FÖR ÅR 1886 MED BITRÄDE AF Hrr FR. ARESCHOUG, ARNER!,, BRYAN, GRÖNVALL, K. A. HOLMGREN, K AURIN, KROK, G. LAGERHEIM, MURBECK, SVANLUND, TEDIN, TOLF, VINGE, M. FL. U TG IF NE AF C. F. O. NORDSTEDT. Med 19 träsnitt i texten. LUND, PÅ UTGIFVARENS FÖRLAG. 1880. • # Aktiebolaget Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri. OIEHÅLL. Origmal-afhandlingar. Sid. Arnell, H. W., Bryologiska notiser från det småländska höglandet . 123. - -, Bryologiska notiser från Vesternorrlands län . . . 89. Bryhn, N., Catharinea anomala nov. sp. og Leskea catenulata (Brid.) Lindb. c. fr . 157. Grönvall, A. L., En ny art af slägtet Orthotrichum ... 41. Hedera, Spridda bidrag till Nerikes flora . 94, 119. Kaurin, Chr., En ny Cladodium . 87. - , En ny Bryum . 129. - , Sarcoscyphus capillaris Limpr . 88. Lagerheim, G., Algologiska bidrag. I. Contributions algolo- giques à la flore de la Suède . 44. Murbeck, S., Vaxtgeografiskt bidrag till Skandinaviens florn 191. Svanlund, F.. Anteckningar till Blekinges flora ..... 1. Tedin, H., Om den primära barken hos våra löfträd såsom skyddande väfnad . 151. Tolf, R., Några småländska mosslokaler . 50. Vinge, A., Om arbetsfördelningen hos s. k. skuggblad . . 83. Lärda sällskap. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Upsala . 22, 55, 102, 139, 159, 205: Carlsson, J., Om de olika bladformerna hos Hakeo Victories . 159. Dahlstedt, H., Några Hieracier från Torpen och Etne- dalen i södra Norges fjälltrakter . 139. Floderus, B., Salices från Jämtlands fjälltrakter . . . 106. II Fries, Th., Menniskans inflytande på den svenska florans nuvarande sammansättning . 107. Fröman, G. A., Åtskilliga Core«- former . 161. Henning, E., Tvenne mindre kända Hymenomyceter . . 55. Johanson, J., Några Epilobier från Jemtland .... 30. - , Några iakttagelser öfver fanerogamfloran i Brun- nerfjell-trakten i Jemtland ......... 22. - -, Peronosporeerna, Ustilagineerna och Uredineerna i Jemtlands och Herjedalens fjelltrakter . 161. Kjellgren, A. G., ”Pilæ lacustres” . 203. Kjellman, F. R., Om anatomiska karakterers förän¬ derlighet . 212. - -, Pyrola secunda’s af skottbyggnaden betingade s. k. ”vandring” . 209. - , Växtlifvet under vintern i hafvet vid Sveriges vestra kust . 111. Lindman, C. A. M., Växtligheten på Madeira .... 102. Lundström, N., Beriktigande af Prof. L. Kny’s uppfatt¬ ning af hans afhandling ”Die Anpassungen der Pflan¬ zen an Regen und Than” . 176. - , Några iakttagelser öfver fruktens biologi . . . 25. - -, Om symbiotiska växtbildningar . 161. - -, Tvenne anmärkningsvärda växtfynd från norra delen af skandinaviska florområdet . 141. MÖRNER, C. Th., Några Carices . 203. Nilsson, Alb., Assimilationssystemet hos stammen . . 142. Sernander, R., Ett bidrag till kännedomen om Sveriges ek flora . 146. SkÅrman, J. A. O., Om Salixlloran på Klarelfvens stränder 213. Strömfelt, IL, Iakttagelser öfver fanerögam- och orm- bunksvegetationen vid Norges sydvestra kust . . . 204. Botaniska sällskapet i Stockholm . 18, 60: AlmquisT, S., Calamagrostis strigosa i Jemtland . . . 75. Eriksson, J., En potatisplanta med ofvan jordiska knölar 60. Lindblad, M. A., Guepuinia heJveloides Fr., en för Sve¬ rige ny gelésvamp . 60. Nyman, C. F., Meddelande om D:r Roth’s ”Additamenta” till min Conspectus Floræ Europææ . 72. Warming, E., Om biologiska förhållanden hos Grönlands Ericineer . 18. III Wille, N., Om missdannede Frugter hos Capsella Bursa pastoris . Wittrock, V. B., Erythrææ exsiccatæ fase. II - , Ett par notiser om Hedera Helix L . Fysiografiska sällskapet . 58, 113, 180, Societas pro fauna et flora fennica . . . 31,59,98,147,181: Brotherus, Eritrichium villosum ny for Finland . Hult, R., Subfossil gran . - , Tvenne för finska floran nya bladmossor Kihlman, O., Cryptogramme crispa på Åland . - , Salix - hybrider . Lindberg, S. O., Nordiska mossor . 31, Sælan, Betula verrucosa x nana . - , För finska floran nya arter . Wainio, Cladina alpestris (L.) . - , Varieteter af Cladonia . Vetenskapsakademien . 21, 58, 113, 180, Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg . Vetenskapssocieteten i Upsala . 58, 60. 65. 64. 219. 32. 182. 101. 181. 59. 98. 148. 181. 147. 32. 219. 219. 219. Literaturöfversigt. Eriksson, J., Fungi parasitici scandinavici exsiccati .... 189. Friderichsen, K., & Gelert, O., Rubi exsiccati Daniæ et Slesvigiæ, I . 33, 80. Geheeb, A., Vier Tage auf Smölen und Ädö . 114. Holm, Th., Novaia-Zemlias Vegetation . 187. HÖgrell, B , Botanikens historia . 224. Lagerheim, G., Note sur le Mastigocoleus . 113. Lange, J., Haandbog i den Danske Flora, 4 Udg . 114 Lindeberg, C. J., Herbarium Ruborum Scandinaviæ Fase. I & II . 33, 76. Neuman, L. M., Wahlstedt, L. J., Murbeck, S. S., Violæ sueciæ exsiccatæ . 187. Rabenhorst, L., Kryptogamenflora von Deutschland . . . 139. Schröter, Ueber die mycologische Ergebnisse einer Reise nach Norwegen . 114. Wittrock, V. B., et Nordstedt, O., Algæ aquæ dulcis ex- siccatæ, fase. 15 — 17 130. IV Svensk botanisk literatur 1885 (af T. O. B. N. Krok) 182, 220. Smärre notiser. Afsked 150. Anslag 40, 81. Bryum oblongum Lindb. 190. Det 13:de nordiska Naturforskaremötet 81, 148. Döde 81, 114, 149. Döde utländske botanister 1885 39. Exsiccat verk öfver mossor 40. Fernissa för mikroskopiska preparat 117. Luzula albida DC. funnen vid Göteborg 149. Om växtstället ”Try serum s:n, Hornsberg” 116. Philonotis mollis Vent. 115. Utnämnde 39, 40, 150. Taxier, som något utförligare blifvit omnämnda. Aecidium coruscans 189. Agaricus sericellus v. lutescens 57. Ajuga pyramidalis f. rubra 11. Amblystegium simplicinerve 101. Anchusa officinalis v. glabrescens 4. Anemone nemorosa 210. Arte¬ misia Absinthium v. argentea 14. Betula verrucosa X nana 148. Binuclearia tatrana 134. Bryum acutum 33, excurrens 99, Limprichtii 87, Lindbergii 129, oblongum 190. Bulbochæte polyandra 133. Calendula arter 26 o. f. Calothrix stellaris 137. Capsella Bursa pastoris 60. Carda mine hirsuta v. litoralis 12; pratensis 218. Carices 163. Catharinea anomala 157. Cesia 32. Cephalozia obtu- siloba 125. Cerastium tetrandrum 193. Chætophora Cornu Darnæ ß draparnaldioides 134. Cladonia 32. Closterium cornu 47, Dianæ f. rectior 139, pusillum 138, rostratum 48, striolatum 138. Coch¬ learia officinalis * anglica 12. Cosmarium-arter 138, subpalangula f. depauperata 47. Dimorphotheca 29 o. f. Ericineer 18 o. f. Erythrææ 65 o. f. Euastrum verrucosum ß alatum 137. Euphorbia exigua ß retusa 200. Fagus silvatica v. repanda 200. Fragaria vesca 210. Gonatozygon monotænium ß pilosellum 136. Grimmiæ 100. Hakea Victories 159. Hedera Helix 64. Helminthosporium gra¬ mineum 189. Hieracium-arter 139— 141. Hygrophorus Secret aui 55. Leskta catenulata 158. V Marsupella 32. Mastigocoleus testarum 114. Melampyrum ne¬ morosum f. albida 11. Mesotænium Enlicherianum ß caldariorum 48. Mougeotia-arter 135 — 6. Nardia 31. Oedogonium-arter 133 — 4. Oocystis submarina 45. Orthotri¬ chum Gevaliense 41. Poa nemoralis v. coarctata 3. Peronospora alpina 173. Philo- notis mollis 115, seriata 92. Podosphæra Aucupariæ 189. Poten- tilla erecta f. stenopetala 199, reptans 211. Primula sibirica 141. Puccinia-arter 173 — 6. Pyrola secunda 209. Ranunculus Baudotii 10, Flammula v. radicans 9. Rubus arter 33 o. f., 76 o. f., pruinosus 116. Salix-arter 213, hybrider 59, 142. Sarcoscyphus capillaris 88. Sauteria 31. Scoliotrichum graminis 169. Sedum album * balti- cum 196. Spirogyra inflata 136, maxima 136. Staurastrum Dickiei 137. Stellaria Holostea ß micropetala 6, pallida 193. Synechococcus major f. crassior 50. Trifolium pratense v. villosa 12. Vaucheria sphærospora 135. Veronica aquatica 192. Violæ 188. Viscaria vulgaris X alpina 7. Zygnema Vaueherii ß subtile 136. Rättelse. Sid. 157 rad. 7 nedifrån bör ”caulemque” stå efter ”inflore¬ scentia anno sequente”. ' > • . nu ni YHî m ' -•-Si ' ^f f ? ■ ■ ' . 4 1 ’ . ' •: ‘ j .v-ji . K ' * \ V - Anteckningar till Blekinges flora. Af F. Svanlund. Sedan andra upplagan af C. A. Gosselmans Ble¬ kinges flora för 20 år sedan utkom, kar ett betydligt antal för provinsen nya växter blifvit upptäckta samt en stor mängd växters geografiska utbredning blifvit mera bekant. Endast en mindre del af de gjorda iakttagelserna är dock hittills publicerad. Afsigten med denna uppsats är att dels meddela ännu ej be¬ kantgjorda växtgeografiska uppgifter och dels redogöra för några af mig vid studiet af Blekinges kärlväxter gjorda observationer. Härvid har jag varit i tillfälle att rådfråga Aspegrens (Aspgr.) och lektor Gosselmans (Gn.) herbarier äfvensom anteckningar af den senare, hvarjemte herrar kammarförvandt H. G. Lübeck (Liib.), revisor J. Ankarcrona (An.), professor V. B. Wittrock ("Wittr.), fil. d:r B. Hult i Helsingfors, studenterna A. F. Andersson (Andrs.) och C. G. Westerlund (We¬ stert), herr B. Wallengren (Wallengr.) m. fi. benäget meddelat 111ig växtgeografiska uppgifter. De inom parentes stående förkortningarne användas i st. f: per¬ sonernas hela namn. Till underlättande af jemför elsen med Gosselmans flora är uppställningen gjord efter Linné- iska sexualsystemet. De växter, hvilkas förekomst i Blekinge ej förut varit publicerad, äro utmärkta med större stilsort. Salicornia herbacea L. Torstäfva Ramdala. Veronica officinalis L. f. monstrosa. Blommor samlade i grenig, tätt gyttrad, nästan hufvudlik blomställ¬ ning. — Gastaskär Karlskrona skärg. (Aspgr. herb.), Yämmö; flera ställen kring Bonneby t. ex. Karön (Adjunkt N. G. W. Lagerstedt). Bot. Notis. 1880. 1 2 V. polita Fr. Karlskrona i trädgårdar (Gn.). V. per sica Poir. På en åker vid Kristineberg utanför Karlshamn (' W allengr . ) . Utricularia intermedia Hayne. I en sjö nära Sofielund Rödeby (Gn.), i en mosse vid Salsjön Hoby (Hult), kring Karlshamn flerestädes, Jemshög (enl. Gn.). U. ochroleuca R. Hn. Skärsjön Ronneby (Wittr.); förut funnen i en med Skärsjön kommunicerande sjö vid Djupadal. Circœa lutetiana L. I bokskog invid Ljungryda Jemshög (enl. Gn ). G. alpina L. I en skogsdunge sydost om Norje Ysane. Valeriana ; dioica L. Källeboda Kyrkhult (Y. Svanlund). Eriophorum gracile Koch. Lyckeby å vid Bellevue (An.). Cladium Mariscus (L.) R. Br. Skälmershult Kyrkhult (enl. Gn.). Eleocharis multicaulis Sm. Tving vid sjön Hörnen (Hult). Psamma arenaria R. & S. Gislevik Torhamn, Hellevik och Torsö Mjellby. Calamagrostis strida (Timm.) P. B. Jemshög (enl. Gn.). Digitaria humifusa Rich. Jemjö, Mörrum, Holje. Hierochloa borealis (Schrad.) K. & S. Hästö (lektor K. Fr. Thedenius) samt några holmar invid Karlskrona. Festuca gigantea (L.) Will. Danska Bröms och Käringryd Kri- stianopel. F. silvatica (Poll) Vill. Vid Kassabron Rödeby (Hult). * F. glauca Lam. Pysslingbacken Torhamn och flerest. (Aspgr.), yttra Stekö Ronneby (Al. Edv. Lindblom). — Den i Gn. Bl. fl. upptagna formen F. duriu¬ scula Fr. ß glauca från Utklipporna är F. rubra L. v. cæsia (J. E. Sm.). Promus arvensis L. Stumholmen Karlskrona samt på jernvägsban- ken nära vid staden ; Rödeb)7 på jernvägsbanken (Hult). * Bromus hordeaceus (L.) Wg. Teml. allmän. Utveck¬ las något tidigare än B . mollis L. I Aspgr. Bl. fl. är den upptagen under namn af B. racemosus L., hvilken sistnämnda art endast är funnen i Lösen och Vedebylund (An.). Glyceria maritima (Huds.) Wahlb. Wägga Karlshamn (Wallengr.). Boa compressa L. ß Langeana (Reich.). Karlskrona vid Kungsbron (Lüb.). v P. nemoralis L. v. coarctata Grand. Tätt tufvad med sty ft upprätta strån. Blad styfva, hoprullade, näs¬ tan trådsmala. Vippa upprätt med talrikare och tätare hopsittande småax än hos liufVudformen. — På solöppna, sandiga ställen och torra backar: Karlskrona skärg. (Aspgr.), Knösö Lösen, Mörrum midtför Borgen. — Denna af prof. E. Hackel i Österrike granskade och bestämda form var redan anmärkt af Aspgr., i hvars flora den benämnes: P. serotina Ehrh. ß striet a. Samma form .är fun¬ nen i Korge. (Blytt Korg. fl. s. 118). P alpina L. Hattholmen vid Karlskrona. Uppgifves äfven af K. J. Andersson i Skand. Gram. s. 49 växa i Blekinge, men någon växtlokal finnes ej angifven. Lolium temulentum L. Vid Härasjön och Rödebyholm i Rödeby (Hult). L. perenne L. ß ramosum Aspgr. i herb. Ax grenadt af från de mellersta axlederna utgående, 2 — 5 cm. långa grenar, som bära ända till 8 småax. — Wämmö (Gn), Ysane (Aspgr). - Triticum junceum L. Hörvik Mjellby. T. acutum DC. ß laxum (Fr.) flerestädes t. ex. Gislevik Torhamnr Hasslö, Gjöholm, Karön ; Hörvik Hellevik och Torso i Mjellby etc. y obtusius culum Lange Hörvik, Torsö och Siretorp Mjellby. Former af ß, som närma sig hufvudformen, äro funna på Karön och Torsö. T. repens L. ß litoreum Schum. Mångenstädes. T. caninum L, Kjästorp och Rödebyholm Rödeby (Hult), vestra Boråkra Nättrab)7, Kalmare Backaryd, Hällaryd, Elleholm m. fl. st. Urachypodium silvaticum (Huds) K. & S. Karlshamn (A. Samuelsson). Galium saxatile L. Wämmö i vestra mark, Ringamåla nära kyrkan, vid Sölvesborg. G. Mollugo L. Kronovarfvet Karlskrona (An), Wämmö och Spjuts¬ bygd på jernvägsbanken. 4 G. verum L. ß albidum Hn. Wämmö; Beseboda Lö¬ sen (Westerl.). Euonymus europœus L. Gammalstorp prestgårdens egor, Jemshög (Gn.). Potamogeton obtusifolius M. & K. Herrstorpssjön Ronneby (Wittr.). P. gracilis Fr. utgår ur floran, enär uppgiften om dess forekomst på angifna växtlokalen berott på ett misstag. P. marinus L. Wägga Karlshamn (Gn.). o' Symphytum officinale L. Jemshög i Ahagen (enl. Gn.); Sölvesborg på en äng nära jernvägsstationen. AncJiusa officinalis L. v. glabrescens W. Gr. Ört mju¬ kare ocli glesare liårig, fodret glatt, liästan glän¬ sande. — Mariefors ocli Mölletorp Anger um (Aspgr. herb.). Anagallis arvensis L. v. coerulea Schrad. Karlskrona i trädgårdar (Andrs.). Gentiana Pneumonanthe L. På en fuktig äng nära Mörruih på vä¬ gen till Norje (Lindblom i Aspgr. herb.). G. Amarella L. Torstäfva Kamdala; Karlshamn (enl. Gn.); är äfven uppgifven växa vid Elleholm. Erythrœa Centa, urium (L.) Pers. Helleviksholmen nära Sturkö, Hästö, Wämmö. E. vulgaris (Rafn) Wittr. v. minor Hn. Danska Bröms och Djupahamn Kristianopel, Torhamn och Mjellby på ilera ställen. E. glomerata, Wittr. Denna art, som upptäcktes år 1882 af prof. Wittrock på Karön vid Ronneby, är sedan anträffad på följande ställen: Gjöholm Listerby, Wägga och Sternö vid Karls¬ hamn, Elleholm, Pukavik och Norje. På alla de sistnämnda ställena växer den på sandblandad jord. Convolvulus sepium L. ß coloratus J. Lange. Hästö (Andrs.). Verbascum nigro X thapsus Fr. utgår ur floran. Den med detta namn i, Gn. Bl. fl. betecknade form är V. Thapsus L. v. neg¬ lecta Scheutz. Campanula cörvicaria L. Ljungryda Jemshög (enl. Gn.). C. glomerata L. Spjutsbygd nära jernvägsstationen; Karlshamn (enl.. Gn.) ; Valjö (Areschoug Sk. fl. uppl. 1). o V C. patula L. S pj iitsbygd. Viola mirabilis L. Kjästorp Rödeby (Hult). V. arenaria DC. är ej med visshet bekant från Blekinge, elmru den sannolikt torde finnas der. De med detta namn i Aspgr. herb, betecknade exempl. tillhöra V. canina L. V. canina L. ß stricta (Horn). Mjellb3r (afl. adjunkt H. Falk). Hit bör äfven den under namn af V. * montana L. i Gn. Bl. fl. upptagna form. Impatiens noli tangere L. Hallariim Jemjö (enl. Gn.). Salsola Kali L. Norje. Ulmus montana With, ß nitida Fr. Fridlefstad nära kyrkan (Hult). Cuscuta europœa L. ß Schkuriana L. Pfeiff. Holmen Aslan sydvest om Hasslö på Artemisia Absinthium, Galium verum m. fl. växter. Eryngium maritimum L. Norje. Bupleurum tenuissimum L. Torstäfva. o Laserpitium latifolium L. Ebbenäs Kristianopel; Gunlatorp Aryd (Hult). Angelica litoralis Fr. Matvik Hällaryd. Conium maculatum L. Karlskrona på kronovarfvet vid nya dockan samt på Stumholmen; Vedeby (Hult), Rödeby (Andrs.}. Sium angustifolium L. Listershufvud vid en rännil; Valjö (stud. G. Lagerheim). Drosera longifolia L. Holmsjö (Andrs), Gammalstorp (H. Falk), Jemshög (enl. Gn.). Gagea stenopetala (Fr.) Reich, ß pratensis Koch Augerum och Hessle (An.). Anthericum ramosum L. Vid Sölvesborg (1ST. Bruzelius). Juncus alpinus Vill. Källdrag mellan Örsjö ryd och Raskamåla Hoby (Hult). JRumex conspersus Hn. Wämö (H. Falk), Johanneshus (enl. Gn.), Karlshamn (G. Lagerheim); Holje (amanuens N. Hj. Nilsson), jß. acutus L. \ -r> . . _ * , } Holje (N. Hi. Nilsson). U. propinquus J. E. Aresch. J R. sanguineus L. I bokskog vid Holje å nära Skånska gränsen (enl. Gn.). • -R. thyr soides Desf. Mångenstädes i östra, teml. allmän i vestra Blekinge. Scheuchzeria palustris L. Bastasjö * och Sandbäcksmåla Augerum (An.), en mosse mellan Salsjön och Blansjön Hoby, en göl nära 6 Pernils Hoka Asarum (Hult), Skälmershult (enl. Gn.) och Tul- seboda Kyrkhult. j Erica Tetralix L- Lilla Vörta Nä t tr aby (enl. Gn.). Oxycoccus palustris Pers ß microcarpus (Turcz). Ramdala, Listerby (Andrs.); Augerum, Rödeby (Hult); Sillhöfda (H. Falk). JEpilobium hirsutum L. Karlskrona .på kronovarfvet vid nya dockan i mängd; Wämmö på jernvägs- banken ocli vid vägen till Tyskbryggaregården. JE. chordorrhi zum Fr. Mångenstädes. Pyrola rotimdifolia L. Brunsparken Ronneby (Westerl.), mellan Kopparmåla och Hemsjö Kyrkhult, Gillesnäs skogar Jemshög (enl. Gn.). P. chlorantha L. JemjÖ; brunsparken Ronneby (Westerl.); Rödeby- hölm. Örsjöryd Hoby (Hult). P. uniflora L. Tranemål a i Ringa må la. P. umbcllata L. Listerby på några ställen (A. C. Netterberg), Tving i en barrskog norr om kyrkan. Monotropa Hypopithys L. biennis Fr. Wämmö; Röde¬ by liolm (Hult), Ronneby. Saxifraga tridactylites L. Ryssberget vid Gammalstorp (enl. Gn.). Dianthus deltoïdes L. f. floribus albis vel roseolo-albis. Kring Ronneby (Westerl.), ön Utkör ningen vid Sölvesborg (Wittr.), Yaljö på jern vägsbanken. Stellaria media (L.) Cyrill, fi neglecta (Weibe). Mån- genst ädes. S. Holostea L. ft micropetala no v. var. Kronbladen af fodrets längd eller kortare. — Wämmö vid Blå¬ port (Apot. B. A. Söderström) och nära kyrko¬ gården (Llib). Halicmthus peploides Fr. Gislevik, Tärnö, Norje. Spergularia canina v. urbica Leffl. (Lepigonum rubrum Fr.) och v. sperguloides (Lehm) höra sannolikt icke till Blekinges flora. De finnas ej i några af de herbarier jag varit i tillfälle att granska och på de många* ställen, der jag sjelf observerat denna art, hafva endast hufvudformen och till denna närmast hörande former blifvit anträffade. 7 Viscaria vulgaris Koehl. X alpina (L.) Gr. Don. Öfre blad endast nedtill i kahterna glest nllbåriga. Blomknippen vanligen i förlängd, klaselik samling. Foder glatt, temligen kort, nästan klocklikt. Kron¬ blad djupt urnupna. Af denna hybrid kunna två former urskiljas: a subvulgaris (syn: V. media Fr. Herb. Korm.). Stjelkar talrika från hvar je rot, 0,2 — 0,3 m. höga, grofva, nästan alldeles glatta. Blomklasar tätblom¬ miga med blommorna mindre än hos V. vulgaris men större än hos V. alpina. Foder med korta, triangulära, något spetsiga tänder. Färgen (att döma efter pressade exemplar) ljust blågrön. Står närmast och liknar mest V. vulgaris. — På liera berg i Lyckeby trakten samt Yedeby tillsammans med Y. vulgaris och Y. alpina (An). — Denna af revisor J. Ankar crona upptäckta och i Bot. Kotis. 1855 beskrifna form, hvilken äfven af. ho¬ nom är insamlad till Herb. Kormale, är i senare tid ej återfunnen. ß subalpina. Spensligare och till alla delar min¬ dre än föreg. form. Stjelkar mindre talrika, 0,1* — 0,2 m. höga, under lederna mer eller mindre brunklibbiga. Blomklasar mera glesblommiga med blommor af samma storlek som Y. alpina. Foder¬ tänder uppåt bredare och rundade. Färgen mör¬ kare än hos föreg. Till habitus mest lik Y. alpina. — Wämmö, Yedeby tillsammans med föräldrarne. — Den i 11 uppl. af Hartmans flora lemnade beskrifning på Yiscaria media öfverensstämmer i det närmaste med denna form. Såsom jag kom¬ mit i tillfälle att iakttaga, hör den i Korr land funna hybrida formen äfven hit, hvilket ock synes af L. M. Keumans beskrifning derpå i Bot. Kot. 1885. Cerastium arvense L. Lyckeby (An.), Gullberna; Rödeb.y, Holmsjö (Andrs.), Ronneby (G. Lagerheim), Vestra Boråkra (Söderström) Holje. \ 8 C. tetrandrum Curt., hvilken i 11 uppl. af Hartmans flora uppta¬ ges för Blekinge, bör utgå, enär den växt, som ansågs tillhöra denna art, är en ljusgrön form af C. pumilum Curt., hvars skärmblad sakna hinnkant. Sagina maritima G. Don. Bladen på denna vid Blekinges hafssträn- der icke sällsynta växt äro vanligen glest hårbräddade = v. ciliata Nordst. Sedum rupestre L. f. reflexa (L). Wämmö; Sölvesborg (N. Bruzelius). Sannolikt från början utkommen från de i närheten af båda växtplatserna belägna kyrkogårdarne. På Wämmö kyrkogård synes den dock ej nu vara odlad. S. album L. Fäjö, Hattholmen; Kungshall (Y. Svanlund). Agrimonia odorata Mill. Berntorp Ramdala vid landsvägen. Prunus avium L. Wämmö nära vid landsvägen till Hästö. P. virginiana L. Elineberg Bödeby (Hult). — Denna från östra delen af Nordamerikas Förenta Stater härstammande buske, hVilken ganska ofta plante¬ ras som prydnadsväxt, är enligt d:r Hult dock ej odlad i den trakt, der densamma växer. Växt- platsen bär ej heller spår af att hafva varit tomt¬ plats eller trädgård, hvarföre buskarne måste hål¬ lit sig der i mycket lång tid. Pyrus Malus L. ß mitis Wallr. Wämmö i nya planteringen. * Posa Penteri Godet. Teml. allmän i flera former. * P. coriifolia Fr. Wämmö, Gjöholm, Asarum, Holje m. fl. ställen.. P. tomentosa Sm. i Gn. Bl, fl. är * P. umbelliflora S w. Den un¬ der samma art upptagna v. glabrata är en form af P. mollis¬ sima Fr. Denna form finnes i Aspgr. herb, från Gredby och uppgifves af lektor N. J. Scheutz för Karlskrona. Rubus idœus L. y. maritima Arrh. Flerestädes kring Karlskrona och i dess skärgård; Karlshamn (Wal- lengr.). , P. sulcatus Vest'. (R. affinis Weih, i Gn. Bl. fl.) utgår ur floran,, enär de från uppgifna växtplatsen insamlade exemplar utvisa, att växten endast är en form af P. fruticosus L. med fårad stam. P. thyrsoideus Wimm. v. viridis F. Aresch. Kalmare Backaryd. 9 R. Radula Weihe v. viridis Scheutz. Flerestädes t. ex. Lösen. Vers- torp, Ronneby, Gammalstorp etc. " R. pruinosus Arrh. Wämmö nära vid landsvägen till Hästö. (Upptäckt af prof. F. AV. C. Areschoug). R. Chamœmorus L. Bostorp och Hökamåla Rödeby (Hult); Jems- hög (enl. Gn.); Tulseboda Kyrklmlt. Potentilla norvegica L. Bubbetorp (Andrs.), Jemshög i prestgårdens hästhage (enl. Gn.). P. argentea L. f. monstrosa . Fruktfäste aflångt, skaf- tadt, smånötter håriga, skaftade. — Tärnö. P. collina Wib. Kungshall och Saltö vid Karlskrona (Andrs.). På den förut bekanta växtlokalen, Werkö, finnes så väl hufvud- formen som den derifrån föga skilda * intermedia L. (v. pal¬ lescens Hn). P. procumbens Sibth. Gislevik Torhamn, Kålo vid Karlskrona (Andrs.). * P. mixta Nolte finnes icke i Gns. herb, och har ej heller kunnat anträffas tillsammans med P. procumbens på någon af de lo¬ kaler, der denna art växer. Dessutom visar den felaktiga be- skrifningen i Gn. Bl. fl., att förf. ej kände ifrågavarande växt. Följaktligen bör densamma ur floran utgå. Actœa spicata L. Kjästorp Rödeby (Hult). Nymphcea alba L. ß biradiata (Somni.). Skälmershult Kyrkliult (enl. Gn.). Thalictrum simplex L. Ebbenäs Kristianopel ; Elineberg Rödeby (Hult). Gjöholm, Wägga; Jemshög (enl. Gn.). Anemone ranunculoides L. Wämmö; Skillinge (Andrs.). Ranunculus Lingua L. Gammalstorp; Solve (Y. Svanlund); vid Sissesjö. P. Flammula L. v. radicans Nolte. Spensligare än hufviidformen med nedliggande, vid stjelklederna utefter större delen af sin längd rotslående stjelk, bladen smalare, de öfre nästan jemnbreda, och blommorna mindre. — Trensum Hällaryd (Aspgr. herb.). R. reptans L. Ellesjön Rödeby, Stora Alljungen Sillhöfda (Hult), Skärsjön, Herrstorpsjön Ronneby (Andrs), Långasjön Asarum. R. polyanthemos L. Hästö, Tornby Ramdala, Gjöholm. Ii. paucistamineus Tausch. a Petiveri (Koch) (Batrachium floribundum (Bab) Dum. i Hns. Sk. fl. 11 uppl. ; B. confusum Schultz i Gin. Bl. fl.). Gisle viksbäcken Tor- hamn (Y. Svanlund), en bäck vid Vrängö Nättraby. ß triciiophyllum (Chaix). Kring Konneb}^ (Vesteri.), Yierydsån nära Stubbemåla och Mörtjuk Hoby, Gunlatorp Aryd (Hult). P. Bauclotii Godr. Hafsvattenväxt med ända till 3 # m. lång, gr of, trind, ihålig, livitaktig, glatt och glesbladig stjelk. Bladen dels alla findelade, dels de öfre bredflikade och de nedre findelade, alla med breda, glatta slidor. Blommorna temligen stora, blomskaften 2 — 3 gånger längre än de fin¬ delade bladen, uppåt afsmalnande, efter blomnin¬ gen styft nedböjda. Småfrukter talrika, glatta, med kort, nästan rakt spröt. — Blommar Maj — Aug. Med afseende på bladens beskaffenhet kunna föl¬ jande tvänne hufvudformer urskiljas: a fluitans Godr. De öfre bladen flytande, bred¬ flikade, de nedre nedsänkta, findelade. De förra till storleken vexlande, mer eller mindre långt skaf- tade, 3 -flikiga — djupt 3-klufna eller stundom delade i 3 skaftade småblad, med omvändt äggrunda — vigg- lika flikar, h vilka hos de öfversta bladen är o grundt 2 — 3-klufna med breda, rundade småflikar; de ne¬ dre flytande bladen visa ofta öfvergång till de fin¬ delade och äro då mera långsträckta samt hafva hufvudflikarne vanligen djupt delade i 2 — 3 smalt vigglika flikar, stundom är äfven en och annan hufvudfiik hårfin. De nedsänkta bladen oskaftade eller kortskaftade, hårfint delade. — Ej sällsynt i mera instängdt vatten, grundare hafs vikar etc. I stillastående vatten komma bladen bäst till ut¬ veckling och äro då äfven längre skaftade: v. na¬ tans Marss. Denna form är endast träffad på ett par ställen vid Karlskrona. ß submersus Godr. (Ba t r ach i um marinum Fr.). Alla blad nedsänkta, findelade. — Teml. allmän i östra delen, sällsyntare i den vestra. Förekommer företrädesvis i öppnare vatten men träffas äfven tillsammans med förutnämnda former. Mentha gentilis L. Vid Karlshamn nära Mieån. M. arvensis L. v. agrestis Sole (M. sativa L. ß latifolia i Gn. Bl* fl.) Rödebyholm (Hult), Herrstorp (Andrs.). Ajuga reptans L. Vestr. Boråkra (B. A. Söderström), Djupadal (C. Palander). A. pyramidalis L. f. rubra. Blommor röda ock blom- stödjebladen vid, basen rödaktiga. — Mångenstädes kring Karlskrona, Lyckeby, Hättraby etc. — f. albida med kvita blommor och nedtill livitaktiga stödj eblad . — W ämmö . ß glabrato. Hn. Besebnda. Augerum (An.). Draco cephalum thyfniflorum L. Invid nya kyrkogården Karlshamn. Stadigs arvensis L. Heirstorp (Vesterl.), Si retorp Mjellby; Jems- högs by (Gn.). Lamium album L. Teml. allmän i vestra delen t. o. m. Ronneby, sällsynt i den östra: Jemjö nära kyrkan, Silltorp och Nättraby. vid landsvägen. L. intermediam Fr. Karlshamn i åkrar (G. Lagerheim). Thymus Serphyïlum L. f. florib. albis . Kära Färsksjön Jemjö; vid vägen till Kallinge (Vesterl.). Euphrasia gracilis Fr. Råängarne Jemshög (enl. Gn.). Meiampyrum nemorosum L. f. albida. Blommor och skärmblad gulhvita. — - Flerestädes i vestra delen t. ex. Gjöholm; Hynnekulla Ronneby, Karlshamn; Hagalund Asarum (Wittr.), Elleholm etc. M. pratense L. v. fallax Marss. Blomstödj eblad hel- bräddade eller föga tandade, bredare och något längre skaftade än hos hufvudformen. — Vid fo¬ ten af Miklamoberget Kättraby. . — Habituelt gan¬ ska lik M. silvestre L., är den möjligen en hybrid af denna och M. pratense. Limosella aquatica L. Långasjö Asarum. 12 Linnœa borealis L. Drakarör vid Karlshamn (Vallengr.), flerestädes i nordvestra Blekinge t. ex. Hofmansbj'gd, mellan Hemsjö och Kyrkhult; Gillesnäs, Altidliult (enl Gn.), Baggeboda och Neb- beboda i Jemshög etc. Senebier a Cöronopus (L.) Poir. Sanda Sturkö, Lepidium latifolium L. P uka vi k. Cochlearia officinalis L. * anglica L. Jordbladen van¬ ligen mindre än lios hufvudformen, vid basen run¬ dade eller afsmalnande mot skaftet. Skidorna större, äggrundt afLånga, med något längre stift, — Tor- hamn (Aspgr. herb.), Karlskrona (Gn. herb.), nå¬ gra holmar i Karlskrona skärgård, Gjöholm. — Denna från Sverige förut ej bekanta växt öfver- ensstämmer fullt med den vid Danmarks och Tysk¬ lands Östersjökuster växande formen. Många förf. upptaga den såsom en sj elfständig art, men den står så nära C. officinalis, hvarmed den genom mellanformer sammanflyter och med hvilken den stundom växer tillsammans, att den på sin höjd kan betraktas som en underart deraf. Camelina sativa Fr. Torhamn (Aspgr. herb.), Karlskrona på Stum- holmen (Andrs.) och kronovarfvet samt i trädgårdar. Draba incana L. Holmen Kobebus vid Karlskrona (stud. E. H. Möller 1881). Alys sum calycinitm L. Mångenstädes men tillfällig och snart för¬ svinnande. Farsetia incana (L.) R. Br. Rödeby vid jernvägsstationen ; Fridlef- stad (Andrs.), Bredåkra Ronneby (Vested .), Siretorp Mjellby (Y. Svanland), Holje. Erysimum hier a cii folium L. Holje på en backsluttning vid ån norr om bvn. • i Cardamine hirsuta L. v. litoralis nov. var. Till alla delar gr öfre och vanl. större än hufvudformen. Stjelkar merendels talrika från samma rot, gleshå- riga. Blad köttiga, gulgröna, åtminstone i kan¬ terna glest håriga, stjelkbladen vanl. 3 — 4, de nedre nästan af jordbladens storlek och form, de öfre något mindre och smalare. — Hafstränder 13 rar : Holmen Mörtökläpp vid Bingö Lösen (lektor Thedenius), Laboratoriiholmen i Karlskrona (H. Falk) och. holmen Kobebus invid staden. — Till habitus mycket olik hufvudformen, med hvilken den dock sammanflyter genom en på Wämmö an¬ träffad form (f. umbrosa ), som har mörkare gröna, ej köttiga blad, men hvars stjelkblad for öfrigt äro lika dem hos v. litoralis. Denna form finnes på skuggiga, från hafsstr anden aflägsna ställen. Sinapis alba L. Herrstorp (G. Lagerheim). Caldie maritima L. Yttre skärgärden mångenstädes. Oxalis acetosella L. v. lilacina Gr. Lge. Ver kö på sö¬ dra sidan (Andrs.). Sarotliamnus scoparius (L) Wimm. Vestr. Boråkra i mängd. Omnis campestris Koch. Hattholmen Karlskrona (Andrs.); Stiby Mjellby; ön Utkör ningen vid Söl¬ vesborg (enl. Gin.). Lathyrus silvestris L. Hästö (Andrs.), Kjästorp (Hult). Vicia anyustifolia (L) Reich, ß Bobartii (Forst). Mångenstädes. Melilotus alba Desv. Hästö vid ångsägen, Bubbetorp (Andrs.). M. arvensis AVallr. Karlskrona på Kungsplanen 1866. Trifolium montanum L. Gjöholm (stud. H. af Trolle). T. pratense L. v. villosa Wahlb. Stjelkar uppstigande — upprätta, jemte blad och blomfoder långhåriga af hvitaktiga hår. Blomhufvuden ensamma eller parvisa, kort skaftade nästan oskaftade. Ofre blad något smalare än de nedre. — Mångenstädes i Blekinges skärgård. — Den af L. M. Neuman i Bot. Not. 1883 beskrifna T. pratense v. maritima Marss. är icke identisk med v. villosa utan en der¬ under hörande form, som hufvudsakligen är utmärkt genom nästan upprätt stjelk och ensamma blom¬ hufvuden. De bruna hår, som af honom äro ob¬ serverade på Blekingsexemplar och som äfven fin¬ nas på exempl. i Aspgr. herb., torde endast här¬ leda sig från en efter växtens längre förvaring i torkadt tillstånd inträdd färgförändring. o o 14 Medicago sativa L. Jernvägsbanken på Wämmö. M. falcata L. KristianopeJ på vallarne; Tornby Ramdala (Liib). M. media Pers. Sölvesborg (Ad. Dalil). Hypochceris glabra L. Holje. Sonchus palustris L. bör ur floran utgå, ty den finnes ej mer å sin förra växtplats på Valjö. S. arvensis (i he vipes Koch. Wämmö, Verkö, Hästö (An.); Grjöbolm, Killingholmen Ponneby (Vegterl.). Picris hier acioides L. I trakten kring södra ändan af sjön Poslången Jemskög (enl. Grn.). Crepis biennis L. Wämmö på kyrkogården (Lüb); Ve- deby, Afvelsgärde (An.). C. virens L. Knngshall Karlskrona (Andrs.); Marie- lund Nättraby (P. Helgesson); Sternö Karlshamn (Wallengr.). . • Cirsium heterophyllum (L.) All. Höryda Fridlefstad (Andrs.), Tving vid landsvägen (enl. Gn.), Torarp Asarum; Källeboda Kyrkhult (Y. Svanlund). .C. acaule (L.) All. Berntorp; Dragsö vid Karlskrona (Andrs.). Carduus crispus L. Sällsynt i östra delen: Sturkö (An.), mången¬ städes i vestra t. o. m. Ronneby. Artemisia Absinthium L. v. argentea Aspgr. Ort silf- verhvit och glänsande. Bladilikar smalare än hos hufvudformen och blommorna mindre. — Blekinges skärgård mångenstädes. — Denna ganska anmärk¬ ningsvärda form bör ej blifva bortglömd. Gnaphalium luteo album L. Vid bryggeriet utanför Sölvesborg (Ad. Dahl). Senecio eruccefolnis L. Det i Aspgr. herb, från uppgifna fyndorten befintliga exemplar med detta namn är en form af S. Jacobæa L. med ända till spetsen parkinfna blad, hvadan förenämnda art bör ur floran utgå. Inula salicina L. Mummelycke Fridlefstad, Förkärla (Andrs.), Gjö • holm (Vested .). * Matricaria maritima L. Teml. allmän. Orchis Mono L. Öljersjö Lösen; Möcklö (Andrs.) och Berntorp Ramdala; Mjellb}^ (H. Falk). O. angustifolia Wirnm & Grab. Danska Broms, Gammalstorp söder • om kyrkan. Coeloglossum viride (L.) Hn. Lilla Rölmlt Jemshög (enl. Gn.). Goody era repens R. Br. Långsjöryd Backaryd, Baggeboda Jemshög. Cephalanthera ensifolia Rich. Yestr. Boråkra. Listera ovata R. Br. Berntorp. L. cordata R. Br. Rödebyholm (Gn.). Neottia Nidus avis L. Verkö vid Knösö sund; Holm.sjö (Andrs.), Hoby (Wallengr.). Callitriclie stagnatis Scop. Terni, allmän. G. vernalis Koch. Flerestädes. C. polymorpha, Lönnr. Synes vara sällsynt, endast observerad vid Lyckeby (An. Bot. Not. 1855). C. hamulata Kiitz. Wämmö; Djupadal, Silltorps å (Gn.); Slagesnäs Kyrkhult vid Holje å. C. autumnalis L. Ej med visshet anträffad i provinsen meri torde sannolikt finnas der. Carex riparia L. En liten holme på Danmarksijärden vid Karls¬ krona (Lüb). C. paludosa L. Siretorp Mjellby (Y. Svanlund) C. pseud o Cyperns L. Gunlatorp Aryd (Hult), Gammalstorp; Sire¬ torp (Y. Svanlund). C. vaginata Tausch. Upptages i Aspgr. Bl. il. under . namn af C. panicea ß sparsiflorà. Ett exempl. deraf från Blekinge finnes ock i hans herb, men utan angifven växtlokal. Den är sedermera icke återfunnen. C. 0 eder i (Ehrh.) Hoffm. ß oedocarpa Andrs. Skär¬ sjön Ronneby. C. aquatilis L. torde ej finnas i Blekinge. De i Aspgr. herb, be¬ fintliga exempl. med detta namn tillhöra C. Godenowii J. Gay. och C. acuta L. Ifrågavarande art har ej heller, mig veterli¬ gen, anträffats af någon annan. C. stricta Good, ß turfosa (Er.). Gammalstorp. (7. ccespitosa, L. Finnes ej med säkerhet i Blekinge. Den är vis¬ serligen upptagen i Aspgr. Bl. fl. men exemplaren i hans herb, tillhöra ej denna art. C. acuta L. ß personata Fr. Mångenstädes. G. Goclenoivii J. Gay. ß juncella Fr. Sturkö (Aspgr , Klara göl Augerum, Tresjön Ronneby m. Ilen. L. Vedeby; Klara göl Augerum. 16 C. norvegica Wil ld. Hästö i viken öster om gården (lektor K. Fr, Thedenius). C. leporina L. ß argyroglochin (Horn). Afvelsgärde i Lyckeby (Lüb.). C. Schreberi Schrank. Enligt Fries Mant. II s. 57 är denna art anträffad på sandiga hafsstränder dels af Aspgr. vid Pukavik och dels af Lindblom på öar vid Ronneby. På dessa lokaler har jag eftersökt densamma men endast funnit C. arenaria L. Möjligen hafva smärre former af denna art blifvit dermed för- vexlade. Fries säger sig ej hafva sett exempl. från Blekinge och intet sådant finnes i Aspgr. herb. C. teretius cnla Good. Bostorp och Hökamåla Rödeby (Hult), Gam- rnalstorp; Mörb3T Mjellby (Aspgr. herb.). C. divulsa Good. Vestr. Boråkra. C. pauci flor a Ligthf. Bastasjö; Hökamåla (Hult). Typha latifolia L. Wämmö ; Nättraby (Hult), Listerby (H. af Trolle); Ronneby (Vesterl.). Sparganium natans L. Sjön söder om Spjutsb3^gd; Södersjön Kyrk- hult (Y. Svanlund). Pinus Abies L. v. viminalis (Sparrm.). Fogelmara Kristianopel. Salix daphnoides Vill $ & r/1. Vedeby i ganska be¬ tydlig mängd på den fuktiga bottnen af en större sandgrop, hvilken upptogs under åren 1871 — 1874 vid anläggningen af Karlskrona — Vexiö jernväg. Jemte ilera andra allmänna Salix-arter finnes äfven på samma plats: S. nigricans Sm. o* ocli S. viminalis L. Ç. S. cinerea L. f. androgyna. Jemjö, Fuhr Sillhöfda. — Han- och honblommorna äro Vanligen blandade med livar andra, men stundom äro hanblommorna samlade nedtill och honblommorna upptill på hän- gena. Hos somliga hängen finnas han- och hon¬ blommor till ungefär lika antal, hos andra är en¬ dera slaget öfver vägande. Stundom träffas äfven hängen på samma grenar, som hafva ensamt han- eller ensamt honblommor. Myrica Gale L. f. 'androgyna. Fuhr Sillhöfda. — De öfversta blommorna i hängena äro honblommor, * 0 17 / N • • * * de öfriga hanblommor. Hängena hos denna form är o knappt större än lionhängena hos hnfvndformen. Hydrocharis Morsus ranœ L. KaHshamn i ett dike mellan Häst¬ hagen och Kristineberg; Asarum: Jordbrostretet i en damm o (Wittr.); Gunlatorp Aryd i en bäck (Hult). Taxus baccata L. Stora Vörta Nättraby; nära Kjästorp Rödeby (Hult), öfre brunsparken Ronneby m. fl. ställen. Equisetum hiemale L. Rödeby på jernvägsbanken. Pilularia globulifera L. Keljasjön Rödeby (Hult), sjön vid Spjuts¬ bygd, Sill höfdasjön ; Skärsjön Ronneby (Vesterl.). Isoetes lacustris L. Mångenstädes. I. ecliinospora Dur. Ellesjön och Keljasjön Rödeby, sjön Sännen Tving (Hult), Herrstorpsjön Ronneby (enl. d:r O. Nordstedt). Tjycopodium annotinum L. Vid Sillhöfdasjön, vid en sjö nära Holje etc. Polystichum Thehypteris Roth. Hunnemara Karlshamn; Gammalstorp nära kyrkan. P. cristatum Roth. Gammalstorp. Woodsia ilwensis R. Br. På berg mellan Ronneby och Långkärra (Lindblom); Djnpadal (Vesterl.); nära Karlshamn (Wallengr.). Asplénium Filix femina Bernh. v. complicata Hn. Väg¬ kanter vid Harstorp Fridlefstad, Rödebyholm i ett stenrös vid ån (Hult). — Enligt d:r Hult är denna varietet endast en lokalform, framkallad af torka på växtställena. Då dessa under normala somrar är o fuktiga, utveckla sig bladen i enlighet med hufvudformen . A. Breynii Retz. Mölletorp Augerum, Slensliaga Rödebj7 (Hult) ; • * mellan Karlshamn och Heleneberg (Wallengr.). Blcchnum Spicant Sm. Bjelketorp Fridlefstad (Hult); Mörrum vid ån; Jemshög vid vägen åt Näsum (enl. Gn.); vid landsvägen mellan Hofmansbygd och Kyrkhult. Botrychium Lunaria Sw. Rödebyholm (Hult); Jemshög på flera ställen (enl. Gn.). B. matricaricefolium A. Br. På en granskogsbacke vid Rödebyholm (Hult). Karlskrona d. 7 December 1885. Bot. Notis. 1886. 2 18 Lärda sällskaps sammanträden. Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandlingar. Tredje årgången. 1. Den 14 Mars 1885. 1. Herr K. Boldt höll föredrag Om Sibiriens sötvattensalger. *) 2. Herr E. Warming lemnade en Öfversigt af det fanerogama systemet i den nya nppl. af ”Haandbog i den systematiske Botanik” I. Mono- cotyledoneæ ocli af de principer, lian följt vid ar¬ rangementet. 2. Den 22 April 1885. % 1. Herr N. Wille talade Om Algernes Assi¬ milationssystem. **) 2. Herr E. Warming: Om biologiska förhål¬ landen hos Grönlands Ericineer. ***■) Under en expedition till Grönlands vestkust 1884 blef före¬ draganden i tillfälle att biologiskt undersöka följande Ericineer: Pyrola grandiflora, Arctostaphylos Uva ursi, Phyllodoce coerulea, Cassiope tetragona, C. hypnoides, Loiseleuria procumbens, Rhododendron lapponicum, Ledum palustre var., Vaccinium Vitis idæa /1 pumi¬ lum, V. uliginosum var. microphyllum. ”De ere alle i Stand til at kunne krydsbestøves ved Insekthjælp. Honning danne de alle, undtagen Pyrola. De honningdannende Organer omgive Grunden af Frugtknuden eller i de oversædige Blomster af Griffelen. Eor at fastholde Honningen, at den ej *) Uppsatsen är intagen i K. Sv. Vet, Ak. Öfvers, '1885. N:o 2. **) Athandlingen är publicerad i K. Sv. Vet. Ak, Handlingar. ***) Utförligt med titel ”Biologiske optegnelser om grönlandske planter” i Botanisk Tidsskrift 1885, h. 1. 19 løber ud, y el ogsaa for at stænge Døren for ”ubudne Gjæster” findes der, hos flere, Haardannelser nær Grunden af Støvtraadene og Kronen, og hos nogle er Støvtraadenes Grund opsvulmet vist med samme Maal (Rhododendron, Ledum, Cassiope hypnoides, Andromeda polifolia, Arctostaphylos, Phyllodoce). Farve findes hos alle Blomster, og de fleste ere derved endog iøjnefaldende. Lugt findes hos nogle: Ledum, Pyrola, Cassiope tetragona. De Horn, der Andes paa Støvknapperne hos alle . Slægter med klokkeformede og nikkende Blomster, undtagen Phyllodoce og Vaccinium Vitis idæa, kunne kun have til Formaal at gjøre ' Tjeneste ved Kryds¬ bestøvningen : Insektet skal støde mod dem og derved ryste Støvknapperne, saa at Pollen falder ud. At Knapperne eller Børsterne eller begge Slags Organer hos de samme Arter ere fint vortede, maa have samme Maal, nemlig at gjøre Modstanden mod Insektsnablen og derved Rystningen saa meget stærkere. En Under¬ søgelse i Finnmarken 1885 af Arctostophylos alpina førte mig til en Forstaaelse af, hvorfor der ikke findes Horn paa Knapperne af Phyllodoce. Jeg formoder, at ligesom Børster helt mangle dér, hvor Blomsten er saa aaben, at der ikke er Udsigt til, at de kunne gjøre nogen væsentlig Nytte (Ledum, Pyrola osv.), saaledes blive de ogsaa overflødige der, hvor Kronen indsnævr es saa stærkt i Svælget, at en Insektsnabel ikke kan undgaa at støde mod dem alligevel, og lige¬ som dette er Tilfældet med Arctostaphylos alpina, saa¬ ledes turde det ogsaa være Tilfældet med Phyllodoce. Det bliver altsaa blot de Blomster, hvis Kron-Indgang har en Middel- Vidde, som trænge til og ogsaa faa de stivt udstaaende Anther-Børster. At Vaccinium Vitis idæa afviger fra disse ved at mangle dem, bliver der¬ for en Mærkelighed, og den kan vel kun forklares, naar man antager, at Ruheden af dens Knapper samt Haa¬ rene paa dens Støvtraade erstatte dem. 20 Pollenkornene , som jo altid ere forenede i Tetrader, ere glatte og tørre; allerede før Knoppen aabner sig, ere Porerne i Støvknappernes Spidser dannede, og i Knappernes luftfyldte Rum ligge Kornene løse, om de end ikke altid endnu ere saa tørre, at de let falde ud. Undtagelser ere Loiseleuria, der har Knappér af sæd¬ vanlig Bygning, og Phyllodoce. Arret har overalt kun meget smaa Papiller, men secernerer en rigelig Slim, der paa spritlagte Exem¬ plarer viser sig hærdnet og sædvanlig fyldt med smaa vakuolelignende Kugler. Det er altid i det mindste i Højde med Støvknapperne; men oftest højere end disse og vil derfor ved et Insektbesøg lettelig strax modtage det mulig medbragte Pollen. Men paa den anden Side vil Selvbestøvning i de fleste Tilfælde kunne foregaa med Lethed, da Arret, enten paa Grund af Blomstens Stilling eller fordi Griflen, som hos Pyrola, er bøjet nedad, kommer til at ligge under Knapperne og næppe vil kunne undgaa, at overdry sses med de udfaldende Støvkorn. Og netop i dette Punkt tror jeg, at der hos nogle grønlandske Arter findes en Bestræbelse for at lette Selvbestøvnin¬ gen, i det Afstanden mellem Porer og Ar forkortes, og Chancen for et gunstigt Udfald derved forøges; i denne Henseende afviger netop Pyrola grandiflora fra P. . rotundifolia, Vaccinium Vitis idæa (i pumilum fra Hovedarten, og Phyllodoce-Exemplarerne indbyrdes ; ligesaa synes Loiseleuria at bringe sine Knapper i større Nærhed af Arret end den alpine. Det ligger nær at sætte disse Bestræbelser i Forbindelse med Landets Fattigdom paa Insekter. Nogle Arter synes mig mindre vel skikkede til Selvbestøvning, , navnlig Ledum og Rhododendron. Af andre Ejendommeligheder har det sin Interesse at notere de Exempler paa, at Frugtknuden beskyttes ved en lignende Haarklædning som de vegetative Dele, medens Griffelen er aldeles glat; det er atter de to af de aabenblomstrede, Lednm og Rhododendron, som her maa nævnes; af de andre blott Phyilodoce (og saa Erica Tetralix). Exempler paa, at en nikkende Blomsts Stilk under Frugtsætningen retter sig stivt op, naar Frugten bli¬ ver en Kapsel, frembyde: Cassiope og Phyllodoce. Alle Grønlands Ericineer have træagtige Stængler og maa regnes til Buskvæxter; mindst gjælder dette dog for Pyrola. I vegetativ Henseende synes de fleste at slutte sig ganske nær til Calluna, i det deres vigtigste For- meringsmiddel er Frø; Primroden er Individets vig¬ tigste Organ for Optagelse af Næring fra Jorden, Birødder spille en mindre væsentlig Rolle. Udprægede Undtagelser ere dog Pyrolaerne, Vaccinium Vitis idæa* og V. uliginosum. Af alle Grønlands c. 16 Ericiné- Arter er der blot en eneste løvfældende, Vaccinium uliginosum. De andres Blade holde sig friske i det mindste en Vinter over, og ere næste Vaar i Stand til paany at assimi¬ lere, findes da stivelseholdige ; nogles Blade kunne aabenbart ogsaa holde sig endnu længere friske. En Undtagelse er dog Arctostaphylos alpina, der hverken afkaster sine Blade, ej heller synes at holde dem friske om Vinteren.” 8. Herr Fritz Haupt: Om stoloner. *) « Vetenskapsakademien d. 13 jan. Inlemnades reseberättelser af lektor A. L. Grönvall, som gjort resor i Skåne i bryologiskt syfte, och af kand. C. J. Johanson, som gjort mykologiska studier. Den 10 febr. Letterstedtska författarepriset för året tilldelades akademiens ledamot prof. Jakob Agardh för hans i Lunds univer¬ sitets årsskrift 21 bd., utkommet 1885, offentliggjorda fjerde afdel- ning af ett större arbete ”Nya bidrag till algernas systematik” och jemväl med hänsyn till hans framgångsrika verksamhet under en lång lefnad. De Letterstedtska medlen för särskildt maktpåliggande Vet. Ak. Handl. *) Afh. härom kommer att publiceras uti Bihang till K. Sv. vetenskaplig undersökning för året stälde akademien till prof. A. G. Nathorsts förfogande för undersökning af kalktuffbildningen i Sve¬ rige. — Prof. WlTTROCK inlernnade för intagande i bihanget till handlingarne en af honom författad afhandling ”Om Binuclectria , ett nytt Confervaceslägte”. — Prof. E. Warming inlernnade för in¬ förande i akademiens skrifter: ”Om nogle arktiske Planters Biologi af hr Warming” och ”Bidrag till hjertbladets anatomi hos monoco- tyledonerna” af stud. Maria Levin. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Upsala. ' Den 6 Okt. 1885. *) Kandidat C. J. Johanson meddelade några iakt¬ tagelser öfver faner ogamflor an i Bunner fjell- trak¬ ten i Jemtland. Föredr. uppehöll sig sommarén 1885 2 månader i Jemtland hufvudsakligen för studier af parasitsvampar och hade derunder äfven tillfälle att hesöka den söder o om Annsjön belägna fjelltrakten, hvars väldigaste top¬ par äro B un ner fjellen längst i norr närmast Ann- sjön och Bunner stöt ar ne **) något sydvest om de förra. Utom dessa besöktes äfven det närmast söder om Bunnerstötarne belägna fjellet Tjallingen eller Tj allingklump en***) samt den mellan Bunnerstötarne och Handölsån liggande bergåsen Tjajtjasen med dess nordliga förlängning Hårdeggen (Håleggen). Denna trakt har endast 2 gånger förut varit be¬ sökt af botanister, neml. 1850 af K. Hartman, som från Handöl gjorde en utflykt till den nordligaste toppen af Bunner fjellen, och 1868 af Axell, som helt flyktigt besökte Tjallingen, Tjajtjasen och Hårdeggen. *) Vid h varje sammankomst plägar förekomma dels föredrag och dels referat af nyutkommen botanisk literatur. Här kommer redogörelse att lemnas endast för de förra. **) De äro å Albins och Westrells kartor öfver Jemtland be- nämda Bunnerfjell. ***) Ar liksom de följande ej upptaget å nyssnämda kartor. 28 Vid Anns jern vägstation, h varifrån den lämpligaste vägen gick öfver Annsjön till den vid Bunner fjellets fot belägna byn Bunnerviken, anträffades bl. a. hufvudformen af Cardamine silvatica (ny för Jemtland) samt dess var. ambigua. I det undersökta området tinnes barrskog endast i de lägre närmast Annsjön belägna delarne och den utgöres här af gran liksom i allmänhet i v. Jemtland. Vester om en liten fjellilod, Bunneran, som faller ut helt nära byn, sträcker sig denna granregion ett godt stycke in åt landet, men öster om densamma, der bergen (Bunnerfj ellen) ryckt närmare stranden, har den betydligt mindre utsträckning. Här iakttogs ett mindre bestånd af den eljest i v. Jemtland sällsynta tallen, hvilken här gick högre än granen. Bland de intressantare fynden i denna region torde nämnas Salix herbacea och Azalea procumbens på en sandkulle helt nära byn samt vid stranden Parnassia palustris v. tenuis , Scirpus acicularis) Primula strida och Piosa cinnamomea; de båda sistnämda ännu i full blomning den 20 Augusti. Björkregionen har äfven betydligt större utsträckning vester om Bunneran, der vegeta¬ tionen dessutom var betydligt frodigare. Här anträffa¬ des Salix caprea X lapponum *) samt på en mot norr vänd sluttning i öfre delen Banunculus glacialis och pygmceus samt Saxifraga rivularis , hvilka egentligen tillhöra den följande regionen, fjellregionen. På norra sluttningen af Bunnerfj ell är dvergbjörk för- herskande i den lägre fjellregionen, men i dalarne mellan de längre in belägna topparne karakteriseras den af grå viden, liksom äfven på de öfriga besökta fjellen. Såsom Hartman uppgifvit, befans Bunner fjellets norra utsprång vara torrt och växtfattigt. Nya fynd: Pedicularis Oederi , Epilobium lacti flor um Haussen., Dryas *) Salices aro bestämda af Docenten A. N. Lundström. 24 octopetala ocli Betula intermedia . Der emot voro de inre topparne snörikare och liksom de mellanliggande da¬ larne klädda af en frodigare vegetation. Här iakttogos bl. a. Ranunculus glacialis och pygmæus , Cardamine bellidifolia , Saxifraga ; rivularis , Andromeda hypnoides , Salix polaris , herbacea X polaris , lapponum X herbacea och myrsinites X herbacea. På Hårdeggen anträffades Pedicularis O eder i. Ra- nuneulus glacialis och pygmæus , Cardamine bellidifolia , Alsim biflora , Saxifraga rivularis , Andromeda hypnoides, Juncus bi glumis, Salix polaris , lanata X herbacea och glauca X herbacea ; de tre sistnämda i en liten dal mel¬ lan Hårdeggen och Tjajtjasen.. Såsom nya för Tjaj- tjasen nämdes Antennaria alpina , Viscaria alpina , Al sine strida , Saxifraga oppositifolia, Salix arbuscula , myrsinites , glauca X phyliccefolia och lapponum X herbacea , Carex ustulata och microgloehin samt Port alpina *' jemtlandiea Almqv. På Tjallingens norra sida observerades Draba hirta , Alsvie biflora , Saxifraga rivularis , nivalis , ecespi- tosa och oppositifolia , Salix lanata X lapponum, hastata X myrsinites och hastata X reticulata. På vestra och sydvestra sluttningen af Bunner - stötarne anträffades Pedicularis Oederi, Viscaria alpina , Alsine biflora, Epilobium anag allidi f otium, lactiflorum och Hornemanni, Astragalus or oboides och frigidus , Juncus arcticus, Carex rariflora, microgloehin och rupestris, Ko- bresia scirpina, Pça laxa och alpina * jemtlandiea m. fl. I ögonen fallande var dessa från talrika drifvor vattnade sluttningars rikedom på Salices. Utom alla hufvudarterna af fjellpilarne (äfven A polaris) pakt- togos här glauca X phyliccefolia , lanata X hastata , lanata X herbacea , lapponum X herbacea i stor ymnighet och i många former, arbuscula X (lapponum X) herbacea samt lapponum X arbuscula. Den sydligaste toppen af Bunnerstötarne (omkr. 5000 fot hög) var h. o. h. « betäckt af söndersplittrade klippblock och hade ut- 25 seende af ett jättestort stenrös. Här framträdde den öfre afdelningen af fj el Iregionen, laf regionen, i hela sin ödslighet. Utom de lafvar, som beklädde klipporna, samt några mossor anträffades här endast Ranunculus nivalis , hvilken växte temligen ymnigt på de öppna platser, som här och der funnos mellan stenblocken, samt enstaka individ af Gardamine beUidifolia och spridda tufvor af Luzula arcuata. I sammanhang härmed omnämdes en utflykt, som föredr. sommaren 1884 företog till det omkr. 2 mil från Undersåkers station belägna i botaniskt hänseende okända Ottfjell. Utom de vanligaste fjell växterna observerades här Antennaria alpina , Ranunculus aconiti- folius och glacialis , Cardamine bcllidifolia , Rhodiola rosea , Andromeda hgpnoides, Luzula Wahlenbergii , Roa laxa och Air a alpina. Herr G. Lagerheim redogjorde för Kochs metoder för ren¬ odling af bakterier på fast underlag, under förevisande af talrika kulturer. Den 20 Okt. Docenten C. Lindman redogjorde för växtligheten på Ma¬ deira samt förevisade en vacker samling pressade växter derifrån. Referat häröfver skall meddelas i sammanhang med ett kom¬ mande föredrag. Den 3 Nov. Docenten A. N. Lundström meddelade: Några iakttagelser öfver fruktens biologi. Såsom bekant kunna vissa växter äga here olika fruktformer. Detta förhållande, som af Sir John Lub¬ bock blifvit benämdt heterocarpi, framträder isynnerhet hos en mängd slägten tillhörande familjen Compositæ. Nedanstående meddelande är en kort redogörelse för några undersökningar af de polymorpha frukterna hos åtskilliga arter af slägtena Calendula och Dimorphotheca 26 med syfte att förklara dessa månggestaltade fruktformer i sammanhang med sättet för deras spridning. De Calendula arter jag haft tillfälle att iakttaga liafva varit odlade i Upsala botaniska trädgård, hvar- est under de sista åren ett ganska stort antal former förekommit. Minst lämpade för dessa studier har jag funnit frukterna af C. officinalis L., hos hvilken, sanno¬ likt genom långvarig kultur, de skilda formerna ofta mindre tydligt framträda. Af hithörande fruktformer, som ofta alla hos en och samma art kunna förefinnas, särskiljer jag följande hufvudtyper : 1. Vind- eller anemofila frukter, hvilka äro något böjda och på sidorna liafva den yttre frukt¬ väggen utbildad till flygredskap, så att de blifva båt- eller skålformiga; dessa frukter affalla ganska snart, äro synnerligen lätta och kunna af vinden föras långa vägar. 2. Hakfrukter. Dessa sakna flygredskap, men liafva i stället på ryggsidan talrika utåt riktade hakar, hvilka äro krökta i spetsen, och således kunna fästa sig vid andra föremål, t. ex. de förbigående djurens hår¬ beklädnad, med hvilken de lätt kunna komma i berö¬ ring, såväl derigenom, att de icke affalla utan qvarsitta periferiskt anordnade på den slutligen ' uppräta frukt¬ ställningen, som derigenom att hakarne äro riktade utåt. Emellan typerna 1 och 2 finnes ofta en mängd mellanformer. Vingarne äro då i kanten antingen delade i h vassa flikar, som bära hakar eller nästan hela, då hakarne sitta på fruktens ryggsida. Stundom är endast ena sidans vinge utbildad. Det synes bero på utrymmet om flygredskap skall bildäs på båda sidorna. Denna förening af de båda typerna fyller ganska väl den nppgiften att möjliggöra spridningen såväl på det ena som det andra sättet. 27 • / i *' • _ '■/. 3. Larvlihnande frukter. Dessa frukter, som i fruktställningen -sitta innanför de båda ofvan nämda, äro starkt böjda, sakna både vingar och hakar, men hafva den yttre fruktväggen vågformigt veckad, hvari- genom de i hög grad komma att likna vissa hop¬ rullade fjärillarver, tillhörande afdelningen Microlepi- äoptera. De affalla oftast före de öfriga. Anmärk¬ ningsvärd är deras anatomiska byggnad. #) Den inre fruktväggen, som hos alla Calendula-frukter är mycket hård, har hos denna fruktform upphöjda långsgående åsar, då den deremot hos de öfriga är mera slät. Den yttre åter, som under epidermis är bildad af långsträckta och mot utsidan vinkelrät stående celler, mellan hvilka finnas stora luftförande mellanrum, är mera mjuk och icke så torr som hos vindfrukterna, åtminstone genast då frukten affallit. De under epi¬ dermis förekommande luftrummen gifva ofta hela fruk¬ ten en silkesglans, som ännu mer förhöjer likheten med vissa fjärillarver. Denna fruktform kan icke tolkas endast så att segmenterna på yttre fruktväggen skulle vara rudimentära hakar, ty de äro icke koniska utan bilda tvärgående valkar; dessutom afviker äfven den inre fruktväggen genom sina tydligare upphöj¬ ningar. Icke heller kan den yttre fruktväggen afse endast fröets skydd, ty detta beredes af den inre hårdare delen såsom hos de andra fruktformerna, under det att den yttres utbildning står i sammanhang med spridningen. Ifrågasättas kan vidare om ej, då växten ju är ettårig, dessa frukter äro ämnade att endast falla ned på marken och icke spridas , men i och för detta ändamål behöfves ej ”segmenteringen” och den hoprullade formen. Slutligen vore det tänkbart att dessa frukter skulle spridas genom att utkastas ur fruktställningen på samma sätt, som fröna utkastas *) Den närmare beskrifningen öl ver dessa frukters former och byggnad skall jemte åtföljande figurer lemnas i en afhandling: Pflanzenbiologische Studien II, som snart skall utkomma. 28 ur en kapsel, men jag kan icke finna att larv-formen särskildt gör dem lämpliga såsom projektiler, eliuruväl fruktställningen i andra afseenden äger en viss likket me4 en kapsel. Att här föreligger ett fall af mimicry, som står i sammanhang med fruktspridningen, anser jag der emot framgå af följande omständigheter. För det första hafva vi här att göra med en bestämd för kanske de flesta Calendula-arter egendomlig fruktform; för det andra äga dessa frukter, då de är o färdigbildade, en förvillande likhet med vissa fjärillarver, hvilket såsom vi skola se, han äga betydelse för spridningen, för det tredje står hos alla de andra Calendula-frukterna den yttre fruktväggens form och byggnad i sammanhang med spridnings sättet och för det fjärde och sista kan någon annan förklaring näppeligen gifvas. Förrän man haft tillfälle att studera dessa växter i deras hemland kan man ej med full visshet afgöra huru denna spridning försiggår, men med all sanno¬ likhet medverka härtill insektätande fåglar. *) Detta antagande styrkes i hög grad af den anatomiska bygg¬ naden, särskildt af de upphöjda åsar ne på den inre hårda fruktväggen, h vilka gifva dessa frukter större motståndsförmåga mot matsmältningsapparatens meka¬ niska inverkningar. Jag har äfven iakttagit att ärlor gerna uppehållit sig invid dessa växter, men aldrig haft tillfälle att fånga dem och få visshet om hvad som lockat dem dit. Skulle i några insektätande fåg¬ lars matsmältningsorganer eller exkrementer grobara *) Sedan ofvanstående var skrifvet har jag genom sista delen af Bot. Jahresbericht blifvit uppmärksamgjord på Battandieks upp¬ sats: Sur quelques cas d’hetero morphisme uti Bulletin de la So¬ ciété Botanique, tome XXX, 4 pag. 238 — 244, der Calendula frukterna äfven omnämnas. Eliuruväl B:s experiment med höns, ankor och tama trastar tyckes visa att dessa foglar icke låta narra sig af frukternas larvlika utseende, anser jag dock att misstag här måste vara möjliga, på grund af den förvillande likheten, men att detta gäller helt andra fåglar. . frukter kunna påvisas, anser jag antagandet till fullo bevisadt. Men älven för spridning genom insekter och isynnerhet myror kan fruktens larvliknande utseende äga betydelse, hvilket jag vill särskildt framhålla på grund af så väl det bekanta förhållandet, att liere myror bruka bortföra liknande insektlarfver, som den direkta iakttagelsen i härvarande botaniska trädgård, att myror sysselsatt sig med dessa frukter. — Arterna af slägtet Calendula intaga sålunda en plats bland de högst stående växterna såväl genom sina frukters mång- formighet som genom blommornas förhållande för öfrigt. Ett annat intressant exempel på heterocarpi er¬ bjuda några arter af det Kapska slägtet DimorjjJiotheca. De fruktformer som här möta oss äro visserligen en¬ dast två, men tydligt skilda och utan mellanformer, nemligen 1) Fmd-frukter som äro platta, till form och storlek erinrande om Pastinacas delfrukter, och sitta lastade i midten af fruktställningen samt 2) larvliknande frukter; dessa sistnämda, som sitta i kanten af frukt¬ ställningen, hafva såsom modell för sin förklädnad tagit larver af en annan insektgrupp, nemligen skal¬ baggar och särskildt Curculionider. De äro så olika vindfrukterna att någon tanke på reducerade eller rudimentära fruktformer ej kan uppstå. Synnerligen befysande är deras anatomiska byggnad, *) som höge¬ ligen talar för en spridning genom insektätande djur. Den inre fruktväggen är nemligen bildad af ett mäk¬ tigt lager stenceller och 5 — 6 gånger så tjock, som motsvarande vägg hos vindfrukten. Då fröet hos vindfrukten kan erhålla tillräckligt skydd genom en mycket tunn fruktvägg, är det ju alldeles oförklarligt att fröna i dessa frukter skulle behöfva en 5 — 6 gånger tjockare fruktvägg, om det endast vore frågan om att skydda sig mot atmosferiliernas menliga inverkan. Slutligen vill jag påpeka den stora likhet som frukterna af vissa Melilotns-årter förete med Aphid er , 30 en likhet som genast slog mig, då jag såg en myra bära en dylik frukt. Kandidat C. J. Johanson förevisade några Epi- 1 ob i er från Jemtland insamlade förliden sommar. Epilobium montanum , **) hvilken enl. P. Olsson saknas i fjellen, hade anträffats i granregionen på Areskutan. Af E. palustre hade föredr. vid Are funnit en form med temligen stora groddknoppar, h vilka lik¬ som den af Murbeck uppstälda f. longigemmis redan hade frambragt nya utlöpare från knoppfjellsvecken. E. lactiflorum Hausskn. hade observerats på Kenfj eilet samt vid Are, Dufed, Ann och Storlien. Ett par excursioner omkring jernvägstationen Ann hade lemnat särdeles godt utbyte, neml. utom den förut nämda E. lactiflorum, E. davuricum Fisch, E. alsinefolium Vill., E. alsinefolium X palustre (ny för Sverige), E. Horne¬ manni Rchb. och E. Hornemanni X palustre, enl. Hauss- knecht hittills endast funnen i Jemtland (af Polheimer 1810), samt för ett par år sedan i V. Norge af Murbeck. Enligt Haussknecht skall E. Hornemanni hafva korta underjordiska utlöpare. På exemplaren från Ann, hvilka växte på temligen fast sandigt underlag, sak* • nades dylika, men deremot funnos nederst på stjelkarne åtskilliga ofvanjordiska långledade gröna skott med temligen fasta något köttiga och glänsande blad. Dessa skott likna i hög grad de öfvervintrande skotten hos t. ex. E. lactiflorum , hvarför de med stort skäl- kunna antagas hafva samma funktion, hvilket äfven antydes af det här tufvade växesättet och deraf att några af dessa groddskott redan voro försedda med birötter. De ifrågavarande exemplaren, hvilka vid insamlandet den 17 Aug. redan hade afslutat sin blomning, öfver- ensstämde föröfrigt med typisk E. Hornemanni. **) Bestämningnrne iiro granskade af Amanuens Sv. Murbeck i Lund. Bl Den 1 7 Nov. Professor F. R. Kjellman höll ett genom förevisning af pres- sade växter illustreradt föredrag om K o m m a n d i r s k i - ö a r n e s, t särskildt Beringöns, fanerogam flora. Se F. R. Kjellman, Om Kommandirski-öarnes fanerogamllora. (Vegaexpeditionens vetenskapliga iakttagelser Bd. IV.) Den 5 Dec. Professor Th. M. Fries demonstrerade åtskilliga . märkligare naturföremål, som på senare tiden förvärfvats för Upsala bolaniska museum. N ' " Societas pro fauna et flora fennica d. 5 dec. 1885. Hr Lindberg meddelade resultatet af sina senaste undersökningar an¬ gående nordiska mossor. Först redogjordes för könsförhållandena hos slägtet Sautcria bland Marchantiaceerna. Vid utgifvandet af sin monografi öfver slägtena Peltolepis, Clevea och Sautcria hade nem- ligen föredragaren uppgifvit Saateria alpina såsom dioik, emedan han haft till . undersökning endast gamla exemplar; men senare hade han varit i tillfälle att på Dovre närmare studera denna växt i na¬ turen och dervid haft exemplar i bästa utvecklingsstadium samt då funnit, att på den ena fliken af den gaffellikt förgrenade bålen sitta hanblommor och på den andra honblommor, och att växten således är autoik. På ett äldre stadium inträffade att flikarne genom på¬ börjad förmultning åtskiljas, li vilken omständighet varit anledningen till den tidigare oriktiga uppgifteu. Vidare borde den till slägtet Chandonanthus hänförda Jungermannia setiformis föras till slägtet Temnoma såsom föredragaren funnit efter undersökning al en på Java föiekommande art af detta slägte. — Till Jungermannia sphcc- rocarpa Hook. borde med säkerhet såsom varieteter hänföras J. lurida Dum. och J. nana Lindb. samt möjligen äfven J. amplexi - caulis Dum. hvilket dock föredragaren på grund af otillräckligt ma¬ terial tills vidare måste lemna oafgjordt. Den af föredragaren på Dovre upptäckta Jungermannia qvadriloba Lindb., hade af Hr V. Brotherus senaste sommar blifvit återfunnen vid Imandra sjö i Ryska Lappmarken, hvilket fynd var af intresse äfven af den an¬ ledning, att bland exemplaren funnos den förut okända honplantan. — Jungermannia saccatula Lindb. borde föras såsom underart un¬ der den månglormiga J. minuta. Vidare meddelade föredragaren en ny systematisk anordning af de nordiska arterna af slägtena Nardia, Marsupella och Cesia, hvilka hvart och ett sönderdelades i subgenera, på följande sätt. 1. Nardia B. Gr., Sprue. 32 A. Eucàlyx Lindb. (N. crenulata, hyalina, obovata subellip- tica). B. Mesophylla (Dura.) Lindb. (N. compressa, scalaris, Breid- leri, haematosticta, insecta). 2. Marsupella Dum. A. Eumarsupella Lindb. (M. revoluta, emarginata, densi folia, sphacelata, sparsifolia, Funckii, aemula, filiformis, Boeckii, latifolia, ustulata). B. Hyalacme Lindb. (M. condensata). 3. Cecia B. Gr. A. Homocraspis Lindb. (C. adusta, varians, cochlearis). B. Eucesia Lindb. (C. coralloides, obtusa, concinnata). C. Prasanthus Lindb. (C. svecica). Slutligen anmälde Hr Lindberg en intressant nykomling till vår mossflora Bryum acutum Lindb. n. sp., hvilken upptäcktes se¬ naste sommar af Hr V. Brotherus nära byn Pummanki vid Bumans fjord på den s. k. Fiskarhål fö n i Ryska Lappmarken. Denna art skiljes från Pr. calophyllum Brown, derigenom att den är autoik, att bladen äro aflånga spetsiga, föga concava, skarpt kantade med kanten till större delen tillbakaböjd och nerven på de öfre bladen mycket kort utlöpande, kapseln tjockt päronlik, blodröd, vid myn¬ ningen vida starkare hopsnörd, tjockhudad af betydligt mindre cel¬ ler; sprötspetsadt samt sporerna blott tredje delen så stora. Hr W AiNio förevisade några förut hos oss ej anmärkta varie¬ teter af lafslägtet Gladonia utmärkta från deras hufvudarter genom bleka frukter neml. Gladonia coccifesa f. ochrocarpia Floerk, Cl. pleurota f. cerina Naeg., och Cl. deformis f. pallescens Laus., samt uttalade såsom sin åsigt om dem, hvilka endast utmärkte sig genom brist å det röda färgämnet, att de icke voro några systematiska enheter, utom allenast att betraktas såsom återgångsformer. Andra på mötet närvarande botanister ansågo deremot dessa former, som förekomma ytterst sparsamt och spridda, såsom slag af sjukliga för¬ ändringar, motsvarande s. k. albinos varieteter, hvarpå flera exem¬ pel voro kända bland fröväxterna. Hr Brotherus förevisade och anmälde en för vår flora ny fröväxt,- som han senaste sommar funnit i Ryska Lappmarken, och hvilken utgjorde ett nytt exempel på ostliga former, som uppträda i denna provins. Arten var Eritrichum villosum Bunge, som förut var känd från arktiska Sibirien, södra Sibiriens fjelltrakter, Novaja Semlja och Kaninhalfön och nu fanns på skiffer nära snön vid Tsip- navlok på den s. k. Fiskarhalfön. Till publication inlemnades: Spaeropsideae et Excipulaceae hu- cusqvc in Fennia observatae samt Symbolae ad Mycologiam Fen- nicam XVII, h vardera af P. Karsten. 83 Literaturöfversigt. Exsicatverk öfver nordiska Rubi. Lindeberg, C. J., Herbarium Ruborum Scan¬ dinaviae, Fase. I, & II 1). Friderichsen, K., & Gelert, 0., Rubi exsiccati Daniæ & Slesvigiæ, Fase. I 2). Vid studiet af så utomordentligt formrika växt- slägten som Rubus och åtskilliga andra den skandina¬ viska Horans slägten stöter det ofta på nästan oöfver- vinneliga svårigheter att af en beskrifning, huru nog¬ grann den än må vara, med säkerhet afgöra hvilken form, som egentligen afsetts. Afven afbildningar är o i detta hänseende ingalunda tillfyllestgörande. Under sådana förhållanden måste ett exsiccatverk, som innefattar fullständiga och typiska exemplar, blifva en synnerligen god hjelpreda vid undersökningen af alla s. k. kritiska slägten. Från denna synpunkt böra de båda exsiccatverk öfver nordiska Rubi, på hvilka härmed uppmärksamheten 'fästes, vara synner¬ ligen välkomna, och detta så mycket mera, som båda dessa verk äro utgifna med en synnerligen god ur¬ skiljning och de exemplar, som i dem meddelas, äro såväl mycket fullständiga och väl konserverade som särdeles typiska. Vi anse oss der för kunna rekom¬ mendera båda dessa verk åt h var je vän af den skandinaviska Horan. Onekligen bör det blifva af synnerligen stort i synnerhet växtgeografiskt intresse att samtidigt erhålla dylika arbeten öfver tvänne så närbeslägtade flor områdens Rubus- vegeta tion, som den skandinaviska halföns och den jutska halföns jemte de danska öarnes. ’) Fase. 1 erhålles från lektor Lindeberg i Göteborg för 8 kr., fasc. 2 för 10 kr. 2) Denna fasc. kan erhållas för 7 kr. 50 öre från apothekaré O. Gelert i Ribe, Danmark. Bot. Notis. 1886. 3 34 Första fascikeln af lektor Lindebergs exsiccat- yerk utkom redan hösten 1882 och den andra hösten * ■ • % 1885. Utgifvarens af gammalt välkända skarpsynt- het i fråga om formernas särskiljande förnekar sig icke heller i detta arbete och hans beskrifningar äro ej blott fullständiga och noggranna, utan återgifva äfven på ett synnerligen lyckligt sätt det för h varje form mest karakteristiska. Och då former samman¬ föras under en . och samma art, gör utgifvaren sig aldrig skyldig till det felet att med hvarandra sam¬ manblanda former af olika formkretsar, äfven när det gäller en så utomordentligt formrik och; invecklad grupp som R. corylifolius. Med allt erkännande af lektor Lindebergs för- tjenster om _ utredandet af den skandinaviska horans Rubi kunna vi emellertid ej undertrycka några an¬ märkningar såväl rörande nomenklaturen som arternas begränsning. I förstnämnda afseende kan anmärkas, att utgifvaren tagit allt för ringa hänsyn till sina föregångare och ofta utan giltig anledning under¬ tryckt eller förbisett de af dem gifna namnen. Häri¬ genom har den redan förut allt för vidlyftiga syno¬ nymien ytterligare och till stort men blifvit ökad. Vidare synes utgifvaren vid uppställandet af nya arter hafva utgått från den föreställninged, att de former, som här finnas, äro uteslutande skandinaviska och sålunda uppställt åtskilliga nya arter, utan att söka göra sig reda för, huruvida icke samma former redan kunnat vara beskrifna i utländska författares arbeten i synnerhet öfver närgränsande flor områden. Härigenom, liksom äfven genom att uppdela R. cory¬ lifolius i en mängd nya arter kommer den stora ore¬ dan och namnförbistringen inom detta slägte att ytter¬ ligare ökas. För den, som betraktar och jemför de i detta exsicca tverk meddelade nya arter, som böra såsom underarter eller varieteter foras till Smith's R. corylifolius , skola dessa- måhända framträda såsom väl åtskilda och väl karakteriserade arter, men undersök¬ ningen af dem i naturen skall gifva vid handen, att de öfvergå i hvaranda och att de alla äro så nära förenade med hvarandra och inskränkta inom så be¬ gränsade geografiska områden, att de h var ken till karakterer eller geografisk utbredning äro likvärdiga med öfriga arter äfven inom detta slägte. Vid begränsningen af våra Rubus- former bör man ej förlora ur sigte, att de svartfruktiga Rubus-arterna i vårt land • befinna sig på de yttersta gränserna af sitt område mot norden, och att således de yttre för¬ hållanden, som kunna föranleda uppkomsten af nya arter, härstädes äro i mycket lägre grad för handen än i sydligare trakter. De former som här finnas kunna således antagas vara hit invandrade och må¬ hända något modifierade arter eller också härstamma från sådana. Derför bjuder försigtigheten att man noga tillser huruvida en här anträffad form ej kan förefinnas inom de närmaste florområdena, innan man beskrifver den som en ny art. Jag skall här tillåta mig att bifoga en och an¬ nan anmärkning vid några af de i Lektor Lindebergs samling lemnade former och tillika angifva under hvilka andra namn de samma förekomma i det ar¬ bete öfver Skandinaviens Rubi, med hvilket jag för närvarande är sysselsatt och hvars tryckning om nå¬ gra veckor torde vara afslutad. De af mig giiiia be- nämningarne, när de afvika från de här använda bi¬ fogas inom klammer. I den första fascikeln meddelas följande former : 1. Bubus Iäccus L. 2. var. maritima Arrhen. 3. var. inte¬ gri folia Bl. 4. B. suberectus Ands. 5. B. plicatus Whe. — (B. fruticosus L.). 6. B. plicatus f. incisa. 7. R. sulcatus Vest. Denna form identifierades af Arrhenius med Wei¬ hes R. affinis och igenkändes först af mig (i Blytt, Norg, Flora, p. 1157) såsom R. sulcatus. 36 8. R. thyrsanthus Focke (R. thyrsoidcus Wimm.). Jäg finner ej någon tillräcklig anledning till att med Focke dela R. thyrsoideus Wimm. i flera arter. Focke sjelf har också helt nyligen återigen under denna benämning förenat de former, i h vilka han upp¬ delat Wimmers art. 9. R. thyrsanthus , f. incisa. 10. R. thyrsantlms , v. velutina Lindeb. Denna synnerligen utmärkta form hade med mera skäl kunnat upptagas såsom en skild art, än många af de former, som utgifvaren afskiljt från R. coryli- folius. Den är sannolikt närmast identisk med R. candicans (Whe) Focke, ehuru den har ända till ba¬ sen fårade turioner. 11. R. umbraticus Müll. Denna s. k. art är endast en skuggform af den följande och ingalunda Müllers umbraticus som är synonym med R. pyramidalis , som i fase. II lemnats såsom en annan art. 12. R. confinis Lindeb. (R. insularis F. Aresch. * confinis Lindeb.) är enligt min åsigt en nordlig, hvitblommig form af min R. insularis. 13. R. similatus P. J. Müll. (. R . insidaris F. Aresch.). Denna form uppgifves på temligen lösa grunder och hufvudsakligen i följd af hvad Muller anfört såsom skiljande R. similatus från R. umbrati¬ cus vara förstnämnde art. Men då Müller med sin R. ■umbraticus afsett en helt annan form än utgifvaren, förfalla dessa grunder. Deremot är den af utgifvaren under detta namn meddelade form min R. insularis , som redan af mig var beskrifven långt innan första fascikeln utgafs, men af utgifvaren helt och hållet för- bisetts. 14. R. similatus. f. umbroso. 15. R. Lindebergii P. J. Müll. 16. R. polyanthemos Lindeb. En magrare form af denna art har af mig an¬ setts vara identisk med R. umbraticus P. J. Müll. * 37 (Hn. Sk. Fl. 11 uppL), och den i andra uppl. af min Skånes Flora, pag. 307 omtalade rundbladiga varietet, som jag fordom distribuerat under namn af R. umbra¬ ticus , var. rotundifolius , är den här lemnade formen. Anledningen till att jag benämnt den R. umbraticus är den, att jag ansåg den vara samma form, som Arrhenius identifierat med R. umbrosus Whe, och denna anses af tyska författare synonym med R. umbraticus . Jag hade då ej ännu haft tillfälle att undersöka dessa former i blommande tillstånd. Samma form eger jag från England under namn af R. umbrosus. 17. H. scanicus F. Areseh. 18. R. Sprengelii Whe. 19. R. tænianum Lindeb. (R. infestus Whe). Denna form är identisk med Weihe’s R. infes¬ tus , hvadan det förra namnet bör indragas. Då jag sommaren 1883 hade tillfälle att göra bekantskap med R. tceniarum på ort och ställe, insåg jag att den var en typisk R. infestus. Focke har för öfrigt re¬ dan identifierat dessa former. 20. R. tceniarum. I‘. umbrosa. 21. R. radula Whe 22. R. radula, f. umbrosa. 23. R. radula , v. microphylla. Denna varietet är endast en mager, utsvulten form af hufvudformen. Vill man bibehålla densamma såsom varietet, så ser jag ej någon giltig anledning att förkasta den redan af Lektor Scheutz 1873 gifna benämningen viridis , äfven om den samma ej skulle vara fullt adéquat. 24. R. horridus Hn. 25. R. horridus * mitigatus Lund {R. pallidus Whe). Denna af Doktor Lund först upptäckta form an¬ såg jag till att börja med ej kunna identifieras med någon kontinental art, och det var måhända med stöd af denna min åsigt som D:r Lund beskref den såsom en ny underart af R. horridus Äfven Focke, hvilken jag förlidet år sände ett större antal exemplar, ansåg den ej kunna hänföras till någon af de tyska 38 arterna, oaktadt jag fäste hans uppmärksamhet på dess stora öfverensstämmelse med R. pallidus. Då jag nämligen sommaren 1884 kom i tillfälle att under¬ söka R. mitigatus på dess växtplats, fann jag nämli¬ gen, att den verkligen var R. pallidus. Under en resa sistlidne sommar i Sleswig och Jutland, der R. pallidus som derstädes länge fått gälla för R. hirtus Whe och mångenstädes växer i stor mängd, fann jag denna min uppfattning till fullo bekräftad. 26. R. Bellar di Whe. ( R . glandulosus Bell. äldre och mer allmänt brukadt namn). Fase. II innehåller följande former: 27. R. fissus Lindi. Denna art upptogs ' först i Bl. Norg. Flora såsom skandinavisk och betraktades der såsom en varietet af R. suberectus Ands., till hvilken öfvergångar ej sak¬ nas. Sedermera bief en af Lektor Scheutz vid Fal¬ kenberg funnen Rubus af mig identifierad med R. fissus. Den föreligger nu från en ny lokal i Halland, nämligen As i Tvååkers s:n, funnen af stud. J. A. Grabrielsson. 28. R. plicatus v. planifolia. En temligen obe¬ tydlig formförändring. 29. R. .sulcatus f. paniculata. Likaså. 30. R. nitidus Whe. 31. R. thyrsoideus f. Grrabowskii. En likaledes temligen obetydlig form. Då R. Grrabowskii är mig obekant, vågar jag ej yttra mig öfver huruvida här föreliggande form verkligen är Weihe1 ’s art. 32 R. Scheut sii Lindeb. (R. Muenteri Marss.). Sedan jag vid Oscarshamn haft tillfälle att un¬ dersöka denna form, blef det mig ännu mera klart, hvad jag för öfrigt redan förut efter erhållandet af ett rikligare material från D:r Lund trott mig hafva funnit, att nämligen den ej kunde hänföras till R. Lindeber gii. Den uppställes nu af Lektor Lindeberg såsom egen art. Eget nog hade jag redan förut di¬ stribuerat den till utländska Rubologer under benäm- ningen B. Scheut sii. Enär emellertid den grupp, till hvilken ifrågavarande form hörer, har en ganska syd¬ lig utbredning, hyste jag stora betänkligheter mot att upptaga den som ny art. Yid jemförelse med nordtyska former insåg jag också snart, att den hörde till en formserie, som grup¬ perar sig kring Weihe’s B. cordifolius , och att den kommer så nära en till denna serie hörande art, näm¬ ligen B. Muent er i Marss., att den bör hänföras till denna. (forts.) C. F. Areschoug. Smärre notiser. Döde utländske botanister 1885. Den 16 juli Edouard Saint André i Beauvai vid 30 års ål¬ der. — D. 19 febr. prof. T. A. Archer i Edinburgh. — D. 1 april Giacomo Bizzozero i Padua, 33 år gammal. — D. 25 sept. Edmond Boissier vid Genève, 76 år. — D. 7 sept. George W. Clinton i Albany, född d. 13 april 1807. — D. 31 okt. d:r Henry Graves Bull i Herford, 66 år. — D. 24 nov. d:r J. E. Duby i Genève, 87 år. — D. 10 mars hofrådet J. Chr. Döll i Karlsruhe, född d. 21 juli 1808. — D. 11 maj d.-r Albert Fitz i Strassburg, nära 43 år. — D. 19 febr. Oberfysicus Johan Grész i Csåkternya, 72 år. — D. 7 dec. prof. J. P. Harting i Utrecht. — D. 8 jan. i Hall i Tyrolen baron Ludvig von Hohenbühl Heufler,, född d. 26 aug. i817. — D. 23 juli hofrådet d:r M. B. Kittel i Asch¬ affenburg. 88 år. — D. 29 juli prof. Willhelm Korber i Breslau, född d. 10 jan. 1817. — D. 19 juli f. d. prof. Xaver Landerer i Athen, 76 år. — D. 11 maj Louis Leresche i Rolle vid Ge¬ nève. — D. 2 febr. prof. J. MÜNTER i Greifswald, 70 år. — D. 2 aug. prof. H. W. Reichardt i Wien, född d. 16 april 1835. — D. 6 okt. Charles Ph. Robin i Paris. — D. 14 okt. Benedict Roezl i Prag, 60 år. — D. 17 mars prof. Johannes Röper i Rostock, född d. 22 maj 1801. — D. 22 aug. i Turin baron Franz von Ungern Sternberg. — D. 30 maj Joseph Sideboth på Erlesdene i England, 61 år gammal. — D. 22 dec. Louis René Tulasne på Hyères, född d. 12 sept. 1815. — D. 11 aug. Char¬ les Wright i Wethersfield, Conn., Norra Amerika, född d. 29 okt. 1811. Till botanist och föreståndare för den växtfysiologiska anstalten vid Landtbruksakademiens experimentalfält har d:r Jakob Eriksson blifvit antagen och förordnad; och har Kongl. Maj:t förklarat inne- hafvaren af nämnda befattning skola åtnjuta professors namn, heder och värdighet. 40 Till docent i botanik vid Lunds Universitet är licentiaten N. Hjalmar Nilsson utnämnd. « Af de å 8:de hufvudtiteln af riksdagen uppförda anslag till resor och vetenskapliga verks utgifvande har kongl. maj:t till¬ delat 800 kr. åt lektor C. J. Lindeberg för utgifvandet af ett exsiccatverk öfver Skandinaviens Mubi. Exsiccatverk öfver nordiska mossor. Utgifvandet af Musci Fenniæ exsiccati af V. F. Brotherus har nu fortskridit så långt att 6 fase. (300 n:r) utkommit. Af Musci frondosi scandinaviæ exsiccati curante O. L. SillÉN (apothekare i Hedemora) har fase. 2 (n:r 301 — 506) publicerats under förra året. Hos Svan ström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas : Grått blompressningspapper format 360x445 mm Pris pr ris 3, so Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10,- Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ „ ,, ,. 6, so. „ „ hvit „ „ 290x465 „ „ „ „ 9,— Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid^Riksmusei Botaniska afdelning. A hel årgång af Botaniska Notiser för år 1886, utgörande minst 12 ark, i 6 n:r, emottages prenumeration på alla postanstalter i Sverige, Norge och Danmark med 4 kr. 50 öre, postbelordrings- afgiften inberäknad, samt hos tidskriftens distributör, herr C. W. K. Gleerups Förlagsbokhandel i Land och i alla boklådor till samma pris. C. F. O. Nordstedt. Innehåll: F. Svanlund, Anteckningar till Blekinges flora. — Lärda sällskaps sammanträden : E. Warming, Om biologiska förhållanden hos Grönlands Ericineer. — C. J. Johanson, Faneio- gamfloran i Bunntrfjelltrakten i Jemtlaud. — A. N. Lundström, Några iakttagelser öfver fruktens biologi. — C. J. Johanson, Epi- lobier från Jemtland. — S. O. Lindberg, Nordiska mossor. — m. m. — Liter aturöfversigt : Exsiccatverk öfver nordiska Rubi. — Smärre notiser: Döde utländske botanister 1885. — Utnämnde. — Anslag. — Exsiccatverk öfver nordiska mossor. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stil gjuter i 18l9|28G. En ny art af slägtet Orthotrichum. Af A. L. G-rönvall. v 4 Y id genomseende af en samling Ortho tricha, som blifvit mig öfverlemnad till granskning, fastes min synnerliga uppmärksamhet vid en under namn af 0. pumilum der förvarad form, hvilken företedde ett ganska anmärkningsvärdt utseende, särskildt hvad den äldre kapseln och peristomet beträffar. En noggrann mikroskopisk undersökning gaf emellertid vid handen, att denna form icke lämpligen kunde inordnas vare sig under nyss nämnda eller — så vidt jag kunnat utröna — någon annan förut beskrifven art (åtmin¬ stone icke under någon europeisk ), hvarför jag icke kan annat än betrakta den som en ny sådan, å hvil¬ ken jag nu också här vill meddela en kort beskrifning, åtföljd af ett par afbildningar. Orthotrichum Gevaliense n. sp. Cæspituli laxiusculi, sordide virides, uberrime fructificantes. Caulis sat altus, irregulariter innovanti- ramosus. Folia ex obtusa basi elongato-lanceolata, margine revoluta, obtusiuscula vel ex obtuso-acuminata, papillosa ; cellulæ superiores rotundatæ, parietibus parum incrassatis, fete basilare laxiusculum, diaphanum. Flores masculi crassiusculi, in ramulis propriis; anthe- ridia paraphysata. Calyptra subnuda conica, totam fere capsulam obtegens, pallida vel subfuscescens. Vaginula nuda. Capsula plus minus emergens, obovata, pachy derma, collo breviore, in pedicellum conspicuum cito transiente, senior valde elongata, usque versus medium coarctata, rufo-fusca, tota fere longitudine profunde sulcata, basi subtumidula; striæ 8, latæ, ru¬ fescentes; stomata bemi-perifrasta. (Operculum?). Peri- stomii dentes magni, per paria arcte conjuncti, integri vel apice paullum pertusi, in parte inferiore dense et minute papillosi, dehinc conspicue vermiculati; cilia 8, lata, dentibus subæquilonga vel paullulo breviora, plerumque e duplici serie cellularum efformata, per¬ sistentia, læ via. — Sporæ rufæ, haud diaphanæ. Sverige, Gehe. (Någon närmare uppgift om stäl¬ let föreligger icke, ej heller finnes någon anteckning om insamlar e och insamlingstid). Bladens basilarceller temligen vida och mycket genomskinliga. Den äldre kapseln mycket mörk- färgad, nedtill blekare, hastigt öfvergående i det jemförelsevis långa fruktskaftet (ungefär som hos O. stramineum). Kapsel- Enskiid planta, na- strimmorna af 4 — 6 cellrader, Äidre kaP- tmhg storlek, ovanligt mörka, med starkt för- faid! först) tjockade sidoväggar. Stomata sparsamt förekommande, Del af peristomet (något öfver 200 ggrs förstoring) 43 i teml. bredt öppna, men de omgifvande cellernas väggar oftast något inbugtade. Hanblommor stora, tätt ho¬ pade på särskilda korta grenar nedanför de frukt¬ bärande *). I fråga varande arts närmaste förvandtskap synes svår att bestämma. Hvad som företrädesvis utmärker den samma är dels förgreningen — i hvilket afseende den snarare påminner om t. ex. O. affine än om den grupp, dit den, på grund af stomata, måste hänföras — dels den äldre kapseln, dels ock peristomet: så väl de stora , på ofvaiH angifna sätt skulpterade ytter- tänderna som de ovanligt grofva och breda cilierna; och härigenom skiljer den sig både från O. pumilum och andra arter, hvilka i första hand framställa sig till jemförelse. Hvad den öfvermogna kapseln beträf¬ far, så öfverensstämmer denna temligen nära med den. . hos O. stramineum eller kanske ännu snarare O. alpestre; men från dessa båda arter är den i fråga varande tydligt skild — förutom genom peristomet — äfven, bland annat, genom beskaffenheten af stomata **). Malmö i mars 1886. *) Det material, som för affattande af denna beskrifning stått mig till buds, har utgjorts af 5 — 6 tufvor, rikligen försedda med dels mycket unga, knappast ännu ur svepet fullt framskjutande, mössbeklädda kapslar, dels äldre, öfvermogna sådana; hvaremot jag ej kunnat påträffa utvecklade frukter med påsittande loch. Till följd häraf kan jag ej yttra mig om dettas beskaffenhet, liksom jag äfven, af samma anledning, har svårt' för att med tillbörlig noggrannhet angifva kapselhalsens längd. Erfarenheten har nemligen lärt mig, att man för att i detta afseende komma till ett slutgiltigt omdöme måste ha tillgång till ett éj alltför knappt förråd af kapslar i ett dylikt mellanstadium (hvilka då också — om undersökningen företages å torra exemplar — böra väl uppblötas, så att det egent¬ liga sporangiet drager sig tillsamman och halsen framstår tydligt begränsad ). **) Hos O. stramineum och alpestre äro dessa särdeles ymniga och merendels nästan helt öfvertäckta, i det de omgifvande cellernas väggar äro mycket starkt inbugtade och oftast äfven uppsvälda (st. holoperifrasta), så att stomafälten, sedda under mikroskopet, bilda liksom ett slags stjernformiga figurer. 44 Algologiska bidrag. Af G. Lagerheim. I. Contributions algologiques à la flore de la Suède. La plupart des algues mentionnées ci-dessous est rencontrée par moi les années 1883 et 1884 en her¬ borisant dans les environs de Stockholm, d’Upsal et d’autres endroits. 18 espèces -«ont annotées ici trou¬ vées en Suède pour la première fois, savoir: Stigeo- clonium gracile Kütz., Trentepohlia Debaryana (Rabenh.) Wille, Pediastrum asperum A. Br., Oocystis submarina nov. spec., Euastrum Dèlpontei Nob., E. Didelta Ralfs ß tatricum Racib., Staurastrum spongiosum Bréb. ß Griffithsianum (Näg.) Nob., Cosmarium microsphinctum Nordst., C. subpal angul a Elfv. f., Penium adelochon- drum Elfv., Stigonema saxicolum Näg., Calothrix pari¬ etina (Näg.) Thur., Glaucothrix gracillima Zopf, Spiru- lina versicolor Cohn, Synechococcus major Schrot, f., Chroococcus pallidus Näg., RJiodococcus caldariorum Hansg., Gloeocapsa violacea Rabenh. Stigeoclonium gracile Kütz. Upsal, dans l’aquarium dans la pe¬ tite serre chaude du jardin botanique. Trentepolilia Debaryaua (Rabenh.) Wille. Om sl. Gongrosira Kütz. pag. 13, tab. IL Stockholm, Godthem dans l’eau très peu salée sur des coquilles de Paludina vivipara. Cladopliora rupestris (L.) Kürz. f. submarina Fosl. in Wittr. et Nordst. Alg. exs. fasc. 13, N:o 619. Une Cladopliora ressem¬ blant beaucoup à la forme susnommée trouvée dans l’Ostfin- mark est observée par moi aux plusieurs endroits en Bohuslän, p. ex. sur le ”Blåbärsholmen” près de Kristineberg et sur les ”Väderöarne”. Hydrodictyon reticulatum (L.) Lagerh. V. G. Wenersborg (M* A. G. Eliason). Pediastrum biradiatum Mey. Stockh., Kolbottensjön. P. asperum A. Br. Dispositio cellularum: 1 + 5 -j- 10 = 16. Stockh., Kolbottensjön. 45 Scenedesmus Hystrix Lagerh. Stockh. Ped. Prot. Palm. pag. 62, tab. II, fig. 18. Upsal, Laçsby backar. Polyedriuni minimum A. Br. Stockh., Kolbottensjön. P. muticum A. Br. Pas rare près d ’Upsal. Dactylotliece Brauuii Lagerh. Bidr. t. Sverig. Algfl. pag. 64, tab. I, fig. 22 — 24. Stockh., les moulins de Nacka sur une poutre qui était exposée à l’eau dégouttante; Kolbotten sur un rocher humecté. Dactylococcns bicaudatus A. Br. Stockh., les moulins de Nacka % parmi Dactylotliece JBraunii Lagerh. ; Kolbotten, sur des ro¬ chers humectés; Vaxholm, dans de la mousse humide. Palmella miniata Leibl. Stockh., Lilljans. Actinastrum Hantzschii Lagerh. Stockh. Ped. Prot. Palm. pag. 70. tab. Ill, fig. 25, 26. Sdmi., Dalarö dans un ruisseau par¬ mi Lemna minor. Apiocystis Brauuiana Näg. Upl., Gamla Upsala sur des feuilles de mousses. Miscococcus confervicola Näg. Upsal, Kungsängen. Dictyospliærium Ehrenbergianum Näg. Upl. Garnla Upsala. D. pulchellum Wood. Hels. Hudiksvall (M. A. Berg). Oocystis ciliata Lagerh. Stockh. Ped. Prot. Palm. pag. 76, tab. III, fig. 33 — 37. Upsal, Lassby backar. ß ainphitricha Lagerh. Bidr. t. Sverig. Algfl. pag. 61, tab. I, fig. 25, 26. VB. Edefors. Oocystis submarina nov. spec. Fig. 1. 0. cellulis solitariis vel in familias e 2 — 4 cellu¬ lis formatas consociatis, oblongo-cylindricis, membrana tenui in utroque fine tuberculo parvo non instructis. Long. cell. 8 — 14 ju ; lat. cell. 3 — 5 /u. Hab. in scrobiculis aqua marina repletis ad Kri¬ stineberg et Rödberget prope Fiskebäckskil in Bahu- sia, in consortio Enter omorpbarum aliar umque alga¬ rum marinarum. 46 Cette Oocystis ressemble assez à VO. Nägeln Kir- chn. Mikr. PfLanzenw. d. Süssw. pag. 17, tab. II, tig. 44; peut-être on doit considérer VO. submarina Lagerh. comme une varieté de VO. Nägelii Kirchn. L’espèce va être distribuée dans 1’ exsiccat de M M. Wittrock et Nordstedt. Porphyridium cruentum (Ag.) Näg. Stockh., Kefvinge dans une serre sur des pots à fleur. Pleurococcus pachydermus Lagerh. Stockh. Ped. Prot. Palm. t * pag. 78, tab. Ill, fig. 40 — 42. Comme la différence entre cette forme et P. pulcher Kirchn. (Wurtemb. Algfl. pag. 170, tab. II, fig. 3) paraît être bien petite, P. pachydermus Lagerh. doit être inscrit sous cette espèce. Yolvox minor Stein. Upsal, Lassby backar et Kungsängen. Gonium sociale (Dujard.) Warm. Upsal, dans un fossé à Lut- , hagen. Stephanosphæra pluvialis Cohn. Stockh., Tivoli (M. N. Wille); Upsal, Lassby backar. Phacotus lenticularis (Ehrenb.) Stein. Upl. Flottsund (M. A. Berg). Spliærella pluvialis (Flotow.) Wittr. Goti., Lilla Carlsö (M. H. Munthe); pas indiquée pour Gotland. Yaucheria dichotoma Dillw. Stockh., Dufnäs. Characium Pringsheimii A. Br. Upsal, Lassby backar sur des feuilles de mousses d’eau; Stockh., ”Nacka damsjö”. C. pyriforme A. Br. Upsal, dans l’aquarium du jardin botanique sur des feuilles de Vallisneria spiralis. Moug'eotia punctata Wittr. Upsal, Lassby backar. Spirogyra mirabilis (Hass.) Kütz. Hels. Hudiksvall (M. A. Berg). Micrasterias americana (Ehrenb.) Ralfs. Upsal, Lassby backar; Hels., Hudiksvall près de Håsta (M. A. Berg). Euastrum Delpontei Nob.; syn. E. intermedium Delp. Desm. subalp. pag. 97, tab. Yl, fig. 21 — 23. Sdmi., Dalarö dans un ruisseau parmi Lemna minor L. Comme déjà plutôt un E. intermedium (Cleve Bidr. t. känned. o. Sverig. Desm. pag. 484, tab. IV, fig. 1) a été décrit, il faut qu’ E. intermedium Delp. reçoit un nom nouveau. 47 JE. Didelta Ralfs ß tatricum Racib. Desm. polon. pag. 36, tab. IV, fig. 3. Upsal, Lassby backar; Hels. Norrbo, Prestmyran (M. A. Berg). Staurastrum brachiatum Ralfs. Upsal, Lassby backar dans grande quantité. S. spongiosum Bréb. ß Griffithsianum (Näg.) Nob.; syn. Fhyca - strum Griffithsianum Näg. Upsal, Grindstugan. S. cyrtocerum Bréb. Upsal, Lassby backar. Arthrodesmus Incus (Bréb.) Hass, ß intermedius Wittr. Bob. Kristineberg. Cosmarium microsphinctum Nordst. Desm. Ital. et Tyrol. pag. 33, tab. XII, fig. 9. Stockh., Rosendal sur un rocher humecté. C. Kjellmanii Wille * grande Wille Nov. Seml. Alg. pag. 43, tab. XII, fig. 33. Upsal, Grindstugan. C. Regnesii Reinsch. Upsal, Lassby backar. C. subpalangula Elfv. Anteckn. o. Finsk. Desm. pag. 14, tab. I, fig. 11, /. depaiiperata nov. form. F. cellulis granulis fere semper destitutis. Stockh., Stadshagen dans des creux de rochers remplis d’eau pluviale; Upsal, Lassby backar dans un local pareil avec Synechococcus major Schroet. Penium adelochondrum Elfv. loc. cit. pag. 16, tab. I, fig. 13. Upsal, Lassby backar. P. minutum (Ralfs) Clev. Sm. Lemnhult. Docidium dilatatum (Clev.) Nordst. Sm. Lemnhult. Closterium Lundellii Lagerh. Bidr. t. Sverig. Algfl. pag. 53. Hels. Hudiksvall (M. A. Berg). C. Archerianum Lund. Upsal. Lassby backar. C. Cornu Ehrenb. Fig. 2. Au printemps 1884 j’ai trouvé à Lassby backar près d’ Upsal une forme de cette espèce, qui a formé assez souvent des spores sans une conjugaison précédente. Cela se fait d’une manière que les cellules (sans se toucher) obtiennent sur leur millieu un élar¬ gissement gonflé qui se remplit ordinairement par la spore. Celle-ci se forme dans cette manière, que le 48 contenu de la cellule se contract et s’ entour ne de deux membranes. La vide cellule mère est courbée le plus souvent d’un côté. Cette manière de former des spores chez un Closterium rapelle de la formation des spores de Spirogyra mirabilis (Hass.) Kütz. C. rostratum Ehrenb. Fig. 3. Au printemps 1884 j’ai trouvé à Lassby backar près d’Upsal de cette espèce des individus conjugu¬ ant qui, en conformité du cas typique chez G. linea¬ tum Ehrenb., Penium didymocarpum Lund., Cylindro- cystis diplospora Lund. et quelquefois chez C. Brébis- sonii Menegh., ont formé deux zygotes, chez lesquelles cbaqu’un des coins extérieurs s’était allongé en un aiguillon court. Mesotænium Endlicherianum Näg. ß calda¬ riorum nov. var. Fig. 4. A vj M. cellulis sæpe curvulis, extremitatibus plerum¬ que attenuatis, lamina chlor ophyllacea centrali. Long, cell. 30 — 57 /u ; lat. cell. 10 — 15 u. i — 49 Hab. in testis plantarum in caldario ad 5,Kjef- vinge” prope Holmiam. La varieté va être distribuée dans 1’ exsiccat de M M. Wittrock et Nordstedt. Stigonema saxicolum Nag. Stockh., Danviken sur un rocher hu¬ mecté. Hapalosiphon Brebissonii Kütz. Upsal, Lassby backar. Calothrix parietina (Näg.) Thur. Stockh., Danviken sur un • rocher humecté. Glaucothrix gracillima Zopf. Sur une fenêtre dans la petite serre chaude du jardin botanique d’Upsal. Oscillaria sancta Kütz. f. caldariorum (Hauck.) Lagerh. Stockh., Kefvinge dans' une serre sur la terre dans des pots à fleur. Spirulina versicolor Cohn, in Rabenh. Fl. Eur. Alg. sect. II, pag. 292. Boh. Kristineberg. Nostoc verrucosum Vauch.; syn. N. gregarium f. baltica Lagerh. Bidr. t. Sverig. Algfl. pag. 46. Stockh., Lidingöbro dans l’eau presque douce. Chamæsiphon confervicola A. Br. Upsal aux plusieurs endroits ; Stockh., ”Nacka damsjö”; Sdml. Dalarö. ß curvatus (Nordst.) Borzi. Morfol. e. Biol. d. Alg. Ficocr. III, pag. 313. f. Lagerh. Algol. o. Mykol. anteckn. pag. 100, 108, 117. Herj., près l’embouchure de Funnan dans le lac de Funnäsdal, paraissant sur des Oedogonia (M. E. Henning); cette forme se trouve probablement aux plusieurs endroits au nord de la Suède dans l’eau vive. C. incrustans Grun. Upsal, Lassby backar. Dermocarpa violacea Crouan. Boh. Gullmarsfjord, de grandes profondeurs paraissant sur des Ascidies et sur des coquilles de Buccinum undatum. f. conf. Lagerh. Bidrag t. Sverig. Algfl. pag. 45. Stockh., Godthem sur des coquilles de Paludina vivipara dans l’eau presque douce. Asterocytis ramosa (Thwait.) Gobi Arb. d. St. Petersburg. Ges. d. Naturf., T. X, 1879 ; Hormospora ra¬ mosa Thwait. in Harv. Phyc. Brit. tab. 213; Gonio- trichum coerulescens Zanard. Icon. phyc. adr. III, pag. 67, tav. 46 B sec. Hauck Meeresalg. pag. 5 1 9 ; ? Cal- \ 1 50 lonema smaragdinum Beinsch Contribut. pag. 41, tab. XVI; Gconiotrichum ramosum Hauck 1. c.; Cliroodactylon ramosum Hansg. Deutsch, bot. Gresellsch. Ber. 1885, pag. 19. Boh. Kristineberg, Väderöarne; Scanie, Skelderviken, aux deux en¬ droits dans l’eau salée sur des Dicty osiphons; Upl. Rydboholm dans l’eau presque douce sur des Cladophores. Coelospliærium Kiitzingianum Näg. Mälaren, près de Vesterås (M. A. E. Luhr). . . Gloeocliete Wittrockiana Lagerh. Bidr. t. Sverig. Algfl. pag. 39, tab. I, fig. 3, 4. Stockh., Kolbotten sur des Vaucherias; Lui. Lapm., le lac de Woullerira sur des feuilles de mousses. Synechococcus major Schrœt. Beitr. z. Algen- kunde Schlesiens, pag. 13;? S. crassus Arch. Mier. Joiirn. 1867, pag. 87. • } ' F. crassior , lat. cell. — 30 /u. Upsal, Lassby backar dans des creux de rochers remplis d’eau pluviale; la forêt de Norby dans un local pareil (M. A. Berg); l’espèce va être distribuée dans 1’ exsiccat de M M. Wtttrock et Nordstedt. (xloeocapsa yiolacea Rabenh. Stockh., Kolbotten sur un rocher humecté. Chroococcus pallidus Näg. Stockh.. Kolbotten sur un rocher humecté. Rliodococcus caldariorum Hansg. System, ein. Siisswasseralg. pag. 2. Upsal sur les mures dans la grande serre chaude du jardin botanique. Några småländska mosslokaler. Af Bob. Tolf. 0 ■4 S Att ett landskap med Smålands stora utsträck¬ ning — dess areal är ju lika med Belgiens — ännu äger vidsträckta trakter, hvilka hittills ej lemnat nå¬ gra bidrag till provinsens mossflora, torde vara helt 51 naturligt. Det är några fynd från excursioner inom ett litet sådant område, som härnedan framläggas för läsaren. . 1 Den dal, genom hvilken Nässjö — Oskarshamns jern vägen går fram, synes ej (åtminstone betraktad från kupéfönstren) mellan Hults och Lönneberga sta¬ tioner särdeles lockande för botanister. Det är en verklig karg smålands-natur så godt som uteslutande bestående af tallmoar och kärr. Bergen, af hvilka denna dalgång bildas, höja sig dock ganska hastigt och på ringa afstånd från ån Brusan, hvars lopp be¬ stämmer dalens, samt förete tlerestädes i synnerhet i trakten kring Emarp väggar af rätt aktningsbj udande höjd; Henneklef t. ex. stiger med nästan lodräta sidor till 325 fot öfver åns nivå. Utefter dessa höjder påträffar man en intressant och skiftande mossvegetation. På Fagerkullarne i Hessleby socken förekomma: Timmia austriaca; Bartramia Oederi c. fr.: Amphoridium lapponicum c. fr., Zygodon rupestris; Encalypta streptocarpa och vulgaris; Grim- mia commutata och torquata; Weissia Schisti ; Jungermannia saxi- cola; Frullania fragilifolia ; Riccia canaliculata med flera. På Stenkulla-bergen i samma socken hafva tagits: Timmia au¬ striaca till och med med gamla fruktskaft; Plagiothecium nitidulum och piliferum; Cynodontium gracilescens och Bruntoni; Grimmia torquata m. fl. En rikare och mera egendomlig mossflora träffar man bland Kuarpsbergen isynnerhet vid det redan nämda Henneklefs branta, omvexlande torra och fuktiga klippor. Af rarare saker tagna der- städes må nämnas: Hypnum chrysophyllum, elodes, molluscum, fal¬ catum, rugosum; Brachythecium glareosum, reflexum; Camptothecium lutescens c. fr. ; Amblystegium filicinum i många former; den för Sverige sällsynta Neckera Besseri; Anomodon viticulosus, attenuatus och longifolius; Myurella julacea; Buxbaumia indusiata; Mnium un¬ dulatum c. fr. kapslarne egendomligt korta och tjocka; Brjuim al- pinum c. fr: Ulota Hutchinsiæ; Zygodon rupestris; Amphoridium lapponicum c. fr. och Mougeotii; Grimmia elatior, Miihlenbeckii» Hartmanni, torquata, ovata och commutata ; Tortula tortuosa, fragilis och subulata; Trichostomum tophaceum och rubellum; Distichium capillaceum c. fr. ; Dicranum Schraderi och flagellare c. fr. ; Cynodon* v 52 tium gracilescens; Weissia cirrhata o. s. v. En i sanning rätt vacker samling arter på en småländsk mosslokal ! Vid Ingatorp samt i nejden deromkring hafva anmärkts: Hylo- comium brevirostre; Hypnum Kneiffii, elodes, vernicosum, revolvens c. fr., incurvatum, pallescens c. fr,; Brachythecium albicans ymn. c. fr., reflexum, rivulare c. fr., en ovanligt robust form af Thamnium ; Platygyrium repens; Thujidium Blandowii och recognitum c. fr. Anomodon longifolius; Leskea paludosa (Målilla socken), Leske a ner¬ vosa; Dichelyma falcatum ymn. c. fr; Diphj^scium både steril och c. fr; Pogonatum nanum var. Dicksoni; Philonotis capillaris; Bar- tramia Halleri; Paludella; Cinclidium stygium; Mnium Seligeri, affine, och cinclidioides; Bryum roseum c. fr., cyclophyllum ; Tayloria serrata * Sphlachnum sphæricum; Orthotrichum stramineum och Sturmii; Ulota Hutchinsiæ, Bruchii, crispa, crispula och Drummondii; Ampho- ridia; Grimmia torquata; Fissidens incurvus ; Leptotrichum flexicaule. Trichodon cylindricus; Trematodon ambiguus; Dicranodontium ; Pot- tia intermedia; Weissia fugax och denticulata; Blindia c. fr. — Scapania umbrosa; Jungermannia taxifolia, lanceolata, setacea, cæs- piticia och exsecta; Mastigobryum trilobatum; Cephalozia obtusiloba och biloba; Sphagnocoetis denudatus; Riccia glauca och canaliculata. Denna trakts största rariteter i bryologiskt hänseende äro dock att söka i de af en yppig mossvegetation täckta s. k. ”skurorna”, af hvilka denna bygd har ett så stort antal, och åt hvilka allmo¬ gen gifvit rätt karakteristiska, genuint småländska namn, såsom ”Skråle-hie”, ”Skäljaryds-ill-hie”, ”Larstorps-hål” o. s. v. Lektor N. J. Scheutz har i sina ”Iakttagelser rörande Smålands Mossflora” fäst uppmärksamheten på den märkliga växtligheten i de då under¬ sökta skurorna, bland hvilka Skurugata ju är känd såsom växtställe för många sällsynta mossor. (Till antalet af för Skurugata anteck¬ nade arter må förf. få lägga: Jungermannia orcadensis, Scapania umbrosa, Weissia fugax samt Diphyscium.) Af nedannämnde skuror öfverträffar en neml. Hesslås dam både i artrikedom och yppighet vida Skurugata; en annan, ”Skrålehie”, kan äfven ganska väl ut¬ härda jemförelsen med denna senare. Förf., som flere år å rad gjort excursioner till Skurugata, hufvudsakligen för att söka Junger¬ mannia setiformis, har trott sig märka, att mossvegetationen derstä- des är i aftagande; visst är, att den i friskhet, lifskraft och yppig¬ het står långt efter Hesslås-dam t. ex., allt egenskaper, hvilka göra utflygter till denna senare så behagliga. För omnämnande af åtskilliga egendomligheter vid dessa sku- ror är här icke platsen; jag inskränker mig att meddela några moss- fynd från dem. Hesslås dam, Hults socken, en af en bäck genomfluten längre klyfta, är med sina fugtiga bergväggar och sitt öfverflöd på mult¬ nande trädstammar en för rik mossvegetation högeligen lämplig lo¬ kal. Af sällsyntare arter torde anföras: Hylocomium umbratum, loreum och subpinnatum alla ymnigt fruktsättande; Hypnum chryso- phyllum, curtum och imponens såväl c. fr. som steril ; Plagiothecium piliferum, silesiacum och elegans; Eurhynchium Stokesii (ymnig), Eurh. striatum; Thamnium ; Neckera crispa c. fr; Leskea nervosa c. fr.; Bartramia Oederi c. fr.; Mnium cinclidioides och stellare; En- calypta streptocarpa och ciliata; Zygodon rupestris; Amphoridia ymn.; Grimmia torquata; Tortula tortuosa; Didymodon cylindricus; Leptotrichum flexicaule var. longifolium en mycket vacker form; Cynodontium Wahlenbergii ymn. c. fr., Weissia denticulata; Ano- ectangium compactum; Jungermannia Taylori, Michauxii, Helleri; Trigonanthus curvifolus och catenulatus; Sarcoscyphus Funckii (äfven tagen i närheten af Bruzaholm); Scapania umbrosa; Fegatella samt Fimbriaria gracilis. I Skäljarydskuran Hults socken har förf. observerat: Timmia austriaca stor och yonnig; Dicranodontium på af vattnet öfversilade bergväggar tillsammans med Blindia, Grimmia Hartmanni — den senare såväl der som flerestädes med en lång hårudd — samt den inom detta område sällsynta Scapania nemorosa; vidare Hylocomium loreum, umbratum och subpinnatum alla tre särdeles präktiga; Bux- baumia indusiata; Eurhynchium Stokesii samt Ulota Bruchii. Westralundsklyftorna i samma socken äro betydligt lägre än de föregående samt hafva sumpig mark. Vegetationen blir derför olikartad. Den i alla klyftorna förekommande Grimmia torquata blir här ymnigast och vackrast. Vidare hafva iakttagits: Hypnum curtum och imponens ; Plagiothecium undulatum c. fr., Brymrn alpi- num; Mastigobryum trilobatum, samt några i trakten mindre van¬ liga Sphagna deribland Sph. papillosum, laricinum, fimbriatum och riparium. I ”Skrålehie” Ingatorps socken hafva funnits: Hylocomium um¬ bratum, loreum, brevirostre, subpinnatum; Hypnum molluscum, cur¬ tum och imponens — en vacker form nästan svart med bronsbrun topp har förf. tagit mellan större stenblock vid bäcken — ; Tham¬ nium; Fontinalis dalecarlica och gracilis; Dichelyma ynnn.; Dicranum 54 congestum; Bartramia Halleri; Amphoridia; Trigonanthus carvifolius ; Mastigobryum trilobatum ; Radula Lindenbergii; Aneura pinnatifida på stenar under vattnet i bäcken; Trichocolea; Riccia canaliculata. Wada-dalen, Hessleby socken, har sidoväggarne i olikhet med de öfriga skarorna jordtäckta och de för denna lokal egna mossorna träffas nästan alla vid och i den genomflytande bäcken. Vi nämna: Hylocomium umbratum, brevirostre och subpinnatum; Hypnum ri- vulare och palustre c. fr; Amblystegium fluviatile c. fr.; Rhyncho- stegium rusciforme; Dichodontium ; Fissidens incurvus; Didymodon cjflindricus; Fegatella c. fr.; Pellia endiviæfolia o. a. Bland här uppräknade mosslokaler äro ”Larstorps-hål” och Hu- lugata (tvenne jemnlöpande skuror i Ingatorps socken) de sterilaste. Utom vanligare mossor märkas der endast Hypnum curtam, Bartra¬ mia Halleri, Philonotis capillaris, Didymodon cylindricus samt Cy- nodontium Wahlenbergii. Under en tillfällig resa tog förf. vid Sjundefall i Skede socken Hypnum purum och palustre, Amblystegium filicinum, Dicranella rufescens och Trichocolea. Förf. är lifligt öfvertygad, att den stora olikhet, hvilken, såsom bekant är, råder mellan Vestra och Östra Smålands faner ogama vegetation, äfven har sin motsvarighet i dess bry ologiska. Berggrundens skilj¬ aktiga beskaffenhet — • jerngneis i förra, granit, fel- sitporfyr m. m. i senare delen — kan väl icke annat än utöfva ett visst inflytande på moss vegetationen. Hvad Lekt. N. J. Scheutz i företalet till Smålands- floran så träffande anmärker om växtligheten i öst¬ liga delen af landskapet, att den är ”tidigare, yppi¬ gare, mångfaldigar e och i sitt skaplynne mera skif¬ tande”, synes åtminstone förf. att med fullt fog kunna karakterisera äfven samma områdes moss vegetation. Flera arter, som sparsamt eller alls icke förekomma inom jerngneisområdet, uppträda ymnigt österut och endast bland de i föregående uppräknade torde minst ett tjugofemtal saknas vesteriedes. Det är dock, så¬ som jag ofvan velat antyda, mera vegetationens all¬ männa drag, hvilka förete de största olikheterna. En öfverraskning likartad den förf. erfor under första i östra Småland tillbragta sommaren vid att se fanero- DO gamfloran i så mycket vara olik densamma kring Wrigstad i Westra kärad, en sådan öfverraskning kände han ånyo genom att i naturen jemföra samma trakters mossflora. Oaktadt goda lokaler visst icke fattades vid sistnämnda ställe, lyckades förf. ej räkna mer än 125 mossor; inom det område hvarest före¬ stående excursioner företagits, har en genomräkning gifvit Bryaceæ och Sphagna 256 Hepaticæ • 7 4 830 arter och säkert återstår ännu mycket att finna i denna efter småländska förhållanden på mossor så rika trakt. Lärda sällskaps sammanträden. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Upsala. Den 2 Febr. 1886.. Docenten A. N. Lundström höll föredrag om Några nya iakttagelser öfver växternas tillpassning för djur. Föredraget kommer inom kort att offentliggöras i Pflanzenbio¬ logische Studien II. Kandidat E. Henning redogjorde för tvenne min¬ dre kända Hymenomyceter. 1. Hygrophorus Secretani no v. nom. (Syn.: Agaricus suaveolens Secr. var. D, Myco- graphie Suisse N:o 774; 1838.) I Epier. Syst, my col. (1836 — 38) säger Fries vid H. leucophaeus: ”Secr. n. 774 h. 1. videtur” och 4 i Hym. eur. (1874) vid samma art: ”cfr. Secr n. 774”. Häraf framgår att Fries ej med bestämdhet anser sig 56 kunna identifiera H. leucophœus med Ag. suaveolens Secr. (non Schum.). Möjligen är H. leucophœus Fries identisk med någon af var. A, B eller C af Ag. sua¬ veolens Secr. ; detta kan dock ej enligt min åsigt vara förhållandet med var. D af sistnämnda art, såsom af en jemförelse mellan beskrifningarne synes. För Fries var denna ”form77 (var. D) synbarligen obekant, och den synes för öfrigt ej heller hafva uppmärksammats af andra mykologer, ty h varken i de större mykolo¬ giska handböckerna eller i de refererande tidskrifterna har jag funnit någon art, som visat likhet med den nämda N:o 774 var. D hos Secretan. Under min vis¬ telse i Jämtlands fjälltrakter sistlidne sommar träffade jag emellertid två gånger en art, som synbarligen öfverensstämmer med nämda var. D, och vill jag här för att fullständiga kännedomen om densamma med¬ dela den beskrifning, jag gjort. H. fragrans pileo carnoso, marginem versus sensim attenuato, e campanulato expanso albo, disco fibrillis squamulisque innatis roseis, dein sub- lutescentibus, sicco (haud viscido) interdum irregu¬ lari, 3 — 5 cm. lato; margine tenui primo involuto et pulchre albo-sericeo, carne alba; lamellis inaequa¬ libus, brevioribus sæpe crispis distantibus, crassis, ad- nato-decurrentibus interdum fur catis vel venoso-connexis, ex albo pallide alutaceis vel lutescentibus, po¬ stice ad 1 cm. latis; stipite firmo, fibroso, solido (a larvis sæpe exedendo) æquali vel sursum vel deorsum leviter attenuato plus minus curvato (var. torto, com¬ presso, excentrico, bisulcato) albo, glabro, læ vi sicco apice tantum albo-flocculoso, 2 — 6 cm. longo, 6 — 10 mm crasso; sporis albis, oblongo-ellipsoideis, 11 — 13 fx longis, 5 — 6 (u crassis. — Odor fortis, mihi gratus, aniseus. — Gregarius vel subcæspitosus. ^ Ad terram subnudam inter Hypnum uncinatum et Myrtillum nigram in abiegno 575 m. supra mare in monte Areskutan (Jtl) 11/8 1885; inter acus Abie- tis in abiegno 500 m. supra mare in monte Renfj eilet (Jtl) 10/9 1885. Secretan anmärker om sin var. D, att den skil¬ jer sig betydligt (”se distingue fortement”) från de öfriga varr., derigenom att den blott är fuktig, ej alls klibbig. Samma karakter skiljer den från H. leuco- pliceus Fr., som den utan tvifvel står närmast. Under sådana förhållanden har jag ansett mig tills vidare böra betrakta den som egen art. — Här må äfven påpekas, att denna af mig funna Hygrophorus öfver- ensstämmer med n:o 774 var. D hos Secretan äfven i afseende på ståndortens beskaffenhet, (”sous les sa¬ pins” Seer.); H. leucophœus synes deremot tillhöra löf- skog (”in fagetis” Fries, ”in Laubwäldern” Winter). 2. Agarieus (Entoloma) sericéllus Fr. var. lutescens Fr. I Icones Sel. Hym. I har Fries jemte afbildning lemnat diagnos på denna varietet, som förut ej varit särskildt upptagen. Han säger der bl. a.: ”stipite fistuloso pileo magis regulari, lævi, lutescente, lamellis fere adnatis. Nascitur locis apricis sole infestatis quum typica forma silvatica”. Jag har velat fästa uppmärksamheten på denna varietet af flera skäl. Dels är den, som nämdt, först nyligen beskrifven och finnes derför icke upptagen i de vanliga mykologiska handböckerna *), dels har jag sjelf varit i tillfälle att studera densamma och dervid funnit, att dén knapt med några konstanta karaktärer kan skiljas från Entoloma cxccntricum Bresadola (Fungi tridentini I, Rev. myc. Juli 1881), hvilken senare tvärtom visar sig, så att säga, stå på gränsen mellan liufvudarten E. sericellum Fr. och dess var. lutescens Fr. (se Fr. Monogr. Hym., Gillet Champ, en France, I 1877). Här följer beskrifning öfver den af mig funna formen. *) Karsten upptager den dock med Fries’ beskrifning i IlyssJ. Inni. och Skandin. Hattsvampar I, Helsingfors 1879. 58 Ag. (Ent.) pileo carnosulo e campannlato plus minus expanso, interdum obsolete umbonato, primo albo, sericeo-flocculoso dein læ vi glabro, sordide lutes¬ cente, 2 cm. circiter lato, margine primo incurvo in¬ terdum cr enato; lamellis ex albo incarnatis, subdistan- tibus (sinuato-) adnatis, vulgo ventricosis, inæqualibus, ad 4 mm. latis; stipite primo subhyalino, dein albo demum sublutescente, e farcto cavo (interdum solido) tereti, raro compresso, aequali, recto vel adscendente, læ vi, glabro, subcartilagineo, primo subcentrali dein plus minus excentrico, quin etiam laterali, 2 — 3 cm. longo, 2 — 3 mm. crasso; sporis roseis irregularibus vulgo 5 -angulatis circa 8 /u diam. — Gregarius. Ad terram subnudam arenosam ad marginem viæ, Tänndalen, Härjedalen 17/s 1884; in loco graminoso Åreskutan 4/9 1885. De af Fries lemnade figg. öfver denna var. (1. c.) öfverensstämma fullkomligt med de mera regelbundna individerna af den form jag anträffat. Bresadolas form är något större än den af mig funna ocb stöter mindre i gult; den närmar sig således mera hufvud- arten. • • Vetenskapsakademien d. 10 mars. Prof. Wittrock dels re- dogjorde iör innehållet af den utaf honom sjelf författade, vid sista sammankomsten inlemnade afhandling Oin Binuclearia; dels fram¬ lade och demonstrerade det af honom ntgifna exsiccatverket öfver Erytjnææ, fase. 2; dels refererade C. J. Johansons och A. L. Grön¬ valls inlemnade reseberättelser; dels anmälde till införande i Bi- hanget till handlingarne en af stud. G. Lageriieim författad af¬ handling ”Om svärmsporbildningen och livilcellbildningen” hos nå¬ gra arter af slagtet Conferva (Wille); dels ock framlade andra delen af C. J. Lindebergs ”Herbarium Ruborum Scandinaviae”. Fysiografiska sällskapet d. ,10 febr. Prof. S. Berggren föredrog om egendomligheter i rotbildningen hos australiska Taxi- neer. Den 10 mars. Doc. B. JÖNSSON föredrog om slemsvamparnes utveckling. Vetenskapssocieteten i Upsala d. 26 febr. Prof. Kjellman höll föredrag om växtlifvet i hafvet vid Bohuslän under vintertiden. 59 Societas pro fauna et flora fennica den 6 febr. Herr V. Brotherus anmälte några för vår flora n^î mossarter, livilka han senaste sommar funnit under sin resa i ryska Lappmarken. l:o Dicranum enerve Thed. funnen ej sällsynt på Dschyn och Chibinä fjellen invid Imandra, på senare stället äfven 2 fruktbärande strån; förut anträffad på högre fjell i Norge och svenska Lappmarkerna, ehuru hittills icke i frukt inom Skandinavien. 2:o Dicranum tenui- nerve Zett. funnen dock endast steril vid Arabugten emellan Kola • och Fiskarhalfön, förut känd endast från Reipas- fjellet vid Alten i Norge. 3:o Bryum stenocarpum Limpr., en nära Br. Brown'd stående art, som förut är funnen endast på Dovre, förekom sparsamt vid Pummanki på Fiskarhalfön, och voro exemplaren bestämda af artens första upptäckare pastor Kaurin och enligt honom äfven granskade af Limpricht. 4:0 Pleurozygodon aestivus (Hedw.) tagen steiil, men i synnerligen vackra exemplar på Chibinä, förut känd såväl från Norge, som Sverige; samt 5:o Stereodon Bambergi Schimp., likaledes funnen steril på Chibinä och förut känd från Skandina¬ viens nordliga fjelltrakter. Herr WAINIO inlemnade till publikation trenne uppsatser Notu- lae de synonymia Lichenum ; Bevisio Lichenum Hoffmannianorum och Bevisio Lichenum in herbario Linnei asservatorum , samt redo¬ gjorde för ett antal förändringar uti den nu gängse nomenklaturen lör nordiska lafvar, hvartill hans undersökningar af äldre författa¬ res originalsamlingar och synonymiska studier gifvit anledning. — Hr A. Hult inlemnade till publikation: Om mos sflor an mellan Aav a - saksa och Pallastunturit. Den 6 mars. Anmältes att tryckningen af de år 1883 på Sällskapets initiativ utförda, omfattande fenologiska observationerna numera slutförts; af arbetet, hvars titel är: ”Beobachtungen über die periodischen Erscheinungen des Pflanzenlebens in Finnland 1883, zusammengestellt von D:r A. Osw. Kihlman” utdelades exemplar bland de närvarande. D:r 0. Kihlman redogjorde för sina iakttagelser öfver en del föga uppmärksammade Salix-hybrider. Af dessa voro följande nya för den finska floran: S. aurita x cinerea (Helsingforstrakten, sätter ymnigt grobara frön); S. aurita X livida (2 buskar i Hfors-trakten, årsskottens yngre delar bortdö till stor del under öfvervintringen) ; S. Lapponum X phylicœfolia (norra Tavastland: denna form, som såvidt bekant förut är obeskrifven, står något närmare S. phylicæ- folia än S. Lapponum, om hvilken den påminner genom de isyn¬ nerhet nedtill starkt håriga årsskotten, bladens starkt håriga, ställ¬ vis silkesludna öfre yta och fasta byggnad; liksom hos S. phylicæ- folias hybrider med S. caprea, aurita och cinerea är den undre bladytan svagare hårig än den Öfra, på de äldsta bladen stundom nästan glatt; S. caprea X livida (Wasa: W. Laurén och Aland: J. E. Montell) samt S. hastata X myrsinites (Kanuanlahti i ryska lappmarken: D.r Brotherus). Af den förut från Aland kända S. aurita X caprea, hade föredr. funnit ett litet träd med ymniga rot¬ skott i Esbo nära Hfors. Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandlingar. Tredje årgången. 3. Den 23 September 1885. 1. Herr V. B. Wittrock: Om könsfördelningen hos Acer platanoides L. och några andra Acer-a rter *). 2. Herr N. Wille: Bidrag til de physiologiske Væv- systems Udviklings historie hos nogle Algeslægter **). 3. Herr J. Eriksson: En potatisplanta med ofvanjordiska knölar. Plantan härstammade från ett potatisfält i Hag- serum nära Målilla i Småland. Den öfverensstämde i det väsentliga med de liknande plantor, som man känner från andra ställen***). Nästan samtliga blad¬ vecken buro mörkt rödfärgade potatisknölar, hvilka växlade i storlek mellan en hasselnöt och ett stort hönsägg. Rotsystemet var mycket svagt utveckladt, under det den del af växten, som befunnit sig ofvan jord, med afse ende på förgrening, grenarnes längd och utveckling i öfrigt ej afveko från den vanliga plantan. I samband härmed meddelade herr G. E. Forsberg, att han för flere år sedan iakttagit liknande potatis¬ plantor icke sällan, särskildt mycket våta år, i Nerike. 4. Herr M. A. Lindblad: Gruepuinia helvel- loides Pr., en för Sverige ny gelésvamp, sänd från D:r O. Holst. 4. Den 13 November 1885. 1. Herr N. Wille: Om misdannede Frug¬ ter hos Capsella Bursa pastoris (L.). *) Afhandlingen ar tryckt uti K. Sv. Vet. Ak. Öfvers. 1885, N:0 8. t . ® mi HR • v.i **) Den utförliga afhandlingen är antagen till tryckning i ”Bi¬ hang till K. Sv. Vet.-Akad:s Handl.” ***) Jfr t. ex. Jahresber. d. Schles. Ges. f. vat. Cultur. 1879: s. 149; Bull. d. Soc. bot. de France 1880: s. 289; och Monatsber. d. Ver. z. Beförd. d. Gartenb. in d. Preuss. Staat. 1881. s. 530. 61 I Almindelighed finder man hos Crucifererne en Frugt med to Karpelier, men hos to Slægter angives dog 4 Karpeiler, nemlig hos Holargidium Turcz. (Le- debour, Flora Rossica. B. 1. p. 156 ”Silicula quadri- valvis, quadrilocularis”) og hos Tetrapoma Turcz. (Lin- næa. B. 10, Litterbl. p. 104 ”Silicula substipitata, 4-valvis!! Dissipimenta completa vel incompleta”). Bentham og Hooker anse dog ikke disse som egne Slægter (Genera plantarum. Pars 1. p. 75, Holargidium , ”Drabæ alpinæ affinis” og p. 967, Tetrapoma , ”Est ex A. Grayio lusus Nasturtii palustris Br.”). At denne Opfatning er rigtig bestyrkes derigjennem, at der og- saa hos andre Cruciferer i sjeldne Tilfælder forekom¬ mer mere end to Karpelier som Abnormitet (Eichler, Bliithendiagramme. P. 2, p. 202). Godron (Ann. d. sc. nat. Sér. 5, Botanique. T. 2. PI. 18) af bilder saaledes hos Brassica oleracea L. Frugter med 3 — 6 Klapper og hos Cheiranthus Cheiri L. Frugter med 3 — 4 Klapper. Disse Abnormiteter tydes paa to Maader, idet Duchartre (Ann. d. sc. nat. Ser. 5, Botanique. T. 13) antager, at Crucifer blomsten normalt skal have 4 Kar¬ peiler, men at to af disse gaa op i Placentaerne og Skillevæggen. Eichler (Flora 1872, p. 332) derimod antager, at man i dette Tilfælde har en ny toledet Kr ands, som alternerer med den almindelige, som be- staar af to normale Carpeller. « Den ll:te August 1883 fandt jeg ved Kongs- vold paa Dovre omtrent 3000’ o. H. et Eksemplar af Capsella Bursa pastoris (L.), som havde tre misdannede Frugter langt nede i en rig Blomsterstand; den ene havde en 3 -vinget, den andre en 4- vinget og den sidste en 6 -vinget Frugt, forövrigt var Individet nor¬ malt uddannet. Jeg undersögte nylig disse misdan¬ nede Frugter og fandt da, at den tre vingede Frugt havde 3 Klapper en fuldstændig og en ufuldstændig Skillevæg og 6 Rader Frö, den med 4 Vinger havde 02 4 Klapper, to liele Skillevægge og 8 Kader Frö og at den 6 -vingede bestod af en almindelig Frugt med 2 Klapper og en Skillevæg, samt en anden 4-klappet med samme Bygning som den för omtalte. At den 6-klappede Frugt maatte opfattes saa, viste sig baade deraf, at den havde 2 Ar, og at Frugterne ved Midten vare helt adskilte fra hverandre, og kun lidt sammen¬ voksede optil og nedtil. Da det ogsaa viste sig, at Stövdragerne havde været flere end i en normal Cruciferblomst, kan man maaske antage, at der her har været en Klövning af Vækstspidsen, som har fremkaldt en Duplication af Blomstens indre Dele. Vi havde saaledes i Virkeligheden en Frugt med 3 og 2 Frugter med 4 Klapper at forklare. Saavel Eichler som Duchatre antage, at man i saadanne Tilfælder havde med 3 — 4 Karpelier at gjöre, den förste anta¬ ger, at de staa i to Kr andse, den anden at de danne en Kr ands, som om det er 4 Karpeiler da skulde være det normale for Cruciferblomsten. Om man nu antager Pseudokarpellerne for Kar¬ peiler, da har man i nogle Tilfælder en, i andre to Karpelier, som komme til i den nedre Krands, eller danne en övre Krands for sig, men dette ligesom ogsaa at kun 3 Blomster i en rig Blomsterstand have faaet disse abnorme Blomster passer ikke godt med den Theorie, at de skulle være Frugtblade, snarere maa man vel antage, at disse Dannelser ere fremkaldte af lokale Aarsager, saasom Trykforholde mellem Blom¬ stens Dele. Uagtet den Eichlerske Tydning har overmaade meget for sig, forekommer det mig dog, at der kan være en Muelighed for en tredie Tydning hos de undersögte Capsella-Frugter og maaske for flere lig¬ nende Misdannelser. Eichler (Flora 1865, p. 531, TafL VI, Fig. 14) viser, hvorledes Septum opstaar derved, at der fra en bred Udvækst vokser indad en Væg, som tilsidst mödes af en lignende fra den mod- 63 satte Side. Om nu denne Udvækst paa Grund af abnorme Trykforholde bliver endnu bredere og den commisurale Nerve som Folge deraf spalter sig, da skulde Septum kunne begynde at dannes paa to Steder og man vilde, om dette var ligedan paa den anden Side, kunne faa en Fordobling af Septum og det er jo isaafald naturligt, at der opstaar Æg paa hver Side af dem og -at der altsaa bliver 4 Fader af Æg. Det mellem den spaltede commisurale Nerve liggende Stykke vokser derpaa ud og efterligner de ved Siden af staaende Karpeliers Klapper, og skulde være at opfatte som en Bladflig. Ved denne Antagelse forklares let de Tilfælder, da man kun har tre Klapper med et fuldstændigt og et ufuldstændigt Septum; thi en saadan Misdannelse vilde fremkomme, om en Spaltning af Nerver kun finder Sted pa den ene Side. At Nerver dele sig saaledes, at man istedenfor en större Nerve faar to mindre, er et meget almindeligt Fænomen baade i Stammer og Blade og at det her virkelig er saa, bestyrkes deraf, at man pa den ene Side af begge de nævnte 4 klappede Capsella- Frugter finder, at Nerven först spalter sig et Stykke op, saaledes at denne Klap bliver betydeligt kortere end de tre andre Klapper. Noget lignende angives ogsaa af Eichler (Flora 1865, p. 530), som imidlertid har fundet, at begge de midtre ”Karpeller77 ere insererede lunere op end de laterale. , Hvad der taler mest imod Tydningen af den tredie og fjerde Klap som Udvækster af Replum, forekommer mig at være, at Nervaturen i saa höi Grad overensstemmer med Nervaturen i de normale Karpeiler, men dette forekommer dog ikke saa natur¬ stridigt, naar man betænker, at ogsaa den Del, som ligger mellem den spaltede kommisurale Nerve efter min Tydning er en Bladdannelse, eller rettere en Flig af et eller to Blade (de egentlige Karpeiler) . / 64 Tilsidst vil jeg nævne, at disse tre abnorme Cap sdla-Fv ug ter havde rigelige og vel udviklede Frö, saaledes at det ikke kan siges, at Misdannelsen liar været til Skade for Planten, uden tværtom, da Frug¬ terne herved faa flere Frö; heri turde man maaske finde Forklaringen til, at noget, som egentlig er en Misdannelse, hos visse (Holargulium, Tetrapoma) er ble ven saa konstant forekommende. . » 2. Herr E. Warming: Biologiska egendomligheter hos Eric i ne er *) 3. Herr V. B. Wittrock meddelade ett par notiser om Hed era Helix L. Såsom välbekant är, når denna växt i mellersta Sverige blott mycket sällan blomningsstadiet. De nordligaste växts tällen, från h vilka den hittills är känd såsom blommande, äro Kålmården i Östergötland samt Ödön utanför Strömstad i Bohuslän. Till natur¬ historiska riksmuseets botaniska afdelning liafva denna höst (i oktober och november) blifvit insända blom¬ mande exemplar från två ställen i Södermanland nemligen från Kroka »pr estgård i Vagnhärads socken, af Kyrkoherdarne E. H. och G. Annell, samt från Dalbyö i Vesterljungs socken af friherre A. E. Nor¬ denskiöld. Den förra lokalen, som är belägen under 58° 57' nordi . lat., är den nordligaste kända lokal för blommande murgröna i Sverige **). Fullt vild är den här dock icke. Den är nemligen från den när¬ belägna skogen inflyttad i trädgården, der den klätt¬ rat upp utefter boningshusets södra vägg. *) Uppsatsen kommer att intagas i Bihang till K. Sv. Vet. Ältad, handlingar. **) I Norge på vestkusten träffas blommande murgröna något längre mot norr. I Riksmuseets herbarium finnas exemplar i blom¬ ningsstadiet hemförda från Nærstrand i Stavangers am t (59° 30' nordl. lat.) af herrar T. O. B. N. KroK och J. O. v. Friesen. Från Gotland mellan Fröjelstrand och Klinte vid Värsändevägen har till riksmuseum af artisten G. Liljevall inlemnats exemplar och afbildning af ett mycket egendomligt murgröne-exemplar. Det utgöres af ett fristående, omkring 1,4 meter högt träd med en stam af omkring 0,7- meters längd och nära 11 C t ms diameter. Kronan, som är rundad och mycket tät, bildas uteslutande af grenar, som bära äggrunda blad, sålunda blomgrenar. Exemplaret har från början stödt sig mot ett mindre träd, men af detta, som seder¬ mera dött ut, finnes nu blott ett fragment q var. Kronans egendomliga form beror dels på bristen på stöd och dels derpå, att exemplaret växer på en kulle utsatt för hafsvindarne, h vilkas anfall äfven åstadkommit, att trädet lutar temligen starkt åt det väderstreck (nord¬ ost) som är motsatt den rådande vindriktningen. Pressade exemplar från de nämda lokalerna framlades för sällskapet. Till sist förevisades friska grenar af murgröna i blomningsstadiet från ett växthus har i Stockholm. Egaren herr C. G. Björn hade planterat växten me¬ delst en vanlig stickling år 1860. Sedan omkring 10 år har den blommat h varje år i oktober, men har ej satt frukt; antagligen derfor att de för pollinationen behMiga insekterna (getingar o. d.) vid blomningstiden ej funnits i växthuset. 5. Den 15 December 1885. 1. Herr V. B. Wittrock framlade och demonstre¬ rade den nu utkomna 2:dra fascikeln af ”Erythrææ ex¬ siccatae' quas distribuit Veit Brecher Wittrock adjuvantibus cl. A. Barrandon, L. Corbière, C. Czako, Ch. Flahault, Asa Gray, Th. Holm, A. von Kerner, L. Kolderup Kosenvinge, C. K. Orcutt, C. G. Pringle, W. N. Suksdorf, A. W. Thorén. (N:r 13 — 25) Stock- holmiæ 18 2 85”. 66 Fascikelns första nummer, n:r 13, utgöres af den ursprungliga, af O. Swartz år 1783 (från Aland) be- skrifna, dvärglika, enkla eller nästan enkla formen af Gentiana pulchella Sw. Den är tagen vid Cherbourg i Frankrike och lemnad af kand. L. Kolderup- Rosenvinge. Äfven n:r 14 innehåller en dvärglik E. pulchella- form; men denna skiljer sig från den Swartziska ge¬ nom att vara temligen starkt förgrenad. Jag har funnit den på två lokaler i södra Sverige, nemligen dels på den magra, sandiga, vindöppna hafs-stranden mellan Skanör och Falsterbo samt dels på en liknande lokal vid Norje i Ysane socken i vestra Blekinge. Under n:r 15 a~e meddelas en E. pulchclla-îorm, som bildar de båda föregåendes konträra motsats. Stammens mellanleder äro nemligen här rätt betydligt förlängda, h var för jag benämnt den /. subclongata. Liksom de båda föregående är den en form som tyd¬ ligen utvecklat sig under inflytande af säregna lokala förhållanden. Den förekommer nemligen på mera humusrik och derför gräsrikare jord; och har otvifvel- aktigt nått sin större utveckling på längden under täflan med de mera högvuxna grässlag, som växtlokalen gifver näring. I föreliggande fascikel är denna form lemnad från tre lokaler i östra Sverige (från den ena af doktor A. W. Thoréii), en lokal i norra Frankrike (af professor L. Corbière) och en lokal i Ungern. Den eger sålunda en rätt vidsträckt utbredning och förekommer så väl inuti kontinenten som vid hafs- str änder. N:r 16 utgöres af en från Blekinge härstam¬ mande form af E. vulgaris (Rafn) Wittr. med något längre foderblad än vanligt. Under n:r 17 a — c lemnas, dels från Ungern och dels från Österrike, den Erythræa-form som Waldstein & Kitaibél år 1812 beskrifvit under namn af Chironia uliginosa. Det är en inlandsform, som utmärker sig genom att hafva stjelkens kanter, de öfre stjelkbladen samt isynnerhet foderbladen korthåriga. Då den i öfrigt öfverensstämmer med typisk E. vulgaris, så har jag hänfört den till denna, under namn af E. vulgaris (Rafn) Wittr. [i uliginosa (Kit.) Wittr. Växten fin- tnes meddelad från två lokaler i Ungern (af doktor C. Czako och utgifvaren) samt från en i Österrike (af professor A. von Kerner). I mellersta Tyskland och i Frankrike finnas mellanformer mellan denna varie¬ tet och hufvudformen. — Se vidstående träsnitt, n:o 17*). Under n:r 18 lemnas rikare exemplar af E. glo¬ merata Wittr., från en ny lokal i Blekinge. K:r 19 utgöres af en dvärgform af E. Centaurium (L.) Pers. med blommorna hufvudlikt gyttrade samt örtbladen ovanligt smala. Den är lemnad af Kand. Th. Holm från magra strandängar på Schleswigs vestkust. N:r 20 innehåller den genom sina axlika knip¬ pen så utmärkta E. spicata, (L.) Pers; lemnad från Frankrikes Medelhafskust af herrar A. Barrandon och Ch. Flahault. 1ST :r 21 utgöres af en' intressant, ny art, af hvil¬ ken följande beskrifning lemnas: Erythrœa curvista- minea Wittr. nov. spec. Planta parva, 5 — 12 ctmr alta, paullum vel modice ramosa, glabra; foliis inferio¬ ribus oblongo-lanceolatis, superioribus lanceolatis vel lineari-lanceolatis, omnibus apice acutis; floribus pedun- culatis, pedunculis plerumque brevioribus quam flori¬ bus; sepalis eadem fere longitudine vel longioribus quam tubo corollæ; hoc duplo vel triplo longiore quam laciniis limbi; his circa* 3 mm. longis, oblongis, obtu¬ sis apice paullulum crenulatis, roseis (vel rarius albis); staminibus plus minus curvatis; germine plus quam *) Denna bild visar en del af blomkronan och androeciet i 6 gångers förstoring. Om öfriga, längre fram meddelade bilder gäller detsamma med undantag deraf, att afbildningarne af E. calycosa Buckl. och E. venusta Gray blott äro 4 gånger förstorade. De båda vågräta, raka strecken angifva foderbladens längd. 69 N:r 23. N:r 22. duplo longiore quam stylo stigmateque ; seminibus subglobosis. Arten bar sin närmaste slägtinge i E. Douglasii Gray, från hvilken den med lätthet skiljes genom mycket mindre storlek, relativt längre foderblad och fruktämne (i förhållande till kronpip och stift) samt isynnerhet genom ståndare med mer eller mindre böjda strängar. Genom strängarnes böjning komma knap¬ par ne att få sin plats i märkets omedelbara närhet; en anordning som är påtagligt gynsam för (en san¬ nolikt normalt försiggående) sjelfpollination. Arten har sitt hemland i nordvestra delen af Amerikas För¬ enta stater, i Washington-territoriet, och är meddelad af herrar W. N.- Suksdoef och C. K,. Orcutt. Under n:r 22 med¬ delas, i luxurier ande ex¬ emplar, den föregåendes närmaste slägtinge E. Douglasii Gray, sänd från nordvestligaste delen af Mexiko af herr C. R. Orcutt. N:r 23 utgöres af den egendomliga, för tre år sedan nybeskrifna E. nudicaulis Engelm, lem- nad från den ursprung¬ liga lokalen, S:t Catalina M:ts i Arizona (Förenta staternas syd vestra del), af upptäckaren herr C. G. Pringle *). Från samma trakt härstammar den under n:r 24 lemnade E. caly- cosa Buckl. [i arizonica Gray, tagen af samme herr G. G. Pringle. *) 1 blandning med denna art växte, enligt exemplar meddelade af M:r C. G- Pringle, en annan Erythræa-form, som vid noggrann undersökning visade sig vara en äkta E. pulchella (Sw.) Fr. Sär- skildt öfverensstämmer den amerikanska formen särdeles noga med en mycket långsträckt E. pnlcliella-form, som blifvit funnen af licentiat K. F. Dusén och docent Hj. Nilsson vid Trolleberg i trakten af Lund. Från denna skiljer sig f. americana knappast genom annat än att den har örtbladen något litet bredare och mera trubbiga samt stammens hufvudaxel vanligen längre. I gamla verl- dens tre verldsdelar har E. pulchella som bekant en vidsträckt ut¬ bredning. I nya verlden har den deremot förut ej varit känd som vildväxande. Huru dess iörekomst inne i Nordamerikas sydvestliga del skall växtgeografiskt förklaras, blir en fråga, som ej torde blifva så lätt att nöjaktigt besvara. Möjligen torde framtida fynd afarten annorstädes i Amerika lemna njrckeln till gåtan. 71 Fascikeln afsliitas genom den praktfulla E. venusta Gray, meddelad af herr C. R. Orcutt, från sydligaste delen af Nya Californien (N:r 25). Genom välvilligt biträde af flera af mina bota¬ niska korrespondenter, sa väl i Amerika som i olika delar af Europa liar jag grundad förhoppning att redan nästkommande ar,, 1886, kunna utgifva en 3:dje fascikel af detta exsiccatverk. 2. Herr N. Willeî Om frömjölskornens utvecklingshistoria och cellväggens tillväxt genom intussusception **) **) Uppsatsen kommer att publiceras i Christiania Vid. Selsk. Forhandlinger. . " 72 3. Herr C. F. Nyman: Meddelande om Dir Roth’s ”Additamenta” till min Conspectus Floræ Europææ. Författaren till en nyligen i Berlin utkommen skrift med titel Additamenta ad Conspectum Floræ Europææ a cl. C. F. Nyman editum, Dir E. Both, har haft godheten tillsända mig ett exemplar deraf. Ehuru jag högst ogerna sysselsätter mig med gransk¬ ning af andras arbeten, anser jag mig likväl nu — då det i fråga varande, icke minst genom sin titel, nära berör mitt eget — skyldig der till, dels för det statsunderstöd min Conspectus åtnjutit, dels för de vänner den lyckats vinna, h vilka antagligen önska erfara mitt omdöme om Dir Roths arbete och att få det¬ samma belyst med hänsyn till min Conspectus. För mig är detta också önskvärdt emedan annars säker¬ ligen många både misstydningar och misstankar skola uppstå rörande sagde Conspectus. Ty hvar och en, som, utan närmare granskning, betraktar dessa otaliga, i ”Reihe und Glied” uppställda ”additamenta” hos Dir Roth, skall säkerligen föreställa sig, att denne Con¬ spectus Fl. Europææ måtte vara bra ofullständig och opålitlig i sina uppgifter om växternas utbredning inom området, då den likväl förut ansetts och erkänts såsom både noggrann och (relativt) fullständig häruti. Jag måste dock fatta mitt ämne kort och skall först visa det resultat, hv*artill jag kommit genom gransk¬ ning af första spalten i Dir Roths arbete och ,huru- ledes de flesta af hans ”additamenta” tillkommit genom otillräcklig kännedom om mitt verki Clematis Viticella. Dir R. tillägger ”Dalm.”, som redan är upptaget i Consp. — C. Flammula. Dir R. tillägger ”Istr.” och ”Ital. ins.”, hvilket allt jag med Pariatore m. fl. inbegriper under ”Ital.” (att jag ”manchmal aufnimmt, manchmal fortlässt” dessa öar o. a. beror således icke på någon slump). — C. recta. 73 a , . ■> ' ! , ”Istr.” (dito). ”Carinth.” hör naturligtvis under ”Austr.” — C. integrifolia. ”Banat.71 hör till 71Hung.77 sensu lat. Pulsatilla vernalis. D:r B. tror att jag uteglömt Pyren. och Carinth., men de förra inbegripas under ”Gall.”, det sednare under 77Austr.77 — P. patens. 77Poson.77 och ”March.77 inbegriper jag i ”Boruss.” — P. vulgaris. Carinth. noch einmal (till ”Austr.”) — P. pratensis. Här skulle jag uteglömt heia Austr; anför dock: Morav., Bohem., Siles. — P. montana. D:r B. tillägger bl. a. Tyrol, och Carinth., men dessa* inne¬ fattas ju i mitt ”Austr. mer.” — P. alpina. Här menar D:r B. att jag uteglömt både Alper och Py reneer, men de sednare inbegripas ju i ”Gail.”, de förra i (detta och) ”Ital. bor., Helv., Germ.” etc. Anemone coronaria. D:r Boths ”Ital. ins.” och ”Creta” inbegripas i mina ”Ital.” och ”Ture.” — A. hortensis. ”Istr.” och ”Ital. ins.” (se föreg.) — A. silvestris. Här har D:r B. anneeterat ”Bohem.”, men detta land hör ju till ”Austr.” — A. narcissiflora : ”Pyren.” (hör till Gall.), ”Galiz.” (hör till Austr.), Alpes (se" förut). — A. trifolia. D:r B. har ”Alpes”; Consp., bestämdare, Austr., Ital. bor. — A. apennina. ”Ital. ins.” återigen och dertill ”Græc.”, men det sistn. hör till underarten A. blanda och finnes i Consp. upptaget vid denna. Hepatica triloba. T. o. m. denna har erhållit ”additamenta”: ”Polon. 77 (att förstå under ”Boss.”), Ca¬ rinth. (under ”Austr.”), Banat, (till ”Hung”.) Adonis vernalis. Dess additam. ”Ucrain.” hör till mitt ”Boss, mer.” — A. microcarpa. Det annecterade ”Lampedusa” räknar jag med Gussone till ”Sicil.” (likaså Melita). — A. flammea. ”Carinth.” noch einmal (Austr.). — A. autumnalis ”Bohem.” inbegr. i Austr. Thalictrum aquilegifolium. Här skulle jag åter¬ igen bortglömt både Alper och Pyreneer; de inbegri¬ pas naturligtvis under de länder de tillhöra. — T. angustifolium åter ”Carinth.” (Austr.) — T. simplex. Bot. Notis. 188 fi. 6 74 D:r R. béstår här tre ”additamenta’7 (utom Dolbrudscha): ”Siles.” (inbegr. i Austr. och Germ.). ”Galiz.” (inbegri- pes i Austr.), Alpes (i de länder de tillhöra). I det följande har D:r Roth på flera ställen an- necterat t. o. m. det stackars ”Lapp (onia)” — men det tillhör ju och inbegripes i ”Suec.”, ”Suec. bor.” (etc). Då man sammanräknar dessa helt och hållet illu¬ soriska ”additamenta”, så befinnas de utgöra minst 40, då de verkliga icke uppgå till flera än 14, och icke ens dessa torde alla vara säkra (så upptager D:r R. Adonis autumnalis för Portugal, men enligt Wk. Lge tillhör den endast det östra och centrala Spanien). Detta antal är icke särdeles stort då man betänker att D:r Roths arbete utkommit 1885, men de första arken af Conspectus voro tryckta i början på 1878 och att jag således icke kunnat för mitt verk begagna flera, under de sednare åren utkomna, vigtiga flori- stiska arbeten. Dessa, jemte mycket annat samladt eller mig meddeladt material, skall jag icke underlåta att begagna för det Supplementum alterum Conspectûs, hvarmed jag är sysselsatt; sålunda kommer det högst intressanta landet Dobrudscha, jemte mycket annat dazu, att der upptagas. Visserligen har jag icke haft tillgång till alla ”käufliche” exsiccater, men af de för Conspectus be¬ gagnade och der citerade exsiccat-verk äro dock om¬ kring 20 ”käuflich”. De af D:r R. särskildt nämnda, Fellmans och Todaros, finnas sedan länge här på museum och Welwitsch’s har jag begagnat annorstädes; citerar också alla dessa för sällsyntare eller mera karakteristiska växter. För växter med stor utbredning citerar jag endast de mest spridda exs. : Rchb., Billot, Schultz, så att då D:r Roth, mot slutet af sitt arbete, tillägger citater från isynnerhet Fellm. och Todaro för vidt spridda (”vanliga”) arter, dessa ”additamenta” icke kunna betraktas som några verkliga sådana. Hade det ingått i planen för mitt verk att der lemna / r? , - , • :• - ' ‘ .. \ - 9 bv. > . e,."S ■ • • r. ■ ■ 75 K! • • A/. ^ 2 en fullständig katalog på exsiceaternas alla nummer, så skulle jag ju ha kunnåt anföra vida flera an dem jag upptagit. D:r Roth har, såsom han sjelf säger, genom sin ställning vid Botaniska Museum i Berlin känt sig manad att företaga ett ganska mödosamt arbete. Om man kan beundra den flit och det tålamod, han här¬ vid ådagalagt, kan man dock knappast hoppas att detta lians arbete skall kunna, i någon nämnvärd grad bidraga ”die Kenntniss der europäischen Flora zu er¬ weitern” utan måste, på grund af föregående belysning, snarare beklaga att nämnde, för h var je forskare ovär¬ derliga, egenskaper icke användts pä ett det rika Berliner-herbariet mera värdigt arbete än det ifråga varande. För min del tror jag att om D:r R. närmare studerat min Conspectus, och om han kunnat vänta tills Supplem. alterum, utkommit, han då säkerligen skulle besparat sig det mesta af sin på ”Additamenta” nedlagda möda. Med allt detta tillerkänner jag likväl gerna D:r Roth’s arbete allt det värde det möjligen kan anses äga, önskande författaren all den belöning han för sin stora möda kan förtjena. För min del bör jag, slutligen, vara tacksam, emedan jag fått till¬ fälle att, i sammanhang med D:r Roth’s arbete, be¬ lysa mitt eget och härvid lemna åtskilliga förklaringar, h vilka kanske kunna bli nyttiga för flera andra. Men skulle man möjligen önska ytterligare förklaringar (eller förklaringarnes förklaring), så får jag förklara att jag icke kommer att lemna sådana förr än i det Supplement, med hvars utarbetande jag är sysselsatt. 4. Herr S. Almquist förevisade ex. af den högnordiska Calamagrostis strigosa, tagna vid Ar e- sjön i Jemtland af bankdir. C. F. Sundberg och sända till - G. Tiselius. \ 76 Literaturöfversigt. Exsiccatverk öfver nordiska Rubi. (Forts, fr. n:r 1, sid. 39.) 33. B. Selmer i Lindeb. (li. villicaulis Koelil.). Denna form blef först af mig urskild i BL, Norges Flora, der den upptogs under benämningen II. villi¬ caulis Koehl. Onekligen kommer den också mycket nära denna art, så som den uppfattas af Focke, som också, då jag förlidet år genom Kand. Murbecks väl¬ vilja blef i stånd att sända honom ett rikligare material, identifierade den norska formen med ifråga¬ varande art. Ehuru den visserligen afviker, från den i nord vestra Tyskland förekommande U. villicaulis , hvilken, såsom Focke anmärkt, är min B. insidaris , så finnes dock i norra Tyskland en form af JR. villi¬ caulis , som kommer den norska ganska nära, och innan någon närmare jemförelse mellan dessa båda former anställts, torde det vara för tidigt att af den norska formen uppställa någon egen art. Dessutom kan jag för min del åtminstone ej gilla det af D:r Lindeberg valda namnet. Det kan nämligen ej vara vetenskapen värdigt att den samma göres till en tum¬ melplats för politiska lidelser. 34. JR. Selmeri v. microphylla (B. villicaulis Koehl. var. alienus Mur b.). Denna varietet har redan af Kand. S. Murbeck beskrifvits i Bot. Not. 1885, pag. 75, under nyss uppgifna namn, och det hade varit utgifvarens pligt att respektera prioritetens lagar. 35. B. polycmthemos. f. umbrosa. 36. B. pyramidalis Kaltenb. Denna form, af hvilken jag redan 1871 erhöll några torra fragment, insamlade vid Väsby, hänfördes i Hartm. Sk. Fl. 11 uppl. till B. villicaulis , ehuru den, såsom redan der anmärktes, i åtskilligt afviker från denna. Jag hade då ännu icke haft tillfälle se den lefvande eller i 77 fullständiga herbarii-exemplar. D:r Focke liar seder¬ mera identifierat den med Ii. pyramidalis och jag har under min resa i Danmark sistl. sommar fått denna åsigt bekräftad. 37. Ii. Wahlbergii Arrhen. (Ii. corylifolius * Wahlberyii). N:r 37 — 52 utgöra enligt min artbegränsning underarter och varieteter af en och samma art, näm¬ ligen Smith’s Ii. corylifolius. Visserligen kunna dessa former inom smärre geografiska områden förefalla ganska konstanta och väl begränsade, samt till och med vid odling bibehålla sina karakterer (äfven indi- viduela olikheter kunna, som bekant, öfvergå på af- kominan). Och för den, som utan att ega någon närmare kännedom om denna arts skaplynne jemför med h varandra de här lemnade formerna, skola de utan tvifvel förefalla som väl karakteriserade och väl begränsade artej*. Men helt annorlunda ter sig denna fråga, när man studerar hithörande former i naturen och inom vidsträcktare geografiska områden. Då jag i mitt ofta åberopade arbete utförligare motiverat mina åsigter, anser jag mig emellertid här icke böra ingå i en närmare utredning af hithörande formers värde och betydelse. Jag vill der för inskränka mig till att anföra ett yttrande af en bland de mest skarpsynte och intelligente rubologer i England, nämligen M:r J. B. Warren. Hans yttrande (i Journ. of Bot. 1870, pag. 2) gäller artskilnaden mellan JR. corylifolius och ccesius , hvilka sinsemellan är o skarpare åtskilda än formerna af JR. corylifolius. ”Nothing”, så yttrar han, ”can look more distinct than a nicely dried, fully grown, well-selected panicle and stem of JR. ccesius in a little neat herbarium; here is surely firm ground at last. Why, we should know it again in a hundred. So you would, some R. ccesius , but have you ever examined that troublesome conterminous group — that mass of chaos forms which te names dumetorum , nemo- v 78 rosus ferox , Schleicheri, diver si/ 'olius , call up to the student of Brambles? Not cæsian truly these; but where is the line of separation to fall, — to say nothing of R. Balfourianus , Blox., R. degener , Müll., as understood by Gene vier, and a host more of Con¬ tinental forms, which connect our lately isolated caesius , even with some stronge corylifolian-looking things’1. 38. R. acuminatus Lindeb. (R. corgi if olius * ne¬ moralis, var. acuminatus Lindbl 39. R. acuminatus v. floribunda (R. corylif olius * nemoralis var. ferox Arrhen.). 40. R. Lagerbergii (R. corylif olius * maritimus (L.) F. Aresch.). 41. R. pruinosus Arrh. (R. corylif olius * maxi¬ mus var. pruinosus). Den här meddelade formen hör onekligen till Arrhenius’ art, men afviker från den typiska formen genom högre bågböjda turioner samt blåröda taggar. 42. R. rosanthus * eriöcarpus (R. corylif olius * maximus var. cordatus). Denna s. k. art har förut af samme författare i en liten uppsats (Bidrag till v. Sveriges och s. Norges Rubi corylif olii, i Göteb. Vet. och Vitth.-Samh. Handl.) benämnts R. rosiflorus , hvil¬ ket förmodligen i följd af namnlikhet med den tro¬ piska R. rosifolius utbytts mot det för öfrigt oriktigt bildade R. rosanthus. Då emellertid följ. n:r, som räknas till samma art, redan förut (i Bl. Norg. Flora) benämnts raduloides, borde detta namn hafva bibe¬ hållits såsom artnamn. 43. R. rosanthus * leiocarpus (R. corylif olius * maximus , var. raduloides). 44. R. dissimulans * nitens (R. corylifolius * bahusiensis, var. nitens.) Äfven vid denna form gör utgifvaren sig skyldig till det felet att ej respektera det af Lr Scheutz redan för många år sedan gifna namnet. J 45. R. dissimulans * obumbratus (R. coryl. * balms, var. obumbratus ). 46. B. ser r ul atus (B. coryl. * bah. var. ser r il¬ latus). Förlidet år upptogs i nyss citerade uppsats denna form såsom varietet af föreg., ocli den kommer denna så nära, att ett dylikt åtgörande kan anses fullt berättigadt. Dessa trenne former höra sannolikt till B. diver si folius Lindl. 47.' R. acutus (R. corylifolius * nemoralis, var. acutus). 48. R. cyclophyllus *) (R. corylifolius * maximus, var. angiocarpus) . 41). R. cycloph. f. subumbrosa. 50. B. ciliatus (B. corylifolius * Balfourianus). Denna form urskiljdes redan för 15 år sedan af mig och distribuerades under benämningen B. nemoralis, macrocarpus , i anseende till dess ofta stora, nästan cylindriska frukter. Förlidet år beskrefs den af Lr Neuman som ny art under benämningen B. divergens. Afven detta namn förkastas af utgifvaren af skäl, som äro svåra att inse. Formen är emellertid mycket spridd och i England beskrifven af Bloxam under nyss angifna namn. Den engelska formen öfverens- stämmer ganska nära med den skånska, till och med genom de håriga ståndarknapparne, en karakter, som emellertid, såsom jag först sistl. sommar under min *) Då vi brakat i Bot. Not. aftrycka beskrifningar på nya arter i svenska exsiccatverk, meddela vi här beskrifningen å n:r 48. Bristande utrymme hindrar oss att återgifva diagnoserna på alla öfriga redan förut publicerade arter i detta exicc. R. cyclophyllus. Turio robustus rotundato-obtusangnlus pruinosus glaber sparsim glandulosus, aculeis crebris subulatis superne fere acieulosis acicu lisque sparsis armatus. Folia coriacea «trinque viridia subtus pubes¬ centia (juniora snbvelntina), foliolis magnis imbricatis terminali cor- dato-rotundato abrupte acuto infimis sessilibus petiolo, aculeis parvis sparsis curvatis munito, parum breviorib. 1. longioribus. Stipulae foliaceæ ovato lanceolatæ. Flores speciosi rosei petalis ovato- orbi¬ cularibus. Stamina stylos violaceos 1. carneos superantia. Sepala virescente-lomentosa fructum involventia. Fructus magni sapidi ovoidei opaci (quasi pruina tenerrima obducti qua detersa nitidi evadunt). Suec. in Bahusia passim copiosus Ins. Koön ad Mar¬ strand Julio 1883. 80 resa i Danmark hade tillfälle att öfvertyga mig om, återfinnes äfven hos andra arter, ja, äfven hos former af B. corylifolius (t. ex. hos den af mig först i Sverige urskilda form, som Prof. Lange benämnt B. slesvi- censis var. tiliaceus och som jag kallat B. corylifolius * dumetorum , var. tiliaceus). Ifrågavarande känne¬ tecken är emellertid långt ifrån alltid konstant. 51. K. ciliat. * Lubeclcii , 52. ciliat. * serotinus. Till detta intressanta exsiccat verk, för hvars inne¬ håll vi nu i största korthet redogjort, sluter sig vär¬ digt Hrr Friederichsens och Gelerts 77Rubi exsiccati Daniæ & Slesvigiæ77. Båda utgifvarne hafva med synnerlig skarpsynthet .och ihärdighet egnat sig åt undersökningen af vårt närmaste grannlands Rubus- Flora, som är så ansenligt rikare än vår. I samma mån blifva äfven svårigheterna att rätt urskilja och begränsa formerna större. Att emellertid utgifvarne äro sitt värf vuxne, framgår af föreliggande första fascikel och var mig för öfrigt redan väl bekant från min resa i sommar, då jag någon tid hade nöjet att hafva dem båda till sakkunnige följeslagare på mina rubus-exkursioner. Äfven i detta verk äro de med¬ delade exemplaren fullständiga, typiska och med ur¬ skiljning valda, så att de återgifva det för h varje form karakteristiska. Särskildt bör en jemförelse mellan de i båda dessa exsiccatverk lemnade Rubi corylifolii vara af stort intresse. En sådan jemförelse visar, att i allmänhet de danska formerna af denna grupp äro skarpare markerade än de svenska och tillika att de glandulosa formerna äro derstädes ö iver- vägande. Det oaktadt anser jag dock äfven dessa former böra såsom underarter eller varieteter hänföras till R. corylifolius. En af dem, nämligen B. imita¬ bilis r, är en form med luxurierande blommor, och tyckes vara af underordnadt värde. Denna fascikel innehåller följande former: 81 . 1. R. suberectus Anders. 2. R. fissus Lindi. 4. R. nitidus Whe et N 5. R. thyrsanthus Focke. 6. v. rosea. 7. R. Linde- bergii P. J. Müll. 8. R. villicantis Koehl. * insularis (Fr. Aresch.). 9. R. Langei G. Jensen. 10. R. gratus Focke. 11. R. Arrhenii Lge (in sepib. lect.). 12. R. Sprengelii Whe. 13. R. egregius Focke. 14. R. Neumani Focke. 15. R. wucronulatus Bor. (in sepib. lect.). 16. R. wucronulatus Bor. (in sil v. lect.). 17. R. pymamidalis Kaltenb. 18. R. Radula, Whe. 19. - v. microphylla Lindeb. 20. R. saltuum Focke. 21. R. pyracanthus Lge. 22. R. ferox Whe. 23. R. imitabilis K. Friderichsen. 24. R. slesvi- censis Lge. 25. R. Friesii G. Jens. 26. R. Jensenii Lge. 27„ R. Wahlbergii Arrli. 28. R. Fioniœ K. Friedrichs. 29. R. ccesius X Langei. 30. R. ccesius X pyramidalis. C. F. Areschoug. Smärre notiser. Den 28 sistlidne mars afled docenten i botanik vid Köpenhamns universitet Samsoe Lund, född d. 29 apr. 1845. Kgl. Maj:t har tilldelat 1000 kr. åt prof. Jakob Eriksson för att dels vid tyska universiteter idka studier i experimentel växt- fysiologi, dels inhemta kännedom om de i utländska museer befint¬ liga ekonomisk-botaniska samlingars beskaffenhet och anordning, och dels lära känna utländska växtfysiologiska försöksstationer. Naturforskaremöte kommer att hållas i Kristiania d. 7 — 12 instundande juli. Till Sveriges, Norges , Danmarks och Finlands algo/oger! Undertecknad, som blilvit antagen såsom referent af svensk, norsk, dansk och finsk algologisk literatur i tidskriften Notari sia, Commentarium Phycologicum, får härmed vördsamt anmoda Herrar algologer att till mig insända sina algologiska afhandlingar. Om så önskas återsändas afhandlingarne efter begagnandet. G. Lagerheim, Fngelbrecktsgatan 3. Stockholm. 82 X3Ierra,r Toota,:a.Ister I Såsom referent för ” Just's botanischer Jahresbericht ” af den i Finland , JVorøe oc7* Sverige publicerade bot anisha literaturen tillåter jag mig till dessa tanders Herrar Bota¬ nister härmed r Hit a den vördsamma anhall an , att de genom öfver sändande till mig af sina arbeten behagade främja fö¬ retagets skyndsamma fortsättande och fnll ständighet. Ai be¬ ten, vid livilkas insändande sadant begär es } skickas ef t c*) begagnandet tillbaka. — I nästkommande årgång refereras literaturen för år 1885 ocli därjemte möjligen förbigångna tidigare arbeten. Ernst Ljungström, Docent, Lund. m. ' Lektor J. E. Zetterstedts rikhaltiga duple! tsamlingar af skan¬ dinaviska och pyreneiska löf- och torfmossor äro (ill salu; närmare upplysningar lemnas af Lektor H. TF. Arneil i Jönköping. Hos Svan ström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas : Grått blomprossningspapper format 360x445 mm Pris pr ris 3,60 Hvitt „ o 360x445 „ „ „ „10,— Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ „■ „ ,, 6, so. „ „ hvit „ „ 290x465 „ „ „ „ 9,-- Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Innehåll: A. L. Grönvall, En n}T art af slägtet Orthotrichum. — G. Lagerheim, Algologiska bidrag I. — R. Tolf, Några små¬ ländska mosslokaler. — Lärda sällskaps sammanträden: E. Henning, „Tvenne mindre kända Hymenomyceter. — Y. Brotherus, För Finland nya mossor. — O. KlHLMAN, Salixhybrider. — J. Eriksson, En potatisplanta med ofvanjordiska knölar. — M. A. Lindblad, Gucpinia helvelloidcs Fr., ny för Sverige. — N. Wille, Misdannede Frugter hos Capsella Bursa pastoris (L.).. — E. War¬ ming, Biologiska egendomligheter hos Ericineer. — V. B. Wittrock, Ett par notiser om Hedera, Helix L. — V. B. Wittrock, Erythrææ exsiccatæ , fase. II. — C. F. Nyman, D.r Roths Additamenta. — S. Almquist, Calama grostis strigosa i Jemtland. — Literatu r- öfversigt: Exsiccatverk öfver nordiska Rubi (slut). — Smärre notiser: Död. — Reseanslag. — Naturforskaremöte. — Annonser. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 1S3|4S6. Om arbetsfördelningen hos s. k. skuggblad. Af Axel Vinge. Skuggbladens stora olikhet med solbladen i ana¬ tomiskt afseende påpekades först af E. Stahl (Bot. Zei¬ tung 1880) i sammanhang med en redogörelse för de af honom m. fl. iakttagna rörelsefenomenen hos kloro- fyllkropparne i svampparenkymets celler. Han fram¬ höll här, att under det att solbladen utmärkas af den vanliga bifaciala bladbyggnaden med pallisadparenkym på den öfre och svampparenkym på den undre blad¬ sidan, består skuggbladens hela grundväfnad af paral¬ lelt med bladytan sträckta svampparenkymceller (a. st. sid. 871). Ju mera en växt är utsatt för det direkta solljuset, desto mera är pallisadparenkymet öfvervä- gande i bladet, och ju mera exklusivt skuggväxt den i fråga varande växten är, desto mer förherskande är svampparenkymet. Ingen växtklass består väl så genomgående af skuggväxter som ormbunkarne. Vid en hastig blick på den anatomiska byggnaden af dessas blad mötes man derför ock af en mycket stor enformighet. Se vi nemligen bort från några mera afvikande fall af bladbyggnad, såsom fullt bifacial hos Nephobolus Lin¬ gua, armpallisadceller hos Dedynochlæna-arter, Pteris rotundifolia och några andra, en ovanligt tät väfnad hos Poly podium ireoides, en i hög grad lakunös hos vissa Adiantumarter j ernte åtskilliga andra egendom¬ liga typer hos vissa ormbunkar med tjockare blad, så finna vi hos de allra flesta ormbunkar tunnare blad med den för skuggbladen karakteristiska meso- fyllbyggnaden skarpt urpreglad: svampparenkymet är ej blott förherskande, utan vanligen saknas fullkom¬ ligt pallisadparenkym. Bot. Notis. 1886. 7 84 Oaktadt således i regel kos ormbunkarne bladets hela grundväfnad utgöres af s vamppar enkym, skall man emellertid vid ett närmare skärskådande af de olika mesofyllagrens celler snart gifva akt på vissa olikheter dem emellan, hvilka, sammanstälda med bla¬ dets vigtigaste funktioner, assimilation och transspira- tion, och med tanke på de af Stahl iakttagna rörel¬ sefenomenen hos klorofyllkornen, är o af ganska stort in¬ tresse. Alla lagrens celler äro visserligen plattade, af ringa höjd i förhållande till sin utsträckning pa¬ rallelt med bladytan; men de Öfre lagrens celler sluta mycket tätare tillsamman än de undre lagrens , och så¬ ledes är det inter cellulär a systemet vida bättré utveckladt på bladets undre än på dess öfre sida. Liksom hos egentligt bifaciala blad de celler, som stå på gränsen mellan pallisad- och svampparenkymet, äfven till sin anatomiska byggnad bilda en öfvergång mellan dessa, så är naturligtvis ännu mindre någon plötslig öfver¬ gång att vänta från den tätare väfnaden på skugg- bladets öfre sida till den lakunösare på dess undre. Cellernas olikhet faller oss derför tydligen bäst i ögo¬ nen, om vi jemföra celler ur det öfversta och det un¬ dersta lagret. Båda visa sig såsom nyss nämdes vara af ringa höjd, plattryckta och sträckta i bladets eget plan. Men undre lagrets celler ha en smalare kropp med från densamma utskjutande, vanligen endast i bladplanet liggande utskott 1. armar, hvilka stöta sam¬ man med liknande utskott från granncellerna ; utskot¬ ten äro af vexlande längd, h varigenom äfven de af dem bildade intercellularrummens storlek kommer att variera. Dylika utskott bilda visserligen äfven det öfversta lagrets celler, men de äro här alltid färre och kortare, vanligen så korta, att man med mera skäl kan säga att dessa cellers sidoväggar der och hvar äro svagt invikna än att cellkroppen har ”ut¬ skott” . Icke heller träffa alltid dessa invikningar t venne granncellers sidoväggar på samma ställe, utan 85 ofta kan, der den ena cellen har en dylik invikning, granncellens sidovägg vara jemn eller t. o. m. något utbugtad. I allmänhet röjer sig således en tydlig sträfvan hos de öfre cellerna att utvidga den yta, som bildas af öfre och undre cellväggarne ; hos de nedre cellerna deremot att genom starkare invikiiingar af cellernas sidoväggar öka dessas yta. Följden af de nu i korthet beskrifna olika cellformerna blir tydligt- vis den nyss anförda: den öfre bladväfnaden blir ej obetydligt tätare än den undre. — Denna byggnad af ormbunksblad är mycket vanlig; som exempel vill jag här nämna Poly podium aureum, glaucum, gua te¬ malense, Pteris vespertilionis m. fl. I svampparenkymets celler iakttog Stahl en rö¬ relseförmåga hos klorofyllkornen, hvilken visade sig deri, att de vid normal d.' v. s. svag belysning in- togo cellernas yttre och inre väggar, men vid star¬ kare ljus kunde draga sig till sido väggar ne. Det vanliga läget afsåg, såsom Stahl visade, tydligen, att de här bättre skulle kunna uppfånga den ringa ljus¬ mängd, som kommer skuggbladen eller de undre lag¬ ren i ett solblad till del. Eh dylik förmåga af ställ- förflyttning saknade deremot pallisadcellernas kloro¬ fyllkorn, hvilka alltid bibehöllo sin plats vid cellernas långsträckta sidoväggar. Svampparenkymets celler voro således tydligen afpassade för svagare ljus. Ju mer utvecklade den öfre och den undre cellmembranen äro, desto mera plats beredes åt klorofyllkornen och desto lifligare kan assimilationen ega rum ; sidoväggarnes större utveckling skulle för dylika celler vara alldeles utan gagn för assimilationen. I ormbunkarnes blad är således synnerligen väl sörjdt för att denna funk¬ tion må kunna försiggå med bästa resultat genom den byggnad, vi funnit hos de öfre mesofyllagrens celler. Till och med de plattade epidermiscellerna äro vanli¬ gen klorofyllförande, hvarigenom bladets assimila tions- förmåga ännu mera ökas. 86 Men bladet bar äfven en annan vigtigare funktion att utföra, transspirationen. Liksom ormbnnkarnes blad, sknggblad som de är o, ej få del af de direkta solstrålarnes ljus, så få de ej beller del af deras värme; liksom belysningen är svagare, så är ock värmegraden lägre. För att dock transspirationen må kunna för¬ siggå med nödig liflighet, är det inter cellulär a syste¬ met särdeles rikt utveckladt. Anda upp i det öfversta cellagret finner man vanligen ej obetydliga intercellu¬ lar rum, men i regel är o de betydligt större mellan de undre lagrens celler. Till dessa undre lager måste således transspirationen väsentligen vara förlagd, der en större membranyta står i beröring med luften. Härför talar äfven det förbållandet, att klyföppningar, så vidt jag kunnat finna, alltid saknas på öfre blad¬ ytan, men der emot finnas i stor mängd på den undre. Om man således med Haberlandt (Physiologiscbe Pflanzenanatomie 1884 sid. 179) erkänner ”pallisad- parenkymet såsom den specifikt assimilatoriska väfna- den hos ett på vanligt sätt bygdt blad”, så torde man ock kunna våga påstå, att bos skuggbladen de öfre lagrens celler visa sig betydligt bättre lämpade för assimilationsarbete än de undre, och tvärtom dessa senares byggnad medföra en rikare vattenafdunstning från de undre lagren än man kan vänta från de öfre ; att således äfven bär en arbetsfördelning måste ega rum, om ock icke i lika hög grad som i egentligt bifacial bladväfnad. Jag bar bär som nämts endast beaktat det van¬ ligaste fall af bladbyggnad hos ormbunkarne. Fram¬ deles torde jag komma att något närmare behandla äfven denna fråga om arbetsfördelningen i bladet i sammanhang med en utförligare redogörelse för orm- bunksbladens anatomi, med bvars undersökning jag sedan någon tid varit sysselsatt. Lund i April 1886. • En ny Cladodium. Af Chr. Kaurin. Bnjum (Cladodium) Limprichtii nov. sp. Polyoi- cum. Plores masculi, feminei et bisexuales in eadem planta, et quidem interdum in eodem caule. — Dense caespitosum. Caespites summo apice laete virides, caeterum fuscescentes vel pallide rubentes, 1 — 2 c.m. altae. Plantae fertiles valde ramosae. Innovationes julaceae breves (6 m.m.), in sectione transversali tri¬ quetrae. Caulis ruber dense foliosus. — Polia inte¬ gra, valde concava, late ovata, parva (1,2 m.m. longa -f 0,60 m.m. lata), breviter apiculata, laxe texta (cel¬ lulae medii folii 0,04 m.m. — 0,06 m.m. longae -f 0,02 m.m. — 0,03 m.m. latae) margine plano sine limbo co¬ lorato. Nervus ruber in foliis inferioribus infra api¬ cem evanidus, in superioribus et junioribus in apiculum saepe recurvum excedens. Folia inferiora rotundata, aequaliter longa ac lata (0,9 m.m.). — Inflorescentiae saepe complures in eodem caule crasse gemmiformes. — Vaginula oblonga. — Seta 1 c.m. longa. — Theca unacum collo 2 m.m. longa, nutans, breviter pyriformis, lutea, circa orificium duas series cellularum oblique rec- tangularum gerens. Collum theca brevius (3/7). Sto¬ mata numerosissima. — Operculum humile, papilla rubra brevi instructum, parvum (0,66 m.m. diam.). Peristomium externum superne hyalinum, inferne pal¬ lide luteum, ad basin rubrum, humile (0,30 m.m.), trabeculis internis latis paucis (18). — Processus an¬ gustissimi, subuliformes, anguste rimosi. — Peristo¬ mium utrumque papillosum. — Membrana basilaris 0,12 m.m. supra marginem oris prominens, dentibus adhaerens. — Cilia fere nulla. — Antheridia et pa- raphyses pallidae, haud coloratae. — Annulus 0,08 m.m. latus. — Spori 0,02 — 0,024 m.m. minute verru- culosi, flavido- virides. 88 Habitat . in alpe Knudshö Dovrefjeld Norvegiae ad rupes irroratas sociis Brachythecio collino, Hypno Goulardi. In vicinitate ejus etiam Bryum obtusifolinm Lindb. magnis caespitibus viget, altid. 1600 mtr. Detexi m. Augusto 1885. Quoad habitum simile est Bryo Funkii, argenteo, Blindii, oblongo etc. Etiam formas alpinas Bryi ca-, pillaris aemulat propter apiculum recurvum foliorum superiorum. Est revera species unica cladodiaca mihi nota, quae affinitatem praebet cum Bryis argenteis. Sarcoscyphus capillaris Limpricht. Af Chr. Kaurin. Denne af J. Breidler i 1880 i Kärnthens Alper i 2400 Meters Höide over Havet opdagede Plante er beskrevet af Limpricht i hans: ”Neue Arten und For¬ men der Gattung Sarcosyphus Corda”. Dens væsent¬ lige Kj endemærker er de line 1 — 2 c.m. lange grön- agtige Stengier med meget fjernt siddende smaa skjæl- agtige runde Blade med skarp Indskjærning og spidse Flige. Perichaetiet er meget stort og stikker ioinef (il¬ dende af mod den haarfine Stengel. — Kun Hunplanten er funden. En Varietet ß. irriguus omtales af Forfatteren. Denne er indtil 4 c.m. lang, dunkelgrön eller sort- grön med noget bredere Blade. En især med Varieteten overenstemmende Plante fandt jeg i afvigte Sommer paa lodrette Klippevægge i en Bæk, som Ilyder ned fra den store Snefond paa Nordsiden af Snehætten. Den voxer der i temmelig stor Mængde. Ogsaa her fandtes hun Hunplanten. Höiden over Havet var omtrent 14 — 1500 Meter. Sande Præstegaard 6:te Febr. 1886. 89 Bryologiska notiser från Vesternorrlands län. Af H. Wilh. Arnell. o Härmed meddelas från Ångermanland och Me¬ delpad några mossfynd, som synts mig hafva ett större intresse. I första rummet må nämnas Bryum sero¬ tinum och Philonotis seriata, h vilka är o för Sve- rige nya; vidare Stereodon Haldanei , som förut blott en gång blifvit anträffad i Sverige, nemligen i Nor- sjö socken vid Skellefte elf; på senare tiden har den äfven blifvit funnen i Kristiania-trakten i Norge. Den nya ståndorten förmedlar de två förut kända, hvilket antyder att arten möjligen finnes spridd uti mellanliggande trakter. Radula complanata var. alpestris, Martinellia sub¬ alpina, Jungermania polita, Bazzania triangularis, Oli- gotriehum incurvum , Bryum purpurascens, Tayloria lin- gulata , Dicranum fragilifolium , Dorcadion alpestre, Am- blystcgium badium m. fl. tillhöra fjell trakterna, några af dem hafva t. o. m. hittills inom Sverige blifvit funna endast i Lappland, h var för det är ganska öfver- raskande att träffa dem på låglandet ända nere vid Bottniska viken. Till dessa mossor komma i det Än- germanländska kustlandet äfven många andra, som der äro mer eller mindre allmänna, såsom Amblyste- gium sarmentosum (Wg.), A. dilatatum (Wils.), A. o- chraceum (Turn.), Rlagiothecium striatcllum (Brid.), Lcs- quereuxia filamentosa (Dicks.), Conostomum tetragonum (Vill.), Cinclidium subrotundum Lindb., Tetraplodon bry- oides (Zoeg.), Dicranum elongätum Schleich., Sphagnum Lindbergii Sch. m. fl., hvilka förläna mossfloran ett nordiskt skaplynne. Likar tadt är i kanske än högre grad förhållandet med denna trakts lafflora enligt S. Almqvists och P. J. Hellboms undersökningar. Af stort intresse bör det blifva att i en framtid få utredt, huruvida dessa nordiska mossor äfven förekomma i 90 de i bryologiskt hänseende hittills okända trakterna mellan kusten och Lappland, eller om de är o frän vår istid qvarlemnade minnen, som endast vid kusten funnit fortfarande trefnad, men i de inre delarne af landet gått under. Det senare synes mig sannolikare, åtminstone har jag litet längre in i landet, t. ex. vid Torp och Sollefteå, hittills förgäfves sökt flera i kust¬ trakten vid Hernösand och Sundsvall allmänna nord¬ liga mossor. A andra sidan framflyttas genom nedannämda mossfynd nordgränsen inom Sverige för flera mos¬ sor, så t. ex. för liiccia glauca , Zy godon rupestris, An- drcaea crassinervis , Hypnum Starkei , Leskea polycarpa samt i synnerhet för Georgici Brownii , Bry um Mildei , Törtula brevir ostris, Anisothßdum crispum , Amblystegium elodes , Hypnum rusciforme, H. curtum , Stereodon impo¬ nens , Isopterygium turfaceum m. fl., h vilka senare är o antingen nya för Norrland eller förut funna endast i dess sydligaste del, i Gefletr akten. Innan jag öfvergår till uppräkningen af de nya fyndorterna, vill jag framhålla en iakttagelse, som jag sommaren 1888 gjorde i Torps socken i Medel¬ pad; jag fann nemligen der en mycket yppig moss- växtlighet på botten af Torp- och Glappsjöarne. I den förra sjön täcktes vida sträckor af bottnen på 5 — 10 fots djup af en mycket storväxt, 3 — 4 d.c. lång Harpi- diumform, som Sanio kallat Hypnum aduncum-legitimum- gigantçum , och som skall motsvara H hamifolium Sch. Syn. ed. 2 ; i den fans Amblystegium cordifolium (Hedw.) sparsamt inblandad. I Glappsjön uppträdde moss växt¬ ligheten först på 20 fots djup (ej på grundare vatten), men var den här mycket yppig och bestod till sin hufvudmassa af Schistophyllum adianthoides forma sub¬ mersa , ända till 3 d. m. lång, och Hypnum rusciforme , i hvilka voro mera sparsamt inblandade H aduneum- legitimum-giganteum , Amblystegium elocles, A. cordifolium , A. scorpioidcs (L.) och lontinalis antipyretica L., alla i långdragna, glesbladiga, egendomliga former. ScJii- stophyUum adianthoides bildade ordentliga små skogar . på sjöbottnen, så att med livarje krabbtag upphemta- des stora massor af den. Visserligen är o sedan länge några på sjöbottnar växande mossor kända, såsom t. ex. Fontinalis hypnoides Hn. och Schistophyllum julianum (Sav.), men dessa uppträda mest sparsamt, så att de ej bilda någon egentlig massvegetation, ej heller på så stort djup som uti Grlappsjön. Den enda med förhållandena i Torp likartade företeelse, som jag sedan förut kän¬ ner till, är Hj. Mosens fynd af Hypnum rusciforme- lacustre i Stafsjön i, Södermanland *). I Botanisches Centralblatt, Bd. ‘23 (1885), s. 330 — 331 omtalar vidare J. B. Schnetzler ett likartadt fynd, nemligen af en mossa, som han anser vara Porotrichum alope- curum , från 200 fots djup i Greneversjön ; denna synes dock förekomma mera sparsamt. Många in- och ut¬ ländska bryologer, hvilka jag meddelat min iakttagelse från sjöarne i Torp, hafva försäkrat, att de ej förut sett eller hört omtalas ett likartadt förhållande. Som emellertid ett par svenska botanister, som ej är o spe¬ cielt bryologer, enligt muntligt meddelande till mig hafva iakttagit mossväxtlighet på djupare vatten utan att tro det vara något ovanligt, har jag härmed velat rigta uppmärksamheten på saken med anhållan till de botanister, som möjligen finna djup vattensmossor, att tillvarataga prof och lemna dem till någon moss¬ kännare. JRiccia glauca L., Torps prestgård på en my llklädd sten. j Radula complanata (L.) var. alpestris (Berggr.), Sundsvalls- berget. Bazzania triangularis (Schleich.), Hemsöhatten. Martinellia subalpina (Nees.), Säbrå, Vagnön; Nora, vid väg till Nordin grå. Mylia Taylori (Hook.) m. fr., Nordingrå, Norrfällsvik på hafs- strandsklippor. *) Se Öfvers. af K. Vet.-Ak:s Forhandl. 1870, s. 430. 92 ’ t Tungermania polita Nees., Nordingrå, Norrfällsvik. J. bicrenata Schmid, m. fr., allmän i Hernösandstrakten. Polytrichum commune L. var. cubicum Lindb., h. o. d. i Her¬ nösandstrakten. Oligotrichum incurvum (Huds.), J1 Nordingrå vid väg till Nora. Georgia Brownii (Dicks.) m. fr., Hernön på Hvitmossaberget, sparsamt tillsammans med Schistostega osmundacea. Schistophyllum- adianthoides (L.) forma submersa n. var., ända till 3 d. m. lång, Torps socken, Glapp¬ sjön på 20 fots djup, täckande vidsträckta fält på sjöbottnen. Philonotis seriata Mitt., Nora, Bölesta, ny för Sverige; af mig funnen äfven i Saltdalen ofvan Tret- naes i Norge; denna art skulle enligt Venturi i Be v. Bryol., 1882, utmärka sig genom ensidiga blad, en nerv, som är rödaktig ock tjockare än hos Ph. fon¬ tana, ända till bladens bas mycket stora papiller, den mycket papillösa cellväfven, som vid bladbasen är tä¬ tare och kortare; Venturi anser dock denna mossa vara endast en form af Ph. fontana. Bryum MühlenbecJcii Br. eur., i Hernösandstrakten flerstädes; fruTdbärande i Nora socken vid väg till Skog; denna art synes i Sverige mycket sällan alstra frukt. Br. Mildii Jur., Torpsjöns strand på en vid högvatten öfver- svämmad sten tillsammans med Leskea polycarpa. • Br. argenteum L. m. fr., på stenmuren kring Torps kyrka, o af mig aldrig funnen fruktbärande i Ångermanland. Br. serotinum Lindb. i Musci Scand., sid. 17, Hernösand på stenig hafsstrand nedom B-otudden, ny för Sverige,; den 22 Sept. 1874 voro ännu de flesta frukterna försedda med lock; mina exemplar, som jag sjelf trodde tillhöra någon hittills obeskrifven art, hafva af Professor Lindberg igenkänts vara nämnda art, som förut var känd endast från Helsingfors. Br. purpurascens (Brown) m. fr., Hernön på stranden af Ösjön; Lungö på sandig hafsstrand; Pastor C. Kaurin har haft godheten skriftligt meddela mig, att han är öfvertygad om rigtigheten af min bestämning. 93 Tayloria lingulata (Dicks.) m. fr., Torp på stranden af Glapp¬ sjön. Tortula brevirostris H. Gr., m. fr.T stenmuren kring Torps kyrka. Dicranum flagellare Hedw., Torp nära Glappsjön på murknä / o stammar; hittills har jag ej lyckats finna denna art i Ångerman¬ land. D. fragilifolium Lindb., ' Torp nära Glappsjön på af skogseld kolade stammar och trädrötter; arten synes hafva förkärlek för trakter, der skogseld framgått, såsom jag haft tillfälle se i Sibirien vid Jenisei, der den är mycket allmän. Anisothecium crispum (Schreb.) m. fr., Hernösands varf. Dorcadion alpestre (Hornsch.) m. fr., Säbrå i branter vid Hell- gumsån tillsammans med Leskea nervosa. D. aurantiacum Grönvall, m. fr., Nora socken, Bölesta-näset på stranden temligen rikligt på skuggade stenar och på rönn; dessa exemplar äro dock enligt Grönvall ej så utmärkta som original¬ exemplaren från det närliggande Nora-ström. Zygodon rupestris Lindb., Nora, Rödåsen. Grimmia patens (Dicks.), i Hernösandstrakten flerstädes t. ex. Hemsö-hatten m. fr., Hernön på Speckstaberget, Svenskär. Gr. unicolor Hook., Hernön; Nora, Bölesta; Nordingrå på Kör¬ nings- och Omnebergen. Gr. elatior Bruch., Torp vid Byforssen; Resele vid Nortanflo. Andreaea crassinervis Bruch, m. fr., Specksta- och Gådeåbergen nära Hernösand; Hemsö-hatten; Skog på Sandsberget. Thyidium abietinuni (L.), Eds socken, Östanbäck och Resele socken, Vesterå i Juli månad med unga fruktskaft och ett par myc¬ ket vissnade frukter; månne denna art får mogna frukter samtidigt med Th. recognitum på hösten under och efter löffällningstiden? Leskea nervosa (Brid.) m. fr., Säbrå, Grofell och branter vid Hellgumsån; Nora, Hornö och Bölesta. L. polycarpa Ehrh. m. fr., Torpsjöns stränder på videbuskar och stenar. N Amblystegium elodes (Spruce), Torps socken, Glappsjön, dels på en trädrot, dels äfven 20 fot djupt på sjöbottnen. A. polygamum Br. eur. m. fr., Säbrå, Bon dsjön på stranden af Bockholmen och vid Norrstigstjärn. A. badium i (Hn.), Hernösandstrakten allmän och ymnig, i ett kärr vid fiskläget Svenskär fruktbärande. 94 A. Uichardsoni (Mitt.), Torps prestgård i barrskogskärr; Her- nösandstrakten flerstädes t. ex. på Hernön, i Säbrå och Nora, äfven med frukt; denna art har jag äfven samlat i Barkeryd i Småland, i Ydre i Östergötland och i Ranen i Nordlanden, hvarförutom den enligt Kiaer är allmän vid Kristiania och jag har sett exemplar från Dovre och Heisingland ; den synes sålunda vara vidt spridd på den Skandinaviska halfön; i Sibirien är den ganska allmän vid Jenisei. Hypnum rusciforme Neck., Torp, Glappsjön, på 20 fots djup, bladen ovanligt glesa och utspärrade. H. curtum Lindb., i Hernösandstrakten allmän. H. Starkei Brid. m. fr., Säbrå, Framnäs; af mig samlad äfven vid Mo i norska Nordlanden. Hylocomiuvn calvescens (Wils.) m. fr., Säbrå, Framnäs. H. pyrenaicum (Spruce) m. fr., h. o. d. i Hernösandstrakten, rikligast på Gådeåberget. Stereodon imponens (Hedw.), Hernön, Speckstaberget. St. pallescens (Hedw.) m. fr., Torp vid komministerbostället; Hernösandstrakten temligen allmän på stenar i lundar. St. Haldanei (Grev.), Torps prestgård på en murken pilstam, fruktbärande, frukt ej förr funnen i Sverige. Isopteryyium turfaceum (Lindb.) m. fr., Nora, Bölesta. Fontinalis dalecarlica Br. eur., Nora- Ström, mycket ymnigt fruktsättande. Spridda bidrag till Nerikes flora, samlade af naturvetenskapliga föreningen ”Hedera” i Örebro. Då efter utgifvandet af ”Landskapet Nerikes flora” af C. Hart¬ man 1866 nu således för 20 år sedan inga nya växtlokaler från denna provins blifvit publicerade med undantag dock af de upp¬ gifter, som Hartman meddelat i de tvenne sista upplagorna af ”Skan¬ dinaviens flora”, torde nedanstående utdrag ur anteckningar, som under de senaste åren samlats af föreningens medlemmar, möjligen ega något intresse. För landskapet nya arter äro utmärkta med kursiv stil. För¬ vildade eller inkomna former utmärkas med ett f framför namnet i Artemisia campestris L. — Hofsta: Bettorps backe. Cineraria palustris L. — Lännäs: Espenäs, vester om norra gärds- * v udderf'vid Hjelmarstranden (J. Jansson). , * Senecio viscosus L. — Örebro: på jernvägsbanken nära stationen (K. Teilander); St. Mellösa: på Eldholmen utanför Vrak vid Hjelmaren (J. Jansson); vid Hallsbergs jernvägsstation (ymnigt 1885 A. Dalqvist). Eupatorium cannabinum L. — Q, vissbro: Svartå bruk i parken till förvaltarebostället (Kn. Kjell mark). Serratula tinctoria L. — Längbro: Warberga (A. Callmé). Cirsium acaule ß caulescens Roth. — Tysslinge: Latorp (G. Nyrén). Hieracium pilosella ß virescens L. — Kalktäppan vid Axbergs prest- gård (Kn. Kjell mark). f Hierae, aurantiacum L. — Pålsboda i Sköllersta; Almby: Haga¬ lund; Ringkarleby: nära kyrkan; Ekeby: mellan kyrkan och Komministerparken. Hierae, fallax (W) — Stockebäcksäng i Asker (A. Ringselle). Hierae, cymosum Fr. — Axberg: Kyrkoberget, A by, Brotorp ; Q, viss¬ bro: Svartå bruk (Kn. Kjellmark). • • ° Hierae, saxifragum Fr. — Axberg: Abyberget (Kn. Kjellmark). Taraxacum off. * palustre (Ehrh) — Almb)^: Hjelmarsberg; Ring¬ karleby: Myrö (M. Hqlth); Kumla: Yxhult (K. Teilander); Rå¬ by hage i St. Mellösa (J. Helander). o Trichera arvensis Schrad ß integrifolia Cou! t. 1. c. — Axberg: Aby¬ berget (Kn. Kjellmark). Sherardia arvensis L. — Örebro: Choisi (E. Hemmendorff. Sept. 1883). Asperula odorata L. — Nära Lundasjön i Hidinge (G. Nyrén). Galium Mollugo L. — Lerbäck: Klockarhyttan på gräsmattor (R. Sernander). Campanula glomerata L. — Glanshammars kyrkogård. Camp, rapuneuloides L. — Esplunda i Ringkarleby; Kåfö i Hofsta; gamla rektorsgården i Örebro; Lerbäck: Klockarhyttan, prest-, gården o. s. v. Jasione montana L. — Ullaviklint i Kihl (A. Callmé); Lerbäck: nära kyrksjön, utmed banan vid Åsbro station (R. Sernander). f Myosotis silvatica Hoffm. — Kyrkogården i Axberg; på gräsval¬ lar- vid Myrö i Ringkarleby. M. versicolor Sm. — På ett gärde nära Askersund (A. Bäckgren). 96 M. collina Hoffm. — Vestanby i Qvissbro; Erstorp i Axberg; Ne¬ dergårda i Glanshammar. o • ■ Echium vulgare L. — Akerbybacken i Sköllersta ; Espenås i Lånnås 1883; Svartå station i Qvissbro. Echinospermum Lappula Lehm. — Örebro: Skebäck. Lamium album L. — Ringkarleby: Esplunda; Kålltorp i Gråfve. Lamium * hybridum Vil] . — Axberg: Dylta bruksstation. Galeopsis Ladanum L. — Lerbäck: Klockarhyttan (R. Sernander). Datura Stramonium L. — Klockargården i Sköllersta. f' Scrophularia vernalis L. — Örebro i Grillska trädgården (G. Gustafsson). f Linaria striata (Lam) DC. — Axberg: Erstorp (Kn. Kjell mark); Lillkyrka: Ekebergs kalkbrott (A. Ringselle). f Mimulus guttatus DC. — Axberg: nära Norsjebäck (Kn. Kjell- mark); Örebro: Hagalund på södra ladugårdsskogen (A. Ring¬ selle). Sceptrum Carolinum L. — Hul vik i Qvissbro; Ödeby på en holme i Väringen (Pastor P. Larsson-Malmborg). ‘ Melampyrum cristatum v. pallens Hn. — Asker: Stockebäcks äng. Utricularia intermedia Hay. — Attarbäcken i Lennäs. Lysimachia Nummularia L. — Flerestädes i Ekeby by. Anagallis arvensis L. — funnen i ett enstaka exemplar 1878 på ett trädgårdsland i Örebro (E. Sundin). Androsace septentrionalis L. — Asker: på vägen mellan Mon och Svenstorp. Cornus suecica L. — Skagershult: Långnäsudden i sjön Toften (C. A. Bågenholm) 1883. Conium maculatum L. — Binninge grufbrott i Edsberg. Laserpitium latifolium L. — Nysund (A. Jensen). f Levisticum officinale L. — Axberg: prestgården: Bogärdét i Ring¬ karleby; Skärsätter i Asker. Selinum Carvifolia L. — Längbro: Hjersta; Geråscn i Viby. Sanicula europæa L. — Ullaviklint i Kiki; Asker: Stockebäcksäng. Batrachium confervoides Fr. — Lerbäck: Smedjedammen vid Kloc¬ karhyttan (ymnigt) (R. Sernander). Aquilegia vulgaris L. — Axberg: prestgården; Ringkarleby: Esp¬ lunda; Ödeby: Kägelholms slottsruiner. Papaver dubium L. — Örebro: i norra sandgropen; Eriksberg i Glanshammar (A. Ringselle). f Cory dalis nobilis L. — Axberg: prestgården (Kn. Kjellmark). 4 . 97 f Sisymbrium Loeselii L. — Örebro: Skebäck (R. Sernander), norra kyrkogården (K. Björkman). Cardamine hirsuta L. — Svartå i Qvissbro (A. Jensen). Arabis arenosa (L) Scop. — Axberg: kyrkogårdsmuren (Kn. Kjell- mark). A. arenosa * suecica Fr. — Asker; Lerbäck; Qvissbro. f Farsetia incana R. Br. — Axberg; Hofsta (Kn. Kjellmark); Öre¬ bro; Lerbäck (R. Sernander). Bunias orientalis L. — Kumla station; Skärsätter i Asker. Tcesdalia nudicaulis L. — St. Mellösa: Egeby (J. Helander 1883). Subularia aquatica L. — Q.vissbro: Svartå bruk (Kn. Kjellmark). Oxalis acetocella L. ß rosea H. — Nysund: Stenqvista (A. Jensen). f Lavatera thuringiaca L. — St. Mellösa: prestgården (J. Helan¬ der); Ödeby: nära Klockaregården utmed sjön; Ringkarleby: Myrö (A. Ringselle). f Malva moschata L. — Örebro; Hjersta i Längbro; Axberg: prest¬ gården; Ödeby: Kägelholm. f Malva silvestris L. — Örebro: Skebäck (R. Sernander). Geranium sanguineum L. — Hammar: Apelvik; K i h 1 : Ullaviklint; Örebro: norr om staden; Skåleklint (V. Tåhlin). f Viola odorata L. — Hackvad: Bärsta; Örebro: Slottsträdgården ; Längbro: Carlslund, Hjersta. V. hirta L. — Botåsen i Hackvad (A. G. Nyblin). Silene noctiflora L. — Ringkarleby kyrkogård (A* Ringselle). Stellaria Friesiana Ser. — Snaflunda vid Kårberg; Lerbäck: flere- städes (R. Sernander). Cerastium arvense L. — Örebro: Arnängarne (R. Sernander); Kumla: Yxhult (H. Flyckt). Cerast. viscosum L. — Axberg: prestgården. Ribes nigrum L. — Axberg: i den så kallade Löten vid prestgår¬ den; Lerbäck: nedanför en brant bergvägg nära Lund. Ribes rubrum L. — Axberg: Kyrkoberget; Nasta i Ringkarleby. Epilobium roseum L. — Edsberg: Via (G. A. Nyblin). Circæa alpina L. — Axberg: Dylta bruks jernvägsstation. Pyrus Malus L. — Lerbäck: Klockarhyttan. Cratægus monogyna Jacq. — Edsberg: Nyttinge; Tysslinge: Höker- kulla. Cotoneaster vulgaris L. — Hammar: Apelvik (G. Â. Nyblin). Rosa dumetorum Thuill. — Lerbäck: Klockarhyttan (R. Sernander). 4 98 Rubus arcticus L. — Örebro: södra ladugårdsskogen vid Sundsvall (Fridolf Svanström). (Forts.) Lärda sällskaps sammanträden. Societas pro fauna et flora fennica, den 3 april 1886. Prof. Lindberg lemnade följande medde¬ lande om nordiska mossor. Pleurozia purpurea (Lightf.), som för c. 60 år sedan af Ahnfelt anträffades vid Lyse i Stavanger amt, har under fjolåret återfunnits i samma trakt af kand. B. Kaalaas; den uppträder här på skuggiga ställen, bland stora klippblock af gneis, mellan 58° 55' — -59° 1' särdeles ymnigt och på vissa ställen i oerhörd mängd, antingen i oblan¬ dade tufvor eller inmängd bland andra mossor, i syn¬ nerhet Grimmia hypnoides. På exemplar från Udbur- fjeld hade föredr. funnit hanax, hvilket var första gången könsorgan öfverhufvud anträffats hos , denna art. — Herber ta adunca (Dicks.) hade äfven upptäckts af Kaalaas vid Andersaaen i Lyse. — Martinellia planifolia (Hook.), hittills känd blott från Storbritanien, hade föredr. funnit inblandad bland Pleurozia från Andersaaen. — Jungermannia dov rensis Limpr., insam¬ lad på några få ställen i Norge, och i ryska lapp¬ marken af Brotherus, hade föredr. funnit vara omöj¬ lig att skilja från vissa former af Nar dia haematosticta (Nees.). — Marsupella sphacelata (Gies.) har ändtligen blifvit anträffad med frukt på Snehaettan af pastor Kaurin. — Cesia (Homoer aspis) alpina (Gottsche) har för första gången i norden anträffats af Kaalaas i stor ymnighet på fjällen i Lyse, växande på nakna gneisklippor vid en höjd af 800 — 1000 m. Frukten visar att arten måste föras till Cesia och ej till Marsu¬ pella. — Af den arktiska Bryum obtusifolium Lindb. hade pastor Kaurin sistlidne sommar insamlat sterila exemplar på Knudshøe på Dovre. Bryum excurrens n. sp. Lindb. (= Br. ver¬ sicolor Kaurin i Bot. Not.) är skild från den äkta B. versicolor Brann från mellersta Europa genom föl¬ jande kännetecken: ”folia purpureo-cuprea, nitida, la¬ tiora, praesertim superiore parte marginum minus re¬ voluta, nervo longissimo excurrente, tertiam partem folii long, attingente; seta brevis, non stricta, ad apicem arcuato-curvata ; theca pyriformis, subhorizontalis, pal- lido-rufula, leniter inæquali, sicca sub ore non con¬ stricta, collo angusto, nec turgido et crassitudine thecæ, nec ad setam rotundato-obtusissimo, nec sicco rugoso- tuberculato ; operculum humilius” . Står så väl i af¬ seende på frukten som bladen närmare B. erytliro- carpon. Bryum Kiaeri Lindb. är en obetydlig form af B> Blindii Bru eur., hvaraf typiska exemplar anträf¬ fats af Kaurin i Opdal. — Bryum laetum Lindb. måste likaså anses som en form af B. oblongum Lindb., hvil¬ ken redan iakttagits på sex olika ställen inom det skandinaviska horområdet, nämligen vid Helsingfors (Lindberg), Österbotten, Turtola (B. Hult), Nyborg i Varanger (Brotherus), ett par lokaler i Opdal (Kau¬ rin), samt nära Drammen (Kaalaas). — Bryum bimum Schreb., Br. affine (Bruch.) Lindb. och Br. cirrhatum Horn. ansåg föredr. deremot vara skilda arter, af hvilka den första, så vidt bekant, ännu ej blifvit funnen inom våra fjelltrakter, och den sista förekom, jemförelsevis rätt sällsynt, inom tall- björk- och fjell- regionerna. — Till den ytterst sällsynta Bryum im¬ bricatum (Schwaegr.) bör hänföras en Bryum-form ta¬ gen i juli 1883 på Olmberget i Opdal af Kaurin. — Bryum arcuatum och Br. micans Limpr. ansåg sig föredr., lika litet som upptäckaren Kaurin, kunna ut¬ bryta från den mångformiga Br. arcticum. — Potilia Weigelii (Spreng. 1807) (= Bryum Ludivigii Spreng. 1816, Weber a Breiclleri Jur.) hade första gången i norden observerats på några få ställen i Opdal och 100 på Dovre af Kaurin och Bryhn. — Tortula Davaüii (Sm.) (— Pottia minutula) är på grund af sina tätt och fint taggiga sporer m. m. skild från T. Starkei. — En egendomlig Desmatodon- form hade af Kaurin tagits på klippor i Opdal och af föredr. på mull i bergspringor nära Kongs vold (reg. subalp.), på det senare stället blandad med äkta Tortula latifolia (Hedw.); från denna senare utmärkte den sig hufvudsakligen genom sin långa och smala mössa, som hänger ned långt nedom frukten och rullar sig kring skaftets spets. De flesta sporerna i kapseln synas vara för¬ krympta och icke grobara, på grund hvaraf föredr. ansåg denna form möjligen vara en hybrid af T. la¬ tifolia och någon annan art (T. suberecta?); materia¬ lets knapphet tillät emellertid ej ett närmare ingående på denna fråga, utan föreslogs emellertid för ifråga¬ varande form namnet Tortulå eucalyptrata Lindb. (n. sp.P) — Af det för norden nya slägtet Atracty- locarpus hade Kaalaas funnit arten A. alpinus (Sch.) på ett par ställen i Stavanger, näml. Högfjords socken ‘i Lyse och på Lidfjeld i Lands socken. — Zygodon conoides (Dicks.) är af Kaalaas tagen på björk nära Bergen. — G rimm i a apocarpa (L.) uppträder hos oss under en mängd olika former, af livilka varr. gracilis och rivularis , företrädesvis' den förra, äro de mest utmärkta och hvilka alla ega hättelik och smal mössa. Afven Gr. pruinosa Wils., funnen af E. Even i Smaalenenes amt och G. conferta Funck. ansåg föredr. böra betraktas som former af Gr. apocarpa. Såsom egen art ville föredr. deremot uppställa Gr. alpi cola Sw., skild från de nyssnämda formerna bland annat genom den alltid ensidiga och breda mössan; denna karaktär eger Gr. alpicola gemensam med Gr. platy- phylla Mitt., utmärkt genom sina korta, breda blad med starkt tillbaka vikna, kanter och sannolikt icke sällsynt i de öfre fjellregionerna att döma af dess förekomst i björk- och videregionerna på och nedan- 1 101 för Knudshøe på Dovre, li var est der emot Gr. alpi col a, såvidt bekant, saknas i bäckar ne. Till dess Gr. platy- phylla blifvit närmare undersökt i naturen ville föredr. uppställa densamma som underart närmast Gr. alpicola. — Andreæa frigida Hüb., äfvenledes ny för norden, är sistlidne sommar funnen af Kaalaas i en elf på c. 2500 fots böjd i Lyse (Stavanger). — Hypnum curvisetum Kiaer i Christianiatraktens mossor är ej Bridels art, utan = H. Teesdalii Sm. — Af Stereodon rufescens (Dicks.), som förut i Skandinavien är funnen blott steril, bar Kaalaas träffat fruktbärande exem¬ plar på Lidfjeld. — Stereodon lapponicus (Scb.) ville föredr. betrakta som en form af den i afseende å bladen ■ ganska föränderliga St. chryseus. — Den med Fontinalis dalecarlica Br. eur. närmast beslägtade F. seriata Lindb. är numera funnen utom i Dalelfven, i Glommen vid Elverum (N. Bryhn) ocb flerestädes i Westpreusen (Caspary). D:r Wain io inlemnade en beskrifuing öfver det förut okända apotbeciet af Cetraria odont ella Acb., uppgjord efter ett exemplar, som af d:r Brotherus senaste sommar funnits nära Kanuanlahti i ryska lappmarken. D:r Hult förevisadé tvenne för finska floran nya bladmossor, näml. Limnobium cochlearifolium, var. pla- nmscidum Lindb., b vilken af föredr. anträffats i en bäck på Pallastunturit i Kemi lappmark ocb utmärkt från den vid Kongsvold funna bufvudformen genom mindre konkava blad. Den andra var en ny art, af Lindberg benämd Amblystegium simplicinerve, som föredr. tagits i forsar på flere ställen i Torneå. ocb Muonio elfvar och som skiljer sig från den närstående A. ocliraceum genom spetsigare blad med enkel nerv och mer löst tufvadt växtsätt. Mag. O. Collin framlade exemplar af en Bidens- form från Tavastehus-trakten b vilkbn af honom ansågs vara hybrid af B. platycepliala och B. tripartita. 102 Till publikation inlemnades : Ædrag till mossfloran på Pallastunturit af R. Hult och ”Om variationsför¬ mågan hos Primula officinalis i Finland ” af M. Brenner. Ett understöd af 200 mark beviljades åt stud. W. Laurén för en botanisk resa till Aland. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Upsala. Den 16 Febr. 1886. Docenten C. A. M. Lindman höll föredrag öfver växtligheten på Madeira *). Föredr. redogjorde först i korthet för Madeiras historia, geografiska läge o. s. v. samt de allmänna naturförhållandena på denna för sin naturskönhet, sitt herrliga klimat och sin rika växtlighet i lika hög grad berömda ö; vidare för de vigtigaste egendomlig¬ heterna i landskapets utseende och i lefnadssättet på ön samt derefter för Madeiras vigtigaste produkter, tillgångar och allmänna betydelse. Derpå öfvergick föredr. till en skildring af Ma¬ deiras växtlighet, hufvudsakligen efter egen erfaren¬ het under några månaders vistelse på ön i början af år 1885. Af föredraget, under hvilket en större sam¬ ling kärl växter från Madeira förevisades, och som tillika refererade författarnes åsigter om Madeira i växtgeografiskt afseende, må följande meddelas: En främling från mera tempererade klimat öfver- raskas i främsta rummet af de talrika kultur- och prydnadsväxter från hetare länder, som här äro fullt acklimatiserade. Stora områden betäckas af socker¬ röret; andra allmänna kulturväxter (utom de europei¬ ska) äro: Musa paraclisiaca , Anona Cherimolia, Psidium Gogccva , Mangifera indica , samt mera sällan Coffea, *) Följande referat omfattar äfven det föredrag öfver samma ämne, som föredr. höll vid sammankomsten d. 20 okt. 1885. i, Thea , Eugenia hrasiliensis, Persea gratissima. Dessa växters odling, som, äfven vid högre sommarvärme, i Europa med svårighet eger rum, möjliggör es här — förutom af den vulkaniska grunden — af klimatets anmärkningsvärda likformighet. Medeltemperaturen för aug. är 4 22,7° C., för jan. 4- 16,1° C.; dygnets tempera tur vexling blott 5° C. Med sin ringa ytvidd (största längd 30, bredd 12 eng. mil) höjer sig ön brant redan från hafsstranden och har toppar af 6000' höjd. Södra kusten och framförallt staden Funchal får deraf ett väl skyddadt läge och beprisas med rätta för sitt herrliga klimat. De gynnande omständighe¬ ter, som härigenom samt genom det oceaniska läget tillkomma för vegetationen, äro: svaga vindar, stor fuktighet i atmosferen, riklig bevattning från bergen samt en ofta återkommande molnbetäckning såsom skydd mot det starka solljuset. Såsom tätt befolkadt och bebygdt synes Madeira till sin vegetation vara i hög grad påverkadt af men- niskan. Dess vildt växande kärlväxter uppgifvas till omkring 800 arter (deribland 41 ormbunkar). Af dessa äro ungefär 100 egna för Madeira-gruppens oceaniska ö-gebit (Madeira, Porto Santo samt de tre Desertas). Hufvudmassan af artantalet träffas redan kring bygderna ned mot hafsstranden. Om en stor del arter kan man sannolikt ej med säkerhet nu af- göra, om de äro inhemska eller invandrade. Det se¬ nare torde dock vara fallet t. ex. med den stora mängd i trädgårdsland, socker fält och på andra odlade ställen sig uppehållande växter, som man återfinner allmänt i södra Europa. Grenom öns bergiga och oländiga beskaffenhet äro dock växlokalerna lika blandade om hyarandra, som olikartade, hvarigenom redan inom staden Funchal representanter för en urgammal, in¬ hemsk flora växa vid sidan af från Europa eller Ame¬ rika införda arter. Till sin sammansättning liksom ock till sin allmänna karakter torde denna flora när-' 104 mast öfverensstämma med det närbelägna Medelhafs- områdets. Ett stort antal specifika växtformer berät¬ tiga dock Madeira-gruppens begränsande till ett eget växtområde. Härtill kommer det inflytande, som kli¬ matets företräde framför Medelhafsländernas utöfvar. Genom den större fuktigheten och årstidernas likfor- migare temperatur hämmas här vegetationen föga un¬ der vintern i sin utveckling, hvarigenom Madeira dels utmärkes af talrika semper vir enta växter, dels kan ega flere buskartade representanter för i Europa ört- artade familjer (flere Synantheréer, Borraginéer, Um- bellater etc.). Periodiciteten hos flere växter är dock påfallande. Hegntiden infaller (liksom i Medelhafs- länderna) under årets första månader, h varför växt- lifvets pånyttfödelse eger rum tidigt på våren. Vid denna tid uppspira talrika 1-åriga örter (de flesta in¬ vandrade) ; enligt Hartung blomma också de flesta växterna under månaderna febr. — maj. Dock omnäm¬ nas endemiska arter, som kunna blomma nästan hela året om. De vilda Rubus- arterna och talrika andra blomma vid samma tid som i Skandinavien. En egen¬ domlig företeelse är, att Quercus robur (ej inhemsk), Castanea , Flatemus m. fl. stå bladlösa vid jultiden, under det samtidigt Musa och Anona, bära blommor och mogna frukter. Anona lär deremot enligt sitt tropiskt-amerikanska ursprung stå bladlös under som¬ maren. Lowe har på ett betecknande sätt indelat Madeiras årstider: 1) sommar: juni — aug.; 2) höst: sept. — dec.; 3) vår: nov.— maj. Höjden öfver hafvet bestämmer växtregionernas fördelning på ön. Ju högre upp, desto mer egenar¬ tad synes vegetationen, som kan, oberörd af främ¬ mande växters intrång, under flere för Madeira och kringliggande öar säregna växtformer bibehålla sig i de djupa ravinernas eller branta bergväggarnes svår¬ åtkomliga ödemarker. Icke desto mindre beherskas stora områden äfven här utaf några införda växtarter, / 105 bland hvilka framförallt förtjena att uppmärksammas Ulex europœus (sedan 1820), allmän öfver alla betes¬ marker ock vägkanter, samt Tinus maritima , planterad öfverallt på bergen i Funcbals närhet. • — Den indel¬ ning af växtområdena, som efter Hartung, Lowe, Gri- sebach m. fL är den naturligaste, är följande: 1. Kulturregionen: utmärkt af Saccharum offi¬ cinarum , Musa paradisiaca och den naturaliserade 0- puntia Tuna till 1000' samt vinodling, - Uleoi- snår och Castanea-skogar till 2500'. 2. Laurus- JErica-r egionen: med yppiga skogar af sempervirenta träd ( Laurus canar iensis , Erica arbo¬ rea m. fl.) och rik ormbunksvegetation till 5500'. Öfver går på många ställen, isynnerhet upptill, i de s. k. ”Maquis77, af lägre snår (Vaccinium mader ense) be¬ vuxna hedar och betesmarker. 3. Hed-regionen: till de högsta topparne. Bland kulturregionens mest karakteristiska växt¬ formationer och .de (i början af året) för dem mest utmärkande växterna kunna nämnas: a. Gator och murar i staden: Soliva stolonifera, Conyza àmbigua , Semblera didijma , Oxalis Martiana, Erodium moschatum, Sida carpinifolia och rhombifolia, Euphorbia Chamæsyce , Älternanthera Achy r antlia, Parie- taria officinalis , Chenopodium ambrosioides, Gymnogr anime leptophylla m. fL b. Torra backar, klippor och rös mellan odlin¬ garna: Calendula arvensis , Sonchus pinnatus , Ur osper - mum pier oides, Stachys arvensis, Gomphocarpus frutico¬ sus, Sarothamnus scoparius, Genista virgata, Cassia bi- capsularis, Achyranthes argentea, Asplénium lanceolatum och Adiantum nigrum, Dav allia canariensis m. fL; samt på de ofruktbaraste lokalerna : Opuntia Tuna , Pelar¬ gonium inquinans och Pvubus sp. c. Vingårdar, sockerfält etc. : Stachys hirta, Scan- dix Pecten , Fumaria media, Oxalis cernua, Silene gallica, Dianthus prolifer, Poly car pon tetraphyllum m. fl. d. Gräsmark, dikeskanter etc.: Kerner ia pilosa , Galium sacci) cirai um. Oxalis venusta , Scorpiurus sulcata , Aristolochia longa , Commelyna agraria , Gladiolus segetum, Carex divulsa, Brisa maxima , Pennisetum cenchroides m. d. e. Raviner ock rännilar: Eupatorium ademptiorum (ofta uteslutande; bildar oerhörda snår; införd omkring 1840); Colocasia esculenta, Arundo Donax. I de talrika trädgårdarne odlas ytterst allmänt företrädesvis följande, starkt påfallande växter : Camellia japonica, Bougainvillea speciosa , Bignonia venusta , Brug - mansia suaveolens, Heliotropium peruvianum, Posa Bank- site , Schinus molle, Richardia œtliiopica, Str elit sia Reginæ och Augusta, arter af Passiflora, Plumbago, Solanum . Palmer (Phoenix dactyli fer a) förekomma blott enstaka. Herr B. Floderus förevisade en samling Salices från Jämtlands fjälltrakter. Af dessa torde följande förtjena att omnämnas såsom varande antingen nya för provinsen eller an¬ träffade på andra lokaler än de i P. Olssons förteck¬ ning öfver Jämtlands fanerogamer och ormbunkar upptagna. Salix caprea X lapponum *) ster. Areskutan. „ lanata X hastata ? Renfjället. o ,, ,, X herbacea ster. Areskutan. „ glauca X lapponum J Storlien (ny för Sverige). „ „ X nigricans X myrsinites ster. Areskutan. ,, „ X phyliccefolia Ç Renfjället; en del smal- bladiga former från Areskutan kunna möjligen tolkas såsom ,, „ X arbuscula Ç „ „ X myrsinites J Renfjället. „ „ X herbacea Ç d:o *) Bestämningarne äro granskade af docenten A. N. Lundström. 107 Salix lapponum X arbuscula Ç Åreskutan. }5 „ X herbacea Åreskutan ç/1, Ç, Renfjället Ç, Storlien Ç, o71. n hastata X myrsinites Ç Areskutan. „ „ X herbacea î d:o „ nigricans X phylicæfolia Wimm. Ç d:o (skogsreg.). „ „ X myrsinites $ Åreskutan; Renfjället §. Salix phylicæfolia X arbuscula Ç Åreskutan, Storlien, omfattande åtskilliga mellanformer mellan dessa arter; ovisst torde dock vara, om de alla upp¬ stått på hybrid väg. „ arbuscula X myrsinites 2 Renfjället, Storlien. „ X hastata Ç Åreskutan. „ „ X reticulata Ç d:o (ny för Sverige). „ „ X herbacea 2 Bunnerstötarne (ny för Sverige). o „ reticulata X herbacea ster. Areskutan. Dessutom förevisades en steril form från Tjallin- gen, hvilken på grund af bladform och hårighet syn-, tes kunna tolkas såsom hybrid mellan S. lanata och lapponum. Den 2 Mars. Prof. Th. Fries höll föredrag om Men niskans inflytande på den svenska florans nuvarande sammansättning *). Då skandinaviska halfön under istiden helt och hållet täcktes af glacier er, är naturligtvis hela dess nuvarande växtverld att anse såsom efter sagda tid invandrad. De arter, som nu sammansätta vegetati¬ onen, hafva dock ej alla inkommit i landet från samma håll, på samma tid, på samma sätt och med samma framgång. *) Utförligare redogörelse härför kommer att lemnas i en sär¬ skilda afhandling. 108 Med hänsyn till sistnämnda förhållande måste man skilja mellan olika grader af infödingsrätt eller rätt att i iloristiska arbeten såsom ”inhemska” upptagas. I sista upplagan af Hartmans Skandinaviens flora an- gifvas såsom i Sverige vildt växande 1475 arter, af hvilka dock 72 genom ett f betecknas såsom ”ej egent¬ ligen skandinaviska, utan förvildade”, hvarförutom om 8 arter, som sakna dylikt tecken, uppgifves, att de äro ”egentligen utländska”, ”troligen ej inhemska” o. d. De återstående 1395 böra alltså enligt sagda ar¬ bete betraktas såsom fullt ”inhemska” eller ”vilda” inom Sverige. Beträffande de olika sätt, hvarpå växter inkom¬ mit i landet, saknas anledning att antaga, att någon enda art under senare tider inflyttat genom tillhjelp af vindar eller hafsströmmar. Grenom djur (flyttfog- lar) hafva — likaledes på senare tiden — knappast mer än tvenne (Potamogeton trichoides och densus) måhända . blifvit införda från sydligare trakter. Vida större inflytande har deremot menniskan utöfvat. Alla de af Hartman med f betecknade ar¬ ter hafva henne att tacka för sin förflyttning till Sverige. Flertalet af dem hafva varit odlade såsom ekonomi-, läkedoms- och prydnadsväxter (t. ex. Spiræa salicifolia , Salix alba och purpurea , Campanula rapun- culus , Coriandrum sativum , Althcéa officinalis , Fagopy- rum esculentum , Papaver somniferum , Galanthus nivalis , Lilium bulbiferum och Martagon , Colchicum autumnale m. fl.); andra hafva flyktat ur botaniska trädgårdar (t. ex. Pracocephqlum thymiflorum , Linaria striata , Pu¬ mex scutatus ) ; åter andra hafva inkommit med ballast eller främmande spannmål (ss. Papaver Phœas, Diplo- taxis tenuifolia , Lepidium Praha). Några hafva länge, åtminstone från medeltiden, funnits i landet (t. ex. Prunus domestica , Myrrhis odorata , Nasturtium Armo¬ racia , Tulipa silvestris m. fl.), under det att andra först på senare tid inkommit (ss. Matricaria discqidea 9fl 109 och. Sisymbrium Læselii på 1840-talet, Tragopogon cro- cifolius i slutet af 1860-talet o. s. v.). De 8 arter, som 'af Hartman betecknas såsom ”egentligen utländska” o. d., men dock äro så natu- raliserade, att de upptagas utan det tecken f, som utmärker de förvildade, äro säkerligen alla af men- niskan införda, några antagligen under medeltiden (t. ex. Inula Helenium , Bryonia alba), andra under 17 — 18:de århundradena (ss. Lathyrus tuberosus ), andra på senare tid {Senebier a didyma och Atriplex nitens). Af de arter, som anföras såsom fullt inhemska inom Sverige, hafva 18 bevisligen först under detta århundrade införts. Sådana äro bl. a. Senecio vernalis , Crepis virens , Cuscuta Trifolii , Erucastrum Pollichii , Arabis Gerardi , Elodea canadensis och Alopecurus agre¬ stis. Något äldre svenska medborgare, ehuru antag¬ ligen eller bevisligen hitkomna under (16- och) 17-. hundratalet äro 23, hvarpå som exempel här må nämnas Senecio viscosus , Carduus nutans, Campanula rapuncidoides, Symphytum officinale, Bunias orientalis, Silene noctiflora , Euphorbia Esida och Fritillaria Melea- gris. Under en mera aflägsen tid, företrädesvis medel¬ tiden, infördes till ekonomiskt eller medicinskt bruk eller såsom prydnader i trädgårdar åtskilliga (27) växter, som på spridda ställen inom landet fortlefva och trifvas, ss. Petasites officinalis, Sambucus nigra, Imperatoria Ostruthium, Aquilegia vulgaris, Aconitum Cammarum, Berberis vulgaris, Bibes Gros sidar ia, Salix fragilis och Acorus Calamus. Angående de nu antydda 148 arterna torde intet tvifvel kunna uppstå, att de ej af menniskan, i de fiesta fall afsigtligt, blifvit införda. Utom dessa fin¬ nas många, som säkerligen hafva menniskan att tacka, för att de ega svensk medborgarerätt, och detta fastän menniskans åtgörande härvid varit oafsigtligt och t. o. m. ländt henne sjelf till skada. Så är förhållandet med åkerogräsen. Man bör dock väl akta sig för att 110 beteckna hyar je växt, som uppträder som ogräs i åkrar och trädgårdar, såsom af menniskan införd i landet, ty några af dem kunna förut hafva funnits på oodlad mark, men derifrån inflyttat på odlad, hvarest de på¬ träffat för sin trefnad särdeles gynsamma förhållanden. Endast sådana, hvilkas fortvaro inom landet betingas deraf, att de sås j ernte säden (ss. Centaurea Cyanus , Papaver Ar g emone, Pisum arvense , Cuscuta Epilinum , Agrostcmma Githago, Lolium temulentum och linicola , Avena fatua o. s. v.), eller som endast på odlad mark förekomma, så att de, om åkerbruk och trädgårds¬ skötsel inom landet skulle upphöra, utan gensägelse skulle utdö, har man rätt att antaga vara af men¬ niskan införda. Antalet af sådana uppgår inom Sve¬ rige till 60 och kunna, utom de redan angifna, såsom exempel härpå anföras Chrysanthemum segetum , Sonchus oleraceus och asper , Galium spurium , Anchusa arvensis , Stachys arvensis , Galeopsis . versicolor , Odontites rubra , Delphinium Consolida , Brassica campestris , Camelina foetida , Vicia saliva , Euphorbia Helioscopia , Bromus secalinus o. s. v. Alldeles detsamma, som blifvit sagdt om ogräsen, gäller ock om 17 arter, som endast förekomma i när¬ heten af menniskoboningar. Exempelvis må här näm¬ nas Asperugo procumbens , Hyoscyamus niger , Amarantus Blitum, Chenopodium hybridum, urbicum, murale och rubrum samt Panicum crus galli. Särskildt bör fram¬ hållas, att flera af dessa nu äro vida allmännare inom landet än under Linnés tid. ■Sammanlägger man de hittills erhållna talen (148, 60 och 17) å växter, hvilka med all sannolik¬ het kunna betecknas såsom af menniskan införda, så fås en summa af 225. Utom dessa finnas 21 arter, beträffande hvilka skälen för och mot deras införsel genom menniskans tillhjelp synas väga ungefär lika, Sådana äro bl. a. Anthémis arvensis, Mentha silvestris. Cuscuta europæa, Thlaspi perf otiatum, Alyssum calyci - / . X Ill num, Avena elatior , Trisetum flavescens och Schedonorus erectus. Afven om man alldeles icke medtager dessa i räkningen, kommer man till det resultat, att af de arter, som sammansätta den svenska vegetationen, ej mindre än omkr. 151/4 proc. blifvit af menniskan in¬ förda inom landet. Prof. Kjellman talade öfver ”Växtlifvet under vintern i hafvet vid Sveriges vestra kust”, stöd¬ jande sig på af honom under december 1874 och ja¬ nuari 1875 vid Lysekil i Bohuslän gjorda iakttagelser och samlingar. Vintern 1874 — 75 var i norden mycket sträng. I Upsala gick temperaturen ned till — 40° C. och vid vestra kusten var kölden så stark, att hafvet öfver större sträckor isbelades. Grenom förevisade exemplar ådagalade föredr., att äfven under en sträng vinter i hafvet vid Sveriges vestra kust finnes en artrik algvegetation, i hvars sammansättning ingå icke blott gröfre, kraftigare al¬ ger af fastare byggnad, sådana som Fucus- arter, La- minarior , PhyUophoror, Chondrus crispus , Sarcophyllis edulis , AJmfeltia plicata , Dumontia filiformis , Squama- riaceer , Bhodomcla virgata , Bh. sub fused, Polysiphonia nigrescens ,o. s. v. utan också mera späda, svaga, fint bygda arter såsom t. ex. Pylaiella litoralis, Mono- stromci Grevillei, Ceramium arachnoideum, Callithamnion corymbo sum o. s. v. Alla äro under vintern stadda i liflig utveckling och många, t. ex. Dumontia filiformis, Cruoria pellita , Petrocelis Buprechtii, Callithamnion corymbosum, Aglao- zonia parvida äro i hög grad yppiga. Af undersökningar anstälda af föredr. sommaren (juli, aug.) 1877 vid samma sträcka af kusten fram¬ går, att vinter vegetationen i flere hänseenden betydligt afviker från sommar vegetationen. Olikheterna gälla dels vegetationens sammansättning dels arten af lifs- \ 112 verksamhet. Beträffande olikheten i vegetationens sammansättning framhölls : l:o. Att i vinter vegetationen en del arter ingå, som saknas under sommaren. Så är t. ex. fallet med Monostroma Grevillei och en för vetenskapen ny Por- phyra. Båda voro under vintern mycket ymniga och förekommo i alla utvecklingsstadier, från nyss grodda individer till fullt utbildade, med reproduktionsorgan rikligt försedda exemplar; 2 :o att vissa arter vintertiden uppträda under en annan form än om sommaren. Så t. ex. Chor daria flagelli formis, hvars vinterform afviker från sommar¬ formen genom korta, styfva, mörkbruna sidoskott; 3:o att under vintern saknas flere af sommarve¬ getationens allmännaste och ymnigaste arter t. ex. Polysiphonia bys soldes, Nemalion multifidum, Asper ococcus bullorus, Stilophora Lyngbyei o. s. v. Med hänsyn till arten af lifsverksamhet kunde de under såväl vinter som sommar förekommande ar¬ terna hänföras till följande grupper. • 1. Arter, hvilkas lifsverksamhet är likartad så¬ väl vinter som sommar. De föra under begge årsti¬ derna ett kraftigt både vegetativt och reproduktivt lif. Ex. Fucus vesiculosus, Fucus serratus. 2. Arter, för hvilka vegetationsperiodens början infaller under vintern och hvilkas utveckling då går i vegetativ riktning. Polysiphonia elongata lemnar exempel härpå. Den hvilar under senhösten, sedan den af kastat slörre delen af de sidoskott, hvilka ut¬ vecklats och fungerat under året. Erån de öfverlef- vande skotten börja under vintern nya skott utveck¬ las, hvilka nå sin högsta vegetativa utbildning under våren. Beproduktionsorganens utveckling är förlagd till sommaren. 3. Arter, hvilka såsom Polysiphonia nigrescens, Ceramium ■ rubrum o. a. utbilda vegetativa delar året om, men reproduktiva organ endast under sommaren. • jfcjr 113 ■ 4. Arter, h vilka liksom föregående utbilda sig i vegetativ riktning kela året, men utveckla repro¬ duktionsorgan endast under vintern. En större mängd arter tillhöra denna kategori ss. Phyllophora mernbra- nifolia, Polyides rotundus , Furcellaria fastigiata , Gruoria pellita , Petrocelis RuprecJitii, Laminaria saccharina, Litho- derma fatiscens o. s. v. . 5. Arter, hvilkas assimilationsarbete livilar un¬ der vintern, under det utbildningen af reproduktiva organ försiggår med stor energi ock är inskränkt till denna årstid. Hithörande arter af kasta under sen¬ hösten de assimilerande organen och få i följd häraf ett utseende i väsentlig grad olika sommarens. Från de öfverlefvande skottdelarne utbildas reproduktions¬ organ i stor ymnighet under vintern. Karakteristiska hithörande arter äro Rhodomela virgata , PL ydrolapathum sanguineum och Chcetopteris plumosa. Vetenskapsakademien d. 31 mars. Ur sekreterarens årsberät¬ telse inhemtades att akademien i år lemnat som understöd åt lektor L. M. Neuman 150 kr. för att på Öland och Gottland studera växt- slägtet Viola och deraf insamla till ett exsiccatverk ; åt doc. A. N. Lundström 200 kr. för att i mellersta Sverge studera fanerogama vattenväxters biologi och åt stud. PL Tolf 100 kr. för bryologiska forskningar i östra Småland. Fysiograflska sällskapet d. 14 april. Prof. Fr. Areschoug höll ett föredrag om några biologiska egendomligheter hos vissa nordiska träd. Literaturöfversigt. 4 G. Lagerheim, Note sur le Mastigocoleus, nouveau genre des algues marines de l’ordre des Phycochromacée (Notarisia 1886 n;o 2, s. 65 — 69, pl. 1). I närheten af Kristineberg i Bohuslän fann för. en Sisosipho- nacé växande på och delvis inuti skal af åtskilliga snäckor i hafs- brynet. Vi aftrycka forf:s diagnos på den nya arten, som han äfven 4 114 låtit bilda ett nytt slägte i närheten af Nostocopsis och Mastigocla- dus. Att förf. använder ett substantiv (i genetiv) som artnamn är mindre lämpligt, fastän tillåtligt. Mastig ocoleus. Trichomata vaginata, ramificatione vera irregu- lariter ramosa, cellulis vegetativis imiseriatis, cylindricis comporta. Rami biformes, partim cylindrici, partim flagelliformes. Heterocy* stæ singulæ (rarissime binæ) terminales vel laterales, numquam in¬ tercalares. Multiplicatio hormogoniis et cellulis chroococcoideis. Sporæ ignotæ. Contentus cellularum' homogeneus. M. testarum. M. trichomatibus varie curvatis vaginis tenuibus inclusis, cellulis vegetativis cylindricis vel subcylindricis compositis, heterocystæ cellulis vegetativis . plerumque paullum crassiores, mem¬ brana firma præditæ, forma varia, contentu luteolo; contentus cellu¬ larum vegetativarum glaucus. Lat. trich. 6 — 10 ju-, lat. cell. veg. 3,5 — 6 g ; long, heteroc. 6 — 18 (w; lat. heteroc. 6 — 18. Schröter, Ueber die mycologische Ergebnisse einer Reise nach Norwegen (Bot. Centralbl. 1886 Bd. 25, s. 97 — 98, 125-126). Innehåller uppräkning af en del svampar af förf. tagna under en resa från Kristiania till Nordkap 1885. En utförligare redogö¬ relse kommer att lemnas i Jahresber. d. Schlesisch. Geselsch. f. vaterl. Cultur. Geheeb, A., Vier Tage auf Smölen und Ädö. Ein Bei¬ trag zur Kenntniss der Laubmoosflora dieser Inseln (Flora 1886 n:r 5 & 6). Innehåller redogörelse för mossfloran, 174 arter bladmossor, på nämnda 2 öar å Norges vestkust. Lange, J., Haandbog i den danske Flora. 4 udg. 1 h. Kjöbenhavn 1886, 240 s. 8:o. Vi skynda meddela att detta arbete nu i dagarne utkommit. Smärre notiser. Dödsfall. - Öfverkörd af skenande hästar, afled Nils Fredrik Ahlberg i Upsala den 30 April 1886. Han var född den 25 Nov. 1831 i Styrnäs församling, Västernorr- lands län, genomgick Frösö trivialskola ocli Östersunds högre elementarläroverk, aflade studentexamen i Up¬ sala den 3 Dec. 1857 och filosofie kandidatexamen den 29 Maj 1863, blef amanuens vid botaniska träd¬ gården i Upsala 1861, konservator vid Upsala uni¬ versitets botaniska museum 1864 och samma år ad- » junkt vid högre elementarläroverket i Upsala, från hvilka båda befattningar han ofvannämda dag bort¬ rycktes af en plötslig död under vandring från läro¬ verket till sitt hem. Ahlberg har icke uppträdt som författare, men under talrika resor i Sverge och Norge studerat den skandinaviska halföns högre växter och såsom konser¬ vator vid Upsala universitets botaniska museum inlagt mycken förtjänst om ordnandet af de omfattande sam¬ lingar, hvilka under senare åren dit förvärfvats. Han har äfven varit verksam inom Upsala Trädgårdssäll- skap, såsom hvars sekreterare han tjänstgjort under en lång följd af år. Philonotis mollis Venturi (i Rev. Bryol. 1882, sid. 45). Ofvannämda för Skandinavien nya art, har jag 1884 påträffat vid Boarp i Barkeryds socken (Små¬ land). Den växte der vid Storgölen, dels på sidorna af starrtufvor på stranden, dels äfven en tufva af friskare grönska i sjelfva vattnet. Längden var 5 — 10 c.m., och de sterila exemplaren likna fullkomligt de exemplar af arten, som publicerats i Husnot’ s Musci Galliae , n:r 531, af Gravet under namnet Pli. ccespitosa , och som af Venturi föras hit. Arten beskrifves sålunda: ”Planta mollis, caespitosa, viridis, inferne radicu- losa sed non tomentosa. Caulis subsimplex vel dicho- tomus; folia erecto-patentia, siccitate, plerumque cur¬ vata, laxius disposita, ovato-lanceolata, plus minus acuta, margine dentata, parce papillosa vel fere lae¬ via, basi non sulcata vel plicata; areolatio e basi ad apicem duplo laxior quam in Ph. fontana vel calcarea, cellulis cum granulis chlorophyllicis dispersis vel in angulis coagulatis, costa debilis; fl. et fr. ignot.” Arten bar förut blifvit funnen vid Trente af Venturi, vid Oporto af Newton ocb vid Louette-St.- Pierre af Gravet; huruvida den är fullt skild från den ytterst mångformiga Ph. fontana vill jag för när¬ varande lemna oafgjordt, i alla händelser är den en beaktansvärd form i synnerhet genom bladens lösa cellväfnad. Som Storgölen utgör en af de öfversta länkarne i en kedja af sjöar och strömdrag, som efter många krökar slutar nära Jönköping genom Husqvarna-ån, bör Ph. mollis vara att förvänta på lämpliga lokaler efter hela denna sträckning. H. W. Arnell. Om växtstället ”Tryserums s:n„ Hornsberg” för Rubus pruinosus Arrh. För omkring 40 år sedan fann jag på ifrågavarande växtställe en Rubusform, som icke öfverensstämde med någon då för mig be¬ kant. Ehuru han i ett och annat afvek från beskrifningen på R. pruinosus i Arrhenii Monographia, fanns dock åtskilligt, som förde tanken på denna och förledde mig att under det namnet öfversänd» exemplar till D:r C. J. Hartman. Från den tiden upptogs i Hart¬ mans Flora ofvanskrifna växtställe för R. pruinosus. Långt sednare kom jag i tillfälle att på ett par ställen få se Skånes Rubus vegetation; och då jag efter denna bekantskap i fjor sommar återsåg ifrågavaranda form i mitt herbarium, blef mig tyd¬ ligt att han är en synnerligen yppigt utvecklad R. cæsius. 117 Jag erinrar mig ganska väl, att jag redan från början anade denna förvandtskap ; men som jag då aldrig sett någon frodig R. cæsius med stora femfmgrade blad~ och ej heller hos denna art annat än mycket smala, långa och tätt efter marken smygande turioner, fattade jag saken så, att R. pruinosus utgjorde en form mellan den tidens R. nemorosus och cæsius. Emellertid synes mig som stället skulle förtjena besökas af Herrar Botanister. Der finnas synnerligen märkliga former af R. cæsius med öfvergångar till R. idæus och till och med — om jag ej misstager mig — äfven till R. saxatilis eller som åtminstone påminna om denna art. K. A. Holmgren. Fernissa för mikroskopiska preparat. L. Heydenreich har i Zeitschrift f. Mikroskopie 1885 rekommenderat en fernissa, hvars hufvudbeståndsdelar utgöras af bernsten och kopal och som kan er¬ hållas hos Ludwig Marx i Wien, Gaden 79, eller i Mainz, Römer¬ thal 1. Sedan man med denna fernissa gjort en tunn ring på ob¬ jektglaset och låtit den fullt torka, öfverdrages den med ett lager af en tjock alkoholisk gummilackalösning (schellackfernissa). Efter 1 à 2 minuter bringas det preparerade föremålet och inläggnings- vätskan inom ringen, hvarefter täckglaset pålägges. Efter 1 à 2 o timmar pålägges en ring af den förstnämnda fernissan. Ater efter 1 eller 2 veckor och ytterligare efter 1 eller 2 månader förnyas fernissningen, hvarefter ingen mer skulle behöfvas, hvilket deremot vid användandet af många andra fernissor årligen blir fallet. The Desmidieae, A Monograph hy W. Harwell Turner. Under denna titel kommer att utgifvas ett arbete innehållande beskrifning och figurer öfver alla kända arter och varieteter af Des- midieer, såvida ett tillräckligt antal subskribenter anmäla sig före den 1 okt. 1886. Pris pr häfte, som utkommer hvar tredje månad med 15 — 20 pl. och 60 — 80 sid. text 4:o, IOV2 sh. Subskription anmäles hos Richard Jackson, 16 & 17, Commercial Street, Leeds, England. 118 Lektor J. E. Zetterstedts efterlemnade mossdupletter äro till salu. De hafva indelats i två serier. Den första serien utgöres af mossor, hvaraf en rikligare mängd exemplar finnas, innehåller 185 nummer (209 exemplar) och kostar (portofritt) 25 kronor. Den andra serien innehåller mossor, hvaraf endast ett mindre antal exemplar finnas; köpare af hela första serien erhålla valda mossor ur andra serien för 10 öre exemplaret eller kunna, om så önskas, vid köpet få nummer i första serien utbytta mot mossor från den andra. Mindre samlingar af valda mossor från båda serierna säljas till 15 öre exemplaret. Tryckt förteckning och andra upplysningar lemnar på begäran Lektor H. W. Arnell i Jönköping. Hos Svan ström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas : Grått blompressningspapper format 360x145 mm Pris pr ris 3, so Hvitt „ o „ 360x445 „ ,, „ „10,— Herbariepapper blå färgton ,, 290x465 ,, „ „ ,, 6, so. „ >, hvit „ „ 290x465 „ „ „ „ 9,— Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Rättelse : Sid. 41, raden 11 nedifrån står: obtusa läs oblonga. Innehåll: A. Vinge, Om arbetsfördelningen hos s. k. skugg- blad. — Chr. K aurin, En ny Cladodium. — Chr. Kaurin, Sarcos- cyphus capillaris Limpr. — H. W. Arnell, Bryologiska notiser från Vesternorrlands län. —Hedera, Spridda bidrag till Nerikes flora. — Lärda sällskaps sammanträden: S. O. Lindberg, Om nordiska mossor. — R. Hult, Tvenne för finska floran nya bladmossor. — C. A. M. Lindman, Växtligheten på Madeira. — B. Floderus, Salices från Jämtlands fjälltrakter. — Th. Fries, Menniskans inflytande på den svenska florans nuvarande samman¬ sättning. — F. Kjellman, Växtlifvet i hafvet vid Sveriges vestra kust under vintern. — Liter aturöfversigt : G. Lagerheim, Note sur le Mastig o coleus. — Schröter, Ueber die mycologische Ergeb- > nisse einer Reise nach Norwegen. — A. Geheeb, Vier Tage auf Smölen und Ädö. — Smärre notiser: Dödsfall. — Philonotis mollis Vent. — Om växtstället ”Tryserums sm, Hornsberg” för j Hu¬ hus pruinosus Arrh. — Fernissa för mikroskopiska preparat. — Annonser. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 1815|s86. Spridda bidrag till Nerikes flora, samlade af naturvetenskapliga föreningen ”Hedera” i Örebro. (Forts. fr. sid. 98.) Fragaria collina Ehrh. — Hidinge: Lama; Binninge utläggar i Eds¬ berg (A. G. Nyblin). Potentilla verna Auct & Hn. handb., ed. 10. — Örebro: norr om staden (R. Sernander). Pot. rupestris L. — Viby: prestgården (J. Vallin). Geum intermedium Ehrh. — Falkenå i Kräklinge (A. G. Nyblin); Axberg: prestgården (Kn. Kjellmark); Lännäs: Espenäs, Lång¬ sätter (J. Jansson). Prunus spinosa L. — Asker: Kihlinge (Hj. Hedström). f Prunus Cerasus L. — Örebro: i en backe norr om Skebäcksjern- banan (A. Ringselle). Lathyrus heterophyllus L. — Kihl: Ullaviklint (A. Callmé). Lath}Trus silvestris L. — Ringkarleby: nära kyrkan (A. Ringselle). L. silvestris ß ‘pia thy phy llus Retz. — Lerbäck: Kanonbacken vid Klockarhyttan (R. Sernander). Astragalus glycyphyllus L. — Kihl: Ullaviklint; Ringkarleby: Tre- backarlång mellan Myrö och Ulriksberg; Örebro: Hagalund. Melilotus officinalis W. — Örebro: Bränneriet norr om staden 1883, Karolinska läroverkets trädgård 1884 (A. Ringselle), gårdar på smedjebacken, gamla rektorsgården (R. Sernander). Trilolium procumbens L. — Askersund 1883 (A. Bäckgren); Örebro: Karolinska Läroverkets trädgård (K. Lundberg). Erica Tetralix L. — Rockelbrokällan i Askersunds landsfsg. (H. Hedström); Knista (Hj. Watz). O Monotropa Hypopithys L. ß glabra Roth. — Axberg : Abyberget och Brunnstorp (Kn. Kjellmark). f Polygonum Bistorta L. — Örebro: gamla rektorsgården; Ekeby: Komministerparken. o P. Persicaria L. — Axberg: prestgården, Aby, Damsätter. P. mite Schrank. — Lerbäck: nära gästgifvaregården (ymnigt vid ett dike) (R. Sernander). Bot. Notis. 1886. 10 t » 4fc'i- 120 P. dumetorum L. — Axberg: prestgården (i krusbärsplantage) (Kn. Kjell mar k). Rumex palustris J. Sm. — Lännäs: Segersjö nära ån (J. Helander). f Asarum europceum L. — Ekeby i komministerparken (A. Ring¬ selle). Daphne Mezereum L. — Axberg: Qvinnerstatorp och Dylta bruks station; Mantorps äng i Ringkarleb}7. f Blitum capitatum L. — Joganboda i Sköllersta (G. Nyrén). Salix einer ea-repens Wmr. — Kumla: på jernvägsbanken mellan Kumla station och Yxhults kalkbrott (Kn. Kjell mark). Betula verrucosa ß lobulata C. Ands. — Qvissbro: Svartå vidstran¬ den af sjön Stor-Björken (Kn. Kjellmark). Betula nana L. — Axberg: på Gottersättersmossen, vid sjön Värin- gen o. s. v. (Kn. Kjellmark). Orchis latifolia L. — Ringkarleby: Esplunda' (A. Ringselle). Epipactis palustris Cr. — Axberg: Brunnstorp (Kn. Kjellmark). Neottia Nidus avis Rich. — Hammar: Apelviks kalkbrott och Mår- sätter (A. Callmé). Malaxis paludosa Sw. — Lerbäck: Långsjön (R. Sernander). Stratiotes aloides L. . — Asker: Brefvens bruk (E. Hemmendorff) ; Göksholm i St. Mellösa (J. Helander); Askersund: vid hamnen (R. Sernander). Lilium Martagon L. — Rosta och Hjersta vid Örebro; Hjelmars- berg i Almby; Riseberga i Edsberg; Bärsta i Hackvad; Ax¬ berg: på och omkring kyrkogården; Esplunda i Ringkarleby, f Lilium bulbiferum L. — Carlslund vid Örebro; Kihls prestgård; Håkanbol i Nysunds socken. En bracteata- form af Convallaria Polygonatum L., hos hvilken de tumslånga blomskaften äro försedda med 1 — 3 mindre blad o (skärm) och alltid 2 blommor, finnes på Abyberget i Axberg (Kn. Kjellmark). Älisma Plantago v. lanceolata Hoffm. — Axberg: Brunnsjön norr om Dylta bruks jernvägsstation (Kn. Kjellmark). Juncus silvaticus Reichard. — Örebro: i dikena nära skjutbanan (R. Sernander). J. alpinus L. — Ringkarleby: vid Hjelmaren mellan Esplunda och Myrö; Hässelby i Axberg. J. stygius L. — Komhagsmossen i Lerbäck (R. Sernander); Roc- kelbrokällan i Askersunds landsfsg. (H. Hedström). f Luzula albida DC. — Lerbäck: Klockarhytteparken (R. Sernan¬ der). 121 Potamogeton polygonifolius Pourr. — Rockelbrokällan i Askersunds landsfsg. (A. Bäckgren). P. lucens L. — Ringkarleby i bäcken, som kommer från Kulltorps- mossen i Axberg. P. crispus L. — Vibysjön. P. zosterifolius Schum. — Esplunda i Ringkarleby (A. Ringselle). P. acutifolius Link. — synes sprida sig omkring Örebro; nu finnes den i alla Iergröpper vid stadens norra och nordvestra sida samt vid Hjersta, Mark och Jakobsdal; Myrö i Ringkarleby (A. Ringselle). P. pusillus L. — Flerestädes i Lerbäck. Sparganium natans L. — Axberg i Lutabacken (Kn. Kjellmark). S. fluitans Fr. — Skagershult: Almby m. fl. st. (C. A. Bågen- holm). o Scirpus compressus Pers. — Lerbäck: utmed landsvägen vid Asbro- verken (R. Sernander). S, pauciflorus Lightf. — Axberg: prestgården, Brotorp, sjön Län¬ gen o. s. v. Carex riparia Curt. — Warberga vid Örebro; sjön Sottern i Askers s:n (A. Callmé); Almby vid vägen till Hjelmarsberg (A. Ring¬ selle). o C. paludosa Good. — Lerbäck: Klockarhyttsjön och nära Asbro station (R. Sernander). C. Pseudo-cyperus L. — Hofsta: Kårstaön vid sjön Lången (Kn. Kjellmark) ; Hallsbergs jernvägsstation (A. Callmé). C. Hornschuchiana Hop. — Lerbäck: södra Tisarestranden (R. Ser¬ nander). C. flava ß lepidocarpa Tausch. — Axberg: Brotorp (ymnigt) (Kn. Kjellmark). C. vaginata Tausch. — Solbacka i Lännäs (A. G. Nyblin). C. ccespitosa ß strictœformis Almqv. — Axberg: prestgården (Kn . Kjellmark); Vinala äng i Sköllersta (A. Ringselle). v C. remota L. — Lerbäck: sparsamt i den s. k. Hålängen vid Kloc¬ karhyttsjön (R. Sernander). Lolium linicola Sond. — Axberg: prestgården. Schedonorus tectorum Fr. — Axberg: utmed banan vid Nygängs- hagen; Örebro: kyrkogårdsmurarne ; Gellersta: Attersta; Mosås- Krutbruket. Bromus arvensis L. — Skebäck; här och der på Hjelmarstranden på den genom sänkningen uppkomna landvinningen. *■ ' * . 122 f Poa sudetica Hænke. — Lerbäck: Klockarhyttsparken. P. bulbosa L. — Örebro: mellan Skebäck och åmynningen 1884 (Lektor C, H. Jakobsson). Glyceria spectabilis M. K. — Örebro: Hjersta. Holcus lanatus L. — Axberg: Gottersätter. H._ mollis L. — Axberg: Gottersätter vid östra stranden af sjön Lången, upptäckt i Juni 1884 (Kn. Kjellmark). Avena fatua L. — Lerbäck: potatisland i närheten af Gårdsjö 1885 (R. Sernander). Calamagrostis phragmitoides Hn. — Örebro: holme i Svartån nära Fiskartorpet (A. Ringselle). o Hierochloa borealis R. S. — Lerbäck: Vestansjö och Asbro station (R. Sernander). Taxus baccata L. — Qvissbro: Svartå (A. Jensen). Polystichum Thelypteris (L) Roth. — Lerbäck: på fl. st.; Almby: Markkärret (R. Sernander); Kårstaön vid sjön Lången i Hofsta (Kn. Kjellmark). P. cristatum (L) Roth. — Hofsta: Kårstaön vid sjön Lången (Kn. Kjellmark); Markkärret i Almby; Lerbäck: nära Wissbo såg- dam (R. Sernander); Mosås: Gäddbrunnen (A. Ringselle). P. spinulosum * dilatatum (Hoffm) DC. — Axberg: skogen söder om Dylta bruks station (Kn. Kjellmark); Lerbäck: Gropdalen (R. Sernander). Botrychium ternatum (Thunb.) Sw. — Svartå i Qvissbro (Kn. Kjell¬ mark). Isoëtes lacustris L. — Qvissbro: sjön Lill-Björken (A. Jensen). Equisetum palustre ß polystachion Retz. — Lerbäck: kärr mellan Wissbo och Klockarhyttans sågar (R. Sernander). Equ. hiemale L. — Lerbäck, här och der (R. Sernander). Lycopodium inundatum L. — Lerbäck: Kroksjön, Komhagskärret (R. Sernander). Lycop. complanatum L. — Lerbäck fl. st. (R. Sernander). L. complanatum ß Chamœcyparissus Al. Br. — Qvissbro: i skogen nordost om Svartå bruk flerestädes (Kn. Kjellmark). Selaginella spinulosa Al. Br. — Qvissbro: Sirsjön (A Jensen). 123 Bryologiska notiser från det småländska . • höglandet. Af H. Wilh. Arnell. Under somrarne 1884 och. 1885 har jag bott på Boarp i Barkeryds socken på det småländska höglandet och dervid haft tillfälle att undersöka den närmaste omgifningens mossfLora. Dervid har jag funnit något öfver 100 mossarter, som ej blifvit an- gifna af J. E. Zetterstedt * *) för det småländska hög¬ landet, d. v. s. för Almesåkra socken, som vidtager omedelbart söder om Barkeryds socken. Jag har der¬ for ansett mig böra lemna en kortfattad redogörelse för mossväxtligheten vid Boarp, hvarvid i synnerhet komma att nämnas de mossarter, som ej af Zetterstedt blifvit anmärkta för det småländska höglandet. Boarp ligger 3 4 mil från Forserums jern vägs¬ station.» De talrika sjöarne i nejden ligga 270 — 277 meter (900 — 925 fot) öfver hafsytan, bergen äro ända till 358 meter (1180 fot) höga. Grenom de många sjöarne, den starka kuperingen (bergarten är företrä¬ desvis diabas) och de yppiga ek- och björkbackarne är trakten mycket naturskön, på samma gång den lemnar en rik omvexling af bryologiska ståndorter. På Boarps egor, till hvilka jag hufvudsakligen in¬ skränkt mina utflygter, voro dock barrskogar med förmultnade stammar jemför else vis sparsamt företrädda. Mitt bästa fynd vid Boarp är den för Skandi¬ navien nya PJiilonotis mollis Venturi, funnen på stran¬ den af Storgölen. Vid traktens sjöar, som alla hafva sitt slutliga afflöde i lettern genom Husqvarna-ån, finnas äfven några andra mera ovanliga mossor, som troligen äro spridda efter hela detta vattensystem, nemligen: * i 4 * v ' s ' ; *) Om vegetationen i de högländtaste trakterna af Småland (K. Vet. Akad:s Handlingar, Bd. 6, 1865). 124 Hiccia canaliculata Hoffm., vid Boarps qvarndam, mycket ym¬ nig, täckande vida sträckor af den tidtals öfversvämmade1 stranden och dammens botten samt rikligt fruktbärande; 1884 voro redan i slutet af Augusti några frukter mogna, i oktober inföll den allmänna fruktmognaden; Hiccardia palmata (Hedw.), steril och sparsam på stränderna af Hökar- och Karlstorpssjöarne och vid Häntagölen på delvis i vattnet liggande, något murkna stammai ; den växte oftast blandad med Hiccardia latifrons (Lindb.), hvilken art i trakten är mycket ymnig på murkna stammar och torfjord samt alltid frukt¬ bärande; Fossombronia Damortieri (H. G.), vid Alarp- och Ribbings- nässjöarne, i slutet af Augusti börja frukterna mogna; Schi Stophy Hum julianum (Sav.), ny för landskapet, i Ribbingsnässjön på 4 — 5 fots djup tillsammans med H. ruscifonne Neck, och H. aduncum-Wilsoni- angustifolium Sanio; Bryum bimum Schreb., vid Alarpsjön; Epheme- rum serratum (Schreb.) på Alarpsjöns tidtals öfversvämmade strand; Mollia tenuirostris H. T., vid Ribbingsnässjön på under högvatten öfversvämmade stenar och hällar af diabas; här äfven för första gången i Skandinavien funnen fruktbärande, 1885 voro frukterna i midten af Juni temligen vissnade, i midten af Oktober syntes korta, uppstickande, unga fruktskaft; JDidyrnodon denudatus (Brid.), på stranden af Stor- och Häntagölarne på torfjord; Amblystegium fluviatile Sw., på Alarpsjöns strand mycket rikligt fruktbärande, den kläder af videbuskar skuggad jord och trädrötter; jag har förr en¬ dast från Gefle sett svenska fruktbärande exemplar af denna art; A. elodes (Sprue.), ny för landskapet, vid Alarp- och Ribbingsnäs- sjöarne, men i synnerhet ymnigt vid Boarps qvarndam på rötter af klibba], sparsamt fruktbärande och stundom med starkt krökta blad var. falcata Everken; A. polygamum Br. eur. m. fr., på stranden af Alarp- och Karltorps-sjöarne och vid Häntagölen. De i trakten insamlade Harpidium-formerna har D:r C. Sanio haft godheten granska, och använder jag derför vid dem de af ho¬ nom begagnade namnen *), under det att i öfrigt Prof. Lindbergs Musci Scand. blifvit följd. De äro: Hypnum fluitans (L.) med formerna fontanum-Holleri Sanio n. var. i vattnet vid brynet af gungflyn i Ormgölen, paludosum Sanio flerstädes, Hotae (De Not.) i en tidtals uttorkad forsumpning vid Sörgården, submersum-tenuissimum Sanio n. var. flytande på vattnet i ett dike nära Ormgölen ; i:) Se: Bot. Not., 1884j sid. 96 — 102 och Sanio: Beschreibung der Harpidien etc. (Bihang till K. Vet.-Akad:s Handlingar, Bd. 10, 1884). 125 H. fluitans- e xannulatum (Gümb.) med formerna typicum Sanio, flerstädes, äfven m. fr., purpurascens Sch., flerstädes, acutum Sanio på Kossamaden, och fumigatum Sanio på ”näset” vid Ribbingsnässjön. H. intermedium Lindb. med formerna verum Sanio, arcticum Sanio m. fr., Cossoni Sch. och revolvens (Sw.) m. fr., alla fjrra samlade på stranden af Ribbingsnässjön; H. uncinatum Hedw. med formerna plumosum Sch. m. fr. på «n bergvägg vid Karlstorp och på myllklädda, skuggade hällar i Berghagen, och implexum Sanio m. fr. här och der på nedre delen af aspstammar i Boarps äng; den förra formens frukter mognade 1884 redan i början af Juli, den senares först i slutet af Augusti. H. aduncum L. med formerna intermedium Sch. på Storgölens strand, capillifolium Warnst, sammastädes bland Equisetum fluviatile, och Wilsoni-angustifolium Sanio n. var. på bottnen af Ribbingsnäs¬ sjön, 4 — 5 fot djupt; H. s corpioides L. flerstädes, äfven m. fr.; H. lycopodioides-vernicosum (Lindb.) flerstädes; H. fluitans X aduncum u paludosum Sanio m. fr. vid Källe- ryds- och Ormgölarne. Andra för landskapet eller trakten märkligare mossor äro: a) Kärr mossor: Ceplialozia obtusiloba Lindb., ny för landskapet, flerstädes, men särdeles 3rmnig vid Ormgölen, dels bland Sphagna och då ända till 10 c.m. lång, rent grön och steril, dels på för öfrigt naken dyjord, lägre, svartaktig och ganska rikligt fruktbärande; frukterna, som ej förut blifvit angifna för Skandinavien, voro 1884 och 1885 mogna i slutet af Juli; Lepidozia setacea (Weh.), flerstädes, med kalk vid Källerydsgölen ; Trichocolea tomentella (Ehrh.) i barrskogskärr nära Häntagölen; Harpanthus Flotoivii (Nees.) på grästufvor i ett kärr¬ drag vid rågång på Kröckesboberget, nj^ för Götaland; Martinellia irrigua (Nees.) flerstädes; M. nemorosa (L.); Marsilia Neesii (Lim pr.) och m. fr. flerst. på torfjord; M. endiviaefolia (Dicks.) J1 och m. fr. i dike ofvan källan ”Gubben”; M. epiphylla (L.) var deremot allmän på torfjord och i fuktiga diken. Sphagnum medium Limpr. flerstädes, S. palustre L. flerstädes, S. tenellum Ehrh. m. fr., t. ex. vid Källerydsgölen, S. laricinum Spruce m. fr. i kärrdrag nedom källan ”Gubben”, S. teres Sch. äfven m. fr., allmännare än S. squarrosum Pers., S. strictum Lindb., S. fimbriatum Wils. m. fr., S. rubellum Wils., S. cuspidatum Ehr. / 126 var. laxifolium C. Müll., S. intermedium Hoffm. m. fl. ; dessa Sphag¬ num-arter har Fil. lic. K. F. Dusén haft godheten genomse. Astrophyllum pseudopunetatum (B. S.), m. fr., ny för landska¬ pet, flerstädes, t. ex. på Kossamaden ; Meesea triquetra (L.) på Kossamaden sparsamt fruktbärande: Paludella squarrosa (L.), kärr¬ drag ofvan ”Gubben”; Splaclmum vasculosum L. m. fr. vid rågång till Alarp; Tayloria tenuis (Dicks.) m. fr. flerst. ; Dier anum flagel¬ lare Hedw., äfven fruktbärande på gångstig vid Häntagölen; Thyi- dium tamaris cif ollum (Neck.), t. ex. i barrskogskärr vid Häntagölen; Th. Blandowii (W. M.) m. fr., t. ex. på Kossamaden, Amblystegium Eichardsoni (Mitt.), ny för landskapet, ster. och med fr., i en om sommaren uttorkad forsumpning vid Sörgården och i kärr norr om Häntagölen; A. giganteum (Sch.) m. fr.; H. Mildei Sch. på en mur- ken planka på Storgölens strand, ny för landskapet; H. rivulare Bruch, flerstädes, m. fl. b) Jordmossor: Bazzania trilobata (L.), ymnig i skuggad barrskog i dalen söder om Häntagölen; Cephalozia divaricata (Franc) ra. fr. flerst.; C. myriantha Lindb. m. fr.; Lophocolea bidentata (L.); L. minor Nees.; Mylia anomala (Hook.) m. fr.; Jung er mania Limprichtii Lindb. m. fr. på stenmuren längs jernvägen; Nardia Funclcii (W. M.) vid väg mellan Kröckesbo och banvaktarestugan ; Polytrichum nanum Weiss, var. DieJesoni (Turn.) m. fr. i diken tillsammans med huf- vudarten, P. subrotundum Huds. och P urnigerum L., denna förut i Sverige endast vid Stockholm sedda form har på de senare åren blifvit anmärkt i Bohuslän af lektor Grönvall och vid Ingatorp af hr Tolf och har således troligen en långt allmännare utbredning, än man hittills känt; Buxbaumia aphylla L. m. fr., ganska riklig på stenmuren längs jernvägen, äfven annanstädes; Schistophyllum taxifolium (L.) m. fr. på nakna fläckar i Boarps äng tillsammans med Mollia viridula (L.), M. microstoma (Hedw.) och Pleuridium alternifolium (Kaulf.) ; Astrophyllum undulatum (L.) m. fr. ; A. medium (Br. eur.) m. fr. vid Karlstorp; Bry um pallens Sw. m. fr., Br. caespiti¬ cium L. m. fr., Br. argenteum L. m. fr., Pohlia annotina (L.), P. carnea (L.), Funaria hygrometrica (L.), Tortula truncatula (L.), Phascum acaulon L., Barbula convoluta Hedw., Dicranum majus Sm.; Anisothecium rufescens (Dicks.) m. fr. på lerjord vid Boarps qvarn; Hypnum distans Lindb. m. fr. ; Hylocomium squarrosum (L.) m. fr. ; H. calvescens (Wils.) m. fr. på Runseryds skog; Plagiothe- cium undulatum (L.) i fuktig barrskog, m. fl. 127 * Många for öfrigt i södra Sverige ganska allmänna jordmossor synas i Boarpstrakten saknas, så t. ex. Leptobryum, Barbula fallax , B. unguiculata , Anisothecium rubrum o. s. v. c) På murkna stubbar och stammar. Cephalozia curvifolia (Dicks.), sparsam •, Blepharozia pulcherrima (Web.), Blepharostoma trichophyllum (L.), Martinellia convexa (Scop.), Jungermania lanceolata Weiss, med kalk; J. porphyroleuca Nees. ; J. gracili» Schleich., Mnium androgynum L. m. fr., Amblystegium JuratzsJcae Sch. m. fr., ny för landskapet, på skuggad vägg vid ”Gubben”, m. fl. d) På trädstammar. Dorcadion stramineum (Hornsch) m. fr. på en skuggad lind i Berghagen; D. pumilum (Sw.) m. fr.; D. Lyellii (H. T.) sparsam på ek och asp; D. striatum (L.) m. fr. på asp; D. affine (Schrad.) var. fastigiatum (Bruch.) m. fr.; IJ. gymnostomum (Bruch.) m, fr. Boarp och Jersnäs, denna i öfriga delar af Europa så sällsynta art synes (likasom Plagiothecium piliferum) uppträda mycket yppigare och rikligare fruktbärande i Sveriges sydligare delar, än i de nord¬ liga, hvarför den der torde hafva medelpunkten för sin utbredning; Weissia idophylla Ehrh. c. fr., sparsam på hassel; W. Bruchii (Hornsch.) m. fr, flerstädes; W. intermedia ' (Sch.) m. fr. ganska ymnig på måbärsbuskar, m. fl. Dorcadion- och Weissia-arterna hafva godhetsfullt granskats af lektor A. Grönvall. För öfrigt må anmärkas, att mossväxtligheten på lefvande lofträdsstammar är mycJcet yppigare i södra Sverige, än i dess nordligare delar, der man aldrig får se stammarne till sin största del beklädda med tjocka mattor af Fissidens , Antitrichia, Stereodon cupressi formis, St. polyanthus , Frullania dilatata o. s. v. e) På stenar och bergväggar. Bland dessa senare märkas branterna mot Ribbingsnässjön, här kallade Berghagen, särdeles vackra branter vid Karlstorp och Kröc- kesboberget. Riccia glauca L., Frullania tamarisci (L.) allmän, i Berghagen 4 ymnigt kalkbärande, i slutet af Juli äfven m. fr.; FY. fragilifolia Tayl. sparsam på ”Ostbiten”; Martinellia resupinata (L.) Karlstorp och sparsamt vid rågång till Alarp; Diplophyllum albicans (L.), Jungermania exsecta Schmid., Nardia emarginata (Ehrh.) m. fr., Astrophyllum rostratum (Schrad.) och A. stellare (Reich.) båda spar¬ samt m. fr.; Philonotis fontana (L.) var. capillaris (Lindb.) i Berg- 128 hagen i bergspringor och vid bergsrötter, med hanblommor och några få frukter; Leer sia contorta (Wulf.); L. laciniata Hedw. m. fr.; Tortula subulata (L.) m. fr.; Mollia tortuosa (L.) ; Barbula rubella (Hoffm.) m. fr. ; Blindia acuta (Huds.) vid Karlstorp; Weissia americana (Palis.) m. fr. sparsam på ”Ostbiten”; Dorcadion pallens (Bruch.) m. fr. på en af syrén skuggad stenmur, ny för landskapet; Zygodon rupestris Lindb. i synnerhet i Berghagen ; Anoectangiutn lapponicum (Hedw.) m. fr. vid Karlstorp; A. Mougeotii (Bruch.), mycket ymnig; Grimmia ericoides (Schrad.) sparsam; Gr. fasci cu¬ laris (Schrad.), äfven m. fr.; Gr. affinis (Schleich,) m. fr., ny för landskapet, på en liten klippudde vid Ribbingsnässjön ; Gr. aquatica (Brid.); Gr. patens (Dicks.) allmän på solöppna stenar och hällar, m. fr. vid Karlstorp; Gr. ovalis (Hedw.) m. fr. och Gr. ovata W. M., båda i Berghagen: Gr. torquata Hornsch. vid Karlstorp; Thyi- dium recognitum (Hedw.) flerstädes m. fr., i synnerhet på skuggade stenar i lundar, lockfällningen inträffar i Oktober, vid hvilken tid ytterst få andra mossor, så t. ex. Stereodon pallescens och en del Dicrana, fälla locken; Leskea nervosa (Brid.); Amblystegium chry- sophyllum (Brid.); A. palustre (Huds.); Hypnum purum L., H. striatum Schreb. m. fr.; H. reflexum Stark. m. fr.; H. Starkei Brid. sparsamt på stenar i en björklund vid Storgölen; H. curtum Lindb. deremot ganska allmän på skuggad skogsmark; H. Rutabu¬ lum L. m. fr.; Isothecium myosuroides (L.) m. fr. på Kröckesbober- get; Heterocladium heteropterum (Bruch.); Hylocomium umbratum (Ehrh.) m fr.; H. loreum (L.) m. fr.: Ctenidium molluscum (Hedw.) vid Karlstorp; Stereodon incurvatus (Schrad.); Isopterygium nitidum (Wg) ; Borreri (Spruce); Plagiothecium piliferum (Sw.) ra. fr., mycket yppig; Bl. silvaticum (Huds.); Porotrichum alopecurum (L.) sparsam vid Karlstorp; Neckera crispa (L.); Homalici, m. fl. Tillsammans hafva af mig 270 mossarter blifvit antecknade för Boarpstrakten, inom ett område, som har en ytvidd af högst V le qvadratmil. Denna nejd är således mycket rikare på mossor än den närliggande Almesåkratrakten, h varifrån Zetterstedt an- gifvit 169 mossarter, hvaraf 18 ej vid Boarp sedda. Till sitt skaplynne synes mossväxtligheten i den af Zetter¬ stedt och mig undersökta delen af det småländska höglandet vara afgjordt sydsvensk ; oaktadt dess jemförelsevis stora höjd öfver haf- vet finnes der endast ett fåtal mossor, som kunna anses såsom nor¬ diska. Sådana mossor äro i främsta rummet Harpanthus Flotoiuii, Astropliyllum subglobosum och medium , Meesea triguetra , Paludella, 129 Splaclmum vasculosum, Anoectangium J appon i cum, Grimmia ovata, Gr. torquata, Dichelyma falcatum, Amblystegium revolvens, Isoptery- gium nitidum samt de endast af Zetterstedt anmärkta SplacJmum spliaericum, Grimmia ramulosa och Fontinalis dalecarlica. I sammanhang med det föregående må nämnas, att jag i Jön- köpingstrakten funnit Pohlia pulchella (Hedw.) och Discelium nudum (Dicks.) ny för Götaland, vid väg till Åsen, H. aduncum -legiimum- vulgare Sanio ymnig i kärr vid Jordbron, samt Asterella. pilosa (Wg.) m. fr., ganska rikligt på myllklädda hällar i Dunkehallar. En ny Bryum. Af Chr. Kaurin. Bryum (Eubryum) Lindbergii no v. sp. Habitus inter Br. pallens; ar oticum et purpurascens ludens. — Autoicum. Flos masculus juxta femineum ut in Bryo calophyllo. — Singulum vel gregarium, humile, fusce- scens. — Folia elliptica cuspide brevi et lato instructa, margine plano, limbo colorato, nervo excedente. Cel¬ lulae medii folii 0,06 m.m. longae. Foliorum forma et rete illo Bryi purpurascentis simile sed rete minus laxum. — Seta 2/3 c.m. longa. — Theca pendula, flava, collo longo curvato instructa, illae Bryi arctici similis. — Operculum humile conicum, rubrum (0,70 m.m. diam.). — Peristomium externum late dolabri- forme, inferne brunneum, superne hyalinum et papil¬ losum, 0,40 m.m. longum, inferne 0,11 m.m. latum. Cilia longa, longe appendiculata. — Antheridia rubra. — Spori 0,02 m.m., brunnei, verruculosi. Habitat in alpe Vangefjeld prope Skar bækken parochiae Opdal altitudine 1200 mtr. Socii ejus erant Webera polymorpha et Jungermannia exsecta. E caeteris Eubryis autoicis mihi notis plane di¬ versum foliorum et capsulae forma et hujus colore. Equidem primo visu pro forma polymorphi Bryi arc¬ tici habui. Saiide Jarlsberg 26 Junio 1886. 130 Literaturöfversigt. Algæ aquæ dulcis exsiccatæ præcipue scandi- nayicæ quas adjectis chlor ophyllaceis et phycochroma- ceis distribuerunt Veit Wittrock et Otto Nordstedt, adjuvantibus J. Arecbavaleta, C. A. Berg, S. Berg¬ gren, E. Bornet, CH. FlaHault, M. Foslie, H. Gfroves, A. Hansgirg, F. Hauck, C. J. Johansson, W. Joshua, Gr, Lagerheim, A. Löfgren, P. Lichter, John Loy, N. Wille, Fr. Wolle; fase. 15 (n:ris 701 — 750); fase. 16 (n:ris 751 — 800); fase. 17 (n:ris 801 — 850) Stockholmiæ 1886. — Subscriptionspris hos utgifvarne 15 kr. (17 sh., 17 Reichsmark, 21,25 fres) pr. fascikel. Dessa 3 fasciklar innehålla, om man inberäknar littera, 210 n:r och om dupletterna medräknas 252 ex¬ emplar. Deri förekommer följande antal n:r: från Sverige 58 (dessutom 15 under särskilda littera), Norge 4 (+ 1), Danmark 1, Tyskland 1, Österrike 43 (+ 11), Frankrike 10 (+ 2), Storbritanien 25 (+ 6), Norra Ame¬ rika 3 (4- 1), Jamaica 1, Brasilien 2, Uruguay 18 (A 7), Birma 1. Innehållsförteckningarne och be- skrifningarne öfver de nya formerna och en del gjorda anmärkningar meddelas här. Fasc. 15. 701 Coleochæte pulvinata A. Br. 702 Bulbochæte setigera (Both) Ag. 703 ,, crassiuscula Norâst. et B. polyandra Cleve f. 704 Oedogonium capilliforme Kütz., Wittr. ß au¬ strale Wittr. n. v. 705 ,, Borisianum (Be Cl.) Wittr. f. 706 ,, Arechavaletæ Wittr. n. sp. et Oe. Landsboro- ughi (Hass.) Wittr. f. 707 oblongum Wittr. 708 „ intermedium Wittr. n. sp. 709 „ cymatosporum Wittr. et Nordst. 710 Chætophora Cornu Daraæ (Both) Ag. ß drapar- naldioides Wittr. et Nordst. n. v. 711 tuberculosa (Both) Ag. fif. 712 Draparnaldia glomerata (Vouch.) Ag. fr, 713 Stigeoelonium uniforme (Ag.) Bah. 714 Microthamnium Vexator Cooke. 715 Binuclearia tatrana Wittr. n. gen. et sp. 716 Hydrodictyon reticulatum (L.) Lagerh. 717 „ „ f. ‘ 718 Scenedesmus obtusus Megen 131 719 „ quadricaiida (Turp.) Bred. 720 Chlorocystis Cohnii ( Wright) Beinh. 721 Protococcus viridis Ag. ß pul¬ cher (Kir elm.) Hansg. 722 Tetraspora lubrica (Both) Ag. 723 Botryococcus Braunii Kütz. 724 Oocystis ciliata Lagerh. 725 „ solitaria Wittr. ß rupe- stris ( Kir elm.) Hansg. 726 „ submarina Lagerh. 727 ,, minima Lagerli. 728 Dictyospliærium pulchellum Wood f. paucicellul. 729 Dactylococcusbicaudatus Aføi/. 730 Rhaphidium polymorphum Fresen. 731 Volvox Globator L. et V. minor Stein. 732 Stephanosphæra pluvialis Cohn. 733 Sphærella pluvialis (Flotow) Wittr. 734 VaucheriasphærosporaiVorcfø. 735 „ „ ß dioica Bosenv. (?) c?- 736 ■„ geminata ( [Vauch .) Walz f. racemosa l.verticill. 737 „ erecta Arech. 738 ,, Spegazzini Arech. 739 „ dichotoma (L.) Ag. 740 Mougeotia læte virens (A. Br.) Wittr. ß varians Wittr. n. v. 741 „ bicalyptrata Wittr. n. sp. j 742 „ ovalis Hass. 743 Sirogonium sticticum (F. B.) Kiitz. 744 Spirogyra crassa Kütz. f. fase. chloroph. 12. 745 „ maxima (Hass.) Wittr. f. 746 „ „ f. 747 „ setiformis (Both) Kiitz. 748 „ inflata (Vauch.) Bob. f. 749 Zygnema melanosporum La¬ gerh. 750 ,, Vaucherii Ag. ß subtile (Kütz. ?) Bah. 75OV2 Cylindromonas fontinalis Hansg. Fasc. 16. 751 Calothrix parietina (Næg.) Thur. 752 Dicbothrix Baueriana Born , et Flah. (Schizosiph. Bau. Gr un.) 753 Gloeotrichia natans ( Hedw .) Bah. 754 „ Pisum (Ag.) Thur. et Chætophora elegans (Both) Ag. 755 Ri vularia hæmatites Ag. 756 „ rufescens Næg. 757 Hydrocoryne spongiosa Schicabe. 758 — 61 Hapalosiphon laminosus (Cohn) Born, et Fl. 762 Tolypothrix distorta (Midi.) Kütz. 763 tenuis Kütz. 764 Scytonema cincinnatum (Kütz.) Thur. 765 ,, Hofmanni Ag. f. depauper. 766 „ 767 „ ocellatum Lyngb. 768 „ tolypotrichoides Kütz. 769 Asterocytis Wolleana (Hansg.) Lagerh. 770 Plectonema mirabile (Dillw.) Thur. 771 Lyngbya amphibia (Ag.) .) Jacobs. 804 Hyalotheca dissiliens (Smith) Bréb. f. bidentula Norclst. 805 ,, mucosa (Dillw.) Ehrenb. 806 „ undulata Nordst. 807 Sphærozosma filiforme (Ehrenb.) Balfs. 808 Euastrum verrucosum Ehrenb. ß alatum Wolle f. et Spirotænia conden¬ sata Bréb. 809 „ oblongum Balfs ß ob- longiforme (Cram.) Babenh. f. scrobic. 810 „ crassum Bréb., Bund. f. scrobiculata (Lund). 811 ,, sinuosum Lenorm. et Staurastrum contro¬ versum Bréb. 812 ,, Didelta Balfs. ß tatricum Bacib. f. lob. basal, sæpe non emarginatis. 813 „ obesum Josh. 814 Staurastrum Dickiei Balfs. f. 815 9} brachiatum Balfs. 816 yj hirsutum (Ehrenb.) Bréb. 817 JJ pilosum (Næg.) Arch. 818 minnesotense Wolle. 819 cyrtocerum Bréb. f. 4- gon. 820 quadrangulare Balfs. (et Corm. bicardia Beinsch). 821 A spongiosum Bréb. ß Grif¬ fith ianum (Næg.) La- gerh. 822 Xanthidium armatum Bréb. 823 Arthrodesmus octocornis Ehrenb. 824 Incus (Bréb.) Hass, ß intermedius Witt r. 825 V tenuissimus Arch. 826 Cosmarium Botrytis (Bory) Menegh. f. f. 827 ty tetraophthalmum (Kütz.) Bréb. f. minor Josh. n. f. Kjellmani Wille * grande Wille. 828 yy 829 yy Regnesi Beinsch. 830 yy anceps Lund. f. 831 yy Hammeri Beinsch. f. 832 yy subtumidum Nordst. f. 833 yy tinctum Balfs et Cio- sterium striolatum Balfs. 133 834 „ Subpalangula Elf v. f. depauperata, granulis fere semper nullis. 835 Spirotænia obscura Rolfs, f. minor. 836 Closterium pusillum ELantzsch ß monolithum Wittr. nov. var. 837 ,, juncidum Ralfs ß Ralfs et Tetmemorus gra- nulatus (Bréfy.) Ralfs. 838 „ Lunula (Müll.) Nitz sch. 839 „ acerosum ( Schrank ) Ehrenb. et CI. monili- ferum ( Borg ) Ehrenb. f. 840 „ striolatum Ehrenb. 841 striolatum f. 842 ,, costatum Corda. 843 „ Cynthia De Not. 844 „ Dianæ Ehrenb. f. 845 ,, moniliferum (Bory) Ehrenb. 846 „ rostratum Ehrenb. 847 Penium margaritaceum (Ehrenb.) Bréb. 848 „ oblongum De Bar. et P. minutum (Ralfs) Clev. 849 Cylindrocystis Brebissonii Menegh. 850 Mesotænium Endlicherianum Næg. ß caldariorum Lagerh • 703. B. polyandra Cleve. Forma dissepimento cellularum suffultoriarum sæpe non tantum superiore sed supremo. Angliæ ad Nitellam translucentem in fossis turfosis paludis ”Chy-an-hâl” prope Penzance 186/685. O. Nordstedt. 704. Oedogonium capilli for me Kütz., Wittr. ß australe Wittr. nov. var. Var. oogoniis oboviformi-globosis, oosporis globosis vel subglobosis, cellulis spermogoniorum brevissimis. Crassit. cell. veg. plant. fem. 24 — 36 p, altit. par — 3-plo major; )> mase. 22 24 p} » 1 /3 pi o ,, „ „ oogoniorum 39 — 52 p, „ „ 43 — 58 p; „ oosporarum 35 — 48 p, ,, . „ 39 — 51 p ; „ cell, spermogonior. 21 — 23 p, „ „ 4—5 p ; ,, membr. oogon. matur. 4 — 5,5 p. America australis: Uruguay ad Malvia 18 /1084. Leg. prof. J. Arechavaleta. 705. Oedogonium Borisianum (Le Cl.) Wittr. Forma idian- drospora; crassit. cell, veget. 12 — 26 p , altit. 21/2 — 5-plo majore; crassit. cell, suffult. 33 — 40 p, altit. l2/3 — 21/2-plo maj.; crass, oogon. 39 — 46 p, alt. 47 — 72 p; crass, oosp. 38 — 44 p, alt. 46 — 48 p; crass.- cell, androsp. 12 p, alt. 20 — 22 crass, stip. nannandr. 10 — 19 p, alt. 39 — 47 p; crass, cell, spermog. 7 — 10 p. America australis: Uruguay 1884. Leg. prof. J. Arechavaleta. 706. Oedogonium Arechavaletæ Wittr. nov. spec. Oe. dioicum, # nannandrium, indiandrosporum ; oogoniis singulis, globosis vel sub¬ globosis, oosporis globosis vel subglobosis, oogonia plerumque ex¬ plentibus; membrana oosporarum maturarum crassa; cellulis sufful- toriis eadem forma ac cellulis vegetativis ceteris; nannandribus in cellulis suffultoriis sedentibus, stipite recto, spermogonio exteriore, uni-bicellulari. 134 cell, veget, oogoniorum oosporarum v stip. nannandr. cell, spermog. membr. oospor. [X, [X, [X, fX. JJ 1 1/2 — 4-plo majore; 42 — 62 /u; jU i 40-53 42-57 16 Crassit. cell, veget. 21 — 29 /u , altit. 39-54 37 — 52 15-16 11-12 matur. 4 Species ad Oe. crassiusculum Wittr. proximum; differt imprimis oogoniis oosporisque globosis vel subglobosis (numquam globoso- oboviformibus vel ellipsoideo-globosis) minoribusque. America australis: Uruguay 1884. Leg. prof. J. Arechavaleta. 708. Oedogonium intermedium Wittr. npv. spec. Oe. monoicum, oogoniis singulis, subglobosis ad oboviformibus; poro foecundationis in parte oogonii superiore si to; oosporis eadem forma ac oogoniis, hæc complentibus vel subcomplentibus; .membrana oosporarum matu¬ rarum subcrassa ; cellulis suffultoriis eadem forma ac cellulis vege- tativis ceteris; spermogoniis 1 — 4-cellularibus, hypogynis, subepigy- nis vel rarius sparsis; spermatozoidiis binis, Crassit. cell, veget. 15 — 18 u, altit. 3 — 41/«, pio majore: cell, veget. 15 — 18 (w, altit. 3- “4‘/aplo oogoniorum 31 — 37 „ î J 34- -55 /u ; oosporarum 30- 36 „ >> 33- -41 „ ; cell, spermog. 14- 16 „ 5- -10 membr. oospor. matur, . 2,5 — •3 g. Species hæc de Oe. crispo (Hass.) Wittr. habitu suo valde mo¬ net; differt imprimis oogoniis poro (non operculo) apertis et forma oogoniorum oosporarumque valde variabili; locum intermedium inter species monoicas oogoniis globosis et species monoicas oogoniis obo- viformibus (forma oogoniorum variante) tenet. Sueciæ in piscina ad Jordbrosträtet par. Asarum in Blekingia 1826/7 84. 710. Chœtophora Cornu Damœ (Roth) Ag. ß draparnaldioides Nordst. et Wittr. nov. var. Var. habitu toto Draparnaldiæ speciem simulans, thallo pallide viridi, gracili, tereti, ramoso; ramis thalli apice vix incrassatis, ceterum duplicis generis, scii, longis vel sub- longis paucis, et ramis numerosis. (Fortasse species propria.) Cum Ch. Schweinitzi Bailey, Kiitz. Tab. Phyc. T. III pag. 6 comparanda. Uruguay: prope Montevideo 18 /784. ' Leg. prof. J. Arechavaleta. 715. Binuclearia tatrana Wittr. nov. gen. et spec. Binuclearia nov. gen. e familia Confervacearum. Planta serie simplici cellularum formata. Incrementum planta¬ rum bipartitione cellularum intercalare. Cellulæ cylindricæ, binu- cleatæ. Nuclei bini cellularum vegetantium inæquales, unus major, alter minor. Chlorophori in unaquaque cellula singuli, parietales, fasciæformes, semiannuliformes. Dissepimenta cellularum crassitudine inæquali. Zoosporæ adhuc ignotæ. JB. tatrana nov. spec. B. filis non mucosis; crassitudine cellu¬ larum 6 — 9 fx , longitudine pari ad 8-plo majore; crassit. minima membranæ 1 /u ; crassit. dissepimentorum cell. 1 — 50 fx\ diametro nucleorum 1 — 4,5 fx. Explicatio figurae. Pars fili vegetativi cellulas octo binucleatas et dissepementa cellularum valde inaequalia ostendens. Membrana cellularum est laevissima, non, ut in figura, punctata. Figura 520- ies amplificata est. Hungariæ in lacu Csorber-See in Tatra alta montium Carpa- thorum, in altitudine 1370 mtr. s. m. 1827/785. 734. Vaucherio spærospora Nordst. Antheridia et oogonia hujus speciei in diversis filis vel diversis ramis ejusdem fili vel eodem ramo fili, quamobrem saepe nulla certa differentia inter formam typicam et ß dioicam Rosenv. est. 738. Vaucheria Spegazzini Arech. Hæc species cum V. ter¬ restri (Vauch.?) Lyngb., Walz verosimiliter identica est. 740. Mougeotia Icetevirens (Al. Br.) Wittr. ß varians Wittr. nov. var. Var. feporis majoribus, non semper tripartitione sed in¬ terdum quadri-vel quinquepartitione cellulae conjugationis formatis; diametro sporæ maximo 64 — 78 u, diam. spor. minim. 48 — 56 /u . Obs.! Varietas hæc formatione sporarum variante de M. cal- carea (Clev.) Wittr. monet. Spora in fig. 1 quadripartitione cellulae conjugationis, in fig. 2 quinquepartitione formata est. Figurae c:a 130:ies amplificatæ sunt. Sueciæ in lacu Herrsjön prope Ronneby in Blekingia 1823/784. 741. Mougeotia bicalyptrata Wittr. nov. spec. M. cellulis vegetativis 11 — 12 /u crassis, crassitudine 3 — 9-plo longioribus; cellulis conjugatis paullulum genuflexis; sporis ellipsoi¬ deis vel subellipsoideis axi longo transverse posito, diametro maximo 33 — 38 Uy diametro minimo 25 — 28 g; episporio fusco, in utroque fine sporæ incrassato; mesosporio fusco, lævi. Bot. Notis. 1886 . 11 136 Species ad M. caleaream (Clev.) Wittr. affinis; differt sporis ellipsoideis, et præcipue episporio fusco in utroque fine sporæ in¬ crassato, quasi calyptras binas formante. Obs. ! Figura 300:ies am¬ plificata est. Sueciæ in lacu Aresjön Jemtlandiæ 187/î84. Leg. lic. C. J. Johansson. 742. Mougeotia ovalis (Hass.) Mesocarpus ovalis Hass. Brit.. Freshw. Alg. pag. 169, tab. XLIV fig. 2. Zygosporæ interdum perfecte globulares sunt (membrana punc¬ tata). Crassit. cellulæ veget. 11 — 14 p\ latitud, zjqgospor. 26 — 26 — 28 — 30 — 27 — 28 — 36 — 36 u; longitud. ,, 29 — 31 — 32 — 30 — 32 — 34 — 36 — 38 u; Angliæ, a et b in palude Greenmoor ad Brockenhurst in Hamp¬ shire 1826/585 ; c et d in Tremethack moor prope Penzance 184/685. O. Nordstedt. 745. Spirogyra maxima (Hass.) Wittr. Forma megaspora crassa, crassit. cell, veget. 170 — 200 p-, diametr. zygospor. 134 — 170 /u, crassit. zygospor. 96 — 120 u. Uruguay: in fossis ad Punta Brava prope La Plata in vicinitate Montevideo, a 18 /984, b et c 18 /9_1084. Leg. prof. J. Arechavaleta. 746. Spirogyra maxima (Hass.) Wittr. f. megaspora crassiu- scula, diam. cell. veg. 150 — 170 p; diam. zygospor. 120 — 140 p; crass, zygospor. 93 p. Angliæ in fossa ad Broxbourne prope Cheshunt in Essex 18l6/585. O. Nordstedt. 748. Spirogyra inflata (Vauch.) Rab. Cellulæ sporiferæ non abbreviatæ (ut in n:o 545 fase. 11). Zygosporæ apicibus paullulo attenuatis. Bohemiæ in fossis ad Hans Heilig prope Carlsbad 1828/684. O. Nordstedt. 750. Zygnema Vaucherii' Ag. ß subtile (Kütz.?) Rab.; Cooke Brit. Fresh. -Wat. Alg. tab. 30, fig. 4. Sporæ sæpe oblongæ; cellulæ fructiferæ sæpe non intlatæ. Crass, cell, veget. 12 — 15 p, long. 4 — 7V2-plo major, crass, zygospor. 14 — 18 p, long. 33 — 64 p. Gonatozygon monoteenium De Bar. ß pilosellum Nordst. nov. var. Gonatozygon Ralfsii De Bar. forma Archer. Dubl. Mier. Club. 19 Nov. 1868 (Mier. Journ. 1869). Forma membrana cellularum muricibus ad 2,5 p longis obsessa. A G. piloso Wolle apicibus paullo tumidis, pilis minus acutis (ut mihi videtur) paullo densioribus præcipue differt; Sirogonium punctatum (Cleve) Wittr. f. crassior, crass, cell, veg. 36 — 40 p, long. 4 1/2 — 6-plo maj., crass, zygospor. 40 — 52 p , long. 70 — 120 p (membrana punctata aurea). 137 Angliæ in fossis turfosis inter Llwyniarth et Graig prope Dol- gelly in Wales 1827/685. O. Nordstedt. 757. Hydrocoryne spongiosa Schwabe är identisk med Schi- zothrix spongiosa Grunow, Calothrix tenuissima A. Brann, Symphyo- siphon minor Hilse, Cystocoleus minor Timret och Hilsea tenuissima Kirchner. Ch. Flahault. " 787. Calothrix stellaris Bornet et Flahault nov. spec. Filis sparsis vel gregariis radiantibus, ex basi incrassato-bulbosa sensim attenuatis, in media parte- 10 — 12 a, basi 15 — 21 g , crassis, falcato incurvis, basi curvatis; vagina tenui arcta, continua, hyalina; tricho- matibus ærugineis, 6 — 7 u crassis, apice in pilum tenuem productis ; articulis diametro semi-brevioribus, geniculis haud contractis, hetero- cystis basilaribus 1 — 3. Species inter Cal. fuscam (Mostichothrix Kütz.) et Cal. ascen¬ dentem (Mastichonema Næg.) collocanda. Americæ australis in aquis stagnantibus paludum prope Monte¬ video 18 /884. Leg. prof. J. Arechavaleta. 792. Synechococcus major Schroet.? Synechococcus crassus Arch. Mier. Journ. 1867, pag. 87-. Forma crassior; lat. cell, ad 30 /u. Sueciæ prope Upsaliam 1884. G. Lagerheim. 803. Prioritatis causa J. P. Jacobsen (Apere, syst. Desmid. Danem. in Journ. de bot. vol VIII 1874 pag. 213) genus ” Gym.no zy g a” re¬ stituit, cui mea sententia adnumerandæ sunt hæ species : Bambusina Borreri auct., B. delicatissima Wolle, Desmidium longatum Wolle Desm. Unit. Stat. p. 26 tab. XLIX f. 6 (et nova species, ”longi- collis” mihi mscr., ex Africa). O. Nordstedt. 804. Hyalotheca dissiliens (Smith) Bréb. ß bidentula Nordst. cum zygosporis immaturis. Forma membrana, ut videtur, glabra: long. cell. 12 — 20 g, lat. cell. 20 g, diam, zygosp. 26 g. -Sueciæ prope Stockholmiam 1883. G. Lagerheim. 808. Euastrum verrucosum Ehrenb. ß alatum Wolle (Desmid Unit. States tab. XXVI fig. 4). Forma lobulis lobi polaris et supe¬ rioribus loborum lateralium non tam angustis. Long. 76 — 90 g , lat. 62 — 78 g, crass. 40 — 44 g. (Eu. verrucosum ”forma minor lobulis basalibus apice ' incurvis, conniventibus” Lundell Observ. Desmid. Suec. pag. 16). Sueciæ in Lassby backar ad Upsaliam 1884. N - G. Lagerheim. 814. Staurastrum Dickiei Ralfs. Forma cum fig. 17 in Del- pont. Spec. Desmid. subalp. tab. X. fere prorsus congruens, aculeis oppositis se invicem attingentibus, sed sæpissime brevissimis vel non evolutis. Long, et lat. = circ. 24 g. Sueciæ in alpe Nj unnats prope Qvikkjokk in Lapponia Lulensi 1883. G. Lagerheim. 138 826. Cosmarium Botrytis (Bory) Menegh. a et b. Forma tumore centrali granulato non vel plus minus evoluto in C. Botr. ß subtumidum Wittr. et C. gemmiferum Bréb. transiens. Sueciæ a. ad Jokkmokk in Lapponia Lulensi 1883; b. prope Upsaliam 1882. Leg. G. Lagerlieim. c. Forma interdum tumore liorizontaliter elliptico seriebus verticalibus circa 6 granulorum ornato (fere ut in Klebs Desmid. Ost-Preuss. tab. Ill fig. 80), sed sæpe tumore nullo. (In Cosm. Botryt. ß subtumido Wittr. tota membrana granu- lata est, in C. gemmifero Bréb. granula circa tumorem granulatum centralem desunt. Intermedias formas nunc videns C. gemmiferum cum C. Botiytide conjungere volo). Sueciæ ad Strömsberg in Smolandia 1883. 0. Nordstedt. 827. Cosmarium tetraophthalm-um (Kfitz.?) Bréb. f. minor Joshua nov. f. Long. cell. 76 — 90 //, lat. 56 — 66 p. Angliæ in Judmoor prope Cirencester 1883. W. Joshua. 830. Cosmarium anceps Lund. Forma plus minus ad Cosm. sublobatum accedens; lateribus cellulæ interdum leviter sinuatis. Germaniæ ad parietes caldarii in Anger prope Lipsiam 1882. i P. Richter. 831. Cosmarium Hammeri Reinsch. ex parte. (C. homaloder- mum Nordst. Desm. aret.) Forma lateribus eï apice semicellularum sæpe non evidenter retusis sed leviter rotundatis (semicellulis a la¬ tere visis late ovato- ellipticis). Scotiæ in rupe cataractæ ad Kirkaig prope Loch-Inver in Sut¬ herland 1885. O. Nordstedt. v • „ 832. Cosmarium subtumidum Nordst. f. isthmo latiore. Long. 26 — 28 p, lat. 24 — 26 ju- crass. 15—16 /u, lat. isthm. 12 — 13 u. Sueciæ in alpe Njammats prope Q,vikkjokk in Lapponia Lulensi 1883. G. Lagerheim. 836. Closterium 'pusillum Hantzsch. (in Rabenh. Alg. Eur., n.-o 1008). ß monolithum Wittr. nov. var. Var. paullulo minus cur¬ vata, locellis apicalibus semicellularum majoribus, corpuscula mobilia singula includentibus; crassitudine cellulæ 9 — 10 p , longitudine 30 — A8 ju. Obs. Figuræ 540:ies amplificatæ sunt. Hungariæ in terra humida in con¬ sortio Oscillariæ spec, ad lacum Csorber- See in Tatra alta, in altitudine 1380 mtr. s. m. 1885. Veit Wittrock. 841. Closterium striolatum Ehrenb. Forma plus minus ad Cl. intermedium Ralfs accedens; crassitudine cell. 30—33 ju , longit. 10 — 12-plo majore, distantia striarum longitudinalium 2 — 3 ju. Sueciæ ad Bäck par. Högby in (Elandia 1883. Veit Wittrock. 139 844. Closterium Dianæ Ehrenb. f. rectior. Cellulæ paullo minus curvatæ (latere ventrali non vel leviter tumido). Radius cur- vaturæ: chorda curv. = 1:5 u. (Cfr. Delpont. Spec. Desm. sub- alp. tab. XVII fig. 48; apices tamen non tam acuti.) Lat. cell. 22 — 24 tu, long. 290 — 325 u. Sueciæ ad Jokkmokk in Lapponia Lulensi 1883. G. Lagerheim. Rabenhorst, R., Krj^ptogamenflora von Deutschland, Oesterreich und der Schweitz. 2 Aufl. à 2,40 Mrk pr häfte. Af afdelningen öfver ormbunkarne har t. o. m. 8:de häftet ut¬ kommit, liksom föregående häften af värde för skandinaviska bota¬ nister genom sina figurer och utförliga beskrifningar. Af mossdelen innehåller 4:de häftet en ny art: Molendo a termi¬ ner vis. Lärda sällskaps sammanträden. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Upsala. Den 16 Mars 1886. Lic. H. Strömfelt förevisade och beskref några för veten¬ skapen nya hafsalger från Island*). Herr H. DahlStedt förevisade några Hieracier från Tor¬ pen och Etnedalen i södra Norges fjälltrakter. Bland de förevisade, af föredr. förliden sommar insamlade for¬ merna, hvilka bildade serier tillhörande grupperna Prenanthoidea och Foliosa, voro följande för vetenskapen nya. H. (lovrense Fr. * glaucicolor n. subsp. Involucra gracilia elongata, 9 m.m. longa, 4 — 5 m.m. lata, nigri¬ cantia sat dense glandulosa et parce pilosa, basi leviter floccosa. Squamæ interiores subæquales, floribus junioribus superantes sensim in apicem obtusiusculum attenuatæ, 1 — 1,5 m.m. latæ, exteriores ciirtæ, paucæ, intimæ subulatæ. Pedicelli parum floccosi sat dense glandulosi fere epilosi. Folia rosularia 2 — 5, longe petiolata ovato- *) Diagnoserna finnas upptagna i Botan. Centralbi. 1SS6 bd. XXVI pag. 172—3. 140 elliptica — lanceolata æqualiter denticulata; caulina 2 — 3, infimum sat longe petiolatum, superiora in petiolum ± alatum semiamplectens attenuata, omnia denticulata glauca ± lanceolata — ovato-elliptica supra fere glabra margine ciliata, nervo dorsali subpilosa, subtus sparsim floccosa. Caulis subglaber. Styli obscuri. Ligulæ glabræ. Ad Bränna Hugelien et Nersæteren in Torpen Norv. meridio¬ nalis. Stjelken är 30 — 45 c.m. hög nästan alltid phyllopod och bär ofta bladrosetter i de inre rotbladens veck. Den hör otvifvelaktigt till H. dovrensis formområde, men när¬ mar sig habituell H. silvaticum L. (= H. murorum Fr. Lbg.). H. dovrense Fr. * glabellum n. subsp. Involucra crassa, curta, 10 — 10,5 m.m. longa, 5,5 — 6 m.m. lata, fusco-livida, sparsim pilosa, crebrius glandulosa et sat dense floccosa. Squamæ subimbricatæ, exteriores sat angustæ, interiores pro longi¬ tudine latissimæ, 1,5 — 1,7 m.m. latæ, ovato-lanceolatæ, obtusæ. Pe- dicelli t dense canofloccosi. Folia rosularia sub anthesi emarcida v. 1 — 2, anguste oblonga, acutiuscula; caulina 5—6, infima t longe petiolata, oblonga — oblongo-lanceolata, media lanceolata infra me¬ dium + constricta, amplectentia, summa elliptica — obovato-elliptica, amplexicaulia, omnia acuta, ad medium vel maxime basin versus + longe, remote .et patentim subulato dentata, superne glabra, luteo- viridia, subtus subglauca + dense floccosa, nervo dorsali margineque sparsim et molliter pilosa. Caulis glaberrimus sursum leviter stella¬ tus. Styli fuscescentes. Calathidia diametro 3,5 c.m. Ligulæ glabræ. Ad Hugelien et Bränna in Torpen Norv. meridionalis. Utmärkt genom n. alla delars utomordentliga glatthet; blott i bladkanten och på medelnerven finnas glesa, korta, mjuka hår. Stjelken är 30 — 60 c.m. hög. Bladen äro styfva och läderartade. Står närmast H. dovrense typicum. H. dovrense Fr. * preustum n. subsp. Involucra minuta gracilia 8 m.m. longa 4 m.m. lata sat glan¬ dulosa et pilis rarissimis obsita, apicibus squamorum exceptis sat floccosa. Squamæ fusco-atræ lanceolatæ obtusiusculæ, intimæ paucæ acutæ, 1 m.m. latæ, parte superiore nudæ, apicibus evidenter bar- batæ. Pedicelli ± dense floccosi. Folia basalia sub anthesi plerum¬ que emarcida v. ovato-ellip.tica petiolata. Folia caulina 6 — 7, infe¬ riora lanceolata — oblongo-lanceolata, superiora ± lanceolata — ovato-elliptica omnia auriculato-amplectentia, acuta remote denticu¬ lata, margine curte et sat dense ciliata supra glabra viridia, subtus 141 •subglauca sat floccosa nervo dorsali pilosa, ceterum fere glabra. Caulis basin versus pilosus sursum stellatus. Styli obscuri. Ligulæ glabræ deniibus longis linearibus subtiliter ciliatis. Ad Hugelien et Bränna in Torpen Norv. meridionalis. Denna underart närmar sig i vissa afseenden H. prenanthoides Vill. v. floccosa n. var. -, F. squamis usque ad apicem magis obtusum 1 dense floccosis, pedicellis dense glandulosis a forma typica diversa. Ad Bränna et Hugeliängen in Torpen Norv. meridionalis. H. crocatam Fr. v. espelieiise n. var. Involucra pilis densioribus glandulis frequentibus subminutis obsita. Pedicelli fere epilosi sat dense floccosi. Folia obscure vi¬ ridia superiora latiora magis dentata utrinque sparsim — sat dense stellata. Caulis sursum sparsim stellatus. Stylus crocatus e papillis nigris fusco-hispidulus. Ad Espelien, BruÛat et Tonsaasen in Etnedalen Norv. meri¬ dionalis. Skild från hufvudformen isynnerhet genom de på båda sidor stjernhåriga bladen samt genom de hårigare holkarne. Holkarnes hårighet är dock här liksom inom hela Crocatum -serien något va¬ rierande, i det håren synas kunna delvis ersätta glandlerna och tvärtom. . Docenten A. N. Lundström redogjorde för tvenne an¬ märkningsvärda växtfynd från norra delen af Skandina¬ viska flororarådet. 1. Primula Sibirien Jacq. Denna nordliga Asien, arktiska Ryssland, Finmarken och norra Finland, tillhörande växt hade 1872 anträffats första gången i Sve¬ rige på Uddskär i Lule skärgård, men sedermera der ej blifvit åter¬ funnen. Sistlidne sommar (1885) hade den af Hr G. O. Burman anträffats i stor ymnighet på en ö, Ses k arön, i nordligaste delen af Bottniska viken emellan Haparanda och Kalix. De anträffade exemplaren tillhörde formen ß brevicalyx Trautv. (Icon. pl. Flo rose. pag. 44, tab. 30, fig. g — i) med kronpipen dubbelt så lång som fodret, ett ganska anmärkningsvärdt förhållande, emedan de af Swartz i Svensk Botanik N.-o 350 afbildade exemplaren öfverens- stämma med f. genuina Trautv., hvilken har fodret af pipens längd. Huru dessa båda former förhålla sig till hvarandra är svårt att af- göra; i Ryska Lappmarken synas de öfvergå i hvarandra. t 142 Om heterostyli kan det nog ej blifva fråga då denna art,' lik¬ som P. stricta hos oss är proterandisk. Då Primula sibirica är en hafsstrandsväxt, lemnar detta fynd ytterligare stöd för antagandet af Norra ishafvets ursprungliga sammanhang med Bottniska viken. v 2. Salix hastata X myrtilloides (Schrenk.). Denna for Europas flora nya Salixhybrid hade sistlidne sommar af D:r C. A. HÅKANSSON anträffats jemte sina föräldrar vid Ylikylä, Rovaniemi i Kemi (Finland) i tydliga och synnerligen vackra exem¬ plar. Genom de på undre sidan blekt blågröna något nätådriga mot basen spetsade 3 — 5 c.m. långa bladen, finludna hängeskaft, rent gröna kapslar och tydligt stift erinrar denna hybrid om S , hastata, då deremot de helbräddade nästan elliptiska mot spetsen rubbiga bladen med n. omärkliga stipler och de cylindriska kaps- arne röja karakterer från S. myrtilloides , med hvilken den äfven öfverensstämmer i anseende till sitt växsätt. Med S. hastata var inundata Schrenk. (Siber. Reise d. d. Tundr. d. Samojeden pag. 522), hvilken af Andersson i hans Mo- nogr. Salicum p. 179 under namnet S. Schrenkiana uppställes så¬ som hybrid mellan ofvannämda arter, öfverensstämmer den ej full¬ komligt, ty denna har småsågade blad och (enligt beskrifningen men ej enligt figuren) mycket långt skaftade kapslar. Motsvarande olikheter förekomma emellertid ofta hos hybrider mellan andra ar¬ ter och visa att hybriderna mellan tvenne bestämda Salix- arter ej alltid bilda en bestämd form, utan kunna vara hvarandra olika just i de afseenden i hvilka föräldrarne förete olikheter. Den 30 Mars 1886. Kand. Alb. Nilsson lämnade en framställning af Assimilationssystemet hos stammen. Assimilationssystemets utbildning hos samma art är ej alltid konstant. I afseende på de assimilerande cellernas form må följande variationer anföras: 1. Olika delar af samma internodium kunna vara olika ut¬ bildade. 2. Motsvarande delar af olika internodier hos samma individ kunna vara olika. 3. Motsvarande delar af motsvarande internodier hos olika individ kunna vara olika utbildade. 143 Dessa variationer stå i samband med variationer i belysningen, hvilka kunna förorsakas antingen af växtens egna delar, t. ex. blad eller bladslidor, som kunna i olika grad beskugga olika delar af ..samma internodium, eller ock af en omgifvande växtmatta, genom hvilken de lägre belägna internodierna kunna blifva starkare be¬ skuggade än de öfre eller ock olika individer blifva utsatta för olika ljusintensitet. Såsom exempel på variationer af första slaget må anföras Linum grandiflorum och Dianthus barbatus , hos hvilka de starkast belysta delarne hade 2 — 3 lager palissadceller, under det att hos de starkast beskuggade delarne cellerna voro isodiametriska eller något sträckta i stammens längdriktning. Dessa ytterligheter voro genom gradvisa öfvergångar förbundna med hvarandra. Så¬ som exempel på det sista slaget må nämnas sol- och skuggformer af Polygonum aviculare. . , I följd af den sekundära förtjockningen kan äfven assimilations¬ cellernas form passivt förändras så, att deras tangentiala sträckning kan bli större eller mindre. Slutligen må nämnas, att palissadcellernas ställning kan variera på grund af stammens olika riktning. Häraf framgår, att assimilationssystemet hos olika arter endast under vissa af det föregående lätt insedda vilkor äro jemförliga med hvarandra. Derefter genomgick föredraganden de i det följande framstälda typerna jämte några andra, med afseende på hvilka dock vidare kontrollundersökningar äro af nöden. A. Assimilationssystemet består endast af assimilationsväfnad *) d. v. s. assimilationsväfnaden tjenstgör tillika såsom ledningsväfnad. 1. Assimilationsväfnaden består oftast af ungefär isodiametri¬ ska celler, ex. Ruscus aculeatus. 2. Assimilationsväfnaden består af i stammens längdriktning sträckta celler, hvilkas yta icke är på något särskildt sätt förstorad. Inom denna typ kan assimilationsväfnaden antingen intaga hela rummet mellan epidermis och bastmanteln ex. Jm-arter, Alliaria officinalis , eller också kan innanför assimilationsväfnaden en ledande väfnad finnas ex. Valerianella Morisonii. Att äfven i det senare - fallet assimilationsprodukterna bortledas inom de assimilerande cel¬ lerna sjelfva, visas dels af cellernas sträckning dels af intercellular- *) Med assimilationssystemet förstås här sammanfattningen af assimilations - väfnaden och den i närmaste sammanhang med denna stående ledningsväfnaden. 144 rummens utbildning. Den ledande väfnadens hufvuduppgift torde vara att leda bladens assimilationsprodukter. 3. Assimilationsväfnaden består af i stammens längdriktning sträckta celler, h vilkas yta är förstorad genom en eller flere in- snörningar, ex. Delphinium Consolida , Bromus secalinus. B. Assimilationssystemet består af assimilations- och lednings- väfnad. 4. Assimilationsväfnaden består af ungefär isodiametriska eller något sträckta celler, hvilka äro sammanhängande i stammens längd¬ riktning. Ledningsväfnaden utgöres af i stammens längdriktning sträckta celler, ex. Cladium Mariscus, Carum Carvi. 5. Assimilationsväfnaden består af isodiametriska celler, hvilka äro ordnade i tvärstälda skifvor. Ledningsväfnaden af något lång¬ sträckta celler, ex. Garmiehcelia australis. I motsats till föregående typ är här ledningen inom assimila¬ tionsväfnaden i stammens längdriktning omöjliggjord. 6. Assimilationsväfnadens celler äro sträckta i stammens tvär¬ riktning, men intaga ej någon bestämd ställning i förhållande till stammens yta utan äro anordnade för assimilationsprodukternas led¬ ning omkring en luftgång till ledningsväfnaden, hvilken består af långsträckta klorofyllfria celler, ex. Carex vulpina och vesicaria. 6. Assimilationsväfnadens celler äro oftast sträckta men visa ingen bestämd ställning i förhållande till stammens yta, utan ordna sig strålformigt omkring kärlknippena. Ledningsväfnaden uppträder innanför en tunn prosenkymskida och består af långsträckta kloro¬ fyllförande celler, som på tvärsnitt krans- eller hallmånformigt omge kärlknippena, ex. Cyperns longus , C. Icevigatus enl. Haberlandt. 8. Assimilationsväfnaden består af m. e. m. sträckta palissad- celler, som i allmänhet äro riktade snedt uppåt utåt. Ledningsväf¬ naden består af m. e. m. långsträckta klorofyllfria eller svagt klo¬ rofyllförande celler, ex. Colletia spinosa, Casuarina- arter. I allmänhet aftager palissadcellernas längd inåt, hvaraf man torde kunna sluta, att ljuset utöfvar ett väsentligt inflytande på dessa cellers sträckning. C. Assimilationssystemet består af assimilations- samlings- och ledningsväfnad. 9. Assimilationsväfnaden består af armpalissadceller och sam- lingsväfnaden af m. e. m. i stammens längdriktning sträckta kloro¬ fyllförande celler. Ledningsväfnaden af långsträckta klorofyllfria celler, ex. Equisetum fluviatile. 145 Samlingsväfnaden skulle möjligen också kunna uppfattas såsom en förstärkning till ledningsväfnaden, då möjligheten för ledning inom dess celler i stammens längdriktning icke är utesluten. 10. Assimilationsväfnaden består af palissadceller, samlings¬ väfnaden af i tvärriktningen sträckta celler och ledningsväfnaden af parenkymslidor omkring kärlknippena, ex. Lathyrus Clymenum ß latifolius (i vingkanterna). De ofvan framstälda typerna äro icke skarpt begränsade, utan genom öfvergångar förenade med hvarandra. Sålunda kan hos typ 1 cellerna blifva något långsträckta t. ex. i vingkanterna hos Acti- nomeris squarrosa, hvarigenom denna kommer att bilda öfvergång till typ 2. Emellan typ 2 och 3 står Anthericum Liliayo, hos hvilken cellerna äro försedda med svaga insnörningar, så att deras längdväggar bli svagt vågiga. Hos typ 2 tilltager i allmänhet cel¬ lernas lämplighet för ledning inåt dels derigenom att de inre cellerna äro cylindriska, under det att de yttre afsmalna mot ändarne, dels ock derigenom att de inre cellerna äro längre än de yttre. I begge fallen aftager i allmänhet cellernas klorofyllhalt inåt. Blir skilnaden mellan de inre och yttre cellernas längd mera utpräglad, uppstå öfvergångar till typ 4, hvilken åter derigenom, att dess assi¬ milerande celler bli något radiärt sträckta, kan bilda öfvergångar till typ 8. Derefter lämnades följande öfversigt öfver assimilationss}rstemets utbredning hos växterna och de morfologiska karakterer hos stam- men, hvilka för assimilationssystemet äro af vigt. * Assimilationssystemet finnes A) endast eller till hufvudsaklig del hos stammen, hvilken är 1) platt eller vingad a) med snart begränsad tillväxt — I. JRuscus. b) med länge fortfarande tillväxt — II. Coccoloba platyclcicla. 2) icke platt eller vingad a) med snart begränsad tillväxt — III. Colletici. b) med länge fortfarande tillväxt — IV. Equisetum. B) hos både stam blad; stammens yta är 1) förökad genom vingkanter a) med frånseende af bladen finnes assimilationssystemet endast hos vingkanterna — V. Actinomeris squarrosa. b) d:o d:o hos vingkanterna och stammen för öfrigt — VI. Lathyrus. 2) icke förökad genom vingkanter — VII. Iris. C) endast hos bladen — VIII. Impatiens- arter. D) endast hos roten — IX. A'èranthus. 146 Genom kombination af dessa morfologiska typer med de förut framstälda typerna af assimilationssystemet, hvarvid de senare kunna skrifvas såsom exponenter till de förra, är det möjligt att på ett kort sätt framställa assimilationssystemet i sin helhet hos en gifven växt, hos hvilken endast typ I — IV finnes utvecklad. Hos de öfriga typerna måste naturligtvis hänsyn tagas äfven till bladen och andra assimilationsorgan t. ex. stipler. Såsom exempel må anföras: Equisetum fluviatile, IV9 betyder således, att växten tillhör den morfologiska typen IV och att dess assimilationssystem tillhör typ 9; Ruscus aculeatus IV1 -f- I1 betyder att växten har stammar af 2 slag tillhörande dels den morfologiska typen IV, dels typ I, och att hos begge slagen af stammar assimilationssystemet är lika utveckladt och tillhör tyTp 1; Colletia spinosa IVs + IIP. Lathyrus Clymenum ß latifolius VI10 * 4 betyder att hos vingkanterna as¬ similationssystemet tillhör typ 10 i stammen för öfrigt typ 4, o. s. V. » Herr R. Sernander lemnade derpå Ett bidrag till kännedomen om Sveriges ekflora. Under sina föreläsningar vårterminen 1886 öfver ”Den skandi¬ naviska fanerogamllorans utvecklingshistoria” har prof. Kjellman framhållit, hurusom eken och de eken åtföljande växterna — den s. k. ekfloran — fordom haft en större utbredning i yårt land, men blifvit sprängd och undanträngd af granen. Intressanta men hittills föga uppmärksammade lemningar af denna flora kan man ännu träffa på särskildt gynsamma lokaler midt inne i barrskogarne. En sådan lokal ansåg sig föredr. hafva funnit i södra Nerike i närheten af sjön Tisaren. Omkring en half kilometer söder om sjön ligger bland bergen, midt i den hufvudsakligen af gran bestående skogen, en i många af- seenden egendomlig, l1/^ kilometer lång dalklyfta, Gropdalen, som i nästan rakt sydlig riktning utmynnar i Kroksjön. Vid klyftans mynning skiljer sig vegetationen ej mycket från den omgifvande traktens. Marken är sumpig och ofta täckt af hvitmossa. Gransko¬ gen, som, då man kommer längre in, prydes af Lactuca muralis , Stellaria Friesiana, Listera cordata, Corallorhiza, Carex loliacea, Polysticlium spimdosum * dilatatum och Asplénium Filix femina, är ganska yppig och storväxt. Efter denna vidtar på en kanske 100 meter lång sträcka en ganska egendomlig växtlighet. Dalgån- gens märkvärdiga natur är nu tydligt utpräglad. Bergväggarne resa sig fullkomligt lodrätt å ömse sidor till en höjd af 13 — 16 meter, lemnande mellan sig en gång af ungefär 14 meters bredd. Bottnen betäckes af talrika, ofta kolossala, nedrasade stenblock och väldiga multnade stammar samt deremellan af en på mylla och förvittringsprodukter rik jord. I midten porlar en liten bäck, som der och hvar bildar små sanka fläckar. Här och på bergssidorna, som på sina ställen bevattnas af nedsipprande rännilar, frodas en ' mångfald växtformer, af hvilka föredr. uppräknade de mera märk¬ liga och karakteristiska fanerogamernå, nämligen 'Lactuca muralis, Viburnum Opulus , Lonicera xylosteum, Lathrcea Squaw aria, Actœa spicata , Tilia parvifolia, Circœa alpina, Sorbus Aucuparia , Orobus vernus , Corylus Avellana, Salix caprea , Convallaria Polygonatum, Festuca silvatica, Calamagrostis arundinacea och Milium effusum. Af dessa torde Lathrcea, Tilia, Corylus och Festuca silvatica vara att hänföra till ekfloran, de öfriga till den af denna undanträngda subglacialfloran. Nu har denna ekvegetation, som säkerligen en gång beherskat hela Gropdalen, här i klyftans ena del, der de för densamma gynsammaste förhållandena råda, funnit en någorlunda trygg fristad. Den måste dock fortfarande kämpa om herraväldet med andra växter, framför allt granen, hvitmossan och skogsröret (farlig genom sin starka skottbildning). Till sist meddelade föredr. något om Gropdalens kryptogam- flora. Bland ormbunkarne märktes Polypodium Dryopteris och Phegopteris, Polystichum spinulosuui * dilatatum, Woodsia ilvensis och Struthiopteris germanica, bland mossorna Hypnum molluscum oeh Ulota intermedia Sch. samt bland lafvarne Thelotrema lepodi- num, som här har sin nordgräns i Sverige, Sticta pulmonacea och t Graphis, som ymnigt frodades på de gamla hasselstammarne. Societas pro Fauna et Flora fennica årsmöte den 13 maj. Stud. C. E. Boldt förevisade exem¬ plar af den för finska fioran nya Fumaria Vaillanti Lois tagna af honom vid Haga kungsgård på Aland, der den förekom ymnigt på en åker tillsammans med F. officinalis L. D:r Wainio redogjorde för artkar aktererna hos Cladina alpestris (L.), hvilken han funnit vara speci¬ fikt skild från Cl. sylvatica, bland annat genom sina intensivt rödfärgade spermogonier. Ett utförligare meddelande härom ingick i en samtidigt till publi¬ kation anmäld uppsats: \le subgenere Cladinæ”. Prof. Sælan förevisade exemplar af en Betula- form, livaraf lektor Hj. Hjelt på ett sumpigt ställe i Parkans socken anträffat en 10 fot hög buske och hvilken föredr. antog vara en hybrid af B. verrucosa EhrJi. och B. nana L. Denna hybrid, som förut icke anmärkts inom Skandinavien skiljer sig från den gan¬ ska ofta förekommande hybriden mellan B. odorata Beeilst, och B. nana (B. intermedia Thom.), hvilken den närmast liknar, genom att såväl de tätt finludna årsskotten och fjolårsskotten som i synnerhet de små bladen äro starkt kådprickiga; frukthängena äro upp- räta och kortskaftade ; hängefjällens flikar nästan lika stora och sidoflikarne ofta vågrätt utstående; flikarne för öfrigt nästan lika smala som hos B. nana; frukfc- vingarne äro starkare utvecklade än hos B. nana X odorata , af fruktens bredd eller oftast bredare, vanli¬ gen nående öfver fruktens spets, såsom hos B. verru¬ cosa, men aldrig ända till spetsen af stiften. Till publication anmäldes: Musci Lapponice orien¬ talis af Th. Sælan. Det 13: de skandinaviska naturforskaremötet hölls i Kristiania d. !• — 12 sisti. juli. I den botani¬ ska sektionen höllos följande föredrag: af d:r E. Chr. Handen, Om gjær svamper nes forhold til sukkerarterne; af d:r J. P. Hellbom, Om Korrlands lafvar; af assi¬ stent Olaw Johan-Olsen, Om sop på klipfisk; af d:r E. Ährling, Linnés samlingar i London; d:r Hellbom, Om de s. k. ”formæ oxydatæ” hos lafvarne samt Några vegetationsbilder från öar ne Or oust, Hallands Väderö och Hven; af prof. A. Blytt, Om planteud- bredelse og dens geologiske betydning; af d:r Fr. Kiær, förevisning af af honom gjorda mikrofotografier samt heliotypier. 149 Smärre notiser. Luzula albida D. C. funnen vid Göteborg. Denna ört är af undertecknad åren 1888 — 86 funnen i stor mängd växande vid Skår nära Göte¬ borg. Den är anträffad å en afsides liggande backe eller bögslätt (omkring 100 m. öfver hafvet), som är beväxt med hög ljung samt en och annan låg tall och björk. Då arten förekommit ymnigt växande under dera år och å fullkomligt obruten mark på en yta af betydlig utsträckning samt i en ganska adäg- sen och öde trakt, så torde ej skäl dnnas att antaga den vara införd utifrån. Den torde således böra upp¬ tagas i yår dora. E. Almquist. Dödsfall. Carl Oscar Hamnströh aded i Hessleholm d. 5 juli 1886. Han var född d. 11 aug. 1816 i Örebro, blef 1832 elev på apoteket i Skenninge, tog apote¬ kareexamen 1841, innehade apoteket i Motala sedan 1869, men hade tjenstledighet för sjuklighet sedan 1872. Sina tidigt började botaniska studier fortsatte han ända till sin lefnads slut. Många är o säkert de botanister, som hafva hans älskvärdhet i lidigt minne. Hans botaniska arbeten äro: Nerikes dora, 2:dra uppl. 1842; i Bot. Notiser 1842: Bidrag till kännedom om Nerikes vegetation; — 1843: Förteckning öfver väx¬ ter i Skenningetrakten ; — 1851: Några bidrag till Wermlands dora. Dessutom har mången hans iakt¬ tagelse indutit i andras doristiska arbeten. 150 Till docent i växtgeografi vid universitetet i Hel¬ singfors är numera d:r B. Hult utnämd. Lektorn i naturalliistoria vid norra latinlärover¬ ket i Stockholm K. F. Thedenius har erhållit afsked med pension. Annonser. Under loppet af October månad kommer att uti Upsala på auktion försäljas framlidne Lektor K J. Lönnroths vetenskapliga, Imfvudsakhgen botaniska, bol¬ samling. Kataloger äeröfver äfvensom ofnga upPV ningar lemnas af Herr Bokhandlare W. Schultz, Upsala. Hos Svanström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas : _ . . a Grått blompressningspapper format 360x44o mm. ns pr ris TT Tritt » öbUX44*> 5J ” ” ’ Herbariepapper blå färgton „ 290x46o „ » ” ” 9’_J hvit „ „ 290x465 „ „ » » ^ Obs!? De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Innehåll: Hedera, Spridda bidrag till Nerikes flora. H. W. Arnell, Bryologiska notiser från det småländska höglandet. - Ch. Kaurin, En ny Bryum. - Literaturöfversigt: V. WlTT- ROCK et O. Nordstedt, Algæ aquæ dalcis exsiccatas fase. 15 _ Lärda sällskaps sammanträden: H. DAHLSTEDT, Några Hieracier från Torpen och Etnedalen i södra Norges fjäll trakter. - A N Lundström, Tvenne anmärkningsvärda växtfynd från norra delen af Skandinaviska florområdet. - Ar, B. Nilsson, Assimilatr- onssystemet hos stammen. - R. Sernander, Ett bidrag till kän¬ nedomen om Sveriges ekflora. - WA1NIO, Cladma alpestns (L.). Sælan, Betula verrucosa Ehrh. X B. nana L. - Smärre notiser: Ijuzula albida D. C. - Död. - Utnämnd. - Afsked. - Annonser. Lund, Aktiebolaget Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 18«|s86. Om den primära barken hos våra löfträd såsom skyddande väfnad. Af Hans Tedin. I fråga om de funktioner, den primära barken har att fylla, har hittills icke synnerlig uppmärksam¬ het egnats dess uppgift som skyddande väfnad. H var¬ helst denna sida af saken berörts i den Literatur, hvaraf jag varit i tillfälle att taga del, har det skett endast i förbigående, utan att man der vid inlåtit sig på nå¬ gon närmare undersökning af de anordningar i den primära barkens byggnad, af h vilka dess skyddande förmåga ytterst betingas. Och dock synes det mig som om man redan a priori kunde hafva skäl att an¬ taga, att denna barkens uppgift hos många af våra nordiska växter, för så vidt det gäller att skydda möt vinterkölden, är en af dess förnämsta. Hos tvenne så skilda typer som de örtartade och vedartade växterna, de förra med sina mot vintern bortdöende ofvanjords-stamdelar, de senare der emot med ett år efter år fortlefvande, ofvan jord öfvervin- trande, grensystem, måste äfven särskilda och från hvarandra afvikande anordningar förefinnas, h vilka just äro en följd af detta deras olika förhållande vid den kalla årstidens inträdande. De vedartade äro nödsakade att bereda sig ett skydd under vintern, som de örtartade icke behöfva. Den väfnad som synes företrädesvis lämpad för ! detta ändamål är ju korkväfnaden, men då den hos somliga af våra nordiska träd, t. ex. vissa Salixarter*), icke alls uppträder under första året och hos andra *) Sanio: Vergleichende Untersuchungen über den Bau und die Entwickelung des Korkes. Pi ingsheims Jahrbücher 1860, pag. 64. Bot. Notis. 1886. ,12 152 åter endast når en högst obetydlig utveckling, synes det vara påtagligt att det hufvudsakligen är den pri¬ mära barken som bos dessa växter fått den skyd¬ dande rolen åt sig anvisad. Naturligtvis bör så väl epidermis som, fastän i mindre grad, äfven hårdba- stets utveckling här vid lag tagas i betraktande, ty båda hunna de bidraga till att lemna det nödiga skyddet åt kambiet — hvilket det ju i första rummet gäller att här värna — och sålunda göra behofvet af en starkt skyddande barkväfnad mindre känbart. Men äfven en annan omständighet talar för, att barken hos våra löfträd tjenstgör som skyddande väf- nad. Professor Pr. Areschoug har i sina tvenne ar¬ beten ”Växtanatomiskä undersökningar I, II.” (Act. Un. Lund. t. IV, 1867, t. VII, 1870) .ådagalagt, att så väl mesofyllet i egentliga blad som äfven den väf- nad, h var af knoppfällen bestå, till fullo motsvarar den primära barken i stammen; men då det dessutom af nämda undersökningar framgår, att denna väfnad i de egentliga bladen mest differentieras, så att den här till utseendet vida skiljer sig från den primära barken i stammen — en olikhet som betingas af den speciela uppgift, den i bladen får att fylla — men der emot i knoppfjällen i allt väsendtligt bibehåller samma ut¬ seende som i stammen, tyckes väl denna likhet i bygg¬ nad tala för, att äfven i fråga om barkens och knopp¬ fjällens funktion en viss öfverensstämmelse här råder, om ock den förra ej i lika hög grad som de senare besitter en skyddande förmåga. Slutligen kan ännu ett tredje sakförhållande an¬ föras till stöd för ofvannämda uppfattning af den pri¬ mära barkens uppgift hos våra löfträd. Då nemligen mesofyllet i de egentliga bladen får en liknande funk¬ tion, bibehåller det (anf. arb. II pag. 45) -barkväf- nadens karakterer. Med ett ord, allt tyder på att barkens byggnad i stammen är lämplig för en skyd¬ dande funktion. 153 Hvad de anordningar i barkens byggnad beträffar, hvilka gifva åt densamma dess skyddande förmåga, så bar man stält denna i sammanhang med förekom¬ sten af ett mer eller mindre mägtigt kollenky mlager, och tydligt är att en dylik väfnad härutinnan är af stor betydelse. Men att göra den ensam till bärare af den skyddande egenskapen och icke tillmäta öfriga väfnadsformer af den primära barken någon betydelse i detta afseende vore dock enligt mitt förmenande att göra sig skyldig till en något ensidig uppfattning af barkens natur och uppgift. Sedan någon tid har jag- varit sysselsatt med undersökningar af den primära barken hos våra löfträd och dervid trott mig finna åtskilliga intressanta förhållanden, som jag velat ställa i samband just med en skyddande funktion. För att kunna rätt bedöma barkens skyddande förmåga, måste man sålunda, synes det mig, taga hän¬ syn icke endast till den hos de vedartade växterna merendels kollenkymatiska ytterbarken utan till den primära barken i dess helhet, och har man dervid att fästa afseende vid ej blott cellväggarnes utan ock cell¬ innehållets beskaffenhet samt intercellularrummen. I hvad afseende detta är berättigadt, skall jag i det följande försöka visa. Intercellularrummen förekomma nu hufvudsakli- gen i innerbarken, och man har till följd af likheten i detta afseende med s vamppar enky met hos bladen, hvilket ju är dessas transspirerande del, äfven velat i innerbarken med dess intercellularrum se en trans- spirerande väfnad, under det att ytterbarken deremot skulle vara företrädesvis assimilatorisk. Att barken verkligen hos många växter i dessa afseenden är af stor betydelse, hvarken kan eller vill jag förneka, men det gifves äfven skäl, som tala för att hos andra väx¬ ter dessa funktioner trädt tillbaka för en annan. Re¬ dan förut har påpekats olikheten mellan de örtartade och vedartade växterna, och äfven i detta samman- I 154 hang torde det ej vara olämpligt att upptaga dem till jemförelse med hvarandra. Hos de örtartade väx¬ ternas stamdelar med deras merendels svaga epidermis och saknad af kork torde föga hinder för barken möta i att bispringa bladen i deras arbete i transspiratio- nens och assimilationens tjenst. Hos de vedartade växterna deremot måste förhållandet blifva helt annor¬ lunda. Hos de flesta bland dem uppträder redan ti¬ digt under första året ett korklager, som, om det icke helt och hållet omöjliggör, dock i hög grad motver¬ kar så väl transspiration som assimilation i barken, derigenom att det försvårar gasernas utbyte och sol¬ ljusets inträngande. Men äfven i de fall, då ett dy¬ likt korklager bildas först vid vegetationsperiodens slut, finnas andra struktur för hållanden, som utöfva ett liknande hämmande inflytande. I de flesta fall är ytterbarken hos träden mer eller mindre kollenkyma- tisk, och redan häruti liksom i en kraftig med starkt förtjockad yttervägg försedd epidermis — som i regel finnes hos dem af våra träd, som hafva sen korkbild¬ ning — ligger ett hinder för en lifligare transspira¬ tion ocJ^ assimilation genom barken. Sant är att ytter¬ barken hos åtminstone årets kvistar under sommaren innehåller klorofyll, och det är derför icke blott an¬ tagligt utan äfven ganska visst att den då tjenstgör som assimilations väfnad, liksom innerbarken under den tiden äfven kan vara transspiratorisk, men det hin¬ drar ju icke att dessa funktioner vid vinterns annal¬ kande kunna träda tillbaka för den skyddande. Det ena utesluter icke det andra, och man ser häruti en¬ dast ett bevis på den ändamålsenlighet och sparsam¬ het, som naturen öfver allt vet att iakttaga. Inner- barkens likhet med bladens svampparenkym bevisar visserligen att den äfven han vara transspiratorisk, men det utesluter lika litet möjligheten, att den just genom inter cellular rummen under vintern tjenstgör som skyddande väfnad, som t. ex. kollenkymets egen- 155 skap att hos vissa växter fungera som mekanisk väf- nad omöjliggör dess uppträdande äfven som skyddande. Att de luftfylda intercellularrummen verkligen skydda mot kölden, derför behöfves det väl ej framdragas några särskilda bevis. Ett tillgodogörande af denna luftens skyddande förmåga finna vi ju ofta i det dag¬ liga lifvet, och den beror naturligen på luftens egen¬ skap af dålig värmeledare. Intercellularrummen i innerbarken förete, vissa intressanta formolikheter, som emellertid här må för¬ bigås, emedan en redogörelse derför skulle allt för mycket inkräkta på utrymmet och den dessutom kan anses falla utom ändamålet med detta lilla medde¬ lande. Hvad cell väggar nes tjenlighet som skyddsmedel beträffar, så är deras betydelse härutinnan allmänt erkänd. Jag behöfver blott hänvisa till, hvad ofvaii blifvit sagdt om den kollenkymatiska ytterbarken. Men oafsedt det direkta skydd, denna väfnad ger, torde den äfven på ett så att säga mera medelbart sätt verka skyddande, derigenom att den förstärker den begränsning, genom hvilken de luftförande inter¬ cellularrummen måste för att blifva skyddande afstän- gas från det omgifvande mediet. Cellinnehållet i barken utgör es under vintern hufvudsakligen af stärkelse och klorofyll, hvarförutom hos några undersökta arter äfven talrika kristallkört¬ lar uppträda. Dessutom har jag hos andra i barkens yttersta cellrader funnit ett färgadt innehåll. Om detta är af någon betydelse för lösandet af bar¬ kens skyddande uppgift, kan jag ej afgöra. Frän- sedt huruvida detta är förhållandet eller ej, torde emellertid understundom cellinnehåll af annan beskaf¬ fenhet hafva skyddande egenskaper. I innerbarken hos flera undersökta arter, t. ex. Ulmus, Tilia m. fl. finnas stora tunnväggiga slemförande celler eller kavi¬ teter. Det torde i allmänhet vara svårt att direkt 156 påvisa, hvad roi slembildningarnë spela, men att de kunna hafva en mångfaldig uppgift tyckes framgå af deras förekomst i till sin struktur i öfrigt samt upp¬ gift vidt skilda organ. Att emellertid slem äfven kan bidraga att skydda mot köld anser jag icke omöjligt. På hvad sätt det sker, är svårt att afgöra. Jag har tänkt mig att det möjligen kan hjelpa till att förhin¬ dra en för stark afdunstning och derigenom framkallad afkylning. För ofvannämda uppfattning af slemmets uppgift talar dessutom den omständigheten, att en dylik väfnad förekommer hos samma växter äfven i knoppfjällen och der når en ännu starkare utbildning. Då den t. ex. bildar hufvudmassan af Tilia parvifolias knoppfjäll (a. st. pag. 15), är det svårt att tänka sig att den här ej skulle bidraga till vinnandet af det hufvudändamål, för hvilket knoppfjällen kunna anses vara afsedda, nemligen att gifva skydd under vintern, på samma gång den naturligtvis äfven kan genom den mjuka konsistens den ger åt knoppfjällen under¬ lätta dessas särskiljande af den vid vegetationsperiodens början framträngande stamspetsen. Såsom af det föregående synes, har jag velat endast i korthet beröra de hufvudsynpunkter, som hittills vunnits genom mina undersökningar, i det att jag sökt påpeka dels de skäl, som tala för den primära barkens skyddande uppgift, och dels de sätt, h varpå denna uppgift löses. Jag ämnar emellertid framdeles något utförligare behandla denna fråga och då i samband dermed äfven lemna en närmare fram¬ ställning af mera i detalj gående undersökningar. Lund i sept. 1886. Catharinea anomala nov. sp. og Leskea catenulata (Brid.) Lindl. c. fr. Af N. Bryhn. % HK"-1'» > . . ^ . i - v Catharinea anomal a nov. . sp. Planta dense cæspitans, stolonifera et fertilissima. — Caulis brevis (vulgo 15 — 25 m.m.), erectus, sim¬ plex, rigidus. — Polia ut in Catharinea undulata, sed apicem caulis versus magis conferta, subtus minus hispida. Flores masculi et feminei in rosulam terminalem imbricatam congesti sunt; flores masculi centrum in- florescentiæ .occupant, flores feminei peripheriam occu¬ pantes serie singula masculas circum cingunt. . Folia perigonialia numerosa omnia parva ab externo ad in¬ ternum magnitudine paululum * diminuentia e basi angusta subito dilatata et dehinc in apiculum bre¬ vem contracta, elimbata, integra vel minute cre- nata, subtus læ via, foliis cæteris laxius texta, costa angusta subelamellosa non excurrente. — Folia peri- gynialia perigonialibus longiora et angustiora, lingu¬ lata, acuminata, margine non limbata ad basin minute superne acute et grosse serrata, subtus hispida, costa lata lamellosa sub apice finiente. Sæpissime archegonia plura fecundantur, qvo fit ut planta setas plures (vulgo 2 — 5) divergentes e di¬ versis perichætiis egredientes profert. E centro pro- lificat caulemqve inflorescentia anno seqvente flori¬ bus similibus masculis et femineis iterum coronatum continuat, qva de causa fructus primo intuitu late¬ rales videntur. — Folia perichætialia caulinis mi¬ nora, angustiora et minus serrata. — Seta brevis (8 — 15 m.m.), tenuis, flexuosa, straminea vel flavo-rube- 158 Theca anguste eylindracea regularis vel. subar¬ cuata, erecta vel subcernua, 2 — 3 m.m. longa, 0,5 — 0,7 m.m. crassa, junior purpurea, senior flavo -brunnea. — Operculum alte convexum in rostrum subulatum thecæ subæqvilongum productum. Calyptra sublævis. — Peristomii dentes e mem¬ brana basilari aurantia 0,06 m.m. lata lingulati 0,15 — 0,20 m.m. longi, 0,04 — 0,05 m.m. lati, axi centrali aurantia angustissima. — Fructus præbet in toto simi¬ litudinem magnam -fructu Cabharineæ angustatae. — Flores aestate, fructus maturus primo vere. Habitat in terra arenacea et in fissuris rupium arena impletis in paroecia Gjerpen Norvegiæ meridio¬ nalis, ubi Maiis 20 et. iterum Juniis 20 1886 pluri¬ bus locis ad viam publicam ab urbe Skien ad Tele- markiam ferentem prope Löveid copiose lecta. Species haec supra laudata est e cae teris speciebus hujus generis inflorescentia sua propria diversa. Ut videtur, affinitatem proximam ad Catharineam un¬ dulatam habet. Catharinea undulata tamen nunqvam ad idem tempus flores masculos et femineos in eadem planta profert. Specimina fructifera vel floribus femi¬ neis instructa reperiuntur sæpissime sine ullo vestigio florum, masculorum. Inflorescentia mascula emittit anno seqvente e centro turionem aut inflorescentia mascula nova aut floribus femineis coronatam. Cath. undulata fructificat semel solum, Cath. anomala bis — ter vel pluries neve marcescit post fructifica¬ tionem primam ut Cath. undulata. — Etiam thecæ forma et colore, peristomii dentibus angustioribus mul,- toqve brevioribus Catharinea anomala ex undulata optime diversa est. Leskea cMenulata (Brid.) Lindb. c. fr. samledes sparsomt af Forfatteren den. 2 6 Mai 1886 i Gjerpen i Nærheden af Skien i det sydlige Norge. 159 Den voxede i Skygge af Lovtræer (Alnus) paa siluri- ske Stene lige ved Gjerpen Kirke i Skraaningen mod Bör se vandet. Saavidt jeg ved, er Planten ikke tid¬ ligere observeret med Frugt i Skandinavien. Det bemærkes, at Leskea catenulata i Skiens Omegn er uhyre almindelig; den findes især paa sibiriske Stene og Berge, ogsaa paa Træstammer. _ _ __ 4 Tjömö pr Tönsberg Septbr 1886. Lärda sällskaps sammanträden. Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga Studentsällskapet i Upsala. ■ Den 13 April 1886. Kand. J. Carlson höll föredrag Om de olika bladformerna ho.s Hakea Victoriæ*) ' » Tre bladtyper kunna med hänsyn till yttre formen urskiljas hos unga träd: 1) delade , de längst upp sittande bladen, som äro långgreniga med jämnbreda, trinda bladgrenar, 2) flikiga , hvilka sitta läligre ned, ungefär vid stammens förgrening och äro kortgreniga med ut¬ plattade bladgrenar samt 3) tandade , hvilka sitta längst ned och äro bredt ovala, ojämt tandade. Den enskiktade epidermisväf nåden erbjuder följande olikheter de öfverst sittande bladen hafva yttre epidermisväggen starkast för- tjockad och mest kutikulariserad ; ju längre ned bladen sitta, desto tunnare bli cellväggarne pch svagare kutikulariseringen. Omvändt är förhållandet med cellrummens storlek; den är nemligen minst hos de delade bladen och större i de flikiga och tandade. Med af- seende på ytterväggens tjocklek och epidermiscellernas höjd må fol- jände mått anföras: *•) På grund af exemplarens ungdom har växten ej med säkerhet kunnat bestämmas. Fröna, äro under ofvanstående namn komna från Haage & Schmidt i Erfurt. Ep. väg:s tjocklek Ep. cellernas höjd i allmänhet i medeltal De delade bladen O.oio— 0,oi2 m.ra. 0,03o— 0,o32 m.m. De flikiga bladen 0,oo8 — 0,oio „ 0,o3o — 0,06o „ 0,o43 m.m. De tandade bladen 0,oo4 — 0,oo6 „ 0,024 — 0,044 „ 0,037 „ Hos de flikiga och tandade bladen är 3rtan på bladens öfversida vågig, derigenom att vissa celler äro mycket höga, andra låga. Uti insänkningarne hafva klyföppningarne sin plats. Vågigheten är star¬ kare hos de flikiga än hos de tandade bladen. Klyföppningarne äro hos alla bladen belägna vid epidermis- cellernas inre vägg, och, då dessa böja sig något öfver klyföppnin¬ garne, bildas en vttre och en inre andhåla. Hos de delade bladen är den yttre andhålan djupare och mynningen utåt mindre vid än hos de öfriga bladen. De flikiga bladens yttre andhåla blir grun¬ dare, enär epidermiscellerna här äro mycket låga; mynningen utåt deremot större. De tandade bladens yttre andhåla är minst och dess yttre mynning störst, Föredr. visade, hurusom den olika blad¬ formen och olikheterna i epidermisväfnadens och klyföppningsappa- ratens struktur äro att tolka i sammanhang med bladens olika ex¬ position och transspiration. Assimilationsväfnaden hos de delade bladen är ungefär lika väl utbildad rundt omkring hela bladet. Hos de flikiga bladen åter synes merendels tydligt en skilnad mellan öfre och undre sidan. Undersidans celler äro nämligen vanligen kortare och mindre tätt sammanträngda. De tandade bladens assimilationsceller stå i all- mänhet mindre tätt och äro mindre rikligt klorofyllförande ; vidåre är skilnaden mellan öfver- och undersidan tydligare, då undersidans klorofyllförande väfnad mycket närmar sig den hos blad i allmän¬ het vanliga svampparenchymväfnaden. Hos de flikiga och tandade bladen finnes en tydligt utbildad s. k. uppsamling sväfnad, hvilken utgöres af tunnväggiga, sparsamt klorofyllförande celler, som sträcka sig från pallisadcellerna mot parenchymslidan. Dessa celler äro starkare differentierade hos de tandade än hos de flikiga bladen, hvilket tydligen är beroende af den olika bladformen. De mekaniska väfnaderna äro spridda i mesofyllet. Igenom pallisadväfnaden från epidermis till den inre grundväfnaden sträcka sig långsträckta stereidceller, som ofta äro s-formigt böjda och all¬ tid hafva tjocka väggar. Dessas uppgift är utan tvifvel att stödja den mekaniskt svaga klorofyllväfnaden. Sådana celler äro talrikare 161 • 9 ' hos de delade än hos de tandade bladen, och hos dessa sista finnas de nästan endast intill kärl knippena, der de sträcka sig från dessa mot epidermis. På ömse sidor om hvarje kärlknippe finnas rätt starka baststrängar, hvilka dels lemna skydd åt den mjuka lednings- väfnaden, dels gifva bladet i sin helhet styrka och hållfasthet. Spridda bastceller förekomma strödda här och der. På kärlknippets nedåtvända del är baststrängen starkare utbildad; vidare äro bast¬ elementen bättre utvecklade i de delade än i de flikiga och tandade bladen. Såsom ofvan är nämdt äro också de först nämda bladen mera utsatta för vindens inverkan, och faran att sönderslitas är så¬ lunda hos dem större, hvarför en starkare mekanisk utbildning här erfordras. Grefve C. Mörner höll derefter föredrag Om de ätliga svam- parnes näringsvärde. Föredraget, finnes intaget i Upsala Läkareförenings Förhandlin¬ gar 21 årg. 8 häftet. Den 7 Maj 1886. Docenten Lindman förevisade en samling växter från Spanien och redogjorde i sammanhang dermed för vegetationen vid Cadiz. Den 28 September 1886. Doc. Lundström: Om symbiotiska växtbild- ningar. Under benämningen Symbiotiska växtbildningar sammanfattade föredr. alla sådana nybildningar på en växtdel ellep ombildningar af en sådan, som förorsakas af eller anläggas för andra organismer, bvilka i dem genomgå någon väsendtligare del af sin utveckling *). Allt eftersom symbiosen är antagonistisk eller mutua- listisk blifva dessa bildningar cecidier eller domaHer **). Cecidier äro (se Fränk, Pflanzenkrankheiten) alla ge¬ nom en abnorm växprocess uppkomna bildningar, som *) Här uteslutas följaktligen de entomofiia blommorna; Om Symbios, se vidare de Bary: Ueber Symbiose, Tageblatt d. 51 Vers. Deut. Nat. u. Aerzte. pag. 121. **) Af åtoucaiov (dim. af ädjucc) ett litet hus. . 162 förorsakas af djur (zoocecidier) eller växter (fytocecidier) . Man känner fytocecidier som förorsakas af svam¬ par (mycocec idier) och alger (fycocecidier). Mycoceci- dier är o t. ex. de af Sy nchy trium på here växters epidermis bildade cecidierna; lafvarnes cephalodier åter lemna exempel på fycocecidier. Under benämningen domat ier åter kunna sammanfattas alla sådana om¬ bildningar af en växtdel, som stå i samband med en mutualistisk symbios. Domatier kunna bildas på växten äfven utan impuls af vederbörande symbiont, hvilken kan vara såväl ett djur som en växt, och är o derför i förra fallet zoodomatier i det senare fytoclo- matier. Såsom exempel på zoodomatier anfördes åt¬ skilliga bildningar hos myrmekofila växter och (så¬ som de allra vanligaste) acarodomatierna] eller de på en mängd växter anlagda bostäderna för akarider, som arbeta i växtens tjenst. I ett sistl. september månad till Kgl. Yetenskapssocieteten i Upsala inlem- nadt arbete: 77Die Anpassungen der Pflanzen an Thiere77 hade föredr. närmare redogjort för dessa domatier s byggnad och natur hos ett par hundra växter tillhö¬ rande flera skilda familjer. Såsom exempel på fyto- domatier kan man anse rotknölarne hos Papiliona- ceerna (mycodomatier) och håligheterna på Azollabla- den (fycodomatier). Öfver ofvannämda symbiotiska växtbildningar uppstäldes följande scema: * Symbiotiska växtbildningar C cc id ier ( antagonistisk symbios ) Zoocecidier som förorsakas af djur, t. ex. Phytoptoceei- dierna. Fytocecidier förorsakas af växter 1 Mycocecidier Fycocecidier t. ex. Syn- t. ex. cepha- ch y trium ce- lodierna hos cidierna. lafvarne. Domatier ( nmtualisti.sk symbios ) _ ___ M — — ' • — , - Zoodomatier Fytodomatier afsedda 1 or djur båda svmbion- t. ex. acarodo- terna växter mat ier na. | Mycodomatier Fycodomedier t. ex. rotknö- t. ex. hos Azol- larne hos Papi- ]a--biaden. lionaceerna. t 163 . . ' ' , ' ' ' : ' * f ’ Herr G. A. Fröman förevisade åtskilliga Ca- rexformer, livilka rikligen belyste detta slägtes stora variationsförmåga. De tillhörde liufvndsakligen Cari¬ ces Heterostachyæ, och uppstäldes af föredr. med af- seende på axens olika utseende och könsförhållande i 5 grupper. l:o Fonna acrogyna med honblommor i lianaxen, i allmänhet i lianaxens spetsar. . 2:o Forma gynobasis med ett långt skaftadt ända från skottets bas utgående honax. 3:o Forma cladostachya med alla eller åtminstone nedre honaxet mer eller mindre sammansatt af flere småax. 4:o Forma monostaehya med ett enda i stråets spets sittande ax, som uppbär både han- och honblommor. 5:o Forma mascula med endast hanblommor, i hvilket fall vanligen endast toppaxet före¬ kommer. Forma acrogyna hade föredr. funnit hos C. vesicaria *), ampullacea , hirta, glauca. Fseudocyperus , ustu¬ lata -, limosa , irrigua , punctata , Hornschiichiana , fulva , flava , Oecleri , tornent osa. globularis , maritima, salina, Cfoo- denoughii, stricta , cœ spit osa och danska arten pendula. Forma gynobasis hos C. vesicaria * saxatilis , /m-fø, glauca , capillaris , ushdata, limosa , irrigua , Horn- schuchiana, flava ß lepidocarpa , vaginata , panicea , livida , tomento sa, globularis, pihdifcra, praecox , Buxbaumii, ri¬ gida och acuta. Forma cladostachya hos C. vesicaria * saxatilis , ampullacea , filiformis, hirta, Fseudocyperus , Innervis, Horn- schuchiana, flava, O eder i och stricta. Forma monostaehya hos C. filiformis, hirta, limosa, irrigua. Horns chu chia na, globularis, Buxbaumii, *) Arterna äro här tagna i samma bemärkelse som i Hartmans flora ll:te upplagan. 164 alpina och Goodenoughii samt inom Homostachyæ grup¬ pen C. microstachya . Forma mascula hos C. filiformis , limosa , irri¬ gua , Hornschuchiana, panicea , salina och stricta samt inom Homostachyæ gruppen G. disticha'. Carex forma polygama med hanblommor i hon¬ axens spetsar hade påträffats hos de fleste arterna. Förutom ofvannämda former förevisade föredr. Carex filiformis f. pendtdina , en form som hade nedre axet langt skaftadt (4 — 7 c.m.), hängande, Carex O eder i f. capitata med alla axen mycket tät gyttrade i stråets spets, och Carex Goodenoughii f. isogyna, alla axen endast försedda med honblommor, samt dessutom here egendomliga former och monstrositeter inom detta rikhaltiga slägte. ** Den 12 Oktober 1886. Licentiat C. J. Johanson redogjorde för Pero- nosporeerna, Ustila gineerna och Uredineerna i Jemtlands och Herjedaléns fjälltrakter. De iakttagelser och samlingar, hvarpå föredr. grundade sin framställning, hade blifvit gjorda dels 1884, då föredr. under Juli och Augusti månader besökte vestra Jemtlands fjälltrakter och dels 1885, då ungefär samma område under Juli, Augusti och början af September ånyo undersöktes. Smärre bi¬ drag till kännedomen om denna trakts svamphora äro förut lemnade af Hostrup *) och Lagerheim **), hvar- jemte några få arter från Jemtland äro utdelade i Erikssons Fungi parasitici exsiccati. Lägsta punkten af det undersökta området (Äre- sjön vid foten af Åreskutan) ligger omkring 374 m. *) E. Rostrup: Mykologiske Notitser fra en Reise i Sverige Som¬ meren 1882 (Öfversigt af K. Vet.-Akad. forhandl. 1883 N:o 4). **) Botaniska Notiser 1884 p. 154 165 (1260 f.) öfver hafvet. Här och i de angränsande dalarne upptagas större eller mindre delar af odlad mark, medan landet för öfrigt till en höjd af omkr. 2200 — 2600 fot (653 — 772 m.) till större delen be- täckes af barrskog, som här på ytterst få undantag när uteslutande utgöres af gran. Ofvanför detta barr¬ skogsområde vidtager ett smalare eller bredare bälte af björkskog (regio subalpina Wahlenb.), hvilket på långsluttande mark kan intaga temligen stor rymd. Det upphör vid en höjd af omkr. 2400 — 2800 fot (713 — 831 m.) *), hvarefter fjällregionen (regio alpina Wahlenb.) vidtager med snår af gråviden och dverg- björk, som karaktärisera den nedre delen. En stor del af tiden egnades åt undersökning af Areskutan (4780 fot, 1420 m. hög) och den när¬ mast deromkring liggande trakten, t. ex. Benfjället. Dessutom besöktes Manshögarne, Storlien, Snasahögen (omkr. 4920 fot, 1460 m. hög), Bunnerfjällen, Bun¬ ner stötarne (omkr. 5000 fot, 1485 m.) Tjallingklum- pen (omkr. 5000 fot, 1485 m.), Tjajtjasen, Ottfjäll och Wällistafjäll. I vestra Herjedalen insamlade Licentiat E. Hen¬ ning sommaren 1884 ett antal parasitsvampar, mesta¬ dels Uredineer, Ustilagineer och Peronosporeer, h vilka han godhetsfullt öfverlåtit åt föredr. att bearbeta. Peronosporeer na är o jemför else vis temligen spar¬ samma och synas ej spela någon större rol bland svampsjukdomarne i dessa trakter. Endast 14 arter äro anträffade, h vilka alla förekomma i barr skogsom¬ rådet. Några t. ex. Per onospor a parasitica på Capsella, P. Paäii på Matricaria inodora, P. effusa på Cheno- podium album (Herj.) och P. alta på Plantago major synas vara ^nästan uteslutande bundna vid de odlade *) De här meddelade höjdsiffrorna för de särskilda regioner¬ nas glänser afse hufvudsakligen Areskutan och de östra Ijällen. Vesterut emot Norge sjunka dessa gränser något. 166 trakterna. De öfriga liar observerade arterna voro Per ono spor a pusilla på G-eranium silvaticum, P. alpina n. sp. på Thalictrum alpinum, P. densa på * Rhinan- thus minor, P calotheca på Galium boreale, P Vicies på Vicia cracca, P Alsinearum på Stellaria media (Herj.), V. Violee på Viola tricolor, P. Trifoliorum på Astragalus alpinus, P grisea på Veronica serpyllifolia, P. Pumicis på Rumex Acetosa. I Björkregionen äro blott tre arter anträffade, nemligen P. pusilla , P. Pumicis samt en blott konidiebärande form på Viola biflora, hvilken torde kunna hänföras till P Yiolœ. I fjällregionen är endast P. Alsinearum på Ceras¬ tium trigynum anträffad. Ustilagineerna äro till artantalet ungefär lika många som Peronosporeérna, men de ega, åtminstone hvad några arter beträffar, en betydligt större indi- vidrikedom och fålla der för lättare i ögonen. I barr- skogsområdet förekomma omkr. 12 arter, af h vilka Ustilago Caricis på en mängd Carex-arter och Ustilago Hg dr opiper i s på Polygonum viviparum torde vara de allmännaste. Ustilago segetum förekommer rätt ofta på sädesfälten; Urocystis Anemones åstadkommer ofta ansvällningar på bladen af Aconitum Lycoctonum samt mera sällan äfven på Ranunculus auricomus; Protomgces pachgdermus anträffar man temligen ofta på Taraxacum och Entgloma Panunculi på Ranunculus repens och auricomus. Spridda eller sällsynta äro Ustilago violacea på Silene inflata, Entgloma Galen- d-d ce på Hieracium och på Leontodon autumnalis, Uroegstis occulta på Triticum repens och U. Sorospo- rioides på Thalictrum simplex. Blott Ustilago Caricis och U Pistortarum (U. bullata) på Polygonum vivi¬ parum äro antecknade såsom förekommande genom alla tre regionerna, den senare något talrikare i fjäll¬ regionen. I Björkregionen hafva utom de båda nyssnämda blott följande arter anträffats: Ustilago Kukmand på Rumex Acetosa (Herj-v), Entgloma Galen- $ s 167 dulce och. Urocystis Anemones. I fjällregionen äro blott 4 arter observerade, nemligen de båda förut- nämda Ustilago Caricis och U Bistortarum samt Usti¬ lago vinosa på Oxyria digyna och U violacea på Si¬ lene acanlis. Af de i det ifrågavarande området anträffade IB arterna äro sålunda 6 uteslutande observerade i barr skogsområdet, 1 uteslutande i björkregionen och 1 blott i fjällregionen. Antalet af de i de sär¬ skilda regionerna funna arterna torde säkerligen vid fortsatta undersökningar undergå någon ändring, ty åtskilliga arter, som på gränsen af sin utbredning dessutom måhända förekomma temligen sparsamt, kunna på grund af sin relativa litenhet lätt förbises, då man såsom här har så yidsträckta områden att genom- ströfva. I ännu högre grad gäller detta om Uredi- neerna, hvilkas betydligt större artantal gör, att en dylik felaktighet lättare kan insmyga sig. Uredineerna påkalla både genom sitt artantal och sin individrikedom brorslotten af den åtminstone spe¬ cielt för studium af parasitsvampar resande mycologens uppmärksamhet, och redan i barrskogsområdet möta honom, utom en del redan från sydligare trakter väl¬ bekanta former, åtskilliga representanter för en mera nordisk flora, hvilka ofta uppträda i sådan individ¬ mängd att de ställa de öfriga i skuggan. Af de i Tyskland förekommande slägtena saknas representan¬ ter endast för Cronartnim och Endopliyllum. 71 arter (isolerade Uredo- , Cæoma- och Aecidieformer inberäk¬ nade) äro anträffade och af dessa icke mindre än 63 i barrskogsregionen. Bland de derstädes allmännaste må följande näm¬ nas : Uromyces Solidaginis på Solidago Virgaurea, U Alchemilfce på Alchemilla vulgaris, U Aconiti Ly coc¬ ioni på Aconitum Lycoctonum, Puccinia Mori Meri på Geranium silvaticum, P. Geranii silvatici , P. alpina på Viola biflora, P. Bistortœ på Polygonum viviparum, Bot. Notia. 1886. 13 168 P. flosculosorum på Taraxacum, Cirsium, Crepis palu¬ dosa etc., P. Hier adi (Schum.) på en mängd Hiera- cium-arter, P. Prenanthis på Mulgedium alpinum, Phrag- midium Rubi Ideel, Melampsora Salicis Gapreae på en mängd Salixarter, M. betulina på Betula odorata och nana, Gaeoma Saxifragae på S. aizoides, Aecidium Gir- sii DC. på Cirsium heter ophyllum, Ae. Saussureae på Saussurea alpina, Ae. Tlialictri Drev. och Ae. Som¬ merfelta Johans, på Thalictrum alpinum. Alla dessa gå upp i björkregionen och med undantag af Urom. Aconiti Lycoctoni , Phragmidium Pubi Idaei och Aecidium Gir sii äfven upp i fjällregionen. I alla tre regionerna förekomma likaledes Uromyces Aceto see på Ru- mex Acetosa, Puccinia rhytismoides n. sp. på Thalic¬ trum alpinum o.ch P. . Poarum på Tussilago och på Poa pratensis, nemoralis och alpina i barrskogsregio- nen samt på Poa nemoralis, alpina, cæsia och Jemt- landica i björk- och fjällregionerna, ehuru de ej kunna sägas vara allmänna i barrskogsområdet. Uteslutande i barrskogsregionen äro omkr. 30 arter anträffade temligen allmänna eller sällsynta, nem- ligen Uromyces Polygoni på Polygonum aviculare, U. Medicaginis falcatae på Trifolium repens, U. Geranii på Geranium silvaticum, U. Dactylidis , I på Ranun¬ culus repens, Puccinia Val antice på G-alium uliginosum, P. Arenariae på Stellaria nemorum och Sagina procum¬ bens, P. Vir g aureae på Solidago Virgaurea, P. Troïlii på Trollius europæus, P. Pibis DC. på Bibes rubrum, P. rubefaciens n. sp. på Galium boreale, P. gigantea Karst. på Epilobium angustifolium (Herj.), P. dioicce på Carex dioica, P. Violee på Viola canina, P. Garicis på Ur¬ tica dioica och på Carex sp., P. silvatica , I på Tarax¬ acum, P. sessilis på Baldingera arundinacea, Phrag¬ midium Pubi på Bubus saxatilis, Melampsora Vaccinii på Vaccinium Vitis Idæa och på Myrtillus, M. Padi på Prunus Padus, Goleosporium Huphrasiae på Melam- pyrum pratense, Ghrysomyxa pirolatum på Pyrola / 169 rotundifolia, Uredo Poly podii på Polypodium Dryop- teris-, Uredo Py rolæ på P. secunda och uniflora, Cæoma Bibis alpin i på Pibes rubrum, Aecidium Convallariæ på C. majalis, Ae. Strobilinum och Ae. Conorùm Piceæ på Pinus Abies, Ae. Pedicularis på Pedicularis palu¬ stris, Ae. Parnass iæ på Parnassia palustris, Ae. Aetææ på Actæa spicata. Gemensamma blott för barrskogs- och björkregi¬ onen är o utom de trenne förut nämda följande: Puc¬ cinia Saxifragæ på Saxifraga aizoides, stellaris och op- positifolia, P. Fergus so nii på Viola palustris, P. Epi- lobii DC. på E. davuricum, anagallidifolium, lactiflorum och Hornemanni, P. Acetosæ på Pumex Acetosa och Acetosella, P. Pimpinellæ på Pimpinella Saxifraga och Cerefolium silvestre, Triphragmium Ulmariæ, Phragmi- dium subcorticium på Posa cinnamomea, Gymnosporan - gium juniperinum på Sorbus Aucuparia, Mélampsora Epilobii på E. palustre, Coleosporium Campanulæ på C. rotundifolia, Aecidium Aconiti . Napelli på Aconitum Lycoctonum. I björkregionen äro omkr. 38 arter iakttagna, af hvilka följande hittills endast äro anträffade der- städes: Puccinia Campanulæ på Campanula rotundifolia, P. Pedicularis Thüm. på Pedicularis Oederi och P. papillosa Sghroet. (?) på Polygonum viviparum, alia tre ganska sällsynta. Puccinia Veronicarum DC r fra- gilipes och ß persistens på Veronica alpina samt P. s candica n. sp. på Epilobium anagallidifolium före¬ komma dessutom blott i fjällregionen. Omkring 23 arter äro anträffade i fjällregio¬ nen. Endast Puccinia Crucifer arum på Cardamine bellidifolia, P. Drabæ på Draba alpina (Herj.) och Cæoma Empetri äro uteslutande iakttagna derstädes. Af de i denna region förekommande Uredineerna torde Puccinia Veronicarum , P. Cruciferarum och Mélampsora Salicis Capreæ vara de allmännaste och de äro j ernte 170 Cœoma Saxifragae på S. oppositifolia iakttagna på stör¬ sta höjden öfver hafvet. Som man af de uppräknade arterna finner, ut¬ gör es Ufedinefloran här af en blandning former, af hvilka en del äro ungefär lika allmänna i hela norra och mellersta Europa eller ock hafva en öfvervägande sydlig utbredning, under det att de öfriga hufvud- sakligen äro utbredda i norra Skandinavien, men sak¬ nas i mellersta Europa antingen h. o. h. såsom Vac¬ cinia gigantea eller också blott uppträda på de högre bergen såsom Vaccinia Geranii silvatici P. Trollii, Uromyces Solidaginis etc. Dessa senares utbredning är så mycket mera intressant, som deras närings väx¬ ter ej äro sällsynta i det mellaneuropeiska låglandet. Att några andra arter t. ex. P. alpina , saknas i det mellanliggande området beror på att deras närings- växter ej förekomma derstädes. De nordiska arterna intaga ett ganska framstående rum i denna trakts UredinefLora. Åtminstone 30 proc. af alla der före¬ kommande Uredineer kunna med säkerhet räknas som sådana. Afven i ett annat afseende äro dessa nordiska arter af intresse. De höra nemligen till stor del till grupperna Leptopuccinia och Micropuccinia af slägtet Vaccinia , hvilka äro utmärkta genom saknaden af Aecidie- och Uredostadier, så att detta slägte på grund deraf blir jemför else vis ganska rikt på dylika former häruppe, såsom man kan finna af följande siffror. De utgöra : i Jemtl. och Herj. omkr. 60 °/0 af samtl. Puccinia-arter i Tyskland ,, 33 °/0 „ ,, i Italien ,, 30 °/0 ,, ,, i Holland ,, 25 °/0 ,, ,, I förhållande till samtliga Uredineer (isolerade Æcidie-, Uredo- och Cæomaformer ej inberäknade) äro de Uredo- och Aecidiestadier saknande arterna af samtliga slägten likaledes jemför else vis talrikare i Jemtland och Herjedalen än i de ofvannämda län¬ derna, fastän de ifrågavarande Puccinia-arternas antal här blott ökas med en enda art af annat slägte, Uromyces Solidaginis. I Jemtl. o. Herj. utgöra de omkr. 39 °/0 af samtl. arter I Tyskland ,, ,, 22 °j, ,, I Italien ,, ,, 20 °/0 ,, I Holland ,, ,, 13 °/0 ,, Åtskilliga söder ut ganska allmänna svampar, h vilkas närings växter ej är o sällsynta i dessa trakter, hafva ej anträffats, t. ex. Chrysomyxa Abietis. Fler¬ talet af dem, som sålunda saknas, torde vara heter oe- ciska arter, h vilkas ena närings växt ej förekommer i trakten. Puccinia Graminis saknas på Triticum repens och andra gräs, emedan Berberis ej finnes der uppe. Ej heller träffar man P. coronata , emedan Bhamnus- arterna här ej gå så högt öfver hafvet. Likaså torde P. Rubigo vera saknas, ty Aeciclium Asper i folii har ej anträffats på någon af de få der förekommande Bora- gineerna. Populus tremula är här alldeles fri från rost, emedan hvarken Mercurialis perennis eller Pinus silvestris förekommer i dessa trakter. Aeciclium Abie- tinum uppträder ej, emedan Ledum här totalt saknas. Så är äfven förhållandet med några andra heteroeci- ska arter. Den i hela södra Sverige allmänna Aeciclium Grossularice saknas här fullständigt. Der emot är Puccinia Ribis anträffad, hvilket tyder på att dessa båda former ej höra tillsammans, ty det vore egendom¬ ligt, om æcidiet skulle saknas just i den enda trakt i landet, der man har funnit teleutosporstadiet, utan P. Ribis torde vara en äkta mikropuccinia såsom äfven Hostrup förut påpekat. Föredragarens öfverraskning var ganska stor, då han fann Puccinia sessilis , emedan Allium ursinum, som hyser dess æcidieform, förekommer först på flere breddgraders afstånd söderut. I närheten af de angripna 172 exenrplaren af Baldingera fans en koloni af den deruppe teniligen sällsynta C on vallaria majalis starkt besatt •med Aecidium ConvaUariœ . Då denna æcidieform dess¬ utom i hög grad liknar Aecidierna på Allium ursinum, synes det ganska antagligt, att Ae. ConvaUariœ äfven hör till Puccinia sessilis ’ utvecklingsserie, ett anta¬ gande, som bestyrkes deraf, att på ett ställe i inre Småland P. sessilis är ganska ymnig, ehuru Allium ursinum ej förekommer på here mils afstånd. Der- emot är Aecidium ConvaUariœ ymnig derstädes både på C on vallaria majalis och multiflora. På Aconitum Lycoctonum har vid Areskutan anträffats en Æcidieform temligen ymnigt, hvilken enligt beskrifningen att döma synes öfverensstämma med Ae. Aconiti Napelli. , Den torde äfven vara iden¬ tisk med den æcidieform på Aconitum Lycoctonum, hvilken är anträffad på. Alperna, och hvilken af Win¬ ter med tvekan föres till Puccinia Trollii. I Jemtland har ej oaktadt flitig efterforskning någon Puccinia på Aconitum kunnat upptäckas, och äfven Trollius, som växte i närheten af de af nämda Aecidium angripna Aconitum-stånden, var alldeles fri från rosts vampar. På grund häraf trodde föredr. att denna kombination borde upplösas och Puccinia Trollii föras till afdel- ningen Micropuccinia. Af Puccinia Veroniearum hade föredr. anträffat båda formerna på Veronica alpina. Var. ß persistens framkom tidigt och angrep hela skotten, så att det såg ut, som hade myceliet öfvervintrat i de underjor¬ diska delarne. Senare på sommaren och på hösten framkommer a fragilipes antingen på samma skott som föreg. och då ofta på gränserna af de af för eg. form angripna partierna eller också på, som det synes, förut friska stånd och då vanligen som isolerade fläckar. Ett likar tadt förhållalide hade föredr. äfven funnit hos Puccinia Crucifer arum på Cardamine bellidifolia från flere skilda lokaler. På några af de först fram- « ‘ ’ *r, v. r : • _ ' ■> . < 178 1 / komna bladen fimnos sporhopar, der sporerna hade långa fastsittande skaft, och der de hade grott redan tidigt på sommaren, ty de flesta voro tomma och hade tydliga groddhål, och åtskilliga hade ännu större eller mindre bitar af promyceliet fastsittande i dessa grodd- hål. Dylika sporhopar voro ganska sparsamma ijem- förelse med de andra, hvilkas sporer bildade ett lätt borthvirflande stoft. Till färgen voro de fastsittande sporerna ljusare än de andra. Utom föreg. blefvo följande arter under föredra¬ gets lopp utförligare omnämda: Per ono spor a alpina n. sp. Står närmast P. pygmæa , men är till alla delar mindre. Konidiebärarne är o glesa, hvita, i spetsen van¬ ligen tredelade. Sidogrenarne . (af första ordningen) sitta tätt intill hvarandra och intill spetsen; de äro äfven ganska korta, så att den nedersta och längsta ej är mer än 12 — 25 p lång från det ställe der den utgår till de yttersta smågrenarnes spets. H varje gren bär ett teml. stort antal (6 — 8) på ungefär samma höjd sittande smågrenar, hvilka äro ganska korta och smala, 5 — 7 p långa och 1,5 — 2 p breda. Konidier äggrunda eller elliptiska 18- — 23 a långa 13 — 16 p breda, i spetsen försedda med en liten papill. Oospo- rerna runda med glatt membran, 30 — 40 p i diameter. Hos P. pygmæa är den nedersta sidogrenen 24- — 64 p, vanligen öfver 30 p lång; smågrenar ne äro färre till antalet, 7 — 14 p långa och 2,5 — 3,5 p breda; konidier na äro 22 — 30 a långa och 18 — 23 u breda. Q Vid Are i Jemtland på Thalictrum alpinum. Puccinia rliytismoides n. sp. Står nära P. Anemones Virginianæ. Bildar på bladens undersida rundade svarta eller svartbruna något hvälfda fläckar, uppträder ofta på bladskaften • 174 och stj eiken och frambringar då stora, långsträckta, föga upphöjda, svarta och glänsande spor hopar, hvilka hafva en slående likhet med en Rhytisma, och hvilka ej i ringaste mån förändra eller förkrympa de angripna delarne. Sporerna äro omgifna af bruna parafyser. De äro kort skaftade, smalt klubblika eller närajemn- breda, sällan något spindelformiga, vid skiljeväggen ofta något insnör ade, i spetsen äro de förtjockade ehuru ej betydligt, vanligen tvärhuggna eller trubbiga, sällan tillspetsade, glatta, 33 — 67 ju långa, 6,7 — 14 u breda. På de af föredr. på skilda tider insamlade exem¬ plaren kunde ej några under sommaren utgrodda eller groende sporer anträffas, h varför denna art ej torde höra till afdeln. Leptopuccinia. Förekommer på Here ställen i Jemtland och Her¬ jedalen på Thalictrum alpinum. Puccinia (Micropuccinia) rubefaciens n. sp. Spor lagr en rundade eller något långsträckta, tidigt nakna, förekomma nästan uteslutande på bladens under¬ sida, sällan på stjelken och frambringa på bladens öfver- sida vackert röda fläckar, hvilka senare omgifvas af ett gulaktigt parti och slutligen äfven affärgas. Sporerna gro ej samma sommar som de framkomma. De äro jemnbredt-aflånga eller klubblika med temligen korta, fasta skaft, vid skiljeväggen insnör ade, mot basen af- smalnande, i spetsen starkt förtjockade och vanligen afrundade, glatta, ljusbruna utom sjelfva förtjocknin- gen, som är kastanjbrun, 30 — 53 p långa 14 — 22 u breda. Den har iakttagits två somrar å. rad, utan att några Aecidier eller Uredosporer anträffats. Jemtland, Are på Galium boreale. Ar af Lic. E. Henning äfven funnen vid Tronfjeld i Norge. Puccinia ( Mier opuee inia) Epilôbii DC. I Flore Française VI p. 61 beskrifver De Can¬ dolle en Puccinia Epilobii på E. origanifolimn från Pyreneerna, hvilken synes öfverensstämma med en Puccinia, som föredr. funnit på here af fjäll-Epilo- bierna i Jemtland. Den är äfven iakttagen i Eng¬ land och utdelad i Berkeleys’ Exs. N:o 348 samt är af engelska my kologer skild från P. pulverulenta Grev. Föredr. har haft tillfälle att iakttaga den från dess första framträdande men aldrig funnit den föregås af Æcidier eller Uredo, så att den redan derigenom är väl skild från P. Epilobii tetraejoni (—P- pulverulenta ), hvilken eger alla tre sporformerna. Spor hoparne äro små, rundade och sitta på un¬ dersidan, sällan på öfversidan af bladen, temligen tätt samlade, men de sammanflyta ej, de blifva tidigt nakna och omgifvas på sidorna af den söndersprängda epi¬ dermis, så att den tomma spor hopen har rätt stor lik¬ het med en æcidiebâgare. Sporpulvret är brunt. Spo¬ rerna äro bredt elliptiska aflånga eller temligen oregelbundna, med temligen ^ långa snart bortfallande skaft, i båda ändar afrundaete, på midten starkt in- snörade så att de ofta ha utseende af en 8, i spetsen äro de ej förtjockade. Membranen är försedd med fina punktformiga vårtor. Sporerna äro 27 — 40 u långa, 17 — 25 u breda. Puccinia ( Micropuccinia) scandica n. sp. t Liknar till det yttre ganska mycket föregående. Sporhoparne äro dock något ljusare, rödbruna eller mörkt kanelbruna, samt hafva större benägenhet att flyta tillsammans. Sporerna äro klubblika eller om- vändt äggrunda, i spetsen förtjockade, afrundade eller något tillspetsade, vid basen afsmalnande i skaftet, vid skiljeväggen insnörade. Membranen är mycket fint punkterad; blott på förtjockningen äro de 176 upphöjda punkterna större och tydligare. Sporerna äro 27 — 35 u långa, 13 — 16 u breda. Afven af denna art har endast teleutosporer an¬ träffats. Den förekommer på Epilobium anagallidi- folium (E. alpinum) på tiere af fjällen i Jemtland. Puccinia (Hemipuccinia) papill o sa Schroeter. (?) (Kryptogamen-Flora von Schlesien. Bd. 3. Pilze von J. Schroeter p. 30; solum nomen.) Syn. Puccinia Bistort ce Shroeter Brand und Bost¬ pilze Schlesiens pag. 19. (Abhandlungen der Schle¬ sischen Gesellschaft für vaterländische Cultur 1869; Breslau 1872). Den pä sistnämda ställe beskrifna Puccinia-formen skiljer sig i många afseenden från den rätta P. Bistortæ , men den öfverensstämmer med en, som föredr. funnit vid Storlien i Jemtland på Polygonum viviparum. I Kryptogamen-Flora von Schlesien. B. 3, Pilze har Schroeter i en förteckning öfver de i ”Hochgebirgs”- regionen funna svamparne i förbigående omnämt en P. papill osa på Polygonum Bistorta, hvilken antagli¬ gen är samma art, som han nu särskilj t från P. Bistortæ. ■ Till det yttre liknar den P. Bistortæ. Uredo- sporerna äro något mindre, ljusbruna, och hafva en mera groftaggig membran, 17 — 20 /u diam. Teleu- tosporerna äro afLånga eller klubblika, i spetsen för¬ sedda med en upptill nästan färglös papill, vid midten äro de ofta något insnörade, vid basen afsmalna de i det temligen långa snart bortfallande skaftet, glatta, 27 — 41 u långa, 11 — 20 u breda. , ' - ' s Doc. Lundström framstälde följande beriktigande af Prof. L. Kny’s uppfattning af hans afhand¬ ling ”Die Anpassungen der Pflanzen an Regen und Thau”. 177 Af den redogörelse, som i Tageblatt der 59 Ver- samlung Deutscher Naturforscher und Aerztc pag. 191 — 192 lemnats af Prof. L. Kny’s föredrag om ”die Anpassung von Pflanzen gemässigter Klimat e an die Aufnahme tropfbar-flüssigen Wassers durch oberirdische Organe” har jag blifvit uppmärksamgjord på att mitt arbete ” Die Anpassungen der Pflanzen an Pegen und Thau ” varit föremål för en kritik och en diskussion i hvilken hufvudinnehållet af detta mitt arbete gifvits en tolkning, som alls icke öfverensstämmer med hvad som varit min egentliga mening. Jag har med anledning deraf och för undvikande af ytterli¬ gare missförstånd ansett mig här böra lemna ett be- riktigande att på sätt som sektionens öfriga förhand¬ lingar offentliggöras. Då sannolikt ett stort flertal icke tagit någon närmare del af min ofvannämda afhandling vill jag först i korthet redogöra för mina undersökningars all¬ männa karakter. Hufvudsyftet har varit att studera huru växterna förhålla sig i regn. Jag har derför gjort mina undersökningar under och efter regnväder, på flere skilda tider och lokaler; jag har aktgifvit på företeelserna i naturen och sedan efter bästa förmåga sökt kombinera mina iakttagelser. Äfven på denna väg tror jag giltiga resultat kunna för vetenskapen vinnas. När jag så vid dessa undersökningar fann, att skilda växter under regn förhålla sig på många olika sätt, att hos flera de delar, som vätas, intaga en bestämd ställning i förhållande till det påfallande och uppfån¬ gade regnet, att många speciela bildningar och flera ställningsförhållanden, som förut saknat all förklaring , just under och efter regn funktionera såsom ledande, fasthållande eller uppsamlande regnvatten, så drog jag deraf den slutsatsen att dessa först blifva be¬ gripliga, då de tolkas i sammanhang med den at- mosferiska nederbörden och kallade derför mitt arbete: die Anpassungen der Pflanzen an Kegen und Thau. 178 För att närmare klargöra min ställning till denna fråga bch för att ytterligare betona, kvad som varit hnfvudsyftet med mina undersökningar, vill jag erinra derom, att frågorna: 1) die Anpassungen der Pflanzen an Pegen und Tkau från ofvan angifna synpunkt, 2) die Wasseraufnahme durck die Oberfläcke oberir- discker Pflanzentkeile ock 3) die Bedeutung des auf- gefangenen Wassers für die Pflanze äro tre skilda frågor, äfven om de hafva många beröringspunkter. Af dessa frågor är det den förstnämda som jag före¬ trädesvis bekandlat. Så kar äfven mitt arbete blifvit uppfattadt af flere framstående botanister ock mot mina iakttagelser i detta afseende kar jag kittills ej sett någon anmärkning framstäld. På någon närmare utredning af de båda andra frågorna kar jag i min ofvan berörda afhandling icke ingått. Om ett vatten- upptagande kar jag visserligen på flere ställen talat — och att ett sådant kan ske, kar ju länge varit bekant — men icke kar jag påstått att detta all¬ tid måste ske i en eminentare grad och ännu min¬ dre att alla de hår eller epidermisdelar, som vätas eller fast hålla vatten, äro med roten jemforliga ab¬ sorptionsorgan. Tvärtom kar jag just om den växt (Stellaria media), hos hvilken jag utförligast iakttagit ock beskrifvit vattenupptagandet (sid. 9) sagt: ”Da die in der Natur wachsenden Individuen bei Regen ihren Turgor wieder erkalten und vermehren gesckiet dies sicher hauptsächlich durch das aus dem Boden aufgenommenen Wasser . Aber der Regen kann auf mehrfache andere Art für die oberirdischen Theile der betreffenden Pflanzen nützlich sein und schon eine oberflächliche Betrachtung sagt uns, wie viel mehr erfrischend ein Regen direkt auf die Pflanze selbst wirkt, als eine ausschliessliche Bewässerung der Wurzel.” — Beträffande åter det uppfångade vattnets betydelse säger jag sid. 57 : ”Zuerst ist dann zu be¬ merken dass jene Bedeutung nicht dieselbe ist oder 179 dieselbe sein muss bei allen Pflanzen, welche Pegen auffangen und dass sie nicht immer bei derselben Pflanze eine einfache ist. Ohne mich hier näher auf diese Frage einzulassen, will ich nur die wichtigsten Hinsichten aufzählen, in denen dass so aufgefangene Regenwasser für die Pflanze Bedeutung bezitzen kann.” Och derefter uppräknar jag först regnets betydelse för växternas renhållning — såsom sannolikt det vanli¬ gaste, om också särskilda tillpassningar i detta syfte torde vara svåra att uppvisa — samt redogör närmast derefter för dess betydelse för reglerandet af transpira¬ tionen i sammanhang med vattentillgången i jorden. Af Fr. Haberlandts och Wiesners undersökningar fram¬ går ovilkorligen att det påfallande regnet kan bidraga till transpirationens förökande. Stelna så småningom de sekret, som från vissa hår genom regnet blifvit ut¬ bredda öfver epidermis, så nedsättes åter densamma. Då vattentillgången i jorden i så hög grad kan vexla och transpirationen i sammanhang dermed stundom bör kunna ske lifligare, stundom åter långsammare, är det väl ej a priori osannolikt, att särskilda tillpass¬ ningar för regn i syfte att reglera denna transpiration hafva utbildats på de ofvanjordiska delarne af just sådana växter, som hafva ett väl utbildadt rotsystem. — Först i de senare rummen har jag uppräknat möj¬ ligheten af ett näringsupptagande i och med regn¬ vattnet. Häraf framgår således att jag ingalunda antagit att alla de af mig beskrifna tillpassningarne för regn och dagg skulle förrätta ungefär samma absorptions- arbete som roten eller upptaga vatten i någon emi¬ nentare grad. Men ställer man åter på dem en sådan fordran, då är jag fullkomligt ense med Prof. Kny att ”es a priori nicht gerade wahscheinlich ist, dass so zahlreiche und weitgehende Anpassungen an die Auf¬ nahme von Regenwasser durch oberirdische Organe innerhalb einer Flora sich ausgebildet haben sollten, 180 deren Pflanzen durch ihr normal ausgebildetes Was¬ sersystem der Pegel nach Wasser in genügender Menge zugeführt erhalten”. Då frågan om vattens och andra näringsämnens upptagande genom ofvanjor diska växtdelar utan gen- sägelse är af stort intresse, kan det ej annat än glädja mig att den blifvit föremål för undersökning af en ■så framstående forskare som Prof. Kny. Härigenom är ock att hoppas att vigtiga bidrag skola erhållas / till tolkningen af betydelsen af de utan gensägelse hos många växter förefintliga Anpassungen an Regen und Thau, en betydelse, som säkerligen hos olika växter skall befinnas vara mer eller mindre olika. Vetenskapsakademien d. 15 sept. Prof. Witt¬ rock framlade och demonstrerade fasc. 15 — 17 af ”Algæ aq. dulc. exsicc”. Den 13 okt. Prof. Wittrock anmälde följande mera betydande gåfvor till akademiens Bergianska trädgård, nämligen: 1) af Köpenhamns botaniska in¬ stitution en rik samling varmhus- och frilandsväxter ; 2) af adj. C. J. Lalin talrika lefvande växter samt frukter från Gottland samt 3) af aman. G. Forsberg talrika lefvande växter och frukter från mellersta Norges fjälltrakter. Tillika anmälde hr Wittrock för införande i Bihanget till akademiens handlingar två uppsatser: 1) ”Lafvegetationen på öarne vid Sveriges vestkust” af adj. P. J. Hellbom ; och 2) ”Beiträge zur Anatomie der Marcgraviaceen” af amanuensen vid riksmuseum H. O. Juel. — Sekreteraren inlemmade för införande i akad:s skrifter en uppsats ”Om Dryas octopetala L. i Kalktuff vid Rangiltorp nära Vadstena” af prof. Aler. Nathorst. Fysiografiska sällskapet d. 21 maj. D:r O. Nordstedt redogjorde för de submarina Vaucheria ■ arterna i England och Skottland. i Societas pro fauna et flora fennica, den 2 oktober 1886. D:r Kihlman omnämnde, att den ne¬ danför fjelltrakternas björkregion sällsynta ormbunken Cryptogramme crispa L. anträffats af hr J. O. Bo- mansson på en brant klippvägg i Wårdå skärgårds- socken på Aland, der den uppträdde ytterst sparsamt, men fruktificerande i sällskap med ymnig Asplénium Trichomanes. Den åländska lokalen är mer än 400 kilometer aflägsen från närmaste kända fyndort, fjell- • • trakten mellan Dalarne och Osterdalen, och kunde närmast jemföras med fyndorterna längs norska vest- kusten, der arten äfven förekommer ej långt från hafvet ända ned till Stavanger. — Vidare meddelade hr Kihlman angående den s. k. ’Vattenpesten71 Elodea canadensis , som på våren 1884 utplanterats i en dam i Kaisoniemi (Helsingfors) af d:r Elfving, att den¬ samma numera förökat sig betydligt derstädes och af parkbetjeningen ansågs som ett högst besvärligt vat¬ tenogräs ; endast sterila stånd hade hittills anträffats. ' Slutligen framlade hr Kihlman exemplar af silfver- aspen, Pop. tremiäa var. villosa Lang., som förut ej var angifven för Finland. Den var funnen af lektor H. Hjelt i Karkku samt af föredr. flerstädes i Lam- pis och Tuulois, der den vanligen växte tillsammans med vanliga aspen. . . •» Prof. Sælan förevisade den för Finlands flora nya Potamogeton nitens Web., funnen af stud. Lindén i Lund på Åland. Exemplar, troligen hörande till samma art, funnos i finska museum från Onega Kare¬ len, tagna vid Tindia af prof. J. P. Norrlin. Dess¬ utom anmälde hr Sælan följande för floran nya ballast¬ växter: Stackys annua (Wiborg), Her niaria hirsuta L. (ny för Skandinavien), Euphorbia exigua L., Juncus glaucus Ehrh. och Einar ia supina L. (alla från Abo), o samt Psamma arenaria L. (Aland). 182 D:r Hult meddelade att han under förflutne som¬ mar i Lojo i vestra Nyland påträffat en oskiktad söt¬ va ttenslera, liggande under ett torflager af 1 1 j2 fots mäktighet; i detta lerlager hade föredr. bland annat funnit talrika lemningar af granen (barr och kotte- fjäll), hvilka af honom ansågs vara af äldre datum än något föregående fynd af gran inom Skandinavien och sålunda lemma stöd för teorien om granens in¬ vandring österifrån under en jemför else vis föga afläg- sen tidsperiod. Literaturöfversigt. Svensk botanisk literatur 1885. (Af Th. O. B. N. Krok.) A. I Sverige tryckta arbeten eller uppsatser. Agardh, J. G., Till Algernes Systematik. Nya bidrag (Fjerde af- delningen.) VII. Florideæ. 4:o [117; 3 s. + 1 kolor. tab.]. — Acta Universitatis Liindensis. Lunds Universitets Års-skrift, tom. 21. III afdeln. mathem. och naturv. Äfven särskildt. — Afd. 1. Ibid. tom. 9 (1873); afd. 2. Ibid. 17 (1882); aid. 3. Ibid. 19 (1883). - , Linnés låra om i naturen bestämda och bestående arter hos vexterne efter Linnés skrifter framstäld, och med motsvarande åsigter hos Darwin jemförd af — . Stockholm. Kongl. bok¬ tryckeriet. ’P. A. Norstedt & Söner. 8:o [135 s.]. — K. Sv. Vet.-Akad. Handl., Bihang, Bd. 10. N:o 12. Äfven särskildt. Almquist, S., Lärobok i botanik för allmänna läroverkens högre klasser. Andra upplagan. Stockholm. Kongl. boktryckeriet. P. A. Nordstedt & Söner. 8:0 [4; 150 s.]. 183 Almquist, S., se Krok, Th. O. B. N. Andersson, Gunnar, Några ord om Linnés Stipa pennata. — Botan. Notiser 1885: s. 101 — 102. Areschoug, F. W. C., Naturlära för allmänna läroverken. II. läran om vexterna i sammandrag. Tredje upplagan. Lund, Fr. Ber- lings Boktryckeri och Stilgjuteri. 8:o [4; 109 s. 15 tail, -f 77 bild. i texten]. Berlin, N. J., Läsebok i Naturläran för Sveriges Allmoge. — Med 157 bilder. — Nionde upplagan. Tillökad och lörbätfrad. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri. 8:o [VIII; 540 s.]. I Om växterna: s. 203 — 30Ü. Botaniska Notiser för år 1885 . . . utgifne af C. F. O. Nordstedt. Med 7 träsnitt i texten. Lund, Fr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri. 8:0 [tit.; IIII ; 208 s.]. o Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandlingar. Arg. 2. 1884. Aftryck (med oförändrad paginering) ur Botan. Notiser 1884 [häft. 2 — 5] och 1885 [häft. 2, 5]. Lund, Fr. Berlings bok¬ tryckeri och stilgjuteri. 8:0 [3; 52 s.]. På tyska: Sitzungsberichte der Botanischen Gesellschaft zu Stockholm. Jahrg. II. 1884. Separat-Abdruck aus dem Botanischen Centralblatt, Jahrg. 1884 — 85. Kassel 1885. Druck von Friedr. Scheel, Cassel. 8:0 [3j 52 s.]. Callmé, Alfr., Vaccaria parviflora Moench. funnen i Sverige. — Botan. Notiser 1885: s. 159 — 160 (med Not af utgifvaren). Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. Dumrath, O. H., Bakterierna såsom sjukdomsalstrare med särskildt afseende på koleran och kolerabacillen. — Andra uppl. af ”Parasitsvampar och deras betydelse såsom sjukdomsalstrare”. — Med 28 illustrationer. Stockholm Isaac Marcus’ boktr.-aktiebo- lag. 8:0 [121; 1 s.]. E[riksso]n, J., Ur växtfysiologiens historia. II. Växtnäringsfysio- logiens förfall under de fyra första årtiondena af detta århun¬ drade. — Svenska Trädgårdsföreningens tidskrift 1885: s. 134 -137; 179-182. Eriksson, Jakob, Bidrag till kännedomen om våra odlade växters sjukdomar I. Med 9 litografierade och färglagda tailor. Stock¬ holm tryckt i Central-tryckeriet. 8.-o [85 s.]. — Utgör Bilaga till K. Landtbr.-Akad. Handl, och Tidskr. 1885 samt Medde¬ landen från K. Landtbr.-Akad:s Experimentalfält N:o 1. 184 Aftryck härur är: Bladfläcksjuka å törnrosor. — Svenska Trädgårds¬ föreningens tidskrift 1885: s. 84 — 90. — Jfr. Bot. Centralblatt, Bd. 21: s. 220—222. Forssell, K. B. J., Analytisk öfversigt öfver Skandinaviens laf- slägten. — Botan. Notiser 1885: s. 33 — 57. Tillägg: s. 144. - , Beiträge zur Kenntnis« der Anatomie und Systematik der Gloeolichenen. Stockholm gedruckt in der Central-Druckerei. 4:0 [2; 118 -f 1 (7 teser). Ur Upsala, reg. societ, scient., nova acta, ser. 3, vol 13 [ej dis.tr.]. Afhandl, använd ss. specimen för lektorat i Karlstad. Följdskrifter : Zukal, Hugo, Epilog zu meinen '”Flechtenstudien'”. — Bot. Centralblatt, Bd. 23: s. 292 — 296. Forssell, K. B. J., Ueber den Polymorphismus der Algen (Flechtengonidien) aus Anlass von Herrn Zukals1 Flech- tenstudien und seinen Epilog dazu. — Flora, Jahrg. 69 (1S86): s. 49 — 64. Zukal, Hugo, Meine Antwort auf den Angriff des Herrn Forssell ... — Bot. Centralblatt, Bd. 25 (18861: s. 355 —356. Fries, Th. M., Växtriket. Framställning af växternas lif och för¬ nämsta former. Häft. 2 — 5. Stockholm, Ivar Hæggstrôms boktryckeri. Liten 8:0 [s. 65 — 320]. Äfven särskildt: Växtriket etc. Ibid. 1884. 8:0 [320 s.[ På omslaget: Ur Svenska Biblioteket: Naturvetenskaplig boksamling. 1. Växtriket etc. Med 137 bilder i texten. Stockholm etc. 1880. - , Semina selecta e messe anni 1884 ab Horto Upsaliensi oblata. Upsala, Edv. Berling. Stor 4:o [11; 1 s.]. Grönvall, A. L., Bidrag till kännedomen om de nordiska arterna af de båda löfmoss-slägtena Qrtliotrichmn och Ulotn. Med en plansch. Malmö, Förlags-aktiebolagets tryckeri. 4:0 [24 a.]. — Malmö allm. lärov. redogörelse läsåret 1884 — 1885. [Hartman, Carl (f)], Om växterna. — Lärobok i Naturkunnighet . . . af F. Sandberg. I. Fjerde genomsedda upplagaji [Stockholm, Nya tryckeri-aktiebolaget. 8:o] s. 121—199. Henning, Ernst, Bidrag till svampfloran i Norges sydligare fjell¬ trakter. — K. Vet.- Ak. Öfvers., årg. 42. N:o 5., Stockholm: s. 49-75 + tail. VIII:e. Afven särskildt, med oförändrad paginering, 8:0. Högrell, B., Ur femåriga anteckningar om blomningsföljd och nå¬ gra dermed i sammanhang stående iakttagelser. — Botan. No¬ tiser 1885: s. 196 — 204. 185 H Johanson, C. J., Svampar från Island. Bestämda af — . K. Vet.- Ak. Öfvers., årg. 41. N:o 9 [tryckt 1885]. Stockholm: s. 157-174 -f tall- XXIX.e. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. - , Om svampslägtet Taphrina och dithörande svenska arter. — Ibid., årg. 42. N:o 1. Stockholm: s. 29 — 47 -f tall. I: a. Äfven särskild t, med oförändrad paginering. 8:o. Jungner, R., Några svenska Rumex- och Epilobiumhybrider. — Botan. Notiser 1885: s. 113 — 123. ♦ ' • Kindberg, N. C., Kort öfversigt af fanerogamernas naturliga system. Linköping, C. F. Ridderstads Boktryckeri. 4:o [2 onum. s.]. Kjellman, F. R., Om Kommandirski-öarnas fanerogamflora. — Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser, bd. 4 (ej distrib.): s. 281 — 309. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. Stockholm. S:0. - & Petersen, J. V., Om Japans Laminariaceer. — Ibid.: s. 255-280 -4- tafl. 10—11. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. Stockholm. 8:o. Klercker, John E. F. af, Sur l’anatomie et le développement de Ceratophyllum. Avec trois planches. Stockholm. Kongl. bok¬ tryckeriet P. A. Norstedt & Söner. 8:o [23 s.]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bihang, bd. 9. N:o 10. Äfven särskildt. — Föregående meddelande är: Untersuchungen über den anatomischen Bau und die Entwicklung von Ceratophyllum. — Bot. Cen¬ tralblatt, Bd. 21: s. 157—159: Krok, Th. O. B. N. & Almquist, S., Svensk llora för skolor. I. Fanerogamer. Andra upplagan. Stockholm. Ivar Hæggstrôms boktryckeri. Liten 8:o [226; 1 s.]. Lidforss, Bengt, Några växtlokaler till nordvestra Skånes flora. — Botan. Notiser 1885: s. 177 — 191. Lindeberg, C. J., Bidrag till v. Sveriges och s. Norges Rubi Cory- lifolii. D. F. Bonniers boktryckeri. Göteborg [utan årtal]. 8:o [8 s.]. Ur Göteborg, K. Vet. och Vitterh. Samh., handl., ny följd, haft. . . . « t Ljungström, Ernst, Två Rumexhybrider, tagna på Bornholm. — Botan. Notiser 1885: s. 97 — 100. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. — R. crispus L. X sanguineus L. samt R. conglomeratus Murr. X obtusifolius L. - , Om några Primulaformer. — Ibid.: s. 123 — 130. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. 186 LytTkens, Aug., Om svenska ogräs, deras förekomst och utbredning samt intagande af uppgifter om ogräsfrön i fröanalysbevis. Norrköping. Norrköpings tidningars aktiebolag. 8:o [113 s.] Murbeck, Svante, Några anteckningar till Horan på Norges syd- vestra och södra kust. — Botan. Notiser 1885: s* 1 — 28; 65 — 83. jfl Nathorst, A. G., Förberedande meddelande om floran i några norr¬ ländska kalktuffer. — Stockholm, Geol. Fören. Förh., bd. 7: s. 762 — 776 + ta fl. 18:e. Ytterligare om floran i kalktuffen vid Längsele i Dorotea socken. — Ibid. bd. 8 (1886) : s. 24—25. - , Föredrag i botanik vid K. Vetenskaps- Akademiens högtids¬ dag den 31 mars 1885. Svenska Dagbladet 1885 n:o 75. Äfven särskildt. Stockholm, Svenska Dagbladetsö tryckeri. Liten 8:0 [16 s.]. Neuman, L. M., Anteckningar angående Rubus-floran i nordvestra Skåne, på Hallandsås och i södra Halland. — Botan. Notiser 1885: s. 85 — 96. 1 || Afven särskildt, med oförändrad paginering. S:o. - , Bidrag till kännedomen af södra Norrlands Flora, samlade under en af Kongl. Vetenskapsakademien understödd resa i Medelpad och Jemtland år 1884. — K. Vet. -Ak. Öfvers., årg. 42. N:o 3. Stockholm: s. 29 — 51. Äfven särskildt, med oförändrad paginering S:o. - , Botaniska anteckningar från en resa i södra och mellersta Norrland år 1885. — Botan. Noliser 1885: s. 145 — 156. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. Nilsson, Alb., Om bladslidornas betydelse hos TJianthus banaticus Heuff. — K. Vet.-Ak. Öfvers., årg. 41. N:o 9 [tryckt 1885]. Stockholm: s. 175-184 + tall . XXX.e. Afven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. Nilsson, N. Hjalmar, Dikotyla jordstammar. — Akademisk afhand¬ ling . . . för erhållande af filosofisk doktorsgrad vid Lunds Universitet . . . den 14 dec. 1885. Lund, Fr. Berlings bok¬ tryckeri och stilgjuteri. 4:o [3; 243; 5 s. _|_ ] tafl.]. Ur Lunds Universitets årsskrift, tom. 21 [3; 243 ; 1 s. -(- '1 tafl.]. - , Myricaria germanica från Skåne. — Bot.an. Notiser 1885 : . s. 175-176. I 187 Nordisk familjebok, Konversationslexikon och Realencyklopedi, bd. 9: häft. 1 — 13. Stockholm, Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag. 8:0 imp. — Botaniska uppsatser af: Björnström, F., Leptotrix. Nathorst, A. G., paleontologisk botanik: art. Laminarites— Lepidostrobus. Sandahl, O. T., Svenska och utländska fanerögamer, allmän och farmaceutisk botanik samt kryptogamer: art. Kron¬ blad— Lobelia. Wittrock, V. B., art. Kryptogamer. — Se Ährling, E. Nordstedt, 0., Desmidieer samlade af Sv. Berggren under Norden- skiöldska expeditionen till Grönland 1870. Bestämda af — . K. Vet.- Ak. Öfvers., årg. 42. N:o 3. Stockholm: s. 5 — 13 -f* tafl. VILe. Äfven särskildt, med oförändrad paginering. S:o. (Forts.) Holm, Th., Novaia-Zemlias Vegetation, sær¬ lig dens Phanerogamer (Dijmphna-Togtets zoologisk¬ botaniske Udbytte. Kjøbenhavn 1885. 71 s. 4:o, 12 pi.). Förf. deltog i ofvannämnda expedition och redo¬ gör här för resultatet af sina undersökningar af det insamlade botaniska materialet, såväl i systematiskt som anatomiskt och morfologiskt hänseende. Antalet kända • fanerögamer uppgifves vara 193 och kärlkryp¬ togamer 4, af h vilka följande 9 är o först i detta ar¬ bete anförda för dessa öar: Cineraria frigida , Poten- tilla emarginat a, Epilobium alpinum , Praha repens , Pa- nuneulus affinis , Alsine biflora , Carex incurva, C. lago- pina, C. hyperborea. Som helt nya beskrifvas följande 4: Salix ar et ica X polaris Lundstr., Colpodium humile Lge, Calamagr ostis Holmii Lge, Glyceria tenella Lge f. pumila Lge. Neuman, L. M., Wahlstedt, L. J., Murbeck, S. S., Violæ sueciæ exsiccatæ. Fase. 1. Lundæ 1886. Fol. (Pris hos fil. kand. S. Murbeck i Lund 15 kr.) Studiet af de svenska Violæ har pä sista tiden bedrifvits med god framgång och såsom prof härpå % 188 förtjenar ofvannämnda vackra exsiccat ver k att fram¬ hållas. Vi meddela här förteckning öfver de nu publi¬ cerade arterna och formerna j ernte beskrifningarne, men endast några af de anförda synonymerna. I. V. collina Bess. Flores et folia vernalia. 2. — — Fruct. et fol. æstiva. 3. V. palustris L. f. sphagnicola. Pedunculis et petiolis plus minus elongatis distincta. Vestrogoth., Djursiitra. 4. V. cpipsila Ledeb. (innefattande « scanica (Fr.) och ß suecica) a. 5. V. cpipsila X palustris. (V. palustris * epipsila Hartm. Sk. FI. ll:te uppl.). 6. V. uliginosa Bess. 7. V. mirabilis L. 8. V. silvestris Reichenb. Calycis appendicibus superioribus brevissimis, petalis oblongis, non imbricativis, prope basim saturate coloratis, calcari elongato, recto, apice integro a V. Riviniana Reich, maxime affini distincta. — f. typica , petalis cum calcari violaceis. 9 a et b. — — f. pallida, floribus pallide violaceis, calcari albe¬ scente. Christianstad et Råbelöf. 10. — — f. rosea, floribus pallide roseis. Scania, Alnarp. II. V. Riviniana Reichenb. Calycis appendicibus superioribus plus minus elongatis, petalis obovatis imbricativis, calcari brevi, sac¬ cato, subadscendente, apice emarginato. a typica , (= Riviniana Hartm.), petalis dilute coeruleis, prope basim albis, calcari albido. 12 — — ß npmorosa nov. var. (V. silvatica Fr. Nov. Mant. III, p. p.). Appendicibus sepalorum plerumque brevioribus, petalis paullo angustioribus, violaceis, prope basim macula obscuriore in¬ structis, calcari violaceo. — His notis ad V. silvestrem accedit, ta¬ men floribus majoribus, appendicibus calycis conspicuis, calcari brevi etc. bene distincta. — Caveas autem, ne cum formis hybridis, a V. silvestri et V, Rivin. a typica ortis, confundas! — Scania, Böke- bergsslätt, S. Murbeck. 13 — — y villosa nov. var. Caulibus, pedunculis etc. plus minus dense villosis. Oelandia, Saxnäs pr. Al¬ gutsrum, L. M. Neuman. 14. Y. Riviniana x silvestris f. subriviniana . Scania, Böke- bergsslätt. 15. — — f. subsilvestris. 16. V. rupestris Schmidt (V. arenaria Fr.) « typica ;. 17. V. mirabilis X rupestris f . subru- pestris . 18. •- — — f. submirabilis. 19. V. Riviniana X rupestris f. subrupcstris. 20 — — f. subriviniana. 21. V. canina Reichb. (( ericetorum (Schrad.) Reichb. 22. — — ß flavicomis (Smith) Aschers, f. simplex, Christianstad. 23. — — y crassifolia Grön¬ vall. 24. V. canina x Riviniana f. subriviniana. 25. V. stagnina 189 Kitaib. f. typica. 26. — — f. umbrosa, Hores æstivi. 27. V. canina X stagnina , (lor. æstivi. 28. — —, li. vern. 29. V. pu¬ mila Chaix (V. pratensis Meit. et Koch) f. typica. 30. F. ela¬ tior Fr. Eriksson, J., Fungi parasitici scandinavici exsiccati. Fase. 4 (n:r 151 — 200); Fase. 5 (n:r 201 — 250), Stockholm 1880. - — 15 kr. pr. fase. Följande beskrifningaf och anmärkningar åter- gifva vi ur dessa 2 fasciklar. Vid n.-o 182 Æcidium coruscans Fr. an föres enlig t doc. Lund- % ström att de af denna svamp angripna nyskotten af granen i Ve- sterbotten kallas ”mjölkomror eller mjölknmrer” och ätas råa. De liafva en ej obehaglig, syrlig terpentinsmak (dock ej så skarp som de friska nyskotten af granen) och kännas mjöliga som dadlar. 186 a. Scolicotrichum graminis Fuck. f. Phlei Erikss. Hyphi conidiophori non septati. Conidia oblonga, subflava, simplicia vel 1-septata, 15 — 30 p longa, 4 — 6 p lata. 186 b. — — f. Avenæ Erikss. Hyphi conidipphori 6 — 8-septati. Conidia oblonga, subflava, 1 — 3-septata, 14 — 20 a longa, 4 — 6// lata. 187. Helminthosporium gramineum (Rabh.) Erikss. Hyphi co¬ nidiophori solitarii vel 2 — 4 aggregati, subflavi, 1 — 5-septati denique sæpe angulato anfracti. Conidia subflava, recta, elongato cylindracea, 1 — 5-septata, 50 — 100 g longa. 14—20 // lata. 233. Podosphæra AiiCupariæ Erikss, nov. sp. Hypophylla. Mycelium evanidum. Perithecia sparsa, sphæroidea, minuta. Appen¬ dices paucæ (4 — 6), diametrum perithecii ter superantes, e parte superiore perithecii radiatim divergentes, — L. Fuckel (Symb. Myc. 1869 p. 77) sistit sub P. Kunzei Lév. formam Sorbi (”an den Blät¬ tern von Sorbus Aucuparia”). G. Winther (Rabenh. Kryptogamenfl. Bd. II, 2, 1884, p. 29) indicat Sorbum Aucupariam inter plantas nutrientes P. Oxyacanthæ (DC.). Mea species P. Aucupariæ differt a P. Oxyacanthæ appendicibus longioribus, a P. myrtiïlina Kze appen¬ dicibus paucis, a P. tridactyla (Wallr.) De Bar. appendicibus radia¬ tis, ab his utrisque peritheciis hypophyllis. Sueciæ in foliis Sorbi Aucupariæ ad Lilljans, Ostra Stationen, Stockholm 18i5/s83 leg. O. Juel. 190 V ' ' r Smärre notiser. Bry um oblongum Lindb. (= Br. laetum Lindb.), som förut blifvit funnen på några ställen i Finland och Norge, har jag sistlidne sommar påträffat äfven i Sverige, nemligen i leriga diken söder om Grissjön i Torps socken (Medelpad) ; frukterna voro den 30 Juli fullformade och försedda med lock. Exemplaren från Medelpad hafva först igenkänts tillhöra nämda art af Lektor Y. F. Brotherus. Om denna mossa hafva flera gånger meddelanden förekommit i Bot. Notiser, nemligen 1882, s. 26; 1883, s. 64; 1884, s. 2 och 1886, s. 99. H. Wilh. Arnell. • • ■ ■ - : V, ■ 7 • Hos Svanström & C:o Stockholm Myntgatan 1. kan erhållas : Grått blompressningspapper format 360x445 mm Pris pr ris 3,50 Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10,- Herbariepapper blå färgton „ 290x465 „ „ „ ,, 6, so. J, i, hvit ,, „ 290x465 „ „ ,, „ 9,— - Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska afdelning. Innehåll: H. Tedin, Om den primära barken hos våra 1 c» f- träd såsom sladdande väfnad. — N. Bryhn, Catharmea anomala nov. sp. og LesJcea, catenulata (Brid.) Lindl. c. fr. — Lärda säll¬ skaps sammanträden: .1. Carlson, Om de olika bladformerna hos Haken Victoriœ. — A. N. Lundström, Om symbiotiska växt- bildningar. — G. A. Fröman, Åtskilliga Carex- former. — C. J. Johanson, Perenosporeerna, Ustilagineerna och Uredineerna i Jemt- lands och Herjedalens fjälltrakter. — A. N. Lundström, Berikti- gande af Prof. L. Kn}r’s uppfattning af hans afhandling ”Die An¬ passungen der Pflanzen an Regen und Thau”. — Kihlman, Cryp¬ togramme crispa på Aland. — m. m. — Literatur öf versigt : Svensk botanisk literatur 1885. — Th. Holm, Novaia-Zemlias Ve¬ getation. — L. M. Neuman, L. J. Wahlstedt, S S. Murbeck, Violæ sueciæ exsiccatæ. — J. Eriksson, Fungi parasitici scandinavici, 4 — 5. — Smärre notiser: Biyum oblongum i Sverige. — Annons. Lund, Aktiebolaget Pr. Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 18J|„86. I Växtgeografiskt bidrag till Skandinaviens flora. Af Sv. Murbeck. I Prof. Haussknechts arbete, Monogr. d. Gatt. Epilobium , Jena 1884, hafva, ss. äfven af referat i Bot. Not. 1884 p. 189 ff. kan ses, flera skandinavi¬ ska arter blifvit annorlunda och, ss. det tillräckligt visat sig, mera riktigt begränsade än i våra hand¬ böcker är fallet. I samma arbete hafva äfven en mängd uppgifter om förekomsten på vår halfö med¬ delats, h vilka med undantag för en af arterna syn¬ barligen grunda sig uteslutande på af förf. sedda expl. och således få anses fullt tillförlitliga. Vid gransk¬ ning af de samlingar utaf slägtet, som tillhöra dels Biksmuseum samt de botaniska museerna i Upsala och Lund dels flera privata personer, hafva ytterligare en mängd fyndorter antecknats af mig. Enligt beräkning kommer vid annat tillfälle en sammanställning att göras, dock i mycket hopträngd form, h var före de här meddelas för att icke till största del gå förlorade. — Till dessa fyndorter bifogas några andra, nästan uteslutande skånska (provinsnamnet derför oftast icke utsatt), samt några få anmärkningar om en och an¬ nan form. Icke utsatta auktorsnamn äro desamma som i Hartmans Fl. 11 uppl. Petasites albus. Ugglarp Bonderap sm; Rödde Everlöf sm. Centaurea Scabiosa f. discoidea Uechtr. Skabersjö. Carduus acanthoides x crispus. Vittenbjer nära KJågerup; Bonderup; Malmö; Källby och Trolleberg nära Lund; mellan Flädie och Fjelie; mellan Axeltofta och Landskrona. Cirsium oleraceum v. amarantinum (Lang) (v. atrosanguineum Mort.). Ramlösa station. Bot. Notis. 1886 15 192 C. oleraceum X palustre. Vid Tryde-ån SV. om Ramsåsa, 1883. Lappa nemorosa (Lej.) Koern. Temligen allmän i södra Skå¬ nes skogstrakter, såsom vid Svaneholm; Tärnö; Börringe; S. Lind¬ holmen; Gillesgrufvan; Bökebergsslätt; Roslätt ; Torup; Hyby; Toppe- lagård ; Heckeberga. Forekommer deremot icke på dç öppna slät¬ terna i SV. Skåne, hvarföre lokalerna Lund och Malmö förefalla tvifvelaktiga. Hypochceris glabra. Mellan Hyby och Torup; Heckeberga; Genarp. Campanula Rapunculus. Genom felbestämning har en Camp.- form, som af mig insamlats vid Greflunda i Ströö s:n åren 1875 och 1877 (Jfr. F. Aresch. Skånes FL, 2 uppl.), hänförts till denna art. Exemplaren äro temligen ofullständiga men tillhöra dock uppenbarligen C. patula L., som förut icke anmärkts för Skåne. Den förekom emellertid på konstgjord äng och i enstaka stånd. Erythrcea Centaurium. Mellan Linedal och Gillesgrufvan. Latura Stramonium. Borstahusen N. om Landskr. ; Hildesborg. Veronica aquatica Bernh. *) Skåne: Ystad och Öja mosse (doc. E. Ljungström); Tomelilla-, Maglarp och Lilla Hammar (doc. Hjalmar Nilsson); Elisefarm och Rosenlund S. om Malmö; Bulltofta; Arlöf; Alnarp; Akarps station; Lomma (stud. C. G. Löwegren); Trolleberg; Lund; Ö. Torn; St. Råby; L. Bjellerup; Arendala samt häremellan och Dalby; Fjelie; Flädie; Hoby; S. om Landskrona; Säbyholm; Erikstorp; Hildesborg; Yngsjö (lekt. Neuman); Ahus (doc. M. Lovén); Österslöf (doc. Hjalmar Nils¬ son). — Öland: Ottenby (kand. Th. Petersohn); S. Möckleby flerest. ; St. Dalby Kastlösa s:n; Resmo; Hulterstad; Arontorp (Stud. J. JONSSON) och Tveta i Thorslunda s.-n. f. dasypoda Uechtr. Skåne: Akarps station; Lund; Lands¬ krona; Hildesborg. — Öland: S. Möckleby; St. Dalby Kastlösa s:n; Hulterstad. Utricularia vulgaris. Mellan Hasslemölla och Skogsmöllan Veberöd s:n. U. minor. Roslätt. Scandix Pecten. I Fl. Scan. p. 55 yttrar Fries.- ”In agris ad Wannås lectam accepi, sed adhuc inserta civis.” — Förliden sommar anträffade jag i en annan del af provinsen ett dussintal individer af densamma, nemligen mellan Lomma och Alnarp, i kanten af en ”) Närmare redogörelse kommer att lemnas på annat ställe. V 193 rågåker invid den nybyggda jernvägen. Huruvida växten genom den nya fyndorten kan göra anspråk på skånsk medborgarrätt, är kanske tvifvelaktigt, ehuru det å andra sidan icke borde förefalla allt för oväntad t, om den befans ega fast fot någonstädes i SV. eller NO. Skåne, der ju underlaget ofta är starkt kalkhaltigt. Angelica litoralis. Vid bäcken mellan Arlöf och Segeå. Pimpinella magna. Svenstorp, N. om stationen. Falcaria vulgaris. Vid vägen mellan Klågerup och Vittenbjer, på ett inskränkt område men ymnig. Ranunculus polyanthemus. Kungsmarken; Fågelsång; Krut- möllan. Car damme hirsuta. Yddingesjön. Nasturtium officinale. Göddelöf. Crambe maritima. Gråen utanför Landskrona (steril). Hypericum tetrapterum. Vid bäckar och källdrag på sluttnin¬ garna af Romele-åsen ganska allmän, såsom vid Ugglarp; Göddelöf; Genarp; Nygård; Östarp; Skogsmöllan; Hasslemölla. Dessutom vid Lyngby slätter ; Toppelagård ; Assartorp. H. humifusum. Heckeberga (enstaka exempl.); mellan Svane- holm och Gustaf. Viola epipsila Ledeb. Hasslemölla Veberöd s:n samt häre- mellan och Skogsmöllan; V. Tvet; Björnstorp; S. Lindholmen. . # V. rupestris Schmidt (F. arenaria Suecor.). Lokalerna i mel¬ lersta ocii V. Skåne torde behöfva granskning. V. stagnina. Rönnebro, Ormanäs och Lillö vid Ringsjön. V. canina Reiche. X stagnina Kit. Rundt nästan hela Hecke- bergasjön mycket ymnig. Dianthus Armeria. Benestad. Malachium aquaticum. Hasslemölla Veberöd s.-n; Heckeberga; Assartorp Lyngb}7^ s:n; Torup; mellan Råröd och Bo vid Ringsjön; Säbyholm och Erikstorp N. om Landskrona. Stellaria pallida Pire.*) Skåne: Heckeberga; Bökebergsslätt; Roslätt samt häremellan och Torup; Arlöf; Alnarp; Åhus. Enligt herb.-expl. dessutom vid Kjeflinge, Landskrona och Helsingborg. Cerastium t etr andrum Curt. är, som bekant, sedan länge känd för några öar utanför Gröteborg samt för vissa punkter på Norges vestkust mellan Stavanger *) Närmare redogörelse lemnas på annat ställe. 194 och Sognefjord. Denna dess förekomst inom Skandi¬ navien öfverensstämmer ganska väl med utbredningen för öfrigt, i det den, som bekant, finnes på ett par öa^ utanför Schleswigs vestra kust, på öarne utanför Hannover och Oldenburg, längs kusterna af Holland, Belgien och vestra Frankrike samt på Färöarne och de britiska öar nes kuster. Man har också med rätta kunnat betrakta den som en utpregladt vestlig art. Då jag derför en gång förliden sommar anträf¬ fade den vid Malmö, på en plats mellan slottet och hamnen, var jag till en början föga böjd för att tro den vara beständig härstädes. El. Fries anför vis¬ serligen i Novit, ed. II p. 134 C. tetrandrum, som här betraktas såsom en varietet af C. semidecandrum * • L., för en annan punkt i Skåne, nemligen Hildesborg norr om Landskrona, men då samme förf. i Fl. Scan, p. 98 yttrar tvifvel om den skånska formens äkthet och i Sum. Veg. Scand. p. 161 säger #sig hafva sam¬ lat tetramera exemplar af C. semidecandrum , hvilket möjligen afser denna senare form, bidrog detta icke till att undanrödja misstanken om ett tillfälligt upp¬ trädande vid Malmö. Emellertid befans det, att Lilja i 2 uppl. af Skånes Fl. uppgifver C. tetrandrum Curt. just för Malmö, i det den nemligen af C. A. Wester- lund (enl. bestämning af lekt. Lindeberg) insamlats åren 1861 — 63 på Ribersborgs strandmarker. I Lunds bot. institutions herb, finnas dessutom exempl. .tagna vid Malmö år 1870 af Torsten Falck, kvilket allt synes tyda på, att arten verkligen icke är tillfällig här. Denna slutsats styrkes för öfrigt deraf, att arten finnes äfven i Östra Sverige. Hartmans uppgift i Skand. Fl. 11 uppl. att C. tetrandrum Curt. tagits af H. G. Lübeck vid Kungshall nära Karlskrona är nemligen fullt riktig. F. Svanlund har visserligen i Bot. Notis. 1886 p. 8 förnekat detta, men såväl Lübecks som Svanlunds egna exempl., de senare eti- 195 ketterade ”C. pumilum Curt. ß herbaceo-bracteatum Fenzl (in Ledeb. Fl. ross.)” etc. tillhöra denna art. Intressant nog har C. tetrandrum Curt. befunnits förekomma äfven på Öland, der man kanske minst skulle väntat sig finna en art, som förefallit så rent vestlig som denna. Vid granskning af 'Lunds bot. institutions samlingar anträffades emellertid exempt, af densamma från Färjestaden,, insamlade år 1882 af doc. Hj. Nilsson, och bland lekt. Neumans öländska skörd denna sommar har jag sett exempt, från Röhälla. Då C. tetrandrum Curt. således ofta förvexlats med former, som höra till våra floristers C. pumilum Curt., torde det måhända icke vara ur vägen att med några siffror belysa en karakter, som i tvifvelaktiga fall med lätthet kan rådfrågas, nemligen talförhål¬ landena i blomman *) : C. pumilum **) undersökta c. 300 blr. 100 0 / / 0 5 • teil. G. tetrandrum , Haugesund (leg. Murb.) 35 99 51,4 99 „ Rota, Jæderen „ 48 99 33,3 » 99 „ Buskär (leg. Lindeb., S. J. Nilss.) 45 99 57,7 » 99 „ Malmö (leg. T. Falk) 28 99 67,i 99 „ . „ (leg. Murb.) 162 99 22,o y 9 „ Carlskrona (leg. Lüb.) 24 99 52,2 19 „ Röhälla (leg. Neum.) 30 99 lO.o » 99 Af det anförda framgår, att man icke bör allt för högt -uppskatta olikheten i talförhållandena hos de båda arternas blommor***), men att den dock bör anses utgöra en icke o vigtig artkarakter, eftersom C. pumi¬ lum väl kan sägas ega konstant 5-taliga blomkransar. Fries uppgifver, såsom nämndt, att tetramera blommor kunna förekomma hos C. semidecandrum) -en art, med *) Som undersökningen företagits till större delen på pressadt material, afse de anförda talen blott foderkransen, med hvilken dock de öfriga i de flesta fall äro isomera. **) Exemplaren tillhöra olika former och härstamma från 5 skånska, 2 gotländska, 2 öländska och 2 tyska lokaler. ***) Reichb. grundade, som bekant, på blomdelarnes 4-talighet hos C. tetrandrum, slägtet Esmarchia. • \ 196 hvilken i li var je fall C. tetr andrum Gurt, icke gerna kan förvexlas. 'Sedum album L. * balticum Hartm. Öland: Hul- terstad. — Anträffades på alfvaren i sällskap med hufvudfor men , dock endast i ett par tufvor. — Genom den fullständiga saknaden af den för hufvudformen utmärkande rödaktiga färgtonen kos såväl blad ock stj elkar som kos blommans samtliga delar samt genom det sparsamma uppträdandet gjorde den vid första påseende intrycket af att vara en albinosform af denna. A andra sidan voro dock blommorna äfven kos de af mig iakttagna exemplaren märkbart om också icke, såsom Hartman uppgifver, dubbelt mindre än kos denna senare, livarjemte kronbladen voro relativt bre¬ dare samt mindre långsamt afsmalnande mot spetsen ock knopparne derigenom relativt tjockare ock kor¬ tare än kos denna, ett förhållande, som möjligen för- tjenar undersökas på andra lokaler. — Nyman kar i Conspect. Fl. Eur. p. 262 påpekat möjligheten af att i fråga varande form blott är ett klorotiskt fenomen, en förmodan, som dock synes föga sannolik, efter som både de öländska exemplaren ock andra (från okänd fyndort), som odlats i Lunds bot. trädgård bibehållit sina egenskaper oförändrade. — Kultur försök medelst frösådd hafva förberedts ock skola möjligen afgöra frågan om formens systematiska värde. Epilobium ' adncitum Griseb. — Denna art har i Skandinavien en vida mer inskränkt utbredning än hvad Haussknecht i sin mo¬ nografi angifver. Synes i vårt land fordra en viss kalkhalt hos underlaget och förekommer helst i icke allt för fuktiga åkerdiken på mergelbotten. Är i sydliga Skåne icke sällsynt, men saknas dock i skogstrakterna. — De hittills kända fyndorterna i Sverige äro följande: Skåne: Rörum; Hvellinge; Hyllie; Malmö; Alnarp; Lund; Sjöstorp; Dalby; Trolleberg; Lomma; Fjelie; Landskrona; Gudmundtorp. — Öland: Borgby Mörbylånga s:n; Skogsby; Rosenfors vid Borgholm. — Gotl.: Eke s:n; Gannarfve i Hemse s:n ; Klintehamn och Sicklings i Klinte sm; Dalhem s:n; Visby vid Länna etc; L. Carlson. * 197 I Upsala bot. musei samlingar ligger dessutom ett exempl., samladt af E. Fries i "Halland”. På vissa ark af Herb. norm. f. VIII. n. 42 är vidare E. Lamyi F. Schultz blandad med E. ad- natum Griseb., som sålunda skulle förekomma vid "Lenna, Linnés Hammarby etc” i Upland. Arten förtjenar derför eftersökas i dessa provinser. — I Norge förekommer den icke (Jfr. Bot. Notiser 1885 p. 21). E. Lamyi F. Schultz. — Skåne: Malmö; Sjöstorp; Dalby. — Öland: Tveta Thorslunda s.-n. — Gotl.: Linde s:n ; Klinte s.-n; Dalhem s:n ; Möllgårds i Hörsne s:n ; mellan Visby och Länna; Vall s:n. — SÖdernd.: Rosvik och Skjulsta vid Eskilstuna; V. Haninge. — Upl.: Vermdön; Ulfsunda; Tibble s.-n; Stufsta såg Huddinge s:n; Lind- berga Gottröra s:n. — Vestml.; Kungsåra s:n. E. obscurum Schreb. — Förekommer i motsats mot de nyss nämnda företrädesvis i skogstrakter och helst på urberg. Skåne: Rörum; Svinaberga Mellb)’’ s:n; Bökesåkra Lyngby s.-n; Heckeberga; Toppelagård; Genarp; Veberöd s.-n mångenstädes; Göd- delöf; V. Tvet; Bökebergsslätt; mellan Dalby hästhage och Bille - bjer; N. om Eslöf; Kulleberga vid Ringsjön; kring Rönneholm; Billinge; Ramlösa; Kulla Gunnarstorp; Broby; Öfvarp; Holmö i Ousb)7" s:n; Hallands Väderö. — Blek.: Ronneby i Brunnsparken; Bustorp; Johannishus; Vämö; Ramdala. — Hall.: Mellan Himmels- löf och Gropemöllan; nära Stensåns utlopp; Fröböke Breared s:n. — Smål.: Markaiyd s.-n; Götheryd sm; Algutsboda s:n; Huseby Skatelöf s.-n; Vislanda s.-n; Ljuder s.-n; Gårdsby s.-n; Sjösås s.-n; Strömsberg vid Jönköping; Johannislund vid Kalmar; Ivälltorp Förlösa s.-n; Klöfdala Järeda s:n; Eknö Vesterum s.-n; Al viken vid Vestervik. — Öland: Mellan Röhälla och Saxnäs. — Österg.: Skac- kebo Nykil s:n; Oxtorp Tåbj^ s.-n; Nj^kyrke gästg.-gård V. Ny s:n; Aby ‘gästg.-gård, SO. delen; Dvardala Qvillinge s.-n; prestgården i Kettilstad s:n; Ang Sunds s.-n. — Vesterg.: Göteborg; Måsen Kors¬ berga s.-n. — Bohusl.: Koön vid Marstrand. — Söderml.: Bränn¬ kärr och Jakobsberg St. Malm s.-n; Tullinge. — Ner.: Sköllerstad ; Kils källa. — Upl.: Djurö. E. anagallidifolium Lam. — Jemtl.: Snasahögarne; Handöl Lappkyrka s.-n; Storlien; Manshögarne ; Frostviken. • — L. Lpm.: Vallispiken Qvickjock s.-n; T. Lpm.: Jukkasjärvi; Ryövärinmutka Karesuando s.-n. — Norge: Norfjeldet Hallingdalen; Hovhelderen Sætersdalen; Graasiden på Voss; Ende i Vig; File fjeld; Finden i 198 Torpen; Trondfjeld nordre Österdalen; Qvalfjeldet Nordlanden; Salt¬ dalen; Tromsö; Lyngenfjord; Tana. E. lactiflorum Hausse. — Herj.: Linsäll s:n; Funäsdalsberget. — Medpd. : Timrå vid Indalselfven. — Jemtl.: Bilisåsberget Oviken o s:n; Snasahögen ; Hålfjellet; Mullfjellet; Storlien. — Angml.: Säbrå s:n ; mellan Ramsele och Liden. — L. Lpm.: Zäkkok. — T. Lpm.: Karesuando. — * Norge: Gausta fjäll; Finden i Torpen; Horungerne Sogn; Værdalen; Qvalfjeldet Nordi.; Saltdalen; Skj æggefjeldet Maals- elven; Kafveringtind Lyngseidet; Tana; Laafjordbotten; Fjelbma. E. alsinefolium Vill. — Herj.: Glöte Linsäll s:n. — Jemtl.: Rätan; Åsarne; Berg; Snasahögarne; Upland Mörsill sm; Tana och Hof Alsen s.-n; Renfjellet; Raftkälen Hammerdal s:n; Ranåsen i Bremflo s:n. — T. Lpm.: Karesuando. — Norge: Lomsijeldene; Foldenfjord; Tana. E. Hornemanni Rchb. — Dir. : Svartnäs bruk; Dalfors i Ore s:n; Garberg i Elfdalen s:n; Fjättervåla fjell Idre sm. — Helsl .: Arbrå; Stafsätra i Jerfså s:n; Bjuråkers s:n. — Herj.: Bäckvallen Elfros s.-n ; Linsäll s.-n. — Medpd.: Torps s:n; Parteboda Borgsjö sm; Nybodarne Hafverö s:n. — Jemtl.: Mjösjö Hällesjö s:n; Renfjellet; o Frostviken. — Angml.: Ledinge i Långsele s.-n; Tåsjöberget. — V.-Bott.: Hukis i Pajala s:n. — P. Lpm.: Ischak. — L. Lpm.: Valli; Storbacken. — T. Lpm.: Ryövärinmutka Karesuando s:n; fjellet Waiwanenlaki. — Norge: Lyse i Ryfylke; Norfjeldet Halling¬ dal; Filefjeld; Suulfjeldet vid Aalesund; Saltdalen; Hasvig på Sörö; Skjæggeijeldet Maalselven; Ledeby; Nyborg; Langnæs. E. adnatum X parviflorum. — Sk.: Malmö. E. alsinefolium X palustre. — Dir. : Heden i Särna s.-n. — Jmtl.: Upland Mörsill sm. — Norge: Koppang i söndre Österdalen. E. Davuricum X palustre. — Lpm.: Lumbofsky. — Norge: Kring Nyborg i Ö. Fnm. E. Hornemanni X lactiflorum. — Lpm.: Nedanför Ripanes vid Torne träsk. — Norge: Ramsyjel Bejeren i Nordli; Skjæggefjeldet Maalselven samt Berlevaag i Fnm. E. Hornemanni X palustre. — Dir.: Garberg i Elfdalen s:n. — Hels.: Stafsätra i Jerfsö sm. — Mdp.: Torp s:n. E. montanum X obscurum. — Sk.: Bökesåkra Lyngby s:n; Heckeberga; Toppelagård; mellan Dalby hästhage och Billebjer; Reften. — Smål.: Femsjö. E. montanum X palustre. — Sk.: Leingaryd. 199 E. montanum x roseum. — Sk.: Malmö; Björnstorp; V. Tvet; Dalby hästhage. E. obscurum x palustre. — Sk. : Hasslemölla och Skogsmöllan Veberöd s:n; mellan Genarp och Toppelagård; Yälinge; Hallands Väderö. — Smal.: Femsjö; Bergqvara vid Vexiö. — Söderm.: Ornön. E. palustre X parviflorum. — Sk.: Nedraby vid Köpingeån ; Klågerup; mellan Genarp och Toppelagård; Veberöd. — Blek.: Emmahult. E. palustre x roseum. — Vg.: Österplana Vall. E. parviflorum X roseum. — Sk.: Malmö; Sjöstorp; Dalby hästhage; Vadmöllan; Kulleberga och Råröd vid Ringsjön; Heljarp söder om Landskrona. — Blek.: Sissebäck. — Öl.: Vickleby ; Resmo; Borgby Mörbylånga s:n. — Vg.: Sköfde. Circœa intermedia. På Romeleåsen längs bäckar vid Rödde, Röddemölla och Hemmestorp Everlöf s:n. C. alpina. På Romeleåsen mångenstädes, ss. vid Klintadal, Kullaskogen, Hemmestorp, Östarp; Heckeberga; Lyngby slätter. Agrimonia odorata. Stubbarp Göddelöf s:n; Lyngby slätter. Poterium dictyocarpum Spach. Lund på jernvägsvallen vid Sliparebacken. P. muricatum Spach (P. polyganum W. & K.) — Ett expl. i Lunds bot. musei samlingar, taget af kand. H. Tedin på Nosaby kyrkogård i Skåne, tillhör denna art. Äfven fr. Snäckgärdet vid Visby har jag sett ex. Är kanske redan teml. spridd i N. Europa. Bubus suberectus. I skogsmarker längs Romeleåsen temligen allmän såsom vid V. Tvet, Klintadal, Påhult, Heckeberga qvarn, Toppelagård o. s. v.; kring Yddingesjön. B. Lindebergii. — I Ringsjötrakten mellan Stehag och Råröd samt mellan Kulleberga och Wennberga. B. cæsius X idœus. Dörröd Veberöds s:n; Dalby hästhage; kring Yddingesjön flerestädes. Eragaria vesca f. fruct. albidis. Vibyholm nära Lund (ett enstaka stånd). Potentilla procumbens. Mellan Kungsmarken och Ö. Torn. Är enligt exempl. i Upsala Bot. Musei samlingar äfven tagen vid Keflinge (Zetterstedt 1849). P. erecta (L.) Zimmtr. /. stenopetala n. f. — Petalis 1 1 j 2 m.m. latis 5 — 6 m.m. longis, lanceolatis, subapiculatis. — Anträffades försommaren 1884 i ett enstaka stånd vid Bokenäset i Oppmanna s:n. 200 Lathyrus silvestris ß platyphyllus. Röddinge. Vicia cassubica. Björnstorp; Dörröd Veberöds s:n; Rödde Everlöfs s:n. V. tenuifolia. Mellan Alnarp’ och Lomma. Lotus uliginosus. Nedraby vid Köpingeån; Göddelöf; V.Tvet; mellan Stångby och Hoby. L. tenuifolius. Vid landsvägen mellan Fjelie och Lund. Melilotus albus. Ramsåsa; Lund; Vallkärra. M. arvensis. Ramsåsa; mellan Karpalund och Christianstad. M. officinalis. Landskrona. • * * ' * ■ ’’"I . . y . . V, Trifolium striatum. Billeberga station. Sarothamnus Scoparius. Allmän och särdeles frodig i plante¬ rad skog på Romeleklint kring Björnstorp, Ugglarp o. s. v. — Ur¬ sprungligen sådd. f Ononis campestris. Den uppgift, som i Botan. Notiser 1884 pag. 6 af mig lemnats angående denna arts forekomst på ”Rome¬ leklint”, är mindre riktig. Den anträffades på slätten nedom åsen i Göddelöfs s.-n; uppe på åsens kalkfattiga berggrund, der O. repens L. öfverflödar, finnes den icke. Euphorbia exigua L. ß retusa Roth. Blad framtill tvärt af- skurna, försedda med en liten spets. Mellan Flädie och Fjelie, bland hufvudformen. Mercurialis annua. Landskrona, på ballast. Rumex conglomeratus. Längs Köpingeån nästan hela vägen mellan Svenstorp och Benestad ganska ymning, dessutom