a

;

BOTANISKA NOTISER

FÖR ÅR 1888

MED BITRÄDE AF

Hrr AHLFVENGEEN, CNATTINGIUS, B. HÖGBELL,
KAALAAS, KAUEIN, KILMAN, KLEBAHN, KROK,
LAGERHEIM, LÉNSTRÖM, LINDMAN, LIND¬
STRÖM, L. NEUMAN, HJ. NILSSON, NOR¬
MAN, P. OLSSON, RINGIUS, RYAN,
SVANLUND, TROLANDER, O.

G. WESTERLUND m. fl.

SAMT

DE BOTANISKA EÖRENINGARNE I HELSINGFORS,
LUND, STOCKHOLM och UPSALA

UTGIFNE

AF

C. F. O. NORD STEDT.

Med 7 träsnitt i texten.

LUND,

P.l UTGIF VARENS FÖRLAG.
1888.

HUEHÅLL.

Original-afhandlingar och original-referat.

Sid.

Ahlfvengren^ Fr., Växtgeografiska bidrag till Gotlands

flora .... * . 113.

Andersson, G., Redogörelse för senare tiders undersök¬
ningar af torfmossar, kalktuffer, sötvattensleror,
särdeles med hänsyn till skandinaviska vegetatio¬
nens invandringshistoria . 4.

Andersson, O. F., Om Palmella uvœformis Ag och hvilo-

sporerna hos Draparnaldia glomerata Ag . 86.

Areschoug, f., Om Bubus affinis Whe och B. relatus

F. Aresch . 1.

- , Om Trapa natans L. var. conocarpa F. Aresch.

och dess härstamning från denna arts typiska form. 16.

Arrhenius, A., Polygonum Baji f. borealis Arrh . 100.

- , Stellaria ponojensis n. sp . 190.

Berggren, S., Om apogami hos prothalliet af Notochlœna 14.

Boldt. R., Röd snö i finska Lappmarken . 233.

Brenner, M., En BJiapistrum-iovm . 233.

- . Några ballastväxter . 100.

Brotherus, V. F., Undersökning af Kola-halföns norra

kust . 96.

Cnattingius, J., Några iakttagelser rörande löfträden . . 46.

- , Några nya växtlokaler jerate ett par nya fane-

rogamer för Östergötland . 41.

Dusen, K. F., Om några Sphagnumprof från djupet af

sydsvenska torfmossar . 79.

Elfving, F., Tvänne sällsynta svampspecies . 233.

Fries, Th., Några anmärkningar om PilopJiorus . 212.

- , Om Stenanthus curviflorus Lönnr . 224.

- , Terminologiska smånotiser . 133.

Grevillius, a. Y., Om stammens bygnad hos några lokal¬
former af Polygonum avieulare L . 118.

Hult, R., En grupp af Saliä) alba . 190.

HöGRELL, b.. Botaniken i Holland i 19:de seklet .... 204.

- , Nytt växtställe för Hippophaë rhamnoides . . . 281.

Johanson, C. J., Iakttagelser rörande några torfmossar i

södra Småland och Halland . 71.

JuEL, O., Morfologiska undersökningar öfver Koenigia

islandica . 215.

JuNGNER, R., Bumex crispus L. x Hippolapathum Fr. . 209.

Kaalaas. B., Nogle nye skandinaviske moser . 227.

Kaurin, Chr., Brachytliecium Byani n. sp . 177.

- , Orthotrichum Bogeri Brid. paany funden i Norge 153.

Kihlman, o., Om förekomsten af Festuca glauca i Fin¬
land . 189.

Kjellman, F. R., Skottets bygnad hos fam, Chor dar iaceæ 129.

Kleb AHN, H., Ueber den Rindenrost der Weymouthskiefer,

Peridermium (Aecidium) Strobi . 229.

Lagerheim, Gr., Mykologiska bidrag. V. lieber eine neue

Peronospora- Art aus Schwedisch Lappland . 49.

- j - , VI. lieber eine neue auf Junctis- Arten

wachsende Species der Gattung Urocystis . 20 1.

Leffler, J. A., Öfversigt af den skandinaviska halföns

anmärkningsvärdare jRosa-former . 32.

Lénström, C. A. E., Spridda växtgeografiska bidrag till

Skandinaviens flora . 241.

Lindman, C., Några anmärkningar till ”Några anteck¬
ningar öfver postflorationen” af L. M. Neuman . . . 273.

Lindström, A. A., Bidrag till Södermanlands Växtgeografi. 194.

Ljungström, E., En Primula-e'Kk.nr&ion till Möen .... 6.

Lundström, A. N., Om färglösa oljeplastider och olje-
dropparnes biologiska betydelse hos vissa Potamo-
geion-drter . 65.

- , Några iakttagelser öfver Calypso borealis. . . . 129.

- , Om formförätidringar hos åtskilliga lignoser och

deras orsaker . 214.

- -, Om Jenissej-strändernas >8^l?^^c-flora . 23.

(Medius), Monandria eller Monandria? . 234.

Neuman, L. M., Beriktigande . 101.

- , Några anteckningar öfver postflorationen . , . . 157.

- , Om tvenne Bubi från mellersta Halland .... 52.

- , Sparganium neglectum Beeby, funnen i Danmark 153.

Nilsson, N. Hj., Scirpus parvulus Röm. et Sch. och dess

närmaste för vandt skaper i vår flora . 139.

- , Tvenne nya Bumex-hyhr'iåer . 147.

Nordstedt, O., Skulpturen på ytan af den s, k. kärnan

hos frukterna af Nitella och Toly pella . 152.

Norman, J. M., Carex holostoma Drej . 154.

Olsson, P., För norrländska provinser nya växter .... 38.

- , Genmäle . 237.

III

Ringius, g. E., Några floristiska anteckningar från Werm-

land . IO5.

Ryan, E., Rhyncostegia depressa i Schimpers Syn. musc.

eur. ed. II . 236.

Sælan, Th., Aspidium cristatum x A. spinulosum . . . 234.

- , Några fanerogamer på lastageplatsen i Wasa . , 152.

- , Fyrola minor x rotundifolia . 100.

Skårman, J. A., Salix depressa + repens Brunn .... 128.
Starbäck, K., En samling Stereum- och Corticium-diXiQv 216.

- , Kritisk utredning af LepiospJiæria modesta Auctt. 61.

SvANLUND_, F., Förteckning öfver botanisk litteratur rö¬

rande Blekinge^ som hittills är utkommen, uppstäld

i kronologisk ordningsföljd . 198.

- , Tillägg . 281.

Trolander, A. S., Växtlokaler i Nerike . 88, 116.

Westerlund, c. g. Några bidrag till Blekings flora . . 193.

Lärda sällskap.

Botaniskd, sektionen af Naturvetenskapliga Studentsällska¬
pet i Upsala . 23, 61^ 118, 209.

Botaniska sällskapet i Stockholm . 32.

Fysiografiska sällskapet i Lund . 45, 96, 152.

Lunds botaniska förening . . 1, 138.

Societas pro fauna et flora fennica .... 96, 152, 189, 233.

Vetenskapsakademien . 44, 95, 188, 233, 281.

Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg. 45^ 152, 281.
Vetenskapssocieteten i Upsala . 96, 152, 188.

Literaturöfversigt.

Callmé, a., Beiträge zur Caricologi . 233.

Dusén, g., Ombärgtraktens flora och geologi . 187.

Foslie, M., Nye hafsalger . 187.

Kaurin, c.. To nye Løvmosser . 231.

Kindberg, N; C., Enumeratio Bryinearum Dovrensium . 187.

Lagerheim, G., Note sur 1’ Uronema . 93.

Lange, J., Haandbog i den danske Flora . 95.

- , Nomenclator ”Floræ Danicæ” . 94.

Norrlin, J. P., Bidrag till L^^eracmm-floran i Skandina¬
viska halföns mellersta delar . 187.

Rabenhorst, L., Kryptogamenflora von Deutschland.. . 150.
Reinke, J., Die braunen Algen (Fucaceen und Phaeo-

sporeen) der Kieler Bucht . 188.

Sanio, c., Bryologische Fragmente. II . 95.

IV

Strömfelt, ii. F., Algæ novæ quas ad litora scandinaviæ

indagavit . 94.

Toni, J. B. de, Sylloge algarum omnium hucusque cogni¬
tarum . 332.

Warming, E., Om Grönlands Vegetation . 149.

Ährling, E., Carl von Linnés Ungdomsskrifter . 231.

Finsk botanisk literatur 1883 — 87 (af A. O. Kihlman) . 178.
Svensk botanisk literatur 1887 (af T. O. B. N. Krok) . 263.

Smärre notiser.

Anslag, 46, 95, 151, 152.

Döde, 150, 151, 190, 191, 192.

Döde utländske botanister, 45.

Tânnæa, 103.

Reseunderstöd, 151.

Utnämnde, 46, 151.

Växter, som något utförligare blifvit omnämnda.

Achillea Ptarmica v. tubulosa 193. Anemone nemorosa
169, 277. Antitbamnion Plumula 94.

Batrachium 170. Bracbythecium collinum v. Brybnii 232.
B. Ryani 177. Bryum flavescens 187.

Calypso borealis 129. Campanula rotundifolia 175, 277.
Carex holostoma 149, 154. -arter 232. Cesia crenulata
227. Corticium pallescens 215.

Draparnaldia glomerata 86.

Festuca glauca 189. Fragaria 166;

Gagea minima 115. Galeopsis versicolor 162. Geranium
pratense 165. Geum rivale 168. Grimmia alpina 187. G.
Hageni 231.

Heliotropium peruvianum 164.

Jungermannia Donniana 228.

Koenigia islandica 215.

Lejeuiiia ovata 229. Leptosphæria modesta 61.
Melandrium 173. Microcoryne ocellata 94. Monotropa
Hypopithys v. rubella 197. Myosotis cæspitosa 163.

Notochlæna distans 14. — Orthotricbum Rogeri 153.

Palmælla uvæformis 86. Peridermium Strobi 229, 236.
Perenospora lapponica 49. Pbycocelis foecunda 95. Pilopho-
rus clavatus 214. Plagiochila punctata 228. Polygonum
aviculare 118. Potaraogetones 65. Primula 6, 164, 276.
Pyrola minor X rotundifolia 100.

T

Radula aquilegia 228. Rhinanthus minor 161. Rosæ 32.
Rubus affinis 1, eluxatus 58, hallandicus 52, relatus 1, saxa¬
tilis 167. Rumex 171, 276, crispus x Hippolapathum 148,
209, 211, domesticus x sanguineus 147.

Salix 23, depressa x repens 128. Scirpus parvulus 139.
Sparganium neglectum 153. Sphagnum 79. Stenanthus cur-
viflorus 224, Stellaria graminea 17 1, 277. pojonensis 190.

Taraxacum officinale 175. Trapa natans v. conocarpa 16.
Urocystis Junci 201. Uronema confervicolum 93.
Veronica Beccabunga v. j)allida 195. Viola 174. Visca¬
ria vulgaris 172.

Lunds botaniska förenings förhandlingar.

V. Den 28 Sept. 1887.

1. Om Rubus affinis Whe och R. relatus F. Aresch.

Af F. W. C. Areschoug.

Under det jag var sysselsatt med mitt arbete öf-
ver . de skandinaviska Rubi (Some Observ. on the
Genns Rnbus, I, Lund 1885 — 86) erhöll jag mig till¬
sända exemplar af en Rubus-iorm^ från D:r. A. Lund
i Westervik, som funnit den i närheten af denna stad.
D:r Lund ansåg den vara identisk med R. affinis Whe.,
hufvudsakligen på den grund, att blomställningens gre¬
nar buro regelbundna dichasier.

Vid en närmare jemförelse mellan den sven¬
ska formen och R. affinis Whe., som jag hade från
flera lokaler i nordvestra Tyskland, fann jag, att. en
icke oväsentlig olikhet förefans mellan dessa former.
Ben svenska formen hade nämligen en förlängd, nä¬
stan cylindrisk blomställning, som var bladlös och
hvars* nedersta grenar voro mycket korta; småbladen
i synnerhet på bladen af de blombärande grenarne,
och de öfre bladen af turionerna voro på undre sidan
hvitludna, liksom fodörbladen. Hos de nordtyska for¬
merna af R, affinis Whe är deremot blomställningen
bladig och dess nedre grenar mycket förlängda, så att
hela blomställningen blifver nästan qvastlik, hvarjemte
foderbladen äro grågröna med filtluden kant samt tu-
rionernas blad blekgröna eller något hvitludna. Äfven
Weihes afbildningar af R. affinis (Rub. Germ. Tab.
III), likasom hans beskrifning, öfverensstämma ganska
väl med de nordtyska former af denna art, som jag
eger. Visserligen äro på af bildningarna taggarne mera

1

Bot. Notis. 1888.

9

émé

krökta, än de i verkligheten äro, men, såsom Focke
(Syn. Fub. Grerm.. pag. 136) riktigt anmärkt, står
detta i ’uppenbar strid med Weihes egen beskrifning
och måste således bero på ett fel vid teckningen.

Emellertid ansåg jag mig på grund af nu an¬
förda skiljaktigheter böra, för att förebygga en kon¬
fusion, åtminstone tillsvidare skilja den svenska for¬
men från B. affnis Whe och gaf den förra det pro¬
visoriska namnet B. relatus,

Sistlidile sommar företog jag en resa till We-
stervik för att på ort och ställe lära känna sist nämda
art, som jag ännu icke sett lefvande. Jag fann der-
vid, att denna art derstädes uppträder under tvänne
temligen afvikande former, af h vilka den ena är i?.
relatus och den andra kommer B. affinis så nära, att
jag ej tvekar att identifiera den samma med denna
art. Under sådana förhållanden kan det ej vara nå¬
got tvifvel om, att icke äfven den förra bör såsom
en varietet hänföras till B. affinis. Härvid torde det
förtjena uppmärksammas, att hufvudformen genom sin
blomställning, sina undertill blekgröna blad och de
mera grönaktiga foderbladen kommer närmare B. fru¬
ticosus L. (H. plicatus) än förhållandet är med varie¬
teten, som å andra sidan mera närmar sig den form
af B. cordifolius Whe, som förekommer på endast en
lokal på den skandinaviska halfön, nämligen vid Oscars-
hamn några få svenska mil söder om den lokal, der
B. affinis växer. De båda -formerna af B. affinis
skilja sig från hvarandra genom följande karakterer.

B. affinis Whe, /. typica; foliolis grosse & inæ-
Cjualiter serratis, subtus pallide viridibus vel einer eo-
virescentibus ; foliis in ramis floriferis plerumque 3-
natis, foliolo terminali ovato, versus basin attenuato,
breviter acuto; inflorescentia foliosa, corymbose com¬
posita ; sepalis extus cinerascentibus, albo-marginatis.

var. relatus F. Aresch. Some Observ. on the Gen.
Kubus I, pag. 156; foliolis subæqualiter serrulatis,

3

subtus ciiierascentibus vel albo-tomentosis ; foliis in ra¬
mis floriferis plerumque 5 -natis, foliolo terminali cor-
dato-ovato, longe acuminato; inflorescentia aphylla,
racemosa, subcylindracea ; sepalis extus albo-tomentosis.

Den några svenska mil , söder om lokalen för It.
affinis växande form af It. cordifolius Whe, som kan
betraktas såsom en underart af sistnämda art och för
hvilken det af Lr. Lindebeeg gifna namn, It. Schmt-
Mi^ bör bibehållas, är, såsom jag under en utflygt
till Grreifswald sistl. sommar hade tillfälle öfvertyga
mig om, ej så nära beslägtad med R. Mncnteri Maess.,
som jag förut föreställt mig, om de också böra såsom
underarter hänföras till en och samma art. Dessa så
väl som åtskilliga andra, med dem beslägtade nord¬
tyska Rubi härstamma, såsom jag i mitt ofvan cite¬
rade arbete sökt visa, från R. firiiticosiis L., och hafva
sannolikt utvecklat sig under inverkan af andra yttre
förhållanden än dem, under h vilka denna art uppstått,
nämligen under påverkan af ett mildare klimat. R.
fruticosus, R. affinis, R. affinis v. relatus och R. cor¬
difolius * Scheuten Lind EB. bilda också en serie, i hvil¬
ken hvarje följande form med afseende på sina karak¬
terer står emellan den närmast föregående och när¬
mast följande.

Då de genom svarta frukter utmärkta ßubi på den
skandinaviska halfön är o jemför else vis sällsynta samt
m^^cket spridda, så att sällan talrika arter växa i säll¬
skap, så är det onekligen ett anmärkningsvärdt och för
frågan om formernas härstamning ganska belysande för¬
hållande, att i vårt land flera mindre centra förefinnas,
hvilka hysa flera med hvarandra nära beslägtade former.
Jag har i mitt arbete fäst uppmärksamheten pä flera
dylika centra. R. affinis, R. ajf. v. relatus och R. cor¬
difolius * Schcutzii äro också hänvisade till ett enda myc¬
ket begränsadt område på Sveriges ostkust och stå med
all sannolikhet i ett genetiskt samband med hvar¬
andra.

4

R. afßnis Whe kan betraktas såsom en mellan¬
form mellan R. fruticosus och R. affinis var. relatus.

I enlighet med den uppfattning af mellanformer, som
jag sökt göra gällande, anser jag emellertid ej R. af¬
finis hafva frambragt varieteten, utan jag föreställer
mig, att R. fruticosus omedelbart utvecklat båda for¬
merna. R. aff. V. relatus har nämligen uppstått ur
R. fruticosus på torr, mager och stenig jord, under
det på mèra fuktig och fet jord hnfvudarten utveck¬
lats. Mellanformer uppkomma således, enligt min tanke^
under inverkan af ej blott de allmänna klimatiska
utan äfven de rent lokala förhållandena. De förra
uppstå successivt under stamartens vandring öfver ett '
större område med olika klimat, de senare bildas sam¬
tidigt och på ett och samma lilla område såsom för¬
hållandet är med R. affinis och dess varietet.

4

2. Redogörelse för senare tiders undersökningar
af torfmossar, kalktuffer och sötvattensleror,
särdeles med hänsyn till den skandinavi¬
ska vegetationens invandringshistoria.

Af Gunnar Andersson.

.. Närmaste anledningen till mitt anförande är den
tor fmossunder sökning, som jag verkställt i närheten
af Eslöfs station i Skåne. Under sjelfvå torfmossen
påträffades ett sand och gyttjelager med arktiska växt¬
lämningar, nämligen blad af Dryas octopetala^ Betula
nana^ Salix polaris, S. reticulata och S. lierhacea^ nötter
och blad af en Rotanioyeton jämte en del ännu obe¬
stämda mossor. Här hade således påträffats samma
flora som Nathorst (Om några arktiska växtlemningar
i en söt vattenslera vid Alnarp i Skåne. Lunds univ.
Arsskr. 1870; och Nya fyndorter för arktiska växt¬
lemningar i Skåne. Geol. Fören. i Stockh. Förh. B.

5

III N:o 38 1877) på flera andra ställen i Skåne
påvisat. Ofvanpå detta sand och gytjelager med ark¬
tisk vegetation hvilade torfven och i dennas randlager
har jag funnit en lagerföljd af skogsträd, som kan
jämföras med den Steenstrup (Geognostisk-geologisk
Undersögelse af Skovmoserne Vidnesdam og Lillemose.
Danske Vid. Sel. naturv. Afh. IX 1842) i Danmarks
torfmossar funnit och den, som Nathorst (Föredrag i
botanik vid K. Ve tenskaps- Akad. högtidsdag 1887)
genom undersökningar af de svenska kalktufierna ha¬
de iakttagit i Sverige. Jag har äfven sjelf varit i
tillfälle att insamla tuffossil vid den vigtigaste kalk-
tufförekomsten i Sverige, vid Benestad nära Ystad i
Skåne.

I lagret närmast öfver det ofvan beskrifna med
arktiska växter hade funnits räster af Betula odorata
Bechst, som bekant den art som för närvarande An¬
nes i det nordliga Skandinavien och bildar ”björkre-
gioneiY på våra fjäll, vidare af Salix aurita eller
möjl. cinerea. Detta lager motsvarade det Steenstrup
i Danmark benämt aspens. Att denna ej här anträf¬
fats berodde möjligen på den ringa mängd växtlämnin¬
gar detta lager innehöll. Motsvarande lager hade äf¬
ven påvisats i kalktuffen vid Benestad.

Ofvanpå detta der torfven i . egentlig mening vid¬
tog fann man af tallen såväl barr som kottar och gre¬
nar, i början sparsamt, men på högre nivå i oerhörda
qvantiteter. Den åtföljdes af blad af Salix cinerea.^
aurita, caprea och mera sällsynt d,î repens; rikligt med
frön af Nupliar hdeum och en Botamogeton, mera spar¬
samt af llhamnus Frangida och Cornus sanguinea samt
blad af Betida odorata och Popidus tremidct. Steenstrup
urskiljer äfven ett tallens lager då detta träd varit
det härskande skogsträdet. Likaså kan genom stör¬
sta delen af tuflfaflagr ingen vid Benestad tallagret ur¬
skiljas och baron C. Kurch, som noggrant studerat
förhållandet der, har uppdelat det i flera olika nivåer.

6

Öfversta lagret i mossen karaktäriseras af alen^
hvilken åtföljes af de ofvan nämda jämte Conjhis Avel¬
lana. Dock hör anmärkas att fröna af vattenväxterna
förekomma betydligt sparsammare, under det Rliammis
Frangnla och Cornus sanguinea ha efterlämnat frön
i stor myckenhet. Afven detta lager har sin motsva¬
righet i Danmarks torfmossar, men mellan detta och
föregående ligger der ekens lager, som inom parentes
sagdt, äfven är funnet vid Benestad. Att eken här
saknas torde bero på att mossen ligger inom ett rull-
stensområde dit ej boken än invandrat, ehuru den
växer på moränleran rundt ikring, och der sålunda
eken antagligen inträngt senare än på närgränsande
gebit; med ett ord der horans allmänna utveckling
tyckes vara något fördröjd.

VI. Den 29 Okt. 1887.

1. En Primula-exkursion till Möen.

Af Ernst Ljungström.

I Botaniska Notiser för år 1876 har S. A. Tull¬
berg redogjort för sina studier öfver de Frwiulce., som
han på Möen iakttagit (”Om några på Möen förekom¬
mande Primulaformer’^ sidd. 136 — 140). Hans utred¬
ning af de funna liybrida formerna är särdeles lyck¬
lig och de lemnade beskrifningarne på dem och på
stamarterna noggranna, h varjämte de innehålla åtskil¬
liga nya moment. Efter Tullbergs ha imellertid mig
veterligen inga fortsatta iakttagelser på ort och ställe
gjorts, om hvilka något blifvit publiceradt, och det
ehuru ett par omständigheter syntes locka med löfte
om en efterskörd. Dessa omständigheter voro att,
fastän alla tre våra gulblommiga arter där tillsamman
förekomma, blott de två hybriderna ännu påträffats
men ej den tredje, P. elatior yi ofßninaUs^ samt att

7

det rika flor, som Tüllberg prisar, är en förutsättning
för möjligen uppträdande anmärkningsvärdare varia¬
tioner, kvilka tillför ene kos oss föga uppmärksam¬
mats.

Af denna anledning samt för att få tillfälle att
anställa jämförelse med samma arters förkållande i Skåne,
begaf jag mig förflutne vår till Möen. Dessa rader
innehålla resultatet af mina hithörande iakttagelser,
dels gjorda på ort och ställe, dels fortsatta och kom¬
pletterade med ledning af lefvande exemplar, som till
härvarande botaniska trädgård medfördes.

Det är hufvudsakligen de mot hafvet från be¬
tydande höjd ofta lodrätt stupande kalkklippornas inåt
landet vettande sluttning, som utgör lokalen för de
gulblommiga TrimuJœ. Den är till större delen klädd
af lummig skog. Ymnigast förekommer P. acaulis (L.)
Jacq. och det både inne i täta skogen och i dess utkan¬
ter på skogsängar. Därimot är P. elatior (L.) Schreb.
den sällsyntaste af arterna. Härmed står i sammanhang
att den förra i hög grad varierar, den senare däri¬
mot blott föga och ojämförligt mindre än på de skån¬
ska lokalerna Öfvedskloster och Tulesbo (jfr min upp¬
sats i Bot. Not. 1885 sid. 123 — 130 ”Om några
PrMm<7a-former”). Någon vexling i fodrets och pi¬
pens ömsesidiga längdförhållande samt i kronhikarnes
bredd iakttogs imellertid hos P. elatior äfven här.

Under en desto rikare mångfald /ormer uppträdde
som sagdt P. acaulis. De förut från Kullen i Skåne af
mig anmärkta (anf. st.) formerna latiloha och angustiloha^
loYKjicalijx och hrevicalyx funnos också här, till en del
ganska extrema och i alla kombinationer med hvar¬
andra och med de på heterostyli beroende formerna.
Därtill iakttogos två särdeles vackra färg varieteter, en
hvit och en röd. I 'Langes hora (4:de Uppl.) omnämnas
dylika, den hvita från en, den röda från två lokaler.

Den hvitblommiga formen från Moen, som för-
tjenar benämnas lactea^ har nästan mjölkhvitt kron-

8

%

bräm; dock öfvergår den livita färgen i närheten af
svalgets inättadt gula stjärn figur i denna färg och
pipen är mer eller mindre gulhvit. Formen anträf¬
fades i gräsmattan på ett par något soliga skogs¬
backar mellan Liselund och hafvet samt var tämligen
lågväxt. Ledan i knoppstadiet visade sig en tydlig
olikhet i färg med den vanliga formen. I en upp¬
sats i Bot. Tid. 1885 (Bemærkn. over Yariationsevnen
hos arter afvPrimula) samt i floran omtalar Lauge en
P. variabilis med hvita blommor v. ex^Mllens Såby in
litt, från Möen; den uppgifna lokalen där är ej så långt
afiägse från växtstället för här omnämda form. Kan¬
ske finnes denna äfven i närheten af Såbys form och
är en af dess föräldrar?

Den andra färg varieteten, som för sitt brokiga
utseende må benämnas colorata^ har brämet med un¬
dantag af den gula stjärnan kring svalget mer eller
mindre starkt, stundom något so tigt purpur violett fär-
gadt, ibland med blek ytterkant; pipen är svafvel-
gul. Ifrågavarande form såg jag visserligen själf ej
annat än i hagar vid stugorna, men från flera håll
försäkrade man mig att den förekommer spontan ehuru
sällsynt ute i skogen. Härifrån inflyttas den, så snart
den påträffas af de kringboende, hvilka synas högt
värdera denna varietets skönhet. Det torde vara lämp¬
ligast att, som här skett, belägga denna form åtmin¬
stone tils vidare med ett nytt namn, försåvidt öfver-
hufvud namn skola komma ifråga för sådana varieteter
som denna och föregående. Ty ehuru i literaturen
visserligen ej saknas uppgifter om färg varie te ter, som
komma denna nära, har jag ej kunnat vinna öfver-
tygelse om, huruvida den samma förelegat. Så om¬
nämnas af Dre VAULT och Chaboisseau (båda i Bull. Soc.
bot. XXIX, enl. Bot. Jahresb.) en Primula acaulis
med rosenröda blommor och af Godeeeot-Lebeuf (Journ.
Soc. nat. et centr. d’Hortic Fr., äfvenledes enl. Bot.
Jahresb.) en P. acatdis coerulea. Ingendera af dessa

9

kan rätt gerna vara identisk med den Möenska for¬
men. Darimot kan detta möjligen snarare vara fallet
med den lilafärgade eller röd violetta varietet, som A.
GrODRON funnit (Non v. ét. s. les liybr. d. P. grandifl. et
offic. Mem. ac. Stanisl. 4 Ser. Tom. Yl, där sådana
färg varieteter äfven af de båda andra arterna om¬
talas) samt med den ena af de i Langes Flora nämda
och sedan i ofvan citerade uppsats under det gemen¬
samma namnet var. ruhriflora omtalade formerna; den
andra säges i tloran uttryckligen vara brunröd.

P. officinalis (L.) Jacq. varierade på Möen med
afseende på fodrets längd i förhållande till kronpipen
och på kronans storlek mer, än hvad jag på något
annat ställe sett. Den extrema f. longicalyx har fo¬
dret helt och hållet döljande kronpipen och nående
till omkring hälften af kronbrämet, som därigenom
delvis täckes af de breda foderflikarne och dessutom
ofta hos denna form har ringa vidd. Hos en extrem
f. hrevicalyx åter är fodret så kort, att ungefär halfva
kronpipen därur framträder ; här är kronans bräm
ofta ganska vidt och vackert skållikt. Ibland är fo¬
dret mäktigt utveckladt, starkt vidgadt och dess fli¬
kar breda, ovala nästan utan tydlig spets. Detta är
mjöl. f. apiciilata Brenner (Medd. Soc. F. & F. F.
14. sid. 47). En dylik form har jag äfven sett i
framlidne professor E. Fries’ herbarium från Tynæs
vid Levanger i Norge, där den enligt anteckning på
etiketten förekommer ”copiose”. — Kronans färg vexlar
från citrongul (oftast småblommig), som dock är säll¬
synt, till djupt kromgul (oftast storblommig) ; hos den
förra, bleka variationen äro de eljes brandgula fläc-
karne vid svalget snarare stötande i gröngult.

Till beriktigande af handböckernas uppgifter om
kapseln hos ifrågavarande arter må här nämnas att
jag såväl i Sverige som på Möen funnit kapseln hos
P. elatior nästan cylindrisk, vanligen längre (ända till
V/g längre) än fodret, mer sällan ungefär af dettas

10

längd; lios P. acanlis ocli officinalis däremot kort, omvändt
päronformig, innesluten inom foderpipen, }ios P. acatt-
lis ungefär af dennes längd eller något kortare och
med största tjockleken vid midten, hos P. officinalis
mindre än hos föregående, oftast hälften kortare än
foderpipen och tjockast nedom midten på grund däraf,
att toppen är något utdragen.

Hvad hylDriderna beträffar så funnos båda de af
Tullberg afhandlade P. variabilis Group, och difjenea
Kern. i stor ymnighet. Den förra, som synes mig
vara en alldeles tydlig P. acaidis X officinalis^ mötte
redan strax efter det, att F. accmlis vid utgångspunk¬
ten för den egentliga exkursionen. Liselund, visat sig,
och fanns sedan spridd öfveralt så långt söderut, som
jag under kringströfvandet kom, eller ett godt stycke
söder om ”Ruffet”, bort emot ”Grraaryg”. Att det verk¬
ligen är en hybrid, därför talar alt, dess stora för-
änderlighet dock alltid med karakterer som hänvisa
på föräldrarne, förekomsten tillhopa med dessa samt
steriliteten (se nedan).

Som bekant hafva två former urskilts, en per-
acaidc och en -officinale *). Tullberg säger att ifråga-

■*) Jag begagnar detta tillfälle att framhäfva fördelen af
den här brukade beteckningen med prefixet per- i st. f. suh-.
”Sub-” har eljes ofta att icke säga oftast användts i samma
afsigt, nämligen för att utmärka den af föräldrarne^ som hy¬
briden mest liknar. Suh- och per- hafva sålunda samma bety¬
delse och det kunde anses likgiltigt hvilketdera man skrefve.
Men just af ifrågavarande hybrid har Kerner benämnt de
båda formerna, den som närmade sig officinalis ^’’subacaidis
d- officinalis'^ och den som nämnde sig acaulis ^ superacaulis
-|- officinalis” . Här (och många andra exempel på det samma
kunna framdragas) betyder super det samma som per- och
suh ungefär raka motsatsen af hvad andra författare därmed
mena. Men ett bruk, som så lätt ger anledning till missför-

11

varande liybrid på Möen närmar sig än den ena, än
den andra af föräldrar ne, men dock mest ocli oftast
acaulis samt tillägger att den (fnllQ motsatta formen näp¬
peligen där påträffats. I själfva verket förhåller det sig
ock så, att P. per-acaidis X officinalis är ojämförligt van¬
ligast och förekommer i en mängd vexlande gestalter.
Den träffas såväl i täta skogen som vid ljusningar
däri. Som synonym anför es af Tullberg och andra
författare öfverensstämmande P. fiageJliccmlis Kerner.
Tullberg anser den efter Gtodrons föredöme vara en
P. acaulis J X officinalis cf, hvilken G. med konst fram-
stält och som skall öfverensstämma med den Möenska
formen.

Imellertid liar jag funnit äfven ntpräglaff per-of-
ficinalis på ett par ställen i Klintskoven, i någorlunda
antal individ jämte officinalis på sluttningarne kring
utloppet af en liten genom skogen rinnande häck vid
Lille Klint. Denna form som jag finner synnerligen
väl öfverensstämmande med fig. 2708 i Fl. D. under
namnet P. variabilis, hade mindre blommor än per-
acaulis, hvilka därtill voro starkare färgade och alla
sutto i flock på ett upprätt skaft af mer än bla¬
dens längd. Habituelt liknade den någon mycket stor-
blommig form af officinalis^ men inverkan af acaulis
förråddes dock af de spetsiga foder flikarne, bladens
form, hårigheten o. s. v. En sådan form afses med
namnet P. hrcvistyla DC, hvarmed återigen åtskilliga
författare mena en P. acaulis cf X officinalis 2 hvilken
produkt med konst framstälts. Möjl. kunde man som
ett ytterligare om ock svagt stöd för denna mening
anföra den omständigheten att P. officinalis flnnes i
närmaste närheten. Tankegången vore då denna. Frö¬
mjölet föres vidare omkring än fröna vanligen spridas;

stånd, må ej bibehållas. I Fockes förtjenstfulla arbete •’^Pflan-
zenmischlinge” användes per- och förtjenar detta obetingadt
att vinna efterföljd.

12

hybriden bör därföre finnas näsmast den art som varit
moderplanta. Härmed står ock i öfverensstämmelse,
att ä andra sidan per-acaulis är mer hänvisad till täta
skogen, där acaiilis • herrskar och dit officinalis blott
sällan tränger. Former som stå mer eller mindre in¬
termediärt och ej kunna sägas vara h var ken per-acan-
lis eller per-officinalis förekomma rikligt.

P. acaulis X elatior {syn. P. digenea Kern.) före¬
kom äfvenledes- rätt ymnigt och närmade sig än ela- .
tior än acaulis. Hos såväl denna som föregående hy¬
brid iakttogos variationer i fodrets längd jämförd med
pipens samt i anseende till kronflikarnes form; dock
syntes mig formerna hrevicalyx och latUoha öfverväga.

Af P. elatior X officinalis lyckades jag påträffa
blott två exemplar, hvilka på det närmaste öfverens-
stämde med de skånska från Ofvedskloster, h vårföre
jag här kan inskränka mig till att hänvisa till den
beskrifning som jag på dessa lemnat (anf. st.). Jag
vill här blott tillägga att kapseln är utdraget omvändt
päronformig, nästan lika med den hos digenea men något
smalare och mindre. Växtstället var en något solig
skogsäng söder om ”Kuffet” med talrika stånd af of¬
ficinalis och spridda af elatior.

Om man med hvarandra jämför de tre arterna,
finner man att, hur nära de än stå hvarandra — som
bekant innefattades de ju af Linné i en enda art,
hans P. veris — de dock ej hafva samma inbördes
afstånd; ej heller bilda de en fortlöpande serie, däri
den ena då skulle uppträda som en mellanform mellan
de andra båda. Närmast är o otvetydigt acaulis och
elatior med hvarandra beslägtade, minst nära acaidis
och officinalis. Både acaidis och elatior hafva i mot¬
sats till officinalis stora, bleka blommor, veckadt foder
med spetsiga flikar, blad utan bestämd gräns mellan
skaft och skifva o. s. v. A andra sidan hafva ela¬
tior och officinalis den stora habituella likheten, som
ligger i en utvecklad stängel med blommor i flock,

13

elatior

officinalis

hvarjämte de senares storlek och. bladens form (bre¬
dast vid eller nedom midten) närmar elatior mer än
acauUs till officinalis. Till sist hafva acaidis och of¬
ficinalis kapsel af lika form (om också af olika stor¬
lek; elatior har därimot, som ofvan nämdes, en af helt
annan form) och till knölarne i kronsvalget hos
officinalis linnes en motsvarig¬
het äfven hos acaulis. Om man
tänker sig förvandtskapen grafiskt
framstäld på papperet, så intaga
de tre arterna hvar sitt hörn af en acäiiUs
triangel, där sidan acaulis-elatior är

den kortaste och sidan acaiilis-officinalis den längsta,
hvarvid mindre eller större afstånd anger närmare
eller fjärmare atlinitet.

Då dessa nyssnämda namnkombinationer sålunda
beteckna den aflägsnaste och den närmaste frändskapen
är det egendomligt och oväntadt, att just de liknämda
hybriderna äro alt annat än sällsynta, där möjlighet
för deras bildande för öfrigt förefinnes, under det att
elatior X officinalis är sällsynt och nästan öfveralt, där
den finnes, mycket sparsam *). Andra faktorer än
närmare eller fjärmare frändskap måste därför här¬
vidlag antagas vara afgörande.

Det resultat beträffande arternas inbördes ställ¬
ning, som ofvan anstälda jämförelse af deras karakte¬
rer gifvit, står i bästa öfverensstämmelse med graden
af hybridernas sterilitet. Denna är nämligen omvändt
proportionel med affiniteten; ju närmare affinitet, desto
mindre sterilitet.

Af hybriderna undersöktes på pollen- och frukt¬
bildning alla former, såväl longi- och brevistyla som
ock de närmare ena eller andra stamarten stående; af
acaulis X officinalis dessutom blommor både från blad-

*') Sådant är förhållandet på Möen och enligt tillgäng¬
liga uppgifter äfven på kontinenten.

14

vecken ock nr fLockeii. Alt eftersom hybriderna när¬
made sig ena stamarten (antagligen produkter af åter-
korsning) eller voro intermediära, visade sig- väl någon
olikhet i pollenbildningen, som hos de förra var bättre,
hos de senare sämre. Dock voro dessa vexlingar ej
så stora, att skilnaden i sterilitet mellan de tre hy¬
briderna däraf otydliggjordes.

Med hänsyn till frömjölet befanns fertiliteten vara
följande :

P. acaulis X officinalis 26,5 — 33 goda korn.

F. elatior X officinalis 31 — 36 d:o

(Ex. fr. Skåne i medeltal 33

(P. elatior im' -officinalis fr. Skåne 45 goda korn).
P. acaulis X elatior 66 — 69 goda korn.

P. per -acaulis X elatior — 78 d:o

P. acaulis X elatior har ganska riklig ffuktsätt-
ning med efter utseende goda frön (deras grobarhet
har tydligtvis ännu ej kunnat pröfvas) ; af elatior X
officinalis har jag erhållit några kapslar men af acau¬
lis X officinalis från en hel mängd iakttagna stånd
blott en enda med dåliga frön. Då kapslarne imel-
lertid insamlades från exemplar, som medtagits och
här inplanterats äro dessa uppgifter mindre säkra,
såsom möjligen ej öfverensstämmande med hvad som
på själfva växtstället kan vara fallet.

2. Om apogami hos prothalliet af Notochlæna.

Af S. Berggren.

De prothallier, som uppkommo ur en sådd af
sporer af Notochlæna distans B. Br., som jag insamlat
på Nya Zeeland och medfört hem, visade en olik¬
het med vanliga ormbunkprothallier såväl med afse-
ende på sin yttre form som ock med afseende på arten
af den hos detta slägte härvid iakttagna apogami.

15

Sälls3^nt förekonimo normalt bildade prothallier med
några få antberidier; arkegonier saknades helt och
hållet. Utvecklingens mål synes vara bildandet af en
från prothalliets inskärning utgående mellanflik, hvil¬
ken i sin enklaste form är tunglik och visar öfverens-
stämmelse med de af de Bary beskrifna analoga fall
hos Pteris cretica. Men vanligen antager mellanlliken
formen af ett smalt, i spetsen rnndadt band, bestående
af några få cellrader, hvilka oftast bilda blott ett la¬
ger, men äfven stundom hafva liera lager, så att mel-
lanliiken blir plattadt cylindrisk. Mycket ofta afstan-
nar tillväxten hos mellanlliken derigenom att dess spets
får en inskärning, från hvilken en ny mellanllik fram¬
skjuter. På detta sätt kan en serie af mellanhikar
uppkomma efter h var andra, den ena utgående från
den andras inskärning. Emedan mellanlliken vanligen
blir i spetsen rundad och af meristematisk natur, är
försedd med ett kärlknippe och tillika visar den för
ormbunkblad karakteristiska kr ökningen, så är han
med afseende på form och struktur liksom en öfver-
gång mellan ett prothallium och det första bladet af
en ormbunkes groddplanta och utgör liksom ett miss-
lyckadt törsök att på arkegoniernas plats alstra den
bladbärande växten. En belysning häraf framgår ur
följande.

Som mellanlliken i allmänhet har denna form,
så har man anledning förmoda, att den på densamma
uppkommande knoppbildning, hvari apogamien består,
hos hTotochlæna distans i någon mån afviker från livad
oss är bekant härom hos de få andra ormbunkars pro¬
thallier, der apogami blifvit iakttagen. Helt nära
mellanhikens spets uti dess ena kant börjar en cell¬
delning, som har till följd, att kanten får en vårtlik
uppsvällning, hvilken sedan blir konisk och lår inåt
krökt spets. Detta är anlaget till den nya växtens
första blad. Mellan detta blad och kanten (af mellan¬
lliken) linnes den nya stamspetsen, kring hvilken lier-

16

celliga öfver densamma krökta hår npj^komma. Der¬
efter framkommer det andra bladet i ordningen på
motsatta sidan om stamspetsen, och först senare visar
sig anlaget till roten. Mellanflikens spets fortsätter
sin tillväxt ett stycke på andra sidan utgångspunkten
för den nya växten.

,, VII. Den 18 Nov. 1887.

1. Om Trapa natans L. var. conocarpa F. Aresch.
och dess härstamning från denna arts

typiska form.

Af F. Areschoug.

Den form af ifrågavarande art, som 1871 an¬
träffades i nordöstra delen af Skåne, nämligen i sjön
Immeln, och af mig beskrefs under namn af var. co-
nocarpa (i öfver s. af Kongl. Vetensk. Akad. Förhandi.
1873, pag. 239), afviker från den på kontinenten
lefvande typiska arten så väl genom större spädhet
och glatthet i förening med en något afvikande blad¬
form som äfven och i synnerhet genom fruktens
mycket egendomliga beskaffenhet. Den ännu mot slutet
af förra århundradet i nordöstra Småland qvarlefvande
formen af samma art, af Wahlenberg (Fl. Suec. I,
pag. 100) beskrifven såsom en var. glaberrima^ när¬
mar sig med afseende på vegetationsorganen var. co¬
nocarpa. Äfven fruktämnet öfverensstämmer fullkom¬
ligt med det af nämnda varietet, så att jag anser det
mycket sannolikt, att frukten varit af samma beskaf¬
fenhet som hos var. conocarpa. Deremot tillhöra de
frukter, som blifvit funna i torfmossar såväl i Skåne
vid Näsby holm som på en af de danska öar ne, den
kontinentala formen. Jag uttalade derför den förmo¬
dan, att ifrågavarande varietet hade utvecklat sig ur

17

den typiska formen under inverkan af förändrade yttre
lifsvilkor.

Olikheten mellan den typiska formen och var.
co^iocarpa är med hänsyn till frukten så betydlig, att
man kunde hafva fullt skäl att betrakta dessa former
såsom tvänne väl skilda arter. Hos den förra eller
den kontinentala formen sitter frukten nästan fullstän¬
digt under de båda öfre tornarne, såsom förhållandet
är med alla de öfriga nu lefvande arterna af detta slägte,
men hos den skandinaviska formen är det ofvan dessa
tornar befintliga partiet af frukten lika långt eller
tillochmed längre än den undersittande delen. Tillika
äro tornarne på sistnämnda form längre och hafva
i allmänhet en vida smalare bas, h var j ernte de knölar,
som hos den kontinentala formen vanligen äro så
skarpt framträdande på tornarnes smala del, äro föga
märkbara hos den skandinaviska.

Jag har haft ett mycket stort antal frukter af
båda formerna till undersökning, men ej anträffat
några mellanformer. Från lokalen för var. conocarpa
har jag ej sett någon enda frukt, som närmade sig
den typiska formen, ej heller någon frukt af den kon¬
tinentala, som skulle kunna hänföras till den skandi¬
naviska.

Under de senare åren har vår berömde phytopa-
leontolog. Prof. A. Gf. Nathorst, i ett par mindre upp¬
satser (i Bot. Centr. Bl. 1884, n:o 22 och 1886, n:o
36 samt i ett Föredrag vid Kgl. Vet. Akademiens
högtidsdag, den 31 Mars 1885) omtalat ett par nya
fynd af fossila Traj^a-frukter från Sverige. Det ena
fyndet är från nordöstra Skåne ej långt från den lo¬
kal, der Tr. nat. var. conocarpa växt, nämligen under
torfven på de s. k. Quiinge ängar vid Alma-ån. Denna
å tillhör ej samma vattensystem, till hvilken växt-
platsen för var. conocarpa hörer. Större delen af dessa
frukter tillhöra den kontinentala formen, i det frukten
är till största delen under sittande, men de äro i all-

2

18

mänhet mycket mindre och hafva smalare tornar. Tre
frukter öfverensstämde med dem af var. conocarpa och
en bildade en öfvergång mellan båda formerna. Aret
derpå (1884) företogs ny insamling af Trapa-irwkiQY
från samma lokal och bland dessa förekommo alla tre
formerna jemte öfvergångsformer mellan dem alla. Var.
conocarpa var den sällsyntaste. Den andra fyndorten
är de sjöar i nordöstra Småland, i hvilka denna art
ännu växte 1' slutet af förra århundradet. Större de¬
len af dessa frukter höra till den kontinentala hufvud-
formen och endast ett fåtal öfverensstämma i hufvud-
sak med dem af var. conocarpa.

Från Quiinge ängar erhöll jag redan 1884 ett
antal af 395 fossila frukter, af hvilka 352 stycken

tillhörde den typiska formen, ehuru de voro mycket

mindre och hade smalare tornar, 43 st. bildade en
öfvergång till var. conocarpa., i det att en större del

af frukten var öfversittande än fallet är med den ty¬

piska formen, och af dem kommo 2 st. temligen nära
varieteten.

Det är ännu ej utredt, huruvida de olika frukt¬
formerna äro af samma eller olika ålder. För insam¬
ling af frukterna från sjöar ne i nordöstra Småland
användes enligt îIathorst (Bot. Centr. Blatt, 1886,
n:o 10) en ståltrådshåf, som sänktes ned ungefär en
fot i det lösa slammet. Jag känner ej, huruvida de
frukter, som för Nathorsts räkning insamlats på Qui¬
inge ängar, direkt uppgräfdes ur jorden eller om de
upptogos ur den jord som uppkastats vid gräfningen
af en kanal, men förmodar att det senare varit fallet,
enär de frukter, som jag erhållit från denna lokal,
insamlats på detta sätt.

Då jag åter igen fäster uppmärksamheten på den
i de Skånska torfmossarne fossila Trapa natans, sker
detta af den anledning, att frukter af denna samma
växt i år insamlats från en lokal i nordöstra Skåne i
närheten ’af den, der frukter förut insamlats, men nu

19

på ett sådant sätt, att man får en bestämd föreställ¬
ning om de olika fruktformernas relativa ålder. I
närheten af Sinclairsholni anträffades nämligen sistl.
sommar (1887) frukter af Tr. natans i den uppka¬
stade torfven. En af mina elever, Candidat Gr. Aîî-
DERSSON, reste på uppdrag af mig till platsen och . lät
anställa gräfningar för att söka utreda de olika frukt¬
formernas förekomst på olika djup. Under torfven
fanns ett lager af gyttja som innehöll Tra^a-frukter
i en ofantligt stor mängd. Ofvanpå gyttjan var ett
lager af torf, som likaledes innehöll Tra^^a-frukter,
ehuru ej så talrika och i en uppåt aftagande mängd,
så att sådana saknades i det öfversta tor flagret, hvil¬
ket betäcktes af sand af vexlande mägtighet. Grräf-
ningar företogos på 4 olika punkter, som vi i här
nedan meddelade öfversigt beteckna med A, B, C, D,
under det vi med 1 beteckna det nedersta, Trapa-
ffukter förande lagret eller gyttjan och med 2 den
ofvanför liggande torfven.

Ah 16 (c:a 73 typiska frukter och 6 (c:a 27
conocar2)a-fru^tev.

A^. 3 (30 typiska frukter och 7 (70 när¬

mande sig conocarpa.

Bh 8 (80 ®/q) typiska, 2 (20 °/y) conocarpa-ÎTV^iQT .
BG 14 (c:a 61 typiska, 9 (c:a 39 conocarpa-

frukter.

C‘. 31 (c:a 97 typiska, 1 (c:a 3 conocarpa-

frukt.

C^. 7 (c:a 64 typiska, 4 (c:a 36 conocarpa-

frukter.

DG 20 (100 typiska.

D^. 7 (c:a 47 typiska, 8 (c:a 53 conocarpa-

frukter.

Det bör emellertid anmärkas, att fördelningen i
de båda formerna blir mer eller mindre godtycklig,
enär talrika öfvergångar mellan båda formerna före-

20

finnas, äfvensom att väl fullt typiska frukter finnas
till stort antal ibland de insamlade frukterna, men
inga, som är o så fullständigt utbildade i riktning af
var. conocarpa, att de fullt öfverensstämma med fruk¬
terna af den nu lefvande formen. Då i den öfversta
torfven ej finnas Trajja-frukter, är det också naturligt,
att denna växt utdött, innan den hunnit utveckla fullt
typisk conocarpa-ÎTTxkt. Då jag liar mig bekant, att
A. Gr. Nathorst, som disponerar öfver ett mycket rik¬
ligt materiel, är sysselsatt med en detaljerad beskrif-
ning af de olika former af fossila Tru^ia-frukter, som
finnas i Sverige, anser jag mig här ej böra ingå i
någon närmare beskrifhing af dessa olika former, utan
nöjer mig med att konstatera det faktum, att på den
lokal, om hvilken här är fråga, den typiska formen
är förherrskande i de äldre lagren, men deremot en
var. conocarpa mer eller mindre liknande fruktform i
de yngre lagren.

Den här lemnade redogörelsen för antalet olika
fruktformer i de olika lagren företer visserligen några
oregelbundenheter i afseende på proportionen, i det att
på punkterna B och C den typiska formen var öfver-
vägande äfven i det öfre lagret, men det torde dock
kunna anses fullt afgjordt, att conocarpa-îorm&n är
allmännare i de öfre, den typiska i de undre lagren,
hvilket ju också framgår af jemförelsen mellan dessa
båda lager på punkterna B. och C. Då dessutom vid
insamling af de i torfven förekommande frukterna
häns}^! ej tagits till den olika nivå, i hvilken de fö¬
rekommit, och då det är all sannolikhet för att den
typiska formen aftager, men conocarpa-iorm&n. tilltager
i mängd nedifrån uppåt, så kan n^^ss anförda oregel¬
bundenhet bero derpå, att på punkterna B och C in¬
samlingen skett uteslutande längre ner i torfven.

Jag anser således min i ofvan åberopade uppsats
ttalade förmodan, att var. conocarpa utvecklat sig ur
Uldformen, vara med fakta konstaterad.

21

Det är emellertid ett par omständigheter förknip¬
pade med denna märkvärdiga forms utveckling ur den
typiska, som för mig är o af ett synnerligen stort in¬
tresse och på hvilka jag derför här vill fästa upp¬
märksamheten, den ena nämligen, att denna form
först småningom och under en längre tid utvecklat
sig, och den andra, att båda formerna lefvat samti¬
digt, ehuru i olika mängd under olika tider.

Den förra omständigheten kunde möjligen tyckas
stå i strid med den åsigt,. som jag nyligen i mitt ar¬
bete öfver Skandinaviens Rubi (Some Observations on
the ßubi, in Acta Univers. Lund. 1885 o. 86) sökt
göra gällande, att nämligen de för den skandinaviska
halfön egendomliga E-ubi plötsligen och utan några
öfver gångar uppstått ur från kontinenten invandrade
former. Jag vill derför här erinra om, att allt efter
h var je slägtes olika variabilitet och benägenhet att
genom formförändringar ackomodera sig efter de yttre
lifsvilkoren, de förändringar, som betinga uppkomsten
af nya arter, än inträdt plötsligt än långsamt och
steg för steg eller, med andra ord, att utvecklingen
af nya former fortskrider än med stora än med små
steg. Det förra förhållandet eger efter all sannolikhet
rum med formerna af stora, formrika och variabla
slägten, när de plötsligt förflyttas i nya omgifningar,
såsom fallet måste vara med de former af slägtet
JRubus^ som från kontinenten invandrat till den skan¬
dinaviska halfön. Slägtet Trapa är der emot föga
formrikt, följaktligen föga varierande, och den här for¬
dom lefvande Tr. natans har ej plötsligt blifvit försatt
under nya yttre förhållanden, utan först lefvat här
under sådana förhållanden, som tillåtit den bibehålla
sig oförändrad, och de förändringar i de yttre lifsvil¬
koren, som föranledt denna växt att antaga en annan
form, hafva säkerligen långsamt inträdt, så att äfven
artens förändring småningom försiggått.

22

En annan synnerligen anmärkningsvärd omständig¬
het är den, att båda formerna samtidigt förefunnits,
så att öfver gångsformer till var. conocarpa anträffas,
ehuru i jemforelsevis ringa mängd, i det understa
lagret tillsammans med den typiska formen, liksom
denna senare i det öfversta lagret i sällskap med for¬
mer, som äro identiska med eller komma var. com-
carpa mycket nära. Om denna sistnämnda form ut¬
vecklat sig ur den typiska under inverkan af förän¬
dringar i de yttre lifsvilkoren, så ligger den föreställ¬
ningen nära till hands, att alla individer borde sam¬
tidigt hafva öfvergått i den nya formen.

Men Tr. natans har på ett och samma ställe, i
samma vatten utbildat en ny form och båda formerna
måste hafva varit utsatta för samma yttre förhållan¬
den. Jag tror mig derför knappast begå något miss¬
tag, om jag antager, att det är individuela olikheter,
som föranledt några individ att förändra sig, andra
att bibehålla sig oförändrade, i det att somliga indi¬
vid varit tillräckligt kraftiga till att motstå inverkan
af de yttre förhållandena utan att väsentligt förändras,
andra icke.

Om vi slutligen med stöd af ofvan anförda iakt¬
tagelser och undersökningar söka bilda oss en före¬
ställning om gången af de förändringar, hvilka Tr.
natans undergått i vårt land och som ledt till upp¬
komsten af dess här ifrågavarande, synnerligen märk¬
värdiga varietet, så finna vi, att den typiska formen
är den ursprungliga och äldsta och att den flerestä-
des, t. ex. vid Näshyholm i södra Skåne samt på ön
Lolland utdött, utan att hafva bildat någon ny form.
På andra ställen, såsom de ofvan omtalade lokalerna
i nordöstra Skåne och i nordöstra Småland, har den
delvis öfvergått i en ny form, nämligen var. cono-
carpa^ som småningom utvecklats på det sätt, att först
enstaka individ börjat förändras. Antalet af sådana
individ har småningom ökats, under det den typiska

23

formen aftagit. Arten har slutligen utdött på ofvan-
nä milda ställen. Vid tiden för artens försvinnande
från lokalerna vid Almaån lefde i sällskap med hvar¬
andra den typiska formen, öfvergångsformerna samt
var. conocarpa^ denna senare mycket fåtalig. I nord¬
östra Småland, der denna art tyckes hafva qvarlefvat
längre, lefde ännu i slutet af förra århundradet en
form, som efter allt att döma, måste hafva varit ty¬
pisk conocarpa. Huruvida hufvudarten samtidigt qvar¬
lefvat, låter sig numera svårligen afgöra, men före¬
faller mig föga sannolikt. I Immeln qvarlefver åt¬
minstone numera endast var. conocarpa^ som är mer
karakteristisk än de fossila formerna af denna varie¬
tet, åtminstone i allmänhet. Det är emellertid ännu
ej påvisadt, att hufvudarten fordom lefvat i denna
sjö, hvilket väl dock nästan kan anses såsom säkert.
Här skulle alltså hufvudarten jemte alla öfvergångs-
former hafva utdött och endast var. conocarpa blif-
vit q var.

2. (Forts.)

#

Botaniska sektionen af naturvetenskapliga studentsällskapet

i Upsala.

Den 6 Oktober 1887.

1. Om Jenissej -strändernas Salixflora.

Af Axel N. Lundsteöm.

De anmärkningar öfver Salixfloran på Jenissej s
stränder, som här lemnas, grunda sig på de iaktta¬
gelser, som jag hade tillfälle att göra 1875, då jag i
sällskap med prof. A. E. Nokdenskiöld färdades llod-
ledes från Dicksonshamn till staden Jenissejsk, på

24

granskningen och bestämningen af det rika material,
som 1876 från detta flodområde insamlades af D:rna
H. W. Aenell, M. Bebnner och J. Sahlbeeg samt på
de anteckningar, som d:r Aenell under denna resa
gjorde; vidare på de literaturuppgifter, som om detta
ämne föreflnnas hos Fe. Schmidt: Wissenschaftliche
Resultate der zur Aufsuchung eines angekündigten
Mammuthcadavers von Kaiserlichen Akademie der
Wissenschaften an den unteren Jenissej ausgesandten
Expedition*), hos Ledeboüe: Flora Rossica och Flora
Altaica, och hos N. J. Andeesson: Gren. Salix i De
Candolles Prodromus, pars. XVI, samt slutligen på
jemför eiser med de samlingar af Sibiriska Salices, som
förefinnas i Petersburgs, Stockholms och Upsala Bo¬
taniska museer.

Det af de Svenska expeditionerna (1875 o. 76)
undersökta flor området omfattar hufvudsakligen Jenis-
sejs floddal från Krasnojarsk (56® n. br.) till Dicksons-
hamn (73®28' n. br.) och har sålunda ungefär samma
nordliga läge som den skandinaviska halfön (55®20' —
71® 12'). Om de naturförhållanden, som vid denna
Sibiriens jätteflod göra sig gällande, vill jag först med¬
dela några uppgifter, som jag 1875 erhöll i Jenissejsk
af herr Maeks, hvilken under åren 1871 — 74 derstä-
des gjort meteorologiska iakttagelser. Dessa siflerupp-
gifter är o, der ej annorlunda angifves, medeltal för
ofvannämda tid för staden Jenissejsk (58®20').

Jenissejfloden blir isfri . 9 Maj.

Sista iakttagelsen af temperatur under 0® Cels. . 19 Maj.

Första » » 7> » » . . 27 Sept.

Högsta vattenståndet *0 . Maj.

Mémoires de Facadémie impériale des Sciences de S:t
Pétersbourg, VII Sér., Tome XVIII.

'**) Under högsta vattenståndet sättas betydliga land¬
sträckor under vatten (”öfversvämningsområdeU) isynnerhet
vid flodens nedre lopp^ der stränderna äro lägre.

25

Angbåtsfarteu öppnas till Turuchansk . 7 Juni.

Sista snöfallet . 31 Maj.

Första snöfallet . 25 Sept.

Högsta temperaturen (-|- 32_,9® kl. l e. m.) ... 12 Juli.

Lägsta d:o (— 58,6® kl. 7 f. m. 1872) 12 Jan.

Jenissej ligger under is *) . . • . 179 dagar.

Qvicksilfret hårdt . 8 dagar.

Beständig temperatur under 0® . 115 dagar.

Den utförligare bearbetningen af de Salixsam-
lingar, som af de Svenska expeditionerna till Jenissej
hemförts, upptagande alla fyndorter och beskrifning
af de nya formerna, har jag lemnat uti N. J. Scheutz:
Plantæ vasculares Jeneseenses inter Krasnojarsk ur¬
bem et ostium Jenesei fluminis hactenus lectæ, hvilket
arbete blifvit antaget till införande i K. Vet. -Akade¬
miens handlingar. Till denna afhandling hänvisar
jag dem, som vilja taga närmare kännedom om Je-
nissejdalens fanerogamhora. Jag meddelar här först
en förteckning öfver de anträffade Salixarterna och
hybriderna jemte kortfattade uppgifter om deras ut¬
bredning norr om Krasnojarsk (56° n. br.) och vill
sedan bifoga de anmärkningar, hvartill en jemförelse
med europeiska, företrädesvis skandinaviska Salix-for-

mer kan föranleda.

Arter. Utbredning.

S. penfandra L. Teml. sälls, ; nordligaste

fyndort . 64® 5'

S. triandra L. Teml. sälls., alltid inom öf-

versvämningsområdet . 56® — 66®20'

S, viminalis L. (med var. splendens Turcz.
och var. Gmelini Pali. m. fl.). Allmän
inom hela öfversvämningsomr. ända till 72®

S. caprea \-i. Teml. allm,; från Krasnojarsk

åtminstone till . 67®40'

S. depressa L. (med var. cinerascens Wah-

lenb. ra. fl.). Teml. allm . . 56® — 66®20'

*) Alltså nära halfva året. Vid 72® n. br. är floden
isbelagd 295 dagar.

26

S. cinerea L. Endast en fyndort, tvifvel-

aktig . 60^20'

S. repens L. Jenissejsk (enl. ex. i Marks

herbarium) . 58®20'

S. nigricans J. E. Sm. "^jenisseensis Fr.

Schmidt . ; . 6P30' — 68®20'

S. pyrolæfolia Ledeb. Teml. allm. inom öf-

versvämningsområdet . 56® — 67®40'

S. pliylicifolia L. Teml. allm . 61®25' — 70® 10.

S. arhuscula^ L. Teml. sails. . , . 67®20' — 68®20'

S. cMorostacliya Turcz. Spridd här o. der' 59®10' — 69®25'.

S. sibirica Pali. Sülls . . 68®20' — 69®25'

S. Amelli Lundstr. Sälls . . . 65®50' — 67®20'

S. myrtilloides L. Spridd i kärr . 65®50' — 69®25'

S. hastata L. (med varieteter). Allm. . . . 59® — 69®25'

S. lanata L. (med varieteter). Ganska allm. 65® 5' — 71® 55'

S. Lapponum L. Spridd i inre kärr .... 58®20' — 68®

S. glauca L. (med varieteter). Allm. . . . 67® 20' till ishafvet

S. reptans Rupr. Sälls . 69® — 70®

S. hoganidensis Trautv. (enl. Schmidt) . . 69®30'

S. taimyrensis Trautv. (enl. Schmidt). . . 69®30'; 71®30'

S. myrsinites L. Sällsynt (enl. Sahlberg o.

Schmidt) . . . 68®; 70®30'

S. arctica Pali. Sällsynt . 70®10'sannol.t.ish.

S. reticulata L. Ej sällsynt (på öarne spar¬
sam) . 67®40'-70®10'

S. polaris Wahlenb. (med varietet) .... 69®20' till ishafvet
S. rotundifolia (Trautv.) Lundstr. Ej sälls. 70® 10' till ishafvet

Hybrida former.

S. viminalis-caprea Wimmer . 56®; 57®

S. viminalis- pliylicifolia Lundstr . 60®20'; 65®50'

B. viminalis-depressa Lundstr . 60® 20'

B. viminalis- glauca {lanata, hastata') Lstr. 70®20'

B. caprea-depressa (Læst.) . 62®5'; 65®50'

B. df^pressa-pliylicifolia . 63® 15'

B, depjressa-wyrtilloides Wimmer . 65®50'

B. lanata- pyrolæfolia Lundstr . 65®55'

B. hastata-pyrolœfolia Lundstr . 67®20'

B. lanata-hastata (Læst.) Ands. Flerestädes 65®55' — 70®30'

B. glauca-phylici folia Ands . 70®20'

B. glauca-h astata Lundstr . 70®20'

B. glauca-lanaia Lundstr . 70®20'; 70®30'

B. polar is-reticulata Ands . 70® 10'.

Jenissejsträiideriias, för att icke säga hela Sibi¬
riens mest karakteristiska växt, är utan tvifvel Salix
viminalis. Denna art saknas knappast på någon strand,
der en salixvegetation är möjlig, och uppträder under
en stor mängd former, varierande till storlek (från
ett högt träd till fotshög buske), till bladens form och
beklädnad, till hängenas färg och tjocklek o. s. v.
Alla dessa former tillhöra emellertid utan tvifvel en
art, och jag har hit räknat de pilar, som i skilda
floristiska arbeten upptagas under artnamnen: S. splen¬
dens Turcz., S. rufescens Turcz., S. Gmelini Pali., och
sannolikt äfven under namnet S. stipularis. De af-
vika något från de i Songariet och vid Amur före¬
kommande formerna, som vanligen hafva mycket längre
och smalare blad. Grenom de silfverglänsande bladen
erhåller dess löfverk en vacker skiftning, som på
många ställen gifver stränderna en mjuk färgton, som
behagligt bryter sig mot den bakom stående barrsko¬
gens mörka grönska. Stammen är blekt gul eller
brun, men synes sällan ren, alldenstund grenarne of¬
tast af den öfversvämmande floden på våren öfverdra-
gas med slamm och behängas med växtlemningar och
andra föremål. Yid Jenissejs nedre lopp anträffas den,
så vidt jag känner, aldrig utom öfversvämningsområ-
det, men söder om Angar as inflöde torde den före¬
komma här och hvar, såväl inom skogsområdet som
på stepperna, och sprides troligen ofta genom menni-
skor *), då den såsom bandpil äger stor användning.
Till och med på öarne vid Jenissejs mynning **)
framtränger denna art och blir der, h var est den kom¬
mer i sällskap med nordliga arter, synnerligen intres-

^■) Akdersson antager såsom möjligt att den inkommit
till Europa genom barbarernas invandring.

*"*) Norr om Briochovskij öarne (70°30^) blir den mera
sällsynt och förkrympt; dess utbredning synes mig angifva
den naturligaste nordgränsen för Jenissej floran.

28

sant genom den serie af vackra kybrider, som den
bildar med Salix glauca ocb dennas hybrider med S,
hastata ocb lanata. Dessa ^mma?^5-bybrider, som för
vetenskapen förut varit alldeles okända, äro bär icke
alls sällsynta ocb utmärka sig för en synnerligen stor
frodighet ocb frörikedom; atfc de uppstått på sexuel
väg anser jag ej vara underkastadt något tvifvel. Hos
en del individ bafva dessa fyra arters så skilda ka¬
rakterer förenats till en så säregen form, att man svår¬
ligen skulle kunna utforska deras ursprung, om nian
icke haft tillfälle att i naturen studera deras förekomst.
Egendomligt nog äro viminalis-]ijhTidiQv med ifråga¬
varande arter icke iakttagna sydligare, ehuru S. vi¬
minalis långt förut möter dem (se förteckningen of-
van); detta förhållande är ytterbgare ett exempel*) på
att 8a^^;r-bybrider isynnerhet förekomma på de ställen
som ligga på gränsen af utbredningsområdet för en
af föräldrarne. Jag anser att detta kan förklaras der-
igenom att banbuskar af S. viminalis icke gå så nord¬
ligt som honväxten, bvarigenom pollen från samma
art icke kan göra sin præpotens gällande.

Till detta borområdes Salices bör möjligen äfven
räknas Salix alha L. (var. vitelUna L.). Sjelf anträf¬
fade jag den icke, ej heller finnes den i 1876 års
expeditions samlingar, men enligt Andersson förekom¬
mer den i Sibirien ända till Baikal, Songariet och
Central Asien, hvadan det altså icke är omöjligt att
den gått ned i Jenissejs floddal. Herr Marks uppgaf
äfven, att den der skulle finnas. Om något misstag
här är begånget, så är det sannolikt, att man hän¬
fört storväxta exemplar af S. viminalis med lancettlika,
småsågade blad till S. alha^ om hvilken de trädartade
formerna af den förstnämda arten stundom erinra.
Bland de tusentals exemplar af S. viminalis,, som 1876
års expedition hemfört, finnes emellertid icke ett enda

*) Se Lundström_, Studier öfver slagtet Salix pag. 50.

29

individ med glatta kapslar, hvilket är utmärkande
för S. alba.

Schmidt upptager i sitt ofvannämda arbete en
S. nigricans var. jenisseensis^ ”amentis basi foliatis, lon¬
gioribus, multifloris, stylis brevioribus”. Till denna
art har jag fört åtskilliga former, som förekomma
från nedersta Tunguska till Dudino. En del af dessa
hafva visserligen bladlösa hängen och stundom tydligt
sågade blad, men de tillhöra så vidt jag kan finna
alla samma art och äga en stor likhet med vår S.
nigricans. De håriga bladskaften och stiplerna erinra
nog om S. Janata^ men det synes mig omöjligt att
förklara den som hybrid. Emellertid får den icke
identifieras med den svenska 8. nigricans Sm. och har
utan tvifvel ett helt annat ursprung. 8. nigricans
Sm. har nemligen, enligt mitt förmenande, på många
ställen i Sverige uppkommit ur en 8. myrsinites efter
istiden och differentierats i samma mån som klimatet
förändrats. I Piteå Lappmark har jag på ett par
ställen kunnat följa denna 8. myrsinites förändring
ifrån snögränsen ned till skogsregionen, hvar est den
slutligen ej kan skiljas från 8. nigricans var. borealis
Fr., och trafikdirektören C. F. Sundberg har från
Jemtland sändt mig vackra serier af hithörande Sa-
lixformer, som äfven gifva stöd för denna min åsigt.
Hvad 8. jenisseensis beträffar är dess ursprung för
närvarande svårt att utreda; någon anslutning till 8.
myrsinites finnes icke alls. Onekligen står den när¬
mast 8. ]gyrolcefolia-lanata bland Jenissejsträndernas Sa¬
lices. Den är här nog icke endemisk, utan har san¬
nolikast kommit österifrån. 8. nigricans hos oss och
8. jenisseensis lemna sålunda enligt min mening ett
exempel på, att tvenne hvarandra ganska lika växt¬
former kunnat på alldeles skilda vägar uppstå.

På ungefär liknande sätt förhåller sig 8. pliyli-
cifolia. Om denna arts ursprung hyser jag den åsig-

30

ten, att den på många ställen i Europa är endemisk,
och att den uppstått efter istiden ur former af S. ar-
Jmscula. Jag stöder detta antagande på sättet för
dessa arters förekomst i Jemtland och norra Norge
och på de variationer som båda arterna äro underka¬
stade. De former som Arnell samlat vid Turuchansk
o. s. V. äro utan tvifvel identiska med de Europeiska
och hafva nog kommit vesterifrån. Men äfven andra
former af S. pliylicifolia finnas inom detta florområde,
hvilka ansluta sig till S. taymyrensis Trautv. isynner¬
het från de nordligaste platserna (tyvärr saknas i sam¬
lingarne exemplar från Briochoffskij öarne, hvilken
fyndort uppgifves af Brenner). Andra former åter
närma sig tydligen S. clilorostachya, hvilken invandrat
från trakterna omkring Baikal. Det är emellertid
möjligt, att dessa sistnämda uppstått på hybrid väg.

Af den synnerligen utmärkta arten S. pyrolœfolia
Ledeb. förekomma formerna a alnoides Schang. och
ß orbiculata Ands. Den bildar här en tydlig hybrid
med S. lanata; hybriden med S. hastata är deremot
mindre tydlig, enär båda för äldr arne äro hvar andra
ganska närstående och mindre olika. Hybrider med
S. pyrolœfolia hafva förut icke varit kända.

Den vackra S. chlorostachya Turcz. synes före¬
komma flerestädes vid Jenissej och har invandrat från
trakterna kring Baikal. Den står midt emellan S.
arbuscula och Jmstata^ men är tydligen en god art.
Några former hafva mera tätblommiga hängen (när¬
mande sig 8. pliylicifolia) och äro mycket lika exem¬
plar af 8. podophylla Ands., från Irkutsk. Andra åter
hafva något ludna kapslar och likna exemplar af 8.
leptoclados Ands. från Yerchne Udinsk. Afvikelserna
synas mig emellertid vara för obetydliga för att dessa
former skulle upptagas såsom särskilda arter. Möjli¬
gen äro de hybrider; jag vågar emellertid icke med
det material, som för närvarande står mig till buds,
med bestämdhet afgöra huru dermed förhåller sig.

31

De former jag hänfört till S. sibirica Pall, aro
i det närmaste identiska med vissa exemplar från Altai,
som af Andersson blifvit förda till denna art; kängena
är o emellertid något längre. Med S. rosniarinifolia
hafva dessa former alls icke något gemensamt, utan
erinra mera om S. myrtiUoides och glauca eller cæsia
Vill., hvadan jag är höjd att antaga, att till B. sibi¬
rica Pali, blifvit förda former af mycket olika ur¬
sprung.

Egendomligt är att S. glauca^ som i Europa sällan
har stipler*) eller på sin höjd äger rudimentära sådane,
här, isynnerhet på de nordligaste lokalerna, får stora
stipler (i likhet med S. lanata och hastata). Stipel-
bildning synes också vara ett utmärkande drag hos
here andra sibiriska salices och kulminerar hos S.
boganiclensis^^ Traut v., hvars långa stipler ofta q var sitta
efter bladfällningen.

Den nyuppstälda arten S. Ärnelli är utmärkt ge¬
nom långa smala oskaftade eller fåbladiga hängen,
jemt afsmalnande, obetydligt håriga, kortskaftade kaps¬
lar med utdraget sfift, helbräddade, omvändt äggrunda
obetydligt spetsade blad, som på öfre sidan äro glatta,
gröna, glänsande och på den undre blekt blågröna
och glatta. Den står sålunda närmast S. rhamnifolia
Pallas, men skiljes från denna genom oskaftade hel¬
bräddade blad och bredare stipler m. m. Den förenar
visserligen here karaktärer af S. arctica och cMoro-
stachya men är nog ej en hybrid. Att dömma af
fyndorten är den en ostlig art, som kommit med ne¬
dersta Tunguska. Jag har uppkallat den efter min
vän, den hitige och noggranne insamlar en af sibiriska
Salices under 1876 års expedition.

De få exemplar af S. arctica, som anträffats, äro
identiska med ex. från Novaja Semlja, Obiviken, Jal-
mal och Tajmyrhalfön ; den insamlade S. reptans Dupr.

*) Var. appendiciilata Vahl. från Tårneå lappmark.

32

tillhor närmast var. glaucoides Lundstr. och exempla¬
ren af S. roUmdifolia (Tran tv.) Lundstr. aro i det
närmaste identiska med de vackra formerna från No¬
vaja Semlja.

Följande Salices förete mindre anmärkningsvärda
olikheter vid jemförelse med de skandinaviska for¬
merna af samma art: S. pentandra, triandra, caprea,
depjressa (med var. einer asccns, som fullständigt liknar
exemplar från Piteå och Torneå lappmarker; andra
varieteter finnas emellertid, som afvika från de svenska),
arbuscula (har bladen ofta nå^t djupare sågade), 7nyr-
tilloides, Lapponum (af den närstående S. speciosa Hook.
d Trautvetteriana Ands., som uppgifves för Baikallän-
derna, finnas inga exemplar i de af de svenska expe¬
ditionerna hemförda ssbrnlingsbine), reticulata ooh. polaris.

Hufvudformerna af S. lanata och hastata likna
också de skandinaviska, men deras varieteters blad
hafva ofta andra former och en annan beklädnad än
dessa arters varieteter inom vårt florområde.

Föredraget belystes genom förevisning af de om-
nämda arterna och hybriderna.

2. (Forts.)

Från Botaniska Sällskapets i Stockholm förhandlingar

V. Den 16 November 1887.

1. Öfversigt af den skandinaviska halföns an¬
märkningsvärdare Rosaformer *).

Af J. A. Lefplee.

A. Spinosissimæ Fr. Nov. fl. su. ed. 2 (1828).

1. B. pimpinelJœ folia L. Syst. nat. ed. 10 (1759).
f. vulgaris Ser. i DC. Prodr. II (1825).

*) Beskrifning öfver samtliga dessa former komma att meddelas
i blifvande upplaga (12) af Hartmans Skand. Flora. — För många
värderika upplysningar och meddelanden står jag i förbindelse hos
Herr Lektor N. J. Scheutz och (med afseende på nomenklaturen) Herr
Adj. T. Krok. Förf.

}

33

f. dunalis Du Mortier Mon. ros. fl. belg. (1867).

X M. invohita J. E. Sm. FL brit. 3 add. (1804); Baker
Mon. of brit. ros. (De hithörande norska formerna
kunna sammanfattas under namnet var. norvegica Schz.
i Bot. Centralblatt 1883 — ^•’närmast f. Nicholsoni enl.
Crép.”).

f. glabrescens Leffl. i Hartm. Handb. ed. 11 (1879).
f. pilosa Leffl. mskr. Småblad på båda sidor m. 1. m.
håriga. Dessa former äro, att döma af Sv. Murbecks
undersökningar på de norska växtställena, sannolikt
hybrida af R. pimpinellæfolia och R. villosa L. a mol¬
lis; jfr Bot. Not. 1885 s. 67 ff.

f. acuminata kallar jag tillsvidare en i Lindebergs
herb, liggande form (från M. Mosterön), utmärkt
genom taggar på äldre gren. delvis n. borst¬
lika, f. ö. fina, raka el. svagt krökta (årsskott
har jag ej sett); bladskaft och stipler rödaktiga;
småbi. 7 — 9, ovalt ellipt.-smalt äggr. med ut¬
dragen spets (nästan som hos typisk R. vill.* to-
mentosa p' umbellifiora), med täml. grunda men
skarpa och mest framåt rigtade, dubbla, i kan¬
ten glandelhår. sågtänder, på båda sidor fint
småludna, grågröna, under mycket fint glandel-
håriga; frukt ensam, ngt afl. -rundad, jemte det
medellånga skaftet tätt glandelhårig ; foderfii-
kar medellånga, hela el. med en jämnbred flik
(som i likhet med foderflikens spets är finsågad),
på ryggen tätt glandelhåriga, uppåt rigtade.
Måhända hybrid af R. in vol. f. pilosa och nå-
' gon R. villosa *tomentosa-form?

2. R. acicularis Lindl. Ros. Mon. (1820).

3. R. cinnamomea L. sp. pl. (1753).

f. typica Leffl. mskr. med småbi. åtm. under fint små-
håriga, frukter m. 1. m. klotrunda,
f turbinella Sw. (ss. art — utan beskr. — i Summa
veg. 1814) Adnot, bot. ed. Wikström 1829. Småbi,
s. föreg. form, frukt, ngt afl.-pärooforra.
f. fluvialis. Müll. Fl. D. fasc. 15 (1782).

4. R. rubrifolia Vill. Fl. delph. (1785). Nära Stockholm
”i en granskog på Värmdön^b funnen 1887 af Kassör

Bot. 1888. 3

34

Hofgren. Väl sannolikt ursprungi. förvildad, ehuru nu¬
mera acklimatiserad. (R. alpina L. förekommer inom
florområdet blott odlad och möjl. tillfälligt förvildad).

B. Caninæ Fr. anf. st.

5. jR. villosa L. fl. su. ed. 2 (1755) och sp. pl.

a mollis (Sm. Engl. bot. 25 — 1812) = R. mollissima Fr.
Nov.,.^ej Willd.

f. archeiypa Du Mort. Mon. ros. fl. belg. (1867).
f. coerulescens Scheutz i Vet. Ak. Öfv. 1873.
f. resinosoides Crép. i Cottet Enumer. d. Ros. i Bullet,
soc. Murith. (1874).

f. pseudoruhiginosa (Lej. Fl. Spa. 1811).
f. coeridea Woods i Lin. trans. XII (1818).
f. nemoralis Lge Haandb. ed. 2. (1856 — 59).
f. foetida (Bast. Suppl, fl. Maine et Loire — 1812).
f. glalorata Fr. Nov. ed. 2 (1828).
f. fallax A. Bl. N. Fl. III (1876).

f. acicularis Sclieutz mskr. Stammen försedd med
talrika, nålfina taggar. — N. mil utanför
Sandefjord ock vid Langesundsfjorden, funnen af
C. Tråen.

f. Scheuten (Christ, i Flora 1874).
f. grandifolia Schz Stud. (1872).
f. spinescens Christ. Ros. d. Schw. (1873).
ß pomifera (Herrm. Diss. de Rosa 1762).

^ tomentosa Sm. fl. brit. 2 (1800)

c( Smithiana Ser. i DG. Prodr. II (1825). Tagg,
åtm. på årsskotten vani, mer el. mindre krökta;
småbi, under foga glandulösa utom stund, på de
större nerverna).

f. genuina Leffi. mskr. Frukter mer el. mindre af-
långa, ngt päronf., mestadels nakna på täml.
långa — glandelliåriga skaft, med utåt el. uppåt
rigtade, vanl. före fruktmogn. affallande foder-
flikar.

f. Friesii (Schz Stud. 1872).
f. suhglobosa (Sm. Engl. Fl. 2 — 1824).
f. subcristata Sclieutz mskr. {— ’V. cristata Winsl.
ej Christ.”) med bredt äggr. -ovala, vanl. tätt

35

ludna ocli kortspetsade, på undersidans nerver
glandelhår. småblad, klotrunda el. päronform.,
täml. kortskaftade, glandelborst. och ngt pul¬
posa frukter, mycket glandulosa foderflikar.
Närmar sig starkt vissa former af R. vill. a
mollis. — Gröteb. Brännö (^Winsl.); Bob. Skaftö-
landet och trol. iler st..

f. conjungens Leffl. i Hartm. Handb. ed 11 (s. 277).
f. ambigua Leffl. mskr. Årsskottens tagg. täml.
fina och raka; de nedre bladens småbi, stund,
n. cirkelrunda, bredt naggtandade; frukter täml.
kortskaftade, smalt aflånga-päronf. med mycket
få utvecklade karpeller, föga pulpösa men med
alldeles upprätta (samstående) glandulösa foder¬
flikar. Skulle möjligen kunna vara hybrid af

R. vill. mollis och * tomentosa c/. Smithiana,

• '

bland h vilka den 1887 fanns på Stenungsön
i Boh.

f. glabrescens J. A. Grabrielsson in sched. (analog
med f. glabrata af R. vill. ci mollis).

f. einer ascens DuMort. anf. st. analog med f. fal¬
lax af R. vill. Ci mollis. — I Göteborgstrakten
(funnen af Winsl.) och N. vid Langesundsfjor-
den (C. Tråen enl. Scheutz).
ß iimhelliflora (Sw. i herb. — Schz i Vet. Ak. Öfv. 1873.)
f. typica Leffl. mskr. med på båda sidor mer el.
mindre håriga el. ludna vanl. grågröna el. un-
under hvitakt. småblad,
f. umbrosa Schz i Bot. Not. 1877.
f. commutata (Schz Stud. 1872).
f. horrida Leffl. anf. st.

f. Tullbergii Leffl. mskr. Småbi. vanl. tunna och
ljusgröna, under blekare och än tätt (liksom f.
typica), än täml. obetydligt glandulösa, äggr.-
aflånga vanl. med utdragen spets, enhelsågade
el. på blomgrenar stund, något (oregelbundet)
dubbelsågade ; frukter vanl. ensamma men täml.

36

långskaffcade. Nästan analog med f. fallax af E,.
vill. a mollis. — Funnen i Skåne vid Ahus,
Pinelierna, Alnarp — först af den skarpsynto
numera ailidne D:r S. A. Tullberg.

/ venusta Sch. Stud. (1872). Medelforra till E. vill. a
mollis, dit den föres af Crépiii; torde dock stå närmast
* tom. ß umbelliflora.

6. M. canina L. Sp. pi. (1753) utvidg.
cf genuina Leffl. i Hn anf. st.

f. Lutetiana (Lém. i Bull. phil. 1818).
f. sphœrica Gren. Fl. Jur. (1865).
f. andegavensis (Bast. Fl. de Maine et Loire 1809).
f. obnubila Winsi. i Bot. Not. 1880.
f. dumalis (Bechst. Forstbot. 1810),
f. Acliarii (Billb. Sv. Bot. IX — 1823) Leffl. i Hn ed. 11.
f. affinis (Eau Enum. ros. 1816). Småbi, ofvan tydligt
håriga, under alldeles glatta,
f. senticosa (Ach. i Vet. Ak. Handl. 1813) utv. (äfven
med dubbelsågade småblad),
f. scabrata (Crép. Prim. Mon. Eos. I 1869).
ß JReuteri Godet Fl. du Jura (1853).
f. genuina Gren. Fl. jur. (1865).
f. transiens Gren. anf. st.

f. subcristata Bak. anf. st. (= f. imponens Eip. i Crép.
anf. st.).

f. renosa (Sw. i Sv. Bot. — flg. 29).
f. adenophora Gren. anf. st.
f. subcanina Christ Eos. d. Schw. (1873).
f. mixta Leffl. mskr. Grren. brunakt. med spridda
olikform. men mycket svaga taggar (b varibland
en och annan n. borstlik); småblad äggr.-lan-
cettl. med ofta långt utdragen sjDets, rödbrunt
anlupna, med skarpa, mest enkla och framåt
rigtade sågtänder; frukter utdraget afl.-flaskform.,
täml. pulpösa med mycket få utvecklade kar-
peller; foderflikar utåt el. uppåt rigtade, obe¬
tydligt flikiga eller alla helbräddade. — Stock¬
holm vid Sundsta 1851 enl. ex. af Fr. Björn¬
ström i Vet. Ak. herb. — Skulle möjligen
kunna vara hybrid af E. canina och någon form
af gruppen Cinnamomeæ Koch!

37

i. simulans Leffl. mskr. Nästan alla tagg. fina och
raka, några n. borstlika. Småbi. 7 — 9, viggl.
rund. — äggr. spetsiga, små (stund, starkt erin¬
rande om E-. pimpinellæf. el. involutæ), 1 — 2-
såg.; gren. och stipl, rödakt.; frukt, rund-pä-
ronf.-flaskf. på korta, ngt glandelhår. skaft, med
n. hela, rödakt., glandulösa, uppåt rigtade fo-
derflikar. (Landskrona Slottsvallar Aug. 1874
enl. ex. af S. A. Tullberg i Vet. Ak. herb.).

* collina Jacqv. Fl. Austr. ic. 197 och Wg. Fl. su.^ utvidg.;
Leffl. i Hn anf. st..

a dumetorum (Thuill. Fl. en v. Par. ed. 2 1799) utvidg.
f. vulgaris Leffl. i Hn anf. st.,
f. urhica (Lém. i Bull. phil. 1818.)
f. jjlatypliylla (Rau Enum. 1816).
f. clivorum Schz (stud. 1872) Bot. Centralbi. 1883.
f. lœvigata Winsl. i Bot. Not. 1880.
f. Jacqvini Leffl. i Bot. Not. 1871.
f. cæsia (Sra. Engl, bot.) Baker Mon. (1871).
f. Thedenii (Schz Stud. 1872).
f. decipiens Du Mort. anf. st.
f. iomentella (Lém. anf. st.).

ß coriifolia (Fr. Nov. fl. su. ed. 1 — 1814), utvidg.

f. genuina Crép. i Willk. et Lge Prodr. fl. hisp. Ill
1874 (== f. Friesiana Leffl. i Hn anf. st. 1879).
f. implexa Gren. Fl. jur. — 1865 — under ^^R. solstitia¬
lis Bess.^^ Småbi, på båda sidor glabrescenta enkelså-
gade; fruktskaft nakna,
f. aherrans Leffl. i Hn anf. st.
f. liallandica (Schz i K. Vet. Ak. Öfvers. 1873).
f. pubescens A. Bl. Veg. v. Sognefj. (1869) och N. Fl.
(innef. f. scanica Crép. i Sch. Stud. (1872) med nakna
och f. glandulosa Leffl. anf. st. med glandelhåriga
fruktskaft; småbi, dubbelsågade).
f. Langei Schz Stud. 1872 (Fl. dan. 2718).
f. suhcollina Christ. Ros. d. Schw. (1873),
f. pycnocepliala (Christ, i Flora 1874 under ”R. abie-
tina”).

y goihica (Winsl. i Bot. Not. 1879).

Ô sclerophylla (Schz Stud. 1872).

7. R. agrestis Savi Fl. pis. (1798) — ^^enl. Burnat m. fl. ett

äldre synonym för R. sepium Thuill.”; Scheutz in litt.

38

f. borealis Leffl. mskr. {=^ R. inodora Fr. Nov.),
f. recedens Leffl. mskr. Blomgren, med taml. tal¬
rika, olikformiga, dels klolika (ehnru föga starka),
dels raka (men ej borstlika) taggar. Täml. låga
buskar med svaga grenar. — Boli. Stenungsön
1887.

8. JR. ruhiginosa L. mant. 2 app. (1771).
f. comos'a (Rip. i Schultz Arch. 1852).
f. ecliinocarpa (Rip. enl. Déségl. Ess. mon. 1861).
f. anceps Schz Stud. (1872).
f. suheglandulosa Sch. i Bot. Not. 1880.
f. horrida Lge Haandb. ed. 3 (1864).
f. setnlosa Leffl. mskr. Grenar (is. yngre) tätt
beklädda med mychet horta borst ock glandel-
bår (taggar mest klolikt krökta); frukter mycket
kort skaftade, glandelhåriga, med täml. korta
men breda och n. bladlikt flikiga, upprätta fo:
derfiikar. — Ytterst märklig form (såvida
•icke blott tillfällig monstrositet) ! Tagen vid Sand¬
by i Skåne enl. ex. af S. A. Tullberg i Vet.
Ak. herb.

Fröken M. Levin: Om några spanska sötvattensalger.
(Tryckes i Bih. till K. Sv. Vet. -Ak. handl.).

För norrländska provinser nya växter.

Af P. Olsson.

Liksom vid ett föregående tillfälle vill jag i denna
tidskrift lemna några växtgeografiska bidrag till Norr¬
lands flora, men skall för korthetens skull denna gång
omnämna endast sådana växter, som förut icke äro
kända att förekomma i den i fråga varande provinsen.

39

Anteckningar ne äro till största delen gjorda vid gransk¬
ning af några lärjungars herbarier.

Föp Herjeådalen:

Achillea Ptarmica. Wemdalen pa en äng nära kyrkobyn.
(J. Jonsson).

Asperula odorata. Wemdalen i byn (A. Bebm).

ALelampyrum pratense var. purpureum. Wemdalen i byn (id.).
Ficaria verna. Hede vid Ljusnan (J. Jonsson).

Saxifraga hirculus. Sveg (0. A. Frändén).

Astragalus penduliflorus . Lillherrdal pa ett berg nära byn
Snösvallen (A. 0. Lindh).

Myrtillus nigra var. microcarpa Olss. Wemdalen flerestädes (J.
Jonsson).

Butomus umhellatus. Hede (id.).

Scirpus sylvaticus. Linsell och Sveg (0. A. Frändén).

För Helsingland:

Artemisia maritima. Agö vid Hudiksvall ej sällsynt (E,.
Lindblad).

Myosotis sylvatica. Ytterhogdal flerestädes (id.).

Saxifraga aizoides. Ostansjö i Ytterhogdal nära en tjärn
(K. Nordvall).

Oxuria diqima. Ytterhogdal på Middagsberget 1883 och
1887 (r. Lindblad).

För Medelpad:

Senecio Jacohœa var. discoidea. Tjufholmen vid Sundsvall,
(0. E. Åfeldt).

Erigeron alpinus. Byberget i Hafverö 3 ex. (J. G. Nordling).
Crepis præmorsa. Vester om Sundsvall (D. Strömholm m. fl.).
Hieracium strictum. Ange mot Hysjö.

Trichera arvensis var. integrifolia. Sundsvall (id.).
Valerianella olitoria. Tynderö allmän (x\feldt).

Viscum album. Vid Vifsta varf på en rönn (id.).
Lithospermum arvense var. coerulescens. Tynderö (id.).
Clinopodium vulgare. Sundsvall (Strömholm), Näset i Borg¬
sjö s:n (Åfeldt).

Cynanchum Vincetoxicum. På ett skär vid Tynderö (kl.).
Veronica alpina. Randklöfven^ flera ex. (Åfeldt).

Euphrasia gracilis. Lillmörtsjön i Torp (E. Magnusson).
Anagallis arvensis var. coerulea. Sundsvall (Åfeldt).

40

Ranunculus bulhosus. Sundsvall på Norrmalm (Strömholm).
Rianthus arenarius. Tynderö på sand samt en half mil sö¬
der om Sundsvall på svårt tillgängliga hällar (Afeldt).
Saxifraga Cotyledon. Randklöfven (id.).

S. stellaris. Kandklöfven flera ex. (O. L. Groth).

S. aisoides. Randklöfven (Groth), på östra sidan vid raset
(Åfeldt).

Sedum album. På klippor vid Norra stadsberget (id.).

Phaca frigidå. Fagervik (i Holms socken) i barrskog på ett
berg nära toppen mot elfven till, några ex. (Afeldt).
Trifolium monta'num. Tynderö (id.),
f T. incarnatum. Ange (P. O. Modin).

Azalea procumbens. På ett berg söder om Randklöfven med
Sax. adscendens (Afeldt).

Salix lapponuni nigricans. Erikslund (bandirektör C. F.

Sundberg). Ex. granskade af doc. N. Lundström.

Iris Pseudacorus. Tjuf holmen (Afeldt).

*j* Fritillaria Meleagris. Yid Selångersån ofvan Sundsvall.
Carex sylvatica. Liden vid Indalselfven (id.).

Cinna pendula. Svedjebommen vid Yifsta varf (id.).
Aspidium Lonchitis. Randklöfven, Getberget i Torp, Berg¬
åsen i Borgsjö (id.).

Dessutom äro på ballastplatser funna en mängd växtar¬
ter, deribland äfven några verkliga fjällväxter. Sålunda hafva
vid Yifsta varf förekommit Erigeron canadensis.^ E. elonga-
tus, E. alpinus, Centaurea phrygia, Carduus nutans, Cayn-
panula rapunculus, Solanum Ly coper sicum.^ Androsace sep¬
tentrionalis. Conium' maculatum, Ranunculus pygynceus, Fu¬
maria capreolata.^ Malva sylvestris, Agrimonia Eupatoria,
Rîfbus Castoreus.^ Laihyrus sylvestris, Erica TetraUx, Phyl-
lodoce coerulea, Salix reticulata, Juncus obtusiflorus, Juncus
castaneus m. fl., och i närheten af Sundsvall Cotula coro-
nopifolia, Ballota ruder alis, Veronica persicci, Linaria Ela-
tine, Plantago Coronopus, Armeria elongata, Anthriscus vul¬
garis^ Scandix Pecten, Aethusa Cynapium, Ranunculus illy-
ricus, Papaver Rhoeas, Epilobium parvißorum, E. roseuin,
lllecebrwm verticiUaturn (vid Essviken), Ruynex scutatus, Pa¬
rietaria officinalis, Amarantus retroflexus, Atriplex litoralis
var. serrata, Chenopodium polysperyyium, Ch. glaucuyu, Ch.
Vulvaria, Schedonorus sterilis, Alopecurus agrestis m. fl.

o

För Ångermanland:

Erigeron alpinus. Tåsjöberget sparsamt (A. îlôrnfelt).
Echinospermum deflexum. Björna (R. Fastborg).

41

o

Erythrœa litoralis. Nära Nyland (Afeldt).

Pinguicula vulgaris var. hicolor. Nära gränsen till Krokvågs
egor (Ragunda s:n Jemtl.) (P. A. Högdalil).

Geranium sangîiineum. Hemön (Afeldt).

Viola hiflora. Tåsjö; Sollefteå (E. J, Blomberg). Denna art
är dock uppgifven för Ångermanland af Fristedt, men
icke af Hartman i floran.

Cerastium arvense. Tåsjö (Flemström).

Circœa alpina var. Mrta Olss. Tåsjöberget.

Geum rivale var. pallidum. Tåsjö by (A. Hörnfelt).
Trifolium arvense. Tåsjö (id.).

Cypripedium Calceolus. Löfviken i Tåsjö (id.).

Juncus triglumis. Tåsjö (id.).

För Lappland:

f Trifolium incarnatum. Vid Sörfors i Doi otbea s:n (id.).

För Södermanland:

Viola uliginosa. Bjursnäs (nära Björnlunda) (J. A. Örten-
dahl).

Äfven i Jämtland äro flera för landskapet nya växter
anträffade, hvilka det är min afsigt att behandla vid ett an¬
nat tillfälle.

Östersund i Oktober 1887.

Några nya växtlokaler jemte ett par nya fanerogamer

för Östergötlands flora.

Af Jacob Cnattingius.

Under de många år, jag haft mitt hem i Öster¬
götland, har jag genom botaniska exkursioner under
somrarne blifvit temligen förtrogen med dess vegeta¬
tion och derunder för sällsyntare växter antecknat
många förekomstställen, som ej finnas upptagna i N.
C. Kindbergs Östgötaflora, 3:dje upplagan 1880, samt

42

äfven haft nöjet finna ett par för provinsen nya växt¬
arter. Som jag förnämligast varit i tillfälle att nå¬
got grundligare genomsöka de östra delarne samt skär¬
gården, äro följande fyndorter nästan utan undantag
från nämda delar af provinsen.

Hippuris vulgaris. Jonsberg, Häsfö.

Yeronica longifolia — maritima. Jonsbergs skärgård ytterst
allmän. I S:t Anna och Gryt li. o. d.

Eriophorum latifolium. Atvidstrakten mycket sällsynt. Der-
einot i skärgården allmän.

_ ^ ^ o ^

Eriophorum vaginatum. Har jag ej funnit i Atvidstrakten,
h varemot i skärgården allm.

Lolium temulentum. Gistad prestgård och Hennebjorke.
Bromus commutatus. Torde utgå ur provinsens flora, enär
den ej, sedan 1880, har funnits på enda uppgifna loka¬
len, Gistad prestgård. Den plats, der den förut ganska
ymnigt växte, lades nemligen då till åker.

Helica uni for a. S;t Anna, Espholm.

Asperula Unctoria. Gistad, Harstad.

Samolus T aler andi. Mig veterligt ej funnen i Jonsberg, då
den uppgifna lokalen derstädes, Hästö, utgår, meddelad
på grund af namnförvexling.

Campanula latifolia. Gistad prestgård.

Chenopodium polyspermum. Gistad prestgård.

Cu scuta Trifolii. Gistad, Ähleby; Skärkind, Halleby.
Selinum Carvifolia. Gryt, Gry tö och flerest.

Asparagus officinalis. Gryt, Kyrkviken, nedom klockarebo¬
stället. I några få, men ganska kraftiga exemplar.
Monotropa Hypopitys. Gistad prestgård.

Gypsophila muralis. Qvarsebo, Säters kalkberg.

Saponaria officinalis. Gistad, Särstad.

Silene viscosa. På skären i Jonsberg mycket allmän; för
öfrigt i skärgården h, o. d.

Aegrimonia odorata. Jonsberg, Gränsö; S:t Anna, Espholm,
Mosa cinnamomea. Värna kyrkäng; Kirastad, Norshohn.

B. ruhig inosa. Kimstad, Norsholm m. fl. st.

B. tomentosa. S:t Anna, Missjö.

B. collina. S:t Anna, Espholm och Missjö.

B. coriifolia. Krokek, Marmorbruket.

Dessutom har jag funnit följande för provinsen nya
Rosæ:

Bosa canina var. sphcerica. Linköping vid bron öfver
Stångån.

43

B. Salevensis. Gistad, Harstad hage.

B, Déséglisei. Gistad prestgård, helt nära kyrkan. Blott
en enda stor buske.

R. iinibellifiora. Gryt, Garamelbogärdet vid Fårströmmen.
Denna utmärkt vackra form torde säkerligen finnas flere-
städes, fast den hittills är förbisedd. Här fans den i
flere präktiga buskar. Vid Marmorbruket i Krokek s:n
fog jag 1886 en mycket närstående form, hvaraf blott
en enda buske stod strax vid vägen åt Orrekulla.

Hvartill kommer en massa varieteter och mindre vigtiga

former under särskildt B. canina och villosa.

Bubus fruticosus. Landeryd, Slattfors.

B. suberectus. Kärna.

B. Wahlbergii. Gryt_, Grytö och flerest.; Jonsberg, Koppar-
holmarne.

B. pruinosus. S:t Anna, Idö; Jonsberg_, Kopparholmarne (enl.
D:r F. Elmqvist).

B. horridus. Ett par öar i Jonsberg; S:t Anna och Gryt
flerest. t. ex. Idö, Vindbåtsö och Axelsö.

Fragaria elatior. Gistad prestgård; Risinge, Finspång.

Thalictruni simplex. Jonsberg, Kopparholmarne.

Banunculus Friesii. Jonsberg, Birkö.

Scutellaria hastcefolia. Gryt, Grytö.

Linnœa borealis. Gårdeby; Jonsberg, Arkö.

Baphanus Bhaphani sirum. S:t Anna, Axelsö.

Brassica Napus. S:t Anna, Missjö.

Arabis arenosa. Örtomta^ Svenneby.

Alyssum incanum. ' Söderköping, Byqvarn.

A. calycinum. Vikingstad, Bankeberg.

Cochlearia danica. På skären i Jonsberg, S:t Anna och Gryt
mycket allmän^ i mängd aftagande mot söder.

Isatis tinctoria. Jonsberg, Hästö.

Polygala uliginosa. Linköping, Löfhagen.

Hieracium saxifragum. Söderköping, Ramshäll.

H. norvegicum var. Söderköping, Ramshäll.

Echinops sphcerocephalus. Gistad, Ähleby.

Lappa intermedia. Björsäter, Ekhult.

Circium lanceolatum — nemorale. Kimstad, Norsholm och
flerest.

C. lanceolatum forma inter lane, et pal. Gistad, Öfverby.

Onopordon Acanthium. Kimstad nära kyrkan.

Serratula tinctoria. Gistad allmän.

Senecio viscosus. Jonsberg, Mosskären.

Orchis sambucina. Jonsberg^ Hästö^ Birko ocli Gränsö.

0. Traimsteineri. Gistad prestgård.

Zamiichellia peclicellata. Jonsberg, Birko.

Z. polycarpa. Gistad prestgård.

Carex capillaris. Kärna mosse. Har jag ej funnit i Atvids-
trakten.

C. Fseiido-Cyperus. Jonsberg, Mosskären.

C. speirostacliya. Kärna mosse.

C. distans. Jonsberg.

Typlia latifolia. Gistacl, Hennebjörke.

Sparganium natans. Vårdnäs^ Brokind.

JBetula verrucosa forma laciniata. Jonsberg, Birko.

Fagus silvatica. S:t Anna, Espholm.

Salix vagans. Gistad, Brånnestad.

Aspidium spinulosum — dilatatum. Qvarsebo^ Adalen.
StrutJiiopteris germanica. S:t Anna, Espholm.

Ophioglossum vulgatum. Jonsberg, Hästö; S:t Anna, Kors¬
näs och Gistad, Harstad.

Botrychium Lunaria. Gistad prestgård.

Vid ordnandet af dessa växter har jag följt Linnés sy¬
stem och i öfrigt Kindbergs Östgötaflora för lättare jemfö-
relses skull.

Gistad, September 1887.

Smärre notiser.

Vetenskapsakademien d. 14 dec. 1887. Prof. Witt-

rock aflemnade dels för införande i öfversigten en uppsats af
lekt. L. M. Neuman, Om Bubus corylifolius Arrh. och Bu¬
bus pruinosus Arrh., deras nomenklatur och arträtt; dels ock
för intagande i Bihanget till handlingarne: 1. Om den hög¬
nordiska tallformen Binus silvestris L. ß lapponica af jäg¬
mästaren Th. Örtenblad, samt 2. Om de primära kärlsträn-
garnes utveckling hos monokotyledonerna af stud. vid Stock¬
holms Högskola fröken Sigrid Andersson, och redogjorde han
för dessa uppsatsers innehåll. — Sekreteraren aflemnade för
intagande i akademiens skrifter en afhandling af prof. Alfr.
Nathorst, Ora de fruktformer af Trapa natans L., som for¬
dom funnits i Sverige.

45

Vid sammanträdet d. 11 jan. 1888 refererade prof. Witt-
rock de inlemnade reseberättelserna af doc. Strömfelt och
lic. Henning samt refererade och inlemnade för intagande i
bihanget till handlingarne en uppsats af stud. vid Stockholms
Högskola fröken Maria Lewin_, Heber Spanische Süsswasser¬
algen. — Till införande i Ofversigten antogs en afhandling af
prof A. Gr. Nathorst, Sur les nouvelles remarques de L. La-
bisconte concernant les Cruziana,

Den 8 febr. Præses tillkännagaf att akademiens utländ¬
ske ledamötet prof. Anton de Bary i Strassburg och
Asa Gray i New-Cambridge med döden afgått efter aka¬
demiens senaste sammankomst. Tjenstledighet beviljades åt
intendenten vid Biksmusei botaniska afdelning prof. Wittrock
för utförande af det honom lemnade riksdagsmannauppdraget
och förordnades Regnellske amanuensen doc. H. Strömfelt
att under tiden förestå intendentsbefattuingen. — Till infö¬
rande i akademiens skrifter inlemnade sekreterar(!n en upp¬
sats af prof. J. G. Agardh, Om strukturen hos Cliaiitpia och
Lonientaria med anledning af nyare tydningar.

Fysiografiska sällskapet d. 14 dec. 1887. Prof. F.
Areschoug föredrog om Trapa natans L. var. comcarpa och
dess uppkomst ur den typiska formen. Prof. Nathorst talade
om förädling af utsäde och vilkoren för densamma. Doc. Bengt
Jönsson höll föredrag om svafvel inom celler hos Pénicillium.

Göteborgs vetenskaps och vitterhetssam Halle
d. 9 jan. 1888. Med. dr Robert Fries inlemnade till infö¬
rande i sällskapets handlingar ett arbete, hvarmed han varit
sysselsatt under en längre följd af år, nämligen en fullständig
Svampflora för Göteborgstrakten (med Trollhättan^ Marstrand,
Särö och Alingsås såsom gränstrakter)^ hvilken flora omfat¬
tade ej mindre än 865 olika svamparter.

Döde utländske botanister 1887.

Den 18 sept. prof. dr Robert Caspary i Königsberg^
född d. 29 jan. 1818. — Den 30 dec. prof. dr Alexander
Dickson i Edinburgh, född d. 21 febr. 1836. — Den 2 mars
prof. dr August Wilhelm Eichler i Berlin_, född d. 22 apr.
1839. — Den 31 juli William Ferguson i Colombo på Cey¬
lon, 67 år. — Den 31 mars dr Albert Kellog i Alameda i
Californien, 74 år. — Den 27 mars prof. Jean Jacques Kickx
i Gent, 45 år. — Den 18 aug. prof. dr Vincenz Franz Ko-

46

sTELEïZKY i Dejwitz vid Prag, 86 år. — Den 21 okt. Edwin
Lees i Worcester., England, 87 år. — Den 7 sept. prof. Hugo
Lojka i Buda Pest, född d. 6 jan. 1844. — Den 14 febr.
Alessio Malinveuni i Quinto Vercellese, Italien. — Den 25
juni dr Ezra Michener i Toughkenamon, Chester Co, Pa, 92
år. — Den 17 juli Henry William Ravenel i Aiken, S. C.,
Amerika. — Den 7 sept, dr J. H. Schultes i München. —
Den 15 jan. 'dr Cornelts Marinus von der Sande Lacoste,
71 år. — Den 9 okt. Rev. Kirby Trimmer i St. George Tom¬
bland, Norwich, född d. 22 dec. 1804. — Den 25 maj dr Fr.
Heinrich Wawra Ritter von Fernsee i Baden vid Wien, 57
år. — Den 1 juni prof. G. C. Wittstein i München, 77 år.
— Den 16 aug. dr Georg Winter i Connewitz vid Leipzig,
född d. 1 okt. 1848.

I dec. 1886 dr Paul Mortier i Corcelles vid Neuchâtel,
63 år.

Till docent i botanik vid Upsala universitet är dr Al¬
bert Nilsson utnämnd.

Af de för dylika ändamål af riksdagen anslagna medel
har kongl. maj;t beviljat åt kand. C. F. Nyman såsom under¬
stöd för utgifvande af ett supplementband till hans arbete
”Conspectus Florse Europææ^^ 700 kr. och åt adjunkt P. J.
Hellbom i Örebro såsom understöd för fullbordandet af en
lichenologisk undersökning på Bornholm 400 kr.

Några iakttagelser rörande löf träden.

Under en botanisk resa i Östergötlands skärgård
förliden sommar antecknade jag åtskilligt om en del
egendomligheter i vissa växters förekomst och utbred¬
ning derstädes. Särskildt fästes min uppmärksamhet
vid den artrikedom af löfträd, som rådde på åtskilliga,
vanligen mindre, öar. Och härvid lade jag märke
till, att liere trädslag, som eljest förekomnlo ganska
sällsynt på enstaka långt skilda platser, ett slag här,
ett annat der, undantagsvis uppträdde samlade inom
ett helt litet område, ofta på samma holme. I detta
afseende utmärkte sig i synnerhet några ställen i S:t

47

Anna skärgård och framfor andra Espholm, livarest
enligt mina anteckningar derom växte följande löfträd,
som jag observerade, nemligen björk, al, hassel, alm,
lönn, lind, rönn, asp, ask, ek och bok eller nästan
alla våra vilda arter. En orsak till denna förekomst
har man, enligt min förmodan, att söka i jordmånens
beskaffenhet. — På en annan ö voro en del träd
ovanligt tjockstammiga. Jag mätte några, t. ex. två
hvar andra närstående ekar på Kettilön i Grryt, af
hvilka den ena var 19 och den andra 23 fot i om¬
krets kring stammen 2 alnar ofvan marken. En väl¬
digt kolossal hassel på Yindbåtsö drog min särskilda
uppmärksamhet till sig, och befans dess stam vara 8
fot tjock i diameter 2 fot ofvan jordytan. Kronan
var kort men vid och grenarne ovanligt utbredda.
Detta är det största exemplar af hassel, jag någonsin
sett. Det sagda lemnar ett prof på de många egen¬
domligheter i Östergötlands skärgårdshora, hvilka äro
värda att närmare undersökas.

Jacob Cxattingius.

•j

Regementsveterinär J. A. BraunS efterlemuade herba¬
rium är till salu för billigt pris. Det består af 1,345 ex.
uppfästade (med lösa etiketter) ocb 4,446 ouppfästade kärl¬
växter, 688 mossor, 291 alger och 54 lafvar. Till salu finnas
äfven Linnei Species Plantarum, 1753; Egenhändiga anteck¬
ningar af Carl v. Linné om sig sjelf, 1823; Minne af von
Linné, fader och son, af Sv. Hedin, 1808; Linnés skånska resa,
1751; Svensk Flora af Sam. Liljeblad, 1798. Lektor L, J.
Wahlstedt i Kristianstad lemnar närmare upplysningar. Spe¬
kulanter torde vända sig till Enkefru Braum

Kristianstad.

Lektor J. E. Zetterstedts efterlemnade dupletter af
löf mossor från Skandinavien och Pyreneerna säljas för 10 — 15
öre per exemplar; närmare upplysningar lemnar doktor W.
Arnell i Jönköping. Hertha Zeiterstedt.

48

Hos Svan ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhållas :

Grått blompressningspapper format 360x445 mm. Pris pr ris 3, so
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10,-

Herbariepapper N:o 7 hvit färgton 240x400 ,, ,, „ „ 5, so

„ „ „ 9 hf, blå „ 285x465 „ „ „ „ 6,50

„ ^ „ 13 ,hvlt „ 285x465 „ „ „ „ 9,—

Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

o

A hel årgång af Botaniska Notiser för år 1888, 6 n:r,
emoitages ];)r enumeration på alla posianstalter i Sverige,
Norge och Danmarlc med sex (6) hr., posihef ordringsafgiften
inöerähnad, samt hos tidskriftens distributör, hr C. W. K.
Gleerups Förlagsbokhandel i Lund och i alla boklådor till
samma pris.

C. F. 0. Nordstedt.

Innehåll.

Andersson, G., Redogörelse för senare tiders undersökningar
af torfmossar, kalktuffer, sötvattensleror, särdeles med hänsyn
till den skandinaviska vegetationens invandringshistoria, s. 4.
Areschoug, F., Om Rubus affinis Whe och R. relatus F.
Aresch., s. 1.

- , Om Trapa natans L. var, conocarpa F. Aresch.

och dess härstamning från denna art typiska form, s. 16.
Berggren, S., Om apogami hos prothalliet af Notochlæna, s. 1 6.
Cnattingius, J., Några nya växtlokaler jemte ett par nya fa-
nerogamer för Östergötland, s. 41.

Leffler, J. A., Öfversigt af den skandinaviska halföns an¬
märkningsvärdare Rosaformer, s. 32.

Ljungström, F., En Primula-exkursion till Möen, s. 6.
Lundström, A. N., Om Jenissej-strändernas Salixfiora, s. 23.
Olsson, P., För norrländska provinser nya växter, s. 38.

Smärre notiser s. 44. Lärda sällskaps sammanträden.

— Döde utländske botanister 1887. — Utnämnd. — Anslag.

— Några iakttagelser rörande löfträden.

Lund, Aktiebolaget Fredrik Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri 18**1,88.

49

Mykologiska: Bidrag.

Af G. Lagerheim.

V.

lieber eine neue Peronospora-Xxt aus Schwedisch-

Lappland.

Leider mangelt es mir an Zeit die von mir im
Jahre 1883 auf meiner mehrfach erwähnten ßeise in
Lappland gefundenen Pilze einer eingehenden Unter¬
suchung zu unterziehen; doch werde ich versuchen in
nicht allzu grossen Intervallen die Beschreibung einiger
der interessanteren zu publiziren. Aus dem meiner
Abhandlung i'f’Algologiska och mykologiska antecknin¬
gar från en botanisk resa i Luleå Lappmark” bei-
gegebenen Yerzeichniss greife ich die als Per omspor a
sp. på bladen af Euphrasia officinalis L. (ej identisk
med P. densa Babenh.)” (1. c. pag. 105, 106) bezeich-
nete Art heraus und theile im folgenden das Resultat
meiner genaueren Untersuchung mit.

Die betreffende Pero-
nosp)ora-A.rt stellt sich als
eine bisher unbekannte Art
dar. Die Art, welche an
mehreren Localitäten bei
Qvikkjokk wuchs, bildete auf
den Blättern Yon Euphrasia of -
ficinalis L. einen zarten, spär¬
lichen, sehr lockern, schwach
grauen Schimmel. Die Blät¬
ter der vom Pilz befallenen
Exemplare der Euphrasia hat-

*) Öfvers. af K. Vet. Akad. Forhandl. 1884, N:o 1, Stockh. 1884.

Bot. Notis. 1888.

4

50

ten das Aussehen, als ob sie von einer Mticor-Äjot ange¬
griffen wären. Die befallenen T heile des Blattes waren
welk und in trockenem Zustand mehr oder weniger
bräunlich gefärbt.

Die Conidienträger brechen
einzeln auf der Unterzeite der Blät¬
ter aus den Spaltöffnungen hervor.
Die Länge derselben wechselt zwi¬
schen 650 und 700 An der Ba¬
sis sind sie ein wenig angeschwollen. Ihre Membran
ist farblos. Sie sind etwa sechs mal dichotomisch verz¬
weigt mit schräg nach oben gerichteten, geraden oder
fast geraden Zweigen. Die Endästchen sind kegelför¬
mig, gerade.

Die Conidien sind citron enförmig mit einem Spitz-
chen und hell violetter Membran versehen. Ihre Breite
beträgt 19 — 24 fx und ihre Länge 30 — 36 Bei

der Keimung derselben treiben sie aus einer Seiten¬
wand einen Keimschlauch. Die Art gehört also der
Grattung Peronospora Scheoet. Pilze, pag. 241 an.

Die Oosporen sind kugelig, 27 fx in Diameter,
und mit dünner, hellbrauner Membran versehen.

Die Merkmale der Art lassen sich in diese Diag¬
nose zusammenfassen :

Peronospora lapponica nov. spec.

P. conidiophoris arborum modo repetite dichoto-
mis ramulis rectis vel subrectis, membrana achroa,
singulis erumpentibus, stratum rarum, griseam forman¬
tibus; ramuli terminales recti; conidia citriformia,
membrana pallide violacea prædita; oosporsö globosæ
membrana pallide fusca præditæ. Long, conidioph.
658 — 700 u; låt. conidioph. 12 u \ long. con. 30 — 36
lat. con. 19 — 24 // ; diam. oosp. 27

Hab. Sueciæ ad Qvikkjokk Lapponiæ Lulensis in
foliis vivis Eiip)hrasi(B officinalis parasitica (Juli 18831.

Auf Euphrasia ist schon eine Peronospora-A.Yt be¬
kannt, nämlich P. densa Kabenh. Diese Art gehört

51

aber der ScHEOETERSchen Gattung Plasmopara an und
ist auch durch ihr äusserliches Aussehen von P. lap-
ponica n. sp. weit verschieden. Jene Art bildet näm¬
lich schneeweise dichte Rasen, diese aber sehr lockere,
graue Rasen. Die Conidienträger jener Art brechen
büschlig aus den Spaltöffnungen hervor, wogegen die¬
jenigen dieser Art einzeln aus den Spaltöffnungen her¬
vorbrechen. Die Conidien dieser Art sind fast doppelt
so gross als diejenigen jener Art. Die Conidienträger
sind bei den beiden Arten verschieden gross und ver¬
schieden verzweigt.

Auch von den anderen, mir bekannten, auf Scro-
phiüariaceen vorkommenden Peronospora-Axt&n. ist P.
lapponica n. sp. wohl unterschieden. Peronospora An-
tirrhini Scheoet. hat dichte Rasen, violettbraune Coni¬
dienträger und hakenförmig gekrümmte Endäste. Pe¬
ronospora Linariœ Fuck, hat gebogene Zweige mit
langen gekrümmten Endästchen. Peronospora grisea
Ung. hat sparrig verzweigte Conidienträger mit gebo¬
genen Endästchen. Peronospora sordida Berk., welcher
Art P. lapponiea n. sp. am meisten ähnelt, hat dichte
Rasen und Conidienträger, welche zu mehreren aus
den Spaltöffnungen hervorbrechen und welche gebo¬
gene Zweige und kleinere Conidien mit abgerundeten
Enden haben. Bei P. sordida Berk, hat man nicht
Oosporen angetroffen.

Schliesslich will ich noch erwähnen, dass mir nur
ein sehr spärliches Material zu Verfügung stand und
dass aus diesem Grunde die Untersuchung keine er¬
schöpfende sein konnte und die Beschreibung in dem
einen oder anderen Punkte vielleicht nicht ganz zu¬
treffend sein dürfte. Bei der Untersuchung der
trockenen Exemplaren dieser und anderen Arten habe
ich mit grossem Vortheil die von mir angegebene
Pr äparir methode angewandt *).

*) Botanisches Centralhlatt 1884, N:o 19.

52

Om tvenne Rubi från mellersta Halland.

Af L. M. Neuman.

Rubus hallandicus — (syn. R. corylifolius Sm.
"^maritimus L. var. hallandicus Gabriels, mscr. charact.
emendatis et mutatis i Areschoug ”Some observ”.; R.
milUf ormis K. Fe. et. O. Geleet "^Wahlhergii Aeeh.
"^hoplites sensu latiore i K. Frideeichsen ocb O. Geleet
”Danmarks og Slesvigs Rubi”; R. migratorms L. M.
Neuman in schedulis.)

Tur ion trubbkantig, klädd med täta glandelpric-
kar och tätare eller glesare glandelborst; dess taggar
olikformiga, de flesta från förlängd bas svagt klolika,
dess blad 5-taliga med skarp och ojemn serratur, un¬
dertill gröna, uddblad med bredt hjertlik bas och tri¬
angulär tillspetsning. Blomställning fåblommig klase
eller qvast, väpnad med starka, täta, klolika taggar
samt tätare eller glesare glandelhår, borst eller gland-
ler. Stipler och skärm med skaftade glandler. Foder¬
blad gröna, något gråludna, mer eller mindre glandel-
rika, tätt slutande till frukten. Kronblad hvita, bredt
ovala. Ståndare mycket längre än stiften. Strängar
och stift hvita. Frukter glatta.

I följande beskrifning fäster jag mig hufvudsak-
ligen vid den af mig såsom typ ansedde, på solöppna
ställen i skogsdungar växande formen och skall sedan
redogöra för de afvikelser, h vilka arten visar på an¬
norlunda beskaffade lokaler.

Turionen, i början växande snedt upprät, bö¬
jer sig sedan bågformigt nedåt. Denna båge är i
allmänhet ganska låg, men om buskar eller gär desgår¬
dar Annas i närheten, klättrar turionen med dessas stöd
och intager då den för villicaules utmärkande ställ¬
ningen. Dess färg är gulgrön med röd anstrykning
på solsidan, dess tvärgenomskärning trubbigt 5-kantig
med circa 6 m. m:s diameter. Taggarne sitta myc-

53

ket tätt och äro af tre slag: l:o) raka, 6 m. m.
långa med 3 m. m. lång och knapt 1 m. m. bred
basalyta 2:o) krökta af 5 m. m:s längd men med en
basalyta 4x1 ni- ni. 3) smärre taggar af alla dimen¬
sioner. Derjemte bär tnrionen dels glesa glandelborst,
dels täta, ofta hopade, bruna eller svarta, sessila gland-
ler, dels glesa hår. Till färgen äro taggarne än röd¬
bruna, än randiga af rödt och gult, än gula, beroende
på olika grad af insolation. T urionbladen, hvilka sitta
tätt — internodierna äro circa 5 c. m. — äro för¬
sedda med korta skaft, som oftast äro af de nedersta
småbladens längd, och öfver skygga delvis hvarandra.
Småbladen, 5 till antalet, hafva samma gulgröna färg¬
ton, som utmärker solformen af R. scanicus samt äro
utan annan behåring än små, glesa, styfva, snedt ut¬
stående eller tilltryckta hår. Bladskaften äro svagt
fårade, hafva samma färgskiftning som turionen och
starka, i regeln klolika, taggar, hvilka blifva svagare
och glesare på småbladens skaft och slutligen försvinna
mot hufvudnervernas spetsar ; derjemte bära bladens
och småbladens skaft och hufvudnerver, liksom turio¬
nen, sessila glandler, men deremot mycket tätare hår.
Småbladen äro veckade, skrynkliga, och ojemnt, ofta
hikigt, dubbelsågade. TJddbladet är vanligen 135 —
110 m. m. långt, dess skaft 35 — 30 m. m. Det lik¬
nar än R. suberectus^ än R. plicatus och begränsas ned¬
till af en båge med hjertlik inskärning af 5 — 8 m.
m:s djup, upptill af en triangel med tvärt påsatt spets
af 15 — 20 m. m:s längd.' Sidosmåbladen 90 — 120
m. m. långa, på skaft af circa 10 m. m., äro bredt
ovala, med tvär spets; de nedersta, kort skaftade eller
oskaftade, äro ovala, dubbelt eller icke fullt dubbelt
så långa som breda (80x45; 70x35; 70x40 m. m.)
Stipler 1,5 — 2 c. m. långa, 1 — 2 m. m. breda, skaf¬
tade med lancettlik skifva och lång udd, kantade med
hår och glandelhår.

54

Blomskotten, ofta 2 — 3 från hvarje nodus, äro
lågväxta (20 — 30 c. m.) bärande 5 — 6 blad nedom
blomställningen ; de äro båriga, försedda med täta ocb
starka, klolika taggar samt glandler och glandelhår,
hvilka dock på bladskaft och i inflor escensen, der hå¬
ren äro tätast, äro svåra att se. Bladen äro oftast
3-taliga, sällan 5-taliga, till serratur och beklädnad
lika turionernas, men oftast mörkare till färgen; de
nedres uddblad äro äggrunda, de öfres smalare, ofta
från vigglik bas starkt förlängda. Stipler lineära.
Blommor få, oftast 5 — 6, på skaft af 2 c. m:s längd
i en af bladen öfvervuxen qvast eller i en ofvan bla¬
den sig höjande kort klase. Foderbladen grå-gröna;
på utsidan är oftast den senare, på insidan den förra
färgen öfvervägande ; längs kanterna äro de hvitludna
och glandelhåriga, på utsidan förekomma jemte gland¬
ler äfven en och annan tagg; till formen äro foder¬
bladen aflångt triangulära med en spets af variabel
längd (1 — 5 m. m.), under blomningen äro de tillba-
kaböjda, sedan kupigt utstående, men redan under
fruktens gröna stadium uppåtböjda. Kronbladen sy¬
nas vara af något vexlande form och storlek; oftast
äro de bredt ovala, sällan runda, någon gång ovala,
alltid med kort, men tydlig klo. Stenfrukter rundade,
jemför else vis små, stenar plattade, skrynkliga.

Varierar:

a. Skuggformen har spensligare, skarpare kantig,
ljusgrön turion med svagare mera likformigt och
allmänt krökta, blekare taggar, tunnare, mera
förlängda uddblad med mindre skarpt afsatt
spets, glesare glandler och hår, svagare beväpnad
inflorescens, smalare uddblad på blomskotten och
större kronblad.

b. Juvenila former. De yngre buskarne hafva
tjockare, nästan trind turion, oftast tretaliga tu-
rionblad med hvarandra till betydlig del täc-

55

kandø småblad och korta, föga utvecklade blom¬
skott.

c. Luxurierande former. Dels de buskar, som
växa inpå sjelfva åbrädden och i följd deraf
hafva rikare tillgång på näring dels de turioner,
som blomma första året, få mycket starka och
högväxta blomskott och en genom sekundära,
från flere bladveck utgående, axlar förlängd in¬
florescens.

d. Senila former. Längs torra steniga vägar blifva
taggar ne tätare, turionbladen tjockare, med mera
rundad och mindre hjertlik bas, deras sågtänder
smärre och skarpare , blomskottens blad starkt
förlängda och afsmalnande, deras inskärningar
djupare.

e. Glandulösa former. Hit höra U. Wahlhergii
*hoplites K. Fr. från Slesvig. Taggar och gland-
ler tätare, bladen och sepala mera ludna, kron¬
bladen något smalare än hos den svenske for¬
men. Exemplar, hvilka i dessa hänseenden är o
intermediära mellan "^hoplites och R. liallandicus
typicus har Frideeiohsen meddelat mig under
namnet "^hoplites f. aherrans. Dessa exemplar
ådagalägga tydligt, att hoplites och R. hallandi-
cus är o samma art.

Det behöfver knappast nämnas, att jag anser alla
här omnämnda former såsom lokala eller individuela
afvikelser och att det derför ingalunda är min me¬
ning att de böra upptagas under skilda namn.

Denna art växer i Söndrums socken, på tre stäl¬
len, i Har plinge socken vid Sär dal; vidare nära Ste-
ninge glasbruk och i Eftra socken vid Stensjö. Då de
förhållanden, som är o förknippade med dess uppträdande
i Söndrum, ej sakna sitt intresse, vill jag här redo¬
göra för dem. Genom socknen flyter en mindre å,
som i sitt öfre lopp kallas ”Mellby å”, i sitt nedre

56

”Möllegårds å’’. Denna å och dess stränder äro mig
välbekanta sedan 20 år tillbaka och under åren 1868
— 78 besökte jag den here gånger hvarje sommar
dels för att botanisera dels för att hska foreller. Ett
af åren 1872 eller 1873 fann jag till min stora för¬
våning en- af mina metplatser upptagen af en lång,
tjock, krypande Rubus turion, för mig så mycket
märkligare, som jag i trakten aldrig träffat andra
Rubi än suberecti och på mils afstånd R. ccesius.
Först år 1875 såg jag den blomma. Med ledning af
Hartmans hora bestämde jag den till R. horridus Hn.
Glad öfver mitt fynd, genomströfvade jag trakten^vidt
och bredt för att möjligen hnna arten å here lokaler;
resultatet inskränkte sig emellertid till upptäckten af
ännu en buske vid vägen till Trottaberg på ungefär
15 minuters afstånd från ån. Vid mid ankomst till
Lund höstterminen 1876 hck jag dock höra, att min
R. horridus ej vore annat än R. nemoralis F. Aresch.
Under tiden 1877 — 83 fans ej arten på* några nya
lokaler, men år 1887, då jag besökte det gamla kända
Möllegård, öfverraskades jag dels af att hnna åns
stränder reglerade och belagda med en massa ur ån
uppgräfdt grus dels af att se den nya stranden|på ett
par hundra alnars längd öfvervuxen af unga, ännu
blott sparsamt blommande exemplar af min,; välkände
Rubus-form. Derjemte fann jag i aldungen längs ån
here buskar af samma art strödda här och " der på d /g
mils sträcka, och en hel häck på kort afstånd från
ån vid en väg, som leder från en vid ån belägen
qvarn till stora vägen. På dessa tre lokaler, längs
ån, vid Trottabergsvägen och qvarnvägen är arten i
mycket olika grad fertil; på alla de många 'buskarne
närmast ån var det knapt möjligt att få några blom¬
mor eller mogna frukter, vid Trottabergsvägen blom¬
made och fructihcerade den, ehuru icke rikligt, men vid
qvarnvägen bar den ymnigt både blommor och frukt.
På de öfriga lokalerna, vid Särdal, Steninge glasbruk

57

och Stensjö hade den blommor och frukt i mycket
ringa mängd. Pollenet är dåligt, vexlande mellan
11,02 och 19 goda korn.

Utom Halland förekommer denna art äfven i
Slesvig, der den upptäckts och under namnet R.
*Wahlbergii Arrh. *hoplites anmärkts af K. Fride-
richsen i ”Danmarks och Slesvigs Rubi” pag. 118.
Grenom nämnde författares tillmötesgående är jag i be¬
sittning af den slesvigske formen från tvenne lokaler,
nemligen dels från ”Haderslev, gangstien til Vester¬
skov” dels från ”Haderslev, Errigsted”.

Angående denna arts affinitet har jag kommit
till åsigten, att den bland corylifolii kommer närmast
%aliusiensis Lindeb., men att den står i utkanten af
corylifolii och är beslägtad äfven med arter inom grup¬
pen Hystrices t. ex. R. pyr acanthus Lge.

Angående åter orsaken till dess märkvärdiga upp¬
trädande i Söndrum torde ett bestämdt omdöme vara
vågadt! Måhända är det foglar, som fört frön med
sig, men i sådant fall är det högst egendomligt, att
en stor mängd frön blifvit släpta just på den efter
åns reglering med ny jord öfvertäckta åbrädden, men
deremot icke på samma plats dessförinnan! Man må¬
ste för denna förklaring förutsätta, att de bärätande
foglarne i ett eller två år lielt tillfälligt uppehållit sig
på åbrädden och deri afvikit från sina förra vanor.
Troligare torde det måhända vara, att fröna funnits
i jorden, genom gräfning förts från ett djup, der de
icke kunnat gro, till närheten af jordytan, der för¬
hållandena för deras groning varit lämpliga. Ett så¬
dant antagande synes bestyrkas både deraf, att arten
finnes vid de begge ställen, der man lagt spång öfver
ån och för det ändamålet nödgats företaga gräfningsar-
beten och deraf, att de begge vägar, vid hvilka arten
blifvit funnen gå genom odlad mark, der i jorden
gömda frön kunna tänkas under plöjning och harf-
ning hafva blifvit uppforslade. Att i dessa trakter.

58

der dygsanden täcker den ouppodlade och från skog
eller buskage fria marken, en vegetation, helt olika
dy gsan dfältens, förr varit rådande, torde vara otvif-
velaktigt och att E-ubusfrön, h vilka före igensandnin-
gen funnos på marken, å ena sidan icke förmått att
gro i den ”pådugna” torra sanden, men å den andra i
densamma conserverats och derigenom bibehållit sin
groningsförmåga, torde vara sannolikt. Ett exempel,
som i viss mån kastar ljus öfver dessa förhållanden,
kan hemtas från R. cœsius L. På socknens från haf-
vet adägsna, sedan gammalt odlade och hägnade mark
har jag sett arten på dere ställen (vid diken); nära
hafvet, på dygsandsfälten har jag aldrig förut sett
den, vare sig dessa äro bundna af Triticum, Festuca,
Empetrum eller ljungmark, men i år å tre lokaler
har jag dock träffat den inom dygsandsområdet. De
två voro belägna i kanten af nyodlingar, den tredje
i sluttningen af en ny upptagen väg. Här må också
nämnas, huru jag i en skogskant på Väderön 1883
såg en Rubusform, hvilken med all säkerhet ej fans
på den punkten 1881 — men så hade man också
under tiden företagit en rödjning på just den platsen!
Och efter dere dylika exempel torde de botanister,
hvilka en lång följd af år besökt en och samma trakt,
icke behöfva leta!

Rubus eluxatus n. sp. — turiones serpentes vel
humiliter arcuati, angulati, aculeis inæqualibus, basi
dilatatis, aciculis, glandulis, muniti; folia turionum sae¬
pissime 3 -nata, glaberrima, crassitudine salina distincta;
foliolum terminale late ellipticum; stipulae lineares,
glandulosae; indorescentia thyrsoidea, in apice efoliosa ;
rami cymigeri inter se subæquales, horizontaliter di¬
varicati, glandulis crebris, aculeis debilibus sparsis
muniti ; petala late ovata, rosea ; dlamenta rosea stylos
virescentes superantia; sepala canescentia, in anthesi
redexa, in fructu erecta; germina glabra.

59

Turioner krypande eller uppstigande i låga bå¬
gar, 5 -kantiga, sköra, väpnade med olikstora taggar
och borst; de förra af turiondiameterns längd, svaga,
glesa, raka, med förlängd basalyta, de senare än flere
än färre. Blad tjocka, köttiga, såväl ofvantill som
under till rent gröna, i så ringa grad håriga, att äfven
de minsta nerverna på baksidan synas upphöjda, 3-
taliga med klufna sidoblad eller någon gång 5-taliga.
Uddblad bredt elliptiskt (11x9 till 10,5X8,5 m. m.),
jemnt afsmalnande mot basen och den korta spetsen,
liksom de öfriga småbladen svagt dubbelsågadt med
små och skarpa tänder; sidosmåbladens skaft mycket
korta, circa 5 m. m., i de 5-taliga bladen något
längre. Såsom en egenhet må nämnas, att bladets
kanter konstant voro inrullade. Stipler lineära, i kan¬
ten klädda med glandelhår.

Blomskottens stam tunt gråluden, glandelhår ig
och svagt taggig, glest bladig, bestående af långa i
zigzag krökta internodier. Inflor escensen klaselik, bil¬
dad af föga oliklånga, bladlösa, i nästan rät vinkel
utgående, skiftevis stälda, i spetsarne knippebärande
axlar; de nedre florala sidoaxlarne utgå från vecken
af tretaliga blad med mer eller mindre mot spetsen
afsmalnande uddblad, de mellersta från hela blomstöd-
jeblad, de öfversta från tretungade skärm; inflor escen¬
sen mycket klent väpnad med lutande, något krökta
eller raka taggar. Foderblad aflångt triangulära, grå¬
ludna med h vitulliga kanter och grön spets, under
blomningen tillbakaböjda ; i frukten tilltryckta. Kron¬
blad bredt ovala, ljusröda; strängar ljusröda; stift gul¬
gröna, mycket kortare än ståndarne. Frukter glatta,
väl utbildade, ehuru bestående af jemför else vis få sten¬
frukter.

Inflorescensen varierar a) på förkrympta blom¬
skott med fablommig enkel klase, b) på blommande
turioner med de nedre biaxlarna bladiga, starkt för¬
längda.

60

Turionen varierar med mycket täta och olikstora
taggar, samt talrika borst och glandler (f. asperior).

Bland kända Bubi närmar sig ifrågavarande mest
R. corylifolius "^maximus var. angiocarpus Arbsch.,
och salsus Arbsch., den förre genom sin hufvudform,
den senare' genom nyss nämnda /. asperior. De svaga,
egendomligt böjda blomskotten med sin thyrsus-lika,
upptill bladlösa inflorescens, de i regeln 3-taliga, tjocka
turionbladen med sina förlängda, elliptiska uddblad,
de lineära stiplerna och breda kronbladen erbjuda dock
ganska beaktans värda olikheter. I habituelt hänseende
är o icke heller vissa former af JR. raduloides F. Arbsch.
långt aflägsen. Grenom blomställning, behåring, beväp¬
ning, uddbladens form och foderbladens läge i frukten
är dock JR. eluxatus skild från JR. raduloides, karakte¬
riserad så, som skett i Areschoügs ”Some observa¬
tions etc.”

Arten fans af mig redan 1876 vid Harplinge
kyrka i Halland. Här har jag icke lyckats återfinna
den, men inemot mil derifrån, vid ”Högser eds bro”
förekommer den i ett mindre snår; större dylika har
jag träffat vid Sär dal och Steninge glasbruk. Rikast
fins den vid Stensjö i Eftra socken, der den bildar
en 50 meters lång häck längs en lerig för solen öp¬
pen väg.

R. eluxatus bildar enligt min mening tillsammans
med R. salsus Arbsch., angiocarpus Arbsch. samt vissa
former af raduloides Arbsch och centif ormis K. Fr. et
O. Gelbrt en art. Såsom ofvan anförts, skilja sig
dock alla dessa från R. eluxatus genom ingalunda obe¬
tydliga karakterer. Så är ock förhållandet med den
form, som bland alla för mig kända Rubi är mest
lik R. eluxatus, nemligen en från Efsby vid Haderslev
af K. Fridbrichsen insamlad och såsom intermediär
mellan centif ormes Mortensenii och egregiusculus ansedd
Rubus! Den har nämligen håriga fruktämnen, då R.
eluxatus har glatta.

61

Botaniska sektionen af naturvetenskapliga studentsällskapet

i Upsala.

Den 20 Oktober 1887.

1. Kritisk utredning af Leptosphæria modesta Auctt.

Af K. Stakbäck.

Då jag under för liden sommar vistades vid Mu-
stiala landtbruksinstitut i Finland, för att under Lek¬
tor P. A. Karstens ledning studera Ascomyceter, in¬
samlade jag under tvenne särskilda exkursioner tvenne
Leptospliœria-dijYtQT ^ den ena växande på torra stjelkar
af Succisa pratensis, den andra på Angelica -stjelkar.
Den ena bestämde jag enligt Karstens Mycologia Pen-
nica till Leptosphæria modesta (Desm.), den andra en-
Kgt Winters ”Die Pilze” likaledes till L. modesta
(Desm.). Då emellertid de båda Leptosphæria-îoTm.Qii[3(>
ej kunde tillhöra samma art, jemförde jag de båda
beskrifningarna med hvarandra, och fann dem i så
väsentliga afseenden olika, att jag beslöt underkasta
den hithörande liter atur en en granskning, och är det
resultatet af denna jag härmed vill framlägga.

1847 beskref Desmazières i Annales des sciences
naturelles sér. III, tom 8, p. 173 en ny Sphœria un¬
der namn af

Sphœria (caulicola) modesta Desm. — S. sparsa.
Peritheciis globoso-depressis, minutis, epidermide primo
tectis, dein nudis, nigris, brevibus, nitidis. Ostiolo pa¬
pillato obtuso. Nucleo albo. Ascis amplis, subcylin-
dricis; sporidiis fusiformibus, obtusiusculis curvulis, 4 —
6-septatis; sporulis minutissimis, globosis hyalinis.
Occurrit in caulibus exsiccatis Scabiosæ Columbariæ.

1853 beskref de Notaris i Memorie della reale
accademia delle scienze di Torina ser. II, tom 13, p.
103, Tab. VIII (Mikromycetes VI, 8) en Sphæria-Q^^rt^

Sphœria Cibostii de Not. I beskrifningen säger
han: Py renia sparsa, discreta, raro unum alter um ve

62

contigua, globoso-depressa, vix nisi sub lente rugulosa,
atra, submollia, sed non collabentia, vertice in ostio¬
lum conoideum, cy lindr aceum ve truncatum, pyreniis
ipsis multoties brevius sensim vel abrupte producta.
— — — . — Sporidia hyalina, quinque vel ut pluri¬
mum sexlocularia, utrinque sensim attenuata, ob locu¬
lum secundum tertium ve, ab apice, turgescens, fusi-
formi-nodosa. — Ad caules Umbellatarum emortuarum.

1861 beskref Karsten i Enumeratio Fungorum
et Myxomycetum in Lapponia orientali æstate 1861
lectorum

Sphceria (Lepto splicer ia Ces. et de Not.) Bangui-
sorixB Karst. Perithecia sphæroideo-depressa, papilla
punctiforme emergente, inferiore parte filamentis tor¬
tuosis obsessa, membranacea, atra, diam. 0,1 mm.
circiter; sporæ fusoideo — elongatæ, lenissime curvulæ
5 — 6-septatæ, lutescentes, diaphanæ, long. 34 — 40
mmm., — Ad caules emortuos Sanguisorbæ polygamæ.

1871 beskref v. Niessl i Verhandlungen des na¬
turforschenden Vereines in Brünn Band X, p. 178,
(Beiträge zur Kenntniss der Pilze p. 28) taf. Ill, fig. 20,

Leptosphœria setosa: Peritheciis sparsis vel grega¬
riis, subglobosis, atris, coriaceis, initio tectis, basi fi-
brillosa, ostiolo brevi conico, setulis rigidis rectis atris
instructo, erumpentibus; sporidiis — — - fu¬

siformibus, utrinque attenuatis appendiculo brevi hya¬
lino, rectis vel leniter curvatis constrictisve ( — qne?),
loculo pænultimo parum protuberante, viride-lutescen-
tibus. — In caulibus siccis Angelicæ et Pastinacæ.

I Michelia I, pag. 37 och 38, säger Saccardo *)
efter Leptosphœria modesta: A Leptosphæria modesta
vera videtur differre species homonyma in Erb. critt.
ital. ser. II, n. 591 Parmæ lecta in caulibus Scabiosæ
Columbariæ a cl. J. Passerini. Hæcce differt præcipue

*) Jag har ej sjelf varit i tillfälle att se detta arbete,
utan står jag för citatet ur Michelia i tacksamhetsskuld hos
Lektor Karsten, som i bref meddelat mig detsamma.

63

sporidiis utrinque appendicula hyalina obtusa auctis,
cæterum similiter 5-locularibus, loculo secundo cras¬
siore, 35—5 flavis; — — — peritheciis erumpenti¬
bus, globoso- depressis, subumbilicatis. Hæc L. Passe-
rinii dicenda.

Om man jemför ofvanstående beskrifningar med
hvarandra, flnner man, att alla utom Karstens öfver-
ensstämma deri, att de såsom en vasendtlig artkarak¬
tär framhålla, att den andra eller tredje cellen upp¬
ifrån är uppblåst. Karsten har emellertid i Mycolo-
gia fennica II, p. 106 såsom synonym till Leptosjphce-
ria modesta fört L. Sanguisorhce och skulle sålunda äfven
dennas sporer vara ”loculo tertio vel secundo crassissimo
vel inflato”. Karstens beskrifning skiljer sig äfven
deri, att han är den ende, utom Kiessl, som omnäm¬
ner de basen af perithecierna omgifvande myceltrå-
darne; att dessa emellertid Annas äfven hos Desma-
ziÈRES art, framgår deraf, att Karsten enligt muntligt
meddelande uppsatt sin beskrifning i Mycol. fenn. anf.
st. efter Desmazieres exciccat n. 1786, som för öfrigt
äfven Cooke citerar i Handbook of British Fungi II,
p. 905. I DE Notaris beskrifning sägas sporerna vara
hyalina, något som antagligen beror derpå att han
sett omogna sådana.

Däremot skilja sig Niessls och Saccardos beskrif¬
ningar från de öfriga deri, att dessa båda auktorer
framhålla såsom karaktärer hos sina arter de hyalina
appendicula och Niessl äfven borsten på ostiolum, hvil¬
ket ock synes mig tillräckligt, för att de båda former,
som i Winter Die Pilze II, p. 471 och likaledes i
Saccardo Sylloge II, p. 39 förenas till en, skola anses som
tvenne väl skilda arter. Skälet hvarför de förenats
synes mig endast vara det antagandet, att alla de
auktorer, bland dem enl. Sacc. äfven Kehm, som an-
gifva sporerna utan appendicula, skulle låtit dessa undgå
sin uppmärksamhet eller, såsom Saccardo anf. st. tror,
sett gamla sådana. Då emellertid icke blott figuren

64

hos DE Notaris, utan äfven hos Berkeley i The anna¬
les and magazine of natural history Yol. IX, ser. II,
PL XI, tig. 30 öfverenstämmer med Desmazières he-
skrifning, synes det mig osannolikt, att ett misstag
af nyss angifna art skulle egt rum. Detta antagande
stödes äfven af nyss nämnda förhållande, att Karsten
uppsatt sin beskrifning efter exemplar i Desmazières
exsiccat. Att sporerna skulle varit för gamla och så¬
som sådana förlorat sina appendicula, är tydligen ej
heller antagligt. Dels borde väl då de Notaris angif-
vit app. på sina hyalina (omogna?) sporer, dels har
jag vid egna undersökningar funnit, att sporer med
väl utvecklade septa hafva väl bibehållna appendicula.
De hittills under namn af Leptospliæria modesta (Desm.)
gående formerna böra således hänföras till tvänne ar¬
ter nemligen:

Leptosphæria modesta (Desm.) Ausw. et Delitsch i Kabh.

Pungi europei exsicc. 958 *)

Syn: Sph. modesta Desm. anf. st.

Sph. Cibostii de Not. anf. st.

Leptosph. Cibostii Ces. et de Not. Schema p.

61 enl. Winter. **)

Leptosph. Sanguisorbce Karsten, anf. st.

' Hufvudsakliga karaktärer se Karsten, Myc. fenn.

Leptosphæria setosa. Niessl, anf. st.

Syn : L. Fasserinii Sacc. anf. st.

Hufvudsakliga karaktärer se Niessl, anf. st.

Att såsom Winter^ anf st., citera Auers w ald såsom
auctor_, emedan han utdelat L. modesta (Desm.) i Leipzi¬
ger Tausch- Verein är naturligen ej riktigt; af samma orsak
bör äfven Leptospheria culmorum Auersw. heta Ij. micro-
scopica Karst.

*’^) I Commentaria della società crittogamologica ita-
liana, Genova 1863.

65

2. Om färglösa oljeplastider och oljedropparnes
biologiska betydelse hos vissa Potamo-

ge tonar t er.

Af Axel M. Lundsteöm.

(Föregående meddelande.)

Såsom bekant karakteriseras vissa Potamogetoner ^
t. ex. P. prcelongus^ nitens, lucens, ja äfven smal-
bladiga arter, såsom P. obtusifolius, af submersa blad
med en mer eller mindre tydlig fettglans. Denna
fettglans framträder isynnerhet på de unga bladen och
stiplerna. Oaktadt dessa växtdelar alltid äro nedsänkta
under vattenytan, vätas de likväl icke, utan visa sig,
sedan de upptagits ur vattnet och genom en lindrig
skakning befriats från vidhäftande vattendroppar, nä¬
stan alldeles torra på ytan. Yid en mikroskopisk un¬
dersökning af lefvande material finner man att dy¬
lika glänsande delars epidermisceller hysa hvar sin
stora oljedroppe; stundom finnas oljedroppar äfven i
de celler, som bilda det mellersta lagret hos bladen.
Endast hos de epidermisceller, som betäcka de större
bladnerverna och hos dem, som ligga närmast vatten¬
poren i bladspetsen, saknas oljedropparne ; dessa ställen
vätas också af det omgifvande vattnet.

Ifrågavarande oljedroppar finnas redan hos de
mycket unga bladen och stiplerna under knoppstadiet,
långt innan klorofyllkropparna äro färdigbildade. De
kunna sålunda ej vara direkta assimilationsprodukter,
utan hafva här bildats af från andra växtdelar till¬
förd assimilerad substans. Deras bildning synes vara
bunden vid bestämda små kroppar, som hafva en stor
likhet med de af Schimpbr *) upptäckta och beskrifna
stärkelsebildarne (leucoplastiderna) ; jag vill derför be-

Untersuchungen über die Entstehung der Stärkekör¬
ner; Bot. Zeitung, 1880 N:o 52.

5

/Jot. Notis. 1888.

66

nämna dem färglösa oljeplastider. Dessa sma kroppar
äro till formen staflika och variera i längd från 2 till
9 ,u. Bredden är ungefär 0,5 u. De likna närmast
de af ScHiMPEE 1. c. Taf. XIII fig. 37 och 38 af bil¬
dade, men ha ofta skarpkantade ändar, hvarigenom de
mera erinra om kristalloider eller kristallnålar. De
största oljeplastiderna har jag funnit i stiplernas celler
hos Tot. prælongus hvarest en plastid ligger intill
hvarje oljedroppe. Hos motsvarande blads epidermis-
celler, som äro betydligt mindre, äro de mycket kor¬
tare och ligga der oftast 2 — 3 i hvarje cell, förenade
i +) Xj V, n eller Y-formade grupper tätt intill ol¬
jedroppen. Hos lefvande celler äro dessa förenade
plastider försatta i en märkbar dallrande (molekular?)
rörelse och förflytta sig derunder ofta från den ena
sidan af oljedroppen till den andra. Om sjelfva drop¬
pen der vid gör någon rörelse är svårt afgöra. Pla-
stiderna ligga, så vidt jag kunnat se, icke i vakuolen
utan i väggplasman, oberoende af cellkärnans läge.
Xär och huru de uppstå har jag icke kunnat utröna;
oljedropparne bildas nämligen redan hos de mycket
unga cellerna och dessa äro då så plasmafylda, att en
undersökning af deras innehåll möter stora svårighe¬
ter. Hos äldre celler finnas plastider na stundom q var
äfven fastän oljedropparne försvunnit, men oftast har
jag der ej kunnat upptäcka dem. Några öfvergångs-
former, som skulle antyda att de förvandlas till fär¬
gade oljebildare har jag icke kunnat iakttaga. De
mindre plastiderna sammandragas något vid behand¬
ling med utspädd alkohol men upplösas icke såsom
oljedropparne. Till och med hos en del material, som
legat närmare två år i sprit, hafva de kunnat åter¬
finnas.

Hvad sjelfva oljedropparne angår, så vill jag
med detta ord, utan att närmare bestämma deras ka¬
rakter, endast angifva att de äro af oljeartad natur;
till form och ljusbrytning likna de nemligen fullkorn-

67

ligt en vanlig oljedroppe. De lösas fullständigt redan
af ganska utspädd alkohol. Deras förbrukning *) sy¬
nes i vanliga fall vara ganska liflig ithy att de
snart för rinna från afskurna bladdelars celler, äfven
om dessa ligga i vatten; jag har nemligen iakttagit
att oljekulor af 5 u diameter på mindre än tre tim¬
mar försvunnit från epidermiscellerna hos bladbitar af
Fot. prcelongus., hvilkas ytväggar derefter med lätthet
kunnat vätas. Hos de långsträckta (pallisadformade)
epidermiscellerna, som hos nyssnämda art stå vinkel-
räta mot midtnerven, ligga oljedroppar ne vanligen i
den emot denna vända ändan och invid de der sam¬
manstötande 3 — 4 väggarne. På ett tvärsnitt af bla¬
det, der altså dessa celler synas i längdgenomskärning,
kan man ofta se att oljedroppar ne ligga tätt intill den
utåtvända cellväggen och sannolikt är, att det oljear-
tade ämnet öfvergår till cellväggen genom direkt be¬
röring. Hos äldre blad, der klor ofy 11kr opparne blifva
större, aftaga deremot oljekulorna så småningom i
storlek, och hos de äldsta bladen torde de alldeles
saknas. Anmärkas må derj ernte, att de cellmellanrum,
som stöta intill det mellersta cellagrets oljeförande cel¬
ler hos bladet, är o luftförande.

Hvad slutligen beträffar dessa oljedroppars biolo¬
giska betydelse för växten, så har jag ofvan antydt,
att de här icke kunna vara direkta assimilationspro¬
dukter, enär de framträda långt innan klor ofy 11kr op¬
parne äro fullbildade. — Om också, såsom Schenck **)
antager, de bredbladiga submersa Potamogeton-arterna
härstamma från arter med simmande blad (F. natans)
är det dock icke sannolikt, att oljebildningen här en-

*) Denna förbrukning står sannolikt icke i samband med
en respiration, utan är antagligen beroende af oljans egen¬
skap att vara eterisk. Dessa Potamogetoner ha som bekant
en oangenäm lukt.

**) Die Biologie der Wassergewächse; Bonn, 1886, pag. 40.

68

dast skulle vara ett arf från dessa — utan vidare be¬
tydelse för växten, ty så vidt jag funnit, bildas inga
oljedroppar uti epidermiscellerna på bladens öfre sida
hos P. natans^ hvilken sida såsom bekant ej vätes,
h varför utom' det vore högst oförklarligt, om ett sådant
slösande med bygnadsmaterial genom ärftlighet skulle
fixeras, om det ej beredde växten någon fördel. Ej
heller kan det blifva fråga om anordningar för för¬
hindrande af en för stark transpiration, ty ifrågava¬
rande växtdelar äro alltid submersa. Äfvenså är det
icke antagligt att oljedropparne skulle äga sin huf-
vudsakliga betydelse såsom bygnadsmaterial vid dessa
cellers tillväxt, ty då assimilerad substans tillföres dem
under annan form, är det svårt att inse, hvarför den
först skulle förvandlas till olja, innan den ingick i de
cellen konstituerande delarne, hvarföruiom den om¬
ständigheten att oljekulorna förstoras under denna cel¬
lernas tillväxt och äfven en längre eller kortare tid
återfinnas hos de fullt utbildade cellerna, talar för en
annan tolkning. Deremot synes det alldeles påtagligt
att oljekulornas uppgift är att hålla cellväggen fet
(-= icke vätbar), ty först med oljedropparnes försvin¬
nande kunna ifrågavarande cellväggar vätas.

I hvilka afseenden detta åter kan äga bet3^delse
för växten är svårt nog att afgöra. Ifrågasättas kan
först om icke de utåtvända väggarnes förmåga att mot¬
stå vattnets adhesion ägde sin hufvudsakliga betydelse
för att minska vattnets friktion, då ju dessa icke vät¬
bara växtdelar (topparne) vanligtvis befinna sig nära
vattenytan, hvarest vattenmolekylernas rörelser är be¬
tydligast, så väl vid en vågrörelse som vid en ström¬
ning. Och onekligen är vattnets friktion större mot
en vätbar yta än en, som icke vätes. Men vid direkta
iakttagelser af de större Potamogetonernas och fiere
andra submersa växter uti ett vatten i vågrörelse kan
man lätt se, att sjelfva växternas rörelser tydligen följa

vattnets och att de just äro utmärkta genom en böj-

69

lighet, som underlättar en sådan rörelse. Några sär¬
skilda anordningar, som skulle häntyda på ett böjnings-
motstånd mot vattnets väldiga kraft, har jag ej kunnat
finna, och dessa växters mekaniska system torde väl
vara utbildadt med häns}^ till den slitning, som ett
strömmande vatten utöfvar. En Closterium vätes endast
vid cellens båda ändar, för öfrigt icke; den egenska¬
pen hos den öfriga cellväggen att den är fet och icke
vätes kan emellertid svårligen tolkas såsom en anord¬
ning att minska vattnets friktion, då ju dessa små väx¬
ter följa de minsta vattenrörelser. Det synes mig der-
för mindre antagligt, att cellväggarnes ofvannämde ol-
jeimpregnering skulle äga sin huf vu dsakliga bety¬
delse för minskning af friktionen, så mycket mera som
oljedroppar alldeles saknas hos just sådane Potamoge-
tonarter [gramineus och former af perfoliatus), som i flere
svenska floder växa i de starkaste strömdragen hvarest
de naturligtvis äro utsatta för en ganska stor friktion
Deremot synes det mig mycket sannolikt att olje-
bildningen och cellväggens deraf beroende förmåga att
motstå det omgifvande vattnets adhesion är en skydds¬
anordning, isynnerhet för de tillväxande skotten. Den
omständigheten att oljebildningen förekommer så rik¬
lig just hos stiplerna, hvilka icke äro assimilerande,
utan tydligen hafva till uppgift att skyddande omsluta
de unga bladen, talar onekligen för en sådan tolkning.
Det skydd, som härigenom beredes, skulle kunna vara
ett skydd dels mot de vattendjur, som pläga förtära
dylika blad, enär dessa Potamogetoners lukt och smak
med all sannolikhet härflyta från denna (eteriska?) olja
dels mot de många mikroparasiter, som så. allmänt
bruka förekomma på vattenväxter, ty möjligt är att
dessa parasiters svärmsporer och flere bakterier till sin
rörelses riktning genom kemisk retning*) påverkas af

*) Se lyeffer, Locomotorische Ilichtungsbewegungen durch
chemische Reize, Leipzig 1884.

70

olje afsondringen — hvilket dock återstår att under¬
söka. Det är också lätt att iakttaga att, så länge bla¬
den hafva sin fettglans, så länge är o de vanligen
rena och fri,a från parasiter. Ett skydd beredes också
onekligen emot det omgifvande vattnets direkta inver¬
kan, ty äfven om diffusionen icke alldeles omöjliggö-
res, måste den dock i hög grad hämmas derigenom att
cellväggarne icke öfverallt vätas^, och derigenom kan
möjligen den tillförda assimilerade substansen (gly-
cos) hindras att öfvergå i det omgifvande mediet.

Dessutom anser jag det ganska antagligt att ifrå¬
gavarande förhållande kan vara af betydelse för regle¬
randet af vissa strömningar inom dessa växtdelar, ty
om också en transpirationsström här ej kommer till
stånd på samma sätt som hos landväxterna, finnes dock
med all sannolikhet en vattenutsöndring genom vatten¬
porerna i bladspetsen, hvilken afsöndring onekligen på¬
verkas deraf att ett vattenafgifvande på andra ställen
i och genom oljebildningen omöjliggöres eller försvåras.
Mina undersökningar på detta område äro icke af-
slutade.

I många fall torde emellan en växtdel, som icke
vätes, och det omgifvande vattnet ligga ett ytterst
tunnt luftlager; huruvida detta är af någon betydelse
för gasutbytet för öfrigt vågar jag ej afgöra.

3. Kandidat J. A. O. Skärman förevisade en egen¬
domlig form af Alnus incana (L.) Willd.*)

4. Herr E. Nyman förevisade några ovanligt kraf¬
tiga och frodiga exemplar af Hylocomium triquetrum (L),
H. proliferum (L.) och Hypnum sericeum L. från en s. k.
grufstöt i Sala grufva.

*) Ed närmare redogörelse för denna form kommer fram¬
deles att lemnas.

71

Den 5 November 1887.

1. Iakttagelser rörande några torfmossar i södra

Småland och Halland.

Af C. J. Johanson.

Under de båda närmast föregående somrarne har
jag genom benäget understöd från Sveriges Geologiska
Undersökning blifvit satt i tillfälle att undersöka några
torfmossar i södra Småland och Halland. Oaktadt obe¬
tydligheten af de resultat, till hvilka jag kommit, vill
jag dock här redogöra för desamma för att rigta upp¬
märksamheten på dylika undersökningar, hvilka hittills
i vårt land varit temligen försummade, ehuru de för
den skandinaviska växtgeografien äro af stor betydelse.

Ett af de förnämsta stöden för sin teori om vex-
lande perioder med torrt och fuktigt klimat efter isti¬
den har Blytt funnit i de lager af tallstubbar, som
med stor regelbundenhet uppträda i ett stort antal af
honom undersökta torfmossar i Horge.*) Att tallstub¬
bar förekomma i våra torfmossar har man sig väl be¬
kant från mossodlingar, men angående fördelningen af
stubbarne i torfven ega vi mycket knapphändiga upp¬
gifter, och de, som finnas, torde i allmänhet vara ned¬
lagda i den för botanister föga tillgängliga och af dem
ännu mindre använda landtbruksliteraturen. Så omtala
Olbers och Lindeberg,**) att de i Bohusläns torfmossar
stundom iakttagit tvänne af 1—2 fots torf åtskilda

*) A. Blytt, Iagttagelser over det sydøstlige Norges
Torvmyre. (Christiania Videnskabsselskabs Forhandlinger

1882. N:o 6).

**) E. W. Olbeks och C. J. Lindeberg, Om Bohusläns
torfmossar. (Bil. 1 till Göteborgs och Bohus läns kongl. Hus¬
hållningssällskaps handlingar år 1864).

72

stubblager, och Falkman***) uppgifver, att tre stubbla¬
ger förekomma uti mossar vid E-inkesta i Arla s:n, vid
Lundby i Husby s:n och vid Wingsleör i Lijsta s:n i
Södermanland samt i Skeemosse uti Frändefors s:n i
Dalsland.

Vid Elmhult i Småland iakttog jag tre dylika,
mycket tydliga stubblager i en' vidsträckt mosse, i hvil¬
ken i följd af en storartad torftillverkning skärningar
blifvit gjorda ända till botten, som här befans vara på
omkr. 13 fots djup. Bottenlagret af torfven utgjordes af
lemningar efter vattenväxter, såsom Fhragmites, utan in¬
blandning af Sphagnum. På ett djup af omkr. 8—10 fot fun-
nos ytterst talrika tallstubbar, de flesta stående på rot, an¬
dra kullfallna och då i förbindelse med stammen. Stun¬
dom, isynnerhet öfver någon på bottnen liggande större
sten, stodo flere öfver hvarandra. Utom tall förekom-
mo här äfven grenar och stamstycken af björk. Stub-
barne i detta lager voro omgifna af en mörk fet torf,
hvars hufvudbeståndsdel tyckes utgöras af någon Hgp-
l^w?l^-artad mossa. Derofvanför vidtog ett lager af tem-
ligen förmultnad Sphagnumtorf med lemningar af
Eriophorum vaginatum och Calluna vulgaris. På ett djup
af 5—6 fot träffas åter ett lager af tallstubbar, h vilka
ej äro så talrika som i det nedersta. Det är genom ett
lager temligen multnad sphagnumtorf skildt från det
öfversta lagret tallstubbar, hvilket befinner sig på ett
djup af omkr. 2—3 fot under mossens nuvarande ’"yta.
Det öfversta torflagret utgöres af föga förändrad Sphag¬
num. Calluna vulgaris, Eriophorum vaginatum och Sphag¬
na utgöra hufvud beståndsdelen af den flora, som nu
betäcker mossens yta, hvilken nu i följd af mossens
dränering är ganska torr. En följd af utdikningen är

'***) L. B. Falkman, Om de svenska bränntorfmossarna,
deras uppkomst, beskaffenhet, undersökning, delning och till¬
godogörande, samt om bränntorfs vilrde och användande till
bränsle. Stockholm 1869.

73

också^ att mossen satt sig några fot, så att afståndet
mellan de olika stubblagren är mindre, än hvad som
ursprungligen varit fallet. Stubblager har jag äfven
anträffat i flere andra mossar. Så vid Möckelnsnäs i
Stenbrohult i en numera delvis torrlagd mosse, som
antagligen fordom varit en vik af Möckeln; det ena på
ett djup af omkr. 9 fot, ett annat på 5-5 Va fofs djup.
Några stubbar befunno sig på ett djup af omkr. blott
3 fot och de torde derfor motsvara det öfversta lagret
i mossen vid Elmhult. I några gamla torfgrafvar såg
man, att åtminstone de båda öfversta lagrens stubbar
äfven här stodo på rot. I den ett par mil långa Tag-
lamyren i Skatelöf träffade jag vid 9-12 fots djup tall¬
stubbar i sådan mängd, att det på sina ställen var
svårt att komma förbi dem med borret.

I landtbruksliteraturen synas dessa vidsträckta med
stubblager försedda mossar gå under namn af skogs¬
mossar, hvilken benämning förmodligen är hemtad från
Stp:enstrups arbete. *) De äro dock icke fullt identiska
med hans ■’^Skovmoser”, ty med dem menade han så¬
dana uti små skålformiga fördjupningar mellan kul-
larne liggande mossar, hvil ka innehålla en massa från
kanterna nedfallna trädstammar o. d. De här omtalade
mossarne liksom en stor del af dem, som förekomma i
Småland, äro vidsträckta fält med jemförelsevis låga
stränder. Deras oftast ljungbeklädda yta gifver en
osökt anledning att jemföra dem med Steenstrups ”Lyng¬
moser”, med hvilket namn han betecknade dylika vid¬
sträckta hufvudsakligen af Sphagnaceer bildade mossar.

Skogsmossar af det slag, som Steenstrup menar,
finnas också hos oss. I Halland har jag haft tillfälle
att undersöka ett par i Enslöfs socken på St. Ettarps

Geognostisk-geologisk Undersögelse a,f Skovmoserne
Vidnesdam- og Lillemose i det nordlige Sjælland. (Det kgl.
Danske Vidensk. Selskabs naturvidensk. og mathem. Afhandl.

IX, 1842).

74

och Ljungstorps egor. I den förra, hvars största djup
var något öfver 20 fot, funnos några skärningar nära
kanten. Bottenlagret var starkt förmultnadt och inne¬
höll stycken af björknäfver. Deröfver vidtog ett lager
med likaledes starkt förmultnad torf, i hvilken en

mängd från, kanten utvältade, stammar af ek lågo in-

«•

bäddade kors och tvärs ofta flere öfver hvarandra. Afven
ute i mossen funnos lemningar af ek, nemligen grenar
o. d. samt några i en torfgraf ungefär 7 fot under ytan
stående stubbar. En stor mängd dylika hade enligt upp¬
lysning af egaren blifvit upptagna derstädes. Den of-
vanför detta lager varande torfven utgjordes af Sphagnum
med lemningar af Tkiophorum vaginatum och Calluna vul¬
garis. Mossen vid Ljungstorp var bygd på samma sätt
och innehöll vid omkr. 5 — 10 fots djup massor af lem-
nino^ar af ek. Afven här fans en stubbe af ek öfver 1
fot i diam. stående på rot i torfven ett stycke från
kanten omkr. 7 fot under mossens yta. Bottenlagret
var här ej så starkt förmultnadt^ och bestod så godt
som uteslutande af lemningar efter högre vattenväxter.
Jag flck bl. a. upp med borret frön af Menyanthes och
Nuphar luteum hvilka utvisade, att mossen en gång haft
en sjö- eller tjärnartad karaktär. För att mossen se¬
dermera skulle blifva så torr, att ekar af en sådan di¬
mension kunde växa på d'ess yta, måste ett synnerligen
torrt klimat varit herskande under lång tid, ty mossen
har icke egt något naturligt aflopp, hvarigenom den af
någon tillfällighet kunnat blifva dränerad. I senare
tid har visserligen ett afloppsdike blifvit gräfdt, men
det oaktadt står vattnet i de gamla torfgrafvarne om¬
kring 4 fot högre än stubben. Något naturligt aflopp
har ej heller mossen vid St. Ettarp haft, enligt hvad
dess égaré benäget meddelat mig. Ehuru ett dike nu
är gräfdt igenom densamma, stod dock klarvatten om¬
kring stubbarnes rötter, och den har sålunda endast
under en lång period med ringa nederbörd kunnat

75

blifva så uttorkad, att den kunnat bära ekskog.*) Ek-
stubbarnes förekomst på lika djup i de båda mossarne
tyder också på^ att ekarne vuxit der ungefär samtidigt.

Särdeles i ögonen fallande är tallens sparsamma
förekomst. Intet af de hemförda vedprofven utgjordes
af tall, men enligt upplysning af egaren hafva dock
tallstubbar blifvit anträffade i mossen vid St. Ettarp.

Om man jemför utvecklingshistorien af de båda
här omtalade slagen af mossar, ljungmossar och skogs-
mossar_, sådan den framträder vid en undersökning af
desamma, visar det sig, att emellan dem båda råder en
stor likhet. Båda hafva börjat såsom vattensamlingar,
grunda sjöar eller tjärnar, i hvilka en del högre vat¬
tenväxter slagit sig ned och bildat det första torflagret.
Sådana växter äro Phragmites communis, hvars rhizo-
mer och rötter återflnnas i stor mängd i bottenlagret
af n. alla mossar. Equisetum, Fotamogeton, Menyanthes
trifoliata, Nuphar luteum, Carex m. fl., mellan hvilka in¬
gen Sphagnum och ofta inga andra mossor förekomma,
åtminstone icke i någon synbar mängd. Afven i de
vidsträcktare mossarne förekomma här lemningar af
växter, som funnits på stränderna, t. ex. björkpinnar.
Öfver detta lager, som vanligen ej har någon betydli¬
gare mäktighet, vidtager en torf af helt annan prägel.
Här hafva nemligen mossorna infunnit sig och utträngt
den förra vegetationen, af hvilken man numera ej fin¬
ner ett spår. I ljungmossarne hafva Sphagnaceerna
vanligen direkt infunnit sig och de bilda till hufvud-
saklig del hela det öfverliggande torflagret. I de på
Danska öarne belägna skogsmossarne har deremot ofta

*) Såsom stöd för sin åsigt att stubblagren uppstått un¬
der en period, då torrt klimat var rådande, anför Blytt (1. c.
p. 6) bl. a., att stubblager anträffas äfven i de torfmossar,
som äro belägna på jemnt sluttande mark, der ej en forsump¬
ning kan hafva uppstått derigenom att ett aflopp blifvit
spärradt. Såsom exempel nämner han Heimdalsmyren vid Trond-
hjem, i hvars 15' mäktiga torflager 2 stubblager förekomma.

76

någon Hypnum-di^vi först infunnit sig, men den har all¬
tid så småningom blifvit utträngd af hvitmossan^ hvil¬
ken i några fall i sin ordning har måst vika för en
Hypnum. Häri ligger en viss skilnad emellan de
båda slagen mossar, men den är dock icke så genom¬
gående. I ■■ mindre kalkrika trakter blir hvitmossan
allenaherskande äfven i skogsmossarne. Så var för¬
hållandet vid Ljungstorp i Halland, och Steenstrup sjelf
omnämner, att i skogsmossarne på Jutland hvitmossan
ofta nästan uteslutande bildar torfven. Dessutom kunna
äfven i en vidsträckt ljungmosse Hypnum-^vtQY upp¬
träda och bilda torflager före hvitmossans ankomst, så¬
som förhållandet var vid Elmhult. Utom hvitmossan
deltager äfven Eriophomm vaginatum i torfbildningen
åtminstone i våra svenska mossar, hvarjemte i torf¬
ven förekomma grenar af Calluna vulgaris^ blad
af Andromeda polifolia och Oxycoccus palustris etc.
I våra ljungmossar är denna Sphagnumtorf ofta afbru-
ten af stubblager utvisande perioder då torf ej bildades
utan skog växte på ytan. Äfven i ”Skovmoser” före¬
komma dylika stubblager. I mossarne i Enslöf utgjor¬
des de af ekstubbar^ men äfven lager af tallstubbar
omtalas af Steenstrup förekomma i skogsmossar i Dan¬
mark. Ett utmärkande drag för skogsmossarne är, att
de vid kanterna innehålla en stor mängd utfallna stam¬
mar och andra lemningar af den vegetation, som for¬
dom herskat på deras stränder. Dylika lemningar torde
man äfven träffa i kanterna af de vidsträckta Ijung-
mossarne, isynnerhet der stränderna äro temligen branta,
och man finner dem äfven i det af Steenstrup uppstähla
tredje slaget mossar, ”Kjærmoserne”, med lämplig be¬
lägenhet. Någon egentlig skilnad mellan skogsmossar
och ljungmossar torde sålunda ej finnas, åtminstone
hvad våra svenska mossar beträffar, och det torde der-
för knappast vara berättigadt att anse dem såsom skarpt
åtskilda slag af mossar jemnstälda med kärr- eller gräs-

77

mossarne, utan de torde blott vara olika variationer af
samma typ.

”Kjærmoserne” eller gräsmossarne^ såsom de i den
svenska literaturen kallas, äro deremot betydligt’ olika.
I.dem spela mossorna och framför allt Sphagna iugen
eller högst obetydlig roll, utan torfven bildas hufvud-
sakligen af kärlväxter, nemligen i det närmaste samma
arter, som uppträda i bottenlagret af Sphagnummos-
sarne. I en temligen flyktigt undersökt mosse vid
Lilla Ettarp i Enslöf (Halland) utgjordes bottenlagret
(vid 17 fot) af dytorf med lemningar af asp. Derofvan
vidtog s. k. grästorf, hvars hufvud beståndsdel utgjor¬
des af rötter och rhizomer af Phragmites, hvarjemte
Equisetum limosum, Eleodiaris palustris, Carex och Meny-
anthes trifoliata äfven förekommo, samt dessutom tal¬
rika grenar och pinnar af ek. I andra gräsmossar fö¬
rekomma ofta blad af Iris och Sparganium samt lem¬
ningar af andra vattenväxter. En gräsmosse liknar
sålunda ganska mycket en Sphagnu mmosse i sitt första
stadium. Orsaken till att den icke öfvergår till en så¬
dan har jag trott mig finna deri, att gräsmossen ge-
nomflytes af en bäck, hvars vatten periodvis öfver-
svämmar mossen och dervid afsätter en mängd slam o.
d., som blifvit nedsköljdt från omgifvande höjder. Detta
slam lemnar dels de i mossen växande örterna och grä¬
sen riklig tillgång till sådan oorganisk näring, som de
behöfva, i följd hvaraf de bättre kunna uthärda kam¬
pen med de påträngande mossorna, och dels öfverlag-
rar det de låga långsamt växande mossorna, hvilka
derigenom hämmas i sin utveckling eller kanske rent
af förkväfvas. De gräsmossar jag sett hafva alla varit
genomdragna af rinnande vatten. Stundom öfvergår
gräsmossen till sphagnummosse vid kanterna på något
afstånd från bäcken, utanför dennes egentliga öfver-
svämningsområde. På det i mossen aflagrade slammet
beror den betydliga askhalt, som grästorfven vanligen
eger. Ofta inbäddas äfven en del lemningar af de i

78

närheten af mossen eller bäcken förekommande väx¬
terna. Stundom kan torfven utgöras nästan uteslutande
af dylika i gyttja eller dy inbäddade växtdelar. Så har
jag vid Sunnansjö i O. Thorsås i Småland funnit torfven
från 1 — 6 à 7 fots djup utgöras af gyttja med deri inbäd¬
dade otaliga väl bibehållna blad, af hvilka de flesta
tillhörde Myrica Gale. Blandade med dessa funnos
blad af Vaccinium uliginosum.^ Oxycoccus palustris, Quer¬
cus, Betula, Salix (caprea eller cinerea), Alnus glutinosa,
kottar af Binus silvestris och stängelstycken af Equise-
tuwt. Lemningar af gran kunde jag ej upptäcka.

Vid mina undersökningar insamlade jag äfven
spritmaterial af de i mossens djupare lager förekom¬
mande Sphagnaceerna för att, ifall de voro bestämbara,
kunna afgöra, om dessa lager äro bildade af samma
arter, som nu uppträda på mossens yta.*) De flesta af
dessa prof voro med ett s. k. torfborr upphemtade från
5 — 16 fots djup i Foglamossen i Tegnaby s:n i Små¬
land, hvilken i detta afseende syntes mig synnerligen
lämplig, då den till ett djup af 16—18 fot bestod af
föga multnad sphagnumtorf. Om man antager, att
detta torflager tillväxt oafbrutet, skulle det ha bildats
på 800 à 1,000 år att döma efter den hastighet, h var¬
med i vårt land Sphagnumtorf bildas i gamla torfgraf-
var o. d. Men det är högst sannolikt, att äfven i denna
mosse liksom i andra närliggande afbrott i torfbild-
ningen varit rådande under långa tider, oaktadt dessa
torra perioder ej efterlemnat något spår i form af stubb¬
lager, troligen till följd af mossens stora fuktighet.
Äfven i vår jämförelsevis torra tid är den temligen
svårtrafikabel i följd af sin stora vattenhalt, och detta
oaktadt den genom en kanal, som blifvit gräfd längs
dess ena sida, har erhållit ett präktigt aflopp. Torf-

*) Detta material är öfverleranadt till Docenten K. F.
Dusén, som välvilligt bestämt detsamma och i ett särskildt
meddelande kommer att redogöra för de resultat, till hvilka
han kommit.

79

bildningen torde dock under nuvarande förbållanden
vara temligen ringa^ ty stora partier af mossens yta
äro nu inkräktade af lafvar och innehålla blott spridda
Sphagnumtorfvor. Måhända skall man vid närmare
undersökning träffa tunna lager mera multnad torf och
kanske h. o. d. i desamma martallstubbar, hvilka stått
alltför glest för att påträffas med borret. För att med
afseende på de undre Sphagnumlagrens ålder komma
sanningen närmast, torde man för den skull behöfva
räkna med årtusenden i stället för med sekler.

2. Om några Sphagnumprof från djupet af
sydsvenska torf mossar.

Af K. F. Dusen.

Då jag sammanskref sista kapitlet af min i Mars
1887 offentliggjorda afhandling ”om Sphagnaceernas
utbredning i Skandinavien”, var det mig väl bekant,
att K. G. Limpeicht *) uppgifvit, det så väl Sphagnum
papillosum Lindberg som S. imbricatum Russow blifvit
funna vid Falkenberg i Schlesien i en torfmosse ända
till 4 meter under ytan. Det framgick häraf, att åt¬
minstone någon gång lemningar af Sphagna kunna
träffas på betydande djup i torfmossarne så bibehållna,
att de kunna med säkerhet hänföras till nutidens of¬
tast på mikroskopiska, stundom endast vid stark för¬
storing iakttagbara kännemärken grundade Sphagnum¬
arter. Då S. papillosum och S. imbricatum äro ge¬
nom gr enbladscell väggar nes egendomliga förtjocknin-
gar jämförelsevis lätt igenkänneliga, så att till deras
bestämmande knappast mera är af nöden än en liten
bladbärande gren eller till och med blott ett grenblad.

*) I Rabenhorst’s Kryptogamen-Flora von Deutschland^,
Oesterreich und der Schweiz, ed. 2, B. 4 (1885), p. 108—107.

80

var det dock rådligast att icke på Tjimpeichts uppgift
grunda alt för stora förhoppningar om möjligheten^att
finna bestämbara Sphagnumlemningar i djupet af våra
torfmossar. Själf hade jag icke sysselsatt mig med
undersökningar af Sphagnumlemningar i torf och de
uppgifter om lemningar af Sphagna jämte andra väx¬
ter i torf från Fredriksdals mosse i Almesåkra socken
af Småland, h vilka J. E. Zetteestedt nedlagt i sin
afhandling ”om vegetationen i de högländtaste trak¬
terna af Småland”*), gåfvo endast ringa upplysning,
enär Zetteestedt enligt egen uppgift ej varit i till¬
fälle att upphämta torfprof från större djup än 1 fot
under mossens yta.

Det har därför varit för mig af mycket intresse
att få undersöka de Sphagnumprof, hvilka licentiaten
C. J. Johanson upphämtat från ett par sydsvenska
torfmossar och stält till mitt förfogande. De äro till
antalet 11. Tio af dem hafva i Augusti 1887 blif-
vit upptagna med torfborr i den nära 1 mil söder
om Vexjö belägna Foglamossen i Tegnaby socken af
Småland på fem eller sex olika ställen och från ett
djup af 5 — IGjffot. Det elfte profvet härstammar från
Vintermossen vid Stora Ettarp i Enslöfs socken af
Halland, h var es t det i Juli 1887 tagits på 6 fots
djup i en graf i mossen. I alla profven ligga Sphag-
numsmulorna förvarade i sprit.

Bland de Sphagnumarter, hvilka nu för tiden i
största individmängd täcka våra mossar, intages utan
all fråga främsta platsen af S. nemoreum Scopoli (syn.
S. acuti/olium auct.) och S. cuspidatum G. F. Hoff¬
mann s. lat., den förra älskande torrare ställen, den
senare, i synnerhet dess underart Jaxifolium (C. Mül¬
ler), de vattenrika, såsom vattenfylda hålor och diken.
Näst dessa komma i individmängd de till arten endast

Ko Svenska Vetenskaps-akadeiniens handlingar, B,
(i^ N;o 2. Se sid. 15—16 och 35—36!

81

svagt skilda S. palustre Linné ex parte, Lindberg
(1884) och S. medium Limpricht. Man skulle däraf
vänta, att äfven i torfprof från djupet de nämda ar¬
terna borde vara de förherskande. Den företagna un¬
dersökningen har i allo bekräftat denna förmodan, i
ty att de allra flesta profven befunnits innehålla S.
nemoreum och ett eller ett par en annan Sphagnum¬
art, som med säkerhet icke är S. nemoreum eller nå¬
gon af dess närmaste slägtingar, men troligen S. cu¬
spidatum.

Utaf profven från Foglamossen hafva de flesta
synts mig innehålla den på vissa slag af mossar yt¬
terst ymniga bruna form af B. nemoreum^ hvilken af
ScHiMPER redan 1857 beskrifvits såsom var. fuscum'’')^
hos Lindberg 1879 i hans förteckning öfver Skandi¬
naviens mossor *) **) enligt till mig meddelade exemplar
döljer sig såsom underart under namnet S. acutifolium
Ehrhart *8. luridum (Hübener) och af Klinggräfp redan
1872^**), af Limpricht 1885****) och flere andra blif-
vit ej utan goda skäl frånskild som art under namnet
8. fuscum. Jag flnner denna form i tvänne prof från
5 fots djup. Dessa prof innehålla bruna stycken af
hufvudstam (stjälk) af 1 — 2 centimeters längd med
vidsittande hela eller stympade grenar. Både stjälk¬
blad och grenblad sitta kvar på sin plats. Undersökt

*) S. acutifolium var. e fuscum Schimper, Mémoire pour
servir à l’histoire naturelle des Sphaignes, p. 64. — Mémoires
présentés par divers savants à l’Academie des sciences de
l’Institut impérial de France et imprimés par son ordre. Sci¬
ences mathématiques et physiques. Tome 15.

**) S. 0. Lindberg, Musci scandinavici in systemate novo
naturali dispositi, Upsaliæ 1879, p. 11.

***) H. V. Klinggräff, Beschreibung der in Preussen ge¬
fundenen Arten und Varietäten der Gattung Sphagnum, p. 4.
— Schriften der Königlichen physikalisch-ökonomischen Gesell¬
schaft zu Königsberg. 13. Jahrg. Erste Abth.

Rabenhorst’s Kryptogamen -Flora etc., ed. 2, B. 4,

p. 114.

Hot. Notis. 1888.

6

82

i tvärsnitt, befinnes bnfvudstammen äga en särdeles
kraftig, mörkbrun mantel af mekaniska celler med
trångt lumen och mycket starkt förtjockade väggar
och utanför denna ett 3 — 4-skiktigt hölje af mycket
vida, jämförelsevis tunnväggiga celler för uppsugande,
ledning och'- förvaring af vatten. Medan dessa af
sphagnologerna vanligen såsom ved och bark beteck¬
nade delar af stammen äro särdeles väl bibehållna,
har däremot ”märgen” eller den inre cylindern af cel¬
ler med hufvuduppgifb att leda och utgöra upplags¬
plats för i växten bildade organiska ämnen gått för¬
lorad. Så väl hufvudstammens som grenarnes yttre
hölje af vattenförande celler saknar alldeles ring- el¬
ler spiralformiga väggförtjockningar. G-r enbladen äro
särdeles väl bibehållna, så att cellernas form och in¬
bördes läge kan studeras i tvärsnitt. Man finner då
deras smala assimilerande celler vara triangulära med
triangelns bas på bladets inre (konkava) sida. Det
framgår här af, att växten är att hänföra till den grupp,
som bildas af S. nemoreum Scopoli, S. GirgensolmU
B/Ussow, S. fimbriatum Wilson och S. molle Sullivant.
Cellerna i yttersta skiktet af hufvudstammens yttre
hölje äro icke utåt genombrutna. Stjälkbladen äro
föga afsmalnande uppåt med de öfre hörnen afrundade
och spetsen tvärhuggen, groft tandad eller lindrigt
uppfransad. De nedre hörnen äro bildade af idel
smala, långsträkta celler. Växten är på grund häraf
S. nemoreum. Stjälkbladens form, frånvaron af ring-
och spiralförtjockningar hos deras vattenförande celler
samt närvaron af stora porer i väggarne af grenbla¬
dens vattenförande celler m. m. ger mig anledning
att föra den till varieteten fuscum.

Ett prof från 15 fots djup har ungefär samma
utseende som de båda föregående, men Sphagnumsmu-
lorna, hvilka utgöras dels af små stycken af hufvud-
stam med eller utan vidsittande grenar, dels af en¬
samma eller med hva^andra sammanhängande gren-

83

stycken, är o mörkare till färgen och mera söndertra¬
sade. Hufvndstammarne ha ännu sitt yttre hölje af
vattenförande celler i behåll, men vid försök att skära
tvärsnitt af dem trasas detta hölje sönder, så att tvär¬
snitten endast visa den mörkbruna mekaniska man¬
teln och rester af den utanför varande väfnaden. Grre-
narnes ytliga vattenförande celler äro rätt väl bibehållna
och sakna alldeles ring- och spiralförtjockningar. Gren¬
bladen äro gärna något söndertrasade. Det har icke
lyckats mig att skära dugliga tvärsnitt af dem, men
vid jämförande granskning af dem från inre och yttre
sidan visar det sig, att de assimilerande cellerna nå
med bred yta fram till bladets insida, under det att
de ofta endast med en smal rand på bladets utsida
skilja de vattenförande cellerna åt, hvaraf man kan
sluta, att de förra hafva samma form och läge i för¬
hållande till de senare som i de förut beskrifna prof-
ven. Äfven stjälkbladen, om ock tämligen skadade,
stämma öfverens med de förut omtalade. På grund
af alt detta äfvensom af alla delars öfverensstämmelse
i öfrigt med de föregående profven hänför jag äfven
detta utan någon tvekan till S. nemoreum och anser
det högst sannolikt tillhöra dess varietet fuscum.

Ett prof från 16 fots djup af ännu mera sönder¬
smulade stycken befinnes vid mikroskopisk undersök¬
ning till alla delar så nära öfverensstämma med prof-
vet från 15 fots djup, att jag anser det trygt kunna
antagas vara samma form. Såsom 8. nemoreum och
troligen var. fuscum uppfattar jag äfven ett par prof
från 8 och 13 fots djup.

Ett prof från 6 fots djup innehåller några svagt
färgade, grågula smulor, nämligen bitar af hufvudstam
utan grenar samt bladbärande grenar och lösa blad.
Hufvudstammen har ännu den centrala cylindern (”mär¬
gen”) i behåll, omkring denna en i tvärsnitt gulaktig
mekanisk mantel af celler- med afgjordt sfcörre lumen
och mindre starkt förtjockade väggar än hos de förut

84

af handlade profven af S. nemoreum var. fuscum samt
ytterst ett hölje af vida, tunnväggiga, vattenförande
celler, vanligen två, stundom tre i radial riktning.
De vattenförande cellerna sakna ring- och spiralför-
tjockningar både hos hufvudstammen och hos grenarne.
I tvärsnitt af grenbladen visa sig deras assimilerande
celler än triangulära med triangelns bas på bladets
insida än formade som ett paralleltrapezium med den
längre af de parallela sidorna på bladets insida. Blott
ett stjälkblad har jag träffat på. Det var i hörnen
nedtill bildadt at idel smala celler, icke tvärhugget,
utan tillspetsadt, samt visade ring- eller spiralformiga
väggförtjockningar hos somliga af de vattenförande
cellerna i dess öfre del. Under förutsättning att alla
smulorna tillhöra samma art, hvilket man icke har
någon anledning att betvifla, föreligger äfven här S.
nemoreum^ men en helt annan form än varieteten
fuscum.

Ett annat prof, också från 6 fots djup, innehål¬
ler blott obetydliga smulor: ensamma grenblad, gre¬
nar utan blad m. m. Vid jämförande granskning af
grenbladen från dels den inre, dels den yttre sidan
finner man, att de icke kunna hänföras till S. nemo¬
reum eller någon af dess närmaste slägtingar. De
smala assimilerande cellerna skilja nämligen med bred
yta de vattenförande cellerna på bladets kon vexa ut¬
sida, icke på dess insida. Då bland de arter, hos
hvilka grenbladens celler hafva ett sådant läge, S.
cuspidatum är den allmännaste och ymnigaste, torde
det ifrågavarande profvet hälst böra antagas tillhöra
den arten. I ett blott flyktigt undersökt pro t från
10 fots djup har jag ock trott mig se grenblad af S.
cuspidatum. *)

*) Lic. Johanson har äfven låtit mig se några prof af
den på Foglamossens yta nu lefvande Sphagnumvegetationeu.
De hafva befunnits tillhöra S. tenellum Brideb S. nemoreum

85

Profvet från Vintermossen vid Stora Ettarp i
Halland, hvilket blifvit framgräfdt med spade och
således ej sönderstyckadt af horret, innehåller bruna
stycken af hufvudstam af ända till 3 eller 4 centime¬
ters längd med här och hvar kvarsittande grenar.
Både stjälkblad och grenblad sitta kvar. Under mi¬
kroskopet befinnas växtens särskilda delar bibehållna
till samma grad som hos den från 5 fots djup i Fog-
lamossen upptagna S. nemoreum var. fuscum. Öfver-
ensstämmelsen i form och byggnad är ock så fullstän¬
dig man kan önska. Jag hänför således äfven Hal-
landsprofvet till denna form af S. nemoreum eller, om
man så vill, arten S. fuscum.

Särskildt må anmärkas, att i de nu undersökta
profven icke funnits några till gruppen Sphagna palu¬
stria hänför liga lemningar vare sig af stam eller blad.

Utaf denna undersökning, hvilken, om jag velat
offra mera tid därpå, nog skulle i några fall ledt till
ännu säkrare bestämningar, anser jag mig kunna
draga följande slutsatser.

1) Det är stundom möjligt att i torf till och
med på ett djup af bortåt 5 meter* *) finna Sphagnum-
lemningar så bibehållna, att de kunna säkert eller
med en hög grad af sannolikhet bestämmas äfven ef¬
ter nutidens artbegränsning inom slägtet. Identifie¬
ringen af Sphagnumlemningar från större djup under¬
lättas väsentligen genom jämförelse med mindre för¬
vandlade Sphagna från ringare djup.

2) Det är troligt, att genom undersökning af
Sphagnumlemningar, hämtade från olika delar af en
och samma torfmosse och från olika djup på samma
del af mossen, bidrag skola vinnas till kännedom om

Scopoli, ett par former, hvaraf den ena var. ruhellum (Wil¬
son) — syn. S. ruhellum Wilson ~ samt S. cuspidatum G.
F. Hoffmann subsp. laxifolium (C. Müller). Helt visst växa
dock många flere Sphagna därstädes.

*) Om åldern af sådan torf jämför sid. 78 här ofvan!

86

de förändringar mossen undergått. Såsom ofvan blif-
vit anfördt med afseende på S. nemoretim och S. cu¬
spidatum suhsp. laxifoUum^ trifvas nämligen icke alla
Sphagna under lika yttre förhållanden. I synnerhet
bör det vara lätt att se, huru vida mossens Sphag¬
numvegetation i det eller det lagret stämmer med den
nu på ytan rådande, och på grund däraf jämföra
mossens forna och nuvarande tillstånd.

3) Det är äfven antagligt, att genom undersöknin¬
gar af Sphagnumlemningar från djupet af våra torfmos-
sar en eller annan upplysning af mera allmänt intresse ’
för frågan om de förändringar. Sphagnum vegetationen
i norden undergått efter istiden, skall vinnas. Så skulle
det till exempel vara af mycket intresse, om af S. Lind-
hergii Schimper, hvilken nu är afgjordt nordlig till
sin utbredning i Skandinavien, men på grund af sin
utbredning i det öfriga Europa af mig antages hafva
invandrat till oss från söder, säkert bestämbara lem-
ningar kunde upptäckas i djupet af sydsvenska torf-
mossar. Det är likväl klart, att då man endast un¬
dantagsvis kan vänta sig i torfven bestämbara lem-
ningar af andra Sphagna än de nu för tiden allra
allmännaste och ymnigaste, hithörande undersökningar
måste blifva ytterst tidsödande och besvärliga i för¬
hållande till de resultat, hvilka äro att af dem för¬
vänta.

3. Om Palmella uvæformis Kg. och hvilsporerna
hos Draparnaldia glomerata Ag.

Af O. P. Andersson.

Våren 1886 fann jag i en algkollekt från Upsala-
trakten Draparnaldia glomerata Ag. dels i rent vegeta-
tift stadium och dels med hvilsporer. Mellan dessa stadier
funnos dessutom alla möjliga öfvergångar. Af dessa
olika stadier torde följande böra omnämnas: 1) Fullt

87

utbildadfc vegetafciffc stadium, i hvilket kromatoforen i
grencellerna sluter tätt till cellmembranen. 2) Kroma¬
toforen i grencellerna var sammandragen till runda
partier, ett i hvarje cell. 3) Dessa runda partier voro
omgifna med hvar sin membran, hvarjämte de ursprung¬
liga Draparnaldiacellernas membraner voro upplösta;
dessa nya celler lågo dock ordnade i förgrenade rader
fullkomligt motsvarande grenknippen hos Draparnaldia.
4) Utgjordes af runda celler likar dem i föregående
stadium, men dessa celler lågo utan ordning hopade
omkring Draparnaldians hufvudstammar. 5) Likt fö¬
regående stadium, men Draparnaldians hufvudstammar
voro upplösta. Ofta funnos alla dessa stadier jämte
öfvergångar på samma individ. Dessa å 5:te stadiet
omnämda runda membranklädda celler voro sålunda
tydligen hvilsporer af Draparnaldia glomerata.

Dessa hvilsporer liknade till utseendet fullkomligt
exemplar af Palmella uvæformis Kg, som jag funnit i en
annan samma dag insamlad algkollekt. De öfver-
ensstämde med denna alg till storlek, form, färg, mem¬
branens beskaffenhet o. s. v. Jag har äfven jemfört
dem med de afbildningar af P. uvceformis, som finnas i
Kützings Tabulæ phycologicæ, och funnit dem fullkomligt
öfverenstämma äfven med dessa.

Af det ofvan anförda torde man vara berättigad
draga den slutsatsen, att den af Kützing beskrifna Fal-
mella uvæformis endast är hvilstadium af Draparnaldia
glomerata Ag.

4. Amanuensen K. Hedbom redogjorde för Kiima-
rinet och dess utbredning särskildt inom den svenska
flor an.

Växtlokalen i Nerike.

Af A. S. Trolandee.

Bidens cernua: Àvik i Askersunds sn, Myro i Ringkarleby.
f Chrysanthemum Barthenium: x4skersand.

Tanacetum vulgare: Snaflunda sn (E. Lindblad).

Artemisia campestris: Sandgropen norr om Örebro.

Senecio silvaticus: Bro och Rude i Askersunds^ Olshammar i
Hammars sn.

f Inula Helenium : Aspa i Hammars sn.
f Aster salicifoUus : Askersund, i staden och på Skarpskytte-
holmen.

Centaurea Scabiosa: Nygård i Snaflunda socken, (G. Vidén).
Carlina vulgaris: flere st. i Askersunds och Hammars snr.
Circium heter ophyllum: Skansen och Binninge utlägger i Eds¬
berg. (G. Vidén).

— acaule: Herrfallsängen i Hallsberg.

Cichorium Intybus: Grillska trädgården i Örebro, Torpa i
Snaflunda sn.

o

Lactuca muralis: Adolfsberg; Avik och Stjernsund i Asker-
sunds sn.

Tragopogon porrifolius: Norr om Örebro (C. 0. Blohm).
Crepis paludosa: Bohnafors i Askersunds sn.
f Hieracium aurantiacum: Askersund, på Skarpskytteholmen.
— rigidum: Kyrkogårdsmuren i Edsberg. (E. Lind¬
blad).

Leontodon hispidus: Myrö i Ringkarleby sn.
f Dipsacus pilosus: Tomter vid Ridhusgatan i Örebro.
f Sambucus Ebulus: Norrbacka i Örebro, Riseberga och Prest-
gården i Edsberg. Troligen förvildad. (E. Lindblad).
Valeriana officinalis: Binninge utlägger i Edsberg (G. Vi¬
dén), nära Ö. Mark i Almby.

Sherardia arvensis: Örebro (C. 0. Blom), Askersund 1882.
Asperula odorata: Svenshyttan i Hidinge.

Galium trifidum: Åvik i Askersunds sn,

Galium Mollugo: Mellan Adolfsberg och Örebro ; Askersund ;
Åvik i Askersunds sn.

Campanula latifolia: Edsbergs Sanna; Askersund (några få
ex., E. Lindblad).

— Traehelium: Binninge utlägger i Edsberg (G. Vi¬
dén) Dampetorps äng i Lerbäck.

— rapuneuloides: vid landsvägen nära Adolfsberg.

— patula: Eriksberg nära Örebro.

89

Jasione montana: Yäderkvarnsbacken vid Askersund.

Symphytum officinale: Trystorp i Tångeråsa sn (G. Vidén).

f — asperum: Norrbacka vid Örebro.

Pulmonaria officinalis: Kälfvesta äng i Snaflunda sn.

Asperugo procumbens: Edsbergs och Kvistbro kyrkor (G. Vi¬
dén), Askersund.

Mentha gentilis: Svenstorp i Kvistbro (Vidén).

Clinopodium vulgare: Binninge utlägger i Edsberg (G. Vidén).
Myro i Ringkarleby sn.

Origanum vulgare: Finuatorp i Tysslinge sn. (G. Vidén).

Nepeta Cataria: vid ett torp nära ülriksberg i Ringkarleby,
Menigasker i Asker (E. Lindblad).

Ballota foetida: Norrbacka vid Örebro.

Stachys silvatica: Essön i Glanshammar; Bärsta i Hackvads sn,
(G. Vidén); flerest. i Askersunds sn.

Leonurus Cardiaca: Backa kvarn i Edsberg; Bärsta i Hack¬
vad, E. Lindblad ; Askersund, flerest.

f Lamium maculatum: fans i början af 1870-talet i en park
i Askersund, troligen från början odlad. Numera ut¬
gången.

Lamium hyhridum: Allmän i och omkring Askersund.

— intermedium: Bärsta i Hackvad (Vidén); i och om¬
kring Askersund.

Galeopsis Ladanun: Lilla Hammarssundet.

Fraxinus excelsior: Snaflunda sn, Ingelsbyle m. fl. st i Ham¬
mars sn, vid Röllingsjöarne m. fl. st. i Askersunds sn.

Gentiana Amarella: nära Berga i Knista sn.

Latura Stramonium: Karlslunds trädgård i Längbro.

Scrophularia vernalis: Norrbacka vid Örebro.

Veronica longifolia: Brotorp i Knista sn. (E. Lindblad).

— hederifolia: i mängd vid Askersund.

LAmosella aquatica: Avik i Askersunds sn.

Sceptrum Carolinum: Smedskullarne vid Belsås i Kvistbro.
(G. E. Forsberg?)

Pedicularis silvatica: Vestanby i Kvistbro.

M-clampyrum cristatum: Binninge utlägger i Edsberg (G. Vi¬
dén). Botåsen i Hackvad (G. Vidén).

Lathrœa Squamaria: Finnatorp i Tyslinge, Djupviken i Asker-
sunds sn, Sundby, Rödj erna, Kälfvesta äng i Snaflunda,
Dampängen i Lerbäcks sn; Hielmarsberg nära Ormesta
(T. Sjögren).

Utricularia vulgaris: Askersund, Avik i Askersund sn.

— intermedia: Bärsta i Hackvad (G. Vidén). Asker¬
sund (E. Lindblad); Avik och Rockebro i Askersunds sn.

90

— minor: Berga skog i Knista_, Àvik och Rockebro
i Askersunds sn.

Lysimachia nummularia: Yxhult i Kumla.

Anag allis arvensis: Sommarro vid Örebro (Hultqvist); Asker¬
sund.

Primula farinosa: Binninge utlägger i Edsberg (G, Vidén);
Herrfallsängen i Hallsberg.

Conium maculatum: Örebro_, llerest. på Långbrogärdet.

MyrrTiis odorata: Myrö i Ringkarleby; Askersund (E. Lind¬
blad); Sörängen i Askersunds sn.

Torilis anthriscus: Riseberga i Edsberg (Gr. Vidén); Avik i
Askersunds sn.

Selinum Carvifolia: Svenstorp i Kvistbro (Gr. Vidén); Avik,
Rude, Stjernsund i Askersunds sn.

Libanotis montana: Binninge utlägger i Edsb. (G. Vidén);
Myrö i Ringkarleby.

Sanicula europæa: Torpa i Snaflunda sn.

Adoxa moschatellina : Askersund, väderkvarnsbäcken, nära
Snaflunda kyrka.

Ranunculus polyanthemos: Ormestaholmen vid Örebro^ Lanna
högar i Hidinge^ Kälfvesta äng i Snafl.

Ficaria ranunculoides : Bärsta i Hackvad (Vidén) ; Avik i
Askersunds sn.

Pulsatilla vernalis: Dohnafors, Markebäck i Askersunds soc¬
ken (C. Bäckgren), nära St. Rölingen, samma socken.

Actcea spicata: Binninge utlägger i Edsberg (G. Vidén), Bot¬
åsen i Hackvad (E. Lindblad).

Papaver dubium: Herrfallsängen i Halsberg; nära Askersund.

— Argemone: Nära Yxhult i Kumla; Kårstahult i Hals¬
berg.

— Rhoeas: Askersund.

Corydalis fabacea: Bärsta i Hackvad (Vidén?).

Hesperis matronalis: Myrö i Ringkarleby, Avik i Askersunds
sn, Askersund.

Dentaria bulbifera: Borgholmen i Vibysjön.

Cardamine impatiens: flerest. kring Askersund (Lindblad o.
Trolander).

Raphanus Raphanistrum: Aspa i Hammars sn.

Bunias orientalis: Kring kyrkan och prestgården i Viby,
kring kyrkan i Hackvad, Kilen i Knista (E. Lindblad).

Subularia aquatica: Laxå i Bodai ne, Åmmeberg i Hammars sn.

Alyssum calycinum: holmar i Hjelmaren (F. Hultquist).

Impatiens noli tangere: Asaskålen (Vidén), Löthen (E. Lind¬
blad) i Edsberg; Askersund, Avik i Askersunds sn.

91

Malva moscliata: Adolfsberg.

— fastigiata: Askersund.

Oxalis acetosella var. ß rosea: Djupviken nära Askersund;
Hardemo (E. J. Edlund).

Helianthemum vulgare: Åvik och Mellån i Askersunds sn.
Viola hirta: Herrfallsängen i Halsberg; Binninge utlägger i
Edsberg. (G. Vidén).

— arenaria: nära Askersund.

Drosera longifolia: Markkärret i Almby; Bärsta i Hackvad
(E. Lindbl.); Sundby i Snaflunda, Åvik i Askersunds sn,
samt vid Askersund i Viken.

— — ß ohovata: Markkärret i Almby.

— intermedia: Stormossen i Kvistbro (E. Lindblad).
Åvik och Fagertärn i Askersunds sn.

Silene rupestris: Svenberget vid Mullhyttan i Kvistbro (Vi¬
dén).

— viscosa: Yxhult i Kumla (V. Baumbach).

— dichotoma: Örebro 1883.

— noctiflora: Eriksberg näia Örebro (G. Vidén); Avik i
Askersunds sn, samt i Askersund.

Stellaria nemorum: Binninge ätlägger i Edsberg (Vidén);
Stjernsund i Askersunds sn.

— Friesiana: Fjugesta skog i Knista, Åviks skog i
Askersunds sn.

Cerastium viscosum: Dohnafors i Askersunds sn.

Sagina nodosa: Markkärret i Almby.

Elafine triandra: Åmmeberg i Åmmelången, Hammars sn.
Ribes nigrum: Bro skog i Askersunds sn.

— rubrum ß pubescens: Askersund.

— alpinum: Hjelmarsberg; Essön; Bärsta i Hackvad (Lind¬
blad); Dampängen i Lerbäck.

Saxifraga tri dactylites: Askersund, vid Viken.

Sempervivum tectorum: Vestanby i Kvistbro.

Sedum sexangulare: Ullavi klint (G. A. Odéen).

Sedum annuum: flerest. i Askersunds sn; Nygård i Snaflunda
(G. Vidén).

Peplis Portula: Berga skog i Knista.

Oenothera biennis: Snaflunda prestgård.

Epilohium hirsutum: Vid Ridhusgatan i Örebro.

Circcea alpina: Mullhyttan i Kvistbro (G. Vidén); Via skog
i Edsberg, Olshammar i Hammars sn.

Myriophyllum verticillatum: Edsbergs Sanna.

Pyrus malus: Lekhyttan i Hidinge (E. Lindblad); Åvik,
Askersund.

92

— communis: Kexle i Edsberg, nära Asker sund (E.
Lindblad).

Mosa ruhiginosa: mell. Binninge och Backa i Edsberg (Vidén).
Mubus ccesius: Örebro slottsträdgård, Lekhyttan i Hidinge.
Fragaria elatior: Karlslund i Långbro; Snaflunda prestgård,
Åvik i Askersunds sn.

— collina: Hökerkulla i Tysslinge; Lekeberga. Svens-
hyttan m. fl. st. i Hidinge; Askersund.

Potentilla recta: Haga i Knista.

Geum intermedium: Fjugesta äng i ^Knista (J. Hedengren);

Sanna i Edsberg (E. Lindblad); Avik i Askersunds sn.
Prunus Avium: Riseberga i Edsberg (G. Vidén); Bärsta i
Hackvad, Kälfvesta äng i Snaflunda (E. Lindblad).

Vida silvatica: Boda och Åvik i Askersunds sn.

— angusti folia: Essön i Hjelmaren^ Mellåna och Avik i
Askersunds sn.

Astragalus glycy;^liyllus: Askersund, Väderqvarnsbacken.
Melilotus arvensis: Askersund.

— alba: Myrö i Ringkarleby.

Anthyllis vulneraria: Askersund.

Erica Tetralix: Lassåna i Boderua sn.

Pyrola media: Åvik i Askersunds sn, i skogen nära Adolfs¬
berg.

— umbellata: Tarsta borg i Sköllersta (E. Lindblad).
Vestanby i Kvistbro (G. E Forsberg); Åvik i Askersund.

Monotropa Hypopitys: i skogen söder o. vester om Adolfs¬
berg; Sånnersta i Kumla (E. Lindblad); Björnsholmen,
Åvik och Boda i Askersunds sn.

Euphorbia Peplus: terni, allmän i Askersund.

Fagopyrum esculentum: Åvik, i en ärtåker. 1867.
Polygonum dumetorum: Àholmen vid Askersund.

Mumex hydrolapathum: Bärsta (E. Lindblad).

Daphne Mesereum: Viseboda i Knista (G. Vidén); Lekhyt-
tan och Lanna i Hidinge; Djupviken och Dampängen vid
Askersund.

Ulmus montana: Dampängen i Askersund'.

Atriplex hortensis: Nybble i Vintrosa; Åvik och Boda i Asker¬
sunds sn.

— hastata: Askersund.

Blitum virgatum: Asker sund.

Alnus incana: Vesterby i Hammar, Dohnafors och Fagertärn
i Askersunds sn.

Orchis angustifolia: Edsbergs Sanna; Herrfallsängen i Hals¬
berg .

93

Gymnadenia eonopsea: Viseboda i Knista (Gr. Vidén); Röd-
jorna i Snaflunda; Lilia Bergshult i Askersunds sn. nära
Askersund.

Platanihera chlorantJia: Avik.

Herminium Monorchis: Myrö (Ad. Lundquist).

Goody er a repens : Avik.

Epipactis ruhiginosa: Bastedalen i Hammar.

— palustris: Edsbergs Sanna (Vidén).

Listera ovata: Viseboda i Knista (Vidén); Svenshyttan i Hi-
Corallorhisa innata: St. Holmen i Örebro (Baumback) Berga
skog i Knista. (Forts.)

Literaturöfversigt.

Lagerheim, G., Note sur l’Uronema^ nouveau genre
des algues d’eau douce de l’ordre des Cblorozoosporacées.
(Malphigia Anno 1, Fase. XII (1887) s. 517 — 523, tab. XII).

Den alg, förf. i denna uppsats beskrifver som typ för
ett nytt slagte, har han tagit i små vattenfyllda hålor nära
hafvet vid Varberg. Diagnosen aftrycka vi här:

Uronema. Fila non ramosa, muco non involuta, e serie
simplici cellularum formata, basi adnata. Cellula apicalis at¬
tenuata. Membrana cellularum tenuis et hyalina, non lamel-
lata. Nuclei cellularum singuli. Chromatophori singuli, parie¬
tales, laminiformes, virides, margine inæquali pyrenoidis bi¬
nis (rarius singulis) præditi. Megazoosporæ singulae rarius
binæ (vel complures?) e contentu cellularum omnium fili non
mutatarum ortæ, ovoideæ, ciliis vibratoriis quaternis et puncto
rubro præditæ, per ostiolum magnum poriforme vel cellula
parte mediana membranæ gelificata fracta examinantes, germi¬
nantes fila nova formantes. Aplanosporæ contractione conten¬
tus cellula formata (vel e zoosporis ortæ?)

TJ. confervicolum (tab. XII f. I — 10) Fila sparsa prove¬
nientia. Cellulæ omnes fili, exceptis cellula apicali et cellula
basali, cylindricæ eadem crassitudine. Cellula apicalis acumi¬
nata, cellula basalis attenuata callo parvo alga majori affixa.
Fila usque ad 1 mm. longa, recta vel varie curvata. Long,
cell. bas. 18 — 32 f.i\ long. cell. ap. 22 — 26 f.i\ long. cell, in¬
tere. 10 — 18 |tr, lat. cell. 4 — 6

Stigeoclonium simplicissimum Reinsch hör sannolikt också
till detta slägte.

ß

94

Lange, J., Nomenclator ^^Floræ Danicæ” sive index
systematicus et alphabeticus operis, quod ”Icones Floræ Da-
nicæ” inscribitur, cum enumeratione tabularum ordinem tem¬
porum habente, adiectis notis criticis. Hauniæ 1887, 354 sid.
4:o, — Lehman & Stage.

Efter en, kort historik följer en uppräkning af plancherna
i kronologisk ordning med växternas der gifna namn, samt
deras nuvarande. Denna afdelning åtföljes af kritiska an¬
märkningar öfver rätt många arter (sid. 125—147). Sedan
kommer en systematisk uppräkning med angifvande af huru¬
vida växten förekommer eller ej i ”Dania, Ducatus, Suecia,
Norvegia, Insulæ Færoeenses, Islaudia, Groenlandia”. Sist
kommer ett alfabetiskt register.

Denna nomenclator är ett värdigt afslutande af det un¬
der mer än 1 århundrade pågående utgifvandet af Flora JDanica.

Strömfelt, H. F. G., Algæ novæ quas ad litora scandi-
naviæ indagavit . . (Notarisia III N:o 9) p. 382 — 384, tab. 3).

Vi återgifva här diagnoserna, men ej de utförligare be-
skrifningarne på de i detta arbete uppstälda nya alger.

Antithamnion PlumuJa (Ellis) Thuret var. spinescens.
Minor; pinnis brevibus; pinnulis in margine superiore pinna¬
rum crebris, in inferiore nullis aut paucis; segmentis ultimis
in aculeum spinescentem attenuatis. — Bömmelön Norvegiæ.

Microcoryne nov. gen. Chordariacearum. Frons ex axi
centrali hyalino et filis periphericis endochromati largiore
præditis pilis hyalinis intermixtis composita. Gametangia
transformatione filorum periphericorum orta, elongata subcy-
lindrico-fusiformia, unam tantum seriem loculorum continentia.

M. ocellata. M. minuta (2—5 mm. alta); fronde tereti,
cylindraceo-clavata, simplice; filis periphericis elongatis, cy¬
lindricis vel angustissime clavatis e cellulis subcylindricis 10
—20 p. longis, 5—8 fj.. crassis constitutis, endochromate de¬
mum in 3—5 granula rotundata saturate colorata diviso; ga-
metangiis 50 — 65 (.i, longis, 5 — 10 p. crassis, subcylindrico-
fusiformibus, gametis loculorum summorum et infimorum sin¬
gulis, loculorum mediorum binis-quaternis irregulariter dispo¬
sitis Ad. Kristineberg Bahusiæ.

Stragularia pusilla. S. • crustam punctiformen vix con¬
spicuam formans e filis erectis brevioribus (cellulis 10 — 15 p
altis, 10 — 15 /<. crassis) compositam, sporangia late clavata
70 — 90 f-i. longa et usque ad 30 p. crassa, contentu fere re¬
pleta et paraphysas clavatas 100 — 125 p. longas et ad 15
u. crassas superne emittentibus. Prope Haugesund Norvegiæ.

95

Pliycocclis nov. gen. Ectocarpacearum. Frons e stralo
basali filis repentibus formato et filis erectis inde exeuntibus,
pilis hyalinis intermixtis, constituta. Gametangia transforma¬
tione filorum erectorum orta, unam tantum seriem loculorum
continentia. — Phycocelidi etiam Myrionema Leclancherii Har¬
vey et forsan alia adnumeranda sunt.

Ph. foecunda. Ph. maculas suborbiculares (diametro —
2 mm.) interdum confluentes formans; filis erectis simplicibus^
brevioribus, 3 — 5 cellulis tantum compositis, demum in ga-
metaugia mutandis; gametangiis dense stipatis^ sessilibus, cy-
lindraceo-conicis, apice obtusis, 35—40 f.i. longis, 8 — 12 jt/.
crassis; gametis in loculis singulis-quaternis, inter se vario
modo dispositis. Ad Haugesund Norvegiæ.

Sanio, C., Bryologische Fragmente II. 5. Neue Har-
pidien. 6. lieber die Section Scorpidium Schpr. der Gattung
Hypnum (Hedwigia 1888, s. 129 — 169) — III. 7. Harpidien-
Bastarde (Ibid. s. 194 — 214).

Dessa uppsatser innehålla beskrifningar på en hel del
former från de skandinaviska länderna.

Lange, J., Haandbog i den danske Flora. 4 Udg. 4 H.

Detta häfte innefattar slutet af familjerna och register.
Nu återstår endast ett häfte, som kommer att innehålla före¬
tal, förklaring af konstorden, literaturförteckning och slägtöf-
versigt efter Linnés system.

Smärre notiser.

Vetenskapsakademien d. 14 mars Prof. Wittrock redo¬
gjorde för de inkomna reseberättelserna af lekt. L. J. W^hl-
STEDT och läroverksadjunkten G. Rjngtus, hvilka berättelser
skulle intagas i Ofversigten. — Prof. Nathorst redogjorde
för en uppsats af prof. Schenk i Leipzig: Fossile Hölzer von
Ostasien und Ægypten.

Vid akademiens högtidsdag den 26 mars meddelade præses
prof. Axel Key en lefnadsteckning öfver dr A. F. Regnell,
öfver hvilken minnespenningen för året var präglad. — Som
reseunderstöd har akademien i år utdelat åt fil. kand. G. An¬
dersson 150 kr. för undersökning af lagerföljden i södra
Skånes torfmossar med fästadt afseende på de i samma före¬
kommande växter och djurlemningar; åt fil. lic. C. J. Johan¬
son 200 kr. för att i Ångermanland och Helsingland studera
parasitsvampar och undersöka växtlemningar i dervarande

96

torfmossar; åt fil. lic. O. Juel 100 kr. för studium af para¬
sitsvampar på Gotland; samt åt fil. kand. K. Starbåck 100
kr. för att studera Ascomyceter på Oland.

Vetenskapssocieteten i Upsala den 23 mars. Prof. Kjell-
MAN lemnade ett referat öfver Wiesners arbete ”Die mikro¬
skopische Untersuchung des Papiers”.

Fysiografiska sällskapet d. 10 mars. Prof. J. G. Agardh
föredrog om flytapparater hos Florideerna.

Societas pro Fauna & Flora fennica den 3 Dec. 1887.

D:r V. F. Brotherus hade insändt tili sällskapet
en skriftlig berättelse öfver den undersökning af Kola
halföns norra kust, som han i förening med d:r En-
WALD och konservator Nyberg företagit samtidigt med
den i senaste Decemberhäftet af Bot. Not. relaterade
expeditionen till det inre af halfön. Efter uppbrottet
från Kola gjordes uppehåll i Gravrilova, Rinda och Se-
miostrow; från alla dessa ställen gjordes 1 — 2 mil
långa excursioner inåt landet, hvarj ernte ganska bety¬
dande insamlingar medhunnos under de delvis tvungna
uppehållen. I början af Aug. hade man hunnit till
Varsina, 4 mil öster om Litsa; härifrån företogo hrr
Brotherus och Nyberg jemte nödiga lastdjur och väg¬
visare en vandring inåt landet rundt kring sjön Jen-
nejaur; de korsade härvid den väg, som kort derefter
tillryggalades af hrr Ramsay och Kihlman på deras
vandring från Voroninsk till Jokonsk, samt återvände
efter en veckas bortovaro till Varsina och Litsa; här¬
ifrån afreste denna del af expeditionen den 26 Aug.
med ångbåt direkt till Archangel och hemlandet.

Längs den öppna, ogästvänliga mur manska ku¬
sten finnes här och der ett fiskeläge inklämdt mellan
de mörka fantastiskt söndersprängda strandklipporna;
de största af dessa fiskelägen (Teribjerka, Gravrilova,
Rinda, Litsa) äro sedan 10 à 20 år äfven vintertid
bebodda af ryska kolonister; under tiden för sommar¬
fisket (April — Aug.) mångdubblas befolkningen af en

97

ständigt vexlande skara fiskare från Hvita liafvets
stränder, till hvilken äfven ansluter sig flertalet af
den lapska befolkningen från halföns inre. — De stör¬
sta vattendragen äro Teribjerka, Voronje och Harlofka
floderna, hvilka alla i likhet med floderna på östra
och södra kusten af halfön äro så godt som utan be¬
tydelse såsom kommunikationsleder; karakteristiskt för
Kola-halföns floder är nämligen att de på ringa af-
stånd från mynningen (vanl. 10—15 kilometer) äro
spärrade af höga fall eller ofarbara forsar, nedanför
hvilka flodbädden är djupt inskuren mellan branta
klippstränder. Låg björkskog anträffas öfverallt vid
mynningarna, men håller på att trängas allt längre
bort i följd af den klena återväxten, som ej håller
jemna steg med kolonisternas ständigt växande behof
af bränsle. Ofvanom de stora fallen blifva floderna
åtminstone delvis farbara och flyta förbi gräsrika, om
våren ötver svämmade lågmarker, täta gråbrokiga vi¬
desnår eller högre björkbevuxna strandvallar. När¬
mast kusten färdas man ofta längs smala, ravinlika
dalgångar med ställvis sommaren igenom qvarliggande
snödrifvor; inga större höjder eller bergtoppar finnas,
men mörka klippbranter och hvitskummiga bäckar
gifva landskapet omvexling. Redan några verst från
hafvet förändras dock småningom dess utseende, da¬
larne vidga sig, höjderna blifva mer långsluttande,
försumpningarne vidsträcktare; naket och ödsligt ut¬
breder sig landskapet åt alla håll; endast ensliga grup¬
per at risiga nödvuxna björkar representera skogen,
men för öfrigt glider blicken obehindrad öfver de gru-
siga höjdsluttningarna, der den försigtiga dalripan
trycker bland kråkris och laf klädda stenar. Föga el¬
ler intet af intresse finner floristen här på de ändlösa
sterila laftundrorna, i de vidsträckta vattensjuka vide¬
kärren eller de talrika, grunda, på nästan all vegeta¬
tion blottade sjöarne och vattensamlingarne. Förtjenta
af uppmärksamhet i mer än ett hänseende äro de laf-

7

Hot. Notis. 1888.

98

bevuxna torfkullar af ansenliga dimensioner, som äf-
ven här allmänt uppträda.

Samtidigt med de arbeten, som sysselsatte den
till det inre af halfön destinerade och på redan an¬
förda grunder splittrade expeditionen, utfördes en häraf
oberoende undersökning af halföns södra, den s. k.
terska kusten. Mag. K. Edgren och stud. K. M. Le-
VANDER hade näml. i Maj af Societas pro fauna & flora
fennica erhållit ett understöd för att i entomologiskt
afseende besöka Hvita hafvets norra kust. Mag. Ed¬
gren redogjorde nu för denna färd, som, äfven den,
väsentligen utvidgat vår kännedom om dessa aflägsna,
till det skandinaviska floraområdet hörande trakters
^eoo^rafi och allmänna naturförhållanden.

O O

Efter ett längre uppehåll på Solovetska klostret,
ryska Karelens andliga och fordom äfven verldsliga
medelpunkt, anlände de resande i slutet af Juni till
mynningen af Umba floden. Från den här belägna
stora byn af samma namn gjordes en båtexcursion
inåt landet ända till den 3 à 4 mil långa, men grunda
och steniga Kanosero sjö. Färden uppför den 3 mil
långa, strida elfven med dess svåra forsar och branta
fall var tidsödande och besvärlig. Kanoseros stränder
är o, så vidt de från södra ändan af sjön kunde öfver-
blickas låga och vattensjuka. I norr syntes de höga
”Chibinä” -fjellens imposanta massa.

Hen 8 Juli reste expeditionen vidare med post¬
båt; öster om den klippiga halfön Turji förändrar ku¬
sten hastigt utseende; de höga bergiga stränderna för¬
svinna och ersättas af låga sandiga flackor, beklädda
af låga tallmoar eller försumpningar, föga höjande sig
öfver hafvets nivå. Hafsbottnen blottas vid ebbtid på
vida sträckor, stundom såsom vid Varsuga flodens myn¬
ning ända till 5 kilometer utåt från kusten. Till
sistnämda ställe anlände de resande den 28 Juli och
uppehöllo sig först i den rika och välbygda byn Ku-
somen, anlagd på östra sidan af floden på en i hafvet

99

utskjutande låg bank af flygsand. C. 18 kilometer
uppför floden, ofvanom den första forsen ligger Var-
suga by, den största på ter ska kusten (150 hus). Här
erhöllos vigtiga upplysningar af en af byns bönder,
som tecknade en detaljerad karta med skala öfver hela
Varsugas flodområde; med undantag af några enstaka
(subalpina?) höjder är hela trakten bevuxen med barr¬
skog; vår och höst idka Varsuga-boarne fiske högt
uppför floden och hafva t. o. m. en laxpata vid dess
vestliga hufvudarm, Paana. Närmare källorna fiska
lappar från det inre (Kamensk?).

Nästa hufvudstation blef byn Tsha vanga, hvarifrån
åter en båtfärd företogs uppför den i sitt nedre lopp
strida, högre upp lugna och djupa Tsha vanga till den
4 mil aflägsna Nishnojesjön ; härifrån erbjöd sig den
lapske vägvisaren att på några dagar föra resandena
landvägen till Ponoj-floden. Byn Tshavanga ligger
på den kala öppna kustflackan; först 15 kilometer från
hafvet uppträder barrskog, hvilken här bildar ett smalt
bälte parallelt med kusten ; innanför detta barrskogs¬
bälte finnes björkskog, som dock, äfven den, snart
glesnar och försvinner, h var efter en svagt kuperad
tundra vidtager, bestående af vexlande renlafsfält och
vidsträckta försumpningar. Huruvida tillvaron af
detta skoglösa område, som tycke's upptaga en stor del
af halföns sydöstra del, bör tänkas beroende af be¬
tydande nivådifferenser eller om lokala förhållanden af
annat slag (t. ex. brist på lämpliga ståndorter) härvid äro
bestämmande och i högre grad inverka på skogens
utbredning eller om slutligen de klimatiska moment,
som i halföns norra del försvaga eller på stora sträc¬
kor undertrycka trädvegetationen, äfven på södra si¬
dan om den i högplatån inskurna Ponoj -dalen äro
tillräckliga att ensamt för sig förhindra skogens fort¬
komst måste tills vidare lemnas oafgjordt.

En fottur till det 5 — 6 mil österut belägna
Tshapoma afslutade raden af sommarens excursioner.

100

hvarefter hrr Edgeen och Levandee den 22 Aug. åter¬
vände till Kusomen och derifrån med ångbåt anträdde
återresan söderut.

Den 4 Febr. 1888.

Rektor Beeunee anmälde några ballastväxter från
södra Finland äfvensom Trifolium fragiferum och
Ajuga reptans, tagna långt utom sitt egentliga om¬
råde i Gramla Karleby (tillfälliga?)

Mag. Aeehenius förevisade en fingerhög, upprät
form af Polygonum Raji, (f. borealis Arrh.) ta¬
gen af honom på hafsstranden vid Nyborg i Varanger
sommaren 1880. Enl. exx. meddelade af d:r O. Noed-
STEDT i Lund var samma form insamlad flere år tidi¬
gare vid det närbelägna Næsseby; arten synes sålunda
konstant förekomma i Ostfinmarken, hvilket är gan¬
ska anmärkningsvärdt, då närmaste kända fyndort lig¬
ger så långt borta som på Jæderen på Norges vest-
kust.

Mag. Boldt inlemnade till publikation en uppsats,
rörande: ”Iakttagelser om könsfördelningen hos lönnen”,
h var uti för lönnen fr. Helsingfors trakten uppvisas ett
i hufvudsak liknande uppträdande af de olika inflo-
rescenstyperna som af Witteock antecknats från Stock¬
holm och Buda-Pest.

I sammanhang härmed omnämde prof. Lindbeeg
att han på Observatoriibacken i Stockholm observerat
ett lönnträd, som ett år burit endast hanblommor, men
en följande sommar varit monoikt.

Den 3 Mars 1888.

Prof. Sæl AN framlade 2 ex. af den förut obe-
skrifna bastarden Fyrola minor X rotundifolia tagna af
lektor Hjelt och dr Hult i Kemi lappmark sommaren
1878. Ehuru sinsemellan något olika voro båda for¬
merna teml. intermediära mellan båda stamarterna i
anseende till blommornas storlek, stiftets längd och krök-

101

ning, fodrets form etc.; klasens sammansättning erin¬
rade hos den ena af formerna mera om P. minor
den andra mera om P. rotundifolia\ vid undersökning
af frömjölet hade detsamma visat sig bestå af efter
ungefärlig uppskattning endast 20 duglig pollen.
Vid fyndorterna förekom ymnig P. minor ^ och P. ro-
tundifolia var ej heller sällsynt. En utförligare upp¬
sats härom utlofvades för ”meddelandena”. Prof. Sæl an
förevisade vidare ett exemplar af Scropliularia nodosa
med rent gulgröna bommor taget af dr Spoof på Run-
sala vid Abo.

Lektor Hjelt meddelade att han påbörjat tryck¬
ningen af sitt för flere år sedan anmälda synoptiska
arbete öfver kärl växternas utbredning i Finland.

Mag. Ladeén inlemnade en berättelse öfver en af
honom med Sällskapets understöd företagen botanisk
resa i åländska skärgården sommaren 1886.

För intagning i ”Meddelandena” anmäldes ”Bidrag
till Hieracium-floran i Skandinaviska halföns mellersta
delar” af J. P. Noerlin, samt ”Symbolae ad mycolo-
giam fennicam, XXV”, af P. A. Kaesten.

Beriktigande.

Vid genomläsning af Lektor P. Olssons uppsats i sista
häftet af Bot. Notiser, behandlande ämnet ”för norrländska
provinser fiyci växter” fann jag, att många af uppgifterna
från Medelpad icke äro fullt tillförlitliga. Jag bortser deri-
från, att jag redan 1885 nämner en stor del af dem i ”Ofver-
sigt af K. Vetenskapsakademiens handlingar” pag. 29—51.
(Senecio jacohœa var. discoidea. Trichera arvensis var. inte-
grifolia^ Erigeron canadensis^ E. elongatus, Solanum Ly-
copersicum^ Androsace septentrionalis, Cotula cor onopi folia,
Eallota ruderalis, Veronica persica, Plantago coronopus,
Scandix pecten, Papaver rhoeas, Illecehrum verticillatum. Pa¬
rietaria officinalis, Amaranthus retroflexus, Chenopodium po-
lyspermum, Schedonorus sterilis och Alopecurus agrestis) och
att en af dem, Chenopodium glaucum, omtalas redan 1877 af
K. A. Th. Seth i hans ^^växtgeografiska bidrag till Medel¬
pads flora” (Bot. Not. pag. 84). Vigtigare är, att jag igen-

102

känner flere af de i Lektor Olssons anteckningar upptagna,
för provinsen nya, växterna såsom uppgifna af skolynglingar,
hvilka icke kunnat precisera lokalerna så, att jag vid besök
på dem lyckats flnna de af gossarne anträffade växterna. Hit
höra: Crepis prœmorsa^ Yalerianella olitoria^ Clinopodmm
vulgare, Cynanchum vincetoxicum och Viscum album.

Ater andra förekomma med all säkerhet icke på de upp¬
gifna lokalerna. Dessa äro: Iris pseudacorus (^^Tjuf hol¬
men”), Sedum album (”Klippor vid norra stadsberget”), Dian-
thus arenarius (”Tynderö på sand samt en half mil söder om
Sundsvall på svårt tillgängliga hällar”) samt Erigeron alpi-
nus^ Banunculus pygmœus^ Bubus castoreus^ Phyllodoce coe¬
rulea, Salix reticulata, Juncus castaneus (Alla angifna från
”Wifsta varf”).

Vidare torde anmärkas, att Banunculus bulbosus, hvilken
icke anföres som barlastväxt, dock endast såsom sådan före¬
kommer här samt i motsats dertill, att E. elongatus, hvilken
af Lektor Olsson räknats till barlastväxterna, är inhemsk på
Alnösundets stränder. Anagallis coerulea har funnits i en af
stadens trädgårdar; den har äfven uppgifvits förekomma vid
Tunadal på barlast, men har, oaktadt jag sökt den derstädes,
ej kunnat igenfinnas. Trifolium incarnatum tillhör Dr Ti-
sELTi fleråriga vallar, med hvilka experimenteras i länet. Högst
märklig är uppgiften, att Carex silvatica, som ju tillhör de
med boken invandrade växterna, skulle finnas i Liden; så ock,
att Erythrcea litoralis växer i Ångermanland. I Tynderö
(Mpd), der denna art enligt Hartman eger sin nordgräns, har
den aldrig återfunnits, men väl har en småväxt Viscaria al¬
pina för mig presenterats under detta namn från sist nämnda
lokal.

Lokalen för Ginna pendula är gammal och känd. Äfven
barlastväxterna ÆtJiusa cynapium. Fumaria capreolata,
Malva silvestris och Chenopodium vulvaria har jag iakttagit
här. Linaria elatine har, såsom jag erinrar mig, här blifvit
förvexlad med L. spuria, och måhända afser Lektor Olssons
uppgift den senare. Bubus castoreus, Banunculus illyricus
och Bumex scutatus hafva anmälts af skolynglingar såsom
anträffade vid Wifsta varf, men alla uppgifterna återtogos
efter någon ransakning rörande lokal, blomningstid o. d. De
berodde på förvexling af etiketter, något som är en vanlig
företeelse i skolherbarier. — Jag har derför till princip att
före publicerandet af dylika från skolynglingars herbarier
hemtade uppgifter, genom besök å de i fråga varande loka¬
lerna öfvertyga mig om uppgifternas tillförlitlighet! Hade

103

Lektor Olsson haft samma åsigt i denna sak, så hade han
besparat mig obehaget att lemna detta beriktigande, hvartill
jag ansett mig nödsakad af fruktan, att de otillförlitliga upp¬
gifterna skulle spridas till större arbeten såsom t. ex. Hart¬
mans flora. L. M. Neuman.

Ledningen af den nordeuropeiska afdelningeo af interna¬
tionella botaniska bytesföreningen Linnæa har hr Jacob
Lundberg, lärare vid Realgymnasium i Göteborg^ öfvertagit.
I Lund qvarblifver ledningen af den amerikanska och ett par
andra afdelningar.

Rättelse. ' Sid. 47 i föregående häfte af Bot. Not. står rad.

13 — 14: 8 fot tjock i, hvilket skall vara: 8 tum i.

Verlag von Arthur Felix in Leipzig.

Soeben erschien:

U ntersuchungen

aus dem G e s a m m t g e b i e t e

der

Mykologie.

Fortsetzung d. Schimmel u. Hefenpilze.

Von

Oscar Brefeld.
yii Heft.

Basidiomyceten 11.

Prortobasidiomyceten.

Die Untersuchungen sind ausgeführt im Kgl. bota¬
nischen Institute in Münster i. W. mit Unterstützung der
Herren

D:r G. Istvänffy und 0:r Olav Johan Olsen.

Assistenten am botanischen Institute.

Mit 11 lithogr. Tafeln.

Ingr. 4. XII. 178 Seiten 1888. brosch.

Preis: 28 M.

Das VIII Heft, enthaltend ^Autobasidiomyceten”
erscheint im Herbste dies Jahres. (G. 11777x1.)

104

Hos Svan ström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhållas ; -

Grått blompressningspapper format 360x445 mm. Pris pr ris 3,50
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10,-

Herbariepapper N:o 7^/2, hvit färgton 240x400 „ „ „ „ 5, so

„ „ „ 9V„ blå „ 285x465 „ „ „ „ 6,50

„ „ „ 13 ,hvlt „ 285x465 „ „ „ „ 9,—

Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

 Tiel årgång af Botaniska Notiser för år 1888, 6 n:r,
emottages prenumeration på alla postanstalter i Sverige-
Norge och Danmarlz med sex {6 ) hr., posthef ordringsafgiften
inherähnad, samt hos tidshriftens distributör, hr C. W. K.
Gleerups FÖrlagsbokhandel i Lund och i alla hohlådor till
samma pris.

C. F. 0. Nordstedt.

Innehåll.

Andersson, O. F., Om Palmella uvæformis Ag och hvilspo-
rerna hos Draparnaldia glomerata Ag., s. 86.

Dusén, K. F., Om några Sphagnumprof från djupet af syd¬
svenska tortmossar, s. 79.

Johanson, C. J., Iakttagelser rörande några torfmossar i
södra Småland och Halland, s. 71.

Lagerheim, G., Mykologiska Bidrag. IV. Ueber eine neue Pe-
renospora-Art aus Schwedisch-Lappland, s. 49.

Lundström, A. N., Om färglösa oljeplastider och oljedropparnes
biologiska betydelse hos vissa Potamogetonarter, s. 65.

Neuman, L. M., Om tvenne Rubi från mellersta Halland, s. 52.

Starbäck, k.. Kritisk utredning af Leptosphæria modesta
Auctt., s. 61.

Trolander, A. S., Växtlokaler i Nerike, s. 88.

Literaturöfversigt, s. 98.

Smärre notiser s. 95: Lärda sällskaps sammanträden

(Broteri resa på Kola-halfön, ra. m.) — Beriktigande. —

Linnæa.

Lund, Aktiebolaget Fredrik Berlings Boktryckeri och Stilgjuteri IS'ltSS.

105

Några floristiska anteckningar från Wermland.

Af G, E. Ringius.

De växtgeografiska uppgifterna i sista upplagan
af framlidne lektor L. M. Larssons flora öfver ”Werm¬
land ocli Dal” 1868 grunda sig fortfarande till stor
del på C. G. Myrins ”Anmärkningar om Wermlands
och Dals vegetation” 1831 och d:r C. Anderssons
”Observationes stirpium circa Christinehamn proveni¬
entium” 1842.

Att floran i Wermland såväl som i andra pro¬
vinser af vårt land betydligt ändrat utseende på en
så lång tidrymd, är ett erkändt faktum. ,En del repre¬
sentanter hafva gått ut och lemnat plats för sådana
växter, som på sistone vunnit större utbredning inom
provinsen eller dit invandrat utifrån och fördenskull
med skäl kunna uppgifvas som nya för dess flora.

Som jag en längre tid haft tillfälle att iakttaga
flor ans förändring i östra delen af provinsen och se¬
naste sommar med bidrag af Kongl. Vetenskapsaka¬
demien idkade växtgeografiska studier å Wermlands
hy perit områden, kunna dessa floristiska anteckningar
från Wermland måhända lemna ett icke alldeles vär¬
delöst bidrag till dess nuvarande flora.

Chrysanthemum segetum.^) Ej återfunnen vid Kristinehamn
(Kimm.).

Achillea ptarmica. Träffas ända upp genom Östmark, der
den ej är sällsynt i åkrarna.

Senecio viscosus. Ej sällsynt omkring Khmn., der den lik¬
som på flera ställen inom landet på de senare åren blif-
vit spridd från jernvägen. Ny fÖr Wermland.

*) För korthetens skull anföras i allmänhet inj^a anktorsnamn.
Samma nomenklatur användes som i elfte upplagan af Hartmans ”Skan¬
dinaviens tlora”.

liot. Notis. 1888.

8

106

Eriger on elongatus. Af Hartman ej uppgifven för Wermland
och Dal, oaktadt den upptages från flera lokaler af
Larsson.

Carduus crispus. Khmn. på vågen åt Niklasdam.

Lappa minor -var. majuscula. Khmn. vid Björklunds qvarn,
sporadisk. Förut ej öemärht Wermland.

' Cichorium intybus. Khmn., snart försvinnande.

Lactuca muralis. Följer hyperiten *) ända upp mot Norge.
Hieracium aurantiacum var. sativum. Bergslagen Nykroppa.
Ny för Wermland.

— duMum coll. Östmark Ränneberget.

— silvaticum L. ^silvaticum L. Nyed Walseruds-

berget.

— — ^integrifolium Ljge. D;o Edeberget.

— murorum * vulg atum {Fr. p. p.) Almqv, Wäse och
Östmark.

— acroleucum Stenstr. Östmark Ränneberget. _

— rigidum '^lineatum Almqv. Ölme Riksmossen.

— prenanthoides Vill. Östmark Ränneberget. Flera
af dessa arter först på sistone uppstälda och för¬
denskull nya för Wermland.

Taraxacum officinale "^corniculatum och

— -- * palustre. Ej anträffade vid Khmn.

Viburnum opulus. På hyperit upp till Getkärnsklätten.
Sherardia arvensis. I östra delen äfven vid Jonsbol i Wis-

num.

Galium trifidum. Allm. vid Warnumsviken Khmn.

— mollugo. I Wenernstrakten flerestädes vid Khmn.

— aparine ^spurium. Ej anträffad vid Khmn., det
enda ställe i Wermland., der den förut iakttagits.

Jjonicera xylosteum. På de flesta hyperitberg i Wermland.
Jasione montana. Ej återfunnen 1887 på Tossebergsklätten
i Fryksdalen.

Convolvulus sepium. Förekommer i Wermland sannolikt en¬
dast förvildad.

Echinospermum lappula. Khmn. vid Björklund. Ny för
Wermland.

Asperugo procumbens. I östra delen äfven vid Krontorp i
Wisnura.

*) Hyperiten i Wermland är nteslntande banden vid det 40—50
kilometer breda jernpneisbälte, aom mot Wenern ntbroder sig mellan
städerna Kcarlstad och Kristinehamn samt i skärgården ntanfÖr och från
SSO. i NNW-lig riktning genomstrykor hela provinsen upp mot Norge

107

Calamintha acinos. På flera kalk- och hyperitberg.

Stachys silvatica. Följer hyperiten genom provinsen.

Leonurus cardiaca. I Wenernstrakten afven vid Khmn.

Lamium album. Bjurkärn i östra delen 1887.

— intermedium. Khmn. flerestädes.

— amplexicaule. Ej allm. i östra Wermland.

Galeopsis ladanum. Ej sails, derstädes.

Ajuga pyramidalis . Sparsam i östra Wenernstrakten.

Polemonium coeruleuyn. Alldeles vild på Barsjöhöjden i Wäse,
förvildad på flera ställen.

Fraxinus excelsior. Förekommer mycket sparsam i mellersta
delen i likhet med våra andra ädlare löfträd och synes
liksom dessa företrädesvis följa hyperiten, men blifva allt
sparsammare på grund af menniskans ingripande. *)

Gentiana campestris. Påträffad ända upp i Sunne och på
Ränneberget i Östmark.

Datura stramonium. Förgäfves eftersökt i Ölme, således ut¬
gången i Wermland.

Verbascum nigrum var. glabrescens. Den för Ré'vetorp i
Ölme uppgifna var. glabrescens synes icke vara annat än
en skuggform af hufvudarten.

Linaria vulgaris. Allm. i östra Wenernstrakten och på¬
träffas ända upp genom Östmark mot Norge.

Veronica liederifolia. Förgäfves eftersökt vid Khmn. Säker¬
ligen utgången i Wermland.

Limosella aquatica. Afven på Broängarna Khmn.

Pedicularis silvatica. Förgäfves eftersökt vid Khmn.

Lathrœa squamaria. Äfven vid Walåsen i Karlskoga och i
Sannaskogen vid Khmn.

Primula officinalis. Mycket sparsam vid Khmn._, ymnig på
Barsjöhöjden i Wäse.

Ilottonia palustris. Ej ovanlig i östra Wenernstrakten.

Litorella lacusiris. Filipstad.

Conium maculatum. Khmn. vid Björklund.

Myrrliis odorata. Barsjöhöjden i Wäse (förvildad).

Daucus carota. Khmn.

Pastinaca sativa. Khmn., jernvägens förrådshus.

Ægopodium podagraria. Södra och mellersta delen i gamla
trädgårdar.

Aäoxa moscliatellina. Ölme.

*) De ädlare löfbrädon träffas i allmänhet ända npp till 60,30
breddgraden, ekon och linden endast enstaka öfver 6():de.

108

Nymphœa alha L. Östmark, N. Ullerud och flerestädes i
Nyed.

Manunculus lingua. Säby i Wisnum, Nässundet i Warnum.
— hulhosus. Posseberg i Warnum. Ett år af Lars¬
son obseryerad i Karlstad,

Ficaria verna. Bjurbäcken i Bergslagen.

Thalictrum flavum. Flerestädes utanför Khmn., Boxerud.

Anemone hepatica. Följer troget hyperitbergen genom hela
provinsen.

Pulsatilla vernalis. Karlskoga.

vulgaris. Wenernstrakteu äfven i Olme.

Delphinium consolida. Khmn. på en jernvägsbank 1 887,
sporadisk.

Actcßa spicata. Följer hyperiten genom provinsen.

Berberis vulgaris. Liksåseii i Ölme, Båglandaberget i Nyed.

Papaver duhium. Utgången vid Khmn.

Sisymbrium altissimnm L. (S. pannonicum Jacq.) Björk¬
lunds qvarn Khmn. redan 1885. Ny för" Wermland och
förut icke anmärkt i svenska floran. (Lektor Scheutz
har dock iakttagit den vid Warberg i Halland.) Enligt
Blytts norska flora förekommer den äfven i Norge. I
Botaniska Notiser för 1887 häft. I uppgifves den för
Lojo och Wasa i Finland; professor Lindberg antager
den inkommit dit med höfrö från Ryssland. Till Werm¬
land har den anländt mefl rysk råg och har inom pro¬
vinsen satt mogen frukt.

— loeselii. Påträffades som ballastväxt i hamnen vid Khmn.
1886. Ny för Wermland.

Hesperis matronalis. Förvildad i gamla trädgårdar.

Cardamine parviflora. På flera ställen i trakten af Wenern
och på dess öar.

Arahis arenosa. Sjöändan i Warnum.

— — ^suecica. Sjöändan, Presterud och Elfbro-

hyttan i d:o.

Baphanus raphanistrum. Khmn.

Bunias orientalis. I Wenernstrakteu på ett par ställen
Khmn.

Neslia paniculata. Khmn. vid Björklund 1887, sporadisk.
Ny för Wermland.

Lepidium ruderale. I östra delen på flera ställen vid Khmn.

Farsetia incana. Ej ovanlig vid Khmn.

Impatiens noli tangere. Vanlig på de högre hyperitbergen.

Malva moschata. Förvildad i gamla trädgårdar, ex. Barsjö-
höjden i Wäse.

109

Malva borealis. Khrnn.

Geranium sanguineum. H. o. d. på kalk- och hyperitberg,
t. ex. Sikter ud i Olme.

Er odium cicutarium. Warnum och Olme sällsynt.

Oxalis acetosella ß lilacina. Presterud i Warnum. Förut ej
anmärM i Wermland.

Linum catharticum. ^Allm. åfven på öarna utanför Khmn.
Hypericum perforatum. Thorsberget i Ullerud och Östmark.
Viola umbrosa. Bjurbäcken i Lungsund.

— palustris *epipsila. På flera hyperitberg, ex. Thors -
berget.

— mirabilis. Påträffad på hyperitberg ända upp på Rän¬
neberget i Östmark.

— stagnina. Allm. äfven på Wenernsöarna.

Silene noctiflora. Ej återfunnen vid Khmn.

— rupestris. Äfven på Ränneberget i Östmark.
Melandrium silvestre. Åtföljer hyperiten genom provinsen.
Viscaria vulgaris. Äfven upp till Ränneberget i Östmark.
Stellaria nemorum. Ätföljer Wermlands hyperitberg.
Dianthus barbatus L. Förvildad på Barsjöhöjden i Wäse.
Cerastium arvense. Posseberg i Warnum.

— vulgatum- var. viscida. Sunne, Smedgården vid Rot¬
ten. Ej förut anmärM i Wermland.

Elatine triandra. Khmn. på Broängarna.

Ribes grossularia. Vild på flera ställen, t. ex. vid Trefors i
Ölme och på Thorsberget i Ullerud.

— nigrum. Vild, ex. utefter Warnan och vid Solbacken
Khmn. och på Barsjöhöjden i Wäse.

— rubrum. Vild på hyperitområdena inom provinsen.
Chrysosplenium alter ni folium. Allm. på hyperiten.

Sedum rupestre. Östervik i Warnum.

Bulliarda aquatica. Allm. utanför Khmn.

Oenothera biennis. Förvildad vid Presterud i Warnum, spo¬
radisk.

Epilobium angustifolium var. med hvita blommor, påträffad
vid Mölnbacka i N. Ullerud.

— hirsutum. Utgången i Khmn. och således i Werm¬
land.

Circcea alpina. Följer troget hyperiten genom provinsen.
Bosa cinnamomea. öarna i Wenern.

— villosa ^mollissima coll. D:o.

— canina * Reuteri coll. Timmeröarna i Wenern.

— — coriifolia coll. D:o d:o, åtmin¬

stone den senare ej förut anmärM i Wermland.

110

/

Bosa ruhiginosa. Östervik i Warnum. Ej upptagen i Werm-
lands flora.

Buhus arcticüs. Alldeles vild ända ned till Wenern.

Fragaria elatior. Förvildad i gamla trädgårdar, ex. Barsjö-
höjden i Wäse.

Potentilla verna. Warnum Wåhlön^ Nyed Råglandaberget.

Spiræa filipendula. I östra delen äfven i Wäse,

Prunus spinosa. I Ölme äfven vid Revetorp.

Latliyrus silvestris. Ölme.

Orohus vernus och niger. Kalkväxter, som förekomma på
flera hyperitberg^ den förra ända upp på Räunebergct i
Östmark.

Yicia silvatica. Åtföljer hyperiten genom provinsen upp till
Ränneberget.

Astragalus glycyph yllus. Träffas på de flesta kalk- och hy-
peritberg Upp till Getkärnsklätten.

Medicago lupulina. Kbmn. flerestädes^ men snart försvin¬
nande.

Melilotus officinalis. Kiimn. och Krontorp i Wisnum.

— alha. Khmn. och Wäse. Båda arterna spor?idiska
och snart försvinnande, de synas inkomma med spanmål
eller ballast.

Trifolium spadiceum. Ej ovanlig i klöfvervallar ända upp
genom Östmark mot Norge.

Trifolium incarnatum L. Khmn., men snart försvinnande.
Inkommer med höfrö.

Ononis hircina. Utgången vid Khmn. och troligtvis i Werm-
land.

Oxy coccus palustris microcar pus. Ej ovanlig i de större
raossarne. Ej anmärJd i Wermlandsfl^ran.

Pyrola umbcllata. Khmn. och Warnum.

Euphorbia esula. Molkom i Nyed, Khmn. vid hamnen 1887.
Ny för Wermland.

— peplus. Trädgårdar i provinsens städer, ex. Khmn.

llerniaria glahra. Utgången i Wermland: ej återfunnen vid
Khmn.

Polygonum dumetorum. På Alfön i Wenern.

Bumex crispus. Khmn.

Asarum curopeum. Utgången i Wermland. Uppgifves i lirte
upplagan af Hartmans flora 1879 för Ölme pi’estgård,
oaktadt växten redan långt före 1868 var utgången der-
städes enligt L. M. Larsson. Som vild har den förmod¬
ligen aldrig uppträdt i Wermland.

Chenopodium hyhridum. Khmn. Björklund 1886, sporadisk.

Ill

Salix vagans. Wäse, Nyed, Sunne och Östmark.

Betula verrucosa. Den sydliga björkarten i Wermland.

— — ß lohulata. Finnes planterad på flera

ställen i Khmn. och äfven vild vid Presterud i War-
num. 1887 påträffades ett utdöende träd, som blott
hade honhängen.

— odorata. Den inom provinsen nordliga björkarten,
som stiger upp på ex. hyperitbergen.

— nana. Går ända ned genom Wisnums härad.

Älmis glutinosa. Ar den sydliga alarten^ ehuru påträffad

strax under klätten på Ränneberget i I Östmark,

— incana. Följer vattendragen och uppstiger på bergen.
Callitriclie stagnatis. Warnum Gustafsvik; ny för Wcrm-

land.

— polymorpha. Allm. i Wenernstrakten.
Gymnadenia conopsea. Walser ud i Nyed.

Goody era repens. På flera ställen i Warnum, Ölme och Nyed.
Epipactis ruhiginosa. På flera kalk- och hyperitområden i
mellersta delen, ex. på Walserudsberget i Nyed.
Corallorhiza innata. Wisnum, Warnum och Wäse.
Hydrochar is mor sus rance. Ej återfunnen vid Khmn., men i
Wäse äfven vid kyrkan.

Stratiofes aloides. Ej återfunnen i Warnumsviken.
Fritellaria meleagris. I Bergslagen vid Gammalkroppa.
Lilium hulbiferum. Flerestädes i gamla trädgårdar.
Convallaria polygonatum och multiflora. Flerestädes på kalk-
och hyperitberg.

Sagittaria sagittce folia. Ända upp i Östmark.

Juncus alpinus. Allm. i östra Wenernstrakten. I de norra
delarna af provinsen vanligare än J. articulatus.

Luzula campestris s pallescens. Ej ovanlig i östra Wenerns¬
trakten.

Lemna polyrhiza. Ej återfunnen i östra delen. L. M. Lars¬
son har icke observerat den i vestra delen. Tillhör der-
före sannolikt iche Wermlands flora.

Potamogeton ohtusifolius. Kumnielön i Ölme.

Typha latifolia och angusfifolia. Skattkärr i Fogelvik.
Sparganium minimum. Allm- i östra Wermland.

Schoenus ferrugineus. Utgången ur Wermland: förgäfves
eftersökt i östra delen.

Scirpus pauciflorus. På Wåhlön i Warnum.

Eriophorum alpinum. Går ända ned till Wenern.

Carex glauca. Wenernstrakten i Ölme. Ny för Wermland.

— livida. Går ned till Wenern vid Khmn.

112

Carex ericetorum. I Wenernstrakten afveii vid Khmn.

— digitata. Södra och mellersta delen på kalk- och liy-
peritområden.

— stricta. Boholmen utanför Khmn.

— loliacea. Ända ned till Wenern vid Khmn.

— disticha': I Wenernstrakten äfven vid Wäse kyrka.
Triticum caninum. Trefors i Olme, ymnig.

Dactylis glomerata. Thorsby i Fryksände.

Bromus arvensis. Tyskön i Warnum. Inkommen med gräsfrö.

— mollis. Flerestädes i södra och mellersta Wermland.
Briøa media. Flerestädes i Wenernstrakten, ex. Warnum,
Ölme och Wäse.

Poa sudetica. I norra delen äfven i Östmark nedanför Rän-
neherget vid Tväråna.

— compressa. Flerestädes vid Khmn. I Ölme på hyperit.
Glyceria distans. Förgäfves eftersökt vid Khmn.

Triodia decumhens. Tossebergsklätten i Suime.

Avena pratensis. Emaus vid Khmn. och Elf bron i Warnum.

— elatior. En tufva på en gräsvall i Khmn. 1887. Ny
för Wermland.

Calamagr ostis stricta. Temligen allm.

— gracilescens. Utgången på Wulfsäng vid Khmn.,

der åter följande art är anträffad.

• — phragmitoides. Ej så sällsynt. På flera stäl¬

len i skilda delar, ex. Khmn., Warnum, ölme,
Nyed, ö. Ullerud, Sunne och Gräsmark.
Milium effusum. På flera ställen i skilda delar, ex. Wäse,
Ö. Ullerud, Gräsmark och Östmark.

Bhleum alpinum. Går ned till Wenern.

Polypodium vulgare. Allm.

— pliegoptcris. D:o.

— dryopteris. D:o.

Poly Stichum filix mas. D:o.

— spinulosum. D:o.

— — ^dilatatum. Wäse på Barsjöhöjden
och Nyed på Råglandaherget. Ej förut uppgifvcn för
Wermland.

Cystopteris fragilis. H. o. d.

Woodsia ilvcnsis. Mindre alJm.

Asplénium filix femina. Allm.

— trichomanes. H. o. d.

— ruta muraria. Persberget i Bergslagen.

— septentrionale. Mindre vanlig, ex. Getkärnsklätten
i Sunne.

113

Pteris aquilina. Allm.

Struthiopteris germanica. Åtföljer liyperiten genom provinsen.
Equisetum arvense. Allm.

— pratense. H. o. d.

— silvaticum. Allm.

— palustre. D:o.

— hiemale. Nyed Staffkullen.

— variegatum. Nyed Dufvenäsberget.

Isoetes lueustris L. Ej ovanlig.

Lycopodium selago, D:o.

— annotinum. Allm.

— clavatum. D:o.

— complanatum. Mindre vanlig. Går ned till

Wenern.

Selaginella spinulosa. Östmark Ränneberget.

Växtgeografiska bidrag till Gotlands fiora.

Af Fe. E. Ahlevbngeen.

De med * betecknade äro nya för provinsen.

Achillea Ptarmica. Hörsne i en åker strax norr om Prost¬
gårdens Storäng.

Artemisia rupestris. Eskelhem på Vensterrum; Holmen på
Vestergarn; Timans i Hörsne, Anga nära Bajudden (H.
Kahl); Öja vid Burgsvik.

*Buphthalmum salicifolium. Visby; Simonarfve i Eskelhem;
Hejde vid Hägleips och Forssa; — öfverallt på klöfver-
åkrar, dit den säkerligen inkommit med frön.

Linosyris vulgaris. Öja vid Faludden.

Carduus nutans. Krasse i Guldrupe; När.

*Hieracium pratense. Mästerby vid kyrkan.

Sherardia arvensis. Bopparfve i Ejsta; Linde; Hejde isht
vestra delen.

Galium Mollugo. Hejde vid Dans, Rågåkra och Gervalls;

Vesterhejde vid Kuse; Vängemyr.

Jasione montana. Sanda på Skallbjörk; Stånga; Lilla Karlsön.
Cuscuta europæa. Burge i Lefvide; Lilla Karlsön; Gandarfve
i Dalhem (Alb. Nilsson).

— Epithymum L. Paviken i Vestergarn.

*Myosotis silvatica. Gotska Sandön vid fyrstationerna (H.
Kahl); Hejde kyrkogård (trol. förv.).

114

Litliospermum officinale. Lilla Karlson; Norrlandastrand (H.
Kahl).

Datura Stramonium. Stenkumla Prostgård.

Antirrhinum Orontium. Träskvälder i Tingstäde; Aromor och
Fjäle i Mästerby.

Linaria Elatine. Vifves i Sanda; Tyrvalds i Klinte.

* Veronica aquatica Bernh. Veskinde vid Skälsö^ Bringsarfve

i Eskelhem, Hejde, Klinte. Tiol. flerestädes.

Euphrasia salishur gensis. Ejmunds i Mästerby (ymnigt!);
Loggarfve i Klinte.

Lathrœa Sqamaria. Tomklint i Löjsta; Lefvide i Eskelhein;
Dalhem; Hörsne; Hejde; Roma kloster; Mästerby.

* Utricularia Bremii. Visby vid Snäckgärdet.

Euonymus europcea. Linde kyrkogård; Ammor i Mästerby;

Hörsne vid Möllgårds och Norrbys.

Conium' maculatum. Hessleby i Linde.

Reseda lutea. Slite hamn; Gotska Sandön; Nors i Veskinde.
Ranunculus Steveni Andrz. Hejde flerestädes.

Batrachium heterophyllum *peltatum. Bara vid Hallgårds
(Westöö).

Anemoyte silvestris. Tenglingegårda i Lärbro.

Braya supina. Klint ehamn vid Sandbovik; Sixarfve i Hejde.

* Nasturtium anceps. Rute vid V.-dlavik; Dalhem; Hörsne

vid Möllgårds (H. Kahl.).

* Cramhe maritima. Norrlandastrand; Anga vid Grundudd

(H. Kahl).

* Geranium macrorrhizum. Vägome i Lärbro.

* Oxalis corniculata. Gervalls i Hejde.

Viola. Några Viola-hybrider fr. Gtl, publiceras på annat
Ställe af amanuens S. Murbeck.

Saponaria officinalis. Mellan Sanda och Vestergarn.
Onohrychis sativa. Vesterhejde vid Kuse och Nygårds; Roma;
Mölner i Klinte.

Oxy coccus palustris. Träskmyr i Hejde.

Pyrola umhellata. Linde; Gervalls i Hejde; Roma; Hejdeby i
Kräklingbo.

Euphorbia palustris. Hörsnemyr; Dalhem; Österby i Kräk-
liugbo; Butle station.

* — Esula. Vestergarn vid hamnen; Norrgårda i Sanda.

— exigua. Dalhem vid Hallfoser; Odvalls i Linde;

Loggarfve i Klinte; Vifves i Sanda; Simonarfve i Eskel-
hem.

Mercurialis perennis. Lilla Karlsön.

115

Polygonum Paji. Sanda vid Vifvesliolm; Vestergarn på Ut-
holmen (ymnigt) samt Svältholmsrefvet.

* Amarantus retroflexus. Vestergarn.

Atriplex patula â angustissima Vestergarn.

Halinius peduneulatus. Klinte på Varfvet.

Chenopodium Vulvaria. Kappelshamn.

Quercus sessiliflora. Alfva Prestgàrd.

Callitriche polymorpha. Den af Eisen & Stuxberg i Got¬
lands fanerogamer och thallogamer uppgifna C. hamulata
från Veskinde är C. polymorpha Lönnr enl. bestämning
af auctor sjelf.

Orchis * cruenta. Odvalls i Klinte; Gervalls i Hejde; Lum-
melunda; trol. ej så sällsynt.

Anacamptis pyramidalis. Tofta vid Gnis värds och Blåhälls
fisklägen; Vestergarn vid Paviken (ymnig).

Gymnadenia odoratissima. Klinte Prestgård. (S. G. Hul-

•

Cephalanthera ruhra. Löjsta vid Ramträsk; Tofta bland Ana¬
camptis (K Bolin); mellan Eskelhem och Stenkumla.

Listera cordata. Vesterhejde vid Stenstu^ Hejde vid Gervalls
och Simunde; i hagarne mellan Eskelhem och Mästerby.

Corallorrhiza innata. Fårön; Storholmen i Fardumeträsk;
Skallbjörk i Sanda (S. G. Hulteman). I Askängen i Hejde
(den gamle uppgiften) torde den vara utgången, enär
den der af mig flere år förgäfves eftersökts.

Malaxis monophyllos. Holmarne i Hejdeträsk.

Gagea minima. Denna art är på Gtl. ganska varierande^
med i allmänhet mera breda och trubbiga kronblad än
ex. från öfriga svenska landskap^ med alldeles glatta till
mer el. mindre spindelväfshåriga hylsblad och blomskaft.
En måugblommig form med rikt spindelväfshåriga hyls-
blad och blomskaft^ med breda och trubbiga kronblad
samt tvenne rotblad växer vid Qvie i var.hifoliat

Oaktadt denna vackra varietet till habitus lätt urskiljer
sig från hufvudformen, finnes ingen verklig karakter,
hvarmed den kan skiljas derifrån annat än de tvenne
rotbladen.

Juncus glaucus. Hanes i Endre.

— capitatus. Gervalls i Hejde.

Potamogeton coloratus. Loggarfve i Klinte; Thorsborgen vid
Svindiket.

* — lucens. Ejmunds i Mästerby; Tjuls i Eskelhen.

— pusillus. Smiss i Hejde* Ejmunds och Myre i

Mästerby.

116

Cyperus fuscus. Sanda i Gunildeqviar.

Carex pilulifera. Gervalls i Hejde.

— stellulata. Thorsborgen vid ^^Vattumannen”.
Lolium Unicolum. Hejde, Sanda_, Vestergarn, Klinte.
Milium effusum. Hörsne i Mörbymyr (H. Kahl).
Setaria viridis. Asarum i Löjsta.

Alopecurus * nigricans. Norr landastr and; Lausholmar.
* Polypodium Phegopteris. Gervalb i Hejde.
Lycopodium clavatum. Gervalls och Rågåkra i Hejde.

Växtlokaler i Nerike.

Af A. S. Teolander.

(Forts, fr. sid. 93.)

Listera ovata: Viseboda i Knista (Vidén); Svenshyttan i Hi-
dinge, Riseberga och Sanna i Edsberg; Herrfallsängen;
Bergshult, GAskersunds sn; Dampangen i Lerbäck.
Corallorhi^a innata: St. Holmen i Örebro (Baumbach)_, Berga
skog i Knista.

Malaxis paludosa: Fagertärn (Lindblad), Avik^ Holmsjötärn,
allt i Askersunds sn.

Cypripedium Calceolus: Finnatorp i Tysslinge.

Stratiotes aloides: Bärsta i Hackvad, Avik i Askersund sn.
Lilium Martagon: Kräkinge kyrkogård.

Allium oleraceum: Essön; Bärsta; Svenshyttan.

Cagea minima: Stjernsund.

Ornifhogalum umbellatum: Adolfsberg; Askersund.
Convallaria Polygonatum. Binninge utlägger (Vidén); Svens¬
hyttan; Myrö; Avik.

— multiflora: Borgholmen i Viby sjön.

Scheuchzeria palustris: A vik; Fagertärn.

Juncus alpinus: Ö. Mark i Almby; Rockebro.

Lemna polyrhiza: Bärsta; Vibysjön vid prestgården.

— gihha: Öja i Hardemo (E. Lindblad).

— trisulca: Fåfängan i Edsb., Berga d:o; Viby prest-
gård; Hvilsta i Hackvad.

Potamogeton rufescens: Bärsta; Avik.

— gramineus: Avik; Rockebro.

— lucens: Askersund, i Alsen.

— crispus: Bärsta; Alsen.

117

Potamogeton obtusifoUus: Àvik; Alsen.

— pusillus: Avik; Berga.

Typlia latifolia: Ammeberg.

Sparganium ramosum: Askersund.

— fluitans: Vestanby i Kvistbro.

Phyncliospora fusca: Avik; Fagertärn.

Scirpus cccspitosus: Dalängen i Askersunds sn.

Eriophorum latifolium '. Binninge utlägger (Viden); Bockebro.

— gracile: Avik.

Carex riparia: Säby lund i Kumla.

— filiformis: Avik.

— glauca: Herrfallsängen; Bastedalen.

— pseudocyperus : Viby prestgård.

— capillaris: Edsbergs Sanna.

— montana: Binninge utlägger (Vidén).

— Buxhaumii: Avik.

— loliacea’. Guttersboda i Gellersta (E. Lindblad).
Triticum caninum: Lekeberga.

Cynosurus cristatus: Avik.

Bromus arvensis: Örebro, i trädgårdar.

Triodia decumbens: nära Karlslund; i Askersunds sn teral.
allmän.

Avena elatior; Adolfsberg.

Trisetum flavescens: trädgårdsföreningen i Örebro.

Holcus lanatus: Askersund; Ingelsbyle i Hammar.
Calamagratis epigeios: Essön.

— Halleriana: Vid en vattengrop norr om Ske-

bäck (E. Lindblad).

Milium effusum: Binninge utlägger (G. Vidén); Avik; Tjelf-
vesta äng.

Phalaris canar iensis: Askersund, på södra udden.

Hierochloa borealis: Boda i Askersunds sn.

Polystichum cristatum: nedom Tarsta borg i Sköllersta.
Cystopteris fragilis: Kringlan n. om Örebro; Bärsta; Kexle i
Edsberg; Askersund, Avik, Dohnafors.

Woodsia ilvensis: Brohyttan i Knista; Nygård i Snaflunda;
Askersund; Avik.

* o

Asplénium Tricliomanes : Avik, Rude, Askersund.

— septentrionale: Brobyttan; Âvik.

Struthiopteris germanica: St. Holmen i Örebro; Skansabacken
i Edsberg; Åvik; Askersund.

Botry cilium Lunaria: nära Edsbergs prestgård.

Opliioglossum vulgatum: Finnatorp i Tysslinge; Fåfängan i
Edsberg.

118

Isoëtes lacustris: Alsen vid Askersund.

Lycopodium complanatum: Avik; Stadskvarnen vid Asker sund.
Equisetum hiemale: Berga skog i Knista, Stenboda i Asker-
sunds sn.^

Botaniska sektionen af naturvetenskapliga studentsällskapet

i Upsala.

Den 17 November 1887.

1. Licentiaten C. J. Johanson höll föredrag om
gräsens kväfvefria reservnäringsämnen.

2. Professor F. It. Kjellman framlade och de¬
monstrerade Atlas der Pflanzen Verbreitung von Dr O.
Drude.

#

Den 1 December 1887.

1. Om stammens bygnad hos några lokalformer
af Polygonum aviculare L.

Af A. Y. Gtrevillius.

Under senare hälften af sistlidne Augusti månad
undersökte jag stammen hos några former af Poly¬
gonum aviculare L. for att se, huruvida de olikheter i
yttre habitus, som hos denna art betingas af olika
lefnadsförhållanden, också motsvaras af skiljaktigheter
i den anatomiska strukturen.

Följande former undersöktes:

1) En långgrenig, nedliggande xerofil sol¬
form. Längsta grenen var 60 cm. Inter nodier i
medeltal 2,05 cm., på öfre sidan stundom röda. Blad
smala, ganska förgängliga. Bot kraftig. Växte på
sandig, solöppen lokal utan omgifvande, beskuggande
vegetation. -

En uppsats rörande detta ämne är inlemnad till in¬
förande i Kongl. Vetenskaps- Akademiens skrifter.

119

2) En kortgrenig, nedliggande, xerofil sol¬
form. Grenar mycket korta, i allmänhet omkring 12
cm. Internodier korta, i medeltal 0,5 cm. Blad mycket
kortare och i jämförelse med längden bredare än hos
föregående, mörkgröna. Rot kraftig. På sandigt-
stenig, trampad, fullkomligt solöppen mark.

3) Upprät, xerofil form från tämligen so¬
ligt ställe. Grenar styfb uppstående. Hufvudstam
vanligen 20 — 26 cm. Internodier i medeltal 1,05 cm.
Bladen långsträckta, spetsiga, synas vara mera var¬
aktiga än hos de föregående formerna, ljusgröna.
Växte i kort och tämligen gles gräsmatta; något be¬
skuggad af höga lönnar.

4) Skuggform. Grenar tämligen långa, slaka,
med nedre delen nedliggande i gräsmattan, öfre de¬
larna uppåtböjda. Internodier något längre än hos
föregående (omkring 1,87 cm.). Blad stora, breda,
mörkgröna. Bland högt gräs, invid en husvägg, så¬
lunda betydligt beskuggad. Marken tämligen fuktig.

5) Hygrofil form. Stam upprät, enkel eller
med långa, mästadels uppräta, långt nedifrån utgående
grenar; ända till 40 cm. hög. Internodier mycket
långa, i medeltal 2,5 cm., tämligen smala, (liksom
stammen) ljusgröna. Rotsystem svagt. Hela växten
vid upptagning mycket lätt vissnande och slankigt
nedhängande. Växte vid en dam, beskuggad och del¬
vis stödd af B idens tripartita-hQiiikn.di^ dessutom af-
stängd från solljuset af en storkronig ek, sålunda i
hög grad ombrofil.

Dessutom undersökte jag några former, som jag
odlat på olikartade lokaler och som uppkommit från
frön af en och samma form, växande på ett icke så
synnerligen fuktigt ställe och icke i högre grad be¬
skuggad, samt mest liknande den ofvannämda skugg¬
formen, ehuru med mindre blad än denna. Dessa
former voro följande:

120

6) En odlad nedliggande, långgrenig, xero-
fil solform. Liknade mycket formen 1); ett exem¬
plar hade dock kort^ uppåtriktad hufvudstam. Gre¬
narna voro 1' allmänhet något öfver 40 cm.

7) En odlad skuggform, mycket svag med
korta, enkla eller fågreniga, slankiga och böjda, vid
upptagning snart vissnande individ. Internodier täm¬
ligen långa. Stam och blad mörkgröna. Ännu mera
afstängd från solljuset än den förut omtalade skugg¬
formen. Markens fuktighetsgrad medelmåttig.

8) En odlad fuktform. Slankig, växande
bland höga Juncus effusus-hQ^ikiLià och stödd af dessa,
med långa grenar, som sträfvade att komma åt ljuset.
Internodier tämligen långa. Blad små, isynnerhet i
grenarnas öfre del ; liksom grenarna ljusgröna. Bot¬
system, liksom äfven hos föregående form, svagt. Hela
växten hade ett tämligen abnormt utseende.

Innan jag öfvergår till en jämförande anatomisk
beskrifning af stammen hos dessa former, vill jag i
korthet genomgå dess allmänna bygnad hos denna
art. *)

Epidermiscellerna ha olika form, allt efter som
de äro belägna mellan de subepidermala baststrän¬
garna omedelbart utanför assimilations väfnaden, eller
strax utanför det subepidermala bastet. I förra fallet
äro de i radial riktning plattade och ha på ytsnitt
utseende af oregelbundna månghörningar, icke särskilt
sträckta i någon riktning, med väggarna mer eller
mindre buktiga, i senare fallet äro de mycket sträckta
i stammens längdriktning, på tvärsnitt kortare i tan¬
gential riktning. Alla epidermiscellerna ha porer på
de radiala väggarna.

*) Jag kommer här endast att hålla mig till de delar
af internodierna, som icke äro hetäckta af stipelslidan. För
de innanför slidan befintliga delarne torde jag få tillfälle att
framdeles redogöra, i sammanhang med denna senare.

121

Kly f öppningar finnas i ganska stort antal, jäm-
fördt med hvad hos stammar i allmänhet är förhål¬
landet, och ha för öfrigt ett vanligt utseende.

Assimilationsväfnaden består af en samman¬
hängande mantel af två till flera lager celler, som
kunna vara antingen tämligen isodiametriska eller mer
eller mindre sträckta i radial riktning, och skilda åf
större eller mindre cellmellanrum.

Bortledningsväfnaden består af celler, som på
tvärsnitt äro sträckta tangentialt och på längdsnitt
sträckta i stammens längdriktning. Den bildar ett
till flera lager. Denna väfnad är hos de flesta for¬
merna (åtminstone mot hösten) uppfyld af stärkelse,
och innehåller ofta också kristaller af oxalsyrad kalk.

Bastet förekommer såväl subepidermalt i skilda
strängar, som inkräkta assimilationsväfnaden, så' att
denna uppträder i omvexlande tjockare (mellan bast¬
strängarna) och tunnare (innanför dem) band ; som
ock längre in, vid bortledningsväfnadens inre sida,
vanligen rakt innanför de subepidermala baststrän¬
garna, der det bildar tangentialt sträckta, mer eller
mindre smala band. De subepidermala strängarna äro
inåt begränsade af vanligen ett lager af mera kolfen-
kymliknande celler med större lumina och starkt ljus¬
brytande väggar. Af dessa celler äro isynnejrhet de
yttersta, närmast epidermis belägna stundom sträckta
i tangential riktning. Stundom uppträda enstaka dy¬
lika celler inne i de subepidermala baststrähgariia.
Denna väfnad innehåller anta^gligen vatten och liar
måhända till uppgift att vid • behof förse de innanför
liggande delarna af assimilationsväfnaden med detta
vatten. Eljest har epidermis denna funktion, hvilken
den dock icke kan utöfva på de ställen, der de sube¬
pidermala baststrängarna afstänga den från assimila¬
tionsväfnaden. I något slags sammanhang härmed står
kanske också den ofvan omnämda afvikande strukturen
hos de utanför baststrängarna belägna epidermiscel-

9 ■

ßot. Not. .1888. .

122

lerna. Jag anser mindre sannolikt, att denna bast¬
slida utgör en yttre bortledningsväfnad, då jag näm¬
ligen aldrig i den funnit stärkelse, icke ens när paren-
kymet innanför assimilationsväfnaden var belt ocb
hållet uppfyldt dermed. Denna väfnad synes bildas
och differentieras ut ur det vid internodiernas bas be¬
fintliga subepidermala kollenkymet.

Leptomet. Omedelbart på inre sidan om de
inre baststrängarna ligga alltid strängar af leptom,
som på tvärsnitt äro mer eller mindre elliptiska med
största diametern i tangential riktning. Mellan de
inre baststrängarna uppträder leptomet antingen i tun¬
nare lager innanför bortledningsväfnaden eller också
saknas det.

Xylem et. Innanför leptomet kommer en van¬
ligen fullkomligt sammanhängande xylemring. Dess
yttre periferi är något vågig, beroende af leptomets
förut omnämda olika tjocklek på olika ställen. Xylem-
elementerna utgöras af kärl, vedparenkym och libri-
form. Mellan de båda sistnämda finnas tydliga öfver-
gångar.

Märgen består af stora, parenkyma tiska celler,
sträckta i stammens längdriktning, och hos de flesta
former (åtminstone mot hösten) fylda af stärkelse.

Jag öfvergår nu till en jämförande anatomisk
beskrifning af de nämda formernas stammar, hvad
beträffar de af stipelslidan obetäckta delarna.

a) Epidermis. De omedelbart utanför assimi¬
lationsväfnaden liggande epidermiscellerna äro på yt-
snitt störst hos de former, som växa på fuktiga stäl¬
len, minst hos solformerna, allra minst hos formen 2).
Detta gäller äfven de odlade formerna. Epidermis-
cellernas tjocklek i radial riktning var däremot föga
varierande. Epidermiscellernas dimensioner tilltaga
således med fuktigheten, hvilken här synes ha större
inflytande än solljuset, ty i motsatt fall skulle detta
senare, som, åtminstone i hittills undersökta fall, också

123

vid tilltagande intensitet åstadkommer epidermiscel-
lernas tilltagande i volym, ka inverkat så, att de
xerofila formerna, som voro utsatta för det starkare
ljuset, fatt större epidermisceller än fuktformerna, som
växt i skuggan.

De yttre cellväggarna voro i allmänhet ungefär
lika tjocka; hos de odlade formerna framträdde dock
en tydlig skilnad så till ^dda, att de voro tjockast
hos formen 6), tunnast hos formerna 7) och 8), inter¬
mediära hos moderformen. De radiär a väggarna voro
tjockast hos formen 2), smalast hos fuktformerna. De
odlade formerna visa härutinnan en tydlig skilnad:
bland dessa har formen 6) tjockare, 7) och 8) smalare
radiala väggar än moderformen. Med afseende på epi-
dermiscellväggarnas utbildning synes sålunda solljuset
haft öfver vägande inflytande. Epidermiscellerna utan¬
för baststrängarna äro hos fuktformerna mera sträckta
både i stammens längdriktning och på bredden. Det
i epidermiscellerna stundom uppträdande röda färg¬
ämnet finnes blott hos de nedliggande solformerna
(äfven hos den odlade) och endast på stammens öfre
sida.

b) Klyföppningarna. Dessa uppträda i största
antalet hos de nedliggande solformerna, äro något färre
hos formen 3), sparsammast hos fuktformerna. Detta
gäller äfven de odlade formerna.

c) Assimilationsväfnaden. Hvad beträffar dess
utsträckning på tvärsnittet, är den tjockast hos for¬
men 2); för öfrigt i allmänhet tjockare hos solfor¬
merna än hos skugg- och fuktformerna. Härvid
äro jämförda snitt visserligen från ungefär lika höjd,
men af olika diameter hos olika former. Därför
blir assimilationsväfnadens relativa tjocklek i för¬
hållande till tvärsnittets diameter något olika, dock
så att i allmänhet solformerna äfven härutinnan kom¬
ma före skugg- och fuktformerna. Beträffande assi¬
milationsväfnadens struktur, är den hos formen 2)

124

utbildad till typisk pallisadväfnad med cellerna myc¬
ket sträckta i radial riktning, och bildande unge¬
fär 3 (2 — 4) lager. De bilda sålunda radiala
rader. De mellan ett par subepidermala baststrängar
liggande cellraderna konvergera inåt mot det stär¬
kelseledande barkparenkymet. Det inre lagret assi¬
milationsceller äro mer isodiametriska eller till och
med tangential! sträckta. Detta lager synes fungera
som samlingsceller; stundom stöta dera celler från det
närmast yttre lagret mot en enda sådan samlingscell.
Formen 1) har assimilationsväfnaden bygd på hufvud-
sakligen samma sätt. Pallisadcellerna äro dock bre¬
dare, d. V. s. mera utsträckta i tangential riktning än
hos formen 2). Detta står möjligen i samband med
dessa formers olika bygnad. Hos formen 2) blir
assimilationsverksamheten kraftigare än hos formen 1),
då nämligen i följd af de talrikare radiala väggarne
klorofyllkornen fa tillfälle att uppträda talrikare; hvil¬
ket är e:i -^rsättning för den förras kortare inter nodier.
Den kortgreniga formen bär nämligen till följd af
sina korta internodier på en lika stor del af stammen
mycket flera blommor och frukter, åt hvilka assimi¬
lationsväfnaden i stammen skall bereda näring. For¬
men 3) har icke så tydligt utpreglad pallisadväfnad.
Cellerna äro bredare och närma sig mera isodiame-
trisk form, ehuru äfven här en tydlig sträckning i
radial riktning förefinnes. Cellraderna mellan ett par
subepidermala baststrängar konvergera icke så tydligt
i riktning mot bortledningsväfnaden som hos de två
nyssnämda formerna. Den mindre utpreglade palli-
sadformeii kan möjligen förklaras dels af, att denna
form icke växer på fullkomligt solöppet ställe, dels af
dess upprätta växtsätt, till följd h var af assimilations¬
väfnaden icke träffas vertikalt af solstrålarna, som hos
formerna 1) och 2), utan snedt, och sålunda dessas
verkan blir svagare. Hos formen 4) är ännu pallisad-
väfnad rådande, men hos formen 5) äro cellerna en-

125

dast på vissa, mera belysta delar af stammens omkrets
tydligt sträckta i radial riktning, eljest mer eller
mindre isodiametriska eller till och med sträckta paral¬
lelt med stammen, i hvilket senare fall de väl tillika
tjenstgöra i stället för bortledningsväfnad. Formerna
4) och 5) ha större intercellularrnm i assimilations-
väfnaden än de föregående. De odlade formerna visa
analoga skilnader på ett i ögonen fallande sätt. Palli-
sadväfnaden, som redan hos den tämligen heliofila
moder formen är utbildad, blir i hög grad utpreglad
hos formen 6), hos hvilken den far ungefär samma
utseende som hos formen 1), hvaremot hos formen 8)
cellerna bli betydligt mindre sträckta i radial rikt¬
ning, och hos 7), åtminstone ganska ofta, en isodia-
metrisk eller en i stammens längdriktning sträckt form
är rådande.

I allmänhet är o, efter hvad jag kunnat se, palli-
sadcellerna fullkomligt vinkelrätt stälda mot epidermis,
men hos den uppräta hufvudstammen af formen 6)
gå de ganska snedt upp mot epidermis, och inta så¬
lunda den ställning, som Pick beskrifvit hos åtskilliga
uppräta stammar. Om denna ställning i allmänhet
är beroende på ljusets inflytande, så står fullkomligt
i samband härmed den omständigheten, att den sneda
ställningen icke förekommer hos de horizontala gre¬
narna af vare sig denna form eller de andra nedlig-
gande; att den icke heller finnes hos de mera be¬
skuggade formerna, ehuru de äro uppräta, kan bero
därpå, att ljuset här icke haft nog kraft att åstad¬
komma denna struktur, då det icke en gång kunnat
förorsaka utbildningen af någon i högre grad utpreg¬
lad pallisadväfnad.

d) Bortledningsväfnaden. Hos de nedliggande
solformerna hade denna den största utsträckningen och
var kraftigast utvecklad innanför den mellan de subepi-
dermala baststrängarna belägna assimilations väfnaden.
Hos fuktformerna var bortledningsringen smalare och

126

mera jämn. I afseende på ledningscellernas storlek
har jag icke kunnat upptäcka några väsentliga skil¬
nader hos de olika formerna. Hos solformerna inne-
höllo de (i Augusti) rikliga mängder stärkelse, hvilket
däremot hos skugg- och fuktformerna antingen alldeles
saknades eller var ytterst sparsamt. De celler, som
innehöllo stärkelse, hade på tvärsnitt ungefär dubbelt
så tjocka väggar som de, h vilka saknade stärkelse.
Hos solformerna uppträdde dessutom kristaller af oxal¬
syrad kalk i lagret närmast assimilationsväfnaden ;
dessa saknades i allmänhet hos skugg- och fuktfor¬
merna.

e) Bastet. De subepidermala baststrängarna äro
ungefär lika kraftigt utvecklade hos alla de under¬
sökta formerna; framför allt är att märka,' att de äro
minst lika kraftiga hos de nedliggande formerna, som
hos de andra, oaktadt de här icke kunna tagas i an¬
språk åtminstone som stödväfnad. Den ofvan om-
nämda bastslidan förefinnes hos alla formerna och bildar
ett, stundom delvis 2 lager. Hos solformerna äro de
celler i slidan, som ligga närmare epidermis, vanligen
sträckta i tangential riktning, hvilket jag icke kunnat
se hos de andra formerna. De inre baststrängarna
ha större utsträckning såväl i tangential som i radial
riktning hos de nedliggande solformerna än hos for¬
men 3). Hos samtliga dessa former äro cellernas
lumen mindre än hos skugg- och fuktformerna, h va¬
dan alltså cellväggarna, som äro ungefär lika tjocka
hos alla former, komma att intaga en större volym
hos solformerna än hos de öfriga. Största lumina ha
cellerna hos 7). Af dessa förhållanden skulle jag vara
böjd att antaga, att dessa baststrängars celler ha en
vattenledande funktion och att vattnet går genom
väggarne. Denna funktion skulle då bli kraftigare
hos de xerofila solformerna, hvilka också, såsom star¬
kare afdunstande, äro mer i behof af vattentillförsel än
skuffs:- och fuktformerna.

127

f) Leptomet är starkast utveokladt hos formen

2) , hvilket antagligen står i samband med de tätt
sittande och sålunda rikligare näring fordrande fruk¬
terna. För öfrigt är det i allmänhet kraftigast hos
de nedliggande solformerna, svagast hos formen 5)
jämte 3).

g) Xylemet har största tjockleken hos formen

3) . Därnäst komma de nedliggande solformerna, sma¬
last är det hos 7). Den större utvecklingen hos 3)
står säkerligen i samband med dess växtsätt ; xy lem¬
ringen tjenar här jämte baststrängarna såsom skydd
mot böjning. Den äfven vanligen fullkomligt uppräta
formen 5) har i ersättning härför, utom stödet af den
omgifvande vegetationen, mycket turgescenta väfnader.
Den hos de nedliggande solformerna fortfarande täm¬
ligen starka xylemringen spelar här ingen mekanisk
roll, utan är väl företrädesvis vattenledande. Kärlens
antal är störst hos formen 1) (på ett tvärsnitt räk¬
nades 216), sparsammast äro de hos skugg- och fukt-
formerna (87 , och 84 hos resp. former 5) och 7)).
Hos formen 2) äro de visserligen tämligen fa (110),
men i betraktande af tvärsnittets ringa storlek komma
de dock att uppträda i relativt lika stort antal som
hos den långgr eniga formen. Kärlens lumina äro
störst hos 1). Detta tillika med deras stora antal,
står i samband med den snabba vattenledning, som
de betydligt långa grenarna göra anspråk på hos denna
form. De öfriga äro i detta afseende föga olika. De
öfriga vedelementen (libriformet och vedparenkymet)
ha minsta lumina hos formen 3), som tillika har tjoc¬
kaste väggarna. Något, ehuru obetydligt större lumina
ha formerna 2) och 6); ännu större har 1), allra
största lumina ha 5) och 7). Detta står säkerligen,-
åtminstone delvis, i sammanhang med de olika an¬
språken på vattenledning. Vedparenkymet innehåller
stärkelse företrädesvis hos solformerna.

128

h.) Märgen har största diametern hos 5) och 7);
minsta hos 2) och 3). Solformerna föra åtminstone
mot hösten stärkelsekorn och kalkoxalatkristaller i
märgen, de öfriga icke eller sparsamt. Väggarna äro
betydligt tjockare hos de märgceller, som föra stär¬
kelse.

2. Framlade Prof. F. R. Kjellman de hittills utkomna
häftena af det under utgifning varande arbetet: Die natür¬
lichen Pflanzenfamilien von A. Engler und K. Prantl,
och redogjorde i sammanhang dermed för detta arbetes plan
och omfattning.

Den 9 December 1887.

1. Förevisade Herr A. G. Kellgren en samling Betula-
former från Vermland och Dalsland.

2. Redogjorde Licentiaten Alb. Nilsson för innehållet
af sin afhandling: Studier öfver stammen såsom assimilerande
organ.

3. Förevisade Kand. J. A. O. Skårman några.
Salices från Ofre Elfdalen i Värmland, bland hvilka
särskildt framhölls en S. depressa + repens Brunner af
egendomligt utseende.

Hängena voro nästan utan undantag metamor¬
foserade i steril riktning på så sätt, att hängefjällen
utväxt till gröna blad, hvilka hos en del hängen
nådde en betydlig storlek, hvarjemte den i dessas veck
anlagda blomman antingen felslagit eller också, hvilket
var det vanligaste, öfvergått till en vegetativ knopp.
I motsats till de normala kvarsutto vanligen dessa
hängen efter vegetationsperiodens slut, såsom äldre
grenar utvisade. Dessa buro nemligen hängen, som
uppenbarligen persisterat under flere år, och hvilka
låtit en eller flere af de nyssnämda hängefjällsknop-
parne utveckla sig till vanliga skott samt äfven gif-
vit upphof till hängen af enahanda natur, medan
flertalet knoppar förblifvit outvecklade och nu i sitt
förtorkade skick gåfvo den forna hängeaxeln ett egen¬
domligt knottrigt utseende.

129

Den 9 Februari 1888.

1. Prof. P. R. Kjellman föredrog om skottets
byggnad hos fam. Chor dar iacece inom Pucoideæ och
uppvisade, att den strukturform, som anses karakteri¬
stisk för denna familj, ehuru i sin fulländning likartad,
utvecklingshistoriskt tillhör fyra väsentligt olika typer.
En sådan typ företrädes af slägtena Chordaria, Lea-
thesia m. tl., en annan af slägtet Elachista s. s., en
• tredje af slägtena Scytothamnus och Coilodesme^ och
den fjerde af en såsom det vill synas hittills icke
beskrifven alg från hafvet omkring den japanska
ögruppen. /

En utförligare redogörelse härför kommer föredr.
att lemna i en under utarbetning varande uppsats.

2. Licentiaten C J. Johanson lemnade ett meddelande
om förekomsten af såsom reservnäring fungerande cellulosa i
lökbladen af Poa hulbosa L. och i stamknölarne af Molinia
coerulea Moench samt redogjorde för det sätt, hvarpå cellu¬
losalagren upplösas vid utvecklingen af de nya skotten. *)

\

Den 23 Februari 1888.

1. Kandidat K. O. E. Stenström redogjorde för de som¬
maren 1887 i Upsala botaniska trädgård odlade arterna af
Crepidece och närstående grupper inom fam. Composiiœ.

2. Några iakttagelser öfver Calypso borealis.

Af Axel N. Lundström.

Anmodad af utgifvaren af 12:te upplagan af
Hartmans flora att närmare granska den i föregående
upplaga förekommande beskrifningen öfver Calypso
borealis Salisb. har jag gjort några undersökningar
och sammanfattat några af mina äldre iakttagelser öfver

*) Föredraget kommer att inflyta i en till Kongl. Vetensk. Akad.
inlemnad nppsats: Om gräsens kväfvefria reservnäringsämnen, särskildt
de inulinartade kolhydraten.

130

denna växt. Jag har der vid funnit, att åtskilliga
uppgifter om densamma böra korrigeras, samt att ett
och annat kan tilläggas, som ej torde vara aldeles
utan betydelse för kännedomen om denna växt och
dess plats i 'systemet.

Redan 1862 blef jag i tillfälle att insamla denna
utan tvifvel vår horas täckaste växt på en af de lo¬
kaler i vårt land, der den, så vidt jag känner, ymni¬
gast har uppträdt, nemligen vid Långviken nära Piteå.
Under de 10 följande åren återsåg jag den ■ nästan
årligen och fastade redan då min uppmärksamhet vid
några små korallika bihang, som ganska ofta — dock
ej alltid — åtföljde de äldre knölarne, då de upp-
togos från marken. Då jag ej funnit dessa bildnin¬
gar omnämda af någon föregående författare vill jag

här närmare redogöra för deras ut¬
seende. Vidstående figur a visar en
afbildning af ett medelstort dylikt
koralliknande bihang (nat. stork).
Grenarna äro vanligen utbredda i
ett plan ; någon gång täckes en gren¬
spets af en annan. Spetsarne äro
afrundade med en liten långsträckt
intryckning, såsom af fig. c synes.

Denna intiyckning är vinkelrät mot den insänkning,
som uppstår vid en förgrening. Sällan är en gren¬
spets konisk (fig. b); huruvida en sådan spets är an¬
laget till ett blad- och blombärande individ, såsom
hos CoralJorhiza^ vågar jag ej afgöra med det mate¬
rial, som för närvarande står mig till buds. Nära
de afrundade spetsarne kunna ofta iakttagas 1 à 2 myc¬
ket små (omkr. 0,5 m.m. långa) böjda, koniska krop¬
par (se fig. c, först. 3 ggr.), lågblad, med bladställ¬
ningen Va* Det koralliknande bihanget är alltså ett
rhizom, hvars grenar i följd af bladställningen V2
blifva utbredda i ett plan.

h

131

Dessa rhizom likna tül sitt yttre, såsom ju lätt
kan synas, ganska mycket de hos Gorallorliiza före¬
kommande, som också hafva grenarna utbredda i ett
plan. Afven till den inre anatomiska byggnaden fin¬
nes en stor öfverensstämmelse dem emellan, och de
hos Orchidérötterna så vanliga endophytiska svam¬
parna*) uppträda i dessa rhizom liksom hos CoroMor-
hizas i bestämda cellager. Så tydliga, septerade hyfer,
som förekomma hos CoralJorhiza^ har jag ej kunnat
iakttaga hos Çalypso^ och det synes mig som skulle
de ”gula klumpar” hvilka Wahelich tolkar såsom
ett slags haustorier vara ett plasmodium-stadium, som
i hvarje cell föregår bildandet af hyfer. Hos Ca¬
lypso uppträda nemligen — att döma af det mate¬
rial jag nu äger — uti ifrågavarande celler först
ett plasmodium med fina strängar, som korrespondera
mot h varandra i skilda celler, och sedermera antaga
dessa strängar en mer eller mindre tydlig likhet med
hyfer. Om jag lyckas erhålla lefvande och fullstän¬
digare material skall jag närmare undersöka huru
dermed förhåller sig.

Några skäl att ifrågavarande korallformade bild¬
ningar skulle vara patologiska bildningar kan jag icke
finna; då borde de äfven vara det hos CoraUorhiza.
Emellertid finnas de, såsom ofvan nämdes, icke alltid
hos Calypso. På de blombärande knölarne har jag
aldrig iakttagit dem, endast på fjolårets eller sådana
som varit ännu äldre. De äga alltså antagligen icke
samma betydelse som hos Corallorhisa^ der de ju äro
konstanta. Det synes nijg sannolikast att de hos
Calypso äro reducerade bildningar, sålunda ett arf,
som naturen söker att af kasta, då det ej längre är
växten till något väsendtligare gagn. Dessa bildnin¬
gar vittna emellertid om ett nära fyllogenetiskt sam-

Se; W. Warhlich^ Beitrag zur Kenntniss der Orchide-
enwurzelpilze, Bot. Zeit. 1886, pag. 481.

132

band mellan dessa båda slägten, ocb jag kan bär ej
underlåta att påpeka att Ppitzer, *) bvars system öfver
Orcbideerna genom sina tänkvärda principer ocb sin
framskjutna ställning synnerligen tilltalat mig, ställt
Calypso vid sidan af Carallorhisa inom gruppen Lipa-
ridince (bland Dupplicatæ).

För åtskilliga år sedan försökte jag uppdraga
Calypso genom frön, men misslyckades. Afven i na tu¬
turen torde groddplantor vara ganska sällsynta — ■ jag
bar sett sådana endast en gång — ocb mogna frukter
är o äfven ytterst sparsamma. Jag antager emellertid,
att det icke är omöjligt, att just på groddplantans
knöl de omnämda rbizomen kunna återfinnas, och
stöder detta antagande derpå, att ett omsorgsfullt upp¬
taget exemplar, som jag undersökt, och som hade tre
års knölar i behåll men icke alls något spår till den
fjerde, ägde de kor allgr eniga bihangen på den äldsta
knölen ; att döma af förgreningen «voro dessa 3 år
gamla.

Endast en gång bar jag i naturen iakttagit pol-
linatinonen bos Calypso; den besökande insekten var
en humla. På artificiel väg har jag emellertid flere
gånger erhållit mogna frukter.

Af de uppgifter, som Hartmans flora ll:te upp¬
lagan innehåller om denna växt, böra följande korri¬
geras. Pollenmassorna äro icke klubblika utan skif-
formiga, oskaftade; örtbladen äro icke alltid långt
skaftade utan kunna (på naken jord) vara nästan
oskaftade ; stödjebladet är ej hinnaktigt utan har samma
konsistens som kalkbladen; könpelaren är icke gul
utan blekröd, såsom de vid vuxne bihangen. Växtlo¬
kalen är aldrig ”buskmark’’ utan fuktiga gamla barr¬
skogar, hvarest denna växt isynnerhet håller sig på

*) E. Pfitzeh. Entwurf einer natürlichen Anordnung der
Orchideen, Heidelberg 1887.

133

eller vid kullfallna med mossa öfverdragna förmult¬
nade trädstammar.

Dessutom må tilläggas, att de utvecklade bladen
hafva två stora långsgående kölar (beroende af det
dupplikativa knoppläget), att de på undre sidan oftast
äro violett färgade, att frukten är upprät och klubb¬
lik samt att blomman har en behaglig vaniljlukt.

Det synes mig ej osannolikt, att det könpelaren
vddvuxna bihanget representerar de båda främre stån-
darne från den inre kransen. Då jag emellertid icke
haft tillfälle att följa blommans utvecklingshistoria,
vågar jag ej med bestämdhet derom yttra mig, ej
heller afgöra om könpelaren bör tolkas såsom stam-
eller bladbildning.

3. Terminologiska smånotiser.

Af Th. M. Feies.

I. Huru höra Mass- och ordning s-namnen i Linnés
sexual systern accentueras ?

Såsom bekant, råder för närvarande i vårt land
någon osäkerhet i detta afseende, i det att några lägga
tonvigten på penultima, andra på antepenultima. En
framstående filolog, som härom tillfrågats, har be¬
näget meddelat, att, om orden betraktas såsom gre¬
kiska, de utan ringaste gensägelse måste hafva accenten
på näst sista stafvelsen. Några af dem brukades re¬
dan af grekerna (t. ex. govaröfjia, fiovoyagla, ôunvla
m. fl.); de öfriga, som af Linné bildats, måste enligt
all analogi på samma sätt betonas. Anses deremot
dessa benämningar vara latinska, så är deras rätta
accent mindre säker. På senare tider har det visser¬
ligen blifvit modernt att uttala till latinet från gre¬
kiskan öfverflyttade ord på — ia (t. ex. philosophia,
theologia m. fl.) med ton vigt på antepenultima, h var¬
till såsom stöd fått tjena den omständigheten, att näst

134

sista stafvelsens qvantitet i vers är kort. Men häraf
följer dock ej med nödvändighet, att de i dagligt tal
på detta sätt uttalades, utan tvärtom är det ganska
sannolikt, att dessa från grekiskan lånade ord i la¬
tinska talspråket fingo behålla samma betoning som
hos grekerna. På grund häraf anser sagde filolog
intet tvingande skäl finnas för att uttala sexualsy¬
stemets klass- och ordnings-namn med tonvigt på
antepenultima, utan tvärtom anser han det mycket
väl ^kunna försvaras, om densamma lägges på penul-
tima. En annan filolog, som likaledes härom till¬
sports, har förklarat sig vara af samma niening.

Äfven om det antages, att filologer skulle finnas,
som hysa en motsatt åsigt, bör på sin höjd saken
anses tvistig, isynnerhet som romarne icke utsatte
några accenter. I sådant fall bör ej förbises, huru
Linné, som sjelf bildat de flesta af dessa namn, ut¬
talade desamma. Och i detta afseende behöfver man
ej tveka om svaret, ty det är fullt visst, att Linné
sjelf lade accenten på näst sista stafvelsen. Min
afl. fader har nemligen med bestämdhet försäkrat,
att de Linnés lärjungar, med hvilka han varit i
beröring (såsom A. J. Retzius, Thunberg, Acharius,
S. Odman), konseqvent begagnade denna betoning,
hvilken f. ö. under förra århundradet och första hälf¬
ten af detta var den enda, som hördes i vårt land —
ett förhållande, som tvifvelsutan icke skulle egt rum,
om mästaren sjelf uttalat dessa namn på annat sätt.
Under sådana förhållanden anser jag mig vara fullt
berättigad att fortfarande säga Monandria, Didynamia^
Syngenesia^ Cryptogamia o. s. v., såsom jag som gosse
lärt af min fader och såsom jag hört dem uttalas af
sådana äldre botanister som Wahlenberg, Wikström,
Stenhammar m. fi.

135

II. Hvühendera henäniningen är i det naturliga
systemet att föredraga: ’^ordning” (or do) eller ”familj'^
(familia)?

Som bekant, bar i vårt land bittilis begagnats
uttrycket ’^familj”, ocb onekligt torde ock vara, att
bärmed bättre än med ”ordning” uttryckes, att ett verk¬
ligt slägtskapsförbållande, ett gemensamt härstamman¬
de förefinnes hos de till familjen hänförda for¬
merna. Emellertid har man äfven hos oss på sista
tiden, i likhet med hvad i utlandet fierestädes skett,
velat utbyta ”familj” mot ”ordning”, dervid åberopande
sig på prioritets-lagen i allmänhet samt särskildt derpå,
att Linné användt denna sistnämnda term. Såsom ytter¬
ligare skäl har framhållits, att fiere af de förnämsta
systematici (t. ex. L. A. de Jussieu, A. P. & Alph.
DE Candolle, Bentham, Bindley, Endlicher m. fi.) an¬
tagit beteckningen ”ordo”. Vi vilja här upptaga dessa
skäl till närmare skärskådning.

Frågas då, hvar i botaniska litera tur en ”ordo”
första gången begagnas, så är svaret härpå ej all¬
deles lätt att gifva. Måhända är Cæsalpinus (De plan¬
tis lihri XVI) den förste, som 1583 talar om att ”in
ordines redigantur plantæ”. Det vill synas uppenbart,
att ”ordo” här tages i samma betydelse, som ”classis”
i de artificiella systemen. Samma bemärkelse har det
ock hos Biyinus (i hans Ordines plantarum, 1690) och
andre för-Linnéanska författare.

Frågar man vidare, hvilken först uttalat åsigten
om naturliga förvandtskaper inom växtriket och fram¬
hållit behofvet af ett naturligt system, så är detta
P. Magnol (1689), och det är ock han, som för växt¬
rikets naturliga grupper först användt benämningen
”familiæ plantarum” — ett beteckningssätt, som sedan
upptogs af Adanson i hans stora arbete Familles des
plantes (1763). På grund häraf eger ”familia” såsom
betecknande en naturlig grupp obestridt ålderns före-

136

träde, ty i den bemärkelsen användes ”ordo” först
ungefär 50 år senare, neml. af Linné i Lans Cdasses
j)lantarum (1738).

Men, torde det invändas, man bör ej gå längre
tillbaka i tiden för denna frågas besvarande än till
Linné, och 'då bör företräde tillerkännas åt ”ordo”.
Ej heller detta är emellertid befogadt. Förhållandet
är neml., att första gången Linné använder uttrycket
”ordo” (1735 i Systema Natures ed. I), så betecknas
dermed ej en naturlig familj, utan de artificiella af-
delningarne under klasserna i sexualsystemet, och
likaså äfven i senare Linnéanska skrifter. Ett an¬
vändande af ”ordo” i bemärkelse af ”naturlig familj”
medför derför, att åt ”ordo” (eller ”ordning”) gifves
tvemie, helt olika betydelser. I sjelfva verket har ej
heller Linné användt ”ordo” i bemärkelsen af naturlig
familj, men väl ”ordo naturalis”, fastän det sista af
dessa ord, sedan det först i ett arbete blifvit om-
nämndt, i det följande stundom utelemnas. Så är t.
ex. förhållandet i Classes plantarum, der p. 485 talas
om ”ordines naturales”, men sedan p. 489 o. f. blott

om ”ordo I, II . LXV”. Under hvarje af dessa,

hvilka ej äro försedda med egna namn eller några
beskrifningar, uppräknas åtskilliga slägten, som synas
Linné samhörande och som i sjelfva verket äfven nu
i allmänhet erkännas vara förvandta.

I Philosophia hotaniea (1751) är förhållandet
något olika. Der finnas visserligen i § 77 såsom
”methodi naturalis fragmenta” uppstälda 67 grupper,
hvarje med sitt eget namn (dock utan bifogade karak¬
terer), men huruvida dessa anses vara ordines eller
classes, är minst sagdt oklart. Enligt § 160 äro de
att anse såsom ”naturales classes” och särskildt be¬
tecknas såsom sådana Umhellatce, VerticiUatee, Siliquosœ,
Leguminosee, Compositce etc., men enl. § 162 och 205
äro de ”ordines naturales”; enligt registret (p. 351

137

ocli 359) äro de både classes ocli ordines. *) — Senare
bestämde sig Linné fullt för begagnande af termen
ordo naturalis, såsom framgår af hans 1771 hållna,
af Gieseke 1792 utgifna PrceJectiones in ordines natu¬
rales plantarum. Afven der saknas dock karakterer,
och Linné sjelf säger: ”fateor me eos dare non posse”.

Hvad vidare angår den omständigheten, att flere
senare författare ej använda benämningen familia, utan
ordo, "*) så har detta uppenbarligen föga eller intet
att betyda. Det är neml. mycket lätt att nämna
många andra, äfvenledes framstående systematic!, hvilka
föredraga benämningen familj eller naturlig familj.
Särskildt må i detta afseende påpekas — bland våra
dagars författare — Eichler, Engler, Prantl — andra
att förtiga. Åter andra begagna sig samtidigt af båda
termerna, hvarvid ”ordo” anses utgöra en högre af-
delning, inom sig innefattande flera familjer. Att nii
göra dessa termer alldeles synonyma, såsom de onek¬
ligen förut varit, kan derför lätt medföra oreda.

På grund af nu angifna skäl torde kasserandet
af benämningen ”familj” och dess utbytande mot ”ord¬
ningar” med fog kunna betecknas såsom mindre väl¬
betänkt. Härtill kommer dessutom, att väl inom zoo¬
logien och botaniken samma benämningar böra tilläg¬
gas samma begrepp. Redan Magnol påpekar derför,
att växterna böra liksom djuren delas i naturliga
familjer. “**)

Påpekas må, att benämningen familj inom växtriket
iifven af Linné begagnas. Så t. ex. heter det i Phil. bot. §
78: ”Vegetabilia comprehendunt Familias NW: Fungos, Algas,
Muscos, Filices., Gramina, Palmas, Plantas.’^

Några af dessa bruka detta ord ensamt (de Candolle,
Lindley, Endlicher), andra med tillägget” naturalis” (Jus-
siAU_, Bartling), så att äfven bland dem fidl öfverensstäm-
melse ej finnes.

*'**) ”J’ai cru apercevoir dans les Plantes une afinité,
suivant les degrés de laquelle ou pouroit les ranjer en diver¬
ses Familles, comme on ranje les animaux.”

Bot. Not. ms.

10

138

III. Nahna frön (eller fröämnen).

Stundom påträffar man t. o. m. hos mycket fram¬
stående författare (t. ex. Eichlee, Sijllah. 4 Aufl. p.
33 ocli 58 *)), att de af förbiseende använda denna
term i tvenne, helt olika betydelser, neml. dels då
fröna (fröämnena) ej sitta omgifna af slutna fruktblad
(Gymnospcrmce) dels då de sakna fröskal (t. ex. Santa-
lacece). Till förekommande af denna lilla oegen tlighet
föreslås, att de förra kallas nahna (semina eller ovnla
nuda) i motsats till täclcta (Inelitsa), under det att de
senare kunna benämnas oMädda (etunieata) i motsats
till Idädda (tunicata).

4. Professor F. II. Kjellman förevisade Pneumathoder
hos Phoenix pumila och redogjorde för dessa organs byggnad.

Lunds botaniska förenings förhandlingar.

VII. Den 18 Nov. 1887.

2. Doc. B. Jönsson föredrog om sina iakttagelser öfver
förekomsten af egendomliga fasta ljusbrytande krop¬
par i hyfceller, som utvecklats i s vafvelsyr elösiii ng.

VIII. Den 25 Febr. 1888.

1. Professor Fr. Areschoug föredrog dels om Ruhus
Balfouriamis Blox. och dess synonymer, bland andra
R. ciliatus Lindeb. exs.; dels om förekomsten af R, lÅn-
debergii äfven i Tyskland^ på nordsidan af Ilarz.

2. Fil. Kand. 11. Tedin lemiiade en redogörelse för
sina undersökningar om den primära barken hos våra
vedartade dikotyler.

IX. Den 27 Mars 1888.

l. Fil. Lic. G. A. Karlsson lemnade en redogörelse
öfver innehållet i sin afhandling om transfusionsväfnaden
hos Conifererna.

■'*) Jfr. äfven Warminijs System. Bot. 2 Udg. p. 134
och 354.

139

2. Loktor A. L. G hön vall franistälde uagra anmärk¬
ningar med anledning af dc karaktärer som lios lö fm os¬
sor na homtats från lian- och honblommornas ömsesi¬
diga ställning.

3. Scirpus parvulus Roem. & Sch. och dess när¬
maste förvandtskaper i vår flora.

Af N. Hjalmar Nilsson.

Genom sin ringa storlek, sin liabituela likhet
med andra vanligare arter samt framför allt genom
sin förekomst i svåråtkomliga grunda vattensamlin¬
gar är Scirpus parvulus säkerligen mer än flertalet
faner ogämer egnad att undgå uppmärksamheten, h var¬
för också dess utbredning i det stora hela än i dag
är blott ofullständigt känd. I vårt närmaste gran¬
skap har den emellertid ganska länge varit med sä¬
kerhet urskiljd i Danmark, och äfven från Norge
föreligga ganska många lokaluppgifter för densamma.
Dess förekomst jemväl i Sverige borde alltså synas
långt ifrån osannolik.

I sjelfva verket har den också redan ett halft
sekel figurerat i vår flora, sedan Wahlenberg i Fl. suec.
efter Prof. P. Wahlberg angaf densamma för Pryks-
dalen i Wermland. Denna uppgift har emellertid så¬
som aldrig senare bekräftad åter utgått, hvartill ett
ytterligare skäl bör sökas deri att arten öfverallt an¬
norstädes uppträder såsom utpreglad hafskust- eller
åtminstone salinplanta. Sedan jag föreg. sommar, af
skäl som nedan skola anföras, kommit att särskildt
egna min uppmärksamhet åt denna växt, lät jag mig
emellertid angeläget vara att söka utröna, på hvad
grunder sagde uppgift från början tillkommit, och
spanade alltså efter ex. från den nämda lokalen.
Detta lyckades mig också öfver förväntan, enär jag
i Kongl. Vetenskapsakademiens till låns bekomna sam¬
lingar af Scirpus-former anträffade det otvetydiga

140

originalexemplaret för bestämningen i fråga. Intres¬
sant nog befans detta emellertid vara äkta Scirjnis
parvulus. Skulle alltså denna art ändock förekomma
i det inre af vårt land? Säkerligen icke. Åtmin¬
stone lemnar i fråga varande ex. enligt min åsigt ej
något som helst stöd för ett sådant antagande, liksom
det öfver hufvud är svårfattligt, huru det någonsin
kunnat gifva anledning dertill. Den ex. bifogade eti¬
ketten, hvilken en senare annotation ’^scripsit Wahl¬
berg” betecknar såsom autentisk, har nämligen föl¬
jande lydelse: '‘''Scirpnis nanus. Tagen på min resa
med Hisinger till Wärmland — S. Norrige. Sunne?
Lysager? Låg bredvid Carex maritima J'' Så vidt jag
kan se, bevisas här af ganska påtagligt exemplarets
ursprung iclie från Sunne utan från Lysager d. v. s.
Kristianiafjorden, så mycket mera som de fåtaliga,
hopskrumpna och i klumpar af lergytfcja glest fastsit¬
tande stråna gifva allt utseende af att blott oafsigt-
ligt hafva kommit med en större växt. Denna tidi¬
gare uppgift om parvulus på svensk botten kan
således med fog anses som förhastad, under det att å
andra sidan det häraf synes troligt, att åtminstone
på ett ställe i Norge denna art verkligen förekommer.

Huru det förhåller sig med de öfriga norska lo¬
kaluppgifterna för S. parvulus^ har jag tyvärr ännu
icke varit i stånd att afgöra. De ex. under detta
namn, som jag sett från en af dem, Ogne på Jæde-
ren, insamlade 1885 af Anian. S. Mqrbeck, tillhörde
emellertid icke denna art utan Eleocliaris acicularis.
Och jag nästan befarar, att i alla de fall, då växt-
platsen uppgifvits vara en sj östrand, elf brädd e. d.,
samma förvexling blifvit begången.

Denna fråga är emellertid äfven med tillgång
till ex. ingalunda så lätt att afgöra, som det i all¬
mänhet vill synas. Med den i våra Horor ännu van¬
liga uppställningen antyder nämligen ingenting, att
S. parvulus kan vara en kritisk art. Från de öfriga

141

till samma gnipp, monostacliyi, hörande arterna S.
panciflorus ocli S. cæspHosus skiljes den nämligen yt¬
terst lätt genom sina blott tnmsliöga, trinda ocli ge¬
nomskinliga strån. Så isolerad, som det här af kan
tyckas, står den dock ingalunda. Tvärtom spåras i
sjelfva verket en den intimaste slägtskap med den
ofvan nämda Eleocharis aciciäaris. Vare det dock
härmed långt ifrån sagdt, att fara för en förvexling
mellan de typiska formerna af dessa arter skulle vara
för handen. Dertill äro deras kännetecken alltför tal¬
rika och bestämda. Deremot förbigå våra floror med
tystnad, att af den senare variationer finnas, hos
hvilka de vanligen angifna karaktererna förändrats der-
hän, att den snart sagdt enda qvarstående skiljaktig¬
heten från S. parvulus inskränker sig till just sjelfva
slägtkar akter en, det vid basen löklikt uppsvälda och
rjvarsittande men genom en insnörning från sjelfva
nöten skilda stiftet. När vidare härtill kommer, att
äfven denna, sådan vigt tillerkända, hållpunkt hos
just dessa former oftast går förlorad genom deras
nära nog typiska sterilitet, torde det vara tydligt att
misstag och felbestämningar här äro särdeles svåra att
undvika.

I sjelfva verket hafva också dylika tidt och ofta
blifvit begångna. Så anfördes t. ex. af G. Meyeu
S, parvulus för öar i Elbens mellersta lopp, men denna
uppgift blef senare af Sonder rättad och hänförd till
E. acicularis. Den ofvan nämda norska formen lem-
nar ett ex. af samma slag. Af Prof. Berggren togs
hösten 1886 vid en liten insjö i Hörssm i mellersta
Skåne en form, som i sitt sterila skick icke tycktes
knnna vara annat än S. parvulus^ och i Vetenskaps¬
akademiens samlingar finnes en liknande med samma
bestämning, af Elgenstierna insamlad i Bornsån
mil fr. Nora 1887. Båda hafva emellertid af mig
senare befunnits icke vara annat än E. acicularis —
dock först sedan jag sjelf på försommaren 1887 begått

142

alldeles liknande misstag ocli trott mig liafva upp¬
täckt S. parvnlns på flere lokaler i Skåne. Den ge¬
nom torkan sänkta vattennivån medfiirde formens blom¬
ning, ock förvexlingen var då med någon upp¬
märksamhet snart påaktad.

Emellertid hade jag nnder tiden genom litera-
tnrstndier förskaffat mig närmare kännedom om S.
parvnli karakterer, och då derjemte dess egenskap
af hafsstr ands växt blivit mig klar, gick jag med fnll
afsigt till verket att uppsöka densamma på våra kn-
ster. Jag vände mig der vid först till Fote viken på
Skanörshalföns norra sida, enär denna, efter hvad jag
förnt kände om densamma, syntes mig särdeles lämp¬
lig, i synnerhet på ett ställe vid Hvellingesidan, med
bräckt vatten, blott ett par tnm djnpt, och dyig ler-
botten. Mycket riktigt — till min egen och mina
följeslagares öfverraskning och glädje befans platsen
alldeles öfvervnxen af typisk och karakteristisk S.
parvulus! En gång observerad var den sedan icke
svår att återfinna. Eedan följ. dag d. 22 Jnli togs
den sålunda i stor ymnighet i de grunda lagunerna
midtför Skanör och nedåt Falsterbo samt en vecka
senare i hafsbandet mellan Arlöf och Malmö, samt
nästan samtidigt närmare denna stads hamn af Adj.
G. JoïiANssoN, som jemte Kand. Alfr. Berg och Dr.
A. Kotii varit närvarande vid dess första upptäckande.
Min på dessa fynd grundade förmodan, att S. parvu¬
lus skulle vara rent af vanlig utmed våra kuster,
besannades deremot icke af senare efterforskningar
på olika ställen. Dessa tre lokaler få alltså tills vi¬
dare anses som de enda säkra i vårt land. Utan
tvifvel skall dock arten inom kort befinnas utbredd
äfven till våra andra kusttrakter, icke minst på Öster¬
sjösidan, enär den der redan förut är känd icke blott
från danska öarne, Mecklenburg och Pommern ntan
ock från Bornholms östra sida och södra Östersjöpro¬
vinserna.

143

De jemförande undersökningar, jag utf(3rde på
mitt rikliga material af de nu omtalade formerna,
öfvertygade mig än mera om den nära slägtskapen
mellan S. parniihts ocli E. aciadaris samt om vansk¬
ligheten att i vissa fall skilja mellan dem. Det bästa
medlet att härvid skydda sig mot misstag torde också
enligt min tanke vara att för det första ställa dessa
båda arter så nära hvarandra, som af deras för vand t-
skap betingas, och för det andra bättre framhålla den
nämda mellanformen såsom en egen varietet, hvaraf
den för visso är väl för tjent. Att man härvid af-
gjordt bör frångå den hos oss eljest brukliga utbryt¬
ningen af EleocJiaris som eget slägte, torde icke be-
höfva någon annan motivering än en hänvisning till
de nu afhandlade båda arternas hopställning här ne¬
dan. Den genomgående öfverensstämmelse i nära nog
alla delar, särskildt i de vegetativa organens yttre
byggnad, som en sådan jemförelse ådagalägger, utgör
nämligen ett tillräckligt talande vittnesbörd för den
blott underordnade betydelsen af den karakter, som
här ensam lagts till grund för en slägtåtskilnad.
Detta särskildt som någon häremot svarande närmare
affinitet mellan E. acicularis och de öfriga EJeocliaris-
arterna å ena sidan eller S. parvidiis och de enaxiga
/Sc?rj;?<.9-arterna å den andra ingalunda låter sig påvi¬
sas. Deremot gruppera sig alla dessa arter särdeles
naturligt till en underafdelning Monostacliyi Fr. af
slägtet Scirpus^ taget i dess ursprungliga omfattning,
hvarvid vi till en underafdelning af lägre rang föra:

Scirpus acicularis L. sp. pl. pag. 48. Rotstock
trådfin, upprät med korta leder, försedda med genom¬
skinliga öppna slidor, som på sin baksida bära antin¬
gen ett ensamt strå eller derjemte en från dettas för¬
sta axill utgången gren^); denna i sin ordning än

*) Att nämligen förgreningen här är monopodial och
stråna eller grenarne alltså, ehuru framträdande på slidornas

144

hopdragen och lik moderaxeln, än förlängd till en tråd¬
fin sparsamt stråbärande ntlöpare. Dessa grenar
0 f ver vintr ande ^ följ. år grenande sig på nytt och deri-
genom alstrande täta sammanhängande mattor. Strån
3 — 10 cm höga, raJ^a^ fina och horstJiJm, fasta och
ogenomsldnliga] hantiga med oftast fyra långsgående
fåror ^ vid basen mer eller mindre rödahtiga och bä¬
rande två slntna bladlösa slidor, af hvilka den öfre,
längre, oftast är rödaktig, halft örtartad och fast,
upptill vidgad och med tydtig snedskuren m3aining.
Ax ensamt, 2 — 5 mm. långt, 4 — 11-blommigt, hoptryckt
äggformigt, spetsigt, slutligen mörht hrnnt. Skärmfjäll
i två rader, likformiga, trubbade, hruna med blekare
medelnerv och smal hvit hinnkant; det nedersta ej
längre men helt omfattande. Kalkborst inga eller
2 — 4 mycket korta och lätt a ff all ande, bakåtriktadt
håriga. Ståndare 3. Märken 3. Stiftets q var sittande
del liten, smalt äggfor mig, grönaktig, vid basen hop-
snörd. Nöt afiång, omvändt äggformig, trind, med
8 — 10 längdåsar och talrika fina tvärrihhor mellan
dessa, hvitaktig.

Förek. allmänt på sandiga eller dyiga ställen invid
vatten, såsom vid stränder af åar och sjöar, i di¬
ken etc.

ß submersa nov. var. Strån af vexlande längd,
oftast ganska korta och gr of va, rent gröna med hvit¬
aktig nedre del, trinda utan längdfåror, genomskinliga
med tydligt urskiljbara inre längd- och tvärväggar ,
ofvan vattnet hojfallande. Stråets öfverhudsceller lång¬
sträckta och smala med raka, ej vågiga mellanväggar;

yttre sida^ egentligen äro att anse som axillära bildningar,
tyckes mig af flere skäl vara antagligare än den åsigt, som
vill tyda dessa växters förgrening såsom sympodial. Då
emellertid utförligare undersökningar på lefvande material af
dessa och en mängd andra analoga arter erfordras för lös¬
ningen af denna fråga^ lemnar jag den nu åsido till ett
kommande tillfälle.

145

närmast imderliggande lagrets celler dereniot mor hroda
än långa eller åtm. ifiodiametrislia. Stråets slidor yt¬
terligt tunna, livita, liinnaktiga ocli (/enomslcinligrc.
den ofre 10 — 12 mm. lång, tätt omslutande strået,
ej möjlig att afdraga liel; den nedre kortare; båda
med Jxärlförandc strängar ocli midt öfver dessa mot
spetsen några stora Idyf öppningar . Ax sällan fullstän¬
digt utveckladt, oftast förblifvande smalt, grönt ocli
sterilt.

För ek. på grunda ställen i åar och sjöar, oftast
fullständigt ncdsänli ; troligen ganska utbredd. Hit¬
tills känd ifrån Ogne på Jæderen i Norge och i
Sverige vid Nora i Vestmanland, Engelholm vid Hönneåns
utlopp invid liafvet, Hingsjön 11. st., Voxsjön i Hörs s:n.
Löddeström ö. om Kjellinge, Husie mosse (G. Johans¬
son), Romeleklint och Krageholmsjön, allt i Skåne,

Scirpus parvulus Roem. & Schult, syst. veg. II,
124. Rotstock och förgrening som hos föreg., men
utlöparne sällan stråbärande, bortdöende första året
med undantag af den till en krökt, spetsig, 3—4 mm.
lång Imöl förtjockade terminalknoppen, som följ. år
ger upphof till en ny planta. Tufvor alltså mindre
sammanhängande än hos föreg. Strån 3—4 sällan
5 cm. höga, ganska grofva^ matt hrungröna^ mot ba¬
sen nästan uppblåsta och hvitaläiga^ trinda^ mot spet¬
sen utåthöjda^ genomsJcinliga med tydligt urskiljbara
tvär- och längdväggar^ ofvan vattnet ej hopfallande.
Deras öfverhudsceller långsträckta, med starld vågiga
radiala skiljeväggar: cellerna i det derunder följande
lagret mer långa än hreda och mindre än hos ß af
föreg. art. Stråslidor två, slutna, snedskurna med
otydlig mynning, den inre längst, 5 — 7 mm., ytterst

och genomsldnlig samt åtsittande men qvarsittande
hel, om strået drages ut ; båda med blott rudiment af
kärlknippen och utan klyföppningar. Ax ensamt,
2 — 3 mm. långt, 3 — 4-blommigt, äggformigt, gulgrönt.
Skärmfjäll i två rader, trubbiga, gidgröna med hvit

146

eller blekbrim hinnkant : de två nedre länffst men
kortare än halfva axet. Kalkborst 6, qvarsittande^
olika långa, öfvernående nöten, bakåtriktadt håriga.
Ståndare 3. Märken 3. Stiftets qvarsittande del spet¬
sig med likformigt vidgad, bas. Nöt omvändt äggfor-
mig, treliantig^ slät och glänsande, grågid.

Förek. på dybotten i grunda, lugna hafsvikar,
oftast nedsänkt under vattnet. Hittills i Sverige ob¬
serverad: i Skanörs och Falsterbos instängda saltvat-
tenslaguner, i Fote viken 11. st., mellan Malmö och
Arlöf; trol. dock llerestädes utmed kusterna. — De
af Feies i Herb. norm. X, 68 utdelade ex. äro ej
svenska utan danska.

Någon vidare utläggning af de två i fråga va¬
rande arternas likheter och olikheter torde efter denna
parallel icke vara nödig. Vi se, att på samma gång
de af gammalt som osvikliga ansedda karaktererna på
stråets form i tvärsnitt och genomskinlighet, dess
slidor och färg vid basen genom den här lemnade
utredningen af den så ofta felbestämda nedsänkta söt-
vattensformen blifvit ohållbara, det också befunnits
nödigt att uppsöka andra nya kännetecken. Att de
enda, för alla fall brukbara, sådana ej stått att hemta
annat än från finare strukturförhållanden hos stråets och
slidornas cellväfnader, bevisar tydligast, hur intim slägt-
skapen mellan de båda arterna i sjelfva verket är.
Äfven några goda habituela skiljemärken hafva visser¬
ligen anförts, men de kunna i regeln tillämpas endast
på lefvande material. Det bästa af dessa är kanske
den likhet med en svag Isoetes laciistris, som S.
parvtdus erhåller genom sina mot spetsen utåtböjda
brungröna strån.

Slidornas antal hos dessa arter, hvilket i hororna
angifves mycket olika, har jag lyckats konstatera en¬
dast genom användande af färgämnen, t. ex. metjd-
blått.

Till sist må ännu blott tilläggas,

att S. pavvidvs

147

icke står ensam med sina knölbärande ntlöpare , ntan
delar denna karakter med den äfven i öfrigt ganska
närbeslägtade S. paiiciflorns. De tyckas dock lios
denna senare hittills hafva blifvit fullkomligt förbi¬
sedda, troligen på grund af svårigheten att befria
grensystemet oskadadt från rötterna af de gräs, bland
hvilka denna art plägar växa. I de glesa bestånden
på den torrlagda Dingsjöstr anden iakttog jag dem
dock med lätthet och har sedan på en mängd andra
lokaler kunnat konstatera deras närvaro. Fries (å
etiketten till Herb. norm. II, 66), synes vara den
förste, som anmärker stolonerna här, men om de knöl¬
for miga knoppar ne i deras spetsar nämner han intet.
Knölen utgöres här för öfrigt hufvudsakligast af de
starkt förtjockade läder ar tade rhizomslidorna, hos 8.
2)arvulus der emot af de ansvälda 2 à 3 sista inter-
nodierna på stolonen.

Tvänne nya Rumex-hybrider.

Af N. Hjalmar Nilsson.

Då det med hänsyn till det pågående arbetet å
en ny upplaga af vär förnämsta doristiska handbok
kan vara af intresse att redan i sommar få den geo¬
grafiska utbredningen af märkligare former, så vidt
möjligt är, utredd, har jag icke ansett det vara ur
vägen att i all korthet hänleda botanisternas upp¬
märksamhet på nedan nämde tvänne hybrider, för
hvilka säkerligen flere lokaler skola kunna uppsökas.

Rumex domesticus Hn X sanguineus L. är utan
tvifvel en af de mest oväntade kombinationer inom
detta på hybrider så särdeles rika slägte. Jag har
derfor också i det längsta dröjt med den definitiva
bestämningen af en form, som jag allt sedan 1884
iakttagit i gles bokskog vid Råröd söder om Ring¬
sjön och som tycktes förena karakterer af de båda
nämda arterna, i h vilkas omedelbara granskap den

148

också forefans. Sedan jag sistlidne sommar äfven
lyckats få fertila blommor i tillräckligt antal, är o alla
tvifvelsmål nn undanröjda. I bladform mest erin¬
rande om R. samjuineiis, företer den för öfrigt i för¬
grening, blomställning etc. så stor likliet med R.
domesticus X obtnsifolins, att den lätt kan förvexlas
med denna. Visar sig dock vid närmare påseende
vara fullständigt intermediär mellan de angifna stam¬
arterna. De ytterst sparsamma fertila blommorna liaf-
va också en der emot svarande ansenlig storlek, med
de inre kalkbladen mycket breda, i kanten liela, plöts¬
ligt hopdragna till en kort, vackert afrundad spets:
blott ett grynbärande med ett högt, nästan klotrnndt'
gryn. De sterila blommornas inre kalkblad likaledes
ganska breda, rundadt triangulära, trubbiga, vanligen
utan gryn.

Rumex crispus L. X Hippolapatlimn Fr. tyckes
näst R. Hippolaptafhum X IlyärolapcUliimi vara den hos
oss vanligaste hybriden med R. Hip})., enär jag i
Kongl. Vetenskaps- Akademiens och Lunds Botan. In¬
stitutions samlingar sett den från icke mindre än fem
lokaler i Mälartrakten, hvarj ernte ett ex. saknade all
signering. I allmänhet bär den. namnet R. pluty-
phyllus F. Aresch. och kan kanske med större rätt
än R. Ilippolapatlmni X ohtusifolius (jfr. Bot. Not. 1885
p. 116) göra anspråk derpå. Utan att här vilja ingå
på någon utredning af denna sy nony m-fråga, är min
afsigt blott att uppmana till ett närmare aktgifvande
på och särskiljande af dessa båda tydligen ganska
utbredda Hi^pwlatlium-YijhridiQT^ hvilka lätt förvexlas
med hvarandra. Korsningsprodukten med R. ohtusi¬
folius igenkännes dock säkert på sina vid basen bre¬
dare, äggrunda rotblad, de jemna bladkanterna, den
glesare blomställningen samt de fertila blommorna,
hvilkas inre kalkblad hafva en utdraget äggrund form
med ganska lång spets och vid basen tvänne hastigt
utsvängda korta och vanligen skarpt sågade öronlika

149

flikar; gryn saknas oftast eller motsvaras af en spol-
formig förtjockning af medelnerven. Denna af R.
JuNGNER 1. c. beskrifna form liar jag från Mälartrak¬
ten blott sett i ett ex. från Ultima och ett (tvifvel-
aktigt) från Dockan på Djurgården. Den nu närmast
i fråga varande i?, crispus X Hippolapoilium har der-
emot långsträckta, jemnbreda, vid basen tvära och i
kanten tydligt vågiga rotblad, vid basen hjertlika men
långspetsade och krusiga stjelkblad, mera tät blom¬
ställning och de inre kalkbladen till formen ganska
mycket erinrande om dem hos II. crispus X domesticus.
således relativt korta och breda, nästan hela och plöts¬
ligt hopdragna till en triangulär spets; gryn ganska
stort och rundadt. Har hittills förelegat mig i ex.
från: Löfsta bruk, Rosersberg och Ultima i Upland,
Bergsund vid Stockholm och Tullinge i Södermanland
men åtföljer utan tvifvel R. Hipp. äfven i de öfriga
delarne af dess utbredningsområde.

Literaturöfversigt.

Warming, E., Om Grönlands Vegetation. 1886—87.
(Meddel, om Grönland XII. Kjöbenhavn 1888. 223 sid. 8:o.)

Fastän bristande utrymme hindrar oss att lemna ett om
än kort referat af detta arbete, vilja vi dock påpeka det,
emedan vi anse det förtjena uppmärksammas af dem, som
sysselsätta sig med den skandinaviska floran. Vegetations-
formerna behandlas utförligt. I en not omnämnes att J. M.
Norman funnit den amerikanska Carex liolostoma Drej. på
3 olika ställen i den arktiska delen af Norge. Andra förf:s
nyligen utkomna arbeten i samma ämne äro: Beretning om
den botaniske Expedition med ”î'ylla” 1884 (i Meddel, om
Grönland, h. 8) samt Tabellarisk Oversigt over Grönlands,
Islands og Færoernes Flora 1887 (Videnskab. Medd. f. d.
naturh. For. 1887. Kjöbenhavn 1888), behandlande kärl-
växterna; liknande listor öfver mossorna af Lektor N. C.
Kindberg äro publicerade i samma tidskrift. — Andra nyligen
utkomna arbeten öfver Grönlands flora äro: P. Eberlin:
Blomsterplanterne i dansk Östgrönland (Archiv f. Mathem. og

150

Naturvid. Bd. 12. Kristiania 1887; J. S. Deichman Branth
og Chr. Grønlund, Grönlands Lichen-Flora (Meddel. Grönl. III).

(Carex holostoma är dock kanske redan från början
känd från Norge. Både i originalbeskrifningen i Dreyeiis
Revisio crit. Carie, boreal. (Kröyers Naturh. Tidskr. Bd. 3 p.
447), hvars diagnos finnes aftryckt i Botan. Not. 1841 p.
232, och i Flora Oanica fasc. 41 (tab. 2428) är nämligen
G. Yahlii ß inferalpina Wahlenb. Flor. Lapp. p. 241 uppförd
som synonym under C. liolostoma. Och på anfördt ställe p.
448 skrifver Dreyer: ”Planta nostra groenlandica exaete cum
descriptione cl. Wahlenbergii congruit^ sed a C. Vahlii sine
dubio ut species distincta separanda est, non tam propter
scabritiem culmi, quæ in C. Vahlii quoque occurrit, quam

propter has notas” . ”Perigynia subglobosa-ovalia (juniora

modo obovata ut describit Wahlenberg)” . Enligt nutida

åsigter om prioritet äfven för varietetsnamn, kan ifrågasättas,
om icke Wahlenbergs varietetsnamn bör upptagas som art¬
namn, såvida originalexemplar icke rent strida deremot. An¬
märkas bör dock att M. N. Blytt (Norg. Flor. p. 206) och
N. J. Andersson (Skand. Cyperac. p. 39—40) omnämna C.
liolostoma, men ej ss. synonym till Wahlenbergs omnämnda
varietet. Frågan synes mig ej tillräckligt utredd genom dessa
2 författares yttranden. — Utg.)

Rabenhorst, L., Kryptogaraenflora von Deutsch¬
land, Oesterreich und der Schweitz. 2 Aufl. à 2,4u Mrk pr häfte.

Af denna genom sina afbildningar och beskrifningar
framstående flora hafva nyligen mossdelens 7 och 8 häften
utkommit, innehållande följande nya arter : Campy lopus Mildei,
Ditrichum Breidleri och astomoides.

Häftet 11 af 4:de bandet innefattar Equisetaceerna.

Smärre notiser.

Johan Erik Ewald Ahrl ING afled den 5 April 1888 i
Arboga. Han var född d. 18 Sept. 1837 i Brännkyrka för¬
samling af Strengnäs stift, blef student i Upsala v. -t. 1856,
amanuens vid Upsala universitets botaniska institution h.-t.
1863 — v.-t. 1867, kollega vid elementarläroverket i Arboga
1868, disputerade v.-t. 1872 (”Studier i den Linneanska no-
menclaturen och synonymien”) samt promoverades strax derpå
till fil. dr. Med offentligt understöd företog han vetenskap¬
liga resor till Medelpad och Ångermanland 1858 och till
Luleå Lappmark 1859, samt med anslag ur fonden ”Lars
Hiertas Minne” vistades han sommaren 1881 i London för

151

att genomgå Linnes litterära qvarlåtenskap i Linnean Societys
arkiv. Såsom hans skrifter också utvisa, var Alirling en
entusiastisk linnean och har användt mycket arbete på att
sätta sig in i allt som hade beröring med Linné och dennes
publicerade eller outgifna arbeten. Tyvärr fick han ej till¬
fälle att afsluta och utgifva allL hvad han ämnat. Af arbe¬
tet ”Carl von Linnés svenska arbeten i urval och med noter”
utkommo 1878 — 80 5 häften af första afdelningen, innehållande
bref till svenskar; återstoden skulle innehållit fiere bref,
Linnés Resor^ smärre uppsatser samt slutligen lefnadsteck-
ningen. Förut hade han 1878 utgifvit -^Caroli Linnæi opera
hactenus inedita. Flora Dalecarlica”. Ofriga arbeten af ho¬
nom äro: Några af de i Sverige befintlige Linnéanska hand¬
skrifterna, kritiskt skärskådade (Bot. Not. 1877 — 78); Linnés
förhållande till sina lärjungar (i Festen till Carl von Linnés
minne i Upsala den 10 Jan. 1878); Om Karl von Linné, m.
m. (i Nordisk Familjebok 1885); Carl v. Linnés brefvexling
(tryckt på Vet. Akadis bekostnad, 1885). Det var han^ som
väckt förslaget om och arbetade för restaurationen och inköpet
af Linnés Hammarby. Vid Riksdagen 1884 beviljades 6000 kr.
för offentliggörandet af Linnés ungdomsarbeten^ hvilket upp¬
drag anförtroddes åt dr Ahrling.

Såsom en trofast kamrat skall han länge ihågkommas af
sina vänner och som en noggrann vårdare utaf Linnés minne
af Sveriges botanister.

Johan August Gabrielsson afied i Halmstad d. 6 Maj
1888. Han var född i Sällstorps församling i Halland d. 29
Nov. 1860, studerade vid Jönköpings läroverk^ men aflade
maturitetsexaraen som privatist i Halmstad v.-t. 1883; stu¬
dent sedan i Upsala. Han studerade botanik ifrigt redan
under sin skoltid och skref ett par uppsatser i Botaniska No¬
tiser 1880 (Luzula albida DC, funnen i Småland) och 1882
(Till Vestkustens Flora). Han lär hafva arbetat på en flora
öfver Halland.

Till lektor i naturalhistoria och kemi vid högre all¬
männa läroverket i Kalmar har domkapitlet utnämnt Doc.
Karl Fredrik Dusén.

Reseunderstöd för instundande sommar hafva af Societas
pro Fauna et Flora fennica beviljats 400 mark åt Stud. J.
Lindén för en botanisk i’esa till södra Karelen (trakterna
mellan Vuoksen och Ladoga) samt 350 mark åt Kand. E. W.
Blom för en botanisk resa till mellersta Österbotten (trak¬
terna söder om Brahestad).

Svenska riksdagen har beviljat första tredjedelen af de
begärda 54,000 kr. för en ny byggnad vid botaniska insti-

152

tutionen i Lund. Denna Ijyggnad skall innehålla föreläsnings¬
sal, arbetslokaler äfven för fysiologiska undersökningar samt
musei-rum.

I Botanisk Have i Kiøbenhavn kommer äfven att upp¬
föras en byggnad, som skall innehålla laboratorier för växt-
fysiologi och anatomi, bostad för professorn, i fysiologi och
för trädgårdens direktör. Med apparater kommer byggnaden
att kosta nära 200^000 kr.

Vetenskaps- och vitterhetssamhället i Göteborg den 15
Febr. Tillkännagafs att sällskapet för innevarande år upp-
stält följande täflingsämne: Framställning af Bakteriologien
från botanisk synpunkt.

Vetenskapssocieteten i ^Upsala d. 28 April. Till ut¬
ländsk ledamot invaldes Prof. S. Schwendener i Berlin.

Vetenskapsakademien d. 11 April. Till ledamöter in¬
valdes dr E. Bornet i Paris och Prof. W, C. Williamson i
Manchester.

Den 9 Maj. Till införande i handlingarne antogs en af¬
handling af Fil. Lic. C. J. Johanson, Om gräsens qväfvefria
reservnäringsämnen, särskildt de inulinartade kolhydraten.

Fysiografiska sällskapet d. 9 Maj. Dr. O. Nordstedt
redogjorde för sina undersökningar öfver skulpturen på ytan
af den s. k. kärnan hos frukterna af Nitella och Tolypella.
Emellan de qvarstående ”listerna^^ kan membranen hos de 87
undersökta arterna vara antingen glatt eller försedd med upp¬
höjningar i form af små korn, stafvar eller taggar, eller också
nätformiga upphöjningar, hvarigenom gropar uppstå.

Societas pro Fauna et Flora fennica den 7 April 1888.
Prof. Sælan förevisade några fanerogamer, tagna af Mag.
W. Laurén på lastageplatsen vid ångqvarnen i Wasa; bland
dessa voro JRoemeria hybrida DC., Sisymbrium austriacum
Jaqv. och Silene muscipula L. veterligen icke förut anmärkta
inom Skandinavien.

Till publikation i ”Acta” anmäldes: ”Anatomisch-syste¬
matische Studien über skandinavischen Juncaceen” von A.
Arrhenius.

För ”Meddelandena^’ anmäldes: ”Phenologiska antecknin-,
gar i Sodankylä socken sommaren 1882” och ”Bidrag till
kännedomen om Horan i Sodankylä socken” af E. W. Blom.

153

Orthotrichum Rogeri Brid. paany funden i Norge.

Ved Professor Ax. Blytts godhed har jeg faaet fra
Christiania Universitets Herbarium et Exemplar af
Orthotrichum Bogeri fra Bergen, bestemt af Schimper selv.

Dels ved Hjælp af dette Exemplar, dels ogsaa
ved Dr. Venturis udmerkede Beskrivelse i Muscologia
Grallica 6 livraison er jeg kommen til Vished om, at
denne sjældne Orthotrichum ogsaa voxer ved Byen
Molde i det vestlige Norge, hvor jeg uden ad kjende
den samlede den i 1882 i August Maaned. Den voxer
paa store gamle Trær i Nærheden af Byen.

Hvad der iser udmærker denne Art, er de store
Sporer, (0,02 — 0,025 mm) og de rodlige Tænder samt
de tungeformede i Spidsen afrundede Blade. Stomata
er betydelig indsænkede, idet de omgivende celler næ¬
sten aldeles bedækker de 2 Stomaceller. Herved fjer¬
ner Arten sig systematisk fra 0. pallens^ som den i
Habitus meget ligner.

Chr. Kaurin.

Sparganium neglectum Beeby,
funnen i Danmark.

Såsom det torde vara bekant för denna tid¬
skrifts läsare, har Beeby redan år 1885 (Journ. of.
Bot. 1885, ref. i Bot. Not. 1885 p. 204) visat, att 8p.
ramosum Huds. i England omfattar t venne väl skilda
arter, nemligen dels den af gammalt kända, genom
omvändt pyramidlika, upptill nästan plana frukter,
lösare bygdt epikarpium och kort stift (^/4 — Vs
fruktens längd) karakteriserade Sp. ramosum Curt. dels
en ny art, af honom kallad Sp. neglectum, utmärkt
genom elliptiska, till ett långt stift (V2 — ^/4 fruk¬
ten) småningom afsmalnande frukter och fastare epi¬
karpium. Samme författare har i t venne uppsatser af
senare dato (Journ. of Bot. N:o 5 och 12, 1886)
redogjort för en del nya lokaler hos arten.

Bot. Not. 1888. 1-1

154

Häraf framgår, dels att Sp. neglectum i allmän-
het har en sydligare utbredning än Sp. ramosum
dels att den söderut når ända till Algier, medan
den i England ej synes gå nordligare än till War¬
wick, Stafford och Salop. På den europeiska kon¬
tinenten uppgifves den endast från Frankrike och
Italien.

Det torde derfor icke sakna sitt intresse, att Sp.
neglectum af mig blifvit igenkänd i ett exemplar från
Vedbæk (Danmark), hvilket jemte andra Sparganier,
tillhörande Museum botanicum Havniense, godhetsfuUt
sändts mig till påseende ! Det saknar uppgift . om
insamlingstid, så ock om insamlarens namn, men synes
enligt en stämpel tryckt å papperets baksida härleda
sig från Liebmanns herbarium.

En jemförelse mellan det danska och de engelska
typ-exemplar, för h vilka jag har att tacka Beeby,
lägger i dagen, att den danske formens frukter är o
något smalare och ribborna i fruktens nedre del tyd¬
ligare än hos flertalet engelska exemplar. Då det
senare kan bero på tillfälliga förhållanden och de en¬
gelska exemplaren i det förra hänseendet visa någon
variation, beroende på graden af det tryck, hvilket en
frukt har att utstå af sina grannar i samma hufvud,
torde intet tvifvel om bestämningens riktighet råda.

Med kännedom om den stora öfverensstämmelsen
mellan Danmarks och Skånes vegetativa förhållanden
bör ej en förmodan, att Sp. neglectum förekommer
äfven i Skåne få anses förhastad, icke heller en upp¬
maning till Skånes botanister att under sina Septem¬
ber-exkursioner egna någon uppmärksamhet åt Spar-
gania få hållas för obefogad.

L. M. Neumax.

^ Oarex holostoma Drej.

Som det vil sees af professor E. Warming’s ”Ta¬
bellarisk Oversigt over Grönlands, Islands og Eærôer-

155

nes Flora’’ er Carex holostoma bemærket på 3 steder
i Norges arktiske gebet. Jeg fandt den nemlig i 1861
på fjeldplateauet indenfor Alten og i 1877 i Østfin-
marken. I 1885 sendte overlærer O. Nybuus mig
planten fra Lifjeldet i Bar do.

Den norske plante er i et og alt identisk med
den grönlandske, eksemplarerne fra begge steder saa
lige hinanden, at man ved at blande dem sammen
ikke skulde kunne sige, hvilke der var grönlandske
og hvilke norske. Denne fuldstændige overensstem¬
melse mellem individer fra så langt fraliggende loka¬
liteter og mangelen af en hver antydning til en over¬
gangsform mellan denne art og den nærmest stående
Carex alpina, taler stærkt til gunst for typens arts¬
værdighed.

Artens tvende hidtil kj endte, i geografisk længde
saa langt adskilte udbredningsfelter ligger begge på
vestsiden af hver sin store halvö og omtrent på sam¬
me nordlige bredde. Det norske udbredningsfelt lig¬
ger nemlig mellem c. 68^’ 42' og 69® 52' n. br.,
det grönlandske tilfölge professor J. Lange mellem
69® 10' og 70® 40' n. br. Vækstens skandinaviske

nordgrændse ligger således kun 48' og dens syd-
grændse 28' sydligere end de tilsvarende grændser i
Grönland.

Larvik 31:te marts 1888.

J. M. Norman.

Till Sveriges och Finlands
kry ptogamforskare !

Undertecknad, utsedd till referent af kryptogamliteratur
på svenska språket för tidskriften Hedwig ia, Organ für Kryp¬
togamenkunde, Red. K. Prantl, ber härmed vördsamt Sveriges

156

och Finlands kryptogamforskare om godhetsfull tiilsändning
af deras skrifter. Om så önskas skola desamma efter be¬
gagnandet återsändas.

Gr. Lagerheim.

Adr. Eugelbrektsgatan 3, Stockholm.

Hos Svan ström & O:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhållas :

Grått blompressningspapper format 360x445 mm Pris pr ris 3,50
Hvitt „ „ 360x445 ,, ,, „ ,,10,—

Herbariepapper N:o 7^/3, hvit färgton 240x400 „ „ ,. „ 5, so

„ „ „ 91/2, blå „ 285x465 „ „ „ „ 6, so

„ „ „13.hvlt „ 285x465 „ „ „ 9,-

Obs! De båda sistnämnda sorterna användas^vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Innehåll.

Ahlfvengren, Fr. E.^ .Växtgeografiska bidrag till Gotlands
flora, s. 113.

Fries^ Th. M., Terminologiska smånotiser, s. 133.

Grevillius, a. Y.y Om stammens bygnad hos några lokalfor¬
mer af Polygonum aviculare L., s. 118.

Kjellman, F. R., Skottets bygnad hos fam. Chordariaceæ, s. 129.
Lundström, A. N., Några iakttagelser öfver Calypso bore¬
alis^ s. 129.

Nilsron, N. Hj., Scirpus parvulus Roem. et Sch. och dess
närmaste förvandtskaper i vår flora_, s. 139.

- T venne nya Rumex-hybrider^ sid. 147.

Ringius, g. E., Några floristiska anteckningar från Werm-
land, s. 105.

Skårman, J. a., Salix depressa -|- repens Brunn., s. 128.
Trolander, A. S., Växtlokaler i Nerike, s. 116.
Literaturöfver sigt, s. 149.

Smärre notiser, s. 150. Döde. — Utnämnd. — Res-
understöd. — Anslag. — Lärda sällskaps sammanträden. —
Orthotrichum Rogeri Brid. paany funden i Norge. — Sparga-
niura neglectum Beeby, funnen i Danmark. — Carex holo-
stoma Drej.

Lund, Aktiebolaget Fredrik Berliugs Boktryckeri och Stilgjuteri lS‘®!sSS.

Några anteckningar öfver postflorationen.

Af L. M. Neuman.

I C. Ä. M. Lindmans arbete öfver ”postfloratio-
neii och dess betydelse såsom skyddsmedel för frukt-
aiilagef^ definieras detta begrepp sålunda (pag. 11):
’’Postfloratio är blommans förhållande efter slutad blom¬
ning’^. Då denna definition förutsätter en obehöflig
utsträckning af begreppet blomning, som ju allmänt
både i vårt språk och inom botaniken endast betyder
hyllets blomning, der hän att det skulle omfatta äfven
ståndarnes och pistillernas utveckling ”till frömjölets
afiägsnande och fröämnenas befruktning”, synes det
fördelaktigt att förändra nämnda definition, så att den
kommer att lyda sålunda: postfioration är hyllets och
ståndarnes förhållande efter befruktningen. Postflora-
tionens betydelse blifver i begge fallen densamma, så
att ingen svårighet i detta begrepps bestämmande för¬
orsakas, men man vinner derigenom trenne fördelar;
l:o) behöfver man ej ändra den sedan länge faststälda
och riktiga betydelsen af ordet blomning; 2:o) und¬
viker man confusion mellan begreppen befruktning
och blomning; 3:o beröres ej begreppet knoppning af
denna definition. Särskildt dén sist nämnda fördelen
torde vara vigtig, ty få af botanikens termer blifva
till sin betydelse så sväf vande som ”knoppstadiet”, för
så vidt man dermed afser andra blomdelar än hyllet.
Lindman har heller icke försökt att definiera detta
begrepp, ehuru man hade väntat det, då hans defini¬
tion på blomningen (”de särskilda blomdelarnes ut¬
veckling från knoppstadiets slut till frömjölets afiägs¬
nande och fröämnenas befruktning”) förutsätter, att
knoppstadiet är ett klart och tydligt bestämdt tillstånd.
Men hvarje fixering af detta stadium måste stranda

Bot. Notis. 1888. 11

158

V

på L:s uppfattning af blomningen, ty om den senare
träffar ståndare och pistiller, så måste äfven den förra
göra det och knoppstadiet omfatta blomman före hyllets
utslagning, knapparnes öppnande och märkenas recep¬
ti vitets-tillstånd. Då det nu är bekant, att ståndarne
i många proterandriska blommor lemna sitt frömjöl och
att hos en del proterogyna märkena äro receptiva,
medan kronan ännu står i knopp, följer här af, att
hyllets knoppstadium kan sammanfalla med ståndarnes
eller pistillernas blomning, liksom att ståndarnes knopp¬
stadium kan vara samtidigt med pistillernas iloration.
Och drager man ut conseqvenserna af satsen, att stån¬
darnes postiioration börjar, då frömjölet blifvit utsläpt,
komma sålunda, t. ex. hos Violæ, ståndarne att vara
i postiloralt tillstånd, medan hyllet är i iloralt, och
hos E-ubus de yttre ståndarne att vara i postfloralt,
under det att de mellersta äro i iloralt och de inre i
præhoralt tillstånd. I stället för att skilja mellan tre
tillstånd i blommans lif, det præilorala, ilorala och
postiiorala, öppna L:s definitioner fältet för en massa
complicerade tillstånd, allteftersom dessa tre tillstånd
hos hyllet äro samtidiga med olika tillstånd hos stån¬
dare och pistiller.

Sedan härmed skäl angifvits för åtgärden att
uppställa befruktningen i stället för blomningens slut
såsom postfiorationens utgångspunkt, torde det vara
på sin plats att nämna några ord till stöd för min
åsigt, att postilorationen endast bör omfatta hyllet och
ståndarne, men ej pistillerna. Skulle, såsom af Lind¬
mans definition följer, detta begrepp äfven omfatta
pistillen, så måste metr idiets utveckling till frukt,
fröämnenas till frön deri ingå, med ett ord postfiora-
tionen komme att omfatta äfven frukt sättning, frö¬
redning och fröspridning, d. v. s. sluka begrepp, som
hittills hvar för sig äro bestämda och omfatta en vid
krets af företeelser, hvilka tillhöra en sjelfständig från
postilorationen skild lifsprocess. Och denna utsträck-

159

ning af postflorationens omfång torde icke en gång
Lindman önska, enär hans arbete alls icke sysselsätter
sig med fructificationen. Hans fel är sålunda rent af
formelt och således af en art, som skulle varit ofar¬
lig, om det ej gällt bestämningen af hans afhandlings
fundamentalbegrepp och om icke detta begrepp, såsom
for vår botaniska liter atur nästan nytt, hade varit i
behof af en exact definition.

Det är Lindmans mening att i sin afhandling be¬
visa, att fruktämnets skydd är postflorationens hufvud-
uppgift. Men något bevis lemnas icke. Ty om man,
då en biologisk företeelse i växtverlden skall till sitt
ändamål förklaras, finner, att företeelsen har flere, icke
ett, ändamål och om man bland dessa vill framhålla
ett såsom hufvudändamål, de öfriga såsom bi-ändamål,
så torde ett sådant framhållande icke vara berättigadt
förr, än man på experimentel väg ådagalagt, att så
är förhållandet. Nu har Lindman icke försökt ett
enda experiment, icke ens i fråga satt möjligheten af
att de af honom anförda biändamålen kunna vara post-
horationens hufvudändamål och i följd deraf icke hel¬
ler granskat sina observationer med hänsyn till denna
fråga. I stället för att vid hvarje af de enskilda
blommor, hvilka han undersökt, noga pröfva, om post-
horationsföreteelserna ensamt afse fruktämnets skyd¬
dande eller ensamt något af biändamålen (t. ex. be¬
redande af plats åt obefruktade blommor eller de be¬
fruktades döljande) eller flere af dessa senare eller
samtidigt både hufvud- och biändamål, antager han
à priori, att endast det af honom erkända hufvudän-
damålet afses och tyckes förbise, att detta antagande
först då är berättigadt, när han till pröfning upptagit
och vederlagt de öfrigas möjlighet.

Då sålunda i Lindmans afhandling ej någon upp¬
märksamhet egnats åt den experimentela sidan af post-
fiorationen och då det syntes mig ej vara omöjligt,
att en experimentel behandling af ämnet skulle fram-

160

kalla en annan åsigt om postûorationens hufvndända-
mål, beslöt jag sistlidne sömmar att egna mig deråt.

Men innan jag går till redogörelsen för dessa
försök och jemför elsen mellan Lindmans och mina re¬
sultat, vill jag här med några ord belysa de omstän¬
digheter, på hvilka L. stöder sitt antagande om post-
hora tionens hufvuduppgift. Dessa äro fem och återfinnas
i hans arbete pag. 60.

Den första omständigheten är blommans genom
postfiorationen framkallade oansenlighet. Nåväl, kan
den icke och bör den icke förklaras ur naturens om¬
sorg om insekterna, hvilka, om obefruktade och be¬
fruktade blommor vore lika, skulle på de senare utan
nytta förstöra tid och krafter, afsedda för de förra?

Den andra är den genom postfiorationen fram¬
kallade skyddande ställning, som hyllet intager till
fruktämnet. Huru berättigadt det än är att framhålla
detta, måste det dock vara klart för hvar och en, att
här blott omnämnes ett enskildt fall af den nyss nämnda
lagen om sträfvandet efter blommans postfiorala oan¬
senlighet. I fall ett urblekt eller skrumpet hylle läg-
ges i veck eller svepes omkring ett fruktämne, måste
ju i och med detsamma blomman blifva oansenligare,
hvarför omständigheten N:o 2 står eller faller med
N:o 1.

Den tredje är den genom blomskaftets postfiorala
rörelser anskaffade ”betryggade platsen” åt fruktämnet.
I alla de af L. anförda exemplen kali man med goda
skäl i fråga sätta, om icke dessa rörelser afse att ge¬
nom de befruktade blommornas undanskaffande bereda
plats åt de i knoppning eller blomning stadda.

Den fjerde omständigheten träffar lika mycket
biändamålen som hufvudändamålet och bevisar derför
intet.

För den femte eller postfiorationens uteblifvande
i händelse af fruktämnets förstörande eller sterilitet
har L. icke anfört några faktiska stöd. Emot den-

161

samma vill jag anföra l:o) att Melandrium silvestre
visar samma postflor ala förliållanden i d, der intet
fruktämne flns att skydda, som i 9; 2:o) att blom¬

skaften bos Fragaria vesca utföra sina postflorala rö¬
relser, äfven om fruktämnena förstörts; 3:o) att hy¬
briders (t. ex. Viola riviniana + rupestris, Viola ca¬
nina -f riviniana, Melandrium pratense + silvestre och
Rumexbastarderna) obefruktade blommor med afseende
på hyllets postfloration förhålla sig på samma sätt som
stamarternas befruktade.

Rhinanthus minor (Lindman pag. 14).

Få växter hafva ett foder, som synes vara i högre
grad afpassadt för fruktämnets skydd än detta. På
grund här af valde jag bland andra denna art för att
genom experiment söka utröna, huruvida fodret här är
för fruktämnets mognad nödvändigt.

Den observerade jag de första befruktade

blommorna. Med en fin sax afskar jag foder och krona
på sex blommor, tillhörande fyra olika individ. Jag
iakttog, huru de nakna fruktämnena s välde, huru de
höjde sig mot stjelken *) och erhöllo en riktning snedt
uppåt, i stället för den vågräta, och huru de i sin ut¬
veckling höllo jemna steg med de foderklädda. Allt
syntes lofva ett godt resultat. Emellertid hade mig
ovetande egaren en morgon (^^e) afslagit renen, der
jag hade min lilla försöksstation, och ^oaktadt träget
sökande i det afslagna gräset lyckade det mig icke
att finna något af de fyra stånden.

Den amputerades å hvardera af fyra nya stånd
en nyss befruktad blomma. Redan den ^’/7 voro två
mogna för insamling, det tredje intogs den ’*/7, det
fjerde återfans icke. Frön af dessa utan fodrets eller
kronans skydd mognade frukter synas vara af utmärkt

*) Denna blomskaftets rörelse är ej anmärkt af Lindman.

162

beskaffenliet, och jag har all anledning att tro, att de
skola gro.

Af detta försök synes framgå, att postflora tionens
hufvuduppgift icke är i detta fall, såsom L. tror, skydd
åt fruktanlaget, ty då skulle helt visst icke dessa frukt-'
anlag gifvit mogna frön. Hvad är då ändamålet med
fodrets qvarsittande? Jag svarar: frönas spridning.
Antag, att alla frukterna vid sin mognad vore nakna,
skulle helt visst fröna ur de öppnade valvlerna falla
lodrätt ner och sålunda ingen egentlig spridning ega
rum, för den händelse icke constant blåst rådde un¬
der hela tiden för fröpsridningen. Hu deremot, då
fodret liksom en upptill öppen kupa omgifver frukten,
hindrar det l:o) valvlerna att öppna sig för mycket;
2:o) fröna att i otid falla ut. Det blifver således en¬
dast en väg öfrig för deras utslippande och det är
genom luckan i kupans topp. Det närmare förloppet
vid deras ”flygt ur boet”, torde — om mina obser¬
vationer äro riktiga — vara följande: vid mognaden
sitta fröna något böjda mot valvlerna, likt små stål-
edrar tryckande på dessa och tvingande dem att
öppna sig; valvlerna skilja sig i sin nedre del blott
obetydligt, upptill mer och mer från hvarandra, hvaraf
följer^ att fröna icke fullt räta ut sig, utan genom
sin elasticitet ega kraft att längs de polerade och glatta
valvlerna glida upp till luckan, der de få plats att
räta ut sig, men också erhålla sats att hoppa ut. Hela
denna mekanism skulle vara omöjlig, om icke fodret
sutte qvar.

Galeopsis versicolor

anses af Lindman sakna ett så fullständigt skydd som
vissa andra arter af denna familj. Utan att gå i detalj i
fråga om öfriga Labiater, vill jag här påpeka ett af L.
opåaktadt skydd, som fruktanlagen hos Galeopsis ega.

Betraktar man noga en Galeopsisblomma, medan
kronan ännu sitter qvar, är det lätt att se, huru mellan

163

foder flikar ne resa sig täta och styfva hår. Jemför
man nii denna blomma med en effcerblomma, der kro¬
nan affallit, skall man finna, att nämnde hår icke
längre äro upprätta, utan böjt sig inåt, intagande en
vågrät ställning och bildande ett det finaste täcke
öfver fodrets mjuining. I detta täcke har jag ofta
sett dagg glittra, liksom jag mer än en gång sett,
huru smärre insekter krupit på det fina spindelväfs-
liknande golf, som det bildar.

Grenom att låta dessa förhållande undgå sin upp¬
märksamhet har L. också nödgats lemna en oriktig
förklaring åt det faktum, att foderflikarne här icke
sluta sig. Han anser nemligen, att de underlåta att
böja sig öfver svalget, emedan de äro för smala för
att sluta detsamma. Helt visst förblifva de i npp-
rät ställning, emedan nyss påpehade hår göra deras tjenst
vid svalgets tillslutning Öfverflödig.

Myosotis cæspitosa (L. pag. 16).

Först vill jag anmärka, att fruktfodret hos denna
art ofta utgår i rät vinkel från stjelken och qvar-
blifver i denna ställning, tills frukterna mognat. Emel¬
lertid fann jag äfven exemplar, der förhållandet var
sådant, som L. och handböckerna uppgifva. På trenne
sådana band jag ett &?ombärande upprätt skaft i
denna ställning fast vid stjelken och omöjliggjorde der¬
med dess ut- och nerböjning. Efter tvenne veckors
förlopp insamlade jag frukterna och jemförde dem noga
med frukter, som fått utbilda sig i normalt foderläge.
Ingen skilnad kunde mellan dem upptäckas.

Icke heller M. collina förhåller sig alltid så, som
L. uppgifvit, och säkert är, att L. skulle ”fy It en
' lucka i vår liter atur”, om han underkastat detta släg-
tes underhaltiga, från fruktlägena hemtade, artkarak¬
terer en grundlig revision. Beklagas bör också hans
åsigt, att endast fem ”former kunna urskiljas inom

164

vår flora” (af detta slagte) — hvari väl ligger skälet
dertill, att de i postfloralt hänseende intressanta M.
silvatica och M. versicolor blifvit af L. förbigångna.

Heliotropium peruvianum (L. pag. 18).

På ett i kriika odladt exemplar, som blommade
synnerligen rikt under Juni månad, observerade jag,
att de flesta kronorna qvarsutto vissnade i toppen af
de slutna fodren. Några af dessa vissnade blommor
undersöktes efter en, andra efter två veckors förlopp,
men inga hade svälda karpeller. Fem blommor, som
af kasta t kronorna och slutit sina foder, undersöktes
en månad efter kronans aflallande, men karpellerna
voro icke heller här svälda. Sedan fl3rfctades krukan ut
på fritt land och nya blomknippen sköto fram, men
hvarken i de postflorala förhållandena eller i sterili¬
teten märktes förändring.

Af dessa iakttagelser torde framgå dels att hvad
L. ansett vara regel — kronornas af kastande — icke
är det, dels att fodrets postfloration inträder, äfven
om befruktningen uteblifver.

Datura stramonium (L. pag. 19).

Då hyllet affaller strax efter befruktningen och
då inga rörelser i blomskaftet iakttagits, flns tydligen
här ingen postfloration.

Primula officinalis (L. pag. 24).

Den besökte jag en äng, full med af blom¬
made gullvifvestänglar. Jag observerade der, att Lind¬
mans utsago ”vid midsommartiden stå alla blomskaft '
upprätta” är origtig. Minst hälften af de iakttagna
stänglarne hade antingen hela flocken eller en och
annan efterblomma hängande, antagligen beroende på

165

uteblifven befruktning, det förra i bela blomställningen,
det senare i vissa blommor. Dock kan naturligtvis
ett dylikt slokande i förra fallet vara förorsakadt af
bristande näring eller andra ogynsamma förhållanden,
torka etc. De upprätta fodern skuros upp och frukt¬
ämnena hade hunnit ungefär den grad af utveckling,
som Lindmans tab. I. fig. 22 utvisar. Jag aflyfte
forsigtigt kronorna, men fann till min förvåning blott
i högst få fall den regelbundna bristning af pipen,
som Lindman observerat och afbildat. I stället för
5 lika flikar såg jag än 6 olika, än 4, af hvilka 2
voro klufna i h var der a två smärre flikar, än 10, om-
vexlande mycket smala och mycket breda, än 8 lika¬
ledes sinsemellan olika flikar.

Här är också platsen att påpeka, huru Lindman
räknar hela slägtet Primula (pag. 65) till dem, som
hafva qvarsittande förändrad krona, hvilket ej synes
vara berättigadt, då arter finnas, t. ex. P. cJiinensis,
hvilka fälla hronan oförändrad. Äfven med afseende
på fodrets förhållande afviker denna art från P. of¬
ficinalis, enär foderflikarne är o hopböjda såväl under
knoppningen och blomningen som i efterblomman.

Geranium pratense (L. pag. 25).

På ett exemplars blommor afskuros endast foder¬
bladen; detta stånd, som växte på en mycket torr
sandbacke, torkade dock efter 5 brännheta dagar bort,
sedan frukterna börjat svälla. På tvenne afskuros,
^/7 , både foderblad och ståndare. Dessa exemplar, som
växte på en fuktigare lokal, nödgades jag i följd af
en förestående resa, intaga den ^’/7. Frukterna voro
icke fullt mogna, men skulle helt visst icke behöft
många dagar för att frigöra sig från fruktfästet, då
karpellerna voro 4 m.m.- långa och af den för artens
mogna frukter vanliga vidden samt den sterila delen
af frukten (utom stift) 20 m.m. lång. Häri se vi så-

166

ledes det andra exemplet derpå, att fruktanlagens inog-
ningsprocess kos växter, der enligt Lindman densamma
skulle vara beroende af postflorationens skydd, dock
försiggår utan detsamma.

Fragaria vesca (L. pag. 28).

Under tiden kade jag iakttagit 9 efter-

blommor, som fullbordat blomskaftets böjning ock så¬
ledes voro i det af Lindman af bildade läget (tab. II
fig. 31), men bland dessa fann jag endast 3 fertila
fruktanlag; de öfriga 6 voro svarta, antagligen för¬
störda af frost. Då jag redan första dagen (^/e) iakt¬
tog det ena af dessa sex fall, kade jag tillfälle att
söka sådana blommor, som blifvit förstörda, medan
blomskaften ännu voro upprätta. T venne sådana lyc¬
kades jag finna och kan constatera, att de den

^^6 hade fullbordat sin böjning neråt. Denna blom¬
skaftets postflor ala rörelse försiggår således kär, obe¬
roende deraf, om metridiet är förstördt eller icke ock
motsäger således den femte af de omständigheter, på
kvilka Lindman grundat sin teori om postflorationens
kufvuduppgift. (Lindmans ord, pag. 60, lyda : ”om
fruktämnet förstörts eller fruktämnet ej befruktats, ute-
blifva de nämnda förändringarne” .

På fuktig ny röjd mark, kelt nära en myr, fann
jag (^’/e) en Fragaria -form, som otvifvelaktigt tillhör
nyss nämnda art, ehuru den afviker genom ovanligt
liten spets-tand på uddbladet. Ännu märkligare är
den omständigheten, att blomskaftens böjning här ej
går längre än hos Fr. collina, så att frukten under
mogningsprocessen sitter på ett skaft, som i sin öfre
del intager en horizontal ställning, hvilken det bibe¬
håller, tills smultronet genom sin tyngd böjer det ner.
Fodret är vidöppet och karakteriserar derför denna
form såsom en Fr. vesca. I vegetativt hänseende är
den synnerligen väl utbildad: stängeln når en höjd

167

af 25 cm. och örtbladen få samma storlek som träd-
gårds-smultronens. Vid närmare granskning af olika
former, tillhörande en variabel art, skall man måhända
i flere fall än detta finna, att postflor ation sföreteelser,
h vilka för den, som endast på en eller ett par, h var¬
andra lika lokaler, studerar de allmänna växterna,
synas konstanta, icke är o det, då man fäster afseende
äfven vid växter från lokaler med olikartade natur¬
förhållanden.

Rubus saxatilis (L. pag. 28).

I fråga om denna art äro L:s uppgifter ej fullt
exakta. För det första afser den figur (tab. II, 32 a),
som meddelas öfver foderbladens ställning under blom¬
ningen, ett stadium, som är ytterst hastigt öfver gå¬
ende, ty redan då den andra ståndar kransen höjt sig,
äro sepala med sina utsidor tätt slutna till calyx (ej
utstående från calyx). Hvad för det andra beträffar
förhållandet efter befruktningen, har L. ej tagit hän¬
syn till de många fall, då blott en eller två car peller,
men icke de öfriga, blifvit befruktade. I sådana blommor
inträffar nemligen det intressanta förhållandet, att de
sepala, som äro närmast den eller de befruktade me-
tridierna, genast böja sig öfver blomman, men de öfriga
först senare. Vidare synes det märkligt, att L. ur¬
aktlåtit att nämna något om foderbladens förhållande
i den mogna frukten, oaktadt detsamma är värdt upp¬
märksamhet. Här synes nemligen vara vanligt, att
sepala äro nerböjda i de fall, då många stenfrukter
äro utbildade, men deremot slutna till frukten, då blott
en är utvecklad. Till sist måste jag påpeka, att L.
icke anmärkt, att fruktämnena här otvetydigt hafva
skydd af ståndarne!

Äfven på denna art har jag skurit bort foder¬
bladen. Detta skedde strax efter deras nervikning.
Emellertid blefvo endast två kar2:)eller befruktade i en

168

enda af blommorna ocb dessa två hunno aldrig längre
än till halfmognad. Alla de öfriga blommorna blefvo
helt och hållet obefruktade, hvilket tyckes vara ka¬
rakteristiskt för omgifningarne kring Myrnäs ! R.
saxatilis fans nemligen der i tusentals exemplar, men
jag såg intet fullt moget stenbär. Troligen berodde
detta på olämplig jordmån — denna arts blommor
kunna ju i brist på insekthjelp spontant befrukta sig
sjelfva — ty på Va mils afstånd, der jorden hvilar på
kalk, satte den allmänt frukt.

Geum rivale (L. pag. 28).

Af denna art undersöktes flere stånd; i tre hän¬
seenden syntes andra förhållanden, än de af L. upp-
gifna, råda. För att åskådliggöra afvikelserna vill
jag här beskrifva ett exemplar, som hade den fördelen
att visa dem alla tre samlade. Det egde (^V) tre
blommor, nemligen en knopp, som mycket rigtigt på
böjdt skaft hängde nästan lodrätt ner, en efterblomma
(a) som fullständigt rest sig upp och en blomma (b)
som höll på att resa sig och den dagen med i nästan
rät vinkel böjdt skaft intog en horizontal ställning.
I denna blomma (b) kunde man enligt L. vänta, ”att
fruktspröten börjat visa sig”, men så var ingalunda
fallet, ty märhena stodo 2 — S m.m. lägre än foderfli-
karne. För att närmare karakterisera blommans ut¬
vecklingsstadium vill jag nämna, att pollen redan
blifvit fördt till märkena, att ståndarne på kronfästets
uppåtvända och sålunda mest belysta halfcirkel voro
förlängda till jemnhöjd med märkena och hade öppnat
sina knappar, att de öfriga ståndarne voro betydligt
lägre än märkena och hade sina knappar inåtböjda
oöppnade samt att foderflikarne ännu icke hade börjat
att böja sig inåt. Blomman a, som satt på upprätt
skaft, borde enligt L. vara färdig med frukternas sprid¬
ning och hafva kronbladen persisterande. Icke heller

169

i denna blomma stämde mina observationer öfverens
med L:s ; kronbladen äro här nemligen affallna, ehuru
spröten ännu icke hunnit visa sig utanför foderspet-
sarne. Alla ståndarne äro här förlängda och hafva
med undantag af tre öppnat sina knappar; de äro
lägre än märkena och foderspetsarne äro inböjda, allt
angifvande ett mycket tidigare stadium, än det, i hvil¬
ket fodrets postflorala resning enligt L. borde inträffa.
Blomman a spridde frukterna den blomman h

den Häraf följer:

l:o) ”att det lutande blomskaftet kan räta upp
sig” långt innan (ej sedan) fruktspröten börjat visa sig
utanför kronan.

2:o) att ”det står rakt i vädret” långt före fruk¬
ternas spridning, nemligen strax efter det knappar ne
släp t sitt pollen.

3:o) att kronbladen icke konstant qvarsitta till
tiden för fruktspridningen, utan synes i detta hänse¬
ende ingen bestämd regel kunna uppställas.

Alchemilla vulgaris (L. pag. 29).

Iakttagelserna öfver denna art äro i så måtto
ofullständiga, som intet nämnes om de hår, hvilka äro
fästa under disken och hvilka efter befruktningen till¬
sluta blombotten. Mig synas dessa bjuda ett inga¬
lunda betydelselöst skydd åt fruktämnet.

Anemone nemorosa (L. pag/ 81).

Blomskaftets böjning och kalkbladens lutning,
hvilka företeelser L. anser inträda samtidigt ”med mär¬
kenas skrumpnande och mörknande samt ståndarnes
affallande”, kunna tillhöra ett mycket tidigare stadium
— enligt mina observationer. Dagarne den 6 — 9
Juni undersökte jag icke mindre än 80 blommor, hvilka
innehade det af L. tab. II, fig. 88 afbildade läget,

170

men fann att 72 af dem hade ståndare qvarsittande
och delvis äfven pollenförande, och att endast 8 hade
ståndarne affallna eller tömda. Somliga af dessa voro
synbarligen L början af sin blomning, ty knapparne
voro slutna och gula, märkena lifligt gulgröna. I en
dylik blomma afskar jag 5 af de mest utvecklade mär¬
kena och lade dem under mikroskopet, hvarvid iakt¬
togs, att två voro helt och hållet obefruktade och de tre
öfriga tillsammans endast behäftade med 4 pollenkorn.
Enligt min mening är det af L. af bildade kalkläget
icke ett uteslutande postflor al t förhållande, utan det
inträder för att under hlonmingen skydda mot såväl
regn som mot starkt solsken. I det postflorala, efter
fecundationen och ståndarfällningen följande, blomläget
äro — enligt mina observationer — kalkbladen icke
utspända som en paraply, utan bilda en vida trängre,
ofta nästan cylindrisk kupa.

Batracliium (L. pag. 33).

L. anser, att blomskaftets böjning efter befrukt¬
ningen afser att bereda en skyddad plats åt fruktäm¬
net under dess mogningsperiod. Emot denna teori
vågar jag göra dels det inkastet, att farorna för en
på vattenytan lefvande växts frukter med all säkerhet
komma oftare från vattnets än från luftens djur, dels
det, att de amfibiska Batrachierna göra samma post¬
florala rörelser, då de växa på land som i vatten.
Det t. ex. för Batr. paucistamineum betecknande frukt¬
skaft-läget har jag iakttagit lika väl, då jag träffat
denna art på en fullt uttorkad pöl-botten (Öland, Mölls-
torp) som på fotsdjupt vatten (Skåne, Lomma). . Så
ock Batr. hederaceum, hvilken i Halland än träffas
på 1 — 3 fots djupt källvatten, än på den sandiga hafs-
stranden, men öfverallt, huru den än varierar till form .
och storlek, dock alltid har fruktskaftens läge con¬
stant. Det skydd, som genom dessa rörelser kan an-

171

skaffas åt de unga frukterna är i min tanke intet,
men deremot är det vigtigt, att genom de befruktade
blommornas undanböjning plats anskaffas i växtens
topp för de obefruktade blommorna ocb för knopparne.
Här liar således med all säkerhet en postfloral rörelse,
som afser befruktningen, af L. blifvit uttydd, såsom
om den afsåge skydd åt den mognande frukten.

Rumex (L. pag. 36).

De tre yttre kalkbladen äro icke- hos alla de
svenska arterna vid fruktmognaden uppräta. M. liippo-
lapatJium t. ex. har dem horizontala och tätt slutande
till de 3 springor, h vilka de inre lemna mellan sina
mot hvar andra tryckta baser, ett förhållande, hvilket
så mycket mindre borde undgått L., som ju härige¬
nom en fullständigare skyddsapparat åstadkommes än
hos de arter, der de yttre kalkbladen äro tillbakaböjda.

Stellaria graminea (L. pag. 37).

Redan i blommans honstadium börjar kronbla¬
dens postfloration ; enligt min mening är denna, som
består i bladens skrumpnande, icke en aktiv verksam¬
het utan helt enkelt ett förvissnande, ett af turgorns
försvinnande förorsakadt, rent passivt sammanfallande.
I vissa fall sker detta så, som L. beskrifvit och af-
bildat (tab. II, 46 b), men detta förlopp är långt
ifrån att varalag, ty ofta lägga sig flikarne i samma
blad tillsammans, så att de vissnade kronbladen komma
att alternera med sepala ; men ej såsom i den åbero¬
pade figuren, varadem motsatta.

För att utröna, i hvilken mån foderbladens skydd
är nödvändigt för fruktens utveckling afskar jag
dessa på ett stort antal befruktade blommor. Vid
denna operation träffades äfven kronbladen af saxen,
så att fruktämnena blefvo helt och hållet nakna. De

172

s välde och. utvecklade sig i jemna steg med de nor¬
mala frukterna; de hade redan hunnit den för mogna
frukter vanliga storleken, men ännu icke öppnat sig,
då de blefvo ^förstörda (antagligen genom af betning).
Emellertid afskar jag foderbladen på nya blommor den
^'7 och dessa hunno till mognad ganska snart, så att
det är consta teradt, att goda frön kunna erhållas af
denna växt utan fodrets skydd.

Viscaria vulgaris (L. pag. 38).

Kronbladens postfloration består enligt L. deri,
att de ”inrulla sin skifva ända till kronsnärpet och
qvarsitta”. Vid undersökning af ett stort antal blom¬
mor kunde jag icke hos någon iakttaga en verklig
”inrullning”. I postlloralt tillstånd äro kronbladen än
vissnade, än skrumpnade, med afseende på sin rikt¬
ning än rakt, än snedt utstående, än nerböjda, än
klämda intill fodrets yttersidor, i alla fallen samman¬
hängande med de oregelbundet samman vikna stiften,
hvilkas postflorala läge således icke heller synes vara
fullt bestämdt, utan medgifva förändringar inom en
ingalunda inskränkt sfer. Allt tyder på, att dessa
kronblad icke hafva någon postlloral aktiv verksam¬
het eller bestämd ställning, utan att L. här liksom
hos Stellaria media sammanblandat postfloration med
det i följd af försvunnen lifskraft och efter afslutad
verksamhet inträdande vissnandet.

Äfven med denna arts blommor gjorde jag expe¬
riment i samma syfte som med de förut nämnda (Stel¬
laria, Khinanthus m. fl.). Fodret afskars på ett stort
antal blommor den och frukterna började visa
tecken till mognad den '^/7 och ^^/7 samt intogos då,
ehuru de ännu icke voro fullständigt öppnade. Till
formen voro de trubbkantiga, ganska mycket svälda,
i toppen stjernformigt spruckna kring stiften. Efter
någon dags förvaring i rum, började frön falla ut;

173

dessa voro normalt utbildade. Här har således frukt¬
mognaden försiggått utan fodrets postilorala skydd.
Hå Silenaceerna med sitt sambladiga foder syntes mig
vara sjrunerligen lämpliga för experiment i ofvan an¬
tydda riktning, afskar jag foder äfven på de två sven¬
ska arterna af slägtet

Melandrium (L. pag. 38).

I postfloralt hänseende förhålla sig M. pratense
och M. silvestre helt olika, hvilket man ej kunde tro,
då L. om hela slägtet Melandrium fäller ett gemen¬
samt omdöme, så lydande: ”hos Melandrium Roehl
flyta kronbladen sönder i hög grad, i synnerhet i hon¬
blomman, och likaså stiften”. Detta gäller dock, en¬
ligt min mening, endast den ena arten, M. pratense,
hos hvilken petala omedelbart effcer vissnandet blifva
något köttiga, h varvid dock bör märkas, att detta
förhållande i d-blommorna ej är så skarpt markeradt
som i 9. Icke heller foder flikarne , hvilka hos $ i post¬
floralt tillstånd blifva inböjda, synas i cf förhålla sig
constant på samma sätt, utan variera, så att de än
helt hastigt vissna, än länge bibehålla sitt flor ala läge,
än åter blifva köttigt klibbiga. Den andra artens
(M. silvestre) 6 och ? hafva, i de fall jag observerat,
efter befruktningen förhållit sig på samma sätt. Petala
skrumpna och tilltäppa fodrets öppning i vissnadt till¬
stånd, men utan att flyta samman eller hlifva Mttiya.
Äfven i två andra postflorationshänseenden råder en
viss olikhet mellan dessa arter. Hos den förra (M.
pratense) gå kronbladens klor sönder och deras hop-
klibbade skifvor skjutas af det svällande fruktämnet
upp i foderbrämets mynning, hvarjemte blombotten
höjer sig högst betydligt efter skedd befruktning; hos
M. silvestre brista icke kronbladens skaft, deras skif¬
vor kunna således icke heller skjutas upp af det väx¬
ande fruktämnet, icke heller iakttages en sådan liflig

Bot. Notis, 1888. 12

174

tillväxt i blombotten som den, hvilken karakteriserar
M. pratense.

Mina experiment med dessa arter ntföllo sålunda.
På två större stånd af M. pratense-Ç beröfvades
en del blommor sina foder; det ena ståndet angreps
redan tidigt af en insektlarv, som förstörde alla fruk¬
terna, såväl de nahia som de foderMädda^ det andra
gaf ^"/7 en till utseendet oangripen frukt, hvilken för¬
varades och syntes normal.

M. silvestre^ på hvilken foder afklipptes den
, — gaf den ^^/7 en öppnad, -synnerligen väl mog¬
nad och på frö rik frukt; den ^^/7 var dess färg rent
brun och dess tänder fullt tillbakarullade. Samma
dag afplockades ett par andra af de nakna frukterna,
ehuru de hvarken hade den för en mogen frukt ka¬
rakteristiska bruna färgen, ej heller voro öppnade.
Min plan att utröna, om de detta oaktadt skulle öppna
sig, lyckades väl, ty redan efter en timmes förlopp
hade det skett. Samma tillvägagående upprepades med
samma resultat den ^’/7. Alla dessa frukter bjödo fullt
mogna och efter allt utseende kraftiga frön, hvaraf
man kan draga den slutsatsen, att till och med hos
arter, der fodret synes vara nödvändigt för fruktens
mognad, det icke är det.

Viola (L. pag. 40).

Att redogöra för mina många undersökningar öf-
ver postllorationen hos detta slägte, tillåter icke ut¬
rymmet. Jag skall nöja mig med ett par anmärk¬
ningar mot L:s uppfattning. L. anser, att t. ex. F.
tricolor på ett constant sätt inrullar sina kronblad i
posthoralt tillstånd — jag har funnit ej mindre än
5 olika former derför. Vidare anser L., att hos F.
])ahistris kronbladen qvarsitta vissnade, men det är
blott i undantagsfall sant. I regeln affalla hos denna
art och dess närmaste slägtingar petala, innan de viss-

175

nat. Till sist vill jag påpeka förhållandet hos F. col¬
lina Bess.; här förhålla sig kronbladen i hufvudsak
ungefär så som hos gruppen caninæ, d. v. s. de qvar-
sitta i förändradt tillstånd. Men huru tolka detta i
öfverensstämmelse med L:s teori, att dessa qvar sittande
petala afse skydd åt fruktämnet, då, såsom bekant,
denna arts vårblommor aldrig sätta frukt?

Campanula rotundifolia (L. pag. 52).

Posthorationen hos denna art har blifvit i det
hänseendet ofullständigt beskrifven af L., att han icke
nämner något derom, att blomskaftet efter befrukt¬
ningen kröker sig i en trång båge, så att effcerblom-
man vetter lodrätt nedåt.

Hos denna art har jag erhållit mogna frukter af
sådana blommor, som strax efter skedd befruktning
beröfvats sina kronor.

Taraxacum officinale (L. pag. 57).

På soliga ängar har jag iakttagit, att stängelns
rörelser hos denna art äro allt annat än constanta.
Så har jag funnit ej mindre korgar, der inga blom¬
mor voro utslagna, S-for migt tryckta mot marken,
än korgar, i hvilka ”pappus börjat visa sig of van de
slutna holkfjällen”, sittande på raka stänglar. Och i
allmänhet har jag trott mig finna, att dessa stängelns
rörelser försiggå bestämdare på stånd, som hafva många
stänglar, än på sådana, som hafva få, hvarmed må¬
hända också det af L. påpekade förhållandet, att —
den i regeln fåblomstrige — skogsformen ej visar några
stängel-rörelser, hänger samman. Mig synes nemligen
troligt, att afsigten med de af blommade korgarnes ned¬
sänkande mot jorden är att bereda plats åt de i knopp¬
ning eller blomning stadda kor gar ne.

För att utröna, om fruktmognaden skulle för¬
hindras eller försenas, om stängeln blefve tvungen att

176

bibehålla sin uppräta ställning, utsåg jag en hlommande
rak stängel på h var dera af tre stånd, hvilka jemte
densamme hade flere i efterblomning stadda korgar
tryckta mot marken; vidare band jag dessa stäng¬
lar med 3 band på olika höjd fast vid hvar sin rak
käpp, så att h varje stängelns sidorörelse skulle absolut
förhindras. Den */7 voro holkfjällen nerböjda och
frukterna — af hvilka några tillvaratogos — flyg¬
färdiga. På andra i grannskapet observerade stänglar,
hvilkas korgar vid de nyss nämnda försökens anstäl¬
lande voro i samma utveckling, som de uppbundnas,
iakttog jag, att begge parterna höllo jemna steg i sin
mognad, hvaraf jag drager den slutsatsen, att frukt¬
ämnenas utveckling hos Taraxacum icke är beroende af
stängelns posthorala rörelser.

Af föregående undersökningar torde framgå, dels
att fruktmognaden kan försiggå utan postflorationens
skydd (Rhinanthus minor. Myosotis cæspitosa. Gera¬
nium pratense. Stellaria media. Viscaria vulgaris, Me-
landria. Taraxacum officinale), dels att postflorations-
företeelserna inträda, äfven om fruktämnena förstöras
(Pragaria vesca) dels att i flere fall L:s beskrifning
eller tydning af postflorationsförhållandena ej samman¬
faller med mina iakttagelser (Batrachium, Galeopsis,
Myosotis, Heliotropium, Primula officinalis, Pubus saxa¬
tilis, Geum rivale, Alchemilla vulgaris. Anemone ne¬
morosa, Pumices, Stellaria media. Campanula rotundi-
folia.

Mycket vore här att tillägga om de observatio¬
ner och försök, hvilka jag gjort öfver ett stort antal.,
af L. icke berörda, arter — men då de gifvit liknande
resultat som de här anförda och då redan tillräckliga
skäl torde vara framdragna mot åsigten, att fruktäm¬
nets skydd är postflorationens hufvudändamål, torde
det sagda få vara nog.

177

Brachythecium Ry ani n. sp.

Af Chr. Kaürin.

Bioicum^ robustum, nitidum; habitu Br. glareosi ^
sive Eur. piliferi; caulis parce ramosus ramis saepe
arcuatis acutis vel obtusis; folia caulina magna ad-
pressa e basi angustiore late ovata sensim vel fere su¬
bito in stibulam longam suh-piliformem exeuntia, pluries
sulcata, margine foliorum ad basin saepe recurvato, .
parum serrula ta, nervo tenui brevi, cellulis longis et
angustis, illis in angulis basilaribus parvis, paucis,
quadratis et rectangulis; folia ramorum minora; seta
longa valde papillo sa; capsula horizontalis cylindrica;
perichaetialia longe pilifera sine nervo; peristomium
Eur. piliferi, cilia haud appendiculata ; operculum om¬
nino Brachythecii^ haud suhulatum. — Planta mascula
minor; flores masculi parvi; folia perigonialia obtusa
sine nervo.

Differt e Br. campestri floribus dioicis, pedicello
toto scaberrimo. E Br. rutabulo inflorescentia, folio¬
rum forma et reti. E. Br. rivulari foliorum forma,
reti et ramificatione. Ex Eur. pilifero foliorum et oper¬
culi forma. E Br. subalbicante de Not., cui secundum
descriptionem ab auctore datam persimile, differt inflo¬
rescentia sua dioica. E Br. albicante et glareoso pe¬
dicello suo scaberrimo.

Habitat in Norvegiae meridionalis parochia Onsö
— Smaalenene — prope praedium Torgauten ad ter¬
ram argillaceam, ubi oculatissimus amicus E. Ryan
plantam hanc curiosam Octobris 1887 detexit. Socii
ejus erant: Thujidium recognitum, Eur. piliferum, Br.
salebrosum, Hyloc. squarrosum. — Iterum reperit eo¬
dem loco m. Aprili 1888.

Sande 22 Majo 1888.

Hot, Notis. 1888.

13

178

Literaturöfversigt.

Finsk botanisk literatur 1883 — 1887. *)

Af A. Osw. Kthlman.

I. I Finland utkomna arbeten.

Arrhenius^ Axel^ Notiser om finska fanerogamfloran. Medd.
Soc. F. Fl. fenn. h. 9 (1883) s. 123^ — 124 (äfven i Bot.
Not. 1881 s. 168); ibid. s. 129 (äfven i Bot. Not. 1882 s.
28—29); ibid. s. 160—161 (äfven i Bot. Not. 1883
s. 63).

Blomqvist, A. Catalogue spécial d’objets forestiers envoyés
à l’exposition de Moscou en 1882 par l’institut forestier
d’Evois en Finlande. 1882. 20 s.

— , Finlands trädslag i forstligt hänseende beskrifna. IL Gra¬
nen. Finska forstföreningens meddelanden. Bd III^ 2.
(1883). 179 s.

— , Anteckningar om Rysslands skogsväsende vid expositionen
i Moskva 1882. Ibid. Bd IV. (1884), s. 47—76.
Borenius, A., Förteckning öfver träd och buskar af hufvud-
sakligen forstligt intresse, utstälda i botaniska trädgår¬
den vid finska forstföreningens årsmöte i Helsingfors d.
9 och 10 September 1881. Finska forstföreningens medd.
Bd III, 2 (1883), s. 99—110.

Brenner, M., Bidrag till kännedom af Finska vikens övege-
tation. III. Tillägg till Höglands Fanerogamflora. Medd.
Soc. F. Fl. fenn. h. 11. (1884), s. 33—40. IV. Höglands
lafvar. Ibid. h. 13 (1885), s. i — 144. (Beskrifningarna
öfver nya former af W. Nylander).

(Äfven särskildt.)

— , Carduus crispo-nutans Koch, en för finska fioran ny ru-
deratväxt, i sammanhang med några andra i Finland på
Ballast anträffade Carduusarter. Ibid. (1886), s. 145—148.

(Äfven särskildt.)

*) .Tfr Bot. Not. 1881, s. Gl-fi5 och 1883 s. 162—165.

179

Brenner, M., Notiser om finska fanerogamfloran. Ibid. s. 241
-243.

— Floristisk handbok för läroverken i Finland. Helsingfors

1886. G. W. Edlunds förlag. 260 s.

— , Om variationsförmågan hos Primula officinalis (L.) Jacq.
i Finland. Medd. Soc. F. Fl. fenn. h. 14 (1886)^ sid.
33-52.

(Äfven särskildt.)

— , Om förekomsten af Festuca duriuscula L. i Finland. Ibid.
(1887), sid. 139— 142.

(Äfven särskildt.)

BrotJierus, V. F., Études sur la distribution des mousses au
Caucase. Thèse de doctorat. Helsingfors 1884. 104 s.

— , Berättelse om en bryologisk resa i Kuusamo 1883. Medd.

Soc. F. Fl. f. h. 13 (1886), s. 226—228.

N(ummelin), C., Om timmerbarkning. F. forstföreningens
medd. Bd. IV. 1884, s. 9-25.

Collin. O., Om Bidens platycephala Oerst. Ind. sem. in hort.
Acad, Havn. coll. 1859. — Medd. Soc. F. Fl. fenn. h. 11
(1884), s. 162—163).

(Äfven särskildt med oförändrad paginering.)

Elfving, Fr., Ueber den Transspirationstrom in den Pflanzen.
Acta Soc. sc. fenn. XIV (1884), sid. 523—544.

(Äfven särskildt, 22 s. 4:o.)

- , Ueber das Verhalten der Grasknoten am Klinostat. Ofvers.
f. Vet. Soc. förh. XXVI (1884), s. i07-lll.

(Äfven särskildt, 5 s, 8:o.)

— , Ueber Saccharomyces glutinis (Fresen.) Cohn. Ibid. XXVHI
(1886), s. 28—35.

(Äfven särskildt, 8 s. 8:o.)

— , Über die Einwirkung von Äther und Chloroform auf
die Pflanzen. Ibid. s. 36—53.

(Äfven särskildt, 18 s. 8:o.).

F(orsströ)m^ E., Några förhållanden inom Ijo forstinspektions
distrikt. F. forstföreningens medd. Bd IV (1884) s. 1—8.

(Äfven särskildt.)

( — ), Förteckning öfver Finlands fröväxter och ormbunkar
jemte deras af Helsingfors botaniska l)ytesförening an¬
tagna bytesvärden. Tredje omarbetade upplagan. 1884.
32 s.

G(adolin), A, W., Reminiscenser från Tawastland. ^Trimula”,
strödda uppsatser utgifna af föreningen Primula. Abo.

1887. s. 44-60.

llisinger, E., Om klumproten. ”Biet” 1883 s. 306 — 307.

(Äfven särskildt.)

180

Hisingcr^ E.^ Recherches sur les tubercules du Ruppia ro¬
st ellata et du Zannichellia polycarpa provoqués par le
Tetramyxa parasitica. I. Notice préliminaire avec 10
planches. Medd. Soc. F. Fl. fenn. h. 14. (1887), s.
53—62.

(Äfven sarskilclt, med titelblad och oförändrad paginering.)
lij.^ En växtförteckning från 1750, hittills icke publi-
cerad_, försedd med nödiga förklaringar och hänvisningar
till närvarande förhållanden. Bihang till Program öfver
Wasa lyceets verksamhet läseåret 1883 — 84. 47 s.

(Äfven särskildt.)

— , Tvenne för finska floran nya hybrider. Medd. Soc. F. Fl.
h. 11 (1885), s. 168-174.

(Äfven särskildt med oförändrad paginering.)

— & Hult, JR., Vegetationen och Floran i en del af Kemi
Lappmark och Norra Österbotten, Ibid. h. 12 (1885),
s. 1—159.

(Äfven särskildt.)

— , se nedan: Ignatius.

Hult, E.j Om finska Calamagrostis-former. Medd. Soc, F.
Fl. fenn. h. 9 (1883), sid. 157—158.

(Äfven i Bot. ISTot. 1883. s. 17' — '18.)

— , se ofvan: Hjelt.

— , Blekinges vegetation. Ett bidrag till växtformationernas
utvecklingshistoria. Medd. Soc, F. Fl. fenn. h. 12 (1885),
s. 161-251.

(Äfven särskildt med oförändrad paginering.)

— , Mossfloran i trakterna mellan Aavasaksa och Pallastun-
turit. Acta Soc. F. Fl. fenn. III (1886), s. 1 — 110.

(Äfven särskildt.)

— , Die alpinen Pflanzenformationen des nördlichsten Finlands.
Medd. Soc. F. Fl. fenn. h. 14 (1887), s. 153—228.

(Äfven särskildt med oförändrad paginering.)

Ignatius, K. E. F., Finlands geografi. Handbok för medbor¬
gare. I, 2. 1885. Attonde kapitlet (sid. 333 — 357) be¬
handlar floran och åtföljes af en ”öfversigtskarta öfver
kärlväxternas artrikedom i finska florans provinser” af
Hj. Hjelt.

(Äfven på finska; s. 33l — 356.)

Inherg, I. I., Finlands förnämsta matsvampar, deras igen¬
kännande och användning. Helsingfors 1884. 56 s. 36
färglagda bilder i 4 taflor.

(Äfven på finska.)

Karsten, P. A., Symbolae ad mycologiam fennicam. IX— XI,
Medd. Soc. F. Fl. fenn. h. 9 (1882), sid. 39—56, 57—
67 och 68—71; XII, ibid. (1883), s. 110—112; XIII,

181

XIV, ibid. h. 11 (1884), s. 1—20 och 21-27; XV sak¬
nas; XVI, ibid. s. 148—161; XVII, ibid. h. 13 (1886) s.
159—165; XVIII— XXII, ibid. h. 14 (1887), s. 78—84,
85—94, 95—102, 103—110 och 147—152.

(Äfven särskildt med oförändrad paginering.)

Karsten^ P. A., Fungi rariores fennici atqve nonnulli sibirici
a Dire Edv. Vainio lecti. Ibid. h. 11 (1884), sid. 136 —
147.

(Äfven särskildt med oförändrad paginering.)

— , Finlands rost- och brandsvampar (Hypodermii), i korthet
beskrifna. Bidr. t. kännedom om Finlands natur och
folk XXXIX (1884), sid. 1—118.

(Äfven särskildt.)

— , Revisio monographica atqve synopsis ascomycetum in Fen¬
nia hucusqve detectorum. Acta Soc. F. Fl. feun. II,
nio 6 (1885), s. 1 — 174.

(Äfven särskildt.)

— , Icones selectae Hymenomycetum Fenniae nondum delinea-
torum. I. c. 9 tab. lithogr. Acta Soc. Sc. Fenn. T. XV
(1885).

(Äfven särskildt.)

Kihlman, A. Osw.^ Zur Entwickelungsgeschichte der Asco-
myceten. Mit zwei lithogr. Tafeln. Acta Soc. Sc. Fenn.
T. XIII. 1883. s. 309—352.

(Äfven särskildt, som akad. afhandl. 43 s. 4:o.)

— , Anteckningar om floran i Inari Lappmark. Med en karta.
Medd. Soc. F. Fl. fenn. h. 11 (1884), s. 45—135.

(Äfven särskildt, 91 s.)

— , Beobachtungen über die periodischen Erscheinungen des
Pflanzenlebens in Finnland 1883. Herausgegeben von So¬
cietas pro fauna et flora fennica. 1886. 97 s. 4:o.

— , Potamogeton vaginatus Turcz. ny för Europas flora. Medd.
Soc. F. Fl. fenn. h. 14 (1887), s. 111—115.

(Äfven särskildt.)

— , Om några hybrider af Salix phylicaefolia. Ibid. h. 13
(1886) s. 215—216.

— , Notiser om finska fanerogamfloran. Ibid. s. 230 — 231 och
248—249.

Lindherg^ S. O., Några ord om blomman och blomställningen.
Installationsprogram 1883. 18 s. 4:o.

— , Finnes någon gräns mellan växt- och djurrikena. Promo-
tionstal den 31 Maj 1882. Album utgifvet af Nyländin-
gar. IX (1883), s. 43 — 52.

— , Nya bidrag till den nordiska mossfloran. Medd. Soc. F.
Fl. fenn. h. 9 (1883), s. 127—128 (jfr Bot. Not. 1882
26—28); ibid. s. 151—152 (B. N. 1882 s. 194—196);

182

ibid. s. 158— 159 (B. N. LS88 s. 18—19); ibid. s. Ibl
162 (B. N. 1883 s. 63—64). ibid. h. 13 (1886) s. 183
—184 (B. N. 1884 s. 67-68); ibid. s. 237—239 (B. N.
1886 s. 3r-^32); ibid. s. 250—254 (B. N. 1886 s. 98
—101.

Lindberg ^ S. O., Sandea et Myriorrhynclius nova Hepaticarum
genera. Acta Soc. F. Fl. fenn. II (1884), 9 s.

(Äfven särskildt).

— , Kritisk granskning af mossorna i Dillenii Historia musco¬
rum. Installationsprogram. 1884. 59 s. 4:o.

— , Historiska data rörande vår kännedom om mossporens
groning. Installationsprogram. 1884. 15 s. 4:o.

— ^ Om fruktgömmet hos Cariceae. Acta Soc. F. Fl. fenn.

■ H (1885), 6 s.

(Äfven särskildt.)

— , Bidrag till nordens mossflora I. Medd. Soc. F. Fl. fenn.
h. 14 (1887), s. 63-77.

(Äfven särskildt.)

L(indén)^ «7.,^ Bidrag till kännedomen om Sunds sockens
flora på Aland. ”Primula”, strödda uppsatser utgifna af
föreningen Primula. Abo 1887; s. 61 — 76.

Lundström^ C., Studier öfver Gonococcus (Neisser). M. 5
lith. taflor. Akad. afhandl. 1885. 53 s.

Mela^ A. (/., Bilder ur växtverlden för skolan och hemmet,
ordnade enligt Linnés system. 80 taflor i fint färgtryck,
framställande 523 växtarter i 800 figurer utgifna af C.
Hoffmann. Th. Holms förlag. T. 51—80. 1883. 87 s. liten2;o.

(Äfven på finska.)

— , Lyhykäinen kasvioppi ja kasvio. Toinen korjattu ja lisätty
painos. (Skolbotanik och flora, andra tillökta och för¬
bättrade upplagan). XII -f' 212 + XXXIX -\~ 240 s.
Helsingfors 1884. 16:o.

Moberg^ A., Sammandrag af de klimatologiska anteckningarne
i Finland år 1882. Öfvers. finsk. Vet. soc. förh. XXV
(1882—1883), s. 158-176 (162—173); år 1883 ibid.
XXVI (1883-1884), s. 193-216 (198—213); år 1884
ibid. XXVII (1884—1885), s. 111—129 (115—126); år
1885 ibid. XXVHI (1885—1886), s. 115—133 (119—
130); år 1886 ibid. XXIX (1886—1887), s. 217—242
(222—237).

— , Klimatologiska iakttagelser i Finland föranstaltade och
utgifna af finska Vefenskaps-Societeteu. Andra delen.
Är 1856—1875. I. Fenologiska anteckningar ordnade
och sammanstälda af Adolf Moberg. Bidr. t. kännedom
af Finlands natur och folk. h. 41 (1885), 3l8 s.

183

Mustonen (Lönnhohm) O. A. F., Tietoja Kajaanin kihlakun-
nasta ja etenkin Paltamon pitäjästä. Alkupuolisko. 1887.
(Bidrag till kännedomen af Kajana härad och särskildt
Paltamo socken; innehåller s. 39—58 uppgifter om trak¬
tens flora.)

Norrlin, J. P., Arbetsplan för anställande af växtfenologiska
observationer i Finland år 1883. Medd. Soc. F. Fl. fenn.
h. 9 (1883), s. 100-109.

(Äfven särskildt med oförändrad paginering.)

— , Om tvenne former af slägtet Cirsium. Ibid. s. 113—116.

— , Adnotationes de Pilosellis fennicis I. Anteckningar öfver
Finlands Pilosellae. I. Acta Soc. F. Fl. fenn. II (1884).
176 s.

(Äfven särskildt.)

Nylander, TF., se ofvan Brenner.

Pipping, W., Studier öfver Pneumococcus. Med 4 lith. figurer.
Akad. afhandl. 1886. 78 s.

Sælan, Th., Om en för vår flora ny kärl växt Alsine verna
(L.) Bartl. Medd. Soc. F. Fl. fenn. h. 11 (1884), s.
41-44.

(Äfven särskildt med oförändrad paginering.)

— , Fröväxter från Barlastplatsen invid Åbo slott, samlade af
John Lindén och Enzio Reuter. Ibid. s. 213 — 216.

(Äfven särskildt med oförändrad paginering.)

— , Om en för vår flora ny fröväxt Eritrichium villosum
(Ledeb.) Bunge. Ibid. h. 14 (1887), s. 143 — 146.

(Äfven särskildt med oförändrad paginering.)

Sivén^ Alb., Huru skall åldern i skogsbestånd bestämmas?
F. Forstför. Medd. IV (1884), s. 77—84.

Wainio, E., Adjumenta ad lichenographiam Lapponiae fen-
nicae atque Fenniae borealis. II. Medd. Soc. F. Fl. fenn.
h. 10 (1883) 230 s.

(Äfven särskildt, jemte del. I under titel: Adjumenta ad

LichenograpMam illustrandam Lapponiae Fennicae atque

Fenniae borealis; oförändrad paginering.)

— , Revisio lichenum in herbario Linnaei asservatorum. Ibid,
h. 14 (1886), s. 1—10.

— , Revisio lichenum Hoffmannianorum. Ibid. s. 11 — 19.

— , Notulae .de synonymia lichenum. Ibid. s. 20 — 30.

— , De subgenere Cladinae. Ibid. s. 31 — 32.

(De fyra sista uppsatserna äfven särskildt med oförändrad

paginering.)

— , Monographia Cladoniarum universalis I. Partie systéma¬
tique et descriptive. Acta Soc. F. Fl. fenn. IV (1887),
509 s.

184

Utländingars i Finland tryckta uppsatser.

Strömfelt^ H. F. G., Om algvegetationen i Finlands sydvestra
skärgård. Med 2 taflor. Bidr. t. kännedom af Finlands
natur och folk XXXIX (1884), s. 119-140.

(Äfven särskildt, 22 s.)

Exsiccater.

Brotherus, V. F.. Musci Fenniae exsiccati. Fase. V (n:ris
201-250) 1884; VI (n:ris 251-300) 1885; VII (n:ris
301-350) 1886; VIII (n:ris 351-400) 1887.

Norrlin, J. P., Herbarium Pilosellarum Fenniae. I. (n:ris 1—
100) 1884.

II. I utlandet offentliggjorda arbeten.

Arrhenius, A., Om några finska Viola-former. Bot. Not. 1887,
s. 264-265.

Boldt, R., Bidrag till kännedom om Sibiriens Cliloropliyllo-
pbyceer. Med 2 taflor. Öfvers. K. Vet. Akad. Förli.
1887. N:o 2. 38 s.

(Äfven särskildt.)

Brotherus, V. F., Botanische Wanderungen auf der Halbinsel
Kola. Bot. Centralblatt 1886. N:ris 18-23. Bd. XXIV.

(Äfven särskildt, 15 s.)

Elf ving, Fr., Sur le transport de Beau dans le bois. Ann. d.
SC. nat. Vire sér. XV. (1883) s. 16—30.

(Äfven särskildt.)

— , Finsk botanisk literatur 1880—1882. Bot. Not. 1883,
s. 162—165.

(Äfven särskildt med oförändrad paginering.)

Hisinyer, Edv., Naturens lek. Skogsvännen. 1886, s. 30—31.
Karsten, P. A., Fragmenta mycologica. I Hedwigia 1883 s.
17—18; H, ibid. 41—42; III, ibid. 163-164; IV, 177
_178; V-VH ibid. 1884, s. 1-7; VHI-X ibid., s. 17-
22; XI-XHI, s. 37-41; XIV-XVI, ibid., s. 57-63;
XVH-XIX, ibid., s. 84-89; XX, ibid. 1885, s. 72-74:
XXI, ibid. 1886, s. 231-233; XXH, ibid. 1887, s. 124
-127.

(Äfven särskildt, 2+2 4-2-K+7-f 6+5+74-6+3+3+4 s.)

— , Fungilli nonnulli novi fennici. Revue mycologique 1885,
s. 7-8.

(Ätven särskildt med oförändrad paginering.)

— , Fungi aliqvot novi in Turkest ania a Dre Walther lecti.
Hedwigia 1887, s. 112.

185

Kar sten J P. A., Fungi novi vel minus bene cogniti Fenniae
et Galliae. Revue mycologique 1887, s. 9 — 11.

(Äfven särskildt, 3 s.)

— , Ascomycètes novi fennici. Ibid., s. 159 — 161.

{Äfven särskildt, 3 s.).

Kililman^ A. Osw. â; Palmen, J. A., Redogörelse för en na¬
turvetenskaplig expedition till det inre af rysk-lapska
halfön 1887. Bot. Not. 1887, s. 265—272.

(Äfven särskildt med oförändrad paginering.)

Knahe, C. A., Pflanzenvegetati on sbild aus Russisch Lappland.
Botanisches Centralblatt 1881. 1, s. 279—281.

— , Ueber die bis jetzt nur aus Russisch Lappland bekann¬
ten Pflanzen der Skandinavischen Flora. Ibid. II, s. 443
—444.

Lindherg, S. 0., Pohliae novae boreales. Revue bryologique
1883, s. 5—8.

— , De Tayloria acuminata et T. splachnoides. Ibid. 1884,
s. 17—19.

— , De Krausseella C. Muell. Ibid., s. 19.

— , Grimaldia triandra. Schedae ad floram exsiccatam austro-
hungaricam, auctore A. Kerner. III. 1884, s. 159 — 160.

— , Scalia Hookeri et Fossombroniae scandinavicae vivae
descriptae. Revue bryologique 1885, s. 33 — 44.

— , Bryum oblongum. Ibid., 1886, s. 33 — 35.

— , Sur la Morphologie des Mousses. Ibid. ss. 49 — 60, 87 —
94 & 100 -109.

(Äfven särskildt, 30 s.)

— , De planta mascula Pleuroziae purpureae. Ibid,, 1887, s.
17-19.

— , Hepaticae novae lusitanicae. Ibid., s. 19—21.

(Ingår äfven i Boletin da Sociedade Broteriana IV, 4.)

— , Nya bidrag till nordens mossflora. Hot. Not. 1887, s.
38-41.

Mandelin, JST., Vorkommen der Salicylsäure und eines gelben
Farbstoffes in Viola tricolor. Sitzungsber, Dorpater Naturf.
Ges. VI, 2 (1883), s. 343-350.

— , Ueber das Vorkommen der Salicylsäure in den Blüthen
der Spiraea ulmaria, im Nelkenöl und in den Buccu-
Blättern. Sitzungsber. Dorpater Naturf. Ges. VI, 2. (1883),
s. 400-404.

— , Ueber das vermeintliche Vorkommen von Salicylsäure in
den Blüthen d. Spiraea ulmaria L. Ibid., s. 409-412.

— , Ueber ein neues Reagens für Alkaloide. Ibid. VI, 3 (1884),
s. 486-492.

186

Mandelin, K.j lieber die Alkaloide des Aconitum napellus
und ferox. Ibid. VII (1886), s. 145—146.

— , lieber die Alkaloide der Ruta graveolens. Ibid., s. 177
-179.

Jjojander^ H., Beiträge zur Kenntniss des Dracliblutes. 74 s.

med I colorerad och 8 ljustryckstaflor. Strassburg 1887.
— , Notes on the history of Dragon's blood of Socotra. 1887, I Os.
— , Notizen über Prangos pabularia Lindley, eine Heilpflanze
der Hindu-Medicin. Archiv d. Pharmacie. Bd XXV,
(1887), s. 427-430.

(Afven särskildt, med oförändrad paginering.)

— , Om Sokotra- drakblod. Farmaceutisk tidskrift. 1887.
(Äfven särskildt, 7 s.)

— , Bidrag till det fasta storax-hartsets historia. Ibid.

(Äfven särskildt, 4 s.)

— , Verbreitung des Cumarins im Pflanzenreiche. Journ. de
Pharmacie d’ Alsace-Lorraine. Août 1887.

Nylander, W., Addenda nova ad lichonographiam europaeam.
Continuatio XL, Flora 1883, s. 97—109; XLI, ibid., s.
531-538; XLH, Flora 1884, s. 387-393; XLHI, Flora

1885, s. 39-47; XLIV, ibid., s. 295-301; XLV, Flora

1886, s. 97-102; XL VI, ibid., s. 461-466; XLVII,
Flora 1887, s. 129-136.

— , Lichenes novi e freto Behringii. I, Flora 1884, s. 211 —
223; H, Flora 1885, s. 439-446; III, ibid. s. 601-604.
— , Arthoniae novae Americae borealis. I, Flora 1885, s. 3ll
-313; H, ibid., s. 447-449.

— , Parmeliae exoticae novae. Flora 1885, s. 605—615.

— , New North American Arthoniae. Bull, of the Torrey bo¬
tanical club. 1885. XH, 11.

— , Graphidei cubani novi. Flora 1886, s. 103—104.

— , Lichenes insulae San Thomé. Ibid., s. 171—178.

— , Lichenes insulae San Pauli. Ibid., s. 318- — 322.

— , Lichenes nonnulli Australienses. Ibid., s. 323 — 328.

— , Contribuicoes para o estudo da flora d’Africa. Lichenes.
Bolet, da Socied. Broteriana 1886. IV. Coimbra 1887.
(Lafvar från San Thomé.)

(Äfven särskildt, 15 s.)

— cø Hue, A., Addenda nova ad Lichenographiam europaeam

exposita in Flora rathisbonensi a W. Nylander, in ordine
vero systematico disposuit A. Hue. Auch. 1886. 126 s.

— i Dictionnaire de botanique par H. Bâillon några mindre

artiklar (les Lichens, le Chaniémore etc.).

187

Duséii, Gr., Ombärgtraktens flora och geologi, till
ledning for den Ombärgsbesökande allmänheten. 95 s. 8:o + 1
karta. Upsala 1888. — Förlagsbyråen, Stockholm. Pris:
1,25 kr.

Detta arbete, som specielt är beräknadt för dem, som
erna besöka Omberg, innehåller icke endast en förteckning
öfver kärlväxtlloran utan äfven en växtgeografisk studie, en
framställning af de olika växtområdena och de förändringar
vegetationen under senare tid undergått.

Norrlin, J. P., Bidrag till Hieraciumfloran i
Skandinaviska halföns mellersta delar. (Acta Societ,
p,. fauna et flora fenn. t. 3 n:o 4. Helsingfors 1888, 117
s. 8:o).

I denna uppsats meddelas utförliga beskrifningar öfver
en så stor mängd nya och äldre arter och former, att ett re¬
ferat ej här kan ifrågakomma. De som närmare intressera
sig för detta slägte, äro tvungna att sjelfva rådfråga arbetet.
Diagnoserna äro på latin och boskrifningarne på svenska. Om¬
rådet omfattar sträckan längs jern vägen Östersund- Ti’ond-
hjem — Lille Elvevalen och derifrån vidare till Drivstuen och
Opdal.

Foslie, M., Nye havsalger (Tromsö Museums Aars-
hefter. X. 1887, s. 175—195, 3 pl.)

Följande nyä arter äro här beskrifna från Norge: Coral-
lina hemisphærica, Cordaria attenuata, Coilonema filiformis,
Pylaiella macrocarpa, P. (?) curta, Spongoraorpha minima, Co-
diolum cylindraceum och C. intermedium samt en ny form,
Rhizoclonium phachydermum Kjellm. f. norvegica.

Kindberg^ N. C,^ Enumeratio Bryinearum Dov-
r(‘nsium. (Christiania Videnskabs-Selskabs Forhandl, 1888 n:o.
6, 30 s.)

I detta arbete beskrifvas följande 2 nya arter: Bryuyn
ßavescens. Folia haud decurrentia, oblongo-lanceolata, rosea.
Capsula obliqua longicollis, initio pallide flava, Peristomium
externum aurantiacum, interno ad partem adhærens; cilia sæpe
appendiculata. Flores sæpe synoicæ. Spori magni, 0,o3^ — 4
mm. Species inter B. arcticum et B. pallens media et quasi
transitoria.

Grimmia alpina. Schistidium. Cæspites dense pulvi¬
nati, fuscescentes. Caulis brevis. Flores dioici. Folia (etiam
perichætialia) brevia, ovato-oblonga obtusa, margine plana,
mutica. Capsula aurantiaca, immersa et sessilis, rotundato-
ovata; peristomium rudimentarium brevissimum; annullus nul¬
lus; operculum convexum sine apiculo vel umbone distincto,
capsulæ concolor.

188

Heillkø^ J., Die braunen Algen (Fucaceeii und Phaeo-
sporeen) der Kieler Bucht. (Ber. d. deutsch bot. Gesell.
1888 p. 14—20).

— , Einige neue braune und grüne Algen der
Kieler Bucht (Ibid. p. 240 — 241).

1 dessa två arbeten äro flere nya slägten, arter och varie¬
teter uppställda, som säkerligen också Annas vid Skandina¬
viens kuster, hvarför vi här lemna en förteckning på dem,
fastän de ofta äro föga eller snart sagt icke beskrifna. En
utförligare beskrifning ämnar förf. på annat ställe lemna.

Symphoricoccus radians nov. gen. (mellan Ectocarpus
och Myriotrichia) ; Streblonema fasciculatum Thur. v. simplex;
Desmotrichum scopulorum; Phlæospora subarticulata Aresch v.
pumila; Dictyosiphon foeniculaceus Grev. v. filiformis (n. sp.?);
Scytosiphon pygmæus; Asperococcus echinatus Grev. v. fili¬
formis; Leptonema fasciculatum (ett nytt slägte med utseende
af Elachistea stellaris, med skildt genom de plurilokulåra
sporangiernas läge och form); HolotJirix lumbricalis nov. gen.
(Ectocarpus lumbricalis Kütz.) ; Microspongium globosum
och gelatinosum nov. gen. (skildt från Elachistea genom sak¬
naden af de långa enkla assimilationstrådarne); Kjellmania
sorifera nov. gen. (med utseende af en liten Phlæospora eller
Striaria, har oskaftade, pluriloculära, i fläckar eller zoner
förenade sporangier);

Chlorophyceæ : Pringsheimia scutata nov. gen. (med ut¬
seende af Coleochæte scutata, fortplantas medelst svärmporer) ;
Blastophysa rhizopus nov. gen. (står nära Valonia); Clado-
phora pygmæa; Epieladia Flustræ nov. gen. (bildar pseudo-
parenchymatiska lager på Flustra foliacea).

Smärre notiser.

Yetenskapssocietefeii i Upsala d. 25 maj.

Prof. Th. Fries redogjorde för några biologiska förhål¬
landen hos de högre svamparne.

Yetenskapsakadeiilieii d. 6 juni.

Till införande i ”Öfversikten” antogs en afhandling af
prof. A. G. Nathorst, Nya anmärkningar om Williamsonia.

189

Societas pro Fauna & Flora Fennica den 12
Maj. För publikation i ”Meddelandena” anmäldes :
”Om de i Finland förekommande formerna af Linnés
ursprungliga Juncus articulatus Fl. svec.”af M. Brenner,
samt ”Symbolae ad mycologiam fennicam XXVI af
P A. Karsten.

D:r Kihlman talade om förekomsten af Festuca
glauca i Finland:

För mer än ett år sedan omnämde jag på ett
af Sällskapets möten en i sydöstra Finland förekom¬
mande Festuca, som jag antog vara en form af den
äfven i Ingermanland uppträdande F. glauca (Lam.)^
eller som den kanske rättare bör benämnas F. glauca
Hach. I motsats härtill har M. Beenner i en i senast
utkomna häfte (XIV) af ”Meddelandena” intagen upp¬
sats hänfört denna form till F. duriuscula L. och upp-
stält densamma som en ny undervarietet deraf: F.
litoralis. Då emellertid en förvexling af F. glauca
och F. duriuscula genom undersökning endast af her-
bariemateriel icke kan med säkerhet förebyggas och
då vidare F. duriuscula är en art med öfvervägande
vestlig, resp. sydvestlig utbredning, så att den redan
i Sverige endast undantagsvis förekommer, medan F.
glauca., såsom redan nämdt, under vexlande former
sträcker sig långt in i norra och mellersta Ryssland,
syntes mig Brenners bestämning icke tillräckligt
motiverad. Af denna anledning har jag sökt inhemta
den kände Festuca monographens, prof. Hackel, åsigt
om vår finska form och tillsände honom ett ex. deraf
från Ladoga- trakten. Med stöd deraf har Hackel
nyligen i bref bekräftat min förmodan och förklarat
detsamma tillhöra en form, som är identisk med den
i Ingermanland förekommande F. glauca sub var. cacsia.
Denna form är utmärkt genom en utomordentlig tunn
vaxbeläggning, som på herbarieexemplar t. o. m. alde¬
les försvinner, och närmar sig sålunda i detta afseende
F. duriuscula. I en konstlad gruppering kunde den

190

derfor äfven hänföras till denna senare, men såväl i
geografiskt som morpliologiskt hänseende närmar den
sig mera F. glauca^ med hvilken den äfven sannolikt
genetiskt samrnanhör.

Mag. A. Arrhenius förevisade Stellaria ponoj ensis n. sp.

Denna form är tagen på tvenne ställen på östra
kusten af Kola-halfön och har på grund af sitt håriga
blomfoder blifvit hänförd till St. hebecalyx Rupr., som
äfven är känd från ryska lappmarken; originalexem¬
plar af denna senare, h vilka föredr. varit i tillfälle
att granska, kunna knappt skiljas från St. palustris
annat än genom fodrets hårighet, och äro måhända
ej specifikt skild» från denna art. Deremot afviker
St. ponojensis från dem hvardera genom breda och
platta, äggrundt aåånga, kort och snedspetsiga blad
och robust växtsätt; färgen är blågrön.

En närmare beskrifning af denna art kommer att
ingå i ’’Meddelandena”.

D:r Hult talade om en grupp af Salix alha (odlad),
hvilken torde vara den nordligaste i Finland, men
utmärker sig för synnerlig frodighet; den står i en
trädgård i Jyväskylä (62® 17' n. br.) och består af
tre stånd, hvaraf 2 trestammiga och ett enstämmigt.
Den högsta stammen når en höjd af 12,8 meter; i
omkrets mätte en af stammarne 79,5 cm. en annan
70 cm. o. s. V. I Horge är arten enligt Schübeler
odlad något nordligare, vid Throndhjems Çord (63®
52') men når här ännu betydligare dimensioner.

Till utländsk ledamot beslöt Sällskapet kalla prof.
Eug. Warming i Kjøbenhavn.

Caul Johan Johanson afled den 26 juni 1888 genom
drunkning i Fyrisån i Upsala vid försök att rädda en med-
menniska. Han var född i Östra Thorsås församling af Kro¬
nobergs län d. 14 nov. 1858, genomgick Wexiö läroverk samt
l)lef 1879 student i Upsala, 1883 fil. kand. och 1886 fil. lic.
För vetenskapligt ändamål har han företagit åtskilliga resor;
somrarne 1882 och 1883 vistades han på Fyen hos E. Ro¬
strup; somrarne 1884 och 85 idkade han mykologiska stu-

191

dier i Jemtland, 1886 och 87 undersökte han torfmossarne i
Småland och Halland och stod just i begrepp att företaga en
resa till Ångermanland, Helsingland och Jemtland. Af hans
botaniska arbeten anföra vi: i Bot. Not. 1882: Linaria vul¬
garis Mill. X striata DC. En för Sverige ny hybrid; — 1886:
Några iakttagelser öfver fanerogamfloran i Brunnerfjelltrak-
ten i Jemtland; Några Epilobier från Jemtland; Peronospo»
reerna, Ustilagineerna och Uredineerna i Jemtlands och Her-
jedalens fjälltrakter; — 1888: Iakttagelser rörande några
torfmossar i södra Småland och Halland; — i K. Sv. Vet.
Akad. Öfvers. 1885: Svampar från Island, samt: Om svamp-
slägtet Taphrina och dithörande svenska arter, — 1887 — 88
(tillsammans med doc. À. G. Ekstrand): Bidrag till kännedo¬
men om kolhydraten. I och II; — i Bih. t. Vet. Akad. handl.
1887: Studier öfver Taphrina; — i Vet. Akad. handl, inlem-
nad, men ej ännu tryckt afhandling: Om gräsens qväfvefria
reservnäringsämnen, särskildt de inulinartade kolhydraten.

Hans plötsliga bortgång väckte bestörtning bland hans
många vänner och beröfvade vetenskapen en idkare, som lof-
vade mycket för framtiden.

Nils Gregers Ingvald' Wulfsberg afled d. 10 juni 1888
om bord å fartyget Garonne i närheten af Arendal. Han var
född i Kristiania d. 25 juli 1847, blef student 1864, med.
kandidat 1873, vintern 1874 — 75 studerade han växtanatomi
och mikroskopi i Lund. Från 1877- — 82 var han stipendiat
i farmakologi vid Kristiania universitet. Åren 1876 — 78 fö¬
retog han en vetenskaplig resa till Paris och Göttingen, på
hvilket senare ställe han då och under åren 1879 — 80 var
anstäld som assistent vid Universitetets farmakologiska Insti¬
tution och 1880 blef med. dr. I 1886 blef han medlem af
Videnskabsselskabet i Kristiania och höll vid universitetet
derstädes under första terminen 1887 offentliga föreläsningar
öfver speciell Farmakologi. Sedan reste han för sin sjukdoms
skull till Frankrike och Algier. Kompanikirurg blef han 1882.
Bland hans botaniska arbeten märka vi: Fortegnelse over de
i Sogn bemærkede Sphagna og Løvmoser (1869, Nyt mag. f.
Naturv.); Enumerantur muscorum quorundam rariorum sedes
in Norvegia (Forh. Vid. Sei. 1875); Mosliste fra den nordlig¬
ste Bögeskov (Bot. Not. 1877); Nogle norske moslokaliteter
(Bot. Not. 1872); Untersuchung einer aus Afrika (wahrschein¬
lich von Holarrhena Africana DC) stammende Binde (Nachr.
V. d. Gesell, d. Wiss. Göttingen 1878); Holarrhena Africana
DC, eine tropische Apocynaceæ (Inaugural Diss. Göttingen
1880). — Han redigerade bd. 14 — 15 af Wiggers-Dragen-

192

dorffs’ ”Jahresbericht über die Fortschritte der Pharmacogno¬
sie, Pharmacie und Toxicologie.”

Hans vanner glömma sent hans ädla personlighet och
den förlust vetenskapen genom hans bortgång lidit.

Gustaf Eiuk Hyltén-Cavallius afled i Lund den 6 juni
1888. Han var född på Espemoen i Blädinge s:n den 13
juni 1815, var en tid ”Capitain zur See” och chef för preus¬
siska marinens stab, flyttade 1882 till Lund, der han grun¬
dade den int ernationela botaniska bytesföreningen Linncea,
hvilken inrättning han sedermera omorganiserade till ett in-
ternationelt förbund af nationella och speciella bytesförenin¬
gar. I Bot. Not. 1880 meddelade han Spridda växtgeografl-
ska bidrag till Väreuds flora samt utgaf 1887 i föreningens
namn Några anvisningar fÖr kärl växters insamling, konserve¬
ring och förvaring.

Hos Svan ström & 0:o

Stockholm Myntg-atan 1.

kan erhållas:

Grått blompressningspapper format 360x445 mm Pris pr ris 3,50
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10,-

Herbariepapper N:o 7 hvit färgton 240x400 „ „ ,, „ 5, so

„ „ „ 9 v;, blå „ 285x465' „ „ „ „ 6, so

,, ^ ,, 13 , hvit ,, 285x465 ,, ,, ,, „ 9, —

Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Innehåll.

Kaurin, Chr., Brachytheciuin Ryani n. sp., s. 177.

Kihlman, a. 0., Finsk botanisk literatur 1883 — 87, s. 178.
Neuman, L. M., Några anteckningar öfver postflorationen,
s. 157.

låteraturöfversigt, s. 187.

Smärre notiser, s. 188: — Lärda sällskaps sammanträden
(Kihlman, Om förekomsten af Festuca glauca i Finland. —
A. Arrhenius, Stellaria ponojensis. — Hult, En grupp af
Salix alba.) — Döde.

Lund, Berlingska Boktryckeri- och Ötilgjuteri-Aktieholaget

193

Några bidrag till Blekings flora.

Af Cael Gtustaf Westeelund.

Achillea Ptarmica L. var. tuhulosa mh. med äfven
strålblommorna rörformiga, men, liksom eljes, betydligt
större än diskblommorna. I åkrar vid Ronneby.

Filago minima (Sm.) Pers. I mängd vid vägen
mellan Hoby ocli Runamo hällar.

Inula Helenium L. Sölvesborg.

Crepis paludosa (L.) Moench: Jemshög.

Linaria supina Desf. förek. i min Faders, Dr. C.
A. Westerlund, herbarinm från Carlshamn, der tagen
1854 af G. Westdahl ”i en potatisåker vid Stampen
nära bron vid landsvägen”.

Veronica spicata L. var. hyhrida (L.). Trofta nära
Hoby.

Veronica officinalis L. var. suhmontana mh. Hela
växten mindre hårig än hufvndf ormen ; stj. nedliggande
och rotslående, med uppstigande grenar; bladen tunna,
mörkgröna, bredt ovala • — rundadt spadlika, med
basen afsmalnande till ett ganska långt skaft (skaften
ända till af halfva bladskifvans längd); sågtänderna
gröfre, mera oregelbundna; klasar glesblommiga; kap¬
seln bredt omv. hjärtlik, merendels djupt urnupen. —
Denna vackra form, som ganska mycket liknar Y.
montana L., växer på skuggrika ställen vid Herstorp-
sjön nära Ronneby.

Pimpinella magna L. var. dissecta Wallr. upp¬
tagen redan af Gosselman i hans Blek. Flora ss. före¬
kommande vid ”Sölvesborg (Mag. O. Hammar)”, en upp¬
gift, som troligen är felaktig, beroende på en missupp¬
fattning af lektor Gosselman. Dr. O. Hammars herba¬
rium, som befinner sig i min ego, innehåller nämligen

14

Bot. Notis. 1888.

194

icke ett spår af denna form. Deremot finnes der
(och af Hammar riktigt bestämd) P. Saxifraga L.
var. dissecta“^ Spreng, och just med påskrift: ’’Blek.
Sölvesborg, slottsruinerna 1853.”

Hanunculus Pliilonotis Lyckeby vid landsvägen.

Bidrag till Södermanlands Växtgeografi.

Af A. A. Lindsteöm.

Nedanstående anteckningar angå bufvudsakligen

Nyköpingstrakten och synnerligast Bogsta socken samt

utgöra resultatet af mina excursioner derstädes under
åren 1882 — 87.

Matricaria cliscoidea. . Vingåkers station.

Filago minima. Alla ex. af denna växt, som jag sett från
det uppgifna växtstället: Nybygget i St. Malms socken^
tillhöra F. montana L.

Inula Helenium. ^ Nynäs i Bälinge.

,, salicina. Abro i Svärta och Björndal i Tyst berga.

Erigeron acris ß grandis. Ekeby i Tystberga.

Centaurea Scabiosa saknas i Nyköpingstrakten.

Serratula Unctoria v. integrifolia. Nykyrka s:n vid Vrena-ån.

Onopordon Acanthium. Ganska sällsynt och tillfällig; af
mig funnen vid Hammarby i Bogsta.

Cirsium rivulare LinTc. Denna vackra och ytterst sällsynta
tistel påträffades af mig första gången i Juli 1882 på en
naturlig äng nära sjön Runviken i Bogsta socken, och
har jag sedan hvarje sommar derstädes funnit några ex.
Uppgafs af H. Samzelius enl. af mig meddelade ex. i
Bot. Not. 1885 p. 102 för C. heterophyllum x palustre.

C. heterophyllum finnes ej i Nyköpingstrakten.

C, acaule och dess var. caulescens äro båda utgångne vid
Nyköping.

Silyhum marianum förvildad vid Nyköping 1883 och 85.

Lappa officinalis. Näsby i Bogsta.

Tragopogon porrifolius finnes ännu vid Vrena gård.

Hieracium auriculceforme. Ekeby i Tystberga.

Taraxacum palustre. Ekla i Bogsta^ Abro i Svärta.

195

Valeriana officinalis vv. verticillata och alternifolia före¬
komma mångenstädes^ dock vanligen öfvergående i huf-
vudformen på så sätt, att de nedersta bladen äro mot¬
satta, de öfre tre i krans, eller de nedre skiftevisa och
de öfre motsatta.

Asper ula Unctoria. Sjösa i Svärta.

Galium Mollugo tillfällig och försvinnande; växte 1884 i
stor ymnighet vid Ökna i Bogsta, sedan der ej åter¬
funnen.

Lonicera CaprifoUum förvildad vid Hedvigslund i Bogsta
socken.

Campanula patula. Ökna i Bogsta; Vrena.

Convolvulus sepium Bogsta s:n: sjön Runvikens stränder,
ymnig; Vrena s:n: Vrena gård och vid Hallbosjön.

Symphytum officinale finnes ej mera vid de i Thedenii flora
angifna lokalerna för Bogsta s:n.

S. asperum. Väderbrunn nära Nyköping.

Myosotis silvatica förvildad vid Nyköping.

Verbena officinalis, Oxelösund 1884.

Mentha capitata v. odorata. liångö i Bälinge.

Prunella vulgaris ß parviflora. Ufdalen i Bogsta s:n.

Ballota nigra ß foetida. Nyköping och Oxelösund. (H. Sam-
zelii uppgift om a ruderalis förekomst vid Oxelösund är
troligen ett misstag.)

Galeopsis Ladanum. Vrena gård.

„ ,, ß angusti folia.' Skarpåker i Runtuna

socken.

Marrubium vulgare finnes ej i Nyköpingstrakten.

Solanum Dulcamara f. floribus albis, Hesselby och Blind¬
källan i Bogsta.

Linaria minor. Ab botnäs i Floda s:n.

Veronica longifolia ß maritima är ganska allmän i Söder¬
manlands skärgård.

V. Anagallis har jag icke sett i Nyköpingstrakten.

V. Beceabunga v. pallida! Hela växten mycket ljust grön;
blrna hvita. Måstena i Bälinge s:n.

Melampyrum pratense, som vanligen har blekgula blommor,
har jag på Kolmorden funnit allmänt hafva dem brand¬
gula.

Plantago maritima v. vivipara! med från de ursprungliga axen
utskjutande bladknippen och nya ax, hvilka i sin ord¬
ning bära bladknippen; funnen på Björkholmen i Bä¬
linge skärgård.

Litorclla lacustris. Holme nära Vrena ö.

196

Hedera Helix liar oaktadt träget sökande under många år ej
kunnat återfinnas på de uppgifna lokalerna i Bogsta och
Tystberga s:nar.

Daucus Carola. Abro i Svärta.

NympTicea-^riern^ äro mångenstädes inom Södermanland gan¬
ska sällsynta; candida Presl. torde förekomma lika ofta
som alba L.; formen biradiata Somm. bar jag funnit
vid Ökna i Bogsta ocb ”Masugnen” i Svärta^ ocb till-
böra exemplaren från begge lokalerna candida Presl.;
formen minor JDC. förekommer i mindre kärr.

Anemone ranunculoides. Harlinge i Bettna.

Pulsatilla. Af detta slagte förekommer ingen art i Nykö-
pingstrakten.

Papaver Argemone. Isaksdal nära Nyköping.

Fumaria Yaillantii bar ej kunnat återfinnas på den upp¬
gifna lokalen: Lunda prestgård.

Hiplotaxis tenuifolia. Oxelösund.

Gardamine parviflora. Harlinge i Bettna och Nykyrka s:n
vid Vrenaån.

Arabis arenosa. Oxelösund 1887.

Far setia incana. Bogsta by; Nyköping.

Malva Alcea förvildad vid Vrenaån.

Geranium silvaticum v. parviflora. Tegelkällan i Bälinge s:n.

G. boJiemicum. Denna växt är tillfällig ocb snart försvin¬
nande; sällan förekommer den längre än tvenne år på
samma lokal, ehuru- den ofta uppträder i största ymnig¬
het; af mig anträffad vid Hjelpkällan i Bälinge, Törnby,
och Berga i Bogsta, Grytmar i Tystberga ocb Oppeby i
Råby-Rönö s:n.

Oxalis corniculata. Blindkällan i Bogsta.

Hypericum montanum. Klöfsta i^ Tystberga, Ekla, Nygård,
Törnby ocb Berga i Bogsta. Abro i Svärta.

JDrosera longifolia ß obovata. Kärret Igelkullen i Bogsta.

Melandrium pratense v. rubella. Berga i Bogsta.

Agrostemma Githago v. nana. Lötstugan i Tystberga s:n.

Gypsopliila muralis flerstädes omkr. Nyköping.

Stellaria palustris ß micropetala. Svärdsbro i Sättersta s:n.

Cerastium arvense. Hesselby i Bogsta.

,, viscosum. Ekla i Bogsta ocb Tegelkällan i Bä¬
linge s:n.

G. strigosum. ”Lugnet” i Sättersta s:n; der först af mig fun¬
nen 1884, då ymnig, sedermera i några få ex. 1885
ocb 87.

Elatine friandra. Husby-Oppunda s:n.

197

Epilohium parvißorum. Berga i Bogsta.

Sorbus hybrida. Vreua vid Hallbosjön.

Geum intermedium. De i Thedenii Flora för denna växt upp-
gifna lokalerna Björksund och Häljö (Helgö) i Tystberga
s:n bero på ett misstag och böra utgå.

Lathyrus heter ophyllus. I mitt Herb, finnes ett ex. med på¬
skrift ”Bogsta s:n” utan närmare angifven lokal; har af
mig icke i trakten kunnat påträffas.

Melilotus alba. Olstorp i Bogsta.

Monotropa Hypopithys ß glabra. Ekla i Bogsta. På samma
lokal har jag åren 1884, 85 och 86 funnit en Mono-
tropa-form, som i spenslighet och blomdelarnes glatthet
* öfverensstämmer med ß glabra^ men är till alla delar
ljusröd^ liknande, hvad färgen beträffar, Lathræa Squa-
maria, och hvilken form jag kallat var. rubella!

Eumex maximus. Kärr nedanför Suhlsta i Tystberga s:n.

B, . Hippolapatlium. Kärren nedanför Suhlsta och sjön Käxlan

i Tystberga s:n.

Daphne Mezereum är ganska sällsynt i Nyköpingstrakten;
funnen i Lunda, Kila och Tunabergs s:nar samt vid
Abro i Svärta s:n.

u

Callitriche stagnatis. Abro i Svärta.

,, vernalis v. minima (Hoppe). Strändarna af sjön
Käxlan i Tystberga s:n.

Malaxis monophyllos. Kärr nära Tystberga kyrka.

Narcissus poeticus. Valla i Bogsta.

Lilium bulbiferum. Bogsta kyrka.

Muscari botryoides. Eke i Bogsta.

Triglochin maritimum växte 1883 i ett dike vid Suhlsta i
Tystberga 8;n omkr. 1 mil från hafvet.

Juncus * atricapillus Drej. Suhlsta i Tystberga 1883, se¬
dan genom dikesgräfning utrotad.

Sparganium simplex v. longissima. Sundby i Runtuna s:n.

JRhynchospora fusca:. Kärret Igelkullen i Bogsta och Råsjön
i Tystberga s:n.

Scirpus maritimus v. monostachys allmän i Bälinge skärgård.

S. rufus, llackskär i Bälinge.

Eriophorum gracile. Hammarby i Bogsta. ^

Carex paludosa och ß spadicea. Kärret Igelkullen i Bogsta.

C. Pseudocyperus v. acrogyna. Måstena i Bälinge 1883.

C. irrigua v. aorogyna! med honblr i hanaxets topp: Igel¬
kullen i Bogsta.

C. Hornschuchiana ß fulva. Dala i Svärta.

C. extensa Björkholmen i Bälinge skärgård.

198

C. montana Rinkeby i Lunda s:n, Svärta s:n, Qvedeby i Run-
tuna s:n, Björksund i Tystberga s:n^ Norrby^ Räsby och
Ekla i Bogsta.

G. microstachya, Igelkullen i Bogsta.

C. loliacea teml. allm. inom Bogsta och Svärta s:nar.

C. pauciflora. Igelkullen i Bogsta.

Brachypodium pinnatum. Abro i Svärta, Ekla i Bogsta och
Björndal i Tystberga s:n.

Boa sudetica. Norrby och Ufdalen i Bogsta.

P. hulhosa. Nyköping.

Binus Abies v. virgata. Suhlsta i Tystberga s:n.

Bolysticlium cristatum teml. sällsynt, Igelkullen i Bogsta.

Aspleniufn germanicum. Ekla ’ och Törnby i Bogsta, Nynäs
i Bälinge, Dala i Svärta s:n.

OpMoglossum vulgatum förekommer ymnigt på fuktiga betes¬
marker vid Ekla och Nygård i Bogsta omkr. 1 ^/2 mil
fr. hafvet.

Bilularia globulifera. Nykyrka s:n: Hallbosjön.

Lycopodium inundatum. Råsjön i Tystberga s:n, Rankkärret
på skogen Fjellveden i Lids s:n.

Valla & Bogsta d. 25 Juni 1888.

Förteckning öfver botanisk litteratur rörande
Blekinge, som hittills är utkommen, upp-
stäld i kronologisk ordningsföljd.

Af F. Svanlund.

J). Georgius Fuir en. Index plantarum — indigenarum quas
in itinere suo observavit. — — — — — Införd i Th.
Bartholini Cista medica Hafniensis — 1662 s. 278 — 293;
består af 4 afdelningar, af h vilka den andra: ”Plantæ
itineris Blekingiensis” (s. 284 — 287) innehåller förteckning
på 46 dels i Blekinge och cfels i Skåne anträffade växter.

G. Wahlenberg i Aspegrens Blekingsk flora s. IV— VIII,
E. Fries i sin Flora Scanica s. VII och Al. Ed. Lindblom
i Physiografiska Sällskapets tidskrift första bandet s. 375 —
378 bafva sökt uttyda en större eller mindre del af de i för¬
teckningen förekommande växt- och ortnamn.

Joli. Eberli. Berber. Hortus Agerumensis, exhibens plantas
saltem rariores, exoticas et officinales, quas horto pro-

199

prio intulit, secundum methodum Linnæi sexualem dige¬
stus. — Holmiæ_, typis Petri G. Nyström^ 1739. 8:o (tit
& dédie.; 76 s.; index.)

Detta är det första i Sverige tryckta arbete, som är upp-
stäldt efter Linneanska sexualsystemet.

Joli. Jac. Ferber. Bloraster-Almanach för Carlscrona climat,
med anmärkningar om stadens belägenhet samt jord- och
bergarter m. m. framgifven af — — — . K. Vet. Ak.
Handl. 1 qvart. 1771 s. 75 — 88.

6r. Casten Aspegren. Om ogräsen i Blekings åkrar. Ett för¬
sök att förklara deras nyttiga användande. — Blekinge
Läns Hushålls-Tidning 1817 n:o 12 etc.

— Försök till en Blekingsk Flora. Carlskrona 1823. Tryckt
i Kongl. Amiralitets-Boktryckeriet, hos P. E. Flygare.
8:o. (XVI; 106 s.; 1 s. rättelser).

Alexis Eduard Lindblom. Stirpes agri Rotno viensis, quarum

enumerationem Venia Ampliss. Ord. Phil. Lundens .

p. p. auctor . Rotnoviensis. P. I — V. Lundæ 1826

— 1829. Literis Berlingianis. Liten 8:o. (tit.; 84 s.).

Använd till akademiska dispntationer ; omfattar endast
Linnés 10 första klasser.

— Bidrag till Blekings flora. — K. Vet. Ak. Handl. 1830
s. 227—254.

— Strödda anmärkningar rörande vextgeografien i allmän¬
het och vegetationens förhållande inom Blekinge i syn¬
nerhet. — Physiografiska Sällskapets tidskrift_, första
bandet. Lund 1837 — 1838 s. 1 — 9.

B. A. Söderström. Anteckningar om vårens utveckling kring

Carlskrona. — Bot. Notis. 1844 s. 182 — 184.

C. A. W esterlund. Blekinges Rubus-arter. — Ibid. 1854 s.

169—177.

J. Anharerona. Bidrag till Blekings flora. — Ibid. 1855
s. 173—175.

(C. A. Oosselmann). Systematisk förteckning på de i Ble¬
kinge vildt växande slägten af fanerogamer och ormbun¬
kar. Carlskrona. Tryckt hos Carl Fr. Skough 1860
8:o. (32 s.)

Ingår i följande med gemensamt titelblad.

C. A. Gosselman. Systema^sk förteckning på de i Blekinge
vildt växande slägten och arter af fanerogamer och orm¬
bunkar. Carlskrona 1861. Alfred. Hallén. 8:o. (tit.; 64
s.; 2 s. rättelser).

Carl Agardh Westerlund. Spridda anteckningar till Skan¬
dinaviens flora. — Bot. Notis. 1863 s. 138 — 151.

Innehåller talrika bidrag till Blekinges flora.

200

C. A. Gosselman. Zoologiska och botaniska iakttagelser inom

Blekinge, hvilka . till offentlig granskning

framställas . Lund. Håkan Olssons boktryckeri

1864. 8;o. (tit; 32 s.). Botaniska iakttagelser s. 11 — 16.

— Blekinges 'flora eller systematisk förteckning på de i Ble¬
kinge vildt växande fanerogamer och bräkenväxter. An¬
dra upplagan. Lund. Tryckt i Berlingska boktryckeriet,
på J. A. Krooks förlag 1865. 8:o. (tit.; XII; 218 s.).

J5. A. Söderström. Jemförelse mellan några träds och buskars
börjande blomning vid Carlskrona 1843 — 68. K. Vet. Ak.
Öfvers. 1869 s. 574 o. 575.

F. J. Bcehrendt^. Uppgift på några för Blekinge nya väx¬

ter. — Bot. Notis. 1871 s. 166.

Johan Uniting. Lichenologiska exkursioner i vestra Bleking-.
Akademisk afhandling . - Norrköping. Brö¬

derna Johanssons boktryckeri 1872. 8:o. (tit.; 26 s.)

N. J. Scheutz. Bidrag till Grottlands, Smålands och Blekin¬
ges flora, c) Blekinge. Bot. Notis. 1872 s. 73 o. 74.
Herman Gustaf FalJc. Om östra Blekinges lafflora. Akade¬
misk afhandling . Carlskrona, Amiralitets-Bok-

tryckeriet 1874. 4:o. (tit.; 22 s.)

Afven intagen i Inbjudningsskrift . Carlskrona

h. Elem. läroverk 1874.

N. J. Scheutz. Spridda växtgeografiska bidrag, b) Blekinge.
— Bot. Notis. 1878 s. 146 o. 147.

G. Lagerheim. Nya växtställen. — Ibid. 1880 s. 13—15.

Upptager 15 växter från Blekinge,

M. O. J. Wallengren. Leersia oryzoides i Blekinge. — Ibid.

1883 s. 203 o. 204.

N. J. Scheutz. Spridda växtgeografiska bidrag. — Ibid.

1884 s. 41—45.

Innehåller uppgift på växtlokaler för 16 Blekingska växter.
B. Hult. Blekinges vegetation. Ett bidrag till växtformatio¬
nernas utvecklingshistoria. — Medd. af Societas pro Fauna
et Flora fennica h. 12. 1885 s. 163 — 251 (jemte titel
samt 1 s. innehåll o. rättelser^.

F, Svanlund. Anteckningar till Blekinges flora. — Bot. No¬
tis. 1886 s. 1-17.

— Anteckningar till Blekinges flora. II. Ibid. 1887 s. 127
—134.

Anm. Enstaka uppgifter på lokaler fÖr Blekingska växter finnas
dessutom i en stor del argångar af Bot. Notiser,

201

Mykologiska Bidrag.

Af Gr. Lagerheim.

VI.

Tlelier eine neue auf Juncus-Arten wachsende Species

der Gattung Urocystis.

Auf Jimciis-Axteji sind Arten folgender Ustila-
gineen-Gattungen beobachtet: Cintractia Corn., Entor-
rliiza Web. (= Schinzia Magn.), Tolyposporium Wor.,
Ustilago Pers. Von der Gattung Urocystis Pab., welche
auf einer Art der mit Juncus nahe verwandten Gattung
Luzula vor kommt, ist aber bis jetzt auf irgend einer
Juncus- kxt kein Representant gefunden. Es ist mir
gelungen eine Art dieser Gattung auf zwei Juncus- Krim.
in Schweden und in der Schweiz aufzufinden ; im
Folgenden erlaube ich mir eine kurze Beschreibung
derselben mitzutheilen.

Urocystis Junci nov. spec. a. genuina Nob.

U. in parte media foliorum non tumidorum para¬
sitica; glomerulae sporarum forma rotundata vel plus
minusve elongata, plerumque applanatae, pellucidae;
sporae fertiles rotundato-angulatae, binae vel ad 15
consociatae, membrana fusca praeditae; sporae steriles
numerosae applanato-semiglobosae, dilute fuscae pellu¬
cidae.

Diam, glomerul. spor. 20 — 70 diam. spor. fert.
14 — 16 u \ long. spor. ster. 6 — 10 lat. spor. ster.
3 — 4

Hab. in foliis vivis Junci filiformis ad ”Bernina-
bach” prope Pontresina et ad ”Statzer-See” inter Pont-
resina et St. Moritz in Helvetia (Aug. 1888).

0

ß. Joliansonii nov. var.

U. in parte basali foliorum bulbose tumidorum
parasitica ; glomerulae sporarum forma plerumque rotun¬
data, minores quam f. c^, fuscae subimpellucidae ; sporae
fertiles singulae vel ad 5 consociatae, obscure fuscae;
sporae steriles ut in forma a sed obscurius coloratae.

202

Diam, glomernl. spor. 16 — 35 diam. spor.
ster, et fert, ut in forma a.

Hab. in foliis Junci hufonii ad ”Sunnansjö” par.
Smolandia (J.uli 1887 C. J. Johanson) et ad ”War-
berg” par. Hallandia (Aug. 1887 Ipse) in Suecia.

Da die beiden Formen sowohl makroscopisch als
mikroscopisch verschieden sind, so will ich jede für
sich etwas eingehender beschreiben.

Die erste Form entdeckte ich im verflossenen
Sommer Anfang August in Oberengadin, wo schon
so viele interessante parasitische Pilze entdeckt worden
sind. Ich fand den Pilz zuerst am Berninabach in
der Nähe der Säge unweit Pontresina ziemlich zahl¬
reich. Einige Tage später beobachtete ich denselben
Pilz am Statzer-See (1812 m. ü. M.) zwichen Pont¬
resina und St. Moritz, jedoch nur sehr spärlich.

Die angegriffenen Exemplare von Juncus filiformis
sind in einiger Entfernung schwer von den gesunden
zu unterscheiden, und dürfte wohl diess die Ursache
sein, dass der Pilz nicht früher beobachtet worden ist.
Nur die Blätter werden von dem Pilz befallen, und
zwar kommt er immer in dem mittleren Theil oder
etwas unter der Mitte derselben vor, nicht aber in
dem basalen Theil, wie es mit der Form /i auf Juncus
hufonius immer der Fall ist. Die befallenen Blätter
sind nicht oder nur ganz unbedeutend angeschwollen.
Die Sporenmasse schimmert nicht durch, sondern das
Blatt bleibt grün bis es sich öffnet. Wenn die Sporen
reif sind öffnen sich die dieselben enthaltenden Blätter
mit einem langen Biss und legen die kohlenschwarze
verstäubende, mit Fäden vermischte Sporenmasse frei.

Durch die Einwirkung des Pilzes stirbt das be¬
fallene Blatt allmählig von der Spitze gegen die
Basis hin ab und dreht sich Spiralförmig. Die
befallenen Exemplare gelangen nicht zur Blüthe.
Jedoch sterben sie nicht ab, sondern nur diejenigen
Blätter, in welchen der Pilz schmarotzt.

203

Die Sporenballen sind im Allgemeinen viel grösser,
mehr verlängert und mehr abgeplattet als jene von
der var. Johansonii und bestehen aus mehr durchsich¬
tigen Haupt- und Nebensporen. Die Membran der
Sporen finde ich glatt.

Diese Form wird in Houmegueré s Exsiccat ver¬
theilt werden.

Die zweite Form dieser Art wurde von dem
kürzlich umgekommenen, so viel versprechenden schwe¬
dischen Mykologen Johanson Mitte Juli 1887 bei Sun-
nansjö in Småland auf Juncus hufonius entdeckt. Einen
Monat später fand ich dieselbe Form auf derselben
Nährpfianze, in sehr sandigem Boden, etwas nördlich
von Warberg in Halland an der schwedischen West¬
küste. Diese Varietät ist von der Form a makrosco-
pisch ganz verschieden. Nur der unterste Theil der
Blätter, welcher zwiebelartig anschwillt, wird vom Pilz
angegriffen; die schwarze Sporenmasse schimmert mehr
oder weniger durch. Die befallenen Pflanzen bleiben
sehr klein, kommen nicht zur Blüthe, vertrocknen
und sterben vollständig ab.

Die Sporenballen sind gewöhnlich rundlich, klei¬
ner und dunkler gefärbt als jene von der Form u.

Es ist möglich, dass es sich hier um zwei ver¬
schiedene Species handelt. Da die Sporenballen aber
mikroscopisch nur wenig verschieden sind, so konnte
ich mich nicht entschliessen die beiden Formen als
verschiedene Arten aufzustellen. Das allerdings sehr
verschiedene makroscopische Aussehen der beiden For¬
men kann durch den verschiedenen Bau der Nähr¬
pflanzen bedingt sein.

Von TJrocystis Luzulae Schröt. ist diese Art wohl
unterschieden. Diese Art bildet nach Schröter (Pilze
Schlesiens, Lief. 3, pag. 279) sehr dichtstehende, zu-
sammenfliessende Längsstreifen an den Blättern der
Nähr pflanze und hat kleinere Hauptsporen (11 — 13 ^u),
welche wie die Nebensporen, dunkelbraun sind.

204

Botaniken i Holland i 19: de seklet.

Af B. Högrell.

Denna uppsats utgör ett supplement till sid. 170 och
171 i ”Botanikens historia af B. Högrell”^ samt är grundad
hufvudsakligen på meddelande af direktör van Eeden.

Kops f 1849^ Keinwardt 54, Molkenboer 54, Blume 62,
W. H. de Vriese 62, van den Bosch 62, Junghuhn 64, Hol-
kema 70, Miquel 71, van Hall 74, Scheffer 80, Teysmann
80, Bruinsma 85, Harting 85, Lacoste 87.

Korthals, Hasskarl, Oudemans, Rauwenhoff, van Eeden,
Suringar, Hugo de Vries, Treub, Beye/ inck, Burck, Abeleven.

Blomsterodling, som i Holland länge haft ett försteg,
omfattas med kärlek nu som förr. I öfverensstämmelse der¬
med har floran här också högst hängifna vänner bland ve¬
tenskapsmännen. I förtjenst om den exotiska floran gifva
holländarne icke efter för engelsmännen. Det rikaste material
dertill har erhållits i de ostindiska koloniernas tropiska växter,
som i förvånande mängd samlats af Reinwardt, Blume, Korthals,
Teysmann, Hasskarl och W. H. de Vriese. Dessa många
växter hafva blifvit beskrifna dels af några bland samlarne,
dels af andra, i synnerhet Miquel. En botanisk trädgård i
det tropiska klimatet, hvilken holländarne i Buitenzorg’ på
Java anlagt och bragt i ett storartadt skick af fullkomlighet,
befrämjar i hög grad tillgodogörandet för vettmskapen af
växtverldens rikedom i denna verldstrakt. Kännedomen af
hemlandsfloran är jemväl högt uppdrifven och har ett stor¬
slaget verk i Flora Batava. Kops utgaf 1800 — 28 de första
delarne deraf, hvartill Sepp lemnade kolorerade planscher;
van Hall fortsatte 1828 — 44 med delarne V — VIII. Delarne
IX, X utgåfvos af van der Trappen 1846 — 52 ;XI af Gevers
Deynoot 1853 — 65; XII (och något af XIII) af Hartsen
1865—68; XIII— XVII af van Eeden 1868-85. XVIII på¬
räknas skola blifva färdig 1889. H. S. Stekhoven utgaf
1815 — 18 Kruidkundig handboek bevattende eene systema¬
tische beschrijving van ade in de Nederlanden in hed wild
groeijende boomen, heesters en kruiden. Van Hall utgaf 1825
— 36 Flora van Noord Nederland, Oudemans 1872 Flora van
Nederland.

Lokalfloror.

J. L. de Geer: Plantarum Belg. conf. 1814.

M. van Geuns 1816.

N. Mulder: Elenchus plant, prope Leiden 1818.

Kuyper v. Wäschpenning för Breda 1826 — 28.

205

Molkenboer och Kerbert för Leiden 1840.

Bruinsma för Friesland 1840.

Gevers Deynoot för Utrecht 1843.

Gevers Deynoot och A beleven för Nymegen (Fl. Novioma-
gensis) 1848.

Bondam och Top: Flora Campensis 1849.

Van Hoven; Flora van ’s Hertogenbosch.

Rombouts och Merkus Doornik för Amsterdam (Fl. Am-
stelodamensis) 1850.

H. M. de Witt Hamer: Flora Delfensis 1868.

1 de stora framsteg, som vårt århundrades vetenskap
genom tillhjelp af mikroskopet gjort i växtanatomi_, och ge¬
nom den derjemte anlitade kemien m. fl. specialiteter tillika
i växtfysiologi, hafva holländare tagit del. Bland växtfysio-
loger må nämnas W. H. de Vriese^ Harting^ äfven kännare af
Diatomaceæ, Rauwenhoff, Hugo de Yries och Treub. Ar 1829
meddelade W. H. de Vriese för den tiden märkliga iakttagelser
Öfver växternas rötter. Men i synnerhet vigtiga voro hans
och professor G. Vroliks i Amsterdam undersökningar öfver
Aroideerna 1836 — 39., hvarmed det bevisades, att växters
egna värme beror, af andning.

För botaniken verka åtskilliga lärda samfund.

1) Nederländska botaniska föreningen (Nederlandsche
Botanische Vereeniging)_, från år 1845, har nu Suringar till
president och Abeleven till sekreterare, räknar 44 ledamöter
och 15 korresponderande medlemmar i utlandet och dessutom
hedersledamöter. Detta sällskap, hvars tidskrift, Nederlandsch
Kruidkundig Archief, vuxit till ett verk i 9 delar, håller en
sammankomst om vintern och en med exkursion om sommaren.
Hufvuduppgift: kännedom om hemlandsfloran.

2) Kongl. vetenskapsakademien.

3) Holländska vetenskapssällskapet.

4) Naturvetenskapliga kongressen med en sektion för bota¬
nik, som höll sin första sammankomst i Amsterdam 1887. Första
delen af kongressens rikhaltiga meddelanden har nyss utkommit.

Framstående botanister.

J. Kops^ död 1849, professor i Utrecht, var i början af
århundradet som grundläggare af Flora Batava landets främste
målsman för botanik.

C. 6r. C. Reinwardt 1773 — 1854, professor i Amsterdam
1810, i Leiden från 1820; reste 1816 — 20 på ostindiska
öarne och samlade ett stort herbarium; utgaf: Resa i ostin¬
diska archipelagen; Resa till archipelagens östra trakter m.
fl. arbeten, och beskref många indiska växter.

206

J. H. MolJcendoer 1816 — 54, läkare; egnade sig mest åt
hemlandsüoran och var bryolog; utgaf tillsamman med Ker-
bert: Flora Leidensis; med van der Sande Lacoste; Bryologia
javanica.

C. L. Blume 1796 — 1862^ professor i Leiden; reste på
ostindiska öarne ocb hemkom derifrån 1826 med en stor
växtsamling; utgaf: Flora Javæ, Rumphia, Museum Bot. Lugd.
Batav. etc. Efter honom har slagtet Blumea namn.

W. H. de Vriese 1806 — 62, professor i Amsterdam 1834,
i Leiden 1845; reste 1856 — 58 i nederländska indiska archi-
pelagen. Hans vetenskapliga afhandlingar förekomma mest i
lärda tidskrifter. Slägtet Vriesea är kalladt efter honom.

B. B. van den Boseli 1810 — 62, läkare i Goes; utmärkt
•kännare af hemlandsfloran; stiftade Botaniska föreningen och
grundläde Kruidkundig Archief; var medarbetare i ^^Prodro¬
mus Floræ Batavæ”, hvilket verk utkom 1850 — 66.

F. W. Jungliuhn 1812 — 64, af tysk börd, trädde som
militärläkare i holländsk tjenst; reste till holländska Indien
1836; blef föreståndare för planteringarna af Kinabarksträd
1858; var en af vårt århundrades förnämste reseskildrare.
Hans förnämsta verk ”Java” gifver en så utmärkt bild af de
ostindiska öarnes vegetation, att det kan ställas i jembredd
med Humboldts och Schomburgks skildringar af den tropiska
naturen. Ingen har som Junghuhn väckt intresse för den
tropiska växtverlden.

F. Holkema^ död 1870 i sin ungdomstid, student. Han
reste i 2 år på Nordsjöns öar och utarbetade en Nordsjö-öar-
nes flora, som utgafs af professor van Hall.

F. A. W. Miquel 1811 — 71, professor i Amsterdam
1859, i Utrecht 1862, direktör för Riksmuseum i Leiden;
utgaf: Flora Indiæ Batavæ 1855 — 59; Annales Musei Lugd.
Batav; Stirpes surinamenses; Choix de plantes rares du jardin
de Buitenzorg; Systema Piperacearum ; Analecta Bot. Ind.;
De palmis Archip. Indiæ.

H- G. van Hall 1802 — 74, professor i Groningen; fort¬
satte Flora Batava 1828 — 44; utgaf Flora Belgii septentrio¬
nalis; Elementa Botanices 1834. Tillsamman med Mulder
och W. Vrolik grundlade han en tidskrift för naturvetenskap.

B. W. C. Sell effer j 1880, direktör för botaniska träd¬
gården i Buitenzorg på Java; redigerade de första delarne af
”Annales du jardin botanique de Buitenzorg”.

J. E. Teysmann 1806 — 80, direktör för sistnämnde bo¬
taniska trädgård; reste mycket på de ostindiska öarne och
samlade en oerhörd mängd växter för trädgården och herba-

207

riet; utgaf Catalogus van ’s Lands Plantentuin, Buitenzorg;
dessutom utmärkta tidskriftsuppsatser.

J. J. Briiinsyna 1805 — 85, apotekare i heeuwarden;
utgaf Frieslands Flora 1840^ 41.

P. e7. Harting *j* 1885^ professor i Utrecht; var växtfy-
siolog; skref lokalfloror och som algolog om Diatomaceæ.

C. M. van der Sande Lacoste 1815 — 87, läkare i Am¬
sterdam; utmärkt kännare af den inhemska floran och berömd
bryolog; utgaf tillsamman med Molkenboer: Bryologia java-
nica och har författat åtskilliga bry ologiska uppsatser.

P. W. Kortlials född 1807, doktor i Haarlem, den äldste
af nu lefvande holländske botanister. Han har som medlem
af en rikskommission för vetenskaplig undersökning af neder¬
ländska Indien rest derstädes och haft betydlig andel i sam¬
landet af det stora herbarium, som Blume och Miquel be¬
gagnat för sina arbeten. Det var skada, att han i följd af
Blumes egenmägtiga förfarande snart vände sig från botaniken.
Slägtet Korthalsia har fått namn efter honom.

J. K. HassJcarl född 1811, af tysk härkomst; har gjort
.3 resor i nederländska Indien. Under en resa i Peru och
Bolivia på regeringens uppdrag samlade han med stort besvär,
och stundom lifsfara, de första frön af Kinabarksträdet och
har stor förtjenst om införandet af detta träds kultur på
Java. Han utgaf Catalogus plantarum hort. Bogoriensis (=
Buitenzorg) cult.; skref om Javas växter 1844; Plantæ Jung-
huhnianæ 1851, 52.

C. A. J. Ä. Oudemans f. 1825, professor i Amsterdam
sedan 1859, generalsekreterare för Kongl. Vetenskapsakade¬
mien. Han är berömd som systematiker, mykolog och farma¬
ceutisk botanist; har utgifvit en lärobok i botaniken; en
handbok i farmakognosien; ”Matériaux pour la Flore my colo¬
gique des Pays-Bas”. För öfrigt har han skrifvit många
afhandlingar och utgifvit ett exsiccatverk af holländska
växter.

N. W. P. Rauivenhoff f. 1826, professor i Utrecht sedan
1871, framstående växtfysiolog och algolog. Han har utmärkt
sig genom kemiskt-fysiologiska undersökningar och botanikens
tillämpning i landtbrukskunnigheten; har skrifvit om gröna
växtdelars förhållande till syre och kolsyra under solljusets
inflytande; om växtaxelns (des Pflanzenstengels) tillväxt om
dagen och om natten; Contributions phyto-physiologiques;
Observations sur le caractère et la formation du liège; Recherches
sur la chlorophylle; Undersökning öfver Sphæroplea annulina;
om sporers groningsfenomener.

208

F. W. van Feden f. 1829, direktör för kolonialmuseum
i Haarlem. Med den noggrannaste kännedom om hemlands-
floran förenar han mycken bekantskap med Ostindiens vege¬
tation. I 20 år har han varit sysselsatt med fortsättningen
af FJora Batava och för öfrigt skrifvit afhandlingar och upp¬
satser öfver nederländska lokalfloror. Bland hans skrifter
märkas för öfrigt: Holländska hafsdynernas Flora; Beskrifning
på nederländska Ostindiens träd-arter; ”Beschreibung der
Faserliefernden Pflanzen von den Niederl. Colonien^\ van
Eeden reste i Sverige 1^87 och tog kännedom om vår slöjd¬
undervisnings särskildt på Nääs.

W. F. R. Suringar f. 1832, professor i Leiden sedan
1857, direktör för botaniska trädgården och riksherbariet.
Han är berömd algolog och har utgifvit många skrifter om
alger. Af hans i skolorna allmänt antagna fickflora för Ne¬
derländerna har 6:te upplagan utkommit. Ar 1885 reste han
ut till holländska Vestindien.

Hugo de Vries f. 1848, professor i Amsterdam, en bland
våra dagars berömda forskare i växtfysiologien. Många ut¬
märkta afhandlingar och uppsatser af honom finner man i
tidskrifter. Han har skrifviL t. ex., om växternas näring;
om blommans lif. »Tillsammans med Oudemans har han ut¬
gifvit en lärobok i botaniken.

Melchior Treuh f. 1851, direktör för botaniska trädgår¬
den i Buitenzorg på Java sedan 1880; framstående växtfysio-
log. Bland hans skrifter märkas: Le méristème primitif de
la racine dans les monocotylédones; Les organes de la végé¬
tation de Selaginella Martensii; Recherches sur l’embryogénie
des orchidées; sur le rôle du noyau dans la division des
cellules végétales. Många uppsatser af honom förekomma i
”Annales du jardin bot. de Buitenzorg’^.

M. W. Beyerincli^ fil. doktor. Hans specialitet är un¬
dersökning af utväxter som galläpplen i följd af insektstyng.
Så har han t. ex. skrifvit: lakttagefise öfver galläpplen efter
styng af Cynips; ”Die Galle von Cecidomya Poæ”. Men han
har äfven utgifvit skrifter öfver andra ämnen, såsom ”Beo¬
bachtung über Wurzelknospen und Nebenwurzeln”.

W. Burch^ underprefekt för botaniska trädgården i
Buitenzorg. Hans specialitet är holländsk-ostindiska floran.
Han har skrifvit om Dipterocarpeæ och Sapotaceæ i neder¬
ländska Ostindien; om träd, som lemna guttapercha och växt-
fett (växtolja).

209

Botaniska sektionen af Naturvetenskapliga
Studentsällskapet i Upsala.

Den 8 Mars 1888.

1 Docenten K. F. Dusén föredrog om utbredningen af
några för Omberg och den närgränsande Vetter-trakten egen-
■doniliga fanerogamer.

2. Om Rumex crispus L. x Hippolapathum Fr.

(= R. simila t US Hausskn.)

Af R. JUNGNEE.

Vid Ultima samt vid Stora Sunnersta och Flott¬
sund i Upland fann jag förlidcn höst denna Rumex-
form, som vid första påseendet genom de få utveck¬
lade frukterna och genom intermediära karakterer angaf,
att den var en hybrid mellan Rtmex crispus L. och
B. IIi2)polapat}ium Fr. Den växte också tillsammans
med dessa.

Rotbladen hos Bumex Hipipolapatlmm äro som be¬
kant släta, till formen äggrundt triangulära med bred
hjertlik bas, hos B. crisjjtis deremot i kanten krusiga,
till formen lancettlika med afsmalnande bas. Hos
hybriden äro bladen något krusiga, till formen ägg¬
rundt lancettlika med något hjertlik bas. Formen af
stjelkbladen är äfven tydligt intermediär. Afven be¬
träffande grenarnes och hufvudstammens ömsesidiga
längd och afståndet mellan knippena i blomställningen
synes denna form vara ett mellanting mellan de båda
förstnämnda. Så är äfven förhållandet beträffande
stammens fåror. De yttre kalkbladen äro vid frukt¬
mognaden hos B. cris]_ms lika långa, hos B. Hip2)0-
lapathuni knapt så långa som de inres halfva bredd.
Hos hybriden synas de förhålla sig än som den ena
än som den andra af stamarterna. De inre kalkbladen,
som hos B. crispus äro nästan jemt afsmalnande mot
spetsen, otydligt tandade och samtliga försedda med

Bot. Notis. 1888.

15

210

gryn och hvilka hos R. Hippolajyatlmrn äro bredast pà
midten, stundom hnt tandade och försedda med en
stark nerv i. st. f. gryn, äro, när de hos hybriden
i komma till full utveckling hvad form, tänder, nerver
och gryn beträffar i öfrigt intermediära. Af nötterna
voro få utbildade och af pollenkornen syntes endast
ungefär 5 ^ vara dugliga.

Äfven vid Stenstorp i Westergötland har jag i
några få exemplar tagit denna form, växande bland
stamarterna vid samma bäck som R. platypliyTlos F.
Aresch. och strax ofvan dennas område. Dessutom
har jag äfven tagit rotblad af denna hybrid vid Lyckås
tegelbruk i Skåne, liksom jag äfven iakttagit sådana,
bland exemplar utaf R. HippolapatJmni inlemnade till
Upsala botaniska bytesförening från Sala.

Slutligen har jag vid slussen i Stockholm funnit-
uppryckte och förtorkade exemplar af denna form.
Utan tvifvel ha de på ett eller annat sätt ditkommit-
med någon Mälarbåt. Dessa exemplar, 6—8 till an¬
talet, hade samtliga nästan alla nötterna och kalkbla¬
den, som det syntes, väl utbildade. Det ser på grund
deraf ut, som om samma förhållande egde rum be¬
träffande denna som det man ofta ser hos andra hy¬
brider sär skild t Uumex-hy brider, att samma form,
som på ett ställe uppträder sparsamt och steril, kan
på ett annat ställe uppträda i större mängd och mera
fertil. Så är ju särskildt förhållandet hos Rumex
maximus^ R. conspersus^ R. platypliyJlos och R. aeutus.

Uti Upsala botaniska museums herbarium har jag-
funnit under oriktigt namn samma hybrid, tagen vid
Uoser sberg och vid Ultuna i Upland, vid Drotthem i
Lillån i Östergötland samt dessutom under namnen
Rumex aqvaticus ('J medius och Ri. domesticus ß crispta-
tus vid Enare-träsk af Læstadius

Denna Rumex form är af Haussknecht tagen i
Tyskland och beskrifven i en uppsats: Beitrag zur
Ivenntniss der einheimischen Rumices — Bot. Verein

I

211

für Gesammt-Thüringen in Mitteil . geogr. Gesellschaft
zu Jena III. Heft. 1. p. 56 — 79. Jena 1884.

Sedan ofvanstående föredrag hölls, har Docenten
Hjalmar Nilsson (Bot. Not. 1888. Häftet 3) beskrifvit
tvenne nya Huinex-hy brider, af hvilka den ena var
densamma, som den jag här ofvan anfört. Då han
emellertid synbarligen endast haft herbarieexemplar
till sitt förfogande, så var det jn icke underligt, om
hans uppfattning af ifrågavarande hybrid icke biel
fullt klar. Detta visade sig också, då jag för någon
tid sedan genomsåg vetenskapsakademiens Humices,
hvilka förut af honom blifvit bestämda. På samma ark
funnos der uppfästa : rotblad af R. Hippolapathum^
fruktexemplar af R. crispus X Hippolapathum^ tagna
vid Ultuna år 1867 af S. Almqvist och af honom
döpta med det gemensamma, i hvarje fall origtiga
namnet: Rumex platyphyllos F. Aresch.

Af doc. Hj. Nilsson har detta sällskap hedrats
icke med den ny a hybridens namn, hvilket åtminstone
delvis hade varit rätt, utan med namnet: Rumex obtu¬
si/ olius X HiypwJapatlium.

Att emellertid fruktexemplaret är en hybrid mellan
R. crispus och R. Hippolapabhum^ ser man mycket
tydligt af samtliga karakterer, men bäst och äfven
genast på de långsträckta krusiga och med smal bas
försedda bladen, och det behöfver ej bestyrkas af
sådana omständigheter t. ex. som att R. obtusifolius
alldeles saknas i denna del af Upland.

Den af docenten Hj. Nilsson berörda synonymi-
frågan är längesedan utredd (Se Bot. Notiser 1885.
Häftet 4 pag. 117).

Den som vet, att ”platyphyllos” betyder bredbladig
kan väl icke opponera sig mot, att detta namn passar
bättre för Rumex ohtusifolius X Hippolapathum än för
R. crispus X Hippolapathum. Ännu mindre har man
skäl att göra det, då sjelfve författaren till namnet

212

offentligen förklarat, att lian med detta åsyftar Ilnmex
ohtusifolius X Hip2)olapathtmi ocli icke någon annan.

Ekurn det strängt taget icke liör hit, så vill jag-
dock för utredningens skull nämna några växtlokaler
för Rumex platyphyllos nämligen: Strängnäs Nabb viken,
Stockholm Eriksdal, Blåporten och Stallmästaregården
samt Gröteborg Gammelsluds holme.

Den 22 Mars 1888.

1. Kand. J. R. Jungner höll föredrag om Dioscoraceer-
nas anatomi.

2. Några anmärkningar om slagtet Pilophorus.

x4f Th. M. Fries.

Af detta vackra, mellan Cladonia och Stereocaulon
stående slagte halva hittills varit kända trenne former,
neml. P. robustus Th. Er. med podetierna upptill de¬
lade i talrika, korta grenar och med slutligen ned-
tryckt-klotformiga, oregelbundet vågiga apothecier;
P. acicularis (Ach.) Tuckerm. med spensligare, enkla
eller endast obetydligt förgrenade podetier och unge¬
fär spetskuleliknande, koniska apothecier, samt P. ce¬
reolus (Ach.) Th. Fr. (= P. fibula Tuckerm.), betyd¬
ligt mindre än de begge andra, med alldeles enkla
podetier och apothecier såsom hos P. robustus. Dess¬
utom utmärker sig denna sistnämnda derigenom, att
talrika, vårtlikt-gryniga phyllocladier på underlagret
(sten) bilda en teml. sammanhängande, utbredd skorpa,
då deremot dylika phyllocladier endast i ringa mängd
och spridda anträffas i närheten af podetierna hos de
begge andra.

Mest olik sina samslägtingar är, såsom lätt inses,
P. cereolus men på grund af mellanformer, som 1863

En utförlig afhandling öfver detta ämne är intagen i Ofver-
sigten af Kungl. Vetenskaps- Akademiens Förhandlingar.

213

af mig anträffades vid Stuelsbron i Grudbr andsdalen,
ansåg jag mig (1864) böra förena den med P. robu¬
stus såsom varietet. Några direkta öfvergångar mel¬
lan den amerikanska P. acicularis och de tvenne an¬
dra, äfven hos oss funna formerna *), mellan hvilka
den tydligen intager en intermediär plats, hade jag
ej haft tillfälle att iakttaga, hvarför jag, trots de
svaga skiljemärkena, ansåg mig böra behålla den såsom
egen art. Senare har emellertid Tuckerman förenat
alla tre formerna till en art.

Denna Tuckermans uppfattning af förhållandet
mellan dessa former anser jag mig nu kunna dela.
Från Professor J. Macoun i Canada har jag neml. haft
nöjet mottaga en samling lafvar från Yancouwer Is¬
land (på Nord- Amerikas vestkust), och der ibland fin¬
nas exemplar af en Pilophorus^ som bildar en tydlig
förenings-länk mellan P. acicularis^ med hvilken den
har de spensliga, enkla eller endast sparsamt förgre¬
nade podetierna gemensamma, samt P. robustus^ med
hvilken den öfverensstämmer med hänsyn till apothe-
ciernas form. Några podetier visa ock en förgrening,
som ej synnerligt af viker från den hos P. robustus.
Denna form torde lämpligen kunna benämnas var.
conjumjens. Någon ytterligare beskrifning på den¬
samma är öfverflödig ; anmärkas må blott, att para-
physerna är apice violascentes.

I samma lafsändning fanns dessutom ännu en
Pilopliorus-îoTm^ som hittills är obeskrifven och som
är särskildt anmärkningsvärd genom sina apotheciers
egendomliga form. Att lafvar finnas, h vilkas frukter
äro så kullriga, att deras höjd är lika stor som eller något
större än deras största diameter, är ingen nyhet, men
såvidt mig är bekant, är ingen lafart bekant, der höj¬
den till den grad öfver stiger bredden, som hos ifrå-

*' Af P. robustes, som hittills hos oss anträffats endast på helt
få lokaler, hafva utmärkt vackra exemplar blifvit hemförda af Stude¬
randen E. Nyman från Tronfjeldet i Trondhjems stift.

214

ga var ande Filophorus-îovm. Höjden är neml. här 4
à 5 gånger större än diametern. Huruvida äfven
denna form, ^ oaktadt sitt synnerligen afvikande utse¬
ende, genom mellanformer sammansatta med någon af
de andra Pilophori (och i sådant fall snarast med P.
acicularis, hvilken den f. ö. mest liknar), få framtida
undersökningar afgöra. I alla händelser förtjenar den
att erhålla sitt eget namn, hvarför här meddelas be-
skrifning på

P. clavatus n. sp.: podetis simplicibus, gracilibus;
apotheciis clavæformibus.

Habitat in Mount Mark, West Is-
land, ad oram occidentalem Americæ
septentrionalis (J. Macoun). Ut conge¬
neres saxicola.

Podetia solitaria vel subcæspitose
conferta, sterilia apice subulata, 5 — 6
mm. alta. Phyllocladia basalia sparsa,

Piiophorus clavatus miiiuta, granulifomiia; in podetiis de-
n. sp.: a naturlig stor- prøssoverruculosa, vestimentum conti-

lek, b förstorad. ^ . p

guum vel passim denciens lormantia.
Apothecia terminalia, clavata vel subcylindrica, re¬
gularia vel leviter irregularia, apice obtusa vel ra¬
rius sub truncata, basin versus in podetium vulgo
attenuata. Hypothecium nigricans; paraphyses conglu-
tinatæ, apice cærulescentes ; asci clavati; sporæ 8:næ,
elongato-oblongæ vel elongato-fusiformes (rarius im¬
mixtis oblongis), 0,013 — 24 mm. longæ et O,005 — 7
mm. latæ. Cephalodia in speciminibus missis non visa.

a

Den 5 April 1888.

1. Herr E. Nyman lemiiade en redogörelse for fanero-
gamvegetationen å Bornholm,

2. Höll Doc. Lundström foredrag 07ïi f ormf 07'-
ändrmgar hos âtsMlliga lig7ioser och dessas orsal^er samt
redogjorde dervid hufvudsakligen för Pr. Krasans in-

215

tressanta undersökningar öfver de roburoida ekarnes
forinutveckling, samt förevisade en samling bladformer,
som denne forskare benäget ställt till föredragandens
förfogande. I sammanhang härmed omnämndes åt¬
skilliga analoga formförändringar hos åtskilliga nord¬
liga virescenta Salix-former, hvilka med all sannolikhet
vore att tolka såsom regressiva omgestaltningar, erin¬
rande om förgångna glaciala generationer.

Den 19 April 1888.

1. Kand. K. Staebäck förevisade en samling
Stereum- och Corticinm-arter ^ dels insamlade i Finland
och Skåne af före visar en, dels utgörande den numera
fullständigt ordnade samling, som tillhört prof. Elias
Fries och nu tinnes å Upsala Botaniska museum.
Såsom för Sverige nya arter anmärktes:

Corticium 2^oIlescens Karst in lit.

”Sporæ oblongatæ vel elongatæ, utrinque obtusæ,
rectæ, guttulis 2 apicalibus præditæ, 4 — 6 jn longæ
1,5 — 2 ja crassæ” Karst. in lit. syn. Corticium livi¬
dum Pers. var. 1. pallescens Karst. Rysslands etc.
Hattsvampar II. p. 151. — Hab. Scaniæ ad ramulos
Quercus. .

Corticium Juniperi Karst. Mycol. fenn. III. p. 315.
syn. Xeroparpus Karst. Rysslands etc. Hattsvampar
II p. 138. Peniophora Karst. Hymenomycetes fennici
enumerati, p. 38. — Hab. ad corticem Juniperi Scaniæ
ad Klövahallar, etiam in insula Sandön Roslagiæ
occurrit.

2. Morfologiska undersökningar öfver

Koenigia islandica L.

Af O. JuEL.

Hj er tb laden, hvilka hos Koenigia i allmänhet
äro qvarsittande under blomningen, skilja sig från de
öfriga bladen genom att ega en för båda hjertbladen

216

geniensam bladslida. Demia är vid, nästan skålformig,
och från dess öfre rand utgå de nästan oskaftade
hjertbladen. Dessas bladslida är således ej en från
bladskaftet skild stipelslida, och genom denna skilnad
mellan hjertbladens och stjelkbladens slidor öfverens-
stämmer Koenigia med öfriga skandinaviska Polygo-
naceer.

Hjertbladslidan mottager fyra kärlsträngar. En
inträder i slidan midt under hvar der a hjertbladet och
bildar dettas medelnerv. De båda andra gå, alterne¬
rande med de förra, till slidans öfre rand, der hvardera
delar sig i två grenar, af hvilka hvar och en går in
i ett af hjertbladen för att der bilda en sidonerv;
hjertbladet mottager alltså tre hufvudnerver. I hjert-
bladsvecken finnas inga knoppar.

Efter hjertbladen följa ett eller flere ensamma
eller parvisa stjelkblad, försedda med stipelslidor,
hvilka äro mycket korta, hinnartade och sakna kärl¬
strängar. I vecken af dessa blad stå vanligen vege^
tativa grenar, undantagsvis blomställningar. Afven
grenarne bära vanligen nederst isolerade blad, och
dessa äro af samma art som hufvudstammens.

Såväl hufvudstammens som grenarnes spetsar in¬
tagas af bladrosetter. De rosettstälda bladen skilja
sig från de föregående genom total saknad af stipel¬
slidor. Vanligen stå i deras veck inflor escenser (d. v. s.
inhorescenser af 2:a ordningen), undantagsvis vegeta¬
tiva grenar.

Båda dessa former af stjelkblad skilja sig från
hjertbladen genom att endast mottaga en kärlsträng.

Slutligen finnas i blomställningarne förblad.
Dessa äro hinnartade, bildade af ett enkelt cellager,
sakna kärlsträngar och hafva formen af upptill öppna
säckar. De likna derigenom så mycket de vegetativa
bladens stipelslidor, att jag ej tvekar att beteckna
dem som stipelslidor, hvilkas tillhörande bladskifvor ej
äro utvecklade.

217

Koenig la’ s bladställning är en variant af den
deknsserade bladställningen, ntmärkt derigenom att
de båda bladen i vissa bladpar äro åtskilda af ett
mellanled. Af denna bladställning uppträda ett antal
olika former, beroende på olika bladantal och på ut¬
veckling af olika mellanled. Jag har i detta afseende
undersökt något öfver femtio individ af Koenigia från
Dovre, dels lef vande dels spritlagda, och hos dessa
funnit följande fyra typer af bladställning på hufvud-,
stammen *).

Fig. 1. (se texten).

I. Efter hjertbladen följa två med dessa alterne¬
rande motsatta blad, åtskilda af ett mellanled; derefter
en bladrosett med dekusserad bladställning och med
det yttersta bladparet alternerande med de förra
(fig. 1, 1).

*) Det vanliga sättet att teteckna bladställning är ett diagram,
i hvilket hufvudstammen reduceras till en medelpunkt med bladen
som koncentriska cirkelsegment, och der de nedersta bladen tecknas
ytterst, de öfriga närmare medelpunkten, ju högre de äro fästa på
stammen. I ett sådant diagram kan man emellertid ej urskilja, hvar
mellanled äro utvecklade eller icke. Jag föredrar derför att upprita
ett diagram för hvarje led på stammen och förenar dessa diagram
genom linier, som beteckna mellanled. Grenar från bladvecken be¬
tecknas genom linier utgående mellan bladets midtpunkt och hufvud¬
stammen, och hvarje led på grenen med ett diagram. Dervid tillses,
att radierna från midtpunkten af två midt öfver hvarandra stående
blad bli parallela och ga åt samma håll.

218

II. Endast ett ensamt blad; derefter en blad¬
rosett, hvars första blad är motsatt det förra, ocb
bvars andra ^ ocli tredje blad bilda ett mot dessa vin¬
kelrätt bladpar, (fig. 1, II).

III. Ett ensamt blad ; derefter två blad på
samma böjd, med en divergens af 90°. Det första,
som är försedt med en stipelslida, hvilken omfattar
det andras bas, är motsatt det föregående ensamma
bladet, det andra saknar slida och är motsatt det
första bladet i rosetten (fig. 1, III).. Denna är bil¬
dad som hos föregående typ. Bladställningen kan här
vara sålunda förändrad, att de båda närsittande bladen
tillsammans genom vridning komma midtför det före¬
gående ensamma bladet. Härmed följer en vridning
i samma riktning af rosetten.

IV. Denna typ visar fullkomligt regelbunden
dekussering. Efter hjertbladen följa ett par motsatta
blad på samma höjd samt en rosett med regelbundet
alternerande bladpar. Det under rosetten sittande
bladparet förhåller sig hos olika individ olika i afse-
ende på stipelslidorna. Hos en del individ är nämli¬
gen h var der a bladet försedt med en särskild stipelslida,
och den ena omfattar då det andra bladets bas. Hos
andra individ hafva deremot båda bladen en gemen¬
sam stipelslida, som endast omfattar hufvudstammen
samt de i bladens veck stående grenarne.

Man finner lätt, att dessa fyra typer kunna hän¬
föras till samma grundtyp, och att den egentliga skil¬
naden är, om vissa mellanled äro utvecklade eller icke.
Den ringa olikheten mellan typerna I och IV är ögon-
skenlig. Typen III förefaller vid första påseendet
ganska afvikande, men är i sjelfva verket blott en
modifikation af typ II. Om nämligen de två när sit¬
tande bladen föras tillsammans med rosetten, så er-
hålles en bladställning af II: a typen. Att dessa två
blad äro att hänföra till rosetten antydes dels deraf,
att det inre af dem i likhet med rosettens blad saknar

219

stipelslida *), dels af att båda eJler det ena af dessa
blad i likliet med de rosettstälda bladen liafva blom¬
ställningar i sina veck.

Flertalet af exemplaren från Dovre tillliöra ty¬
perna I och II och af dessa torde den senare vara
allmännast. Den III:e och IVre typen förekomma
sparsammare.

En undersökning af härvarande Museums her-
barieexemplar af Koenigia har visat, att de skandina¬
viska exemplaren alla tillhöra någon af de här be-
skrifna t^^perna, och att dén II:a typen är öfvervägande,
dernäst den I:a. Åtskilliga författare beskrifva emel¬
lertid hos Koenigia en annan bladställning. Bentham
& Hookee ** ***) ****) *****)), A. Blytt C. F. Nyman upp-
gifva, att de nedersta bladen äro motsatta, de mellersta
skifte visa och de öfversta rosettstälda. Figuren öfver
Koenigia i Svensk Botanik visar äfven en sådan

bladställning, med fyra blad nedanför rosetten, de två
nedre på samma höjd, de två öfre åtskilda. I Muse¬
ets herbarium finnes verkligen ett exemplar (från Fär-
öarne), som har just denna bladställning. En blad¬
ställning med tre blad under rosetten har jag funnit
hos några grönländska exemplar. Det synes således,
som om dessa flerbladiga former ej skulle tillhöra
Skandinavien.

Grenarnes bladställning är väsentligen den samma
som hufvudstammens, och det första bladet står vin¬
kelrätt mot det stödjande bladet. Vanligen har gre¬
nen ett ensamt blad och en bladrosett eller blott den
senare. Någon gång kunna dock grenar bära ända

*) Äfven vid bladställning af typ II är någon gång rosettens
första blad försedt raed stipelslida,

**) Genera Plantarum, vol. III, sid. 95: ”folia ima opposita vagina
brevi connexa^^ Detta synes antyda, att här menas lijertbladen, då
stipelslidan ju benämnes ”ocrea”.

***) Norges Flora II, sid. 511.

****) Sveriges Fanerogamer II, sid. 202.

*****) Bd. VIII, fig. 513.

220

till tre ensamma blad, och härmed följer en särdeles
rik förgrening af växten.

Ett individ, taget på Grönland af D:r A. Berlin,
visade utom en ovanlig storlek äfven en monströs
förgrening. Från hufvudstammens första blad veck
utgår en gren, som är starkare än hnfvudstammen.
Den är försedd med tre ensamma blad och en blad¬
rosett. I hvardera af de två första af dess bladveck
stå tre grenar, sannolikt bildade genom adventiv knopp¬
ning.

Blomman bildas, såsom bekant, af tre kransar:
tre hylleblad, tre ståndare och en 2- eller 3-bladig
pistill. Hvarje blomma är försedd med ett säcklikt
förblad, hvilket omger såväl denna blomma, som den
i förbladets veck stående blomknoppen eller blomman.

B, C, tre utvecklingsstadier af den unga blomman; a, 6, c, de tre
ståndarne; pa, pb^ pc, dc mot dessa motsatta hyllebladen; </, pistill; o, forblad;
k, den i dess veck stående knoppen ; /, föregående blomma. Z), diagram af
ett zigzagknippe.

221

På sitt tidigaste utveckliiigsstadium har blomman
formen af en alldeles rund knopp, belägen invid basen
af föregående blomma. På ett senare 'stadium synas
på sidorna af denna knopp tre obetydliga upphöjningar
på lika afstånd från h var andra (hg. 2, ÄJ. En af
dessa är riktad nästan rätt åt sidan ('cj, en framåt
(a) och en bakåt (h). Eedan på detta stadium kan man
stundom iakttaga knoppen till följande blomma (h)^
belägen under den främre upphöjningen.

På ett något äldre stadium (fig. 2, B) igenkän¬
nas lätt de tre nämda upphöjningarne, men de hafva
tillväxt och deras spetsar synas något riktade uppåt
(fig. 2, jB, c). Dessutom synas tre nya föga fram¬
trädande upphöjningar (ph)^ belägna mellan och ne¬
danför de tre förra, således vid blommans bas.
Nästa stadium visar oss dessa sex upphöjningar vidare
utvecklade (fig. 2, C). De tre först bildade af dessa
fa, 6, c) visa sig genom sin form vara ämnen till
ståndare, de tre senare, mindre utvecklade (pa^ ph^
pe) äro således de blifvande hyllebladen. Häraf fram¬
går alltså, att ståndarne hos Koenigia anläggas
tidigare än hyllet.

Under den följande utvecklingen bibehålla stån¬
darne ett betydligt försprång framför hyllet; först när
ståndarne närma sig sin fulla utveckling, växa hylle¬
bladen fullständigt ut och omsluta blomman. Grenom
denna utvecklingsgång torde Koenigia afvika från fier-
talet af våra Polygonaceer ; hos Rumex framträda
först de tre yttre hyllebladen och omsluta redan tidigt
blomknoppen. Den sena utvecklingen af Koenigia’ s
hylle torde möjligen stå i sammanhang dermed,» att
blomknoppen här är fullständigt omsluten af de säck¬
lika förbladen, så att hyllets skyddande funktion först
tages i anspråk, sedan blomman vuxit ut och sprängt
sitt hölje.

Förbladen kunna redan iakttagas hos mycket
unga utvecklingsstadier af blomman. De uppträda

222

först såsom ett veck eller en vall rundt om hvarje
blommas bas (lig. 2^o). Denna böjer sig småningom
skålformigt kring blomman ocb växer slutligen ut till
en äggformig säck, upptill försedd med en liten öpp¬
ning. Denna utvecklingsgång synes mig bestyrka den
uppfattningen, att förbladet är en stipelslida utan spår
af bladskifva.

Utvecklingen lemnar således ingen upplysning
om förbladets ställning i förbållande till blomman.
Hvad åter beträffar blommans ställning i förbållande
till föregående blomma eller till bufvudaxeln, så bar
denna genom undersökning af ett flertal unga blom¬
knoppar kunnat åtminstone med sannolikhet bestämmas
(fig. 2, D). Af de tre upphöjningar, som utbildas
till ståndare, är en riktad bakåt med någon vridning
mot föregående blommas axel. Af byllebladen kom¬
mer derför det ena att med sin skifva ligga ungefär
i blomställningens medianplan, de båda andra äro
riktade snedt framåt ocb bakåt.

Hos Rumex hafva, enligt bvad jag funnit bos R.
conspersus ocb R. longifolius^ de yttre byllebladen samma
ställning som hyllet bos Koenigia. Man torde derför
hafva skäl att betrakta den enda byllekransen bos
denna växt såsom motsvarande den yttre byllekransen
bos andra Polygonaceer.

Hvilket bylleblad som först uppkommer bos Koe¬
nigia ^ bar jag ej kunnat afgöra. Hos de nämnda
i^^^meÄ:-arterna är det första hyllebladet i den yttre
kransen det, som är riktadt snedt bakåt.

Blomställningen är bos de mera typiska Po-
lygonaceerna en sammansatt blomställning af den typ
som Eichler ^') benämner cymo-hotrytish. Man bar
nämligen att skilja mellan blomställningar af 1 :a ord¬
ningen, bildade af bufvudstammens ocb grenarnes
spetsar ocb försedda med en persisterande stamspets.

*) BUithendiagramme I, sid. 4L

223

som i många fall under blomningen fortfar att bilda
sidoskott, och hvilken ej sjelf bildar någon blomma.
I bladvecken af denna inflorescens stå blomställningar
af 2:a ordningen, hvilka äro tvåsidigt eller ensidigt
utvecklade knippen. I senare fallet, som t. ex. gäller
slägtet Folygonum och gruppen Acetosa af slägtet Rumex ^
äro dessa blomställningar af 2:a ordningen zigzag-
knippen, riktade i det stödjande bladets medianlinie *).

Hos Koenigia motsvaras blomställningen af l:a
ordningen af bladrosetterna. I dessas bladveck (un¬
dantagsvis äfven i andra bladveck) stå små blomställ¬
ningar af 2:a ordningen, hvilka äro zigzagknippen af
samma byggnad som hos Rolygonum (fig. 2, D). Det
återstår då att utröna, om blomställningen af l:a ord¬
ningen är af botrytisk natur, eller om den möjligen
afslutas af en blomma eller blomställning.

Jag har undersökt ett antal fullt utbildade blad¬
rosetter för att om möjligt finna stamspetsen. I några
fall fanns mellan de öfversta bladen i rosetten, just
der stammens spets borde vara belägen, en liten, myc¬
ket outvecklad knopp af ungefär samma storlek som
en blomknopp på det i fig. 2, A af bildade stadiet,
och som syntes vara en vegetativ stamspets. Det
sannolika torde vara, att denna stamspets dör bort,
när blomningen nått sin höjdpunkt. I ett par blom¬
ställningar syntes äfven deras midtpunkt intagas af
en död eller förtorkad knopp eller stamspets. Jag
har dock äfven sett ett fall, som emellertid utan tvifvel
får betraktas som mindre normalt, der stammens spets
utgjordes af en knopp, omgifven af en skålformig slida,
och som derför sannolikt var en blomknopp. I alla
dessa fall befunno sig de yngsta delarne af blomställ¬
ningen af l:a ordningen i dess midt (eller spets), och
Koenigia’s blomställning är derför af cymo-botrytisk
natur, ej väsentligt afvikande från den typiska Poly-

*) Jfr. Eichler. Bliithendiagramme II, .sid. 71.

224

H

gonacé-blomstälbiingen. Den egentliga skillnaden är,
att blomställningens af l:a ordningen bufvudaxel är
i ytterlig gra'd förkortad, samt att stamspetsen jemfö-
r else vis tidigt inställer sin verksamhet.

Slägtet Koenigia har blifvit fördt till olika afdel-
ningar inom familjen Folggonaceœ. Meissner *) för det
jemte slägtet Folggonmii till snbtribus Eîipolygoneœ.
Bentham & Hooker bilda deremot en tribus Koeni-
gieœ^ till hvilken utom Koenigia föras fyra kaliforniska
slägten. Bland dessa är slägtet Fferostegia kändt ge¬
nom Payer’s Wyhler’s och Eichler’s

morfologiska utredningar. Fterostegia har motsatta blad
utan spår af stipelslidor, utprägladt dikasisk förgrening
och en egendomlig blomställning af blott två blommor.
Genom dessa och andra egendomligheter skiljer sig
Fterostegia högst väsentligt från Koenigia. Deremot
visar Koenigia genom sin förgrening och blomställning
en så vigtig öfverensstämmelse med de mera typiska
Polygonaceerna, såsom Bumex och Folygonmn^ att dessa
utan tvifvel måste betraktas som Koenigia’s närmaste
slägtingar.

3. Om Stenanthus curviflorus Lönnr.

Af Th. M. Fries.

Ar 1879 anträffades af dåvarande skolynglingen

Ü

Julius Jacobsson i Aby socken i Kalmar län tre exem¬
plar af en orchidé, hvars blombyggnad företedde så
stora olikheter från alla hittills kända arters, att afl.
Lektor K. J. Lönnroth i Vet. Akad. Pörh. 1882 n.
4 p. 85 ansåg sig böra gifva denna växt ofvannämnda

*) De Candolle, Prodromus XIV:1, sid. 82.

**) Genera Plautarum 111, sid. 90.

***) Orç^anographie, sid. 289.

**'** ***)) Flora 1851, sid. 423; 1859, sid. 23.
*** *) Blütlîendiagramme II, sid. 77.

225

namn, sålunda bildade ”ett nytt genus, som till slägt-
skapen står emellan Nigritella och Chamorchis^ . Af
de trenne anträffade exemplaren förvaras numera tvenne,
som förevisades, å Upsala botaniska museum och ett
mindre å Riksmuseum. Flera hafva ej kunnat upp¬
dagas oaktadt sedan verkstälda, ifriga efterspaningar.

Redan den omständigheten, att så få exemplar
anträffats, talar för antagandet, att, huru egendomlig
denna växt än må vara, den endast är en tillfällig
form. Detta bestyrkes ock af den, så att säga, ab¬
norma växtplatsen: ”på mulljord emellan ett alträds
rötter, som blifvit blottade derigenom, att ån, vid
hvilkens brädd trädet växte, utgräft den lösa jorden
omkring en aln under trädet”; och misstankarna öf-
vergå till full visshet vid en närmare undersökning af
blommans byggnad. I denna saknas neml. fullständigt
såväl fruktämne som könpelare, så att den blott består
af sex, hvarandra nästan lika, långsträckta, smala,
jemnbreda, nedtill till en kort pip sammanvuxna kalk-
llikar. Det är således en uppenbar missbildning, och
fråga blir då blott att afgöra, af hvilken art.

Enligt Lönnroths uppgift finnas i trakten inga
andra orchidéer än Orchis maculata och Gymnadenia
conopsea. Allt talar för att det är en af dessa, som
iklädt sig den främmande skepnaden. Blomman lem-
nar vid valet dem mellan ingen ledning, hvad beträf¬
far vare sig form eller färg, hvilken senare uppgifves
hafva varit hvit — ett förhållande, som torde finna
sin förklaring dels i den undangömda växtlokalen,
dels i steriliteten, då mera lysande färger och skar¬
pare markerade honungstecken ju ej är o på sin plats
i en blomma, hvars befruktningsorgan totalt felslagit

*) De flesta af blommorna, d. v. s. alla utom de nedersta, synas
vara antingen redan tidigt för vissnade eller ock outslagna, så att hela
axet derfor lätteligen kan hafva företett en hvit eller blek färg, äf-
ven om de fullt utvecklade blommorna varit i någon mån annorlunda
färgade.

Bot. Notis. 18S8.

16

226

Man är derfor hänvisad till de vegetativa organen ^
och med hänsyn till dessa anser Lönnroth denna växt
mest likna " Gynmadenia conopsea^ ”ehuru stjelkbladen
äro i förhållande till växtens storlek längre, mycket
mera spridda och ej, såsom hos denna art, samlade
nedtill på stjelken, samt skär marne mera höggröna,
smalare, längre, styfvare och mera rakt utstående,
samt hafva sin största bredd vid basen”. Stjelkbladen
‘ äro, såsom Lönnroth riktigt beskrifver dem, ”3 — 4,
gröna (enligt uppgift ohäckade), åtskilda, från 4 till
6 dec.tum långa och ungef. 5 — 7 lin. breda, nedåt
afsmalnande, af smalt tunglik — lancettlik, jemnbred
form, det understa af dem något trubbigt, de tre föl¬
jande mera spetsiga samt ofvan dem 2 sins emellan
längre åtskilda, omkring tumslånga, svärdlika och
från den bredare basen mot spetsen småningom af¬
smalnande blad, af hvilka det öfversta ungefär når
basen af axet” ; hela deras yttre habitus, form och in¬
bördes ställning göra dem ganska olika dem hos Gym-
nadenia conopsea^ men erinra der emot tydligt om Or¬
chis maculata. Förnämsta afvikelsen består, som det
vill synas, deri, att bladen sägas vara ”enligt uppgift
odäckade”, men dels synes Lönnroth ej vilja obetin-
gadt gå i borgen för denna uppgifts riktighet, dels
anträffas, särskildt i södra Sverige, ej sällan exemplar
af O. maculata med otläckade blad. På grund häraf
torde man med fog kunna förklara Stenantlius cur viflor us
Lönnr. för en steril, hvad blomman beträffar monströst
bildad Orchis macidata.

Den 3 Maj. 1888.

1. Dr. C. O. Reuterman förevisade en samling anmärk¬
ningsvärdare skandinaviska fanerogamer.

2. Kand. K. Starbäck redogjorde för några nya och
intressanta fynd af Pyrenomyceter.

*) Detta föredrag kommer att på annat ställe publiceras under
titel ”Anteckningar öfver några svenska Pyrenomyceter”.

Nogle nye skandinaviske moser.

Af B. Kaalaas.

Det er en allerede forlængst bekjendt sag, at
floraen paa Norges vestlige kyst, saavel den fanero-
game som den kryptogame, viser megen liglied med
de britiske oer s, navnlig med Skotlands, idet der alle¬
rede er paa vist en hel række arter, som er fælles for
disse egne, men som mangler eller er sjeldne paa
Europas fastland forövrigt. Da Norges vestkyst hidtil
kun er hoist ufuldstændigt undersögt for mange, især
laverestaaende plan tegr uppers vedkommende f. ex. for
mosernes, er det troligt, at denne lighed med Stor-
britaniens flora vil ved fortsatte undersøgelser vise sig
at være endnu större end hidtil antaget. Som et be¬
vis paa denne antagelses rigtighed skal jeg her om¬
tale nogle for Skandinaviens flora, saavidt jeg ved,
nye arter hepaticæ, som jeg opdagede sidste sommer
under en botanisk reise i Stavangers og de Bergen-
husiske amter. Det er altsammen arter, hvis egentlige
hjem er Irland og Skotland, hvor de tildels er almin¬
delige. Hos os er de hidtil kun fundne paa ét eller
nogle faa steder, men vil sandsynligvis vise sig ikke
at være sjeldne i de nævnte strög. De nye arter er
folgende ;

1. Cesia crenulata (Carr. British hepaticæ p. 9)
funden jr, 1888) på vestsiden af fjeldet Siggen paa
Bömmelö i Söndre Bergenhus amt på lodrette nögne
ber g vægge ca 250 meter over havet. Arten er be¬
slagtet md C. corallioides (Nees), hvilken den ligner
med hensyn til habitus og de overrnaade tæt taglagte
blade, men skiller sig fra den ved, at bladene er to-
klövede i spidsen. Den er ogsaa beslægtet med C.
obtusa Lindb., men er vel skilt fra den ved bladran¬
dens beskaffenhed, idet denne dannes af smale, lang¬
strakte og stærkt fremspringende celler. De norske
exemplarer er hanplanter og afviger noget fra skotske

228

exemplarer; de er graasorte a£ farve, traadfine og liar
perigonialbladene ikke creniilerede. Den forekom paa
Siggen i betydelig mængde.

2. PlagiocMla punctata Tayl. fanden 1888)
i Udbnrfjeld i Högsljords prestegjeld, Stavanger amt,
voxende paa törre, skyggefnlde klipper af gneis ‘ 150
meter over havet temmelig sparsomt. Senere fandt
jeg den ogsaa i större mængde ved Mosterhavn paa
Mosterö i Sondre Bergenhns paa stene og klipper af
skifer nær havstranden. Exemplar erne tilhörer nær¬
mest varieteten flagellifera Carr., er særdeles smaa og
spæde, neppe mer end 1 — 2 cm. lange, og saavidt jeg
har kunnet opdage ganske sterile.

3. Jungermania Donniana Hook. Denne state¬
lige levermos, som man længe har formodet at fore¬
komme i Horge, var jeg saa heldig at finde 1888)
sparsomt paa Bakkefjeld ved Bugsund i Da vikens
prestegjeld i Nordre Bergenhns og senere i stor mængde
paa Eggen i vest for Baudalskammen i samme preste¬
gjeld. Den forekom paa begge steder paa fjeldenes
vestlige skraaning i en höide af fra 350 til 500 meter,
d.els paa vaade berg, dels på fugtig jord, undertiden
i temmelig store selvstændige tuer, men mest spredt
blandt andre moser. Næsten altid ledsagedes den af
Scapania planifolia (Hook), der er særdeles hyppig
overalt paa fjeldene omkring Bugsund, samt af den
ligesaa hyppige Lepido zia Wulfshergii Lindb. Uagtet
disse lokaliteter er det nordligste bekjendte voxested
for J. Donniana (omtr. 61° 50'), synes den ingenlunde
at væ-re kommen udenfor sin rette voxekreds ; thi de
norske exemplarer har ofte en længde af 1,5 dem. og
derover; de er dog fuldstændig sterile.

4. JRadula aquilegia Taylor fandt jeg (^^/7 1888)
i Udbnrfjeld i Stavanger amt voxende på de lodrette
og fugtige vægge (gneis) af en dyb klippeklöft 170
meter over havet temmelig sparsomt og steril. Arten
skilles let fra R. complanata Dum. ved sin brune eller

229

brungrönne farve, sin forekomst på klipper, sine ret¬
vinklet ndstaaende grene, den underste bladlaps form
og sin hanblomster stand.

5. Lejeimia ovata Taylor fandtes sammen med
foregaaende og tildels voxende over den, men kun i
ringe mængde. Arten er skilt fra L. cavifolia (Ehrh.)
ved sine spidse blade, ved sine forholdsvis meget större
bladören og derved, at den er meget finere.

Über den Rindenrost der Weymouthskiefer, Peri-
dermium (Aecidium) Strobi.

Von Dr. H. Klebahn in Bremen.

An mehreren Orten des nordwestlichen Deutsch¬
land richtet seit einigen Jahren ein Rostpilz aus der
Gattung Peridermium auf der Weymouthskiefer, Pinus
Strobus L., erheblichen Schaden an. Es handelt sich
dabei offenbar um eine ganz ähnliche Epidemie, wie
die von Hisinger 1869 — 75 in Einland beobachtete
[Bot. Notiser 1876 p. 75]. Meine Beobachtungen über
diesen Pilz haben ergeben, dass derselbe von dem Pe¬
ridermium Pini (Willd.) Lev. a corticola der gemeinen
Kiefer, Pinus silvestris L., specifisch verschieden ist,
und ich habe ihn deshalb unter dem Namen Perider¬
mium Strobi (Aecidium Strobi) als besondere Art un¬
terschieden [Abhandlungen des natur wiss. Vereines zu
Bremen, Bd. X p. 145 Tf. I]. Von dem ausschliess¬
lichen Vorkommen dieses Pilzes auf Kiefern der Sec¬
tio Strobus abgesehen, zeichnet sich derselbe durch
frühere Entwickelung (April — Mitte Juni) und beson¬
ders dadurch aus, dass an den Sporen die den warzi¬
gen Ueberzug bildenden Stäbchen auf einer ziemlich
grossen, oft über ^/2 der Elächenansicht umfassenden

230

Stelle zu einer völlig glatten Schicht verschmolzen
sind. Die Sj)oren von P. Pini a corticola haben nur
eine kleine Stelle, die durch breitere Warzen areolirt
erscheint, die von P. Pini ß acicola sind gleichmässig
warzig. Die bis vor kurzem allgemein anerkannte
Behauptung Wolffs, dass P. Pini corticola und acicola
identisch und beide Aecidiumgeneration des Coleospo-
rium Senecionis (Pers.) seien [Landwirthschaftliche Jahr¬
bücher 1877 p. 740], hat neuerdings durch Oornu
einen Stoss erhalten, der durch Aussaat der Sporen der
Form a corticola auf Cynanchum Vincetoxicum P. Br.
das Cronartium asclepiadeum (Willd.) erzielt haben
will [Comptes rendus 1886 p. 930 — 932]. Der vor¬
liegende Widerspruch ist bislang noch nicht gelöst.
Für Peridermium Strobi haben meine Versuche, wie
ich demnächst in einer deutschen botanischen Zeit¬
schrift ausführlicher mittheilen werde, ergeben, dass
es die Aecidiumgeneration des Cronartium Pibicola
Dietr. ist. Da die Pückinfection der Kiefern durch
den Pilz der Pibes-Arten schwer zu bewerkstelligen
und bis jetzt noch nicht ausgeführt ist, so muss ne¬
ben der Infection der Pibes- Arten durch den Wey¬
mouthskieferrost das Zusammenvorkommen erkrank¬
ter Pinus Strobus und Pibes-Arten als Beweismoment
in Betracht kommen. Da nun sowohl der Pilz der
AVeymouthskiefer wie auch das Cronartium Pibicola
Dietr. in den nördlichen Ländern Europas, besonders
in Dänemark und Pussland, mehrfach beobachtet wor¬
den sind, so möchte ich durch diese Mittheilung das
Interesse der nordischen Botaniker auf den Gegenstand
lenken und sie ersuchen, in ihrer Hei math Beobach¬
tungen über die im vorigen besprochenen Pilze zu
sammeln. Ich nehme Mittheilungen jederzeit mit Dank
entgegen.

231

Literaturöfversigt.

Åhrling, E., Carl von Linnés Ungdomsskrif¬
ter samlade af Evald Ährling och efter hans död med
statsunderstöd utgifne af K. Vetenskapsakademien. 1
ser., 1 h. Stockholm 1888. P. A. Norstedts & söners
förlag. 105 sid. 8:o. — Pris 1 kr. 25 öre.

Föreliggande häfte innehåller: Vita Caroli Linnæi;
Catalogus plantarum rariorum Scaniæ item Catalogus
Plantarum rariorum Smolandiæ (1728); Spolia Bota¬
nica sive* Plantm Pariores per Smolandiam, Scaniam
et Poslagiam observatæ et enumeratæ (1729); samt
förklaringar och anmärkningar härtill af dr Ährling.

Arbetet utgifves i 2 serier, och kommer nu, ef¬
ter dr Ähr lings död, första serien att redigeras för
tryckningen af dr M. B. Swederus och den andra af
prof. Gr. Lindström. I den första serien kommer för¬
utom det redan nämnda att upptagas 3 olika bear¬
betningar af Hortus Uplandicus, samt Adonis Uplan-
dicus, i den andra Linnés outgifna resor, till Lappland
1732, i Dalabergslagen 1733, i Dalarne 1734, samt
anteckningar om den resa till utlandet Linné före¬
tog 1735.

Kauriii, Chr., To nye Løvmosser. (Nyt Maga¬
zin f. Naturvidenskab. Bd. XXXI, p. 217 — 220, 1
pl. Christiania 1888).

1. En ny Grimmia. Denna art, G. Hageni^ som
är funnen på Galdhö, har sin närmaste slägting i G.
contorta Wahlenb. ”Men hele habitus er ganske for¬
skjellig fra denne. Desuden de tætsiddende, ikke kru¬
sede Blade, hvis Form er ganske forskjellig, idet de
ere langt bredere og kortere samt indknebne paa Mid¬
ten; ogssa Nervens Form og Cellevævet adskiller dem
tydelig fra denne Art.” — ”Nerven bliver bredere og
bredere mod Spidsen og opfylder tilsidst næsten hele
Bladpladen. Bladkanten er svagt tilbagebr ettet under¬
tiden næsten tlad, i Bladets øvre Del stærkt fortyk-

232

ket, 2-3-lagret. Cellevævet i Bladets nederste Del be-
staar af rektangulære klare Celler med tynde Vægge,
men med skarp skraa Glrændse mod disse er der el¬
liptiske og rundagtige Celler i Bladets øvrige Del med
meget' tykke undulerende Cellevægge.’’

2. Brachytliecium collinum Schleich var.
Bryhnii. ”Den er meget grov, næsten saa grov som
mindre Former af Br. salebrosum^ medens den ved
Kongs vold almindelige Form neppe er grovere end en
almindelig Br. reflexum. Og alle Plantens dele er til¬
svarende grove og tykke, medens Sporerne, paafal¬
dende nok, er mindre.” Deraf äfven en /. laxa^ båda
från toppen af Knudshø.

Toni, J. B. de, Sylloge algarum omnium huc¬
usque cognitarum. Under denna titel ämnar dr de
Toni i Padua, en af utgifvarne af Kotarisia i Venedig,
utgifva ett motstycke till ”Sylloge fungorum”. Grenom
den splittring af liter atur en, som under senare tid
eger rum hufvudsakligen genom de periodiska skrif¬
terna, är ett dylikt arbete behöiligt, äfven om vid dess
utgifvande kritisk behandling af ämnet i allmänhet
ej sträcker sig till diagnoserna. Förf. ämnar näml.
så vidt möjligt är aftrycka originalbeskrifningarne på
slägten, arter och varieteter, eller öfversätta dem på
latin. Förf. har derför uppmanat alla algologer att
till sig insända 2 ex. af sina arbeten, hvilkas värde
komma att räknas dem till godo vid subscriptionen å
Sy Iloge. Priset kommer att blifva 1 Fre. pr tryckark.

Callmé, Alfr., Beiträge zur Caricologie.
(Deutsch, bot. Monatsschr. 1888 n:r 1 och 4 — 5).

Förutom anmärkningar om en del arter finnas föl¬
jande former uppstälda och beskrifna.

Carex glauca Scop, ß rotundata. ”Spica mascula sæpe
solitaria, spicis fern, duabus, oblongis-rotundatis (6 — 12 mm
long. 4 — 6 lat.) breve pedunculatis, erectis.” Likadana ”sic-
co8a”-former bar förf. funnit af flere andra arter.

233

C. prœcox Jacq. ß diasiacliya. ”Foliis angustis longis
subraollibus, spica mascula 1 — 2 cm. peduncula<a^^ Lugnås i Vg.

C. stellulata Good, ß oUgantha. ”Spicis (1) 2 — 3, ra¬
rius 4 parvis_, paucifloris, rostro angustiore.”

C. canescens x loliacea (C. Mithala nov. hybr.) Töre-
boda. — C. Qederi x flava Brügg. beskrifves äfven_, från
Upsala och Töreboda.

Smärre notiser.

Yetenskapsakademien d. 10 okt. Till införande i
handlingarne antogs en afhandling af prof. J, G. Agardh,
■’^Species Sargassorum Australiæ descriptæ et dispositæ^k —
Prof. Wittrock refererade och anmälde till införande i bihanget
till handlingarna en uppsats af eleven vid Stockholms Hög¬
skola, Edla Söderström, ”Ueber den anatomischen Bau von
Desmarestia aculeata L, Lam.”

Societas pro Fauna et Flora fennica den 6
Oktober.

E-ektor Brennee förevisade exemplar af en Rlia~
pistrîim-ïorm^ stående närmast den i Syrien förekom¬
mande Rh. clavatum DC. ocb funnet i Helsingfors.

D:r Elpving framlade tvänne sällsynta svampspe¬
cies: den halft underjordiska liymenogastréen Rhisopo-
(jon luteolus Fr. äfvensom Cyathus striatus Hoffm..,
hvardera funna i närheten af Helsingfors.

D:r. E. Boldt gjorde ett meddelande om före¬
komsten af röd snö i finska Lappmarken. En af
sällskapets stipendiater mag. J. A. Sandman hade
nämligen under sina resor i Enontekis Lappmark anträf¬
fat ett rödfärgadt snöfält på sydöstra sluttningen och
nära toj^pen af det c. 3,800 fot höga fjellet Jollamo-
aivi, der den röda färgen befunnits ega en temligen stor
utbredning och nedtränga c. 5 centimeter djupt. Ett
prof, som mag. Sandman hemfört, hade af föredragaren

234

befunnits innehålla, utom andra ännu ej bestämda
organismer, väfven den i röd snö vanliga SpliaerelJa
nivalis, ßöd snö har förut veterligen ej observerats
i Finland.

Prof. Sælan förevisade bastarden Aspidium crista¬
tum X A. spinulosum. Pöredragaren hade senaste
sommar funnit ett enda rikligt förgrenadt exemplar i
närheten af Willmanstrand; bladens form och serratur
var något varierande; båda stamarterna funnos i när¬
heten. Denna hybrid är förut känd blott från ett
enda ställe i Finland, nämligen trakten af Imatra ej
långt från AVillmanstrand, der ifrån den uppgifves af
Milde.

Monândria eller Monandna?

Ehuru den frågan har mer pedagogisk än veten¬
skaplig betydelse, må den något mera dryftas i denna
tidskrift, där den nyligen är framkastad.

Det säges där (sid. 133), att, om Monandria be¬
traktas såsom grekiskt ord, det måste hafva accent på
penultima — men däraf följer dock icke, såsom mån¬
gen vill tro, att grekernas betoning af ordet skulle
ensamt berott af accenten. Kvantiteten är ock en
faktor (jfr Krüger). Uttalet af det som exempel an¬
vända ordet (ptÅoGO(pta hade under den grekiska lit¬
teraturens bästa tid troligen samma metriska valör som
uttalet af de sammanstälda svenska orden då du var
min vän med större tonhöjd för min, men detta uttal
är tydligt vis ett helt annat än det, i äldre tider än
våra, moderna uttalet af philosophia med dess breda i-ljud
i penultima: Om grekerna i sitt tal icke låtit kvan¬
titeten komma till heders, huru skulle det varit möj¬
ligt för en dramatisk författare att på Dionysosteatern
i Athen vinna den granntyckta publikens bifall; eller
hvarför hittade ingen på att skrifva grekiska dramer

235

relativt oberoende af kvantiteten, då han jn hade större
ntsigt att bli populär? Ordet fLiovavÖQCct hade väl
alltså ett annat uttal än det forna franskt(?)-nioderna
uttalet af Monandria (-io,).

Att en romare skulle vid betoningen af de från
grekiskan lånta orden och de rent latinska användt
olika principer, det är föga troligt. Man vet ju, att
han gaf de lånta orden om möjligt latinsk ändelse, om
de voro substantiv, som ofta förekommo i dagligt tal,
och i det stora hela latinsk böjning. ' Hvarför skulle
han då icke gifvit dem latinsk betoning? Hurudan
denna varit, kan man lättare veta (eller gissa) med
kännedom af den latinska poesien, än man kan af-
göra det fornromerska uttalet af en och annan bok-
staf. Ty gäller det som en regel för nutida poeter,
att de i dikten ej få ändra det gångbara uttalet, så
torde samma lag ha gält för de forntida, och vi kunna
då från deras uttal sluta oss till det hvardagliga. Vi
måste antaga, att kvantiteten gjorde sig bemärkt äf-
ven i det latinska talet, så att exempelvis calidus och
callidus ej hade samma uttal.

Det är alltså visst icke sannolikt, att sådana ord
som philosophia efter sin bosättning inom latinska
språket fått behålla samma betoning, som de haft hos
grekerna. Dessa hade ju själfva ändrat sitt fiwg till

och då någon var <70(pög bland ionierna, var han
.a()(fog hos æolierna. (Efter hvilka af dessa greker
rättade sig då romaren?)

Vi kunna dessutom icke förstå, hvarför de gre-
kiskt-latinska ordens oföränderlighet skulle vara in¬
skränkt till accentueringen och blott gälla orden på
-ia. Konservatismen borde väl gått ännu längre och
fordrat en ny modig latinsk deklination af t. ex. stads¬
namnet Eretria och personnamnet Menélaus (!), liksom
ock att ett sådant ord som fiiovoiTcia ej skrifvits 3ïo-
noecia., utan Monoihia.^ då latinet ingalunda saknade där¬
till användbara typer. Och på det botaniska området

236

kräfde konsekvensen icke blott Aristolochia^ Artemisia^
Bryonia^ Eupatoria^ Euphorbia^ Euphrasia^ Glyceria^
Lysimachia (trots det grekiska namnet Åvaifad/tov)^
Neottia (Neottiâ?)^ Oxyrîa^ Pœonia^ Parnassia ock Trio¬
dia *), utan äfven Aconitum Lycoctônuni^ Adonis, Adoxa^
Aéthusa o. s. v.

Linné begick den inadvertensen att skrifva Eri-
geron acre^ troligtvis förledd af ändeisen på det förra
ordet. Skulle vi då af pietetsskäl m. m. låta Erige-
ron vara neutrius generis ocb säga Eriger on acre? Bort
det! Wablenberg beböll det linneanska felet, men
Elias Freis gjorde rättelsen — — — .

Medius.

Ved Fundet af Rbyncostegium confertum stötte jeg paa
adskellig Vanskelighed ved Bestemmelsen idet en Feil er ind-
löbet i Schimpers Synopsis muse. europ. ed. II.

Under Section III (Rhyncostegia depressa) ere alle Phyn-
costegia opförte som diösiske og med nervelöse blad. Bette
er kun Tilfældet med Rh. depressum, de ovrige i Afdelingen
ere monösiske og forsynede med kortere eller længre Nerve.

Her Sogneprest Chr. Kaurin til Sande har gjordt mig
opmærksom paa Feilen og anmodet mig om at göre den for¬
nöden Beriktigelse bekjendt.

Fredriksstad, Oktbr 1888.

E. Ryan.

I anledning af Klebanhs uppsats ofvan sid. 229 — 230
vill utg. nämna att han sett Peridermiun Strohi på Pinus
Strobus och Cronartiiim rihicola på Ribes nigrum i stor
mängd samtidigt i trädgården på Grimstorp, Sandhems s:n,
Vestergötland.

*') Hvad hade man att ge till svar, om någon fordrade,
att man skulle i vårt språk säga historien eller Asien (och
i det latinska historia eller Asia) i likhet med det gamla,
ännu vanliga uttalet af filosofien?

237

Genmäle.

Med anledning af L. M. Neumans Beriktigande (sid. 101
i denna tidskrift) torde jag få yttra några ord. Hvad be¬
träffar barlastväxterna från Medelpad, är den omständigheten,
att de ej alla af N. anträffats, för mig af mindre vigt, då ju
sådana växter gerna pläga snart försvinna och icke alla år
förekomma på samma lokal. De af mig anförda (äfven
CJienopodium glaumm) äro ej angifna för Medelpad’ i
Hartmans flora ed. 1 1, men jag flnner nu, att flera af dem
äro anförda af N. i en uppsats, som, då jag nedskref notisen,
var mig obekant och i Östersund ej tillgänglig. Att Erigé-
ron elongatus i närheten af Indalselfvens utlopp förekommer
vild, var mig ej obekant, men det är ju möjligt, att den, så¬
som för mig uppgifvits, äfven kan växa på en barlastplats.

Crepis prcemorsa är vid flera tillfällen och redan 1882
tagen vid Sundsvall; jag har så mycket mera skäl att der
anse den vara inhemsk, som den äfven är tagen i flera ex.
i Hällesjö sn. af Jemtland. Ranunculus htdhosus ïiv likale¬
des funnen Jemtland men torde dock vara mera tillfällig.
Dianthus arenarius bör, oaktadt lokalens beskaffenhet, säker¬
ligen räknas till barlastväxterna, då, såsom ja<? sedermera
utrönt, flera andra för orten främmande växter träffats i närhe¬
ten. Arten är dock angifven såsom inhemsk för södra Fin¬
land. För Iris Pseuclacorus är felaktigt uppgifven Tjufhol-
men i stället för den närliggande Alnön. Cinna pendula
torde väl vara känd från Medelpad på så sätt, att den der-
ifrån kommit till några herbarier, men den anförda lokalen
är mig veterligen icke omnämnd i Bot. Not. eller i andra
botaniska uppsatser.

Slutligen vill jag påpeka, att det är helt enkelt omöjligt
att genom besök på stället kontrollera alla uppgifter om
växtlokaler, och lektor N. sjelf har åtminstone någon gång
(t. ex. angående Erigeron elongatus från Ström i Jemtland
af skolynglingen S. H. Svensen, se Bot, Not. 1885 s. 146)
måst liksom jag lita på andras af exemplar bestyrkta upp¬
gifter om växtlokaler. Äfven om man kunde besöka alla upp-
gifna växtlokaler, vore saken icke derigenom afgjord, ty man
får ju ofta mer än en gång förgäfves eftersöka en växt på
ställen, der man sjelf eller någon annan förut tagit den.

Östersund i Sept. 1888.

P. Olsson.

238

Stort herbarium till salu.

sVort^ valprepareradt, insektfritt "^anerogamher-
harium är till salu. ^et innehåller omkr. iiy^oo arter
i mer än ôj^ooo ex. och förvaras i 6 stora skåp; der--
till komma d ,d 00 arter från Mindre tÅsien och M,orra
Mfrika, 6 00 exotiska ormbunkar och ett nästan full¬
ständigt moss- och laf-herharium. ftierhariet innehåller
en stor samling arktiska växter från Grönland, ’Spets¬
bergen, SSiovaja Semlja, Skandinavien och norra Hpss-
land^ samt flere exsiccater, som numera äro utsålda.
‘Växterna äro oklistrade ^ upplagda på hvitt papper. f£ri-
set för hela herbariet: 6,000 kr.

ärmar e upplpsningar meddelar

J)r. F. Flmqvisty

Örebro.

Till Sveriges, Norges, Danmarks och Finlands

kryptogamforskare!

Undertecknad, utsedd till referent af kryptogamliteratur
på de nordiska språken för tidskriften Hedwigia^ Organ för
Kryptogamenkunde, Red. K. Prantl, ber härmed vördsamt
Sveriges^ Norges, Danmarks och Finlands kryptogamforskare
om godhetsfull tillsändning af deras skrifter. Om så önskas
skola desamma efter begagnandet återsändas.

C. Lagerheim.

Adr. Engelbrektsgatan 3, Stockholm.

För att bereda de offentliga institutioner och undervis¬
ningsanstalter^ som sådant önska, tillfälle att komplettera sina
instruktiva samlingar, äfvensom göra det för enskilda odlare
möjligt att utan svårighet på egen hand lära känna och från
hvarandra särskilja de inom vårt land odlade eller odlings¬
bara sädesvariet eterna, har undertecknad beslutit att utgifva en

Typsamling af inoi Sverige lognande sädesvarieteter.

Samlingen, hvilken kommer att omfatta sädesslagen hvete,
råg, korn och hafre, samt möjligen enstaka representanter af
andra stråsädesslag, som kunna hos oss bringas till mognad,
utgifves uti fasciklar af folioformat, hvarje fascikel innefat¬
tande 10 nummer. Hvarje nummer skall innehålla dels mogna

‘239

ax eller vippor dels mogna korn, bådadera inneslutna i vida
glasrör, som lätt kunna ur fascikeln uttagas och sedan däri
åter insättas. Rören förses med nummer och namn, och å
särskildt intagna etiketter lemnas de upplysningar i afseende
på varietetens härkomst, synonymik m. m., som kunna vara
af intresse, vare sig i teoretiskt eller praktiskt hänseende.
Texten affattas dels å latin dels å svenska.

I regeln intages i en och samma fascikel endast ett sädes¬
slag, och af detta hälst närbeslägtade varieteter tillsamman.
Flere nummer af samma botaniska varietet intagas ej i andra
fall, än då desamma förete verkliga afvi kelser sinsemellan.

Början göres med sädesslaget korn, hvaraf under detta
år utgifvas 1 — 2 fasciklar. I denna eller dessa komma att
intagas af Hor deum hexastichum h. (sexradigt st järnkorn)
var. pyramidatum Kcke. (med pyramidformiga ax), — af H.
vulgäre L. sens strict., äfven kalladt H. tetrastichum Kcke.
(vanligt sexradigt, plattaxigt korn, äfven kalladt fyrradigt)
var. 'pallidum Sér. (hvitt), var. coey ulesce'ns Sér. (blågrått),
var. nigrum Willd. (svart sträfborstigt), var. leiorrhynchum
Kcke (svart, glattborstigt), var. coeleste L. (skallöst hvitt;
himmelskorn), var. violaceum Kcke. (skallöst violett), var. tri¬
fur catum^ Schl (skallöst, monströst; nepalkorn) m. fl. — samt
af H. distichum L. (tvåradigt korn) var. nutans Schübl.
(lutande, hvitt; chevalierkorn), var. nigricans Sér. (vanligt
svart), var. erectum Schübl. (upprätt, långaxigt med jämn¬
breda ax; imperialkorn), var. zeocrithum L. (upprätt, kort-
axigt med pyramidformiga ax; påfågelkorn), var. nudum L.
(skallöst, hvitt), var. ahyssinicum Sér. (hvitt, bredfjälligt),
var. macrolepis A. Br. (svart, bredfjälligt), var. deficiens
Steud. (hvitt gallkorn), var. Steudetii (svart gallkorn) m. fl.

I mån af tillgång på material utgifves årligen 1 — 3 fas¬
ciklar. Priset för h varje fascikel blifver 10 kronor, frakten
oberäknad. Betalningen uttages med postförskott. Verket
kommer sannolikt att omfatta omkring 15 fasciklar.

För att kunna tillräckligt tidigt bestämma den blifvande
upplagans storlek, får jag uppmana alla, som önska förvissa
sig om exemplar af verket, att derom oförtöfvadt göra skrift¬
lig anmälan hos utgifvaren. Prenumerant må uppgifva nog¬
grann och tydligt skrifven adress. Enskilda fasciklar säljas
ej särskildt.

Experimentalfältet, Älhano (vid Stockholm, den 20 April
1888.

Jakob Eriksson,

Professor.

240

,Hos Svanström & C:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhållas:

Grått blompressningspapper format 360x445 mm. Pris pr ris 3,50

Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10,-

Herbariepapper N:o 7 hvit färgton 240x400 „ „ ,, „ 5, so

„ „ „ 9h';, blå „ 285x465 „ „ „ 6,50

„ ^ J5 '5 1^ , hvlt ,, 285x465 ,, „ „ „ 9,

Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

Innehåll.

P"ries, Th., Några anmärkningar om Pilopkorus, s. 212.

— , Om Stenanthus curviflorus Lönnr., s. 224.

Högrell, B.^ Botaniken i Holland i 19:e seklet, 204.

JuEL, O., Morfologiska undersökningar öfver Koenigia islan-
dica^ s. 215.

JuNGNER, R., Rumex crispus L. x Hippolapathum Fr. s. 209.

Kaalaas, b., Nogle nye skandinaviske moser^ s. 227.

Kleban, H._, Ueber den Rindenrost der Weymouthskiefer^
Peridermium (Aecidium) Strohig s. 229.

Lagerheim^ g., Mykologiska Bidrag^ VI. Ueber eine neue
auf Juncus-Arten wachsende Species der Gattung Urocystis,
s. 201 .

Lindström, A. A., Bidrag till Södermanlands Växtgeografi^ s. 194.

Lundström, N., Om formförändringar hos åtskilliga lignoser
och deras orsaker, s. 214.

Starbäck, k. En samling Stereum- och Corticium-arter, s. 216.

Svanlund, F., Förteckning öfver botanisk litteratur rörande
Blekinge, som hittills är utkommen, uppstäld i kronologisk
ordningsföljd, s. 198.

Westerlund, c. g., Några bidrag till Blekings fiora, s. 193.

Literatur öfversigt, s. 231.

Smärre notiser, s. 233: Lärda sällkaps sammanträden (R.
Boldt,, Röd snö i Enontekis Lappmark. — Sælan, Aspidium
cristatum X A spinulosum. — m. m.). — Monandria eller
Monandria? s. 234 — Genmäle s. 237. — Rhyncostegia
depressa, s. 236. — Peridermium Strobi, s. 236.

Lund, Berlingska Boktryckeri- och Stilgj uteri- Aktiebolaget 18'(,i88.

Spridda växtgeografiska bidrag till Skandi¬
naviens fiora.

Af C. A. E. Lénström.

a) Upland.

Från vestra Upland (Fjerdhundra) finnas i Bot,
Not. mig veterligen endast helt få botaniska iakttagel¬
ser publicerade rörande dess flora, som säkerligen för
flertalet botanister är långt mindre känd, än hvad
fallet är med andra delar af samma provins.

Upsala-traktens flora är, såsom man väl kan förstå,
synnerligen väl känd, och äfven delar af östra Upland
(Roslagen) äfvensom af södra UpL, helst de till hufvud-
staden angränsande, hafva i botaniskt afseende blifvit
ganska noga undersökta. Äfven norra Uplands vege¬
tation är ej obetydligt känd. Så har herr O. Vesterlund
i Bot. Not. (årg. 1884, sid. 54 — 59) lemnat meddelanden
rörande norra Uplands vegetation särskildt inom 6
socknar, som ganska noggrant undersökts.

Förf. af nedanstående bidrag har under en följd
af år varit i tillfälle att studera vestra Uplands (Fjerd¬
hundra) vegetation, särskildt inom "Wester Löfsta socken,
och framlägger härmed en del iakttagelser han gjort
rörande mer eller mindre sällsvnta växters förekomst

V/

och utbredning inom nämda område, iakttagelser, som
han tror kunna vara af något intresse och tjena att
komplettera hvad man förut känner om Uplands vege¬
tation, särskildt hvad beträffar den vestra, till Vesterås’
län hörande delen utaf landskapet. Som Wester Löfsta
socken oftast omnämnes i det följande, användes för
denna socken L. såsom förkortning, och må läsaren ej
förvexla denna socken med Öster Löfsta socken, som
ligger inom Upsala län i norra Upland 7 mil n.n.o.

17

Bot. Notis. 18S8.

242

från Upsala. -^Förf. hoppas framdeles kunna komplettera
nedanstående meddelanden beträffande några slägten,
som nu alldeles förbigåtts.

Endast ett fåtal af de följande uppgifterna äro från
socknar, belägna utom Fjerdhundra, neml. inom Upsala
och Stockholms län. I det följande lemnas uppgifter
från följande socknar inom Fjerdhundra^ neml. Nora,
Enåker, Wester Löfsta (= L.), Norrby, Wittinge, Tärna,
Altuna, Österunda, Simtuna och Torstuna socknar, af
hvilka Nora s:n ligger nordligast 4 mil n.o. från Sala,
Wester Löfsta s:n 2 mil ö. från Sala, 5 mil n.v. från
Upsala, hvarjemte Norrby, Tärna och Simtuna socknar
gränsa till Vestmanland, och Torstuna socken ligger
sydligast 1 mil n. om Enköping; — inom Upsala län,
neml. Tensta, Lena, Järlåsa, Börje, Aland, Wänge, Ny-
sätra, Wårfrukyrka, Tillinge och Willberga socknar^
af hvilka Tensta s:n ligger nordligast 2 mil n. om
Upsala samt de 4 sistnämda i s.v. delen af länet kring
Enköping; — inom Stockholms län endast O. Ryd s:n nära
Vaxholm.

Efter att hafva förutskickat föregående geografiska
notiser, som kunna vara utaf något intresse för en med
Uplands geografiska förhållanden alldeles obevandrad
läsare, vill jag nämna, att nomenklaturen är med ett
undantag (se sl. Potentilla!) den samma, som i Hartm.
Skand. Fl. 11 uppl.

Bidens cernua. L. s:ii sällsynt: Ytter Säfiie; Altuna s:n: Hvil-
stena qvarn.

Matricaria Chamomilla. Saknas i L. s:n, men allmän på
åkrariie öster om Wittinge kyrka.

M. discoidea. Sprider sig från Upsala vesterut genom pro¬
vinsen, och sedan norra stambanan mellan Upsala och
Sala blef färdig, sprider den sig utefter den samma och
är observerad vid flera jernvägsstationer, såsom Wittinge,
Heby (L. s:n) och Sala. L. s:n: Ytter Säfne; Torstuna
s:n: Nydala.

Anthémis Unctoria. Allm. i L. och angränsande s;nar.

A. Cotula. Wänge s:n: Finsta; Altuna sm: Flosta.

243

Achillea Ptarmica. L. s:d h. o. d., t. ex. på åkrar kring
kyrkan; Altuna s:n flerstädes.

Artemisia campestris. Saknas i L. s:n, likasom i norra Upl.
(se Bot. Not. 1884, sid. 55).

Senecio viscosus. Ar en af de växter^ som, såsom bekant,
med största lätthet spridas utefter jernvägen_, och finnes
vid alla jernvägsstationer mellan Upsala och Sala äfven-
som i närbelägna sandgropar o. d., stundom temligen
långt från jern vägen. Fans ej före jern vägens byggande
i mellersta Fjerdhundra, men började uppträda der kort
efteråt. Jfr Bot. Not. 1884_, sid. 56.

Inula Helenium. Norrby s:n: prostgården samt vid Oja (Edv.
Hammarstedt. I det följande = H — t); Simtuna s:n :
Forsby.

I. salicina. Enköping: Åkerby och Rekasta.

Petasites officinalis. L. s:n : Norr Starfors’ herrgård ymnig;
Simtuna s:n: Karleby; Torstuna s:n: Grincla.

Centaurea Scabiosa. Enköping.

Serratula tinctoria. L. s:n h. o. d. i löfskogsängar, t. ex.
Hamrarne, Härfsta, Visbo^ Molneboparken o. s. v.

Carlina vulgaris. L. s:n sällsynt.

Onopordon Acanthium. Tillinge kyrkogård.

Cirsium heter ophyllum. L. s:n mångenstädes; Nora s:n. An¬
tagligen utbredd öfver hela Fjerdhundra och teml. allmän.
Jfr Bot. Not. 1884, sid. 58.

Lappa tomentosa. L. s:n sällsynt; Molnebo.

Lactuca muralis. L. s:n h. o. d.; Wittinge s;n: mellan Mor-
gongåfvan och Räfsjön; Altuna s:n: Hvilstenatrakten.

Scorzonera humilis. L. s:n teml. allmän

Crepis paludosa. L. s:n sällsynt: löfskogen Rönningen vid
Heby äfvensom i bäckdalar s.v. om Ahl; Nora s:n.

Hieracium auriculœforme. L. s:n: banvallen något vester
om Morgongåfva jernvägsstation.

U. dubium. L. s;n teml. allm.

H. cijmigerum. L. s:n tend, sällsynt: Heby, Hvilstenaåsen.

H. murorum. L. s:n teml. sällsynt.

H. vulgatum. L. s:n ytterst allmän i en otalig mängd former.

II. rigidum. L. s;n h. o. d.

H. Fricsii. L. s:n sällsynt: mil n. om Hvilstena qvarn

pa sandiga branter ned emot ån. Alla hieracierna äro
bestämda af Lektor C. J. Lindeberg.

Valeriana officinalis v. sambucifolia. Tärna s;n (H — t); L.
s:ii: i en djup bäckdal s.v. om Åhl; Altuna s:n: Hvil¬
stena qvarn utefter ån flerstädes.

244

Galium Mollugo. L. sin: Stormossen utefter jern vägen v. om
Morgongåfva station ända till Yisbo. på dylik lokal mel¬
lan Siggbo och Svartängen. Växer i utomordentligt fro¬
diga ex. och har tydligen jernvägen att tacka för sin
spridning. '

Lonicera X.ylosteum. L. s:n sällsynt: ymnig i en djup bäck¬
dal s.v. om Ahl.

Linnæa horealis. L. och angränsande s:nar ytterst allmän.

Campanula glomerata. L. s:n högst sällsynt: Molnebo.

C. latifolia. Altuna s:n: Hvilstena qvarn utefter ån.

C. rapunculoides. L. s:n sällsynt: prestgården.

C. patula. Ytterst allmän i L. och angränsande s:nar, hvarest
ängsbackar och vallar under Juli månad lysa alldeles
violetta af dess bl:f. Jfr. Bot. Not. 1884, sid. 58.

Lobelia Lortmanna. Järlåsa s;n: Bredsjön.

Cuscuta Epilinum. L. s:n ej sällsynt i linåkrar; Norrby s:n.

Symphytum officinale. L. s;n flerstädes odlad vid byarne så¬
som medicinalväxt i djursjukdomar äfvensom såsom pryd¬
nadsväxt; Simtuna s:n: Karleby; Torstuna s:n: Nydala
och Grinda byar.

Pulmonaria officinalis. I;. s:n: i en djup bäckdal s.v. om Ahl,
mellan Sör Horsbäck och Hvilstena qvarn på skuggiga
åsbranter ned mot ån, mellan Visbo och Morgongåfvan.

Echium vulgäre Järlåsa s:n utefter jernvägen sällsynt.

Salvia pratensis. Willberga s:n: Sörskog.

Thymus Serpyllum. L. och angränsande s:nar i vestra Upl.
teml. allmän, då den deremot alldeles tyckes saknas i
norra Upl. enl. O. Vesterlund (se Bot. Not. 1884, sid. 55).

Glinopodium vulgäre. ■ Nora s:n (enl. ex. tagna af J. Ehrling).

Nepeta Qatar ia. Enköping på kyrkåsen.

StacJiys silvatica. L. s:n teml. sällsynt: Persbo ofvanför
Heby, i en djup bäckdal s.v. om Ahl.

Leonurus Cardiaca. L. s:n: prestgården.

Lamium album. Torstuna prestgård; saknas i L. s;n.

Gateopsis Ladanum. L. s:n mindre allmän: Hebyåsen; Altuna
s:n: Hvilstenaåsen.

Lycium barbarum. Wittinge prestgård (cult.)

Solanum nigrum. L. s:n sällsynt: ülebäck s. om Starfors.

Verbascum Thapsus. L. s:n: Molnebo; Altuna s:n: flvilste-
naåsen. Ar i L. och angränsande s:nar vida sällsyntare
än nigrum.

JAnaria minor. L. s:n h, o. d.: vid kyrkan, Hebyåsen,
Horstaåsen. Jfr. Bot. Not. 1884, sid. 57.

245

Limosella aquatica. L. s;ii flerstädes: i dammarne kring
kyrkan och Starfors.

Odontites, ruhra. Wittinge s:n; Nora s:n: norr Asbo.

Euphrasia gracilis. L. s:n; Hebyåsen.

Sceptrum Carolinum. Wittinge s:n flerstädes; L. s:n: Knifs-
mossen; Norrby s:n: Eljansbo.

Melampyrum cristatum. Enköping: Husberg.

M. arvense. Tensta s:n; Aland s:n; Nysätra s:n: Alsta;
Wittinge s:n: Brunsätra.

M. nemorosum. Ö. Kyd s:n: Bogesund; Järlåsa s:n: Bred¬
sjön; L. s:n sällsynt: Molneboparken.

Utricularia vulgaris^ intermedia och minor. L. och angrän¬
sande s:nar mångenstädes.

Pinguicula vulgaris. L. s:n teml. sällsynt.

Anagallis arvensis. L. s:n: Heby på en gräsplan_, hvarest
1884 2 indiv. observerades. Troligen inkommen med
gräsfrö ocli tillfällig, sedermera ej återfunnen. Finnes
ej vild i Upl.

Primula farinosa. L. s:n flerstädes i ett fåtal ex.

Androsace septentrionalis. Enköping på kyrkåsen.

Hottonia palustris. L. s:n: Arnebosjön, ymnig i diket s. om
Gårdsjön.

Plantago lanceolata. L. s:n teml. sällsynt.

Armeria elongata. L. s:n ytterst sällsynt. Endast 3 indiv.
anträfl“ades för flera år sedan mellan Heby och Härfsta,
men aldrig återfunnen.

Rhamnus Frangula. L. och angränsande s:nar flerstädes. Den
andra arten deremot ej anträffad.

Myrrhis odorata. Enköping: Jädra.

Torilis Anthriscus. Saknas i L. s;n, liksom i norra Upl. (se
Bot. Not. 1884, sid. 55).

Paucus Carota. Se föreg.!

Laserpitium latifolium. L. s:n ytterst sällsynt: Vansjöns
norra strapd.

Heracleum sibiricum ß angustifolium. L. s:n: Horstaåsen
på en skogsäng; Enåkers kyrkogård.

Pastinaca sativa. L. s:n: Molnebo bruk vid smedjan.

Selinum carvifolia. Wittinge jernvägsstation; L. s:n: Heby,
kring Vansjön.

Aethusa Cynapium. L. s:n allmän, men saknas i norra Upl.
(se Bot. Not. 1884, sid. 55).

Aegopodium Podagraria. L. och angränsande s;nar allmän.
Saknas enl. herr 0. Vesterlund ”i mellersta Upland” (se
Bot. Not. 1884, sid. 58).

246

Sium latifolium. L. s:n terni, sällsynt: Starforsån; Norrby s:n.

Nymphæa alha jemte ß hiradiata. L. och angränsande s:nar
teml. allmän i sjöarna.

JSfuphar luteum. Se föreg.!

N. pumilum. Norrby s:n: vid Nötberget i Sagån (H — t).

Ranunculus Lingua. Enköpingsån; L. s:n flerstädes: Gård-
sjön^ Arnebosjön; Enåker s:n: Hanöberg.

Ranunculus cassuhicus. Norrby s:n: Eljansbo (H — t); Wit-
tinge s:n: Skattmansö.

BatracMum heter ophyllum. L. och angränsande s:nar allmän.

R. trichophyllum. Se förég. !

B. circinatum. Saknas i L. s:n.

Pulsatilla vulgaris. Enköping; sällsynt i Fjerdhundra^ t. ex.
Torstuna s:n. Saknas- i norra Upl. (se Bot. Not. 1884,
sid. 55.)

P. vernalis. Simtuna, L.^ Enåker och Nora s:nar på skogs-
hedarna ej sällsynt. Synes ej trifvas i samma trakter
som vulgaris.

Trollius europceus. Saknas i L. och angränsande s:nar.

Delphinium Consolida. L. s:n h. o. d.

Actcea spicata. Enköping: Husberg; L. s:n sällsynt: i en
djup bäckdal s. v. om Ahl, mellan Sör Horsbäck och
Hvilstena qvarn på skuggiga åsbranter of vanom ån.

Berberis vulgaris. Saknas i L. s:n, liksom i norra Upl. (se
Bot. Not. 1884, sid. 55).

Papaver dubium. L. s:n högst sällsynt.

P. somniferum. L. och angränsande s:uar teml. vanlig i träd-
gårdarue.

Cory dalis pumila. Enköping; Gröngarnsskog.

C. nobilis. Norrby s;n: prestgården (H — t).

Fumaria Vaillantii. Lena, Tensta_, Wäuge, Wittiuge och
Norrby s:nar.

Alliar i a officinalis. L. s:n sällsynt.

Arabis arenosa. L. s:n sällsynt: mil n. om Hvilstena

qvarn på sandiga branter ned emot ån. Upptäckt 1888.

Lepidium campestre. Enköping; L. s:u sällsynt; Nordmyra^
vid jernvägen mellan Visbo och Morgongåfvan,

Thlaspi alpestre. Wänge s:n: Finsta och Brunna

Subularia aquatica. Ö. Ryd s:n: Saltsjön nedanför Bogesund;
L. s:n: Starforsdammen.

Alyssum calycinum. 0. Ryd s:n: nära Bogesund; Torstuna
s:n: Nydala: L. s;n: utefter jernvägen mellan Morgon¬
gåfvan och Visbo. Upptäckt 1888.

Polygala vulgaris. L. s:n teml. sällsynt.

247

Impatiens noli tangere. L. s:n : i en djup bäckdal s.v. om
Ahl; Altuna s:n: Flosta och Hvilstena qvarn utefter ån

h. o. d.

Tilia europæa. L. s:n i södra delen: i en djup bäckdal s.v.
om Ahl, Horsbäcksskogen mot Altunagränsen.

Malva borealis. L. s:n sällsynt.

Geranium sanguineum. L. s:n: Horstaåsen, åsen mellan Ahl och
Sörby. Saknas i norra Upl. (se Bot. Not. 1884, sid. 55).

G. pratense. Enköping: Åkerby; Altuna, Simtuna, Torstuna
och Wittinge kyrkogårdar.

G. pyrenaicum. Ö. Ryd s:n: Tenö.

G. bohemicurn. L. s:n sällsynt på svedjade ställen: Heby,
mellan Ahl och Sörby. Uppträder helt tillfälligt och
försvinner lika fort.

Hypericum perforatum. L. s:n sällsynt: på en bergkulle
mellan Ahl och Sörby.

HeliantJiemum vulgare. L. s:n h. o. d. : kring kyrkan, Heby-
åsen, Horstaåsen o. s. v.

Viola hirta, mirabilis och canina. Saknas i L. s:n. De två
förstnämda finnas dock kring Enköping, isynnerhet hirta
derstädes ymnig.

V. suecica. L. s:n sällsynt: Arnebomossen.

F. stagnina. L s:n flerstädes: kring Molnebo, Gårdsjön och
Vangjön.

F. tricolor (hufvudformen). L. s:n sällsynt.

Drosera intermedia. Norrby s;n: Kärrbäckssjön.

Silene rupestris. Saknas i L. s:n.

S. nutans ß infracta. Torstuna s:n: Nydala.

Melandrium silvestre. Altuna s:n: Hvilstena qvarn utefter
ån h. o. d. ned mot Säfva.

M. pratense. L. s:n sällsynt.

Saponaria officinalis. Norrby s;n: prostgården (H — t).

Dianthus deltoides ß glaucus. Torstuna s:n: Nydala.

Gypsophila muralis. L. s:n: Hebyåsen; Wårfrukyrka s:n: Ahl.

Stellaria palustris ß micropetala. Wittinge s:n: Skärsjön.

S. Friesiana. L. och angränsande socknar mångenstädes.

S. uliginosa. L. s:n flerstädes: Norr Starfors, Persbokällan,
Arnebosjön o. s. v.

Cerastium arvense. Torstuna s:n: Nydala.

C. semidecandrmn. L. s:n: åsen mellan Ahl och Sörby.

Elatine Hydropiper. L. s:n; Starforsdammen.

Bibes alpinum. L. s:n sällsynt: i en djup bäckdal s.v. om
Ahl; Altuna s:n: Hvilstena qvarn utefter ån norrut mot
Horsbäckssidan h. o. d.

248

Chrysosplenium alternifolium. L. och angränsande s;nar
teml. allmän.

Sedum Telepliium och acre. Äro de enda sedum-divier , som
finnas i L. s:n.

o

Circcea alpina. L. s:n sällsynt: i en djup bäckdal s.v. om Ahl.

Myriophyllum dlterniflorum. L. s:n allmän. De öfriga ar¬
terna saknas.

Hippuris vulgaris v. fluviatilis. Wittinge s:n: Skattmansö
tegelbruk i dammen.

Ora^ce^ws-arterna saknas alldeles i L. och angränsande s:nar.

Cotoneaster vulgaris. Saknas i L. s:n, liksom i norra Upl.
(se Bot. Not. 1884, sid. 55).

Agrimonia Eupatoria. L. s:n ytterst sällsynt. Synes vara
sällsynt åtminstone i mellersta Fjerdhundra, men tilltar
österut i provinsen äfvensom söderut mot Mälaren. All¬
män kring Enköping.

Itul)us ccesius. Saknas i L. och angränsande s:nar.

Fragaria collina. Saknas i L. s:n, liksom i norra Upl. (se
Bot. Not. 1884, sid. 55).

Potentilla reptans. L. s:n allmän.

P. minor. L. s:n sällsynt: åsen mellan Ahl och Sörby.

P. maculata Pourr. L. s:n allmän.

P. norvegica. L. och angränsande s:nar mångenstädes.

Geum intermedium. Norrby s:n: prestgården; L. s:n: Sörby.

» Latliyrus silvestris. Torstuna s:n. Saknas i L. s:n.

L. palustris. L. s:n sällsynt: Molnebo bruk s. om smedjan
ned emot ån.

Orohus vernus. L. s:n sällsynt.

0. niger. Saknas i L. s:n.

Vicia silvatica. L. s:n h. o. d.

Medicago falcata. Torstuna s:n: Kolsta. Saknas i norra
Upl. (se Bot. Not. 1884, sid. 55).

Melilotus alha. Enåker s:n: Uddnäs.

Trifolium spadiceum. L. och angränsande s:nar ymnig.

T. agrarium. L. s:n teml. sällsynt: Siggbo, en sandås mel¬
lan Ahl och Sörby; Norrby s:n.

T. montanum. L. s:n sällsynt: Molneboparken nedanför Näbbo.

T. arvense. L. s:n flerstädes. Saknas i norra Upl. (se Bot.
Not. 1884, sid. 55).

Ononis hircina. Torstuna s:n: Skensta.

Anthyllis Vulneraria. Enköping på kyrkåsen; L. och an¬
gränsande s:nar sällsynt.

Oxycoccus microca'tpus. Wittinge s:n: Skärsjön; L. s:n; Ar-
nebomossen.

249

Fyrola clilorantha. L. s:n h. o. d.

P. media. L. s:n sällsynt: vid Hettemssjön, mellan Visbo och
Morgongåfvan.

P unißora, rotund^folia och minor. L. s:n allmänna.

P. umhellala. L, s:n sällsynt: Salbo, mellan Visbo och Snäs-
holmen, m. Starfors och Gårdsjön.

Monotropa Hypopithys. L. s:n sällsynt: Dalkarlsåsen.

Euphorbia Esula. Aland s:n: Albo.

Montia fontana. L. s:n flerstädes: Sjömossen, Stormossen,
Arnebomossen o. s. v.

Scleranthus perennis. Saknas i L. och angränsande s:nar.

Polygonum mite. Torstuna s:n: Nydala; Wittinge s:n: Ek-
holmssjön.

P. * strictum. L. s:n: Dammosskogen, Starforsdammen; Wit-
tinge s:n: Skattmansö tegelbruk.

P. dumetorum. L. s:n sällsynt: Borgskansberget vid Gårdsjön.

Rumex maximus. Enköping: ^^Nya bryggan^’.

R, Hippolapathum. L. s:n: utefter Löfstaån med dess för¬
greningar allmän; Altuna s:n allm.; Enåker s:n.

Daphne Mezereum. Enåker s:n flerstädes; L. s:n sällsynt: i
en djup bäckdal s. v. om Åhl.

Atriplex hortensis. Wittinge och Norrby prestgårdar.

Chenopodium album. Är den enda art inom slägtet, som fin¬
nes i L. s:n.

C. polyspermum. Norrby s:n: vid Ojabäcken, Sagån (H — t).

C. glaucum. Enköping.

Blitum virgatum. Wänge s:n: Finsta; Wittinge s:n: Osby
och Bärby.

Quercus Robur. Finnes ej vild i L. s:n.

Salix fragilis 9. Norrby s:n: vid Sagån nedanför kyrkan.

S. pentandra v. latifolia. Wänge s:n: Finsta; L. s:n: Heby,

utefter Bolandsån.

S. vagans. L. och angränsande s:nar h. o. d.

S. Lapponum. L. s:n h. o. d.: Sjömossen, Dammossen, Ar¬
nebomossen o. s. V.; Wittinge s:n: Brunsätra; Enåker s:n.
Är med all sannolikhet spridd öfver hela Fjerdhundra.

S. aurita — repans. L. s:n sällsynt: m. Heby och Dammossen.

Betula nana. Äland s:n: Älbo mosse; Simtuna s:n: Gölja
mosse.

Alnus incana. L. s:n sällsynt: utefter ån norr om Hvilstena
qvarn. Förekommer som teml. stora träd.

Callitriche hamulata varr. platyphylla Lönnr. och tenuifolia
(Pers.). L. s:n: i ån nedanför kyrkan.

250

Cer atophy Ilum demersum. L. s:ii h. o. d. : Hebydammen,
Starforsdarnmen o. s. v. ; Enåker s;n: sjön Hallaren.

Orchis angustifolia. L. s:n sällsynt: m. Molnebo och Star-
fors på sumpiga ängssluttningar, vid Arnebosjön. Allmän
i norra Upl. (se Bot. Not, 1884, sid. 56).

• Gymnadenia conopsea. L. s:n sällsynt: Molneboparken nedan¬
för Näbbo, vid Vansjön.

Coeloglossum. viride. L. s:n teml. allmän.

Goodyera repens. L. och angränsande s:nar mångenstädes.

Epipactis palustris. Nora s:n (J. Ehrling). Saknas i L. s:n.

Listera ovata. Se föreg.!

L. cordata. L. och angränsande s:nar mångenstädes.

Coraïlorrhiza innata. L. s:n mångenstädes; Norrby s:n: El-
jansbo m. fl. st.

Malaxis paludosa. Norrby s:n: Kärrbäckssjön; L. s:n säll¬
synt: Stormossen v. om Morgongåfvan.

Hydrocharis Morsus rance. L. och angränsande s:nar mån¬
genstädes, vanligen steril. Funnen med o^- och 5-blr i
L. s:n: Arnebosjön.

Stratiofes aloides. L s:n: Arnebosjön ymnig. Kallas af be¬
folkningen krîng denna sjö för ^^sjötistel^\ Enåker s:n:
sjön Hallaren flerstädes.

Elodea canadensis. L. s:n: Siggbo. En mängd lefvande ex.,
som sändes från Upsala, utplanterades aug. 1885 i en
vattensamling i en skog ej långt från ofvannämda Siggbo.
Frodas der förträffligt, började blomma i fjol och har i
år blommat rikligen.

Fritillaria Meleagris. L. s:n sällsynt. För flera år sedan
anträfPades några indiv. på ängssluttningar vid Hebyån
äfvensom vid Molnebo bruk. Torstuna s:n: på ängen
”Suiiden^^ allmän.

AUium-s\. Saknas fullständigt i L. s:n.

Butomus umhellatus. L. s:n: Starfors och Löfstaån flerstädes;
Enåker s:n : sjön Hallaren.

Sagittaria sagittcefolia. L. och angränsande s:nar teml. allmän.

Scheuch z er ia palustris. L. och angränsande s:nar mångenstädes.

Triglochin maritimum. Torstuna s:n vid en saltkälla på
Skensta ängar j ernte Glaux. Växer sål. inuti landet i
vestra Upl. ganska långt från hafvet.

Juncus supinus. L. s:n: skogen m. Persbo och Dammossen.

J. * Gerardi. På samma lokal_, som triglochin maritimum.

J. stygius. Norrby s:n: Kärrbäckssjön.

Calla palustris. L. och angränsande s:nar allmän.

251

Åcorus Calamus. L. s:n: Molnebo bruk^ Starfors; Enåker
s:n: Uddnäs, Lund, Hanöberg.

Lemna polyrrhiza (ster.). L. s:u sällsynt: Arnebosjön; Wit-
tinge s:n; Skattmansö gård (ymnig vid båtstället i sjön);
Enköping i ån.

L. minor (c. flor.). L. s:n flerstädes.

L. trisulca (ster.). L. s:n sällsynt: Arnebosjön.

Potamogeton rufescens. L. och angränsande s:nar teml. allmän.
P. prœlongus. L. s:n allmän i alla sjöar.

P. crispus. Saknas i L. s:n.

P. z oster ce folius. L, s:n flerstädes: Arnebosjön, Gårdsjön m.

fl. sjöar; Enåker s:n: sjön Hallaren.

P. ohtusi folius. L. s:n allmän i sjöarne och dammariie; Norr-
by s;n: utefter Sagån; Wittinge s:n: Skärsjön; Altuna
s:n: Refvelsta-sjön.

P. zoster aceus. O. Ryd s:n: Saltsjön nedanför Bogesund.

P. pectinatus. Synes saknas i mellersta Fjerdhundra.

Typlia latifolia. L., Wittinge och Järlåsa s:nar, hvarest den
sprider sig utefter jernvägen; Enåker s:n: Clasbo myran

o. s. V.

T. augustifolia. Sprider sig utefter jernvägen liksom föreg.,
men äiv sällsyntare.

Sparganium simplex v. longissima. L. s;n: Hebydammen.

S. fluitans. L. s:n; i ett skogskärr ofvanoin Siggbo, Snäs-
holmen i ett djupt torfdike.

S. natans. L. s:n: Gårdsjön; Enåker s:n: sjön Hallaren vid
Uddnäs oeh Hanöberg.

lihynchospora alha. L och angränsande s:nar mångenstädes.
P. fusca. Saknas i L. s:n.

Scirpus silvaticus. L. och angränsande s:nar ymnig.

S. ccespitosus. Norrby s:n: vid Sagån nedanom prestgården

(H— t).

S. pauciflorus. L. s:n teml. sällsynt.

Eleocliaris * uniglumis. Österunda s:n: Al.

E. acicularis. L. s:n teml. sällsynt: i dammarne nedanför
kyrkan; Enåker s:n: holmar i sjön Hallaren.

Eriophorum latifolium. L. s:n sällsynt: vid Vansjöns norra
strand.

E. gracile. L. s:n sällsynt: skogskärr v. om Siggbo.

E alpinum. L. och angränsande s:n;Tr allmän.

Carex filiformis. L. s:n mångenstädes.

C. glauca. Saknas i L. s:n.

C. capillaris. L. s:n sällsynt : Molneboparken nedanför Näbbo
på sluttningen emot ån, Arneboån ; Ö. Ryd s:n: Bogesund.

252

C. limosa. L. s:n allmän.

C. irrigua. L. s:n sällsynt: mossar ö. om Vansjön.

C. Hornsclmcliiana. L. s:n sällsynt: Molneboparken nedanför
Näbbo, Vansjöns norra strand.

C. Hornschuchiana ß fulva. L. s:n sällsynt: Vansjöns norra
strand, växande bland hufvudformen.

C. vaginata. L. s:n sällsynt: mossar ö. om Vansjön.

C. livida. L. s:n mångenstädes: Dammossen, Långmossen,
Arnebomossen o. s. v.; Norrby s:n: Kärrbäckssjön ; Wit-
tinge s:n: Räfsjön.

C. moniana. L. och angränsande 8:nar teml allmän.

C. digitata. L. s:n sällsynt: Hebyåsen ofvanför Hamrarne.

C. Buxhaumii. L. s:n sällsynt: Molneboparken nedanför
Näbbo på sluttningen emot ån.

C. elongat a. L. s:n mångenstädes.

C. loliacea. L. s:n flerstädes i skogarne.

C. heleonastes. L. s:n sällsynt: Stormossen nära jernvägen
m. Visbo och Snäsholmen; Tibble och Funbo s:nar.

C. cTiordorrliiza. L. s;n allmän.

C. teretiuscula. Se föreg.!

C. pauciflora. L. s:n mångenstädes.

Lolium linicolum. L. s:n teml. allmän.

Bracliypodium pinnatum. Wittinge s:n: Ekholmssjön på en
holme.

Scliedonorus erectus. O. Ryd s:n: Bogesund utefter landsvägen.

Bromus arvensis. L. s:n sällsynt: Heby på Bolandet; Wit¬
tinge s:n: Ramsjö gård.

Poa sudetica. L. s:n: i en djup bäckdal s.v. om Ahl. Upp¬
täckt 1888.

Grlyceria, distans. Torstuna s:n: Skensta ängar vid en salt¬
källa .

Catahrosa aqiiatica. L. s:n sällsynt: Heby vid Byggnings-
källan i löfskogen Rönningen.

Avena fatua. Torstuna s:n: teml. allmän i södra delen.

Calamagrostis phragmitoides. L. s:n: Heby på en skogsäng
m. Byggningstorpet och Dammossen.

C. epigejos. L. s;n; Hebyåsen m. Visbo och Morgongåfvan.

Milii/m effusum. L. s:n sällsynt: i en djup bäckdal s.v. om

Åhl.

Alopecurus nigrica7is. Wittinge jernvägsstation; Torstuna
s;n: nära kyrkan, Skensta ängar vid en saltkälla.

Hierochloa borealis. Wittinge station. Saknas i L. s:n.

Polysticlmm Thclypteris. L. s:n: Stormossen m. Visbo och
Morgongåfvan n. om jernvägen, vid Dammossen.

253

P. cristatum. L. s:n: Stormossen, tillsammans med foreg.,
vid Snäsholmen.

StrutJiiopteris germanica, L. s:n: i en djup bäckdal s.v.
om Alil, utefter Löfstaån m. Horsbäck ocli Hvilstena
qvarn flerstädes; Altuna s:n: s. om nyssnämda qvarn
utefter ån. Ny för vestra üpl.

Botrychium Lunaria. L. s:n h. o. d.

Equisetum silvaticum v. capillaris. L. s:n allmän.

E. palustre ß polystacMon. L. s:n i skogskärr s. om Natsjön.
E. hiemale. L. s:n: Hebyåsen ofvanför Hamrarne, ^/g mil n.
om Hvilstena qvarn i sandig mark ned mot ån.

Splachnum rubrum (c. fr.). L. s:n: skogen m. Persbo och
Dammossen; Norrby s:n: Olsta,

Chara fragilis Desv. * deli catula Ag. L. s; a i en grund
vattengraf utefter jernvägen strax v. om Siggbo. Upp¬
täckt 1888. Bestämd af D:r C. F. O. Nordstedt.
Leptogium saturninum (c. fr.). L. s:n: Heby på aspar i
löfskogen Hamrarne. Bestämd af Prof. Th. M. Fries.

Till slut meddelas förteckning på en del växter, som enl.
Lektor K. Fr. Thedenii Flora öfver Uplands och Söderman¬
lands Fanerogamer och Bräkenartade växter äro funna inom
Upland, men af förf. ej anträffade inom Westev^ Löfsta socken
i Fjerdhundra, och om de finnas i angränsande socknar af
Fjerdhundra, så äro de, åtminstone flertalet af dem, antagligen
derstädes temligen sällsynta. Några af de uppräknade växterna
äro i nämda flora anmärkta såsom allmänna^ och de ut¬
märkas med ! efter det latinska namnet.

Chrysanthemum segetum, Matricaria Chamomilla, Arnica,
Artemisia campestris. Inula, Centaurea Scabiosa, Valerianella,
Asperula, Campanula Cervicaria, latifolia, Trachelium, Jasione,
Cuscuta Trifolii, Echium, Cynoglossum!, Echinospermum, Aspe¬
rugo, Lycopus, Origanum!, Clinopodium, Nepeta, Ballota,
Lamium album, Marrubium, Cynanchum, Veronica spicata,
Odontites, Melampyrum cristatum, arvense, Lathræa, Andro-
sace, Litorella, Cornus, Rhamnus cathartica. Conium, Myrrhis,
Torilis, Daucus, Libanotis, Sanicula, Batrachium circinatum,
Ficaria!, Anemone ranunculoides, Pulsatilla vulgaifls, Trollius,
Berberis, Papaver Argemone, Sisymbrium officinale!, Dentaria,
Nasturtium amphibium. Raphanus, Nesiia, Lepidium ruderale!,
Malva vulgaris. Geranium molle, pusillum!, columbinum, luci¬
dum, Erodium!, Viola hirta, mirabilis, canina, Silene rupestris,
noctiflora, Malachium, Cerastium viscosum. Sedum sexangulare,
album, annuum, Bulliard<\ Cratægus, Cotoneaster, Rubus cæsius,

254

Fragaria collina^ Prunus spinosa!, Lathyrus silvestris, Orobus
niger, Vicia angustif'olia_, Medicago falcata, Melilotus, Trifolium
procumbens, fragiferum^ Ononis, Mercurialis, Scleranthus pe¬
rennis!, Fagopyrum_, Chenopodium-arterna (utom album), Quer¬
cus!, Herminium, Epipactis, Listera ovata^ Allium, Convallaria
Polygonatum!, Lemna gibba^ Potamogeton lucens, crispus, pec¬
tinatus, Schoenus, Rhyncliospora fusca. Scirpus compressus,
cæspitosus, Carex glauca, globularis, remota, pulicaris, Elymus,
Lolium temulentum, Cynosurus, Schedonorus^ Bromus mollis!,
Glyceria aquatica, distans, Triodia!, Avena fatua, elatior, Hol¬
cus, Ophioglossum, Selaginella.

b) Vestmanland.

Växtgeografiska uppgifter iemnas här nedan från
följande socknar i östra Vestmanland, neml. Möklinta,
Wester Fernebo, Sala, Kila och Kumla, utaf hvilka
Möklinta ligger nordligast 2 ’/4 niil n. om Sala, Kila
och Kumla socknar s. om nämda stad.

Bidens cernua. Sala: Hyttdammen.

Achillea Ptarmica. Sala: nära Josefsdal.

Carlina vulgaris. Sala omnejd: grufvan o. s. v.

Cirsium heierophyllum. Sala: grufvan. Stampers (Edv. Ham-
marstedt = H— t)

Lactuca muralis. Sala: grufvan.

Campanula latifolia. Kila s:n: Sätra brunn.

C. Trachelium. Sala: grufvan.

Lycopus europœus. Sala: uteftei* Damfyllningen.

Lohelia JDortmanna. Sala: Långforsen.

Convolvulus sepium. Sala: tullen vid grufvägen (H — t).
Symphytum orientale. Sala: tullarne.

Mentha acjuatica. Sala (H— t)

Limosella aquatica. Sala: hyttdammen nära ofvanom Ny¬
strand (H— t).

Sceptrum Carolinum,. Sala s:n: Svepnäs (H — t).

Conium macutatum. Sala flerstädes.

Ranunculus cassulncus. Sala s:n: Svepnäs (H — t).

S'uhularia aquatica. Sala dam ofvanom Nystrand (H — t).
Tilia europvea. Möklinta 8:n: Kâriugbolmen i sjön Hallaren.
Ceranium sanguineum. Sala omnejd flerstädes.

Silene rupestris. W. Fernebo s:n (förf.); Möklinta s:n;Sala;
omkring Ilarsjöarna, ofvan Jerndammen (H — t).

255

Melandrium praiense. Sala; tullarne.

Elatine triandra. Sala dam kring Nystrand (H — t)

Circæa alpina. Sala: Gröna gången.

Myriophyllum verticillatum. Sala dam.

31. spicaium. Sala-trakten nppåt Jerndammen (H — t).

Jf. alternifiorum . Sala-trakten allmän.

Geuni iniermedium. Kila s:n: Sätra brunn.

Orohus niger. Möklinta s;n: Käringholmen i sjön Hallaren.

AnthylUs Vulneraria. Kila s:n; Tullsta (H — t).

Pyrola chloranfJia. Sala och kringliggande socknar h. o. d.

P. umhellata. Sala: grufvan nära Stampers (H — t).

Monofropa HypopiiJiys a hirsuta. Sala: Bråsta backe ymnigt
(H— t).

Daphne Mezereum. Möklinta s:n: Käringholmen i sjön Hallaren.

Orchis angusiifolia. Sala; Stamper-s (H — t).

Gymnadenia conopsea. Sala: Stampers, Strömsbacka, Olof
Jons dam o. s. v. (H — t).

Goodyera repens. Sala: Bråsta backe ymnig (H — t).

Epipactis latifolia. Sala: Norrby backe (H — t).

Corallorrhiza innata. Sala: omkring Olof Jons dam, Svep¬
näs o. s. V. (H — t).

Acorus Calamus. Sala: Ekeby dam.

Lemna trisulca. Sala dam.

Typjha angusiifolia. Sala: vid Svepnäsvägen; Kumla s:n:
utefter jernvägen (H — t).

Sparganium natans. Sala dam, Långforsen m. fl. sjöar i
Salatrakt en.

Scirpus compressus. Sala: grufvan och hyttan.

Alopecurus * fulvus. Sala: i sjön Silf köparen. Flytande på
vattenytan, nådde den en längd af ända till 3 (!) alnar
från bottnen.

Struthiopieris germanica. Sala: Gröna gången, Damhuset vid
Olof Jons dam o. s. v.

Ophioglossum vulgatum. Sala: grufvan.

c) Jemtland.

Mulgedium alpinum. Östersund: bortom Lugnet.

Hieracium angustum. Östersund: i en löfskog vid Lugnet
1883. Ex. bestämda af Lektor C. J. Lindeberg.

Galium 31ollugo. Östersund : åkrar vid Ange.

Thymus Chamcedrys. Östersund: Frösön på ängssluttningar
mot Storsjön nära Fraranäs* 1883 (jfr Bot. Not. 1881,
s. 42).

256

JÙrysimiim hier acii folium. Östersund; åkrar vid Änge.

Thlaspi alpestre. Östersund; Frösön (enl. ex. tagna af C.
Hartman).

Saxifraga aizoiäes. Lith s:n; Hökbäck vid Indalselfvens
strand.

Epilohium lineare. Östersund: Frösön.

Orchis * cruenta. Lith s;n; Nyhem nära kyrkan på en fuk¬
tig löfskogsäng,

Nigritella angustifolia. Se föreg.! Derjemte funnen på
andra ställen i samma s:n.

Ophrys myocles. Se föreg.!

Listera ovata. D:o.

Cypripedium Calceolus. D:o.

Juncus triglumis. Lith s;n; Hökbäck m. fl. st.

Schoenus ferrugineus. Östersund ; i en skogsmosse österut
ymnig.

Selaginella spinulosa. Östersund allmän.

Splachnum luteum (c. fr.). Östersund mångenstädes i skogarne.

d) Öland.

Erythrœa Centaurium. Torslunda s:n: Runsbäck på dikes¬
kanter med alldeles hvHa bl;r 1884 (ej anmärkt i H;us
flora, 11 uppl.!).

Plantago major. En ytterst liten form, hela växten knappt
tumshög_, insamlades af förf. på Alfvaren ej långt från
Resmo kyrka 1884. Den växte bland pl. minor på ett
inskränkt område ganska ymnigt.

Alyssum calycinum. Köping s:n.

Sedum album ^ balticum. Resmo s;n; Alfvaren.

Carex ohtusata. Borgholms slott på hård, gräsbeväxt alfvar-
mark.

e) Gotland.

I det följande lemnas växtgeografiska meddelanden
från omkring 50 socknar på Gotland. Der förf. ej sjelf
varit i tillfälle att upptäcka de anmärkta fyndorterna,
utsättas vid de funna växterna deras namn, som väl¬
villigt lemnat förf. del af de gjorda fynden, eller utaf
livilka förf. sett insamlade ex. från den anmärkta lo¬
kalen. Namnen på de herrar, från livilka förf. har att

257

meddela de flesta uppgifterna, äro till utrymmets be¬
sparande endast utmärkta med initialbokstäfverna.
Förf. stannar särskildt i tacksamhetsskuld till Folkhög-
skoleföreståndaren D:r Th. A. Sätervall i Hemse för de
rikhaltiga meddelanden han lemnat.

(W. = Adj. O. A. Westöö.) (Kr. = Kand. Hugo Krook.)
(S. = D:r Tb. A. Sätervall.) (K. = Stud. Hugo Kahl.)

Matricaria * maritima. Visby: Kopparsvik på hafsstranden
(ett par ex. insamlades 1879 af förf.). Enligt Adj. W.
finnes den flerstädes på ostkusten. Ej förut anmärkt
för Gotl.

M. discoidea. Slite (K).

RudhecMa Mrta L. Denna nordamerikanska växt är ej ovanlig
på klöfvervallar, dit den utan tvifvel inkommit med
klöfverfrö^ och tyckes bibehålla sig ganska bra. Sept.
1886 insamlades af förf. några blommande ex. på ban¬
vallen (!) mil s. om Visby. Af D:r S. under flera år
observerad ”på gamla klöfvervallar i Roma s;n flerstädes
vid landsvägen åt jernvägsstatiouen till”. Denna växt är
af herr Fr. E. Ahlfvengren (se Bot. Not. 1888, sid. 113)
origtigt bestämd till Buphthalmum salicifolium. — ■ Ar
redan förut observerad på klöfverfält i Småland (se Bot.
Not. 188 Ij sid. 87) äfveiisom inom andra provinser^
isynnerhet vid jernvägarne i Norrland.

Artemisia maritima. Sanda s;n: Vifvesholm.

Senecio Jacodcea. Buttle s:n h. o. d.

S. viscosus. Roma s;n utefter jernvägen.

Filago minima. Hemse s:n: sandiga åkrar vid Frigges.
Inula Briianica. Alfva, Hablingbo och Silte s:nar ej säll¬
synt (S.).

Onopordon Acanthium. Hemse och Hafdhem s:nar (S.).
Carduus acanihoides. Med hvita bl:r (ej anmärkt i Hartm.
flora!) vid Visby äfvensom i Hemse s;n h. o. d. utefter
vägarne.

Lappa major. Roma s:n: Diskarfve.

Taraxacum * corniculatum. Visby; Hemse s;n.

T. * palustre. Visby; Romamyr (förf.); Hemse s:n vid my-

rarne; Hablingbo och Silte s:nar, öfverallt i riklig mängd (S.).
Valerianella olitoria ß dasycarpa. Roma s:n: Möllbjers 1880
(S.).

Y. Morisonii. Vesterhejde s:n: Stensta (förf.); Roma och
Hemse s:nar teml. allmän (S.).

Bot. Notis. 1888.

18

258

Jasione montana, Alfva s;n à fyndorten i riklig mängd (S.).

Cuscuta Trifolii. Löjsta s;n ymnig på Trifolium, Daucus,
Erythræa äfvensom på Salix- och tallplantor; Alfva s:n (S.).

Mentha gentilis. Hemse s:n flerstädes; Alfva s:n (S.),

Lycopus europcSus. Visby; Snäckgärdet; Lummelundsbruk.

Scutellaria hastæfolia. Dalhem och Hemse sinar flerstädes;
särdeles ymnig vid vägen m. Hemse och Fardhem sinar (S.).

Leonurus Cardiaca. Atlingbo sini vid vägen förbi kyrkan.

Marrubium^ vulgare. Hemse sin vid vägkanter.

Teucrium Scordium. Atlingbo och Hemse sinar ymnig i my¬
rarne.

Fraxinus excelsior ß diversifolia. Visby (planterad).

Frythrœa litoralis. Växer på Goti. ej endast på haf sstränder ,
utan stundom teml. långt derifrån, ja miltals inne i lan¬
det, t. ex. Hemse sin; Frigges; Etelhem sin; Martebomyr.

Veronica triphyllos. Visby; åkrar på Galgberget, utanför
Söderport; ymnig på några åkrar s. om Hemse kyrka.

Limosella aguatica. Är totalt utgången vid Visby gamla
hamn. Den enda med säkerhet kända växtlokalen är
Kräklingbo s:n. (Enl. Adj. W.).

Mhinanihus minor. Högst sällsynt. Endast 2 lokaler kända,
neml. Vestergarns hamn och Storungs i Lärbro sin. (Enl.
Adj. W.).

Pedicularis palustris. Romamyr.

Lathrœa Squamaria. Etelhem sin; jern vägsstationen vid
Tenglingsmyr; Hemse sin; löfskogsängarna omkring kyr¬
kan.

Pinguicula alpina. Hemse sin; vid vägen till Linde.

Anagallis arvensis. Rom a, Etelhem och Hemse sinar allmän
i åkrarne.

Androsace septentrionalis. Visby; Hemse sin s. om kyrkan
vid vägen till Alfva.

Plantago maritima. Växer icke blott på hafsstränder, utan
stundom inne i landet, t. ex. Linde sin på en äng om¬
kring 1 mil från kusten; Alfva sin; Hejde sin; Roma¬
myr och Eskelhem.

Litorella lacustris. Hemse sm i Oxarfve-ån ymnig (S.).

Myrrhis odorata. Lye sin : Bosarfve (S.).

Cerefolium sativum. Hablingbo prestgård.

Laserpitium latifolium. Lummelundsbruk.

Heracleum sibiricum. Roma och Hemse sinar.

Levisticum officinale. Hemse sin (S.).

Selinum Carvif olia. Visby; skogen vid Gråbo.

Oenanthe fistulosa. Dalhem sin; nedanför sågen (S.).

259

Plmpinella magna. Roma kyrkogård (S.).

Hydrocotyle vulgaris. Visbytrakten ; Atlingbo s:n; Romamyr;
Ronemyr; Etelhem och Hemse s:nar o. s. v.

Adoxa Moscliatellina. Etelhem jern vägsstation; i ängar s. o.
om Hemse kyrka.

JReseda luieola. Storungs i Lärbro s:n på ballast (Kr.).

M. lutea. Finnes på Goti. ej endast ^^på ballastplatser vid
sjöstäder samt stundom förvildad nära trädgårdar” (se
Hartm. fl., 11 uppl.), utan på mångfaldiga ställen i det
inre af ön, såsom det synes, fullkomligt vild vid väg-
hanter och åherrenar samt i sjelfva åhrarne äfvensom i
Hemse s:n följande jernvägsbanken ett stycke.

Nymphœa alba. Romamyr (förf.); Hemse s:n flerstädes (S.).

Panunculus Philonotis. Barlingbo, Etelhem och Hemse s:nar.

Batrachium sceleratum. Roma kloster i dammarne.

B. * peltatum. Bara s:n något s. om Hallgårds; derjemte

funnen pä några få andra ställen. (Enl. Adj. W.).

Myosuros minimus. Roma s:n vid Larsarfve på åkrarne.

Anemone silvestris. Visby i skogen österut från Binges qvarn
1887 (njdt växtställe, upptäckt af förf.); Lärbro sinCW.);
Torsborgen (S.).

A. ranunculoides. Visby nära Snäckgärdet (förf.); Hemse
och Atlingbo s:nar (S.).

Papaver Argemone. Vall, Atlingbo, Roma, Hemse och Alfva
s:nar allmän (S.).

Corydalis fahacea. Roma och Hemse s:nar.

C. nobilis. Hablingbo prestgård (S.).

l)iplotaxis-?ivieTn2i sprida sig från Visby utefter jernvägen.

Hesperis matronalis. Roma och Garda s:nar (S.).

Alliar i a officinalis. Alfva s:n: Koparfve (S.).

Arabis Gerardi. På banvallen något s. om Etelhems jern-
vägsstation 1884 (endast några ex. anträffades).

A. arenosa. Wänge myr (Adj. W.).

Thlaspi perfoliatum. Vestergarnsholmen (upptäcktes 1879 af
Läroverksadj. C. Johansson). Ny för Goti.

Alyssum calycinum. Nära Roma jernvägsstation vid jern¬
vägen.

Farsetia incana. Vesterhejde s:n: Stenstu (förf.); Hell vig
s:n: Kyllej (Kr.); Slitehamn (N. Berg); Alfva s:n (S.).

Malva Alcea. Roma s:n vid vägen till Atlingbo (S.).

Viola mirabilis. Alfva s:n: Koparfve m. fl. st. ej sällsynt i
ängarne (S.).

V, stagnina. Mästermyr och Ronemyr allm. (S.); Romamyr
(förf.).

260

Silene noctiflora. Roma, Hemse och Hablingbo s;nar (S.).

Saponaria officinalis. Vid vägen m. Eke och Rone s:nar (S.).

Holosteum umhellatum, Vestergarnsholmen (Kr.)-

Arenaria gothica. Vid Ilejdebyvägen Vj înil österut från
Visby kring' stora kalkugnen (förf.)-, Oja s:n (J. Rohn-
quist); Östergarnsholmen (J. Engbom).

Sedum cilhum * halticum. Vid vägen m. Linde och Löj-
sta (S.).

Oenothera hiennis. Hemse och Alfva s:nar flerstädes (S.).

Sanguisorha officinalis. Etelhem s:n: Tenglingsmyr.

>S. minor. Slite s:n: Enholmen ymnig (Kr.) ; Roma s:n (förf.).

Alchemilla arvensis. Hemse s:n: Smiss ymnig (S.).

Hubus * Wahlbergii. Upptäcktes juni 1884 af förf. i sällskap
med Adj. C. J. Lalin på en dikeskant vid Grråbo s. om
Visby. Har sedan af förf. anträffats vid skogsstigar och
vid en körväg till ”Terra Nova” ej långt från Gråbo.
Ett flertal ex. härifrån, som tillsändes Prof. F. "W. C.
Areschoug, hafva af honom i skriftligt meddelande till
förf. blifvit förklarade för ^Typisk Wahlbergii”. Ng for Gotl.

Comarum palustre. Mästermyr (S.).

Potentilla minor. Visby allmän.

P. * incana. Visbytrakten både n. och s. om staden h. o. d.,
växande ibland p. minor; Vesterhejde s:n; Stenkyrka s:n.

P. maculata Pourr. Sällsynt. Lär enl. Adj. W. vara tagen
vid Visby, men aldrig observerad af förf.

P. norvegica. Roma s:n flerstädes (J. Engbom); Akebäcks-
myr (Fr. Nilsson); Lokrumemyr ymnig (Adj. W.).

Geum intermedium. Visby nedanför Galgberget.

Lathyrus palustris. Etelhem s;n: Tenglingsmyr (förf.); Ro-
mamyr, Mästermyr .(S.).

Vida villosa. Källunge s;n (Adj. W.); Atlingbo s:n (Kr.);
Ardre s:n: Ljugarn (Fr. Nilsson); Tofta och Stenkumla
s:nar (T. Sillén).

V. Lathyroides. Stånga s:n (förf.); Roma s;n nära Varplösa
(S.); Lilla Carlsön (Kr.); Hörsne s:n flerstädes (K.).

Astragalus danicus. Upptäcktes 1884 af Kand. Alb. Vester¬
berg och skolynglingen Frans Ofverberg ^/g mil n. om
Klintehamn i Sanda s:n vid stora landsvägen på ett in¬
skränkt område på stenig mark. 1885 anträffades den
äfven på varfvet i Klintehamn af nyssnämde kand. och
derstädes i ett större antal ex. — Ny för Gotl.

Tetragonolobus siliquosus v. maritima. Hemse, Alfva och
Hablingbo s:nar (S.).

Melilotus alba. Eke s:n vid vägen s.v. från kyrkan (S.).

261

Trifolium agrarium, ßonemyr ymnig (Adj. W.).

T. striahim. Vesterhejde s:n: Stenstu. Lär dit inkommit
med s. k. Wagnersk fröblandning.

Ulex europœus. Kute s:n: Vallavik (Kr.).

Anthyllis Vulneraria v. alba. Visby, Etelhem och Hemse
s:nar.

A. Vulneraria v. coccinea. Komamyr; Hemse s:n fier-
stades (S.).

Pyrola unibellata. Alfva s;n vid kanten af Mastermyr ym¬
nig (S.).

Monotropa Hypopitliys ß glabra. På skogen m. Koma och
Dalhem s:nar vid Dalhemsåns utlopp ur myren (S.).

Euphorbia Esula. Oja s:n vid fyren på Faludden 1886 (Fr.
Nilsson & T. Sillén).

E. exigua. Koma s:n: Möllbjers (J. Engbom).

Mercurialis annua. Visby hamn vid nya badhuset.

Polygonum Convolvulus. Koma s:n: v. om Larsarfve på åk-
rarne (S.).

Pumex acutus. Klinte s;n ; Molner (Adj. W.).

P. sanguineus. Hablingbo s:n; ängar nära kyrkan. Upp¬
täckt Aug. 1888 af J. Agéli och K. Matsson (enl. ex.
och skriftligt meddelande). Ny för Gotl.

Suœda maritima. Klintehamn.

Salsola Kali. Sanda s;n: Vifvesholm.

Salix pentandra. Wängemyr; Vesterhejde s:n: Vible.

Orchis laxißora. Hörsnemyr vid Kåbyträsk sparsamt (K.);
Hemse s;n vid Oxarfve qvarndam, Mästerniyr m. Hemse
och Fardhem 1 885 ”i stor ymnighet”. Synes trifvas
bäst_, der ^^bleken” ligger i dagen eller nära ytan. (Enl. S.).

O. sambucina. Hemse s:n i ängarna s.o. om kyrkan. Öfver-
allt blekgul till färgen (S.).

O. angusti folia (c. fior. alb^ Visby: Snäckgärdet; Mästermyr
och myrarna omkring Stånga slott mycket vanlig.

O. ^ T raunst einer i. Mästermyr vid sidan åt Hemse till (S.).

Ophrys myodes. Hemse s:n vid vägen till Linde samt strax
V. om Hemse kyrka; Etelhem s:n.

Herminium Monorchis. Komamyr vid Högbro; Hemse s:n
vid vägen till Alfva samt i Alfva s;n ymnig (S.).

Cephalanthera ensifolia. Öja s:n nära Fagerdala, fierstädes
ymnigt (S.).

Epipactis rubiginosa. Vesterhejde s:n; Nygårds i skogen
nedanför åt hafvet till (förf.); Koma och Hemse s:nar
fierstädes (S.).

Neottia Nidus avis. Löjsta s:n på Stånga slott.

262

Narcissus Pseudonarcissus. Hemse sm i en hage till Gan-
narfve (S.); Lärbro sm vid Vikers (Adj. W.).

N. poeticus. Storungs i Lärbro sm kring Båtelskällan yranig
sedan många år tillbaka (enl. Adj. W.).

Leucojum vernum. Vesterhejde sm vid Vible i en hage nära
trädgården (Fr. Nilsson).

Tulipa silvestris. Roma sm flerstädes; Hemse sm vid vägen
till Ronehamn (S.).

Allium ursinum. Söder om Hablingbo kyrka ymnig (S.).

Anthericum ramosum. Ymnig omkring Buttle jern vägsstation.

OrnitJiogalum umhellatum. Visby i en hafsstrandsåker nära
Snäckgärdet (förf,); Hemse sm vid vägen till Alfva i en
åker ganska ymnig (S.).

G-agea stenopetala. Anträffades Maj 1885 af skolynglingar
på några åkrar vid Endrevägen ^/g mil ö. om Visby. Äfven
funnen i Follingbo sm vid Rosendal. Ng för Gotl.

Butomus umhellatus. Mästermyrm. Hemse ochFardhemsmar(S.).

Alisma ranunculoides. Dalhemsån; Mästermyr; Hemse sm:
Oxarfve å, allestädes ymnigt (S.).

Tofieldia calyculata. Torsborgen åt Ardre till; Hemse s:n
flerstädes (S.).

Juncus effusus. Visby vid jernvägen nära Skolbetuingen
(förf.); Eskelhem s:n m. kyrkan och Bolex (Adj. W.).

J. supinus. Roma myr (förf.); Hörsne s:n flerstädes (K.);
Fleringe sm: Hauträsk (Adj. W.).

J. capitatus. Ljugarns strand (Fr. Nilsson).

Potamogeton rufescens. Bro s:n i ån nedom kyrkan (Kr. och
Adj. W.).

Typha angustifolia. Lummelunda s:n: Pilmyr; Linde s:n ne¬
danför Lindeklint.

Sparganium fluitans. Dalhem s:n i ån; Hörsne s:n i en ”brya’’
m. Segdebyäng och Snovalds åker (K.).

S. minimum. Atlingbo s:n i skogen höger om vägen till
Mästerby; Romamyr (S.).

Schoenus nigricans. Etelhem s:n: Tenglingsmyr (förf.); Ro¬
mamyr åt Dalhemssidan och vid ån; Mästermyr m. Hemse
och Fardhem s:nar. På båda ställena ymnigt (S.).

Carex arenaria. Växer icke blott på haf sstränder., utan äf¬
ven inne i landet på sandiga ställen, ofta långt ifrån
vatten, t. ex. Visby vid Österby vid en sandgrop; Vester¬
hejde s:n vid Hundlund (förf); Ekeby s:n (K.); Eskelhem
s:n vid kyrkan (Adj. W.). — Det samma är förhållandet
på Öland i Köping s:n: Ramsätra på en delvis skogbe-
växt sandås (förf).

263

€. divulsa. Vesterhejde s;n: Hundlund.

Elymus arenarius. Sanda s:n: Vifvesholm.

E. euroyœus. Hörsne s:q (K.).

Hordeum murinum. Klintehamn (Kr.).

Lolium linicolum. Hörsne s:n (K,).

Festuca gigantea ß triflora. Hörsne s:n (K.) ; Roma prestgård
på gräsplaner i trädgården (förf.).

ScTiedonorus sterilis. Vesterhejde s:n: Högklint.

Trisetum flavescens. Visby vid Gråbo.

Psamma arenaria. Klintehamn (Kr.).

Phleum arenarium. Sanda s:n: Vifvesholm.

Taxus haccata. Etelhem s:n: skogshöjder vid Tenglingsmyr.
Botrychium Lunaria. Hemse s:n i en hage s. om kyrkan.
Opliioglossum vulgatum. Roma s;n vid myren; Hemse s:n
flerstädes.

Göteborg i nov. 1888.

Literaturöfversigt.

Svensk botanisk literatur 1887.

Af Th. 0. B. K. Keok.

A. I Sverige tryckta arbeten eller uppsatser.

Agardhi J. G-., Till Algernes Systematik. Nya bidrag af — ,
(Femte afdelningen.) VIII. Siphonese. 4:o [174; 6 s. -f 5
tab.1. — Acta Universitatis Luiidensis. Lunds Univer-

-»o

sitetets Årsskrift, tom. 22. III. Mathem, och naturv. II.
Äfven särskildt. — Afd. I. Ibid. tom. 9 (1873); afd. 2.
Ibid. tom. 17 (1882); afd. 3. Ibid. tom. 19 (1883); afd. 4.
Ibid. tom. 21 (1885).

Alm^uist, Ernst., Die Lichenenvegetation der Küsten des Be-
ringsmeeres, — Vega-expeditionens vetenskapliga iakt¬
tagelser, bd. 4: s. 509 — 542.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o imp.

Almquist^ N., Botaniska iakttagelser från sommaren 1885. —
Botan. Notiser 1887: s. 44 — 45.

På tyska i Bot. Centralblatt, Bd. 29: s. 92 — 93. — Utri-
cnlariæ, Krypbönan, Malaxis palndosa.

— , Några Carex riparia liknande former. — Ibid: s. 91 — 92.

På tyska i Bot. Centralblatt, Bd. 29; s. 157 — 158.

— , Om gruppindelning inom fam. Rosaceæ. — Botan. Noti¬
ser 1887: s. 221—222.

På tyska ibid., Bd. 32: s. 250—251.

264

Aresclioug^ F. W. (7., Om reproduktion af växtdelar hos de
högre växterna. — Botan. Notiser 1887: s. 143 — 144.

På tyska, utförligare, i Bot. Centralblatt, Bd. 31: s. 186 —
188; 220—223.

— , Om spiralfiberceller i bladen af Sansevieria-arter (utdrag).
— Ibid. s. 146 — 147.

På tyska ibid. s. 258 — 261.

— , se Lindeberg, C. J.

Arneil, V,, Trichocolea Tomentella (Ehrh.). [med mogna fruk¬
ter vid Husqvarna-fallen]. — Botan. Not. 1887: s. 192

Aiirivillius^ Christopher, Anteckningar om blomman och be¬
fruktningen hos Aconitum Lycoctonum L. — Botan. No-
itser 1887: s. 87 — 91.

På tyska i Bot. Centralblatt, Bd. 29: s. 125 — 128 (+ 2
fig. i texten — nyskurna för Bot. Not.).

Behm, FI., Från botaniska excursioner i Jemtland och Her¬
jedalen. — Botan. Notiser 1887 : s. 176 — 184.

Berggren.! S., Scirpus parvulus Roemer et Schultes i Skåne.^
— Botan. Notiser 1887: s. 110 — 111.

— , Om rotbildningen hos australa Coniferer. — Ibid.s. 144— 146*
På tyska i Bot. Ceatralblatt, Bd. 31: 257 — 258.

Botaniska Notiser för år 1887 .. . utgifne af C. F. 0^
Nordstedt. Med 9 träsnitt i texten och 4 taflor. Lund.
Aktiebolaget Fredrik Berlings boktryckeri och stilgjuteri.
8:o [2: VI; 284 s.]

Callmé, Al f r., Carex flava L. ^ Marssonii Auersw. — Botan.
Notiser 1887: s. 115—116.

— , Om de nybildade Hjelmar-öarnes vegetation. Med en
karta. Stockholm. Kongl. boktryckeriet. P. A. Norstedt
& Söner. 8:o [44 s.]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bihang^
bd. 12. Afd. III. N:o 7.

Äfven särskildt.

Busen., Karl Fr., Om Sphagnaceernas utbredning i Skandi¬
navien. En växtgeografisk studie. Akad. afh. ... i
Upsala . . . för vinnande af filosofisk doktorsgrad . . .
den 26 Mars 1887. — Med en karta. Upsala. R. Alm¬
qvist & J. Wiks.ells boktryckeri. 4:o [VI; 155 s.].

Äfven med nytt titelblad: Om .... Akademisk afhand¬
ling af . . . Upsala 19 Mars 1887, R. Almqvist etc.

E[rikssoJn, J., Några ord om brokigt och bjärt färjade blads
byggnad och betydelse. — Svenska Trädgårdsföreningens
tidskrift 1887; s. 22—26; 50—52.

Eriksson., J., Om en bladfläcksjukdom å korn. — Botan»
Notiser 1887 : s. 43 — 44.

På tyska i Bot. Centralblatt, Bd. 29: s. 91 — 92.

265

Forsl)erg, G. E., Om könsfördelningen hos Juniperus commu¬
nis. — Botan. Notiser 1887 : s. 250 — 252.

På tyska i Bot. Ceatralblatt, Bd. 33 (1888) : s. 91 — 92.

Fries^ Tli. M., Om ett Linueanskt herbarium i Sverige. —
Botan. Notiser 1887 : s. 141 — 143.

På tyska i Bot. Centraiblatt, Bd. 31: s. 402 — 403.

GrevilUuSy Ä. T., Iakttagelser rörande stipelslidan hos några
Polygonum-arter. — Botan. Notiser 1887: s. 96 — 103.

På tyska i Bot. Centraiblatt, Bd. 30 : s. 254 — 255 ; 287 —

288; 333—335.

— , Undersökningar öfver det mekaniska systemet hos hän¬
gande växtdelar. — Ibid.: s. 135 — 141.

På tyska i Bot. Centraiblatt, Bd. 31: s. 398 — 402.

Grônvaïlj Ä. L., Tvenne för svenska floran nya Orthotricha.
— Botan. Notiser 1887 : s. 68 — 69.

O. Roger! Brid. o. O. patens Brid.

— , Bryum turbinatum i Skåne. — Ibid.; s. III.

— , Nya bidrag till kännedomen om de nordiska arterna af
slagtet Orthotrichum. Malmö, Förlagsaktiebolagets tryc¬
keri. 4:o [12 s.].

Ur Malmö h. allm. läroverks årsberättelse 1887.

Heddom, Karl, Om södra Asiens brödfrukter. Demonstration
af — , Upsala Läkareförenings förh., bd. 22: s. 370
—373.

Hedera [botanisk förening i Örebro], Lokalförteckning öfver
örebrotraktens fanerogamer och kärlcryptogamer. Första
upplagan. Örebro. Gustaf Blomqvists boktryckeri. 8:o

[46; 1 s.J

Hellbom, P. J., Lafvegetationen på öarne vid Sveriges vest-
kust. Stockholm, Kongl. boktryckeriet, P. A. Norstedt
& Söner. 8:o [78 s.] K. Sv. Vet. -Ak. Handl., Bihang,
bd. 12, Afd. III. N:o 4.

Äfven särskildt.

Henning, Ernst, Växtfysiognomiska anteckningar från vestra
Härjedalen med särskild hänsyn till Hymenomyceternas
förekomst inom olika växtformationer. Stockholm. Kongl.
boktryckeriet P. A. Norstedt & Söner. 8:o [26 s.]. —
K. Sv. Vet. -Ak. Handl., Bihang, bd. 13. Afd. III. N:o 1.

Äfven särskildt.

Hägerström, K. P, Åtskilliga former af Quercus Kobur och
sessiliflora i nordöstra Skåne. — Botan. Notiser 1887 :
s. 93 — 94.

På tyska, med titel: Schwedische Qnercns-Formen, i Bot,

Centraiblatt, Bd. 29: s. 190 — I9l.

Högrell, E., En varietet af Empetrum nigrtim, med hvita
bär. — Botan. Notiser 1887: s. 239—210.

266

Högrell, Bergjums Fanerogamer i blomning sföljd. — K.
Vet.-Ak. Öfvers., årg. 44; s. 595 — 619.

Johanson^ C. J., [f] Studier öfver svampslägtet Taphrina. —
Med 1 tafla. Stockholm, Kongl. boktryckeriet. P. A.
Norstedt '& Söner. 8:o [29 s.]. — K. Sv, Vet.-Ak.
Handl. Bihang, bd. 13. Afd. III. N;o 4.

Äfveu särskildt.

På tyska, i sammandrag, i Bot. Centralblatt, Bd. 33 (1888):
s. 222—223; 251—256; 284—287.

Jiiel^ H., O., Beiträge zur Anatomie der Marcgraviaceen. Mit 3
Tafeln. Stockholm. Kongl. boktryckeriet. P. A. Nor¬
stedt & Söner. 8:o [28 s.]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl.,
Bihang, bd. 12. Afd. IH. N:o 5.

Äfven särskildt. — Ett kortare meddelande, med titel:
Die Anatomie der Marcgraviaceen. i Bot. Centralblatt, Bd.
33 (1888): s. 27-29.

— , Mycenastrum Corium^ en sällsynt svamp af Gastromy-
ceternas grupp. — Botan. Notiser 1887 : s. 222 — 223,

På tyska i Bot, Centralblatt, 3d. 32: s.. 251.

Kindberg, N. Conr., Bidrag till Ölands och Smålands flora.
— Botan. Notiser 1887 : s. 32 — 33.

Lagerheim, G., Mykologiska Bidrag. IH. Ueber einige auf
Bubus arcticus Ju. vorkommende parasitische Pilze. —
Botan. Notiser 1887 : s. 60 — 67 (-f- 3 träsnitt i texten).

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:0. — Jfr.
Botan. Notiser 1884.

— , Algologiska Bidrag. II. Ueber einige Algen aus Cuba,
Jamaica und Porto-Bico. — Ibid.: s. 193 — 199 (+ 2
träsnitt i texten).

Äfven särskildt, med oförändrad paginering, 8:o. — Jfr.
Botan. Notiser 1886.

— , Kritische Bemerkungen zu einigen in den letzten Jahren
beschriebenen Arten und Varietäten von Besmidiaceen.
— K. Vet.-Ak. Öfvers., årg. 44: s. 535 — 541.

Lewin, Maria, Bidrag till Hjertbladets anatomi hos Mono-
kotyledonerna. — Med 3 taflor. Stockholm. Kongl.
boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner. 8:o [28 s.]. —
K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bihang, bd. 12. Afd. III. N:o 3.

Äfven särskildt.

Lindeberg, C. J., Genmäle [i anledning af F. Areschougs rec.
af Herbarium Buborum Scandinaviæ]. — Botan. Notiser
1887: s. 69—78; 126.

Äfven särskildt, med titel: Upplysningar till Herbarium
Buborum Scandinaviæ fase. I — II samt genmäle till Prof.
F. W. Areschoug. (Aftryck ur Bot. Not. 1887). Göteborg
D. F. Bonniers boktryckeri. 8:o [15 s.]. — I detta aftryck
är tillagd förteckning på i fase. II lemnade former, ord¬
nade i naturliga grupper (sid. 14 — 15).

267

Följdskrift: ArescTioug^ Fr., Svar pâ lektor C. J. Linde'
bergs Genmäle. — Botan. Notiser 1887 : s. 78 — 83.
Lindman^ C. A. Jf., Bidrag till kännedomen om skandina¬
viska fjellväxternas blomning och befruktning. Med 4
taflor. Stockholm. Kongl. boktryckeriet P. A. Norstedt
& Söner. 8:o [112 s.]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl._, Bihang,
bd. 12. Afd. III. N:o 6.

Äfven särskildt. — Utdrag härnr äro : 1) Blühen nnd Be-
stänbnngseinrichtungen im Skandinavischen Hochgebirge.
— Bot. Centralblatt, Bd. 30: s. 125—128: 156— IGO.

Äfven särskildt. Druck von Friedr. Scheel, Cassel. 8:o

2) Ueber die Bestänbnngseinrichtnngen einiger Skandina¬
vischer Alpenpflanzen. — Bot. Centralblatt, Bd. 33 (1888) :
s. 58—60.

Lovén, Hedvig, Om utvecklingen af de sekundära kärlknip¬
pena hos Dracæna och Yucca. — Med 1 tafla. Stock¬
holm. Kongl. boktryckeriet. P. A. Norstedt & Söner.
8:o [12 s.]. — K. Sv. Vet.-Ak. Handl., Bihang. bd. 13.
Afd. III. N:o 3.

Äfven särskildt.

Lundberg, Jacob, Ett par växtlokaler i Skåne. — Botan.
Notiser 1887: s. 191 — 192.

Lundström, Axel N., Pflanzenbiologische Studien. II. Die
Anpassungen der Pflanzen an Thiere. Mit vier Tafeln.
Upsala. Druck der akad. Buchdruckerei Edv. Berling.
4:o [3; 88 s.].

Ur Upsala, reg. soc. scient, nova acta, ser. III, vol. 13,
fase. 2. — Jfr. literatnrfört. f. 1884.

— , Ora myeodomatier på papilionaceernas rötter. — Botan.
Notiser 1887: s. 199 — 205 tafl. IV. A.

På tyska i Bot. Centralblatt, Bd. 33 (1888): s. 159 — 160;
185—188 -f Taf. I, A.

Melander, C., Utricularia litoralis (U. ochroleuca x interme¬
dia). — Botan. Notiser 1887: s. 175 + VI (rättelse:
U. intermedia X ochroleuca).

MurbecTc, S., Floristiska meddelanden. — Botan. Notiser
1887: s. 149.

På tyska, utförligare, i Bot. Centralblatt, Bd. 31: s. 322
-324.

— , Några nya eller föga kända Viola-former från Oland och
Gotland. — Ibid.: s. 185 — 187.

På tyska i Bot. Centralblatt, Bd. 34 (1888) : s. 347.
Nathorst, A. G-., Föredrag i botanik vid K. Vetenskaps- Aka¬
demiens högtidsdag den 31 Mars 1887. Stockholm.
Svenska Dagbladets tryckeri. 12:o [20 s ].

— , se Nordisk familjebok.

268

Natisén^ Theodor^ Förteckning öfver Fanerogamer och Orm-
bunkar^ funna inom Alingsås pastorat, med fyndorter för
de ovanligare. — Botan. Notiser 1887 : s. 36 — 37 ; 49— 60.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8: o.

Neuman^ L. - J4., Botaniska anteckningar under sommaren
1886. — Botan. Notiser 1887; s. 1 — 31.

— , Carduus nutans L. och dess hybrid med C. crispus L.
— Ibid.: s. 241—247.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o.

Nilsson, All)., Studier öfver stammen såsom assimilerande
organ. Med två taûor. Göteborg D. F. Bonniers bok¬
tryckeri. 8:o [133 s.].

Ur Göteb. K. Vet. o. Vitt. Samh. Handl., Ny fölid, häft.
22. — Afh. äfven använd ss. disputation för vinnande af
filosofisk doktorsgrad i Upsala Dec. 1-^87.

Nilsson, N. Hjalmar, Öfversigt af de skandinaviska arterna
af slagtet Rumex och deras hybrider. — a) Rumex ma¬
ritimus L. och R. palustris Sm. (Förutgående medde¬
lande). — Botan. Notiser 1887 : s. 224 — 234.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8: o.

På tyska i Bot. Centralblatt, Bd. 34 (1888): s. 218 — 220}
250-251; 286—287; 316—319.

— , Anteckningar från en vårutflygt till Italien — Skånska
Trädgårdsföreningens tidskrifts, årg. 11: s. 60 — 79.
Nordisk familjebok, Konversationslexikon och Realencyklopedi,
bd. 11. Stockholm, Gernandts boktryckeri-aktiebolag.
8:0 imp. — Botaniska uppsatser af:

Björnström, F.. art. Mycoderma.

Nathorst, A. G-., paleontologisk botanik: art. Najadita-
Noeggerathia.

Sandalil, 0. T., Svenska och utländska fanerogamer_, all¬
män och farmaceutisk botanik samt kryptogamer: art.
Milium — Ny-Zeeländska lioet.

Nordstedt, O., Algologiska småsaker. 4. Utdrag ur ett arbete
öfver de af D:r S. Berggren på Nya Seland och i Au¬
stralien samlade sötvattensalgerna. — Botan. Notiser
1887: s. 153—164.

På tyska, i sammandrag, om Nya Selands sötvattensalger
i Bot. Centralblatt, Bd. 31 •' s. 321 — 322.

— , se Botaniska Notiser för 1887.

Others, Alida, Om fruktväggens byggnad hos Borragineerna.
— Med 2 taflor. — Stockholm. Kongl. boktryckeriet.
P. A. Norstedt & Söner. 8:o [33 s.] — K. Sv. Vet.-Ak.
Handl., Bihang^ bd. 13, Afd. III. N:o 2.

Äfven särskildt. — Beferat i Bot. Centralblatt, Bd. 33: s.
88-91.

269

Mudberg ^ Äug., Förteckning öfver Lugnåsbergets fanerogaraer
och ormbunkar. — Botan. Notiser 1887; s. 117 — 125.

Sandahl., 0. T., se Nordisk familjebok.

Scheutø, N. J., Juncus tenuis Willd. [vid Wexiö]. — Botan.
Notiser 1887: s. 283.

Schlegel., L., Floristiska bidrag till Fanerogamfloran i Stock¬
holms skärgård. — Botan. Notiser 1887 : s. 248 — 249.

SJcârman., J. A. 0., Bidrag till Salixformationernas utveck¬
lingshistoria på Klarelfvens stränder. — Botan. Notiser
1887: s. 103-109.

Referat i Bot, Centralblatt; Bd. 31: s. 390 — 392.

StarbäcJc, K., Bidrag till Sveriges Ascomycetflora. — Botan.
Notiser 1887: s. 206—210 -f tail. IV, B.

På tyska i Bot. Centralblatt, Bd. 33 (1888): s. 349 — 351

+ Taf. I, B.

Strandmark, P. JF., Förgreningen och bladställningen hos
Montia särskildt med afseende på frågan om blommans
orientering (med taflan 3). — Botan. Notiser 1887; s.
164-174.

Ström felt, H. F. Gr., Undersökningar öfver algernas vidfäst-
ningsorgan (föregående meddelande). Upsala. R. Alm¬
qvist & J. Wiksells boktryckeri. 8:o imp. [10 s.].

På tyska i Bot. Centralblatt, Bd. 33 (1888): s. 381 — 382;

395—400.

— , Rhodochorton membranaceum Magn. inuti Hydrozoer
[notisj. — Botan. Notiser 1887. s. 109.

Svanlund, F., Anteckningar till Blekinges flora. II. — Botan.
Notiser 1887: s. 127 — 134.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. — Jfr

Botan. Notiser 1886.

Thedenius, K. Fr., Ruppia intermedia, nova species. — Botan.
Notiser 1887 : s. 83.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o.

Tiselius, G., Om Potamogeton fluitans Roth. — Botan. No¬
tiser 1887 : s. 260 — 264.

Widén, Gustaf, Kort beskrifning af baljan och fröets utse¬
ende jemte tiden för fröskörd af några för fleråriga vallar
passande svenska, vilda, mångåriga ärtväxter. Norrkö¬
ping, H. W. Wallberg & C:o Boktryckeri. 12:o [12 s.].

Utgör: Meddelande N:o 25 från Elfsborgs läns norra Frö-

odlingsföroning.

Wille, N., Om Toppcellevæxten hos Lomentaria kalifornis.
— Botan. Notiser 1887 : s. 252 — 256 (-f 1 träsnitt i
texten).

— , Djævelsbidet i Bladene hos Phragmites communis. —
Ibid.: s. 257—260.

270

Wittroch, Y. B.^ Om ett subfossilt^ hufvudsakligen af alger
bildadt jordlager, i närheten af Stockholm. — Botan.
Notiser 1887; s. 94 — 96.

På tyska i Bot. Centralblatt, Bd. 29: s. 222 — 223.

— , Några bidrag till kännedomen om Trapa natans L. —
Ibid.: s. 210 — 221 (-f 9 träsnitt i texten).

På tyska i Bot. Centralblatt, Bd. 31: s. 352 — 357; 387 —

389 (-b 9 träsnitt i texten).

— , Usnea longissima från Grestrikland (notis). — Ibid. : s. 252.

— j Skandinaviens Gymnospermer beskrifna af . . . Stock¬
holm, Ivar Hæggstrôms boktryckeri. 8:o [s. 31 — 37].

Aftryck ur Hartman, Skandinaviens Flora, 12:e uppl., ut-

gifven af Th. O. B. H. Krok.

Växternas skyddsmedel, Om. — Göteborg, sällsk. Hortikul-
turens Vänners Öfversigt, 1886 (tr. 1887); s. 6 — 15.

Ö [rtenMad] ^ Tli., Tallens barrfällning. — Tidskrift för Skogs¬
hushållning, årg. 15: s. 58 — 60.

— , Om tallbarrens rörelser. — Ibid.: s. 101 — 105 (-b 2 trä¬
snitt i texten).

(Bibliografi, natur lär or m. m.)

Alilström^ C. A., Naturlära för folkskolans barn, uppstäld
efter Normalplanen. II. Menniskan och växterna. Wexiö.
Otto Sporsén. 8:o.

Växtriket: s. 12 — 17.

Geländer, G.' E., Naturlära för folkskolor och läroverkens
lägre klasser. Sjunde upplagan. Aftryck efter den
enligt normalplanen omarbetade femte upplagan. Med
152 träsnitt. Stockholm, Ivar Hæggstrôms boktryckeri.
8:o [190 s.].

Växtriket: s. 75 — 101 ( — 103).

Hammarsten, Olof, Om de ätliga svamparnes näringsvärde.
— Upsala Läkareförenings förhandlingar, bd. 22: s. 111
-138; 379— 415.

, Äfven särskildt. 8:o [65 s.]

Kroh, Th. O. B. N., Svensk botanisk literatur 1886. —
Botan. Notiser 1887: s. 238 — 239; 274 — 282.

Äfven särskildt. 8:o [9 s.]

Linnœa [Hyltén-Cavallius, G. E.J, Några anvisningar för
kärlväxters insamling, konservering och förvaring. Lund,
Håkan Ohlssons boktryckeri. 8:o [28; 4 s.].

B. I utlandet tryckta uppsatser.

Areschoug, F. W. C., Betrachtungen über die Organisation
und die biologischen Verhältnisse der nordischen Bäume.
— A. Engler, Bot. Jahrbücher, Bd. 9: s. 70 — 85.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. [Leipzig] 8:o.

271

Botanischer Verein in Lund. [Sitzungsberichte.] Separat-
Abdruck aus Botan. Centralblatt Bd. XXXI. Cassel
Druck von Fried. Scheel. S o [17 s.].

Botaniska Sektionen af Naturvetenskapliga Studentsällskapet
i Upsala. Sitzungsberichte. Erste Jahrgang. 1886. Se¬
parat- Abdruck aus Botanischem Centralblatt. Bd. XXVI
— XXX. Cassel. Druck von Friedr. Scheel. 8:o[2;59s.].

Callmé^ Alfr.^ Über in Schweden vorkommende Formen
von Carex Oederi Ehrh. — Deutsch, bot. Monatsschrift
Jahrg. 5: s. 17 — 20.

Äfven särskildfc. 8:o [3 s,]. — Jfr. ofvan sid. 264

Eriksson^ J"., Puccinia Malvacearum (notis). — Bot. Central¬
blatt, Bd. 31: 8. 389.

Henning, E., Die Lateralitätsverhältnisse bei den Coniferen.
— Bot. Centralblatt, Bd. 31: s. 393 — 398.

Äfven särksildt. Druck von Friedr. Scheel, Cassel. 8:o

Kindberg, N. C., Cinclidotus falcatus Kindb., n. sp. [från
Argos, Grekland]. — Revue bryologique, ann. 14: s. 43.

— , Contributions à la flore bryologique de la Grèce. — Ibid.:
s. 52-54; 90.

Lagerheim, G., Note sur 1’ ITronema, nouveau genre des
algues d’eau douce de l’ordre des Chlorozoosporacèes. —
Malpighia, Ann. 1: s. 517—523 -{- taf. XII:e. Messina. 8:o.

Äfven särskildt 8: o [7 s.].

— , Ueber die Süsswasser- Arten der Gattung Chætomorpha
Kütz. — Berichte der Deutschen Botan. Gesellschaft.
Jahrg. 1887. Bd. V: s. 195 -202 + Taf. IX.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8: o.

— , Zur Entwickelungsgeschichte einiger Confervaceen. (Vor-
läuflge Mittheilung.) — Berichte d. Deutsch. Bot. Gesellsch.
1887. Bd. V: 8. 409—417.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:ö.

Ljungström, E., Mittheilungen über die Entdeckung und das
Vorkommen von Cirsium rivulare (Jacq.) Lk. — Bot.
Centralblatt, Bd. 31: s. 256 — 257.

Morner [läs: Mörner], G. Th., Expériences sur le pouvoir
nutritif des champignons comestibles, communiquées par. . .
— Revue mycologique 1887: s. 32 — 33.

Neuman, L. M., Om Rubus Fioniæ K. Friderichsen. — Kjø-
benhavn, botan, foren. Meddelelser, Bd. 2, Nr. 2. Dec.
1887: sid. 49-52.

Nordstedt, C. F. O., Symbolæ ad floram Brasiliæ centralis
cognoscendam, edit. Eug. Warming. Particula quinta. 18
Fam. Desmidiaeeæ. Editio altera iconum et explicationis

272

iconum. (Aftryck af Vidensk. Medd. fra den naturh.
Forening i Kbhvn 1869 Nr. 14 — 15. Pag. 233 — 234).
Kjøbenhavn. Bianco Lunos Kgl. Hof-Bogtrykkeri (F.
Dreyer). 8:o [4 s. (= Tit. -|- ”Pag. 214 -j- 233 — 234”) -\-
tab. II-IV:

— , The figures in Cooke’s ”British Desmids”. — The Journal
of Botany, vol. 25: s. 355 — 358.

Wille^ N., Kritische Studien über die Anpassungen der Pflan¬
zen an Regen und Thau. — Cohn^ Beiträge zur Biologie
der Pflanzen, Bd. 4: s. 285—321.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o.

— , Algologische Mittheilungen. — Pringsheim^ Jahrbücher f.
wiss. Botanik, Bd. 18: s. 425 — 518 -j- Taf. XVI — XIX.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o. — Utgöra
en tysk nppl. af forfs kortare, förut på norska afifattade
uppsatser, nu delvis omarbetade.

— , Beiträge zur Entwickelungsgeschichte der physiologischen
Gewebesysteme bei einigen Florideen. Mit 6 Tafeln N:r
III — VIII. Halle. Druck von E. Blochmann & Sohn in
Dresden. 4:o [52 s. (s. 49—100).

Utgör: Der Ksl. Leop. -Carol. Deutsch. Ak. der Naturf.
nova acta, Bd. 53. Nr. 2.

Winge^ A., Heber das Blattgewebe der Farne. [Vorläufige
Mittheilung]. — Bot. Centralblatt, Bd. 31: s. 290 — 293.

Bihang.

Utländingars i Sverige tryckta botaniska skrifter 1887.

ArrJwnius, Ä., [Några Viola-former från Aland]. — Botan.
Notiser 1887: s. 264 — 65.

Gegler, H. Th., Über fossile Pflanzen von Labuan. (Mit acht
Tafeln). — Vega-expeditionens vetenskapliga iakttagelser,
bd. 4: s. 473-507 + tafl. 32-39.

Kaurin, Chr., Gymnomitrium crassifolium Carr. funden i Norge.
— Botan. Notiser 1887: s. 34 — 35.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8:o.

— , Bryum (Cladodium) angustifolium nov. sp. Auctore . . .
Cura tabulis I et II. — Ibid.: s. 113 — 114.

Kihlman, A. O. (& J. A. Palmen), Redogörelse för en na¬
turvetenskaplig expedition till det inre af rysk-lapska
halfön 1887. — Botan. Notiser 1887; s. 265 — 272.

Äfven särskildt, med oförändrad paginering. 8: o.

Lindherg, S. O., Bidrag till kännedomen om de nordiska
mossorna. — Botan. Notiser 1887: s. 38—41.

273

Smärre notiser.

Några anmärkningar

till ^^Några anteckningar öfver postflorationen” af
L. M. Neuman, Botan. Notiser 1888,
h. 4, s. 157. följ.

Lektor Neumans ”Anteckningar’’ gå hufvudsak-
ligen ut på att kritisera en föregående afhandling af
mig, ”Om postilorationen och dess betydelse etc.” 1884.
Emedan denna lektor Neumans uppsats ursprungligen
tjenat såsom bilaga till en besvärsskrift öfver en ut¬
nämning ^), vid hvilken lektor Neuman förbigåtts, så
skulle jag ej ansett behölligt att besvara denna kritik
af en för flere år sedan offentligen försvarad afhand¬
ling, om den ej innehölle dels flere oriktigheter, dels
uppgifter, som kunde vilseleda den, som ej tagit kän¬
nedom om min nämnda afhandling. Med redaktio¬
nens benägna medgifvande vill jag nu i denna tidskrift
i all korthet visa beskaffenheten af lektor Neumans
^’Anteckningar” .

1. N. har först sökt förbättra den af mig lem-
nade definitionen på postfloration, som han återger
så : ”blommans förhållande efter slutad blomning”
(ehuru jag sagt: blommans, i främsta rummet hyllets
förhållande o. s. v.). Jag definierade nemligen ”blom¬
ning” sålunda : ”de särskilda blomdelarnes utveckling
ifrån knoppstadiets slut till frömjölets afiägsnande- och
fröämnenas befruktning”. N. anför emot detta, att
blomning ”både i vårt språk och inom botaniken en¬
dast betyder hyllets blomning . en sedan länge

faststäld och riktig betydelse af ordet blomning”. Häri
har N. orätt, ty botaniken kan ej härvidlag följa
språkbruket. Ingen förnekar, att blommans väsentliga
delar äro ståndare och pistiller. En blomma, som

*) Den publicerade uppsatsen är en omredigering i oväsentliga
stycken af bilagan n:r 10 till lektor Keumans slutpåininnelser i be*
svärsfrågan.

Bot. Notis, 1888.

19

274

saknar hylle, är likafullt en blomma, och der äfven
hylle förefinnes, är det ingalunda det, som gör blom¬
man till en sådan, och ej heller är hyllebladens fulla
utveckling ”blomningens” förnämsta funktion. Hyllet
har sålunda en om än vigtig, dock ej nödvändig andel
i blomningen. Alltså: strängt taget är det ståndare
och pistiller, som blomma; när de vissna, slutar blom¬
ningen, och faktiskt är hyllet då oftast öfverblommadt ;
men emedan hyllebladen, der de finnas, oftast gå förut
i utveckling eller först bland blomdelarne lemna knopp¬
stadiet, så kan blomningen (i vidstr. bem.) sägas börja,
äfven om befruktningsdelarne ännu äro outvecklade.
Lika naturligt är det, att ståndare eller pistiller kunna
börja sin blomning innan blomkronan fullt utvecklats.
Häröfver kan N. ej nog förundra sig. Han anser
otänkbart, att t. ex. ”hos Violæ ståndarne äro i post-
fioralt tillstånd, medan hyllet är i floralt” (sid. 158).
Han klandrar, att ”mina definitioner i st. f. att skilja
mellan tre tillstånd i blommans lif, det præfiorala,
florala och postflorala, öppna fältet för en massa
komplicerade tillstånd.” Saken är den, att jag tagit
hänsyn just till dessa ”komplicerade tillstånd.” Likaså
har jag ej definierat ”knoppstadiet”. Hur skulle det
vara möjligt att angifva dettas gränser? Det ges
blommor, hvilkas nedre gräns ej ens morfologiskt kan
fastställas.

N:s förbättrade definition af postflorationen lyder
så: ”hyllets och ståndarnes förhållande efter befrukt¬
ningen”. Först en fråga: när skall då en lianblonima
anses inträda i postfloration? En annan fråga:
måste ej en honhlomma^ som saJcyiar hylle^ också kunna
ega en postfloration? Ännu en fråga: är qh proterociyn
blomma slutblommad redan innan ståndarne börjat
blomma blott derför att pistillerna redan befruktats?
Här torde H. blifva svaren skyldig och medgifva, att
hans nva ”definition” är förhastad.

275

Jag har genom de anförda definitionerna förlagt
hlomningens sint till ”frömjölets aflägsnande och frö¬
ämnenas befruktning,” samt låtit postfloration vara
blommans förhållande efter blomningen. Hvad den
förra satsen angår, så har jag längesedan tänkt mig
nödvändigheten af att orden ”fröämnenas befruktning”
utbytas mot ”märkenas vissnande”; ty pistillernas blom¬
ning består för [den makroskopiska] iakttagelsen uti
märkenas friskhet och receptivitet, och å en annan
sida ges det fall, då fröämnena ej ens finnas anlagda
vid tiden för pollinationen och märkenas skrumpnande.
Särhållandet af pollination och befruktning är väl nu
så allmänt i bruk inom botaniken, att jag förvånar
mig öfver att ej N. sjelf gjort denna förändring i mitt
förra uttryck. — Hvad angår den andra definitionen,
så får enligt H. ”postdorationens begrepp ej omfatta
pistillerna”, ty deri skulle äfven komma att ingå
”fruktanlagets utveckling till frukt” etc. etc. och ”post-
dorationen omfatta äfven fruktsättning, fröredning och

fröspridning . ” Härpå behöfver blott svaras,

att då naturen sjelf ej uppdragit skarpa gränser mellan
fruktämne, mognande fruktanlag och fullmogen frukt,
så få vi dnna oss deri, men detta hindrar oss ej att
se, huru biologiskt olika dessa tre stadier är o ; hos
otaliga växtformer förhåller sig ”efterblomman” helt
olika mot å ena sidan blomman, å andra sidan frukten.
Skiljer jag ej postdorationen från fruktmognaden, så
behöfver jag ej heller skilja den från blomningen.
Låt gerna postdorationen omfatta ”fruktanlagets ut¬
veckling till frukt”; fruktmognaden förblir dock en
företeelse, som ej är svår att särhålla. En jemförelse :
groningen är växtämnets vidare utveckling till planta.
Att säga när groningen slutar med en för alla fall
gällande regel, torde vara omöjligt, och ändå har
ingen befarat, att groningen skall ”sluka begrepp”,
som ej höra dit.

276

2. Då jag nu öfvergår till N:s speciella under¬
sökningar, är det mig omöjligt att bemöta bonom i
alla de fall, der han med stor vidlyftighet uppehåller
sig vid de mest oväsentliga detaljer i min afhandling.
Jag måste anmärka, att han i sin uppsats h. o. d.
begagnar anföringstecken kring yttranden, som ej ci¬
teras efter mig. Värre är, att han herestädes läst
mina yttranden oriktigt eller ofullständigt. Exempel:

Myosotis (sid. 163). N. beklagar, att jag af detta
slägte urskiljt ”fem” former. Jag talar om postllora-
tions-former, ej om arter; jag har (min afh. sid. 17)
anfört 5 arter, men dessa bilda i hufvudsak 2 post-
flor ala typer.

Datura Stramonium (sid. 164). Saknar enligt N.
postfloration, ”då hyllet afPaller strax efter befruktning¬
en och då inga rörelser i blomskaftet iakttagits”.
Oafsedt öfriga anmärkningar mot ett sådant resonne¬
ment vill jag erinra om den beskrifning jag i min
afh., sid. 19, lemnat af efterblommans utseende hos
Datura före hyllets afPallande.

Primula officinalis (sid. 164). N. gör anmärkning
emot det oväsentliga påståendet af mig, att ”alla
blomskaft vid midsommartiden stå uppräta”, ty han
observerade talrika skaft lutande. Jag har endast

talat om blomskaft med fruläanlag] detta framgår af
en jemförelse med sid. 72 i min afh. — ^ N:s långa
anmärkning mot min beskrifning på den förtorkade
kronans bas, som upprispas i flikar, är likaledes öfver-
flödig. Jag har nemligen sagt: '‘'^oftast regelbundet
uppfläckt i 5 flikar”.

Pumex (sid. 171). N:s anmärkning: ”de 3 yttre
kalkbladen äro icke hos alla de svenska arterna vid
fruktmognaden uppräta”, kan jag ej förstå. I min
afh. (sid. 36) har jag nemligen sagt: ”de 3 yttre
kalkbladen .... äro efter blomningen starkt bakåt-
riktade”. De inre kalkbladens storlek hindrar dem
att få en upprät ställning.

277

Stellaria graminea (sid. 171). Det af mig (tail.
II, iig. 46 b) af bildade utseendet af blomkronan under
honstadiet är enligt N. ”långt ifrån att vara lag”.
Jag upprätthåller dock emot N. detta förhållandes all¬
mängiltighet, då jag på talrika ställen i och utom
Skandinavien, alltid återfunnit detsamma.

Anemone nemorosa (sid. 169). N:s anmärkning,
att blommans tillslutande och lutning, hvilket jag af-
bildat, äfven kan inträffa under blomningen, omtalade
ej något för mig nytt. Just derför har jag uttryck¬
ligen sagt, att min undersökning kontrollerats vid
solsken och middagstid, då blomningen stod på sin
höjdpunkt och då sålunda effcerblommans förhållande
säkrast kunde urskiljas. Mina ursprungliga anteck¬
ningar, 28 maj 1883, kl. 12 midd., lyda: ”alla blom¬
mor, som luta, visa sig genom bristen på ståndare
och de svälda fruktanlagen vara öfver blommade”. N:s
anmärkning angår derför alls ej posttior ationen, un¬
dantaget yttrandet, att ”kalkbladen i det posthorala
blomläget icke äro utspända som ett paraply” — men
det är just hvad de till slut äro, då fruktanlagen
blifvit full växta och trycka dem från hvarandra, så¬
som i den af mig lemnade afbildningen, tad. II, tig.
38 (jfr Pulsatilla vulgaris).

Campanula rotundifolia (sid. 175). Bland de fall,
der min ”beskrifning eller tydning af posttlorala för¬
hållanden ej sammanfaller med lektor Neumans iakt¬
tagelser” anför es äfven denna växt, om hvilken N.
gjort följande märkliga anteckning: ”mogna frukter
erhöllos af sådana blommor, som strax efter skedd be¬
fruktning beröfvats sina kronor.” Tror lektor Neuman
kanske, att . jag här ansett den öfversittande blomkro¬
nan såsom ett skyddsmedel för fruktanlaget? Jag
har om Campanula sagt (sid. 52) : fruktämnet saknar
allt yttre skydd”, och upprepar detta å sid. 72.

3. Slutligen några ord om N:s experiment,
hvilka han (sid. 176) anser lemna ”tillräckliga skäl

278

mot den åsigten, att fruktämnets skydd är postdora-
tionens hufvudändamår'’ . N. kar experimenterat med
8 arter ock kos de flesta af dessa med blott några få
blommor; en del af dessa experiment kafva ej kunnit
till det önskade resultatet; de yttre omständigketer,
k varunder försöken företogos, äro ingenstädes angifna.
— ■ Jag kade dragit mina slutsatser utan experiment,
endast efter aktgifvande på företeelsernas sammankang
i naturen. Om jag ser en regelbundet återkommande
företeelse, som vore för mig oförklarlig, såvida den
ej kade det eller det bestämda ändamålet, så kar jag
rätt att uppställa den kypotesen: detta är företeelsens
orsak ock syfte (causa finalis) ; ock en kypotes är
riktig, så länge intet uppvisats, som strider mot den¬
samma. Om jag således kos oräkneliga växtformer,
kvart jag än vänder mig i växtriket, ser en mängd
öfverensstämmande lifsyttringar, som samtligen kunna
med lättket förklaras såsom åsyftande ett gemensamt
mål, så tvingas jag att antaga: just detta är ända¬
målet för dem alla, alltså ett af kufvudändamålen för
denna grupp af företeelser. Vill jag nu experiment elt
bevisa detta, så är det ej nog att jag förkindrar nå¬
gon eller några af dessa företeelser att ega rum, ty
jag får måkända ändå se inträffa kvad som förut
plägat inträffa. N. kar sålunda förkindrat några af
de vanliga postkorala företeelserna, som bereda frukt¬
anlaget skydd mot yttre våld, mot temperaturens vex-
lingar o. s. v., ock då frukten det oaktadt mognat,
så sluter kan genast, att denna senare företeelse aldrig
är beroende af de förra. Han kar t. ex. af klippt
blomfodret kos arter af Rhinantlms^ Viscaria^ Melan-
drium o. a. Här föreligger först felet af ofullständig
induktion, ty på försök med några få blommor af 8
arter under en del af en enda sommar kan ej en all¬
män regel grundas; ock dessutom förlorar kans till-
vägagående uti intresse, då det talas om försök med
”ett stort antal blommor”, utan uppgift om, kuru

279

många af dessa som utbildat mogen frukt. Men låt
vara att alla gjort så : försöket bevisar ej mera för
det. Ty N. har ej i detta bestämda fall gjort sig
reda för, under hvilka omständigheter det skyddande
fodret hos t. ex. en Silenacé skall göra sin tjenst, ej
heller om dessa omständigheter för tillfället voro för¬
handen. Det är sålunda ej bevisadt, att en Silenacé
kan under hvilka förhållanden som helst undvara det
skjMdande höljet kring fruktämnet (-anlaget) och lik¬
väl dess fortplantning m.ed normala frön vara betryggad.
N. behandlar mina uttalanden som om jag sagt: ’Me
postflorala skyddsmedlen äro hufvudvilkor för frukt¬
mognaden”, då jag deremot sagt: hufvudändamålet
för postllorationen är att gifva skydd under frukt¬
mognaden. Jag har uppräknat tillräckligt många
exempel på fruktmognad utan yttre skyddsmedel (min
afh., sid. 69, 72 o. s. v.). Men N. inser icke, att
hvad som ej är nödvändigt, icke desto mindre kan
vara fördelaktigt. Så har han vid ett försök med
Taraxacum fastgjort en stängel i upprätt ställning, så
att den ej kunnat intaga det vanliga, af mig beskrifna,
mot jorden tryckta läget efter blomningen, och dock
”blefvo frukterna flygfärdiga”. N. vet dock ej heller
här, hur pass mycken möda och uppoffring det ab¬
norma läget kostat växten. Och hvad som är fördel¬
aktigt kan slutligen blifva oumbärligt. Många an¬
ordningar torde derför finnas, som, ehuru ej nödvän¬
diga, ega en stor betydelse. Att blomskaftet hos
Frarjaria vesca böjer sig, äfven om ej smultronet kom¬
mit till utveckling, är en dylik anordning och tjenar
som bevis för, hur vigtig denna rörelse blifvit för
växten och hur den utgör en länk i serien af dess
lifsyttringar. Hos andra växter kunna de sedvanliga
postflorala företeelserna uteblifva, om ej fruktämnet be¬
fruktats, men dessa exernjpel äro vida färre, Jag har
ej haft flere exempel att anföra, än Rubus saxatilis
och Brunella vulgaris (jfr. äfven Prunus Padus). N:s

280

ord, sid. 160, att jag icJce anfört några exempel, äro
alltså oriktiga.

Här må också nämnas N:s argumentation angå¬
ende Batrachium: han anser, att blomskaftets rörelse
efter befruktningen ej afser att bereda åt fruktämnet
en skyddad plats, emedan ”de amfibiska Batrachierna
göra samma postfLorala rörelser på land som i vatten”.
Men enhvar vet, atfc Batrachierna på land växa på
fuktig jord, på dy o. s. v. Om växten trycker sina
fruktanlag mot ett sådant underlag, så är detta ett
skyddsmedel mot förtorkning, som i någon mån er¬
sätter det mera fullkomliga skyddet under vattenytan.
På samma sätt gör Potamogeton marina, då den blifvit
satt på det torra : dess ax nedborra sig i den fuktiga
sanden. Hvad sl. Batrachium f. ö. angår, så har
det obestridligen sitt rätta element i vattnet, deri
dessa växter kunna lefva nedsänkta. Yid ett tillfälligt
ombyte af element kan det ingalunda öfverraska om
växten går till väga som vanligt. Ja, ej ens om
växten h. o. h. upphörde att lefva i vatten och blefve
en ren land växt kunde vi vänta, att alla reminiscenser
från det förgångna, nedsänkta lefnadssättet skulle
försvinna.

Jag slutar härmed mina anmärkningar. Största
delen af lektor Neumans anteckningar behöfva ej
några kommentarier, enär deras oriktighet eller obe-
höflighet ligger i öppen dag. Jag kan ej annat än
till 'sist försäkra, att jag i lektor Neumans uppsats ej
funnit något nytt uppslag i eller något enda vigtigt
bidrag till frågan om postflorationen och dess bety¬
delse.

Stockholm i Oktober 1888.

C. A. M. Lindman.

281

Tillägg till förteckningen öfver botanisk litteratur
rörande Blekinge (sid. 192 — 200).

II. Willi. Arnell. Om vegetationens utveckling i Sverige
åren 1873 — 1875. — — 8. Medeltal vunna från mång¬
åriga, hittills ej offentliggjorda fenologiska observations¬
serier. ^ - - 1) från Karlskrona — — — — . Upsala

Univ. Årsskrift 1878 s. 73 — 76.

Tillsammans med öfriga landskap är Blekinge äfven
behandladt på många andra ställen i detta arbete.

F. Svanlund.

Nytt växtställe för Hippophaë rhamnoides.

På bohuslänska kusten ej långt från Lysekil har nämnda
buskväxt blifvit funnen af en f. d. studerande Lagerfelt.,
som första gången 1887 lemnade mig ett ex. deraf. För att
ej gifva anledning till utrotning är det kanske bäst att ej
för allmänheten nogare utpeka platsen.

Bergjum i November 1888.

B. Högrell

Yetenskapsakademien d. 14 nov. Till införande i
Handlingarna antogs en afhandling med titel ^’Musci Asiæ
borealis. Erster Theil. Lebermoose”, af prof. S. O. Lindberg
och lektor H. W. Arnell. Prof. Wittrock refererade och
inlemnade till införande i Bibanget en afhandling af d:r N.
Wille, ”Om Fucaceernes Blærer”.

Yetenskaps- och Yitterhetssamliället i Göteborg d.
3 dec. Till utländsk ledamot invaldes prof. S. 0. Lindberg
i Helsingfors.

Svenska Trädgårdsföreningens Tidskrift 1880

utgifves uti samma format som tillförene, meå ett nummer
i början af hvar je mânad.^ bvarje nummer innehållande ett
ark (i stället för som hittills med 6 häften om 2 ark hvar-
dera) hvarjemte de färglagda planschernas antal inshränhas
till /2, den ena åtföljande januari-,, den andra juli-numret,
samt priset nedsättes till 4 Jer. per årgång. Med detta år
kommer ock att i redaktionen ingå godsegaren, löjtnant Oscar
Tanilll^ känd såsom en insigtfull och för hortikulturens fram¬
åtskridande varmt nitälskande trädgårdsvän.

Axel JPihl, Jakob Eriksson,

282

Herbarium till salu.

Aflidne 6r. ÆJ. skandinaviska herbarium,

innehåJlande omkr. 6,300 ex. kärlväxter är till salu för 320
kr. Första fasc. af Lindehergs Herl). RuJ)orum scanäin. säljes
för 7 kr. Alla växterna äro icke klistrade. Närmare upp¬
lysningar meddelar

H. Hyltén-Cavallius,

adr. Lund.

Hos Svan ström & 0:o

Stockholm Myntgatan 1.

kan erhållas :

Grått blompressningspapper format 360x445 mm Pris pr ris 3,50
Hvitt „ „ 360x445 „ „ „ „10,-

Herbariepapper N:o 7^/3, hvit färgton 240x400 ,, „ ,, „ 5, so

„ „ „ Ob's» blå „ 285x465 „ „ „ ,, 6,50

„ ^ ^ „ 13 ,hvit „ 285x465 „ „ „ 9,—

Obs! De båda sistnämnda sorterna användas vid Riksmusei Botaniska
afdelning.

 hrl årgång af Botaniska Notiser f&r år 1889, 6 n:r,
emottages prcnumeraHon på alla postansfalter i Sverige,
Norge och Banmarlc med sex (6) kr., posihefordringsaf giflen
inheräknad, samt hos tidskriftens distrihitör, hr C. W. K.
Gleerups FÖrlagsbokhandel i Lund, och i alla boklådor till
samma pris,

C. F. 0. Nordstedt.

Innehåll.

Högrell, b,, Nytt växtställe lör Hippophaë rbamnoides, s. 281 .

Krok, T. O. B. N., Svensk botanisk litteratur 1887, s. 263.

Lénström^ c. a. E , Spridda växtgeografi^^ka bidrag till Skan¬
dinaviens flora, s. 241.

Ltndman, c., Några anmärkning --r till ”Några anteckningar
öfver postflorationen” af L. M. Neuman_, s. 273.

Svanlund, F., Tillägg till förteckningen Öfver botanisk lite-
ratur rörande Blekinge, s. 281.

Lärda sällskap_, s. 281.

Lund, Berliiigska Boktryckeri- och Stilgjutori-Aktiebolaget 18's(,,88.

■ I

V

■ Î

' -A

■]

i

'■]

i:

: ■ '■■

%

i iÇ

1

is

\

1