’ / FÖR ÅR 1877 MED BITRÄDE AF Urr. FE, ARESCHOUG, ARNELL, J. ERIKSSON, LANGE, LINDBEEG, L. NEUMAN, POULSEN, SCHEUTZ, SETH, WAEMING, WINSLOW, WULFSBERG, ZETTEESTEDT, ÄHELING, M. FL. UTGIFNE AF C. F. O. NORDSTEDT. i!j X MED 1 TAFLA OCH 2 TRÄSNITT. LUND, PÅ UTGIFVARENS FÖRLAG. 1877. r - - V % \ / 7 t \ • * y i Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri, 1877. I INNEHÅLL. Originaluppsatser. Aresciioug, F. W. C.: Om de mekaniska cellväfnaderna i bladen Sid. 65. Arnell, H. W. : Om fenologiska iakttagelser i Sverige . 33. '>■ Lindberg, S. O. : Cinclidiurn latifolium n. sp . 43. - , Utredning af de under namn af Sauteria alpina, sam¬ manblandade former . 73. Nordstedt, O.: Några ord om Pinus Abies L. var. virgata och dess förekomst i Sverge . . . 84. Poulsen, V. A.: Pulpaens udvikling bos Citrus . 97. - , Om udviklingen af hæfteskiverne på visse slyngtråde . 129. Scheutz, N. J. : Ofversigt af Sverges och Norges Posa- arter 1, 44. Seth, K. A. Th.: Växtgeografiska bidrag till Medelpads flora. . 82. Warming, E : Om Pizophora Mangle (tafl. 1) . 14. Winslow, A. P. : Göteborgstraktens Salix- och Posa-Û ora. I . . 174. Wulfsberg, N : Mosliste fra den nordligste Bögeskov . 78. Zetterstedt, J. E. : Carex Schreberi och Polysticum Oreopteris funna på Wisingsö . 103. Ährling, E.: Några af de i Sverige befintliga Linnéanska hånd¬ skrifterne, kritiskt skärskådade. I . 161. Literatur-ofversigt. Bary, A. de: Vergleichende Anatomie der Vegetationsorgane der Phanerogam en und Farnen . 118. Batalin, A.: Mekanik der Bewegung der insektfressenden Pflanzen 106. Blytt, A. : Norges Flora, Tillægshefte . 118. Bohnensieg, G. C. W. et Burck, W. : Repertorium anuum Litera- turæ Botanicæ periodicæ . 118. Bryhn, N.: Bidrag till Jæderens Flora . 87. Cleve, P. T.: Preparatsamling af Diatoméer . 119. Darwin, Ch. The effects of Cross- and Self-Fertilisation in the Vegetable Kingdom . 51. Kny, L : Die zenithswärts gerichtete Verschiebung der Achsel¬ knospen an den Seitenzweigen mehrerer Holzgewächse . . . 151. - , Das Dickenwachsthum des Holzkörpers an beblätterten Sprossen und Wurzeln und seine Abhängigkeit von äusseren Einflüssen, insbesondere von Schwärkraft und Druck .... 152. Lindberg, S. O. Hepatologiens utveckling från äldsta tider till och med Linné > . 145. Il Lund, A. W. Om Westervik straktens Björnhallonarter . 140. Minks, A.: Beiträge zur Kenntniss des Baues und Lebens der Flechten. I. Gonangium und Gonocystium . . 113. Molér, L. J. W. : Bidrag till kännedom om vedens byggnad hos djergbjörken (Betula nana L.) . 144. Pekseke, K. Ueber die Formveränderung der Wurzel in Erde und Wasser . . . . . . . 148. Reinke, J. : Ueber das Wachsthum und die Fortpflanzung von Zanardinia collaris Crouan (Z. prototypus Nardo) . 89. Rostafinski, J. und Woronin, M. : U eber Botr y dium g r anulatum 187. Stahl, E.: Beiträge zur Entwickelungsgeschichte der Flechten. I. 146. Warming, E.: Curvblomsterne og Cand. S. Lund . 92. - , Smaa biologiske og morfologiske Bidrag . 93. - ? Teknisk Botanik i Grundtræk . 94. Velten, W. : Aktiv oder Passiv? . 88. Wiesner, J. : Die Entstehung des Chlorophylls in der Pflanze . . 90. WiTTEOCK, V. et Nordstedt, O. : Algæ aquæ dulcis exsiccatæ . . 21. Svensk botanisk literatur 1876 (Af T. O. B. N. Krok) . 182. Smärre n «tiser. Afsked sid. 32. Anmälan 32, 192. Annons 128, IV. Anslag till lärda arbetens utgifvande 32 Blommors öppnande genom blixtens inverkan 160. Carl v. Linnés Svenska arbeten 126. Den nya byggnaden för herbariet i Kew 159. Döde botanister 60, 125. En ny botanisk tidskrift 64. Lärda Sällskaps sammanträden: Botanisk Forening 31, 58. Dan¬ ske Videnskabernes Selskab 125. Fysiografiska sällskapet 95, 155. 192. Göteborgs vetenskaps- och vitterhetssamhälle 191. Naturhistorisk Forening 31, 58. Sällskapet pro fauna et flora fennica 26, 56, 95, 124, 155. Vetenskaps-akademien 59, 60, 94, 123, 155, 191. Veten- skaps-societeten i Upsala 192. Nogle Ord till floristiske Botanikeres Overvejelse 60. Potatisknölar hos Besksötan 126. Resande botanister 158. Bo sa pimpinelli folia x mollissima IV. Bosa sclerophylla fun¬ nen i Danmark 126. Uppmaning till Skandinaviens botanister 64, 96. Utnämnd professor i Botanik i Upsala 60. Växter, som något vidlyftigare bliivit omnämnda i denna årgång. Abutilon 53. Ampélopsis hederacea 129 o. följ. Andreæa foliacea, obtusifolia och Rothii 125. Begonia 71. Betula nana 144. Botrydium argillaceum 187. Bu- ellia Rittokensis 116. III Carex Schreberi 103. Cephaloziæ 29. Cesia obtusa 57. Cha¬ in ænerium latifolium ß ambiguum och y tenuifolium 139. Chara foetida och fragilis 88. Cinclidium latifolium 30, 43. Cirsium ar¬ vense X heterophyllum 30. Citrus 97 o. följ. Clevea hyalina 78. Co- diolum Nordenskiceldianum 25. Collema microphyllum 146 o. följ. Corsinia marchantioides 28. Corydalis cava 52. Cosmarium Spor¬ tella 26. C. trafalgaricum 26. Cuscuta europæa 157. Cycadeer 58 o. följ. Cyrtidula 113. Dentaria bulbifera 93. Digitalis 52, 53. Dionæa muscipula 108 o. följ. Diplophyllum taxifolium 57. Drosera longifolia 106 o. följ. Enteromorpha minima form, glacialis 25. E. procera 143. Epi- lobium pubescens var. ramosissimum 139. Eschscholtzia 53. Fontinalis antipyretica v. patens 28. Glaziouwia bauhiniopsis 134. Glyphomitrium Daviesii 81. Hapalosiphon Brebissonii ß globosus 26. Hieracium linifolium 156. Hippophaë rhamnoides 94. Hypnum Breidleri 27, 125. H. pa¬ lustre * subsphæricarpon 124. Innia salicina f. pilosa 58. Juncus buffonius v. jadarensis 87. Jungermania longidens 27. J. Mildei 156. Kantia 27. Lafvar 113. Lecanora Dubyana 116. Martinelliæ 27. Merkiæ 157. Monostroma balticum 25. Mou- geotia capucina 26. Oedogonium inversum ß subclusum 25; O. lautumniarum 24; 0. pachyandrium 24; O. psægmatosporum 25; 0. rugulosum 24. Onco- phora (Oreoweisia) obtusatus 124. Oenothera biennis 160. Peltolepis grandis 74. Pimpinella Saxifraga ß arenaria 87. Pin¬ guicula vulgaris 112. Pinus Abies var. virgata 84 o. följ. Poa tricho- poda 138. Polygonum dumetorum 158. Polystichum Oreopteris 103. Riccia ciliata 157. Ricciæ 27, 56. Rizophora Mangle 14 o. följ. Rosmarinus officinalis 72. Rosæ 1 o. följ., 44 o. följ. Rubus miti¬ gatus och Wahlbergii v. obscurum 141 ; R. sclesvicensis 139. Rumex microcarpus 87. Salices 174. o. följ. Sambucus nigra 68. Sauteria alpina 73, 76. Sium angustifolium och latifolium 94. Solanum Dulcamara 126. Staurastrum Bieneanum 26. Taccus baccata 157. Thuidium minutulum 124. Trichosanthes anguina 131. Uncinia 73. Zanardinia collaris 89. Eättelser. Sid. 125 rad. 23 står Wahberg läs Wahlberg „ 129 jj 15 jj klimbing „ climbing jj jj jj 27 bauchiniopsis j, 134 b 21 „ bauhiniopsis j, 138 „ 5 jj 141 jj 3 jj corylifolius Sm., „ corylifolius Sm, innefattande föliande 3 underarter: jj jj jj 6 jj Aresch. „ Arrh. En vacker Törnros, af lektor Lindeberg mig benäget meddelad från Mosteröen i Bergens stift under namn af Bosa involuta Smith, bestämdes på våren 1876 af Doktor Christ, till hvilken jag sändt ex. af densamma, till R. pimpinellifo lio x rubiginosa Christ. På grund at denna Christ’s bestämning upptog jag nämda Bosa-form, uti öf- versigt af Sveriges och Norges Bosa- arter, under det namn, som Christ förklarat vara det rätta. I tidskriften Flora för 1877 har emellertid Christ anfört, att denna norska Bosa ”entschieden JR. p imp inellifo lio x mollissina , also ähn¬ lich der JR. dichroa Lercli (Christ Bos. d. Schweiz) dar¬ stellt. Sie differirt von der Jurassischen Hybride blos durch sehr starke Stacheln, die auch Kelchröhre dicht bedecken”. — Under denna höst har Christ därjämte i bref underrättat mig, att han efter förnyad granskning kommit till visshet i denna fråga samt att ofta nämde form mera sannolikt är hybrid af pimpinellifolia och mol¬ lissima än af den förstnämda och rubiginosa. Det i Botaniska Notiser 1877 p. 50 begagnade namnet B. pim- * pinellifolio-rubiginosa bör alltså förändras till B. pimpi- nellifolio-mollissima Christ (rörande hvilken kan jemföras en uppsats af Christ i Flora 1875) och såsom dess syno¬ nym citeras B. dichroa Lerch. N. J. Scheutz. Annons. Exemplar af Coronilla Emeras, Ranunculus illyricus m. fl. Ölands¬ växter, insamlade sommaren 1869 af Otto Sporsén m. fl. och kasse¬ rade af Upsala Botaniska Bytesförening, hafva genom misstag sändts till undertecknad, och kunna af egaren återfås, om denne uppger sin adress i href till A. W. Lund, Westervik. BOTANISKA NOTISEK UTGIFNE AF O. NÖRDSTEDT. N:r 1. d. 15 febr. 1877. Öfversigt af Sverges och Norges Rosa- arter. Af N. J. Scheutz. Inter opposita studia species multiplicandi et reducendi, sino partium studio, passivus mediam tenere volui viam. E. Fkies. Sedan tionde upplagan af Hartmans Flora år 1870 utkom, hafva inom Sverge och Norge blifvit funna och urskilda flere arter och former af slägtet Rosa, som ej äro upptagna i denna allmänt begagnade handbok. Jag har därför trott det kunna intressera några bland våra botanister att erhålla en kortfattad Öfversigt af de former, hvilka hittils blifvit urskilda på Skandinaviska halfön, hälst arternas begränsning och bestämning inom det mång- formiga och vackra slägtet Rosa vanligen möter stora svårigheter. En och annan skall möjligen tycka, att jag upptagit allt för många arter; men jag vågar tro, att färre arter än dem, som jag upptagit i denna lilla upp¬ sats, knapt böra skiljas, såvida man ej vill förena hvad naturen åtskiljt och hvad man i naturen knapt sett sam¬ manflyta. Botanisterne äro i våra dagar långt ifrån ense om hvilka former inom Rosa-slägtet hora anses såsom ar- o ter eller varieteter. Åtskilliga, som tro på en mycket naturlig grupps uppträdande i många arter, antaga, att i Europa finnas hundratals arter af Törnrosor; andra åter anse, att blott ett ringa antal finnes. Mellan de båda ytterligheterna — sträfvandet att mångfaldiga och begä¬ ret att reducera arterna — gifves det likväl en medelväg, 1 2 N. J. Scheutz. hvilken jag har sökt att gå. Den som finner, att jag ur¬ skiljt alt för många arter inom Skandinavien, må skilja ett mindre antal. Jag hoppas, att de, som känna, huru många och stora svårigheter möta vid studiet af sådana polymorfa slägten som Rosa, skola öf verse med de be¬ gångna felen. Hos a Tournef. Linn. f Caninæ: Taggar klolikt krökta sällan nästan raka, lik¬ formiga; bladen 2 — 3-pariga; småblad undertill glandel- fria eller försedda med glesa och spridda glandler, en¬ kel — dubbelsågade med glandelbärande eller glandel- fria sågtänder; foderblad vanl. flikiga. * Ü labræ: Bladen glatta , hvasst enkel — dubbelsågade, med bladskaft, sågtänder och medelnerv mer eller mindre glandelbärande, stundom glandelfria. 1. B . canina L. Fl. Suec. Taggarne likformiga klolika, säll. nästan raka; små¬ bladen ovala — lancettlika, släta glatta med sågtänderna bågböjda mot bladkanten; blomskaften täml. långa , vanl. glatta; nyponen aflånga — rundade, sent mognande och bårda med tillbakabÖjda och affallande foderblad. Juni, Juli; ljusröda ell. bvita blr. a nitida Fr. Nov. H. N. VI, 41. Fl. Dan. 1695. R. sarmentacea Sw. R. Swartziana Fr. Fl. Hall. Sv. Bot. 541 : bladen på öfre sidan glänsande, under till friskt gröna; blomskaft glatta. Formen med enkelsågade blad är B. nitens Desv.; formen med dubbelsågade blad B. dumalis Bechst. och B. biserrata Mérat. ß opaca Fr. Nov. H. N. VIII, 45. Fl. D. 555. Sv. Bot. 29. R. Afzeliana Fr. Fl. Hall.: bladen på öfre si¬ dan matt gröna, undertill blågröna; blomskaft vanl. glatta. Formen med enkelsågade blad är B. glaucesccns Desv.; formen med dubbelsågade blad B. glaucopliylla Winch och B. venosa Sw. Öfversigt af Sverges och Norges Rosa-arter. 3 y andegavensis (Bast.) R. Raui Tratt. Sckz Stud. småblad äggrunda, enkelsågade, ljusgröna; blomskaft och nypon glandelhåriga. ô Acharii (Billb.) Sv. Bot. 577 : småblad dubbelså- gade med glandler på yttersta sågtänderna, ofvan vackert gröna, under gråaktiga med något uppböjda nerver; kron¬ blad hårbräddade; blomskaft glandelhåriga. e senticosa (Ach.) Sv. Bot. 475: taggar talrika, nästan raka; blad enkelsågade; blomskaft glatta; blommor hvita; nypon rundade. £ mitis Schz Stud.: nedliggande med nästan tagglösa grenar och stam. o •• Backar, lunder etc. a. Sk. — Angml. Dal. 01. Gottl. — N. till Ranen i Nordlanden; i södra Norge till omkring 1500 fot öfver hafvet — y sälls. ÖG. vid Tåker ns strand; • • Hall. Kongsbacka; Boh. Oroust och Tjörn. — ô OG. Om¬ berg och vid Sjöstorp enl. Sv. Bot. — t teml. sälls. Sk. Hall. ÖG. Öl. — £ Gottl. Lilla Carlsons klippor. 3—8, stundom 12—15 fot hög med längre mera utbredda och ofta bågböjda grenar, eller med kortare nästan uppräta grenar. Yt¬ terst mångformig art, som varierar från fullkomligt glandelfri med enkelsågade blad (B. Latetiana Lem.) till former med dubbelsågade blad, glandelbärande bladskaft, medelnerv, sågtänder, stipler och fo¬ derblad. Småbladen till formen mycket varierande, spetsiga eller trubbiga, enkel- oregelbundet- eller dubbelsågade, med vanl. mot bladkanten bågböjda, sällan rakt utstående sågtänder; medelnerven ofta, sidonerverna aldrig glandelbärande. Foderbladen än glandelfria, än glandelbärande. Blr. med snart affallande kronblad, oftast ljusröda, stundom hvita, stora, ensamma eller mera sällan i knippe; på vanl. glatta, sällan glandelhåriga skaft. Nyponen läderartade, vid mogna¬ den skarlakansröda, elliptiska eller aflånga, sällan klotrunda, vanl. glatta, sällan glandelhåriga. — y har hos oss stundom oriktigt an¬ setts för R. collina. — Former med klotrunda nypon (R. sphærica Gren. (enkelsågade blad) och globularis Franchet (dubbelsågade blad);, h vilka äro funna i Södra Sverige, förtjäna ej att skiljas ens såsom varieteter, emedan nyponen hos R. canina, likasom hos de fleste an¬ dra Rosor, äro till formen mycket varierande. 1* 4 N. J. Scheutz. ‘2. B. Beuteri God. Fl. Jur. Schz Stud. R. canina v. Reu- teri Baker Monogr. A. Blytt Norg. FL R. vosagiaca Desp. enl. Déséglise. Taggar ne likformiga klolika; blomskaften oftast hor¬ tare än de stora blomskärmarne, vanl. glatta; nyponen vanl. rundade, tidigt mognande, med upplöjda eller ut¬ stående, qvar sittande foderblad; för öfr. som foreg. Juni, Juli; röda blr. a genuina Gren. småblad enkelsågade; bladskaft, blom¬ skaft, foderblad ocli nypon glandelfria. ß imponens (Rip.) småblad dubbelsågade, något vigg- lika; bladskaft glandelbärande ; blomskaft glatta, täml. långa; foderblad på ryggen glandelfria. y caballicensis (Pug.) småblad dubbelsågade; foder¬ blad på ryggen gland elborstiga; blomskaft vanl. glandel- håriga. ö subcanina Christ.: foderblad tillbakaböjda. Back. lunder etc. Sk. — Uppl. WG. Bob. Hall. Öl. Gottl. — N. Eide och Odde i Hardanger; flerest. enl. A. Blytt. — y Sk. Hall. — ö Blek. ocli flerest. i södra Sverige. 3—5 fot hög. Är en art, som betydligt varierar från den typi¬ ska storbladiga formen till en subcanina med små blad och tillbaka¬ böjda foderblad; vidare finnas former med glandelbärande foderblad och glandelborstiga blomskaft; dylika med dubbla glandelbärande sågtänder; därjemte en varietet (var. mitigata Schz), som är en stor¬ växt nästan tagglös, men för öfrigt typisk form. Grenarnes bark vanl. något blågrön. Bladen undertill blågröna, enkel- eller dubbelsågade, med ofta glandelbärande sågtänder ; bladskaft glatta eller sparsamt småludna, glandelfria eller glandelbärande; foderblad ocli blomskaft än glatta, än glandelbärande; nypon mycket sällan glandolhåriga, vid mognaden blekt orangeröda, ofta pruinösa; blr medelstora, vanl. lif¬ ligt röda, kortskaftade. — Förhåller sig till canina på samma sätt, som coriifolia till dumetorum. — I blommande tillstånd täml. svår att skilja från föreg., till hvilken den närmar sig genom var. subca¬ nina; men skiljes genom stora småblad, stora utvecklade, breda blom¬ skärmar, vanl. lifligt röda, kortskaftade blr samt mera hvitludna stift. I frukttillståndet vanl. lätt att igenkänna på de uppböjda qvarsittande oderbladen, de kortskaftade, mjuka och tidigare mognande nyponen. Öfversigt af Sverges oeh Norges Rosa- arter. 5 — It. canina å hirtélla A. Blytt. Norg. Fl. är trol. en form af R. Reuteri med glandelhåriga blomskaft. ** Pilosæ: Bladen ludna på begge sidor eller på undre sidan åtminstone på nerverna håriga, vanl. enkel- mera sällan dubbelsågade, på undre sidan alltid glandelfria ; bladskaft och sågtänder vanl. icke glandelbärande. 3. B. dumetorum Thuill. Fl. Paris. Fr. No v. & Sum. Veg. Scand. H. N. VII, 43. Fl. D. 2718. R. agrestis & cam¬ pestris Sw. R. collina WG. (non Jacq.) Taggarne likformiga klolika, sällan nästan raka; små¬ blad bredt ovala — lancettlika, ojämna , enkelsågade, vid basen rundade, undertill eller på begge sidor småludna med framåt riktade sågtänder; blomskaft täml. långa, of¬ tast glatta; nyponen vanl. elliptiska, täml. sent mognande och hårda med tillbalcabÖjda och affaliande foderblad . Juni, Juli; ljusr. ell. liv. blr. ß platyphylla (Rau.) småblad blott undertill på ner¬ verna något håriga; stift glatta eller håriga. o Back. lunder etc. Sk. — Helsl. Angml. Säbrå, Bond- sjö och Själavad. Bal. Ner. Dalsl. 01. Gottl. — N. allm. Östanfjells enl. A. Blytt. 4 — 6 fot hög; skild från canina genom af de insänkta nerverna skrynkliga, småludna (ej släta och glatta) småblad samt genom såg¬ tändernas riktning. Varierar någon gång med päronformiga nypon (var. pyriformis Pug.) samt något oregelbundet sågade blad samt med blad, som hafva sågtänderna försedda med en liten tand. Blom¬ skaften längre än de små merändels bladlösa blomskärmarne, stun¬ dom glest glandelhåriga (var. Déséglisei Rip.). Utgör en medelform mellan canina och coriifolia. — Hos den typiska formen (R. dume¬ torum Déségl.) äro nyponen rundade; hos oss förekomma ofta de mellersta i knippet eller några ensamma frukter päronformiga. — R. platyphylla står mycket nära den äfven i Sverige funna R. urbica Lem , som innefattar former med spetsiga nästan glatta småblad, på hvilkas sidonerver finnas fina hår. — Enligt Fries förekommer af R dumetorum i lundar en ”forma læte virens” och på stenbundna stäl¬ len en ”forma opaca et leucantha”, hvilka äro analoga med varr. ni¬ tida och opaca af canina. Fries anför äfven i Sum. Veg. Scandin. en var. pallens, med undertill blekare blad. — En afvikande form 6 N. J. Scheutz. frân Smål. Algutsboda har små ovala, ofvan gleshåriga, under smâ- ludna blad, nästan raka, talrika och fina taggar samt kortskaftado nypon, och är analog med var. senticosa af canina. 4. B. coriifolia Fr. Nov. H. N. VI, 43. R. sepium & sepincola Sw. R. crassifolia Wallm. R. collina y coriifolia Wg. Taggarne likformiga klolika; småblad äggrunda, tjocka och ojämna mot basen afsmalnande, enkel- dubbelsågade, småludna med utstående sågtänder; blomskaften kortet, oftast glatta; nyponen vanl. rundade, tidigt mognande, något köttiga, vanl. glatta, med upprätta och qvarsittande foderblad. Juni, Juli; rosenröda blr. « genuina Crép. småblad enkelsågade; blomskaft, fo¬ derblad och nypon glandelfria. ß pubescens A. Bly tt. R. tomentella var. Vexioniensis Schz. R. Blyttii Gandoger: småblad oregelbundet dubbel¬ sågade; blomskaft och nypon vanl. glandelfria. y JBovernierana Crép. Christ in Flora 1874: bladskaft taggiga och glandelbärande : småbi. täml. små, tättsittande enkelsågade, rundade; blomskaft ytterst korta jämte foder¬ bladen glandelbärande; stundom äro blomskaften, såsom på ex. från Halland, glandelfria. ô subcollina Christ. R. dumetorum var. glaucescens Schz Bidrag: foderblad tillbakaböjda; blomskaft och ny¬ pon ofta något glandelhåriga. Back. etc. Sk. — Uppl. Carlholms bruk. Gefle på * • Limöarne. Westm. Dalsl. Boh. 01. Gottl. — N. södra del. t. ex. Christiania; ymnigast Östanfjells; sälls. Westanfjells t. ex. i Geiranger och på Mosteröen i Bergens stift. — ß Smål. Wexiö. — N. Semsvand i Asker; Sogn i Sogndal och vid Kroken; nära Molde; Simedal i Hardanger; Kors- viken nära Throndhjem.’ — y Sk. Frillestad och Helsing¬ borg. Hall. Halmstad och Falkenberg. Öl. mell. T veta och Tliorslunda. — ô Smål. Femsjö och Lidhult. Hall. Halmstad. — N. trol. i södra delen flerest., då R. canina rj collina Blytt Norg. Fl. sannolikt hör till denna. Öfversigt af Sverges och Norges Rosa-arter. 7 4 — 6 fot hög; till växtsätt lik dumetorum, men vanl. af mör¬ kare utseende samt med utstående, hit och dit böjda, vanl. täta gre¬ nar samt starka taggar. Varierar med enkel- oregelbundet- och dubbelsågade blad, som stundom äro ofvan glatta samt vanl. läder- artade eller pergamentartade ; bladskaft och foderblad glandelfria el¬ ler glandelbärande ; blomskaft och nypon glatta eller glandelhåriga. Nyponen vid mognaden något köttiga, skarlakansröda, mognande en månad tidigare än hos R. dumetorum och canina, till formen varie¬ rande från äggformiga till klotrunda. Var. subcollina närmar sig föreg. art, men skiljes genom mot basen afsmalnande småblad, nästan oskaftade blommor och stora nypon. — I Skåne förekommer en form var. scanica Crép.), som har dubbelsågade blad med glandelbärande sågtänder och är analog med R. Reuteri var. imponens. En afvi- kande form från Öland, Tveta, hvilken jag i Bot. Not. 1875 oriktigt hänfört till R. collina Aucti, anser Christ för ”R. coriifolia ad abie- tinam vergens”. — I blommande tillstånd skiljes R. coriifolia från föreg. genom nästan alltid mörkt rosenröda samt nästan oskaftade blommor, som vanl. äro kortare än de stora breda blomskärmarne; tjockare nästan läderartade, under tätare ludna, mera skrynkliga och fasta, mot basen afsmalnande småblad, hvilkas sågning är mindre och smalare än den runda och breda hos dumetorum. I frukttillståndet igenkännes den af tidigare mogna, större, mera kärniga och rundade nypon, på hvilka foderbladen qvarsitta. — Former af R. coriifolia med glandelhåriga blomskaft och nypon hafva hos oss stundom, men oriktigt, ansetts tillhöra R. collina Jacq. *** Tomentellæ: Bladen undertill mer andels håriga, mer eller mindre dubbelsågade, med horta och Öppna tän¬ der, som äro obetydligt glandelbärande. Glandlerna på bladens undre sida mycket spridda och förekommande nästan blott på de nedersta bladen af de blombärande grenarne, stundom felande. 5. B. abietina Gren. var. pycnocephala Christ in Flora 1874. Taggarne likformiga krökta, tätt sittande och smala; småblad aflångt-ovala , långspetsade, enkel-dubbelsågade, ofvan glatta, under svartgröna och på nerverna håriga; bladskaften försedda med det för R. abietina karakteri¬ stiska luddet och nästan oshaftade röda glandler; blom¬ mor vanl. i knippe, med helt korta skaft; nyponen glatta 8 N. J. Sclientz. eller gland elhåriga, rundadt ovala med utstående och sent affallande foderblad; blomskaften glatta eller glan- delhåriga; foderbladen på ryggen glandelbärande. Juli; blekr. blr. Back. och vägkanter r. Sk. Frillestads s:n; mellan Helsingborg och Höganäs. 2 — 3 fot hög, ytterst hopträngd och intrasslad buske, utmärkt af egendomligt utseende,' svartaktigt gröna, tätt sittande blad, som på undre sidans smånerver äro glandelbärande, samt breda stipler, små blekröda blommor (nästan de minsta bland våra arter), som äro nästan dolda bland bladen och omgifna af rödaktiga blomskärmar. Stift håriga. Nypon läderartade, rundadt ovala, med utstående och före fruktmognaden affallande foderblad. * JR. clivorum Scliz. R. abietina Gren. f. clivorum (Schz) Christ in Flora 1875. R. clivorum var. glabrescens, Schz Stud. Taggarne likformiga krökta, starka; småblad glatta , blott undertill på medelnerven sparsamt håriga , elliptiska, tillspetsade, enkel-oregelbundet dubbelsågede; bladskaft ludna med sparsamma glandler; nypon glandelbor stiga knappt längre än de glandelborstiga skaften; foderbladen vid basen och på ryggen glandelbärande , efter blomningen nedböjda; stift håriga. — 4 — 6 fot hög buske. Närmar sig R. dumetorum genom nästan enkelsågade blad och tillbakaböjda foderblad. Juli; röda blr. Back. r. Blek. Lyckeby nära bron. 6. JR. tomentella Lem. Bull. Phil. Schz Stud. Taggarne likformiga klolika, stora och mycket breda; småblad rundadt ovala , tillspetsade, småludna eller glatta, mer eller mindre dubbelsågade, vanligen med några få glandler på nerverna; bladskaften ludna eller glatta med kortskaftade, röda glandler; blommor i knippe eller en¬ samma, omgifna af breda ovala, något spetsiga blomskär¬ mar; nyponen kortare än de vanl. glatta blomskaften, glatta, nästan ovala, läderartade med tidigt affallande fo¬ derblad, som på ryggen vanl. salcna glandler, men liafva flikarne glandelhåriga. Juli; blekr. blr. Öfversigt af Sverges och Norges Rosa-arter. 9 ec genuina Scliz: foderblad på ryggen glandelfria; småblad med rundad bas ocli kort spets, ofvan dunkel¬ brunt gröna, glatta eller obetydligt håriga, undertill blek¬ gröna och täthåriga. ß concinna (Lagg. & Pug.): småblad aflånga, friskt gröna, mot basen afsmalnande, på undre sidan nästan glatta utom på medelnerven; foderblad jämnbreda, något glandelbärande ; stift nästan glatta; småblad och bladskaft obetydligt glandelbärande. y hallandica Schz. Bidrag. Christ in Flora 1875: liknar /3; småblad oregelbundet anda till enkelt sågade, något vigglika, under glandelfria, starkare håriga än hos ß ; foderblad mycket glandelbärande; blomskaften något glandelhåriga. ô scabrata Crép. Christ Ros. d. Schweiz. R. canina t] scabrata Schz Stud.: taggarne spridda; småblad under¬ till blågröna, glatta eller endast på medelnerven litet hå¬ riga, bredt äggrunda; de nedre något trubbiga, de öfre kortspetsade, dubbelsågade; sågtänderna med 3 — 5 små glandelbärande tänder; medelnerv och sidonerver spar¬ samt glandelbärande; glandlerne luktlösa; blomskaft och nypon gla^felfria. Bac|:. lunder etc. r. Sk. Blek. Smål. Kalmar. WG. Boh. — p Hall. Falkenberg. — y Halland flerest. i norra delen, t. ex. Tölö s:n; Prestbron i Släp; mellan Ivongs- backa och Skår by; mellan Släps kyrka och Särö. WG. Göteborg vid Gibraltar och Olivedal. — d Blek. Sölves¬ borg, Nättraby, Lösen och Fridlefstad. Smål. Kalmar. 3~-4 fot hög med täta och korta grenar. Bladen ofta ofvan dunkelt Mungröna, under blekgröna, vid basen afrundade. Sågtän¬ derna korta, nästan rätvinkligt utstående, breda och dubbla ; de min¬ dre glandelbärande. Glandlerna alltid luktlösa. — Innefattar flere former, som vid första påseendet synas vara mindre beslägtade. Åt¬ skilliga farmer, som likna dumetorum, skiljas från denna genom dubbelsågade blad, hvilkas sågtänder äro glandelbärafide. — c)' erin¬ rar om Jte canina, men hänföres rättast till tomentella på grund af 10 N. J. Sckeutz. de täml. talrika glandlerna på bladens undre sida, de helt olika med canina dubbelsågade bladen samt de breda taggarne. 7. JR. sderophylla Schz Stud. Christ in Journ. of Bo¬ tany 1875. R. tomentella Lem. f. sderophylla (Schz) Christ in Flora 1875. Taggarne likformiga krökta; småblad ljusgröna, un¬ dertill på nerverna håriga , for of rigt glatta , täml. tjocka, ovalt-lancettlika , mycket spetsiga, mycket djupt och tvärt dubbelsågade med glandelbärande sågtänder, undertill vanl. tätt glandelbärande på nerverna; bladskaften håriga och försedda med talrika glandler ; blomskaft och nypon glatta; foderblad med glandelhåriga flikar, för öfrigt glandelfria; stift håriga; nyponen äggfor mig a eller ovala, läderartade, med sent affallande, tillbakaböjda foderblad. Juli; blekr. blr. Back. etc. r. Sk. Kullaberg. Blek. Elleholm; Carls- hamn; mellan Hästaryd och Asarum; Ronneby. Öl. mel¬ lan Resmo och Fröbygårda. En ganska utmärkt art, som till utseendet står mellan R. tomen- ■ tella och inodora, hvilken senare den mest liknar, isynnerhet till bla¬ dens form. 4—5 fot hög, ganska grenig, med korta och täta grenar. Taggarne svagare och mindre krökta än hos tomentella, hvars huf- vudform har utvidgade och nästan triangelformiga taggar. Bladen alldeles luktlösa, mycket tillspetsade, ljusgröna eller nästan gulgröna, icke såsom ofta hos tomentella mörkgröna; glandlerna på bladens undre sida mindre talrika än hos R. inodora; stipler, bladskaft och sågtänder mycket glandelbärande. Vanligen äro de nedre bladen på grenarne mera rikt glandelbärande än de öfre bladen. — Skiljes från tomentella genom mindre, ovalt-lancettlika, mot basen afsmalnande och där nästan vigglika småblad, på hvilkas undre sida glandlerna förekomma blandade med tilltryckta hår på nerverna, men ej såsom hos inodora förekomma på bladparenchymet mellan nerverna. ff Stiibigmnsæ: Taggar klolikt krökta , sällan nästan raka, likformiga eller olikformiga; bladen 2 — 3-pariga ; småbladen med talrika glandler öfver hela undre sidan, alltid dubbelsågade med glandelbärande sågtänder; foder¬ blad vanl. flikiga. Ofversigt af Sverges ocli Norges Rosa-arter. . 11 8. R. rubiginosa L. Mant. H. N. III, 41. R. Eglante- ria Sv. Bot. 463. (vix. L. Fl. Suec.) R. svavifoliâ Lightf. Fl. D. 870. Ängeltorn L. Skånska Resa p. 277. Taggarne grofva mycket krökta„på årsskotten blandade med smala raka; småblad äggrunda — ovala, dubbelså- gade ; nyponen rundadt ovala jemte skaften vanl. glandel- håriga eller glandelborstiga , sent mognande och hårda med taml. snart affallande foderblad. Juli; mörkr. blr. ß horrida J. Lge: årsskotten beklädda med mycket talrika nästan raka taggar; småblad små rundade; nypon mera rundade. Backar i slättbygder och kusttrakter. Sk. — Uppl. och Westml. i Munktorps s:n. Dalsl. Dalbobergen vid We- nersborg. Boh. Öl. Gottl. — N. södra delen, mellan Lyng¬ dal och Mandal, Mones i Halsaa sm, Kragerö, Brevik, Langesund, Laurvik, Drammen enl. A. Blytt. — ß Sk. Källunda s:n enl. F. Areschoug. Blek. ej långt från Ysane kyrka. Tät, mycket grenig, 3—6 fot hög med starka taggar och mer- ändels glandelborstiga nyponskaft. Bladen välluktande (ungefär som äpplen), glatta eller undertill gleshåriga, undertill försedda med tätt- sittande rostbruna glandler; sågtänderna utåt riktade, glandelhåriga. Stift håriga; blomskaft täml. korta. Nyponen vid mognaden mörk¬ röda, läderartade, mer eller mindre glandelborstiga, med utstående eller något tillbakaböjda foderblad. — Den i Sverige vanligaste for¬ men är B. comosa Rip. Mellan denna och echinocarpa Rip , som i Sverge är täml. sällsynt, träffas stundom öfvergångar. — En vid Kalmar i Smål. förekommande form (var. anceps Schz) är storväxt, rikblommig, med skenbart likformiga taggar, glatta nypon, bladens öfre sida försedd med några glandler, samt liknar något R. umbel- lata Leers. 9. R. inodora Fr. Nov. & Sum. Veg. Scand. II. N. X, 51. Alla taggarne likformiga klolika; småblad lancettlikt äggrunda dubbelsågade; nyponen jämte skaften alltid glatta; för öfr. som föreg. Juli; hvita blr. Back. r. Hall. Hasslöf: N. J. Andersson. Lyftabro i Stråvalla; Fjärås s:n; Blomberget i Släp; llerest. i Tölö N. J. Scheutz. 12 • s:n t. ex. vid Skårby. Bob. vid Grinsbyvattnet på Oroust samt mellan Ile nå och Rödberget; Kalfö; Askeröarne 4—8 fot hög, med långa uppräta grenar och ej den täthet i växtsätt, som R. rubiginosa. Bladen luktlösa eller åtminstone min¬ dre starkt luktande än hos fö reg. Bladskaft och blad merändels glatta, men stundom undertill håriga. Stift korta, något håriga. Nyponen vid mognaden purpurröda, läderartade. Närmast lik canina, med ka¬ rakterer af föreg ; men har blommorna nästan alltid ensamma med hvita kronblad samt mera tätt och hvasst sågade småblad, h vilkas sågtänder äro riktade mot bladets spets. — Genom ludna stift, långa blomskaft och tidigt affallande foderblad bildar R. inodora en före- ningslänk mellan de utländska R. sepium Thuill. och! graveolens Gren. fff Villosæs Taggar raka, ehuru stundom, isynnerhet på yngre grenar, något nedböjda eller omärkligt krökta, likformiga; bladen 2-3pariga; småbladen undertill vanl. mer eller mindre glandelbärande, dubbelsågade (ytterst sällan enkelsågade) med mer eller mindre glandelbärande sågtänder; foderblad vanl. flikiga. * Moüissiüiæ: Foderbladen efter blomningen upprätta och samstående , qvar sittande på de vid mognaden köttiga eller mjöliga nyponen. 10. R. pomifera Herrm. Ros. Fr. Nov. H. N. IN, 47. R. villosa L. Sp. Plant, ex parte, non Fl. Suec. Sv. Bot. 313. R. villosa ß pomifera Wg. Fl. Suec. Taggarne likformiga, raka; småblad ov alt-l ancettlika, tunna och mjuka, dubbelsågade, med spetsiga framåt rik¬ tade sågtänder; nyponen tidigt mognande, purpurröda , köt¬ tiga, jemte skaften glandelborstiga, vid mognanden lutande; med upprätta, samstående och qvarsittande foderblad. Juli; röda blr. Jordvall., backar etc. r. Skåne flerest. ÖG. enl. Fries Nov. WG. Borrud i Becks s:n; Grimmostorp i Sandhem. Södml. Bogsta; Ösmo vid Nybble och Hesselbyholm i Fogdö. Stockholm. Uppl. Signildsberg; Frötuna. — N. Romsda- len: Lindblom enl. Fr. Mant. 3; i senare tider ej åter¬ funnen i Norge. Ôfversigt af Sverges ocb Norges Rosa-arter. 13 Tarai, hög buske med täta uppräta grenar, vid basen föga eller intet utvidgade taggar. Småblad långsträckta, nästan dubbelt längre än breda, med nästan parallela sidor, mindre tätt sittande än hos följ., blågröna, undertill med bleka tilltryckta glandler ; blommor vanl. ensamma, lifligt röda. Nyponen' större än hos våra öfriga ar¬ ter. -- .Exemplar af denna art från Kullaberg i Skåne hänför Christ till var. Jurana Christ. 11. B. mollissima Fr. Nov. & Sum. Veg. ScancL, non Willd. H. N. VII, 44. R. villosa L. FL Suec. & Herb. R. tomentosa Sv. Bot. 541 och äldre svenske författ. (non Smith.) R. mollis Smith. Taggarne likformiga raka, på yngre grenar ofta nå¬ got krökta; småblad rundadt ovala , vanl. tjocka och mjuk¬ ludna, sällan glatta, duhbelsågade med bredt triangelfor- miga, utåt riktade sågtänder; nyponen tidigt mognande, blodröda , köttigt mjöliga, jemte skaften vanl. glandelhåriga eller stundom glandelborstiga, vid mognaden vanl. upp¬ rätta, med upprätta , samstående och qvarsittande foder¬ blad. Juli; rosenr. blr. a typica Christ: nyponen nästan klotformiga, upprätta, vanl. glandelhåriga; småblad ofvan småludna, undertill gråludna. ß glabrata Fr. Nov.: nyponen upprätta, vanl. glandel¬ håriga; småblad på begge sidor glatta eller stundom of¬ van nögot håriga, undertill sparsamt glandelbärande ; tag¬ gar raka, något olikformiga, vanl. öfvergående till nål- bör ster. y spinescens Christ. R. mollissima var. pyrifera Schz Stud.: nyponen rundadt ovala eller päronformiga, lutande, styft glandelborstiga; småblad ofta vigglikt afsmalnande. Ängsback., lunder, vägkanter etc. a. Sk. — Helsl. Jemtl. Ner., Werml. Dalsl. Boh, Öl. Gottl. — N. till Tranö i Tromsö Amt: A. Blytt; i södra Norge till 2000 à 2500 fot öfver hafvet. — ß Sk. Bålsjö nära Helsingborg. Blek. Carlskrona. Smål. Skatelöf. ÖG. Thorsjö i Östra Ryd. Stockholm, Gröndal. WG. Billingen ofvan YVarnhems kyrka. Boh. Oroust. Hall. Halmstad. ÖL Borgby. — N. Mandais 14 Eug. Warming. Amt vid Reirsdals gästgifvareg. ; Haus när a Bergen; Stjer- neröarne nära Stavanger; vid Buerbræen; vid Stigen i Romsdaden samt Korsviken nära Throndhjem enl. A. Blytt. — y Sk. Malmö; Blek. Smål. Kalmar. Hall. Bob. — N. Romsdalen vid Væblungsnaset ocb Roms dalsfjorden enl. ex af Lindeberg. Oftast 2, stundom 3—6 fot hög, med uppräta, styfva grenar och vkl basen något vidgade taggar. Småblad trubbiga, mot basen run¬ dade, stundom mycket olikformiga (B. heterophylla Woods), ojämna af på undre sidan upphöjda nerver, vanl. gråludna, undertill glan- delfria eller (var. resinosa (Sternb. Déségl.) försedda med mer eller mindre talrika och täta, oftast brunaktigB glandler; blommor ensamma eller 2 — 4 tillsammans, lifligt röda; kronblad i kanten ofta glandelhå- riga, isynnerhet på mindre buskar. Nyponen oftast glandelhåriga, stundom glatta, vanl. klotrunda, på storväxta buskar ofta något lu¬ tande. Varierar ganska mycket t. ex. i lunder, med mindre ludna, ofvan mera gröna blad och glatta nypon (var. nemoralis J. Lge.j; men är vanl. lätt skiljbar från föregående, till hvilken y stundom ganska mycket närmar sig. — Troligen har var. spinescens gifvit an¬ ledning till uppgiften att R. pomifera skulle växa i Norge. — En form (var. coerulescens Schz) har de yngre grenarne, blomskaften och vanl. äfven nyponen beklädda med ett pruinöst öfverdrag. — Till R. mollissima hör B, omissa Déségl., funnen i Blek. och Smål. — En storbladig form af var. glabrata, växande i Romsdalen vid Stigen, anse A. Blytt och Lindeberg hafva blifvit misstagen för R. alpina L., hvilken enl. A. Blytt ej förekommer vild i Norge. (Forts.) Om îthizophora Mangle L. Af Eug. Warming. (Hertil Tafl. I). Skjont Rhizopborerne for længst have tiltrukket sig Botanikernes særlige Opmærksomhed ved deres ejendomme¬ lige Voxemaade og Roddannelse, og deres spirende Frug¬ ter ere afbildede ikke faa Gange, er 'der endnu meget ukjendt om dem; ikke kjender man deres höjst afvigende Støvknappers Udviklingshistorie, og det lidet Materiale, Om Rhizopliora Mangle L. 15 som jeg hidtil har havt til Raadighed, har ikke tilladt mig at folge den gjennem alle Stadier; heller ikke kjender man deres Frös Bygning tilstrækkeligt, som jeg skal, gjöre opmærksom paa i denne Notits; ja end ikke deres Ydre er kjendt med fuldstændig Nöjagtighed, som det sy¬ nes. Baron H. Eggers, der nylig har publiceret en for¬ trinlig Oversigt over St. Croix’s Plantevæxt (”Vidensk. Meddel, fra naturh. Foren. 1876”), skriver om Rhizopliora Mangle L. til mig i Breve fra St. Thomas: ”Ved at læse i Grisebachs Vegetation der Erde er jeg stödt paa folgende mærkelige Passus i 2:den Del. p. 21: ”Die Rhizophoren oder die Mangrovebäume unterscheiden sich dadurch von Banyanen, dass die Luftwurzeln nicht aus den Zweigen sèlbst, sondern aus den noch daran befestigten Früchten entspringen und die neuen Individuen sich später leicht vom Mutterstamm ablöserr”. Det er mærkeligt, at der om et saa almindelig bekjendt Træ kan endnu herske saadanne urigtige Anskuelser. Mangroven (R. Mangle L.) har nemlig lige saa udprægede Luftrödder, udgaaende fra Grenene, som Fieus-Arterne. De ere ofte rigt forgrenede ■og omfangsrige (indtil 3 — 4 Tom. i Diameter); ofte ere de straaleformet grenede med indtil 5 Grene og nogle af disse atter grenede. De ere lodrette, böjelige til en vis Grad, ofte. flere Alen lange, brækkelige, naar de böjes över en Vinkel af 40°, beklædte med glat, lyst-graabrun Bark. Helt forskjellig fra dem ere de paa Moderplanten spirende Frugter, hvis Rodspirer ere tendannede, men aldrig blive mere end c. 1 Fod lange, da de saa lösnes og falde med Spidsen ned ad i Mudderet under Modertræet. Jeg har aldrig set dem forlænge sig saaledes, att de slog Röd¬ der, medens de endnu vare i Forbindelse med Moderplan¬ ten, og hvor skulde ogsaa Stængelspiren voxe hen, hvis den blev i sit Hylster i Frugten?”. Om Rhizophora Mangle skal jeg her tilföje nogle faa Bemærkninger tillige med nogle til Dels af Baron Eggers udförte Tegninger. 16 Eug. Warming. Hvad nu angaar Luft-Röddernes indre Bygning, da foreligger der mig et Brudstykke, som, hvis det virkelig er af en Rod og det synes det efter det ydre at dömme at maatte være (det har i alt Fald været nedsænket i Vandet, da det er besat med Skaller af Saltvandsdyr), har en for en saadan afvigende Bygning. Det har en Diame¬ ter af 2 1/ 2 Cm.; deraf gaa 6 Mm. paa Barken og 15 Mm. paa en Marv; mellem Bark og Marv ligge en 1 */2 Mm. tyk Vedring. Yderst i Barken ligger et ret tykt Kork¬ lag; i Barkparenkymet ligger hen mod Korken Grupper af ejendommelige Sklerenkymceller, og selve Parenkymet er, fuldt af tykvæggede, bastlignende, i almindelighed H-formet forgrenede Celler, der sende deres lange Grene ind i de store Intercellulær-Rum, og ganske stemme med Sachs’s Trichoblaster (Lelirb., 4 Udg., S. 85, Fig. 70). Marven er et Parenkym, der i alt væsentligt ligner Barkens. I Vedringen er der meget talrige Parenkym straaler paa oftest 2 — 3 Cellelags-Tykkelse; de mellemliggende Ved- partier ere gjennemsnitlig kun 6—10 Vedcellelag tykke, med faa vide Kar. Vedceller ne (Libriform) ere ofte tver- delte, Karrene mest Trappe- og Netkar. Udenfor Vedrin¬ gen ligger en tynd Ring af utydelig Blödbast, inderfor den og tæt op til den en Kreds af bastlignende Sklerenkym- strænge (hen ved 80). Der er i Bygningen intet der rober Roden; man skulde sige, at det var en Stængel, nævnlig er den tydeligt ud¬ talte Ordning af de mekaniske Celler i en hul Cylinder om en Marv med stor Diameter meget afvigende. Ikke destomindre turde det alligvel være den for Uhizophora1 s ægte Luftrödder karakteristiske Bygning; disse Rödder have jo nemlig en fra almindelige Rödder helt avigende Funktion, der væsentlig er den samme som Stængeldele- . nes, nemlig at stötte og afstive det overjordiske vegetative System; i Overensstemmelse hermed maa man vente en Bygning, der nærmer sig Stænglernes. De mekaniske Cel¬ ler ordne sig da i en hul Cylinder overensstemmende med Eggers & Warming d. Om Rhizophora Mangle L. 17 de af Scliwcndener paaviste Principer; med Besparelse af Materiale opnaaes den samme Bæreevne som af en solid Cylinder af en vis Dimension. At den beskrevne Del vir¬ kelig er en Rod, derom overbevises jeg ogsaa ved Jacquim Beskrivelse af Luftrödderne (Stirpes Americ.): ”sunt autem hæ radices teretes . cortice crasso, medulla fibrosa” (ved Triehoblasterne). Ogsaa hos andre, til Stötte tjenende Luftrödder, saasom Pandanus’s findes jo Forhold, der minde om Stængelens Bygning. , Spiringens Hoved-Momenter ere kjendte ved Jacquin’s, Griffiths og andres Undersögelser, og spirende Frö, endnu indesluttede i deres Frugter, ere afbildede mange Gange, mere eller mindre slet, hvorfor jeg her meddeler et par nye Figurer. Det er bekjendt, at der er to Æg i hvert af Frugt¬ knudens to Rum, og at de ere hængende, anatrope, epi¬ trope; de have et dobbelt Integument og det yderste af dem finder jeg meget tykt, medens Nucleus er ubetyde¬ lig. I enkelte Tilfælde kommer der to Frö til Udvikling, hvad jeg har afbildet Fig. D og E efter Baron Eggers’s Tegninger og indsamlede Materiale. Desværre kjender jeg ikke de yngre Stadier i Frödannelsen, og derved bliver det me g omuligt at löse et vist Sporgsmaal. Det er endvidere bekjendt, at Kimroden gjennemborer Spidsen af den törre, læderagtige Frugt, at Kimbladets Spidse forbliver indesluttet i Fröet (og Frugten), at Kimstængelen med Radicula og Plumula til sidst lösrives fra det og falde ned. Den eneste Uklarhed, der bliver tilbage, gjælder en Kimbladspidsen omgivende Masse. Til Oplysning af disse forskjellige Deles Stilling kunne Figu¬ rerne tjene (A og B ere formindske, H og S förstörrede). Fig. A forestiller det spirende Frö, hvis Kimblad, cot , er indesluttet af Frugten, fr. B er den övre Del af Kimplanten efter Lösrivelsen fra Kimbladet; z er Arret efter dette, og Prikkerne Karstrængene, der gaa ud i det; 2 18 Eug. Warming. pi er Plumula. — C er et Længdesnit gjennem en Frugt; cot er Kiinbladet, der har lös net sig fra Cauliculus, skaa¬ ret igjen nem, saa at den Hullied ses, i hvilken Plumula rager op (pl1)', t er en masse som omgiver Kimbladspidsen (a). Om disse forskjellige Dele kan jeg meddele folgende: Kimbladet. Den nedre cylindriske Del, omtrent til b (i C) er et med Karstrænge forsynet,, i det Indre paa store In¬ tere ellular-Rum rigt Parenkym, opfyldt med Trichoblaster; disse findes ogsaa i störste Mængde i andre Dele af Plan¬ ten saasom ”Kimroden”, Frugtens Væg, Bægeret o. s. v. De bidrage til at gjöre det Væv, som de findes i, meget fast og sejt, og jeg antager, at de have den biologiske Betydning at hjælpe til at forhindre de for den tropiske Sol stærkt udsatte Dele fra Indskrumpning ved Fordamp¬ ningen, der netop let vilde kunne finde Sted, fordi Inter- cellerlar-Rummene ere saa store og talrige. I Kimbladets övre Del, a , mangle de. — Hos forskjellige Autorer tales om ”conferruminate ”Kimblade, ”cotyledones in molem car¬ nosam unitæ” o. 1. hos denne og andre Arter af Familien; jeg kan hos B. Mangle hun antage 1 (heltomfattende) Kim¬ blad; der er ingen Antydning af, at den cylindriske, forneden hule Del er sammensat af flere sammensmeltede Blade. Derfor er der jo megen Mulighed for, at andre Rhizopho- reer have flere frie; hvad Gartner (de fruct. et sein. I. p. 213) kalder ”cotyledones quatuor aut sex, foliaeeæ, plicato convolutæ in conum gracilem subulatum convergentes” er imidlertid ikke Kimblade (Kimbladet hos Gartner: ”vitel¬ lus”), men Plumulas yderste Blade (pl; Fig. B). Den övre Del af Kimbladet er ved et eget kravefor¬ met fremspringende Parti (se Fig. C og G etc.) skilt fra den nedre; den har en noget lysere Farve1), er rig paa Krystalklumper af oxalsur Kalk, der ikke fandtes i den trichoblast-förende Del, og har mange Karstrænge. Medens Overhuden paa Kimbladets nedre frie Del var dannet af *) Jacqinn kalder den : ”caput incurvum obtusum ex luteo aurantium’b Om Rhizophora Mangle L. 19 udadtil stærkt fortykkede Celler og glat, bliver den höj er e oppe tyndvægget, og smaa hovedformede kjertelhaarsagtige Haardannelser med almindeligt 2 — 4 Celler i Hovedet komme til Udvikling; særligt gjælder dette for Delen a (Fig. C) ; i denne blive endog Cellerne i de inden for Over¬ huden folgende 2 — 4 Lag delte med talrige radiale Vægge (Fig. H) og omdannede til et Væv, der gjör det samme Indtryk ved Celleform og Indhold som secernerende eller absorberende Celler saa ofte gjöre; her have vi den Del af Kimbladet, der særligt har til Opgave at modtage Næ¬ ringen fra Moderplanten. Den nedre Del af Kimbladet saa vel som ”Kimroden” indeholde Klorofyl, og kunne altsaa selv assimilere. Kimbladets Spidse, a, er omgiven af Legeme t , (Fig. C, E, F) der tydes forskjelligt; Jacquin kalder det ”ca- lyptra”, Gärtner ”albumen calyptræforme, aurantiacum, glanduloso-carnosum”, Griffith betegner det nærmest som Fröskal (”les tegumens dérangés”), Bâillon skriver: ”la graine est .... dépourvu d’albumen, mais souvent entouré d’une matière molle, qui semble en jouer le rôle”. Hvad denne Masse er, kan jeg ikke sige med Be¬ stemthed, da jeg mangler Materiale til at fölge Udviklingen af den unge Frugt og Frö. Den er, som det fremgaar af de forskjellige Autores, en kjödet Hætte, der med glat, glinsende Overflade lader sig lösne fra Frugtens Væg. Det er derfor rimeligst, at den hörer Fröet til, og Griffiths Antagelse, at den er de omdannede Integumenter har stor Sandsynlighed; det ydre Integument er jo endog fra först af meget tykt. Det til Kimbladet nærmest liggende Væv har lyse Celler med eget, som det synes, plasmarigt Ind¬ hold; det övrige er et brunligt tyndvægget Parenkym med fattigere Indhold 1). Karstrænge med stærk Blödbastdel D Jacquin kalder calyptra ”inflata ex substantia glandulosa suc¬ coque plena” og mener, at den kan tjene til at præparere Næringen for Kimen. 2* 20 Eug. Warming. Om Rhizophora Mangle L. og yderst svag Veddel gaa ud i det. Dette kan ihlce tale mod at betragte det som Fröskal, thi mange Fröskallcr före jo et rigt Net af Karstrænge. Derimod blev jeg noget betænkelig ved denne Tydning ved Under sögelsen af den med to Kimplanter forsynede Frugt Fig. E og F. Thi saavidt sees kunde vare de to Kimblade, cot og cot\ begge indesluttede i den samme Hætte, t, og var denne Fröskal¬ len, fik vi altsaa det sjeldne tilfælde med Polyembryoni. Indtil videre maa jeg dog anse Hætten t for Fröskal. Mellem den og Frugt væggen har jeg ogsaa fundet Rester af et Væv, der nok kunde modsvare Placenta og de abor¬ terede andre Æg. [Den ene (höjre) af de to Kimplanter, Fig. E, har udviklet sig længe för den anden; den har endog afkastet sin ”Kimrod” med Tilbehör, medens den anden er ganske ung. De to paa Fig. D. afbildede ere omtrent lige vidt i Udvikling; a er Griflerne.] Det lange tendannede Legeme (caul. Fig. A), der bærer Kimbladet, betegnes af alle Autores som ”Radicula”. Det er muligt, at de have Ret og at den aller störste Del nær¬ mest skal betegnes saaledes. Dog er der nogle Bemærkninger at gjöre. Denne Kimrod har i Hovedtræk ganske den samme Bygning som Luftroden (se Tversnittet, Fig. J, 2 Gange forst.). Inden for Overhuden fölger Korklaget s; derefter en Bark med Parenkymceller, af hvilke de yderste före Klorofylkorn, de inderste Stivelse, og som foruden Grup¬ per af Stenceller i en Kreds hen mod Periferien (Æ) har mange Thriclioblaster; efter dette en Kreds af Karstrænge (/o), som mest bestaa af Blödbast alene, men til Dels ogsaa före et svagt Vedparti, der, som i Stængelen, ligger inden for Basten. Endelig er der en mægtig Marv, som ligner Barkens stivelseforende Parti, men har endnu större Inter¬ cellular-Rum (hver omgivet af i almindelighed 5 — 6 Celler). Denne Bygning med en mægtig Marv holder sig om¬ trent lige til den yderste Spids af ”Kimroden”, dog har jeg ikke havt Materiale nok til at klare fuldstændigt Spid- Literatur-öfversigt. 21 sens Bygning og Rodhættedannelsen. Paa den eneste gan¬ ske unge Rod, som jeg liar havt til Undersøgelse, fandt jeg kun en yderst svag Rodhætte, men indenfor den det höjere oppe subepidermale Korklag; ja dette synes endog mægtigst lier eller at have begyndt at danne sig her, hvor¬ efter Dannelsen af det vilde skride frem i basipetal Ret¬ ning (det vil sige: op mod Kimbladet). Af alt dette tror jeg at turde slutte, at den saa kaldte ”Radicula” omtrent helt og holdent er det liypokotyle Stængelstykke. Hvor den egentlige Radicula, der rimeligvis ogsaa har en mægtig Marv, begynder, kan jeg ikke sige endnu; rimeligvis er den kun den aller yderste, med den ubetydelige Rodhætte dækkede Spids. Herfor taler ogsaa det, at det kun er fra denne aller yderste Del, at Rödder bryde frem, naar det hele Legeme er falden ned i Mud¬ deret, og Spiringen begynder, efter hvad Figurer hos Ca- tesby (Carolina, tom. II, tab. 63) og Rumphius (Herbar. Amboin. t. Ill, tab. 73, Fig. B) oplyse. Hos den sidste tindes tillige paa tab. 71, et Habitusbillede af hele Plan¬ ten, der viser det urigtige i Grisebachs ovenfor cite¬ rede Ord. Indtil et rigere Materiale foreligger kun disse Be¬ mærkninger. Kjöbenhavn i Jan. 1877. E. Skr. Af et Brev fra Baron Egoers, som jeg mod¬ tog efter Manuskriptets Overlevering til Trykkeriet, faar jeg Bekræftelse paa, at Luftrödderne virkelig have en, som oven for beskrevet, meget stor Marv. Literatur-öfversigt. Algæ aquæ cl ulds exsiccatæ præcipue scandinavi- cæ, quas adjectis algis marinis chlorophyllaceis et phyco- 22 Literatur-öfversigt. chromaceis distribuerunt Vßit Wittrock et Otto Nordstedt adjuvantibus Drr P. T. Cleve et F. R. Kjellman. Fase. 1 (N:ris 1—50); fase. 2 (N:ris 51—100). Upsaliæ 1877. Im¬ perial 8:0. Under ofvanstående titel bar ett exsiccatverk börjat utgifvas i fasciklar à 50 nummer. Flere ganger äro un¬ der samma nummer exemplar meddelade från olika lo¬ kaler, så att hvarje af de nu utgifna fase. innefattar omkr. 00 ex. De länder, som äro representerade i dessa 2 fasc., äro Sverge, Norge, Nowaja Semlja, England, Tyskland, Österrike och Italien. Priset pr fascikel är hos utgifvarne 15 kr. (17 sh., 17 Reichsmark, 21,25 fres) förutom frakt. Innehållsförteckningarne meddelas här nedan, samt äfven beskrifningarne öfver de nya formerna och en del gjorda anmärkningar vid några arter. Fase. 1. 1 Coleochæte divergens Pringsh. 2 „ pulvinata Al. Br. f. ma¬ jor et minor. 3 Bulbochæte rectangul. Wittr. 4 „ pygm. Pringsh.; Wittr. 5 Oedogonium paehyandrium Wittr. nov. spec. 6 55 Boschii (Le Cl.) Wittr . 7 >> 1 autum niarum Wittr . nov. spec. 8 ?> Pringsheimii Cram. ß. Nordstedtii Wittr. 9 J’ calcareum Clev. 10 » rufescens Wittr. 11 Borisianum (Le Cl.) Wittr. 12 )) sexangulare Clev. et Oe. echinospermum Al. Br. 13 rugulosum Nordst. nov. spec. 14 » longatum Kiitz.; Wittr. et Oe. Yaucherii (Le Cl.) Al. Br. 15 Oedogonium Braunii Kiitz. 16 » pluviale Nordst. 17 » platygynum Wittr. 18 » upsaliense Wittr. 19 )) crispum (Hass.) Wittr. 20 v Vauclierii (Le Cl.) Al. Br. 21 )) plusiosporum Wittr. 22 y minus Wittr. 23 >> psægmatospor. Nordst. nov. spec, et Oe. minus Wittr. 24 giganteum Kiitz. 25 Fonticola Al. Br. 26 )) plagiostomum Wittr. et Oe. inversum Wittr. ß subelusum Wittr. nov. var. 27 Spbæropl. annulina ( Both ) Ag. 28 Draparnaldia glomerata ( Vauch.) Ag. 29 Stigeoclon. tenue (Ag.) Kiitz. 30 „ subuligerum Kiitz. Literatur-öfversigt. 23 31 Chætophora Cornu Damæ f (Both) Ag. 32 „ tuberculosa (Both) Ag. 33 „ pisiformis (Both) Ag. 34 Aegagropila Sauteri (Nees v- Esenb.) Kütz. 35 „ holsatica Kütz. 36 „ Linnæi Kütz. 37 Cladoph. fracta (Dillw.) Kütz. 38 Chætomorpha ærea (Dilliv.) Kütz. 39 Pithophora kewensis Wittr. 40 Chroolep. aureum ( Lin ) Kütz , 41 „ Jolithus (Lin.) Ag. et Gloeocapsa Magma (Bréb.) Kütz. 42 „ umbrinurn Kütz. 43 Enteromorpha minima Näg. ß. glacialis Kjellm. n. v. 44 Monostroma Blyttii (Are sch.) Wittr. 45 „ baltic. (Aresch.) Wittr. 46 Prasiola fluviatilis (Sommerf.) Aresch. 47 „ crispa (Light/.) Meneg. 48 „ stipitata v. Suhr. 49 „ furfuracea (Mertens) Menegh. 'SO Gonium sociale (Dujard ) Warm. Fase. 2.' 51 Codiolum Nordenskioeldianum Kjellm. nov. spec. 52 Pediastrum Boryanum (Tarp.) Menegh. 53 Coelastrum sphaericum Näg. 54 Hydrurus pencillatus Ag. form. simplex. 55 Tetraspora cylindrica (Wah- lenb.) Ag. 56 Schizochlamys gelatin. AI. Br. 57 Mougeotia mirabilis (Al. Br.) Wittr. 58 „ lætevirens (Al. Br.) Wittr. 59 „ parvula (Hass.) Wittr. 60 „ capucina (Bory)Nordst. 61 ,. quadrata (Hass.) Wittr. 62 Spirogyra velata Nordst. 63 „ princeps ( Vauch.) Clev. 64 j, majuscula Kütz. 65 „ bellis (Hass.) Crouan. 66 „ subventricosa (Hass ) Wittr. 67 Desmidium cylindricum Grev. 68 Hyalotheca mucosa (Dilhv.) Ehrenb. 69 „ dissiliens (Smith) Bréb. form, tridentula. 70 Euastrum ansatum Balfs. 71 Staurastrum polymorph. Bréb. 72 „ punctulat. Bréb. form. alternans. 73 „ Bieneanum Bab. et Cos- mar. reniforme (Balfs) Arch. 74 „ orbicul. (Ehrenb. Balfs, Euastrum ansat. Balfs, Chlorococcum botryoi¬ des (Kütz.) Bab. 75 Xanthidium armatum Bréb. 76 Arthrodesmus Incus (Bréb.) Hass. 77 Cosmarium biretum Bréb. 78 „ Sportella Bréb. 79 „ calcareum Wittr. et C. Botrytis (Borg) Me¬ negh. ß subtumidum Wittr. 80 ., crenatum Balfs. 81 „ trafalgaricum Wittr. nov. spec. 82 ,, connatum Bréb. et C. 24 Literatnr-öfversigt. pseudopyramid. Lund. * stenonotum Nordst. 83 Pleurotænium nodulosum ( Bréb .) j De Bar. 84 Tetmemorus granulatus {Bréb.) Ralfs. 85 Closterium intermedium Ralfs. 86 „ Lunula (Müll.) Khrenb. 87 „ Ehrenbergii Menegh. 88 ,. monilif. (Bory)Ehrenb. 89 ,, setaceum Khrenb. 90 „ Ceratium Perty. 91 Penium curtum Bréb. 92 Mesotæn. violascens De Bar 93 Stigonema ocell. ( Küts ) Thur. ß globosum Nordst. 94 Haposiphon Brebissonii Kütz ß globosus Nordst. nov. var. 95 Braunii Någ. membranaceum 96 Phormidium Kütz. 97 Nostoc pruniforme {Lin.) Ag. 98 „ caeruleum Lyngb. 99 ,, sphæric. {Poir.) Vauch. 1 100 Chroococcus turg. {Kütz.) Någ. 5. Oedogonium pachyandrium Wittr. nov. spec. Oe. dioicum, macrandrium, oogoniis singulis vel rarius binis, oboviformi-ellipsoi- deis, poro superiori apertis; oosporis ellipsoideis, oogonia non com¬ plentibus; plantis masculis paullo crassioribus quam femineis; sper- mogoniis 1— 4cellularibus; spermatozoidiis binis, divisione verticali ortis. — Crassit. cell, veget, plantæ femin. 31 — 36 /u, altit. 21/2— 6V2 pio major; cr. oogon. 54—57 /u, ait. 90 — 108 /u; cr. oosp. 51—54^, ait. 73 — 85 /u\ cr. cell. veg. pl. mascul. 36—45 /7, alt. 1 3/4 — 3 ‘/apio major; cr. cell, spermog 35—43 /u, ait. 11 — 20 /u. Species cum Oe. crasso (Kütz.) Wittr. comparanda. Sueciæ ad Lurbo prope Upsaliam 1B1 7/7 76 . 7. Oedogonium lautumniarum Wittr. nov. spec. Oe. dioicum, macrandrium, oogoniis singulis, subglobosis, poro paullo supra me¬ dium sito apertis; oosporis globosis, oogonia fere complentibus; plantis masculis paullo gracilioribus quam femineis; spermogoniis 5 — ? cellularibus. — Crassit. cell, veget, plantæ femin. 16—22 /u, altit. 2— 5plo major; cr. oogon. 40—45 ait. 46 — 51 fx\ cr. oospor. 36 — 41 g, ait. 35—40 /u; cr. cell. veg. plant, mascul. c:a 15 /u, ait. 4 — 5plo major; cr. cell, spermog. c:a 14 /u, ait. 7—10 u. Sueciæ in Lassby backar prope Upsaliam 1820/676. 13. Oedogonium rugulosum Nordst. nov. spec. Oe. dioicum nannandrium; oogoniis singulis, rarius binis, oboviformi-ellipsoideis, operculo apertis rima angusta; oosporis oogonia complentibus, mem¬ brana quam subtilissime crenulata; nannandribus bicellularibus in oogoniis sedentibus, spermogonio exteriore unicellulari curvato. — Crassit. cell, veget. 6—8 li\ altit 3 — 5plo major; cr. oogon. 16 — 20 g, ait. 23 — 27 /7; cr. oospor. 15 — 18 /u , ait. 22 —23 (m; cr. stip. nan- nandr. 5—6 j u , ait. 12—14 u; cr. cell, spermog. 4,5—6 u, ait. 5—6 {u. Sueciæ ad Vesterlanda in Bahusia 1813/776. Literatnr-öfversigt. 25 23. Oedogonium psægmatosporum Nordst. nov. spec. Monoicum oogoniis singulis vel 2—5 continuis, late pyriformi-globosis (1. subde- presso-globosis parte basilari valde evoluto), in medio anguste sed manifeste circumscissis, poro in circumscissione sito apertis; oosporis depresso-globosis oogonia non complentibus (1. partibus basali et mi¬ trali exceptis fere complentibus), punctulato-granulatis ; spermogoniis hypogynis 1 — 15-cellularibus, cellulis paullulum tumidis ; spermatozoi- diis singulis. — Crass, cell. veg. 9—10 p. alt. 6 — 8plo major ; cr oogon. 28—31 p, ait. 33 — 39 u; cr. oospor. 27. 29 p, ait. 24 — 27 p; cr. cell, spermog. 12 p, ait. 10 p Oe. longato Kütz. et Oe. cris¬ pulo Wittr. et Nordst. proximum. Sueciæ in lacu Feringe sjö Bahusiensi 18t3/676. 26. Oedogonium inversum Wittr. ß subclusum Wittr. nov. var. Var. oogoniis singulis vel 2—4 seriatis, globosis vel rarius pyriformi- globosis, operculo basali apertis, rima angustissima; oosporis subde- presso-globosis vel rarius subpyriformi-globosis, oogonia fere com¬ plentibus; cellulis vegetativis capitellatis elongatis. (Spermogonia adhuc non observavi.) Crassit. cell. veg. 12—18 u, altit 4 — 13plo major; crass, oog. 28 — 38 tu, ait. 29—36 p; crass, oosp. 27 — 37 p, ait. 26—32 p; crass, cell, basal. 21 /u, alt. 14 p. Sueciæ ad Bro in Gotlandia 1820/373. 43. Enteromorpha minima Näg. forma glacialis Kjellm. nov. form. E. minimæ forma, colore saturate viridi, stratum late expan¬ sum, cæspitibus numerosis approximatis constitutum efficiens. Novaja Semlja:‘Besimannaja Guba 182/875. Hab. in rupibus pla¬ nis paullulum supra limitem aquæ superiorem ab undis maris et aqua e molibus glaciei impendentibus destillante irrigatis. 45. Monostroma balticum (Aresch.) Wittr. Försök till en Mo- nogr. öf. algslägtet Monostroma p. 48, t. 3, f. 10. — Diagnosin hanc revisam dare voluimus ; M. thallo denique libero, membranaceo, subrigido, irrogulariter undulato, vivo prasino, siccato albido-viridi ; cellulis superioris par¬ tis thalli a fronte 5— 7angularibus, a latere visis (sectione transversa thalli facta) subrectangularibus, 25—33 p altis et 8— 16 u latis; parte extrorsum versa membranæ cellularum valde incrassata, 8 — 10 /u crassa ; lumine cellularum a latero viso subquadrato ad rectangulari, 9—12 p alto et 7—15 p lato. Veit Wittrock. 51. Codiolum Nordenskiœldianum Kjellm. nov. spec. C. thallo 175—600 p alto, clava superne 25 — 50 p crassa, stipite vulgo (sal¬ tim in speciminibus zoosporiferis) clavam longitudine non superante. Norvegiæ in insula Maasô Finmarkiæ occidentalis 1813/s76. Inve- 26 Literatur-öfversigt. stit una cum Urospora pencilliformi (Roth) Aresch. lapides sub reflexu maris denudatos. 60. Mougeotia capucina (Bory) Nordst. (Staurospermum capu- cinum (Bory) Kütz.) Sporæ maturæ sub vinoso ochrareæ, 64 -70 — 100 /u longæ, 60—70 tu latæ, a fronte cruciformi-quadratæ lateribus sinuatis angulis truncatis; exosporio achroo membrana angulorum incrassata; mesosporio lævi quadrato lateribus minus profunde sinua¬ tis, angulis obtusis 1. sæpe apiculatis. 73. Staurastrum Bieneanum Rab. Zygosporæ sunt globosæ, aculeatae, basi aculeorum lata, diam. c. acui. 50—54 {u , sin. acui. 32 — 36 [a . Fig. 5 g tab. XXI in Ralfs Brit. Desm. verosimiliter huc pertinet. 78. Cosmarium Sportella Bréb. cum zygosporis. Zygosporæ sunt globosæ (diam cire. 50 ,«), aculeatæ, aculeis apice breviter 2 3- furcatis, ad basin corona dentium ornatis (cfr Ralfs Brit. Desm. tab. XXXIII, fig. 6), exosporio achroo, mesosporio subfusco. Sueciæ ad Fiskebäckskil in Bahusia IS1/? 76 O. Nordstedt . 81. Cosmarium trafalgaricum Wittr. nov. spec. C. parvum, quinta fere parte longius quam latius, in medio profunde constrictum, sinu lineari extrorsum ampliato, membrana glabra; semicellulis a fronte visis reniformibus, latere dorsali in medio leviter emarginato, a latere visis orbicularibus, in utroque latere tuberculo minimo mediano or¬ natis, a vertice visis ellipticis, lateribus tuberculo minimo mediano ornatis. Long. cell. 24—26 tu, lat 20 — 21 («, crass. 13 — 14 tu; lat. isthmi 6 — 7 tu. Species ad C. Phaseolus Bréb. affinis; cum C. Bicardia Reinsch comparanda. Angliæ in aquario magno in ”Trafalgar Square” Londinii 1820/672. 94. Hapalosiphon Brebissonii (Kütz.) ß globosus Nordst. nov. var. Yar. trichomatibus e centro communi radiantibus, globulum diam. 5—15 (rarius 20) m. m. libere natantem constituentibus. Sueciæ in lacu Broddiingstjärn ad Fagerhult in Bahusia 186/s76. Smärre notiser. Lärda sällskaps sammanträden. Sällskapet pro fauna ct flora fennica d. 4 nov. Ef¬ ter det några löpande ärenden föredragits, redogjorde ordf. prof. Lindberg för sina fortsatta undersökningar af de se- Smärre notiser. 27 naste sommar på Åland insamlade mossorna. Bland an¬ märkningsvärda arter af slägtet Riccardia hade utom den på föregående möte omnämnda R. multifida (= Aneura multifida ß ambrosioides N. v. Es.) vid Gesterby och Lafs- böle ”tjännor” anträffats R. major Lindb. (= A. multifida a major N. v. Es.), skild genom större växt, enkelt pinn- grenig stjälk, korta och på bägge sidor kon växa grenar, fullkomligt helbräddade i kanten af två cellager bestående blad samt jämförelsevis glatt mössa. Af samma slägte hade vid Långbergsöda funnits en förut i Finland ej ob¬ serverade R. latifrons var. sinuata (Dicks.) Lindb. äfven- som en ny varietet suradosa Lindb. — Af slägtet Mar- tinellia hade talaren på ruttna tallstammar i Liby torf- mosse och Gesterby ”tjännan” fnnnit en ny art M. rigida , hvilken närmast slägt med den pyreneiska M. apiculata samt af de skandinaviska med M. curta är utmärkt, an¬ dra karaktärer att förtiga, genom de långt utdragna och spetsiga flikarne af bladen, hvilka sitta som hos M. con¬ vexa (= umbrosa). Vid Långsbergsöda och Gesterby hade ordf. jämväl funnit växande bland Jung er mania porphyro- leuca en såsom en form af denna art ansedd och under N. v. Esenbecks varieteter attenuata och globifera inne¬ fattad mossa, hvilken han dock såg sig tvungen upställa såsom en egen art Jung, longidens n. sp.; denna art, hvil¬ ken är lång och smal samt ytterst tätbladig, utmärkes bland annat därigenom att inskärningen i toppen af hvarje blad når nästan till dettas midt och icke är halfmånformig. — Som nyfinsk anmäldes vidare Hypnum Rreidleri Jur. från Tjurnäs, en art, hvilken står närmast H. cordifolium och giganteum. . I likhet med den förra' är den sambyggare, men skiljes från denna genom gr of och styf, mer pinn- grenig växt och mörkare färg, genom korta och styfva, mer rundtrubbiga blad, de där äro försedda med kortare, oftast klufven nerv. Och uttalade tal. den förmodan att o denna art, af hvilken han ägde exemplar jämväl från Ån¬ germanland, icke vore sällsynt i nordligare trakter, — 28 Smärre notiser. 1 Vidare redogjorde ordf. för en egendomlig Fontinalis , hvil- ker af Stud. V. Renqvist denna höst i fruktificerande till¬ stånd blifvit anträffad i Tikkolampi träsk i Sysmä socken (Tavastland). Den* vore möjligen en egen art, stående i närheten af den nordtyska F. androgyna Ruthe, men tills¬ vidare hade ordf. benämnt den F. antipyretica var. patens. Mer grenig än hufvudformen är den mycket lång och smal, hvarjämte bladen, i synnerhet mot grenarnes spet¬ sar, äro kortare och bredare, mindre kölade samt nästan rakt utstående, till följd hvaraf deras tresidighet blir nä¬ stan omärkbar. I sammanhang härmed framhölls orig- tigheten af den allmänt uttalade åsigten att Fontinalis - arternas blad skulle helt och hållet sakna nerv, de äga nämligen en antydan till en sådan, i det att bladbasens midt är bildad af tre eller två cellager. Härefter med¬ delade ordf. resultaten af sina undersökningar af könsför- hållandena hos några lefvevmossor, undersökningar hvilka varit förenade med stora svårigheter i anseende till orga- nernas i fråga ömtåliga byggnad och förgänglighet. Af slägtet Kantia hade K. Trichomanis befunnits vara pa- roik, K. Calypogea (Raddi) från klöfvahallar i Skåne autoik samt K. fissa (— arguta) dioik. Alla Martinetlia- arter åter äro dioika med undantag af M. compacta, som är paroik. Blepharosioma (== Jungermania') thrichophyllum uppgifves vara dioik, men är i själfva verket äfven den paroik. Sist och slutligen tillkännagaf ordf. att han i fruk¬ terna af den i Södra Europa förekommande mellan Mar- chantieœ och j Riccieœ stående Corsinia mar chantio ides an¬ träffat två slags sporlika bildningar, de ena stora svart¬ bruna, de andra mindre och vattenklara. Tal. uttalade sin förmodan att dessa senare vore af samma ursprung som de hos öfriga lefvermossor förekommande springtrå- darne, af hvilka han hos denna art icke funnit spor. Stud. R. Hult förevisade en forma pinnatifida af Al¬ nus glutinosa , tagen i Lojo af Stud. J. J. Tikkenen. Till Smärre notiser. 29 införande i sällskapets publikationer anmäldes af kand. F. Elfving ”Anteckningar om vegetationen kring floden Svir.” Den 2 dec. 1876. Ordf. prof. Lindberg redogjorde för resultaten af den granskning, han underkastat de i hans herbarium under namnet Ceplialozia catenulata för¬ varade lefvermossor, hvaraf många blifvit af den tyska hepaticologen Grottsche bestämda. Andra misstag att för¬ tiga hade under detta namn funnits sammanblandade tre Cephalozia- arter: 0. Fransisci (Hook.) Dum., C. serriflora n. sp. Lindb. ocli C. reclusa (Tayl.) Dum. Den första af dessa, närmast beslägtad med C. obtu- siloba genom sina tjocka, köttiga stoloner, är ytterst säll¬ synt i hela Europa. På fuktig sandgjord förekommer den under tvänne former; tal. äger af hufvudformen skandina¬ viska ex. från Dalarne och Torneå Lappmark (Palojoki): Norrlin), af var. laxior Lindb. från Ångermanland och Österbotten (Säresniemi : Brenner). Den andra arten C. serriflora står närmast C. connivens , men skiljes genom sin bruna färg och tätt sittande, bredt äggrunda blad, hvilka bildas af små, mycket starkt förtjockade celler. Synnerligen utmärkande för denna art äro de ovanligt groft sågade honskärmen. På rutten ved, sällan på torf- ved (eller fuktiga klippor) har den i Skandinavien anträf¬ fats i Skåne, Småland, Bohuslän och Östergötland samt i Savolax (Lacktröm). Den tredje arten slutligen, C. reclusa , liknar mest C. äivaricata och är dioik i motsats till de bägge föregå¬ ende, som äro autoika. Den utmärkes genom trådfin växt, hvit ofta något i brunt stötande färg, genom tjock och spröd, starkt grenig stam med ytterst små och glest sit¬ tande blad. Honskärmen äro fullkomligt helbräddade. Vä¬ xande i torfkärr, sällan på rutten ved eller fuktiga klip¬ por har denna art blifvit funnen i Norge vid Alten, i Sverge i Piteå Lappmark (skogsregionen), Lycksele, Da- arne, Gestrikland och Wästergötland, samt i Nyland (Köp - 30 Smärre notiser. backa: Arrhenius) ocli på Lappska halfön (Teriberka: Brotherus). Vidare meddelade tal. att han vid Skäralid i Skåne funnit Porella platyphylloidea (Schwein.) Lindb. vä¬ xande på en bokstam bland P. lævigata , platyphylla och dentata , men högst sparsamt och utan spår af generation¬ organ, att han vidare invid Helsingfors lyckats finna ett exemplar af den i Skandinavien mycket sällsynta Antho- ceros lævis L., samt att den nordiska Ilypnum alpestre påträffats på Aland af hr J. O. Bomansson. Tillika på¬ pekade tal. att den i andra upplagan af Sohimpers Synop¬ sis uppstälda Sphagnum spectabile Schimp., enligt från England erhållna exemplar är identisk med Sph. interme- o dium riparium Angstr. samt att den under namn af Hyp- num molle från Skandinavien hittils upptagna arten är II. dilatatum Wils., men att af den äkta molle en varietet, Schimperi Lar., blifvit af dr F. Nylander funnen på Lapp- ska halfön. Afven rekommenderade ordf. till efterspaning den af honom vid Stockholm funna Mnium ambiguum A. H. Müll., ytterst lik Mn. serratum men dioik. — Slutligen meddelade tal. att han vid genomgående af den moss- samling docenten Johan Sahlberg hemfört från Jenisej fun¬ nit en mängd nya slägten och arter, bland h vilka han denna gång specielt ville framhålla Cinclidium latifolium n. sp. Lindb. Närmast beslägtad med C. stygium , utmär¬ ker sig denna karakteristiska art, hvilken är dioik, genom sin smuts-brungula färg, som genom torkning blir nästan svart, genom sina stora, glest sittande och starkt utstå¬ ende blad, hvilka, till formen på tvären ovala, äro ytterst konvexa genom att kanterna äro tillbakavikna nästan ända från nerven. Bladudden är mycket kort med strax ne¬ danför spetsen upphörande nerv. - Doc. J. P. Norrlin förevisade en af honom senaste sommar i Asikkala i ett enda exemplar funnen obeskrif- ven Oirsium- hybrid, hvars karaktären tydligen utvisa att den härstammar från C. arvense och heter ophyllum. Be¬ träffande CVmwm-hybriderna för öfrigt meddelade tal. att Smärre notiser. 31 desse, som talrikt uppträda i mellersta Europa och äfven på Skandinaviska halfön mångenstädes blifvit iakttagna, i Finland äro ytterst sällsynta. Utom den nu uppvisade hade nämligen blott en enda säker hybrid påträffats af tal. i Onega Karelen, samt en osäker i Asikkala af forst- mäster F. Silén. Med anledning af den långa tid och stora möda mag. Hjalmar Hjelt nedlagt på utarbetandet af den nya upp¬ lagan af ”Herbarium Musei fennici” beslöt sällskapet på förslag af amanuensen för de botaniska samlingarne, doc. Norrlin, att tilldela mag. Hjelt en gratifikation af tre¬ hundra mark. Natur h. Forening i KjÖbenhavn. Möde d. 15:de Dec. Stud. V. Poulsen omtalte nogle nye Findesteder for Ro- sanoffske Krystaller (trykt i ”Flora” Jan. 1877); Dr. Eug. Warming meddelte Resultatet af sine hidtidige Undersø¬ gelser over Cycadé-Ægget (se Botan. Notiser, 1876, s. 182). Den 19:de Jan. 1877. Dr. Warming refererede Kerners Undersögelser over Planternes Værn mod uvelkomne Gjæster. Den 2:de Febr. Stud. V. Poulsen refererede Francis Darwins Undersögelser og hans og Kerners Anskuelser om Betydningen af de extraflorale Nektarier hos en Del Planter. Botaniste Forening i KjÖbenhavn. Den 21:de Dec. 1876 fremlagde og gjennemgik Dr. Warming sin brasilianske, til det botaniske Museum forærede, Samling af törrede Frugter (c. 180 Arter). Den 30-te Jan. omtalte Prof. Lange de i de senere Aar i Danmark opdagede nye Voxesteder for sjeldne Plan¬ ter, samt et Par interessante Plantefund gjorte af Stud. polyt. A. Kornerup i Grönland. Til Slutning opfordrede han Botanikerne til at skaane de sjeldne Planter mere end det nu ofte var Tilfældet, i det Arterne ved den stærke Eftertragten truedes med Udryddelse. 32 Smärre notiser. Kongl. Maj;t liar under den 30 sistlidne dec. på därom gjord ansökan beviljat professorn i botanik och praktisk ekonomi vid universitetet i Upsala fil. dr John Erhard Areschouo afsked från hans professorsbeställning. Af de å 8:de hufvudtileln uppförda anslag för år 1877 till företagande af vetenskapliga resor och ut- gifvande af läroböcker och lärda verk har Kongl. Maj:t anvisat 700 kr. till Vetenskapsakademiens förfogande för inlösen af 100 exemplar af 2:dra seriens l:sta häfte utaf prof. Eltas Fries1 arbete ”icones selectæ hymenomycetum nondum delineatorum;” 1000 kr. åt prof. J. G. Agardh till bestridande af tryckningskostnaderna för arbetet ”Spe¬ cies genera et ordines algarum, vol. tertium”; 1000 kr. åt fil. kand. C. F. Nyman för utgifvande af första delen utaf arbetet ”Conspectus floræ europææ” samt 1200 kr. åt hvartdera af akademiska konsistorierna i Upsala och Lund för utgifvande af universitetens årsskrifter. Anmälan. A Botaniska Notiser , som komma att utgifvas af undertecknad äfven under nästa år, emottages prenume¬ ration å hel årgång, utgörande 6 nr i omkring 12 ark, å alla postanstalter i Sverge med 3 kronor 50 öre, postbe¬ fordringsafgiften inberäknad, samt hos tidskriftens distri¬ butör, herr €. W. Bi. Gleerups förlags-bokhamlel i Lund, och i alla båklådor till samma pris. Obs.! Herr prenumeranter gbr as uppmärksamma pà ait tidsskriften fortast erhålles genom prenumeration å nå¬ gon postanstalt. Be exemplar , som sändas genom posten, erhålla omslag. Lund den 15 Febr. 1877. €. F. 0. Nordstedt. Innehåll: N. J. Scheutz, Öfversigt af Sverges och Norges A!o.?a-arter. — E. Warming, Om Rhizophora Mangle L. — Litera tu r-o f v e r s i gt: V. Wittrock et O. Nordstedt, Algæ aquæ dulcis exsiccatæ. — Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. — Afsked. — Anslag till lärda arbetens utgifvande. — Anmälan. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri, 1S77. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF O. NORDSTEDT. N:r 2. d. 1 april 1877. Om fenologiska iakttagelser i Sverige. Af H. Wilh. Arnell. Många gånger har man i Sverige uttalat önskvärdhe¬ ten af att få i gång samtidiga iakttagelser uti landets olika delar öfver de periodiska fenomenen inom växt- och djur- verlden. Understundom hafva äfven försök blifvit gjorda att erhålla sådana iakttagelser, men hittills hafva dessa försök misslyckats; företaget har strandat redan i sin linda eller efter endast få års tillvaro. Allt sedan 1873 hafva nu emellertid listor för fenologiska iakttagelser blifvit ut¬ sända öfver hela Sverige; dessa listor hafva blifvit mot¬ tagna med så stort intresse, att vi kunna hoppas, att vi nu ändtligen äfven uti Sverige lyckats ställa i gång en fe- nologisk observations-serie, som kommer att fullföljas allt framgent, och att vi sålunda i en framtid komma att er¬ hålla ett material till kännedomen om de fenologiska för¬ hållandena i vårt land. Som de ofvannämnde listorna al¬ drig hafva blifvit omnämnda i notiserna, hvarföre deras tillvaro kanske t» o. m. ej är känd för många af våra naturforskare, har jag, som fått mig anförtrodd bearbet¬ ningen af de influtna anteckningarne för åren 1873 — 75, ansett mig böra med några ord anmäla desamma. Det är väl i det stora hela ej nödigt att för notiser¬ nas läsare framhålla det intresse och den vigt, som man måste tillägga utforskningen af vårt lands fenologiska för¬ hållanden, emedan jag antar, att om den saken ej kan 3 34 H. Wilh. Arnell. finnas mera än en mening. Jag vill derfor e endast ur Prof. Qüetelet’s ”Instructions pour l’observation des phé¬ nomènes périodiques” 1) anföra några yttranden, hvarmed han motiverar nödvändigheten af att de fenologiska iakt¬ tagelserna göras efter ett för alla iakttagare gemensamt schema. Quetelet säger nemligen med rätta, att det väl finnes få naturforskare, som ej samlat iakttagelser öfver periodiska fenomen, men dessa hafva hittills gjort det till föga fromma för vetenskapen. För att man skall kunna komma till intressantare resultat, få ej iakttagelserna, så¬ som det före instruktionens utgifvande för det mesta va¬ rit fallit, göras af hvarje iakttagare isoleradt och efter eget godtycke. Genom detta sätt att gå tillväga händer det lätt med den oändliga mängd periodiska fenomen, som det finnes att iakttaga, att de olika observatörerna göra sina iakttagelser åt så skilda håll, att de aldrig mötas, hvarigenom äfven iakttagelserna ej blifva med hvarandra jemförliga. På sådant sätt kan man ej lära känna lagar ne för de ifrågavarande fenomenen och deras inbördes sam¬ band, samt äfven svårligen komma till de exakta resultat, som man nu för tiden har rätt att begära af de empiriska vetenskaperna. För att göra de fenologiska iakttagelserna mera fruktbringande föreslår derföre Quetelet, att alla observatörer förena sig om gemensamma observationsföre- mål; genom samverkan af talrika, vidt spridda observa¬ törer, som samtidigt rikta sin uppmärksamhet åt samma håll, vinnes sålunda en samling af sinsemellan jemförliga iakttagelser. När Quetelet utgaf sin instruktion, hade han redan lyckats erhålla många observatörer uti Belgien, och det var i första hand till ledning för dem, som han utarbe¬ tade densamma. Instruktionen lämpades dock för obser¬ vationer äfven inom Europas öfriga länder samt till och med för Nord- Amerika. Härigenom förvärfvade Quetelet *) I Bulletin de l’Acad. royale des scienc. de Bruxelles 1842 Om fenologiska iakttagelser i Sverige. 35 efterhand talrika observatorer uti Europas fiesta lander, ocli genom instruktionen väcktes ett så allmänt intresse för dessa iakttagelser, att dess författare kan anses såsom grundläggaren af ett mera lifligt och planmässigt bedrif- vande af fenologiens studium. Han är dock ej den för¬ ste, som sålunda framstält önskvärdheten af samtidiga observationer efter ett gemensamt schema. Han säger sjelf, att han med sin instruktion endast vill försöka rea¬ lisera en redan af Linné uttalad tanke. Gå vi till den svenska botanikens historia, så finna vi äfven, att Linné lifligt intresserade sig för fenologien, hvilket framgår af hans arbeten ”Vernatio arborum,” Ca¬ lendarium Floræ,” ”Horologium Floræ” m. fl. Det först¬ nämnda af dessa arbeten är t. o. m. grundadt på samti¬ diga iakttagelser under åren 1750 — 52 från tillsammans 18 stationer uti Skandinavien. Linné uppmanar i sina ar¬ beten till fortsatta samtidiga observationer, men synes dock ej hafva lyckats hålla dem vid lif längre än under de 3 nämnda åren. Att han likväl genom sina skrifter lyckats draga uppmärksamheten till de fenologiska fenome¬ nen visar sig af de värderika samlingar af dylika iaktta¬ gelser, som sedermera i K. Vet. Ak:s Handln publicerades • • af C. Bjerkander, D. E. Naezén, I. G. Wallerius, S. Od- MANN m. fl. Då botanisterna i Sverige 1839 uti Botaniska Notiser flngo sitt eget organ, gjordes nya ansträngningar, att få samtidiga fenologiska iakttagelser i gång. Flitiga uppma¬ ningar göras i tidskriftens första årgångar af A. E. Lind¬ blom. E. Fries och C. J. Hartmam till iakttagelser, men egendomligt nog blott till iakttagelser på vårens utveck¬ lingsgång. Serskildt framhålles äfven vigten af att gemen¬ samma observationsföremål utväljas. På naturforskare¬ mötet i Stockholm 1842 var frågan också före ; Adj. Lind¬ blom uppmanade till observationer under våren; dåvarande Docenten Arrhenius uppmanade till iakttagelser under alla årstider. Sedan slutligen äfven Quetelets ofvannämnda 3* 36 H. Wilh. Arneli. instruktion 1843 blifvit i notiserna refererad och af Ber- • « ZELius med varmt forord öfverlemnad till K. Vetenskaps- Akademien, kommo genom Akademiens försorg under åren .1845 — 49 samtidiga iakttagelser efter ett gemensamt schema åter till stånd inom vårt land. Dessa iakttagelser finnas offentliggjorde i öfvers. af K. Vet. Akad:s Förhdlr för åren 1846 — 51, livarförutom äfven till följd af uppmaningarne till iakttagelser på vårens utvecklingsgång många intres¬ santa, mera isolerade observations-serier och skrifter om denna årstid mellan 1839 — 46 publicerades såväl i noti¬ serna som annan städes. Största antalet samtidiga obser¬ vatörer uppgick för de botaniska iakttagelserna till 21 (år 1846,) för de zoologiska till 35 (åren 1846 och 1849). Ef¬ ter 1849 synes intresset hafva slocknat hos iakttag arne, tro¬ ligen emedan det föreslagna schemat innehöll för många observationsföremål, så att det alltför mycket tog iaktta¬ gar nes tid och arbete i anspråk. Härifrån gör dock herr Apothekaren B. A. Söderström i Carlskrona ett undantag, i det han allt sedan fortsatt och sålunda samlat en vär¬ derik fond af iakttagelser. Det är efter denna tid först år 1873, som samtidiga ob¬ servationer inom landets olika delar efter ett gemensamt schema åter kommit till stånd. Föreståndaren för Upsala Meteorologiska Observatorium akad. adj. II. H. Htlderbands- son, hvilken vi till en stor del hafva att tacka härför, har om observationernas uppkomst godhetsfullt lemnat följande upplysningar. ”Redan 1864 hade Le Verrier i Frankrike utsändt formulärer för åskväders-iakttagelser. Mohn följde hans exempel i Norge 1867. Efter samråd med Prof. G. Svan¬ berg väckte jag d. 26 Jan. 1871 motion i Upsala läns K. Hushållningssällskap om anordnande af dylika iakttagel¬ ser i Sverige genom K. Hushållningssällskapernas försorg. Motionen gick igenom till stor del genom landshöfdingens, Grefve Hamiltons, intresse för saken. Wi ansågo det dock lämpligt att samtidigt utsträcka iakttagelserna till tvenne Ora fenologlska iakttagelser i Sverige. 37 andra för vårt land vigtiga företeelser, nemligen till frost¬ nätter och isförhållandena. Inbjudning utfärdades till de öfriga K. Hush. Sällsk:a i riket att deltaga i dessa arbe- • • ten. Ofverallt mottogs denna inbjudningen med beredvil¬ lighet och inom några månader voro nära 400 observatö¬ rer i verksamhet. Blanketter utsändas från observatorium i Upsala efter requisition till hvar och en, som är villig att observera, och återsändas enligt Kgl. Maj:ts nådiga medgifvande ofrankerade till Upsala, der de af Observa¬ torium lösas. Hvarje observator erhåller gratis sig till- sändt ett exemplar af utkommande skrifter, som basera o sig på dessa iakttagelser. Ar 1873 uppmanades jag af naturforskare och medlemmar af Kongl. Hushållningssäll¬ skapet att utsträcka verksamheten till de fenologiska iakttagelserna och lemnade till denna begäran bifall. För¬ slag till formulär uppsattes af mig och Prof. Svanberg efter samråd med n. v. Prof. von Post vid Ultuna, hvil¬ ken under många år utfört dylika observationer, jägmä¬ staren Gelertsen, lärare vid Ultuna, och n. v. Docenten Elsen. Sedan förslag af oss uppgjorts, granskades det och gillades af Adj. Th. Fries och Docenten V. Wittrock.” De på ofvannämnda formulär föreslagna observations- föremålen äro här nedan anförda. I fråga om det upp¬ gjorda schemat vill jag här blott påpeka några af dess förtjenster. Observationsföremålen äro väl valda, i Sverige vidt spridda och allmänt kända växter och djur, af h vilka de förstnämnda i allmänhet liafva fixa tider för sina olika utvecklingsphaser. Schemat är i främsta rummet läm- padt för Sverige, dock så att de flesta föreslagna föremå¬ len observeras äfven i utlandet, hvarigenom våra iaktta¬ gelser blifva jemförliga med de utom Sverige gjorda. På samma gång är dock antalet af de föreslagna observatio¬ nerna så begränsadt, att talrika observatörer kunnat hit¬ tills erhållas. Ett större antal observationer skulle liafva afskräckt mången från att åtaga sig desamma. Det må¬ ste nemligen anses vara af stor vigt, att de nu föreslagna 38 H. Wilh. Arnell. iakttagelserna göras af så många som möjligt och på så många ställen som möjligt, då de väl äro afsedda att ut¬ göra den första grunden, på hvilken sedan en allt mera vidgad kännedom om de fenologiska förhållandena i hela vårt land kan byggas. Efter dessa inledande ord får jag härmed vändande mig till notisernas läsare, framhålla vigten af att desamma i främsta rummet söka på allt sätt främja de nu påbör¬ jade fenologiska iakttagelsernas oafbrutna fortgång för framtiden. Utom det att det vore önskvärdt, att hvarje naturforskare åtoge sig att sjelf göra de föreslagna och för en naturforskare med föga besvär förenade observatio¬ nerna, så kan troligen äfven mången verka mycket ge¬ nom att värfva observatörer. Isynnerhet hafve lärarne vid elementarläroverken härtill ser deles godt tillfälle genom att vidtala de skickligare och för naturen mera intresse¬ rade lärjungarne. Det är så mycket vigtigare, att vi söka befrämja den nu påbörjade serien af iakttagelser, som vi i Sverige i fråga om fenologien stå långt efter en mängd andra länder. Fenologiska iakttagelser liafva nemligen fortgått sedan många år tillbaka i Europas flesta länder och i Norra Amerika; t. o. m. på hinsidan Ural eller i Iekaterinenburg finnes ett centrum för en serie fenologi¬ ska iakttagelser efter ett eget schema. I många länder hafva iakttagelserna oafbrutet fortgått under många årti¬ onden, så t. ex. i Böhmen sedan 1828, i Belgien sedan 1833 • • i hela Österrike sedan 1853 o. s. v. Men ej nog dermed att härigenom ett utomordentligt stort material samlats; detta material har äfven bearbetats i en mängd ytterst vigtiga skrifter, af hvilkas författare isynnerhet Eritsch, Lachmann, Quetelet och Linsser torde vara förtjenta att framhållas. Det har visserligen lyckats att under de 3 första åren erhålla iakttagelser från en mängd observatörer; an¬ talet af till Upsala återsända, med anteckningar försedda listor uppgick nemligen år 1873 till 218, år 1874 till 151 Om fenologiska iakttagelser i Sverige. 39 samt år 1875 till 155. Resultatet för 1876 är mig dari- mot obekant, emedan endast få listor ännu inkommit vid jultiden, då jag lemnade Upsala. Det lyckliga resul¬ tatet, såvidt det hittills är kändt, och som saknar sin like i något annat land, får dock ej insöfva oss i säker¬ het. Vi kunna aldrig vara säkra på, att ej en vacker dag en mängd observatörer tröttna, livar och en förli¬ tande sig på, att de andra allt fortfarande fortsätta; och så kunna vi på en gång få hela serien skämd* Om vi också skulle våga hoppas, att alla eller de flesta af de forna observatörerna komma att fortsätta älven i framti¬ den, så finnas dock ännu luckor att fylla. Anteckningarne hafva nemligen ej influtit i proportionerligt antal från alla delar af Sverige; från en del landskap liafva alls inga eller högst fåtaliga anteckningar influtit. Det är derför af vigt att i synnerhet för dessa landskap söka skaffa observatörer; detta är då i främsta rummet behöfligt för t» • • Oland, Herjedalen, Lappland, Dalsland, Östergötland, Ble¬ kinge och Bohuslän. En annan kännbar brist är det, att inga eller ofullständiga anteckningar hittills blifvit insända från många af våra största städer såsom t. ex. Stockholm, Upsala, Lund och Göteborg. Iakttagelser vore dock isyn¬ nerhet önskvärda från nämnde städer, emedan der nog¬ granna meteorologiska observationer föras, hvarigenom man skulle kunna finna sambandet mellan de meteorolo¬ giska och fenologiska fenomenen. Dessutom är det väl äfven af stort intresse att lära känna naturförhållandena på punkter, der många menniskor äro samlade och af desamma beroende. Innan jag öfvergår till en redogörelse för formuläret för de fenologiska iakttagelserna är det mig en kär pligt att framföra en af Adjunkten Hildebrandsson framstäld begäran, nemligen att de naturforskare, som åtaga sig de fe¬ nologiska observationerna äfven måtte verkställa de förut omnämnda observationerna på isförhållanden, åskväder och frostnätter, Dessa iakttagelser kräfva högst obetydligt 40 H. Wilh. Arnell. med tid, och dessutom kunna vi endast härigenom försöka afbetala den stora tacksamhetsskuld, hvari vi stå till Up¬ sala observatorium, derföre att detsamma satt de feno- logiska observationerna i gång och åtagit sig den kost¬ nad och det myckna arbete, som måste vara förenade med att sålunda vara medelpunkten för desamma. En kort redogörelse äfven för de meteorologiska observationerna lemnas derföre härnedan. Dock torde hvar och en som benäget vill åtaga sig de här ofvan nämnda observatio¬ nerna göra bäst i att direkte hos Adjuncten Hildebrands- son i Upsala reqvirera blanketter. I fråga om formuläret för de fenologislca iakttagelserna , så har detsamma vid den nu pågående tryckningen af en ny upplaga undergått en liten förändring, hvilken dock mera sträcker sig till formen, än till innehållet. Hufvud- förändringen består deri, att såvidt möjligt varit obser¬ vationerna till lättnad och ledning för observatörerna blif- vit uppstälda i kronologisk följd. Formuläret innehåller 3 grupper observationer, nemligen från vilda eller plan¬ terade växter, från åkerbruket och djurriket. Den första gruppens observationer hafva förefallit en del observatörer så besvärliga, att det ansetts nödigt söka för dessa obser¬ vatörer förminska deras antal, och hafva de derföre inde¬ lats i mer och mindre vigtiga observationsföremål, på det att de, som ej önska observera allt, må kunna inskränka sig till de såsom vigtigare ansedda observationerna. De fleste observatörer äro nemligen ej naturforskare, utan bildade män och q vinno r af alla möjliga samhällsklasser. Härunder redogöres ej för denna indelning, likasom för kort¬ hetens skuld ej heller den kronologiska ordningen iaktta- ges. Observationsföremål från åkerbruket hafva i den nya upplagan af formuläret blifvit skarpare bestä mda, än de voro i det gamla, och några få, föga observerade före¬ mål hafva uteslutits. Gallinulla crex har först nu upp¬ tagits på schemat för iakttagelser inom djurriket. Om fenologiska iakttagelser i Sverige. 41 Hos de vilda och planterade växterna observeras 4 utvecklings-phaser, nemligen blomning hos alla de härne- dan af Blr åtföljda växterna, fruktmognad bos de af Fr åtföljda växterna, samt löfspriclcning och löffällning hos de af Bl. och Lf. åtföljda träden och buskarne. Härvid märkes, att blomning anses inträffa, då blommor i större mängd äro utbildade och öppnat sig ; fruktmognad, när frukterna mera allmänt börjat mogna; löfsprickningen, då bladen börja utveckla sig, så att de ifrågavarande träden och buskarne på nära afstånd synas gröna; samt löffäll- ningen den dag, då allmänt 1/3 af kronan gulnat. De fö¬ reslagna observationerna hos vilda eller planterade växter äro följande: Acer platanoides Bl., Lf. ; Aesculus Hippo- castanum Blr, Bl., Lf. ; Alnus glutinosa och incana Blr, BL, Lf.; Anemone Hepatica Blr; A. nemorosa Blr; Betula glutinosa och verrucosa BL, LL ; Calluna vulgaris Blr; Caltha palustris Blr; Centaurea Cyanus Blr; Chrysanthe¬ mum Leucanthemum Blr; Convallaria majalis Blr; Cory¬ lus Avellana Blr, Fr., BL, Lf.; Fagus sylvatica BL, Lf.; Fragaria vesca Blr., Fr.; Fraxinus excelsior Blr, BL, Lf.; Juuiperus communis Blr; Linnaea borealis Blr; Menyan- thes trifoliata Blr; Myrtillus nigra Fr; Narcissus poëticus Blr; Nupliar luteum Blr; Nymphaea alba Blr; Orchis ma¬ culata Blr; Parnassia palustris Blr; Populus tremula Blr, BL, Lf.; Primula veris Blr; Prunus Cerasus Blr, Fr., BL, Lf.; P. Padus Blr, BL, Lf. ; P. spinosa Blr; Pyrus Malus Blr, Fr., BL, Lf.; Quercus Robur BL, Lf. ; Ribes rubrum Blr, Fr., Bl. ; Rubus arcticus Fr.; R. Chamæmorus Fr.. R. idæus Fr.; Salix caprea Blr; Sambucus nigra Blr. Saxifraga granulata Blr; Sorbus Aucuparia Blr, Fr., BL, Lf. ; Spiraea Ulmaria Blr; Syringa vulgaris Blr. ; BL, Lf. ; Tilia parvifolia Blr, BL, Lf.; Trollius euro paeus Blr ; Tus¬ silago Farfara Blr; Ulmus montana Blr, BL, Lf.; Vacci¬ nium Vitis idaea Blr, Fr.; Vibunum Opulus Blr; Viscaria vulgaris Blr. 42 H. Wilh. Arneil. Om fenologiska iaktagelser i Sverige. Från åkerbruket antecknas tiden för: början af vår¬ arbetet med jorden; såddens början af åkerärter, hafre 2- och 6-radigt korn, vårråg, vårhvete, potatis, höstråg samt hösthvete; ax på höst- och vårråg, höst- och vår¬ hvete, 2- och 6-radigt korn; vippans bildning hos hafre; blomning hos höst- och vårråg samt åkerärter; skördens början och slut af hårdvallshö, höst- och vfirråg, höst- och vårhvete, 2- och 6-radigt korn, höst- och vårhvete, hafre, åkerärter samt potatis. Från djurriket antecknas: tiden för ankomsten och flyttningen af Alauda arvensis, Ampelis garrula, Anas Boschas, Anser segetum, Ciconia alba, Columba œnas, Corvus monedula, Cuculus canorus, Cygnus musicus, Cyp¬ selus apus, Fringilla coelebs, Gallinulla crex, Grus cine¬ rea, Hirundo urbica, Luscinia phoenicurus, Milvus regalis, Motacilla alba och flava, Saxicola Oenanthe, Scolopax ru- sticola, Sturnus vulgaris; och dessutom när bien börja draga, samt grodor och tornbagge först visa sig. Angående de meteorologiska observationerna begäras 1 :o) för isfÖrliållandena uppgifter om tiden, då vattendrag tillfrysa och gå upp. 2:o) för frostnätter uppgifter om natt, då frost inträffat; frostens styrka; växter, som af frosten tagit skada ; vindens riktning och styrka under den föregående dagen, under frostnatten och under den följande dagen; molnens gång och hastighet; om tiden då dimma inträffat och dess styrka; samt slutligen om de öfriga an¬ märkningar, som kunna vara att göra om frosten. 3:o) för åskväder uppgifter om datum; tiden för början och slutet; rigtningen, hvarifrån åskvädret kommit och hvari det gått bort; molnens gång och hastighet; vindens rigt- ning och styrka; blixtarnes, dundrets och regnets styrka; om hagel inträffat; samt de öfrige anmärkningar, som kunna vara att göra. Hernösand d. 28 Februari 1877. 43 Cinclidium latifolium n. sp. descripta a S. O. Lindberg. Dioicum, densiuscule cæspitosum, 7 cm. altum, viridi- luteolum valdeque luridum, postea rufescenti-nigricans, dense nigro-radiculosum, ramis numerosis, strictis et acu¬ tis; folia accrescentia, magna, remota, patula et arcuato- rellexa, marginibus latissime', valdeque reflexis, ideoque maxime convexa, haud decurrentia, e basi brevi et angu¬ sta abruptissime rotunda, latiora tamen quam longa, ut transverse ovalia liant, breviter apiculata, nervo infra api- culum recurvatum dissoluto, limbo sat angusto, unistra- toso, a duabus seriebus cellularum, cellulis foliaribus C. stygii, sed vix incrassatis; seta ad 4 cm. alta; theca (in vivo ”carnea”: Sahib.) sicca et emollita pallide ferrugineo- rufa, ovalis, collo crasso distinctissimo, fusco-rufo, ad se- tam perpendiculariter adpressa, orificio sat magno, pa¬ chyderm is, cellulis exotheeii duplo — triplo minores ma¬ gisque incrassatis, valde irregularibus, ovalibus — sub- rhombeis vel oblongis, hic illic distincte curvatis, stoma¬ tibus superficialibus, paucis et minutis in collo ; peristomii dentes longiores et angustiores, ut et interstitia eorum latiora, intus latissime et dense trabeculati, processus ro¬ bustiores et perforati, membrana basilari vix ad medium dentium porrecta, tholus, spor i et operculum C. stygii. — Planta mascula femineæ simillima, sed foliis infra androe- cium magnum minutissimis. Ilæc pulcherrima et distinctissima species crescit una cum Mcesea triquetra , Hypnis aduncis etc. in uliginosis et depressis, interdum a flumine Jenisei Sibiriæ inundatis, pluribus locis regionum alpinæ et subalpinæ, ut in insula Nikandroff etc., ubi raro fertilis detecta est die 17 aug. 1876 ab oculatissimo amico John Sahlberg. C. stygium Sw. proximum differt inflorescentia synoica, foliis magis accrescentibus, patentibus, e basi longiore 44 S. O. Lindberg- Cinclidium latifolium n. sp. ovali-rotundis, subplanis, longa et grosse apiculatis, nervo in ipso apiculo dissoluto, limbo latiore ut a tribus serie- bus cellularum, theca elliptica, viva glauca, leptodermi, cellulis exothecii duplo — triplo majoribus, vix incrassatis, sat regulariter ovalibus et non curvatis, ore minore etc. — C. arcticum (B. S.) C.-M. distinguitur colore rubro- vinoso, cæspitibus densioribus et altioribus, caule ramo¬ siore, conformiter parvifolio, foliis densis, suberectis, ovato- ovalibus vel ovalibus, planis vel concavis, seta brevi, theca e seta exstante, suboblonga, leptodermi, cellulis exothecii ut in C. stygio, peristomio et operculo altioribus, androe- cio minore etc. Obs. In tabula eleganti ssima C. ar dici in Bryol. eur. theca nimis longa et peristomium tholusque altiores et processus multo magis appendiculati delineata, quam quod in exemplaribus numerosis nostris observavimus. Hæc species rarissima est, certa etenim planta solum e Kongs- vold et Spitsbergen, in quibus insulis sola sterilis feminea stirps inventa, possidemus, cetera specimina, e Ranen, Bosekop, Alten, Lapponia umensi etc., synoica sunt et ideo C. stygio adnumeranda, eadem, in Dovrefjeld et loco originali quoque lecta, magnam partem ad hanc speciem pertinent. In Spitsbergen clarr. Vahl, Malmgren et Berg¬ gren nonnullas cæspites invenerunt, quos formam omnino sterilem C. stygii ob habitum, folia distincte accrescentia, lata et structuram eorum etc. esse certo credimus. Öfversigt af Sverges och Norges Rosa- arter. Af N. J. SCHEUTZ. (Forts, f. foreg, nr.) * R. fallax A. Blytt Norg. Fl. Småbladen och bladskaften gråaktigt småludna, un¬ dertill blekt grågröna, cnJcélsågade med utstående sågtän¬ der; bladskaften och småbladens medelnerv med få spridda N. J. Scheutz. Ofversigt af Svergos ooh Norges Rosa-arter. 45 glandler; sågtänderna nästan alltid utan glandler. Till bladen lik håriga former af Caninæ; men de raka tag- garne, de starkt och styft glandelliåriga nyponen och fo¬ derbladen, som äro qvarsittande på nyponen och upprätta, tyda på att den bör föras till Villosæ. Den är enl. Blytt en högst utmärkt form, som af många säkerligen skall anses såsom en egen art. — Jag har icke sett exemplar af denna form. N. Korsviken nära Throndlijem enl. A. Blytt. ** Tomentosæ: Foderbladen efter blomningen utstående, eller utböjda, affallande eller qvarsittande på de vid mog¬ naden broshartade nyponen. 12. JR. venusta Schz Stud. Christ in Flora 1874 & 1870. B. Scheutzii Gandoger, non Christ. Taggarne likformiga raka, terni, tina och långa; små¬ blad grönludna , äggrundt lancettliha , dubbelsågade, med mycket spetsiga framåt riktade sågtänder; blomskaft långa; nyponen rundadt ovala, sent mognande, läderartadt broslc- artade och hårda jämte skaften vanl. glandelliåriga, upp¬ rätta med utstående och länge, t. o. m. öfver vintren, qvarsittande foderblad. Juli; rosenröda blr. Ängsback. etc. r. Sk. Väsby; Hjersås och Odersberga. Blek. mella Norje och Hästaryd ; Elleholm. Smål. Alguts- boda, Vissefjerda, Urshult, Agunnaryd, Söraby, Gårdsby, Wexiö, Bäckaby, Alsheda. 01. St. Rör. 3—5 fot hög, synnerligt vacker art, med svagare taggar än de fleste Tomentosæ och styfva, upprätta tätbladiga årsskott. Småblad på begge sidor gröna, undertill på nerverna försedda med rödbruna glandler, till formen liknande bladen hos R. tomentosa, men mindre ludna, med djupa, mycket öppna, sammansatta och glandelbärande sågtänder. Blommor lifligt rosenröda, täml. stora, långskaftade, of¬ tast ensamma; foderblad på ryggen glandelbärande, med mycket smala flikar. — Till utseendet lik tomentosa, men till karakterer närmande sig mollissima, från hvilken senare den lätt skiljes genom mindre tätt sittande småblad, långa blomskaft, rundadt ovala icke) klotrunda) nypon, som vid mognaden äro broskartade. Utgör en medelform mellan mollissima och tomentosa. 40 N. J. Scheutz. * JR. Scheuteii Christ in Flora 1874. R. tomentosa var. albiflora Schz Stud. Mindre luden än tomentosa. Taggarne raka, täml. talrika; småblad under rikligen glandelbärande, bredt ovala, djupt dubbelsågade med glandelbärande sågtänder; blommor små och hvita , kortslcaftade ; foderblad på yttre sidan tätt glandelbärande, långa, obetydligt flikiga, efter blomningen upprätta eller utstående, qvarsittande; stift korta och ludna; nyponen klotrunda jemte skaften mer eller mindre glandelbärande. — Medelform mellan mol¬ lissima och tomentosa, till hvilken senare svenska exem¬ plar mera närma sig. Anses af Christ för en mycket väl skild form. • • Angsback. r. Blek. Elleholm. — N. Hardangerfjord vid Wassenden: Bænitz enl. Christ i Flora 1870. 18. JR. tomentosa Smith Fl. Brit. H. N. IX., 40. Fl. D. 2719. Taggarne likformiga nästan raka, täml. grofva; små¬ blad ljust gråludna, äggrundt lancettlilca , dubbelsågade med framåt riktade hvassa sågtänder; blommor ensamma eller 2 — 8 tillsammans; nyponen upprätta sent mognande, broshartade , hårda, vanl. glatta på glandelhåriga skaft, med utstående , slutligen aff allande foderblad. Juli; blek¬ röda blr. • • Angsback. etc. r. Sk. nordvestra delen t. ex. Frille¬ stad; Hjernarp; Kullen; Båstad. Hall. Susegården. WG. Gamla Lödöse. Boh. flerest. — N. Sandviken i Asker A. Blytt. 3—5 fot hög buske, med raka mot spetsen något bågböjda gre¬ nar och täml. tunna, mjukludna blad, hvilkas skaft äro obetydligt glandelbärande. Småblad stundom på begge sidor något strafva samt undertill försedda med tydliga fina glandler (R. cuspidata Déségl.) Blommor med äggrunda spetsiga blomskärmar, täml. långt skaftade. Nypon vid mognaden rödgula. Vanligen lätt att igenkänna på de gråludna bladen samt de blekröda och sällan öppna blommorna. R. tomentosa förväxlas olta med mollissima,' men skiljes lätt från denna, genom mot spetsen bågböjda grenar (hos mollissima äro gre- Ùfversigt af Sverges ocii Norges Rosa-arter. 47 / narne styfva upprätta och ej mot spetsen bågböjda), tunnare ljusgrå, grofsågade blad samt isynnerhet genom de broskartade (ej mjöliga) nyponen, på hvilka foderbladen icke, såsom hos molliosima, äro upp¬ rätta och samstående. 14. R. Friesii Scliz Stud. R. collina Fr. H. N. VI, 42 (non Jacq.) R. Acharii Hartra. Fl. ex parte. Taggarne likformiga raka eller något krökta, täml. tina; småblad tunnt grå- eller grönludna , dubbelsågade med utstående sågtänder; blommor ensamma; nyponen sent mognande, läder artade, täml. hårda, lutande vid mog¬ naden, vanl. glatta, med nedböjda och affallandc foderblad. Juli; röda blr. Back. r. Hall. Halmstad och Varberg enl. Fries. Medelstor buske med spensliga grenar, svaga mot spetsen nå¬ got klolikt krökta taggar och släta, undertill glandelfria småblad, med utstående sågtänder. Blommor blodrödt- rosenröda på långa, glandelhåriga skaft, alltid ensamma. — Närmar sig arterna af grup¬ pen Caninæ. Baker härför i sin Monografi öfver de Britiska Rosorna R. collina lemnad i H. N. till R. tomentosa var. scabriuscula (Smith.) — R. collina Jacq., med hvilken såväl denna som flere andra sven¬ ska rosor förväxlats, är enligt Christ m. fl. utländska botanister en rödblommig hybrid form af R. gallica och dumetorum samt närmast beslägtad med den allmänt planterade R. alba L. 15. R. umbelliflora Sw. mpt. Scliz Bidrag. R. cuspi- datoides Scliz Stud. (vix Crép.) R. villosa y subrubiginosa Wg. Fl. Suec. R. tomentosa y subrubiginosa Hartm. Fl. ed. 3. Taggarne likformiga raka, breda och grofva; småblad gråludna , äggrunda- lancettlika, småningom tillspetsade, dubbelsågade, med framåt riktade sågtänder; blommor långskaftade, vanl. i Imippe eller nästan i flock; nyponen upprätta , sent mognande, broshartade och hårda jemte de långa skaften vanl. glandelhåriga, med horta , utstående och länge qar sittande foderblad. Juli; blekr. blr. Back. vägkanter etc. r. Sk. östra delen flerest. Blek. Smål. Kalmar-län flerest, vid kusten samt Kronobergs-län i Sandsjö och Elmeboda s:nr. ÖGf. vid kusten. Södml. Mälarens öar. Stockholm. Gefle. Öl. — endast i de 48 N. J. Schnitz. östra provinserna, hvaremot R. tomentosa är fu nnen blott i de vestra kustprovinserna. 4—8 fot hög, robust buske, med mot spetsen något bågböjda grenar samt tjocka, fasta och styfva, starkt gråludna blad. Förekom¬ mer dels storväxt och bredbladig, dels mindre och mera småbladig. Småblad hvassågade, slutande i en terni, lång spets, undertill försedda med talrika vårtformiga hvitaktiga glandler; de större sågtänderna slutande med en udd, de mindre med en glandel; blommor blekröda, oftast flere i knippe, med stora ovala blomskärmar. Foderbladen uppböja sig efter blomningen och qvarsitta på nyponen ända till dessas fullkomliga mognad, hvarefter de skilja sig och affalla genom en artikulation. Varierar i lunder såsom på Öland vid Borgholm samt i Blekinge mellan Karlskrona och Nättraby (var umbrosa Schz) med tunna, mera glatta och bleka blad. — I Hartmans Flora för* växlad dels med R. Acharii, dels med tomentosa. 16. 11. commutata Scliz Stud. Taggarne likformiga, raka eller något krökta, täml. grofva; småblad tunna, glatta , äggrunda, kortspetsade, dubbelsågade med utstående sågtänder; blommor lång- skaftade, ensamma eller 2 — 3 tillsammans; nyponen upp¬ rätta, sent mognande, broslcartade jämte de långa skaften glandelhåriga, med upprätt utstående, länge qv ar sittande foderblad. Juli; blekr. blr. Ängsback. r. Blek. Asarum bland R. umbelliflora och Reuteri, af hvilka den möjligen är hybrid. En mycket egendomlig form. 4 — 5 fot hög, tätgrenig. Bladen med ludna mer eller mindre glandelbä rande skaft, för öfrigt glatta. Småblad ofvan mörkgröna, under blekare och försedda med täml. talrika glandler; bladparenchymet mycket tunnare än hos föreg. 8tip- ler och blomskärmar glandelbärande. Foderblad på yttre sidan rikt glandelbärande, på den inre gråludna, obetydligt flikiga, täml. långa. — Liknar R. mollissima var. glabrata, men hör ostridigt till Tomen- tosæ, bland hvilka den utgör en utmärkt form. tftt Ciimamome»: Taggar raka, olikformiga ; bladen 2 — Spariga; småblad underfill glandel fria, enkelsågade; foderblad vanl. hela, Öfversigt af Sverges och Norges Rosa-arter. 49 17. R. cinnamomea L. Sp. Plant. FL D. 1214. Fr. Nov. H. N. V II. 45, 46. R. spinosissima L. Fl. Suec. Wg. Fl. Suec. R. cinerea Sw. Sv. Bot. 553. R. majalis Retz. Taggarne olikformiga raka, på årsskotten talrika , på de äldre grenarne /d, vanl. parvisa vid stiplernas vidfåst- ning; småblad aflånga — omvandt äggrunda, vanl. trub¬ biga, enkelsågade, under gråhvita ocli merändels småludna; nyponen vanl. klotrunda jemte skaften alltid glatta , med samstående , qvar sittande foderblad Juni; röda blr. Äng ocb Skogsbäck. WB. och Lappl. — norra Smal. och Boh. Thorskog i Westerlanda. Sk. norra delen. Ö1. Gottl. — N. till Alten; i Bergens stift funnen blott i Sogn. Ost-Finmarken vid Tana-elf enl. A. Blytt. Förekommer i Norge ända till 3600 fot öfver hafvet. 2 — 4 fot hög, med de äldre grenarne vanl. svagt och mycket glest taggiga, men de yngre oftast mycket taggiga. Grenarnes bark kanelbrun. Nyponen lifligt röda, upprätta, mjöliga, alltid glatta, ti¬ digt mognande, än klotrunda något nedtryckta (R. cinnamomea Sw.), än kort elliptiska, icke nedtryckta (R. cinerea Sw.), sällan päronfor- miga och sittande i knippe ( R . turbinella Sw.). — Vid Glommen och Randsfjorden i Norge skall förekomma en form ( R . fluvialis Fl D. 868), som är nästan tagglös samt har bladen undertill glatta, med blott skaften och nerverna småludna. — I trädgårdar förekom¬ mer allmänt en form med dubbla blr, hvilken benämnts R. foecundis- sima Du Roi. 18. R. carelica Fr. Sum. Veg. Scand. Fl. D. suppl. 75. H. N. XIII, 59. R. acicularis Lindl. var. carelica Rupr. Christ in Flora 1875. Taggarne olikformiga raka. Stammen tätt beklädd med taggar och borster ; småblad aflånga — äggrunda, enkelsågade, glest småhåriga, under gråaktiga; nyponen aflånga , sneda, upptill jämte skaften glest glandelhåriga , med upprätta , qvarsittande foderblad. Juni; röda blr. Skogsbäck, r. WB. Skellefte vid Furenäs. Lågväxt och fåblommig, ända från roten till blomkronan beklädd med borstlika taggar. Stammen försedd med täta, korta, nålformiga taggar, hvilka äfven, ehuru i mindre grad, bekläda grenarne. Nypo¬ nen mot spetsen sammandragna till en hals, vid mognaden orangefär- 4 50 N. J. Scheutz. üfversigt af Sverges och Norges Rosa-arter. gade, något lutande, köttiga, upptill glandelhåriga. — Vacker art, som iir väl skild från de öfriga skandinaviska arterna. ftttt Piuipiiiellifoliæ : Taggar raka , olikformiga; bladen 3 — Öpariga; småblad undertill vanl. glandelfria, enkel- eller dubbelsågade; foderblad vanl. hela. 19. R. pimpinelli folia L. Sp. Plant. Fr. Nov. H. N. X, 52. R. spinosissima Smith et Auctt. Fl. D. 398. Sv. Bot. 559. Taggar ne olikformiga raka. Stammen vanl. mycket taggig ; bladen 4 — 5pariga med rundade eller ovala, enkel- eller något oregelbundet sågade, på begge sidor glatta , undertill glandelfria småblad; nyponen klotrunda , glatta , med glatta, sällan något glandelhåriga skaft; foderblad qvarsittande, slutligen upprätta och sammanstötande, på ryggen glandelfria. Juni, Juli; hvita blr. Back. och berg. r. Boh. Marstrand på Koön; Sk. Kul¬ laberg. — N. sydv. delen vid kusten: Hjelmeland; Lervik på Storöen; Findaas; Hellestvedt; Mosteröen; vid Böm- melhavn; Nyklingfjorden och Espevær vid Bommeln; vid Bergen enl. A. Blytt. 1 — 2 fot hög, med äfven de blombärande grenarne tätt beklädda med raka, dels gröfre, dels finare taggar, mycket gren ig med alltid ensamma blommor, som hafva foderbladen knappt hälften så långa som kronbladen. Blomskaften vanl. glatta; på ex. från Mosteröen nå¬ got glandelhåriga. Nyponen sent mognande, svart röda, köttigt läder- artade, vid affallandet icke lossnande fråe skaften. Lätt skilj bar ge¬ nom sina talrika små glänsande småblad. — Enligt ex. af C. .7. Lin¬ deberg förekommer fråa Mosteröen i Norge jämte den vanliga en storblommig form, med 2 — 4-pariga blad samt dubbelt större små¬ blad och något glandelhåriga blomskaft. X R. pimpinellifolio-rubiginosa Christ Ros. d. Schweiz & in Flora 1874. R. involuta A. Blytt Norg. Fl., non Smith. Taggarne olikformiga raka. Stammen täml. taggig; bladen 3 — 4pariga med äggrunda, dubbelsågade , undertill mer eller mindre gl andelkär ande, på bägge sidor vanl. glatta, men stundom småludna småblad; nyponen klot¬ runda^ glandelbor stiga med styft glandelhåriga skaft; fo- Literatur-ôfversigt. 51 derblad qvarsittande, något utstående, på ryggen tätt glandelbärande. Juli; hvita blr. Back, r. N. Söndre Bergenhus Amt på Mosteröen, vä¬ xande i sällskap med R. pi mpinellifolia. En synnerligt vacker form, till utseendet erinrande om både pimpinellifolia och rubiginosa; till förgrening lik den förstnämda. Två former förekomma på Mosteröen, den ena (forma calva Christ) med glatta och undertill terni, rikt glandelbärande småblad; den andra med småludna och undertill sparsamt glandelbärande småblad. Blommor hvita eller stötande något i gult, vissnande något rödak- tiga, ensamma eller 2-3 tillsammans, med skaft dubbelt längre än nyponämnena. Foderblad nästan lika långa med eller åtminstone hälften längre än kronbladen, nästan hela, i kanten något hvitludna. Örtbladen mer än dubbelt större än hos den vanl. formen af föreg., med bladskaften och småbladens sågtänder samt stiplerne mer eller mindre glandelbärande - - Exemplar bestämda af D:r Christ i Basel. Har i Skandinavien oriktigt ansetts för R. involuta Smith, med hvil¬ ken den har helt olika habitus och icke heller till karakterer öfver- ensstämrner. Literatur-öfversigt. The Effects of Cross-aud Self-Fertilisation in the Vegetable Kingdom. By Charles Darwin. London 1876. 12 sh. Detta arbete, hvari författaren nedlagt elfva års iakt¬ tagelser, sluter sig ganska nära till hans förut utgifna verk on# Insektbefruktningen hos Orchideerna, och hans första uppgift blir därför att bestämma betydelsen af de fördelar, hvilka tillskyndas växterna genom insektbefrukt¬ ning. Hans svar härpå blir: insektbesök äro af nytta för växterna, emedan därigenom korsning kan uppstå mellan individer af samma art, hvilka i följd af sina olika och skilda växtplatser varit utsatta för olika och skilda fysi¬ ska och kemiska inflytelser. Dessa inflytelser gifva, nem- ligen upphof åt en mängd små olikheter ej mindre i de yttre karakter erna än i själfva reproduktion sorganen, hvilka äro i högsta grad känsliga för intryck utifrån, något som 4* 52 Literatur-ôfversigt. tydligt visas däraf, att många djur i fångenskap förlora förmågan att fortplanta sig. Korsningens betydelse för växten ligger nämligen icke i korsningsakten såsom så¬ dan, utan i det förhållandet, att de sig korsande indivi¬ derna äga differenser. Korsning mellan samma växts blommor kan därför ej lämna goda resultat; de hafva ju alla utvecklat sig ur samma frö, de af dem, hvilka sam¬ tidigt slagit ut, hafva varit underkastade samma klimati¬ ska inflytelser, deras blomskaft hafva erhållit sin näring från samma jord och lika atmosfer: det är således ej an¬ tagligt, att de blifvit träffade af några differenser. Omöj¬ ligt är det dock icke. Under antagande, att hvarje blom¬ knopp är en individ, måste han vara i tillfälle att under¬ stundom i sig upptaga nya inre eller yttre egendomlighe¬ ter. Darwin anstälde därför åtskilliga försök med Digi¬ talis. , låtande några af samma stånds blommor korsa sig, andra däremot befrukta sig själfva. Afkomlingarne efter de korsade blommorna blefvo mer högväxta än efter de själf befruktade; dock var höjdförhållandet dem emellan endast 100/90. Ännu sämre blir förhållandet, om själf be¬ fruktningen får fortgå under flere generationer; för att visa detta har han tio generationer igenom följt circa 70 ex. af Ipomœa purpurea , hvilka blifvit korsade och ungefär lika många, hvilka befruktat sig själfva; som resultat fick han, att höjdförhållandet mellan de korsade och själfbe- • • fruktade är 1 00/7 7. Afven fann han, att de genom själf- befrukning uppkomna afkomlingarne alltid voro svagare än de efter korsning uppståndna. Vidare fann han, att en ur själf befruktadt frö utvecklad blomma alltid blir lika färgad med sin moder, då däremot korsningen ger upphof åt de vackra och skiftande färgnyancer, som vi så ofta beundra hos växterna. Ännu mera — det gifves växter, som genom själf befruktning blifva nästan sterila, hvarpå Corydalis cava , hvilken under inverkan af eget pollen gifver högst få frö, lämnar ett stående exempel. Ännu egendomligare företeelser visa Eschscholtzia och Literatur-öfversigt. 53 Ahutilon Darwinii , livilka i sitt hemland Brasilien ej förmå befrukta sig själfva, men öfverflyttade till England redan efter första generationen blifva mottagliga för själf- befrukttiing. Omvändt finnas växter, hvilka i Brasilien gifva grobara frön efter behandling med eget pollen, men i England förlora förmågan af sjelfbefruktning; sådana exempel visa i huru hög grad växternas reproduktions¬ organ äro mottagliga för inverkan af yttre förhållanden. Under försöken med Digitalis kom förf. till det re¬ sultat, att korsning mellan tvänne individer af samma art, hvilka en längre tid lefvat under samma yttre förhållan¬ den, ej var af nytta för växten. Det är således antagligt, att en viss grad af olikhet måste finnas mellan de blom¬ mors könsorgan, hvilka skola befrukta hvarandra — så¬ vida en stark och sund af komma skall kunna bildas — och att hos de växter, hvilka genom eget pollen kunna fortplanta sig, denna olikhet mellan de hanliga och hon¬ liga elementen är nog stor för detta ändamål (Ipomcea purpurea , Mimiäus luteus, Eschscholtzia californica , Cycla¬ men persicum, Beseda odorata Betunia etc.). Då det af det föregående tyckes vara hevisadt, att själfbefruktad blommas afkomlingar sämre bestå i striden för tillvaron, än sådana, hvilka uppstått efter korsning, ligger det nära till hands att förmoda, att många blom¬ mors egenskap att genom inverkan af eget pollen blifva ofruktsamma skulle uppstått genom naturligt urval just för att hindra själf befruktning. Om man häremot invän¬ der, att många växters dichogamiska byggnad vore nog att hålla pollen aflägsnad från samma blommas märke, så måste man å andra sidan betänka, att hos de flesta växter många blommor äro samtidigt utslagna och att pollen af samma växt ofta verkar lika ofördelaktigt som af samma blomma. Icke desto mindre förkastar Darwin — häri stödjande sig på exemplen af Eschscholtzia och Ahutilon hvilka visa, att själfsteriliteten är tillfällig — antagandet, att själfsterilitet är en egenskap, som gradvis 54 Litcnitur-öfversigt. vinnes för att undvika själf befruktning. Tvärtom anser han sj alfsteriliteten bero på tillfälligheter, analoga med dem, under hvilkas inverkan djur i fångenskap och väx¬ ter genom för mycket gödsel eller värme blifva ofrukt¬ samma. De själfsterila växterna visa tydligt, att en viss olik¬ het är nödvändig mellan de könselement, hvilka skola för¬ ena sig för att bilda afkomlingar. En reseda t. ex. kan befruktas genom pollen från hvilket som hälst af 1000 och 10,000 ex. af samma art, men ej genom sitt eget. Nu är det emellertid omöjligt att antaga, att könsorganen hos hvar och en af dessa många individer skulle vara olika i sin utbildning, men man kan med stor sannolikhet antaga, att könsorganen i sitt fysiologiska förhållande till hvarandra visa en lika stor mångfald af olikheter, som individer visa i sitt morfologiska förhållande till hvarandra. Då korsningen ofta försiggår med insekters tillhjälp, måste vi tro att de blommor, hvilka naturen gifvit lysande färger, väcka insekternas uppmärksamhet just genom sina färger, dock ej så, som skulle dessa blommor blifvit ska¬ pade med så vackra färger i ändamål att locka insekter, utan så bör det förstås, att de blommor, som från början voro i besittning af lysande färger hade största utsigten att befruktas med insekthjälp och att därför deras afkom¬ lingar i ännu hög grad blefvo däraf delaktige. De första växterna på jorden hade otydliga blommor och voro ane- mofila; först senare uppstodo de entomofila, därigenom att insekter deltogo i vindens befruktningsarbete. Detta framsteg i utveckling kan man lätt föreställa sig, om man betänker, att pollen är ett ganska närande ämne, att det därför lätt upptäckes af insekter, att det lika lätt fast¬ nar vid, som affaller från deras hårbetäckning och att ”detta affair lika lätt kan ske i den ena som den andra blomman, då de ju besöka många individer af samma art. Mellan anemofili och entomotili finnas för öfrigt många ölvergångar; så t. ex. har Darvin sett, att insekter besökt Literatur -üfv ersigt. 55 Rhabarberblommor ocb flugit derifrån, betydligt pollen- pudrade, på samma gång, som en tillfällig vind uppdrif- vit bela moln af pollenkorn och däri insvept just de in- sektbesökta individerna. Att insekterna ‘kunna urskilja hvita och röda variete¬ ter af samma art lika väl som lika färgade arter, att de så länge som möjligt hålla sig till samma art, att de under sina blombesök ledas ej blott af synen utan äfven af luk¬ ten, beror naturligtvis på vanans makt. Vi se således, att insekternas lefnadsvanor utöfvat ett märkbart infiy- taude på växternas utveckling och kanske skulle det al- rig uppstått hermafrodita löfträd eller blommor, såvida ej insekterna ingripit i växternas lif. Våra diklina växter äro i allmänhet anemofila, de första växterna voro ane- mofila ocb ur dessa utvecklades de entomofila. Skulle man ej häraf våga draga den slutsatsen, att de första väx¬ terna voro diklina? Hypotesen blir mindre djärf, om det ligger sanning i antagandet, att algernas conjugation jämte några analoga företeelser bos de enklaste djuriska orga¬ nismerna voro de första spåren till könsfortplantning. Om denna åsigt är riktig, så bar hermafroditismen hindrat möjligheten till arters genom ofruktsamhet föranledda död, men i växtverlden infört själf befruktningen. Af tvänne onda ting har naturen valt det minst onda. Härefter uppställer förf. en del frågor, hvilka han hypotetiskt besvarar. Så t. ex.: hvarför hafva tvänne kön utbildats, då fruktsamma ägg kunna utvecklas utan ett hanligt organs tillhjelp? Jo, emedan föreningen mellan tvänne individer verkar hälsosamt på barnen och emedan dessa blifva starkare och friskare, om föräldrarne hafva lefvat under olika än om de hafva lefvat under samma förhållande (slägtingar). En annan fråga är den: hvar¬ för äro de bägge könen än förenade hos en individ och än skilda? Svar: de första organismerna voro dioika, tvänne sådana individer af olika kön växte samman och så uppstod först den monoika och ur denna sedan den # 56 Smärre notiser. hermaprodita formen. Af denna art äro de frågor, hvar¬ med han slutar sitt arbete. Således tyckes Darwin hafva bevisat, att blodsbandet i och för sig ej verkar skadligt på afkomlingarne, utan att det är bristen på konstitutionel differens, som gör äktenskap mellan slägtingar skadligt. I de högre sam¬ hällsklasserna, bvarest syskon och kusiner ofta intaga olika ställning i lifvet och ofta fostrats under olika klimatiska förhållanden, kan giftermål mellan slägtingar ej på långt när vara så farligt som inom samhällets lägre klasser, där alla en familjs medlemmar fostras under samma förhål¬ landen. L. Neumman. Smärre notiser. Lärda sällskaps sammanträden. Sällskapet pro fauna et flora fennica den 3 febr. Ordföranden prof. Lindberg lämnade utredning af några Riccia-arters synonymi. Så är den af tal. för någon tid sedan uppstälda R. marginata Lindb. detsamma som den nordamerikanska R. Lesqereuxii Aust., men huruvida åter denna vore något annat än den under namnet R. bifurca beskrifna arten, kunde tal. i brist på originalexemplar af denna för närvarande ej afgöra. — Däremot uttalade han sin öfvertygelse att den art, som Linné 1741 funnit på • • Oland och i sin ” Species plantarum” beskrifver som R. cry¬ stallina, att döma af diagnosen och lokalen, just vore denna R. Lesquereuxii och icke hvad som numera benäm¬ nes R. crystallina L. — R. Klingräffii Gottsche och R. Sullivantii Aust. åter äro synonyma med R. Hubeneri Lindenb. Denna art, hvilken af ordf. i juli 1860 anträf¬ fats å Kungsmarken vid Lund, är ingalunda, som några förmena, en varietet af R. fluitans. Utom genom sin fö¬ rekomst på torrare mark, är den utmärkt genom mindre utskjutande frukt, genom ofårad stam, hvilken som äldre lätt sönderfaller m. m. — Med tämligen stor säkerhet Smärre notiser. 57 trodde sig prof. Lindberg på grund af förevista planscher slutligen kunna påstå att den af Dickson 1801 från Skott¬ land beskrifna och afbildade B. spuria Dicks, tillhörde det i Västindien förekommande slagtet Cyafhodium Kunze; att således denna art C. spurium (Dicks.) Lindb. antagli¬ gen genom golfströmmen blifvit förd till Skotland, där den likasom ock i Norge borde efterspanas. En från denna endast genom sina sporer skild art är den ostindiske Syn - hyménium aureo-nitens Griff. Vidare meddelade ordf. att han efter granskning af de i hans herbarium förvarade Cesia (= Gymnomitrium) arterne funnit sig föranlåten att af detta slägte uppställa en ny art C. obtusa Lindb. msp., tagen på tämligen många ställen på Skandinaviska halfön och i Finland har den blifvit hållen för Cesia concinnata , men är utmärkt genom sin silfverglans, snarlik den hos Bryum argenteum, genom aldrig ensidiga blad, hvilka, till formen ovala, genom en hvass och nästan jämnbred inskärning delas i två stora halfrunda och rundnaggade flikar. I sammanhang härmed omnämndes att O. coralio ides blifvit funnen i Lappmarken af dr Fe. Nylander och i Torneå Lappmark (Kilpisjärvi) af doc. Norrlin samt att en ny varitetet ß intermedia af rector Lackström anträf¬ fats vid Kuopio. Som bekant hyllas tämligen allmänt den åsigt, att Diplophyllum taxifolium endast vore en varietet af D. al¬ bicans. Ordf. påpekade dock att formen på dess blad och dessas byggnad af nästan likformiga samt ogenomskinliga och starkt knottriga celler väl berättiga dem att anses som en skild art. — Däremot vore Madotheca simplicior Zett. ingenting annat än en mångenstädes förekommande grof och mer konvex form af M. rivularis; den förekom¬ mer på torrare lokaler än hufvudformen, till hvilken den förhåller sig som varieteten R. major till hufvudformen af M. platyphylla. Såsom nya för finska floran anmälde prof. Lindberg 58 Smärre notiser. Kantia calypogea (Raddi) Lindb. tagen på Äland af hr J. O. Bomansson och tal., Andresa papillosa Lindb., redan af pastor Fellman funnen i finska lappmarken, samt Fissi- dens pusillus Wils., af hr Bomansson anträffad på lösa o sandstensbitar vid en back i Santviks s:n på Aland. Här¬ jämte meddelades att den förut i Finland endast steril funna och således ej fullt säkra Radula Lindenbcrgiana omsider af hr Bomansson blifvit tagen på Aland med frukt- och hanblommor. . Mag. Hj. Hjelt förevisade exemplar af en på Jäni- sjärvis i Karelen stränder ymnigt förekommande Inula salicina f. pilosa , hvilken att döma efter ex. i Universite¬ tets museum förekommer både i finska och ryska Karelen; exemplaren från västra Finland och ett från södra Kare¬ len tillhöra däremot hufvudformen, till hvilken äfven an¬ sluter sig ett svagt hårigt exemplar från Sjundeå i Nyland. Äfven förevisade mag. Hjelt exemplar af Rosa cinnamo - mca , taget i Karkku socken under september månad, och bärande såväl blomma som frukt, den förra genom sin lifliga färg påminnande om R. karelica. I sammanhang härmed påpekade tal., hurusom växter, livilka enligt regel blomma endast om våren eller sommaren, jämförelsevis ofta anträffas ånyo blommande om hösten, hvilket sär- skildt vore förhållandet med Alchemilla vulgaris. Till publikation hade inlämnats: Observationes myco¬ logies VII af dr P. A. Karsten samt Bidrag till kännedom om vegetationen i södra Savolaks af stud. R. Hult. Botanisk Forening i Kjöbenhavn. Möde d. 22 Febr. Cand. Emil Hansen gjorde mykologiske Meddelelser (om Gjödningssvampe ; se Videnskabelige Meddelelser fra d. naturli. Forening, Aarg. 1876). Ligesaa i Modet den 22:de Marts. Naturhistorisk Forening i Kjöbenhavn. Möde d. 16:de Marts. Dr. Eug. Warming fortsatte med Meddelelser om Cycadeerne. Hovedresultaterne vore: Han-Blomsten hos Ceratozamia er terminal, Stammens Forgrening sympo- Smärre notiser. 59 dial; det samme gjælder sikkert for alle andre Cycadé- Blomster. Ilos Ceratozamia dannes Kimen först ved Spi¬ ringen; hos andre Slægter naar den forskjellig Udviklings¬ grad i det modne Frö, men synes hos nogle paa samme Maade som hos Ginkgo at dannes efter, at Fröet er skelt fra Moderplanten, men för Spiringen. Ceratozamias Kim har hyppigst kun 1 Kimblad. Bladenes Udvikling ligner aldeles ikke Bregnernes; Smaabladene anlægges hos Ce¬ ratozamia basipetalt, hos Cycas maaske divergerende akro- og basipetalt fra midten af. Mangel af Midtribbe i saa vel de sexuelle som vegetative Blade er et for Cyca- deerne ejendommeligt Træk, som de have fælles med mange Bregner og Naaletræer, navnlig Ginkgo. Den ellipsoidi- ske Cellegruppe der udpræges i Ægget, og som fortrænges af Kimsækken, modsvarer Makrosporangiets Spore- Moder- celler, og Kimsækken Makrosporen der alene kommer til Udvikling. Makrosporangiet (= Ægkjærnen) er hos Cycadeerne indsænket i Bladkjödet paa samme Maade som Sporangiet hos Ophioglosseæ, der tillige med Marattiaceæ ere Cycadeernes nærmeste Frænder blandt Bregnerne, li¬ gesom Ginkgo er det blandt Conifererne. Den sidste stem¬ mer i mange Punkter med Cycadeerne og fjerne sig til Dels ved de samme fra alle andre Coniferer; man kunde maaske ogsaa se en Tilnærmelse til Cycadeerne i det For¬ hold, at Ginkgos fossile Frænder havde dybt delte, maaske næsten sammensatte Blade. Benyttende Cycadeernes sy¬ stematiske Plads som Udgangspunkt, deducerede Fore¬ dragsholderen, at Ægget hos den var et Sporangium, bundet som alle andre Sporangier til Bladet, og ingen Knop, og dette Resultet maatte af andre grunde generaliseres for alle Æg; den Brongniartske Ægtheori var den rette, naar dertil föjedes Tydningen af Nucleus som et Makrospo- rangium. W., Vetenskapsakademien d. 10 jan. Sekreteraren anmälde att till akademien hade inkommit reseberättelser från O, 60 Smärre notiser. Nordstedt och K. Alner öfver deras algologiska resor i Bohuslän sistförflutna år. Den 14 febr. Præses tillkännagaf att akademiens ut¬ ländske ledamot prof. Vilhelm' Hofmeister i Heidelberg sedan akademiens sista sammankomst med döden afgått. Sekreteraren inlämnade för intagande i öfversigten följande uppsatser af lekt. J. E. Zetterstedt: 1. ”Hepaticæ Kinne- kullenses” och 2. ”Supplementum ad dispositionem Mu¬ scorum frodosorum in monte Kinnekulle nascentium”. Den 14 mars. Till införande i öfversigten antogs en insänd uppsats af O. Nordstedt: ”Nonnullæ algæ aquæ dulcis brasilienses”. Döde utländske botanister 1876. Den 18 febr. i Paris prof. Adolphe Brogniart, född den 11 jan. 1801. — Den 24 febr. i Maresfield, Sus¬ sex, John Joseph Bennett, under 20 år sekreterare i Linnean Society, född i Tottenhamn vid London d. 8 jan. 1801. — D. 4 apr. dr Conrad Th. H. Delbrouck, 25 år gammal. — D. 12 apr. i England G. Munby, 63 år gammal. — D. 8 maj i Wien mykologen Leopold Fuckel. — D. 24 maj i Dresden prof. Herrmamn Eberhardt Richter, född i Leipzig d. 14 maj 1808, författare till Caroli Linnæi systema, genera, species plantarum uno volumine. — D. 12 juni Edward Newman i Peckham, 75 år gammal. — D. 13 (25) juni i Dorpat A. von Schrenk, 61 år gammal. — D. 27 juni i Berlin dr C. H. Ehrenberg, född i Delitzsch d. 19 april 1795. — D. 26 aug. genom en olyckshändelse i Tyrolen dr W. Velten i Wien. Till professor i botanik och praktisk ekonomi vid Upsala universitet har Kongl. Maj:t d. 23 mars utnämnt och förordnat adjunkten hl. dr. Theodor Magnus Fries. Nogle Ord til floristiske Botanikeres Overvejelse. Der föres i vor civiliserede og Alt opdyrkende Samtid en sta¬ dig fortsat Kamp imod den naturlige, vilde Vegetation: Skove ryd¬ des, Lyngheder afbrændes og opbrydes, Moser og Sumpe, ja selv större eller mindre Dele af Havet udtörres og forvandles til Ager- Smärre notiser. 6 1 land. Ikke alene fra den æslhetiske Betragter af Naturen lyde Kla¬ ger over Culturens nivellerende Indflyd eise, der har gjort mange af vore smukkeste Egne ensformige og næsten ukjendelige; ogsaa Bo¬ tanikeren beklager sig over Tabet af mangen uopdyrket Plet, hvor Ojet, istedetfor et broget Tæppe af vildvoxende Planter i deres Grup¬ pering efter Lokaliteternes Forskjellighed, nu kun moder det prosai¬ ske Skue af Korn-, Kartoffel- eller Roemarker, som, med al Agtelse for deres Fortrin i oekonomisk Henseende, ikke kunne erstatte Ta¬ bet af de udyrkede Egne, hvis Plads de have indtaget. Den floristi¬ ske Botaniker, især naar han bebor Civilisationens Midtpunkter, de större Stæder, nodes til efterhaanden at söge længere och længere bort fra sit Opholdssted for at finde Stof til Undersögelse, og han vil, hvis Opdyrkningsprocessen fremdeles fortsættes i samma Udstræk¬ ning som i de sidste Aartier, snart være indskrænket til Studiet af Haveplanter og Kornarter. Maa nu end Botanikeren med Resignation finde sig i denne Erobringskrig, der föres i Civilisationens og den statsoekonomiske Fordels Navn, paahviler der ham i hvert Fald den Pligt at bidrage saa vidt det staar i hans Magt, til at værne om Plantevæxten paa de Steder, hvor en vild Vegetation endnu er levnet de floristiske Undersögelser. Særlig maa der anbefales en skjönsom Forsigtighed lige overfor de Arter af Planter, der indenfor et Lands Grændser ere indskrænkede til et enkelt eller ganske faa Steder, som voxe sparsomt og enkeltvis eller formere sig langsomt og derfor ere ud¬ satte for at bukke under i Kampen for Tilværelsen. Ved Indsamling, af Herbarie-Exemplarer turde det derfor være af anbefale som Re¬ gel, kun at borttage et indskrænket Antal af Blomst- eller Frugt - exemplarer forsaavidt Arterne ere enaarige, af Rodexemplar hvis de ere vedvarende, Alt efter ett passende Skjön over hvad der efter Om¬ stændighederne kan bidrage til at sikkre en sjelden Plante imod fuldstændig Udryddelse. Exempler paa en Arts Forsvinden fra en Egn eller Lokalitet, paa Grund af at den i alt forhöj Grad har været Gjenstand for Bo¬ tanikernes Efterstræbelser, ere ikke sjeldne, og der synes derfor at være god Grund til, nu og da at minde især de yngre og ivrige Plantesamlere om at vise Maadehold ved Indsamling af sjeldne Planter Naar jeg udstrækker denne Opfordring til Skaansomhed imod de vildvoxende Arter udenfor mine Landsmænds Kreds ogsaa til vore Venner og Naboer hinsides Öresund, de svenske Botanikere, bör jeg tilföje den Bemærkning, at den nærmeste Anledning til disse Linier netop nu er givet ved Lunds botaniska förenings Plantefor- tegnelse for 1876. Ved at gjennemgaa denne Fortegnelse har jeg 62 Smärre notiser. nemlig faaet en Fornemmelse af, at min Frygt for sjeldne Arters Ud¬ ryddelse ved Indsamling i stor Maalestok muligen ikke er ganske ugrundet, og jeg skal til Belysning heraf fremhæve nogle Exempler tagne af den nævnte Fortegnelse. Trapa natans (var. conocarpa) figurerer paa Fortegnelsen med 103 Exemplarer ! Det vil være i frisk Erindring, med hvor megen Interesse Beretningen om, at denne tidligere i Sverge (og Danmark) forekommende, men forlængst forsvundne Plante, var funden i Soen Immelen, modtoges. Anmeldelsen af dette Fund (i Bot. Notiser 1871, p. 134) ledsagedes af den Bemærkning, at Planten let vilde kunne udryddes, hvis den ikke blev skaanet af Fiskere og Botanikere. Da den danske botaniske Forening i 1874 foretog en Excursion til Im¬ melen for at iagttage denne mærkelige Plante paa dens eneste skan¬ dinaviske Voxested, bleve de 4 Medlemmer, som ved denne Lejlig¬ hed repræsenterede Foreningen, forud enige om at efterkomme Opfor¬ dringen til at vise Skaansomhed, idet hver især forpligtede sig til kun at medtage 4 Exemplare, hvortil der var saa megetmere An¬ ledning som efter hvad der bemærkedes, Planten ingelunde fand¬ tes i meget stor Mængde. Naar nu derimod i et enkelt Aar over 100 Exemplarer unddrages fra at levere Bidrag til Plantens yderligere Formering, maa det formodes, at Planten paa dens Voxested i Im¬ melen optræder i langt större Mængde end man tidligere havde an¬ taget. I modsat Fald tör det maaske ventes, at Sveriges Botanikere ville gjöre Indsigelse i mod at en saa sjelden og mærkelig Plante gjöres til Gjenstand for yderligere Plyndring i saa stor Mængde i Fremtiden. Asarum europæum tilbydes af Foreningen i et Antal af 204 Exemplarer. Da denne Plante er indskrænket til faa Voxesteder i Sverge, og da den tilmed ingenlunde hörer til de Arter, der formere sig hurtigt, kan Indsamlingen af en saa stor Mængde Exemplarer ogsaa lade befrygte, at den vil forsvinde paa et eller andet af de svenske Voxesteder, ligesom den alt forlængst er forsvunden i Danmark. Men Fortegnelsen indeholder ikke alene Exemplar paa svenske Ar¬ ter der have maattet yde en anselig Tribut til Herbarierne; ogsaa den danske Flora har været Gjenstand for Efterstræbelse, og det i ret storartet Maalestok. Der tillbydes nemlig, indsamlede i Danmark af Leersia oryzoides*) . 250 Expl. „ Orchis fusca . 56 „ *) Leersia oryz. findes kun paa ét eneste Voxested i Skandina¬ vien, i en lille Sö ved Hellebæk. Da jeg sidst besögte denne Lo¬ kalitet, var den ikke tilstede i saa stor Mængde, at 250 Exemplarer (forudsat at en större Del af disse ere Rod-Exemplarer) kunde bort¬ tages uden Fare for dens Existens. •Smärre notiser. 63 af Polygonum Raji . ... 253 Expi. ,, Primula variabilis . 130 „ „ „ acauli-elatior . 142 „ Hvor mange af disse Planter der ville kunne taale en saa bety¬ delig Udplyndring, vil Fremtiden vise, men jeg tör antage at mine Landsmænd ville være enige med mig i, at lige saa kjært det altid vil være de danske Botanikere at modtage Besög af deres svenske Colleger, og ligesaa meget det glæder os at disse studere og samle de her voxende sjeldne Planter, vil denne Glæde dog væsenlig være betinget af at Indsamlingen i Fremtiden foretages efter en mere be¬ skeden Maalestok, saa at vi ikke skulle befrygte at vore sjeldneste Planter skulle blive udryddede. Joh. Lange. Videnskabernes Selskabs Prisopgave for 1877. For det Cl as- senske Legat. (Pris 400 Kr.; eventuel indtil 600 Kr.): Der her¬ sker saavel blandt Landbrugere og Gartnere som blandt Botanikere ikke liden Uoverensstemmelse i Henseende til forskjellige Grupper af Kulturplanters Begrænsning och Benævnelse. En af disse Grup¬ per — - lige vigtig for Landbruget och for Havebruget — hvis Arter och Afarter trænge til nöjere Prövelse og til en ordnet Fremstilling, stöt¬ tet paa omhyggelige Iakttagelser och Forsög, danne de dyrkede For¬ mer af Kålslægten. For ikke af få af disse Formers Vedkommende have forskjellige Opfattelser gjort sig gældende, og både med Hen¬ syn til Arternes Antal och indbyrdes Begrænsning, men navnlig med Hænsyn til de talrige Afarters korrekte Benævnelse, Kjendetegn og Indordning under de antagne Stamarter er der endnu mange Spörgs- mål, som måtte önskes opklarade, og hvis Besvarelse vilde være on- skelig såvel for den systematiske Botanik som. for Land- og Have¬ bruget, idet den netop på dette Område ikke ubetydelige Fröhandel tränger til et fast Holdepunkt i en på sikre kjendetegn begrundet Nomenklatur. Der önskes derfor en monografisk Fremstilling af de Arter og Afarter af Kålslægten (Brassica), som ere eller egne sig til at blive Gjenstand for Dyrkning i Have eller Mark i vort Klima Besvarelsen af denne Opgave måtte efter en Oversigt over den ældre herhen hörende Literatur, give en kritisk Vurdering af de kjende¬ tegn, der hidtil have været benyttede til Adskillelsen mellem samt¬ lige de vigtigste Former, der falde ind under Benævnelserne Kål, Roe, Raps og Agerkål; derefter måtte den ved Hjelp af selvstændige Iakttagelser og såvidt muligt Dyrkningsforsøg, med Benyttelse af det ældre brugbare Materiale i Forening med mulig fremdragne nye Synspunkter (f. Ex. Fröenes Struktur o. desk) söge at tilvejebringe en ordnet Fremstilling af Arterne og de under hver især af disse henhörende faste (o: ved Frôudsæd konstante) Afarter og Racer, be¬ grundet på og ledsaget af tilstrækkelig betegnede Beskrivelser samt af de til Forståelsen nödvendige Tegninger og Præparater. Af Hen¬ syn til ønskelige Udsædsforsôg forlænges Fristen for Besvarelsernes Indlevering med et Ar, altså indtil 31 Oktober 1879. Hvis disse Forsögs Udstrækning og Omfang måtte særlig give Anledning dertil 64 Smärre notiser. kan Selskabet; foröge den for en vellykket Besvarelse udsatte Pris af 400 Kr. med indtil 200 Kr. som godtgjörelse for de med Forso¬ gene forbundne Udgifter. Besvarelserne af Spörgsmålene kunne i Almindelighed være af¬ fattede i det latinske, franske, engelske, tyske, svenske eller danske Sprog. Afhandlingerne betegnes ikke med Författarens Navn, men med et Motto, der ledsages af en forseglet Seddel, der indeholder Forfatterens Navn, Stand og Popæl, og som bærer samma Motto. Selskabets i den danska Stat boende Medlemmer deltage ikke i Pris- æskningen. — Prisskrifterne insændes til Selskabets Sekretær Prof. D:r J. Japetus Sm. Steenstrup. En mj botanisk tidskrift , Magyar Novénytani Lap ok, har i år börjat utgifvas af dr. A. Kanitz i Kolozsvårt (Kausenbug) i Ungern. Uppmaning till Skandinaviens botanister. Fôr att kunna erhålla fullständiga referat of ver den skandinaviska botaniska literaturen f ör Botanischer Jahres¬ bericht har dess redaktör , prof. L. Just , anhållit , att jag måtte uppmana alla hrr författare i Sverge , Norge och Danmark att hädanefter insända, referat öfver sina bota¬ niska arbeten och uppsatser till dr. Rasmus Pedersen (adr. Carlsbergs Laboratorium , Köbenhavnf Referaten öf¬ ver de under år 1876 utkomna arbetena böra i första hand till honom insändas. Utgifvaren. Innehåll: II. W. Arnell, Om fenologiska iakttagelser i Sverige. — S. O. Lindberg, Ginclidium latifolium n. sp. — N. J. Scheutz, Öf- versigt af Sverges och Norges .Rosa-arter. — Literatur-öfver- siort: Ch. Darwin, The Effects of Cross- and Self-Fertilisation in the n ' t v Vegetable Kingdom. — Smärre notiser: Lärda sällskaps sam¬ manträden. — Döde utländske botanister 1876. — Utnämnd pro¬ fessor i botanik. — Nogle Ord til floristiske Botanikeres Overve¬ jelse. — Videnskabernes Selskabs Prisopgave for 1877. — En ny botanisk tidskrift — Uppmaning till Skandinaviens botanister. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri, 1877. BOTANISKA NOTISEK f j ■ UTGIFNE AF O. NORDSTEDT. N:r 3. d. 18 maj 1877. Om de mekaniska cellväfnaderna i bladen. Af F. W. C. Areschoug. Under fortgången af mina undersökningar öfver bla¬ dets anatomi har det ej kunnat undgå min uppmärk¬ samhet, att de större nerverna i sådana blad, hvilkas nerver mer eller mindre tydligt höja sig öfver bladets yta, ej ensamt utgöras af ledningssträngarnes (kärlknippenas) element, utan därjämte bestå af en merendels kollenky- matisk väfnad af långsträkta, i vertikala rader anord¬ nade celler, h vilka sakna klorofyll och omedelbart gränsa intill båda bladytornas öfverhud, så att de på såväl öfre som undre sidan betäcka själfva ledningssträngen. Antin¬ gen endast på dennas undre sida eller därjämte på den Öfre (t. ex. hos Eriobotrya japonica Lindl.; jfr. ”Om bla¬ dets inre byggnad”, af F. W. C. Areschoug, i Lunds Uni¬ versitets Årsskrift, 1867) finnes innanför ifrågavarande väfnad ett knippe af tjockväggiga bastceller, hvilka till formen och membranernas beskaffenhet ganska nära öf- verensstämma med nyss beskrifna celler, såsom i synner¬ het är förhållandet, när dessa få förvedade membraner och sålunda förvandlas i sklerenkymceller. Att denna än kollenkymatiska än sklerenkymatiska cellväfnad i bladnerverna representerar stammens yttre barklager framgår redan af den flyktigaste undersökning. Under det denna cellväfnad i den egentliga bladskifvan förvandlas i palissadparenkym, bibehåller den således i 5 F. W. C. Areschoug. 66 de tjockare nerverna ungefär samma beskaffenhet som i stammen. Den mekaniska anledningen till denna olikhet synes mig ligga i den omständigheten, att hos de större ledningssträngarne tendensen till en stark tillväxt i längd är till den grad förherrskande, att den tillochmed bemäk- tigar sig de närmast omgifvande cellväfnaderna. Ty i de större ledningssträngarne, som finnas i nerverna af de första ordningarne, är längdtillväxten betydligt starkare än i nerverna af högre ordningar, i hvilka senare de rör¬ celler, som bilda spiralkärlen, därför äfven äro jämförel¬ sevis mycket korta. Också anläggas nerverna af en före¬ gående ordning tidigare än de af en följande, ja, de första nerverna uppkomma så tidigt, att i bladet ännu icke bör¬ jat den lifligare tillväxt i längd och bredd, som för dess fulla utveckling är nödvändig, De yttersta ner vförgre um¬ garne uppkomma återigen långt senare, först närmare slutet af den period, under hvilken bladets tillväxt är be¬ tingad af en celldelning, och närmare den tidpunkt, då tillväxten nästan uteslutande föranledes af cellernas sträck¬ ning. I tjockare nerver af de första ordningarne äro därför ej blott cellerna i den väfnad, som närmast omgifver ledningssträngen, utan tillochmed själfva de öfverhuds- celler, som betäcka dem, mycket långsträkta, under det någon sådan förändring ej äger rum i de yttersta nerv- förgreningarne, så att den cellväfnad, som där omgifver ledningssträngen, i det närmaste öfverensstämmer med cellväfnaden i den egentliga bladskifvan. I de yttersta nervförgreningarne är det nämligen endast den krets af celler, hvilka omedelbart gränsa intill ledningssträngen, som undergå någon förändring, i det de oftast förvandlas till en strängslida (Schutzscheide). Oaktadt således den mekaniska orsaken till de för¬ ändringar, hvilka cellväfnaderna kring de större lednings¬ strängarne undergå, utan synnerlig svårighet kan bestäm¬ mas, så torde likväl den fysiologiska betydelsen af dessa förändringar vara svårare att påvisa. Tager man där- Om de mekaniska cellväfnaderna i bladen. 67 jämte i betraktande, att det yttre barklagret i bladskaftet har samma byggnad som i de gröfre nerverna, men att motsvarande cellväfnad i stammen, när denna är vedartad, utgöres af kortare klorofyllrika celler, under det att i de örtartade stammarne det yttre barklagret har samma byggnad som i bladskaften och i bladskifvans gröfre ner¬ ver, så blifva förhållandena ännu mera invecklade och deras fysiologiska betydelse ännu svårare att utreda. Det var först genom de synnerligen intressanta un- dersökningarne af Schwendener (Das mechanische Princip im anatomischen Bau der Monocotylen, 1874), som min blick öppnades for betydelsen af ifrågavarande organisa- tionsförhållanden för växten själf. Genom nämnde under¬ sökningar har det nämligen blifvit bevisadt, att åtskilliga organiska anordningar i växtens inre liafva ett rent me¬ kaniskt ändamål, att nämligen hålla växtens olika delar i deras vederbörliga ställning, hvarvid de principer, som ligga till grund för dessa anordningar, ej sällan liafva en stor likhet med dem, hvilka tillämpas af menniskan vid uppgörandet af mekaniska konstruktioner. De till det mekaniska systemet hörande cellformerna äro kollenkym- celler samt ved- och bastceller, hvilka samtligen utmärka sig genom sin långsträckta form och sina starkt förtjockade membraner, egenskaper som göra dem särdeles tjänliga till att utgöra så att säga skelettet till den öfriga, cellmassan. Från denna synpunkt betraktad blir betydelsen af det yttre barklagrets ofvan omnämnda, under olika för¬ hållanden olikartade beskaffenhet iögonfallanden. I den vedartade stammen är det mekaniska systemet förlagdt till stammens inre, så att det är den fasta vedkroppen, som gifver trädet förmågan att hålla sig upprätt. När det därför, såsom hos lianerna, gäller att förläna den ved¬ artade stammen en högre grad af böjlighet, så inträder den för nämnda växter egendomliga splittringen af ved¬ massan, hvilket utan tvifvel föranleder upphäfvandet af det motståud, som en sammanhängande vedcylinder skulle 5* 68 / F.' W. C. Aresohoug. göra mot stammens vridning. Innan vedcylindern i de unga, under året utvuxna qvistarne hunnit vinna tillräck¬ lig styrka, är det bastknippena, som utgöra det mekani¬ ska stödet. Det är därför icke häller ovanligt, att bast¬ knippen bildas endast under första året. Kollenkymet i den vedartade stammen spelar ingen rol vid dessa rent mekaniska funktioner, utan förblifver en assimilerande väf- nad, hvars celler genom upprepade tvärdelningar förblifva korta och parenkymatiska samt innehålla ett rikligt för¬ råd af klorofyllkroppar. Endast i ett fall har jag hos en vedartad växt funnit denna väfnad ombildad för rent me¬ kaniska ändamål, men detta undantagsfall tjänar endast till att ytterligare bestyrka den allmänna lagen. De mycket långa och kraftiga skott, som uppstå på de äldre stammar ne af Sambucus nigra L. och som visserligen hafva en utomordentligt mäktig märg, men en ytterst tunn och svag vedcylinder, i följd hvaraf de blifva endast ett år gamla, hafva nämligen ett yttre barklager, som är af samma beskaffenhet som motsvarande cellväfnad i en hög, örtartad stam. Periferiska knippen af långa, klorofyll saknande kollenkymceller alternera nämligen med partier af klorofyllförande parenkym och gifva dessa skott den styfhet, som den svaga vedcylindern ej förmår förläna. Dylika grenar förhålla sig ju äfven i öfrigt som örtartade stammar. I de örtartade, dikotyla stammarne är näml. det meka¬ niska systemet förlagdt till växtens yta. Enär xylemet är mycket svagt utveckladt och består af korta tunnväggiga cel¬ ler, besitter detsamma ej de för en mekanisk cellväfnad er¬ forderliga egenskaper, utan bastknippena merendels i för¬ ening med det yttre barklagret bilda det fasta stödet för dylika stammar. Dervid kan det yttre barklagret vara än kollenkymatiskt än sklerenkymatiskt. I förra fallet hafva cellmembrancrna en stor benägenhet till att upp¬ taga vatten och blifva därvid gelatinosa. I synnerhet i höga saftiga stjälkar är en sådan beskaffenhet hos det Om dp mekaniska cellväfr.aderna i hinden. 69 yttre barklagret mycket vanlig. Merendels är kollenky- met i sådana stjälkar grupperadt i skilda knippen under öfverhuden, livilka knippen vanligen bilda upphöjda kan¬ ter eller ränder på stjälkens yta och stå midt för bast¬ knippena; så att ett kollenkymknippe jämte ett bastknippe bilda ett mekaniskt element, ungefär på samma sätt som i bladnerverna hos många växter. Om återigen det yttre barklagret är förvandladt i sklerenkym, såsom förhållan¬ det är i hårda, torra och höga stjelkar, t. ex. i stänglarne af Statice- arter, så bildar detsamma ett sammanhängande koncentriskt lager af hårda, tjockväggiga och bastlika cel¬ ler. Ett sådant sklerenkym förstärkes merendels genom ledningssträngar med mäktiga bastknippen. De mekaniska anordningarne i den monokotyla stam¬ men äro desamma som i de örtartade dikotyla stammarne, i följd hvaraf den anatomiska byggnaden temligen mycket erinrar om den i sistnämnde stammar. Ty såväl i den vedartade som i den örtartade monokotyla stammen sak¬ nas den sekundära, till större eller mindre del af lång- sträkta tjockväggiga celler bestående ved, som bildar vedringen i den vedartade dikotyla stammen, och det me¬ kaniska systemet i dem kommer därför att utgöras af bastknippen ofta i förening med det sklerenkymatiska barklagret. Samma förhållanden med afseende på de mekaniska cellväfnadernas anordning och beskaffenhet, som utmärka den örtartade dikotyla stammen, återfinnas äfven i bladen, i synnerhet bladskaften, och detta tillochmed hos de ved ¬ artade växterna. Då nämligen vedceller af den beskaffen¬ het, att de kunna fungera som mekaniska celler, såsom förhållandet är i den vedartade dikotyla stammen, mer¬ endels, om ej alltid, saknas i bladen, är det i dessa, lik¬ som i den örtartade stammen, det yttre barklagret i eller utan förening med bastknippen, som bilda det mekaniska stödet för bladmassan. Merendels äro i nervernas undre sida de mekaniska cellväfnaderna mycket mäktigare än i 70 F. W. C. Areschoug. den öfre och bestå därstädes ej blott af det yttre bark¬ lagret utan därjämte af bast, hvilket senare mera sällan är förhållandet i den öfre sidan. Nervernas starkare fram¬ trädande på den undre sidan beror på denna kraftigare utveckling af dé mekaniska cellväfnaderna. I blad, som hafva en lös saftig konsistens, är det yttre barklagret kol- lenkymatiskt såväl i skaftet som i själfva skifvan, och cel¬ lerna i denna väfnad tyckas i följd af sin betydliga tur¬ gor bekitta förmågan att hålla bladskifvan utspänd och skaftet upprätt. Då bladet uttorkat, hopfaller därför äf- ven bladskifvan och skaftet förmår ej längre bibehålla sin uppräta ställning. I blad af en mera hård och saft¬ lös konsistens öfvergår däremot det yttre barklagret i sklerenkym, hvars celler, äfven om de äro tämligen ut¬ torkade, på grund af sina fasta membraner förmå att hålla bladet- i- degs naturliga ställning. Sådana blad kunna därför, äfvén sedan de vissnat, bibehålla samma ställning som de hade i friskt tillstånd. Hos olika växtarter an¬ träffas emellertid åtskilliga olikheter i dessa afseenden. Hos några växter, såsom vissa Sterculia- arter, är den stödjande cellväfnaden i nervernas öfre sida sklerenkym jämte bast, i den undre kollenkym samt bast, hos andra, t. ex. åtskilliga Ficus- arter, är det yttre partiet af den mekaniska cellväfnaden sklerenkym, det inre kollenkym. I bladskaften hos t. ex. Umbelliferer och Araliaceer bil¬ dar kollenkymet ej ett sammanhängande concentriskt la¬ ger, utan är där och hvar afbrutet af smärre grupper af klorofyllförande parenkymceller på samma sätt som i många örtartade stammar. Ej alltid är det yttre barklagret alt- igenom förvanladt i en mekanisk cellväfnad, utan mellan denna och själfva öfverhuden kan tinnas en smalare strimma af tunnväggigt parenkym, och i blad med insänkta ner¬ ver synes det någon gång vara epidermis, som fungerar såsom en mekanisk cellväfnad och hvars ytterväggar af den orsaken blifva mycket tjockväggiga. Hos t. ex. Tri- glochin maritimum L. linnes i bladens inåtvända (öfre) Om de mekaniska eellväfn&derna i bladen. 71 sida ingen annan mekanisk cellväfnad än den tjockväg- giga öfverhuden, men i den utåtvända (undre) sidan för- stärkes öfverhuden af ett lager sklerenkym. Redan i nervernas alt efter bladskifvans olika storlek och tyngd olika förgreningssätt och förhållande i öfrigt kan man skönja dessa bildningars betydelse i ifrågavarande afseende. Ju större och tyngre bladskifvan är, desto tjockare måste äfven nerverna vara, för att blifva i stånd till att hålla bladskifvan utspänd, och desto mäktigare måste äf¬ ven den mekaniska cellväfnaden i bladskaftet vara utveck¬ lad, om detta skall förmå att uppbära bladskifvan. Och endast i blad, h vilkas bredd är mycket ringa, kunna ner¬ verna vara enkla och nästan ogrenade. Om bladen äro bredare, utan att likväl besitta en mera ovanlig bredd, kunna de hållas utspända med tillhjälp af en enda gröfre nerv med från densamma utgående mindre nerver. Men då bladen redan vid basen bafva en ovanligare bredd, genomdrages bladskifvan af flere nästan jämntjocka ner¬ ver eller blir den fotnervig, i fall bladet vid basen bar en bredd, som öfverträffar bladskifvans längd. Att bladnerverna genom de mekaniska cellväfnader, som i dem förefinnas, blifva i stånd till att hålla blad¬ skifvan utbredd, bekräftas vidare genom en mycket enkel operation. Om man på ett blad med mycket tjocka ner¬ ver, t. ex. af de storbladiga Begonia- arterna, forsigtigt genomskär den kollenkymatiska väfnaden i de tjockare nervernas såväl öfre som undre sida, men så vidt möjligt är skonar själfva ledningssträngarne, så hopfaller blad¬ skifvan. Äfven de anatomiska förhållandena bos flytande blad utgöra ett vigtigt bevis för riktigheten af denna åsigt rörande nervernas betydelse. Enär sådana blad i följd af de talrika luftlakuner, som iinnas i synnerhet i ner¬ verna, äro så lätta, att de kunna flyta på vattenytan, be- höfvas inga särskilda inrättningar för att hålla bladen i deras horisontala ställning och därför saknas äfven de mekaniska cellväfnaderna i deras nerver, så att led- 72 F. VV. C. Areschoug. ningssträngarne på öfre sidan betackas af palissadpar- enkym. Anordningarne i och for bildandet' af fasta stöd åt växtens särskilda delar medföra ej sällan en viss öfver- ensstämmelse i anatomiskt afseende mellan växter, som i öfrigt tillhöra vidt skilda typer. Höga örtartade dikotyla stammar få på grund däraf en struktur, som mycket erin¬ rar om den monokotyla stammens, och äfven bladen hos många dikotyler, när de äro långa, smala och jämnbreda, påminna i sin byggnad mycket om inonokotylernas blad af samma form. I de smala gräslika bladen hos vissa Eryn- giurn- arter, ja till ock med i de till formen öfverensstäm- mande bladen hos det till Epacrideœ hörande slägtet Dra- cophylUmi , finnas talrika parallela nerver, hvilka afdela det klorofyllförande parenkymet i smala, likaledes paral¬ lela partier, och skillnaden mellan inre och yttre sidans parenkym är mycket ringa, så att bladen af dessa växter i nyssnämnde afseenden erinra om Monokotylernas smala gräslika blad. Slutligen gifves det hos sådana blad, som under torka rulla sig tillhopa, vissa organiska anordningar, genom hvilka bladen, när de upptagit tillräckligt vatten, återigen antaga sin normala ställning. Det första vilkoret därför är naturligtvis att bladets cellväfnader med lätthet förmå upptaga vatten och att cellerna därvid snart kunna åter¬ taga sin naturliga form. Men därjämte finnes där alltid någon cellväfnad, som i följd af cellernas form eller mem- branernas beskaffenhet företrädesvis är egnad att under¬ lätta bladets upprullande. Så vidt jag liittils sett, finnes denna cellväfnad alltid i bladets öfre sida, bladets kanter må för öfrigt vara tillbakavikna eller rullade uppåt. Hos t. ex. Rosmarinus officinalis L., hvars blad äro tillbakavikna, finnes på öfre sidan mellan öfverhuden och palissadparenkymet ett lager af mycket hygroskopiska tjockväggiga kollenkymceller, hvilka äfven betäcka led- ningssträngarne och utan tvifvel i följd af den stora lätt- Om rte mekaniska cellväfnaderna i bladen. 73 het, med hvilken de upptaga vatten och därunder upp¬ svälla, verksamt bidraga till att bladen återtaga sin ställning. På bladen hos en nyzeeländsk art af det till Cyperaceerna hörande slägtet TJncinia , hvars blad blifva hoprullade uppåt, består öfverhuden på öfre sidan i bla¬ dets medellinie af större och mycket hygroskopiska celler, som spela samma rol som kollenkymet i bladen af Rosma¬ rinus. Dr. Berggren4 fäste min uppmärksamhet på denna egendomlighet hos Uncinia. De förhållanden, för hvilka jag här lemnat en sam¬ manfattad, förberedande redogörelse, komma snart att af mig utförligare behandlas i ett arbete öfver bladets anatomi. Utredning af de under namn af Sauteria alpina sammanblandade former. Af S. O. Lindberg. 1. Peltolepis Lindb. » Stamblad paroikt eller heteroikt, stort och bredt, fler¬ årigt, klynnedeladt, sammansatt af bredt omvändt hjert- lika och i spetsen urnupna ledstycken eller grenar, som äro platta, med tunna kanter, på undersidan glest och kort fjälliga, ofvanpå mycket otydligt rutiga, rutor platta, öfverhudsceller knappt förtjockade, hudöppningar mycket talrika. Frukthu fvudets skaft utgående från den grunda inskärningen i stambladets spets, på baksidan (då stam¬ bladet tänkes upprätt) djupt tvåfåradt, med talrika nubb- likt förtjockade cylindriska celler. Fruktfiufvud med tyd¬ ligt allmänt fäste, de fruktbärande strålarne vanligen 6, sällan 3—8, omvändt äggrunda, trinda, mot spetsen två¬ läppiga, på öfversidan tjockare och riktade nedåt i ända till 40° vinkel. Fruktväggens flikar mycket oregelbundna. Sporer bruna, tätt grofknottriga af lägre än halfklotfor- miga papiller. Antheridier tätt packade i ett till större delen i stambladet insänkt hufvud (skifva), som är rundt, 74 S. O. Lindberg. lågt vårtigt och omgifvet af en tät krans af mer eller mindre purpurfärgade fjällika skärm, samt fästadt ome¬ delbart nedom fruktlmfvudets skaft på stambladets öfver- sida (framsida, derest detta tänkes upprätt). Till utseende liknar stambladet mest det bos Rebou- lia eller Chomiocarpon (Pressia). I fertilt tillstånd vi¬ sar det ofta han- och honhufvuden omvexlande ställda i en enda rad, stundom ända till ett antal af 6 på ett och samma ledstycke. — Slägtet står midt emellan JReboulia och Sauter ia, samt synes knappt ännu vara iakttaget utom Skandinaviens fjällar. Dock torde höra hit äfven en si¬ birisk obeskrifven art, samt möjligen ock den chilenska S. JBertoroi Mont., livaraf vi fåfängt försökt öfverkomma ett original exemplar. Säkert känd är sålunda hittils blott 1. Peltolepis grandis Lindb. Förekommer på mullhöljda klippor i fjällregionen inom Luleå och Piteå Lappmarker, samt i Jämtland och Her¬ jedalen,, dessutom flerestädes i Norge. (Månne ej denna i likhet med de begge följande för sin trefnad fordrar en viss kalkhalt i jorden?) Dess vigtigaste synonymer äro: Sauteria alpina (non Nees!) Lindb. in Not. soc. F. Fl. fenn.. 9, p 288, n. 1, excl. synon. B. Nees. et Bisch. (1868). Hartm. Skand. Fl., 10 ed., 2, p. 154, n. 1 (1871). S. grandis Lindb. apud Soc. F. Fl. fenn. die 3 apr. 1875. Peltolepis grandis Lindb. apud Soc. F. Fl. fenn. die 6 Maji 1876. Delin. Gottsch. in G. R. Hep. eur., 34 et 35, n. 347, tab. figg. 1 — 6 (1866). 2. Sauteria Nees. Stamblad dioikt, litet och smalt, i spetsen perenne- rande, enkelt eller sällan tvåklufvet, rännladt, med uppåt böjda och temligen tjocka kanter, på undersidan tätt och långt fjälligt, ofvanpå mycket tydligt rutigt, rutor stora och kuddlikt upphöjda, öfverhudsceller temligen starkt för- tjockade, hudöppningar mindre talrika. FruJdhufvudets Former af San te r ia alpina. 75 skaft utgående från den grunda inskärningen i stambla¬ dets spets, djupt enfåradt, med talrika nubblikt förtjockade cylindriska celler. Frukthufvud med temligen tydligt all¬ mänt fäste, de fruktbärande strålarne vanligen 4, men sällan 2, 3 eller 5, tjockt omvändt äggrunda, trinda, mot spetsen tvåläppiga, på öfversidan något tjockare och riktade nedåt i ända till 55° vinkel. Fruktväggens flikar mera regelbundna. Sporer svartbruna, tätt grofknottriga af lägre än halfklotformiga papiller. Hanplantan mindre och tjockare. Antheridiekål ornas sprötlika utförsgångar talrika i stambladets midt, långt aflägsnade från hvarandra och ordnade i otydliga rader, samt utan spår af skärm. Till utseende liknar stambladet rätt mycket en Riccia. Skiljes från följande slägte hufvudsakligen genom frukt- liufvudets skaft, som är fästadt i stambladets inskurna spets, samt är enfåradt, med talrika nubblikt förtjockade s. k. rotceller, äfvensom ock medelst frukthufvudet, som visar ett upphöjdt och rätt tydligt allmänt fäste. Ganska ofta förlänger sig stambladet ensidigt, hvarigenom frukt- hufvudets skaft kommer att sitta på sidan af detsamma i en grund inskärning, men är alltid i början normalt toppfästadt. På grund af dessa kännemärken står Sau - teria mellan Feltolepis och Clevea , ehuru det så väl genom stambladets utseende, form och byggnad, som genom han- plantans sammansättning mera närmar sig till det sednare slägtet. — Endast nedanstående art är ännu med säker¬ het känd, ehuru möjligen till detta slägte måste föras den redan under Feltolepis omnämnda chilenska S. Rerteroi Mont. Dessutom synes Flagiochasma (Antrocephalus) pe- dicellatum' (eller ” Reboulia sp”) Griff. Notui, pl. asiat. 2, p. 331 (1849), och Icon. pl. asiat. 2, tab. 68, tigg. I et . II (1849) vara en annan art af Sauter ia. Sagde för¬ fattares slägte Askepas (A. brevipes) torde der emot knappt kunna vara någonting annat än omogna exemplar af en Dumortiera , hans Monosolenium (M. tenerum) åter ett eget väl skildt slägte, som i vissa karakterer närmar sig » 1 S. O. Lindberg. till vår nya sektion Spathactis af Marchantia, men hans Reboulia graminosa är utan allt tvifvel en Grimaldia (h. e. Duvalia), samt slutligen Grimaldia sp. Griff. op. eit., tab. 69, fig. II en art af nyssnämnda Marchantia-2iîàQ\m\\g. 1. Sauteria alpina, (N. B.) Nees. Förekommer på kalkhaltig jord ofvanpå klippor, isyn¬ nerhet i medlersta Europas fjälltrakter; deremot synes hon vara vida sällsyntare inom vår floras område, såsom hittiis funnen blott i Norge på ett par ställen, nemligen vid Kongsvold på Dovre (Julii 1872, Rob. Hartman) och på Soelvaagtind i Saltdalen, tillsammans med Peltolepis (Julii 1854, Ax. Drake); samt dessutom ingalunda sparsamt på Spitsbergen, h varest hon, jemte M. polymorpha , är den enda hittils iakttagna Marchantiacea, åtminstone för så vidt vi liafva oss bekant. Synonyma: Lunularia alpina N. B in Flora, 13, P. 2, p. 399, n. 2 (1830). Bisch, in Nov. act. acad. Leop , 17, P. 2, p 1015, n. 2. (1835). Sauteria alpina Nees. Nat. eur. Leb., 4, p. 143, n. 1, exel. synon. Somm. (1838). G. L. N. Syn. Hep., fase. 4, p. 541, n. 1, exel. synon. Somm. (1846). Linde, apud Soc. F. Fl. fenn. die 3 apr. 1875. Clevea, hyalina Lindb. in Not soc. F. Fl. fenn., 9, p. 291, n. 1, so¬ lum quoad loc. Spitsb. et Soelvaagtind (1868). Delin. Nov. act. acad. Leop., 17, P. 2, tab. 67, tigg. 22—28. Exsicc. G. R. Hep. eur., 7 et 8, n. 67. 3. Clevea Lindb. Stamblad dibikt, - litet och smalt, i spetsen perenne¬ ran de, enkelt eller sällan tvåklufvet, rännladt, med uppåt böjda och tunna kanter, på undersidan tätt och långt fjälligt, ofvanpå tydligt rutigt, rutor små och föga kudd- likt upphöjda, öfverhudsceller ej förtjockade, hudöppnin¬ gar temligen talrika. Frukthu fvudets skaft utgående från stam bladets midt, ofta 2, mera sällan 3 eller 4 ordnade i en enda rad, tjockt, trindt och inuti tätt, utan spår af / Formor af Sauteria alpina. 77 fåror eller nubblikt förtjockade cylindriska celler. Frukt - hufvud saknande allmänt fäste, derför ofvanpå djupt kors- formigt inskuret, såsom sammansatt af 4 ( — 1) sjelfstän- diga frukthus, som äro tjockt omvändt äggrunda, från sidorna något sammantryckta, i sjelfva spetsen bredt två¬ läppiga, på öfversidan något tjockare och riktade nedåt i ända till 75° vinkel, samt vid basen sins emellan med sidorna något sammanvuxna. Fruktväggens flikar mycket oregelbundna. Sporer bruna, tätt grofknottriga af kägel- likt cylindriska och trubbiga papiller. Hanplantan lika den hos föregående slägte. Stambladet påminner till det yttre ej obetydligt om vissa Ricciece (t. ex. Tessellina eller Riccia Bischoffii) och skiljes slägtet lätt från Sauteria genom vidfästnings- platsen och byggnaden hos frukthufvudets skaft, som ofta äro ända till ett antal af 4 ordnade i en enkel rad längs efter stambladets midtellinea, samt genom den fullständiga frånvaron af allmänt läste, hvarigenom frukthusen blott vid basen af sidorna för ett kort stycke sammanhänga vid livarandra. Härigenom närmar sig Clevea till Rupi- nia (Plagiochasma), hvilket sednare nästan uteslutande exotiska genus dock är tillräckligt känntecknadt af frukt¬ husen, som äro horizontelt ställda, på tvären (vertikalt) elliptiska, nästan hel och hållna tvåläppiga och sålunda öppna sig utåt i hela ytterkanten, äfven som ock genom hanorganerne, som äro tätt samlade i en rund vårtlik skifva, omgifven af fjällika skärm. För så vidt kan dö¬ mas af blotta beskrifuingen, bör deremot Exormotlieca Mitt. i C. Godman, Natural History af the Azores or Western Islands (1870), p. 325, n. 26 (med arten E. pu¬ stulosa) ej kunna vara särdeles skild från Clevea , åtmin¬ stone finnes icke i den utförliga karakteristiken något enda uttryck, som skulle berättiga till ett dylikt afsön- drande. Athalamia Falc. i Trans. L. Soc ., 20, P. 3, p. 397, tab. 19 (A. pinguis) : 1851, åter, som af Gqttsche utan all tvekan anses för en Lunularia-avt, är tillräckligt 78 S. O. Lindberg. Former af Sauteria alpina. utmärkt både från den ena och den andra, ehuru vida mera beslägtad med Clevea. Den enda med säkerhet kända och noggrannare ut¬ redda arten är. 1. Clevea hyalina (Somm.) Lind b. Förekommer på mullhöljda kalkklippor i trakter af mer eller mindre alpinsk natur, hittils blott inom Skan¬ dinavien. Hufvudformen är funnen i Saltdalen och på Dovre, samt vid Valkeamäki i Ryska Karelen. Varieteten ß suecica Lindb., med mindre, något bredare, tunnare och plattare stamblad, undertill bärande något glesare och be¬ tydligt kortare fjäll, samt vanligen blott hälften så högt eller ännu lägre frukthufvudskaft, som vid sin öfre vid- fästningspunkt saknar nästan alla fjäll, är ej observerad annorstädes än på Gotlands ocli Ölands kalkallvar. Huru¬ vida denna (Cl. suecica Lindb. olim) är såsom art skild från hufvudformen kan ännu ej afgöras, i brist af sprit- lagda exemplar af den sednare Î Marchantia cruciata (non L.) Somm. Suppl. Fl. lapp., p. 79, n. 1201 (1826): ((. M. hyalina Somm. in Mag. Naturv., 2 ser., 1, fasc. 2, p. 234 (1833): a. Sauteria suecica Lindb. in G. R. Hep. eur., 34 et 35, n. 347 (1866): ß. S. seria ta Lindb. in Rab. Hedwigia, 5, p. 33 (1866): ß. Clevea hyalina Lindb. in Not. soc F. Fl. fenn., 9, p. 291, n. 1, excl. synon. Nees., G. L. N. et loc. spitsb. et Soelvaagtind (1868): « et ß. Hartm. Skand. Fl., 10 ed., 2, p. 154, n 1 (1871): « et ß. Delin. G. R. Hep. eur., 34 et 35, n. 347, tab. fig. 7 (/?). Lindb. Icon ined. (ß). Exsicc. G. R. Hep. eur., 34 et 35, n. 347 (ß). Mosliste fra den nordligste Bögeskdv. Meddelt af N. Wulfsberg. Sidstafvigte September havde jeg Anledning til at samle Moser i Bögeskoven paa Seimsstranden, Nordre Ber- genhus Amt, Norge. Jeg rnaatte uvilkaarlig sammenligne N. Wulfsberg. Mosliste fra den nordligste Bogeskov. 79 det her foreliggende Vegetationsbillede med mine Erind¬ ringer om Mosfloraen i nordvestre Skåne, og da jeg anta¬ ger, Flere kunne dele denne Interesse, vover jeg at offent - liggjöre den af mig paa Stedet optagne Fortegnelse. Enkelte kritiske Arter bleve indsamlede og ere endnu ikke tilbörligt granskede. Nomenklaturen stemmer, livor ikke Autorsnavn citeres, med Hartmans Handbok, 1 (bonde uppl. Dog först et Par Ord om Skoven. Thi det er virkeli- gen Skov. Bögen findes ellers ikke vild andetstede i Ber¬ gens Stift. Det her bevoxede Omraade er maaske 3 — 400 Hektar, hvor dog Fagus voxer temmelig spredt og kun paa den halve Strækning skovdannende. Paa disse Ste¬ der er Skovkarakteren omtrent som i Skåne, Grunden er kun bevoxet med lave Jordmoser, man savner Mellem¬ europa» Underskov af Carpinus, Acer campestris, Hedera m. m. Det Udvalg af Moser, som her fandtes ”sub teg¬ mine fagi ”, er imidlertid eiendommeligt, finder rimeligvis kun i England sit Sidestykke. Skoven drives af Eierne rationelt, de sterkeste Stam¬ mer have 2 Meters Omfang i Brysthöide. Den reprodu¬ ceres ved Rodskud og Nödder, som ved mit Besög fore¬ fandtes i rigelig Mængde. Hvorvidt Bögen er fört hid i den historiske Tid eller er oprindelig vild, lader sig ikke med Bestemthed afgjöre. Den, som er fortrolig med Vest¬ kystens Flora, vil vistnok foretrække den förste Hypothese. Valleviken, som omkrandses af Bögeskoven, var i Oldtiden en Orlogshavn, sandsynligvis hörende under den nærlig¬ gende Kongsgaard Seim, hvor Hakon Adelsten ligger haug¬ lagt, den anden og sidste af Norges Konger, der begra¬ vedes paa Fædrelandets Grund efter hedensk Ritual. Nav¬ net Bögevolden, som betegner en af de 4 Gaarde, der nu dele Eiendomsretten til Bögeskoven, peger ogsaa tilbage til en fjernere Tid. Man kan derfor tænke sig, at en veirbidt Viking enten i elskværdigt Lune eller for at skaffe sig haart Træfang til Skibsmaterial har frugtet en Skjæppe 80 N. Wulfsberg. $ Bögenödder over Vesterliavet ocli ströet dem rundt sit Langskibsnöst. M o s 1 i s t e : Hylocomium splendens, umbratum, brevirostre, loreum, triqve- trum, sqvarrosum. Hypnum stellatum, cordifolium, purum, Schreberi, cuspidatum, stramineum, palustre, ochraceum, crista castrensis, exannulatum, in¬ termedium, uncinatum, cupressiforme. Brachythecium rutabulum, rivulare, populeum. Plagiothecium undulatum, sylvaticum, Mühlenbeckii. Bhynchostegium rusciforme. Eurrhynchium Stokesii. Thamnium alopecurum. Homalothecium sericeum. Isothecium myurum, myosuroides. Climacium dendroides. Antitrichin curtipendula. Neckera complanata, crispa. Homalia trichomanoides. Pterigynandrum filiforme. Pterogonium gracile. Thujidium delicatulum. Heterocladium heteropterum. Anomodon attenuatus. HooJceria lucens. Fontinalis antipyretica, daleçarlica. Diphy scium foliosum. Tetraphis pellucida. Polytrichum piliferum, commune, juniperinum, strictum, for¬ mosum. t Pogonatum alpinum, abides. Ça tha rinea undulata. Philonotis fontana. Bartramia ityphylla, crispa. Breutelia arcuata. Gynmocyhe palustris. ih unaria Ahnfeltii. Mnium punctatum, affine, undulatum, hornum. Anomobryum julaceum. Zieria julacea. Bryum pseudotriquetrum, pallens, alpinum. Wehera elongata, nutans. Orthothriçhum Lyellii, affine, rupestre. Ulota Hutchinsiæ, crispa, Drummondii, phyllantha. Zygodon viridissimus. Amphoridium Mougeotii. Hedwigia ciliata. Grimmia maritima, apocarpa, Hartmanii, torqvata htacomitrium patens, protensum, aciculare, heterostichum, cane¬ scens, lanuginosum, fasciculare. Mosliste fra den nordligste Bögeskov. 81 Tortula tortuosa. Leptotrichum homomallum. Ceratodon purpureus. Didymodon cylindricus. Blindia acuta. Fissidens bryoides, taxifolius. Leucobryum glaucum. Orthopus brevifolius (Scbpr ). Campylopus atrovirens, flexuosus, fragilis, Schwarzii. Dicranum undulatum, palustre, majus, scoparium, fuscescens, longifolium. Dicranella heteromalla, squarrosa. Gynodontium polycarpum. Weisia fugax, viridula Anoèctangium compactum. Andreæa alpina, petrophila. Sphagmim papillosum Lindberg, palustre Lindberg, rigidum molluscum, subsecundum, recurvum, cuspidatum, squarrosum. Gyvnnomitrium concinnatum . Sarcoscyphus emarginatus, sphacelatus, revolutus. Plagiochila aspleni oidej, interrupta. Scapania nemorosa, uliginosa, irrigua. Jungetrmannia albicans, Dicksoni, Taylori, Schraderi, sphæro- carpa, bantriensis, orcndensis, alpestris, setiformis, julacea, trichophylla. Trig onanthus divaricatus ß examphigastriatus. Lophocolea bidentata. Chiloscyphus polyanthos. Calypogcia trichomanis. Lepidozia reptans. Mastigobryum trilobatum (cum fructibus), deflexum. Ptilidium ciliare. Trichocolea tomentella. Radula complanata. Madotheca lævigata, rivularis. Frullania dilatata, tamarisci. Lejeunia cavifolia. Fossombronia pusilla. Pellia epiphylla. Blasia pusilla. A neura, pinguis, palmata, multifida. Metzgena furcata. Fegatella conica. Riccia glauca. Uagtet det desværre ikke vedrører Bøgeskoven, vil jeg benytte Ledigheden til at præsentere en ny Borger i den skandinaviske Mosverden. Det er Glyph omitr mm Da- viesii Irrid. som jeg 16:de og 18:nde September 1876 samlede paa den lille Holme Maröen i Skateströmmen ligeoverfor Hornelen, Davikens Præstegjæld, Nordfjord. 6 82 K. A. Th. Seth. Den danner smaa Tuer, der voxe spredt i Conglomerat- klippens Rifter og aabnede Druserum. Mine Exemplarer stemme fuldstændigt med Beskrivelserne hos Bridel-Bri- derus og Bruch & Schimper. Växtgeografiska bidrag till Medelpads flora. Af K. A. Th. Seth. I första häftet af Botaniska notiser för sistlidna år yttrar doc. H. W. Arnell om Medelpad : ”ehuru detta land¬ skap troligen blifvit besökt af flere botanister än något annat Norrländskt landskap, är kännedomen om dess växt¬ geografiska förhållanden, äfven i fråga om fanerogamvege- tationen, ännu ringa och ofullständig”. Sanningen af detta påstående måste på ett ögonskenligt sätt framstå för hvarje botanist, som besöker denna trakt, äfven om han som jag endast har tillfälle att där tillbringa våren och sen¬ hösten. I den af med. kand. Aug. Berlin sista år utgifna tabellariska öfversigt öfver den geografiska utbredningen af Skandinaviska halföns Fanerogamer och Ormbunkar nämnas 665 arter (jämte underarter, ej varieteter) såsom varande iakttagna inom V esternorrlands län, bland dessa antecknas endast 443 för Medelpad. Äfven om man en¬ dast fått göra den allra flyktigaste bekantskap med Me¬ delpads vegetation, skall man dock lätt finna, att flere till och med inom området högst allmänna växter ej en gång äro angifna såsom funna inom detsamma. Med ett utropstecken efter växtens namn har jag be¬ tecknat de växter, som i ofvannämda tabellariska öfver¬ sigt ej finnas angifna för Medelpad och således antagli¬ gen ej förut blifvit antecknade för detta område. Efter mossornas namn angifves samma tecken, att de ej i 10:de upplagan af Hartmans flora finnas angifna såsom förekom¬ mande i Medelpad. Matricaria maritima, L. ! Sundsvall på ballast. Anthémis Unctoria L. Sundsvall; Selånger s:n. i Växtgeografiska bidrag till Medelpads flora. 83 Cirsium arvense ß ferox Hn. ! Sköns s:n, Mons ångsåg. Lappa tomento sa Lam. Sundsvall. „ minor DC! Sundsvall. Mulgedium sibiricum Less. Selånger s:n, Silje (ymnig). Campanula latifolia L. Sundsvall sberget. Myosotis stricta Link.! Selånger s:n. Echinospernum deflexum Lehm. Selånger s:n, Silje. Lamium album L. ! Sundsvall. Polemonium coeruleum L. Stöde s.n, Edsta. Gentiana nivalis L. Sättna s:n. Solanum nigrum L. ! Sundsvall. Primula veris L. Sundsvall; Selånger s:n. Euphrasia officinalis ß nemorosa Pers.! Skön s:n. Aescuhis Hippocastanum L.! Sundsvall (cult.). Peseda luteola L. ; Sundsvall på ballast. „ lutea L. ! Sundsvall på ballast. Batrachium sceleratum Th. Fr.! Sundsvall. Thalictrum rariflorum Fr. Stöde s:n, Edsta. Anemone nemorosa, L. ! Sundsvall (allmän). „ Hepatica y multiloba Hn. ! Sundsvallsberget. Trollius europœus L.! Skön; Selånger s:n flerestädes, Cheledohium majus L. ! Sundsvallsberget (ymnig). Fumaria media Lois! Sundsvall på ballast. Draba nemorosa L. Selånger s:n. Malva vulgaris Fr.! Sundsvall vid hamnen Viola hirta L. 2 Sundsvallsberget. „ umbrosa Fr. Selånger s:n flerestädes. „ arenaria DC. Sundsvall; Selånger s:n. Silene rupestris L. Sundsvalls- och Siljeberget. Stellaria nemorum L. Selånger s:n, Högom och Silje. Lepigonum caninum Leffl. « salinum Presl.! Sundsvall. Chryso splenium alternifolium L. Sundsvall; Selånger; Skön. • • Posa cinnamomea ß turbinella (Sw.)! Stöde s:n, Okne. Spiræa Ulmaria ß denudata Presl.! Sundsvall; Selånger; Skön Lathyrus maritimus Big.! Sundsvall på Tjufholmen. Melilotus alba Lam. Kifsta varf. Trifolium spadiceum L. Alnön. „ agrarium L. Stöde s:n, Ökne och Hammar. „ hybrid, um L. Sundsvall. „ medium L. ! Sundsvall. Pyrola uniflora L. ! Skön ; Selånger s:n. Euphorbia Peplus L.! Sundsvall vid hamnen. 6* 84 O. Nordstedt. Mercurialis annua L. ! Sundsvall på ballast. Herniaria glabra L. Sundsvallsberget (ymnig). Daphne Mezereum L. Selånger. Blitum glaucum (L.) Koch.! Sundsvall. Corylus Avellana L. Stöde s:n ungefär 0n mil söder om Ne- dansjö järnvägsstation. Finns Abies ß viminalis Alstr. ! Selånger s:n. „ Larix L. Selånger s:n, (cult.). Allium oleraceum L.! Skön vid kyrkan. Gagea lutea Ker.! Selånger s:n. „ minima Schultz.! Sundsvall; Selånger; Skön s:n. Carex præcox Jacq.! Selånger s:n. Hordeum murinum L. ! Sundsvall på ballast Bromus arvensis L. ! Sundsvall vid vester tull. Glyceria distans (L.) Wg. ! Sundsvall. Asplénium Breynii Retz. ! Sundsvallsberget. Botrychium rutaceum Sw. Selånger; /Sättna; Skön s:n. Equisetum scirpoides Mich.! Stöde s:n, Fanbyn. Bryum roseum Schub. Sundsvall södra stadsberget (m. fr.). Splachnum ampullaceum L. Stöde s:n (m. fr.). Tayloria serrata Br & Sch.! Skön s:n, Kubikenborg (m. fr ). Fottia truncata Fürnr. Stöde s:n, Ökne (m. fr.). Sphagnum squarrosum Pers. ! Stöde s:n, Gräfte (m. fr.). „ Wulßanum Girg. / Stöde s:n, Fanbyn (m. fr.). Gymnomitrium concinnatum C. ! Sundsvall södra stadsberget. Jungcrmannia setiformis Ehrli. ! Sundsvall. Några ord om Pinus Abies L. var. virgata och dess förekomst i Sverge. Af O. Nordstedt. Prof. R. Cascary i Königsberg liar sysselsatt sig med studiet af de olika formerna af granen och deras upp¬ komst hufvudsakligen i Preussen, och därom skrifvit 2 uppsatser. I den ena af dessa *) redogör han för skill- ’) Ueber einige Spielarten, die mitten im Verbreitungsgebiet der Stammarten entstanden sind: die Schlangenfichte (Picea excelsa Link var. virgata), Pyramideneiche (Quercus pedunculata W. var. fastigiata Loud. [Q. fastigiata Lamarck als Art] u. Andere. (Schrift. Pinus Abies var. virgata i Sverge. 85 nåden mellan var. viminalis och virgata och meddelar en utförlig historik, h varvid han äfven tager hänsyn till äl¬ dre svenska författare. Olikheten mellan de båda for¬ merna framgår af följande beskrifning 2) på dem: Svensk hän g gran (Picea vulgaris Link var. vimi¬ nalis, Pinus viminalis Aiströmer, Pinus Abies L. ß vimi¬ nalis W., Pinus hybrida Liljebl.). 1. Grenar af l:sta ordningen talrika, de nedre nä¬ stan horisontala, endast i ringa grad nedåtböjda, vid spetsen vanligen något uppåtböjda; de öfre grenarne snedt uppåtriktade. 2. Grenar af 2:dra ordningen talrika, mycket långa, liknande pisksnärtar eller rep, hängande lodrätt nedåt, smala, 10 fot långa eller ännu längre; grenar af 3:dje ordningen äfven hängande, sällsynta. 3. Bladen rosenkransformigt stälda på de på hvar¬ andra följande internodierna. ”Schlang enfichte” (Picea excelsa Link var. virgata, Abies excelsa Poiret var. virgata Jacques, Picea excelsa Link var. denudata Carr.). 1. Grenar af l:sta ordningen sparsamma, ensamma eller 2 — 4, sällan 5, tillhopa i samma krans ; nästan våg¬ rätta, de nedre endast föga nedåtböjda, eller, i synnerhet de öfre, snedt uppåtriktade. 2. Grenar af 2:dra ordningen sällsynta, nästan våg¬ räta, ofta något snedt nedåt riktade, grenar af 3 — 5:te ordningen sällsynta, nästan vågräta, något snedt nedåt- riktade. 3. Blad likformigt stälda. (I. physik.-ökon. Gesellsch. zu Königsberg in Pr. Jahrg. 1873, Bd. XIV, pag. 115 — 156, Tab. XV et XVI). Den andra uppsatsen har tit¬ len : Die Kriirafichte, eine markkranke Form (Picea excelsa Link form, ægre myelophthora). Jahr. 1874, Bd. XV, pag. 108—117, ab. III— V). *) Anf. st. sid. 125. 86 O. Nordstedt. Pinus Acies var. virgata i Sverige. Var. viminalis ar i Sverge funnen på rätt många ställen och enl. Caspary är det äfven sannolikt, att äfven var. virgata blifvit observerad i Sverge en gång. Hj. Holm¬ gren säger nämligen i Bot. Not. 1843 sid. 60: ”Nära Kalfsjö finnes ett mindre träd af Pinus Abies var. vimi¬ nalis, hvilket är så utmärkt, att landtfolket, då den små¬ skog, hvari det växte, nedhöggs till svedjeland låto trädet såsom något särdeles märkvärdigt qyarstå midt i fältet. Dess nästan enkla, långa qvistar äro rundtomkring mycket tätt besatta med korta barr och så styfva, att de oaktadt sin längd endast blifva horisontalt utstående, hvilket ger åt trädet ett högst eget utseende”. Själf har jag sett ett exemplar af var. virgata i träd¬ gården vid Strömsberg nära Jönköping. Det var 10 à 15 fot högt och i utseende ungefär midt emellan de af Ca¬ spary afbildade på fig. 1 tab. NV och fig. 1 tab. XVI. Det hade blifvit inflyttadt från en närbelägen skog och i dess närhet funnos då några andra, fast mindre karakte¬ ristiska individ. Dr. S. Berggren har enligt uppgift till mig sett exem¬ plar af denna varietet i närheten af Killebergs järnvägs¬ station i norra Skåne. Det är sannolikt att den blifvit sedd på fleye ställen, fastän den troligen blifvit förväxlad med var. viminalis. I Norge förekommer båda formerna. I Die Pflanzen¬ welt Norwegens (1875) sid. 162 — 163 upptager F. C. Schü- BELER en ”var. viminalis , der sogenannten Schlangenfichte” och meddelar en god afbildning af den (fig. 27 sid. 162); denna varietet är identisk med var. virgata. Han anför äfven en annan varietet, ”welche als eine eigene Form zwischen der Schlangen- und der gemeinen Fichte zu stehen scheint”. Af beskrifningen framgår att denna se¬ nare form är var. viminalis , sådan Caspary uppfattar den. Då dessa båda former vanligen anträffats endast uti enstaka individer och ytterst sällan blifvit observerade med frukter, anser Caspary att de uppstå direkt ur den Literatur-öfversigt. 87 vanliga formen oberoende af förutvarande exemplar af samma varietet och således lämna exempel på varieteter som bildas inom hufvudartens utbredningsområde. Literatur-öfversigt. Bidrag til Jæderens Flora af N. Bryhn. (Indbe¬ retning til Collegium academicum). 76 sid. 8:o. FÖrf. undersökte floran på Jæderen under 2 måna¬ ders tid 1875; före honom hade den endast mera tillfäl¬ ligtvis varit föremål för genomresande botanisters upp¬ märksamhet. Det mest i ögonfallande vid floran på detta 6 qv.-mil stora område är den fullständiga saknaden af barrträd torfmossarne bära dock vittne, om att sådane fordom fun¬ nits där. Åtskilliga fjällväxter gå här ända ned till hafs- stranden; t. ex. Arctostaphylos alpina. De karaktäristiska växterna på de olika lokalerna framhållas, specielt på flygsanden. Af de i förteckningen upptagna 690 characeer, orm¬ bunkar och fanerogamer, framhålla vi: Chara foetida , JBrau- nii och intermedia , Scirpus parvulus , en förmodad hybrid af Juncus effusus och conglomeratus , J. atricapillus Drej., J. buffonius L. ß jadarensis *) (”Liden og lav, særdeles tätgrenet, Bladene temmelig brede, ialm. bueformig ud- böiede. Blomsterdækbladene grönne, hvidhindede i kan¬ ten og med sort Midtnerve, i aim. meget kortere end Kapselen. Temmelig almindelig på Flyvesand”.); Pim- pinella Saxifraga L. ß arenaria (”Liden og lav 2 — 4', med dobbelt sammensatte Blade og oftest rôde Blomster, Særdeles almindelig på Flyvesand”). Ref. förmodar att de 2 sistnämnda varieteterna äro nya, fastän det ej finnes an¬ märkt. Förf. uppställer en ny art, j Rumex microcarpus , som skulle skiljas från R. crispus genom: ”folia subglau- *) Jæderen beter på gammalnorska jadar. 88 Literatur 'ofversigt. cescentia; pliylla perigonii interiora ovata, acuta, integer¬ rima, longitudine fructu æqvalia vel breviora, omnia dorso callo instructa; calli oblongi, acuti, longitudine phyllis prope æqvales; fructus parvulus.” Den bör dock enligt refis åsigt ej betraktas såsom en själfständig art, utan som en missbildad form' af R. crispus. Adj. Areschoug har meddelat ref., att han erhållit exemplar af R. crispus från Blekinge, på livilka de inre kalkbladen äro så föga utveck¬ lade, att frukterna äro nästan nakna. Aktiv oder Passiv? Von Dr. W. Velten (Österreich. Bot. Zeitschrift 1876, nr 3). Förf. vill i denna uppsats lämna ett bibrag till lös¬ ningen af frågan om, livilka bildningar inuti cellen det är, som röra sig aktivt. De fleste författare anse kloro¬ fyllkornen sakna rörelseförmåga. Men Nägeli och Schwen- dener jämte Frank äro de ende, som anföra några skäl för sina åsigter i denna riktning; förf. anser dock deras skäl ej kunna hålla stånd. Det är på Char a foetida och fragilis , förf. gjort sina iakttagelser. Klorofyllkornen äro hos dessa antingen ore¬ gelbundet formade eller linsformiga kroppar, livilka se¬ nare, då de äro stadda i delning, äro hopknipna på mid¬ ten. De röra sig antingen fritt i protoplasmabandet eller i den rikligen med vatten försedda plasman eller också äro de inbäddade i större eller mindre protoplasmaklum- par, som simma i den mera vattenhaltiga plasman. Pin¬ ligt den af Nägeli uppstälda lagen för den successiva minskningen i hastighet måste alla de inneslutna krop- parne vrida sig kring sin axel; t. ex. en kula af 20 g i diameter, som flyttar sig framåt, med en aftagande ha¬ stighet af 17, 10, 9 sek. för livar */10 dels m. m., skulle under denna tid vrida sig 1 gång omkring sin axel. Förf. fann deremot att största delen af de med protoplasman strömmande klorofyllkornen vrida sig och att denna vrid- Literatur-öf versigt 89 ning äger rum i alla möjliga riktningar och står ej i nå¬ got förhållande till högra eller venstra, öfre eller undre sidan af cellen; somliga korn vrida sig åt ett håll, andra åt ett annat. Andra kroppar däremot, som befunno sig i samma plan och beständigt åtföljde klorofyllkornen, vi¬ sade däremot ej någon rotation omkring sin axel. De röra sig alltid åt ett håll, höger eller venster, och byta ej om rörelseriktning. Förf. fann att kornen vid 98° C. gjorde 12 — 14 rotationer på en sträcka af 0,226 m. m. Ville man söka ursprunget till kornens rotation uti olika hastigt strömmande lager i protoplasman, så måste små och stora korn, som befinna sig i samma horisontal¬ plan i liggande celler, rotera lika fort, hvilket förf. fann i allmänhet icke äga rum. Trycker man svagt på cellen, hvarigenom strömmen förlångsammas, minskas klorofyllkornens vridningar ej i samma grad som hastigheten aftager hos protoplasman ; vid starkare tryck upphöra dock deras vridningar full¬ ständigt. Förf. kommer således till det resultat, att klorofyll¬ kornen i Char acellerna hafva förmågan af själfstän rörelse. Ueber das Waelisthum und die Fortpflanzung von Zanar dinia collaris Crouan (Z. prototypiis Nardo). Von J. Reinke. (Monatsberichte der königl. Preus. Akad. d. Wis- senscli. zu Berlin 1876, pag. 365— 378, 1 PL). Denna Phæosporé, som sparsamt förekommer vid at- lantens och medelhafvets kuster, hade förf. tillfälle att närmare studera vid Neapel. Förutom könlösa svärmspo¬ rer har den äfveu kopuleran de sporer, bildade uti något olika byggda anthericlier och oogonier. De honliga spo¬ rerna, som äro mångfaldiga gånger större än antherozoi- derna, svärma ut och sätta sig fast med den ljusare spetsen, förlora sina 2 cilier och blifva klotrunda. Kom¬ mer då en antherozoid i närheten, söker den sig till den 90 Literatur-ö f ver.-dgt. ljusare delen, groddfläcken, förlorar cilieriia och borrar sig in i den. Till en början kan den sedan skönjas som en särskild plasmakropp, tills den slutligen genom en på¬ gående vandring af pigmentkropparne undandöljes. Spo¬ ren omgifver sig sedan med en cellmembran, forlanges ocli börjar att dela sig. Die Entstehung des Chlorophylls in der Pflanze. Eine physiologische Untersuchung von Dr Julius Wiesner. 8:o sid. 120. Efter en kort redogörelse för de resultat, hvartill vetenskapen kommit med afseende på klorofyllets kemiska egenskaper och för de herrskande åsigterna om dess för¬ hållande till ämnesomsättningen hos växten, öfvergår förf. till besvarandet af den frågan, huruvida järnet ingår så¬ som kemisk beståndel i klorofyllet eller endast genom sin närvaro bidrager till detsammas bildning. Förf. har vid dessa undersökningar funnit att icke allenast det gröna utan äfven det gula (xantofyll) färgämnet äro verkliga järn¬ föreningar, i hvilka dock ej järnet direkt medelst reaktioner kan påvisas. Då järnsalter ej lösas i benzol, har förf. begagnat sig af nämnda ämne, såsom lösningsmedel, hvar- vid det visade sig att ej ens med ett så känsligt reaktions- medel som rhodankalium spår till järns närvaro kunde upptäckas. Afdunstas däremot lösningen i vattenbad och den torra återstoden något litet förkolas samt löses i nå¬ gon syra, salpetersyra, och därefter pröfvas på järn, er- liålles en fullt tydlig rödfärgning antydande järnrhodanid. Klorofyllet är sålunda en organisk järnförening. — Hvad angår klorofyllets genetiska förhållande till etiolinen eller xantofyllet, hvilka båda ämnen förf. gentemot Pringsheim och i likhet med Kraus betraktar som identiska, har man länge antagit att etiolinen är föregående. Riktighe¬ ten i ett sådant antagande har dock först genom förfrs experiment tydligt ådagalagts. Extraheras bestämda vigts- Literatu r-öfve.rsigt. 91 mängder etiolerade växtdelar med alkohol och lika vigts- mängder för solljuset utsatta sådana och man i senare lösningen afskiljer det gröna färgämnet från det gula och volumetriskt bestämmer de båda etiolin-lösningarne,; er¬ håller man alltid en tydlig differens, sålunda att den först¬ nämndas volum är störst, livaraf följer att etiolinen är klorofyllets modersubstans. Själft bildas etiolinen ur kol¬ hydrater, i främsta rummet ur stärkelse. Detta sitt på¬ stående ställer förf. i nära sammanhang med de resultat, hvartill han kommit vid sina dels gasometriska, dels väg- ningsundersökningar öfver kolsyrans möjliga delaktighet i klorofyllbildningen. Etiolerade skott afskiljer mera kol¬ syra under ljusets frånvaro än under ljusets tillträde vid klorofyllbildningen; likväl vid en ljusintensitet, som möj¬ liggör grönfärgning, dock ej syreutveckling ur grönskande växtdelar. Vidare sönderdelar klorofyllet under en för assimilationen nödig belysning kolsyra och bildar kolhy¬ drater, hvarvid den erforderliga nybildningen af klorofyl¬ let i klorofyllkornet ernås genom oxydation af en del af stärkelsen, som öfvergår till xantofyll, ur hvilket det gröna färgämnet uppstår. Enligt förf. utgöra sålunda kolhydra¬ terna och särskildt stärkelsen modersubstansen för etiolin och genom detta för klorofyllet, liksom under detta sena- res medverkan de förra produceras. Ljusets förmåga att framkalla bladgrönt har förf. be¬ stämt sålunda att den börjar först i rödt mellan frauen- hoferska linierna A och B eller noggrannare mellan a och B och sträcker sig troligen in uti ultra violett, under det att de återstående lysande strålarne i rödt jämte de mörka värmestrålar, som ej skadligt inverka på gröna växtdelars lifsverksamhet, sakna denna förmåga. De mörke värme- strålarne kunna! dock tjänstgöra som s. k. rayons conti¬ nuateurs, d. v. s. de kunna fortsätta en redan inledd klorofyllbildning. Vid klorofyllbildningen under ljnsets inverkan gor sig en fotokemisk induktion gällande : blad¬ grönt bildas ej strax vid ljusets tillkomst och verkan af 92 Litern tur-of versigt. / ljusstrålar ne fortsattes äfven i mörkt rum till en bestämd gräns. Sålunda kan under vissa omständigheter klorofyll lios Angiospermeerna produceras äfven vid ljusets frånvaro. I sammanhang härmed har förf. sökt lämna en förklaring öfver det kända egendomliga förhållandet hos koniferernas groddar att i mörker grönfärgas, sålunda att jämte etio- linen skulle förekomma ett annat ämne, som framkallade samma kemiska förändringar som ljuset själf. — Hvad beträffar ljusets förmåga att grönfärga växtdelar är att märka att den är begränsad af ett bestämdt minimum, liksom temperaturgraderna vid konstant belysning äga för klorofyllbildningen sitt minimum, hvarifrån de i jämnt stigande öka densamma till ett bestämdt maximum, hvarpå en återgång inträder, till dess klorofyllbildningen vid en bestämd temperaturgrad uppnår sin öfre nollpunkt. Ge¬ nom spektroskopiska undersökningar fann förf. att kloro¬ fyllbildningen äger rum inom betydligt vidsträktare tem¬ peraturgränser än förut antagits. . B. J . . . n. Curvblomsterne og Cand. S. Lund. Afsluttende Be¬ mærkninger af Fug. Warming. (Videnskab. Meddel, fra den naturh. Foren. 1876, sid. 442 — 452). De afhandlingar, som dels förf. dels S. Lund skrifvit öfver pappus hos Compositæ, äro refererade i Bot. Not. 1873, sid. 19 och 88, 1874 sid. 80. Denna uppsats utgör hufvudsakligen ett referat af forks arbete i Hausteins Bot. Afhandl. 1876: Die Blüthe der Compositen. Förf. har i den framlagt nya bevis för att hvart fjun ej är en foder- flik, utan att det finnes ett obetydligt, sambladigt, 5 tan- dadt foder* på hvilket sitter fjunet, hvilket förf. förr an¬ såg endast som hårbildningar. Nu kan han afgöra att fjunet hos en del slägten endast är hårbildningar (Taraxa¬ cum, Senecio), hos andra' ”kraftigare1’ hår (emergenser) eller bladflikar, och livarest 5 af fj unstrålar ne represen- Literat u r - o f ve rsigt. 93 tera foderflikaraes spetsar (eller terminala hår) (Scorzo- nera, Cirsium), liksom de 2 ”bladen” i en krans hos dem, som hafva kranssittande blad, representera bladskifvan och alla de andra äro osjälfständiga flikar (axelblad); hos andra åter är hvar fjunstråle — ett blad, men då fins diir endast 5 (Gallardia, Catanancte); är det färre, (Bidens) blir förhållandet tvifvelaktigare. 8 nia a biologiske og morfologiske bidrag af Eug. Warming. (Bot. Tidskr., 3 Række, 1 Bind, sidd. 84 — 110, 1876.) I dessa små strödda anteckningar omtalas under Den¬ taria bulbifera L. fruktens elastiska uppspringande, frö¬ nas groning, groddknopparnes beskaffenhet och groning, de ur dem utvecklade årsskotten) dessas vidare tillväxt följande år äfvensom deras läge och riktning. De unga skotten ligga nämligen närmre (1 — 2 centim) jordytan, än de äldre (6—7 centim.), samt äro snedt nedåt riktade. Genom denna senare omständighet förklaras den förra, huruledes rotstocken kan s. a. s. arbeta sig ned i jorden. — Därpå beskrifvas hos Sauromatum Guttatum (Wall.) Schott, (en Aroidé) den knöllike rotstockens byggnad och utveckling. — Vid behandlingen af Umbellaternas blom¬ ställning omtalas förekomsten af en terminalblomma i flocken. Ett stort antal slägten uppräknas, där en sådan blomma mer eller mindre konstant förekommer. Denna blomma afviker ofta från de öfriga i afseende på storlek, vidfästning, färg, utslagningstid, könsförhållanden och frukt¬ bladens antal. Särskildt fästes uppmärksamheten vid de olika könsförhållanden dels hos toppblomman gent emot de öfriga blommorna i samma flock, dels hos den meller¬ sta, först utvecklade, småflocken gent emot sidoflockarne. Den senare frågan anbefaller förf. till vidare undersök¬ ning, då därom litet är bekant. — Hos S cheuchzeria pa¬ lustris L. beskrifves frönas groning och utlöparnes bild- 94 Lite ratur-öf versigt. ning. — I de biologiska Förhållandena hos Sium angusti- folimn L. och S. latifolium L. finner förf. ett nytt stöd för dessa båda arters hänförande till skilda slägten, så¬ som flera velat. Hos den förra utskjuter från den lod¬ räta rotstocken snedt nedåt sträfvande långa utlöpare. Vid hvart tredje led på dessa uppstiger vanligtvis en lod¬ rät rotstock, som uppbär blad. Vid frönas groning upp¬ skjuter från groddknoppen en liten lodrät rotstock, som snart sänder ut horizoutala utlöpare. Hos den senare ar¬ ten utsänder den korta lodräta rotstocken inga utlöpare, men har i dess ställe kraftiga utlöpande knoppbärande rötter. Till sist omtalar förf. hos Hippophaë rhamnoides L. förekomsten af krypande vidtgrenade knoppbärande röt¬ ter samt af talrika knöllika utväxter på rötterna. Om dessa utväxters byggnad lämnas korta antydningar. En utförligare redogörelse är att vänta från A. Jörgensen. Förf. ämnar i följande häften fortsätta sina anteckningar. Jakob Eriksson. Teknisk-medicinsk Botanik i Grundtræk, nær¬ mest som Erindringsord till Brug ved Forelæsninger. Af Dr. Eug. Warming. Den almindelige Del. Kjöbenhavn 1877, 68 sid. 8:o. Som titeln antyder är detta arbete mycket samman- trängdt, ett slags kompendium, närmast afsedt för förfis åhörare. Uppställningen är något afvikande från de all¬ männa läroböckerna, däri att förf. öfverallt sökt samman¬ föra fysiologien med anatomien och morfologien, och ej behandlar dessa delar livarför sig. Boken kan erhållas hos Botanisk Haves Portner för 1,20 kr eller af förf. mot postförskott. Smärre notiser. Lärda sällskaps saitvmanträden. Vetenskapsakademien firade i år sin högtidsdag d. 3 april. Ur sekreterarens berättelse anföra vi följande. Vid Smärre notiser. 95 Riksmusei botaniska afdelning har til. dr. Hj. Mosén, efter återkomsten från sin brasilianska resa, varit träget sysselsatt med ordnandet af det af akademiens ledamot dr. A. F. Regnell grundade och frikostigt doterade bra¬ silianska herbariet, hvilket genom dr. Moséns insamling vuxit ut till en sällspord rikedom och fullständighet, och uppbär dr. Mosén för dessa sina arbeten vid museet ett af dr. Regnell särskildt anvisadt arvode. Såsom understöd för resor inom Sverge, i ändamål att studera landets naturförhållanden, har akademien in¬ nevarande år af egna medel anvisat följande belopp: åt docenten F. R. Kjellman, som, för utgifvandet af en hand¬ bok öfver Skandinaviens hafsalger, ämnar besöka Bohus¬ läns skärgård och där idka algologiska studier, 400 kr.; och åt doc. A. N. Lundström, för en botanisk resa i Norr¬ land och Lappland, 300 kr. Prof. Anderssons berättelse i botanik (till följd af förf:s sjukdom uppläst af hr Rubenson) innehöll hufvud- sakligen en redogörelse för A. Blytts arbete om Invand¬ ringen af Norges Flora. Vetenskaps-akademien d. 11 april. Sekreteraren in¬ lämnade för intagande i öfversigten en uppsats af hr O Nordstedt: Bohuslänska Oedogoniaceer. Den 9 maj. Till utländsk ledamot af akademien in¬ valdes professoren i botanik vid universitetet i Strassburg, dr Anton de Bary. Fysiografiska sällskapet d. 11 april. Adj. Fr. Are- schoug föredrog om de mekanisha cellväfnaderna i bladen. Den 9 maj. Prof J. G. Agardh höll ett föredrag om ursprunget för den atlantiska sargasso-sjöns växter med anledning af en nyare därom uttalad mening. Sällskapet pro fauna et flora fennica d. 3 mars. V. ordf. dr. Sælan förevisade ett profhäfte af det storar¬ tade botaniska arbetet ”Dictionnaire de botanique”, som för närvarande utgifves al prof. Bâillon i Paris, bland 90 Smärre notiser. hvars medarbetare äfveu prof. W. Nylander namnes. Hela arbetet är beräknadt att vara fallständigt inom tvä år och utkommer i mindre häften, hvart om 80 folio-sidor med talrika afbildningar och åtföljdt af en färglagd folio- plansch. Hvar sjette vecka utkommer ett häfte till ett pris af 5 francs. I Henhold til Prof. Justs Opfordring i det sidste Nummer aj Botaniska Notiser tillader jeg mig herved at anmode de skandinaviske Botanikere om for Fremtiden at tilstille mig et Referat af deres Afhandlinger samtidig med at de, som de fleste af dem pleje, sende mig Sær¬ tryk af deres Arbejder til Brug ved Refereringen til den botaniske Jahresbericht. Referatet kan skrifves på tydsi: eller på Modersmålet. Dets Omfang bor ieke være större end absolut for nodent til den fulde Forståelse af de nye Fakta , Afhandlingen indeholder. Hvad Literaturen for 1876 angår må Referaterne over Ory ptog arnerne titstilles mig uopholdelig , senest i den forste Uge af Juni; den yderste Termin for Refera, terne over P kanero g arnerne er l:ste Juli. — Skjont det kun ere de i et nordisk Sprog skrevne Afhandlinger, der vedkomme mig som Referent ; er jeg dog villig til i Folge Anmodning fra, Prof. Just at modtage Særtryk og Referater også af de Afhandlinger fra skandinaviske Forfattere, der ere publicerede i andre Sprog end de skandinaviske, og vil besorge disse Refera¬ ter sendte til de pågældende Fagreferenter. R. Pedersen, Forstander for Carlsberg Laboratorium. Kjôbenhavn. Innehåll: F. W. C. Areschoug, Om de mekaniska cell väfhad erna i bladen. — N. Wulfsberg, Mosliste fra den nordligste Bögeskov. — S. O. Lindberg, Utredning af de under namn af Sauteria alpina sam¬ manblandade former. — A. Tit. Seth, Växtgeografiska bidrag till Me¬ delpads flora. — O. Nordstedt, Några ord om Pinus abies L. var. virgata och dess forekomst i Sverge. -- Litera tur-öf versigt : N. Bryhn, Bidrag till Jæderens Flora. ■ — - W. Velten, Aktiv eller Passiv? — J. Reinke, Ueber das Wacbsthum und die Fortpflanzung vor Zanardinia collaris Crouan (Z. prototypiis Nardo). J. Wiesner, die Entstehung des Chlorophylls in der Pflanze. — - 1 E. Warming, Curvblomsterne og Cand. S. Lund, Smaa biologiske og morfolo¬ giske Bidrag, Teknisk Botanik i Grundtræk. Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden — Uppmaning till Skandinaviens botanister. Lund, Fr. Herlings Boktryckeri och Stilgjuteri, 1877. BOTANISKA NOTISEK UTGIFNE AF O. NORDSTEDT. N:r 4. d. 15 sept. 1877. Pulpaens udvikling hos Citrus . Af V. A. Poulsen. Det er et almindelig bekendt faktum, at det egenlige, spiselige frugtkød hos Appelsinen opstår på en ganske egen måde, som, såvidt jeg ved, er enestående for slægten Citrus , for hvis frugter man i den anledning har dannet et særligt navn, idet man har kaldet dem Hesperidcr . Ifølge de fleste forfattere opstår Orangens pulpa derved, at der fra indersiden af frugtknuderummenes vægge vok¬ ser ”hår” indad i hulheden; disse hår blive da senere meget store og saftige. Du char tre 1) siger om dem, som følger: Seulement, par une particularité remarquable qu.'. distingue ces fruits, après la fleuraison, ces loges [o: frugtknuderummene] se remplissent d’une masse de cellules fusiformes, gorgées de suc, qui ont pris naissance principalement sur leur paroi externe, sous la forme de sortes de poils et qui ont ensuite grandi en se multipliant et en se dirigeant de dehors en dedans. Ce sont ces cellules à membrane très- délicate et pleines de jus qui forment la pulpe des Oran¬ ges et des Citrons. Bâillon2), der stiller slægten Citrus i Rutaeeernes familie, bemærker, at frugtködet ”est formée de poils ou de cellules allongées, . . . . , nées de la surface de l’endo- *) Eléments de Botanique, 1877, pag. 761. 2) Histoire des plantes. IV, pag. 401 med anmærkning. 7 98 V. A. Poulsen. carpe . . . .” Angående udviklingen, som han har studeret, bemærker han : Au moment de Tépanuissement de la fleur, l’épiderme intérieur de l'ovaire présente déjà des petits mamelons saillants; ce sont des cellules accrues vers le milieu de la parois. D’autres grandissent de même, à droites et à gauche des premières, jusqu à la cloison . Plus tard ces cellules, dont le sommet s’avance vers Tangle placentaire, deviennent aiguës au sommet, ventrues vers le milieu de leur longueur, puis plus on moins pédiculées”. Li co poli 3), hvis arbejde jeg kun kender gennem et referat i Nuov. Giorn. bot. Italiano, IX, 1877, pag. 110, anfører intet udførligere om pulpahårenes udvikling; dog bemærker han, at de opstå ved blomstringens ophør på det tidspunkt, da kronbladene falde af. Han har tillige iagttaget nogle andre dannelser, som han kalder ”promi- nenze papillari,” nemlig ”prominenze emisferiche fatti del cellule papillari e liberi . . . .; Esse giacciono immerse in una sostanza neutra e d’aspetto mucillagginoso.” Disse skulle vi siden komme tilbage til. Fra året 1864 have vi et specialstudium af C ar uel, 4) hvori han også går ind på frugtkødets udvikling hos Citrus. Han har rigtig bemærket, at denne ikke skyldes enkelte, éncellede hår, men solide vævpapiller: .... ”costano di un tessuto otricellare denso, che al tempo della maturitå del frutto forma coi suoi strati esterni una epidermide resistente, mentre la parte piu interna si riempie di suc- chi gialli o rossi.” Af nyere arbejder over dette tema ere de nævnte de eneste mig bekendte. Af ældre skal jeg endnu blot nævne Zuccarini’s: Ueber die Bildung des Fruchtfleisches bei 3) Sul frutto del Melarancio e del Limone. Napoli 1876 [Rendiconto della Reale Academia delle Scienze fisiche e ma- tematiche di Napoli]. 4) Studi sulla polpa, ehe involge i semi in aleuni frutti carnosi. [Estr. dagli Annali del R. Museo di storia naturali di Firenze. Anno 1864], Pulpaens udvikling hos Citrus. 99 der Gattung Citrus 5). Han beskriver, hvorledes pulpaen er sammensat af ”Zellenbläschen”, som udvokse fra inder¬ siden af frugtknuderummenes ydervægge, men går ikke ind på de finere mikroskopiske details. Den tavle, hvor¬ med han ledsager sin lille notits, indeholder meget oply¬ sende og korrekte figurer; den pragtfulde tavle, som hører til Caruels nys nævnte afhandling, viser os egenlig intet mere, end Zuccarinis, skønt den næsten er tyve år yngre. Hvad Zuccarini ved denne lejlighed fortæller os, er imid¬ lertid kun en noget vidtløftigere fremstilling af hvad han bemærker i slutningen af sin afhandling : ”Zwei merkwür¬ dige Pflanzenmissbildungen” 6). Heri sigerjian: ”Das ganze Fruchtfleisch ist also eigentlich eine sehr eigentlnimliche Pubescenz, welche von der Periferi der Frucht gegen den Central winkel sich allmälilig ausdehnt, . ”1 den året efter udkomne, ovenfor omtalte notits anstiller han samme sammenligning, og mener især at kunne jævnføre pulpaen med de saftige blærer på Mesembryanthemum- bladet eller med uldhårene på Bombaceernes endocarpium. Da Citrus- frugten således er bygget på en fra alle andre bær afvigende måde, er Z. betænkelig ved at kalde den slet og ret bær og mener, at den bør betegnes med ud¬ trykket Hesperidium. For at lære udviklingen af de pulpaen sammensæt¬ tende elementer nøjere at kende undersøgte jeg frugterne af en Citrus [sandsynligvis C. Aurantium], som Hr. slots¬ gartner Röthe med störste beredvillighed og i rigeligt ud¬ valg stillede til min disposition fra de kongelige driverier i Rosenborg have, hvorfor jeg herved takker ham. Jeg skal i det følgende kortelig fremstille hovedmomenterne af ud¬ viklingshistorien, der i dette tilfælde langt fra ligger så 5) Se: Abhandl. der bayerischen Acad. IV Bd. Il Abth. 1845. pag. 33. 6) Abh. d. bayer. Akad. IV, part. I, 1844. pag. 149. 7* 100 V. A. Poulsen. klar som ved mange andre trikomundersøgelser ; vævet er nemlig meget småcellet, og anvendelsen af stærkere forstør¬ relser og især af meget fine snit er en nødvendig betingelse for forståelsen af organernes oprindelse og bygning. Allerede medens frugtknuden befinder sig i den endnu ikke udfoldede blomst begynder dannelsen af pulpaelemen- terne; deres ydre fremtræden, deres form, farve og stilling • er allerede bekrevet i de af mig ovenfor citerede afhand¬ linger, hvorfor jeg ikke nöjere skal indlade mig på en trættende gentagelse heraf. Hvad derimod den histiologiske udviklingshistorie an¬ går, som jeg ikke kan finde bekrevet noget sted, vise fine tværsnit af frugtknuden, behandlede med Kali og Eddike¬ syre og opbevarede i Glycerin, at den første begyndelse til den lille pulpapapil består i en radialstrækning og tangentialudvidelse af en eneste celle i den epidermis, der beklæder frugtknuderummets ydervæg. Næsten samtidig hermed deles denne celle ved to konsekutive længdevægge i tre smalle, prismatiske celler, af hvilke den midterste kort derpå tangentialdeles ved en med frugtknudens læng¬ deakse parallel væg i en ydre og en indre celle. Samti¬ dig hermed radialdeles nu de epidermisceller, som grænse umiddelbart op til hele organets initialcelle, og som ved dennes oprindelige strækning tillige vare bievne hævede noget op over overhudens niveau, og idet disse således også træde med ind i dannelsen af pulpapapillen, bidrage nogle indledende tangentialdelinger i første subepidermale celle¬ lag ikke lidet til at udpræge det unge anlæg som en tyj delig, af meget ungdommeligt og protoplasmarigt cellevæv bestående vorte. I de epidermisceller, som ligge på den¬ nes top ved siden af den først tangentialdelte, optræder der også tværvægge, medens derimod de, der ved peri- blemlagenes senere delinger hæves i vejret og beklæde siderne af organet kun deles af radiale vægge. De vægge, som dele de subepidermale celler, udmærke sig for störste delen ved at helde imod hele organets længdeakse, navn- Pulpaens udvikling hos Citrus. 101 lig på yngre stadier; når cellerne med alderen strække sig, forandres væggenes retning og dette forhold udviskes. Det vil allerede af ovenstående være klart, at vi her have med emergenser at göre. Fra den nys skildrede ud¬ viklingshistorie træffer man af og til undtagelser. Således er det et ingenlunde sjældent tilfælde, at tangentialdelin- gerne i første subepidermale lag optræde samtidig med radialstrøkningen og -delingen af de ovenover liggende overhudsceller, ligesom også disse ofte fra begyndelsen af deles i flere end tre prismatiske celler. — Emergensens senere udvikling, som ikke frembyder noget i histiologisk henseende særlig interessant forhold, beror væsenlig på en forlængelse af det hele organ dels ved en sekundær tværdelning af cellerne (interkalær vækst) og, navnlig mod slutningen af dets udvikling samtidig med æggenes befrugt¬ ning og kimenes påfølgende dannelse, — en stærk læng¬ destrækning af de basale og midterste celler. Da emer- genserne derved skydes ind imellem æggene og presses op ad hinanden, blive de navnlig i spidsen af en noget uregelmæssig form, ligesom deres störreise også i höj grad varierer. I det omsider de celler, som ligge noget ovenfor midten (men ikke de apikale, deriblandt de ved selve overhudens tangentialdelinger opståede,) fyldes med saft, dannes endelig de velbekendte, kølleformede pulpaelemen- ter, som i almindelighed ere tydede som hår. At der ikke går nogen karstræng eller ”Gefåssbiindelendigung” ud i dem, fremgår aldeles tydelig af udviklingshistorien, ligesom en sådan dels ifølge de tidligere undersøgelser, dels ifølge emergensens funktion a priori ikke var at vente. De af Lie op o li (se ovenfor) omtalte ”prominenze papillari” har jeg ikke sjældent iagttaget, men de fore¬ komme hyppigere i nogle frugter, end i andre. Det er ikke andet end pulpaemergenser, som ere stansede i ud¬ viklingen på et meget tidligt stadium, og hvis apikale epi- dermisceller ere voksede ud til store, klare papiller eller korte hår. 102 V. A. Poulsen. Cellerne i den epidermis, som beklæder frugtknude¬ rummene indvendig, ere på den emergensdan nende, ydre side omtrent isodiametriske; derimod ere de på sidevæg¬ gene temmelig langstrakte, undtagen inde i nærheden af placenta, hvor de atter blive höjere og allerede temmelig tidlig tang en ti aid eles ved én væg; senere blive de læn¬ gere borte fra frugtknudens centrum liggende, på tvær¬ snit af frugten rectangulære celler også delte ved en tan¬ gential væg. Vi få således her dannet en dobbelt epidermis. Metablastemdannelser inden i frugtknuden er et i det mindste endnu temmelig lidet bekendt fænomen (når man und tager nucleusdannelsen); jeg skal blot særlig fremhæve Melianthus , hvor jeg hos M. major har fundet frugtknu¬ dens indre meget tæt besat med ægte hår, oven i købet kirtelhår. Deres nytte er mig ikke tydelig. Citrus- arter¬ nes indre ovarialmetablastemer ere derimod emergenser, hvis fysiologiske betydning er overordenlig stor og lettelig indlysende, ligesom den jo også allerede i såre lang tid har været kendt og rigtig opfattet. — Endnu skal jeg blot bemærke, at der fra placentaens imellem æggene beliggende overhud udvokser meget lauge tyndvæggede, éncellede hår? der tilligemed pulpaemergenserne især på de yngre sta¬ dier indhylle æggene. København d. 8 Sept. 1877. Forklaring til Figuren. Citrus sp. Unge anlæg til pulpaemergenser; tværsnit af frugtknuden. I: Overhudscellerne have strakt sig. Förste periblemlag har indledet sine delinger. II: Overhuden har indledet tangentiale delinger. III: Ligeledes; cellerne under epidermis have formeret sig og antaget et mere grynet udseende. Pulpaens udvikling hos Citrus. 103 IV: Temmelig ung, men i alt væsenligt anlagt pulpaemergens . De fra periblemet nedstammende celler have alle et fra overhudens afvigende udseende, navnlig ere cellevæggene meget fine. e: epidermis, p: periblem. Carex Schreberi och Polystichum Oreopteris funna på Wisingsö. Af J. E. Zetterstedt. Då jag denna sommar haft tillfälle undersöka växt¬ ligheten på Wisingsö under juni, juli och augusti måna¬ der, är det min afsigt att däröfver lämna en utförligare ’) Då jag endast kunnat insamla ett ringa antal exemplar af dessa arter, så att blott några få kunna blifva delaktiga däraf, men 104 J. E. Zetterstedt. framställning; men tvänne fynd synas mig af det intresse, att jag ej drager i betänkande att gee ast offentliggöra desamma. Carex Schreberi S c b rn k. Wisingsö, Erstad viken på sand vid Wetter ns strand, på ett område af några qva- dratfamnar i mängd, men blombärande strån tämligen sparsamt (20 juni 1877 i full blomma). Polystichum Oreopteris (Ehrh.) DC. Wisingsö i Kungsskogen * 2) nära Abrahamstorp ganska sparsamt men fruktbärande (3 augusti 1877). Jag öfverraskades lika mycket af dessa fynd på Wi¬ singsö, som då jag 1865 på Taberg fann Echino spcrmum deflexum och Asplénium viride. Dessa två sistnämnda äro subalpina fjällväxter eller högre bärg växter och tyckas liksom vara lämningar efter en tid, då en subalpin flora funnits på Taberg; men de två på Wisingsö funna liafva tvärt om sitt hemvist i länder med blidare klimat och skulle kunna anses såsom lämningar från en tid, då ett mildare klimat herskat öfver ön, ja från den tid, då möj¬ ligen Wettern ännu var en liafsvik. Helt visst tyckes det vara, att hvarken de förra eller de sednare genom men- niskohand kommit till de platser, där de af mig blifvit funna. Nutiden bemödar sig ifrigt att lösa en mängd frå¬ gor liknande dessa, och därför har jag med flit framka¬ stat ofvannämnda mycket vågade hypotheser, som dessutom tyckas strida mot hvarandra; ty om den varma perioden antages vara föregående, så skulle de sydliga växterna på Wisingsö dött ut under den kalla och vice versa. Jag är lifligt öfvertygad om att nutiden, som pretenderar genom jag förmodar att det för flere af vårt lands botanister kan vara af intresse att få se exemplar från Wisingsö, är det min afsigt att med det snaraste lämna exemplar af dessa arter till Kongl. Wetenskaps- akademiens och Upsala Universitets botaniska samlingar. 2) För korthetens skull har jag öfverallt i mina anteckningar be¬ nämnt den 400 tunnland stora tallskogen, som hör till Kungsgården, för Kungsskogen, ett namn som ej begagnas af öns innevånare. Carex Schreberi och Polystichum Oreopteris funna på Wisingsö. 105 theorier och hypotheser hafva gjort stora framsteg i af¬ seende på lösningen af dylika frågor, ej ens hunnit till dessa frågors a, b, c. Min tro är, att för att någorlunda kunna tolka växternas vandringar, fordras att kunna jäm¬ föra många trakters vegetation från 3 à 4 århundraden tillbaka. Om det varit möjligt att erhålla en så pass noggrann förteckning öfver Wisingsö’s flora från 1577, 1677 och 1777, som den jag nu kan lämna, så tror jag att det skulle gifva] ett rikare material i detta fall, än alt hvad man nu känner om förändringar i Skandinaviens flora. Att vi hafva åtskilliga fragmenter i torfmossar är sant och att de kunna lämna enstaka upplysningar af stort interesse förnekas ej, men huru utomordentligt ringa och o/ullständig är ej vår kännedom om dessa tiders ve¬ getation, mot då man genom goda floror kan jämföra flydda århundradens vegetation i samma land eller samma trakt. Upsalatrakten har undergått betydande förändrin¬ gar, sedan Linné skref sina Herbationes upsalienses 3) och ändock tror jag att förändringen blir mycket större under kommande århundraden, då samfärdslen blifver långt lif- ligare. Man måste här gå tillväga, som i geologien. För att bedöma förändringar, som vegetationen undergått i flydda sekler, måste man iakttaga noggrannt de för¬ ändringar, som ske i närvarande tid. Då man haft goda floror och fullständiga meteorologiska observationer för vissa arter under flere århundraden, då först börjar man kunna få en aning om växtarternas vandringar samt ve¬ getationens förändringar under tidernas lopp och orsakerna därtill. Därför synas mig noggranna specialförteckningar öfver större eller mindre trakters vegetation ej blott hafva intresse för dagen och för samtiden, utan äfven för efter¬ ve riden. 3) Då Linné gjorde sina excursioner vid Upsala i midten af förra seklet, fans ej Bunias orientalis i hela Upsalatrakten. Wahlenberg yttrar om samma växt 1810 (Flora Upsaliensis p. 230) : ”In arvis et agris mine temporis tam copiose, ut exstirpari nequeat,” För när¬ varande torde den vara Upsalaslättens svåraste ogräs, 106 Literatur-Öfversigt. Literatur-öfversigt. Mekanik der Bewegung der insektfressenden Pflanzen. Von A. Batalin. (Flora 1877, nr 3 — 10). 1. Drosera longifolia L. Ofver själfva rörelsemeka- niken hos bladen och glandelhåren hos Drosera är mycket litet skrifvet; några uppgifter däröfver kan man finna hos Nitschke och utförligare resonemang öfver dessa företeelser hos Darvin (jfr Bot. Not. 1875, sid. 133 o. följ.). För att få reda på den verkliga orsaken till kröknin¬ gen hos såväl bladskifvan som glandelhåren, måste man noga taga reda på, huruvida de konväxa och konkava si¬ dorna under krökningen af- eller tilltaga i längd och, om förändring i längden äger rum, huru de förhålla sig under den därpå följande höjningen i motsatt riktning. För sådant ändamål undersökte förf. blad af medelålder hos Dr. longifolia med tillhjälp af ett på en ställning fä- stadt mikroskop, som gaf 50 ggrs förstoring. I okularet var insatt ett mikrometriskt nät. Med kinesisk tusch gjordes små märken på bladet och deras längd och af- stånden mellan dem uppmättes, hvarefter bladet retades med en mygga. Förf. öfvertygade sig på detta sätt om att afståndet mellan punkterna, hvilket vid krökningen blef större, ej åter förminskades, då bladet åter rätade på sig, och att således förlängningen beror på en tillväxt i väfnaden på krökningsstället. Genom att anställa mätningar under 2 dagar före och 4 dagar efter retningen fann han, att den af myggan förorsakade retningen åstadkommer en absolut och därtill tämligen ansenligt påskyndad tillväxt hos bla¬ det, — naturligtvis större på den konväxa och mindre stark på den konkava sidan, och att denne hastiga till¬ växt endast räcker så länge som krökningen; efter krök- ningens slut aftager den hastigt och under de följande dagarne skiljer den sig nästan icke från den tillväxt, som iakttogs före retningen. Därför beror bladets förmåga Literatur-Öfversigt. 107 att kröka sig på dess förmåga att växa; gamla och unga blad kunna icke kröka sig. Genom Hugo de Vries’ genom noggranna mätningar verkstälda undersökningar vet man, att klärigena hafva en retbarhet, som yttrar sig däri att, då man sakta slår eller med en fast kropp trycker på den sida som är ret- bar, så börjar den retade sidan att växa absolut långsam¬ mare på det ställe, där den blifvit retad, än ofvan och nedan detta ställe; på motsatta sidan af klänget börjar detta ställe växa absolut hastigare än de ofvan och nedan belägna punkterna. Denna retning meddelar sig senare till hela klänget, så att det efter någon tid kröker sig i spiral eller på annat sätt. Detta är en fullständig ana¬ logi med förhållandet hos Drosera. Förf. försöker lämna en förklaring öfver orsaken till dessa företeelser. Hos klängena, liksom hos Drosera, Dio- næa och Pinguicula finnes det icke något särskildt slag af retbarhet utan samma som hos alla andra retbare organ. Och den uppträder på samma som sätt, d. v. s. genom vanlig sammandragning af cellerna på den sida, som blir konkav; men här blir den maskerad genom den starka tillväxten hos det retade organet. Då sammandragningen sker, så sträcker sig den konväxa sidan till följd af sammandrag¬ ningen på den konkava sidan aktivt och denna sträckning sker samtidigt med sammandragningen och är icke en verklig' utan endast skenbar tillväxt hos väfnaden. Hos Dionæa förvandlar sig denna uttänjning ( — att det verk¬ ligen är en uttänjning är intet tvifvel, emedan den för¬ siggår momentant — ) uti en verklig tillväxt hos bladet, emedan retningen icke strax går öfver. Hos glandelhåren af Drosera, hos bladen af Drosera och Pinguicula liksom hos klängena synes denna uttänjning till följd af retnin¬ gens långvarighet som en verkligen påskyndad tillväxt. Hos Droseras glan delhår existerar sannolikt en förkortning på den konkava sidan, fastän det har praktiska svårig¬ heter att direkt på experimentel väg påvisa det'; hos blad-» 108 Literatur-öfvex»igt. skifvan af samma växt och hos klängena äger också en sammandragning af cellerna rum under retningen, men alldenstund den yttrar sig långsamt, så framträder den endast i form af mindre hastig tillväxt. Förf. tror äfven, att man på liknande sätt kan för¬ klara några företeelser vid bladets rörelser hos Mimosa och andra sensitivor. Då blad-dynan hos Mimosa retas, utvidgas dess öfre del hastigt och då retningen inom några minuter försvinner, så sker icke någon märkbar tillväxt. Hos den dagliga periodiska rörelsen hos dessa blad före¬ går uttänjningen, förkortningen etc. tämligen hastigt och tillväxten är därför mycket obetydlig, så att den tilloch- med förnekas af några fysiologer, oaktadt den är teore¬ tisk möjlig och dess tillvaro aldeles icke strider emot de nuvarande åsigterna om rörelsen hos Mimosa. I bladskifvan hos Drosera finnas 3 isolerade system af kärlknippen, hvilka endast vid bladspetsen stå i före¬ ning med hvarandra genom en gren; genom att afskära denna senare, kan man lätt isolera alla 3 systemen full¬ komligt. Genom att afskära kärlknippena på olika stäl¬ len i bladet och reta en glandel än här än där kan man finna, att rörelseimpulsen hufvudsakligen och lättast följer kärlknippena. Den nedanför det afskurna kärlknippet belägna delen af bladet är liksom paralyseradt. Förf. anser det sannolikt att rörelseimpulsen fortledes, där den röner minsta motståndet, eller genom kärlknippet, men att retningen själf verkar på parenkymcellerna. Att rö¬ relseimpulsen äfven kan ledas genom bladparenkymet, kan man se däraf, att den stundom utbreder sig så, att gland- lerna icke kröka sig till bladets medelpunkt utan till ut¬ gångspunkten för retningen (således äfven åt sidan). Den kraft, som tvingar vissa celler att sammandraga sig, är oss obekant. 2. Dionæa muscipula Eli. Vid retning förkortas den inre, öfre, sidan af bladet; hvilket blifvit bevisadt genom mätningar af Darvin och förf. Darvin anser, att äfven Literatur-Öf versigt. 109 hufvudnerven spelar en vigtig roi vid bladets hopfällning. Förf. antager däremot att den endast i andra hand gör det eller t. o. m. als icke deltager .häri. För att utröna detta, beströk han midt på bladet liela den framstående delen af hufvudnerven och en liten del af bladskifvan bredvid den med kinesisk tusch; sedan den torkat, retade han bladet och fann därefter icke en enda spricka i tuschen. Om en förkortning på öfre sidan i medellinjen längs huf¬ vudnerven än äger rum, så kan den endast vara obetyd¬ lig, då den icke en gång framkallar utvidgning af nervens sidor, där bladhalfvorna äro fästade. — Däremot böjer sig nerven något, fast i en annan riktning. Från sidan sedd är nerven vanl. efter längden något böjd med ur- hålkningen vänd nedåt. Genom mätningar fann förf. att nerven blef ännu starkare böjd vid bladets hopslutning. Mätningen verkstäldes sålunda. På den mest framstående nedersta delen af nerven gjorde han med kinesisk tusch små punkter på korta afstånd, betraktade mellanrummen mellan dem som räta linjer och bestämde deras ömsesi¬ diga läge och längd enligt följande nya metod. Mellanrummen mellan punkterna tager han som hy- potenusor och de 2 katetrarne i den räta vinkelen bildas af de linjer i okularets mikroskopiska nät, som skära hvar¬ andra perpendikulärt och äro på samma afstånd från h varandra (förf. hade 16 horisontala och lika många ver¬ tikala linjer i sitt okular). Storleken af de båda kate¬ trarne bestämdes genom antalet af linjerne från spetsen af den räta vinklen till den punkt, där katetrarne skära iindarne af hypotenusan; hypotenusan kan man därefter lätt finna. Två trianglar mättes i sänder, innan mikro¬ skopstuben flyttades vertikalt eller horisontalt (linjerna i det mikroskopiska nätet förblefvo horisontalt och verti¬ kalt riktade och tuben äfven horisontal). De för katetrarne erhållna talen kan man sedan uppsätta på papper, i det man betraktar de horisontala katetrarne som abscissor och de vertikala som ordinater hypotenusorna återgifva 110 Literatur-öfversigt. då böjningarna på nerven i form af en sammanhängande bruten linje. — Förf. öfvertygade sig om att nervens böj¬ ning är sekundär och en verkan af bladets hopslutning. Om man utanpå en halfva af ett hopslutet blad gör en inskärning endast i epidermis, eller helt lätt rispar i den, så ser man om någon tid, att en stark inböjning längs inskärningen bildats. Detta försök visar, att i det hopslutna bladet en spänning i väfnaderne finnes mellan den yttre sidan och den inre, som förkortar sig, och att den förra gör ett motstånd mot förkortningen. Då man därför gör en inskärning i öfverhuden, försvagar man detta motstånd och af denna orsak blir inböj ningen starkare. Om man ur ett äldre icke mera retbart, dock full¬ komligt friskt, blad skär ut en strimma parallel med si- donerverna, så blir den oförändrad, antingen den lägges i vatten, ren eller utspädd glycerin. Tages biten ur ett genom retning hopslutet blad, så böjer det sig ögonblick¬ ligen mer än förut. Lägges den derpå i vatten, så för¬ storas blott turgescensen i bladets undre sida, och den kröker sig ännu mer. Lägges biten i glycerin, blir den rak; genom förlusten af vatten i epid ef mi scellerna på un¬ dre sidan förstoras (tvärtom?) i denna väfnad det motstånd, som den ställer mot utspänningen genom cellerna i väfnad en på bladets öfre sida. I bladets böjning hos Dionæa har man således ett intressant och som det tyckes hitintils ensamt stående exempel på aktiv sammandragning af en väfnad, ögon- skenligen icke förbunden ined förlust af turgescens och med förminskad spänstighet i den sammandragna sidan. Då det ständigt från basen till spetsen af bladet går en elektrisk ström, som förändrar sin riktning, dä bladet utsättes för retning, så är det möjligt att denna ström bidrager till upptagandet af vatten genom de retbara cel¬ lerna och att detta icke längre kan kvarhållas i cellerna, då strömmen afbrytes, utan utgjutes. (Utaf försöken öfver elektrodiffusion vet man, att en positiv ström i riktning af Literatur-öf versigt 111 endosmosen betydligt förstärker den senare). — Detta är dock endast en hypotes. Genom iakttagelser af Hugo de Vries vet man, att nästan alla blad växa på det sättet, att deras öfre sida från och med en bestämd period, ända tils det upphör att växa, växer starkare (eller att det bekommer en större yta) än den undre sidan. Han kallade denna egenskap epinastie. Mot detta sträfvande verkar inflytandet af tyngd¬ krafter, ljuset o. s. v.; i följd häraf uppstår det ena eller andra läget hos bladet i förhållande till horisonten. Bla¬ dets läge är således verkan af den resulterande kraften mellan hvarandra rakt motsatta krafter. — Drosera och Dionæa hafva båda synnerlig utpräglad epinastie; i äldre tillstånd hos dessa växter får epinastien öfvertag öfver alla andra motsatta inflytande. Då bladet retas upphäfves jämnvigten mellan epinastien och de öfriga krafterna. Hos Dionæa slår sig bladhalfvorna tillhopa och ställa sig nä¬ stan vertikalt. De är o då icke utsatta för inflytande af tyngdkraften. I detta läge hålla de sig i början till följd af cellernas sammandragning på bladets öfre sida och af det ringa motstånd, som bladets undre sida gör mot ut¬ sträckningen; senare upphör denna undre sida att vara sträckt, emedan dess celler genom tillväxt medelst intus¬ susception hafva så att säga stelnat i det läge, de erhöllo. Då verkningarne af retningen längre fram börja upphöra, så begynna de sammandragna cellerna antaga samma om¬ fång, som de förut hade. Men bladet kan icke därigenom helt och hållet öppna sig, emedan den motsatta sidan blifvit ännu längre. Epinastien hjälper äfven till vid öpp¬ nandet, i synnerhet då bladet står upprätt och tyngdkraf¬ ten icke är hinderlig. (Hos Drosera går det på ung. lik¬ nande sätt till, då bladskifvan rätar på sig.) Här liksom Hos Drosera fann förf., att rörelseimpul¬ sen hufvudsakligast och fortast ledes genom kärlknippena; genom bladparenkymet ledes den endast långsamt och då retningen, varit mycket stark. Då man hastigt afskär de 112 Literatur-ofversîgt. retbara håren, sluter sig bladet ej tillhopa, bvaraf man kan finna, att den genom beröring af ett hår framkallade retningen ej ögonblickligen öfverföres till bladskifvan, utan först efter en kort paus. En egendomlig byggnad i glandlerna liar förf. iakt¬ tagit. Hvarje glandelhår består af ett tvåcelligt skaft och af själfva glandlen, som ofvanifrån sedd består af 3 kret¬ sar af mångkantiga celler. De celler, som bilda skaftet, äro små och räcka med sin ena ända in i glandlen och med den andra sitta de på 2 platta celler, som hvardera ha former af en halfellips och tillsamman bilda en full ellips. Om man aftager öfre sidans epidermis och affär- gar den genom att låta den ligga i sprit utsatt för solen och sedan några timmar i kaustikt kali, för att innehållet skall gå bort eller blifva genomskinligt, så iakttager man i dessa celler vid 600 ggrs förstoring följande byggnad. I de mycket tunna membraner na ser man talrika nät af hvitaktiga linjer, som korsa hvarandra i olika riktningar, dock utan tydlig ordning; endast en rad linjer, som löper parallelt med ellipsens mindre diameter kan man se tyd¬ ligare än de andra. Vid användning af färgämnen iakt¬ tog förf. att membranen färgades olika; en gång färgade sig nätet, en annan gång membranen själf starkare. Mot¬ svarar denna inrättning silröret? Otvifvelaktigt är att på den mycket tunna menbranen finnas ännu tunnare ställen, som måste underlätta inträngandet af kolloidala kroppar. 3. Pinguicula vulgaris L. — Öfverallt, livar insekter ligga fångade, bildas små fördjupningar på bladets öfre sida och motsvarande upphöjningar på undre sidan. Dar- vin anser dessa hålor för sjukliga bildningar, förorsakade af långvarig och stark retning. Men som de finnas stän¬ digt och cellerna i deras botten icke visa något anomalt, så anser förf. att man här har samma företeelser som hos • • Drosera. Afven här frambringar insekten en krökning och äfven här blir därvid den omedelbart retade sidan konkav. Literatur -öfversigt. 113 Då här liksom hos Drosera icke finnes någon rörlig blad¬ dyna och då de gamla bladen hos Pinguicnla icke kröka sig eller bilda några hålor, så måste rörelsen hos bladen ha samma orsak, och således äfven här den olika tillväx¬ ten framkalla en motsvarande krökning. Olikheten består däri att retningen hos Pinguicula icke utbreder sig långt och att den öfverhufvud är svag. Där de på långa skaft sittande glandlerna äro fästade vid epidermiscellerna, finnes en struktur liknande den of- van hos Dionæa’s glandelhår omnämnda. Cellmembranen är näml. här tätt beströdd med i 2 — 3 eller flere kretsar ordnade större och mindre fläckar med rund omkrets och svagt röd färg. Till det yttre likna de silrörens silskifva hos Cucurbita. Om här verkligen förekomma porer eller ej, lämnar förf. oafgjordt. Denna glandlernas byggnad visar emellertid, att de äro afpassade för insugning af kolloidal a ämnen. Beiträge zur Kenntnîss des Baues und Lebens der Flechten von Dr. Arthur Minks in Stettin. I Go- nangium und Gonocystium, zwei Organe zur Erzeugung der anfänglichen Gonidien des Flechtenthallus (Verhandl. d. k. k. zoologiscli-botan. Gesellsch. in Wien XXVI Bd., Wien 1877, sid. 477—600, tab. V— VI.) ”In der Gegenwart nimmt keine Streitfrage der Bota¬ nik so sehr die Geister in Anspruch, wie die über das Wesen der Lichenen aufgeworfene”. Med dessa ord bör¬ jar förf. sitt arbete, som till en stor del är en stridskrift mot anhängarne af Scliwendeners lära; och äro förf. ob¬ servationer riktiga, såsom man har all anledning antaga, tyckes han gå segerrikt ur striden, efter att liafva full¬ ständigt krossat motståndarne. Ingen thallusform syntes förf. erbjuda så många för¬ delar för undersökning af bålens utveckling, som den hy- popliloeoda bålen. I synnerhet har han an vandt arter af ett nytt slägte, Cyrtidula , innefattande t. ex. Mycoporum 8 114 Literatur-ofversigt. populneum ocii miserrimum, Arthonia subcembrina, Ver- rucaria ilicifolia, förutom åtskilliga nya arter. De äro mycket vanliga på barken af ettåriga och ännu gröna gre¬ nar af de flesta vedartade växter. Den bark, som genom sin byggnad och genomskinlighet beredde förf. de minsta svårigheterna; förekom hos Ribes . därefter björk, al, has¬ sel; conifererna lämnade det obekvämaste materialet. Då man lyckats välja ett lärorikt ställe af barken, njuter man, säger förf., vid betraktandet af ett längdsnitt den hänry ekande anblicken af hela lefnansförloppet hos dessa växter från första groddtrådsnätet ända till det mogna apoteciet med deras elementarbeståndsdelar i alla grader af utbildning, liksom utveckligen af deras organ. Man ser att växten egentligen icke är hypophloeodisk utan endophloeodisk, och att den endast, då den saknar ut¬ rymme, låter sina större organ komma fram i ljuset. Då förf. noga undersökt många snitt, som gingo så väl genom inre som yttre barklagret, utan att finna nå¬ gra gonidier, blef han mycket förvånad att en gång finna en massa gonidier i ett snitt, sedan han behandlat det med kaustikt kali och sammantryckt det. Han fann då att gonidierna varit dolda i ett slags mörka organ, som han kallar gonangier. Antalet af gonangier varierar hos olika arter och motsvarar i allmänhet antalet af hyfer i thallus. Deras storlek varierar mellan 14 och 150 /<; till formen äro de vanligen klotrunda, sällan stympadt kägel- formiga eller nästan flata. I de mellersta och längre in belägna cellagren i bar¬ ken hos en art fann förf. ett mäktigt lager af helt och hållet hyalina mycket fina, 16 u tjocka, hyfer, som vore sparsamt förgrenade och hufvudsakligen gingo i korkcel¬ lernas längsriktning. Hos de fleste arter kan man icke upptäcka tvärväggar på dessa hyfer, på andra åter äro de tydliga. Detta hyalina lager är det primära, den egent¬ liga ur spårens groddtrådar uppkomna protothallus och det ofvan belägna bruna hyfnätet, den förut förmodade Literatur-öfversigt. 115 protothallus, en sekundär produkt. En del spetsar på dessa hyalina hyfer utbildas till en rund brun cell. De bruna cellerna föröka sig genom delning, hvarvid äfven membranen tager del. Först bildas 2 celler, lika moder¬ celler; sedan sker tillväxten af tråden i längd genom d}r- lika celldelningar, men förgrening och tillväxt i spetsen • nlecles genom utbugtningar af cellmembranen (”Ausstül¬ pungen’1). Härigenom bildas IwrtcéUiga seJcundärhyfer. En del celler i en primärhyf kunna tilltaga i omfång, få tjockare membraner, så att lederna bättre framträda, blifva bruna och äro då lång adlig a sekundärhyfer. De kunna förlänga sig genom celldelning, förgrenas sällan, men då på samma sätt som de med korta celler. Topp¬ cellen af en primärhyf ombildas till en rund brun kula, hvilken blir moderceller till gonangiet. Cellerna under denna toppcell utbildas oftast till en långcellig sekundär- hyf (och basalcellerna i gonangiets parenkymatösa kapsel, kunna äfven utsända långcelliga sekundärhyfer). Gonan¬ giet synes därför i inofologiskt hänseende som en modi- ■ fikation i sekundärhyf bild ningen, endast som ett mellanled 1 raden af sekundärhyfer. Gonangiets modercell delas i 2 celler, som h vardera ytterligare delas i 2, o. s. v. Efter 4:de delningen inträder vanligen en differentiering; man märker då i det inre en cell (: nucleus gonangii), omgifven af en kapsel ( capsula gonangii), hvars celler ytterligare en tid fortfara att dela sig. I centralcellen såg förf. ej någon kärna, men väl i kapselcellerna. Centralcellen blir antingen odelad eller delar sig flere gånger (något olika hos olika arter) och tilltager i storlek. I denna eller dessa celler bildas sedan genom fri cellbildning 2 eller flere (l — 16) celler, stundom uppkomna genom successiv bildning af dotterceller i modercellens protoplasma. De blifva gröna och tilltaga i storlek. Fullbildade men ännu kvarliggande inom modercellens membran, kallas dessa gonidier af förf. angiogonidier. Modercellens membran blir slutligen förvandlad till slem och spränger då sönder 8* 116 Literatur-ofversigt. gonangiet, så att angiogonidierna omgifna af slem ut¬ komna. Dessa förökas på samma sått, som gonidierna lios Roccella enligt Schwendener göra. Då de blifva helt ocli liållet fria från modercellen och åro färdiga att tillsamman med hyfer bilda thallus, kallas de af förf. thcill ogonidicT . Äfven sådana Cyrtidula-arter, som växa på andra laf- var och af flere förf. blifvit räknade till svamparne hafva gonangier. Hos några arter inom detta slägte bildas apo- thecier innan några gonidier upptrådt. Sedan undersökte förf. former, som tillhörde Archili- clienes och växte på sten, lmfvudsakligen Buellia Ritto- Jcensis och Lecanora (Rinodina) Dubyana. Nederst hafva de ett lagey ofårgade primärhyfer och daröfver bruna se- kundärhyfer, bland livilka man märker ett slags svarta kroppar, gonocy stier , som ha följande uppkomst. Pri- märhyfernas öfre sidogrenar böja sig uppåt och ansvälla i toppen till en rund bran cell, under det att de nedre sidogrenarne utgå horisontalt och vidare utbreda bålen i stenen samt åter sända grenar uppåt. I denna runda cell finnes en tydlig excentrisk cellkärna; förr eller senare upplöses den och omkring en ännu mera excentrisk lig¬ gande nybildad cellkärna bildas genom fri cellbildning en ny cell, som af förf. kallas gonocy stidium, så snart dess cellmembran blifvit brun. Gonocy stiet fortfar att växa, till dess det blir ung. 30 g i diam., under det gonocy- stidiet också växer och slutligen delar sig genom 4 gån¬ ger upprepad tudelning. De nya cellerna, få snart bruna membraner och blifva fria, genom att gonocystiets mem¬ bran uppsväller till slem, så att det hela bildar liksom en slemklump. I gonocystidiernas celler bildas sedan ge¬ nom fri cellbild ning 1 — 4 nya celler, som snart blifva gröna och slutligen fria genom förvandling af modercellernas membraner till segt slem, då de af förf. kallas thallogoni- dier. Dessa dela sig sedan som vanliga gonidier. Då gonocystiet nalkas sin upplösning, börja de kort- eelliga sekundärhyferna vid dess bas att växa upp och Literatur-ö fversigt. 117 bilda slutligen en hylle rundt om det. Från basen af go- giocystiet växa de hyalina primärhyferna in mellan goni- dierna och bilda äfven ett lager omkring dem' innanför det bruna, som bildades af sekund är hyfer na. Desse senare sönderfalla derpå i sina enskilda celler, skrympa i hop och bilda ett svart detritus. Äfven några stenlafvar kunna utbilda apotecier, innan några gonidier bildats. Några gånger såg förf. hos Leca- nora Dubyana och Buellia atroalbo gonocystier, som i stäl¬ let för gouocystidier utvecklade mycket små (2 //) runda gröna kroppar (zoogonidier), som rörde sig lifligt. Några cilier kunde hos dem ej iakttagas ; förf. har dock anled¬ ning tro, att sådane finnas. Gonangierna tillhöra de lafvar, som växa på ved och bark och förekomma aldrig hos stenlafvar. Gonocystierna däremot förekomma hos stenlafvarne; men då en stenlaf någon gång växer på träd, kan den äfven få gonocystier. Lecanora subfusca, som åtminstone lika så ofta på träd som på sten har gonocystier, skulle man därför förmoda ursprungligen hafva varit en stenlaf som först i senare ti¬ derna ändrat boning. — De på jord och mossa växande formerna hafva såvidt förf. undersökt dem, i allmänhet gonangier. Bayrhoffer är den ende, som någorlunda uppfattade gonocysttypen, åtminstone är han den, som varit sannin¬ gen närmast. Han såg differentieringen af liyferna, go- nocystiernas uppkomst och gonidiernas bildning. J. M. Norman är den som bäst beskrifvit gonangierna (= N:s goniocyster, nuclei thallini, gonionøster), fastän han an¬ vände ett olämpligt hjälpmedel för undersökningen, näml. svafvelsyra. Den endast af hyfer och af dem direkt uppkomna produkten bestående thallus vill förf. kalla hypkothallium och den, som endast innehåller gonidier, gonothallium samtden af båda dessa slag sammansatta thallus homo- thallium. 118 Literat ur-öfversigt. Norges Flora eller Beskrivelser af de i Norge vildt- voxende Karplanter tilligemed Angivelser af deres Udbre¬ delse. Tillægshefte. Af Axel Blytt. Christiania 1877, sid. 1231—1348. Detta häfte, som afslutar arbetet, innehåller tillägg till föregående delar, register och en ”Veiledning till ved Hjelp af Linnés System at gjenfinde Plantens Plads i det naturlige”. Af innehållet vilja vi endast meddela, att Smi- lacina stellata bör utgå ur floran, emedan den endast är tagen en gång och då sannolikt utkommen från botaniska trädgården i Kristiania, men att däremot Sarothamnus scoparius är funnen vildt växande på en ljunghed vid Christianssand i Oddernes. Repertorium annuum Literaturæ Botauicæ peri¬ odic® curarunt G. C. W. Bohnensieg et W. Burck. Tom. tertius 1874. Harlem 1877, 271 sid. 8:o. Antalet af periodiska skrifter, som i förteckningen upp¬ tagas utgöra 179 i st. för 149 för föregående år. Ännu återstår dock flere skrifter, som borde upptagas. Lunds universitets årsskrift och Videnskab. Meddelelser fra den naturhist. Forening i Köbenhavn t. ex. finnes där ej. Öfver sigten af K. Vet. Akad. Förhandlingar finnas ej upp¬ tagen i förteckningen, fastän de olika uppsatserna i den äro på sina behöriga ställen anförda. Ju fullständigare ett arbete, som detta är, desto mer blir det begagnadt. — I registret äro 1420 författarenamn anförda. Handbuch} der Physiologischen Botanik in Ver¬ bindung mit A. de Bary und J. Sachs herausgegeben von W. Hofmeister. Dritter Band. Vergleichende Anatomie der Vegetationsorgane der Phanerogamen und Farne von D:r A. de Bary. Leipzig 1877, 663 sid. 8:o, 241 träsnitt. Pris 14 Mrk. Âr 1865 påbörjades utgifvandet af denna handbok med 4:de bandet, Experimental-physiologie der Pflanzen Literatur-öf versigt. 119 af J. Sachs; 1866 utkom 2:dra bd., Morphologie und Phy¬ siologie der Pilze, Flechten und Myxomomyceten af A. de Bary, 1867 — 68 l:sta bd., Die Lehre von der Pflanzenzelle och Allgemeine Morphologie der Gewächse af H. Hofmei¬ ster, och med det nu utkomna af många längre efterläng¬ tade 3:dje bandet är arbetet afslutadt. Enligt den 1861 faststälda planen skulle äfven följande afdelningar utgifvas: Die Lehre von der Sprossfolge, Morphologie und Physiolo¬ gie der Algen, Morphologie und Physiologie der Muscineen und Gefässkryptogamen, Geschlechliche Fortpflanzung der Phanerogamen, men utkomma ej. Då materialets hopsamlande afslutades för 3 år sedan, har förf. ej tagit hänsyn till senare utkomna arbeten. Det paleontologiska och patologiska upptages ej. Många egna undersökningar af för anträffas i arbetet, som nog får stor spridning vår rekommendation förutan. En praparatsamling af Diatoméer har prof. P. T. Cleve i Upsala, med biträde af J. D. Möller i Wedel, börjat utgifva. Innehållsförteckningen öfver första delen återgifva vi här; priset på den är 40 sh. (40 Reichsmark, 40 francs). 1. Hyalodiscus stelliger Bail. Spitsbergen. Coll, by R. F. Kjellman. 2. Hyalodiscus Franklini Ehrb. (H. subtilis Bail). Finmarken Maasö. Coll, by R. F. Kjellman. Other forms: Zygoceros Ba¬ laena Ehrb. Grammatophora islandica Ehrb. Stauroneis aspera Ehrb. and less frequent Isthmia nervosa Kütz. Rhabdonema arcuatum Sm. Triceratium arcticum Brtw. 3. Coscinodiscus Oculus Iridis Ehrb. Sea of Java. Coll, by Capt. Knoll. 4. Eupodiscus Jonesianus Grev. var. Sea of Java. Coll, by Capt Knoll. 5. Zygoceros Balœna Enrb Spitsbergen Duym Point. Coll, by R. F. Kjellman. 6. Triceratium arcticum Brtw. Spitsbergen Duym Point. Coll, by R. F. Kjellman. 7. Cerataulus lævis Ehrb. West Indies, Porto Rico, Arecibo. Coll, by P. T. Cleve. * ‘ , 120 Literatur-öf versigt. 8. Isthmia nervosa Kütz. Spitsbergen. Coll, by R. F. Kjellman. 9. Isthmia enervis Ehrb. Sweden, Koster I: ds. Coll, by R. F. Kjellman. 10. Hhizosolenia styliformis Brtw. Northern Atlantic. Coll, by Th. M. Fries. 11. Campylodiscus angularis Greg. Spitsbergen. Coll, by R. F. Kjellman. 12. Campylodiscus echineis Ehrb. Sweden, Christianstad; fossil. Coll, by O. Nordstedt. 13. Campylodiscus Clypeus Ehrb. Sweden, Christianstad; fossil. Coll, by O. Nordstedt. 14. Synedra Thala ssiothrix Cleve. Davis Strait. Coll, by Th. M. Fries. 15. Synedra Kamtschatica Grun. Spitsbergen, Duym Point. Coll, by R. F. Kjellman. Other forms; Grammatophora arctica Cleve. — Examined by Grunow. 16. Synedra decipiens Cleve & Grunow. N. sp Hâvre on marine algae. Coll, by T. P. Cleve. 17. Ceratoneis Arcus Kiitz. Sweden, Skinskatteberg in Östergötland. Coll, by I. G. Clason. 18 Staurosira œqualis (Heib.) Grun. Sweden, Sandhem in Wester- götland. Coll, by 0 Nordstedt. — Exam, by Grunow. 19. Grammonema striatulum Lyngb. Sweden, Lysekil. Coll, by V. B. Wittrock. 20. BerJceleya Dillivynii (Ag.) Grun. Sweden, Göteborg. Coll, by o Mrs S. Åkermark. 21. Brebissonia Boechii (Kiitz) Grun. Kiel. Comm, by P. T. Cleve. Other forms: Synedra tabulata Kiitz, S. acicularis W. Sm. Coc- coneis scutellum Ehrb. 22. Terpsinoe musica Ehrb. West Indies, Porto Rico, Arecibo Coll, by P. T. Cleve. 23. Grammatophora islandica Ehrb Finmarken, Maassö. Coll, by R. F. Kjellman. Other forms: Hyalodiscus Franklini Ehrb., Sy¬ nedra Kamtschatica Grun. etc. 24. Navicula Giyas Ehrb. Kings Co. Nova Scotia; fossil. Comm by J. W. Dawson. Other forms: N. Dactylus Ehrb., N. semen Kütz., N. major Kiitz., Pleurostaurum (acutum var.) Javanicum Grun. & maximum Grun. Eunotia prærupta Ehrb. — Exam, by Grunow. 25. Navicula Reinhardtii Grun. (N. vernalis Donk). Sweden, De- geberga in Skåne. Other forms: Cocconeis Pediculus Ehrb. Melosira varians Ag. Staurosira Harrisonii (Sm.) Grun. Meri- Liter atur-öf versigt. 121 26. 27. 28. 29. 30. 31. 32. 33. dion circulare Ag. and less frequent: Navicula Bacillum Ehrb. N. (Stauroneis) punctata Kütz., Amphora ovalis Kütz. — Exam, by Grunow. Navicula ( Stauroptera ) aspera Ehrb. var. intermedia Grun. Sm. Atl. Spitsbergen. Coll, by R. F. Kjellman. Stauroneis amplior oides G run. Sm. Atl. Sweden, Malmö, brackish water. Coll, by O. Nordstedt. Exam, by Grunow. Cymbella heteropleura (Ehrb.) Sm. Atl. Luleå Lappmark, Mud. des Ape, fossil. Coll, by F. W. Svenonius. — Other forms. Eunotia robusta Ralfs v. tetraodon, E. prærupta Ehrb , E. (den¬ ticulata Bréb.) v. glabrata Grun., Navicula serians Kütz., N. vi¬ ridis Nitzsch, N. Dactylus Ehrb., Stauroneis Phoenicenteron. Ehrb. var., and less frequent: Eunotia pentaglyphis Ehrb., E. major. — Exam, by Grunow. Cymbella amphicephala Nægeli. Holstein, Wedel. Coll, by I. D. Möller. Cocconema Kamtschaticum Grun. Sm Atl. Kamtschatka Comm, by I. D. Möller. — Other forms: Synedra (splendens v.) aequa¬ lis Kütz., Encyonema Lunula (Ehrb.) Grun., Gomphonema ven- tricosum Greg, G. robustum Grun., Melosira (crenulata Ehrb. var.?) Kamtschatica Grun., Staurosira bidens (Heib.) Grun., Cyclotella operculata Kütz, Eunotia bigibba Kütz, Navicula no- dulosa Kütz etc. Exam, by Grunow. Cocconema Cistula Hempr. Sm. Atl. Sweden, Steneby in Dais- land. Coll, by Y. B. Wittrock. — Other forms: C. cymbiforme Kütz. var. Synedra (splendens var.) danica Kütz., Tabellaria fe¬ nestrata Kütz., Achnanthidium flexellum Bréb., Cocconeis Pla- centula Ehrb. Encyonema cæspitosum Kütz., Gomphonema con¬ strictum Ehrb., G. acuminatum Ehrb. and var. trigonocephalum Ehrb., G. intricatum Kütz., Navicula radiosa Kütz., N. commu¬ tata Grun., Cyclotella operculata Kütz., Melosira nivalis W. Sm. — Exam, by Grnnow. Cymbella gastroides Kütz. Sweden, Upsala. Coll, by P. T. Cleve. — Other forms : Campylodiscus spiralis Kütz., Cymato- pleura elliptica Bréb., Epithemia Zebra Ehrb., Amphora ovalis Kütz, Navicula viridis Nitzs., N. (viridis var ,) commutata Grun. N. oblonga Kütz. — Exam, by Grunow. Cymbella delicatula Kütz. Norway, Brewig, on moist rocks. Coll, by P. T. Cleve. Other forms: Cocconema parvum Sm. var. (see. 35), Grunowia sinuata Rabh., Eunotia Arcus Ehrb. var. — Exam, by Grunow. 122 Literatiir-ofver sigt. 34. Cocconema parvum (Sm.?) Sweden, Gottland, Kylley. Coll, by P. T. Cleve. Exam, by Grunow. 35. Cocconema parvum Sm. forma gracilis (? = C. hungaricum Grün var ) Norway, Brewig, on moist rocks. Coll, by P. T. Cleve. Other forms: Eunotia Arcus Ehrb., Grunowia sinuata Rabh., Achnanthidium flexellum Bréb. Exam by Grunow. 36. Cocconema stomatophorum Grun. Sm. Atl. Sweden, Göteborg, Lindholmen. Coll, by O. Nordstedt. — Exam, by Grunow. 37. Encyonema hebridicum (Greg.) Grun. Sweden, Luleå Lapp¬ mark, Muddes Ape; fossil. Coll, by F. W. Svenonius. Other forms ; Eunotia (denticulata Bréb. v.) glabrata Grun. Navicula serians Kütz. and var. minuta & angusta (nearly related to N. Zelleneis Grun.), Melosira nivalis W. Sm., Encyonema gracile (Ehrb.), Cymbella (obtusa var.?) naviculacea Grun., Fragilaria (virescens var.) undosa Sm., Eunotia pentaglyphis Ehrb. — Exam, by Grunow. 38. Encyonema cœspitosum Kütz. Sweden, Upland, Bursjön. Coll, by V. B. Wittrock. — Other forms: Epithemia gibba Kütz., E. Sorex Kütz. — Exam, by Grunow. 39. Gomphonema geminatum Ag. Sweden, Mälaren. Coll, by P. T. Cleve. 40. Gomphonema robustum Grun. New York. Comm, by I. D Möller. 41. Gomphonema balticum Cleve. Sweden, Gottland, Slite; brackish water. Coll, by P. T. Cleve. 42. Gomphonema calcareum Cleve. Sweden, Gottland, Likershamn; on moist rocks. Coll, by P. T. Cleve. 43. Epithemia gibba Kütz. var. elongata. Prussia, Potsdam, Batzlow. Comm, by Grunow. 44. Epithemia Zebra Ehrb. Italy, S:ta Fiore; fossil. Other forms: Epithemia gibba Kütz., Synedra. (splendens var.) longissima Sm., S. capitala Ehrb., Surirella splendida Kütz., Cocconema Cistula Hempr., Cymbella gastroides Kütz , C. cuspidata Kütz., Navicula nobilis Ehrb., N. gentilis Donk., N. major Kütz., N. cardinalis Ehrb., N. gibba Ehrb., N. nodulosa Kütz., N. (Esox var.?) flo- rentina Grun., Stauroneis Phoenicenteron Ehrb. — Exam, by Grunow. 45. Epithemia turgida (Ehrb.) Kütz. Sweden, Baltic. Roslagen, on Conferva ægagropila, dredged from 150 fath. depth Coll, by C. Nyström. — Rhabdonema minutum Kütz. (rare.). 46. Epithemia gibberula Ehrb. var. lunaris, forma major. Hindoo- stan, Kayengmathaychoung. Comm, by Grunow. Other forms : Smärre notiser. 123 Surirella lævigata Ehrb. forma minuta, Achnanthes (subsessilis var.) subventicosa Grun. Navicula divergens var. ornata Grun. — Exam, by Grunow. 47. Eunotia triodon Ehrb. Norway, Lom, Bäfverdalen. Coll, by 0 Nordstedt. 48. Tryblionella circumsuta (Bail.) Ralfs. Sweden, Christianstad fossil. Coll by 0. Nordstedt. Smärre notiser. Lärda sällskaps sammanträden. Vetenskapsakademiens högtidsdag den 3 April. Ur prof. Edlunds berättelse i fysik anföra vi följande — Man har antagit att qväfve i fritt tillstånd, sådant det före¬ kommer i atmosferen, icke kan assimileras af växterna ocli således icke direkt tjäna dessa till föda. De assimh 1er bare qväfveföreningarne ammoniak och saltpetersyra förekomma i atmosferen i så obetydliga qvantiteter, att de ej kunna utöfva något märkbart inflytande på växtlig¬ heten, så vida de ej först genom nederbörden samlas och koncentreras. Den bekante kemisten Berthellot har med¬ delat franska vetenskapsakademien sina undersökningar härom, livilka bevisa, att det nämnda antagandet icke är fullt riktigt. Berthellot har nämligen funnit, att en orga¬ nisk kropp, som är omgifven af ren qväfgas eller en bland¬ ning af qväfgas och syrgas, verkligen absorberar qväfgas, så vida i gasatmosferen förefinnes en elektrisk tension, hvilken dock icke behöfver vara större än den, som nä¬ stan dagligen äger rum i yttre atmosferen. Förutsatt att Berthellots undersökningar äro tillförlitliga, hvilket väl knappast kan bestridas, måste man således antaga, att växterna hämta någon, om än ringa del af sitt qväfvebe- hof direkt ur den atmosferiska luften. Då qväfveabsorb- tionens storlek enligt Berthellot beror på luftens elektri¬ ska tillstånd, så följer häraf, att observationer öfver luft¬ elektriciteten böra vara af intresse för landtbruket. 124 Smärre notiser. Vetenskapsakademien d. 13 juni. Hr. præses tillkänna- gaf att akademiens inlandske ledamot prof. P. F. Wahl¬ berg med döden afgått sedan akademiens sista samman¬ komst. Till införande i handlingarne antogs en af lekt. J. E. Zettestedt författadAafhandling med titel: Florula bry- ologica montium Hunneberg et Halleberg. Sällskapet pro fauna et flora fennica den 7 april Som understöd för exkursioner instundande sommar erhöll på derom gjord ansökan stud. Hult 400 mark för en botanisk resa till Kemi lappmark. Ordf. prof. Lindberg meddelade att sällskapet inom kort tid förlorat tvänne af sina mest framstående utländ¬ ske ledamöter, nämligen prof. Giuseppe de Notaris, den utmärkte kryptogamkännaren, som den 22 januari detta år aflidit i Rom 71 år gammal, samt prof. Alexander v. Braun, en af vår tids mest framstående botaniker samt dess utan tvifvel störste växtmorfolog, död den 29 mars i Berlin i den höga åldern af 72 år. Prof. Lindberg anmälde några för finska floran nya mossor: Oncophorus (Oreoweisia) obtusatus Lindb. n. spec., i sterilt tillstånd tagen af mag. V. F. Brotherus i Kan- gasniemi i södra Savolaks ocli skild från den närstående O. serrulata genom sina långa ocli smala, jämnbreda ocli rundtrubbiga blad. Bryum microstegium B. S., förut känd från Dovre, af doc. Norrlin tagen å marmor i Ru- skeala vid Ladoga. Hgpnum palustre * sub splicer i carp on Schleich, jämväl af doc. Norrlin tagen i Kirjavalaks; från hufvudformen af H. palustre utmärkes den genom sin styfhet och groflek, i synnerhet hvad beträffar bladen, som hafva enkel lång och ganska tjock nerv. — Äfven ville prof. Lindberg fästa uppmärksamheten vid en mossa Thui- dium minutulum (Hedw.) B. S.; som straxt söder om Fin¬ lands naturhistoriska gräns, Svir, af kand. F. Elfving an¬ träffats växande på basen af en gammal asp. Denna art, hvilken är allmän i Nordamerika och jämväl anträffats Smärre notiser. 125 på några ganska få ställen i mellersta Europa oeli i Öster- sjöpr°vinserna, står närmast Th. gracile , men är vida mindre och har pinngrenig stjälk. — Vidare påpekade tal., hurusom man i Skandinavien under namnet Andecea Rothii , sammanfört 3 arter: först och främst den äkta A- Rothii, hvilken växer vid eller nära våra liafs kuster och har sin bladskifva bildad af 2 — 3 cellager; vidare A. fal¬ cata (Dill.), som tillhör fjälltrakterna och varierar betyd¬ ligt, i synnerhet hvad beträffar bladkanten, som hos vår fjällform är helbräddad, men har alltid bladet bildadt af ett enda cellager; den tredje arten slutligen är A. obtusi- folia Berggr., känd förut från Grönland, af tal. funnen i Piteå Lappmark. Slutligen omnämnde prof. Lindberg, att den af honom nyligen för Skandinavien anmälda Hypnum JBreidleri Jur. redan förut var under namnet H. Richardsonii (Mitt.) beskrifven från Nordamerika. Det kongl. danske Videnskabernes Selskab d. 25 maj. Prof. J. Lange fremlagde et nu færdigt Hæfte af Flora Danica og meddelte Bemærkninger om enkelte af de deri fremstillede Planter. f Den 22 sistlidne maj afled med. dr., fil. mag., prof. Peter Fredrik Wahberg i en ålder af nära 77 år. Vid Karolinska institutet innehade lian lärareplatser dels som adjunkt dels som professor i naturhistorien från 1825 till 1865; vid vetenskapsakademien var han sekreterare från Berzelii bortgång 1858 till 1866; i landtbruksakade- mien och svenska trädgårdsföreningen tog han länge verk¬ sam del. Som riksdagsman (under 3 riksdagar) kämpade han med framgång för höjande af naturvetenskapernas ställning såsom undervisningsämne vid elementarläroverken. Bland hans botaniska arbeten märkes Flora Gothen bur- gensis. Både som vetenskapsman och enskild person var han högt uppskattad. 126 Smärre notiser. I Dansk botanisk Tidskrift 1872 (Anden Række. Förste Bind p. 317) angifves Rosa inodora Fr. såsom fun¬ nen vid Nexö på Bornholm af Herr Bergstedt. De exem¬ plar, som Herr Bergstedt under namn af R. inodora be¬ någet meddelat mig från nämnde lokal, tillhöra JR. sclero- phylla Schz., hvilken icke förut är angifven såsom växande i Danmark. N. J. Schultz. PotatisJcnölar hos BesJcsÖtan. Hr Maule i Bristol liar gjort försök att uppdraga nya former af potatis för att erhålla sådana, som äro mindre utsatta för sjukdom. For detta ändamål använde han äfven ympning af den vanliga potatisen på andra Solanum- arter och fann där¬ vid, att den inympade potatisgrenen bildade groddknoppar i bladvecken ofvan jord, hvilket äfven händer hos den vanliga potatisen, då den hindras i sin naturliga utveck¬ ling genom jordens beskaffenhet. Men då besksötan ( Sola¬ num Dulcamara ) användes att ympa på, utvecklade den efter någon tid själf potatisknölar på sina rötter, hvilket an¬ nars aldrig inträffar. Detta är ett nytt exempel på ympens inverkan å moderväxten. Genom ympning af olika färgade potatisknölar har man äfven fått fram ett slags hybrider. CARL yon LINNÉS Svenska ar Reten (jemte en utförligare lefnadsteckning). ”Visa mig ett folk, som vördar sina stora minnen, och jag bådar det en stor framtid.” K. G. GRI.TRR. Att det svenska folket icke glömt att med rättmätig stolthet bland sina oblodiga minnen såsom ett af de största, och i skäraste dager framträdande räkna Carl von Linnés verldsrykte, visar det allmänna deltagande, hvarmed det af Kongl Vetenskaps- Akademien framstälda förslaget omfattats att genom uppresande på lämplig plats i hufvudstaden af en honom värdig bildstod fira denna aldrig ned¬ gående polstjerna på nordens himmel. Smärre notiser. 127 Ehuru Linnés verksamhet icke inskränkte sig till de epokgö¬ rande vetenskapliga skrifter, hvilka alltid skola försvara det erkän¬ nande, nästan utan motstycke i vetenskapernas historia, som redan hans samtid skänkte dem, hafva dock de arbeten, hvilka han före¬ trädesvis afsåg för sina landsmän, blifvit allt mer svårtillgängliga för den stora allmänheten. Utom hans så kallade ”Resor”, skildringar af klassigt värde från skilda delar af fäderneslandet, hvaraf tvenne ännu icke blifvit på svenska tryckta, då de efter ende sonens död med den öfriga literära qvarlåtenskapen gingo för fäderneslandet förlorade och ännu förvaras i London, blefvo en mängd uppsatser af populärt innehåll spridda i vetenskapliga tidskrifter och akademiska afhandlingar. Af hans rika brefvexling med svenskar har det lyckats åt efter- verlden inom fäderneslandet bevara minst 800 bref, bland hvilka un¬ gefär hälften är för en större läsekrets njutbar. För att bereda nutiden tillfälle att närmare lära känna detta sekularsnilles förmåga att rätt popularisera vetenskapen, hvaruti han såsom i så mycket annat visade sig vara mästare och långt framom sin egen och måhända vår tid, har tidpunkten synts lämplig inbjuda allmänheten till subskription på en nationalupplaga af Carl you Linnés på svenska tryckta arbeten och ett urval af hans hr ef på modersmålet samt en på mångåriga forskningar grundad framställ¬ ning af den store mannens lif, verksamhet och betydelse. Med fasthållande af den från början tilltänkta planen att lemna reseskildringarne i orubbad följd efter resorne och då de tvenne äld¬ sta, ännu här otryckta, dagböckerna i handskrift förvaras i enskildt sällskaps i London ego, hvarifrån förhoppningar finnas att dem er¬ hålla, synes det lämpligast att börja med brefsamlingen, hvilken torde komma att omfatta ett band på 15 à 20 tryckark. Derefter följa Linnés smärre uppsatser i ett band, hans ”Resor”, hvar för sig i ett band, och slutligen lefnadsteckningen; det hela under de närmast följande åren. >. Redaktionen ombestyres af Phil. Doet. Ewald Älirling*. Carl von Linnés svenska arbeten utkomma på undertecknads förlag, och torde utgifvandet deraf kunna börja redan om några må¬ nader eller ungefär vid tidpunkten af Linnés hundraåriga dödsdag, hvilken som bekant inträffar den 10 Januari 1878. För redaktionen har undertecknad varit lycklig att vinna en fullt kompetent man uti Dr. Ewald Ährling, som under en följd af år egnat sig åt grundliga och omfattande forskningar uti ämnet och hvars namn genom hans förut utgifna ” Linnés Flora Dalekarlica ” hos vetenskapsmännen vunnit godt anseende. 128 Smärre notiser. Verkets” yttre utstyrsel skall blifva omsorgsfullt vårdad. Det tryckes med nya stilar på godt papper i oktavformet och kommer att förses med ett antal illustrationer i trä- och stålgravyr, hvaribland de bästa tillgängliga porträtt af Linné, från olika perioder af hans lif, hans grafvård i Upsala med medaljong af Sergel, afbildning af det nya, af prof Fr. Kjellberg under arbete varande monument, som kommer att uppresas i Stockholm, afbildningar af Linnés Hammarby, och föröfrigt samtliga de till Linnés reseskildringar hörande talrika teckningar. Verkekts pris skall, för att underlätta dess spridning, för sub¬ skribenter på detsamma stållas så billigt som möjligt. Stockholm i September 1877. Albert Bonnier. Till salu: Nyzeeländska Faner ogamer och Ormbunkar samlade under min resa på Nya Zeeland åren 1874 och 1875, i samlingar frän 100 till 400 arter à 36 kr. (2 L. sterl., 40 Mark) för hundra arter; 50 — 100 arter Haf aalger från samma trakter à 40, so kr. (2 L. 5 sh, 45 Mark) pr hundra. S. Berggren, Docent vid Lunds universitet Innehåll : V. A. Poulsen, Pulpaens udvikling hos Citrus — J. E. Zet- terstedt, Carex Schreberi och Pol gstichum Oreopteris funna på Visingsö. — Literatur-öfvcrsigt : A. Batalin, Mekanik der Be- vegung der insektfressende Pflanzen. — A. Minks, Beiträge zur Kenntnis» des Baues und Lebens der Flechten. I. Ganangium und Gonocystium. — A. Blytt, Norges Flora, Tillægshæfte. — G. C. W. Boiinensieg et W Burcii, Repertorium annuum Literaturæ Bota- nicæ periodicæ. Tom. III. — - A. de Bary, Vergleichende Anatomie der Vegetationsorgane der Phanerogamen und Farnen. — P. T. Cleve, Pre¬ paratsamling af Diatoméer. — Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. — Död. - Posa sclerophylla funnen i Danmark. Potatisknölar hos Besksötan. — Annonser. Lund, Fr. Berlinga Boktryckeri och Stilgjuteri 1877. BOTANISKA NOTISEK UTGIFNE AF O. NORDSTEDT. N:r 5. d. 1 nov. 1877. Om udviklingen af hæfteskiverne på visse slyngtråde. Af V. A. Poulsen. Den interesse, som knytter sig til slyngtrådene lios Ampélopsis hederacea , har ikke alene sin grund i disse organers morfologiske natur, men skyldes for en væsenlig del også de ganske særdeles mærkværdige biologiske og fysiologiske forhold, som her lægge sig for dagen, og som navnlig ere bievne meget omhyggelig undersøgte af Char¬ les Darwin og beskrevne i hans lille værk: ” On the ha¬ hits and movements of fdimhing plants .” Det er her ikke min hensigt udførlig at gennemgå litteraturen om slyngtrådene hos den nævnte plante. Det er også kun et enkelt punkt af dens naturhistorie, hvorpå jeg særlig har haft min opmærksomhed henvendt, nemlig det allerede i såre mange år bekendte fænomen: hæfteskivedannelsen. Denne er ikke indskrænket til Ampel . hederacea , men A. Veitchii , Bignonia capreolata , Bign. littoralis , Haplolophium sp ., og Hanburya mexicana , Beponopsis adhaerens og Anguria Warsceiviczii angives også af Darwin at besidde de nævnte organer, og jeg har desuden selv iagttaget aldeles lignende hos Glaziouwia hauchiniopsis og Trichosanthes anguina. I de efterfølgende linjer skal jeg kortelig skitsere de¬ res histi ologiske udvikling, hvoraf der hidtil næppe er givet antydninger, når undtages nogle ganske almindelige bemærkninger hos Darwin og Mo hl. 9 130 V. A. Poutsett» Ampélopsis hederacea . Hæfteski ver ne vare allerede Malpighi og Guet t ard bekendte. Også H. v. Mo hl omtaler dem i sin interes¬ sante, store afhandling om slyngende og klatrende plan¬ ter 1). Han bemærker om dem, at ”das Köpfchen besteht hlosz aus einer Anschwellung des Zellgewebes, ohne dasz die Gefäsze Antheil an dieser Bildung nehmen. Die Epi- dermiscellen der Ranke haben sich am Köpfchen in Papil¬ len verlängert.” Den tegning, Mohl leverer [Tab. V, Fig. 2], fremstiller for det første en meget ung hæfteskive og kan dernæst næppe göre fordring på at være en tro gen¬ givelse af virkeligheden. Darwin, som i sin oven citerede afhandling også meget har behandlet hæfteorganet, siger 2) : ”Die Scheiben bestehen aus vergrösserten Cellen mit' glatten, vorspringen¬ den halbkugligen Oberflächen und sind roth gefärbt; sie sind anfangs ganz prall mit Flüssigkeit erfüllt, werden aber schlieszlich holzig.” Den egenlige fasthæftning sker efter al sandsynlighed formedelst en udsvedende, klæbrig kitmasse. Hofmeister3) bemærker: ”Sie (o: die Anschwellung) entsteht lediglich durch Wucherung des Parenchyms des Rankenendes; die Gefässbündel desselben betheiligen sich nicht an ihrer Bildung.” Ft tværsnit eller længdesnit gennem en slyngtråd, som ved en pirring er bleven bragt til at udvikle en hæf¬ teskive på sin ene side, viser os, att dannelsen af dette mærkelige organ indledes med en næsten samtidig stræk¬ ning i radial retning i overhuden og de 3 nærmest under¬ neden liggende lag. Hver overhudscelle vokser ud, som om den vilde danne et hår; cutikulaen, som på den ikke *) Bau u. Winden der Ranken und Schlingpflanzen. 1827. 2) Se: Die Bewegungen und Lebensweise der kletternden Pflan¬ zen. Uebersetzt von V. Carus, pag. 113. 3) Die Pflanzenzelle, pag. 307. Om udviklingen af hæfteskiverne på visse slyngtråde LOI irriterede epidermis løber jævnt lien over cellerne i én plan, bliver herved først bølgefor mig, senere mere uregel¬ mæssig brudt;* den del af hver overhudscelle, som ved den inciterede vækst kommer til at ligge oven over det oprin¬ delige niveau, vokser uafhængig af sine naboer, så at ku- tikulaen altså [selvfølgelig] strækker sig ned imellem de enkelte hår; dette således dannede polster hæves ydermere i vejret ved den betydelige radialstrækning af cellerne underneden, hvoraf navnlig de, der tilhøre første sube¬ pidermale lag, snart tangentialdeles. Selve epidermiscel- lerne, der antage en langstrakt kølleform, tangentialdeles ligeledes ved flere vægge. Hvis der overhovedet kan være tale om at tillægge det således dannede, ejendommelige hæfteapparat en mor¬ fologisk betydning, måtte det kaldes en lav emergens hvis overflade er aldeles tæt besat med hår, hvis funk¬ tion det er at klæbe slyngtråden fast til den genstand, op ad hvilken den ligger. Mac Nab bemærker1) også om Ampélopsis Veitchii: At the end of each of the bran¬ ches of the tendril a slight bulk-shaped swelling is ob¬ served. This rapidly grows into a disc by the develop¬ ment of a large branching hair from every cell of the epidermis of the part of the clubshaped end of the ten¬ dril, which is next the body to be adhered to.” Væsenlig som hos Amp. hederacea forholder sagen sig hos Trichosanthes anguina, hvoraf Kobenhavns botaniske haves varme væxthuse har forsynet mig med materiale. Denne smukke plantes slyngtråde ere forgrenede. Kun grenene ere sensitive, o: i stand til at slynge sig om andre genstande, det dem bærende, fælles basalstykke [”skaftet”] vedbliver at være stivt, ligesom det også i ana- Transactions of the bot. Society of Edinburgh, vol. XI, 1873, pag. 292. 9* 132 V. A. Poulsen. tomisk henseende afviger fra grenene. Et tværsnit igen¬ nem det viser os yderst en overhud, hvoraf enkelte celler vokse ud til ægte hår, som vi så almindelig træffe hos Gucurbitaceerne. Underneden denne overhud ligger der på skaftets fem kanter umiddelbart et temmelig vel ud¬ viklet kollenkym, der atter støder op til et klorofylførende barkparenkym. I furerne imellem kanterne, hvor koile n- kymet mangler, støder dette barkparenkym udadtil umid¬ delbart op til epidermis, medens det indadtil er begrænset af et rundt om hele karstrængsystemet gående lag af me¬ kanisk, stærkt fortykket prosenkym. Derpå följer karstræn¬ genes kreds bestående af en større fibrovasalstræng lige for hver af skaftets kanter og et ikke så regelmæssigt antal mindre derimellem; det er meget almindeligt kun at træffe en eller to sådanne svagere strænge, der følgelig komme til at ligge i furerne mellem kanterne, én stræng i hvert mellem¬ rum mellem to større. Disse karstrænges bygning er den for Cucurbitaceerne almindelig bekendte og fra de fleste øvrige dikotyledoner afvigende. Indenfor og imellem strængene fin¬ des der et storcellet parenkym med sammensatte stivelsekorn. Undersøge vi den anatomiske bygning af en af slyng¬ trådens sensitive grene, finde vi, at den er noget afvigende fra den nys beskrevne. Den er nemlig i höj grad sym¬ metrisk. Den er i tværsnit på det nærmeste halvcirkel¬ formet; underneden epidermis ligger der et ikke synder¬ lig tykt, men temmelig jævnt kollenkymlag af form som en halvcylinder: på slyngtrådens flade side mangler det al¬ deles, dog må man herfrå undtage de tvende fremsprin¬ gende kanter, under hvis epidermis der findes en temme¬ lig betydelig kollenkymstræng. Karstrængene danne en halvcirkelform ig kreds, åben nedad mod den flade side, og den cylinder af mekanisk cellevæv, som vi fandt i slyngtrådens skaft, er her redu¬ ceret til en halvcylinder; den mangler nemlig på den flade side, medens den såvel som karstrængene ere stærkt udviklede på den hvælvede. Öm udviklingen af hæfteskiverne på visse slyngtråde. 133 Det går nu med slyngtrådene hos Tricliosanthes lige som hos Ampélopsis : en nogenlunde vedholdende pirring på et enkelt sted bringer dem, efterat de have krummet sig omkring vedkommende genstand, til at udvikle hæf¬ te ski ver, hvis bygning vel i hovedsagen er den samme her som hos Ampélopsis , men som dog i detaillerne afvige noget fra sidstnævnte plantes. Hæfteskivernes dannelse begynder med en meget plud¬ selig og brat vækst af de pirrede epidermisceller, som ved hurtig strækning i radial retning vokse ud til store, klare papiller, forsynede med tydelig. cellekærne og stivelsekorn; hver sådan papil fortsætter nu væksten, deler sig ved flere tangentialvægge, og omsider have vi fået en större eller mindre hårbusk dannet. Endecellerne af hvert enkelt hår svulmer ofte næsten kugleformig op, og meget hyppig forgrener det sig ved en eller to, mindre sidegrene [Fig. E.]. Jeg har set sådanne hårbuske af indtil en millimeters længde rage op over overhudens niveau; men i almindelighed ville de, forinden de have opnået denne størrelse, være stødt på den genstand, som fremkaldte pirringen, og i så tilfælde trykke de sig op ad den og klæbe sig fast, lige¬ som hele hæfteskiven eller, som man også kunde sige, den hårfrembringende epidermisflade bliver betydelig større i længde og brede. Det under overhuden liggende væv på¬ virkes nu også af pirringen; cellerne, navnlig i første og andet lag, strække sig meget betydelig i radial retning og trykke derved epidermisdannelserne fastere ind imod den omfattede genstand. Da slyng trådens symmetriske bygning muliggör en adskillelse imellem anatomisk for¬ skellige sider, kunde man måské være tilböjelig til at an¬ tage, at hæftepolstrene særlig udviklede sig på den ene eller den anden af disse; dette er dog så langt fra at være tilfældet, at man med lethed kan finde dem udvik¬ lede på alle mulige, ofte på flere samtidig. De enkelte hårs endeceller forme sig på en ejendommelig måde, når hæfteskiven har lagt sig opad en genstand, i det nemlig 134 V. A. Poulsen. celléliinden ved en lokaliseret fladevækst poser sig ud i mange, små og korte grene; herved bliver berøringsfladen naturligvis større og fasthæftningen såmeget desto inder¬ ligere; man erindres uvilkårlig om de aldeles analoge fæ¬ nomener, man kan iagttage ved den spirende sværmspore hos Oedogonium 1). Udviklingen af hæfteskiver er iagttaget også hos an¬ dre Cucurbitaceer ; vi have allerede ovenfor nævnt Pepo- nopsis adhaerens , som har fået sit artsnavn deraf 2), Han- hurya mexicana , Anguria Warsewiczii , som imidlertid ifølge Darwin danner en meget interessant undtagelse, da evnen til ad udskille klæbestof er gået tabt hos denne; — fremdeles har jeg selv iagttaget, at slyngtrådene hos Momordica Charantias udvikle ufuldkomne hæfteapparater, i det mindste på andre levende planter samt ståltråd; epidermiscellerne strække sig kun lidet i radial retning, hvorimod det subepidermale væv ved temmelig betydelig cellestrækning opnår en forholdsvis anselig udvikling. Heller ikke her har det været mig muligt at iagttage no¬ gen som helst klæbrig kitmase. — Glaziouivia bauchiniopsis. Denne ejendommelige JBignoniacé kultiveres i et par eksemplarer i vor botaniske have. Bladene ere, som hos de fleste af familiens medlem¬ mer, sammensatte; kun to sidesmåblade ere udviklede, [Fig. A.], endeafsnittet er omdannet til en trind, trådformet, ikke synderlig lang slyngtråd, som imidlertid, så vidt min erfaring rækker, aldrig således som en almindelig slyngtråd omfatter nogen genstand, men derimod med sin spids trykker sig fast imod underlaget. Denne spids er alle¬ rede fra første færdj, af ejendommelig udviklet; den er nemlig noget udvidet og forsynet med en glat, kredsrund, *) V. Poulsen: Sværmsporens spiring hos Oedogonium. Bo¬ tanisk Tidsskrift, II Række, 3:die Bind. Smig. Fig. 2 med Fig. 5. 2) Naudin: Annales des se. nat., IV, 12, 1859, pag. 90. Om udviklingen af hæfteskiverne på visse slyngtråde. 135 noget fordybet endeflade [Fig. C.]. Et længdesnit igennem den unge slyngtråd viser os, at epidermis kontinuerlig over¬ trækker den konkave flade, men cellerne ere her kendelig radialstrakte og prismatiske. Den Fibrovasalmasse, som har gennemløbet bladstilken, ender her tæt under epider¬ mis, idet dens. yderste elementer, spiralfortykkede celler, indbyrdes divergerende pege ud imod randen af skiven. Når slyngtråden har nået en vis alder, bliver den pirrelig, og den søger da at anbringe skiven på passende måde på den pirrende genstand, ganske som tilfældet er hos Ampélopsis. Noget førend denne periode er nået, har skiven for så vidt forandret form, som den er bleven kon¬ veks og altså med sin nu noget buede, forreste flade med lethed på ethvert punkt kan komme i berøring med un¬ derlaget. Følgerne af pirringen ere ganske de samme, som hos Ampélopsis der udvikles ved en pludselig vækst af epider¬ mis et adhæsivt væv [Fig. D.]; en stærk strækning af vævet under overhuden trykker denne fastere imod underlaget, og cellerne i enderne af de i slyngtråden indtrådte kar¬ strænge fortykkes meget betydelig, ligesom også de nær¬ mest uden om liggende parenkymceller slutte sig til fibro- vasalvævet og få porøst fortykkede membraner. Selve epidermiscellerne på den konvekse flade tangentialdeles og udskille et klæbende stof. Hvis berøringen kun har været en forbigående, forfejler hæfteskiven sin bestemmelse. De porøse celler i dens indre uddannes da ikke, men pa- renkymet bliver så meget desto mægtigere, og det samme er tilfældet med epidermis, hvis celler ved tangentiale de¬ linger hver for sig vokse ud til en meget anselig længde Heie hæfteskiven danner i så fald en svampet, halvkugle¬ formet knap på enden af den tynde slyngtråd. I denne tilstand er den dog endnu i nogen tid i stand til, når lejlighed skulde gives, at træde i funktion. Når en slyngtråd har klæbet sig fast med sin skive, træk¬ ker den sig noget sammen, men danner sjældent tydelige 136 V. A. Poulsen. skruevindinger og da kun meget få; herved bliver den mere elastisk. Sammenligne vi nu Glaziouwia med Ampélopsis og Trichosanthes , se vi, at klatreorganerne trods deres mor- phologiske forskellighed dog ere analogt udviklede. Hos Trichos. dannedes de aldrig i spidsen af slyngtråden, hvil¬ ket derimod var tilfældet med Glaziouwia. Hos hin ud¬ strække følgerne af pirringen sig ikke til fibrovasalsyste- met, således som derimod tilfældet er her, og endelig er det hos Trichosanthes umuligt førend pirringen at angive noget bestemt dannelsested for hæfteapparatet, medens et sådant her allerede præformeres i det ganske unge blad. Hos Cucurbita Pepo , Bryonia o. m. a. udvikle slyng¬ trådene ikke det ringeste spor til hæftepuder. Hos Mo- mordica Char antias begynder denne evne ganske svagt at træde frem, og endskönt slyngtrådene hos Trichosanthes også uden de omtalte hjælpemidler vilde kunne holde sig særdeles godt fast, udvikles de dog med særdeles fuld¬ kommenhed. Her er arnestedet for deres dannelse imid¬ lertid dog ikke så indskrænket som hos Ampélopsis, hvor de også ere endnu fuldkomnere byggede, idet deres elemen¬ ter slutte tættere sammen; endelig forekommer det mig, at vi i den nys betragtede Glaziouwia have et eksempel på den mest fuldendte bygning af disse organer, idet en¬ dog stedet, hvor de skulle fremkomme, og uden for hvil¬ ket jeg aldrig har set dem dannede, længe i forvejen er antydet på en ganske særegen måde. Sammenligningen af de forskellige, nys betragtede liæfteskivedannelser viser os, at de, trods den morpholog- iske differens imellem de organer, som bære dem, og trods den store indbyrdes afstand i systematisk henseende imel¬ lem de familier, hvor vi se dem optræde, alle må betrag¬ tes som analoge, nemlig som metablastem atiske organer; forholdet hos Trichosanthes bidrager især til at vise os dette med störste tydelighed ; intet steds finde vi de fast- Om udviklingen af hæfteskiverne på viss'e slyngtråde. 137 klæbende organer, de enkelte hår, udviklede med större indbyrdes ualhængiglied end her. I fysiologisk henseende have vi her det særdeles in¬ teressante tilfælde, at et helt organ opstår alene på grund af en pirring, hvorpå Darwin allerede tilstrækkelig har lien- ledet opmærksomheden. Men spörge vi om grunden til, at de enkelte celler på den givne, ydre foranledning be¬ gynde at vokse ud til hår, ville vi med andre ord vide årsagen til, at nye cellulose- og protoplasmamolekyler ved pirringen blive indlejrede imellem de gamle, da må vi indrömme, at vi her stå over for en gåde, som sandsyn¬ ligvis først vil kunne blive løst, når vi have lært cellens molekylærfysik nöj ere at kende, end tilfældet er for øje¬ blikket. København i Oktober 1877. 138 Literatur-Öf versigt. Figur forklaring . De histiologiske figurer ere tegnede med camera clara og reducerede. A. Et bladpar på en endnu grön og urteagtig gren af Glaziouvia bauchiniopsis. f = småblade. s = slyngtråd. a = hæfteknap. Nat. störreise. B. Som foregående, men endnu i knoptilstand. 3/t. C. Længdesnit gennem enden af en ung slyngtråd af samme, a = den senere adhæsive flade; e = epidermis, m = karstræng. D. Længdesnit gennem en hæfteknap. Den adhæsive flades epider¬ mis, [e], begynder sin virksomhed, p = subepidermalvæv . E. Trichosanthes anguina. Snit lodret på slyngtrådens akse igen¬ nem en udviklet hæftepude. Hele overhuden er omdannet til adhæsive hår [e]. p = subepidermalt væv. Liter atur-öfver sigt. Florædanicæ iconum fasciculus XLIX. MDCCCLXXVII. — 60 tab. fol. Denna fase., som utgör början på sista bandet af arbetet, har nyligen utgifvits af prof. J. Lange och innehåller följande arter: Tab. 2881 Alopecurus nigricans Hornem. 2882 Glyceria conferta Fries. 2883 GI. vilfoidea (And.) Th. Fries. 2884 Poa abbreviata R. Brown. 2885 P. trichopoda Lge n. sp. dense cæspitoso-pulvinata, spithamæa v. parum ultra, basi vaginis foliorum mortuorum cincta; culmis gracilibus vaginisque lævibus, foliis anguste linearibus, invo¬ lutis, apice oblique acuminatis, scabris; ligula elongata lacera; pani¬ cula laxa, subnutante, rachi lævi, ramis capillaribus, flexuosis scabris, 1 — 2 in verticillis, defloratis et fructiferis deflexis; spiculis in singu¬ lis ramis solitariis v. binis, elliptico-ovatis, bifloris cum rudimento tertii floris glumis atroviolaceis, inferiore 1-nervia dimidium superiore duas tertias spiculæ æquante, palea inferiore ovata, acutiuscula, triner- via, undique, apice summo margineque exceptis, longe villosa. — Lge mscr ad floram Groenland., P. arctica var. ß Buchenau et Focke, Deutsche Nordpol-Exped. 1870, p. 55. — In declivibus glacialibus sinus Francisci Josephi Grônlandiæ orient, lat. bor. c. 80° in expe¬ ditione Germanica detecta. — 2886 Potamogeton Zizii Mert. et Koch. 2887 P. polygonifolius Pourr. 2888 P. decipiens Nolte. 2889 P. rutilus Wolfg. 2890 P. trichoides Cham. 2891 Polemonium humile Willd. (P. pulchellum Bge). 2892 Ribes Schleçhtendalii Lge (R. rub- Iiiteratii r-öf versigt. 139 rum ß , pubescens Hartm.). 2893 Cuscuta Trifolii Bab. 2894 Blitum botryoides (Sm) Drej. 2895 Carum Carvi L. var. atrorubens Lge. 2896 Rumex thyrsoides Desf. 2897 Epilobium lineare Mühlenb. 2898 E. pubescens , var. ramosissima Lge, differt a forma typica caule a basi inde ramoso (immo e rhizomata, more E. virgati, ramos elonga- tos proferente) foliis magis virentibus, leviter puberulis, argutius den¬ tatis, floralibus «videnter petiolatis, floribus minoribus. Lge mscr. In fossis ad Pagum Dragör ins. Amager legi. 2899 Epilobium hirsutum ß, micranthum Lge. 2900 E. purpureum Fr. 2901 Chamœnerium latifolium ß, ambiguum Th. Fuies et Lge, differt a forma typica fo¬ liis angustioribus, glabriusculis, floribus in racemuqi elongatum 12— 20-florum dispositis (nec corymbosis), foliis floralibus sensim decre¬ scentibus, superioribus minutis. A. Ch. angustifolio magis differt caule humiliore, foliis minus approximatis, brevioribus, minus longe et obtuse acuminatis, elliptico-lanceolatis, integerrimis, utrinque cano- glaucescentibus et opacis, nervis secundariis minus prominulis, magis erectis et invicem remotis; petalis majoribus, lilacinis (nec violaceo- roseis), stylo staminibus breviore. — Specimina depicta in insula Disco Grônlandiæ occid., loco dicto Lyngmarken, legit amiss. Th. Fries 1871. — Obs. Exacte intermedia forma inter 2 species supra nominatas, verosimiliter hybrida. Epilob. intermedium Wormskj. (Athene 1813, p. 83) see specimina, quæ vidi, forma Ch. angustifolii videtur humilior, foliis integerrimis, racemo breviore. 2902 Ch. latifolium y tenuifiorum Th. Fries et Lge, differt a forma typica petalis multo angustioribus, oblanceolatis, apicem ver¬ sus angustatis. — In eoden loco cum forma praecedente legit cl. Th. Fries. 2903 Alsine propinqua Richards. — In Islandia 2904 Ru¬ bus silvaticus Whe et N. E. 2905 Rubus slesvicensis Lge n. sp., caule sterili valido, longe arcuato-procumbente, obtusangulo v. tere- tiusculo, aculeis validis, rectis dense armato, setis pilisque gland uli- geris parce immixtis; foliis turiorum quinates v. septenatis, pallide viridibus, supra parce, subtus dense pilosis, foliolo terminali late cor¬ dato, reliquis ovatis, breviter abrupte acuminatis, grosse et inaequa¬ liter dentatis, plicato-rugosis ; panicula ad apicem usque foliata, dense aculeata, pilosa et passim glanduligera, ramis patentibus, remotis, corymboso-3 — 5-floris ; sepalis longe acuminatis, pilosis et dense acu¬ leatis, fructui adpressis, petalis obovatis, albis; staminibus pistilla superantibus; fructu atro, nitido, drupis majusculis composito. — Ad sepes prope pagum Kvarn Slesvigiæ orientalis, ubi pl. loc. copiose occurrit, primo detexit cl. G. Jensen. 2906 Rosa inodora Fr. 2907 R. pomifera Herrn. 2908 Geum pallidum C. A. Mey. 2909 Batra- chium salsuginosum Dmrt. 2910 Euphrasia officinalis var. latifolia 140 Literatur-öfversigt. (Pursh) (E. arctica Lge Bot. Tidskr. I. 4). 2911 Arabis hirsuta Scop. var. glabra (L). 2912. Draba muralis L. 2913 Hieracium Pilosella var. intricata Lge. 2614 H. Blyttianum Fr. 2915 Lappa tomentosa var. denudata Lge. 2916 1. Betula verrucosa var’ arbuscula Fr. 2. B. v. var. dalecarlica (L.) 2917 B. odorata var. parvifolia Wimm. (= var. microphylla Hartm.) 2918 B. odorata var. tortuosa (Ledeb.) Regel (var. alpigena Blytt). 2919 Salix daphnoide» Vili. 2920 S. sarmentacea var. rotundifolia And - 2921. 1. Woodsia glabella R. Br. 2. W. hyperborea R. Br. 2922. 1. Botrychium matricariæfo- ° Hum A. Br. 2. B. lanceolatum (Gmel.) Angstr. 2923 Equisetum scirpoides Michx. 2924 Eq. arvense var. decumbens G. F. W. Mey. 2925 Eq. limosum (L.) «, Linnæanum Doell. 2926 Eq. limosum (L.) polystachyon Brückner. 2927 Chara stelligera Bauer. 2928 Nitella tenuissima (Desv.) Kütz. 2929 N. translucens (Pers.) Ag. 2930. 1. N. gracilis (Sm ) Ag. 2 N. Normaniana Nordst. 2931 Fontinalis gra¬ cilis Lindb. 2932 Dichelyma falcatum Myrin. 2933 D. capillaceum (Dill.) Br. et Sch. 2934. 1. Orthotrichum Breutelii Hampe 2. O. pulchellum Hook et Tayl. 2935. 1. O. Sturmii Hpp et Hsch. 2. O. rupestre Schleich. 2936. 1. O. obtusifolium Schrad. 2. O. al¬ pestre Hornsch. 2937. 1. Seligeria calcarea (Dicks.) Br. et Sch. 2. S. tristicha (Brid) Br et Sch. 2938. 1. S. acutifolia Lindb. 2. S. pusilla (Ehrh.) Br. et Sch. 3. S. crassinervia Lindb. 2939 S. Doniana C. Müll. 2. Gymnostomum curvirostrum (Ehrh.) Hedw 2940. 1. Chiloscyphus polyanthos Cord. 2. Liochlæna lanceo- lata N. E. Om Wester vikstraktens Björnhallonarter. Af A. o A. W. Lund. (Årsberättelse jemte inbjudning till års- examen vid Westerviks på reallinien högre elementarläro¬ verk den 8 och 9 Juni 1877, sid. 1 — 22). Förf. lämnar först en historik och en öfversigt öfver de svenska Rubus- arterna med korta diagnoser öfver dem, som inom området — norra kuststräckan af Kalmar län eller ung. norra och södra Tjust med. Misterhults socken — blifvit funna. Sedan redogör han för, huru de delar, som lämna de säkraste kännetecknen, variera hos Rubi fruticosi samt beskrifver utförligt arterna och formerna, hvilka äro följ.: suberectus Anders, med var. mitis Arrh., plicatus Weihe (fruticosus L.; Hartm.) med var. silvaticus F. Aresch., sulcatus Vester (affinis Arrh.), thyrsoideus Literatu r- fifversi gt 141 Wimmer, horridus Hartm. (förekommer ej inom området), mitigatus ny (under) art, Radula Weihe, glandulosus Bel- lard., corylifolius Sm., Wahlbergii Arrh. med var. obscurus Lund, maximus L. (corylifolius Arrh.), nemorosus Arrh. med 3 var. (glabratus Bluff et Fingerh., tomentosus Weih, och ferox Weihe) och pruinosus Aresch. Vi återgifva här förf:s beskrifning på den nya arten och varieteten. R. mitigatus ny (under) art. o Årsstammen nedliggande, trubbkantig (trubbigare än hos för eg.), strimmig, täthårig och (glesare än föreg.) väpnad med vanligen mer eller mindre krökta (sällan raka nedåtriktade) starka taggar af olika storlek, glest glandulös (glandlerna med styfva skaft). Årsstammens grenar vinkelrätt utspärrade. Bladen 3-fingrade eller fotnervigt-5-fingrade. Uddbladet bredast ofvan midten och något afsmalnande mot basen (omv. äggrundt), eller bredast på midten (ovalt), alltid tvärt sammandraget i en sågad spets. Sidosmåbladen i de 3-fingrade bladen äggrunda-ovala, spetsade, alltid sneda, ofta med en flik vid basen, kort skaftade; i de 5-fingrade äro de mellersta småbladen temligen långt skaftade (skaften ungef. hälften så långa som uddbladets), de nedersta kort skaftade, alla sidosmåbladen äfven här något sneda, de öfre kort spet¬ sade och något afsmalnande mot basen, de nedre nästan ovala. Alla småbladen släta, på öfre sidan nästan glatta, på den undre något tätare håriga, men alltid gröna, ore¬ gelbundet segade i mindre, vanligen spetsiga (stundom trubbiga med udd), något kanthåriga tänder. Bladskaft och nerver väpnade med krökta taggar, de förra håriga och glandulosa. Stiplerna trådlika. De blombärande gr en ar ne mer eller mindre böjda — n. raka, väpnade med merendels krökta starka och långa taggar, blandade med en eller annan rak nedåtriktad, täthåriga och glandu¬ losa (glandlerna merendels på styfva skaft). Deras blad 3-fingrade med kort skaftade, något sneda ovala sidosmå- 142 Lite ratur-ô fver sigt. blad, och temligen långt skaftadt, vanligtvis mot basen vigglikt afsmalnande uddblad; de öfversta bladen enkla, äggrunda-lancettlika. Bladens beväpning, beklädnad och tänder såsom hos årsstammens blad. Blomställningen n. enkel klaslik, eller med några (de nedre) 2 — 3-blom- miga grenar, alla utstående (äfven de enblommiga); axel, grenar och blomskaft taggiga, håriga ocli glandelbärande. Foder flik arne långspetsade (spetsen af ungef. halfva flikens längd), gråludna, glandulosa, med få taggar, till- bakaböjda. Kronbladen omvänd t äggrunda, föga öfver- skjutande fodret, hvita. Frukten okänd. Genom tunnare, på undre sidan alltid rent gröna blad, småbladens, i synnerhet uddbladets, form, mindre och vanligen spetsigare tänder, samt fåblommig ehuru ofta ganska utdragen, blomställning skiljer sig denna från JR. horridus , hvilken den mest liknar af Svenska arter. För öfrigt skiljer den sig mera till graden än till arten från denna. Detta gäller i synnerhet beväpningen, som är sva¬ gare och glesare än hos horridus , hvarföre jag kallat den nya formen (om art eller underart kan jag ej afgöra) mi¬ tigatus (= förmildrad). Adjuncten F. Areschoug, som gran¬ skat exemplar, har ej kunnat identifiera den med någon medeleuropeisk art. Förekommer vid Stenborum i Ukna socken. R. Wahlbergii Arrh. var. obscurus , ny var. Bladen, såväl årsstammens som de blombärande gre- narnes, på öfre sidan mörkgröna, på den undre tunnt gråludna, tunna. Bladskaft håriga. S tipler na på de blom¬ bärande grenarne stora och bladlika. Blomställningen enkel, klaslik, fåblomstrig. — — är en tydlig skuggform utmärkt genom sina tunna och mörka blad. — Förekom¬ mer vid Grantorpsviken på sidan åt tändsticksfabriken och vid Alviken nära Wester vik. Bidrag till kännedomen om de svenska formerna af algslägtet Enter omorpha. Akademisk afhandling .... i Up¬ sala d. 12 maj 1877 .... af Klas Ahlner. 52 sid. 8:o, 1 tafl. Literatur-öf versigt. 143 Förf. har under flere år studerat slagtet Enter om or- pha och i motsatt till de fleste, som behandlat samma slagte, har han hufvudsakligen lagt strukturen till grund för arternas begränsning. Följande arter och former be- skrifvas: E. intestinalis (L.) a. genuina, b. attenuata (E. intestinalis et lanceolata auct. piur. p. p.) och c. cornuco- piæ (Lyngb.); E. complanata Kg. mut. char, och var. sub- simplex (Aresch.); E. compressa (L.) mut*, char., b. capil¬ lacea Kg., c. ramosa (E. compressa et ramulosa auct. p. p,) och d. proliféra (Ag.); E. plumosa Kg.; E. procera n. sp. a. denudata och b. ramulifera; E. clathrata (Roth) mut. char, med var. confervacea Aresch.; E. micrococca Kg.; E. minima Kg.; E. tubulosa Kg. med b. pilifera (Kg.). Vid hvar art finnes en svensk och en latinsk diagnos och sedan en utförligare beskrifning på svenska. Den latin¬ ska diagnosen på den nya arten återgifva vi här. Enteromorpha procera n. sp. E. plerumque pallido 1. subcoeruleo- viridis, flaccida et sublurida, thallo haud raro 25 — 30 centim. longo 1. longiore, sæpissime ramoso, axi primario tubuloso, elongato, plus minusve filiformi, obsito ramis sparsis, numquam dense considentibus, plerumque simplicibus, longissimis et tubulosis, omnino filiformis, jam ubique eodem fere diametro jam apicem versus sensim attenuatis, nudis 1. ramuliferis; cellulis axis primarii in¬ ferioris 4 — 5 — 6-angularibus, plerumque inordinatis, diam. 16 — 24 micromm., iisdem ramorum plus minusve seriatim ordinatis, diam. 12—20 micromm.; corpore chlorophylloso stratum horizontale formante. (Fig. 5 a et 5 h). E. com¬ pressa, clathrata, ramulosa Auct. (pro parte)? Förekommer på */ 2 — flere fots djup och bildar ofta flockiga eller natt¬ lika fält på sjelfva hafsbottnen. Finnes vid Fiskebäckskil, Grundsund, Saltkällan och Gustafsberg i Bohuslän samt vid Rönne på Bornholm. a. denudata . Ramis robustioribus nudisque. b. ramulifera . Ramis gracilioribus et præsertim api¬ cem versus ramulis numerosis capillaribus vestitis. 144 Literatu r-ôfversigt. Bidrag till kännedom om vedens byggnad hos dvergbjörken ( Betula nana L.). Akademisk afhandling . . . . i Upsala .... af Vilhelm Molér d. 25 ang. 1877. 44 sid. 8:o. Hufvudmaterialet för författaren undersökningar har utgjorts af ex. från Spetsbergen, fastän han äfven för jäm¬ förelses skull undersökt ex. från olika delar af dvärgbjör¬ kens utbredningsområde. I början beskrifver förf. vedens elementarorgan, kärlen, trakeiderna, librifor mcellerna, ved- parenkymcellerna och ersättningscellerna; märgen, märg¬ slidan och märgstrålaf ne vidrör han ej. Det är hufvudsakligen på utvecklingen af det sekun¬ dära lagret i libriformcellernas membran som vedens fast¬ het beror, och då detta lager hos ex. från Östergötland är 5 — 6 ggr tjockare än hos ex. från Spetsbergen och Nordgrönland, kan man däraf sluta, att veden måste blifva mycket lösare under högre breddgrader än under lägre, hvilket genom direkta försök äfven lätt kan visas. Det tertiära förtjockningslagret har förf. funnit vara ganska allmänt samt rikt utveckladt inom exemplar från Schweitz, Baiern, Sudeterna samt framför alt södra och mellersta Sverge, mindre allmänt från Torne lappmark och nordli¬ gaste Norge; på Spetsbergen och Nordgrönland torde det knappast komma till någon utveckling. Hufvudmassan af veden utgöres af libriform och i denna ligga de öfriga organen insprängda. De elementar- organ, som bilda höstgränsen äro radialt sammantrykta och tjäna som hållpunkter vid bestämmandet af årsrin¬ gar ne, äfven då dessa bestå endast af några få cellrader; i sistnämda fall är det vanligen parenkymcellerna, som bestämma gränsen. Förf. har verkstält talrika mätningar öfver årsringar- nes tjocklek och funnit att deras tillväxt är underkastad stora växlingar, hvilka i första rummet äro beroende af klimatet inom de olika delarne af utbredningsområdet; från det låga medelvärdet af 110 mikromillimeter för Nord- Literatur-Öfversigt. 145 grönland och Spetsbergen, stiger detta för Skandinavien till omkring dubbelt, 240 ft, och detta medelvärde åter är knapt hälften så stort som det för Tyskland och Schweitz, 518 ft. Förf. har äfven funnit att tillväxten är starkare i fjälltrakten än på slättlandet och att inom samma indi¬ vid de yngre delarne visa mera utvecklade årsringar än de äldre, samt att där en stamdel är krypande och rot¬ slående, denna omständighet bidrager till att öka ojämn¬ heten i utvecklingen. Af sina mätningar på libriformcellerna fann förf., att de i utvecklingen af sina dimensioner ej synnerligen störas af olikheten i det klimat, under hvilket dvärgbjörken upp¬ träder, men att de däremot inom samma exemplar visa ganska stor olikhet, i det att de tilltaga i riktning utåt stammens omkrets, såväl i längd som i vidd. Hepaticologiens utveckling från äldsta tider till och med Linné. Af S. O. Lindberg. (I Inbjudningsskrif¬ ten ”till åhörande af de offentliga föredrag hvarmed Pro¬ fessorn i Geologi och Mineralogi Fredrik Johan Wiik och Professorn i Matematik Fil. D:r Magnus Gustaf Mittag- Leffler d. 5 Maj 1877 komma att tillträda sina ämbeten.” 51 sid. 4:o). Aristoteles och Theophrastos samt Plinius d. ä. kände endast en lefvermossa, Marchantia polymorpha; det var först under senare hälften af 1600-talet, som lefvermos- serna begynte uppmärksammas. I slutet af 17:de och i början af 18:cle århundradet lefde i England Adam Buddle, som visserligen ej själf har publicerat något arbete, men som noga studerade mossorna och hade ett utmärkt her¬ barium, som utlånades åt de fleste af dem, som på hans tid skrefvo öfver mossorna, och hvilket ännu förvaras i British museum och innehåller 28 arter lefvermossor. På hans tid beskref Ray några nya arter; kort därefter upp- o , / trädde Joh. Jak. Dillen. Aret 1729 bildar epok i Hepa- tologiens häfder, ty då utkom Nova plan torum genera af Pietro Antonio Micheli, som först var trädgårdsmästare 10 146 Literatur-öfversigt. och sedan föreståndare för den botaniska trädgården i Florens, död 1737. Det är först i andra decenniet af in¬ nevarande århundrade som den af Micheli gjorda indel¬ ningen af lefvermossorna genom en annan utmärkt itali¬ enare, Raddi, kommit till heder, ända till dess gjorde författarne endast baksteg så väl i afseende på systemet som ock slägten och delvis äfven arfer. Af öfrige på Lin¬ nés tid uppträdande författare i detta ämne märkas John Clayton, läkare i Virginia, Albert Haller, Chr. Göttl. Lud¬ wig, prof. i Leipzig och John Hill, läkare i London. Sedan gifver förf. en kronologisk redogörelse för ar¬ terna och de vigtigare författarnes system, samt slutligen en sammanställning af alla lefvermossor (96 arter), upp¬ täckta under tiden till och med Linné. Beiträge zur Entwicklungsgeschichte der Flech¬ ten von E. Stahl. Heft. I. Ueber die geschlechtliche Fortpflanzung der Collemaceen. Leipzig 1877, 55 sid. 8:o och 4 tafl. Som utgångspunkt för förf:s undersökningar tjänade Collema microphyllum, emedan den för sin rikedom på frukter var synnerligen lämplig därtill. På ett tvärsnit af bålen hos denna art finner man alla öfvergångar från utvecklade apothecier till de unga anlagen. Dessa senare, som sitta i kanten af bålen, anträffades af förf. nästan endast under hösten och likna små nystan, hvars yttre utgöres af hopfiltade hyfer och det inre af ett antal större celler, som äro ordnade mer eller mindre i spiral. Dessa senare uppkomma på det sättet, att från en vanlig hyf utgår en jämntjock grof gren; dess nedre del rullar sig spiralformigt ihop, dess öfre del växer ut på längden och sträcker sig ända upp till bålens yta och ett litet stycke utom den. Hela apparaten kallas af förf. karpogon, dess nedre del askogon och dess öfre trikogyn. Antalet af vind¬ lingar på askogonen är tämligen konstant (2 1/2 — 3), anta¬ let af celler i medeltal 12. Trikogyncellerna äro oftare smalare än askogoncellerna, af olika längd och växlande Literatur-öfversigt. 147 antal, efter trikogynens längd 6 — 12 stycken; dess fria spets är antingen cylindrisk med utdragen rundad topp eller vid basen något uppsväld, sällan i toppen tudelad. Anlaget till karpogonen är lios denna art beläget i mid¬ ten af bålen och trikogynen växer alltid uppåt; hos andra arter ss. C. pulposum, där ingen utpräglad undre sida med rottrådar förekommer, uppträder trichogynen på bägge sidor. Sjtermogonierna förekomma antingen ensamma eller tillhopa med karpogonerna på samma stånd eller flik af bålen och som bekant uttömmas spermatierna ur sper- mogonerna genom att slemmet i dem upptager vatten och sväller ut. Då nu ihållande fuktigt väder är gynsamt för karpogonbilduingen, så inses lätt nog att spermatierna af en regndroppe kunna föras till den utskjutande trikogyn- spetsen, hvars yta är klibbig, så att spermatierna lätt fastna vid den. Spermatierna sätta sig genom en liten smal föreningstub i öppen kommunikation med trikogy¬ nens toppcell, hvarelter befruktningen försiggår. Den första förändringen, som askogoncellerna efter befruktningen erfara, består i att de förstoras och dela sig genom tvärväggar. Under tiden utväxer ifrån hyferna, som utgöra hyllet, smala grenar uppåt, hvilka bilda para- fyserna. Huru detta hylle från början uppstår, har förf. ej sett, men att det icke leder sitt ursprung från askogon¬ cellerna, är säkert. Genom askogoncellernas ytterligare förökning uppkomma de celler, hvaraf slutligen bildas asci, i hvilka sporerna uppstå. Strax efter befruktningen bortdör den utom ytan framskjutande delen af trikogynen; den öfriga delen af den förvandlas till en knölig sträng, därigenom att tvär- väggarne på den mycket förtjockas i trådens längdsrikt¬ ning, och innehållet i cellerna till en stor del försvinner, så att cellens lumen blir mindre. o Åtskilliga andra arter har förf. undersökt och funnit, att utvecklingen af det honliga organet i det stora hela öfver- 10* 148 Literatur-ofversigt. ensstämde med förhållandet hos Collema microphyllum. Hos de former, som hafva ett tydligt barklager, måste trikogynen naturligtvis genomtränga detta för att kunna komma upp till ytan. Hos Physma, jämte några andra lafvar, äger den egendomligheten rum, att spermogonierna ombildas till apothecier. Under själfva spermogoniet ut¬ vecklas nämligen flere askogoner, som utsända trikogyner. hvarigenom apotheciet kommer att utvecklas på samma ställe där spermogoniet varit. Förf. kommer framdeles att publicera sina undersök¬ ningar öfver fruktifikationsorganen hos såväl de gymno- carpa som angiocarpa lafvarne; hos Parmelia ciliaris kan man lätt nog se trikogynspetsen. Ueber die Formveränderung der Wurzel in Erde und Wasser. Von Dr. K. Pekseke. Leipzig 1877. Hos Lupinus albus, Phaseolus multiflorus, Pisum sa¬ tivum, Vicia Faba, Zea Mays och andra på torr mark förekommande växter förhåller sig roten i måttligt fuktig jord på samma sätt som i vattenånga, i vatten uppdragen på samma sätt som en i med fuktighet öfvermättad jord utvecklad rot, alt förutsatt att öfriga förhållanden, ss. temperatur, äro lika. I vatten hlifva rötterna veka och koniska, smalare med mera regelbundet anordnade och utvecklade grenar. De äro mera vattenhaltiga, icke mindre elastiska, sprödare, mera turgescenta och genomskinliga än ”jordrötterna.” Tjockleken hos de senare varierar till följd af motståndet och den varierande fuktigheten. I jorden förorsakas en oliksidig tillväxt i de båda långshalfvorna genom motståndet af markens fasta delar, ojämn fuktighet, tryck m. m. De hår, som bildas i mått¬ ligt fuktig jord på den yngsta ämju sträckbara delen, hin¬ dra ofta, genom att de häfta sig vid småpartiklar, den böjliga spetsen från att riktas nedåt genom tyndkraftens inverkan. Rotmössan på i vatten odlade landväxter är vanl. kortare än på i jord odlade och membranerna på de utåt Literatur-öfversigt. 149 liggande cellagren förvandla sig i en slemmassa, då de däremot i sistnä'inda medium förvandlas till humus. Epidermis bortdör tidigare i vatten än i jord; den pri¬ mära barkens yttre cellager ersätter sedan dess plats. I jord afstötes epidermis vanl. tillsamman med den primära barken. I vatten är den mindre fastheten i rotmössans cellager och desorganisationen af epidermis olika hos olika arter och däraf förklaras till en del den olika framgången af vattenkulturen; Lupinus och andra s. k. sandväxter lefva ej länge i vatten. Håren utveckla sig i vattenånga från nästan hvarje epidermiscell. I vatten eller luft, fattig på vattenånga, utvecklas de sparsamt eller icke. I jord är deras utveck¬ ling beroende på vattnets mängd. Den primära barken förstöres tidigare i vatten än i jord. Hos växter uppdragna i vatten eller mycket fuktig jord förstoras inter cellularrummen mycket tidigt och se¬ nare uppträda i deras ställe i det inre primära barklag¬ ret genom resoption af celler stora luftrum, omgifna af ända till 20 cellrader; hos rötter uppdragna i måttligt fuktig jord eller i vattenånga omgifvas intercellulargån- garne endast af 3 — 4 cellrader. Det senare gäller äfven för den sekundära barken, den blifver hos Phaseolus multiflorus, Lythrum Salicaria och Cicpta virosa omsluten af kork i flere cellager, som däremot i vatten tidigt afstötes af den därunder liggande af stora luftlakuner fylda lösare väfnaden. De i alla vattenrötter vid tillgång på luft uppträdande klorofyllkornen bidraga genom sin fysiologiska verksamhet i icke oväsendtlig grad till förändring i gasbeståndsdelarne och förstoring af intercellulargångarne. De utveckla näm¬ ligen förutom de gaser, som finnes i jordrötterna, syrgas, som förökar gasvolumen och -förorsakar en större spän¬ ning. Den stora halten af gaser i barklagret hos äkta luft¬ rötter (Orchideer etc.) beror likaledes på de så tidigt och i så stor mängd uppträdande klorofyllkornen. 150 Liter.'itur-of versigt. Flyttas i vattengas eller måttligt fuktig jord uppdragna växter i vatten, gå de vanligen ut eller bibehålla sig en¬ dast genom bildning af nya rötter. De gamla rötterna upptaga mer vatten än de förut äro vana vid och detta vatten kan icke såsom hos vattenrötterna gå bort i gas¬ form genom stora luftlakuner. Detta öfverskott på vatten förändrar molekulära skrukturen i cellinnehållet och störer plasmans vitala funktioner. Vid förflyttning af vattenrötter i jord eller vattengas blifva likaledes upptagandet och afsondringen af vatten störda i sin jämnvigt. Genom brist på eller genom betyd¬ ligt mindre utveckling af hår både till antal och längd,, genom förminskad bildning af grenar, genom tidig af- stötning af epidermis och dess ersättande med ett förkor- kadt barklager äro de i vatten vuxna rötterna mycket mindre än jordrötterna afpassade att alt efter behof ha¬ stigt upptaga det i jorden antingen capillärt eller i gas¬ form uppträdande vattnet. Därtill kommer äfven hos vattenrötterna den förökade transpirationen af det i otill¬ räcklig mängd upptagna vattnet i följd af deras stora luftrum; hvilket alt förklarar för oss orsaken till växter¬ nas hastiga vissnande och död vid rötternas omflyttning till jord eller vattengas. Groddplantor fördraga lättare ett ombyte af media, emedan deras organisation ännu icke är så utpräglad. I många hänseenden äro hos rötterna på amfibiska och äkta vattenväxter (Acorus, Cicuta, Lythrum, Elodea, Vallisneria) organens utvecklingsförhållanden analoga med dem hos i vatten uppdragna landväxter, hos de förra dock mycket tydligare utprägladt. Som exempel anföres den ringa hårutvecklingen, luftkanalerna och bildningen af klorofyll. I motsats till vattenväxterna karaktäriseras de i vatten uppdragna landväxterna liufvudsakligen genom det enkla och relativt svagt utveckade epidermislagret, som icke har någon kutikulariserad membran (hvilket äfven gäller rotmössan) och därför har mindre motstånds- Literatur-öfversigt. 151 förmåga, samt genom det sätt, hvarpå intercellularrummen bildas, genom bristning och resorption af celler och icke in- tercellulärt ss. hos de äkta vattenrötterna. Hos dessa senare liksom hos landväxterne uppnår rotmössan i sitt naturliga medium en större längd, än om de förre blifvit uppdragna i jord eller de senare i vatten. Byggnaden hos äkta vattenväxter är ofta så uteslutande bygd för deras naturliga medium, att en kultur i jord, äfven vid riklig vattentillförsel, visade föga framgång hos Pistia stratiotes, Hydrocharis morsus ranæ och Lemna minor. De ur bestämda celler utvecklade håren, den betyd¬ ligt kortare rotmössan, organets tjocklek, som blifvit större till följd af motståndet, och saknaden af klorofyll äro ka¬ raktäristiska kännetecken för rötter af Elodea canadensis , hvilka bildats i rikligen vattnad jord, i motsats till dem, som uppkommit i vatten. Rötterna af Acorus Calamus utvecka liksom hos Elo¬ dea i ett vattenhaltigt medium klorofyll men inga hår. De båda yttre cellagren färga sig vid tillsats af jod och svafvelsyra bruna och utgöra genom sina kutikularicerade cellväggar, på samma sätt som den ofta flere centimeter långa rosmössan, ett verksamt skydd för organet. Die zenithswärts gerichtete Verschiebung der Ach¬ selknospen an den Seitenzweigen mehrerer Holzge¬ wächse und die Beziehung dieser Erscheinung zur Schwerkraft. Von L. Kny. (Sitzungsber. der Gesellschaft naturforsch. Freunde zu Berlin. 1876.) Förf. söker i denna lilla afhandling afgöra, huruvida, såsom Hofmeister antager, knopparnes och bladinsertions- punkternas skefva ställning till hufvudaxeln på horison¬ tala eller lutande grenar uteslutande är att tillskrifva tyngdkraftens inverkan och en i samband därmed stående förtjockning af grenarnes och knoppaxlarnes öfversida. Det är hufvudsakligen på experimentel väg, genom iakttagelser öfver hithörande förhållanden hos några af våra allmännast odlade trädslag med i två rader stälda 152 Literatnr-üf versigt. blad t. ex. Fagus, Corylus, Tilia och Ulmus, som förf. sökt svaret på denna fråga. Och tror han sig därvid hafva funnit, att vi ej hafva att göra med en produkt af tyngd¬ kraften enbart utan med en yttring af den visserligen ej af tyngdkraften oberoende, men på sin höljd därutaf steg¬ rade, bilateraliteten. Dels intager nämligen som bekant, ingalunda redan i knoppen det unga skottet med sina blad den horisontala ställning, som tyckes förutsättas, för att tyngdkraften skall kunna åstadkomma ofvan omtalade förtjockning af grenens öfre hälft; det är först efter ut¬ växandet af knoppen, som genom en vridning uppåt och utåt de unga bladen antaga en med modergrenens öfver- ensstämmande ställning, under det att de i knopptillstån¬ det med sin mot stammen vända öfre sida bilda mot ho¬ risontalplanet en större eller mindre vinkel. Dels skulle man, om man antoge, att denna knopparnes skefva rikt¬ ning hade sin grund i den oregelbundna förtjockningen af grenens vedmassa, finna sig föranledd att tro, det knop- parne hos en del växter t. ex. Rhus, Buxus, Pinus, Juni¬ perus, hos hvilka sidogrenarne förete en tydlig hyponasti (d. v. s. starkare förtjockning af grenens undersida), skulle vara nedåtvända, hvilket dock visst icke är fallet. Att frånsäga tyngdkraften alt inflytande härutinnan vore dock ej med verkliga förhållandet öfverensstämmande, men till huru stor del i fråga varande företeelser äro att skrifva på tyngdkraftens eller andra medverkande faktorers räkning, såsom bilateraliteten, ljuset, växtens egen konstitution, tilltror sig förf. ej häller ätt afgöra. (H — r - n). Das Dickenwachsthum des Holzkörpers an beblät¬ terten Sprossen und Wurzeln und seine Abhängig¬ keit von äusseren Einflüssen, insbesondere von Schwer¬ kraft och Druck. Von Kny. (Sitzungsber. der Gesellschaft naturforsch. Freunde zu Berlin März 1877). 1 denna afhandling, som nära ansluter sig till och nästan kan anses som en fortsättning af ofvan refererade Literatur-öfversigt. 153 uppsats, har förf. ytterligare bemött den af Hofmeister framstälda åsigteu, att den olikformiga förtjockning, som i vedlagren hos lutande grenar af åtskilliga trädslag gan¬ ska tydligt framträder, uteslutande skulle vara eu följd af tyndkraftens inverkan. Hvad som vid tillämpningen på enskilda fall af denna teori först föranledde förf. att betvifla dess riktighet, var det osannolika däruti, att samma kraft hos de i så många väsendtliga fall öfverensstämmande dikotyledoneerna under för öfrigt likartade yttre förhållanden kunde framkalla så helt olika verkningar, som vi se hos t. ex. Corylus och Rhus, den förra med grenarnes öfre den senare med de¬ ras undre sida företrädesvis förtjockad. Och då förf. dess¬ utom äfven fann, att förtjockningarne hos många träd t. ex. Corylus, Tilia, Platanus de första åren enligt regeln fortgå i en helt annan riktning än de senare eller att till och med blott enstaka årsringar äro de öfriga olika, såg han häruti ett ytterligare bevis för att tyngdkraften inga¬ lunda var den vid dessa utvecklingsförhållande ensamt be¬ stämmande, utan att äfven andra t. ex. ljuset, värmet och den därpå beroende utdunstningen, väfnadernas inbördes tryck på hvarandra o. a. d. ej fingo lemnas helt och hål¬ let ur sigte. Om man nu också ej gerna kan antaga, att den star¬ kare belysning, som kommer de horisontala grenarnes öfversida till del, i någon märkbarare grad befordrar verksamheten hos denna sidas kambiallager, är det dock ådagalagdt, att en förhöjd värmegrad i detta afseende ut- öfvar icke ringa inflytande. Den större värmetillförseln under dagarne kan dock nära nog motvägas af den större värmeutstrålning, som under nätterna försiggår på gre¬ nens öfre sida i jämförelse med dess undre. Vida större betydelse för utredandet af den fråga, som nu föreligger till besvarande, tillmäter förf. dock de hastiga omväxlin¬ gar mellan väta och torka, för hvilka öfversidans barkla¬ ger företrädesvis är utsatt; dessa kunna nämligen ej an- 154 Literatur-öfversigt. nat än verka uppluckrande på det merendels af tomma och löst förenade celler bestående yttre barklagret, hvar- igenom det tryck, som af dessa väfnader under vanliga fall på det underliggande cellbildande kambiallagret ut- öfvas, till stor del upphäfves. Då nu redan enligt flere tidigare iakttagelser kan anses bevisadt, att minskning i yttre tryck medför en stegring i cellbildningen inom kam¬ biet, så att flere och större (celler och) kärl i det under sådana förhållanden bildade vedlagret uppträda, anser förf. sig häruti hafva funnit den viktigaste orsaken till den hos flertalet af våra träd rådande epinastieo. Hvad åter de arter t. ex. Juniperus communis, Thuja, Abies m. fl. Coniferer, Rhus och ßuxus beträffar, hos hvilka hypo- nasti förefinnes, anser förf. denna föranledas af helt an¬ dra ännu ej tillräckligt utredda förhållanden. Så mycket tycker han sig dock hafva funnit, att barklagren hos dessa växter på grund af en mängd i dem uppträdande hartsartade beståndsdelar äro ganska resistenta mot yttre växlingar i temperatur och fuktighetsförhåll anden, hvar- för det härutinnan ofvan sagda ej på dessa torde kunna tillämpas. Dessutom visa äfven förtjockningarne hos hit¬ hörande växter i synnerhet Conifererna så väsendtliga olikheter med de förut omtalade epinastiska bildningar ne, att man redan härutaf ej ger na kan antaga, att de upp¬ komma under likartade förhållanden. Undersidans ved¬ celler hafva nämligen här vida tjockare och mörkare fär¬ gade membraner än öfversidans, hvilket snarare kunde anses tyda på rikligare tillförsel af förarbetade närings¬ ämnen än en stegrad cellbildning på grund af förändrade yttre förhållanden. Också finna vi kanske i samband härmed hos t. ex. Picea excelsa att såväl knopparne och sidoskotten som äfven barren från grenens undre hälft äro vida kraftigare utbildade än från den öfre. Äfven kan, märkligt nog, hos de fleste epinastiska träd på de horisontala grenarnes yngre delar spåras liknande anord¬ ningar för den nedre sidans gynnande, hvilka dock snart Literatur-öf versigt. 155 nog helt och hållet förändras, möjligen samtidigt med den öfvergång från hyponasti till epinasti, hvarom förut talats. Ar det redan i och för sig svårt att afgöra, till huru stor del i fråga varande ensidiga förtjockningar bero på den ena eller andra af ofvan nämda yttre orsaker eller inre hos arten inneboende och i arf gående egendomlig¬ heter, så omöjliggöres detta i ännu högre grad af de ofta förekommande och nästan regellösa vridningarne och än¬ dringar ne i gren arnes läge. Ett vida lämpligare material för utrönandet af tyngd¬ kraftens inflytande, anser förf. därför rötterna erbjuda, emedan hos dessa många af de svårigheter, som nyss yp¬ pade sig dels sällan förefinnas och dels med lätthet kunna förebyggas. Också utlofvar förf. att framdeles offentliggöra vidare undersökningar öfver detta objekt. (H — r n.) Smärre notiser. Lärda sällskaps sammanträden. Vetenskapsakademien d. 19 sept. I anledning af remiss från Kongl. Maj:t å frågan om plats för Linnés staty be¬ slöt akademien att, med tacksamt emottagande af de ge¬ nom enskilde personer för ändamålet sammanskjutna 30,000 kr., instämma i förslaget om statyns uppresande på lämp¬ lig plats i Humlegården norr om biblioteket. Fysiografiska sällskapet d. 17 okt. Adj. F. Areschoug föredrog om växters förmåga att digerera animaliska ämnen. Sällskapet pro fauna et flora fennica d. 5 maj. Mag. V. F. Brotherus förevisade exemplar af en i Finland förut icke funnen mossa Grimmia anodon B. S., hvilken af före¬ visar en anträffats i Ruskiala. Ingeniör I. Inberg förevi¬ sade och inlämnade till museum ett 104 centimeter (= 7 q varter) långt och 3 centim. tjock årsskott af tall från Ruovesi. ■ ' Årsmötet den 14 maj. Som den för sällskapet vig¬ tigaste tilldragelsen under året påpekade ordf., prof. Lind- 156 Smärre notiser. berg, i sin årsberättelse, att senaten på ordförandens därom gjorda framställning tilldelat sällskapet ett årligt bidrag af 1500 mark under qvinqvenniet 1876 — 1880. Som en¬ dast 500 mark under året kunnat utdelas till exkurrenter, har baron Edv. Hisinger för nästkommande år utsatt ett belopp af 400 mrk till hjälp åt någon ung man, zoolog eller botanist, som vore hugad att anställa forskningar inom något mindre väl undersökt område af landet. Prof. Sælan förevisade exemplar af Hieracium lini folium Sæl. i Blytt Norges Flora. Denna art står närmast H. umbel¬ latum, men skiljes lätt genom sina divergerande blad; holkfjällen äro föga utstående samt finhåriga, då de hos H. umbellatum vanligen äro alldeles glatta. Den växer på och i närheten af sandiga soliga ställen — i Finland från södra kusten ända till Kittilä — • samt blommar all¬ tid några veckor före H. umbellatum, vank i medio af juli. Vidare förevisade prof. Sælån en samling af odlade Populus-arter och refererede en i Bot. Notiser förekom¬ mande uppsats om anordningen i Sverge af de fenol ogi- ska observationerna. Tal. påpekade vigten af att dessa iakttagelser, hvilka i Finland föranstaltade af vetenskaps- societeten, för en tid sedan bedrifvits med stor flit, gjor¬ des i sträng kontinuitet och efter samma grundplan som i grannlandet. Med anledning häraf uppdrog sällskapet åt hrr Sælån, Lindberg, Palmén, Sahlberg, Reuter och Hjelt att omarbeta det i Sverge numera följda observationssy¬ stemet till öfverensstämmelse med finska förhållanden. Som en novitet för den finska floran anmälde prof. Lindberg den särdeles sällsynta Jungermania Mildei Gottsch. tagen vid Helsingfors af tal. och i Savolaks af mag. Lack¬ ström. Den är närmast beslägtad med J. intermedia , från hvilken den dock skiljes genom sin betydligt gröfre växt och gulgröna färg; den är vidare dioik, då gruppens öfriga arter äro paroika. Bladen, hvilka äro bildade af stora, knapt förtjockade celler, sitta tätt packade i toppen, äro krusiga och ofta försedda med ett violettbrunt anflog. — Smärre notiser. 157 I sammanhang härmed omnämnde ordf. att antalet af från Skandinavien kända lefvermossarter, hvilket år 1871 var 129 nu mera stigit till 172. Den 6 okt. Prof. Lindberg anmälde som en novitet för den skandinaviska floran den starkt hårbräddade Ric- cia ciliata Hoffm., hvilken af mag. G. Grotenfelt anträf¬ fats på leråkrar vid Järvikylä i Jorois (n. Savolaks); vi¬ dare den äkta Merhia (= Pellia) endiviæfolia , som af possess. J. O. Bomansson blifvit tagen i Saltviks s:n på o Aland. Af detta slägte äro således f. n. kända 3 arter alla kända från Skandinavien; nämligen M. epiphylla , M. Neesii (= P. calycina = P. endiviæfolia Lindb. p. p. olim) samt M. endiviæfolia. Af dessa arter är den första paroik samt för öfrigt utmärkt genom sin breda, tunna och platta bål samt genom att de ringfor mi ga förtjockningarne å fruktvalvernas insida äro mycket täta och fullständiga. De bägge andra äro dioika och karakteriseras M. endi¬ viæfolia, genom sin jämnbreda, med uppvikta, tjocka och vågiga kanter försedda bål samt de ofvannämnde ringar- nes fåtal och ofullständighet, under det att M. Neesii i afseende i dessa karaktärer liknar M. epiphylla . Vidare meddelade tal. att han senaste sommar för- gäfves eftersökt Taxus baccata på Jaalasaari i Lojo (Ny¬ land), där den enligt gammal uppgift skulle förekomma. Då ikke häller vidare efterforskning af annan person på angifvet ställe ledt till något resultat och befolkningen i trakten icke hade sig något bekant om idegranens fö¬ rekomst, så ansåg sig prof. Lindberg böra beteckna upp¬ giften såsom högst tvifvelaktig. Afven tillkännagaf prof. L. att han hos den i Lajo växande Cuscutà’n icke kunnat finna de enligt beskrifningarne för arten C. europæa ut¬ märkande skärmen mellan blommorna, hvilka för resten sitta samlade i hopdragna vippor. Den hos oss förekom¬ mande Cuscuta- formen uppträder, som bekant, på Urtica- ceer, såsom nässlor och hampa, men den anträffas icke sällan på andra växter ss. Umbellater* Ribes- och Rubus - 158 Smärre notiser. buskar, ja t. o. m. på Gramiueer, men i alla dylika af talaren observerade fall hade Cuscuta ständigt varit med sin nedre del fästad vid någon Urticacé, ur hvilken den tyckes hämta sin näring, i thy att den fortlefde äfven sedan de förstnämda växterne afvissnat, om blott Urtica- cén frodades. — Äfven omnämde prof. L. att den af lio- nom i Lojo observerade Polygonum dumetorum varit mo- noik samt att de från kalkbladen hämtade karaktärerna icke visat sig konstanta. Än vidare uppmanade tal. till närmare studium af våra Montt 'a-f ormer och af Veronica scutellata, jämte dess va¬ rietet villosa , om hvilkas inbördes förhållande olika åsig- tor göra sig gällande. Äfven omnämde prof. L. att den som en raritet hos oss ansedda Myosotis hispida ganska allmänt förekom på kalkklippor i Lojo, blandad med M. arvensis. Slutligen meddelade tal. några iakttagelser rö¬ rande frukten hos Hypericum, hvilka bekräftade hans förut framstälda åsigter i fråga om de samgömmiga fruk¬ ternas byggnad samt uppläste några observationer angå¬ ende dimorfismen hos Menyanthes. I sammanhang med sistnämda fråga omnämde mag. Juslin, att han funnit dimorfism hos en växt, om hvilken han icke sett detta angifvet, nämligen Glaux maritima, samt meddelade sina iakttagelser om befruktningen hos Cornus suecica. Resande botanister. Bröderna V. F. och Arv. Brothe- rus hafva lyckligen hemkommit med sina samlingar från sin i somras företagna resa till Kaukasus. Till följd af kriget voro de inskränkta till mellersta delen af isthmus causasicus, men blefvo dock i tillfälle att få se många egendomliga fanerogamer, särskildt i subalpina regionen,. Bland de intressantare slägtena voro Campanula, Hyperi¬ cum, Scrophularia, Pedicularis, Gentiana, Mulgedium och en mängd Compositæ, Primulæ och den besynnerliga pa¬ rasiten Anoplanthum. Af Rosæ insamlades många former; Smärre notiser. 159 äfven riktades speciel uppmärksamliet på mossorna. — En annan finsk botanist., doc. J. P. Norrlin, som erhållit Helsingfors universitets Alexander- stipendium anträdde i början af sommaren en längre resa till mellersta och södra Europa för studier i växt-topografi och af Hieracia. Den nya byggnaden fôr herbariet i Kew. Den nya byggnaden för herbariet i botaniska trädgården i Kew är snart färdig och skall bestå af en sal, som tillbygges på baksidan af det nuvarande huset, och som blir 86 fot lång och 40 fot bred. Den innehåller 2 gallerier af 10 fots bredd, hvilka löpa rundt om salen och stå i förening med hvarandra och med golfvet i salen medelst 2 spiral¬ trappor af jern, en i bvardera ändan af byggnaden. På långsidorna af byggnaden finnes 48 fönster, 8 i hvarje våning på hvarje sida. Skåpen för växterna sammanställas i grupper af 8 fots höjd, 2/3 af dem skjuta fram mellan fönstren liksom pelare eller skiljoväggar. För närvarande är antalet skåp inemot 600 och antalet växt- exemplar be¬ tydligt öfver 1,000,000, då man räknar alla ex. af samma växt från samma lokal som 1. Hela byggnaden kommer att uppvärmas genom varmt vatten i rör. När den nya byggningen blir färdig, skall den gamla utrymmas, så mycket som möjligt af dess bränbara delar aflägsnas och rummen användas till bibliotek och arbetsrum. Blommors Öppnande genom blixtens inverJcan. I Bo¬ taniska Notiser 1858 nr. 6 och 7 har Th. M. Fries sammanstält sina egna och andras observationer öfver ljus¬ fenomen hos växter. Det är endast hos de gula blom¬ morna man iakttagit dylikt; orsaken till skenet har ingen kunnat närmare förklara. Utg. har af andra personer hört, att de sett liksom små elektriska gnistor utgå från dylika blixtrande blommor, då man kom dem mycket nära, men han vill dock ej gå i borgen för att uppgiften är riktig. Hos en växt med gula blommor har nu nyligen Ableit¬ ner iakttagit en egendomlighet, som tyckes stå i någon förening med elektriciteten (Einwirkung des Blitzes auf 160 Smärre notiser. die Blumeneii twicklung i Das Ausland 1877 nr. 89). Han berättar att han på ett blomsterbräde framför fönstret hade bland andra växter äfven ett ex. af Oenothera bien¬ nis. En person, som en afton stod och såg ut genom fönstret, då det åskade, iakttog, att en blomknopp på denna växt vid en stark blixt öppnade sig, så att blom¬ man med ens blef fullkomligt utslagen och de fyra foder¬ bladen tillbakaslagna och tätt trykta till stjälken. Denna förvånande tilldragelse omtalades för A., som själf 2 da¬ gar därefter vid ett starkt åskväder kl. 6 e. m. äfven observerade, att en andra blomma slog ut samtidigt med en stark blixtstråle, som på 1000 meters afstånd därifrån slog ned i ett träd och söndersplittrade det. Följande dag hade han ytterligare tillfälle att se en tredje blomma slå ut vid en blixt, och denna gången skedde det så ha¬ stigt, att blomman var fullt utslagen, innan åskdundret hördes. Fastän det var många blomknoppar på ståndet, slog icke mer än 1 ut hvar gång. Ifrågavarande växt har den egenheten, att dess blommor öppna sig om afto¬ nen och vissna efter 2 — 3 dagars förlopp. Efter öppnandet vid åskvädret, bibehöll sig blomman 2 dagar till dess den 4:de blomman af sig själf utan yttre anledning öppnade sig. Innehåll: V. A. Poulsen, Om udviklingen af hæfteskiverne påvisse slyngtråde. — Literatur-ö fver sigt: Flora danica, fase. XLIX. — A. W. Lund, Om Vestervikstraktens Björnhallonarter. — K. Ahl- ner, Bidrag till kännedomen om de svenska formerna af algslägtet Enter omorpha. — L. J. W. Moler, Bidrag till kännedom om vedens byggnad hos dvergbjörken ( Betula nana L.)- — S. O. Lindberg, Hepaticologiens utveckling från äldsta tider till och med Linné. — E. Stahl, Beiträge zur Entvvickelungsgeschichte der Flechten. — K. Persere, Ueber die Formveränderung der Wurzel in Erde und Wasser. — L. Kny, Die Zenithswärts gerichtete Verschiebung der Achselknospen an den Seitenzweigen mehrerer Holzgewächse och Das Dickenwachsthum des Holzkörpers an beblätterten Sprossen und Wurzeln und seine Abhängigkeit von äusseren Einflüssen, ins¬ besondere von Schwerkraft und Druck. — Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. — Resande botanister. — Den nya bygg¬ naden för herbariet i Kew. — Blommors öppnande genom blixtens inverkan. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 1877. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF O. NORDSTEDT. N:r 6. d. 15 dec. 1877. Några af de i Sverige befintliga Linnéanska håndskrifterne, kritiskt skärskådade. Af Ew. Ährling. I. ”Så reste Linnéske samlingarne till England. - Nu kom ej minsta att stadna i Sverige”. Dessa ord af Prov. Läk. i Halland Med. Dr. L. Montin i bref af den 19 Nov. 1784 till Med. Prof. vid K. Univ. i Upsala C. P. Thunberg äro i många hänseenden betecknande. Framl. Doc. C. G. Myrin har lemnat i tidskriften Skandia år 1833, Andra bandet Andra häftet p. 242 — 288 en utförlig och väl skrifven uppsats ”om Linnés Naturhistoriska Samlingar och deras bortförande till England. Ett bidrag till Sve¬ riges literaturhistoria”. Der belysas fullständigt hithörande frågor. Derifrån (p. 247) är ock ofvanstående brefutdrag lånadt. Häraf framgår, att Prof. Thunberg, ej fullkoml. saknade medhåll i den, med full rättvisa honom förevitade, sorglöshet, hvarmed han åsåg bortslumpandet af dessa ovärderliga skatter, i stället för att med alla honom till buds stående medel söka motverka detsamma och åt fä¬ derneslandet bevara dem. Att flera bland Linnés då ännu lefvande många lärjungar höjde sina röster med uttryck af den största förtrytelse, ehuru för sent underrättade om den skamliga handeln, bevittnas och bevisas än i dag af den brefsamling till C. P. Thunberg, hvilken af honom sjelf skänktes till och förvaras på K Univ. i Upsala bibi. 11 162 Ew. Ähr ling. De naturhistoriska samlingarnes öde, om de qvarstadiiat i Sverige under C. P. Thunbergs närmaste vård torde bäst kunna bedömas deraf, att en stor del af Thunbergs egna till K. Univ. skänkta samlingar, under dennes egna ögon gingo förlorade af mal och fukt (!). Att Linnés ända till våra dagar i England med synnerlig pietet bevarats och ännu befinna sig i sitt ursprungliga skick, är bekant. [En synnerligen fortjenstfull beskrifning öfver Linnéska växtsamlingarnes yttre utseende och af de Svenska deri förvarade lemnades af Hr Lector C. Hartman i K. Vet. Akad:s Handl, för år 1849 p. 147 — 191 och för år 1851 p. 213 — 426. — Ett utdrag af den förra delen linnes ock i Bot. Not. för år 1850 p. 32 — 36.] Denna förlust för fä¬ derneslandet var således en vinst för vetenskapen. Icke så förlusten af den rikhaltiga bok- och håndskriftsamlin¬ gen, till hvilken sednare torde kunna räknas omkr. 3000 st. bref från Linnés samtida, en grufva, i hvars djupa schakter helt säkert mycken gedigen malm förvaras ännu osmält, att döma af det som bragtes i dagen genom kö¬ paren Sir James Edward Smiths utgifvande utaf ”A Selec¬ tion of the Correspondence of the Linnæus and other Na¬ turalists in two Volumes London 1821. Efter Sir Smiths död den 17 Mars 1828 inlöstes de Linnéanska samlingarne af det utaf honom bildade Linnean Society i London, i hvars ego de ännu befinna sig (Burlington House, Picca¬ dilly, London). Harmen hos samtiden öfver förlusten för by ttes i miss¬ mod, då man antog för gifvet, att med denna vanärande handel exporterats hela den literära qvarlåtenskap, som Linné fadren lemnat sonen i arf”. Att deribland funnos och finnas, utom de redan anförda brefven till Linné, åt¬ minstone i literaturhistoriskt hänseende och särskildt för naturvetenskapernas utvecklingshistoria utomordentligt vig¬ tiga bidrag, synes redan af den kortfattade förteckning öfver håndskrifterne som Smith i bref lemnade D. H. Sto- ever, utgifvaren af Leben des Ritters Carl von Linné (Th. Några af de i Sverige befintliga Linnéanska håndskrifterne. 163 I. und II Hamb. 1792) T. II p. 164 noten. Utan att vilja förringa värdet häraf, får man väl antaga, dels att Linné under sin långa lifstid i sina tryckta arbeten lemnat så epokgörande och tidskräfvande minnesmärken af sin ovan¬ liga productivité!, att dessa, som skulle hafva varit mer än uttömmande af vanlig arbets och alstringskraft, så tagit hans egen i anspråk, att föga tid och rådrum i öfrigt medgåfves, dels att de af honom efterlemnade handskrif¬ terna ock företrädesvis utgöras af förstlingsarbeten, dock af synnerlig vigt för att rätt fatta Linnæi egen utveckling och hans eget mognande först småningom för de omstört- nings planer, som slumrade inom honom. En så rik ande kunde ej framträda i ändlighetens verld fullrustad, såsom Minnerva ur Jupiters hufvud. Af dessa förstlingsarbeten torde ock K. Univ. i Up¬ sala bibliothek kunna uppvisa ett större antal än sjelfva Linnean Society. Främst de af Prof. Th. Fries i Förhandi. vid Skand. Naturforsk, sjunde möte i Christiania år 1856 Bil. M. pag. 281 — 301 anförda, år 1853 i framl. Lectorn i Westerås, titulär Professoren, Reinh. Scheringssons dödsbo upptäckta 6 st. egenhändiga handskrifterna af Linnæus, *) hvaribland fem forskrifva sig från åren 1729 — 1734. En bland Linnæi många gynnare i ungdomen var Landshöfdin- gen i St. Kopparbergs Län Baron N. Reuterholm, på hvars bekostnad Linnæus företog Dalresan år 1734. Frukterna af denna färd blefvo ”Iter Dalekarlicurn” och ”Flora Dale- karlica”. Den förra förvaras ännu i handskrift i Linnean Society och derom lemnade Lector Hartman i Bot. Not. för år 1849 p. 195 — 198 några intressanta upplysningar. Den senare befann sig bland de sex från Scheringssons sterbhus till Upsala Univ. förvärfvade. Utgifvandet af *) Utredningsmannen i Sch:s bo, en illiterat Rådman, fann stilen besynnerlig och tillkallade dåvarande Studenten, nu Professoren. C. E. Bergstand ; de granskades och räddades från det dem hotande ödet — kryddboden. 11* 164 Ew. Ährling. ”Flora D arleJcarlica” skedde egentligen för att visa ut- ländingarne, lielst engelsmännen, att det vigtigaste i ”It er DaleJcarlicum” är oss kändt. Der har ock den gissning vågats, att Scheringsson erhållit dessa handskrifter från Reuterholmska huset. Baron N. Reuterholm var stor sam¬ lare af handskrifter, hvilka antagligen förvarades på St. Ekeby i Rytterns socken i Westmanland. Med Linnæus följde år 1734 tvenne af Baron Reuterholms söner, hvaraf Gustaf, den tredje i ordningen sedan emottog fädernegod¬ set Stora Ekeby. Dennes enda dotter blef gift, men sedan skilj d ifrån Baron B. M. Stackelberg och dog i Westerås 1847. Nära till hands ligger väl derföre den förmodan, att Scheringsson på denna väg erhållit dem, då han väl erkändes för en skicklig Eloqu. & Poeseos Lector, men aldrig omtalas såsom naturforskare. Om en af dessa sex handskrifter, äfven de af Linnæi egen hand, med titel ”Genera Morborum” skulle väl ock, då den icke bär något årtal, kunna gissas, att den kommit till We¬ sterås genom en af Linnés lärjungar Prov. Läk. i West- manlans län Birger Martin Hall, om hvilken se Prof. E. Fries Bot. Utf. T. III p. 68 och Bot. Not. för år 1868 p. 6. Befintligheten i K. Univ. i Upsala Bibi. af ”Egenhändiga Anteckningar af Carl Linnæus om sig sjelf”, under hvil¬ ken titel hans till stor del egenhändiga sjelfbiografi utgafs år 1823 af Prof. Ad. Aezelius äfvensom af ”Nemesis divina ”, är nogsamt känd. Sättet hvarpå de förvärfvades framgår med afseende på den förra af Ad. Afzelii uppgift i inled¬ ningen p. XI och för den senare af Hr Prof. E. Fries inbjudningsskrift till Phil. Dr. Prom. år 1848 samt af Bot. Utfl. T. II, Stockholm 1852, p. 302. — Utredningsmannen i den yngre Linnés dödsbo Prof. J. G. Acrel synes hafva undantagit båda. Då Archiater Per v. Afzelius, äfven en af Linnæi lärjungar och gift med en dotter till dennes medbroder i Med. Fac. Prof. J. Sidrén, dog år 1853 d. 2 dec. hade han till Univ. Bibi. donerat en del böcker och handskrif- Några af de i Sverige befintliga Linnéanska håndskrifterne. 165 ter, hvaribland äfven ett ” Vade mecum”, innehållande an¬ teckningar dels från H. Boerhaaves föreläsningar i Leyden och utgifna arbeten, dels ock från Linnæi egen verksamhet såsom pract. läkare i lmfvudstaden åren 1738 — 1741. Handskriften är i liten 8:vo inbunden i pergamentsband, med klaff på bakre samt fickor på bägge permarne, af 246 räknade och talmärkta sidor samt dessutom några omärkta blad och ett blad register. Titelbladet är bort- rifvet, språket hufvudsakligen latin. Att den kommit från Linné genom Sidrénska familjen till P. v. Afzelius, är väl påtagligt. Äfven en annan egenh. handskrift af ”C. Linnæus: de nuptiis et sexu Plantarum ” säges af J. H. Schröder i ”Kongl. Vet. Soc. i Upsala stiftelse, utbildning och verk¬ samhet, Upsala 1845”, anm. 5, vara, ehuru ”länge ansedd förlorad, återfunnen för några år sedan och skänkt af förste Archiatern m. m. P. v. Afzelius till Upsala Acad. Bibliothek”. Schröder uppgifver ock på samma ställe, att detta skulle vara just densamma, som förevisades in¬ för K. Vet. Soc. d. 25 april 1730 och hvarom prot. för nämnda dag innehåller: ”§ 2. Upwistes Medicinæ studiosi Caroli Linnæi Dissertatio botanico-physica de nuptiis et sexu plantarum, in qua recentiorum Botanicorum placita et observationes recensentur, hvarutaf Societeten nogsamt inhämtade Auctoreiis mogna studier och förfarenheter i botanicis, och önskade att bemelte Dissertation kunde med trycket utkomma”. Af de såsom närvarande antecknade Soc. ledamöter kan slutas, att antingen af Ol. Rudbeck fil. eller And. Celsius, som förde prot., ”Dissert, uppwistes”; att det var af den förre, som just vid denna tid föreslog Linnæus till sin vikarie, veta vi af Linnæi sjelfbiografi p. 15: ”vid åhrets (1729) slut kom då varande Bibliothe- carien Georg Wallin, med en Philologisk Disputation: de Nuptiis Arborum, och som Linnæus icke fick tillfälle att opponera, skref han några ark om rätta sammanhanget af Sexu Plantarum efter botaniskt sätt, dem han uti ma- 166 Ew. Ährling. nuscript gaf till Doctor Celsius” (Olof C. d. ä.), ”hvilket änteligen kom uti Professor Olof Rudbecks händer och honom så behagade, att han hade lust känna den ungkar¬ len, som det sammanskrifwit”. Dock är härvid att märka, att den uppsats Linnæus i slutet af år 1729 samman skref och i handskrift lemnade Ol. Celsius bär titeln: ”Caroli Linnæi Medic: et Botan: Cult: Stipend: Reg: Præludiet Sponsaliorum Plantarum in quibus Physiologia earum explicatur, Sexus demonstratur, Modus generationis detegitur, nec non summa plantarum cum animalibus analogia concluditur. Upsal: 1729.” Ma- nuscriptet, i liten 8:vo 38 pag. och tillegnadt Celsius d. 1 jan. 1730, erhölls till Upsala Univ. Bibi. efter Scherings- sons död och är till sitt innehåll närmare angifvet af Prof. Th. Fries i ofvan anförda arbete. Det var ej denna handskrift, som förevisades inför K. Yet. Soc. d. 25 april 1730 såsom ti Ilarne nogsamt utvisa. Oaktadt upprepade efterforskningar har det ännu icke lyckats att i Univ. Bibi. i Upsala få reda på detta sed- nare opus. Ehuru Prof. och Bibi. J. H. Schröder yttrar sig så positivt på anf. st., ligger dock inom möjligheter¬ nas gräns, att äfven hans minne svikit och att han sam¬ manblandat Arch. P. v. Afzelii skänk af Linnæi ” Vade mecum ” ungefär samtidigt med upptäckten: ”in taberna mercatoria hujus urbis (Upsalia) exemplum manuscriptum (ex parte laceratum) Praelectionum Anatomicarum a. 1731 Upsaliæ habitarum, cui ad finem adnexa eademque manu consignata est Exercitio Botanico- Phy sica De Nuptiis et Sexu Plantarum , in qua recentiorum Botanicorum placita et observationes recensentur. Authore Carolo Linnæo Medicin, et Botan. Studioso. Autographia Linnæi non nobis quidem esse videtur, sed ex autographo descripta hæc tractatio manu satis antiqua, Linnæi haud absimili.” Upp¬ täckaren Med. Lic., sedermera Kurhus-Läk. på Borgholm, Joh. Wilh. Ltdén tillät Phil. Cand. J. Arv. Afzelius, Ad. Afz:i son, att begagna detta fynd ss. material for en disp. Några af de i Sverige befintliga Linnéanska håndskrifterne. 167 pro gradu pliil., under E. G. Geijers præs., d. 5 Juni 1827 ocli med titel Symbolæ ad Hist. Lit. Svec. Sect. I Pars 1 continens ”Anecdoton Linnæanum” p. 16. Följ. år utgafs den i sin helliet 50 pag. under benämning: ”Caroli Linnæi Exercitio Botanico-Physica de Nuptiis et Sexu Plan¬ tarum edidit et latine vertit M. Johannes Arv. Afzelius.” — Den öfverensstämmande titeln och utgifvarens namn skulle måhända hafva kunnat föranleda den förvexling af J. H, Schröder, hvilken jag tillsvidare måste antaga såsom förklaringsgrund, hvarföre intet sådant manuscript nu åt¬ minstone kunnat återfinnas. — Lidénska fyndet är emel¬ lertid nog en afskrift af den uppsats, som förevisades K. Vet. Soc. d. 25 april 1730. De bref från Linnæus till Prof. Kilian Stobæus, hvilka i original förvaras på K. Univ. i Lund Bibi. och blifvit tryckta i De la Gardieska Arkivet T. IX, lemna några särdeles upplysande uppgifter i dessa frågor: d. 25 Mars 1730 (således före sammank. i K. Vet. Soc.) skrifver Lin¬ næus: ”Den lilla Nyåhrsgåfva, som jag gaf Dr Celsius lät jag afskrifva, men skrifvaren” (märk väl L. hade år 1730 råd att hålla sig renskrifvare af sina egna handskrifter, möjl. var han redan då antagen ss. vikarie för Rudbeck) ”var så vårdslös, att jag ej vett, om jag törs visa henne, ej heller har jag nu tid att låta afskrifva henne om igen. ”De la Gard. Ark. 220.” Detta gäller ”Præludia Sponsaliorum Plantarum etc.” Denna handskrift lades till grund för disp. ”Sponsalia Plantarum”, hvilken under Lin. eget præs. försvarades af Joh. Gustaf Wahlbom år 1746 d. 11 Juni. Den är ock införd i Lin. Amoen. Acad. T. L, hvarjemte W. år 1750 utgaf en svensk öfversättning deraf: ”Blomstrens Biläger.” Ett odat. breffragm. inf. i D. 1. Gard. Ark. p. 230, 231 och antagl. nedskrifvet i slutet af år 1730 eller början af år 1731 (Lin. ”tackar ock öfvermåttan för Nummos Brattenburgenses, som jag så länge önskat få se med Attention”, och hvarom han anhållet i bref af d. 1 Sept. 168 Ew. Ährling. 1730; i alla händelser är det affattadt före år 1732, då Stobæus blef Archiater, bär kallas han ännu Professor,) gifver ännu märkligare upplysningar. ”Men min method de Nuptiis plantarum, hvarmed jag förstår min nova methodus plantarum, men ej det jag för ett åhr sedan domt resonnerade om samma sak, förn jag confererat naturen genom authopsien, gör jag aldrig till en gemen disputation, utan skall visa, hvad han duger till, om jag någonsin får resa. Han synes enfaldig och ställd på narraktiga fötter, doch vet jag fuller att ingen tager reda på honom, som ej har clave n. Jag har vist inledningen för Societeten, som tänkte i förstone, att jag var galen, men när jag fick explicera min mening, höllo de sig från löje och lofvade sig skola befrämja mina upp¬ såt.” — Detta har på samma gång afseencle på hvad, som i K. Vet. Soc. förevisades 1730 d. 25 april, och derjemte häntyder det på, att Linnæus börjat utarbeta detta första underlag till sitt Sexual-system. I ett bref till Presid. och nyss utnämnde Landshöfd. i Umeå Baron Gabr. Gyllengriip från Upsala d. 1 oktober 1733, infördt i sjelfbiografien, säger Linnæus: p. 171: ”Nuptiæ Plantarum. I Sverige är ännu ingen method gjord, men utomlands vanligen en i hvart Rike; att göra en allmän, är största konst i Botaniquen; jag har försökt en sådan af ett nytt principio; då alla andra äro af ett falskt, är ej min så. Denna bok är nu i Tyskland att tryckas.” Redan nu hade således Linnæus börjat höra sig för efter förläggare eller ”bokförare” i Tyskland. Den som, i sednare tider åtminstone, var honom härvid behjelplig, synes hafva varit Math. Prof. i Halle Jon. Joach. Lange eller Langius, ss. han sjelf skrifver sig, och hvilken be¬ sörjde utgifvandet i Halæ utaf 3:ne uppL af Syst. Nat. 1740 4:o, 1747 8:vo och 1760 2 vol. 8: vo samt Bibi. Bot. ed. II, Classes Plant. ed. II och Gen. Plant. ed. III, alla tre Halæ 1747 och i 8: vo. Tidigt låg Linnæus i corre- Några af de i Sverige befintliga Linnéanska håndskrifterne. 169 sponclence med honom, men underligt är, att ingen enda af de utaf honom besörjda upplagorna någonstädes af Lin. åberopas. Då D. H. Stoever 1792 nästan afslutat utgifvandet af sin förtjenstfulla lefnadsskildring af Linné, erhöll han från Prof. och Hofrådet J. C. D. Schreber i Erlangen un¬ derrättelse om, att denne egde 2: ne egenh. handskrifter af Linné ”Hortus Uplandicus Upsal 1730 (hvarom vidare här nedan) och Nuptiæ Plantarum Stockholmiæ 1733.” Detta meddelande är tryckt hos Stoever i Th. II p. 316 — 318. Schreber säger till sist: ”Beyde' Manuscripte habe ich von dem sei. Profess. Lange zu Halle einem Freunde und Correspond enten Linnés meinem ehemaliger Lehrer, an mich gebracht.” [J. E. Wikström har i sin Conspectus Lit. Botan, in Suecia, Plolmiæ 1831. p. 188 not. och der¬ efter G. A. Pritzel i Thesaurus Lit. Bot., Lipsiæ 1851, p. 168 begått det misstaget uppgifva, tvärt emot Stoevers tydliga ordalag, att denne efter J. J. Langes död blifvit égaré af dessa egenh. Linneanska handskrifter, hvilket måste gälla Schreber.] Då Schreber varit Linnæi lärjunge under åren 1759 och 1760, hvarvid han t. o. m. aflade med. exam. disp, pro gradu med. under L:i præs. 1760 d. 14 Juni: ”XIV Theses Medicae”, torde ingen misstanka kunna skäligen hysas mot Schrebers förmåga att igenkänna Liuiiæi handstil. — Till Stoever hade Schreber ock lem- nat utförligare meddelanden, som till fullo bestyrka rik¬ tigheten i hans uppgift, att han egde 2:ne Linneanska handskrifter, om man frånser frågan, huruvida Linnæus egenhändigt skrifvit dem eller dertill begagnat afskrifvare. Häraf synes, att Linnæus, sedan han blifvit år 1730 antagen ss. vikarie för Rudb. fil., började utarbeta sina ”Nuptiæ Plantarum” och tillämpa denna sin ”methodus pro¬ pria in classes distributa” på ”Hortus Uplandicus.” Det ena af de Schreberska manuscripten bar titeln: ”Caroli Linnæi Alumn. Wrediani Extra ord. M. C. Nuptiæ Plantarum, in quibus Systema Vegetabilium universale a 170 Ew. Ährling. staminibus et pistillis, sive sexu , desumtum, secundum Classes, Sextiones et Nomina generica brevissime propo¬ nitur Stockholmiæ, 1733. 8. 1 Bogen.” — Men der tillag¬ ges ock; ”Dass diese Schrift nicht mehr den ersten Ent¬ wurf enthalte, sondern hier und da geändert zey, zeigt die grössre Uebereinstimmung des Systems, wie es darin vorkommt, mit der ersten Ausgabe des Natursystems, in welcher die das Pflanzenreich betreffende Tabelle, — bis auf einige wenige Veränderungen — mit diesem Büch¬ lein übereinkommt. Das System hat aber nur 23 Classen.” Sammanställa vi nu detta med hvad, som säges af Lin. i det sednare af de ofvan intagna brefutdragen från Lin. till K. Stobæus, så skulle Linnæus åtminstone år 1733 genomfört sin framkastade plan. Att detta först skedde med de i ”Hortus Uplandicus sive Enumeratio stirpium, quæ in variis Hortis Uplandiæ, imprimis autem in Horto (Academico) Botanico Upsaliensi reperiuntur”, men redan år 1730 ”Methodo propria in classes distributa”, skola vi i en följande uppsats visa. Huruvida denna ”Me¬ thodus propria”, hvars inledning hade förevisats K. Vet. Soc. i Upsala 1730, i öfrigt fans annat än i Linnés hjerna, kan med nu föreliggande material ej afgöras. Säkert är, att denna ”Methodus” just är den som Schreber egde af år 1733 och hvilken såg dagsljuset först i Ptegn. Veget, af Syst. Nat. ed. I Lugd. Bat. 1735 och derefter uti ”Caroli Linnæi Medici Methodus Sexualis sistens Genera Planta¬ rum secundum Mares et Eeminas in Classes et Ordines redacta. Lugd. Bat. Apud Coenradum Wishoff, 1737,” med ett helt kort företal dateradt ”1737 Septembris 2 Amste- lodami.” — Den nyss omtalade inledningen hade Lin. nu alldeles utelemnat och hänvisade den till ”Sponsalia Plan- tårum.” Deraf ock den ganska stora öfverensstämmelse som visar sig emellan de till 01. Celsius dedicerade Præ- ludia Sponsaliorum Plant, och denna inledn. eller ”Exer¬ citio botanico-physica de Sexu et Nuptiis Plant.” (J. Arv. Afz. clisp.) ss. Th. Fries redan påpekat på auf. st. Några af de i Sverige befintliga Linnéanska håndskrifterne. 171 Den allmänt rådande föreställningen, att med ”Linnæi Nuptiæ Plant.” ingenting annat menas, än den Afz. Disp. vederlägges således dels af Linnæiis sjelf i brefvet till Stobæüs och vidare af Schrebers bref till Stoever, livar- jemte Schreber antyder, att vi just här (år 1733) liafva, Regnum Vegetabile af Syst. Nat. Linnæi i sina grundli¬ nier. Den fans dock i ännu mer outvecklad form i ”Hor¬ tus Uplandicus” 1730 och 1731. Hvart dessa Schreberska handskrifter tagit vägen lärer nu vara nästan omöjligt att utreda. Då han dog 1811 i Erlangen, synas hans samlingar hafva skingrats; en del af hans bibliothek finnes väl ännu i Erlangen, men efter uppgift af Univ. Bibi. der Dr. D. Kerler förekomma ej deribland några handskrifter. Från Vet. Akad. i Mün¬ chen kom ett anbud för att utvälja ur Schrebers qvarlå- tenskap, livad som dit borde öfverföras, hvarvid åtskilligt undantogs. De naturhist. samlingarne befinna sig ock i München, men Prof. L. Radlkofer har godhetsfullt an- stält omfattande undersökningar i Kongl. Bibi. (Staats Bibi.), uti Universitets Bibi. samt slutl. i Vet. Akad:s Bibi., alla i München, utan att på någondera stället finna något utaf dem. Man har derföre nödgats anse dem för vetenskapens historia så godt som förlorade. — Helt oväntad torde väl derföre underättelsen vara, att båda återfunnits i — Sverige. Icke de Schreberska, men ändock ”Caroli Linnæi Hortus Uplandicus” af år 1831 och ”Nuptiæ Plantarum” af år 1733. Den förra till största delen egenhändig af Linnæus, den sednare endast i afskrift. Den förra kräfver sin särskilda historia såsom inled¬ ning; hvilken ock skall lemnas längre fram. — Den sednare, som med afseende på det Schreberska exempl. redan blifvit historiskt behandlad, torde ock ehuru till tiden sednare, först böra upptagas här, på grund af Linnæi ofvan intagna yttrande i bref till Stobæus, hvaraf framgår att den legat, åtminstone implicite, till grund för ”Hortus Uplandicus.” 172 Ew. Ährling. ”Ehuru skrifvaren var så vårdslös, att jag ej vett om jag törs visa henne,” sager Linnæus till K. Stobæus om ”Præludia Sponsal. Plant”, dedic. till 01. Celsius 1730 d. 1 Jan. och så vore jag nästan sinnad att säga om denna. Detaljerna måste derföre uppskjutas, tills en grundligare undersökning hunnit anställas; ej ens, hvem afskrifvaren varit, kan nu med full visshet uppgifvas. Den eges af Kongl. Vet. Akad. och förvaras i dess bibi. Huru den dit kommit, är ej heller för mig kändt. Titeln är full¬ komligt liknande den af Schreber till Stoever omtalade eller : Adjuvante Deo Caroli Linnæi Alumni Wred. Extr. Nuptiæ Plantarum, in quibus Systema vegetabilium universale a stami¬ nibus et pistillis sive sexu desumtum, secundum classes, sectiones et nomina generica brevissime proponitur Holmiæ A:o 1733. Derefter kommer först ett Företal: L. B. Novam plantarum methodum in nuce, ut dicitur, heic exhibeo, quæ quidem e fructificatione fundamentum petit, quod etiam omnes saniores^Bothanici agnovere, licet a parte diversa et ab illis relicta desumtum sit. Methodum composui ab illo et illa, a mare et foemina, quibus in prima lege multiplicare mandatum fuit; adeoque charitati superstructa est, in quam omne vivum agitur, et e cujus acta omne vivum exsistit. Terminos nobis allegorice esse impositos ne ægre feras; aliud enim esse denominare, aliud definire neminem latet. Nominum genericorum invocationem multiplicem forte mireris, sed si rationes meæ tibi notæ essent, paucitatem potius admiraturus esses. Några af de i Sverige befintliga Linnéanska håndskrifterne. 173 Docet M. N. staminum et pistillorum numerum pro¬ portionem et coalitionem in diversis et conjunctis generi¬ bus, non minus differre et convenire, quam reliquæ partes fructificationis. Ut Editor condignus sese obtulerit vel faventior nobis fortuna, a me habebis, quæ ultimam fere manum deside¬ rant: ut fundamenta Botanica Tomi 17*) in quorum. l:o Bibliotheca Botanica methodo naturalissima. 2:o Systemata Botauica, omnia in compendium clare re¬ dacta. 3:o Philosophia Botanica ex observationibus et ratiociniis necessaria. 4:o Homonomia Botanica secundum genera, species et va¬ riationes. 5:o Characteres generici, omnibus methodis datis et fere dandis applicabilis. 6:o Species plantarum cum differentiis nominalibus. 7:o Flora Lapponica cum descriptione rariorum et usu inquilino. 8:o Lachesis Lapponica, quæ vitam et oeconomiam tradit. 9:o Ceres Lapponica, quæ docet Lapponium nova segete conseri posse. 10:o Aves Sveciæ ex nova Methodo cum Synonymis. ll:o Diæta naturalis ex principiis (= ? theologicis vel = ? teleologicis). 12:o Insecta Uplandica in nova Methodo cum Synonymis. Omnia stylo compendioso et claro. Fave.” *) Skriffel för 12. Jfr Linnæi bref från Upsala i Febr 1732 till Prof. J. Kohl i Hamburg, tryckt uti Hamburgische Berichte von ge¬ lehrten Sachen år 1732 N:o 12 s. 94, och Stoever anf. st. Th. II p. 244-247. 174 A. P. Winslow. Göteborgstraktens Salix- och ifosa-flora. Af A. P. Winslow. Under en följd af år liar jag egnat lediga stunder åt excursioner såväl till den Göteborg närmast omgifvande trakten, som äfven till en del af de öar, livilka tillhöra Göteborgs skärgård, t. ex. Styrsö, Tjössö, Buskär, Brännö, m. fl. Härunder har jag lyckats göra mig temligen för¬ trogen med dessa ställens vegetation och funnit den vara af högt intresse både på grund af det stora antal arter, som här förefinnas, som också isynnerhet för den mängd sällsynta växter, hvilka möta botanisten ; hvarjemte åtskil¬ liga slägten erbjuda en rikedom på former, som svårligen på något annat ställe stå att anträffa. Kedan de föregående åren hade jag funnit trakten vara ganska rik på former af slägtena Salix och Rosa , men hade på grund deraf, att omständigheterna tvungo mig att arbeta i en viss rigtning, måst afstå från att all¬ varligare taga ihop med dessa intressanta slägten. Förli- deh sommar förefunnos emellertid inga vigtigare hinder för att uteslutande egna min tid åt studiet af dem. I den redogörelse för Göteborgstraktens Salix-Û ora, som jag härmed tar mig friheten framlägga för Notisernas ärade läsare, vill jag för att lemna en fullständigare bild af detta formrika och variabla slägte äfven bifoga mina rön från en annan från Göteborg 3 à 4 mil aflägsen plats, det söder om Alingsås belägna Norsesund. Här och i det straxt utanför Göteborg liggande Lagklarebäck är det, som jag funnit en Salixflora, hvilken vid närmare under¬ sökning befunnits ega en rikedom på former, hvarom man knappt kan göra sig en föreställning. Den grupp, som på dessa ställen starkast framträder, är aurita - cinerea - {caprea)- repens- gruppen. Bäst representerade äro aurita och rejpews-arterna. För att gifva en föreställning derom vill jag blott anföra, att af Göteborgstraktens Salix- och Rosa-Hora. 175 den förra ligger i det material, jag har framför mig, om¬ kring ett 50-tal former, hvilka i anseende till bladens form, storlek, beklädnad, o. s. v. kunna sägas vara olika; och af den senare arten skulle det icke vara svårt att sammanföra ett betydligt större antal väl skilda for¬ mer. Så intressanta än dessa äro, då de visa, till hvilken grad naturen kan låta sin stora variationsförmåga fram¬ träda inom vissa gränser, så är det likväl andra omstän¬ digheter, som förmått mig att både närmare studera släg- tet och att här taga till ordet. Jag menar Hybriderna mellan ofvanstående arter samt mellan ett par andra. De här uppträdande hybriderna göra ofvannämda ställen i högsta grad värda botanistens uppmärksamhet; och jag är öfvertygad, att man svårligen kan finna något ställe i mellersta och södra Sverige, der ett rikare material af hybrider står botanisten till. hands. Att Pilarne ega en hög grad af hybridiseringsformåga är, förmodar jag, en allmänt erkänd sats; också är det först, sedan denna sats blifvit erkänd, som studiet af Salix- arterna inträdt i ett nytt och bättre stadium. I stället för att tvingas till framställning af nya arter, hvartill de från hvarandra afvikande formerna gifva en drifvande an¬ ledning, har man nu att om möjligt uppsöka de stamfor¬ mer, ur hvilka formen (hybriden) uppstått. Aro t. ex. de såsom hufvudarter ansedda af varierande natur, så blir också naturligtvis deraf en följd, att af dem uppkomna hybrider skola vara temligen varierande. Sålunda, för att genast anföra ett exempel, har jag anträffat S. ambi¬ gua Ehrli. plicata Fries (= S. aurita-repens ) i en stor mängd från hvarandra afvikande former; men detta är lätt förklarligt för den, som sett den mängd former, hvar- under dels S. aurita , dels (och hufvudsakligast) S. repens uppträder, ty på alla hybrider, hvari den senare ingår, påtrycker repens starkast sin pregel. Har således t. ex. en Salix repens argentea varit en af stamföräldrarne, har S. plicata ett helt annat utseende, än om deri ingår en 176 A. r. Winslow. S. repens fusca eller en incubacea. Vid de flesta tillfällen liar jag också varit i stånd att ur de omgifvande stånden kunna bestämma de former, som gifvit upphof till hybriden. Om såväl denna hybrida art, som också om några andra, i andra länders flor or åtskilda men i vår, så vidt jag vet, ännu ej kända hybrider, skall jag närmare yttra mig, sedan jag med några ord vidrört ofvanstående fyra arter. Salix aurita L. Såsom jag ofvan nämnt, uppträder denna art i trakten i ett synnerligen stort antal skiftande former, bildande tydliga öfvergångar till både S. cinerea och S. caprea (samt S. plicata), så att man ofta stannar i tvekan, hvart hvar och en skall hänföras. Af de tre grupperna, S. aur. nemorosa , S. aur. uliginosa , och S. aur. minor , äro de två senare de mest intressanta. Att gifva en fullständig beskrifning på alla former, hvarunder arten uppträder, skulle göra denne uppsats för vidlyftig. Möj¬ ligtvis kommer framtiden att lem na en sådan. Blott ett par former, vill jag omnämna från Lagklarebäck, en (af gruppen minor) med halftumlånga, utdraget ovala blad med röda nerver (forma pulcherrima) och små eller inga stip- ler; en (af uliginosa gruppen) med omvändt äggrunda blad med likaledes starkt röda nerver; och en (af samma grupp) med mörkt violetta blad. Huruvida denna märk¬ värdiga färgskiftning är konstant eller icke, skola kom¬ mande undersökningar närmare belysa. Af minor-gruppen har jag funnit exemplar (synnerligen på öarne), som till storlek endast varit några tum (alldeles som repens) och till bladform varit förvillande lika S. plicata. Endast ge¬ nom de små, njurformiga stiplerna hafva sådana exemplar skilj t sig från denna hybrid. — Utmärkande för arten äro : de glatta grenarne, de på undra sidan upphöjdt nerviga bladen och en viss styfhet hos dessa; allt annat är för¬ änderligt; ja äfven det såsom typiskt för densamma nämda kan variera. Stiplerna äro än njurformiga och stora, än ytterst små, stundom felande. Hos en mängd af uliginosa- Göteborgstraktens Salix- och Rosa-Hora. 177 gruppen hafva de nedra bladen den för denna art egna formen, under det att de liögre upp sittande hafva anta¬ git den form, som tillhör S. einer ca (ofta i yngre stadium med dragning åt gult). S. cinerea L. Denna art är ingalunda sällsynt inom det undersökta området, men är dock vida mindre ymnig än föregående. Den är mindre formrik och skiftande än S. aurita, så att mau sällan behöfver tveka i bestämnin¬ gen. Karakteristiska kännetecken äro: de mjukt gråludna årsskotten, de i allmänhet aflångt äggrunda bladen med icke tillbakaviken spets, på undre sidan mindre skarpt framträdande nerver, samt tjocka och mjukludna blad, hvarigenom man ofta med blotta känseln kan bestämma denna art. Variationerna äro emellertid nog talrika i alla dessa hänseenden, och jag har funnit exemplar, hvilka starkt påminna om vissa former af S. aurita. — Af mera märkvärdiga former, som jag anträffat, vill jag här blott nämna: S. cinerea : ß aquatica Sm. (ett exemplar, Lagklare- bäck) hvars bladform är en god auritas, samt S. ein. forma microphylla (likaledes blott ett exemplar, nära Göteborg) med ett från de öfriga formerna temligen afvikande ut¬ seende och ej olik en aurita af uliginosa-gruppen. S. caprea L. Om denna skall jag fatta mig helt kort. Den är mycket allmän och förekommer dels såsom lägre träd, dels, och oftast, såsom låg buske, (var. parvifolia). S. repens L. Denna, jemte S. nigricans den mest polymorpha art af slägtet Salix , är i trakten ytterst all¬ män och förekommer på alla möjliga lokaler. Om jag säger, att den förekommer i ett hundratal olika former, tror jag, att jag icke sagt för mycket. Att här närmare granska dessa, torde vara öfverflödigt och föga gagnande. — Det egna växtsättet, de felande eller mycket små stip- lerna (på luxurierande exemplar kunna de dock blifva gan¬ ska stora) och de föga nerviga bladen äro kännetecken, som utmärka denna art. De af prof. Andersson i Mono- graphia Salicum uppstälda formerna: S. repens Sm., S. 12 178 A. P. Winslow. fusca Sm., S. incubacea L. och S. arenaria ( 'argentea ) Sm. äro alla representerade i flerfaldiga former. Hybrider. Såsom en i biologiskt hänseende för hybriderna be¬ tecknande omständighet må jag anföra, att de aldrig (inom denna trakt) förekomma i mängd tillsammans, utan endast i enstaka exemplar, så att, fastän somliga icke äro säll¬ synta utan tvärtom ej svåra att påträffa, man helt säkert skulle kunna på siffran uppgifva antalet af i trakten fö¬ rekommande. Man finner ett exemplar, ofta omgifvet af stamföräldrarne ; och dermed slut. Såsom en annan egen¬ het vill jag anföra, att det är endast lion-exemplar, som förekomma. Af det betydliga antal stånd af S. plicata, som jag funnit, har icke ett enda befunnits vara han- exemplar. Endast den nedanför nämda Salix Heicharti tyckes göra ett undantag från denna regel. I benägenheten och förmågan att hybridisera har man att söka en af de kraftigaste faktorerna till de tal¬ rika former, hvari vissa slägten uppträda; och detta isyn¬ nerhet då de arter, hvilka visa sig mest lämpade härför (t. ex. S. aurita och S. repens), äro sjelfva i hög grad varierande. Af de till något öfver ett tjugotal uppgående stånd af S. plicata, som jag påträffat, har det ena icke varit det andra fullkomligt likt, Till mångfalden af for¬ mer bidrager vidare den omständighet, att de primära hybriderna i sin ordning hybridisera med någon af huf- vudarterna (eller möjligen någon ny, tredje). Häraf upp¬ stå sekundära hybrider, former, som, för att hålla mig till sist nämda, livarken äro S. aurita , S. repens eller 8. plicata , utan en ny med dragning (accedens) till någon af de tre nämda. Att detta är fallet — till hvilket om¬ fång denna förklaringsgrund skall och får användas, vill jag för tillfället ej närmare bestämma — hade jag i som¬ ras tillfälle att göra en upplysande iakttagelse. På ett ställe påträffades en rik samling af åtskilliga former ur ifrågavarande grupp. Här växte nu ett par stånd af en Göteborgstraktens Salix- och Rosa-flora 179 god S. plicata. Men strax bredvid funnos derjemte ett. par andra stånd af en form, som i mycket erinrade om nu namda plicata-form, men saknade åtskilligt af det för denna art karakteristiska, på samma gång dess habitus och karakterer mycket tillhörde en S. repens. Förklarin¬ gen fans lätt, tror jag, ty strax bredvid denna form och längre bort från plicata-formen växte flera exemplar af en ren och god S. repens. Den dubiösa formen var, en¬ ligt mitt förmenande, en produkt å ena sidan af plicata- stånden och å andra af repens. De af mig påträffade och urskilde hybrider äro följande. Sal. aurita-repens Wimm. (= S. ambigua Ehrh. f. pli¬ cata Fr.). Huruvida den i Hartman, 10:de uppl., beskrifna ambigua är en verklig aurita-repens Wim. och ej äfven innefattar former af S. aurita v. minor är omöjligt att afgöra, enär beskrifningen kan tillämpas på begge. (Stip- lernas form är ej uppgifven). Exemplar från andra orter än från de af mig undersökta har jag ej sett. — Utmär¬ kande för arten äro: en af aurita och repens tydligt blan¬ dad bladform (dock i allmänhet mera auritas), med auritas karakteristiska ner vatur och tillbakavikna spets samt ägg¬ runda stipler. Storlek och växtsätt tillhöra S. repens. Bladens storlek något varierande, vanligtvis dock temligen små (*/., tum — 3/4 tum långa). Funnen vid Göteborg, Lag- klarebäck, på Tjössö, Koön och vid Norsesund. Af denna hybrid har man åtskiljt tvenne former; den ena, ofvanstående form, med utseende och karakterer som mera tillhöra S. repens; den andra: S. ambigua Ehrh. f. spathulata Willd., med karakterer mera af aurita. Af denna form har jag funnit endast ett par exemplar på Tjössö. Till alla delar öfverensstämmer denna form med föregående, utom det att bladen äro något större (tums¬ långa och deröfver), undertill ganska mycket silkesludna, samt mera liknande auritas. S. repens-caprea Lash (== S. caprea-repens Wim.). Till storlek, växtsätt och bladform öfverensstämmer denna 12* 180 A. P. Winslow. med föregående, men skiljer sig derifrån genom ovala- lancettlika blad, inga eller temligen små, utdraget ägg¬ runda stipler samt den för caprea karakteristiska bark¬ färgen. Af denna art har jag likaledes funnit tvenne former: en som mera öfverensstämmer med repens , en annan mera med caprea. — Endast några få exemplar funna vid Norsesund, S. repens- cinerea Wim. Liksom man hos S. repens- aurita lätt skönjer auritas bladform, så spårar man här cinereas bladform. Bladen utdraget aflånga, kortspetsade, med tillbakaviken spets, på undre sidan ej så starkt upp¬ höjd t nerviga som hos förstnämda; de äldre glaucescenta, de yngre silkesludna; stiplerna äggrunda eller halft hjert- lika. Har ett högre växtsätt än aurita-repens . Endast ett exemplar, funnet vid Lagklarebäck. S. Intescens Kerner (= S. cinerea- aurita Wim.) Un¬ der en excursion i slutet af Juli påträffades ett exemplar af denna ganska vackra, enligt Prof. Anderssons Mono¬ grafi endast från ett par ställen i Schlesien och Österrike kända art. Då jag vid den tiden naturligtvis ej fann några blommor, kan jag derom ej yttra mig. Men allt öfrigt visade den tydligt vara en hybrid af S. aurita och S. cinerea och öfverensstämde fullkomligt med den gifna beskrifningen. De nedra bladen tillhöra mera aurita, de öfra cinerea. Stiplerna halft-hjertlika ; grenarne glatta. För Kerners benämning gör den förträffligt skäl; de öfra, yngre bladen förlänade busken ett glänsande gulaktigt utseende, som skönjdes redan på långt håll. S. Beicharti Kern. (= S. caprea -cinerea Wim.). Som¬ maren 1876 fann jag vid Norsesund en buske, som jag under andra än då företeende omständigheter skulle tve¬ kat att hänföra till denna art. (Den beskrifves såsom ett medelmåttigt träd med korta blad o. s. v.). Den i fråga varande busken företedde ett fenomen, som jag ännu ej observerat på någon; den egde två olika bladsystemer. På de kraftigast utvecklade skotten voro de nedra bladen Göteborgstraktens Salix- och Rosa-flora. 181 aflangt lancettlika (liknande dem lios S. cinerea ß angu¬ sti folia Doll.), hvaremot de öfra voro bredt äggrunda (all¬ deles liknande vissa former af S. caprea). På grund här af vågar jag anse, att busken sj elf tillräckligt tydligt visade sitt ursprung. I år egde samma fenomen ej rum — - före¬ gående års temperaturförhållanden förklara den kraftiga växtligheten hos skotten — , utan voro alla bladen af först- nämda slag, aflånga-omvändt äggrunda, kortspetsade, tjocka, på undre sidan mjukt gråludna-, grenbarkfärgen den för caprea karakteristiskt rödbruna. — Öfverensstäm- mer med beskrifningen på arten äfven deri, att endast hanstånd äro kända deraf. S. laurina Sm. (= S. phylicifolia-caprea Wim.). Af denna (”rarissime non nisi culta obveniens” Prof. Ands.) intres¬ santa art fann jag förliden sommar ett exemplar vid Lag- klarebäck, men åtskilligt afvikande från den vanligen före¬ kommande (med aflångt lancettlika blad försedda) formen. Hos det påträffade exemplaret voro bladen förvillande lika en form af caprea med ovalt- aflånga blad, men något mindre. Het egna växtsättet, dess hela habitus och de på undra sidan äldre nakna och glaucescenta bladen (de yngre sparsamt håriga) visade dessutom det ej vara någon caprea. De mycket små, smalt jembreda och lätt affal- lande stiplerna gåfvo snart det utslag, att det var en god laurina, afvikande från den odlade och vanliga formen, der phylicifoliaformen är förherrskande, under det att på ifrågavarande exemplar caprea starkare påtryckt sin stämpel Jag skulle kunna för Notisernas läsare framlägga ett rätt ansenligt antal andra intressanta former och hybri¬ der från trakten, t. ex. S. aurita ß sublivida Læst., S. ca¬ preola Kern. (= S. caprea- aurita Wim.), S. einer ea-r ep ens- viminalis (And. Monogr. Sal. p. 123), m. fl., men då jag ej hunnit eller varit i tillfälle att på ett för mig tillfreds¬ ställande sätt bilda mig ett säkert omdöme om dem, så vill jag dermed uppskjuta till ett kommande år. Det nu 182 Literatur-öfversigt. anförda må vara nog för denna gång; jag hoppas, att det sagda skall vara tillräckligt att bestyrka det omdöme, jag i början fälde om traktens rikedom på former af Salix-slägtet. Till yttermera visso bifogar jag dessutom en förteckning på andra arter af detta slägte, hvilka bär förekomma. De äro: Salix pentandra L., S. pent. f. lati¬ folia, gr andi folia, Norsesund, S. fragilis L. +, S. viridis Fr. 2, S. alba L. 2, S. alba f. vitellina Kocb (cult.), S. alba f. coerulea Kocb. (cult.), S. triandra, concolor & dis¬ color , S. tr . /. Villarsiana (cult.), S. purpurea L. 2, S. rubra Huds 9 (cult.), S. acutifolia W. S (cult.), S. vimi¬ nalis L., S. Smithiana Willd. 2, (S. livida Wbg) och S. phylicifolia L. *). Göteborg i Nov. 1877. Liter atur-öfver sigt. Svensk botanisk literatur 1876. (Af Th. O. B. N. Krok.) A. I Sverige trychta arbeten eller uppsatser. Agardh, J. G., Species genera et ordines Algarum, seu descriptiones succinctæ specierum, generum et ordinum, quibus algarum reg¬ num constituitur. Vol. tertium: de Florideis curæ posteriores. — Äfven med titel : Epicrisis systematis Floridearum. — Lundæ, formis Berlingianis decripti. — 2 titelbi.. VII + 724 sid. 8:o. Areschoug, J. E., Observationes phycologicæ. Particula tertia de algis nonnullis scandinavicis et de conjunctione phæozoosporarum Dictyosiplionis hippuroidis. • — Upsaliæ, Excudit Ed. Beding. MDCCCLXXV. Tit. 1 + 36 sid. + Tab. I— III, 4:o. (ur Nova Acta Reg. Soc. Scient. Upsal. Ser. tert. vol. X. fasc. prior. 1876). — Jfr bot. lit. 1866 och 1874. *) Härmed mâ det tillåtas mig att rätta ett misstag, som jag begått, då jag till Bot.' Bytesför. i Lund inlemnat explr, bestämda till 8. nigricans Sm. I fråga varande explr äro en god form af S. S. phylicifolia. — Anmärkningsvärdt är, att inom hela det af mig undersökta området icke påträffats ett enda explr af 8. nigricans. Svensk botanisk literatur. 183 - , De Algis nonnullis maris Baltici et Bahusiensis (i Bot. Not. 1876, sid, 33 — 37). — Äfven aftryck: 5 sid. - , De tribus Laminarieis et de Stephanocystide osmundacea (Turn.) Trevis. observationes praecursorias offert J. E. A. (anf. st., sid. 65 — 73). — Äfven aftryck: 9 sid. — - - , De Copulatione Microzoosporarum Enteromorphæ compressae (L.) (anf. st, sid. 129 — 136). — Äfven afdrag. Ar ne 11, H. Wilh., Spridda växtgeografiska bidrag (i Bot. Not. 1876, sid. 8 — 15). — - — , En botanisk-historisk notis (anf. st., sid. 97—99). — Äfven aftryck : Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgj uteri. (2 sid.) 8:o. Berggren, S., Musci et Hepaticæ Spetsbergenses. Bericht über die Untersuchung der Moosflora Spitzbergens und ‘Beeren — Eilands während der schwedischen Expeditionen 1861 und 1868, und Ver¬ zeichniss der dort gesammeltenjArten. — Stockholm, 1875. P. A. Norstedt & Söner. 103 sid. 4:o (i K. Svenska Vet.-Akad. handl. — Ny följd. — Trettonde Bandet. 1874 [Stockh. 1875 — 1876]). - , Undersökning af mossfloran vid Disko-bugten och Auleitsi- vikfjorden i Grönland. — Stockholm, 1875. P. A. Norstedt & Söner. 46 sid. 4:o (anf. st.). — - , Föregående meddelanden om utvecklingen af prothalliet och embryot hos Azolla (i Bot. Not. 1876, sid. 177 — 181). Berlin, Au g., Den geografiska utbredningen af Skandinaviska Half- öns Fanerogamer och Ormbunkar i tabellarisk öfv ersigt uppstäld. — Stockholm, 1875 (på omslagsarket: 1876). P. A. Norstedt & Söner. 150 (+ 1 : Rättelser) sid. imp. 8:o. Berlin, N. J. Lärobok i Naturläran för Folkskolor och Folkskollä¬ rare-Seminarier. — Nionde upplagan. Tillökad och omarbetad. ■ — Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri. — Tit. & inne- hållsfört. 2, 222 sid. 8:o. (Om Vexterne sid. 66 — 97). Björkman, L. E., Om vissa snyltväxters betydelse inom naturens hushållning (i Läsning för Folket. — Ny följd. Åttonde Bandet, sid. 344-361). C elander, G. M., Lärobok i Naturläran för Folkskolor, efter de bästa källor bearbetad och utgifven af G. M. C. — Med 145 trä¬ snitt. — Fjerde förbättrade upplagan. — Stockholm, tryckt hos K. L. Beckman. — Tit. 2, Förord 1, 266 sid. 8:o. (Om växt¬ riket: sid. 210-249). Eisen, G., Växtverldens jätte, Sequoia gigantea eller mammut-trädet (i Dagens Nyheter 1876. N:o 3523 & 3524). - , Från Californien till Nevada. Naturskildringar (i Land och Folk 1876, sid. 33—59, 129-152, 193—227). — Fortsättes. 184 Literat» r-öfver, sigt. Hartman, C., Om växterna (i Lärobok i Naturkunnighet ... af Fredrik Sandberg I [Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Bok¬ tryckeri-Aktiebolag. 8:o] sid. 121—198). H(ellbom), P. J., Lafvarne (i Läsning för Folket. — Ny följd. Åttonde Bandet, sid. 97—126, 238 — 272) Högman, S., Växtställen omkring Alingsås (i Bot. Not. 1876, sid. 99-102. I verus, J. Edv. D:son, Några observationer å blomstängelns till¬ växt hos en Agapanthus umbellatus (i Bot. Not. 1876, sid. 6—8). Kindberg, N. C., Sammandrag af Botanikens Elementer för under¬ visningen utarbetadt. — Fjerde upplagan. — Andra häftet: be- skrifning af 10 växter med färglagda planscher, fanerogamernas organografi, med många [78] i texten intryckta figurer, samt sexualsystemet. — Norrköping. M. W. Wallberg & comp. bok¬ tryckeri. — 44 sid. 8:o. Krook, Th. O. B. N., Svensk botanisk literatur 1875 (i Bot. Not. 1876, sid. 118—122). — Äfven aftryck: Lund, Fr. Berlings Bok¬ tryckeri och Stilgjuteri [4 sid.) 8:o. La ger stedt, N. G. W., Bör namnet Diatomaceœ utbytas mot Bacil- lariaceæ? (i Bot. Not. 1876, sid. 1—5). — Äfven afdrag. - , Saltvattens-Diatomaceer från Bohuslän. Med 1 tafla. — Stockholm, P. A. Norstedt & Söner. — 66 sid. 8:o (ur Bihang till K. Svenska Vet.-Akad. handl. Band. 3). Ldt (= Lagerstedt), N., En ny lärobok i allmän naturlära (i Peda¬ gogiska Blad 1876, sid. 75 — 88). — Botanik: sid. 78—79, 81 — 88. — Äfven aftryck: 14 sid. 8:o. Lundström, Axel N., Om Salix finmarkica Fries, några anmärknin¬ gar med anledning af V. F. Holms uppsats ”En resa i Lappland och Norge” [jfr Bot. Not 1875]. — I Bot. Not. 1876, sid. 75 — 79. Nathorst, A. G., Om forntidens växter, Referat: III. Den inre byggnaden af stenkolsperiodens Lycopodiaceer (i Bot. Not. 1876, sid. 25 — 28, 60—61). — Jfr Bot. Not. 1875. — Äfven aftryck: 4 + 2 sid. 8:o. - , Nya växtlokaler från Sandhamns skärgård (anf. st sid 44). — Jfr Bot. Not. 1876, sid. 126. - - , Bidrag till Sveriges fossila flora. Med 16 taflor. — Stock¬ holm, 1876. P. A. Norstedt & Söner. — 82 sid. 4:o (i K. Sven¬ ska Vet.-Akad. handl — Ny följd. — Fjortonde Bandet. Första häftet. 1875). - , Anmärkningar om den fossila"; floran vid Bjuf i Skåne (i Öfvers. af K. Vet.-Akad:s Förh. 1876. N:o 1. Stockholm. Sid. 29-41). Svensk botanisk literatur. 185 Nordstedt, C. F. O., Botaniska Notiser för år '1876 . . . Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri. Tit., IV + 196 sid. 8:o. Anm. Särskild uppsats i denna tidskrift af utgifvaren : Om an¬ vändandet af gelatinglycerin vid undersökning och pre¬ parering af Desmidieer (sid. 37—44). - , & Wütrock, V., Desmidieæ et Oedogonieæ ab O. Nordstedt in Italia et Tyrolia collectæ, quas determinaverunt O. N. et V. W. Cum tabulis XII et XIII (i öfvers. af K. Vet.-Akad:s Förh. 1876. N:o 6. Stockholm. Sid. 25 — 26). Anm. Desmidieæ. Auctore O. N ordstedt (sid. 25—44 -f- Taft. XII och en del af Tafl. XIII). Oedogonieæ. Auctore V. B Wittrock (sid. 44 54 -f- återstoden af Tafl. XIII). Scheutz, N. J., Nya växtlokaler, upptecknade af N. J. S. (i Bot. Not. 1876, sid. 141-142). Theorin, P. G. E., Växt-Trichomernas benägenhet till formförän¬ dringar. IL På de vegetativa organerna hos Hieracium Pilosella L. Tafl VII:e (i Öfvers. af K. Vet.-Akad:s Förh. 1876 N:o 5 Sid. 55 — 66). — Jfr. anf. st. 1872. Tullberg, Sven Axel, Om några på Möen förekommande Primula¬ former (i Bot. Not. 1876, sid. 136—140). — Äfven afdrag. Wittrock, V. B. — se Nord stedt. Zetterstedt, J. E., Musci et Hepaticæ Finmarkiæ circa sinum Al¬ tensem crescentes. — Stockholm. Kongl. boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. — 42 sid. 4:o (i K. Svenska Vet.-Akad. handl. — Ny följd. — Trettonde Bandet. 1874. [Stockh. 1875 — 1876]). - , Musci et Hepaticæ Gotlandiæ. — Anf. st. & boktr. — 42 sid. 4:o, (anf. st.). - , Om växtligheten på Vestergötlands siluriska berg med sär¬ skild hänsyn till mossvegetationen (i Öfvers. af K. Vet.-Akad:s Förh. 1876. N:o 1. Stockholm. Sid. 43 — 71). o Ångström, Joh., Primæ lineæ muscorum cognoscendorum, qui ad Caldas Brasiliæ sunt collecti. I. Musci frondosi et Sphagna (i Öfvers. af K. Vet.-Akad:s Förh. 1876. N:o 4. Stockholm. Sid. 3—50). IL Hepaticæ (anf. st. N:o 7. Sid. 77—92). - , Rättelser och tillägg till förteckning och beskrifning öfver mossor, samlade af Professor N. J. Andersson under Fregatten Eugenies verldsomsegling 1851 — 1853, i Öfversigt af Kongl. Ve- tenskaps-Akademiens Förhandlingar 1872. N:o 4; 1873. N:o 5 (anf. st. 1876, N:o 4, sid. 50 — 55). 186 Literatur-öf versigt. B. I Utlandet tryelda uppsatser. Areschoug, F. W. C., Rubus L. (i Blytt, Norges Flora. Tredie Del [Christiania. 8:o] sid 1153 — 1175). — Äfven aftryck: Norges Rubi beskreven af F. W. Areschoug. 24 sid. 8:o. - , Ueber ein Paar Weiheschen Rubi (i Botanische Zeitung 1876, sid. 337—343). — R. foliosus & R. fuscus. Eriksson, Jacob, Ueber den Vegetationspunkt der Dikotylen-Wur- zeln Eine vorläufige Mittheilung (i Botanische Zeitung 1876, sid. 641-644). Fries, E., Note on ”Gillet’s champignons” (i Grevillea vol. IV sid. 181). Nordstedt, O., Einige Bemerkungen über die Desmidieen in ”Con¬ tributiones ad Algologiam et Fungologiam, auctore P. F. Reinscli” (i Hedwigia 1876, sid. 65—68). Westerlund, C. A., Ueber die Gattung Atriplex (i Linnæa vol. XL [1876], sid. 135—176 + Eafl. I-IV). Tillägg. Areschoug, J. E., Synonyma Algarum nonnullarum a se in Actis Reg. Soc. Scientiarum Ups. Ser. 3 tom. I. pag. 323 — 372 descrip¬ tarum, offert J. E. A. — Upsala, Ed. Berling, 1875. — 2 sid. 8:o. Fries, E., Critical notes on Mycological Illustrations (W. G. Smith), Part. 2 (i Grevillea vol. I. [1873], sid. 127—128). - , Observations on Gonnermann and Rabenhorst’s mycologia europæa (anf. st. vol. II. [1873], sid. 27). - , Two new British Agarics. Described by Professor E. F. (anf. st. vol. II. [1873] sid. 63). — Ag. Worthingtoni Fr. & Ag. Saun- dersii Fr. — Jfr bot. lit. 1873. Fries, Oscar Robert, Om svampbildningar på menniskans hud och deraf förorsakade sjukdomar. — Akademisk Afhandling . . . i Upsala. — Upsala Edquist & Berglund 1867. 40 sid. 8:o. (Botanik: sid. 8 — 18). Hartman, C. J. Svensk och Norsk Excursions-Flora. Phanerogamer och Ormbunkar. — Fjerde upplagan med rättelser och tillägg af Carl Hartman. — Stockholm. — Ivar Hæggstrôms boktryckeri 1866. XV + 199 sid. 12:o. Rossmässler, E. A., Utflygter i Naturen och Hvardagslifvet. På svenska utgifna af Carl Hartman. Med i texten intryckta trä¬ snitt. — Örebro 1874. Abr. Bohlins boktryckeri. VIII + 432 sid. 8:o. (Botanik: sid. 79—124, 150-179, 189—202 etc.) Svensk botanisk literatur. 187 Bihang : Utlcindigars i Sverige tryckta botaniska skrifter 1876. Heer, Oswald, Nachträge zur mioceneii Flora Grönlands, enthal¬ tend die von der schwedischen Expedition im Sommer 1870 ge¬ sammelten miocenen Pflanzen. Mil 5 Tafeln Abbildun gen. — Stockholm, 1874. P. A. Norstedt & Söner. — 29 sid. 4:o (i K. Svenska Vet.-Akad. handl. — Ny följd. — Trettonde Bandet. 1874 [Stockholm 1875—1876]). - , Beiträge zur fossilen Flora Spitsbergens. Gegründet auf die Sammlungen der Schwedischen Expedition vom Jahre 1872 auf 1873. Mit einem Anhang: Übersicht der Geologie des Eisfjordes und des Bellsundes von Prof. A. E. Nordenskiöld. Mit 32 Ta¬ feln. Stockholm. 1876. P. A. Norstedt & Söner. — 1 — 93. (An¬ hang: sid. 94 — 133) + 134—141 sid. 4:o (anf. st. — Ny följd. — Fjortonde Bandet. Första Häftet. 1875). Hisinger, Edward, Aecidium Conorum Abietis Reess funnen i Fin¬ land redan år 1864 (i Bot. Not. 1876, sid. 74—75). - , Peridermium Pini (Willd.) Pers. « corticola dödande Pinus S trobus (anf. st., sid. 75). Norman, J. M., Nonnullæ observationum ulteriorum Morioleorum (i Bot. Not. 1876, sid. 161 — 176). — Jfr Bot. Not 1872. Saporta, Gaston de, Sur le climat présumé de l’époque quater¬ naire dans l’Europe centrale, d’après des indices tirés de l’obser¬ vation des plantes (i Congrès international d’anthropologie et d’archéologie préhistoriques. Compte rendu de la 7:e session, Stockholm, 1874. Tome premier [Stockholm 1876] sid. 80 — 109 + 2 pl.). Warming, Eug., Om Cycadé-ægget. Forelöbig Bemærkning (i Bot. Not. 1876, sid. 182-183). - , Oversigt over de i Danmark trykte samt af danske Botani¬ kere i Udlandet publicerede Arbejder (videnskabelige og popu¬ lære). Aar 1875—1876 (anf. st., sid. 186 — 189). Ueber Botrydium granulatum. Von J. Rostafinski und M. Woronin. (ßot. Zeitung 1877, nr. 41 — 42, tafl. VII— XI). De, som med mer eller mindre framgång undersökt utvecklingen af j Botrydium, äro Roth (1800), Desmazière (1831) och CiENKOwsKi (1855). Rostafinski har förut i 188 Literatur-öfversigt. en uppsats om Hæmatococcus lacustris något vidrört sina undersökningar öfver denna alg. Jfr Bot. Not. 1875, sid. 114. Utgår man från den genom befruktning uppkomna iso- sporen och följer den utveckling, som fordras för att iso- sporer ånyo bildas, blir gången af utvecklingen följarlde. Vid isosporernas groning bildas vegetativa celler, som bestå af en färglös i jorden inträngande ej grenad rotdel samt en of van jord varande klorofyllhaltig del, som än är cylindrisk, än i spetsen klubbformigt uppsväld eller förgrenad. Utsättas dessa vegetativa celler för solsken eller torka, så skrymper väggen i hop och innehållet sön¬ derfaller i flere (någongång endast 1) celler, som omgifva sig med en tunn membran och utgöra då sporer. Inne¬ hållet i dem är i början grönt, men blir ined tiden och vid ihållande torka eller solsken rödt. Dessa sporer, som äro runda eller genom ömsesidigt tryck blifvit oregelbun¬ det kantiga, liafva förr blifvit beskrifna som Frotococcus Coccoma, palustris och botryoides. De afsluta den sporo- fora generationen. Då dessa sporer komma i vatten utväxa de snart till runda zoospor angier. Äro sporerna ännu gröna, då blifva de talrika svärm sporerna , som härstamma från dem, svagt gröna och spolformiga. I den ena smalare ändan äro de färglösa och där hafva de 2 cilier. Ur de röda sporerna blifva röda svärmsporer, som hafva den bakre ändan afrundad, föröfrigt lika de gröna. Båda sla¬ gen kopulera; den på detta sätt uppkomna isos poren blir snart rund och har en vacuol i midten samt omgifver sig med en membran. Den kan straxt gro och utveckla en vegetativ cell. Med isosporerna afslutas den andra, oofora, generationen. Botrydium lämnar oss således exem¬ pel på en generationsväxling, där växtens vegetativa till¬ varo infaller under växtens postembryonala period, liksom hos ormbunkarne. Alla andra klorosporeer förhålla sig på annat sätt, liksom mossorna; den vegetativa plantan uppstår ur sporen och ej ur ägget. Literatur-öfversigt. 189 Men många andra förökningssätt liar denna alg. I fria naturen ombilda sig nästan alla de på våren upp¬ komna vegetativa cellerna i vanliga zoos por an g i er, hvarvid rotdelen förgrenar sig och den öfre delen antager gestalten af en blås- eller päronformig kula. Detta är den form, som vanl. kallats Botrydium argillaceum (L.) Grev. Hela innehållet i sådana sporangier ombildas till talrika zoosporer, försedda med en cilié. En betydlig förökning i individ-antalet och spridningen öfver en stor areal åstadkommes genom dessa zoosporers utsvärmning. De komma snart till hvila, blifva runda och omgifva sig med en cellmembran. Komma de på dy- eller lerjord, utväxa de till vegetativa celler. Komma de däremot i vatten gro de ej, utan omgifva sig med en dubbel mem¬ bran och förblifva i ett hvilotillstånd, till de mekaniskt blifva förda på fuktig jord, då de gro, hvarvid den yttre membranen spränges, och utveckla ofta förgrenade vege¬ tativa celler. Utsättas de vanliga zoosporangierna förj torka eller solsken, så skrymper membranen i hop och hela det pro- toplasmatiska innehållet vandrar ned i rötterna och om¬ bildas där i 1 eller flere celler, rotceller, alt efter utrymmet, som rättar sig efter zoosporangiets storlek; hvarefter de omgifvas med en cellmembran. Ar jorden ännu en lång tid något fuktig, så uppsvälla rotcellerna till en blåsa, som utskickar en hyalin rottråd nedåt. Den¬ nes cellmembran förtjockas på ett stycke under blåsan, sä att dess lumen nästan försvinner, och växer så, att blå¬ san höjes upp ofvan jorden, där det blir ett hyp no spo¬ rangium (beskrifvet under namn af B. Wallrothii ). Tor- kadt bibehåller det sig hela det år, det bildats. Från de vanliga zoosporangierna skiljes det därigenom att det är något mindre och fullkomligt rundt och kan utveckla zoosporer oberoende af natt och dag. Få hypnosporan- gierna ett regn, kunna de snart utveckla en milliard zoo¬ sporer. 190 Literatur-o fversigt. Torkar däremot jorden liastigt in, så blifva rotcellerna oförändrade, ända tills de ånyo blifva befuktade, då deras membran uppsväller ocb genombryter rotens, membran samt blir till ett underjordiskt z oo sporangium, som utvecklar zoosporer liksom hypnösporangierna. Komma rötter med rotceller att ligga på ytan af mar¬ ken, så utvecklas de alt efter fuktighetsgraden till zoospo- rangier eller till vegetativa celler. Dessa olika förändringar försiggå vanligast om våren; sommaren är mera gynnsam för sporernas uppkomst, ty då är det mera vanligt med torka, värmen är då större och ett starkt solsken under en half timma är tilllräckligt att förorsaka deras bildning. Om sommaren finner man för det mesta endast vege¬ tativa celler, antingen inbegripna i sporbildning eller cell¬ delning. Cellerna dela sig på det viset, att på ett eller flere ställen blir en utbugtning, i hvilken en portion plasma och klorofyll hopar sig. Så snart denna utbugtning hunnit tilltaga i storlek så mycket, att den blifvit lika stor som modercellen, utskjuter den en rotdel nedåt och en cell¬ vägg upstår mellan båda delarne, hvilka snart skilja sig åt och hvar för sig utgöra en vegetativ cell. Man kan ej följa denna celldelning hos ett och samma individ un¬ der mikroskopet. Lägger man det nämligen i vatten, så förvandlas det till ett vegetativt zoosporangium. Några egendomligheter äga rum med de könliga zoo- sporerna, oafsedt att deras moderceller i yngre stadium kunna direkt utväxa till vegetativa celler. De kopulerande cellerna visa ingen olikhet i storlek. Härstamma zoospo- rerna ur unga sporer, så kopulera de hastigt, men dö, om de icke blifva i tillfälle att kopulera. Ur ju äldre spo¬ rer de bildas, desto långsammare försiggår kopulationen. Aro sporerna gamla, 2 år, så kopulera de ur dem upp¬ komna zoosporerna aldeles icke, men de gro direkt. Detta tyckes vara ett slags parthenogenesis. Literatur-öfversigt. 191 Femfaldigt slag af hviloceller förekomma hos denna alg: 1) i vatten komna könlösa zooosporer som kunna bibehålla sig månader; 2) rotceller — det år de bildats; 3) hypnosporangier — likaledes; 4) sporer — åratals; 5) isosporer, som hålla sig åtminstone det år, de bildats. Dessa senare omgestalta sig, då de öfvergå i hvilostadiet. Från att vara runda, blifva de hopplattade och sexkantiga och få tjockare membran med knöllika sirater. Ofvanstående utvecklingssätt har ref. sökt åskådlig¬ göra i nedanstående öfversigt. Vegetativ cell sporer vege ;ativ vegetativt hypno- vanligt cell (delning) zoosporangium sporangium zoosporangium zoosporangium veget, zoosporer cell (å rotdelen) zoosporer rotceller könliga könlösa vegetativa underjordiska hypno- hvilo- vegetativa zoosporer zoosporer celler zoosporangier sporangium celler celler isospor vegetativ cell zoosporer zoosporer vegetativ cell Smärre notiser. Vetenskapsakademien d. 14 nov. Till utländsk ledamot invaldes ledamoten af vetenskapsakademien i Berlin dr. N. Pringsheim. Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg den 5 nov. Lekt. C. J. Lindeberg framhöll några af de vigtigaste resultat, som vunnits genom den resa, som doc. S. Berg¬ gren under åren 1874 och 1875 företagit till Nya Zeeland med understöd af en mæcenat i Göteborg, livarjämte han förevisade några af detta lands mest utmärkande växtfor¬ mer, hemtade ur den särdeles värderika samling af väx¬ ter, h vilka doc. Berggren under denna resa samlat och 192 Smärre notiser. som af honom blifvit skänkta till Göteborgs museum. — Adj. P. G. E. Theorin framstälde en skildring af de väx¬ ter, hvilka af de olika folken i verldens skilda länder be¬ traktas såsom symboler för såväl religiösa som vidskepliga föreställningar. Vetenskapssocieteten i Upsala d. 25 okt. Doc. V. Witt- rock höll föredrag om reservnäringsämnena hos faneroga- merna och algerna. Den 27 nov. Till utlänske ledamöter invaldes prof. T. Cohn i Breslau, prof. N. Prtngsheim i Berlin och prof. W. P. Schimper i Strassburg. Fy siogr afiska sällskapet d. 14 nov. Doc. S. Berggren förevisade de för vetenskapen nya fanerogama växter som han funnit pa sin resa i Nya Zeeland. — Hr O. Nordstedt redogjorde för ett nyligen återfunnet manuskript af Linné med titeln: Hortus Uplandicus. Till utländsk ledamot invaldes prof. J. Lange i Kö¬ penhamn. Anmälan. Å Botaniska Notiser , som komma att utgifvas af undertecknad äfven under nästa år, e mottages prenume¬ ration å hel årgång, utgörande 6 nr i omkring 12 ark, å alla postanstalter i Sverge med 3 kronor 50 öre, postbe¬ fordringsafgiften inberäknad, samt hos tidskriftens distri¬ butör, herr C. Vf, K. Gleerups förlags-bokhanile! i Lund, och i alla båklådor till samma pris. Oks.! Hrr prenumeranter göras uppmärksamma på att tidskriften fortast erhålles genom prenumeration å nå¬ gon postanstalt eller hos utgif varen. De exemplar , som sändas genom posten , erhålla omslag. Lund den 15 dec. 1877. C. F. 0. Nordstedt. Innehall: E. Ährling: Några af de i Sverige befintliga Linnéanska håndskrifterne, kritiskt skärskådade. I. — At P. Winslow: Göte¬ borgstraktens Salix- och Rosa-ûorn. I. — - Literatur- öfversigt: Svensk botanisk literatur 1876. — J. Rostafinsky und M. Woronin: lieber Botrydium granulatutn. Smärre notiser: Lärda säll¬ skaps sammanträden. — Anmälan. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 1877.