, att äfven
plumulan tillväxte, och att den sönderrifna fröhviten märk¬
bart absorberades, men att den närande kraften är mindre
hos den sönderrifna, än hos den normala fröhviten, hvilket
låter förklara sig af den mindre intima kontakten och ge¬
nom utvecklingen af organismer, som förorsaka sönderdelning
i den sönderrifna massan. Vid försök visade det sig äfven^
att potatisstärkelse till en viss grad kan ersätta fröhviten;

10*

148

Literatur-öfversigt.

dess verkan kan förstärkas genom att dränka den i passande
saltlösningar.

Die Einwirkung (1er schwefeligen Säure auf die Pflan¬
zen. Von Dr Jul. Schröder. (I Landwirthsch. Versuchsst.
Bd XV, 1872, s. 321—355).

De resultat, hvartill förf. genom sina undersökningar
öfver undersvafvelsyrlighetens inverkan på träden kommit,
äro hufvudsakligen följande.

Ur en luft. som innehåller undersvafvelsyrlighet, uppta-
tages denna gas af bladen hos löf- och barrträden, stannar
till största delen i dessa delar och syrsättes förr eller senare
till svafvelsyra. Man kan påvisa, att bladen upptaga denna
gas ur en luft, som icke innehåller mer än Vbo °/o under¬
svafvelsyrlighet. Ett blad af ett barrträd upptager proportions¬
vis mindre af denna gas än ett blad af ett löfträd. Den
skada, som olika träd lida af gasen, står ej i ett direkt för¬
hållande till mängden af gas, som absorberas, utan beror
mest på växternas olika byggnad.

Under svafvelsyrlighe ten absorberas lika bra genom bladets
öfre som undre sida, således oberoende af klyföppningarne ;
men den verkar skadligare, om den upptages genom under¬
sidan, emedan transspirationen sker hufvudsakligen der och
gasen utöfvar ett synnerligen skadligt inflytande på afdunst-
ningen af vatten. Orsaken till det skadliga inflytande, som
unders vafvelsyrligheten i masugns- och stenkolsrök utöfvar
på växterna, kan åtminstone till största delen anses bero på
denna störning i transspirationen. Då växter, som utsättas
för inverkan af undersvafvelsyrligheten, förlora förmågan att
normalt transspirera, rubbas naturligtvis derigenom saftom¬
loppet i växterna och de gå slutligen sin undergång till mötes.

En större mängd af denna gas förorsakar större stör¬
ningar än en mindre mängd. Ljus och hög temperatur samt
torr luft befordra naturligtvis upptagandet af denna gas.
Således kan man förmoda, att masugns- och stenkolsrök ver¬
kar mindre skadligt om natten än om dagen. Ett barrträd

Literatur-öfversigt.

149

absorberar mindre af gasen än ett löfträd och kan derför
ej skadas af en ringa mängd, som deremot något skadar löf-
trädet.

Barrträdens större känslighet i för rök utsatta trakter
kan måhända förklaras af att barren sitta längre qvar än
bladen på löfträden, och den skadliga gasen kan således
under en längre tid öfva sitt inflytande på samma organ.

Ueber allgemeines Vorkommen von Stärke in den Sieb¬
röhren. Von Giovanni Briosi. (I Botanische; Zeitung
1873, nr 20—22, taf. EI, f. 1—6).

Då silrören äro för växtens lif mycket vigtiga organ,
anse vi ej olämpligt att här meddela de satser, hvari förf.
i slutet af sin uppsats sammanfattar resultaten af sina un¬
dersökningar.

Silrör liafva blifvit funna i alla de undersökta växtar¬
terna (146). — De innehålla nästan hos alla växter stärkelse
i stor mängd. — Stärkelse har blifvit iakttagen i sil¬
rören i alla organ (blad, rot, stam, rotstock etc.) och i
alla utvecklingsstadier hos dessa organ, från den groende
växten och de unga skotten om våren till bladen om hösten
och de öfvervintrande stammarne. — Hos bladen, som affalla
om hösten, försvinner stärkelsen förr ur bark- och märgpar-
enkymet samt stärkelseskidan, än ur silrören, ur hvilka
den öfver hufvud taget icke fullständigt försvinner. — Stär¬
kelsen är inbäddad i protoplasman och vanligen hopad i den
Öfre änden af silrören, mången gång är den dock äfven ut¬
bredd i hela protoplasman. — Hos många växter, V4 af
hela antalet undersökta arter (Compositæ), voro silrören de
enda organ (med undantag af klorofyllkornen och klyföpp-
ningarne), hvari stärkelse kunde upptäckas.

Stärkelsen i silrören förekommer alltid i form af utom¬
ordentligt små korn, hvilkas litenhet är i synnerhet påfal¬
lande, då man jämför dem med de stärkelsekorn, som finnas
i andra närliggande väfnader. — Stärkelsen i silrören be¬
finner sig aldrig i löst tillstånd, dess reaktioner tillåta intet

150

Literatur-öfversigt.

tvifvel öfver dess amylum-natur. — Till följd af sin form,
fördelning ocli utbredning o. s. v. tyckes stärkelsen i silrören
vara synnerligen egnad för transport, och synes det derför
berättigadt antaga, att stärkelsekornen gå genom hålen på
silmembranen; d. v. s. att en vandring af stärkelsekornen
såsom sådana eger rum i silrören. — Genom artificielt tryck
kan man pressa stärkelsekornen från det ena röret i det andra.

Ueber normale Bildung von fettartiger Substans in Chlo¬
rophyll. Yon Giovanni Briosi (I Botanische Zeitung

1873, nr 34—35, taf. III, f. 7—16).

I de flesta växters klorofyll alstras stärkelse i form af
större eller mindre korn. Man känner ej med säkerhet några
växter, i hvilkas klorofyll ett annat kolhydrat bildas, ty man
har hittils endast förmodat, att hos Allium Cepa glykos bil¬
dades i sjelfva klorofyllet, och hos Olea enropæa mannit,
då dessa ämnen väl funnos i bladen, men man ej kunnat på¬
visa dem i sjelfva klorofyllkornen. Intet fall af normal bild¬
ning utaf olja i klorofyllet var således bekant. Ty i de
fall, då olja uppträder i celler, som förut innehållit stärkelse
(t. ex. hos Spirogyra ), eller då den (ss. hos Rhipsalis fu¬
nalis enligt Nägeli) uppträder i sjelfva klorofyllkornen, har
man ansett, att oljan endast var en degradationsprodukt af
den förut der befintliga stärkelsen.

Förf. har deremot iakttagit, att hos många arter af släg-
tena Musa och Strelitzia olja normalt uppträder i klorofyll¬
kornen. — Betraktar man genomsnitt af unga eller äldre
blad af dessa växter utan tillsats af vatten eller efter till¬
sättande af glycerin, så visa sig klorofyllkornen vanligen full¬
komligt homogena, och endast sällan kan man iakttaga en
finare punktering hos dem. Tillsätter man deremot vatten
eller æther, så synas klorofyllkornen snart granulerade, för¬
lora mer eller mindre af sin ursprungliga form, och i dem
uppträda nu tydligen några få stora eller flere smärre, starkt
ljusbrytande och gulaktiga punkter, som vid undersökning
visa sig bestå af olja. Förr eller senare kan man se, att

Smärre Notiser.

151

små droppar utträda ur kornen. För att påvisa, att kloro¬
fyllkornen samtidigt icke inneliålla stärkelse, behöfver man
endast behandla det med alkohol blekta preparatet med en
svag lösning af kaustikt kali och efter neutralisation med
ättiksyra tillsätta jodlösning. Det är således icke något tvif-
vel, att hos dessa växter olja normalt bildas i klorofyllet.
Först uppträder den ytterst fint fördelad mellan klorofyllets
protoplasmamolekuler och visar sig i form af droppar van¬
ligen endast efter tillsats af vatten, æther o. s. v. Olja och
garfsyra finnas tillhopa i en del celler. Stärkelse förekom¬
mer hos dessa växter endast i färglösa parenkymceller (stär¬
kelseskidan), i klyföppningscellerna och i silrören.

Smärre Notiser.

Lärda Sällskaps sammanträden.

K. Vetenskaps- Akademien, okt. 1873: Till införande i Akade¬
miens handlingar antogs en afhandling af prof. Osvald Heer i Zürich :
”Beiträge zur Steinkohlenflora der arctischen Zone.”

VetensJcapssocieteten i Upsala , d. 18 okt. Hr J. E. Areschoug
höll ett föredrag öfver algernas olika befruktningssätt och redogjorde
för de nya iakttagelser derom, hvilka han under sin vistelse denna
sommar på rikets vestkust varit i tillfälle att anställa. — I det nya
bandet af Acta Societatis, som förelädes, var intagen en afhandling
af hr S. Henschen: ”Etudes sur le genre Peperomia.” (53 p.)

FysiografisJca Sällskapet, d. 15 okt. 1873: Hr F. Areschoug
meddelade observationer öfver cellväfnadernas utveckling i bladet.

* Sällskapet pro Fauna et Flora Fennica, d. 4 okt. 1873: Ordf.
prof. Lindberg uppläste tvänne af med. dr. A. R. Spoof gjorda skrift¬
liga meddelanden, det ena angående en vinrankornas rötter angri¬
pande insekt af ordningen Homoptera, vid namn Phylloxera ( Rhiza -
phis ) vastatrix , det andra om en utväxter på blad af al och andra
löfträd förorsakande acarid af slägtet Phytoptus, angående h vars
förökning och utbredning en från förut gällande åsigter något afvi-
kande uppfattning uttalades. — Yidare meddelade ordf. några intres¬
santa upptäckter angående gruppen Fossombronicae bland lefvermos-
sorna, dem han under slutet af denna sommar varit i tillfälle att
göra. Inom denna grupp, hvilken han på grund af antheridierna
och kalkens byggnad ställer främst bland Hepaticae fronsdosae, bil-

152

Smärre Notiser.

dande liksom en öfvergång till foliosae, hade han nämligen, förutom
den enda förut från norden kända Fossombronia pusilla, i Helsingfors
närmaste omgifning, invid jernvägen, funnit ännu tre, nämligen Sca-
lict (Haplomitrium) HooJceri (Lyell) B. Gr., Fossombronia Wondrac-
zeJiii (Cord.) Dum. och en hittils obeskrifven art, F. incurva Lindb.
Den första af dem, anmärkningsvärd genom sin fullkomliga brist på
rötter, i stället hvarför den är försedd med en starkt förgrenad, ko¬
rallik rotstock, hade anträffats på ren sandjord, sparsamt inblandad
bland dsn sist nämnda och ansågs af ordf., till följe af sina antheri-
diers läge bredvid bladen, ej i bladvecken, samt sin i öfrigt habi-
tuela likhet med Fossombroniae, böra skiljas från Hepaticae foliosae
och till samman med dessa ställas bland frondosae. Af de två öf-
riga hade F. Wondraczekii , hvilken skiljer sig från F. pusilla genom
luktlöshet, blekare grön färg och rödare bruna med starkt upphöjda
mer eller mindre parallela och något korkskruflika åsar försedda
sporer, anträffats i spridda exemplar på ren lerjord, ej på torfblan-
dad som F. pusilla. F. incurva åter, som sagdt, på ren sandjord,
äfvenledes i enstaka exemplar. Såsom utmärkande för denna sist¬
nämnda uppgafs, utom dess växtsätt, dess mera blågråa färg, dess
luktlöshet, ytterst starka rotbildning, uppräta tjocka stam, i spetsiga»
inböjda flikar sönderklufna blad, dess slutna, ovalt päronformiga, med
inböjda flikar försedda kalk (ej öppen och klocklik som hos öfriga
Fossombroniae ) samt dess mycket mindre (0,01 millim., hos de två
andra Fossombroniae 0,04) med ytterst små oregelbundna facetter
försedda violettsvarta sporer. — Mag. J P. Norrlin visade ett af
mag. Edv. Pfaler från Leppävirta hämtadt stycke af en tall, på hvil¬
ken en af grenarna ett litet stycke från dess utgångspunkt vuxit med
spetsen in i stammen, sålunda bildande ett fullkomligt handtag på
den samma; äfvensom några af lyceisten G. R. Sundman inlemnade ex.
af Panicum miliaceum från holmen Sumparn vid Helsingfors. — Vi¬
dare förevisades af stud. E. Juslin ett stycke af en med korall-lika
utväxter försedd alrot; af stud. Z. Schalin qvistar af Alnus glutinosa
var. laciniata, tagna från ett träd på ”Bots-öun” i Larsmo skärgård.
— Till de botaniska samlingarna inlemnades 8 fröväxter äfvensom
Ophioglossum vulgatum från Pargas och Nagu socknar af stud. A.
B. af Schulten samt 27 fröv. från Högland, Nyländska skärgården
och H:fors, hvaribland Panicum miliaceum, så väl hufvudarten som
en form med glatta blad, från Observatorieberget i Helsingfors, der
den förekommit i sällskap med Phalaris canariensis, samt från Sum¬
parn, af mag. M. Brenner. -- Till publikation i Notiserna anmäldes
”Discomycetes novi. Descripsit P. A. Karsten.”

Smärre Notiser.

153

Lunds Botaniska Förenings verksamhet under läsåret 1872—73

har i likhet med föregående åren utgjorts dels af föredrag
dels af växtbyte. Hvad de förra beträffar, hafva de dels be¬
stått af originalafhandlingar, af hvilka några sedan blifvit
offentliggjorda i tryck, såsom ordf. adj. Areschougs om Ru¬
bus idæus L , dess affinitet ooh ursprungliga hemland samt
om Trapa natans L. och dess i Skåne ännu lefvande form,
v. ordf. doc. Berggrens om förkrympta barrträd, sekret, hr
Nordstedts om årsringarne hos små tallar, stud. S. A. Tull¬
bergs om de skandinaviska arterna af slägtet Ranunculus L.,
gruppen Batrachium DC.; dels ock af referat ur den nyare
litteraturen.

De till byte inlemnade växternas pointsvärde har upp¬
gått till 439,100, de uttagnes till 446,560. Antalet af del¬
tagare i bytet har varit 47, enskilda föreningar inberäknade.
Föreningens tryckta katalog har innehållit 607 fanerogamer,
19 thallogamer, 6 characeer, 245 mossor, 54 lafvar, 24 svam¬
par, 25 alger, således till samman 979 arter och varieteter.
I denna katalog upptagas icke de kärlväxter, hvaraf till ut¬
byte finnas mindre än 5 exemplar. Bland sällsyntare for¬
mer, som voro inlemnade till byte, kunna nämnas Artemisia
bottnica Lundstr. mscr., Hieracium lycopifolium L. v. nor-
veg. Fr., flere former af slägtet Bosa , Bubus Wahlberg-
liii Arrh. v. stipularis F. Aresch. mscr. B. nemorosus Hayne.
v. macrocarpus F. Arese, mscr. Salix rugulosa Ands.,
S. phyli ci folia L. ft subglauca, Leer sia. or y soides Sw. samt
ett stort antal sällsynta mossor, dels från Norge sås. Mie -
lichhoferia nitida Hornsch. (fr.), dels från Österrike och Ty-
rolen sås. Plagiothecium Müllerianum Sch. (fr.), Fabronia
octoblepharis Schleich, (st.), Braunia sciuro ides Not. (st.),
Tortida lamellata Lindb. (fr.), Trichostomum anomalum
(Br. Eur.) (fr.), Leptotrichum nivale (C. Müll.) (fr.), Pha-
romitrium subsessile (Bred.) (fr.), Campylopus atrovirens
Not. (st.), Dicranodontium long ir ostre Br. & Sch. (fr.),
Weissia serraüda Funk, (fr.) m. fl.

154

Smärre Notiser.

Föreningens inkomster liafva under året uppgått till
170, 71 rdr. rmt., utgifter till 155, 97, hvarföre kassan ökats
med 54,74 och utgör denna nu 1016, u rdr. rmt.

Såsom gåfvor liar föreningen erhållit 'af sin hedersle¬
damot prof. E. Fries Supplementum ad Hieracia Europaea
exsiccata, af prosten Falck i Gladsax ett mikroskop samt
2780 points af Karlskrona botaniska förening vid dess upp¬
lösning.

J. E — n.

Berättelse öfver Uppsala Naturvetenskapliga Student¬
sällskaps Botaniska Sektions verksamhet 1872—73.

(Meddelad af Jakob SpIngberg).

Botaniska sektionen sammanträdde under höstterminen följande
gånger :

den 1 okt. Val företogs af embetsmän, hvarvid till sekreterare
valdes hr Lundström, till referent hr Björkman, till mikroskop-förval¬
tare hr Berndes och till klubbmästare hr Andersson. Derefter refe¬
rerade hr Lundström Botanische Untersuchungen über Schimmelpilze
von dr Oscar Brefeld och förevisade några AZnws-former från Norr¬
botten; dr Spångberg förevisade en monstrøsitet af Bidens cernua.

d. 15 okt. Doc. Wittrock lemnade en skildring af Kews bota¬
niska trädgård; hr Björkman refererade Ueber die Verbreitung der
Protoplasmabewegungen im pflanzenreiche von dr W. Velten.

d. 29 okt. Hr Trybom demonstrerade slägtet Potentilla, förnäm¬
ligast de till det skandinaviska florområdet hörande arterna; doc. Witt-
rock lemnade en skildring af Irlands fanerogamflora.

d. 12 nov. Dr Spångberg höll föredrag öfver de svenska ar¬
terna af slägtet Chenopodium; adj. Fries höll ett föredrag öfver sin
resa i Ryssland sistlidne sommar ; sektionen beslöt, att vid nästa sam¬
mankomst diskutera frågan: Huru bör botanikens studium vid aka-
nemien ordnas och bedrifvas?

d. 26 nov. Hr Björkman höll föredrag öfver Australien i växt-
geografiskt hänseende, hufvudsakligen efter Grisebaciis ”Vegetation
der Erde”; hr Lundström refererade åtskilliga uppsatser ur dansk
Botanisk Tidsskrifts senaste årgång; trågan: Huru bör botanikens
studium vid akademien ordnas och bedrifvas? diskuterades, hvarvid de
fleste hyllade den åsigten, att man först hufvudsakligen borde egna

Smärre' Notiser.

155

sig åt studiet af de yttre formernas mångfald och ändamålsenlighet
samt artkännedom och systematiskt sammanhang, hvarunder öfver-
gången till det fysiologiska och anatomiska området kunde ske så
småningom.

Under vårterminen ägde följande sammankometer rum :

d 11 febr. Dr Spångberg valdes till sekreterare efter hr Lund¬
ström, som hade afsagt sig förtroendet ; de öfrige embetsmännen åter¬
valdes.

d. 25 febr. Kand. P. M. Lundell valdes till referent i stället för
hr Björkman, som af sjukdom var förhindrad att under terminen såsom
referent fungera; adj. Fries höll föredrag om de olika^sätt, påhvilka
frukter och frön spridas omkring, hufvudsakligen med fäst afseende
på gräsen; hr Dusen förevisade 2:dra fasc. af Lindebergs exsiccater
af Hieracia; adj. Fries förevisade en af hr Blomberg tagen samling
lafvar; dr Spångberg refererade dr Fankhausens afhandling om pro-
thalliet hos Lycopodiaece ;

d. 15 mars. Hr Westerberg förevisade en samling ballastväxter
från Göteborgstrakten; dr Spångberg refererade en afhandling om
parasitiska alger af dr Cohn, i anledning hvaraf adj. Fries omnämde
de resultat, till hvilka hr Norman trott sig komma genom sina sena¬
ste undersökningar, hvilka han offentliggjort i sin afhandling ”Alle-
lositismus”

d. 29 mars. Hr Lundström valdes till sekreterare, emedan dr
Spångberg för återstående delen af terminen ej kom att vistas i staden ;
hr Wetterhall demonstrerade slägtet Galium , förnämligast de skan¬
dinaviska arterna; hr Dusén framlade för sektionen en katalog öfver
de växter, Helsingfors’ bytesförening hade att utbyta.

d. 8 april. Hr Lundell refererade en af dr Aug. Qvnnerstedt
utgifven afhandling ”Om Darvinismen” ; hr Lundström refererade
Gistels i Frankfurt a. M. utgifna arbete ”Carolus Linnæus”.

d. 22 april. Hr Engelhart höll föredrag öfver Pyreneiska lialf-
öns vegetation, hufvudsakligen efter Henfreys ”The Vegetation of Eu¬
rope”; doc. Wittrock redogjorde för de olika åsigterna om Gymno-
spermernas blommor.

d. 6 maj. Hr Molèr höll föredrag öfver Kapfloran; adj. Fries
förevisade och redogjorde för ett af prof. Almén uppfunnet konser-
veringskärl mot Bacteriernas skadliga inverkan.

156

Smärre Notiser.

Upsala Botaniska Bytesförening

har under bytesåret 1871 — 73 följt samma plan i sin verksamhet
som föregående år. Under nämnde tid funnos i föreningens samlin¬
gar växter till ett värde af 736,260 points, hvaraf under året inlem-
nats 476,600 points. Deremot utlemnades 495,885 points. Af fane-
rogamer voro inlemnade omkring 1,000 arter och varieteter, af kryp¬
togamer omkring 500 arter och varieteter. Af sällsyntare former kan
man nämna, utom åtskilliga sällsynta Hieracier från Walders, Dovre och
Nordlanden, Artemisia bottnica Lundst. mscr., Campanula barbata L.,
Anemone apennina L., Braya alpina S. & H., flere hybrida Salices från
Westerbotten, Najas flexilis Rootk., Potamogeton gracilis Fr., Sarco-
scyphus Funckii N. v. Es., Nitella Normanniana Nordst., Mesogloia
Ekmani Arsch., Sporochuus pedunculatus Huds., Spirogyra velata
Nordst., Alectoria jubata (L.) v. implexa Hoffm., Lecanora sulfurea
Wng. m. fl. Föreningens penningetillgångar hafva såsom vanligt va¬
rit obetydliga; dess inkomster uppgingo till 92 rdr, utgifter till 88
rdr 39 öre. Behållningen till bytesåret 1872 — 73 27 rdr 86 öre.

J. S— p.

Utdrag ur bref från Hjalmar Mosén till prof. N. J.

Andersson.

Prov. San Paolo Campinos d. ®/8 1873.

”Innan jag lemnar alla beqvämare kommunikationsleder bakom
mig, begagnar jag mig af tillfället att åter hemsända några under¬
rättelser.

I Rio stannade jag från den 12 juni till den 2 aug. för att in¬
vänta förkållningsorder från dr Regnell, hvilka ej hunno anlända
förr än sista dagarne af juli. Första veckan måste jag använda på
allehanda affärer, men med midsommardagen började exkursionerna
som sedan fortgått, så vidt sig göra låtit- Mesta tiden har gått åt
att torka växter och papper, emedan det ofta regnat, oftare än van¬
ligt. Då Rio-traktens fanerogamflora är jemförelsevis väl undersökt
vände jag mig egentligen till kryptogamerna, hvilka ock förtjena all
uppmärksamhet, synnerligast Filices, som enligt dr Glaziou’s uppgift
torde gå upp till 600 arter (oerhördt!). Äfven mossorna äro väl
representerade. De insamlade och vid afresan från Rio färdiga väx¬
terna äro lika väl preparerade, som man kan göra i Sverige, emedan
jag hade tillfälle att alltid torka papperet väl. Jag har packat dem
i en blecklåda för säkerhets skull och deponerat dem hos konsul

Smärre Notiser.

157

Åkerblom; om jag minnes rätt, utgöra de ungefär 350 arter, vanli¬
gen 10 exemplar af hvarje. Dessutom har jag ännu en mängd fa-
nerogamer och ormbunkar i pressen med mig. Mina exkursioner
voro vanligen ej gynnade af godt väder, fyra särskilda gånger blef
jag på Corcovado och Tijuca genomblött inpå kroppen, ehuru det på
morgonen var briljant väder; ännu har jag dock ej varit sjuk ett
ögonblick, sedan jag lemnade Sverige.

I Rio gjorde jag tvänne angenäma bekantskaper, nämligen med
drr Netto och Glaziou, som äfven följde med på en exkursion; af dr
Netto fick jag rekommendationsbref till presidenten i prov. Goyaz,
som jag antagligen kommer att framdeles genomresa, och af nämnde
president har jag redan fått ett öppet bref till trafikchefen för båt-
farten på Araguaja och Tocantin etc. Af detta och annat synes, att
jag från brasilianarnes egen sida har att påräkna en god hjelp vid
ett inträngande i landet.

Sista veckan i Rio använde jag till nödiga preparationer. Den
2 augusti gick jag med ångbåt till Santos på ett dygn och den 3 med
jernväg genom San Paolo, omkring 30 sv. mil norr om Santos. Sam¬
tidigt ankom dit från Caldos hr Aug. Yestin, som medförde goda
underrättelser från dr Regnell jemte åsnor för min räkning. Om
måndag d. 11 dennes ämna vi bege oss af till Caldos, .dit vi torde
anlända efter 4 — 6 — 8 dagars ridt, allt efter omständigheterna.
Eget nog händer det, att posten på samma väg använder betydligt
längre tid.

I Santos hade jag blott 2 timmar på mig, men här har jag haft
tid att göra uågra erkursioner dels till häst dels till fots. Campinos
påstås ega 20,000 inv., ehuru helt ny stad bestående af lerhus van¬
ligen 1 våning höga. Den hyser en hel mängd millionärer, men
knapt ett enda träd och ligger på en slätt med kaffe- och socker¬
planteringar i kanterna.”

Botaniska årsberättelser.

Då säkerligen många af Notisernas läsare på ett eller
annat sätt komma att intressera sig för de botaniska årsbe¬
rättelser, hvilka äro tilltänkta att utgifvas i Tyskland, åter-
gifves här i öfversättning den prospekt, sem den blifvande
utgifvaren utsändt:

Vid begagnandet af den botaniska literatnren märker
man sedan längre tid tillbaka det störande inflytande, som

158

Smiirre Notiser.

den ofantliga söndersplittringen af det botaniskt-literära
materialet medför. Då dessutom nya arbeten på samma
sätt fortfarande i stor mängd utkomma, är det lätt förklar¬
ligt, att det knapt är möjligt för en botanist, som arbetar
på ett specialområde, att taga reda på alla nya arbeten,
som äro af någon betydelse för detta, och att han ännu myc¬
ket mindre kan taga närmare kännedom om den del af den
nyare literaturen, som ligger fjermare från hans speciela
sysselsättningar.

Till följd af detta på ett ganska märkbart sätt fram¬
trädande faktum blef det ett önsknings mål att grundlägga
ett organ, som i en hopträngd form lemnade referat öfver
alla nya botaniska arbeten, såsom det redan skett beträffande
kemien, agrikulturkemien, matematiken m. fl.

Jag har redan upprepade gånger haft tillfälle att åt em-
betsbröder inom vetenskapen meddela min önskan att för
botaniken upprätta ett sådant organ, och fann denna tanke
alltid hälsad med så stor glädje, att jag derigenom såg mig
föranlåten att bringa min afsigt till utförande, i det jag å
ena sidan sökte att vinna en god förläggare, å den andra
dugliga och kompetenta medarbetare.

För närvarande är det så långt framskridet, att företa¬
get icke endast är fullkomligt tryggadt, utan att man äfven
har grundad anledning hoppas, att det skall framträda på
ett sådant sätt, att det kan tillfredsställa alla berättigade
anspråk.

Efter flerfaldiga underhandlingar med förläggaren och
med begagnande af mig rikligen tillhandakomna råd af hit-
tils erhållne hrr medarbetare är planen, som ligger till
grund för mitt företag, följande:

Det utkommer under titeln:

”Botanischer Jahresbericht”
”Referirendes Organ über die Fortschritte auf dem Ge-

sammtgebiet der Botanik”

och meddelar i sammanträngd form smärre referat öfver alla

Smärre Notiser.

159

nya botaniska arbeten; äfven skola botaniska samlingar komma
att omnämnas, såvida de ådagalägga framsteg på botanikens

o

område. Årsberättelsens karakter skall vara så mycket som
möjligt objektiv. Hela botanikens område blifver, i allmän¬
het enligt Sachs Lehrbuch der Botanik, indelad i passande
underafdelningar, i hvilka de enskilda referaten inordnas.
Referatens författande är fördeladt på ett så stort antal med¬
arbetare som möjligt.

Hittils har jag lyckats erhålla följande hrr till medar¬
betare: dr Ascherson, för växtgeografi och europeiska floror;
prof. dr Cramer, för missbildningar ; dr Engler, för systema¬
tiska monografier och utländska floror; prof. dr Flückiger,
för farmaceutisk botanik ; dr Funk, generalsekreterare i landt-
bruksföreningen i Baden, för landtbruksbotanik ; prof. dr Gr.
Gibelli, för Italiens literatur; dr Groenland, för trädgårds-
botanik; prof. dr R. Hartig, för skogshushållnings-botanik ;
prof. dr Kanitz och prof. dr Knappe, för ungersk och slavisk
literatur; prof. dr Kny, för alger; dr Kuhn, för kärlkryp¬
togamer; dr Loew, för de inre väfnadernas morfologi samt
hand- och läroböcker; E. Lucas, direktör för pomologiska
institutet i Reutlingen, för frukt- och vinodling; dr P. Mag¬
nus, för de yttre delarnes morfologi ; öfverläraren dr H. Mül¬
ler, för blommornas befruktning; prof. dr Nobbe, .för frökän¬
nedom och groningsprocesserna ; prof. dr Pfitzer, för cellens
morfologi och Bacillarieæ; öfverstabsläkaren dr Schröter för
svampar; dr P. Sorauer, för sjukdomar; dr Stitzenberger,
för lafvar; dr A. Vogl, för botanikens användande i tekniken
och yrkena; dr H. de Vries, för fysikalisk fysiologi och hol¬
ländsk literatur; dr E. Varming, för angiospermernas speciela
morfologi och dansk literatur; jag sjelf skall bearbeta den
kemiska fysiologien.

Liksom den tyska, engelska och franska literaturen i ofvan
stående indelning bearbetas af olika hrr, öfvertages äfven li¬
teraturen i de andra språken af hvar sin referent; och för
de ofvan ännu icke anförda språken äro underhandlingar in¬
ledda.

Smärre Notiser.

160

Förlaget af årsberättelsen är öfvertaget af hr Max Mül¬
ler i Breslau (J. U. Kern’s förlag) livars välkända firma väl
borgar derför att äfven från bokhandelns sida allt nödigt
skall vidtagas för yttre utstyrsel, spridning och annonsering
i den vetenskapliga ver Iden etc.

o

Årsberättelsen utkommer från och med år 1874 regel¬
bundet på hösten och skall städse innehålla literaturen under
det föregående året.

Om företaget skall uppfylla sitt ändamål, så måste det
framför allt sträfva efter att blifva så fullständigt som möj¬
ligt. Jag tager mig derför friheten, att till hrr embetsbrö-
der inom vetenskapen, redaktioner af botaniska tidskrifter
och naturvetenskapliga föreningar ställa den höfliga begäran
att så vidt möjligt understödja mig i att anskaffa allt mate¬
rial, som är nödigt för den ”botaniska årsberättelsens” fram¬
gång.

Min begäran är således: att hrr författare godhets -
fullt måtte snart och regelbundet tillsända mig alla sina
sedan den 1 Januari 1873 utgifna nya botaniska arbeten.
Särskildt ber jag om separataftryck af sådana botaniska
afhandlingar eller uppgifter Öfver föredrag och förhand¬
lingar af botaniskt innehåll , som tryckas i de naturveten¬
skapliga förening arnes publikationer.

Alla gratis till mig insända afhandlingar och arbeten
stanna hos resp. hrr referenter. Skulle hrr författare önska
att återbekomma ett synnerligen dyrbart eller endast i ett
fåtal exemplar tryckt arbete, sedan referatet deröfver är pu-
bliceradt, så skall jag äfven förbinda mig dertill.

Slutligen uttalar jag ännu en gång den förhoppningen,
att jag på denna uppmaning från alla sidor skall finna det
understöd, som är nödvändigt för företagets framgång.

Carlsruhe i Baden, november 1873.

Dr Leopold Just ,

Docent i Botanik och Agrikulturkemi
vid Polvteknikum.

Lund, Berlingska Boktryckeriet, 1873.

BOTANISKA NOTISEK

UTGIFNE AF

NORDSTEDT.

N:o 6.

d. 15 Dec. 1873.

Om de skandinaviska algformer, som äro när¬
mast beslägtade med Dictyosiphon foeniculaceus,

eller kunna med denna lättast förblandas.

Al J. E. Areschoug.

Den af Hudson i Flora Anglica beskrifna Fucus foenicu-
laceus ansågs af C. Agardh för en Scytosiphon Ag., och se¬
nare bildade Gre ville af densamma slagtet Dictyosiphon ,
hvilket namn den allt fortfarande fått behålla, länge ensam
intagande sin plats i detta slägte, ehuru Lyngbye i Hyclro-
pliytologia Danica hade under slägtet Scytosiphon Ag. och
vid sidan af S. foeniculacus anfört tvenne andra arter,
nemftgen Sc. hippnroides och S. tomentosus (Fuc. tomento-
sus Fl. Dan.), den senare dock endast en obetydlig formför¬
ändring af den förra. Vidare beskref J. Agardh i No v. fl.
So. ex Algarum familia en ny art, neml. Scytosiphon ra-
mellosus, men hvilken han sedermera i Spec. gen. Algarum
erkände vara identisk med Lyngby es Sc. hippier oides ; alltså
slutligen endast tvenne skilda arter, neml. Scytos. foenicu¬
laceus och hippuroid.es. Af dessa ansåg J. Ag. i Spec, al¬
gor. den förra som sjelfständig art och begagnade som slägt-
nanm för densamma Grevilles benämning Dictyosiphon , men
förklarade den senare endast vara en form af Chordaria
fl agelli for mis. Ungefär fiktidigt, och utan att känna J.
Agardhs åsigt, hyste författaren af dessa rader alldeles samma
mening: Scyt. hippnroides var en form af Chordaria fl a-
gcllif ormis ! Men härvid råkade han i en svår dilemma
Båda dessa, foeniculaceus och hippnroides , syntes honom

162

J. E. Areschong.

till habitus och struetur med hvarandra alltför mycket öf-
verensstämmande, för att sa långt skiljas från hvarandra och
räknas till så olika sphærer. De måste båda följas åt, och
följden blef att de i Phyc. sc. mar. uppfördes under slägtet
Pictyosiphon, som sattes som appendix till Chordaria flagel-
lif ormis , båda arterna varande att betrakta som former af
den sistnämnda. Dessutom intogs i Phyc. scand. mar. af
slägtet Pictyosiphon , utom Diet. pusillus ., äfven en ny form,
Diet. Chordaria , hvilken syntes författaren väl skild från
slägtets alla öfriga former. Under senare resor i Bohus-
ländska skärgården påträffades vidare 2:ne egendomliga
arter, den ena till det yttre mycket lik P. foeniculaceus ,
den andra lik en Mesogloia , slak och gelatinös, båda lem-
nade i Alg. sc. cxs., den förra som Pictyosiphon foenicu¬
laceus var. sui) articulat its, den andra som D. Mesogloia.
Flere arter eller former voro sålunda hopade, och en révi¬
sion af desamma högeligen af behofvet påkallad. I de
sist utgifna fasciklarne af Alg. Sc. exsiccatae , 7:de och 8:de,
gjordes härtill ett försök; men som senare undersökningar i
ett eller annat riktat förut gjorda iakttagelser, torde en kort,
men genomförd, framställning af dessa kritiska växtformer
ej vara utan allt intresse.

Af alla de former, som i Alg. sc. cxs. blifvit intagna,
finnes ingen, som så rättmätigt skiljes från slägtet Pictyosi-
phon som Pictyosiphon foeniculaceus var. suh articulatus. Jag
valde derföre i Alg. sc. exs. nr. 318 som slägtnamn för densam
ma J. Agardhs ” Aphanarthron” (Vet. Ak. Handl. Band. 7 nr. 8
p. 8), som, utan närmare begrundande, syntes mig beqvämt
att använda, sedan J. Agardh från detta slägte, till hvilket
han hänförde äfven ifrågavarande art, afsöndrat (Vet. Ak.
Handl. Band. 7 nr 7, tillägget p. 1) den Phodomela-
form, som just var den art, på hvilkens struetur han grun¬
dade slägtet Aphanarthri character.

Men vid närmare begrundande tro vi det vara rättare
att lemna åsido det Agardhska namnet och bilda för denna
växt ett nytt slägtnamn, hvilket, såsom sådant, ej är till sin

Skandinaviska algformer, beslägtacle med Dietyosiphon foenicnlaceus.

163

betydelse rakt stridande mot förhållandet hos den växt, som
skall bära detsamma. Vi välja derföre namnet Phloeospora
uttryckande en viss egendomlighet hos växten, och skola
rätt snart närmare, men helt kort, beröra de motiver, som
föranledt oss till valet af ett nytt . slägtnamn.

Af de i A Ig. se. exs. under slägtnamnet Dietyosiphon
lemnade former eller arter, är det endast tvenne, nemligen
Dictyos. Mesogloia och D. Chor dar ia , som möjligen skulle
kunna generiskt söndras från Dietyosiphon, hvilket ock skett
i 7:de och 8:de fasciklarne af Alg. seand. exs. under det
generiska namnet Coilonema; men som vi trott oss finna,
att de gifna characterna ej äro i naturen fullt konstanta, så
skola vi i denna vår framställning ställa Coilonema som ett
underslägte under Dietyosiphon.

Phloeospora nov. gen.

Char. gen. Capillari-filiförmis, elongatus, ramosus, in¬
ferne fistulosus, superne solidus. Strata duo: internum va¬
lidum e cellulis majoribus longitudinaliter elongatis, in axi
crassioribus versus periferiam gradatim angustioribus, et
corticale e minoribus in superficie subquadratis 1. rectangula-
ribus constructum. Rami ramulique apice iri seriem cellu¬
larum seu articulorum pilo terminatam desinentes. Vegetatio
terminalis, verticali et horizontali articulorum apicalium
divisione acropetali effecta, tandem absoluta. Zoosporangia
unilocularia, e cellulis corticalibus transformatis exorta, se-
mi-ovaliter exserta et per longa spatia plantam dense in¬
vestientia. Phæozoosporæ maturæ in globulum muco cohi¬
bitae per apicem sporangiorum protrudantur, late ovatæ,
cilio antico devstincto, postico rarius visibili.

Character generis tam clarus videter et definitus, ut
eum intactum relinquere possimus. Nomen genericum ’’ Apha -
na r thron” Ag., quod in Alg. seand. exs. fascie. 7 et 8 a
nobis temere receptum fuit, nunc plane rejiciendum esse
credimus. Nam character hujus Agardhiani generis, Rho -
dornelam quandam nostramque plantam complectentis, e no-

164

J E. Areschoug.

tis illius Rhodomelœ formatus, non modo no - ;*æ plantæ re¬
pugnat, sed ipsum quoque Aphànarthri nomen idoneum non
est, Phlocospora , de qua quaeriter, cum sit aut inarticulata,
aut articulis distinctissimis ornata nullosque habeat articu¬
los, qui conspici non possint, nisi eos, quibus caret.

1. Phlocospora snbarticulata Aresch.

Scytosiphon foeniculaceus Lyngb. Hydr.p. 61 Tab. 14.
C. f. 3, forma (1819).

Dictyosiphon foeniculaceus ß. b. Aresch. Phyc. mar.
p. 148 (1846).

Dictyosiphon foeniculaceus Aresch. Alg. se. exs. nr
104 (1862) et n. 318 (1873).

Aphanarthron (?) laxum. J. Ag. Vct. Äkad. Hand¬
lingar Band 7. no 8. p. 9.

På 1 — 10 alnars djup sten-, snäck- eller sandbotten före¬
kommer denna art ganska allmänt, i Bohuslän företrädesvis
under försommaren, men i Östersjön äfven under Juli och
Augusti månader. Vid Dalarö finnes den i mängd på -djupt
vatten som större eller mindre sammanhopade knippen.

Till det yttre är denna art mycket lik Dictyosiphon
foeniculaceus , endast något mörkare. Bådas längd kan un¬
derstundom vara densamma och uppgå till flere fot, och de
laterala förgreningarna svara deremot; båda växa ofta till¬
sammans och kunna då endast af öfvadt öga skiljas, den
ena från den andra. Men jemföras bådas slägt- character er,
så blir skillnaden dem emellan ganska stor. Det hår, i
hvilket grentopparnas cellrad afsmalnar, är icke alltid för¬
handen; då det saknas, och cellradens topp är rundad, torde
man kunna antaga, antingen att håret, som bildar en oaf-
bruten fortsättning af cellraden, blifvit transformeradt till
fortsättning af denna, eller ock aflallit; det förra synes oss
nästan troligast.

Dictyosiphon Orev.

Char. gen. Capillari-filiformis, ramosus, inferne fistulosus
1. tubulosus, superne solidus. Strata duo: internum e cellu-

Skandinaviska algformer, beslägtade med Dictyosipkon. foeniculaeeus.

165

lis majoribus longitudinaliter elongatis, et corticale e mino¬
ribus in superficie rotundato-quadratis constructum. Rami
ramulique usque in apicem externum corticati. Vegetatio
terminalis, cellularum corticalium et interiorum, nec ulla
articulorum apicalium divisione effecta. Zoosporangia unilocu-
laria, inter cellulas 'minores strati corticalis immersa et sparsa,
phæozoosporas per porum superficialem emittentia (Thuret).

Omnes, quæ infra proponentur, hujusgeneris species in
Phyc. scand. mar. (1846) formas Chor dar ice flagelli for mis
habuimus. Nunc autem, plurimis in natura denuo exami¬
natis earumque structura diligenter perscrutata, eas auto¬
nomas esse plantas, quæ cum Chordaria flagelliforme nihil
habeant commune, persuasum est nobis. Genus Coilonema,
in Alg. scand. exs. n. 325 propositum, duas quamquam
complectitur formas ab Dictyosiphono foeniculaceo in multo
abhorrentes, nullo tamen firmiori charactere nititur, quam ob¬
rem idem generi Dictyosiphoni adscribere satius duximus.

1. Subgen. Bictyo siphon : Species majores, elongatæ,

tenuiores, repetite ramosæ; rami ramulique basi non
attenuati; cellulæ strati corticalis minores; zoosporan¬
gia unilocularia longitudinaliter elliptica/ magis dis¬
tanter sparsa.

1. Dictyosiphon Mppuroides (Lyngb.)

Thallo 6 — 7 pollicari fuscescente solido 1. inferne fistu¬
loso, filis primariis plus minusve dense ramosis, ramis sub-
æquilongis ramulos primi secundique ordinis sparsos por¬
tantibus, cellulis strati corticalis basi horizontalité!’ seriatis,
superne solitariis endochromate fusco largiore repletis, cellu¬
lis strati interioris validi amplioribus et e membrana cras¬
siore constructis.

Scytosiphon hippuroides Lyngb. Hydr. p. 63 t. 14 B
(fig. pessima.)

- tomentosum (FI. Dan.) Lyngb. I c. p. 62.

- ramellosus J. Ag. Nov. ex. Alg. fani. p. 16

166

J. E. Aréschoug.

/

Dictyosiplion foeniculaceus a. Aresch. Ihyc. mar. p.
147 tab. VI A et B.

Chordaria flagelliformis var. ß et y J. Ag. Sp.l.p.66
et 67.

Dictyosiplion liippuroides Aresch. Ah. se. exs. n. 105
et n. 320.

Växer strax nedom vattenmärket, såväl parasitiskt på
Chordaria flagelliformis, Chonärus crispus m. fl., som på
klippor, pålar o. s. v., förnämligast i de inre vikarne, eller
åtminstone någorlunda skyddad för det fullt öppna hafvet,
mycket allmänt längs halföns hela vestra kust. I Östersjöns
södra och mellersta del är den ingalunda rar och träflas i
mängd vid Dalarö.

Från följande art är denna temligen svår att med sä¬
kerhet skilja, synuerligast i hennes yngre tillstånd; att den
växer på Chordaria flagelliformis , betyder i detta hänseende
intet enär den verkliga Dictyosiplion foeniculaceus under¬
stundom intager samma plats. Men undersökas fullt utbil¬
dade exemplar, så blifva svårigheterna mindre, om ock till
en början stora nog. Denna art blir aldrig så lång som
följande. Från fästpunkten utgå vanligen flere hufvudtrådar,
sällan försedda med flere längre, men väl hela vägen upp
med kortare, n. liklånga grenar, bärande ett färre antal större
eller mindre smågrenar af andra eller tredje ordningen. Så¬
dan är ungefär den form, som blifvit tecknad i Phyc. scand.
mar. tah. cit. A , samt lemnad i Alg. sc. exs. n. 105. Den
form, som finnes tecknad i Phyc. scand mar. t . VI B, ut-
göres af korta, nästan enkla exemplar af denna art, knapt
Va tum långa och tätt beklädande ett litet exemplar af
Chordaria flagelliformis. — Vidare är färgen mörkare än
hos följande, hvilket beror derpå, att kortikalcellerna inne¬
sluta ett temligen rikt, mörkbrunt innehåll.- Nära hufvud-
trådarnes basis består kortikallagret af flere mörkbruna, ho¬
rizontalt radade celler; då kortikallagret söndertryckes mel¬
lan tvänne glasskifvor, söndras ej sällan dessa kortikal-cell-
rader från hvarandra och synas ej olika de periferiska trå-

Skandinaviska algformer, beslägtade med Dictyosiphon foeniculaceus.

167

darna hos Chor daria flag ellif ormis. Det var detta, som
föranledde mig att i Vhy c. scand. mar. anse denna art som
en form af Chordaria flag ellif or mis. Men högre upp be¬
star kortikallagret af endast ett lager kortikalceller. Det
inre cellagret, bestående af longitudinelt genom växten gå¬
ende cylindriska och tjockväggiga celler, visar i tvärafskär-
ning följande: nära centrum befinna sig 4—5 temligen vida
celler och de, som omgifva dessa, äro i samma mån smalare
som de stå närmare periferien ; dessa vida, centrala, synas så
småningom försvinna i växtens nedersta del, hvar vid växten
blir fistulös, och uti denna ihålighet hafva vi understundom
träffat förgrenade smala celltrådar, möjligen antydning till
ett stratum centrale.

Ett tvärsnitt af en mycket ung Chordaria flagellifor-
mis borde väl rimligtvis hafva samma struetur som här ifrå¬
gavarande Dictyosiphon , vore denna senare, såsom vi förut
antagit, endast en yngre outbildad form af den först¬
nämnda arten. Men hos en dylik Chordaria finna vi de
vanliga periferiska trådarne, som bilda stratum cor-ticale,
fullt utbildade, så väl på de lägre sittande som på de
öfre grenarna; det inre lagret består visserligen äfvenle-
des af longitudinelt långsträckta celler, smalare ju närmare
periferien, men mera tunnväggiga, och mellan dessa celler
visa sig öfverallt mycket smalare, äfvenledes longitudinella
celler, omgifvande de förra. Spår af dessa senare finnes ej
det ringaste hos vår Dictyosiphon , ej helle r blir Chordaria
i likhet med den fistulös.

Lägger man# ett herbarii- exemplar — vi kunna använ¬
da detta — af Dictyosiph. hippuroides , fästadt på Chordaria
flag ellif or mis, i vatten och låta det bgga deri några dagar,
så uppblötes den förra i högre grad än den senare, och vid
lättaste vidrörande lossnar Dictyosiphon från Chordaria,
bärande i ändan den uppsvällda rotknölen.

168

J. E. Areschoug.

2. Victyosiphun Dniinilacrus Huds.

Thallo usque tripedali olivaceo-flavescente inferne fistu-
loso-tubuloso superne plus minus solido elongato ramosis¬
simo, ramis alternis 1. nonnunquam oppositis repetite ramu¬
losis, cellulis strati corticalis tenuis parvis in superficie an¬
gulato quadratis 1. rotundatis endochromate tenui flavescente
repletis, cellulis strati interioris et tenuioris angustioribus
e membrana tenuiori constructis.

Scytosiphon foeniculaceus (Huds.) Lyngb. Hydr. p. 63
t. lâ C. (exclus, fig. 3.)

Dictyosiphon foeniculaceus Aresch. Phyc. mar p. 148
tab . 7; Alg. sc. exs n. 103 et n. 319.

Framkommer redan i Apr. och Maj månader, fästad på
Scytosiphon Lomentaria, Ilea fascia och Chordaria fla¬
gelli/ ormis, då dessa växa i lugnt vatten; dessutom äfven
fästad på andra föremål. Yid vestra kusten är den ytterst
allmän; troligen äfven i Östersjön, der den blifvit funnen på
flere ställen, ända upp till Dalarö. Slutligen lösryckt -från
sitt fäste, uppkastas den på stranden i stora insnodda knip¬
pen, ej sällan i förening med Phloeospora subarticulata.

Från föregående art är den ifrågavarande skild lmfvud-
sakligast genom structures Kortikallagrets celler, som äro
mycket små, synas understundom ordnade i longitudinella
serier och fyllda med ett sparsammare gulaktigt innehåll,
som ger växten ett gulaktigt utseende. Det inre lagret öfver-
ensstämmer väl med samma lager hos föregående art, men
cellerna äro smalare och hafva en tunnare membran. De
öfversta grenarne och små- grenarne äro solida, men nedtill
är växten fistulös eller tubulös, någongång till den grad,
att det inre cellagret är reduceradt till ett tunnt lager, som
man skulle kunna kalla periferiskt, liggande på kortikallag¬
rets inra sida. De enrummiga sporhylsorna, liksom hos fö¬
regående och hos följande form, mycket glest strödda, och
i växtens riktning longitudinelt elliptiska, men kanske någon
gång ock sphæriska. Någon spor-svärmning har det aldrig
lyckats oss att få se.

Skandinaviska algformer, besliigtade med Dietyosiplion foeniculaceus.

169

RSctyosljihon flaccidus nov. subsp.

Thallo usque tripedali olivaceo- virescente tubuloso -inflato
membranaceo in ultimis tantum ramulis solido ramosissimo,
ramis alternis 1. nonnunquam oppositis flaccidis repetite ra¬
mulosis, cellulis tenuis strati corticalis submajoribus plus
minus regulariter subquadratis endocbromate tenui subviridi-
flavescente repletis, cellulis strati interni tenuissimi angustio¬
ribus et e membrana tenuiori constructis intra stratum' cor¬
ticale ut stratum tenue perifericum tubulositatem circum¬
dantibus.

Scytosiphon foeniculaceus var. ß intricatus et y. mem¬
branaceus Lyngb . Hydr . p. 63.??

Växer blandad med föregående och bildar, liksom den,
stora och hoptrasslade knippen, som kringflyta eller af vå¬
gorna uppkastas, synnerligast i de inre vikarna. Funnen i
Maj månad i mängd vid Fiskebäckskil i Bohuslän.

Denna vågar jag knappast anse för annat än en form¬
förändring af den verkl. Dietyosiplion foeniculaceus (Alg.
sc. exs. n. 101), med hvilken den öfverensstämmer till stor¬
lek och växtsätt; men den skiljer sig liabituelt genom en
annan färgnyancering, en viss utmärkt slakhet, orsakad af
den membranartade cönsistensen, och genom de tjockare och
uppblåsta liufvudgrenarne. Kort i kallagrets celler, sedda på
växtens yta, äro mer eller mindre reguliert quadratiska, hvar-
ernot de hos Dietyosiplion foenicul. oftast äro mindre och
af en obestämd form. Om luft inkommer i de tubulösa gre-
narne, så synes luftblåsan tvärtigenom den tunna membranen,
som bildas af båda cellagren, alldeles så som hos Entero-
morpha intestinalis och hos Asper ococcus bullosus.

2. Subg. Coilonema: Aresch. Alg.sc. exs. n. 323. Spe¬
cies minores; fila primaria et rami elongato-sub sim¬
plices tubuloso-inflati, utrinque praesertim basi atte¬
nuati; cellulæ strati corticalis majores; zoosporangia
unilocularia subrotunda, densius approximata.

170

J. E. Areschoug.

3. Dictyosiphon (Coilonema) Chonlaria Aresch.

Thallo 3-4- pollicari olivaceo, filo primario subsimplici
1. ramis elongatis simplicibus 1. ramulum unum alterumve
portantibus per totam longitudinem obsesso.

a. Bdhusiensis : 4-5-pollicaris, filo primario ramis elon¬
gatis subsimplicibus per totam fere longitudinem obsesso.

Dictyosiphon Chordaria Aresch. Phyc. sc. mar. p. 150.

Tab. VII B. — Flor. Fan.

b. simpliciuscula : filo primario simplice 1. ramis nonnul¬
lis elongatis basi tantum obsesso.

Aresch. Alg. sc. exs. n. 323.

Formen a, fanns 1843 växande pä pålar vid Fiskebäcks-
kil i Bohuslän, men är sedan ej återfunnen; den andra, b.,
förekommer i mängd bland Dictyosiphon hippur oides öfver-
allt vid Dalarö, utan att jag förmått uppspåra den ringaste
öfvergång dem emellan.

Som den ena af dessa former är tecknad i Phyc. sc.
mar. och den andra lemnad i Alg. sc. exs., så borde en ut¬
förligare beskrifning på detta ställe vara desto mer öfver-
flödig som vi vid ett annat tillfälle möjligen komma att
lemna figurer öfver de flesta hithörande arter.

4. Dictyosiphon (Coilonema) Mesogloia Aresch.

Thallo 5-8-pollicari olivaceo-flavescente flaccido, filo pri¬
mario subsimplici 1. ramis elongatis simplicibus 1. ramulum
unum alterumve portantibus per totam longitudinem obsesso.

a. filo primario ramis secus totam longitudinem egre-
dientibus subsimplicibus obsesso.

Dictyosiphon Mesogloia Aresch. Alg. sc. exs. n 106
(1862) et n. 324.

Coilonema Mesogloia Aresch. Alg. sc. exs. n. 320.

b. filo primario crassiori subsimplici 1. unum alterumve
ramum longiorem et parce capillari-ramulosum portante.

Växer på 1 alns vatten nära stränderna, vidfästad små¬
sten eller snäckskal. Formen a. funnen af oss redan 1834

Skandinaviska algformer, beslägtade med Dictyosiplion foeniculaceus. -T * *-

vid Särö, återfanns sedermera 1862 vid Blåbärsholmen nära

o

Fiskebäckskil, och sist af fru Åkermark vid Warholmen utan¬
för Götheborg. Den andra formen b. är tagen af Dr Cleve
vid Gotland. Finnes endast om våren och försvinner vid
midsommarstiden.

Yi måste erkänna, att denna art och föregående stå
hvarandra mycket nära. Men säkert är dock först och främst,
att ingen af dem är form af någon af de ofvan beskrifna
Dictyosiplion- arterna. Väl kunna af båda (jfr Dictyos. Chor-
daria i Phyc, sc. mar. 1. c.) understundom trädas mycket
smala och på samma gång äfven mindre tubulösa former,
men detta är fallet med flere andra alger, t. ex. Chorda lo-
mentaria, Sfriaria attenuata , Asperococcus echinatus m. fl.
Värre står det till med deras artskillnad, ty i afseende på
struetur och fructification finner jag ingen väsentlig skilnad.
Men i friskt tillstånd voro de högst olika. D. Chorclaria
brun och af en fastare consistens, af en fasthet som Aspe¬
rococcus echinatus , deremot D. Mesogloia ytterst flaccid och
slipprig, alldeles som Mesogloia vermicularis eller Gas tag -
nea virescens. Hvad värde dessa olikheter kunna ega, det
få fortsatta undersökningar visa.

Literatur-Öfversigt.

Anatomie der gemeinen Kiefer ( Pinus silvestris L.). Von
Dr. Karl Sanio. II. Entwickelungsgeschichte der Holz¬
zellen. (I Pringsh. Jahrbücher für wissenschaftliche Bo¬
tanik, bd. IX, h. I. s. 50—126, pi. V — XIV, 1 tabell.)

Uti en -föregående uppsats, Ueber die Grösse der Holz¬
zellen bei der gemeinen Kiefer (Pinus silvestris *), har förf.
lemnat en redogörelse för storleksförhållandena hos tallens
vedceller; i denna sysselsätter han sig närmare med deras
byggnad m. m. Han ingår först i en undersökning om, huru

*) Se Bot. Not. 1873, sidd. 56 och 57.

172

Literatur-öfversigt.

manga moderceller till hvarje bast- och vedcellrad finnas i
kambium, och kommer till den slutsats, att det icke fins mer
än en enda och detta af följande skäl:

1) V edcellerna äro ordnade radialt, och de rader, de bilda,
fortsättas af kambii- och bastcellerna.

2) Om, såsom ibland händer, någon kambiicell delas i tu
genom en radial skiljevägg, så fördubblas till följd deraf
icke blott vedcellernas utan äfven bastcellernas rader på
detta ställe, så att det i veden uppkommer två dottercell-
rader, som fortsättas genom lika många i bastet. Om två
kambialmoderceller, den ena för veden den andra för bastet,
funnes, så måste man antaga den något tvungna förklarin¬
gen, att båda delades på samma gång genom radiala väggar.

3) Ibland finnas stafformiga cellulosa bildningar, hvilka
på samma höjd och i samma riktning genomdraga cellerna
uti en cellrad icke blott i veden utan äfven genom kambium
ut i bastet. Funnes det i kambium, såsom Hartig antager,
två ”med ryggen mot hvarandra vända, sammanvuxna celler”,
hvaraf den ena frambragte veddotterceller, den andra bast-
dotterceller, så skulle dessa moderceller, alldenstund vid
den tangentiala delningen deras äldre membraner ej upplö¬
sas, slutligen vara åtskilda af en ganska tjock skiljevägg,
hvilket dock icke är fallet. — Flere moderceller än en för
hvarje rad äro öfverflödiga, och antagandet deraf således
osannolikt.

Denna' kambialmodercell tudelar sig genom en tangen¬
tial vägg, så att antingen den härigenom uppkomna yttre
dottercellen förblifver kambialmodercell, under det den inre,
ännu en gång tangentialt tudelande sig, öfvergår till vedcell;
eller också blifver den inre kambialmodercell, och den yttre,
ännu en gång tudelande sig tangentialt, öfvergår till bast¬
cell. Då vid denna delning modercellernas radiala väggar
ej upplösas, utan qvarblifva uti lucker form, så följer häraf,
att dessa i förhållande till de tangentiala äro mer eller min¬
dre tjocka. -

Literatur-öfversigt.

173

Den första förändring, som de ur kambium till ved öf-
vergående cellerna erfara, är radial sträckning, hvarigenom
de från att hafva varit tafvelformiga blifva qvadratiska.

^ Hand i hand med denna sträckning går äfven en förtunning
af de radiala cellväggarne, hvarigenom den luckra, mellersta
substansen mer och mer résorberas, så att cellernas egna
membraner allt mer och mer närma sig hvarandra och slut¬
ligen sammanväxa så fast, att hvarken någon gräns dem
emellan är synbar eller deras åtskiljande är möjligt. Endast
i hörnen, hvarest 3 till 4 celler sammanstöta, förblir alltid
ett mellanrum. Genom detta väggarnes närmande blifva de
radiala väggarne ungefär lika tunna som de tangentiala,
och cellväfnaden synes i tvärsnitt såsom ett nätverk, hvars
maskor utgöras af cellmembranerna, hvilka ännu icke äro
förvedade eller försedda med några särskilda lager. Förf:s
undersökningar angående dessa membranens båda förändrin¬
gar kunna sammanfattas i följande:

Häri deltaga två oberoende af hvarandra uppkomna mem¬
braner, hvaraf den ena, den yttre och ursprungliga, bildas i
kambium, den andra, den intill den förras insida lagrade
uppkommer senare, först när den förra redan förvedats. Båda
membranerna äro kemiskt olika, i det den yttre af klorzink-
jod färgas ljusblå, den inre deremot mörkt violettblå. Båda
tillväxa genom intussussseption i tjocklek, den yttre föga,
den inre mer och i höstveden ganska betydligt. Under det
att den yttre primära membranen förvedas, öfvergår största
delen af dess cellulosa till vedämne, den inre deremot för¬
vedas efter hand utifrån inåt och växer under tiden i sina
inre delar genom intussusception, tils den uppnått sin lag¬
enliga tjocklek. Den innersta delen af denna sekundära
membran skiljer sig från den sammas yttre optiskt och ke¬
miskt och är det tredje och innersta, likaledes förvedade
lagret.

Förf. uttalar här, gent emot Hofmeisters teori om cell¬
membranens förtjockning, det påståendet, att den sekundära
membranen uppstår genom nybildning. Detta grundar han

174

Literatnr-öfversigt.

derpå, att man genom passande reagenser kan afskilja den
sekundära membranen från den primära, och jemväl kan
iakttaga att den senare genom en skarp gräns skiljer sig
från den sekundära; funnes ett genetiskt sammanhang emel¬
lan dem häda, skulle vid reagensers tillsättande öfvergångar
i färg visa sig mellan den primära och den sekundära mem¬
branen, hvilket dock icke är fallet.

Man har vanligen antagit, att vid maceration i klorsy-
radt kali och salpetersyra det primära nätverket skulle skil¬
jas åt i de två till hvardera af de närliggande cellerna hö¬
rande lamellerna, och cellerna på detta sätt skiljas åt. Detta
antagande är falskt. Företager man nämligen en sådan ma¬
ceration, så finner man, om den varit mindre stark, den pri¬
mära membranen ännu qvar oklufven. Trycker man ett på
ofvan nämda sätt hehandladt snitt med täckglaset, så lyckas
det ibland att skilja den primära membranen från den se¬
kundära, som nu visar icke mindre än tre lager. Verkade
deremot macerationen starkare, så upplöstes den primära
membranen och den sekundära qvarstod med sina tre lager.
Det är just detta senare fall man förut observerat, hvarvid
man tagit den sekundära membranens yttersta lager för att
vara den primära membranen. På flere ställen uti veden
förekommer uti cellerna en förvedning, olik den vanliga.
Här består nämligen membranen utaf fem olika lager, hvaraf
den sekundära har differentierats uti fyra, och utaf dessa har
ett antagit den primära membranens optiska och kemiska
beskaffenhet. Förf. kallar detta en differentierad förvedning.

Eingporerna (Hoftüpfel) har förf. egnat en grundlig un¬
dersökning och bidrager med nya fakta till förklaringen öf-
ver dessa bildningars uppkomst och byggnad. Dör man ett
radialt snitt genom de unga vedcellerna samt befriar dessa
genom kokning uti ättiksyra från sitt protoplasma-innehåll,
så finner man hos de celler, som ännu icke fullständigt ut¬
vidgat sig, på cellmembranens radiala väggar runda förtun¬
nade ställen, hvilka åt sidorna d. v. s. i horisontal riktning
småningom öfvergå i den tjockare delen af membranen,

Literatur-öfversigt.

175

uppåt och nedåt deremot äro skarpt begränsade samt synas
på sist nämnda ställen slutligen omgärdade af en dubbel gräns.

Dessa förtunnade ställen hafva uppkommit genom resorp¬
tion af en del af den radiala väggen, så att de båda intill
h varandra gränsande cellerna på detta ställe äro åtskilda af
• en mycket tunn membran. Denna är i början likformig, men
snart blifver ban på midten tjockare. Från ytan, d. v. s.
på radialsnittet synes denna förtjockning såsom en rund krets
på det förtunnade stället, hvilket bevisar, att den bar for¬
men af en rund skifva. När ringporen är färdigbildad, äro
cellerna fortfarande utan någon fri kommunikation sins emel¬
lan, ty den förtunnade membranen med sin skiflika förtjock¬
ning är fortfarande qvar i midten af ringporens linsformiga
rum och afstänger således de båda cellerna från hvarandra.

Hvad uppkomsten af hartzgångar beträffar, bar förf.
gjort undersökningar dels uti den unga veden, dels uti märg¬
slidan. Deras uppkomst i veden inledes först genom tvär¬
delningar uti de härtill bestämda ”kambiala” cellerna, hvari-
genom dessa blifva mer eller mindre långa, prismatiska par-
enkymceller. Sedermera inträda äfven längsdelningar, hvilka
dock stundom uteblifva. Hartsgången, som bildas af celler,
hvilkas antal är olika, sällan 2, oftare 3 eller 4, är vanligen
omgifven af flere lager parenkymatösa celler, uti hvilka tvär-
och längsdelningar äfven kunna ega rum. Dessa senares
riktning är olika, allt efter antalet af celler, hvilka ingå uti
bildningen af hartsgången. De honom närmast omgifvande
cellerna förblifva alltid tunnväggiga och oförvedade, de mera
aflägsna, äfven på tvären delade, förblifva visserligen oftast
tunnväggiga, men en och annan af dem kan dock förvedas
och blir då luftförande, under det de oförvedade hafva in¬
nehåll. — Hartzgångens bildande uti märgslidan kan ske på
två sätt, antingen så att den uppstår mellan dottercellerna
till en kambialcell eller ock mellan kambialcellerna sjelfva,
hvilka först sedan dela sig. Det förra slaget har förf. iakt¬
tagit blott två gånger. Det senare deremot är mycket van¬
ligt.

176

Literatnr-pfversigft.

Sedan förf. härefter redogjort för de abnormiteter, som
förefinnas uti årsringarne, undersöker han derefter förhållan¬
det mellan höst- och vårveden. Han har funnit att det i
samma årsring på olika höjd i förhållandet mellan höst- och
vårveden gifves en obetydlig skillnad, som är fullkomligt obe¬
roende af årsringarnes bredd. Höstvedens bredd tilltager
nämligen betydligt ofvanifrån nedåt och är i roten ännu
större än i stammens nedersta del. Detta förhållande är för
trädet af stor vigt, ty härigenom vinner det allt mer uti
styrka nedåt, hvarigenom det icke så lätt afbrytes.

Slutligen har förf. i en särskild afdelning utaf sin upp¬
sats sammanfattat resultaten af sina undersökningar angå¬
ende elementarorganens storleksförhållanden hos vedväxterna.
Tagande hänsyn till kambiets förhållande får han följande
kategorier:

I. Kambialcellernas storlek tilltager i de på hvarandra
följande årsringarne, tils den blifver konstant.

1) Kambiet såsom sådant tilltager betydligt i storlek^ de
särskilda kambiala cellerna förlängas deremot föga vid sin
förändring till elementarorgan i veden; cellerna äro i detta
fäll regelbundet ordnade uti radiala rader, hvilka endast ge¬
nom kärlens utvidgning delvis afbrytas. Samtliga vedens
elementarorgan deltaga uti -de på hvarandra följande årsrin-
garne i denna förlängning. Så är förhållandet hos conife-
rerna och många löfträd med radial anordning af vedele¬
menten.

2) Kambialcellerna tilltaga obetydligt i storlek; förläng¬
ningen vid deras utbildande till vedfibrer är deremot bety¬
dande; de sist nämnda derför oregelbundet ordnade (Rham¬
nus cathartica).

II. Kambialcellernas längd förblir konstant i de {>å
hvarandra följande årsringarne.

1) Vedens samtliga elementarorgan behålla samma längd.

a) Afven vedelementens tvärgenomskärning förblifver oför¬
ändrad. (Mahonia Aquifolium).

Literatur-öfversigt,

177

b) Vårvedens större kärl blifva vidare uti de yttre års-
ringarne (Berberis vulgaris).

2) Kärl och trakeider blifva längst i de innersta årsrin-
garne, aftaga derpå i längd utåt, tils de slutligen erhålla
kambialcellernas längd; libriformcellernas längd tilltager först,
aftager sedan, tils den blifver konstant (Ochradenus baccatus).

3) Kärl och trakeider behålla samma längd (likaså er-
sättningscellerna *) ; libriformet tilltager deremot i längd
(Caragana arborescens, Sarothamnus scoparius). Utan tvif-
vel hör en stor del af Leguminoserna hit. I denna afdel-
ning är libriformet, som bildas ur korta kambialceller genom
betydlig förlängning, så vidt förf:s erfarenhet sträcker sig,
alltid oregelbundet ordnadt. Dess längd, såsom icke för-
skrifvande sig från en allmän förlängning af kambium, för-
blifver ej häller konstant, utan synes vara underkastad många
vexlingar, såsom mätningar, anstälda på Caragana arbore¬
scens, visat. Libriformets medellängd i första årsringen
var 0,32 ra- m\ Derefter steg den, för att åter falla, steg åter
igen och var uti den 24 och sista årsringen 0,44 m- m-.

Einfluss der Wasserzufuhr auf die Ausbildung der Ger-
stenpflanze. Von Paul So kauer. (I Botan. Zeitung 1873,
nr. 10.)

Förf. sökte att bringa de växter, som han använde vid
dessa sina försök, i så lika omständigheter som möjligt,
men göt i en del af kärlen, hvari försöksväxterna odlades,
så mycket vatten, att jorden i dem innehöll 10 °/0 af det
vatten, den kunde qvarhålla, i en annan del resp. 20 — 40 —
60 °/0. Det vatten, som afdunstade, ersattes dagligen med
nytt. Resultaten af förf:s undersökningar äro hufvudsakligen
följande.

*) Vi kunna ej finna lämpligare svenskt ord för ”Ersatszelle”.
Om anledningen till detta senare namn jfrSanio: Vergleichende Un¬
tersuchungen über die Elementarorgane des Habekörpers. Botanische
Zeitung 1863.

12

178

Literatur-öfversigt.

Bladen blifva längre ocli bredare, ju mer vatten som
vid lika tillgång på näringsämnen likformigt tillföres. Bla¬
dens förstoring beror icke blott på en förökad cellbildning,
utan äfven på cellernas förstoring. Ju bredare bladet blir
genom cellförökning, desto flere blifva äfven kärlknippena,
hvilket bäst kan iakttagas på midten af bladets längd. En
och samma växtart har så necket färre klyföppningar på
en bestämd yta, ju mer vatten den erhåller för sin utbild¬
ning. Men då klyföppningscellerna sjelfva förstoras, förhålla
de sig som de öfriga epidermiscellerna ; hos de individer,
som från början hafva riklig tillgång på vatten, äro de större
än hos dem, som fördraga en beständig brist på fuktighet.
Då den producerade torrsubstansen stiger med den förökade
vattenmängden, som tillföres växten, så följer deraf äfven,
att för frambringandet af en större mängd torrsubstans äfven
en absolut större mängd klyföppningar äro verksamma, oak-
tadt dervid det enskilda bladet visar färre klyföppningar pr.
□ m- ra- vid denna rikligare vattentillgång. Häraf kan man
lätt förklara de hos olika författare afvikande uppgifterna
öfver antalet klyföppningar hos en och samma art.

Observations sur l’hybridation dans les mousses. Par

M. Henri Philibert. (I Annales des Sciences Naturelles,
Botanique XVII, sidd. 225 — 240, pl. 18).

Ett nytt och intressant bidrag lemnas i denna uppsats
till läran om hybrider bland de kryptogama växterna. Yt¬
terst få exempel härpå hafva hittils blifvit funna, och enligt
Sachs (Lehrbuch der Botanik, 3:dje upplagan sid. 810) hafva
ej någon gång förr säkra och bevisliga hybrider mellan mos¬
sor blifvit iakttagna. Prof. Philibert sjelf känner ej häller,
att deras existens förut blifvit bevisad.

Förf. uppställer två resultat såsom tänkbara, om arkego-
nierna hos en art befruktas af en annan närstående arts an-
therozoider, nämligen:

Uitöratur-ofversigt.

179

l:o) att resultatet blir ett sporogonium på moderväxten,
hvilket är en medelform mellan de båda föräldrarnes sporo-
gonier, men att detta sporogonium till följd af hybridernas
tendens till sterilitet ej frambringar sporer eller åtminstone
ej grobara sådana. I detta fall skulle sålunda det vegeta¬
tiva systemet, blommorna och mössan vara de för moder¬
växten normala och endast sporogoniet med seta vara ett
resultat af hybridiseringen.

2:o) att det på moderväxten bildade, hybrida sporogoniet bil¬
dar grobara sporer, hvilka då utväxa till helt och hållet hy¬
brida mossor med äfven vegetativt system och blommor, som
visa mellanformer mellan föräldrarnes.

Det är på det förra fallet, som han funnit exempel ge¬
nom iakttagelser på hybrider mellan Grimmia tergestina
Tommasini och Grimmia orbicularis Br. & Sch. (den senare
nära slägt med den svenska Gr. pulvinata). Den sällsynta
Gr. tergestina har han funnit flerestädes omkring Aix, på
de flesta ställen steril, såsom så ofta händer med de dioika
mossorna. I en dal (Chicalon) växer den dock rikligt fruk-
tificerande på de soliga kalkklipporna och är på dessa klip¬
por den enda representanten af sitt slägte. Ej långt deri-
från blifva klipporna småningom mera skuggiga, och Gr.
tergestina börjar att utträngas af Gr. orbicularis , dock så
att spridda tufvor eller individer af den förra ännu växa in¬
blandade bland den senare. Det är här, som förf. i synner¬
het funnit och under flere år kunnat anställa iakttagelser på
hybrida sporogonier på vegetativt system af Gr. tergestina.
Dessas uppträdande anser han hafva sin grund deruti, att
hanblommor af denna dioika art, som äro mycket sällsyntare
än honblommorna och derigenom förorsaka artens vanliga
sterilitet, saknas, hvarför dess arkegonier i stället blifvit be¬
fruktade af antherozoider från den omkring växande Gr.
orbicularis. De båda arternas stora olikheter uppvisas af
honom, hvarefter han visar, huru det hybrida sporogoniet
med seta tydligen är en medelform mellan de båda arternas,
ja i det hela mera liknar sporogoniet och setan hos Gr. or -

180

Literatur-ôfversigf.

bicylaris. Så är t. ex. hybridens seta längre än periche-
tialbladen och håglikt böjd, då hos Gr. tergestina periche-
tialbladen nå högt öfver kapseln och setan är mycket k o rf
och rak. Kapselns form är varierande, liknar dock mest
den hos Gr. orbicularis , mössan deremot är nästan alltid full¬
komligt lik moderväxtens. Ett nytt stöd för sporogoniernas
hybrida natur hämtar lian derifrån, att han aldrig under
många års iakttagelser på hundratals exemplar fått se dem
frambringa sporer; först sista året har en differentiering af
columellan visat sig med antydan till bildning af sporsäck
och sporer. De föregående åren hafva de alltid utan spor¬
bildning vissnat och affallit,' hvilket ej varit fallet med de
ofta i samma tufva befintliga normala sporogonierna.

Hos Gr. orbicularis har han deremot aldrig iakttagit
sådana hybrida sporogonier, hvilket är förklarligt, då arten
är monoik och således aldrig har brist på egna antnerozoi-
der. Att någon annan af de många i trakten växande Grim-
mfiz-arterna ej kunnat befrukta Gr. tergestina , kan man
finna deraf, att de dels ej förekomma till samman med denna
art dels ej skulle hafva frambringat en sådan hybrid form.

Slutligen anser förf. sig äfven hafva funnit liknande hy¬
brider mellan Grimmia orbicularis och Grimmia triclio-
phylla, men som han för att komma till full klarhet vill
undersöka ännu mera. W. A.

Licheiieneulfcur. Von M. Treue. (I Botan. Zeitung 1873,
s. 722 — 7, pl. VIII A.)

Som laf-frågan väl ännu icke kan anses fullständigt be¬
svarad och många sysselsätta sig med den, meddelas här ett
referat af Treubs bidrag till frågans lösning.

Förf. har verkstält sina försök endast med de hetero-
mera lafvarne. Liksom nyligen Bornet (Recherhes sur les
'gonidies des Lichens. Ann. Sc. Nat., 5 ser., bot., tom. XVII,
1873) fann förf. ingenting, som, om än aldrig så litet, tydde
på, att gonidierna uppstå från grenar af hyferna. Han fann

Literatur-öfversigt.

181

äfven i några få fall, att liyferna icke endast lägga sig på
yttersidan af gonidierna, utan äfven tränga in i dem ett stycke.

Förf. försökte på flerelianda sätt att få sporer (af Xan-
thoria parietina , Lccanora subfusca , Ramalina calycaris)
att gro och utveckla sig till fullständiga lafvar, men miss¬
lyckades. Han fann icke något spår af unga gonidier vid
hyferna, äfven när reservnäringen i sporen efter odling under
3 månader tydligen redan längesedan hade öfvergått i grodd-
trådarne.

Sedan försökte förf. att odla lafsporen till samman med
den alg ( Cystococcus humicola Näg.), som anses utgöra i frå¬
ga varande lafvars gonidier. Liknande försök äro gjorda äfven
af Bornet. Denne (anf. st.) sådde sporer af Parmelia pa¬
rietina till samman med Protococcus viridis och sporer af
Biatora muscorum med n une forme corticole de Protococ-
cus” och såg visserligen den unga groddtråden, som utsköt
från lafsporen, lägga sig vid alg-cellerna, men ”l’excès d’hu¬
midité et le développement d’une Mucedinèe destruisirent
les jeunes plantes au bout de quelques semaines”, och deri-
genom hämmades hyfernas vidare tillväxt. Hans försök äro
således ej fullt bevisande.

Förf. sådde lafsporer och alger antingen samtidigt eller
sporerna först och algen 14 dagar senare på samma slags
underslag, som lafven i naturen begagnar, och satte den se¬
dan i en med vattenånga mättad atmosfer, — men 40 för¬
sök misslyckades. Äfven liknande försök, anstälda med ob¬
jektglas till underlag för sporerna och algen, misslyckades
genom öfverhand tagande mögelbildning. Förut hade förf.
användt Cystococcus humicola sådan, han fann den växande
uti naturen. Men som den der ej var ren, utan andra alger
och svamphyfer voro inblandade i den, använde han seder¬
mera vid sina försök endast sådan Cystoc. humicola , som
han erhållit genom att utpreparera gonidier ur thallus af
vissa lafvar. Dock tog han alltid sporer och alger, som skulle
sås till hopa, från helt olika lafvar, så t. ex. utsåddes alltid
sporer af Lccanora subfusca med Cystococcus humicola,

182

L i te ratur- ö fvor sigt .

som först blifvit tagen från thallus af Ramalina calycaris.
Då’ objektglasen med den tillsatta algen och sporerna insat¬
tes i den fuktiga luften först, sedan det på glaset tillsatta
vattnet fullkomligt afdunstat, hindrades försöken icke vidare
af mögelbildning. Förf. iakttog då, att den groddtråd, som
utgår från en lafspor, eller någon af dennes grenar fäster
sig vid ytan af en alg-cell och fortväxer der ett stycke.
Derefter utsänder hyfen flere grenar, som likaledes fästa sig
på ytan af andra celler af algen och frambringa ytterligare
sidogrenar, så att slutligen hela alg-kolonien blir helt och
hållen omsluten af. hyferna. Komma hyferna icke i berö¬
ring med algen, afstannar deras tillväxt snart.

Då förf. vid sina försök icke erhållit en fullt utbildad
lafthallus och dess utom användt lafgonidier och ej den rena
algen, sådan den förekommer i naturen, så äro hans expe¬
riment, enl. refis åsigt, ej så bevisande, som han sjelf tyckes
vilja anse dem.

lieber (Me Lebensthätlgkeit (1er Yauclieria-Zelle und das
Keproductloiis-Yennögen ihres protoplasmatischeii
Systems. Von J. Hanstein. (Mederrheinische Gesellschaft
für Natur und Heilkunde in Bonn. Sitzung der physikal.
Sect, am 4 Novemb. 1872.)

Vaucheria- arterna äro som bekant encelliga, så länge
de endast frambringa vegetativa delar. Man har dock någon
gång iakttagit skiljeväggar hos dem, men ej fullföljt dessas
uppkomst, hvilket förf. gjort.

Då Vaucheria- tråden till följd af sin finhet lätt knäc-
kes, så måste det ofta inträffa, att äfven protoplasmasäcken
i den blir sårad. Denne är visserligen ej så bräcklig som
cellulosamembranen, men blir ofta, då den senare skadas, så
sammantryckt eller sårad, att den på det sårade stället för¬
lorar sin struktur och hastigt dör bort.

Genom jemförelse mellan flere fall har man blifvit van
att anse, det döden oundvikligen skulle hemsöka en cell, om

Literatur-öfversigt.

183

dess protoplasmasäck erhelle hål, h var vid dess diffusionsverk-
samhet stördes. Manga celler dö redan, så snart man sårar
eller sammantrycker deras cellulosa-membran. Detta är dock
ej förhållandet hos Vaucheria. Förstöres en del af proto-
plasman i en Vaucheria- cell, så drager sig ögonblickligen
den bakom liggande, ej sårade delen af protoplasman till
hopa och söker att återförena sårkanterna, så långt dessa
äro friska. Detta lyckas än lättare och hastigare, än lång¬
sammare och med mångahanda svårigheter. Döda delar af
protoplasman uppsvälla i det inströmmande vattnet och af-
söndras, samt utstötas ofta genom såröppningen genom upp¬
repade explosioner. Hafva emellertid de kanter af den kros¬
sade protoplasmasäcken, hvilka ej blifvit sårade, återvunnit
sin ”känsel”, så fästa de sig vid hvarandra, hopsmälta och
söka att vinna fasthet genom att bilda ~*en utåt hvälfd båge,
härunder liksom skyddade af de utanför liggande förstörda
delarne. Har denna konsolidering lyckats — hvilket i bästa
fall kan inträffa redan efter några minuter, ja efter några
sekunder till och med — så uppstår det en skarp gräns
utåt, som åt sidorna öfvergår i den delen af protoplasma¬
säcken, som ligger tätt intill cellulosamembranen. På denna
protoplasmans gräns utåt begynner derpå afsondringen af en
ny cellulosa-membran, som på sidorna lägger sig intill inre
sidan af den gamla cellmembranen och sammansmälter med
den. Om cellen skäres itu med en skarp knif, så läkas de
båda styckena ofta omedelbart vid kanten af såret på cell¬
membranen. Krossas eller sönderrifves cellmembranen, an¬
tager det bildade ärret stundom den vidunderligaste form.

Äfven om man sönderstyckar tråden i helt små bitar,
har livar bit förmågan att kunna läka sig och åter utväxa i
närheten af ärren.

Genast eller kort tid efter att tråden blifvit sårad, börja
alla klorofyllkornen att draga sig till baka från det sårade
stället (stundom äfven från den hela änden af cellen) till
midten af det icke sårade stycket af tråden. Först när så¬
ret har läkt sig och den nya membranen är bildad, åter-

184

L ite r atu v - öfve r s j gt .

vända de till sin gamla plats och uppfylla äfven likformigt
utbugtningen vid ärret.

Förf. öfvertygade sig äfven om, att dessa stora och
vackra klorofyllkorn öfver hufvud aldrig under Vaucheria- tra¬
dens lif befinna sig i hvila, icke ens då den i det stora hela
är i hvila d. v. s. icke växer. Oafbrutet glida de hit och
dit och förändra allt jemt sin ömsesidiga ställning och grup¬
pering. Man måste antaga, att hela protoplasma-säcken i
alla sina enskilda delar är inbegripen i en städse växlande
sammandragning och utsträckning samt håller sig sjelf och
allt, som till den hörer, i en beständig rörelse.

Vid sina undersökningar har förf. begagnat en liten
låda (ett slags ’Teuchtkammer”), som man kan förfärdiga
på följande sätt. På ett tämligen stort objektglas fastkittas
4 andra rätvinkliga glas, af samma tjocklek och omkring
1 1/2— 2 centim. höga, så att deraf bildas en aflång, upptill
öppen glaslåda. För att göra den stadigare fastkittas vid
den ena smala änden en liten glasskifva så, att öppningen
deraf betäckes till en längd af 1 — 1 Va centim. På midten
af öppningen lägger man ett tunnt täckglas, så afpassadt,
att det ej skjuter öfver kanterna af lådan. I en droppe
vatten på sidan af detta täckglas lägger man det föremål,
som man vill odla och undersöka. Slutligen gör man ett
med öfvergripande kanter försedt lock, som räcker från den
ena smala änden, der ingen tvärlist finnes, till ett litet stycke
in på täckglaset, för att detta bättre skall sitta fast. Yid
samma ände göres den smala, upprätta glasväggen 1 — 2
millim. lägre än sidoväggarne för att befordra luftväxlingen.
Lådan fylles med vatten till hälften eller en tredjedel; i
båda ändarne kan man lägga litet bomull, så att den räcker
öfver vattenytan för att underlätta afdunstningen. Då man
icke med mikroskopet undersöker de i en sådan låda odlade
växterna, sättes den i en större glaslåda, der luften äfven
är mättad med fuktighet.

Literatur-öfversigt.

185

Sitzungsberichte der Gesellschaft natnrforschender
Freunde zu Berlin. Zitzung am 20 mai 1873.

P. Ascherson visade exemplar af Ranunculus sceleratus
L. med flytande blad. Han hade ej någorstädes sett dem
beskrifna utom möjligen hos Joh. Pollich, som angifver
(Hist. plant. Palatin II p. 111), att de nedre bladen hos denna
art hafva 6 tum långa bladskaft. (I Botaniska Notiser för
år 1850, 225 — 6, har dock Tu. Fries beskrifvit en form af
denna art med flytande blad: nß foliis natantibus, reni¬
formibus , duplicato- er enatis” . Denna af honom funna form
bidrog äfven till att han ansåg i fråga varande art böra föras
till slägtet Batrachium ).

De flytande bladen utveckla sig hos denna enåriga växt
i den första lefnadsperioden, i fall den far gro i vatten. De
äro antingen tätt hopade vid basen af stjelken, eller oftare
skilda genom mer eller mindre förlängda mellanleder, och
hafva långa och slaka skaft samt en flere gånger kortare,
rundad, tredelad bladskifva med inskurna och tandade flikar.
På sin öfre sida hafva de ett slags skifepithelium, bestående af
aflångt runda celler, med talrika klyiöppningar, på sin undre
sida deremot endast enstaka ldyföppningar bland epidermis-
cellerna, som här hafva oregelmässigt och djupt bugtade
sidoväggar. Då växten blommar, äro andra stjelkblad ut¬
vecklade och de flytande bladen hålla på att dö ; torkar vatt¬
net ut, går naturligtvis deras förstöring ännu fortare för sig.
P. Magnus visade, att det endast är de flytande bladen, som
på sin undre sida hafva bugtade epidermisceller.

Entwickeluugsgeschlchte und Anatomie’ der Lenticel-

len. Von E. Stahl. (IBot. Zeit. 1873, nr. 35 39, taf. V).

Med namnet ”lenticeller” betecknar man små vårtlika
utväxter, som tämligen allmänt förekomma på ytan af de
växter, hos hvilka epidermis förr eller senare ersättes af
kork. Detta namn begagnades först af de Candolle, som
äfven sökte närmare bestämma, hvilka bland de förut under

186

Literatur-öfversigt,

åtskilliga benämningar kända bildningar hit borde hänföras.
Förf. använder ock namnet ”Rindenporen”.

1 den historiska öfversigten anföras de åsigter, som
uttalats af föregående förf., såsom De Candolle, Du Petit-
Thouars, Mohl, Unger, Germain de Saint-Pierre och Trécul.
Den sist nämnde har (Remarques sur l’origine des lenticelles.
I Compt. rend, de 1’acad. d. sc., Bd. 73, s. 15—23) nog-
grannt beskrifvit lenticellernas utseende, färg och fördelning,
hvarfore förf. omedelbart öfvergår till en framställning af
deras

Uppkomst under klyf öppning arne. På en ung gren
af t. ex. Sambucus nigra kunna lenticellerna i sina olika
stadier lätt iakttagas. Vid ett tvärsnitt af ett ungt sådant
visar sig, att de uppkomma inunder klyföppningarne i ett
der beläget grönt, lufthaltigt barkparenkym, hvars celler
tillväxa och dela sig och, i det de förlora sin gröna färg,
gifva upphof åt en väfnad färglösa tunnväggiga celler, af
förf. benämnda ”Füllcellen”. Dessa förändringar sprida sig
äfven till de närmast intill bslägna parenkym- och kollen-
kymeellerna, dock endast till en viss utsträckning, ty efter
någon tid utvecklas ”Füllzellen” af en i båge kring klyf-
öppningen belägen cellrad (”Verjüngungsschicht”), som inåt
utvecklar phelloderm. De genom dessa delningar uppkomna
väfnaderna utöfva ett starkt tryck på den ofvanför liggande
epidermis, som snart hvälfves upp och slutligen brister. Ge¬
nom springan synes då en brun massa (de älsta, hopskrump¬
na ”Füllzellen”) framtränga, lenticellen är nu fullt utbildad.
— Klyföppningar och lenticeller följas alltid åt, vanligen så
som hos nämnda växt, att under en enda klyföppning synes
en enda lenticell. Hos växter åter, som hafva gruppvis ord¬
nade klyföppningar, ligger en hel sådan grupp öfver hvarje
lenticell. Då deremot stammen väl. är mycket rikligt för¬
sedd med klyföppningar, men dessa ligga spridda, utvecklas
lenticeller endast under ett fåtal, men korkbildningen i de
öfversta parenkymcell -raderna fortsättes oafbruten under
flertalet, så att flere klyföppningar komma att ligga i den

epidermis, som betäcker en lenticell. — Peridermbildningen
inträder i do nu beskrifna fallen i den l:sta, 2:dra eller 3:je
parenkymcellraden. I de fall då periderm bildas i epider¬
mis (Crataegus oxyaca /tha), bidrager äfven det dervid upp¬
komna korkkambium till lenticellens vidare tillväxt. Så¬
som afvikande ifrån de hittils beskrifna fallen, der lenticel-
lerna uppkomma omedelbart under klyföppningarne, uppstäl¬
ler förf. det, då de äro ett resultat ensamt af korkkambii
verksamhet — hvilket inträffar hos ett stort antal växter
alltid, hos andra åtminstone på äldre grenar.

Lenticellernas upplwmst ur phellogen utgör sålunda
ett andra slag lenticellbildning. Unger antog, att lenticeller
uppkomma endast på de ännu unga grenar, der klyföppnin-
gar förefinnas. Men det gifves ett stort antal växter, i syn¬
nerhet buskar, der sätet för korkbildningen är förlagdt dju¬
pare ned i den primära barken eller t. o. m. i de yttersta
lagren af den sekundära. I alla dessa fall blifva efter kor¬
tare eller längre tid barklager afskilda, utan att under klyf¬
öppningarne nyss beskrifna förändringar inträdt. Det oak-
tadt finnas hos de flesta af dessa växter i ett senare sta¬
dium lenticeller, till sin natur lika de o fvan omtalade. Så¬
som ett hit hörande exempel framhålles Ginkgo biloba. De
i hela korkkambium försiggående delningarne äro på vissa
ställen — synliga såsom hvita fläckar utvändigt, — särdeles
lifliga. Den dervid frånskilda yttre barken spricker snart upp
och lenticellen framträder i dagen. Såsom särskildt utmär¬
kande för denna växt iakttogs på fleråriga lenticeller en egen¬
domlig skiktning i dess ' Füllsubstans”, hvilken ytterst resi¬
stent mot yttre inflytelser hopas år från år. Denna skikt¬
ning beror derpå, att på ett lager ”FülFzellen” ‘ följer ett
tunnt cellager, som till beskaffenhet liknar kork, och anser
förf. dessa förhållanden tyda på en efter årstiderna olika ut¬
bildning. De tunna korklamcellerna motsvara vintern, de
deremellan liggande större lagren af ”Füllcellen” den egent¬
liga vegetationsperioden. Hos Abies pectinata , äfven som
många andra coniferer, äger ett särskildt förhållande rum.

188

Literatiu-öfversigt.

Oaktadt här kork uppkommer i de under epidermis liggande
parenkymcellerna, så utvecklas dock lenticellerna, ej såsom
i allmänhet hos Angiospermerna under klyföppningarne, utan
genom differentiering i phellogenet. Dertill kommer, att de
visa en regelmässig spiralställning på stammen. Förf. fäster
vidare uppmärksamheten på de fall, då i följd af barkaffjäll-
ning de primära lenticellerna gå förlorade. Fjällens loss¬
nande går från deras periferi mot centrum och i samma
mån affjällningen fortskrider, utvecklas på den blottade bar¬
ken derinunder nya sekundära lenticeller, som ofta nå en.
betydlig utveckling.

Lenticéllernas struktur , då de äro färdigbildade, vi¬
sar sig vara följande. De äro sammansatta af radialt ord¬
nade cellrader, alla cellerna i en rad äro uppkomna genom
delningar af en modercell, alla de bredvid hvarandra lig¬
gande modercellerna utgöra ett ”Verjüngungsschicht”, som
rundt om fortsättes i korkkambium och skiljer sig från detta
senare genom sina luftförande intercellularrum. Under lenti¬
cellerna uppnår phellodermet en vida större mäktighet än på
öfriga ställen, der det stundom t. o. m. saknas, samt ut¬
märker sig för sin stora lufthalt. I ”Füllsubstans” äro an¬
tingen cellerna fast förenade eller skilda från hvarandra,
bildande en lös massa, men i detta senare fall sammanhål¬
las de af några smala cellrader, hvars celler likna korkcel¬
ler och bilda strimmor här och der inuti ”Füllsubstans”.
”Füllzellen” äro från nästan klotrunda eller äggformiga till
nästan prismatiska med knapt afrundade kanter, de hafva
en mot sammandragande medel mycket känslig primordial-
säck samt en membran, som vid behandling med reagenser
visar samma egenskaper som kork.

Lenticéllernas förhållande till perkier met. Kork och
lenticeller uppträda i allmänhet ungefär samtidigt. Det
gifves emellertid träd med länge fortvarande epidermis, hvil-
ka redan tidigt visa lenticeller, men sammanhänger detta
enligt förffs åsigt med de hos dessa växter i mängd före¬
kommande vaxaffagringarne i epidermis. Om åter såsom

Literatur-Öfversigt.

189

hos Abies pectinata lenticellerna uppkomma först långt efter
peridermet, så är detta att tillskrifva barrens varaktighet,
hvilka utföra respirationen. De redan utbildade lenticellerna
kunna ofta ytterligare tillväxa derigenom, att korkkambium
rundtorn utvecklar ”Füllzellen*’ i st. f. korkceller. Äfven
ett omvändt förhållande kan inträffa, nämligen att de senare
utvecklas i st. f. de förra, och sker detta utifrån mot mid¬
ten, så blir lenticellens storlek småningom minskad. På
senåret utvecklas alltid några äkta korklager, som tillsluta
lenticellen. Oftast dör ”Füllsubstans” snart bort, endast mera
sällan, och detta mest på gamla träd, fortvarar den år efter
år. På våren väckas lenticellerna till nytt lif ooh de hop¬
slutande korldagren sprängas af nya ”Füllzellen” inifrån. —
I sitt vidare förhållande hos stammar, som blifva gamla,
visa sig lenticellerna bero af peridermbildningen. Mohls
ex., Björken, till framställning häraf anser förf. ej väl valdt,
då hos denna växt den för lenticellerna karakteristiska struk¬
turen på äldre stammar delvis går förlorad. Eljest blifver
på gamla stammar lenticellernas struktur den samma som på
unga, endast yttre utseende och storlek förändras. Hos de
stammar, som behålla ett ständigt glatt periderm, följa de
länge fortvarande lenticellerna med i barkens tillväxt och
erhålla en betydlig storlek eller ock upphör tillväxten vid
en viss tidpunkt. Hos de stammar åter, der barken spricker
upp i längsfåror, sker denna uppsprickning just i lenticel¬
lerna, hvilka då komma att ligga i springorna, der de länge
äro verksamma. Hos de stammar slutligen, hvarest barken
affjällas, ersättas efter kort tid de första lenticellerna, som
affallit med barkfjällen, af sekundära. — Med afseende på
lenticellers förekomst på rötter — en åsigt först med be¬
stämdhet uttalad af Germain de Saint-PIerre — säger förf.,
att han hos alla träd, som hafva lenticeller pä stammen äf¬
ven funnit sådana på roten.

Med afseende på fysiologisk betydelse äro lenticel¬
lerna ej att anse, som hittiis i allmänhet varit fallet, såsom
en partiel korkbildning. Af den ofvan lemnade beskrifnin-

190

Literatur-öfversigt.

gen torde kunna hämtas grundade skill för den förmodan,
att de äro för växtens lif vigtiga organ. Den i det sublen-
ticellära phellöderme.t för handen varande luften, som genom
intercellularrum i ” Verjüngungsschicht ” och ”Füllsubstans'1
står i förbindelse med atmosferen, tyda på lenticellernas stora
vigt vid respirationen. Äfven på experimentet väg för-
värfvas samma åsigt. En med lenticeller rikligt besatt gren
blef lufttätt insatt i det kortare benet af ett omböjdt glas¬
rör, grenens öfre snittyta tillkittades, hela grenen nedfördes
i vatten, qvicksilfver slogs i det längre benet och luft ut¬
pressades då genom lenticellerna. Dessa äro alltså för de
med periderm försedda växterna, livad klyföppningarne äro
för de med epidermis. Försök utfördes äfven vintertid med
slutna lenticeller. I samma mån det tillslutande korklagret
var tjockt, behöfdes en högre qvicksilfverpelare. Tillslogs
något mindre qvicksilfver, än som fordrades för att utdrifva
luften, och derpå lenticellen genomstacks af en nål, rusade
luften ut med fart. .*

Slutligen framkastar förf. den frågan, om lenticeller
förekomma hos alla växter, der i följd af peridermbildning
klyföppningarne gå förlorade. Så vidt förf. lyckats iakttaga,
saknas de hos många klättrande och slingrande buskar. —
Till sist omnämnas bildningar, som blifvit förväxlade med
lenticeller. J. E— n.

Smärre Notiser.

Lärda Sällskaps sammanträden.

Sällskapet pro Fauna et Flora fennicci, d 1 nov. Ordf. prof.
Lindberg anhöll att få fästa sällskapets uppmärksamhet vid ett par
intressanta reformer inom Bryologiens område rörande slägtena Tliuyi-
dium och Splachnum, specielt Th. tamariscinum och Spl. umbraculi -
fera. Vid närmare undersökning af i Europa och Nordamerika funna
exemplar af H. tamariscifolium och delicatulum samt jemförelse med
Dillennii typexemplar af den senare hade ordf. näml. funnit, att all s.
k. H. tamariscifolium Neck (H. tamariscinum Hediv.,) från N. Amerika
utgöres af den äkta H. delicatulum L. Hediv., utmärkt bland annat
genom större, med stjernformiga papiller försedda, bladceller samt

Smärre Notiser.

191

funnen endast i Amerika, då deremot den art, som allmänt så väl i
Europa som Amerika benämnes II. delicatulum, befunnits vara II À
recognitum Hedw. Inom slägtet Splachnum åter bade ordf. varit i
tillfälle att undersöka af Doc. Norrlin år 1867 vid Kätkesuanto i
lappmarken inom granregionen funna exemplar af den förut endast
från Kamtschatka och Klippbergen i Amerika kända Spl. melanocau-
ion Wahlen b. Schwaegr ., och dervid funnit den utgöra en från Spl.
luteum väl skild art, stående liksom emellan denna samt Spl. ru¬
brum och ampullaceum , samt utmärkt genom mycket mindre växt,
platta mera sågade blad, ovanligt korta, mörkt purpur-röda, upptill
tjocka och pipiga fruktskaft, blekare gula och mycket små, men plat-
tadt skif-formiga, af raka rektangulära celler, med få och obetydliga
hudöppningar, bestående bihang, mörkt purpurfärgad, vid torkning
i form af timglas på midten hopsnörd sporkapsel, med lågt koniskt
lock och på ena sidan klufven, ensidig mössa, hvarjemte den ej lik¬
som öfriga Splachna förekommit hopblandad med andra arter, utan
bildat fullkomligt rena tufvor, hvilka äfven förevisades — För öfrigt
förevisades af mag. J. Saiilberg af honom i Kuusamo tagna ex. af
Salix myrtilloides med han- och honblommor i samma hänge; af
stud. M. Europaeus hängen af Salix phylicifolia med öfvergångar
emellan han- och honblommor, greniga honhängen af Asp samt ett
egendomligt ex. af Equisetum arvense , hvars ofre del. i st. f. de
vanliga slidorna och de från dessas bas utgående krans visa grenarne ,
spiralformigt omslingras af en enda sammanhängande tandad hinna,
från hvars bas grenarne utgå; af stud. E. Juslin en f. vivipara af
Juncus articulatus. -- Till medlem skulle inkallas på grund af derom
gjordt förslag lektor J. E. Zetterstedt i Jönköping.

Naturhistorisk Forening d. 28- nov : Stud. mag Emil Hansen
lemnade en redogörelse för sina undersökningar af danska torfmos-
sar denna sommar och höst samt påvisade, att Fagus sylvatica före¬
kommer i den amorfa torfven i de danske mossarne.

Botanisk Forening har denna höst hållit två möten : vid det före¬
sta redogjorde stud. O. Petersen för korkbildningen hos örtartade
växter, vid det andra meddelade adj. Grönlund en öfversigt öfver
Islands fauerogamflora.

Nå?ra ord till lierr J. À. Leffler.

Jag har uppmärksamt genomläst edra recensioner i Botaniska
Notiser för 1872 n:o 5 och 1873 n:o 4 öfver mina afhandlingar om
slagtet Rosa och skulle varit för dem mycket tacksam, om de inne-
hölle något i sak, som vore antingen ny 1 1 eller upplysande. Det,

192

Smärre Notiser.

hvari jag liar rätt, nedgöres icke af ^8ra angrepp ; det, hvari jag har
orätt, skall icke blifva bestående, äfven om jag ville försvara det.
Mellan edra och mina åsigter om det polymorfa Rosa-slägtet må en
opartisk framtid dömma. Att ganska många framstående, nu lefvande
botanister i Tyskland, Schweiz, Frankrike, Belgien och England icke
dela edra åsigter, är en känd sak. Då jag högst ogerna inlåter mig
i polemik med recensenter, vill jag icke upptaga tillbesvarande edra
anmärkningar, hälst diskussionen rörande dem troligen skulle vara
af ringa intresse för flertalet af Notisernas läsare.

N. J. Scheut z.

Studeranden vid Uppsala universitet Adolf Theodor
Björkman afled stilla i Algier d. 2 nov. 1873 uti eu ålder
af 22 år 6 månader 3 dagar. Den aflidne, som i början af
sistl. vår reste till Algier för vårdande af sin lielsa, visade
ovanliga anlag för naturforskning och hade redan hunnit att
förskaffa sig rätt grundliga insigter i åtskilliga delar af bo¬
taniken. Till sista upplagan af Hartmans mossflora Tiade
han lemnat flere bidrag. Han hade ett särdeles anspråks¬
löst sätt, hvarigenom han vann sina kamraters vänskap.

A Botaniska Notiser, som komma att utgifvas af un¬
dertecknad äfven under nästa år, emottages prenumeration -
å hel argång, utgörande B nr i omkring 12 ark, å alla post-
anstalter i Sverge med 3 rdr rmt, postbefordringsafgiften
inberäknad, samt hos tidskriftens distributör, herr b okhand¬
lare C. W. K. Gleerups Sortiment i Lund, och i alla bok¬
lådor till samma pris. — Meddelanden och bidrag mottagas
med tacksamhet.

OBS. Hrr prenumeranter göras uppmärksamma på ,
att tidskriften fortast erhålles genom prenumeration å nå¬
gon postanstalt ; hvilket äfven för utgif varen är fördelak¬
tigast.

Lund den 15 dec. 1873.

C. F. O. Nordstedt.

Rättelse: Nr 5 utkom i November och ej i September.

Lund, Eerlingska Boktryckeriet, 187 3.