' i •i; V. V A ' : 'f: - I FÖH ÅR 1883 MED BITRÄDE AF Hrr. ADULEZ, ÄHNELE, BEHM, BORÉN, J. ERIKSSON, ELFVING, B. JÖNSSON, KAURIN, KINDBERG, KROK, LJUNGSTRÖM, LÖNNROTH, MELANDER, NEUMAN, ROSENVINGE, WALLENGREN, WILLE, M. Fl . UTGIFNE AF C. F. O. NORDSTEDT. MED 3 TRÄSNITT I TEXTEN OCH 1 TAFLA. LUND 1883, pi utgifvarens förlag. •• v . v * ■ ,V t i ' i 1 ' /. J . i i - I 7 / 9 Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri, 18S3. • Ml) 'I'M Si (Hi !.} / Y 'I' ) B Si !'l V ) I II y . ) ( ) Vj a h 0 fi y ' v; '! I INNEHÅLL. Origiuulat'iiaiidliiigar. Sid. Adlerz, E., Studier öfver bladmossorna i jemtLindska fjälltrak¬ terna 1882 . , . . 1, 35. Arnell, H. W., En egendomlig, ny form af rönn, Sorbus Aucuparia L. forma minor . 54. Behm, Fl., Ur ”Anteckningar från en botanisk resa från Ö- stersund till Meraker i Norge, sommaren 1881” . 102. Boren, P. G., Utdrag ur meteorologiska centralanstaltens må- nadsrapporter . 137. Grönvall, A. L., Bryologiska notiser . 216. Kaurin, C., Fornöden Berigtigelse . 33. Kindberg, N. C., Rättelse och tillägg till ”Novitier för Sve¬ riges och Norges mossflora” . 81. JÖNSSON, B., Normal förekomst af masurbildningar hos slagtet Eucalyptus Lehr . 117. - , Polyembryoni hos Trifolium pratense L . 134. Ljungström, E., Carduus acanthoides L. X crispus L., en för Sverige ny hybrid . 218. Lönnroth, K. J., Cuscuta Epithymum Murr., Linn. Syst. Veg., en ny växt för Sveriges flora . 157. Melander, C., Bidrag till Vesterbottens och Lapplands flora 160, 205. Neuman, L. M., Studier öfver Skånes och Hallands flora 8, 43, 82. UtcraturöfVersigt. Eriksson, J., Fungi parasitici scandinavici exsiccati . . . 152, 181. Gravet, F., Enumeratio muscorum Europeorum . 56. Jensen, C., Varietates novæ Sphagnorum . 59. Lange, J., Icones plantarum Floræ Danicæ fase. 51 . 177. Limpricht, G., Einige neue Laubmoose . 172. Lindeberg, C. J., Herbarium Ruborum Scandinaviæ. Fase. 1. 104. Meyer, A., Das Chlorophyllkorn in chemischer, morphologi¬ scher und biologischer Beziehung . 140. Rabenhorst, L., Kryptogamenflora von Deutschland, Oester¬ reich und der Schweitz . 14, 181. Sanio, C., Additamentum secundum in Harpidiorum cognitionem 144. Spruce, R., On Cephalozia, its subgenera and some allied genera . 57. II Strasburger, E., Ueber den Bau und das Wachsthum der Zellhäute . 13. Wittrock, V. et Nordstedt, O., Algæ aquæ dulcis exsic- catæ, fase. 11 et 12 . 145. Finsk botanisk literatur 1880 — 82 (Af F. Elfving) . 162. Norsk botanisk Literatur 1881 og 1882 (Ved N. Wille) . . . 59. Oversigt over de i Danmark trykte samt af danske Botani¬ kere i Utlandet publicerede botaniske Arbejder 1880 — 1881 samt Tillæg til 1879; (Ved L. K. Rosenvinge) . . 165. Svensk botanisk literatur 1882 (Af T. O. B. N. Krok) . . . 222. Smärre notiser. Alsine verna (L.) Barthl. ny för Nordens flora 31. Annonser 32, 80, 116, 156, 204, 240, IV. Anona rhizantha 156. Anslag 30, 79, 115, 198. Antalet kända fanerogamer 155. Den binära nomenklaturens upptäckare 116. Döde 30, L98. Flora europæa 31. Förteckning på lärarne i botanik vid Sveriges högskolor, högre samt 5 klassiga m. fl. läroverk 1883 198. Kinas botaniska literatur 31. Köpt herbarium 30. Leersia oryzoides i Blekinge 203. Lärda sällskaps sammanträden: Botanisk Forening i Kjöbenhavn 62, 107. Botaniska Föreningen j Lund 62. Botaniska sällskapet i Stockholm: Almqitist, E., De bästa metoderna att renodla bakterier 108. Almquist, S., Anmärkningar om några sällsynta Agaricus- arter 108 — Behandlingen af de svenska formerna af Festucæ ovinæ i Hackels Monograph. Festuc. Europ. 28 — Blomdiagraramer hos den dubbla Balsamina hortensis, hos Polygoneæ, hos Mon- tia m. fl. växter 115. — Förhållandet mellan Calamagrostis phragmitoides och Halleriana 29. — Juncus filiformis L. v. pu¬ silla Fr. och Poa stricta Lindeb. 113. — Om blommans bygg¬ nad hos våra svenska Platanthera-arter 237. Eriksson, J., Fungi parasitici scand. exsicc. fasc. 2 — 3 112. Kart¬ tabell utvisande potatissjukans utbredning inom Sverige 1874 — . 1882 113. Holmgren, Hj;, Doft af vanilj hos Orchis militaris 115. JuEL, O., Några mykologiska Notiser 195. Klercker, J. af, Den anatomiska b}7ggnaden af vegetationsorganen hos Aphyllanthes •monspeliensis 72. Lagerheim, G., Bidrag till kännedom om snöfloran i Luleå Lapp¬ mark 230. — Om några af honom sistlidne sommar funna intres¬ santa Nostochaceer 27. Lalin, C. J., Ett par fanerogamfynd vid Borgholm å Öland som¬ maren 1882; 71. III Nathorst, A., Ormbunkar från Skånes stenkolsförande lager 25. Rosenvinge, L. K., Undersögelse over Polysiphonia 193. Tiselius, G., Varieteter af det vanliga odlade hösthvetet, Triticum vulgare L. hibernum 113. Warming, E., Iakttagekser öfver växter med öfvervintrande blad. 235. — Om några hos Podostomaceerna förekommande häftorgan 26. — Trifolium subterraneum 74. — Sammansatta ståndare 75. Wille, N., Om Akineter og Aplanosporer lios Algerna. 181. Wittrock, V., Bidrag till den medelsvenska höslflorans morfologi och biologi 20. — Om snöns och isens Hora, särskildt i de ark¬ tiska trakterna 76. — Mångformigheten hos slagtet Erythæas skandinaviska typer 110. — Några biologiska och morfologiska iakttagelser gjorda på växter, som denna sommar odlats i Ber- gianska trädgården 188. Österberg, J. A., Pericarpiets anatomi och kärlsträngförloppet in¬ om blomman hos Orchideerna 65. Fysiografiska sällskapet 16, 65, 108, 154, 196, 239. Societas pro fauna et flora fennica 16, 62, 107, 153, 197, 239. Vetenskapsakademien 15, 64, 106, 155, 196, 239. Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg 107. Vetenskapssocieteten i Upsala 107. Prisuppgift 79. Resor 30, 79, 115, 198. Utnämnd 155, 239. Webera Breidleri Jur. 204. Växter, som något utförligare blifvit omnämnda. Agaricus pygmæo-affinis 109, pyrotrichum 110, semotus 108. Al sine verna 31. Amblystegium ochraceum 6. Anona rhizantha 156. Ancylonema Nordensldöldii 78. Aphyllanthes monspeliensis 72. Avena pratensis f. spiculosa 102, f. trinervis 100. Bambusina Borreri ß 151. Batrachospermum Puiggarianum 147. Bryum arcuatum 173, autumnale 175, Blindii 33,81, Lindgre- nii 38, Kaurinianum 33, 81, micans 172, opdalense 174, sy- sphinctum 176. Bulbochæte 154, crenulala ß 148. Calamagrostis-arter 17. Camptopteris spiralis 26. Carduus acanthojdes X crispus 218 o. följ. Carex lævirostris 213. Catabrosa aquatica v. borealis 177. Cephalozia-arter 57—58. Cerastium macilentum 86, vulgatum 85. Cercospora Paridis 181. Conferva-arter 149, 182 o. följ. Corydalis cava 53. Cosmarium-arter 148 — 52. Cuscuta Epithymum 157, 196. Cypripedium Calceolus 68. Daucus setulosus 189. Desmidium quadratum ß 151. Dothidea Wittrockii 152. Draba hirta v. incisa 180. Draparnaldia glo¬ merata â biformis 148. Epilobium origanifolium X palustre 154. Euastrum divaricatum * tieteense 150. Eucalyptus 117 o. följ. Erythræa-arter 110 o. följ. Festuca ovina 28,99, rubra 28. IV Gagea lutea v. glaiicescens 177. Gloeothece decipiens 152. Grimmia alpestris 19, curvifolia 34, Donii 7, Ungeri 19. Juncus filiformis v. pusilla 113. Leersia oryzoides 203. Leontodon autumnale 8 o. följ. Linnæa 24. Listera ovata 69. Luzula albida 197. Medicago hispida 95. Mentha arvensis 206. Micrasterias integra 150. Microsphæra ferruginea 153. Oedogonium-arter 147 — 8. Oidium Hyssopi 153. Orchis sambucina 65. Oxycoccus palustris v. major 178. Pediastrum simplex 149. Penium lamellosum f. 149. Platanthera bifolia f. 97, -arter 237. Poa stricta * jemtlandica 115. Podostema- ceer 26. Polycystis Flos aquæ 152. Potygonum dumetorum 188. Palysiphonia 193 o. f. Rosa canina v. 16. Rubus-arter 104 o. f., 178—9, nitidus 89. Salix-hybrider 63. Scrophularia Scopolii 45. Sorbus Aucuparia f. 54. Sphagnum-var. 59. SphærelJa nivalis 76 — -7 8, 231 o. följ. Spirogyra-former 149. Stachys ambigua 71, annua 192 Statice Bahusiensis 50. Staurastnim-arter 150 — 51 Stellaria hebecalyx och graminea 197, media y apetala 84. Tolypothrix Ægagropila ß 152. Tordylium trachycarpum 188. Tren- tepohlia 183 o. följ. Trichera arvensis v. isantha 11. Trifolium pratense 134, v. maritima 93, repens v. maculata 94, subterra¬ neum 74, 191. Triticum vulgare hibernum 113. Urtica dioica v. ramosa 96. Verbascum nigrum -f- Thapsus 43, Veronica peregrina 48. Vicia sativa v. impar 191. Viola tricolor * bellioides 82. Das Institut für Mikroskopi v. E. Thum, Leipzig, Teichstr. 2, empfehlt eine reiche Anzahl von Präparaten, Instrumenten, Uten¬ silien und Materialien f. Mikroskopie. Katalog franco. Hos S van ström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas: Grått blompressningspapper format 306x445 mm. Pris pr ris 3:ôo. Hvitt „ „ 360x445 „ ,, „ ,, 10:— Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ „ „ ,, 6: — „ „ hvit „ „ 290X465 „ „ „ „ 9:su. Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksniusei Botaniska afdelning. Studier öfver bladmossorna i jemtländska fjälltrakterna 1882. Af E. Adlerz. O / Åtskilliga gånger har Jemtland varit föremål för bo¬ taniska undersökningar. De botanister, som företrädesvis egnat sig åt bryologiens studium i detta landskap, äro, så vidt jag har mig bekant, följande: Joh. Ångström *), K. F. Th edenius * 2), G. Sjögren 3), R. Hartmam 4), C. Hart¬ man 5), Hj. Holmgren 6), H. W. Arnell 7) och K. F. Dusen. Ehuru sålunda Jemtland blifvit besökt af flere bryo- loger, beslöt jag mig dock, lockad af vår tids lätta kom¬ munikationer, för en resa till de jemtländska fjällen Åreskutan och Snasahögen i hopp, att möjligen ett och annat kunde anträffas utöfver hvad som förut blifvit fun¬ net. Uti planen ingick äfven att samla Hieracieformer, af hvilka åtskilliga anträffades och större delen öfverlem- nats för speciel behandling till lektor S. Almqvist. Un¬ der resan, som upptog nära tvänne månader af sistlidne sommar, besöktes Åreskutan, både södra och norra sidan, Dufed med Tännforsen, Enafors, Snasahögen och Handöls- *) 1841 enl. Wikströms Årsberättelser 1844. Jemf. Bot. Not. 1866. 2) 1842 enl. Wikström anf. st. 3 & 4) ”Botaniska anteckningar under en resa till Jemtland 1850” af B. Hartman. (Bihang till Wikströms Årsber. för 1849. Stockli. 1852.) 5) ”Nya växtställen för några sällsyntare Svenska och. Norska mossarter” af C. Hartman (Bot. Not. 1852.) 6) Hartmans flora 10:de uppl. 7) Hartmans flora 10:de uppl. och ”Spridda växtgeografiska bi¬ drag” (Bot. Not. 1876). Bot. Notiser, 1SS3- 1 2 fallen samt Storlien. Under första veckan bereddes mig nöjet att hafva till ressällskap provinsialläkaren doktor H. Nordenström, derpå under större delen af den öfriga tiden docenten A. N. Lundström. Innan jag öfvergår till beskrifning af mossvegetationen, vill jag med stöd af A. E. Törnebohms afhandling *) nämna några ord om den geologiska beskaffenheten af de trakter som besöktes. Vester och sydvest om Jemtlands siluris ka område utbreder sig ett qvartsit- och skifferterritorium. Dess un¬ dersta, till större delen inom Herjedalen belägna, bild¬ ningar utgöras af qvartsit (Wemdalsqvartsit etc). Derpå följa gneis och hälleflinta samt kristalliniska skiffrar. Dessa olika bergarter sammanfattas här af författaren under namn af Sevegruppen, som fyller sydvestra delen af Jemtland. Dess öfversta bildningar utgöras af horn- bendeskiffer, gneis och glimmerskiffer, hvilka äro de vig- o tigaste beståndsdelarne af Areskutan och Snasahögarne. Ofver Sevegruppen är Köligruppen lagrad, som skiljes från den förra genom sina 1er skiffrar. Köligruppen, som består af hornblendeglimmerskiffer och lerskiffer, bildar ett fält, o som i söder innesluter Annsjön, i vester går ett stycke från norska gränsen och i norr nästan innesluter stora Rensjön samt i öster går ett stycke från Mullfjället och Dufeds station. De ställen, der jag företog mina under¬ sökningar, äro belägna på områden af olika beskaffenhet, nämligen Storlien inom Sevegruppens näst öfversta lag¬ ringar, Areskutan och Snasahögen med Handölsfallet inom nämda grupps allra öfversta bildningar, Enafors och Tännforsen inom Köligruppens område. Dufed ligger inom urformationens område. o Areskutan . Den korta tid af något ofver en vecka, som egnades åt Äreskutans mossvegetation, ger vid han- *) Ueber die Geognosie der Schwedischen Hochgebirge, Stockholm 1873. 3 den, att följande ej får betraktas så som resultatet af en ut¬ tömmande undersökning. A) Södra sidan. Från Mörviken företogos exkursioner (3 — -7 juli) till Mörviksåns dalgång samt till flere åt södra sidan ned¬ rinnande fjällbäckar, vidare till den s. k. Lilla Skutan, till fjällets topp samt till Blåsten. Uti fjällbäckarnes barrskogsregion är mossvegetationen temligen enformig och artfattig. Den ringa höjden öfver ha.fvet ger natur¬ ligtvis växtligheten en mera sydlig prägel. En art, som ej saknades uti någon fjällbäck och genom sitt stora in¬ dividantal kan anses såsom karakteristisk för denna trakt, AmbJystegium glauc. *f aleatum (Brid.) *), uppträdande under en mängd former, än såsom en tydlig falcatum, än lång, fly¬ tande, svartgrön (— H. corn, y fluctuans = H. napœum Ltmpr.). Pa vissa ställen uppträder äfven Philpnotis fontana (L.) Brid. i mängd samt Amblystegium filicinum (L.) och Georgia pellucida (L.) Rab. Dessutom anträffa¬ des följande: Astrophyllum pseudopunetatum (B. S.) c. fr., Poh- lia albicans (Wählend.) ster. Amblyodon dealbatus (Dicks.) Palis, c. fr., JBlindia acuta (Huds.) Br. eur. c. fr., Dichodontium pellucidum (L.) Sen. ster.. Grimmia ramu¬ losa (Lindb.) c. fr., Amblystegium revolvens (Sw.) De N. c. fr., A. aduncum (L.) c. fr., A. palustre (Huds.) c. fr., Hypnum rivulare (Bruch) c. fr., Pterygynandrum decip. : ^fili¬ forme (Timm.) ster., Hylocomium umbratum (Ehrh.)Br. eur. ster., Stereodon arcuatus (Lindb.) ster., S. confervoides Brid.c. fr. Mörviksdalen (ny för Jemtland), S. subrufus (Wils.) *) Uti denna uppsats har S. O. Lindbergs (Musci Scand.) nomen¬ klatur blifvit följd. Vid mossornas bestämmande har jag varit i till¬ fälle att jemföra dem med ex. ur Mildes herbarium. Dessutom står jag i tacksamhetsskuld till lektor N. C. Kindberg för meddelade ex till jemförelse samt för råd och upplysningar angående svårare former • 4 ster. Mörviksån. I. sopterygium nitidum (i pulchellum (Dicks.) c. fr. Areskutans alpina region företer i allmänhet en moss- vegetation, som är åtminstone till individantalet temligen fattig. Förgäfves spanar man här efter dessa i vissa fjäll¬ trakter t. ex. vid Dovre förekommande, lodräta bergväg¬ gar. rikt smyckade med svällande tufvor af Astrophytta , Stereodon chryseus och St. rufescens , Amhlystegium badium m. fl. Hypnaceer , hvilka alla genom sin mängd och vexlande färger gifva en så egendomlig pregel åt vegetationen. o De lodräta bergväggar, jag undersökt på Areskutan ss. vid Lilla Skutan, Blåsten och vid Huså, äro nästan all¬ deles kala och bära blott uti springor och hålor en spar¬ sam växtlighet. Orsaken härtill är, såsom jag tror, till en stor del att söka uti bergartens beskaffenhet. Den o glimmerskiffer, som ingår uti Areskutans bildning, inne¬ håller mycket qvarts, så att den rent af öfvergår till qvartsitskiffer. Till följd häraf utmärka sig Areskutans bergarter genom sin hårdhet, h varigenom de endast lång¬ samt förvittra. Bergväggarne äro derföre i allmänhet släta och jemna och lemna följaktligen föga lämpliga fäste- punkter för mossornas rothår. Något olika är förhållan¬ det med de horisontalt liggande delarne såsom toppen af Blåsten, Lilla och Stora Skutan. Här hafva förvittrings¬ produkter under en längre tid bildats och fått mera ostördt qvarligga, hvarföre mossorna här ofta bilda större tufvor och sammanhängande mattor. Hvad som mest karakte¬ riserar denna vegetation synes mig vara den rika före¬ komsten af Andrecea arter. Talrikast uppträda A. obovata Thbd. och A. petroph. *alpestris (Thed.), hvilka uti den öfre alpina regionen bilda stora svällande tufvor af rödaktig eller svartröd färg. Dessutom förekomma A. petrophila Ehrh. och A. nivalis Hook. (ny för Jemtland). Då der- till lägges A. Blyttii Sch. hvilken jag ej lyckades påträffa, flnna vi, att härstädes inom ett litet område uppträda 4 arter och en underart af detta slägte. Den del af Blå- 5 sten, som besöktes på exkursion från Mörviken, befans vara temligen fattig. Den i stora, svarta, sammanhän¬ gande mattor uppträdande Grimmia microcarpa (Gmel.) synes här vara förherskande. Vid den förut omtalade mot söder vettande bergväg¬ gen af Lilla Skutan ej långt från dennas topp påträffade jag en mossa Grimmia incurva Schwægr., som möjligen är ny för Sverige. Den är förut funnen uti Torneå Lapp¬ mark *) af Norrlin enl. Schimp. (Syn. muse. eur. ed. 2). Denna mossa, som var steril, uppträdde temligen spar¬ samt uti hålor och springor djupt in mellan framskjutan¬ de bergväggar. Den bildade dels lösare, utdragna, liidigt gröna, dels fastare och mera korta tufvor af mörkare färg. Föröfrigt är den funnen i Norge (Dovre, Sogn, Röros enligt Hn. & Sch.), på Spetsbergen (S. Berggren Musci & Hep. Spetsb.), på Karpaterna, Sudeterna, Rhön, Pyreneer- na, i Skottland m. fl. ställen (enl. Sch. anf. st.). Uti den o del af Areskutans alpina region, som undersöktes på nämda exkursioner, påträffades destutom följande: Polytrichum alpinum L. c. fr., Conostomum tetragonum (Vill.) c. fr., Pohlia nutans (Schreb.) c. fr. & ster. En gles- bladig troligen hithörande form med ovala bredt äggrunda trubbiga eller trubbadt spetsiga blad med lös cellväf an¬ träffades nära toppen. Tetraplodon bry oides (Zoeg.) c. fr., Dicranum enerve Thed. ster. Stora Skutan (ny för Jemt¬ land), I). longifolium Ehrh. ster., Oncophorus WaMenber- gii Brid. c. fr., Grimmia funalis (Schwaegr.) Sch. ster. Lesquereuxia saxicola Mol. ster. Lilla Skutan, Plagio- thecium striatellum (Brid.) c. fr. Lilla Skutan (ny för Jemtland). B) Norra sidan. Vid Huså grufva, der jag tillbragte några angenäma dagar (19 — 22 juli) hos vännen Lundström, gjordes flere intressanta mossfynd. Grufvan ligger vid öfre gränsen *) Det är nämligen för mig obekant, om den är tagen på den svenska eller finska delen af nämda lappmark. (I Finland. Utg.) 6 af björkregionen omkr. 760 m. högt vid den s. k. Skutån. Ofvanför grufvan har man Skutans sterila, kala branter, nedtill betäckta af stenrös af större kantiga stenar, nedan¬ för utbreder sig en vacker dal af en temligen frodig björk¬ region. Ännu längre bort ser man Kallsjön, Anjeskutan etc. D ofvannämda branterna undersöktes delvis, men med ringa resultat. Deremot voro de flesta mossorna att söka uti nedrinnande fjällbäckar samt bland gräset emellan videbuskar och björkar. Karakteristisk för dessa bäckar synes vara Ambly- stegium ochraceum (Turn.) ster. (ny för Jemtl.) jemte när¬ stående arter af underslägtet Hygrohypnum. Förstnämda art förekom ofta i så stor mängd, att bäckarne på sina ställen nästan fyldes deraf. Den uppträdde under flere former, af hvilka de flesta förekommo i Mildes herb, från olika delar af Tyskland. Dessa former, som kunna karak¬ teriseras på följande sätt, visade här ej någon benägen¬ het att öfvergå i hvarandra. A) Alla bladen skärform. inböjda (var. uncinatum Milde). 1. Bladen äggrunda— aflånga. Bildar omkr. 5 cm. höga, svällande tufvor af jemnhöga ända till basen bla- diga, bruna upptill lifligt gröna stjelkar. Analog med en dylik uncinatum- form af A. polare, som den till utse¬ endet alldeles liknar. B) De flesta bladen utstående. 2. Bladen äggrundt lansettlika, småningom spetsade. 7—10 cm. hög till färgen brun med gröna toppar. 3. Bladen äggrunda — aflånga, trubbiga med grof, röd , vid midten två— treklufven nerv. En temligen grof 10 — 15 cm lång, alldeles mörkbrun form. Denna växte tillsam¬ mans med ofvannämda uncinatum- form uti Skutån. De båda formerna möttes i midten, der en skarp gräns bil¬ dades af dennas mörkbruna, något utdragna stjelkar och de ofvan lifligt gröna och kortare tufvorna af ”uncinatum”. 7 C) De flesta bladen tilltryckta tätt sittande n. tegel- lagda. 4. Bladen lansettlika med temligen grof nerv till midten. Deremot såg jag ej här, men väl vid Handöl, den vid Dovre talrikast uppträdande formen med sina långt utdragna nedtill bladlösa stjelkar upptill försedda med bredt ovala, trubbiga blad. Bland närstående arter af underslägtet Hygrohypnum * påträffades A. Smithii (Sw.) c. fr. i mängd uti en fjällbäck samt A. dilatatum ß al- pinum (Sch.) (ny för Jemtl.). Dessutom insamlades: Astro- phyilum pseudopunctatum (B. S.) c. fr., Bryum neodamense Itz. (ster.), Pohlia annotina (L.) c. fr., P gracilis (Schleich.) c. fr., Leptobryum pyriforme (L.) Wils. c. fr., Dicra- neila secunde t (Sw.) c. fr. Grimmia Donii Sm. c. fr. Denna art förvexlas stundom, efter hvad jag sett, med G. alpestris Schleich., men skiljes bäst genom den af Schimper och Limpricht (Kryptogamenflora von Schlesien) uppgifna karakteren, att G. Donii har ”alle Bl. grund- zeilen rectangulär, zart”. Detta är isynnerhet fallet med bladbasens yttersta cellrader. G. alpestris och G. mon¬ tana deremot hafva, såsom samme förf. uppgifver ”Bl. grundzellen kurz rectangulär, chlorofyllhaltig”. Jemför Bryol. eur. af Schimp. Tab. XIII & XV. Vidare påträffa¬ des: Grimma microcarpa (G mel) c. fr., Amblystegium verni- cosuni (Lindb.) c. fr, A. revolvens (Sw.) De N., A. fluitans (L.) De N. ster., A. sarmentosum (Wahl.) De N. ster., Hypnum glareosum B. S. ster. , Lesquereuxiapl icata (Sc h le i c h ) ster. vid branterna, Hylocomium umbratum (Ehrh.) Br. eur. ster., Stereodon Bambergeri (Sch.) ster. (ny för Jemtl.) i bäckar. St. rubellus Mitt. ster. (ny för Jemtl.), teml. sparsam på marken mellan stenar. Denna, som öfverensstämmer med finska och dovrensiska exemplar, har mycket lösare cellväf än någon annan art inom slagtet (jemf. Lorentz’ beskr. i Schimp. Syn. musc.). 8 o Denna trakt af Areskutan synes mig, att sluta af mitt korta besök vid Huså, vara rikare på intressanta arter och former än någon annan och torde derföre för framtida undersökningar vara att särskildt rekommendera. Om jag beträffande Areskutan i sin helhet skulle efter min ringa kännedom derom våga uttala ett allmänt om¬ döme, torde af det föregående vara klart, att, om ock ej detta fjäll kan sägas ega en rik mossvegetation, detsamma dock företer åtskilliga sällsyntare arter och intressanta former. (Forts.) Studier öfver Skånes och HaHands flora. Af L. M. Neuman. (Forts. fr. föreg. n:r.) Leontodon autumnale L. Redan Retzius ansåg denna växt kritisk. Hans omdöme i Obs. Bot. Fase. I år 1779 ”planta sat vulgaris sed polymorpha et sæpe æquivoca” tyder derpå, och hvar och en, som iakttager densamma, skall säkerligen instämma deri. Bladens form, stammens förgrening, holkfjällens beklädnad, korgarnes storlek, fruk¬ ternas ornering visa, såsom man kunde vänta, ofta olik¬ heter; men icke heller sådana kännetecken, som anses skilja arterna inom slägtet äro fullt konstanta. Jag har t. ex. på höglän d äng sett bredvid den vanliga formen — med i spetsen starkt uppblåst stängel — in¬ divider, hos hvilka holken är tydligt afsatt på stängeln utan någon nämnvärd utvidgning, sålunda erinrande om L. hastilis L. Ett längdsnitt genom holk och stängej visar i begge fallen en helt olika bild. På ett nor¬ malt utvidgadt exemplar fins i stängelns öfre del af mär¬ gen blott en obetydlig rest, löst fasthängande vid blom¬ fästets undre yta, och stjelkens utvidgning bildar således ett tomrum, fortsättande den genom stjelken löpande ka- 9 nalen. I senare fallet — då holken är tvärt afsatt på stängeln — har ingen märg abortierats, och stängeln är upptill fyld. I ännu ett afseende kunna former af L. au¬ tumnalis närma sig L. hastilis. Den senare arten är ut¬ märkt genom en blomstrig stängel och få fjäll på densamme, kust- och fjellformerna af L. autumnalis öfverensstämma häri ofta med L. hastilis. De typiska exemplaren af L. autumnalis L. träffar man på ängar, vid vägar och gator. De hafva som be¬ kant parflikade, glatta och tunna blad, stenglarne klynne- greniga, längre än bladen, holkar nakna eller klädda med glesa korta hår. Från denna hufvudform går variationen åt två håll. I den ene formserien blifva bladen allt mer och mer delta och tunna, i den andre allt mindre och mindre delta men mer och mer tjocka; i den förra för¬ minskas korgarne, i den senare blifva de större men färre. Af den förra serien hafva i den literatur, som varit mig tillgänglig, följande former blifvit beskrifna eller om¬ nämnda: f. asperior. Wahlenberg Fl. Sv. ed. II pag. 509 {ni- • • gro — lanatum Fr. Sum. Veg. pag. 8). Ar mera högväxt (cirka 40 cm) än hufvudformen. Stängelns öfre deljemte holken tätt beklädd med långa mjuka hår, blad parflika¬ de, sträfva af glesa hvita och och styfva hår. Holkfjällens beklädnad är af samma beskaffenhet, som hos den i Lapp¬ land redan på Linnés tid iakttagne ß Taraxaci L. (Sp. pi. ed. II pag. 1125), hvilken också af Wahlenberg (Le.) betraktas som en f. u niflor a af ß asperior. På några af de insamlade exemplaren äro holkens hår icke svarta utan smutsgula men för öfrigt lika täta och mjuka, som på de ofvan omnämnda. Troligt är, att äfven hos fjellformen en analog vexling i afseende på hå¬ rens färg förekommer. Emot detta antagande synes vis¬ serligen den omständigheten tala, att alla herbarieexem- plar af fjellformen hafva svarthåriga holkar, ett förhål- 10 lande, som dock möjligen skulle kunna förklaras af sam- larnes vana att med förkärlek uppsöka de typiska indi¬ viderna, förbigående dem, livilka icke öfverensstämma med de gifna beskrifningarne. Förekommer synnerligen utmärkt på Kullen i Brunnby. Finnes också i Halland och Söndrum, på begge fyndor¬ terna nära hafvet. /. coronopifolia Lge. Fl. pag. 587 har” bladen enkelt eller dubbelt parbladigt delta med liniesmala flikar och holken beklädd med löst hvitaktigt dun”. Formen med dubbelt parbladigt delade blad är syn¬ nerligen utmärkt. Flikarne af andra ordningen äro 3 — 7 mm. långa och 0,5—1 mm. breda. Bladen äro tätt tryckta intill marken ; stänglar (cirka 20 cm.) 2 — 3 ggr så långa som bladen, klynnegreniga och flerbiomstriga, fjällen vid förgreningspunkterna förlängda, någon gång utbildade till pardelta blad; det hvita luddet tätare på de outvecklade än de blommande korgar ne. Förekommer i Halland nära hafvet på flygsandsfält, som äro utsatta för öfversväm- ning t. ex. vid Skummeslöf och Söndrum. Formen med enkelt parbladigt delta blad är betyd¬ ligt lägre; stänglar 5 — 10 cm i längd, fåblomstriga, nästan helt och hållet nedliggande. Förekommer på gräsbevuxna strandängar i Skåne och Halland t. ex. vid Trelleborg och Skåre. Professor Zetterstedt har i sin ”Öfversigt af växter, samlade under en naturhistorisk resa år 1840”, (införd i vetenskapsakademiens årsberättelser för år 1838) pag. 004 under namn af y. littoralis upptagit en form, som, att döma efter exemplar i lians herbarium, är in- dentisk med den skånska och halländska sist nämnda for¬ men. Deremot har jag icke sett någon fjellform med två gånger delta blad. Att den af Fries vid V urberg anträffade /. cdbo-l anatu (Summa veg. pag. 8 och 187) är indentisk med y. littora¬ lis Zdt, synes mig troligt. 11 Den formserie, som utmärker sig genom hela blad hänför jag till /. salina Aspegren Bl. Flora pag. 57 (Wahlenb. Fl. Sv. Ed. II 509; Lange Fl. pag. 587). ”Stengeln nästan upprätt, 1 — fåblomstrig; blad köt¬ tiga, glatta, lansettlika och trubbiga, helhräddade eller grundt tandade” (Aspegren 1. c.). Den uppträder under två habitue It ganska olika for¬ mer. Den vanligaste har spenslig högväxt (cirka 20 cm) stängel, 2 — 3 gånger så lång som de smala, (6 — 10 mm. breda) blott obetydligt köttiga bladen; korgar af vanlig storlek, 1 — 2 på hvarje stängel. Förekommer på Kulla¬ berg och Bökebol bland klippor och på Hallands Väderö. Den har antagligen stor utbredning i vårt land, och sträc¬ ker sig säkert ända upp till Jemtland (enligt exemplar i Zetter stedts herbarium, insamladt år 1840 af Backman ”in Sunne prope Storsjön”). F. robustior , den andra hit¬ hörande formen, är lågväxt med starka, korta (8 — 10 cm.) stänglar, hvilka föga öfverskjuta bladen och äro fåfjälliga, upptill starkt utvidgade samt 1 — 2 blomstriga; bladen glatta, glest tandade, någon gång helbräddade, 8 — 15 mm. breda, mycket succulenta; holkfjäll glatta eller glest hå¬ riga, korgar stora. Blommar i medio af juni före den sist beskrifne formen. Ar som det synes den mest distin¬ cte af de här omnämnda formerna. Till växtsätt visar den analogi med den pä södra Europas berg förekom¬ mande Leontodon Taraxaci Lois. (Koch Syn. p. 358). Fun¬ nen på norra sidan af Kullaberg bland klippor vid hafs- brynet. Trichera arvensis Schrad v. isantha nov. var . Stjelk enkel, spenslig, upptill glandelhårig, öfverallt glest sträf- hårig. Bladen smala, ofta skaftade, de nedre hela, tidigt vissnande, de mellersta hela eller parflikacle, de öfversta pardelta, alla håriga. Holkfjäll glesa, foga täckande hvar¬ andra, lansettlika, mot basen obetydligt vidgade. Blom- liufvud små. Blommor symmetriska, 4-klufna med en eller 12 två flikar mindre än de Öfriga, alla liknande strålblom¬ mor, ljust violetta ; pipen kortare, flikarne längre och sma¬ lare än hos hufvudformens strålblommor. Fodret, såväl det inre som yttre, är föga utbildadt. Ståndare ofta olik¬ stora, nående utom pipen. Deras knappar rundade eller njurlika utan tydligt differentierade rum och, som det synes, tomma. Fruktämnet rudimentärt, hårigt; stift och märke väl utbildade, nående utanför blomkronan. Blom, mar i slutet af juli. Funnen i flera exemplar på Kulla, berg mellan Mölle och Kockenhus på en inskränkt lokal nära källsprång. Vid närmare granskning af de insamlade exemplaren har jag funnit dels, att fruktämnena i de utblommade huivudena äro lika rudimentära som i de nyss utslagna och sålunda sterila, dels att alla blomdelarne äro svårt angripna af en frukti ficerande parasitsvamp. Att sterili¬ teten och antherernas abnorma tillstånd hafva förorsakats af svampen, synes mig troligt. Är detta antagande rik¬ tigt och får man på grund deraf tro, att växten, då den förekommer fri från svampen, har normalt utvecklade ståndare och pistiller, bör den anses som en med Trichera arvensis ß campestris Bess (= v. eradiata Neilreich i Fieks ”Flora von Schlesien”) analog varietet. Sistnämnda varie¬ tet utmärker sig nemligen derigenom, att alla blommorna äro regelbundna. En typisk Trichera arvensis skulle så¬ ledes öfvergå till ß campestris Bess, om inga symmetriska blommor utvecklades, till v. isantha deremot, om alla blefve symmetriska. Är deremot växten, oangripen af svampar, steril och dess knappar utan pollen, så måste den anses som en kön¬ lös form af Trichera, ehuru det i sådan händelse vore högst an märkning s värd t, om könsorganen vore utbildade och dock hade förlorat sina funktioner. Blomkronans för¬ ändrade form blefve deremot i detta fall lätt att förklara, ty det är ju regel, att de könlösa blommorna till form och utseende afvika från de fullständiga. Någon uppgift 13 om förekomsten af könlösa blommor bos Trichera bar jag icke funnit. Müller känner en hermaprodit och en hon- form, och Lecoq uppgifver i ”Geogr. Bot.” (enligt Carus ”Die verschiedenen Blüthenformen pag. 263”, Öfversättning af Darwins arbete), att äfven hanfonner skulle finnas jemte de förut nämnda. Om den här beskrifna varieteten vore att anse som en könlös form af Trichera, blefve sist¬ nämnda växt polymorf; den egde en hermafroditform med långa och en med korta ståndare, en hon-, en han- och en könlös form. Koch har i sin ”Synopsis” uppstält en art, Knautia Jongifolia , som utmärker sig genom ofta hela, lansettlika blad och upptill glandelhårig *) stjelk, karakterer, hvilka igenfinnas hos ofvan beskrifne varietet. Exemplar i prof. W. Zetterstedts herbarium hafva dock öfvertygat mig, att dessa begge växter äro helt olika, om än deras karakte¬ rer i mycket äro desamma. (Forts.) Literaturöfversigt. 8trasburger, E.? U e b e r den Ban u n d d a s W a c h- stlium der Zellhäute. Jena 1882, 264 sid. 8:o med 8 tail. Yi hade tänkt att något utförligare redogöra för detta arbete, men då det hårdt medtagna utrymmet äfven i detta n:r ej tillåter det, inskränka vi oss till följande. Den hufvudsakligen af Nägeli utbildade teorien, att cellmembranerna tillväxa genom intussusception har af flere forskare i senare tiden angripits, emedan åtskilliga af dem gjorda iakttagelser talade mot hans teori. Stras- burger har nu ytterligare framdragit så många bevis, för att cellmembranen och stärkelsekornen tillväxa endast ge- *) Äfven typisk Trichera arvensis har ofta upptill något glandel¬ hårig stjelk. Sådana exemplar har jag funnit vid Söndrum i Hal¬ land. Jag har velat anmärka detta förhållande, emedan det vanligen icke omnämnes i våra floristiska arbeten. 14 nom apposition, att man måste anse Nägelis teori såsom ej längre hållbar. Han ansluter sig till Kekulés hypotes, att molekulerna äro nätformigt förenade, hvarigenom im- bibitionsföreteelserna lätt förklaras. Då en cell växer i längden, uttänjas alla de olika lamellerna, hvaraf väg¬ gen består, och nya lameller lägga sig på insidan, om det behöfves för att bibehålla membranen vid en viss tjocklek. 1 protoplasmans hudlager kan man ofta se de ägg- hvitartade smådelarne (”mikrosomerna”) så ordnade, som det strax därpå bildade lagret af cellmembranen, t. ex. i spiral eller nätformigt; det är därför antagligt att detta hudlager genom en enkel kemisk process ombildas till cellmembran, i synnerhet som man strax efter bildningen af en cellmembran ofta ej kan påvisa närvaron af något hudlager hos protoplasman innanför. Taggar och andra upphöjningar på utsidan af en del pollenkorn och sporer af kärlkryptogamer bildas af plas¬ man i tapetcellerna, som omgifva dem, sedan tapetceller¬ nas inåtvända membraner resorberats. I många andra fall, där taggar eller upphöjningar finnas på utsidan af cellerna, bildas först ett veck i de unga celimembranerna, hvilket sedan så småningom fylles inifrån; i andra fall uppstå de af volumförökning vid lokal kutikularisering af cellmembranen. L . Rabeiiliorst’s K r y p t o g a m e n - F 1 o r a v o n D e u t s c Ir¬ land, Oesterreich und der Schweiz. Af första bandet, Pilze von Gr. Winter, hafva 9 häf¬ ten utkommit, redigerade i samma anda som de första (se Bot. Not. 1871 p. 193—4). 2 Bd. Die MeeresaJyen von F. Hauck. Något full¬ ständigt arbete öfver hafsalgerna i en större del af Eu¬ ropa har icke på senaste tiden utkommit. (I Amerika ut¬ kom 1881 ett arbete, som med fördel kan användas äfven vid studiet af den skandinaviska floran: Marine Älgce of / 15 New England and adjacent coast by W. J. Farlow, 210 s. 8:o med 15 pL). De verk åter, som angå de skandi¬ naviska hafsalgerna, äro till största delen skrifna på la¬ tin; ett tidsenligt arbete på svenska öfver Skandinaviens alger låter ännu vänta på sig. I brist därpå, kunna vi nöja oss med ofvannämnda förtjenstfulla arbete. Däri upptagas nämligen större delen af de skandinaviska ar¬ terna; och då man nu uti den af de botaniska förenin- garne utgifna ”pointskatalogen” kan se efter, hvilka arter Hauck ej upptager, finner man lätt reda på dem, som böra eftersökas i Agardhs, J. E. Areschougs, Kjellmans eller andras arbeten. I detta liksom i föregående band äro figurer i zin¬ kografi meddelade öfver alla slägten, hvilket naturligtvis för nybörjaren mycket underlättar arbetets begagnande. Dessa figurer äro till största delen hemtade ur Kützings, Bornets, Thurets och Zanardinis arbeten. Fem plancher i ett slags fotolitografi (albertotypi) öfver kalkalger skola meddelas. I de redan utkomna 3 häftena äro 3 af dem publicerade; genom dessa vackra plancher har arbetet i sin helhet vunnit mycket i värde och utseende. Resultaten af de nyare undersökningarne öfver alger¬ nas utveckling och byggnad tyckas vara noga beaktade. Yid alla arter äro åtskilliga mått anförda. Smärre notiser. Lärda sällskaps sammanträden. Vetenskapsakademien d. 15 dec. Prof. Wittrock in- lemnade följande två uppsatser, nämligen: 1. ”Om de så kallade kalkborsten hos ett par Eriophora” af lektor P. O. E. Theorin, och 2. ”Studier öfver Cephalodierna, bi¬ drag till kännedomen om lafvarnes anatomi och utveck¬ lingshistoria” af fil. lic. K. B. Forssell,, och skulle den förra af dessa uppsatser intagas i öfversigten och den senare i bihauget till handlingarne. 16 Den 10 jan. 1883. Till införande i handlingarne an¬ togs en af docenten F. R. Kjellman författad afhandling ”Om Ishafvets algflora”. Prof. V. B. Wittrock höll ett foredrag om snö- och isfloran på Norges fjäll samt i trak¬ ten af Isfjorden på Spetsbergen, hvilket foredrag grun¬ dade sig på undersökning af material, hemfördt från Norge af d:r Otto Nordstedt och amanuensen N. Wille samt från Spetsbergen af d:r A G. Nathorst. Han redogjorde där¬ efter för de till akademien af d:r L. Neuman och G. Ti- seljus inlemnade reseberättelserna. Fysiograflska sällskapet d. 13 dec. Prof. Agardh fö¬ revisade exemplar af Phyllopodns Drummondi och alg- liknande Spongier. D:r Nordstedt förevisade exemplar af Leersia oryzoides från Skåne. Societas pro fauna et flora fennica d. 2 dec. 1882. Baron Hisinger förevisade en blommande gren af det så kallade Johan ni sbrödfruktträdet, C eratonia siliqua , hvil¬ ket bokhållaren Wesslander å Fiskars bruk uppdragit från frön och, sedan det uppnått en höjd af omkring 4 fot i buskform, lyckats bringa till blomning i boningsrum d. 4 dec. 1881, hvilket troligen var första gången denna växt¬ art blommat i Finland. Han förevisade äfven några an¬ märkningsvärda af honom i vestra Nyland funna fröväx¬ ter. En egendomlig form af Rosa canina , utmärkt genom starkt blåaktig färg, hvilken af föredragaren ansågs böra föras såsom en forma glaucescens till den varietet, som i senaste upplagan af Hartmans Skand. Fl. var betecknad som A. genuina var. Raui Tratt, och var funnen i när¬ heten af Brödtorp i Pojo; Cerastium arvense L., sannolikt inkommen till Brödtorp med höfrö; samt ovanligt frodiga ex. af Botrychium ternatum Thumb, från Gloholmen i Ingå skärgård och Anthémis Unctoria L. från Brödtorp, den senare af omkr. 3 fots höjd. Likaledes inlemnade han till samlingarne tvänne sällsynta svampar Sparassis crispa Fr. funnen i Fagerviks park och Gcoglossum viride Pers. 17 tagen på Stor Fagerö i Ingå skärgård, äfvensom en alg Trent epohlia lagenifera (Hild.) tagen i varma växthus vid Fagervik. Slutligen förevisade herr Hisinger ex. af Myr - tillus nigra var. pallida Lindb., utmärkt genom hvita bär, tagen vid Heinäsno nära Brödtorp. , Prof. Sælan förevisade den för hela Skandinaviens flora nya fröväxten Alsine verna (L.) Bartl. [Se vidare härom på annat ställe i detta n:r af Bot. Not.]. Herr Hult höll ett föredrag om de finska Calama- grostides och förevisade anmärkningsvärdare former däraf, som förvarades i Universitetets finska museum och hvilka nyligen blifvit granskade af den utmärkte kännaren af nämnde växtgrupp d:r S. Almqvist i Stockholm, hvilken anmärkt flere egendomliga dels för landet nya dels nu först säkert utredda former. För underlättande af fram¬ tida efterforskningar hade föredragaren benämnt och be- skrifvit de mest anmärkningsvärda bland dessa i en upp¬ sats, som anmäldes till införande i ”meddelande”. Bland förut beskrifna former förtjena att särskildt framhållas Calamagrostis acutiflora DC., en robust form från Onega Karelen. — • C. Hartmanniana Fr., från Kuopio och Pärk- järvi i Ladoga-Karelen. — C . calybcea Fr. från Umba i Ryska Lappmarken. — C. strigosa Hn. fr. Kemi präst¬ gård. — C. stricta var. borealis Læst. från Kemi och Kola_ halfön. — C. gracilescens Bl. funnen flerestädes i landet o från Aland till Ladoga och Kuusamo. — C. phragmitoi- des Hn. uppträder under många former, som af några författare anses för särskilda arter. De utmärktaste bland dem äro: — pulchella Bl. utmärkt genom sin späda växt, lilla vippa och korta skärmfjäll, funnen i Borgå skärgård och i Ryska Karelen; — rubicunda Bl. grof med tät vippa af stora småax, hvilkas färg är enformigt brun med stark violett anstrykning, funnen i Wirdois, i Nedervetil samt i Kuhmo Kajanatrakten; — elata (BL), hvilken synes vara en frodig skuggform med nästan helt och hållet gröna skärmfjäll, funnen i Satakunta. — C. epigea var. riparia Bot. Notiser, 1883. 2 18 Læst. spädare än hufvudformen, med smalare vippa, jem- nare fördelade småax, mindre och föga utdraget spetsiga skärmfjäll, tillhör nordliga trakter, men en form som tyckes stå nära denna är funnen vid Petrosa vosk af V. Nylander. Af samma art C . epigea L. hade prof. Sælan beskrifvit tvänne former, h vilka af föredragaren förevisa¬ des och hvilkas beskrifningar komma att införas i säll¬ skapets ”meddelanden”. Prof. S. O. Ltnbberg anmälte ett större antal för den skandinaviska mossfloran nya arter, hvilkas beskrifningar komma att ingå uti hans till Akterna anmälda arbete ”Manipulus muscorum” III. 1. GepJialozia islandica (Nees) Lindb., hvilken förut varit känd endast såsom outvecklad honplanta, hade nu af föredragaren blifvit anträffad såväl med fullständig frukt som med hanblommor vid Yårstien på Dovre d. 13 sistlidne juli. 2. G. pleniceps (Aust.) var funnen på öfver 40 loka¬ ler i Danmark, Sverge, Finland, Norge och Lappland äfven med frukt. 3. G. affinis Lindb. n. sp. var funnen äfven med frukt på Sundö i Perno sn. d. 19 juli 1873 af E. Juslin och i Lojo på ett par ställen i juli 1877 och aug. 1881 af föredragaren, vid Måsetorp i Motala i Östergötland i juni 1879 af apotekare Hamnström, äfvensom i Nord¬ amerikas Förenta Stater af Austin. 4. G . Macounii (Aust.) tagen vid Suomäki i Kangas- niemi d. 28 juli 1874 af hr Lackström, hvilken funnit såväl hanplantor som fruktbärande exemplar. 5. G. Jaekii Limpr. funnen med frukt vid Lojo jern- vägsstation d. 10 juli 1877 af föredragaren. 6. G. biloba Lindb. anträffad med frukt i klippsprin¬ gor vid Tölö nära Helsingfors d. 1 juni 1875 af före¬ dra garen. 7. Jungermania decolorans Limpr. tagen likaledes 19 med frukt af talaren vid Blesebäcken inom björkregionen på Dovre d. 8 juli 1882. 8. J. grandiretis Lindb. n. sp. upptäckt med frukt af namngifvaren vid foten af Tronfjället inom skogsregio- nen vid Lilla Elvedal d. 23 juni 1882 samt återfunnen vid Blesebäcken på Dovre d. 8 juli. 9. Nardia latifolia Lindb. n. sp. tagen både med frukt och hanblommor af föredragaren inom fjällregionen på Dovre d. 17 juli 1882. 10. N. ustulata (Spruce) Lindb., hvilken var upp¬ tagen i Musci scandinavici under namn af N brevissima (Dum.) hade blifvit funnen med frukt inom björkregionen på Laxfjället i Umeå Lappmark af J. Ångström. 11. Den rätta Cesia adusta (Nees) Lindb. var tagen äfvenledes fruktbärande på Eikenäs hesten vid Nordfjord i Norge d. 20 sept. 1876 af d:r N. Wulfsberg. 12. Bidymodon uncinatus (Harv.) Lindb. = Bicranum circinnatum Wils. funnen steril på Kråkevåg vid Nord¬ fjord af d:r N. Wulfsberg. 13. B. asperulus (Mitt.) Lindb. = Bicranodontium aristatus Schimp. var funnen på flere ställen i Norge. 14. Grimmia Unger i Jur., hvilken syntes föredra¬ garen icke vara nog skild från G. alpestris Schleich., ehuru den var autoik, då sistnämnda art var dioik, var funnen fruktbärande inom björkregionen vid Korgsvold och Vårstien på Dovre samt i Opdal af föredragaren och pastor Kaurin samt på ”Lomsfjället” af lektor Zetterstedt. 15. Hyocomium flagellare (Dicks.) Br. Eur., hvilken utgjorde ett för den Skandinaviska floran nytt slägte, var tagen i Bergens stift i Norge af M. N. Blytt enligt exemplar förvarade i d:r Kiærs samling. Till publication inlemnades ”Symbolæ ad Mycologiam fennicam XI” af P. A. Karsten. 20 Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandlingar. Den 17 Januari 1883. Detta sällskap, som grundades den 29 sistlidne De¬ cember och livars styrelse under 1883 utgöres af profes¬ sor V. B. W ITT rock som sällskapets ordförande, profes¬ sor Eug. Warming som vice ordförande och skattmästare samt doktor Jakob Eriksson som sekreterare, höll onsda¬ gen den 17 Januari å Kiksmusei Botaniska Afdelning sin första ordinarie sammankomst, hvarvid Ordföranden meddelade följande Bidrag till den medelsvenska höstflorans morfologi och biologi: 15H varje botanist har utan tvifvel iakttagit, att under den eftersommar, som hos oss nästan alltid inträder i September och som ofta varar in uti Oktober månad, ej få fanerogama växter väckas till ny verksamhet, dervid utvecklande nya, ej blott vegetativa, utan äfven fruktifi- kativa delar. Under loppet af några år har jag uti mel¬ lersta delen af vårt land (i landskapen Dalsland, Wer in¬ land och Upland) gjort en del iakttagelser öfver dessa på hösten sig utvecklande växtdelar, livilka iakttagelser det torde tillåtas mig att här delvis få framlägga. De nya växtdelar, som efter den egentliga vegetationsperio¬ dens slut, på hösten komma till utveckling, kunna vara af tvåfaldigt ursprung. Antingen härstamma de från knop¬ par, som med hänsyn till tidpunkten för sin anlägg¬ ning bort utveckla sig tidigare, från s. k. proventiv- knoppar1); eller härstamma de från knoppar, som först en följande vegetationsperiod bort komma till utveckling. *) Med proventivJcnoppar förstår jag ej blott sådana, lios fler¬ åriga växtdelar förekommande vinterknoppar, som hvila öfver en eller flera vegetationsperioder, ”sofvande ögon”, utan äfven sådana knoppar bos enåriga växtdelar, som anläggas under sommaren, men ej utveckla sig gerast, utan först efter några veckors eller måna¬ ders bvila, på hösten. Sådana knoppar förekomma ofta, i synnerhet på de mellersta delarne af örtartade, ofvanjordiska stammar. 21 For det förstnämnda förhållandet har jag i min afhand¬ ling öfver Linncea borealis (Bot. Not. 1878, sid. 126) föreslagit benämningen opsigoni (af grek. bipiyovog , sent född); för det senare ega vi den linneanska termen pro¬ lepsis. De iakttagelser, som vid detta tillfälle komma att meddelas, gälla väsentligen höstväxternas florala system, eller hvad man kunde kalla hostblomstringen. Denna höst- blomstring kan nu bero på opsigoni eller på prolepsis. I förra fallet torde jag för korthetens skull få beteckna den med ordet e ft erblom str ing , metanthesis (af grek. (uérd, efter, och avd tyng, blomning), i det senare fallet med forblomstring , proanthesis (gammalt grekiskt ord). Metanthesis kan uppstå på följande sätt: l:o. Genom fortsatt utveckling af redan förefintliga (; aommsn-finfiorescenser , nästan alltid efter ett förutgånget längre eller kortare afbrott i utvecklingen. A) Hos botrytiska iufiorescenser, monopoclialt , genom terminal tillväxt af hufvudaxeln (utveckling af den pro- ventiva terminalknoppen) samt utbildning från denna af nya, blombärande sidoaxlar af samma ordning som de förut behntliga. Ex. Lepidium ruderate , Farsetia incana 1). B) Hos cymösa iufiorescenser, sympodialt , genom bild¬ ning af nya blombärande sidoaxlar af högre ordningar från de förut befintliga (den första af de nybildade ax- larne ur en proventi v axillär knopp). Ex. Butomus um- bellatus , Stellaria graminea , Hypericum perforatum , An- chusa officinalis , Nepeta Cataria (odlad). 2:o. Genom bildning af nya (höst -)inflorescenser. A) Akropetalt. a) Monopoclialt , genom förlängning af befintliga re¬ lativa hufvudaxlar [såsom uti l:o. A)] och sidostälda in¬ florescenser s utveckling från dessas nya toppdelar ur ny¬ bildade knoppar i axillerna af nybildade blad. Ex. An- *) Nomenklaturen för arterna är densamma som i 1 1 : t e uppla¬ gan af Hartmans Flora. HO k y IJ v'J ) A H VA ) JL\ i.> J J 22 thyllis Vulneraria ; Verbascum Thapsus (odlad); Leonurus Cardiaca (odlad), Nepeta Cataria (odlad), Calamintha Acinos , Prunella vulgaris, Marrubium vulgare (odlad), Lamium album. b) Sympodialt , genom bildning af nya, relativa, från hvarandra utgående kufvudaxlar af högre och högre ord¬ ning, hvilka axlar i sin topp bära inflorescenser (och hvilka axlars nedre delar tillsamman bilda en skenaxel, ett sympodium). Ex. Geranium pyrenaicum , G. Hobertia- num , G. pusillum. B) Basipetalt , genom utveckling af inflorescen sbärande grenar ur proventivknoppar på äldre stamdelar i axillerna af äldre blad. a) Ur både högblads- och örtblads-axiller. Ex. Del¬ phinium Consolida; Achillea Millefolium , Senecio viscosus , S. aquaticus (odlad), Lampsana communis. b) Ur blott örtbladsaxiller. Ex. Farsetia incana J), Lepidium ruderale, Sisymbrium Sophia, Raphanus Rapha- nistrum, Brassica Napus, Alliaria officinalis, Hesperis ma¬ tronalis; Melandrium pratense; Helianthemum vulgare; Epilobium angustifolium; Potentilla argentea , Agrimonia Eupatoria, Rubus corylifolius ; Melilotus alba; Campanula patula, C. rotundifolia, C. persicæfolia, Jasione montana; Linncea borealis; Scabiosa Columbaria (odlad); Carduus crispus, Cirsium arvense, C. lanceolatum, Centaurea Jacea, Matricaria inodora, M. Chamomilla, Achillea Millefolium, Tragopogon pratensis, Hieracium umbellatum. Nu några special-anmärkningar om en del af de of- van uppräknade, opsigont blommande växterna! Farsetia incana förekommer årligen med metanthe- sis, och denna mestadels beroende på bildning af nya in¬ florescenser på stamsystemets mellersta delar [2:o, B), b)], mindre ofta på tillväxt af de gamla inflorescenserna [Lo, A)]. De nybildade inflorescensgrenarne bära talrika ört- *) De i detta stycke genom kursivering framhållna arterna ega efter regeln dylik metanthesis livarje år. 23 blad och hafva mycket korta mellanleder. Knappast nå¬ gon annan växt visar här vid Stockholm en så rik höst- blomstring som denna. Äfven proanthesis är hos Farsç- tia ej sällsynt. — Hos Lepidium ruderate är förhållandet med afseende på blombildning genom opsigoni det mot¬ satta mot det hos Farsetia. Förlängning af de gamla in- florescenserna är det vanliga; nybildning af inflorescenser mera sällsynt — Hos Nepeta Cataria, som också har met- anthesis af två slag [l:o, B) och 2:o, A), a)], är den genom vidare utveckling af de gamla inflorescenserna den vanligaste och rikligaste. — Hos Hypericum perfora¬ tum bildas på hösten ej sällan små vegetativa skott uppe i inflorescensen i stället för florala. — Anthyttis vulnera¬ ria kan på hösten antaga en helt annan habitus än den på sommaren vanliga. I stället för de 2 — 3 tätt tillsam¬ man, skenbart terminait sittande blomhufvudena, finner åtskiljda af långa mellanled** — Hos Leonurus Cardiaca är det blott de starkare, högre upp sittande inflorescens- bärande grenarne, som fortsätta sin utveckling såsom så¬ dana; de svagare, lägre ned sittande öfvergå deremot vid sin fortsatta utveckling till rent vegetativa. — Metanthe- sis hos Verbascum Thapsus beror delvis äfven på upp¬ trädande af nya, accessoriska inflorescenser in ibland de gamla. Äfven proanthesis förekommer hos denna bienna växt. — Hos Geranium pyrenaicum går skottutvecklingen på hösten understundom så långt, att sympodier, sam¬ mansatta af ända till 13 skottgenerationer, bildas. Äfven proanthesis är här ej sällsynt. — Delphinium Consolida får vid höstblomningen (och understundom redan på som¬ maren) regelmässigt inflorescensgrenar af två slag. nem- ligen l:o grenar, som utbildas ur accessoriska knoppar, hvilka uppstå omedelbart nedanför de normala, i blad¬ vecken af de högblad, som stödja blomskaften i sommar- inflorescenserna; samt 2:o grenar, som utbildas ur normala knoppar i axillerna af de vanliga örtbladen. De först- 24 nämnda inflorescensgrenarne blifva ej sällan enblommiga, derigenom att endast toppblomman kommer till utveckling. • • — Afven bos Lampsana communis och Mel ilotus alba upp¬ träda både accessoriska och normala höst-inflorescensgre- nar; men hos dessa arter uppstå båda slagen i axillerna af de vanliga örtbladen. De accessoriska grenarne ut¬ vecklas här, liksom hos Delphinium Consolida ur seriola , undersittande bikiioppar. De örtblad, som hos Melüotus alba utvecklas på hostgrenarne, äro regelmässigt en¬ fingrade, i det att endast det terminala småbladet kom¬ mer till utveckling. M . albus , hvilken, såsom bekant, är bienn, blommar ej sällan redan första året på hö¬ sten (proanthesis). — Hos Linncea borealis hvars som- marblomningstid i mellersta Sverige är si ta veckan af Juni och den första i Juli, inträder hostblomstringen redan i senare hälften af Augusti, och fortsättes under gynsamma år ett godt stycke in i September. Augusti- blomstringen, som forekommer nästan hvarje år, beror på opsigoni; september-blomstringen, som är mera ovan¬ lig, deremot på prolepsis (den opsigona blomstringen kan understundom fortsättas in i September). De genom prolepsis utvecklade inflorescensgrenarne sitta oftast an¬ tingen axillärt på föryngringsskotten eller terminalt på assimilationsskott. Mera sällan träffar man dem utgå¬ ende från axiller på fruktifikationsskott. — De opsigona, blombärande grenarne hos Campanula persiccefolia äro vanligen enblommiga. — Hos Campanula patida , C. rotun- difolia , Senecio viscosus och Achillea Millefolium uppträder äfven proanthesis. Proanthesis förekommer — särdeles under långa och milda höstar — i mellersta Sverige hos ett stort antal växter. IJtaf dessa må blott ett mindre urval nu med¬ delas : a) Annuella: Chenopodium rubrum, Batrachium sce¬ leratum, Viola tricolor a och ß) Anchusa arvensis, Asperugo procumbens, Centaurea Cyanus, Chrysanthemum segetum. 25 b) Bienna : Rumex maritimus, Carum Carvi, Pasti¬ naca sativa (jemte de redan förut omnämnda). c) Perenna: Luzula pilosa, Eriophorum augustifolium, Avena elatior , Ranunculus acris , Caltha palustris*, Gera¬ nium silvaticum, G. pratense, Alchemilla vulgaris, Ru¬ bus idæus, Fragaria vesca, Cerefolium silvestre (enåriga plantor), Orobus tuberosus, Vicia silvatica (enl. Prof. Hj. Holmgren), Vaccinium vitis idæa, Primula farinosa (enl. Direktör C. Holmerz), Linaria vulgaris, Ajuga pyramida¬ lis, Campanula rotundifoli a, Hieracium Filo sella, H. saxi¬ fragum, Taraxacum officinale. Af dessa förekomma de med kursiv stil betecknade hvarje höst med prolep tiskt utvecklade blommor och sy¬ nas sålunda tendera till att nå en liknande biologisk be¬ skaffenhet som den hos vår vanliga lind väl bekanta. Bland de i mellersta Sverige sempervirenta örterna förtjena Geum urbanum och Hieracium Pilosella att sär- skildt framhållas. Hos båda — och särskildt iögonen¬ fallande hos den förra — äro de öfvervintrande bladen nedböjda och tryckta tätt intill marken. Då de klimateriska och andra på vegetationen in¬ verkande förhållandena äro i hög grad olika i olika delar af vårt land, är det mer än sannolikt, att höstvegetatio¬ nen i landets skilda delar ter sig på ett mycket olika sätt. Jag vågar derför rikta den uppmaningen till vän¬ nerna af vår floras biologi, och särskildt till dem, som hafva sitt hem i de nordliga eller sydliga delarne af lan¬ det, att anställa systematiska iakttagelser öfver höstvege¬ tationen, för att bidraga till utfyllande af den lucka i kunskapen om vår fanerogamflora, som uti ifrågavarande afseende onekligen förefinnes.” Under föredragets lopp förevisades exemplar af de flesta omtalade växtarterna. Geologen A. Nathorst förevisade exemplar al tvenne Ormbunkar från Skånes stenkolsförande lager, 26 Diety ophyllum Nilssonii Brogn. och Camptopteris spiralis Nath., af livilka den senare utmärker sig genom en blad¬ byggnad, som saknar motsvarighet såväl bland nu lef- vande sôm bland fossila former. Bladstjälken delade sig nämligen i tvenne parallela grenar, på hvilka de tätt stälda sekundärsegmenten äro fästade. Nämnde grenar äro konstant spiral vridna utåt, h varför sekundärsegmen¬ ten bilda en spiral rundt omkring hvardera grenen. Åt¬ skilliga omständigheter göra det sannolikt, att arten varit en vattenväxt med flytande blad. Vice Ordförande n talade om några hos Podostema- ceerna förekommande häftorgan, hvilka han benämnt ha p- terer (Bet Kgl. Danske Vidensk. Selskabs Skrifter, 6 B., Naturv. -mathem. Afdeln., II Bd.); de finnas både på rötterna och stammarne, hafva exogen uppkomst, företrä¬ desvis apikal tillväxt, äro bildade ensamt af parenkym, kunna régénérera sig på samma sätt som Podostemaceer- nas rötter och häfta sig fast vid underlaget, i det att deras spets utbreder sig till ett slags häftskifva, hvilken ofta är fingerdeiad, utsvettar ett brunt kitt och hvars periferiska celler ofta höja sig mer eller mindre papill- formigt upp eller växa ut till rothår. Föredraganden var mest benägen att anse dem som emergenser, hvilkas funk¬ tion är att häfta fast vid klipporna dessa i starkt ström¬ mande vatten, särskiidt i vattenfall, förekommande växter. Men organ af alldeles liknande form och funktion finnas hos många andra växter och kunna äfven hos dessa be¬ nämnas hapterer. Det gemensamma för dem är dels for¬ men, i det de utgöras af en mer eller mindre skiflik, ofta djupt handflikad kropp, som lägger sig tätt intill under¬ laget, följande detta i alla dess buktningar och fördjup¬ ningar, dels det — så vidt man känner — för vidhäft¬ ningens skull afsöndrade brunaktiga, för öfrigt till sin natur okända, kittet. Men eljes kunna de i byggnad vara 27 ganska olika. Det är en encellig hapter, hvarmed den groende Oedogonium fäster sig vid sitt underlag. Rothå¬ ren hafva i några fall (t. ex. hos Hydrocharis ) endast en näringsfysiologisk uppgift, i andra (f. ex. hos Podostema- ceerna) endast eller åtminstone företrädesvis till uppgift att vara häftredskap, och i öfriga fall skola vi finna dem lämpade mer eller mindre både för den ena och för den andra af dessa funktioner. Mera komplicerade hapterer på thallusbildningar förekomma hos Laminaria , Fucaceer m. fl. Hapterer, hvilka såsom hos Podostemaceerna utgå från rötter, finnas hos flera brasilianska Loranthaceer , möjligen i förbindelse med haustorie-bildning (Flora brasi- liensis). I Cuseutas och Cassytkas s. k. haustorium ingå två i funktion olika bildningar, nämligen en äkta haptér samt en som sugapparat fungerande kropp. En på ett blad bildad haptér finnes hos Glasiouvia och Trichosan- thes , en på en stjälk bildad hos Ampélopsis (Y. Poulsen, ”Om udviklingen af Hæfteskiverne på visse slyngtråde” , Bot. Not. 1877, N:o 5). Vidare härom kommer att meddelas i Botanische Zeitung , 1883. Under diskussion, som uppkom med anledning af detta föredrag, meddelade Ordföranden, att stamsystemet tillhörande hapterer förekomma hos Pithophoraceæ samt ■ hos Cystocl onium purpurascens , och upplyste professor Th. M. Fries, att dylika häftorgan äro vanliga hos de bladlika lafvarne. Herr Gr. Lagerheim redogjorde för några af honom sistlidne sommar funna intressanta Nostochaceer. Först omnämdes en hafsform af Chroococcus turgidus , som var skilj d från hufvudformen genom större celler och celiin- nehållets färg, som var ultramarinblå. Teckningar af ett nytt Chroococcacé-slägte förevisades. Detta slägte, af hvil¬ ket en art blifvit funnen vid Upsala, var i synnerhet ut- 28 märkt genom de långa slemhår, som utgingo från de i slem inhöljda cellerna. Af ett nytt underslagte af Me- rismopedium hade föredraganden funnit 3 arter, 2 i sött vatten, 1 i sait. De afveko från de hittills kända arterna af Merismopedium genom sin celldelning, som försiggick på ett oregelbundet sätt. Afven några andra Merismope- dier omnämdes, alla från salt vatten, af hvilka en under¬ art af M. glaucum hade violett cellinnehåll. Exemplar af Aphanothcce Mooreana (Har v.) Lagerh. förevisades äf- vensom teckningar af en ny art, från salt vatten, med höjda celler. I Bohuslän hade på Cladophorer iakttagits en Dermocarpa , hvilket slägte var nytt för floran, och vid Stockholm en f. baltica , af den sällsynta Nostoc gre¬ garium , hvilken form afvek från hufvudformen genom an¬ nan färg samt därigenom, att de yttre celltrådarne voro omgifna af bruna slidor. Teckningar förevisades af en art inom slägtet Alausira och påpekades härvid, att inom detta slägte, liksom inom Anabcenci , förhållandet mellan sporerna och heterocysterna kunde variera. Slutligen omnämdes en art Oscillaria , hvilken hittills varit kallad O. insignis Twait., men som borde erhålla ett annat namn, emedan förut en O. insignis Fr. blifvit beskrifven. Lektor S. Almqvist redogjorde för behandligen af de svenska formerna af Festucæ ovinæ i E. Hackee’s Monographic i Festucarum Europæarum , där nämda former för första gången enligt talarens mening fått en tillfredsstäl¬ lande utredning. F. duriuscula Fr. (non L.!) upptages som v. fallax1) (Thuill.) af I . rubra , och F. rubra* du¬ metorum L. visas vara en hos oss ej förekommande vest- *) De taxouomiska begreppen halva hos Hackkl ungefär den betydelse, som tal. påyrkat i sin uppsats ''om den floristislca be¬ handlingen af polymorfa slägten” i Bot. Not. 1880. En varietet mot¬ svarar ungefär en underart hos Hartman; som underarter uppta¬ gas arter af lägre rang t. ex. F. arundinacea. 29 europeisk form ; den af Fries så benämda är en oväsent¬ lig, på lös jordmån beroende lokalform. Våra former blifva således fördelade på två skarpt åtskilda arter en¬ ligt följande skema: 1. JB. ovina L. 2. F. rubra L. v. glauca Koch. v. fallax (Thuill.) v. oelandica Hackel (= v. cæsia H. N. V. 98). Af de båda utmärkt vackra, men i senare tider lios oss som det synes bortglömda vv. glauca och oelandica före¬ visades exemptai. Den förra är känd från Skåne och Öland; dess karakter kan ses i F. W. C. Akeschoug, Skå¬ nes Flora, 2:dra uppl. Den senare tyckes vara egendom¬ lig för Ölands Allvar, der den enligt Adjunkt J. Lalin finnes i samma trakt och på samma lokaler som Plan¬ tago minor. Den liknar den vanliga gråblå hafsstrands- formen, men skiljes lätt genom mycket gröfre och mer bågböjda skottblad; mest utmärkes den deraf, att skle- renkymet på bladens undre sida ej som hos öfriga rubra- former bildar isolerade strängar, utan ett under epider¬ mis jämt utbredt lager som hos ovina. Vidare redogjordes för förhållandet mellan Calama- grostis pliragmitoides och Halleriana. De synas vis¬ serligen konstant men högst obetydligt skilda, och torde rättare böra betraktas som en nordlig och en sydlig ras af samma art. C. Halleriana , som hos oss ej förekommer, står närmare C. Icmceolata. Jämväl tillkännagafs af Ordföranden , att styrelsen med anledning af den rika tillgången på redan anmälda föredrag bestämt, att, förutom de vid stiftelsesamman¬ trädet beslutade ordinarie sammankomsterna onsdagarne den 4 april, den 26 september och den 21 november, en extra ordinarie sammankomst skulle hållas å vanligt ställe onsdagen den 7 mars kl. 7 e. m. Sekreteraren. 30 Döde utländske botanister 1882. Apotekare G. Braun i Hausberge, Westphalen. — Den 16 maj i Augsburg Friedrich Caflisch, född d. 3 mars 1817. — Den 19 apr. på Down, Kent, Charles Robert Darwin, född 1809, — Den 8 febr. i Paris prof. Joseph Decaisne, född d. 18 mars 1809. — Den 15 juli prof. George Dickie i Aberdeen. — Den 20 mars prof. Santo Garovaglio i Pavia, 79 år gammal. — Den 17 nov. George Gulliver i Canterbury, född d. 4 juni 1804. — • Den 24 sept. Elihu Hall i Athens, Illinois, 60 år gammal. — Den 22 febr. bryologen Thomas Potts James i Cambridge, Mass. — Den 14jan. i Chelsea f. d. sekreteraren i Linnean Society Richard Kippist, född 1811. — Den 27 apr. d:r med. Schlosser Ritter von Kle- kowsky i Agram, 74 år. — I Mentona prof. Dmitrij Alexandro- witsch Koschewnikow. — Den 1 okt. d:r A. von Krempelhuber i München, 69 år gammal. — Den 11 apr. utgifvaren af Bulletin of the Torrey Botanical Club William H. Leggett, född d. 24 febr. 1816. — D:r Richard Parnell i Edinburg. — Den 23 maj prof. Emanuel Ritter von Purkyne i Weisswater, vid 50 års ålder. — Den 20 Sept. f. d. rektorn i Pewsey, Wilts, Thomas Fits Ar¬ thur Ravenshaw, 53 år. — Den 20 febr. Henry Recks på Ma¬ nor House, Truxton, Andover, född den 15 mars 1838. — Den 11 jan. i Köln prof, vid universitetet i Lüttich Theodor Schwann, född d. 7 dec. 1810. — Den 16 mars d.-r Julius Tauscher i Ercsi, 51 år gammal. — Den 11 sept, i Kandy f. d. föreståndaren för botaniska trädgården i Peradeniya på Ceylon Georg Henry Ken¬ drick Thwaites född 1811. Det större riksstatens resestipendium, å 2,000 kr., vid Lunds universitet har Kongi. Maj: t d. 1 dec. tilldelat åt doc. B. Jönsson. Amanuensen E. Ljungström har erhållit det Battram- ska resestipendiet för en botanisk resa utrikes, hufvud- sakligen i Tyskland. — Amanuensen N. Hjalmar Nilsson begifver sig i början af mars till Spanien på en botanisk resa under några månaders tid. -- Kand. N. Wille är sedan den 1 jan. i år anstäld som amanuens vid de bra¬ silianska samlingarne i riksmusei botaniska afdelning. o D:r J. Ångströms såväl fanerogam- som rika moss- herbarium har nyligen blifvit inköpt af riksmusei bota¬ niska afdelning. 31 Alsine verua (L.) Bartl, ny för Nordens flora. Vid sällskapets pro fauna et fl. fenn. sammankomst den 2 dec. 1882 meddelade prof. Sælan, att han vid granskningen af musei förråder af slägtet Sagina gjort ett särdeles intressant fynd i det han funnit bland S. nodosa en icke allenast för finska utan äfven för hela den skandinaviska nordens flora ny fröväxt, Alsine verna (L.) Bartl. Denna form, som förekommer på berg och klippor i Europas fjälltrakter och är utbredd öfver större delen af mellersta och södra Europa från Skotland till Spanien och Kaukasus, i norra Afrika, Sibirien och Nordamerika samt i centrala Europa är funnen nordligast på Harz, är i Finland anträffad af hr Hjalmar Neiglick år K 77 på ett kalt berg i Impilaks socken, Arten skiljer sig från de i Lappmarken förekommande Alsine biflora ; L. och A. stricta (Sw.) utom genom sin betydligare storlek från den förra genom sina nerviga stjälkblad och spetsiga foder¬ blad samt från den senare genom sin gland elhåri gliet och sina starkt trenerviga foderblad. En till denna mycket nära stående form var Alsine hirta (Wormskj.), som förekommer i svenska Lappmarken och andra arktiska fjälltrakter i gamla och nya veriden, men hvilken ännu icke var anträffad inom finska florområdet, och ansåg föredragaren denna vara en högnordisk form af A. verna , utmärkt genom låga tätt tufvade endast 1 — 2-blommiga stjälkar och därigenom att kronbladen äro kortare än fordret och frökapseln vanligen knapt längre än detta. En utförligare beskrifning på den för floran nya arten . skulle inlemnas till publikation i ”meddelandena.7’ Kinas botaniska 1 iteratur. Den på kinesiska skrifna literaturen, som innehåller botanik, är svårtillgänglig och sällan händer det att en och samma person är hemma¬ stadd både i botanik och kinesiska. Nu har dock E. Bretschneider i ett påbörjadt arbete, Botanicon sinicum, tagit sig för att redogöra för ifrågavarande literatur, som är rätt stor, i det antalet af de af författaren be¬ gagnade originalarbeten går upp till 1148. Flora europæa. Behofvet af en Flora öfver hela Europas fanerogamer är allmänt erkändt, men ett sådant arbete låter vänta på sig. Prof. A. Grifeebach hade gjort förarbeten härför, men endast 6 familjer hafva af A. Kanitz 1882 utgifvits under titeln: Reliquiæ Grisebachianæ. Nu ser det däremot visserligen ut som en sådan flora snart skulle utkomma, fastän den nog kommer att god¬ kännas endast af dem, som anse för arter hvad andra vilja kalla varieteter eller former. Det är nämligen M. Ga n dog er som tillkännagifvit att lian under detta år skall börja utgifva en ”Flora europæa” i 15 à 18 band. Nog kommer artantalet att stiga till mångdubbelt mot det man annars anser som tillbörligt, om man får döma af det antal Rosa- arter (4266!), som han upptager i ett nyligen utgifvet arbete ”Tabulæ rhodologicæ europæo-ori- entales locupletissimæ (pris hos förf. i Amas (Rhône) 12 fre.). Förteckning öfver Skandinaviens mossor jemte deras bytesvärden {Musci Scandimwici in systemate nova na¬ turali dispositi a S. O. Lindberg) kan, till ett pris af 1,25 kr. pr. exemplar, erhållas genom Upsala Botaniska Bytesförenings ordförande. Hos Svanström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas: Grått blompressningspapper format 306x445 m m. Pris pr ris 3:50. Hvitt „ ,. 360x445 „ „ „ „ 10: — Herbariepapper blå färgton „ 290X465 „ ,, „ „ 6: — ,, ,, hvit ,, 290x465 ,, ,, ,, ,, 9:50. Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Anmälan. A hel årgåug af Botaniska Notiser för år 1883, utgörande om¬ kring 12 ark i 6 n:r, emottages prenumeration på alla postanstalter i Sverge med 4 kr. 50 öre. postbefordringsafgiften inberäknad, samt hos tidskriftens distributör, herr C. W. K. Gleerups Förlagsbok- handel 1 Lund och i alla. boklådor till samma pris. På postanstalterna i Danmark och Horge är priset endast 4 kr. 40 öre, postbefordringsafgiften inberäknad. C. F. O. Nord stedt. Innehåll: E. Adlerz, Studier öfver bladmossorna i jemtländ- ska fjälltrakterna 1882. — L. M. Neuman, Studier öfver Skånes och Hallands flora. — Literatur öfversigt : E. Strasburger, Ueber den Bau und das Wachsthum der Zellhäute. — L. Rabenhorst\s Kryptogamen-flora von Deutschland, Oesterreich und der Schweiz. — Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. — Döde ut¬ ländska botanister 1882. — Resor. — Köpt herbarium. — Alsine venia (L.) Bartl, ny för Nordens flora. — Kinas botaniska literatur. — Flora europæa. — Annonser. Lmid. Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri, 1815|283. Pornöden Berigtigelse. Af Chr. Kaürin. I Botaniska Notiser for forrige Aar N:o 5 findes en Opsats af N. C. Kindberg ”Novitier för Sveriges och Norges mossflora”, hvor ogsaa mit Navn flere Ganger bliver nævnt, og jeg anföres som Fin¬ der af flere af de Rariteter, som i Opsatsen omhandles. I denne Anledning maa jeg faa Lov til af bemærke, at jeg til forskjellige Tider har indsendt til Lektor Kindberg enkelte Moser, som for mig som Nybegynder vare vanskelige at bestemme, men at jeg paa ingen Maade er enig med ham i flere af hans Bestemmelser Jeg vil gjennemgaa de Moser, hvor mit Navn er nævnt og gjöre mine Bemærkninger ved dem i den Orden, hvori de findes opstillede i Kindbergs Opsats. 1. Bryum Blindii Bryol. europ. (B. Kiærii Lindb.?) N. Dovre: C. Kaurin och Kindberg. Da jeg förste Gang fandt denne Mose her i Opdal, kunde jeg ikke faa Rede paa den. Kapselen forekom mig at ligne den hos Br. erythrocarpon, medens Bladene vare stumpe og med flade Kanter. Jeg sendte den til Kindberg, som erklærede den for Br. lacustre ! Dette kunde dog ikke tilfredsstille mig. Jeg antog den for en nova species og bad Geheeb hjelpe mig. Han antog den for Br. Blindii. Dette meddelte jeg tii Kindberg. Nu ser jeg, at Kindberg har gaaet ind herpaa. Men det er dog et stort Spors- maal, om den ikke er en virkelig nova species alligevel. Dette vil Fremtiden afgjöre. Prof. Lindberg har antydet, at han virkelig antager den for en nov. sp., og Breidler har erklæret mig, at den Intet har med Br. Blindii at skaffe. — Til Vaaren vil jeg opsöge den paany for at faa se aldeles hele Blade paa de i fjor Höst be¬ frugtede Hunplanter. Da vil det vise sig. Jeg skulde forresten være Kindberg taknemlig for at faa vide, hvor paa Dovre han har fun¬ det denne Plante. 2. Bryum Kaurinianum Warnst. == Mi elicho feria nitida enl. Geheeb och Kindberg. Den her tilsigtede Plante er ganske vist, saa forunderligt det kan se ud, den af Prof. Lindberg under Navnet Pohlia, Cacodon n. subgen., erecta (Bot. Not. 1882 N.o 6 pag 195) omhandlede og be- 3 Bot. Not. 1883. 34 skrevne Plante. Hvorledes Kindberg har faldt paa at forblande denne Plante med den af Warnstorf beskrevne Bryum Kaurinia- num , er ikke godt at forstaa. Warnstorfs Plante har en 4 — 5 em. lang seta, er altsaa meget stor; den Plante, Kindberg mener, er ganske liden. Warnstorfs Plante har en nikkende Kapsel ; Kapselen hos Kindbergs Plante er alldeles opret osv. Kindberg har tydelig ikke. læst Warnstorfs Beskrivelse Bot. Notis. 1882 p. 98. 3. Uagtet det ikke egentlig angaar mig, vil jeg dog i Anled¬ ning af Bryum dovrense , som Kindberg siger at have fundet paa Dovre, spörge ham, om han har lagt Mærke til, hvad Schimper siger om denne Art: Syn. ed. II pag. 414: peristomii dentes illis Bryi penduli duplo fere longiores?*) Hvad Kindberg har sendt mig, er ikke Bryum dovrense ! Ogsaa Bryum paludicola mener han at han fundet. Det til mig sendte Expl. var aldeles sterilt! Hvorledes vardet muligt at bestemme det med Sikkerhed?? 4. Orthothecium binervulum Mol. er efter min Mening en almin¬ delig Orth. intricatum. 5. Plagiothecium latebricola ved jeg ikke at have fundet. 6. Bryum nitidulum Lindb. höist usikker. Jeg har ikke seet. Expl. fra Lindberg ; men denne erklærede hos mig Planten for d ubiös. 7. Bryum denticulatum Kindb. er for mig aldeles ukjendt. 8. Leerzia borealis Kindb. har jeg intet Kjendskab til. 9. Grimmia curvi folia Kindb. er efter min Mening kun en Form af Gr. contorta Wbg. Denne findes enten i temmelig löse Tuer og er da ikke ulig Weissia crispula — eller i tætte com¬ pacte Masser med Jord og Grus mellem Stilkene, og da faar Planten paa Grund af Jordens og Grusets Tryk et eget Udseende. Dette har vildledet Kindberg til her at opstille en egen ny Art. 10. Ambly stegium radicale er = A. serpens. 11. Bryum Mildeanum Jur. forekommer i stor Mængde paa Stene i Driva nede i Dalen. Ellers har jeg ikke seet den paa Dovre. 12. Br. Warneum har jeg aldrig fundet paa Dovre. Dette maa være en fuldstændig Misforstaaelse. Derimod har jeg fundet en vakker Form af Bryum lacustre Bland, i Landsveien ved Kongvold, hvor ogsaa Bryum calophyllum voxer og bærer Frugt. 13. Cinclidotus fontinaloides findes ganske rigtig paa Klippe¬ vægge i Driva, men kun steril. 14. Ephemerella recurvifolia er höist usikker, ja jeg tror med Vished at kunne sige, at her foreligger en Vildfarelse. 15. Fissidens bryoides har jeg fundet. 16. Hypnum eugyrium ved jeg aldrig at have fundet. 17. Orthothecium lapponicum har jeg aldrig fundet. Jeg har *) Efter dette maa Peristomet hos denne Plante have den monströse Störreise af 0,80 — 0,88 m. ni.!!! 35 al Grund til at tro, at Kindberg tager feil. Han forvexler den med Orthoth. intricatum. Prof. Lindberg har sendt mig Expl. af Orth. lapponicum. 18. Seligeria crassinervis, som jeg mente at have fundet, er en Feiltagelse. Prof. Lindberg har forklaret mig, at det, jeg antog for Selig. crassinervis , er en ny Art: S. obliquula Lindb. Opdals Præstegaard den 23 Januar 1883. Studier öfver bladmossorna i jemtländska fjälltrakterna 1882. Af E. Adlerz. (Forts, fr. föreg. n:r.) Ehuru Åreskutans mossvegetation till individantalet ej ar synnerligen rik, liafVa dock ej så få arter der blifvit anträffade, hvilket man finner af följande uppgifter. Uti o en af G. Sjogren *) lemnad förteckning på Åreskutans mossor uppgifvas 134 arter bladmossor der vara funna. Härtill komma 33 arter, som af R. Hartman **) upptagas såsom tillhörande detta fjäll samt utom dessa 11 uti o Hartmans flora och Botaniska Notiser för Areskutan an- gifna arter. Dessutom hafva följande derstädes förut ej anträffade arter af mig blifvit funna: Astrojoihyllum pseudopunctatum (B. S.), JBryum neoda- mense Itz., Dicranum enerve Thed., Dichodontium pelluci¬ dum (L.), Oncophorus Wahlenbergii Brid., Grimmia in¬ curva Schwægr., Andreœa nivalis Hook., A. petroph. * alpestris (Thed.), Amblystegium glaucum * falcatum (Brid.), A. vernicosum (Lindb.), A. ochraceum (Thurn.), A. Smithii (Sw.), A. dilatatum ß alpinum (Sch.), Hypnum glareosum (B. S.), H. rivulare (Bruch), Stereodon arcuatus (Lindb.), *) ”Anteckningar under en bot. resa i Jemtl. och Norge 1846” (Bih. till Wikströms Arsber. 1843 & 44). **) anf. st. 36 St. confervoides Brid., St. B amberg eri (Sch.), St. rubellus Mitt., Plagiothecium striatellum (Brid.). Oberäknadt Sphagnumslagtet, åt hvilket jag här ej egnade någon uppmärksamhet, lyckades jag sålunda finna 20 för detta fjäll nya bladmossor. Hela antalet af Are- skutans hittills anträffade bladmossor utgöres följaktligen af 198 arter. Snasahögen med Handöl sfallen. o Bergarten består här liksom x4reskutans af horn- blendeskiffer, gneis och glimmerskiffer, hvilka dock här tyckas vara af lösare beskaffenhet. Den egentliga Snasa¬ högen besöktes blott 2 gånger på exkursion från Enafors. Som den under ogynsam väderlek företagna besvärliga vandringen till fjällets fot och bestigandet af detsamma medtog mycken tid, medhans ej någon grundligare under¬ sökning af dess mossvegetation Af de här påträffade mossorna må endast följande nämnas : Polgtrichum alpinum L. c. fr., Philonotis fontana (L.) Brid. ß alpina ster., Tayloria lingiäata (Dicks.) ster., *) Stereodon callichrous Brid. ster. (ny för Jemtl.), St. hamu- losus (Br. eur.) ster. För öfrigt får jag hänvisa till den rikhaltiga förteck¬ ning öfver Snasahögens mossor, som är lemnad af R. Hartman uti ofvannämda uppsats. Till Snasahögen räknas ock Handölsfallen, belägna öster om Snasahögens trenne toppar. Handölselfven stör¬ tar sig utför den höga fjällplatå, från hvilken nämda toppar resa sig, ned till den lägre liggande Enaelfven o strax vid dess inträde uti Annsjön. Närmast fjällplatån är elfven temligen smal och nedstörtar från en lodrät bergvägg till en kittelformig fördjupning, omgifven af *) Betyder, att arten ej förut är uppgifven för Snasahögen och Handölsfallen. Det för Snasahögarne uppgifna antalet bladmossor utgöres af 156 arter. Då derfcill läggas 16 nya, uppgår sålunda hela antalet till 172 arter. 37 höga skifferväggar. Derpå följa några mindre fall, till dess slutligen, under det elfven tilltar uti bredd, dessa afslutas med ett större. En följd af en dylik djupt gå¬ ende inskärning uti berget blir naturligtvit den, att för- vittringsarbetet påskyndas. Från de ojemna bergväggarne nedfalla klippstycken eller smärre delar, hvilka genom sin förvittring lemna ett för mossor särdeles lämpligt jord¬ lager. Äfven på väggarne sjelfva finna mossorna lätt fäste uti springor och bål, som bildas af lossnande stenar. Denna mossvegetation befordras äfven af det ofvanifrån nedsipprande vattnet, som uti de djupa klyftorna endast långsamt afdunstar. Här bafva sålunda förenats de för en rik mossvegation vigtigaste förutsättningarna nämli¬ gen en lämplig bergart, en relativt bastig förvittring samt fuktighet. Också är denna lokal den på arter och indi¬ vider rikaste jag under min resa i somras påträffade. Från Enafors gjordes 5 exkursioner till Handöl nämligen den 11, 14, 24 juli och den 2, 15 augusti, under hvilka både högra och venstra stranden undersöktes. Den senare är betydligt högre än den förra samt bevuxen nästan endast med barrskog, den högra, som är lägre, bär en blandning af löfträd och barrträd. De flesta mossorna förekomma vid det nedre och de mellersta fallen. Då man nedifrån går uppför den venstra stranden har man på högra sidan strax intill fallet en tvärbrant berg¬ vägg tätt beklädd med svällande tufvor af Plagiobryum Zierii (Dicks.) c. fr., Pohlia acuminata Hornsch., Mollia tortuosa (L.) Schrank, ster., Barbula curvirostris (Ehrh.) c. fr., Blindia acuta (Huds.) Br. eur. c. fr., Sivartzia mon¬ tana (L am.), Pleurozygodon cestivus (Hedw.), Grimmia ova¬ lis (H EDW.) c. fr. och 6r. torquata Hornsch. ster. *) Några af dessa såg jag äfven på högra stranden. Dessutom före¬ komma följande arter mera sparsamt på båda sidor om elfven utom då lokalen säskildt afgifves: *) Bland dessa i mängd uppträdande mossor förekomma flera af traktens vanliga skogsmossor (Hylocomia, Dicrana). 38 * Sphagnum papillosum Lindb. ster. ett stycke in i skogen på högra stranden, Astrophyilum hymenophylloides (Hüben.) högra stranden spars., Philonotis fontana (L.) Brtd. ß alpina Sch. ster. Från grenarnes spets utgå hår¬ fina nyskott med små oftast glest sittande blad liknande dem hos Ph. font, y capillaris. Denna form bildar sålunda en tydlig öfvergång mellan dessa båda. Bartramia crispa Sw. c. fr., * Bryum Lindgrenii Sch. c. fr. (ny för Jemtl.). Förekommer sparsamt på högra stranden. Då denna art ej är beskrifven uti Hartmans flora, och då jag haft till¬ fälle att jemföra mina exemplar med de Lindgrenska från Vestergötland, har jag ansett lämpligt att med nå¬ gon ändring anföra följande beskrifning efter Schimpers Synopsis. Flores bisexuales. Folia inferiora ovato et ovali — lanceolata, acute acuminata, costa viridi vel lutescente breviter excedente mucronata, comalia elongata una cum costa in cuspidem brevem producta, omnia mollia, pallide viridia, margine anguste limbato, luteo. Capsula pendula e collo leniter arcuato defluente sporangium æquante ovato — ovalis. Stjelken med ny skotten omk. 3 mill, hög med 1 — 3 cent. höga fruktskaft. Skiljes från B. arcticum genom sina mindre, spetsigare och mera gröna blad, som ega smala ej tydligt tillbak avikna kanter. Fruktskaften på de jemt- ländska ex. blott hälften så höga som på de Lindgrenska, men af samma höjd som ex. från Marmorbruket (Ög.) tagna af Dr P. Olsson. Häraf tyckes framgå, att denna karakter ej är konstant och för arten af någon betydelse. * Bryum turbinatum (Hedw.) Schwaegr. ß latifolium Br. & Sch. ster. högra stranden, Potilia annotina (L.) c. fr., * Leer sia rhabdocarpa (Schwaegr.) c. fr., * L. brevicollis (Bruch) c. fr., venstra stranden, Tortula latifolia Hedw. c. fr. (-» JDesmatodon latif .), Dicranella secunda (Sw.) c. fr.,* * Boreadium speciosum (Ne es) c. fr., Amblystegium stellatum (Schreb.) ster., * A. riviäare (Sw.) c. fr .,A. aduncum (L.) var., 30 A. revolvens (Sw.) De N. ster., * A. ochraceum (Turn.) ster. spars, i vattensamlingar mellan stenar. En utdragen grön form, som närmast öfverensstämmer med den dovrensiska, som förut är omnämd. * A. palustre (Huds.) c. fr., A. pol. var. De flesta bladen raka, mjuka, ljusgröna och genom¬ skinliga. * Hypnum velutinum L. c. fr., Myurella tenerrima (Brid.) ster., högra stranden, M. julacea (Vill.) Br. eur. c. fr. venstra stranden, Hylocomium rugosum De. N. ster., * Ctenidium molluscum (Hedw.) Mitt. ster. var., * Stereodon arcuatus (Lindb.) ster., * St. cupressi/. * Vaucheri (Lesqu.) ster. (ny för Jemtl.), St. chryseus *) (Schwaegr.) Mitt., Isopterygium nitidum ß pulchellum (Dicks.) c. fr., * Pla- giothecium striatellum (Brid.) c. fr.,) P. denticulatum (L.) Br. eur. var. ö densum Sch. Bildar genom sin längre bladspets öfvergång till P. laetum. Storlien , jernvagsstation, omkr. 2 1j2 k. m. från nor¬ ska gränsen ligger omkr. 590 m. öfver hafvet uti björk¬ regionen. Hit gjordes utfärder från Enafors den 29, 30 juli och den 7—9 augusti. Enligt Törnebohms karta tillhör äfven denna trakt Sevegruppen på så sätt, att en smal remsa vid sjelfva gränsen utgöres af glimmerskiffer, qvartsitskiffer, gneis och hälleflinta, hvilket område i öster begränsas af den del af Sevegruppen, till hvilken Snasahögarne höra. Från Storlien eller rättare något öster derom sluttar landet mot norska gränsen och bildar flere terassformiga afsat¬ ser, som sträcka sig i samma riktning som nämda gräns. Dessa långsgående bergväggar tycktes synnerligen inbju¬ dande för en bryolog att undersöka. Vid närmare på¬ seende föreföllo dock dessa väggar lika hårda (trol. af deras halt af qvartsitskiffer etc.) och kala som Aresku- tans. De flesta mossor påträffades uti fjällbäckar från *) En annan Stereodon, som tyckes komma nära Orthothecium binervulum Mol. påträffades äfven. Men som jag ej sett original¬ exemplar af denna, vågar jag ej afgöra, om den hör hit. 40 Storlibackeii och Steufjället. Som emellertid tjocka under en del af tiden hindrade längre utfärder, vågar jag ej uttala något bestämdt totalomdöme om trakten i sin hel¬ het. Följande voro de vigtigaste arter som påträffades: Sphagnum laricinum y platyphyllum (Sull.) ster. högt upp på Storlibackeii, S. Lindbergii Sch. ster., Steufjället, Dicranella cerviculata (Hedw.) Sch. c. fr., Anoectangium lapponicum (Hedw.) c. fr., Steufjället, AnMystegium glaucum (Lam.) y sulcatum (Sch.) ster. (ny; för Jemtl.), Storlibac¬ keii, A. exannulatuni (Br. eur.) De N. var. ster., Sten- fjället. En hög vacker form med nästan enkel stjelk., A. scorpioides (L.) var. ster. Storlibackeii. Eu utdragen, lin, fågrenig form, som till utseendet något liknar A. ochraceum , men är till bladspetsen och cellväfnaden en tydlig A. scorpioides, A. trifarium (VV. M.) De. N. ster. öfverst på Storlibackeii. Stereodon callichrous Bkid. ster. Storlibackeii. Enafors , jernvägsstation, ligger 554 meter öfver haf- vet och 13 k. m. från Storlien. Strax intill är gården Holmen belägen på en ö uti Enaelfven. Ilär hade jag ett godt logis och rönte ett välvilligt mottagande af ställets égaré hr Stensaas, livarföre detta ställe var vår hufvud- station under större delen af sommaren. Den omkring¬ liggande trakten var temligen jemn, bevuxen med gran (blott en och annan tall), löfskog och gråviden samt myc¬ ket kärrig. I söder utbredde sig stora mossar, genom¬ skurna af åar och bäckar ända till Snasahögarne, i norr begränsades kärren af en skogshöjd, i öster voro Enaelf- vens båda stränder alldeles genomdränkta af kärr, bäckar och åar. Enafors är beläget inom KÖligruppens vestra område. Denna grupps skiffrar innehålla mindre qvarts än Sevegruppens och äro följaktligen lösare. Också syntes mig stränderna af Enaelfven härstädes bestå af en ytterst lös bergart. Den kunde lätt sönderbrytas med fingrarne, och vattnet bildade uti skifferväggarne de mest fantasti¬ ska former. Uti glimmerskiffern fans en mängd fina, 41 svarta kristaller af hornblende. Denna vestra del af kö- ligruppen består ock till större delen enligt Törnebokm af hornblendeglimmerskiffer, under det att den östliga o delen vid Areelfven lmfvudsakligen utgÖres af lerskiffer. Utom af våra vanliga skogsmossor ( Hylocomia och Di¬ er ana), som fylde skog arne i närheten, erhöll vegetationen sin egeutliga prägel af den mängd jordmossor, som före- kommo. Vägkanter, diken, öppnare platser och stundom älven vägarne sjelfva voro nästan öfverdragna af moss- tufvor eller sammanhängande mattor af Drymu -, Bohlia- och Dicranélla- arter. Då en tufva togs upp, såg man ofta bitar af glimmerskiffer, som visade, att marken ut¬ gjordes af förvittringsprodukter från närliggande berg¬ arter. Följande mossor påträffades: Astrophyllum hymenophylloides (Hüben.) ster., Enaelf- vens klippor, A. psenclopunctatum (B. S.) c. fr-, Meesia o tripuetra (L.) Augstr. ster., Bryum pallens Sw. c. fr., väg¬ kanter, D. eaesp. * badium Bruch c. fr., på marken, (ny för J emti.), B. subrotundum Brid. c. fr., Enaelfvens klippor, B. pallescens Schleich, c. fr., (en närstående form tyckes vara B. nitidulum Lin db.), B. pendulum (Hornsch.) Sch. c. fr., Enaelfvens klippor, B. lacustre , Ena¬ elfvens klippor, Poldia pulchella (Hedw.), diken, P. anno¬ tina (ii.) ster., P. nutans (Schreb.) c. fr., i många former vid vägar, P. longicollis (Sw.) c. fr., Enaelfvens klippor, Splaclwwn vasculosum L. c. fr., Tayloria lingulata (Dicks.) c. fr., Anisotheeium Grevillei (Br. eur.) c. fr., vid väg¬ kanter, Dicranélla crispa (Ehrh.) Sch. c. fr., på marken, D. cerviculata (Hedw.) Sch. c. fr., på marken,!), secunda (Sw.) c. fr., på marken, Trematodon ambiguus (Hedw.) Hor nsch. c. fr. (ny för Jeratl.), på två ställen på vägen till Storlien, Oncophorus gracilescens (W. M.) var. c. fr., Ena¬ elfvens klippor, 0. crispatus (Dicks.) c. fr., Enaelfvens klippor, Saelania caesia (Vill.) c. fr., Leslcea catcnulata (Brid.) ster. Enaelfvens klippor, Ambly stegium revolvens (Sw.) De N. c. fr., A. exannulatum (Br. eur.) De N. ster., 42 A. stramineum (Dicks.) De N. ster., Hylocomium umbratum (Ehr.) Br. eur. ster., uti skogsmark. Från Enafors gjordes en utfärd till Tännforsen ocli Dufed den 11, 12 augusti. Tännforsen är belägen uti Köligruppens östra lerskifferförande del. Här söktes förgäf- ver efter Asplénium cr enatum. Följande mossor påträf¬ fades på stenar vid fallet: Bryum turbinatum (Hedw.) Schwaegr. c. fr., synnerli¬ gen vacker och tydlig, Oncophorus crispatus (Dicks.) c. fr., Leshea rupestris Berggr. ster. (ny för Sverige). Öfverens- stämmer med S. Berggrens beskrifning och figurer (Bidrag o till Skandinaviens bryologi, Lunds Universitets Arskr. Tom. II 1866) af denna art samt med exemplar från Dovre tagna af N. C. Kindberg. Hypnum viride Lam. c. fr., Le - squereuxia filamentosa (Dicks.) ster., Amblystegium revolvens (Sw.) De N. var. En helt och hållen grön form, som nå¬ got liknar Hypnum hamifolium Sch., men skiljes lätt från denna genom den fasta cellväfven uti bladets nedre del samt den endast öfver midten nående nerven. Hyloco- mium pyrenaicum (Spruc.) ster., Stereodon confier v oides Brid. c. fr. Vid Dufed vid Mullfjellets nedre sluttningar (hälle- flinta från urformationen) erhöllos följande mossor: Hypnum piliferum Schreb. ster., H reflexum Stark, c. fr., IL albicans Neck, ster., Hyl ocomium parietinum (L.) ster., var. ad H. purum , Isopterygium pratense (Br. eur.) ster. Till slut må såsom en kort sammanfattning af det föregående följande för Jemtland nya bladmossor på ett ställe sammanföras. I den föregående framställningen har endast vid de sällsyntare formerna anmärkts, att de äro nya för provinsen. Astrophyllum pseudopunctatum (B. S.), Åreskutan och Enafors, Bryum neodamense Itz., Aresluitan, „ Lindgrenii Schimp., Handölsfallen, „ cœsp. * badium Bruch, Enafors, „ lacustre (Bland.), Enafors, 43 Dicranum enerve Thed., Åreskutan, Trcmatodon ambiguus (Hedw.), En alors, Oncophorus Wahlenbergii Brid., Åreskutan, „ crispatus (Dicks.), Enalbrs och Tännforsen, Grimmia incurva. Schwaegr., Åreskutan, Andreæa nivalis Hook., Åreskutan, Leskea rupestris Berggr., Tännforsen, Amblystegium vernicosum (Lindb.), Åreskutan, „ ochraceum (Turn.), Åreskutan och Handölsfallen, „ dilat. ß alpinum (Schimp.). Åreskutan, Hypnum glareosum (B. S.), Åreskutan, „ rivulare (Bruch.), Åreskutan, Stereodon confervoides Brid., Åreskutan och Tännforsen, „ Bambergeri (Sch.), Åreskutan, ,, rubellus Mitt., Åreskutan, „ callichrous Brid., Snasahögen och Storlien, „ cupressif. * Vaucheri (Lesqu.), Handölsfallen, Plagiothecium striatellum (Brid.), Åreskutan och Handölsfallen, Isopterygium pratense (Br. eur.), Dufed. Af desse äro 2 för Sverige nya nämligen Grimmia incurva och Leskea rupestris. Studier öfver Skånes och Hallands flora* Af L. M. Neuman. (Forts. fr. foreg. n:r). Verbascum nigrum L. thapsus L. Vid Vegeliolm fann jag den 22 juli sistlidne sommar bland V. nigrum ocii V. thapsus ett Verbascum-exemplar, som tydligen var en hybrid mellan de två nämnda arterna. Under mina försök att identifiera detsamma med förut beskrifna hybridformer påträffade jag inom nomenklaturen en oe¬ gen tlighet, som iag här vill i förbigående anmärka. Mars¬ son omnämner i sin Flora fpag. 321) tre hybrider mellan de nämnda arterna: 1) a subthapsus , med hvilken det icke eger någon gemenskap, 2) fi intermedium, med hvilken det öfverensstämmer i anseende till bladens form och bekläd¬ nad men deremot icke i det, som rör blomställningen, och 3) y subnigrum , från hvilken det skiljes genom sina nedre blad, hvilka äro aflångt elliptiska och ej hjertlikt ägg- 44 runcla. Deremot öfverensstämmer detta exemplar full¬ ständigt med den korta beskrifningen af V. thapso-nig- rum Schiede i Hartmans flora (ed. XI). Här möter oss den oegentlighet, som jag ofvan antydde. Såväl Hartman anser sin V. thapso-nigrum Schiede som Marsson sin form, ß intermedium, vara synonym med V. collinum Sehr ad., oaktadt Hartmans växt liar ”mindre tätt” ax, ocli Mars¬ sons form utmärker sig genom tät, thapsuslik blomställ¬ ning (”spica densa”). En jernfü reise med Schraders be- skrifning (Monogr. generis Verbasci pars I, pag. 35) visar, att Hartmans V. thapso-nigrum Schiede är identisk med V. collinum Schrad, men att Marssons ß intermedium in¬ galunda är det. Vidare framgår af Schraders figur och beskrifning, att Vegeholmsexemplaret tillhör just V. col¬ linum Schrad. Jag vill liär lemna en beskrifning af det funna exem¬ plaret: stjelk något öfver 1 m. hög, ogrenad och spenslig, upptill kantig, mera strimmig än fårad, glest ullhårig; blad glesa, naggade, under filtludna, ofvan glesludna, gröna, de nedre skaftade, halft omfattande, med aflångt elliptisk, på bladskaftet nedlöpande skifva, de öfriga ägg¬ runda eller aflångt äggrunda, kort skaftade eller oskaf- tade; blomställningen 30 c. m. lång, gles som hos V. nig¬ rum; blommor ungefär 5 i hvarje knippe; afståndet mel¬ lan de nedre knippena 1 — 2 c. m., mellan de öfre 0,5 — 1 c. m.; foder längre än blomskaftet, liksom detta filtludet; blomkrona skålformig, större än hos V. nigrum, men något mindre än hos V. thapsus, pipen utan de för V. nigrum betecknande röda fiäckarne; ståndare olika långa, än 3 längre och 2 kortare, än 2 längre och 3 kortare; 3 stån¬ dare äro uteslutande violettulliga, på 2 är ullen i stån- darsträngens spets gul men för öfrigt violett; alla knap- parne lika; märke klotformigt. Skiljer sig frän förut beskrifna hybrider mellan V. nigrum och V. thapsus genom färgen på de två ståndar- nes ull. Synes för öfrigt ganska väl öfverensstämma med 45 den af Lektor Lönnroth i Fagerhults socken anträffade formen (öfversigt af Vetens k. akad. handl, år 1882 pag. 93). Formen från Kinnekulle är afvikande genom smärre blommor och grenig stjelk, formen från Vestmanland *) är, såvida alla exemplar äro lika dem, jag varit i till¬ fälle att se, icke annat än V. nigrum Scrophularia Scopolii Hoppe (S. auriculata Scop., S. Scorodonia Host, S. grandidentata Tenor., S. glandulosa Kit., S. nodosa ß glandulosa A. Bl. i Norges Fl.) **). Botstocken är fyrkantig, (icke uppsväldt knölig) rikt förgrenad och alstrar från tidigt på våren till sent på hösten blombärande, luktlösa skott. Stjelken, 0,5 — 1 m. hög, enkel eller på höstexemplar förgrenad, skarpt fyrkantig, ovingad, utefter hela sin längd hårig (glest eller tätt allt efter växtlokalens beskaffenhet) nedtill nä¬ stan utan glandelhår, på midten glest, upptill rikt glan- delhårig. Bladskaft af skifvans hela eller halfva längd, något vingkantade, som yngre klibbhåriga. Bladskifvan jemnt afsmalnande mot spetsen, aflång med hjertlik eller sällan tvär bas och oftast afrundad spets; bladskifvans rand är dubbelnaggad, tänderna af första ordningen breda, rundade, tvärt sammandragna till en kort och fin spets, oftast vettande rakt utåt. Bladen äro beklädda med ge¬ nomskinliga klibbiga hår, som på bladets nedåtvända sida äro längre och tätare än på den öfre och på äldre blad dels förändras till vanliga hår dels förstöras. Blomställ¬ ningen är på utvecklade exemplar en terminal, af mot¬ satta knippen sammansatt klase, på svagare deremot en¬ kel, klaselik. Fedunklerna liksom det allmänna blom¬ skaftet äro beklädda med svarthufvade glandelhår. Fo- derflikar rundade med 0,5 — 1 m. m. bred, brun hinnkant. *) Verbascum thapso-nigrum Schiede, Vestm. Malma kyrko¬ gård 1871, K. Andersson. **) Synonymerna äro utom det sista alla anförda efter Kochs r synopsis”. 46 Blomkronan gulgrön, ofvan violett, mer än dubbelt så lång som fodret. Stami nodiet tydligt skaftadt. Stift un¬ der blomningen dubbelt så långt som fruktämnet. Frön små, nästan ovala, försedda med långsgående, ojemna ribbor. Blommar från tidigt på våren (1882 t. ex. redan d. 4 maj), till sent på hösten. Har habituelt stor likhet med S. nodosa, men skiljes vid närmare granskning mycket lätt genom fodrets breda hinnkant, bladens form, serratur och hårighet, rotstockens form, lukti ösheten etc. Ofvan beskrifna art fans redan år 1881 *) vid Spo¬ letorp, nära Lund. Sedan har den blifvit funnen vid Sliparebacken, Trolleberg, tegelbruket nära Helgonabac- ken, Doktor Ficks landtställe och i flera rika exemplar på en vägkant norr om staden. Att S- nodosa ß glandu¬ losa Blytt, som förekommer vid Modum i Norge, är S. Scopolii, framgår af ett exemplar från Prof. Blytt, hvilket jag genom Prof. Areschougs välvilja kommit i tillfälle att se. Det är i allt öfverensstämmande med den här be¬ skrifna arten. Scrophularia Scopolii har sitt centrum i Ostsudeterna och Karpatherna, utbreder sig derifrån till Sydostalperna och Balkanhalfön, förekommer i Ryssland från Krim till Volhynien, vidare på Kaukasus, i Persien och i Mindre Asien, der den når sin sydgräns (Syrien). Dess gränsliuie mot nordvest går genom Schlesien. I detta land ursprung¬ ligen en berg växt, tillhörande Beskidernas gebiet, har den utbredt sig till låglandet och förekommer längs Oder- dalen ända till Breslau. Deremot förekommer den icke i norra Tyskland eller Östersjöländerna. Det är mycket svårt att med säkerhet afgöra, om S. Scopolii tillhör Skandinaviens flora eller icke, isynnerhet *) De första ocli flesta exemplaren funnos af Hj. Möller och B. Lidforss, skolynglingar vid Lunds h. allra, läroverk; senare funnen på ett par lokaler af mig. 47 då man ej tillräckligt känner dess utbredning i Norge eller de förhållanden, under hvilka den der förekommer. Ar den i Norge inhemsk — och jag har för närvarande icke anledning att antaga annat — så synes det mig högst troligt, att detsamma är förhållandet äfven i Sve¬ rige, och från växtgeografisk synpunkt är ett sådant an- o tagande icke svårt att försvara. A ena sidan tillhör nem- ligen S. Scopolii ett florområde, det Kaukasiska, med hvilket Skandinavien har många växter gemensamma (se härom F. Areschoug, ”Bidrag till den Skandinaviska ve* o getationens historia” i Lunds univ. Årsskrift 1866), å an¬ dra sidan lemnar växtgeografien många exempel på ar¬ ter, hvilka hos oss förekomma lösryckta från sitt natur¬ liga utbredningsområde, såsom Lavatera thuringiaca i Upland, Södermanland och Vestmanland, Thesium alpinum i Småland och Blekinge, 'Ranunculus illyricus på Oland, Lathyrus sphæricus i Skåne. Af de nämnda förekommer ingen i Östersjöländerna, och de intaga sålunda alla i Skandinavien samma isolerade ställning, som S. Scopolii skulle göra, ifall den kunde bevisas tillhöra vår flora. Är deremot S. Scopolii tillfällig i Norge, kan det måhända synas vågadt att anse henne inhemsk i Sverige, då ett och annat af de förhållanden, under hvilka hon här förekommer, är egnadt att i viss mån styrka en mot¬ satt åsigt. Spoletorp, på hvars mark de första exempla¬ ren funnos, ligger mycket nära jernvägslinien och är se¬ dan någon tid en känd fyndort för tillfälligtvis inflyttade växter såsom Veronica peregrina (om hvilken mera nedan) Linaria minor , Salvia verticillata, Echinospermum lappula m. fl. Det ligger alltså nära till hands att anse, att S. Scopolii kommit till Sverige på samma väg. Härmed vore dock icke förklarad artens förekomst på de öfriga fynd¬ orterna, af hvilka några äro på V8 — V4 mils afstånd från Spoletorp, de flesta långt aflägsnade från jernvägen och ingen känd som tillhåll för invandrande växter. Icke heller finnes S. Scopolii, såsom man skulle tro, ifall hon 48 blifvit införd med Schl esi skt frö eller Rysk säd, på klöf- vervall eller åkrar, utan under häckar, på vallar, vid väg- och gropkanter, således på samma lokaler som i Schlesien (Fiek, Flora von Schlesien). Sådana platser äro också de enda, hvilka odlingen här på slätten upplåter åt de vilda växterna, och det är känd t, att de taga sin tillflykt dit t. ex. Senecio jacobeea och eruceefolius , Anthe¬ mis cotula , Violee , Potentülce, Rubus ceesius m. fl. Möjligen skall också S. Scopolii, om dylika lokaler — på hvilka S. nodosa ingalunda är ovanlig — undersökas, flerestädes upptäckas, blandad med denna art. Att S. Scopolii är hos oss acklimatiserad, visas deraf, att hon förmådde uthärda den starka vintern 1880 — 1881 och efter densammas slut utan skada af frostnätterna blommade samtidigt med våra törsta vårväxter, ett för¬ hållande, som väl svårligen skulle inträda med en växt, hvilken tillfälligt inkommit från länder med långt var¬ mare klimat. Emellertid vill jag ej tillägga ofvan anförda omstän¬ digheter den vigt, att man på grund af dem skulle kunna med bestämdhet förklara S. Scopolii inhemsk hos oss. Detta kan, som jag ofvan antydt, icke afgöras förr, än såväl trakten kring Lund som kring Modum i Korge blif¬ vit tillräckligt genomsökt och växtens utbredning sålunda känd. I alla händelser synes mig S. Scopolii förtjena en plats i våra floristiska handböcker lika väl som många der upptagna arter, hvilkas medborgarrätt inom vår flora är omtvistad. Veronica peregrina L. fans *) år 1880 i några exem¬ plar på en åker vid Spoletorp nära Lund. Redan Linné upptog nämnda art i sin Flora suecica (Ed. II N:o 24) och anmärker om dess utbredning: ”Habitat in agris, cum cerealibus allata, rarissima apud nos hodie planta, olim forte copiosior evasura”. Fries nämner den på grund af *) Af skolynglingen E. Björling vid Lunds h. allin. läroverk. 49 Moiitins och Osbecks uppgifter bland Hallands växter (”in agro ad Söndrum”, Fl. Hall. pag. 16), men Wahlenberg utesluter den ur sin Flora suecica Ed. II förmodligen af den anledning, att han icke anser växten inhemsk hos oss. I Hartmans Flora Ed. X (bihanget) omnämnes V. peregrina, i Ed. XI förekommer deremot intet om den¬ samma. Lange känner ifrågavarande art från Seland och Slesvig, Koch (Synopsis) från Hamburg, Ledebour (Flora Rossica vol. III pag. 249) från Finland och Lithauen samt Nyman (conspectus) dessutom från Holland, Belgien, Frankrike, Italien och Österrike. Veronica pe¬ regrina tyckes sålunda — antagligen införd från Ame¬ rika — förekomma sporadiskt i de flesta Europeiska kust¬ länder, äfven de oss närmaste, och upptages, ehuru in¬ genstädes inhemsk, i de olika ländernas Horor. Då hon nu blifvit hos oss återfunnen, synes det mig, isynnerhet som hon saknas i vår mest spridda Flora, icke vara ur vägen att lemna en beskrifning af henne. Veronica peregrina L. (Om Synonymien se Hartman i Vet. akad. handl, år 1851, pag. 164) är en ettårig ört af circa 15—20 c. m. höjd med glatt, upprätt eller uppstigande stjelk, som än är enkel än från de ne¬ dre fästpunkterna utsänder motsatta grenar. Bladen äro glatta, något köttiga, vid forgreningspunkterna motsatta, eljest spiralstälda, helbräddade eller (de nedersta) glest tandade, oskaftade eller (de mellersta) kort skaftade, trub¬ biga, de nedre aflångt lancettlika, bredast på midten, de mellersta smalare och bredast ofvan midten, de öfversta lineära. Blommor täta, ensamma i bladvecken, oskaftade eller fästa på skaft, som äro minst tre gånger kortare än fodret. Foder djupt fyrdelt. Fruktämne bredt om- vändt hjertlikt, af fodrets längd, alltid kortare än det blad, från hvilkets vinkel det utgår. Stift nästan omärk¬ ligt. Om blomningstiden kan jag icke lemna någon sä¬ ker uppgift, då de insamlade exemplaren (i juli månad) hade mogna eller mognande frukter. Bot. Not. 1883. 4 50 Anmärkas bör, att bestämningen är gjord efter exem¬ plar af Y. peregrina L„ som förvaras i härvarande Bota¬ niska Institutions samlingar. (Linnés karakter ”foliis in¬ tegerrimis” synes af nyare auktorer hafva blifvit lemnad utan afseende i diagnoserna till denna art). Static© Bahusiensis Fr. (St. rariflora Drej. i Hartmans Flora Ed. XI och Areschoug Sk. Fl. Ed. II). Växer i stor mängd på ett skär vid Hallands Väderö. Sistlidne som¬ mar begaf jag mig dit för att få se växten blomma och för att på lefvande exemplar iakttaga de karakterer, ge¬ nom hvilka de två af E. Fries inom ifrågavarande art uppstälda formerna skilja sig från hvarandra. Diagno¬ serna på dessa former lyda i Fries Summa Veg. pag. 200 sålunda: ” Statice Bahusiensis duas habet varietates insignes: — borealis , 1 — 2-pedalis, ramosissima, foliis la¬ tis undulatis, sub apice mucronatis , spicis apice de¬ mum incurvis. St. Bahusiensis. Fr. Nov. Mant. 1832 p. 12 *), II p. 17. In Baliusia, in qua. centro speciei, opti¬ me evoluta, et Norvegia australi. — Banica , digitalis, vix spithamæa, parum ramosa, foliis angustis lævi bus ex apice mucronatis , spicis erectis. S. rariflora Drey. 1. c. 1838. In Dania boreali et ad Torekow Scaniæ”. Fries anser sålunda på grund af ofvan anförda karak¬ terer den sydlige, i Danmark och på Väderön förekom¬ mande formen vara skild från den typiske bohusländske. Jag vill här redogöra för de iakttagelser, jag gjort rö¬ rande dessa karakterer. Hvad först storleken beträffar, funnos naturligtvis både stora och små stånd, de flesta dock mer än fotshöga och således i detta afseende lika den bohusländske formen. De större stånden voro rikt, de svagare blott obetydligt förgrenade. Angående bladen, från hvilka Fries liemtat den vigtigaste karakteren, iakt¬ tog jag följande: de yngre, upprätta, ännu tillväxande äro *) I Novitiarum Fioræ'Suecicæ Mantissa prima, Lund 1832 pag. 12 finnes intet anfördt om Statice. Citatet är felaktigt och bör ändras till ' pag. 10*', der det åsyftade stället igenfinnes. släta, smala och afsmalna mot spetsen till en lång udd, de äldre, oftast utåt- eller tillbakabÖjda bafva vågiga kanter och udden ofta fäst nedom bladets spets *). Man kan således understundom på samma stånd få se begge formernas blad. Derjemte finnas ofta blad, h vilka man icke kan med visshet hänföra till någondera formen. Blomställningens grenar äro lika ofta efter blomningen böjda utåt som inåt, antagligen beroende på växtplat- sens olika beskaffenhet och deraf förorsakadt olika växt¬ sätt. Understundom ser man nemligen denna växt in¬ klämd mellan stenar, så att bristen på utrymme måste hindra blomgrenarnes utspärrande; i andra fall växer den mera fritt och har då tillfälle att utbreda sin blom¬ ställning. Af ofvanstående framgår, att ingen bland Fries* karakterer befinnes — på denna lokal — konstant. Med exemplar från Bohuslän förhåller det sig på samma sätt: blad med udd i och nedom spetsen finnas ofta på samma stånd. Att samma iakttagelse kan göras äfven på de Danska fyndorterna, har jag all anledning att tro, då exemplar, hvilka H. Mortensen bestämt till St. rar ifl or a Drej. a Danica Fr**) hafva bladen i spetsen rundade och udden tydligt utgående nedom densamme. Exemplar från Fyen, hvarest endast den andra formen (ß. borealis) uppgifves förekomma, visa begge formernas blad. Af det anförda synes mig framgå, att till särskiljande af varieteter inom ifrågavarande art icke i naturen gif- ves anledning och att sålunda den vid Torekow och i Danmark förekommande St. Bahusiensis måste anses fullt identisk med den bohusländska. *) Samma åsigt har Drejer framstält i Fl. excurs. Havn. pag. 121. Hans ord i frågan lyda sålunda: ;;Fol. juniora lanceol. in mu¬ cronem adtenuata, adultiora obovato-spatulata, mucrone (elongato reeto vel brevissimo curvato) sub apice emergente”. **) Exemplaren äro frän Jægerspriis på Seland, en af de loka¬ ler, från hvilka Lange känner ifrågavarande form (se Langes Flora Ed. III pag. 238). 52 Jag vill slutligen i korthet redogöra för denna arts historia. Redan i Fl. Suecica upptager Linné Statice Limonium (i Ed. II N:o 270) och säger den förekomma i Bohuslän enligt uppgift af Kalm samt i Skåne — • vid Kullen och Barsebäck — enligt uppgift af Leche. Fries visade år 1832 i Mant. I pag. 10, att denne Linnés Sta¬ tice Limonium omfattade tvenne arter, af livilka han kal¬ lar den i Skåne förekommande St. Scanica (= St. Behen Drej.) och den bohusländska St. Bahusiensis (= St. rari- flora Drej.). På samma ställe redogör Fries för de begge arternas kännetecken, och med afseende på dem hafva nyare arbeten icke haft något att ändra. I ”Flora Sca¬ nica“ (år 1835 pag. 47) vidrör han åter olikheterna mel¬ lan den skånska och bohusländska arten. Till lokalerna för den förra har han lagt ännu en, nemligen ”Torekowö” efter uppgift af Lindblom. Med all säkerhet hade Fries då icke sett de Lindblomska exemplaren, emedan det är otänkbart, att han, som så väl förstått att skilja de begge arterna, skulle kunnat förvexla dem med hvarandra. På Torekowö — ett bland kustbefolkningen vanligt namn på Hallands väderö — lins nemligen endast St. Bahusiensis Fr. År 1838, således sex år efter det Fries gjort sam¬ ma upptäckt i Sverige, visade Drejer i sin ”Flora excur- soria Havniensis”, att i Danmark funnos två arter under namnet St. Limonium L. Den ene kallade han St. Behen (1. c. p. 122) och anför St. scanica Fr. som synonym; om den andre, St. rarißora , skrifver han: ”Huc St. Li¬ monium Bahusiensis Fr. Mant. p. 10, quæ sola mag¬ nitudine a nostra differt”. Drejer erkänner således sjelf, att Fries före honom skilt de begge arterna, och det är derfor egendomligt, att våra Floror *), åsidosättande prio- ritetsrätten begagna Drejers namn i stället för de Fries’- ska. I ”Mant. II” pag. 17 **), år 1839, således ett år ef- *) Haitmans åsigt i Bot. Not. 1846, pag. 167, synes mig- ohållbar. **) 1 Mantissa II pag. 17 citerar Fries ”Drey. Fl. Sæll.” såsora ter det Drejers arbete utkom, omnämner Fries åter sina begge arter och anför Drejers St. Beben som synonym med sin St. scanica och St. rariflora Drej. som identisk med St. Bahusiensis Fr., dock utan att inom sistnämnde art urskilja några former. Detta sker först år 1846 i ”Summa veg.” i ofvan anförda ord. Han har då tydligt varit i tillfälle att se formen från Torekowö, emedan den är förd öfver från St. scanica till St. Bahusiensis och så¬ lunda kommen på sin riktiga plats. Corydalis cava Schweigg. et Koer t. v. bicalcarata. Så benämner jag en varietet af ifrågavarande art, som jag sistlidne vår påträffade bland ett större antal typiska exemplar af Corydalis cava, hvilka insamlats * *) i Alnarps park. Med afseende på habitus, stamknölens beskaffen¬ het, bladform, blomställning och skärmblad visar denna varietet icke någon som helst afvikelse från den normala i Skånes bokskogsregion vanliga formen. Blomman har deremot på ett egendomligt sätt blifvit förändrad. I stället för att typiska exemplar af Corydalis cava hafva sporre endast på det uppåtvända kronbladet och nectarie- bihang endast på den detta blad motsatte ståndarstam- men, visar nämnda varietet sporre på såväl det uppåt¬ vända som nedåtvända bladet och nectariebihang på båda ståndarstainmarne. Jag vill här bifoga några mått på vissa blomdelar hos varieteten, jemförda med motsvarande delar hos typiska exemplar. I vanliga blommor har det öfre kronbladet en längd af 20 — 25 m. m., det nedre 14 — 15 m. m.. sporren 9 — 12 m. m. och de sidostälda bla¬ den circa 10 m. m. Motsvarande mått äro hos variete¬ ten följande: det öfre bladet 15 m. m., det nedre likale¬ des 15 m. in., sporrarne lika långa, hvardera 3 m. m., de auctor till St. Behen och i Summa veg. pag. 200 ”Drey. Fl. Sæll. p. 122'*. Titeln på Drejers arbetet är felaktigt förkortad, dä den i sin helhet lyder sålunda: ”Flora excursoria Havniensis.” Citatet bör således heta: Drej. Fl. excurs. Havn. *) Af skolynglingen Bendz vid Lunds h. allm. läroverk. 54 sklostälda bladen 10 m. m. I en af blommorna är det öfre bladet 1 m. m. större än det nedre, beroende derpå, att den uppåt van de spor ren är 4 m. m., under det den nedre endast erhållit den normala längden af 3 m. m. Sidokronbladen hafva, som af det föregående synes, den för arten normala längden, alla kronbladen, om man bortser från det nedres sporre, sin naturliga form och färg (hvit), växten bär icke alls pregel af monstrositet — det förefaller, som om här, ifall man så får uttrycka sig, förelåge ett försök af naturen att inom slägtetCory- dalis efterhärma en karakter, som tillhör blomman hos det närstående slägtet Diclytra. Då det är af intresse att känna, huru allmän ifrå¬ gavarande varietet är, vill jag begagna mig af tillfället att uppmana de botanister, som under den stundande vå¬ ren komma att uppehålla sig i trakter, der Cory dalis cava växer, att eftersöka ofvan beskrifna varietet och att genom meddelande till ”Botaniska Notiser” eller till mig upplysa om det, som möjligen i frågan blifvit iakttaget. (Forts.) En egendomlig, ny form af rönn. Sorbus Aucuparia L. forma minor. Af H. Wilh. Arnell. Bland några växter som sistlidne höst inlemnats till mig för bestämning, befann sig en form af rönn, hvilken visar ett från hufvudformen mycket afvikande utseende. Som jag ej i den mig tillgängliga literaturen kunnat finna, att denna form blifvit förut beskrifven, har jag trott den förtjena att med några ord omnämnas samt jemväl böra. erhålla ett särskildt namn. De exemplar, som jag har i min ego, äro något öf- verblommade, vid hvilken tid ört-bladen hos^ rönnen äro till sin storlek fullt utvecklade. Det, som hos bladen 55 mest faller i ögonen, är deras ringa storlek; vid uppmät¬ ning befans hela det sammansatta bladets längd vara 4,5 — b c. m., småbladens längd 1,5 — 2 c. m., småbladens bredd 7 — 8. m. m. Småbladens antal varierar från 9 — 13. Färgen är mycket ljusare grön än hos hufvudformen, hvar- j ernte bladskaftet efter hela sin längd samt småbladen på baksidan äro långt och tätt hvitludna. Det starka luddet visar sig äfven i blomställningar ne, nemligen på deras gre¬ nar och på blombottens undersida. Blomställningen är mycket mindre , dess diameter 2,5 — 3 c. m. samt blom¬ mornas antal omkring 30. Jemförelsevis torde böra nämnas, att hos hufvudfor¬ men hela bladets längd är 15 — 19 c. m., småbladens längd 3,5 —5 c. m., småbladens bredd 12 — 15 m. m., småbla¬ dens antal 15 — 17, blomställningens diameter 8 — 11 c. m. samt blommornas antal i hvarje blomsamling minst 100. Af ofvanstående tal synes, att forma minor är endast tredjedelen så stor som hufvudarten med afseende på läng¬ den af hela de sammansatta bladen och småbladen samt med afseende på vidden af blomställningen och blommor¬ nas antal. Småbladen äro jemväl något fåtaligare samt jemförelsevis bredare och trubbigare. Genom det starka luddet på bladskaften, småbladens baksida och blomställningens grenar erinrar den beskrifna formen starkt om oxlarne, men i bladens form synes dock ej finnas något så afvikande från den vanliga rönnen, att dess sammanhörighet med denna kan sättas i tvifvel. Så¬ som bekant är, vexlar hårbeklädnaden ganska mycket hos rönnen, hvilket jemväl blifvit framhållet i en del floristi- ska arbeten. Så har Professor A. Blytt beskrifvit en uti Sogn i Norge funnen fjällform med helt och hållet glatta blad under namn af var. alpina . Från de högre bergs¬ trakterna på gränsen mellan Schlesien och Böhmen omtalar Wimmer äfven en slutligen glatt form under namnet forma alpestris. Ett exempel på motsatta ytterligheten lemnar den i W. Lauche7 s Deutsche Dendrologie (1880) omnämda 56 i forma lanuginosa Kit. med starkare hårbeklädnad. Då hårbeklädnaden hos rönnen sålunda vexlar ganska betyd¬ ligt, är det ej så mycket för det ovanligt starka luddet hos den beskrifna formen, som jag velat fästa uppmärk¬ samheten vid den samma, så ovanligt starkt luden den än är, utan är det mera på grund af de andra här of van anförda egendomligheterna särskildt på grund af bladens ringa storlek, som jag ansett, att den bort utförligare om¬ nämnas. Den nya formen har blifvit funnen af studeranden vid Jönköpings högre allmänna läroverk G. Lundberg uti Uppland vid Grissland på Singö, 1/a mil från Grisslekamu. Trädet var åldrigt, 3 — 4 meter högt och växte tillsam¬ mans med björk, ask och rönn af vanligt utseende på en för hafsvindarne mycket utsatt löfbacke. Oxel förekom jemväl i grannskapet. Exemplar af formen hafva öfverlemnats till botaniska museerna i Lund, Stockholm och Upsala. Den torde för- tjena en närmare undersökning i naturen af de botanister, som möjligen få tillfälle att besöka dess växtställe, då den kanske dervid kommer att visa sig afvi kande i ännu flera afseenden från hufvud formen. Så vill insamlaren erinra sig, att äfven blommorna voro betydligt mindre äu hos vanlig rönn. Onskvärdt vore att dess framtida be¬ stånd betryggades genom dess öfverförande till våra bota¬ niska trädgårdar genom frön, sättqvistar, ympning eller okulering. Literaturöfversigt. Gravet, F., Enumeratio muscorum fiuropeorum. (Revne Bryologique, 1883, p. 17 — 40.) Europas löfnaossor uppgå enligt denna förteckning till ett antai af 1087 arter; tvifvelaktiga eller mindre kända arter hafva utmärkts med kursiv stil. Förteckningen säljes äfven i separat till ett pris al 1,25 francs hos författaren, adress Louette-Saint-Pierre par Gedinne (Belgique), eller hos F. Savy, libraire, boulevard Saint-Germain, 77, Paris. 57 Spruce, R., On Cep h al o zi a some allied genera. Mal ton, J. I— VI ocli 1-96. its subgenera and W. Slater, 1882, pag. Under de sista åren halva de mindre lefvermossorna blifvit fö¬ remål lor ett noggrannare studium, och har det dervid visat sig, att det bland dessa växter ännu finnes mycket att utreda, innàn de euro¬ peiska arterna blifvit klargjorda. Så har den skandinaviska Horan under de senare åren riktats med flera lor vetenskapen nya arter af slägtena Cephalozia och Nardia genom professor Lindbergs uppre¬ pade undersökningar. Uti Spruces ofvannämda arbete lemnas nu äfven ett vigtigt bidrag till utredningen af de spädaste af alla lef- vermossor, slägtet Cephalozia. Uti företalet framhåller förf., att en del förut af flertalet bryo- loger förbisedda karakterer befunnits vara af stor vigt såväl i detta slägte som vid lefvermossor i allmänhet; sådana karakterer äro: 1) grenarnes vidfästning på stammen (posticalt, lateralt eller en före¬ ning af båda sätten) eller i förhållande till bladen (axillärt eller infra-axillärt); 2) åsarnes ursprung på perianthium ; 3) fruktväggar- nes byggnad och antalet af deras cell -lager, springtrådarnes bygg¬ nad och varaktighet; 4) könsorganens, i synnerhet hanorganens, antal samt han- och honblommornas inbördes läge. För angifvandet af cellernas storlek hos bladen begagnas en skala, som torde förtjena att blifva las celler med en diameter af 100 diacres d. 33 p, parvulae d. 25 a, minutae d. 14,3 g, minutissimae d. 12,5 — 10 g. Slägtet Cephalozia tages uti en vidsräcktare och något annan betydelse än förut varit vanligt. Efter en mycket innehållsrik re¬ dogörelse för slägtets kännetecken och systematiska plats, delas det uti 8 underslägten, livaraf dock blott 3 äro i Europa företrädda. Beskrifning lemnas af alla de europeiska och exotiska arter, som förf. haft tillfälle att sjelf undersöka; de europeiska arterna beskrif- vas utförligare än de exotiska, till hvilka senare förf. ämnar i en följande publikation återkomma. Af slägtets 45 arter äro 25 euro- samt, såsom det vill synas, 15 skandinaviska. Dessa sist- allmännare bekant: magnae kal- g, majusculae diam. 50 /./, me- parvae d. 20 o, minutulae d. 16,7 nämda äro: Subgenus Eucephalozia. 1) Cephalozia catenulata (Hüben.), 2) C. multiflora Spruce n. sp., 3) C. bicuspidata (L.), 4) C. Lamraer- siana (Hüben.!) (= Jungerm. bicuspidata var. uliginosa Nees. och delvis äfven var. obliquata Nees.), 5) C. connivens (Dicks.), 6) C. curvifolia (Dicks.), 7) C. Franeisci (Hook.), 8) C. fluitans (Nees.) (= C. obtusiloba Lindb.). Subgenus Odontoschisma. 9) C. Sphagni (Dicks.) 10) C. denu¬ data (Mart.). Subgenus Cephalo ziella. 11) C. divaricata (Sm.), 12) C. biloba Lindb. mscr. 13). C. integerrima Lindb., 14) C. myriantha Lindb., 15) C. elachista (Jack). 58 För följande tre arter torde ett kortfattad! utdrag af de vigti¬ gaste kännetecknen för skandinaviska bryologer, som ej hafva tillgäng till originalarbetet, ej vara ovälkommet: €. multiflora Spruce skiljes från O. bicuspidata och C. conni- vens likasom från de flesta närstående arterna genom dioik blom¬ ställning, de små bladen, som äro trubbigt inskurna till endast en tredjedel af sin längd, skärmbladen, som äro mycket mindre djupt klufna och detta sällan i mera än 2 flikar, perianthium och ealyptra, som äro köttiga samt bådadera nedtill bestå af 3 cell -lager (hos C. bicuspidata och C. connivens bestå de af ett enkelt cell-lager). Dess¬ utom är perianthium vid mynningen endast tandadt, under det att C. connivens nästan ensam bland de Europeiska arterna har myn¬ ningen försedd med långa hår. Förekommer från Skandinavien till Pyreneerna. C. Lammersiana (Hüben.). 2 — 3 gånger högre än C. bicus¬ pidata, hvitaktig, aldrig rödaktig, flageller saknas eller äro mycket sällsynta, bladflikarne mera olikstora och spetsiga, stiplerna talrikare i synnerhet hos hanplantan, blomställningen dioik, honblommorna toppsittande på en förlängd gren, sido-skärmbladen djupare klufna med helbräddade flikar, perianthium större. Förekommer öfver hela Europa. C. biloba Lindb. dioik, akrokarpisk, liten, rent grön; stam en half tum lång, ogrenad eller med mycket få posticala grenar, spröd, försedd med rottrådar; blad små, glesa, utspärrade, vigglika, omvändt äggrunda eller nästan qvadratiska, grundt rännformiga, till eller nå¬ got nedom midten h vasst tvåklufna, flikar äggrundt lancettlika, i spetsen vanligen spetsiga och inböjda; celler minutae, quadratiska ; stipler inga eller sällsynta; skärmblad 3 med en ås, något större än bladen, genomskinliga, med mynningen 6 — 8-flikad och något anfrätt, högtupp sammanväxta. Perianthium långt utskjutande, klubb- likt eller smalt päronformigt, 5-köladt, med tvärhuggen mynning. Funnen nära Helsingfors krypande på Dicrana palustria. Af de Cephalozia närstående släglen, som i arbetet omtalas och äfven jemte tillhörande arter beskrifvas, äro följande skandinaviska: H3rgrobiella nov. gen. med skandinaviska arten H. laxifolia (Hook.) (■= Ceph. laxifolia Lindb.), Pleuroclada nov. gen. med Pl. albescens (Hook.), Anthelia Dumort, med A. julacea (Lightf.) och Juratzkana (Limpr.) (= Jungerm. nivalis Sw.) samt Blepharostoma Dumort., vid hvilket sista slägte arterna dock ej anföras. I det föregående har ref. endast i största korthet velat påpeka det, som i det refererade arbetet är af rent skandinaviskt intresse. I arbetet finnes dessutom en sådan mängd upplysningar om de en¬ skilda arterna samt om lefvermossornas systematiska och morfolo¬ giska förhållanden, att det torde vara omöjligt deraf lemna ett nöj¬ aktigt, kort referat. H. W. Arnell. 59 Jensen, C., Varietates novae Sphagnorum. (Cala- logue des plantes, que la société bot. de Copenhague peut distribuer au printemps 1883 pag. 23.) Följande former beskrifvas: 1. Sph. cuspidatum (Thal.) Elirh. A. Spli. intermedium (Hoffm.) var. pseudo -Lindbcr y ü C. Jens. Plauta robusta, dense ramulosa viridis vel ferrugineo- fuscescens. Caulis validus, e stratis cellularum distinctis duobus vel tribus effor- matus. Folia caulina valde rotundato-obtusa, cellulis hyalinis efi- brosis. Folia ramulina magna, distincte quinquefariam imbricata, nitentia; sectio transversalis Sph. Lindbergii similis. I Habitus fuldstændig lig Sph. Lindbergii. Sjælland: Mose i Bjergskov ved Hvalso, Kun cfplanter ere fundne störst og kraftigst iselve Vandet. Adskiller sig fra var. pulchra Lindb. ved de stærkt afrundede Stengelblade og disses Mangel paa Ringe i de hyaline Celler. 2. Sph. cuspidatum (Thal.) Ehrh. B. (Sph. riparium Angstr.) var . squarrosula C. Jens. Plantae plus minus immersae, saturate virides. Folia ramulina remota, distincte squarrosa. Sjælland: Mose i Dyrehaven ved Skodsborg. 3. Sph. laricinum Spruce, var. teretiuscula Lindb. f. fluitans C. Jens. Planta submersa, procera, valde elongata, fusco-ochracea. Ramuli elongati, patuli, in capitulo teretiusculi et curvati, foliis submersis elongatis et subsecundis. Sjælland: Dj^be Mosehuller i Klaringen ved Skede pr. Ringsted. 4. Sph. fimbriatum Wils. var. arctica. C. Jens. Dense caespitosum et ramulosum, superne brunnescens, inferne decoloratum. Ramuli patentes erecti, breviores et crassiores. Grönland; Disco (Margr. Smith). Under Navnet Sph. Lindbergii Sch. i botanisk Museums Herbarium i Kjöbenhavn. Norsk botanisk Literatur 1881 og 1882. Ved N. Wille. J. B. Barth. Nogle Ord om Norges Afskovning, navnlig i Fjeld¬ egnene. (Naturen. Et illustreret Maanedsskrift for populær Naturvi¬ denskab, udgivet af Carl Krafft. 5:te Aarg. Christiania 1881. p. 17—21, 33 — 37.) — — Lidt af Naturens egen Skovhusholdning, oplyst ved Træk af Granens Biologie. I— IV. (Naturen. 6:te Aarg. Christiania 1882. p. 49—58.) A. Blytt. Bidrag til Kundskaben om Norges Soparter. (Chri¬ stiania Videnskabsselskabs Forhandlinger 1882. No. 5 p. 1 — 29. Chri¬ stiania 1882.) \ 60 — — Nye Bidvag til Kundskaben om Karplanternes Udbredelse i Norge. (Cliristania Vidensk. Forhandl. 1882. No. 1. p. 1 — 26. Chri¬ stiania 1882.) — — Clastoderma De Baryanum. (Christiania Vidensk. For¬ handl. 1882. No. 4. p. 1 — 2. Med 1 Planche, Christiania 1881.) — — Iakttagelser over det sydostlige Norges Torvmyre. (Chri¬ stiania Vidensk. Forhandl. 1882. No. 6. p. 1 — 35. Christiania 1882.) — — Theori om Indvandringen af Norges Flora under vexlende töne og fuktige Tider. (Naturen. 5:te Aarg. 1881. p. 71 — 75, 88 — 93. Christiania 1881. Aftryk efter Tidsskrift for populære Fremstillin¬ ger af Naturvidenskaben. 5:te Række. Bind 5. Kjöbenhavn 1878. p. 81 — 107.) — — Die Theorie der wechselnden kontinentalen und insularen Klimate. (Mit Tafel I.) (Botanische Jahrbücher für Systematik, Pflan¬ zengeschichte und Pflanzengeographie. Herausgegeben von A. Erigier. Band 2. Leipzig 1882. p. 1 — 50. Nachtrag p. 177 — 184.) J. Brunchorst. Charles Darwin: Planternes Bevægelsesevne. (Naturen. 5:te Aarg. 1881. p. 107 — 112.) — — Professor Bjerknæs’s Experimenter og Celledelning. (Na¬ turen. 6:te Aarg. 1882. p. 44 — 46.) M. Foslie. Om nogle nye aretiske havalger. (Christiania Vi¬ densk. Forhandl. 1881. .No. 14 p. 1 — 14. Med 2 Plancher. Chri¬ stiania 1881.) Chr. Kaurin. Et lidet Bidrag til Kundskaben om Dovres Mosflora. (Botaniska Notiser för år 1882. Utgifna af O. Nordstedt, p. 17 — 18. Lund 1882.) C. Kindt. Bidrag til Kundskab om Throndhjems Lavvegetation. (Det Kongelige Norske Videnskabers Selskabs Skrifter. 1880. p. 25 — 41. Throndhjem 1881.) Erik Lindgren. Havebok. Efter den svenske originals 5:te Oplag ved P. C. Christensen. Med 150 Træsnit. Christiana 1881. Sophie Moller. Om Planternes Grundformer og deres For¬ vandling. En Lærebog i Botanik. Christiania 1881. 29 p. 8:vo. J. M. Norman. Notationes summatim conceptæ observationum Floræ aretieæ Norvegiæ mandatu & sumptibus civitatis Novegicaï posteriore tempore effectarum, addita correctione latitudines geogra- phicæ terminorum polarium prius indicatorum. (Archiv for Mathe¬ matik og Naturvidenskab. Udgiv, af Sophus Lie, Worm Muller og G. O. Sars. Bind. 5. Christiania 1881. p 436 — 517.) P. Növik. Landmandens Kjökken- og Blomsterhave. Med 11 Tegninger. Kristiania 1881. 68 p. 8:vo (Gratistillæg til ”Fadre- landet.”) F. C. Schübeler. Lidt om Fröavl i Norge. (Almanak for Aaret efter Christi Födsel 1882. Udgivet af det Norske Universitet. Den Söndenfjeldske Udgave. Christiania, p. 51 — 53. — — Har Havebrug nogen Betydning som Binæring ved det norske Landbrug og hvorledes kan det i saa Fald bedst fremmes? 61 (Forhandlinger ved Aarsmödet i Foreningen til Diskussion af Land- brugsanliggender den 25:de og 26:de Juni 1878. Christiania 1879 p. 110 — 118. Oversat i ”Tidning for Wennersborgs stad och län” 1881. No. 51. 52.) — — Om Fröavl og Oprettelse af Frbkontrolstationer. (For¬ handlinger ved Aarsmudet til Diskussion af Landbrugsanliggender den 25:de og 29 Juni 1880. Christiania 1881. p. 125 — 133.) Denne og ioregaaende ere aftrykte i ”Om Landbrugets Kulturplanter og dertil hörende Fröavl”. Udg. af Forening til Kulturplanternes Forbedring. Beretning. No. 2. 1881. Kjöbenhavn 1881. p. 99 — 110. — — Lidt om Havedyrkning. (Almanak for Aaret 1880. Chri¬ stiania. 50 — 54.) — — Jordæblet (Helianthus tuberosus, L.) (Naturen. 5:te Aarg. Kristiania 1881. p. 188 — 192.) — — Kjökkenhaven, dens Brug og Nytte i Husholdningen. Et Skrift for Folket. 2:det Oplag, Christiania 1881, VIII -f 108 p. -j- VI Tavler. 8:vo. — — Lidt Om Træplantering. (Almanak for 1881. Christiania, p. 51 — 55.) V. Storm. Vejledning (i) Throndhjems Omegns Flora med en kortfattet, botanisk Form- og Systemlære, til Skolebrug og Selvstu¬ dium. 2:det forögede Oplag. Throndhjem 1882. XLIV -f- 131 p. 8:vo. H. L. Sorensen. Norsk Flora for Skoler. 4:de Oplag. Med 101 Tnæsnit. Christiania 1882. XVI -f 126 p. — — Planterigets Naturhistorie for Middelskolen. 4:de Udg. Med 148 Træsnit. Christiania 1881. 2 bl. -j- 88 p. 8:vo. N. Wille. Blomsternes Beskyttelsemidler mod ubudne Gjæster. Foredrag i den naturhistoriske Forening i Kristiania. (Naturen 5:te Aarg. Kristiania 1881. p. 54—57.) Aftrykt i: Flinchs Almanak for 1882. Kjöbenhavn 1881. 6 Sider (ingen Paginering). — — Om Stammens og Bladens Bj'gning hos A vicennia nitida J,. (Botanisk Tidsskrift. Bind. 13. Kjöbenhavn 1882. p. 33 — 44. Résumé français, p. 1 — 3. Hermed Tavle IV — V.) — — Om Stammens og Bladens Bygning hos Vochysiaceerne. (Oversigt over det K. D. Videnskabers Selskabs Forhandlinger 1882. No. 2 Kjöbenhavn 1882. p. 180 — 205. Résumé français p. 14 — 20. Hermed Tavle VII— XI.) — — Ueber Chromopliy ton Rosanoffii. Vorläufige Mit- theilung. (Sitzungsberichte des Botanischen Vereins der Provinz Bran- benburg. Jahrg. 24. Berlin 1882. 2 pag.) — — Om Chrysopyxis Stein og Dinobryon sertularia Ehrenberg. (Öfversigt af Kongl. Vetenskaps-Akademiens Förhand¬ lingar 1882. No. 6. Stockholm 1882. p. 9 — 22. Hermed Tafl. VIII.) — — Om Hvileceller hos Conferva (L) Wille. (Öfversigt af Kongl- Vetenskaps-Akademiens förhandlingar 1881. No. 8. Stock¬ holm 1881. p. 3 — 25. Tafl. IX och X.) — — Om ”Kompasplan ter”. (Naturen. 6:te Aarg. Christania 1882. p. 25-26.) — — Norsk botanisk Literatur 1871 — 79. (Botaniska Notiser tor år 1881. Utg. at O. Is ordstedt. Lund 1881. p. 27 — 32.) — — Norsk botanisk Literatur 1880. (Botaniska Notiser lor år 1881. Utg. af O. Nordstedt. Lund 1881. p. 102.) — — Om Pollenkornenes Udvikling hos Juncaceer og Cypera- ceer. (Christiania Vidensk. Forhandlinger 1882. No. 16. Christiania 1882. p. 1-4.) — — Om Kimens Udviklingshistorie hos Ruppia rostel lat a og Zanichellia palustris. (Videnskabelige Meddelelser fra den naturhistoriske Forening i Kjdbenhavn. 1882. p. 1 — 14. Hermed Tavle I og IT.) — — Paa Grænsen mellem Planter og Dyr. (Naturen. 6:te Aarg. Kristiania 1882. p. 184 — 186.) Smärre notiser. Lärda sällskaps sammanträden. Botaniska Föreningen i Lund firade d. 27 mars 25 årsdagen af sin stiftelse med ett möte, hvartill älven forne medlemmar inbjudits. Från många, som ej personligen kunde infinna sig, ingingo lyckönsk- ningsskrifvelser och telegram. Den botaniske Forening i Kjöberdiavn. D. 16:de November 1882. D:r med. C. J. Salomonsen forelagde nogle undersrigelser over Bak¬ terier og deres Kultur. D. 25 Januar. Cand. mag. V. A. POULSEN forelagde den fran¬ ske Udgave af sin Mikrokemi og gav dernæst en Skildring af en Ud¬ flugt til Egypten. Cand. mag. L. Kollerup Rorenvinge refererade Fr. Schmitz: Die Chromatophoren der Algen. D. 15 Marts. Direkteur S. Nyeland meddelte nogle Resultater, opnaaede ved Dyrkning af Rodfrugter og Frugttræer. Docent KiærSkou meddelte lidt om Melundersögelser. Societas pro faunna et flora fennica d. 3 febr. Ordf. prof. Lindberg förevisade på professor Norrlins vägnar en hybrid mellan Cirsium heterophyllum och C. palustre och inlemnade till införande i meddelandena en af hr Norrlin författad uppsats: Om tvenne former af slägtet Cirsium. Vidare föredrog ordf. en af grefve F. G. Strömfeld insänd berättelse om den undersökning af Finska vikens algvegetation, han senaste sommar med understöd af sällskapets af baron Hisinger donerade fond anstalt. Då denna uppsats, hvars titel var ”Om algvegetationen i Finlands svdvestra skärgård”, åtfölj¬ des af plancher i större format än det i sällskapets skrifter begagnade, beslöts att denna uppsats skulle lemnas till Vetenskapssocieteten med anhållan att få den införd i societetens akter. 63 Hr A. Arrhenius förevisade trenne af honom sommaren 1881 på Aland funna Salix- hybrider, af hvilka tvänne voro för floran och finska samlingen nya. Den första af dessa var en hybrid af Salix narita och S. caprea och anträffades i ett ensamt omkr. 12 fot högt honträd med tem ligen tjock stam och yfvig krona växande jemte föräldrarna på en ängslutning vid Degerby i Föglö. Denna hybrid, som till habitus och hängenas form erinrade om S. caprea , medan bladens form och nervatur tydde på dess härstamning från S. aurita , upptages icke såsom funnen i Sverge uti senaste upplagan af Hart¬ mans flora, men hade dock enligt uppgift af d:r A. Lundström, hvil¬ ken haft godheten granska såväl denna som de öfriga nu förevisade Salixforiner. på senare tiden anträffats i Östergötland och troligen äfven annorstädes inom Sverge. Den andra för floran nya hybriden var enligt d:r Lundströms åsigt hybrid af S. vagans och S. repens (, S . stenoclades Döll). Af denna sällsynta hybrid hade föredragaren på en äng i Finströms socken funnit flere några fot höga ända från roten starkt greniga och risiga buskar växande i sällskap med S. cinerea, repens och nigricans , då däremot S. vagans ej var derifrån antecknad. Exemplaren varierade betydligt i synnerhet till bladens storlek, form och* beklädnad och hade d:r Lundström ansett, några vara hybrider mellan hufvudformen af S. vagans och S. repens och andra mellan S. vagans ß cinerascem (S. cinerea?) och S. repens samt anmärkt, att några närmade sig mer den ena, andra den andra af föräldrarne och derigenom varit, något olika till habitus och ka¬ raktärer. Denna hybrid, hvilken enligt föredragarens åsigt förtje- nade att noggrannare studeras, förekom enligt Wimmers Salices eur. och Anderssons monogr. Sal. på några ställen i Tyskland, men var veterligen icke anträffad i Skandinavien. Den tredje af de förevisade formerna var en hybrid mellan S. nigricans och S. cinerea, hvilken föredragaren anträffat på en äng vid Mariehamn, där den växte till¬ sammans med S. nigricans, cinerea och repens. Den fanns förut i finska samlingen frå tvenne lokaler i Karelen. Prof. Lindberg anmäl te åter ett antal för den skandinaviska mossfloran nya arter, samt lemnade åtskilliga upplysningar och ut¬ redningar om andra nordiska mossor, utgörande resultatet af hans senaste undersökningar. 1. Peltolepis sibirica Lindb. funnen af föredragaren på Dovre, Knudshöe, var knapt annat än en extrem form af den föränderliga P. grandis. 2. Jungermania quadriloba Lindb., en ny art stående emellan J. Kunzei och J. lycopodioides var. Flörkei. togs af föredragaren på samma lokal men endast i hanexemplar. 3. J. elongata Lindb., en ny art, som var paroik, men väl skild från J. Limprichtii m. fl., upptäcktes i Norge inom skogsre- gionen på sluttningen af Tronfjäldet nära lilla Elvedalen. 4. J. subdichotoma Lindb. var det samma som J. rigida, Lindb., hvilken måste fa nytt namn i följd af att Austin redan år 1869 un¬ der samma benämning beskrifvit en annan art från Sandwichsöarne 64 F 5. J. saccatula Lindb. n. sp. (= J. rigida ß grandis) var en¬ ligt senare undersökningar mer än tillräckligt utmärkt från före¬ gående. 6. Playiocliila por el loides (Torr.) Lindenb. var af föredragaren redan i juli 1875 tagen vid Skäralid i Skåne, men måste anses för en form af PL asplcnioides. 7. Till slagtet Cephalozia måste Jungerwania Helleri (J. verru- culosa) hänföras. 8. Nardia (Eucatyx) sübelliptica Lindb. n. sp., hvilken alldeles liknar finare former af J. pumila, men var en äkta Nardia, närmast N. obovata, togs af föredragaren vid Blesebäcken nära Kongs vold på Dovre. 9. Nardia (Marsiipella) amula (Limpr.) Lindb. togs på Sne hätten af Björn Lindberg och på Gjede^ggen på Dovre af E. Erikson. 10. Bryum (Enbryum) latum Lindb., en ny art, hvilken till frukten mest liknar Br. erythro c arpon men till bladen Br. Blindii, fans i Norge vid Mjöen i Opdal inom fjällregionen af pastor Kaurin och foredragaren. Den 17 febr. Som reseanslag utdelades 1200 mrk åt mag. R. Enwald och stud. H. Holmén för att i nordvestra delen af ryska Lappmarken, särskildt fjelltrakten kring Nuortijaur göra entomologi¬ ska och botaniska undersökningar samt insamlingar, hvar förutom ge¬ nom sällskapets försorg ett anslag af 800 mrk blifvit af universite¬ tets konsistorium för deras resa beviljad t ; 500 mrk åt mag. V. F. Bro- TIIERUS för bryologiska undersökningar i Kuusamo; 100 mrk åt stud. E. Eriksson för växtgeologiska undersökningar på Aland. Vetenskapsakademien d. 14 febr. Till införande i akademiens handlingar antogs en af d:r A. G. Nathorst författad afhandling: ”Nya bidrag till kännedomen om Spetsbergens plantæ vasculares och deras växtgeografiska förhållanden”. I anledning af hvad prof. Witt- rock refererade ur denna afhandling, fastade prof. Nordenskiöld akademiens uppmärksamhet på den ytterst märkliga bekräftelse, d:r Nathorsts undersökning rörande de växtgeografiska förhållandena på Spetsbergen lemnade på Nordenskiölds teori om Grönlands inre be- skafiänhet. — Från d:r E. Collinder hade reseberättelse inkommit. — Prof. Wittrock inlemnade och refererade dels en uppsats af stud. J. af Klerker, med titel ”Recherches sur la structure anatomique de l’Aphyllanthus monspeliensis L.”, dels ock en uppsats af stud. G. Lagerheim, med titel ”Bidrag till Sveriges algtlora”. Den förra af dessa uppsatser skulle införas i Bihanget till akademiens handlingar och den senare i ”Ofversigten”. Den 14 mars. Prof. Wittrock redogjorde för innehållet af adj. E. Collinders inlemnade reseberättelse och anmälde till införande i ”ofversigten” samt refererade l:o ”Om slagtet Gongrosira” af ama¬ nuensen N. Wille och 2:o ”Bidrag till kännedom om perikarpiets 65 anatomi och kärlsträngförloppet i blomman hos Orchideerna” af hr J. A. Österberg. Fysiografiska sällskapet d. 14 febr. Prof. F. Areschoug redo¬ gjorde för de nyare försöken till indelning af cellväfnaderna hos de högre växterna. Den 14 Mars. D:r Nordstedt redogjorde för de nyare åsig- terna om cellmembranens byggnad och tillväxt. — Prof. F. ARE¬ SCHOUG refererade fil. lic. A. Hultbergs afhandling i Lunds univer¬ sitets årsskrift: Anatomiska undersökningar öfver Salicornia herbacea L. — Till medlem invaldes doc. Bengt Jönsson och lektor S. L. Törnqvist.. Botaniska sällskapet i Stockholm d. 7 mars. Herr J. A. Österberg framlade resultaten af sina un¬ dersökningar öfver perikarpiets anatomi och kärl¬ strängförloppet inom blomman hos orchideerna *). ”Oaktad t många forskare egnat orchideerna sin upp¬ märksamhet och mycket blifvit skrifvet om dem, har dock ovariets anatomiska byggnad icke blifvit undersökt. En¬ dast Cf. Kraus nämner i sin afhandling ”lieber den Bau trockener Pericarpien” under Liliaceæ något i allmänhet om orchideerna, och C. Steinbrinck har i sina ”Untersuchun¬ gen über die anatomischen Ursachen des Aufspringens der Früchte” närmare redogjort för uppspringningsmekanismen. Om vi betrakta ovariet hos Orchis sambucina , en re¬ presentant för gruppen Ophrydece , finna vi, att det är oskaftadt och att det når sin fulla utveckling först vid fruktmognaden. Vid tvärgenomskärning visar det formen af en triangel, och fruktbladens kanter sammanstöta i triangelns hörn, der de böja sig inåt, sammanväxa och bilda en i ovariet framskjutande pelare, på hvars kanter fröämnena sitta i grupper på små utskott. Ovariet visar sig sammansatt af 6 valvler: 5 sterila, bildade af parti¬ erna omkring fruktbladens medelnerver och 3 fertila, livar - *) Den utförligare raed afbildningar försedda afhandlingen kom¬ mer att under titel ” Bidrag till perikarpiets och kärlsträngförlop¬ pet i blomman hos Orchideerna ” bland ”Meddelanden från Stock¬ holms Högskola” intagas i Öfversigt af Svenska Vetenskapsakademiens Förhandlingar år 1883. Bot. Not. 1883. 5 66 dera bildad af de sammanvuxna kanterna af tvänne frukt¬ blad. De sterila stå midt under yttre perigonkransen och de fertila midt under- den inre. Man urskiljer i ovariet förutom kärlsträngar ne tre väfnader: den skyddande väfnaden, den mekaniska väfna- den, och den pneumatiska (assimilerande) väfnaden. Ben .skyddande väfnaden , som bildas af yttre epider¬ mis, visar under den starka och strimmade cuticulan tem- ligen regelbundna celler med svagt horisontal sträckning. I den samma förekomma klyföppningar sparsamt, men hår saknas. Ben mekaniska väfnaden hos de fertila valvlerna ut- göres i första rummet af inre epidermis, en väfnad af oregelbundna något prosenkymatiska celler med stark sträckning i horisontal riktning. De är o förvedade och porförande, och bland dem märkes intet spår af klyföpp¬ ningar. Stödjande sig mot denna inre epidermis och bil¬ dande en båge i valvelns midt, utanför det der befintliga kärlknippet, finnas några cellrader, hvilka äfven fungera som mekanisk väfnad. Närmast kärlknippet hafva cellerna vertikal sträckning, bortåt kanterna få de liksom inre epidermis horisontal sträckning. Deras väggar blifva mer eller mindre starkt förvedade och äro försedda med porer. Partiet i de fertila valvlernas kanter mellan yttre och inre epidermis samt i midten mellan den mekaniska väf¬ naden och yttre epidermis å ena sidan samt innanför kärlknippet å den andra utgöres af tunnväggigt paren- kym, hvars celler äro afrundade och ega mellan sig tem- ligen stora intercellularrum. Denna väfnad torde kunna karakteriseras som pneumatisk (assimilerande.) Genom den del af den samma, som ligger mellan kärlknippet och fröfästena går en sträng af mjukbast, hvilken utgår från hufvudstr ängen vid ovariets bas och upphör i ovariets öfre del, utan att åter förena sig med hufvudsträngen. Dess uppgift torde vara att underlätta transporten af proteinämnen till fröämnena. I de sterila valvlerna fin- 67 nas likaledes några lager af pneumatisk väfnacl mellan den mekaniska väfnaden och yttre epidermis. Sjelfva kärlknippet innehåller innerst några få spi¬ ralkärl och der utanför tunnväggigt parenkym och silrör. Silrören, som äro mycket smala och slingra sig fram mel¬ lan parenkymcellerna, hafva horisontalt stälda silbottnar, och i deras adjunktivceller märker man särdeles stora och långsträckta cellkärnor. De sterila valvlernes mekaniska väfnad omsluter helt och hållet kärlknippet i dessa valv¬ ler och dessa celler hafva till största delen (endast de på yttre sidan undantagna) vertikal sträckning. Det nämdes, att ovariet visade sig vara samman¬ satt af 6 valvler. Midtför den instjelpning af yttre epidermis, som utmärker gränsen mellan de sterila och de fertila valvlerna går nämligen tvärs öfver ovariets vägg en väfnad af små vertikalt sträckta celler. Detta är dock ingen bristningsväfnad, ty dess celler förvedas, liksom de angränsande cellerna af de sterila valvlerna, och brist ningen sker, der dessa celler stöta till de fertila valvler- nas oförvedade parenkym. Som bekant eger perikarpiets öppnande rum genom sex längdspringor från dess bas till dess spets. De sex valvlerna skiljas från hvarandra utom vid basen och vid spetsen af ovariet. De fertilas kanter närma sig ovariets centrum och de sterila valvlerna böjas i båg form något utåt, hvarigenom de springor uppkomma, genom hvilka fröna kunna utskakas. Steinbrinck har ådagalagt, att en förvedad cellmassa vid torkning krymper mest i den rikt¬ ning, som är vinkelrät mot största längdriktningen af dess celler. Då nu de sterila valvlernes mekaniska väf¬ nad hufvudsakligen har celler med vertikal sträckning, måste dessa valvler krympa i horisontal (radial) riktning. Det samma måste äfven i någon mån ega rum med de fertila på grund af cellernas vertikala sträckning om¬ kring kärlknippet; men hufvudmassan af dessa valvlers mekaniska väfnad har celler med horisontal sträckning, 68 hvadan dessa valvler derjämte och företrädesvis måste krympa i vertikal (longitudinal) riktning. Denna de fer¬ tila valvlernas förkortning, under det de sterila i det när¬ maste behålla sin längd oförändrad, måste tydligen kunna förorsaka bristningen, äfven som de sterila valvlernas böj¬ ning. Om väfnaderna åter upptaga fuktighet ur luften, måste motsatta rörelser försiggå och springorna åter stängas, hvilket är af vigt för fröspridningen, som sålunda under regnväder förhindras. Hvad nu blifvit anmärkt om ovariet hos Orchis sam¬ bucina gäller, så vidt jag kunnat finna för hela gruppen Ophrydeœ . Hithörande inhemska slägten utmärka sig ge¬ nom oskaftade ovarier, som under blomningen undergå vridning och efter blomningen återgå till sin normala ställning. Yttre epidermis har klyföppningar hos alla, men är ej hårbeklädd hos någon. Klyföppningar i inre epi¬ dermis iakttogos hos Ophrys myodes och Anacamptis py¬ ramidalis. I den förvedade inre epidermis hos den förra förekomma de temligen talrikt, och deras celler blifva äf¬ ven förvedade. De förlora härvid tydligen förmågan att kunna sluta sig ihop, utan stå, likt stora ringporer, städse vidöppna. De äro väl att betrakta som rudimentära organ. Neottieac skilja sig från Ophrydeæ genom skaftade ovarier, och vridningen vid blommans resupination för¬ siggår här i skaftet. Äfven utmärkas de genom glandel- hår på yttre epidermis. Malaxidece stämma närmast öf verens med Neot- tieerna. Cypripedium Calceolus står inom sin grupp ensam i den svenska floran. Som den ofta förekommer enblomstrig, behöfves ingen resupination; och i h varje fall ersättes denna genom en böjning i ovariets smala öfre del tätt under perigonet. Hvad som genast faller i ögonen vid ett tvärsnitt genom dess ovarium är, att de sterila valv- lerna hafva två kärlknippen, ett innanför det andra, båda med veddelen vänd inåt och bastdelen utåt. Af dessa ß9 är clet inre den egentliga fruktbladssträngen och fort¬ sattes som sådan upp i kolumna. Af det anförda framgår, att våra inhemska Orchideer, då fråga är om ovariets anatomi, i allt väsentligt nära öivensstämma. Afven blommans resupination torde väl försiggå på grund af samma orsaker, antingen vridningen dervid sker i ovariet eller i skaftet. Alla de dervid ver¬ kande orsakerna har jag ej kunnat utröna, men ett försök till förklaring må dock tillåtas mig. Om vi betrakta kärlsträgsförloppet i dess enklaste form, sådant det ter sig t. ex. hos Listera ovata , finna vi: a) att kärlknippena från de fertila valvlerna gå di¬ rekt och utan förgrening öfver i motsvarande perigonblad (inre kransen) och bilda dessas mellannerver; och b) att kärlknippena från de sterila valvlerna först afgifva livar sin märkessträng, hvarefter det mediana, för¬ utom medelnerv till det mediana foderbladet, afgifver an¬ ther strängen, och de båda laterala förutom medelnerven till de båda laterade foderbladen afgifva hvar sin sträng till sidoflikarne af labellum. Under blommans tidigare period, då antheran och pollenmassorna i densamma utvecklas och då labellum skall erhålla sin starkare utbildning, måste en lifligare saftströmning ega rum genom de sterila valvlerna, genom h vilka kärlknippena till dessa delar gå. En följd af denna lifligare saftströmning må då blifva en lifligare tillväxt i dessa valvler. Men då en motsvarande icke samtidigt eger rum inom de fertila valvlerna, måste en vridning ega rum, antingen af skaftet, om ett sådant då håller på att utbildas, eller af sjelfva ovariet, i fall intet skaft fin¬ nes. Efter slutad blomning, då det vissnade blomhyllet och den tömda antheran ej behöfva ytterligare näring, men de sig utvecklande fröämnena så mycket mer, eger den lifligare saftströmningen rum i de fertila valvlerna. Dessa utväxa, och derunder återtager ovariet sin ursprung¬ liga ställning. 70 Riktigheten i detta försök till förklaring af vridnin¬ gens mekanism torde emellertid väl behöfva genom di¬ rekt undersökning kontrolleras, hvilket jag ej varit i till¬ fälle att göra. Det var egentligen för att erhålla upplysning om den verkande orsaken till blommans resupination som jag un¬ dersökt kärlstr äng sförloppet. C. Darwin och flere andra hafva studerat detsamma i morfologiskt syfte. I sin bok om orchideernas befruktning (On the various contrivances by which british and foreign orchids are fertilised by insects, London, 1862) söker Darwin bevisa (pag. 291 och följ.), att labellum skulle vara sammansatt af tre organ; dess midt skulle utgöras af det mediana kronbladet, och dess sidoflikar skulle vara bildade af de båda laterala ståndarne ur yttre kransen, hvilka skalle blifvit bladlika och sammanväxt med kronbladet till ett organ. Denna hypotes stöder han endast på det faktum, att sidoflikarne af labellum få sina kärlsträngar från samma perikarpii- strängar, från hvilka kärlsträngarne skulle utgå till de nämda ståndarne, om de funnes. E. Warming har för ett tiotal år sedan sysselsatt sig med undersökningar häröf- ver och för resultaten af dessa redogjort vid Skandina¬ viska naturforskaremötet i Köpenhamn 1873. (Jmfr mö¬ tets förhandlingar pag. 335.). Han visade der på grand af undersökning utaf ett betydligt antal orchideslägten, att Darwins hypotes är ohållbar, ett resultat som jag ge¬ nom egna undersökningar varit i tillfälle att bekräfta. För det första är det mera att betrakta som undantag än som regel, att icke hvart och ett af hyllebladen och särskild t det mediana foderbladet får sina sidosträngar från bredvid belägna perikarpiistränggrupper, och för det andra kunna dessa laterala perikarpiigrupper, på samma gång de sända strängar till sidoflikarne af labellum, äf- ven afgifva strängar till kolumna, hvilka, enligt analogi med de verkligen befintliga antherornas strängar, med 71 mycket mera skäl kunna anses representera de båda ifrå¬ gavarande laterala ståndarne.” Adjunkten C. I. Lalin talade om Ett par fan er o- gamfynd vid Borgholm å Öland sommaren 1882. I Kungsgårdens trädgård anträffades en Stadigs, som utmärker sig genom tydligt skaftade blad. Bladskaftens längd varierar mellan 5 och 30 mm. Bladen äro hos de yppigaste formerna ända till 50 mm. breda, deras längd minst 3 ggr större än bredden; basen mer eller mindre hjertlik, bladkanten åtminstone hos de nedre bladen tem- ligen grofsågad. Vid jemförelse med S. palustris visade sig fullständig likhet råda med afseende på hårbeklädnad, blomställning, blomkronans form och färg. Mogen frukt anträffades ej; dock syntes fruktämnets utveckling fullt normal. Sedermera iakttogos på magrare jordmån former med mera kortskaftade och mindre breda blad, således närmande sig typisk S. palustris . Om formen är hybrid af S. palustris och S. silvatica eller blott en af lokalen beroende, luxurierande varietet af S. palustris kunde Föredr. ej med någon säkerhet af- göra; dock syntes honom det senare antagandet det rim¬ ligaste. Den ifrågavarande formen synes vara identisk med S. ambigua Smith, att döma efter figur i Engl. Botan. Den der af bildade insamlades först af W. Borrer och W. J. Hooker på Orkneyöarne på liknande lokal som vid Borgholm, nämligen potatisland. Vid jemförelse med exemplar af S. ambigua i Riks- musei allmänna herbarium stämmer den å Gottland funna väl öfverens med de af F. Schultz från Elsass {Herb. Norm. N.o 133) och Thielens från Belgien utdelade; der- emot afviker ett af Billot {Flor. Gall, et Germ. exs. N:o 2343) under samma namn från Rhenpreussen meddeladt exemplar genom kortskaftade, betydligt bredare äggrunda blad, hvilkas sågtänder äro afrundade; äfven synes blom- 72 % kronans färg vara mörkare. Reichenbachs exemplar från Nordernei [Flor. Germ . exs. N:o 324) synes vara fullt typisk S. palustris. Medicago minima Schueb. anträffades i stor mängd öster om Borgholms slott. Den upptäcktes för flera år sedan af D:r E. Adlerz, som fann den i några få exem¬ plar, livarför han ansåg den vara tillfällig. Efter föredragets slut anmärkte lektor A. Skånberg, att de tyska exemplar han hade af S. ambigua från Sachsen och Brandenburg i sitt herbarium, ej syntes vara luxurierande former af S. palustris , och att derför un¬ der förstnämda benämning möjligen mer än en form in- begrepes. Herr J . af Klerker redogjorde för sina undersökningar öfver Den anatomiska byggnaden af vegetations¬ organen hos Aphyllanthes monspeliensis *) Aphyllantes monspeliensis L. är en liten nejlikliknande monokotyl växt, som finnes på steniga och torra sluttnin¬ gar i vestra delen af Medelhafs bäckenet. Af äldre förfat¬ tare fördes den än till Juncaceerna än till Liliaceerna. Först Parlatore (B ull. d. 1. Soe. bot. de France T. 2, p. 529 1855) uppstälde en ny familj, Aphyllantheæ, i hvilken han inrangerade utom Aphyllanthes äfven en del australiska slägten, bland andra det bekanta grästrädet, Xantho r rhoea. Aphyllantheernas morfologi och anatomi äro hittills i all¬ mänhet mycket litet kända; Payer har dock (Traité d’Or- ganonénie comp, de la fleur, 1857) undersökt och beskrif- vit utvecklingen af Aphyllanthes- blomman. Från denna växts mycket starkt utvecklade rliizom uppstiga jämte sterila skott blombärande stänglar, h vilka senare äro bladlösa med undantag af några små slidor *) Den utförligare med afbildningar försedda afhandlingen härom kommer att under titel ” Recherches sur la structure anatomique de V Aphyllanthes monspeliensis ” bland ”Meddelanden från Stockholms Högskola” intagas i Bihang till Kongl. Svenska Vetenskaps-akademiens Förhandlingar 1883. 7.3 vid basen. Blomstängeln bär i sin spets en inflorescens, hvilken vanligen innehåller två blå blommor. De fertila stänglarne äro rafflade på sin öfre nakna del. Denna raffling visar sig på ett tvärsnitt härröra en¬ dast af en egendomlig utveckling af epidermis, i det att nämligen de inre väfnaderna bilda en fullkomligt cylin¬ drisk kropp. Epidermislagret är deremot på somliga stäl¬ len förtjockadt till longitudinala ribbor. Den väfnad, som bildar dessa ribbor och för hvilken Föredr. använde benämningen mekanisk epidermis , består af mycket lång¬ sträckta, prosenkymatiska, tjockväggiga celler, hvilka ega stor utsträckning i radial riktning. Dessa cellers lumina äro relativt mycket små, och i deras sidoväggar Annas inlagrade talrika oregelbundna kristaller af kalkoxalat Denna del af epidermis, hvilken ock fullständigt sak¬ nar klyföppningar, synes fungera som mekanisk väfnad. Den del af epidermis åter, som bildar räfflorna och som Föredrag, benämde respirerande epidermis , har relativt mycket större cellrum och besitter talrika klyföppningar, som äro ordnade i regei bundna rader. Dessa klyföppnin¬ gar ligga, såsom vanligt är hos växter, hvilka bebo torra platser, djupt insänkta i epidermis. Det gröna parenky- matiska barklagret är genom stora horisontala intercellu- larrum deladt i skarpt åtskilda lager. I det samma Annas ock stora raphidförande celler. Den allmänna strängslidans celler äro mycket stora och tydliga. I den centrala vål¬ naden ligger ett antal kärlsträngar periferiskt anordnade, hvilka äro af sinsemellan olika storlek. Hvarje kärlsträng eger ytterst ett trekantigt lager af sklerenkym och van¬ ligen 3 floömpartier ; därinom ligger ett lager af xylem med talrika trakeer. Märgens celler äro porösa och i tvär¬ snitt 6-kantiga. De sterila skottens stampartier äro till största delen skylda af bladslidorna, deras epidermis-celler äro tunn- väggiga, och här Annes ej någon differentiering af epider- 74 mis i mekanisk och respirerande. Barklagret saknar klo¬ rofyll och är vanligen mycket komprimeradt. Bladens yttre epidermis fungerar tydligen mekaniskt och har mycket tjocka ytterväggar. Dess celler sakna klorofyll, — hvadan stammen är det enda assimilations¬ organet hos denna växt, — och hafva tränne kärlsträngar. j Rhizomet eger en sekundär tillväxt i tjocklek, analog med den som uppträder i stammarne hos Äloe , Jucca , Dracmia in. fl. och i rliizomen af Dioseorea och Asparagus. Detsamma är förhållandet med en närstående australisk växt, Johnsonia pubescens , hvaraf prof. Wittrock stält herbarieexemplar till Föredris förfogande. Inflor escensen , som utgör ett slags ensidigt knippe, innehåller vanligen två blommor, af h vilka den ena ar axillär och den andra terminal. Den förra eger utom sin stödjebrakté, hvars bladskifva är reducerad till en spets och hvars skaft är försedt med 2 flikar, 3 andra brak¬ teer, af hvilka en är tvåkölad, en af samma form som stödjebrakteen och slutligen den tredje mycket liten med rudimäntär, ofta helt fel slående skifva. Den terminala blomman liar 2 brakteer, öfverensstämmande med den axillära blommans bägge innersta. Dessutom liar hvarje blomma ett involucrum bestående af 5 blad. Två af dessa tyckas stå i krans och de öfriga tre i spiral. Blombladens ställning är sådan, att i den axillära blomman ett af de yttre perigonbladen vetter åt stödjebrakteen, i den terminala åt den största braeteen. Dess byggnad är re¬ dan undersökt af Payer (anf. st.) och J. G. Agardh (Theoria Systematis Plant.). Efter föredragets slut hemstälde Amanuensen N. Wille till Föredr., om ej de omtalade epidermisribborua och baststrängarne kunde betraktas som ”Gurtungen” i en dubbel T-formig bärare. Prof. E. Warming föreläde exemplar af Trifolium sub¬ terraneum. Blomställningen har hos denna art få, vanli- gen endast 3 — 4 normala fruktbildaude blommor, hvilka kunna befrukta sig sjelfva, äfveu omde icke alltid göra sa. Blomhufvudet vänder sig nedåt ocli tränger ned i marken. För att förekomma ett lösryckande derur, ombilda sig de redan under blomningen förliaudenvarande öfre blom¬ anlagen under fruktsättningen till egendomliga hakformiga organ, hvilka riktas mer eller mindre bakåt, i förhållande till jordytan uppåt, och alltså tjena som hållhakar, un¬ der hvilkas skydd frukterna jemväl kunna mogna. Den normala blomman är nästan oskaftad; i de ombildade är skaftet synnerligen väl utveckladt och långt (2 — 4 mm.). På de nedersta af dessa metamorfoserade blommor förefin- nas ännu alla fem fodertänderna, under det att alla öf- riga blomdelar felslå eller på sin höjd en liten naken stam¬ spets synes i midten. Ju längre uppåt blommorna äro stälda, desto kortare blifva också fodertänderna. De öf- versta blommorna förete blott tjocka, kägelformiga, något krökta kroppar (skaft) utan spår af blad. Det är tydligt, att hela inflorescens-utvecklingen plötsligen hämmats vid ett visst stadium, och om en fortsatt utveckling å nyo kommer till stånd, så inträder denna hufvudsakligen i skaften, under det att nya blomorgan ej anläggas. En¬ dast få exempel af dylika, starkt metamorfoserade blom¬ mor äro kända. Vidare gjorde Föredr. några invändningar mot den af Sch wende ner och Goebel uttalade åsigten rörande s. k. sammansatta ståndare. Särskildt framhöll han, att det af Goebel, visserligen i förbigående, anförda skälet, att det ej funnes några analogt förgrenade blad, icke höll streck. Eichler anför (”Die Entwickelungs-Geschichte des Blattes”) flera exempel derpå, att blad kunna förgrena sig från ytan och icke blott från kanten, och vidare ville Föredr. erinra om bladet hos Drosera , hvars bekauta glandelbärande skifva väl torde kunna jemföras med de enskilda delarne i en sammansatt ståndare. Föredr. hade för öfrigt redan för 10 år sedan visat, att dessa 76 glandelutväxter intaga en ganska regelmässig alternerande ställning; åtminstone är så förhållandet med de gland 1er, som stå närmast randen af bladet. Hos Podostemaceer förekomma blad med allsidigt stälda tänder, hvarom mera framdeles kommer att meddelas, och äfven i våra na gårdar förekommer en växt, Santölina, med åtminstone 6 rader kortare tänder, men bladet är der ej utbredt till en flat yta utan trådsmalt eller nästan cylindriskt. Hvad för öfrigt angår de sammansatta ståndarne, måste i hvarje enskild t fall genom omsorgsfull jemfÖrelse utrönas, huru vida dylika finnas eller ej. Om enskilda lösryckta släg ten och familjer låter intet säga sig med visshet. Professor V. Witteock gjorde några meddelanden Om snöns och isens flora, särskildt i de arktiska trakterna * *). Undersökningsmaterial hade stått Föredr. till förfo¬ gande från följande lokaler: från Nord-Grönlands inlandsis, af friherre A. E. Nordenskiöld och prof. S. Berggren, från Nord-Grönlands hafsis af prof. Th. M. Fries, från Syd- Grönlands inlandsis af d:r N. O. Holst, från norra Spetsber¬ gens glacierer af d:r F. R. Kjellman, från mellersta Spets¬ bergens snöfält d:r A. G. Nathorst, från Svenska Lappmar¬ kens snöfält af d:r j. Spångberg, från norra Norges snöfält af amanuensenN. Wille, från mellersta Norges glacierer och snöfält af d:r Otto Nordstedt, samt från det östliga Sibériens hafsis af d:r F. R. Kjellman. Lef vande material hade.stått Föredr. till buds från Syd-Grö niand och från mellersta Spetsbergen. Af undersökningarna hade framgått, att de arktiska och skandinaviska glaciererna samt eviga snöfälten äro hemvist för ej blott den sedan gammalt kända snöalgen, Sphcerella nivalis (Bauer) Sommerf. **) samt för Ancylonema *) Den utförligare med afbildningar försedda afhandlingen är un¬ der titel ”Om snöns och isens flora, särskildt i de arktiska trakterna” under tryckning i ”A. E. Nordenskiöld, Studier och forskningar för¬ anledda af mina resor i höga Norden”. *) Sådan är den vetenskapligt berättigade benämningen på ”Snöns 77 NordensJciöldii Berggr., utan för en hel liten,' delvis egen¬ domlig, flora. Det hade visat sig att växtverlden på gla- cierernas och den grönländska inlandsisens hårda ”blå-is” är en annan än den på de ”eviga snöfälten” och på gla- cierernas snöklädda delar. Föredr. har derför urskilt dels en ” snöjiora ” och dels en ” isflora ”. Den förra räknar nära 40 arter och varieteter, under det den senare omfattar endast 10. 5 arter äro gemensamma för båda flororna. Snöflorans växtformer tillhöra två hufvudgrupper, nämli¬ gen mossor och alger. Mossorna synas dock här knappast kunna höja sig ur protonema-stadiet, hvadan de ej äro till arten bestämbara. Algerna fördela sig på 8 familjer samt 25 slägten, nämligen Chroococcus , Gloeocapsa , Oscil- i aria, Scy tonerna , Stigonema , Navicula , Staur oneis (?), Pe¬ nium , Cy lindr ocy stis, Pagetophila , Docidium, Tctmemorus , Cosmarium , Euastrum, Staurastrum, Bambusina, Sphærella , Chlamydomonas (?), Oocystis, Pleurococcus , Gloeotila, Ulo- thrix , Hormiscia , Conferva, Cladophora. 10 af de hithö¬ rande arterna och varieteterna äro nya för vetenska¬ pen. Snövegetationens hufvudmassa bildas af Sphærella nivalis (Bauer) Sommerf., $. nivalis ß lateritia n. var., Chlamydomonas ßavovirens Rostaf. (?), Pleurococcus vul¬ garis Men. // cohaerens n. var., samt Cylindrocystis Bré- hissonii Menegh. — Isflorans växtformer tillhöra alla algerna. De fördela sig på 6 familjer och 8 slägten, näm¬ ligen Gloeocapsa , Scytonema, Nitzschia, Ancylonema, Cylin¬ drocystis , Cosmarium, Zygnema och Sphærella. Två hit¬ hörande former äro nya, nämligen Ancylonema Norden- sMoldii Berggr. ß Berggrenii n. var. och Scytonema gra¬ cile f. minor n. f. Isflorans karaktersväxter äro de bägge sistnämnda samt derj ernte, och i främsta rummet, hufvud- formen af Ancylonema Nordenskioldii och i mindre mån Sphærella nivalis samt Cylindrocystis Brébis sonii - - Splice - blomma”, som eljest går under många namn, t. ex. Protococcus ni¬ valis, Hœmatoccocus nivalis , Chlamyclococcus nivalis , Viscerea ni¬ valis, etc. 78 relia nivalis har anträffats flerestädes så väl inom isflo- rans som snöflorans område med gamosporer. Dessa äro vanligen klotrunda med en diameter af 20 — 27 /<. De hafva ett blodrödt innehåll samt en enskiktig, med kupolformiga, på en sexsidig has stående, upphöjningar försedd cellvägg. Då sporerna gro (groningen studerad äl¬ ven på odlade exemplar), delar sig deras innehåll först i två nakna celler. Dessa dela sig vanligen livar och en i ytterligare två celler, hvilka kontrahera sig så, att de blifva nästan klotrunda, hvarefter de omgifva sig med en tunn cellvägg; de nybildade cellerna likna nu de van¬ liga orörliga Sphærella-indi viden. Under tiden uppstår på sporens vägg genom resorption en stor öppning, genom hvilken de nybildade individen falla ut; i ett par fall har Föredr. iakttagit, att delningsakte n upprepas 3 gånger inuti sporerna, livadan der bildas ej blott dotterdotterceller utan afkomlingar tillhörande tredje generationen. Afven af Ancylonema NordenshiÖldii hafva sporer anträffats. Dessa äro klotrunda med en diameter af 26 — 28 tu samt hafva en tväskiktig och glatt cellvägg. — Snö- och isflorans all¬ männa skaplynne torde kunna angifvas på följande sätt: ho) bildas snö- och isvegetationen nästan uteslutande af vattenväxter. Växtplatserna, snö- och isfälten, äro ju också väseutligen ej något annat än områden af fruset vatten ; 2:o) utgöres den alltigenom af mycket lågt organise¬ rade växter, nämligen alger samt mossor i dessas alglik - nande stadium. Alla hithörande former ega förmåga att föröka sig på enklaste sätt, nämligen på könlös väg; och hos en del är detta det enda (kända) förökningssättet; 3:o) ingå i snö- och isfloran endast mikroskopiska växtformer; och 4:o) äro de flesta snö- och isväxterna färgade af kraf¬ tiga färger. Så är Sphærella nivalis vanligen blodröd, Ancylonema Nordenskiöldii mörkt purpurbrun, flere Phycockromophy- 79 céer och Diatomaeéer bruna eller gulbruna, de flesta Con- fervacéer och Desmidiéer höggröna o. s. v. Härpå, samt på det förhållandet att vissa af snö- och isflorans växter uppträda i så oerhörd mängd, beror, att den uteslutande af mikroskopiska former bildade vegetationen dock lätt kan iakttagas med obeväpnadt öga. Uti reseskildringarne från de arktiska trakterna omtalas ju ofta ”röd snö”, ”grön snö”, ”gul snö” etc., allt häntydande på en snö- och isvegetation med olika makroskopisk karakter. Dessa snö- och isväxternas höga färger — som hänvisa på samma orsak som de höga och klara färgerna hos de arktiska fa- nerogamernas blommor — göra snö- och isfloran skicklig att spela en rätt vigtig rol uti naturens hushållning, näm¬ ligen'1 att genom stark absorption af solens värmestrålar åstadkomma en ej obetydlig afsmältning af snön, och så¬ lunda motverka snöns och isens ailenavälde i jordens kal¬ laste trakter. — Föredraget åtföljdes af förevisning dels af preparat och dels af lefvande snöflore-prof från Spets¬ bergen. Med anledning af det hållna föredraget upplyste ad¬ junkten P. M. Lundell, att han för flere år sedan funnit i på vintern upphuggna isstycken Desmidiéer, af hvilka många befunnits vara lefvande; och lektor A. Skånberg framstälde den förmodan, att de starka färgerna hos snö- och isflorans växter genom sin starka absorption af sol- str.ålarnes värme möjligen kunde inom dessa växter åstad¬ komma en, om ock obetydlig, högre temperatur än i det omgifvande isvattnet. Jakob Eriksson. Kongl. Maj:t har den 2 mars tilldelat läraren vid Ultunalandt- bruksinstitut d:r G. A. Tiselius 1500 kr. för att på kontinenten studera de olika foderväxterna, deras blandningsförhållanden vid kultur samt undervisningsmateriel för iandtbruksläroverken i antydd riktning. Det Kongelige Danske Videnskabernes Selskabs Prisopgaver for 1883. De saakaldte ”fyldte” eller ”dobbelte” Blomster ere endnu meget ufuldkomment kjendte i botanisk Henseende. Det vil saaledes være 80 önskeligt at faa oplyst, paa hvilke forskjellige Maader de kunne frem¬ komme (f. Ex. ved Dédoublement eller anden Omdannelse af Orga¬ ner, som findes i den normale Blomst, ved intrafloral Knopdannelse eller anden Fremkomst af helt nye Organer, ved Synanthi osv.), hvilke Spörgsmaal forhold vis let maa kunne löses gjennem Udvik¬ lingshistorien, Anatomien og de andre morfologiske Methoder. For det andet er deres Ætiologi- endnu aldeles dunkel, men vil sikkert allerede nu kunne opklares betydelig ved Experimenter og kritisk Vurdering af Havekunstens Erfaringer angaaende disse Blomsters Fremkomst og Fænomener. Da det tör ventes, at Undersögelser som de her paapegede, foruden den Interesse de have i og for sig, tillige ville kunne kaste Lys over Reglerne for den normale Blomsts Ud¬ vikling, den nyere Bladstillingstheori, forskjellige Blomstertypers Forhold til hverandre, samt over det hele Blomstringsfænomens fy¬ siologisk endnu saa dunkle Natur, udsætter Selskabet sin Guldme- daille (af 320 Kroners Værdi) for en Undersøgelse, der væsentlig bidrager til Belysning af flere eller færre Sider af de her paapegede Spörgsmaal. «*• Prisskrifterne indsendes inden Udgangen af Oktober 1884 til Selskabets Sekretær, Docent, Dr. p hil. H. G. Zeuthen. Lindeber o, C. J., Herbarium Ruborum Scandmavice. Fase. 1 26 nr. Göteborg 1882. Pris hos utgifvaren 8 kr. frakten inberäknad. (Utförligare anmälan i nästa n:r af Bot. Not.). Hos Svanström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas: Grått blompressningspapper format 306x445 m m. Pris pr ris 3:50. Hvitt „ o „ 360x445 „ „ „ „ 10: — Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ ,, „ „ 6: — „ „ hvit ,, „ 290x465 ,, ,, ,, ,, 9.50. Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Innehåll: Chr. Kaurin, Fornöden Berigtigelse. — E. Adlerz, Studier ötver bladmossorna i jemtländska fjälltrakterna 1882. — L. M. Neuman, Studier öfver Skånes och Hallands tlora. — H. VV. Arnell, En egendomlig ny form af rönn, Sorbus Aucuparia L. forma minor. — L i t era t ur ö fversi g t: F. Gravet, Enumeratio muscorum Europeorum. — R. Spruce, On Cephalozia, its subgenera and some allied genera. — C. Jensen, Varietates novæ Sphagnorum. — Norsk botanisk Literatur 1881 og 1882. — S mär r e notiser: Lärda sällskaps sammanträden. — Anslag. — Prisuppgift. — An¬ nonser. Luud, Fr. Bedingt» Boktryckeri och Stilgjuteri, 18Ï|48J. Rättelser och tillägg till ”No vitier för Sveriges och Norges mossflora” *). Af N. C. Kindberg. I anledning af Pastor C. Kaurins uppsats ”Fornöden Berigti¬ gelse” i Bot. Not. 1883, sid. 33, har jag att anföra följande. Angående ” Bryum Blindii ” delar jag ännu Geheebs åsigt, ty Kaurins exemplar likna figurerna i Bryol. eur. Bryum Kiœrii Lindb. anser jag mig hafva funnit vid Kongs- vold. Angående nBryum Kaurinianum Warnst.” erkänner jag villigt, att jag genom missförstånd antagit detta namn afse de exemplar, som af Geheeb ansågs tillhöra Mielichhoferia nitida, men af Sanio kallades M. defecta och af Lindberg Pohlia erecta. ” Orthothecium binervulumn tillhör en ny art, af mig (i Bihang till K. V. A. Handl.) benämnd O. complanatum. ”0. lapponicumn finnes väl vid Kongsvold, enl. ex. af D:r P. Olsson, men Kaurins ex. höra till 0. rubellum. En steril Bryum (med talrika flageller), som svårligen kan vara någon annan än B. warneum, är af D.-r Olsson 1879 samt af mig (redan 1862) tagen på Dovre. ” Ambly stegium radicale ” Sch. bör rättas till A. radicale (Palis.) Mitt. Af Plagiothecium latebricola har jag ex. från Kaurin. Hvad ”Hypnum eugyrium” från Norge är, kan jag ej i saknad af fullständig frukt med säkerhet bestämma. Det hade varit intres¬ sant att få veta, huru Pastor Kaurin sjelf bestämt denna form. På den etikett, som åtföljde exemplaren af en Grimmia, som jag i Bot. Not. benämnt G. curvifolia, har Pastor Kaurin anteck¬ nat: ”Kapselen indsænkt mellem Perichætialbladene”. Vore denna iakttagelse rigtig, kan denna form ej höra till G. contorta, utan bör utgöra en ny art; i alla fall afviker den genom svagt böjda, ej krusigt vridna blad. Tillika vill jag anföra några rättelser af mina bestämningar, som ej Kaurin omnämnt. ” Hypnum pallescens ” är subsp. perichœtiale. *) Se Bot. Not. 1882 sid. 147. 82 ” Bryuni Hohngrenii ” från Norge synes vara en ny art, som jag kallat B. planijolium (1. c.) ” Hypnum latifolium ” (från Linköping) är Brachythecium Ruta¬ bulum var. flavescens Sch. De novitier, jag nu har att meddela, äro: Hylocomium brevirostre , Eurhynchium crassinervium, Orthotri- chum Lyellii och O. leiocarpon enl. ex. från Norge af R. Hartman. Amblystegium curvipes B. E., enl. ex. från Mjölby i Östergöt¬ land af Prosten O. V. Redelius. Hypnum napceum Limpr. (sannolikt synonym med H. irrigatum Zett., enl. ex. från Husnot, och H. virescens Boulay, enl. ex. från Venturi) är enl. Lindberg funnen flerstädes både i Sverige och Norge, af mig på Dovre. lissidens serrulatus Brid., af General-dir. M. Huss funnen vid Q, vistrum i Småland. Didymodon alpigenus Vent. vid Jerkin och Kongsvold på Dovre samt Ulota intermedia Sch. på Stigen (Stigfjeld) i Romsdalen, båda funna af mig 1862. Studier öfver Skånes och Hallands flora. Af L. M. Neuman. (Forts. fr. föreg. n:r). Viola tricolor L. %ellioides DC. char act. emendat. Denna varietet uppstäldes af De Candolle i ”Prodromus” (Pars I, pag. 304) och karakteriserades sålunda: ”liispi- dula, caulibus brevissimis, foliis subrotundis confertis, petalis calyce brevioribus. In arenosis circa Monspelum”. Från denna varietets typiska lokal vid Montpellier finnas på härvarande Bot. Institution några exemplar, insam¬ lade år 1857 af J. E. Zetterstedt. Dessa äro till alla delar öfverensstämmande med en form af Viola tricolor, som jag funnit i flygsanden på Hallands Väderö och vid Stensjö (i Halland). Det sista kännetecknet i De Candolles beskrifning, ”kronblad kortare än fodret” synes ej vara för varie¬ teten konstant, såvida Zetterstedts exemplar, hvilket icke torde betviflas, äro rätt bestämda. Hos intet af dessa äro nemligen sepala längre än petala, och endast hos ett 83 äro sepala och petala lika långa. Den form, som jag hänfört till ifrågavarande varietet, öfverensstämmer i detta som i andra afseenden med Zetterstedts exemplar och har blommor af vexlande storlek; men endast ett af de in¬ samlade exemplaren har foder och krona lika stora, alla de öfriga hafva fodret mindre än kronan. Ehuru jag är ganska viss, att Zetterstedt påträffat den verkliga Viola tricolor L. *bellioides DC., vågar jag dock icke, allden- stund De Candolles ord ”petalis calyce brevioribus” icke tillåta mer än en tolkning, kalla ifrågavarande svenske form Viola tricolor L. *bellioides DC., utan tillägger till auctorsnamnet ”charact. emendat.”, sålunda undvikande att bringa oordning i synonomien, äfven om Zetterstedt, emot min förmodan, skulle hafva i sina exemplar utdelat en annan form än den af De Candolle åsyftade. Jag bifogar här en kort beskifning på varieteten, så¬ dan han förekommer på de förut uppgifna lokalerna: Viola tricolor L. *béllioiäes DC. charact. emendat, är en lågväxt, öfverv intrande, sträfhårig ört med nedliggan- de eller uppstigande, ofta nedtill tätt förgrenad stjelk. Bla¬ den naggade, hopträngda, de nedre rundadt njurlika, de öfre rundade — ovala. Stiplernas ändflik oftast helbräd- dad, på äldre exemplar naggad. Blomskaften betydligt längre än bladen. Blommorna hafva vanligen de fyra kronbladen helt blå och det femte (sporrbärande) blått med en gul fläck vid klon, alla i regeln längre än fod'er- bladen. Sporren längre än foderbladens bihang. Frukt¬ skal af foderbladens längd. De under året af frön uppkomna stånden hafva ogre¬ nad stjelk och vid blomningen ofta q var sittande hjertblad (= f. nana DC. Prodr. 1. c. *). Snart utväxa sidoskott, af hvilka några blomma på sensommaren eller hösten, andra deremot icke hinna att skjuta blommor under året utan öfvervintra med vissnade blad. I dessas vinklar *) Enligt exemplar från typisk lokal, samlade af Le Jolis. 84 framkomma följande år nya blomförande skott. Att döma efter de starkare af exemplaren synes det högst sanno¬ likt, att växten är flerårig *), hvilket jag dock ej med visshet kan påstå, enär jag endast under två år iaktta¬ git densamma. Att alla stånd öfvervintra en gång, är utom allt tvifvel. Anmärkas bör med afseende på hårigheten, att hå¬ ren äro korta, tätast på stjelken, stiplerna och bladskaf¬ ten, något glesare på bladskifvorna och glesast på blom¬ skaften. Stellaria media Cyrill, y. apetala Doll förekommer på ruttnad tång flerestädes längs stranden af Hallands Vä- derö och synes mig ganska väl skild från den på samma lokaler växande kronbladsförande formen. Den senare har nemligen de mellersta och nedersta stjelkbladen långt skafta de och bredast nedom midten, under det att bladen hos y. apetala i allmänhet äro oskaftade eller kort skaf- tade, bredast på midten och derifrån jemnt afsmalnande mot basen. Blomställningen hos varieteten är mycket sammanträngd, i regeln rikblommig och blommorna myc¬ ket kort skaftade — sällan, men dock någon gång, ser man en blomma på långt skaft skjuta ut ur den täta *) Såsom förekommande vid Rouen i Frankrike upptages (Gr. et Godr. Fl. de Fr. I pag. 184; De Candolle Prodromus I pag. 303) en yiola tricolor närstående art, V. Rothomag ensis Desf. Cat. 153, som utmärker sig genom flerårig stam, stark hårighet, helbräddad ändflik hos stiplerna, kort sporre, allt kännetecken, som ötverens- stämma med ofvan beskrifna varietet. Granskning af exemplar från den typiske lokalen (insamlade af W. Balbis) hafva öfvertygat mig, att V. Rathomogensis är väl skild frän Y. tricolor *bellioides genom helt olika växtsätt och större hårighet. Dereraot synes det mig vågadt att till arten skilja V. Rothomagensis och Y. tricolor. Den förra förefaller mig nemligen endast vara en af den egendomliga växtorten (”coteaux calcaires”) beroende varietet af den senare. Koch tyckes, ehuru han upptager den som art, dock hysa starka tvifvel om dess arträtt (Synopsis pag. 76: ”vereor, ne sit varietas præcedentis”, V. tricoloris). 85 blomsamlingen — hvaremot blommorna bos den kron- bladsförande formen äro få, spridda och långt skaftade. Derjemte äro hos varieteten fruktskaften upprätta eller utstående, nästan aldrig, såsom bos hufvudformen, ner¬ böjda och märkena ända från basen böjda tillbaka öfver fruktämnet (bos den kronbladsförande formen är blott märkets öfre del nerböjd). Foderbladen äro hos begge formerna aflångt lancettlika, hos den kronlöse ofta sma¬ lare och spetsiga, hos den kronbladsförande oftast bre¬ dare och trubbiga. Ståndare 2—5. Kapseln är hos begge formerna af samma längd som eller något mindre än fo¬ derbladen. Fiek har i sin Flora (pag. 71) upptagit en art, St. pallida Piré, som han anser delvis vara identisk med St. media y. apetala. Den skiljer sig från St. media genom styfvare, mindre grenad stjelk, ljusgröna blad, tät blom¬ ställning, aflångt lancettlika, spetsiga foderblad, vidare genom saknad af kronblad, genom ända från grunden tillbakaböjda märken och genom sin frukt, som ej är längre än foderbladen. Enligt dessa karakterer skulle således ofvan beskrifna St. media y. apetala vara St. pal¬ lida. Men det synes mig vanskligt att grunda artskilnad på ofvannämnda kännetecken, hvilka bland Alsinacéerna i allmänhet visa sig föränderliga och, såvidt de bestå i foderbladens spetsighet eller längd i förhållande till fruk¬ ten, särskildt hos här i fråga varande strandformer be¬ funnits mindre konstanta. Dels på grund häraf, dels emedan gränsen mellan St. media y. apetala och St. pal¬ lida ännu icke blifvit faststäld, har det synts mig rigti- gast att följa Areschougs Flora och upptaga ifrågava¬ rande form såsom St. media y. apetala. Cerastium vulgatum L. v. ccespitosa (nov. var.) Ste¬ rila årsskott talrika, sammanflätade med hvarandra till stora tufvor. Blad glatta eller glest håriga. Blombä¬ rande stjelkar nedtill glatta, upptill håriga. Kronblad 86 oftast större än fodret. Förekommer bland kullerstenar vid ”Skåre” på stranden mellan Trelleborg och Falsterbo. Redan på långt afstånd tilldrager sig denna varietet uppmärksamheten genom sina täta, friskt gröna, till stora mattor sammantufvade nyskott. Ur denna, för den ste¬ rila strandbrädden så ovanliga, grönska uppstiga tätt in¬ till hvarandra 7 — 20 c. m. höga, spensliga stjelkar, bä¬ rande en rik, tvåsidigt förgrenad blomställning, hvilkens axlar, i likhet med de närmast undre stamleden, äro än öfverallt än endast längs ena sidan klädda med korta, ofta något klibbiga hår. Bladen äro på de sterila års¬ skotten glatta, 10 — 15 m. m. i längd, hafva sin största bredd (2—4 m. m.) nära spetsen och afsmalna starkt mot basen, så att de synas skaftade; på de fertila stam- marne äro de lancettlika, 10 — 20 m. m. långa, 3 — 5 m. m. breda eller högst sällan bredt lancettlika, glatta eller längs kanterna och medelnerven glest besatta med långa hår. Skärmblad och foderblad hinnkantade. Kronblad oftast 1 — 2 m. m. längre än foderbladen. Den öppnade- kapseln mer än dubbelt så lång som fodret. Frön ej af- vikande från hufvudformens. Blommar i September. Skiljer sig från Cerastium vulgatum v. holosteoides Fr. genom nyskottens växtsätt, de blombärande stammar- nes spenslighet, bladformen, blomställningen (hos v. ho- losteoides sammandragen), blomningstiden (v. holosteoi- des är en vårform) och kronbladens storlek. Då den i växtsätt och bladform (nyskottens) visar stor likhet med C. arvense L. *), skulle man möjligen kunna antaga, att den vore en hybrid mellan C. vulgatum och sistnämnda art. Emot en sådan uppfattning talar dock det förhål¬ landet, att frukterna alltid äro rika på frön, och att dessa äro grobara (utrönt genom upprepade försök). Cerastium macilentum Aspegren Fl. pag. 31 (C. semi- decandrum L. v. glaberrimum Koch, syn., C. semidecan- *) Likheten med C. arvense blifver större derigenorn, att blad¬ skott någon gång utbilda sig från sekundära knoppar i bladvecken 87 drum ß macilentum Hartman FL ed. XI), som hittills i Skandinavien * *) endast varit känd från den ursprunglige fyndorten, Gredby i Blekinge, har jag funnit vid Tore- kov **) på klipporna nära hamnen. Då dessa exemplar delvis afvika från den form, hvilken förekommer på Aspe- grens lokal, har det synts mig nödvändigt att beskrifva dem och att söka påpeka olikheten mellan dem och den typiske formen. Till alla delar glatt ört, som redan från roten gre¬ nar sig. De yttersta grenarne äro nedliggande, efter hela sin längd tryckta till marken, de inre uppstigande. Blad köttiga, mörkt gröna, ovala eller bredt ovala, spetsiga; skärmblad med bred hinnkant, som fortsättes nedom bla¬ dets midt. Blomställningen mycket sammansatt och rik- blommig, tvåsidigt utvecklad, med oftast utspärrade knippe¬ grenar. Blomskaft efter blomningen (vanligen) nedböjda, vid fruktmognaden merendels upprätta, i allmänhet föga längre än den fullmogna frukten. Blommor 5-taliga. Fo¬ derblad lancettlika, bredt hinnkantade, spetsiga ; kronblad (3 m. m. i längd) något kortare än foderbladen, bredast vid midten (1 m.m.) och helt obetydligt afsmalnande vid ändarne, i spetsen försedda med ett mycket kort hack. Ståndare vanligen 5, någon gång 6 eller 7. Den fullt ut¬ bildade kapseln efter fröns utsläppande oftast rak och un¬ gefär dubbelt så lång som fodret. Frön något mindre än bos C. semidecandrum men af samma form och yttre struktur. *) I Danmark (Lange), Pommern (Marsson), Ryska riket (Le- debour, Fl. Ross, och J. Klinge, Flora von Estland, Lifland und Curland, 1882), Frankrike (Gr. et Godr., Fl. de Fr.), England (Babington, Manual af Brit. Bot. 1881), har den ännu icke blifvit iakttagen, och i Tyskland är den enligt Koch (Synopsis) funnen en¬ dast på ett ställe, Güstrow. *) Oaktadt träget sökande anträffade jag endast 8 exemplar, men dessa hade redan (18 juni 1882) tömt de flesta af sina frukter, så att jag hoppas, att i år kunna finna många stånd. 88 Göres en jemförelse mellan begge formerna, synes mig följande skola framgå: l:o) att Toreko vformen är en luxurierande, robust (stjelkens diameter 1,5 m.m.) form med nedliggande grenar, under det Gredbyformen har föga grenig, spenslig (diametern 0,5 m.m.) och upprätt stam ; 2:o) att bladen äro bredare hos den förre än hos den senare; 3:o) att blomställningen hos den förre är utspär¬ rad och rik, hos den senare hopträngd och fåblomstrig (”panicula congesta”, Aspegr.) ; 4:o) att ståndarne hos den förre äro normalt 5, hos den senare 10; med afseende hvarpå jag dock vill anmärka, att jag endast på Torekov- formen gjort egna undersökningar i detta hänseende, un¬ der det jag i brist på material nödgats i afseende på Blekingsformen upptaga Aspegrens uppgift okontrollerad; 5:o) att kapseln (5 — 6 m.m.) är större hos Torekovfor- men än hos Blekingsformen (3 — 4 m.m.). Häraf synes, att de hos Torekovformen iakttagna afvikelserna äro sådana, som pläga framkallas af en bättre jordmån. Han växer också på den kraftiga jord, som vid stränderna samlas mellan stenar och klippor, och som der genom sin rikliga tillgång på ruttnande tång, förvittrande kalkskal och dy¬ likt alltid är i stånd att vidmagthålla sin näringskraft. Häraf framkallas den kraftige stammen, den rika blom¬ ställningen, de större bladen och frukterna. Det olika växtsättet är antagligen beroende derpå, att Torekovfor¬ men tillhör en för starka och täta vindar utsatt kust, un¬ der det att Blekingsformen vuxit i skydd längre in i lan¬ det. Det finnes derför enligt min mening oaktadt de många olikheterna icke skäl att skilja de begge for¬ merna. De öfverensstämma i det hufvudsakliga, nem- ligen den fullständiga frånvaron af bår, och liksom det finnes i Blekinge en normal *) C. semidecandrum *) Dylika exemplar af C. semidecandrum har jag sett gneom misstag uppklistrade på samma ark, som den verklige C. macilentum från Gredby, och den mellersta af Reichenbachs teckningar (1. c.) är troligen utförd efter ett sådant. 89 med samma växtsätt, blomställning och bladform som den der växande C. macilentum, så träffar man också vid Torekov en af täta hår och glandler klädd semidecan- drum-form, som till växtsätt, blad, blommor och frukt lik¬ nar den der sammastädes anträffade C. macilentum. Den bör derför lika litet till arten skiljas från C. semidecan- drum, som man skiljer C. alpinum och dess glatta form från hvanandra. Till sist vill jag rätta tvenne uppgifter om C. maci¬ lentum i Aspegrens flora. En af de anförda karaktererna är ”caules bipollicares” — jag har sett exemplar *) från Gredby, som varit 7 c. m. höga, och ett af de exemplar, som Reichenbach (Ic. fl. Germ, et Helv., pars V, tab. 228, fig. 4968) aftecknat, tyder på en ännu större längd. Den andre missledande uppgiften rör kronbladen; Aspegrens ord lyda sålunda: ”petala exigua 2-partita”. Om man antager, att ett ”folium partitum” bör vara ”divisum usque ad basin” (Linné, Philosophia Botanica pag. 43), eger verk¬ ligheten i detta fall icke någon motsvarighet till Aspe- grens uttryck, emedan inskärningen i kronbladet är högst obetydlig och knappast når till tiondedelen af bladets längd. Rubus nitidus W. et N. i Focke: Synopsis Rub. Germ. Årsstammar båg böj da, glatta, 5-kantiga, ofårade, beväp¬ nade med starka taggar; deras blad 5-fingrade, undertill gröna, med omvändt äggrundt eller vigglikt udd¬ blad; de nedersta småbladen tydligt skaftade. Blomskot¬ tens stam väpnad med starka, klo lik a taggar. Foder grönt, ofta taggigt. Foderblad efter blomningen utstå¬ ende eller svagt tilltryckta till frukten. Kronblad ljus¬ röda. Ståndare längre än stiften. Från hvarje stånd utgå 4 — 6 turioner, stiga uppåt i en båge af ungefär 1 meters höjd och sänka sig sedan *) De exemplar, jag varit i tillfälle att se, tillhöra, tvenne Herbarium normale och tvenne Amanuens Nordstedts herbarium (dessa senare insamlade af Fr. Sandén i Juni 1859 och Maj 1860). \ 90 mot marken, hvilken de någon gång nå. Turionerna, glatta eller i spetsen mycket glest håriga, åro nedtill runda, på midten skarpt 5-kantiga, i spetsen trubbkantiga med 5 breda och 2 smala sidor. De utsända i nästan räta vinklar talrika sekundära turioner. Taggar raka; från sidorna sammantryckta, ungefär 11 i hvarje inter¬ nodium, på den primära turionens nedre och mellersta del räta, mot dess spets lutande, på den sekundära något krökta. Stipler smala, svagt hårbräddade. På de nedtill fårade bladskaften finnas försvinnande hår och klo¬ lika, glesa taggar (10 — 5), småbladens skaft och medel¬ nerver hafva liknande taggar. Bladskaftet och uddbla¬ dets skaft tillsammans längre än uddbladet, detta mer än dubbelt så långt som sitt skaft. Uddbladet smalt om- vändt äggrundt eller vigglikt, tvärt sammandraget i en spets, högst sällan aflångt ovalt och långsamt afsmalnande mot spetsen, ojemnt enkelsågadt eller svagt dubbelsågadt, sidobladen skaftade, merendels smalt ovala. Alla turion- blad äro ofvan mörkt gröna, glest besatta med korta tilltryckta hår, under ljusgröna med glesa, snedt utstå¬ ende hår. Blomskottens stam nedtill nästan glatt med lutande, starka, raka eller svagt böjda taggar, hvilka på stam¬ mens midt och i nedre delen af inflorescensen blifva starkt böjda och klolika. Blomskottens blad 5-taliga, de två öf- versta och nedersta ofta 2-taliga. småblad ojemnt och djupt dubbelsågade, aflångt ovala och långsamt tillspetsade eller, på de starkare exemplaren, omvändt äggrunda oeh tvärt spetsade; skaft och medelnerver beväpnade med klolika taggar. Blomställningen är än enkel, bladlös och bildar då en klase med långa utstående pedunkler, än samman¬ satt, med ett klase- eller qvastlikt knippe på hvarje pe- dunkel; ofta utgå i senare fallet långa, sekundära blom¬ bärande axlar från de tre eller fyra öfversta bladens vinklar. Taggarne i blomställningen äro rundadt och hak- formigt klolika (”hamulati”), på pedunklerna aftagande i 91 styrka och mindre böjda. Pedunklerna äro klädda med mjuka, tilltryckta eller något utstående hår. Foder på yttre sidan grönt, beväpnadt med nålfina taggar, på in¬ sidan och längs kanterna filtludet. Kronblad ljusröda, i spetsen hela eller urnupna, bredast på midten, nedtill af- smalnade till en klo af foderbladets halfva längd. Stån¬ dare gula, de yttersta med en tredjedel af sin längd öf- verskjutande stiften och efter kronbladens affallande lu¬ tande sig öfver dem. Stift gröna. Frukten mindre och med färre småfrukter än hos R. plicatus Whe., men af lika smak. Blommar i slutet af Juli elleç i början af Augusti, således betydligt senare är R. plicatus. Jag har anmärkt en något afvikande form : /. ferocissima : taggar öfverallt starkare, tätare och mera krökta; blad veckade, något mindre och bredare, med skarpare och ojemnare serratur; turioner upprätta, icke bågböjda. någon gång svagt fårade. Hufvudformen är en skuggform, som förekommer i stor mängd i Tranekärr, Jonstorps socken, der Stud. R. Wal- lengren först fann den; f. ferocissima är en solform, som jag kort förut hade påträffat i närheten af Tranekärr på landsvägskanten. Då dels Weihe i ”Rubi Germ.” på tab. IV afbildat sin R. nitidus med bredt ovalt uddblad och i texten uppgifver (pag. 20) ”foliolum terminale ovatum” såsom en af dess ka¬ rakterer, då dels exemplar från säker lokal, (Petershagen) hvilka Prof. Areschoug godhetsfullt gifvit mig, syntes mig afvi ka från ofvan beskrifna art genom helt olika be¬ väpning och bladform samt då jag vidare såg Focke (”Synopsis” pag. 124) uppgifva, att R. nitidus Whe, har uddbladet ”eiförmig oder elliptisch”, antog jag, som det synes, icke utan grund, att här förelåg en förut obeskrif- ven, om än R. nitidus Whe. närstående, art. Jag utdelade den derför i 1882 års växtbyte med Lunds Botaniska Förening såsom en ny art under namn af R. nitidoides L. M. Neuman. På etiketterna hade jag tryckt följande: 92 ”Inter Suberectos Sueciæ species foliolis turionum obovato- cuneiformibus, aculeis inflorescentia? hamulatis, staminibus stylos superantibus distinctissima. R. nitido W. & N. i Focke, Syn. Rub. Germ, proximus”. Efter det mina etiketter voro tryckta, erhöll jag af D:r W. O. Focke en rikhaltig sam¬ ling Rubi, de flesta från Norra Tyskland. Bland dessa fans en R. nitidus Whe et N., tagen af honom sjelf i ”Bassum bei Bremen” 1879, som otvifvelaktigt är identisk med den här beskrifna arten. Under sådana förhållanden ansåg jag rigtigast att hänföra denne form till R. nitidus, men ej till denna art i Weihes ursprungliga betydelse, utan till arten med det utvidgade omfång, som Weihe *) under en senare period af sitt lif och efter honom Focke gifvit densamma. Det enda, som man möjligen skulle kunna invända mot den Bremiske och Skånske formens identitet är den omständigheten, att den förre har något fårade turioner. Denna anmärkning är dock af föga be¬ tydelse, då å ena sidan Fockes R. nitidus icke har kon¬ stant fårade årsskott (”Schösslinge kantig, mit gewölbten oder flachen Seiten” 1. c. pag. 124) och å andra sidan denna karakter icke är alldeles fremmande för den skån¬ ske formen. Bland våra svenska arter visar R. nitidus stor ha¬ bituel likhet med skuggformer af R. Lindebergii. De långa spensliga turionerna med det karakteristiska udd¬ bladet igenfinnas här, likaledes de långa, ofta raka turion- *) I Kongl. Vetenskapsakademiens herbarium finnas trenne ex¬ emplar af R. nitidus, hvilka Weihe bestämt. Det ena är från ”Westphal” och öfverensstämmer ganska noga med den Bremiske formen. Dess turion är sekundär, och uddbladet följaktligen mera ovalt än omvändt äggrundt. Det andra bär etiketten ” 783 Rubus nitidus Weihe , Reh. Fl. germ. n. 3888, Herford, D:r Weihe” och synes mig tillhöra samma form, som Professor Areschoug gifvit mig. Det tredje har Vetenskapsakademien fått genom Schlechtendal. Dess turion är lika med sistnämnde forms, dess blomskott tillhöra antagli¬ gen ej R. nitidus. Om de begge förstnämnda exemplaren äro repre¬ sentanter för Weihes a och /S-former (Rub. germ, 19), vågar jag ej afgöra. Säkert synes åtminstone vara, att Weihe räknat mer än en form till R. nitidus. 93 taggarne och de stora ståndarne, men längre sträcker sig icke likheten. De gröna, taggiga, vid fruktmognaden ut¬ stående eller svagt tilltryckta foderbladen, de nästan glatta turionbladen, blomskottens blad med sin ojemna, djupa serratur och de små frukterna äro tillräckliga skiljemär¬ ken. Större är onekligen likheten med R. plicatus, isyn¬ nerhet om man jemför honom med f. ferocissima. De starkt klolika, nästan halfcirkelformigt böjda taggarne, de omvändt äggrunda uddbladen, de långa ståndarne, den sena blomningstiden, de små frukterna erbjuda dock kän¬ netecken, hvilka icke finnas förenade hos någon af våra plicatus-former, och det synes mig derfÖr, att man bland vårt lands former aldrig bör kunna finna det svårt att skilja mellan R. plicatus Whe och R. nitidus (Whe) Focke. Arrhenius nämner i sin monografi (pag. 25) några ord som vi här vilja citera: ”Habemus itaque R. nitidum pro forma 1. si mavis, varietate R. fruticosi, cum quo ille haud raro apud nos occurrit”. Att han i dessa- ord icke åsyftar ifrågavarande, af honom aldrig påträffade, form, behöfver väl knappt nämnas. R. nitidus, som förut ej är känd från Skandinavien, förekommer enligt Focke endast i norra och vestra Tysk¬ land, Belgien och England. Trifolium pratense L. v. maritima Marss. Fl. pag. 114. ”Hårig, de öfversta bladens småblad aflångt lancettlika, blomhufvud ensamma, nästan skaftade; foder tätt hårigt” (Marss. öfversättning 1. c.) Dess stjelk är rödbrun, grenad, grof och upprätt, ungefär 30 c. m. i längd/ isynnerhet mot spetsen hårig. Småbladen tätt och långt håriga företrädesvis på undre sidan; de nedersta bladens småblad af vanlig form och storlek, de mellerstas aflångt ovala, de öfverstas mycket små, aflångt lancettlika, 12 — 16 m.m. långa, 4 — 5 m.m. breda, strimmiga af täta upphöjda nerver, som löpa ut i bladkanten och derigenom förorsaka, att denna blifver fint 94 tandad. Stiplerna hinnaktiga; deras spets utdragen till ett 4—5 m. m. långt borst. Blomhufvud ensamma, på 2 — 3 m.m. afstånd från det öfversta bladet, hvilkets skifva ofta är outvecklad. Foder 10-nervigt med tydligt fram¬ trädande nerver, tätt beklädt med långa ull-lika hår; dess nedersta tand dubbelt så lång som foderpipen och af kron- pipens längd. Frö brunt. Denna utmärkta varietet, som genom habitus och of- van anförda kännetecken lätt skiljes från typisk Trifolium pratense, iakttogs redan af P. F. Wahlberg och beskrefs år 1820 i ”Flora Gothoburgensis” pag. 73 under namn af Trifolium pratense v. villosum. Jag har dock ansett mig böra upptaga Marssons namn, dels emedan Wahlberg i sin beskrifning låtit de vigtiga karaktererna ”capitulis solitariis, subpedunculatis” undgå sin uppmärksamhet dels genom karakteren ”foliola lanceolata” lemnat en i så måtto vilseledande uppgift, som den icke träffar de nedersta bla¬ dens småblad. Aspegren och Gosselman nämna i sina ar¬ beten öfver Blekinges Flora Wahlbergs varietet såsom före¬ kommande i landskapets skärgård. Jag har varit i tillfälle att på Lunds Botaniska Institution se ett exemplar af denna varietet från ”Carlskrona skärgård” och funnit det¬ samma öfverensstämma med den af mig funne formen i allt utom deri, att håren på blad och foder äro bruna i stället för hvita, hvarigenom särskildt dess blomhufvud erhålla någon likhet med den svenske formen af Trifolium alpestre L. I öfrigt synes Trifolium pratense v. maritima mycket närma sig Tr. medium L., t. ex. genom de öfre småbladens form och sina skaftade blomhufvud. Funnen på Hallands Väderö redan år 1881. Marsson uppgifver, att den förekommer på åtskilliga ställen vid öster¬ sjökusten, isynnerhet på öarne Bügen och Usedom. Trifolium repens L. v. maculata. Småblad ofvan svartfläckiga. 95 •• Ar för öfrigt till växtsätt och karakterer fullkomligt lik typisk Trifolium repens. Den svarta fläcken, som är af småbladets längd eller blott obetydligt kortare, följer medelnerven och flyter ut till höger och venster i ojemna strålar, i följd hvaraf den icke öfverallt har samma bredd. På äldre blad synes färgen blekare. Funnen sistlidne sommar på dikeskanten vid strand¬ vägen mellan Halmstad och Söndrum inemot V4 mil från hafvet samt norr om Halmstad på vägen till Ofraby. Dylika svartfläckiga blad förekomma hos flera växter t. ex. hos Medicago arabica L. (= M. maculata W.) och Batrachium hederaceum (L.) och bero förmodligen till stor del på lokala förhållanden. Så ser man, att sist¬ nämnda art har dessa fläckar tydligt och väl utbildade, då den växer pa sanden nära hafsbrynet, otydliga och för¬ svinnande deremot, då den förekommer i djupa vattendi¬ ken, utsatt för mindre sol och mera fuktighet. I öfver- ensstämmelse härmed torde man möjligen kunna antaga, att ifrågavarande varietet framkallats af den torra, sol¬ brända växtortens beskaffenhet. I handeln känner man en färgvarietet af hvitklöfvern med svartbruna blad, och det syntes mig ej kunna vara ett orimligt antagande, att i fråga varande form härstammade från denna s. k. ”svartklöfver” och vore att anse såsom en dess form, hvilken af en eller annan anledning kommit ut från någon trädgård och vore stadd i tillbakagående till typisk Trifolium repens. Jag genomsökte derför träd¬ gårdstäpporna till de närliggande torpen och gårdarne, men utan att någonstädes finna svartklöfver, hvilken för öfrigt tycktes vara en af ortens befolkning okänd växt. Medicago hispida Gärtn. (i ”Prodromus einer mono- grafie der Gattung Medicago” af D:r J. Urban, införd i ”Verkandi. des Bot. Vereins der Provinz Brandenburg”, XV årgång, år 1873.). Stjelk glatt, nedliggande, småblad omvändt äggrunda eller bredt vigglika, någon gång i 96 spetsen urnupna; stipler djupt delta i smala flikar ; blom¬ mor gula, nästan oskaftade, 3 — 5 i hvarje blomställning; vingar längre än kölen; frukter vanligen 3 tillsammans, lagda i vindlingar, nätådriga och taggiga. Taggar något längre än vindlingens bredd, i spetsen krökta, utgående från en med fruktens rand parallelt löpande, upphöjd linie; frön aflånga, fästa på båda sidor om en hinnaktig skil¬ jevägg. De till denna art hörande formerna delas af Urban 1 serier och subserier. Ofvan beskrifne form tillhör serien ”micro carp a”, subserien ”oligogyra” och har inom denna namnet ”y denticulata ” (synonym till M. denticulata Willd.) Medicago minima, med hvilken denna art i följd af sina taggiga frukter möjligen skulle kunna förvexlas, skiljes lät- teligen genom luden stjelk, hela stipler, smalare blad och frukt utan skiljevägg. Fruktens vindlingar äro dessutom hos M. minima smala, utan upphöjda nerver, dess taggar täta, 2 — 3 gånger längre än vindlingens bredd. Funnen redan 1871 i grannskapet af Slottsmöllans klädesfabrik nära Halmstad. Förra året återfann jag den på flera ställen i trakten. Den har förmodligen från bör¬ jan inkommit med ull från Frankrike. År 1866 iakttogs arten vid Nyköping af Conr. Indebetou. För öfrigt har jag icke sett någon uppgift om dess förekomst i vårt land. Urtica dioica L. v. ramosa. Stjelk sträf hårig, nedtill utan, upptill med glesa, långa brännhår. Från fästpunk¬ terna på stammens öfre hälft utgå motsatta grenar, på hvilka återigen nya sidoskott framkomma, hvarigenom en rik bladkrona bildas. Bladen äro hälften mindre än hos hufvudformen, de största omkring 3 — 4,5 c. m. i längd, 2 c. m. i bredd, nästan glatta, antingen utan eller för¬ sedda med glesa och svaga brännhår, ljusgröna, grundt sågade, de äldre med tvär eller något hjertlik, de yngre oftast med oval bas. Stipler trådsmala, 3 — 4 m.m. långa. 97 Hanliga blomställningar utstående eller upprätta, enkla och korta (4 — 10 m.m.). Honplantor icke iakttagna. Funnen i stort antal exemplar år 1882 på norra si¬ dan af Kullaberg, på klippsluttningar nära hafvet. Ge¬ nom sin rikt förgrenade stam och sina små, ljusgröna blad är i fråga varande varietet väl skild från hufvud- formen af Urtica dioica, och öfverensstämmer hvarken med de inom vårt florområde iakttagna skuggformerna, v. ho¬ loserica Fr., v. glabra Hn. och v. glabra Blytt ej heller med någon af de många varieteter och former, hvilka efter Weddels monografi upptagas i De Candolles ”Pro¬ dromus” (pars XVI, pag. 50 — 52). Det finnes bland dessa en, nemligen £ Sicula , som genom grenig stjelk och små, nedtill rundade blad närmar sig den här beskrifna. Dessa variteter hafva dock icke kunnat indentifieras med hvar¬ andra, emedan £ Sicula till sin blomställning och sina stipler icke afviker från normal U. dioica. Det har på dessa grunder synts mig nödvändigt att uppställa ofvan beskrifna varietet. * i Platanthera bifolia (L.) Reich. /. anomal a. Bland växter, som jag under höstterminen 1881 erhöll till be¬ stämning *) befann sig en i många hänseenden märkvär¬ dig orchidé, hvilken jag här i några ord vill omnämna. Med afseende på rotknölar, blad och stjelk afviker den icke i någon mån från den vanliga Platanthera bifolia. Icke heller visa skärmblad och blomställning någon nämn¬ värd olikhet med denna art. Blommorna deremot hafva varit föremål för en ganska genomgripande förändring. Läppen är nemligen dels utan hvarje antydning till sporre dels till formen äggrund, och de öfriga kalkbladen äro både kortare och bredare än motsvarande blad hos Pla¬ tanthera bifolia. Sålunda plägar läppen hos Platanthera bifolia vara 7 — 10 m.m. lång och 2 — 8 m.m. bred; här *) af skolynglingen Gunnar Andersson vid Lunds h. allm. lä¬ roverk. Bot. Notiser 1883. 7 98 deremot är dess längd 5 m. m. och dess bredd 3, 5 m.m. De sidostälda bladen i yttre kransen äro i regeln bos Pl. bif. 6—7 m.m. långa ocb 2 — 2,5 m.m. breda, här endast 5 m.m. i längd, men fullt 3 m.m. i bredd. De uppåt vända *) bladen i inre kransen äro bos Pl. bif. normalt 4 — 5 m.m. långa, 1,» — 2 m.m. breda, här circa 4 m.m. i längd och 3 m.m. i bredd. Alla dessa blad afvika från typisk Pl. bif. genom sin äggrunda form; endast ett af kalkbladen, det uppåtvända, är till form ocb storlek oför- ändradt. Könpelaren är måhända något kortare än van¬ ligt, knapprummen parallela, föga åtskilda. Fruktämnet mycket kort. Ett enda exemplar funnet 1880 vid Nybro i Skåne nära Köpingeåns gamla fåra. Anomalier i blomman hos Orchidéer äro som bekant ofta iakttagna. Så har t. ex. P. Magnus beskrifvit pelo- riebildning hos Maxillaria luteo-alha Lindl. och Epiden- dron cochleatum L. (Verhandl. d. Bot. Vereins der Provinz Brandenburg, 1879), Maxwell T. Masters hos Cattleya marginata , Dendrobium normale, Calanthe vestita m. fl. (Vegetable Teratology pag. 223), Gaspary hos Orchis la¬ tifolia (Zeitschrift’ der Physikalisch- Ökonom. Gesellschaft zu Königsberg). De två förstnämnde af dessa författare hafva derjemte i sina skrifter lemnat uppgifter om flera andra abnorma eller monströsa bildningar hos växter till¬ hörande i fråga varande familj, såsom t. ex. om 2-taliga blommor, sammanvuxna blomdelar m. m. Det ligger der¬ for nära till hands att förklara afvikelserna i blomman hos den beskrifne Platantheraformen såsom varande en tillfällig anomali, i sitt uppträdande motsatt peloriebildniu- gen. Uppstå vid denna senare företeelse 2 eller 3 sporrar, så felslår här den normale, och liksom peloriebildningen ofta åtföljes af samman växning mellan eljest fria blomdelar eller af andra förändringar inom blomman, så har här felslag- *) efter blommans vridning naturligtvis. 99 ningen beledsagats af förändringar i kalkbladens form. I den mig tillgängliga literaturen har jag ej sett några uppgifter om sporrens felslagning *) hos orchidéer, hvilka normalt hafva sporre, och det är, ifall i fråga varande förändring här beror på en tillfällig anomali, ganska egendomligt, att den skall träffa just en art och ett slägte, som utmärka sig för sin starkt utvecklade sporre. Inom det närstående slägtet Orchis, der sporren också är väl ut¬ bildad, ehuru mindre än hos Platanthera, lär enligt en iakttagelse af D:r O. Nordstedt hos Orchis mascula, spor¬ ren dock någon gång helt tillfälligt felslå, en företeelse, som synes innebära ännu ett skäl att förklara den här beskifne formen som en tillfällig anomali. Festuca ovina L. Af denna art förekomma som be¬ kant, hos oss flera former, och jag lyckades insamla ganska många under förra sommaren. Då de för mig, som ej för¬ fogar öfver typexemplar, voro vanskliga att bestämma, sände jag dem till Prof. E. Hackel i St. Poelten. Enligt hans bestämning finnes det bland dem tvenne, som i ”Mono¬ grafia Festucarum” ej upptagas såsom svenska. Den ena är subvar. lœvifolia (tillhörande var. vulgaris Koch, subsp. eu-ovina och species ovina, 1. c. pag. 87). Hackels dia¬ gnos lyder sålunda: ”Ut or (genuina) sed vaginæ laminæque laevissimæ v. infra apicem tantum scaberulæ, culmi ple¬ rumque læves, glumæ fertiles glabræ, læves vel scaberulæ”. Funnen på Hallands Väderö. Den andra är subvar. fir- mula (samma species, subspecies och varietet som föregå¬ ende). Hackels karakterer äro följande: ”Culmi firmuli; vaginæ læves; laminæ setaceæ (plerumque diam. 0,6 m.m.) firmulæ, scabræ, virides v. subglaucescentes 7-nerves, stra¬ tis sclerenchymaticis plerumque 2 — 4 validis, rarissime *) Hallier (Phytopathologi pag. 148) naraner, att sådant fore¬ kommer hos växterna, men anför endast ett exempel derpå, nemli- gen Linaria. 100 interruptis instructæ. Panicula oblonga, anthesi patula, clensiuscula, ramo imo panicula subtriplo brevior. Spiculæ majores, 6 — 7,s m.m. longæ, glumæ fertiles 4 — 5 m. m., dorso scabræ vel hispidulæ, margines versus sæpe plus minusve barbatæ, rarius glabrescentes”. Funnen på Kul¬ laberg. Ingendera af dessa former anses af Hackel hafva något strängt begränsadt utbredningsområde; den senare uppgifves i östra Europa vara allmännare än hufvudformen, a genuina, och har icke förut blifvit iakttagen i Skandi¬ navien, Danmark eller Finland. Den förre deremot är förut känd från Norge och Finland. Avena pubescens Huds. /. trinervis. Begge skärmfjäl¬ len tydligt 3-nerviga*). Då denne form utom ofvan anförda kännetecken visar många olikheter med artens hufvudform, viil jag här nå¬ got utförligare beskrifva den. Strå af vanlig längd, slidor håriga och något sträfva. De sterila skottens blad 2 — 3 m.m., stjelkbladen 3 — 4 m.m. breda, således betydligt smalare än hos hufvudformen. Från hvarje fästpunkt i blomställningen utgå 3 — 5 vipp¬ grenar, hvar oçh en uppbärande blott 1 småax; Skärmfjäll nedtill rödaktigt anlupna, längre och smalare än hos vanlig A. pubescens, det nedre circa 12 m.m., det öfre 17 m.m. långt. Det förra har 3 nerver, af hvilka den mellerste löper ända ut till spetsen; de begge sido- nerverjm äro af en föränderlig längd. Oftast nå de öf- ver skärmfjällets halfva längd, men äro i några fall kortare, i andra åter längre, understundom sinsemel¬ lan olika långa. Det 'öfre skärmfjället 3-nervigt. Det *) På tvärsnitt genom det nedre skärmfjällets bas synes ofta under mikroskopet 5 nerver, de två yttersta dock mycket små och nästan omöjliga att urskilja såväl för oväpnadt öga som under loupe. Någon gång, ehuru högst sällan, händer det, att den ene nerven ar otydlig; i sådana fall synes fjället vara tvånervigt. 101 yttre blomfjällets borst vanligen tre gånger längre än af- ståndet från fjällets bas till borstets vidfästningspunkt (hos hufvudformen är borstet dubbelt eller något mer än dubbelt så långt som detta afstånd). Det inre blomfjällets tvenne nerver äro längre åtskilda än hos hufvudformen. Genom de trenerviga, rödaktiga skärmfjällen, de stora, ensamma småaxen och de smala, styfva stjelkbladen när¬ mar sig ifrågavarande form A. pratensis. Från denna art skiljes den dock lätt genom slidornas hårighet och genom bladets inre byggnad, som i allt visar de för A. pubescens karakteristiska förhållandena (jmfr. Samsoe Lund, ”Græsser i blomsterløs Tilstand, taf. 3 fig. 8). Funnen i Halland nära Söndrums kyrka, ungefär */4 mil från hafvet. Angående nervernas antal i skärmfjällen hos A. pu¬ bescens lemna våra floristiska arbeten ganska olika upp¬ gifter. Areschoug (Sk. Fl. ed. II pag. 523) Lange (Dansk Fl. ed. III pag. 83) Marsson (Fl. von Neu-Vorpommern pag. 572) Ledebour (FL Ross., vol IV, pag. 413) Grenier och Godron (Fl. de France, tome III pag. 517) Fiek (Fl. von Schlesien, pag. 511) och Andersson (Skand. gräs. pag. 72) uppgifva alla, att det nedre skärmfjället är 1-nervigt och det öfre 3-nervigt, Hartman har deremot iakttagit, att det yttre (= nedre) stundom har ”två fina sidoner- ver”, Koch (Synopsis pag. 690) påstår, att begge äro 1-nerviga och Blytt (Norges Fl. pag. 108), att begge äro 3-nerviga. Jag har dels i naturen dels i herbarier un¬ dersökt ett stort antal exemplar af A. pubescens och fun¬ nit, att det nedre skärmfjället otvifvelaktigt i regeln är 1-nervigt, om än småax kunna förekomma, ihvilkajemte medelnerven en sidonerv kommer till utveckling. Då hvar- ken Blytt eller Hartman meddelat någon beskrifning till de af dem åsyftade trenerviga formerna, och jag icke heller varit i tillfälle att se några af deras exemplar, kan jag ej för närvarande upplysa, om möjligen någon af dem känd form är identisk med den här beskrifne. 102 Avena pratensis L . f. spiculosa. Vippgrenar 3—5 från h varje fästpunkt. Strån korta, grofva; rotblad såväl som stjelkblad platta; vippa kort och tät; småax stora, 5 — 6-blommiga. Funnen på det s. k. ”Galgberget” vid Halmstad. I Fieks Flora von Schlesien uppgifves det, att Uechtritz funnit en öfvergångsform mellan den sydeuropeiska A. bro- moides L. (= A. pratensis ß bromoides Fiek, A. pratensis ß major Uechtritz) och A. pratensis L. Med denne form af Fiek icke namngifven, är ifrågavarande form troligen identisk. Är habituelt mycket olik hufvudformen af A. praten¬ sis, hvilken, som bekant, i vippan çndast har 1 — 2 grenar från hvarje fästpunkt, oftast hoprullade rotblad och smärre, 3 — 5-blommiga småax. Ur ”Anteckningar från en botanisk resa från Östersund till Meraker i Norge, sommaren 1881”. Af Fl. Behm. I sällskap med D:r C. Håkansson, som inträffat i Östersund d. 30 juni för /Sötec-studier i Jemtlands fjelltrakter, företogs utflykter till Änge invid Östersund samt Möllviken i Sunne, der Salix glauca X myrsinites (S. glaucoides Anderss.) af mig under föregående somrar observerats; och hade vi nöjet att på båda ställena påträffa nämnda vackra hybrid. Vid Ange påträffade vi derjämte S. myrsinites X ni¬ gricans (S. punctata Wg.) *) och vid Wallviken togs äfven en Salix- form, som Håkansson ansåg vara S. myrsinites X ( glauca X nigricans). Efter dessa korta utflygter i Storsjötrakten anträddes den 2 juli resan vesterut till Åreskutan. Derunder eftersöktes vid Rista i Undersåker S. glauca X nigricans (S. Amandce Andsn.), men påträf- *) Af denna hybrid hade jag under närmast förflutna somrar vid byn Bällsta i Frösö socken (Bällsta ligger ej på egentliga Frösö utan på Sunne-landet) påträffat några buskar och deraf tagit exem¬ plar, äfvenså vid Gäle i Näs socken; och bekräftade Håkansson be¬ stämningens riktighet. Den i Näs tagna formen var alldeles i öf- verensstämmelse med beskrifning och figur i Wgs Fl. Lapp. 103 fades ej dess växtställe bland de talrika videsnåren. De exemplar, som af mig samlades derstädes ett par år förut, voro riktigt typi¬ ska för denna hybrid. Från byn Lien bestegs Areskutan och på¬ träffades under vandringen genom den ringa björkregionen S. glauca X nigricans , S. lanata X hastata (S. Hartmaniana Andsri) jämte en vacker och egen form af S. lapponum med små, smala blad och hängen. Hängena voro till en del försedde med korta, småbladiga skaft. Som pilarne voro mycket litet utvecklade i Åreskutan beslöto vi att med bantåg från Dufed gå öfver till dalarne på Norska sidan, under förhoppning att växtligheten derstädes skulle vara mera för¬ sigkommen. Efter några timmars resa på jernväg passerade vi Stor- liniens gränsstation, der den 5 juli lågo stora snödrifvor invid sta¬ tionshusen, och de stationen omgifvande tjellen hade ett ganska vin- terlikt utseende. Emellertid rullade tåget ned till Meraker-dalen i Norge, och beslöto vi att slå oss ned vid Merakers jernvägsstation, hvarifrån det syntes lätt att komma till fjellens nedre delar, som syntes snöfria. Vi afgingo derför vid nämnda station, men funno oss snart föranlåtna att förflytta oss längre ned i dalen. Under några timmars väntan på hästar vandrade vi omkring i den myrlanda marken ofvanför stationen, der Håkansson påträffade ste¬ rila buskar af S. aurita X lapponum ( S . compacta Andsn). Salix aurita var mycket allmän, hvaremot S. lapponum, endast sparsamt förekom. Det var öfverraskande att ej se ett spår af Qellvegetation vid Merakers station, ehuru denna kan sägas ligga midt bland fjel¬ len. Sedan vi sent omsider fått hästar reste vi ned till Gudaa gäst- gifvaregård. Öfverallt vid vägen syntes högväxt, blommande S. aurita. Invid vägen, straxt norr om Merakers kyrka, syntes i sid- länd mark flera buskar af en Salix-iorm, som vid närmare skärskå¬ dande befanns vara utmärkt vacker S. aurita X lapponum, , tenderande mera till S. aurita än till lapponum. Nedkomna till dalbotten var snön derstädes nyss bortsmält och växtligheten på intet vis mera försigkommen än i Åreskuttrakten, och mycket efter i jemfö- relse med Storsjötraktens i Jemtland. Att bestiga det öfver dalen hängande Fonnfjellet (Fonn = snödrifva) syntes oss ändamålslöst, då vintern ännu den 7 juli syntes vara den herrskande stormakten derstädes. Vi beslöto oss likväl slutligen för en vandring från Gudaa till FonnÇellet. På den, från Merakerelfven, genom granskogen le¬ dande gångstigen blommade Anemone nemorosa , Pinguicula vulgaris grandiflora, Salix aurita , som gick upp till trädgränsen, Narthecium ossifragum, som nu, halfväxt, förekom i största ymnighet från elf- ven och upp öfver trädgränsen. Uppkomna på fjellets nedre slutt¬ ningar kunde endast följande växter, nu i sin blomnings första bör¬ jan, uppspåras: Arctostaphylos alpina, Azalea, Diapensia, Phyllodoce , Rhodiola, Carex rigida ock rupestris, Betula odorata och nana samt bland dessa Betula intermedia Thom., som tydligen syntes vara Be¬ tula odorata X nana. Af pilar antecknades Salix glauca, högst va¬ rierande till storlek och bladens form och dessas ludenhet, Salix herbacea samt S. glauca X herbacea (S. alpestris Andsn). Det var 104 mycket lätt att på en mängd exemplar igenkänna hybridens båda stamarter, hos andra exemplar åter upptäcktes hybriden först efter närmare granskning, då än S. glauca än S. herbacea hade öfverta- get. Fonnfjellets högre delar voro alldeles snöbetäckta och tycktes fjellet vara mycket sterilt, och ansågs böra vara mycket växtfattigt äfven under bästre somrar. På stenar (i pallets högre delar), från hvilka snön börjat bortsmälta, framtittade någia lafvar, deraf isyn¬ nerhet Gyrophora- arter samt Alectoria tristis (Web). Som vi be- gifvit oss af till fjellet efter pilar och ej hittade flera än de tre nyssnämnda, ansågo vi vår excursion dit misslyckad. Efter åter¬ komsten till Gudaa påträffade Håkansson på elfstranden nära Gudaa jern vägsstation Myricaria och en pil, som vid granskning af Hå¬ kansson bestämdes till S. caprea X aurita . Som tillfällen till stu¬ dier af fjellpilarne (vår resas mål) detta år tycktes ännu uteblifva, då snön i fjellens högre delar syntes omöjligen kunna denna som¬ mar smälta bort (något som äfven blef fallet, enligt hvad resande sednare på sommaren berättat), och då tiden för vår utflygt var strängt begränsad, återstod oss intet annat än anträda återresan, som också verkställdes både hastigt och väl. Under väntan på Angaren ”Öring” i Ockesjön (i Jemtland) sågo vi i granskogen vid ångbåts- stationen Aggfors Poa sudetica och Cystopteris montana. Efter en veckas bortavaro voro vi åter i Östersund, der reskamraterna åt¬ skiljdes, och hvar och en genast begaf sig till andra varf. Literaturöfversigt. Lindeberg, C. J., Herbarium Ruborum Scandi¬ naviae. Fase. 1. Göteborg 1882. Det är glädjande att en person, som sedan gammalt är så hemmastadd bland Rubi, företagit sig att utgifva ett exsiccatverk med ofvanstående titel och hoppas vi att utgifvaren måtte blifva i tillfälle att snart fortsätta med följande fasc. Den nu utkomne fascikeln innehåller flere nya arter och former, såsom framgår af följande inne¬ hållsförteckning, där diagnoserna äro aftryckta. 1 Rubus idæus L. ; 2 — v. maritima Arrh.: 3. — v. integri- folia Blytt; 4 suberectus Anders.; 5 plicatus W. et N. ; 6, — f. incisa Lindeb. (”Folia præsertim turionum pl. m. incisa, inflores¬ centia vulgo composita et foliosa. In Bahusia med.”); 7 sulcatus Vest.; 8 thyrsanthus Focke; 9 — f. incisa Lindeb. (”Prioris ma¬ nifeste forma, at turione basi teretiusculo sursum ad quintam fere partem longitudinis obtusangulo faciebus planis, ceterum sulcato a R. thyrsantho see. descriptionem differt. Folia turionis plurima ter- 105 nata petiolo toto sulcato. Inflorescentia vulgo foliosa abbreviafca. (”Ad Kongelf”) ; 10 — v. subvelutina Lindeb. (MA prioribus in mul¬ tis diversus et facile species distincta. Folia molliora magis extensa sensim acuminata subtus tomento subvelutino canescentia, turionum crebre inaequaliter acute serrata supra saepe pilosula, Turio parce pilosus. Germina glabra. Petala obovata in unguem extensum at¬ tenuata. De cetero petioli rami pedunculique pilositate uberiori prae¬ diti magisque armati. Ad Carlskrona”); 11 umbraticus P. J. Müller ; 12 B. covfivis n. sp. ”Turio inferne obtusangulus sursum acu- tangulus passimque sulcatus subpruinosus et patenter pilosus, aculeis numerosis (10 — 20 in interfolio) validis compressis inaequalibus rec¬ tis reclinatis et curvatis armatus. Folia quinato-pedata 1. raro di¬ gitala petiolo ad max. partem plano cum petiolulo terminali elon¬ gato aculeis falcatis valde armato, foliola parva coriacea omnia petiolulata, supra læte cinereo et canescente-tomentosa, terminale pro longitudine latum ovatum ellipticum 1. obovatum abrupte acumina¬ tum sursum biserratum basi rotundatum 1. leviter cordatum. Rami floriferi parum extensi villosi aculeis mediocribus sparsis reclinatis et subfalcatis foliisque ternatis vestiti, foliola subtus pallide viridia pubescentia et villosa, terminale obovatum apicem versus grosse bi- serratum. Inflorescentia pauper aculeis longioribus firmis pl. m. su- bulatis et curvatis uberius armata tomentosa-villosa glandulis villo obtectis, inferne foliosa interrupta ramulis 1 — 3-pollicaribus racemi- geris 1. 1 — 3-floris, superne aphylla racemosa pedunculis patentibus semipollicaribus æqualis 1., ramulis inferioribus parum longioribus 2 — 3-floris, decrescens. Bracteæ satis evolutæ pedunculum vulgo superantes. Flores mediocres petalis obovato-orbicularibus albis sta- minibusques stylos bis superantibus. Sepala mucronata in flore et fructu laxe patentia. — Cum priori apud nos saepe commutato, in paroecia Bro Bahusiæ multis locis”. 13 B. simulatus P. J. Müll.; 14 — f umbrosa Lindeb.; 15 Lindebergii P. «J. Müll. 16 B. polyanthemus n. sp. ”Turio validus valde ramosus acu¬ leis mediocribus subæqualibus reclinatis, folia quinato-digitata petiolo superne plano cum petiolulo terminali, vix duplo breviore, aculeis falcatis armato, foliola magna mollia crassiuscula supra pilosa æru- ginoso- viridia opaca subtus pallidiora pubescentia 1. superiora cine- reo-tomentosa, terminale orbiculare J. late ellipticum late acutum 1. abrupte acuminatum basi rotundatum 1. leviter cordatum infima bre¬ viter petiolulata. Rami floriferi elongati foliis numerosis 3 — 5-natis tecti aculeisque parvis rectis reclinatisque parce muniti, foliola sub¬ tus cinereo-tomentosa terminale obovatum 1. orbiculare. Inflores¬ centia vulgo elongata ampla rigid a, inferne foliis 5 — 3-natis et sim¬ plicibus interrupta ramis axillaribus extensis racemigeris et cymige- ris, superne longe aphylla ramulis subdi varicatis cymosopartitis 1. simplicibus æqualis, rachis ramuli pendunculique tomentoso-villosi crebro glandulosi glandulis plerisque villo brevioribus. Pars inflo- rescentiæ inferior aculeis sparsis subulatis rectis prædita, superior fere 106 omnino inermis. Flores mediocres quam affinium minores petalis vulgo orbicularibus dilute roseis, stamina stylos bis superantia, caly¬ ces in flore et lructu patentes. Germina pilosa, fructus magni dru- peolis numerosis. — Ab affinibus foliolis minute serratis, infimis ramor. floriferor. saepe deminutis sessilibus paniculaque ditissima sub- inermi facile distinguitur. Foliolum terminale interdum in foliola 2 — 3 dissolvitur. — Scaniæ bor. ad Kullaberg multis locis copiosus”. 17 R. scanicus F. W. Aresch, ; 18 Sprengelii Whe.; 19 taenia¬ rum Lindeb. ; 20 — f. umbrosa Lindeb. ; 21 Radula Whe.; 22 — f. umbrosa Marss.; 23 — v. microphylla Lindeb. (”Foliis deminutis crebre subduplicato-serratis, serraturis acutis patentibus non divari¬ catis, floribus minoribus gracilitateque totius herbae distinctus”.) ; 24 horridus Hn; 25 — * mitigatus Lund; 26 Bellardi W. et N. Smärre notiser. Lärda sällskaps sammanträden. Vetenskapsakademien d. 31 mars. Sekreteraren med¬ delade att akademien i år tilldelat åt doc. A. N. Lund¬ ström 300 kr. för undersökning inom norra Sveriges skogs- och kusttrakter öfver en del fanerogamers tillpassning till olika yttre förhållanden; åt lektor K. J. Lönnroth 100 kr. för fortsättning inom mellersta delen af Kalmar län af förut påbörjade studier öfver slägtet Hieracium och andra kritiska växtslägten; och åt stud. N. G. La¬ gerheim 300 kr. för studium öfver alger och parasitsvam¬ par i Lule Lappmark. — Till Riksmusei botaniska afdel- ning hade bland annat under årets lopp aflidna fru Sophie Åkermarks efterlemnade vackra samlingar af alger inköpts. — Præses prof. G. v. Düben meddelade en lefnadsteck- ning öfver framlidne prof. P. F. Wahlberg, öfver hvilken årets minnespenning blifvit preglad. — Prof. V. B. Witt- rocks föredrag behandlade de nyare arbetena i växtgeo¬ grafi. Den 11 april. Prof. Wittrock inlemnade för infö¬ rande i Ofversigten en uppsats af d:r E. Rostrup med titel: Mycologiske Notitser fra en Reise i Sverige i Som¬ meren 1882. 107 Vetenskaps - och vitterhetssamhället i Göteborg d. 7 maj. Till intagande i samhällets handlingar antogs en af fil. kand. C. Lind¬ man författad afhandling: Om drifved och andra af hafsströmmar på Norges kuster uppkastade naturföremål. — På ansökan af d:r L. M. Neuman beviljades honom ett understöd af 300 kr. till före¬ tagande under instundande sommar af en resa för studium af Hal landsåstraktens flora. — Föredrag höllos af lektor C. J. Lindeberg om artbegreppet inom växtriket och af direktör LÖwegren, som förevisade och beskref ex. af Cypripedium caudatum och den särde¬ les praktfulla Dendrobium thyrsiflorum, af hvilken senare hittills in¬ tet ex. funnits blommande i Sverige. (För närvarande blommar dock ett af de ex., som sedan 1878 funnits i Lunds botaniska träd¬ gård. — Utg.) Societas pro fauna et flora fennica d. 3 mars. Till hr A. H. Petander anslogs 600 mrk för verkställande af fenologiska ob¬ servationer i trakten af Helsingfors. För att försöka få dylika ob¬ servationer anställda på andra ställen tillsattes en komité. — Prof. Sælan tillkännagaf att han i finska museets samling påträffat ett ex. af en ännu icke för Finland antecknad form, Spergularia marina Wahlb., tagen i trakten af Borgå, sannolikt dock på barlastplats. Den 7 apr. ' D:r Elfving omnämnde att den föga kända dia- tomacévegetationen i Östersjön och finska viken under 1879 — 81 varit föremål för undersökning af d:r H. Julin-Dannfelt, som i fjol publicerat resultatet af sina studier i Bih. till Sv. Vet. Ak. Handl. VI. Inalles upptager förf. 71 arter från de finske kusterna, bland dem 3 förut obeskrifne: Navicula Thurholménsis , Berkeley a fennica och Stauroneis hyalina. — Till publikation anmältes: Ad¬ jumenta ad Lichenographiam Lapponiæ fennicæ atque Fenniæ borea¬ lis II, af Edv. Wainio. Den botaniske Forening i Kjöbenhavn d. 20 April. Docent SamsÖe Lund foreviste nogle Plantebastarder samt meddelte Be¬ mærkninger om Welwitschia mirabilis, Amorphophallus Rivieri, Ca¬ ryota urens o. fl. Planter, dyrkede i Botanisk Have. VetenskapssocieU.ten i Upsala d. 7 april. Till infö¬ rande i Soc:s Acta antogs följande afhandlingar: Obser¬ vationes Phycologicæ P. IV (De Laminariis nonnullis) af prof. J. E. Areschoug; Pflanzenbiologische Studien I, af doc. d:r A. N. Lundström. — Prof. Hedenius höll före¬ drag om infektionsämnenas natur af mikroorganismer med förevisande af mjeltbrands, spetelske, tuberkel-ba¬ ciller och andra sjukdomsalstrande bakterier i preparat dels från Berlin, dels förfärdigade vid Upsala patologiska institution. 108 Fysiografiska sällskapet d. 11 april. Prof. J. G. Agardh anmälde en afhandling om Ulvaceerna, afsedd att intagas i universitetets årsskrift, samt förevisade exem¬ plar, livilka tycktes antyda att Laminaria japonica J. E. Aresch. utgjordes af terminalbladet till Pterygophora ca¬ lifornica. Botaniska Sällskapet i Stockholm den 28 Mars 1883. Med. d:r E. Almqvist höll ett föredrag om de bästa metoderna att ren-odla bakterier. Det gifves tre metoder, som härutinnan äro tillfredsställande*.; l:o Pasteurs metod att renodla i vätska i särskildt derför afsedda större kärl, 2:o Kochs att renodla å fast underlag, och slutli¬ gen 3:o den att renodla i en hängande droppe öfver ett urslipadt objektglas eller i en fuktig glaskammare. De båda första metoderna lämpa sig bäst för odling af bak¬ terier i mängd, den sista deremot för odling af ett enda individ från spor till spor. Mest uppehöll sig Föredr. vid den Pasteurska meto¬ den, hvilken han varit i tillfälle att i Pasteurs eget la¬ boratorium lära känna. Föredr. framhöll, hurusom denna metod är så godt som alldeles okänd utom Frankrike, ehuru den för en mängd hithörande undersökningar sy¬ nes alldeles nödvändig och icke kan ersättas genom an¬ dra hittills befintliga metoder. De närmare detaljerna af innehållet i detta genom förevisning af en stor mängd vid bakterie-odlingar an¬ vända glaskärl illustrerade föredrag äro (under titel: Me¬ toder att odla och färga bakterier. Reseantecknin¬ gar af d:r E. Almqvist.) under tryck i tidskriften Hy- giaea 1883. Lektor S. Almqvist framstälde Anmärkningar om några sällsynta Agaricus-arter, af hvilka torkade exemplar såväl som afbildningar förevisades. A. ( Psalliota ) semotus Fr. Denna art beskrefs af E. Fries efter några få (2?) exemplar, hvilka af lektor P. G. The- 109 örin och Föredr. senhösten 1863 blifvit funna nära Nor- bylund. Exemplaren voro i tämligen dåligt skick och afritades af en ovan svampritare, hvarför den gjorda afbildningen, sedan reproducerad i Fries’ Icones selectae Hymenomycetum , måste anses skäligen o tillförlitlig. Först i September 1879 återfans arten, då vid Stockholm på gräsmark nära Lilljans, af herr O. Juel, dock endast i 2 exemplar; det blef emellertid genom dessa möjligt att å för Riksmuseum en fullt pålitlig afbildning. De sist funna exemplaren visade tydligen, att arten är närmast beslägtad med A. comtulus Fr., ehuru lätt skild dels ge¬ nom den nedåt starkt förtjockade foten, dels genom fär¬ gen, i det att foten upp till ringen samt hattens kant och midt äro gula, det öfriga åter hvitaktigt. I färg af- veko således dessa exemplar betydligt från Fries’ beskrif- ning, hvilket väl åtminstone till en del torde bero på de först funna exemplarens dåliga beskaffenhet, möj¬ ligen också på den sena årstiden (slutet af november). A. ( Galera ) pygmæo-affmis Fr. På den af E. Fries sjelf ombesörjda afbildningen af denna art finnas två olika former: 1) den af Fries beskrifna (den nedre ra¬ den på planschen) och 2) en, som det synes, från typen väsentligt afvikande, men märkvärdigt nog af Fries in¬ genstädes eljest omnämd form (den öfre raden på plan¬ schen), utmärkt genom ” lamellae latce , ventricosce , distantes ” (hufvudformen har ” lamellae tenues , confertœ ”), och, så¬ som det synes, nära slägt med A. ravidus Fr. Denna obeskrifna form fann Föredr. sista hösten i mängd å en gräsplan på Johannes kyrkogård i Stockholm; intet till hufvudformen sig närmande exemplar kunde upptäckas. Det syntes Föredr. högst sannolikt, att de båda formerna äro specifikt skilda. Huru deremot den nya formen för¬ håller sig till A. ravidus , måste Föredr. för närvarande lemna oafgjordt, och anbefalde den till svampkännares nog¬ grannare profiling. Den hade blifvit afritad för Riks- musei räkning. no A. (Hypholoma?) pyrotrichus Holmskj. Denna ut¬ märkt vackra, som det synes, endast en gang i Skandi¬ navien funna art hade anträffats hösten 1876 på Djur¬ gården nära Djurgårdsbrunn på ängsmark kring en ekstubbe. Besynnerligt nog hade de funna exemplaren rent svarta sporer, hvilket bekräftades både af E. Fri es och Th. M. Fries, för hvilka exemplar hade före¬ visats. Arten skulle således vara att utmönstra från Hypholoma och att öfverföra till den svartporiga serien af Agarici, inom hvilken emellertid intet mot Hypholoma svarande underslägte ännu blifvit urskildt. Dock om¬ nämnas i Fries’ Hymen. Eur., s. 313, två arter A. trypo- melas Batt. och A. gomphodes Batt., hvilka enligt beskrif- ningen måste anses tillhöra en inom den svartporiga se¬ rien mot Hypholoma svarande typ. Till denna vore så¬ ledes möjligen A. pyrotrichus att hänföra som en tredje art. Så intressant det än vore, att få den i den svartporiga serien befintliga luckan fyld, måste saken ännu anses allt för litet utredd. Det kuude väl också vara en möjlighet, att de båda serierna med svartröda och med svarta sporer ej äro tillräckligt skilda; inom den gulsporiga serien finnas ej obetydliga variationer i spor¬ färgen. Den 2 Maj 1883. Professor Y. Wittrock gjorde några meddelanden om mångformigheten hos slägtet Erythræas skandi¬ naviska typer. Af slägtets behandling i våra floror ledes man till den slutsatsen, att detsamma hos oss är ganska formfat- tigt, då blott tre arter, E. Centaurium (L.) Pers., E. litoralis Fr. (= E. linaricefolia Auct. plur.) och E. pulchella (Sw.) Fr., och dessa utan några subspecies eller varieteter, upptagas. Sådant är enligt Föredr. emellertid ej förhållandet. Särskildt i sydöstra delen af Sverige synes slägtet ega ett rätt verksamt utvecklingscentrum. Ill Der förekomma nemligen såväl ännu ej fixerade racer, som ock ej få väl skilj bara — och, såsom det synes, kon¬ stanta — former, hvilka på den systematiska rangskalan förtjena att uppföras dels såsom subspecies (eller möjli¬ gen species) och dels såsom varieteter. Bland dessa på¬ pekades särskildt ett par, nemligen l:o en af Föredr. i Ble¬ kinge anträffad form, hvilken ansågs närmast beslägtad med den äkta E. litoralis Turn, (non Fr.), och hvilken tills vidare betecknades med varietetsnamnet glomerata . Den utmärker sig bland annat genom att inom den florala regionen ega endast outvecklade mellanleder, och torde möjligen vara identisk med G. F. W. Meyers E. linar if olia b. capitata ; ett namn som den dock ej kan få bära, då detsamma tidigare blifvit af Willdenow användt för en annan Erythræa-form. 2:o omnämdes något utför¬ ligare en form, som enligt exemplar i D:r Otto Nordstedts och Lunds Botaniska Museums herbarier blifvit tagen af Kand. A. W. Thorén på Oland. Den öfverensstämmer fullständigt med en nyligen af den engelske botanisten F. Townsend urskild Erythrcea , som af honom benämnes E. capitata Willd. var. splicerocephala Towns. Denna har, liksom den blekingska, glomererad blomställning, men tillhör ej E. litoralis- typen, utan kommer närmast E. Centaurium sens, str.; ehuru den, såsom af Townsend framhålles skiljer sig från denna genom vissa egendom¬ liga karakterer i blommans byggnad. Af de båda nu nämda, liksom äfven af åtskilliga andra anmärknings¬ värda svenska Erythrcea- former förevisades och demon¬ strerades exemplar. Föredr. uttalade såsom sin afsigt att återkomma till ämnet, sedan han vid en tilltänkt resa till Gotland och Öland fått tillfälle att studera en del der förekommande egendomliga former i naturen. Till sist uttryckte han den önskan att få låna eller för Riksmusei räkning tillbyta sig de i ett eller annat af- seende intressanta Erythræa-former, som redan kunna 112 vara eller under den stundande sommarens botaniska ströftåg möjligen kunna blifva tillvaratagna. Adjunkten J. Erikssoii föreläde och demonstrerade Fungi parasitici scandinavici exsiccati, Fase. 2 och Fase. 3. Till dessa fasciklar hade bidrag lemnats af herrar C. J. Johansson, G. Lagerheim, E. Ljungström, O. Nordstedt och V. Wittrock. Fase. 2 innehöll 57 former ( 50 arter), deraf 5 Usti- lagineae, 27 Uredineae, 2 Hymenomycetes, 4 Discomyce- tes, 11 Pyrenomycetes och 8 Oomycetes. Bland Pyreno- mycetes forekom en ny art Cercospora Paridis Erikss. nov. spec. Bland former, som för öfrigt voro af ett sär- skildt intresse i ett eller annat afseende, framhöll Föredr. Puccinia Malvacearum Mont, från Skåne, F. Fergussoni Berk. & Br. från Jemtland, Sclerotium rhizodes Awd. från Stockholm, Cladosporium herbarum Link. (å ”ör-råg”) från Vestergötland, Fusicladium dendriticum (Wallr.) Fuck# från Stockholm, Peronospora alsinearum Casp. f. Halian- thi nov. f. (å Halianthus peploides) från Skåne, P. sordida Berk, från Stockholm och Cy stopus candidus (Pers.) Lév. å Thlaspi perfoliatum från Stockholm. Fasc. 3 innehöll 60 former (50 arter), deraf 3 Usti- lagineae, 36 Uredineae, och 21 Pyrenomycetes. Bland de sistnämda förekommo två nya arter Microsphaera ferru¬ ginea Erikss, nov. spec, och Oidium Hyssopi Erikss, nov. spec. För öfrigt framhöllos bland intressanta former i denna fascikel Tuburcinia Trientalis Berk. & Br. från Stockholm, Puccinia Tanaceti DC. f. Helianthi Schwein. från Stockholm, Triphragmium Ulmariae (Schum.) Link. (både aecidie- och teleutospor-stadier) från Stockholm, Phragmidium subcorticium (Schrank.) Wint. (aecidie-sta- dium) å Rosa rubrifolia från Stockholm, Venturia Dic- hiei (B. & Br.) Ces. & De Not. från Medelpad, Podo- sphaera oxyacanthae (DC.) De By. från Stockholm, Ery - siphe lamprocarpa (Wallr.) Lév. å Girsium heter ophyllum 113 från Stockholm och å Plantago maritima från Bohuslän samt Oidium Chrysanthemi Rabh. från Stockholm. Densamme förevisade derpå en Karttabell utvi¬ sande potatis-sjukans utbredning inom Sverige 1874 — 1882. Denna tabell var uppgjord i skalan 1: 12000000 efter större kartor, som utförts af chefen för statistiska centralbyrån Ofverdirektören Elis Sidenbladh for åren 1874 — 78 och af t. f. aktuarien i samma byrå d:r Hjalmar Gullberg för åren 1879 — 82, allt med led¬ ning af de sedan 1874 årligen till Byrån inkommande (omkring 525) länsmansrapporterna. Af denna tabell, hvilken kommer att åtfölja en snart utkommande bro¬ schyr om potatissjukan, framgick bland annat, att det sista året varit det af nämda farsot svårast hemsökta. Adjunkten G. Tiselius omtalade och förevisade åt¬ skilliga Varieteter af det vanligen odlade höst- h vete t, Triticum vulgare L. hibernum, hvilka va¬ rieteter flera år odlats å små rutor i den s. k. Bota¬ niska Trädgården vid Ultuna. 8 mera konstanta varie¬ teter hade iakttagits, nämligen 4 af gruppen T. vulg. hib. muticum , en brun luden, en brun glatt, en hvit lu¬ den och en hvit glatt, hvilka alla sakna borst, åtminstone mera utvecklade sådana; samt 4 af gruppen T. vulg . hib,, en brun luden, en brun glatt, en hvit luden, en hvit glatt, hvilka alla hafva långa, utvecklade borst. Inga öfvergångar i afseende på ludenhet, knappast i afseende på färg, hade iakttagits, utan hade nämda former flera år å rad visat sig konstanta. Lektor S. Almqvist talade om Juncus filiformis L. var. pusilla Fr. och om Poa stricta Lindeberg. I Sum. Veget. Scand. upptager E. Fries under Jun¬ cus filiformis en var. pusilla , som hvarken blifvit beskrif- ven eller sedermera omtalad. Af denna form förekomma i Riksmusei samlingar talrika exemplar, tagna i Torn. Lpm. af L. L. Laestadius, förmodligen formens förste upp- Bot. Notiser 1883. 8 114 täckare. Den är vanligen lågväxt (qvartershög eller min¬ dre). Stödladet under blomställningen är mycket kor¬ tare än strået, hvilket ger den ett egendomligt utseende, påminnande om J. trifidus (med hvilken art J. filiformis väl också är rätt nära beslägtad). På en stor del af de från rotstocken utskjutande stråna, bär den öfversta af de nedtill sittande slidorna, i st. f. det lilla for J. filiformis karakteristiska borstlika ämnet till skifva, en fullt utvecklad skifva, så lång att den når öfver strået jemte stödbladet — ett förhållande alldeles exceptionelt inom den afdelning af slägtet Juncus , dit J. filiformis hör. Samma form är af O. R. Fries tagen i Norrbotten vid Björkfors, Nederkalix sn., 181/a58, hvilket visar att den ej är uteslutande alpinsk. Intressant vore att få veta mer om dess utbredning, liksom om hur pass konstant den är, hvarför Föredr. rekommenderade den åt deras uppmärksamhet, som i sommar hafva tillfälle att besöka fjällen eller det öfriga nordliga Sverige. Först C. Hartman och sedan Föredr. hade uppgifvit Poa strida för Jemtland. En närmare undersökning hade emellertid öfvertygat Föredr., att den form, som är all¬ män i den öfversta delen af den alpina regionen på Jemtlands och Herjedalens högsta fjäll (förmodligen äf- ven på andra trakter; Föredr. hade sett den både från Dovre och Lui. Lpm.) ej är den rätta Poa strida Lindeb., hvilken Föredr. aldrig sett annat än från Dovre. Under det denna genom de mycket smala skärmfjällen, vippans mörkt brunvioletta färg och något krypande skott påmin¬ ner om ^P^cenisia, eger den förra P alpina’ s breda skärm¬ fjäll, blekt blåviolett vippa och skottbildning som P laxa. Från denna sistnämda skiljes den lätt genom ständigt axgroende och under blomningen utbredd vippa, från P. alpina vivipara bäst genom bladen, hvilka äro Bammanvikna, uppåtrik tade, jemt afsmalnande mot spet¬ sen och alltså der ej huflikt sammandragna, under det bladen hos P. alpina äro platta, rakt utåtriktade, ännu 115 nära spetsen ganska breda, der tvärt och huflikt sam¬ mandragna; dessutom är vippan mycket glesare och starkt o lutande. På Areskutan åtminstone höll sig denna form konstant skild både från P. alpina och P. laxa. Den syntes Föredr. likasom P. laxa lämpligast kunna upp¬ ställas som underart under P alpina , och föreslogs för den samma namnet * jemtlandica. Densamme höll derefter ett längre föredrag om Blomdiagrammer hos den dubbla Balsamina hor¬ tensis, hos Polygoneae, hos Montia m. fl. växter. Med anledning af den långt framskridna tiden upp¬ sköts diskussionen om de af Föredr. i detta föredrag framstälda åsigterna till första höstsammankomsten, hva¬ dan ock det utförligare refererandet af föredraget upp- skjutes till samma tid. Prof. Hjalmar Holmgren omtalade, att han för flera år sedan iakttagit hos torkade (ej pressade) exemplar af Orchis militaris m. fl. orchideer en under lång tid fortvarande stark doft af vanilj och efter dess försvinnande en likaledes stark doft af vårbrodd. Jakor Eriksson. På Nordenskiölds expedition till Grönland inneva¬ rande sommar kommer botaniken att representeras af geologen d:r A. Nathorst och läkaren Aug. Berlin samt grefve H. Strömfeld, som kommer att stanna på Island. Som botanist på den till Grönlands ostkust i år af- gångna danska expeditionen medföljde Conrad Eberlin. Genom resolution af den 28 apr. har H. Maj:t Konungen af Danmark af därtill anslagne medel utdelat följande understöd : till fortsatt utgifvande af Flora daniea 1296 kr.; till Botanisk Tidsskrift 400 kr.; till Naturhistorisk Tidskrift 900 kr.; till Naturhistorisk Forenings Videnskabelige Meddelelser 400 kr,; åt Cand. mag. Hjal¬ mar Kiærskou og Samsöe Lund till utgifvande af en monografisk bearbetning af de arter och varieteter af kål, som passa för odling i Danmark 500 kr. ; åt prof. J. Lange till fortsatta studier öfver Grönlands mossflora 500 kr. Den binära nomenklaturens upptäckare. Att Linné var den, som gjorde bruket af artnamn allmänt, är obe¬ stridligt. Före honom inskränktes visserligen stundom beskrifningen eller diagnosen på arten till ett ord, så att därigenom oafsigtligt bildades ett artnamn, men detta förhållande förekom endast undantagsvis. Nu lär man emellertid (enligt compt. rend. tom. XCV pag. 352) fun¬ nit, att det dock omkring 200 år före Linné funnits en person, som användt den binära nomenklaturen i större skala. Det var Pierre Belon från Mans uti sitt i Paris 1558 utgifna arbete: ”Les remontrances sur le défaut du labour et culture des plantes et de la cognoissance d’icel¬ les”. Man återfinner där åtskilliga ännu brukliga namn såsom Berberis vulgaris, Sorbus Aucuparia, Morus alba och nigra, Sorbus torminalis. Tribulus terrestris, Smilax aspera, Veratrum nigrum etc. Hos Svan ström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas: Grått blompressningspapper format 306x445 m. m. Pris pr ris 3:so Hvitt „ o „ 360x445 „ „ „ „ 10: — Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ ,, „ „ 6: — „ hvit „ „ « 290x465 „ „ „ „ 9: so. Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Innehåll: N. C. Kindberg, Rättelser och tillägg till ”Novitier för Sveriges och Norges mossflora”. — L. M. Neuman, Studier öf¬ ver Skånes och Hallands flora. — Fr. Behm, Ur ”Anteckningar från en botanisk resa från Östersund till Meraker i Norge, sommaren 1881”. — Literaturöfversigt: C. J. Lindeberg, Herbarium Ruborum Scandinaviæ. — Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. — Re.sande botanister. — Anslag. — Den binära nomenklaturens upptäckare. — Annons. Lund, Fr .Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 18'7!$S3. Normal förekomst af masurbildningar hos slägtet Eucalyptus, Lehr. Af Bengt Jönsson. Yeclartacle utväxter af en eller annan form på stam¬ men och företrädesvis på stammens nedre del hos träd- artade växter är en ingalunda sällsynt företeelse. De halva äfven ofta varit föremål för botanisters uppmärk¬ samhet från längre tider tillbaka och hafva beskrifvits under många olika namn. Afse vi från sådana fall, der parasiter varit den verkande orsaken, uppställas enligt den numera lierrskande uppfattningen dylika utväxter under tvenne liufvudtyper. Antingen hafva de väckts till lif af yttre skadliga inverkningar och äro sålunda af mera utpräglad patologisk art, eller hafva de framkallats af knoppar, h vilka hämmats i sin utveckling. I förra hänseendet kallas de ”Ueberwallungen” i det sem.i e ma¬ surbildningar. Huruvida nu denna uppdelning får anses strängt ta¬ get rigtig eller tillfredsställande torde med den kunskap vi hittills om dessa utväxter ega lemnas derhän. Som bekant äro vi långt ifrån på det klara med kännedomen om de nämnda bikinin games verkliga natur och kunna derför ej med bestämdhet säga, huru man har att in¬ ordna de särskilda fallen i system. I alla fall har man skäl att hysa tvifvel, huruvida de ansvällningar, som in¬ rangerats under benämning af masurbildningar, alltid kommit på sin rätta plats. De uppgifter, som Fkank meddelat öfver utvecklings- sättet för de hos vår vanliga ask allmänt förekommande s. k. maserkröpfen, hafva nemligen lärt oss att ej allt, som uppfattats såsom utväxter af masurnatur, får såsom sådana betraktas. Af Franks undersökningar framgår, att i fråga 118 varande maserkröpfen alls icke hafva med adventivknop- par att göra, utan att deras framträdande står i orsaks¬ samband med små springor i periderman. Maserkröpfen hos asken äro rena laderingsprodukter och få ej hänföras under masurbildningar *). I hvad mån dessa iakttagelser kunna tinna sin till- lämpning för liknande ansvällningar hos andra träd, låter sig ingalunda bestämmas af detta specialfall. De äro dock af synnerligt intresse, enär de visa, att vår uppfatt¬ ning af masurbildningar i främsta rummet kräfver en genomgående kontrollering, och att vår kunskap på detta område inom botaniken är allt för ofullständig, för att de här afsedda morfologiska förhållandena skola kunna anses vara tillräckligt och tillfredsställande belysta. I den följande redogörelsen, som omfattar undersök¬ ningar af till yttre utseende och inre byggnad något så när liknande bildningar hos slägtet Eucalyptus, Lehr., skola vi finna att saken gestaltar sig på ett annat anmärknings- värdt sätt. Här erhålla vi ett exempel på masurbildning i ordets egentliga bemärkelse; det är dock en masurbildning, som grundad på vissa yttre och inre verkande orsaker öf- vergått uti en slags normalitet, som åter står i nära sam¬ band med fysiologiska förhållanden af så pass utpräglad natur, att den möjligen derj ernte skulle kunna lemna godt bidrag till tydning af här afsedda morfologiska fråga. Till hvilken grad dessa hos Eucalyptus funna fakta kunna göra något anspråk på giltighet äfven för liknande bildningar hos andra trädartade växter, få framtida undersökningar afgöra, då mina forskningar ännu ej gått utom detta slägte. Emellertid skulle, om man på förhand dömer efter yttre likhet, åtskilliga exempel kunna anföras, vid hvilka man skulle känna sig frestad för jemförelser icke allenast med hänsyn till den yttre likheten utan äfven med hänsyn till grundorsakerna för dylika ansvällningars uppkomst. *) Handb. d. Botanik, Schenk; sid. 399. 119 Sålunda finner man nemligen ofta stamansvällningar hos Eucalyptus ’ samslägtingar. Det händer ej så säl¬ lan, att representanter af Myrtaceernas familj, t. ex. Myr¬ tus communis, arter af slägtet Melaleuca samt framförallt ett större antal Callistemon- species, ega utväxter jemför- liga med dem hos Eucalyptus om också ej så tydligt markerade eller så regelbundet förekommande. Äfven från andra håll kunna exempel hem tas, hvilka måhända vid närmare granskning voro att hänföra till samma ka¬ tegori. Hurusom helst ega vi i ansvällningar ne hos Euca¬ lyptus bildningar, hvilkas orsaksförbindelse med knopp¬ bildning är fullt klar och tydlig; (jmfr R,. Hartig, Forsti. Culturpfl. 1852, sidd. 116, 306). Så vidt jag har mig bekant har denna morfologiska egendomlighet hos Eucalyptus inom literaturen endast en gång varit föremål för omnämnande. Detta är dertill helt kort och ofullständigt och refererar sig endast till en art. I ”einige Beobachtungen an Eucalyptus globulus Lab.” har Th. Irmisch omtalat några rundade, knöllika utväxter hos nämnda växtart, hvilka med växtens tillta¬ gande ålder samlas intill hvarandra såsom halfrunda, plattryckta svulster som tillsammans bilda en kraglik an¬ svällning öfver rothalsen i eller under jordytan *). Med undantag af denna i aldra största korthet fattade ma- kroskopiska beskrifning har jag ej kunnat finna nå¬ gra uttalanden i tryck, hvilka beröra dessa bildningars förekomst i allmänhet och ännu mindre någon uttalad antydan om dessa bildningars egentliga väsen. Hos vissa arter af slägtet Eucalyptus märker man en anmärkningsvärd sträfvan att producera ansvällningar på stammen och karakterisera sig i detta hänseende framför *) Zeitschr. f. ges. Naturw. Bd. 48, 1876. — F. v% Müllers Eucalyptographia liar jag ej haft tillgång till. Den af Briosi (R. accadem. dei Lincei, ser. 3) omnämnda och redan förut af Irmisch påpekade ringformiga uppsvallningen å hypokotyla delen hos E. globulus hör ej hit. 120 andra arter inom slagtet. Till dessa hör bland andra äfven E. sideroxylon. Då denna art dessutom är allmänt representerad i växthus och sålunda utgör ett lätt till¬ gängligt undersökningsmaterial, har den i främsta rum¬ met legat till grund för våra specialundersökningar. Den kommer äfven att ligga till grund för sjelfva sakfram¬ ställningen och återgifver i undersökningsresultat i huf- vudsak det, som karakteriserar samtliga de Eucalyptus - arter (ett undantag), som jag varit i tillfälle att närmare granska. Af andra arter eller former (ungefär 40), som van¬ ligen förekomma i bot. trädgårdar och frånsedt små ovig- tiga och betydelselösa af vi kelser på det närmaste ansluta sig till E • sideroxylon och äfvenledes inbegripas under samma beskrifning, nämnas här: E. globulus , E. excelsa , E. vimi¬ nalis, E. diver sifolia, E. resinifer , E. Eugenioides , E. Stu - artiana , E. pilularis , E. odorata , E. piperita , E. salig¬ na , E. Plochianum , E cyanophylla , if. meliodora , E. robusta, E. rostrata , if. dealbata , if. goniocalyx m. fl. För att återkalla i minnet utseendet af de utväxter som här afses och för att utgöra en orienterande utgångs¬ punkt för vår redogörelse hänvisas strax till hg. 12. Denna afbildning återger i naturlig storlek nedre stam¬ delen af E. sideroxylon och visar en ganska tydlig ut- vecklingsserie från yngre till äldre stadier. Hos nästan alla exemplar af Eucalyptus- arter *) jag sett äfvensom hos alla former eller species (undantag: E. colossea') påträffas på stammens nedersta del något öfver jordytan ett större eller mindre antal ansvällningar. Dessa ansvällningar äro mer eller mindre utvecklade, allt efter som de skilda species haft ett i högre eller lägre grad utprägladt anlag för alstrandet af utväxter eller de olika exemplaren varit i större eller mindre växtkraft. Alltid hafva de haft samma karakteristiska form och ett *) Jag liar bland annat äfven för detta ändamål gjort iaktta¬ gelser inom flertalet af de bot. trädgårdarne inom Tyskland samt i bot. trädgårdarne i Lund och Köpenhamn. utseende, som närmast skulle kunna förliknas vid vårt- iika svulster. En gemensam egenskap för dem alla är, att de med bred basis äro fästade på stammen. Deras olika väfnader, från korken till och med veden, står i en jemn oeli oaf bruten förbindelse med motsvarande väf- nadsparti i stammen, hvarigenom också en obehindrad näringskommunikation existerar. De äro ovanligt stora i förhållande till stammens tjocklek och plantornas ålder; särdeles hos de yngre plantorna äro de i ögon fallande. Då växten blir äldre träda de till en viss grad tillbaka och äro mindre markerade. De sammansmälta dervid till en gemensam knöllik eller mantelformig uppsvällning kring stammens bas och ställa sig jemlika med utvid- ningar på samma ställe af stammen hos åtskilliga andra träd, der dylika utvidgningar helt säkert hafva helt an¬ dra fysiologiska grunder för sin tillvaro De tillfällen, då exemplar af Eucalyptus- arter visat sig ej vara i besittning af något som helst spår till an¬ svällningar inskränka sig till sex och hafva tillhört så¬ dana arter, som i öfriga fall egt sådana. Af de anstäkla undersökningarne har dessutom framgått, såsom vi längre fram skola erfara, och bestämda skäl tala derför, att dessa undantagsfall härröra från abortiering och äro att be¬ trakta såsom sådana: att de sålunda ej tala emot ansvällnin- garnes normala förekomst hos Eucalyptus. Oförklarlig deremot är den konstanta frånvaron af någonsom helst antydan till dylika bildningar hos E. colossea, hvilken jag varit i tillfälle att observera i sju exemplar. Möjligen rå¬ der hos denna Eucalyptus- form större harmoni mellan tillväxt och näringstillförsel än hos dess samarter. De annars verkande orsakerna äro för öfrigt för handen och fullkomligt likartade med dem vi funnit verksamma för framdrifvande af de i alla öfriga fall normalt återkom¬ mande ansvällningarne. Som väl bekant är plantas arter af Eucalyptus syn¬ nerligen lätt och växa jemförelsevis hastigt och med en 122 ej vanlig frodighet. Lika hastigt och frodigt utveckla sig på plantornas stammar de meromnämnda utväxterna. De första för blotta ögat märkbara antydningarne till desamma framställa sig såsom små upphöjningar på stam¬ ytan och detta redan vid en tidpunkt, då de unga plan¬ torna endast uppnått en höjd af tre till fem tum. Under fortsatt tillväxt öfvergå de små utbugtningarne uti bul- ber af knappnålshufvuds storlek. Deras plats är alltjemt öfver ärr efter affallna blad; dock förekomma de aldrig, att döma efter de fall jag sett, öfver spåren efter de tem- ligen länge qvarsittande och såsom respirationsblad äf- venledes fungerande hjertbladen. Att börja med fram¬ kommer vanligen endast en utväxt. Två kunna dock ibland finnas och sitta då antingen gent emot hvarandra eller på olika höjd beroende helt naturligt derpå, om de tillhöra samma eller olika bladpar. Antalet ökas emel¬ lertid ganska raskt, så att under loppet af första året ända till tio finnas anlagda och mer eller mindre utveck¬ lade. Denna första årets produktion liksom totalsumman af ansvällningar är dock ytterst varierande och förestaf- vas enligt lätt förklarliga skäl af de rådande vilkorliga förhållandena. Enligt regeln äro ansvällningarne belägna temligen nära hvarandra och intaga sin plats alltid på nedre stamdelen. Under hela första och under början af andra året förblifva de enkla och ernå en utveckling, som är att närmast jemföra med storleken af en ärt. Afven härutinnan råder dock stor omvexling; så inträffar ej sällan, att ansvällningar tillkomma, hvilka redan under första året ej mera äro enkla eller som efter slutad års¬ period uppnått storleken af en nöt. Till bredd och höjd öfverskrida de ofta ganska betydligt moderstammens tvär¬ genomskärning. De äro för resten i detta stadium på ytan släta och utan andra ojemnheter än de, som föror¬ sakas af en här i likhet med hos stammen fortskriden korkbildning. Retraktar man dem medelst lup skall man lätt observera här och der ljusare prickar, som stundom 123 hafva en i grönt skiftande färg. Någon gång kunna dessa vara något upphöjda och matt glänsande. De äro hufvudsakligen belägna på ansvällningarnes från stammen vettande sida och närmade i grupper, som då äro för¬ lagda mot ansvällningens kanter. Efter första året och under närmast följande år för¬ siggå förändringar, hvilka medföra åtskilliga omvex- lingar i form (jemfr. fig. 12, a, b, c). Dessa formför¬ ändringar inträda först hos de äldsta d. v. s. de neder¬ sta och gå härifrån successive uppåt. På hvarje utväxts yta börja små ojemnheter visa sig med alldeles samma utseende, som karakteriserade den svaga början till de enkla ursprungliga utväxterna. De hafva äfven alldeles samma utvecklingssätt som dessa (fig. 12, b). De på detta sätt bildade sekundära vårtutväxter förete derför också i allt samma egenskaper, som utmärkte de primära. Ett dylikt återupprepande i tillväxandet af vårtutväxter kan vidare förnyas, så att vi sålunda erhålla ansvällnin¬ gar af tredje eller fjerde ordningen. Förloppet i utveck¬ lingen är här också alldeles densamma som vid de pri¬ mära eller sekundära utväxterna. De förut omtalade prickarne äro hos dessa ansvällningar af andra eller högre grad ännu tydligare och mera grupperade och synas för obeväpnadt öga som ljusgröna, något upphöjda matt- glänsande fläckar. Ser man närmare efter, hvarest på ytan af de primära ansvällningarne de sekundära fram¬ komma, kan man i de fleste fall vara säker på att kunna markera dem på de ställen der knoppar lågo närmade intill hvarandra eller voro gruppvis ordnade. Särdeles tydligt framträder anordningen på äldre stammar, på hvilka korken affjällats. Det skrofulösa yttre, som ansvällningarne på anförda sätt erhålla, går emellertid med tiden förloradt i samma mån som ojemnheter na försvinna. Samtidigt med ansvällningarnes sekundära utveck¬ lingsprocess utvidga sig de särskilda utväxterna åt alla 124 håll, dock företrädesvis nedåt och åt sidorna. De närma sig derigenom hvarandra och sammanstöta med sina gran¬ nar och meddela sålunda åt nedre delen af stammen ett knölpåklikt utseende (lig. 15). Vid ännu längre fortskri¬ den utveckling smälta de samman i ordning nedifrån uppåt, så att det slutligen är svårt att bestämma, hvar gränsen mellan de ursprungligen skilda utväxterna ligger, eller hvar utväxternas första utgångspunkt funnits. En sista slutlig följd blir, att stammen kom¬ mer att nedtill ringformigt omgifvas af en enda sam¬ manhängande svulst. En sådan svulst kan dervid (t. ex. E. globulus nr. fl.) antaga formen af en kraglik bildning *), eller få utseendet af en lökfor mig svullnad ( E . cyano - phylla m. fl.) eller skjuta högre upp på stammen och som en tjock mantel omsluta densamma (E. sideroxylon m. fl.). Dessa påpekade hufvudformer få dock ej betraktas såsom fullt konstanta utan äro tvärtom underkastade stor va¬ riation och sammanbundna genom ständiga öfvergångar. Beträffande den öfre gränsen för ansvällningars uppträ¬ dande på moderstammen kan intet med bestämdhet utta¬ las. Att enkla utväxter kunna framkomma temligen högt upp på stammen har jag visserligen funnit någongång **), men att döma efter det vanligast förekommande fallet, torde man vara berättigad att påstå, att den egent¬ liga platsen för framalstringen af ansvällningar är nedersta stamdelen. Säkert är, att den genom sammansmältning uppkomna ansvällningen aldrig öfverskrider det aldra ne¬ dersta partiet af stammen. Någon gång om ock högst sällan händer det, att tvenne utväxter sitta bredvid hvarandra öfver ett och samma bladärr, eller också att tvenne utväxter sitta tätt *) Irmisch 1. c. **) Hos Melaleuca sp. sutto åtta par enkla ansvällningar med en höjdgräns af 2 1/2 fot öfver jordytan. På stammen af ett äldre exemplar af Myrtus communis ß microphylla träffades små hassel¬ nötstora utväxter på en höjd af 4 fot öfver marken. öfver hvarandra på angifna plats; i sista fallet finnes all¬ tid en gren mellan de båda utväxterna och den öfre an¬ svällningen är mindre och liksom pressad mellan grenen och moderstammen. Sådana undantagsfall kunna vara möjliga, om en divergens inom härden för tillväxten in¬ träder, då en ansvällning tudelas paralelt med stammens längdaxel, eller också om ansvällningar anlagts såväl un¬ der som Öfver den utväxande primära knoppen i en och samma bladvinkel. De stödjande bladen falla temligen tidigt af och framförallt de blad, i hvars vinklar seder¬ mera ansvällningar finnas. Hjertbladen sitta deremot jemförelsevis längre och fungera vid assimilationen, ehuru de i tur och ordning vissna bort före de vegetativa bla¬ den. I deras vinklar träffas aldrig ansvällningar. Den första möjliga platsen for en ansvällning är derför öfver det första vegetativa bladet. De fysiologiska företeelser, som närmast anknyta sig till berörda ansvällningar och såsom yttersta grundorsa¬ ker påverka framdrifvandet af dylika lokaliserade utväx¬ ter, måste i alla händelser uppträda under en form och med en intensitet, som ensamt kan förklara en så pass beständig närvaro af dessa karakteristiska bildningar, något som ingalunda representerar det minst intresseväc¬ kande i här afhandlade sakförhållande. I dem måste vi också söka den nödiga förklaring, som fordras för att fullt inse vigten och betydelsen af sådana utväxter för specielt slägtet Eucalyptus. För att finna svaret härpå måste vi först upptaga till behandling det utvecklingshistori- ska elementet och sålunda gå tillbaka till de aldra för¬ sta antydningarne och sedan följa dessa genom alla dess utvecklingsfaser. Enligt Franks förut citerade iakttagelser ligger or¬ saken till förekomsten af de hos asken bekanta ”maser- kröpfen” uti yttre sårnad. Det låg naturligtvis nära till hands att för vårt särskilda fall se till, om icke äfven här samma orsak var verksam. En serie af unga plan- tor från ett utvecklingsstadium, då de aldra första bladen utvecklats, till det stadium, då tydliga svulster visade sig på stamytan, underkastades mikroskopisk under¬ sökning. En liknande undersökning företogs med hänsyn till bladvinklarne uppifrån och så långt ned på stammen hos äldre exemplar, att de svaga upphöjningarne känne¬ tecknat sig såsom ansvällningar af beskrifvet utseende och form. I intetdera fallet förelåg något skäl, som ta¬ lade för likhet i uppkomstsätt. Upprepade kontrollun¬ dersökningar visade tvärtom, att barken vid hvarje till¬ fälle var och förblef oskadad. Något blottande af den inre väfnaden och en käraf genom luftens tillträde fram¬ kallad irritation kunde ej uppställas såsom uppliofvet till sekundär celldelning och lokal väfnadsförökning. Sprin¬ gor på äldre ansvällningar kunna visserligen förekomma, men dessa äro långt senare inträdande följder af ett för kraftigt växande och äro således af sekundär art. Den antagna möjligheten måste derför uteslutas, och vår uppmärksamhet rigtas på andra verkande omständigheter # Ställes ett i full växtkraft befintligt, ett till tvåårigt exemplar af E. siäeroxylon eller af någon annan af de Eucalyptus-arter, som äro mera kända för egenskapen att drifva ansvällningar, under mindre gynsamma yttre för¬ hållande, så att den normala lifsverksamheten lider in¬ trång (hvilket visar sig deri, att de öfversta grenarne och toppen särdeles märkbart aftyna och vissna bort) följer en riklig nyskottbildning vid stammens bas. Detta är en helt naturlig och bekant konseqvens. Det anmärk¬ ningsvärda ligger dock deri, att dessa nyskott fram¬ skjuta ensamt ur ansvällningarne. Det antal nyskott, som på detta sätt tillkommer hvarje ansvällning, är härvid ganska betydligt och bestiger sig ofta till 40 eller 50. Den hastighet och synbarliga lätthet livarmed nyskott- bildningen försiggår är också beaktansvärd. Uppdrager man nya plantor af en Eucalyptus- art och observerar närmare de olika individerna skall man 127 finna att tidpunkten för ansvällningars uppkomst är högst ojeum fördelad för desamma. Några erhålla sådana tem- ligen snart, andra deremot liafva fortfarande jemn och slät stamyta. Ehuru det i de aldra flesta fall inträffar, att utväxter visa sig under förra hälften af första året, liafva dock, som redan anfördt är, några exemplar hållit sig fria från alla spår till sådana äfven under andra året. Om de längre tid förblifva befriade härifrån kan jag ej afgöra, då jag ej varit i tillfälle att på den göra fortsatta observationer. Jemför man sådana individer, som liksom erbjuda större motståndskraft mot ansväll- ningsproceduren, med öfriga individer, ser man genast en skilnad dememellan. De förra äro nemligen alltid kraftigare och frodigare utvecklade och ligga relativt taget öfver i växtkraft och frodighet. Med ledning af dessa iakttagelsér ansåg jag mig i första hand böra fästa mig vid knoppanläggningen ; jag måste följa densamma i dess olika utvecklingsskeden för att utforska huruvida knopparnes utveckling stode i nå¬ got orsakssamband med den påpekade egendomligheten hos Eucalyptus- arterna. Såsom undersökningsmaterial användes dels äldre exemplar dels unga plantor af E. sider oxyton, E. globulus samt åtskilliga andra i förelig¬ gande fall mera karakteriserade Eucalyptus- former. Me¬ delst längd- och tvärsnitt i olika rigtningar genomgicks i kortinuerlig följd hela utvecklingsgången från dess början till dess slut. Fig. 1 — 3 torde lemna oss en något så när öfver- skådlig blick af utvecklingsförloppet och leder genast vår uppmärksamhet på fullt motsvarande förhållande hos Gle- ditschia *) m. ff. samt delvis liknande fall hos Actinidia polygama **). Yi ega ett utvecklingssätt, hvilket i enlig¬ het med hvad Hansen redan konstaterat såsom norme- *) Hansen, Abh. d. Senkenb. Ges. XII, sid. 147 (sid. 169, Tab. VI figg. 40—43). **) Bot. Centralbi. 1883, sid. 207. 128 rande för knoppar hos samtliga trädartade växter har till slutföljd sofvande knoppar eller ögon. Den första knoppen, som i ett bladveck anlägges och som vi vilja kalla primärknoppen (figg. 1. 2. 4. 9), ut¬ vecklas först och främst tidigt och hastigt, så att den re¬ dan vunnit ett godt stycke i utveckling, då följande knopp börjar träda fram (hg. 2). Den har redan då hunnit antaga den långsträckta form, som utmärker densamma (jmfr. hg. 4). I den jemförelsevis trubbiga vinkel, som finnes mellan bladet och stammen, fortsättes anläggnin¬ gen af nya knoppar, förnämligast nedåt men äfven uppåt räknadt från den primära knoppen. En frisk delnings- väfnad bibehåller sig och ger upphof till de nya knopp¬ anlagen, det ena utanför eller ofvanför det andra, allt efter som de väckas till lif under eller öfver primär¬ knoppen. Genom bladvinkelns utvidgning beredes plats för nybildningsväfnadens fortfarande verksamhet. Någon¬ gång tillkomma nya knoppanlag, som äro sidostälda i förhållande till anlag af lägre ordning (tig. 5). Antalet af de på olika plats anlagda knopparne af skilda ordnin¬ gar är i högsta grad varierande: en slutsumma af 5 — 6 är ej sällsynt. I samma mån emellertid som knoppförök¬ ningen fortskrider försiggår en genom celldelning i öfver- och underliggande väfnadsdelar förorsakad svällning, som ganska säkert står i förening med närvaron af ett oaf- brutet verksamt meristem. Genom denna svällningspro- cess stänges' vinkeln sålunda, att knoppar af sekundär till högre ordning inbäddas under ett tak af cellväfnad, som uppstått genom sammansmältning af nämnda sväl¬ lande parti af stam och bladbas. Sammanslutningen sker på det sättet, att epidermis Kigges inti li epider¬ mis, det i kutikulardelarne afsatte kutinet löses ocli ingår i cellinnehållet och epidermiscellerna upptagas i cel 1 - väfnaden såsom vanliga barkceller (ligg. 3, 8). Den pri¬ mära knoppen skjutes uppåt och utåt och kommer häri¬ genom utom denna omslutning (figg. 4, 7). Stundom är 129 llfveii den sekundära knoppen nog lycklig att äfvenledes förblifva fri (hg. 7). Någongång abortieras primärknop- pen fullständigt; i så fall linnes endast sofvande knoppar, för lianden (fig. 3). De inneslutna knopparne äro full¬ ständigt fritt stälda under sin betäckning (figg. 5, 7, 8) och inneslutas på så sätt inom kamrar der vattnen inta¬ ges af knopparne sjelfva och delvis af dessas moderväfnad och taket utgöres af en parenkymatisk väfnad, som till¬ hör den genom sammansmältning uppkomna betäckningen för knopparne. På denna ståndpunkt qvarstå åtminstone de högre uppå stammen belägna knopparna, och man har sedan ej någon erfarenhet af deras tillvaro; de förblifva i flesta fäll för framtiden sofvande. I de nedersta bladens vinklar deremot afstannar ej utvecklingen härmed. Taga vi till exempel till undersökningsobjekt helt unga plantor och följa dem i serie i deras tillväxt, få vi en ordnings¬ följd af vidare utvecklingsfaser som följa efter nämnda hvilestadium. Den förut omtalade verksamheten hos me- ristemväfnaden har i föreliggande fäll ej upphört utan fortsättes. Med en fortsatt knoppanläggning, som härmed är förenad följer å andra sidan en likaledes fortgående svallning af öfverliggande väfnad. Celldelningar ega rum i regelrätt ordning men med en intensitet på ett begrän- sadt ställe, som medför tillkomsten af de ansvällningar, som vi förut lärt känna, och livilkas utveckling redan makroskopiskt skildrats. Vid denna lokala ansvällning äro stammens väfnader allt fortgent i oafbruten förbindelse med väfnaderna uti ansvälluingarne. Den enda olikhet mellan dessa, som är fortjent af omnämnande, rör veden. Dennes element er¬ hålla som vanligt i masurbildningar en oregelmässig form och läge. Under fortgången af ansvällningens tillväxt ökas meristemets utbredning. Den ursprungligen enda härden för nybildning af knoppar uppdelas dock i allt fler och fler skilda delningscentra, som samtidigt flyttas 130 i sär till de olika delarne af ansvällningar och här slut¬ ligen framkalla de sekundära, tertiära o. s. v. upphöj¬ ningar, som just prägla det egendomliga i utseendet hos ansvällningarna på mer än ett år gamla stammar. Under denna förflyttning eger samtidigt riklig knopp¬ bildning rum och kan man häraf sluta sig till hvilken mängd af knoppanhig, som på detta sätt produceras. Knopproduktionen står i proportion till ansvällningens massa och är således högst variabel. Knopparne hålla sig jemte sitt modermeristem alltjemt på kambiets nivå och intaga på detta sätt en bestämd plats inom ansväll¬ ningen under den i jemna steg med ansvällningens ut¬ veckling fortgående förflyttningen till skilda liåll och kanter inom utväxten (figg. 10, 11). Då den del, hvar¬ med en sålunda i flyttning stadd knopp från början var förenad med stammens väfnad, alltjemt dör bort och till sista slut förstöres uppstår inom ansvällningen strimmor eller små kanaler i alla riktningar utåt, antydande den väg, som knoppar under knoppförökning och förflyttningen passerat (fig. 11). På det ställe, der en eller flera knop¬ par finnas, är den täckande väfnaden jemförelsevis tunn och ofta i följd af knoppens eller knopparnes påträngande något bugtad utåt. Då knopparne för öfrigt äro något klorofyllförande synas de ställen på ansvällningens yta, der knoppar äro belägna som ofta upphöjda och gröna prickar eller fläckar i full motsvarighet till de förut på¬ pekade prickarne eller fläckarne. Finnas t venne sido- eller öfver hvarandra stälda an¬ svällningar härör detta derifrån, att från början tvenne liufvudcentra förefunnits. Dessa hafva dervid an¬ tingen framkommit ur ett enda och efter delningen rig- tats åt båda sidor om bladvinkeln eller bladärret, eller också utgått hvar för sig öfver och under primär knoppen, som då alltid har vuxit ut till en gren, som sitter in¬ klämd mellan de båda utväxterna. Dessa undantagsfall äro förbundna med den förut påvisade knopptillökningen 131 antingeu å ömse sidor om den primära knoppen eller samtidigt öfver och under den primära knoppen inom bladets vinkel. Att inga ansvällningar uti hjertbladsvinklarne på¬ träffas har sina giltiga och lätt förklarliga skäl deri, att här inga knoppar af sekundär natur anläggas. Primära knoppar finnas deremot oftast; de dö dock temligen snart bort. Den första möjliga plats för framkomst af ansväll¬ ningar ligger derför uti det första vegetativa bladets vin¬ kel. Detta är äfven skälet hvarför ansvällningarna hos yngre exemplar synas sitta så högt upp på stammen. Detta afstånd från jordytan annulleras emellertid, allt efter som stammen tillväxer i tjocklek; ansvällningarne trängas härunder nedtill eller i jorden, hvarpå i synner¬ het E. globulus lemnar ett upplysande exempel. Af ofvan i korthet återgifna granskning af förloppet vid knopparnes förhållande vid utvecklingen framgår alltså obestridligen det faktum, att en i högre grad drifven för- tjockning på bestämda ställen af stammen går hand i hand med en mångdubbling af de i bladens vinklar in¬ bäddade sofvande knoppar ne. Sammanställa vi nu härmed å ena sidan den märkliga vexelverkan, som existerar mellan graden af de olika plantornas växtkraft och styr¬ kan i ansvällningsprocessen och å andra sidan gången af och förhållandena vid den utveckling, som tillkommer knopparne torde vi ega de verkande hufvudfaktorerna i ansvällningarnes utvecklingshistoria hos slägtet Eucalyptus . I öfverensstämmelse med äldre författares uttalanden öfver stamutväxter i allmänhet måste man äfven här till¬ erkänna en rikligare tillförsel af näringsämnen i beredd form en vigtig rôl vid i fråga varande utvecklingsprocess. Hos växten råder ett bestämdt förhållande mellan växt¬ kraft och näringsomsättning och beredning. Rubbas till en viss grad detta förhållande medför en sådan störning en nedsättning af växtens normala lifsyttringar i de organ, der dessa kraftigast och tydligast visa sig. Verkan åter af ett 132 sådant störande ingripande träder oss till mötes i natu¬ ren under mångahanda former och hos Eucalyptus ger den sig tillkänna uti ansvällningsproduktcr. Vi veta af erfarenhet, att ju frodigare växtligheten är hos ett exemplar af en Eucalyptus- art desto mindre utsigter liar man för att träffa ansvällningar å stammen. Så länge en planta befinner sig i optimum af tillväxt redu¬ ceras de lokala utväxterna till sitt minimum. Ansväll- ningarnes antal och storlek hafva äfvenledes visat sig vara beroende af den hos växtarten eller den enskilda växtiudividen inneboende växtkraften. Det är också den beredda näringen, som, då den i följd af en en hämmad tillväxt ej vinner fullständig afsättning på vanligt ort och ställe, i stället användes på lokala platser af stam¬ men och lemnar material för ansvällningar. Men vi veta äfven att knoppar och ansvällningar äro oskiljaktigt förenade. Af desse tvenne element intager det första ovilkorligen hufvudrolen vid ansvällningsproce- duren. Vi äro derfor hänvisade till knopputvecklingen såsom det moment, hos hvilket är förlagd en längre till- bakagående verkande grundorsak. Den alltjemt fortsatta och oafbrutet fortgående an¬ läggning af nya knoppar, som karakteriserar alla former af Eucalyptus, biledes och underhålles af en lika länge verksam nybildningsväfnad. Impulsen till en dylik verk¬ samhet torde vara att hänföra till den för en längre el¬ ler kortare tid inträdande stagnationen i primärknoppens utveckling; möjligtvis kunde äfven tillträdet af luft och ljus i sin mån anses medverka. Af nämnda stagnation följer, att nybildningsväfnaden väckes till lif och träder i verksamhet. Kommer härtill, att ej full öfverensstäm- melse eger rum mellan plantans växande i sin helhet och erbjuden näring, underhålles den gifna impulsen och det hvilostadium öfverhoppas, som annars skulle tillkomma knopparne. Irritationen öfvergår på den knopparne täc¬ kande väfnaden och med ansvällningarnes tillväxt uppta- 133 gas och fördelas under fortsatt förökning knopparne inom ansvällningarne enligt angifvet sätt. Det egentligt irriterande har således varit öfverskott på näring. På grund af detta senares inverkan fram¬ kallades knoppförökning, hvilken gynsamt underhållen meddelade omgifvande väfnad ny växtkraft och i före¬ ning med denna konstituerade ansvällningarne. Emellertid får man ej lemna åsido det faktum, att knopparne inom ansvällningarne intaga ett så ytligt läge, liksom att klo¬ rofyll inom desamma förefinnes, alldenstund en drifvande kraft äfven måste ligga häri. Att denna lokala växtlighet är förlagd till stammens nedre del torde blifva klart, då man besinnar, att den nedåt stigande näringssaften som först måste uppträda i öfverskott och på grund af inledd celldelning också först användes vid den starka förbrukningen för ansväll¬ ningarna under de första åren åtminstone helt åtgår för utbildningen af dessa bildningar. Normaliteten åter är helt säkert orsakad af den känslighet för rubbningar i näringsomsättning och den kraftiga växtligheten sten ut¬ märker samtliga Eucalyptns-îoimQY. Detta antagande vin¬ ner ytterligare stöd i det förhållandet, att i fråga varande växter äfven inom sydligare och för deras fortkomst mera gynsamma länder visa en liknande ömtålighet och särdeles ofta regenereras genom stamskott (enl. munt¬ ligt meddelande af prof. Ascliersön). Om sålunda ansväll¬ ningarne hos detta växtslägte är en process af patologisk art äro de dock af stor betydelse för garantien af en större lifslängd under lätt inträdande ogynsamma yttre omständigheter. Huruvida påpekade egendomligheter åter¬ finnas hos dessa växter inom deras hemlands gränser, eller äro att betrakta som följder af olämplig jordmån, ogynsam temperatur eller oriktig behandling är mig åter ännu okändt. Jag hoppas dock åter komma till denna fråga, då mina experimentella undersökningar i förelig¬ gande ämne hunnit sin afslutning, då på samma gång Bot. Notiser 1 SS3. 10 134 ett utförligare och mera omfattande meddelande skall lemnas öfver hvad som här i korthet anförts. Figurförklaring till tail. 1. Eucalyptus globulus, fig. 1 — 5 (60/ ,). Fig. 1. Längdsnitt genom yttersta toppen af en gren; a törsta bladvecket, b första bladanlaget. Fig. 2. Längdsnitt genom stam och bladbas; a första, b an¬ dra knoppen. Fig. 3. Längdsnitt visande tvenne i det närmaste täckta knop¬ par ; primär knopp saknas. Fig. 4. Längdsnitt; a första, b andra, c tredje knopp. Fig. 5. Tangentialsnitt; a första, b andra, c tredje sidoställd knopp. Eucalyptus sideroxylon , fig. 6 — 12. Fig. 6. Längdsnitt genom ett ungt bladveck; a knopp. (6%). Fig. 7. Längdsnitt med täckt knopp (b) och fri första samt andra knopp (a, c). (60/i)- Fig. 8. Nära fullbordad sammanslutning öfver knopparne; a första, b andra knopp. C60/,). Fig. 9. Tangentialsnitt; a första, b andra knopp. (60/1). Fig. 10. Tvärsnitt genom en af de sekundära ansvällningarne; kn. knoppar. (60/i). Fig. 11. Tvärsnitt med på längden genomskurna knoppar; kn knoppar, n ved och bast, m bark och kork, s bortdöende samband med stamväfnaden. (80/i)* Fig. 12. Undre delen af stammen; a yngsta enkla, b något äldre med antydningar till sekundära utväxter, c fullt utbildade ansvällningar, x grenskott. (Naturlig storlek). Figg. 1 — 11 äro till god del skematiserade. Polyembryoni hos Trifolium pratense L. Af B. Jönsson. Ett ingalunda sällsynt förekommande fall vid groningsförsök med rödklöfverfrö är att enskilda grod¬ dar, som äro stadda i sin första groning, äro försedda med dubbla eller tredubbla lillrotar. Ett sådant förhål¬ lande skulle väl i närmaste hand framkalla den förmo- 135 dan, att en lika ofta förekommande polyembryoni före¬ finnes hos denna växt. En närmare undersökning visar dock, att i sådana fall den unga roten ursprungligen va¬ rit enkel, men att den i följd af rifning fröna emellan skadats eller genom för stark och oregelbunden inre spän¬ ning sprängts och sålunda uppdelats i två à tre mer el¬ ler mindre likstora rotgrenar; de mot hvarandra vettande ytorna af de skilda grenarne äro nemligen betäckta ända ut i spetsarne med sönderslitna och döda celler. Emellertid har dock ett verkligt fall af polyembryoni iakttagits, så att Trifolium pratense således måste räknas till de förut kända ingalunda få fall bland angiosperma väx¬ ter, hos hvilka mer än en grodd kan förekomma inom ett och samma frö. De groddar som funnos jemte h var¬ andra i samma frö, voro två, sjelfständigt och så till¬ vida fullständigt utvecklade, att den ena, som för öfrigt var något mindre, egde endast ett hjertblad, hvilket ned¬ till var något strutformigt sammandraget och på detta ställe inneslöt stamknoppen. Nämnda iakttagelse är naturligtvis såsom sådan ej af någon stor betydelse, då man redan känner så många fall af polyembryoni inom vidt skilda familjer, men den torde i så hänseende vara af vigt, som den minst talar för våra nyare författares åsigter om grunden till den vanliga eller så att säga normala polyembryonien. — Som bekant finner man både hos Strasburger, i Handb. der Botanik (Schenk) och i Goebel’s bearbetning af SaclTs Grundzüge d. Botanik angifvet, att, hvarest två eller mång¬ fald af groddar förefinnes, der måste ursprungligen ha funnits mer än en äggcell inom embryosäcken. Det är visserligen sannt att denna hypotes (något faktiskt stöd föreligger icke) ingalunda är* en omöjlighet, men de fall (2 à 3), der man känner förekomsten af mer än en äggcell, äro verkligen så få att det förefaller litet vågadt att lägga detta såsom enda grunden för alla kända tillfällen, der polyembryoni påträffats eller på- 136 träffas. Det är sa mycket mera besynnerligt, som man liar sig bekant en hel rad af iakttagelser, der först och främst lika stor möjlighet för tillkomst af mer än en grodd i samma frö finnes och der för det andra denna möjlighet i åtminstone de fleste fall sam¬ manfalla med faktisk polyembryoni. Vi mena anlaget till och utvecklingen af mer än en embryosäck inom nu- cellus. Exempel härpå äro allt för vanliga för att vi här skulle behöfva anföra några; vi önska endast här angifva att hos Leguminoserna öfverhufvud taget etter den erfarenhet vi ega och specielt hos Trifolium pratense rätt ofta mer än en embryosäck anlägges. Vi hafva sett, att hos sistnämnda växtart verkligen en polyembryoni existerar om också som en sällsynthet och Guignard har redan påvisat detsamma .såsom mera allmänt utmär¬ kande för arter inom mimosernas grupp. De embryo- säckutvecklingar vi undersökt af T. pratense äro inga¬ lunda få. men aldrig har något exempel på en s. k. för¬ dubbling af äggcellen påträffats. Om man också gör den anmärkningen, att här lika litet som i fråga om äggcel¬ lerna kan framläggas verkliga bevis för ett genetiskt samband mellan mångfalden af embryosäckar och poly- ' embryoni, så tro vi oss likväl böra så länge tills frågan genom närmare undersökningar klargjorts, hålla på den Braun’ska uppfattningen, att hos Angiospermerna i de fle¬ sta fallen åtminstone polyembryonien är grundad på be¬ fruktning af flera embryosäckar inom samma nucellus och sålunda i vårt speciella fall söka orsaken i påpekade förhållanden. Den anmärkningen, som gjorts, att ej mer än en embryosäck skulle kunna befruktas, är helt och hållet betydelselös, allden stund intet hinder ligger i vägen för att, för så vidt de för handen varande embryosäckarne hafva ett något så när jemnbördigt läge, befruktningen kan sträcka sig till mer än en. Att detta mera sällan sker ligger helt enkelt deri, att i vanligaste fall den mediana embryosäcken har öfvervigten och undertrycker 137 öfrige, då flera finnas; detta låter åter naturligast sam¬ manställa sig med den mera sporadiska förekomsten af polyembryoni hos växter, som verkligen lemna exempel på en sådan. Utdrag ur meteorologiska centralanstaltens månadsrapporter. (Meddelade af P. G. Borén). Hellefors bruk , 59°46' nord. lat., Hellefors socken , • • Örebro län. ”Granbuskar ne blefvo röda i början af april 1882, hvilket fortfor till medio af maj, då gröna barr snart åter kommo fram. Till och med 30-årig ungskog var angripen. Fenomenet var tydligast på hedarne utmed Norra Svartelfven i Äppelbo och Säfsnäs socknar, der all unggran var som svedd af skogseld, men det syntes ända ned åt Karlskoga och äfven, fastän i mindre grad, utmed Frö vi-Lud vikabanan. Svampar först och sedan in¬ sekter voro nog medverkande, men troligen var kylan i mars och april månader första och egentliga orsaken.” Vätö pr est gård 59°49' nordl. lat., Stockholms län . ”Såsom ett bevis på årets växtlighet må omnämnas, det jag iakttagit flera exemplar af Conium maculatum L., hvilka under loppet af 30 dagar ökat sin längd med 7,5 —8 fot”. Dat. d. S0/6 1882. Anton Nordlund, Kyrkoherde. ”Såsom ytterligare bevis på årets fruktbarhet må omnämnas det Elodea canadensis blommar rikligen i år här vid prestgården, och att Conium maculatum sträckt upp sig till en höjd af 10 fot och derutöfver”. Dat. d. 30/7 1882. A. Nordlund, Kyrkoherde. * 138 Hadeholms gård , Hedesunda s:n, Gefleborgs län , juni 1882 . Från Hadeholms skogar under Gysinge bruk äro afsända till utställningen i Gefle 2 st. mastspiror af furu, den ena 80 fot 11 ,25 tum i topp och den andra 79 fot 9 tum i topp. Ny sh og a prestgård , Vermlands län . Att kälen ännu den 5 juli 1882 nästan allmänt fins qvar i marken å de sådda fälten torde få anses såsom en märkvärdig naturföreteelse. E. G. Nylén, Kyrkoherde. Häckeberga gård , Genaris socken , Malmöhus län okt. 1882 . Såsom en märklighet kan anföras att den 9/10 ploc¬ kades här flera st. fullt utbildade hvitsippor. Smultron blommar fortfarande i trädgården. Rönnen fälde sina lÖf d. 3/1ft, kastanjen d. 5/10, almen 7,oi björken 7io, asPen 14/ ! 10’ röda vinbärsbusken 10’ 1 0’ liäggen 1 o 10’ lönnen 1 1 / 10? asken flädern 18/i0? boken och körsbärsträdet 20/i 0? 2 1 /10’ hasseln 22/l0, eken 24/ / 1 0? alen och äppleträdet 26/10. Ref tele gård 57Ü1F, Ref tele s:n , Jönköpings län, d. 31/,0 Ingen frukt på oxel, ringa på hassel, mycken på rönn. Löfträden fullständigt aflöfvade vid månadens slut. Mogna smultron funnos d. 4/10. D. 10/i0 Fade några äppleträn utslagna blommor, samtidigt funnos fullt ut¬ slagna blommor af röd- och hvitklöfver i trädgården (alltså 3:dje blomningen), der man slagit 2 gånger. Mogna lingon (2:dra mognaden) funnos d. 30/10. Medi¬ cinalväxterna Achillcea Millefolium , Matricaria Chamo¬ milla , Tanacetum vulgare blommade i år mycket sparsamt. B. Lindvall, Kyrkoherde. Ljunghy köping 56°50', Kronobergs län. De allmänt odlade bladväxterna Majs och Ricinus hafva i år burit frukt på kalljord. 139 Nynäs gård 57°37', Hjorteds s:n Kalmar län . ”D. 14/10 plockades fullmogna smultron och samma dag såg man här på ett äppleträd flera fullt utslagna blommor. Lingonbusken blommat om igen på hösten och man plockar nu fullmogna lingon af årets andra skörd d. 31/10 1382.” Klågerups j er nväg sstation 55°36', Hyby s:n , Malmö¬ hus län. ”D. 11/1 o 1882 plockades i riklig mängd ”Myssikor” (Aspenda odorata ) samt fullt blommande bvitsippor ( Ane¬ mone nemorosa ), förgätmigej (. Myosotis palustris ) och smörblommor (Ranunculus Flammida ). D. 24/10 funnos i rik mängd blommande exempl. af Solanum nigrum. Hela månaden har varit soligt väder och talrika myggsvärmar ba observerats.”- Malmö östra förstad i febr. 1883. ”Under veckan 19 — 24 hafva bladknopparne svällt på fläder, rosor, kastanj, blomsterqvittern. Förut svällt på syren, ribes alpinum och ribes sanguineum. Snödroppen, som allt sedan 15/2 stått färdig att slå ut (hvilket den ock genast gjort efter intagning i rum), började blomma den 26/r” Gullmar sbergs g., Skredsviks s:n , Bohus län febr. 1883. ”Sälgens ludna knoppar utspruckna sedan 25 /2, då äfven rhabarber och pion åt solsidan synts sticka öfver jordytan.” Applerums landtbruksskola, Arhy s:n, Kalmar län 1883. ”Snödroppen, Galanthus nivalis , har plockats fullt ut¬ bildad i början af febr. mån. 1883 å kalljord.” Fsperöds gård, Mellby s:n, Kristianstads län. ”D. 26/a 1883 var snödroppen utslagen”. Alingsås stad , Elfsborgs län. ”Blåsippor anträffade utslagna 26/2 1883. 140 Literaturöfversigt. Arthur Meyer, Das Chlorophyll korn in chemi¬ scher, morphologischer und biologischer Bezie¬ hung. Ein Beitrag zur Kenntniss des Chlorophyllkornes der Angiospermen und seine Metomorphosen, 3 Tafeln, 4:o sidd. 91. 1883, Leipzig. — 9 Mrk. Det gifves väl inom Botaniken få frågor, som i så rikt mått varit föremål för botanisternas uppmärksamhet och som gifvit så talrika uppslag till mer eller mindre lyckliga vetenskapliga behandlingar, som frågan om klo¬ rofyllet. Detta ämnes stora betydelse för växten i fysio¬ logiskt hänseende är också en lätt förklarlig grund för den stora ifver, med hvilken man under de senast för¬ flutna åren hängifvit sig åt studiet af detta ämne. Stora svårigheter ha emellertid varit förknippade med utredan¬ det af klorofyllets verkliga natur och de undersökningar, som under senare tiden framlagts, ha endast med tupp¬ fjät ledt närmare målet. Att här anföra skälet härtill torde vara öfverflödigt och skulle för öfrigt taga för mycken plats i anspråk. Endast så mycket må nämnas, att så länge ännu icke klorofyllets morfologiska förhållanden eller dess kemiska sammansättning blifvit tillräckligt utforskad kan väl med skäl sägas, att åtskilligt återstår för att klorofyllfrågan skall kunna anses vara något så när löst. H varje bi¬ drag härtill är också af synnerligt intresse och då ofvan citerade arbete innehåller redogörelse för sådana fakta, som obestridligen komma att blifva bestämmande för vi¬ dare undersökningar öfver berörda ämne, torde det vara utaf intresse att i aldra största korthet återgifva liufvud- innehållet af Meyers afhandling. Den innehåller visser¬ ligen ej så mycket nytt som man från början skulle kunna hafva skäl att vänta, enär en stor del af hvad som i afhandlingen behandlats förut påvisats (af t. ex. Schimper, Schmitz), men det nya jemte sammanföringen 141 under bestämda synpunkter af det hela torde gifva skäl nog för ett kortare omnämnande. Orsaken till att förf. kommit in på detta område är enligt lians egen utsago de studier han förut gjort öfver stärkelset och öfver hvilkas resultat redan för öfver ett år tillbaka i Bot. Zeit, anmälan gifvits. A andra sidan är ganska säkert, att en god impuls gifvits af de af Schimper offentliggjorda undersökningarne öfver s. k. Stär- kelsebildare (liksom af Schmitz1 kromatoforer). Som be¬ kant påvisade Schimper, att jemte de egentliga klorofyll¬ kornen hos växter allmänt förekommo andra likartade organiserade kroppar, hvilka ej voro grönfärgade men ändå kunde ge upphof åt Stärkelse. Det är nu dessa Stärkelsebildare, klorofyllkornen samt med dessa senare närmast jemförbara färgkrop¬ par hos växten som författaren haft till föremål för sina forskningar. För att tjen a såsom en orienterande inledning förutskickas en kortare redogörelse för kloro¬ fyllkornets olika metamorfosgrader och bevis för en dylik metamorfosering lemnas längre fram i arbetet. Han betraktar samtliga dessa bildningar såsom hvaran¬ dra närstående och de mera väsendtliga skiljaktigheter, som förefinnas mellan skilda grupper af dem, äro endast att anse som följder af en ändrad fysiologisk verksamhet. De betecknas med ett gemensamt namn, ”Trophoplasten”, en benämning som för öfrigt tillkommit för vinnandet af analogi med begreppet fyllom. Inom dessa trofoplaster finna vi trenne olika hufvudslag: anaplaster, som inne¬ fatta inom sig Schimpers stärkelsebildare och äro inbegrep¬ pet af alla färglösa trofoplaster, autoplaster eller kloro¬ fyllkorn samt kromoplaster eller öfriga färgkroppar, före¬ trädesvis de gu)a. För att närmare grunda denna uppställning samt framförallt för att visa sambandet och förvandtskapen de tre olika slagen af kroppar emellan inom cellens plasma¬ innehåll undersöker han närmare byggnaden af auto- 142 plasterna. Den temligen heta strid, som sista åren förts öfver det gröna färgämnets beskaffenhet samt dess bety¬ delse för växtorganismen och framförallt de Prinsheim’ska. teorierna underkastas såsom helt naturligt är härvid först en kritisk behandling. Enligt Sachs uppfattning bestå samtliga autoplaster af ett färgande ämne samt af stärkelsekorn, af oljekroppar eller af kroppar af obe¬ kant natur. Af de ämnen, som sålunda dels utgöra klorofyllkornets stomme dels meddela kornet dess färg, fäster sig förf. särskildt vid klorofyllet. I enlighet med hvad Frank förut tydligt förklarat visas, att Pringsheims hypoklorin ej är annat än en kemisk sönderdelningspro- dukt af klorofyllet, hvilken sönderdelningsprodukt förf. dessutom klart visar vara fullt identisk med Hoppe-Sey- lers klorofyllan hvarvid särskildt anmärkningsvärd är den nya behandlingsmetoden medelst isättika och kloral, som med god framgång kan användas vid framställnin¬ gen af klorofyllanet eller hypoklorinet. Lippokloret hän¬ visas direkt till fantasiens område; skulle det vara något skulle det vara rätt och slätt klorofyll. Emellertid har förf. och just med anslutning till några andra observa¬ tioner af Pringsheim gjort högst intressanta iakttagelser med hänsyn till klorofyllets uppträdande och fördelning inom autoplasterna. Pringsheim hade funnit, att efter extraktionen af färgämnet ur autoplasten den färglösa grundmassan visade en svampig textur och ansåg att grunden till denna svampaktighet låg deri, att vid aflägs- nandet af klorofyllet ett oljaktigt färgbärande ämne j ernte hypoklorinet äfvenledes bortskaffades och lemnade qvar så beskaffadt grundstomme. Förf. har åter ådagalagt, att inom den enskilde autoplasten förekommer inbäddade uti den i sig sjelf ofärgade grundmassan ett större eller mindre antal korn eller kulor, grana kallade. Den gröna färgen är således lokaliserad inom nämnda grana, under det återstoden af autoplasten är färglös. Grana sjelfva sammansättas af ett ofärgadt grundlag af samma sam- 143 man sättning som autoplastens grundstomme samt af det färgande ämnet eller äro med andra ord färgade auto- plastkroppar insänkta inom plastens massa och periferiskt belägna. Autoplaster består på detta sätt af grundämnet och färjade korn eller kulor samt i vanliga fall af ett inne- eller närslutet sekundärt ämne, som vid de fleste tillfällen utgöres af stärkelse. Enligt Nägeli, Briosi och flera andra författare anträffas såsom inneslutningar uti autoiflasterna äfven oljor och feta oljor. Genom en serie nya mikrokemiska reaktioner, som också beträf¬ fande oljliknande kroppar var behöflig, har förf. visat, att hvad man hittills ansett vara feta oljor, ej hör till denna grupp af kemiska ämnen utan får betraktas såsom till¬ hörande andra kemiska föreningar, hvilka lemnas derliän. De med jodreaktion rödfärgade kroppar som Sachs an¬ för från klyföppningscellerna hos kotyledonerne af Acer, och som skulle hänföras under ”andra ej bestämbara kroppar”, äro efter förf:s erfarenhet vanliga stärkelse¬ korn som stälts under delvis inverkan af ferment. Anaplasterna äro ofärgade trofoplaster, som uppstå under ljusets frånvaro eller bildas när trofoplasterne, så¬ som i epidermiscellerna, alltför direkt träffas af ljuset. De öfvergå vid ljustillträde i autoplaster och utgöra i mellan¬ stadiet livad Dehnecke kallade icke assimilerande klo¬ rofyllkorn eller äro, för att använda ett af förf. före¬ slaget namn, intermediära trofoplaster. Under vissa om¬ ständigheter kan nu omvändt autoplaster öfverföras uti anaplaster. Vid denna sist anförda process äfvensom vid den normala utvecklingen till typiska anaplaster utveck¬ las grundstommet mindre på samma gång som naturligt¬ vis färgämnet i ena fallet försvinner i det andra ej bildas. Kromoplasterna sammansättas af ett ringa utveckladt grundstomme (detta kan också saknas) samt af en riklig mängd färgämne, som här fått namn af xantofyll, hvil¬ ket åter skulle kunna antagas vara ett derivat af kloro- 144 fyllet. Kromoplasterna tillkomma antingen direkt eller genomlöpa de såväl ana- som autoplaststadiet eller endast ettdera af dessa stadier för att slutligen uppträda såsom typiska kromoplaster, hvarvid den vanligaste formen är spindelformen. Runda kromoplaster öfvergå i spindel- kromoplaster genom kristallisation. Auto-, ana- och kromoplaster, hvilka för öfrigt äro förenade genom många öfvergångsformer, utgå således såsom fysiologiska modifikationer ur begreppet trofopla- ster och äro såsom trofoplaster under alla omständighe¬ ter inom hvarje cell för handen; det beror på den specielt föreliggande uppgiften om det ena eller an¬ dra slaget af trofoplaster skall framkomma. Af förf. ställas de i jembredd med cellkärnan, alldenstund åt¬ skilliga jemförelsepunkter skulle föreligga. Liksom cell¬ kärnan äro de mjuka formförändrande kroppar och finnas såsom unga trofoplaster i hvarje vegetativ cell från och med dess första tillkomst. De dela sig i likhet med cel¬ lens kärna och försvinna liksom denna först med cellens död och lemna efter sig bestämda rester; att de ej äro af samma storlek utan städse mindre än kärnan bevisar endast, att de äro af samma morfologiska natur, ehuru deras fysiologiska uppgift blir en annan. Med hänsyn till de förändringar, som inträda vid de skilda trofoplasternas förstöring, är att märka, att för kromoplasterna qvarstår färgämnet eller xantofyllet hvil¬ ket under form af kristaller eller korn åt cellen medde¬ lar den bekanta gula färgen. B. Jönsson. Saiiio, C-, Addittamentum secundum in Harpi- d i orum cognitionem. (BoL Centralblatt. Bd. 14 n:r 13. (1883), p. 425—440). Då rlenna uppsats innehåller en massa former från svenska lo¬ kaler, och då utrymmet ej medgifver att nu göra något utdrag derur, hafva vi velat rikta de svenska tuyologornas uppmärksamhet härpå. 145 Algæ aqiiæ dulcis exsiccata? præcipue scandinavicæ quas adjectis algis chlorophyllaceis et phycochromaceis distribuerunt \ e it WTttrock et Otto Nordstedt, adjuvan¬ tibus F. Cohn, Ch. Flauhault, M. Foslie, A. Grunow, F. Hauck, C. J. Johanson, G. Lagerheim, A. Löfgren, P. Richter, F. Wolle; fase. 11 (n:ris 501 — 550); fase. 12 (n:ris 551 — 000). Holmiæ 1825/533. — Subscriptionspris hos utgifvarne 15 kr. (17 sh., 17 Reichsmark, 21,25 fr es) pr fascikel. Dessa båda fase. innehålla alger från Sverge (54 n:r), Norge f 3), Spetsbergen (1), Tyskland (14), Frankrike (10), Österrike (7), Irland (1), Java (1), Afrika (1), Nordame¬ rika (5), Brasilien (ll) och Argentinska republiken (2). Innehållsförteckningarne och beskrifningarne öfver de nya formerna samt en del gjorda anmärkningar meddelas här. Fac. 11. 501 Batrachospermum Puiggaria- num Grun. n. sp. 502 Oedogonium grande Kütz. 503 „ giganteum Kütz. 504 „ cardiacum (Hass.) Wittr. et Oe. cardiacum ( Hass.) Wittr. ß carbonicum Witt. 505 „ macrandrium Wittr. f. crass. 506 „ echinospermum Al. Br. 507 „ mammiferum Wittr., Nordst. et Cosmarium subtumidum Nordst. et Oedogonium cryptopo- rum Wittr. ß subde- pressum Witt. n. var. 508 „ crispum (Hass.) Wittr. f. oosporis oogoni a complentibus. 509 „ „ ß gracilescens Wittr. n. var. 510 Chætophora Cornu Damæ (Roth) Ag. f. gigantea. 511 Draparnaldia glomerata Ay. ß acuta Ag. 512 „ „ „ y distans (Kütz.) spor i fera. 513 „ ,, ,, à biformis Wittr. & Nordst. n. var. 514 Stigeoclonium gracile Kütz. 515 „ ,, (f. ex Argentina.) 516 Trentepholia pleiocarpa Nordst. 517 Chætomorplia Sphacelariæ K o si. 518 Conferva Löfgrenii Nordst. ß suecica Wittr. n. var. 519 „ bombycina Ag. ß major Wille n. var. 520 Sphærella nivalis (Bauer) Sommerf. ß lateritia Wittr. 521 Chlamydomonas communis Perty. 522 „ globulosa Perty. 523 Hydrodictyon reticulatum (Lin.) 524 Pediastrum simplex Meyen. 525 Scenedesmus quadricauda (Turp.) Bréb. ß abun¬ dans Kirschn. 526 Protococcus cinnamomeusTLwfø. 146 527 Botryococcus Braunii Kütz . 528 Nephrocytium Agardhianum Næg. 529 Palmella botryoides Kütz. 530 ,, mucosa Kütz. 531 Dactylothece Braunii Lagerh. 532 Gloeocystis vesiculosa Næg. cum statu cylindrocy- stidoidea. 533 Acanthococcus aciculiferus Lagerh. 534'Pleurococcus miniatus (Kütz.) Næg. 535 „ „ f. oleifera strato fusco. 536 Mougeotia (Mesocarpus) par¬ vula Hass, et Hyalo- tlieca dissiliens f. cir¬ cularis. 537 „ (Plagiospermum) tenuis ( CJev.) Wittr. 538 „ (Staurosperm um) capu- cina (Lory) Ag. 539 „ „ capucin a „ 540 Spirog37ra maxima (Hass.) Wittr. f. 541 „ „ (Hass.) Wittr. ß inaequalis (Wolle) Nordst. k Wittr. 542 „ princeps (Vouch.) Clev. 543 „ mirabilis (Hass.) Kütz. 544 „ areolata Lagerh. 545 „ inflata ( Vouch.) Rah. 546 Hj^alotheca dissiliens (Sm.) Bréh. f. bidentula. 547 Spærozosma excavatu mRalfs. cum sporis (ellipsoideis). 548 ,, (Spondylosium) pul¬ chellum Arch. 549 Xanthidium aculeatum Ehrenh. 550 „ Robinsonianum Arch. Fase. 12. 551 Micrasterias integra Nordst. n. sp. 552 „ denticulata Bréh.;Ralfs. 553 „ truncata (Cord.) Bréh. f. membrana punctata. 554 Euastrum divaricatum Lund. * tieteense Löfgr. et Nordst. n. subsp. ; Stau- rastrum Hystrix Ralfs ß tessulare Nordst. n. var. ; St. brachyacan- thum Nordst. n. sp. 555 Staurastrum saxonicum Bulnh. 556 ,, punctulatum Bréh. f. 557 „ dejectum Bréh. ß De- baryanum (Jacobs.) Nordst. 558 „ (Arthrodesmus) psilo- sporum Nordst. & Löfgr. n. sp. 559 Cosmarium Pardalis Cohn; C. tholiforme Cohn; Pleurotænium elephan¬ tinum Cohn; P. ova¬ tum Nordst. ß glabrum Cohn. 560 „ Biretum Bréh. f. ad f. supernumerariam acce¬ dens. 561 ,, isthmochondrum Nordst. et Hyalotheca undulata Nordst. 562 „ subcrenatum Hantzsch. f. granulis intermediis apicalibus singulis, non binis. 563 „ crenatum Ralfs ß na¬ num Wittr. n. var/ « 564 „ galeritum Nordst. et C. Lundellii Delpont. f. membrana in centro cemicellularum non in¬ crassata. 565 „ granatum Bréh. f. 566 „ Meneghinii Bréh. f. cre- n ulata (Næg.) 567 „ globosum Bulnh. * sub- arctoum Lagerh. n. subsp. 568 Spirotœnia condensata Bréh. 569 „ muscicola He Bar. 570 „ parvula Arch, et S. truncata Arch. 571 Closterium lineatum Ehrenh. 572 subulatum (Kütz.) Bréh. 147 573 Penium acanthosporum Lagerh. 574 „ spirostriolatum Barker. 575 Calothrix pulvinata Ag. 576 Rivularia Biasolettiana Me- negli. 577 ,, „ f. terrestris. 578 Nostocopsis lobatus Wood. (= Mazæa rivularioides Grun. et Born.) 579 Tolypothrix penicillata ( Rabenh .) Thur. 580 ,, Aegagropila Kütz. ß bi- color (Kütz.) Rabenh. 581 Schizosiplion Bauerianus Grun. 582 Sc}7tonema thermale Kütz. 583 ,, Myochrous Ag. ; Born. et Thur. 584 „ cincinnatum (Kütz.) Thur. 585 Isactis plana (Harv.) Thur. 586 Plectonema mirabile (Dillw.) Thur. 587 Borzia trilocularis Cohn. 588 Oscillaria nntliaria Jurg. 589 Nostoc commune Vauch f. 590 ,, muscorum Ag. 591 „ humifusum Carm. 592 „ rupestre Kütz. 593 Glaucothrix gracillima Zopf. 594 Gloeothece decipiens Al. Br.; Rieht. 595 Gloeocapsa granosa Kütz. 596 „ compacta Kütz. 597 „ opaca Næg. 598 „ quaternata (Bréb.) Kütz. 599 Polycystis Flos-aquæ Wittr. 600 Chroococcus varius Al. Br. et Aphanocapsa bifor¬ mis Al. Br. 501. Batrachospcrmum Puiggarianum Grun. now spec. a. Rami erecti, plet unique alterni, in parte inferiore thalli sæpe oppositi. Articuli inferiores diametro 3 — 4-plo longiores, su¬ periores pares, summi 2 — 3-plo breviores. Nodi formatione ditis¬ sima cellularum incrassati. Internodia cava, strato simplici cellula¬ rum elongatarum vestita (planta hanc ob causam Ceramio plane corticato æmulans). Ramuli unicellulares nulli; apices ramorum iis Campsopogonis itaque subsimiles. Exemplaria distributa fusco-viridi- nigra vel violaceo-nigra, 3 — 7 c. m. alta. Diametrus partis infimæ thalli 0,2 mm.; diam, partis mediae ramorum 0,1 m. m. — Fruc¬ tificatio adhuc ignota. Species Batrachospermo Dillenii Bory simillima; differt absentia ramulorum unicellularium. An varietas sola B. Dillenii? Brasiliæ in fossis ad Apiahy provinciæ Sao Paolo leg. cl. Yuan I. Puiggari. Comm. cl. A. Grunow. b. Fragmenta exemplarium organis foecundationis præditorum. (Exemplaria, antequam siccata, fuerunt, in aqua camphorata diu con¬ servata fuerant). Americæ australis prope Montevideo 18 /1275. leg. cl. J. Arechavaleta, comm. cl. N. Pringsheim. 502. Oedogonium grande Kütz. Oe. dioicum, macrandrium, oogoniis singulis, raro binis, paullum tumidis, suboboviformibus, poro foecundationis in parte superiore oogonii sito; oosporis oogonia fere explentibus; cellula suffultoria eadem forma ac cellulis vegetativis ceteris; (plantæ masculæ ignotæ sunt); crassitudine cellularum ve- 148 getativarum 28 — 34 p, altitudine 21/2 — 7-plo majore; erasit, oogon. 49 — 60 p, altit. 95 — 110 p ; crassit. oospor. 47 — 54 p, altit. 84 — 93 p. Species hæc medium tenet locum inter Oe. oboviforme Wittr. et Oe. mcxicanum Wittr. Veit Wittrock. 503. Oedogonium giganteum Kiitz. Plantas masculas non in¬ venimus et pornm foecundationis oogoniorum observare non potui¬ mus. An formatio spörarum parthenogenetica? 504. Oedogonium cardiacum (Hass.) Wittr. et Oe. cardiacum ß carbonicum Wittr. Species valde variabilis! Hac in collectione mixtæ occurrunt: 1:0 forma genuina, 2:o forma major (= Vesiculi- fera pulchella Hass.) cellulibus vegetativis crassioribus, brevioribus, oogoniis majoribus (crassit. 60 — 70 . C. minimum, fere quarta parte longius quam latius, medio modice constrictum; semicellulæ a fronte visse ovoideee, apice rotundato- truncatæ, angulis superioribus late rotundatis, a latere visse subglo- bosse, a vertice visse late ellipticae. Membrana glabra achroa. Nuclei amylacei singuli. Long. 18 ft', lat. 14 ft-, lat. isthm. 9 — 10 ft ; crass. 11 ft. A. C. arctoo Nordst. differt cellulis magis constrictis, apicibus angustioribus; a C. bi oculato Bréb. differt cellulis minus constric¬ tis; a C. tincto Ralfs differt membrana achroa. Conf. Nordst. Desm. aret. pag. 28, t. VII, fig. 25. Sueciæ in Lassby backar prope Upsaliam 18 /5 82. 580. Tolypothrix Ægagropüa Kütz. ß bicolor (Kiitz.) Rab. Forma heterocystis interdum tantum singulis. (Crass, fil. sine vag. 6 — 8 ft, c. vag. 8 — 10 ft). 594. Gloeothece decipiens Al. Br. in Rabenh. Alg. Eur. n.-o 2459, sine descriptione. G. thallo effuso-gelatinoso, granuloso, viridi vel olivaceo; cel¬ lulis oblongo-rotundatis, geminis, quaternis, plerumque octonis in familias consociatis; tegumentis specialibus et universalibus amplis, achromaticis; cytioplasmate granuloso, pallide ærugineo- viridi. Long, cell. 8,5 — 11 ft, latit. 5,5 — 7 fi. Diam, famil. 21 — 25 ft. — Cfr n:o 399 fasc. 8. Germaniæ, ad parietes caldarii in ”Connewitz” prope Lipsiam 1811/480. P. Richter. 599. Poly cystis Flos-aquæ Wittr. Forma autumnalis. Figura ®cellulæ, lOOO.ies amplifteatæ, dispositionem parietalem chro- matophorarum demonstrat. Sueciæ in lacu Kålungen Daliæ, in superficie aquæ natans 18 /9 82. Veit Wittrock. Eriksson, Jacob, Fungi parasitici scandinavici exsiccati. Fasc. 1—3. Holraiæ 1882 — 83. Vi aftrycka här diagnoserna på de nya artarna och formerna. 40. Dothidea Wittrockii Erikss. Stroma effusum, internodia caulis 2 — 3 superiora turgida 5 — 25 mm. longe omnino et continue circumtegens, fragilissimum, e cellulis (peritheciis) vix punctulatum, atrum. Cellulæ perifericæ, albæ, numerosæ, in stromate nidulantes. Asci cylindracei, vix pedicellati, 70 — 80 fi longi, 6 — 10 ft lati. Sporæ 8:næ, monostichæ, ellipspideæ vel ovoideæ, simplices, hj^alinæ, 153 12 — 20 ju Iongæ, 4 — 7 ju latæ. Paraph jæes filiformes. — Forsan novum genus, Phyllachoræ affine. — Sueciæ in caule Linnese bo¬ realis. 96 b. Perenospora alsinearum Casp. f. Halian thi Erikss. Conidia 22 — 26 ju longa, 10 — 16 ju lata. 145. Microsphœra ferruginea Erikss. Cæspites amphigeni, fer¬ ruginei, pulveracei, demum late etfusi et confluentes. Conidia utrin- que rotundata, pallide fusca, pellucida, 28 — 32 ju longa, 16 — 18 lata. Perithecia fusco atra, sparsa, mycelio densissimo aracli¬ noideo persistente intexta, 80 — 90 ju in diam. Appendices 6 — 10, perithecium aequantes vel duplo longiores, 4 — 6:eis dichotomæ, hya¬ linae. Asci 6 — 8 in quoque perithecio, 44 — 50 u longi, 26 —30 g lati. Sporæ 6 — 8 in quoque asco, 16 — 18 ju longae, 10 — 12 ju latae. — Sueciæ in foliis Verbenae hybridae cultae. .147 a. Erysiphe lamprocarpa (Wallr.) Lév. f. Cirsii heterophylli nov. form — Utan beskri fning. 150. Oïdium Hyssopi Erikss. Caespites confluentes in indu¬ mentum densum, griseo album, utrasque paginas foliorum caulesque obducens. Sporæ ellipticae vix fere cylindraceæ, utrinque obtuso- rotuudatæ, hyalinæ, 28 — 34 u Iongæ, 12 — 20 tu latæ. — Sueciæ in foliis et caulibus Hyssopi officinalis. Vid n:r 99 Perenospora sordida Berb. och 149 Oidium Chrysanthemi Rab. finnas beskri fningar. Smärre notiser. Lärda sällskaps sammanträden. Societas pro fauna et flora fennica d. 1(3 maj. Ord¬ föranden tillkänna gaf att regeringen beviljat sällskapet 3000 mrk, kvarigenom sällskapet kunde på 5 olika stäl¬ len låta anställa fenologiska iakttagelser; bland under året aflidne nämndes mag. Emil Frithiof Lackström, hvilken den inhemska mossfloran har att tacka för många dyrbara fynd. Derefter förevisade ordf., prof. Lindberg ex. af Lepidium campestre , hvilka blifvit tagna i närhe¬ ten af Eriksberg i Uskela af stud. Axel Wasastjerna. Denna växt har förut veterligen icke anträffats på Ein¬ lands fasta land! — Prof. Sælan tillkännagaf att han bland i finska musei herbarium förvarade exemplar af 154 Epilobium origanifolium från Ristijärvi i Kajana-Österbot- ten, Rovaniemi i norra Österbotten samt från Kuusamo påträffat en form af Epilobium, som enligt all sanno¬ likhet är en icke förut inom den skandinaviska floran anmärkt hybrid af E. origanifolium och E. palustre. Den står nämligen till sina karaktärer midt emellan begge dessa arter, än något närmande sig till den förra, än till den senare. Bladen iiro smalare än hos den förra men kortare och jemförelsevis bredare än hos den senare och alltid mer eller mindre tandade. Kapseln är håri¬ gare än hos E. origanifolium men på långt när ej så hårig som hos E. palustre. Den stora mängden felslagna frön i mogna frukter angaf äfven, att vi här hafva att göra med en hybrid form. — Mag. Kihlman förevisade en för finska floran ny kärlväxt Foa bulbosa L., hvilken han funnit bland andra Foa- former i finska musei herba¬ rium. Exemplaret var taget vid Helsingfors af Fredrik Nylander; men då det saknade närmare anteckningar om växtplats, m. m. kunde man ej afgöra, om arten kunde räknas såsom en rätt medborgare i finska floran eller icke. Densamme förevisade ex. af en bland Skandinaviens sällsyntaste kärl växter. Crepis multicaulis Led., tagna af A. Arrhenius vid Varangerfjorden invid gränsen till det finska naturhistoriska området. FgsiografisFå sällsJcapet d. 28 maj. D:r O. Nordstedt förevisade figurer öfver två nya afvikande Bulbochœte-a,r- ter. Den ena, samlad och afritad af A. Löfgren i Brasi¬ lien, var visserligen steril, men skiljde sig från alla kända arter af slägtet genom en rundt om midten på cellerna sittande krans af taggar ; den nedersta cellen och alla hårcellerna saknade dock dylika taggar. — Den an¬ dra arten hade föredraganden anträffat på Characeer, sända af baron F. von Mueller från Nya Holland. Den stod i närheten af Bulbochœte minor A. Br., men ut¬ märkte sig genom egendomliga handvärgplantor. Dessas 155 toppceller slutade nämligen i ett långt hår; dessutom var antheridiet stundom deladt i 2 grenar. Vi ha således här en öfvergångsform till de icke dvärgformiga han- plantorna, hvilka alla hafva hårceller och äro förgrenade, fast ej i antheridiet. Vetenskapsakademien d. 6 juni. Prof. Wittrock fram¬ lade och demonstrerade de nyligen utkomne 1 1 :te och 12:te banden af exsiccatverket ”Algæ aquæ dulcis exsic- catæ, quas distribuerunt W. Wittrock et O. Nordstedt”. Utnämnde äro: e. o. prof. S. Berggren till e. o. pro¬ fessor i botanik vid universitetet i Lund; d:r K. B. J. Forssell till docent vid universitetet i Upsala samt d:r L. Neuman till lektor i naturalhistoria och kemi vid all¬ männa läroverket i Sundsvall. R. Pedersen är utnämnd till docent i växtfysiologi, Hjalmar Kiærskou till inspector vid Botanisk Museum, samt Samsöe Lund ansatt som docent i Botanik for Farmaceuter, O. G. Petersen som docent i växtanatomi vid Universitetet i Köpenhamn; E. Rostrup är utnämnd till docent i växtfysiologi vid Landbohöjskolen. (Meddel. Bot. For. 1883 n:r 2, 3.) Antalet af kända faner ogamer . Sedan 1862 har Ben¬ tham och Hooker hållit på att utgifva ett mycket högt uppskattadt arbete, Genera plantarum. Uti den nyli- gon utkomna delen, som afslutar detta verk, har Bentham uppställt följande öfversigt öfver antalet af kända fane- rogamer. Ordningar. Slägten. Arter Polypetalæ 82 2610 (uppskattade till) 31,874 Gamopetalæ 45 2619 34,556 Monochlamydeæ 36 810 11,784 Gymnospermæ 3 44 415 Monocolyledoneæ 34 1495 18,576 7569 97,205 Summa 200 156 Anona rliizantha kallar Eichlor en ny art, som hr Peckhold sändt honom från bergstrakterna i närheten af Rio de Janeiro, der den sparsamt förekommer såsom ett 15 — 20 fot högt träd med vac¬ ker krona och upprat 3 — 5 tum tjock stam. Veden luktar i friskt tillstånd nästan som muskotnöt. Denna växt framter den egendom¬ ligheten, att blommorna icke såsom hos alla andra Anonaceer upp¬ komma på vanliga löfbärande grenar, utan på särskilda grenar, som utgå vid jordbrjmet eller äfven högre upp på stammen till och med från de nedersta tjocka grenarne och hvilka sänka sig ned i marken och der fortväxa. Från sidoskott på dessa underjordiska bladlösa grenar framkomma sedan blommor i dagen, ofla 3 — 5 fot i rån stammen. Blommorna sitta på tumslånga skaft, äro 3 — 4 c. m. långa och vackert röda. Frukterna äro af samma storlek och hafva formen af en piniekotte; man träffar dem sällan, emedan de sanno¬ lika äro omtyckta af djur. Till salu. Ett synnerligen vackert herbarium om cirka 1200 ar¬ ter från Tyskland, Frankrike, Österrike, Italien och Grek¬ land säljes i sin helhet för 250 kr. eller i fasciklar à 100 arter till pris af 20 kr. stycket. Fasciklar om 100 arter svenska fanerogam-växter, sällsynta och i vackra exemplar, från angifven åstundad trakt af landet, kunna mot insändande af 10 kr. erhållas hos Gr. J. von Cedervald Holländaregatan n:o 1 Stockholm. Innehåll: B. JÖNSSON, Normal förekomst af masurbildningar hos slagtet Eucalyptus, Lehr. — B. JÖNSSON, Polyembryoni hos Trifolium pratense L. — P. G. Boren, Utdrag ur metereologiska centralanstaltens månadsrapporter. — Literaturöfversigt: A. Meyer, Das Chlorophyllkorn in chemischer, morphologischer und biologischer Beziehung. — C. Sanio, Additamentum secundum in Harpidiorum cognionem. — W. Wittrock et O. Nordstedt, Algæ aquae dulcis exsiccatæ, fase. 11 et 12. — J. Eriksson, Fungi para¬ sitici. — Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. — Ut¬ nämnde. — Antalet af kända fanerogamer. — Anona rhizantha. — Annons. Rural, Fr. Berlings Boktryckeri och ytilgjuteri 18,5|„83. ¥ Cuscuta Epithymum, Murr. Lin. Syst. Veg., en ny växt för Sveriges flora. Af K. J. Lönnroth. I Augusti månad sistlidet år blef jag af min son Magnus, då vi tillsammans voro stadde på en exkursion i en mager äng invid Walia i Klinte socken på Gotland, gjord uppmärksam på en liten späd Cuscuta-iovm, som temligen ymnigt växte på små dvergartade exemplar af Galium boreale , Gal . verum) Calluna vulgaris, Thymus Serpyllum , Gir sium acaule , m. fl. växter och som i likhet med den utländska Cuscuta Epithymum hade blomkronor¬ nas bräm femklufvet. Som jag då ej medfört till Got¬ land någon flora, der sistnämnda art linnes noggrannare beskrifven, beslöt jag att till ett annat år uppskjuta granskningen af den påträffade växtformen, hvilken jag helst ville undersöka i lefvande tillstånd på fyndplatsen. Sedan jag nu i år haft tillfälle att ånyo besöka nämnda äng och der verkställa den beslutade undersökningen, har jag blifvit fullt öfvertygad om, att ifrågavarande gotländ¬ ska parasitväxt är alldeles identisk med Cuscuta Epithy¬ mum Murr., hvilken således är funnen äfven i vårt land. Den i Walla äng växande Cuscuta- formen, af hvilken nå¬ gra lefvande exemplar blifvit af mig öfversända till Pro¬ fessor P. W. C. Areschoug och af honom erkända såsom nyss nämnda Cuscuta- art, har nemligen följande utseende: Stjelken grenig, tagelsmal, oftast mörkt purpurfärgad ; blomhufvudena temligen glest sittande, o — 7 mm i tvär¬ genomskärning; blomfodret fem-deladt, trångt klocklikt, livitaktigt, under luppen knottrigt liksom kronan, vid ba¬ sen något knöligt af de på olika höjd fastade och något nedlöpande ovala foderbladens ojemna sammanväxning ; Bot. Notiser 1883. 72 158 foderflikarne, något spetsiga med uppräta toppar, som nå upp till kronbrämets bas; blomkronan blekt rosenröd eller hvitaktig, klockformigt trattlik med kort cylindrisk pip, som, skenbart lika lång som fodret, likväl, såsom ut¬ gående från öfre kanten af det något förlängda, kort cylindriska kronfåstet och således fästad ej obetydligt högre upp än fodrets fäste, i sjelfva verket är betydligt kortare än fodret; kronbrämet 5-deladt, snart utplattadt och slutligen nedviket med äggrundt triangelformiga flikar af ungefär samma längd som pipen, men med bredden vid basen ungefär lika stor som höjden; kronpipens fjäll rundade, franslikt sargade i kanten, nästan lika långa som kronpipen (om de uppvikas), ständigt nedliggande öfver fruktämnet, som de ursprungligen alldeles betäcka, men genom hvars tillväxt de snart upptill särskiljas, så att de lemna en stjernformig öppning mellan sig, genom hvilken fruktämnets rosenröda hjessa framlyser ; ståndarne 5, fästade tätt under springorna mellan kronbrämets flikar, först inkrökta, men sedan något utstående och upp¬ böjda öfver det utspärrade brämet, af varierande längd, i allmänhet nästan nående upp till topparne af kronans flikar, om dessa uppresas, men stundom mycket kortare eller tvärtom längre än dessa; knappar ne på baksidan kring vidfästningsstället mörkt purpurfärgade, strängarne nästan hvita; fruktämnet rosenrödt, bildande liksom en liten upptill plattad krona ofvanpå det gröna, något ut¬ dragna och smalare kronfästet; stiften 2, tillsammans med märkena trådsmala, utom basen till färgen mörkt purpurfärgade, uppräta eller något utstående, till längden varierande äfven i samma blomhufvud, stundom något litet längre, men oftare kortare än ståndarne; fröna glatta. Den började i år sin blomning i början af Augusti, blommade rikast i medlet af samma månad och torde hafva fortsatt sin blomning åtminstone till de första da- garne af September, emedan den ännu i slutet af Augu¬ sti icke på långt när var utblommad. 159 Visserligen uppgifver en eller annan författare, att Cusc. Epithymum skall igenkännas, blancl annat, deraf, att dess foderflikars spetsar äro utstående, kronfjällen fullständigt betäcka fruktämnet, samt pistillerna slutligen blifva längre än ståndarne ocli uppräta; men dessa kän¬ netecken har jag funnit vara långt ifrån pålitliga, såsom endast inträffande på en del blommor. Beträffande sär- skildt kronfjällens och fruktämnets relativa storlekar, är förhållandet, att det senare endast i yngre blommor full¬ ständigt betäckes af fjällen, men i mån af sin utveckling mer och mer åtskiljer deras sammanlagda toppar, så att fruktämnets hjessa slutligen visar sig blottad under en stjernformig öppning mellan fjällen. Och hvad ståndarnes och pistillernas riktningar och relativa längder vidkommer* känna vi ju, huru en stor mängd växtarter variera med både macrostyla och microstyla blommor, hvilkas stånda¬ res och pistillers varierande ställningar och längdförhål¬ lande bero af befruktningslagarne. Utom på ofvannämnda ställe i Klinte socken har min son sedermera funnit Cuscuta Epithymum i en med unga tallar beväxt hage i Sanda socken ej långt ifrån Klinte- hamn och ungefär 2 kilometer ifrån förstnämnda växt¬ lokal. Samma Cuscuta- art skall äfven, enligt hvad Doktor O. Nordstedt i href till mig behagat omnämna, vara af honom i medlet af denna månad tagen i Södra Skåne på en jordvall mellan två åkrar vid Springet i Skabersjö socken, från hvilken växtplats redan i Juli’ 1881 af A. Hansson hemförts ett par små exemplar af arten, hvilka finnas förvarade i Lunds universitets botaniska museum. I närheten skall, enligt Doktor Nordstedts uppgift, för två år sedan hafva funnits ett litet klöfverfält, som besvä¬ rats af någon parasitisk Cuscuta-^t. Huruvida äfven hit böra hänföras några i nämnda herbarium förvarade unga exemplar af en Cuscuta , hvilka af A. Tullberg år 1866 160 funnits i ett landsvägsdike mellan Skabersjö och Roslätt, eller de snarare tillhöra Cuscuta Trifolii, en ytterst när- heslägtad om ens derifrån skiljd art, torde ännu vara osäkert. Calmar den 22 September 1883. Bidrag till Yesterbottens och Lapplands flora. Af C. Melander. Lapplands myggor och saknaden af heqväma vägar hafva mer än andra hinder vållat den brist på växtgeo- graiiska notiser, som åtminstone södra Lapplands flora lider. 1 följd af sin närhet har Yesterbotten i sina inre delar samma obehag och, hvad dess flora beträffar, samma hrist. Denna senare visar sig lätt vid studiet af några ställen i Backman-Holms flora öfver Yesterbotten och Lapp¬ land. Medan t. ex. Pteris aquilina , som utan tvifvel är ganska sällsynt, i denna bok uppgifves vara allmän och Spargania ramosum och natans allmännare (!) än de spar- ganier, som mig veterligen finnas här, och Chrysosplenium alternifolium och Lysimachia vulgaris , som jag aldrig lyckats upptäcka på passande lokaler, anses vara ”t. a.” — räknas å andra sidan till rara växter Cirsium palustre och Carex tenella, af hvilka den förra kan sägas vara spridd och den senare allmän i vissa delar af florområdet. I en stor del af VB. saknar man Trollius europæus , och för ”skogsängarne” i porsregionen äro väl få växter genom sin allmännare förekomst mer karakteristiska än Geranium silvaticum , och dock säges den förra vara i alla regioner allmän, den senare i ”P.R.” spridd. Potentilla maculata uppgifves vara ”a”, deremot Spiræa Limaria blott ”t. a.” — mig förefaller det, som om det vore tvärt om. Carex 161 vaginata är fullt ut lika allmän som C . panicea , ja t. o. m. allmännare, fast hon säges vara ”spr”, då den andra är ”a” *). Filago montana och Carex globularis skulle vara ”spr” båda två, men den förra är bestämdt, om hon sjelf finnes, ganska rar och den senare en af de allmännaste carex-arterna **). Min mening är ej att förneka riktigheten af dessa uppgifter i Backman-Holms flora för den del af det ofant¬ liga florområdet, som jag aldrig besökt, äfven om jag drager dem i tvifvelsmål; men jag tror dock, att de (och några andra) passa föga för den södre delen, för hvilken jag nu går att meddela de växtgeografiska rön, jag funnit vara nämnvärda. Till Y.B. räknas här Nordmalings och o Bjurholms s:r af Ångermanland. För växternas benämning följes Hn ed. 11. — Ett vertikalt streck mellan två ortnamn betyder, att växten förekommer på ett område, som är beläget mellan nämda orter. -- Då det ej kan vara likgiltigt, om en funnen raritet uppträder i liten eller stor mängd på sin observa¬ tionslokal, betecknas med (1), (n), (m) och (M), att — så vidt jag mins eller antecknat — respective ett, några, temligen många och ganska många exemplar funnits. o Chrysanthemum Leucanthemum. Asele s:n: Elgsjö, Stennäs. Fred¬ rika s:n: LÖgdasund ”platsen”. Pit. Lpm.: Glommersträsk. ”Träffades icke af J. W. Zetterstedt inom Lappmarksgränsen” (1832). Jfr dock s. 215 i Zett. ”Resa genom Umeå Lappmarker”. Anthémis Unctoria . Skellefteå (1). Tillfällig 1877. Tanaeetum vulgare. Vilhelmina s:n: Siksjö by. Uppgifvits vara ej odlad. Fins planterad på Åsele ”kyrkplats”. Artemisia vulgaris. Fredrika ”kyrkplats”. I Lycksele och Malå s.-nar h. o. d. odlad för medicinskt ändamål (!). Senecio vulgaris. Åsele och Vilhelmina prestgårdar. Troligen tillfällig. *) Jfr Bot. Not. 1858, s. 86. ° **) I Asele har hon eget namn: ”murregräs” (myrgräs), troligen af sitt frodiga utseende vid myrstackar. 162 Gnaphalium uliginosum. Ej af mig observerad i L pi. och öfre YB» Gnaphalium supinum. Vilhelmina s:n: östligast på Blajkfjäll (n). Erigeron acris. Vilhelmina s:n: vestligast vid Bångnäs (Kult¬ sjön I Malgomaj). Erigeron elongatus. Vilhelmina s:n: Stalon och Skansholm vid Malgomaj; Laxbäcken (ej by n) ; li. o. d. vid Vojmelfven m. fl. ställen. Asele s.-n: flerestädes vid Angermanelfven, t. ex. Torfsjö ;;ronning” (rödjning) (m), Prestvikudden vid ”platsen” och Söråsele. Dorothea s:n: Lafsjö. Lycksele s:n: vid Råberg | Tjernberg. Vid Vindeln från Holmfors i Sorsele s:n flerestädes ända till Mårdsele i Degerfors s:n (n) Malå s.-n: Malånäs (n). Norsjö s.-n: vid Petikan (1). Skellefte s:n: vid ån från Bjurvattnet, där den utfaller i Skellefteelfven (n). (Forts.) Literaturöfversigt. Finsk botanisk literatur 1880-82. (Af Fredrik Elfving) 1 E inland utgifna arbeten. Blomqvist, A. G. Finlands trädslag, i forstligt hänseende beskrifna I. Tallen; i Finska forstföreningens meddelanden B. III 196 s. (1881). Elfving, F. Anteckningar om finska desmidiéer, 18 sid. med en tafla; i Acta soc. F. Fl. fenn. II N:o 2 (1881). - En inverkan af den galvaniska strömmen på växande rötter; i Öfvers. finska vetensk. soc. forhandl. XXIV (1881—82) s. 1 — 4. Hjelt, H. Anteckningar från en botanisk resa i Karelen sommaren 1876; i Meddel, af soc. F. Fl. fenn. VI (1881) s. 19 — 69. Hult, R. Försök till analytisk behandling af växtformationerna, med en planch; i Meddel, af soc. F. Fl. fenn. VIII (1881) s. 1 — 155. Karsten, P. A. Symbolæ ad mycologiam fennicam VII & VIII; ibid. VI (1881) s. 1—6 och 7 — 13. - Conspectus Hydnearum Fr. fennicarum systemate novo dispo¬ sitarum; ibid. s. 14—17. - Hymenomycetes fennici enumerati i Acta soc. F. Fl. fenn. II. N.-r 1 (1881). - Rysslands, Finlands och den Skandinaviska halföns hattsvam¬ par, senare delen; i Bidrag till kännedom af Finlands natur och folk h. 37 (1882) s. 1—257. Lagus, W. Erik Laxman, hans lefnad, resor, forskningar och bref- vexling. IX +331 + 147 s. med trenne kartor; i Bidrag till kän¬ nedom af Finlands natur och folk h. 34 (1880). Lindberg, S. O. De Cryphæis europæis; i Meddel, soc. pro fauna et flora fennica VI, s. 71 — 75 (1881). - Monographia praecursoria Peltolepidis, Sauteriæ et Cleveæ i Acta soc. F. Fl. fenn. n. 3, 15 s. (1882). - Europas och Nordamerikas Hvitmossor (Sphagna) jemte en in¬ ledning om utvecklingen och organbildningen inom mossornas alla tre hufvud grupper. Promotionsprogram af den 31 maj 1882 XXXVIII+88 s. Mêla, A. J. Bilder ur växtverlden för skolan och hemmet ordnade enligt Linnés system. 80 taflor utgilna af C. Hoffmann. Texten bearbetad af A. J. Mêla. H. I — V med taflor 1 — 51. Helsing¬ fors, K. E. Holm, 1882. Mêla, A. J. & Palmen J. A. Naturhistorisk atlas för skolan och hemmet. 88 taflor med 1081 bilder jämte innehållsförteckning. Helsingfors, K. E. Holm, 1880. Moberg, A. Sammandrag af de klimatologiska iakttagelserna i Fin¬ land år 1879 i Öfvers. finsk Vet. soc. förh. XXII (1879 — 80) s. 155 — 167 (158—165); år 1880 i Öfvers. XXIII (1880-81) s. 101—113 (104—111); år 1881 i Öfvers. XXIV (1881 — 82) s. 89 — 108 (93 — 104). Saelan, Til Om de i Finland förekommande formerna af slagtet Tilia; i Meddel, af soc. F. Fl. fenn. V (1880) s. 237 — 45. - Om det sibiriska lärkträdet; ibid s. 246 — 48. - Beskrifning öfver Impatiens parviflora DC.; ibid. s. 249 — 250. - Några sällsynta växter observerade under en exkursion till Sörnäs lastageplats vid Helsingfors i början af oktober 1880; ibid. s. 251 — 52. — — — Hieracium pilipes sp. n. i Meddel, soc. F. Fl. fenn. VI. (1881) s. 183 — 84. Unonius K. J. W. Lärobok i botanik II; med 203 bilder. 178 s. Helsingfors, G. W. Edlund, 1881. Wainio, E. Adjumenta ad lichenographiara Lapponiæ fennicæ atquæ Fennicæ borealis; i Meddel, soc. F. Fl. fenn. VI (1881) s. 77 — 182. - Observations sur les périodes de végétation des phanérogames dans le nord de la Finlande; i Meddel, soc. F. Fl. fenn. VIII. (1881) s. 157-175. I utlandet offentliggjorda arbeten. BroTHERUS V. F. Excursions Bryologiques en Caucase i Revue bry- ologique 1880 N:o 4 s. 49 — 58. Elfving F. On the Pollen-Bodies of Angiosperms i Quarterly Jour¬ nal of microscopical science, januari 1880 (Öfvers. från Jenaische Zeitschrift). - Ueber einige horizontal wachsende Rhizome; i Arbeiten des botan. Instit. in Würzburg Band II, h. 3, s. 489 — 494. - Ueber eine Beziehung Zwischen Licht und Etiolin; ibid s. 495-499. 164 - Finsk botanisk literatur 1873 — 79; i Botaniska Notiser 1881 s. 61-65. - En obeaktad känslighet hos Phyeomyces; ibid s. 105 — 107. - Ueber eine Wirkung des galvanischen Stromes auf wachsende Wurzeln; i Botanische Zeitung 1882 sp. 257 — 264, 273 — 278. - Ueber die Wasserleitung im Holz; ibid. sp. 707 — 723. Hult, R. Recherches sur les phénomènes périodiques des plantes. 51 s. med tre taflor; i Nova acta reg. soc. sc. Upsal. s. III v. II. (1881). Karsten P. A. Enumeratio Boleti nearum et Polyporearum, syste¬ mate novo dispositarum; i Revue mycologique 1881, N. 9. - Novi fungi lecti atque descripti; i Hedwigia 1881, N. 12. - Hyponectria Q,ueletii n. sp; i Hedwigia 1882, N. 3. Lindberg, S. 0. Tortula lingulata nov. sp; i Revue bryologique 1880, n. 3, s. 40-41, - De peristomio Enoalyptæ streptocarpæ et proceræ. — Ibid., n. 4, s. 77. - Distinctio Scapaniæ carinthiacæ e Sc. apiculata. — Ibid., n. 4, s. 77 et 78 - Schistophyllum Orrii nov. sp. — Ibid. n. 6, pp. 97 — 99. - Sphagnum sedoides found in Europe. Revue bryol. 1882, n. 1, s. 1—3. - Addition to my paper on the European Sphagnum sedoides. Ibid. s. 14. - Novæ de speciebus Timmiæ observationes. Ibid. n. 2, s. 24. Nylander, W. Addenda nova ad lichenographiam europæam; i Flora: 1880, XXXIII p. 10-15 och XXXIV p. 387-394. — 1881, XXXV p. 2-8, XXXVI p. 177 — 189, XXXVII p. 449—459, och XXXVIII p. 529-541. — 1882. XXXIX p. 451-458. - Lichenes nonnulli insulæ S. Thomæ Antillarum; i Flora 1880 s. 127—128. - Liste des lichens receuillis à Franchard et à la cote de Cham¬ pagne; i Bull, de la soc. bot. de France 1881 p. XCV — XCVII. - Une lettre à M. Isaac Newton sur l’historié de la lichenogra- phie portugaise; i Revista do Porto. - et Crombie, J. M. On la Collection of Exotic Lichens, made in Eastern Asia by Maingay; i Journ. Linn. Society, Botany, vol. XX (7 Dec. 1882). Exsiccater. Brotherus, V. F. Musci Fenniæ exsiccatæ. Fase. IV n.ris 151 — 200 (1882). Norrlin & Nylander, Herbarium lichenum Fenniæ. Fase. V — IX n:ris 201 — 450 (1882). Kartor. Distributio plantarum vascularium in Fennia sua sponte nascen- 165 tiam tabulis geographicis illustrandam curavit Hjalmar Hjelt (Ut- stälda vid geografiska kongressen i Venedig 1881). Oversigt over de i Danmark trykte samt af danske Botanikere i Udlandet publicerede botaniske Arbejder (videnskabelige og populære) (Fortsættelse, se Botan. Notiser 1880, s. 49.) Ved L. Kolderup Rosenvinge. 1880 — 1881 samt Tillæg til 1879 *). Andersen , N. J., Planteriget, almenfattelig fremstillet. 72 Sid. Haderslev (Lauridsen). 1880. Botanisk Tidsskrift, udgivet, af den botaniske Forening i Koben¬ havn, redig, af H. Kjærskou. 3. Række, 3. B:d (11. B:d) 4. Hæfte og 12. B:d 1. Hæfte 1880, 12. B:d 2 — 4 Hæfte 1881. la Cour, J. C., Hvorved foranlediges Planternes Bortfrysning og Nattefrosten d. 18:de — 19:de Maj. Tidsskr. f. Landökonomi. 4. Række, 14. B:d. 1880. S. 498. Dansk Havetidende. Red. af J. A. Bentzien. 33. Aargang, 1881. Indeh. folg, mindre Meddelelser: Hviletiden for Planter, S. 17. Planternes Modning og Hvile, S. 51. Knudedannelser paa Kaal- planter, S. 76. Hvorfra den ægte Vinstok (Vitis vinifera) stammer, S. 125. Vedets Modning, S. 156. Virkning af at magnetisere Roser. Darwin, Ch., Virkningerne af Krydsbefrugtning og Selvbefrugt¬ ning i Planteriget. Tidsskr. f. popul. Fremst, af Naturvidensk. 28. B:d, S. 112—134. 1881. [Referat heraf i Ugeskrift f. Landmænd, 1881, II, S. 103 af N. E. Hofman (Bang).] Ditlevsen, J. G., Bemærkninger om Drikkevandet med særligt Hensyn til dets Betydning for Sundhedsplejen. Tidsskr. f. popul. Fremst, af Naturv. 28. B:d, S. 1 — 51. 1881. Eggers , 11. F. A., Baron, The Flora of S:t Croix and the Virgin Islands. Washington, 1879. (Bulletin of the United States’ National Museum. N:o 13) 133 Sid. — , Kleistogamie einiger westindischer Pflanzen. Botan. Central¬ blatt, VIII. 1881. S. 57 — 59. — , Vermehrungsweise von Oncidium Lemonianum Lindl., und Pancratium Caraiboeum L. Ibid. S. 122 — 23. *) (Då nu en förteckning öfver den danska botaniska literaturen från och med 1882 börjat meddelas uti ”Meddelelser fra den bota¬ niske Forening i Kjöbenhavn”, kommer en dylik förteckning hädan¬ efter ej att inflyta i Botaniska Notiser. — Utg. af Bot Not.) 166 Engler, A., Araceae i Warmings ”Symbolæ ad flor. Bras.” etc. Vidensk. Medd. fra den naturh. Foren. 1879 — 80. S. 357 — 363. Grawitz , P , Om Skimmelvegetationer i dyriske Legemer. Tids- skr. f. popul. Fremst, af Naturvidensk. 28. Bai. 438 — 451. 1881, Grönlund , Chr., Melbyg og Glasbyg. Tidsskr. f. Landökonomi, udg. af la Cour. 4. Række, 14. B:d. 1880. S. 412—442. Diskus¬ sion herom i d. kgl. Landhusholdningsselskab. S. 442 — 453. — , Gjæring, Forraadnelse, Smitte. Ved Udvalget for Folkeop¬ lysningens Fremme. 18 Sid. 1881. — , Islands Flora, indeholdende en Beskrivelse af Blomsterplan¬ terne og de höjere blomsterlöse Planter, samt en Fortegnelse over de lavere Planter. 159 Sid., 8:o. 1881. (Gyldendal.) — , Anmærkning til et Referat af Fridrikssons Kritik af hans : Islands Flora. Bot. Centralblatt. X. 1881. S. 206. Hansen , Emil Ckr., Ueber Saccharomyces apiculatus. Hedwigia 1880. S. 75-77. — , Undersøgelser over Alkoholgjærsvampenes Fysiologi og Mor¬ fologi. I. Om Saccharomyces apiculatus og dens Kredslob i den frie Natur. Meddelelser fra Carlsberg-Laboratoriet, 1. B:d. 3. Hæfte,- S. 293 — 327. Med fransk Resumé. 1881. — , Et fugtigt Kammer til Dyrkning af Mikroorganismer. Ibid. S. 328 — 330. Med fransk Résumé. — , Chambre humide pour la culture des organismes microsco¬ piques. Revue mycologique. III. 1881. N:o 11. S. 38 — 39. Hofman Bang, N. E., Anleitung zur Behandlung der Zwerg- Apfel- und Birnbäume. Kopenhagen 1879. 90 Sid. m. Afbild. Jenssen- Tusch, H., Moses, Waldner und Brücker, Arnica mon¬ tana, L. Weitere Beiträge zur Volksbotanik. Correspondenzblatt des bot. Vereins ”Irmischia” für das nördl. Thüringen. 1881. N:o 11 og 12. Jörgensen, Alfr., Plantelæren i kort Overblik. Repertorium, nærmest efter Grönlunds Lærebog. Til Brug ved Lærer- og Lærer- indeexamen. 18. Sid. 8:o. 1880 (Salmonsen). — , Om Drikkevandet i Kolding. B. Den mikroskopiske Under¬ søgelse. Hygiejniske Meddelelser, Ny Række, 3. B:d. S. 115 — 127. Med en Tavle. 1880. — , Bidrag til Rodens Naturhistorie, V (Slutning) og VI. Bot. Tidsskr. 3. R. 3. B:d. 4. Hæfte. S. 145 — 48. Med fransk Résumé. 1880. — , Ueber haubenlose Wurzeln. Botanisches Centralblatt. 1. Jahrg. 1880, S. 635 — 636. — , Sympodiale Entwickelung der Wurzel-Achse. Ibid. S. 893 —95. — , Berichtigung. Ibid. V. B:d. Jahrg. II. S. 160. 1881. — , Den mikroskopiske Undersøgelse af Rug- og Hvedemel. Ny pharm. Tidende 1881. Sp. 390 — 391. — , Referater i Uhlworms Botanisches Centralblatt. 167 Kjeldahl, J., Undersøgelser over Kulhydrater i Byg og Malt med særligt Hensyn til Forekomsten af Rorsukker. Meddel, fra Carlsb.-Laborat. 3. Hefte S. 339 — 379. Med fransk Résumé. 1881. — , Nogle Iagttagelser over Invertin. Ibid. S. 331 — 338. Med fransk Résumé. Koch , H. P. G., Tillæg til den i ”Videnskabelige Meddelelser fra den naturhistoriske Forening i Kjöbenhavn” for Aar 1862 op¬ tagne Afhandling, ”om Falsters Vegetation”. Vidensk. Meddel, fra d. naturhist. Forening i Kjöbenhavn 1881. S. 77 — 88. Kornerup , A., Om det organiske Liv paa den ostligste Nunatak. Meddelelser om Grönland, udg. af Commissionen for Ledelsen af de geologiske og geograf. Undersög. i Grönland. 1. Hefte. 1879. S. 150-152. — , Se Lange. Lange , Joh., Botanisk Rejse. (Heri om Ukrudtplanternes För¬ delning i forskjellige Egne af Jylland.) Om Landbrugets Kultur¬ planter og dertil hörende Froavl. Udg. af Bestyr, f. Foren. f. in¬ deni. Fröavl. S. 17-19. 1879. — , Floræ Danicæ icones. Fase. 50, Havn. Fol. 17 Sid. Tab. 2941 — 3000. 1880. — , Bemærkninger ved det 50:de Hæfte af Flora Danica. Over¬ sigt over d. k. Danske Videnskab. Selsk. Forhandl, og dets Medlem¬ mers Arbejder i Aaret 1880. S. 111 — 131. — , Conspectus Florae Groenlandicae. Oversigt over Grönlands Flora. Med 3 Kaart. Meddelelser om Grönland, udg. af Commis¬ sionen for Ledelsen af geolog, og geograph. Undersög. i Grönl. 3. Hefte. XXXVI og 231 Sid. 1880. Heri Bemærkninger af A. Kor¬ nerup om Grönlands alm. Naturforhold. — , Prodromus florae Hispanicae, auctor. M. Willkomm et J. Lange. Vol. Ill, Pars 4. S. 737 — 1144. Stuttgart (Schweitzerbart) 1880. — , Diagnoses plantarum peninsulae ibericae novarum, a variis collectoribus recentiori tempore lectarum. Vidensk. Medd. fra d. na¬ turhist. Foren. 1881. S. 93 — 105. Lund, Samsöe, Glasbyg og Melbyg. Tidsskr. f. Landökonomi, 4. Række, 15. B:d. S. 442 — 473. 1881. Diskussion herom i Land¬ husholdningsselskabet S. 473 — 483. (Ogsaa i Ugeskrift for Land¬ mænd 1881, I.) Lund, T. H., Naturhistorisk Lærebog for Borger- og Almue¬ skoler. Tiende forögede Oplag. 80 Sid. (Schou) 1880. Lynghye, H. G., Rariora Codana. (Opusculi posthumi pars). Ed. Eug. Warming. Vidensk. Meddel, fra d. naturhist. Foren. 1879 —80. S. 215-230. Lysets Indflydelse paa Planterne. Efter P. Dangers. Ugeskrift for Landmænd 1880, II. S. 629 — 633. Mortensen, J. J., Om Græsarter og Foderurter. Foredrag holdte ved Vejle Amts Landboforenings Diskussionsmoder. Med et Forord af E. Rostrup. 48 Sid. Kolding (Kbh. Lehmann & Stage). 1881. 168 MöUer-Holst, E., Landbrugs-Ordbog for den praktiske Land¬ mand. Hæfte 32 — 42. Botaniske Bidrag af Samsöe Lund og P. Nielsen. Muller , P. E., Omrids af en dansk Skovbrugs-Statistik. Tids¬ skrift for Skovbrug. 4. B:d. S. 1 — 244. 1881. Nielsen , P, Om Ukrudsplanter. Foredrag i Landhusholdnings¬ selskabet. Tidsskr. f. Landökonomi, 4. R. 14. B:d. 1880. S. 603 — 641. Diskussion. 641 — 655. (Referat heraf i Ugeskr. f. Land¬ mænd, 1880, I. S. 301. Pasteur , L., Om Miltbrandens Oprindelse. (Referat af V. A. Poulsen). Tidsskr. f. popul. Fremst, af Naturvidensk. 27. B:d. S. 458 — 460. 1880. Petersen , O. G., Bidrag til Nyctaginé- Stængelens Histiologi og Udviklingshistorie. Botan. Tidsskr. 3. R., 3. B:d. 4. Hæfte, S. 149 — 176. Tavle IV og V. Med fransk Résumé. 1880. Petit, E., Udkast til en floristisk Beskrivelse af Als. Botan. Tidsskr. 12. B:d. 1. Hæfte, S. 13 — 41. 1880. — , Planternes Frysning. Efter et Foredr. af D:r Rodewald. Ugeskr. f. Landmænd. 1881, II. S. 172 — 74. Poulsen , V. A., Om nogle mikroskopiske Planteorganismer. Et morfologisk og kritisk Studie. Vidensk. Meddel, fra d. naturh. Foren. 1879 — 80. S. 231 — 254. — , Oversigt over de i Danmark trykte samt af danske Botani¬ kere i Udlandet publicerede, botaniske Arbejder (videnskabelige og populære). 1879. Botaniska Notiser för år 1880. S. 49 — 53. — , Botanisk Mikrokemi. Vejledning ved fytohistologiske Under- sögelser til Brug for studerende.. 1880. (Brödrene Salmonsen.) X og 72 Sid. — Botanische Mikrochemie. Eine Anleitung zu phytohistologi- schen Untersuchungen, zum Gebrauch für Studirende. Aus d. Däni¬ schen unter Mitwirk. d. Verfassers übers, v. Carl Müller. Cassel, 1881. XVI og 83 Sid. — Microchimica vegetale; Guida alle ricerche fitoistologiche ad uso degli studenti. Trad, da A. Poli in collaborazione coll’autore. Torino (Erm. Loescher). 1881, XII og 79 Sid. — , Om nogle ny og lidet kendte Nektarier. Organogenetiske og histologiske Studier. Vidensk. Meddel, fra d. naturh. Foren. 1881. S. 106-126. Tavle I. — , Berichtigung, Botan. Centralblatt, VIII. 1881. Sid. 63 -64. — , Erklärung der botanischen Wandtafeln zum Schulgebrauch. Kopenh. 1881. 12 Sid. — , Explication des planches murales de Botanique pour l’en¬ seignement élémentaire, Copenh. 1881. 12 Sid. — , Referater i Botan. Centralblatt og Botan. Zeitung. Posenvinge, L. Kolderup, Vaucheria sphærospora Nordst. v. dioica n. var. Botan. Notiser. 1879. S. 190. 169 — , Anatomisk Undersögelse af Vegetationsorganerne hos Sal- vadora. Oversigt over d. k. D. Vidensk. Selsk. Forhandl. 1880. S. 212-226. Tavle V-VI. Med fransk Résumé. Hostrup, E,, Botanisk Rejse (Loll. -Falst.). (Heri om Plantesyg¬ domme). Om Landbrugets Kulturplanter og dertil hörende Fröavl. Kbh. 1879. S. 19-32. — , Beretning om én i nogle af de nordsjællandske Statsskove paa Finansministeriets Foranstaltning fra 28. til 30. Okt. foretagen Rejse, for at undersöge den Skade, som er anrettet i Naaleskovene af Agaricus melleus og de Forhold, hvorunder den optræder, ledsa¬ get af Forslag til at bekæmpe dens Udbredelse. Trykt som Manu¬ script. Kbhn 1879. 15 Sid. — , Sj^gdomme hos Skovtræerne, foraarsagede af ikke-rustagtige Snyltesvampe. II. Lovtræer. Tidsskr. f. Skovbrug, udg. af P. E. Müller, 4. B:d. S. 113 — 206. 1880. — , Honningsvampen. Tidsskr. f. popul. Fremst, af Naturvidensk. 27. B:d. 1880. S. 376 — 389. — , Om Plantesygdomme, foraarsagede af Snyltesvampe. Iagt¬ tagelser fra de to sidste Aar. Om Landbrugets Kulturplanter et c. N:o 2. 1881. — Beretning om en i de jydske Statsskove, paa Finansmini¬ steriets Foranstaltning i Okt. 1881 foretagen Rejse, for at undersöge den Skade, som er anrettet i Fyrreplantningerne af Lophodermium pinastri, ledsaget af Forslag til at bekæmpe dens Udbredelse. Trykt som Manuskript. Kobenhavn 8 Sid. 1881. — , Mvkologische Notizen. I. II. Botan. Centralbi. B:d V. Jahrg. IL ’ S. 126 — 127. IIL IV. ibid. S. 153 — 154. 1881. — , Un nouvel Ustilago souterrain; les Aecidium des Orchidées; PExoascus carpini. Revue mycolog. III. 1881. N:o 11. S. 32 — 33. Rothe, Tyge, Anlagekosten des neuen bot. Gartens der Universi¬ tät zu Copenhagen. Bot. Centralblatt I. 1880. S. 93. — Lyssky Plantekulturer. Tidsskr. f. pop. Fremst, af Naturv. 28. B:d. S. 209 231 og 288-317. 1881. Rützou, Sophus, Om Axeknuder. Botan. Tidsskr. 12. B:d. S. 248 — 263. Tavle I— IV. 1881. Med fransk Résumé. Salomonsen, C. J., Eine einfache Methode zur Reincultur ver¬ schiedener Fäulnissbacterien. Botan. Zeit. 1880. N:o 28. S. 481 -489. — , De smitsomme Sygdomme. Tidsskr. f. popul. Fremst, af Naturv. 27. B:d. 1880. S. 446—458. SchübeJer, F. C., Væxtlivet i Norge, med særligt Hensyn til Plantegeografien. (Refereret af H. Mortensen). Ibid. 28. B:d. 1881. S. 135—153. Steenbuch, Chr., Levnetsmidlerne og deres Forfalskning. Sti¬ velse og stivelseholdige Næringsmidler. (Tegningerne udf. af S. Rützou). Ibid. 28. B:d. S. 52—63. 1881. 170 — , Methode til Behandling af Mel for ved Mikroskopet let at kunne undersöge de i Melet indeholdte Bestanddele af Cellevævet. Ny pharm. Tidende 1881. Sp. 373 — 375. — , Zur mikroskopischen Untersuchung des Mehles. Eine Me¬ thoden wodurch die Gewebselemente leicht isolirt werden können. Beric d. Deutsch, chem. Gesellsch. XIV. Heft. 17. 1881. Tidsskrift for populære Fremstillinger af Naturvidenskaben. Udg. af C. F. Liitken og Eug. Warming. 27. B:d. 1880. Se Warming, Rostrup, Salomonsen, Pasteur. Wittrock. — 28. B:d. 1881. Se Ditlevsen, Steenbuch, Wittrock, Darwin, Schübeler, Rothe, War¬ ming, Grawitz. Desuden som mindre Meddelelser: Fossile Bakterier. Bonnernes og Græskarplanternes Fædreland. Grönlands Plantevæxt. Plantevæxten paa Venezuelas Lianos. Hestekastaniens Hjem. Den persiske Syréns Fædreland. Alfa-Græsset. En n37 insektædende Plante. Sargasso-Havet. Nogle store Træer. Nogle i Berliner-Mu¬ seet opbevarede Planterester fra gammel- ægyptiske Grave. Tuxen, C. F. A., Nogle Forsøgsstationer i Tyskland, Holland, Belgien og Frankrig. Tidsskr. f. Landökonomi, 4. R. 14. B:d. S. 656—673. 1880. — , Kemiske Undersøgelser af Mel- og Glasbyg. Ibid. 4. R. 15. B:d. 1881. S. 240 — 253 (med Diskussion). (Ogsaa i Ugeskr. f. Landmænd. 1881, I.) TJldall, J., Den atmosfæriske Elektricitets Indflydele paa Plan¬ tevæxten. Forsög af Grandeau o. Fl. Ugeskr. f. Landmænd 1880, I. S. 25—30. Vaupell, C., Planterigets Naturhistorie til Skolebrug. Efter Forf. Död omarb. af C. Grönlund. 5. Oplag. 1880. 182 Sid. Warming , Eug., Bidrag til Cycadeernes Naturhistorie. Overs. ov. d. k. Danske Vidensk. Selsk. Forhandl. 1879. S. 73 — 87. Tavle V og VI. — , Om visse formaalstjenlige Forhold i F röenes B}7gning og Spiring. I — III. Tidsskr. f. pop. Fr. af Naturv. 27. B:d. 1880. S. 60—84, 126-141 og 430-455. — , Udgiver af Symbolæ ad floram Brasiliæ centralis cognoscen¬ dam. Celastraceæ, Uicineæ, Rhamnaceæ auct. Eug. Warming. Gra- mineæ (Doell determ.). Vidensk. Medd. fra d. naturhistoriske Foren. 1879—80. S. 357 — 86. Tavle IV— VI. Se Engler. — , Forgreningen og Bladstillingen hos Slægten Nelumbo. Ibid. 1879-80. S. 444-455. Tavle VIII. — , Den almindelige Botanik. En Lærebog, nærmest til Brug for Studerende og Lærere. Kbhn 1880. 284 Sid. 192 Træsnit. (Philipsen). — , Den danske botaniske Literatur fra de ældste Tider til 1880. Botan. Tidsskr. 12. B:d. S. 42 — 131 og 158 — 247. 1880—81. — , Ueber einige in den letzten Jahren gewonnenen Resultate in der Erforschung der Flora von Grönland. Engler’s Botan. Jahr¬ bücher etc. I. B:d. S. 20 — 24. 1880. 171 — , Morphologie der Vegetationsorgane der Angiospermen. Re¬ ferater i Just’s Botan. Jahresbericht. 6. Jahrg. (1878). 1880. — , Familien Podostemaceae. Förste Afhandling. Vegetations¬ organerne hos Podostemon Ceratophyllum Michx., Mniopsis Weddel- liana og Tul. Mniopsis Glazioviana Warmg. Med 6 Tavler. Vidensk. Selsk. Skrifter. 6. Række, II. S. 1 — 21. Med fransk Résumé. 1881. — , Die Familie der Podostemaceen. Engler’s Botan. Jahrb II. B:d. S. 361-364. M. Taf. II. 1881. — , Berichtigung. Botan. Centralblatt. B:d V. Jahrg. II. S. 64. 1881. — Om Skimmel. Tidsskr. f. popul. Fremst, af Naturv. 28. B:d. 1881. S. 401 — 437. — , Kiselsyredannelser hos Podostemonaceæ. Vidensk. Medd. fra den naturh. Foren. 1881. S. 89 — 92. Wigand, Albert, Darwinismen, et Tidens Tegn. Med Forfatte¬ rens Tilladelse oversat af Louis W. Schat Petersen. Kbhn. 1880. 8 og 160 Sid. 8. (Hagerup.) Wille, N., Blomsternes Beskyttelsesmidler imod ubudne Gjæster. Flinchs Almanak for 1882. 6 Sid. 1881. Wittrock, V., Om det abyssiniske og det liberiske Kaffetræ. Tidsskr. f. pop. Fremst, af Naturv. 27. B:d. S. 461 — 465. — , Skaanes Plantevæxt i ældre Tider. Ibid. 28. B.-d. 1881. S. 64-70. Exsiccat. Eggers, H. F. A., Baron , Flora exsiccata Indiae occidentalis. Edid. Ad. Töpffer. Cent. I. Berlin 1880. Tillæg: Oversættelser. Grönlund , Chr., Isländische Naturverhältnisse mit besonderer Be¬ ziehung auf Islands Pflanzenwuchs. Aus d. Dän. v. H. Zeize. Die Natur, VII. N:o 26 og folg. 1881. Bange, Joh., Om rostsjukdomar hos våra vigtigaste odlade väx¬ ter och om medlen att inskränka deras spridning. Ofvers. af Ch. Jacobson. Tidskr. för Stockholms Läns Hushållningssällskap. 1880, S. 109. Ogsaa særskilt, Stockh. 8:0. 42 Sid. — , Studien über Grönlands Flora. Mit Bewilligung des Verf. übersetzt von Georg Dittmann. Engler’s Botan. Jahrbücher für Sy¬ stemat. Pflanzengesch. u. Pflanzengeographie. I. B:d. S. 457 — 479. 1881. Poulsen, V. A., EEHVIIYIY YTOAOriKSLN TI IN A KYL Y 'Ex r où Jctvixov Yno 9. Js XEAJPA1 X. EN A9HNA12. 1881. Bink, H., Gibt es pflanzenbewachsene Thäler und Rennthiere im Innern Grönlands? Uebers. von H. Zeise. Die Natur. VII. 1881. N:o '46-47. 172 Warming , Ettg., Ein Ausflug nach Brasiliens Bergen. Aus d. Dän. v. H. Zeise. N.-o 13 — 17. 1881. Limpricht, Gr., Einige neue Laubmoose, (Jahresb. d. Schlesisch. Gesellsch. vaterl. Cultur 1882. Bot. Sect., p. 227 o. följ. Breslau 1883). Då i detta arbete flere nya arter uppställas efter norska exemplar, hafva vi ansett lämpligt att här aftrycka beskrifningarne på dessa. Bryum (Clad odi uni) micans nov. sp. Zwitterblüthen und rein J* Blüthen. Raschen niedrig, schmutzig braungrün. Pflänz¬ chen meist nur 4 mm, selten bis 1 cm hoch, locker beblättert, abwärts braunfilzig; Sprossen 2 — 7 mm, selten bis 1 1I2 cm hoch, zu 2 — 5 aus dem mittleren und unteren Stengeltheile. — Blätter locker gestellt, aufrecht-abstehend, die der sterilen Sprosstheile lan- zettlich, mit langer zuweilen schwach gezähnter Spitze; Rippe in die Spitze eintretend, doch nicht austretend. Schopfblätter ellip¬ tisch bis lanzettlich zugespitzt (1 mm 1. -j- 0,6 mm br. bis 2,5 mm 1. + 0,92 mm br.), um die Spitze meist gezähnt; Blattrand durch 1 o der 2 schmale, verdickte Zellreihen braungrün gesäumt, flachrandig oder bis gegen die Blattmitte schmal zurückgeschlagen. Blatt rippe stielrund (2 Bauchzellen, 2—4 Deuter und 7 — 8 Rückenzellen), schmutzig-gelb bis schwärzlich, in den unteren und mittleren Blättern vor oder in der gezähnten Spitze verschwindend, in den Schopfblät¬ tern kurz austretend. Blattzellnetz weitmaschig, gegen die Blatt¬ spitze verlängert rhombisch, 0,065 bis 0,082 mm 1. -{- 0,022 — 0,033 mm br., in der Blattmitte rhombisch hexagonal, 0,05 mm 1. + 0,02 mm br., am Grunde rectangulär, 0,066 mm 1. -f- 0,02 mm br. — Die inneren Perichätialblätter viel kleiner, lanzettlich, das inner¬ ste mit vor der Spitze verschwindender Rippe und einem einzellrei- higen Saume; Antheridien roth, Paraph}rsen gelb. Kapselstiel braunroth, 1 — 2 V2 cm hoch, am Grunde geknieet, oben nur 0,1 mm dick und übergebogen. — Die regelmässige Kapsel fast hän¬ gend, entleert horizontal bis nickend, ausgezeichnet bimförmig und glänzend. Die reife Kapsel mit Hals bis 3 mm 1. -f- 1,1 — 1,4 mm br., die Kapsel eiförmig, kleinmündig, deutlich von dem 1/2 so lan¬ gen, engen, runzeligen Halse abgeschnürt. Zellen des Exotheciums dickwandig, um die Mündung viele Reihen quer-rectangulärer und quadratischer Zellen; Stomata 0,038 mm diam. Deckel sehr klein (0,45—0,55 mm diam.), stumpf kegelig, glänzend kastaniebraun, mit breiter Warze und lichtgelbem Saume. Ring zweizellreihig, meist vom Deckel sich leicht spiralig lösend. Aeusseres Per is torn 0,33 — 173 0,4 mm hoch, trocken eingekrümmt, zu 3/4 intensiv hochgelb; oben hyalin und schwach papillös, Zähne gleichmässig sich verschmälernd, schmal berandet, mit dicken (bis 20) unregelmässigen Querleisten. Inneres Peristom anklebend, gelb, basiläre Membran 0,082 mm hoch; Fortsätze frei, so lang als das äussere, ritzenförmig durchbrochen; Cilien (2) rudimentär oder fehlend. Sporen 0,033 — 0,038 mm, ockergelb mit niedrigen breiten Warzen. Sporenreife: Anfang August. Auf feuchtem Torf am Fusse des Berges Olmberget bei Opdal (Dovreljeld) in Norwegen im August 1881 und October 1882 vom Pfarrer G hr. K au r in entdeckt und mir als Bryum arcticum forma minor mitgetheilt. Anmerkung, Diese Art steht dem typischen Bryum arcHcum Bryol. Eur. tab. 335 excl. fig. 1, lb und 6 nahe, unterscheidet sich jedoch: Die Färbung der Raschen (der Blätter und der Blattrippe) ist niemals geröthet, die Blätter sind in ihrer oberen Hälfte stets flachrandig, die Rippe tritt nur in den Schopf blättern kurz aus, die Kapsel ist regelmässig (nur im Halstheile gekrümmt) und glänzend, die Zähne des äusseren Peristoms sind intensiver gefärbt, breiter und länger, dessen Querleisten zahlreicher und wie bei Bryum pen¬ dulum gebildet; die Kapselzellen sind kleiner und im Halstheile sehr unregelmässig. Die Zellen des Deckels sind zumeist rectangular, die Papille breiter und nicht vorgezogen. Die Sporen sind grösser und fast ockergelb zu nennen. Vorkommen auf nacktem Torf. Bryum (Cladodium) arcuatum nov. sp. S}monym: Br. arc¬ ticum forma maxima Kaurin in litt. In ausgebreiteten, dichten, 2 — 3 cm hohen, innen braunfilzigen Rasen von sattgrüner Farbe. Spros¬ sen kräftig, bis 1 cm lang, am Grunde wurzelfilzig, bis über die Mitte fast blattlos; Schopfblätter schnell sich vergrössernd, eine ge¬ öffnete Rosette bildend. — Untere Blätter elliptisch, Schopfblätter länglich lanzettlich bis 3,6 mm 1. + 1,5 inm br., auch 4 mm 1. -f. 1 mm br. Blattrand bis zur Spitze breit gelbgesäumf, in 4 — 6 Zell¬ reihen doppelschichtig und in der unteren Blatthälfte zurückgeschla¬ gen. Blattrippe sehr kräftig, fast stielrund, unten bis 0,13 mm breit + 0,1 mm dick (hier mit 2 oder 3 Bauchzellen, 4 Deutern, 8 und 9 Rückenzellen), kurz austretend, in den Schopfblättern länger aus¬ tretend und schwach gezähnt. Blattzellen chlorophyllreich, oben rhombisch, 0,055 — 0,080 mm 1. -f- 0,027 mm br., unten rectangulär, 0,082 mm 1. -j- 0,022 — 27 mm br. bis 0,1 mm 1. -f- 0,023 mm br. Blüthenstand Zwitterig mit viel kurzgestielten, röthlichen Anthe- ridien und zahlreichen längeren, blassgelblichen Paraphysen; die bei¬ den innersten Perichätialblätter viel kleiner, lanzettlich, am R,ande flach und nicht gesäumt, Rippe aber in die Spitze eintretend. Kapselstiel bis 5 cm lang, blassroth, oben 0,13 mm diam., im weiten Bogen gekrümmt. Kapsel horizontal oder übergeneigt, blass. gelbgriin, glanzlos, dünnhäutig, unsymmetrisch, langhalsig, lang und schmal, oft meesienartig gekrümmt (mit Hals 3 Va — 4= mm h 4“ l3 13 Bot. Not. 1883 174 mm br.), unter der Mündung nicht verengt; Hals 3/4 so lang als das Sporangium, gekrümmt, meist deutlich von der Urne abgesetzt. Zellen des Exotheciums dünnwandig, rectangular, nicht gewunden (0,082 -f- 0,027 mm), um die Mündung mit einigen Reihen kleiner quadrat-i scher Zellen; Stomata im Halstheile zahlreich (0,05 mm). Deckel klein, 0,5 — 0,6 mm diam., kegelig, 0,36 mm hoch, gelbe roth, glänzend, purpurn gewarzt. Ring 3 zellreihig, von der Urn- wie vom Deckel spiralig sich abrollend. Zähne des äusseren Peri- stoms 0,35 bis 0,38 mm lang, in den unteren */3 orange, über 30 Querbalken, breit gesäumt, oben dicht papillos. Inneres Peristom gelb, dem äusseren anklebend, basiläre Membran 0,12 mm hoch, nur die schmalen Fortsätze frei, so lang als die Zähne, kaum geschlitzt; Cilien fehlend oder rudimentär. — Sporen 0,03 bis 0,036 mm, gelb- grün, papillös. Sporenreife: Juli. Bei Opdal in Norwegen an feuchten beschatteten Felsen neben dem Flusse Driva im Juli 1882 gesammelt vom Pfarrer Chr. Ka,urin. Anmerkung. Bryum arcuatum gleicht habituell dem Bryum uliginosum forma elongata Schimp., welches Jensen ebenfalls in Dovrefjeld sammelte und in Rabenhorst, Bryotheca Europ. sub N:r 274 ausgegeben hat. Bryum (Clad odium) Opdaletise nov. sp. Heerden weise; nicht rasig. Einzelne Pflänzchen bräunlich -grün, Va — 1 cm hoch, braun wurzelhaarig, mit 2 — 4 kurzen, jung meist weinröthlichen Sprossen. — Stämmchen armblätterig; Blätter elliptisch, halb so breit als lang (1,6 mm 1. + 0,86 mm br. bis 2,2 mm 1. fl- 1 mm br.), rings breit und doppelschichtig gesäumt, ganzrandig, an der Spitze bisweilen schwach gezähnt; Rand vom Grunde bis gegen (seltener bis über) die Blattmitte zurückgebogen. Blattrippe schwärzlich-roth, stielrund, kräftig (unten 0, LI mm diam. mit 2 Bauchzellen, 4 Deutern und 12 Rückenzellen), weit herablaufend, in den unteren Blättern wie in den Blättern der Sprossen vor der Spitze verschwindend oder in die Spitze eintretend, in den Schopfblättern in der etwas zurückgeboge¬ nen Spitze kurz austretend. Blattzellen locker und dünnwandig, oben weit-rhombisch und rhombisch-hexagonal (0,055 1. -f- 0,033 mm br. bis 0,06 mm 1. + 0,023 mm br.), gegen den Blattgrund rect- angulär (0,1 mm 1. -f- 0,02 mm br.). Bliithenstand zwitterig, auch rein Blüthen, auf kurzen Spros¬ sen dick knospenförmig; Paraphysen spärlich, röthlich ; Antheridien und Griffel der Archegonien weinroth; Perichätialblätter am Rande bis zur Spitze stark zurückgebogen, auch das innerste mit Rippe. Kapselstiel 1 Vi — 2 cm hoch, oben noch 0,15 mm dick, etwas geschlängelt, doch steif, purpurn. Kapsel hängend, symmetrisch, aus kurzem Halse eilänglisch (Sporogon mit dem Halse 2 */, — 3 mm 1. + 1,2 — 1,4 mm br„ Hals allein 0,8 — 1 mm 1.), dünnhäutig, zur Reifezeit bleich gelbgrün, ohne Glanz, vor der Entdeckelung unter der Mün- 175 dang kaum enger, entleert unter der Mündung uicht verengt, blass lederfarben und matt. Deckel 0,55 — 0,75 ram diam., firnissglänzend, orange, flachgewölbt (0,18 mm hoch), purpurn gewarzt; säramtliche Deckelzellen rectangular. Ring 3 zellreihig, bald vom Deckel, bald von der Urne stück¬ weise sich abrollend. — Zellen des Exotheciums unregelmässig und verbogen, um die Mündung drei Reihen quer-rectangulärer Zellen, Stomata im Halstheile zahlreich und gross (0,044 — 0,055 mm 1.). Aeusseres Peristom trocken eingekrümmt, 0,30 — 0,38 mm hoch, über der Mitte rasch sich verdünnend, unten rein gelb, im oberen Drittel hyalin, dicht pappillos, mit 20—24 verfliessenden Querleisten. Das innere Peristom nicht anklebend, gelblich, basilare Membran 0,11 — 0,13 mm h., die schmalen Fortsätze so lang als die Zähne und ritzenförmig durchbrochen; Cilien (2 — 4) unvollständig oder fehlend. Sporen 0,03 bis 0,033 mm, grüngelb, mit niedrigen, breiten Warzen. Sporenreife: Anfang August. Bei Opdal in Norwegen am Ufer der Driva im Thale Skaret auf d urchfeuchtetem Sande, der periodisch überfluthet wird, vom Pfar¬ rer Chr. Kaurin in Opdal im August 1882 gesammelt und mir äls Bryum purpurascens Var. mitgetheilt. Bryum (Cladodium) autumnale nov. sp. Zwitterblüthen. — Heerdenweise. Stengel bis 1 cm hoch, längs braunroth-wurzelhaarig, mit 1 oder 2 schlanken, gelbgrünen Innovationen. Blätter eiförmig zugespitzt, die grössten Blätter 2,3 mm 1. -f- 1,3 mm br. Blattrand mit zwei einschichtigen Zellreihen gelb gesäumt nur unter der Blatt¬ mitte umgerollt. Rippe gelb bis schwärzlich (4 Bauchzellen, 4 Deu¬ ter, 8 und 9 Rückenzellen), in die Spitze eintretend oder unter der Spitze verschwindend, niemals austretend. Blattzellen oben weit¬ rhombisch 0,05 — 0,066 mm 1. -f- 0,027 — 0,033 mm br., unten rect- angulär bis 0,082 mm 1. -f- 0,020 mm br. — Perichätialblätter breit-lanzettlicli, flach, Rippe beim innersten vor der Spitze ver¬ schwindend. Kapselstiel 2 */2 — 3 */a cm hoch, oben 0,13 mm dick, dunkeibraunroth. Kapsel hängend, derbhäutig, bleichbraun, etwas glänzend, aus wenig gekrümmtem trocken faltigem Halse oval, re¬ gelmässig, unter der Mündung nicht eingeschnürt, mit Hals 3 mm 1., Hals fast so lang als die Urne, letztere 1 mm br. Kapselzellen dickwandig unregelmässig, vielfach gewunden, besonders im Hals¬ theile, Stomata 0,046 mm diam. — Deckel 0,72 bis 0,75 mm diam. glänzend, flach-gewölbt, mit scharfer, vorgezogener, purpurner Spitze, Ring spiralig, meist vom Deckel sich abrollend, 2 zellreihig. Aeus- sere Peristomzähne 0,38—0,4 mm 1., gleichmässig sich verdünnend, trocken eingekrümmt, gelb, glatt, nicht gesäumt, mit 22 — 27 Querbal¬ ken. Inneres Peristom frei, gelb, basiläre Membran 0,16 — 0,2 mm hoch, Fortsätze so lang als die Zähne, geschlitzt, schwach papill ös, Wimpern vollständig oder fast vollständig. Sporen 0,033 — 0,04 mm 176 gelbgrün, wie kleiig bestäubt, bei stärkerer Vergrössung mit breiten niedrigen Warzen. Sporenreife Ende October. Bei Opdal in Norwegen auf durchfeuchtetem Sande der Fluss¬ ufer im Thale Skaret vom Pfarrer Chr. Kau rin im October 1882 gesammelt und mir wiederholentlich als Bryum purpurascens Br. Eur. mitgetheilt. Anmerkung. Bryum purpurascens Bryol. Eur. tab. 336 und Bryum purpurascens N:r 462 in B reu tel, Musci frond, exsicc. aus Labrador stimmen gut mit einander überein. Hiervon weicht das Bryum autumnale wesentlich ab; es ähnelt im Blattzuschnitt sehr dem Bryum opdalense und dürfte vielleicht in Bryum Lindgreni , von dem ich nur zwei defecte Individuen gesehen habe, den näch¬ sten Verwandten besitzen. Bryum (Eu bryum) sysplxinctum nov. sp. In niedrigen, etwa 1 cm hohen, braunroth wurzelfilzigen, goldgrünen Räschen. Stengel ästig, die Sprossen meist 4 mm 1., mit dichtbeblättertem Schopfe. Blätter länglich-lanzettlich zugespitzt (1,6 mm 1. + 0,6 mm br., Schopfblätter bis 2,4 mm 1. + 0,86 mm br.); alle Blätter breit ge¬ säumt, doch einschichtig, die unteren flachrandig, die übrigen bis zur Spitze stark, fast spiralig zurückgerollt. Blattrippe kräftig, stielrund Ba sis 0,13 mm diam., 2 Bauchzellen, 4 sehr kleine Deuter und 8 — 12 Rückenzellen), nur am Grunde oder fast durchweg braunroth, in allen Blättern auslaufend; Blattspitze und auslaufende Rippe gezähnt. Blattzellen klein, oben schmal rhombisch (0,036 -f- 0,01 mm bis 0,04 -f- 0,013 mm), gegen den Rand enger, die des breiten Saumes, 0,1 mm 1.; Zellen gegen den Blattgrund rectangulär (0,055 -f- 0,027 bis 0,066 + 0,02 5 mm) und hexagonal-rectangulär. Bliithenstand lieteröcisch; die Zwitterblüthen mit wenig Antheridien, zahlreichen Archegonien und vielen gleichhohen gelblichen Parapnysen, die rein männlichen Blüthen fast scheibenförmig, mit zahlreichen, kurz- und dickgestielten Antheridien und viel Paraphysen. Alle Perichätialblät- ter mit lang auslaufender Rippe, das innerste oder die beiden inne¬ ren flach- und ganzrandig, nicht gesäumt. Kapselstiel 1 — 1,8 cm hoch, rothbraun, verbogen, dünn, oben nur 0,075 mm dick und bo- gig gekrümmt. Kapsel hängend oder nickend, klein, regelmässig, rohtbraun bis blutroth, glanzlos, aus kurzem (0,55 bis 0,7 mm 1.), engem Halse plötzlich breit und kurz eiförmig (1,2 bis 1,6 mm 1. + 0,9 — 1,1 mm dick), vor und nach der Entdeckelung unter der Mün¬ dung stark eingeschnürt. Deckel 0,6 — 0,78 mm diam., bis 0,42 mm hoch gewölbt, glänzendroth, purpurn gewarzt. Ring spiralig sich ab¬ rollend, breit, aussen gelbroth. Das Exothecium derbhäutig, um die Mündung viele (4 — 9) Reihen querrectangulärer und quadratisch¬ hexagonaler Zellen, Stomata im Halstheile zahlreich 0,038 — 0,044 mm gross. Aeusseres Peristom trocken eingekrümmt 0,36 — 0,48 mm 1., bis zur Spitze bleichgelb, gleichmässig verschmälert, bis 25 — 27 Articu- 177 lationen, schmal gesäumt, fein papillös. Inneres Peristom gelb, ba¬ silare Membran 0,22 mm hoch, Fortsätze gefenstert, Wimpern (2 und 3) eben so lang, mit langen Anhängseln. Sporen 0,016 — 0,02 mm, gelb, feingekörnelt. Sporenreife: August. Im Thale Skaret bei Opdal in Norwegen gesellig mit Bryum Opdalense auf Sandplätzen neben den Gebirgsbächen vom Pfarrer Chr. Kauri n am 7. August 1882 mit reifen Kapseln entdeckt und mir als N:r 9 mitgetlieilt. Anmerkung. Die Pflanze steht dem Bryum cirratum H. & H. weit näher, als dem Bryum bimum, womit sie Kaurin vereinigt. — Die Exemplare von Bryum cirratum, die ich von Sch imper, Juratzka Milde und aus der norddeutschen Ebene besitze, stimmen unter sich ziemlich überein, weshalb ich die norwegische Pflanze, die mir hier vorliegt, nicht als eine abweichende Form des Br. cirratum betrachte, sondern vorläufig als eigene Art hinstelle. Lanse* J.* Icones plantarum sponte nascentium in regno Daniæ et in ducatibus Slesvici, Holsatiæ et Lauemburgiæ ad illustrandum opus de iisdem plantis, regio jussu exarandum Floræ Danicæ nomine inscriptum. Yol. 17, fase. LI, Hauniæ 1883, 15 sid. fol., 60 tab. Detta är sannolikt den siste fascikel, som kommer att utgifvas af detta arbete, som nu fortgått under 122 år, emedan det är osäkert om ännu en supplementfascikel kan utgifvas. Deremot kommer snart ett register åtföljdt af rättelser och synonymer att utgifvas. Förteckning på de i detta häfte meddelade formerna j ernte beskrifnin- garne på de nya meddelas här. Tab. 3001. Veronica officinalis var. glabrata Frist. 3002, C at ABROSA aquatica var. borealis Lge pumila (1—3 pollica¬ ris), sæpe tota decumbens, panicula spiciformi- contracta, spiculis 1 — 2-floris. Grönland. — 2. — v. subtilis Hook. 3003. Ely- mus arenarius ß villosus E. Mey. . — 3004. Lepturus filiformis Trin. u strictus. 3005. Agropyrum acutum (DC.). 3006. Glyceria angustata (R. Br.). 3007. Trapa natans L. var. conocarpa F. Aresch. 3008. Plantago lanceolata var. depressa Rostr. 3009. — var. erio- phylla Dene. 3010. Solanum villosum (L.) Lam. 3011. Convolvu¬ lus sepium ß coloratus Lge. 3012. Con. arvensis var. parviflora Lge. 3013. — var. linearifolia Choisy, Möen. 3014. Herniaria glabra var. subciliata Bab. 3015. Imperatoria Ostruthium L. 3016. Gagea lutea var. GLAUCESCENS Lge differt a forma typica speciei foliis intense glaucis perigonii phyllis brevioribus et obtusioribus, intus apice viridibus. Bornholm. 3017. Polygonum aviculare var. angustissima 178 Meisn. 3018. Epilobium roseum X pubescens Lasch. 3019. 1. OxY- coccus PALUSTRIS ß microcar, pa (Turcz.) Rupr. 2. - v. major Lge, ramis brevioribus minusque diffusis, foliis majoribus, subtus eximie glaucis, obsolete venosis, pedunculo puberulo , floribus majori¬ bus quam in forma vulgari, calycis laciniis ciliatis . Christiania. 3020. Potentilla anserina var. tenella Lge. 3021. — — var. grandis Lehm. 3022. Fragaria elatior Ehrh. 3028. Bubus Drejeri Jens, in litt., caule sterili ar- cuato-procumbente, teretiusculo v. obsolete obtusangulo, hinc purpurascente, aculeis purpureis, aculeolis setisque glanduligeris dense vestito, foliis ternatis v. quinatis, bre¬ viter petiolatis, coriaceis, supra glabris, subtus ad nervos hirsutis, breviter denseque serratis, late cordato- ovatis, breviter abrupte cuspidatis; ramis florigeris sæpe flexuosis aculeis falcato-reflexis, setis pilisque glanduligeris dense vestitis, foliis ternatis. superioribus simplicibus; panicula angusta, ramulis brevibus, erectiusculis, corymbos pauci - floros gerentibus^; calyce setigero, sepalis breviter acumi¬ natis; petalis albis, orbiculari-obovatis; drupis atris, niti¬ dis, dense aggregatis, sapore dulci. Slesvig. 3024. Bubus cæsio x hirtus Lge caule sterili longe prostrato, gracili, teretiusculo, aculeolis rectis v. curvatis setis glanduligeris pilisque dense vestito, non pruinoso, foliis pallide viridibus, ternatis v. rarius quinatis, utrinque hirtis foliolo terminali ovato, acuminato, lateralibus ovato- 'ellipticis, grosse duplicato-serratis; caule florigero dense aculeato et glanduloso-piloso, foliis ternatis v. superne in¬ tegris; sepalis ovatis, dense villosis aculeolatis defloratis, conniventibus; petalis parvis, albis, obovatis v. obcordato- emarginatis; pistillis staminibusque subæquilongis, virenti¬ bus. Fructus ignotus, semper sterilem inveni. Ad Nyborg. 3025. 1. Bubus thyrsoidcus (W. et Gr.) v. incisa Lge differt a forma typica foliis caulis fructiferi terna¬ tis, foliolis magis minusve profunde incisis, sæpe lacinia- tis; floribus minoribus. Bornholm. — 2. R. laciniatus Willd. 179 3026. Kubus sciaphilus Lge caule sterili procum¬ bente, obtusaugulo, aculeis parvis, curvatis pilisque longis parce vestito, foliis ternatis v. rarius quinatis, foliolo ter¬ minali cordato, acuminato, lateralibus oblique ovatis, utrin- que viridibus, longe pilosis, grosse et inaequaliter denta¬ tis petiolo nervoque principali falcato-aculeolato ; ramis florigeris pilosis eglandulosis, foliis ternatis, floralibus ma¬ jusculis ovatis, integris, racemo brevi et lato, ramulis divergentibus; inferioribus corymbos paucifloros geren¬ tibus, bracteis anguste linearibus, trifidis, sepalis ovatis, longe cuspidatis, defloratis patulis v. reflexis, utrinque cano-pilosis; petalis magnis, albis, anguste obovatis in unguem longe angustatis; staminibus stylos longe super¬ antibus; baccis atris, nitidis, laxe congestis. In silvis Fioniæ et Jyllandiæ orient, passim legi. — Species bene distincta mihi videtur, in vicinio R. grati Fock, et R. macrophylli Whe. collocanda, quarum prior differt turio¬ nibus sulcato-angulatis, aculeis majoribus, foliis quinatis, foliolo terminali vix cordato, petalis roseis, ellipticis, po¬ sterior iisdem notis et indumento densiore, inflorescentia tomentosa, floribus, et quidem petalis minoribus satis su- perque distinguitur. In silvarum umbra, numquam locis apricis legi, attamen| ut formam umbrosam alius speciei considerare nequeo. 3027. Kubus exilis Lge ad inter., caule sterili gra¬ cili, obtusangulo, pilis sæpe glanduligeris dense vestito aculeisque falcatis crebris armato; foliis minutis, pedato- quinatis, foliolis dense arguteque serratis, supra adpresse pilosis, demum glabrescentibus, subtus dense cano-tomen- tosis, nervis valde prominulis, terminali et 2 lateralibus elliptico-ovatis, 2 infer, minoribus, lanceolato-ellipticis, sti¬ pulis setaceis; ramis florigeris erectis, flexuosis, dense glanduloso-pilosis, falcato-aculeatis, foliis quinatis v. ter¬ natis (foliolis infer, bilobis), floralibus sæpius ternatis; ra¬ cemo angusto, densifloro, floribus exiguis, sepalis longe 180 acuminatis, dense glanduliferis, defloratis patentibus v. re¬ flexis; petalis albis v. pallide roseis, obovatis, undulatis; staminibus pistilla longe superantibus. (Fructus ignoti.) — Ad sepas prope pagum Falsled Fioniæ. — Obs Bata- logus peritissimus, cl. Dr Focke, suspicatur, plantam no¬ stram esse varietatem singularem R. infesti Whe et NE. (v. ejusdem subspeciei: R. taeniarum Lindeb.). Etsi qui¬ dem characteribus gravioribus cum R. taeniarum Sueciae occid. satis bene convenit tamen specimina hujus, quae possideo, evidenter differunt omnibus partibus majoribus, foliis viridibus, subtus minus tomentosis, foliis inaequaliter magisque grosse dentatis, nervis secundariis paucioribus et parum prominulis, inflorescentia ampliore, fol. floralibus simplicibus. — Nomine provisorio formam tam singularem designare ei eandem icone illustrare igitur haud inutile duxi. 3028. Cerasus acida Dmrt. 3029. Ranunculus affinis R. Br 3030. Galeopsis angustifolia Ehrh. 3031. Mentha gentilis var. Agar- dhiana (Fr.). 3032. Mentha arvensis var. riparia Fr. 3033. Draba hirta var. incisa Lge fl. Grönl. p. 43 differt a forma vulgari cau¬ libus humilioribus , fol. radicalibus ellipticis, caul inis ovatis, omnibus grosse pluridentatis, ciliatis; fig. 2 in Dovre Norvegiæ legit beat. Lieb- mann. 3034. Cochlearia fenestrata R. Br. 3035. Polygala comosum Schk. 3036. P. depressum Wend. 3037. Astragalus penduliflorus Lam. 3038. Pisum arvense L. 3039. Hieracium cæsium Fr. 3040. H. rigidum Hartm. 3041. H. umbellatum v. dunense (Reyn) Mey. 3042. Cirsium oleraceum ß atrosanguineum Mort. 3043. C. olera¬ ceo X heterophyllum Næg. 3044. Inula Britanica L. 3045. Artemi¬ sia Stelleriana Bess. 3046. Epipactis latifolia All. 3047. Euphor¬ bia dulcis L. 3048. Carex panicea (L.) var. tumidula Læs. 3049. C. rotundata (Wahlenb.) v. elatior Lge. 3050. C. pilulifera v. lon- gibracteata Lge. 3051. — — v. deflexa (Horn.) Drej. 3052. Be¬ tula nana var. flabellifolia Hook. 3053. Salix Myrsinites v. parvi- folia And. 3054. Orobanche Picridis Vauch. 3055. Lastræa spinu¬ losa var. intermedia Milde. 3056. Hylocomium umbratum (Ehrh.) Br. Eur. 3057. 1. Hypnum (Campylium) Sommerfeltii Myrin. 2. H. (Eurhynchium) strigosum Hffm. 3058. 1. Myurella apiculata (Hüb.) Br. Eur. 2. Neckera pennata (Hali.) Hedw. 3059. 1. Dicranum montanum Hedw. 2. Campylopus turfaceus Br. Eur. 3060. Sphag¬ num riparium Ångstr. 181 Eriksson, J., Fungi parasitici Scand. exs. Vid aftryckandet af beskrifningarne på de nya arterna sid. 152 — 3 i föregående n:r af Bot. Not. kom följande att blifva utesluten: 85. Cercospora Paridis. Hypophylla. Maculæ fuscæ, pluri¬ mum fasciatim nervis limitatæ, 3 — 20 mm in diam. Cæspituli punc¬ tiformes, aggregati, subnigri. Hyphæ fasciculatae, dilute fuligineae, tortuosae, nodulosæ, septatæ. Sporæ hyalinae, rectae vel curvulæ, versus apicem attenuatae, 30 — 40 ju longae, 4 — 6 u latae, 4 — 7 sep- tatae. — Suecia in foliis Paridis quadrifoliæ. L. Rabenhorst’s Kryptogamenflora. Af detta förut omnämnda arbete hafva vi fått oss tillsända yt¬ ligare häftena 4 — 6, åtföljda af 2 vackra ljustrycksplancher. Föl¬ jande nya arter finnas här af Hauck beskrifna: Melobesia Cj^stosirae, Lithothamnion mamillosum och L. Sonderi. Smärre notiser. Lärda sällskaps sammanträden. Botanislca sällskapet i Stockholm den 26 Sept. 1883. Amanuensen N. Wille meddelade i ett föredrag Om Aki- neter og Apianosporer hos Algerne följande: ”Det er i Anledning af en liden Afhandling: ”Om Slæg¬ ten Gongrosira ” Kutz. som i disse Dage er ble ven trykt, at jeg vil gjöre nogle Meddelelser om et Spörgsmaal, som jeg i denne og i en tidligere Afhandling tildels har behand¬ let, nemlig om en Slags kjönslöse Forplan telsesceller, som vi temmelig ofte stöde paa blandt endel af de traadformige Alger, og som tildels længe have været kjendte under Navn af ”Dauersporen” eller ”Ruhesporen”. Man stöder ved dette som ved næsten alle Spörgs¬ maal inden Algologien paa Pringsheims Navn ; det er nem¬ lig ham, som i sin Afhandling ”Ueber die Dauerschwär¬ mer der Wassernetzes, Berlin 1861”, har eftervist og beskrevet Udviklingen af disse Dannelser hos flere Slæg¬ ter: Ulothrix, Stigeoclonium , Chaetophora og Drapernaldia. Af forskjellige andre Forfattere findes de ogsaa nævnte, saavel för som senere, men uden at dog stor Opmærksom- 182 hed er ofret dem. I min Afhandling ”Om Hvileceller hos Conferva (L.) Wille” har jeg udforligt beskrevet Udviklingen af forskjellige Slags og benyttet dem til at adskille Arter. Jeg har i den sidste Afhandling ”Om Slægten Gongrosira Kütz.” eftervist, at man hos Gongrosira de Baryana, eller som jeg rettere tror at burde kalde den, Trentepohlia de Baryana , har lignende Formerelsesceller. I Korthed skal jeg gjennemgaa nogle af de forskjel¬ lige Dannelsesmaader. Hos Conferva pachyderma Wille blive Traadens Celler protoplasmarige og Cellevæggens inderste vandfattige Lag tiltager i Tykkelse og bliver stærkere lysbrydende; de öv- rige Dele af Cellevæggen forsiime, og Traaden oplöser sig derved i sine enkelte Celler. Spiringen kan foregaa uden længere Hvilestadium og er direkte. Hos Conferva stagnorum Kürz, kontraheres Cellernes Indhold, og der dannes en ny Membran om dette. Under¬ tiden finder en Delning Sted, saaledes at man kan finde 2 — 4—6 Sporer liggende sammen. Sporerne blive frie dels ved at Traaden knækker op i H-lignende Partier, dels ved Forslimning af Traadens Væg. Spiringen kan foregaa uden længere Hvilestadium (mon altid?) og er direkte. Hos Conferva Wittrochii Wille samler Cellens Indhold, som kontraheres meget stærkt, sig til en Kugle i Midten af Cellen og omgiver sig med en dobbelt Membran. Spo¬ rerne blive frie som hos foregaaende. Sporene have et Hvilestadium, men kunne under visse Betingelser straks gjöre indledende Skridt til Spiring. Spiringen sandsyn¬ ligvis ved Zoosporer. Conferva bombycina Ag. De sporedannende Celler strække sig og svulme op i den ene Ende, som fylder sig rigeligt med Protoplasma, hvorefter den afgrændses ved en Væg. Senere löser dette opsvulmede Parti sig fra den övrige Del af Traaden. Spiringen efter et Hvilestadium sandsynligvis ved Zoosporer. v183 Som nævnt har Pringsheim (1. c. p. 16) beskrevet Dannelsen af ”Ruhesporen” hos en Ulothrix. Jeg fandt 1882 ved Berlin den samme Art, som jeg vil foreslaa kaldet Ulothrix Pringsheimii, og kunde overbevise mig om, at den dannede sine ”Ruhesporen” fuldstændigt paa samme Maade som Conferva pachyderma. De havde et længere Hvilestadium, men Spiringen lykkedes det mig ikke at iakttage, da de gik tilgrunde under Flytningen fra Berlin til Kristiania og derfra till Stockholm. Wittrock har hos Pithophora beskrevet en Sporedan¬ nelse, som tilsvarer Conferva hornby cina. De gjennemgaa et længere Hvilestadium og spire direkte. Cienkowski har beskrevet og afbildet (Zur Morphologie der Ulothricheen, p. 542, Tab. IX, »fig. 14) ”Ruhesporen” hos en ”Stigeoclonium” , som dog vel snarere er Herposteiron repens , paa hvilken Cieukowski’s Beskrivelse passer, og hos hvilken Lagerheim (Wittrock et Nordstedt, Algae aquae dulcis exsiccatae. N:o 406) har fundet fulstændigt tilsvarende. De gjennemgaa et Hvilestadium ; Spiringen er ikke iagttaget. Det er let at iagttage og længe kjendt, at Trente - pohlia umbrina (Kütz.) Born. hovedsagelig formerer og ud¬ breder sig ved vegetative Celler, som vistnok lösne sig fra det övrige Thallus ved Midtlamellens Forslimning. Hos den i Vand voksende Trentepohlia de Baryana tinder man, at denne Formerelsesmaade har naaet et höiere Stadium, idet enkelte opretstaaende Grene successivt danne saa- danne Formerelsesceller, som blive frie, dels derved, at den ydre Del af Traadens Membran oplöses, dels derved at de underliggende Celler ved sin Væxt presse de övre Celler ud af Traadens ydre Membranlag, der bliver til¬ bage som en Skede. Disse Formerelsesceller kunne spire direkte og uden Hvilestadium. Paa det af Rabenhorst (Algae exsiccatae, N:o 223) leverede Materiale finder man en lignende Slags Formelsesceller, som aabenbart ere be- 184 stemte til længere Tids Hvile, da deres Indhold er rödt og de have en særlig tyk Membran. De dannes paa samme Maade som hos TJlothrix Pringsheimii og Conferva pachy- derma ved Fortykkelse af Cellevæggens indre Membranlag. Om man nærmere betragter de nævnte Tilfælder, hvortil vistnok kan henfores flere, der ikke ere tilstræk¬ keligt bekjendte, finder man som fælles for dem alle, at de ere ubevægelige, opstaaede uden Befrugtningsakt og ikke, af sværmende Celler, der ere komne tilro, som Til¬ fældet er med de af Phingsheim for Hydrodictyon be¬ skrevne ”Polyeder”. De kunne opstaa paa to Ma ader, en¬ ten uden særskildt Celledannelsesakt, som hos TJlothrix Pringsheimii , Conferva pachyderma og Irentepohlia eller efter en særskildt Celledannelsesakt, som hos Conferva stagnorum , C. Wittrockii , C. bombycina og Pithophora. For den forste Slags har jeg foreslaaet Navnet ”Akineter”, for den anden Slags ”Apianosporer”. Saavel af Akineter som Apianosporer kunne fore¬ komme Former, som spire umiddelbart efter sin Dannelse, eller först efter et Hvilestadium. I det förste Tilfælde overtage de samme Funktion som Zoosporen, nemlig at foröge Individantallet, i det andet samme som Zygoten, at opretholde Arten. Vil man stille sig som Spörgsmaal, hvorledes Akineter og Apianosporer phyllogenetisk opstaa, da tror jeg, der foreligger tilstrækkeligt Materiale til i de fleste Tilfælder at kunne give et Sandsynlighedssvar. Hos Conjugaterne er det meget almindeligt, at de vegetative Celler ved Slutningen af Vegetationsperioden blive rigeligere fyldte med protoplasmatisk Indhold, fortykke sine Membraner og i denne Tilstand opbebie de paa Bunden af de Vand¬ samlinger, hvor de vokse, næste Vegetationsperiodes Be¬ gyndelse. Hos Conferva, TJlothrix og Oedogonium finder et lignende Forhold ofte Sted, idet Traadenes Membraner fortykkes og inkrusteres med Jern og Kalk; naar de en- 185 kelte Celler atter begynde at vokse, sprænges Membra¬ nens ydre, döde Lag, og der fremkommer den tidligere som egen Slægt beskrevne Psichohormium. Akinetdannelsen hos Conferva pachy derma afviger ikke saa meget herfra, den bestaar i en stærkere Indleiring af Cellulose i Cellevæggens indre Lag, medens de ydre, som ere udygtige til Indleiring af nye Miceller, tidligt forslime, hvorved de enkelte Celler blive frie. Skridtet herfra til Conferva stagnorum er kortere end det synes; efter hvad jeg nemlig ved Undersögelser over Pollenkornenes Mem¬ brandannelse er kommen til, er det ofte neppe mueligt at trække nogen skarp Grændse mellem Fortykkelsen af et inderste Membranlag og Nydannelse af en Membran indenlor; begge disse Former kunne der findes hos nær- staaende Arter. At en större eller mindre Kontraktion af Indholdet kan finde Sted ved Aplanosporedannelsen hos Conferva stagnorum har jeg ofte havt Anledning til at iagt¬ tage. Conferva Wittrockii’s Aplanosporedannelse afviger kun ved en stærkere Kontraktion af Indholdet og en mere kompliceret bygget Membran. Hos Cladophora fracta er det om Hösten almindeligt, at enkelte Celler svulme op i den ene Ende, blive mere tykvæggede og rigere paa Indhold; at den kan over¬ vintre med disse Celler er sikkert, thi om Vaaren finder man den almindeligt med tundvæggede, unge Traade vok¬ sende ud fra disse Celler. Hos Pithophora og Conferva bombycina har man et lignende Forhold, kun videre ud¬ viklet og mere hensigtssvarende, idet den opsvulmede Del fylder sig meget rigt med Protoplasma og afgrændses ved en Tværvæg fra den övrige Del af Cellen. Hos Trentepoldia de JBaryana dannes, som vi saa, to Slags Akineter. De umiddelbart spiredygtige dannes paa en saa enkel Vis, at deres Oprindelse fra rent vegetative Celler, ligesom hos Trentepoldia umbrina ikke behöver nærmere at begrundes. De hvilende Akineter slutte sig 186 ogsaa til disse og kunne sammenlignes med dem hos Ulothrix Pringsheimii. Vi have nu seet, at de nævnte Former af Akineter og Apianosporer uden Tvang kunne afledes fra vege¬ tative Celler, heraf föl ger da ogsaa, at Grændsenmellem de vegetative Celler og Akineter under Omstæn-digheder kunne være vanskelig at fastsætte; Aplanosporene, som have fjernet sig mere fra de vegetative Celler, lade sig let skjeldne fra disse, men kunne, om Celledannelsesakten er utydelig, vanskelig lade sig skjeldne fra Akineter ne. Jeg skulde tro dem fremkomme derved, at de vegetative Celler, naar Betingelserne for Formering ved Zoosp rer eller Fruktifikation ere ugunstige, dog söge at opretholde Li¬ vet under ogsaa forresten i en eller flere Henseender ugun¬ stige Forholde. At Betingelserne for kjönslig Forplantning kunne være ugunstige eller umuelige, vil enhver, som har dyrket Oedogonier let have overbevist sig om ; hvori de be- staa er ikke let at afgjöre, men jeg skal minde om, at Sapro- legnieerne formere sig ved Zoosporer, saalænge de have nok af Næring, men danne Befrugtningsorganer, naar denne be¬ gynder at mangle. Om vi antage noget lignende for Algers Vedkommende og vi paa den anden Side tænke os, at f. Ex. Varme, Kulde, Mangel paa Regn, eller Udtörring true Individernes Existence og derved Artens, da er det klart, at denne kan reddes, omÄden paa kjönlös Vei kan danne Fortplan telsesceller, som kunne overleve de ugun¬ stige Livsbetingelser. At ikke selve Tilblivelsens Grund er forklaret ved dette Forsög paa at eftervise Hensigts¬ mæssigheden, er klart nok. Man kunde maaske indvende, at disse Akineter og Aplanosporer vare abnorme Dannelser, Sygdomsforeteelser, men hvad dette angaar, saa vil jeg kun henvise til deres uforanderlige Forekomst Aar efter Aar hos visse Slægter og Arter, og hvad de hvilende Former angaar, til at de bevislig overleve Livsbetingelser, hvorunder de vegetative 187 Celler dö, og frembringe nye Individer. Hertil kan endnu foies, at de som have disse Fortplantelsesceller, saavidt man hidtil ved, mangle eller ere svagt udrustede med ana¬ loge af anden Slags. Hos Conferva stagnorum er Sværmeceller en Sjelden- hed, hos C. pachydcrma , O. Wittrockii og C . bombycina har jeg aldrig seet dem. Hos Cladophor aarterne ere Sværmeceller almindelige, sjeldnere hos Cladophora fracta og mangle hos Pithophora . Hos Ulothrix Pringsheimii har jeg ikke seet Sværmeceller, skjönt jeg dog ikke tör be- negte, at de maaske kunne findes. Hos Trcntcpohlia um - brina dannes vistnok Sværmeceller, men det horer til Sjel- denhederne at de kopulere*) eller spire (parthenogenetisk). Dens hovedsagligeste Formering foregaaer ved lösrevne Celler, der kunne opfattes som den laveste Form af Aki- neter. Hos Trentepohlia de JBaryana har jeg vistnok iagt¬ taget Sværmeceller, men de gik alle tilgrunde, medens den formerede sig rigeligt ved Akineter. Man skulde maaske kunne antage, at Akineterne hos denne Slægt ere ifærd med atj fortrænge de sværmende Formerelsesceller, medens de hos andre f. Ex. Pithophora allerede have gjort det. Som det vil være fremgaaet af det foregaaende, anser jeg ikke Akineter og Apianosporer som noget oprindeligt eller tidligt optrædende, men tværtom jsom noget, der först har udviklet sig senere og uafhængigt af hverandre i forskjellige Grupper og ofte saa hen¬ sigtssvarende, at de have kunnet fortrænge andre For- plantelsesmaader. Uagtet de saaledes kunne have en stor Betydning for Arten, tror jeg dog ikke, at de i större *) En Referent af min Afhandling om Sværmecellernes Copula¬ tion hos Trentepohlia har anseet (Botanische Zeitung. 1879. sp. 295) Gametkopulation hos Trentepohlia for tvivlsom, jeg skal hertil kun bemærke, at Lagerheim nylig (Bidrag till Sveriges algflora. p. 74) har eftervist den hos en tredie Art, nemlig Trentepohlia lagenifera. 188 Udstrækning kunne benyttes som systematisk Karakter. Til at adskille Arter ville de vistnok være meget brug¬ bare, i enkelte Tilfælder kunde de maaske anvendes som Slægtskarakter, men det kan antages, at de ere opstaaede for sent og ere for böielige efter ydre Betingelser, om hvis Natur vi ere i Uvidenhed, til at de have kunnet give et Præg til större Grupper, som Tilfældet er med de kjön- nede Formerelsesceller. Prof. Y. B. Wittrock biträdde, särskildt hvad angår Confervae, till alla delar den af Föredr. uttalade åsig- ten, att de på könlös väg uppkomna hvilcellerna äro nor¬ mala bildningar. Professor Y. B. Wittrock meddelade Några biolo¬ giska och morfologiska iakttagelser, gjorda på växter, som denna sommar odlats i Bergianska trädgården. Medförda lefvande exemplar af i fråga varande växter demonstrerades. Polygonum dumetorum L. För lid et år sådda svenska frön af denna art grodde innevarande år i Maj månad och gåfvo upphof till plantor, som under riklig blomning fortsatte att växa ända till slutet af Augusti. En stor del af plantorna hade då, under slingrande från höger till venster nått upp till toppen af en 18 fot lång stång, som ditsatts till stöd. De längsta plantorna hade, uträ¬ tade, en längd af öfver 30 fot. Bland våra skandinaviska enåriga växter är denna art otvifvelaktigt den, som når största längden. Tordylium ( Ainsworthia ) trachycarpum (Bois.), upp¬ dragen af frön från botaniska trädgården i Berlin. Blom- ställningarne utförde under högsommaren mycket starka dagliga nutationsrörelser (”sömn och vakande”). Blom¬ ställningens hufvudaxel, hvilken, såsom hos de flesta Um- belliferer, om dagen är upprät, böjer sig på aftonen mellan kl. 5 och 7 så mycket, att blomställningen blir hängande; biaxlarne, som uppbära de enskilda blom- 189 flockarne boja sig starkt inåt, och på liknande sätt för¬ hålla sig äfven blomskaften, så att blomställningen under natten visar samma, nästan klotlika gestalt som den hos Daucus Carota i fruktstadiet väl bekanta. Att härige¬ nom ett mycket verksamt skydd mot kölden under nät¬ terna vinnes, i det att utstrålningen från de öppna blom¬ morna forebygges, är sjelf klart; så också mot det skad¬ liga inflytandet af dagg och regn. På morgonen vid mot¬ svarande tid utföra hufvud axeln, biaxlarne och blomskaf¬ ten rörelser af motsatt art, och blomställningen blir då upprät och öppen. På eftersommaren upphörde dag- och nattrörelserna; växandet försiggick tvifvelsutan nu ej nog kraftigt. Blomställningarna förblefvo då ständigt upprätta och öppna. Sådant var också förhållandet de nätter un¬ der högsommaren, då stark blåst rådde. Nutationsrörel- serna förmådde ej heller då att göra sig gällande. Detta är så mycket mera anmärkningsvärdt, som (enligt A. Kerner, ”Die Schutzmittel des Pollens”, p. 34 och 35) häftiga vindstötar utöfva ett motsatt inflytande på blom¬ ställningarna hos talrika Compositeer; — från att vara upprätta blifva nämligen blomställningarna här mer eller mindre hängande. — Ofvan beskrifna rörelser hos blomställ- ningarne egde rum blott under sjelfva blomningsperioden. Då pollinationen försiggått och kronbladen börjat affalla, upphörde rörelserna. Blomställningen förblef nu upprät och — för en tid — öppen både natt och dag. Slutligen, då fruktmognaden framskridit till en viss punkt, slöt sig inflo- rescensen, alldeles på samma sätt som hos Daucus Carota. Daucus setulosus Guss., uppdragen af frön från bo¬ taniska trädgården i Athen. Blomställningarna äro af två slag, nämligen hos vissa exemplar helt hvita med smärre kronblad *), och hos andra hvita med en temligen *) Kronbladen hos D . setulosus äro klufna. Det förhållandet att flikarne hos denna form (men ej hos följande) ligga öfver och till stor del täcka hvarandra, gör, att kronbladen se ännu mindre ut, än de i verkligheten äro. Rot. Not., 1883 14 190 stor, mörkt blodröd fläck i midten samt med större kron¬ blad. Den röda fläcken — som torde fungera som ett honungsmärke — beror derpå, att kronbladen hos den mest centrala småflockens alla eller flesta blommor samt hos en eller flera blommor tillhörande de närmast om¬ kring befintliga småflockarne äro färgade starkt röda. Ofta inträffar det egendomliga förhållandet, att hos blom¬ mor, som stå just i periferien af den röda fläcken, blott ett eller två kronblad (de inåt riktade) äro röda, under det att de öfriga äro hvita *). Vid granskning af i riks- musei samling förvarade exemplar af i fråga varande växt befans, att båda slagen blomställningar voro repre¬ senterade hos exemplar hemförda från Neapel af professor P. F. Wahlberg. Öfriga italienska exemplar egde blom¬ ställningar blott af den rödfläckiga sorten, under det att grekiska, meddelade i Heldreichs ”Herbarium normale græcurn”, egde sådana blott af den helhvita. — Äfven hos denna art ega liknande periodiska rörelser hos blomställ¬ ningen rum som hos Tordylium trachycarpum, ehuru ej så starkt utpreglade **). *) Det torde förtjena undersökas, om ej en liknande dimorfism förekommer äfven hos vår vilda Daucus Carota L. Välbekant är ju, att i blomställningen här än finnes och än saknas en svartröd, ofta steril terminalblomma. **) Sömnrörelser hos stamdelar äro blott sällan iakttagna. Linné omnämner (uti Amoen. acad. t. 4, p. 349 — 350) sådana hos Achyr- anthes lappacea, Ranunculus polyanthemos , Draba verna, Geranium striatum , Euphorbia germanica (= platyphyllà) och Verbascum Blat¬ taria; samt Treviranus (Physiol, d. Gewächse. Band. 2, p. 753,* utan någon som helst beskrifning af förloppet) hos Nymphaea alba, Capsella bursa pastoris , Alyssum montanum , Heracleum absinthifo- lium, Monarda punctata och Tussilago Farfar a. Hvad den sist- nämda beträffar, framgår det emellertid af VÖCHTlNGs framställning (Die Bewegung der Blüthen und Früchte, p. 124) att rörelserna här ej äro att hänföra till sömnrörelser. Hos Oxalis Acetosella har Kerner (1. c. p. 33) utförligt skildrat naturen och nyttan af sömn¬ rörelser hos blomskaften. 191 Trifolium subterraneum L., uppdragen af frön från bot. trädgården i Gröningen. De fertila blommorna i livarje blomställning befunnos undantagslöst vara fem och dessa • • tydligt kransstälda. Afven de senare framträdande, till borrnings- och vidfästningsorgan ombildade blommorna voro ordnade i femtaliga kransar. Mellan alla kransarne egde en regelbunden alternation rum. Att döma af upp¬ gifterna i literaturen synes denna så frappanta regelmäs¬ sighet i blomställningens byggnad ej tillkomma arten i allmänhet. Grenier och Godron, t. ex., angifva de fertila blommornas antal till 2 — 5; Darwin och Warming till 3 — 4; Schlosser och Farkas Vukotinovic till 3 — 6 (Linné ensam säger ”capitulis quinquefloris”) ; och om den regelbundna anordningen finnes intet nämndt. En för¬ nyad granskning af förhållandet på olika orter synes önsklig. Hos en annan art af slägtet Trifolium ne ml. T. procumbens L., angifver Wydler (i Mittheil. d. naturf. Gesellsch. in Bern, 1871, sid. 238), att blommorna än sitta i 6 — 7-blommiga kransar, än åter i 8/13 spiralställning. Vicia sativa L. var. impar n. v. Under namn dels af Vicia angustifolia och dels af V. tetrasperma erhöllos från Koishikawa botaniska trädgård i Japan frön, som gåfvo upphof till ofvannämnda intressanta växtform. Den utmärker sig, såsom varietetsnamnet vill antyda, derigenom att alla de öfre bladen hafva uddblad (ej klänge) samt derigenom att småbladparens antal re¬ gelbundet är åtta. I ^öfrigt öfverensstämmer den med vanlig I V. sativa (ej F. angustifolia). Understundom uppträder i stället för uddbladet två små blad, som upp¬ kommit genom klyfning (”dédoublement”). Dessa blad äro jemt afsmalnande mot toppen, under det att det normala uddbladet har samma form som de öfriga småbladen, d. v. s. är framtill tvärhugget med en kort udd. Uti ”Ge¬ nera Plantarum” vol. 1, p. 525 säga Bentham och Hooker om slägtet Vicia : ”rarissime folia nonnulla præsertim in- 192 feriora impari-pinnata”. Hos ifrågavarande form äro de öfre bladen regelmässigt försedda med uddblad, under det att de nedersta i stället för uddblad blott ega en liten kort spets. — Uppträdandet af uddblad (på samma gång som ett större antal parblad) i stället för klänge är påtagligen att betrakta såsom ett atavistiskt förhållande. — Af de frön, som erhöllos under namn af Vicia tetra - sjperma , uppkommo äfven några exemplar, som bade blad af vanlig beskaffenhet. De voro nämligen fempariga med långt och grenigt klänge. StacJiys annua L., uppdragen af frön från botaniska trädgården i Breslau. Blommor utaf en afvikande bygg¬ nad förekommo ofta. Exempel må anföras: l:o blomman var försedd med 2 fullt utbildade underläppar på kronan, i öfrigt normal; 2:o blomman med 8-tandadt foder, krona som föregående, 8 ståndare, samt 2 pistiller, båda normalt utvecklade samt ställda transversalt i blomman; 3:o blom¬ man med 10-tandadt foder, krona som föregående, stån¬ dare 7 och pistiller som föregående; 4:o blomman med foder som hos föregående, krona med 2 öfver- och 2 un¬ derläppar, en större och en mindre af hvardera slaget, de begge större stälda på ena sidan och de begge min¬ dre på den andra, ståndare 6 och pistiller som före¬ gående. Af blommornas nu skildrade beskaffenhet samt deraf, att dessa blommor alltid intaga blott en blommas plats i blomställningen (näml. priman-blommans), framgår, att här föreligger ett ”dédoublement” och ej en sam- manväxning. Fallenheten för ”dédoublement” visade sig äfven hos blomställningarnes stödjeblad, i det att dessa ofta voro mer eller mindre klufna i spetsen samt stundom fullständigt delade i två blad. Efter regeln förekommo dédoublerade blommor och stödjeblad tillsammans. Tre- taiiga örtblads-kvsLnssLT hafva blifvit iakttagna af Wydler (1. c. 1862, p. 48) samt flertaliga af Peyritsch (Sitzungsber. d. Wiener Acad., Math.-Naturw. Classe, Band 66, 1872, 193 pag. 132). — Hos Linncea borealis Gr. har föredr. förut varit i tillfälle att iakttaga alldeles analoga fall af mer eller mindre fullständigt (till fruktämnet sig sträckande) ”dédoublement” af hela blommor. Derefter meddelte cand. mag. L. Kolderup Rosen¬ vinge nogle af de vigtigste Resultater af nogle Under¬ søgelser over Poly siphonia, som han haabede snart at kunne publicere. Til Undersögelse vare især P. fasti- giata , nigrescens og violacea benyttede. Angaaende Celledelingerne bemærkede Foredragshol¬ deren, at den af Schmitz (Sitzber. d. Berliner Akad., 1883., p. 217) utalte Sætning, at Ledcellerne hos Florideerne al¬ drig deles ved en Tværvæg og aldrig ved en Længdevæg, som indeholder Længdeaksen, fandtes bekræftet. Interes¬ sant var Grenens och Bladets fælles Basalcelles Delinger hos P. violacea . Denne Celle, som staar i Poreforbindelse med Bladet, afskærer to periferiske Celler. Den l:ste, som dannes til venstre, naar netop hen til Poren, den anden afskæres til höjre og grænser op til den förste, men böjer uden om Poren, saa at den indre Celle i Ba¬ salledet kommer til at staa i Forbindelse med Bladet gjennem Poren ved en tynd Protoplasmastræng, som stræk¬ kes ud mellem de to periferiske Celler. En anden Ejen¬ dommelighed for Celledelinger hos Polysiphonia (og mange andre Florideer) er, at de to Dötreceller ere ulige store idet Delingen oftest har Karakteren af en Afskærning af en mindre Celle fra en större, som bevares mere eller mindre væsentlig uforandret. Dette ses t. Ex. ved Top¬ cellens Delinger,1 ved Dannelsen af pericentrale Celler og ved Barkdannelsen. Ejendommeligt var et Fænomen, som iagttoges hos alle de undersögte Arter, og som bestod deri, at der af de unge pericentrale Cellers ydre Rand afskares et ganske lille, Stykke, som kort efter smæltede sammen med den nedenfor liggende pericentrale Celle, til 194 trods for at denne som sædvanlig var adskilt fra den förste ved en Væg. Med Hensyn til Spiral stillingen, der navnlig under- sögtes hos P violacea , som havde Blade siddende i ven- stregaaende Spiral med en Divergens, som vexlede imel¬ lem V4 og 2/7, var Foredragsholderen lige saa vel som Berthold (Pringsheims Jahrbücher, XIII B:d„ 1882) kom¬ men til modsat Resultat af Schwendener (Monatsberichte der Berliner Akad., Apr. 1880, p. 327 og Sitzber. d. Berl. Akad., 1883, XXXII, p. 769). Det viste sig, at Spiral¬ stillingen ikke kunde forklares som et Fölge af Kontakt¬ virkning mellem Stængelspidsen og de unge Blade, thi disse, som paa den undersögte Form udviklede sig temmelig sent og langsom*!, naaede ikke op til Topcellen eller de överste bladlöse Segmenter, og lagde sig ikke tæt op til Stængelen. Bladenes Stilling antydedes derimod allerede ved Topcellens Delinger, i det Væggene strax fra först af vare hældende, saa at de naade höj est ved den Side, hvor Bladet vilde fremkomme. Langt stærkere Hældning fandtes hos P. fastigiata ved Afskæreisen af de grenbæ¬ rende Segmenter, som ere adskilte fra h veranden ved et stort Antal grenlöse, og som fra först af ere langt större end de sidste, medens den tilbage blivende Topcelle er meget mindre end ellers og skæv, hvilket umuliggjör An¬ tagelsen af, at Væggen fra först af har været vandret og först senere er bleven hældende. Grendannelsen foregik hos de undersögte Arter paa forskjellige Maader. P. fastigiata , som mangler Blade, har pseudodichotom Forgrening, som fremkommer ved at Dötregrenene, som opstaa umiddelbart ved Udvoxen af de nys omtalt Segmenter, naa samme Længde som Moder¬ grenene. Hos P. nigrescens , som har Blade, fremkomme de normale Grene paa lignende Maade, altsaa uafhængigt af Bladene, men Forgreningen er i Almindelighed udpræget monopodial. Undertiden findes tillige korte Adventivgrene, fremkommende fra ældre Blades Basalceller. Hyppigere 195 og stærkere udviklede ere en andet Slags Ad venti vgrener som fremkomme endogent for neden paa Indersiden af de ældre Grene. De udvikle sig fra Centralcellen i et af de to nederste Led. Hos P byssoides fremkomme Grenene fra Bladenes Basalceller, men först naar Bladet har naat en betydelig Störrelse. Hos P violacea fremkomme Gre¬ nene ligeledes som Bladenes Akselknoper, men de udvikle sig langt tidligere end hos foregaaende Art, omtrent sam¬ tidig med Bladene. Allerede som encellede Anlæg kan man let kjende de Blade, som have Akselknopper, fra de andre derved, at de have en tykkere Basis (Anlæg til Grenen), medens de grenlöse Blade i dette Stadium ere cylindriske. Antheridier og Cy stokar pier opstaa paa Bladene ved Metamorfose af Dele af disse. Tetr aspor ernes Udvikling foregaar hos P fastigiata paa folgende Maade. Idet Dannelsen af pericentrale Cel¬ ler i det enkelte Led skrider frem fra Bygsiden (den kon¬ vexe Side) til begge Sider hen imod den konkave Side, afskæres, naar Tetrasporerne skulle dannes, en större Celle paa den ene Side. Denne deler sig ved to skraa (lodrette, men ikke radiale) Vægge’ i 3 Celler, i det der afskæres to Celler udadtil, der forholde sig som pericentrale Celler, og en större Celle indadtil, der ved en vandret Væg deler sig i to, af hvilke den överste bliver Tetrasporernes Mo¬ dercelle. Slutligen meddelade studeranden O. Juel Några my¬ kologiska Notiser. I Fleringe, Gothems och Fole sock¬ nar på Gotland hade iakttagits en på Sesleria coerulea parasiterande sotsvamp, som bildar långa, svarta, smala strimmor i bladen. Sporerna äro isolerade, ljusbruna och rundade; episporium är försedt med upphöjda, nätlikt för¬ enade lister; sporernas diameter 24—34 g. Föredr. höll denna svamp, hvars sporer dock ej förmåtts att gro, för en med Tilletia olida (Riess.) Wint. och T. decipiens (Pers.) 196 Wint. beslägtad Tilletia- art. — I Lärbro socken på Got¬ land bade iakttagits en Caeom a-form på Papaver dubium. Om denna vore att anse som identisk eller ej med Caeo- ma Chelidonii Magn., hvilken den i sporform liknade, kunde på grund af materialets knapphet ej afgöras. Jakob Ehiksson. Vetenskapsakademien d. 10 okt. Preses tillkännagaf, att akademiens ledamot prof. Oswald Heer i Zürich afli- dit. Prof. Wittrock inlemnade och refererade följande uppsatser, nämligen: 1. ”Berättelse om en med understöd af akademien till Hallands Yäderö och närliggande delar af skånska landet år 1881 af lektorn L. M. Neuman i Sundsvall företagen resa”; 2. ”Bidrag till Sydamerikas algfiora” af Regnellske amanuensen N. Wille; samt 3. ”Om Spirogyra Groenlandica nov. spec, og dens Parthenospore- dannelse” af kand. L. Kolderup Rosenvinge från Köpen¬ hamn. Den andra af uppsatserna skulle intagas i Bilian- get till akademiens handlingar och de öfriga i Öfversig- ten. Prof. Nordenskiöld redogjorde^ för innevarande års svenska expedition till Grönland och förevisade en del af de af densamma hemförda samlingarne, deribland praktfulla växtförsteningar, hemförda af d:r A. G. Nathorst från omgitningarne af Waigattet i nordvestra Grönland. Fysiografiska sällskapet d. 10 okt. D:r O. Nordstedt redogjorde för en del af de i ”Algæ aq. d. exs. pr. Scan- dinavicæ” fase. 11 et 12 meddelade algerna samt för före¬ komsten af Erythrœa capitata var. sphœrocephala och Cu- scuta Epithymum i Sverige. Förutom i Skåne och på Got¬ land förekommer den sistnämnda sannolikt på flere stäl¬ len; föredr. hade nyligen hört af d:r J. Leffler, att denne ansett ex. samlade bland ljung eller Thymus på Yisingsö af nu aflidne hospitalsläkaren i Vadstena Hjertstedt till¬ höra ifrågavarande art. 197 Societas pro fauna et flora fennica d. 6 okt. Prof. Sælan förevisade talrika ex. af en för finska fioran ny fröväxt Luzula angustifolia Garcke (L. albida DC.) var. rubella Hoppe, hvilken han sistlidne sommar fann vä¬ xande på ett skuggrikt ställe på ängsmark vid Barkarila nära Willmanstrand. Det var möjligt att denna äng i tiden varit besådd med utländskt gräsfrö, men någon frö¬ sådd hade ej numera försiggått på mycket lång tid, så att ifrågavarande art i alla händelser bibehållit sig här- städes i åratal. Hr Sahlberg förevisade ex. af j Epipogium aphyllum från Karislojo s:n och omnämnde att Calypso borealis fun¬ nits 15 werst söder om staden Petrosavodsk. Hr Arrhenius lemnade (i en skrifvelse) några nya bidrag till finska floran. Lamium intermedium hade iaktta¬ gits vid Haapaniemi gård i Birkhala. Vidare hade han vid genomgåendet af slägtet Stellaria i universitetets fin¬ ska museum påträffat ett af hr Selin vid Kaschkarantza i ryska Lappmarken taget exemplar af St. hébecalyx Fnzl. fullkomligt analogt med det af Buprecht vid Taimyrflo- den tagna, som d:r Meinshausen i S:t Petersburg förärat museet och hvilket til habitus fullkomligt erinrar om St. graminea , men afviker derifrån genom hårigt blomfoder. Högst betydligt afvikande derifrån voro exemplar från Orloff (tagna af Brenner) och Lumboffsky (N. J. Fellman), hvilka skilja sig äfven genom sina breda, äggrunda blad och sin blågröna färg. Man vore frestad att föra sagda tvenne former till olika arter, såvida icke Ruprecht be¬ stämt hvardera till hebecalyx. Då dessa former emeller¬ tid ännu voro föga studerade, uppmanade hr Arrhenius de botanister, som besöka de nordliga nejderna och syn¬ nerligast ryska Lappmarken, att egna dem en särskild uppmärksamhet. Hr Kihlman förevisade exemplar af en hybrid af Salix caprea och S. nigricans (S. latifolia Forb. enl. And. och Wimm.), hvilken förut ej anmärkts inom finska florområdet, 198 men sistlidne sommar af honom anträffats i en yfvig 4 à 5 alnar hög honbuske i närheten af Helsingfors. Kyrkoherden i Normlösa och Herrbergs församling af Linkö¬ pings stift fil. d:r Johan Fredrik Widgren, som föddes d. 4 febr. 1810, afled â Normlösa pastorsbostäl le den 17 sistl. Okt. Under sin vistelse i Brasilien 1841 — 47 gjorde han stora botaniska samlin¬ gar (50,000 ex. torkade växter), som inköptes af staten till riksmu¬ seum och universiteten. Under 12:te Mai 1883 har Kollegiet ved Kristiania Universitet uddelt Renterne af det Rathkeske Legat for dette Aar til: Stud. real. E. H. Jörgensen 200 Kr. for en Tid af 1 J/2 Maa- ned at undersöge den fanerogame Flora ved Kysten fra Langesunds¬ fjorden sydover. Stud. med. Johan Olsen 250 Kr. för i indeværende Höst at undersöge de större Soparter i Bergens Stift, særlig med Hensyn til de spiselige Soparter. Ved Kgl. Resolution af 23:de Juni ere af de til videnskabelig Reiser i Fædrelandet eller til Undersögelse af fædrelandske Forholde bevilgede Midler tilstaaet: Telegrafist M. Foslie 500 Kr. som Bidrag til en henved 4 Maa- neders Reise for at foretage Undersögelser over Norges Laminarier. Til stud. med. Johan Olsen er bevilget for Budgetaaret 1883 _ 84 et Stipendium stort 600 Kr., for ved Reiser omkring i Landet at udbrede Kjendskab til spiselige Soparter og fremme Brugen af dem Förteckning på lärarne i botanik vid Sveriges högskolor, högre samt 5-klassiga allm. m. fl. läroverk 1883. *). (Meddelad af Th. O. B. N. Krok.) * Arboga: kollega d:r J. E. E. Älirling. * Borås: kollega d:r K. Olsson. * Eksjö: kollega A. F. V. Vahl ström. * Enköping: v. kollega kand. M. Begerstedt *Eskilstuna: kollega kand. B. P Almqvist. *) Tecknet * angifver 5-klassiga läroverk; de öfriga äro full¬ ständiga åtminstone på real-linien. — Jfr i öfrigt Botan. Notiser 1865: s. 70 och 1873: s. 29. * Falköping: kollega C . E. Peterson; m. fl. Falun: lektor d:r P. G. E. Theorin. Gefle: lektor d:r J. Spångberg (tjenstl.). adjunkt d:r R. W. Hartman. Göteborg: Högre latin-läroverket: lektor d:r C. J. Linde¬ berg. adjunkt d:r A. P. Win¬ slow. adjunkt kand. T. Wi- berg. Real-läroverket: adjunkt d:r E. V. Cedervall. * Femklassiga läroverket: kollega kand. M. Pers¬ son. Real-gymnasium: civil-ingeniör C. O. Boije af Gennäs. Halmstad: lektor kand. C. J. A. Thudén. adjunkt kand. J. E. A. Ohlsson (tjenstl.). v. adjunkt kand. L. Bökman. *Haparanda: kollega E. Hammaren. Helsingborg: adjunkt d:r P. V. Strandmark. Hernösand: adjunkt kand. P. Svensson. adjunkt d:r K. H. Berlin. Hudiksvall: adjunkt d:r J. A. Wiström. Jönköping: lektor d:r H. W. Arnell. adjunkt d:r A. Johnsson. adjunkt d:r C. O. v. Por at. Kalmar: lektor d:r K. J. Lönnroth. adjunkt kand. A. J. Ahlrot. adjunkt d:r B. A. Engström. * Karlshamn: kollega d:r J. A. N. F. Brunnström. kollega d:r J. A. Borgman. Karlskrona: adjunkt d:r 0. E. Björling. adjunkt d:r A. Nilsson; m. fl. Karlstad: lektor d:r L. M. Larsson. adjunkt d:r S. W. Tenow. Kristianstad: lektor d:r L. J. Wahlstedt. adjunkt kand. N. Olofsson. * Kristinehamn: kollega d:r G. E. Ringius. * Landskrona: kollega kand. L. Nevancler. *Lidköping: kollega W. A. E. Toutin. Linköping: lektor d:r N. C. Kindberg. Luleå: rektor d:r C. J. Backman (tjenstl.). v. adjunkt K. F. Nylander. v. adjunkt J. Wallén. L u n d : Högskolan: professor d:r I. W. C. ArescJioug. e. o. professor d:r S. Berggren. docent d:r B. Jönsson. Katedralskolan: lektor d:r S. L. Törnqvist. adjunkt d:r N. E. Neander. Privata elementar-skolan: lic. JD. Bergendal. Alnarps landtbruksinstitut: doc. d:r B. Jonsson. Malmö: lektor d:r T. A. L. Grönvall. adjunkt A. II. V. Lilja. *Mariestad: kollega d:r C. Fant. Norrköping: adjunkt d:r P. Olsson. adjunkt d:r J. Hulting. *Norrtelje: kollega E. Forsselius. Nyköping: adjunkt d:r J. Samzelius. adjunkt kand. A. J. P. Bagge. *Oscarshamn: kollega kand. P. Welinder. * Piteå: kollega kand. J. F. Håkans on. Skara: lektor d:r A. J. Scddén. adjunkt K. J. L. Tor in. *Sköfde: kollega d:r H. Hohlstein. kollega kand. E. J. S. Linnarsson. Stockholm: Högskolan: professor d:r E. Warming. Karolinska mediko-kirurgiska institutet: e. o. professor d:r 0. T. Sandahl. 201 Farmaceutiska institutet: d:r O. T. Sandahl. Skogsinstitutet: lektor A. E. Holmgren. Norra latinläroverket: lektor K. F. Thedemus ; m. fl. Södra latin-läroverket: adjunkt Th. O. B. N. Kr oh. adjunkt d:r F. B. Au - lin. Högre real-läroverket: lektor d:r S. O. J. Alm¬ qvist. adjunkt kand. C. J. La- lin; m. fl. Nya elementarskolan: adjunkt d:r J. O. v. Frie¬ sen. adjunkt d:r J. Erihsson. * Jakobs allm. läroverk: kollega d:r G. A. Ti- selius. kollega kand. P M. Lundeil. * Katarina ,, „ kollega d:r V. Högberg. kollega d:r P. F. H de Laval. * Ladugårdslands allm. lärov.: kollega d:r N. G. W. Lagerstedt. kollega kand. C. A. Lj ungbor g m. fl. Högre lärarinne-seminarium & normalskolan: extra lärare d:r S . O. J. Alm- quist. extra lärare d:r N. G. W. La¬ gerstedt. fröken H. Palmqvist. f. d. Beskowska skolan: d:r P. F. H de Laval. Lyceum för flickor: prof. d:r Chr. Aurivillius. fröken H. Gardell; m. fl. Wallinska flickskolan: d:r J. Brattström . fröken A. Djurberg. Streng näs: v. lektor kand. 0. E. Köhler. Sundsvall: lektor d:r L. M. Neuman. adjunkt kand. E. Collinder. * Söderhamn: kollega A. A. Magnusson. * Uddevalla: kollega M. Bergendorff. kollega kand. J. A. Lundell. Umeå: adjunkt d:r C. F. Lcestadius (tjenstl.). v. adjunkt kand. N. L. Andersson. Upsala : Högskolan: professor d:r Th. M. Fries. tillf. e. o. professor doc. d:r F. B. Kjellman. e. o. professor d:r B. F. Fristedt docent d:r A. N. Lundström. docent d:r K. B. J. Forssell. Katedralskolan: rektor d:r M. M. Lloderus. adjunkt kand. N F. Ahlberg. extra lärare d:r M. B. Swederus. Ultuna landtbruksinstitut: d:r Gr. A. Tiselius. * Vadstena: kollega kand. W. A. Engholm. Venersborg: adjunkt kand. G. 0. D. v. Hachivitz. Vestervik: lektor kand. N. Svensson. adjunkt d:r A. A. W. Lund. Vesterås: lektor d:r C. IL Johansson. adjunkt d:r F. C. W. Molér. Vexiö: lektor d:r N. J. W. Scheut z. adjunkt d:r K. Ählner. Visby: adjunkt 0. A. Westöö (tjenstl.). extra lärare kand. K. A. F. Lénström. * Ystad: kollega G. 0. Lindh. Örebro: lektor d:r C. Hartman (tjenstl.). v. lektor d:r E. Adler z. adjunkt d:r C. F. Elmqvist. ^Örnsköldsvik: kollega kand. F F. Holm. 203 Östersund: lektor d:r P. Olsson. adjunkt K. E. H. Kokeritz. Leer sia oryzoides i Blekinge. Liksom jag i fjor var nog lycklig att finna denna växt vid Råå fiskläge i Skåne, khar jag, nu för några dagar sedan påträffat den i Mie-ån vid Karlshamn. Här liksom i Skåne ocli vid Hammarmöllan på Själland, der jag för några år sedan tog växten på det Langeska växtstället, förekommer den i oerhörd myckenhet. Vid Karlshamn finnes den längs åt Mieån upp till Kosenborg Längre var jag ej i tillfälle att spåra den, men jag förmodar att den finnes ända upp till en liten insjö, Bya- sjö, der den måhända har sin ursprungliga växtlokal. Detta torde emellertid en närmare undersökning lägga i dagen. Genom bladens egendomligt ljusgröna färg och fram¬ för allt genom hela växtens sträfhet igenkännes den lätt bland de gräsarter, som omgifva den. Den som en gång sett växten i friskt tillstånd skall således ganska lätt, till och med på långt afstånd urskilja den ibland de massor af Phragmites, Baldingera, Carices och Acorus, bland hvilka den med förkärlek håller sig. Den blir ibland dessa flera fot hög, då den deremot på andra ställen endast uppsticker några tum öfver vattenytan. Större delen af de exemplar jag såg hade frukterna fullkomligt utvecklade och som jag tror, voro de äfven mogna, ty de hade en svartbrun färg. Blomvippan fram¬ trädde ej ur bladhylsan, utan var dold derinom. Egendomligt är det emellertid, att en dylik växt, som man ju förut ansett egentligen tillhöra mellersta Eu¬ ropa, tyckes här i Sverige, i den kalla Norden, hafva en utbredning, som flera verkligen nordiska växtarter sakna, ty man kan väl knappt tro, att Mieån och ån vid Råå skulle vara de enda svenska växtlokalerna. Nej tvärtom är jag böjd att antaga det växten i fråga finnes 204 vid de flesta större vattendrag i Skåne och Blekinge, möjligen äfven i Småland och Halland. Derför botanister, hållen ögonen öppna och låt snart se att flera svenska växtlokaler må tilläggas de båda jag haft lyckan att upptäcka! B. O. J. Wallengren. Karlshamn den 1 Oktober 1883. Webera Breidleri, Jur. Denne Plante har jeg fundet i Opdal paa Fjeldet ”Hornet” ved den Bæk, som flyder ned fra den saakaldte ”Vaaraanfond” paa Fjæl- dets östlige Side. Den voxer sparsomt lige i Bækkekanten i en Höide af omkr. 1200 m. Den stemmer fuldkommen med Original¬ exemplarer, meddelte Limpricht, og var rigt fructificerende. Den er ny for Nord-Europa. Opdals Præstgaard d. 9. September 1883. Chr. Kaurin. Hos S van ström & C: o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas: Grått blompressningspapper format 306x445 mm. Pris pr ris 3:50 Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „ 10:- Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ „ „ ,, 6:— 5, >, hvit ,, ,, 290x465 ,, ,, ,, ,, 9:so. Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Innehåll: K. J. Lönnroth, Cuscuta Epithymum, Murr. Lin. Syst. Veg., en ny växt för Sveriges flora. — C. Melander, Bidrag till Vesterbottens och Lapplands flora. — Literaturöfversigt: Finsk botanisk literatur 1880 — 82. — Dansk botanisk literatur 1880 — 81. — G. Limpricht, Einige neue Laubmoose. — J. Lange, Flora danica, fase. LL — J. Eriksson, Fungi parisitici scandinavici ex¬ siccati. — L. Rabenhorst’s Kryptogamenflora. — Smärre noti¬ ser: Lärda sällskaps sammanträde. — Död. — Anslag. — * Förteck¬ ning på lärarne i botanik vid Sveriges högskolor, högre samt 5- klassiga allm. m. fl. läroverk 1883. — Leersia oryzoides i Blekinge. — Webera Breidleri Jur. ny för Nordeuropa. — Annons. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri, 186/lt83. Bidrag till Vesterbottens och Lapplands flora. Af C. Melander. (Forts.) Petasites frigida. På spridda ställen i nedre delen af Vilhel¬ mina, Asele och Dorothea s:nar. Norsjö s.-n : Petikträsk (n); vid Petikan nära Rörträsk (n). Tussilago Parfora. Vilhelmina s:n: östligast vid Råberg nära L37ckselegränsen (n). Asele s:n: Orgnäs ] ElgsjÖ (n). Dorothea s:n: Lafsjö. Saussurca alpina. Östligast något ofvan Mårdsele i Degerfors s:n (vid Vindelen) och vid Brubäcken i Skellefte s:n (n). Girsium lanceolatum. Ume s.-n: Tafvelsjö. Burträsk: Innansjö: ”platsen”. Skellefte s:n: Gärdsmark; kring staden; Bodvik; Kåge; C. palustre. Norsjö s.-n: Kalbränna vid Petikan; Månsträsk [ Röjnoret. Skellefte s:n: Norrstöm | Krångfors; v. om Grubban; Gärdsmark. Lycksele s:n.- Qvarnbäcken vid Betsele ; Tannträsk | Tufträsk. Vilhelmina s:n: Gransjöriset j Siksjö (Rismyren); vid Jerf- sjöån; Hällmyren s. om Siksjö; Långtjern | Torfsjö; Dalasjö (1); Skansholm vid Malgomaj. Asele s.-n: Torfsjö | Granberget; v. om Lomsjö. Dorothea s.-n: vid Lafsjö sågverk. Förmodligen ”spr” i södra florområdet. Jfr Bot. Not. 1863. s. 112. C. arvense. Troligen a. i kustlandet. Fredrika s.-n: Storlögda. Mulgedium alpinum. Östligast vid Brubäcken i Skellefte s.-n och Agnäs i Bjurholms. Saknas kring Vindeln ända upp till Sorsele s:n och i Malå s.-n (uppgift af lapparne). Jfr tillägget till Hn ed. 8. Sonchus arvensis. Asele s.-n.- Lomsjö (m). Ny för Lappland. Hypoclioeris maculata. Bjurholms s.-n: Angermanbahlen (m). Trichera arvensis. Degerfors s.-n: Öfverrödå (1). Viburnum Opulus. Fins ännu på Torfsjö ”ronning” i Asele sm (jfr Zett. 1832). Galium boreale. Visar sig i öfre landet knapt annorstädes än vid vattendragen och sjöarne och i något fuktig jord nedanför berg¬ väggar. På egentliga ”backar” sedd i Vilhelmina fjällbygd vid Stennäs. G. triflorum. Skellefte s.-n: Krångfors | Medie (m). Fredrika s.-n: Middagsberget vid Lögdasund (n). Ny för Asele lappmark. G. trifidum. Pit. Lpm: Glommersträsk. Lobelia Dortmanna. Ume sm: Ytterrödå | Tafvelsjö. Burträsks sm: Losmen. Norsjö sm: Gisträsket; Lidsträsket; Örnträsket. Skel¬ lefte s:n : Falkträsket. Asele s.-n: Njalkatjern; Penningtjern. Ny för Asele Lappmark. Myosotis palustris. Ej observerad i södra Lappland. il/. silvatica. VB. Degerfors sm: Ekorrsele (vid Vindelelfven). Bot. Not. IS83. 15 206 Lithospermum arvense. Skellefteå "bondstad”. Norsjö s:n: Pe¬ ti k träs k. Asperugo procumbens. Vid Skeltefteå stad. Norsjö s:n: Pjesörn; Norsjö by. L}Tcksele s:n: Ajaur. Mentha arvensis. Skellefte s.-n: vid staden flerestädes. Asele s.-n: Österberg' (odlad). Vilhelmina kyrkplats (såsom ”ogräs” i en trädgård). Norsjö s:n: Rosinedal | Öfverrödå (vid Vindeln). Den vanligaste formen i södra Lappland [antecknad för Lycksele sm: flere¬ städes i eller vid Vindeln (Vormsele j Mårdsele) och Vilhelmina s:n : i eller vid Vojmelfven vid Strömåker och på Torfsjö ”ronning” vid • Angermanelfven (jfr Zett.)] är enkel, lifligt grön, lullkomligt glatt och steril (men utan det ”teml. långa skaftet” i bladbasen) och växer i (eller bredvid) elfsvattnet och har då lika stark lukt, som samma (men sträfludna) Mentha, då hon ”habitat in arvis ”• De nedtill af- smalnande, tunna och nedtill helbräddade bladen tyda på afarten y lapponica (Zett. 1832 och förmodligen efter hans auktoritet äfven Hn). Men då hon växer på mindre våta lokaler, såsom de upphöjda steniga stränderna, blir hon hårig, blommar lättare och liknar mera den greniga Mentha arvensis, man finner på odlade ställen, såsom i potatisland, trädgårdssängar o. d. Det är väl derfor, som Backman Holm blott upptagit hufvudarten i sin flora. Scutellaria galericulata. Dorothea s.-n: Lajksjön. Asele s.-n: Stamsjöån; Erikshammar; vid prestgården; Holmsjöbäcken; Stennäs. Vilhelmina s:n: Jerfsjöån; Gideån; Vojmelfven (vid Dalasjö och Strömåker). Fredrika s:n: s. om Lafsjökullen ; Viskaån. Lycksele soi: ”platsen”, Almökketjern; vid Oravan | Mårdsele; Ajaur. De- gerfors s.-n: Rosinedal | Öfverrödå; vid Renträsket; Grundträsk och bäcken derifrån; Bräntorsliden (Aman). Burträsks s.-n: vid Sikån flerestädes. Norsjö s.-n: vid Petikan; Petikträsk; vid Norsjön och ån derifrån; vid ån från Bjurselet; Månsträsk | Röjnoret; Jons- träsk I Refveln. Malåträsk i Malå s.-u. Skellefte s:n: vid Brubäcken; vid Skellefteelfven från ett ställe ofvan Norrström h. o. d. till nedom Myckle; Finforssjön och bäcken derifrån; Finfors | Röjnoret; n. om staden. På hafsstranden s. om Norrmjöle i Ume s.-n. Förekommer troligen lika mycket ”spr” öfver hela södra florområdet, men ingen¬ städes ”i massa”. Prunella vulgaris (”den i Lappmarken högst sällsynta” enl. Zett. 1832). Fins i Angermanelfven» flodområde inom Lappland ej blott på Torfsjö ”ronning” i Asele s:n, utan äfven vid Volgsjön, Almsele, Asele kyrkplats och Söråsele. Vid Vindeln: Holmfors i Sorsele s:n j Ekorrsele i Degerfors h. o. d. Glechoma hederacea. Skellefteå ”bondstad”, på en backsluttning mot elfven. Troligtvis införd med trädgårdssaker. Lamium album. Har naturalisent sig vid Skellefteå stad (vid ett garfveri) (m). N}r för VB. Gentiana nivalis. Fins ännu på Asele kyrkbacke (n); Vilhel¬ mina prestgård. På samma ställe fins ock G. Amarella ß lingulata. Âsele sm: Kullerbacka; Lomsjö (m). 207 Vid Lycksele (n). VB. Degerfors sm: Åmsele (M); Ekorrsele. Kan ej kallas ny fôr Vesterbottens flora. Jfr Bot. Not. 1863, sid. 113 (och Backman-Holms flora) med Hn ed. 11. Veronica officinalis. Skellefte s:n: i synnerhet kring staden. Burträsk: Villvattnet (n). Nordmaling: Örelfven | Lefvar (n). Sun- nansjö | Nyåker (n). Bjurholm: Ångermanbahlen. Åsele: Orgnäs [ Elgsjö (n). Fredrika: Lafsjökullen n. om Tallsjö; på All vattenber¬ get vid Lögd asund en form, som troligen är ß glabrata Frist. (n). V. Chamædrys. Vid Vojmelfvens utlopp i Volgsjön och på Kyrkberget vid Åsele. N}T för Lappland. V. scutellata. Vid Skellefteelfven h. o. d. från Svansele i Nor- sjö s:n till Krångfors i Skellefte s:n. Vid Dödmantjern n. om Skel¬ lefte stad. Vid Vindeln: Oravan i Lycksele sm; v. och ö. om Mård- sele i Degerfors sm. Vid Urnan: midtför Lycksele kyrkplats och vid Almökketjern. Fredrika sm: Viskaån. Bjurholms sm: nära Öfre Nyland. Hvad Zett. i den anförda boken (sid. 227) säger om sin V. scutellata var. vid Lycksele torde gälla snart sagdt all den V. scutellata, som fins här uppe — eller åtminstone på ofvan nämnda lokaler. Bartsia alpina. Går vid Angermannaelfven ned till Söråsele, vid Vindeln ned till Vormsele. Utricularia minor. Lycksele s:n: Ajaur j Sikseleberg. Vid sta¬ den Skellefteå (n). Pinguicula vulgaris v. albida Fl. Beim. Fredrika sm: vid Lög- daträsk (n). Ny för Lappland. P. villosa. Östligast i Vilhelmina sm nedanför Baktoberg (n). Rhamnus Frangula. Åsele: Prestvikudden (m). Degerfors sm: Mårdsele | Åmsele (1). Heracleum sibiricum. Vilhelmina kyrkplats. Ny för Lappland. Angelica Archangelica. Vid Vindeln t, a. ända ned till Ekorr¬ sele. I Åsele sm sällsynt (Stennäs), hvaremot A. silvestris är min¬ dre a. vid Vindeln och spr. i Äsele och nedre Vilhelmina. Peucedanum palustre. Åsele sm: Idvattnet; Söråsele. Fredrika s:n : Viskaån. Lj’cksele sm: Tufträsk | Tannträsk. Burträsks s:n: Holmträsket. Norsjö sm: Petikträsk. Skellefte sm : Krångfors ] Medie; Dödmantjern nära staden. Cicuta virosa. Hör ej till de allmänna växterna i södra Lapp¬ land. Nämnes icke heller af Zett. i hans ”Resa”. Anmärkt i Lyck¬ sele sm : Kroksjö | Brattfors (m), och flerestädes kring Åsele, såsom i Holmsjöbäcken (n), Fårtjern och Orgån, der Zett. trott sig finna Sium latifolium. Växten kallas i Åsele för det mesta ” barnarot Anledningen till namnet kan man förmoda vid läsning af Zetterstedts bok, s. 306. Nuphar pumilum. Vilhelmina sm: Fräkentjern (m). Åsele sm: Holmsjön och Damtjern n. om kyrkplatsen ; Qvällån. Ranunculus Lingua. Fredrika s.-n: nedom öfversta dambyggna den i Viskaån (m). Ny för Lappland. R. lapponicus. Jörns sm: Björkliden (n), Skellefte sm: vidån 208 frân Bjurvattnet (n); Brubäcken (m); Nedre Krångfors (m). Bur¬ träsks s:n: vid Sikån 5. om Kalfträsk (n). Vilhelmina s:n: t. a. nedanför Baktoberg ; Baksjömyren | Strömåker (n); vid östra bron öfver Jerfsjöån (n). Åsele sm: Stennäs | Tallberg (n). Dorothea s:n : vid Fjellåns utlopp i Lajksjön (m). Fredrika s:n: nedom Laf- sjökullen (n). o Thalictrum . flavum . Vilhelmina sm: vid Volgsjön. Asele sm: Söråsele; Torfsjö ”ronning”, der växten blifvit anmärkt redan af Zett. Förmodligen är sista ortnamnet synonymt med ”Almsele by” i Back- man-Holms flora, fast denna by ligger 1 mil derifrån. Backman citerar tydligtvis Zetterstedt. Det är dock ingenting, som gör otro¬ ligt, att växten förekommer äfven i Almsele. Utmed Vindelelfven är den observerad från Holmfors i Sorsele sm n. öfverallt ända ned till Ekorrsele i Degerfors. Stjelken kantig, men icke på samma gång ”fårad”; ty sidoy torna plana. St.-strängarne hvitgula eller n. hvita. Obs., att ;;Th. flavum ingenstädes” fins vid Angermanelfven s. om Asele sm ! Th. simplex (Th. rariflorum Fr. ß boreale?) Asele ”kyrkberg”. (Sedd i ett herbarium.) Th. alpinum. Östligast i Asele Lpm på Torfsjö ”ronning” (m). Ej observerad i Lycksele sm. Anemone nemorosa. Vilhelmina sm: vid Laxbäcken mellan Lax¬ bäck och Baktoberg (M). Trollius europæus. Mårdsele | Åmsele i Degerfors. Nederst i Åsele s:n: Kyrkberget. Saknas i Skellefteå m. fl. smar, liksom tro¬ ligen i hela kustlandet af Vesterbottens län, Aconitum Lycoctonum. Östligast vid Ekorrsele i Degerfors s:n. Actæa spicata. Vilhelmina sm: Baktoberg och vid Laxbäcken. Åsele s:n: Kroken | Torfsjö ”ronning” (m). Fredrika sm: Lafsjökul- len n. om Tallsjö (n); Middagsberget vid Lögdasund (n). Fumaria officinalis. Lycksele s:n: Ruoksele (n). Vilhelmina s.-n: Långtjern (n). Asele sm: Kullerbacka (n). Dorothea sm: Lafsjö (n). Arabis arenosa * suecica. Vännäs s.-n: i Urnans floddal ända upp till Kolksele färjställe. Barbarea, vulgaris. Allmän kring Skellefteå stad. Lepidium rudera, le. Skellefte sm: Urs vi ken (M). Camelina foetida. Skellefte sm: Bodvik (n); Norrböle (n). Burträsks s.-n: Villvattnet (n). Impatiens noli tangere. Skellefteå sm: Krångfors | Medie (m). Viola palustris * epipsila. Skellefte s:n: nedom Finnfors såg¬ verk (n). V. silvatica. Fins ännu i Skellefteå vid Falkberget och i sko¬ gen deromkring. V. canina ß tnontana. Trifves inom Lappland gerna på flod¬ stränder. r o V. biflora. Fredrika sm: Nordanås | Norrfois. Asele sm: syd¬ ligast Noret vid Angermanelfven. Tyckes vara sällsynt vid Vindel¬ elfven (Vormsele | Björksele). 209 Silene rupestris. Fredrika s:n: Lafsjökullen (n); Allvattenber- get vid Lögdasund (n). Bjurholms s:n: Ångermanbahlen (m). S. nutans. Skellefte s:n : Krångfors | Medie (n). Viscaria vulgaris. Vid Skellefteelfven flerestädes h. o. d. Finn- forsen | Medie. V. alpina. Vid Skellefteelfven flerestädes Svansele i Norsjö s:n I Granfors i Skellefteå. Vid Vindeln till nedom Mårdsele i De- gerfors s:n. Bjurholms s:n: Angermanbahlen. Dianthus deltoides. H. o. d. på branter vid Skellefteelfven Svansele | Furunäs. Stellaria nemorum. Östligast vid Brubäcken i Skellefte sm. S. borealis. Norsjö sm: Långträsk | Pjesörn; Petikträsk | Björk- liden. S. crassifolia ß subalpina. Dorothea sm: vid Lafsjö sågverk (M). Pit. Lpm.: Glommersträsk | Petikan (m). Norsjö sm: Kalbränna (m). Jörns sm: Björkliden (m). Skellefte sm: Höganäsfors | Norr¬ ström (m); Bodvik (m). (Härmed beriktigas min uppgift till Hn ed. 11.) Arenaria trinervia. Skellefte s:n: Krångfors | Medie. Sagina nodosa. Flerestädes vid Skellefteelfven Svansele ] Medie. Vid Vindeln: Vormsele j Siksele. Lyksele: på vägen åt Vilhelmina. Saxifraga Hirculus. Norsjö sm: Kalbränna. Vilhelmina sm: Björntjernslåttern s. om Gransjöriset; (Rumpmyren mellan Strömåker och Dalasjöj. Asele sm: myren vid Näfversjöbäcken nära Torfsjö; Granholmsmyren mellan Tallsjöberg och Spillerberg. Dorothea sm: Stafsjö, i Långmyren; omkring Häggås. Växtlokalen ”Skellefteå sm” för S. granulata i Backman-Holms flora borde angifvits nogare, då socknen är bland de största i riket och växtens (varaktiga) förekomst så långt i norr något tvifvelaktig. Sedum acre. Norsjö sm: vid Petikans utlopp. Skellefte s:n: Storkåge. S. annuum. Vilhelmina fjällbygd: Klitt-, Grön-, Henriks-, Borg¬ sjö- och Kittelfjäll; Bångnäs. Epilobium montanum. Fredrika sm: Allvattenberget (n). Asele s:n: Almsele, på Hemberget (n). E. origanifoUum. Norsjö s:n: Akulla | Skäret (n); Långträsk I Pjesörn (n). Burträsks sm: Talliden (n). Bjurholms s:n: v. om Bahlsjö (n). Circœa alpina. Vilhelmina s:n: vid Laxbäcken (m). Fredrika sm: Lafsjökullen n. om Tallsjö (n). Skellefte sm: Krångfors | Medie (m). Myriophyllum spicatum. Norsjö s:n: Röj noret | Månsträsk (m). Skellefte sm: Granfors (m). Burträsks sm: i Sikån, vid Kalfträsk (m). M. alter niflorum. Norsjö sm: Kattisb}7gd, Degerfors sm: i Aman, vid Brännforsliden. Rosa acicularis. ”Enligt uppgift utrotad'” vid Furunäs nära Skellefte. Detta lär dock icke vara fallet. Då jag, sjelf vilseledd, lemnat den oriktiga uppgiften, får jag meddela, att stället, där hon 210 verkligen finnes, är enligt kommissionslandtmätaren L. Ze three us vid ”Kalkstentjern” norr om Furunäs. Den förra uppgiften gälde en lokal vid ”Hartjern”, som ligger närmare byn. Att växten skulle — i likhet med Rosa cinnamomea — förekomma vid något vatten, hade också all sannolikhet för sig. Bubus idceus. Vilhelmina fjällbygd: Grönfjäll; Stennäs gård; Bångnäs (m). Östligare t. a. B. Castoreus. Lycksele s:n: Råberg | Tjernberg (m). Norsjö s:n: Petikträsk (m); vid Petikan. Fragaria vesca. Vjlhelmina fjällbygd: Grön-, Henriks- och Borgsjöfjäll; Bångnäs. Asele s:n: på vägen vid Torfsjö ”ronning”. Fredrika s:n: Lafsjökullen. Potentilla norvegica. Burträsk; Skellefteå. Kanske tillfällig. P. argentea. Klittfjäll (eller Gröntjäll?) i Vilhelmina fjällbygd (n. el. 1 l). Sibbaldia procumbens. Vilhelmina s:n: östligast på Blaj k fjäll (n). Geum rivale. Flerestädes i Vilhelmina fjällbygd. Lathyrus pratensis. Bjurholms sm: Nyåker (n). Asele kyrk- berg (n; förr m på ett ställe, som nu är åker). Ny för Lpl. Vicia Cracca. Flerestädes i Vilhelmina fjällbygd. Astragalus alpmus. Vid Skellefteelfven flerestädes: Svansele j Renström i Norsjö sm (vid Gumboda M). Vid Vindeln flerestädes ända ned till Ekorrsele i Degerfors sm (m). Vid Urnan: Fläskfor¬ sen vid Betsele. Anthyllis Vulneraria. Vid Skellefteelfven: Svansele j Krångfors flerestädes. Vid Vindeln': Vormsele | Rusksele; Mårdsele | Amsele. Af gammalt uppgifven för ”Um. Lpm. Storforsen”. Men minst två ställen ha detta namn: ”Storforsen” strax ofvan Torfsjö ”ronning” och ”Storforsen” i Vindeln mellan Gransele och Björksele, och osä¬ kert är, hvilket ställe uppgiften afser. Oxycoccus microcarpus. Lika allmän som O. palustris i Asele Lpm. # Arctostaphylos alpina. Vilhelmina sm: östligast på Blajkfjäll (n). Ledum palustre. Blir efterhand mindre allmän v. och ö. om Lycksele, där dess lokal synes vara lika så bra den torra skogsbacken som den fuktiga myren. Kan sägas vara ”spridd” i alla socknar af Asele Lpm.; kallas där klädpors. Jfr Bot. Not. 1858, s. 84 och 1881, s. 46. o Pyrola chlorantha. Bjurholms sm: nedanför Angermanbahlen (m). Fredrika sm: på Allvattenberget vid Lögdasund (n). Asele ^ s.-n: på Hemberget vid Almsele (n). Ny for Lpl. P. media. Fredrika sm: vid Middagsberget s. om Lögdasund. P. uniflora. Pit. Lpm.: Kasker; nedom Östra Istjakk. Daphne Mezereum. Norsjö sm: vid Petikan, nära Kalbränna. Burträsks s:n: vid Sikån (Asen | Villvattnet m); Renbergsvattnet. Bjurholms s.-n: på Angermanbahlen (n). Vid alla vattendrag inom Asele Lpm. Ej observerad i Vindel ns flodområde inom Lycksele och Degerfors. 211 Hippophaë rJiamnoides. Skellefte s.-n: Bodvik | Sävenäs. Ulmus montana. Vilhelmina s:n: Lidsjönäs (enl. uppgift). Salix lanata. Vilhelmina s.-n nederst: Skansholm vid Malgo- maj (och Tresund vid Vojmsjön). S. glauca. Y.B. Degerfors s:n: Renträsk; Maltträsk. Utrotad vid Skellefte stad (vid upptagning af åker). S. Amandce ?. Lycksele s:n: Forsholm | Rusksele (1 högväxt ex.) S. rugulosa. Vilhelmina s:n: Dalasjö | Strömåker (m). Lyck¬ sele s:n: B rattfors | Tufträsk (n); Ekorrsjö | Tannsele (1). Arfliden I Bussjö (m). Norsjö s:n: Petikträsk (n); Mullberget | Svartliden 'n). Burträsks s.-n: Granträsk. Skellefte s:n: Sunnanå (1); Myckle I Stenbacka. (n). S. Aurora (?) Lycksele s:n: Oravan midt emot Siksele (M). S. versifolia. Vilhelmina s:n: Siksjö j Gransjöriset (Rismyren) (n). Lj^cksele s:n: Tannsele | Ekorrsjö, nära telegrafstolpen 1983 (1) S. nigricans. En fullt distinkt form tagen vid Ekorrsele i De¬ gerfors; Lycksele s:n: Rusksele j Vormsele (stort träd). Torde såsom sådan ej vara på långt när så allmän som S. phyliccefolia, en ”va¬ riabel” (liksom S. nigricans), visserligen värd att studera hvar som helst, men synnerligen utmed Vindelelfven. S. hastata. Vilhelmina s:n nederst: vid Laxbäcken. S. myrsinites och S. herbacea. Vilhelmina s:n östligast: på Blajktjäll. Myrica Gale. Går i Nordmalings s:n upp till ett ställe mellan Sunnansjö och Nyåker (M); kallas där ölpors. Jfr Zetterstedts ”Resa”, sid. 45. ° Juniperus communis. Ar i många trakter af nedre Asele lapp¬ mark sällsynt. Orchis angustifolia. Vilhelmina s:n: Långtjern | Fräkentjern (Lapp- myren) (n). Lycksele s:n: Bussjö j Grundträsk (n). Skellefte s.-n: Furunäs, vid Hurtjern (n). Gymnadenia conopsea. Malå s:n: Brånnan [ Hemnäs (n). Norsjö s:n: Petikträsk | Björklideno(l). Ganska ymnig i Asele fjällbygd. Coeloglossum viride. Asele s:n: Vestra Noret; Torfsjö ” ro n ning”. Sandsjö | Spettlida. Skellefte s:n: kring staden. Platanthera bifolia. Bj urholms s.-n: på Angermanbahlen (n). Goodyera repens. Asele s:n: Lomsjö, på Hemberget (m). Nor¬ sjö s.-n: Holmträsk (n). Calypso borealis. Skellefte s.-n: nära Sävenäs; på en elfsbrant nära staden (1) och vid Dödmantjern (n). Vid Lapplands gräns strax n. om Skellefteelfven (m) (Jägm. Rosenberg). Norsjö s.-n: Pe¬ tikträsk och Svansele j Björkliden (Ingen. Linder). Convallaria majalis. Uppträder på samma sätt som Galium boreale. Inom nedre delen af Asele lappmark vid alla vattendrag, vestligast på Volgsjöns strand vid Svannäs. På Middagsberget vid Lögdasund och Lafsjökullen n. om Tallsjö i Fredrika s.-n. Vid Lapp¬ myren mellan Långtjern och Torfsjön, där ock Rosa cinnnmomea förekommer (Bot. Not. 1881, s. 54), ett ställe, hvars läge och vege- 212 tation (med Phragmites) tillräckligt antyda, att ett större vattendrag funnits där. Bjurholms s:n: vid Örelfven och på Angermanbahlen. Lycksele s:n: Tannsele 1 Ekorrsjö. Vid Vindeln flerestädes: Björksele i Lycksele s:n | Öfverrödå i Degerfors. I Skellefteelfvens tlodornråde vestligast observerad vid Svansele och mellan Petikträsk och Björk- liden (vid Petikan), östligast vid Ursviken. C. polygonatum. Bjurholms s:n: på Angermanbahlen (M). Alisma Plantago. Asele färjställe. Fredrika s:n: Gideån. Lyck¬ sele s:n : Siksele. Vid Skellefteelfven h. o. d. Svansele | Bergsbyn i Skellefte s.-n. Ragvaldsträsk. Myckle och Bodvik i samma s:n. Sagittaria sagittœfolia. Lycksele s:n: Siksele. Triglochin palustre. Vilhelmina s:n: Daunifjäll; Skansholm vid Mal go maj. Tofieldia borealis. Längst ned observerad i Norsjö s.-n: Petik- näs J Renström. Lycksele s.-n: Tufträsk; Busjö | Grundträsk. Asele s.-n: Fräkentjärn | Torfsjö; Holmsjömyren (Vestansjö | Sandsjö). Calla palustris. Fredrika s:n: Viskaån. Asele s.-n: Holmsjö- bäcken. Potamogeton natans.o Vilhelmina s.-n; Baksjön vid ”platsen”; Dalasjön; Fräkentjärn. Asele s.-n: Sängsjön. Dorothea s.-n: Fjällån. Lycksele: Almökketjärn ; Halfträsk. P. prælongus. Asele s.-n: Almsele. P. pusillus. Skellefte s:n: Granfors (m). P. pectinatus. Skellefte s:n: innanför Bäckfors’ ankarplats (m). Sparganiuni fluitans. Skellefte s.-n: nära Finnfors’ sågverk (m). Degerfors’ s.-n :o i Aman, s. om Brännforsliden (n). Fredrika s.-n: Vi¬ skaån (m). Asele s:n: Holmsjöbäcken (n). Vilhelmina s.-n: Jerfsjö- ån, ofvan östra bron (n), v. om Gransjöriset, i ett dike vid vägen (n). S. affine. Skellefte s:n: Bäck; Ljusvattnet. Norsjö s.-n: Bjur- selet; Sikträsk; Bastutjärn; invid Norsjöns aflopp. Burträsk: Los¬ men; Jerfträsk. Degerfors: Mårdsele. Sorsele s:n: Holmfors. Lyck¬ sele s.-n: Grundträsk. Vilhelmina s.-n: Fräkentjern. S. hyperborewn. Skellefte s:n.- flerestädes. Norsjö s.-n: Holm- träsk. Asele s.-n: v. om kjrkan; Kullerbacka | Svartbäck; Lomsjö. Vilhelmina s:n: Baksjömyren ; Siksjö | Gransjöriset; Långtjern | Lapp- myren. En i Vilhelmina ljällbygd (Henriksfjälls gård; Bångnäs) an¬ märkt späd sparganium var troligtvis denna. Scirpus silvaticus. Norsjö s:n: Petikträsk | Björkliden (vid Pe¬ tikan). Skellefte s.-n: vid Brubäcken (m) och v. om kyrkan (m); Norrström | Krångfors. S. pauciflorus. Vid Dödmantjern n. om Skellefte stad (m). Eleochoris palustris. Ej sedd i Asele Lpm. E. acicularis. Norsjö s.-n: Petiknäs. Skellefte sm: Bodvik. Eriophorum angustifolium ß triquetrum. Degerfors s.-n: Stryk¬ sele. Fredrika s.-n.- Viska | Tallsjö. Asele s.-n: Orgnäs | Elgsjö; Holmsjöbäcken \ Kullerbacka. E. latifolium. Skellefte s.-n: Yttre Ursvik; Klementsnäs | Bodvik; Högnefors | Norrström. Norsjö s.-n: Petikträsk; Petiknäs | Renström. 213 E. gracile. Vilhelmina sm: Strömåker | Dalasjö (Rump myren). Lycksele s:n: Tannträsk; Tannträsk | platsen; Hal ft rask i Grnndlräsk; Forsvall I Brännas. Malå sm: Brännas j Vännäs | Brånnan. Pit. Lpm.: s. om Aborrträsk. Skellefte s.-n: n. om Furunäs. E. callithrix. Lycksele s:n: Tannträsk (n). Degerfors s:n: Ro- sinedal, nära telegrafstolpen 906 (m). E. Sclieuchzeri. Vilhelmina sm: östligast vid Dalasjö. Carex lœvirostris. Skellefte sm: Brubäcken (m) och nedom Granfors (m); Högnefors | Norrström (n); Nedre Krångfors (M); Kiångfors | Medie h. o. d.; Klutmark (n); Bodvik fm)* Degerfors* sm: Ekorrsele S Stryksele, vid bäckar nära telegrafstolparne 1586, 1548 (M); Rosinedal 1 Öfverrödå (2 ställen nära Vindeln). Lycksele sm: Vindelgransele | Forsvall, invid stora vägen (m). Detta fynd är märkvärdigt, då man i tillägget till Hn 8 sett Ångströms påstående (mot Andersson i Bot. Not. 1846, s. 4), att C. lævirostris ”aldrig varit funnen i Um. Lpm.” I följd af detta och Anderssons uppgift (i anf. bok, s. 6), att han i närheten af Vindeln — ungefär 6 mil ofvan min sist nämda fjmdort — sett ”en ovanligt stor och bred- bladig C. ampullacea”, kunde man lätt tro, att mitt fynd ej vore annat än just denna carex. I så fall måste jag försäkra, att all den carex, jag funnit på ofvan anförda lokaler, antingen är C. lævirostris eller — något splitter nj^tt. Diagnosen hos Fries (S. V. Se.), Andersson (Cyp. Sc.) och Hn (ed. 11) passar mycket bra för växten. Bladen äro ”rent gröna” (snarare än ”blågröna”) eller gulaktiga t. o. m. halmgula, ju torrare växtlokalen är. I samma mån är ock växten lägre och till alla delar spädare. $-axen 10' — 22'" långa (undantagsvis kortare), ej fullt så tjocka som på exemplar från Mærradalen. — Då Ångström ej funnit C. lævirostris vid Lycksele, är det min enskilda tro, att Andersson i sina resean¬ teckningar af år 1845 på något sätt förvexlat de anförda fyndorterna, och att hans ”ovanligt stora, bredbladiga carex” varit just C. læ¬ virostris. o C. pallescens. Vilhelmina sm: vid Borkasjön. Asele s.rn: Torf- sjö ”ronning”. C. capillaris. Vilhelmina Ijällbygd teml. a. Norsjö sm: vid Petikans utlopp i Skellefteelfven. C. rarifiora. Vilhelmina s:n: Baktoberg | Blajkfjäll. C. Oederi. Vilhelmina sm: vid Borkasjön; Daunifjäll; n. om Gikasjön; vid Volgsjön. Asele färjställe. Lycksele: Fläskforsen. Degerfors’ sm: v. om Hjuken (vid Vindeln). Malå sm: vid bron öfver Malån. Norsjö sm: vid Norsjön; Petiknäs. Skellefte sm: Sävenäs. C. digitata. Asele s:n: Hemberget vid Almsele. Fredrika sm: Allvattenberget vid Lögdasund. Bjurholms sm: Angermanbahlen. Degerfors’ sm: Rosinedal | Öfverrödå (vid Vindeln). Norsjö sm: Pe¬ tiknäs. Skellefte sm: Granfors; Forsberg; på branter vid elfven v. om Medie; på bergen kring staden; Sävenäs. C. ornithopoda. Asele sm: Torfsjö ”ronning” (m). C. Buxbaumii. Vilhelmina sm: t. a. i fjällbygden. Asele s:n: 214 Torfsjö ”ronning5’ | Kroken; Granberget ( Torfsjö. Lycksele s:n : Arf- träsk ; Artliden | Busjön. Norsjö s:n: Petikträsk. C. atrata. Vilhelmina fjällbygd t. a. C. alpina. Skellefteelfvens llodområde: flerestädes i Norsjö och Skellefte smar, såsom vid Petikan och fr&n Svansele ända ned till el fvens utlopp vid Sävenäs. Mellan Storliden och Tallberg i Norsjö s:n. Vid Vindeln i Degerfors s:n: Kläppen | Stryksele. Åsele s:n: Torfsjö; Almsele; Torfsjö "ronning”; Lomsjö. G. stellulata. Fredrika s:n: Storlögda (n). Åsele s.-n: Gran¬ berget. C. elongata. Fredrika s:n: nedom öfversta dambyggnaden i Vi- skaån (m). Ny för Lpl. C, tenuiflora. Himseleforsen vid Dalasjö. Norsjö s.-n: Petikträsk (m). Ny för VB. C tenella. Vilhelmina fjällbygd: Stennäs | Henriksfjäll. Doro¬ thea s:n: Lafsjö, vid Fjällån. Fredrika s:n: s. om Lafsjökullen; vid Viskaån. Degerfors s:n: v. om Mårdsele (vid Vindeln). Norsjö s:n : s.o. om H vithatten. Skellefte s.-n: flerestädes ymnig. G. norvegica. Skellefte s:n: Bodvik (M); Sävenäs. Ume s:n: Norrmjöle | Sörmjöle. G. glareosa. Skellefte s:n: Sävenäs | Bodvik (flerestädes M); längre upp vid Bodviksbäcken. Ume s:n: Norrmjöle j Sörmjöle. C. lieleonastes. Jörns s:n: Björkliden (m). G. festiva Pit. Lpm..- Långvik vid Storavan. C. teretius cula. Norsjö s:n: Kalbränna. Jörns s:n : Björkliden Skellefte s.-n: Högnefors | Norrström. C. capitata. Norsjö s.-n: Gumboda | Petiknäs (Brattforsen) (n). C. dioica v. isogyna. Skellefte s:n: vid Falkträsket. Triticum canninum. Vilhelmina s:n: Henriks- och BorgsjÖfjäll; Himseleforsen vid Dalasjö; Jerlsjöån; Gideån; Lögdeån. Åsele s;n: Torfsjö ”ronning”. Dorothea s:n: Fjällsjöån. Fredrika s.-n: Lafsjö- kullen n. om Tallsjö. L}mksele s.-n : ofvan Forsvall (vid Vindeln). Voa sudetica. Vilhelmina s.-n: Baktoberg; vid Laxbäcken. Nor¬ sjö s:n: Storliden | Tallberg (M). Melica nutans. Vilhelmina s.-n: Klitt-, Grön- och Varfjäll. Nedåt landet flerestädes. Calamagrostis clialybcea. Dorothea s:n: vid Fjällsjöån (n). Ny för Lappland. C. lapponica. Allmän i Åsele Lpm. Skellefte s:n. G. epigejos. Vilhelmina s.-n: Dalasjö; Långtjern. Älopecurus pratensis. Skellefte stad (tillfällig). Nord malings s.-n: Lefver (n,). Baldingera arundinacea. Vilhelmina s.-n: ö. om Malgovik; vid Laxbäcken; Gubbseleforsen ; Baksjöbäcken ; Jerfsjöån. Åsele s:n: Torf¬ sjö ”ronning”; Stamsjöån. Dorothea s.-n: Fjällån. Lycksele s:n: ofvan Forsvall (vid Vindeln). Polypodium vulgare. Vilhelmina s:n: Grön-, Henriks- och Var¬ fjäll; Svlberget vid Gransjöriset (n). Asele sm: Almsele, på Hem- 215 berget. Fredrika so:n: Lafsjökullen; Middagsberget vid Lögdasund. Är ingalunda a. i Asele Lpm. Asindium Lonchitis. Pit. Lpm.: Östra Istjakk. Asele Lpm.: Grönijäll, Borgsjöfjäll (uteglömd i Bot. Not. 1881, s. 60) och syd- vestra delen af Kittelfjäll. Asplénium septentrionale. Bjurholms s:n : Angermanbahlen (n). Ny för VB. Pteris aquilina. Nordmalings s:n: Sunnansjö | Nyåker (m). Bjur¬ holms s.-n: Angermanbahlen (M). Fredrika s:n: vid ån s. om Laf¬ sjökullen (m). StrutJiiopteris germanica. Vilhelmina s:n: vid Laxbäcken. Åsele s:n: Torfsjö ”ronning” | Kroken. Lycksele s.-n: nära Ledåberg; Vorm- sele I Björksele. Degerfors’ s.-n: Kläppen | Stryksele. Bjurholms s.-n: vid Örelfven. Norsjö s:n: Storliden | Tallberg; Bastutjern; vid ån från Bjurvattnet. Skellefte s:n: nära Röjnoret; Brubäcken; Nedre Krångfors. Equisetum hiemale. VB. Degerfors s:n: flerestädes. Skellefte s.-n: v. om Norrström; Krångfors I Medie. Isoëtes lacustris. Asele s;n: Angermanelfven, vid Almsele; Sik¬ sjön vid Stennäs. Fredrika s.-n: Viskasjön. Lycksele s.-n: v. om Tjernberg. Ume s:n.- Tafvelsjön. Norsjö s.-n: Gisträsket. Selaginella spinulosa. Asele Lpm. flerestädes. Lycksele s.-n: Siksele. Degerfors’ s:n: Ekorrsele. Malå s.-n: Brånnan | Hemnäs. Norsjö s.-n: Norrbränna | Holmträsk; vid Norsjöns aflopp. Jörns s:n: Kankberg. Skellefte s.-n: n. om Hedensbyn; vid Dödmantjern. Är troligtvis ;;spr” öfveralt. Svenska växtnamn äro sällan i ett landskap de samma som i ett annat. Antagligt är då, att något intresse fäster o sig vid dem, som här nedan meddelas för Asele lappmark. Sagesmannen för de flesta af dem är J. Rhen på Kuller- o backa nära Asele kyrkplats, brorson till den ”mamsell Rhen”, som upptäckt Calypso borealis vid Stensele (Bot. Not. 1846, s. 3), en äldre man, hvars bekantskap rekom¬ menderas åt dem, som i botaniskt syfte vilja besöka hans hemort. Achillea millefolium Farfars tobak, Flussté; Eriger on acris Målarborstar ; Solidago Kungsljus, Nio-manna- kraft (roten ”häfves” på bränvin och användes mot sår); Vale¬ riana Pimpinella eller Pipanell; Galium Aparine* infe- stum Taggräs; Linnæa Stickhalsgräs, Stekgräs; Bhinanthus minor Skrapavall; Pedicularis palustris Myrgran; Melam - 216 py rum pratense (och silv.') Mjölkvall; Naumburgia Sjöal- mycke; Cornus suecica Kankbär; Angelica silvestris Björn- flo; Nymphœa, Nuphar Lafva (Våmblad); Ranunculus Tåskrotgräs (Tåska =rana); Thlaspi Senapsmolla; Geranium silvaticum Byttlockblommor ; Silene inflata Skakra; Rubus Chamcemorus Myrbär; Comarum Fåskinbena (af ”fåskin” = fölunge, ty växten ”sparkar mot vid slåttern”); Spiræa Ulmaria Persmessegräs; Lathyrus pratensis Gul vicker; Vicia Cracca Harahven; Myrtillus uliginosa Utterbär; An¬ dromeda polifolia Myrpors; Calluna Moris, Rassenlynge; Polygonum viviparum Gökspett; Rumex domesticus Svin¬ syra; R. Acetosa Saltgräs; Chenopodium album Dyngstör; o Betiüa nana Myrris ; Alnus incana Arder ; Orchis maculata Majkojufver; Convallaria majalis Kilrom (jlr Zett. Resa genom Um. Lpm., s. 177); Scirpus cæspitosus Bursten, Borstgräs; Eriophorum angustiflolium Räfvelstarr (”Räder = sanka ställen i myrar”); E. vaginatum Myrkullen; Carex chordorrhiza Steken; Molinia Käringnålar (stubben lär sticka Åsele slåtterfolk i fotterna); Hierochloa borealis Mariæ sängfoder; Nardus llära; Struthiopteris Jässgräs, Jäss-ken; Lycopodium Selago (och Selaginella) Lusgräs; L. clavatum (och annotinum F) Kråkdrag; L. complanatum Jamn. (Rättelse: Sid. 161 står: sjelf finnes, läs: finnes här). Bryologiska notiser. Af A. L. Gkönvall. Hypnum polygamum Wils. Sk. SoiVestad i uttorkade kärr, rik¬ ligt fruktbärande (ny för provinsen). H. sarmentosum Wg. Boh. på klippor vid norra Bullaren; Svinesund. H. crista castrensis , L. Sk. Ystad, i Sandplanteringen. H. palustre Hed. rar. (Nedtryckt, tätt tufvad, med raka blad ) Sk. Andrarum, på flera ställen (S. A. Tullberg). H. Kneiffi Sch. Sk. Söfvestad och Krageholm flerestädes. — Af denna art har jag anmärkt företrädesvis två former: a) mjuk 217 nedliggande, med nästan alla bladen utstående, glest sittande; b) styf, upprätt, med tätt sittande blad, de öfversta krökta. H. cupressiforme L. var. Ystad, i Sandplanteringen (Fin och tunn, nedliggande, guldglänsande, n. regelbundet pargrenig;' bladen smala, n. regelmässigt kloformigt-krökta (var. chrysocoma T. Jensen, Br3Tol. Dan. p. 164). Amblystegium radicale, Mitt. Sk. Söfvestad, på fuktiga ängar sparsamt. Enligt lektor N. C. Kindberg, som granskat ex. från den angifna lokalen. ( Ny för provinsen). Thujidium Blandowi B. S. Sk. Ignaberga. (Prov. J. Persson.) Pogonatum aloides P. B. ß defluens Brid. (Polytr. Dicksoni Tam.) Bob. Östad, på fuktig lerjord. Kapseln vanl. omvändt ägg¬ rund, n. alltid med vidare mynning än hos hufvudformen. Mnium serratum Brid. Sk. Ignaberga. (Prov. J. Pehrsson). Bryum atr opur pur eum B. S. Sk. Börringe, på sjöstranden. Orthotrichum pallens Bruch. Sk. Söfvestad, på ann- bok, ytterst sparsamt. — Vanligen af en friskare grön färg och med blekare kapsel än O . pumilum Sw., hvilken den otvifvelaktigt står närmast och från hvilken den samma för öfrigt skiljer sig, bland annat, deri genom att de öfversta bladen äro trubbiga. Ulota crispula Bruch. Af denna art förekomma vid Krageholm i Sk. tvenne anmärkningsvärda former: a) kap¬ seln kort och tjock, tvärt afsatt mot den korta hal¬ sen, ytterst tunn, nästan hinnaktig, med mycket korta och smala ränder, uttömd nästan urnelik, sammanknipen under mynningen; b) långsträckt, med jemförelsevis lång hals, mera tjockväggig och med tydligare ränder, föga eller alls icke hopdragen under mynningen. — Den förra formen torde vara den äkta U. crispula, sådan denna vanligen beskrifves; den senare synes vara en öfvergångsform till U. crispa Brid. och är troligen Ulota intermedia Sch. (Syn. ed. 2) — en förmodan, hvari jag blifvit styrkt ge¬ nom jemförelse med typexemplar af denna sistnämnda art, välvilligt meddelade af Lektor N. C. Kindberg. Tortula intermedia Wils., Benestad på kalkbaekarne. Campylopus turfaceus B. S., Stoby (Prov. J. Persson). Fissidens exilis H. Sk. vid Ringsjön (enl. ex. från Prof. Björling). Dicranum Blytti B. S., Boh. Svinesund. Weissia fugax H., Boh. vid n. Bullaren; Sk. Skäralid, Röstånga, Klöfvahallar. W. denticulata Brid., Boh. Uddevalla. Sphagnum molle Sull., Boh. Svinesund. 218 Carduus acanthoides L. x crispus X., en för Sverige ny hybrid. Af Ernst Ljungström. Denna hybrid påträffade jag i sommar* dar den växte i diket vid landsvägen mellan Lund och Vallkärra. C . acan- thoides fans där ymnigt med en hel del stånd af C. crispus inblandade. Flera exemplar af hybriden funnos, hvilka sins imellan visade stor öfverensstämmelse men hvilka tydligt utmärkte sig från stamarterna genom förening af karak¬ terer, lånade från dem båda. Dels torde det ej sakna sitt intresse att, då en växt första gången inom ett område påträffats, en utförligare beskrifning på densamma lemnas; dess igenkännande på andra lokaler främjas därigenom. Dels och förnämligast afser en sådan beskrifning att ådagalägga det växten i fråga är just den, som man uppgifver; i detta fall att det verkligen är en hybrid och det mellan våra två van¬ liga Carduus- arter. Detta framgår äfven tydligt af den i detalj gående beskrifning, som här följer. Den är gjord efter lefvande exemplar, hvilka jämförts med stamarterna såväl från samma lokal som från andra, där de ej båda förekommit. Stjälk grenig, krusigt vingkantad (ej så starkt kru¬ siga vingkanter som hos ac.). Blad lansettlika (vanl. bredare än hos ac .), tandadt flikiga (djupare flikiga* -än hos cr.) med flikarnes form in¬ termediär; deras undre yta svagt (hos cr. starkare, hos ac. als icke) spindelväfshårig. Färg rent grön (= cr.), än mörkare, än ljusare (hos ac. merändels blågrön). Bekläd nad af två slags hår: dels encelliga, långa, trådlika, om hvarandra slingrade och utgående många från samma fästpunkt; dels kortare, föga böjda; glesa, ensamt stående hår, som bestå af flera öfver hvarandra stälda, cylindriska eller tunnlika celler. Håren af förra 219 slaget bilda (= cr.) spindelvafshårigheten (som hos ae. fin¬ nes blott strax under blomkorgarne på dessas skaft); bå¬ ren af det senare slaget finnas i synnerhet på nerverna å bladets undre yta (= båda föräldrarne). Beväpning af långa, styfva, stickande, gula taggar, som sitta i spetsen på alla flikar och tänder å bladen och stjälkens vingkanter (bev. är svagare än hos ac. men mycket starkare än hos er.) Blomkorgar föga större än hos er ., ensamma eller samlade i grenspetsarne (ej så tätt som oftast hos er.). Holkfjäll: de yttre uppräta, föga utstående, smalt lansettlika, jämt afsmalnande mot en föga stickande spets, de nedersta af dem kortast (alt = er., hvarimot ac. har holkfjällen vanligen breda och mer tvärt afsmal¬ nande i en spets samt alltid försedda med en stark tagg, hvarjämte de nedre äro utspärrade — nedåtböjda, ej kortare än de öfriga); de inre lansettlika (hos er. bre¬ dare, hos ac. smalare lansettlika) med mjuk, röd spets (= ac. o. er.). Bloman or likformigt ljusröda ( = ac.\ hos er. de inre ännu ljusare röda, de yttre violettröda),, något större än hos er., ungefär som hos ac. Ståndare med knapparne svagt ljusblå, äldre ljus¬ röda, slutligen (= tomma) hvita, med smala spetsar (alt = ac.\ er. har mörkt violetta, slutligen hvita knappar med breda spetsar). Pollenkorn till större delen sterila, små (42 fi) ; blott 6 à 7 X (enl. räkning 6,e X) grobara, större (54 fi i diameter). Akenier föga talrikt utbildade (tillsamman 10 efter alt utseende dugliga akenier erhållna af 9 blom¬ korgar), gråaktiga med bruna strimmor, fint knottriga (= cr ., hos ac. något mer brunaktiga), något större, i syn¬ nerhet tjockare än hos båda stamarterna eller åtmin¬ stone än hos cr. 220 Växten är (enl. Fiek: Flora v. Schlesien) bienn lik¬ som föräldrarne. Hr fil. stud. S. Murbeck, som deltog i ett par af tu¬ rerna till Vallkärra och bistod mig vid undersökningen af de hemförda exemplaren, iakttog senare på två ställen strax norr om staden Lund exemplar tillhörande samma form af denna hybrid. Men jämte dem fans på den ena lokalen äfven ett stånd, som vid första påseendet nästan tycktes vara en C. acanthoides men som befans äfven det tillhöra hybriden. Denna form är ännu starkare väpnad och i saknad af spindelväfskårigket på undre sidan af de äldre bladen; de yngre ega den imellertid. För öfrigt är detta exemplar i allo likt den starkare repre¬ senterade formen. Ännu senare påträffade jag denna C . per -acanthoides x crispus på Klosters kyrkogård invid Lund. Besöket där gjordes närmast med anledning af ett fynd, som Herr B. F. Cöster därstädes gjort, i det att han på¬ träffat exemplar af hybriden med hvita blommor. Detta var ett ganska yppigt exemplar, som fullständigt -- utom till blommornas färg — öfverensstämde med den först iakttagna formen. Bredvid detsamma stod ett betydligt mindre exemplar C. acanthoides , likaledes med hvita blommor *). De talrika exemplar af O. crispus , som fun¬ no s voro alla rödblommiga. Man torde af dessa förhållanden vara berättigad att draga vissa slutsatser, som äro ganska intressanta. Först och främst kan man väl nära nog med visshet påstå att de båda hvitblommiga stånden äro (genom regelbunden befruktning och korsning resp. framgångna) afkomlingar af ett hvitblommigt acanthoides- stånd och att således C. acanthoides varit fröväxt och C. crispus lemnat pollen till hybridens frambringande. Om näml. en hvitblommig C. 1) Den hvitblommiga C. acanthoides hade omkring 8 — 9 proc. dåliga pollenkorn, den hvitblommiga hybriden blott något öfver 7 proc. goda. 221 crispus varit fröväxt, skulle man haft skäl att vänta kvit blommiga exemplar af C. crispus äfven detta år. Vi¬ dare : då denna f. albiflora af hybriden i alt utom blom¬ färgen fullt öfverensstämmer med vår första form af hybriden, ligger det nära tillhands att gå längre och an¬ taga att äfven denna är en C . acantlioides 9 x crispus S. Beträffande blommornas och blomdelarnes form, stor¬ lek och färg hafva vi här ofvanföre sett att den rödblom¬ miga hybriden öfverensstämmer med C. acantlioides. Detta ytterligare tillkommande exempel därpå är således mer vackert och i ögonen fallande än öfverraskande. I betraktande däraf, att hybriden påträffats här i närheten af Lund på så många och från h varandra (om ock ej långt) skilda ställen samt att båda föräldrarne ju i vissa trakter äro lika vanliga som här och växa i hvar¬ andras sällskap, är det väl troligt, att densamma flerestädes hos oss kommer att påträffas. Den kan imellertid lätt nog förbises och förblandas med C. acantlioides , som den till beväpning och blomkorgar mest liknar samt till hvil¬ ken öfvergångar finnas, under det att dylika till C. crispus ej här iakttagits. Bekvämast kan man särskilja den på holkfjällen och bladens spindelväfshåriga undersida. Om utbredningen utom Sverige föreligga blott spar¬ samma uppgifter och sällsynt säges den vara öfveralt, där den förekommer. I Langes flora upptages den som dansk från en lokal och af Focke uppgifves den dess¬ utom för Nordtyskland [Fiek 1 2) och Ascherson 3) upptaga den i sina flor or], Thüringen och Baier n. Lund i Augusti 1883. 1) Pflanzen-Mischlinge. 2) Anf. st. 3) Flora d. Prov. Brandenburg. Bot. Not. 1883. 16 222 Svensk botanisk literatur 1882. (Af Th. O. B. N. Krok.) A. I Sverige trycläa arbeten eller uppsatser. Adler, P., Växtgeografiska bidrag till Medelpads flora. — Botan. Notiser 1882: s. 142 — 143. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. Aga r dh, J. G., Till Algernes Systematik. NjTa bidrag (Andra afdel- ningen.). 4:o [134; 4 s. -f tab. I — III] — Acta Universitatis Lundensis. Lunds Universitets Års-skrift, tom. XVII. 1880 — 81. III afdeln. för mathem. och naturv. n:0 IV. Äfven särskildt. 4:o. — Första afdelningen. Ibid. tom. IX. 1872. Almquist, Ernst, Liehenologiska iakttagelser på Sibiriens nordkust. — Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser, Bd. 1: s. 195 -222. Omtryck ur K. Vet. Ak. Öfvers. 1879. - , Tyfoidfeberns bakterie. 1. Afh. i Stockholm för medie, gra¬ den ... 29 April 1882. Stockholm. Kongl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o. [titel; 30 s. + 1 pi.] Almquist, S., Lärobok i botanik för allmänna läroverkens högre klasser. Förra häftet. Stockholm. Kongl. boktryckeriet [på om¬ slaget]. 8:0 [s. 1 — 80.]. Arrhenius, J. Botanikens första grunder för elementarläroverkens lägsta klasser framstälde af — . Uppl. 5. Norrköping. M. W. Wallberg & Comp. Boktryckeri. 8:o [39 s.] Bergendal, D., Bidrag till kännedomen om de vegetativa organernas b}7ggnad hos örtartade dikotyledoner. 1. (Föregående meddelande). — Botan. Notiser 1882: s. 107 — 117. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. - , se Svensk botanisk literatur 1881: Adlerz, E. Botaniska Notiser för år 1882... utgifna af C. F. O. Nordstedt. Med 2 träsnitt. Lund, Fr. Berlings boktryckeri och stilgjuteri. 8:0 [V ; 198 s. -f- titeln]. C el an der, G. M., Naturlära för folkskolor och läroverkens lägre klasser. Uppl. 5, omarbetad enljgt normalplanen. Med 152 trä¬ snitt. Stockholm, tryckt hos A. L. Normans boktryckeri aktie¬ bolag. 8:0 [190 s.]. Växtriket: s. 75 — 101 ( — 103). Cleve, P. T., On some new and little known Diatoms. With six plates. Stockholm, 1881. Kongl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 4:o [28 s.], — K. Sv. Vet. Ak. Handl., ny följd, Bd. 18 [distrib. 1882.]. Äfven särskildt. 4:o. - , Färsk vattens-Diatomaceer från Grönland och Argentinska re¬ publiken. — K. Vet. Ak. Öfvers. 1881. N.*o 10 [tryckt 1882] Stockholm: s. 3 — 13 -f- tafl. XVI.-e. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. 223 Ekstrand, E. V. Växtgeografiska bidrag till Skandinaviens mossflora. Botan. Notiser 1882: s. 135 — 136. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. Feilitzen, Cajrl, v., Om växternas näringsförhållanden samt åker- jordarternas uppkomst och egenskaper. Öfversättning af _ . Stockholm. Kongl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:0 [26 s.] Om växternas näringsförhållanden: s. 4 — 14. Forssell, N. E. (f), Orobanche Cirsii odlad. (Ur ett bref från — ). — Botan. Notiser 1882: s. 165. Fries, E. (f), Icones selectæ Hymenomycetum nondum delineatorum. Vol. 2, fasc. VII— VIII. fol. [s. 59-78 + t. 161-180 (på plan¬ scherna: Central-Tryckeriet, Stockholm)]. Utgifvare: Fries, Th. M. & Rob. Gabrielsson, J. A., Till Vestkustens Flora. — Botan. Notiser 1882: s. 14-17. Följdskrift: Neuman, L. M. — Ibid. s. 101 — 102. Grönvall, A. L., Berättelse om en bryologisk resa i Bohuslän, med understöd från K. Vetenskaps-Akademien utförd under somma¬ ren 1881. — K. Vet. Ak. Öfvers. 1882. N:o 1. Stockholm: s. 13-20. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. Hed bom, Karl, Gymnadenia conopsea (L.) R. Br. X G. albida (L.) Rich, och Draba alpina L. X D. Wahlenbergii Hn. Två anmärk¬ ningsvärda, för Skandinaviens flora nya hybrider. — Botan. No¬ tiser 1882: s. 1 — 4. Hellbom, P. J., Berättelse om en för lichenologiska forskningar i Norrland företagen resa under sommaren 1881. — K. Vet. Ak. Öfvers. 1882. N:o 3. Stockholm: s. 69 — 88. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. H(ollgren), C. A., Något om trädens ålder. — Skogsvännen 1882: s. 30-32. Hultberg, August, Anatomiska undersökningar öfver Salicornia, företrädesvis Salicoruia herbacea L. 4:0 [51 s. + V tab.] — Acta Univ. Lundensis, Lunds Universitets Års-skrift, tom. XVIII. II. Mathem. och Naturret. n:o VI. [Lund, 1881 — 82.] — Afhandl, sedermera använd ss. gradualdisputation i Lund d. 21 Mars 1883. Lund 1883. Fr. Berlings boktryckeri och stilgiuteri. 4:0 [51 s. + V tab. + titel]. Häger s tröm, K. P., Bidrag till Torne Lappmarks och Ofotens Flora. — Botan. Notiser 1882: s. 65 — 96. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. Johanson, C. J., Linaria vulgaris Mill. X striata DC. En för Sverige ny hybrid. — Botan. Notiser 1882: s. 4 — 5. Juhlin-D annfelt, H., On the Diatoms of the Baltic Sea. [Acad, diss. . . . May 27, 1882] Stockholm. Kongl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [52 s. + IV pi.]. Ur K. Sv. Vet. Ak. Handl., Bihang, Bd. 6. 224 Kindberg, N. C., Novitier för Sveriges och Norges mossflora, upp¬ tecknade af — . Botan. Notiser 1882: s. 143 — 147. Följ dskrifter: K a ur in, Chr., Fornöden Berigtigelse. — Ibid. 1883: s. 33-35. Kindberg, N. C., Rättelser och tillägg till ”No¬ vitier etc. — Ibid. 1883: s. 81 — 82. Warnstorf, C., Berichtigung, Bryum Kaurinia- num betreffend. — Hedwigia 1883: s. 18-19. - , Erklärung. — Ibid. s. 72 — 73. _ , Die Familien und Gattungen der Laubmoose (Bryineæ) Schwe¬ dens und Norwegens hauptsächlich nach dem Lindbergschen Systeme übersichtlich beschrieben von — . Stockholm. Kongl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & söner. 8:o [25 s.] — K. Sv. Vet. Ak. Handl., Bihang, Bd. 6, Häft. 2. Äfven särskildt. 8:0. Sammandrag häraf är: Om bryineernas systematik. — Skand. Naturf. Förh., Möte 12 (1883): s. 427 — 432. - , Om Grimmia funalis och närstående arter. — Botan. Notiser 1882: s. 184—187. - , Om en för Skaudinavien ny mossart, Campylopus Schimperi Milde. — Ibid. s. 187—188. ‘ De båda sistnämnda äfven särskildt, sammantryckta (Lund, 1882) 8:0 [4 s.] Kjell man, F. R., Om algvegetationen i det Sibiriska Ishafvet. Förut¬ gående meddelande. — Vega-expeditionens vetenskapliga iaktta¬ gelser, Bd. 1: s. 223 — 229. Omtryck ur K. Vet. Ak. Öfvers. 1879. Afven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. - , Om växtligheten på Sibiriens nordkust. — Ibid. s. 231 — 246. + t. 5:e (Karta) Omtryck ur K. Vet. Ak. Öfvers. 1879. Afven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. - , Sibiriska nordkustens fanerogamflora. — Ibid. s. 247 — 296. Afven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. - , Fanerogamfloran på Novaja Semlja och Wajgatsch. Växtgeogr afisk studie. — Ibid. s. 319 — 352. Afven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. - -, Om Tschuktschernas hushållsväxter. — Ibid. s. 353 — 372. Afven särskildt med oförändrad paginering. 8:0. — Äfven i tid- skr. Ymer 1882: s. 183 — 199. - , Asiatiska Beringssunds-kustens fanerogam-flora. — Vega-expe¬ ditionens vet. iakttag., Bd. 1: s. 473 — 572 + t. 9 — 10. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. Kjellman, F. R. & Lundström, A. N., Fanerogamer från Novaja Semlja, Wajgatsch och Chabarova bestämda af — . Ibid. s. 297 —317 -{-t. 6—7. 225 Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. Krok, Th. O. B. N., Svensk botanisk literatur 1881. — Botan. No¬ tiser 1882: s. 147—154. Äfven särskildt. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgj uteri. 8:o [7 s.]. L [a ger g re] n., Märkvärdiga svampar. — Tidning för trädgårdsodlare 1882: s. 94. Phallus impudicus m. fl. Lager heim, G., Bidrag till Gotlands flora. — Botan. Notiser 1882: s. 6—9. - , Bidrag till kännedomen om Stockholmstraktens Pediastréer. Protococcacéer och Palmellacéer. • — • K. Vet. Ak. Öfvers. 1882. N:o 2. Stockholm; s. 47 — 81 + t. II — III. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. Lager sted t, N. G. W., se Nordisk familjebok. Lindblad, M. A., Om den ”misstänkta Stenmurklan” [Helwella su¬ specta). Referat och analys. • — Hygiea 1882: s. 396 — 403. Lindeberg, C. J., Hieraciologiska bidrag. I. — Göteborgs h. allm. läroverks årsber. 1882: s. 1 — 12. Äfven särskildt. Göteborg. D. F. Bonniers boktryckeri. 4:0 [12 s.]. L(indgren), E., Alnus glutinosa quercifolia vildväxande i Sverige. — Tidning för trädgårdsodlare 1882: s. 18. - , Tryffel funnen i Sverige. — Ibd. 1882: s. 71. Aftryck i Botan. Notiser 1882: s. 165' — 166. Choiromyces mæandriformis. - , Tryffel funnen i Landtbruksakademiens Experimentalfalt. — Ibid. 1882: s. 94. Tuber suecicum Wittr. Ljungström, Ernst, Små bidrag till Svensk Fungologi. 1. Botan. Notiser 1882: s. 117 — 124. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. - , Epilobium parviflorum Schreb. x roseum Schreb., en för Sve¬ rige ny hybrid. — Ibid. 1882: s. 137 — 141. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. - , Om bladets bygnad hos några Ericineer, förutgående medde¬ lande. — Ibid. 1882: s. 178 — 184. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. Lundström, A. N., se Kjellman, F. R. Lönnroth, K. J., Berättelse om en botanisk resa i östra Småland och på Gotland, — K. Vet. Ak. Öfvers. 1882. N:o 4. Stockholm: s. 45—98. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. Nathorst, A. G., se Nordisk familjebok. Neuman, L. M., Studier öfver Skånes och Hallands Flora. — Botan. Notiser 1882: s. 167 — 178. Forts. ibid. 1883: s. 8-13; 43—54; 82—102. Upps. i årg. 1882 — 83 äfven särskildt och sammantryckta, med en förutskickad inledning: Studier etc. [Botan. afh. i Hernösand 226 ... 21 maj 1873] Lund 1883, Fr. Berlings boktryckeri och stilgjuteri. 8:o [III; 48 s. + titeln], - , se Gabrielsson, J. A., Nilsson, N. Hjalmar, Luzula albidas arträtt i vår flora. — Botan. Notiser 1882: s. 103—106. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0 Nordisk familjebok, Konversationslexikon och Realencyklopedi. Bd. 5. häft. 3 — 10; Bd. 6: häft. 1—6. Stockholm, C. E. Gernandts Bok¬ tryckeri. 8:0 imp. — Botaniska uppsatser af: Lagerstedt, N. G. W., Utländska fanerogamer: art. Fuchsia — Gynérium. Nathorst, A. G., paleontologisk botanik: art. Equisetum — Ha¬ lonia. Sandalii, O. T., Svenska fanerogamer, allmän och farmaceutisk botanik samt kryptogamerna: art. Fritillaria — Helichrysum. Nord stedt, O., Algologiska småsaker. 3. Ueber einige Algen aus Argentinien und Patagonien. — Botan. Notiser 1882: s. 46 — 51. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. Jfr. Botan. Notiser 1878 & 1879. - , se Botaniska Notiser för år 1882. Nyman, C. F., Conspectus floræ europææ. IV. Monocotyledoneæ. Örebro (Sueciæ). Typis officinæ Bohlinianæ. 8:o [1; 677 — 858 T" 2 s.] Gemensamt titelblad: Conspectus floræ europææ, seu enumeratio methodica plantarum phanerogamarum Europæ indigenarum, in¬ dicatio distributionis geographicae singularum etc. Ibid. 1878 — 1882. [Rosander, C. (f)] Den kunskapsrike skolmästaren o. s. v. Ny, ge¬ nomsedd och prisbillig upplaga. Häft. 15. Stockholm. Albert Bonniers boktryckeri. 8:o. Växtriket (Botanik): s. 276—292. Rydberg, P. A., Cardamine pratensis L. var. acaulis — Botan. Notiser 1882: s. 63. Seger sted t, Albrekt, Naturlära för folkskolor och nybegynnare, utarbetad och uppstäld efter normalplanen. Uppl. 6. (Med 94 träsnitt och hänvisningar till ”Läsebok för Folkskolan.”). Stock¬ holm tryckt hos A. L. Normans boktryckeri aktiebolag. 8:o [142+2 s.] Växtriket: s. 51 — 72 (—73). Strandmark, P. W., Leersia oryzoides Sw. funnen i Skåne. — Bo¬ tan. Notiser 1882: s. 130 — i3i. Strömbom, N. G., Våra vanligaste svenska svampar, ätliga och gif¬ tiga. Försök till handledning i svampkännedom för nybegynnare. Uppl. 2. Stockholm, Ivar Hæggstrôms boktryckeri. 8:o [75 s. + 1 färglagd pl.) Swederus, M. B., Naturvetenskapernas studium vid Sveriges gymna¬ sier och skolor under äldre tider. — Pedagogisk Tidskrift 1882: s. 233— *242 [slut]. 227 Forts, från årg. 1880 & 1881. Theorin, P. G. E., Om de så kallade kalkborsten hos ett par Erio- phora. — K. Vet. Ak. Öfvers. 1882. N:o 10 [tryckt 1883]. Stockholm: s. 23 — 34. Afven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. Warming, Eug., *), Lärobok i allmän botanik. Auktoriserad [på omslagsarket] öfversättning och bearbetning af Dr Axel N. Lundström ... med förord af professor Th. M. Fries. Med 191 i texten intryckta figurer. Stockholm, tryckt i Central¬ tryckeriet. 8:0 stor [VIII; 279 s.]. Winslow, A. P., Ströftåg på Svenska florans område. I. — Botan. Notiser 1882: s. 33 — 45. Om si. Polygonum. Wittrock, V. B., De Anabæna notula. Holmiæ. Excudebant P. A. Norstedt & filii. 8:o. [3(onum.) s.] Ur V. B. Wittrock & O. Nordstedt, Algæ aquæ dulcis exsiccatæ fase. 10. - , Delectus fructuum cum seminibus maturis quos museum bota¬ nicum Stockholmiense pro mutua commutatione offert. Stockholm, Central-tryckeriet. 8:0 [8 s.] - , Om elektriska ljusets inflytande på växterna. Ur V. B. Witt¬ rocks föredrag i Botanik vid Kongl. Vetenskapsakademiens hög¬ tidsdag den 31 mars 1882. — Svenska Trädgårdsföreningens Tidskrift 1882: s. 82 — 84. - , Några bidrag till det hypokotyla internodiets samt hjertbla- dens morfologi och biologi. Föredrag i den botaniska afdelningen vid 12:e skandinaviska naturforskaremötet den 14 Juli 1880. Stockholm. Kongl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & söner. 8:0. [titel + sid. 439-448]. Ur Skand. Naturf. Förh., Möte 12 (tr. 1883). (Exsiccat). Cleve, P. T. & Möller, J. D., Diatoms edited by... VI. Part. N:o 277 — 324. Upsala. Esaias Edquists boktryckeri. 8:o [6 sid. -f- titel]. Obs. IV. Part. N:o 169 — 216. Ibid. 1879. [7 sid. -f titel], — V. Part. N:o 217- 276. Ibid. 1879 [9 sid. + titel]. Eriksson, Jakob, Fungi parasitici scandinavici exsiccati quos ... distribuit — . Fase. 1, Species 1—50, Holmiæ Centraltryckeriet. 4:0 [3(onum.) s.] Lindeberg, C, J., Herbarium Ruborum Scandinaviæ. Fase. 1. N:0 1 — 26. [Göteborg.] fol. [1 s. -f- titel på omslaget]. Beskrifningarna på nya arter och former äro aftryekta i Botan. Notiser 1883: s. 104 — 106, på arterna i Botan. Centralblatt, Bd. XIII (1883): s. 390-91. *) Prof. Warming, ss. numera anstäld vid Stockholms högskola upptages hädanefter i svensk botanisk literaturforteckning. 228 Wittrock, Veit & Nordstedt, Otto, Algæ aquæ dulcis exsiccatæ præcipue scandinavicæ quas adjectis algis marinis chlorophylla- ceis et phycochromaceis distribuerunt — . Fasc. 9 (N:ris 401 — 450.). Holmiæ excuderunt P. A. Norstedt & filii. 8:0 imp. [titel + index] — Fasc. 10 (N:ris 451 — 500.). Accedit Index generalis fasciculorum 1 — 10. Ibid, [titel + index + Index Fasc. 1 — 10. N:ris 1 — 500) VIII s.] — Index Fasc. 1—10 (N:ris 1 — 500) äf- ven särskildt. Holmiæ. Excudebant P. A. Norstedt & filii. 8:0 imp. [VIII s.] I fasc. 9 — 10 förekommande beskrifningar på nya arter och varieteter äro aftryckta i Botan. Notiser 1882: s. 53—61. B. I Utlandet tryckta uppsatser, a. Original-uppsatser. Arnell, H. W., Biological Notes from the Meetings of the Society pro Fauna et Flora Fennica. — Revue bryologique 1882: s. 81-85. Cleve, P. T. & Jentsch, A., lieber einige diluviale und alluviale Diatomeenschichten Norddeutschlands. — Königsberg, physik.- ökonom. Ges. Schriften, Jahrg. 22: s. 129 — 179. 1. Cleve, P. T., Aufzählung der beobachteten Formen: s. 129 — 139. Uppsatsen i sin helhet äfven särskildt. Königsberg in Pr. 4:o. [42 s.] Nordstedt, 0., Fragmente einer Monographie der Characeen von A. Braun. Nach den hinterlassenen Manuscripten A. Braun's herausge¬ geben von — . Berlin, Buchdruckerei der Königl. Akad. d. Wiss. (G. Vogt). 4:o [211 s. + VII Taf.] Ur: Berlin, königl. Akad. d. Wiss. Abh. Phys. Kl. 1882. Särskildt uppsats häri af utgifvaren: Clavis synoptica Characea- rum: s. 8 — 25. — Äfven särskildt, med oförändrad paginering. Ramsay, Ebba de, Treasures of the snow. Eight flowers from the Arctic Regions collected during Swedish Polar expeditions. Pain¬ ted b}7 — . Lith. u. druck v. Gebr. Liideking, Hamburg [på omslaget.] Utan årtal (1882?) 8:o [2 s. text] På särskild lapp: First Series. ß • Öfversättning. Areschoug, F. W. C., Der Einfluss des Klimas auf die Organisation der Pflanzen insbesondere auf die anatomische Struetur der Blattorgane. (Nach einem Vortrag in der Skand. Naturf. — Ver¬ sammlung in Stockholm 1880.) — Botan. Jahrb. f. Systematik etc., Bd. 2 (1882): s. 511 — 526. Svenska uppl. i Skand. Naturf. Förhandi., Möte 12 år 1880 public, först 1883. Cleve, P. T., Determination de Diatomacées de la Rep. Argentine. — Boletin Acad. Nacional Argent, de Ciencias. Tom. IV, entreg. 2. Buenos Aires. 8.-o. 229 N ord s te dt, O., Sobre algtmas Algas de la Republ. Argentina — Boletin Acad. Nacional Argent, de Ciencias, Tom. IV. entreg. 2. Buenos Aiies. 8:o. Tillägg. [Björling, O. E.], Skandinaviens hjertbladsväxter äfvensom de all¬ männast förekommande utländska ekonomie- och medicinal-växter ordnade efter det naturliga systemet. Karlskrona. Länsboktryck- eriet 1881. 8:0 [41 s.] Ej i bokhand.; säljes till lärjungar vid Karlskrona läroverk. Eriksson, J., Om Klöfverrötan med särskildt afseende på dess upp¬ trädande i vårt land åren 1878 — 79. Stockholm, 1880. Kongl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:0 [16 s. + 1 pl.] Ur K. Landtbruks-akademiens Handl, och Tidskrift 1880. Kindberg, N. C., Sammandrag af botanikens elementer för under¬ visningen utarbetadt af — . Uppl. 5,- Häft. 1 — 2. Norrköping 1881. M. W. Wallberg & Comp. Boktryckeri. 8:0. H. 1: beskrif- ning af 10 växter. Med 10 färglagda planscher [16 s.] H. 2: beskrifning af 10 växter med [10] färglagda plancher, fanero- gamernas organografi, med många i texten intryckta figurer, samt sexualsystemet. [48 s.] Häft. 1—2 äfven kartonerade i ett band med följ. omslagstitel: Sammandrag af Botanikens Elementer för undervisningen utarbe¬ tadt af — . Femte uppl. l:sta och 2:dra häftena, med 20 färg¬ lagda planscher och 78 [läs 80] träsnitt. Bi hang. TJtländingars i Sverige tryckta botaniska skrifter 1882 . a. Original-uppsatser. Heer, Oswald, Nachträge zur fossilen Flora Grönlands. Mit 6 Ta¬ feln Abbildungen. Stockholm, 1880. Kongl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & söner. 4:o [17 s.]. — K. Sv. Vet. Ak. Handl., ny följd, Bd. 18 [distrib. 1882]. Kaurin, Chi\, Et lidet Bidrag til Kundskaben om Dovres Mosflora. Botan. Notiser 1882: s, 17 — 18. Wille, N., Om Hvileceller hos Conferva (L.) Wille. — K. Vet. Ak. Öfvers. 1881. N:o 8 [tryckt 1882] Stockholm: s. 3 — 25 + Tafl. IX— X. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. - , Om Chrysopyxis bipes Stein og Dinobryon sertularia Ehrenb. — Ibid. 1882. N:o 6: s. 9-22 + Tafl. VHI.-e. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. ß. Öfversätt ningar. G öp pert, H., Om snöu såsom skyddsmedel för växter mot köld. Efter — . Svenska Trädgårdsföreningens Tidskrift 1882: s. 198 — 203 (undert.: A. P[ihl]). 230 Thomé, Otto Wilhelm, Växt- och djurgeografi enligt växternas och djurens närvarande utbredning och med beaktande af deras förhållande till menniskan. Öfversatt och bearbetad af D. A. Kruhs. Med [3] kartor och illustrationer. 8:o (VIII; 634 s.] Utgör: Jordklotet och dess naturunder etc. en geografisk familje¬ bok efter H. J. Klein och O. W. Thomé. Med illustrationer och kartor. Senare delen. Stockholm, tryckt i Central-tryckeriet. Smärre notiser. £ Botaniska Sällskapet i Stockholm den 24 oktober 1883. Herr G. Lagerheim meddelade följande Bidrag till kännedom om snöfloran i Luleå Lappmark. ”Under den resa, som jag med understöd af Kongl. Vet. Akad. företog under den förflutna sommaren i Luleå Lappmark hade jag min uppmärksamhet hufvudsakligen riktad på alg- och svampvegetationen. De märkligare fynd, som gjordes, hoppas jag framdeles blifva i tillfälle att något fullständigare omnämna. Denna gång vill jag endast i korthet redogöra för ett par exkursioner, som jag företog i närheten af Qvikkjokk för att insamla prof på traktens snöflora. Den 16 Juli begaf jag mig till Njunjes, beläget vid Tarrajokk ungefär 15 kilometer från Qvikkjokk. Ofvanför detta nybygge, som ingen resande till Qvikkjokk torde underlåta att besöka, höjer sig det höga och branta Njun- nats-fjellet, bekant för sin stora rikedom på sällsynta alpina fanerogamer. Den första af de tre dagar, som jag stannade här, klättrade jag uppför detta fjell. Strax nedanför den troligen mer än 1500 meter höga toppen påträffade jag två små sjöar, af hvilka den mindre var ganska rik på alger, i synnerhet Desmidieer. Här an¬ träffade jag äfven några fläckar af smutsig snö, som en¬ ligt uppgift af min vägvisare brukade smälta bort under sommaren. Ett prof af snösmutsen togs, men befans vid en mikroskopisk undersökning, som företogs sedan jag återkommit till Qvikkjokk, sakna alger. Alldeles utan 231 vegetation var dock denna snö ej ; här fans nämligen en svamp, Chytridium Pollinis Pini A. Br., växande i pollen¬ korn af barrträd. Den 17 Juli egnade jag åt en längre utflygt. Denna gång gingo vi liksom dagen förut öfver Njunnats till de nämda småsjöarne, der en kort middagsrast togs. Derefter gingo vi ner i den dal, som skiljer Njunnats och Gfaskaivo åt. I denna dal, som, när fjellväxterna blomma, på sina ställen lär likna en blomsterrabatt, flyter en liten bäck, hvars iskalla vatten hän tyder på, att den har en of vanför liggande snömassa att tacka för sin tillvaro. En annan omständighet, som tydde härpå, var den stora rikedomen af den praktfulla fjellalgen Hydrurus foetidus (Vill.) Kirch n. Andra alger voro sparsamma; bland de få, som erhollos, kan nämnas en Conferva , som, egendomligt nog, hade den för Hydrurus karakteristiska lukten. Sedan vi en god stund gått uppför bäcken, kommo vi slutligen till en vidsträckt snömassa, som uppfylde en stor del af dalen. Detta snöfält, som till sin största massa bestod af is, var af den ofvan nämda bäcken betydligt undergräfd och urhol¬ kad. I kanterna var snön betydligt smutsig, men i midten var den alldeles ren. Här såg jag för första gången under min resa röd snö, som visade sig såsom en, ett par qv.- meter stor, svagt rosenfärgad fläck ungefär midt på snö¬ fältet. Vid mikroskopisk undersökning befans snöfloran här bestå af en art, Sphcerella nivaTisf B auer) So m m e r f. i det vanliga hvilstadiet. Dessutom fans här äfven bland snösmutsen en Stigonema. Som bekant har Lektor J. Spångberg 1876 insam¬ lat röd snö i dessa trakter, nämligen i Wallidalen. Ett ändamål med min exkursion till Njunjes var att om möj¬ ligt återfinna det snöfält, der Lektor Spångberg påträf¬ fade en så rik algflora 1). Jag företog derför från Njunjes en utflygt, som hade Wallivaggi till mål. Samma väg ') Se V. B. Wittrock, Om snöns och isens flora, 1883, s. 84 o. 112. 232 som de föregåeude dagarne togs, och sedan ännu ett par fjellryggar öfverstigits, kommo vi ändtligen ner i den ofvan nämda dalen. I bottnen af dalen flöt en back, der Hy- drurus ej saknades. På sluttningarna af fjellen vester om Wallispiken och nere i dalen (Walli vaggi) lågo öfverallt större och mindre snömassor. De största snöfälten befunno sig nere i dalen och på fjellet Toulpa. Den i dalen be¬ fintliga snön var beströdd med ett fint stoft, som efter torkning antog en grå färg. Af detta stoft insamlades en större qvantitet för att vid hemkomsten noggrant under¬ sökas. Emellertid lyckades vi ej påträffa det ställe, der Lektor Spångberg insamlade röd snö, utan begåfvo vi oss derför på hemvägen. Vi styrde då kosan öfver det nyss nämda fjellet Toulpa, hvarest ett stort, på sina ställen vackert rosenfärgadt till blodrödt, snöfält fans. Den röda färgen var intensivast vid ena kanten, der en så stark smältning af snön försiggick, att vi vid insam¬ landet af det färgande ämnet upprepade gånger nedsjönko mer än en fot djupt i snösörjan. Färgen var rent rosen¬ röd eller blodröd, ganska stark, men genomträngde snön endast till några centimeters djup. Såsom ett exempel på den rikedom af alger, som förekom här, kan jag nämna, att en mindre opodeldokflaska full med denna röda snö räckte till mer än 100 rikhaltiga glimmerexemplar. Vid återkomsten till Qvikkjokk företogs en flygtig undersökning af det material, som jag erhållit i Wallivaggi och på Toulpa. Sedan har jag efter hemkomsten till Stock¬ holm företagit en noggrann genomletning. Resultatet af denna är i korthet följande. Det snöflore-prof, som insam¬ lades på det förra stället, bestod af ett fint stoft med sparsamt inblandade alger. Snöfloran härstädes bestod af 12 arter. Af Phycochromaceer anträffades 4, nämligen Sy - nechocorcus aeruginosus Näg., Gloeocapsa Magma Kiitz., G. sanguinea Kiitz. och en Stigonema , af livilka den för¬ sta är ny både för den arktiska och den skandinaviska snöfloran, och de båda Gloeocapsa-artermi nya för Sveri- 233 ges snöflora. Stigoneman har jag ej ännu lyckats med full säkerhet bestämma. Diatomaceerna voro 2, af hvilka den ena, som bestämts till Epithemia Zebra Kiitz., är ny både för den arktiska och för den skandinaviska snöflorau. Den andra Diatomaceenvar en Navicula ; hvilken art känner jag ej. Nå¬ gon Desmidiacé har jag ej med säkerhet anträffat. När jag 1 Qvikkjokk genomsåg profvet, trodde jag mig hafva funnit den bekanta isalgen Ancylonema Nordenskiöl dii Berg gr., men jag tviflar nu på att det är denna, utan förmodar att det är någon annan Desmidiacé. Af Volvocineer fann jag2arter nämligen Sphcerella nivalis (Bauer) Som mer f. och S- ni¬ valis (Bauer) Sommerf. ß lateritia Wit t r. Den förra var talrikast förekommande af alla i profvet funna alger; äfven gamosporer anträffades ganska ymnigt. Den senare, som är ny för den skandinaviska snÖfloran, var deremot mycket sällsynt. Af Protococcaceer såg jag endast en art, Cystococcus Immicola Nä g., som är ny för den arktiska och den skandinaviska snöfloran. Af denna alg anträffa¬ des ett individ, vid hvilket en lafhyf var fästad. Familjen Palmellaceæ var representerad af en art, Fleurococcus vul¬ garis (Grev.) Menegh. ß cohærens Wit t r., äfven den ny för den skandinaviska snöfloran. Af Confervaceer anträffades 2 arter, nämligen TJlothrix variabilis Kiitz. och U.discifera Kjellm. ß nivalis Wittr. ; båda dessa arter äro nya för den skandinaviska snöfloran. Hvad slutligen mossfloran beträffar, så fann jag endast några få protonemor. Algvegetationen på Toulpas snöfält befans i motsats till floran i Wallivaggi vara artfattig, men individrik Den bestod nämligen nästan uteslutande af Sphcerella ni¬ valis (Bauer) S omm er f. i det vanliga hvilstadiet. Ett par exemplar af Fleurococcus vulgaris (Grev.) Menegh ß cohærens Wittr. anträffades dessutom. En jemförelse mellan algfloran på Toulpa, i Walli¬ vaggi och på den af Lektor Spångberg anträffade snö- florelokalen visar, att vegetationen äfven på ganska när¬ liggande snöfält kan vara ganska vexlande. Det af Lek- 234 tor Spångberg tillvaratagna snöprofvet är artrikast; enligt Professor Wittrocks undersökningar innehåller det 15 alger. Denna kollekt är i synnerhet utmärkt genom sin talrikhet på Desmidiaceer. Det snöfloreprof, som jag tog i Wallivaggi, är deremot ytterst fattigt på Desmidiaceer, men dubbelt rikare på Phycochromaceer än lektor Spång¬ bergs prof. Såsom jag nämt, var floran på Toulpas snö¬ fält mycket artfattig, men särdeles individrik. Denna betydliga olikhet i snöflorans sammansättning på så när¬ belägna lokaler, som de sist nämda, har förmodligen flere orsaker. Säkerligen har här, liksom på alla andra ställen, mängden af oorganiska och organiska ämnen, underlagets fuktighet, belysningens styrka och långvarighet m. m. en stor betydelse för vegetationen. Röd snö är troligen ingalunda sällsynt i Luleå Lapp¬ mark. Enligt uppgift af trovärdiga personer skall sådan finnas på fjellet Elti, beläget ungefär 10 kilometer öster om Virihaure, och i Lairovaggi, en djup dal vid foten af Sulitelma. I sammanhang härmed vill jag nämna, att en af del¬ tagarne i den nyligen hemkomna Spetsbergs-expeditionen, Kandidat Carlheim-Gyllenskiöld, åt mig insamlat två prof af röd snö. Det ena af dessa togs den 15 Juli 1882 ungefär 100 meter öfver hafvet på sidan af ett brant strandfjell på Amsterdamön, belägen vid SjDetsbergens nordvestra kust. Den torkade bottensatsen af den smälta snön hade en tydlig tegelröd färg. Jag var derför redan, innan materialet blifvit mikroskopiskt undersökt, ganska säker på, att åtminstone den af Dr Nathorst vid Alk- hornet på Spetsbergen i så stor mängd funna SphcerelJa nivalis (Bauer) Somme r f. ß lateritia Wittr. här före- fans. En noggrannare examinering besannade detta. Flo¬ ran här utgjordes nämligen endast af 3 former: SpJicerella nivalis (Bauer) Sommerf., S. nivalis (Bauer) Sommerf. ß lateritia Wittr. och Pleurococcus vulgaris (Grev) Me- negh. ß cohaerens Wittr., af hvilka den andra bildade 235 hufvudmassan. Dessutom fann jag ganska talrikt ovala celler, 30 u långa och 15 g hreda, h vilkas membran var försedd med langsgående ribbor; i tvärgenomskärning voro de runda och försedda med utskott; cellinnehållet hade alldeles samma färg som det hos Sphœrella nivalis (Bauer) Sommerf. ß lateritia Wittr. Nära till hands ligger den förmodan, att dessa celler äro gamosporer af den sist nämda algen. Om så vore, skulle detta tala för Prof. W i 1 1 ro c k s åsigt, att Sphœrella nivalis (Bauer) Somme r f. ß lateritia Wittr. är en från S. nivalis (Bauer) Sommerf. a skild art, Det andra profvet, som liknade fin röd sand, är taget i Juli ungefär 200 meter öfver hafvet vid Cap Thordsen på Spetsbergen. Vid mikroskopisk undersökn.ng befans detta prof nästan uteslutande bestå af mineralpartiklar. Efter en långvarig letning lyckades det mig dock slutligen att konstatera närvaron af Sphœrella nivalis (Bauer) S o mm e r f. Professor E. Warming höll derpå ett föredrag Om hapax an ti ska växter, öfver hvilket föredrag referat kommer att lemnas framdeles, då Föredr. hunnit meddela äfven sina iakttagelser öfver de perenna växterna. Densamme framstälde vidare Iakttagelser öfver växter med öfvervintrande gröna blad. (Föregående meddelande). Antalet af växter med vintergröna blad var i sjelfva verket vida större, än Fördr. tillförene hade trott. Den frågan måste helt naturligt uppställas, hvilka skydds¬ medel dessa blad hafva emot vinterkölden och särskildt emot kall uttorkande vind. Som bekant hafva många ark¬ tisk — alpina växter läderartade torra blad och måste väl i dessas konsistens ega ett skydd; men huru skyddas väl de tunnbladiga? Föredr. hade genom anatomisk undersök¬ ning af en stor mängd vintergröna blad funnit, att garf- syra nästan alltid förekommer i dem och att särskildt öfverhuden är så konstant garfsyrehaltig, att detta kan 236 betrakte s nästan som ett karaktärsdrag. Öfverhuden på bladets uppåt vända sida är vanligtvis rikare derpå än den nedåt vända bladsidans. Afven de närmast intill öfverhuden liggande mesophyll-lagren föra vanligtvis, ehuru i ringare grad, garfsyra likasom ock endodermis. De anatomiska förhållandena komma att framdeles under olika årstider undersökas af en lärjunge vid Stockholms Högskola, hvilken jemväl kommer att söka utreda garf- syrans fysiologiska betydelse, öfver hvilken Föredr. utta¬ lade följande hypotes. Syror äro kända såsom i hög grad vattendragande och spela enligt Hugo de Vries just derige- nom en väsentlig roll i växtlifvet. Om nu förhållandet är sådant äfven med garfsyran, — något som bör undersökas, — torde vi kanske i hudväfnadens rikedom på garfsyra hafva ett skyddsmedel mot uttorkning under vintern, särskildt emot de för vegetationen farliga kalla och torra vindarne och ett medel till snabbt återställande af den förlorade turgor n. I god samklang härmed torde ock stå Wester- m a iers teori öfver epidermis’ funktion. I sammanhang härmed anmärkte professor V. B. W ITT rock, att de ständigt gröna rotbladen hos talrika örter bereda sig ett verksamt skydd mot vinterkölden derigenom, att de, i stället för att såsom om sommaren vara riktade snedt uppåt, böja sig bakåt och nedåt, så att de komma att med åtminstone yttre delen af un¬ dre bladytan blifva tryckta mot jorden. Denna starkt bågböjda ställning intaga bladen hos oss i oktober och november månader, och de bibehålla den till i april eller början af maj följande år. Särdeles tydligt kan detta iakttagas hos t. ex. Hypochaeris maculata L., Geum urba¬ num L. (då den växer på öppen mark; skyddad i busksnår håller den sig längre upprätt), Cerefolium sativum L. m. fl. Afven en del tidiga vårväxter iakttaga samma försig- tighetsmått mot kölden, så t. ex. Ranunculus Ficaria L., som hos oss (här vid Stockholm) under april och förra delen af maj böjer såväl de blombärande grenarne som I 237 örtbladen bågformigt nedåt, hvaremot den senare på våren, då temperaturen stigit, rätar upp både grenar och blad. Man erinre sig äfven Iritillaria Meleagris L., hvilken, då den nyss kommit upp ur marken, är så starkt nedböjd under ungefär en veckas tid, att blomknoppen stöder mot jordytan. Slutligen höll lektor S. Almqvist fördrag Om blom¬ mans byggnad hos våra s ve nsk a Plat ant h era-arter. De flesta karaktärer, med h vilka man sökt skilja dessa båda arter, äro antingen obetydliga eller föga kon¬ stanta. Visserligen är P. chlor antlia i allmänhet till alla delar större och gröfre, har vanligen (men långt ifrån alltid) grönaktiga och föga luktande blommor med bredare kalkblad samt längre och gröfre (deremot knappast, som det vanligen säges, plattare) sporre; men det skall vara ett vant öga, som på dessa karaktärer under alla förhål¬ landen säkert skiljer de båda arterna. Deremot är kön¬ pelaren af en så karaktäristisk byggnad, att ett ögonkast är tillräckligt för att afgöra, hvilkendera arten man har framför sig. Darwin har visat, att denna olikhet afser ett olika förhållande till besökande insekter, i det pollenmas¬ sorna hos P. bifolia fastna på basen af sugsnabeln, hos P. chlorantha åter på hufvudets sidor, helst ögonen. Och man torde i dessa båda liafva ett vackert exempel på arter, hvilka differentierat sig från hvarandra nästan ute¬ slutande genom att afpassa sig för ett olika förhållande till besökande insekter. Hos P. chlorantha , hvilken torde vara en ursprung- ligare, mindre utvecklad typ, är könpelarens grundform en fyrkant med aftrubbade hörn, hvars nedre bredd är större än den öfre samt större än längden; utefter dess sidor sitta knapprummen, som följaktligen måste nedåt divergera från hvarandra; afståndet mellan pollenmassornas häftskifvor blir betydligt (omkring 4 mm.). Sporröppningen är mycket trång, rund och är aflägsnad från häftskifvorna. Bot. Not. 1883.' 17 238 Hos P bifolia åter är könpelarens bredd, i synnerhet neråt, betydligt mindre än längden. Häftskifvorna sitta mycket nära hvarandra i kanterna af ingången till sporren, hvil¬ ken är smalt aflång, vertikalt stald, samt nära midten förträngd genom två egendomliga kroppar, om livilka mera längre fram. Men denna ingång är ej sjelfva sporr- öppningen, hvilken sitter djupare in och är alldeles undan- dold. Den liar uppkommit derigenom, att de båda nedre märkesflikarne, som bilda könpelarens has, hos denna art höjt sig framåt mot hvarandra, hvaraf äfven könpelarens ringa bredd neråt samt häftskifvornas närmande till h var¬ andra blir en följd. — Vår P. chlorantha är tydligen samma form som Darwins och hufvudformen af Hermann Müllers; de hiformer åter, som enligt sist nämde förf. utgöra ty¬ skarnes P. bifolia , synes hos oss, åtminstone i mellersta Sverige, saknas. Deremot tyckes vår svenska P. bifolia ej väl låta sig identifiera med Darwins bifolia (== Müllers solstitialis ); den hör visserligen omisskänneligen till samma liufvudtyp, men synes vara en variation af denna, ännu mer aflägsnad från chlorantha-typeu. Bevis härför kan en jem förelse mellan ofvanstående beskrifning och Darwins samt Müllers gifva. Härtill kommer, att Müller uppgifver blomningstiden en månad senare än P chlorantha* s, under det att vår form blommar ungefär 14 dagar tidigare än denna. Växstället, ”sumpiga ängar”, passar också illa. En noggrann undersökning af dessa båda formers förhållan¬ den vore derför högeligen önskvärd. — De båda små kroppar, som åstadkomma förträngningen af ingången till sporren, är föredr. höjd att anse för felslagna ståndare, nämligen de två som jemte den fertila skulle bilda den yttre stån¬ dar kransen. Skälen för detta påstående äro följande. De sitta midt för de sidostälda yttre kalkbladen. De likna påfallande de båda som staminodier erkända kropparna; den inre byggnaden (undersökt af amanuensen N. Wille) afviker ej heller, men är allt för litet karaktäristisk för att kunna anföras som bevis. Slutligen synes det svårt 239 att hänföra dem till någon annan af blommans delar. De sitta på gränsen mellan underläppen och könpelaren; från den förra äro de i de flesta fall skilda genom en tydlig in¬ skärning och kunna väl der för näppeligen vara utväxter från denna. Men lika litet torde de vara utväxter från könpelaren, ty hos ett individ hade föredr. i alla blom¬ morna funnit dem genom en inskärning tydligt skilda från könpelaren och i stället sammanväxta med underläppen. Emellertid kan endast utvecklingshistorien gifva full viss¬ het i denna sak. Jakob Eriksson. Societas pro fauna et flora fennica d. 3 nov. HtMela förevisade ex. af Salvia pratensis , af hr J. W. Hassel¬ blatt funnen några år i rad på en naturlig äng i när¬ heten af St. Michel, men troligen införd med utländskt höfrö. — Hr Envald förevisade en för finska floran ny växt, Arnica alpina, hvilken han sistlidne sommar under sin resa i ryska Lappmarken funnit på ett omkr. 2,500 fot högt fjäll, Tuatasch vid Nuortijaur. Fysiografiska sällskapet d. 14 nov. Prof. Areschoug redogjorde för formbildningen hos ett par i vestra och mellersta Sverige förekommande Bubus-arter. — - Prof. Berggren redogjorde för en hittils till slägtet Veronica förd växt af familjen Loganiaceæ. Vetenskapsakademien d. 14 nov. Prof. Wittrock re¬ fererade en till akademien inlemnad afhandling af adj. P. J. IIellbom med titel ”Norrlands lafvar”. Till e. o. professor i botanik vid Upsala universitet har Kongl. Maj: t d. 16 nov. utnämnt doc. d:r F. R. Kjell man. Undertegnede vil paatage sig at skaffe vakre Exemplarer af samt¬ lige de Brya og Weberae, som findes anförte for Dovre i Hartmans Flora llrte Oplag samt desuden tiere nye Arter og Former f. Ex. Webera era s siden s, W. erecta og for Skandinavien nye f. Ex. Webera Breidleri , Bryum Blindii, Bryum teres , lor 15 Kroner. Pengene kunne seniles til mig under Adresse: Sognepræst Kamin Opdal Aune 240 Norge. Andre sjældne Dovremosser f. Ex. Hypnum alpinum m. fl.» Angstroemia longipes m. fr., Bier nimm aretieum m. fr., Andrere a nivalis m. fr., osv. osv. kunne faaes for 40 Öre pr. Expl. Ogsaa sjældne Levermosser kunne skaffes til samme Pris. Portoen for Pak¬ kerne bæres^af mig. Opdals Præstegaard den 31 October 1883. Chr. Kaurin. Prisnedsättning på Botaniska Notiser m. m. Några exemplar af årgångarne 1852 — 56 af Botaniska Notiser kunna erhållas af undertecknad för ett pris af En krona årgången samt af 1857 för 1 kr. 50 öre. Afven kunna några ex. erhållas af följande, underteeknads, skrifter: Botaniska Exkursioner i Stockholmstrakten, 50 öre (Bokh.pr.1,25). Stockholmstraktens Phanerogamer och Ormbunkar, 40 öre (Bhpr. 1 kr.) ”Tillägg” till samma afhandling, 10 öre, Bidrag till kännedomen om Stockholmstraktens Lafvegetation (med en planch), 15 öre, äfvensom Naturhistoriska anteckningar om Aland af C. E. Bergstrand, 20 öre, Lichenes Scandinavian sive Prodromus Lichenographiæ Scandina¬ viae, scripsit William Nylander, 2 kr. (Bhpr. 3 kr.). Observationes adhuc nonnullæ ad S)rnopsin Lichenum Holmien- sium auctore W. Nylander, 10 öre. Betalningen, sedan transportkostnad blifvit tillagd, kan uttagas genom postförskott eller efterkraf, eller erläggas med frimärken på 12 — 3 öre. Stockholm i November 1883. K. Fr. Thedenius, Lektor. Anmälan. o  hel årgång af Botaniska Notiser för år 1884, utgörande minst 12 ark, i 6 n:r, emottages prenumeration på alla postanstalter i Sverge, Norge och Danmark med 4 kr. 50 öre, postbefordringsafgiften inberäknad, samt hos tidskriftens distributör, herr C. W. K. Gleerups Förlagsbokhandel i Lund och i alla boklådor till samma pris. C. F. O. Nordstedt. Innehåll: C. Melander, Bidrag till Vesterbottens och Lapplands flora. — A. L. Grönvall, Bryologiska notiser. — • E. Ljung¬ ström, Carduus acanthoides X crispus, en för Sverige ny hy¬ brid. — Li teraturöfversigt: Svensk botanisk literatur 1882- — Smärre notiser: Lärda sällskaps sammanträden. — Ut¬ nämnd. — Annonser. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 1815/1283. Botaniska, Cotiser 1883. Tafl, 1. Gen . Stab.! it-Arust. ' X‘- V; • ,/» * * * r ; \ /> ' r •