f \ 1 ç NOTISER FÖR ÄR 1885 MED BITRÄDE AF , % Hrr G. ANDERSSON, CALLMÉ, FORSSELL, H. HÖGRELL, C. JENSEN, JUNGNER, KAURIN, KROK, B. LIDFORSS, LJUNGSTRÖM, MURBECK, NEUMAN, HJ. NILSSON, J. PERSSON, A. RUDBERG, SAMZELIUS, SCHEUTZ, THE DENIUS, m. fl. UTGIFNE C. F. O. NORDSTEDT. Med 7 träsnitt i texten. .'•V LUND, PÅ UTGIFVARENS FÖRLAG. 1885. • , A)\]iOh)) , N U 0 ii }; TU M .•UA)iV.A )0.) V) ' ' ) V K K ) T )' i r .. ' V LUND, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri, 1885. M II 'j’i’i S O j i w ; 0 . ) o M ïï h Y TTB.ß Ft V J n 0 5) A V 51 Aô j ' • j INNEHALL. Original-af handlingar. Sid. Andersson, G., Några ord om Linnés Stipa pennata . 101. Callmé, A., Vaccaria parviflora Moench. funnen i Sverige . . . 159. Forssell, K. B. J., Analytisk öfversigt af Skandinaviens laf- slägten . 33, 144. Högrell, B., Ur fernåriga anteckningar om blomningsföljd ocli dermed i sammanhang stående iakttagelser . 196. Jensen, C., Fontinalis longifolia nov. sp . 83. Jungner, R., Några svenska Rumex- och Fpilobium-hybndev . . 113. Kaurin, C., Bryum versicolor funden i Norge . . 161. Lidfors. B., Några växtlokaler till. nordvestra Skånes flora . . 177. Ljungström, E., Två nya ifømrø-hybrider tagna på Bornholm . . 97. - , Om några Primula- former . 123. Murbeck, S., Några anteckningar till Horan på Norges syd- vestra och södra kust . 1, 66. Neuman, L. M., Anteckningar angående ifø?ws-floran i nord¬ vestra Skåne, på Hallandsås och i södra Halland . .85. - -, Botaniska anteckningar från en resa i södra OGh mel¬ lersta Norrland år 1885 . 145. Persson, J., Quercus sessiliflora var. subintegrifolia . 158. Kudberg, A., Nya växtlokaler i. Yestergötland . . 191. SamzElius, H.; Ytterligare några tillägg till Södermanlands flora . 102. Scheutz, N. J., Spridda växtgeografiska bidrag . 161. Thedenius, K. Fr., Tragopogon porrifolio-minor Thed. en ny hybrid, funnen i Stockholm . 156. Lärda sällskap. Botaniska sällskapet i Stockholm . 58, 170: Warming, E., Ejendommelige luftrödder af A vicennia . . . 62. - -, Pedicularis palustris i Vinterstadium . 62. — , Undersögelse over Geraniacéfrugternes Bygning« af Frk. A. Olbers . 62. i II Wîlle, N., Bidrag til Algernes physiologiske Anatomi . . 60# WlTTROCK, V. B., En ny varietet af tranbärsbusken, Oxy - cöccus palustris v. citrif ormis . 170. - , Om några sällsynta svenska fanerogamers geogra¬ fiska utbredning . 58. Fysiografiska sällskapet . 58, 104, 143, 207. Societas pro fauna et flora fennica . 29, 103, 119, 206. Vetenskapsakademien . .p . 29, 57, 105, 142, 168, 207. Vetenskapssocieteten i Upsala . . 105, 207. Literaturöfyersigt. Beeby, W. H., On Sparganium neglectum . 104. CeLakovsky, L., Linnés Anteil an der Lehre von der Metamor¬ phose der Pflanze . . . • . 105. Cooke, H. C., British Fresh-Water Algæ- . . . . . . 29. Grönvall, A. L., Bidrag till kännedomen om dè nordiska arterna af de båda löfrnosseslägtena Orthötrichum och Ulota . 171. HAuck, F., Die Meeresalgen . . . 30. Hennings, P., Das Präpari ren von Herbarpflanzen mit schwef¬ liger Säure-Lösung . 174. Hieronymus, G., Ueber Stephanösphceru pluvialis . 30. Hjelt, H. och HuLt, R., Vegetationen och Floran i en del af Kemi Lappmark . 206. Kirchner, 0., Die mikroskopische Pflanzen- und Thier weit des Süsswassers . . *. . 30. Rabenhorsts’ Kryptogturienflora 2 Aufl. 4 Bd . . . . . 205. Sirodot, S., Les Batrachôspermes . 30. Strömfelt, H. F. G., Om Algvegetationen i Finlands syd- vestra skärgård . . . . . 142. Traill, S. M., A monograph of the Algæ of the Firth of Forth . . 30. Warnstorf, C., Einige neue Arten und Formen europæischen Laubmoose . 172. Wolle, Fr., Desmids of the United States . 29. Svensk botanisk literittur 1884 (af T. '0. B. N. KROk) . 131. 9 4 ' * III Smärre notiser. Aposporie hos ormbunkar 207. Döde: Hj. J. Holmgren 143; J. P. Jacobsen 144; K. J. Lönnroth 63. Döde utländske botanister ^884 64. Elektriskt ljus för mikroskopering 106. Myr icar ia germanica från Skåne 175. Reseanslag 31. Utnämnde 143. Växter, som något utförligare blifvit omnämnda. Anemone Hepatica f. rosea 149. Asplénium felix femina f. 207. Avicennia 62. Batrachium floribundum 163. Bryum versicolor 161. Centaurea-arter 30 o. f. Chordaria flagelliformis 61. Cirsium palustre X oleraceum 177. Convolvulus arvensis ß lineari folia 178. Epilobium alsinefolium X palustre 28, E. collinum X palustre 20, E. Hornemanni x palustre 28, E,, montanum X obscurum 22, E. montanum X palustre 27, E. montanum x roseum 23, E. obscurum f. 182; E. obscurum X palustre 22, E. palustre f. longigemmis 27, E. palustre x roseum 122. Equisetum fluviatile ß limosum f. 83. Erigeron elongatus 146. Erodium 62. Erythræa 179. Euphrasia officinalis var. 15. Fontinalis longifolia 83. Fumaria Boræi och muralis 17. Galium aparine 13. Geranium 62. Geum japonicum 75. Heracleum australe f. Wendtioides 15. impatiens parviflora 58. Juncus balticus x filiformis 185 o. f. Koeleria glauca ß lobata 191. 'Lappa nemorosa 13. Linum catharticum f. conferta 18. Lo¬ belia Dortmanna f. ramosa 14. Luddlosta 200. Matricaria inodora ß maritima 2. Melandrium pratense X sil¬ vestre 150. Myrica Gale 166. . Myricaria germanica 175. Orthotrichuhi-arter 171 o. f., cylindrium 173. Pedicularis palustris 62. Pelargonium 62. Plantago media v. longifolia 162. Polypodium vulgare f. 207. Pottia Krausii 173. Primula-former 123 o. f. Pumpa 203. Quercus sessiliflora v. subintegrifolia 158. Rosa canina 74, R. mollissima X pimpinellæfolia (R. involuta) 67. Rubus cæsius fif. 91, R. divergens 89, 90, R. Lindebergii 86, R. maximus 90, f. halophila 90, R. nemoralis 91, R. pruinosus 89, R. pseudoidæus fi*. 92 o. f., R. Wahlbergii 91, R. villicaulis v. alienus 75, f. vulnerans 87. Rumex armoraciæfolius 155, R. conglomeratus x obtusifolius im 98, K. crispus v. înicroearpus 79, K. crispus x Hyclrolapathum 113, I». crispus x sanguineus 97, R. domesticus 153, R. Hippolapathunr X obtusifolius 115, R. maximus 119, R. propinquus 154, R. sangui¬ neus 58. Råg 201. - Salvia verticillata , 59. Steplianosjdiæra pluvialis 30. Stipa pennata 101. Sorbus Aucuparia f. 195, S. Aucuparia X fennica 65. Sparganium neglectum och ramosum 204. Tragopogon porrifolio-minus Thed. 156. Trifolium micrant- hum 76. Vaccaria parviflora 159. Valeriana sambucifolia 13. Verbas¬ cum Thapsus ß cuspidatum 162. Viscaria media 151. Rättelse. Pag. 63 raden 11 ofvanifrån står: 1884, läs: 1885. Några anteckningar till floran på Norges sydvestra och södra kust. Af Svante Murbeck. Med det af Upsala Akademiska Konsistorium mig tilldelade Kniggeska resestipendiet för 1883 — 84 företog jag förliden sommar en botanisk resa till sydvestra Nor¬ ges kusttrakter eller södra delen af det område, som man kallat Norges Ilexregion. Efter att den 27 Juni hafva anländt till Christian¬ sand och under något mer än en vecka hafva gjort ut¬ flykter i den närmaste trakten samt egnat ett kortare besök åt omgifningen kring Mandai förflyttade jag mig den 11 Juli till Farsund. Härifrån företogos hufvudsak- ligen utflykter längs de flacka och sandiga stränderna af Listerland, hvarefter jag den 20 Juli lemnade södra kusten. Den ödsliga, uteslutande af eruptiver bygda kust¬ sträckan mellan Flekkefjord och Egersund lemnades helt å sido, och i stället använde jag tiden intill den 7 Aug. åt det både för sina egendomliga naturförhållanden och sin af flera olika element sammansatta flora så intres¬ santa Jæderen. Uppmärksamheten egnades härstädes särskildt åt floran på de vidsträckta flygsandsfälten, på stränderna af de många små sötvattensbäcknen och på glimmerskifferhällarne i norra delen. Från Stavanger förflyttade jag mig derefter öfver Haugesund, der ett helt kort uppehåll gjordes, till den breda skärgården utanför Hardanger. Jag uppehöll mig här företrädesvis på plat¬ ser, der underlaget utgjordes af lösare bergarter, och Bot. Notis. 1885. 1 A3: KO J Ii A ii ).S O l; jil)' U hif i s t, iî v />, uî) ui') VEiwx'ry besökte äfven en del af de smärre öarne. Efter att den 18 Aug. hafva anländt till Bergen och under några da¬ gar gjort utflykter i dess omnejd for jag med jernväg till Vossevangen och företog härifrån en vandring öfver fjellen till Aurland i Sogn. Efter att hafva bestigit det för sin rika fjellflora bekanta Ravnanaasi återvände jag genast med ångbåt till Bergen. Genom de numera be¬ tydligt lättade kommunikationerna hade jag sålunda på 5 dagar varit i tillfälle att få se både en rik fjellflora och Sogns mägtiga natur. Ifrån Bergen återvände jag omedelbart till södra kusten och anlände en af de sista dagar ne i Aug. till Kragerø. Efter några smärre utflyk¬ ter härstädes, kring Arendal, Grimstad och Christiansand, anträddes återresan d. 14 Sept. Resultaten af min resa föreligga här helt enkelt i form af en förteckning upptagande några nya växtloka¬ ler samt en och annan enstaka observation. För en när¬ mare kännedom af florans allmänna karaktär inom de olika trakterna såväl som af de senares ofta i många hänseenden egendomliga naturförhållanden hänvisas till värdefulla och intressanta skildringar af Wittrock, Bryhn, A. Blytt m. fl. 1). Chrysanthemum Leucanthemum L. f. flosculosa Aspegr. — Christiansand vid vägen mot Klop. Matricaria inodora L. ß maritima (L.) — Uppträder under många former, hvilka dock äfven inom mera in¬ skränkta områden synas fullständigt sammanflyta med hvarandra. — M. inodora ß borealis Hartm. Skand. FL, utmärkt genom dubbelt större holkfjäll med bred svart *) V. B. Wittrock : Om Fanerogam- och Thallogam vegetatio¬ nen i Skandinaviens Ilexregion (Bot. Not. 1868). • N. Bryhn : Bidrag till Jæderens Flora (Nyt Magaz. f. Natur¬ vid. 1877, 23 Bd.) A. Blytt: Forsog til en Theori om Indvandringen af Norges Flora under vexlende regnfulde og torre Tider (Nyt Mag. for Naturv. 21 Bind). M l) :3pB 0( Vr) ^5; :■! V i i fi /. v 3 hinnkant och clerigenom att strålblrns bräm är bredare samt nedböjdt, uppgifves af nämnde förf. endast från Kullaberg i Skåne samt från Trondhjem. Sådana former, för öfrigt h varandra mycket olika, har jag anträffat vid Farsund; Tjørve Havn på Lister; Hellestø och Nærland på Jæderen samt på Rotø utanför nämnda kust, och tro¬ ligen äro de icke sällsynta längre norr ut. Blytt an¬ märker nemligen i beskrifningen af M. inodora L. (N. FL p. 583), att denna i allm. i nordliga trakter får holk¬ fjällens hinnkant mycket mörk och bred, och strålblom¬ morna synas ofta ega den af Hn. angifna beskaffenheten. Vid Nærland på Jæderen träffades bland de öfriga formerna äfven en f. involucrata. De 3 — 5 öfversta stjelk- bladen voro tätt tryckta till holken, enkelt pardelade, de yttre c. 2 c. m. långa, de inre knappast 1 c. m. och så¬ ledes af längd med de verkliga holkfjällen, något hinn¬ aktiga såsom dessa men fint pardelade. Solidago Virgaurea L. blir ute vid hafvet öfverens- stämmande med Hartm. :s beskrifning af ß litoralis Fr. I Nov. Mant. III. tillägger dock Fries ”foliis radicalibus integerrimis”, hvilket ej varit fallet med de af mig an¬ träffade formerna. Centaurea L. 1 — Af gruppen Jacea Juss. inom detta slägte uppträda, som bekant, på Norges vestra och södra kust förutom C. Jacea L. icke mindre än 3 arter, hvilka för öfrigt saknas på den skandinaviska halfön. Af dessa äro C. phrygia L. och C. nigra L. bekanta härifrån se¬ dan lång tid tillbaka. Den förra, som att döma af be- skrifningar synes vara temligen skiljd ifrån de öfriga, uppgifves endast från några få enstaka punkter och an¬ träffades icke af mig. C. nigra känner man såsom egande en stor utbredning på södra och framför allt vestra ku¬ sten upp till Sneaasen (64° 12'). Den tredje arten, CL decipiens Thuil., har först i senare tid blifvit iakttagen. Wittrock, som under sommaren 1861 studerade floran på en sträcka af södra kusten, fann den nemligen här på ett par ställen vid Farsund samt på Stjernø pr Mandal. 4 Sedan dess synes man emellertid ej ha egnat någon större uppmärksamhet åt denna art, att döma åtminstone af de sparsamma uppgifter man eger om dess utbredning såväl som af de beskrifningar, hvilka åtfölja densamma i våra floristiska handböcker. Icke dess mindre är denna art utan tvifvel af de nämnda den mest beaktansvärda. I sjelfva verket synes den nemligen på Norges kuster i för¬ ening med C. nigra och C. Jacea bilda en på former lika öfverflödande grupp som inom vissa trakter af mellersta och sydliga Europa enligt författarnes uppgifter är fallet, och äfven härstädes torde det inbördes förhållandet mel¬ lan de olika formerna af denna grupp vara af stort in¬ tresse. Med hänsyn till detta senare vill jag söka med¬ dela några enstaka iakttagelser, för öfrigt åsyfta mina observationer hufvudsakligen att ådagalägga närvaron af sådana former inom de trakter, der jag färdats fram. Såsom dels af biologiskt intresse dels tjenande till ett rätt uppskattande af en karakter, på hvilken man lagt vigt vid arternas åtskiljande torde emellertid först några ord om deras könsförhållanden och häraf betingade förändringar i blommornas bygnad vara på sin plats. Af C. nigra har jag endast träffat hermafrodita for¬ mer eller med andra ord sådana, hvilkas blommor haft fullt utbildade både ståndare och pistill, och dessutom endast sådana, hos hvilka samtliga blommorna inom h varje korg egt samma bygnad och storlek (blomkronans längd 15 — 16 m. nr). Enligt Blytt N. Fl, uppträder emellertid C. nigra stundom med större könlösa strålblommor, dock angifves detta såsom sällsynt. I båda dessa hänseenden förhåller sig C. decipiens annorlunda. Här råder nemligen hos blomkorgarne en liknande polymorfism, som den H. Müller i ”Kosmos” 1882 *) påvisat hos C. Jacea. Den vanligaste formen af C. decipiens eger i hvarje blomkorg endast blommor af *) Af denna uppsats har jag endast haft tillgång till ett referat af förf. i ”Nature” 1882. 5 samma bygnaci som hos C. nigra. Blomkronan (Fig. II.) har en längd af ,17 m. m., brämflikarne äro korta och nästan upprätta, såväl pistill som ståndare äro väl ut¬ vecklade. De senares antherrör eger en längd af 6 m. m., blomkorgens bredd belöper sig till 22 — 27 m. m. Denna form är en f. hermaphrodita. Men dessutom har jag anträffat dels en utpreglad 9-form dels en föga. ut- preglad o^-form. — Den förra (Fig. I.) utmärker sig deri- genom, att blomkronan endast når en längd af 12' — 14 m. m. och har ännu mer samstående brämflikar än hos föreg., att ståndarknapparne ej utveckla något pollen, äro fria sinsemellan, icke räcka upp öfver kronpipen och nå en längd af endast 3,5 — 4 m. m., samt derigenom att hela blomsamlingens bredd belöper sig till endast 15 — 17 m. m. Denna 5-form ansräffades vid Mosvold pr Farsund samt vid Hage på Jæderen. Då inga öfvergångsformer märktes, kan jag icke uppgifva, huruvida den nämnda ombildningen af blommorna sker utifrån inåt, såsom H. Müller funnit hos C. Jacea, eller möjligen liktidigt inom hela blomsamlingen. — Den omtalade ç^-formen är, såsom nämndt, ingen utpreglad sådan. Man märker nemligen i pistillens bygnad knappast några afvikelser från de 6 föreg. formerna, och ofta utbildas till och med i blom¬ korgen åtminstone en del frukter. Men för öfrigt ega blommorna och blomkorgarne en bygnad, som svårligen torde kunna tydas på annat sätt än att en o^-form håller på att utbildas. Blomkronan (Fig. III.) bar en längd af 25 — 28 m. m., brämflikarne äro långa, utstående och till¬ lika något vridna, antherröret kraftigt, 8 m. m. långt. Den särdeles vackra ocli i ögonen fallande blomsamlingen når en bredd af 35 — 40 m. m. Denna form anträffades flerestädes på vestra kusten, i synnerhet kring Hafrsfjord • • på Jæderen, i Søndhordland och vid Bergen. Annu all¬ männare äro öfvergångsformer mellan denna och f. her¬ maphrodita. De hafva synts mig visa, att blommornas ombildning ifrån sistnämnda form sker ungefär samtidigt inom hela korgen. I alla de nu nämnda fallen ega i livarje blomkorg samtliga blommorna enahanda byggnad och i det allra närmaste samma storlek. Men detta är ingalunda alltid händelsen. Mycket ofta träffar man nemligen former med stora, 28 — 32 m. m. långa könlösa strålblommor, liknande dem hos C. Jacea. Sådana utpreglade radiata- former, för öfrigt tillhörande dels f. hermaphrodita dels f. submasculina *), dels former som stå på gränsen mel¬ lan dessa, har jag anträffat flerestädes på Jæderen, i Sønd¬ hordland samt vid Bergen. Då de skola utbildas, börja de yttre blommorna att betydligt tilltaga i' storlek, an- thererna utveckla derefter ej något pollen, skilja sig från hvarandra, antaga formen af ytterst tunna och fina band, bestående af likartade celler, och försvinna slutligen helt och hållet. Först sedan ståndarne blifvit i hög grad reducerade, förlora märkena sina papiller, hvarefter sop¬ apparaten försvinner, och pistillen blir allt kortare, tills man af densamma ej finner något spår. Talrikare än de först omnämnda formerna med helt och hållet könlösa *) Radiataformer af ^-formen blefvo icke påträffade. 7 strålblommor äro sådana, hvilkas strålblr stannat på nå¬ got af de nu nämnda stadierna. Den således åtminstone inom vissa trakter temligen allmänna förekomsten af radiata-former af C. decipiens, i förening med den omständigheten att C. Jacea, såsom jag funnit vara fallet t. ex. på J æderen, ofta antingen saknar strålblommor eller eger sådana med mer eller mindre utbildade könsorgan, visar tydligen, att man för åtskiljandet af dessa arter icke bör fästa någon större vigt vid det sätt, livarpå korgarnes kantblommor äro ut¬ bildade. — Huruvida C. Jacea äfven med hänsyn till könsförhållandena företer sådana vexlingar, som H. Miil- ler 1. c. påvisat, har jag på grund af dess temligen spar¬ samma förekomst i dessa trakter ej kunnat afgöra. Här nedan göres ett försök till en framställning af de vigtigare former inom denna grupp, med hvilka jag under min resa kommit att göra bekantskap. C. nigra L. — Skalfrukt i toppen försedd med en hårpensel. Holk nästan alltid af mycket mörk färg — nästan kolsvart till svartbrun — sällan af något ljusare brun färg. De nedre och mellersta holkfjällens bihang nästan alltid regelbundet kamlikt kantade med borstlika fransar af oftast 2 till 3 gånger bihangets bredd. Blom¬ korgar utan eller (enligt Blytt) sällan med strålblommor. ß lacera! — De nedre och mellersta holkfjällens bi¬ hang temligen oregelbundet upprispade i tandlika flikar, som i längd icke öfverstiga, oftast betydligt understiga bihangets bredd. Varierar för öfrigt: Stjelk 3 — 10 d. m. hög, stundom enkel men oftast upptill grenig, korgar ensamma eller stundom ett par tillsamman i grenspetsarne. Samtliga bladen någon gång alldeles hela och i kanten endast något ojemna, men oftast, med undantag af de nedersta och öfversta, antingen djupt parflikade eller hufvudsak- ligen mot basen groft och ojemnt fliktandade eller endast grundt och oregelbundet tandade. Fruktens hårpensel stundom något gles. 8 Utom dess förut kända område träffades denua art på Skaatø pr Kragerø. — Formen ß, som bland annat på grund af sin täta hårpensel är en säker C. nigra, anträffades endast på Malmø vid Mandal men förekommer säkerligen flerestädes, ehuru den till följd af holkens be¬ skaffenhet tydligen lätt förvexlas med former af följande. Vid Haugesund sågos en del exemplar, som betydligt närmade sig densamma. C. decipiens Thuil. (utvidg.). — Skalfrukt utan hår¬ pensel eller med glesa, korta hår i toppen. Holkens färg vexlande, i allmänhet mörkbrun. Holkfjällens bihang i hög grad varierande, vanligen försedda med fransar, som i längd föga öfver- eller understiga bihangens bredd. Blomkorgar utan eller ofta med strålblommor. — Van¬ ligen af något friskare grön färg och af prydligare ha¬ bitus än föreg. samt mindre spindelhårig och med större frukter än följande. a pratensis (Thuil.)! (C. pratensis Th. Fl. Par., C. Jacea £ pratensis Koch Syn.). — Samtliga holkfjällens bi- hang med undantag af de öfversta smala och förlängda, i spetsen ofta utstående eller till och med något tillbaka- böjda regelbundet kamlikt kantade med borstlika fransar, som i längd flera gånger öfverstiga bihangens bredd och sitta något aflägsnade från hvarandra. ß commutata (Koch)! ( C . decipiens Th. Fl. Par., C. Jacea e commutata Koch Syn.). — De nedre holkfjällen lansettlika, de mellersta äggrunda till bredt triangulära, båda slagen i spetsen upprätta samt regelbundet kamlikt kantade med borstlika fransar, som i längd något öfver- eller mera sällan något understiga bihangens bredd. De 2 — 3 öfre radernas bihang oregelbundet flikade eller (öf¬ versta radens) endast sargade. y lacera! (C. Jacea y lacera Koch Syn.?). — Endast de nedersta holkfjällens bihang någorlunda regelbundet fransade, alla de öfriga i kanten oregelbundet upprispade i mjukare fransar eller oftare i bredare, ofullständigt de¬ lade flikar, hvilka i längd sällan uppnå, oftast mycket 9 understiga bihangens bredd. De öfversta holkfjällens bi- hang som hos föreg. — Den oregelbundna och ofullstän¬ diga fransningen af holkfjällens bihang synes oftast bero på dessa senares mindre fasta konsistens hos denna form. Bihangen äro dessutom merendels ojemnt bugtade eller skrynklade samt derigenom löst åtsittande och mindre tydligt tegellagda än hos föreg. former. å integrata! — Samtliga holkfjällens bihang, frånsedt en och annan springa, som når ända till bihangens midt, fullkomligt hela, i kanten endast något ojemna eller svagt sargade. Blott de 1 — 3 nederstas bihang äro i kanten kort tandade. En äfven i öfriga hänseenden högst föränderlig art. Stjelken 1 — 12 d. m. hög, enkel och 1 -blomstrig eller oftast upptill grenig. Korgar ensamma i grenspetsarne eller mera sällan ett par tillsamman. Bladen stundom bredt äggformiga, oftast dock mera aflångt eller smalt lansettlika, stundom alla hela och i kanten endast något ojemna eller glest och otydligt naggade, vanligen dock, utom de nedersta och öfversta, antingen djupt parflikade med skarpare eller trubbigare flikar, eller grundare och mest mot bladskifvans bas fliktandade, stundom utmärkta genom en karakteristisk skarp och jemn sågning, eller ock oregelbundet trubbtandade och naggade. Holken än nästan klotrund, än mera äggformig. Dess färg sällan alldeles kolsvart, vanligen mer eller mindre mörkare brun, ofta dock af ljusare färger såsom gråaktigt brun eller till och med ljust brungul. En form med hvita blommor egde halmgul holk med hvitgula fransar. Blomkor gar nes och blommornas förhållanden äro redan omnämnda. Stundom inträffar det emellertid, att äfven vigtigare karakterer visa sig föränderliga, och man kan i sådana fall råka i tvifvelsmål om, till hvilken af tvenne arter en form är att hänföra. Så t. ex. kan frukten någon gång i toppen vara försedd med rätt talrika hår, och å andra sidan inträffar det äfven att oregelbundet flikade eller nästan hela holkfjällsbihang kombineras med ljusare 10 färger. Sådana former äro då ofta svåra eller rent af omöjliga att skilja i förra fallet från C. nigra, i senare från C. Jacea. — Angående liknande former ett par ord nedan. Till utbredningen af C. decipiens må anföras: Skaatø pr Kragerø. Christiansand flerestädes. Lister: Kjørefjord. J æderen: Sirevaag samt häremellan och Ogne; mellan Haar och Bru; Sandnæs; Hinna; Hage, Meling och Bjofve vid Hafrsfjord samt på den utanför liggande Rotø. Hau¬ gesund: Thorsnæs. Søndhordland: Mosterø; Nøkling och Bjørnevik på Bømmeløen; Oterø; Foienø; Spidsø; Vale- strand; Lervik på Stordøen; Bergen. a pratensis: Jæderen: Hinna; Hage vid Hafrsfjord. ß commutata: På samtliga ofvan nämnda lokaler samt dessutom vid Farsund och Mos vold på Lister samt Hel¬ lestø på Jæderen. y lacera: Christiansand. Lister: Farsund och Mos¬ vold. Jæderen: Sirevaag samt på de nämnda ställena vid Hafrsfjord. — Denna form tvekar jag att identifiera med C. Jacea y lacera Koch Syn., hvilken möjligen sna¬ rare är att hänföra till C. Jacea i den inskränktare me¬ ning, hvari denna art oftast tages. Af sådan åsigt är äfven Lange (Haandb. D. Fl. 1864). ö integrata : Farsund, omedelbart utom staden vid vägen mot begrafningsplatsen. — Är en otvifvelaktig C. decipiens, utmärkt genom sin nästan kolsvarta holk. Den utgör med hänsyn till holkfjällens bihang dennas yttersta form åt ena hållet, på samma gång som a pratensis är den andra extremen. C. Jacea L. — Skalfrukt utan hår i toppen. Holk af brun, gråbrun eller ännu ljusare färg. Holkfjällens bihang antingen alla hela, i kanten endast naggade och blott på ett eller annat ställe brustna, eller de nedersta och mellersta oregelbundet upprispade i mjukare fransar eller bredare tandlika flikar. Blomkorgar med eller utan ’ strålblommor. 11 ning och bladform varierande un¬ gefär inom samma gränser som föregående. Anträffades på Skaatø pr Kragerø. Christiansand. Jæderen: Sirevaag; Rjofve vid Hafrsfjord. Varaldsøen i Hardanger. Den nu lemnade framställningen torde visa, huru som de tre arterna C. nigra, decipiens och Jacea bilda en serie, hvars midt intages af C. decipiens. Sistnämnda art är den på former rikaste, den förbinder på det när¬ maste med hvarandra de eljest väl skilda C. nigra och Jacea och är i nästan livarje hänseende ett mellanting mellan båda. Den förmodan har nu från flera häll blif- vit framstäld, att C. decipiens är en hybrid emellan sist¬ nämnda arter. Onekligen ligger också i hvad som hittills blifvit anfördt ett kraftigt stöd för en sådan uppfattning. Erfarenheten visar emellertid tillräckligt, att man ej en¬ dast på liknande grunder kan sluta till formers hybrida natur, och med hänsyn till C. decipiens tala dess förhål¬ landen i öfrigt icke för en sådan åsigt. C. decipiens eger i Norge en stor utbredning och en riklig förekomst. I de af mig besökta trakterna är den lika allmän som Ç. nigra. I sällskap med C. Jacea har jag endast på få lokaler sett densamma, och den har här ständigt haft stor öfvervigt öfver den senare. C. nigra och C. Jacea har jag aldrig sett förekomma tillsamman, dock torde detta väl någon gång vara fallet. I Danmark är C. de¬ cipiens funnen på flera ställen, C. nigra endast på en punkt. I Tyskland är C. nigra inskränkt till de vestliga provinserna, C. decipiens angifves äfven från andra trak¬ ter. Den finnes äfven i England, der å andra sidan C. Jacea icke förekommer. För att få en noggrann känne¬ dom om pollenets beskaffenhet har jag undersökt hela det insamlade materialet (inemot 200 expl.) och dervid funnit, att otvifvelaktig C. decipiens nästan utan undan¬ tag eger åtminstone 95 ^ dugligt, oftast till och med nästan fullkomligt normalt pollen, fullt lika godt som hos de förmodade stamarterna. Såväl af den nämnda 12 utbredningen som af frömjölets beskaffenhet torde till¬ räckligt framgå, att man icke kan betrakta C. decipiens såsom en hybrid, så framt man icke antager, att hybri¬ der verkligen med tiden kunna blifva fruktbara och ut¬ bilda sig till sjelfständiga typer. Så tillfredsställande än ett sådant antagande i många fall synes vara, hvilar det dock säkerligen åtminstone för närvarande på tem- ligen lösa grunder, och i h varje fall synes mig frömjölets utmärkta beskaffenhet hos C. decipiens vara anmärknings¬ värd. Vid redogörelsen för C. decipiens nämndes det, att öfvergångsformer mellan denna och de andra farterna fö¬ refinnas. Sådana öfvergångar åt C. Jacea liafva anmärkts på nästan samtliga lokaler, der dessa arter förekommit tillsamman, deremot icke på platser, der verklig C. Jacea saknats. Alldeles analogt har förhållandet varit med öf¬ vergångsformer åt C. nigra. Tillika kafva nu emellertid dessa former visat sig ofta ega förringad pollenproduk- sion. En hel del exemplar liafva nemligen 20 — 30, ofta ända till 50 ^ af pollenkornen förkrympta. Visserligen ega till utseendet tydliga mellanformer stundom mycket bättre pollen, men det nämnda förhållandet har dock allt för ofta upprepats för att icke vara värdt uppmärksam¬ het. Yid sjelfva insamlingen egde jag ingen kunskap om denna pollenets beskaffenhet, och det sammanbragta ma¬ terialet räcker derföre icke till att säkert afgöra, huru¬ vida här verkligen föreligga hybrider eller icke. Jag är dock öfvertygad om, att noggranna undersökningar på några derför lämpliga lokaler skola kunna afgöra frågan. Carduus multiflorus Gaud. Fl. Helv., Koch Syn. — På Malmø vid Mandal anträffades en Carduusform, som jag icke förmått identifiera hvarken med C. crispus eller med C. acanthoides. Från den förra skiljer den sig ge¬ nom en särdeles stark beväpning och en bladform, som nära öfverensstämmer med den hos C. acanthoides. Från* denna senare afviker den genom i grenspetsarne gyttrade, talrika blomkorgar samt genom spindelväfshårighet på 13 bladens undersida med undantag blott af de allra neder¬ stas. Den har således karakterer af båda dessa arter, men är dock säkerligen ingen hybrid af dem. Med Gau- dins och synnerligen Kochs beskrifning af den i Lothrin¬ gen, Schweiz, Mähren o. s. v. förekommande C. multiflorus öfverensstämmer den deremot så nära att den torde vara att dermed identifiera. Huruvida C. multiflorus Gaud, är att betrakta såsom en egen art, vill jag emellertid lemna osagdt. Den här ifrågavarande formen är främmande för C. crispus och C. acanthoides, sådana dessa uppträda i Skandinavien, och det faller sig derföre svårt att utan kännedom om dessa arters formkrets inom andra trakter afgöra, till hvilken den snarast borde föras. — På den nämnda lo¬ kalen är den med all säkerhet införd, men är möjl. samma form, som sedan länge varit känd härifrån under namn af C. acanthoides L. Lappa nemorosa (Lej.) Koern. (= L. intermedia Lange). — Søndhordland: Bømmeløen vid Bøksund. Sogn: Fret- heim i Flaamdalen. ! Huruvida denna art är ny för Norge eller möjligen identisk med L. minor ß purpurascens A. Bl. och således egande stor utbredning i de lägre trakterna af landet, har jag ej med säkerhet kunnat afgöra. Beskrifningen i N. Fl. af den nämnda formen synes ge stöd för det se¬ nare alternativet, men å andra sidan utesluter Blytt med bestämdhet afbildningen af L. intermedia Rchb. fil. i Ic. fl. Germ. XV tab. 812, hvilken senare allmänt identifieras med L. nemorosa (Lej.) Koern. och L. intermedia Lge. För öfrigt anföres som synonym endast ”L. minor ß majuscula Hartm. ed. 9.?” — Förekom på båda ställena på skogs¬ klädda bergsluttningar. Valeriana sambucifolia Mik. — Af denna träffades vid Farsund en form med helbräddade, men tillika stora och breda småblad. Galium Aparine L. — På en stenig hafsstrand vid Farsund anträffades en form, som öfverensstämmer med 14 i ( fr Langes beskrifning af G. Aparine — confertum Wester lund (Jfr. Lge Haand. D. Fl. ed. 3). Den utmarker sig emeL lertid särskildt derigenom, att hakarne i bladkanterna äro nästan konstant riktade framåt. Campanula rotundifolia L. — Var på Lister, der den växte på bunden flygsand, mycket ofta enblomstrig. — f. par viflor a A. Bl. — Farsund. Lobelia Dortmanna L. f. ramosa! — Från stjelkens nedre och mellersta del utgå ur bladvecken ett större eller mindre antal upprätta, temligen rikblommiga grenar. Hela växten gröfre än hufvudformen. Rosettbladen längre, tjockare och af större antal, stjelken tjockare och fastare, något tätare bladig af ofta något större och mera tydligt naggade blad. Hufvudaxeln mera rikblommig. Biaxlarne, af hvilka stundom en och annan befunnits utgå redan ur vinkeln af ett utaf rosettbladen, äro vanligen 3 — 6 blommiga, V2 el. V3 af liufvudaxelns längd samt vanl. 4 — 6, sällan flera till antalet. — Anträffades i tem- lig mängd vid Møllevand pr. Christiansand. Då Christiansandstrakten synes vara temligen väl un¬ dersökt, och särskildt Møllevand, såsom under lång tid den enda säkra lokalen för Pilularia i Norge, troligen ofta varit besökt af botanister, tyckes det mig egendom¬ ligt, att denna i ögonen fallande form ej förr blifvit an¬ märkt härstädes. Att den skulle vara helt tillfällig, upp¬ kommen t. ex. i följd af lågt vattenstånd, förefaller ju föga sannolikt. Den höll sig emellertid på grundare vat¬ ten än hufvudformen. Mentha gentilis L. — Ej förut angifven för Norge. — Anträffades vid Bergen omkring Fredriksbergs fäst¬ ning samt mellan Moen och Præstevik invid Christiansand (se Amtkart.). Exemplaren fr. Bergen tillhöra ß verticiliata F. Aresch., de från Chr.-sand närma sig i någon mån a subspicata F. Aresch. och utmärka sig genom något glat¬ tare foder än vanligt. M. aquatica L. ß supspicata Fr. — Jæderen: Hogstad vid Hafrsfjord, som ogräs i åkrar. — (Bestämnin- 15 garna af Mentha-formerna granskade af Prof. F. Areschoug). Stachys palustris L. x silvatica L. (= St. ambigua Sm.) — Søndhordland : Lervik på Stordøen, vid vägen mot kyrkan. Lamium intermedium Er. — J æderen: Sirevaag vid Ogne samt Hogstad vid Hafrsfjord. På båda ställena i åkrar. Teucrium Scorodonia L., som i Norge har sin egent¬ liga utbredning på den omkring 6 mil långa kuststräckan Flekkefjord — Søgne (mellan Mandal och Christiansand), anträffades på en enstaka punkt ännu 6 mil längre åt O., nemligen vid Osterskilen pr Grimstad. ' Gentiana purpurea L. * — Voss: Kundalen mellan Kle¬ vene och Lyng vatsdals Sæter (i björkreg. 2500'). Verbascum Thapsus L. — Farsund: Selegrod. Hesten på Varaldsøen i Hardanger. Linaria vulgaris Mill. f. Peloria L. — Rotø utanför Jæderen. Veronica agrestris L. — Jæderen: Ogne i åkrar. Søndhordland: Møsterhavn på Mosterø i trädgårdstäppor. Euphrasia officinalis L. var. — På strandklippor i norra delen af Jæderen, såsom flerestädes kring Hafrs¬ fjord och på den här utanför liggande Kotø förekom en lågväxt form, utmärkt genom starkt köttiga blad. M:r F. Townsend i England, som erhållit expl. af den samma, har tills vidare meddelat, att den utgör en sj elfständig varietet. Anagallis arvensis L. — Grimstad på ballast (krit- kalk). Centunculus minimus L. — Jæderen: Ogne mot Bru; Rotø utanför Tananger. Haugesund: Skejs Vand, ymnig och särdeles frodig. Heracleum australe Hartm. f. Wendtioides! — Olje- kanalerna på samtliga delfrukternas insida helt och hållet försvunna. — Denna formförändring synes i så måtto vara anmärkningsvärd, att det gäller en karakter, som 16 man lagt till grund för slägtets inledning. Gruppen Wend- tia DC. Prodr., Hoffm. Umb. etc. utmärker sig nemligen just genom saknaden af dessa oljekanaler. För öfrigt är dock formen i allt väsentligt öfverensstämmande med H. australe och afviker betydligt ifrån de sydeuropeiska ar¬ ter, som tillhöra nämda grupp. Anträffades tillsamman med hufvudformen på Mos- terø i Søndhordland, på norra sluttningen af bergshöjden omedelbart N. om Mosterhavn. Huruvida öfvergångsfor- mer förefunnos, medgåfvo icke omständigheterna att un¬ dersöka. Batrachium trichophyllum (Chaix) F. Schultz. — Jæ- deren: Mellan Sole och Tananger. Thalictrum minus L. — Sådan denna förekommer på Lister och på Jæderen har den synnerligen ofta 10 åsar på karpellerna. Äfven dessas form såväl som stjelkens refflor äro mycket föränderliga. Fumaria Tourn. — Af detta slägte känner man se¬ dan längre tid tillbaka såsom förekommande på sydve- stra Norges kuster en art, som eljes tillhör sydligare om¬ råden. Den upptogs af Fries i Nov. Mant. III under namnet F. capreolata * media (Loisl.) samt fördes af Ham¬ mar 1) till F. muralis Sond. Haussknecht visade emeller¬ tid i ”Flora” 1873, att den i stället vore att identifiera med F. Borcei Jord. I våra handböcker återfinnes emel¬ lertid samma art fortfarande dels under namnet F. media Loisl. (Hartm. Skand. Fl. 1879), dels under namnet F. muralis Sond. (Blytt N. Fl. 1876). Eftersom det material, jag under sommaren insamlat, föreföll mig tillhöra åtminstone olika former, sände jag detsamma för bestämning till Prof. Haussknecht i Wei¬ mar. Hänvisande till sin afhandling i ”Flora” 1873 har han meddelat, att det tillhör F. Boræi Jord., men tillika *) H. Hammar: En monografi öfver slägtet Fumarin. Akad. Afh. Lund 1854. — Monographia generis Furnariarum (i nov. act. Soc. Scient. Ups.) 1857. 17 att bland detsamma finnes den äkta och för Skandina¬ vien nya F. muralis Sond. — Som det i växtgeografiskt hänseende torde vara af intresse att utröna, huruvida äf- ven denna sydländska art eger större utbredning på Norges kuster, och den dessutom förefaller lätt att för- vexla med F. Boræi, meddelar jag de af Hausskn. 1. c. lemmnade diagnoserna öfver dessa båda arter. E. muralis Sond. — ”F. magis minusve glauco-virens, caulibus tenerrimis plerumque flaccidis, ramis gracilibus sæpe scandentibus; petiolis secundariis saepissime cirrhoso- convolutis; laciniis oblongis, oblongo-ovatis vel oblongo- lanceolatis, acutis vel subobtusis cum mucrone; racemis laxis paucifloris, longe pedunculatis; pedicellis fructiferis tenuibus erecto-patulis vel irregulariter patentibus, hinc inde subrecurvis, 3 m.m. longis; floribus roseis apice in¬ tense purpureis, 8 — 10 m.m. longis, bracteis oblongis acu¬ minatis, pedicello fructifero V4 p. brevioribus ; sepalis late ovatis, acuminatis, dentatis praesertim ad marginem infe¬ riorem, corolla triplo brevioribus; fructibus subrotundo- ovatis obtusis laevibus, basi pedicello incrassato angu¬ stioribus.” Anträffades af mig i en åker mellan Farsund och Mosvold på Lister. Dess öfriga utbredningsområde är enl. Hausskn. : Eng¬ land, Frankr., Spanien, Portugal, Madeira, Canar, öarne samt Afrika och Sydamerika. (På lokalerna vid Ham¬ burg är den införd.) F. Boræi Jord. — ”F. læte virens, caulibus crassis decumbentibus adscendentibusque saepissime petiolis cirr- hoso-con volutis et scandentibus; foliis longe petiolatis, fo¬ liolis basi cuneiformibus, incisis, laciniis brevibus, oblongo- ovatis, obtusiusculis, mucronatis; racemis strictis, longe pedunculatis, floriferis brevibus laxis, fructiferis erecto- patentibus, crassiusculis, 4 m.m. longis; bracteis oblongis acuminatis pedicell. fructif. brevioribus; floribus roseis apice intense purpureis, 9 — 11 m.m. longis, calcare brevi, longitudine latitudinem subæquante; sepalis subrotundo- Bot. Notis. 1885. 2 18 ovatis breviter acuminatis, subintegris vel irregulariter inciso-dentatis, subpersistentibus, 4 — 4 */2 m-m. longis, 2 */2 m.m. latis, corollæ tubo latioribus; fructibus subrotundis obtusissimis vix subrugulosis carinam versus, apice bifo- veolatis, basi pedicello incrassato angustioribus.” Anträffades af mig på ett par ställen vid Haugesund samt på Mosterø i Søndhordland. — En habituelt mycket afvikande form, utmärkt genom mattare grön färg, större bladflikar, mindre och blekare blommor, fanns vid Hauge¬ sund och är enligt Hausskn. en /. umbrosa. Diplotaxis tenuifolia (L.) DC. — Grimstad på ballast (kritkalk). Cardamine silvatica Link. — Einingevik på Tys¬ næsøen. Arabis hirsuta Scop. — Søndhordland: Spidsø. Lepidium ruderale L. — Kragerø: Øen. Senebiera Coronopus (L.) Poir. — Grimstad på ballast (kritkalk). Farsetia incana (L.) K. Br. — Arendal: Langesæv. Geranium molle L. — Mandal. Geranium columbinum L. — Yaraldsøen i Hardanger. Linum catharticum L. f: conferta! — Lågväxt, unge¬ fär 4 — 7 c. m. hög, temligen robust, enkel, eller mycket ofta från basen grenad i flera upprätta eller utsträckta grenar, stjelkleden betydligt sammandragna, af bladens halfva längd eller ännu kortare, blomställningen starkt hopträngd, så att blommorna sitta mycket tätt tillsamman på skaft, som sällan öfverstiga, ofta understiga deras egen längd. — En del exemplar visade tecken till innovation genom närvaron af små bladrosetter vid rothalsen. Fullmogna frön synes ha en blekare färg och voro märkbart större än hos hufvudformen. Anträffades på ett par ställen vid Mosterhavn på Mosterø i Søndhordland, på nakna kalkhällar. — I när¬ heten, der underlaget var lösare, förekommo jemte huf¬ vudformen äfven öfvergångsformer till denna. Med dessa är sannolikt L. cath. ß condensatum M. Lange (Haandb. D. Fl. 1864) identisk. Den karakteriseras 1. c.: ”Ledstyk - kene af Længde med eller kortere end Bladene”. Radiola linoides Both. Jæderen: Mellan Ogne och Bru; mellan Meling och Tananger kyrka. Haugesund: Skeis Yand. Viola canina L. x silvatica Fr. — Anträffades strax vester om Christiansand i sällskap med stam arterna men temligen sparsamt. Som emellertid ett rikligare material blifvit insaraladt af mig i Skåne på försommaren, och detta möjligen på annat ställe kommer att behandlas, nöjer jag mig med ett blott omnämnande af fyndet. Silene nutans L. — Farsund: Selegrod. Jæderen: Ogne, på gabbro. Stellaria Holostea L. — Anträffades bland strandklip¬ porna på Rotø utanför Hafrsfjord på Jæderen. Utmärkte sig genom mycket styfva blad. Cerastium vulgatum L. f. viscida Hn. Hanevik pr Christiansand. Tillika utmärkt genom starkt samman¬ dragen blomställning. Cerastium vulgatum L. f. holosteoides Fr. Jæderen: Rännil genom sanden vid Vigdelsnæs. På Jæderen obser¬ verades flerstädes på fugtiga lokaler öfvergångsformer till denna. C. viscosum L. Jæderen: Hage vid Hafrsfjord; Bergen: Fløifjeldets fot samt vid Gravdal. C. viscosum L. f. apetala Dum. Jæderen: Hage vid Hafrsfjord; Bergen: Gravdal. På båda lokalerna i vida större mängd än hufvudformen. C. tetrandrum Curt. Jæderen: Bland strandklipporna vid Hafrsfjordens mynning samt på Rotø utanför Tanan¬ ger. Dessutom V4 mil norr om Haugesund. Sagina maritima G. Don. f. ciliata Nordst. Förekom ymnigt i blandning med hufvudformen kring Hafrsfjord på Jæderen, såsom vid Refeim, Hougstad etc. Vid Osters- kilen pr Grimstad träffades endast hufvudformen. Peplis Portula L. Grimstad; Lister: mellan Hauge och Aasen; Jæderen: mellan Meling och Tananger kyrka. V 20 ** Epilobium collinum Gmel. Af denna iakttogos flera af de former, som Haussknecht i sin Monographie upp¬ ställer. De flesta syntes äfven vara väl skilda från E. montanum. Inom glimmerskifferområdet på vestra kusten tycktes denna art vara vida sparsammare än i granit- och gneistrakterna på den södra. E. collinum Gmel. x palustre L. Af denna hybrid har Haussknecht i Blytts herb, funnit exemplar från Tromø pr Arendal, påtecknade ”E. montanum v. obtusi- folia cfr. Bl. N. Fl. 1119”. Den anträffades af mig på tvenne lokaler, nemligen vid Christiansand (qvarnen vid Møllevand) samt vid Haugesund (qvarn vid Aastreim). De särskilda exemplaren visade rätt stora olikheter, påtagligen delvis framkallade derigenom, att olika former af E. collinum bidragit till deras bildning. Jag vill emel¬ lertid inskränka mig till att nämna några ord om de ve¬ getativa förökningsorganen. Dessa utgjordes i allmän¬ het af trådlika utlöpare, hvilka i spetsen afslutades med en äggformig, löklik knopp, och voro således i dessa af- seenden snarlika dem hos E. palustre. Den trådlika delen af stolonen var dock ej så fin som hos denna art samt tillika betydligt kortare, ungefär Va — 2 c. m. lång. Dess¬ utom utvecklades rottrådar från stampartiet såväl inom den löklika knoppen som längs den öfriga delen af sto¬ lonen. Ett par exemplar, som insamlades på Christiansands- lokalen så sent som d. 13 Sept, hade stoloner af ofvan- nämnda beskaffenhet, dock visade dessa tillika ett förhål¬ lande, som torde förtjena att omnämnas. I vinkeln af hvart och ett af den löklika knoppens nedre och meller¬ sta blad hade nemligen ett litet, 4 — 8 m. m. långt skott utvecklat sig, bestående af 1 — 2 något förlängda inter- nodier samt slutande äfven detta med en liten löklik knopp, bildad af 2 — 3 par små köttiga blad. Det var således tydligt, att hvarje sådan från det nu blommande exem¬ plaret utgående stolon skulle till nästa vegetationsperiod under gynnsamma förhållanden utveckla ej blott en enda \ 21 blombärande stjelk, utan en hel mängd sådana. Ett lik¬ nande förhållande torde mycket sällan ega rum hos E. palustre (se dock under denna). Hos E. collinum har jag ej direkt hos stolonerna iakttagit en sådan förgrening, dock torde den här någon gång förekomma. Ett expl., som insamlades på försommaren, visar nemligen tydligt, huru som ej mindre än 12 blombärande stjelkar samti¬ digt utvecklats ur en enda kraftig och på ofvannämnda sätt förgrenad stolon. Ett par andra exemplar från samma lokal hafva vid första påseende öfvervintringsorgan af helt annan beskaf¬ fenhet än de förut omnämnda. De utgöras nemligen af trådlika utlöpare, nästan lika tina som hos E. pal. och med lika små blad som hos denna, äro öfver 3 c. m* långa och sakna den löklika kuoppen i spetsen. Denna deras beskaffenhet förklaras emellertid lätt af den om¬ ständigheten, att exemplaren suto hårdt inklämda mellan större stenar. Stolonerna växte tydligen fortfarande raskt ut på längden för att om möjligt söka få bättre rum för utbildningen af den löklika knoppen. Hvad som af denna hybrid fanns vid Christiansand, utmärkte sig genom en särdeles hög grad af sterilitet, ända derhän att de allra Mesta blomknopparne, ehuru exemplaren för öfrigt voro alldeles friska, en efter en för¬ vissnade och afföllo ofta långt innan de hunnit spricka ut. Denna omständighet skulle möjligen kunna ställas i sam¬ manhang med det af Focke framhållna faktum, att hy¬ brider mellan arter, som förekomma på helt olikartade lokaler, ständigt äro sterila. Dock må jag nämna, att denna egenskap var mindre utpreglad hos de exemplar, som funnos på lokalen vid Haugesund. E. adnatum Griseb. (E. tetragonum Blytt N. Fl.). Denna art bör utgå ur Norges flora. Genom besök på samtliga de lokaler, för hvilka. den är uppgifven, har jag kunnat öfvertyga mig om, att hvad som der finnes i stället till¬ hör följande art. — Då Haussknecht i sin Monographie för E. adnatum uppgifver: ”ad Arendal, Barbodalen AHIJÛÎ'D IMiOKlvTUM })J\ BY A KD U ’■') V ) Bf-'i'.i'Y 22 (Hartm.)”, måste detta endast vara ett citat från Skand. Flora. E. obscurum Schreb. (E. chordorrhizum Fr.). Till denna art böra alltså lokalerna Christiansand, Osterskilen vid Grimstad och Barbodalen vid Arendal öfverflyttas. — I Christiansands-trakten såg jag den äfven flerestädes i Oddernæs, och vid Grimstad träffades den ej blott vid Osterskilen utan rundt omkring staden i diken och smärre bäckdrag. Dessutom anträffades vid Mandal ett par då¬ liga, ovanligt håriga exemplar; troligen har den dock här en rikligare förekomst. — Arten är första gången upp- gifven från Norge af Elgenstjerna, som iakttog den vid Bergen, der den äfven återfanns af mig. E. montanum L. x obscurum Schreb. Förut icke upp- gifven för Skandinav, halfön. Anträffades af mig i några få exemplar vid foten af Fløifj eldet invid Bergen i säll¬ skap med de båda stamarterna. — Samtliga exemplaren voro i nästan alla hänseenden öfverensstämmande med hvarandra, och hvarje del syntes ha rönt ungefär lika stor inverkan af båda stamarterna. En närmare beskrif- ning af denna form torde derför ej vara af något sär- skildt intresse. Endast innovationsorganen visade emel¬ lertid någon variation. Hos några exemplar voro de så¬ lunda liksom hos E. montanum ganska korta, deras blad voro dock betydligt mera utvecklade, ungefär 1 c. m. långa, till formen omvändt äggrunda, mindre köttiga och mera aflägsnade från hvarandra. Hos andra deremot voro de mera utdragna på längden, men med betydligt mindre och mera köttiga blad än hos E. obscurum. De iakttagna exemplaren utmärka sig icke genom större frodighet, ett och annat blommade dock temligen rikt. Större delen af kapslarne utvecklade ej ett enda dugligt frö, de öfriga helt få. E. obscurum Schreb. x palustre L. Enligt Hausskn. hafva exemplar från tvenne lokaler i NV. Skåne visat sig tillhöra denna hybrid. Anträffades af mig vid Oddernæs V M' 1 P (' V' ) J J o. j'j ii 23 prestgård pr Christiansand, i backen mellan chausseen och skogsbrynet. Sådan denna hybrid här förekom, bildade den gent emot den nyss omnämnda i så måtto en motsats, att den ej i sina samtliga egenskaper röjde en lika stark inver¬ kan af den ena eller andra stamarten, utan tvärtom i några hänseenden mera påminde om den ena, i öfriga deremot i lika hög grad om den andra, ett förhållande, som ingalunda synes vara allmänt hos hybrider inom detta slägte. Sålunda voro innovationsorganen i allt väsentligt fullkomligt öfverensstämmande med dem hos E. obscurum och afslutades liksom hos denna medelst en öppen bladrosett. Endast derigenom att de voro något finare och af betydlig längd — ända till 20—25 c. m. — spårade man en svag inverkan af E. palustre. Växtens hela habitus, bladformen och bladkantens förhållande, blommornas färg och bygnad erinrade deremot på det lifligaste om denna art. E. palustre eger, som bekant, vid fröets öfre ände en ganska hög krage innanför hvil¬ ken fjunet utgår. Af den i Bot. Not. 1884 beskrifna E. palustre x parviflorum ega äfven utpreglade återgångs- former åt E. parvifl. åtminstone spår af denna krage. Hos den här ifrågavarande hybriden var den dock liksom hos E. obscurum alldeles borta. Så mycket mera påfal¬ lande var det då, att fröna till sin storlek, långsträckta form, den grågula färgen o. s. v. på det närmaste öfver- ensstämde med förhållandet hos E. palustre. De särdeles kraftiga exemplaren stodo vid insamlings- tiden — d. 12 Sept. — ännu i full och rik blomstring, under det att E. obscur, redan var afblommad och E. palustre nästan helt och hållet förvissnad. — A de in¬ samlade exemplaren hyser hvarje kapsel i medeltal om¬ kring 10 till utseendet fullt utbildade frön. E. roseum Schreb. Gravdal pr. Bergen. E. roseum Schreb. x montanum L. För Skandinavien uppgifves denna hybrid af Haussk. från Skåne (leg. Læ- • • stad. 1822 sub. E. roseo v. umbrosa) och Oland (leg. 24 Wahlenb. 1824 sub. E. mont, ß parvifL). — Anträffades af mig vid Bergen på sluttningen mellan Fredriksbergs fästning och det nedanför liggande skeppsvarfvet. Förekom liär i sällskap med båda stamarterna och uppträdde dels under en mera intermediär form dels under en form, som betydligt närmade sig E. roseum. Den förstnämnda formen representerades utom af några mindre exemplar dessutom af ett par rent af jättelika stånd. Det största af dessa utgjordes af mellan 20 och 30 nästan manshöga, upptill starkt förgrenade och ytterst rikblommiga stjelkar, af hvilka de flesta nedtill voro af en grof blyertspennas tjocklek. Blommorna voro hos denna intermediära form lika stora som hos E. montanum, till färgen i så måtto egendomliga, att de i början voro bleka med mörkare strimmor liksom hos E. roseum, men senare antogo samma jemna röd violetta färg som hos E. • mont. Ett sådant förhållande har redan af Focke blifvit iakttaget hos en af honom med konst framstäld E. mon¬ tan. 9 X roseum tf. Då emellertid Haussk., så vidt jag rätt minnes t), åtminstone yttrar tvifvel angående denna iakttagelse, har jag äfven af detta skäl velat framhålla den af mig gjorda observationen. Hos den intermediära formen bestod pollenet af till vida största delen förkrympta, nästan innehållslösa korn. Hos återgångsformen var frömjölets beskaffenhet, såsom man äfven kunnat vänta, märkbart bättre. Om fröpro¬ duktionen hos denna sistnämnda kan jag i brist på lämp¬ ligt material ej lemna några bestämda uppgifter. Hos den förra formen utbildades i medeltal endast 8 — 10 dug¬ liga frön i hvarje kapsel. E. palustre L. Innovationsorganen hos denna art utgöras, som bekant, af långa trådfina utlöpare med 1 — 3 c. m. långa internodier och små knappt mer än 1 m. m. stora blad. Dessa utlöpare utsända ofta grenar af lik¬ nande beskaffenhet, och fram mot hösten afslutas stolonen, *) Tyvärr eger jag, då detta skrifves, ej tillgång till H.-s arbete. 25 såväl som oftast äfven grenarne, medelst en löklik knopp, bildad af tätt sittande par af köttiga och delvis luftfylda fjäll. Dessa knoppar ha en rundad eller oval form, deras tjocklek förhåller sig till längden som 1: l1/4 — 13/4 och hafva aldrig af mig observerats i längd öfverstiga 10 m. m. Fullt utbildade synas de bestå af 4—8 par köt¬ tiga fjäll, ett tal, som äfven Hausskn. uppgifver. I vin¬ keln af hvarje sådant fjäll sitter en mycket liten, knap¬ past skönjbar knopp. Angående dessa senare knoppar har jag hvarken sjelf iakttagit eller sett omnämnas, att de komma till utveckling samma år som de bildats. Sådan som emellertid E. palustre förekom på ett ställe vid Bergen (mellan Mølenpris och Mari ne værftet) företedde den i flera hänseenden afvikelser från hvad som ofvan nämnts. Hvad som närmast föll i ögonen, var den förvånande storlek som de knoppar uppnått, hvil k a utvecklat sig i stolonernas och stolongrenarnes spetsar, och den afvikaude form, som de samtidigt antagit, (se omstående fig. 1). De nådde sålunda mestadels en längd af inemot 20 m. m., en och annan till och med 25 m. m. På samma gång förhöll sig bredden till längden som 1: 2 V2 — 4. Deras form var sålunda en långsträckt cylin¬ drisk. Dessutom voro de bildade af vanligen 14 par fjäll; sådana förekommo dock, som egde ända till 17 à 18 par. En annan anmärkningsvärd omständighet var att de förut omnämnda, för blotta ögat knappast skönjbara knop¬ par, som sitta innanför dessa fjäll, hos en del exemplar ofta kommit till utveckling och stundom utbildat sig till flera c. m. långa stoloner, hvilka äfven i sin ordning i spetsen afslutades med en löklik knopp. Till och med dessa senare kunde ofta vara af mer än vanlig storlek men egde ständigt en rundad eller oval form. De sto- londelar, som uppburo de förut omnämnda, synnerligen stora och långsträckta knopparne, voro oftast något kor¬ tare än som hos E. pal. vanlige u är fallet och utveck¬ lade stundom tillika en och annan rottråd. 26 De flesta af de nu nämnda förhållandena, såsom framför allt utvecklingen af en generation vinterknoppar utöfver hvad som vanligen är händelsen, äfven som dessa senares ovanliga storlek och mängd 1), torde emellertid få sin förklaring af följande omständigheter. Exempla¬ ren växte i lucker och särdeles kraftig jord på en plats, som förut varit odlad men sedan någon tid öfverlemnats åt sig sjelf. Deras vegetativa system var särdeles rikt. I sin florala del hade de deremot, synbarligen i följd^af parasitsvamp, lidit sådan skada, att bland den mångfald af kapslar, som förefunnos, knappt en enda kunde uppletas, som hyste ett dugligt frö. De få blommor, som vid in- *) Jag kan på ett spritlagdt exemplar, från hvilket redan en mängd vinterknoppar affallit, räkna inemot 70 qvarsittande, alla i storlek uppnående eller många gånger öfverträffande dem hos van¬ lig E. palustre. 27 samlingstiden — d. 20 Aug. — funnos qvar, hade marken och antherer förkrympta. Man synes sålunda kunna sluta sig till, att af den rikliga mängd näringsämnen, som un¬ der sommaren kunnat upptagas och beredas, blott en mycket ringa del tagits i anspråk för utbildning af frö, pollen o. s. v., men att då i stället en betydande mängd blifvit aflagrad i sådana organ, som till ett följande år skulle ge upphof åt nya plantor. Härvid hafva dessa organ, vinterknopparne, till en början starkt tilltagit i storlek men slutligen utbildat en ny kraftig generation af liknande knoppar, tillräcklig för att emottaga allt det sparda materialet och att på vegetativ väg ersätta den omintetgj orda fröproduktionen . En annan omständighet, nemligen kuopparnes lång¬ sträckta form, synes deremot svårligen kunna bringas i sammanhang med de nämnda tillfälliga orsakerna. Jag styrkes i detta antagande deraf, att E. palustre förekom i närheten på en mager lokal med riklig frösättning och med föga utbildadt vegetativt förökningssystem, men lik¬ väl äfven här egde vinterknoppar med särdeles långsträckt form, (fig. 2.). Såsom en särskild formförändring torde derför kunna uppställas: f. longigemmis ! Vinterknoppar af långsträckt cylin¬ drisk form med bredden förhållande sig till längden som 1: 2 Va — 4 och bildade af 12 — 18 par fjäll. E. montanum L. x palustre L. Ej uppgifven för Skandinaviska halfön. Anträffades af mig vid Klop pr Christiansand; vid Gravdal pr Bergen samt på ett par ställen invid nämnda stad, t. ex. vid Fløifjeldets fot samt på den vid E. palustre omtalade lokalen. Förekom allt efter stamarternas förhållande under hvarandra tem- ligen olika, dock mestadels intermediärt stående former. Pollenet ständigt till största delen odugligt, likasom det i medeltal träffades endast omkring 3 — 5 fullt utbildade frön i hvarje kapsel. På ett par ställen vid Bergen ut¬ märkte den sig genom särdeles praktfulla blommor. 28 i E. lactifiorum Hausskn. Sogn: Öfre Rundalen; öfre Flaamdalen ; Ravnanaasi. E. alsinefolium Yill. Sogn: Öfre Rundalen; Flaam- dalen (här stiger den ned till c. 100 fot öfver hafvet); Ravnanaasi. E. alsinefolium Vili, x palustre L. Ej uppgifven för Norden. Anträffades af mig vid en fjellbäck mellan Op- setsæteren och Gravehalsen i ofvan angifna trakt. Växte i sällskap med båda stamarterna, och såväl intermediära former som återgångsformer åt dessa förekommo. Samt¬ liga voro i hög grad sterila. Innovationsorganen egde en utbildning, som vid första påseende ingalunda tyder på en kombination af de nämnda arterna. De utgjordes nemligen af ofvanjordiska utlöpare med 1 — 2 c. m. långa internodier och mestadels gröna, omvändt äggrunda eller ovala, mot basen afsmalnande, 4 — 8 m. m. långa blad, och voro således snarlika dem hos E. obscurum. Denna deras oväntade beskaffenhet förklaras emellertid lätt af den omständigheten, att den strida fjellbäcken vid högre vattenstånd spolat bort jorden och slammet, hvari exem¬ plaren uppväxt. Under sådana förhållanden ombildas nemligen äfven hos stamarterna — och så var ock fal¬ let med ett och annat exemplar på denna lokal — inno- vationsorganen just på detta sätt. Hausskn. har äfven ofta observerat detta förhållande hos E. alsinef. E. Hornemanni Rchb. Sogn: Ravnanaasi. E. Hornemanni Rchb. x palustre L. Om denna hy¬ brids förekomst i Skandinavien uppgifver Hausskn. : ”Jemt¬ land (Polheimer 1810)”. Förekom i sällskap med stam¬ arterna samt E. alsinef. och lactiflor. vid smärre fjell- bäckar på NV. sluttningen af Ravnanaasi. Anträffades endast i enstaka, smärre och fåblomstriga exemplar, af hvilka ett och annat närmade sig E. palustre. Äfven denna hybrid hade i hög grad förringad frö* och pollen¬ produktion. (Forts.) 29 Lärda sällskaps sammanträden. Societas pro fauna et flora fennica d. 6 dec. D:r A. P. Karsten hade till publikation insändt ”Revisio mono- graphica atque synopsis Pyrenomyce torum in Fennia hucusque detectorum. — Prof. Sælan meddelade att d:r H. Backman funnit Monotropa Hypopitys i Ladoga-kare- len. — Stud*. S. W. Liljeblom förevisade några anmärk¬ ningsvärda ballastväxter från Uleåborg, såsom Reseda lutea, Veronica agrestis, Linaria minor. — D:r V. F. Brotherus anmälde som nya för Finlands flora tre af honom tagna bladmossor, Webera sessilis (ster.), tagen på bar jord i alpregionen af fjället Kivakotunturi, Tor¬ tula subulata var. mucronifolia och Stereodon Vaucherii (ster.), de begge sistnämnda från Paanajärvi. Vetenskapsakademien d. 14 jan. Till utländsk leda¬ mot invaldes prof. E. Warming. — Prof. Wittrock redo¬ gjorde för insända reseberättelser af kand. E. Henning och stud. G. Lagerheim samt för en till införande i öfver- sigten inlemnad uppsats af kand. C. J. Johansson med titel: Om Taphrina Fr. och ditbörande svenska arter. Literaturöfversigt. Af ny algliteratur, som på senaste tiden utkommit, märkes följande: Cooke, M. C., British Fresh- Water Algæ, exclusive of Desmidieæ and Diatomaceæ; 130 pl. 8:o. — Pris 4 £. 10 sh. Detta arbete innehåller många utdrag ur andras arbeten ; figu¬ rerna äro till större delen kopior. Endast ett fåtal nya former äro här uppställda. För den, som börjar att studera algerna och har råd att köpa detta arbete, kan det ju genom sina färglagda afbild¬ ningar göra någon nytta. Wolle, Fr., De smids of the United States and list of American Pediastrums with 1100 Illustrations on 53 colored plates. Bethlehem, Pa., 1884; 168 sid. 8:0. — Pris 5 doll, hos förf. Då Ralfs British Desmid. är dyr och svår att erhålla, kan detta arbete i viss mån genom sina talrika figurer utgöra en ersätt- 30 ning därför. Figurerna äro först ritade med tusch och sedan me¬ delst fotografi förminskade och öfverförda på tryckplåten. Kirchner, 0., Die mikroskopische Pflanzen- und Thier¬ welt des Süsswassers. Braunschweig 1885. 56 sid. 4:0, 4 tafl. — Pris 10 Mrk. I synnerhet för den, som börjar att studera algerna och icke vill tränga något djupare in i artkännedomen, kan detta arbete, som tyckes vara grundligt och tillförlitligt, vara fullt tillräckligt. Alla slägtena och de allra vanligaste arterna i Tyskland äro där beskrifna. Hieronymus, (*., Ueber S tephanosphaera pluvialis Cohn. (Beitr. z. Biolog, d. Pflanzen Bd. IV, sid. 51 — 78, tafl. III — IV). Vi vilja ur detta arbete endast framhålla att förf. funnit Ste- phanosphcera vara ett utmärkt demonstrationsobjekt för iakttagelse af svärmporers kopulation. Under sommarmånaderna (och kanske äfven våren) kan man näml. påräkna att dagligen få se kopulation, om man först en gång erhållit det nödiga materialet. Om man en dag i förväg tager något litet af de på ljussidan af kulturglaset ansamlade svärmande familierna och lägger det bland bomull på ett objektglas och sätter det i fuktig luft under en glaskupa, så er¬ håller man på önskad tid mikrogonidier i större eller mindre an¬ tal. Dessa äro ej fria i vattnet, såsom annars vanligen är förhål¬ landet, utan det hela familjen omgifvande hyllet qvarstår ännu vid kopulationen. Genom afkylning eller afstängning af ljuset kan ti¬ den för svärmningen fördröjas efter behag. Hauck, F., Die Meeresalgen. (I Rabenhorst’s Krypogamen- flora). I de nu utkomna häftena 7 — 10. h varmed arbetet är afslutadt, finnas 2 nya arter, Streblonema tenuissimum och Myriotrichia adria- tica , samt ett nytt slägte bland Ectocarpeerna, Dicho sporangium (Myriotrichia? repens Hauck in Beitr. 1879 p. 242). Ett schema öfver slägtena underlättar deras igeufinnande. På omslaget till sista häftet finnes tryckt en prospekt af F. Hauck och P. Richter, som ämna utgifva en slags fortsättning af Raben¬ horst’s Algen Europas under titel: Phycotlieca universalis. Två fasc. skola årh utgifvas i 2 olika upplagor: herbarieupplagan på lösa blad för 16 Mrk pr fase., samt i bokform för 18 Mrk. Sirodot, S., Les Batrachospermes, Organisation, F onc¬ tions, Développement, Classification. Paris 1884, gr. in 4:o. 355 pg., 50 pl. Vi hafva ännu icke sett detta arbete, men antaga som gifvet att det är utmärkt, att döma af förf;s liknande arbete öfver slägtet Lemania. Traill, S. W., A Monograph of the Algæ of the Firth of Forth, illustrated with Herbarium Specimens of some of the Rarer Species. Edinburgh 1885, 16 sid- 4:o och 8 torkade alger. 31 Det har lyckats förf. att vintertiden finna åtskilliga alger med frukt och därigenom kunna föra dem till riktiga slägten. Chœtop- teris plumosa kallas derför Cladostephus plumosus Holmes och Spha- celaria plumosa (non Lyngb.) för Sph. plumigera Holmes. Af de å 8:de hufvudtiteln af riksdagen uppförda an¬ slag till resor och vetenskapliga verks utgifvande har Kongl. Maj: t tilldelat 1000 kr. åt D:r O. Nordstedt för en algologisk resa i England och Skottland. Vördsam begäran till Sveriges Bryologer. Sedan längre tid tillbaka sysselsatt med studium af de båda moss-slägten Orthotrichum och Ulota, öfver h vilkas nordiska former jag ock måhända torde komma att offentliggöra en liten afhandling, dristar jag härmedelst vända mig till Sveriges Bryologer med en vördsam begäran, att de, som ega samlingar inom detta område, benäget ville låna mig de samma till genomseende — mot förbin¬ delse från min sida att efter bästa förstånd kontrollera bestämnin garna samt äfven att åt den, som derom framställer någon önskan, ur mina duplettförråd — så långt dessa räcka till — meddela exem¬ plar af hit hörande arter och former. Malmö i December 1884. A. L. Grönvall. Hr Guglielmo Zay ämnar undersöka fanerogam floran i de föga kända trakterna af Balkanhalfön, Albanien och Macédonien, och in¬ bjuder till subscription ( utan förutbetalning) å de blifvande samlin¬ garne för ett pris af 24 Mark pr Centur. Prof. Haussknecht och d:r V. v. Janka deltaga i bestämningen af växterna. Man korres¬ pondere härom snarast med K. Keck, Aisterheim i Oberösterreich. Hos Svanström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas : Grått blompressningspapper format 360x445 mm. Pris pr ris 3,50 Hvitt „ o „ 360x445 „ „ „ „ 10,- Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ „ „ „ 6, so. jj » hvit ,, ,, 290x465 ,, ,, ,, „ 9, Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning- 32 Herrar Botanister! Sedan undertecknad numer åtagit sig att för ”j3o~ tanischer fj ahresbericht” referera den -på svenska ock norska språken publicerade botaniska literaturen, tillåter jag mig härmed rikta en vördsam och vänlig anhållan till jjinlands, SSL orges och Sveriges jierrar ^Botanister , att de genom välvilligt öfversändande till mig af sina arbeten — där sådant ej redan skett — behagade främja företaget . jBlott härigenom torde det bli möjligt, att så snabbt och så fullständigt, som önskligt vore, lemna refe¬ raten färdiga . — 3 nsända arbeten skickas, om det bc~ gäres, efter begagnandet tillbaka . 3 nästkommande årgång skall literaturen för år 1883 behandlas samt i form af bihang såvidt möjligt äfven hvad i jBotan. j ahresbericht ännu ej refererats, näml. årgång arne l88l — 82 jämte ett och annat tidigare, hittils förbigånget arbete . Bund i dec. 1884. xDocmL -A-uxnälstn.. o A hel årgång af Botaniska Notiser för år 1885, utgörande minst 12 ark, i 6 n:r, emottages prenumeration på alla postanstalter i Sverige, Norge och Danmark med 4 kr. 50 öre, postbefordrings¬ afgiften inberäknad, samt hos tidskriftens distributör, herr C. W. K. Gleerups Förlagsbokhandel i Lund och i alla boklådor till samma pris. C. F. O. Nordstedt. Innehåll: S. Murbeck, Några anteckningar till floran på Norges sydvestra och södra kust. — Lärda sällskaps samman¬ träden. — Li teraturöfversigt — Anslag. — Annonser. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 18l4j2S5. Analytisk öfversigt af Skandinaviens lafslägten. Af K. B. J. Forssell. Man ställer numera särskildt från descendensteoriens synpunkt den fordran på det naturliga systemet , att det icke blott lemnar en ordnad öfversigt öfver den organiska naturen utan ock anger de närmare eller fjermare slägt- skapsförkållandena och sålunda kommer att — så långt vår kunskap räcker, och det är möjligt — angifva den fylogenetiska utvecklingsföljden. Från den Schwenden erska lafteoriens synpunkt är ett naturligt lafsystem i denna bemärkelse , om icke teore¬ tiskt taget en omöjlighet, dock med den ringa kännedom, som vi äga om de olikheter hos lafvarne, som betingas af de i dem ingående algernas och svamparnes olikhet, praktiskt outförbart. I ett naturligt lafsystem skulle lafvarne eller med andra ord de af alger och svampar bestående organism- komplexer, som utgöra lafvarnes egendomliga afdelning, vara så ordnade, att hänsyn samtidigt toges till slägt- skapen hos de i lafvarne ingående, olika algerna och svam- parne, och att vidare detta i systemet funne ett sådant uttryck, att dermed äfven angåfves lafvarnes fylogenetiska utveckling. Från denna senare fordran måste vi natur¬ ligtvis helt och hållet bortse, eftersom slägtskapen mellan olika lafvar ingalunda kan anses stå i något som helst samband med deras fylogenesis. Det naturliga lafsystemet kommer således att blifva på sätt och vis ett kombineradt svamp- och algsystem. Bot. Notis. 1885. «■ 3 34 För att belysa detta med ett exempel kunna vi jemföra t. ex. slägtena Péltidea (Ach.) Nyl., Péltigera (Wild.) Nyl. och Collema (Hoffm.). Hos Péltidea och Peltigera bildas hyfsystemet af Ascomyceter, som påtagligen äro mycket nära slägt, hvaremot gonidierna utgöras af alger, som tillhöra vidt skilda typer. Hos Peltigera och Collema åter ut¬ göras gonidierna af mycket närslägtade alger (Nostoca- ceer), under det att de hyfsystemet bildande Ascomyce- terna visa stora olikheter sinsemellan. Att i lafsystemet uttrycka detta t— för att låna en bild från kemien — dekomponerade slägtskapsförhållande stöter naturligtvis på stora svårigheter af flera slag. Ofta kan man icke ens igenkänna den algtyp, till hvilken gonidierna hos vissa lafvar äro att hänföra t. ex. inom slägtena Psorotichia Mass., Pannaria (Del.), och endast genom odlingsförsök låter sig detta i många fall göra. De undersökningar, som föreligga öfver gonidiernas utveckling utom laf bålen, äro dock ytterst få, och kän¬ nedomen om lafgonidiernas rätta algtyp är också i många fall, särskildt hvad beträffar de lägre lafvarne, ganska ofullständig. Algen undergår nämligen i lafbålen ofta stora förändringar. Gonidierna hos t. ex. Péltigera (Wild.) Nyl. och Leptogium Fr. utgöras båda af Nostocaceer, och dock visa de hos dessa båda slägten större skiljaktighe¬ ter sinsemellan än gonidier, tillhörande olika algtyper, ofta visa. Å andra sidan kunna samma hyfer i beröring med olika alger bilda hyfsystem, som äro hvarandra mycket olika. Förträffliga exempel härpå lemna Lobaria amplis¬ sima (Scop.) och Lecidea panœola Ach. 1). Det olika utseende, som hyferna och till en viss grad äfven gonidierna visa hos olika lafvar, behöfver således icke med nödvändighet häntyda på bristande inbördes förvandtskap. Häraf inses lätt, huru bristfällig i allmän¬ het vår kunskap om lafvarnes verkliga slägtskap i sjelfva *) Forss. Cephalod. p. 105. 35 verket är. Detta framgår också genom en jemförebe mellan de olika lafsystem, som blifvit uppstälda. De äro nämligen baserade på vidt skilda principer, utan att dock något kan anses ha blifvit företrädesvis antaget. I allmänhet bar man vid lafvarnes indelning så godt som uteslutande fäst afseende vid hyfsystemet 1) och först vid slägtbegränsningen (stundom icke ens då) tagit hän¬ syn till de olikheter, som gonidierna förete. Det är också en icke blott bland lichenologerna utan äfven bland öfrige botanister allmänt gängse mening, att gonidierna (algen) äro att betrakta nästan som en bisak i förhållande till hyferna, och att lafvarne derför utgöra en grupp inom svamparnes af delning eller, sedan Basidio- lichenerna blefvo bekanta, såsom en med de öfriga svamp¬ klasserna jemnstäld klass. Visserligen är också hyfsystemet hos de högre laf¬ varne mer utveckladt, men hos t. ex. Ephebe Fr., Ther- mutis Fr., Coenogonium Ehrenb. är algen förherskande och hyfsystemet så outveckladt, att det ofta först efter be¬ handling med kemiska reagentier kan upptäckas 2). Lafvarne äro icke att anse såsom på alger parasite¬ rande svampar (antagonistisk symbios), utan mellan de båda komponenterna äger otvetydigt en mutualistisk sym¬ bios rum. Svampen (eller rättare f. d. svampen) och algen äro koordinerade begrepp i förhållande till det koordine¬ rande begreppet laf, tagen såsom en fysiologiskt sjelfstän- dig organism. Det torde således vara riktigast att be¬ trakta lafvarnes i fysiologiskt-anatomiskt afseende så in¬ tressanta och till habitus från svamparne så afvikande afdelning såsom ett appendix till de öfriga Thallophyterna. *) Undantag måste dock göras för indelningen af lafvarne i Heterolichener och Homolichener, som delvis grundar sig på goni- diernas iäge i bålen. Denna indelning hvilar emellertid på en all¬ deles oriktig uppfattning af bålens byggnad; Heterolichenerna kunna nämligen likaväl sakna som Homolichenerna äga skilda bark-, märg- och gonidiallager. 2) Äfven må erinras om, huru vissa Stigonema-(Sirosiphon)- arter upptagas i algologiska arbeten såsom alger och i lichenologiska så¬ som lafvar. Se t. ex. Stizenberger Lieh. Helvet. Vol. 1. p. 1. 36 I motsats mot de systematici, som förbiseende goni- diernas olikhet grundade lafsystemet på hyfernas förhål¬ lande, har Th. Fries vid uppställandet af sitt gonidiolo- giska lafsystem i främsta rummet tagit hänsyn till de olikheter, som gonidierna förete. Han ordnar nämligen såsom bekant lafvarne efter de olika algtyper, hvartill gonidierna kunna hänföras. Yore blott gonidiernas natur hos alla lafvar fullt utredd och icke så svår att komma på det klara med, skulle på detta sätt en synnerligen öfversigtlig gruppering af lafvarne lätt nog kunna erhållas, men såsom ofvan nämts äro ännu isynnerhet de lägre lafvarne i detta afseende otillräckligt kända. Visserligen komma i Th. Fries’ system lafvar, som med hänsyn till hyfsystemet äro nära beslägtade, att föras till olika huf- vudafdelningar, men då dylika svårigheter här icke kunna helt och hållet förebyggas, och då ett naturligt lafsystem såsom nämdt åtminstone tillsvidare torde få anses omöj¬ ligt att uppställa, synes oss detta system bäst motsvara sitt ändamål, då det, sedan gonidiernas algtyp blifvit närmare studerad, bör kunna lemna en synnerligen öfver- skådlig slägtöfversigt. Ett slags medelväg har 4 Nylander velat gå. Han söker nämligen i sitt lafsystem uttrycka lafvarnes slägt- skap å ena sidan med algerna och å den andra med svamparne samt placerar i midten af systemet de mest utvecklade (typiska) lafvarne. Huru detta försök aflöpt, framgår af Th. Fries ’ Genera Heterol. p. 41 — 46. Alla dessa system hafva det gemensamt, att de ehuru till en viss grad artificiela sakna en egenskap, som ett artificielt system bör äga nämligen att med lätthet med- gifva arternas bestämning. Vid försöket att framställa en ”naturlig” gruppering af lafvarne har nämligen icke kunnat undvikas, att slägten, som visa tydliga öfvergångar i hvarandra, och mellan hvilka på grund deraf förvexling lätt äger rum, detta oaktadt i vissa fall komma att pla¬ ceras på temligen skilda håll i systemet och derigenom orsaka nybörjaren stora svårigheter vid slägtbestämningen. 37 r Jag har derför i denna uppsats sökt lemna en grup¬ pering af lafslägtena, efter hvilken det torde vara jem- förelsevis lätt att bestämma slägtena i de fall nämligen, då lafvarne äro försedda med apothecier, ty från försö¬ ket att bestämma lafvar i sterilt tillstånd måste natur¬ ligtvis nybörjaren i regeln afstå. Så mycket som möjligt har jag hämtat karakterer från sporerna, och till indelningsgrund valt sporcellernas (sporidesmernas) antal. Härigenom hafva lafvarne blifvit indelade i 5 hufvudafdelningar: med 1-, 2-, 4-, flercelliga och murformiga sporer. Någon förvexling mellan dessa afdelningar är icke tänkbar i andra fall, än då 1-celliga sporer genom förekomsten af tvänne ”sporoblaster” eller ”falsk” skiljevägg synas 2-celliga. Dels plägar dock spo¬ rens rätta natur utrönas genom tillsättning af kalium¬ hydrat, dels äro äfven flertalet lafslägten med ”falskt” 2-celliga sporer såsom sådane upptagna bland de med 2-celliga sporer försedda lafvarne. Hvad beträffar grupperingen af lafslägtena inom de särskilda hufvudafdelningarne, har jag alltid sökt använda karakterer, som äro lätta att iakttaga, hvarvid jag dock naturligtvis måst undvika sådane, som inom samma slägte äro underkastade variation. Så t. ex. äro afd. I och II indelade i tvänne grupper: med mörka och med ofärgade sporer; inom afd. Ill åter har denna karakter icke kunnat med fördel användas, då flere hithörande icke blott släg- ten utan äfven arter med afseende på sporernas färg variera. Då dylik variation underkastade karakterer svår¬ ligen kunnat helt och hållet undvikas, har jag allt som oftast måst upptaga samma slägte på flere ställen. Konse¬ kvens vid grupperingen har jag åsyftat lika litet som att framställa någon systematisk öfverisgt. Min afsigt har ute¬ slutande varit att lemna en för nybörjare afsedd ”nyckel” till Skandinaviens lafslägten. Ett motsvarande försök har inom mykologien förut nyligen blifvit lemnadt af P. A. Saccardo i hans stora arbete Sylloge Fungorum omnium hucusque congnitorum. 38 I. Pyrenomycetes. Patav. 1882 — 83. De sporologiska slägt- öfversigter, som i detta arbete lemnas, underlätta i hög grad examiner ingen. Till ledning för nybörjaren lemnas en öfversigt af de olika, i denna uppsats omnämnda alg-(gonidie-)typerna. Rörande öfriga termer, som tarfva förklaring, hänvisas • • till inledningen i Hellboms Nerikes Laf flora (Örebro 1871). A. Gonidier klorofyllgröna. 1. Palmella-typen: gonidier gulgröna med tydlig membran, efter upprepade delningar ofta samlade i ore¬ gelbundna klumpar. Ofta isynnerhet hos på fuktiga ställen växande lafvar äro Palmella-gomåiernaL mycket små och hafva då blifvit kallade leptogonidier. Hos vissa lafvar t. ex. Staurothele (Norm.), Endo - carpon (Hedw.) förekomma mellan sporsäckarne ett slags ytterst små, blekt gulgröna, till denna typ hörande goni¬ dier, som fått namn af hymenialgonidier. 2. Trentepohlia-typen : gonidier stora gulgröna eller gulröda, bildande långa förgrenade kedjor; cellerna för¬ sedda med tydlig membran. B . Gonidier med blågrönt innehåll. 3. Nostoc-typen : gonidier små med ytterst tunn mem¬ bran, förenade till rundade klumpar ( Peltigera ) eller perl- bandslika kedjor (Collema), här och der af brutna af större, färglösa, med dubbelt konturerad membran försedda celler (gränsceller, heterocyster). 4. Rivularia-typen : gonidierna i bålens kant ofta förenade till cellrader, som äro utdragna i en mer eller mindre lång, afsmalnande, färglös spets, och som vid basen äro försedda med en större färglös gränscéll. I bålens inre visa hithörande gonidier endast sällan antydning till radvis anordning och äro då mycket svåra att skilja såväl från den föregående som den följande 39 typen. Lätt igenkänneliga äro de deremot hos t. ex. Lichina C. A. Ag^ 5. Scytonema- typen : gonidierna i bålens kant stundom förenade till celltrådar, som här och der äro afbrutna af gränsceller, och som ofta äro omgifna af tjocka, brun- aktiga slemskidor. Celltrådarne förgrenas derigenom, att nedanför en gränscell en cell skjuter förbi denna, genom¬ bryter slemskidan och utväxer till en ”falsk” gren. Sällan visa Scytonema- gonidierna i bålens inre ten¬ dens till anordning i rader utan äro här antingen mera jemnt fördelade i hyfväfnaden eller också samlade i klum¬ par. De kunna då i många fall icke skiljas från Rivu- laria- eller iVosfoc-gonidier. 6. Stigonema-typen : gonidier med gelatinös membran, förenade till celltrådar, som äga gränsceller och äro om¬ gifna af brunaktiga slemskidor. Celltrådarne förgrenas derigenom, att en cell delar sig i längdaxelns riktning, hvarefter den ena dottercellen utväxer till en ”äkta” gren. Hithörande gonidier förekomma endast hos ett fåtal lafslägten och äro (i allmänhet) föga förändrade i goni- dialt tillstånd. 7. Chroococcacé- typen: gonidier med. starkt förtjockad och förslemmad membran, delande sig genom väggar, som ligga i mot hvarandra vinkelräta plan och ofta fästade vid dikotomiskt förgrenade hyfer (skaftceller). I Th. Fries' gonidiologiska lafsystem utgöras goni¬ dierna inom de särskilda klasserna af följande typer: Archilichenes : Palmella-typen, Sderolichenes : Trentejoohlia-tyipen , Phycolichenes : Nostoc-, Rivularia- och Stigonema- typen, Byssolichenes : Stigonema- typen , Gloeolichenes : Chroococcacé- typen. 40 I. Sporer 1-celliga. A. Sporer mörka. 1. Disken sammanhängande (Discocarpi). Alectoria (Ach.) Bålen busklik. Buellia moriopsis (Mass.) Bålen s korplik. 2. Disken ej sammanhängande (Coniocarpj). a. Bålen busklik. Sphærophorus Pers. b. Bålen skorplik. Calicium (Pers.) Sporer aflånga. Chænotheca Th. Fr. Sporer klotrunda. B. Sporer ofärgade. 1. Sporhylsor med fa (färre än 8) men stora (minst 0,03 mm. i längd, ofta betydligt större) sporer. a. Bålen busklik. Alectoria (Ach.) b. Bålen skorplik. Lecidea sanguinaria (L.) Apothecier konvexa, utan kant. Pertusaria DC. Apothecier med tydligt excipulum thallodes. 2. Sporhylsor med många (12 — oo ) och van¬ ligen små sporer (oftast omkring 0,005 mm., stundom 0,015 — 0,02 mm. i längd). a. Gronidier tillhörande Chroococcacé-typen. Omphalaria Dur. & Mont, bålen bladig eller fjällig. Synalissa Fr. „ busklik. 41 b. Gonidier tillhörande Palmella-typen. aa) Apothecier slutna {Pyr eno carpi). Thelocarpon Nyl. Apothecier gulaktiga. Trimmatothele Norm. „ svarta. bb) Apothecier öppna (Discocarpi). *) Sporer mycket talrika. Acarospora Mass. Apothecier med thallodiskt excipulum. Biatorella De Not. „ ,, eget „ **) Sporer högst 24—32 i hyarje hylsa. f) Apothecier lecanorinsJca. a. Apothecier och bål gulaktiga, (sporerna såsom äldre 2- celliga). Caloplaca vitellina (Ehrh.) Bålen vinstensartad. Xanthoria concolor (Dickß.) ,, småfjällig. ß. Apothecier mörkbruna, ensamma, sittande i de smutsbrun¬ gröna bålfjällen. Acarospora glebosa Körb. y. Apothecier rödbruna, bålen gråhvit. Lecanora cateilea (Ach.) Disken pruinös. „ sambuci (Pers.) „ bar. ff) Apothecier lecideinska eller hiator inska. (sporer högst 16 i hvarje sporhylsa.) Lecidea geophana Nyl. Förekomst på jord. „ epiphæa Nyl. „ på mossa eller sten. „ plusiospora Th. Fr. & Hult. ,, bark, hypothecium ofårgadt. „ enalliza Nyl. „ „ v mörkt. 3. Sporhylsor med 8 sporer af medelmåttig storlek 1). 1) Vanligen 0,oi — 2 m.m. långa, dock äro de hos Lecanora pallescens (L.) och närstående ända till 0,o9 m.m. långa och 0,o45 tjocka. 42 a. Bålen innehållande gulgröna (Palme 11a -)go- nidier och vanligen bestående af 3 skilda la¬ ger (bark-, märg- och gonidiallager). aa) Apothecier slutna (Pyr enocarpi). *) Bålen bladig. Dermatocarpon Eschw. **) Bålen skorplik. Thrombium (Wallr.) Paraphyser tydliga. Verrucaria (Pers.) „ otydliga (i stället en slemmassa). bb ) Apothecier öppna , disken ej sammanhängande (Coniocarpi). Coniocybe Ach. Apothecier med fot. * . ■_ _ cc) Apothecier öppna , disken sammanhängande (Disco carpi.) *) Apothecier strecklika. Placograpba Th. Fr. Apothecier oskaftade. Xylograpba Fr. „ inväxta. **) Apothecier med randad omkrets. f) Apothecier tydligt skaftade. Sphyridium Flot. Apothecier inuti täta, utan hylle. Bæomyces (Pers.) ,, „ tomma, med „ * i ■ ... i ■ • ■ .<> * i / X 1 u , • . ' v. /> • - . .* * ff) Apothecier kort skaftade. Lecidea crassipes (Th. Fr.) fff) Apothecier oskaftade eller inväxta. a. Bålen busklik. „ aa) Apothecier leeanorinska. XJsnea (Dill.) Bålen med en fast centralsträng, som lätt frigöres från de omgifvande delarne. 43 Alectoria (Ach.) Bålen trind, märgen bildar icke en fast sträng i midten 1). Evernia Ach. Bålen mer eller mindre sammantryckt, mär¬ gen bildar icke en fast sträng i midten 2). ßß) Apothecier lecideinska eller biatorinska. Pilophorus (Tuck.) Apothecier svarta. Cladonia (Hill) ,, röda, bruna eller blekt köttfärgade. ß. Bålen bladig. a a) Apothecier lecanorinska. Cetraria (Acb.) Bålen med få eller inga rbiziner. Parmelia (Acb.) „ vanligen tätt besatt med „ ßß) Apothecier lecideinska. Gyrophora Acb. y. Bålen skorplik, au) Apothecier lecanorinska. Lecanora (Acb.) Paraphyser enkla, disken vanligen utbredd 3). Pertusaria DC. ,, greniga, disken ofta punktförmig. ßß) Apothecier lecideinska eller biatorinska. Lecidea (Ach.) 4). b. Bålen innehållande Trentepohlia-gonidier. Ionaspis Th. Fr. Sporer aflånga. Glomerilla Norm. „ klotrunda. *) Parmelia lanata (L.), som man lätt forledes söka under slägtet Alectoria, skiljes från detta derigenom, att unga exemplar äro försedda med tydliga rhiziner. 2) Under Evernia sökes gerna Parmelia furfuracea (L.), skild derigenom, att bålen är fästad icke i en punkt (såsom Evernia ) utan medelst rhiziner. 3) En-celliga sporer förekomma dessutom oita i unga apothe¬ cier hos Hœmatomma elatinum (Ach.). Hos Caloplaca nivalis (Körb.) äro sporerna 2-celliga men skiljeväggen icke sällan svår att se, hvari- genom sporerna synas encelliga. 4) En-celliga sporer träffas dessutom mer eller mindre ofta hos följande Lecideaceer: Bacidia perpusilla (Lahm) med nålformiga sporer, Toninia tristis Th. Fr. med sporerna först 1- sedan 2-celliga. Catillaria synothea (Ach.) och i synnerhet C. prasina (Fr.) ß byssacea (Zw.) förekomma ofta med 1-celliga sporer. 44 Bactrospora Mass. Sporer mångdelade nålformiga, men redan i sporsäckarne sönderfallande i smärre portioner. c. Bålen innehållande blågröna Nostoc- eller Rivularia-gonidier eller till klumpar före¬ nade Scytonema-gonidier. aa) Gonidierna förenade till långa och tydliga kedjor. *) Bålen bestående af till små, tu flik a rosetter för¬ enade, n. trinda smågrenar. Leciophsma Th. Fr. **) Bålen skorplikt bladig. Physma Mass. Bålen med hela undre sidan fästad vid underlaget. Plectopsora Mass. Bålen nafladt fästad. bb) Gonidierna förenade till korta kedjor eller rundade klumpar. *) Bålen busklik. Lichina C. A. Ag. Ap. slutna. **) Bålen skorplik eller fjällig. f) Apothecier insänhta i bålfjällen. Heppia Næg. ff) Apothecier ej insänhta i bålen. ,'.'u :<• 1 i. -.'•-.’i y-.ijtl v'iaj'v a. Bålen vanligen med skilda märg- gonidial- och pseudo- parenchymatiskt barklager. Pannaria (Del.) ß. Bålen utan skilda märg-, gonidial- och barklager. Porocyphus Körb. Apothecier i början slutna, paraphyser alltid hårfina, fria. 45 Psorotichia Mass. *) Apothecier öppna, paraphyser van¬ ligen trådlika och något samman¬ klibbade. d. Bålen med Chroococcacé-gonidier. aa) Apothecier tydligt slutna , insänkta i bålen. Pylliscum Nyl. bb) Apothecier (fullt utvecklade ) Öppna , ehuru stundom något insänkta i bålen och deri - genom till utseendet slutna. *) (xonidieklumpar röda. Pyrenopsis Nyl. Bålen skorplik. Synalissa Fr. Bålen busklik. **) Gonidieklumpar regelbundna gröngnlaktiga — blå¬ gröna. f) Gonidierna förenade till smärre grupper med starlet uppsväld membran. Omphalaria Dur. & Mont. Bålen bladig eller fjällig. Synalissa Fr. „ busklik. ff) G-onidierna förenade till oregelbundna grupper med icke eller otydligt uppsväld membran . Psorotichia Mass. * *) Psorotichia Mass. 1885 & Auct. (syn. Collemopsis Nyl. 1873) omfattar arter med helt olika gonidier. Några äro försedda med Absføc-gonidier t. ex. Ps. pelodes Stein, andra åter äga Chroococcacé- gonidier, såsom också Schwendener antager. En grundlig granskning af hithörande arter är af behofvet påkallad, då Psorotichia i sin nuvarande vaga bemärkelse omfattar arter, som helt visst böra föras till flera olika slägten. Så t. ex. synes Ps. Arnoldiana (Hepp.) Körb. enligt undersökning af Arnolds Lieh. exs. n:o 32 rätteligen vara att hänföra till Pannaria (Del.) — icke blott gonidiernas utseende utan äfven förekomsten af en hypothallus talar derför. Deremot höra flera, till Pyrenopsis Nyl. vanligen förda arter till Psorothichia. — I vissa fall synas Psorotichia Mass, och Porocyphus Körb. ej kunna generiskt åtskiljas, då nämligen apothecierna hos Porocyphus såsom äldre äro ganska tydligt öppna. En utförligare behandling af hithörande frågor kommer inom kort att lemnas. 46 e. Bålen bestående af till trådar förenade Sti- gonema-(l. Scytonema-)gonidier, busklik. aa) Paraphyser tjocka , ledade. Spilonema Born. bb) Paraphyser smala eller saknas . Ephebe Fr. Gonidierna ligga i grenarnes nedre del i flere rader. Thermutis Fr. Gonidierna ordnade i en enda rad. II Sporer 2-celliga. A. Sporer mörka. . 1. Disken ej sammanhängande (Coniocarpi). a. Spormembranen med spiralförtjockningar. Tholurna Norm. b. Spormembranen slät, utan spiralförtjockningar. Cyphelium (Ach.) Apothecier sittande. Calicium (Pers.) „ skaftade. 2. Apothecier slutna (Pyrenocarpi). Microthelia (Körb.) 7) 3. Apotheciernas disk öppen och samman¬ hängande (Discocarpi). a. Bålen bladig, stundom busklik eller mycket outvecklad. Physcia (Fr.) Apothecier sittande. Solorina Ach. „ stora, mer 1. mindre insänkta. 7) Syn. Didymosphœria Fuck. Jemför Saccard. Syll. Fung. Pyren. Vol. I p. 715. 47 b. Bålen skorplik. aa) Apothecier strecklika. Encephalographa Mass. bb) Apothecier rundade. *) Apothecier lecanorinska. Rinodina (Ach.) Hypothecium vanligen ofärgadt. M* . , j t 1 I’ n * **) Apothecier lecideinska 1. biatorinska. (Hypothecium vanligen mörkfärgadt.) f) Gronidier tillhörande Palmella-typen. Buellia (De Not.) Sporer utan slemhölje. Rhizocarpon (Ram ) „ med ,, ff) Gonidier tillhörande Tr entepohlia -typen. Melaspilea Nyl. B. Sporer ofärgade. 1. Apothecier slutna. a. Gonidier tillhörande Palmella-typen. Förekomst på sten eller jord. Thelidium Mass. Dermatocarpon Eschw. Sporerna mestadels enkla. b. Gonidier tillhörande Trentepohlia-typen. Förekomst på bark. aa) Apothecier hopgyttrade. Tomasellia (Mass.) bb) Apothecier ej hopgyttrade. Leptorhaphis Körb. Sporer nålformiga. Arthopyrenia Mass. „ kilformiga. c. Gonidier tillhörande Chroococcacé-typen. Cryptothele Th. Fr. Apothecier öppna men disken föga utbredd och synas derför slutna. * 48 2. Apothecier öppna. a. Gonidier tillhörande N o st oc- eller Sc y to¬ nerna- (hos Polychidium Stigonema-)typen. k Sticta (Schreb.) Bålen bladstamlik, mycket stor. Polychidium (Ach.) ,, trådlik. Massalongia Körb. „ småfjällig utan tydlig hypothallus. Lecothecium Trev. „ „ med „ „ h. Gonidier tillhöraude Trentepohlia-typen. aa) Apothecier med dubbelt excipulum. Gyalecta Ach. bb) Apothecier med enkelt excipulum. Hazslinszkya Kör b. cc) Apothecier utan excipulum. Arthonia Ach. Apothecier utan peridium 1). Melaspilea Nyl. p. p. ,, med ,, c. Gonidier tillhörande Chroococcacé -typen. Cryptothele Th. Fr.) Disk punktförmig. Pyrenopsis Nyl. „ utbredd; sporerna mest en¬ celliga. '•‘fi + d. Gonidier tillhörande Palmella-typen. aa) Sporer mycket stora . Varicellaria Nyl. bb) Sporer af medelmåttig storlek. *) Sporer polärt — 2-celliga. *) Peridiet utgöres af en tät väfnad, bildad af paraphysernas förgrenade spetsar och betäckande liksom ett tak thalamium (hyme- niallagret). 49 f) Apotheeier lecideinsJca eller biatorinsha. Blastenia (Mass.) 1) ff) Apotheeier lecanorinsha. Xanthoria (Fr.) Bålen bladig eller småfjällig Caloplaca Th. Fr. „ skorplik. **) Sporer 2-celliga (ej polärt-2celliga). f) Bålen busJcliJc. Xamalina Ach. tt) Bålen bladig. Lobaria (Schreb.) Bålen bladstamlik, mycket stor. Xanthoria concolor (Dicks.) Bålen småfjällig. fft) Bålen sJcorpliJc. a. Apotheeier strecklika. Encephalographa Mass. ß. Apotheeier runda, kort skaftade. Bæomyces (Pers.) Lecidea crassipes (Th. Fr.) Sporer till största delen enkla 2). X- Apotheeier runda, sittande. aa) Apotheeier lecanorinsha. Lecania (Mass.) Apotheeier vanligen svartbruna. Caloplaca Th. Fr. „ gula eller gulröda. Icmadophila Trev. köttfärgade. ßß) Apotheeier lecideinsJca. •) Sporer spol- nålformiga. Toninia (Mass.) Bilimbia coprodes Körb, ß seposita Th. Fr. En del spo¬ rer 4-celliga. D Biatorinska apotheeier träffas icke sällan äfven hos Caloplaca Th. Fr. Detta slägte kan icke genom några distinkta karakterer skilja, från Blastenia. Se härom vidare i Th. Fr. Lieh. Scand. s, 185, 392. 2) Äfven hos vissa Lecidea- arter förekomma understundom ”falskt” 2-celliga sporer t. ex. hos L. botryosa Fr., L. olivascens Th. Fr., L. lithophila (Ach.), L. crassipes (Th. Fr.), L. assimilata Nyl. Bot. Notis. 1885. 4 ••) Sporer elliptiska. Rhizocarpon (Ram.) Sporer med slemhölje. Catillaria (Mass.) „ utan „ III. Sporer 4-celliga. A. Bålen busklik. Stereocaulon Schreb. B. Bålen bladig. 1. Gonidier blågröna, tillhörande Nostoc- typen. a. Bålen med skilda bark-, märg- och gonidial- lager. aa) Balens undre sida med barklager . Sticta (Schreb.) Apothecierna vända uppåt Nephromium Nyl. „ „ nedåt. bb) Bålens undre sida utan barklager. Peltigera (Wild.) b. Bålen utan skilda märg- och gonidiallager. Leptogium (Fr.) Barklager finnes. Collema (Hoffm.) „ saknas. 2. Gonidier gulgröna, tillhörande Palmella- typen. Lobaria (Schreb.) Bålens undre sida med barklager. Peltidea (Ach). „ „ „ utan „ C. Bålen skorplik. 1. Apothecier slutna. a. Sporer många i hvarje sporhylsa. Thelopsis Nyl. 51 v f b. Sporer omkring 8 i hyarje sporliylsa. aa) Paraphyser tydliga. Segestria (Fr.) Sporer ofärgade. Pyrenula (Ach.) „ fårgade. bb) Paraphyser otydliga (i stället en slemmas sa.) *) Bålen hypophloeodisk, med Trentepohlia-goni- dier. Förekomst vanligen på träd. f) Apothecier hopgyttrade. Tomasellia (Mass.) ff) Apothecier ej hopgyttrade. Leptorhaphis Körb. Sporer nålformiga. Arthopyrenia Mass. ,, kilformiga. **) Bålen ej hypophloeodisk, med Palmella-gonidier. Förekomst vanligen på sten. Thelidium Mass. 2. Apothecier öppna. a. Apothecier utan excipulum. Mycoporum Nyl. Apothecier med peridium. Arthonia Ach. Apothecier utan peridium. b. Apothecier med excipulum. aa ) Gonidier blågröna. Lecothecium Trev. Sporer elliptiska. Collolechia Mass. ,, nästan nålformiga. Leptogium (Fr.) ) Den hos dessa slägten typiskt bla- C oil em a (Hoffm.) | diga bålen stundom skorplik. bb) Gonidier tillhörande Trentepohlia- eller Palmella- typen. *) Apothecier lecanorinska. f) Sporer mörka. Binodina Conradi Körb. ff) Sporer of är gade. a. Sporer nålformiga. Hæmatomma (Mass.) Schismatomma Körb. Äldre apothecier med excipulum thallodes; apothecierna annars lecideinska. ß. Sporer aflånga. Lecania (Mass.) Hypothecium ofärgadt. Gyalecta Ach. „ köttfärgadt. **) Apothecier lecideinska 1. biatorinska. f) Apothecier vanligen' streck- l. fläcklika ; spor¬ hylsor paralella {spetsar ne icke divergerande); bålen vanligen hypophloeodisk. a. Paraphyser otydliga (i stället en slemmassa). Arthonia Ach. ß. Paraphyser tydliga. aa) De utvecklade sporerna visa med jod stärkelse¬ reaktion. Graphis (Adans.) ßß) Sporerna visa med jod icke stärkelsereaktion. Opegrapha (Humb.) Excipulum tjockt. Schismatomma Körb. ,, tunnt eller intet. ff) Apothecier runda ; sporhylsor divergerande utåt ; bålen icke hypophloeodisk. m a. Bålen skorplikt fjällig, i omkretsen nästan bladig. Toninia (Mass.) ß. Bålen skorplik, likformig. aa) Sporerna alltid ofärgade . •) Apothecier vanligen biatorinska. Bacidia De Not. Sporer nålformiga. Bilimbia De Not. „ aflånga- spolformiga. 53 ••) Apothecier alltid svarta. Arthrospora Mass. Sporer aflånga, något böjda. Bihexophiale Th. Fr. „ utdraget spolformiga; apothe- ciernas kant söndersprickande. ßß ) Sporerna vanligen mörka; apothecier alltid leci- deinska . Buellia (De Not.) Sporer utan slemhölje. Rhizocarpon (Ram.) v med „ IV. Sporer flercelliga (ej murformiga.) A. Bålen busklik. Stereocaulon Schreb. B . Bålen Madig. 1. Apothecier slutna. Normandina Nyl. 2. Apothecier öppna. a. Gonidier blågröna, tillhörande Nos t o c -typen. aa) Bålen Peltigera (Wild.) med skilda bark -, märg - och goni- diallager. bb ) Bålen utan skilda märg - och gonidiallager . Leptögium (Fr.) Barklager finnes. Collema (Hoffm.) „ saknas. b. Gonidier gulgröna, tillhörande Palme 11a- typen. Lobaria (Shreb.) Bålens undre sida med barklager. Peltidea (Ach.) „ „ „ utan ’7 77 54 C. Bålen skorplik. 1. Apothecier slutna. a. Sporer mörka. Pyrenula (Ach.) b. Sporer ofärgade. aa) Paraphyser tydliga. i *) Gonidier tillhörande Palmella-typen. Beloniella Th. Fr. **) Gonidier tillhörande Trentepohlia-typen. Belonia Körb. Sporer nålformiga; amphithecium saknas. Segestria (Fr.) „ spolformiga; „ finnes. bb) Paraphyser otydliga (i stället en slem¬ massa). Leptorhaphis Körb. Sporer nålformiga. Arthopyrenia Mass. „ kilformiga. 2. Apothecier öppna. a. Apothecier utan excipulum. Mycoporum Nyl. Apothecier med peridium. Arthonia Ach. Apothecier utan peridium. b. Apothecier med excipulum. aa) Gonidier tillhörande Nostoc-typen. Collolechia Mass. Apothecier lecideinska. Arctomia Th. Fr. „ biatorinska. Leptogium (Fr.) i Bålen stundom skorplik, typiskt Colle ma (Hoffm.) / bladig. bb) Gonidier tillhörande P al mella- eller Trentepohlia -typen. *) Apothecier lecanorinska. Hæmatomma (Mass.) Sporer nålformiga. Gyalecta Ach: „ aflånga. **) Apothecier lecideinska 1. biatorinska. f) Apothecier vanligen streck - l. fläcklika; spor - hylsor paralella (spetsarne ej divergerande ); bålen vanligen hypophloeodisk. - «. Paraphyser otydliga (i st. en slemmassa.) Arthonia Ach. • ß. Paraphyser tydliga. aa) De utvecklade sporerna visa med jod stärkelse reaktion. Graphis (Adans.) ßß) Sporerna visa med jod icke stärkelsereaktion. •) Sporerna i sporhylsorna sönderfallande i smärre portioner. Bactrospora Mass. ••) Sporerna icke sönderfallande. Opegrapha (Humb.) Exipulum tjockt, svart. Enterographa Fée „ tunnt 1. intet; apothecier strecklika. Schismatomma Körb. „ tunnt 1. intet; „ rundade. f) Apothecier runda ; spor säckar med dwergeremde spetsar ; bålen icke hypophloeodisk. a. Bålen skorplikt fjällig, i omkretsen något bladig. Toninia Mass. ß. Bålen skorplik, likformig. Bacidia De Not. Sporer nålformiga. Bilimbia De Not. „ aflånga- spolformiga. 56 . V. Sporer fler- mångcelliga, murformiga. A. Bålen Madig. 1. Sporer 1 — 2 i hvarje sporhylsa, såsom mogna mörka. Endocarpon Hedw. Apothecier slutna. Umbilicaria (Hoffm.) „ öppna. 2. Sporer 8 i hvarje sporhylsa, ofärgade. Collema (Hoffm.) Barklager saknas. Leptogium (Fr.) ,, finnes. B . Bålen skorplik. f t 1. Apothecierna slutna. a. Apothecier med smärre gonidier mellan spor¬ hylsorna (hymenialgonidier). Staurothele (Norm.) h. Apothecier utan hymenialgonidier. Microglena (Körb.) Paraphyser tydliga, fria. Polyblastia (Mass.) „ otydliga (i stället en slemmassa). * \ \ X 2. Apothecier öppna. a. Sporer (såsom mogna) mörka. aa) Apothecier med dubbelt excipulum. Urceolaria (Ach.) bb) Apothecier med endast excipulum proprium. Rhizocarpon (Ram.) Sporer med slemhölje. Buellia De Not. ,, utan „ 57 b) Sporer ljusa. aa) Apothecier utan excipulum. Arthonia Ach. bb) Apothecier med dubbelt excipulum. Urceolaria (Ach.) med Palmella-gonidier. Thelotrema Ach. „ Trentepohlia-gonidier. cc) Apothecier med endast excipulum proprium. *) Bålen mer 1. mindre mjölig. Phlyctis Wallr. *) Bålen icke mjöl i g. Lopadium Körb. Sporer utan slemhölje. Rhizocarpon (Ram.) Sporer med slemhölje. Upsala , februari 1885. Lärda sällskaps sammanträden. Vetenskapsakademien d. 11 febr, Från lektor S. Almquist hade inkommit reseberättelse. — Prof. E. Warming inlemnade för införande i Bihanget till handlingarne och refererade en uppsats af stud. vid Stockholms högskola Fritz Haupt : Vergleichende Unter¬ suchungen über die Anatomie der Stämme und der unterirdischen Ausläufer. — Sekreteraren inlemnade för intagande i öfversigten en uppsats af d.T Robert Boldt: Om Sibiriska Chlorophyllophyceer* Den 11 mars. Det anmäldes att reseberättelser inkommit från « d:r G. Tiselius och lektor L. M. Neuman ; den senares berättelse skulle införas i Öfversigten. — Sekreteraren inlemnade å författarnes vägnar dels för intagande i bihanget till akademiens handlingar en uppsats af prof. J. G. Agardh med titel: Linnés lära om i naturen bestämda och bestående arter hos växterna efter Linnés skrifter framstäld och med Darwins motsvarande åsigter jemförd; dels ock för införande i öfversigten en uppsats af d:r O. Nordstedt med titel: Desmidieer samlade under Nordenskiöldska expeditionen till Grönland 1870 af Sv. Berggren. Till ledamot af akademien invaldes intendenten prof. A. G. Nathorst. Det beslöts att, derest inga hindrande omständigheter mellan- komme, bestämma tiden för aftäckandet af LiNNÉ-stoden till den 58 13 instundande maj, hvilken dag enligt gamla stilen är Linnés födelsedag. Fysiograflska sällskapet d. 11 febr. D.r B. Jönsson före¬ drog om befruktningen hos slägtet Najas samt hos Callitriche autumnalis. Den 11 mars. Prof. Nathorst föredrog om växternas upp¬ tagande af qväfve ur atmosferen. Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandlingar. Andra årgången. 5. Den 27 September 1884. 1. Herr J. Eriksson: Om några nya växtsjuk- domar 1). 2. Herr Y. B. Wittrock talade Om några säll¬ synta svenska fanerogamers geografiska utbred¬ ning. Rumex sanguineus L. anträffades af föredr. i Dals¬ land vid Baldersnäs i Steneby socken uti diken, beskug¬ gade af alar och andra löfträd. Den form som här före¬ kom var den rent gröna, forma viridis (Sibth.). Inom Sverige är arten hittills känd blott från Skåne, der den är temligen allmän, samt några få lokaler i sydligaste delarne af Halland och Småland samt mellersta Oland; sålunda från trakter, som ligga 2 à 3 breddgrader sydli¬ gare. Dess utbredningsområde utom vårt land omfattar den tempererade delen af ryska Asien samt hela Europa med undantag af norra Ryssland, Finland och Norge- Till Amerikas Förenta Stater har den i senare tider blif- vit tillfälligtvis införd. Impatiens parviflora D. C. förekommer vid Baldersnäs i Dalsland på steniga och skuggiga ställen inom ett om¬ råde af ett par kilometers längd uti så stor ymnighet, att den är en af traktens allmännare växter. Då jag 1) Uti en utförligare afhandling, med titel ”Bidrag till känne¬ domen om våra odlade växters sjukdomar , I”, hvilken inom kort kommer att utgifvas, blifva dessa sjukdomsfall närmare beskrifna. 59 för mer än 25 år sedan besökte Baldersnäs fanns den der redan; och en af egarne af stället, presidenten C. F. Wærn, har uppgifvit att den vuxit der sedan minst 30 år till¬ baka. Den kan sålunda med allt skäl anses vara fullt naturaliserad inom vårt florområde. Uti ”Lilja, Skånes Flora, 1870” omtalas växten såsom ogräs i trädgårdar vid Billinge och i Lund. Artens hemland är södra Sibirien, hvarifrån den spridt sig åt vester, så att den nu hunnit till Danmark 1), Belgien och England. Helosciadium inundatum (L.) Koch anträffades i en damm strax nordost om Borgholm på Oland. I vestra Sverige går arten, såsom bekant, längre mot norr, nemligen upp till mellersta Dalsland. Dess utbredningsområde för pf- rigt utgöres af mellersta och södra Europa. Salvia verticillata L. iakttogs i talrika exemplar vid Upperud i Skålleruds socken i Dalsland på en af urler- .skiffer bildad grusbacke. Att den vuxit der temligen länge kunde man sluta af de underjordiska stamdelarnes beskaffenhet. I ”Lilja, Skånes Flora, 1870” angifves den såsom anträffad i klöfverland nära Malmö. Liksom Im¬ patiens parviflora är denna art stadd på vandring ves- terut. Inhemsk betraktas den (förutom i mellersta Asien, som väl är dess ursprungliga hemland) i södra och mel¬ lersta Ryssland samt i de ostligare delarne af södra och mellersta Europa. Införd anses arten vara i nord vestra Tyskland, Belgien, Frankrike och Spanien. Äfven i Danmark har den på senare tider uppträdt 2). Picris hieracioides L. anträffades vid Slite på Got¬ land. Växten iakttogs först af student O. Juel, som var mig följaktig på min Gotlands- och Ölandsresa 1883. I Sverige är arten hittills känd blott från Skåne. För öf- rigt är växten en af de mest kosmopolitiska bland fanero- gamerna. Den förekommer i alla verldsdelar; i Austra- *) Enligt J. Lange & H. Mortensen uti ”Botanisk Tidsskrift” 14 Bind 2 Hæfte. 2) Enligt Lange & Mortensen 1. c. 60 lien till och med på en del af småöarne 1). I Europa finnes den öfverallt utom i norra Ryssland (förekommer dock i östra Finland), Norge samt största delen af vårt land. I Irland och Skottland är den ytterst sällsynt. 3. Herr V. B. Wittrock förevisade och demonstre¬ rade de nyss utkomna 13:de och 14:de fasciklarne af ”Algæ aquæ dulcis exsiccatæ, quas distribuerunt Veit Wittrock et Otto Nordstedt”. Redogörelse för dessa fas- ciklars innehåll finnes i ”C. F. O. Nordstedt, Botaniska Notiser 1884”, sid. 121 — 128 samt i ”Botanisches Central¬ blatt 1884”, XX Band. Andra årgången. 6. Den 19 November 1884. 1. Herr N. Wille: Bidrag til Algernes phy- siologiske Anatomi 2). a. Det mekaniske system . b. Assimilationssystemet . c. Ledningssystemet. Ved at undersöge Laminariernes Stipes blev jeg op¬ mærksom paa, at de derværende tykvæggede Celler næsten kun havde Porer paa sine tangentiale Vægge, saaledes at Diffusion let kan finde Sted i radial Retning, men deri¬ mod langt vanskeligere i andre Retninger, som i Længde¬ retningen, hvor jeg yderst sjelden fandt Porer; dette For¬ hold bragte mig til at söge efter et specielt Ledningssy¬ stem. Det viste sig snart, at Marvens Hypher maa opfat¬ tes som et saadant. Belastningsforsög viste, at dette Hyphevæv har langt mindre Bæreevne, end det udenfor liggende Væv, og saaledes aabenbart ikke kan have no¬ gen mekanisk Funktion. Nöiagtige Undersögelser viste, at endel af disse Hypher, som havde lange og smale Cel- *) Enligt A. Engler Versuch einer Entwickelungsgeschichte der Pflanzenwelt, II, sid. 83. 2) Afhandlingen kommer inom kort att publiceras i K. Vet.- Akademiens skrifter. 61 lerum, og gik i Stammens Lænderetning, ved Tværvæggene vare opsvulmede som Phanerogamernes Silrör. Det viste sig ogsaa, at disse Tværvægge vare gjennemborede af yderst fine Huller. Disse ”Silhypher” stode nu ikke blot i Forbindelse med hverandre i Længderetningen, men ogsaa ved kortere og mere forgrenede Hypher (ogsaa med gjennemborede Tværvægge) i Tværretningen og af disse sidste trængte en Mængde sig ind imellem de tykvæggede poröse Celler, som omgive Marven. Dette ”Silhyphevæv” fortsætter sig ogsaa i Laminari- ernes Blad som Midtlamelle mellem de to assimilerende Lag, og danner saaledes et Kommunikationssystem mellem Laminariaens skildte Dele, saaledes at om nogen Del be¬ höver Tilförsel af Næring, da kan denne paa en bekvem Maade tilföres fra andre rigere udrustede Dele. Lignende synes at være tilstæde i Bladet hos Fucus- arterne, men ere ikke bievne nærmere undersögte. Hos Chordaria flagelliformis finder man næsten samme Bygning som i Midtnerven hos Fucus, men der er den Forskjel, at de store Celler her ere forsynede med en sær¬ deles tyk, stærkt lysbrydende Membranlamelle, medens de mindre, som skulde tilsvare ”For stær kningshyperne”, her ere meget tyndvæggede, og saaledes neppe kunne tjenst- gjöre som mekaniske Celler. Desværre havde jeg blot Spiritusmateriale til mine Undersögelser, og dette var ikke saa vel bevaret, at jeg kunde se, om de vare ”Sil¬ hypher”, men i allefald kunde man se, at de forgrenede sig mellem de store Celler og temmelig sikkert kunne an¬ sees for Ledningshypher. Hos Florideerne findes ganske sikkert ogsaa forskjel¬ lige Slags Ledningshypher. Undersögt blev Cystoclonium purpurascens , som i dette Henseende overensstemmer noge med Chordaria flagelliformis, dog var her hele Lednings¬ systemet omgivet af en Beskyttelsesring af store tykvæg¬ gede, mekaniske Celler. 62 2. Herr E. Warming fremviste levende Exem¬ plarer af Pedicularis palustris i Yinterstadium. Denne Art er dicyklisk (2-årig) eller måske under tiden pleiocyklisk. Om Hösten afkaster den sine Lov¬ blade med en glat Arflade ganske som vore Lôvtrær, og de unge Lövblade samt Blomsterbladene for næste Ar ligge indesluttede i en af ægte Lavblade værnet fast Knop. Samme fremvistt de ejendommelige Luftrödder af Avicennia, som vare ham tilsendte af Baron Eggers i Vestindien; de stige lodret op af Mudderet, ere kun svagt forgrenede, med oprette Grene og ere rundt om beklädte af et selv Spidsen dækkende Korklag. Den Höjde, som de opnå, synes ikke at overstige 1 Fod. Hvad disse Rödder tjene til, og hvad der fremkalder deres Dannelse, kunde han ej angive. Samme forelagde en af Frk. A. Olbers foretagen Undersøgelse over Geraniacéfrugternes Bygning. Geraniums- Frugt er en ægte Kapsel, hvis Frö udkastes gjen- nem det på Val viernes Inderside værende Hul ; Erodiums- og Pelargoniums Frugter ere derimod Spaltefrugter, thi gan¬ ske vist er Opspringningsmåden omtrent den samme som hos Geranium, men Val viernes Kanter lukke sig sammen om det indesluttede Frö således, at Frugten i alt Fald biolo¬ gisk bliver en Spaltefrugt. Med denne Ulighed stå de övrige Uligheder i Forbindelse, nemlig, at den övre, lange, fra Sprötet lösnede Del af Valvlen ved Opspringningen elastisk ruller sig urfjerformig sammen og indvendig er ganske glat, hos de andre to derimod indvendig er behå¬ ret og rulles skrueformig sammen ; da de tillige hos disse ere stærkt hygroskopiske, tjener dette lille Apparat til at bore Småfrugterne ned i Jorden — et Forhold, der selvfölgelig ikke findes der, hvor Fröene udkastes. Frugt¬ væggens Bygning er næsten den samme hos alle; inderst findes et Lag af fortrinsvis horisontalt stillede, lange, prosenkymatiske Celler; derefter fölger udadtil et andet lignende Lag, men af vertikalt rettede Celler, og efter 63 dette et 3:dje Lag af små, parenkymatiske Celler, som hver indesluter en, i Cellulose fast indlejret Krystal. Re¬ sten af Frugtvæggen, der fölger efter dette 3:dje Lag er dannet af flere Parenkymlag af vanlig Bygning. Denne Bygning modsvarer nöje den hos flere Rosaceer af Frk. 01 hers iagttagne Bygning. 3. Herr J. Eriksson: Om periodiciteten uti potatissjukans utbredning inom Sverige 1874— 1883 samt dess förhållande till nederbörden1). Dödsfall. Knut Johan Lönnroth afled i Kalmar d. 4 mars 1884. Han var född i Stockholm d. 8 maj 1826, blef stud. i Upsala 1846, fil. d:r 1854, docent i botanik derstiides 1859 och utnämndes till lektor i Kalmar 1859. Som Thunsk stipendiat besökte han 1857 — 58 universiteten i Helsingfors, Paris och München samt under sommaren 1859 förstnämnde universitet. Bland hans skrifter mär¬ kas: Vexternas Métamorphoser, kort monografisk afhand¬ ling (gradualafh.); i Bot. Not. 1866: Ytterligare om den i Sjöstrands ”Calmar Läns och Ölands Flora” omförmälda Rumex ”gentilis”, samt: Ännu några ord om publikatio¬ nen af växtnamnet ”Rumex gentilis”; ■ — 1867: Om de svenska arterna af slägtet Callitriche; — 1880: Hufvud- formen af Arabis arenosa Scop, funnen i Sverige; — 1883: Cuscuta Epithymum, Murr. Lin. Syst. Veg., en ny växt för Sveriges flora; — i Öfvers. Vet. Akad:s Förh. 1882: Berättelse om en botanisk resa i östra Småland och på Gotland. Ordning och reda utmärkte alla hans förehafvanden ; dessa egenskaper och hans blida väsen hafva förvärfvat honom ett aktadt minne. 2) Utförligare härom meddelas i en uppsats med titel: Om potatissjukan, dess historia och natur samt skyddsmed¬ len deremot. Kgl. Landtbr.-Akad:s Handl. o. Tidskr. 1884: s- 284—290; aftryck: s. 28 — 34. 64 Döde utländske botanister 1884. Den 21 jan. Presidenten Gustav Zeller i Stuttgart. — D. 2 febr. William T. Haines i West Chester, Pa. — D. 4 febr. dr. George Engelmann i St. Louis, Missouri, 75 år. — D. 1 1 febr. prof. emer. John Hutton Balfour i Edinburg, 75 år. — D. 23 apr. d:r J. Sigmund Poetsch i Randegg. — D. 3 maj Alphonse Lavallé i Paris. — D. 18 maj prof. Heinrich Robert Goeppert i Breslau, nära 84 år gammal. — D. 18 maj prof. emer. G. B. Delponte. i Turin — D. 25 maj Ludovico Caldesi i Faenze. — D. 10 jan. d:r Eugen Peter Nicolas Fournier i Paris, 50 år. — D. L3 juli i Stepankowo vid Moskau prof. emer. Alexander Fischer von Waldheim, 81 år. — D. 18 aug. prof. Edmund Fömösvary i Deva. — D. 10 sept. d:r George Bentham, nära 84 år gammal. Professor D. F. Didrichsen i Köpenhamn har på begäran erhållit afsked med pension från den 1 nästkom¬ mande november. Hos Svan ström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas : Grått blompressningspapper format 360x445 mm Pris pr ris 3,50 Hvitt „ o „ 360x445 „ ,, „ „ 10,— Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ „ „ ,, 6,so. ,, ,, hvit ,, ,, 290x465 ,, ,, ,, ,, 9, — Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Innehåll: K. B. J. Forssell, Analytisk öfversigt af Skan¬ dinaviens lafslägten. — Lärda sällskap: W. Wittrock, Om några sällsynta svenska fanerogamers geografiska utbredning. — N. Wille, Bidrag til Algernes physiologiske Anatomi. — E. Warming, Pedi¬ cularis palustris i Vinterstadium; — Ejendommelige Luftrödder af Avicennia; — Geraniacéfrugternes Bygning. — m. m. — Smärre notiser: Döde. — Afsked. — Annonser. Lund, Fr. Beriings Boktryckeri och Stilgjuteri 181|t85. Några anteckningar till floran på Norges syd- vestra och södra kust. Af Svante Murbeck. (Forts. fr. sid. 28.) Sorbus Aucuparia L. x fennica Kalm. — Den för ett tiotal år sedan på Mosterø i Sondhordland funna Sorbus- form, som i Hartm. Skand. Fl. 1879 upptages under namnet Sorbus Aucuparia L. * Meinichii Lindeberg, är utan minsta tvifvel en hybrid af ofvannämnda arter. Den är ej blott till bladform utan äfven till förgrening, fruktens och fodrets beskaffenhet, samtliga delarnes be¬ klädnad o. s. v. en den tydligaste mellanform af dessa och förekommer äfven på de nya lokaler, der jag lyckats anträffa densamma, ständigt i sällskap med dem. Som den vid insamlingstiden redan var afblommad, och jag ej heller på annat sätt haft tillgång till blommande exem¬ plar, kan jag tyvärr om pollenets beskaffenhet ej lemna någon upplysning 1). Fruktens förhållande var dock så mycket mer i ögonen fallande. Från de tydligen en gång mycket rikblommiga inflorescenserna hade nemligen ett betydligt antal frukter affallit outvecklade; af de qvar- sittande hade alltid en stor mängd stannat på olika ut¬ vecklingsstadier, och synbarligen var det en ringa procent, som skulle komma till full mognad. — Utpreglade åter- gångsformer observerades icke, dock märktes någon gång i karaktererna ett närmande åt den ena eller andra stamarten. Som bekant, anse flera förf., att S. fennica Kalm (S. hybrida L.) sjelf är en hybrid, och äfven Focke säger *) Detta hade varit af intresse äfven derföre, att pollenkornen hos S. fennica äro betydligt större än hos S. Aucuparia. Diamet- rarne förhålla sig nemligen som 13 à 14 till 9 à 10. Bot. Notis. 1885. 5 66 i ”Pflanzenmischlinge”, att det är en af de få bastarder, som Linné rätt bedömt. Under sådana förhållanden vore S. Aucup. * Meinichii att betrakta som en återgångsform åt S. Aucup. och dervid särskildt anmärkningsvärd såsom egande en betydligt sämre fruktsättning än den primära hybriden. Att likväl åtminstone den i Skandinavien före¬ kommande S. fennica svårligen kan betraktas som en hybrid, synes framgå af en mängd olika omständigheter och har äfven med bestämdhet framhållits af Fries, Hartm. m. fl. Emellertid är S. fennica utom de Skand. länderna i sin förekomst inskränkt till enstaka, långt från hvar¬ andra liggande punkter och uppgifves dessutom på flera lokaler förekomma i ringa mängd eller i enstaka indivi¬ der, och det förefaller derföre icke omöjligt, att på en eller annan punkt verkliga hybrider — t, ex. mellan S. Aria eller scandica och S. Aucuparia — blifvit förvexlade med den rätta S. fennica, och att härigenom föranledts en efter allt utseende origtig åsigt om denna. Med hänsyn till äldre förf:s kännedom om den här som hybrid tolkade S. Aucup. * Meinichii Lindeb. torde ett yttrande af Linné i Fl. Suec. ed. II. p. 167 ej sakna sitt intresse. Efter .omnämnande af ”Cratœgus (Aria/7 med varieteterna ”ß Aria ” och ”y Cratœgus fennica ” (= S. scandica Fr., S. Aria Crantz och S. fennica Kalm) an¬ för Linné ännu en varietet ô och säger om denna: ”d Cratœgus fennica a D. Kalmio missa, cujus tantum folia sicca vidi, et tantum in Finlandia occurit. Hujus folia omnino Sorbi aucupariæ, foliolis pinnatis et distinctis, sed extima confluunt in unum; subtus tamen uti in no¬ strate tomentosis; adeoque hæc Folia quasi media inter Sorbum” (S. aucup.) ”et Cratægum” (S. fennica) ”sunt, cujusmodi in Suecia numquam vidi”. — På grund af denna beskrifning förefaller det mig mycket sannolikt, att den finska form, som L. här haft i sina händer just är den samma, som sedan ett tiotal år varit känd från Mosterø i Norge. I sjelfva verket har också Sorbus Aucup. X fennica blifvit ehuru först på sista tiden an- 67 träffad i Finland. Enligt Bot. Not. 1881 p. 168 har nem- ligen A. Arrhenius pâ ett möte i Soc. pro Fauna et Flora fenn. d. 13 Maj 1881 förevisat och som nämnde hybrid tolkat Sorbus Aucuparia * Meinichii Lindeb. från Åland. Förutom flerestädes på Mosterø anträffades den af mig på de närbelägna Oterø, Foienø och Spidsø; på Bømmeløen vid Røksund, vid Nøkling samt häremellan och Bjørnevik; på Stordøen flerestädes kring Lervik; vid •• Yalestrand (tvenne träd). Afven på Varaldsøen i Har¬ danger sågs bland klipporna i närheten af Hesten ett enstaka, mindre träd. Rosa pimpinellæfolia L. Søndhordland : I stor yppig- het längs sydvestra kusten af Spidsø. Mellan Bjørnevik och Nøkling på Bømmeløen. Rosa mollissima Fr. x pimpinellæfolia L. (R. involuta Leffler Bot. Not. 1874, i Bl. Norges Fl., i Hartm. Skand. Fl. — R. pimpinellifolio-rubiginosa Scheutz Bot. Not. 1877 [bestämningen af D:r Christ]. — R. pimpinellifolio-mollis- sima Christ Flora 1877). För något mer än ett tiotal år sedan anträffades af Lektor Lindeberg på Mosterø i Bergens stift en ros, som genom sina olikformiga raka taggar, oftast 4-pariga blad o. s. v. visade sig nära beslägtad med R. pimpinellæfolia, på samma gång den likväl i andra hänseenden väsentli¬ gen syntes skilja sig ifrån densamma. Leffler anmälde i Bot. Not. dess förekomst i Skandinavien, beskref den och identifierade densamma med den i Skotland före¬ kommande R. involuta Sm. D:r Christ i Basel, som emel¬ lertid af Lektor Scheutz erhållit exemplar af denna ros, ansåg den deremot vara en hybrid af R. pimpinellæfolia och rubiginosa, och på grund af denna bestämning upp¬ togs den af Scheutz i Öfvers. af Sv. och N. Rosa-arter (Bot. Not. 1877) under benämningen x Rosa pimpinellœ- folio-rubiginosa Christ. Efter förnyad granskning af den norska rosen och efter erhållande af fullständigare mate¬ rial och utförligare upplysningar angående en rosaform från Schweizerjuran, med hvilken den förra blifvit iden- 68 tifierad, ansåg emellertid Christ, att de båda voro att betrakta såsom hybrider snarare mellan R. pimp, och mollissima än mellan R. pimp, och rubiginosa (cfr. Flora 1875, 1877), och sedan Christ i ett enskildt meddelande till lektor Scheutz framhållit detta såsom sin fulla öfver- tygelse, ändrade Scheutz i Bot. Not. 1877 p. IV. namnet på rosen ifrån Mosterøen i öfverensstämmelse med schwei- zer-rhodologens senare åsigt. I den år 1879 utkomna 11 Upl. af Hartm:s Flora uppföres den emellertid af D:r Leffler, liksom förut i Blytts N. Fl., under namnet R. involuta Sm., och efter en träffande beskrifning af det kända materialet tillägges det: ”Den norska formen öfver- ensstämmer mycket väl med fig. och beskrifn. af R. in¬ voluta Sm. i Engl. Bot. och är otvifvelaktigt identisk med denna; intet skäl förefinnes att anse den hybrid”. Det lyckades mig att anträffa denna ros på en ny lokal, nemligen mellan Bjørnevik och Nøkling på Bømmel- øen, i närheten af några hus, som enligt uppgift af be¬ folkningen kallades Veabakkene och hörde under gården Vaage. En hel del buskar förekommo här på en inskränkt plats, och det är på grund af beskaffenheten utaf det här anträffade materialet, jemfordt med hvad som obser¬ verades på Mosterø, som jag tror mig kunna nämna några ord i denna omtvistade fråga. Jag vill då först i korthet granska samt med hvar- andra och med närstående arter jemföra de former, jag varit i tillfälle att göra bekantskap med. Leffler har i Hartm. Skand. Fl. 11 Upl. urskiljt en /. glabrescens , som ”har småbladen n. glatta, fruktskaftens och frukternas glandelhår fina, icke borstlika”, och om hvilken det vi¬ dare heter: ”närmar sig något, men är dock lätt skiljbar från föreg. art” (R. pimpin.). Jag träffade af denna form på Mosterø ett par små buskar, som äfven i andra hän¬ seenden betydligt närmade sig denna sistnämnda. Så t- ex. voro på samtliga årsskotten ett eller annat af de mellersta bladen 5-pariga. Småbladen hade nästan samma rent elliptiska form som hos R. pimp. och voro i kanten 4 69 nästan enkelsågade. Dessutom var det endast med lupens tillhjelp som man på bladens öfre sida i närheten af medelnerven kunde upptäcka ett eller annat hår, och äfven glandler voro mycket sparsamma. Tyvärr sakna¬ des frukt, men det erhållna visar tillräckligt, att denna form kommer mycket nära R. pimpinellæfolia. Bland det öfriga, som tillhör f. glabrescens, påträffades en och an¬ nan buske med nästan fullkomligt nakna fruktskaft och frukter, med korta i spetsen omärkligt dilaterade och på yttersidan nästan glandelfria foderflikar, men i allmänhet är denna form genom dubbelsågade, i kanten och på un¬ dersidan mer eller mindre glandelbärande, genom likale¬ des glandelhåriga fruktskaft, frukter och foderflikar, dessa senares storlek o. s. v. lätt att skilja från R. piminellæf. Ännu mer aflägsnad från denna, bland annat genom på båda sidor tydligt håriga blad, är den form, som beskrif- vits såsom en mera typisk R. involuta. De karakterer, hvarigenom denna skiljer sig från R. pimpin., äro emel¬ lertid alla sådana, att de oafvisligen tyda på R. mollis¬ sima Fr. Jag vill ej genom detaljerade jemförelser söka ådagalägga detta utan hänvisar för sådant ändamål blott till Lefflers beskrifning i Hartmrs Flora och öfvergår i stället till det nya material, som anträffats på Bømmel- øen. Bland detta förbigår jag en form, som fullkomligt öfverensstämmer med den sist omtalade håriga formen från Mosterø. Den ådrog sig först min uppmärksamhet, men var i sjelfva verket mycket sparsam. I närheten förekommo deremot en hel del större buskar, af hvilka särskildt några sedda på litet afstånd liknade en vanlig R. mollissima. Jag vill söka att lemna en beskrifning af denna form, efter som en närmare undersökning genast gaf vid handen, att den utgör ett med de förut omnämnda formerna, men tillika kommer R. mollissima särdeles nära. o Buskar af ända till ett par alnars höjd. Årsskotten väpnade med raka olikstora taggar. De större nästan lika glesa, som hos R. mollissima med ett till 2 tums mellanrum, så att på årsskottens mellersta del ungefär 70 en större tagg kommer på hvarje internodium, under det att på den öfre tredjedelen ett och annat internod. är alldeles oväpnadt. De mindre nålformiga eller borstlika taggarne någorlunda talrika på årsskottens nedre tredje¬ del, på den mellersta sparsamma, på den öfre ofta all¬ deles försvunna. Bladen 3- och 4-pariga med ända till 4 c.m. långa och 3 c.m. breda småblad. Dessa bredt äggrunda mer el. mindre spetsade eller ock mera rundadt ovala, på båda sidor ludna, i kanten utpregladt dubbel- sågade och på undersidan eller åtminstone i sågtändernas spets glandelbärande. De blombärande grenarne jemfö- relsevis temligen långa och sparsamma. Blommorna myc¬ ket ofta ett par tillsamman. Foderflikarne upprätta, ej synnerligen långa och sällan flikade men på utsidan starkt glandelhåriga. Fruktskaften och frukterna starkt glan- delborstiga. — Frånsedt den olikartade beväpningen och de ofta 4-pariga bladen i hög grad öfverensstämmande med den i omedelbar närhet förekommande B. mollissima. Genom talrika öfvergångar är emellertid den nu be- skrifna formen på det närmaste förbunden med den bär- o städes först anträffade. A andra sidan bilda formerna på Mosterøen en serie från denna sistnämnda till sådana, som komma bardt nära R. pimpinellæfolia. Af skäl, som jag nedan vill söka framhålla, är dock serien härstädes ej i hvarje särskildt hänseende fullt så tydlig. Hvad som är att hänföra till B. involuta LeffL, är således en mängd delvis bvarandra mycket olika former. Att en art på tvenne enstaka lokaler, långt skilda från dess öfriga förmodade1) utbredningsområde, och på hvilka den ingalunda uppträder i större mängd, skulle rent af vara upplöst i en mängd sådana former, under det att den öfriga Rosa-floran i trakten och särskildt de arter, som stå ifrågavarande närmast, ingalunda visa någon större benägenhet för variation, vore ju visst icke otänk- *) Om identiteten med den skotska B. involuta Sm. ett par ord nedan. 71 bart, i synnerhet om arten annorstädes verkligen egde en större utbredning och törhända äfven en motsvarande formrikedom. I och för sig vore detta endast ett något oväntadt förhållande. Men då tillika de ofta nämnda formerna ej så att säga utstråla i flera olika rigtningar från ett mera slutet helt utan i stället alla tillhöra en fortlöpande serie, som på det tydligaste med hvarandra förbinder tvenne väl skilda arter, hvilka dessutom stän¬ digt förekomma i deras närmaste grannskap, då finnas, synes det mig, åtskilliga omständigheter, som tala för, att dessa former äro af hybrid natur. Af vigt blir det emellertid då att utröna, huruvida de äfven i öfrigt besitta sådana egenskaper, som äro sär- skildt utmärkande för hybrider. För undersökning af frömjölets beskaffenhet har jag ej haft att tillgå annat material än några expl., som af Rob. Hartman sommaren 1877 hemförts från Mosterø. De tillhöra den förut om¬ nämnda håriga formen och visa tillräckligt, hurusom pollenet åtminstone hos denna är i högsta grad ojemnt och att minst 80 % är fullkomligt odugligt. Af R. pim- pinellæf. och R. molliss. har jag för en liknande under¬ sökning ej haft tillgång till fullt lämpligt material. An¬ gående den förra säger dock Focke i ”Pflanzenmischlinge”, att den har ”ausschliesslich wohlgebildete Pollenkorner”. Med R. molliss. är möjligen detta icke fallet, dock kan man väl nästan med säkerhet antaga, att proc. af dåligt pollen ej uppnår ofvan angifna siffra. — Den som till- äfventyrs under sensommaren gjort insamling af R. in¬ voluta på Mosterø, har säkerligen ej kunnat undgå att lägga märke till, huru som det vid denna tidpunkt är ganska svårt att erhålla fullständiga herbarie-exemplar. Största delen af nyponen äro nemligen redan då affallna i omoget tillstånd, och af de öfriga äro många af sådan beskaffenhet, att de vid exemplarens senare behandling dela ett liknande öde. Ännu mer i ögonen fallande var dock detta förhållande på Bømmeløen. Här voro nemligen buskarne betydligt mera frodiga och hade påtagligen ) 72 blommat rikt. En stor mängd förtorkade nypon lågo nedfallna på marken eller sutto i samma tillstånd qvar på grenarne, och af den lilla återstod, som skulle komma till full utveckling, egde många blott ett ringa antal karpeller utbildade. R. mollissima har ju ganska väl utbildade frukter, och R. pimpinellæfolia var i dessa trak¬ ter särdeles rikt fruktbärande. Den sålunda i hög grad förringade produktionen så¬ väl af normalt pollen som af dugligt frö, i förening med de förut anförda omständigheterna, såsom förekomsten på tvenne enstaka lokaler i sällskap med R. pimpinellæ¬ folia och R. mollissima, samtliga formernas karakterer och det förhållande, hvari de stå till hvarandra och till dessa arter, allt detta utgör för den åsigten, att den norska R. involuta är en hybrid af R. pimpinellæfolia och R. mollissima, ett lika fullständigt bevis som dem man i bästa fall kan anföra för spontana hybrider öfver huf- vud. Också tror jag knappast, att dess hybriditet skulle blifvit förnekad, om man varit bekant med de former, som verkligen finnas, framför allt om man varit i tillfälle att iakttaga dem i naturen. Det nämndes ofvan, att de på Mosterølokalen repre¬ senterade formerna ej bilda en i alla hänseenden fullt så tydlig serie som de, hvilka finnas på Bømmeløen, och jag vill med ett par ord beröra några i sammanhang härmed stående förhållanden. Som bekant, är det ett utmärkande drag hos hybrider, att deras karakterer ut¬ göra en sammansmältning af båda stamarternas, och detta så, att en intermediär form i hvarje särskild t hänseende är nästan ett mellanting af dessa, och att, om en form närmar sig en af dem, detta då gäller samtliga karakte- rerna. Rätt ofta händer det dock tillika, att en hybrid form i vissa hänseenden mera närmar sig den ena, i öf- riga deremot mera den andra stamarten, eller att åtmin¬ stone i en formserie en eller annan karakter, som utmär¬ ker den ena stamarten, kan bibehålla sig starkare ut- preglad, än man på grund af de resp. formernas ställning 73 i serien skulle kunnat vänta. På samma gång den sena- res tydlighet härigenom förminskas, ökas deremot ofta rikedomen på former. Ett par exempel hemtade från det föreliggande materialet torde ej sakna sitt intresse. Den form, som af alla först omnämndes såsom kom¬ mande R. pimp. särdeles nära, öfverensstämmer till be- väpningen snarast med de på Bømmeløen iakttagna for¬ merna, hvilka såsom nämndt hafva en helt annan ställ¬ ning i serien. De glabrescenta formerna på Mosterø komma inga¬ lunda alltid så nära R. pimp., som man på grund af denna egenskap skulle kunna tro. Bladen äro nemligen ofta utpregladt dubbelsågade samt i kanten och på un¬ dersidan glandelbärande, och foderflikarne äro ofta syn¬ nerligen afvikande från dem hos nämnda art. Med hänsyn till fodrets beskaffenhet torde dock samtliga formerna förtjena jemföras med hvarandra och med stamarterna. Hos R. pimp. äro foderflikarne endast af kronans halfva längd och fullkomligt hela, på utsidan alldeles glatta, på insidan klädda med ett glest, spindel- väfsartadt ludd. Hos R. mollis, deremot äro de betydligt längre, oftast mer eller mindre flikiga med stundom stora bladlika flikar, på utsidan glandelhåriga eller glandel- borstiga, på insidan och nästan alltid äfven på utsidans kanter klädda med ett tätt filtludd. De former af hybri¬ den, som finnas på Bømmeløen, närma sig, såsom ofta blifvit nämndt, i allmänhet mera R. mollissima. I ett hänseende röjer sig äfven i fodrets beskaffenhet ett starkt inflytande af denna. Foderflikarne äro nemligen på ut¬ sidan starkt glandelborstiga. Men för öfrigt äro de särdeles korta, nästan alltid hela, och på deras insida träffar man den för R. pimp. karakteristiska spindelväfs- hårigheten, något uppblandad likväl med ett glest filt- artadt ludd. Formerna på Mosterøen, som dels äro mera intermediärt stående dels närma sig R. pimp., hafva det oaktadt i allmänhet betydligt längre foderflikar, hvilka 9 74 dessutom ofta äro inskurna, och de exemplar, hos hvilka jag sett det mest bladlika fodret, tillhöra f. glabrescens. Dessutom har jag ständigt hos Mosterøformerna iakttagit ett tydligt filtludd på foderflikarnes insida och ganska ofta äfven på utsidans kanter. Fördelningen af olika former på de tvenne punkter, der R. moll. x pimp. blifvit iakttagen, hvarigenom, jemte intermediära former, på Bømmeløen endast återgångs- former åt R. molliss., på Mosterøen *endast sådana åt R. pimpinellæf. synas förekomma, torde för den först¬ nämnda lokalens vidkommande möjligen kunna bero derpå, att R. pimpinellæfolia härstädes saknas och åtminstone af mig observerades först på ett afstånd af 1 à 200 m. Derigenom att R. mollissima finnes i omedelbara närheten, hafva deremot stora utsigter funnits för de ursprungligen bildade, intermediära formernas befruktning af denna senare. Förhållandet på Mosterø låter deremot icke på liknande sätt förklaras, då på denna lokal båda stamar¬ terna äro representerade. Med den uppfattningen att ofvan afhandlade former äro att betrakta som hybrider af R. mollissima och R. pimpinellæfolia reduceras frågan om deras identitet med R. involuta Sm. tydligen derhän, huruvida äfven denna är en hybrid af nämnda arter, en sak, som jag i ingen mån tilltrott mig att endast på grund af beskrifningar och afbildningar kunna afgöra. R. canina L. — På några ställen å vestra kusten observerades en Rosa-form, som föreföll främmande genom sina raka, ganska talrika och ofta nålformiga eller borst¬ lika taggar och dubbelsågade blad. Lektor Scheutz har benäget om densamma meddelat, att det är en form af R. canina, analog med R. senticosa Ach. och anmärk¬ ningsvärd såsom afvikande från denna genom dubbelså¬ gade blad samt möjligen något svagare beväpning. Iakttogs på Oterø pr Stordøen; vid Valestrand samt på ett par ställen på Varaldsøen i Hardangerfjorden. / 75 Agrimonia Eupatoria L. — Søndhordland: Mosterhavn på Mosterø (på kalk). Agrimonia odorata Mill. — Skaatø pr Kragerø; Bar¬ bodalen vid Arendal. Rubus suberectus Ands. * fissus Lindi. — Mandal. _ « Lister: mellan Sunde och Fjælestad. R. thyrsoideus Wimm. — Osterskilen vid Grimstad. Arendal: Langesæv. R. confinis Lindeb. — Anträffades sparsamt vid Grim¬ stad. — Är ny för Norges flora. R. villicaulis Koehler. — Søndhordland: Oterø; Foi- enø; Spidsø; Lervik på Stordøen. var. alienus nov. var. — Blad mindre, i kanten mera tätt, fint och regelbundet sågade med ständigt framåt- rigtade sågtänder, de blombärande grenarnes blad ej så ofta 5-fingrade, de enkla bredare, n. rundade eller de öfversta aflånga. Blomställningar ytterst rikblommiga. Blommor mindre; ståndare äfven i yngre blommor kortare än pistillerna, jemte dessa senare hos de iakttagna exem¬ plaren mycket ofta sterila. — Af en prydlig och särdeles i ögonen fallande habitus. Anträffades vid Lervik på Stordøen i Søndhordland, i sällskap med hufvudformen. (Bestämningarne af Rubusformerna granskade af Prof. F. Areschoug.) Potentilla minor Gil. — Jæderen: Ogne. Geum japonicum Thunb. — Med denna art öfverens- stämmer närmast enligt Scheutz: ”Prodromus Monogra- phiæ Georum” en Geum, som anträffades i närheten af Mandal, */4 mil N. om staden vid högra elfbrädden strax nedom Ormestadbäckens utflöde. Den afviker emellertid från beskrifningen 1. c. p. 31 genom äfven nedtill bladig stjelk samt derigenom, att fruktfästet är långsträckt cylindriskt — ända till 10 m.m. långt — och försedt dels med ett kort och fint ludd dels med sparsamma, längre och gröfre hår. 76 Förekom i några få, men ytterst rikhaltiga och kraf¬ tiga stånd och är väl antagligen införd, om ock lokalens beskaffenhet ej syntes gifva skäl för ett sådant antagande. Dess egentliga utbredningsområde är enligt Scheutz NO. Asien och N. Amerika. I Europa har den blifvit iakt¬ tagen vid Petersburg samt upprepade gånger i trakten deromkring, såsom vid Pargola; dessutom vid Viborg i Finland (Jfr. Ruprecht Fl. Ingrica I. p. 308), men har på dessa punkter ständigt visat sig tillfällig. Lathyrus maritimus (L.) Bigel v. acutifolius Bab. — Hvad som af L. maritimus förekommer i sydvestra Norge, såväl på Lister som på Jsederen, torde vara att hänföra till denna varietet. Vid Quiljo på Lister närmade sig dock en del exemplar åt hufvudformen. — Anträffades utom på de tvenne förut kända lokalerna sparsamt på sanden vid Bru (Jæderen). Ervum tetraspermum L. — Mandai (på ballast). Coronilla Emerus L. — Kragerø: Taatø. Lotus tenuifolia (L.) Reich. — Mandal. Är ny för Norges flora. Som den emellertid förekom i närheten af ballastplats, är det möjligt, att den blifvit införd. Melilotus officinalis (L.) Willd. — Kragerø: Øen. Grimstad (ballast). M. arvensis Wallr. — Kragerø: Tallakshavn. Grim¬ stad (ballast). Gravdal pr Bergen. — Förgäfves söktes på sistnämnda ställe efter den härstädes en gång anträf¬ fade M. parviflora Desf. M. alba Desv. — Gravdal pr Bergen. Trifolium micranthum Yiv. — Sparsamt på gräsbe¬ vuxna ställen bland strandklipporna vester invid Christian¬ sand. — Om denna arts förekomst på den skandinavi¬ ska halfön eger man visserligen flera uppgifter, hvilka dock dels synas härröra af den rådande osäkerheten inom nomenklaturen, dels af andra skäl förefalla mindre till¬ förlitliga. Så t. ex. upptager Linné i Fl. Suec. ed. II. under namnet T. filiforme en art, som att döma af beskrifningen 77 och det lemnade citatet snarast vore att identifiera med ifrågavarande art. Om dess förekomst säger L. : ”Habitat in Scania passim, locis apricis”. Att emellertid T. mi- cranthum Viv. ej i Skåne har en sådan utbredning, som L. med ordet ”passim” vanligen förstår, är ganska säkert, och då det vid beskrifningen tillika hänvisas till ”Skånska resan” p. 242, der det heter: ”Trifolium lupulinum pe¬ renne Fl. 618” (Fl. Suec. ed. 1.) ”var allmän öfver hela slätten”, synes man redan häral kunna sluta till, att den T. filiforme, som L. omnämner ifrån Skåne, oaktadt be¬ skrifningen icke är att hänföra till T. micranthum Viv. En annan uppgift om ifrågavarande arts förekomst särskildt i Skåne förefinnes i Lilja: Skånes Flora 1870. Jemte T. minus Sm. upptages och karakteriseras nemligen här tydligt T. micranthum Vivian., och om utbredningen af denna senare säges det : ”Strandängar, här och der på kusten, trol. sparsamt”. Som emellertid, emot hvad annars är fallet i nämnda arbete, inga speciella lokaler anföras, och arten hvarken sedermera blifvit anträffad (upptages t. ex. icke i F. Aresch. Skånes Flora 1881) eller funnits i herbarier, som för sådant ändamål genomletats, torde väl* denna uppgift af Lilja få anses beroende på misstag af ett eller annat slag. I Hartm. Skand. Fl. ed. XI. 1879 upptagas af gul¬ blommiga klöfverarter T. agrarium L., T. procumbens L. och T. filiforme L. Om den sistnämnda heter det bland annat: ”Uppträder, trol. blott i följd af olika lokalinfly¬ telser, under 2 former, som ofta upptagas såsom skilda arter; den ena större, med bredare, omv. äggrunda små¬ blad, rikare blomhufvud och kortare skaftade blr: T. minus Sm. T. filiforme var. multiflora Fr. H. N. f. 9; den andra mindre och spädare, med mer vigglika småblad, 3 — 6-blommiga hufvud och något längre skaftade blr: T. filiforme Sm. H. N. f. 2 .” Dessutom hänvisas till tab. 1707 och 2784 i Fl. D. Eftersom nu T. filiforme Sm. är identisk med T. micranthum Viv., och äfven tab. 2784 i Fl. D. föreställer sistnämnda art, skulle man kunna tro, 78 att T. micranthum ingalunda vore sällsynt inom södra delen af den skand. halfön. Deraf åter, att Hartm., så¬ som af ofvanstående citat synes, med nämnda T. filiforme Sm. identifierar expl. i H. N f. 2, hvilka endast utgöras af späda och fåblommiga former af T. minus Sm., fram¬ går dock tydligt, att Hartm. med sådana former förblan¬ dat den utan fråga sjelfständiga arten T. micranthum Yiv. Då T. micranthum sålunda sannolikt är ny för Skan¬ dinavien, lemnas härmed en kort beskrifning efter insam¬ lade exemplar. Mycket späd, från roten grenad i 5 — 12 c.m. långa, ofta nedliggande stjelkar, stipler aflånga, bredast vid midten, småblad omvändt äggrunda eller oftare vigglika, något rynkigt nerviga, i spetsen tandade, tvära eller nå¬ got urnupna, mellersta småbladet oskaftadt, allmänna blomskaften nästan hårfina, mer eller mindre böjda, 2 — 4-blommiga, stundom 1 -blommiga, blommor på tydliga, ofta temligen långa skaft, kronan mycket liten, ljust gul, snart mycket blek, seglet ostrimmadt. I Danmark är denna art enligt Lange anträffad på några få punkter, såsom på Lolland och Jylland. Dess utbredningsområde för öfrigt är enl. Nyman Consp. Fl. Eur.: England, Skotland, Belgien, Y. och S. Frankrike, Portugal, Spanien, Italien, Turk.-grekiska halfön o. s. v. Yid Christiansand skulle man tydligen kunna tänka sig att den blifvit införd, men å andra sidan ger dess öfriga utbredning vid handen, att man ingenstädes i Skandinavien med större skäl kan vänta sig denna art förekomma än just i dessa trakter, der vestra och södra Europas kustflora redan förut eger ett icke ringa antal representanter. Oaktadt den åsigten förefaller mig rigtigast, som särskildt Nyman uttalat i Consp. Fl. Eur., nemligen att Linné med sin i Spec. Plant, (icke Fl. Suec.) beskrifna T. filiforme till stor eller största delen afsett ifrågava¬ rande art, och att således detta namn lämpligen bör an¬ vändas å densamma, har jag dock i ett sammanhang som 79 detta af flera skäl föredragit en benämning, som är fullt oomtvistad. Rumex domesticus Hartm. x obtusifolius L. (R. con¬ spersus Hartm.) — Ar temligen allmän såväl på södra som på vestra kusten. Anträffades vid Kragerø på Øen; flerestädes i och kring Arendal; på flera ställen vid Grimstad; ymnig vid Farsund; på Jæderen äfven i södra delen; vid Haugesund; i Søndhordland på Mosterø, Ler¬ vik på Stordøen, Einingevik på Tysnæsøen; Gravdal pr Bergen samt på flera andra ställen kring sistnämnda stad. R. crispus L. var. microcarpus (Bryhn). — Den af Bryhn *) såsom särskild art uppstälda R. microcarpus är påtagligen endast en varietet eller kanske snarare en egendomligt utbildad form af R. crispus. Såväl dess öfverensstämmelse med denna, när man frånser kalkbla¬ dens beskaffenhet, som förekomsten af talrika öfvergångs- former bevisa detta. Med hänsyn till beskrifningen torde böra anmärkas, att de inre kalkbladen icke äro, såsom Bryhn uttrycker det, till skilnad från R. crispus alla försedda med gryn * 2) ; tvärtom saknas sådana hos utpreglade former helt och hållet. Dessutom äro de inre kalkbladen icke spetsiga, utan afrundade eller oftast mycket tvärt af huggna, hvar- vid till och med deras bredd kan öfverträffa längden* Vidare är frukten gent emot hvad namnet och beskrif¬ ningen angifva fullt lika stor som hos R. crispus 3). Från sistnämnde art afviker den såsom nämndt ute¬ slutande genom fruktkalkens beskaffenhet. De inre kalk¬ bladen äro sålunda synnerligen små, oftast så korta, att en stor del af frukten sitter alldeles naken, i spetsen M N. Bryhn: Bidrag til Jæderens Flora. Nyt Mag. f. Naturv. 1876 p. 290 (46). 2) Hade så varit fallet, hade häri tydligen rådt öfverensstäm¬ melse med R. crispus. 3) A. Blytt har också i N. Fl. i några af ofvannämnda fall ändrat Bryhns beskrifning i öfverensstämmelse med rätta förhål¬ landet. 80 rundade eller tvärhuggna, glänsande glatta, af betydlig konsistens samt med upphöjd, men smal och icke till ett broskartadt gryn utvecklad medelnerv. En följd af deras litenhet är, att de yttre kalkbladen äfven mot fruktmog¬ naden blifva nedåt rigtade, då de deremot hos R. crispus, efter hand som de yttre tillväxa, af dessa trängas i rigt- ningen utåt och uppåt. Anträffades i riklig mängd bland strandklipporna mellan Hellestø och Vigdelsnæs på Jæderen. Öfvergångar åt hufvudformen förekommo såväl här som vid Viste viken. • • Afven på Lister förmärktes hos R. crispus, då den före¬ kom ute bland strandklipporna, stundom ett närmande åt ifrågavarande form, hvarvid i första hand grynen syntes försvinna, och ungefär samtidigt härmed eller nå¬ got senare aftogo kalkbladen i storlek. R. crispus L. x domesticus Hartm. (R. crispus L. * propinquus J. E. Aresch.) — Ej förut angifven för Norge, men är inom det område, jag berest, ingalunda sällsynt, och torde i allmänhet förefinnas i trakter, der båda stamarterna förekomma. Uppträder mestadels på odlade ställen och helst invid städer och gårdar, men anträffa¬ des äfven på mindre gynnsamma lokaler. Längre i O. än vid Mandai och längre i N. än vid Lervik på Stord- øen såg jag den icke, men O. och N. om dessa punkter ^föreföll R. crispus att vara temligen sällsynt. (För Chri- stiansandstrakten kan jag dock ej meddela några be¬ stämda uppgifter, då jag lemnade denna redan de första dagarne i Juli.) Iakttogs på sydkusten vid Mandal; Farsund samt häremellan och Mosvold. På Jæderen vid Ogne i mängd vid gården samt i ovanligt kraftiga exemplar på half- bunden, starkt kalkhaltig flygsand ; Sirevaag i åkerlappar bland strandklipporna; bland husen vid Orre kyrka samt vid Vik S. derom; på strandklippor vid Hellestø (glim¬ merskiffer); i åkrar vid Vigdelsnæs; mellan Sandnæs och Hane; vid Tananger fiskläge samt bland strandklippor deremellan och Tananger kyrka; på storstenig hafsstrand 81 vid Hogstad vid Viste viken. 1 Søndhordland vid Moster- havn och annorstädes på Mosterø; Foienø; Nøkling på Bømmeløen; Valestrand; Lervik på Stordøen. — Ständigt i sällskap med eller i närheten af båda stamarterna. R. crispus L. x obtusifolius L. (R. acutus h.) — Lika¬ ledes ny för Norges flora men, som det föreföll, mera sällsynt än föreg. Anträifades sålunda endast vid Far¬ sund; Sandnæs; Haugesund. R. obtusifolius L. ß divaricatus Fr. — Bergen: Fred- riksberg ; Kragerø. — Exemplaren från dessa lokaler tillhöra den i Sverige vanliga, från hufvudarten föga skilda formen. Den för Barbodalen vid Arendal uppgifna är deremot genom sina ovanligt stora inre kalkblad, dessas långa tänder, blommornas långa och fina skaft o. s. v. synnerligen utmärkt. Denna senare form hybri- diserade på nämnda ställe med B . domesticus Hartm. Chenopodium murale L. — Mandal på Malmø. Ch. polyspermum L. — Kragerø: Skaatø. Callitriche stagnalis Scop. — Mandal. Jæderen: Ogne samt mångenstädes i trakten kring Sandnæs; Ro tø utan¬ för Jæderen. Haugesund. v. serpyllifolia Lönnr. — Mandal. C. hamulata Kütz. — Christiansand vid färjstället öfver elfven. Jæderen: Tananger samt på Rotø här¬ utanför. Gymnadenia conopsea R. Br. ß densiflora (Wg.). — Jæderen: Ogne, på kalkhaltig flygsand. Luzula maxima DC. f. congesta (Lej.) Fr. — Mandal; Farsund: Selegrod. Scirpus setaceus L. — Synes vara temligen allmän öfver syd vestra kusten. Utom på förut kända lokaler träffades den af mig på Jæderen vid Ogne; mellan Ogne och Bru; Wigrestad. Søndhordland: Bjørnevik på Bøm¬ meløen; i mängd på Foienø; flerestädes vid Valestrand. S. parvulus Roem. & Sch. — Återfanns vid Ogne och Nærland på Jæderen. På båda lokalerna mycket späd och derjemte steril. Vid Ogne var den visserligen ax- Bot. Notis. 1885. 6 82 bärande, men till följd af parasitsvamp var blomställnin¬ gen helt och hållet förkrympt. Eleocharis acicularis (L.) R. Br. — Lister: Næsheim Vand. Jæderen: Horpestad Vand strax N. om Erie. Carex binervis J. E. Sm. — Bergen mellan Fløifjel- det och Blaamanden. C. incurva Lightf. — Jæderen: Ogne. C. vulpina L. — Anträffades jemte v. nemorosa (Rebent.) bland strandklipporna mellan Hellestø och Vigdelsnæs på Jæderen. C. divulsa Good. — Har af Andersson (Skand. Cyper.) och efter honom i äldre upplagor af Hartm. Skand. FL varit uppgifven för sydliga Norge. M. Blytt bestrider emellertid i N. Fl. rigtigheten i denna uppgift, och i senaste uppl. af Hartm. finnes, troligen på grund häraf, intet anfördt om denna arts förekomst i Norge. Jag anträffade emellertid såväl vid Christiansand som vid Mandai former, hvilka fullt öfverensstämma med dem, som af både skand. och utländska förf. allmänt hänföras till denna art. Under C. virens Lam. synes Bl., att döma af beskrif. ningen 1. c. p. 191, innefatta såväl C. divulsa-former som öfvergångar åt C. muricata. Hordeum murinum L. — Grimstad: Biodden. Lolium multiflorum Lam. — Mandal (på ballast?). Ej angifven för Norge. Avena intermedia Lindgr. — Jæderen: Viste viken. Corynephorus canescens (L.) PB. — Denna art, hvil¬ ken (liksom foreg.) först under de senaste åren blifvit anträffad i Norge, synes sprida sig på de ställen der kusten är låg och sandig. På Lister såg jag densamma således så långt åt V., som jag var, nemligen vid Tjørve havn, och antagligt synes det mig, att den fortsätter ända till Gunnarshaug. Anträffades äfven på vestkusten, neml. på flygsanden vid Nærland på Jæderen, ehuru blott i en större tufva. 83 Aira flexuosa L. * setacea Huds. — Jæderen: Nærbø; mellan Hogstad och Sole. Alopecurus agrestis L. — I Norge anträffad på några få punkter vid Christianiafjorden, fans af mig vid Man¬ dai. Troligen tillfällig såsom på de flesta ställen i Skandinavien. Asplénium Adianthum nigrum L. — Föreföll att vara temligen spridd inom glimmerskifferområdet på SV. kusten. Nya lokaler: Rotø utanför Jæderen, Søndhordland : Rök¬ sund och Bjørnevik på Bømmeløen; Foienø; Spidsø; Va- lestrand. A. viride Huds. — Søndhordland: Einingevik på Tysnæsøen. Struthiopteris germanica Willd. — Barbodalen vid Arendal. Hymenophyllum unilaterale Bory. — I största mängd på ett klipparti vid Einingevik på Tysnæsøen. Equisetum fluviatile L. ß limosum (L.) — Af denna träffades på flygsand vid Sele Vand på Jæderen en afvikande form: Rotstocken mycket starkt grenig, stjel- karne uppstigande eller stundom nästan nedliggande, knappast fotshöga, blott */2 tjocka som vanligt, ofta ända upp mot midten försedda med periferiska håligheter, slidor något mindre tilltryckta med 8 — 14 tänder. En form, som påtagligen uppkommit derigenom, att den ursprungliga lokalen torrlagts af den påträn¬ gande flygsanden. Fontinalis longifolia nov. sp. Auctore C. Jensen. Gracilis, viridis et flavoviridis, elongata, mollis, rubri- caulis, ramulis brevibus, patulis, subremotis. Folia laxe 84 imbricata vel erecto-patentia, mollia, carinata, annosiora bifida, ovato-lanceolata, sensim longe acuminata, integra vel ad apicem lenissime serrulata, decurrentia, cellulis flexuoso-linearibus, apicalibus brevioribus, angulorum multo majoribus, rectangulis. Folia ramulorum angusti¬ ora. Flores et fructus ignoti. Island : Helgå, 25/7 1884 leg. A. Fedder sen. Fin, 10 — 15 cm. lang, grön og gulgrön, törret noget glinsende, stærkt grenet fra Grunden. Stænglerne lange, blöde og spidse, med mere eller mindre fjærnt stillede, stærkt ofte vandret udspærrede, korte og spidse Smaa- grene. Stængelen forneden mörkröd til næsten sortglin- sende og uden Blade, men med tætte Bundter af Rodtraa- de ved Grunden af Grenene, i yngre Tilstand lysere röd* Bladene löst taglagte eller opret-aabne, utydelig treradede, kjölede og, med Undtagelse af de yngste, spaltede eller let spaltelige i 2 oftest uligestore Dele, idet Spaltningen fölger Kjölen fra Basis, men foroven oftest forlader Bla¬ dets Midtlinie; fra indsnævret, halvt omfattende Basis forlænget æglance tformede (5 — 6 mm.' lange og 2 — 2 1/2 mm. brede), smalspidsede, flad- og helrandede eller med faa smaa Tænder i den yderste Spids; Basis smukt gul¬ brun, med langt nedlöbende Bladvinger af temmelig store (0,o5— 0,io mm. lange og 0,o3— 0,o5 mm. brede), brunlige eller gulige rectangulære Celler. Bladceller bugtet linie¬ formede (0,o7 — 0,i5 mm. lange og 0,oi mm. brede), i Spid¬ sen af Bladet kortere (0,o3 — 0,o5 mm.). Smaagrenenes Blade smallere. Nærmest beslægtet med Fontinalis gracilis Lindb., men adskiller sig ved de lange, blöde Blade, med smal¬ lere, mere tyndvæggede Celler og ved de udspærrede, korte og smalbladede Smaagrene. 85 Anteckningar angående Rubus-floran i nordvestra Skåne, på Hallandsås och i södra Halland. Af L. M. Neuman. Sommaren 1883, då jag besökte södra Halland, Hal¬ landsås och nordvestra Skåne, erbjöds mig tillfälle att dels på förut kända, dels på nya lokaler göra iakttagel¬ ser öfver våra Bubus- arter. Mina rön i detta hänseende äro icke omnämnda i ”Bidrag till kännedomen af Floran på Sveriges sydvestkust” — hvilket arbete innehåller resans öfriga resultat — utan meddelas i föl¬ jande anteckningar. Rubus idæus L. f. denudata *) Müll. — Skåne, Margretetorp vid foten af Hallandsås. R. plicatus Whe. — Den 1. c. omnämnde formen med fårade turioner finnes på skånska sidan af Hallandsås vid Yestra-sjön nära Svartebäcken. Hufvudformen är all¬ män inom hela området med undantag af söderhalländska kuststräckan. R. suberectus Ands. — förekommer här och der på Hallandsås; i södra Halland har jag anmärkt den på föl¬ jande lokaler: Vallen, Smedjeåns stränder, Skottorps furu¬ plantering, Värestorp, Ysby, Laholm vid Lagan, Åmot, Öringe och Stjernarp; i Skåne vid södra Arhult, Svarte¬ bäcken och Lärksjön. Laholmsformen synes närma sig B. fissus Lindi. R. nitidus W. & N. — Hallandsås, nära Rosenhult; funnen af Studerande B. Lidforss sommaren 1883. Ex¬ emplaren, hvilka benäget visades mig, öfverensstämma fullkomligt med Tranekärrsformen.* i 2) *) Se L. M. Neuman: En botanisk resa till Hallands Väderö etc. i Öfversigt af Kongl. Vetenskapsakademiens förhandlingar år 1883. n:o 8, pag. 64. 2) Se L. M. Neuman: ”Studier öfver Skånes och Hallands Flora”, Bot. Not. 1882—1883. % 86 R. Lindebergii P. J. Müll. — På Hallandsås iakttogs denna art vid Klintehallar, mellan Boarp och Svenstorp (ymnig) och vid Hallandsvägen på något afstånd från Margretetorp ; söder om Hallandsås vid Svartebäck, vid vä¬ gen mellan Rössjöholm och Trollehallar samt vid Yiarp. F. parvifolia *). — Boarp och Svenstorp i stor mängd. R. Lindeber gii har på Sveriges vestkust en ganska an¬ märkningsvärd utbredning. Ingalunda sällsynt i Bohus¬ län och norra Halland, saknas den helt och hållet mellan Falkenberg 1 2) och Hallandsås, d. v. s. på en sträcka af 8 mils längd. På Hallandsås synes den hufvudsakligen fqrekomma på den långsamt sluttande södra sidan, under det att den på norra sluttningen är inskränkt till området från Båstad till Kattvik och på sjelfva åsen endast växer på ett par ställen, belägna nära landsvägarne från Vallen till Rössjöholm och från östra Karup till Margretetorp. Då man vet 3), att de från norr framskridande, af krit- fragmenter beledsagade qvartära 1er- och grusmassor, hvilka nu bilda södra sluttningen af Hallandsås ej kunnat öfverstiga ”åsen” på andra ställen än genom de sprick¬ dalar, der landsvägarne nu gå och då dylikt grus och lera äfven följt åsen vesterut från Båstad mot Kattvik för att härifrån taga vägen till Torekov, då vidare R. Lindebergii synes uteslutande förekomma på dessa ställen, men ej på den af qvartära aflagringar nästan oberörda högplatån, torde man med stor sannolikhet kunna påstå, att denna art invandrat till Hallandsås efter istiden. Att R. Lindebergii icke träffas på låglandet norr om 1) Se L. M. Neuman: En botanisk resa till Hallands Väderö etc. i Öfversigt af Kongl. Vetenskapsakademiens förhandlingar år 1883. n:o 8, pag. 64. 2) Då jag endast flygtigt studerat floran mellan Falkenberg och Varberg, vågar jag icke afgifva något bestämdt omdöme om för¬ hållandet i denna del af landskapet, ehuru jag tror detsamma vara rådande, som mellan Hallandsås och Falkenberg. *) Se D. Hummel: ”Öfversigt af de geologiska förhållandena vid Hallandsås” i Öfversigt af K. V. A:s förhandlingar 1871, n-.o 5. 87 Hallandsås, beror derpå, att största delen af söderhal¬ ländska kuststräckan efter istiden och således antagligen äfven vid tiden för nämnde arts invandring varit sänkt under vatten. R. villicaulis (Koehler) Focke — Till de i ofvan cite¬ rade afhandling *) upptagna formerna a umbrosa , ß simi- lata, y pseudo- Sprengelii och å insularis må läggas ännu en, nemligen f. vulnerans nov. form. — turi on taggar täta, de flesta lutande och något krökta; blomknoppar bärande i filtluddet dolda glandler, hvilka under¬ stundom äro förlängda till glandelhår. • • Ar den störste och starkast beväpnade af Sveriges villicaulis- former. De primära turionerna, som bilda mer än manshöga bågar, hafva uddbladen, om man bortser från den oftast något hjertlika basen och den tvärt fram¬ trädande spetsen, nästan cirkelrunda (diameter 8 — 9 c. m.), de sekundära (grenar från de förra) deremot hafva sina uddblad bredt ovala ; de nedersta småbladen — alla turionblad äro 5-fingrade — hafva ovanligt långa skaft (circa 5 m.m.). Alla blad, såväl turionernas som blomskottens äro på undre sidan föga håriga och derför rent gröna (hos skuggformen) eller ytterst svagt grå¬ gröna (solformen), på öfre sidan mörkgröna. De utbil¬ dade blomskotten äro i medeltal 0,75 m. höga. Blomställ¬ ningen är sammansatt, på de svagare skotten klaselik med fåblommiga grenar från de mellersta och öfre, men inga från de nedre nodi; på de kraftigare blomskotten deremot utgå rikblommiga sekundära, i sin ordning åter förgrenade blomställningar, från nästan alla bladvecken. Det öfversta 3-fingrade bladet i den primära blomställ¬ ningen har i regeln ovalt, endast undantagsvis (på sva¬ gare blomskott) omvändt äggrundt-vigglikt uddblad. Blomskottens taggar starka, oftast lutande, de öfversta 9 Öfversigt af K. V. A:s förhandlingar år 1883. 88 vanligen raka syllika, hvilka senare fortsättas ända upp på blomfodret. Blommor jemfbrelsevis små, ljusröda. Skåne, Oregården; skuggformen invid parken, solfor¬ men på en vall, ej långt från landsvägen. Skuggformen, hvilken genom sin yppighet, sin mörk¬ gröna färg och sina nästan glatta *) blad vid första an¬ blicken kan synas vara ganska mycket afvikande från våra öfriga villicaules , öfvergår genom solformen tydligen i denna arts formkrets, der den bör ställas bredvid /. insularis. Ty äfven denne form har någon gång tätare, krökta turiontaggar, liksom han undantagsvis påträffas med glandelförande foderblad. Är det sålunda å ena sidan sant, att inga osvikliga karakterer åtskilja /. vul¬ nerans och /. insularis , så leder å andra sidan en jem- förelse af begges skugg- och solformer till det resultat, att det stora flertalet individer, som tillhöra den ene eller andre formen äro h varandra mycket olika. Jag har derför upptagit den nye formen under eget namn vid sidan af de med honom likvärdiga /. umbrosa , /. simi¬ lato, /. pseudo- Spreng elii och /. insularis} nu som förr ut¬ gående från öfvertygelsen, att inom ett art- och formrikt slägte kännedomen af lokalformer och deras variations¬ förmåga är en nödvändig förutsättning för en sakta men säkert framskridande artbegränsning. F. pseudo-Sprengelii. — Vegeholm i parken. R. Wahlbergii (Arrh.). — Skåne Tockarp. Liksom i allmänhet på längre af stånd från hafvet uppträder denna art här mindre typisk (bladen äro jemförelsevis tunna och föga ludna). *) Jag har 1. c. sökt visa, att B. villicaulis har två sorters hår på undersidan af bladen, nemligen dels hopflätade filthår dels utstående hår och att de hos olika former nått olika grad af ut¬ bildning, Så utvecklas hos solformerna filtluddet företrädesvis, hos skuggformerna den andra sortens hår. Här har filtluddet nästan totalt försvunnit från bladens undersida och de utstående håren blifvit synnerligen glesa. På blomskaften återfinnas begge slagen, ehuru äfven här mycket decimerade — hvari kanske ligger anled¬ ningen till glandlernas och glandelhårens framträdande. 89 ß stipularis (F. Areschoug) *) — hvilken sommaren 1883 iakttogs vid Helsingborg, synes mig här såväl som vid Höganäs (se 1. c.) böra hänföras till B. Wahlbergii. Antagligen närmar han sig på andra lokaler B. maximus , och det är ingalunda omöjligt, att stipularis-îormev fin¬ nas till flera af våra Rubi. R. (corylifolius Sm.) * pruinosus (Arrh.). — Åt den form från Hallands Väderö, hvilken 1. c. upptogs under detta namn, egnades sommaren 1883 mycken uppmärk¬ samhet, och befans den i sina extrema former närma sig B. maximus . Han torde derför böra anses vara en med afseende på de vegetativa organen och blomställnin¬ gen svagare, men med afseende på beväpningen starkare utbildad form (kustform) af B. maximus. Namnet prui¬ nosus torde endast böra beteckna Arrhenii, inalles kan¬ ske 2 à 3 gånger i vårt land anträffade, för de fleste botanister endast genom auctors1 2) exemplar bekante form, men icke, såsom hittills skett, alla de former, hvilka, i ett eller annat hänseende afvikande från våra öfriga corylifolii, synas ega vissa af de för B. pruinosus upp- gifna karaktererna. Yäderöformen, sålunda namnlös, bör förenas med R. maximus t. ex. under namnet /. halopJiila. R. divergens L. M. Neuman 1. c. — Yegeholm i en furuplantering nära landsvägen. Man har, som bekant, fördelat våra svenska coryli¬ folii på två arter, B. corylifolius och B. cæsius samt till den förre hänfört B. Wahlbergii, maximus, pruinosus och nemoralis som underarter. Har man härigenom å ena sidan gifvit ett uttryck åt den faktiskt stora slägtskapen mellan nämnda formkretsar, en slägtskap, som af Arrhe¬ nius kanske väl mycket förbisågs, så torde å andra sidan tvifvel kunna uppstå, om icke dessa formkretsar blifvit stälda allt för nära, då de förenats till en enda art och 1 ) L. c. pag. 78 upptogs denne form som underart, — dock med anmärkningen, att den vore föga skild från B. Wahlbergii. 2) Arrhenius utdelade R. pruinasus i Herb. norm. f. 7 n. 47. 90 om ' icke denna senare derigenom blifvit collectiv och så¬ lunda af högre rang än de öfriga inom slägtet. Jemför man nemligen gruppen corylifolii med gruppen suberecti , så torde man finna, att B. plicatus , suberectus, sulcatus och nitidus stå till hvarandra i samma förhållande som B. maximus, nemoralis , Wahlbergii och divergens 1). Då detta oaktadt de förra allmänt antagas som arter, men de senare endast som underarter, torde consequensen fordra en förändring, så att man gifver alla dessa form¬ kretsar samma valör d. v. s. antingen sänker de förra till underarter eller höjer de senare till arter. Af dessa alternativ synes det senare, helst som våra corylifölii beteckna ganska väl skilda typer, vara att föredraga. Nordvestra Skånes corylifolii skulle sålunda erhålla denna artbegränsning. 1) bär svarta: R. maximus — turion trind, utan glandler, med koniska (ej sammantryckta) raka, oftast glesa taggar; dess blad undertill gröna, 3-fingrade; serratur jernn och fin, uddblad, bredast nedom midten, med hjertlik bas och lång spets; blomskottens öfversta blad utbildade, oftast 3-fingrade; blomställning sammanträngd, öfvervuxen af bladen, utan eller med glesa glandelhår; blommor hvita. F. halophila nov. form. — turion violett eller rödt anlupen, dess taggar täta, dess blad 5 — 7-fingrade, små och undertill håriga. R. divergens L. M. Neuman — turion kantig eller trind, med täta glandelhår samt glesa, från sidorna hop¬ tryckta, svaga, raka och jemnstora taggar; dess blad på undre sidan ludna eller gröna, oftast 5-taliga, serratur oftast jemn och fin, uddblad bredast på eller nedom midten med tvär bas och skarpt afsatt spets; blomställ¬ ning tätt glandelhårig, sammansatt, dess biaxlar starkt *) B. pruinosus såsom foga känd och icke tillhörande vest- kustens former, lemnas här utan afseende. 91 utvecklade, ufta lika yppiga som hufvudaxeln, (derigenom qvastlik); blomskottens öfversta blad utbildade, oftast 3- fingrade; blommor ljusröda. R. nemoralis — turion kantig, utan eller med glesa glandelhår men med täta, olikstora, ganska starka, raka eller lutande, från sidorna hoptryckta taggar; dess blad oftast 5-taliga, serratur grof och ojemn, udd blad bredast nedom eller på midten, med tvär eller hjertlik bas och långsamt afsmalnande lång spets; blomställningen, oftast glandel- hårig, än enkel, än sammansatt, hufvudaxeln i förhål¬ lande till biaxlarne starkt utvecklad (klaselik blomstg.); blomskottens öfversta blad än 3-fingrade (då blomställ¬ ningen är enkel) än föga utbildade och enkla (då blom¬ ställningen är ssatt.); blommor oftast hvita, R. Wahlbergii — turion kantig, utan glandler, med glesa, jemnstora och starka, ofta lutande, från sidorna hoptryckta taggar; dess blad oftast 5-taliga, undertill hvit- eller gråludna, serratur grof och ojemn, uddblad bredast nedom midten med hjertlik bas och långsamt af¬ smalnande, kort spets. Blomställning sammansatt, för¬ längd, oftast utan glandelhår, dess hufvudaxel i förhål¬ lande till biaxlarne starkt utvecklad (blomstg. derigenom klaselik); blomskottens öfversta blad föga utbildade, all¬ tid enkla; blommor ljusröda. F. stipularis — stipler bladlika. 2) bär daggblå: R. cæsius. — Så länge formerna inom denna poly- morfa och i vårt land så vanliga art ännu äro så godt som obeskrifna, torde man böra bibehålla Fockes form¬ begränsning. Vi erhålla då följande tre former. F. aquatica W & N — turion ej luden, dess taggar borstlika, oftast långa och raka, dess blad 3 — 5-taliga, tunna, gröna, föga håriga; småblad, såväl turionernas 92 som blomskottens ofta flikade (f. lobata Marss.), serratur grof ocb jernn 1). F. arvalis Rchb. — turion ej luden, dess taggar borst¬ lika, korta, täta och krökta, dess blad 3-fingrade, tjocka, veckade, undertill gråludna; uddbladen merendels oflikade, de öfriga småbladen deremot flikade; serratur mera fin och jemn. F. dunensis Noeldeke — turion finluden: i öfrigt lik föregående. Denne form har jag funnit i Söndrums socken (nära Halmstad) synnerligen vackert utbildad. * ramosus L. M. Neuman 1. c. — skild från B. ccesius genom sina redan första året blommande skott. R. pseudo-idæus W. & N. — Såsom man kunde vänta af en hybrid mellan tvenne i vårt land så polymorfa arter som B. idceus och B. ccesius , är B. pseudo-idceus icke en • • genom bestämda karakterer utmärkt form. An närmar han sig mera B. ccesius än B. idceus , än framställer han bilden af en medelform mellan begge. Redan Weihe urskilde bland hithörande former en B. pseudo-ccesius och en B. pseudo-idceus , ehuru han icke kände något om deras hybrida natur, utan upptog dem som ofruktsamma varie¬ teter af B. ccesius (” Bubi germanicilP pag. 119 och 106). Dessa namn synas mig dock ej böra bibehållas, emedan de endast afse de extrema formerna, men icke lemna rum för de intermediära. I vårt land, liksom möjligen äfven i Norge och Dan¬ mark, har man, synes det mig, icke så noga skilt mellan olika wføws-hybrider, utan hänfört dem till JR. pseudo- idceus , vare sig de framgått ur korsning med JR. ccesius eller med någon närstående Rubus-art. Härigenom har JR. pseudo-idceus blifvit ett collectiv-namn, och ett sådant måste det förblifva, så länge gränsen mellan R. ccesii och R. corylifolii formkrets är så obestämd, som den *) Bubus cœsius d. paniculatm Arrh. — Tillhör f. aquatica och skiljer sig endast genom en abnormt utbildad blomställning från den vanlige formen. 93 f. n. i våra floristiska arbeten synes vara. I det följande framlägges ett försök att gruppera de pseudo-idœusï ormer, som man träffar inom vårt tvifvelsutan rikaste Rubus- område, nordvestra Skåne, hvarjemte former från några andra lokaler anknutits till de förra. Så vansklig en distinction af former än är inom hvarje större formkrets, bar en sådan dock det goda med sig, att den väcker botanisternas uppmärksamhet på förhållanden, som kanske annars skulle undgå dem. Och vi våga hoppas, att nå¬ gon bland dem, hvilka under nästkommande sommar äro i tillfälle att studera nordvestra Skånes och Bohusläns Rubi, skola hålla ett vaksamt öga på R. pseudo-idœus och genom sina rön möjligen blifva i tillfälle att afgöra, huruvida de af mig misstänkta, här nedan omnämnda två formerna äro att anse som hybrider af R. idœus och R. ccesius eller af R. idœus och andra ifa&wsarter. Rubus pseudo-idœus består af: 1) former med undertill hvitludna eller grå¬ ludna blad och föga glandelhårig x) blomställ¬ ning; hit höra a) f. latifolia: turionernas uddblad vanligen lika breda som långa, de utbildade sido-småbladen bredt ovala, hjert- lika eller rundade. Omfattar de vanligaste formerna och är funnen: vid Brunnby prestgård; vid Kockenhus; nära Kullagården; Glimminge, Unarp; Grönaborg (allt i Kullen); Yegalt, Viarp och Barkåkra i Engelholmstrakten. Turionerna * 2) äro hos denne form tjocka, hållande på midten 7 — 8 m. m. i diameter, (någon gång såsom hos Glimmingeformen 5 m. m.), pppstigande, bågböjda, daggblå eller mot solsidan röda, klädda med raka eller *) Här afses med glandelbår endast sådana, hvilka nå utanför möjligen befintligt filtudd, ej sådana som äro dolda inom detsamma. 2) Då annat icke särskildt anmärkes, menas alltid med ”turio- ner” de primära. 94 något lutande, mörkt blå eller mörkt violetta, oftast nål¬ fina taggar eller borst, korta glandler och hår; turion- bladen äro än parbladiga och 7-taliga (Kockenhus, Kullagården, Barkåkra) än fingrade 3 — 5-taliga (de öfriga lokalerna), i förra fallet utgörande sub-idæusformer (Bark¬ åkra) eller intermediära, i det senare vanligen sub-cæsius- former. Stiplerna jemnbreda. Blomställningen försedd med täta, nålfina, vanligen raka borst, oftast fåblom- mig bladig, men understundom (Glimminge, Unarp, Grö¬ naborg) utgörande stora qvastlika knippen från de öfre bladvecken (30 — 50 blommor i hvarje) 1). Foder vanligen oväpnadt eller försedt med några få borst, understundom dock (Glimminge) klädt med täta borst; foderbladens spetsar äro V3 så långa som foderbladen. Kronblad än stora, 8 — 9 m.m. långa, (Grönaborg, Unarp, Brunnby, Kockenhus, Kullagården, Yegalt) än små, circa 5 m.m. (Glimminge, Barkåkra). Till /. latifolia torde ad interim räknas en vid Väsby kyrka förekommande hybridform, oaktadt den afviker i vissa ganska vigtiga hänseenden. Så äro turionernas taggar glesa och stiplerna ovala. De långspetsade sepala (spetsar ofta lika långa som foderbladets bredare del) och de mycket stora 7-taliga bladen erinra lifligt om B. suberectus och skulle möjligen tillåta en gissning, att B. suberectus är en af stamarterna till i fråga varande form. Förtjenar att eftersökas och studeras. b) f. angustifolia — turionernas uddblad hafva läng¬ den betydligt öfverskjutande bredden, de utbildade sido- småbladen ovala — aflångt ovala. 1) Att en hithörande form med dylik blomställning äfven i ut¬ landet blifvit anmärkt, visar Favrat’s år 1884 utkomna exsiccat- verk, som under n.-o 3 a upptager en sådan från Schweiz ”infra Granges, Friburg: in dumetis”. 95 Denne form har jag sett från Krapperup i n.v. Skåne, från Bohuslän *), Småland 1 2) och Östergötland 3). Den förste och siste är skuggform med. svaga taggar och svag behåring ( subidæus ), de begge öfriga starkt beväpnade solformer. Hos den bohusländske äro taggarne täta, raka, starka och gifva derigenom turionen samma utseende, som är så karakteristiskt för vissa kustformer bland coryli- folii , särskildt den förut omnämnde B. maximus /. halo- phila. Man skulle deraf kunna frestas till antagandet, att sistnämnda art (i stället för B. ccesius ) jemte B. idceus äro att anse som ”föräldrar” till den här omtalade bohus- r ländske hybriden 4). 2) former med undertill gröna blad och på glandel- hår rik blomställning: f. scopulorum L. M. Neuman i Lunds Bot. Förenings byteskatalog 1882 (endast namnet). Turioner runda, flera meter långa, icke tjocka (högst 4 m.m. i diameter), i början uppstigande, sedan krypande, daggblå eller rödt anlupna, glatta, tätt beklädda med lutande nålfina och borstlika taggar; dess blad närsit¬ tande, ofta delvis täckande hvarandra; bladskaft fårade, med täta borst, glesa glandelhår och hår; stipler oftast jemnbreda, i kanten fårade af glesa hår och glandelhår; småbladen (turionens) 3 — 5 — 7, till formen mycket för¬ änderliga, i början af sommaren flikigt sågade, senare med något jemnare serratur; uddbladet på de 7-taliga bladen, bredt ovalt eller nästan rhombiskt, de öfriga småbladen bredt-aflångt ovala; alla blad skrynkliga, un¬ derfill rent gröna, för ögat glatta, så att de finaste ner- 1) Skaftö, dels af mig sjelf der anträffad år 1875, dels af C. J. Johansson inlemnad till Lunds Botaniska Förening (insamlad 1879). 2) Kalmar 1880 N. J. Scheutz. o 3) Oppeby, Kärrö udde, nära Asunden 1880, Tollin. 4) B. ccesius x idceus , om hvilken intet tvifvel råder, har jag sett på Klöfverön. Den här framstälda åsigten rör sålunda endast Skaftö-formen. 96 verna äro synliga (de yngsta, ur knoppen framkomna bladen äro under till besatta med glesa mjuka hår längs nerverna). Blomskotten närsittande, ofta mycket små (10 — 15 c.m. långa), deras stammar beklädda med hår, glandelhår och borstlika taggar, hvilka (isynnerhet de senare) blifva i blomställningen ytterst tätt hopade; blom¬ skottens blad 3-fingrade med föränderligt, ovalt-rhombiskt uddblad; blomställningen består af fåblommiga knippen från de öfre blad vecken; blommor små; foderblad ludna gröngrå, spetsiga, vid basen bredast; kronblad smalt om- vändt äggrunda (5 — 7 m.m. långa, 3 — 4 m.m. breda), i spetsen hela eller grundt urnupna. Sätter aldrig frukt. Förekommer på nord vestra sidan af Hallands Yäderö i klippspringor nära hafvet. Hela denna sida af ön är kal och bär en mycket torftig vegetation, hvilket beror dels på den stenbundna, magra jorden dels på de skarpa, här icke af skogen mottagna och hämmade, nordvestvin- darne. Att en sådan natur skall framkalla egendomliga former inom ett för yttre förhållandens inflytande så käns¬ ligt slägte som Rubus, är lätt förklarligt. I fråga va¬ rande /. scopulorum är också olik alla mig bekanta for¬ mer af och mellan B. cæsius och B. idæus , om än det å andra sidan synes otvifvelaktigt, att han måste här¬ stamma från just dessa arter. Anmärkningsvärdt är dock, att /. scopulorum icke varierar, utan mera erbjuder bilden af en väl begränsad art än af en hybrid och man behöf- ver känna dess fullkomliga sterilitet för att tro på dess hybrida natur. 97 Två Rumexhybrider, tagna på Bornholm. Af Ernst Ljungström. Rumex crispus L. x sanguineus L. påträffade jag un¬ der en botanisk exkursion till Bornholm sensommaren 1878. Den växte tillsamman med stamarterna i en lund nära utloppet af Risebæk i Aakirkeby soken. Blott nå¬ gra få exemplar funnos, kvilka sinsemellan nära öfverens- stämde och på hvilka här en beskrifning lemnas. Stjälk upprät, ganska grenig med uppåt riktade, utdragna, spensliga, vid de nedre blomkransarne bladiga grenar. Blad ej alldeles så krusiga som hos crispus , och något bredare lansettlika än hos denne, ungefär från midten afsmalnande mot spetsen (blandade karakterer). Blomkransar glesa, de fleste eller åtminstone de nedre åtskilda (=> sanguineus ), de öfre sammanflytande. Blomskaft med mycket kort nedre led (hos crispus utdragen, hos sanguineus ytterst kort, ofta blott i form af en liten knöl kvarsittande efter öfre ledens affallande). Yttre kalkblad trubbiga, vid fruktmognaden bak- åtböjda (== crispus , hos sanguineus tillspetsade, tilltryckta). Inre kalkbladen hos de fertila blommorna rundadt triangulära med ett par svaga tänder vid basen, alla tre bärande gryn (=-- crispus i regeln), hvilka äro rundade (= sanguineus ); hos de sterila blommorna ovalt tunglika, helbräddade, ofta det ena försedt med gryn. Nöt bredast ungefär på midten, mörkbrun, nästan så stor som hos crispus. Utmärkte sig genom en hög grad af sterilitet, i det att blott några få till full utveckling komna blommor med mogna nötter stodo att finna. Påminte i synnerhet i habitus om crispus L. x obtusi folius L. (= acutus L.) men skilde sig ifrån denne genom kortare nedre blom- skaftsled, trubbiga yttre kalkblad, mindre tandade och mindre inre kalkblad samt kortare, mörkare nöt. Bot. Notis. 1885. 7 Denna hybrid har för oss svenskar särskildt intresse däri, att den senare äfven i Sverige påträffats. I Lunds botaniska förenings byte hösten 1884 utdelades exemplar, tagna samma år på Hallands Väderö af herr B. Lidforss. De individ däraf, som jag haft tillfälle undersöka, stämde i öfrigt tämligen med de danska exemplaren, så vidt det mindre framskridna stadiet tillät en jäm¬ förelse, men bladen voro något tunnare *pch ljusare gröna (ett närmande till sanguineus), h varjämte de inre kalkbladen voro mer rundade (å andra sidan ett närmande till crispus). Den danska formen står otvätydigt crispus närmast. Med densamma stämma fullständigt exemplar från Thüringen, för hvilka jag har Professor Haussknecht att tacka. Enligt Focke (Pflanzenmischlinge) uppgifves ifrågavarande hybrid vidare från Hannover samt England. I sista upplagan af Babingtons Manual sökes den imellertid förgäfves, hvarimot Trimen i Journal of Botany 1879 sid. 252 bland andra äfven uppräknar denna (under namnet R. crispus X nemorosus). Haussknecht har i sitt nyligen utkomna arbete ”Beitr. z. Kenntniss der einheimischen Rumices”, hvaraf imellertid ännu blott referat i Bot. Centralbi. och det i form af en enkel namnlista varit mig tillgängligt, upptagit den från Rhenpreussen samt ansett skäligt gifva den eget namn och kallat den R. SagorsJcii. Under ofvan omtalade exkursion på Bornholm och samma dag påträffades vidare Rumex conglomeratus Murr, x obtusifolius L. Den växte vid Lille Bukkegaard, Aakirkeby soken, förekom i tämligen stort antal hvarandra nära liknande individ och hade liksom den föregående till sällskap sina stam¬ arter, af hvilka obtusifolius närmast omgaf den. Beskrifning : Stjälk strimmig, rödaktig, hög och kraftig, upprät, grenig af utåt — uppåt riktade, smäckra, vid många eller åtminstone några af de nedre blomkransarne bla- diga grenar. 99 Blad tämligen tunna, rent gröna (= oMitsif dims'), alla tillspetsade, äfven rotbladen (= conglomeratus), dessa med afrundad — hjärtlik bas; likaså de nedre stjälkbladen, hvilka för öfrigt snart förvissna. Blomkransar måttligt glesa, de nedre åtskilda, de öfre sammanflytande. Blomskaft af intermediär längd, vanligen längre än de sterila blommorna, kortare eller lika långa med de fertila, deras nedre led kortast. Yttre kalkblad jämbreda, rundtrubbiga, tilltryckta (alt — conglomeratus enligt undersökta exemplar af denna art från alla de svenska lokalerna samt ett par danska cch ett par tyska lokaler). Inre kalkblad i de fertila blommorna nästan så stora som hos obtusifolius , antingen med en nedre, bre¬ dare, nätnervig, mer eller mindre tandad — i kanten blott naggad del och en öfre långt utdragen, nästan jämbred, helbräddad, konkav del eller ock kortare och bredare triangulära; alla tre bärande aflånga gryn. De båda formerna förekomma på samma stånd men ej i samma blomma; den kortare, bredare är sällsyntast. Nöt omärkligt mindre än hos obtusifolius och af den för denna arts nötter egendomliga, sotigt gulbruna färgen, dock af något mörkare ton och tjockast strax nedanför midten (= conglomeratus, hos obtusifolius tjockast när¬ mare basen). Exemplaren voro af synnerligen kraftig och hög växt samt egde blott ett fåtal fertila blommor, merändels sit¬ tande enstaka i någon af de gröfre grenarnes nedre blom¬ kransar. Tyvärr har jag ej haft tillfälle att jämföra mina exemplar med dylika från andra lokaler. Den uppgifves eljes från England i den ofvannämda uppräkningen i Journal of Botany (under namnet conglomeratus x silvest¬ ris) samt från Thüringen af Haussknecht (enligt det likaledes ofvanför omtalade referatet i Bot. Centralbi.), som däraf t. o. m. urskiljer tre former, subobtusifolius, 100 subcongl 'omer atus och sterilis. Ett exemplar från Thürin¬ gen,, som jag fått under denna hybrids namn, var imeller- tid ej annat än B. obtusifolius L. divaricatus L., men detta torde möjligen bero på förvexling af etikett. — Med tyska exemplar af obtusifolius x sanguineus har jag jämfört ifrågavarande hybrid och funnit dem båda i alt fullkomligt öfverensstämmande utom däri, att den förre hade de yttre kalkbladen spetsiga (som ju bägge föräl- drarne) samt örtbladen möjligen något bredare och ljusare gröna än den senare. Man har också a priori skäl att vänta just sådana skiljaktigheter men för öfrigt stor likhet mellan dessa båda hybrider, enär ju conglomeratus och sanguineus stå hvarandra så nära. — Synonom är B. abortivus Kuhmer. Sedan nu B. conglomeratus funnits i Skåne på nya lokaler, så t. ex. enl. muntligt meddelande af amanuens Murbeck rikligt vid Köpingeån mellan Svenstorp och Be- nestad, hafva ju utsigterna ökats till att äfven hos oss påträffa den här afhandlade hybriden. Lund i Mars 1885. (Tillägg under tryckningen.) Sedan föregående var satt, har jag fått se Haussknechts ofvan nämda uppsats. Båda här ofvanför afhandlade hybrider äro uppenbart just de, som han under samma namnkombinationer anför. Bornholmsformen af B. conglomeratus x obtusifolius torde närmast motsvara subobtusifolius Hausskn., har dock större fertila blommor än denne uppgifves ega. Jag tillåter mig här anmärka att jag gent imot de af H. anf. st. antydda tvifvelsmålen på rigtigheten af tvenne från mig erhållna Rumexhybriders bestämning, måste vidhålla denna. Till båda hybriderna hade B. palustris Sm. medverkat, om hvilken art imellertid upp¬ fattningen flerestädes t. ex. i det inre af Tyskland, synes afvika från den hos oss gällande och detta särskildt v beträffande dess förhållande till B. maritimns L. 101 Några ord om Linnés Stipa pennata. Af Gunnar Andersson. I tvenne 1883 och 1884 i Oesterr. bot. Zeitschr. pub¬ licerade uppsatser har d:r Lad. Celakovsky meddelat nå¬ gra undersökningar öfver de olika former, som innefattas i Stipa pennata L. Han urskiljer tre tydliga former: a. Tirza Steven, ß. Joannis Celakovsky, y. Grafiana Steven. Vid undersökning af svenska exemplar har det visat sig att hos oss förekomma de två förstnämda formerna. De vigtigaste kännetecknen på dessa meddelas derför här : a. Tirza Steven. Blad hårfina, hårdt hoprullade, utlöpande i en hårfin spets. Bladsnärp hort , hos rotbladen tvärhugget , hos stjelkbladen là 2 mm.1) långt. Skärmfjäll något längre än hos efterföljande, men hos begge är öfre delen glatt (till skilnad från St. Grafiana). Tyckes äfven hos oss blomma något senare än efter- o följande. Alla vid Asaka i Vester götland funna exemplar tillhöra denna form. ß. Joannis Celakovsky. Blad smala, hop vikna, lätta att utplatta , hortspetsade eller nästan trubbiga. Bladsnärp hos de nedre bladen utvechladt3 2 à 3 mm. långt, hos de öfre mycket smalt , men forlängdt (omkr. 5 mm.). Blom¬ mar i början af Juni. De exemplar af denna form, som för undersökning kunnat erhållas, hafva varit ett i G. Löfvenskiölds herba¬ rium befintligt, taget af Th. Drakenberg i Segerstads s:n ; ett från Dala förs. taget d. 7:de Juli 1873 af A. André. Begge dessa exemplar förvaras i Lunds universitets bot. museum. Vidare har välvilligt ur d:r O. Nordstedts herb. *) Då i Celakovskys afhandling inga mått meddelats äro dessa efter svenska exemplar. 102 erhållits ett ex. från Hvaltorps kyrka (Segerstads s:n) taget den 8 Juni 1864 af Joh. Hulting. Två lokaler (Segerstad och Dala) af de tre på hvilka St. pennata förekommer i Sverige tillhöra sålunda ß Jo- o annis, under det från den tredje (Asaka), hvarifrån ett större antal exemplar blifvit undersökta, endast a Tirza kunnat anträffas. Hvilken af nu uppstälda underarterna Linné kallat St. pennata är, utan tillgång till hans herbarium, omöj¬ ligt att afgöra. Han bestämde nemligen växten efter exemplar från sydöstra Tyskland, der formerna förekomma blandade med livarandra (enligt Celakovsky). I Sverige kände han endast Asaka lokalen (Se bihanget till Fauna Suec. pag. 557. Stockholm 1781), alltså a Tirza. Att upptaga de nu nämda formerna som egna arter, hvartill Celakovsky i viss mån synes hågad, är utan tvif- vel att tillägga dem för stor betydelse. De hafva derför här blott betraktats som formtyper, hvari hufvudarten sönderfaller. Ytterligare några tillägg till Södermanlands Flora. Af H. Samzelius. A. För provinsen nya arter. Cirsium heter ophyllum All. x palustre Scop. Ökna i Bogsta socken. Verbena officinalis L. Oxelösunds järnvägshamn. Ballota ruderatis Sw. „ „ Stachys germanica L. (enl. D. W. D. Koch’s Taschenbuch der Deut¬ schen u. Schweizer Flora): Oxelösund, Korsholmen, i en hafre- åker, 23 Juli 1883 leg. V. Liedholm. B. Nya fyndorter för inom provinsen förut anträffade växter. Mentha aqvatica L. v. odorata Fr. Långö i Bälinge s: n. Diplotaccis tenuifolia (L.) DC. Oxelösunds järnvägshamn. 103 Geranium boJiemicmn L. Berga i Bogsta, Björksund i Tystberga. Cerastium viscosum L. Ekla i Bogsta, „ strigosum Hn. ”Lugnet” i Sättersta, (förut blott anträf fad vid Bränningeklint i Tveta sn, Södertörn). Mercurialis annua L. Oxelösunds järnvägshamn. A lisma Plantago L. v. lanceolata (Hoffra.), Oxelösunds järnvägshamn. Scirpus maritimus L. v. monostachys Lge., Nynäs i Bälinge. Asplénium germanicum Weis., Abro i Svärta, Nynäs i Bälinge. Lärda sällskaps sammanträden. Societas pro Fauna et Flora feimica den 7 februari och 7 mars. Prof. Sælan förevisade några af lyc. J. Lindén och E. Reuter på barlastplatsen invid Abo slott tagna växter, hvilka icke förut iakttagits inom den Finska och delvis ej heller inom den Skandina¬ viska Florans område, nämligen Lathyrus aphaca L., Vicia (Ervum) gracilis Loisel., Medicago arabica (L.) AIL, Epilobium adnatum Griseb., Corrigiola litoralis L., Helosciadium nodiflorum (L.) Koch, Centaurea nigra L., Linaria elatine (L.) Mill., L. spuria (L.) Mill., Beta maritima L., Panicum crus -galli L. och Polypogon monspelien- sis (L.) Desf. Dessutom förevisades af hr H. Holmén några säll¬ synta fröväxter, som han funnit under sin resa i Ryska Lappmarken sommaren 1883: Castilleja pallida Kunth. tämligen ymnigt växande invid fjällbäckar inom subalpina regionen på de nära Muortijärvisjö belägna fjällen Tuotasch, samt något sparsammare utefter samma fjällbäckar inom skogsregionen ända ned till Nuortijoki flod, vid hvars strand dock endast några enstaka exemplar anträffades; Melam- pyrum pratense L. var. purpureum Hartm., som förekom rätt ymnigt i kärren norr om barrträdsgränsen mellan Ishafskusten och staden Kola och förut icke observerad inom vårt floraområde, ehuru icke sällsynt i södra Sverige, äfvensom några Salix- hy brider, bland hvilka tvenne för Finska floran nya, nämligen S. hastata X polaris från Tuotaskfjällen och af S. hastata x reticulata från tre olika ställen på samma fjäll, Herr Holmén fötevisade äfven vid samma möte en Stellaria- form tagen vid Kolaelfven, som han antog vara St. Edwardsii R. Br., (St. longipes Goldie) men denna växt har vid närmare under¬ sökning befunnits vara en form af St. Friesii Ser. och ingen äkta St. Edwardsii, en notis hvilken således bör utgå ss. oriktig. Prof. S. O. Lindberg anmälte en för Finlands Flora ny lefver- mossa Cephalozia lacinulata (Jack.) Spruce, hvilken han funnit med utbildade svepen växande blandad med flere andra arter af samma slägte ss. C. connivens, media , cuspidata m. fl. på en murken gran- 104 stam på Tytyri i Lojo socken i Nyland i augusti 1884. Denna art, som hade sina närmaste slägtingar i Amerika var förut icke anträf¬ fad i den skandinaviska norden. D:r F. Y. Brotherus tilldelades ett understöd af 1200 mark för en botanisk forskningsfärd till fjälltrakterna mellan Kantalatti och Kola samt Kildin och Fiskarehalfön vid Ishafvet, hvaijemte sällskapet bifogade som sin önskan att uppmärksamheten skulle riktas äfven åt andra områden af floran än mossvegetationen. Åt studerandan V. Laurén, hvilken hade för afsigt att i botaniskt hänseende undersöka gränstrakterna mellan södra och mellersta Österbotten, beviljades 300 mark. Till tryckningskomitén inlemnades följande uppsatser: af d:r O. Kihlman, Beobachtungen uber die periodischen Erscheinungen des Pflanzenlebens in Finnland im Jahre 1883; af d:r R. Hult, ”Be¬ rättelse öfver en i Kemi lappmark och norra Österbotten företagen botanisk resa”, samt Om vegetationen i landskapet Blekinge i södra Sverige. Den 11 april. H. Brotherus anmälte tvenne för Finland nya mossarter Bryum longisetum Bland, och Tayloria splachnoides K. Den förra som förut är känd ifrån Nordtyskland, fann föredragaren sparsamt växande i Kuusamo socken i närheten af Kitkajärvi sjö. Den senare påträffades likaledes inom Kuusamo i trakten af Paana- järvi. Hr O. Kihlman förevisade några Salices, hvilka af honom blifvit bestämda som hybrida former mellan arterna S. caprea och S. phylicifolia (Viitasari socken), S. nigricans och S. phyliccefolia äfvensom S. aurita och S. phyliccefolia (Esbo). Hr Kihlman nämnde tillika att han senare medelst artificiel befruktning lyckats uppdraga plantor af ofvan uppräknade hybrider. I norra Tavastland hade han dessutom på tvänne ställen inom Viitasaari och Saarijärvi sock¬ nar påträffat hybrider af Cirsium heterophyllum och C. palustre. Hr P. Norrlin anmälte att han i Hollola funnit en mellanform af hvit- och gulsippan, hvilken honom veterligen icke förut är känd ifrån Finland. Hr A. J. Mela förevisade en egendomlig form af granen, funnen i Birkkala socken af magister M. Starck och uppmanade att insamla dylika afvikande former. — Äfven af vår vanliga blå- sippa förekomma några varieteter, hvilka kunna förtjena att närmare uppmärksammas. Ordf. prof. Lindberg framhöll härvid isynnerhet en storblommig form hvilken möjligen kunde gifva anledning till intressanta jemförelser med en dylik, funnen i Ungern. Till medlem föreslogs lektor C. J. Lindeberg i Göteborg. Fysiografiska sällskapet d. 8 april. Prof. Fr. Areschoug redogjorde för de skandinaviska örtartade Rubus-avternas affiniteter och ursprung samt förevisade och demonstrerade en i trakten af Vestervik sistlidne sommar funnen Rubus. D:r O. Nordstedt före¬ drog om Desmidiéer, tagna af prof. S. Berggren 1870 på Grönland ; om några på sista tiden i Skandinavien funna fanerogamer; samt om några extraeuropeiska, hufvudsakligen australiska Characéer. 105 Vetenskapsakademien d. 31 mars. Föredraget i botanik hölls af prof. A. G. Nathorst. — Tillkänagafs att akademien utdelat som understöd åt prof. A. G. Nathorst 250 kr. för att i södra Sverige göra undersökningar öfver den forna utbredningen af Trapa natans; åt lektor A. L. Grönvall 150 kr. för att studera Skånes mossflora; åt fil. kand. C. J. Johansson 250 kr. för undersökning af parasitsvampar och pyrenomyceter inom Jemtlands fjälltrakter. Vetenskapssocieteten i Upsala d. 17 april. Till införande i societetens acta antogs en af docenten K. B. J. Forssell författad afhandling: Beiträge zur Kenntniss der Anatomie der Gloeolichenen. Literaturöfversigt. V CelakOYSkÿ, L., Linné’s Anteil an der Lehre von der Metamorphose der Pflanze. (Engler’s botan. Jahrb. VI Bd. 1884, p. 146 — 186). Visserligen hafva svenske författare, ss. C. Agardh, framhållit Linné’s förtjenster angående metamorfosläran, men utomlands har man allmänt numera framhållit Wolff och Goethe som denna läras grundläggare. Nu har förf. till nämnda uppsats satt sig tillräckligt in i Linné’s ar¬ beten för att kunna framställa saken i opartisk dager. Hans slutomdöme är, att det är Linné, och icke Wolff eller Goethe, som först och ursprungligen upp¬ fattat metamorfosläran, och att Linné har åtminstone likaså fullständigt och delvis ännu bättre än dessa grund¬ lagt och bevisat den genom den i detta fall hufvudsak- ligen afgörande teratologiskt-jemförande metoden, Detta gäller, fastän Linné härmed sammanband pseudomorfos- theorien på Cæsalpins grundlag, och oaktadt han ansåg prolepsis såsom orsak till metamorfosen. Förf. anför som ytterligare bevis äfven några dispu- tationer af Linnés lärjungar, N. Dahlberg, H. Ullmark och J. Ferber. Sannolikt af okunnighet om vårt äldre disputationsväsende begår han det misstaget att uppgifva alla dessa 3 personer som författare till afhandlingarne, som bära dessas namn, oaktadt endast den sistnämnde 106 på titelbladet (till aftrycket i Amoen. acad., men ej till originaldisputationen) namnes som författare, och således præses sjelf, Linné, författat de 2 andres dispu ta tioner och sannolikt äfven dennes. Smärre notiser. Elektriskt ljus för mikroskopering. För mången är det nödvändigt att mikroskopera vid konstgjord belysning. Om man använder en större lampa och en ”skomakarekula” fyld med en blåaktig vätska, kan man ju få någorlunda godt ljus, fastän värmeutstrål¬ ningen mången gång kan vara besvärlig. Derför var det naturligt att man försökte använda elektriskt ljus härtill. Ett exempel på ett af de olika slag af elektriska belys¬ ningsapparater för mikroskopering som konstruerats, äro vi i tillfälle att här meddela i två träsnitt, näml. Nyrops elektriska lampa, som konstruerats på uppmaniug af kand. V. A. Poulsen i Köpenhamn. Denna apparat består af en liten Edisons glödlampa (fig. 1 I) omkring 8 mm i diameter, som kan bränna omkr. 500 (à 1 000) timmar, innan koltråden är förbrukad. Den del som håller glödlampan består af en invändigt blankpolerad metalltratt (g) och en liten elfenbensknapp (h), som tjenar att hålla de 2 från lampan utgående pla- tinatrådarne isolerade såväl från hvarandra som från lampans metalldelar, samt en metallring (i), som samman¬ håller glödlampan med nämnde reflektor. Falsen Jc kan upptaga ett mattslipadt eller mjölkfärgadt glas, som är nödvändigt att bruka vid lägre förstoringar, för att få diffust ljus. Denna så monterade lampa kan fastsättas vid hvil¬ ket mikroskopbord som helst med hjelp af det på fig. 2 af bildade stativ; a är en skruf; b en cylinder, som kan 107 skjutas upp och ned på stången c , hvarvid den fasthålles på önskadt ställe med fjädren d. Stången uppbär i sin undre ända en skifva e, som har en utskärning i längd¬ riktningen och därigenom kan förskjutas i horizontal riktning. Poltrådarne anbringas medelst skrufvar vid e. Glödlampan / anbringas så att den kommer att ersätta speglens plats. Fig. 1. Nyrops elektriska mikroskoplampa att anbringas på mikroskopets bord. På fig. 2 är a en skruf, hvarmed lampan kan stäl¬ las i olika vinklar mot stativet. En ny glödlampa kan insättas i apparaterna lika lätt som en ny veke i en fo¬ togenlampa. i 108 För att få lampan att lysa behöfves 1 V2 à 3 volt; för att frambringa så pass litet elektricitet är det till¬ räckligt att använda ett par mindre Bunsen’s element eller accumulatorer, om man kan ha tillgång till sådana. Fig. 2. Nyrops elektriska mikroskoplampa med fristående stativ. Poulsen har med fördel användt Kapten Fischers accumulatorer. Sådana kan man med hjelp af två små flaskelement ladda med tillräckligt mycket elektricitet för ett par timmar. Om man använder två små Bunsens elementer, som hålla lampan lysande i 2 1/2 à S1/2 timme, kan priset pr. timme beräknas till omkring 3,i öre; nämligen 0,5 för lampan, 2,4 för syran till batteriet och 0,i öre för sjelfva batteriet. Priset för ljuset i en fotogenlampa kan be¬ räknas till 1,3 — 1,5 öre pr timme. 109 Annonser. Till saJ-u.: Ett större herbarium, samladt hufvudsakligen under de 10 sista åren och bestående af Phanerogaraer, Kärl- kryptogamer, och en mindre samling mossor (436 arter hufvudsakligen från Skandina¬ vien och Tyrolen) och Characéer (25 sp.l. Herbariet innehåller omkring 14,000 arter och vigtigare varieteter i omkring 20,000 exemplar, sammanförda dels från de flesta Europeiska länder (omkr. 7,300 arter), dels från de öfriga verldsdelarne (omkr. 6,300 arter). Exemplaren äro (till största delen rikligen) upplagde, endast undantagsvis uppfåstade dels å styft, hvitt herbariepapper, dels i skrifpappers helark. Papperets dimensioner äro för Skandinaviska herbariet (som är afskiljdt) Cm 39, s X 25, för det öfriga herbariet Cm 46X28,V Växterna äro i allmänhet i godt stånd, fria från insekter, oftast (åtminstone inom Europeiska Floran) förekommande i flere utvecklingsstadier, och delvis af den full¬ ändning i præparation, som utmärker sådana resande som Huter, Porta med omkr. 90 sp. hvardera. Rubus L. J Juncus Rupp, med 75 sp. Festuca L. (incl. Vulpia) 72 sp. Campanula L. med 71 sp. Linaria (sens, lat.) 70 sp. I Gentiana L. Veronica L. J- resp. med 67 sp. Vicia L. Dianthus L. med 62 sp. Artemisia L. Cirsium L. Allium L. resp. med 60 sp. Polygonum L. med 57 sp. Avena (s. 1.) med 56 sp. Hypericum L. med 55 sp. Poa L. med 54 sp. Aster (L.) Ns. 1 Crepis L. \ resp. med 53 sp. Cyperus T. ) Arenaria L. } res^ med 52 SP- Erigeron L. med 51 sp. Pedicularis med 49 sp. Sedum } resP‘ med 46 SP- etc. etc. Hugade spekulanter å detta herb, i sin helhet, aflemnadt omsorgsfullt inpackadt och fraktfritt hos af köparen uppgifven Kommissionär i Stockholm, behagade genom korrespondens med undertecknad och med ledning af ..nedanstående afdelningspriser ingifva sina resp. anbud inom den 1 aug. detta år. Är vid utsatt tid intet antag¬ ligt anbud gjordt, kommer herb, att delas i mindre afdelningar efter de olika flor om¬ rådena, till nedan åsatta priser. För hvarje florområde lemnas för det utsatta priset, allt som i herbariet från detta land finnes, hvarigenom erhålles värdefullt bytesmate¬ rial, och anhålles att dylika desiderata anmälas genom korrespondens med undertecknad, som villigt åt verkliga spekulanter utlånar specialförteckningar för de särskilda flor¬ områdena. Inom samma tid kunna äfven särskilda anbud inlemnas såväl å alla de euro¬ peiska herbarierna tillsammans som å andra sidan å alla de extraeuropeiska. Efter den 1 Aug. 1885 utbjudes herb, eventuelt i följande afdelningar: "') Under species förstås öfverallt äfven vigtigare Var. och former, men anmärkas bör att tillfälliga, former som ofta förekomma i detta herb, ej upptagas i räkningen- 110 1. Skandinaviens Flora (1780 arter i c:a 4,000 ex. från olika landskap, inne¬ slutande dels åtskilliga berömda exsiccatsamlingar, dels större och mindre duplett- samlingar af rariora, med bidrag från de flesta mera bekanta Skandinaviska Botanister.) Pris 400 kronor. Flora Europæa : 2. Växter från Island, Spetsbergen, Nowaja Zemlja (122 sp., meddelade af Strömfelt, Th. Fries, Kjellman, Lundström m. fl.). Pris 40 kronor. 3. Storbritanien & Irland (157 sp. medd. af Gardiner, Andrews, J. Fraser m. fl. (innehåller äfven åtskilliga arter från Yersey & Guernsey). Pris 30 kronor. 4. Växter fr. Tyskland (730 sp. [utan former] från olika lokaler, samlade af Bænitz, Haussknecht, Jessen, Ruhmer, Sydow, v. Uechtritz m. fl.). Pris 100 kronor. 5. Växter fr. Schweitz (360 sp. samlade af F. Lagger, Lerch, Burnat, Buser, F. O. Wolff m. fl. Mest fr. kantonen Wallis!). Pris 90 kronor. 6. Växter från Kejsd. Österrike (pars Cileithana!) hufvudsakligen Tyrolen men äfven alla öfriga prov. (omkr. 1,170 sp. saml. af Huter Porta, Treffer, v. Haussmann, Glowacki, Willkomm, Knaf, Hackel, Borbas, v. Halaczy, v. Rastern, Krenberger, Aus- sersdorfer (musci!) m. fl. innehåller en mängd rariora i rikhaltiga ex.). Pris 250 kr. 7. Växter fr. Frankrike (undantag Pyren.) och Belgien (omkr. 540 sp. medd. af Cosson, Duval-Jouve, Foucaud, Jordan, Lenormand, Neyra, G. Rouy, J. E. Zetter- stedt, Dieudonné (Belg.), samt utom räkningen ett antal ”arter” medd. af Gandoger). Pris 140 kronor. 8. Växter fr. Pyrenéerna (omkr. 560 sp. i rikhaltiga ex. innefattande Pyren. Florans största sällsyntheter, samlade liufvxidsakligen af Bordère och Zetterstedt, samt äfven af Timbal-Lagr.). Pris 120 kronor. 9. Spanien & Portugal (En dyrbar samling af omkr. 850 sp. oftast i dubbla ex. och innehållande flere n. sp. (best. af J. Lange) saml. af de berömde resandena Huter, Porta & Rigo samt för öfrigt rarissima, samlade af såväl dessa som från Spanien af Bourgeau, Boissier, Levier, del Campo, Torrepando, Loscos, Tremols, G. Rouy, Hackel (mest Gramineæ), Winkler, Willkomm (Balear) m. fl., från Portugal (endast rarissima!) af Henriques, Welwitsch, Daveau, Schmitz, Hackel m. fl.). Pris 275 kronor- 10. Italien (hufvudsakl. Nord- och Syd-Italien!) och Sicilien (omkr. 1,200 sp. i många ex. innehålla rikhaltiga saml. af Huter, Porta & Rigo (med flera n. sp. non descr.), E. Levier, E. Rostan (rariss. Italia bor. e. gr. Saxifraga florulenta Mor.!) samt medd. af Arcangeli, Bænitz, Malinverni, Profeta & Groves, Robert, Sommier, Caruel m. fl.; från Sicilien Todaro, Strobe, etc.). Pris 350 kronor. 11. Växter fr. Corsica & Sardinien (429 sp. n. mera än 500 ex. saml. af Re¬ ver ckow, Reveliere, Le vier, Ascherson, Müller, m. fl.). Pris 120 kronor. 12. Växter fr, Istrien (c. Littoral.), Croatien, Dalmatien, Balkanhalfön (omkr. 300 sp. saml. af F Areschoug, Freyn, Rossi, Tommasini, Vukotinovic, Pichler, Studnicka, Petteu, Noe, Pancic, Frivaldsky, Sintenis, m. fl.). Pris 90 kronor. 13. Ungarn & Siebenbürgen (720 N:r i rikhaltiga ex. medd. hufvudsakl. af J. Tauscher (Ungern) och Barth (Siebenb.) samt för öfrigt af Richter, Haynald, v. Janka, v. Czato, Holuby, m. fl.). Pris 150 kronor. 14. Växter fr. Grekland och Creta (488 sp. i talrika ex. medd. af v. Heldreich, Pichler, E. Reverckon (en rik samling fr. Creta), Holtzmann, m. fl.). Pris 140 kronor. 15. Europeiska Ryssland (265 sp. hufvudsakligen Sareptaväxter fr. Becker.) Pris 80 kronor. Flora Asiatica. 16. Växter fr. Sibirien (111 sp. af Kjellman, Schrenck), Caucasus (80 sp. af Hohenacker, Szowitz, Brotherus, m. fl.). Pris 60 kronor. 17. Växter fr. Cypern (473 sp. (många n. sp.!) i rikhaltiga ex., saml. af Rigo & Sintenis, bestämda af Boissier). Pris 140 kronor. 18. Växter fr. Mindre Asien, Cilic. Taurus, Persien, Syrien & Arabien (omkr. 150 sp. saml. af Kotschy, Pichler, ett fåtal af Sintenis och Aucher). Pris 40 kronor. 19. Växter fr. Ostindien (Neelgherry M:s och Canara distr.,) (saml. af Metz, bestämda af Bentham, Miquel, Hochstetter, m. fl.), Ceylon (Thwaites), Singapore och Sumatra (hufvudsakl. Filices saml. af Kehding) (tills. 458 sp.). Pris 125 kr, Flora Africana. 20. Växter fr. Madeira (omkr. 150 sp.: Agnér, Mason), Azorerna (Hunt), Cana- rieöarne (Bourgeon, tills. 9 sp.), Algerien & Tunesien (266 sp. af Bové, Cosson, Debeaux, Durieu, Roussel, E. Key, Kralik, m. fl.), Tripolis (= Cyrenaica, 169 sp. af Ruhmer). Pris 150 kronor. Ill 21. Växter fr. Aegypten, Nubien, Kordofan (48 sp. af Kotscliy), Abyssinien (353 sp. i goda ex. saml. af Schimper, bestämda af Hochstetter & Steudel), Kaplandet (69 sp. af Mac-Owan, Bour, Breutel, Drege, m. fl.). Pris 155 kronor. Flora Boreali-Americana. 22. Växter fr. Grönland (Th. Fries), Tschutsch. Amer. (Kjellman) (tills. 38 sp.), Förenta Staterna & Canada, en rikhaltig samling från alla Unionens delar, (mest från vestern) bestående af 2,712 sp. i omkr. 3,500 ex. dels medd. ur Herb. Lenor- mand dels samlade af As. Gray, Bebb (uteslutande en mängd Salixformer), Eggert (best. af Engelmann), Kumlien, Tuckerman, Jones (samlingar från 4 års resor i Klipp¬ bergen, Utah och California), Horwell (Oregonväxter rarissimæ & pulcherrimae), Cleve¬ land, Pulsifer Ames, Curtiss (Florida och Sydstaterna, utsökt preparerade), J. Reverchon (Texas), m. fl. m. fl.). Pris 900 kronor. 23. Växter f. Mexico (398 sp. saml. af Kerber och bestämda af Fournier (f), sedermera af 0. Hoffman, Engler m. fl. (omkring 70 sp. äro ännu obestämda, men be¬ arbetas f. n. i Berlin). Pris 140 kronor. Flora Centro- & Austro-Amcricana. 24. Växter fr. Westindien [S:t Bartholomey (Göes, Molin), Martinique (Duper- ray), tills. omkr. 70 sp. och några obestämda], Brasilien (75 sp. af Widegren, Regnell, Moséen). Pris 40 kronor. 25. Från Argentinska Republ. 1. La Plata Staten (442 sp. i omkr. 600 ex. saml. af Prof. P. G. Lorentz (t), Hieronymus, R. A. Philippe (”Iter mendocenmn”). Lorentz samlingar äro till större delen bestämda af Grisebach och efter hans död af O. Hoffman, m. fl.). Pris 175 kronor. 26. Från Chile (971 sp.), Juan -Fernandez (30 sp. till hälften Filices, bl. a. Robinsonia Gayana (gen. endem. synanthereac.), Patagonia (50 sp.), Fuegia (9 sp.), allt meddelat direkt af Prof. R. A. Philippi, (inneslutande en dyrbar typsamling af Philippi arter) för att utgöra en öfversigtlig framställning af Chiles vegetation). Pris 360 kr. Flora Australica.' 27. Nya Holland (några arter från Tasmania) 316 sp. medd. till största delen af F. v. Miiller; några arter saml. af Lhotsky). Pris 100 kronor. 28. Från Nya Zeeland (357 sp. saml. af Berggren, rikhaltiga exemplar). Pris 130 kronor. 29. Från Nya Calédonien (170 sp., deraf några utan namn och en mindre de) endast till slägtet bestämda, saml. af Vieillard, bestämda af Brongniart och A. Gris, distr. af Lenormand; har tillhört Herb. J. E. Zetterstedt. Sällsynt samling!). Pris 50 kronor. I denna fördelning kan ingen ändring göras och anhålles att resp. reflekterade ej fordra fullgörandet af resp. beställningar före slutet af Oktober, då utläggandet af 29 special samlingar ur ett systematiskt ordnadt herb, af denna storlek erfordrar minst 2 månader, då ej min tid kan helt och hållet egnas åt detta göromål. Herr Professorn Th. Fries i Upsala har benäget utlofvat att på begäran meddela upplysningar i afseende på här ifrågavarande. Emellan Skellefteå och Stockholm är, så snart ångbåtstrafik börjat, 2 dygns resa, och skulle jag kunna få för en hugad spekulant förevisa ifrågavarande herbarium, vore det mig angenämast. Alla upplysningar erhållas lätt genom korrespondens med under¬ tecknad, säljare Gustaf Geete. Provinsialläkare. adr. Skellefteå. OBS! Endast med köp af herbariet i sin helhet följer äfven det förut till dimen¬ sioner beskrifna papper, och kan, efter öfverensstämmelse till särskilt, billigt pris öfverlemnas 4 herbarieskåp, hvardera i 2 hälfter och med 3 hyllor i bredd af betsad furu. 112 Elektriske Mikroskop-Lamper. De af Hr. cand. mag. V. A. Poulsen angivne elek¬ triske Glödelamper til Mikroskopering faas hos Under¬ tegnede til följende Priser: En elektrisk Lampe til at anbringe paa Mikro¬ skopets bord . Kr. 25. En d:o d:o i fristaaende Stativ . . 10. Et Batteri, bestaaende af 2 Bunsenske Elementer (10 ctm. höje) indesluttede i en lufttæt Trækasse, samt forsynet med Rheostat . „ 15. Et d:o d:o uden Rheostat . „ 10. Reserve-Glödelamper . „ 3. C. Nyrop’s Etabi. Kjöbmagergade 43. Kjöbenhavn. K. Hos Svan ström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas: Grått blompressningspapper format 360x445 mm. Pris pr ris 3,50 Hvitt „ o „ 360x445 „ „ „ „10,— Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ „ ,, „ 6,5o. }) »? kvit ,, „ 290x465 „ „ ,, ,, 9, Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Innehåll: S. Murbeck, Några anteckningar till floran på Norges syd vestra och södra kust. — C. Jensen, Fontinalis longi- folia nov. sp. — L. M. Neuman, Anteckningar angående Rubus- floran i nordvestra Skåne, på Hallandsås och i södra Halland. — E. Ljungström, Två Rumexhy brider tagna på Bornholm. — G. Andersson, Några ord om Linnés Stipa pennata. — H. Sam- ZELius, Ytterligare några tillägg till Södermanlands Flora. — Lärda sällskaps sammanträden. — Literaturöfversigt: L. Cela- kovsky, Linnés Anteil an der Lehre von der Metamorphose der Pflanze. — Smärre notiser: Elektriskt ljus för mikroskopering — Annonser. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 181|s85. Några svenska Rumex- och Epilobiumhybrider. Af R. JuNGNER. Rumex crispus L. x Hydrolapathum Huds. (= R. Schreberi Haussknecht.) Yid Bösmöllan i Skåne, ej långt från Ortofta sta¬ tion, tog jag förliden liöst en Rumex-form, som såväl genom sina intermediära karakterer som genom sin storlek och sin sterilitet angaf, att den var en hybrid mellan R. crispus L. och R. Hydrolapathum Huds. Den växte också bland båda dessa arter. Denna hybrid är af Haussknecht tagen i Tysk¬ land, och hans beskrifning af densamma strider icke i något afseende mot den, som här följer: Då Rumex Hydrolapathum har stipelslidor röda, rotbladens skaft af skifvans längd, denna sednare styf, lä4er artad, nästan vertikalt stäld, slät, i kanten jemn och rätlinig, till formen rombisk, i det bladkanterna från bladets midt räknadt konvergera under spetsiga, vanl. ung. 20 graders vinklar, och då R. crispus har stipelslidor vanligen gröna, rotblad på skaft af något mer än halfva bladskifvans längd, denna sednare mjuk, något köttig, horizontalt utbredd, krusig, i kanten bugt- tandad och kroklinig, till formen jemnbredt lancettlik med afrundad bas och spets ; så har denna nya Ru¬ mex-form stipelslidor något rödaktiga, skaftet något kortare än skifvan, denna sednare mera styf och lä- derartad än hos R. crispus men mindre styf än hos R. Hydrolapathum , mer upprät än hos R. crispus , nå¬ got krusig med bågformigt böjda och bugttandade kanter, med största bredden på midten, hvarifrån den under bugtiga kanter småningom afsmalnar till en spets, 114 som är trubbig nästan såsom bos B. crispus och till en bas, som är nästan lika smal som hos B . Hydro¬ lapathum. Stjelkblaclen ha bredare spets än hos B. Hydrolapathum och äro något krusiga. Stammen är hög såsom hos den sistnämda, fårorna äro smalare och grundare än hos denna. De yttre kalkbladen äro nå¬ got längre och spetsigare hos B. Hydrolapathum än hos B. crispus , och i detta afseende synes hybriden närmast öfverensstämma med den sednare. De inre kalkbladen äro efter fruktmognaden hos stamarterna ganska olika (fig. 1 och 2). Hos B. crispus äro de i omoget tillstånd till färgen rent gröna, fullt utveck¬ lade äro de vanligen något större än hos B. Hydro¬ lapathum, tunnare, mer tydligt nerviga, stundom något tandade med bågformiga sidokanter och jemförelsevis mindre gryn, med mer eller mindre trubbig spets och något bjertlik bas, för öfrigt till form och storlek mycket varierande, likväl alltid närmande sig den van¬ ligast förekommande formen, hvilken figuren utvisar. Bumex Hydrolapathum har de inre kalkbladen i out- veckladt tillstånd rödbruna, i utveckladt stadium min¬ dre än hos B. crispus, mer köttiga med mindre starkt framträdande nerver med raka sidokanter, vanligen svag tandning på en eller bägge sidor, med hvass spets och tvär bas, hvilken sednare i synnerhet kan antaga fiere olika former. Någon gång blir den hjert- lik och stundom bildar den en spetsig vinkel; gryn stora, ljusröda. Hybridens inre kalkblad (fig. 5) ha föräldrar nes egenskaper förenade. Färgen af dem i tidigt stadium är mer af B. crispus. I moget stadium är kalkbladens bas något hjertlik, spetsen mer sam¬ mandragen än hos B. crispus , nerveringen är starkare utpräglad än hos B. Hydrolapathum, blombottnen är i det närmaste sådan som hos den sistnämnda. Nöten hos B . crispus är, ehuru de inre kalkbladen vanligen äro större än dem hos B. Hydrolapathum, likväl myc¬ ket mindre än nöten hos denna. Hos hybriden ut- 115 vecklas sällan nötterna, men, då de finnas färdigbil¬ dade, så äro de till sidornas form bredare i förhål¬ lande till längden än hos R. Hydrolapathum , men sma¬ lare än hos R. crispus , och till storleken äro nötterna hos hybriden medelproportionalen mellan hufvudarter- nas nötter, och äfven till färgen visa de interme¬ diära karakterer. Af pollenkornen ha endast en ringa del, ungef. 10 proc. dugligt utseende. Denna form har enl. Haussknecht på fiere ställen i Frankrike och Tyskland blifvit uppfattad såsom R. maximus Schreb. Rumex Hydrolapathum Huds. x obtusifolius L. n. h (R. lingulatus m.) Haussknecht säger sig en gång i Tyskland ha funnit ett ofullständigt exemplar af denna hybrid, som han likväl icke ansåg skäl att beskrifva. På grund deraf att alla öfriga Rumex-hyhrider ha sitt särskilda namn, anser jag det lämpligt, att äfven denna får sitt. Jag gifver den namnet R. lingulatus för att dermed beteckna den mest i ögonen fallande karakteren och för att genast vända forskarens uppmärksamhet på de inre kalkbladen, hvilka för öfrigt mer än växtens öfriga delar i sig förena på det intimaste sätt stam¬ arternas egenskaper. Det var i trakten af Ystad i Skåne, mellan S vens¬ torps station och Nedraby, som jag för kort tid sedan på tvenne olika lokaler tog denna mycket vackra och instruktiva hybrid mellan Rumex Hydrolapathum Huds. och R. obtusifolius L. Såväl genom den ansenliga höjden af stammen som också genom karaktererna och genom de sterila nötterna och pollenkornen, var denna form ett tydligt intermedium mellan båda ofvannämnda arter, bland hvilka den också växte. Exemplaren på den ena lokalen närma sig mer genom rotbladens form till R. obtusifolius , på den an¬ dra mer till R. Hydrolapathum. Hos de förra äro gre- ✓ 116 f « ‘ ^ < * name något kortare, h vadan dessa i detta hänseende torde stå närmare B. Hydrolapathum, hos de sednare exemplaren äro grenarne mycket långa såsom hos vissa former af B. obtusi/olius , hvarigenom de komma denna närmare. För öfrigt öfverensstämma båda genom den i förhållande till bladbasen hos B. Hydrolapathum breda, mer eller mindre äggrundt formade basen, genom spet¬ sen, som är bredare än hos B. Hydrolapathum, men smalare än hos B. ohtusifolius- och genom de femligen tunna bladen; detta livad såväl rotblad som stjelkblad beträffar. Fotbladens skaft äro hos båda formerna längre än hos B. Hydrolapathum, fårorna på stam och grenar äro smalare än hos denna. Stammen är nä¬ stan högre än den sistnämdes, grenarne äro smalare och med mer skilda knippen än hos denna, färgen af blad och stam tyckes hos båda mer erinra om B. oh¬ tusifolius än om B. Hydrolapathum. De yttre kalkbla¬ den hos den förra äro vanligen ganska mycket, hos den sednare obetydligt längre än de inres lialfva bredd. Hos hybriden äro de märkbart längre. De inre ut¬ vecklade kalkbladens utseende är mycket betecknande (hg. 6); den tunglikt förlängda spetsen, den tydliga tandningen, den långsträckta formen äfvensom den starka nerveringen antyder B. ohtusifolius (jemf. hg. 3), hvaremot kalkbladens storlek, grynens storlek, form och ljusröda färg samt den tjocka blombottnen vittnar om B. Hydrolapathum. De få utvecklade nötterna äro till storlek, form och färg intermediära och endast några få proc. af pollenkornen tyckas vara dugliga. Af licentiaten Hj. Nilsson blef denna form seder¬ mera tagen på ett tredje ställe i samma trakt. Rumex Hippolapathum Fr x obtusifolius L. (= R. platyphyllus F. Aresch.) (= R. Schmidtii Hausskn.) Prof. F. Areschoug har redan längesedan i sin afhandling: ”Adnotationes criticæ de speciebus non¬ nullis generis Rumex” lemnat en beskrifning af denna i 117 s S gj ' ' ' » , ’ f. f .. ■ ' ■ - ' - . » . V. « hybrid. Men som han då endast hade sett ofullstän¬ diga, pressade exemplar af densamma, så var det lätt att då uppfatta den såsom en hybrid mellan Rumex maximus Sehr eb. och R. Hippolapathum Fr. *). Emel¬ lertid, då jag förra hösten från Stenstorp i Vestergöt- land , medförde fullständiga exemplar, var Prof. Are- schoug sjelf den, som först insåg, att hans förra me¬ ning om ifrågavarande Rumex-form icke var rigtig, utan att den i stället måste uppfattas såsom en hybrid mellan R. Hippolapathum och R. obtusifolius. Äfven denna hybrid har Haussknecht tagit och beskrifvit från Tyskland, men formerna som der före¬ komma, säger han, närma sig än den ena än den andra af hufvudarterna, under det de af mig i Skan¬ dinavien tagna synas intaga en i allmänhet temligen intermediär ställning. Namnet R. Schmidt ii Hausskn. torde emellertid icke vidare behöfva användas, då man nu kommit på det klara med, hvad namnet R. pjlaty- phyllus F. Aresch. innebär. Det var vid Stenstorp i Vestergötland och vid Lyckås tegelbruk i Skåne, i trakten strax norr om Ystad, som jag tagit denna hybrid. Ehuru exempla¬ ren från de skilda lokalerna sins emellan erbjuda nå¬ gon olikhet hvad bladformen angår, så visa likväl de vestgötska lika väl som de skånska genom sina karak¬ terer, genom sin storlek, genom sina felslagna nötter och pollenkorn och genom det förhållandet, att de på båda ställena växte tillsammans med stamarterna, att här är fråga om en hybrid mellan R. obtusifolius L. och R. Hippolapathum Pr. Likväl är det anmärknings- värdt, att nötterna och de dem omslutande inre kalk¬ bladen på en stor del af exemplaren från Vestergöt¬ land tyckas vara ganska väl utvecklade, hvilket för¬ hållande i förening dermed, att vestgöta-formen af ifrå- 1) Om R. maximus Schreb. sjelf är en hybrid, så är det icke detta som hindrar en sådan uppfattning af ifrågavarande hybrid. 118 ga varande hybrid är ganska ymnig 4 — 5 gångei; till så många som exemplaren af R. Hippoiapathum på samma lokal — och i förening med den omstän¬ digheten, att der förekomma former, som närma sig mycket till Rumex Hippoiapathum , och hvilka på grund af intermediära karakterer och felslagna frukter och pollenkorn, böra betraktas såsom hybrider mellan Rumex platyphyllus och R. Hippoiapathum , samt i för¬ ening dermed, att vestgöta-formen, ehuru den före¬ kommer i 100-tals exemplar, till höjd och storlek mindre varierar än den skånska formen, som endast uppträder i några få exemplar, möjligen kan tala der¬ for, att den förra är på väg att differentiera sig till art, under det att den skånska formen, som alltid är försedd med få utvecklade nötter och är mycket spar¬ sam till sin förekomst, som varierar till sin storlek i hög grad och af hvilken jag icke heller funnit indi¬ vider, som mer närma sig den ena eller den andra af stamarterna, kanske är att betrakta såsom en mer tillfällig hybrid. Rotbladen, som hos den skånska R. Hippoiapathum äro triangelformiga med hjertlik, bred bas och med en af räta linier begränsad utdragen spets, men som hos vestgötaformen af samma art äro något mer ägg¬ runda med äfven här hjertlik, men smalare bas och med mer trubbig spets, äro hos hybriden till formen något olika, allt efter som de tillhöra den skånska eller den vestgötska formen. Skilnaden mellan de båda formerna ligger deri, att rotbladens bas hos den skån¬ ska formen är bredare, och att spetsen hos denna är tydligt begränsad af konvergerande räta linier och smalare, då deremot basen hos den andra är smalare och spetsen hos densamma begränsad af kroklinier och mer afrundad, en olikhet, som tydligen beror på här¬ stamningen från de olika R. Hippolapathum-f ormer na. Denna olikhet i rotbladens form ger sig äfven tillkänna i stjelkbladen, i det äfven dessa hos . den skånska for- 119 men ha längre spets. Hos båda hybridformerna är emellertid spetsen bredare än hos B. Hippo l apathum , men smalare än hos B. obtusifolius , basen smalare än hos B. Hippol apathum, men bredare i förhållande till bladets längd än hos B. obtusifolius. Oafsedt, om den är från den ena eller från den andra af de båda loka¬ lerna, har ifrågavarande hybrid hvad bladens konsi¬ stens, stammens och grenarnes strimmighet och för¬ grening och knippenas ömsesidiga afstånd beträffar på ett intermediärt sätt i sig förenat egenskaper från båda stamarterna. Detta gäller äfven och isynnerhet om de inre kalkbladen i ntveckladt tillstånd. Då B. ob¬ tusifolius (hg. 3) har de inre kalkbladens bas tvär eller något hjertlik, spetsen tunglik, kanterna tandade, och då B. Hippol apathum (fig. 4) har basen äggrund, spetsen bredare, kanterna i det närmaste hela, så visar sig hybriden (fig. 7) i dessa afseenden stå midt emel¬ lan båda. Tandningen påminner om B. obtusifolius likasom den tunglikt utdragna spetsen och grynets storlek och form, men kalkbladets största bredd på midten och dess storlek för öfrigt erinrar om B. Hip- polapathum. De . yttre kalkbladen hos hybriden är o mer lika dem af den sednare, i det de äro knappt så långa som de inres halfva bredd, då der emot B. obtu¬ sifolius stundom har dem mycket längre. Nötterna äro till sidornas stor¬ lek, form och färg in¬ termediära. Om deras duglighet är förut ta- ladt. Pollenkornen från båda lokalerna odug¬ ligt med undantag af 5 — 15 procent. Några ord om R. maximus Schreb. De fleste författare uppfatta denna form såsom en hybrid mellan B. Hippol apathum Fr. och B. Hydro- 120 lapathum Huds., och till deras mening torde det kan¬ ske vara riktigast att ansluta sig. Den nedtill nästan släta stammen, de tjocka, med hjertlik bas försedda bladen, de tunna, nervrika, tem- ligen breda inre kalkbladen (hg. 8) visa ovilkorligen tillbaka på B. Hippolapathum, de stora, ljusröda grynen, den starkt utvecklade blombottnen äfvensom de inre kalkbladens spets erinra om B. Hydrölapathum . Den väl starka tandningen och den hjertlika basen af de inre kalkbladen kunna väl knappast utgöra ett absolut hinder för den uppfattningen af ifrågavarande form, att den är hybrid mellan ofvannämde arter, ty JR. Hydrölapathum har stundom några tänder liksom äfven B. Hippolapatlmm , och den förra har dessutom rätt ofta hjertlik bas på inre kalkbladet. Den omständigheten, att jemte de mest intermediära exemplaren sådana finnas, som närma sig mer den ena eller den andra af nyssnämda arter, kan väl heller icke inverka stö¬ rande på en sådan uppfattning. Äfven ett mycket ofullständigt exemplar, taget af Kand. Sw. Murbeck vid Lyckås, och som ser ut att vara en hybrid mel¬ lan B. maximus Schreb. och B. obtusifolius L., kan väl heller icke, om så är förhållandet, på något sätt be¬ visa, att den förra är en fullt differentierad art och likvärdig med andra konstanta arter, utan endast, att densamma icke alltid är steril. Af de exemplar, jag tagit vid Lyckås tegelbruk i Skåne, hafva visserligen de flesta exemplaren ganska väl utvecklade nötter, men det gifves äfven sådana, hos hvilka endast en och annan nöt kommit till utveckling. Pollenet var odug¬ ligt, hvilket likväl kunde bero derpå, att det var sent på hösten och ur äldre blommor, som det togs. Haussknecht säger, att B. maximus Schreb. finnes uppgifven för flere lokaler i Tyskland och Frankrike, der B. Hydrölapathum visserligen finnes men icke B. Hippolapatlmm , men förklarar detta så, att B. crispus X Hydrölapathum på de flesta af dessa ställen tagits — ■ ““ “ “ ™ . . 121 för R. maximus. Äfven i Sverige är den uppgifven från flere ställen, derifrån man icke fått R. Hippola- pathum , men det är väl troligt, att livad som tagits på en sådan lokal under namnet R. maximus likväl icke alltid varit denna, utan antingen Rumex crispus X Hydrol. eller R. obtusifolius X Hy droh eller också fin¬ nes R. Hippolapatlium möjligen på samma ställe eller i närheten, fastän den icke blifvit observerad; eller också är det ju möjligt, att R. Hippolapatlium är ut¬ gången, under det R. maximus står q var, hvilket är så mycket lättare att förklara som betande hästar och nötkreatur måste tycka mer om de köttiga bladen af den förra än de mer läder ar tade af R. Hydrol apat Jmm eller af hybriden. Emellertid är väl, just på grund af utbredningen och förekomsten och på grund af de åtminstone till utseendet oftast fertila nötterna och äfven med anledning af den starka tandningen och den breda, hjertlika basen af de inre kalkbladen, R. maximus Schreb. icke alldeles jemförlig med de mer tillfälliga Rumex-hybriderna, utan bör den liksom den form af R. obtusifolius X Hippolapatlium , som förekom¬ mer vid Stenstorp i Vester götland, och med större skäl än denna, uppfattas såsom mera närmande sig en konstant art. A andra sidan, hvad utbredningen vid Köpingeån beträffar, der den tyckes hålla sig någor¬ lunda i samma trakt som R. Hippolapatlium , och hvad uppgifter i flororna tyckas visa, så synes dessa om¬ ständigheter utgöra skäl, som tala för uppfattningen om denna forms natur af hybrid mellan R. Hippola- pathum och R. Hydrolapathum. I Norge finnes enligt Blytt R. Hippolapatlium , under det R. Hydrolapathum i vildt tillstånd och R. maximus saknas, i Flora von Neu- Vor pommern af Mars¬ son finnes R. Hydrolapathum , men såväl R. Hippola- pathum som R. maximus, saknas. I Flora von Schlesien säger Fiek, att R. maximus förekommer på de flesta 122 ställena i sällskap med stamarterna, men på andra ställen utan att dessa finnas i grannskapet. Epilobium palustre L. x roseum Schreb. I Haussknechts utförliga arbete: ”Monografie der Gattung Epilobium Jena 1884” finnes äfven denna hybrid upptagen. En del exemplar af E. purpureum Er. Fl. Hall. är o nemligen identiska med denna form, af hvilken jag förra året i närheten af Sköfde i Vester- götland fann ganska många exemplar. Den har seder¬ mera blifvit tagen i Skåne på två ställen, nemligen vid Toppeladugård och vid Stubbarp i Gföddelöfs socken af Kand. Sw. Murbeck. Dessa sistnämnda exemplar, som äro från de skånska lokalerna, stå närmare E. roseum, under det de från Vestergötland tyckas närma sig E. palustre. Båda äro emellertid tydliga hybrider och öfverensstämma med Haussknechts beskrifning. Då E. palustre har trådsmala, långa utlöpare med tumslånga internodier och motsatta, små, helbräddade blad, i spetsen hopade till en löklik knopp, under det E. roseum har korta, med tandade, tättsittande, stora blad försedda, rosettlika utlöpare, så visa hybriderna i detta afseende intermediära karakterer, men under det vestgöta-exemplaren häruti mer öfverensstämma med E. palustre, så synas deremot de skånska närma sig mer E. roseum. För öfrigt igenkännas båda hy¬ briderna derpå, att bladen hos öfvervintringsorganen äro större och något tunnare, mer tandade och sitta tätare och på ett kortare rizom än hos E. palustre, men betydligt mindre och ej så tydligt tandade som hos E. roseum. Stammen är mindre kantig hos exem¬ plaren från Sköfde än hos dem från Skåne; äfven i detta afseende närma de sig sålunda mer till E. palu¬ stre, bladen äro längre utdragna och deras kanter mer tillbaka vikna än hos de skånska exemplaren. För öfrigt utmärkas båda af intermediära karaktärer hvad såväl foder och krona som kapsel beträffar. Hos vest- r / 123 göta-formen erinrar den starka hårigheten mer om E . palustre , och frukterna hos denna öppna sig icke, utan rulla sig tillhopa och vissna helt och hållet. Pol¬ lenet hos den skånska är dugligt till 20 procent, men hos vestgöta-formen är o knappt 5 proc. dugliga. Om några Primulaformer. Af Ernst Ljungström. I en uppsats i Botanisk Tidsskrift* detta år har Professor Lange lemnat åtskilliga intressanta medde¬ landen om sina iakttagelser öfver variationsförmågan hos några den danska horan tillhöriga arter och for¬ mer af slägtet Primula. Då jag kommit i tillfälle att något litet uppmärksamma motsvarande förhållanden i vårt land hos dels samma, dels andra arter, kunde det måhända hafva sitt intresse, att för jämförelses skull, om ej för annat, äfven för mina iakttagelser en re¬ dogörelse lemnas, ehuru de ännu äro rätt ofullständiga. Jag går där före nu att göra det och vill därvid fatta mig i korthet. Primula officinalis och elatior äro enl. Lange i Danmark föga böjda för att variera och af den sist- nämda upptager han icke någon varietet als. Denna art har jag blott vid Of vedskloster sett i lefvande till¬ stånd, men där har jag imellertid funnit en hel del va¬ riationer. Så först beträffande fodrets längd. I lik¬ het med åtskilliga horistiska handböcker angifver Tull¬ berg (Bot. Not. 1876 sid. 140) fodret hos exemplar från Møen såsom kortare än kronpipen och tillägger att dess flikar nästan äro af fodrets halfva längd. Vid Ofvedskloster har jag imellertid liärutinnan funnit be¬ tydliga olikheter. Somliga exemplar hade nämligen fodret nående blott till pipens halfva längd, hvarvid foderhikarne utgjorde ungefär hälften af hela fodret (hg. 4); andra exemplar åter hade foder (alltid med hikarne t *„ • - 124 räknadt) af pipens lâïigd och flikarne blott ungefår en tredjedel af hela fodret (fig. 5). Dessa bada extrema for¬ mer, hvilka, såvidt de öfverhufvnd för tj ena att beläggas med särskilda namn, kunna betecknas såsom ff. brevi- calyx och longicalyx , äro imellertid förbundna genom talrika mellanformer. Vidare fann jag kronflikarnes form och storlek ganska variabel. En del exemplar hade kronflikarne nästan cirkelrunda, berörande eller t. o. m. täckande hvarandra med kanterna, under det att andra exemplar hade mycket ’smalare krönflikar med blott svagt kon- vext böjda kanter, som långt ifrån att beröra h var an¬ dra i stället * bildade mer eller mindre vida spetsiga vinklar mellan flikarne. Dessa båda former kunna betecknas såsom ff. latiloba och angustiloba. De äro liksom de föregående förbundna genom en hel rad öfvergångar. Nu berörda båda slag af variationer funnos ej blott kombinerade med hvarandra (således 4 kombi¬ nationer) utan de uppträdde därjämte under artens båda (regelbundet förekommande och således enligt min uppfattning med varieteter i vanlig mening ej likvär¬ diga) faser, den longistyla och brevi styl a. Samtliga de 8 rent teoretiskt uppställbara formerna (variations-kom- binationerna) iakttog jag äfven i naturen och insam¬ lade exemplar däraf, hvilka nu i fullständig serie fin¬ nas i härvarande botaniska istitutions museum och mina enskilda samlingar, h varjämte en del former ut¬ delades i härvarande botaniska förenings växtbyte 1882. Såsom en f. crispa torde kunna betecknas en i blott ett fåtal exemplar funnen form med i brädden krusiga blad. En annan form hade smärre kronor än hufvud- formen, hvilka därtill voro af en något gröngul färg¬ ton och hade krenulerade men ej urnupna krönflikar. Denna variation gjorde imellertid intrycket af att vara blott en teratologisk form. Hos de funna exemplaren \ 125 var näml. på samma gång pistillen ’Vergrünt71. (Alltså diaphysis med någon grad af chloranthi). Ti]l sist må nämnas ett enstaka exemplar med racemös blomställning, tydligen blott en monstrositet. Primula acaulis iakttog jag ehuru blott helt flyg¬ tigt för några år sedan under en botanisk exkursion till Kullen; vid ett besök där i år var hon redan öf- verblommad på ett exemplar när, livar om mera nedan. Dock kan jag äfven af denna art anföra formerna brevicalyx och longicalyx samt latiloba och anyustiloba (figg. 1, 2, 3), parallela med de här ofvanför lika benämda af P. elatior. Kronflikens bredd var hos /. latiloba ofta lika med längden eller t: o. m. större. Äfven här uppträdde hvardera af dessa varieteter om de så förtjena att uppfattas — • eller former dels såsom bre vistyl dels såsom longistjd. Det ofvan omnämda exemplaret af P. acaulis från detta års exkursion till Kullen fans af fil. stud. Gun¬ nar Andersson. Det är en /. serotina. Exemplaret bär ett par öfverblommade blommor af vanlig form och storlek men därtill ännu en, olik de förra. Hon är först och främst till alla delar mindre, fodret till fli- karnes spets blott 7 mm. eller 10 mm. kortare än hos ett par på slump utvalda blommor af vanlig storlek; kronflikarne blott omkring 5 mm. långa och knapt 4 mm. breda, icke urnupna. Blomskaftet är mycket kor¬ tare än vanligt hvadan blomman också satt gömd mellan bladen. Härtill kommer att pollenkornen är o synnerligen små (intill 15 // i diam. mot 30 — 40 // hos den van¬ liga formen) och efter allt utseende odugliga. Man skulle eljes möjligen här kunnat frestas att tänka på kleist ogami. Men ännu ett skäl, om ock svagt, som talar imot att kleistogami skulle hos denna art yttra sig under sådan form, är det, att en annan art af samma slägte näml. P. sinensis har kleistogama blom¬ mor af helt annat utseende än den nu beskrifna (jfr. 126 Ljungström, Kleistogami hos Primula sinensis , i Bot. Not. 1884, sid. 171). Primula farinosa har jag i våras på lokaler vid Ystad underkastat någon noggrannare undersökning och därvid likaledes funnit åtskilliga former. Hvad först fodret beträffar, så kan det ibland vara betyd¬ ligt kortare än som i regeln är fallet. Sådana former har jag likaledes sett frånVg.: ”/. ad. scoticam/\ tagna af herr Sjöblom. Kronflikarne äro äfven hos denna art än bredare och än smalare. I förra fallet har den extrema formen kronflikarne, där de äro bredast, mer än dubbelt så breda som vid basen, i senare fal¬ let åter mer jämsmala (figg. 6, 7). Hos/, latiloba händer det t. o. m. att flikarne med kanterna beröra hvarandra under det att de hos /. angustiloba skiljas af utåt breda mellanrum. Detta beror ej blott på flikarnes bredd utan ock på deras form, i det att kanterna hos /. lati¬ loba äro jämt och starkt konvext böjda men därimot hos /. angustiloba närmare basen rätliniga eller konkava och först längre mot spetsen konvext böjda. Vidare före¬ komma i ögonenfallande olikheter i storlek: kronans radie hos de minsta undersökta exempl. 4 mm. (fig. 8), hos de största 8 mm.; likaledes i färg: från ljuslila till starkt pur- purfårgade blommor; olikheter i svalgets vidd, (hvilka på andra orter iakttagits och förklarats såsom anpass¬ ning till olika insekter), har jag ej påträffat. Af mer tillfälliga afvikelser vill jag här nämna blott de heter o- mera. Ibland normala femtaliga blommor funnos ej sällan en eller ett par fyrtaliga eller sextaliga. I flera af de fyrtaliga bar fodret ännu spår af det normala femtalet, i det att en af dess flikar såg ut, som vore den sammanvuxen af två; på kronan var intet dylikt att se. Anmärkas förtjenar att i två fall fyr- och sextaliga blommor funnos jämte h var andra på samma stånd bland de normala, ett förhållande, söm synes kunna tolkas såsom bevisande att ej en tendens mot vare sig öfver- eller nnder- tålighet existerar, utan att 127 >r . • . r-rï --y 1 - " i : J//V måhända blott det större eller mindre utrymmet varit bestämmande. Härför talar ock att heteromera blom¬ mor både föregås och efterföljas af normala. Äfven P. scotica, P. stricta och P. sibirica visa med afseende på bredden af kronflikarne stora olik¬ heter hos olika exemplar af samma art. För att med exempel förtydliga det som ofvan om de olika arterna anförts angående fodrets längd i förhållande till pipens samt kronflikarnes bredd på olika latitud och i förhållande till längden må några hithörarde mått här finna plats; talen beteckna måtten i millimeter. Lika bokstäfver i de resp. kolumnerna beteckna samma exemplar. Fodrets längd, fodertlikarnes pipens längd. längd, p. elatior brevicalyx A 13, BIO, C 8, D 10, A6, B4l, C4, 1)5, A 18, B 17, C 14, D longicalyx 15, 5, 15. Kronf likara es bredd Kronflikarnes längd vid basen. vid bredaste frän flikens till in¬ latituden. skärningens spets. p. elatior latiloba — A 81 , B 10 A 10, B lOl angustiloba — A 6, B 6, C 5 A 8, B 9, C 8 p. acaulis latil. A 5i, B —, C 4 A 12, B 14, C S A 13, B 14, C S angustil. A 3, B 5 A öl , B 8 A 9, B 12 p. farinosa latil. A 2, B 3, C l\ A 5, B 7, C 5 A 5, B 6, C 5 angustil. A 2, B lf A 3, B 3 A 3, B 11 . 1 p. scotica latil. A 2, B 1|, C 2 A 5, B 4, C 4 A 5, B 3l , C 4 angustil. n 3 4 p. stricta latil. H 3 4 angustil. 1 2 3 p. sibirica latil. A 21, B 2i, C 3 A 7, B 7, C 7I AC, B6l, C6f angustil. A 2, B 21, C 21 A'5, B 5, C 4I A 6, B 6, C 61 Alldenstund det ju så ofta påvisats, hurusom olik¬ heter i blommans storlek, form eller färgstyrka stå i sammanhang med olikheter i könligt hänseende, ligger det tämligen nära till hands att här vänta något lik¬ nande. Hos de undersökta arterna kunde jag imeller- tid ej * finna någon dylik könlig olikhet beträffande ut¬ bildning af pollen eller märke. Men om den detta oaktadt existerade, borde den kunna påvisas genom anställande af korsningsförsök mellan de olika formerna samt granskning af de erhållna fröna med hänseende 128 Y : - till storlek, vigt och grobarliet samt jämförelse af de respektive dotterplantorna. Jag hade föresatt mig att i denna riktning experimentera med P. elatior , som i många afseenden syntes erbjuda ett lämpligt mate¬ rial, men mellankomna hinder korsade denna min plan. Och de försök, som jag sedermera anstälde på P. farinosa , blefvo alla utan brukbart resultat. Jag ser mig sålunda f. n. ur stånd att uttala någon meningom, huruvida könsolikheter förefinnas förenade med varia¬ tionerna hos blomkronan i ofvanberörda fall, men hoppas framdeles få tillfälle att ånyo sysselsätta mig med hithörande experiment och där af erhålla något resultat. Förklaring öfver figurerna. Fig. 1 Primula acaulis latiloba. „ 2 „ „ angustiloba „ 3 „ „ ,, f. med ovanligt smala flikar. „ 4 P. elatior lorgistyla brevi calyx. „ 5 „ ,, „ longicalyx. „ 6 P. farinosa latiloba. „ 7 „ „ angustiloba. „ 8 ,. „ micrantha. De streckade linierna i Fig. 1. beteckna de ställen, hvarest måtten i omstående tabell äro tagna. Tyvärr återgifver träsnittet ej alldeles exakt den lemnade teckningen; sålunda fram¬ stå i lobernas form o. relativa bredd i synnerhet å tigg. 6 och 7 ej fullt så stora olik¬ heter, som ofta verkligen förefinnas, 129 Primula elatior (L.) Schreb. X officinalis (L.) Jacq., en för Sverige ny hybrid, må äfvenledes vid detta tillfälle anmälas. Jag fann den vid Öfvedskloster i två exemplar redan 1882, men med anledning af det tämligen långt framskridna stadium, hvari dessa be- funno sig, syntes det rådligt att blott med reservation eller als icke uttala sig om deras natur af hybrider. I år har jag imellertid genom herrar kand. Jungners och kand. Cederboms godhetsfulla medverkan från samma lokal fått exemplar i full blomma, h vilka ej längre tillåta något tvifvel i nämda hänseende. Utom till bladformen, hvilken mer närmar sig den hos P. officinalis , stämma de till alla delar med mina exem¬ plar af 1882. Dessa senare växte ett litet stycke ifrån den inskränkta lokal, som P. elatior åt sig utvalt, samt voro rundt omkring omgifna af spridda stånd P. officinalis. Platsen var mer solig än den, där P. ela¬ tior växte. Beskrifning: Växt högre och resligare än hos P. officinalis ; Stängel rikblommig. Blad tunnare än hos officinalis , med skifvan (i synnerhet hos formen af 1882) ej alt för plötsligt af- smalnande i det långa, vingkantade skaftet (= elatior ; officinalis har mer plötsligt mot det kortare skaftet afsatt skifva och den hybrida formen af 1885 kom däri officinalis närmare); mer smalnande mot spetsen än hos elatior vanligen är fallet, bredast (.—officinalis), nedom midten. Foder gulgrönt med gröna kanter (hos elatior grönaktigt, hos officinalis gulaktigt), dess flikar af intermediär form, bredare och kortare än hos elahor , spetsigare och längre än hos officinalis. Krona af intermediär storlek, svafvelgul med mörkare svalg, liksom hos elatior utan knölar. Pollen dåligt: hos formen af 1882 67 °/0 små, skrumpna korn (samma procenttal har jag funnit hos ex¬ emplar af P. acaulis X officinalis från Møen); hos formen af Bot. Notis. 1885. 9 130 1885 än sämre, blott ett par °/0 goda korn (omkr. 30 jUj de öfriga skrumpna ock små, blott omkr. 18 fjL i diameter). Sålunda äro karaktärerna nästan alla sammansatta af båda stamarternas; isynnerhet formen af 1885 synes vara nästan alldeles intermediär, den af 1882 står ge¬ nom bladformen något närmare elatior. Y id Öfvedskloster förekom hybriden i år i nå¬ gorlunda stort antal; omkring 15 — 20 exemplar in¬ samlades. Ifrågavarande hybrid är eljes enl. Focke (PfLanzen- mischlinge sid. 249) blott sällan med säkerhet iakt¬ tagen. Från Schweiz, Österrike och trakten omkring Leipzig anföres den imellertid. P. unicolor Nolte (— P. Tommasinii Fl. D. non Gr. G.) från ett par danska lokaler, hvilken oftast ansetts vara just ifrågavarande hybrid och som enl. beskrifningen tämligen men ej till alla delar öfverensstämmer med den skånska for¬ men, föres af Lange (anf. st. o. Hbog i den D. Fl.) som underart till officinalis ; liknande mellanformer ha i Frankrike och vid Hamburg förts till elatior; de anses ej för hybrider och på hvartdera stället är ock blott endera af de ifrågasatta stamarterna funnen. Som synonom till P elatior X officinalis anföres ibland P. media Peter m. (”i Flora Lips, exc.”, där jag dock ej återfunnit namnet). Exemplar under detta namn har jag sett i universitetets i Strassburg bota¬ niska trädgård. En del hade blomkronan af ungefär samma form och storlek som hos officinalis samt bla¬ den små och fasta men till formen som hos elatior; blott några få °/o af pollenkornen voro dåliga. En annan form från samma ställe hade större blommor och liknade något mer den skånska elatior X officina¬ lis ehuru mer lågväxt och med mindre blad; 47 °/0 af pollenkornen voro dåliga. 131 Svensk botanisk literatur 1884. (Af Th. O. B. N. Khok.) A. I Sverige tryckta arbeten eller uppsatser . Adlerz, E., Bidrag till fruktväggens anatomi hos Ranunculaceæ. Örebro. Bohlinska boktryckeriet. 8:o [42 s. + tit. -j- 4 dubbelpl.] Afhandl, använd ss. specimen i Strengnas for lektorat i Örebro, AlmquiST, S., Om Carex- slägtets phylogenesis. — Botan. Notiser 1884: s. 118—120. — På tyska i Botan. Centralblatt, Bd. 19: s. 221 — 223. - , Om blomdiagrammet hos Montia. — Ibid. 1884: s. 156 — 161. - På tyska ibid., Bd. 21 (1885): s. 91 — 95. - , Hieracia. Carices distigmaticæ. Calamagrostides och Poæ [groenlandicæ]. — Aug. Berlin, Kärlväxter, insamlade under den svenska expeditionen till Grönland 1883 i K. Vet.-Ak. Öfvers., årg. 41. N:o 7. Stockholm: s. 44—49, 71 — 72, 75, 80—81. Andersson, Gunnar, Gamla träd. — Svenska Trädgårdsföreningens tidskrift 1884: s. 27 — 30. AresCHOUG, J. E., Observationes phycologicæ. Particula quinta de Laminariaceis nonnullis (continuatio). Upsaliæ, excudit Ed. Berling. 4:0 [16 s.]. Ur Upsala, reg. societ, scient., nova acta, ser. 3, vol. 12, fasc. 2 fdistr. 1885). Arnell, H. Wilh., Anmärkningar angående Sorbus Aucuparia L. f. minor Arnell. — Botan. Notiser 1884: s. 107 — 108. Jfr. Bot. Not. 1883: s. 54 — 56. - , se Karlsson, J. A. 7 \ Aurivillius, Christopher, Insektlifvet i arktiska länder. — A. E. Nordenskiöld, Studier och forskningar: s. 403 — 459. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. Stockholm tryckt i Central¬ tryckeriet. Stor 8:0. — Sid. 437 — 458: vexelverkan mellan växt- och in- sektverlden. Berlin, Aug., Kärlväxter, insamlade under den svenska expeditio¬ nen till Grönland 1883. — K. Vet.-Ak. Öfvers., årg. 41. N.-o 7. Stockholm: s. 17 — 89. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. Berlin, N. J., Lärobok i Naturläran för Folkskolor och Folkskol¬ lärare-Seminarier. Elfte upplagan. Lund, Fr. Berlings Bok¬ tryckeri och Stilgjuteri. 8:0 [3; 218 s.]. Om Växterna: s. 65 — 96. y 132 , - f • • « Botaniska Notiser för Sr 1884, utgifne af C. F. O. Nordstedt. Med 9 träsnitt i texten. Lund, Fr. Berlings boktryckeri och stilgjuteri. 8:0 [tit.; III; 202 s.]. o Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandlingar. Arg. 1. 1883. Aftryck (med oförändrad paginering) ur Botan. Notiser 1883 [häft. 1 — 3, 5 — 6] och 1884 [häft. 1]. Lund, Fr. Berlings boktryckeri och stilgjuteri. 8:0 [3; 82 s.]. På tyska: Sitzungsberichte der Botanischen Gesellschaft zu Stockholm. Jahrg. I. 1883. Separat-Abdruck aus dem Botanischen Centralblatt, Jahrg. 1883 — 84. Kassel . . . 1S84. Druck von Friedr. Scheel in Cassel. 8:0 13 + 47 s.J. Callmé, Alfr., Pinguicula vulgaris L. ß bicolor Nordst. — Botan. Notier 1884: s. 105-106. - , En för Svenska floran ny hybrid. — Ibid. s. 181 — 183. Polygonum tomentoso X Hydropiper. Cedervall, E. V., Anatomiskt-fj^siologiska undersökningar öfver bladet hos Bromeliaceerna. Med 5 planscher. Göteborg; D. F. Bonniers boktryckeri. 8:o [56 s.]. Äfven sårskildt [utan planscherj. — Afhandl, använd ss. specimen för lek¬ torat i Göteborg. CÖSTER, B. F., Cirsium heterophyllum All. X palustre Scop., en för Skandinaviska halfön ny hybrid. — Botan. Notiser 1884: s. 11-14. Dumrath, O. H., Parasitsvampar och deras bet3Tdelse såsom sjuk- domsalstrare. Efter prof. C. Flygges i Göttingen och prof. J. Nowaks i Wien arbeten af — . Med 21 illustrationer. Stock¬ holm, Isaac Marcus’ boktryckeri-aktiebolag. 8:o [99 s. 4- 1], E[riksso]N, J., Om några sjukdomar å våra trädgårds- och drifhus- växter. — Svenska Trädgårdsföreningens tidskrift 1884: s. 34 — 39 [forts, från föreg. årg.]. - , Ur växtfysiologiens historia. I. Upptäckten af näringsbe- redningen och andningen hos växterna. — Ibid. 1884: s. 139 — 143; 179-183. Eriksson, J., Kongl. Landtbruks-Akademiens planschverk ”Sveriges Kulturväxter”. — Botan. Notiser 1884: s. 120 — 121. — På tyska i Botan. Centralblatt, Bd. 19: s. 223 — 224. — - -, Våra vigtigaste kulturväxter och deras sjukdomar. — Be- skrifning till tre botaniska väggtaflor hvilka på uppdrag af sällskapet för folkundervisningens befrämjande utarbetats af — . Stockholm. Kongl. boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. 8:o [29 s. 4- 3 färgl. pl. i fol.]. 133 Potktis (1), hvete (2), råg, korn och hafre (3). - , Om potatissjukan dess historia och natur samt skyddsmedlen deremot. — Med tvenne tabeller öfver potatissjukans utbredning inom Sverige 1874 — 1883 den enajemväl utvisande nederbörds- mängden under juni, juli och augusti månader samma år. — Stockholm. Kongl. boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. Stor 8:0 [3; 68 s.]. — Botan. afdeln. s. 1 — 24 ( — 34). Ur K. Landtbr.-Ak. Handl, och Tidskr. 1884. F[ANT], C., Några snyltgäster på wåra födoämnen. — Läsning för Folket, Ny följd, Bd. 16: s. 266—282. Potatismöglet: s. 267 — 273$ Sot och Brand: s. 279 — 282. Fries, E. (f), Icones selectæ Hymenomycetnm nondum delineatorum. Vol. see., fase. IX. X. fol. [VII; s. 79-104 + pl. 181-200 -f- portratt af förf. + titel: leones . . . Sub. auspiciis academiæ scientiarum Holmiensis editæ ab Elia Fries. II. Holmiæ et Upsaliæ, typographia Centralis & Ed. Berling, MDCCCLXXV1I — MDCCCLXXXIV]. Utgifvare: Fries, Th. M. & R ob. Fries, Th. M., Växtriket. Framställning af växternas lif och för¬ nämsta former. Häft. 1. Stockholm, Ivar Hæggstrôms bok¬ tryckeri. Liten 8:o [64 s.] Utgör: Svenska Biblioteket. Afdelning III. Naturvetenskaplig boksam¬ ling, häft. 1. - , Semina selecta e messe anni 1883 ab Horto Upsaliensi oblata. Upsala, Edv. Berling. Stor 4:o [10 s.]. Grönvall, A. L., Om Ulota intermedia Sch. och dess närmaste samslägtingar. — Botan. Notiser 1884: s. 174 — 178. Hartman, C. Vilh., Växtnomenclatur, innefattande de i Sverige vilda och odlade växternas slägt- och artnamn samt vanligare botaniska termer, deras betydelse och betoning, jemte förklaring af förkortade autorsnamn. Norrköping, M. W. Wallberg & Comp. Boktryckeri. 8:0 [5; 178 s.}. Utgör Handbok i Svenska Trädgårdsskötseln, häft. 9 (tilläggshäfte). Hebert. P., Strödda växtgeografiska bidrag till Skandinaviens flora. — Botan. Notiser 1884: s. 45 — 49. Sid. 49: Nordstedt, O., på Öland iakttagna växter. Hellbom, P. J., Norrlands la fvar. Stockholm. Kongl. boktryckeriet, P. A. Norstedt & Söner. 4:o [131 s.]. Ur K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bd. 20 [distrib. 1885]. H[ULTH, Johan Markus], Om vegetationen på Billingens trapplager. Föredrag i [föreningen] Hedera [i Örebro] af H. — Minerva r. - i 134 Tidning för Sveriges ungdom 1884. N:r 1: s. 4; N:r 2: s. 7—8. Juel, H. O., Beiträge zur Kenntniss der Hautgewäbe der Wurzeln. Mit 2 Tafeln. . Stockholm. Kongl. boktryckeriet, P. A. Nor¬ stedt & Söner. 8:0 [18 s. ]. — K. Sv. Vet.-Akad. Handl., Bihang, Bd. 9. N:o 9. Äfven särskildt. — Föregående meddelande är: Juel, O., Ueber das Hautgewäbe der Wurzel. — - Botan. Centralblatt, Bd. 18: s. 282 — 283. Äfven särskildt i Sitzungsber. d. Bot. Ges. zu Stockholm, Jahrg. II (2) s. 8—9. JÖNSSON, B., Protoplasmarörelse inom rothåren hos fanerogama väx¬ ter. — Botan. Notiser 1884: s. 50 — 54. - , Om befruktningen hos slägtet Najas samt hos Callitriche autumnalis. 4:0 [26 s. + 1 tab.]. — Acta Universitatis Lun¬ densis. Lunds Universitets Årsskrift, tom. XX. IV. Mathem. 'och naturv. (1883 — 84). N.-o IV. Äfven särskildt fdistrib. 1885], Karlsson, J. A., Naturlära för folkskolans barn, i tre kurser, upp- stäld efter normalplanen. Reviderad af H. V. Arnell. Jön¬ köping, Nordströmska boktr}rckeriet. 8:0 £96 s.]. Växter : s. 46 — 64. Kjellman, F. R., Ur polarväxternas lif. — A. E. Nordenskiöld, Studier och forskningar: s. 461 — 546. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. Stockholm, tryckt i Central¬ tryckeriet. Stor 8:0. Klercker, John E. F. af, Bidrag till kännedomen om öfverhudens mekaniska funktion hos växterna. — K. Vet.- Ak. Öfvers., årg. 41. N:o 6. Stockholm: s. 75 — 79. Äfven särskildt. Stockholm. Kongl. boktryckeriet, P. A. Norstedt 2 m.m. breda. I afseende på stjelkens klibbhårighet, blomställningens ock blommornas form råder öfverens- stämmelse med beskrifningen i Hartmans Flora; dere- mot äro stjelkbladen nedtill (d. v. s. i vinkeln, der de vuxit samman) ullliåriga, ehuru i betydligt mindre grad än hos V. vulgaris. Anmärkas bör, dels att jag ingenstädes i fyndortens närhet anträffade V. vulgaris dels att de hybrida exemplaren syntes blomma något tidigare än V. alpina. E latine hydropiper — fins allmänt i S el ångers- ån och i Alnösundet på bankar och i grunda vikar. Älchemilla vulgaris v. grandis Blytt. — Denne fjellform förekommer i trakten af Sundsvall såväl på norra stadsberget som på Alnöns höjder vid smärre bäckar och gifver oss ännu ett exempel på Medel- padsflorans subalpina skaplynne. Rubus idœus v. denudata P. J. Müll. — Al nön på en skogsbacke nära Nacka. R. ,, * simplicifolia — funnen på Alnön när E riks¬ dal. Formen är i det hänseendet anmärkningsvärd, att de sterila årsskottens blad oftare äro enkla än de blombärande grenarnes. l) För öfrigt är denna varie¬ tet i Medelpad2) icke konstant, utan genom mångfal¬ diga öfvergångsformer förbunden med artens hufvud- typ. Den syntes här liksom i Tyskland och Norge vara steril och företedde bilden af en genom ogyn- samma lefnadsvilkor alstrad abnormitet. R. chamœmorus — en /. fissis petalis , hvilken hade kronbladen flikade på samma sätt, som den in- 1) På öfriga skandinaviska lokaler hafva enligt HARTMAN och Blytt företrädesvis blomskotten bladen enkla; så ock i Tyskland (Focke i ”Synopsis Ruboium” pag. 100) och England (Babington i ”Manual etc” pag. 107). 2) Af K. A. Th. Seth funnen mellan Tunadal ochKorsta; här såg jag blott några få exemplar. De öfverensstämde med de här omnämnda från den andra fyndorten. » 158 galunda ovanliga analoga formen af R. arcticus, fann jag vid Nydala, ej långt från Umeå. Rumex domesticus — förekommer i Mpd och Ägm. ganska allmänt, men synes uppträda under en från den sydsvenska typen något afvikande form; bladen äro nemligen smalare och mindre, stjelken enkel eller föga gr enig, blomställningen deri genom fattig, de inre 1 = Rumex hippolapatbum Fr. II = „ armoraciæfolius. III = ,, domesticus Un. IV = ,, „ f. borealis. V = propinquus J. E. Areschoug. a, a’, b, b’, = inre kalkblad. c, c’ c” = kalkblad vid fruktmognaden, d = frukt. kalkbladen nedtill föga urnupna, ofta nästan tvära, men deremot ganska tydligt spetsade. Då denne form är ganska konstant och förmodligen utbredd öfver större delen af Norrland, torde den förtjena att upp¬ tagas under särskildt namn: /. borealis. På närstå¬ ende tafla (under bild IV) har jag afbildat dels inre kalkblad, tillhörande plantor från solig (a’) och skug- 154 gig (a) lokal något före fruktmognaden, dels såväl yttre som inre kalkblad i det tillstånd de befinna sig vid fruktmognaden (c). Endast på en lokal i Norrland har jag sett B. domesticus uppträda i den yppiga gestalt, som är ut¬ märkande för denna arts sydliga former, och det var på Tjufholmen i Sundsvallsfjärden, der dess sällskap, Triticum acutum , tydligen förrådde dess ursprung från sydligare kust. För att i någon mån kunna bedöma kalkbladens olikhet hos den sydlige och nordlige for¬ men af B. domesticus , har jag i 'fig. III aftecknat den förres inre kalkblad (a är ett ungt, b ett äldre, c ett sådant vid fruktmognaden). De flesta exemplaren hade kalkblad liknande fig. III c, endast på ett stånd, som syntes vara en mellanform mellan den sydliga och nordliga typen, hade de formen af III a och b. Fruk¬ ten III d tillhör kalken III c . Bumex propinquus J. E. Areschoug — Tynderö- s k är en. Denne hybrid, som i Sveriges sydliga land¬ skap är en tjockstammig, rikt förgrenad och med luxuriös blomställning utrustad ört, företedde här bil¬ den af en hög, smärt och spenslig växt (stjelkens dia¬ meter nedtill 5 m.m.) med fa och korta grenar i blom¬ ställningen. Afven de inre kalkbladen afvika från hufvudtypen. De äro till ytan mindre, ofta i förhål¬ lande till bredden längre, ej tandade, vid basen tvära eller föga urnupna, allt karakterer, hvilka förklaras deraf, att i fråga varande växt bildats af och tagit arf efter B. domesticus f. borealis. Tyvärr hade jag ej tillfälle att få se exemplar med fullt mogna frukter, så att de yttre kalkbladens läge vid fruktmognaden kunnat angifvas, hvadan bilderna Y c , c’, c ” äro teck¬ nade efter fullvuxna, men ännu gröna kalkar. På fig. Y är a ’ det grynbärande, c’ och c” de öfriga kalk¬ bladen i samma blomma; de öfriga bilderna tillhöra olika blommor och visa, att den hos sådana Riimex- hybrider, hvilka, så att säga, ännu ej stadgat sig, 155 vanliga variationen med hänsyn till kalkbladen äfven här kan i akt tagas. Rumex armor aciœfolius ') mihi — De inre kalk¬ bladen utan gryn (hg. II), äggrundt hjertlika med urnupen bas, de yttre trubbiga, vid frukt¬ mognaden nerböjda; de nedre stjelkbladen af- långa, afsmalnande mot den hjertlika eller tvära basen. Funnen i Sundsva.il vid Bünsows tjärn, i Sköns socken vid diken, i Tynderö vid en bäck nära sundet. Rumex ar mor aciœfolius har tydligen uppstått ge¬ nom korsning mellan Rumex hippolapathum och Rumex domesticus , ett antagande, som styrkes af de ofvan uppgifna karaktererna, i hvilka nämnda bägge arters kännetecken smält samman; emellertid äro dess pol¬ lenkorn af lika god beskaffenhet som hos R. domesti¬ cus, den är fertil och på de lokaler, der jag anträffat honom, föga variabel, hvarför den bör uppfattas som en redan utbildad, sjelfständig art. Den är mera för¬ grenad och har större blad än både Rumex domesticus och Rumex hippolapathum. De nedre stjelkbladen nå, fullt utvuxna, en längd (utom skaften) af 27 — 29 c.m. och en bredd af 10 — 11 c.m.; de äro föga krusiga, men starkt vågiga; bladskaften äro i förhållande till bladskifvan korta (5 — 7 c.m.). Anmärknings värdt är, att frukten (II d) synes vara mindre än hos begge stamar fcerna (I och III d). För bättre öfver sigts skull har jag afbildat äfven Ru¬ mex hippolapathi kalkblad och frukt (fig. I). Callitriche stagnatis — Mpd, Alnön i grunda vi¬ kar; ny för provinsen (Uppland förut nordgräns). Potamogeton per foliatus . — Af denna art har jag i en vik af Alnösundet, nära Eriksdal, tagit en ganska anmärkningsvärd form. Hela stjelken är 10 — 9 De nedre stjelkbladen påminna lifligt om Nasturtium armo¬ racia; deraf namnet. 156 20 c.m. lång, stamleden förkortade och bladen derige- nom närmade h var andra, hvilket allt står i samband med de förhållanden, under h vilka han växte. Stran¬ den är nemligen der långgrund och blifver förmodli¬ gen vid vissa vindar helt och hållet torrlagd, hvari- genom örten ur stånd sättes att utveckla sig normalt. P. zoster aceus — Mpd, Tynderö bland P. mari¬ nus och P. pectinatus. Carex ornithopoda — Mpd, Berge vid Indalself- ven i stor mängd; ny för provinsen. Triticum acutum — Mpd, Tjufholmen i stor mängd. Oaktadt denna ö ej användes till barlastplats och ej besokes af fartyg i annat ändamål än för kol- hemtning, torde dock i fråga varande art otvifvelak- tigt vara dit införd. Ej mindre dess sällskap, ( Senecio Jacobæa och den sydlige formen af P. domesticus ), än den hvita, i Norrland eljest ej förekommande flygsan¬ den, på hvilken arten växte, torde lemna bevis för riktigheten af mitt antagande. Emellertid är Triti¬ cum acutum på nämnda lokal fullt naturaliser ad och torde vara svår att utrota, enär den helt och hållit genom vuxit en sandkulle af flere meters längd. Schedonorus inermis — Mpd, Ortviken på barlast. ,, tectorum — ,, Eriksdal ,, Poa compressa — ,, Tun adal ,, Air a bottnica - Tynderö, flerestädes vid kusten. Phleum arenarium — Mpd, Eriksdal på barlast. Tragopogon porrifolio-minor Thed. en ny hybrid, funnen i Stockholm. Af K. Fr. Thedenius. Blomkor game obetydligt, dock oftast något min¬ dre än hos Tragopogon porrifolius , nästan likstora med eller stundom något större än dem hos T. pratensis , 157 icke obetydligt större än hos T. minor. De yttre blommorna liklånga med holkfj alien, till antalet om¬ kring tolf i hvarje korg. Deras pip hvit. Pipöpp¬ ningen gul och omgifven af gula hår. Brämet eller skifvan (tungan) blåröd med stark dragning åt brunt och med små, gulaktiga tänder i spetsen. De inre blommorna knapt hälften så långa som de yttre. De¬ ras pip och pipöppning äro lika de yttre blommornas till färg och hårighet, men brämet eller skifvan är nedtill och något ofvan midten gul, nära spetsen med ett bredt tvärband af samma färg som kantblommornas skifva och, liksom dessa, med små, gula tänder i spet¬ sen. En del blomkorgar hafva mellan de yttre, röd¬ bruna kantblommorna och de inre, korta, till största delen gula blommorna, ett mindre antal blommor, der endast den nedre hälften af skifvan är gul, den öfre hälften rödbrun. Dessa blommor äro större (längre) än de inre och sins emellan olikstora, men kortare än de yttre. Blomkorgskaften näst under korgen uppblå¬ sta, men något mindre uppblåsta och något smalare än hos T. porrifolius. Den uppblåsta delen småningom uppåt vidgad och öfverst föga smalare än holkens bas. Bladen något smalare och mindre styfva än hos T. porrifolius , men icke så smala och slaka som hos T. minor. Frukterna äro hos T. porrifolius mycket grof- taggiga och föga mer än hälften så långa som pensel- skaften, hos T. porrif olio-minor något mindre groftag- giga än hos T. porrifolius och två tredjedelar så långa som penselskaften; hos T. minor icke taggiga, endast knottriga och hälften så långa som penselskaften. Hos T. porrifolio-minor utbilda endast en mindre del af blommorna mogen frukt. Hos båda föräldrarne gifva nästan alla blommorna mogen frukt. Växten utgör en fullkomlig medelform till Tra- gopogon porrifolius och T. minor , mellan hvilka jag på¬ träffat den växande. T. pratensis fans icke i grann¬ skapet. Förra sommaren (1884) påträffade jag endast 158 ett stånd af hybriden. I år har jag haft två stånd att heskatta. Derigenom, att jag tagit bort de grenar, som utbildat blomkorgar och dessa således blifvit för¬ hindrade att sätta frukt, hafva många grenar skjutit fram och bildat blomkorgar. Jag har i år insamlat mogna frukter af Tragopogon pratensis och utsått dem i närheten af de tre andra formerna: T. porrifolius, T. minor och T. porrifolio-niinor , för att försöka att få hybrider af T. pratensis och de andre. Det dröjer dock tre — fyra år innan man kan få se verkan af att de olika formerna växa nära intill hvarandra. Trago- pogon- arterna synas vara fallna för att hybridisera. Jag undrar huru det kan förhålla sig med Hieracierna ! Stockholm d. 23 Aug. 1885. Quercus sessiliflora var. subintegrifolia. Af J. Persson. Med ofvanstående namn skulle man kanske kunna beteckna en i anseende till bladen ganska egendomlig form af Quer eus sessiliflora Salisb. Ett öfver vägande antal blad äro nämligen: antingen helt och hållet hel- bräddade, aflångt äggrunda, eller med ett par bugter i ena kanten. Blott ett mindre antal hafva begge kanterna inskurna, men äfven de hafva spetsen utdra¬ gen, afsmalnande. Medelnerven är ofta krökt och bladskifvan derigenom sned. Basen vanligen på ena, eller begge sidorna något hjertlik, sällan på begge sidor jemt afsmalnande. Några helbräddade blad mät¬ tes och befunnos med en längd af 7 — 10 centimeter vara 2lj2 — 3 c.m. breda. Ett var 7 c.m. långt och l1/2 c.m. bredt. Ifrågavarande form har anträffats i blott ett ex¬ emplar ; — ett nu 25 à 30 år gammalt träd — vid Högsma i Grlimåkra socken. Det observerades redan 159 under åren 1868 — 72 ocli befanns i år hafva vuxit betydligt, samt bibehållit sin bladform. Hessleholm d. 19 Oct. 1885. Vaccaria par viflor a Moench. funnen i Sverige. Af Alfr. Callmé. \ " 't Under ströftåg i Upsalatrakten i fjor höst påträf¬ fade jag bland sädesstubben på en åker vid Lassby backar 1 L mil sydvest från staden en växt, som jag vid undersökning och jemförelse med i Botaniska Mu¬ seets herbarium förvarade exemplar fann vara ofvan- stående. De par individer, som jag påträffade, voro topphuggna och blommade från sidoskott ur de nedre bladvecken. Under sommaren lär arten emellertid ha förekommit rätt ymnigt, efter hvad jag sedermera hört af personer, som då hade tillfälle att se densamma. Detta gaf mig anledning att hoppas, det växten äfven i år skulle bibehålla sig på lokalen. Då jag emeller¬ tid under nu gångna sommar eftersökte dønsamma, var den åker, på hvilken jag påträffade den i fjor, ny upplöjd, och på angränsande sädesfält stod den ej heller att finna. Arten är sålunda för tillfäl¬ let ånyo försvunnen, och jag skulle ej heller ha in¬ kräktat på Botaniska Notisernas utrymme med att om¬ nämna fyndet af densamma, om ej dess geografiska utbredning gåfve anledning att antaga, det den förr eller senare skall fatta fast fot äfven inom Skandina¬ vien. Den förekommer nämligen, ehuru öfverallt spo¬ radisk, öfver hela Europa med undantag af det nord¬ ligaste Byssland samt Skandinavien och Britiska oarne. Att klimatet ej lägger hinder i vägen för dess fort¬ komst inom åtminstone södra och mellersta delen af Sve¬ rige, torde vara klart, då den träffades blommande för an¬ dra gången, såsom jag nämnde, i medio af September, och 160 den omständigheten, att det just är de båda af hafvet från det öfriga Europa skilda områdena, som ännu sakna arten, tyckes tala för, att dess utbredning mot nordvest hittills varit hämmad endast af det mellan¬ liggande hafvet. Då den nu emellertid redan en gång uppträdt inom Skandinavien torde den kunna antagas böra återkomma ’), och det är derför jag velat fästa upp¬ märksamheten å densamma. Vaccaria par viflor a Moench (Saponaria Vaccaria L., Vaccaria vulgaris Host., Gypsophila Vaccaria Sibth. et Sm.) står närmast Saponaria , har liksom denna rör- formigt foder och med lång klo försedda kronblad samt saknar ytterfoder, men skiljes från nämnda slägte genom felande bikrona samt upphöjdt 5-kantigt, nästan 5-vingadt foder. Vidare är den ettårig, medan Sa¬ ponaria (sens. str. = Bootia Heck.) innefattar uteslutande perenna arter. Stjelken är upprät, 1 — 2 fot hög, gaffelgrenad ; bladen lancettlika, spetsiga, oskaftade, blågröna; blom¬ morna i bladvecken, få, långskaftade, stora, ljusröda. Kapseln är äggformig. Sedd på något afstånd påminner växten något om vår vanliga Agrostemnia G-ithago, men är mindre och har ljusröda blommor. Förekomstsätt detsamma: bland säden i åkrar. Upsala 1 okt. 1885. i) Exemplar af ifrågavarande växt (under namn af Vaccaria pyramidata Flor. Wetter., som är ett yngre s}monym) hafva i höst blifvit inlemnade i byte till Lunds botaniska förening, tagna i ”Me¬ delpad. Wifsta varf, Barlast. Juli 1885” af J. A. Holm. Dessutom finnes ex. af den i det skandinaviska herbariet å bo¬ taniska museet i Lund, h varom kand. H. Tedin meddelat: ”Denna växt togs af mig första gången 1878 i en linåker i Balsby, Nosaby socken norr om Kristianstad. Troligen inkommen med linfröet, som under namn af Riga- frö köpts i Kristianstad. Aret derpå togs den under liknande förhållanden men på annan plats inom samma by.” I samma herb, finnes äfven ett ex. (som förut tillhört A. Falcks herb., der det låg utan namn), taget vid Lund i juni 1869 af Sven Åkerberg. Not af utgifvaren. Bryum versicolor funden i Norge. Af Chr. Kaurin. v Naar man reiser fra Dovre gjennem Opdal og har passeret Stationen Bise, derpaa reist over Vinstra Bro forbi Logaardene, kommer man til en Plads, som kaldes Grinden. Drivaelven löber her ganske nær Veien. Mellem Hovedelven og Veien kommer her en Bæk, der forener sig med hin. Denne Bæk er stedse aaben, Vinter og sommer, da' den vælder ud af en Kilde, der strömmer ud af Jorden næsten i Niveau med Drivaelven. Paa den lille Halvö, som dannes af Bæk¬ ken og Elven, hvor Myricaria germanica findes i stor Mængde, voxer mange sjældne Brya, f. Ex. Br. Brow- nii, calophyllum, Blindii, Warneum, pycnodermum og dessuden Angstroemia i stor Mængde. I Ly af de Tuer, som Myricaria danner, voxer her ogsaa Bryum versicolor. Den udmærker sig ved sin korte, tykke Kapsel med meget tyk Hals og stort höit convext Laag samt stive rödlige Blade. Den norske Form adskiller sig fra den tydske ved nikkende , ikke hæn¬ gende Kapsel, hvis Laag ikke er fuldt saa höit, og kan derfor vel betragtes som en Varietet af hin. Og¬ saa hos den norske bemærkede jeg, at fuldmodne og aldeles modne Kapsler findes blandede med hverandre. Sande Præstegaard den 9: de October 1885. Spridda växtgeografiska bidrag. Af N. J. SCHEUTZ. Matricaria discoidea DC. Öl. Färjestaden (Adj. J. Wickbom). YU a go montana var. arvensis (L.) Strömsholm i Virserum. Inula Helenium L. Virserum (0. Ekelund). Eupatorium cannabinum L. Bexheda och Hvetlanda (A. Samuelsson). Serratula Unctoria L. Sjunnen i Skede; mycket sällsynt i inre Småland. Dot. Notis. 1885. Il 162 t Onopordon Acänthimi L. Hultåsa i Hvena (Adj. J. Wickbom) Hvet¬ landa (A. Samuelsson). Crepis virens L. Trekanten nära Kalmar (Adj. J. Wickbom). C. setosa Hall. Vexiö nära Smålands museum. Hieracium aurantiacurn L. var. bicolor Oust. Barkeryd vid Krams¬ äng (Adj. U. Montelin). H. dubium L. Brusaholm i Vedbo härad. H. cymosum L. Ökna. H. Saxifragum Fr. Ökna. Hypochoeris glabra L. Ingatorp (Fabrikör R. Tolf.) Sambucus Ebulus L. Korsberga presteg., utan tvi fvel ursprungligen planterad. ' Galium saxatile L. Vexiö nedanför Solberget. G. Mollugo L. Kalmar (Adj. J. Wickbom). Çynoglossum officinale L. Virserum (0. Ekelund). Thymus Chamædrys Fr. Hook i Svenarum (Adj. U. Montelin). Nepeta Cata, ria L. Uplanda i Hvetlanda. Leonurus Cardiaca L. Hvetlanda och Holtsbyholm i Alsheda (A. Samuelsson). Likasom andra ruderat-växter sällsjmt i inre Småland. Verbascum Thapsus L. ß cuspidatura nov. var. Hela växten tätt gulullig; öfversta bladen och blom- skärmen tvärt afsmalnande i en lång udd. Analog med V. thapsiforme ß cuspidatum och icke att för- vexla med V. Thapsus var. bracteatum. Krafslösa 3/4 mil från Kalmar. V. thapso-nigrum Schiede. Öl. Skogsby. Veronica hederœfolia L. Alsheda vid Slättåkra (A. Hedin). Af Melampyrum pratense förekommer flerestädes kring Vexiö en form, som’ står mellan hufvudformen och var. purpureum och har kronan nedtill blekt h vit¬ gul, i sin främre del mörkröd med på insidan gul underläpp; — den afviker från var. purpureum der¬ uti, att kronan nedtill har samma färg som hos huf¬ vudformen. Lathrœa Squamaria L. Ingatorp. Stenberga (A. Samuelsson). Gemla i Öja socken. Plantago media L. var. longifolia G. Meyer, jfr. Marss. fl. v. Neu Yorp. ”foliis oblongo-lanceolatis in petiolum longum attenuatis”. Genom sina långskaftade blad har den ett något främmande utseende. Sandvik i Bergs socken (Kommendör Hy ltén-Oa vallius, som i Bot. Not. 1880 p. 192 kallat den var. oblongata)? 163 T Hedera Helix L. Kuarp i Pelarne, äfven med blommor (Fabrikör R. Toll). Conium maculatum L. Stenberga nära kyrkan (A. Samuelsson). Heracleum sibiricum * australe Hartm. Kalmar (Adj. J. YVickbom) Batrachium floribundum Bab., som är närmast beslägtad med B. peltatum Fr. och heterophyllum y. crassicaule Fr., torde knappt vara identisk med den svenska form, med hvilken S. A. Tullberg i Bot. Not. 1873 och Hartman i sin Handbok ed. 11 identifierat densamma. B. floribundum Bab., som är anmärkt äfven i Danmark, har de nedsänkta bladen skaftade med utstående icke sammanfallande, korta och hårfina flikar, i h vilkas spets finnas 1 — -2 hår; de flytande bladen sköldformiga, rundade, djupt 3-klufna med breda, vanligen 5-tandade flikar, blomskaft kortare än bladen; blommor medelstora med 8-mångnerviga kronblad ; stån¬ dare talrika (enl. Babington 20 — 30), längre än pistil¬ lerna; kar peller på klotrundt fäste, håriga. — Enligt engelska ex. och Babingtons Manual of Brit. Bot. Anemone silvestris L. Öl. Borga hage i Repplinge socken (Adj. J. Wickbom). A. ranunculoides L. Ökna vid Lillån. Cardamine silvatica Link. Lidhem i Väckelsång (H. Brodin ocii K. Liedén). Cardamine pratensis v. acaulis Bot. Not. 1882 p. 63 är väl samma form, som i Fries Fl. Scanica omnämnes såsom en forma ”Pulchra acaulis , scapo unifloro”. Lepidium ruderale L. Ingatorps station mycket sparsamt. Teesdalia nudicaulis (L.) Ekenäs i Kalmar län (Adj. J. Wickbom). Camelina silvestris Wallr. Räppe station. Far setia incana (L.) var. viridis (Tausch). Högsby (Adj. *J. Wick¬ bom).. Draba muralis L. Kronob. län, Kosta glasbruk sparsamt (E. Fogel- berg och G. Sundberg). Geranium pratense L. Hvittaryds kyrkogård, trol. förvildad enl. ex. af H. Rydstedt. G. columbinum L, Hulta i Alsheda. G. bohemicum L. Ingatorps och Hults socknar (Fabrikör R. Tolf). Hypericum montanum L. Kuarp i Pelarne (R. Tolf). Helianthemum vidgare var. obscurum. (Pers.) Nöbbeled i Öjaby. Silene noctißora L. Lindeberg i Jäth (P. Samuelsson), Melandrium silvestre (Schkuhr) Nöbbeled i Öjaby (Lektor E. Me- lander). 164 Gypsophila muralis L., som på ett halft sekel ej återfunnits i Vexiö- trakten, anträffades sparsamt vid Vexiö sisti. Augusti månad. Cerastium arvense L. Hook i S venarum (Adj. Montelin). Stellaria holostea L. Kalfshaga i Kalfsvik (S. Petersson). Ribes alpinum L. Ingatorp på många ställen. Sedum rupestre L. Kronob. län, Ekeberga sydost om kyrkan (A. Liljegren). Rosa rubiginosa var. horrida Lge. Upl. Sigtuna (Kand. C. J. Jo¬ hansson). R. pomifera Herm. Sk. Kulla Gunnarstorp vid landsvägen ; Kulla¬ berg; vid vägen mellan Ramlösa och Helsingborg. Af J. P. Welander m. fl. funnen vid Balsberg. R. mollissima var. glabrata Fr., form med underfill glandulosa blad; Gamleby och Westervik samt WG. Kärra nära Göteborg; allt enl. ex. samlade 1882 af D:r Winslow. R. omissa Déségl., hvilken af Crépin hänföres till Tomentosæ Coro- natæ, förvexlas ofta med varieteter af R. mollissima, hvilken sistnämnda den mycket liknar, så att jag i likhet med några rhodologer t. ex. Christ upptagit den såsom form under R. mollissima. Ex. har jag samlat vid Kalmar och Carlshamn. R. umbelliflora var. aberrans Schz, Westervik (D.t Winslow 1882) . R. tomentosa Sm. Sk. Uddarp i Broby (Apotek. C. O. Hamnström 1868), en något afvikande form med något lutande nypon med nästan nedböjda foderblad. R. tomentosa var. glabrescens Gabrielsson är en ganska anmärknings¬ värd form från Lorentzberg vid Göteborg En dylik form har D:r Winslow meddelat mig under namn af R. toment. f. glabra från Lerjeholm vid Göteborg 1884. Ex. från begge dessa stäl¬ len höra till samma varietet, som är analog med R. mollissima var. glabrata. Vid Molde i Norge har lektor Lindeberg samlat en Rosa, som af Crépin i Primit. Mon. Rosar. anses för en form närbeslägtad med den svenska R. mollis¬ sima var. glabrata samt har obetydligt håriga blad med föga talrika glandler mellan sidonerverna på bla¬ dens undra sida samt de nedre bladen glandulosa på öfra sidan. I Hartmans flora ed. 7 — 10 samt i Bot. Notiser 1855 p. 168 hänföres denna form mindre rätt till R. tomentosa. R. cinnamomea L. Virserum. R. coriifolia Fr. floribus albis. Vexiö nära Tufvan. Rubus Lindebergii P. J. Müll. Boh. Skapesund på Oroust (D:r Winslow 1883). R. thyrsoideus Wimm. Ön Jungfrun i Kalmar-sund (Adj. J. Wick- bom). I R. thyr soideus var. viridis F. Aresch. Blek. mel¬ lan Nä tt r aby och Sjuhalla, hvarest den har röda blom¬ mor. En afvikande form af denna varietet förekommer på Horsö i Kalmar län, som har lågt bågböjda nästan krypande årsskott, smal blomställning (vanl. enkel klase), bladlös eller med 1 — 2 små blad, nästan oväpnad; kronblad hvita; örtblad under till håriga, gröngrå, samt tend, afvikande habitus från hufvudformen. R. plicatus var. incisa Lin deb. Herb. Kub. Scand. n:o 6 är samma form, som jag i Vet. Akad:s Ofver- sigt 1880 kallat var. laciniata. (En med denna nära forvandt form har professor Lange i Dansk Bot. Tids- skr. 3 Række, 2 Bind p. 263 beskrifvit under namn af var. dissecta Lge.) R. Radula var. microphylla Lindeb. 1. c. n:o 23 är alldeles samma form, som jag i Bot. Notiser 1873 kallat var. viridis. R. corylifol. * nemoralis F. Aresch. Kalmar län, Örsjö station, 40 kilometer vester om Kalmar; för denna art hittills den från kusten mest aflägsna lokal i Smål., som blifvit anmärkt. Öl. Algutsrum (Adj. J. Wickbom). R. caesius ß laciniatus nova var.! Vacker form, med småblad både på årsskott och blombärande grenar inskuret üikiga samt något mindre än hos hufvudfor¬ men. 01. Lindåker i Thorslunda. Skild från var. lobata, som har folia lobata, ej laciniato-incisa. R. caesius y mier op hyllus nova var.! Småblad 2 — 3 gånger mindre samt mera fint och hvasst sågade än hos hufvudformen. 01. Thorslunda (Adj. J. Wickbom). Den s. k. Rubus pseudo-idæus från Skaftö i Bo¬ huslän, som jag samlade 1879, är snarast att anse såsom R. maximus X Idaeus. Årsskottens beväpning och form, uddbladets form, fodret m. m. tala härför, och R. maximus F. Aresch. växte i närheten. Vid närmare granskning har jag icke funnit något, som ger stöd åt den åsigten, att R. cæsius skulle vara den ena af föräldrarne till denna hybrida form från Skaftö, hvilken dessutom betydligt afviker från former af R. pseudo-idæus, som jag sett från andra ställen i Sverige och Danmark. Årsskottens taggar är o icke borstlika, olikstora, utan små, starka och raka af alldeles samma form som hos R. maximus. Potentilla recta L. Vexiö vid vägen till lasarettet 1884 — 85. P. rupestris L. Tyngshult i Virserum (E. Andersson). Geum rivale var. pallidum (C. A. Mey.) Yrigstad (R. Tolf). G. intermedium Ehrh. Kulle i Kalfsvik (S. Petersson); Eksjö Hof- gård (Kommendör Hyltén-Cavallius). Lathyrus silvestris L. Hessleby (R. Tolf). I Smålands högtrakter mer sällsynt än L. heterophyllus. Ön Jungfrun i Kalmarsund (Adj. J. Wickbom). Vicia cassubica L. Nöbbeled i Öjaby (lektor E. Melander). Gemla. Melilotus arvensis Wallr. Hvetlanda (A. Samuelsson). Trifolium repens monstros. phyllanthum Blek. Rosenborg vid Carls- hamn. Euphorbia Cyparissias L. Ingatorps kyrkogård. I Småland träffas den stundom så angripen af Aeeidier, att den får ett ganska främmande utseende och har då benämts E. degener. Polygonum Bistorta L. Kalfsviks kyrkogård (P. Samuelsson). P. viviparum L. Kläcklinge i Kalfsvik (S. Petersson), s)rdligaste växtstället i Smål. P. strictum All. Trehörna i Urshult. Fagopyrum tataricum (L.) Urshult allmän, i mannaminne ej odlad enl. Adj. J. Wickbom. Rumex acutus L. Blek. Öljesjö i Lösen. Thesium alpinum ■ L. Vexiö norr om staden nära Surbrunnen. Vrig- stad (R. Tolf). Ingatorp, Pelarne. Chenopodium hybridum L. Lidhem i Väckelsång (H. Brodiri). C. murale L. Kalmar i gamla staden och på Malmen (Adj. J. Wickböm). Salix nigricans Sm. Lönnberga socken. Brusaholm, på begge stäl¬ lena enstaka buskar, såsom vanligt är i Småland. S, depressa Fr. Eksjö Hofgård (Kommendör Hyltén-Cavallius). Af Myrica Gale L. förekomma vid Vçxiô buskar, som är o sambyggare med hanhängen sittande of v anför honhängena på samma gren (ej, såsom i Hartmans flora uppgifves, honhängena sittande ofvanför hanhän- gena på samma gren). Pinus strobus L. Vallsjö socken, Skrapstad, 4/10 mil från Säfsjö och 3/10 mil från närmaste gård. Två buskar midt i barrskog, funna 1884 af jernv. bokhållare Isak Petersson enl. mig meddelade ex. Ccratophyllum demersum L. Urshult, i Åsnen vid Getnön (Adj. P. Strandmark). Ny för Kronob. län. 167 j Epipactis atrorubens Hoffra. Berga i Högsby (Adj. J. Wickbom). E. latifolia (L.) Högsby (Adj. J. Wickbom). Listera cordata (L.) Gasslanda i Gårdsby. Malaxis paludosa (L.) Ingatorp (R. Tolf). Allium arenarium 'L. • On Jungfrun i Kalmarsund (Adj. J. Wickbom). Convallaria verticillata L. Nöbbeled i Öjaby (lektor E. Melander). C. multiflora L. Ingatorp. Hvetlanda. Nöbbeled i Öjaby (lektor E. Melander). Juncus squarrosus L. Stensåkra i Bexheda (A. Samuelsson). Acorus Calamus L. Öhr mellan gästgifvareg. och Horda (lektor E. Melander). Potamogeton nitens Web. Hvetlanda (A. Samuelsson). P. obtusifolius Mert. & Koch. Al vestad. Wexiö vid vägen till Vallen nära Söresjö. P. crispus L. Emån i Bexheda (A. Samuelsson). Typha latifolia L. Östanå i Hvetlanda samt Smedbelgen i Nye (A. Samuelsson). Carex paludosa Good. Hvetlanda (A. Samuelsson). C. HornscJiuchiana Hoppe. Vexiö nära Tufvan. C. Oederi (Ehih.) var. oedocarpa Ands. Sund i Jersnäs (Adj. U. Montelin). C. livida (Wg.) Wada-dalen i Hessleby (R. Tolf). C. globularis L. Löfsjö i Ekeberga enl. ex. samlade af A. Liljegren. Sydligaste växtlokalen i Sverige. C. tricostata Fr. Sund i Jersnäs (Adj. U. Montelin). C. loliacea L. Skurugata (R, Tolf). C. paradoxa Willd. Eksjö (R. Tolf). C. microstachya Ehrh. Ingatorp (R. Tolf). Jönköping vid vatten¬ ledningen enl. uppgitt af grefve C. Mörner. Icke anmärkt i Kronobergs och Kalmar län. Festuca elatior var. subloliacea Hartm. Ekeberga -socken. Schedonorus erectus (Huds.) Ebbetorp i Dörby socken (Adi. J. Wickbom). Poa sudetica Hænke. Wada-dalen i Hessleby Trisetum flavescens (L.) Sund i Jersnäs (Adj. U. Montelin). Ebbe- torp i Dörby (Adj. J. Wickbom). Airopsis caryophyllea (L.) Ebbetorp i Dörby (Adj. J. Wickbom). Holcus mollis L. Barkeryds Skattegård (Adj. U. Montelin). Milium effusum L. Wada-dalen i Hessleby (R. Tolf). Setaria viridis (L.) Torne station, Urshult och Hultsfred (Adj. J. Wickbom) Bexheda (A. Samuelsson). Öjaby socken. Hierochloa borealis (Schrad.) Ryd i Karlstorp (R. Tolf). Polysticum spinulosum var. dilatatum (Hoffm.) Wada-dalen i Hessleby. Asplénium Filix femina, var. complicatum Hartm. Tyngshult i Öjaby. Barkeryd och tiere andra ställen i Smål. A. Breynii Retz. Hattkullen i Ingatorp (R. Tolf). Fagerkullen i Hessleby. Struthiopteris germanica Willd. Hjelmaryd i Säby (A. H. A. Aberg). Hultsfred (Adj. J. Wickbom). Botry cliium matricariœfolium A. Br. Väckelsång ej långt från kyr¬ kan (K. Liedén och A. Bredin). Lycopodium inundatum L. Ingatorp (R. Tolf). Kläcklinge i Kalfs- vik. L. complan. var. Chamœcyparissus (A. Br.) Hjel tevad i Ingatorp (R. Tolf). Hypnum imponens H. Halland, Qvibille. Brachythecium Mildeanum Sch. Öl. Borgholm 1881. Ex. bestämda af lektor Arnell. Amblystegium fluviatile Sch. Sk. Margretetorp. Anomodon attenuatus Hüb. Sk. Margretetorp. Ortliotrichum gymnostomum Bruch. Vexiö i alléen vid Kampen. Tortula fallax Schrad. Öl. Köpings branter. Schistostega osmundacea är i Bot. Notiser 1872 p. 72 orätt upp- gifven för Gottland, Fhascum subulatum Fries Stirp. agri Femsj. från Femsjö är säkerl. Ph. alternilolium Rabenh. Ex. från Femsjö har jag ej sett. Ph. subulatum Rabenh. Hartm. flora ed. 10 är sålunda ej med säkerhet funnen i Smål. Dicranum majus Turn., Leptotrichum homomallum Sch., Pogonatum urnigerum och Anomodon longifolius Hartm. Nöbbeled i Öjaby. Bland mossor, som i Hartmans flora ed. 10 uppgifvas förekomma från Skåne upp i Svealand, äro icke hittills anmärkta i Smål. Bryum turbinatum, Pottia Heimii och Phascum muticum. Jungermannia orcadensis Hook. Skurugata (E. Vetterhall och R. Tolf). J. minuta Dicks. Nöbbeled i Öjaby. J. verruculosa Lindb. E vedal nära Vexiö. I Bot. Notiser 1878 orätt ansedd för en form af J. minuta. Anm. Alla ofvan uppgifna växtställen äro belägna i Småland, så vida icke någon annan provins särskildt uppgifves. Lärda sällskaps sammanträden. Vetenskapsakademien d. 16 sept. Till införande i akademiens handlingar antogs en afhandling af prof. A. G. Nathorst: Nouvel¬ les observations sur les traces d’animaux et autres phénomènes d’ori¬ gine purement mécanique, décrites comme algues fossiles. — Prof. Wittrock redogjorde för en reseberättelse ingifven af lektor K. Lönnroth, samt för R. Boldts afhandling om Sibiriens Chloro- fyllophyceer. Densamme inlemnade för intagande i akademiens skrifter 1) ”Bidrag till de physiologiske Vævsystems Udviklingshisto¬ rie hos nogle Algeslägter” af amanuensen N. Wille, samt 2) ”Bi¬ drag till Amerikas Desmideeflora” af stud. G. Lagerheim. 169 Den 14 okt. Prof. V. B. Wittrock höll föredrag ”Om köns¬ fördelningen hos Acer platanoides L. oeh en del andra Acer-arter” samt inlemnade för införande i Ofversigten en afhandling öfver detta ämne. Densamme anmälde dessutom för införande i Öfversigten en af stud. G. Lagerheim författad uppsats med titel: ”Codiolum polyr- hizum n. sp., ett bidrag till kännedomen om slägtet Codiolum A. Br.” och redogjorde för uppsatsens innehåll. Societas pro fauna et flora feunica d. 13 maj. Den komité, som erhållit uppdraget att vidtaga alla anordningar för anställande af växtfenologiska iakttagelser år 1883 i Sodankylä, Wasa, Wärtsilä och Helsingfors, hade till mötet inkommit med skriftligt meddelande om fullgjort åliggande. Inalles har för iakttagelsernas anställande utgifvits 5,100 mrk. Sedan samtliga växtannotationer preliminärt ordnats af iakttagarne, har redigeringen till ett helt ålegat d:r Kihl- MAN, samt har arbetet redan blifvit anmäldt för sällskapet och in- lemnadt till tryckning. — De botaniska samlingarne hafva under senaste året ökats med 787 kärlväxter, 468 mossor m. m. — Till sällskapet inlemnades af d:r Brotherus reseberättelse öfver af honom för en tid sedan verkstäld resa till Kuusamo lappmark. — Prof. Norrlin hade till samlingarne insändt en hybrid mellan Anemone ranunculoides och nemorosa äfvensom en modifikation med dubbla blommor af A. Hepatica hvilka hvardera förevisades vid mötet. — Likaså förevisades en af prof. Sælan vid granskningen af epilobi- umformer å härvarande museum funnen hybrid mellan Epibolium alsinifolium och palustre. Societas pro fauna et flora feunica d. 10 okt. Hr Brenner förevisade åtskilliga växter, deribland en hybrid af Carduus nutans och C. crispus från Skatuddeu, öfver hvilken en uppsats inlemnades till meddelandena. Hr. Sælan förevisade ex. af Galium tricorne , tagna på holmen Lindörn i Haikko fjärd nära Borgå; växten var egentligen utbredd längs södra Europa, ostligt ända till Centralasien, men spridd h. o. d. i mellersta Europa, nordligast till England. Vidare företeddes af hr. Zidbäck insända egendomliga missbildnin¬ gar af gran och tall. Hr. Reuter inlemnade ex. af den för Fin¬ land nya strandkålen, Crambe maritima , tagna på en liten holme under Tvärminne by i Ekenäs skärgård, samt omnämde att samma växt torde vara iakttagen äfven på en liten låg holme nära Utö i Korpo. — Hr. Kihlman föredrog om några hybrida gräs, nemligen Calamagrostis acutifolia (— arundinacea X epigejos) från Esbo, en närstående form från Sjundeå, Alopecuruß geniculatus X pratensis från Kyrkslätt i två något olika former. — Hr. Lindberg omnämnde ss. prof på egendomlig geografisk utbredning att den hittills blott på de naknaste fjell topparne, nära snögränsen växande mossan An- telia nivalis blifvit funnen af hans son Harald vid en dikeskant i Lojo. Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandlingar. Andra årgången. 7. Den 27 December 1884. 1. Professor V. B. Wittrock höll föredrag om pleomorfismen hos inflorescensen af Acer pla- tanoides L. samt dess biologiska betydelse.*) 2. Professor Y. B. Wittrock beskref, under före¬ visande af lefvande och spritlagda exemplar, en ny varietet af tranbärsbusken. \ ^ Oxy coccus palustris Pers. var. citriformis Wittr. nov. var. Var. baccis oblongo-citriformibus, longitudine (12 — 17 mm.) fere duplo majore quam crassitudine (6,5 — 9 mm.) : Habitat in Suecia, in Sandangen paroeciæ Björk¬ äng in Vestrogothia, ubi legit cl. Aug. Sandén, qui exemplaria viva (1825/1284 lecta) mihi benevole com¬ municavit **). Denna varietet skiljer sig från hufvudformen ge¬ nom sina aflångt-citronformiga bär, genom hvilka den påminner om vissa former af den nordamerikanska O. macrocarpus (Ait.) Pursh***). Blomskaft, skärm och foder äro håriga såsom hos hufvudformen — ej glatta såsom hos varieteten microcarpa (Turcz.). Ort¬ bladen äro fullt så stora som hos hufvudformen. Herr Aug. Sandén meddelar i bref, att han ob¬ serverat växten sedan omkring 20 år tillbaka och att *) Föredraget kommer att, åtföljd t af afbildningar, tryckas i Kgl. Vetenskapsakademiens skrifter. **) I sprit inlagda exemplar af växten skänktes förliden höst till Riksmusei botaniska afdelning af herr C. Vilh. Hartman. Äfven dessa exemplar voro tagna på samma lokal af herr Aug. Sandén. ***) Se ”Cranberry Culture” by Joseph J. White. New York 1870. Figg. 1 och 2. 171 bärens form hållit sig fullt konstant. Han omnämner derjemte, att han ”år 1878 — 79 sett tranbär af lik¬ nande form, ehuru icke fullt så långa i förhållande till bredden, på ett annat ställe, nemligen Östergötland, Högby socken, Skogssjö”. 3. Herr Fritz Haupt: Om stoloner. *) Literaturöfversigt. Grönvall, A. L., Bidrag till kännedomen om de nordiska arterna af de båda löfmosse-släg tena Orthotrichum och Ulota. 24 sid. 4: -f 1 pl. (Redo¬ görelse f. allm. lärov. i Malmö Ystad och Trelleborg under läsåret 1884 — 85. Malmö 1885). Vi hafva brukat att utförligare referera botaniska uppsatser i lär o verkspr ogrammen, efter som dessa ofta äro svårtillgängliga för flertalet af Bot. Not:s läsare. Då ifrågavarande arbete är tillgängligt i bokhandeln, vilja vi endast uppräkna de nya formerna och vid de nya arterna aftrycka hvad förf. sjelf framhåller såsom mest utmärkande. Liksom Venturi lägger förf. mycken vigt vid stomatas förhållande på kapselen samt på de yttre kapseltändernas rikningsförhållanden och ytbe- skaffenhet; ciliernas antal är deremot af ingen bety¬ delse. Beskrifning lemnar förf. öfver alla arterna utom de rent arktiska. Med stomata nuda: O. rupestre Schleich, ß elongatufti Vent., y acutum, e arboreum. Med stomata periphrasta: 0. cupulatuni Hoffm. ß riparium (Sch. Syn.), y Rudolphianum Sch. (Ö. FloerJcii Hornseh.). 0. abbreviatum Grönv. skiljer sig från den föregående hufviid- sakligen genom kortare blad och kapsel, betydligt längre hals, något mera hårig mössa, blekare, oftast något genombrutna tänder samt närvaron af rudimentära cilier. *) Afh. härom kommer att publiceras uti Bihang till K. Sv. Vet.-Ak. Handl. 172 / Stomata öfvervägande holo- eller hemi- periplirasta (un¬ derstundom blandade med pseudonuda): 0. Schimperi Hamm, ß major. — 0. stramineum Hornsch. ß debilis. 0. obscurum Grön. Utmärkt genom en ganska egendomlig ha¬ bitus, synes denna art pest beslägtad med O. Schimperi och O. stra¬ mineum. Från den förra skiljer den sig genom något smalare blad, med mera förtjockade cellväggar, smalare, något utskjutande kapsel, betydligt längre hals samt genom intlorescensen [hanblommor på en egen gren] ; från den senare genom mera tunnväggig kapsel, längre, vid basen mera tvärt afsatt hals samt genom för det mesta mindre öfvertäckta stomata. O. scanicum Grön. I afseende på bladens cellväf påminner den starkt om O. diaphanum eller O. rivulare; men med den förra har den för öfrigt intet gemensamt, och från den senare skiljer den sig — bland annat — väsentligen genom sin bladform [blad lancettlika, kort spetsade, glatta]. Det för densamma i all synnerhet utmär¬ kande är det inre peristomets beskaffenhet [cilier 16, n. lika långa, liniesmalt lancettlika, något papillösa, nedtill något bredare]. O. latifolium Grön. differt ab O. pallente simile foliis latioribus dentibus externis majoribus, peristomio interno octo-ciliato, ciliis lati¬ oribus nec non stomatibus magis immersis. Stomata (öfvervägande eller uteslutande) pseudo-nuda: 0. Amelli Grön. skiljer sig från O. latifolium genom något blekare och vidare mössa samt vanligen mera öppna stomata; från O. pallens genom bredare och färre (endast 8) cilier samt mindre tunnväggig kapsel. O. pallens Br. ß pusillum Grön. (= var. parva Vent.?). O. pallidum Grön. skiljer sig från O. pallens genom egendomlig ha¬ bitus, tydligt spetsade blad samt det inre peristomets beskaffenhet [cilier 8, liniesmalt lancettlika, endast vid basen af en dubbel cellrad]. O. aurantiacum Grön. utmärkt från sina närmaste samslägtingar i synnerhet genom något högre, med rotludd beklädd stjelk, mera regelbundet dikotomisk förgrening samt genom den uttömda kapselns form och färg. Stomata nuda: O. affine Schrad. a typicum med form.: vul¬ gare, viride och lutescens; ß pulvinatum Vent. (0. fastigiatum auct.) f. crassior. 0. speciosum Nees ab Es. ß striatum. Ulota Bruchii Hornsch. ß norvegica. U. crispa (Hedw.) Brid. y crispula (Brid.) f. lutescens och f. viridis. Warnstorf, C.> Einige neue Arten und For¬ men europäischer Laubmoose. (Hedwigia 1885 sid. 92 — 96.) Af 2 nya arter från Norge gifves följande be- skrifning : 173 Pottia Krausei. Pflanzen in kleinen, dichtgedrängten, zusam¬ menhängenden Trupps oder Rasen zwischen anderen Laubmoosen, bis 1 cm. hoch und oben gebräunt. Stengel mehrjährig, wiederholt unter den Schopf¬ blättern sprossend und sich dadurch verjüngend. Die unteren älteren Blätter ausgebleicht, ohne Chlorophyll, breit- zungen-lanzettförmig, mit kurzer, breiter, am Rande unregelmäs¬ sig gesägter Spitze, in oder unter welcher die starke, meist rothbraune Rippe verschwindet. Die unteren Blätter der dies¬ jährigen Sprosse kleiner, eilanzettlich, mit stets vor der Spitze ver¬ schwindender Rippe, nach oben grösser werdend, die obersten zu einer vielblättrigen Rosette vereinigt; letzere z ungen-spatelför¬ mig, mit kurzer, breiter, unregelmässig gesägter Spitze, in welcher die überaus kräftige, gewöhnlich rothbraune Rippe meist verschwindet, seltener als langer, stumpfer End- stachel austritt; Rand flach und nicht umgerollt. Zellen dicht mit Chlorophyll angefüllt (nur die Spitzen der Blätten sind häufiger entfärbt), im oberen und mittleren Theile der Blattfläche fast regel¬ mässig sechseckig, mit verdickten Wänden, nicht warzig, durchscheinend und nach dem Blattgrunde allmählich in grössere, erweiterte, rectangujäre, sehr durchsichtige, zum Theil chloro- phyllose Zellen übergehend; überhaupt nach Grösse und Form auffallend mit denen von P. Heimii übereinstimmend. Blüthen einhäusig, dicht unter der $ in den Achseln der oberen Blätter; Antheridien wenige, spärlich mit schwach keulig verdickten Paraphvsen gemischt; $ endständig, Archegonienzahl ge¬ ring; innere Perigonialblätter kurz, eilanzettlich, mit vor der Spitze verschwindender Rippe. Kapsel auf sehr dickem, seilartig links gedrehtem, an¬ fänglich gelblichem, später rothbraunem, etwa 1 cm. hohem Stiele aufrecht, oval bis länglich-oval, braun, aus unregelmässigen dickwan¬ digen, nach der Mündung auffallend an Grösse abnehmenden sechsecki¬ gen Zellen gewebt; Ring schmal, sich theil weise mit dem Deckel ablösend; Peristom fehlend. Deckel flach gewölbt, mit schiefem, stumpfem Schnabel, welcher halbe Kapsellänge erreicht. Sporen durchschnittlich 0,025 mm., seltener 0,019, sehr selten bis 0,03 mm. gross; gelb, durchscheinend und körnig. Norwegen: Tromsoe an Felsen Juli 1884 leg. D:r Krause. Das vorliegende Moos gehört zur Sectio Eupottia und zwar zu den Arten mit nichtlamellösen, aber an der Spitze gezähnten Blättern und tritt in mehrfacher Hinsicht mit P. Heimii Fiirn. in Beziehung; allein sein Vorkommen an Felsen, die kürzere Blattspitze, die oberen chlorophyllreichen Blätter und ganz besonders der überaus dicke, stark seilartig gedrehte Kapselstiel unterscheiden es hinlänglich von jener Art. Ortliotrichum cylindricum. In sehr dichten, bis unter die jüng¬ sten Sprossen durch braunen Wurzelfilz verbundenen gelbbraunlichen Rasen. 174 ±, Stämmchen 1 — 3 cm. hoch, aufrecht, gabelästig, trocken dicht anliegend beblättert. Blätter straff aufrecht, feucht sich angenblicklich stark zurückkrümmend und dann aufrecht abste¬ hend, breit-langlanzettlich, zugespitzt, vom Grunde bis unter die am Rande schön wellig crenulirte Spitze umgerollt, mit unter der Spitze verschwindender, verhältnissmässig schwacher Rippe, sehr durchscheinend. Zellen im oberen und mittleren Theile gross, unregelmässig oval, mit stark verdickten Wänden und einfachen, seltener zweitheiligen Papillen massig dicht besetzt, nach unten verlängert und allmählich in langgestreckte glatte, rectangu- läre Maschen übergehend, nur am Blattgrunde einige randständige Reihen quadratisch. , Bliithen einhäusig; $ • Bliithen lateral, knospenförmig; Perigo- nialblätter 6 — 8 eiförmig, stumpf, ungerippt, ohne Papillen ; Zellen im oberen Theile rhomboidisch, verdickt, nach unten in erweiterte sechseckige, dünnwandige Zellen übergehend. Kapsel ganz über die Perichaetialblätter emporge- hohen; gelbgrün, cy lindrisch, ein wenig gebogen und geneigt, fast glatt oder oben sehr zart kurz 8-streifig', ent¬ leert, unterhalb der Mündung ein wenig verengt; Zellen langgestreckt mit phaneroporen Stomata, Deckel gewölbt, mit geraden Schnabel und am Grunde mit rothem Ringe; Haube kegelig, schmutzig weiss- lich, an der Spitze braun, etwa 2/ 3 der Kapsel einhüllend, haarig, Haare knotig. Peristom doppelt; äussere Zähne 8, breit, an der Spitze fensterartig durchbrochen, sehr pappillös, trocken zu- rückgeschlagen , Cilien 8, so lang wie die äusseren Zähne, breit und papillös. Sporen gelb, dicht mit Papillen besetzt, 0, 022 — 0,027 mm. Norwegen: Tromsoe im Jahre 1884 leg. D:r Krause. — Nach meiner Ansicht eine ausgezeichnete Species, welche zur Section der 0. speciosa in die Verwandtschaft des 0. speciosum und Killiasii gehört. Sie ist von beiden Arten durch die dichten mit Wurzelfilz verwebten Rasen, die straff aufrechten, anliegenden Blätter, die grös¬ seren, ovalen, dickwandigeren Zellen und die kürzere Haube ver¬ schieden. Herr D:r Venturi, welchem ich das Moos vorgelegt, hatte die Güte, mir ausführlich darüber #u referiren; ich schliesse mich seinem Urtheil, dass dasselbe den 0. speciosa näher als den 0. arctica, welche Schimper mit unter seine O. anomala begreift, an, obgleich die Haube mehr auf letzere, als auf erstere deutet. Hennings, P., Das Präpariren von Herbar¬ pflanzen mit schwefliger Säure-Lösung. (Ver- handl. d. Bot. Ver. d. Pr. Brandenburg 25 Jahrg. Berlin 1884, sid. 219 -220.) I botaniska museet i Berlin har sedan några år med fordel an- vändts för konservering af växtdelar i stället for sprit en annan vätska bestående af 4 d. vatten och 1 d. sprit, mättad med svafvel- syrlighet. Förf. gjorde dervid snart den iakttagelsen att växter? I 175 sådana som Latlirœa Squamaria, som en tid hade legat i denna vätska, icke allenast torkade mycket fort, utan äfven bibehöllo sin naturliga färg och icke ss. annars vanligen svartnade. Sedan för¬ söktes samma metod på Begoniaceer och Crassulaceer. Förf. rekom¬ menderar derför ungefär följande prepareringsmetod för sådana väx¬ ter, som utmärka sig för sin saftrikedom eller sitt sega slem eller för tjock epidermis och till följd häraf torka mycket långsamt, ss. Euphorbiaceer, Crassulaceer, Cacteer etc., eller som innehålla ett mörkt färgämne, hvilket annars träder i dagen vid torkningen af bladen eller blommorna, ss. många Aroideer, Orchi deer, Rubiaceer. Tjockbladiga växter läggas vanligen en längre tid, 1/2 till 1 dag, i ofvan nämnda vätska, spädare blommor ofta endast 5 min. till */2 timme. Sedan torkas föremålen hastigt i ett varmt luftdrag (om vintern använde förf. härtill varmluftsventilerna i museet), om som¬ maren i drag eller solvärme. Derpå läggas de mellan läskpapper, som hårdt åtsnöras eller läggas de i en stål tråds växtpress och ut¬ sättas för en varm luftström. Växterna behöfva icke omläggas, äro i många fall på 1 dag, i andra på 2 à 3 dagar, fullkomligt torkade och hafva i de flesta fall bibehållit sin naturliga färg. Så t. ex. torkade de mjölksaftrika, ledade klotrunda stammarne af Eu¬ phorbia globosa, på 3 dagar, de saftiga och köttiga bladrosetterna af Crassula-, Sempervivum -, och Echeveria- arter på 2 dagar och saftrika blomstänglar af Orchideer, Araceer, Melastomaceer på en dag. Det låter dock ej bestridas att spädare blomdelar af så behand¬ lade växter icke äro så dugliga för framtida undersökning som de på vanligt vis torkade. Men man kan ju torka en del af materia¬ let på vanligt sätt. Särskild t rekommenderas metoden åt personer som skola göra stora växtsamlingar i tropikerna. Smärre notiser. Myricaria germanica, från Skåne kommer detta år att utdelas genom Lunds Botaniska Förenings byte. Arten är här visserligen icke annat än subsponfcau, men den förekommer dock på sådan lo¬ kal och under sådana förutsättningar, att man med skäl kan antaga, att den ofta blir af botanister iakttagen och insamlad. En kort notis om dess ursprung och första uppträdande har derför synts mig vara väl på sin plats. — Vid en exkursion tillsammans med danska botanister på den torrlagda Ringsjöstranden förliden vår öfverraskades jag af att på ställen, der jag ofta förut ströfvat fram, finna talrika, frodiga och blommande exemplar af nämda art. Vid närmare efterseende befans den redan vara utbredd öfver en sträcka af väl en kilometers längd, från Fairyhill till bortåt Kulleberga på vestra Ringsjöns sydliga strandbrädd, men ingenstädes i buskar af mer än ett par års ålder. Den håller sig visserligen till endast den torrlagda marken och kunde således kanske af någon misstänkas för att hafva framkommit spontant efter sjöns sänkning. Jag kan emellertid konstatera, att fruktificerande buskar af denna art sedan flera år tillbaka funnits i en trädgård på närliggande höjder, hvadan man kan antaga som säkert, att de första fröna kommit flygande med vinden derifrån. N. Hjalmar Nilsson. Dupletter af löf- och hvitmossor från min af\idne mans samlingar äro till salu. Mossorna äro från Sverige, Norge och Pyreneerna, en mindre samling från Nya Holland. Upplysnin¬ gar lemnas af Lektor H. W. Arnellj Jönköping. \ _ Hertha Zetterstedt. Hos Svan ström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas : Grått blompregsningspapper format 360x445 mm Pris pr ris 3,50 Hvitt „ o „ 360x445 „ „ „ „10,— Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ „ „ „ 6,50. „ „ b vit „ „ 290x465 „ „ „ „ 9,— Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Innehåll: L. M. Neuman, Anteckningar från en resa i södra och mellersta Norrland år 1885. — K. F. Thedenius, Tragopogon por rif olio -minor Thed. — J. Persson, Quercus sessiliflora var. sub- integrifolia. — A. Callmé, Vaccaria, parviflora Moench. funnen i Sverige. — C. Kaurin, Bryum versicolor funden i Norge. — N. J. SCHEUTZ, Spridda växtgeografiska bidrag. — Lärda sällskaps sammanträden: V. B. Wittrock, Oxy coccus palustris Pers. var. citriformis nov. var. — m. m. — Literaturöfversigt: A. L. Grönvall, Bidrag till kännedomen om de nordiska arterna af de båda löfmosseslägtena Orthotrichum och Ulota. — C. Warnstorf, Einige neue Arten und Formen europäischer Laubmoose. — P. Hen¬ nings, Das Präpariren von Herbarpflanzen mit schwefliger Säure- Lösung. — Smärre notiser: Myricaria germanica från Skåne. — Annonser. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Sti Igjuter i 18J|U85. Några växtlokaler till nord vestra Skånes flora. Af Bengt Lidforss. v Nedanstående anteckningar är o resultaten af tre års exkursioner förnämligast i den del af nordvestra Skåne, som är belägen mellan Skelder viken ocli Hal¬ ländska gränsen, d. v. s. sträckan mellan Engelholm i söder och Båstad och Torekov i norr. Äfven har, ehuru mindre noggrant, området vester om Skelder- viken (Kullahalfön) blifvit undersökt, hvarförutom i det följande komma att upptagas några fyndorter från en mera sydlig del af provinsen. Hvad beträffar upptagandet af särskilda lokal- uppgifter, så har detta i allmänhet endast skett, der sådant i F. Areschougs Sk. Fl. II uppl. ansetts vara lämpligt. Auktor snamnen är o ej utsätta, då de åter¬ finnas i ”Pointsförteckning öfver Skandinaviens växter”. Bidens cernua ß radiata. — Mellan Mölle och Höganäs; Kulla Gunnarstorp. Anthémis tinctona. — Engelholms hamn. JErigeron canadensis. — Engelholms hamn på barlast; iaktta¬ gen redan 1881 och bibehållande sig ymnig. Centaurea jacca ß humilis Schrank. — Magnarp Barkåkra s.-n; Hven. Cirsium palustre (L.) Scop. x oleraceum Scop. f. suboleracea. — Anträffades sommaren 1884 vid Errarp Barkåkra s:n, på en fuktig äng tillsammans med C. palustre och C. oleraceum. Kommer närmast denna sistnämda art, från hvilken den är skild genom samma kännetecken, som i Sk. Fl. ii Uppl. uppgifvas karak¬ terisera den vid Vidtsköfie tagna C. pal. X oleraceum. — Förliden sommar besökte jag ånyo lokalen, då jag- dels återfann den nu omtalade hybriden i fiera ståt¬ liga exemplar, dels äfven anträffade en annan form, ' Bot. Notis. 1885. 12 / / 178 f. subpalustris. — Denna form afViker från den förut omnämda genom bredare, mera taggiga ving¬ kanter, djupt delade blad med inskurna dikar samt hälften mindre blomhufvud och kommer sålunda mycket nära C . palustre. Blommorna äro emellertid gulaktiga, och äfven i bladformen röjer sig tydligt en inverkan af C. oleraceum. Lange upptager i Haandbog i den D. Fl. en hybrid mellan C. palustre och C. oleraceum , som så till vida synes öfverensstämma med denna form, som den Digner i Bladformen og de smaae Blomster¬ kurve C. palustre77. Bladen uppgifvas dock vara icke nedlöpande, hvadan den ej är fullt identisk med den svenska formen. Såsom något anmärkningsvärdt för ifrågavarande f. subpalustris torde kunna anföras, att dertalet af blommorna ej nådde någon utveckling, utan vissnade bort outslagna, ehuru formen för öfrigt var särdeles kraftig (mer än manshög) och växte på en gynsam lokal. Af alla de talrika toppblommorna utvecklades ej en enda, och det var endast på grenarne från de nedre bladvecken, som några till utveckling komna blommor kunde anträffas. Cirsium palustre. — En hvitblommig form förekommer mån¬ genstädes på Hallandsås t. ex. vid Vegalt, Önnarp, Håle, Margarete- torp. Hypochceris glabra. — Engelholms hamn; Tostarp. Taraxacum erythrospermum. — Magnarp. * Galium Mollugo. — K rapper up. Convolvulus arvensis var. linear ifolia Choisy. — ”Recedi j; a forma communi foliis anguste linearibus, basi sagittatis, floribus paulo minoribus, corolla calyce 4 — 5-plo longiore. — Choisy in DC. Prodr. IX p. 407.” (Lge i FI. Dan.). Anträffades förliden höst vid en vägkant NV. om Lund, ej långt från Spoletorp. Ar i si na t}^piska former ganska utmärkt, och ehuru någon gång märkbart tenderande åt typisk C. arvensis L. kan dock var. linearifolia svårligen betraktas som en lokalform, då den före¬ kommer på samma feta jordmån som hufvudformen. C. sepium. — Utmed Rönneå ofvanför Engelholm. 179 Marrubium vulgare . — Skeppai kroken. Stachys arvensis . — En'gelholms hamn; Tostarp. Dracocephalum thymiflorum. — Mellan Kulltorp och Vegeholm i en klofveråker. Gentiana Pneumonanthe . — Engelhol ras haran. Erythræa glomerata Wittr. — Denna art, som förut entl ast varit känd från ett par lokaler i Blekinge, har jag funnit på fyra ställen i nord vestra Skåne, nemligen vid Lerhanra, mellan Engel- holms hamn och Skepparkroken, på hafsstranden söder om Vegalt (V. Karups socken), samt vid Torekov. Exemplaren öfverensstämma noga med den i Bot. Notiser för år 1884 aftryckta beskrifningen och äro, enligt livad Professör Wittrock godhetsfullt meddelat mig, fullt typiska. På de två förstnämda lokalerna förekommer E. glomerata tillsammans med E. vulgaris (Rafn.) Wittr. v. minor Hn., från hvilken den dock lätt skiljes genom de 1. c. uppgifna kar akter erna — blommans hela bygg¬ nad och den hufvudlika blomställningen, Äfven vid Torekov växa de båda arterna i hvarandras sällskap. Lokalen utgöres här af för hafsvindarne i hög grad utsätta strandängar, hvilket i förening med den magra jordmånen gör, att växterna här i allmänhet uppträda under mycket diminuerade former. Achillea Millefolium och Arme ria elongata blifva blott tumshöga, Centaurea Jacea krymper ihop till v. humilis Schrank x), och de båda Erythræa-arterna, annars vanligen 1 — 3 tum höga, uppträda här synnerligen ofta under 1 — 3-blom- striga, xl 2 — 1 cm. höga former. Under dylika om¬ ständigheter kan naturligtvis den habituella olikheten mellan de båda arterna ej. vara särdeles stor, men äfven dylika former skiljas lätt från hvar andra genom den väsentliga olikheten i blommans byggnad. Beträffande växtplatsen synes E. glomerata — åt¬ minstone i Skåne — endast trifvas i hafvets omedel¬ bara grannskap. Både vid Engelholm och vid Tore- *) Se L. M. Neuman: Bidrag till kännedomen af Horan på Sveriges sydvestkust. \ 180 kov växer E. vulgaris äfven ett stycke längre inåt landet, men på intet af dessa ställen står E. glomerata att finna. Verbascum Thapsus ß bracteatum. — • Anträffades sommaren 1884 vid V egeholm, hvarest den är skild från den typiska formen såväl genom de i Hn. Fl. XI uppl. uppgifna karaktererna, som ge¬ nom dubbelt så stora blommor. Af ß bracteatum förekommer på samma lokal en form med trind sîjelk och ej nedlöpande blad, hvilken väl dock ej är fullt indentisk med v. neglecta Scheu" tz. Utricularia intermedia. — Rösjöholm. U. minor. — Hallandsås vid Tullstorp. Centunculus minimus. — Engelholm vid Luntertun. Erica tetralix. — Allmän i hela Engelholmstrakten. Pyrola rotimdifolia. — Engelholms hamn; Hallandsås vid Vene- diksbäcken. P media. — Engelholm mellan hamnen och staden. P. secunda och minor förekomma temligen allmänt i En- gelholmstrakten. Af den sistnämda arten växer vid Luntertun nära Engelholm en form, sora afviker från den i trakten vanliga P. minor genom längre och tätare klasar samt hälften så stora blommor med mera mörkt rödaktig krona. CornuS, suecica. — Engelholms hamn; mångenstädes på Hal¬ landsås. Litorella lacustris. — Tostarp; Magnarp. Haloscias scoticum. — Mellan Engelholms hamn och Skeppar- kroken. Helosciadium inundatum. — Flerestädes i Barkåkra socken t. ex. vid Magnarp, Skepparkroken ; Tostarp. Pimpinella magna. — Engeltofta. Ranunculus reptans. — Engelholms hamn; Lärkerydssjön. Anemone nemorosa L. x ranunculoides L. — Anträffades våren 1885 af Hrr Pharm. Stud. M„ Engstedt och J. Hallgrex i Pål- sjoskogen norr om Helsingborg, hvarest den enligt benäget meddelad uppgift finnes i ganska stor mängd på tvenne olika ställen. De exemplar, som jag varit i tillfälle att se, synas mest påminna om A. ranunculoides ; med exemplar från den förut kända lokalen i Skåne (Torup) lär förhållandet vara motsatt. Thalictrum flavum. — Engelholms hamn. Th. simplex. — Skepparkroken, Barkåkra socken. 181 Diplota.xis muralis. — Engelholms hamn. Nasturtium Armoracia. — Engelholms hamn. Cochlearia officinalis. — Mellan Engelholms hamn och Skep- parkroken. Malva moschata. — Skepparkroken ; Margaretetorp. Hypericum tetrapterum. — Barkåkra socken nära Skepparkroken, hvilket väl är den nordligaste lokalen för denna art i vestra Skåne. Gypsophila muralis. — Förslöfs s:n nära Viarp; Killebäcks- torp Grefvie s:n. Silene maritima. — Mellan Engelholms hamn och Skeppar¬ kroken. Melandrium silvestre. — Af denna art anträffades vid Förslö f en /. pallida med till alla delar hälften mindre, ljusröda blommor. En analog form af Viscaria vulgaris , (som äfven hade hvit ”tjära”) har jag iakttagit vid Reften nära Lund. Cerastium arvense. — Engelholm vid vallhall. C. vulgatum v. holosteoides. — Mellan Engelholms hamn och Skepparkroken, hvarest varieteten genom talrika mellanformer öfver- går i hufvudformen. Sagina subulata. — Engelholms hamn; St. Halt Förslöfs s.-n ; inne i landet vid Rösjöholm (2 mil från hafvet). Montia rivularis. — St. Hult, Förslöfs socken. Bibes rubrum. — Engelholm utmed Rönneå. B. nigrum. — Tostarp. Epilobium hirsutum. — Kullaberg i Möllahessle. E. palustre L. X parviflorum Schreb. — Anträffades sommaren 1884 i ett par exemplar nära Förslöfs prestgård. E. roseum. — Killebäckstorp Grefvie s:n; Errarp. E. parviflorum Schreb. X roseum Schreb. — An¬ träffades sommaren 1884 temligen ymnigt vid Kille- bäckstorp samt förliden sommar på Kullen vid Mölla¬ hessle. Formen från den förstnämda lokalen utmär¬ ker sig genom sina relativt stora blommor, h varemot Kullabergsformen är småblommig och mera öfverens- stämmer med de former af E. roseum X parviflorum , som uppträda kring Lund. E. montanum L. X roseum Schreb. — Denna hybrid anträffa¬ des sommaren 1884 jemte 182 E. montanum L. x palustre L. i Engeltofta park. Som båda emellertid endast funnos i ett fåtal exemplar och för öfrigt till sina karakterer voro alldeles intermediära, torde det vara öfverflödigt att ingå i någon närmare beskrifning. E. montanum X palustre är ny för Svenska floran. • E. obscurum Schreb. förekommer mångenstädes i nordvestra Skåne, särskildt på Hallandsås t. ex. vid Grrefvie, Förslöf, Lugnet, Margaretetorp, Rösjöholm i Trolleliallar : Errarp Barkåkra s:n; Ossjö. Der emot tyckes JE. ad natum Griseb. alldeles saknas* E. obscurum Scbreb. /. verticillata. — En dylik form med tre i krans stälda blad har jag iakttagit vid Förslöf i ett dike nära pr estgården. E. obscurum Schreb. x palustre L. — Anträffades sommaren * 1884 i ett källdrag vid Errarp Barkåkra s:n. På den lokal, der jag anträffat denna hybrid, uppträder den i ganska stor mängd, hvilket väl uteslutande får tillskrifvas den rika stolonhildningen, då fröna i allmänhet voro alldeles odugliga. Är den vackraste af alia nordvestra Skånes Epilobier och redan på af- stånd i ögonen fallande genom sin rika blomning och sina jemfö- relsevis stora, vackert blågredelina blommor. E. montanum L. x obscurum Schreb. — Hallandsås i diken kring Margaretetorp. — Ar ny för Svenska horan, men, då alla karakterer är o intermediära och hybriden för öfrigt ej erbjuder något särskildt af in¬ tresse, torde ett blott omnämnande af dess förekomst vara tillräckligt. Pyrus communis. — Tostarp. Posa rubiginosa. — Rösjöholm ; Ossjö. Agrimonia odorata. — Svedberga. Pubus idceus f. denudata. — Torekov nära Flyet. P. suberectus. — Förslöf; tlerestädes i Barkåkra socken t. ex. vid Wallhall, Errarp, Engelholms hamn; utmed Rönneå ofvanför Engelholm; Skillinge; Össjö. * P. suberectus f. armata L. M. Neum. — Förslöf nära jernvägs- stationen. P. tiitidus. — Denna art anträffades förliden sommar på en ny lokal på Hallandsås, nemligen vid Lyckorne Hjernarps s:n. I 183 Försiöfs s:n, der jag fann den 1883 1), växer arten temligen ymnigt på södra sluttningen af åsen från Ünnarp till Hale — en sträcka af in¬ emot en half fjerdingsväg. R. nitidus t}T^kes sålunda hafva större utbredning på Hallandsås än på Kullahalfön. % R. Lindebergi. — Lyckorne Hjernarps s:n. R. corylifolius Sm. * divergens L. M. Neum. — Skillinge; Sved- berga. R. cœsius L. x ideens L. /. latifolia L. M. Neum. — Barkåkra socken vid Magnarp och Errarp; Luntertun; Össjö; Bläsinge; Mölle. /. angustifolia L. M. Neum. — Errarp. R. Chamœmorus. — Flerestädes på Hallandsås mellan Margare- tetorp och Rösjöholm; mellan Helsingborg och Kulla Gunnarstorp. Potentilla norvegica. — Engelholms hamn på barlast 1881 — 84; nu förstörd genom bananläggning. Geum urbanum X rivale — Förekommer flerestädes i nord- vestra Skåne t. ex. vid Luntertun; Errarp; Engeltofta; Förslöf. Lathy rus silvestris. — Karstorp. L. silv. ß platyphyllos. — Hallandsås ofvanför Bokesliden. Vicia villosa. — Engelholms hamn. Astragalus glycyphyllus. — Engelholms hamn; Öfragård. Lotus uliginosus. — Engelholm (Fil. Stud. Fr. Rosengren). Medicago sativa. — Engelholms hamn; Karstorp; mellan En¬ geltofta och Margaretetorp ; på dessa lokaler säkerligen införd med utländskt frö. Melilotus arvensis. — Engeltofta, Trifolium striatum. — Engelholm vid Luntertun. Genista pilosa. — Rösjöholm. Euphorbia cyparissias. — Försiöfs kyrkogård. Rumex domesticus. — Allmän norr om Engelholm. R. domesticus X obtusifolius. — Forekommer mångenstädes i nordvestra Skåne t. ex. vid Torekov; Killeröd Grefvie s:n; Engel¬ holm flerestädes utmed Rönneå och vid vägen till Höja; Errarp Barkåkra s:n; Södåkra; Tranekärr; nära Stubbarp. R. crispus X domesticus — Förekommer ej sällsynt liksom föregående och oftast i sällskap med denna t. ex. vid Killeröd Grefvie s:n; Önnarp Försiöfs s.-n; Magnarp och Errarp; Engelholms hamn; flerestädes mellan Vegeholm och Oregården. i) Se L. M. Neuman ; Anteckningar angående Rubusfloran i nordvestra Skåne etc. i Bot. Notiser för år 1885 pag. -85. 184 / B. crispus X obtusifolius. — Kattarp; Ingelsträde; Höganäs; Möllahessle, Mölle flerestädes; Tranekärr; Engelholm mellan hamnen y och staden; Wallhall; Förslöfs socken flerestädes t. ex. vid jern- vägsstationen, Önnarp. Ar öfver hufvud taget allmännare på Kdl- lähalfön än på området norr om Engelholm ; med de två föregående hybriderna tyckes förhållandet vara motsatt. B. öbtusifolius ß divaricatus. — Önnarp; särdeles vacker vid Engelholm utmed Rönneå, der den hybridiserar med R. domesticus Hn. B. conglomeratus. — Anträffades sommaren 1884 i ett par små stånd på hafsstranden vid Kulla Gunnarstorp samt förliden sommar vid Engelholms hamn i ett enda stort exemplar. B crispus X palustris. — Landskrona, såväl vid fästningsgraf- varne som norr om staden mot Borstahusen. B. maritimus. — St. Hult Förslöfs s:n. Kumulus Lupidus. — Errarp. Suceda maritima. — Engelholms hamn. Salsola Kali. — Engelholms hamn. Salix aurita v. uliginosa. 1) — Hallandsås vid Tullstorp. S. repens ß arenaria. — Engelholms hamn. S. repens L. X viminalis L. — Förslöfs socken på hafsstranden norr om Vejby tillsammans med S. viminalis och repens. Sådan S. repens X viminalis uppträder här, före¬ ter den rätt stor habituel olikhet med den forni, som växer vid Köpingeåns utlopp. Vid Vejby når denna hybrid sällan en höjd som öfverstiger l/2 — 2 /3 aln, grenarne äro korta, stundom nästan knutigt uppsvälda och sammanflätade liksom till ett flätverk; Köpingeå- formen deremot är en medelmåttigt hög buske med temligen långa, vidjelika grenar. S. caprea X repens. — Engelholms hamn; ny för provinsen. S. aurita X repens. — Engelholms hamn. Gymnadenia albida. — Lärkeryd. Platanthera chlor antha. — Vegeholm; Skillinge. Kpipactis latifolia. — Vegeholm. Convallaria verticillata , — Kattarp. Allium Scorodoprasum. — Errarp; Hallandsås vid Venediks- bäcken; mellan Landskrona och Hillesborg. *) Formerna af detta slägte hafva godhetsfullt blifvit granskade af Rektor M. M. Floderus. 185 Alisma ranunculoides. — Magnarp. Narthecium ossifragum. — Engelholms hamn. Juncus balticus. — St. Hult Forslöfs s.-n. Juncus balticus Willcl . x filiformis L. För liden sommar, anträffade jag vid Engelholm på en något fuktig betesmark mellan hamnen och sta¬ den en form af slagtet Juncus (gruppen lateriflori Fr.), som, ehuru tydligt skild från J. haïtiens Willd., dock genom det inuti täta strået, det tydliga stiftet o. s. v. tycktes komma ganska nära denna art. A andra sidan häntydde det långa blomstödjebladet och det spensliga, slaka strået otvetydigt på en slägtskap med J. filifor¬ mis , och vid närmare granskning befans formen i allt ntgöra en mycket tydlig mellanform mellan de nyss- nämda arterna. Så väl detta förhållande som den omständigheten, att formen växte bland J. haïtiens och J. filiformis och var alldeles steril, tycktes göra det i hög grad sannolikt, att här förelåge en hybrid mel¬ lan dessa arter, hvilket äfven vid noggrannare under¬ sökning blifvit bekräftadt. Som jag ej någonstädes i litteraturen sett en sådan hybrid omnämd, och formen dels förekommer i ofantligt stor mängd, dels, enligt hvad det skall blifva min uppgift att söka visa, tyckes hafva en ej ringa utbredning, torde den vara berätti¬ gad till en något utförligare behandling än som i van¬ liga fall rimligtvis kan komma hybrida former till del. Det torde härvid vara lämpligt att för bättre öfver- sigts skull samtidigt äfven nämna några ord om J. haïtiens och J. filiformis. Hos den förstnämde af dessa arter äro som be¬ kant stråna stälda utefter en lång, krypande rotstock, hos den kraftiga form som uppträder i Skåne, vanligen med ett mellanrum af *j2 — 2 cm. Hos J. filiformis sitta deremot stråna nästan alltid tätt sammanpackade på en rotstock, hvars stråutvecklande del i sam¬ band härmed är betydligt kortare än den hos J. haïtiens. 186 Hos hybriden har i detta afseende en sammansmält¬ ning egt rum, så att stråna sitta temligen tätt packade på en rotstock, som genom sin grof lek och längd otve¬ tydigt påminner om J. haïtiens. Slidorna äro hos båda arterna temligen starkt glänsande, hos J. halt. ljusbruna, hos J. filif. deremot temligen starkt röd- eller mörk¬ bruna. Hos ett fåtal exemplar af J. halt. X filif- har jag visserligen funnit gulbruna slidor, men hos det stora flertalet äro de af en rödaktigt brun, starkt glän¬ sande .färg och likna i detta afseende mest slidorna hos J. filiformis. Sjelfva strået utgör en särdeles vacker mellan¬ form mellan det robusta, styfva strået hos J. halt. och det smala, spensliga hos J. filiformis. Att härvidlag vissa former tendera åt J. halt., under det att andra märkbart närma sig J. filif., är ju hvad man kunde vänta. Särskildt var detta senare fallet med en skugg¬ form, hvars strån i regel voro omkring en meter långa, men föga tjockare än de hos J. filif., hvadan de lågo liksom slagna till marken, något som på denna lokal ofta var fallet med J. filiformis. — En karakter, som ännu mera häntyder på ifrågavarande forms slägt- skap med J. filif. är blomstödjebladets beskaffenhet. Som bekant är detta sistnämda hos J. filif. mycket långt, af stråets längd eller längre, hos J. halt. der¬ emot betydligt kortare, med sin längd förhållande sig till stråets ungefär som 1: 2 1j2 — 3. Hybriden för¬ håller sig härvidlag alldeles intermediärt: blomstödje- bladet är alltid betydligt längre än det hos J. halt. men kortare än hos J. filif.] den vanliga proportionen tyckes vara 1: llj2 — 2. Med afseende på blomställ¬ ningen råder ju äfven en väsentlig olikhet mellan de båda stamarterna. Också i detta hänseende företer hybriden en fullständig sammansmältning af de båda ”föräldrarnes’7 karakterer,, ity att blomställningen hos denna i allmänhet är betydligt mindre komplicerad än hos J. halt., men å andra sidan ytterst sällan enkel 187 som hos J. filiformis. För öfrigt råder i detta af- seende temligen stor variation. Blommorna hos J. balt. och J. filif. förete som bekant utom mera relativa olikheter i form och färg äfven en annan skiljaktighet deruti, att stiftet hos den förre är tydligt, hos den senare der emot knappast märkbart. Liksom i allt annat står hybriden äfven i detta afseende midt emellan de båda stamarterna. Frukten är hos J. balt. afLångt äggformig, hos J. filif. nästan klotrund, af kalkbladens längd eller längre. Härutinnan företer hybriden en afvikelse från de båda. stamarterna, i det att frukten i förhållande till sin längd är betydligt smalare än hos dessa och kortare än kalkbladen. Denna omständighet förklaras emellertid ganska lätt deraf, att hybriden är fullkom¬ ligt steril, d. v. s. kapslar ne är o alldeles tomma; bland de mångfaldiga exemplar, h vilkas frukter jag under¬ sökt, har jag ej hos ett enda kunnat påträffa ett ut- veckladt frö. Under sådana omständigheter är det ju ganska naturligt, att kapslarne skola krympa ihop, något som för öfrigt ofta är fallet hos hybrida for¬ mer. Pollenets beskaffenhet hade jag ej tillfälle att närmare undersöka, men, att döma af den i så hög grad * reducerade fröproduktionen, måtte det hafva va-’ rit mycket dåligt. På den lokal, der jag först iakttog J. battions X filiformis , uppträder han i stor mängd, bildande täta tufvor, som ofta upptaga en yta af her a qvadratfam- nar, hvilket gör att hybriden redan på afstånd faller i ögonen. Sedermera har jag funnit formen på andra sidan Bönneå i kr onoplanter ingen, äfven der i stor mängd, samt vid jern vägsstationen och på heden norr om Engelholms hamn, på dessa båda lokaler sparsamt. Det vill emellertid synas som om J. balt. X filif* egde en betydligt större utbredning än så, ehuru den, så¬ som det tyckes, hittills varit mindre rigtigt uppfattad. Jag har nemligen trott mig hnna, att den form, som 188 i Hartmans Skand. Flora upptages under namn af J balt. v. inundata (Drej.), just är identisk med ifråga¬ varande hybrid, och jag skall i det följande söka fram¬ lägga skäl för denna min åsigt. Innan jag öfvergår härtill, torde det emellertid ej vara ur vägen att nänma några ord om J. inundatus ’ föregående öden, Juncus inundatus urskildes först af Drejer 1887, * som upptog formen som art i Hatur hist. Tidsskrift af H. Kröyer, dock utan någon beskrifning, endast med omnämnande af att han var 77 en meget smuk art, be¬ slægtet med J. filiformis77. I Flora Danica fase. 39 finnes formen afbildad (fig. 2,287) jemte följande be¬ skrifning: 7,Culmo nudo filiformi strictiusculo lævissimo, vaginis aphyllis, panicula laterali decomposita elongata, foliis perigonialibus capsulam oblongo-obovatam supe¬ rantibus, stylo manifesto. — In inundatis inter montes arenæ mobilis provinciæ Thye in Jutlandia ad Nors invenit S. Drejer. Paulssen, Botanices scrutator incly¬ tus illum in Vester Hanhered legit.77 — På båda dessa ställen upptages J. inundatus som art. Fries, som 1840 fann formen vid Köpingeån och först upptager honom som svensk, säger (i Bot. Not. 1840 p. 164), att han otvifvelaktigt är en afart af J. balticus. Blytt upptager emellertid formen som art och uppgifver den förekomma på fiera ställen i södra Norge; likaså Bryhn som anför honom från Jæderen. Hartman och Lange följa deremot Fries7 exempel och upptaga honom, den förre som varietet, den senare som underart under J. balticus. Båda dessa författare angifva som skiljaktig¬ heter mellan hufvudformen och v. inundata endast, att den senare har 77lägre, mycket spädare strå och mer fåblommig blomsamling77. Ehuru nu denna beskrifning, så sväfvande den än är, ej alldeles träffar in på J. balt. X filif så till vida som denna åtminstone vid Engelholm ganska ofta är lika hög eller högre än J. balticus , ansåg jag mig likväl, särskildt på uppmaning af Professor Areschoug, böra. söka få något närmare reda på denna form. Till min förvåning fann jag, att den i Fl. D. af bil¬ dade formen till alla delar öfverensstämde med J. balt. X fiMf; bvarför jag genast begaf mig till Ystad för att om möjligt få se växten lefvande. Det lyckades mig att såväl vid Ystad i sandplanteringen som i Köpingeåns gamla fåra anträffa en Juncus- form, som otvifvelaktigt är den af Drejer med namnet inundatus åsyftade formen, och som å andra sidan äfven är full¬ komligt identisk med Engelholmsformen. Han växte äfven här tillsammans med J. haïtiens och filiformis samt var fullkomligt steril, under det att de båda andra arterna på denna lokal liksom vid Engelholm egde rik v frösättning. Att nu denna sistnämda form verkligen är J. inundatus Drej., torde väl kunna anses höjdt öfver allt tvifvel; och hvad beträffar Engelholms- formen, så är likheten mellan denna och afbildningen i Fl. D. så slående, att bilden näppeligen kunde varit mera lyckad, om just formen från Engelholm åsyftats. Och att denna liksom äfven formen från Ystad är hybr idogen, får väl anses som temligen säkert. Ty alla de förutsättningar, som kunna anses nödvändiga för att en form skall kunna uppfattas som hybrid, finnas förverkligade här: växten uppträder nästan all¬ tid i stamarternas sällskap, företer i alla sina karak¬ terer en sammansmältning af dessas,, närmar sig än den ena, än den andra och är alltid fullkomligt steril. Att dess hybrida natur hittills blifvit förbisedd, bör ej väcka förundran, då man betänker, huru jemförelsevis ringa uppmärksamhet som blifvit egnad åt denna form. T. ex. Lange och Hartman finna ej andra skiljaktigheter mellan hufvudformen och v. inundata, än att den senare har ”lägre spädare strå, mera få- blommig blomsamling” (Lange tillägger särskildt ”for- øvrigt som hovedarten”); att den form, som dessa för¬ fattare åsyftat, varit den verklige J. inundatus , kan väl å andra sidan ej betviflas. 190 Härmed vill jag ej liafva sagd t, att alla former, som gått under namnet J. inundatus äro J. haïtiens X filiformis. Det är tvärtom fullkomligt säkert, att så ej är förhållandet. Bedan a priori kan man ju ha skäl att antaga, att Hartmans och Langb:s beskrifnin- gar på J. inundatus lätt skulle kunna ge anledning till förvexling med rena former af J. haïtiens, som af- vika genom ”lägre, spädare strå och mera fåblommig blomsamling”. Sjelf har jag sett så beskaffade former vid Engelholms hamn, och att en dylik förvexling verkligen egt rum, synes bäst af ett exemplar från Pajala, som finnes i härvarande Bot. institutions sam¬ lingar och som af Læstadius är bestämdt till J. inundatus, ehuru det är en ren, visserligen något förkrympt form af J. haïtiens. Ej heller är, enligt livad lektor Neuman benäget meddelat mig, den från Halland uppgifne for¬ men af J. halt. v. inundata identisk med J. halt. X filiformis. Deremot torde man af vissa yttranden af Bryhn 1) med skäl kunna antaga, att formen från Jæderen är J. halt. X filiformis. Om detta äfven är fallet på de öfriga norska lokalerna samt på alla de ställen i Danmark, för hvilka J. inundatus uppgifves, är utan tillgång till exemplar från dessa lokaler i hög grad vanskligt att afgöra. För Danmark, Jæderen, Engelholm och Ystad torde man således med säkerhet kunna anteckna J. haïtiens X filiformis. Mycket möjligt är ju, att denna hybrid kan anträffas på fiera ställen i vårt land, då J. haïtiens som bekant eger en ganska stor utbredning och J. filiformis är allmän. Calla 2^cilustris. — Flerestädes på Hallandsås i Hjernarps s:n. Potarnogeton polygo?nfolius. — Hallandsås i Trollehallar. 1) Bryhn är den ende, som jag sett nämna något om blom- stödjebladets beskaffenhet. Han säger neml. om J. inundatus (Nyt. Magasin for Naturvidenskap), att ”dens blaagrönne farve, spæde straa, lange blomsterdækblade och voxested ved færskvand synes att tale tilstræckelig for dens arteberettigelse”. 191 P. nitens. — Errarp Barkå k ra sm. Rhynchospora alba. — Magnarp. Scirpus cœspitosus. — Tostarp, S. setaceus. — Flerestädes i Engelholmstrakten t. ex. vid En¬ gelholms hamn, Skepparkroken. Carex pauciflora. — Hallandsås ofvanom Rösjöholm. C. Oederi — Mellan Engelholm oeh Vegeholm. C. Pseudocyperus ß acroyyna. — Anträffades sommaren 1884 vid Errarp nästan lika ymnig som hnfvudformen. Triticum junceum. — Engelholms hamn samt deremellan och Vegeholm. T. acutum ß laxum. — På samma lokaler som föregående. T. acutum y obtusius culum. — Helsingborg (Pharm. Stud. M. Engstedt). Schedonorus sterilis och erectus förekomma båda vid Engel- holms hamn. Bromus mollis * hordeaceus. — Magnarp Barkåkra s.-n ; St. Hult. Koleria glauca DC. ß lobata Marss. — ”Panicula spiciformi lo- bato-interrupto”. (SjARSSON i Fl. von Neu-Vorpommern etc. pag. 573). Anträffades sommaren 1884 vid Engelholm bland hnfvudformen, i hvilken den öfvergår. > Digitaria humifusa. — Margaretetorp ; V. Karup. Setaria viridis. — Engelholms hamn; Margaretetorp. Asplénium Trichomanes. — Errarp Barkåkra s.-n ; Hallandsås flerestädes mellan Förslöf och Rösjöholm. Blechnum Spicant. — Förekommer temligen allmänt på Hal- landsås. Ophioglossum vulgatum. — Engelholms -hamn. Pilularia globulifera. — V. Karups s:n söder om Vegalt; Mag¬ narp; Tostarp. Nya växtlokaler i Vestergötland, meddelade af Aug. Rudberg. Fastän det i botaniskt afseende så intressanta Vestergötland blifvit ända från Bromelii ock Linnés tid till våra dagar flitigt undersökt, livar vid sanningen 192 af Elias Fries’ påstående: ”Semper aliqvid no vi e Ye- strogotliia,” ständigt bekräftats; så saknar man dock ännu en fullständig VestgötafLora. A^äxtligheten på Kinnekulle (Zetterstedt m. 11.) samt i grannskapet af städerna’ G-öteborg (Wahlberg, Areschoug, Lindeberg m. 11.), Venersborg (Salden, Kindberg), Alingsås (Hög¬ man), Borås (Nordvall), Sköfde (Linnarsson), Mariestad (Yästberg) och Lidköping (Lindgren) känner man vis¬ serligen noggrannare, men måste för öfrigt nöja sig med magra uppgifter i de allmänna Hororna samt strödda växtgeograliska bidrag i nästan alla årgån- garne af Botaniska Notiser. Och medan vi vänta på en hel Yestgötallora, få vi väl ännu nöja oss med bitar. Som vid uppsättandet af följande växtförteckning elfte upplagan af Hartmans flora helt och hållet följts, hafva indelningar och namn- gifvare utelemnats. Chrysanthemum segetum. Orsaken till denna växts så ytterst ym¬ niga förekomst i Väne härad (jemf. Sahléns Venersborgs flora s. 151 och Bot. Notiser 1863 s. 60), under det den för öfrigt högst sällsynt förekommer inom Elfsborgs län och blott spora¬ diskt blifvit iakttagen inom Skaraborgs län, säges vara den, att soldaterna af Vestgöta-Dals regementes Väne-kompani under ett missväxtår fingo utsädesspanmål ”af kronan”, bland hvilken frön af ”gule prestkragen" voro ymnigt inblandade: ett mot¬ stycke till traditionen om ”holabäckernas” införande i Halland. f Chrysanthemum Parthenium. Ledsgården i Oglunda. Matricaria discoidea. Gatorna i Skara (K. J. Timander). Anthemis Unctoria. Rustorp i Gerdhem. Sällsynt i Elfsborgs län, sprider sig dock på jernvägsbankar, t. ex. i Alingsås- och Bo- råstrakten, är i Skaraborgs län tämligen allmän och synes der ersätta Chiysanthemum segetum. Tanacetum vidgar e. Här och der i Björsäter. Odlas flerestädes i trakten. Arnica montana. Grogatan i Björsäter. För öfrigt högst sällsynt . i trakten. Senecio viscosus. Jernvägsbanken vid Alingsås (J. H. Hagelin). Filago minima. Sandåsen i Björsäter och qvarnstensbrotten i Lugn ås. Inula Helenium. Hölsagården och Kolsäter i Björsäter. Ursprung¬ ligen odlad. Inula salicina. Br unsbo Storäng i Skaratrakten. Petasites officinalis. Prestgården i Odensåker, Brunsbo i Asaka Skånings härad. Saussurea alpina. En sidländt äng i Skölfvened (K. M. Theorell). Carlina vulgaris. Qvarnstensbrotten i Lugnås. För öfrigt sällsynt i trakten. Cirsium acaule. Qvarnstensbrotten i Luguås. Cirsium acaule ß caulescens. Stolan i Berg på Billingen. Cichorium Intybus. Kring Lugnås kj^rka, förvildad. Crepis praemorsa. Varnhemstrakten. Hieracium aurantiacum « sativum. En äng vid Våmb på Billin¬ gen (N. F. Kullberg). Taraxacum officinale * corniculatum. Rustorp i Gerdhem. Taraxacum officinale * palustre. Pickagârden i Sj ogerstad (K. J. Timander). Leontoclon hispidus. Råglanda i Gerdhem. Sherardia arvensis. Hästevadet i Tunhem fjemf. Saliléns Veners- borgs flora s. 28). Lonicera Periclymenum . Bergbranterna vid Trollhättan (jemf. Wah¬ lenbergs flor. suee. 2:dra uppl. s. 144). Campnnula Cervicaria. Sjölanda i Gerdhem. Campanula Trachelium. Lugnåsberget. Campanula rapunculoides. Här och der i Gerdhem, troligen för¬ vildad. Lobelia Dortmanna. Sjön Vristulfven. Symphytum officinale. Prestgården i Väring, Brunsbo i Asaka, Skånings härad. f Mentha viridis. Utmed landsvägen mellan Husaby och Klefva på Kinnekulle. Stachys silvatica. Lugnåsberget. Lamium album. Sjöberg i Björsäter. För öfrigt mycket sällsynt i trakten. Marrubium vidgare. Ett ex. funnet i en sandhåla i Björsäters by år 1883 (jemf. Linnés vestgötaresa s. 18, artikeln Biörksäter). Gentiana Pneumonanthe. Täml. allmän i Gerdhem. f Datura * Stramonium . Klockarebolet i Björsäter. Digitalis purpurea. Harfheden i Tunliem, ett ex år 1865. f Linaria striata. En kulle vid Göta elf nära Rånnum i Tun¬ hem. o Veronica opaca. Akrar mellan Skai a och Brunsbo. Pedicularis silvatica. Täml. allmän i Gerdhem. Lathrœa Squamaria. Lugnåsberget. Anag allis arvensis. Grogatan i Björsäter. Primula farinosa. Allmän i Stentorpstrakten. Saknas i större delen af norra och vestra Vestergötland. Androsace septentrionalis. Utmed vägen mellan Lundsbrunn och Husaby. Cornus sanguinea. Lugnåsberget. Hedera Helix. Sjöberg i Björsäter. f Coriandrum sativum. Björsäter, förvildad. Conium m.aculatum. Här och der i Björsäter. f Myrrhis odorata. Brunsbo i Åsaka Bot. Notis. 1885. 13 194 Daucus Carota. Ymnig vid Bryggum och Hårrum i Tunhem, ny för traktens flora, ej upptagen h varken af Sahlén eller Kind¬ berg (jemf. Bot. Not. 1863 s. -12). Laserpitiwn latifolium. Varnhemstrakten, f Levisticum officinale. Här och der i Björsäter. Sanicula europæa. Lungnåsberget. Ranunculus Lingua. Gällqvist vid Skara. Ranunculus polyanthenios. Odensåkers kyrkogård. Thalictrum fiavum. Mulltorp i Tunhem ymnigt. Anemone ranunculoides. Grogatan i Björsäter, Ulricehamnstrakten. Anemone Hepatica flor. albis. 'Billingens södra sluttningar i Broddetorp (B. Pripp). Actœa spicata. Lugn åsberget. / Papaver Argemone. Brunsbo i Asaka år 1875. Papaver dubium. Torpelund i Lugnås. , f Papaver somniferum. Kring Lugnås kyrka, förvildad. Corydalis fabacea. Ymnig vid Ryd i Lugnås (jemf. Västbergs Ma- riestadstraktens fanerogarq. o. ormb. s. 29). Dentaria bulbifera. Lugnåsberget. f Nasturtium Armoracia. Sjön Trehörn i ngens stränder i Gerd- hem. Raphanus Raplianistrum. Råglanda i Gerdhem (jemf. Sahléns Ve- nersborgs flora, tillägget). Neslia paniculata. Lilleskog i Tunhem (jemf. Sahléns Venersborgs flora s. 114). Lepidium campestre. Rustorp i Gerdhem. Högst sällsynt i trakten. Far setia incana. Possagården i Björsäter. Poly gala amara. Varnhemstrakten. Impatiens noli tangere. Lugnåsberget. Malva moschata. Gräsvallar i Björsäter. Malva vulgaris. Gator i Björsäter. För öfrigt. sällsynt i trakten. Geranium bohemicum. Ett svedjeland på Varaskogen i Forshem år 1883 (A. Lampa). För Hartman icke bekant från Vester- götland. Viola odorata. Gräsvallar i Björsäter, förvildad. Viola Mrta. Lugnåsberget. Parnassia palustris. Maden mellan Böja och Låstad. För Öfrigt sällsynt i trakten. Silene rupestris. Täml. allmän i Gerdhem. Silene noctifiora. Grogatan i Björsäter. Melandrium pratense. Björsäterstrakten. f Saponaria officinalis. Gräsvallar i Björsäter. Stellaria nemorum. Ymnigt vid Hunneberg mellan Nygård och Kartened (jemf. Sahléns Venersborgs flora s. 80). Stellaria Friesian a. Sjöberg i Björsäter. Cerastium arvense. HoJ mestads kyrkogård. Cerastium viscosum. Lugnåsberget. Cerastium pumilum. Lugnåsberget ofvan Possagårds fjell. Spergularia vernalis. Kring Björke kyrka i Väne härad. 195 Ribes Grossularia y reclinatum. Hjerpetorp i Tunhem. Saxifraga tridactylites. Kring: Värnhems kyrka. Sempervivum tectorum. Grogatan i Björsäter. Sedum album. Kanalbankanie vid Trollhättan ymnigt (jemf. Sähléns Venersborgs flora s. 83). f Oenothera biennis. Akrar kring Björsäters och Lugnås kyrkor, förvildad. Circcea alpina. Öglunda vid Billingen. Pyrus Malus a austrea. Brunsbo Storäng i Asaka. Sorbus Aucuparia. Vid Grogalan i Björsäter växer en i alla öfriga afseenden fullt normal rönn, som har en mot norr vettande gren hvilken hvarje år bär blad och blommor öfverensstäm- mande med beskrifningen på den i Bot. Notiser för år 1883 s. 54 och 1884 s. 107 omtalade ”forma minor”: ett ytterligare bevis på, att denna form icke förtjenar upptagas såsom särskild varietet. Gratægus monogyna. Lugnåsberget. Rosa villosa ß mollissima. Lugnåsberget. Agrimonia Eupatoria. Odensåkers kyrkogård. Fragaria elatior. Sandhålor vid Hojum nära Trollhättan. Potentilla norvegica , Spridda ex. i Björsäters och Lugnås b}rar. Prunus avium. Lugnåsberget. Lathyrus silvestris. Torpelund i Lugnås. Orobus vernus. Lugnåsberget. Vicia pisiformis. Sjöstorp vid Hunneberg midt emellan de i Hart¬ mans och Sahléns floror anförda växeställena. Vicia silvatica. Sjöberg i Björsäter. Vicia angustifolia. Flerestädes i Björsäter. Astragalus glycyphyllus. Lugnåsberget, Sjöberg i Björsäter. Melilotus alba. Myran i Lugnås. Trifolium montanum. Vedums kyrkogård i Laske härad. Ononis hircina. Tredingen i Björsäter. Myrtillus nigra, baccis albis: Skogen Oran vid Storeberg i Kål¬ lands härad, enl. uppgift i Skaraborgs läns tidning. Erica Tetralix. Täml. allmän i Väne härad. Pyrola chlorantha. Lugnåsberget, Pyrola umbellata. Enebacken i Holmestad (A. Holmin). Monotropa Hypopithys a hirsuta. Velanda i Gerdhem. f Euphorbia Cyparissias. Björsäters och Lugnås kyrkogårdar. Mercurialis perennis. Lugnåsberget. Herniaria glabra. Possagården i Björsäter. Fagus silvatica. Ett ex. på Lugnåsberget. Betula nana. Ranåker nära Skara. Pinus Abies ß viminalis. Holmestad (A. Holmin). Epipactis latifolia. Utmed vägen mellan Munkesten och Näs vid Halleberg. Ny för Venersborgsflorans område. Neottia Nidus avis. Myran i Lugnås. Cypripedium Calceolus. Ängarne midt för fattighuset i Lugnås. f Iris sibirica. En tulVa i en fuktig ängsmark vid Ru ‘-torp i Gerd he m. f Crocus vernus. Gräsvallar i Björsäter, förvildad. Hydrocharis Morsus rance. Brunsbo i Asaka. f Ornithogalum umbellatum. Gräsvallar vid Grogatan i Björsäter, förvildad. Convallaria verticillata. Velanda i Gerdhem. Convallaria multiflora. Sjöberg i Björsäter. Lemna polyrrhiza. Häggatorp i Bitterna. Carex Pseudocy perus. Gamla qvarnstenshålor i Lugnås. Garex vidpina. Fjell i Björsäter. Festuca elatior ß subloliacea. Rustorp i Gerdhem. Schedonorus sterilis. Odensåkers kyrkogård. Avena strigosa. Rustorp i Gerdhem. Ny for Venersborgsflorans område. Calamagrosti s lanceolata. Fallet. i Lugnås. Milium effusum. Brunsbo i Asaka, Lugnåsberget. Baldingera arundinacea ß picta. Hallebergs lot ofvan Lindås. Ilierochloa borealis. Krackgården i Asaka Skånings härad. Struthiopteris germanica. Lugnåsberget. Botrychium Lunaria. Hattabacken i Björsäter. Ur femåriga anteckningar om blomningsföljd och några dermed i sammanhang stående iakttagelser. Af B. Högrell. » ' Att anteckna första blomningsdagen på året för 500 fanerogamer i 5 år inom Bergjums socken och undantagßvis i omnejden, var ett gör omål, som jag 1880 — 84 påtagit mig. Måhända var den upplysning, som derigenom vans, ej värd den ansträngning det kostade. Ty det kräfde ej blott ett träget kringvan¬ drande i socknen dag efter dag i synnerhet de två förste åren, utan det blef äfven nödigt att påkalla biträde af skolgossar, studenter och någon för saken intresserad embetsman, och jag måste till och med för betalning skicka personer af allmogen med profexem- plar ur ett herbarium för att i mossar och på flera 197 ställen passa på vissa växter. Emellertid blefvo mina anteckningar nästan absolut på dag tillförlitliga de 2 första åren till början af Juli, men för den öfriga ti¬ den ej fullt så exakta, alldenstund uppgifter af andra, någon gång från annan ort äfven ibland måste be¬ gagnas i kombination med förhållandet mellan en arts och andra arters första blomningsdag andra år. Nå¬ gra exempel på resultaten af detta femåriga göromål må här meddelas. I. Af de 500 arterna växa 427 i vildt tillstånd i Bergjums socken. De öfrige 73 äro dels odlade, dels iakttagna utom socknens gräns i omnejden. De hafva fått nummer i blomningsföljd : 1 Hästhof, 2 Snödroppe, 3 Hassel, 4 Klibbal, 5 Våtarv (Stellaria media), 6 Blåsippa, 7 Gråhufvud (Eriophorum vagina tum), 8 Vårnagla (Draba venia), 9 Hvitsippa, 10 Gul Vårlilja (Gagea lutea), — — — 500 Jolster krisla (Inula sa- licina). Men 1881 blommade Gentiana Pneumonanthe sist — det var 23 Augusti — och 1884 blef Lappa minor den sista. En Thalictrum-art har ej blommat dessa år, ej heller Lemna minor. 1) Tidigt blommande vårväxter till och med Caltha 44 2) De senare vårväxterna till Syrenen 119 3) De tidigaste sommarblommorna till och med Rosa 145 4) Högsommarens blommor från Törnros till Ljung 167 5) Sensommarens blommor efter Ljung 25 5ÖÖ Under de mildaste vintrar ne hafva fyra öfvervin- fcrat blommande: Bellis perennis, Stellaria media, Viola tricolor, Senecio vulgaris. Man har funnit 27 Carices i socknen. Bland arter här värderade såsom mindre vanliga märkas: Bidens cernua, Calamagrostis stricta, Carex teretiuscula, Chenopodium Bonus Henricus, Cirsium 198 heter ophy Ilum , Clinopodium vulgare, C on vallaria mul¬ tiflora, C. Polygona tum, Cotoneaster vulgaris, Crepis paludosa, Drosera intermedia, D. longifolia, Farsetia incana, Galium Mollugo, Geranium sanguineum, Hip¬ puris vulgaris, Hypericum montanum, Inula salicina, Lemna minor, Leontodon hispidus, Lycopus europæus, Melampyrum cristatum, Ononis hircina, Orobus ver¬ nus, Papaver dubium, Peplis Portula, Phyteuma spi¬ catum (på Jonsered), Plantago media, Potentilla macu¬ lata, Pyrola secunda, Radiola linoides, Ranunculus polyanthemos, Rumex obtusifolius, Sedum annuum, S. rupestre, Senecio silvaticus, Stellaria holostea, S. ne¬ morum, Silene inflata, Stachys silvatica, Subularia aquatica, Triticum caninum, Typha latifolia, Verbas¬ cum nigrum, Vicia silvatica, Campanula latifolia, C. Trachelium, Cerastium semidecandrum. ■ Blomningstidens förhållande mellan de 5 åren ses af följande 2:ne exempel: Caltha palustris 1880 29/4, 81 21 /5, 82 24/4, 83 11/5, 8430/4 Calluna vulgaris 80 15/7, 81 24/7, 82 1 2 /7 , 8 B 2 0 / 7 , 8418/7 Blomningen år 1881 var alltigenom senare än 1882, i början omkring 1 månad, till slut 3 à 4 dagar. Undantagsvis hade vissa växter föga skilnad i blomningstid alla åren, t. ex. Rosa canina 80 2°(6, 81 23/e, 82 19/6, 83 22/6, 84 Växter, som blommade samma dag ett senblom- ningsår, divergerade sinsemellan ett tidigbio mningsår, t. ex. de, som slogo ut 1 Juli 1881, divergerade mellan 16 och 27 Juni 1882. Några nära samtidigt blommande växter hade den ordningen, att en och samma alltid kom först, t. ex. Blåsippan alltid före Hvitsippan. Med andra förhöll det sig så, att den som ett år kom före, blef ett annat år efter, t. ex. Snödroppen ett år 4, ett annat 6 dagar före, men åter ett annat år 5 dagar efter Hästhofven. Sistnämnda exempel visar, huru 199 Alph. de Candolle med godt skäl kunde vända sig, som kan 1850 gjorde, mot den teorien från Adansons tid, att summan af grader medeltemperatur bestämmer en växts årliga utvecklingstid. Tänkbarare är det äfven, att ej blott summan af grader medeltemperatur utan antalet köldgrader eller värmegrader vissa tider, myckenheten af solsken eller mulet väder samt neder- bördsmängden här måste räknas som faktorer. Det tyckes, att mycken nederbörd ett år och det följande till och med Augusti medverkar till tidig utveckling *, det senare af dessa år, men tvärtom liten nederbörd till sen utveckling, om ej andra faktorer hafva en öfver vägande motverkan. Ty då den sena blomnin¬ gen inträffade 1881, var nederbörden i Bergjum 1880 och 1881 till och med Augusti blott 980 millimeter, och. då blomningen 1882 var ovanligt tidig, var neder¬ börden 1881 och 1882 till och med Augusti 1150 millimeter. Det är naturligt, att omkastningar i tem¬ peraturen medföra ändringar i blomningsföljden. Så började år 1884 att af de fem åren hafva de tidiga¬ ste blommorna, t. ex, Hästhofven 82 2 3/2 , 84 13/2. Men senare blef året 1884 efter, i synnerhet i slutet af April, under det minimitermometern i hela 'April blott 3 gånger visade plus, men den 17 April — 11°, då vattnet fick 1 tums tjock is. Exempel på följden visade Taraxacum 82 l4/4, 84 22/4, Caltha 82 24/4, 84 30/4, ‘men i synnerhet Adoxa Moschatellina 82 15/4, 84 29/4. Som exempel, att några växter äro mera beroende af höga värmegrader än andra,' torde kunna anföras, att Gfentiana Pneumonanthe ett varmare år blommade före 15 växter, h vilka ett kallare år blom¬ made före henne. II. När börjar en växt blomma? Ofta ses det derpå, att hon utbreder en krona eller en kronlik kalk af lysande färg. Något bättre 200 ä*r det väl att svara: när befruktningsorgan blifva synliga utan att man vidrör blomman. Det giltigaste svaret blifver dock detta: när befruktning eger rum eller ett fruktämne hunnit den utveckling ett sådant plägar hafva vid befruktning. Hvar och en kan strax inse, att första svaret ofta är obrukbart. Otillräckligheten af andra svaret märkte jag först vid fråga om början på askens blom¬ ningstid. Ty mycket tidigt syntes en gyttring af ståndar knappar liknande ett björnbär. Men det dröjde veckor innan ståndarne växte ut och allemnade pollen. Vidare anledning att söka ett bättre svar gåfvo ett par gräs. Det hände ett år sedan jag sett Bromus mollis gå i ax, att jag väntade att få se dess stån¬ dare. Men förgäfves. Slutligen hade alla gräs i nej¬ den visat sig blommande, utom detta och Phragmites communis. Jag hade sett ej blott tidigare blommande gräs, utan äfven Triodia, Triticum-, Calamagrostis-, Lolium-arter och Molinia Öppna sina blommor, blott icke de två förstnämnde gräsen. Då fann jag vid undersökning, att Luddlostan äfven hade utbildad frukt. Börvassens fruktämne var ock något utbildadt. De hade haft en innesluten blomning. Det blef händel¬ sevis tillfälle till en iakttagelse öfver en sådan. Ty på en jordhög funnos en del exemplar af Luddlostan, hvilka sent kommit i växt och just höllo på att gå i ax eller hade nyss fått ax. De hade ytterst späda fruktämnen och ståndar knappar. Från samma stånd eller sådana, som samtidigt gått i ax, togs några da¬ gar emellan ett småax och undersöktes. Efter någon tid syntes ståndar knappar ne någorlunda fullvuxna, men de hade helt obetydliga strängar, som ej syntes förlängas, då de lösgjordes från blomfjällen. Någon dag senare kunde man se ståndarsträngarne förlängas, fastän smått, när blomfjällen undanskaffades. Knap- parne kommo då i en nedhängande ställning och pol¬ len kunde med lätthet lösgöras. Då var blomningen 201 inne. Sedan fyldes fruktämnet efter hand med kärna , som dock ej hann full mognad, emedan det var sent på året. Under tiden hade småaxen ingen gång öpp¬ nats af sig sjelfva. De följande åren har jag ej heller sett Luddlostan visa öppen blomning, men jag tillstår, att jag icke sett så noga efter, sedan jag bestämt blomningstiden efter ett visst utvecklingsstadium. Det¬ samma kan jag säga om Dör vassen. Återstår nu att få veta, om sådan innesluten gräsblomning är en van¬ lig företeelse, eller till äfventyrs något ovanligt. Fort¬ satta iakttagelser öfver gräsens blomning beträffande tid på . dagen, då småax mest öppna sig, uppstigande och nedstigande blomning, blomningstidens varaktighet, ståndarsträngarnes längd och hastigheten af deras ut¬ växande, isolering af ett strå med helt ax och af ett annat med blott 1 småax för utrönande af sj elf be¬ fruktning eller befruktning utifrån äro ej fullbordade med tillräckligt noggrant resultat, och kunna ej så kort som här refereras. Blott en hit hörande obser¬ vation skall för denna gången lemnas. Som ståndarsträngarnes hastiga utväxande vid rågens blomning är mycket märkvärdigt, hade jag bestämt mig för en särdeles noggrann aktgifvelse derpå 1885. En trädgårdsmästareson Adolf Gustafsson, som sysselsatt sig något med botanik och var förste upp¬ täckaren af Phyteuma spicatum på Jonsered, vidtalades att samtidigt gifva akt på företeelsen och delgifva mig resultatet till jemförelse. När jag fann en lämp¬ lig dag vara inne, gick jag så till väga. På ett ax, som något ofvan midten blott hade en eller annan blomma med utskjutna ståndare, utböjde jag agnfjällen i 90° vinkel något ofvan och något nedanför det ställe på axet, hvarest blomningen börjat. Strax bör¬ jade ståndarsträngarne förlängas och böjde sig nedåt, så att knapparne blefvo nedhängande. Sedan tog jag några ax för att beräkna, huru hastigt ståndarsträn¬ garne växa ut, när de befrias från agnfjällen. Det 202 befans bäst att alldeles taga bort alla fjäll ocli låta ståndarne hänga ned utmed en millimeterskala eller sträckas ut på ett papper, hvarå en skala var ritad, då det blott gälde att afhålla dem från en sned rikt¬ ning under framväxandet. En af de observationer, som bäst lyckades, var följande: 1885 Juni 25. kl. 11 f. m. Ståndarsträngarne i början nära 3 m. m. 1 minut 4 5 ^0° ?? 2 minuter 6 „ 8 „ 7,5 „ 4 „ nära 9 , , 5 ,, 10 10 „ 13,5 „ 15 „ 14,5 „ 20 „ 16 ” Sedan fortfor tillväxten något obetydligt, men y eket långsamt. Till 16 millimeter nådde han icke. Från Adolf Gustafsson erhölls blott en mindre noggrann uppgift så lydande: ”Juni 24 kl. 6,50 f. m. På 3 minuter växte ståndarne mest; svårt att bestämma, när de växt nog, emedan de växte saktare mot slutet, kanske på 10 minuter.” Huru obestämd denna uppgift än är, förmodar jag på grund af den samma, att tillväxten sker has¬ tigare på morgonen, emedan det ock är då rågen hufvudsakligen blommar. Så tidigt gjorde jag ingen observation, men väl en kl. 2 e. -m. den 27 Juni, då tillväxten befans långsammare, än enligt ofvanstående anteckning. Nära axets bas utväxte ståndarne långsamt och obetydligt begge dagarne, då fjällen borttogos, emedan utvecklingen till blomning ej der var så långt hunnen. Yid bestämmande af ett hon-pilträds blomnings¬ tid finner man det böra antagas, i fall befruktning uteblifver, att blomningens början räknas från det 203 fruktämnets utvecklingsstadium, som är vanligt, när befruktning eger rum. Men jag har ej märkt, att något hon-pilträd blifvit utan trukt. Då äfven frukt fans på en Salix alba, fastän intet hanträd af den arten fans i nejden, så antager man, att det var hy- bridisering. Men om någon flyttar en Salix J in i ett växthus, der ingen annan Salix fins och sedan till- kännagifver hvad det biifver af hennes fruktämnen, skall troligen mången blifva honom tacksam. Ty ett är att säga: det kan man veta förut, sedan tusentals experimenter är o gjorda; ett annat att säga hvad man nu sett ske. Efter C. F. Gärtners Versuche u. Beo¬ bachtungen 1849 anses gerna befruktningsexperiment onödiga. Men C. . A. Agardhs iakttagelse, omtalad 1832, att ett och annat frö funnits på humle utan föregången pollination står fast. Prantl, af Sachs skola, erkänner 1883 parthenogenesis, och då Stras- burger visat, att frö kan uppkomma genom grodd- knoppbildning, så böra väl befruktningsexperiment ännu hafva värde. ’ Kommer man ock ej till annat resultat, än C. F. Gärtner, så är det ju intressant, att det bekräftas i en senare tid. Ett enstaka expe¬ riment, som jag kan meddela, och som utfallit i den vanliga riktningen, att intet frö uppkommer utan före¬ gående befruktning, skulle jag i alla fall ej anse värdt att nämna, om det ej innebur e något oväntadt och besynnerligt. Ett år, då pumpor skulle uppdragas i pr estgårdens trädgård i Bergjum och kur bitser na nå¬ gon tid blommat, visade det sig, att fruktämnena af- tynade, så att ingen frukt utbildades. Detta märktes af flera personer. Då tog jag hanblommor och utska¬ kade af deras pollen öfver senare utslagna honblommor, som stodo i sin bästa fägring. Efter alla dessa arti¬ ficielt befruktade honblommor utbildades präktiga pum¬ por. Det besynnerliga var, att eljes ingen befruktning denna gång egde rum, ehuru hanblommor funnos på helt obetydligt afstånd från honblommorna. Det för- 204 klaras väl deraf, att det under blomningstiden var så lugnt att ingen vindpust förmärktes. Men att ej bin och. humlor förmedlade befruktning, det kan jag ej förklara. Då i blomningsföljden afsetts normala arter, må till slut blott så mycket nämnas om afvikande former, att de i allmänhet bade samma blomningstid som huf- vudformerna, t. ex. Gcum pallidum som G. rivale. Dock antecknades Ranunculus Steveni något senare än R. acris, men Linaria peloria före L. vulgaris. « Literaturöfversigt. Beeby, W. H., On Sparganium neglectum. (Journ. of Botany 1885 sid. 193 — 196, tab. 258; jfr. sid. 26). På flere ställen i England, Frankrike och Schweiz förekommer en form af Sparganium, hvilken mycket närmar sig till S. ramosum men som förf. gjort till egen art. Då den kanske kan förekomma äfven i Skandinavien, vilja vi fästa uppmärksamheten på den och efter ofvannämda arbete redogöra för skillnaden mellan båda arterna. Spargonium neglectum Beeby. Stjälkblad, något rännformiga på den nedre hälften, och brakteer vanligen kölade ända ut till spetsen. Frukt nästan eller fullkomligt oskaftad, omvändt-äggfor- mig, tillspetsad, stundom smalt eller, då den är tvålröig, rundadt omvändt-äggformig, vanligen mer än två gånger så lång som bred (förutom stiften), icke trubbigt, utan småningom afsmalnande i stiftet, som utgör 7a — 3/ 4. vanligen 2/3 af fruktens längd; föga trubbkantig af tryck från sidorna, med regelbunden form i tvärsnittet; epikarpiet bestående af talrika små celler, som vid fruktens mognad förblifva täta och kompakta och sålunda dölja åsarne på endokarpiet. Hon¬ blommornas kalkfjäll jemnbreda med en bred spadlik spets. Her- barieexemplar mer eller mindre blekt gröna. 205 Sparganium ramosum. De öfre bladen ocli brakteerna äro icke så styfva, utan mer läderartade i sin byggnad, de senare vanligen helt och hållet utan köl. Frukten är omvändt pyrarnidformig, i spetsen trubbig med ett kort stift, oftare tvåfröig än hos före¬ gående; epikarpiet bestående af några få stora löst förenade celler, som i den mogna frukten hopfalla i fårorna mellan åsarne på endokarpiet. hvarigenom de senare blifva utstående och frukten kantig samt oregelbunden i tvärsnittet. Honblommornas kalkfjäll vanligen tunglika, mer hinnaktiga och föga eller icke vid¬ gade i toppen. Torkade ex. mörkt eller oliv-gröna. [Ref. har i Just Bot. Jahresb. förv1882 sett ett referat af en uppsats af A. Mori (i Proc. verb. Soc. Tosc.), hvari M. visar att deft finnes 2 fruktformer af Sp. ramosum, som kanske representera olika arter; den ena öfverensstämmer med Beebys Sp. neglectum och skulle vara den, som vanligen beskrifves af förff. ; den andra formen, som han funnit, vid Toscana, hade han funnit beskrifven endast hos Grenier och Godron Flor. d. France.] . ' i L. Bafoenhorst’s Kryptogam entio ra von Deutschland, Österreich und der Schweitz. 2 Aud. 4 Bd: -Die Laubmoose von K. Gr. Limpricht. Leipzig 1885, à 2,40 Mrk pr Lief. Af denna afdelning har nyligen 2 häften utkom¬ mit innehållande en lång inledning och beskrifning öfver Sphagnaceæ. Hela mossdelen skall innefattas i 10 à 12 häften. Många träsnitt lemnas öfver mos¬ sornas \byggnad och utveckling, öfver h varje slägte skall åtminstone ett träsnitt meddelas. Utförligare beskrifning lemnas öfver hvarje art och öfversigt öfver arterna i artrika slägten samt i början af hvar familj en öfversigt af slägtena i den. Förf. tyckes icke ämna följa prioritetsprincipen vid alla namn utan låta bero vid den traditionella uppfattningen af de gamla namnen. — Arbetet torde förtjena uppmärksamhet af svenska bry ologer. (Af afdelningen öfver Ormbunkarne har nyligen 4: de häftet utkommit). 206 Hjelt, Hjal mar och Hult, R., Vegetationen och Floran i en del af Kemi Lappmark och Norra Österbotten. (Meddel, af Societ. p. fauna et flora fenn. 12 (1885), 159 sid.). För jemförelse med närliggande delar af Sverige förtjenar detta arbete uppmärksamhet, då det är det första som utförligare behandlar vegetationen i detta område, som förut var 77en af de i botaniskt afseende mest okända delar af Finland77. Endast i denna trakt af Finland är Carex festiva funnen. Bland ostliga växter som förekomma här är Cheer ophyllum Prescottii. Vi taga oss friheten att aftrycka, hvad som säges om en ny varietet af Taraxacum officinale (Web.) Wigg., var. borealis. 77In nonnullis collibus herbidis fertilibusçjue insulæ Yllässaari ejusque vicinitate in sacell. Kolari copiose formam hujus plantæ vidimus, quæ sqvamis involucri fere omnibus, præcipue autem interioribus, corniculatis, extimis plerumqve erectis, raro appressis, non autem declinatis, fructibus magis scabris, a forma typica dif¬ fert. Qvamvis transitus ad formam typicam non om¬ nino desunt, jam procul statura magis robusta, cala- thidiis majoribus, cornibus præcipue in gemmis appa¬ rentibus et nisi fallimur, colore florum nonnihil palli¬ diore distingui poterat, qvam ob rem ei nomen var. borealis interim proponere audeamus77. Bohnensieg, GL C. W., Repertorium annuum literaturæ botanicæ periodieæ. Af detta nyttiga arbete hafva vi erhållit tom. 7, hvari 269 tidskrifter behandlas, samt första delen af 8: de tornen. * Lärda sällskaps sammanträden. Societas pro fauna et flora fennica d. 7 nov. Prof. Lind¬ berg uppläste en af honom till meddelandena inlemnad uppsats ”om det s. k. fruktgömmet hos Cariceæ” samt omnämnde att den 207 hos oss såsom Jungermama Hornschuchi kända lefvermossan egent¬ ligen vore J. Kaurini , äfvensom att J. taxa Lindb. vore synonym med J. mar chica Nees. — Hr Wainio förevisade en för Skandina¬ vien ny laf, Pliyscia ulophylla (Wallr.), tagen i Helsingfors vid gamla kyrkogården. — Hr E. Reuter framlemnade ex. af en för Finland ny växt, Epilobium tetragonum , hvilken han tagit senaste sommar i Korpo. Vetenskapsakademien d. 11 nov. Anmäldes att från läro¬ verksadjunkten d.r P. J. Hellbom inkommit berättelse om den resa, Hellbom med statsunderstöd utfört till Sveriges ve.stra kust och ön Bornholm. FysiogTaftska sällskapet d. 11 nov. Prof. Fr. Areschoug redogjorde för några under en resa i Danmark och Slesvig sistlidne sommar gjorda iakttagelser öfver formbildningen inom slägtet Rubus. Den 9 dec. Prof. Berggren redogjorde för förekomsten af Arcliidium al ter ni folium i Skåne och dess utbredning inom provin¬ sen. — Prof. F. Areschoug refererade amanuensen N. Hjalmar Nilssons afhandling, ”Dikotyla jordstammar”. Yetenskapssocieteten d. 24 nov. Prof. Fries redogjorde för åtskilliga under sista tiden till universitetets bolaniska museum er¬ hållna anmärkningsvärdare frukter och andra växtdelar. Smärre notiser. Aposporie hos ormbunkar. I Journ. Linn. /Society 1885 hafva Ch. Dryery och F. Bower beskrifvit två fall af aposporie, ett förut okändt förhållande hos orm- bunkarne. I sori hos Asplénium Filix femina var. cla¬ rissima fann D. endast missbildade sporangier, stundom med tydligt men på encelligt stadium qvarstående archespor, hvars stjelk utvecklades till ett normalt prothallium med archegonier och antheridier, då en bladflik lades på fuktig jord. Hos Polypodium vulgare var. pulcherrimum utvecklades från spetsen af småbla¬ den otvifvelaktiga prothallier med könsorgan ; men sori >tyckas i detta fall öfver hufvud icke utbildas. Dessa från den normala utvecklingsgången afvikande bildningar är o otvifvelaktigt att jemföra med den af Pringsheim och Stahl beskrifna utvecklingen af pro¬ tonerna från afskurna stjelkar af setan hos mossorna. 208 Hos Svan ström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas: Grått blompressningspapper format 360x445 mm Pris pr ris 3, 50 Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10,— Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ * „ ,, „ 6,50. jj jj hvit .j ,, 290x465 ,, ,j ,, ,, 9, Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Till Skandinaviens Botanister! Utaf professor A. Engler i Breslau anmodad att i hans Bota¬ nische Jahrbücher für Systematik, Pflanzengeschichte und Planzen¬ geographie i korthet anmäla vigtigare skandinavisk, icke algologisk iiteratur, som faller inom gränserna för tidskriftens verksamhet, stannade undertecknad i stor förbindelse till Sveriges, Norges, Dam¬ marks och Finlands botanister, om de genom att till mig insända sina arbeten behagade bereda mig tillfälle att' skyndsamt referera dem. OBS. Den skandinaviska algologisJca litteraturen refereras fort¬ farande i nämnda Jahrbücher af amanuensen N. Wille i Stockholm. Upsala i November 1885. K. F. Dusen. Fil. Lic., Amanuens. Anraalan. A hel årgång af Botaniska Notiser för år 1885, utgörande minst 12 ark, i 6 mr, emottages prenumeration på alla postanstalter i Sverige, Norge och Danmark med 4 kr. 50 öre, postbefordrings- afgiften inberäknad, samt hos tidskriftens distributör, herr C. TV. K. Gleerups Förlagsbokliamlel i Lund och i alla boklådor till samma pris. C. F. O. Nokdstedt. Innehåll: B. Lidfoess, Några växtlokaler till nordvestra Skånes flora. — A. Rudberg, Några 113^1 växtlokaler i Vestergöt- land. — B. Högrell, Ur femåriga anteckningar om blomningsföljd och några dermed i sammanhang stående iakttagelser. — Litera- turöfversigt: W. H. Beeby, On Sparganium neglectum. — L. Rabenhorst, Kryptogamenflora von Deutschland, Österreich und der Schweiz. — Hj. Hjelt och R. Hult, Vegetationen och floran i en del af Kemi Lappmark och norra Österbotten. — M. m. — Lärda sällskaps sammanträden. — Smärre notiser: Apos- porie hos ormbunkar. — Annonser. — Anmälan. Lmid, Fr. Beriings Boktryckeri och Stilgjuteri lS15ji2S5.