BOTANISKA NOTISER FÖR ÅR 1880 MED BITRÄDE AF Hrr. ADLEBZ, S. ALMQUIST, FR. ABESCHOUG, J. E. ARESCHOUG, BE HM, EKSTRAND, HYLTÉN-CAYALLIUS, KROK, G. LAGER- HEIM, LÖNNROTH, POULSEN, SCHEUTZ, STRANDMARK, WALLENGREN, WILLE, WINSLOW M. FL. UTGIFNE AF C. F. O. NORDSTEDT. MED 1 TAFLA. . ; t. "X LUND, PÀ UT GIF VARENS FÖRLAG. 1880. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjateri, 1S80. IMEHÅLL: Origkal-afhamlliiigar. Adiæhz, E.: Bidrag till knoppfjällens anatomi hos träd och busk- artade växter (forutskickade meddelanden) . Sid. 180. Almquist, S.: Om den floristiska behandlingen af polymorfa . slägten . 170. Areschoug, F. W. C. : Smärre fytografiska anteckningar. I. Artemisia Stelleriana Bess . 137. Areschoug, J. E. : Beskrifning på ett nytt algslägte, tillhörande Laminarieernas ordning . 96. Behm, F. : En botanisk utflygt till Ovikfjellen i Jemtland som¬ maren 1876 . 33. Ekstrand, E. V.: Spridda växtgeografiska bidrag till Skandina¬ viens mossflora . 1. - - , Anteckningar öfver skandinaviska lefvermossor . . 44, 65. Hyltén-Ca vallius, G. E. : Spridda växtgeografiska bidrag till Värends flora . 191. Lagerheim, G.: Nya växtställen . 13. - : Växtgeografiska bidrag . 159. Lönnroth, K. J. : Hufvudformen af Arabis arenosa Scop, funnen i Sverige . . . . . . 150. '■ Nordstedt, O.: Om några af svenska florans novitier 1880 . . 151. Strandmark, P. W. : Blomställningen hos Empetrum nigrum L. 99. Wallengren, R.: Några nya skånska växtställen . 104. Winslow, A. P.: Silene infiaia (Salisb.) Sm. och Stierte mari¬ tima With . . 7. - ; Göteborgstraktens Salix- och Rosa- flora. II. . . . 71. - : Rosas Scandinavicce . 186. literatur-öfversigt. Areschoug, J. E.: A Igæ Scandinavian exsiccatæ fase. 9 . . . J8. Cooke, M. C.: A new Genus of Discomycetes . 21, Elfving, F.: Studier öfver geotropiska växtdelar . 17. - : Leber eine Beziehung zwischen Licht und Etiolin . . 55. Engler, à.: Versuch einer Entwicklungsgeschichte der Pflan¬ zenwelt- . 56. Florce danicæ icon um fase. L . 161. Groves, J.: A review of the british Characeœ . 122. Hegelmayer, F.: Zur Embryogenie und Endospermentwicklung von Lupinas . . 57. Kuntze, O.: Methodik der Speciesbeschreibung und Gattung Rubus . 15. II Lyngby, H. C. (f): Rariora Codana . Sid. 56. Moll, J. W.: Ueber Tropfenausscheidung und Injection bei Blättern . 24. Poulsen, Y. A.: Let ekstraflorale Nektarium hos Capparis cyno- phallophora . - .... 19. - : Botanisk Mikrokemi . , . 160. Reinsch, P.: Bie Auffindung von Mucorineen in der Steinkohle 25. Schmitz, F.: Beobachtungen über die vielkernigen Zellen der Siphonocladiaceen . 23. Stahl, E.: Ueber den Einfluss des Lichtes auf die Bewegungen der Desmidieen . 54. Theorin, P. G. E.: Adnotationes ad Hymenomycetes Fahlunenses 163. Treub, M.: Sur la pluralité des noyaux dans certaines cellules végétales . 23. Uhlworm, 0.: Botanisches Centralblatt . 22. Warming, E. : Den almindelige Botanik . 164. Winslow, A. P.: Herbarium Rosarum Scandinaviae Fase. 1.. . 194. Winter, G.; D:r L. Rabenhorst Kryptogamflora von Deutsch- 193. land, Österreich und der Schweiz. 1 Bd. Pilze . Wittrock, V. et Nordstedt, O.: Algœ agace dulcis fase. 7 et 8 113. Oversigt over de i Danmark tryckte samt af danske Botanikere i Udlandet publicerede, botaniske Arbeider, (videnskabelige og populære) 1879. (Ved Y. A. Poulsen) . 49. Svensk botanisk literatur 1879. (Af T. O. B. N. Krok). . . . 123. Smärre laotiser. Anmälan 32, 200. Annonser 31, 111, 112, 166, 168, 200. Anslå«* 29, 110, 133. Döde 28, 62, 63, 110, 134, 165. 199. En monandrisk Cypripedium 135. Ett egendomligt gräs 136. Gelatinglyceriii 110. Huru förökar sig Sagina nodosa? 31. Lärda sällskaps sammanträden: Christiania Videnskabselskab 107, 133. Det 12:te skandinaviska naturforskaremötet 130. Finska Yetenskapssocieteten 133. Fysiografiska sällskapet 1 06, 165, 198. Göteborgs vetenskaps- och vitterhetssamhälle 107. Naturhistorisk Forening i Köbenhavn 107. Societas pro fauna et flora fennica 26, 61, 104. 133, 196. Vetenskapsakademien 27, 62, 105, 165, 198. Yetenskapssocieteten i Upsala 107. 198. Luzula albida funnen i Sverige och Norge 135. J luzula albida funnen i Småland 199. Ny metod för preparering af diatomaceer 29. Skandinaviskt naturforskaremöte 64. Utnämnde 29, 62, 110, 133, 199. Utvecklingen af Streptocarpus 31. Åldrigt träd 64. III Växter som något vidlyftigare blifvit omnämnde i denna årgång. Agaricus aurantiacus v. badio-ruber sid. 163. Ag. sordidus v. concrescens 163. Aira cæspitosa v. minor 161. Antlioceros lævis 7. Arabis arenosa 151. Artemisia biennis 157, A. Stelleriana 137 och följ. Berggrenia 21. Biophytum sensitivum 106. Bleclinum spicant v. fallax 162. Calamagrostis h}rperborea 160. Capparis cynophallophora 19. Carex Drejeriana 162. Cephalanthera media 26. Cephalozia media 105. Cerastium arcticum och latifolium 161. Chætomorpha obscura 117. Chantransia clialybea ß brasiliensis 115. Chauvinia imbricata 117. Closterium attenuatum* sculptum 120. C. directum 119. C. Ehrenbergii ß brasiliense 122. C. laterale 121. C. moniliferum 54. C. subcostatum 119. C. subturgidum 120. C. turgidum f. brasilien¬ sis et* giganteum 130 Cypripedium Sedeni 135. Desmidium laticeps, I), quadratum ß graciliceps 118. Dicranum fuscescens 5. D. angustum 197. Empetrum nigrum 99. Entoclada Wittrockii 107. Fragaria vesca var. calycina 157. Ilarpanthus Flotowianus 67, H. scutatus 6. Hieracium anfractuml75. Jungermania cæspiticia 68, J. polita 46. Lamium intermedium och incisum 61. Linnæa borealis var. sulphurescens 156. Lophocoleæ 1, 48. Lupinus 57. Luzula albida 135, 199. Micrasterias denticulata ß intermedia et* quadridentata 119; M. truncrta ß excavata 119. Monotropa Hypopitys 27. Nardia hæmatosticta 47. Nelumbo nucifeVa 107. Oedogonium 109; Oe. biforme 115; Oe. Franklinianum 116; Oe. Kjellmanii 115. Oocystis crassa 117. Oxyglossum japonicum 97. Pithophora polymorpha 117. Phycomyces nitens 133. Phyllora- chis sagittata 136. Philonotis cæspitosa 1. Potenti) la Friesiana och Ranunculus 162. Rhynchostegium rotundifolium 1. Rosæ 71 och följ., 19 Rubus 16, 17. Sagina cæspitosa 152 och följ.,; S. nodosa 31; S. nivalis 152 och följ. Salix glauca v. angustifolia 162. Selaginella lepidophylla 27. Silene inflata och maritima 7 och följ. Sirogonium ceylanicum 117. Spærozosma pulchrum ß brasiliense 119; Sphærozyga saccata 122. Spi- rogyra lineata ß brasiliensis, S. singularis och reticulata 118. Stigeo- clonium subsecundum ß tenuius 116. Streptocarpus polyanthus 31. Trichosantes cucumerina 105. ;}ÿ * c '.i!' ■ tno- . ' • ... •. i * i vH I \ - i ‘i ■ ■ ' > ■ . BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF O. NORDSTEDT. N:r L d. 16 Febr. 1880. Spridda växtgeografiska bidrag till Skandina¬ viens mossflora. Af E. V. Ekstrand. Följande mossfynd ha af mig anträffats i olika delar af landet. De flesta fyndorterna äro tillägg till Hartmrs Fl. 10 uppl.; de öfriga till resp. specialfloror. Nya för flor an äro Bhyncostegium rotundifolium B. & S., Philonotis caespitosa Wils. och Lophocolea cuspidata Limpr. Tvänne mossor ha fordom uppgifvits för Skand., men ej sedan återfunnits, näml. Harpanthus scutatus Spruce och Antho- ceros levis L. Några andra ha redan uppgifvits för Sve¬ rige i prof. Lindbergs mossförteckning (nu under tryckning), men utan särskilda lokaler. Hvad nomenklaturen angår, ha vi i fråga om löfmossorna följt Hn:s Fl. 10 uppl.; i fråga om lefvermossorna har nyss nämnda förteckning i det närmaste blifvit följd. Hylocomium umbratum B. & S. Upl. Upsala i kungsparken flerest. m. fr., Alsike sn v. Fredrikslund m. fr., Vänge sn v. Kvarnberg. Hypnum Sommerfeltii Myr. Upl. Ålands och Järlåsa snr. H. Breidleri Jur. robustum Lindb. Upl. Upsala v. Gottsunda m. fr. (1874). 2 E. V. Ekstrand. H. purum L. Smål. N. och S. Möre härader flerest. m. fr. Äfven i Böda skog på Öl. m. fr. H. molluscum Hedw. Upl. Upsala v. Lassby (= Eriksberg) på något fukt. torfjord i barrskog. (Någon kalk finnes ej på denna lokal). H. commutatum Hedw. ÖG. v. Äskebäck i V. Ny sn ymnig. H. rugosum L. Öl. på alfvaren v. Ekelunda i Sandby sn spsm samt på ett torftak i Yickleby by ymnigt (1871). H. Kneiffi Sch. forma major. Öl. på en sumpig äng v. Runs* bäck i Torslunda sn ymnigt. H. vernicosum Lindb. Upl. Yänge sn s. v. om Fiby sjö. H. Lindbergii Mitt. Upl. Ålands sn v. Kölfva m. fr. H. Bambergeri Sch. Öl. alfvaren i Yickleby och Torslunda snr. Fullk. lik fjällformen. H. pallescens PB. Upl. Upsala nära Yitulfsbergs träsk samt Lingonbacka i Järlåsa. Brachythecium glareosum B. & S. Upl. Upsala v. Berthåga o •• samt Alands sn v. Österby. B. * turgidum Hn. 01. Köpings sn v. Åkerby samt s. alfva¬ ren v. Eriksöre och Karlevi. B. reflexum B. & S. Upl. Upsala v. Sunnersta — för öfrigt ej anm. af mig i Upl. B. StarJcii B. & S. Smål. Kristvalla sn v. Ingelsryd. B. plumosum B. & S. Smål. Kalmar 1., Ljungby sn v. Ströms- holm. o Amblystegium radicale B. & S. Upl. Ålands sn v. Gällsätra på trädrötter i ett sumpigt pilsnår v. stranden af ån. A. subtile B. & S. Upl. Alsike sn v. Krusenberg samt Läby sn nära ’Vadet”. o Plagiothecium turfaceum Lindb. Upl. Ålands sn v. Kölfva en styf V8 mil norr om g. gården i sumpig blandskog till höger om landsvägen ymnig och vacker. P. nitidulum B. & S. Samma lokal. P. elegans Sch. Upl. Risberga i Östuna sn. Rhyncostegium rotundifolium B. & S. Öl. Borgholms branter mycket spsm, men rikl. fruktbärande (1872). Eurhynchium Teesdalii Lindb. ÖG. Omberg ofvan ”mullskrä- erna” m. fr. (1869). E. Stobesii B. & S. Smål. Kalmar i diken v. Lindsberg och Svaneberg, stor oeh frodig. E. Vaucheri B. & S. Öl. Borgholm ej spsm med fr. samt Tveta i Torslunda ster. E. striatum Schimp. Smål. Kristvalla sn v. Ingelsryd. Spridda växtgeografiska bidrag. 3 Thamnium alopecurum B. & S. Öl. Borgholms branter. Cylindrothecium concinnum Sch. Upl. Upsala nära Vaxala ka. Neckera pumila Hedw. Upl. Upsala i skogen Nosten på asp- stammar. N. crispa Hedw. Smål. Oskars sn v. Anebo. Anomodon longifolius Hn. Öl. Borgholms branter m. fr.! (1872). LesJcea nervosa Myr. Smål. Dörby sn v. Ulfsborg. Myurella julacea B. & S. Smål. Kalmar på Stensö. Fontinalis dalecarlica B. & S. Upl. Ålands sn v. Österby. JDiphy scium foliosum Mohr. Upl. Upsala v. Flogsta och Stabby samt i Gla Upsala sn i en uttorkad mosse. Catharinea tenella Röhl. Smål. Ljungby sn i Kalm. 1. flerest. Philonotis calcarea Sch. ÖG. V. Ny sn v. Äskebäck ymnigt. o Ph. caespitosa Wils. Upl. Ålands sn v. Kölfva v. ett källdrag i skogen (samma skog som Plag. turf.) 1876. Aulacomnium androgynum Schw. Smål. Sigfrids sn v. St. Möl- nebo ymnigt m. fr. — Steril är den i östra Smål. allm. Amblyodon dealbatus PB. Upl. Upsala v. Flottsund samt Knif- sta sn nära Tomtasjön ; Öl. Resmo sn v. Mysinge samt nära Kö¬ pings ka. Catoscopium nigritum Brid. Öl. på alfvaret mellan Torsi unda och N. Möckleby samt v. Mysinge i Resmo. Mnium subglöbosum B. & S. Upl. Jumkils sn v. Granslätt, Ålands sn v. Kölfva, Upsala i kungsparken samt Häggeby sn v. Fågelsång. M. medium B. & S. Upl. Upsala i kungsparken flerest. ym¬ nig m. fr. M. affine Bland. Upl. Upsala v. Lassby m. fr. o o M. insigne Mitt. Upl. Ålands sn v. Albo m. fr. M. undulatum Hedw. Upl. Skokloster sn v. Mälbäck på ett ställe ymnig m. fr. M. stellare Hedw. Smål. Sigfrid sn samt Upl. Ålands sn v. Kölfva. M. cinclidioides Hüb. Upl. Upsala i kungsparken samt Vänge sn s. v. om Fiby sjö, på båda ställena ymnig m. fr. Bryum neodamense Itz. Öl. Långlöts mosse — utmärkt! For¬ men från Vitulfsbergs träsk v. Upsala är blott en bredbladig form af B. pseudotriquetrum. B. pallens Sw. Upl. mångenstädes. B. Duvalii Voit. Upl. Ålands sn v. Kölfva. B. Mühlenbecïcii B. & S. Upl. Upsala v. Flogsta. B. al/pinum L. Upl. Upsalatr. flerest. 4 E. V. Ekstrand. B. Klinggräffii Sch. Upl. Ålands sn ett litet stycke norr om Kölfva ggd i åkerdiken spsm (1876). B. erythrocarpum Schw. Smal. Dörby sn bort om Dansbo vid ån samt Yestervik nära kyrkog.; ÖG. Äskebäck i Y. Ny. B. cyclophyllitm B. & S. Smål. Kalmar 1. v. Karstorp i Oskars sn. B. inclinatum Bland. Upl. Upsala n. Yitulfsbergs träsk. o o B. uliginosum B. & S. Upl. Alands sn nära Albo. Wébera albicans Sch. Smål. v. St. Mölnebo i Sigfrids sn; OG. Kafvelbäck i V. Ny; Upl. Alsike sn n. kyrkan samt Ålands sn v. Kölfva och Järlåsa sn v. Hedtorp; 01. Sandby sn flerest. samt Köping. W. annotina Schw. ÖG. V. Ny sn v. Äskebäck i ett åkerdike ymnig m. fr. Physcomi trium pyriforme Brid. Öl. Torslunda sn v. Eriksöre och Färjestaden, Yickleby sn v. Karlevi. Pyramidula tetragona Brid. Upl. Upsala v. Norby. o Splachnum rubrum L. Upl. Alands sn v. Kölfva. S. sphœricum Sw. Samma lokal. Dissodon splachnoides Grev. ÖG. Omberg ofvan ”mullskräerna”. JEncalypta rhabdocarpa Schw. Öl. vid T veta i Torslunda. Ulota crispa (Hedw. !). Smål. Yärnanäs i Halltorp samt Eskils- ryd i Madesjö; Upl. Yänge sn flerest. Grimmia pulvinata Sm. Smål. Kalmar v. Skälby. Tortula fragilis Wils. Upl. Alsike sn v. torpet Pottmyran, Läby vad samt i Upsalatr. flerest., v. Flogsta m. fr.! Smål. Kalmar på Stensö. På Öl. allm. Leptotrichum glaucescens Hpe. Upl. Gla Upsala. — För öfrigt ej anm. af mig i Upland. L. homomallum Sch. Smål. Ljungby sn v. Källstorp. B. tortile Hpe ß pusillum. Samma lokal. JDistichium inclinatum B. & S. Upl. Knifsta sn n. Tomtasjön. D. incl. ß tenue Sch. syn. Öl. Sandby, Resmo och Köpings snr — Till habitus ganska olik hufvudformen. Pottia truncata Fürnr. Öl. flerest. både i södra och norra del P. Heimii Fürnr. 01. Karlevi hamn. P. curvifolia Ehrh. Smål. Kalmar; Upl. Upsalatr. flerest. JDicranum Drummondi C. Müll. Upl. Järlåsa och Ålands snr. P>. majus Turn. Upl. Bergsbrunna samt Yänge sn. D. cirrhatum Lindb. Upl. Är en för Upsalatr. högst karak¬ teristisk mossa. Förekommer på nästan alla låga kullar (horn¬ blende-granit) omkring staden samt på betesmarker nedanför dem, mera sällan i skog på stenar; dessutom v. Kimsfa ggd i Skånella Spridda växtgeografiska bidrag. O sn, Alsike, Jumkils sn v. Himrarne; i Ålands sn v. Ålbo i barr¬ skog m. fr.!; 01. Stenåsa sn v. Fröslnnda. D. fuscescens Turn. Uppträder i v. Upl. under mångfaldiga former: ifrån föga mer än tumsbög med täta, fasta tufvor och krusiga blad till kvartershög med löst tufvade stjelkar och nästan raka blad. JD. flagellare Hedw. Smål. Oskars sn v. Björnasjö; Upl. mån¬ genst. i v. delen; m. fr. v. Grissjön i Järlåsa. Dicranella rufescens Sch. Smål. Ljungby sn v. Källstorp. D. Schreberi Sch. Upl. Knifsta sn v. Forsby, Alsike sn nära kyrkan, Markim sn; ÖG. Lemunda. Trematodon ambiguus Hornsch. Smål. Oskars sn v. Vargsmåla. Cynodontium Wahlenbergii (Brid.). Upl. Vänge sn s. v. om Fiby sjö, Ålands sn v. Kölfva samt Järlåsa sn v. Sunnansjö. C. gracilescens Sch. Upl. Börje sn i Brunnbv skog samt Jär¬ låsa sn v. Sunnansjö. Weissia viridula Brid. Smål. Ljungby sn v. Fredrikström. Pleuridium subulatum Lindb. (non Bab.) Öl. Vickleby. P. nitidum Bab. Smål. Oskars sn v. Vargsmåla, Björnasjö och Karstorp. Sphærangium muticum Sch. Upl. Upsala^ v. Norby samt Gla Upsala v. järnvägen. Microbryum FlörJceanum Sch. Upl. Upsala v. Lassby och Norby samt Gla Upsala på en trädesåker bort åt Vitulfsberg ymnig. Ephemerum serratum Hpe. Smål. Oskars sn v. Vargsmåla, Björnasjö och Karstorp. Nardia scalaris B. Gr. Stockh. på vägen till Söderby sjö samt Upl. Järlåsa sn mellan Sunnansjö och Kvicksätra. N. hœmatosticta Lindb. Upl. Upsalatr. flerest. samt Järlåsa sn v. Kvicksätra. Mylia anomala B. Gr. Upl. mångenst., vid Sunnansjö i Jär¬ låsa m. fr. Jungermania obtusifolia Hook. Upl. Upsala v. Lassby spsm — för öfr. ej funnen af mig i Upl. J. exsecta Schmid. Upl. flerest., i Upsala kungspark anträffad med (T-stånd. J. crenulata Sm. Smål. Ljungby sn flerest.; Upl. mången¬ städes, oftast steril. J. hyalina Lyell. ÖG. Äskebäck i V. Ny ster. (1869). 6 E. V. Ekstrand. J. Hornschuchiana Nees. Upl. Upsala v. Vitulfsbergs träsk ymnig, äfven med halfmogna fr. J. plicata Hn. Upl. Börje sn i Brunnby skog, Vänge sn s. v. om Fiby sjö, Bergsbrunna, Skokloster sn i ’'rörmossen”. J. plie, forma Kunzeana (Hüb.). Upl. Bergsbrunna. J. alpestris Schleich. Upl. Järläsa sn v. Sunnansjö. J. alp. forma minor Nees. Upl. Järlåsa sn v. Lingonbacka samt Upsala på Lassby backar. J. bierenata Schmid. Lindb. Upl. Upsala mellan Lassby och Norby flerest. samt v. Jälla. J. Limprichtii Lindb. (J. intermedia Auct. plur.) Stockh. bort om Nacka samt Upsala mellan Tunaberg och Mälby. J. excisa Dicks. Lindb. Upl. Upsala i kungsparken på en gammal myrstack mycket frodig samt v. Nåntuna och Jälla; Jär¬ låsa sn v. Lingonbacka äfven på en myrstack. J. Helleriana Nees. Upl. Järlåsa sn mellan Kvicksätra och Sunnansjö. J. Flörkei W. & M. Upl. Upsala v. Jälla och Flogsta. J. Flörk. forma minor. Upl. Upsala v. Norby. — Vid första påseendet liknar denna form mycket J. minuta Cranz. Cephalozia obtusiloba Lindb. Upl. Järlåsa sn mellan Kvicksätra och Sunnansjö bland Sphagna ster. C. bifida (Schreb.) Lindb. Upl. Upsala v. Lassby flerest. och Jälla samt Börje sn i Brunnby skog. C. divaricata Dum. Upl. Knifsta sn v. Noor, Upsala v. Jälla etc., Järlåsa sn v. Lingonbacka. C. catenulata (Hüb.) Dum. Upl. Järlåsa sn mellan Kvicksätra och Sunnansjö på ruttna stockar samt v. Lingonbacka, Jumkils sn v. Granslätt på torfjord och v. Möjsjön på fukt. stenar bland Saccog. graveol. — Var. mycket både till storlek, utseende och växtsätt. Vi torde framdeles återkomma till denna mossa. Odontoschisma denudatum Dum. Upl. Vassunda sn nära Ulrika- dal samt Järlåsa sn v. Sunnansjö flerest., äfven m. fr.! Lophocolea bidentata Dum. Smål. Kalmar v. Lindsberg och Skälby, Dörby sn v. Dansbo. L. cuspidata Limpr. Upl. Upsala i kungsparken m. fr. (1876) samt Öl. Böda kronopark (1872). L. minor Nees. Upl. Upsalatr. flerest., med frukt sv. i sko¬ gen nära Vitulfsbergs träsk; Öl. Karlevi. Harpanthus scutatus Spruce. Upl. Alands sn v. Kölfva i sum¬ pig blandskog (sammaj skog som Plag .Qturfac.) steril (1876). — Igenkännes lätt på sina mycket stora med bladen nedtill samman¬ växta stipler. Märkligt nog synes denna karakter af de flesta Spridda växtgeografiska bidrag. 7 (alla?) förf. före Lindb. blifvit ignorerad (Se Bot. Not. 1874, sid. 94). Saccogyna graveolens Lindb. Upl. flerest. ss. Skokloster sn i ”rörmossen”, Alsike, Upsala i kungsparken, Börje sn i Brunnby skog, Alands sn v. Kölfva, Jumkils sn v. Möjsjön och Granslätt Järlåsa v. Sunnansjö, på de flesta ställen m. fruktpåsar. » Kantia Trichomanis Lindb. Denna mossa torde i likhet med föreg. ingalunda vara sälls. m. fr.; jag har åtminstone funnit den på flera st. i Upl. samt i Böda skog på Öl. (jfr Hn:s Fl. 10 uppl.). Lepidozia setacea Mitt. Upl. Bergsbrunna samt Järlåsa sn v^ Sunnansjö, på båda st. m. fruktsv. Trichocolea Tomentella Dum. ÖG. Omberg v. Elfvarum. Radula Lindenbergiana Gottsche. Smål. Ljungby sn v. Ströms- holm med talrika och långa J’-grenar. Porella platyphylla Lindb. Smål. Dörby sn v. Ingelstorp. Fossombronia Dumortieri Lindb. Smål. Oskars sn v. Vargs- måla: Upsala v. Norby och Börje sn i Brunnby skog. Chomiocarpon quadratus Lindb. 01. Sandby sn v. N. Näsby. £ Anthoceros levis L. Smål. Ljungby sn; Kalmar 1. v. Fredrik- ström och Källstorp på fukt. gångvägar och i diken ej spsm m. fr., Dörby sn v. Ingelstorp på liknande lokaler, först anträffad i Aug. 1873; Oskars sn v. Björnasjö spsm samt Hossmo sn v. Rin- kaby rätt ymnig i ett åkerdike i Dec. 1875, Växer ofta tillsam¬ mans med A. punctatus L. — Enl. Lindberg lärer den knappast förut blifvit funnen i Sverige, såsom förväxlad med A. pund. (Se Bot. Not. 1872, sid. 168). Riccia glauca L. 01. flerest.; v. Hörlösa i Persnäs sn ytterst ymnig på en trädesåker (1872). Ex. derifrån ty värr förkomna, hvarföre jag är oviss, om det var JR. glauca. Bör eftersökas. Silene inflata (Salisb.) Sm. och Silene maritima With. Studie af A. P. Winslow. Det händer ofta nog inom alla vetandets grenar, att man på ett eller annat sätt får till lifs en åsigt, som sedermera följer en genom hela lifvet, eller åtminstone till dess den af en eller annan anledning får en stöt, som 8 A. P. Winslow. antingen kastar öfver ända den hittills hysta åsigten eller tvingar en till en närmare granskning af densamma. För detta — bibehållandet af någon viss åsigt — är man ganska ofta utsatt inom de empiriska vetenskaperna, eme¬ dan det derstädes är förenadt med en mängd svårigheter — ja ofta alldeles omöjligt för de flesta — att underkasta de rådande åsigterna en allsidig, strängt kritisk gransk¬ ning, hvaraf följden blir — och vetenskaperna visa det tillräckligt — att en hel generation försvinner ur tiden, med föreställningar, som en följande utdömer såsom falska eller åtminstone såsom mindre rigtiga. Till en af dessa ”stabla” åsigter — jag vågar antaga, att jag icke varit ensam om den, utan att kanske alla svenska botanister äro med derom — räknar jag den, att vi hafva ofvan nämnda tvenne arter i Sverige. Huru vida denna åsigt är falsk eller sann, vill jag nu genast icke afgöra; det är blott ett stycke studie i naturen och litte¬ raturen jag här velat framlägga, med oförminskad rättig¬ het för läsaren att äfven få hafva ett ord vid domslutet. — Som sagdt, jag hade åratal hyst denna åsigt, utan att något dubium om dess fulla berättigande uppstått, tills jag i Notisernas 3:dje häfte för 1879, pag. 103, fick läsa, ”att den art, som i Finland benämnts Silene maritima, i allmänhet ej är Witherings art, såsom den framställes i Engl. Botany, utan Sil. inflata var. litoralis Rupr.”. — Och hvad som här yttras om Finlands S. marit., gäller helt säkert om Sveriges (och Danmarks). — Dessa ord voro ett anfall på mina åsigter, hvilket jag beslöt att upptaga vid första möjliga tillfälle, helst då äfven i trak¬ ten materialet var rikt nog för att deraf draga någon lärdom. För troligen alla svenska botanister är Silene inflata (Cucubalus Behen Lin.) en gammal bekant, en växt som alla känna. Silene maritima — jag vill tills vidare kalla den så — är deremot känd endast af dem, som botani¬ serat på våra hafsstränder, från hvilka den ej långt af- t Silene inflata och Silene maritima. 9 lägsnar sig. Och ingen, som funnit den, lär vilja förneka, att den till liela sin habitus är så olik den i våra åkrar, ängar etc. allmänna S. inflata, som t. ex. Potentilla an¬ serina är olik en P. fruticosa. Från den i sanden eller i en i bergen befintlig springa varande roten utbreda sig i alla rigtningar en stor mängd grenar, tryckta till den nakna klippan eller det tunna jordlagret, med i spetsen uppstigande grenar och blomskaft. Det var således fullt berättigadt, då E. Fries, som, så vidt jag vet, i Fl. Hall. först införde den i svenska floran, i Summa Veget, yttrar: vegetatione a S. inflata diversissima. — Vi äro således på det klara, att den svenska S. maritima är till habitus vida skild från S. inflata. — Har nu Ruprecht rätt; och hafva vi gått i villfarelse? — Hvad säger litteraturen, och hvad naturen, om båda närmare ransakas? Låtom oss först gå till sjelfva källan, till auctor spe¬ ciei! I an arrang, of Brit. Plants, edit. Ill, 1796, upptager Withering si. Cucubalus och sl. Silene, det förra utan, det senare med bikrona. Till det förra räknas C. Behen (= S. inflata), anförande i beskrifningen : our plants have no appearance of a croAvn at the mouth of the bloss; till det senare S. maritima. Ur descriptionen derpå anför jag blott följande: Stem trailing, branches ascending. Leaves spear-shaped *), varying much in breadth, edges transpa¬ rent, serrated with very minute prickles. The crown for¬ med by 2 little plaits in each petal. — Således skulle, enligt With., det för S. mar. utmärkande utgöras af ned- liggande stam (grenar), lancettlika *) blad, genomskinliga, mycket fint sågtantade kanter, och bikrona bestående af två små ”plaits”. Med afräkning af denna senare karak- ter öfverensstämmer nu den bohuslänska formen fullkom¬ ligt med With:s heskrifning. Men hvad är ”plaits”, och *) Spearshaped betyder egentl. spjutformig, spjutlik. Men enligt hvad som synes på flera ställen, är detta ord hos W. att återgifva med lancettlik. 10 A. P. Winslow. huru är det med bikronan hos vår marit.? Hos alla de exempl., som jag i somras från flera lokaler undersökte, utgjordes denna bikrona af två ganska tydliga knölar. ”Plaits” är ett något tvetydigt ord; den betydelse, som här kan komma i fråga, är ”veck”; ett väl obestämdt och sväfvande uttryck. Gå vi till Frankrike, som ju för grannskapet kan få anses ega S. maritima With., så upplysa oss Grenier och Godron, att bikronan hos denna art utgöres af två spet¬ siga fjäll (2 écailles acuminées); och detta kan ej tilläm¬ pas på vår form. (Hos S. infl. utgöres, enl. samma förf., bikronan af två små knölar — 2 petites bosses). I den tem- ligen vidlyftiga och om noggranna observationer vittnande beskrifningen på dessa arter angifvas äfven andra skilje¬ märken mellan dessa tvenne arter, t. ex. fröhusets form, carpophorens längd, etc.; men jag lemnar detta tills vi¬ dare, enär största delen af dessa återfinnes i Hartm., edit. XI. I detta arbete angifves skilnaden mellan de två ar¬ terna (i korhet) på följande sätt: S. inflata skärmblad hinnaktiga, hvita; blommorna lutande, talrika i knippet; — S. maritima skärmblad örtartade, gröna (stundom röda) ; blr upprätta, 1 — 5 i knippet. Hetta håller ej streck, en¬ ligt det material jag har framför mig. Skärmbi. hos infl. äro vid den första klynnegreningen rent gröna (= med dem hos maritima), och de skärmblad, som sitta på de sekundära blomaxlarne hos maritima [flera utvecklas säl¬ lan) äro ej längre gröna, utan färgade (lika hinnartade som skärmbi. på de sekundära axlarne hos inflata). Och på mina explr äro S. inflatas blommor fullt lika uppräta som på S. maritima. Visserligen uppgifves derjemte, att S. infl. har två knölar (i st. f. bikronblad), och att S. marit. har 2-tandade bikronblad ; men stöder sig dessa uppgifter på verkliga observationer — och jag har ej skäl; att betvifla det, — så visar detta, att dessa organ kunna variera i vårt land på olika lokaler, ty l:o står tSilene inflata och Silene maritima. 11 antecknadt vid mina explr af S. infl. ”utan” bikrona *), och 2:o har jag (åtminstone forliden sommar) aldrig fun¬ nit annat än 2 knölar, och ej någon tvåtandad bikrona hos maritima. Att den bohuslänska formen möjligen skulle vara S. mar. v. petræa Fr. (se Hn. pag. 229) är otänkbart, ty denna varietet är endast en forma macra af S. infl. (före¬ kommande på Öland och Gottl.), af Koch förd till S. infl. ß angustifolia DC., och Fries har sjelf sagt, att S. marit. förekommer ”copiose a Kullaberg ad Mare Album”. Låtom oss vidare höra hvad botanister af anseende säga om dessa arter! Lam. & De Candolle (Fl. française) upptaga en art: Sil. uniflora, som innefattar 3 former (a S. marit. With., ß Cucub. alpinus Lam. och y Cucub. fabarius Thor.). För De C. synes denna art endast vara en varietet af S. infl. ; han vågar dock ej helt och hållet påstå det, emedan differenserna dem emellan ej gifva vika för kulturen **). Beskrifningen på a-formen passar väl in på vår maritima (svalget är ofta försedt med små bihang; hos infl. är svalget vanligtvis utan bihang). — Rådfrågom äfven hvad den skarpsynte Koch, hvilken ej gerna skref en enda mening, som ej stödde sig på omfattande studier i naturen, säger. I Mertens und Koch (Deutschlands flora) läses: I bladens storlek och bredd äfvensom i stjelkarnes antal och rigtning varierar S. inflata så utomordentligt, att man har svårt att tro, att man har framför sig samma art. An äro de få stjelkarne alldeles uppräta, än ligga de till ett antal af 20 — 30 och än flera utbredda på mar¬ ken, stundom så dertill tryckta, att blott en eller två mellanleder j ernte blomskaften resa sig i höjden. Stun- *) Jag får upplysa, att af S. infl. undersökte jag i fjor endast ett fåtal. Denna art är i trakten ganska sällsynt ocli förekommer i ringa mängd. **) Fries påstår detsamma. Se vidare liärom längre fram min observation på ett stånd af S. maritima. 12 A. P. Winslow. dom äro bladen 2 tum långa och nästan 1 tum breda, stundom äro de smalt lancettlika, ja t. o. m. lineära*). Hos oss varierar ej inflata i sådan grad — så vidt min erfarenhet går — ; vanligen (kanske alltid) är den upprät, med spensligare eller robustare stjelkar, mer eller mindre breda, än spetsiga än trubbiga blad o. s. v. Af Koch fingo vi således veta, att S. inflata (i Tyskland) kan variera så, att den tyckes — såsom de med fetstil tryckta orden visa — få nästan samma utseende som vår S. maritima. Frågas nu, om icke äfven S. maritima kan visa tendens att antaga habitus af S. inflata. Följande torde kunna besvara denna fråga. På en af öarne, der jag undersökte S. maritima, växte en hel mängd på klipporna, sådana som jag ofvanför beskrifvit växten. Men strax bred¬ vid funnos ett par stånd af helt annat utseende. De hade kommit att få plats bland några låga buskväxter, af hvilka de fått det stöd, som eljest är dem undandraget på de nakna klipporna eller i sanden; och här hade de fått in¬ flatas resligare växtsätt och bredare blad. Med ett ord? det var S. maritima med god habitus af S. inflata. Sammanfatta vi det föregående, så framgår: att in¬ flatas breda bladform, uppräta växtsätt och hängande blommor m. m., kan antaga maritimas smala blad, ned- liggande växtsätt och uppräta blommor, att den senare kan erhålla den förras karakterer; att inflata kan än hafva, än sakna knölar på petala; med ett ord att ingen bestämd karakter finnes, hvarigenom vår vanliga S. in¬ flata kan skiljas från den bohuslänska S. maritima**). Återstå endast Witherings two ”plaits” och Gr. och Godr:s deux écailles, hvilka skulle blifva differentia specifica mel- *) JKochj uppgifver äfven, att än saknas, än finnes bikrona (i detta fall antydd af två små knölar). **) Hvad beträffar maritimas genomskinliga bladkant och fina tänder, så varierar äfven detta, enär jag nästan lika ofta funnit blad med ogenomskinlig kant och utan tänder. Silene inflata och Siiene maritima. 13 lan de två arterna. Men l:o skulle det vara att sätta ett alltför liögt värde på ett enda organ, hvilket, såsom inflata visar, än kan finnas, än saknas hos samma art, och 2:o skulle det icke förvåna om man lyckades finna tydliga öfvergångar från de väl utvecklade knölarne hos vår maritima till verkliga fjäll. — Resultatet af min långa studie skulle således blifva: att S. inflata och S. maritima (åtminstone den bohuslänska formen) äro blott tvenne former af samma art (således Linnés Cucub. Behen a &(0, att Ruprechts S. infl. var. litoralis är C. Behen ß L., och att S. maritima With, på grund af de two little plaits ej bör anses vara något annat än en form, framkallad af växtlokalens beskaffenhet, d. v. s. lika med C. Behen ß Lin. Nya växtställen. Af G. Lagerheim. Bellis 'perennis: Stockholm vid Täcka udden. Inula Helenium: Sk.: Rögle. Erigeron canadensis: Stockholm vid Beckholmen. Lactuca Scariola: Stockholm vid Beckholmen. Crepis virens: Sk.: Tånga i Välinge skn. Hieracium subcæsium: Stockholm vid Manilla. Scabiosa Columbaria: Boh.: Strömstad. Valeriana dioica: Blek. : Carlshamn. Galium Mollugo: Sml. : Hofmantprp. Myosotis silvatica: Stockholm vid Carlberg. Mentha viridis: Sk.: Kullaberg. Thymus Chamædrys: Blek.: Yalje. Datura Stramonium: Sk. : Hven. Veronica polita: Blek.: Ronneby; Stockholm. „ per sica: Sk.: Bjerbolund, Hven. Lysimachia Nummularia: Stockholm vid Carlberg. Pimpinella magna: Sk.: Rögle. Hydrocotyle vulgaris: Sml.: Hofmantorp. 14 G. Lagerheim.’' Anemone ranunculoides : Stockholm. Pulsatilla vernalis: Sml.: Hofmantorp. Cakile maritima : Blek.: Carlshamn. Senebiera Coronopus: Stockholm vid Beckholmen. Alysstm calycinum: Stockholm vid Manilla. Södml.: Dalarö. Malva Alcea: Sk.: Hven. ,, sivestris: Stockholm vid Körstrand. Geranium dissectum: Stockholm vid Beckholmen. Helianthemum vulgare ß: Sml: Hofmantorp. Viola uliginosa: Sk.: Östraby i mängd. Tunica proliféra: Sk.: Hven vid kyrkogården. Halianthus peploides: Blek.: Carlshamn. Oenothera biennis: Sml.: Hofmantorp. Rosa Maui: Sk.: Helsingborg. „ pomifera: Blek.: Carlshamn. Agrimonia odorata: Sk.: Bjerbolund. Blek.: Yalje. Sanguisorba minor: Stockholm vid Beckholmen. Miibus suberectus: Sk.: Bjerbolund. „ umbrosus: Sk.: Bjerbolund. ,, Madula: Sk.: Tanga. Potentilla norvegica: Sml.: Hofmantorp. Lathy rus silvestris ß: Sk.: Björka. Trifolium filiforme: Sml.: Hofmantorp. Euphorbia Cyparissias: Sml.: Hofmantorp. Mercurialis annua: Blek.: Carlshamn. * Polygonum Maii: Sk.: Råå. Mumex thyrsoides: Sk.: Helsingborg, Björka, Fleninge, Nittarp, Ossjö. Atriplex litoralis: Stockholm vid Beckholmen. Chenopodium murale: Sk.: Råå. Blek.: Carlshamn. Suceda maritima: Blek.: Carlshamn. Quercus sessilifiora: Sml.: Hofmantorp. Pinus Abies ß viminalis : Upsala. Neottia Nidus avis: Sk. : Rögle. Allium Scorodoprasum: Sml.: Hofmantorp. Convallaria verticillcita: Sk.: Farhult. Juncus glaucus: Sk.: Hven. Lemna gibba: Sk. : blommande vid Höghult. Sparganium fluitans: Sml.: Hofmantorp. Scirpus setaceus: Sk.: Ös sjö. Carex norvegica: Blek.: Carlshamn. „ divulsa: Blek.: Carlshamn. PLordeum murinum: Blek.: Ronneby. Nya växtställen. 15 Lolium multiflorum: Sk.: Bjerboluncl. Brachypodium silvaticum: Sk.: Helsingborg. Schedonorus sterilis: Sml.: Oscarshamn. „ tectorum: Sml.: Hofmantorp. Bromus commutatus: Blek.: Carlsliamn. Briza media ß pallescens: Sk.: Rögle. Stipa pennata: Sk.: Farhult (förv.). Osmunda regalis: Blek.: Mörrumsån. Equisetum hiemale: Sml. : Hofmantorp. Literaturöfversigt. Methodik der Speciesbeschreihung und Rubus. Monographie der einfachblättrigen und krautigen Brom¬ beeren verbunden mit Betrachtungen über die Fehler der jetzigen Speciesbesehreibungsmethode nebst Vorschlägen zu deren Änderungen von D:r Otto Kuntze. Leipzig 1879. 160 sid. 4:o och 1 fotograferad planch. Pris 15 Mrk. Det har varit många åsigter om, hvad som menas med en art. Förf. söker här visa, att man icke har nog med de vanligen begagnade underafdelningarne af slägtet: subspecies, varietas etc., utan föreslår han därför, att man i stället för slägtet antager följande nya begrepp: Finiform , hvars närmaste slägtingar äro utdöda; va¬ rierar den mycket kallas den gregiform , som åter kan bestå af locoformer , typiformer , versiformer (sådana af högre ordning kallas söbriniformer (kusiner) och samman¬ fattas under namnet subgregiform ), ramiformer (vanligen en lokalform af högre ordning), locogregif ormer (sekun¬ dära och tertiära ramiformer). Stamformen till en rami¬ form heter avoform och till en loco-, typi- eller versiform præform och motsatsen till denna posteriform. En utdöd form, som bildar utgångspunkten för en gregiform, kallas antiform. Former, hvilkas tillvaro endast är kort, raro- former. Vidare förekomma medio -, misto-, hybrido-, mi- stoproli-, hybridoprolif ormer samt culti-, domito-, novi-, sati- 16 Litera tu rö f versigt. former. Slutligen ha vi ”former” eller singuliformer, be¬ roende på variation hos ett organ; genom en samman¬ sättning af flere singuliformer uppstå versiformer etc. I stället för den binära nomenklaturmetoden skulle man enligt forks förslag använda en ternär, således an¬ tingen sätta ett predikat förut, t. ex. versiformen Rubus nutans, locoformen R. pyrifolius eller sammanställa 2 namn, t. ex. R. Fockeanus nutans, R. Moluccanus pyri¬ folius. Förf. nämner icke mycket om de förslag, som flere förf. förut gjort i samma syfte som han, t. ex. Fries vid Hieracierna och Braun vid Characeerna. Ur den egentliga afhandlingen om Rubus vilja vi en¬ dast göra några utdrag angående de där upptagna for¬ mer, som äfven förekomma i Skandinavien. De tillhöra alla den grupp, som förf. kallar gregiformen R. Cylactis . De mera utpräglade formerna af denna äro: 1) Caulibus flagellaribus sterilibus a) Plerumque acu¬ leis setosis, (albiflorus). Locoforma R. saxatilis L. Pauci- vel multiflorus, co- rymbosus, parviflorus, trifoliatus; drupeolæ 3 — 8. Locoforma B. pseudotriflorus O. Ktze. (R. castoreus v. hybridus Arrhen.). Flores 2 — 4 (rarius 6), racemosi, majores, eet. ut R. saxatilis, sæpius inermis. Ad quam raroformæ hæ: B. JiumuUfolius C. A. Meyer (setosus) sin- gulifolius; B. subtintegrifolius 0. Ktze. (inermis) folia fere omnia simplicia; [i?. monanthus 0. Ktz., uniflorus, Austria, Ingermannia]. I Köpenhamns herb, fann förf. öfvergångsformer från R. pseudotriflorus till R. saxatilis [b. Inermis, R. triflorus f., R. arcticus f.]. [2). Caules steriles desunt; caulibus repentibus ra¬ dicantibus (albiflorus). R. triflorus f. etc.]. 3). Caules steriles desunt; caulibus definitis erectis subunifloris inermibus; drupeolæ plerumque numerosæ; rhizoma repens vel definitum. Literaturöfversigt. 17 Ramiforma R. arcticus L. Flores hermaphroditi inter¬ dum 4= abnormales; rubriflorus, rarius albiflorus ÇR. leu- citicus Fries); folia ternata raro integra (= raroforma JR. stellatus Sm. (Lappland) ; vel 3 — 5-nata = JR. subquin- quelobus Ser. Planta arctica (Dalarne); [variat acaulis: R. acaulis Mich.]; setosoglandulosus = JR. pseudoarcticus 0. Ktze (Juckasjärvi); [flagelliformis — R. propinquus Ri¬ chards]; pluriflorus = R. castoreus Læst. (frequens); folia plurima integra = R. HaelJstroemi O. Ktze. (Dalarne). — Bland öfriga former äro: f. erectostaminea (Finland, Hi- singer; Lappland, Andersson), f. brevipedunculata (Fin¬ land, Mumurami), f. dentatopetala (Fl. Dan. 488 är äfven f. flexuosa), f. variestipulata, f. major (Ryska Lappmarken), f. obtusifolia (Dalarne). Ramiforma R. Chamæmorus L. dioicus, rarissime ab¬ normaliter hermaphroditus, albiflorus, singuliflorus, obtu- sifolius, sublobatus. Den amerikanska R. triflorus är utan tvifvel præfor¬ men till R. arcticus och föga, stundom icke, skild från R. pseudotriflorus. Det är sannolikt att R. Chamæmorus redan tidigt, vid istiden, blifvit bildad af hvitblommande former, som då voro circumpolära, och att först sedan den rödblommiga formen af R. triflorus (R. arcticus) upp¬ stod. På Newfoundland finnes det äfven R. Chamæmorus med röda blommor. Studier öfver geotropiska växtdelar af F. Elfving. Framställes , . . för vinnande af licentiatgraden . . . d. 3 Dec. 1879. — Helsingfors 1879, 51 sid. 8:o -F 1 pl. Efter en utförlig historik öfvergår förf. till sina egna försök och kommer till det resultat, att det finnes bilate¬ rala organ (bladen hos Cucurbita pepo), som ha förmågan att ställa sig vinkelrätt mot ljusets rigtning och således äro transversal-heliotropiska, samt att det äfven gifves radiära organ ■ (rotstockarne af Heleocharis palustris, Sparganium ramosum och Scirpus maritimus, horisontalt växande bi¬ rötter hos Cucurbita), som hafva egenskapen att, medan 2 18 Literaturöf versigt. de växa, ställa sig vågrätt, alltså vinkelrätt mot tyngd¬ kraftens resultant och på intet sätt kunna tillskrifvas negativ eller positiv geotropi. I sammanhang härmed tror sig förf. hafva uppvisat, ”att den uppfattning, som Sachs velat göra gällande i af- seende på de radiära och plagiotropa (bilaterala) orga¬ nens olika sätt att reagera emot yttre krafter och deras deraf beroende olika läge, är alltför schematisk, om den också i de flesta hittills kända fall håller streck. Yi måste medgifva, att lika väl som det finnes radiära organ, hvilka genom tyngdkraftens inverkan växa lodrätt, det äfven gifves andra radiärt bygda växtdelar, hvilka hafva egenskapen att under inflytande af samma yttre kraft växa vågrätt. Det ena kunna vi för ögonblicket lika litet för¬ klara som det andra. Men det synes mig att begreppet geotropi hädanefter bör tagas i en vidsträcktare mening än hittills. Då nämligen en del organ med lodlinien göra en vinkel 0° (positivt geotropiska), andra en vinkel 180° (negativt geotropiska) och vi nu hafva öfvertygat oss om att det äfven finnes växtdelar, som dermed göra vinkeln 90°, så tyckes det mig vara naturligt, att man, särskildt med de snedt växande birötterna för ögonen, betraktar det läge, som en positivt geotropisk rot och det, som en negativt geotropisk stam intager, endast som tvenne gräns¬ fall af de riktningar, hvilka växtdelar öfver hufvud kunna intaga genom ett bestämdt läge i förhållande till lodii- nien” . . . ”Att vi i sista instans hafva att göra med ännu okända egenskaper, med en egendomlig irritabilitet hos protoplasmat, lifvets substrat, torde väl knappast kunna betviflas, så mycket mindre som redan uppgifter föreligga om geotropi hos de af endast protoplasma bestående Myxomyceterna”. Algæ Scandinaviae exsiccatae quas adjectis Characeis distribuit John Erh. Areschoug. Ser. nov. Fasc. novus (Spec. 401 — 430). Upsaliæ 1879. Literaturöfversigt. 19 Den nyligen utkomna, sannolikt sista, fase. af detta vackra exsiccatverk, innefattar följande arter från Sverge, Norge och Spetsbergen (5 arter): 401 Fucus furtatus A g. 402 Rhodomela tenuissima (Rupr.) Kjellm. 403 Polysiphonia arctica J. Ag. 404 Rhodophyllis vepre¬ cula J. Ag. 405 Phyllophora interrupta Grev. 406 Ptilota serrata Kütz. 407 Mosogloia virescens Carm. 408 Chætopteris plumosa (Lyngb.) Kütz., zoosporangifera. 409 Sphacelaria cirrhosa (Roth) Ag., propagulifera. 410 Sph. olivacea (Dillw.) Ag., fructifera. 411 Dictyosiphon (Coilonema) Chordaria Aresch. 412 d:o f. simplex. 413 Phloeospora tortilis (Rupr.) Aresch. 414 Capsicarpella sphæ- rophora (Harv.) Kjellm. 415 Myrionema vulgare Thur. 416 Stre- blonema sphærieum (Derb, et Sol.) Thur. 417 Sphæroplea annu- lina Ag. 418 Oedogonium Braunii Kütz. 419 Cosmarium Botrytis. 420 C. crenatum Ralfs. 421 Docidium nodulosum Bréb. 422 Bry- opsis plumosa. 423 Monostroma Blyttii Aresch. 424 Bulbocoleum setigerum Pringsh. 425 Codiolum Nordenskiöldianum. 426 Pleu- rococcus vulgaris (Kütz) Menegh. 427 Coccochloris prasina A. Br. 428 Melosira nummuloides (Lyngb.) Kütz. 429 Polycystis (Clathro- cystis) aeruginosa Kütz. 430 Merisinopedium glaucum (Ehrb.) Næg. Det ekstraflorale Nektarium hos Capparis cyno- phallophora. Af Y. A. Poulsen. (Vidensk. Medd. fra naturhist. Forening i Kjöbenhavn 1879 — 80, 10 s. + 1 tail.). Förekomsten af ett slags honungsafsöndrande gland- ler i bladvecken af åtskilliga Capparisarter bar redan länge varit känd, utan att deras anatomiska byggnad ocb morfologiska betydelse dock förr än nu blifvit föremål för noggrannare undersökningar. Såsom resultat af före¬ liggande lilla uppsats framgår emellertid med full vissbet, att vi bär hafva att göra med ett slags utom blomman befintliga nektarier, livilka utom den egendomlighet, som ligger redan i denna deras plats, äfven med afseende på sin utbildning och sitt ursprung förete åtskilliga ganska anmärkningsvärda förhållanden. Endast tvenne liknande fall af extraflorala nektarier voro förut bekanta nemligen hos Sesamum och några Leguminoser. Att nektarierna hos Capparis skulle i lik¬ het med dem bos Sesamum vara abortierade blommor, 20 Literaturöfversigt. synes emellertid förf. föga troligt pä grund af deras upp¬ trädande redan i de tidigaste utvecklingsstadierna, innan ännu tal kan blifva om någon blomställning. Snarare tyckas de då, af många omständigheter att döma, vara förkrympta bladbärande sidogrenar eller på ett högst egendomligt sätt i sin utbildning hämmade stamspetsar. Iakttagelser på i tillväxt stadda stjelkspetsar visa oss nemligen deras första anläggning sådan som den för sido- knoppar vanliga: en liten konisk upphöjning framträder i de unga bladens vinklar och tilltager alltmera i storlek, till dess slutligen vid dess spets de första bladanlagen visa sig. I stället för att dessa första blad, som bekant, hos dikotyledonerna annars städse intaga en lateral ställ¬ ning, alternerande med stödjebladet, uppträda de emeller¬ tid här egendomligt nog mediant, det ena midtöfver det andra och nästan samtidigt. Deras tillväxt är dock, lik¬ som grenens i dess helhet, inom kort afslutad, och vi finna det färdigbildade nektariet såsom en klotformig eller klubblik kropp, hvars något afplattade spets täckes af de båda fjällika öfver hvarandra liggande bladen. I samman¬ hang med nybildningens upphörande öfvergår också vege¬ tationspunktens meristem i ett med underliggande märg- väfnad identiskt, tunnväggigt och polyedriskt parenkym med starkt ljusbrytande cellinnehåll; det föga förändrade dermatogenet ombildas till ett på vida, klorofyll-lösa klyf- öppningar särdeles rikt epithelium, men andhålor såväl som intercellular rum öfverhufvud saknas fullständigt. Yi finna med ett ord en stamspets förvandlad till ett verkligt, med secernerande klyföppningar försedt, nektarium. Barkväfnaden på organets yttersida förblir dock en klorofyllrik assimilerande väfnad, som utaf en mängd hornbastceller och de i krets stälda kärlknippena väl skil¬ jes från den egentliga härden för lionungsafsöndringen. Yid basen af nektariets utåt vända sida har emeller¬ tid redan tidigt en eller flere, i enkel rad stälda, accesso¬ riska knoppar med normal d. v. s. lateral bladställning Literaturöf versigt. 21 framkommit och Öfvertagit den undertryckta axelns rol som bladbärande sidogren. Så långt förf. Ännu återstår ett icke mindre intres¬ sant utredande af dessa egendomliga afsondringsorgans betydelse i kemiskt och fysiologiskt hänseende. Hj. N— n. A new Genus of Discomycetes. By M. C. Cooke. (Gardeners Chronicle 25 Oct. 1879 p. 533 och ”Grevillea” December 1879 pag. 51 — 53). Bland ett antal af Docent Berggren på Nya Zeeland samlade och af Cooke i ofvan anförda nummer af ”Grevillea” pag. 54 — 68 med undantag af Hymenomyceterna uppräk¬ nade svampar finnas kring 50 nya arter, af hvilka en ut¬ gör ett nytt slägte, hvilket synes tillhöra Discomycetes, men i vissa hänseenden afviker från denna grupps karak¬ terer. Angående denna svamp yttras, att den, med af- seende på sin struktur, jemförd med de öfriga Discomycetes, är af vida mer intresse än en rätt och slätt ny art eller nytt slägte, hvarför vi här vilja i korthet anföra förfrs beskrifning och hans åsigt om slägtets affinitet. Med lednings af den efter lefvande exemplar utförda afbild¬ ningen beskrifves svampen såsom tumshög, päronformig, eller omvändt äggrund, inuti ihålig, något hoptryckt, ned¬ till veckad, i öfre delen orangefärgad, mot basen hvit. På ytan finnes intet spår till hyménium, hvilket deremot öfverdrager hela svampens inre hålighet och består af stora tätt packade cylindriska asci med 8 elliptiska spo¬ rer i hvarje, men utan parafyser. Svampen bildar således en sluten säck, till konsistensen köttig, med hymeniet inneslutet och betäckande hela den inre ytan. Den är så att säga en ut och in vänd Spathularia. Med afseende på den frändskap, som detta slägte, hvilket af förf. be¬ nämnes Berggrenia , har till andra, anmärkes, att Sphce- rosoma möjligen är detsamma närmast utom deri, att Sph. \ har ett tjockare och fastare periderm och dessutom växer under jordytan. Sphœrosoma , oaktadt tydligen nära be- 22 Literaturöfversigt. slägtad med Genea, ansågs af Tulasne tillhöra Discomy- cetes, och förf. anser samma slägte vara mera aflägsnadt från Discomycetes och närma sig Tuberacei än det här beskrifna slägtet afviker från vissa arter af Peziza. Det finnes en stor likhet med afseende på fruktens karakter och det köttiga stromat mellan detta slägte och Cyttaria , hos hvilket senare hymeniet stundom är inskränkt till några få nästan slutna hålor, och, oaktadt der ingalunda är en nära förvandtskap, är förf. böjd för att ställa det nya slägtet i närheten af Cyttaria. Botanisches Centralblatt. Referirendes Organ für das Gesammtgebiet der Botanik des In- und Auslandes. Herausgegeben unter Mitwirkung zahlreicher Gelehrten von D:r Oscar Uhlworm in Leipzig. Under ofvanstående titel skall en tidskrift utkomma, som till en stor del har samma syfte som Justs Botanischer Jahresbericht. Referaten skola dock blifva kortare och utkomma mycket tidigare. Enligt den utsända prospekten skall tidskriften utkomma med 1 häfte à 1 — 1 1/a ark i veckan, kosta 28 Mrk årligen och bland annat innehålla: 1) korta, rent objektivt hållna, af framstående tyska och utländska fackmän lemnade referat öfver så vidt möj¬ ligt alla i in- och utlandet sjelfständigt eller i periodiska skrifter publicerade arbeten oeh afhandlingar från alla botanikens områden; 2) i hvarje nr en möjligast fullständig förteckning på titlarne till den nyaste botaniska literaturen i alla länder; 3) korta, högst 1 — 1 4/a sid. långa, originaluppsatser, föregående redogörelser, floristiska notiser, fenologiska och biologiska anmärkningar, uppgifter öfver nya undersök¬ ningsmetoder; 4) berättelser öfver museer, institut, trädgårdar, offent¬ liga och privata samlingar, resor, nya och förbättrade instrument, äfvensom notiser och recept för preparering och konservering; Literature fversigt. 23 5) personalnotiser; 6) annonser från naturaliehand- lare och optiker; 7) en slags brefiåda för allmänheten; dessutom bilaga med annonser. Slutligen ställer utgifvaren en begäran till alla bo¬ tanister, att de måtte understödja honom genom att sända sina arbeten och andra meddelanden till honom (adr.: Südstrasse 82 i Leipzig). Beobachtungen über die yielkernigen Zellen der Siphouoclad i aceen . Von Fr. Schmitz. (Festchrift der Naturf. Ges. zu. Halle. 1879). Sur la fluralité des noyaux dans certaines cel¬ lules végétales. Par M. Treub. (Compt. rend. torn. 81, 1879). Flere cellkärnor i samma cell oberoende af någon pågående delning hafva väl förut i enstaka fall påvisats, men att ett sådant förhållande skulle vara ett för en hel grupp af likartade element eller för flere närbeslägtade arter gemensamt kännetecken, har först genom dessa båda nära nog samtidigt offentliggjorda arbeten satts i fråga. Särskildt har förf. till den första af här ofvan nämda afhandlingar funnit denna egendomliga struktur af cell¬ innehållet så konstant och utmärkande för en del alg- slägten, Chætomorpha, Cladophora, Microdictyon, Anadyo¬ mene, Valonia och Siphonocladus, att han ansett sig derutaf berättigad att trots alla olikheter i öfrigt af dem bilda en särskild familj, Siphonocladiaceæ. På insidan af det rikt klorofyllhaltiga plasmaväggöfverdraget hos dessa växters celler finnas nämligen regelbundet anordnade en mängd, skarpt begränsade, plattadt ovala cellkärnor, hvilka med carmin och hæmatoxylin m. m. visa de normala re¬ aktionerna. Deras betydelse för celldelningen synes dock vara så god som ingen, då de däremot såsom centra för protoplasma samlingar ne alltid spela en vigtig rol vid zoo- sporbildningen. Delningar af dylika kärnor hafva hos Valonia observerats försiggå på tvänne olika sätt, dels Literaturöfversigt. genom enkel afsnörning och dels genom anhopningar mot polerna samt mellanpartiets upplösning. Ett ännu intressantare och än mera upplysande bi¬ drag till denna frågas utredande synes emellertid Treubs afhandling lemna, i det att här äfven hos fanerogamerna påvisas förekomsten af flere cellkärnor i samma element nemligen hos Euphorbiacéernas, Asclepiadéernas, Apocy- néernas och Urticacéernas bastceller och mjölksaftkärl, hvilka senare ju, som bekant, antagas bestå af en enda utvuxen cell. Talrika celldelningar i öfverensstämmelse med Strassburgers beskrifning, hafva nemligen här iakt¬ tagits, utan att de dock någonsin synts åtföljas af mot¬ svarande söndringar af cellinnehållet för öfrigt. Det uppslag, som genom dessa båda afhandlingar gif- vits, kan utan tvifvel, ifall det skulle visa sig hållbart, blifva af genomgripande betydelse för uppfattningen af cellbegreppet och de lägre organismernas förhållande till de högres elementarorgan. Hj. N — n. lieber Tropfenausscheidimg und Injection bei Blättern. Vorläufige Mittheilung von Dr. J. W. Moll. (Bot. Zeitung 1880 N:o 4). Utaf den ganska allmänt förekommande vattenafsön- dringen från vissa bestämda delar af åtskilliga växters blad leddes förf. på den tanken att genom användande af artificielt tryck söka utröna, om detta fenomen kunde framträda hos alla växter, och om alltid samma lagbun¬ denhet dervid skulle göra sig gällande. För detta ändamål inpressades under tryck af en 20 centimeters qvicksilfver- pelare vatten, färgadt eller ofärgadt, i afskurna skott af omkring 70 olika arter. De resultat, som härigenom er¬ nåddes, voro i korthet följande. Afskars grenen under pågående inpressning, utsipp¬ rade vatten ur dess, kärlknippezon och förnämligast ur dennas vedparti, under det att borttagandet af en barkring på något ställe visade sig utan all verkan. Vattnet tyck- I Literaturöfversigt. 25 tes således taga den under normala förhållanden vanliga vägen. Oftast dröjde det ej heller länge, innan den för¬ ökade tillströmningen till bladen på något sätt gjorde sig märkbar; hos 44 af de undersökta växterna visade sig nemligen inom kort vattendroppar på bladskifvan, och då oftast på bestämda ställen t. ex. på sågtänderna, i blad¬ kanten, i bladspetsen eller såsom hos Tropoeolum på hela bladets yta. I andra (34) fall yppade sig antingen en sådan afsondring åtföljd af injektion — vattnets hopande i bladets samtliga intercellularrum — eller ock framträdde denna senare ensamt. Blott i några få undantagsfall hade all verkan uteblifvit. Fastän härvid ej alltid någon lagbundenhet kunde påvisas, iakttog dock förf., att injektionen i många fall var beroende af bladens ålder. Så framträdde t. ex. på en gren af Platanus: injektion utan afsondring på de nedersta bladen, ensamt afsondring på de yngsta och båda i förening på de öfriga. Injektionen hade dock städse befunnits vara fullkomligt oskadlig för bladens fortsatta lifsverksamhet. Angående slutligen förekomsten af sär¬ skilda vattenklyföppningar på de ställen, der dropparne framträda, tror sig förf. hafva funnit, att hos åtskilliga växter med regelmässigt fördelad afsondring sådana ofta nog saknas. Hj. N— n. Die Auffindung von Mucorineen in der Steinkohle von P. F. Beinsch. Erlangen d. 8 jan. 1880. 2 sid. och 1 tafl., allt autografieradt. Sedan det medelst en egen metod lyckats att fram¬ ställa mycket tunna och genomskinliga snitt af stenkol, så visar det sig att endast vissa lägre växtformer delta¬ git i bildningen af stenkolen och att de bibehållit sin struktur mycket bra. Dessa skulle utgöras af bildningar af enklaste orginisation, bestående af kornig primärplasma med primordialcellbildning, samt af mucorineer. Dessa senare, som utgöra hufvudbeståndsdelen i stenkolen, bestå 26 Literatu röf versig t. af en långtrådig väfnad, hvars trådar stå i förening med gröfre stammar. Mellan trådarna och här och där i or¬ ganisk förening med dem finnas andra kroppar inströdda, som se ut som sfärokristaller och i polariseradt ljus visa ett likadant kors, som stärkelsekornen och vegetabiliska sfärokristaller. Förf. kallar dem för sporer. Förf:s tolkning, af hvad han sett, synes ref. icke rik¬ tig eller åtminstone högst tvifvelaktig. Allraminst kunna de sfärokristalliknande bildningarne anses för sporer af mucorineer ; i nu för tiden lefvande svampar tyckas sfäro¬ kristaller mycket sällsynt förekomma, då de Bary anför dylika endast från uppsvälda hyfer af Phallus caninus. Repertorium annuum literaturœ botanicœ periodicce. Tom. Y (1876) liar nyligen utkommit och är något förökad mot föregående årgångar. Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. Sällskapet pro fauna et flora fennica d. 6 dec. Prof. Sælan förevisade en nykomling för finska floran, Cepha - lanthera rubra (L.), hvilken sistlidne sommar upptäcktes i ett enda exemplar på en holme benämnd Jalansaari i Lojo socken af lyceisten G. Wallén. Han omnämde vidare, att han i små vattensamlingar i Nurmis kyr koby i Norra Karelen anträffat den rätta Nymphœa candida Casp., som förmodligen har en vidsträcktare utbredning inom Fin¬ land än N. alba. Dock hade föredragaren sett endast den senare arten på flere ställen i Saimens vattendrag. Likaledes meddelade herr Sælan att han under sin resa sistlidne sommar i närheten af Willmanstrand funnit Tri- setum flavescens, ett grässlag, som hos oss förut var ob- serveradt endast i södra och sydvestra Finland. Vidare ådagalade herr Sælan genom talrika förevisade exemplar, Smärre Notiser. 27 att den allmänt såsom en parasitisk växt anförda Mono¬ tropo. ; hypopitys åtminstone såsom fullt utvecklad har en lång krypande rotstock och förer ett sjelfständigt lif. Härigenom bekräftades således den åsigt, som för någon tid sedan uttalats angående denna växt af sällskapets ordförande i en i öfversigt af Vet. Soc. förhandlingar införd uppsats. I sammanhang med frågan om de skilda Nymphcea- arternas förekomst omnämnde prof. Lindberg, att han ge¬ nom noggranna undersökningar af Nymphæaceernas frukter och jemförelse med frukterna hos närstående utländska växtgrupper kommit till den åsigt, att dessa frukter äro bildade af en mängd särskilda pistiller, hvilka samman¬ vuxit med blomaxelen, på grund hvaraf de höra föras till de s. k. gamo-schizocarpa frukterna. Vetenskapsakademien d. 15 dec. Till införande i hand¬ lingarne antogs en af d:r S. Almqvist författad afhandling: Monographia Arthoniarum Scandinavian Den 14 jan. 1880. Lektor N. J. Scheutz hade inlem- nat en berättelse om sin resa i Bohuslän 1879. Till in¬ förande i öfversigten anmälde sekreteraren en insänd upp¬ sats af lektor P. E. G. Theorin: Utvecklingen och byggnaden hos några växters taggar och borst. Den 11 febr. Akademien beslöt att tilldela en del af det Letterstedtska författarepriset for innevarande år till dr. A. G. Nathorst för hans utmärkta arbete ”Sveri¬ ges fossila flora”, hvaraf ett nytt häfte under 1879 utgif- vits. — Prof. Wittrock lemnade en framställning af de egendomliga biologiska, morfologiska och anatomiska för¬ hållandena hos Selag inella lepidophylla H. et. G., dervid förevisande såväl växande som hvilande exemplar af denna växt, redogjorde därefter, enligt akademiens uppdrag, för en vid sista sammankomsten till akademien inlemnad be¬ rättelse om en af lekt. Scheutz inlemnad reseberättelse samt anmälde slutligen för intagande i öfversigten en 28 Smärre Notiser. uppsats af amanuensen K. F. Dusén med titel: ”Bidrag till Herjedalens och. Helsinglands flora”. Döde utländske botanister 1879. Den 4 jan.: Dr. Hermann Itzigsohn i Schöneberg vid Berlin, vid 65 års ålder. — Den 9 jan.: M. dr. James Watson Robbins i Uxbridge, Massachusetts, 77 år gammal. — Den 10 jan.: M. dr. Jacob Bigelow i Boston, 92 år gammal. — Den 10 febr.: Dr. Heinrich Wilhelm Buek i Hamburg vid 83 års ålder. — Den 19 febr.: Dr. Ferdi¬ nand Moritz Aschersohn i Berlin, 81 år gammal. — Den 17 mars: prof. Heinrich Gottlieb Ludwig Reichenbach i Dresden, 86 år gammal. — Den 23 mars: Sir Walter Calverley Trevelyan i Wallington, Northumberland, nära 82 år gammal. — Den 23 apr.: Elisabetha contessa Fiorini- Mazzanti i Rom, 89 år gammal. — Den 28 april: Prof. Thilo Irmisch i Sonderhausen, vid 63 års ålder. — Den 9 maj: prof. Heinrich Rudolph August Grisebach i Göttin¬ gen, 65 år gammal. — Den 17 maj : Edouard Spach, länge anställd vid museum i Paris, 77 år gammal. — Den 25 maj: prof. Karl Heinrich Emil Koch i Berlin, nära 70 år gammal. — Den 7 juni: M. dr. Tilburg Fox i Paris, vid 43 års ålder. — Den 9 juni: directorn för Glasvenin Bo¬ tanic Garden i Dublin David Moore, vid 72 års ålder. — Den 16 juli: ledamoten af Petersburg-akademien Johann Friedrich von Brandt, vid 77 års ålder. — Den 23 juni: Prof. Ernest Faivre i Lyon, 52 år. — Den 6 aug.: prof. Carlo Bagnis i Rom, vid 24 års ålder. — Den 17 aug.: dr. Martius Bull på Jersey. — Den 26 aug.: Carl Julius Meyer von Klinggräff på Paleschken vid Nikolaiken i Yestpreussen, vid 70 års ålder — Den 12 sept.: William Wilson Saunders i Ray- stead, Morthing, Sussex vid 70 års ålder. — Den 29 sept. : prof. Edward Fenzl i Wien, 71 år gammal. — Den 7 okt.: John Miers i London, vid 90 års ålder. — Den 15 dec.: dr. Herman Bauke i Berlin, 28 år gammal. — Den 31 Smärre Notiser. 29 dec. : hofrådet Mutius Joseph Spiritus von Tomasini i Triest, vid 85 års ålder. [I okt. 1878: Wilhelm Schimper i Adoa, Abyssinien, vid 74 års ålder. — Den 15 dec. 1878: prof. Giuseppe Bertoloni i Bologna, 73 år gammal]. H. Kejs. Maj: t har d. 23 sistlidne dec. utnämnt och förordnat fil. dr Johan Peter Norrlin att vara e. o. pro- lessor i botanik vid Universitetet i Helsingfors. Den 31 dec. 1879 har K. Maj:t af allmänna medel beviljat till Vetenskapsakademiens förfogande att enligt förut bestämda villkor användas till inlösen af 100 ex¬ emplar af hvartdera utaf andra seriens sjätte och sjunde häften af prof. E. Fries’ arbete ”Icones selectæ hymeno- mycetum” 1400 kr.; åt Kand. C. F. Nyman lör utgifvande af tredje delen af arbetet ”Conspectus floræ europææ” 1000 kr.; åt adj., botanisten vid landtbruksakademiens experimentalfält Jakob Eriksson för att under sex måna¬ der af nästkommande år i utlandet studera experimental- fysiologi 1500 kr. Ny metod fôr preparering af diatomaceer. Den fran¬ ske diatomace-kännaren P. Petit har i tidskriften Brebis- sonia för 1879 lemnat några anvisningar rörande diato- maceers preparation, hvilka synts oss lämpliga att meddela de läsare af Bot. Notiser, som sysselsätta sig med nämda alger. Innehållet af hans meddelande är i korthet följande. För att bibehålla diatomaceer i deras naturliga in¬ bördes läge (i form af band, trådar, zigzagkedjor o. s. v.) har man brukat preparera dem på sådant sätt, att de upplagts på täckglaset och tillika med detta glödgats på ett platinableck öfver spritlåga, hvarefter man på vanligt sätt beredt kanadabalsampreparat. 30 Smärre Notiser. Detta förfaringssätt har dock åtskilliga olägenheter. Först och främst blifva cellernas organiska beståndsdelar helt och hållet förstörda; en del stannar vanligen q var, förvandlad till kol. Yidare händer lätt, att kanadabal- samen icke intränger i cellernas inre. Slutligen komma vanligen alla cellerna i samma läge, så att man blott ser en af deras ytor. För att undvika dessa olägenheter, men likväl bibe¬ hålla det naturliga läget *), bör man gå till väga på föl¬ jande sätt. Diatomaceerna läggas (de marina tvättas först i sött vatten) i kall koncentrerad salpetersyra under tolf tim¬ mars tid. Sedan de derefter väl tvättats, glödgas de på sätt nyss nämdes; är glödgningen tillräcklig, märkes ej vidare något organiskt innehåll. När täckglaset blifvit fullkomligt afkyldt, tillsättes en helt liten droppe af la¬ vendelolja. Denna tränger in mellan skalen och gör att balsamen sedermera lättare kommer dit. Täckglaset läg- ges nämligen derefter på vanligt sätt på objektglaset ofvanpå en droppe kanadabalsam. Genom lindrig upp¬ värmning af preparatet kan oljan sedermera bortdrifvas. Om någon del af balsamen trängt utanför täckglaset, kan denna efter preparatets kallnande borttorkas medelst en fin linneduk, fuktad med kloroform. Önskar man i samma preparat erhålla diatomaceer i det naturliga inbördes läget och i andra lägen, kan man först på vanligt sätt koka ungefär en tredjedel af mate¬ rialet och sedan efter vederbörlig tvättning blanda denna med de andra två tredjedelarna, som behandlats med kall *) Metoden synes dessutom med fördel kunna användas, när man endast kar tillgång till små qvantiter diatomaceer, af kvilka man önskar bereda preparat. Genom den samma undviker man för öfrigt kokningen i syror, kvilken i boningsrum medför olägen¬ heter i mer än ett afseende. Anm. af refer. Smärre Notiser. 31 salpetersyra på sätt ofvan nämdes. Derefter glödgas och prepareras i balsam såsom nyss beskrifvits. L. — dt. * Växter , som under större delen af sitt lif endast bestå af ett rotslående blad ocli blommor , äro ju mycket afvikande från andra. En sådan är Streptocarpus polyanthus. Ut¬ vecklingen af denna och S. Rexii har nyligen blifvit under¬ sökt af H. Hielscher (i Cohns Beitrag. III Bd, 1 H.), som visar att deras embryo icke har ett anlag till rot eller en vegetationspunkt i plumulans ställe. Det består således endast af 2 hjertblad och det hypokotyledona stängelledet, livars nedre del nedtränger i jorden och ut¬ vecklar birötter; detta med rötterna och det ena hjert- bladet dör sedan oftast bort och från basen af det andra hjertbladet, som äfven får göra tjenst som löfblad, utveck¬ las birötter. På öfre sidan af bladbasen uppstår andra året blomstjelkarne som adventiva emergenser. Huru fôr öhar sig Sagina nodosa? A. Craig-Christie har enligt Journ. of Bot. icke funnit mogna frön af denna växt, men har däremot iakttagit, att hela växten på hö¬ sten faller i tu i många delar, som slå rot, så att det blir lika många nya stånd, som det fanns bladgyttringar på det gamla. Annonser. Den, som vill lemna några bidrag till andra uppla¬ gan af min ”Skånes Flora”, anmodas att insända dem till mig före instundande mars månads utgång. Lund den 10 febr. 1880. Fr. Aresckoug. Tidning- för trädgårdsodlare utkommer som hittills med ett nummer vid början af hvarje månad eller 12 nummer pr år och kan prenumeration derå ske å alla postanstalter och i alla bok¬ lådor i Sverige, Norge, Finland och Danmark. Priset är å sven¬ ska postanstalterna samt hos bokhandlarne för hel årgång 2 kr. 50 öre. — De som önska erhålla tidningen sig tillskickad franke- rad under korsband kunna direkte till redaktionen insända nämnda 32 Smärre Notiser. belopp (2 kronor 50 öre) eller motsvarande valuta i utländskt mynt. — Bref till tidningen adresseras: Tidning för trädgårds¬ odlare, Stockholm. Anmälan. O A Botaniska Notiser , som komma att utgifvas af undertecknad äfven under nästa år, emottages prenume¬ ration å liel årgång, utgörande omkring 12 ark, 6 nr, å alla postanstalter i Sverge med 4,so kr., postbefordrings¬ afgiften inberäknad, samt hos tidskriftens distributör, herr €. >T. fö. Gleerups förlags-bokhamlel i Lund, och i alla boklådor till samma pris. Obs.! Hrr prenumeranter göras uppmärksamma på , att tidskriften fortast erhålles genom prenumeration å nå¬ gon postanstalt. Be exemplar , som sändas genom posten, erhålla omslag. Lund den 15 dec. 1879. f. F. i). Nordstedt. Innehåll: F. V. Ekstrand, Spridda växtgeografiska bidrag till Skandinaviens mossflora. — A. P. Winslow. Silene inflata (Sa- lisb.) Sm. och Silene maritima With. — G. Lagerheim, Nya växt- ställen. — Literaturöfversigt: O. Kuntze, Methodik der Spe- ciesbeschreibung und Rubus. — F. Elfving, Studier öfver geotro- piska växtdelar. — J. E. Areschoug, Algæ Scandinavian exsiccatas fase. 9. — Y. A. Poulsen, Det ekstraflorale Nektarium hos Capparis cynophallophora. — M. C. Cooke, A new Genus of Discomycetes. — O. Uhlworm, Botanisches Centralblatt. — F. Schmitz, Beobach¬ tungen über die vielkernigen Zellen der Siphonocladiaceen. — M. Treub, Sur la pluralité des noyaux dans certaines cellules végé¬ tales. — I. AV. Moll, Heber Tropfenausscheidung und Injection bei Blättern. — P. Reinsch, Die Auffindung von Mucorineen in der Steinkohle. — Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. — • Döde utländske botanister 1879. — Utnämnd. — Anslag. — Ny metod för preparering af diatomaceer. — Utvecklingen af Strepto- carpus. — Huru förökar sig Sagina nodosa? — Annonser. Rättelse: i föreg. nr sid. 189 rad. 3 uppifr. står: begränsnings- cellen., läs: thallusgrenen. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri, 1880. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF O. NOliDSTEDT. N:r 2. d. 2 april 1880. En botanisk utflygt till Oviksfjellen i Jemtland, sommaren 1876. Af Fl. Behm. Den, som vill lära känna Oviksfjellens flora, bör före¬ taga vandringen dit straxt efter midsommar, då växtlig¬ heten derstädes i vanligaste fall är som yppigast. Före¬ tager man utflygten från Östersund, gör man bäst i att inskeppa sig å någon af de beq värna ångare, som plöja den vackra Storsjön, ”fjellens mörkblåa öga” och låta sig föras till ångbåtsstationen Wällviken, hvarifrån någor¬ lunda hjelplig väg finnes ett stycke mot fjellen. Från Wällviken företog jag derföre vandringen dagen efter midsommardag i det herrligaste väder. Det är bekant att i Storsjödalen och till och med på Storsjöns strand uppträda ett flertal lägre fjellväxter, hvarföre det ej var oväntadt att vid ångbåtsbryggan i Wällviken påträffa Carex capitata och atrata , Bart sia, Primula stricta , Saxifraga aizoides , Epilobium origani- f olium samt på dikespallarne flera buskar af den vackra Salix glaucoides Ands. (S. glauca myr smites). Vid Wäll- vikens boställe, ett litet stycke från ångbåtsbryggan, stodo Salix hastata och Salix arbuscula utmärkt granna, hvar- jemte Juncus alpinus var. uniccps uppfyllde hela botten af myrtaget vid ”sanden”. Från Wällviken togs vägen 3 34 F. Behm. upp till byn Månsåsen och observerades derunder Erio- phorum Callithrix i ängarne samt i Wällviksbäcken Chara fragilis , Potamogeton rufescens var. minor samt Juncus articulatus var. aquaticus. Jag följde bäcken ett stycke norrut, livarunder i kärren observerades Juncus haïtiens och Schoenus ferrugineus i mängd samt Utricularia minor, Tofieldia borealis, Oxycoccus palustris och pal. microcarpus Turcz., alla i den s. k. Herrgårdsmyrn. Byn Månsåsen ligger på en höjd eller ås, såsom höjderna vanligen kallas i Jemtland. Vägen från Månsåsen till Böle by går öfver ett stort kärr, hvari Carex microglochin, pauciflora samt heleonastes förekommo tillsammans med Juncus stygius och J. triglumis. Böle by ligger vid den stora väg, som söder om Storsjön leder från Herjedalen och sydvestra Jemtland till Norge. Intet af intresse förekom vid Böle. Derifrån gjordes en titt på den närbelägna botten af den aftappade Börösjön. Botten består mestadels af gyttja och var nu till större delen beväxt med starrarter, hvaraf massan utgjordes af Carex acuta, ampullacea , vulgaris och juncella. På ställen der botten utgjordes af gröfre grus växte Poa cæsia, Carex Oederi, flava v. pygmæa samt Pri¬ mula farinosa och P. stricta. På yttersta delen af sjö¬ botten påträffades Sparganium simplex, Heleocharis acicu - laris, Patrachium cæspitosum (Thuill.), samt i gamla ström¬ fåran vid ”Kanalen” Utricidaria vulgaris, Scutellaria gal- lericulata och Scirpus lacustris. På de fordna stränderna förekommo Scirpus pauciflorus, Heleocharis palustris, Erio- phorum Scheuchzeri samt Salix nigricans, Lapponum, spridda buskar S. glauca och arbusc%da\ den sistnämnda omkring 3 fot hög. I ängarne söder om den fordna Börösjön förekom ymnigt Petasites frigida ; dessutom påträffades Eriophorum Callithrix, Carex tenella och mierostachya samt Mulgedium alpinum\ af den sistnämnda blott rotblad. Efter återkomsten till Böle undersöktes lafvegetationen å kalkstenrösen, hvilka der förekomma i stort antal och antecknades Leeidea rupestris, Ac ar ospor a glaucocarpa r En botanisk utflygt till Oviksfjellen i Jemtland, sommaren 1876. 35 Phy scia parietina, Xanthoria vitellina och Endocarpon miniatum. Af mossor uppträdde isynnerhet ett par for¬ mer af slagtet Orthotrichum. Byn Getåsen ligger all¬ deles i närheten af Böle och går vägen till fjellen igenom densamma. Från Getåsen går vägen på vestra stranden af Myreån till i närheten af byn Wälje, då ån öfvergås. I dikena vid vägen mellan Getåsen och Wälje fanns ym¬ nigt Ranunculus hy perhor eus och Sparganium hyperhoreum. Wälje och den i samma höjdsluttning liggande byn Myc- kelåsen ligga i gränsen för det odlade området. Från Wällviken vid Storsjön och till Wälje är endast 1 1/2 mil och nu vidtager ett lågland, som utgöres af sidländ gran¬ skog och stora Hoar, i hvilka små moholmar äro kring¬ strödda. Mellan dessa moholmar ha s. k. kafvelbroar blifvit utlagda och utgöra den väg, hvarpå menniskor och boskap färdas till fjellbodarne. Skulle man försöka gå på sidan om någon af dessa broar, vore man säker på att ej komma upp utan hjelp. På ömse sidor om kafvelbrovägen utbreder sig ett mila långt, ödsligt hvit- mosskärr, kalladt ”Bör tan”, uppfyldt med hundratals små tjernar och bäckar. Kärret är sommartiden opraktikabelt för andra än tranor, vildgäss och åkerhöns, som med sina melankoliska läten göra dessa ödemarker riktigt dystra. Sedan man lemnat Wälje, kommer man efter en half timmas vandring till en fäbodvall, Wäljesbodarne, utan att ha påträffat något af intresse; Juncus hufonius är det enda som i vattpussarne ådrar sig uppmärksamheten. Efter en timmas ytterligare vandring kommer man till Hemmingsfäbodarne, men som der ej syntes något inbju¬ dande, fortsatte jag vandringen öfver kafvelbroar och skogsholmar, till dess jag uppnådde Månsgårdsbodarne, hvarförinnan Elfvarsån öfvergicks. Mellan Hemmings- och Månsgårdsbodarne syntes invid alla kärrkanter Salix myr - tilloides och S. versifolia Wg. Af Salix Lapponum syntes endast få buskar. Carex limosa och filiformis äro nästan 36 F. Be lim. de enda starrarter, som förekomma i någon ymnighet på de stora floar, hvaröfver man passerar innan man uppnår Månsgårdsbodarne. En åttondedels mil längre fram är den s. k. Fjellsågen. Månsåsens byamän bafva vid ett vattenfall i Gräftån anlagt en s. k. liusbehofssåg och upplåtit några qvadratref jord till en man, som der ned¬ slagit sina bopålar, försörjande sig och sin familj med den förtjenst han kan få genom att vara behjelplig vid sågningen. Omkring husen är äfven litet odladt, så att egaren af stället med foderafkastningen af det odlade och något starrfoder föder ett par kor. I Fjellsågen dröjde jag öfver till följande dag och vandrade ett stycke upp efter Gräftån. Vid Fjellsågen blommade Polemonium coeruleum, Lu ml a pallescens, Trientalis, Festuca ovina- vivipara, Cardamine amara-liirta, Card, pratensis, Phleum alpinum, Sagina saxatilis, Juncus triglumis, Carex vitilis, Linncea, Veronica Chamædrys, Hieracium suecicum, Vacci¬ nium m. fl. Vid vandringen upp efter Gräftån obser¬ verades på åstranden flera fjell växter, h vilka der upp¬ spirat af frön, ditförda af fjellfloden. Gräftån upprinner nemligen på Oviksfjellen. Sålunda påträffades på sand- reflarne straxt vid Fjellsågen Oxyria, Gnaphalium norve- gicum, Lumla spicata, Alchemilla alpina, Hieracium alpi¬ num, Salix glauca, samt litet längre upp Epilobium alpinum och origanifolium, Stellaria borealis, Cerastium trigynum, Saxifraga stellaris, Veronica al grina och Andromeda hyp- noides. — Från Fjellsågen till närmaste fjellklint, Grå¬ berget, är endast J/4 mil och jag beslöt att vandra dit. Genom djup, dyster granskog gick jag utan väg och ar¬ betade mig fram genom vålar och stenras upp öfver träd¬ gränsen, då en sakta vind från fjellen skänkte en ange¬ näm svalka åt min upphettade lekamen. Efter ungefär 10 minuters ytterligare vandring uppåt, befann jag mig på bergets högsta och njöt af den sköna utsigten fram- öfver Storsjödalen. Med obeväpnadt öga kunde jag här skönja tvänne ångare på Storsjön, den ena styrande mot Eu botanisk utflygt till Oviksfjellen i Jemtland, sommaren 1876. 37 söder, den andra mot norr. Yäxtskörden här blef ganska ringa, ithy att fjellet var endast en stenklump, på hvars hjessa voro kringströdda stora stenblock och mellan dessa utgjordes jordlagret af groft grus, uti hvilket några ljung- artade växter nedträngt sina späda rötter. Fjellets vege¬ tation på platån var således Calluna, JDiapensia, Azalea, Arctostaphylos alpina , några krypande individer Betula glutinosa , spridda tufvor Luzula spicata , Juncus trifidus och Air a flexuosa var. montana samt Empetrum. I fjellets sluttning mot sydost inom granregionen stodo Stellaria nemorum och Milium effusum yppiga, hvarj ernte Mulgedium alpinum syntes vara mycket allmän här. Från Gråberget styrdes kosan i sydlig riktning öfver fjellhedarne till Nybodarne, som ligga vid foten af Stor- fj ellet, som här kallas Kyrkfj eilet, efter en grotta eller remna i fjellet, och hvilken allmogen kallar ”kyrkan”. Växtligheten på Kyrkfjellet var nästan lika torftig som på Gråberget. Tilläggas kan till denna, Festucet ovina- vivipara, Salix glauca och Lapponum, Cerastium trigynum , Stellaria borealis , Gnaphalium norvegieum och supinum, Hieracium alpinum och Saxifraga stellaris. I Nybodarne dröjde jag öfver till följande dag, sysselsättande mig under tiden med undersökningar af vegetationen i gran¬ skogen närmast Kyrkfjellet. Intet ovanligare påträffades emellertid. Ungefär samma växter träffas här som i sko- garne omkring Storsjön, Vaccinium, Myrtillusarterna, Em¬ petrum, Linncea, Pyrola minor och secunda. Endast före¬ komsten af Cornus suecica antydde en främmande trakt, ty i Stor sjödalen saknas Cornus, såsom det vill synas. Jag åtminstone har aldrig påträffat denna växt, ej heller har jag mig bekant att någon annan derstädes funnit densamma. — Från Nybodarne gick vägen efter de lägre delarne af Storfjellet till Lill-Gräftåbodarne, och anteck¬ nades derunder Phyllodoce, Juncus trifidus och triglumis, Salix glauca och arbuscula, samt i kärren Bubus CJiamce - morus, Carex chordorhiza, heleonastes, filiformis och limosa % • 38 F. Behm. Lill-Gräftåbodarne ligga uppe på sjelfva fjellet och har man här utsigt öfver större delen af Ovikens och Mysjö socknar. I skoghältet närmast fjellet i sydöstra sluttningen stodo en mängd dverg-rönnar, 15 à 20 tum höga, fulla af doftande blomvippor. De små rönnarnes stammar voro Va à 1 tum i diameter och med slät glän¬ sande bark. I den höga, glesa granskogen liknade de på afstånd någon praktfull, välluktande Umbellat. I de små bäckdalarne, som nedlöpte från fjellet, hade den varma högsommarsolen redan framlockat den lilla täcka gula Violen, Viola biflora , samt Veronica alpina , JB art sia och Salix herbacea. De små kärren voro uppfylda af blom¬ mande Salices , förnämligast S. Lapponum och phylicifolia. — Från Lill-Gräftåbodarne styrdes kosan mot sydvest, mot Oviksfjellens högsta topp Hundshögen; derunder passerades Storfjället och jag beslöt att uppsöka fiskar¬ kojan vid Dörssjöarne, der jag tänkte slå mig ned några dagar, för att se om mina små samlingar och att ha till utgångspunkt för mina excursioner i de omkringliggande fjellarne. Efter en ansträngande vandring öfver fjell- höjder och fjellmossar i det starkaste solsken, uppnådde jag sent på aftonen den 28/6 den omnämnda fiskarkojan vid vestra ändan af den vestligaste Dörssjön; här midt bland fjellarne ligga nemligen fyra små sjöar med ett gemensamt namn Dörssjöarne, alla sinsemellan förbundna genom bäckar. Jag inlogerade mig således, utan vidare ceremonier, i den usla kojan. Till en början måste man tänka på att få något att ligga på. Jag gick derföre ut i närmaste kärr och bröt en hel famnfull videqvistar och utbredde dem på jordgolfvet, insvepte mig derpå i min filt, lade mig och insomnade ganska godt. Efter några timmars sömn vaknade jag dock, till följd af den miss¬ handling ansigte och händer undergått af de otaliga mygg¬ svärmar, som äfven tagit hus i kojan, men som tycktes ha öfverenskommit om att supera, innan de gingo till hvila i sina gröna pauluner. Nog af, det var slut på Ea botanisk utflygt till Oviksfjellen i Jcmtlund, sommaren 1876. 39 sömnen, ocli vid morgonsolens första strålar, kl. 2 på morgonen, öppnade jag portören, för att öfverse hvad jag öfverkommit under vandringen öfver Storfjellet. Hufvud- vinsterna utgjordes af Gentiana nivalis , Pinguicula villosa , Andromeda hypnoides , Gnaphalium supinum , några strån Valûodea atr opurpur ea, Salix herbacea , Pedicularis lappo- niea och Carex rigida. Första utflygten på morgonen var till fjellbranterna norr om Dörssjöarne. Svårtillgängliga såsom de äro, kunde de blott ofullständigt undersökas ocli anmärktes blott Cerastium al pinum, Al sine biflora , Cardamine bellidi - folia , Gnaphalium supinum och Sibbaldia. Som det efter ett dygns vistande vid Dörssjöarne blef för dystert att vistas der längre, begaf jag mig på aftonen d. 29 uppför Hundshögen, som äfven med branta sluttningar stupar ned i Dörssjöarne, men på dessas södra sida. Vid vandringen uppför fjellet bemärktes Arctosta- phylos alpina , Sibbaldia , Hieracium alpinum, Phyllodoce , Asalea , Fpilobium alpinum , Viola biflora , Festuca ovina - vivipara , Juncus trifidus , Pedicularis lapponica , Andromeda hypnoides , Aconitum septentrionale, samt uppe vid öfversta afsatsen och på fjellets hjessa Cardamine bellidifolia, Lu - sida arcuata och Waldenbergii , samt Carex lagopina. — Sedan jag från Hundshögens högsta topp en timma njutit af den herrligaste utsigt öfver Storsjödalen i norr och en oöfverskådlig massa fjelltoppar i söder och vester, samt i öster af ett landskap, uppfyldt af oräkneliga små vatten, fortsatte jag vandringen utför fjellet i sydvestlig riktning mot fäbodarne Vestra Arådalen, der jag var säker om att träffa säterfolk. Under nedstigandet togos Carex vitilis, Alchemilla alpina, Cardamine bellidifolia, Cerastium tri- gynum och Potentilla gelida , den sistnämnda växande bland renmossa vid en lång snödrifva. Högst uppe på snö- drifvan stod en flock renar, som bland snödrifvorna sökte en fristad undan de blodgiriga myggen. Rename voro föga skygga, och då jag passerade öfver drifvan, drogo 40 F. Behm. de sig ungefär 100 fot åt sidan. Snart nog fick jag sigte på Arådalen, som ligger vid foten af Hundshögen och på dess södra sida, och nu begaf jag mig det fortaste jag kunde nedför det återstående af fjellet och blef vänligt mottagen af säterjäntorna samt trakterad med grädde och färsk ost m. m. Den 30 tillbragtes på excursion om¬ kring Vestra Arådalen och anmärktes i kärret nedanför ”vallar ne” Pinguicula villosa , Carex irrigua och limosa, Andromeda poli folia, Petasitcs frigida, Coniarum m. fi. vanliga kärrväxter. Vid Gustafsbäcken, vesterut från fä¬ bodar ne, växte ymnigt Prunus Padus, nu blommande som bäst. Vid Kokdalsbäcken, som upprinner på Hundshögen och nedfaller i Arån, växte Panunculus auricomus, Viola suecica, Valeriana sambucifolia, Stellaria nemorum , Aira cœspitosa och Milium, således en sorts lund vegetation. Några egentliga lundar finnas ej i de Jemtländska fjell- trakterna och knappast i hela Jemtland, ty hvad Jemt- länningen kallar för lund, är vanligast en aspbacke eller en björkdunge, båda saknande lundvegetation. Deremot får man ofta se vid fjellbäckar, som rinna genom gran¬ skog, en vegetation, mycket yppig och lundartad och åstadkommen genom de årliga öfversvämningarne, då fjell- floden kommer. Nedanför den granskogbe växta fjellsluttningen, utför hvilken Kokdalsbäcken rinner, växte i källor ymnigt Montia fontana och Stellaria uliginosa, den sista ny för Jemtland. Litet längre ned vid samma bäcks inflöde i Arån, uppträdde tillsammans bland videbuskarne Pyrola minor, Salix herbacea, Trientalis och Pedicularis lapponica. Vahlodea förekom hela vägen upp efter Arån till dess ena källa, Wissjön. Likaledes förekom vid Arån Pedicularis lapponica i största ymnighet. Archangelica, Geum rivale, Pedicularis palustris, Majanthemum, Circium heter ophyllum, Poa alpina och P. pratensis uppträdde äfven vid Arån i yppighet. Eu botanisk utflygt till Oviksfjellen i Jemtland, sommaren 1876. 41 Efter ett par dagars vistelse i Yestra Arådalen van¬ drade jag till det på andra sidan om Arån midt emot Hundshögen liggande Bosjöfj ellet, hvilket från Arådalen syntes i hög grad inbjudande. Ett besök på fjellet skulle dock visa, att detsamma är lika sterilt som de öfriga fjellryggarne i den fjellgrupp, som här det gemensamma namnet Oviksfjellen. Vägen togs öfver gamla Arådals- vallen, der i en bäck observerades Ranunculus hyperboreus , och vidare öfver Arån vid Sannebodarne, som ligga fult till på fjellheden söder om Arån och i norra sluttningen af Bosjöfj eilet. Under upps tigandet på detta fjell anteck¬ nades bland annat Hieracium alpinum , Gnaphalium nor¬ végiens och supinum, Älchemilla alpina, Cornus suecica, Cystopteris montana, Mulgcdium alpinum, Cerefolium syl¬ vestre och Arch angelica', ofvanför trädgränsen utgjordes växtligheten af oändliga massor Betula nana. Fjellets öfver sta del bestod dels af stenfält, der just intet annat växte än Biapensia, Lusula spicata och arcuata, Azalea, Juncus trifidus, Calluna och Empetrum, samt mellan dessa oändliga massor Alectoria ochroleuca och Cladonia range- * ferina, dels af hvitmosse-floar, der tufvornas enkla pryd¬ nad utgjordes af Brosera rotundifolia och longifolia, Oxy- coccus pcd. microcarpus samt Binguicula villosa. Vackraste delen af Bosjöfjellet är dess sydöstra del, der fjellslutt- ningen klädes af en täck gräsmatta och något påmin¬ nande om de herrliga gräsklädda fjellarne i n.v. Herjeda¬ len, ehuru alldeles saknande dessas rikedom på sällsynta växter. Här antecknades endast Rhyllodoce, Azalea, An¬ dromeda hypnoides , Biapensia, Sagina saxatilis, Alsine bi¬ flora, Cardamine bellidifolia, Erigeron aeris, Archangelica , Salix herbacea och vid fjellets fot Salix arbuscula, Sal. phylicifolia och Lapponum samt bland dessa videbuskar här och der den vackra Juncus castaneus och Carex ro¬ tundata. Sedan jag ströfvat rundt om fjellet och derunder antecknat de växter som påträffades, anträddes återmar- 42 F. Be hm. schen, hvarvid valdes vägen åt Oviken, den s. k. Bilsås- vägen. Från Bosjöbodarne, som ligga på södra sidan af Bosjöfjellet, togs vägen rätt på Östra Arådalen, då vid öfvergången af Arån observerades Myriophyllum alterni- florum samt Potamogeton nitens. Vid sätervallen Östra Arådalen kommer man in på den omnämnda fjell vägen till Ovikens socken. Nu går vägen i sydostlig riktning till W alskaftet, då den böjer af rent i öster. Wal- skaftet är en lägre fjellrygg, utgående från Hundshögen i sydlig riktning. Sedan man passerat öfver ”skaftet”, nedkommer man på lägre fjellmoar och nu går vägen vid kanten af mila långa kärr, de s. k. Walskaft- och Liåbofloarne. Landskapet är här på östra sidan af Oviks- fjellen alldeles skoglöst. Tallen, som i norra Sveriges fjelltrakter går långt upp på fjellens sidor, saknas all¬ deles i de Jemtländska fjellens granskap. Närmast och rundtorn Oviksfjellen utbreda sig stora ödsliga kärr och kärraktiga fjellmoar. Endast i fjellåarnes dalgångar ha några vresiga granar trängt fram upp mot fjellen. Från Walskaftet blickar man med längtan till den en och en half mil aflägsna granskogen mot Oviken och vandraren ökar nästan omedvetet farten, för att uppnå trädens skugga. — Vid Walskaftet lemnar man nu Oviksfjellen och totalomdömet om dem kan sammanfattas i all korthet sålunda, att fjell vandrar en som söker sköna utsigter blir rikligen tillgodosedd, ty skönare fjellvyer än dem man har från toppen af Hundshögen, torde man förgäfves söka i Jemtland och kanske något utom Jemtland med; bota¬ nisten deremot, som j emte det han förstår att njuta af en storartad natur, dertill älskar att umgås med Floras täcka barn och företrädesvis bland dem som utvalt de solbeglänsta fjelltopparne till sina hemvist, blir föga till¬ fredsställd, ty de vackra fjellarne tyckas ej ha fallit Flo¬ ras barn i behag, då man sällan påträffar växtfattigare fjell. Oviksfjellen äro ovanligt sterila, och går man öfver Hundshögen från Vestra Arådalen till Mustvallen, En botanisk utflygt till Oviksfjellen i Jemtland, sommaren 1876. 43 ser man marken på en sträcka af mera än en mil betäckt med klappersten. Allmogen kallar denna del af fjellet för ”Käla-åkrarne”. I sanning sorgliga åkrar! Från Walskaftet uppnår man efter 4 t. vandring och efter att ha öfvergått liögån en skogig bergtrakt, hvilken under namn af Bilsåsberget egentligen är en lägre berg- arm, som utgår från Gråberget och sträcker sig genom Ovikens och Mysjö socknar. Denna bergsträcka höjer sig ingenstädes öfver trädgränsen, men på sjelfva vägen öfver berget påträffar man några växter från fjellen, såsom Pkyllodoce , Gnaphalnim supinum, Hieracium alpinum och Alchemilla alpina, samt i en liten tjern på Kinderåsbod- floarne Nuphar intermedium. Vid vägen till Kinderås- bodarne förekom på nämnda floar Carex rotundata och Juncus stygius i mängd. — Nedanför Bilsåsberget på¬ träffar man de yttersta utposterna för brukarne afjorden i O vikens socken. Bilsåsen är en torjjare-by om circa 30 innevånare. I en täppa derstädes stod Levisticum officinale stor och frodig, samt i bergsluttningen Stellaria nemorum, Myosotis silvatica, Mulgedium alpinum, Milium effusum samt Geranium sylvatieum ymniga och storväxta. Vid Bilsåsen tar klöfjevägen slut och kan man här¬ ifrån begagna kärra. Jag föredrog dock att vandra de 3/4 milen till Borgens by, der man kommer in på den förr nämnda vägen från sydvestra Jemtland till Norge. Intet af intresse påträffades emellertid under denna van¬ dring. Fjellvägen framkommer på stora vägen, som sagdt är, vid Borgen och just vid Storsjöns långa vik Myre- viken. En liten tur ut på viken inbragte Isoëtes la- custris, Myriophyllum spicatum, Potamogeton preelongus samt en Nitella. Från Borgen, der endast Banuncidus Jiyperboreus , Sesleria coerulea samt Viola biflora ansågos böra anteck¬ nas, togs vägen åt Wällviken, h varvid vid •Rörö-’,kanal” gjordes en kort utmarsch på den förr omnämnda upp¬ torkade bottnen af den fordna Börösjön, och påträffades 44 E. V. Ekstrand. dervicl Carex fulva ocii helvola , Epilobium lineare samt Solorina saccata var. gypsacea ; den sistnämnda på grusi- gare ställen af bottnen. Efter 9 dagars vandring var jag åter i Wäll viken, och ehuru växtbytet ej blef sär¬ deles rikt, lemnade utflygten dock en ganska god inblick i 0 vik sfj ellens vegetations förhållanden, hvilka det är min afsigt att framdeles och i sammanhang med öfrige Jeintlandsfj ellens, närmare belysa. Anteckningar öfVer skandinaviska lefvermossor. Af E. Y. Ekstrand. (Forts, -från 1879, N:o 2.) 3. StarJet fÖrtjocJcade blodceller hos vissa lefvermossor . Cellväfven hos bladen af Jungermaniacece foliosce be¬ står af mångkantiga tätt till livarandra utan mellanrum fogade celler, i det att de tunna väggarne dem emellan utgöras endast af enkla, homogena lameller (jfr Sachs, Lehrb. d. Bot. 3 Aufl. 1 Ii. pag. 73). Stundom synes dock förhållandet vara ett annat. Hos vissa af dessa lefvermossor tyckas cellerna ha en rundad, sällan nästan stjernlik form, och på de ställen, der tre celler stöta till¬ sammans, skiljas från h varandra genom trekantiga eller ock något rundade mellanrum, åt hvilka Nees gaf namnet ”Zwickelmaschen” (andra förf.:s interstitia trigona). Så¬ dana skenbara mellanrum förekomma t. ex. hos Nar dia scalaris, Odontoschisma denudatum samt i synnerhet hos Mylia anomala. Undersöker man emellertid närmare bla¬ den hos sist nämnda mossa och använder dervid starkare förstoring, skall man snart finna, att cellerna äfven här ha sin vanliga form och begränsning. Det visar sig näml. Anteckningar öfver skandinaviska lefvermossor. 45 då, att livad nian förut ansett vara mellanrum utgöres af förtjockade cellulospartier innan för de tre intill livar- andra stötande cellernas hörn, hvilka partier förut syntes tillsammans bilda ett helt. ”Mellanrummet” delas af tre i en punkt sammanstötande förut osynliga ”linier” i trenne delar: dessa linier tillhöra de tre cellernas membraner. Ännu tydligare blir saken, om man lägger bladet i jod¬ lösning, sedan tillsätter en droppe svafvelsyra samt låter preparatet stå några minuter. Härvid sammandrages cell¬ innehållet, som förut låg intill membranens inre sidor och hvilkets omkrets bildade cellens skenbara form, och mem¬ branen framträder nu mera skarpt. Användes mycket stark förstoring, iakttager man, fastän svagt, ytterst fina strimmor i förtjockningen, antydande olika lager af cellu¬ losa. Dessa celler äro således collenchymceller (jfr Sachs, 1. c. pag. 24, fig. 21). Hos Nardia seal, och Odontoseli. denud. varseblifvas cellmembranerna endast efter använd¬ ning af nämnda reagentier, men äfven då tydligt först efter några timmars förlopp. 1 Gottsche torde varit den förste, som i sitt berömda verk öfver ” Haplomitrium Hodkeri mit Vergleichung an¬ derer Lebermoose” (i Acta naturæ curiosorum, tom. XX, pars I, pag. 282 sq.) uppvisade det riktiga förhållandet, hvarvid han särskildt framhöll Junger ni. (Mylia) anomala 1 Vid nedskrifvandet af vår uppsats om Odontoschisma denu¬ datum i Bot. Not. 1879, N:o 2, hade vi icke kännedom om verkliga förhållandet, hvarföre vi, i likhet med flere förf. begagnade ut¬ tryck sådana som dessa: ”den lösare cellväfven med vida mellan¬ rum” och ”cellernas stjernlika form”. Dessa uttryck ändras här¬ med till: ”sina starkt förtjockade celler” och ”cellernas stjernlika lumen”. Uttrycken voro för öfrigt våra egna och tillhörde, ej den af oss omnämnda diagnosen hos Lindb., hvars riktiga termer vi då missuppfattade. Emellertid förändrar detta vårt misstag i en detalj intet i det resultat, till hvilket vår granskning i sin helhet ledde. I samband härmed må erinras, att vi då ej heller insågo det oriktiga uttrycket i Lindb. :s diagnos öfver denna mossa: ”cellulæ rotundœ" — cellerna äro näml. hantiga. 46 E. V. Ekstrand. såsom undersökningsobjekt. Emellertid finnes ett ännu bättre sådant, hvilket vi få rekommendera i åtanke hos lefvermossornas vänner. Bladen hos Jungerm. polita Nees visa näml., redan vid täml. svag förstoring (Okular 1, objektiv 3: Nachet’s system) och utan användning af rea- gentier, cellamellerna mycket skarpt och tydligt, i synner¬ het på de ställen af bladet, som äro rödlett anlupna. Medan näml. de ovanligt starkt förtjockade cellulosparti- erna äro svagt röda, har cellmembranen en brunröd färg, som bjert sticker af mot den ljusare omgifningen. Ett dylikt preparat är särdeles skönt att skåda. Hos vissa bladceller af denna mossa sträcker sig förtjockningen till cellens hela omkrets. Detta leder oss öfver till de icke få lefvermossor, hvilkas celler ha öfverallt förtjockade väg¬ gar, och der således ”mellanrummen” ej äro triangulära, utan visa sig såsom jämnsmala gångar. Exempel på sådan cellväf lemna Jungerm. bicrenata och Cephalo sia catenulata. Hos dessa mossor framträder cellmembranen dock tydligt först efter användning af reagentier och efter några tim¬ mars förlopp. Då det derföre hos vissa förf. om sådana mossor säges, att bladcellerna äro skilda genom vida mel¬ lanrum, så är detta blott en synvilla — riktiga uttrycket vore: cellerna äro starkt förtjockade. I samband härmed måste den hos samma förf. vanliga uppgiften, att cellerna hos vissa lefvermossor, t. ex. hos Mylia anomala. Jungerm. bicrenata m. fl., äro runda, rättas; de äro äfven här kan¬ tiga, och det är blott cellernas lumen, den skenbara cellen, som är rund. Till fullständigande af denna framställning må näm¬ nas, att det egentligen är de fullt utvecklade bladen, som ega nu beskrifne cellväf. Hos de unga bladen deremot är förtjockningen ringa eller ingen, hvarföre cellerna hos dylika äfven skenbart stöta tätt tillsamman utan några s. k. ”mellanrum”. Anteckningar öf-ver skandinaviska lefvermossor. 47 4. Skenbart sammanväxta honblommor hos Nardia hæinato- stieta (JSfees) Lindb. För någon tid sedan sysselsatt med studiet af denna mossas honblommor fick jag en dag se nämnda egendom¬ liga anomali. För att rätt förstå densamma, må några ord om honblommans normala utseende förutskickas. Blom¬ mans form — vi innefatta häri äfven skärmarne — ovalt bägarlik. Skärmarne 3—4 par. Sporogoniet nedtränger djupt i axelns väfnad ungefär till 4:de skärmparets nivå. Fruktsvepets bas, som ursprungligen före sporogoniets nedträngande sammanföll med blommans bas, sitter hos den äldre blomman ett godt stycke ofvan sporogoniets fästepunkt och något ofvan 2:dra skärmparets nivå. I fråga varande honblommor bildade tillsammans skenbart en enda rundad blomma, på sidorna, som van¬ ligt, beklädd med 4 skärmpar. Den egendomliga formen väckte min uppmärksamhet, h varför objektet forsigtigt trycktes under täckglaset. Härvid skilde sig objektets öfre del något i sär, hvaremot den nedre höll sig till¬ sammans. Vid längdsnitt i renmans riktning (från dorsal- till ventralsidan) visade sig på hvarje af det icke samman¬ växta öfre partiets inre sidor tvänne flattryckta skärmar, nedom hvilka den köttiga nu tudelade axeln vidtog. Inom hvarje längdhalfva fans ett mognande sporogonium, som med sin fot nedträngt i axelväfnaden på vanligt sätt. Fruktsvepenas form äfven som de obefruktade pistilli- diernas läge voro i båda blommorna normala. Denna bildning torde böra förklaras på följande sätt. Axelspetsen har dikotomiskt förgrenats, men i stället för att biaxlarne skulle till en tid utvecklats på längden — - såsom hos lefvermossorna är vanligt — ha honblommor omedelbart anlagts i deras spets! Och emedan dessa blom¬ mor suto mycket nära intill hvarandra, hade de under utvecklingen liksom vuxit ihop, hvarvid skärmarne på deras inre sidor ej fingo tillfälle att fritt utvecklas, utan 48 E. V. Ekstrand. blefvo platta, h varigenom skilnaden mellan blommorna till en början vardt mindre märkbar. Hvarje blommas sporo- gonium hade sedan på normalt sätt nedträngt djupt i den gemensamma axelns köttiga väfnad parallelt med hvarandra, men dock åtskilda af, som det tycktes, fyra cellager. 5. Blomningen hos Lopliocoleæ. Blommornas läge är bos de olika Lopliocoleæ ganska olika. Hos L. hidentata sitta honblommorna blott i stjel- kens och de ovanligt långa nyskottens 1 spets — på de sparsamt förekommande ventrala grenarne har jag aldrig iakttagit några honblommor. Hos L. minor och hetero- phylla sitta de så väl i stjelkens och de korta ny skottens spets som på genom ändförgrening uppkomna biaxlar och der jämte äfven på ventrala grenar, som anläggas nedom vegetationspunkten. Hos L. cuspidata har jag ej iakt¬ tagit några nyskott; i öfrigt är honblommornas läge lika det hos de sist nämnda arterna, blott med den skilnad, att då hongrenarne hos dessa vanligen äro samlade mot stjelkens topp, sitta de hos L. cuspidata utefter dennes hela längd. Då nu äfven hanblommorna hos denna art sitta fästade på samma sätt som honblommorna och dess¬ utom stundom äfven i stjelkens spets, och så väl han¬ som hongrenar äro ganska talrika på samma stånd, får arten härigenom ett ganska afvikande utseende från de öfriga. Nu några ord om könsfördelningen. Vi ha redan antydt, att L. cuspidata är autoik, d. v. s. eger B och 9 - blommor på skilda grenar på samma stånd; af de öfriga är L. heter ophylla paroik, d. v. s. med S och 9 blommor sittande intill hvarandra på samma axel; L. hidentata och minor åter äro dioika. 1 Nyskott kallas sådana biaxlar, som uppspira straxt nedom •en honblomma. Anteckningar öfver skandinaviska lefvermossor. 49 Anm. L. bidentata uppgifves af.Linclb. vara autoik {Acta soc. scient, fenn. tom. X, pag. 503 samt Meddel, af soc. pro f. et fl. fenn. 1 h., pag. 109). Den är emeller¬ tid, som nämnts, dioik (jfr Limpricht, die Lebermoose, i Kryptog. Flora v. Schlesien, pag. 301). Lindbergs upp¬ gift torde bero på en förvexling med L. cuspidata , hvilken af honom och alla förf. före Limpr. — ■ eget nog! — förts såsom varietet till L. bidentata , hvilken den blott liknar i bladens form. Detta antagande vinner stöd deraf, att han i Meddel. 1. c. angifver L. bidentata såsom allmänt fruktbärande, hvilket väl passar in på L. cuspidata , men ej på L. bidentata, hvilken ganska sällan anträffas med frukt. (Forts.) Literaturöfversigt. Oversigt over de i Danmark trykte samt af danske Botanikere i Udlandet publicerede, botaniske Arbejder, (videnskabelige og populære). (Fortsættelse fra Botan. Notiser, 1879, pag. 45.) Ved Y. A. Poulsen. 1S79. Andersen, M. P., Gartner paa Wrams-Gunnarstorp i Skåne. Virk¬ ninger af Kryds- og Selvbestøvning i Planteriget. I Dybdahl’s Tidsskr. for Havevæsen. 13:de Aarg. Berkeley, M. G., Fungi Brasilienses in provincia Rio de Janeiro a. cl. Dr. A. Glaziou coll. No:s 7129 — 9172. — I Particula XXV af Warmings ”Symbolæ ad fl. Bras, centr, cognosc.” Se Vidsk. Meddel, fra Nat. Foren, i København. 1879 — 80. Pag. 31. Botanisk Tidsskrift udg. af den botaniske Forening i Kjøben- havn ved Cand. mag. Hjalmar Kiærskou. 3 R. 2. Bd. pag. 197 indtil Enden. — 3 R. 3. Bd. Hefte 1 — 3 (indtil pag. 144). Böckeler, Otto, Dr. méd., Apotheker i Varel. Cyperaceæ novæ in vicinia Rio de Janeiro a. cl. Dr. A. Glaziou coll. I Par¬ ticula XXV af Warmings Symbolæ ad Floram Brasiliæ central, cognosc. Vidsk. Meddel, fra Naturhist. Forening; 1879 — 80. Pag. 24. 4 OU Dansk botanisk literatur 1879. Christensen, R., botan. Gartner i Lund: Lidt om Bregner paa Friland og i Væxthuse. I Tidsskr. for Havevæsen, red. af Dybdahl. 13 Aarg. Pag. 45—47 og 71—77. Darwin, Ch., Om Insekternes Besøg i Blomsterne. I Tidsskr. f. pop. Fremst. 26:de Bd. pag. 435. Deichmann-Branth, I. S., Præst i Elling ved Frederikshavn: Gustave Adolphe Thuret, en Biografi af E. Bornet. I Tids¬ skrift f. pop. Fremst. 26:de Bd. pag. 40. Dybdahl, J. A., Cand. mag. Docent ved den kgl. Veterinær- og Landbohøjskole: Jordbær- og vore vigtigste Frugtbuskarter. 1879. Erslev, Ed. og Feddersen, Arthur: Naturens Bog, en Lære¬ bog for Realskoler, Pige- og Borgerskoler. II, Planteriget (Med 171 Fig.) 2:den Udgave. Kjøbenhavn, 1879. Jakob Erslevs Forlag. Feddersen, A. og Erslev, Ed.: Naturens Bog. II, Planteriget. H. m. s. Friedrichs en , Th., Index seminum horti botanici Havniensis. 1879. Frøavlerforeningens Tidsskrift; 1879: Om Landbrugets Kul¬ turplanter og den dertil hørende Frøavl. — Beretning om Frøavlerforeningens Virksomhed 1876 — 78. Grönlund, Chr., Fhv. Adjunkt; Laboratorieforstander : Islandske Svampe, samlede 1876. (Bestemmelser ved Rostrup og Hansen). Botanisk Tidsskr., 3 R., 3 Bd., S. 72 — 77. - , Tillæg til Dr. Kjellmanns Afhandling (”Bidrag till känne¬ domen om Islands hafsalgflora”). Ibidem, S. 81 — 83. - , Om Melbyg og Glasbyg samt om Midler til at fremavle den første i Steden for den sidste. En af det kgl. danske Videnskabernes Selskab prisbelønnet Afhandling. 1,25 Kr. Hampe, Ernst, Professor, Dr. phil. : Enumeratio muscorum hac¬ tenus in provinciis Brasiliensibus Rio de Janeiro et Säo Paulo detectorum. Havniæ 1879. Apud A. F. Höst & Filium. — Se ogsaa Vidsk. Meddel, fra Nat. Forening. 1879 — 80, pag. 73. H ansen, Emil Chr., Dr. phil., Forstander paa Carlsberg Labo¬ ratorium. Om Organismer i GI og Giurt; Botaniske Under¬ søgelser. Afhandling for den filosofiske Doktorgrad. Køben¬ havn. Linds Boghandel. Med to Kobbertavler. [Optaget i: Meddelelser fra Carlsberg Laboratoriet, udg. ved Lab. ’s Be¬ styrelse. II. Hefte. 1879.] Hel weg, L.: Biografi af J. A. Dybdahl, Cand. mag. og Docent ved Landbohöjskolen. I Tidsskrift for Havevæsen. 14 Aarg. N:o 3. Dansk botanisk literatur 1879. 51 Hildebr and: Blomsternes Farver. I Tidsskr. f. pop. Fremst, af Naturvidenskaben. 26:de Bd. pag. 395. Jacobsen, A., Lærer i Hyllested: Naturens Bog. Nærmest til Brug for Folkeskole og Höjskole. Med 53 Træsnit. Kr. 2: 65. Jacobsen, J. P.: Fortegnelse over de paa Læsn og Anholt i 1870 fundne Planter. I Botan. Tidsskr. 3 R. 3 Bd. pag. 88. Jacobsen, J. C. og Rothe, Tyge: Yæxthusene i Universitetets botaniske Have i København. Folio med Tavler. Festskrift i Anledning af Universitetets 400-Aars Jubilæum. Jörgensen, Alfred, Cand., Lærer: Bidrag til Rodens Natur¬ historie. II. I Bot. Tidsskrift, redig, af Hj. Kiærskou, 3 R. 3 Bd. pag. 135. — Med lith. Tabb. II & III. Kjellmann, F. R., Phil. Dr.: Bidrag till kännedomen om Islands haisalgflora. Botanisk Tidsskrift, 3 R., 3 Bd., S. 77—80. Landbrugs-Ordbog for den praktiske Landmand. Red. afMøller- Holst, E.; Hefte 27 — 31. [K — L.] Heri Artikler af botanisk Indhold. Lange, Joh., Dr. pliil., prof.; Bemærkninger om de af Cand. Kornerup i 1878 samlede Planter fra Vestkysten af Grönland. [I Meddelelser om Grönland, udg. af Kommisionen for Ledel¬ sen af de geologiske og geografiske Undersøgelser i Grön¬ land. 1879.] - , Om de Sygdomme hos vore vigtigste dyrkede planter, som fremkaldes af Rustsvampe, snyltende paa forskellige Værtplanter, og om Midlerne til at indskrænke deres Ud¬ bredelse. 1879. [Udg. paa Foranstaltning af Indenrigsmini¬ steriet.] - , Iagttagelser over Lovspring, Blomstring, Frugtmodning og Lovfald i Veterinair- og Landbohöjskolens Have for Fem- aaret '1872 — 76. Botanisk Tidsskr., 3 R., 3 Bd. p. 57 — 71. Lange og Mortensen: Oversigt over de i Aarene 1872 — 78 i Danmark fundne sjældne eller for den danske Flora ny Arter. Bot. Tidsskrift, 3 R. 2 B. (Slutning pag. 192 — 271). Lund, S amsö e, Cand. mag., Medarbejder ved Möller Holsts’ Landbrugsordbog og Forf. til Artikler heri. Meddelelser fra Carlsberg Laboratoriet, udg. ved Labora¬ toriets Bestyrelse. II Hefte 1879. Indeholder: E. Chr. Han¬ sen: Organismer i Dl og ølurt. IL m. s. Mortensen, Hans, Seminarielærer paa Jonstrup: Marmorkirkens Flora. Botanisk Tidsskr., 3 R., 3 Bd., S. 84 — 87. - , Se: Lange. - •, Den danske Floras Tilvæxt og Forandringer i den seneste Tid. I Tidsskr. for pop. Fremst. 26 Bd. pag. 476. 52 Dansk botanisk literatur 1879. Möller-Holst, E., Redaktör, Forstander for Frökontrollen : Land¬ brugs-Ordbog for den praktiske Landmand. 27 — 31 Hefte [Kornsorternes Fysiologi — L.]. Müller, P. E., Dr. pliil.. Redaktør af Tidsskrift for Skovbrug: Nogle Træk af Skovens Liv. I Letterstedtske Tidsskrift 1879. - , Grandeaus Theori om Jordbundens Frugtbarhed. ITidsskr. f. Landøkonomi. IV R. 13 Bd. pag. 169 — 184. Nielsen, P., Lærer i Ørslev ved Skjelskör: Læskning af Havre ; r og Byg mod Angrebet af Stövbrand. Ugeskrift f. Landmænd, 1879, d. 27 Marts, p. 326 — 333. Poulsen, Dr. phil. : Abies Douglasii. I Tidsskrift f. Skovbrug. 1878. Poulsen, Viggo A., Stud. mag.: Botaniske Vægtavler til Skole¬ brug. 10 Tavler med ”Forklarende Bemærkninger”. Kj oben¬ havn. (Bielefeldt.) 7 Kr. 50 øre. - , Den Schwendenerske Likenteori. I Tidsskr. for pop. Fremst. red. af Lütken og Warming. 26:de Bd. pag. 215. - , Det ekstraflorale Nektarium hos Capparis cynophallo- phora. Vidensk. Meddel, fra nat. Foren. 1879 — 80, pag. 35; med Tab. II. Progel, Aug., Dr. med.: Oxalidaceæ. I Part. XXV af Warmings ”Symbolæ ad Floram Bras. centralis cogn.”; se Vidsk. Meddel, fra nat. Foren. 1879 — 80, pag. 19. Rostrup, E., Seminarielærer i Skaarup på Fyn: Sneskimmel (Lanosa nivalis). [I Nationaltidende af 27 Marts og Ugeskrift for Landmænd, 1879, I, pag. 360.] - , Engukrud. I Tidsskr. f. Landøkonomi. IV R. 13 Bd. pag. 516 — 23. - > Sygdomme hos Skovtræerne, foraarsagede af ikke-rustagtige Snyltesvampe. [I Tidsskr. f. Skovbrug. IV Bd. pag. 1.] Rosenvinge, L. Kolderup: Bidrag til Kundskaben om Slæg¬ terne Ulothrix og Conferva, særlig med H. t. Væggens Byg¬ ning. (Tab. I.) I Botan. Tidsskr. red. af Hj. Kiærskou, 3 R. 3 B. pag. 114. Rothe, Tyge, se Jacobsen, J. C. Steenbuch, Chr., Cand. pharm., Assistent ved Universitetets kemiske Laboratorium: Levnetsmidlerne og deres Forfalsk¬ ning, I. [Kaffe, The, Kakao.] I Tidsskrift for popul. Fremst, af Naturvidensk. 1879. Bd. 26, pag. 269. - , Nyt Surrogat for Forfalskning af Kaffe, Frøene af Cassia occidentalis. Med 1 Tab. (udf. af Cand. pharm. S. Rützou). I Berlingske Tidende 1879, n:o 273; Samt Ny farm. Tidende, 1879, n:o 23, pag. 359 — 61. Dansk botanisk literatur 1879. 53 Thomsen, Thomas, Assistent ved Universitetets Kemiske Labo¬ ratorium. Kemiske Undersøgelser over Sammensætningen af Træernes Ved. Oversigt over d. K. D. Vidensk. Selskabs For¬ handlinger. 1878, S. 63 — 86. 5 Sider fransk Resumé. Tidsskrift for populære Fremstillinger af Naturviden¬ skaben, udg. af Liitken og Warming. 26:de Bind. Se Vøch- ting, Hildebrand, Darwin, Warming, Poulsen, Mortensen, Deichmann-Branth, Steenbuch. (Desuden som mindre Medde¬ lelser: Mistelen, Miltebrand, Klorofyllets Rolle i Naturen, Uddød Planteverden ved Nordpolen.) Tidsskrift, Letterstedtske, se Müller, P. E., Dr. phil. Tidsskrift for Skovbrug, redigeret af Dr. P. E. Müller, Docent ved den kgl. Veterinær- og Landbohøjskole. Bd. IV, Hefte 1. [Indeholdende: E. Rostrup: Sygdomme hos Skovtræer.] Tidsskr. for Landøkonomi. IV R. 13 Bd. [P. E. Müller: Grandeaus Theori om Jordbundens Frugtbarhed, pag. 169 — 84. Rostrup: Engukrud, ibid. 516 — 23.] Tidsskrift for Havevæsen. Redig, af Dybdahl, Cand. mag., Docent ved Landbohöjskolen. 13 Aarg. No:s 10 — 12. 14 Aarg. No:s 1—3. (Ophørt at udgaa.) Ugeskrift for Landmænd. Redig, af Hertel. 1879. I. 5:te Rækkes 7:de Bd. [Heri: E. Rostrup: Sneskimmel, pag. 360. Grönlund: Melbyg og Glasbyg. Diskussjon, pag. 365.] Videnskabelige Meddelelser fra den natur historiskeFor- ening i Kjöbenhävn. 1879—80. l:ste Hefte. [Med Afhand¬ linger af: Berkeley, Böckeler, Hampe, V. Poulsen, Progel.] Pag. 1 — 160, med en Tavle. Vöchting, H., Prof, i Bonn, Dr.: Om Delelighed i Planteriget og Virkningen af indre og ydre Krafter paa Organdannelsen. (I Tidsskr. f. pop. Fremst. 26:de Bd., pag. 359.) Wa rining, Eug., Dr. phil., Docent: Haandbog i den systematiske Botanik. Nærmest til Brug for Universitets-Studerende og Lærere. 25 Ark med 333 Træsnit i Texten. (Philipsens Forlag.) - , Oversigt over de i Danmark trykte samt af danske Bota¬ nikere i Udlandet publicerede, botaniske Arbejder i 1878. Bo¬ taniska Notiser, 1879, S. 45 — 49. - , Om Planteæggets og dets enkelte Deles rette Homologier. Botanisk Tidsskrift, 3 R., Bd. 3, p. 32 — 56. - , Om Plantesygdomme, fremkaldte ved Rundorme. I Tidsskr. f. pop. Fremst, af Naturv. 26:de Bd., pag. 450. 54 Literaturöfversigt. Ueber den Einfluss des Lichts auf die Bewegungen der Besniidien nebst einigen Bemerkungen über den richtenden Einfluss des Lichtes auf Schwärmsporen. Von E. Stahl. (Verh. d. phys.-med. Gresellsch. in Würzburg N. F. XIV Bd.) Af mikroskopiska undersökningar öfver ljusets inver¬ kan på Desmidieernas rörelse och läge känner förf. endast Brauns observation, enligt hvilken alla individer af Penium curtum i en vattenskål inom kort tid ordna sig så, att den yngre cellhalfvan och således äfven längdaxeln riktar sig mot ljuset. Förf. fann att Closterium monilifermn förhåller sig på samma sätt; ena ändan sitter t. ex. fast på botten af ett glas, som får en icke för stark belysning uppifrån. Men kastas ljuset nu nedifrån på cellerna, så lägga de sig ned och den ända, hvarmed de suttit fast, riktar sig uppåt. Ökas ljusets intensitet, ändras ställningen så, att cellernas axel kommer att stå lodrätt till det infallande ljuset. I diffust ljus försiggår andra, periodiska ändringar i deras läge, om cellerna äro yngre och i full växtkraft. Förf. såg näml. vid fortsatta observationer öfver enskilda celler dylika celler vid + 30° C. stå stilla 6 — 8 minuter och vid 17° 15 — 35 min., men sedan lägga sig ned och därpå resa sig upp med den ända, som förut varit nedåt- vänd. Samma cell kan på det viset flere gånger ändra sitt läge periodiskt och på dylikt sätt så att säga vandra framåt. Micrasteriascellerna, liksom klorofyllbandet hos Me- socarpus, vände sin bredaste sida mot det infallande lju¬ set; flere försök med starkt ljus böra dock göras. Stasb urger delade sina fototaktiska svärmsporer i afo- tometriska och fotometriska (se Bot. Not. 1879, pag. 43). Till de förra skulle Botrydium höra; men förf. har nu undersökt och funnit äfven dem hos denna vara fotome¬ triska. Att S. fann dem vara afotometriska berodde san¬ nolikt på att de svärmsporer, han använde, voro ”dispo- Literaturöfversigt. 55 nerade” för det starkaste ljus, som vid försöken nytt¬ jades. Ueber eine Beziehung zwischen Licht und Etiolin. Von Fr. Elfving. (Arbeit, d. bot. Instit. in Würz¬ burg. 2 Bd, 3 H., pag. 495 — 499.) Bladen hos i mörker uppvuxna groddplantor af angio- spermer äro som bekant gula; de innehålla ett gult färg¬ ämne, af Pringsheim kalladt etioiin, hvilket till en del är amorft, till en del bundet vid kornigt protoplasma. Om etiolinets förhållande till klorofyllet äro olika åsigter uttalade; säkert är dock att, om unga etiolerade grodd¬ plantor vid tillräckligt hög temperatur blifva utsatta för ljuset, blifva de gröna och att de förut gulfärgade plas¬ mapartierna nu genom klorofyllet synas gröna. Då förf. gjorde några försök öfver ljusets inflytande på blads tillväxt, iakttog han en förut ej känd verkan af ljuset på etiolerade växter. Han utsatte näml. etiolerade groddplantor af och till för ljuset under en kortare tid (en timmes tid) och jämförde dem med andra, som stän¬ digt stodo i mörker. Temperaturen var så låg att ingen klorofyllbildning inträdde under insolationen. Han märkte då snart att de för ljuset exponerade växterna sågo mycket mer intensivt gula ut än de andra. Denna inten¬ sivare färg försvann icke i mörker. Plantorna måste vara unga; efter en viss ålder inträder ingen färgreaktion mer. Försök gjordes med flere växter, t. ex. med Phaseolus vulgaris vid 9°, Cucurbita pepo vid 10°, Avena vid 24°. Genom spektroskopisk undersökning af alkoholextrakt utaf bladen visade det sig, att färgämnet endast var etio¬ lin, och att det i de tidtals för ljuset utsatta bladen fans i mycket större mängd, ådagalades genom att jämföra mängden af de olika lösningarne, sedan genom koncen¬ tration samma färgintensitet erhållits på dem. Liksom vid andra af ljuset beroende kemiska pro¬ cesser i växten visade det sig äfven här, enligt af förf. 56 Literatnröfversigt. gjörda Undersökningar, att det röd-gula ljuset är mera verksamt än det blå-violetta. Bariola Coclana. Auctore Hans Christian Lyngbye. (Opu¬ sculi posthumi pars.) (Videnskab. Meddel, fra d. naturhist. Foren, i Kjøbenhavn 1879 — 80, pag. 215 —230.) Då universitetet i Köpenhamn år 1836 skulle hålla en större fest i anledning af, att 300 år hade förflutit sedan reformationens införande i Danmark, amnodades bland andra H. C. Lyngbye att utgifva ett arbete för er¬ hållandet af doktorsgraden. Han insände då ett arbete af både zoologiskt och botaniskt innehåll, ”rariora codana”, som dock* sedan det blifvit godkändt af vederbörande, blef qvarliggande i kavajen hos en forbonde tills det var för sent. Omkring ett halft år derefter dog Lyngbye. Det är den botaniska delen af detta arbete, som d:r Warming nu publicerat. Det handlar om algernas före¬ komst vid Danmarks kuster. Förf. antager 3 olika zoner, zona Ulvacearum, Floridearum och Laminariarum, samt uppräknar de arter, som förekomma i hvar zon särskildt för Danmark och Färröarne samt äfven Norge. Vid en del arter göras några anmärkningar och äfven en ny art uppställes, Hutchinsia abyssina, som står närmast Poly- siphonia pulvinata Ag., men icke med säkerhet kan be¬ stämmas efter nutidens fordringar. Yersucli einer entwicklungsgeschichte der Pflanzen¬ welt insbesondere der Florengebiete seit der Tertiär¬ periode von Dr Adolph Engler. 1 Th. Die extra¬ tropischen Gebiete der nördlichen Hemisphære. Leipzig 1879, 202 sid. 8:o med 1 kromo-litografisk karta. — 7 Mrk. Visserligen utgaf A. Grisebach 1872 sitt stora arbete ”Die Vegetation der Erde”, men det behandlade endast den nuvarande floran. Ett tidsenligt arbete, som äfven Literaturö fversigt. 57 afser denna vegetations sammanhang med den föregående, var således af behofvet påkalladt. Förf. har förut slagit in på denna väg; så försökte han i sin monografi öfver Saxifrageerna 1872 visa, att de talrika nu existerande for¬ merna måste återföras till några tämligen skilda grund¬ typer, som redan, då högfjällen höjde sig, funnos vid stranden af det gamla tertiärhafvet. Först uppställer förf. i 36 satser de ”ledande ide- erna”. I olika afdelningar behandlar han därpå utveck¬ lingen af floran i norra Amerika trån miocentiden till glacialperioden, dito i östliga och mellersta Asien sedan tertiärperioden, dito af medelhafsfloran sedan tertiärperi- oden, utvecklingen af fjällfloran före, under och efter gla¬ cialperioden (vandring af alpina växer från Altai till Skandinavien och arktiska Sibirien; Skandinavien är icke det enda hemlandet för arktiskt- alpina växter, utan dessa härstamma från olika delar af de circumpolära länderna), samt utvecklingen af växtverlden i de utom högfjällen be¬ lägna länder, som rönt inflytande af glacialperioden. Som arbetet i sin helhet ej lämpar sig för ett kortare referat, hafva vi härmed blott velat göra läsaren uppmärksam på tillvaron af detta intressanta arbete, livars senare hälft kommer att innefatta det extratropiska området af södra halfklotet och det tropiska florområdet. Zur Embryogenie und Endosperm entwickelung von Lupinus. Von F. Hegelmayer. Bot. Zeitung 1880. N:o 5 — 9, med 2 taflor. Sedan Strasburger för blott få år sedan genom publi¬ cerandet af sina intressanta och epokgörande undersök¬ ningar öfver befruktningen och celldelningen öppnat vägen till ett förr ej anadt tacksamt fält för växtanatomien, har en ganska liflig verksamhet på detta område utveck¬ lats, och en icke obetydlig literatur såsom de första fruk¬ terna deraf redan framgått. Det nya bidrag härtill, som vi nu velat påpeka, saknar ej heller sitt särskilda intresse 58 Literaturöf versigt. såsom afhaiidlande en grupp af Angiospermerna, hvilken förut ej blifvit i detta afseende bearbetad, nemligen Pa- pilionacéerna. Visserligen inskränka sig de väsendtligare iakttagelserna till endast ett slagte, Lupinus , kvarför också de egendomliga och abnorma förhållanden, som här för första gången påvisas, ingalunda få anses tillkomma hela eller ens någon större del af denna artrika familj; men blotta möjligheten af dylika stora afvikelser från äfven de nu senast uppstälda reglerna för förloppet vid embryobildningen visar dock, att dessa ännu långt ifrån torde ega den allmängiltighet, som man velat tilldöma dem. Undersökningarne hafva omfattat fyra till olika grup¬ per hörande arter: Lupinus varius, L. mutabilis, L. poly- phyllus och L. luteus. Här måste vi emellertid inskränka oss till blotta framhållandet af de mera vigtiga gemen¬ samma afvikelserna hos dessa arter, till de allmännaste dragen af den ganska omständliga afhandlingen, men lemna åsido alla mindre väsendtliga, stundom dock ganska frappanta, ■ enskildheter, jemte de arterna emellan befint¬ liga variationerna och olikheterna. Redan embryosäckens form är ganska afvikande från den hos hittills af handlade Angiospermer påträffade och erbjuder just härigenom vid præparationen alldeles sär¬ skilda svårigheter, hvilka kanske i icke ringa mån bidragit till det långa uppskofvet med ifråga varande växters un¬ dersökande. I följd af äggets krökning erhåller nemligen embryosäcken redan tidigt en utdragen, hopböjd, nästan skärformig gestalt med en mot mikropylen starkt utdragen spets, på samma gång dess längdaxel intager en mot placentan mer eller mindre skef, stundom nästan parallel ställning. Den utåt mot konvexiteten vända sidan börjar emellertid — särskildt hos L. varius, minst hos L. luteus — kort före befruktningen ansenligt utvidga och höja sig, så att snart nog embryosäckens längdsnitt visar en tri- angelformig figur med den kortaste sidan mellan mikro- pyle- och kalazaregionerna. Äggkärnan är då — • hos L. LiteraturÖfversigt. 59 luteus jemte ett inre, för denna art egendomligt temporärt integument — nästan helt och hållet förträngd och upp¬ löst, och ovulum består alltså blott af ett yttre, mycket tjockt integument, omslutande den af ett segt hudlager begränsade embryosäcken. I anordningen och fördelningen af dennas rika plas¬ mainnehåll samt äggapparatens sammansättning och läge, är det emellertid, som i fråga varande slägtes största och alldeles särskilda egendomlighet ligger. I embryosäcken hos andra undersökta Angiospermer finna vi neinligen, som bekant, vid tiden för befruktningen vanligen 7 stycken cellkärnor eller primordialceller, ,en i midten och tre vid hvardera polen: de tre s. k. antipodcellerna vid kalaza- änden och äggapparatens båda ”synergider” och, något längre ned, sjelfva groddcellen i mikropy leregionen. Hos Lupinus möter oss visserligen i den mot exostomiet ut¬ dragna spetsen af embryosäcken tvenne snart försvinnande cellkärnor, men huruvida dessa med skäl kunna anses motsvara de vanliga synergiderna, är dock, som vi skola se, tvifvelaktigt nog. Någon groddcell strax bakom nämda båda celler uppträder neinligen, lika litet som några ut¬ präglade antipodceller vid kalazan, aldrig hos Lupinus, hvaremot vi på ett ansenligt afstand derifrån, i embryo¬ säckens vidare parti påträffa en i protoplasman inbäddad samling primordialceller, bland hvilka en visar sig vara groddcellen och slutligen utväxer till ett embryo; detta är således äggapparaten. Före embryots utbildning för¬ siggår emellertid åtskilliga mycket egendomliga förändrin¬ gar hos groddcellens ”Nebenzellen” och plasmamassan för öfrigt, hvilka derjämte, på grund af de betydliga olik¬ heter, denna komplicerade apparat hos de olika arterna företer, gestalta sig på väsendtligt olika sätt hos L. varius och mutabilis å ena och L. luteus å andra sidan. Hos de båda förstnämda arterna finna vi nemligen äggapparaten i den ofvan nämda, starkt utbugtade ytter¬ väggens öfversta del, således i den från mikropylen mest 60 Liter aturöfversigt. aflägsna vrån af embryosäcken. Den utgöres hos L. varius af inalles 10 celler: grodclcellen med sina 6 s. k. Neben¬ zellen samt 3 något närmare mikropylen belägna ”Begleite¬ zellen”, af hvilka senare den ena för en kort tid ansenligt utväxer och visar en stor mängd cellkärnor, men derpå samtidigt med embryots utbildande j ernte sina båda sido¬ kamrater upplöses och försvinner; äfven ”Nebenzellen” tillväxa emellertid, uppbärande embryot mellan sig, och förefinnas såsom förtorkade rester ännu i det mogna fröet. L. mutabilis saknar dock dessa ”Begleitezellen”, hvarjemte dess ”Nebenzellen” ligga anordnade i rader till ett slags förgrenadt nätsystem. Hos L. luteus uppkommer grodden deremot på embryo¬ säckens ena sida, ”Begleitezellen” saknas, och ”Nebenzellen” ligga något närmare mikropylen, hvarigenom embryot här erhåller ett helt annat läge än hos de öfriga arterna. Utaf detta förlopp att döma, tyckas således hos Lupi¬ nus ”Nebenzellen” spela ungefär samma rol, som syner- giderna hos öfriga Angiospermer,. liksom ”Begleitezellen” möjligtvis skulle i vissa afseenden kunna ställas vid sidan af antipodcellerna. Gåtfullast af allt är dock i anseende till groddcellens stora afstånd från det ställe, der pollen¬ slangen berör embryosäcken, befruktningens förlopp. Den i åtskilliga afseenden likaledes egendomliga tem¬ porära endospermbildningen oafsedt, erbjuder med ett ord detta slägte så många undantag från det hos andra under¬ sökta växter iakttagna förloppet vid embryobildningen, att dess isolerade ställning härutinnan onekligen skulle förefallit mycket öfverraskande, om man ej hade skäl att hoppas, det fortsatta undersökningar af alla de öfriga hittills i detta hänseende förbisedda Papilionacéerna möj¬ ligen skola bringa i dagen sådana förmedlande omständig¬ heter, som kunna utjemna klyftan mellan abnormiteterna hos Lupinus och det förut såsom normalt ansedda för¬ hållandet hos öfriga Angiospermer. Hj. N—n. 61 Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. Sällskapet pro fauna et flora fennica d. 7 febr. 1880. På förslag af ordf. utsågs d:r Fr. Elfving, hvilken blifvit utnämnd till t. f. amanuens vid universitetets botaniska museum, till intendent för sällskapets botaniska sam¬ lingar. Prof. Lindberg anmälte trenne för finska floran nya mossarter, hvilka alla blifvit insamlade i Kuusamo socken af d:r Wainio, näml. Mnium lycopodioides , Seligeria tri¬ faria och Orthothecium chryseum samt uttalade i samman¬ hang härmed den åsigt, att Kuusamo utan tvifvel har den rikaste mossflora af alla trakter inom Finland. Den 6 mars. E. o. amanuensen vid botaniska mu¬ seum 11. Hult och O. Kihlman samt studeranden A. Arr¬ henius hade inlemnat en gemensam ansökan om understöd för en botanisk forskningsresa under instundande sommar till Enare Lappmark, hvars flora ännu är ganska brist¬ fälligt känd. Då detta område var ett bland de i bo¬ taniskt afseende intressantaste delar af Finland, bl. a. till följd af de alpina regionernas stora utbredning härstädes, ansåg sällskapet den tilltänkta resan kunna blifva af väsendtligt gagn för kunskapen om landets växtgeogra¬ fiska förhållanden samt derför synnerligen böra befrämjas. — Till publikation inlemnades: Symbolse ad mycologiam fennicam pars VII af d:r P. A. Karsten. Hr A. Arr¬ henius förevisade en hittills i Finland ej anmärkt art af slägtet Lamium, näml. L. intermedium Fr., som han för- liden sommar fann växande jämte L. incisum och L. pur¬ pureum på en potatisåker vid Skäbböle i Pargas, samt redogjorde för denna arts jämte öfriga i Finland före¬ kommande rödblommiga Lamiumarters vigtigaste skilje¬ tecken. A id granskning af de i finska samlingen befintliga exemplaren af ifrågavarande slägte, hade föredraganden funnit ett ex. af L. intermedium, taget i Nykyrka i södra 62 Smärre Notiser. Karelen på en åker af A. Collan. Hvad L. incisum an¬ går, så hade den befunnits äga en vida större utbredning, än nian förmodat, ehuru 4en ofta blifvit förblandad med L. purpureum. I samlingen funnos nämligen exemplar däraf från Aland — Kajana samt från Uleåborg till ryska Karelen. Vetenskapsakademien d. 10 mars. Till införande i akademiens handlingar antogs en af prof. Osw. Heer i Zürich författad afhandling med titel: Nachträge zur fossilen Flora Grönlands. — Bland skänker till natur¬ historiska riksmuseet omnämndes särskildt ett synner¬ ligen utmärkt herbarium från Brasilien af 2,000 arter i omkr. 10,000 ex., föräradt af Sverges och Norges chargé d’affaires i Bio de Janeiro d:r E. C. J. Cederstkåhle. Till docent i botanik vid Lunds universitet har kans¬ leren den 8 mars utnämnt fil. lic. Bengt Jönsson. Döde. Den 18 febr. afled lektor Johan Emanuel Zetter- stedt i en ålder af 51 år, 10 mån., 5 dagar. Han föddes i Viby socken af Örebro län 1828, stud. i Upsala 1846, fil. kand. 1853, docent 1855 och 1863 lektor i natural- historia och kemi vid högre elementarläroverket i Jön¬ köping, hvarest han lifvad af kärlek till sitt ämne med framgång skötte sitt kall, till dess en hastigt påkommen hjertförlamning slutade hans dagar. Som väl bekant är, hade han valt bryologien till specialstudium och hufvud- sakligen i bryologiskt ändamål företog han flere längre resor, ss. till Pyreneerna och Frankrike 1856 — 57, Norge 1855, 1868 och 1870, Öland 1867 och Gotland 1872. Bland hans arbeten anteckna vi följande: Dispositio muscor. frondos. in mont. Kinnekulle nasc. 1854 med Supplem. Smärre Notiser. 63 1877, Monographia Àndreæarum 1855, Revis. Grimm. Scand. 1861, Plant, vascul. des Pyrén. princip. 1857, Py- reneernas mossvegetation 1865, Hepaticæ Pyrenaicæ circa Ludion 1875, Om vegetationen i de högländtaste trak¬ terna af Småland 1865, Några nya mossor från Nya Holland 1867, Musci et Hepaticæ Ôlandiæ 1869, Om vege¬ tationen vid Altenfjord 1874, Musci et Hepaticæ Finmar- kiæ 1876, Musci et Hepaticæ Gotlandiæ 1876, Om växt¬ ligheten på Vestergötlands siluriske berg 1876, Florula bryologica montium Hunneberg et Halleberg 1877, Vege¬ tationen på Visingsö 1878. I Bot. Notiser har han skrif- vit flere uppsatser. — Hans många vänner så inom som utom fäderneslandet komma att sakna hans bortgång. Den 27 mars afled prof. Nils Johan Andersson i Stockholm. Han var född d. 20 febr. 1821 i Gärdserums socken i norra Tjusts härad af Kalmar län, blef student i Ujisala 1840, fil. d:r 1845 och docent i botanik 1846, lärare vid Nya elementarskolan i Stockholm 1847 och lektor derstädes från 1852 till 1874. Flere resor företog han i Europa, ss. i Lappland 1843 och 1864 samt med¬ följde under fregatten Eugenies verldsom segling som bota¬ nist, blef d. 9 maj 1855 utnämnd till botanices demon¬ strator vid Lunds universitet och den 11 juni 1856 intendent vid botaniska afdelningen af naturhistoriska riksmuseet, hvilken befattning han innehade till innevarande års bör¬ jan, då han, som ett par år varit sjuk, erhöll afsked med pension. Med stor arbetsförmåga och lätthet att klart uttrycka sina tankar i tal och skrift, förvärfvade han sig både många sanna vänner och blef mycket använd i all¬ männa uppdrag. Hans författareverksamhet var stor, flere af hans vanligen af teckningar åtföljda arbeten skrefvos särskildt för undervisningen i skolorna. Två gånger har han varit utgifvare af Botaniska Notiser, 1849 — 51 och 1863. Förutom bidrag till denna tidskrift få vi erinra om följande bland hans arbeten: Om GalapagosÖarnes 64 Smärre Notiser. vegetation 1855, atlas öfver skandinaviska florans natur¬ liga familjer 1849, Salices Lapponum 1845, Monographia Salicum 1867, Skandinaviens Cyperaceer och Gramineer 1849 och 1852, On east Indian Salices 1860, Bidrag till • • den nordiska floran i Yet. Ak. Ofvers. 1866, Aperçu de“ la végétation et des plantes cultivées de la Suède 1867. De Skandinaviska Naturfor skarne s tolfte möte, som de 2 sista åren blifvit uppskjutet, kommer innevarande år att hållas i Stockholm från den 7 till 14 juli. De, som vilja deltaga i mötet, böra före d. 15 juni anmäla sig hos någon af generalsekreterarne: prof. E. Horneman i København, prof. Th. Kjeuulf i Christiania eller prof. Axel Key i Stockholm. o Åldrigt träd. Enligt uppgift i K. S. skall en fura vid Pyhä- joki i Oulais, hvilken var vidt omtalad för sin jettestorlek och nu af flodens utskärningar bragts på fall, hafva vid sin genom- sågning visat 1,029 årsringar. Trädet var ännu alltigenom alldeles fritt från röta (Helsingfors Dagblad d. 10 jan. 1880, pag. 80). Innehåll: F. Behm, En botanisk utflygt till Oviksfjellen i Jemtland, sommaren 1876. — E. V. Ekstrand, Anteckningar öfver skandinaviska lefvermossor. — Literaturöfversigt: Dansk bo¬ tanisk literatur 1879. — E. Stahl, Ueber den Einfluss des Lichts auf die Bewegungen der Desmidien nebst einigen Bemerkungen über den richtenden Einfluss des Lichtes auf Schwärmsporen. — F. Elfving, Ueber eine Beziehung zwisclier Licht und Etiolin. — H. C. Lyngbye, Rariora Codana. — A. Engler, Versuch einer Ent¬ wickelungsgeschichte der Pflanzenwelt. I. — F. Hegelmayer, Zur Embryogenie und Endospermentwickelung von Lupinus. — Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. — Utnämnd docent. — » ° Döde. — Skandinaviskt Naturforskaremöte. — Åldrigt träd. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgj uteri, 1S80. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF 0. NORDSTEDT. N:r 3. d. 19 maj 1880. Anteckningar öfver skandinaviska lefvermossor. Af E. V. Ekstrand. (Forts, från N:o 2.) 6. Tvänne delvis sammanväxta mössor hos Chiloscyphus * pallescens Nees. Som bekant, bänder ej sällan inom lefvermossornas grupp, att tvänne frukter utveckla sig inom ett svepe, men högst sällan torde inträffa, att två frukter delvis ega en gemensam mössa, hvarför vi ansett skäligt att närmare omnämna ett dylikt fall. I början af Juni månad 1877 påträffades i kungs¬ parken nära Upsala några rikt fruktificerande tufvor af ofvan nämnda mossa, bland hvilka äfven fans ett exem¬ plar, som visade antydda anomali. Inom ett och samma svepe suto näml. tvänne nästan mogna, fullt svarta sporo- gonier, hvilkas skaft nedtill tycktes sammanväxta ett stycke upp öfver foten, hvarefter de i en vinkel af om¬ kring 30 grader divergerade från hvarandra. Båda syntes vid första anblicken omgifna af en gemensam mössa, af vanlig längd men n. dubbel bredd, och egde denna mössa på midten en längdfåra. Efter forsigtig tryckning på täckglaset visade det sig likväl, att denna sammanväxning 5 66 E. V. Ekstrand. delvis blott var skenbar, emedan de upptill ytterst tätt till hvarandra slutna och på inre sidorna plattade mös¬ sorna så småningom skilde sig åt i fårans riktning till a/3 delar af sin längd från toppen nedåt, hvilket äfven egde rum med de båda fruktskaften från deras skenbara föreningspunkt, ehuru hos dessa senare först efter längre tryckning på glaset. Härvid gledo skaften sakta uppåt, och då visade sig tydligt, att de båda omslutits af ett gemensamt omhölje, eller de båda mössornas med hvar¬ andra sammanväxta nedre delar. Sammanväxningen sträckte sig en god tredjedel upp öfver mössornas bas, och här först vidtog den omnämnda längdfåran. Icke den ringaste antydan till skiljevägg syntes nedanför denna, ehuru preparatet var väl utfördt och fullkomligt klart. Återstod nu att undersöka sjelfva axelspetsen med deri inneslutna fruktfötter, hvilket parti för granskningens underlättande redan från början blifvit frånskuret. Äfven fruktfötterna tycktes i förstone fullkomligt sammanväxta, men efter forsigtig tryckning på täckglaset skilde de sig åt samt trängde ut ur axelspetsen, och nu visade det sig, att bägge sutit i en gemensam urhålkning af axeln, hvars väfnad blifvit så fullständigt undanträngd, att något cell¬ parti ej var synligt emellan dem. Erinrar man sig nu mössans normala bildning hos lefvermossorna, blir förklaringen lätt nog. Medan näml. mössans öfre del utgöres af pistillidiets cellulära hylle, som efter befruktningen genom celldelning betydligt för¬ storas, uppstår dess nedre del så småningom ur axel¬ spetsen samtidigt med sporogoniets utbildning. Hos i fråga varande blomma suto de befruktade pistillidierna tätt tillsammans, hvarigenom de blifvande mössornas öfre fria delar under tillväxten blefvo pressade hårdt intill hvarandra. Då nu mössornas nedre partier skulle bildas ur axelspetsen, suto de unga sporogonierna så nära intill hvarandra, att axelväfnaden ej fick tillfälle att utveckla sig emellan dem, hvarföre mössornas tillväxt blef hämmad Anteckningar öfver skandinaviska lefvermossor. 67 på deras inre sidor och följaktligen inskränkt till de fria yttre sidorna. Och sålunda kommo bägge sporogonierna att nedtill omslutas af ett gemensamt hölje eller de båda mössornas nedre hopväxta delar. Hvad som gjorde preparatet ytterligare intressant var, att ännu ett tredje pistillidium blifvit befruktadt och hade utväxt till omkring tio gånger sin ursprungliga storlek. Detta pistillidium satt jämte 4 små obefruktade straxt ofvan den gemensamma mössans bas, h varjämte ytterligare 3 sterila suto på olika höjd ofvan för de andra, det öfversta af dem på den ena mössan straxt ofvan sam¬ man växningen. Inalles funnos således 10 pistillidier, hvaraf 3 befruktade och 7 sterila inom samma fruktsvepe. För fullständighetens skull må nämnas, att svepet var djupt deladt i 3 flikar jämte antydan till en fjerde, hvar jämte det på ena sidan var liksom uppfläkt ända ned till basen, så att mössorna på denna sida voro fullkomligt bara — en anomali, som stundom förekommer hos lefvermossorna, särdeles hos arter af Martinellia och Fossombronia. 7. Egendomliga 8 grenar hos Harpanthus Flotowianus Nees. Normalt sitta 8 blommorna hos denna mossa på egna mycket små och korta grenar, hvilka utgå ur stipelaxil- lerna på stjelkens undre sida. Hela 8 grenen består vanl. uteslutande af det ovala eller rundade androeciet, som är sammansatt af 1 — 5 par tätt sittande skärmar, hvilka äro starkt konvexa och omsluta hvar för sig 1 — 4 antheridier. Grenblad af vanlig form förekomma sällan nedanför skärmarne. En egendomlig utveckling af dessa grenar har jag varseblifvit på exemplar, insamlade af kand. K. F. Dusén vid Arbrå i Helsl. sommaren 1878. På en stjelk af närmare ett tums längd suto 7 8 gre¬ nar af vanlig storlek och form. Men nedanför dem ut- gingo 4 andra mer eller mindre utdragna grenar, af hvilka en till och med var l/* tum i längd. Alla de sist 68 E. V. Ekstrand. nämnda grenarne buro nedtill mer eller mindre åtskilda blad, h vilka först mot grenspetsen öfvergingo till skärmar. Hos de två längsta grenarne voro bladen till och med långt åtskilda och liknade fullkomligt hufvudstjelkens blad, ehuru de voro mindre. De i grenspetsarne sittande andro- eciernas skärmar voro ej så tätt sittande, ej heller så konvexa som de normala. Ja, bos den längsta grenen gick anomalien än längre. På grenens nedre del sutto näml. 5 långt åtskilda blad, derefter vidtogo 5 par S skär¬ mar, af hvilka de 3 nedre paren voro mer eller mindre åtskilda och nästan platta eller blott svagt konvexa, till följe hvaraf de liknade vanliga blad. Innanför de neder¬ sta af dessa skärmar suto emellertid på stjelkens öfre sidor nakna antheridier, erinrande således till sitt läge om dem hos Jungerm. Hornschuchiana (jfr Bot. Not. 1879, N:o 2). Blott de 2 öfversta skärmparen voro starkare konvexa och närmade sig alltså den normala formen. Här visade sig således tydligen en regress till det vegetativa systemet, hvarigenom utvecklingen af 6 blom¬ mor blef fördröjd. Sådana <$ grenar torde ej vara säll¬ synta hos i fråga varande mossa; åtminstone har jag sedan iakttagit dem äfven på exemplar från Agld, in¬ samlade af d:r H. W. Arnell. 8. Märklig ny skott sbildning hos Jung, cœspiticia Lindenb. Helt nyligen erhöll jag från provisor J. Persson, som med framgång egnar sig åt lefvermossornas studium, ett meddelande, att han i Vestervikstrakten funnit 9-stånd af denna mossa, inom hvilkas fruktsvepen talrika nyskott utvecklats. Redan Gottsche hade i sitt arbete öfver vHap- lomitrium Hooker i Nees etc.” (i Acta nat. curios, vol. XX v < ? p. I, pag. 341 sq.) omnämnt ett fynd af dylika nyskott hos Scapania irrigua och i samband dermed uppstält den frågan, huruvida dessa nyskott ej voro att hänföra till en s. k. antholysis, eller med andra ord, om icke ”pistil¬ lerna” vore att betrakta såsom metamorfoserade grenäm- Anteckningar öfver skandinaviska lefvermossor. 69 nen? (1. c.) Som jag sjelf aldrig iakttagit ett sådant fall, skyndade jag att genom herr P:s välvilja förskaffa mig material till undersökning. Af de tvänne små tufvor, som skickades mig, inne¬ höll den ena rätt många svepen med inneslutna nyskott, hvilkas granskning jag nu går att meddela. För att dock ej allt för mycket upptaga utrymmet, vill jag inskränka mig till en sammanfattning af undersökningens resultat och af de speciela fallen blott omnämna de mest sär¬ egna. Sju granskade svepen innehöllo en stor mängd ny¬ skott (6 — 15), hvilka vanl. utgingo från omkretsen af axelspetsen (”torus pistillorum”) närmast svepets sidor; endast hos ett tycktes de sitta strödda öfver tori hela yta. I alla svepena funnos derjämte pistillidier i ej ringa antal (vanl. omkring 10), och i de flesta äfven befruk¬ tade sådana (unga sporogonier), och suto pist. oftast innanför ny skotten; blott hos ett (redan nämndt) tycktes en del pist. sitta blandade med nyskotten (observationen försvårades i detta fall mycket genom det stora antalet af nyskott och de långa rothår, som dessa utsände, hvar- före jag ej här blef fullt viss på iakttagelsens riktighet). Nyskotten voro mycket smala, en del hårfina, och för öfrigt af olika längd, och företedde de i detta hänseende öfvergångar mellan de längsta, som redan skoto upp öfver svepets spets, och de yngsta, som nyss bildats. De flesta voro upptill försedda med täml. utvecklade, ehuru små blad (inom de öfversta funnos ofta groddkorn), de yngsta voro tillspetsade och buro i spetsen ytterst små blad¬ ämnen. En stor del af skotten voro för öfrigt försedda med långa rothår. Svepena voro normalt utvecklade, blott mindre kantiga än vanligt, och mot spetsen illa sargade af de utväxta nyskotten. I ett svepe anträffades ej mindre än 15 mycket smala nyskott tillika med 11 pistillidier, af hvilka till och med två blifvit befruktade. Man kan nästan häpna öfver ett 70 E. V. Ekstrand. så stort antal inom ett enda svepe, men så var också utrymmet väl anlitadt! Ett 8:de svepe var liksom uppfläkt från basen till spetsen. Från öppningens bas utgingo 3 nyskott, b vilka således inkräktat på svepets plats och förhindrat dess normala utveckling. För öfrigt funnos inga nyskott inom svepet, men väl flera straxt nedanför dess bas. Ett 9:de och 10:de honstånd företedde en annan ano¬ mali. I stjelkarnes spets utgingo knippen af kraftigt utvecklade nyskott, på den ena stjelken 6, på den andra 12. Till en början varsnades inga svepen, hvilket öfver- raskade mig ej litet, enär nyskott endast pläga uppstå i dessas närhet. Vid närmare efterseende funnos de likväl, ehuru de voro ovanligt små och trängda åt sidan af skotten. Enär de inneslutna pistillidierna redan voro gamla och förvissnade, borde svepena normalt varit fullt utvecklade, om icke nyskottens starka utveckling menligt inverkat på svepets tillväxt. I livad förhållande stodo nu nyskotten inom de 7 första svepena till pistillidierna? Borde de förra upp¬ fattas såsom en metamorfos af de sednare? Man skulle möjligen vara frestad att antaga detta på grund af deras egendomliga plats inom ett svepe. Men med undantag kanske af ett enda, för öfrigt osäkert fall, utgingo de alla från lägre, antagligen sterila, segment i axelspetsens omkrets, ej från den egentliga torus pistillorum. Och vigtigast af allt var, att pistillidier till normalt antal alltid funnos tillsammans med nyskotten. På grund af dessa omständigheter anser jag, att ofvan nämnde hypo- thes åtminstone i föreliggande fall saknar tillräcklig grund. Skulle deremot fall förekomma, då svepena endast inne- höllo nyskott, särdeles om dessa utgingo från axelspetsens midt, då funnos vigtiga skäl för antagandet af en dylik hypothes. Vill man nu söka en förklaring för denna egendom¬ liga nyskottsbildning, torde den åtminstone delvis ligga Anteckningar ôfver skandinaviska lefvermossor. 71 deruti, att axelspetsen hos dessa honstånd var ovanligt bred och uppsväld, hvarföre god plats fans för nyskotts daning derur, hvartill kanske kunde läggas den omstän¬ digheten, att nyskotten här syntes uppstå ganska tidigt och en del af dem troligen kort efter svepets anläggning, hvarför åtminstone detta ej satte något större hinder i vägen för deras utveckling. Hade deremot i fråga varande svepen samtidigt varit mera utvecklade, är det troligt, att nyskottsbildningen redan i sin början hämmats (jfr Gott- sches teori om svepets uppgift att isolera torus pistillorum från nyskotten, 1. c.). Till sist må nämnas, att jag undersökt flera tufvor af denna mossa, insamlade vid Hessleholm, Falun och Helsingfors, men ej hos dem lyckats anträffa svepen med inneslutna nyskott. (Forts.) Göteborgstraktens Salix- och Rosa-flora. II. Af A. P. Winslow. (Forts. fr. föreg. årg., N:o 4.) Bosa dumetorum Thuill. och R. coriifolia Fr., tvenne arter inom gruppen Canince pilosæ, som gjort och helt säkert fortfarande skola göra botanici mycket besvär. Då denna grupp inom denna trakt uppträder i ett ganska stort antal former och jag således haft tillfälle att se, huru skiftande dessa kunna vara, vill jag något vidlyfti¬ gare taga dem i skärskådande. Hvad är R. coriifolia? är den första frågan, som bör klargöras, ty botanici, äfven de svenske, äro långt ifrån ense om, hvad dermed skall förstås, enär somlige anse denna som en god art, andra deremot, om det icke är detsamma som dumetorum, så dock såsom blott en form 72 A. P. Winslow. deraf. Hvad Fries egentligen menât med sin coriifolia är visst icke lätt att afgöra, ty granskar man de arbeten, der han framstält denna såsom sjelfständig art, neml. Nov. (1814) pag. 33, Nov. edit. alt. (1828) p. 147, Man¬ tissa III (1843) pag. 38 och Summa Veget. (1846) pag. 173, så framgår tydligt, att han på alla dessa ställen ej afsett samma form. Mig synes, att K. cor. i Novit. 1814 svårligen kan vara något annat, än hvad efter våra da¬ gars begrepp är R. dumetorum, ty ”petioli spinosi (i Novit. 1828 heter det ”subinermes”) och pedunculi germinibus longiores ” äro karakterer, som tillhöra dumetorum, och ej coriifolia, hvilken senare art i de följande arbetena alltjemt utmärkes af korta pedunkler. Först i Mant. III omnämnas sepala erecta. För att ej blifva alltför om¬ ständlig vill jag ej vidare granska de större eller mindre motsägelserna i beskrifningarne ; utan hänvisar blott till ofvan citerade arbeten. — Såsom arten framställes i Summa Veget, uppfattar jag densamma, d. v. s. såsom en canina pilosa med tjocka blad, starka krökta taggar på grenarne, korta pedunkler och klotformiga nypon med upprätta sepala. Frågan är nu — för att utreda i hvad / förhållande coriifolia står till dumetorum — om dessa karakterer alltid äro förenade, eller om det ej kan in¬ träffa, att någon eller några af dessa äro förenade med dem, som man anser beteckna dumetorum. Mitt svar är i korthet, att en intim blandning af coriifolias och dume- torums kännetecken existerar i naturen, såsom jag längre ner skall visa, när jag kommer till beskrifningen af de former, som förekomma i trakten och som till en del hos utländska författare äro betecknade med särskilta namn. Med afseende på icke-svenska botanister tror jag mig kunna påstå, att knappt någon af dem haft för ögonen vår äkta coriifolia (den i Sum. Veg.), utan att de dermed förvexlat andra, ej typiska former. Jag anser mig kunna påstå detta dels i följd af en närmare granskning af deras beskrifningar, dels af de exemplar jag haft tillfälle Göteborgstraktens Salix- oeh Rosa-flora. 73 att granska, dels af den omständighet, att Fries säger sig aldrig hafva erhållit denna art bland exotiska Rosor (Novit, edit. alt. pag. 148). Det är således mindre rig¬ tigt, att svenska botanister vid behandlingen af denna art ösa ur utländska källor *). Den form jag ofvanför i korthet kännetecknat är nog en ganska karakteristisk företeelse (troligen uteslutande rent svensk form) och såsom sådan lika berättigad som mången annan att an- • • ses som art. Ar i trakten ganska sparsam. R. solstitialis Gren. (Besser). Visserligen citeras af nästan alla utländska botanister R. solstit. såsom synonym till coriif., men efter mitt förmenande ej fullkomligt rig¬ tigt, hvad äfven en och annan, t. ex. Du Mortier miss¬ tänkt. Jag vill ej inlåta mig i någon närmare undersök¬ ning, huruvida Greniers solstit. är detsamma som R. solst. Besser, ty att så noga säga, hvad i allmänhet de Besser- ska arterna egentl. äro, torde vara omöjligt. — R. solst. Gr. (Flore Jur.) är en form, som i mycket står nära en coriif. vera, men skiljer sig derifrån genom bladform, färg och konsistens — tillhörande dumetorum — genom äggformiga nypon med bred, liksom tvärhuggen bas och mindre starka taggar. Flerestädes i trakten. R. bractescens Woods- är ett annat synonym till corii- folia. Denna form har klotrunda, kortskaftade nypon med upprätta sepala, men de ovala, gråaktiga, mjuka bladen tillhöra dumetorum. Sir Baker **) har förklarat den vara ”exactly bractescens Woods.” — Att denna Woods art ej *) Christs framställning af skilnaden mellan R. dumet. och R. coriif. (Die Rosen d. Schweiz) kan jag ingalunda antaga såsom rigtig. **) Sir J. G. Baker, som skrifvit en värdefull monographi öfver de Britiska Rosorna, hade godheten att granska en större samling Rosor, som jag skickade honom förlidet år. Derigenom har jag bland annat fått fullkomlig visshet om, hvad han och flera engel¬ ska rhodologer mena med sina benämningar. Det synes råda ganska stor öfverensstämmelse mellan Englands och vestra Skan¬ dinaviens Rosaflora. 74 A. P. Winslow. varit obekant för Fries, ses af Mant. (dock icke såsom svensk), men han identifierar den ej med sin coriifolia. R. frutetorum Besser är en tredje form, som upp¬ tages såsom synonym till coriifolia. Till detta namn hän¬ för jag en del buskar, som hafva coriifolias korta pedunk- ler, klotrunda eller något aflånga frukter och upprätta sepala, men afvika genom tunna, föga håriga något dub- belsågade blad och något längre skaftade nypon. Denna form påminner rätt mycket om R. urbica, till hvilken den synes bilda öfvergång. *) Andra former af canina pilosa med upprätta sepala äro följande. R. implexa Gren. Har coriifolias (solstitialis) habitus, men bladen äro glatta, eller sparsamt håriga på undra sidan. Kommer mycket nära föreg. form. R. erythrantha Boreau. Under detta namn samman¬ fattar jag några former, som, med habitus af coriifolia, korta pedunkler och runda, någon gång aflånga nypon, skiljer sig derifrån genom temligen små blad. Buskarne äro låga, 3—4 fot höga, tätt greniga. Taggarne raka, nedböjda. Bladen än på begge sidor, än blott på undra sidan håriga, glänsande gröna, temligen tjocka, enkelt eller dubbelt sågade, lancettlikt aflånga eller äggrunda. Sepala utstående eller upprätta, affallande vid mognaden. Pedunkler och frukt än glatta, än glan delborstiga. Vari¬ era således åtskilligt, men till habitus synas de mig vara temligen nära beslägtade. Den ena formen liknar rätt mycket R. obtusifolia Desv., isynnerhet såsom denna be- skrifves af Christ. (Baker anser den stå ”very near ob¬ tusifolia Desv.”). R. jactata Déségl. (= R. uncinella Auct.) Taggar starka, klolika. Blad bredt äggrunda, gröna, gleshåriga, *) Den beskrifning på R. frutetorum Bess. (= R. coriifolia Fr.), som Christ (Die Rosen d. Schweiz) meddelar, torde vara främmande för R. frut. Besser, och är det alldeles för coriif. Fr.! — Göteborgstraktens Salix- och Rosa-flora. 75 dubbelsågade. Pedunkler korta; frukt ganska stor, klot¬ rund — päronlik, med större bredd än längd. Sepala utstående eller tillbaka böjda, vid mognaden affallande. Till habitus temligen lik en coriifolia, men genom ofvan anförda kännetecken derifrån skild. (Baker consentiente.) I afsigt att framhålla alla märkligare former, vill jag omnämna en varietet (utan namn), med ganska eget utseende, af- vikande från alla öfriga former genom glesa, ganska korta, raka eller något krökta taggar och en egendomlig blad¬ form, närmast att förlikna med bladen af viola elatior, d. v. s. utdraget äggrunda, trubbiga, med något hjertlik bas, undertill tomeutösa, äldre gleshåriga, samt genom mycket breda, rundade, med kort udd försedda sågtänder. Nyponen äro temligen kortskaftade, päronlika eller om- vändt äggformiga, med upprätta sepala. En annan anmärkningsvärd form af coriifolia med glandelborstiga pedunkler och nypon, glandulosa sepala, stora, klotrunda nypon (som mindre plommon), enkel- sågade, äggrunda blad har äfven blifvit observerad. De buskar, af hvilka jag senast 1874 samlade exemplar, hafva tyvärr blifvit förstörda. Enligt alla karakterer är detta R. Bovernierana Lagger. R. dumetorum Thuill. Såsom typ för denna art — huru egentl. en typisk dumet. skall se ut, derom äro de lärde oense *) — anser jag den i Sverige allmänna form *) Under namn af R. dumetorum lär Thuillier hafva utdelat exemplar, hvilka, efter vår tids uppfattning, tillhöra än R. collina DC. (== dumet. Thuill.), än coriifolia Fr. (sensu lat.). Bäst vore troligen, att låta dumet. fara, åtminstone såsom hufvudform, och rangera den under R. collina (sensu latiore) samt uppfatta denna art på sätt, som Du Mortier (Roses de la flore Belge) gjort. Pâ detta sätt finge man två naturliga, parallela serier: de glatta R. canina med nedböjda sepala och R. Reuteri (cum var.) med upp¬ rätta sepala, ocn de håriga R. collina med nedböjda och R. corii¬ folia (men ej i Friesisk betydelse) med upprätta sepala. Man 76 A. P. Winslow. vara, hvars blad äro äggrunda, i spetsen nästan trubbiga, ofvan korthåriga (i äldre tillstånd vanligen glatta) under¬ till mjukludna, vanligen gråaktiga (men äfven stundom väl gröna), enkelsågade, på ludna, något glandulosa skaft, och hvars pedunkler äro omkring 2 ggr så långa som nyponen, hvilka variera än nästan klotrunda, än utdraget omvändt äggrunda, med tillbaka böjda, någon gång ut¬ stående sepala. Af denna dumetorum föreligga en hel del former, hvilka i habituelt hänseende visa en i ögonen fallande likhet och öfverensstämmelse, men vid närmare gransk¬ ning skilja sig från hvarandra genom längre eller kortare pedunkler, runda eller pyriforma, större eller mindre nypon, genom glatta eller glandulosa pedunkler och nypon o. s. v. De glandulosa formerna upptagas af Grenier under namn af dumet. ß glandulosa , af Christ såsom pseudo-collina. Förut (1879 pag. 107) upptog jag dessa senare former under collina Jacq. — på grund dels af Gr:s synonymi, dels af allmänt gängse beskrifning på denna art. Sir Baker anser emellertid, att formerna från Göteborg äro R. cæsia Sm., som, såsom jag ofvan redan antydt, af B. i hans Monografi förklaras stå ”very near collina”. — R. dumet. ß gland, har runda eller något aflånga nypon; en annan form, som är rätt ymnig i trak¬ ten, har mycket stora pyriforma nypon. En sådan form är beskrifven af Déségl. under namn af R. imitata eller R. pyr if or mis. Anmärkningsvärda äro vidare åtskilliga former med alldeles raka, spensliga taggar. (Bladen äro temligen små.) Den synes mig vara en med R. senticosa analog form af dumetorum och torde vara i det närmaste lika med R. Chapusii Godet. behöfde då ej skilja hispida former af dessa arter (såsom t. ex. Déséglise gjort) från de icke-hispida, hvilket är att söndra hvad som i naturen visar sig vara sammanhängande. Göteborgstraktens Salix- och Rosa-flora. 77 I noten under dumetorum har jag redan antydt min åsigt om förhållandet mellan R. coriifolia och R. dume¬ torum. Skiljer man mellan R. canina och R. Reuteri, så bör man äfven skilja mellan dumetorum (collina) och coriifolia; men då bör också denna senare art definieras på annat sätt än Fries gjort. Af dessa 4 arter förefinnas nu en hel mängd former; men erhålla dessa former sär¬ skiljande namn, så böra de på intet sätt anses som arter, utan endast som varieteter af arter, hvilka åter rätteligen äro att anse endast som arter secundi ordinis af en för alla gemensam typ: R. canina. Bosa Beuteri Godet (= R. glauca Vill.) *). Denna art med sina talrika, karakteristiska former, intager främ¬ sta rummet i traktens Rosaflora, isynnerhet i skärgården, der formerna få en frodighet och utveckling, som icke öfverträffas af någon annan art. Betecknande kännetecken för formerna äro: de glaucescenta, glatta bladen, som i allmänhet äro äggrunda, med mer eller mindre rundad bas, vanligen mera utdragna än hos canina, de upprätt- stående sepala och de kortskaftade, ofta temligen stora nyponen. De variera dock med afseende på bladskaftens, pedunklernas och nyponens beklädnad och bladserraturen så betydligt, att tolkningen af dem blir ganska svår, hvarför man ofta sväfvar i ovisshet, till hvilken af redan namngifna former man skall hänföra en förhanden va¬ rande form. Man må ej heller tro, att alla glatta former med upprätta sepala höra till R. Reuteri ; arten med sina rika formserier vergerar äfven åt andra, t. ex. till R. rubrifolia, salævensis, montana o. s. v., äfvensom i första hand till canina, af hvilken den ovilkorligen är en ut- grening. *) R. glauca borde föredragas R. Reut., dels emedan det blifvit gifvit åt just förevarande form flera år före det se¬ nare, dels emedan i namnet ligger en ganska god karakter för arten. 78 A. P. "Winslow. En fullkomligt säker bestämning af hithörande for¬ mer har för mig varit ganska svår, emedan dels diag¬ noserna stundom äro väl sväfvande och ej tillräckligt begränsande, dels synonymien är så invecklad, att det utan tillförlitliga originalexemplar torde vara svårt, om ej omöjligt att afgöra, hvad de franska och tyska rhodo- graferna egentligen afsett med sina benämningar. Såsom karakterer för hufvudformen antager jag de • • af lekt. Scheutz (Ofversigten 1877) angifna för Reuteri genuina, med tillägg att taggarne äro talrika och tem- ligen krökta. — Hvad beträffar den (1. c.) upptagna R. imponens Rip., så uppgifves den af S. hafva dubbel-sågade blad, af Déséglise och Christ åter enkel-sågade. R. ca- ballicensis Pug. skall enl. Déségl. hafva enkel-sågade, enl. Scheutz och Christ dubbel-sågade (enl. Christ kan den dessutom variera med glatta eller glandulosa pedunkler). Ett par exempel på de motsägelser man träffar i diag¬ noserna med thy åtföljande svårigheter att reda formerna, om man vill inskränka sig till redan befintlig litteratur och ej vill skapa en ny nomenclatur. R. Reut. v. transiens Gr. (= R. intricata Gren.). Blad enkelsågade; bladskaft föga eller icke glandulosa; nypon af vexlande form, kortskaftade ; pedunkler och sepala glandulosa. R. Reut. v. subcristata Baker (teste Baker). Blad temligen stora, äggrunda, dubbelsågade, med starkt glan¬ dulosa och taggiga bladskaft; pedunkler nakna; nypon elliptiska (stora) med temligen korta, starkt parklufna och glandulosa sepala. R. Reut. v. intermedia Gr. (= R. complicata Gr.). Bladskaft glandulosa; småblad dubbelsågade (copiose dupli- cato-serrata), långt skaftade; pedunkler glatta; sepala nakna, någon gång med få glandler på ryggen; nypon stora, päronformiga, med mycket bred topp. En synner¬ ligen distinct form. Göteborgstraktens Salix- och Rosa-flora. 79 R. Reut. v. fugax Gr. öfverensstämmer i hög grad med föregående till bladform, bladfärg, o. s. v. Pedunk- ler och ofta nypon starkt glandelborstiga; sepala med talrika glandler; nypon vanligen runda. Denna varietet uppträder i tvenne former, en såsom temligen låg buske med nästan raka taggar och runda nypon, en annan så¬ som hög, ganska robust buske med starka, krökta taggar och synnerligt stora, pyriforma nypon (ända till 2 1/2 ctm. långa och nära 2 ctm. breda) på långa, glandelborstiga skaft. Den förra formen visar stark tendens till R. mon¬ tana Vill., men de spetsiga, temligen stora bladen hindra mig ifrån att antaga det vara en form af denna art. R. fugax Gr. är, förmodar jag, synonym till R. caballi- censis Pug. R. Reut. v. inclinata Kern, skiljer sig från öfriga former genom sin svaga armatur, bestående af mycket få, korta, föga krökta taggar. Bladen vackert ovala, blå¬ gröna, något dubbelsågade; blomknippet 3 — 5 blommigt; nypon medelmåttigt stora (mindre än hos öfriga former), rundade eller ovala med starkt sammansnörd hals under sepala; dessa fullt (och mycket tidigt) upprätta, mycket långa, odelta eller med få, smala sidoflikar, sent affal- lande (ofta qvar sittande till nästa vår). Hela växten full¬ komligt glatt (bladskaft någon gång med få glandler och hår). Står på öfvergång till R. rubrifolia Vill. Anm. Det är denna form, som jag (Not. 1879, pag. 96) hänförde till R. rubrifolia Vill. Genom sin svaga armatur, sina frukter och starkt utvecklade sepala och hela habitus skiljande sig från öfriga Reuteriformer, an¬ såg jag den då vara en rubrifolia, från hvilken den skiljer sig genom bladfärg och fruktform. I Köpenhamns Botan. Have hade jag sommaren 1879 tillfälle att se lefvande R. rubrifolia 1. ferruginea, med hvilken ofvanstående form visade en slående likhet. Den för denna art karakteri¬ stiska kopparröda bladfärgen saknas visserligen hos Göte¬ borgsexemplaren, men denna färg torde äfven variera i 80 A. P. Winslow. mellersta Europa. Spår deraf märkas dock i en större eller mindre anstrykning af rödt hos grenar och bladskaft, samt den violetta färg som bladen ofta antaga vid torkning. Andra former, funna i trakten och beslägtade med Reuteri, äro följande. R. Salævensis Rap.? De exemplar, jag hänför till denna art, hafva i allmänhet habitus af Reuteri, med kortskaftade nypon, upprätta sepala och glaucescent färg. Taggarne äro talrika, långa och raka, bladskaften glatta eller något glandulosa, äggrunda, spetsiga, enkelt eller dubbelt sågtandade, med djupa, spetsiga tänder. Ofver- ensstämmer väl med beskrifningen på denna art hos alla utländska författare. De exemplar, samlade af Lagger, hvilka jag haft tillfälle att se, visa en stark affinitet till Reuteri, från hvilken Salævensis torde skilja sig hufvud- sakligen genom de långa, raka taggarne. *) R. Schult sii Ripart. Då Sir Baker förkastat min bestämning R. hibernica Sm., torde de exemplar, som jag vid detta namn hade i sigte, i stället böra hänföras till R. Schultzii. För beskrifningen hänvisar jag till Bot. Not. 1879, pag. 107. Den egendomliga bladformen (korta, run¬ dade) m. m. gör, att jag ej kan anse den såsom Reuteri. — R. sphoerica Gr., med hvilken den möjligen skulle kunna identifieras, har starka, krökta taggar, spetsiga blad o. s. v. och står vida närmare R. canina. R. Reut. v. subcanina Christ. Hvad egentligen denna Christs art är, kan jag ej säkert afgöra, enär han ej lemnat någon fullständig beskrifning på densamma, angifvande den vara en form af Reuteri med caninas nedböjda sepala. Såsom synonym dertill uppger han R. globularis Franchet. I trakten förekomma också åtskilliga former, som hafva Reuteri glaucescenta, äggrunda blad o. s. v., samt nypon *) Sir Baker identifierade nämda form ej med Reuteri. Hans bestämning anser jag mig emellertid icke kunna acceptera, utan upptar den under ofvanstående namn. Göteborgstraktens Salix- och Rosa-flora. 81 med karakterer af canina. Jag vill emellertid ej identi¬ fiera dessa med andra, som Sir Baker godkänt vara ”good globularis”, isynnerhet utmärkt från Uddevalla. R. venosa Swartz. Taggar talrika, starka, nästan räta, nedåtrigtade, jemt tilltagande i tjocklek från spetsen; bladskaft glandulosa; blad glatta, under glaucescenta, på undra sidan upphöjdt nerviga, äggrunda eller äggrundt- lancettlika, dubbelsågade. Pedunkler korta; nypon runda, med upprätta, håriga sepala. Denna är en från öfriga Reuteriformer (genom de starka taggarne och den egna bladformen) väl skild form. — Bestämning gjord enl. Sprengel, Syst. — I Hartmans flora, edit. XI, upptages denna form såsom en canina typica. Figuren i Sv. Bot. visar dock tydligt, att den ej är att dit hänföra, utan tyder på en form af Reuteri. Fig. är dock, liksom alla i Sv. Bot., för ofullständig att på grund deraf fälla ett säkert omdöme. Följande, som egentligen bort afhandlas i samman¬ hang med caninaformerna, men först förliden sommar af mig upptäcktes, må här omnämnas. R. Acharii Billb. Taggar något krökta, jemt till¬ tagande i bredd från spetsen; bladskaft glandulosa, tag¬ giga ; blad bredt äggrunda, dubbelsågade, de sekundära tänderna glandeluddiga, ljusgröna. Pedunkler korta, glest glandelborstiga ; nypon äggrunda-ellip tiska, medelmåttigt stora, med några glandler vid basen; sepala utstående, glandulosa. R. Ach. torde vara en för de flesta (alla?) svenska botanister obekant art, — väl hufvudsakligen på grund af Hartmans placering af denna art bland rubiginosæ, hvartill hvarken figur eller beskrifning i Sv. Bot. gifva ringaste anledning. — Den ”i handeln” på de senare åren under detta namn utdelade form från Blekinge torde helt säkert icke vara R. Ach. Genom de under till glandulosa bladen, sepalas ställning o. s. v., synes den tillhöra Crépins 6 A. P. Winelow. 8,2 scabrata form af canina, eller möjligen vara en af gruppen Sepiaceæ. Af hos utländska förf. upptagna Rosenarter öfverens- stämmer ofvanstående närmast med R. Kosinsciana Besser (en af de få arter, hvarpå B. lemnar en ypperlig och fullständig beskrifning). Mina explr, öfverensstämmande fullkomligt med Bessers beskrifning, skilja sig från Acha- rii genom något större, temligen fasta, elliptiskt rundade, enkelt eller någon gång dubbelt sågade blad och aflånga nypon med nedböjda sepala. R. Andegavensis Bast. (= R. semper virens Rau), är en form af canina med denna arts karakteristiska serra¬ tur, men med starkt glandelborstiga pedunkler (teml. korta) och nypon samt glandulosa eller glatta sepala. Blad¬ skaft mer eller mindre glandulosa, något håriga. Taggar raka eller klolikt böjda. — Enligt Baker äro Göteborgs¬ exemplaren ej fullt typiska. En form torde vara R. agra¬ ria Rip. med långa pedunkler, glatta sepala och nästan glatta styli; en annan R. Rousselii Rip. med klolika tag¬ gar ; blad än stora, än små, enkelsågade; stiplernas öron divergenta; pedunkler korta; nypon aflånga eller omvändt äggrunda med glandulosa sepala. R. verticiUacantha Baker (Mérat) == R. aspernata Dé- ségl. = R. psilophylla Rau p. p. Taggar temligen spens¬ liga, nästan raka, något nedåtrigtade; bladskaft gles- håriga och tätt glandulosa; blad ganska stora, breda, äggrunda-ellip tiska med kort spets, ofvan djupt gröna, under bleka, dubbelsågade, serraturen öppen, uddbladet med hjertlik bas; pedunkler korta, glandelborstiga; nypon runda eller aflånga, glandelborstiga med nedböjda, starkt glandulosa sepala. Synnerligt distinct form. R. sphoeroidea Rip. Taggar krökta eller nedåtrig¬ tade; blad ofvan glänsande gröna, under glaucescenta, tätt dubbelsågade; pedunkler medelmåttigt långa; nypon stora, klotrunda eller något aflånga. Denna form tillhör Göteborgstraktens Salix- och Rosa-flora. 83 ”biserratæ” och står nära R. dumalis Bechst., med annan habitus än denna art. R. insignis Déségl. (R. canina var. insignis Gren.). Skild från R. canina genom temligen breda, äggrunda blad och kortskaftade, stora, omvändt äggformiga nypon. Andra former af R. canina äro: R. can. v. ramosissima Rau. De fruktbärande gre¬ narne talrika (tätt sittande), korta, utan eller med högst få fina taggar. Småblad oftast 5, små, aflånga-omvändt äggrunda; nypon teml. stora, aflånga eller omv. äggrunda. R. can. var. senticosa Ach. med raka eller något krökta, korta, koniska taggar; små blad o. s. v., före¬ kommer äfven, ehuru sparsamt. Under namnet R. lutetiana Leman förstå utländska rhodografer glaucescenta former af canina (sens, lat.) och torde således vara ungefär detsamma som R. opaca Fr. Af dessa glaucescenta former förekommer här B. Mal - mundariensis Lej. med glandulösa pedunkler och sepala, så vida Bakers åsigt (Monograph, pag. 226) är rigtig. Af andra förf. beskrifves dock denna form något annor¬ lunda. Dessutom förefinnas åtskilliga andra former af R. canina, med glandulösa bladskaft och pedunkler, kort¬ skaftade och på olika sätt formade nypon, olika blad¬ former och storlek, hvilket allt ger de olika buskarne en egen habitus. R. biserrata Mérat (”Typ för denna art(form) i Bakers Monographi”. Sir Baker.). Bladskaft med talrika, röda glandler. Blad äggrunda, tätt dubbelsågade (serraturen öppen), hufvudnerven på undra sidan med några glandler; sepala glandulösa, bågformigt nedböjda. — Den närstå¬ ende formen vinacea Baker, med smala, spetsade blad och rödt anlupna bracteer, stipler och bladskaft, finnes äfven i trakten. Denna form visar en synnerlig affinitet till R. sclero - phylla Scheutz; ja, jag vet ej, huru den egentligen skall 84 A. P. Winslow. kunna skiljas derifrån, ty vid en noggrannare gransk¬ ning befinnes hufvudnerven på bladens undra sida vara glesbårig *). R. scleroph. Sch. skiljer sig från densamma endast genom högre växtsätt och något mera håriga och glandulosa blad. På grund af denna affinitet omnämner jag här R. sclerophylla Scheutz **). Till den i ”Öfversigten” lemnade beskrifning fogar jag endast, att taggarne äro synnerligen robusta — de starkaste jag sett hos någon svensk form, vid basen ända till 1 Va ctm. långa — , småbladen temligen tunna, bladskaften med talrika röda glandler och att stiften äro glatta eller föga håriga. Yid denna art ber jag att få dröja en stund, enär jag anser mig hafva hopp att bringa till försoning de sinnen, som blifvit stundom väl upprörda, då det varit fråga om Rosa inodora Fr. Vid ett noga öfver vägande af allt hvad Fries anfört om R. inodora, vågar jag uttala den åsigt — jag vill visst ej påstå den vara ofelbar, men den torde dock vara så baserad, att man kan egna en stund åt densamma — att R. sclerophylla Sch. är just R. inodora Fr. För ett strängt och fullgiltigt bevis för denna åsigt har jag tyvärr mot mig Fries egna skiftande åsigter — om inodora är en form af canina eller rubiginosa — , men den som har tillgång till litteraturen, skall dock finna, att Fries’ på¬ ståenden företrädesvis gått i den rigtning, att hans ino¬ dora är en form af canina och ej af rubiginosa. Den som vill följa min bevisföring för ofvan uttalade åsigt, ber jag att få hänvisa till Novit. 1814 pag. 9, Novit. *) Jag- vågar förmoda, att Sir B. förbisett dessa hår. Hade han observerat dessa, skulle han helt säkert hafva signerat R. arvatica Bak. (Monografien p. 229), som är en hårig parallelform till biserrata Mérat (Baker). **) Arten påträffades första gången af mig förliden sommar under en excursion till Brännö i sällskap med lekt. Scheutz, så att någon felaktig bestämning således ej kan komma i fråga. Göteborgstraktens Salix- och Rosa-Hora. 85 edit. II 1828 pag. 149, Mant. III 1843 pag. 39, Botan. Not. 1844 pag. 15 och 84, Bot. Not. 1845 pag. 153 och Summa Yegetab. 1846 pag. 173. Nästan på alla dessa ställen förklarar han, att inodora står närmast canina och ingalunda kan anses som en form af rubiginosa. Synnerligt kraftigt gör han detta i Not. 1844; — men tyvärr finner man raka motsatsen 1845. Slutligen i Summa Veget, synes han ångra åsigterna af 1845 och återgår till den ursprungliga. Frågan är nu: tillhör R. scleroph. Sch. canina eller rubiginosa, är den nu mera såsom ino¬ dora ansedda från Bohuslän och Halland en form af canina eller rubiginosa, och är Fries’ beskrifning på ino¬ dora sådan, att den träffar in på sclerophylla ? På den första af dessa frågor svarar jag, att scleroph. ovilkor- ligt står vida närmare canina än rubig., på den andra, att nu gängse inodora är en form af rubiginosa, och på den tredje, att Fries’ beskrifning i Novit. 1814 och isyn¬ nerhet den i Bot. Not. 1844 pag. 84 är fullt tillämplig på sclerophylla. Då den senare är synnerligen upply¬ sande, må den här återgifvas. ”Ifrån R. rubiginosa, med hvilken den (inodora) af en del förf. blifvit sammanförd, skiljes den väsendtligt och såväl habitus som öfriga ka¬ raktererne ställa den närmast intill R. canina. Den har nemligen liksom denna senare långa upprätta *) stammar och ingalunda den täthet i växtsätt, som rubiginosa. Glan- delhårigheten äfvensom lukten är efter väderlekens be¬ skaffenhet mer eller mindre märkbar; alla taggarne äro krökta, bladskaften tätt glandelhåriga och bladen lång- dragna till formen med serraturema vettande åt bladets spets, ej utstående som hos rubiginosa. Blomskaften kon¬ stant glandelfria och glatta; blommorna små, i knoppen och strax efter utvecklingen blekröda, men efter hand hvita. Frukten rundad, läderaktig, med utstående ej till- bakaslagna foderflikar.” *) Cursiveringen af mig. 86 A. P. Winslow. Allt detta — möjligen ej uttrycken om sepala, hvilka jag ännu ej observerat vara utstående — träffar till punkt och pricka in på sclerophylla. Habitus, växtsätt, blad¬ form och serratur är just ofvanstående, hvarigenom den visar sig snarare vara en form af canina och icke af rubiginosa. Helt annat växtsätt, annan bladform och serratur — jemte rubiginosas talrika glandler på bladens undra sida — utmärka den vanligen s. k. inodora, hvilken senare, väl hufvudsakligen på grund af de likformiga taggarne råkat — emedan man ej förut haft tillfälle att träffa sclerophylla Sch. — att gå och gälla för inodora Fries. Genom ofvan framstälda åsigt bortfaller således också allt, som blifvit sagdt om namnet inodora, som varit mångom till svår förargelse. Den i Lange, Dansk Flora, beskrifna R. inodora öf- verensstämmer också med sclerophylla; och att danska botanister till inodora hänfört sclerophylla, synes af Bot. Not. 1877 pag. 126. B. hallandica Scheutz. Denna af lekt. S. först i • • _ ^ Ofvers. af W. A. Handl. 1873 framstälda och sedan i Bot. Not. 1877 upptagna art fördes på förra stället till B. villosae (tomentosce) och på det senare till en form af B. tomentella; men efter mitt förmenande origtigt. Med gruppen Villosæ har den ingenting annat gemensamt än de raka taggarne; och till Tomentellce kan och bör den ej föras, enär de spensliga taggarne äro helt och hållet främmande för denna art, som, om ej förnämligast, dock i hög grad karakteriseras af starka, krökta taggar (dess¬ utom af åtskilliga andra för hall. främmande känne¬ tecken). — I alla sina former — jag har väl ett dussin¬ tal deraf — förefinnas dock några karakterer, som genast äro betecknande, neml. de raka, spensliga taggarne, de egendomligt formade bladen (med vigglik bas), de håriga^ nästan tomentösa, med talrika röda glandler försedda bladskaften, hvilkas glandler ofta fortsättas ut på hufvud- nerven, de små, blekröda blommorna och de tätt glandu- Göteborgstraktens Salix- ocii Kosa-flora. 87 lösa sepala, som kunna vara än nedböjda, än utstående eller upprätta. Alla dessa kännetecken beteckna E. abie- tina Gr.; hvarföre jag anser denna form rätteligen till¬ höra denna art, af hvilken den må upptagas såsom en var. hallandica. Emellertid varierar denna form rätt betydligt. Så¬ lunda finnas exempl. med gröfre och något krökta taggar, enkelsågade blad och kortskaftade nypon med upprätta sepala. Sir Baker bestämde denna varietet till It. corii- folia Fr. *) — En annan form med nästan samma karak¬ terer, men med mer eller mindre dubbelsågade blad och glandulosa pedunkler, förklarar Sir B. vara ”en god” R. coriifolia Fr. v. Watsoni Baker, en bestämning, som är i full Öfverensstämmelse med hans beskrifning derpå och måste accepteras, såsom gifven af auctor formæ. En tredje, likaledes af Sir B., benämnes R. frondosa Steven, d. v. s. en urbica-form med små, ovalt aflånga blad och nästan klotrunda nypon. Vissa former visa slutligen en stark tendens till R. urbica Lem. (former med långa pedunkler och föga glandulosa bladskaft) och R. urbica Lem. v. glandulosa Gren. Af dessa bestämningar kunna åtskilliga slutsatser dragas — äfven tillämpliga på andra delar af rhodografi- ens fält — , men jag öfverlemnar åt läsaren att sjelf göra dem. För mig äro formerna dock alla så affina, att jag ej tvekat, hvarthän de skola föras. Formserien är der- jemte ett bevis på, huru som vid periferien af en arts utbredning formerna variera på flerahanda sätt och visa talrika öfvergångar till traktens förherrskande former. Dessutom synes R. abietina äfven i mellersta Europa visa en dylik rigtning. Christ omnämner, att vissa for¬ mer starkt tendera till R. coriifolia och tomentella; *) Denna bestämning är i full öfverensstämmelse med hvad jag på flera andra håll erfarit, eller att utländingarne anse hvarje canina pilosa med sepala erecta såsom R. coriifolia Fr. 88 A. P. Winslow. Crépin och Déséglise ställa B. abietina bland tomen - tosce (!). B. trachyphylla Bau (= B. alpestris Bapin & Godet* non Christ, non Grenier). 5 — 6 fot, ganska yfvig buske; taggar talrika (vanl. bleka), raka eller något bågböjda; stipler (isynnerhet de nedra) på undra sidan (i yngre tillstånd) glandulosa; bladskaft småludna, mer el. mindre glandulosa; blad äggrunda eller aflånga (lika rundade vid spetsen och basen), uddbladet något spetsigt, glatta, glaucescent gröna, dubbelsågade, med talrika glandler på de smärre tänderna, och med sträfva glandler på undra sidans nerver, hvilka längre fram på sommaren försvinna. Pedunkler och fruktämne vid blomningen glest glandu¬ losa, sedermera nakna; nypon kortskaftade, vanligen klot¬ runda, någon gång aflånga ; sepala korta, upprätta, nakna, snart affallande. Att förevarande form är en god B. trachyphylla Bau,, derom anser jag mig icke behöfva hysa något tvifvel, om man blott håller sig till Baus egen tydliga beskrifning. Men denna art — liksom hans psilophylla — har på ett märkvärdigt sätt blifvit bortblandad, och de flesta ut¬ ländska författare tyckas söka den i former, som äro be- slägtade med gruppen Gallicanæ — åtskilliga sådana exempl. har jag haft tillfälle att se. Nästan hvar och en af de förf., jag haft tillgång till, uppfattar Baus art på sitt egna sätt, somliga närmande den till Gallicanæ,. andra sättande den bland Bubiginosæ. Déséglise t. ex. placerar trach. bland Bubiginosæ, ehuru han medger (Catal. rais. pag. 252), att Baus egenhändiga, i De Can¬ dolles Herb, befintliga explr, som han minutiöst beskrif- ver, snarare tillhör gruppen Andegavensis än RMginosce ; (mina explr visa också en sådan habitus, men påminna derjemte starkt om Beuteri). Bau sjelf säger också ut¬ tryckligen om sin trach.: proxime accedit Bosæ semper- virenti B. (= andegav. Bast.). Men så går det, när man Göteborgstraktens Salix- och Rosa-flora. 89 ej vill läsa och förstå rätt eller är hemfallen åt förut fattade meningar. *) Jag vill ej upptaga utrymmet med ett utförligare bevis, att denna form är fullt identisk med Rapins R. monticola ß alpestris (d. v. s. en R. Reuteri med undertill i yngre stadium glandulosa blad). Reuter (Catalogue) och Godet (Flore Jur.) beskrifva den närmare; och med deras beskrifningar congruera ock mina explr. Sir Baker bestämde formen tili R. tracliyphylla Wir tg. var. Blondœana Du Mort. En annan form af denna grupp anser jag vara iden¬ tisk med R. trachyphylla Christ (Rau p. p.) var. latifolia , som i flera hänseenden skiljer sig från föregående. Stammens taggar starka (gröfre än föregåendes), koniska, något krökta; stiplerna mycket breda; bladskaft håriga och tätt glandulösa, oväpnade (hos föreg. väpnade med flera fina, krökta nåltaggar); blad styfva (rigida), tätt sittande, ägg- runda-aflånga, glaucescenta, på båda sidor glatta, undra sidans glandler ännu qvarsittande vid fullt utbildad frukt, dubbelsågade, de sekundära tänderna glandeluddiga; pe- dunkler glatta, ungefär lika med 2 ggr frukten; denna klotrund, glatt med utstående, glatta sepala. Stipler och blad violett anlupna. — Såsom synonym härtill torde kunna anses R. trachyphylla var. arvatica Du M. (non Baker), hvilken form beskrifves med glatta pedunkler, nypon och sepala. Af R. rubiginosa fann jag förliden sommar en an¬ märkningsvärd form: *) För att förklara det härvid högst besynnerliga, att ett egenhändigt explr tillhör gruppen Andegav., men att arten dock föres till Rubig., tillgripes den utvägen att: Rau a certainement fait une confusion (!), car il a distribué sous le nom de R. tra¬ chyphylla, une plante que je considère, d’après l’examen que j’en ai fait, comme appartenant au groupe du R. andegavensis (se ofvan Raus egna ord). Déségî. 1. c. 252. 90 A. P. Winslow. R. rubig. var. rotundifolis Rau. Låg, risig buske med spensliga, vidjelika grenar; taggar talrika, af olika längd och storlek, raka eller något krökta, de längre af samma längd som bladen, hvilka äro små, äggrunda eller rundade, trubbiga, ofvan glatta, under rikt glandelbä- rande ; nypon på medelmåttigt långa glandelborstiga skaft, aflånga, glatta. Förhåller sig på samma sätt till rubi- ginosa som R. senticosa till canina. — R. rubig. var. horrida Lange (Dansk flora) är troligen synonym härmed. Fastän ej tillhörande traktens flora vill jag, i sam¬ manhang med hvad jag ofvan anfört om R. sclerophylla, här upptaga R. graveolens Gr. (= R. pulverulenta Baker, non M. Bieb.). Till ofvanstående namn för jag, hvad som — åtminstone så vidt jag vet — de senare årtiondena gått under namn af R. inodora Fr., och som enligt alla känne- ecken måste räknas till rubiginosæ (och ingalunda till caninæ, såsom Fries så starkt påyrkar om sin inodora). Från R. rubiginosa skiljer sig ifrågavarande form genom taggar, alltid likformigt krökta, — en karakter af dock mindre värde, enär rubig. ofta förekommer med likaledes likformiga taggar — glatta pedunkler och nypon samt tem] igen långa, glatta eller med få glandler försedda sepala. Dessutom äro bladen teml. olika; rubiginosas äro bredt äggrunda, trubbiga, med breda, föga djupt ingående tänder; hos graveol. äro de mera utdragna, äggrunda- lancettlika, kort spetsade, med smalare, spetsigare och djupare tänder. I glandelrikdom och lukt öfverensstämma de med rubiginosas. — Så vidt jag kan förstå, är Ba¬ kers pulverulenta — som är något annat än M. Bieber¬ steins, enligt hvad senare tider upplyst — fullt iden¬ tisk med Greniers graveolens. Baker sjelf påstår (Monogr. pag. 214), att han ej kan uppdraga någon väsendtlig skilnad mellan engelsk pulverulenta och skandinavisk inodora, d. v. s. förmodligen förevarande form (från Or oust). Göteborgstraktens Saiix- ocli Rosa-flora. 91 TO/osa-gruppen är i trakten ganska väl represen¬ terad. Af hit hörande former har jag anträffat följande. R. mollissima Fr. Willd. (= mollis Sm., som enligt Sir Bakers bestämning är fullt identisk med den vanliga Svenska mollissima). Åtskilliga rhodografer påstå, att R. moll. saknar glandler på bladens undersida (den form, som skulle vara dermed försedd, benämnes omissa Déségl.). Jag har emellertid funnit alla mollissimaformer med gland¬ ler på bladens undra sida. Så länge beklädnaden är någorlunda tät, äro de svåra att upptäcka; i äldre till¬ stånd, då den blir mera gles, synas de ganska tydbgt. *) R. moll. var. coerulea Bak. (teste Baker). Taggar temligen starka; blad temligen små, äggrunda-ellip tiska, blåaktigt gröna, mjukludna; frukt klotrund (någon gång något aflång), glatt, äfvensom de korta pedunklerna. R. moll. var. pseudo-rubiginosa Lej. (teste Baker) är en form med synnerligt talrika glandler på bladens undre sida; serraturen i hög grad glandulös, äfvensom bladskaften. Bladen små eller medelmåttiga, af vexlande form, oftast omvändt äggrunda, mot basen något afsmal- nande. Temligen låga buskar. R. moll. var. grandifolia Godet. En genom sina yp¬ piga former utmärkt form af denna art. Bladen (isyn¬ nerhet uddbladen) kunna blifva ända till 5 ctm. långa och de klotrunda nyponen nära 2 ctm. Af Christ (1. c. pag. 85) anses den som en varietet af R. pomifera Herrm. på grund af de stora, långdragna, elliptiska bladen, de stora, ofta lutande nyponen och de långa sepala. Då jag ännu ej haft tillfälle att se lefvande äkta pomifera **), kan jag ej med någon större bestämdhet yttra mig derom. Men då nyponen ej äro styft glandelborstiga, utan endast *) Man må ej tro, att gruppen karakteriseras af tomentösa blad; nästan alla — åtskilliga explr redan temligen tidigt — blifva förr eller senare gleshåriga (pubescenta). **) Hvad jag under namn af pomif. eger från några trakter i Sverige, torde endast vara mollissimaformer. 92 A. P. Winslow. mjukt glandelhåriga och bladen äro mjukludna, anser jag den som en form af mollissima (låt vara med stark ten¬ dens till pomif.). R. Grenieri Déségl. (== R. spinescens Christ och Sch.?). Är en form med ännu starkare tendens till R. pomifera, utmärkt genom starkt glandeltaggiga pedunkler och nypon, som vid full utbildning ofta äro lutande eller hängande. Att denna form skulle vara R. spinescens Christ, vågar jag betvifla, enär han (1. c. pag. 80) be- skrifver densamma med små, trubbiga, något mot basen viggformiga blad och med mot bas och spets afsmalnande nypon. Den i fråga varande formen har blad, som äro temligen stora, ovala eller elliptiska, trubbiga eller med kort, oftast sned spets och fullkomligt klotrunda nypon. R. Grenieri synes vara detsamma som R. resinosa Sternb., non Boreau (Déségl.). Den i lekt. Scheutz’s arbeten upp¬ tagna R. resinosa är Bor. (Déségl.) och kallas numera för R. resinosoides Crép. R. marginata Wallr. Låg, föga öfver 1 fot hög, månggrenig buske. Barken rödbrun, på årsskotten något pruinös; fjorårets taggar temligen starka, årsskottens och fruktgrenarnes spensligare, blandade med fina nåltaggar, nedtill talrika, upptill glesare, alla raka. Bladskaft glatta eller gleshåriga, med flera aciculi och talrika, skaftade glandler; blad små, glaucescenta, äggrunda-aflånga, med kort spets, på öfra sidan gleshåriga (håren synliga först under loupe och vid god belysning) eller glatta, under glatta, med några glandler på hufvud- och sidonerverna, dubbelsågade ; tänderna spetsiga, fina, framåt rigtade med talrika, glandeluddiga sekundära tänder. Pedunkler 1—3, korta eller af ungefär fruktens längd, tätt glandelbor- stiga; nypon aflånga (nästan klotformiga) eller flaskfor- miga, glandelborstiga, upprätta eller lutande; sepala rikt glandulosa, hela, upprätta och sammanstötande. — Genom sina glabrescenta och ganska små blad skiljer sig före¬ varande form från alla mig bekanta mollissimaformer. Göteborgstraktens Salix- och Rosa-flora. 93 Genom nyponens form och sepalas ställning visar den omisskänlig affinitet till mollissima, hvarmed också Wall- roth (Hist. ros. 1828) sammanstält densamma. Den synes vara en af de Europeiska Rosornas mest sällsynta (och misskända) former, (se Déségl. Catalogue pag. 251, Lind- ley Monographia ros. pag. 59 m. fl. a.). Huruvida denna form är identisk med Fries R. mollissima y glabrata (Nov. edit. II pag. 151) är svårt att afgöra, enär han ej närmare beskrifver densamma. — De flera skäl, som ledt mig att antaga formen vara fullt identisk med Wall- roths, skall jag för tillfället förbigå med tystnad. — Christs (1. c. pag. 151) marginata, som han påstår vara detsamma som W:s, är detsamma, som den ofvanför framstälda R. trachyphylla. Wallr. begagnar ordet ”pu¬ mila” om sin art; Christ har uttrycket: ”Strauch sehr stark” etc. R. cinerascens Du Mort. (Fl. belg.). Stam 2—3 fot hög, med röda, ofta pruinösa grenar. Taggar talrika, olikformiga, de större krökta, de mindre raka. Bladskaft håriga (nästan tomentösa), med få eller inga glandler. Blad på öfra sidan nästan glatta, glänsande gröna, på undre sidan tomentösa eller håriga (icke glandulosa), ägg¬ runda, spetsiga, enkel sågade. Pedunkler korta (af nypo- nets halfva längd) med få glandler; nypon utdraget af- långa (ända till 2 ctm. långa), afsmalnande mot begge ändar, glandulosa, pulpösa, mogna redan i början af Sept. (1879) — endast mollissima och denna då mogna — ; sepala glandulosa, upprätta, i spetsen lancettlikt vidgade, obetydligt parflikade, qvarsittande vid full mognad. — Denna form bildar en tydlig föreningslänk mellan canina- (coriifolia) och villosagrujDpen, i hvilken senare den skiljes från alla andra genom enkelsågade blad. — Godet (Fl. Jur.) yttrar om R. cinerascens Du M., att den till habitus liknar R. cinerea Rap. (= en coriifoliaform), men tag- garne äro raka och sepala qvarsittande på den fullt mogna frukten. 94 A. P. Winslow. R. tomentosa Sm. Typisk tomentosa torde i Sverige vara ganska sällsynt. Af mina talrika explr förklarade Sir Baker endast en från Göteborgstrakten och en från Oroust (denna utmärktast!) såsom typisk tomentosa Sm. Denna har äggrunda-lancettlika, mjukludna, spetsiga blad, långskaftade, utdragna eller äggrunda, tätt glandulosa nypon och mer eller mindre flikiga sepala. Tomentosaformerna har jag i allmänhet funnit väl och lätt igenkänliga. Utom genom hårda, läderar tade nypon med utböjda sepala, karakteriseras de genom blad, som i regel sakna glandler på undre sidan (se ofvan om mollissima), samt genom smalare, finare och mera djup¬ gående tänder, som vanligtvis äro rigtade mera framåt än hos mollissima. Till blomningstiden skilja de sig äfven från hvarandra; tomentosa börjar blomma först, sedan mollissima är nästan alldeles utblommad. R. toment. var. subglobosa Sm. är den allmännaste formen. Den har i allmänhet hufvudformens habitus och kännetecken; men nypouen äro klotrunda och bladen van¬ ligen något bredare än hos hufvudformen. Dessutom eger jag åtskilliga andra former af villosa- gruppen. Men då jag ännu ej varit i tillfälle att egna dem ett längre studium, skall jag här för tillfället lemna dem åsido. Då Rosorna torde variera efter lokalens beskaffenhet, vill jag upplysa, att de allra flesta hafva vuxit på under¬ lag af urbergsformation, och att alla varit utsatta för obehindrad inverkan af vind och sol. De yttre vilkoren hafva således varit desamma för alla; lokala förhållanden kunna således icke hafva utöfvat något specielt inflytande på karaktererna. Genom ofvanstående — samt i Notis. N:is 3 och 4 för 1879 — hår jag fullgjort ett af de mål, jag föresatt mig — ”hvilka former hafva vi i trakten af Göteborg?” — Återstår det andra: ”hvad värde hafva dessa former; äro de verkliga arter, eller blott varieteter, former af Göteborgstraktens Salix- oeh Rosa-flora. 95 några eller flera verkliga arter ?” Men då det redan meddelade svält ut till ett betydligt omfång och jag redan här och der uttryckt mina åsigter om dessa ”for¬ mer”, torde det tillåtas mig att lemna denna sida af ämnet i dag obesvarad. — Blott ett par ord till slut såsom förklaring och upplysning. Att ofvanstående ”bestämningar” skulle vara felfria och fullt rigtiga, vare det långt från mig att vilja påstå. Jag är tvärtom både den förste och villigaste att medge, att fel vid bestämningarna insmugit sig. Att i rhodo- grafiens chaos alltjemt finna det rätta, skall hvar och en, som något gjort sig förtrogen med ämnet, helt säkert medgifva vara nästan omöjligt; så mycket omöjligare för mig, som, fjer ran från våra större bibliothek och veten¬ skapliga samlingar, nödgats arbeta med för ett så volu¬ minöst och intrassladt ämne inskränkta hjelpmedel. Men livad jag vill med all kraft och öfvertygelse påstå, är, att hvarje bestämning är gjord efter noggrannaste gransk¬ ning af de litterära källor, som stått mig till buds. Att jag flitigt studerat naturen, det torde bevisas deraf, att jag uteslutande egnat åt rosorna de två sist förflutna somrarne — utom flera föregående, då min uppmärk¬ samhet varit delad mellan dem och andra floras barn — och att — jag säger ej för mycket — minst 2000 buskar blifvit af mig vid olika tillfällen undersökta. Att mycket ännu återstår att närmare granska och undersöka i trak¬ ten, är min fulla öfvertygelse; att jag redan framlagt det ofvanstående, har sin grund deri, att jag önskar, att äfven andra genom detta måtte framkallas att undersöka och grundligt bearbeta vår Rosenflora, och att — enligt en allmänt erkänd sats — man tvingas att allvarligare och djupare sätta sig in i ett ämne, när det är afsedt att Öfverlemnas åt boktryckarens svärta. Göteborg d. 8 Maj 1880. J- E. Aresehoug. 96 Beskrifhing på ett nytt algslägte, tillhörande Laminarieernas ordning. Af J. E. Areschoug. Då jag för flera år sedan i Thunbergs resa (3 delen p. 168) läste, att Linnés Fucus saccharinus , nu för tiden kallad Laminaria saccharina, och förekommande vid vår vestra kust, skulle vara hemmastadd äfven i Japanska hafvet, tviflade jag på riktigheten af denna uppgift. Det är väl sannt, att former finnas i norra delen af Stilla hafvet, som, om de ock ej äro fullt identiska med vår Laminaria saccharina, likväl stå till denna i så nära slägtskap att det kan vara ganska svårt att säkert skilja dem emellan. Man kände redan vid denna tid att hafsvegetationen i denna trakt var af en högst egendomlig natur, och jag kunde derför lätt förmoda att den af Thunberg beskrifna Fucus saccharinus möjligen vore en annan art än den europeiska. Men detta bief en fråga, som först kunde lösas efter min förflyttning till Upsala, då jag fick till¬ fälle att i Thunbergs herbarium undersöka hans eget, från Japan hemförda, exemplar. Detta var emellertid ganska bristfälligt. Koten och nedre delen af stammen voro borta och öfversta delen af bladskifvan likaså; dock tycktes mig växten i allo vara ett distinct species, som med ingen af de öfriga, till slägtet Laminaria hörande arter, kunde förblandas; men att af denna art bilda ett nytt slägte, dertill var det ofullständiga exemplaret ej lämpligt. Den beskrefs derför under slägtet Laminaria och trivialnamnet japonica, såväl i Algæ capenses, som ock i Algæ Extraeuropeæ novæ 1. minus cognitæ. Under det af mig gifna namnet har Professor Suringar, som från Japan erhållit ett rikare antal exemplar, i sitt ar¬ bete Algæ Japonicæ (1870) ånyo beskrifvit arten. Den beskrifning och de vackra figurer han af denna växt Beskrifning på ett nytt algslägte, tillhörande Laminarieernag orduing. 97 gifver i detta arbete, gåfvo mig anledning förmoda att den ej kan räknas till Laminariernas slägte, utan bildar typen af ett alldeles nytt, hvilket äfven Suringar sy¬ nes kafva anat; och denna vår åsigt grunda vi på föl¬ jande facta. Hos arterna af Laminaria, t. ex. Lam. saccharina , finna vi, vid nogare betraktande, toppen aldrig hel, utan redan i yngsta tillståndet stympad tillfölje af ett fort¬ gående upplösningstillstånd. Men under tiden bildas mellan skifvans bas och stjelkens spets, en ny skifva, som allt mer förlänger sig och vid vårens början bär i toppen den gamla (förra årets) skifva, mer eller mindre upplöst. Häraf drager man tvenne slutsatser. Den ena, att för- yngringen försiggår på gränsen mellan den gamla skifvan och stipes och att detta ställe är härden för växtens hela tillväxt, den andra att toppen är äldst och småningom bortdöende. Detta är den naturliga orsaken till att hos de flesta och troligen hos alla Laminariearter skifvans topp eller flikar aldrig äro tillspetsade, utan liksom upp¬ lösta eller stympade. Sådant är ingalunda förhållandet hos Laminaria ja - ponica. Af de tre exemplar, af hvilka Prof. Suringar gifvit på tab. XI figurer, hafva alla utdragna, långt till¬ spetsade toppar, ett förhållande, som så vidt vår erfa¬ renhet räcker, ej finnes hos någon Laminaria och som ej kan undgå visa, det toppen ej kan vara äldst, såsom hos Laminaria saccharina, utan under växtens hela lifs- tid förblifver densammas yngsta, växtens nedersta del deremot den äldsta. Med anledning häraf anse vi denna art fortjent af att bilda ett eget slägte och kalla detta: Oxyglossum. Char. gen. Radix fibrosa. Stipes complanatus eva¬ nescens in laminam e basi acute-ovata et firmiore, lineari- lanceolatam, fascia percursam, in apicem juniorem in- 7 98 J. E. Areschoug. Beskrifinng på ett nytt algslägte, etc. tegrum et non dissolvendum longissime productam. Fruc¬ tificatio in parte inferiore et crassiore? 1. Oxyglosswn Japonicum Aresch. Fucus saccharinus Thunberg, Resa, vol. III p. 168 — Flor. Jap. p. 346. — Laminaria japonica Aiiesch. Phyc. Cap. p. 29 — Phyc. Extraeur. min. cognitæ p. 36. Suringar: Algæ Japonicæ p. 24, tab. XI — XII. Denna art fanns af Thunberg söder om Yeddo, upp¬ kastad på stranden, och sades komma från den norr om Japan belägna stora ön Matsmai (troligen en förvexling med staden af samma namn, belägen på ön Jesso). Descriptio : Radix ramosa; rami usque 63 cm. longi, superne subnudi inferne ramis brevibus obsessi. Stipes ima basi compresso-sub teres, sursum cuneato complanatus et in frondem evanescens. Frons lamina e basi subacute- ovata, elongato-lineari-lanceolata, secundum Suringar 1. c. 2 */3 — 3 1/2 metra longa et 12 — 25 cm. lata, in parte inferiore firmioris structuræ, in margine undulato et apice tenuioris, interdum fissura longiore 1. breviore scissa, in apicem acutum elongatum nunquam dissolutione absorp¬ tum longissime attenuata, ex quo nobis patere videtur partem ejus inferiorem adultiorem esse, apicem autem juniorem. Modo plane contrario se res habet in veris Laminiariis. Costa nulla, ut in Laminariis, sed fascia castaneo-fusca, rugis longitudinalibus, quibus incrassatur lamina, effecta; inferne totam laminæ latitudinem occupans, superne sensim angustior usque dum in apice evanescit. Si ex sectione transversali, quam dedit Suringar 1. c. tab. XII judicare licet, lamina e duobus cellularum stratis conflata videtur, nempe exteriore valde tenui et cellulis rotundatis, et interiore valido, e cellulis majoribus con¬ stante. Fructificatio neque a me in specimine Thunbergi- ano neque a cel. Suringar in speciminibus, quæ exami¬ navit, inventa. Stockholmiæ die 2 Maj 1880. 99 Blomställningen hos Empetrum nigrum L. Af P. W. Strandmark. (Hit hör Tafl. 1.) Buchenau har i Bot. Zeitung för år 1862, N:o 37 lemnat en framställning af blomställningen hos Empetrum , och i Blüthendiagramme Th. 11 p. 403, Leipzig 1878, har Eichler dels redogjort för Buchenaus framställning dels gifvit en egen från Buchenaus ganska afvikande tolk¬ ning af ifrågavarande blomställning. Enligt Buchenau är anordningen i korthet följande. I vecket af örtbladet B Fig. 1, sitter en kort axel, bärande skärmbladen a, b, c, och ofta slutande med en synlig spets med antydan till ännu ett eller annat blad; a och b intaga såsom förblad den hos dikotyledonerne vanliga ställningen åt sidorna och c sitter öfver a, så att bladen skulle vara tvåsicligt anordnade. I vanligaste fallet sitter blomman i vecket af c, och af dess förblad (a, /9) intager det öfre /9 blomställningens främre sida mot B, och fodrets knopp¬ läge såsom Fig. 1 utvisar angifver (den sannolika) an- läggningsordningen af dess blad. Blomman kan nu äfven tillhöra bladet b, under det att a och c äro sterila, eller både b och ,c stödja blommor under det a är sterilt, eller i sällsyntare fall a och b vara fertila, c sterilt, eller slut¬ ligen (ett enda fall) jemte a, b och c ännu ett fjerde blad förefinnas, af hvilka de öfre fertila, det nedersta sterilt. Eichlers tolkning af det vanligast förekommande fallet är följande. I vinkeln af örtbladet B Fig. 2 sitter en kort axel, bärande 3 blad a, b, c med förut angifna ställning, så att Eichler häri öfverensstämmer med Bu¬ chenau. Spetsen af den lilla axeln är spårlöst försvunnen. Blomman tillhör bladet b, och af dess förblad sitter det första a mot örtbladet B. Den obetydliga knopp k Fig. 2, som ofta anträffas mellan blomman och bladet c, är 100 P. W. Strandmark. dettas axillarknopp, och af dess båda första blad, som intaga en transversell ställning i förhållande till c, be¬ finner sig det första framåt mot B, så att knoppen k är antidrom med blomman i vecket af bladet b. Skulle c antingen ensamt eller jemte b vara fertilt, är det således denna knopp som kommit till utveckling. Knoppen k kan ej vara spetsen af den lilla axeln, ty i så fall skulle dess blad fortsätta den tvåsidiga ställning bos a, b, c. Det skulle vara en ej ringa egendomlighet i afse- ende på bladställningen bos Empetrum , om, såsom Eichler och Buchenau anse, de allmänna blomskaften hade två- sidigt anordnade blad, medan de vegetativa grenarnes blad äro anordnade i teml. regelbundna 5-taliga alter¬ nerande kransar eller i (ofta 2/tl) spiral. Bedan innan Eichler offentliggjort sin tolkning af ifrågavarande blom¬ ställning, hade jag genom noggranna undersökningar öf- vertygat mig om, att genom antagandet af en tvåsidig anordning af skärmbladen på de allmänna blomskaften de många variationer, som vid olika blomställningar an¬ träffas, icke kunna på ett öfverensstämmande sätt förkla¬ ras. Framträdandet af Eichlers åsigt gaf mig anledning att återtaga dessa undersökningar, som endast bekräftat min redan fattade mening. Genom framläggandet af några af de talrika diagram, som jag vid olika tillfällen uppgjort, skall denna åskådligast framställas. I förväg må anmärkas, att Eichlers påstående, att axeln i vinkeln af B alltid skulle vara spårlöst försvunnen, när blomman tillhör bladet b, knappast kan anses berättigadt, då dess förmåga att frambringa ännu ett eller annat blad måste för andra fall (jmf. Bliithendia, p. 405) antagas. Vid diagrammen 3 — 14 är beteckningen följande: B är örtbladet, i hvars veck blomställningen befinner sig, a, b, c . . . . bladen på det allmänna blomskaftet, a och b dess förblad, punkten betecknar dess spets; blommornas förblad äro båda betecknade med a, då det ej åsyftas att angifva deras inbördes ålder; af blommans blad äro Blomställningen hos Empetrum nigrum L. 101 endast foderbladen tecknade. Fig. 3 öfverensstämmer i det närmaste med Fig. 1. Olikheten består deri, att bladet c icke faller midt öfver a, utan något snedt framåt (mot B). Detta visar sig neml. i det långt öfvervägande antalet fall vara förhållandet; c faller visserligen mer eller mindre öfver a i följd af blommans eller blommor¬ nas inverkan, men dess främre kant skjuter öfver a, stundom ganska betydligt. I öfverensstämmelse härmed har ock den till c hörande blomman icke fullt den af Buchenau angifna ställningen. Då Buchenau låter blom¬ mans median falla transverselt i. f. h. till B, visar Fig. 3, att den intager en sned ställning. Fig. 4 öfverensstäm¬ mer med Fig. 3, utom i förekomsten af ett fjerde på blomställningens bakre sida (mot stammen) sittande blad d. Fig. 5 visar j emte d i förut angifna ställning äfven ett femte blad e, svagt utveckladt och inpressadt mellan blomman och d. I Fig. 6 tillkommer ännu ett sjette blad f, som liksom e i detta fall är dubbelviket i följd af det utaf blomman utöfvade trycket. Figg. 4—6 lemna icke något tvifvel öfrigt om dessa blads uppkomstordning. I Fig. 7 hafva vi det af Eichler såsom vanligast före¬ kommande angifna fallet, dock måste jag efter egna un¬ dersökningar anse det i Figg. 3 — 6 afhandlade med blom¬ man tillhörande bladet c såsom lika allmänt. I Fig. 7 tillhör blomman b, d och e skulle enligt Eichler vara de första bladen på axillarknoppen till c, och e, det på knoppens främre sida mot B stälda, skulle vara det första. Men motsatsen är just förhållandet, d är neml. kraftigare, omsluter ofta mer eller mindre e och kan t. o. m. en¬ samt förefinnas. Hvad den i. f. h. till c transversella ställningen af dessa blad beträffar, så är den liksom deras dubbelvikning förorsakad af blomman, hvilken så¬ som tillhörande det åt sidan sittande b måste verka för¬ skjutande i riktning mot c, eller snarare mot a, då ju, efter hvad angifvet är, c faller något framåt. Tillhör blomman bladet c, så verkar hennes tryck mera i rikt- 102 P. W. Strandmark. ning af den hela blomställningen bärande stammen, jmf. Figg. 3 — 6. Da derjemte i alla de fall der a, b och d sakna blommor, ingen antydan till deras axillarknoppar förefinnes, kan ej något skäl anföras, hvarföre c skulle jemförelsevis ofta visa spår af en dylik. På alla dessa grunder måste jag antaga, att de i Fig. 7 med d och e betecknade blad liksom i föregående fall (Fig. 3 — 6) till¬ höra det allmänna blomskaftet. De följande Figg. äro såsom jag tror egnade att bevisa detta. Fig. 8 visar en 2-blommig blomställning, a är sterilt, b och c fertila; endast dessa 3 blad finnas här på det allm. blomskaftet. I Fig. 9 tillkommer åter bladet d, som är dubbelviket genom de båda blommornas inverkan, och härigenom be¬ visar det sig påtagligen tillhöra den blombärande axeln. I Fig. 10 har d slutit sig till den öfre blomman såsom ju bör blifva förhållandet, då det tillfälligtvis ej blifvit sammantryckt mellan blommorna. Fig. är i full öfver- ensstämmelse med Fig. 4, om neml. äfven b tänkes fertilt. I Figg. 11 — 13 är b sterilt, d fertilt. Man märke den konstanta ställningen af öfre blomman, som hänvisar på ett på blomställningens bakre sida befintligt blad d så¬ som dess speciella skärmblad. I Fig. 11 är d allm. blom¬ skaftets sista blad, i Fig. 12 tillkommer e stäldt framåt mot B, och slutligen i Fig. 13 ytterligare 2 små dubbel- vikna, mellan de båda blommorna sammantryckta blad, f och g, som måste vara de öfversta på blomställningens axel, hvilken således här bär 7 blad och eger den star¬ kaste utveckling, jag varit i tillfälle att iakttaga. Sär- skildt vill jag framhålla en jemförelse mellan Figg. 7 och 12 såsom varande af intresse. Man tänke sig i Fig. 7 b sterilt, c och d fertila och erhåller full öfverens- stämmelse med Fig. 12, oafsedt att axlarne till de båda blomställningarne äro antidroma. Med ledning af Figg. 3 — 13 är Fig. 14 konstruerad såsom ett rent teoretiskt diagram för blomställningen, der således de af blomknopparne förorsakade förskjut- Blomställningen hos^Empetrum nigrum L. 103 ningarne äro lemnade åsido. Man finner att c faller snedt framåt intill a, d mot den hela blomställningen bärande stammen, e snedt framåt intill b o. s. v., en ställning som hos dikotyledonerne såväl vid blad- som blomknoppar är den vanligaste, för den händelse att de båda förbladen konvergera mot grenens bakre sida, hvil¬ ken konvergens likväl i förevarande fall ej i det utveck¬ lade tillståndet kan iakttagas. En jemförelse med de vegetativa axlarne visar full¬ komligt samma ställning af deras första blad. De båda transversella förbladen sitta oftast på olika höjd, så att deras ålder med säkerhet bestämmes; och faller tredje bladet snedt framåt intill första förbladet, det fjerde mot stammen o. s. v. Att denna öfverensstämmelse är ett ytterligare bevis för riktigheten af den föregående fram¬ ställningen torde kunna antagas, och förefinnes således hos Empetrum ej den egendomlighet, som skulle bestå deruti, att axlar t. o. m. af samma ordning, neml. de vegetativa grenarne och de allmänna blomskaften, egde en helt olika bladställning. Det må vidare framhållas, att på det tredje slaget axlar som växten eger, neml. de enskilda blomskaften, intaga de trenne foderbladen till blommans förblad en ställning, som är i närmaste öfverensstämmelse med för¬ hållandet vid de två andra slagen axlar, i det 2 foder¬ blad falla mot blommans speciella skärmblad och det tredje mot den blomman bärande axeln. Beträffande slut¬ ligen platsen för blommans första och andra förblad, så äro Eichler och Buchenau af olika mening, såsom redan är anfördt och Figg. 1 och 2 visa. Egna undersökningar hafva öfvertygat mig om svårigheten att bestämma för¬ bladens ålder i deras utbildade tillstånd, och fodrets knoppläge är ingalunda så konstant, att det lemnar säker ledning. Liksom i analoga fall vid i spiral ordnade gre¬ nar, torde äfven här poikilodromi vara rådande. 104 R. Wallengren. Några nya skånska växtställen. Rättelse. I Fig. 1 bör det från ß längst aflägsna foderbladet vara det h. o. h. yttre, som med sina kanter täcker de angrän¬ sande foderbladens. Några nya skånska växtställen. Af Ragnar Wallengren. Inula Helenium L. Kullaberg. ,, Britannica L. Välinge. Pulicaria vulgaris Gærtn. Kullaberg vid Mölle i mängd. Eriger on canadensis L. Helsingborg. Hypochceris glabra L. Farhult. A juga reptans L. Heljaröd, sparsamt. Haloscias scoticum Fr. Svanshall i mängd. Cor y dalis pumila Host. Brunnby. Brassica Napus L. Helsingborg. Diplotaxis muralis DC. Helsingborg i mängd. Cochlearia officinalis L. Svanshall, Farhult. Hypericum montanum L. Kulla-Gunnarstorp. Silene Armer ia L. Farhult. Epilobium hirsutum L. ß villosissimum,. Kulla-Gunnarstorp.. Lotus tenuifolius Reich. Farhult och Johnstorp. Melilotus arvensis Wallr. Höganäs. Goodyera repens Br. Vegeholms furuplantering. Listera cordata Br. ,, ,, Epipactis palustris Gr. Björka. Corallorrhiza innata Br. Engelholms plantering. Galanthus nivalis L. Rrapperup ymnigt. Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. Sällskapet pro fauna et flora fennica d. 10 apr. Som reseunderstöd beviljades 400 mrk åt e. o. amanuensen R. Hult och O. Kilman samt stud. A. Arrhenius för en ge¬ mensam resa till Enare Lappmark, för hvilken resa de äfven erhållit anslag af universitetets Henningska fond, samt åt stud. Hans Holmen 100 mrk för anställande af Smärre Notiser. 105 botaniska exkursioner i Brandö kapell. — Frih. E. Hisinger hade för att för sällskapet förevisa insändt en frukt af Trichosanthes cucumerina , som vuxit ute i fria luften på varmt underlag i trädgården på Fagervik. Denna frukt hade, sedan den vid inträffad frost aftagits från plantan, mognat fullkomligt. Exemplaret, som beundrades för sina jättelika dimensioner, förärades universitetets botaniska museum af frih. Fr. Hisinger. Prof. Lindberg meddelade att han af lefvermoss-slägtet Cephalozia afskilt en ny art, som förut blifvit samman¬ blandad eller förvexlad med de trenne öfriga skandina¬ viska arterna af bicuspidata-giupipen, och hvilka alla den på sätt och vis genom sina karaktärer berör. Denna art, för hvilken föredragaren föreslog namnet C. media , står midt emellan C. uniflora (connivens) och serrifolia och skiljer sig från den förra därigenom, att bladen icke ligga i stjälkens plan utan emot densamma bilda 50 à 60 gra¬ ders vinkel samt hafva mindre och mera tjockväggiga celler, samt från den senare genom större blad med gröfre cellväf samt därigenom att skärmarne äro hel- bräddade. Den ifrågavarande arten är troligen lika all¬ män som C. multiflora , med hvilken den ofta växer blandad. Vetenskapsakademien firade sin högtidsdag d. 31 mars. — I sekreterarens årsberättelse nämndes, att akademien i år af egna medel utdelat till lektor K. Ahlner 225 kr. för att längs Skånes, Blekinges och Smålands kuster fort¬ sätta och afsluta de studier öfver Sveriges Ulvaceer, som han under loppet af flere somrar, till en del med under¬ stöd af akademien, idkat vid Sveriges vestkust; åt fil. kand. H. J. Juhlin-Dannfelt 225 kr. *för att undersöka Diatomacefloran vid Östersjökusten från Boslagen till Skåne samt vid Venerns stränder; åt amanuensen vid Upsala botaniska trädgård K. F. Dusén 150 kr. för stu¬ dier öfver Sphagnaceæ i Norrland. 106 Smärre Notiser. Vid sammanträdet den 14 apr. anmälde prof. Witt- rock för intagande i bihanget till handlingarne en uppsats af til. kand. E. V. Ekstrand, ”om blommorna hos Skandi¬ naviens bladiga lefvermossor samt dessa mossors systemati¬ ska uppställning” samt redogjorde för uppsatsens innehåll. Den 12 maj. Prof. Wittrock lemnade en redogörelse för en af d:r A. G. Nathorst till akademien inlemnad be¬ rättelse om en palæofytisk resa till England med bidrag af statsmedel och skulle ifrågavarande arbete intagas i bihanget till handlingarne. Bland skänker till akademi¬ ens bibliotek var ett af prof. Nordenskiöld föräradt arbete: Th un berg, C. P., Förteckning öfver japanska växter, sam¬ mandragen och öfversatt på japanska af Itoo Keiske Nagpja 1828. Fysiografiska sällskapet d. 13 apr. Prof. Areschoug meddelade några bidrag till kännedom om formernas ut¬ vecklingshistoria inom slägtet Rubus. Amanuensen Nord- stedt förevisade och redogjorde för några af A. Löfgren i Brasilien samlade sötvattensalger. Den 5 maj. Prof. Agardh redogjorde för fruktens uppspringning hos Biophytum sensitivum (Lin.) DC. Se¬ nare förf. ss. Hooker och Bentham hafva ej velat skilja slägtena Biophytum och Oxalis , emedan det icke skulle finnas någon olikhet i frukten hos de båda slägtena. Föredragaren påvisade dock att en sådan olikhet verkligen förefans, och att den eget nog tyckes hafva undgått bota¬ nisternas uppmärksamhet, oaktadt Biophytum ofta före¬ kommer som ett ogräs bland orchideer i växthusen. Kap¬ seln hos denna växt öppnar sig icke endast som hos de öfriga Oxalideerna genom en längdspringa på hvart rums utsida, utan rummen Öppna sig äfven inåt i hela sin längd, där de äro förenade; stiften klyfvas således äfven och någon centralpelare qvarstår icke. De härigenom uppkomna 5 flikarne, som således hvardera bestå af 2 sammanvuxna halfvor till 2 olika rum, böja sig utåt. Smärre Notiser. 107 Vetenskapssocieteten i Upsala d. 2 mars. Prof. Fries redogjorde för en af d:r Ch. Flahault författad i Ann. d. Scienc. nat. intagen afhandling med titel Note de Géo¬ graphie botanique. Göteborgs vetenskaps - och vitterhetssamhälle d. 5 mars. Ett reseunderstöd af 750 kr. beviljades åt fil. kand. C. A. Lindman af Smålands nat. vid Upsala universitet för före¬ tagande af en botanisk forskningsfärd under instundande % sommar till Nordlanden och Finmarken i Norge. Naturhistorisk forening i København. I mødet Fre¬ dagen d. 9:de April fremsatte Docent, Dr. Warming en ny tydning af den morfologiske bygning af rhizomet hos Nelumbo nucifera\ taleren forklarede det som et sympo- dium med obliteration af hovedaksen og monokotyl stilling af sideaksens første blad. Der fremlagdes til støtte herfor tegninger af udviklingshistorien samt henpegedes på for¬ holdet hos Anthurium og Philodendron. Tillige forevistes tavler med afbildning af en ny Taceamm-(Aroidé-)art fra Brasilien. Herpå fremviste V. A. Poulsen nogle på den Koch’ske måde farvede og præparerede Zhm7føs-præparater ; nogle vare lagte i Kanadabalsam (opløst i Kloroform), andre simpelthen opbevarede i lufttorret tilstand; alle farvede med Hæmatoxylin. Mødet overværedes af D’Hrr. Dr. Kjellmann og Dr. Almquist som gæster. Christiania Videnskabs-Selskab den 6:te Februar 1880. Professor Hiortdahl fremlagde og refererede to Afhand¬ linger af N. Wille: 1) Om en ny endophytisk Alge. (Med Tab. I.) Entocladia Wittroekii n. sp. vokser endophytisk paa to Ectocarpeer i Kristianiafjorden nær Kristiania. Den danner ugrenede eller svagt forgrenede Cellerækker indi 108 Smärre Notiser. selve Værtplantens Membran. Cellerne indeholde et stort Amylumkorn, og har parietalt Chlorophyl. Alle Celler kunne succedant danne 4, 8 (eller maaske flere) Zoosporer, som trænge ud gjennem et rundt Hul i Membranen. 2) Algologiske Bidrag. 1 — 111. I. Om Celledelingen hos Conferva. (Tab. I, fig. 1 — 14.) Conferva amæna Kütz. ß norvegica n. var. vokste i en Bæk ved Liaen nær Kristiania; paa Grund af dens betydelige Störreise, egnede den sig godt til Celledelings¬ studier. Membranen synes at bestaa af tilspidsede Styk¬ ker af et H-lignende Udseende, hvert andet er större og griber udenom Enderne paa de mindre, som Laaget paa en Æske; hele denne Kække af H-er omgives udvendigt og indvændigt med og forbindes ved et tyndt Lag vand¬ fattigere Substants. H-ernes Tværstrege danne Traadens Tværvægge. Celledelingen indledes ved Dannelsen af et vandholdigere Lag (for hvilket foreslaaes Betegnelsen ”For¬ længelseslag”) indi det mod Cellens Indre vendende vand¬ fattigere Lag; efterhvert som ”Forlængelseslaget” vokser skyves de ældre Membranstykker fra hverandre. Sam¬ tidigt deler Cellekjernen sig, idet Kjernelegemet faar en Indsnöring paa Midten, som tilsidst deler det i to; disse begynde nu at rykke fra hverandre, idet Cellekjernens Substants samler sig om dem, medens der ansamles Hud* plasma mellem dem. Fra Forlængelseslaget vokser nu den nye Tvær væg som en Ringliste ind i Cellen (maaske dog den centrale Del dannes simultant) og deler den i to. Naar fuldt udviklede Celler tvinges til at aabne sig, brister Membranen op i H-dannede, skarpt tilspidsede Stykker; be¬ finde derimod Cellerne sig i Deling, ere disse Stykkers Ender forbundne ved en Membran, da Dislokationslinien isaafald ikke gjennemtrænger det inderste vandfattigere Lag. Conferva floccosa (Vauch.) Ag. ß Novæ Sernliæ Wille kan formere sig ved, at Traadens Celler löse sig fra sin Forbindelse med hverandre. Smärre notiser. 109 II. Om Celledelingen hos Ødogonium. (Tab. II, fig. 15 — 20.) En ny Fremstilling gives af Celledelingen hos Ødo¬ gonium. Celluloseringen betegnes som ”Forlængelseslag” der opstaar analogt med Forlængelseslaget hos Conferva , men senere, paa Grund af Cellemembranens större Fast¬ hed tvinges til at antage et forskjelligt Udseende. Hos enkelte Misdannelser er Ringen udviklet i Lighed med ”Forlængelseslaget” hos Conferva. Medens Dannelsen af Forlængelseslaget og af Tværvæggen hos Conferva vare trangt bundne til hverandre, ere de hos Ødogonium son¬ drede. Tværvæggen hos Ødogonium dannes simultant i en Hudplasmaskive, som antages at fremkomme ved Celle¬ kjernens Virksomhed. Cellekjernen synes at dele sig ana¬ logt med Cellekjernen hos Conferva. Naar Celluloseringen ved Membranens Bristen strækkes ud til et nyt Membran¬ stykke hæves den unge Tvær væg, ved det stærke Tryk i den undre Dattercelle op til Skedeaab ningen, paa dette Stykke lægger den sig da ind til og vokser sammen med Modercellens Væg. Tilsidst sammenstilles Celledelingen hos Conferva og Ødogonium , og Celledelingen hos den sidste tydes som et morphologisk höiere Udviklingstrin af den förste. III. Om Sværmesporernes Spiring hos Ødogonium. (Tab. II, fig. 21—26.) Poulsens Fremstilling bekræftes i det væsentligste og nogle nye Iagttagelser tilföres. Ringen dannes i Toppen af Cellen og er udtrukken i Længden opad, og danner en Mellemform til ”Forlængelseslaget” hos Conferva. Dette kan ikke forbause saa meget; Sværmesporen indtil dens förste Deling kan betragtes som et embryonalt Stadium, og disse pleie jo at tilsvare lavere morphologiske Former. Det rôde Øiepunkt iagttoges næsten indtil den förste Deling. En stor Mængde af de spirende Planter delte sig ikke, men dannede atter Sværmesporer; disse havde ikke 110 Smärre notiser. fastet sig og besad en langt udvokset, men ikke eller lidet forgrenet Roddel. De som delte sig, sad enten fast eller havde en stærkt forgrenet Hæfteskive; en saadan fremkom, hvis den voksende Roddel stödte paa en Hin¬ dring, hvorved Længdevæksten blev hindret. Hudplasmaet fortsatte da sin Virksomhed ved at lade Rodenden udvide sig mod Siderne og dannede undertiden nye Grene, men Væxten pleiede dog snart at ophore. Cellulosedannelsen (Cellemembranens Tilvækst), synes at staa i et proportio¬ nalt Forhold til Hudplasmaets Masse. N. Wille. f Den 17 mars afled vid nära 72 V2 års ålder Magnus « • • Gustaf Sjöstrand i Thorslunda på Oland, der han sedan 1857 varit komminister. Olands fanerogamflora under¬ sökte han ifrigt; införde t. ex. Epipactis microphylla som ny för svenska floran. Han har utgifvit: Herjeådalens naturbeskaffenhet och vegetation (Vet. Ak. handl. 1833), Enumeratio plantarum in Ölandia sponte nascentium (Act. societ. Ups. 1850) och Kalmarians och Ölands Flora, 1863. Kongl. Maj: t har tilldelat 200 kr. som fyllnadstillskott åt landtbruksakademiens botanist d:r J. Eriksson, för att sätta honom i tillfälle att vid Neustadt Eberswalde i Bran¬ denburg deltaga i studiet af de för landtbruket skadliga parasitsvampar och deras fortplantningssätt. Norska Stortinget har beviljat professorslön till kon¬ servatorn vid botaniska museet i Christiania A. Blytt, men på samma gång indragit anslaget till konservatorn. Till leMor i naturalhistora och kemi vid Stockholms realläroverk utnämndes d. 15 maj fil. d:r S. Almquist. Gélatinglyccrin. D:r E. Kaiser angifver följande sätt att erhålla en tadelfri gelatinglycerin. (Se för öfrigt Bot. Smärre notiser. Ill Not. 1868, sid. 53.) Man uppmjukar 1 vigtsdel finaste franska gelatine i 6 d. destillerad t vatten under 2 tim. tid; tillsätter därpå 7 d. kemiskt ren glycerin och sedan på 100 gr. af blandningen 1 gr. koncentrerad karbolsyre- lösning. Sedan uppvärmes blandningen 10—15 min. under ständig omrörning, till dess alla flockar, som bildat sig vid tillsättandet af karbolsyran, försvunnit. Slutligen filt¬ reras den ännu varm genom finaste glasbommull, som förut blifvit tvättad med destilleradt vatten och ännu våt lagd i tratten. Denna gelatinglycerin kan man använda att inbädda saker uti, då man vill göra snitt af dem. Genom behandling med absolut alkohol under 10 — 30 min. kan man få den att antaga hvilken hårdhetsgrad man vill, att den för olika ändamål skall hafva. Annonser. I öfvertygelse att vid studiet och utredningen af pol y - morfa slägten exsiccat-verk äro af stor nytta , har jag fôr af sigt att redan under instundande sommar förbereda ut- gifvandet af ett Herbarium Mosar am. For att dels förnimma , om jag har att påräkna något intresse för ett dylikt arbete , dels — ifall ett sådant finnes — för att veta , till hvad omfång jag har att samla , anhåller jag , cdt re¬ kvisitioner måtte göras före medio af nästa Juli. Min plan är att göra en sådan Samling fullständig 9 d. v. s. att lemna så många former , som kunna anses behöfiiga for en f ullständig insigt om en arts (eller varietets) variations¬ område. Friset fôr det 50-tal, uppklistrade på hvitt, fast papper , som jag redan under loppet af detta år skulle kunna medhinna att afiemna, blir 12 kronor. Göteborg i Maj 1880. A . JP. Winslo w. Salix-samlingar. Då studiet af de skandinaviska salix-formerna på senare tiden omfattats med särdeles lifligt intresse, har 112 jag ansett det vara synnerligen lämpligt att genom en kunnig botanist söka erhålla goda samlingar från de om¬ råden, hvarifrån rikligare skördar äro att förvänta, sär- skildt från Tor nio-lappmark, der såsom bekant den skarp¬ sinnige Salicologen L. L. Læstadtus under förra delen af detta århundrade gjorde så många dyrbara upptäckter, hvilka nu tyvärr nästan blifvit bortglömda och för de fleste botanister torde vara okända. Studeranden E. Lund¬ berg, som förut haft godt tillfälle att i norra delen af vårt land studera och insamla hithörande former, har förklarat sig villig att företaga en sådan resa, om något ekonomiskt understöd i och för resan kunde honom be¬ redas, och får jag med anledning deraf härmed inbjuda de botanister, som önska fasciklar af ” Tornio lappmarks Salix former och andra sällsyntare fanerogamer” till teck¬ ning af aktier à 15 kronor fôr liv ar je fascikel. Penningarne böra insändas till undertecknad före den 24 Juni detta år. Upsala den 7 Maj 1880. Axel N. Lundström, adress efter den 15 Juni: Piteå. Points-förteckning öfver Skandinaviens växter (utgifven af Botaniska föreningen i Lund och Upsala botaniska bytesförening.) Afdelningarne 1 . Kärlväxter och 4. Characeer, alger och lafvar, äro nu under tryckning och utkomma under sommarens lopp i bokhandeln. Innehåll: E. V. Ekstrand, Anteckningar öfver skandinaviska lefvermossor (forts.). — A. P. Winslow, Göteborgstraktens Salix- och Rosa-flora (forts.). — J. E. Areschoug, Beskrifning på ett nytt algslägte, tillhörande Laminarieernas ordning. — P. W. Strand¬ mark, Blomställningen hos Empetrum nigrum L. — R. Wallen- gren, Några nya skånska växtställen. — Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. — Död. — Anslag. — Utnämnd. — Gela- tinglycerin. — Annonser. Luml, Fr. Berliugs Boktryckeri och Stilgjuteri, 1SS0. cJKrUse*4' J$> fi O . • ä ■ . . I Y : ; >, Vv .. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF O. NORDSTEDT. N:r 4. d. 15 september 1880. Literaturöfversigt. Algæ aquæ dulcis exsiccatæ præcipue scandinavicæ quas adjectis algis marinis chlorophyllaceis et phycochro- maceis distribuerunt Veit Wittrock et Otto Nordstedt, adjuvantibus J. E. Areschoug, S. Berggren, F. Hauck, F. R. Kjellman, L. Kolderup Rosenvinge, E. Lindahl, A* Löfgren, N. Wille, G. Winter, F. Wolle; fase 7 (n:ris 301 — 350); fase 8 (n:ris 351 — 400). Lundæ 18 1 °/780. — Subscrip tionspris 15 kr. pr fase. Dessa båda fasciklar innehålla alger från Sverge, • • Norge, Danmark, Finland, Tyskland, Österrike, Spanien, Schweiz, Asien (från Borneo, Ceylon och Japan af F. R. Kjellman insamlade under Nordenskiöldska expeditionen), Nya Zeeland (S. Berggren), Norra America, Brasilien (26 n:r insamlade af A. Löfgren). Innehållsförteckningarne samt beskrifningarne öfver de nya formerna och en del gjorda anmärkningar återgifvas här. Fasc. 7. 301 Sacheria rigida Sirod. f. 302 Chantraiisiamacrospora Wood. 303 „ chalybea (Both) Fries ß brasiliensis Nordst. n. v. 304 „ Hermanni {Both) Desv. /Sramellosa ( Kütz .) Ba- henh. 305 Ceramium radiculosum((7rwn.) Hauck. 306 Oedogonium Kjellmanni Wittr. n. sp. 307 „ biforme Nordst. n. sp. 308 » cardiacum (Hass.) Wittr. 309 >> Franklinianum Wittr. n. sp. 310 » crassiusculum Wittr. ß idiandrosporum Nordst. et. Wittr. 311 V crispum (Hass.) Wittr. 312 )) curtum Wittr . et Lund. 313 Draparnaldia glomerata (Vau ch.) Ag. f. 314 J) glomerata ( Vauch.) Ag. f. 8 114 LiteraturÖfversigt. 315 Stigeoclonium subsecundun Kütz. ß tenuius Nordst. n. v. 316 Spongomorpha arcta ( Dillw .) Kütz. 317 Cladophora cæsjntosa (Bory) Wittr. 318 Chætomorpha antennina (Bory) Kütz. 319 „ crassa (Ag.) Kütz. 320 „ obscura Kjellm. n. sp. 321 „ Linum (Both) Kütz. 322 Pithophora polymorpha Wittr. f. 323 Enteromorpha procera Ahln. f. Wittr. 343 ChlorodesmispachypusjKy’eZfrw. n. sp. 314 Caulerpa plumaris (Forsk.) Ag. 345 Chauvinia clavifera (Turn.) Kjellm. 346 ,, imbricata Kjellm. n. sp. 347 Stephanocoelium verticillatum Kütz. 348 Bryopsis thuyoides Kütz. 349 „ pachynema v. Mart. 350 Valonia macrophysa Kütz. Fase. 8. 351 Scenedesmus acutus Meyen. 352 Selenast. Bibraianum Beinsch. 324 5’ clathrata (Both) Ahln. f. 353 Porphyridium cruentum (Ag.) 325 plumosa Kütz.; Ahln. Näg. 326 » compressa ( L .) Link. f. 354 Tetraspora explanata Ag. 327 » intestinalis ( L .) Link. f. 355 Oocystis crassa Wittr. n. sp. 328 >> >> >> 1- 356 Apiocystis Brauniana Näg. 329 » » » f- 357 Mougeotia scalaris Hass. 330 ?} 5? » f- 358 Sirogonium ceylanicum Wittr. 331 Yaucheria litorea Hofm. Bang . n. sp. et. Ag. 359 Spirogyra lineata Sur. 332 » litorea Hofm. Bang. et. 360 „ „ ß brasilien- Ag. sis Nordst. n. v. 333 i) sphærospora Nordst. 361 „ singularis Nordst. n. sp. var. dioica Bosenv. 362 „ reticulata Nordst. n. sp. 334 coronata Nordst. n. sp. 363 „ porticalis (Vauch.) Clev. et V. intermedia Nordst. 364 „ communis (Hass.) n. sp. Wittr. 335 >> synandra Woron. 365 Zygnema cruciatum ( Vauch.) 336 » » Ag. 337 dichotoma (L.) Ag. 366 Desmidium laticeps Nordst. 338 V f >> >} 5) n. sp. 339 Halimeda macroloba Decais. 367 „ quadratum Nordst. ß 340 Tuna (Eli. et Sol.) graciliceps Nordst n. v. Lamour. et Bambusina Borreri 341 » multicaulis Lamour. (Balfs) Clev. ß graci¬ 342 Udotea flabelliformis ( Desf .) lescens Nordst. n. v. 368 Bambusina Borreri (Balfs) Clev. Literaturöfversigt. 115 369 Sphærozosma pulchrum Bail. ß brasiliense Nordst. n. v. 370 Micrasterias denticulata Ralfs ß intermedia Nordst n. v., Closterium directum Arch, et Cl. subcosta- tum Nordst. n. sp. 371 „ denticulata Ralfs* qua- dridentata Nordst. n. subsp. 372 „ laticeps Nordst. 373 „ truncata (Cord.) Bréb. 374 „ „ ß excavata Nordst. n. v. 375 Micrasterias conferta Bund. 376 Euastrum subintegrum Ndt. 377 Staurastrum cuspidatum Bréb. 37S Cosmarium Cucumis Ralfs ß helveticum Nordst. n. v. 379 Pleurotænium ovatum Nordst. et Oedogonium biforme Nordst. 380 Spirotænia obscura Ralfs. 381 Closterium turgidum Ehrenb. f. brasiliensis Nordst. et. Cl.subturgidum Nordst. n. sp. 382 Closterium turgidum Ehrenb. * giganteum Nordst. n. subsp. et CI. attenua¬ tum Ehrenb. * sculptum Nordst. n. subsp. 383 Closterium laterale Nordst. n. sp., Cosmarium binum Nordst. n. sp., Cosm. quaternarium Nordst. n. sp. 384 Closter. oncosporum Nordst. et Cosm. Cucumis Ralfs. 385 „ Ehrenbergi Meneg. ß brasiliense Nordst. n. v. 386 Penium Jenneri Ralfs. 387 Rivularia terebralis Kütz. 388 Mastigonema velutinum Wolle. 389 Calothrix Orsiniana (Kütz.) Thur, et Scytomena gra¬ cile Kütz. ß tolypothri- choides Wolle n. v. 390 Hapalosiphon Braunii Nœg. v. 391 Plectonema mirabile ( Dillw .) Thur. 392 Hypheothrix cataractar. Näg. 393 Oscillaria princeps Vauch. 394 „ tenuis Ag. 395 Spirulina tenuissima Kütz. 396 Cylindrospermum macrospo- rum Kütz. 397 Sphærozyga saccata Wolle n.sp. 398 Nostoc piscinale Kütz. 399 Gloeothece rupestris (Lyngb )• Born. 400 Chroococcus pallidus Näg. 303. Chantransia chalybea (Roth) ß brasiliensis Nordst. n. var. Forma major, diametro cellularum 12 — 22 /u. Fortasse tantum stadium evolutionis Batrachospermi, quum A. Löfgren Batrachosper- mum hanc Chantransiam insessum invenit. Brasiliæ ad lapides rivuli ad no Bociro na estacaö do Lerne prov. S. Paulo. 306. Oedogonium Kjellmanii Wittr. nov. spec. Asia: Borneo in insula Labuan 1820/n79. Oe. dioicum, macrandrium, oogoniis singulis, oboviformibus, poro foecundationis in parte oogonii superiore sito; oosporis oogonia fere 116 Literaturöf versigt. explentibus, membrana in latere interiore longitudinaliter dense co- stulata ; cellulis suffultoriis eadem forma ac cellulis vegetativis ceteris ; filis masculis paullo gracilioribus quam femineis; spermogoniis 10 — 30- cellularibus; spermatozoidiis binis, divisione horizontali ortis(?); crassit. cell, veget piant, femin. 20 — 22 /u , altit. 3— 572-plo majore; » » » mascul. 16 — 18 [X, 4 — 7-plo J) oogoniorum 4*1— 49 [A, 69- — 75 fx ; oosporarum - 39—47 fX, >> 56 — 57 fx\ f) spermogon 12-15 {A, V 47* • — 8 [A. Species ad Oe. crenulato-costatum Wittr. affinis, sed characteribus compluribus bene distincta. 307. Oedogonium biforme Nordst. nov. spec. Oe. dioicum ma- crandrium, oogoniis singulis, raro binis, oboviformi-oblongis 1. oblongis, poro superiore magno apertis, oosporis rectangulari-oblongis, raro fere globosis, vulgo oogonia non complentibus; plantis masculis fere eadem crassitudine ac plantis femineis, spermogoniis 2— 18-cellu laribus spermatozoidiis singulis; crass, cell, veget, plant. fem. 22 — 30 /u , pl. mascul. 18 -24 /u, longit. 3 72— 6-plo major.; crass, oogon. 38—52 /u, long. 48—90 /u ; crass, oospor. 36—45 /u, long. 46— 70 /u\ crass, cell, spermog. 18—24 /u , long. 6—10 (w; crass, membr. oospor. 4 /u. A. confinibus Oe. tumidulo Kütz., Oe Landsboroughii (Hass.) Wittr., Oe. oboviforme Wittr . præcipue differt spermatozoidiis singulis. Brasiliæ in Lagôa grande prope Pirassununga. 309. Oedogonium Franldinianum Wittr. nov. spec. America: New Jersey in ”Franklin pond” 1829/779. Fr. Wolle. Oe. dioicum, macrandrium, oogoniis singulis (rarissime binis) subglobosis, poro foecundationis in parte oogonii superiore sito, oospo¬ ris oogonia explentibus, membrana subcrassa; filis masculis paullo gracilioribus quam femineis ; crassit. cell, veget piant, femin. 9 12 («, altit. 3— 6plo majore; „ „ „ „ mascul. 8 — 9 /u, ,, 3 — 5plo „ ,, oogoniorum 26 — 31 /u, „ 29 — 41 /u\ ,, oosporarum 25 — 29 /u, ,, 24 — 30 ,, „ cell, spermogon. 8—9 /u , „ 5 — 7 „ Hæc species medium tenet locum inter Oe. rufescentem Wittr. et. Oe. Lundellii Wittr. 315. Stigeoclonium subsecundum Kütz. ß tenuius Nordst. nov. var. Tenuius ramulis rarissimis, fere nullis, apice obtusis. Diametr. cell, vulgo 5—6 /u , long. 4 — 6-plo major, diam. cell, infer. 7 — 8 — 10 /u, long. 1 1/i — 2 7 2-plo major. Novæ Zelandiæ in rivulis ad Coromandel 1874. Literaturôfvers igt. 117 320. Chœtomorpha obscura Kjelm. nov. spec. Ch. longissima, obscure-viridis, flaccida, leviter intricata: cellulis 340 — 400 ^crassis, diametro æqualibus ad duplo longioribus. Adnatam non vidi. Ceylon: Point de Galle in regione littorali 182°/1279. 322. Pithophora polymorpha Wittr. Forma magis ramosa, aga- mosporis sæpius orculæformibus. Cfr. Wittrock, On the develop, and syst, arrang, of the Pithophoraceæ, pag. 63. Asia: in insula Ceylon in piscina prope de Galle 1822/1279. Plantula hæc Ceylanica a dar. D:re F. R. Kjellman viva domum reportata in aquario meo Stockholmiæ nunc (1830/680) laete viget et se propagat. De ea alio loco plura. Veit. Wittrock. 343. Chlorodesmis pachypus Kjellm. nov. spec. Chi. olivaceo- viridis, stipite in arena immersa adfixa; stipite elongato, valido, usque ad 6 ctmr longo, i — 1,5 ctmr crasso, cylindrico vel ima basi paullum incrassato; parte thalli superiori penicilliformi, densissima, subglobosa vel interdum subsecuriformi, longitudine stipitem non aequante ; filis hinc illinc leviter constrictis, decomposito-dichotomis, circa 9 p crassis. Borneo: Labuan in regione littorali 1820/1179. 346. Chauvinia imbricata Kjellm. nov. spec. Ch. axi primario repente, terete, 1 — 2 m. m. crasso, ramos numerosiores emittente; ramis plurimis erectis, nonnullis repentibus axem primarium rami- ficatione imitantibus; ramis erectis teretibus, interdun pollicaribus, vulgo brevioribus, a basi ad apicem ramulis imbricatis dense vestitis; ramulis apicibus disciformibus, margine integris, diametro disci bene evoluti 3—4 m. m., logitudinem ramuli aequante vel paullum excedente. Ceylon : Point de Galle, in Halimeda multicauli epiphytica 1819/1279. 355. Oocystis crassa Wittr. nov. spee. Sueciæ prope Visby Gotlandiæ 1813/779. leg. Cand. A. Magnusson. O. cellulis solitariis, vel binis (raro ternis) in familiis consociatis, brevi-ellipsoideis, dimidio fere longioribus quam latioribus, membrana tenui, in utroque fine cellulae vix incrassata; longitudine cellularum 14 — 23 /u , crassitudine cell. 10—18 /u. 358. Sirogonium ceylanicum Wittr. nov. spec. Asia: insula Ceylon prope Point de Galle, 1820/1279. S. cellulis vegetativis fasciis chlorophyllaceis septenis, subrectis, cellulis copulatis paullulum geniculatis, femineis (oogoniisj majoribus suborculæformibus, canalem copulationis brevem fere solis formanti¬ bus, masculis (spermogoniis) minoribus, cylindricis, zygosporis ellip¬ soideis, mesosporio laevi, fusco; crassitudine cellularum vegetativarum 69 — 75 tu, longitudine 2 — 4-plo majore; crassit. cell. femin. (canal, copulat, inclus. ) 120—165 (w, longit. 180—300 tu\ crassit cell. mase. 118 Literaturöf versigt. 70 — 100, (a longit. 135—210 /u ; crassit. zogosp. 100—110 /u, long. 135-195 [A. Species hæc insignis nexum inter genera Sirogonium et Spiro- gyram efficit. 360. Spirogyra lineata Suring. Alg. Japon. Mus. L. B. pag. 18, tab. IV. ß brasiliensis Nordst. n. var. Vulgo paullo tenuior quam forma japonica, diametr. cell veg. 50—60 (rarius ad 70) //, long. 1 */2 — 3-5- plo maj., cellulis fertilibus non tumidis diametro vulgo æqualibus vel sesqui longioribus, zygosporis fuscescentibus ellipticis diametro (54 — 60 /u) sesqui longioribus membrana glabra. Cellulae copulantes in forma japonica non visae sunt. Brasiliæ ad Pirassununga, a et b parce copulans zygosporis parum evolutis 1820/4 79, c zygosporis snbmaturis 18 /, 80. 361. Spirogyra singularis Nordst. nov. spec. Cellulae apicibus interdum replicatis, vegetativæ longitudinaliter lineolatæ ut in Spi¬ rogyra lineata Sur., juniores fascia chlorophyllacea spirali anfractibus 3—4, diametro (30—36 /u) 4-5- rarius 7-plo longiores, fertiles dia¬ metro subæquales 1. 4-plo longiores non tumidae, zygosporæ ovales (diam. 25—30 //, long. 45 — 64 /u) membrana fuscescente glabra. Parcius immixta est Spirogyra sp.? sterilis, Sp. lineatae proxima, cellulis diametr. (50 — 60 /u) 6— 7-plo longioribus, fasciis chlorophylla- ceis 3—5. Novae Zelandiae in rivulis ad Kororareka in prov. Bay of Islands. 362. Spirogyra reticulata Nordst. nov. spec. S. paullum mu¬ cosa, cellulis utroque fine saepe replicatis, sterilibus diametro (28 — 40 /u) 4— 6 — 11-plo longioribus, fasciis chlorophyllaceis 2 (1 — 3) an¬ fractibus circ. 4, fertilibus diametro (48 — 58 /u) 2 */2 — 5-plo longiori¬ bus medio paullum tumidis; zygosporis ovato-ellipticis membrana media lutea irregulariter reticulata (externa glabra persistente). Lat. zygospor. 46 — 56 /u, long. 80—108 /u. Brasiliæ prope Pirassununga. 366. Desmidium (Didymoprium) laticeps Nordst. nov. spec. D. habitu Desmidio cylindrico (Grev.) Clev. simile at latitudo cellu¬ larum longitudine circiter triplo (1. subquadruplo) major est, latitudo marginis apicalis circiter */5 diametri transversalis cellulæ, crassitudo cellulæ fere dimidium longitudinis. « ellipticum. A vertice visum ellipticum. Long. 23 — 28 //: lat. 76—78 //; crass. 56—58 /u; lat. isthm. 70 /u ; lat. apic. 62—64 //. ß quadrangulare. A vertice visum quadragulare. Long. 20—23 Literaturöf versigt. 119 V, lat. 76—82 ,m; crass. 54 — 60 (a\ lat. isthm. 68—74 w; lat. apic. 64-70 /u . Brasiliæ prope Pirassummga. 367 Desmidium (Didymoprium) quadratum Nordst. ß gracili- ceps Nordst. nov. var. Diametrus longitudinalis cellulæ latitudine tantum 8— 10 a parte minor, crassitudine paullulo major. Latitudo apicis cellulæ dimidio diametri transversalis paullulo minor. Long. 18 — 20 g; lat. 21—22 crass. 16—18 lat. isthm. 16—18 ,w;lat. apic. 9—10 {a. Bambusina Borreri (Ralfs) Clev. ß gracilescens Nordst. nov. var. Latitudo cellulæ præ longitudinem minor quam in forma cc. Lat. 14 — 7 /u\ long. 24 — 30 ,a; lat. apic. 10 /u. Brasiliæ ad Pedreira do Laranja azeda prope Pirassununga 187280. 369. Sphœrozosma pulchrum Bail, ß brasiliense Nordst. nov. var. A forma Americæ septentrionalis (cfr Ralfs Br. Desm. pag. 209 tab. XXXV fig. 2) differt isthmo angustiore. Semicellulæ a vertice visæ oblongæ medio late constrictae. Lat. 74—84 /u\ long. 34—40 /u ; lat. isthmi 22—26 /u\ lat. apic. 16 crass. 22 /u. Brasiliæ prope Pirassununga. 370. Micrasterias denticulata ß intermedia Nordst. nov. var. Forma ad M. Thomasiana Arch, accedens, «lobis semicellularum ba- salibus et intermediis ter repetito-dichotomis, tumoribus omnibus ob¬ tusis 1. rotundatis, nullis uncinato-recurvatis, angulis lobi polaris ob¬ tusis. Long. 210- 220 ja, lat 174—180 /u ; crass. 58—62 g. Aliæ Desmidieæ immixtæ sunt, e. gr.: Glosterium directum Arch, forma striis 5 in 10 /u etr Closterium subcostatum Nordst. nov. spec. Habitu Cl. costato (in Ralfs Br. Desm. tab. XXIX fig. 1) simile, sed brevius, diametro 5-plo longius, apicibus augustioribus obtusis, membrana (rufa) costis longitudinali¬ bus 11—12, in ispo apice rotundato nullis, nucleis amylaceis secun¬ dum observationes ab A. Löfgren factas sparsis, locello apicali parvo corpuscula 1—5 includente. — Clost. Isidis Cohn (Desm. Bongoens. pag. 6, tab. XI, fig. 15), in quo dispositio nuclearum amylacearum non nota est, valde affine, sed magis curvatum. Lat.: rad. = 1 : 1,61. — Lat. 50—60 (a , long. 255 — 300 /u, lat. apic. 12—14 /u. (Alia forma major in n:is 40 et 38 B Löfgr-.i occurrit: Lat. 74—86 /u, long. 320—400 /lc, costæ 10—12; Lat. : rad. = 1 : 1,45-54). Brasiliæ in fossa argillacea ad Pirassununga 1821/879. 371. Micrasterias denticulata Ralfs % quadridentata Nordst. nov. subspec. Semicellulæ tumoribus nullis, lobis basalibus et inter¬ mediis (æquilatis) bis dichotomis, segmentis ultimis truncatis acute 120 Literaturöf versigt. quadridentatis (junioribus sæpe tantum bi- vel tri-dentatis) angulis lobi polaris bidentatis. Long. 335—360 a ; lat. 315—320 crass. 75—80 fx. Aliæ algæ parcius immixtæ sunt e. gr. Desmidium cylindricum, Micrasterias laticeps, Xanthidium regulare etc. Brasiliæ ad Lerne prope Pirassununga 18 /679. 374. Micrasterias truncata (Cord.) Bréb. ß excavata Nordst. nov. var. (M. truncata 6 Nordst. in Desmid. Brasil, pag. 221). Forma lobo polari paullo augustiore et lobis lateralibus sæpe non adultis. Brasiliæ ad Pirassununga 18 /,79. 378. Cosmarium Cucumis Ralfs ß helveticum Nordst. nov. var. Forma minor, semicellulis apicem versus rapidius attenuatis, in latere interiore membranæ dense scrobiculatis. Long. 48 — 56 p; lat 26 — 36 fx\ crass. 22—26 ju: lat. isthm. 10 — 12 lu. Cosm. subquadrato Nordst. (et C. variolato Lund.) valde affinis in statu viventi accuratius examinanda est, quum cellulas tantum exsiccatas vidi et adeo structura massæ chlorophyllaceæ mibi in con¬ spectum non satis evidenter venit. Forma trigona semicellulis e vertice visis trigonis lateribus rectis, angulis obtuso- rotundatis immixta est. Helvetiae ad saxa arenosa humida prope Zürich 18 /,,78 leg. D:r G. Winter. 381. Cio ster ium turgidum Ehrenb. f. brasiliensis Nordst. Forma nucleis amylaceis pluribus (circ. 14) in quaque semicellula, striis membranæ circ. 8 in 10 /u (margine superiore ad apices non con¬ cavo). Lat.* 50—60 /x , long. 500 — 800 /u, lat. apic. circ. 12 /u. Closterium subturgidum, Nordst. nov. spec. Cl. habitu Cl. tur¬ gidi, sed majus et præ longitudinem crassius, nucleis multis sparsis, membrana dilute fuscescente subtiliter striata striis 6—7 in 10 /x, apicibus rectis magis truncatis et membrana incrassata ornatis sæpe rufescentibus. Inter Cl. Lunulam, turgidum et didymotocum tenet. Lat. 82—100 /x , long. 750—1100 fx, lat. apic. circ. 20 fx. Brasiliæ ad Pasto de Olaria prope Pirassununga 1818/,80. 382. Closterium turgidum Ehrenb. * giganteum Nordst. nov. subspec. Forma maxima (nucleis amylaceis sparsis?) striis mem¬ branæ circiter 12 in 10 f x , forma apicum ut in Delpont. Specim. Desmid. subalpin, tab. XVI, fig. 28. Lat. med. 100 — 118 /u , lat. sub apic. circ. 40 jx, lat. apic. ips. circ. 20 fx ; long. 1200—1326 fx. Forma inter Desmidieas longissima! Immixtum est Closterium attenuatum Ehrenb. * sculptum Nordst. nov. subspec. Cl. diametro 17 — 30-plo longius, membrana subtiliter Literaturöfversigt. 121 striata striis cire. 9 in 10 g, e granulis oblongis vel subquadratis compositis (fere ut in CI. areo lato Wood). Lat. 40—48 u, lat. apic. cire. 12 — 15 p, long. 825 — 1200 g . Brasiliæ in rivulo Santa Rosa ad Pirassununga 1815/479. 383. Closterium laterale Nordst. nov. spec. Cl. leviter semilu¬ nare, lineari-lanceolatum, diametro 8 — 11-plo longius, ventre late subtumidum utroque polo sensim atenuatum, apicibus truncatis, mem¬ brana parum colorata subtilissime striata striis ægre conspicuis, la¬ minis chlorophyllaceis circ. 5 sublateralibus nucleos amylaceos multos in quaque lamina in seriem unicam ordinatos includentibus, locello apicali granulis (circ 10) repletis. A. confinibus, Cl. aceroso c. suban- gusto Klebs, Cl. Ralfsii Bréb., Cl. angusto Hantzsch, Cl. hirud. Delp., Cl. decoro Bréb., praecipue differt nucleis amylaceis non uniseriatis nec centralibus. Diametr. 50 — 60 g, long. 450 — 535 g, lat. apic. circ. 8 u. Immixta sunt copiose Closterium turgidum Ehrenb. f. brasili- ensis, Spiro tænia obscura Ralfs et rarius Cl. subturgidum Nordst, et bæ duæ Cosmaria: Cosmarium binum Nordsi. nov. spec. C. diametro quarta L quinta parte longius, medio profunde constrictum sinu lineari angu¬ stissimo (extremo ampliato) ; semicellulæ pyramidatae apice late trun¬ cato 6-crentaæ, angulis inferioribus rotundato-obtusis, lateribus modice convexis crenatis crenis circ. 10 (bigranulatis), supra isthmum tu¬ more plus minus circulari 1. elliptico granulato granulis in series circ. 7 verticales apicibus convergentes dense ordinatis et infra magis sparsis 1. in 2 series horizontales positis ornatae, ad marginem versus granulatae granulis radiatim et concentrice dispositis in seriebus (2 — 3) interioribus singulis, ceteris binis; a latere visae tumore basali; a vertice oblongae medio utrinque tumidae. Latitudo isthmi latitudine apicis modo paullo minor. Nuclei amylacei bini. — A C. Botrytide praecipue differt granulis binis, a C. subspecioso Nordst. et C. pyc- nochondro Nordst. crenis pluribus, forma tumoris basalis etc. — Lat. 70—72 (m[; long. 86—90 g; lat. isthm. 20—21 g; lat. apic. 21 — 24 g\ crass. 42 —46 /u. Cosmarium quaternarium Nordst. nov. spec. C. paullo longius quam latius, medio profunde constrictum sinu lineari (interne pauli um dilatato), extremo ampliato; semicellulæ subtrapezicæ basi subreniformi, apice late truncatae granulis nullis, angulis inferioribus obtuse-rotun- datis, superioribus rotundatis, lateribus paullo convexis granulato- crenatis membrana granulis subparvis ex apice radiantibus ornata, in area magna centrali subcirculari-elliptica granulis inter se jugis con¬ nexis, unde scrobiculæ fiunt; a vertice visæ ellipticae granulis e centro 122 Literatu löfversigt. non granulato radiantibus; a latere circulares. Massa cblorophyllacea e laminis 4 parietalibus nucleis amylaceis singulis formata. — Lat. 58 — 65 /u, long. 68—72 /u, crass. 38—40 tu. lat. isthm 20—24 /u, lat. apic. circ. 26 /u. - Habitu Cosm. Brebissonii f. Delpont. (Spec. Desm. subalp. tab. IX, fig. 17—22) simile differt granulis et disposi¬ tione massæ chlorophyllaceæ. Brasiliæ ad Pasto de Olaria prope Pirassununga 18i6lt80. 385. Closterium Ehrenbergii Menegb. ß brasüiense Nordst. n. var. Forma apicibus paullo elongatis paullo magis curvata, membrana seniore dilute umbrina interdum quam subtilissime striata, ad Cl. Malinvernianum De Notar, valde accedens. Crass. 85 -90 /u, long. 6 — 7-plo major. Brasiliæ in pasto de Olaria prope Pirassununga 188/380. 397. Sphœrozyga saccata Wolle nov. spec. S. trichomatibus in thallis tubulosis cylindico-elongatis, simplicibus, plus minus aggregatis, unciam usque ad palmam longis, 2 — 3 lineas crassis varie constrictis vel undulato-sinuosis, gelatinosis vel submembranaceis, molli¬ bus, initio affixis, mox libere natantibus et plurime contractis; trichoma¬ tibus subrectis, paralleliter aggregatis vel leniter curvato-implicatis, articulis oblongis, sæpe cylindraceis ærugineis, arcte connexis; hete- rocystis ovalibus vel subglobosis, luteis vel dilute aurantiis, sporis numerosissimis, cylindricis, sordide ærugineis, diametro paullo vel duplo majoribus. Diametr. artic. 4 — 5 /u ; diam. spor. 7 /u , long, spor. 15 — 22 /a\ diametr. heteroc. circ. 6 /u. Americæ borealis in aqua stagnante in New Jersey 18 /,79. Rev. Fr. Wolle. A review of the british Characeæ. By Henry and James Groves. (Journ. af Bot. 1880, n:r 208 — 210, tab. 207 — 210; i separatafdr. 20 sid.). I detta arbete finnas goda beskrifningar och figurer öfver 19 arter, hvaraf de 17 äfven finnas i Skandinavien. Som några figurer ej åtföljde den ”monografi öfver Sveriges och Norges Charcæer”, som L. J. Wahlstedt utgaf 1875, så kan denna brist genom Groves arbete till en del blifva fyld för dem, som vilja studera de skandinaviska arterna. Svenak botanisk literatur. 123 Svensk botanisk literatur 1879. (Af Th. O. B. N. Krok). A. I Sverige trycMa arbeten eller uppsatser . Agardh, J. G., Florideernes morphologi. Med 33 taflor. — Stock¬ holm, P. A. Nordstedt & Söner. 199 sid. 4:o (ur K. Svenska Vet.-Akad. handl. — Ny följd. — Femtonde Bandet). Almquist, E., Lichenologiska iakttagelser på Sibiriens nordkust (i öfvers. af K. Vet.-Akad. förh., 1879. N:o 9. Stockholm. Sid. 29-59). Almquist, S., Carices distigmaticæ (i Hartmans handb. i Skand. Flora, I. ll:te uppl. sid. 465—470), Carex fulva -f flava S. Almquist in litt. (anf. st., sid. 459), Triticum sect. Agropyrum (anf. st., sid. 483—485) samt Calamagrostis (anf. st. sid. 515 — 519). - , Strödda iakttagelser (i Bot. Not. 1879, sid. 109—112 [början]). - , se Lagerstedt, Linder. Areschoug, F. W. C., Om de i ”Beiträge zur Biologie der Holz- gewäsche” använda benämningar för de olika slagen af grenar hos vissa vedartade växter (i Bot. Not. 1879, sid. 1 — 6). - , Om stambygnaden hos Leycesteria formosa Wall. (anf. st., sid. 169-177). - , Rubus afd. buskar (i Hartmans handb. i Skand. Flor, I. ll:te uppl. sid. 279 — 284). Arneli, H. W., se Rebau. - , Naturens misshushållning (i Bot. Not. 1879, sid. 167 — 168). Bérgendal, D., Några växtlokaler för södra Halland och norra Bo¬ huslän (i Bot. Not. 1879, sid. 156 — 159). Borgman, Johan Alfred, Studier öfver barkens inre bygnad i Coniferernas stam. 54 (+ 4=: Förklaring öfver figurerna) sid. * samt Tab. -I — III. (4:o i Acta Universitatis Lundensis. — Lunds Universitets årsskrift. Tom. XIV. 1877 — 78 [Lund, 1877 — 78]. Mathematik och Naturvetenskap). — Anm. Afhandl, använd äfven ss. gradual-disput. i Lund: 1 Mars 1879. Braun, J. A., Alsine tenuifolia f. glabra i Sverige (i Bot. Not. 1879, sid. 135-136). Eisen, G., Vårbilder från Sierra Nevada (i Land och Folk 1879, sid. 1-10). Ekstrand, E. V., Om groddbildningar hos de bladiga lefver mos¬ sorna (i Bot. Not. 1879, sid. 33 — 36). - , Anteckningar öfver skandinaviska lefvermossor (anf. st., sid. 36 — 41 [uppsats, forts, i följ. årg.]). E(riksso)n, J., Om blommornas skyddsmedel mot obehöriga gäster 124 Literaturöf versigt. (i Svenska Trädgårdsföreningens Tidskrift 1879, sid. 16—24, 35 —46, 70-79). - , Ett groende frö (anf. st., sid. 162—171). Eriksson, Jakob, En ny parasitsvamp å livete Typhula graminum Karst. Med en litografierad och delvis färglagd tafla (i K. Landt- bruks-akademiens Handlingar och Tidskrift 1879, sid. 161 — 166) — Äfven aftryck. — Stockholm, P. A. Norstedt & Söner. 8 sid. 8:o + pl. Fries, E. [f], Icones selectæ Hymenomycetum nondum delineatorum, Yol. sec. IV. — Sid. 31 — 40 + pl. 131 — 140 fol. [på planch: Central-Tryckeriet, Stockholm. — Utgifvare Th. M. Fries & Rob. Fries]. Fries, Th. M., Om växternas hår (i Vetenskap för alla etc. Senare Bandet, sid. 57 — 82. - , Växtrikets dvergar (anf. st., sid 639 — 668). - , Några egendomligheter vid växternas blomning (anf. st , sid. 689-704). - , Den svenska röda näckrosen. Med färglagd tafla (i Svenska Trädgårdsföreningens Tidskrift 1879, sid. 129 — 134. (Jfr. sid. 192). - , se Brown, Linder. Hartman, Carl, C. J. Hartmans handbok i Skandinaviens Flora, innefattande Sveriges och Norges växter, till och med Mossorna. — Elfte, helt och hållet omarbetade upplagan utgifven af C. H. — • Förra delen : fanerogamer och ormbunkar. — Stockholm, Ivar Hæggstrôms boktryckeri. Tit. & Förord 4, LXXXII -j- 616 sid. 8:o. - , Om växterna (i lärobok i Naturkunnighet .... af Fredrik Sandberg. I. Tredje upplagan [Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag, 8:o] sid. 121—198). Holmgren, Aug. Emil, Vägledning i Naturalhistoria, närmast af- sedd för skogs- och landtbruksskolor samt för Kronojägare, Skogvaktare m. fl. — Med 123 bilder i texten. — Stockholm, Alb. Bonniers boktryckeri. Tit. 2, Förord & Innehåll 2 -J- 292 sid. 8:o (Läran om växterna sid. 194—271). Indebetou, Conrad, Flora dalekarlica. Dalarnes Fanerogamer och Filices upptecknade. — Nyköping, Gustafsson & Heilmans bok¬ tryckeri. 48 sid. 8:o. Kjellman, F. R., Om växtligheten på Sibiriens nordkust. Med en karta (tafl. XX) — I öfvers. af K. Vet.-Akad. Förh.. 1879. N:o 9. Stockholm. Sid. 5—21). - , Om algvegationen i det Sibiriska Ishafvet. Förutgående meddelande (anf. st., sid. 23 — 28). Svensk botanisk literatur. 125 Krok, Th. O. B. N., Källskrifterna (med und. för Hieracium & Rubi fruticosi) m. m. i Hartmans handb. i Skand. Flora, I. litte uppl. - , Svensk botanisk literatur 1878 (i Bot. Not. 1879, sid. 163 — 165, 191 — 196). — Äfven aftryck: — (utan tryckort och årtal) f 7 sid. 8:o. Lagergren, Johan, Insektfångande växter (i Tidning för Trädgårds¬ odlare 1879, sid. 27—29, 35—36. Almqvist, S. & Lagerstedt, N. G. W., Lärobok i Naturkunnighet första häftet läran om växterna med 66 träsnitt och 16 planscher — i färgtryck. — Andra upplagan. — Stockholm, P. A. Nordstedt & Söner. — VI + 78 sid. 8:o. Lagerstedt, N. G. W., se Linder. L( ager ste) dt, N. (G. W.), Blåa grummiträdet (Eucalyptus globu¬ lus Labili.) — I Svenska Trädgårdsföreningens Tidskrift 1879. sid.. 103—108). L effler, J. A., Spergularia (i Hartmans handb. i Skand. Flora, I. 11 :te uppl. sid. 248 — 249), Rosa (anf. st., sid. 272 — 277). Lindeberg, C. J., Hieracium (i Hartmans handb. i Skand. Flora, I. ll:te uppl. sid. 34—57 [Jfr lit. fört. 1877]), Atriplex (anf. st., sid. 347—351). Linder, N., Nordisk Familjebok, Konversationslexikon och Realen- cyclopedie. Band. 3: 3 — 7 häft. Stockholm, C. E. Gernandts Boktryckeri. — Botaniska uppsatser af: Almqvist, S., svenska fanerogamer art. Cichorium-Delphinium. Fries, Th. M., art. Cochlearia, Colchicum. Lagerste dt, N. G. W., utländska fanerogamer art. Cicer- Deutzia samt art. Cyperaceæ, Cypripedium. Lundell, P. M.. art. Convallaria, Convolvulus, Cornus, Coro- nilla, Corydalis, Cruciferæ, Cupuliferæ, Cuscuta,Cynoglossum. Nathorst, A. G., paleontologisk botanik art. Clathropteris. S an da hl, O. T., farmaceutisk botanik art. Cinchona — Datura. Wittrock, W. B., allmän botanik och kryptogamerna från art. cilier — Desmidieæ. Lindman, C. A. M., se Rebau. Linnés, Carl von, Svenska Arbeten i urval och med noter utgifna af Ewald Ährling. Första Afdelningen. — Tredje häftet. Bref till Kongl. Vetenskaps-Akademiens Sekreterare P. W. War- gentin. — Stockholm. Alb. Bonniers boktryckeri. Sid. 257 — 368. Fjerde häftet. Bref till Kongl. Vetenskaps-Akademiens Sekre¬ terare P. W. Wargentin. — Anf. st. & boktr. sid. 369 — 471 (+ 1 : Rättelser och Tillägg). 8:o. — Med detta häfte gemensamt 126 Literaturöfversigt. titelblad till häft. 1 — 4: Carl von Linnés etc. Första Bandet. Bref till svenskar. I. Lundeil, P. M., se Linde'r. Lundström, Axel N., Iakttagelser af celldelning på lefvande m ate- rial (i Bot. Not. 1879, sid. 113 — 119). - , Inledning till Botaniken. Bearbetning af A. N. L. Stock¬ holm, tryckt i Central-tryckeriet. 37 (-f- 1 sid.) imp. 8:o. — Anm. På omslagsarket förf:s företal och ”Stockholm, tryckt i Central- tryckeriet, 1880”. — Utgör afdrag ur Rebaus Naturhistoria. II. Växtriket, [se nedan]. Lyttkens, Aug., Om Klöfversnärjan. Cuscuta Trifolii Bab. (i K. Landtbruks-akademiens Handlingar och Tidskrift 1879, sid. 320 —22 (-24). Nathorst, A. G., Bidrag till Sveriges fossila flora. II. Floran vid Höganäs och Helsingborg. Med 8 taflor. — Stockholm 1878. P. A. Norstedt & Söner. — 53 -j- 10 (Förklaring till Taflorna) sid. 4:o (i K. Svenska Vet.-Akad. handl. — Ny följd. — Fjor¬ tonde Bandet). — Anm. Aftrycket sedermera i: Sveriges geolo¬ giska undersökning. — Om floran i Skånes kolförande bildnin¬ gar af A. G. Nathorst. — II. Floran vid Höganäs och Helsing¬ borg, etc. — Jfr literaturfört. 1876. - , Om floran i Skånes kolförande bildningar. I. Floran vid Bjuf. — Första häftet. Med 10 taflor. Stockholm, 1878. P. A. Norstedt & Söner. Sid. 1 — 52 -j- 11 sid. (Förklaring till Taflorna) — Andra häftet. Med 8 taflor [Tafl. XI— XVIII]. Anf. st. och boktr. 1879. Sid. 53 — 82 -f 8 sid. (Förklaring till Taf¬ lorna). 4:o (i Sveriges geologiska undersökning). - , Om Spirangium och dess förekomst i Skånes kolförande bildningar. Tafl. VI och VII (i öfvers. af K. Vet.-Akad. förh., 1879, N:o 3. Stockholm. Sid. 81—93). - , se Linder. Nordstedt, C. F. O., Botaniska Notiser för år 1879. ... Med 26 träsnitt och 2 taflor. — Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri. — Tit. 2, Innehåll III -f- 200 sid. 8:o. — Anm. Särskild uppsats i denna tidskrift af utgifvaren: Algologiska småsaker. 2. Vaucheria- studier 1879 (sid. 177—191). — Äfven aftryck med oförändrad paginering. — Lund, Fr. Berlings Bok¬ tryckeri och Stilgjuteri. 8:o. — Jfr literaturfört. 1878. Nyman, C. F., Conspectus floræ europææ. II. Pomaceæ — Bicor¬ nes. — Örebro (Sueciæ). Typis officinæ Bohlinianæ [på om¬ slagsarket]. Tit. 1, 4 -f- sid. 211—493. 8:o. Points-förteckning öfver Skandinaviens växter. De-angifna bytes- Svensk botanisk literatur. 127 värderna äro antagna både i Lunds Botaniska Förening och Up¬ sala Botaniska Bytesförening. 2 Mossor ordnade efter Hartmans Flora, — Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri. Tit. 2 + 25 (4- 3) sid. 8:o. Sandahl, O. T., se Linder. Scheutz, N. J., De Rosis nonnullis Caucasicis (ur öfvers. af K. Vet.- Akad. förh., 1879, N:o 3. Stockholm. Sid. 105—111). Stock¬ holm, Kongl. Boktryckeriet. 8:o. The ori n, P. G. E., Hymenomycetes Gothoburgenses enumeravit (i Bot. Not. 1879, sid. 119-129, 151—156). Unander, Ferd., Om gräs och gräsodling, synnerligen med afse¬ ende å norrländska förhållanden (i K. Landtbruks- Akademiens Handlingar och Tidskrift 1879, sid. 95 98 [-106]). Wahl st ed t, L. J., Folkskolans Naturlära, utarbetad i enlighet med ”Normalplan för undervisningen i folkskolor och småskolor” och C. R. Sundströms ”Atlas till naturriket”, — Christianstad, Bok¬ tryckeri-Aktiebolagets tryckeri. — Tit. 1, Förord, 1, 119 (+ 1) sid. 12:o. (”Kap. III. Om växterna” sid. 52 — 71). Winslow, A. P., Några ord om de svenska arterna af Armeria (i Bot. Not. 1879, sid. 6 — 9). - , Göteborgstraktens Salix- och J^osa-flora. II (i Bot. Not. 1879, sid. 93 — 96, 105 — 109 [forts, i följ. årg.]). — Jfr litera- turfört. 1877. Wittrock, V. B., Om Linnæa borealis L. En jemnförande biolo¬ gisk, morfologisk och anatomisk undersökning (i Bot. Not, 1879, sid. 9 — 20, 137 — 150 [fortsättn. från föreg. årg.]. — Äfven aftryck : — (utan tryckort & årtal) sid. 41—64. 8:o. - , se Linder. Zetters te dt, J. E. [f], Om Vegetationen på Visingsö (i Bot. Not. 1879, sid. 159 — 160). — Jfr literaturfört. 1878. (Exsiccat). Ar es chou g, J. E., Algæ Scandinavicæ exsiccatae quas adjectis Cha- raceis distribuit — — — Seriei novæ Fasciculus nonus (spec. 401—430). — Upsaliæ typis excudit academiæ typographus. Tit. fol. Wittrock, Veit & Nordstedt, Otto, Algæ aquæ dulcis exsiccatæ præcipue scandinavicæ quas adjectis algis marinis chlorophylla- ceis et phycochromaceis distribuerunt — — Fasc. 5 (N:ris 201 — 250) -f- 6 (N:ris 251—300). — Upsaliæ excudit Ed. Berling. 128 Literaturöfv ersigt. Tit. (1 -f- 1) & ind. (1 -f- 1) imp. 8:o. — Anm. Detta exsiccat refereras och deri förekommande beskrifningar på nya arter och varieteter äro aftryckta i Bot. Not. 1879, sid. 20—27. B. I Utlandet tryckta uppsatser. Fries, Theodor M., On the Lichens collected during the English Polar Expedition of 1875—76 (i The Journal af the Linnean Society. Botany. Vol. XVII London. 1879. 8:o] sid. 346 — 368 [sid. 368 —70 parasiter på lafvar]). — Anm. Äfven afdrag med oförändrad paginering och särskildt titelblad. Kjell man, F. R., Bidrag till kännedom om Islands hafsalgflora (i Botanisk Tidskrift 1879. sid. 77 — 80 [Tillæg af Chr. Grønlund sid. 81 — 93]). Lundström, A. N., Elias Fries (i The Journal af Botany British and Foreign 1879 [new ser., vol. VII] sid. 33 — 37 -j- porträtt). S wed erus, M. B., Die zehn letzten Theile des Werkes ”Campi Elysii” von Olof Rudbeck. Ein Beitrag zur Geschichte der schwedischen Naturforschung (i Botanische Zeitung 1879, sid. 25-27). Tillägg. Agardh, J., On some Algæ from the Chatham Islands. Communi¬ cated by F. von Mueller (i Transactions of the New Zealand, Institute, 1870 [-Vol. III. Wellington, 1871. 8:o] sid. (213) 214-215). - , List of the Algæ of the Catham. Islands, collected by H. H. Travers, Esq., and examined by J. A. Communicated by Ferd. von Mueller (i Transactions and Proceedings of the New Zealand, Institute, 1873 [-Vol. VI. Anf. st., 1874. 8:o], sid. (209) 210 —211). Segerstedt, Albrekt, Naturvetenskapen iffolkskolan och för nybe- gynnare. — Metodiska anvisningar. (Med 30 läroprof). — Karl¬ stad, C. Forssells boktryckeri, 1877, 54 sid. 8:o. - , Naturlära för Folkskolor och Nybegynnare. Fjerde uppla¬ gan. — (Med 6i träsnitt och hänvisningar till ”Läsebok för Folkskolan”). — Anf. st. & boktr. 1878. 4 -f 144 sid. liten 8:o. JBihang. TJtländingars i Sverige tryckta botaniska uppsatser. Brown, Rob,, En guldvifva. Fri öfversättning med tillägg af Th. M. Fries (i Vetenskap för alla. Senare bandet, sid. 381 — 402). Svensk botanisk literatur. Caspary, Rob., Hvilken utbredning hafva Nymphæaceerna i Skandi¬ navien? (i Bot. Not. 1879, sid. 65 — 93). Heer, Oswald, Beiträge zur miocenen Flora von Sachalin. Mit 4 Tafeln. Stockholm 1878. P. A. Norstedt & Söner. 11 sid. 4:o, (i K. Svenska Vet.-Akad. handl. — Ny följd. — Femtonde Bandet). - , Über fossile Pflanzen von Novaja Semlja. Mit 1 Tafel. Anf. st. & boktr. 6 sid. 4:o (anf. st.). - , Ur Sequoiornas historia. Efter Owald Heer (undert. A. G. N(athorst). — I Svenska Trädgårdsföreningens Tidskrift 1879, sid. 111—114. Lindberg, S. O., Ofvergång af honorgan till hanorgan hos en blad- mossa. Tafl. XI:e (i öfvers. af K. Yet.-Akad. forh., 1879. N:o 5, sid. 75-78). - Musci scandinavici in systemate novo naturali dispositi. — Upsaliæ ex officina Iesaiæ Edquist. 2 -j_ 50 sid. 8;o. — Anm. Hiiraf 2 upplagor, den ena med följ. omslagstitel: Förteckning öfver Skandinaviens mossor jemt.e deras bytesvärden — bytesvärdena äro uppsatta och antagna både af Upsala botaniska bytesförening och Lunds bo¬ taniska förening — Mayer, Adolf, De odlade växternas näring. — Ofversättning af D:r Rob. In de betou med förord af Hjalmar Nathorst. — Stockholm, central-tryckeriet 1878. 154 sid. 8:o. Rau, Heribert, Naturens Evangelium. Ofversättning från 4:de ori¬ ginalupplagan. — Tredje delen. Läran om växtriket. (Botanik.) — Malmö, Forssell & Lundgrens boktryckeri, 1878. 96. sid. 8:o. Rebau, H., Naturhistoria för skolan och hemmet. II. Växtriket bearbetning och ofversättning af H. W. Arnell och A. N. Lund¬ ström. Stockholm tryckt i Central-tryckeriet. Sid. 1 — 158 (-f- 1) 1- pl 37—48. Iläraf: Inledningen och Morfologien samt ”Systematik” [ett Schema] af A. N. Lundström (sid. 3—32 -f- 154 — 158). — Afdrag: se ofvan. Kryptogamerna och monokotyledonerna af H. W. Arnell (sid 33 -79). Dikolyledonerna af C. M. Lindman (sid. 79—153). Rosenvinge, L. K old er up, Vaucheria sphærospora Nordst. v. dioica n. var. (i Bot. Not. 1879, sid. 190), Wille, N., Ferskvandsalger fra Novaja, Semlja samlede af D:r F. Kjellman paa Nordenskiölds Expedition 1875. Tafl. XII— XIV (i öfvers af K. Vet.-Akad. förh., 1879. N:o 5. Stockholm, sid. 13 74). 9 130 Smärre notiser. Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. Det 12:te skandinaviska naturforskaremötet hölls i Stockholm den 7 — 14 juli innevarande år. Yid allmänna sammanträdet den 10 juli bestämdes, att nästa skandinaviska naturforskaremöte skall hållas i Norge och äga rum år 1885; föredrag hölls af prof Fr. Areschoug om klimatets inverkan på växternas organisation. Inom afdelningen för botanik och fytopaleontologi hade som medlemmar antecknat sig 10 danskar, 3 norrmän, 2 finnar, 37 svenskar samt 1 tysk. Till dess ordförande valdes prof. Fr. Areschoug; till vice ordf. d:r E. Warming, prof. A. Blytt och Y. Wittrock; till sekreterare doc. S. Berggren, seminarielærer H. Mortensen och kand. N. Wille. Vid mötet den 8 höllos föredrag af prof. F. Areschoug, om fyllodiernas organisation, med anledning af hvilket ett kort meningsutbyte uppstod mellan honom och dr Warming; af d:r F. Kiær, om mikrofotografi med förevisning af mikrofotografier af mossor och några sötvattensalger ; af d:r E. Hansen, bidrag till alkoholgjærsvampenes physio- logi, jemte förevisande af preparat; af lekt. N. C. Kindberg, om bryineernas systematik. Den 9 föredrogs af lekt. A. L. Grön wall, kortare meddelanden om en misskänd bladmossa ( Orthotrichum pallens Bruck); af amanuens O. Nordstedt, om Nya Zeelands Characeer; af stud. mag. L. Kolderup Rosenvinge, om nogle ejendommelige anatomiske forhold hos Salvador a ; af d:r E. Warming, Støvbladsbyggning, spiring m. m. hos Rhizo- pJiora; af doc. B. Jönsson, om embryosäckens utveckling hos angiospermerna; hvarefter med anledning af sistnämnda föredrag ett kort meningsutbyte uppstod mellan d:r Warming och doc. Jönsson. Den 10 höllos följande föredrag: af d:r Hansen, som förevisade och förklarade en af honom uppfunnen fuktig Smärre Notiser. 131 kammare för odling af mikroorganismer; af d:r A. P. Winslow, som redogjorde för ocli förevisade en del former af slagtet Rosa; af d:r E. Ahrling, om Linnés brefvexling, livarvid afdelningen biträdde d:r Ährlings förslag att åt¬ gärder måtte på ministeriel väg vidtagas för att få Carl v. Linnés literära qvarlåtenskap i Linnean Society i London och deribland omkring 3000 bref till Linné till sitt rika innehåll känd och i främsta rummet en fullständig kata¬ log deröfver upprättad ; af d:r E. Warming, om de meka¬ niske elementer hos Podostemonaceæ, samt omnämnande och framläggande af ett nytt arbete af V. Poulsen, Bo¬ tanisk Mikrokemi ; af lekt. S. Almquist, om den floristiska behandlingen af polymorpha slägten, hvilket föredrag- föranledde en diskussion, hvari deltogo pastor Deich- mann-Branth, föredraganden,! hr. Mortensen, prof. Blytt, prof. Wittrock och d:r Warming; af lekt. Lindeberg, om uppfattningen af artbegreppet inom mångformiga slägten, särskildt Hieracium. Därefter framstälde lekt. Lindeberg och inledde till diskussion frågan: Ar naturvetenskaper¬ nas ställning vid statens allmänna läroverk sådan, som den enligt dessa vetenskapers så väl pedagogiska bety¬ delse som vetenskapliga och praktiska vigt borde vara? I diskussionen deltogo lektor Grönwall, prof. Wittrock, d:r Ahrling, adj. Krok, lekt. Kindberg och Almquist. Den 12 juli förevisade först dr Kjellman de i f. d. bibliotekssalen å kongl. slottet exponerade saker, som blifvit hemförda med Nordenskiöldska expeditionen å Vega och hvaribland voro många i botaniskt hänseende intressanta föremål. Kl. 11 företogo medlemmarne, till ett antal af 40, en botanisk exkursion till Dufnäs och Nacka, hvarifrån återkomsten skedde kl. 9 e. m. Den 14 juli föredrog först prof. Wittrock: några bidrag- till det hypokotyla internodiets samt hjertbladens morfologi och biologi. Derefter fortsattes diskussionen om naturvetenskaper¬ nas ställning i skolorna från mötet den 10 och häri del- 132 Smärre Notiser. togo prof. Fries, lekt. Grönwall, dir Warming, dr Ahrling, prof. Wittrock, och lekt. Lindeberg, hvarefter följande resolution enhälligt antogs: Botaniska sektionens svenska medlemmar vid naturforskaremötet i Stockholm 1880 anse, att, med den ogynsamma ställning, som naturalhistorien för närvarande intager vid de allmänna läroverken inom Sverge, synnerligast å latinafdelningen, ämnets bildande inflytelse icke på vederbörligt sätt kan tillgodogöras, samt att ämnets fortsättande till skolans afslutning för detta ändamål är nödvändigt. Sedan föredrogs af prof. Wittrock, om några i de nu utkomna fasciklarne 6 och 7 af Algæ acpaæ dulcis exsiccatæ förekommande algarter; af kand. N. Wille, bemärknin- ger angående Smålenenes Chlorophyllophyceæ ; af amanuens O. Nordstedt, sötvattensalger af A. Löfgren insamlade i trakten af Pirassununga i Brasilien; af dir F. Elfving, om tyngdkraftens inverkan på växterna; af doc. S. Berggren, om Azollas utveckling. Derefter förevisade lekt. Thedenius apotekare Sillens i Gefle exsiccater af skandinaviska mossor, hvaraf utkommit första fasciklen, innehållande 300 upp¬ klistrade former, till ett pris af 50 kr. Dir Berggren förevisade nya mossarter från Vega-expeditionen samt en för Skandinaviens flora ny art, Luzida albida , funnen af prof. J. G. Agardh vid Sofiero i Skåne. Följande anmälda föredrag medhunnos ej: af F. Are- schoug: Om förvandtskapsförhållandena bland de euro¬ peiska fingerbladiga och buskartade Bubi; af dir N. G. W. Lagerstedt: Om Diatomaceerna uti Kiitzings exsik- katverk: Algarum aquæ dulcis Germ. Decades; af dir E. Warming: Om Forskellighederne i den botaniske Termi¬ nologi hos de nordiske Folk; af pastor Deichmann-Branth : Lavarter samlede af doc. Korner up på en fjeldtop 10 mil inde i den grönlandske Indlandsis; af cand. A. Jörgensen: Om sympodial Udvikling af Bodens Axe; af dir E. Hansen: Bemærkninger om Poronia punctata. Smärre Notiser. 133 Vid Sällskapets pro fauna et flora fennica årsmöte d. 13 maj förevisade hr Elf ving tvenne vackra och väl utvecklade mögelsvam¬ par, som han odlat på fuktiga hvetebullar, täckta af en glaskupa, näml. j Rhizopus nigricans, hvilken var en af de allmännare arterna af gruppen, samt Phgcomyces nitens Ag. Denna sistnämnde, som var en ganska sällsynt art, hade för oss ett visst historiskt intresse, emedan den första gången beskrefs från Finland, näml. från Frugård, under slägtnamnet Ulva. I sammanhang härmed redogjorde före¬ draganden för de lättaste sätt att odla och bringa till fruktsättning särskilda arter af mögelsvamparnes grupp. Han förevisade vidare ex. af Verbascum phoeniceum , hvilken nu tvenne år å rad blifvit funnen på en sådd äng nära St. Mickel af lyceisten K. J. Ehnberg. Finska vetenskapssocieteten d. 29 apr. Societeten hade under året utgifvit häft. 32 af sina Bidrag, innehållande Rysslands, Finlands och Skandinaviska halföns hattsvampar af P. A. Karsten, första delen. I Kristiania Videnskabselskabs naturvidenskabelige Möde d. 14:de Juni fremlagde Professor A. Blytt en Afhandling af N. Wille: Bidrag till Kundskaben om Norges Ferskvandsalger. I. Smaalenenes Chlo- ropbyllophyceer. Med 2 Plancher. Under 24:de April 1880 har Kollegiet uddelt af Renterne af det grevelige Hjelmstjerne-Rosencroneske Legat for dette Aar til: Universitetstipendiat Nils G. J. Wulfsberg 1000 Kr. til Fort¬ sættelse af sine Studier i Farmacologi og Farmacognosi i Göttingen og derefter at foretage en Reise til Frankrige og England. Under 24:de April 1880 har Kollegiet uddelt af Renterne af det Rathkeske Legat for indeværende Aar til: Professor A. Blytt 400 Kr. for at fortsætte sine Undersøgelser af Norges Sopflora; Stud. real. N. Wille 200 Kr. for att fortsætte sine Undersøgel¬ ser over Ferskvandsalgernes Forekomst i det sydlige Norge. Ved Ugl. Resol. af 22:de Mai 1880 er af de til videnskabelige Reise i Fædrelandet eller till Undersøgelse af fædrelandske Forhold bevilgede Midler tilsfaaet: Telegrafist M. Foslie 400 Kr. till en 3 à 4 Maaneders Reise for att undersøge Finmarkens algologiske I^orholde. Till lektor i naturvetenskap och kemi i Sundsvall är utnämnd doc. fil. d:r J. SpIngberg. 134 Smärre notiser. f Den 25 Maj afgik en af Danmarks bekendte og store naturforskere, prof. Peter Vilhelm Lund, ved døden langt fra hjemmet, i den lille landsby Lagoa Santa i Brasilien. Han var født den 14:de Juni 1801 i Køben¬ havn, hvor han 17 år senere blev student fra Borgerdyds¬ skolen i Kbhvn. I 1825 nødedes han, som hidtil havde givet sig af med Medicin og Naturhistorie og samme år endog vundet to guldmedailler for besvarelsen af Univer¬ sitetets prisopgaver, — af helbredshensyn til at rejse til Rio Janeiro, hvorfra han kom tillbage i 1829. Fra 1829 — 31 rejste han til dels sammen med J. F. Schouw og Englænderen Harewood i| Tyskland, Frankrig og Italien. 1831 valgtes han til medlem af det kgl. danske viden¬ skabernes selskab, hvorpå han i 1833 — 35 berejste de Brasilianske provinser Rio de Janeiro, Sâo Paulo og Minas Geraës, sammen med den russiske botaniker Riedel. Siden 1835 var han bosat i Lagoa Santa, hvor bl. a. senere nuværende Docent E. Warming opholdt sig hos ham fra 1863—66. Lund var væsenlig Zoolog og Palæontolog; hans be- römeste arbejder ere de i Vidensk. Selskabs Skr., 8 og 9 Bd. optagne: ”Blik på Brasiliens Dyreverden för den sidste Jordomvæltning”. Men også botaniske Skrifter haves fra hans hånd, og da disse nærmest interessere os her, skulle vi anføre dem. 1) Bemærkninger over Vegetationen paa de indre Höjsletter af Brasilien, især i plantehistorisk Henseende. (Kgl. Vidsk. Selsk. nat. og math. Afh. VI Del, pag. 145 — 88. Udtog: Have-Tidende IV, pag. 547—554). 2) Iagttagelser paa den anden brasilianske Reise. (Kgl. d. Vidsk. Selsk. Af hl. VI). 3) Bemærkninger over de almindelige Vej- og Ukrudts¬ planter i Brasilien. Udtog af ett Brev til prof. J. W. Hor- neman. (Krøyers ”Naturh. Tidskr.” Bd. II, pag. 53—67). ±) Brev fra Brasilien. (Schouw: ”Dansk Ugeskrift”, Bd. VII, pag. 153 — 63). Smärre Notiser. 135 Desuden allerede tidligere et par mindre breve. I mange år har Lund intet videnskabligt arbejde publiceret, men levet rolig i Lagoa Santa, hvor hans hjem var ligesom en station for de nordiske naturforskere, der besøgte Brasilien. Sine store palæontologiske sam¬ linger skænkede han staten i 1845, og de findes nu op¬ stillede i vort zoologiske museum i København. V. A. P. Luzula albida funnen i Sverge och Norge. Yid naturforskaremötet i Stockholm förevisades ex. af Luzula albida, som i maj månad i år blifvit funnen af prof. J. G. Agardh i bokskogen vid Sofiero, norr om Helsingborg, i fullkomligt vildt tillstånd. Den har sedermera blifvit sedd i samma trakt i tem ligen stor mängd. Enligt meddelande af lekt. S. Almquist är den äfven tagen af skolynglingen Gustaf Sederholm i en park vid Ålberga nära Kolmorden i Södermanland. Om dess förekomst i Norge, skrifver prof. A. Blytt till utg. : ” Luzula angustifolia Garcke (L. albida DC), fandt jeg i Juni 1880 paa en sandig skoveng og mellem Egekrat faa Fod over Havet paa Bisöen ved Risör. Stedet hvor den voxer er aldeles i Naturtilstanden, og der er icke Spor af Tvivl om, at Planten er aldeles vildtvoxende”. Denna art, som äfven förekommer på Seland, står närmast L. silvatica , men har smalare blad; kalkbladen äro äggr. lancettlika, spetsiga, de yttre kortare, alla något längre än den trekantiga spetsiga kapseln; fröna ha ett mycket litet bihang i spetsen. Hvad sjelfva artnamnet angår, så anföres det olika af olika författare, ss. : Juncus pilosus £ L.; J. nemorosus a Poll. (1776); J. angustifolius Wulfen (1789); J. albidus Hoffm. (1791); Luzula albida Desv.; L. angustifolia Garcke; L. nemorosa (Poll. ex. p.) E. Mey. Under två år har i Kews botaniska trädgård fram¬ kommit en monströs form af den hybrida Cypripedium Sedeni Bchb. f. Cypripedium har likasom öl riga orchi- Smärre notiser. i 36 deer normalt ett perigonium af tvenne tretaliga kransar, men denna form hade blott tvenne laterala sepala och tvenne i medianlinien belägna petala. Dessa motsvara labellum och ett lateralt petalum, som ryckt in i median¬ linien. Mest intressant är dock den monströsa förändrin¬ gen af andrœceum. Detta utgÖres, som bekant är, hos Cypripedium af tvenne laterala fertila ståndare ocli ett i den resupinerade blomman öfre sköldlikt staminodium. Af dessa hade hos den monströsa formen staminodiet om- bildats till en pollenalstrande ståndare, h varemot af de laterala ståndarne ej fans ett spår. Denna form motsvarade sålunda häruti fullständigt de monandriska orchideerna. Tilläggas bör dock, att denna ståndares knapp och pollen visade den för Cypripedium normala bygnaden. Pistillen var dimer med uppåt och utåt rigtade stigmata. — Henry Trimen beskrifver i December-häftet af Journal of Bot. för i fjor under namn af Phyllorachis sagittata ett gan¬ ska egendomligt gräs från vestra delen af det tropiska Afrika. Redan genom sitt äfven upptill något förgrenade och med pillika blad försedda täta strå, afviker det från grä¬ sens vanliga utseende. Ännu mera främmande är in- florescensen — en bladlikt utbredd rachis, på hvars rnedel- nerv ånyo sammansatta småax sitta. Äfven dessas rachis är plattad. Den uppbär trenne småax, af hvilka endast det nedersta är fertilt med 4 glumæ och en palea. Af de 4 glumæ, som ha ganska olika form, är den tredje starkt förlängd, och den fjerde har samma hinnaktiga utseende och bygnad som palean. Utom denna stora inflorescens bära stråna vanligen från de öfre bladslidornas axiller utgående trådlika skaft, som äro helt inneslutna i slidorna och från hvilkas spets utskjuter ett småax af samma bygnad som de ofvan be- skrifne i hufvudinflorescensen, men hvars tredje gluma är kortare än den starkt förlängda fjerde gluman och palean. Stundom bär detta skaft på sin halfva höjd ännu ett i slidan helt inneslutet småax. Innehåll: Liter aturöfversigt : Y. Wittrock et O. Nordstedt, Algæ aquæ dulcis, fase. 7 et 8. — H. and J. Groves, A review of the british Characeæ. — Svensk botanisk literatur 1879. — Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. — Anslag. — Utnämnd. — Död. : — Luzula albida funnen i Sverge och Norge. — En monan- drisk Cypripedium. — Ett egendomligt gräs. L/U n cl , Fr. Herlings Boktryckeri och Stilgj uteri, 1880. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF O. NORDSTEDT. N:r 5. d. 5 Nov. 1880. Smärre Fytografiska anteckningar. Af F. W. C. Areschoug. I. Artemisia Stelleriana Bess. Under innevarande höst erhöll Fil. Kandidaten Hj. Nilsson af Skolynglingen Joh. Berg von Linde till bestämning ett par exemplar af en Artemisia , som till utseendet i hög, grad afvek från de hittills kända skandinaviska arterna af detta slägte. Den uppgafs vara tagen på hafsstranden i närheten af det söder om Helsing¬ borg belägna fiskläget Båå. Härom underrättad beslöt jag att på ort och ställe taga närmare kännedom om de med denna arts förekomst i närmare samband stående omständigheter. I sällskap med Konservatorn vid härva¬ rande Botaniska Museum, C. O. Nordstedt samt Fil. Kandi¬ daterna E. Ljungström och Hj. Nilsson företog jag alltså d. 22 Sept, en utflygt till Råå. Något norr om detta fiskläge anträffades de första exemplaren af ifrågavarande växt. Hafsstranden såväl här som hela kuststräckan upp till Helsingborg utgöres närmast hafvet af ett all vegetation saknande, af vågorna allt som oftast öfversköljdt bälte af sand. Närmast detta bälte vidtager ett annat, som mottager den af hafvet uppkastade tången och derför närer en synnerligen yppig strandvegetation, till största 10 138 F. W. C. Areschoug. delen bestående af Ckenopodiaceer, i synnerhet Atriplex- former. Derinnanför vidtager ett område, som i följd af bristen på växtföda hyser en ganska torftig vegetation, bestående till största delen af JElymus arenarius och Psamma arenaria. Marken utgöres der af en med småsten rikt uppblandad lös och naken hafssand. Det var uteslu¬ tande inom detta område, som Artemisian anträffades. Det är ett synnerligt anmärkningsvärd t förhåll an de r att inom hela det område, der denna form uppträder, Artemisia maritima fullständigt saknas. Sistnämnde art. är för öfrigt ingalunda sällsynt på Skånes vestkust hela sträckan från Skanör med omgifningar ända upp till Lands¬ krona, men från denna punkt till Helsingborg och ett godt stycke derifrån norr ut saknas den fullständigt och uppträder först åter på enstaka punkter i nordvestra Skåne. Det förefaller således, som om den här närmast i fråga varande form skulle på sitt sätt vikariera för A. maritima. Den befanns nämligen växa i spridda grupper af högst 4 — 5 stånd ända till Helsingborgs omedelbara närhet. Denna spridda förekomst delar den för öfrigt med A. maritima , som dock bildar ännu större kolonier, hvilka kunna befinna sig på ett afstånd från hvarandra af ‘/4 mil och deröfver. De enstaka individer eller små kolonier af vår Artemisia , som anträffades utmed hela hafsstranden mellan Råå och Helsingborg, hade ej större afstånd mellan hvarandra än ett eller annat hundratal af steg. I allt anträffades 25 — 30 större och mindre stånd. Några voro ännu mycket unga hade ännu icke blommat och voro synbarligen uppkomna ur frön. Andra deremot voro mycket stora och rikblommiga, så att af ett enda stånd kunde erhållas 30 eller ännu fiera herbarie- exemplar. Vid närmare efterforskning befanns denna växt redan sommaren 1876 vara funnen af Fil. Kandidaterne E. W. Cedervall och B. Jönsson på hafsstranden i närheten af Iludebäck, som är beläget 1/2 sv. mil söder om Rå, och siliquæ graciles, 2 — 3 cm longæ, substrictæ, cum pedunculis divergentes vel patentes; semina superne alata. Den öfverensstämmer således till alla delar med Kochs beskrifning på arten och är till utseendet temligen olik Norrköpingsformen, som är var. borealis Fr. Herb. Norm» XII, 15, och skiljer sig från hufvudformen med glesare hårig stjelk, kortare, bredare och mera tydligt lyrformiga blad, färre (omkr. 4 par), glesare flikar hos rotbladen och flera stjel kblad, som äro par delade och till formen nästan likna rotbladen. Ännu mera. skiljer den sig från Arabis suecica Fr., som har något gröfre, mera grenig och bladrik stjelk, färre och mera fåflikiga rotblad, hvilkas sidoflikar äro vida smalare, groftandade stjelkblad, van¬ ligtvis bågformigt uppböjda, ehuru utstående skidor, ovin¬ gade frön, samt till habitus bildar en öfvergång från Arabis ThaMana till A. alpina. Om några af svenska flor ans no vitier 1880. Af O. Nordstedt. Under rubriken ”Skandinaviska Florans Novitier” med¬ delades i äldre årgångar af Bot. Not. förteckning och delvis beskrifning på de för floran nya, under den senast för¬ flutna tiden funna formerna. Man har ansett att dessa nyheter för svenska floran nu för tiden icke skulle blifva så synnerligen många, hvad fanerogamerna beträffar; dock har denna flora i år blifvit riktad med ovanligt många arter. Vi erinra om de på andra ställen i Bot. Not. omnämnda fynden af Artemisia Stelleriana, Arabis arenosa ( x , flere former af Ilosce samt Luzula albida . Om den i Me¬ delpad funna Phaca alpina blifva vi i tillfälle att i ett 152 O. Nordstedt. kommande n:r meddela. En annan visserligen för flere år sedan tagen men först i år som svensk urskild art år: Sagina cæspitosa (Vahl) Lge. Om denna art och dess förhållande anmärker prof. J. Lange i en uppsats ”Bemærkninger ved det 50 de Hæfte af Flora Danica” (i Overs. k. Danske Videnskab. Selsk. Forh. 1880, sid. 118) följande: Sagina nivalis (Lindbi.) Fries, er tegnet efter Exemplarer fra Grønland, hvor den findes flere Steder mellem 63 og 70 °. Den er ogsaa funden paa Spidsbergen, i Finmarken og paa Dovrefjeld, og de Exemplarer, jeg har til Sammenligning fra disse Steder, svarer aldeles til den grønlandske, saa at der ikke kan være Tvivl om den rigtige Bestemmelse af de sidst nævnte. Deremod høre Exemplarer, meddelte under Navn af S. nivalis fra Bipanes i Torneå Lappmark (Björnström) utvivlsom til en anden Art, som hidtil kun var bekjendt fra Grønland, nemlig Sagina cæspitosa (Arenaria cæspitosa J. Vahl i Fl. Dan. Tab. 2289). Denne var af afd. Prof. E. Fries (Summa veg. Scand. 1, p. 156) antaget for sy¬ nonym med S. nivalis, men Forskjellen i Voxemaade og flere Karakterer ere saa betydelige, at jeg ikke kan til¬ træde denne Mening. S. nivalis angives at være perenne- rende, og jeg tør ikke betvivle Bigtigheden af denne An¬ givelse, men i Udseende ligner den en enaarig Plante, idet der fra en tynd Bod udgaar en tæt Bladrosette, fra hvis Grund der till alle Sider udskyde talrige, korte, men oftest flerblomstrede Grene med fine, efter Udspringningen rette Blomsterstilke, der rage langt udenfor Bodbladene. S. cæ¬ spitosa er deremod afgjort en perennerende Plante, med talrige Bladrosetter udgaaende fra en fælles, ofte tyk og sammentrængt Bodstok, hver enkelt af disse Bladrosetter frembringer en eller meget faa Blomster, hvis Stilke ere oprette og saa korte, at de neppe naa ud over Bladene. En Forgrening af Blomsterstilken har jeg ikke kunnet finde hos de af mig undersøgte Exemplarer, Blomsterne ere deremod större end hos S. nivalis med Kronblade læn- Om några af svenska florans novitier 1880. 153 gere end Bægeret, og den angives af Vahl at være 10- hannet, hvorimod S. nivalis kun har 5 Støvdragere. En Sammenligning mellem Frøene, som i Alsinaceernes Fami¬ lie ofte afgive gode Kj endetegn, har jeg ikke kunnet an¬ stille af Mangel paa Frugtexpl. af S. cæspitosa”. — Sjelfva originalbeskrifningen af Yahl öfver S. cæspitosa till fig. 2289 i Flor. dan. lyder: ”densissime cæspitosa, cau¬ libus brevibus erectiusculis, foliis subulatis mucronatis ex- stipulatis, pedicellis brevibus erectis unifloris subglabris, petalis sepala obtusiuscula parum superantibus. — Yalde affinis Sperg. saginoid. Sw., a qua tamen diversa est cau¬ libus erectis approximatis et imprimis, quod in Sp. sagi- noidi semper calyces petalis breviores *) sunt. Crescit in humidis argillaceis et arena glareaque impletis locis. Diagnosen på Sagina nivalis i FI. dan. fa.sc. L pag. 7 lyder: ”foliis densis rosulatis brevibus, subulatis ; pedunculis plurimis; -elongatis e ramis brevissimis, ad basin rosulæ centralis egredienti- bus radiatim divaricatis; floribus minutis, 5-meris, sepalis obtusissi¬ mis membranaceo-margaritaceis, petalis capsulâque parum brevioribus, staminibus 5; capsula fere ad basin usque 5-partita; seminibus oblique pyriformibus, granulato-tuberculatis. Fries mant. III, pag. 31 (exci, syn. Arenariæ cæspitosæ). Blytt, Norg. Fl. 3, p. 1039. Spergula niva¬ lis Lindbl. in Phys. Sällsk. Tidskr. 1838, p. 128”. Specimen depictum. ..... Grønlandiæ .... För jemförelse skull aftryckes här Lindbloms beskrif- ning i Strödda botaniska anteckningar till upplysande af Norges Flora (i Phys. Sall. Tidskr. 1 Bd. 1837 — 38, pag. 328): ”Spergnla saginoiåes L. Swartz Vet. ak. Handl. 1789 ß. S%). nivatis: densissime cæspitosa. Caules breves semipollicares ramosi, foliis subulatis apice subtrigonis mucronatis 1 — 2 lin. ad basin 1j2 lin. latis densissime imbricatis glaberrimis prorsus obtecti. — Folia, saltim suprema vaginato erecti stricti. Sepala ovata obtusa crassius- cula trinervia nervis vix conspicuis obscure viridia subolivacea albo- marginata lineam fere longa capsulæ arcte adpressa. Petala alba *) ”Här står genom uppenbart tryckfel ”breviores” i st. för ”lon¬ giores” såsom redan Lindblom anmärkt i Bot Not. 1841 sid. 171. ° IL 154 O. Nordstedt. ovata obtusa breve unguiculata persistentia calycem æquantia 1. parum superantia. Stamina 10 petalis subduplo breviores. Capsula luteo- fusca calyce ij 3 longior 5-valvis. Semina luteo-fusca, quam Sp. Saginæ et saginoidis maiora, reniformia subgranulata. Denna form, som med hänsyn till sjelfva habitus är betydligt olika Sp. saginoides och må¬ hända utgör en egen art, fann jag i frukt och mycket sparsamt vex¬ ande bland Salix polaris, Ranunc. nivalis, pygmæus etc. på ett något fuktigt ställe vid öfre Sprenbäcken på Knutshö åfvanför Kongsvold på Dovre d. 24 Sept. 1837. Som den mest öfverensstämmer med Sp. Saginoides har jag upptagit den såsom dess underart till dess att den blir ytterligare undersökt i dess blommande tillstånd. — På de få exemplar jag fann var femtalet rådande i alla fruktifikationsdelar utan undantag”. Af dessa beskrifningar tyckes mig framgå, att S. cæ¬ spitosa är en form af Lindbloms S. nivalis , hvilken åsigt L. sjelf framstäit i Bot. Not. 1841 sid. 171: ”Denna art ... är efter all sannolikhet densamma som Utg. 1837 fann på Dovrefjell och i Physiogr. Sällskapets Tidskrift l:a Bandet p. 328 beskrifvit under namn af Spergula nivalis ; af densamma fann han under resan 1839 på lägre ställen vid Drivelven midtför Vårstien på Dovrefjeld en laxare mera utbredd och långsträckt form, som hade något tycke af Spergula strida Fr., och hvilken påtagligen bade vext- stället (bland stenar och grus — ej som den andra formen på tättpackad hård lerjord hland Salix polaris) att tacka sitt förr ändrade utseende”. Denna senare form tyckes mig vara identisk med S. nivalis Lge i Flor. dan. I mitt herb, har jag 2 former af S. nivalis , samlade 1865 på Dovre af S. Berggren, som då ansåg dem för distinkta former och kallade den ena, från toppen af Finshö, för f. densa och den andra, från Vårstien, för /. laxa. F. laxa öfverensstämmer bra med S. nivalis Lge och f. densa med S. cæspitosa utom i det afseendet, att den är glatt. S. cæspitosa har näml. enligt hg. i Fl. dan. 1) glandelhår på blomskaften ; på ex. från Grönland samlade af S. Berggren, har jag äfven sett glandelhåren 1) Denna fig. måtte föresväfvat Fries, då han i Mant tert. be_ skrifver Sagina nivalis från Sprenbäcken; det heter näml. där pag. Om några af svenska florans novitier ISSO. 155 sträcka sig ett stycke upp på foderbladen. Ex. från Ri- panes i Lunds Univ. herb., kvilka tillhöra /. densa, ha också glatta blomskaft. Att f. laxa någon gång kan hafva några glesa glan- delhår på blomskaften har jag sett på ex. från Vår- stien, erhållna af prof. A. Blytt, som angående S. nivalis skrifver: ”hos de störste og frodigste Exemplaren ere Blomsterskilkerne, saa länge de ere unge, lidt haarede i deres överste del. Detta er f. Ex. fra Vaarstien og fra Bredderne av Altenelv. Med glatte Blomsterstilke have vi den fra Fogstuen, Lom (herfra er den indfort i den botaniske Have, hvor den holder sig glat, om den end er meget frodigere, end paa Fjeldet), Banen fl. St. saasom paa Tverfjeld, Andfjeld og Nasa”. Enligt meddelande från lektor C. Hartman, äro alla hans ex. af f. densa från Bi¬ panes och af f. laxa från flere lokaler, ss. Lyngenfjord, glatta, men de från Fogsån på Dovre hafva på en del blomskaft spridda glandelhår, att icke säga gl andler, emedan de äro mycket kortskaftade. Att ståndarnes antal icke är fullt konstant hos flere Alsinaceer vet man ju. Hos de kleistogama blommorna af Cerastium viscosum (var. apetaluni) äro de utbildade ståndarne endast 5 förutom rudiment till 2 à 3 och kron¬ bladen reducerade till ett eller par fjäll. Det är således icke sannolikt att ståndarne hos S. nivalis Lge konstant skulle vara 5 och hos S. cæspitosa 10 (i 4-taliga blr. resp. 4 eller 8). Jag har därför undersökt en del blommor och funnit på ex. af S. nivalis Lge från Spetsbergen: 4 sepala, 4 petala, 8 stamina, 6 stigm.; på ex. från Grönland. 4 sep., 2 pet., 6 stam.; (lika i 2 blr från samma stånd); 4 sep., 4 pet., 8 stam.; 5 sep. 5 pet., 10 stam.; 5 sep., 1 pet., 5 stam., 5 stigm.; 4 sep., 1 pet., 7 stam., 4 stigm.; på ex. från Vårstien: 5 sep., 4 pet., 8 stam., 5 stigm.; hos 32: ”pedunculo... pilosello”. Föröfrigt stämmer beskrifningen med Lindbloms egen, hvari dock icke något namnes, om blomskaften äro glatta eller ej. 156 O. Nordstedt. S* cæspitosa från Grönland: 5 sep., 3 pet., 7 stam.; 5 sep., 4 pet., 11 stam.; hos f. densa från Finshö: 4 sep., 4 pet., 8 starn.; 5 sep., 5 pet., 10 stam. Ståndare och kronblad tillhopa kunna således hos dessa former bilda antingen 2 eller 3 kransar. På grönländska ex. af. S. cæspitosa , tagna af S. Berg¬ gren, fann jag i en årsgammal kapsel ett par qvarsittande frön, som på en del af sin yta hade små runda knölar (sådana som hos S. nivalis Lge); på unga ej mogna frön däremot sågos dylika knölar öfver större delen af fröets yta, liksom hos S. nivalis Lge. F. laxa och densa från Dovre ha småknöliga frön liksom också formen från Bi- panes. Hos f. densa från Dovre liksom hos S. cæspitosa från Grönland (både på ex. och Vahls hg.) skjuter blom¬ skaftet oftast ut ofvan bladen något litet; på ex. från Bi- panes äro blomskaften stundom 9 m. m. långa och så¬ ledes rätt betydligt utskjutande. Mig förefaller det rättast att förena S . nivalis f. densa med S. cæspitosa (Vabl) Lge; men som Lindbloms namn (1838) är äldre än Vahls (1840), bör L:s namn föredragas. Dovreformen liksom den från Bipanes kunde då kallas a glabra och den grönländska f. glandiäosa; båda under det gemensamma varietetsnamnet : cæspitosa. S. nivalis Lge tinge då hafva ett nytt namn, hvartill kunde tagas Berggrens (in sched.): var laxa , med f. glabra och f .glandiäosa. Om denna sistnämnda var. bör betraktas som egen art eller ej, anser jag för min del ännu tvifvelaktigt ; för att afgöra detta bör en noggrannare undersökning verkställas i naturen. Detta mitt tvifvel förökas af den omständigheten, att Sagina saxa¬ tilis Wimm, på Dovre uppträder i 2 former, en f. laxa och en f. densa (enligt ex. tagna af A. Falk); men hos dessa är skillnaden icke så starkt utpreglad som ofta hos S. nivalis. Stud. B. Jungner har meddelat mig följande om 2 af honom tagna nya former: Linnæa borealis L. var. sulphur escens n. v. Om några af svenska florans novitier 1880. 157 I Svenstorps skog uti Fröjereds sn. af Vestergötland har anträffats* på en plats af ung. 20 qvadratmeter en Linnæa , som på afstånd tycktes vara rent hvit, men vid närmare betraktande befanns vara inuti svafvelgul. Skill¬ naden mellan denna och den vanliga består likväl icke endast i konans färg utan äfven i dess form, i det att kronbladen äro kon vaxa i förhållande till blommans axel och icke såsom hos den vanliga formen raka eller nästan konkava. Genom iakttagelser äfven af öfvergångsformer finner man, att dessa båda karakterer stå i ett visst beroende af hvar¬ andra, så att, ju mera kronan är inåtböjd och därigenom bildar liksom en pip, desto mer antager blomman längst inuti en gul färg; och ju mera rak eller konkav kronan är, desto mer framträder den röda färgen, men icke såsom den gula jemnt utbredd öfverallt på lika afstånd från kronans botten och mera intensivt i denna, utan grupperande sig mera på vissa punkter i synnerhet på kronbladens midt. Fragaria vesca L. var. calycina n. v. I Oltorps hagar i Vestergötland finnes i ganska stor mängd eller kanske rättare har funnits — emedan en järnvägsbank nu är lagd midt öfver det ställe, där den för några år sedan växte — en Fr agar ia vesca , som i syn¬ nerhet efter blomningen hade långt utdraget och flikadt foder. Fruktfästet var utveckladt på samma sätt som hos hufvudformen. En liknande calycina-form är förut fun¬ nen af Fr. collina Elirh. Af Lic. L. Neuman har jag mottagit följande be- skrifning : Artemisia biennis, Willd. Phy t. På hafsstranden söder om Halmstad ungefär midt emellan Nissans och Fyllingeåns utlopp fann jag den 25 sistlidne juli en Artemisia , hvilken jag, efter jemförelse med exemplar i härvarande Botaniska Institutions herba¬ rier och med stöd af Willdenows och De Candolles diag¬ noser, bestämt till Artemisia biennis Willd. 158 O. Norstedt. Lamarck förenar henne med A. annua Lin., Willdenow gör i sin ”Phytographia rariorum plantarum” (pag. 11 N:o 39) lienne till egen art under o fvan anförda namn. Jacquin kallar henne ” Hispanica ”, Ehrhart ”Australis” och De Can¬ dolle för henne i sin ”Prodromus” till Artemisiornas tredje section ”Abrotanum” och underafdelningen ”Monocarpea”. Det är svårt att utreda, när växten blifvit införd till Halland — att hon ej der är inhemsk, tager jag för af- gjordt, då den enligt ”Prodomus” endast förekommer i Nya Zeeland, Kamtschatka och N. Amerika (Hudson Bay, Carlton House). I Botanical magazine, hvarest den fins afbildad, drages dess förekomst på Nya Zeeland i tvifvels- o mål. Mig veterligen odlas den icke i Halland. Återstår endast det antagandet, att den genom barlast skulle in¬ kommit till Halmstad och derifrån spridt sig till kusten. Jag har för att utröna detta låtit undersöka stadens barlastplatser, men hittills utan resultat. Då de tvenne jblommande stånd, jag påträffade, voro starka och frodiga, och i närheten funnos flere smärre, unga, är det antagligt, att i frågavarande växt kommer att sprida sig i trakten. Jag vill derför här bifoga en beskrifning af densamma: Tre fot hög, robust, ända från roten rikt förgrenad, glatt och grundt fårad stam. Alla bladen äro glatta och platta. De nedre stjelkbladen stå på gränsen mellan par- bladiga och 2 ggr pardelta, flikarne af andra ordningen äro jemnbreda och sparsamt tandade, de öfre bladen mindre sammansatta, deras flikar mindre tandade, tills slutligen de öfversta, i blomställningen befintliga, blifva enkla jemn¬ breda, hela eller med högst få tänder. Korgarne, inemot dubbelt så stora som de hos A. campestris, äro runda och fästa utan skaft på 1 — */ 2 tum långa smågrenar. Dessa smågrenar sitta tätt öfver hvarandra och äro tryckta intill de större grenar, från hvilka de utgå. Då stammens alla grenar upptill bära blomställningar, bildas sålunda en sammantryckt vippa, der h varje bi- Om några af svenska florans no vitier 1880. 159 axel uppbär ett sammansatt ax (af korgar). Holkfj allen -som äro elliptiska, jemnt afrundade mot basen och spetsen, utgöras af ett grönt midtelfält längs nerven och två breda hinnkanter längs sidorna. Blomfästet naket och glatt, alla blommorna hermafrodita, rörformiga och fertila. Kronans pip grön, brämet af pipens längd, föga vidgadt, gulaktigt. Fruktämnet af blomkronans längd, omvändt äggrundt, till färgen brunt med ljusare utstående, längsgående kanter. Rotblad och frukter har jag ej lyckats erhålla. Växten liar en stark lukt af Acorus Calamus. Växtgeografiska bidrag. Af G. Lagerheim. Småland: Matricaria discoidea. DC : Kalmar i mängd på ballastplatsen. Senecio viscosus. L. : Kalmar. Thymus chamœdrys. Fr.: Hofmantorp vid kyrkan. Datura Stramonium. L.: Hofmantorps herregård under flere år. Veronica opaca. Fr.: Hofmantorps herregård. Sisymbrium Irio.: Kalmar nära hamnen. Ally s sum calycinum. L.: Nässjö jernvägsstation. Medicago maculata: Kalmar på ballastplatsen. Gagea arvensis. Schult.: Kalmar på en åker nära Lindesberg. Öland: Carduus nutans, h. : Halltorp vid vägen norr ut. Angelica litoralis. Fr.: Borgholm, vid hamnen. Ny för Ölands flora. Anemone silvestris. L. : Borgholm i en grop vid fyren enl. Stud. Pettersson. Ep ip act i s microphylla. Sm.: Mellan Ekerum och Halltorp nära en gardesgård bland andra Epipactis-arter, återfunnen 1879 af Stud. Pettersson. Carex hirta ß hirtæf ormis. Pers.: Borgholm norr om staden. Gotland: Erigeron canadensis. L.: Utgången vid Wisby. Teucrium Scor dium. L.: Vestringe. Verbascum nigrum ß amplectens. Hn.: Vesterhejde vid kyrkan. Veronica spicata ß nitens. Host: Vesterhejde vid landsvägen. Bimpinella nigra. Wild: Wisby allmän. Selinm carvifolia. L.: Etelhem. Raunculus PKilonotis. Ehnb. : Wisby söder ut. Roma station. Ranunculus ophioglossifolius. \ ill.: Troligen utrotad vid Wisby. Batrachium hederaceum. Dum.: Utrotad vid Wisby. 160 G. Lagerheim. Bunias, orientalis.: Wisby söder ut. Diplotaxis tenuifolia. DC. : Wisby söder ut. Diplotaxis muralis. DC.: Wisby söderut. FarseUa incana. R. Br. : Stenstu i Vesterhejde. Senebiera diclyma Pers.: Utgången vid Wisby. Isatis Unctoria. L. : Lummelunds bruk, på hafsstranden. Epilobium parvijiorum. Schreb.: Wisby norr ut. Vesterhejde. Medicago sativa. L.: Wisby söder ut. * Ononis campestris. Koch. : Utgången vid Wisby. j Rumex acutus. L.: Wisby på Gamlehamn. Lummelunds bruk. Polygonum Boji. Bab. : På hafsstranden nedom Lummelunds bruk bland Tritica och Rumices, ganska ymnigt. Ny för Gotland. Juncus atricapillus. : Vestringe. Scirpus carinatus. Lm. : utgången vid Wisby redan sedan ett par år. Carex extensa. Good.: Lummelunds bruk på hafsstranden. Glyceria plicata. Fr. : Wisby norr ut. Calamagrostis varia. B. P.: Buttle station. Literatur-öfversigt. Botanisk Mikrokemi. Vejledning ved fy tohistolo¬ giske Undersøgelser til Brug for studerende udarbejdet af V. A. Poulsen, Københayn 1880, 72 s. 8:o. Pris 1: 50 kr. Genom utgifvande af detta arbete bar förf. fylt en lucka i literaturen. Man finner bär från spridda håll samladt, hvad man i allmänhet behöfver veta i detta ämne. Första afdelningen behandlar under 45 n:r de mikrokemiska reagenserna, hvilkas beredning, där nödigt är, beskrifves, samt deras användning, hvarvid påvisas, hvilka fall de kunna användas och huru de då verka- Som bibang upptagas de olika inläggningsmedierna och cementeringsfernissorna för mikroskopiska preparat. Andra afdelningen behandlar under 40 n:r växtämnena och meto¬ derna för deras igenkännande. Floræ (lanicæ iconum fasciculus L. Fol. — 1880 Denna fase. är den näst sista; den sista skall utkomma 1883 och åtföljas af ett register och en kritisk revision af hela verkets innehåll. Förteckning öfver de afbildade formerna jemte beskrifningar öfver de nya arterna meddelas här. Tab. 2941 Veronica præcox All. 2942.1 Calamagrostis hyperborea Lge ined., late repens et stolonifera, culmis erectis superne cum rachi ramisque inflorescendae scabris ; foliis infer, et fasciculorum ste- Literaturöfversigt. 161 rilium angustis involutis, medium culmi superantibus, caulinis lati¬ oribus, planis, scabris; ligula brevi, erosa; panicula 6 — 10 centimtr. longa, erecta, lanceolata, spicæformi-contracta, purpurascente, ramis brevissimis; spiculis c. 4 m. ra. longis, glumis subæquiîongis lanceo- latis, longe acuminatis, dorso scabriusculis ; palea infer. 3 — 3 m. m. longa, 3 — nervia ; pilis paleâ subduplo brevioribus, arista recta, prope medium paleæ inserta, paleâ ipsâ parum breviore. — Grön¬ lands. — Habitu C. purpurascenti R. Br similis, quæ autem culmo sevi, ramis inflorescentiæ hi rtis, nec scabris, foliis latioribus, ligula elongata, acuta, arista geniculata exserta differt. C. lapponica Wg. glumis latioribus et brevioribus, arista leviter flexuosa, paleam supe¬ rante, pilis paleae longitudine recedit; C. strigosa Wg. denique ligula jongiore, acuta, panicula angustata, glumis angustioribus longiusque acuminatis facile distinguitur. 2942.2 Calamagrostis stricta (Timm.) var borealis Læst. f. 2943 Aira cæspitosa L. var. pallida Koch f. 2944 Aira cæspitosa L. var. brevifolia Hartm. 2945.1 Aira cæspitosa var. minor, differt a forma communi foliis brevibus, angustissimis,, mox involutis, culmo humiliore et gracili, panicula brevi, ramis bre¬ vibus, capillaribus, spiculis minoribus, palea inferiore 5-nervia. Ad ripas arenosas lacus Siljan prope pagum Rättvik Dalecarliæ legi.- 2> var. vivipara. 2946 Poa laxiuscula (Blytt) Lge (Poa aspera in P. laxam transiens Fries Herb. Norm. III . 95). 2947 Poa pratensis L. var. domestica Læst. 2948 Bromus hordeaceus. L. 2949 Asperula tinctoria L. 2950 Viola mirabili — silvatica P. Nielsen. 2951 Sambu¬ cus racemosa L. 2952 Luzula arctica Blytt. 2953 L. multiflora (Hoff.) var. pallescens (Wahlenb). 2954 L. campestris (L.) DC. 2955 L. ar¬ cuata Wahlenb. 2956 Polygonum strictum All. & elatum Fries. 2957 P. Hydropiper L. ß pauciflorum Lge. 2958 P. laxiflorum Whe. 2959 P. minori — Persicaria A. Br. 2960 Vaccinium Vitis Idæa L. ß pu¬ milum Horn. 2961. Sagina nivalis (Lindbl.) Fr. 2962 Alsine stricta (Sw.) Wahlenb. 2963 Cerastium arcticum Lge ined., humile (1—2” longum), dense cæspitosum; foliis ovali — v. obovato-subrotundis, in¬ ferioribus glabratis, superioribus dense breviter hirsutis; floribus magnis, plerumquæ> solitariis, bracteis non scarioso — margina¬ tis; sepalis ovatis, obtusis; capsula recta, calycem paulo excedente, seminibus granulato — papillosis, papillis brevibus, obtusis. (C. latifo¬ lium Hartm., Blytt, non L.). [Hos den äkta C. latifolium L. från sydeuropas alper, med hvilken den har en stor yttre likhet, äro fröna löst omgifna af ett tunnt nätformigt rynkadt fröskal, hvaremot skalet hos C. arcticum sluter tätt om fröet och är i synnerhet på sin öfre bredare del, tätt besatt med korta, afrundade vårtor, enl. Lange Overs. Vid. Selsk. Forh. 1880 p. 119]. 2964 PotentiUa Banuncu- 162 Litcraturö f versigt. lus Lge ined. Multiceps, ramis rhizomatis longis crassisque, reliquiis foliorum et stipularum dense tectis; foliis radicalibus longe tenuiter- que petiolatis, gbaberrimis v. parce ciliatis, glaucis, digitato-quinatis, foliolis flabellato-5-7-fidis, foliis caulinis paucis, ternatis; caulibus flo¬ rigeris e basi adscendente erectis, 8 — 12” longis, superne leviter pu- berulis, ceterum glaberrimis, apice laxe cymosis; sepalis obtusis, in¬ terioribus ovatis, exterioribus lineari-lanceolatis, subduplo brevioribus ; petalis pallide luteis, leviter emarginatis, calyce parum longioribus - carpidiis glabris, lævibus. (P. maculata var. Berggr. seed. pl. exsicc.). Gronlandia. 2965 Potentilla Friesiana Lge ined. Multicaulis, rhi- zomate crasso, stipulis foliisque emarcidis dense fusco squamigero, caulibus firmis, spithamæis, erecto-adscendentibus v. diffusis, longe pilo¬ sis, foliis radicalibus rosulat.is, breviter petiolatis, glutinosis, subtus præcipue longe pilosis, ternatis, foliolis obovatis elevate reticulato- venosis, utrinque 3-4-crenatis, basi integerrimis, stipulis integerrimis, petiolo adnatis; caulibus omnibus cymâ pauciflorâ terminatis, pedun¬ culis crispo-lanatis et glandulosis; sepalis inter, ovatis, acutiusculis, exter, paulo brevioribus, lanceolatis, obtusis: petalis saturate luteis, leviter emarginatis, calyce snbduplo longioribus; carpidiis pilosis, Gronlandia. 2966 Tilia vulgaris Hayne. 2967 Cirsium palustri-ole- raceum Niig. 2968 C.o leraceo-lanceolatum J. Vabl. 2969 C. oleraceo; acaule Hampe. 2970 Platanthera hyperborea (L.) Lindbl. var. ma¬ jor Lge (med utförlig beskrifning). 2971 Pl. rotundifolia (Pursh) Lindi. 2972 Callitriche hamulata Kütz. 2973 Carex vitilis Fr. 2974: C. turfosa Fr. 2975 C. Drejeriana Lge ined. rhizomate robusto, caules plures florigeros et stolones adseendentes emittente stolonum squamis atrosanguineis; caulibus erectis, lævibus; foliis anguste linearibus, lævibus, margine revolutis, ligula brevi ; spica (j solitaria, brevi, clavata, sæpe basin versus $ ; spicis foemineis 2—3 brevibus, ovalibus, pauci- et laxifloris, inferioribus longe pedunculatis; bractea inf. spicam J1 attingente v. superante, squamis, $ atrofuscis, læte viridi — nervatis, acutis v. obtusiusculis, utriculo elliptico, evidenter rostrato paulo brevioribus; stigmatibus 2 v. 3 aryopsi elliptico, teretiusculo. — Gronlandia. 2976 Carex prolixa. Fr. 2977 C. reducta Drej. 2978 C. halophila Fr. 2979 C. maxima. Scop. 2980 C. binervis Sm. 2981. Salix glauca L. var. ovalifo- lia And. 2982 8. gl. var. angustifolia Lge. Differt a. typo- ramis gracilioribus, foliis anguste lanceolatis, germine pedicellato. Valde recedens a formis reliquis S. glaucæ, et forsan specifice se¬ paranda, S. Læstadiana subsimilis. — Gronlandia. 2983 Blecknum spicant var. fallax Lge. Differt a forma typica frondibus fertilibus et sterilibus conformibus, lanceolatis, pinnatisectis, segmentis sterilium 163 Lite raturöf versigt. obtusis, fertilium acutiusculis. Islandia. Fig. 1 var. imbricata Rostr. Færrô. 2984 Lycopodium annotinum L. var. alpestre Hartm. 2985 Hypnum î'Scleropodium) illecebrum Schvvægr. 2986. Amblystegium subtile (Hedvv.) S chimp. 2 Plagiothecium repens (Poli.) Lindb. 2987.1 Pl. piliferum (Sw.) Br. et Sch.-2 Pl. nitidum (Wahlb.) ß suberectum Lindb. 2938.1 Mielichoferia nitida N. E. et. Hsch. -2 Aulacomnium androgynum (L) Schwægr 2939.1 Zieria demissa (Hsch.) Schimp.-2 Z. julacea Schimp. 2990.1 Bryum roseum Schreb.-2 Br. oeneum Blytt. 2991.1 Stylostegium cæspiticium Br. et Sch.-2 Coscinodou cribrosus (Hedw.) Spruce. 2992.1 Discelium nudum Brid.-2 Pyramidula tetra¬ gona Brid. 2993.1 Tayloria serrata (Hedw.) Br. et Sch. -2 Tetrodon- tium Brownianum (Dicks.) Schwægr. 2994.1 Oedipodium Griffithia- o num (Dicks.) Schwægr. -2 Catharinea tenella Böhl. 2995.1 Angströmia ]ongipes (Smrf.) Br. et Sch.-2 Eustichium norvegicum Br. et. Sch. 2996.1 Ceratodon purpureus (L.) Brid.-2 Cynodontium Bruntoni (Sm.) Br. et Sch. 2997 Dicranum Schraderi Web. et Mohr. 2998 D. robu¬ stum Blytt. 2999 D. Scottianum Turn. 3000.1 Andreæa Hartmani Thed. -2 A. obovata Thed. Àdnotationes ad Hymenomycetes Fahlunenses, scripsit P. G. E. Theorin. (Ur Falu h. allmänna läro¬ verks årsberätt. 1880. 9 sid. 4:o). Förutom anmärkningar vid en del arter innehåller upp¬ satsen förteckning på de arter, förf. funnit köstenl879 vid Falun, äfvensom beskrifning på följande 2 nya varieteter: Agaricus (Armillaria) aurantius Schæff. var. badio-ruber: minor, pileo lævigato, badio-rubro. 2 une. lato, stipite sub- annulato et infra annulum tenuem latis squamis aurantio- rubris et membranaceis obsito, 2 une. longo et V2 une. crasso. Ad terram sabulosam in pineto aprico ad Hosjö. Agaricus (Tricholoma) sordidus Fries var. concrescens : pileo ad marginem non striato, griseo-alutaceo vel brunneo stipite unciali, griseo-albo, villoso-striato; lamellis griseis, ad basin pallidioribus. Omnes fungi partes tactu nigres¬ cunt. Pileo eo modo concrescunt, ut stipes, ad basin va¬ lidus, deinde in ramos graciliores dividatur, inter quos aliis suus cuique pileus estualii pileum communem trahunt. Hæc varietas pæne digna est, quæ species existimetur, sed prius ultra observanda. In pinetoj uxta vias hiemales in humo acuum prope ad Asbo. 164 Literaturöfversigt. Pen almindelige Botanik. En Lærebog, nærmest til Brug for Studerende og Lærere. Af Eug. Warming. — 284 sidd. med 192 i Texten indtrykte Afbildninger. Kjö- benbavn 1880. Pris 5: 75 kr. Narmast att anse som en andra, fullständigt omar¬ betad och betydligt utvidgad upplaga af förf:s för några år sedan utkomna men redan länge ur bokhandeln ut¬ gångna ”Teknisk-medicinsk Botanik i Grundtræk” intager föreliggande arbete en värdig plats vid sidan af forks senare ”Systematiske Botanik” och torde, kanske i ännu högre grad än denna, hafva att påräkna en flitig an¬ vändning vid universitetsstudier äfven i vårt land. Fram¬ ställningen är kortfattad och bestämd, i somliga kapitel till och med sammanträngd, men alltid tydlig och öfver- sigtiig, hvartill i icke ringa mån bidrager den strängt sy¬ stematiska och genomförda indelningen af det rika inne¬ hållet. Dettas anordning och bearbetning afviker emel- tid i åtskilliga afseenden ganska mycket från det hos oss vanliga åskådningssättet, och särskildt torde den behand¬ ling, som kommit t. ex. celläran till del, i allmänhet knappast vara tillräcklig för annat än förberedande stu¬ dier och lägre examina vid våra universitet, under det att deremot andra kapitel t. ex. de perenna växternas biologi, groningen o. d. fått ett ovanligt omfång och in¬ nehålla icke så litet nytt. Kännbar blir dock alltid vid ett sjelfständigare studium den totala bristen på citat och hänvisningar till specialarbeten och källskrifter i den äldre och nyare botaniska literaturen. Det oaktadt äro emellertid bokens företräden, särskildt för de första stu¬ dierna, så många, att den med all säkerhet skall hos oss komma till stor användning, hvarvid det mot slutet bifo¬ gade sakregistret — med förklaringar och ofta nog öf- versättning till svenska af de oftast använda termerna jemte hänvisning till de ställen, der de utförligare be¬ handlas — torde för mången komma rätt väl till pass. Hj. N~n. Smärre Notiser. 165 Smärre notiser. Lärda Sällskaps sammanträden. Vetenskapsakademien d. 16 sept. För införande i akade¬ miens handlingar antogs en af prof. P. T. Cleve författad afhandling med titel: On some new and little known Diatoms; hvilken afhandling refererades af prof. Wittrock, som äfven förevisade 2 delar af hrr Cleve och J. D. Möllers Diatomacé-preparatverk, i hvilka originalexemplar af flere bland de i nämda afhandling beskrifna nya arterna blifvit lemnade. Bland skanker omnämdes särskildt följande, förärade af prof. Nordenskiöld: en mycket rik och väl kon¬ serverad samling af sibiriska växter från 1876 årsjenisei- expedition; och de vid Paris-expositionen 1878 prisbelönta 7 mönsterfasciklarne af kärlväxter, mossor och alger från Novaja, Semlja och Sibirien. Den 13 okt. Till inländsk ledamot invaldes doc. d:r S. Berggren. Prof. Wittrock förevisade och demonstre¬ rade en samling af omkring 40 arter Cucurbitacéer, de fleste erhållna .såsom gåfvor af direktör Fr. Petersson i Upsala. Fy siogr aß ska sällskapet d. 13 Okt. Prof. Fr. Are- schoug förevisade trenne för den skandinaviska halföns flora nya, under sistförflutna sommar i Skåne anträffade fanerogama växter. Den 12 Okt. 1880 afled Herman Oust af Falk, som var född den 7 juni 1840 och blef stud. i Upsala 1858, fil. kand. 1868 samt adjunkt vid elementarläroverket i Carlskrona 1868. Han har utgifvit en afhandling om östra Blekinges lafflora för erhållande af doktorsgraden 1874. Annonser. Undertecknad, som öfvertagit förlaget af Herr Lektorn N. C. Kindbergs Svenska Flora, får härmed meddela, att som förbemälde Flora torde kunna särdeles lämpligen användas vid elementarlärover¬ ken att utdelas såsom premiebok till ynglingar, hvilka visa håg och fallenhet för botanikens studium, så har jag beslutat lenma denna 166 Annonser. bok till ett pris af 3 kronor pr exemplar, då den för bemäl de ända¬ mål hos mig kontant reqvireras, i hvilket fall den äfven kostnadsfritt af mig afsändes till resp. reqvirenter. Boklådspriset är annars 4 kr. Äfven på de orter, öfver hvilka specialfloror finnas tillgängliga, lärer väl alltid en allmän svensk Flora vara af behofvet påkallad för dem, som allvarligare egna sig åt det botaniska studiet och sålunda ej inskränka sina exkursioner till endast hemorten. Att lektor Kind¬ bergs Flora härvid kan till de unga botanisterna öfverlemnas såsom en ganska god och pålitlig ledare till fortsatta studier och forsknin¬ gar inom den speciela botanikens område, framgår af nedanstående, öfver denna Flora af Professoren Th. M. Fries i Upsala afgifna vitsord. Stockholm den 15 September I860. J. Arrhenius. Att den af Herr Lektorn, D:r N. C. Kindberg utgifna ”Svensk Flora” fördelaktigt utmärker sig genom reda, klarhet och lättfattlig¬ het vid angifvande af de svenska fanerogamernas särskiljande känne¬ märken, genom försigtighet i artbestämningen samt genom en mindre vanlig utförlighet vid framställningen af arternas geografiska utbred¬ ning, hvarigenom densamma, i synnerhet för nybörjare och mindre för sig komne, synes mig kunna tjena till god ledning vid botaniska studiers idkande, får jag härmed vitsorda. Upsala den 15 Juni 1880. Th. M. Fries. I Aaret 1883 vil det af Hs. Maj. Kongens Civilliste bekostede Kobberværk n. leones Florae Danicae” blive sluttet med det 51 de Hæfte (17 de Bind), efter at der i alt er udkommet 54 Hæfter (af hvilke de 3 Hæfter, som et Supplement til Hovedværket, indeholde de svensk¬ norske Planter, der ikke findes i Danmark). Dette Værk, som ved de danske Kongers Liberalitet har været udgivet i en lang Aarrække og som ved sin Afslutning vil indeholde Afbildninger af c. 4000 Plantearter, repræsenterer saavel hele Skandinaviens som Islands og Grønlands Vegetation. Efter Afslutningen af Billedværket vil der blive udarbejdet et Pægister og en kritisk Oversigt over hele Værkets Indhold, men naar denne Afslutning har fundet Sted, vil der blive skredet til att kassere det store Oplag af Kobberplader, som tilhøre den kgl. Civilliste, for at en Del af de betydelige Udgifter, der have været forbundne med Værkets Udgivelse, kan blive dækket ved Salg af Kobberet til Indsmeltning. Da det som en Følge heraf vil blive umuligt, efter det nævnte Tidspunkt at foranstalte nye Aftryk af Værkets Tavler, ligger det nær at rette den Opfordring till Enhver, som maatte ønske enten at anskaffe det hele Værk eller at supplere defekte Exemplarer ved Anskaffelse af flere eller færre Hæfter, at melde deres Ønske i denne Henseende, for at der kan blive taget det fornødne Antal Aftryck Annoncer. 167 af Tavlerne, medens disse endnu staa til Raadighed. Anmeldelser herom, som ønskes inden Udgangen af Aaret 1881 , bedes rettede enten til Dhrr Lehmann & Stage i Kjobenhavn, Klareboderne 3, eller til undertegnede Udgiver. Til Oplysning om de med Værkets Udgivelse forbundne Udgifter bemærkes, at hvert Hæfte (à 60 Tavler) koster i Boghandelen 14 Kr. for et ucoloreret og 40 Kr. for et coloreret Exemplar. For de Kjebere, der ønske enten hele Værket eller større Partier af samme, kan der tillstaas en betydlig Rabat, naar de henvende sig direkte til Udgiveren, idet da et ucoloreret Hæfte beregnes till 12 Kr. og et coloreret do. til 32 Kr. Saavel Boghandlere som andre bekjendte solide Kjøbere kunne derhos, om det ønskes, til Lettelse ved Anskaf¬ felsen af større Afdelinger af Værket erholde de bestilte Hætter efter nærmere Aftale fordelte paa flere eller færre Aar imod en pas¬ sende aarlig Afbetaling. Med den kongelige Civillistes Tilladelse vil der, forinden Kobber¬ pladernes Tilintetgjørelse, blive taget Aftryk af enkelte Tavler, som ere bestemte til at danne følgende 3 særlige Billedværker, hvilke, saafremt et tilstrækkeligt Antal Subskribenter tegne sig, ville blive udgivne med en kort forklarende Text, nemlig: 1) Icones forae Groenlandicae (Afbildninger af Grønlands Flora). Da Grønlands Fanerogamflora omtrent fuldstændig er repræsenteret i Flora Danica, vil det muligen for Flere, som ikke ere tillbojelige til at anskaffe det hele kostbare Værk, være kjært med en ringere Bekostning at erhverve en billedlig Fremstilling af hint interessante arktiske Lands Vegation. Det grønlandske Billedværk vil indeholde c. 330 Tavler, som med tilhørende Text vil kunne leveres til en Pris af 35 Kr. pr. sort og 160 Kr. pr. coloreret Exemplar. 2) Arboretum Scandinavicum (Afbildninger af de i Danmark, Norge og Sverige vildtvoxende Træer og Buske) vil blive udgivet med særligt Hensyn til Skovbrugere, Haveelskere og Gartnere eller andre, som maatte ønske i ét samlet Værk at have Billeder af alle vore indenlandske træagtige Væxter. Dette vil komme til at inde¬ holde c. 160 Tavler til en Pris af 18 Kr. 75 Øre pr. sort og 75 Kr. pr. coloreret Exemplar. 3) Icones plantarum officinalium Scandinaviæ. I andre Landes (f. Ex. i den tyske) Literatur findes flere slige Samlinger af billed¬ ligt fremstillede Lægeplanter; ogsaa her i Landet har tidligere været utgivet en Samling Afbildninger af Lægeplanter, men denne turde forlængst være udsolgt, hvorfor det maa formodes, at Flere ville be¬ nytte den Lejlighed, der her bydes til at erholde naturtro og med Analyser forsynede Afbildninger af de i Skandinavien vildtvoxende 168 Annonser. Planter, der have medicinsk Anvendelse. Samlingen af Lægeplanter vil omfatte i Alt c. 300 Tavler til en samlet Pris af 32 Kr. pr. ucoloreret og 140 Kr. pr. coloreret Exemplar. Da der kun vil blifve et begrænset Antal Aftryk af Tavlerne og det maa ønskes itide at beregne Oplagets Størrelse for hver af disse 3 Specialsamlinger, vil det være nødvendigt at lægge Anmeldelsen af Supskription paa enhver især af disse til Grund for en saadan Beregning. De som maatte ønske en eller anden af de nævnte Sam¬ linger, anmodes derfor om, ligeledes inden Udgangen af 1881, at melde sig som Subskribenter hos d’Herrer Lehmann dfc Stage (Kbhvn.) med till føj et Bemærkning om, hvilken af Samlingerne Subskriptionen gjælder og om der ønskes et sort eller coloreret Exemplar. Fore- 1 big er det Hensigten, at hver især af de 3 Samlinger udgives hæf¬ tevis i 4 à 5 Leveringer for at imødekomme de Subskribenter, som muligen maatte foretrække en delvis for en fuld Betaling paa éngang. Kjøbenhavn i juli 1830. J. Lange Att tillgå i alla boklådor. Pointsförteckning Öfver Skandinaviens växter. (De angifna bytesvärdena äro antagna både i Lunds botaniska förening och Upsala botaniska bytesförening). 1 Fanerogamer och Kärlkryptogamer. Pris 1 kr. 2 Mossor ordnade efter Hartmans Flora. Pris 50 öre. 3 Musci Scandinavici in systemate novo naturali dispositi a S. O Lindberg. Pris 1 kr. 5 Characéer, Alger och Lafvar. Pris 1: 25 kr. Innehåll: F. W. C. Areschoug; Smärre fytografiska antecknin¬ gar I. Artemisia Stelleriana Bess. — K. J. Lönnroth, Hufvudfor- men af Arabis arenosa Scop, funnen i Sverige. — O. Nordstedt? Om några af svenska florans novitier 1880. — G. Lageriieim: Växt¬ geografiska bidrag. — Literaturöfversigt: V. A. Poulsen, Bo¬ tanisk Mikrokemi. — Floræ danicæ iconum fase. L. — G. E. The- orin, Adnotationes ad Hymenomycetes Fahlunenses. — E. War¬ ming, Den Almindelige Botanik. — Smärre notiser: Lärda säll¬ skaps sammanträden. — Död. — Annonser. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri, 18SÛ. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF O. NORDSTEDT. M:r 6. d. 15 dec. 1880. Om den floristiska behandlingen af polymorfa slägten *) Af S. Almquist. Den äldre botaniken ansåg som bekant för den veten¬ skapliga forskningens hufvudsyfte utredandet af de i natu¬ ren förekommande typerna eller enheterna af olika ordning, arter, slägter, familjer o. s. v. Om också detta var att väl ensidigt fatta botanikens uppgift, så lär ej kunna nekas, att derigenom undangjordes ett arbete, som var en nödvändig förutsättning för senare tiders mer veten¬ skapliga — eller kanske snarare vetenskapens kraf på allsidighet bättre tillgodoseende — forskning. Kan man då anse, att denna den s. k. speciela botani¬ kens uppgift redan är fyld? Att på det kryptogama områ¬ det mycket återstår att göra, medgifves af alla. Deremot är det en tämligen allmän föreställning, att fanerogamerna äro så väl bearbetade, för att ej säga öfverarbetade, att der ej synnerligen mycket är for forskningen att vinna. Denna föreställning är emellertid visst icke riktig, såsom säkert alla skola medgifva, hvilka egnat fanerogama växter ett mer ingående studium. Ej blott, att endast ett ringa fåtal äro till sina finare morfologiska och biologiska för¬ hållanden kända; utan vid närmare undersökning träffar *) Efter ett föredrag, hållet vid naturforskaremötet i Stock¬ holm. 1880. 170 S. Almquist. man i snart sagdt alla floristiska arbeten, äfven de nya¬ ste, diagnoser som ej träffa in, deskriptioner som äro oegeut- liga eller felaktiga, arter och former, livilka som sådana existera i her bar ier na, men ej i naturen o. s. v. Värst är det naturligen i de mest polymorfa grupperna. Hvar och en som med hjelp af en flora sökt reda sig fram bland dessas formlabyrinter, har säkert fått en sorglig erfarenhet af, hur litet våra floror i afseende på dessa ge en trogen bild af naturen. Ännu existera således äfven inom vår svenska flora sådana* grupper — de gamles crux botani¬ corum — hvilka vänta på en verkligt vetenskaplig ut¬ redning. Hafva vi således funnit, att en special-botanisk gransk¬ ning ytterligare är behöflig, så måste för att denna skall kunna gifva ett tillfredsställande resultat man först vara på det klara med, hvart den bör syfta. Som dess ytter¬ sta mål torde kunna uppställas hvad jag skulle vilja kalla en historiskt-biologisk utredning i syfte att lära känna, under hvilka förhållanden de särskilda formerna uppkommit, hvilka följaktligen deras existensvilkor äro m. m., att således förklara egendomligheterna i deras geografiska utbredning likaväl som i deras speciela orga¬ nisation. Men en sådan utredning har till sin nödvän¬ diga förutsättning en annan, nämligen af hvilka former i naturen förefinnas existerande och hvilka egendomlig¬ heter utmärka hvar och en af dessa. Det är med dennay den floristiska, som denna lilla uppsats har att syssel¬ sätta sig. Innan vi kunna få klart hvad af den floristiska fram¬ ställningen bör fordras med hänsyn till polymorfa grupper, måste först den frågan utredas: gifvas verkligen äfven inom de mera polymorfa grupperna distinkta naturliga typer, för hvilka således den floristiska framställningen har att redogöra? Utgör ej snarare hvarje sådan grupp ett outredligt kaos af växlande former, der således forsk¬ ningen intet annat kan göra, än att genom skildringen Polymorfa slägten. 171 af ur den växlande mångfalden godtyckligt urskilda former gifva en ungefärlig öfversigt af variationskretsen ? Exi¬ stera med andra ord de floristiska typerna, slägten arter o. s. v., verkligen i naturen eller endast för vår föreställ¬ ning? Det ser ut, som om det senare alternativet vore den allmännast omfattade åsigten. Det är med en slags medlidsam skepticism, livarmed många, kanske de flesta botanister emottaga h varje ny publikation af studier öfver Bosce, Bubi , Hieracia o. dyk Och detta är ej heller under¬ ligt, om man betänker, hur liten öfverensstämmelse råder mellan den ene och andre forskarens åsigter om de sär¬ skilda arternas begränsning, bestämning och benämning, hvilket synes visa, att trots det ytterst betydliga ned¬ lagda arbetet föga vunnits af verkligt objektiva resultater. Till samma åsigt torde äfven ej så litet bidragit ett allmänt — darwinistiskt åskådningssätt utan närmare ingående i de verkliga darwinska principerna; ty af dessa följer, såsom Darwin sjelf utvecklat, att naturen på alla punkter måste sträfva till differentiering, att således en kaotisk växling af former endast är tänkbar på enskilda punkter och såsom ett öfvergångstillstånd. Då denna fråga alltid för mig haft ett synnerligt in¬ tresse, har jag under mina snart i två decennier fortsatta studier af åtskilliga både fanerogama och kryptogama grupper ständigt haft dess besvarande till ögonmärke, och resultatet har blifvit den bestämda öfvertygelsen, att distinkta typer öfver allt existera, än stående mycket nära, än längre från hvarandra; dermed vill jag dock ej påstå, att sådana verkligen förefinnas öfver allt, hvarest en stor mångformighet förledt författare till uppställande af arter, ty visserligen kan en stark variation förefinnas utan att någon verklig differentiering börjat eller åtminstone hunnit leda till något verkligt fixerande af typer (t. ex. Capsella , Caltha palustris , Festuca rubra , Bosa canina och villosa *). *) Det är mig nämligen oaktadt allt bemödande omöjligt att som verkligen fixerade typer erkänna sådana, af rodologer t. o. m. som 172 S. Almquist. Oftast, så vidt min erfarenhet sträcker sig, stå dessa typer fullt isolerade, åtminstone om man håller sig till de inom ett mera inskränkt florområde gifna formerna, hvaremot jag visst icke vill förneka, att en monograf af t. ex. hela verldens Bubi eller Idieracia kan finna luckorna mellan formerna i ett land fylda genom former från ett annat land,, så att för ett sådant arbete hela slägtet skall presentera sig som ett fullkomligt sammanhängande helt utan skönjbara mellanrum. Sjelf har jag äfven undan¬ tagsvis funnit, att former, som både till habitus och karak¬ terer ega en sjelfständig prägel och i allmänhet hålla sig väl skilda, i någon viss trakt genom mellanformer så för¬ bindas, att det varit åtminstone mig omöjligt att bestämma, livad som bör räknas till den ena eller den andra, hvar- före jag måste anse dem öfvergå i h varandra. Så för¬ hålla sig i Uplands kärr Carex goodenougliii och strida, i våra fjäll C. aquatilis , rigida och goodenougliii; från Virihaure i Lui. lpmk. har jag sett en sådan formserie mellan C. goodenougliii och rufina, från Karesuando en mellan Calamagrostis strida och epigejos. Man kunde vara frestad att antaga, att der typerna äro tättstående, öfver- gångar oftare skulle träffas, än der de stå längre åtskilda, men erfarenheten bekräftar ej ett sådant antagande. Jag har t. ex. i de jämtländska fjällen sett Poa alpina , P strida och P. laxa växa om hvarandra i former så när¬ stående, att endast ytterst relativa och som det kunde tyckas oväsentliga kännetecken åtskilde dem, men utan att trots allt sökande kunna finna spår till öfvergång. På samma sätt är det med Calam. lanceolata och plirag- hufvudtyper uppstälda, former som R. reuteri, dumetorum , tornen - tosa , umbelliflora et. cet. Åtminstone här i östra Sverige visa sio1 formerna så växlande och de uppgifna karaktererna (ss. riktningen af sepala hos den mogna frukten, bladens tandning och hårighet o. s. v.) så värdelösa, att hvarje försök att uppdela formserierna synes blifva artificielt och godtyckligt. Jfr dock hvad nedan säges om •öfvergångsformer. Polymorfa slägten. 173 mitoides, hvilka af alla mig bekanta Calamagr ostides stå hvarandra närmast, många andra exempel att förtiga. Deremot torde knapt kunna nekas, att de arter, hvilka nyss anfördes såsom exempel på i hvarandra ofvergående, såsom typer alla äro synnerligen distinkta och till en del knapt kunna kallas närstående, ss. Cal. strida och epigejos . I förbigående vill jag här påpeka, hur ytterst svårt det är att bevisa två formers öfvergång i hvarandra. Det vanliga talet om öfvergångar torde mycket ofta härleda sig deraf, att man bättre känner de för en art uppgifna karaktererna än arten sjelf och derför anser sig hafva ob¬ serverat en öfvergång, der man i sjelfva verket observerat, att de uppgifna karaktererna ej hålla streck. På grund af denna svårighet vågar jag ingalunda förneka, att kanske en annan person med skarpare öga eller grundligare specialstudier än jag lyckas finna gränser mellan former, hvilka synts mig öfvergå, t. ex. mellan C. rufina och goodenoughii, Calamagrostis strida och epigejos. Ej sällan har jag sjelf efter bättre pröfning så fått ändra ett om¬ döme om öfvergång *). Efter min öfvertygelse eger således äfven inom de mest polymorfa grupper en tydlig differentiering i skilda typer rum; hela skilnaden mellan de ”kritiska” och icke kritiska grupperna är den, att differentieringen inom de förra ännu ej är så långt hunnen. De äro, som man ofta sagt, under bildning; och säkert är det en känsla, om ock ofta omedveten, af att man i sådana är naturen i dess formalstringsarbete närmare på spåren, hvilken i väsentlig mån bidrager att gifva studiet af dessa polymorfa grupper *) Här kunde uppkastas den frågan, huruvida ej öfvergångsserier sådana som de ofvan anförda ofta äro uppkomna genom hybridisering. Jag vågar ej förneka, att så någon gång kan vara fallet, men då nästan alla de hybrider, som äro mig bekanta — och jag har lyckats på¬ träffa ett ej obetydligt antal säkra sådana just bland polymorfa grupper — stå fullkomligt isolerade från stamarterna, måste jag anse, att en på sådant sätt åstadkommen öfvergång hör till de största sällsyntheter. 174 S. Almquist. en sådan tjusningskraft, och det oaktadt de långsamma och osäkra resultat forskningen här mer än på andra håll gifver. — Jag kan här ej underlåta att anmärka, hur enligt denna min, jag vågar säga, erfarenhet det verk¬ ligen låter sig i naturen uppvisa exempel på de olika utvecklingsstadierna i den formalstringsprocess, hvilken enligt principen om det naturliga urvalet ledt till den organiska verldens uppdelning i skilda arter: 1) variation utan differentiering (ex. Capsella ); 2) börjande differentie¬ ring (ex. Hier, rigidum sensu lat., Calam. phr ag mit oides, Carex acuta, Hosa canina); 3) nära genomförd differentie¬ ring, der ur variationernas kaos framgått antingen längre från hvarandra stående typer med qvarstående mellanfor¬ mer (ex. de flesta Car. distigmaticœ), eller ytterst tättstå- ende typer utan mellanformer (ex. Calamagr ostides helophilœ , formerna af Hier, murorum, îÿd\i-poce. Men om så verkligen är förhållandet, att äfven de mest kaotiska grupper erbjuda specialforskaren distinkta typer, hvarpå kan det då bero, att på ett område, der ett så ofantligt arbete blifvit nedlagt, forskningen ännu ej vunnit säkra resultater, ja på vissa punkter som i slägtet Hieracium ej ens om jag så får säga fått fast fot under fot¬ terna? Till en del beror nog detta på sjelfva arbetets beskaffenhet, hvilket i synnerhet der grupperna äro mera omfångsrika, såsom Bubi och Hieracia, är synnerligen be¬ svärligt och tidsödande samt, hvad värre är, så i saknad af objektiva hållpunkter, så beroende af forskarens sub¬ jektiva ”blick”. Men hur svår en uppgift än är, så är väl för nutidens högt uppdrifna naturvetenskapliga forskning snart sagdt hvad som hälst lösligt, om man blott finner den rätta metoden; jag tror också, att en felaktig metod bär skulden derför, att mycket arbete på här ifrågava¬ rande område gifvit så föga tillfredsställande resultater. I äldre tider var för de flesta botanister herbarieforsk- ningen hufvudsak, ja för mången nästan allt. Då isynnerhet med äldre herbariers ringa omfång och ofullkomliga konser- Poîymorfa sl ästen. Irr r ( 5 'vering omöjligen någon öfversigt öfver hela rikedomen af former, knapt någon verklig kännedom af enskilda, kunde vinnas, kom allt att bero på bear betarens godtycke. Anslog honom någon särskild form, så blef denna såsom en ”forma insignis” uppstäld som art ocli diagnosticerades genom att så godt exemplarens tillstånd medgaf, angifva hvad man traditionelt ansåg såsom ”characteres primarii”, under det öfriga former såsom ”ignobiles” enligt dessa karakterer fördelades påjjde uppstälda arterna eller, om de ej passade in, alldeles lades å sido. Att på detta sätt kinkigare slägten ej kunde utredas, ligger i öppen dag. Numera är visser¬ ligen allmänt medgifvet, att forskningen inom svårare grupper måste grunda sig på studier i fria naturen. Men om också detta innebär ett betydligt framsteg, så bibe¬ hålla dock många forskare i liufvudsak samma eklektiska metod att fästa hufvuduppmärksamheten vid utmärktare former, under det de öfrige mer eller mindre förbises. Man har t. ex. på en resa funnit en vacker Hieracium- eller itøsa-form, hvilken till habitus och karakterer skiljer sig från alla som man förut känner; man diagnosticerar den i bästa fall på lefvande ex. och uppställer den som ny art. Men om man ej gifvit sig tid att undersöka, hvilka närstående former trakten kan hafva att uppvisa, hvilken säkerhet linnes i sjelfva verket för, att ej den funna formen endast är en märkvärdig ytterlighetsform af någon förut bekant, till hvilken en noggrannare undersökning af de försummade formerna kunde hafva uppdagat öfvergån- gar; eller om arten verkligen är ny, hur liten sannolikhet är det ej, att man på denna enda fläck funnit ens till¬ närmelsevis artens verkliga formomfång eller åtminstone dess mest typiska form, hvarförutan den uppstälda dia¬ gnosen omöjligen kan blifva riktig och derför måste blifva missledande för kommande foskare?*) Vore det då ej att *) Plit godt hithörande exempel erbjuder Hier, anfractum. Denna art urskildes i Femsjö af Prof. Tk. Fries, hvarefter den af E. Fries 176 S. Almquist. bättre tillgodose vetenskapens intresse, om man i sådant fall uppsköte artens publicerande, tills man fått en full- standigare kännedom derom, häldre än att riskera upp¬ ställandet af en antingen onödig eller från början orätt framstäld art? Vidare, då en mängd former såsoin mindre utmärkta lemnas ur sigte, så förloras sammanhanget inom formserierna och dermed den enda objektiva grunden för omdömet om formernas inbördes slägtskap. Denna vigtiga sida om växt kännedomen blir således så godt som ute¬ slutande grundad på ”tycket”; men der så är, gifver ej ens den största genialitet hos forskaren någon säker borgen för ett omdömes vetenskapliga giltighet. Då nu de skildrade bristerna i metoden göra arbetet i hög grad beroende på individualiteten hos författarne, af h vilka den ena kan vara böjd att i hvarje mötande form se något nytt, den andre att under de redan kända namnen inrangera äfven sådant, som verkligen är nytt, så är det lätt att förstå, hvarför omdömena om de sär¬ skilda formernas värde, begränsning och placering så föga öfverensstämma samt att det vetenskapliga värdet af ett efter sådan metod bedrifvet arbete i en svårare grupp ej får skattas allt för högt. Den enda metod som verkligen visat sig i här ifråga¬ varande fall leda till målet, är en grundlig undersökning af växtformerna i lefvande tillstånd, som sträcker sig med samma uppmärksamhet till alla och ej godtyckligt utväl¬ jer de mera framstående. Denna undersökning måste na¬ turligen, såsom i hög grad tidsödande, till en början inskränka sig till ett litet område; men är ett sådant verkligen genomforskadt, så har man en solid grund att blef beskrifven. Men den först, funna formen var ej artens typ utan. en mager ytterlighetsform. Diagnosen träffade derför ej det för arten karakteristiska, hvarför den sedermera blef förväxlad med analoga former af närstående arter, under det hufvudformen, hvilken är allmän i östra Sverige ända upp till Upsala, ej på nära två decennier blef igenkänd såsom hörande till denna art Polymorfa slägten. 177 l)ygga på och kan nu utsträcka undersökningen till allt vidare områden, hvarvid äfven godt herbariematerial med stor fördel kan bearbetas. Det är som jag tror ungefär på detta sätt det lyckats Prof. F. Areschoug att utreda de förr så borttrasslade Rumices , och på detta sätt skola säkerligen både Rubi och Rosæ , ja sjelfva Hieracierna, en gång blifva en öfvervunnen svårighet. Men en sak fordras här fram¬ för allt, nämligen att stricte följa naturen sjelf utan att sky för de konsequenser, h varti 11 denna princip kan leda, hur mycket man än kan komma i strid med det en gång häfdvunna föreställningssättet. Man kan på ett ställe få göra de mest omfattande reduktioner, på en annat ställe nödgas klyfva en art i många. Så kan t. ex af de några och tjugo antagna skandinaviske arterna af Carices distig - maticce ej mer än tio bibehållas vid sin arträtt, under det att antalet distinkta Hieracieformer i vårt land säkerligen skall befinnas uppgå till flere hundrade. *) Har man så lyckats utreda de särskilda formerna i en grupp, så blir frågan, hur det vunna resultatet bäst skall i floristisk form framställas. Hufvudsyftet måste vara att troget återgifva naturen. Häraf synes mig vara en gifven konsequens, att inga andra former få framställas under egna namn, än sådana, som i sjelfva naturen äro i någon mån individualiserade, och att således det så vanliga sättet att skematiskt uppdela en arts formkrets bör ur flororna försvinna. En mängd ”ß virescens” eller ”glabra” eller ”mi- cropetala” skola på det sättet säkerligen komma att utgå och ersättas af den uppgift, att i frågavarande art varie¬ rar grön- eller glattbladig eller någon gång förekommer med små kronblad. *) Ensamt af hvad man kallat H. murorum finnas i Stockholms¬ trakten minst 14 fullt distinkta former; i detta antal har jag endast Inräknat sådana, som under åratal äro mig bekanta och på flerfaldiga iokaler befunnits konstanta. A andra sidan är jag fullt viss att H* rigidum och Friesii måste förenas; de sakna i naturen all konstans och kunna derför ej ens som underarter bibehållas. 178 S. Almquist. Jag ror vidare, att den floristiska framställningen skulle betydligt vinna både i praktiskt och teoretiskt hän¬ seende, om begreppet underart nogare fixerades och bruket af sådan mer utsträcktes, hvarigenom kollektivarter (n. b. verkligen naturliga) mer än nu är fallet skulle komma att begagnas. Till skilnad från varietet bör underart beteckna en fullt konstant form, men en sådan, hvilken till någon annan art står i ett så nära slägtskapsförhål- lande, att den måste betraktas som en utgrening af en och samma hufvudtyp (t. ex. Taraxacum erythrospermum och palustre i förhållande till T. officinale, Galium vaillan- tii till G . aparine). Grenom att inom de polymorfa grup¬ perna använda begreppet underart i denna temligen all¬ mänt antagna mening skulle de talrika specifika formerna kunna sammanslås till ett betydligt ringare antal hufvud- species; jag tror t. ex., att våra svenska Hieracier skulle rätt väl inrymmas under ej flere än 13 hufvudarter (se min framställning af detta slägte i ”Elementarflora öfver Vesterbottens och Lapplands fanerogamer och bräken- artade växter” af Backman och Holm). En stor vinst häraf skulle blifva den praktiska, att det genom den större öfver- sigtligheten skulle blifva möjligt äfven för en icke-specialist att om en sådan grupp hafva åtminstone någon kunskap och kunna finna sig någorlunda till rätta vid en forms bestämmande, under det specialisten skulle befrias från den farhågan, att han, för h varje ny form han uppställer, endast bidrager att göra gruppen ännu omöjligare för den botaniska allmänheten. Och vidare skulle den verkligen na¬ turliga enhet, hvilken hade sitt uttryck uti en mängd linne¬ anska arter (t. ex. Betula alba , Limus montana , Hamm - culus aquatilis , hvilken enhet ungefärligen motsvarar en del nyare zoologers (i synnerhet ornitologers) slägten och åtskilliga botanisters (t. ex. E. Fries’) stirpes, blifva redan genom nomenklaturen angifven och derigenom för bota¬ nisternas medvetande klarare framhållen, hvilket synes Polymorfa slägten. 179 nödvändigt, om ej detta begrepp skali alldeles borttappas ur vetenskapen, hvartill en viss tendens tydligen visar sig. Då väl slutligen ingen gerna kan neka, att begreppet slägtskap verkligen är grundadt i naturen, så måste det anses vara en vigtig uppgift för den floristiska framställ¬ ningen att vara ett troget uttryck äfven för denna vigtiga del af växtkännedomen. Grupperingen af arterna inom slägtet lika väl som formerna inom arten bör derför vara verkligt naturlig, så att ordningen dem emellan endast bestämmes af slägtskapen *). Man måste således afstå från en ensidigt skematiserande uppställning, äfven med fara att ej kunna med fullt decisiva karakterer definiera de uppstäkla afdelningarna eller att blifva tvungen att i en grupp intaga en enskild form, hvilken afviker från den gruppen i öfrigt tillkommande karakteren; sådana svårig¬ heter visa sig nämligen ständigt vid försöken att genom¬ föra en naturlig uppställning, emedan naturen som litet hvar torde hafva erfarit ej gerna låter intvinga sig i formen af ett skema. Det är förmodligen för undvikandet af dessa svårigheter, som gruppindelningen i de flesta specialarbeten är ett medelting mellan artificiel och naturlig, hvilken hvarken tillfredsställer specialistens behof att se slägtska¬ pen åskådliggjord eller nybörjarens att lätt kunna be¬ stämma en viss form. Bäst torde man lyckas att till¬ fredsställa den enes så väl som den andres behof, om man i hufvudframställningen söker hålla grupperingen strängt naturlig, men bifogar en skematisk framställning, som uteslutande afser lätthet att examinera. Och då det inom mycket formrika grupper möter svårighet att i ett lätt öfverskådligt skema få in hela mängden af former, så torde det vara fördelaktigast att i examineringsskemat *) I detta afseende, som bör gälla alla ”okritiska” såväl som ”kritiska” grupper, kunna berättigade anmärkningar göras t. ex. mot Hartmans flora (äfven den sista, annars så förtjenstfulla upplagan, ehuru der äfven i denna riktning flere synnerligen goda ändringar blifvit vidtagna, t. ex. i uppställningen af Poœ ). 180 E. Adlerz. endast intaga de vigtigare, till den utsträckning, som med skemats klarhet och öfverskådlighet låter sig före¬ nas. De öfriga finner den i ämnet hemmastadde ändock reda på, om de i hufvudframställningen fått en riktig och naturlig plats; för nybörjare åter är det mindre nödvän¬ digt att hafva alla upptagne, än att lätt kunna finna rätt på de vigtigare. (x) Bidrag till knoppfjällens anatomi hos träd och buskartade växter (förutskickade meddelanden). Af E. Adlerz. Litteraturen öfver knoppfjällens byggnad är ganska knapp, ty man ansåg länge, att denna var så enkel, att det ej lönade mödan studera densamma. För utrymmets besparande må här endast tvänne de vigtigaste arbeten på detta område anföras nämligen Prof. F. W. C. Are- shougs intressanta afhandling: ”Om den inre byggnaden af de trädartade växternas knoppfjäll” 1871. Detta ar¬ bete är, såvidt jag vet, det första, som specielt behandlar knoppfjällens anatomi. Fem år senare utkom en uppsats af Mikosch, som behandlar ämnet ur morfologisk och anatomisk synpunkt: ”Beiträge zur Anatomie u. Morpho¬ logie der Knospendecken dicotyler Holzgewächse.” Aus den LXXIY Bande der Sitzb. der K. Akad. der Wissensch. I Abth. Nov. Heft. Jahrg. 1876. Från morfologisk syn¬ punkt äro knoppfjällen blad. Efter bladets olika delar kunna fjällen enligt Mikosch vara: 1) laminartegment, bildade af bladskifvan t. ex. Lo- nicera, Cornus, 2) vaginaltegment, bildade af bladslidan t. ex. Acer, Aesculus, 3) stipulartegmenf, bildade af stipler t. ex. Tilia, Ulmus. Efter denna korta iitteraturöfversigt må följande i Bidrag till knoppfjällens anatomi hos träd och buskartade växter. 181 sammandrag anföras såsom de väsen dtligaste resultaten af mina undersökningar öfver knoppfjällens anatomi. I jemförelse med bladens vattenrika, starkt klorofyllhaltiga och tunn^äggiga väfnader äro fjällen relativt vattenfat¬ tiga, ej eller svagt klorofyllförande och stundom förande mer 1. mindre tjockväggiga celler. Detta kan uttryckas så, att hos knoppfjällen är väfnader nas cellqvalitet be¬ tydligt reducerad. I egenskap af skyddande organ skulle de ej draga någon fördel af bladens lifskraftiga, men öm¬ tåliga väfnader. Olikheten uti byggnad är sålunda be¬ tingad af olikheten uti funktioner. Denna för knopp¬ fjällen karakteristiska reduktion af cellqvaliteten fram¬ kallas af: 1) sekretbildning (harts- och kristallafsöndring), 2) sklerenkymbildning 1. sklerotisk förtjockning, 3) korkbildning. I vissa fall äro dessa förhållanden mindre framträ¬ dande, då cellqvalitetens reduktion är obetydlig. Vid jemförelse med bladens anatomi framställer sig den frågan: finnas några mot de centriska bladen sva¬ rande centriskt byggda fjäll? De undersökningar, jag gjort i detta afseende besvara frågan nekande så till vida, som ej någon konstant och utpreglad centrisk typ finnes bland fjällen. En centriskhet hos dem vore onaturlig till följd af deras egenskap att vara tätt tilltryckta till knop¬ pen, då deras båda sidor utvecklas under olika förhållan¬ den. Så äro t. ex. fjällen hos Abies skarpt bifaciala, ehuru bladen äro centriska. En antydan till centriskhet före¬ kommer dock hos Podocarpus Totara och Cephalotaxus Fortunei. För det tredje afviker fjällens inre byggnad från bla¬ dens genom typisk frånvaro af palissad- och svampparen- kym, i det att de stammens båda barklager motsvarande väfnaderna blifvit bibehållna uti sitt ursprungliga till¬ stånd. Detta förhållande är påvisadt af Prof. Areschoug. Såsom material för mina undersökningar har jag be- 182 E. Adlerz. gagnat mig af knoppfjällen hos de flesta af våra inhem¬ ska trädartade växter samt prydnadsbuskar. Dessutom hafva följande underkastats en noggrannare undersökning och utförligare beskrifning: Heritiera macrophylla (enl. etik. uti Upsala Botani¬ ska trädgård.), Cratægus coccinea L., Elæagnus argentea Pursh., Deutzia gracilis S. & Z., Podocarpus Totara Don, Azalea indica L., Hakea corymbosa R. Br., Cephalotaxus Fortunei Hook., Cytisus Laburnum L., Aesculus glabra Willd., Sorbus scandica Fr., Quercus Robur L., Caragana arborescens Lam. Af den på dessa specialundersökningar stödda allmänna framställningen af väfnaderna, i hvilken De Barys uppställning blifvit följd, må följande utdrag meddelas. Epidermis. Dess celler äro vanligen till formen uti vertikalsnitt rektangulära — uti horisontalsnitt qvadra- tiska. Oftast sitta de tätt packade. Stundom saknas inre epidermis (Ribes alpinum, Abies). Yttre epidermis- cellernas yttre membraner äro i de flesta fall starkt förtjockade. Ofta sträcker sig förtjockningen äfven till de öfriga väggarne. De förtjockade membranerna färgas gulbruna, de oförtjockade blåa af klorzinkjod. I några fall (vid stark trikombildning) uteblifver förtjockningen alldeles (Elæagnus). Afven starkt förtjockade epider- misceller bibehålla länge sin cellqvalitet och dela sig. Stundom bildas en flerskiktad epidermis (Cratægus cocci¬ nea och Cephalotaxus Fortunei). Hos denna senare uppnå dess celler en så betydlig storlek, att den flerskiktade inre epidermis slutligen intager fjällets halfva bredd. De talrika trikombildningar, som bekläda epidermis, kunna vara af 2 slag: 1) sekretförande och 2) icke sekretförande. Båda slagen tjena till skydd för knoppen. Hos förra slaget åstadkommes detta derigenora, att luft¬ tillträde till knoppen försvåras genom sekretafsondringen. Häraf försvagas transpirationen från de unga knoppde- larne, hvilket bar till följd, att turgescensen och tillväx- Bidrag till knoppfjällens anatomi hos träd och buskartade växter. 183 tens hastighet ökas. De icke sekretförande håren äro vanligen luftförande och bilda derigenom skyddande, vär- meoledande lager. Det förra slaget af skydd kallas af Hanstein aktivt, det senare passivt. Till sin form äro de sekretförande trikoip bildningarna än enkla (glandelhår) än sammansatta (kolleterer) t. ex. Sorbus, Azalea. Korkväfnaden är såsom den förtjockade epidermis en skyddande väfnad, men förekommer blott hos ett begrän¬ sad t antal fjäll. Den uppstår ur phellogenlager, som bil¬ dats genom meristematiska delningar uti parenkymet. Korklagren löpa hos en del fjäll tätt under yttre epider¬ mis uti vertikal riktning eller under både yttre och inre (Ulmus, Aesculus, Heritiera). Dessa vertikala lager sam¬ manbindas ofta af horisontala. Det mellan korklagren liggande parenkymet blir slutligen förkorkadt. Hos andra fjäll gå nämda korklager horisontalt nära spetsen, som blir afskuren och förkorkad. De vertikala lagren äro der ej. eller föga utvecklade (Cytisus Laburnum, Pyrus Malus). Hos ett tredje slag af fjäll bilda korklagren en vertikal väfnad ett stycke under yttre epidermis och böja sig se¬ dan inåt, bildande en bågformigt böjd linea ett stycke nedom fjällets midt, hvarigenom dess öfre hartsförande del blir afstängd från dess nedre tunnväggiga och svagt klorofyllförande (Amygdalus nana, Caragana arborescens). I ett fjäll har jag sett koncentriska korklager upp¬ träda kring slemkaviteter och kärlknippen (Heritiera). Utvecklingen af vertikala korklager är undersökt hos Aesculus glabra och tyckes fortgå centripetalt. Hos de koncentriska lagren kring sleinkaviteterna och kärlknip¬ pena är den åtminstone till större delen centrifugal. Parenkymet är dels tunnväggigt med större 1. åtmin¬ stone tydliga intercellularrum dels kollenkymatiskt af tätt hoppackade celler. Det förra slaget ligger vanligen uti fjällets midt, motsvarande stammens inre barklager enl. Prof. F. W. Areschoug, det senare på fjällets båda sidor (=yttre barklagret). Stundom finnes ingen skilnad mellan 184 E. Adlerz. dessa båda lager, i hvilket fall fjället vanligen består af kollenkymatiska celler. Ej alltid uppträder den stammens yttre barklager motsvarande väfnaden i form af kollenkym. Yttersta raden eller de båda yttre raderna utgöras ofta på fjällets båda sidor af qvadratiska mera klorofyllfö¬ rande celler. I några fall äro dessa celler på fjällets yttre sida utdragna uti den radiala riktningen, då de likna ett svagt klorofyllförande palissadparenkym. Denna egen¬ domliga bildning bar jag funnit hos några få fjäll (Hakea, Elæagnus), men aldrig konstant utan blott undantagsvis uppträdande. Hos Elæagnus visar ett snitt 2 rader tyd¬ liga palissadlika celler. Denna antydan till bladets palis¬ sadparenkym uppträder aldrig på fjällets inre sida, som skulle motsvara samma väfnads plats hos bladet, utan på den yttre mot ljuset vända sidan. Detta är tydligen der- före, att endast här assimilationen är möjlig. Hos både Hakea och Elæagnus är klorofyllet skyddadt af starka trikombildningar. Cellinnehållet — åtminstone uti fjällets öfre skyddande del — utgöres i de flesta fall endast i dess yngre stadium af protoplasma, stärkelse och kloro¬ fyll i någon betydligare mängd. Yid full utveckling fyllas parenkymcellerna af harts, kristaller eller luft. Det hartsförande parenkymet är att betrakta som en skyd¬ dande väfnad, emedan dess celler, som innehålla obetyd¬ ligt vatten, lättare motstå kölden och derigenom skydda knoppens mera vattenrika väfnader. Luft innehålla ofta celler, hvilkas väggar äro något sklerotiskt förtjockade, och hvilka möjligen kunna räknas till nästa afdelning. Ty någon bestämd gräns mellan luftförande tunnväggigt parenkym och luftförande sklerotiskt är svår att upp¬ draga. Sklerenkymet och det skier otiska parenkymet , som ej kunna åtskiljas, fylla ofta en stor del af fjället. Skleren- kymcellerna äro dels korta (Cytisus, Hakea) dels långa (Quercus, Fagus). I båda fallen kunna de uppträda hypo- clermatiskt eller uti fjällets inre. Den sklerotiska väfna- Bidrag till knoppfjällens anatomi hos träd och buskartade växter. 185 dens betydelse kan sammanfattas på följande sätt: 1) tje- nar till stöd för fjället, 2) skyddar i någon mon knoppen mot kyla, 3) ger fjället en stor fasthet och hårdhet, hvar- igenom detta sannolikt utöfvar ett passivt tryck mot knop¬ pen, hvars turgescens derigenom ökas. Vid löfspricknin- gen söka nämligen knoppens väfnader vidga sig, men hin¬ dras något af de hårda tjällen, som derigenom utöfva ett passivt tryck. Hos Cytisus Laburnum är utvecklingen af de korta sklerenkymcellerna undersökt, hvaraf framgått, att membranförtjockningen börjar mycket tidigt. Då sklerenkymförande fjäll utväxa till blad(stipler), upplösas stundom de förtjockade väggarne, och tunnväg- gigt, svagt klorofyllförande parenkym bildas (Quercus, Azalea). Af en vinterknopp utaf Quercus Robur hafva fjäll på olika höjd undersökts och dervid framgått, att omkring 25, nedifrån räknadt, äro helt och hållet bruna och af nästan likartad byggnad d. v. s. försedda med tal¬ rika, starkt förtjockade celler. Derpå hafva fjäll från den utsprickande knoppen undersökts och sklerenkymet har då befunnits vara stadt i upplösning. Uti de yttre fjällen bibehålies det, om ock med delvis resorberade väggar. 10 och 12:te fjällen nedifrån hatva i några fall befunnits alldeles fria från sklerenkym, i det de voro mjuka af tunnväggiga, sparsamt klorofyllförande celler. I vissa celler kan denna membranupplösning tydligt iakttagas. Den ej angripna cellväggen är i början hvit utan tydlig skiktning, men blir sedan brunaktig af något hartsartadt ämne och företer tydliga skiktningar på samma gång dess inre kant blir ojemn. Här ser man en framskjutande kant, der en fördjupning och på andra ställen synas de¬ lar af väggen lösryckta. Angående orsaken till detta egendomliga och, för så vidt jag vet, ej förut anmärkta förhållande kan jag ej lemna någon upplysning. Sanno¬ likt tjenstgör cellulosa här såsom reservnäringsämne så¬ som de förtjockade endospermcellerna hos Dadeln och Phytelephas. 13 186 A. P. Winslow. Sekretbehållare i form af kristallsäckar finnas hos de flesta fjäll mest på deras inre sida. Då dessas membraner slutligen brista, blifva fjällen klufna på längden, hvarige- nom flere lager af värmeoledaude luftrum bildas. Harts- säckar förekomma mindre vanligt (Hakea). Slemsäckar, slutligen bildande kaviteter (Tilia, Heritiera), höra äfven hit. SilrÖr finnas troligen hos de flesta. Trakéer förekomma dels såsom kärl och dels såsom trakeider hos alla med kärlknippen försedda fjäll. Mjölkrör äro att söka hos de växter, i hvilkas blad de finnas (Ficus). Hos Acer finnas ej mjölkrör utan harts¬ säckar, emedan de ega mellanväggar. Beträffande den systematiska öfversigten af knopp¬ fjällen ur anatomisk synpunkt kan jag ej af flere skäl, som framdeles skola omnämnas, sluta mig till den af Prof. Areschoug gifna. Om min systematiska uppställning vill jag nu endast gifva en kort antydan med förbehåll att fram¬ deles få utföra densamma. Vid en indelning af knopp¬ fjällen synes mig lämpligast att taga hänsyn till de egen¬ domliga väfnader, som utmärka dem, d. v. s. till hvad som specifikt skiljer dem från örtbladen. Vi återkomma derföre till en, förut för dem angifven bestämning, ceii- qvalitetens reduktion, och lägga den till grund för den systematiska uppställningen. De olika sätten för denna reduktion, 1) sekretbildning, 2) sklerenkymbildning, 3) korkbildning ange lika många hufvudafdelningar bland fjäl¬ len. Dessa erhålla derpå sina respektive underafdelnin- gar, som framdeles skall visas. Rosæ Scandinavie®. Af A. P. Winslow. I Majhäftet af denna årgångs Notiser uttalade jag den förmodan, att vid närmare granskning af Göteborgs¬ trakten ännu flere Bosaformer, än de till då beskrifna, möjligen torde upptäckas. Denna förmodan har också Rosæ Scandinavie®. 187 under forliden sommar fortsatta studier besannats. Men jemte det jag här nedan vill beskrifva dessa, kommer jag äfven att omnämna några andra, funna på trakter, som ligga utom Göteborgsfloran. Flertalet af dessa fynd äro också tillgängliga för våra botanister, enär jag utdelat åtskilliga i den nyss utkomna fascikeln af Herbarium Bosarum Scandinaviae. Andra (nya eller) märkligare låter jag tillsvidare hvila, afvaktande en ny sommar för att vidare studera desamma. Bosa canina var. fallens (Herb. Ros. Scand. N:o 13)' skiljer sig från typisk canina genom nedböjda eller nästan raka taggar, genom vid basen breda blad med breda och djupa sågtändej, långa, parflikiga sepala och äggrunda — allånga nyponmed långt utskjutande tätthåriga stift. Synes mig närmast öfverensstämma med B. fallens Déségl. (Catal. N:o 155), som dock uppgifves der hafva korta styli. Tagen vid Norsesund i Yestergötland. B. canina var. obnubila mihi (H. R. Sc. N:o 14) 7 — 8 fot hög buske; taggar starka, klolikt krökta (på blom- grenarne glesa och spädare); bladskaft gleshåriga eller glatta samt en eller annan glandel och vanligen med 2 — 3 aciculi; blad bredt äggrunda, spetsiga, mycket mörkt gröna, enkel — dubbelsågade; stipler långspetsade, glan- delbräddade ; fruktskaft medelmåttigt långa ; sepala korta, mer eller mindre flikiga; frukt äggrund — rundad, temL stor; styli långt utskjutande, nästan glatta. — Om man frånser de gleshåriga styli, äro ofvanstående kännetecken precis de samma, som karakterisera B. glaberrima Du Mort. (Roses de Beige), med hvilken den möjligen är iden¬ tisk. — Genom sina mörkt gröna blad och de om en B. stglosa erinrande styli skiljes den lätt från alla canina- former. — Gunnebo nära Göteborg. B. can. var. cladoleia (H. R. Sc. N:o 16); R .cladoleia Rip. (Déségl. Cat. 180) är en nära R. dumalis stående form, men skild derifrån genom fullkomligt oväpnade blom¬ grenar och merändels äfven så beskaffade grenar, samt 188 A. P. Winslow. glatta, sällan gleshåriga bladskaft. Pedunkler af samma längd som nyponen; dessa stora, långt utdragna, vanligen omvändt koniska, någon gång äggrunda, med breda se- pala och nästan glatta, eller föga håriga stift. 7 — 8 fot hög buske, funnen på Brännö. R. can. var. br achy sepala mihi (H. R. Sc. N:o 17). Låg buske, vanl. 3—4 fot, någon gång 5—6 fot hög, mycket grenig. Taggar starka, klolikt krökta; bladskaft tätthåriga och glandelborstiga med talrika starka aciculi, som fortsättas ut på småbladens medelnerv. Småblad bredt äggrunda, spetsiga mer eller mindre dubbelsågade, de sekundära tänderna glandeluddiga, de yngre vanligen vinröda, de yngsta djupt röd violetta; stipier i kanten sar¬ gade och glandulosa; pedunkler korta med skärm längre än dessa; frukt klotrund (konstant på alla buskar); sepala breda, mer eller mindre flikiga, håriga (ej glandulosa), korta, vanligast kortare än frukten; styli i tätt hufvud, håriga. — Står närmast B. biserrata (Mér.) Baker, från hvilken den skiljes genom frånvaron af glandler på bladens medelnerv, samt JR. brachypoda Déségl. & Rip., som har glatta bladskaft med få glandler och pyriforma nypon. Fyndort: Arendal, Långedrag och Tjössö. Bosa dumetorum var. biserrata m. (H. R. Sc. N:o 19). Vanligen 4 — 6 fot (ett explr 9 — 10 fot) hög buske med krökta, glesa taggar. Bladskaft vanligen utan aciculi, tätt gråhåriga, med en eller annan glandel inblandad; småblad ovala, kortspetsiga, något afsmalnande mot basen (ej rundade), på öfre sidan nakna eller glest korthå- riga, på undre håriga, dubbelsågade, med glandel¬ uddiga tänder; skärmblad längre än fruktskaften; dessa af samma längd eller kortare än de ovala nyponen ; sepala något håriga, tillbakaböjda, aflallande. — Detta är en anmärkningsvärd form på grund af bladens dubbla serra¬ tur, en karakter, som, enl. lektor Scheutz, sällan blifvit iakttagen hos svenska dumetorumformer och, enligt Christ (Die Rosen d. Schwiez pag. 189), är ytterst sällsynt för Rosæ Scandinavicæ. 189 denna art på kontinenten. — Stockholm, Djurgården, der flera exemplar af denna form förliden sommar observerades. R. collina Jacq. var. lœvigata mihi. (H. R. Sc. N:o 27). Yfvig buske af 3 — 6 fots höjd, af ganska distinkt utseende. Grenarnes bark starkt glänsande, glatt, van¬ ligtvis kanelbrun. Taggar klolika, medelstora, temligen talrika. Bladskaft glatta, glest glandelborstiga, merän- dels med 2 — 3 aciculi; småblad äggrunda, spetsiga, enkel- sågade, med gleshår ig medelnerv, eljest glatta; stipler med framåtrigtade öronflikar, utan (eller med få) glandler i kanten, glatta, vanligtvis rödaktiga. Skärmblad stora; pedunkler korta, glandelborstiga; nypon klotrunda eller ovala (det i midten ofta om v. päronformigt), mer eller mindre glandelborstiga; sepala tätt glandulosa, mer eller mindre flikiga, tillbakaböjda eller något utstående. Genom hela sin habitus och isynnerhet genom den starkt glänsande barken en af de distinktaste rosenformer jag funnit, och genom den endast till medelnerven in¬ skränkta hårigheten en synnerligen intressant form inom collinagruppen, fullkomligt analog med urbica eller opaca inom dumetorumgruppen, hos hvilka hårigheten likaledes är inskränkt till de större nerverna. Funnen på den vid Marstrand liggande Koön, der jag i Juli och Augusti hade tillfälle att observera ett tjogtal buskar på olika delar af densamma. R. tomentosa var. cristata Christ. En ganska an¬ märkningsvärd form af tomentosa, i växande tillstånd högst liknande en storväxt mollissima, men dock vid när¬ mare studium väl skild från denna art äfvensom från andra förut i Sverige urskilda former af tomentosa. Buske 7 — 9 fot hög, med raka, på fjorårsgrenarne terni, starka taggar. Stipler och skärmblad starkt utvecklade; blad¬ skaft tätthåriga med talrika glandler. Blad på begge sidor tättludna, breda, äggrunda — ovala,, kortspetsade, dub- belsågade, med spetsiga, glandelbärande tänder, på undre sidans nerv glandulosa, eljest glandelfria. Pedunkler korta, 190 A. P. Winslow. isynnerhet den i midten, med talrika glandelborster; nypon klotrunda (eller pyriforma), glandelborstiga; sepala på ryg¬ gen med talrika, skaftade röda glandler, utbredda eller upprätta (nästan som bos mollissima). Stift håriga; disk tydlig. — Af de i utländska florer beskrifna tomen- tosaformer synes den mig komma närmast ofvanstående af Christ framstälda form och den såsom synonym dermed ansedda, af Déséglise beskrifna R. Andrzeiouskii (non Steven). — Funnen på Brännö. R. mcillisima Fr. var. fallax Ax. Bly tt. Denna form är redan af lektor Scheutz beskrifven i Notiserna för år 1877 (såsom norsk); och hänvisar jag till der befintlig beskrifning. Min form från Göteborg är fullt identisk med exemplar, godhetsfullt lemnade af professor Ax. Blytt, undantagande att hans exemplar hafva glandelborstiga nypon, mina glatta på korta, tätt glandelborstiga skaft. Begge hafva klotformiga nypon, korta pedunkler, gråludna mjuka, enkelsågade blad, som på undre sidan sakna glandler o. s. v. R. can . var. opaca Gren. ( platyphylla Rau). I Not. för 1879 pag. 106 anförde jag, att det var mig, efter då för mig bekanta rosenformer, omöjligt att skilja mellan R. urbica Lem. och R. platyphylla Rau(^opaca Gr.), om man, såsom t. ex. Baker, anser skilnaden ligga endast deri, att opaca har större blad med rundad bas. På Brännö fann jag emellertid i somras några buskar, som visa, att emellan dessa former finnas karakterer — redan tillräckligt framhållna af Grenier — som väl åtskilja dem. R. opaca har neml. blad, som äro på öfre sidan mörk¬ gröna (”vert foncé,” Gren.), glänsande, fasta samt run¬ dade (nästan klotrunda) eller aflånga nypon med sepala, hvilka äro utstående eller t. o. m. visa benägenhet att blifva upprätta. — I habitus och isynnerhet i de glän¬ sande, mörkgröna bladen visar opaca redan vid första ögonkastet en tillräcklig olikhet med urbica. — I H. R. Sc. har jag utdelat denna form under N:o 21 Rosa? Scandinavie«;. 191 P. S. I de utdelade exemplaren af H. R. Sc. ber jag härmed få rätta ett tryckfel. På etiketterna N:ris 3 och 30 står Bot. Not. 1873; skall vara Bot. Not. 1877. A. P. W. 77 77 77 77 77 77 77 77 V 77 77 77 77 77 77 77 77 77 77 Spridda växtgeografiska bidrag till Var ends flora. Af G. E. Hyltén-Cavallius. Filago montana L.- arvensis L. Lidsjö, Böksholm. Tussilago Farfar a L. Moheda, Dref, m. fl. st. (för 40 à 50 år sedan i dessa trakter nästan okänd och för 20 år sedan ännu sällsynt). Cirsium lanceolatum L. fl. alb. Ohr, Berg1. Tragopogon pratensis L. Berg, Sunnavik, Dref. Crepis tectorum L. segetalis Roth Lidsjö, Brantåsa, Dref. Hieracium Pilosella L.- flagellare Willd. Lidsjö. furca tum Lidsj ö . ad stoloniflorum Lidsjö. „ virescens Fr. Swanås. Auricula L. majus Wng. Lidsjö. ,, minus Brantåsa. dubium L. pubescens Lbg. Svanås. cymigerum Reich. Braås, Stoihy, Vevik i Skatelöf. cymosum L. poliotrichum Wimra. Cirkön enligt stud. C. J. Johansson. murorum L. silvaticum L. Braås. sagittatum Lbg. St. Målen, Sandvik. ad sagittatum. Braås. ad sagittatum & medium. Braås. ad cæsium & sagittatum Braås. ad eœsium Lidboholm, Grännastemma. medium Jord. v. f. Lidsjö, Grännastemma o. Sunnanvik. cœsio-murorum Fr. Brantåsa, Näs, Lidsjö. cæsium Fr. v. f. Lidsjö, Braås m. fl. st. vulgatum Fr. latifolium Lbg. „ ad anfra ctum-latifoliumbra.nt- åsa. nemorosum Lidsjö. 77 77 192 G. E. Hyltén-Cavallius. Hieracium vulgato -orarium. Lidsjö. „ anfractum Fr. Lidsjö, Böksholm. „ ,, latifolium Lbg. Lidjsö. „ rigidum Hn. v. f. Moheda, Sunnanvik, Böksholm. „ latifolium Vrankauge. „ Frie sii Hn. stenolepis Lbg. Moheda, Berg, etc. „ Orarium Lbg. Lidsjö r. umbellutum L. puucifiorum H. Sunnanvik. ,, Lindebergii mihi. = H. Pilosella X dubium Svanås. Leontodon hastilis L glabra tus Fr. Dref. r. Galium saxatile L. Lidsjö. Mollugo L. ocliroleucum Fr. Sandvik. Pulmonaria officinalis L. Svanås. Solanum nigrum L. Aneboda. Veronica spicata L. Vegby, Björkerryd. Utricularia ochrolcuca Hn. microceras C. Hn. Skeppshult. Anagallis arvensis L. Torp. tf. Plantago media L. Böksholm tf. „ ,, oblongata Sandvik tf. Pitor ella lacustris L. Dref, Lidsjö, växer i sjön Stråken tillsam- sammans med Isoetes på ett djup af ända till 3 fot och fortplantar sig der genom rottelningar. Armenia elongata Koch Braås. Sisymbrium officinale Scop. Huseby. Cardamine pratensis L. Fl. pl. Lidsjö, Näs, Tolg. Geranium silvaticum L. parvifiorum. Hn. Lidsjö, Böksholm. Oxalis Acetoselia L. lilacina Lange Dädesjö. Brosera longifolia L. obovata Koch Aneboda. Cerastium vulgatum L. holosteoides Fr. Lidsjö, tf. Elatine Hydropiper L. Benestad enl. ex af stud. C. J. Johansson. Böksholm. Lathyrus silvestris L. Sunnanvik. Orobus vernus L. Brantåsa. St. Målen, Brååd Polygonum Bistorta L. Sanden i Aneboda. Oby, Boatorp. för¬ vildad. ,, amphïbium L. terrestre Retz. Drefs by såsom ogräs uti dervarande torra åkrar med sur grund, blommar sällan; men fortplantar sig med rotskott. Daphne Mezereum L. Böksholm i kärren vid ån. Salix nigricans Sm. v. f. Lidsjö med omnejd, Hornaryd. Pinus Albies L. viminalis W. et virgata Jacques. Båda for- Spridda växtgeografiska bidrag tiil Värends flora. 193 merna förekomma i Moheda och Öhrs socknar, flerstädes såsom i Spårsås, Lidsjö, Brantåsa och i Notteryd ; äfven uppgifven för Stenkulla af stud. A. Pehrsson. Orchis angustifölia Wimm. (= incarnata Fr.) Vrankunge. Dref. Gymnadenia albida Rich. Kråkenäs enl. ex. af Jägmästare Gyllen- krook. Luzula multiflora Lej. pallescens Yng. Lidsjö tf. Potamogeton polygonifolius Pourr. Dref, Hornaryd, Aneboda. ,, praelongus Wulf. Skeppshult, Dref. Cladium Marisens R. Br. Böksholm. JEriophorum angustifolium Roth triquetrum Fr. Sandvik, Näs. Carex Hornschuchiana Hop. Ormesberga. „ vaginata Tauch, Böksholm, Braås. „ acuta L personata Fr. Oby. Lolium temulentum L. Moheda. Aira cœspitosa L. pallida Koch Lidsjö. Calamagrostis strieta Hn Alfvesta, Oby, Sunnanvik. „ lanceolata Roth, Wrankunge. Apera Spica venti PB purpurea Gaud. Oby, Östanåkra, Böksholm. Agrostis vulgaris With, pallida Lidsjö. Asplénium Filix femina Bernh. complicatum Hn, Moheda, Ane¬ boda, Dref. m. fl. st. a. Struthiopteris germanica Will d. Lidsjö. Osmunda regalis L. Dref, Moheda. Equisetum silvaticum L. capillare Hoffm Oby. Pilularia globulifera L. Böksholm. Literaturöfversigt. D:r L. Rabenhorst’s Kryptogamüora von Deut¬ schland, Österreich und der Schweiz. 1 Bd. Pilze, von d:r G. Winter. 1 Lief. Leipzig 1881. Oaktadt Skandinavien varit utmärkt väl represente- radt bland mykologerna, så är antalet af dem, som för närvarande i Sverge vetenskapligt sysselsätta sig med svamparne, ytterst ringa, om man får döma af den under sista åren utkomna literaturen. Ofvanstående flora tror anmälaren skola kunna uppmuntra flere att icke helt och hållet försumma studiet af svamparne De vid hvarje slägte meddelade träsnitten böra nämligen göra det lättare 194 L its rat uröf versigt. för nybörjaren att reda sig, då de torra diagnoserna en¬ samma skulle kunna afskräcka honom från att ens börja. Då naturligtvis icke alla svenska arter tinnnas här upp¬ tagna, men sannolikt de flesta, så får man, när så be- höfves, rådfråga de skandinaviska författarnes arbeten, i synnerhet Fries’ och Karstens. Herbarium Rosarum Scandinavian Fase. I. Edidit A. P. Winslow. Göteborg 1880. Af denna särdeles vackra och instruktiva exsiccat- samling har första fascikeln nyligen utkommit, innehål¬ lande 40 n:ris de flesta från Göteborgstrakten. Då Bosa är ett af florans mest polymorfa slägten och dithörande arter af många blifvit föga studerade i naturen, kunna vi icke annat än med glädje helsa detta arbete, i hvilket det är utgifvarens afsigt att lemna så många former, som kunna anses behöfliga för en någorlunda fullständig insigt om arternas variationsområde. Vackra formserier af flere arter äro lemna de i den nu utgifna fascikeln, hvilken in¬ nehåller: 1 Bosa Beuteri God., 2 B. Beuteri God., 2 a B. Beuteri God., 3 B. Beuteri God. v. mitigata Scheutz, 4 B. Beuteri God. v. transiens Gren., 5 B. Beuteri God. v. sub- cristata Bak., 6 B. Beuteri God. v. intermedia Gren., 7 Bi. Beuteri God. v. complicata Gren., 8 B. Beuteri God. v. caballicensis Puget, 9 B. Beuteri God. caballicensis Puget? var. fol. lanceolatis — ovatis; pedunc. nunc glabris , nunc hispidis , 10 B. canina L., 10 a B. canina L. v. splicer ica Bak., 11 B. canina L. v. Andegavensis Bak., 12 B. canina L. v. glaucescens Desv., 13 B. canina L. v. fallens Déségl., 14 B. canina L. v. obnubila Winsl., 15 it. canina L. v. dumalis Bak., 16 B. canina L. v. cladoleia Bip., 17 B. canina L. v. brachysepala Winsl., 18 B. canina L. v. sca¬ brata Crép., 19 B. dumetorum Thuill. v. biserrata Winsl., 20 B. dumetorum Thuill. v. urbica Lém., 21 B. dumeto¬ rum Thuill. v. opaca ( B . platypliylla (Bau) Gren. (< opaca Gren.), 22 B. coriifolia Fr., 23 B. coriifolia Fr. v. brac- Lite raturö fversigt. 195 tescens Woods, *24 R. coriifötia Fr. v. frutetorum Bess., 25 R. jactata Déségl., 26 R. collina Jacq. v. cæsia Smith (Engl. Bot.), 27 R. collina Jacq. y. lœvigata Winsl., 28 R. tomen - tella Lém., 29 R gothica Winsl., 30 R. sclerophylla Scheutz, 31 R. rubiginosa L.; 32 R. inodora Fr., 33 R. umbelliflora (Swartz) Scheutz, 34 R. tomentosa Smith (non plane typica), 35 R. tomentosa Smith v. subglobosa Smith, 36 R. to¬ mentosa Smith v. cristata Christ., 37 R. mollissima Fr., 38 R. mollissima Fr., varietas, 39 R. mollissima Fr. v. coerulea Bak., 40 R. mollissima Fr. v. fallax A. Bly tt. En liten anmärkning rörande utgifvarens sätt att stun¬ dom citera auktorsnamn skulle kunna göras; så t. ex skrifver han R. canina L. v. dumalis Baker i stället för var. du - malis (Bechst.) Angående ett par af de nu distribuerade rosorna tillåter jag mig anföra: 26 R. collina v. cæsia har jag, på grund af Christs bestämning, upptagit såsom R. coriifolia var. subcollina Christ. Enligt meddelande af d:r Winslow har Baker bestämt densamma till R. cæsia, och den öfverensstämmer äfven med Bakers diagnos uti Monografien öfver de britiska rosorna, hvarest uppgifves, att bladen hafva the teeth slightly compound och sepals glandular on the back, samt denna föres till aid. med Peduncles more or less aciculate and glanduloso — setose. Woods cleremot i sin Monografi beskrifver R. cæsia med foliola duplicato — serrata, pedunculi glabri, calycis fo¬ liola eglandulosa, receptaculum glabrum. Såsom synonym till sin R. collina , hvilken var. cæsia säges vara ”very near”, anför Baker R. campestris Swartz mscpt och Fr. Fl. Hall., ett namn, hvilket de flesta, torde vara ense om afser en form af R. dumetorum . 27 R. collina v. lævigata kan enligt min åsigt icke hänföras till R. collina Jacq., den synes mig vara en afvikande form af den mångge- staltade R. Reuter i. 28 R. tomentella är temligen olik den utom Skandinavien förekommande R. tomentella; såsom stundom är fallet med R. tomentella v. hallandica Schz, närmar sig den här distribuerade något till R. coriifolia . 196 • 1 "r ' _ V