ColumMa öluioersity iu tlxc City of IXcw / O / ■ . Innehâll. Originalafhandlingar och originalnotiser. Sid. Almquist, Erik, Växtgeografi9ka bidrag. 2. Norrbotten 127. — , — — B. Jämtland 213. Borén, P. Gr., Utgifningsaren för Svensk Botanik 63. Böös, G., Der experimentelle Nachweis der Parthenogenesis in der Gruppe Aphanes der Gattung Alchemilla 145. — -, Ueber die Natur einer gewissen Blütenanomalie bei Ranun- culus acris L 151. •Cedergren, G. A., Anteckningar till Sveriges adventivflora. I. Melilotus Hill 135. — , Draparnaldia mutabilis (Roth) nov. comb., non Bory 159. — , Was ist Yaucheria cruciata (Vauch.) DC.? 155. Du Rietz, J. E. G., Studier öfver de skandinaviska Laminaria- arterna 41. Frödin, J., La limite forestière alpine et la température de l’air 167. •Gustafsson, C. E., Rubus Wahlbergii Arrh. v. vestervicensis C. E. G:son 211. Holmberg, O. R., Anteckningar tili nya Skandinaviska Floran. I. 161. — , Einige Puccinellien-Arten und Hybriden 108. Johansson, K., Nya Hieracia silvaticiformia frän Sveriges lägland. 65. Lindström, A., Marstrandsöns Ormbunkar och Fanerogamer ... 177. Mörner, C. Th.. Botaniska anteckningar frän Norrlandsfärder 1916—1919 33. Nordstedt, O., Prima loca plantarum suecicarum. Se Bilagan. Persson, J., Till Brobytraktens flora 101. Samuelsson, G., Anteckningar frän Torneträsk-omradet 51. Skotte, H., Nya fyndorter för lind och lönn i Angermanland. 215. Turesson, G., Mykologiska Notiser. II. Fusarium viticola Thüm. infecting peas 113. Ulehla, V., Studien zur Lösung des Windeproblems 1. II Smärre notiser. Anslag s. 11, 144. Döde: F. J. Bærendtz 50, E. Collinder 50, P. Læstadius 111. J. Lunell 150, A. Vinge 143. Döde utländske botanister: 31, 50, 126, im Fysiografiska Sällskapet 111. 158, 212. Lunds botaniska Förening 31. Linnébiograli 214. Mendelska sällskapet 50. Ny finsk Tidskrift 144. Ny litteratur 31, 62, 133, 158, 213. Af följande personers arbeten är mer än titeln omnämnd: Berg- man 213. Bryk 61, Jebe 111, Naumann 40. Plantée Finlandiæ exsiccatæ 112. Resestipendier i Norge 143. Vetenskapsakademien 31. 62, 114, 126, 158, 214. Växter, som nagot utförligare blifvit omnämnda. Alchemilla orbicularis och vulcanica 145. Allium vineale v. multiplicatum 184. Betula dalecarlica 35, pubescens 167. Cerastium semidecandrum 187. Convolvulus arvensis v. stri- atus 203. Draparnaldia mutabilis 159. Equisetumhybrider 162 — 5. Fusarium viticola 113. Hieraciumarter. nya 65 — 100. Jungermania scitula 51. Laminariaarter 41 — 48. Melilotusarter 135 — 143. Pharbitis hispida 8. Prunus spinosa v. ochroleuca 199. Puc- cinelliaarter 103 o. ff. Ranunculus acris 151. Rosae nov. spec. 191 — 199. Rubus Wahlbergii v. vestervicensis 211. Ruppia brachypus *bahusiensis 181., Sedum album v. setosum 190. Stellaria media *maritima 186. Vaucheria cruciata 155. Viola palustris v. sueciciformis 201. BOTANISKA NOTISER FÖR ÄR 1920 UTG1FNE AF O. F. O. NORDSTEDT Haftet 1. DISTRIBUTOR: C. W. K. GLEERUP. FÖRLAGSBOKHANDEL LUND LUND 1920, BERLINOSKA BOKTRYCK’ERIET 1 Studien zur Lösung des 'Windeproblems. ç Von Du Vladimir ift&aA. UNüVBRSITV (Mit 1 Textfigur). UbRARV. I. Einleitung und Fragestellung. \ Die Untersuchungen, über die hier in aller Kürze berichtet werden soll, haben den Zweck verfolgt, solche physiologisch gut definierbaren Faktoren herauszufinden, durch deren Kombination sowohl die kreisende Bewe- gung als auch das Winden selbst theoretisch lückenlos konstruiert werden könnte, ohne dass man dabei den vielen bereits bekannten, während jener Vorgänge auf- tretenden Einzelerscheinungen Gewalt antun müsste. — Bei der Kompliziertheit des Windephänomens und bei möglicher Variation sämtlicher beteiligter Faktoren (vgl. Pfeffer 1904 s. 403 f.) erscheint es natürlich fraglich, ob eine derartige Zergliederung je gelingen wird. Es genügt wohl nur auf die Fülle von biologischen Tat- sachen hinzuweisen x, um inne zu werden, wie Vieles erklärt werden muss. — Und wenn man sich auch, wie ich es tat, auf das Studium einer einzigen Art beschränkt, so mahnt die beträchtliche individuelle Variation zur grössten Vor- sicht. — * Die meisten der früher versuchten Erklärungen des Windens haben das gemeinsam, dass sie die »horizontale Nutation», also das Kreisen zum Ausgangspunkte ihrer Betrachtungsweise machen und dies m. E. mit Recht. Denn der einzig sicher vorhandene Erfahrungssatz über das Winden ist dieser: Jede Sprosspitze muss Kreis- bewegungen ausführen, ehe sie sich um eine Stütze win- den kann. Hier liegt aber bereits das Problem: dieses Kreisen muss schon von Anfang an etwas anderes sein 1 Literatur siehe bei Darwin (1865 p. 1 — 118), Pfeffer (1904 1. C. S. 398 u. f.), Schenk (1892 S. 1—56). Botaniska Not is er 1920. als bloss eine autonome Nutation, oder aber es muss im Augenblicke des Anlegens an die Stütze noch etwas hinzukommen, denn »... die mit solch autonomer Nu- tation ausgestatteten Sprosse, wie beispielsweise die von Kürbis, Erbsen, Wicken, u. a. werden dadurch keines- wegs schon zu Windesprossen . . . » (Noll 1901) 1. Es ist daher begreiflich, dass sich die Forscher seit längerer Zeit mit dem Problem des Kreisens beschäftigt haben. Hier seien nur ganz kurz die wichtigsten Daten ervähnt. Baranetzki (1883) hat zwar eine Menge von wichtigen Tatsachen gebracht, die teoretische Bear- beitung derselben aber nur angedeutet. Diese hat dann Wortmann (1886) unternommen, aber erst Noll (1892, 1901) hat eine konsequente Theorie entwickelt. Noll nimmt eine besondere Art von Geotropismus in der kreisenden Spitze an, die er Lateralgeotropismus nennt. — Dieser soll sich darin äussern, dass durch die Schwerkraft als Richtungsreiz nicht die obere oder die untere Seite (in Bezug auf den Horizont), sondern eine der Flanken zum gesteigerten Wachstum angeregt wird. — In dem kreisenden Stengel ist die lateralgeo- tropische Sensibilität besonders in der horizontal schwe- benden Partie entwickelt. — Nach ihr folgt der negativ geotropische, bogenförmig gekrümmte Basalab- schnitt. So resultiert eine Bewegung zur Seite, während eine neue Stengelkante in die Expositionslage rückt; es erfolgt also stetig eine neue Reizung und die Bewegung (das Kreisen) setzt sich kontinuirlich fort 2. Dieser Teorie hat sich auch Jost (1908) ange- 1 Siehe auch Pfeffer (1804. S. 402—403). Die von Schwen- dener (1881, 1886) und Ambronn (1884) angenommene »Greifbewe- gung» wurde durch Wortmann (1886) widerlegt. — Auch Kohls »Kontaktreizbarkeit» (1884) hat sich als unrichtig erwiesen (siehe Pfeffer 1904. S. 402, Anmerkung). 2 Nienburgs (1911, p. 119—121) Einwände gegen Noll kann ich nicht stichhaltig finden. 3 schlossen. Man kann sie als die streng tropisti sehe Teorie des Windens bezeichnen. — Wenn wir von dem vermittelnden Standpunkt Wort- manns (1886) absehen, finden wir eine entgegengesetzte Anschauungsweise in den Untersuchungen Darvins (1865) vertreten. Darwtn hat in dem Kreisen einen speziellen Fall von den allgemein vorkommenden autonomen Wachs- tumsnutationen, die sog. »Circumnutation» gesehen. Die Zone des stärksten Wachstums verschiebt sich bei den üblichen Nütationen unregelmässig um den Stengel he- rum, bei der Circumnutation aber regelmässig, was den einzigen Unterschied macht. Dadurch krümmt sich der Stengel nicht unregelmässig, sondern sukzessivé und gleichmässig nach allen Himmelsrichtungen. An und für sich ist die nutierende Spitze negativ geotropisch, da aber die Lage der Kanten zum Horizont ununter- brochen wechselt, kann diese Eigenschaft nicht zum Ausdruck gelangen. — Pfeffer (1904 s. 392) schliesst sich dieser Auffas- sungsweise an. Doch soll nach Pfeffer ausserdem die Schwerkraft als konstanter Aussenfaktor eine bestimmte Rolle spielen, sodass nach veränderter Einwirkungsweise derselben (am Klinostaten) das Kreisen sistiert wird. Aus- serdem hat mir Herr Gfeheimrat Pfeffer seinerzeit münd- lich noch eine andere Auffassungsmöglichkeit angedeutet: Wenn die Sprosspitze transversalgeotropisch wäre, die Sensibilitätszone dieses Tropismus aber aus autonomen Gründen den Spross umwandern würde, so müsste eben- falls ein Kreisen resultieren, das am Klinostaten .auf- hören würde. Nienburg (1911) hat sich ebenfalls der autonomen Theorie Darwins angeschlossen. Er deutet sämtliche Beobachtungen im Sinne dieser etwas modifizierten Theorie und konstruiert die rotierende Nutation aus einer um den Spross wandernden Zone des stärksten Wachs- 4 turns (beides aus autonomen Gründen), die sich wenig- stens auf einen Viertel des Sprossumfanges (u. zw. auf den Uebergang zwischen der hinteren Flanke und der Unterseite) ausdehnt 1 und aus dem negativen Geotropis- mus, der durch ein ausreichendes Eigengewicht der Spitze kompensiert -wird. — Breme Kamp (1912) hat die Anschauungen Nolls und Pfeffers zum Teil vereinigt, er glaubt aber eine allgemeine Fassung des Problems in der Annahme einer spezifischen Eigenschaft der Spitze, in der »Cyklonastie», gefunden zu haben. — Diese äussert sich darin, . dass ein Krümmungsbestreben in tangentieller BAchtung um den Spross herum wandert. In der Schnelligkeit der Wanderung wird das Krümmungsbestreben . . . durch die Schwerkraft beeinflusst» 2 (a. a. 0. s. 6). Wir können diese Uebersicht nicht schliessen, ohne auf eine Detailerscheinung einzugehen, die für die Ver- wertung der mitzuteilenden Versuche von Wichtigkeit sein wird. — Es handelt sich hier um die sog. »Transversal- krümmung» Baranetzkis, die meines Erachtens nach nichts anderes vorstellt, als den experimentell etwas modifi- zierten Uebergang einer kreisenden Spitze zum Winden. — Sie sei hier deswegen kurz beschrieben: Wenn eine kreisende Spitze innerhalb des horizon- talen Teiles festgehalten wird, (wobei an der Lage der 1 Das stärkste Krümmungsbestreben liegt also nach Nienburg genau dort, wo es sich nach der NoLLschen Teorie ebenfalls befinden muss. Die Einwände, die Nienburg gegen Noll erhebt, sind folg- lich Einwände gegen seine eigene Auffassung. 2 Weiter heisst es p. 29: »Die Spitze ist im Gleichgewicht, nicht wenn sie sich in einer bestimmten Lage befindet, sondern wenn sie eine bestimmte Lage mit einer bestimmten Schnelligkeit in einer bestimmten Richtung durchläuft.» Das Krümmungsbestreben entsteht also offenbar aus inneren Ursachen. — Doch erlischt es anderseits in gewissen Lagen! Ist es autonoih oder paratonisch? 5 Kanten zum Horizonte nichts geändert wird), so krümmt sich bald der freie, apikale Teil der Spitze in der Rich- tung des Kreisens (homodrom). Die Krümmungsebene , die anfangs fast horizontal ist, wird dabei langsam ge- hoben, was von einer Verkürzung des Krümmungsradius und einer antidromen Torsion begleitet uird 1 Schliess- lich resultiert eine starke Ueber krümm ung in fast senkrech- ter Ebene. — Ambronn (1884 — 1885) auf Grund von mathema- tischen Ueberlegungen und Nienburg (1911) auf Grund seiner Umlege versuche nehmen an, dass sich diese Krüm- mung aus der autonomen Nutation und dem negativen Geotropismus restlos erklären lässt. — Baranetzki (1883) und Noll (1892) sehen dagegen in der Transversalkrüm- mung eine lateralgeotropische Reaktion, zu der sich später der negative Geotropismus gesellt. — Bremekamp (1912) sagt, dass ». . . . eine bedeutende Verzögerung der Wanderungsschnelligkeit . . . , wodurch das Krüm- mungsbestreben längere Zeit in derselben Seitenkante beschränkt bleibt, das Auftreten der Transversalkrüm- mung veranlasst.» 2 — Aus den mitgeteilten Meinungsverschiedenheiten der Autoren sehen wir, dass das alte Windeproblemkeines- falls als gelöst betrachtet werden kann. — Was man mit Sicherheit weiss, ist Folgendes: Wenn die kreisende Stengelspitze einen Umlauf vollzogen hat, haben sämtliche Stengelkanten ihre Lage zum Horizont sukzessive um 360° geändert. Jede Kante 1 Diese beiden Begleiterscheinungen wurden von Ambronn (1885 — 89) auf negativen Geotropismus zurückgeführt und mathe- matisch abgeleitet. — 2 Bremekamp (1912 s. 6). Das ist nur eine Umschreibung der Tatsachen. Ueberdies übersiet Bremekamp die antidrome Torsion, die während der Krümmung eintritt. — Es bleibt wohl das Krüm- mungsbestreben längere Zeit auf dieselbe (im Bezug auf Horizont) Flanke, nicht aber auf dieselbe Stengelkante beschränkt, dem diese wird durch die Torsion langsam gewechselt. — rückt einmal infolge des gesteigerten Wachstums auf die Oberseite der kreisenden Spitze, und, nachdem das Wachstum abzuklingen beginnt, sukzessive auf die Vor- der-; Unter- und Rückseite, wo sie wieder intensiver zu wachsen beginnt usw. Die einzelnen Stengelkanten umlaufen also den Spross homodrom (seiner Bewegungs- richtung gleichsinnig), die Zone des stärksten Wachstums (und Krümmungsbestrebens) aber antidrom. Alles weitere ist unentschieden. Im Bezug auf das Kreisen sind es besonders diese Punkte: Wird das Verschieben der Zone des stärksten Krüm- mungsbestrebens durch andere physiologische Faktoren verursacht, als das Krümmungsbestreben selbst, — oder sind es nur zwei Wirkungsarten desselben Faktors? Umwandert aktiv eine sensible Zone den Stengel, so verhält sich dieser wie ein physiologisch dorsiventrales Organ mit stetig wechselnder Symmetriebene. Es wäre zu untersuchen, warum die Zone den Stengel umwandert, und von welcher Art die Sensibilität (und das Krüm- mungsbestreben) ist. Umwandert keine besonders physiologisch geartete Zone den Stengel, so ist dieser ein physiologisch radi- äres Organ. — In diesem Falle wäre zu erklären, wie es kommt, dess stets neue Kanten in die Induktionslage rücken und von welcher Art die Sensibilität ist. , — In der Form eines analytischen Schüssels ausge- drückt, sehen die vorhandenen Möglichkeiten etwa so aus: Die Zone des stärksten Krümmungsbestrebens umwandert aktiv den Stengel A wird um den Stengel mechanisch verschoben ... B A. Das Wandern ist von der Art der Schwerkraftein- wirkung nicht abhängig 2 — 4 ist abhängig. 1. Cyklonastie. 2—4. Die Spitze ist autonom assymetrisch. Das Krüm- mungsbestreben selbst ist: Wachstumsnutation 2. autonome Nutation. f eine Nastie 3. Horisontalnutation . ein Tropismus 4. Transversalgeotropismus. B. Die Spitze ist ein physiologisch radiäres Organ. — Die Zone des stärksten Krümmungsbestrebens wird stets von neuem durch Schwerkraft als Richtungs- reiz induziert . 5. Lateralgeotropismus Um das Windeproblem lösen zu können, müsste zunächst die kreisende Bewegung eindeutig erklärt wer- den, d. h. man müsste entscheiden, ob eine und welche der angeführtèn bisherigen Deutungen richtig sei. — Ferner wäre zu erforschen, ob das Winden notwen- dig folgen muss, wenn die. kreisende Bewegung durch die Stütze alteriert wird. Endlich müsste festgestellt werden, ob diejenigen Faktoren, die das Kreisen verursachen, an dem Winden ebenfalls beteiligt sind und in welchem Maasse. ■ Einen Beitrag zur Beantwortung dieser Fragen soll meine Arbeit bringen 1. Ich habe sie im Jahre 1913 im botanischen Institut der Universität Leipzig angefangen, nach langer Unter- brechung dann im Jahre 1919 im pflanzenphysiologischen Institut der cechischen Universität in Prag fortgesetzt. Den Leitern beider Institute, Herrn Greh.-Rat Prof Dr. W. Pfeffer und Herrn Prof. Dr. B. Nemec erlaube ich mir auch an dieser Stelle für die mannigfaltigen Ratschläge und für das wohlwollende Interesse sowie auch für das freigiebige Darbieten der Institutsmittel meinen tiefen Dank auszusprechen. — Ebenso fühle ich mich zum aufrichtigen Dank den Herren Professoren Dr. Buder und Dr. Miehe sz. in Leipzig sowie Herrn Prof. Dr. Peklo in Prag verpflichtet. — Ebenfalls darf ich nicht 1 Die Untersuchungen sind nicht abgeschlossen. — Wenn ich sie trotzdem jetzt schon veröffentliche, so geschieht es nebst andern Gründen namentlich mit Rücksicht auf einige der gewonnenen Er- gebnisse, die für tropistiche Probleme, namentlich die Frage der Reizkompensation (Sperlich 1915, Lundegardii 1917, 1918. Stark 19 19, dortselbst Literatur) von einiger Wichtigkeit sein könnten. 8 verfehlen dem cs. Ministerium für Unterricht für das mir gewährte wissenschaftliche Stipendium (zur Beschaf- fung eines elektrischen Klinostaten) meinen Dank aus- zusprechen. II. Methodisches. — Benehmen der Pharbitis- Sprosse am Klinostaten. Sämtliche Versuche wurden mit Pharbitis hispidä (einem Linkswinder) angestellt. Nur zum Vergleich wurde dann und wann Humulus japonicus (ein Bechtswinder) benutzt. Die Pflanzen wurden teils im Glashause, teils im Freien in Töpfen gezogen. Sobald sie zu nutieren anfingen, wurden sie mit Glasstützen von 3 — 8 mm Durchmesser versehen, die möglichst lotrecht in die Erde gestochen und mit Gips- brücken befestigt wurden. Zu den Versuchen wurden Pflanzen aller Entwicklungsstadien verwendet. Dirait die Stützen eine handliche Länge (60—80 cm) nicht überstiegen, wurden ältere Exemplare beim Ueberwachsen der Stützen abgewickelt und in Oesen gewunden neu angebunden. — Derart präparierte Pflanzen wurden in mit Schar- nier versehene Topfhälter befestigt (mittelst Klemm- schraube) und zu je 8 am Klinostaten der horizontalen Achse desselben parallel oder senkrecht auf dieselbe befestigt, ^vorauf sie einer kontinuirlichen Drehung aus- gesetzt wurden. Als die zweckmässigste Umdrehungs- geschwindigkeit wurde diejenige von 3 — 4 Minuten ge- funden. Um den Gang des Apparates ständig kontrollieren zu können, liess ich im Jahre 1919 stets zwei Petrischa- len mit auf Filtrierpapier keimenden Sinapissamen mit- rotieren, die ihrerseits wieder durch andere, ruhig in senkrechter Lage wachsenden kontrolliert wurden. Die Würzelchen sollten durch ihre Einkrümmung im Falle einer intermittierenden Beizung als Indikator dienen. 9 Da kein wesentlicher Unterschied im Verhalten der Pflanzen in Bezug auf die Befestigungsart sich wahr- nehmen liess, beschränkte ich mich auf die bequemere und der Beobachtung zugänglichere Art der Parallelbe- festigung. Das Benehmen der Pharbitis am Klinostaten war etwa folgendes: Windende Sprosse wickelten sich, je nach der Tem- peratur und den Wuchs Verhältnissen, binnen einiger Stunden ab und wuchsen * der Stütze parallel weiter. Kreisende Spitzen stellten ihr Kreisen ein. — An ein- zelnen am Klinostaten weiter wachsenden Spitzen konn- ten Zeit zur Zeit Krümmungen wahrgenommen werden, die als störende Nebenerscheinungen in Betracht gezo- gen werden mussten. — Es traten zweierlei solche Krümmungen auf: Beim Auswachsen eines jungen Blattes stellte sich meistens die Blat’tachse in die Verlängerung des älteren Intemodiums, wodurch das jüngere Internodium zur Seite gedrängt wurde. — Anderseits konnte man öfters bemerken, dass eine längere (mehr als 6 cm) freie, der Klinostatenachse parallelwachsende Spitze langsam (in ca. 24 Stunden) eine bogenförmige Krümmung derart ausführte, dass der apikale Teil der Spitze auf die Klinostatenachse senkrecht gestellt wurde und in dieser Dichtung weiter wuchs. Es ist wahrscheinlich, dass diese langsame Krümmung durch eine intermittierende Beizung entstand, die ihrerseits durch das störende Eigengewicht der Spitze verursacht wurde. Bei kurzen Spitzen sah man diese Krümmung nie auftreten, diese führten höchstens langsame, vollkommen unregelmässige, und schwache Nutationen aus. Liess ich aber die freie Spitze eine Länge von 12 cm erreichen, so äusserte sich die stö- rende Wirkung des Eigengewichtes sehr auf allend. Durch dieses Eigengewicht wird nämlich die Spitze während 10 des Steigens passiv angehalten und nach unten tordiert, während dann nach dem Uebergang in die absteigende Hälfte die Torsion mit plötzlichem Ruck ausgeglichen wird' Dadurch verbleibt sie längere Zeit in einer Lage. Die Wirkung dieses Anhaltens in einer Lage war aber immer dieselbe, ob sich die Klinostatenachse der Win- derichtung homodrom oder antidrom drehte: Solch eine lange Spitze wuchs nicht mehr gerade, sondern in einer mehr oder weniger flachgedrückten Schraube; diese stellte aber (bei der rechtswindenden 1 Pharbitis) immer eine linke Schraube vor! Bindet man eine solche in verkehrter Schraube wachsende freie Spitze derart an, dass nur ein ca. 6 — 8 cm langer Teil frei bleibt, so streckt sich dieser schon in einer halben Stunde bis 1 Stunde gerade. — Aus diesen Erfahrungen ergab sich für die Vorbe- reitung von für das Experimentieren passenden .Spitzen folgendes Verfahren: Am Tag vor dem Versuche wurden die Spitzen mit Bast so angebunden, dass nur eine kurze apikale Spitze frei blieb und die Stütze in Verlängerung derselben überragte. — Wir wollen sie fernerhin die freie Spitze nennen. — Sie wuchs im allgemeinen so rasch, dass sich die Länge derselben innerhalb 16 — 20 Stunden verdoppelte. — Am Tage des Versuches hatte ich dann eine Aus- wahl von verschieden langen (3 — 12 cm), mehr oder weniger gerade wachsenden freien Spitzen. Aus diesen wählte ich die der Klinostatenachse möglichst parallel wachsende aus und kontrollierte sie während etwa 2 Stunden, indem ich sie mittelst Zeichenkamera von Zeit zur Zeit skizzierte; wuchs sie während dieser Zeit gerade, was regelmässig der Fall zu sein pflegte, be- nützte ich sie erst zum Versuche. — 1 Die Winderichtutig wird hier sowie auch im Folgenden im Sinne des Mechanikers aufgefasst. ' 11 Die Versuche selbst bestanden in kürzerer oder längerer Exposition der einseitigen Schwerkrafteiu Wirkung, worauf in einem Teile der Versuche weitere Dre- hung am Klinostaten erfolgte. — Sämtliche Vorgänge während und nach der Exposition wurden mit Zeichen- kamera verfolgt b So entstanden Serien von Bildern, die das Verhalten Wiedergaben. — Die Zeichenmethode lässt, was Genauigkeit anbe- langt, viel zu wünschen übrig. — Bei einiger Uebung erzielt man zwar halbwegs genaue Aufnahmen, die den Vorgang in seinen wesentlichen Punkten wiedergeben. So feine Detailbeobachtungen aber, die notwendig wären, um die Verteilung der Sensibilität innerhalb der wach- senden Spitze (Tröndle 1212, 1913) sowie den autotropi- schen Ausgleich innerhalb einzelner Strecken genau eruieren zu können, wären nur mit Hilfe einer ähnlichen automatisch-photographischen Registrierungsmethodik, der sich Lundegardh (1917) für das Studium des Pla- giotröpiephänomens bedient hat, möglich. IH. Eigene Versuche. . i A. Verhalten der freien Spitze unter dauernder ein- seitiger Einwirkung der Schwerkraft. Wird eine ca. 4 cm lange freie Spitze horizontal derart befestigt, dass eine beliebige Stengelkante nun zur Oberseite wird, so verbleibt die Spitze nur kurze Zeit in dieser Lage. Sie beginnt vielmehr sehr bald sich zu krümmen (als Beispiel des zu schildernden Vor- ganges diene uns Textfigur 1) Die Krümmung wird 1 Die Zeichnungen wurden in Leipzig mittelst einer grossen Zeichenkamera (siehe Miehe 1915), in Prag mittelst eines photo- grafischen Apparates vorgenommen. Es bedarf einiger Uebung die gedrehte Spitze rasch und genau in .derselben Lage immer wieder aufzunehmen. Zweckmässig angebrachte Bindfäden dienten dabei als Visierlinien. 12 bereits nach 8 — 15 Minuten vom Versuchsbeginn an gerechnet makroskopisch sichtbar. Die Pharbitisspitze krümmt sich immer zur Seite und zwar nach rechts, wenn wir uns vor die Endknospe gestellt, und von da aus der Basis zu schauend denken (Projektion A). — Oder wenn wir von oben auf die Sprossspitze schauen und eine Uhr darunter legen, ge- gen den Uhrzeiger (Projektion B). - — Wenn wir uns endlich vor die nun rechte Flanke der horizontal gelegten Spitze stel- len. so verkürzt sich Mie Spitze, da sie sich von uns wegkrümmt (Pro- jektion C). — Diese Bewegung ist der Richtung nach glechsinnig mit dem Kreisen und dem Winden der Pharhitis. — Wir wollen sie kurz »Seiten kr ümmung» nennen. — Di£ Ebene der Seitenkrümmung liegt am Beginn der Bewegung horB zontal. Wenige Minuten später aber, während die Krümmung selbst weiter fortschroitet, sehen wir, dass sich die Ebene derselben hebt. Der Radius des Krümmungsbogens wird durch diese Aufkrümmung verringert. Beide Bewegungen, die Seitenkrümmung und die Aufkrümmung schreiten gleich- mässig fort. Etwa 60 — 80 Minuten nach Versuchsbeginn steht die Ebene bereits senkrecht, die Krümmung selbst hat fast 180° erreicht, sodass wir jetzt an der Sprosspitze einen basalen, nach aufwärts und etwas nach rechts gerich- teten, dann einen mittleren, stark nach rechts und aufwärts gerichteten und endlich einen apikalen, fast ' horizontalen Teil ‘ unterscheiden können. Es wurden also nicht alle Teile der Spitze gleichmässig gehoben IB und seitwärts gekrümmt. Die Aufkrümmüng ist an cler Basis, die Seitenkrümmung an der Spitze am inten- sivsten und es resultiert eine »freie Windung» (und zwar im Sinne des Mechanikers eine Rechts windung). Haben wir vor Versuchsbeginn eine beliebige Spross- kante mit Tusche markiert, so ist jetzt dieser Strich um 90° antidrom tordiert, die Torsion verläuft also nach links. — Haben wir die Spitze mit Tuschemarken geteilt, so beobachten wir auch eine erhebliche Wachs- tumssteigerung während der Krümmung. — Im weiteren Verlaufe der Bewegung sehen wir den apikalen Teil in horizontaler Ebene verbleiben und ge- gen den Uhrzeiger weiterrücken, der mittlere und der basale Teil richten sich langsam auf, wobei sie noch innerhalb eines steilen Kegels mit dem apikalen Teil im Kreise herumgeführt werden. Es entsteht mit an- dern Worten das Bild des normalen Kreisens, wobei aber noch eine bis zwei Windungen unter entsprechender Torsion sich entwickeln können, bevor die Spitze um den mehr oder weniger senkrechten basalen Teil unter Vermeidung von weitern Torsionen in horizontaler Ebene weit er kr eist. Bringen wir die Spitze auf den Klinostaten, wenn bereits die Seitenkrümmung, nicht aber die Hebung des Krümmungsbogens noch stark fortgeschritten ist, so gleicht sich die Krümmung aus. Der Ausgleich er- folgt nicht sofort, es tritt vielmehr schon im Verlaufe desselben noch eine der Aufkrümmung entsprechende Krümmung auf. Die antidrome Torsion wird mehr oder weniger restlos ausgeglichen, indem sie zuerst an- gedeutet wurde. Das ist aber nicht der Fall, wenn die Hebung des Seitenkrümmungsbogens bereits während der Exposition erfolgte. In diesem Falle wird zwar die ganze Krümmung mit der Zeit ausgeglichen, die Torsion aber bleibt bestehen. Dem Ausgleiche folgt noch eine Ueberkrümmung zur entgegengesetzen Seite, 14 die jedenfalls schwach ausfällt und in mehr oder weni- ger unregelmässige Nutationen übergeht, bis endlich nach einigen Stunden die Spitze sich streckt und in dieser Form weiterwächst. Die Seitenkrümmung und die Aufkrümmung ist — wie bereits gesagt — auf keine bestimmte Stengelkante gebunden, sie tritt immer ein, welche Kante auch im- mer durch das Horizontallegen zur oberen Seite wurde. — Benützen wir dieselbe Pflanze, indem wir die Krüm- mung am Klinostaten immer wieder ausgleichen lassen, und wechseln wir die Kanten während der einzelnen Expositionen, so verändert sich die Reaktion in keiner Weise. — Die Spitze verhält sich also im Bezug auf die Seitenkrümmung und auf die Aufkrümmung als ein streng radiäres Organ. Abgesehen von der üblichen Verzögerung resp. Be- schleunigung durch deren Sinken oder Steigen, be- einflusst die Temperatur den Verlauf des geschilderten Vorganges derart, dass bei niederen Temperaturen (15- — 17° C) die Seitenkrümmung länger in der horizontalen Ebene verbleibt und viel weiter fortgeschritten ist, wenn die Hebung des Bogens einsetzt. — Dieselbe Erscheinung sehen wir, wenn wir bei einer höheren Temperatur (21 — 23° C) eine recht kurze, z. B. nur 2 cm lange Spitze hori- zontal legen. Da kann die Seitenkrümmung bereits 90° erreichen, bevor die Aufkrümmung und in folgedessen die Hebung des Krümmungsbogens einsetzt. Benutzen wir dagegen immer längere und längere Spitzen zu diesem Versuche, so sehen wir bei 5 — 6 cm langen Spitzen, dass die Seitenkrümmung und die Auf- krümmung fast gleichzeitig einsetzen und im weiteren Verlaufe aneinander begleiten. Bei 8 cm und noch längeren Spitzen überholt endlich die Aufkrümmung 1 Wegen Raummangel kann ich leider die diesbezüglichen sowie auch alle anderen Versuchs — und Beobachtungsserien nur summarisch anführen. — 15 (von einer Hebung der Seitenkrümmung kann man hier füglich nicht mehr gut reden) den Verlauf der Seiten- krümmung, sodass die Spitze bereits senkrecht nach oben steht, wenn die gleichzeitig verlaufende Abbiegung nach rechts erst ca. 20° erreicht hatte. In allen diesen Fällen erfolgt ebenfalls die antidrome Torsion, sie ist aber entsprechend der Stärke der Seitenkrümmung ver- schieden ausgebildet. Da die Seitenkrümmung bei langen Spitzen auf den apikalen Teil sich einschränkt (obgleich auch der basale Teil immer noch Spuren von ihr auf- weist), so ist dementsprechend auch die Torsion auf die beide Krümmungsarten aufweisende Stengelpantie loka- lisiert. — Bis jetzt haben wir die horizontale Lage als die Expositionslage verwendet. Befestigen wir die Spitze schief nach oben, so erfolgt ebenfalls eine Seitenkrüm- mung und eine Aufkrümmung. Die Reaktion erfolgt aber weniger ausgeprägt und die Aufkrümmung über- wiegt, besonders bei Lagen über 45°. Stellen wir die Spitze senkrecht nach oben, so verbleibt sie eine Zeit- lang in Buhe, bald fängt sie aber an in einem sehr steilen Konus zu kreisen; während sich die Krümmung langsam der Basis zu ausdehnt, wird dieser Konus im- mer weiter, es erfolgt mit der Zeit ein Kreisen in hori- zontaler Ebene um die Basis als Achse. — Befestigen wir endlich die Spitze schief oder senk- recht nach unten, so erfolgt sehr bald (ebenso rasch wie aus der horizontalen Lage) eine Aufkrümmung, und, während der sich krümmende Teil die Horizontale passiert, eine umso deutlichere Seitenkrümmung, je kürzer die Spitze ist. Im weiteren Verlaufe kann es bei genügend langen Spitzen eintreffen, dass dieselben um sich selbst., bezw. um die Stütze winden. — Zusammenfassend kann man sagen, dass der wach- sende Gipfel von Pharbitis, nach vorhergehendem Aufent- halt am bewegten Klinostateu anders reagiert, als 16 es ein normales, orthotropes Pflanzenorgan tun würde. Die Reaktion äussert sich durch die Bewegung in zwei Ebenen, die nur zum Teil kompensiert wird und zur Bildung von freier Windung führen kann. — Um die beiden Komponenten näher kennen zu ler- nen, soll im Folgenden die Einwirkungsdauer der einsei- tig gerichteten Schwerkraft abgekürzt werden. — B. Verhalten der freien Spitzen nach kurzer einseitiger Einwirkung der Schwerkraft. Sistieren wir die Klinostatenbewegung für c:a 1 Mi- nute bei 21 — 23° C, so sehen wir während des weiteren Drehens, dass die sich am Klinostaten befindlichen Sprossenden von Pharbitis , die vor dem Sistierei} der Klino- statenachse parallel oder in sonstiger Richtung wuchsen, ohne dieselbe zu verändern, nach dem Sistieren alsbald eine deutliche, bei allen Spitzen in derselben Ebene liegende Krümmung aufweisen. Die Krümmung erreicht in ca. 30 — 40 Minuten ihren Höhepunkt und klingt dann ebenso rasch wieder ab. Nach darauffolgender mehr oder weniger lebhafter unregelmässiger Nutation ist in ca. 2 — 3 Stunden der ursprüngliche Zustand definitiv wieder erreicht. — Der Krümmungsvorgang, der nach jener kurzen Exposition eintritt, gleicht völlig jenem unter dauernder einseitiger Einwirkung der Schwerkraft eintretenden, wenigstens in den ersten Phasen. Wir sehen in dem zuletzt beschriebenen Versuch eine Seitenkrümmung nach rechts auftreten (bezogen auf die Expositionslage), der dann bald eine mehr oder weniger deutliche Hebung des Krümmungsbogens folgt. — Es macht sich da aber ein Unterschied zwischen den beiden Vorgängen bemerkbar. — Bei Dauerreizung sah man eine energische Verkürzung deä Krümmungs- radius erfolgen, und im Zusammenhang damit eine Ueber- krümmung von 180° resultieren, wenn die Seitenkrüm- 17 mungsebene die Senkrechte erreicht hatte. — Dort war der Vorgang von einer antidromen Torsion von 90° beglei- tet. Hier sieht man. dass, wenn die Ebene der Seitenkrüm- mung annähernd senkrecht wird, die Krümmung selbst erst 90° erreicht hatte. — Die angebrachte Tuschemarke zeigt dabei eine antidrome Torsion von nur cia 45°. — Mit dem Vorrücken der Krümmungsebene in die Senkrechte hat die Reaktion ihren Höhepunkt erreicht. — Während jetzt die Krümmung sich auszugleichen beginnt, bewegt sich die Ebene derselben noch ein wenig gegen den Uhrzeiger, worauf dann schliesslich die Ausgangslage (die Streckung) erreicht wird. — Die bereits besprochene Torsion bleibt nach dem Ausgleich bestehen. — Während also der erste Teil der Reaktion aus zwei gegenseitig sich nicht kompensieren- den Krümmungsbestreben gebildet wird, zeigt sich der Ausgleich derselben als ein einheitlicher und in einer Ebene verlaufender Krümmungsvorgang. — Wird die Expositionszeit variert, so erfolgt die Krüm- mung doch immer in derselben Zeit, die also die Reak- tionszeit der beiden Krümmungsbestreben ist. — Die- selbe beträgt bei 21--— 23° C ca. 10 — 12 Minuten. — Bei sinkender Temparatur verlängert sie sich, bei 17° C be- trägt sie bereits ca. 20 Minuten. — Damit ist aber die Zeit zum Makroskopischwerden der Krümmung gemeint. — Ohne Zweifel würde sich bei entsprechender mikro- skopischen Verfolgung der Seitenkrümmung die Reak- tionszeit derselben als noch geringer herausstellen. — Ziehen wir, wie ich es imijaer tat, einige unter denselben Aussenbedingungen normal wachsende und frei kreisende Pharbitissprosse zum Vergleich an, so sehen wir, dass die Reaktionszeit der Seitenkrümmung einem Bogen- sektor von ca. 30° entspricht. — Die Reaktionszeit der Aufkrümmung ist um ca. 5 Minuten länger. — Während also die Reaktionszeit unverändert bleibt, verändert sich die Reaktion selbst mit abnehmender Botaniska Notiser 1920. 2 18 ExpositioÄsdauer. — Bei 21 — 23° C tritt bei 30 Sekun- den Exposition noch eine starke Seitenkrümmung auf. die Ebene derselben wird aber nur wenig gehoben. — Ein aufgetragener Tuschestrich erleidet dementsprechend nur eine geringe Torsion, die beim Ausgleich fast ganz schwindet. — Bei einigen Versuchen, die ich bei 26° C unternahm, zeigte sich eine kräftige Seitenkrümmung schon nach 10 Sekunden Exposition. — Kontro'llpflanzen, die frei krei- sten, vollführten bei dieser Temperatur einen Umlauf in 90 — 100 Minuten. — Man kann also annehmen, dass, bevor sich eine kreisende Spitze um 2° weiterbewegt (und folglich ihre Kanten in Bezug auf die' Spross achse um 2° verlagert), sie bereits genügend gereizt wird, um eine Seitenkrümmung auszuführen. — Bei noch kürzeren Expositionen berührte ich bei meiner ungenügenden Beobachtungsmethode bereits die Fehlergrenze, ich zweifle aber nicht, dass die wirkliche Präsentationszeit der Sei- tenkrümmung noch niedriger liegt, warscheinlich bloss bei einigen Sekunden Beizdauer. — Wie bereits erwähnt, ist der Eintritt der Seiten- krümmung von der Expositionszeit in weitem Maasse unabhängig, die Beaktion ist aber bei kurzen Exposi- tionen schwächer und die Hebung des Seitenkrümmungs- bogens (Aufkrümmung), wird immer mehr ausgeschaltet. — Dies wird um so auffälliger, je kürzerere Spitzen wir zu dem Versuche wählen (also Analog wie im vo- rigen Abschnitte). — Eine 2 cm lange Spitze wird z. B. bei 21° C nach 20 Sekunden Exposition % merklich zur Seite, nicht aber hinauf gekrümmt. — Fällt die Aufkrümmung weg, so unterbleibt auch jegliche Torsion während der Seitenkrümmung sowie auch nach dem Ausgleich derselben. — Verlängern wir die Expositionsdauer über eine Mi- nute, so ähnelt der Krümmungsvorgang immer mehr jenem im vorigen Abschnitt geschilderten in allen seinen .19 Phasen. Die Aufkrümmung und die Verringerung des Krümmungsradius wird immer stärker und es braucht immer mehr Zeit, bis die Krümmung ausgeglichen wird. Der Ausgleich wird von lebhaften Nutationen begleitet und nicht selten bleibt die Spitze dauernd bogenförmig gekrümmt, in dem dann der apikale Teil in gerader Richtung weiterwächst. Exponieren wir in schiefer Lage, wird die Reaktion um so unansehnlicher, je mehr sich jene der Senkrechten nähert. Senkrecht exponierte Spitzen zeigen nach einer Minute Exposition bei 21 — 23° C kaum ein schwaches Nutieren. — Dagegen bleibt die Reaktion nach Exposition un- terhalb der Horizontale gleich lebhaft. — Es bleibt noch zu erwähnen, wie sich jene Spitzen, die am Klinostaten bogenförmig gewachsen sind (siehe Abschnit II) nach kurzer Exposition verhalten. — Wird eine bis 90° bogenförmig gekrümmte Spitze derart expo- niert, dass die bereits vorhandene Krümmungs ebene hori- zontal zu liegen kommt, die Krümmung selbst aber der Seitenkrümmung gleichsinnig gerichtet ist, (so dass sie der- selselben ähnelt), so erfolgt zuerst keine weitere Seiten- krümmung, sondern sofort eine energische Hebung des bereits vorhandenen Krümmungsbogens und erst während der Hebung verändert sich der Bogen derart, dass sich der basale Teil der Spitze etwas streckt, während der apikale Teil eine Verringerung des Krümmungsradius auf weist. — Beim Ausgleiche wird die Spitze mehr oder weniger gerade gestreckt, sie kehrt also nicht in die ursprüngliche Wuchsform zurück. — Hier ist also zu beachten, dass die Krümmungstendenz der Seitenkrüm- mung dadurch, dass das Organ im Sinne derselben be- reits gekrümmt ist, unterdrückt wird und dass eine weitere Einkrümmung erst* mit der Hebung des Krümmungs- bogens erfolgen kann. * — Ferner sieht man in allen solchen Fällen, dass die bereits vorhandene bogenför- 20 mige Krümmung auf die ganze Spitze gleichmässig ver- teilt ist, während nach ein setzen der Seiten- und Auf- krümmung eine Differenzierung in einem mehr seitwärts gekrümmten apikalen Teil erfolgt (siehe das im Abschnitt III A Gesagte). — Daraus aber ersieht man, dass die am Klinostaten auftretenden Krümmungen jedenfalls anderer (nämlich autonomer) Natur sind als die hier beschriebenen. — Da sich diese Krümmungen nicht immer wahrnehmen lassen und, wenn sie auftreten, ihre Ebene nicht verschieben, so kann man sie wohl in die Kate- gorie der Nutationen einreihen, sie aber nicht als den Ausgangspunkt des Kreisens betrachten. — Wird eine solche bogenförmige Klinostatenkrüm- mung horizontal, u. zw. mit der Dichtung nach links (also der möglichen Seitenkrümmung antidrom) gelegt bezw, exponiert, so erfolgt eine Abflachung der vorhan- denen Krümmung und darauf eine sich auf dem Basal- teile der Spitze abspielende Aufkrümmung. — Bevor die Aufkrümmung die Senkrechte erreicht, wird die Ebene der Krümmung nach rechts übergeführt. — Doch verlangen diese Fälle noch einer eingehenderen Untersuchung, be- sonders in Bezug auf die hier auftretenden Torsionen. — Die in diesem Abschnitte angeführten Tatsachen überblickend, können wir sagen: Nach kurzer einseitiger Einwirkung der Schwerkraft werden in einer Pharbitisspitze zvei Krümmungsbestreben ausgelöst, deren Ebenen senkrecht auf einander stehen. — Sie lassen sich durch ihre verschiedene Reaktions- und Präsentationszeit von einander unterscheiden Na- mentlich bei Temperaturwechsel tritt der Unterschied dieser Zeiten deutlich auf. Die tropistischen Momente der Seitenkrümmung sind kleiner als die der Aufkrümmung. — Die Reaktions- zeit der Seitenkrümmung beträgt bei 23° C ca. 8 — 10 Minuten, die Präsentationszeit höchstens 10 Sekunden ( wahrscheinlich bloss die Hälfte). — Die Seitenkrüm- 21 mung ist am apikalen Teil der Spitze, die Aufkrüm- mung am basalen Teil am energischsten. — Daraus er- klärt sich, dass sich verschieden lange Spitzen ver- schieden verhalten. Die Aufkrümmung erlischt bei abnehmender Temperatur früher als die Seitenkrüm- mung. Wahrscheinlich hat die Seitenkrümmung ihr Optimum in der horizontalen Lage. Aus der Divergenz der beiden Krümmungsebenen um 90° und aus dem Umstand, dass die beiden Krümmungsvorgänge nicht vollkommen kompensiert werden, ergibt sich das Auf- treten von antidromen Torsionen. Dagegen ist der Krümmungsausgleich ein einheitlicher Vorgang. Des- wegen bleibt die Torsion nach dem Ausgleich unverändert und kann nur dann rückgängig gemacht werden, wenn die Aufkrümmung keinen nennenswerten Wert erreicht hatte. Die Spitze verhält sich in Bezug auf die beiden Krümmungen als ein radiäres Organ, die beiden Krüm- mungsbestreben werden stets von Neuem und auf jeder beliebigen Stengelkante, die durch das Hinlegen in die Expositionslage gebracht wurde, in gleichem Maasse induziert. Unter allseitiger Einwirkung der Schwerkraft am Klinostaten lassen sich keine Andeutungen der beiden geschilderten Krümmungsbestreben warhnehmen. Die zeitweise auf tretenden Einkrümmungen lassen sich in den meisten Fällen auf die S. 9 erwähnten Nebener- scheinungen zurückführen. — Die Sensibilität der bei- den Krümmungsbestreben ist derart hoch, dass sehr geringe Schwankungen der Umlaufsgeschwindigkeit des Klinostäten eine Reaktion hervorrufen können. — IV. Teoretische Verwertung der mitgeteilten Versuche. Versuchen wir die Resultate, die durch die mit- geteilten Versuche gewonnen wurden, mit den anfangs angeführten bisherigen Erklärungen des Kreisens zu 22 vergleichen, so erscheint es zweckmässig, zuerst die Möglichkeit des Kreisens als einer autonomen Nidation zu erwägen. — Wäre die kreisende Bewegung eine autonom ver- laufende und durch die Schwerkraft keinerlei beeinflusste Nutation (wie es ja vielfach solche gibt), so müsste sie am Klinostaten unverändert fortgehen. Da das nicht der Fall ist, erledigt sich diese Möglichkeit leicht. Wäre das Kreisen zwar eine autonome Bewegung, würde aber die Schiverkraft an dem Zustandekommen derselben als einer der bedingenden Aussenfaktoren be- teiligt sein, so müsste am Klinostaten das Krümmungs- bestreben selbst, nicht aber das Wandern der physiolo- gisch dorsiventralen Zone erlöschen. — Die Folge wäre, dass die am Klinostaten gerade wachsende Spitze nach dem Aufhören des Klinostatierens (oder auch eine Zeit- lang nach kurzer Exposition) sich krümmen müsste, das Krümmen aber immer an derjenigen Kante sich zuerst äussern müsste, die in dem Augenblicke der Exposition in der Zone des stärksten Krümmungsbestrebens liegen würde. - — Es müsste daher wenigstens andeutungsweise (durch Verzögerung) die Krümmungstendenz bei ver- schiedenen Spitzen nach diversen Himmelsrichtungen zu- erst auftreten (entsprechend der verschiedenen Lage der physiologisch dorsiventralen Zone): — Wir sahen aber, dass bei sehr vielen derartigen Versuchen (und ich habe sie zu Hunderten angestellt), und nach ganz zufälligem Wechsel der Lage der Kanten zum Horizont im Augen- blicke der Exposition, das Krümmungs bestreben immer auf zwei durch diese Lage selbst bestimmten Kanten auftrat, und zwar auf der nach dem Horizontallegen rechten Flanke und auf der Unterseite. — Die Zone des stärksten Krümmungsbestrebens, die durch eine mehr oder veniger vollkommene Kompensation der beiden bevorzugten Kanten geschaffen wurde, erschien uns im- mer als in derselben, Art induziert, nie als bereits vor- Landen. — Die Auffassung der kreisenden Bewegung als einer horizontalen Nutation erscheint somit auch als unzutreffend. — Was den Transversalgeotropismus mit autonom wech- selnder Sensibilitätszone anbelangt, so müsste man er- warten, dass beim Horizontallegen einer freien Spitze sich diese eine Zeitlang (wenn auch kurz) dann in Ruhe- lage befinden müsste, wenn die am Klinostaten autonom weiterwandernde sensible Zone zufällig dadurch zur Oberseite würde. — Nach kurzer Reizung, die dem Verschieben der Zone um nur einige Grade (wie es bei einer Reizung von ca. 15 Sekunden der Fall ist) ent- sprechen würde, wäre in solchen Falle keine Reaktion zu erwarten. — Jedenfalls könnte man in allen Fällen eine wenn auch schwache, so doch ansetzende und ein Stück verlaufende Nutation (Kreisen) als die Antwort auf die Exposition erwarten. — Statt dessen sahen wir immer dieselbe Krümmung, deren Ebene unt^r Umständen gar nicht, in anderen Fällen in einer ganz bestimmten Art und Weise als Ganzes gehoben wurde. — Ausserdem müsste man nach einer Exposition in senkrechter Lage in allen Fällen, eine Nachkrümmung erwarten. — Wir sahen aber, dass die Präsentationszeit der Seitenkrüm- mung viel kürzer ist als diejenige Expositionsdauer, die nötig ist, um bei einer möglichst senkrecht aufgestellten Spitze eine Nachkrümmung hervorzurufen. — Während nach der transversalgeotropischen Theorie die senkrechte Lage als die optimale Reizlage gelten müsste, erschien sie uns umgekehrt als die labile Ruhelage. — Somit steht auch diese Teorie mit den angeführten Tatsachen im Widerspruch. — Was die Cyklonastie betrifft, kann man zweierlei annehmen : Wenn durch die veränderte Einwirkungsweise der Schwerkraft (am Klinostaten) das Herumwandern der Zone sistiert wird, so wird nach vorübergehender oder 24 dauernder Exposition dieses Herumwandern entweder dort wieder aufgenommen, wo es aufgehört hat, oder aber es wird immer auf einer im Augenblicke der Exposition zum Horizont bestimmt orientierten Kante vom Neuen begonnen (induziert). — Im ersten Falle gilt dasselbe, was bei der horizontalen Nutation gesagt wurde: Es müsste sich nämlich die Spitze je nach dem, wo die physiologisch dorsiventrale Zone zufällig liegen würde, nach verschiedenen Himmelsrichtungen wenigstens an- deutungsweise krümmen. Das geschieht aber nie. — Im zweiten Falle, wenn nämlich der Beginn der Wanderung immer neu induziert wird u. zw. auf einer zum Horizont bestimmt orientierter Kante, kann man von keiner Nastie mehr sprechen. — Man könnte dann die Keaktions weise eines horizontal gelegten Avena- würzel chens ebenfalls als eine Nastie bezeichnen. — Somit erscheint die letzte Deutungsmöglichkeit, nämlich die des Lateralgeotropismus Nolls , allein übrig. — Und wir werden in unseren Versuchen kaum etwas finden, was gegen diese Teorie sprechen würde, wir wer- den umgekehrt in ihnen eine Bestätigung derselben er- blicken müssen. Denn die Seitenkrümmung ist nichts anderes als der Ausdruck der lateralgeotropischen Reiz- barkeit, wie sie von Noll definiert wurde: Unter ein- seitiger Swerkrafteinwirkung auf ein senkrecht auf die- selbe orientiertes Organ wird nicht eine der üblichen Seiten, die Ober- oder die Unterseite, sondern eine der Flanken zum gesteigerten Wachstum angeregt 1. — Es gelang uns die tropistischen Momente und die Vertei- 1 Durch die Bestätigung des Lateralgeotropismus als Tatsache erscheint derselbe als Vorgang natürlich noch nicht erklärt. — Wenn wir von der Reizfelderhypothese Nolls 1892, 1901 absehen, lässt sich tatsächlich derzeit nicht begreifen, wie so es möglich ist, dass die Schwerkraft auf eine der (vor der Exposition gleich- wertiger) Flanken anders einwirken kann, wie auf die andere. — Doch war es nicht Zweck dieser Untersuchung, das Wesen des fraglichen Vorganges zu erforschen. 25 lung dieser Sensibilität annähernd zu bestimmen, sowie auch zu zeigen, dass die senkrechte Lage die labile Ruhelage dieser Sensibilität ist, wie es von Noll eben- falls schon teoretisch postuliert wurde. — Die Spross- spitze der Windepflanzen ist also ein physiologisch ra- diäres, mit lateral- und negativgeotropischer Reizbarkeit ausgestattetes Organ und die kreisende Bewegung stellt die Resultante dieser beiden Reizvorgänge vor. — Die NoLL'sche Teorie wird da in einem Punkte er- gänzt: Da die beiden Sensibilitäten ungleich verteilt sind, folgt daraus, dass die Zone des stärksten Krümmungs- bestrebens keine gerade oder in einer Ebene liegende Linie vorstellt, sondern dass sie schraubenförmig gewun- den sich an der hinteren unteren Stengelzone hinzieht, u. zw. derart, dass sie in der Mitte der rückwärtigen Flanke an der Endknospe beginnt und von dort aus langsam auf die Unterseite übergeht, die sie in der Ba- salbiegung der kreisenden Spitze annähernd erreicht. — Es ist durch eine einfache Ueberlegung einleuchtend, dass durch eine derart orientierte Wachstumszone ein Revolvieren des Stengels und somit ein mechanisches Zuführen einer neuen Stengelpartie in die Induktions- lage erfolgen muss. — Hier erscheint es bloss notwendig anzunehmen, dass die beiden Krümmungstendenzen be- reits im duktorischen Teil kompensiert werden. Dies ist aber bei einem so normal verlaufenden Vorgang, wie ihn das Kreisen vorstellt, höchstwahrscheinlich der Fall. — Betrachten wir von diesem Standpunkte das Kreisen, so zeigt sich uns dasselbe als ein eminent geotropischer Vorgang, der durch stetiges Zusammenwirken zweier senkrecht auf einander gerichteten Krümmungs bestreben zustande kommt, und es lassen sich mittels dieser Auffassung andere, während des Kreisens beobachtete Erscheinungen als kleine Störungen der Kompensation erklären. — Wird z. B. die lateralgeotropische Sensibi- lität aus irgendwelchen Gründen überwiegend, so wird 26 sich die - Spitze während des Kreisens in horizontaler Ebene homodrom einkrümmen. — Wird der negative Geotropismus dominierend, so wird die Spitze gehoben. — Wird endlich das Abschwächen der lateralgeotropischen Sensibilität der Basis zu ein plötzliches, so wird das normale Kreisen unterbrochen und es erfolgt in dem apikalen Teile jene Erscheinung, die wir anfangs als Transversalkrümmung geschildert haben. — Alle diese Möglichkeiten finden wir in der Natur realisiert. — Wir sehen z. B. sehr oft, dass die Endknospe von Pharbitis dem Kreisen so zu sagen vorr anläuft, indem an der äussersten Spitze eine homodrome Einkrümmung in ho- rizontaler Ebene von Zeit zu Zeit auftaucht. Wäre dies eine Nutation, so müsste sie durch das Revolvieren um 180° in die antidrome Richtung gebracht werden. Das beobachtet man aber nie, es tritt vielmehr nach ca. 90° Umlauf wieder ein Ausgleich dieser Einkrüm- mung ein. — Auch das zeitweise Heben der Basalkrüm- mung beobachtet man öfters. — Und endlich sehen wh- in der assymetrischen Nutation, wie sie Baranetzki be- schrieben hat, die dritte der erwähnten Möglichkeiten realisiert. — Wird aus verschiedenen Ursachen das Zusammenwir- ken der beiden Vorgänge im Ganzen gestört, was z. B. dann eintreten muss, wenn die Perzeption einer der beiden Reizbarkeiten herabgesetzt wird, so erfolgt statt des normalen Kreisens die Bildung von freien Windungen. — Tatsächlich sehen wir diese in der Natur besonders unter ungünstigen Wachstumsbedigungen und am Schluss der Vegetationsperiode am häufigsten auf treten. Wir haben aber gesehen, dass die negativgeotropische Sensi- bilität durch die Temperaturherabsetzung früher litt, als die lateralgeotropische, was mit der soeben ausge- sprochenen Annahme im Einklang steht. — Ohne Zweifel wird beim normalen Kreisen dem Eigengewicht des Sprosses eine gewisse Rolle zukom- 27 men. — Wir sehen ja, dass das Kreisen eines kurzen Endsprosses sich in einem Kegel abspielt, der umso hacher ist je länger der kreisende Spross wird. ■-**+■ Dieses Eigengewicht, das besonders die geonegative Reaktion erst dann zum Ausdruck gelangen, lässt, wenn dieselbe intensiv genug ist, kann wohl als ein Regulator dienen, durch den die Regelmässigkeit des Kreisens erhöht wird 1. — • Nehmen wir an, dass die beiden beschriebenen Reizbarkeiten durch äussere Beeinflussung des Kreisens und namentlich nach dem Übergange zum Winden nicht aufgehoben oder wesentlich modifiziert werden, so er- scheint uns die anfangs beschriebene Transversalkrüm- mung Baranetzkis und somit das Fassen einer Stütze als vollkommen erklärt. — Die Hebung der Krümmungs- ebene einer in ihrem Kreisen angehaltenen Spitze ist die Folge der gestörten Harmonie zwischen Lateral-und Negativgeotropismus. — Durch diese Hebung ist aber eine halbe Windung bereits gebildet. — Während nun der apikale Spitzenteil die Stütze horizontal überragt, wird er einem weiteren Zusammenspiel der beiden Tro- pismen ausgesetzt. — Dabei überwiegt in ihm der late- rale Geotropismus, wenn er nur kurz ist. — Er krümmt sich folglich stark homodrom, bevor er von dem ne- gativen Geotropismus wieder gehoben und der Stütze von neuem angelegt wird. — Die dauernde homodrome Zukrümmung der windenden Spitze der Stütze zu erklärt sich hiermit ebenso, wie die geheimnisvolle »Hacken- 1 Die kreisemle Pharbitisspitze bewegt sieb in der Regel in einer nahezu horizontalen Ebene. — Es bleibt der Untersuchung an anderen Windepflanzen Vorbehalten zu entscheiden, ob das Kreisen jener Pflanzen, deren Spitze während des Kreisens stark gekrümmt ist, sodass die Endknospe dauernd nach unten schaut, wie man das z. B. am Hopfen, Bowiea oder Alztbia (Mieite 1915) beobachtet, sich aus denselben physiologischen Faktoren, wie bei Pliarbitis. erklären lässt. — 28 krümmung» denn es leuchtet ein, dass die Ueberkrümmung des gehobenen apikalen Teiles desto intensiver wird, je länger dem lateralen G-eotropismus freies Spiel gewährt wurde. — Ist nach diesem neuerlichen Heben der nun als Windung festgehaltene Teil der Spitze noch lateral- geotropisch stark empfindlich (was von der Dicke der Stütze, von Wuchs Verhältnissen etc. abhängt), so ist jetzt seine Krümmungstendenz der frei gebliebenen äussersten Spitze entgegengesetzt. — Bekommt er noch eine Hilfe durch den negativen Geotropismus, resultiert das Abwinden der jüngsten Windung, vorauf der ganze nunmehr frei gewordene Teil durch die beiden Tropismen kreisend zur Stütze von neuem zugeführt wird usw l. — Es ist mehr Sache der Ueberlegung, weitere Details aus der entwickelten Teorie zu erklären. — Ist die Grundfrage einmal entschieden, was meiner Meinung nach der Fall ist, so steht wohl einem derartigen Unter- nehmen nichts im Wege, sowie es auch nur Sache der weiteren Durcharbeitung dieser Frage wäre, die fest- gestellten Tropismen genauer zu erkennen, deren Varia- tion, Kompensation, Verteilung udgl. zu untersuchen und die Mitwirkung des Autotropismus zu bestimmen. — V. Zusammenfassung. 1. Die kreisende Spitze von Pharbitis hispida ist ein physiologisch radiäres Organ, das zwei Arten tro- pistischer Reizbarkeit, den Lateralgeotropismus und den negativen Geotropismus auf weist. — 1 Es sei hier nur nebenbei bemerkt, dass ich durch die Kom- bination von zwei auf einander senkrechter Tropismen nicht win- dende Pflanzen (z. B. Vicia, Helianthus , Lupinus usw.) zum Winden gebracht habe und dass ich während dieses künstlichen Windens alle jene biologisch interessanten Vorgänge, wie z. B. die hacken- förmige Krümmung, das Abwinden jüngster Windungen, das Nicht- fassen von dicken Stützen usw. experimentell hervorrufen konnte. — Die Ergebnisse dieser Untersuchungen sollen an anderer Stelle mitgeteilt werden. 29 2. Dieselben sind in ihren tropistischen Momenten sowie in ihrer ♦Veränderlichkeit im Bezug auf die Tem- peraturschwankungen verschieden. — 3. Die beiden Sensibilitäten zeigen Entgegenge- setzte Verteilung: der Lateralgeotropismus ist auf der Spitze, der negative Geotropismus auf der Basis am intensivsten. — 4. Die Präsentations-sowie die Reaktionszeit der beiden Tropismen wurde annähernd bestimmt. 5. Es wurde der Versuch gemacht das Kreisen sowie das Winden von Pharbitis nebst den dabei auf- tretenden Erscheinungen aus dem Zusammenwirken, bezw. mehr oder weniger vollkommener Kompensation jener beiden Tropismen zu erklären. — Prag. Pflanzenphysiologisches Institut der cechischen Universität am 10. November 1919. VI. Uebersicht der zitierten Literatur. H. Ambronn: Zur Mechanik des Windens I. II. 1884 — 1885. MSep. Abdr. aus d. Ber. der math.-phys. Classe d. kön. Sachs, (resell, d. Wiss. I. Baranetzki: Die kreisförmige . Nutation und das Winden der Stengel. — Mém. de l’Acad. imp. de sciens de St. Pétersbourg. VII. série, Tom XXXI, No. 8. p. 1 — 73. Pétersb. 1883. C. E. B. Bremekamp: Die rotierende Nutation und der Geotropismus der Windepflanzen. 100 Seiten. Extrait du Becueil des Trav. bot. Néerlandais. Vol. IX, p. 281. Nijmegen 1912. Ch. Darwin: On the movements and habits of climbing plants. Journ. of Linn. Society 1865, H. 9. p. 1 — 118. H. Fitting: Untersuchungen über den geotropischen Beizvorgang. — Jahrb. f. wiss. Bot. Bd. 41, 1905, s. 221 — 398. — L. Jost: Vorlesungen über Pflanzenphysiologie. 2. Aufl. Jena 1908. Vorl. 34. F. Kohl: Beitrag zur Kenntnis des Windens der Pflanzen. Jahrb. f. wiss. Bot. Bd. 40. 1884. H. Lundegardh: Die Ursachen das Plagiotropie und die Beizb.ewe- gungen der Nebenwurzeln I u. II. Lunds Universitets Arsskrift. N. F. Afd. 2. Bd 13. Nr 6. Bd. 15. Nr 1. 19. 1917. BO derselbe: Das geotropische Verhalten der Seitensprosse. Ebenda Bd. 14. Nr 27 1918. H. Miehe: Beiträge zum Windeproblem. Pfeffer — Festschrift 1915 s. 668—688. Tafel X. — W. Nienburg: Die Nutationsbewegungen junger Windepflanzen. — Flora 1911 N. F. Bd. 2. p. 117—146. F. Noll: Ueber rotierende Nutation an etiolierten Keimlingen. (Vorl. Mittl.) Bot. Ztg. Bd. 48 1885. Nr. 42. derselbe: Bemerkung zu Schwendeners Erwiderung auf die Wort- mannsche Teorie des Windens. Bot. Ztg. Bd. 44. 1886. S. 788. derselbe: Ueber heterogene Induktion. Versuch eines Beitrages zur Kenntnis der Reizerscheinungen der Pflanzen. Leipzig 1892. derselbe: Neue Versuche über das Winden der Pflanzen. Sep. Abdr. Sitzgb d. niederhein. Ges. f. Natur- u. Heilkunde. 1901 A p. 92—100. Bonn 1901. W. Pfeffer: Handbuch der Pflanzenphysiologie. Leipzig 1904. 2. Aufl. * H. Schenk : Beiträge zur Biologie und Anatomie der Lianen. In : Botanische Mitteilungen aus den Tropen, Heft. 4, Jena 1892. S. Schvvendener: Gesammelte bot. Mitteilungen. Bd. 1, 1881, 1886. A. Sperlich: Ueber Krümmungsursachen bei Keimstengeln und beim Monokotylenblatte usw. Jahrb. f. wiss. Bot Bd. 50. 1912. p. 502—653. derselbe: Gesetzmässigkeiten im kompensierenden Verhalten paral- lel und gegensinnig wirkender Licht-und Massenimpulse. — Pfeffer-Festschrift, Leipzig 1915, S. 155 — 196. P. Stark: Das Resultantengesetzt beim Haptotropismus. Jahrb. f. wiss. Bot Bd. 58. 1919. S. 445— 524. J. Sachs: Vorlesungen über Pflanzenphysiologie 2. Aufl. 1887. Tröndle: Ueber die geotropische Reaktionszeit. Vorl. Mittl. Ber. d. deutsch, bot. Gess. Bd. 31 1919, S. 413. W. Voss: Neue Versuche über dass Winden des Pflanzenstengels. Bot. Ztg. Bd. 60. 1902. S. 231 u. f. J. Wortmann: Teorie des Windens. Bot. Ztg. Bd. 44. 1886. S. 273—365. derselbe: Einige Bemerkungen zu der von Schwendener gegen meine Teorie des Windens gerichteten Erwiderung. Daselbst S. 601. derselbe; Ueber die Natur der rotierenden Nutation. Daselbst S. 617—690. 31 Vetenskapsakademien d. 3 dec. 1919. Prof. Ro- senberg pavi^ade i ett föredrag mutationer hos poly- morfa släkten. — Till inländsk ledamot invaldes prof. Ludvig Johannsen i Köpenhamn. — Till införande i Arkiv f. Botanik antogos afhandlingarne »Zur Kenntnis der Süd- und Centralamerikanischen Amarantaceenflora»^ och »Revision der von Glaziou in Brasilien gesammelten Amarantaceen» af Rob. E. Fries. Lunds Botaniska Förening d. 15 maj 1919. Dr A. Akerman föredrog om sina undersökningar om växter- nas kölddöd och frosthärdighet, publicerade i Sveriges Utsädesförenings Tidskrift. — Amanuens G. Turesson redogjorde för ett fall av fusarios pa ärter. Undersök- ningarna äro ämnade att publiceras i Botaniska Notiser. — Jubileumsfondens Stipendium tilldelades amanuens G. Turesson för undersöknngar öfvr svensk insjövegatation. Den 10 okt. Konservator O. R. Holmberg visade en serie ruderatväxter fran Simrishamn och redogjorde för en del formers morfologiska och system atiska valör. Den 20 nov. Konservator 0. R. Holmberg föredrog om en Saginahybrid. — Amanuens Y. Holmgren före- drog om sina undersökningar öfver tangbäddsvegetation. Döde. Den 7 nov. 1919 assistenten Otto Baumgär- tel i Prag. — Den 25 nov. 1919 Rev. Edward Shear- burn Marshall i Park Lane, London, född d. 7 nov. 1858. — Den 4 nov. docenten Chr. Mäule i Stuttgart. — Prof. A. Alhoff i La Plata. — Prof. F. Ameghino och prof. E. P. Meineck i Buenos Aires, Argentina. Ny Litteratur. Möller, Hj., 1919, Lövmossornas utbredning i Sverige. Y. Polytrickaceae 1 . Catarinea, Psilopilum, Oligotrichum och Pogonatum. 84 s., 2 t., 14 textf. — Arkiv f. Botanik. Bd. 16, N:o 3. Ostenfeld,. C. H., 1919, Plante- og Dyreliv paa Grönlands Nordkyst. Paa Grundlag af Dr. Wulffs Optegnelser. — Knud Rasmussen. Grönland längs Polarhavet s. 531 — 552, 14 textf. Rasmuson, H., Genetische Untersuchungen in der Gattung Godetia. — Ber. Deutsch. Bot. Ges. 1919, s. 399 — 403. Vetenskapsakademien, 1919, Förteckning â Svenska Natio- nalparker samt â Naturminnesmärken som blivit frid- lysta under âren 1910 — 1918. 22 s. 32 Förut icke publicerade lokaluppgifter rörande Blekinges kärlkryptogamer och fanero- gamer mottagas med tacksamhet av undertecknad. De äro avsedda att inflyta i en under arbete varande förteckning över Blekinges växter. . Karlskrona i januari 1920. Bi. Holmgren, Kommendörkapten. Till tidskrlftens medarbetare. Manuskripten böra vara tydligt skrifna (heist maskin- skrifna) samt noga genomsedda, äfven beträffande skiljeteck- nen, för undvikande af korrekturändringar mot manuskriptet. Omkostnader för korrekturändringar mot manuskriptet bestridas af författaren. Förf. erhaller 50 separater, om uppsatsen är längre an 1 sida. Separater nr Botaniska Notiser tili sala. I Botaniska Notiser 1 901 annonserades separater ur dem tili salu. Af dessa finnas numera endast ett fatal kvar. Af mânga uppsatser i de sedan dess utgifna ârgângarna af tidskriften finnas separater tili salu. Priset beräknas efter 2 öre pr. sida och 25 öre pr. plansch förutom porto och postförskottsafgift. Endast ett eller nagra fa exemplar finnas af hvarje uppsats. Rekvisition sker hos Utgifvaren af Botaniska Notiser, Lund. Nedsatta bokhandelspriser ä: Botaniska Notiser utg. af K. F. THEDENIUS, arg. 1854 — 1856 à 1 kr. Botaniska Notiser utg. af OTTO NORDSTEDT, arg. 1871 — 1874 à 1 kr. 50 öre, 1875 — 1878 à 1 kr. 75 öre, 1879—1886 à 2 kr. 25 öre, 1887-1905 à 4 kr., 1906 — 1912 à 5 kr. och följande à 6 kr. Inn eh all. Nordstedt, O., Prima loca plantarum Suecicarum. Se Bilaga, ark 1. Ulehla. V.. Studien zur Lösung des Windeproblems. S. 1. Smärre notiser. S. 31 — 32. Lund, Berlingska Boktryekeriet 14/ï 1920. BOT ANI8K A NOTISER FÜR ÂR 1920 UTG1FNE AF O. F. O. NORDSTEDT Haftet 2. DISTRIBUTOR: C. W. K. GLEERUP, FÖRLAGSBOKHANDEL LUND LUND 1920, BERLINGSKA BOKTRYCKERIET 33 Botaniska anteekningar frân Norrlands- färder 1916-1919. Af Carl Th. Mörner. BÎA UNIVERSE library. De sistförflutna fyra somrarna har jag till afsevärd del tillbringat i Norrland t. f. af tjensteförrättningar. I samband därmed har det varit mig möjligt att för- teckna en del växtplatser — om än, pâ det heia taget, mera tillfälligtvis iakttagna — och att komma i berö- ring med botaniskt intresserade personer, hvilka haft ett eller annat att i sädant hänseende meddela. Nägra pâ sa satt tillkomna rön anföras harmed under använd- ning af nomenklaturen i Lunds Bot. Förenings Förteck- ning (1917). Milium effusum : Hrj. Hede, nära Gammelbodarna. 1918. 1 Phragmites communis: Lùle lpmk. Mellan Aspudden och Harsprânget, i smärre gölar nära intill, men ej kommnnice- rande med älfven. 1917. Triticum caninum: Hrj. Hede, nära Gammelbodarna. 1918. Car ex macloviana. Utöfver sin karaktär af egentlig fjällväxt (t. ex. i Torne lpmk) har denna art betydelse som vida spridd ruder atväxt. Nära nog hvilken färde- väg man än ma sla in pâ, frân station vid stambanan inât lappmarkerna eller norra Yästerbotten, kan man näppeligen undgâ sammanträffande med denna växt, uppträdande ofta nog massvis, â betesvallar invid män- niskoboningar, ej minst vid gästgivaregärdarna. Sä t. ex., enl. förf:s iakttagelser, vid Hede â Lycksele-vägen frân Hällnäs (1919); vid Siksjön, Aborrträsk och Kalf- träsk (copiosissime!) â Arvidsjaure-vägen frân Myrheden (1917); vid Koskats, Jokkmokk och Tjämotes under färd frân Murjek tili Kvikkjokk (1916); vid Tallviken (nära 1 Denna och öfriga växtlokaler i Hrj. utgöra nägra sma till- lägg till H. Cedergrens m. fl:s förteckningar. Botaniska Notiser 1920. 8 34 Bränna i Öfver-Kalix s:n), Ohtanajärvi (och Pajala) vid landsvägsfärd fran Morjärv normt (1917). Denna arts anseende . som »sällsynt» (enl. C. Lindmans flora 1918 t. o. m. »mycket sällsynt») tal förvisso vid en af- prutning! Att C. macloviana är »ytterligt allmän pa ängar och vid vägkanter i Kengis och Pajala», har redan S. Birger framhâllit 1. Car ex maritima. Haparanda skärg., öarna Malli och San- tasaari. 1917. Cypripeäium Calceolus. I skrifvelse af 25/e 1919 har Landsfiskalen K. Markström, Neder-Kalix, nnderrättat om anträffandet af denna orkidé »i närheten af Storö by [Neder-Kalix s:n], i riklig mängd, men endast pä ett stalle, av obetydlig utsträckning » . Nyinsamlade exem- plar hafva vid samma tidpnnkt sändts tili Upsala af Apotekaren A. Eriksson, Neder-Kalix. Denna fyndort är alltsä ännu nagot nordligare och vida östligare be- lägen än den i Bot. Not. 1919 (sid. 167) af Nordberg angifna (i Neder-Luleä s:n), hvarest växten anträffades 3/7 s. ä. Orchis incarnata. A in vid Gronttjärn i Skelleftea s:n 3/7 1919 anträffade, i anseende tili öfverjordiska de- len smavuxna ex. voro stamkölens flikar af osedvanlig längd (intill 13 1/* cmtr). Betula verrucosa v. dalecarlica. Under vistelse i Bjnrholm (i nordliga delen af Ang.) juli 1919 gafs mig af Förvaltaren E. Lindström anvisning om förekomstea af en flikbladig björk vid Hvitvattnets by (10 kilom. OSO om Bjurholm). I sällskap med Apotekaren E. Gill- gren besöktes växtplatsen, en berg- och stenfylld talläs med sparsam löfträds vegetation (bl. a. grâal), a vilkens heit närbelägna krön en af byns gardar (den näst syd- ligaste) är förlagd. Trädets höjd c:ca 10 m., stammen^ omkrets, 1 1/z m. fran marken: 0,77 m., invid den se~ 1 Arkiv f. Botanik Bd 3 (1904), n:r 4, sid, 110. 35 nare: 1,05 m. Vidjeliknancle hänggrenar i täta knippen, endast heit sparsamt fruktbärande. Apotekaren G. Gun- narsson har, efter undersökning av honom tillställt material, godhetsfullt meddelat: »Betula-formen är en- ligt mitt system B. coriacea X verrucosa f. dalecarliea, füllt öfverensstämmande med samma form frân Og. Skedevi, Lilia Nybygget, med undantag av, att här äro alla frukterna = verrucosas, da Skedeyi-formen även har en del coriacea-frukter jämsides med verrucosa- frukterna. Bâda ha hängefjäll som coriacea. Ornäs- formen har nâgot djupare flikade blad, med nâgot sma- lare och mer âtskiljda flikar och ett stort antal frukter mera närmande sig coriacea’s». Enär dels växtplatsen befinner sig invid bebygd plats, dels nâgot fynd av denna Betula-form förut ej synes vara kändt frân trakt, nord- ligare än i Dalarna, har det varit af intresse att söka utreda, huruvida exemplaret kommit pâ sin plats genom afsiktlig plantering eller sua sponte. Yisshet härut- innan har ej kunnat uppnâs; det senare synes dock mera sannolikt med stöd af växtplatsens närmare beskaf- fenhet och av de upplysningar, som Förvaltaren Lind- ström haft godheten meddela: »Nâgon tradition om björkens tillkomst finnes icke. Jag är alldeles öfver- tygad om, att björken icke är planterad utan »vild». Der björken vuxit upp har det stätt füllt med granskog. Jag tror, att björken upptäcktes först af nägra forst- män, som utförde taxeringar â Hvitvattnets skog är 1898. Sedan den, som dä ägde gärden, blev uppmärk- samgjord pâ björkens egendomliga art, högg han bort den granskog, som stod omkring densamma, sä att den skulle bättre framträda. Nägra planteringar finnas icke och har icke heller funnits vid gärden, knappast inom Hvitvattnets by». Ainus glutinosa. Haparanda skärg., ön Seskar. 1917. Alsine peploides. Ds. s. och â ön Santasaari. 1917. Dianthus deltoïdes v. glaucus. Mdp. Indals-Liden. 1919. 36 Anemone patens. Den klassiska Ramsele-fyndorten för »nipsippan» »x/4 mil ovan Nylands by»1 besöktes 27/ 7 1917 med Apotekaren H. Nygren som ciceron. Den är belägen â solig, öppen, brant nipsluttning, 100 m. S om landsvägen at Ström, heit invid en âr 1915 tvärs öfver sluttningen anlagd sidoväg. Till följd av den där- vid i lösa sanden företagna, djupa nedskärningen är be- standet redan delvis förstördt och âterstoden (en y ta af c:a 10 X 20 m.) är utsatt för fortsatt nedrasning vid källossning och rikligare nederbörd. Här är uppsatt ett naturskyddsmärke, hviket dock, enligt uppgift, icke lär afskräcka traktens ungdom att a denna sä öppet lig- gande plats bortplocka de tidigt (i slutet af April) ut- släende, lockande blommorna. Emelljertid künde Apot. N. uppvisa ett ^nnat, c:a 1 kilom. yästligare förefintligt omräde (pa södra sidan af förutnämnda landsväg), hva- rest växten finnes spridd öfver större yta, men ej sä tätt, uti ung tallskog, bland ljnng och andra smäbuskar: blomningstiden angifves här inträffa c:a 3 veckor senare än â det förstnämnda stället. Som ett 3:dje växtställe inom Ramsele s:n uppgifver Apot. N. Nässjö by, belä- gen ytterligare 4 kilom. västerut invid Ström -vägen. Arabis petrcea. Den, som vid besök i Hernösand ön- skar stifta bekantskap med denna prydliga crucifer, kan med minsta besvär fa sin önskan uppfylld genom promenad till » Bayards villa» invid kamninloppet.  den smala, ste- nigt-grusiga landremsan mellan vägen och stranden finnes växten ganska rikligt spridd, stadd i blomning under större delen af sommaren. Arabis arenosa *suecica. Att denna växt rikligen f örekomm er i Angermanland är förvisso allbekant. Men att den, trots sin litenhet, kan, pâ grand av den oer- 1 I Förteckning â Svenska nationalparker etc. (utgifven af K. Yetenskapsakademien 1919) angifven sasom befintlig »a Bäckängs utjord i B-amsele s:n». Till en början (1918) blef endast detta växt- ställe fridlyst; ar 1915 utsträcktes fndlysningen af A. patens till att gälla hvarje förekomst inom Bamsele s:n. 37 hörda individrikedomen, rent av vara karaktärsgivande för landskapsbilden under dess egentliga blomningstid, var jag i tillfälle att iakttaga under järnvägsresa Läng- sele-Sollefteâ 6/6 J 916. Falten in vid banan och nip- sluttningarna mot älfven voro bokstavligen hvitpudrade sasom af nyfallen snö! Bunias orientalis. Mpd. Nedansjö j. v. station. Jtl. Föllinge kyrkoby. 1918. Saxifraga stellaris. Hrj. Hede, flerestädes vid bäckar invid stigen Kyrkbyn — Gammelbodarna — Nyvallen. 1918. Saxifraga groenlandica. Yid 2: ne tillfällen bar jag funnit denna vildmarkens planta i intim kontakt med kulturell anordning : tätt intill fotstenarna af riksröset n:r 238, W. om Pieskejaure (1883), uppe pa »Nya Tarra- hyddans» jordtak (1916), i bada fallen a nordsidan. Potentilla intermedia. I närheten af Lycksele kyrkoby à kanten af den väg, som over Brattfors för tili Asele, anträffades 10/ 7 1919 grannt bestand av en storväxt Potentilla- art med rik oeb tät infLorescens, vid denna tidpunkt företeende blott nagon enstaka blomma utsla- gen. Medfördt material 1 har av Läroverksadjunkten I):r K. Jobansson godbetsfullt granskats, bvilken bär- öfver yttrar: »Enligt min mening finnes intet som strider mot P. intermedia, vilken ju ock förekommer i norra Ryssland». Bosa acicidaris. Uppgiften i Hartmans flora 1879, att växten vore »numera utrotad» a ursprungliga lokalen, >pä Furunäset» [= â Furunäs bys egor, invid Kalkstens- tjärnen], bar C. Melander i Bot. Not. 1883 (sid. 209) vi- sât bero pa ett misstag. Yid besök i Skelleftea 1916 gavs mig av Apotekaren K. Blomqvist bestämdt besked, atf ej beller vid denna tidpunkt künde vara tal om na- got utrotande. Sedan dess har jag vid under 3:ne somrar 1 Pa grund av omständigheterna (artens sena blomning, afsak- naden af växtpress under färden, företagen a velociped) var det- samma mera knapphändigt, äh önskvärdt varit. 38 â rad bedrifna studier kunnat konstatera dels bestândets riklighet a sagda plats, dels oriktigheten af vissa upp- gifter om växtens förekomst a andra platser i Skellefteâ- trakten (utförligare publikation är under förberedelse). Trifolium spadiceum. Vb. Bastuträsks j. v. station (1917). Lule Lpmk. Malmberget, strax S om samhället, enl. uppgift (1916) af Apotekaren A. Örtenberg. Lathy rus maritimus. Haparanda skärg.,önSantasaari. 1917. Impatiens noli tangere. Ang. Skog, Lugnvik (1919). Chaerophyllum Prescottii. Donna utpräglat östliga växt anträffades, under landsvägsfärd 12 — 13 juli 1917 Pajala- Ofver-Torneâ, ä 3:ne Ställen »copiose», nämligen vid Jahrois, Pello och Nestenkangas, samtliga belägna N om polcirkeln (utförligare uppsats härom under tryckning). Ledum palustre. Samstämmigt * angives i vara all- männa floror denna växt vara hänvisad tili fuhtiga stallen : »skogskärr», »mossar», »myrar», »sanka sjöstränder o. d.; sammaledes ock i specialüoror för Norrland: »locis paludosis sylvaticis» (Wahlenberg, 1812), »skogskärr» (Backman o. Holm, 1875), »skogskärr» (Svensson, 1885). Under färder i Övre Norrland (inom Lule-, Kalix-, och Torne- älfvarnas dalgangar) har jag — tili en början med förundran — iakttagit, hurusom samma växt här, i utomordentligt stör utsträckning, har sitt tillhall pa platser af heit motsatt natur: a öppna, torra sandbackar och i barrskog, växande â högländt situerad sten- och sandmark, i godt kamratskap med utpräglade xerofiler. säsom krakris, ljung, lingon, mjölon, farsvingel, platt- lummer, islandslaf och renlaf! Under blomningstid ut- gör den ett välkommet estetiskt inslag i den tröstlöst Ödsliga terrängen. Blomställningen — som oftast tät, halfklotformad — erinrar med sina langt utdragna stift, vid ytligt betraktande, om storslagen, hvitblommig träd- gärds-Scabiosa. Den end a litteraturuppgift, förf. kunnat finna, rö- rande denna företeelse — om ock blott gällande en mera afgränsad, sydligare belägen trakt — är C. Melander’s : 39 »Ledum palustre — — — W och O om Lycksele, dar dess lokal synes vara lika sâ bra den torra skogsbacken som den fuktiga myren» (Bot. Not. 1883, sid. 210). Lyonia calyculata. Norra Yb. Öfver-Tornea, Buskola by, efter anvisn. af Agronomen F. Mörtberg, Matarengi. 1917. (Utförligare uppsats över denna växts utbredning etc. är under förberedelse). Primula sibirica. Före för£:s uppsats, i Sv. Bot. Tidskr. af ar 1917 funnos endast 2 svenska fyndorter angifna i lit- ter atur en . Uti sagda uppsats ökades antalet tili 7, och ge- nom sedan dess metodiskt fortsatt efterforskning äro f. n. ej mindre än 14 fyndorter kända inom Sveriges nordliga skär- gârdsomrâde. (Närmare härom i under tryckning stadt arbete). Nepeta macrantha. Ang. Nordmaling, Lefvars by. Rikligt bestand, i full blomning 24/ 7. Antagligen inkommen med barlast. 1917. Lamium album. Hls. Lobonäs j. v. station. 1919. Linaria vulgaris. Flerestädes inom Yb. och Àng. iakt- tagen som afsiktligt odlad prydnadsväxt — vid en Vb.-gârd (i Längträsk) representerande trädgardstäppans enda dito. Euphrasia bottnica. Norra Yb. Neder-Kalix, Karlsborg, nnvisad af Postmästaren Nordfjell. 1917. Campanula patula. I Skellefteâ-trakten, â 2:ne stallen. 1918—1919. Anthemis tinctoria . Hede, Kyrkbyn. 1918. Norra Yb. Elfsbyn (1917). Hrj. Matricaria discoidea. Under färd 1919 Hällnäs — Lyck- sele— Asele — Nyâker konstaterades en afsevärd »hvit fläck» med hänsyn tili sagda plantas invasion, sâsom framgâr af följande förteckning (-f = förefintlig, — 4= förgäfves eftersökt): + Hällnäs — Tallsjö -j- Lycksele — Fredrika — Ledningsmark -f Of. Nyland — Lillögda + Bjurholm — Tallberg 4- Nyâker, — Asele. Som sannolikt kan antagas, att den västligaste platsen, Asele, kommer att som först erhalla sin gat- 40 kamomill västerifrän, via Dorotea viel inlandsbanan, mel- lan hvilka platser trafiken nnmera är vida lifligare än den österifran till Àsele. Girsium heterophyllum flor. alb. Ang. Edsele, Utanede, nära ângbâtsbryggan (1917), Pätagligen sällsynt variant, ej anförd i flororna. Omnämnes dock nagon gang, ss. af N. J. Andersson (PI. vasc. Quickjock, 1844), af 0. Vester- lnnd som funnen pa ett Ställe i norra Upland (Bot. Not. 1884, sid. 58), af K. Nordstrom: Hrj. Yemdals- trakten (Ds. s. 1915, sid. 294). Taraxacum rubrolineatum Norra Yb. Öfver-Torneä, Pello (1917). Determ.: H. Dahlstedt. Mulgedium sibiricum. Norra Vb. Öfver-Tornea, invid Salmis bro (N. om Matarengi), enl. uppgift (1917) av Apo- tekaren B. Hörberg, Haparanda. D:o, Öfver-Kalix, Bränna, à älfbrinken, ett par 100 m. frän apoteket, efter anvisn. af Apotekaren W. Hackzell (1916 — -1917). Vb. Bastuträsks j. v. station, enl. uppgift (1918) af Majoren K. Falk, Skelleftea. Naumann, E., Notizen zur Systematik der Süss- wasseralgen 19 s. 12 textf. — Arkiv f. Bot., Bd. 16, N:o 2. Förf. beskrifver här nya former, som ban fuiput i svenskt plankton. Däribland är en ny Sektion af släktet Chlorella: Siderocelis med arterna oblonga och minor. Dess cellmem- braner har järnoxidvärtor, fortplantningen sker endast genom (4) autosporer. Förf. har sändt flera osäkra former till Lemmermann, som namngifvit dem, men ej eller endast delvis beskrifvit dem. Som förf. redan tidigare användt namnen, meddelar han här beskrifningar med figurer a följande: Trachelomonas volvocina v. subglobosa, Tr. oblonga v. punctata, Tr. hispida v. coronata, Chrysococcus porifer. Följande af förf. uppställda arter beskrifvas och afbildas: Chrysococcus cordiformis , Brachyococcus (nov. gen.) chlor eil - oides, NannocJiloris (nov. gen.) bacillaris och coccoides. 41 Studier över de skandinaviska Laminaria- arterna. Av Gr. Einar Du Rietz. Under bearbetningen av de algsamlingar, som jag under de 4 senaste somrarna hopbragt vid olika delar av Skandinaviens kuster, har jag bl. a. nödgats göra en kritisk granskning av artbegränsningen och nomenkla- turen inom släktet Laminaria L amour. Da de därvid vunna resultaten i mangt och mycket avvika fran den i svensk algologisk litteratur gängse nppfattningen, med- delas harmed redan nu huvuddragen av desamma. De skandinaviska Laminaria^axtonia, falla som be- kant inom tva artgrupper av släktet, saccharina- och digitata-griippevna. Till den förra hör blott en art, L. saccharina (L.) Lamour.; om denna har jag i stört sett intet nytt att meddela, varför den här lämnas ur räkningen. De tili digitata- gruppen hörande formera a grupperas av Foslte (1884) tili 5 arter: L. hyperborea iGtunn.) Foslie, L. Gunneri Foslie. L. nigripes J. Gr. Ag., L. digitata (L.) Edm. och L. intermedia Foslie. Kjell- man (1890) upptar blott däremot 4 arter: L. Clustoni Le Jol. (= hyperborea, ), L. Gunneri Foslie, L. digitata (L.) Lamour, och L. stenophylla Harv., av vilka den sist- nämnda är utbruten ur Foslies L. digitata) medan ater Foslies L. intermedia at* indragen under L. digitata. Den Kjellmanska uppfattningen av artbegränsning och nomenklatur torde sedermera ha varit den allmänt här- skande inom svensk algologi (jfr t. ex. Kylin 1907). L. nigripes är blott funnen i nagra fa uppkastade exemplar i Finmarken (jfr Foslie 1890) ; det är salunda ätminstone ännu osäkert, om den verkligen tillhör den skandinaviska Horan, och detta torde väl vara förkla- ringen tili att den ej upptages i den Kjellmanska hand- boken. L. Gunneri , vilken blott är funnen vid Berle- Botanisfca Notiser 1920. 42 vaag i Finmarken, har jag aldrig haft tillfälle att själv studera. Vad de övriga formerna betraf far, kan jag ej annat an tillfullo anslnta mig till Foslies artbegräns- ning. Som framgâr av nedanstäende sammanställning over de tre arterna, torde däremot den av Foslie an- vända nomenklaturen enligt nu gällande regier ej kunna bibehâllas. 1. L. scoparia (Ström) Du Rietz nov. comb. Syn. Fucus scoparius Ström 1762 p. 93, 1770 p. 250 t. f. fig. 1. Fucus hyperboreus Gunnerus 1766 p. 34 t. III. Laminaria hyperborea Foslie 1884 p. 42. Fucus palmatus Gmelin 1768 p. 202 t. XXX. » digitatus Linné 1767* p. 134, 1771 p. 519 (jfr nedan). Laminaria digitata Lamouroux 1813 p. 22 (jfr Fos- lie 1883 p. 12.), Foslie 1883 p. 14. Laminaria Cloustoni Edmonston 1845 p. 54, Le Jolis 1856 p. 56, Kjellman 1890 p. 22. Upptagandet av Stroms namn torde vara oundvik- ligt. Redan den 1762 givna, synnerligen goda beskriv- ningen lämnar intet tvivel om identiteten, och den 1770 publicerade avbildningen âr, som redan Le Jolis fram- hâller, »optime». Sâvâl Gunnerus som Linné citera f. ô. Fucus scoparius Ström som synonym för resp. F. hyperboreus och F. digitatus. Aven Foslie (1884 p 35) betraktar F. scoparius Ström som füllt lika säkert som F. hyperboreus Gunnerus, ehurn han av enligt nu gällande regier ej giltiga skäl föredrar det senare namnet. Beträffande Linnés Fucus digitatus har redan Foslie füllt klart pâvisat, att den efter allt att döma âr iden- tisk med L. scoparia, ej med L. digitata , och i sitt första Laminaria- arbete (1883) använder han ju ocksâ kombina- tionen L. digitata för den förstnämnda arten. Tydligen pâverkad av Kjellmans (1883 p. 300 — 301) onädiga upptagande av denna atgärd, atergick han emellertid 43 redan följande âr till den gängse användningen av nam- net digitata , under uttryckligt framhällande av att hans âsikt om betydelsen av Fucus cligitatus L. alltjämt var orubbad. I själva verket torde väl ingen, som verkligen satt sig in i frägan, kunna förneka riktigheten av Fos- lies âsikt. Linné säger uttryckligen (1767 a p. 135) om sin Fucus digitatus : »Caule crassitie baculi ambula- torii», nagot som ju passar lika utmärkt pâ L. scoparia , som det är oförenligt med L. digitata. Och de 4 av- bildningar hos andra författare, tili vilka Linné (1767 a och 1771) hänvisar [Gunnerus (genom skriv- eller tryk- fel Gouan) 1766 t. 3, Flora danica 1770 t. 39, Gmelin 1768 t. 30 och Ström 1770 t. f. fig. 1. (tili den sist- nämnda ingen direkt hänvisning, blott tili Ström 1762)] äro alla füllt otvetydig L. scoparia. Själva diagnosen » Fucus caule tereti, fronde palmata, foliolis ensiformi- bus», är ju tämligen intetsägande. Det enda, som hos den linneanska Fucus digitatus skulle kunna anses kunna tyda pâ L. digitata. är namnet; detta är nämligen upptaget efter Hudson 1862, vars Fucus digitatus ju efter allt att döma verkligen är identisk med L. digitata (jfr nedan). Hud- son lämnar emellertid ingen figur. Personligen torde Linné ha haft en högst obetydlig kännedom om Lami- naria- arterna; den enda han füllt säkert omnämner frän sina egna besök vid Skandinaviens västra kust är L. saccharina (1737 p. 348 — 349 och 1747 p. 169), vilket nog sammanhänger med att han aldrig torde ha besökt nagon mera exponerad strand. Nämnas bör dock, att en uppgift i Flora lapponicca (1737 p. 449, »non raro duo vel tria folia parallela ex eodem caule prodeunt») möjligen kan tolkas sa, att hans » Fucus caule tereti brevissimo, folio maximo ensiformi, saepius simplici». sedermera Fucus saccharinus (1753 p. 1161), även om- fattat L. digitata. Efter allt att döma torde Linné, som i varje fall genom de nyss anförda goda avbildningarna, kanske 44 även genom herbarieexemplar, maste ha haft en rätt klar nppfattning av L. scoparia, i Hudsons ofullständigt och ntan figurhänvisning beskrivna Fucus digitatus ha trott sig finna ännn ett namn pä denna art. Att hau felaktigt identifierade den Hudsonska arten med den av honom kända och föredragit det av Hudson givna nam- net framför de andra, torde emellertid efter det nyss sagda knappast knnna anföras som bevis för att hans F. digitatus omfattat bägge arterna. Snarare torde man tämligen utan tvekan kunna satt a likhetstecken mellan L. scoparia och Fucus digitatus L. En annan egendomlig omständighet torde i detta sammanhang förtjäna ett omnämnande. Fucus scoparius Ström anföres av Linné även som synonym med hans Ulva Lactuca (1767 b p. 719). Da Ströms beskrivning av Fucus scoparius knappast torde vara möjlig att miss- förstä tili den grad, att man identifierade den med senare förf att ares Ulva Lactuca , ligger ju den hypotesen nära till hands, att Ulva Lactuca L. ej alls vore identisk med den sistnämnda, utan verkligen vore en Laminaria , i sa fall närmast L digitata. Linnés diagnos motsäger icke ett dylikt antagande, och den skenbara orimligheten minskas ju betydligt av det förhallande att den i Linnés system närstaende Ulva latissima L. faktiskt visât sig tillhöra L. saccharina (jfr Foslie 1883 p 12 — 13). Bland de synonymer, som Linné citerar för sin Ulva Lactuca. är emellertid även »Tremella marina vulgaris, lact. sim. Dill. musc. 42 t. 8 f. 1» (Linné 1753 p. 1163). Dillenii f igur - är visserligen mycket dalig, men avser med all säkerhet iche nagon Laminaria , snarare dâ en Ulva eller Monostroma. Under sad ana förhailanden tycks ju pro- blemet Ulva lactuca L. bli tämligen olösligt, sävida ej citatet av Fucus scoparius Ström beror pâ en ren lapsus, vilket kanske ända till slut bli den antagligaste lösningen pa gatan. 2. L. digitata (Huds.) Edm. 45 Edmonston 1845 p. 54, Foslie 1884 p. 60, Kjellman 1890 p. 22 pr. p. Syn. Fucus digitatus Hudson 1762 p. 474. » bifurcatus Gunnerus 1766 p. 96, 1768 p. 86 t. VI fig. 2. Laminaria flexicaulis Le Jolis 1856 p. 578, Foslie 1883 p. 19 pr. p. Som förut nämnts är i motsats mot Linnès Hudsons Fucus digitatus tämligen säkert identisk med senare författares L. digitata. Orden »caule tereti brevissimo» i Hudsons diagnos kunna ju omöjligt avse L. scoparia. Kägon namnförändring torde sâlnnda ej vara behövlig, men som auktor bör givetvis i stallet för Linné citeras Hudson. Hetta borde ju f. ö. under alla omständigheter alltid Ha skett, ehuru det konsekvent uraktlatits av samtliga algologiska författare. Som auktor för kombina- tionen Laminaria digitata bör, som Foslie (1883 p. 12 och 1884 p. 60) papekat, Lamouroux, som vanligen citeras, utbytas mot Edmonston. Av de talrika former av denna art, som speciellt Foslie urskilt och studerat och Kjellman upptagit och ytterligare förökat i sin handbok, är det framför allt tva, som spela en utomordentlig stör roll vid de skandina- viska kusterna: f. genuina Le Jolis, 1856 p. 57, Kjellman 1890 p. 23. Syn. f. typica Foslie 1884 p. 60. Denna är den pa mera skyddade Ställen sa gott som alltid uppträdande formen. Där stranden blir mera exponerad, övergar den tämligen kontinuerligt i följande form, Som en dylik övergangsform torde bl. a. f. ensi- folia (Le Jolis) f Foslie 1884 p. 90 t. 5 — 6, Kjellman 1890 p. 23) kunna uppfattas. f. stenophylla Harvey, 1846 t. 338, Foslie 1884 p. 60 t. 3. Syn. L. stenophylla J. G. Agardh 1867 p. 18, Kjellman 1883 p. 303, 1890 p. 24. 46 L. digitatus a gennina f. cuneata Kjellman 1890 p. 28. Pâ norska västkustens mera exponerade stränder (ej pâ de mest exponerade, dar den ersättes av Alaria esculenta— associationen) är denna form normalt asso- ciations- och zonbildande i ett smalt bälte närmast over L. scopana-associationen, vilken vanligen gar npp som en tat skog ungefär till nedre gränsen for det genom tidvattnet intermittent blottlagda omrâdet. Pâ svenska västkusten spelar den en vida mindre roll och är mindre extremt utbildad. Frâgan om L. stenophyllas arträtt var pâ 1880-talet föremal för en rätt lângvarig polemik mellan â ena sidan Foslie, â den andra Kjellman och dennes lär- junge Strömfelt (jfr Foslie, 1884 p. 25 och 63, 1890 p. 82 — 84, Kjellman 1883 p. 303 — 305, 1890 p. 24, Ström- felt 1886 p. 45 — 47). Att här närmare ingâ pâ denna torde vara överflödigt, dâ frâgan synes mig füllt av- gjord genom Foslie senaste inlägg. Det är f. ô. att märka, att Kjellman grundade sin uppfattning ute- slutande pâ mnseimaterial, dâ han själv aldrig haft till- fälle att se sin L. stenophylla i naturen, och att han 1890 nödgats grnnda arten pâ väsentligen helt andra karak- tärer än 1883, sedan Foslie pâvisat ohâllbarheten av de först använda. Själv har jag varit i tillfälle att se de av Strömfelt insamlade isländska och skottska exem- plaren i Natur hi storiska Kiksmuseet i Stockholm, och kan ej finna nâgon annan habituell skillnad frän den mig välbekanta norska formen än en vanligen längre och grövre stipes, troligen sammanhängande med ett liv pâ nâgot djupare vatten. Om man sälunda i motsats mot Kjellman betrakar den isländska och skottska for- men som identisk med den norska, bortf aller givetvis behovet av det Kjellmanska namnet cuneata för den sistnämnda fullständigt. — Av de moderna algologer, som arbetat med Nordatlantens algflora, torde ingen 47 erkänna L. stenophylla (jfr Börjesen 1908 och Jons- son 1912). 3. L. cucullata (Le Jol.) Foslie. Foslie 1883 p. 24. Syn. L. flexicaulis f. cucullata et f. ovata Le Jolis 1856 p. 59. L. intermedia Foslie 1884 p. 81 t. 7 — 10, 1890 p. 85. L. digitata ö intermedia Kjellman 1890 p. 23. Denna i värt land hittils föga beaktade art har jag haft tillfälle att iakttaga flerstädes pä norska västknsten emellan Bergen och Trondhjem, och i likhet med Foslie funnit den vara synnerligen väl skild frân L. digitata. Den uppträder vanligen pä rätt djupt vatten inné i skär- gärds- och fjordomrädena, däremot aldrig i füllt öppet läge. Frân L. digitata skiljes den lätt genom de fina och rikt förgrenade haptererna, och den i ett fatal (vanl. 2 — 3) mycket breda flikar eller icke alls delade laminan, vilken alltid saknar den för L. digitata sa karaktäris- tiska glattheten och vanligen är mer eller mindre sma- bucklig som hos L. saccharina. Lösslitna laminafragment äro of ta mycket svâra att skilja frân denna art. En rätt knriös hjälpkaraktär, som Foslie päpekat och jag själv aldrig funnit svika, är den konstanta (eller nästan konstanta) förekomsten pä laminan av en Spirorbis- art, vilken aldrig uppträder pâ L. digitata. Att Foslie i sitt andra arbete själv ändrat sitt ur- sprungligen givna artnamn till L. intermedia , kan givetvis enligt gällande regier ej godtagas. Arten uppträder under tre former, f. longipes Foslie, 1884 p. 82, f. typica Foslie, 1883 p. 25 (/*. cucullata Foslie 1884 p. 82) och f. ovata (Le Jolis) Foslie, 1884 p. 82, (jfr Kjellman 1890 p. 24). Svenska exemplar av L. cucullata ligga i Uppsala Botaniska Museum under diverse olika namn frân följande lokaler: f. typica : Bohuslän (utan lokal och ärtal), Sofie Akermark. 48 Bohuslän, Lysekil, /e 1874, F. R. Kjellman. Göteborgs skärgärd, ji 1889, Johansson. f. ovata : Bohuslän (utan lokal och ârtal) J. E. Areschoug. D:o, Sofie Akermark (Areschoug Alg. scand. exs. nr. 167). Bohuslän, Kristineberg, april 1906, H. Kylin. Hailand, Varberg, 20/e 1903, H. Kylin, Dessvärre hade jag under mina fältarbeten pâ sven- ska västkusten 1916 och 1917 ännu ej uppmärksamhe- ten riktad pâ denna art och kan därför ur eget mate- rial ej lämna nagot bidrag till fragan om dess svenska utbredning. Växtbiologiska Institutionen, Upsala, den 12/ 12 1919. Litteraturförteckning. Agardh, J. G., De Laminarieis symbolas offert. — Lunds Univer- sitets Arsskrift. Tome 4. Lund 1867. Börgesen, F.. The Algae-Vegetation of the Faeröese Coasts with remarks on the Phyto-Geography. — Botany of the Faeroes. Part III. Copenhagen et Christiania 1908. Dillenius, J. J., Historia muscorum. — Oxonii 1741. Edmonston, Th., A Flora of Shetland. — Aberdeen 1845. Flora Danica. Yol III. — Hafniae 1770. Foslie. M., Bidrag til kunskapen om de til gruppen Digitatae hörende Laminarier. — Christiania Yidenskaps-Selskaps For- handlinger 1883. N:o 2. Kristiania 1883. — . Ueber die Laminarien Norwegens. — Ibid. 1884. N:o 14. Kri- stiania 1884. — -, Contributon to Knowledge of the Marine Algae of Norway. I East-Finmarken. — Tromsö Museums Aarshefter. XIII. Tromsö 1890. Gmelin, S. G., Historia Fucorum. — Petropoli 1768. Gunnerus, j. E., Flora Norvegica. Pars prior. — Nidrosiae 1766. — . Om nogle Norske Planter. — Det Kongelige Norske Videnska- bers Selskabs Skrifter. IV. Deel. Kjöbenhavn 1768. 49 Harvey, W. H.. Phycologia Britannica. — London 1846 — 1851. Hudson, G.. Flora Anglica. — Londini 1762. JÔNSSON. H.. The Marine Algal Vegetation of Iceland. — The Bo- tany of Iceland. Part I, 1. Copenhagen 1912. Kjellman. F. R., Norra Ishavets algflora. — Vegaexpeditionens vetenskapliga iaktagelser. Band 8. Stockholm 1883. — . Handbok i Skandinaviens hafsalgflora. I. Fncoideae. — Stock- holm 1890. Kylin. H., Studien über die Algenflora der schwedischen West- küste. — Ak. Afh. Uppsala 1907. Lamouroux. J. V. F.. Essai sur les genres de la famille des Thalas- siophytes non articulés. — Annales du Muséum d’Histoire Naturelle. Tome .20. Paris 1818. La .Jolis. A., Examen des espèces confondues sous le nom de Laminaria digitata Auct., suivi de quelques observations sur le genre Laminaria. — Verhandlungen der Kaiserlichen Leopol- dinisch-Carolinischen Akademie der Naturforscher. 25. Band. II. Abtheilung. Breslau und Bonn 1856. Linné. C. von, Flora lapponica. — Amstelodami 1737. — , Wästgöta — Resa. — Stockholm 1747. — , Species plantarum. — Holmiae 1753. — , Mantissa plantarum. — Holmiae 1767. (1767 a). — . Systema naturae. Ed. 1. — Holmiae 1767. (1767 b). — , Mantissa plantarum. II. — Holmiae 1771. Ström. H., Physisk og Oeconomislÿ Beskrivelse over Fogderiet Söndmör. beliggende i Bergens Stift. I. Del. — Soröe 1762. — . Beskrivelse over Ti Norske Söe-Vaexter, som udi det Kiö- benhavnske Selskap af Laerdoms og Videnskabers Elskere ere fremlagte og oplaeste i Aarene 1765, 1766, 1767, 1768 og 1769 Tiende Deel. Kjöbenhavn 1770. Strömfelt, H. F. G-., Om algvegetationen vid Islands kuster. — Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhälles Hand- lingar. S. 2, h. 21. Göteborg 1886. I och för en monografi öfver släktet Yontinalis blefve jag tacksam, om herrar bota- nister under sommaren ville insamla och tili mig insända exemplar af släktet. Lektor Hj. Möller, Riksmuseet, Stockholm 50. 4 Botaniska Notiser 1920. 50 Död. Erik Collinder, som afled d. 16 febr. 1920, i Sundsvall, var född d. 21 juli 1845 i Arbrâ, blef student i Upsala 1871, fil. kand. 1877, adjunkt vid h. allm. läro- verket i Sundsvall 1879 och blef pensionerad 1913. Han har utgifvit Medelpads flora 1909, ett exsiccatverk öfver Angermanlands och Medelpads Rosor i tva fasciklar 1914 samt har skrifvit ett par uppsatser i Botaniska Notiser 1907 och i Svensk Botanisk Tidskrift 1907. Död. Fabian Julius Bærendtz, som afled i Lidingö villastad den 20 mars 1920, var född d. 15 mars 1849, bief fil. dr. i Lund 1879, lektor vid h. allm. läroverket i Kalmar 1880 och erhöll pension 1914. Han publicerade i Botaniska Notiser 1871 »Uppgift pâ nägra för Blekinge nya växter». Döde. Den 6 nov. 1919 prof. Spyridon Miliarakis i Athén. — Den 31 jan. 1920 geheimerat, prof. Wilhelm Pfeffer i Leipzig, född d. 9 mars 1845. — Den 17 okt. 1919 prof. ViGG-0 Albert Poulsen i Köpenhamn, född d. 31 maj 1855. — Den 3 dec. 1919 prof. Ernst Stahl i Jena, född d. 21 juli 1848. Mendelska sällskapet i Lund har för avsikt att instundande värtermin utgiva första haftet av sin tidskrift •»Her edit as». Innehâllet kommer att upptagas av original - avhandlingar, vilka redogöra för ärftlighetsundersökningar a säväl växter, djur som människor. Ett stört antal ärftlig- hetsforskare ha redan utlovat bidrag. Varje band beräknas skola omfatta 22 tryckark i stör oktav, fördelade pa tre häften. Illustrationerna tryckas dels i texten, dels pâ sär- skilda planscher. Banden utkomma tvängsfritt med ungefär ett band pr är. För att granska tili införande i tidskriften inlämnade avhandlingar har Sällskapet tillsatt en redaktionskommitté bestâende av Professor, Fil. Dr. H. Nilsson-Ehle, Docen- ten, Med. Dr. Herman Lundborg, Docenten, Fil. Dr. N. Heribert-Nilsson och Fil. Lie. Gustav Thulin. Dâ det för bestämmande av upplagans storlek är av vikt att utröna det förefintliga intresset för tidskriften, anmodas den, som ônskar subskribera pâ första bandet, göra anmälan därom till redaktionen av »Hereditas», Lund, Adelgatan 7. Bandets pris blir 25 kr. 51 Anteekningar frân Torneträsk-omradet. Av Gunnar Samuelsson. Sommaren 1916 tillbringade jag med understöd av Letterstedtska föreningen nngefär en mânad (2fl/? — 24/8) inom Torneträsk-omradet med huvudkvarter vid Abisko naturvetenskapliga station. Yistelsen här hade i främsta rammet ett rent studiesyfte. Jag ville âtminstone se nagot av det omrade, dar Th. C. E. Fries utfört sina grundläggande nndersökningar över de skandinaviska fj aliens växtsamhällen 1. De nya iakttagelser, jag gjorde, äro tämligen obetydliga. Dock torde nâgra förtjäna ett omnämnande. De viktigaste nya resnltaten av min vistelse i Tor- neträsk-omrädet torde ligga i den samling av mossor, jag dar hopbringade. Denna kommer att fördelas i första rammen pa Naturhistoriska Diksmuseets avdelning för arkegoniater och fossila växter samt Uppsala Universi- tets botaniska museum. De ej särdeles talrika bladmos- sorna ha bestämts av Lektor E. Jäderholm, Norrköping. Den vida större Sämlingen av levermossor, som torde vara den största, som hittills hopbringats inom Torne lappmark, har bestämts av f. d. Lektor H. W. Arnell, Uppsala. Den innehäller inemot 100 arter, däri’bland manga för trakten nya. Den märkligaste av dessa är den för heia Nordenropa nya Jungermania scitula Taylor, en högalpin art, som beskrivits frân Nordamerika och först nyligen pavisats även för Alperna. Den insamlades pa klippor .i Snnorajokks kanjon samt pâ ett par dolo- mitklippor vid Abisko jaures sydända. 1 Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schweden. — Akad. Abh. Uppsala 1913. Botaniska Notiser 1920. i 52 Tabell. Hedseriens snölegor inom Tornetrâsk-omrâdet. a ca. 1 km. nordväst om Tjuonatjäkko, ca. 900 m. ö. h.; b och c Vassivagge, ca. 500 m. *ö. h.; d Tsasinnjaskatjâkkos östsluttning, ca. 850 m. ö, h.; e Snuoratjäkko nära Jebrenjokks stora fall, ca. 850 m. ö. h. — Mossor (utom en) bestämda av H. W. Arnell. — 1 = enstaka. 2 = tunnsâdd. 3 = strödd, 4 = riklig, 5 = ymnig (enl. de Hult-Ser- nanderska frekvensgraderna). a b c d e } 1 Carex brunnescens | — 1 _ _ » Lachenalii 1 1 1 — 1 » rigida — 1 _ 1 — 1 Cerastium lapponicum 1 1 1 — 1 Deschartipsia alpin a 1 1 — ; — — » flexuosa — 1 — — — | Gnaphaliutn supinum 1 . 1 l — — ! Oxyria digyna 1 1 — — ' — ! Phleum alpinum — — — _ 1 1 Poa alpina — — — — 1 ! I Ranunculus pygmœus 1 1 — — — ! Rumex arifolius 1 1 — — — I Salix herbacea 1 3 — — — Saxifraga stellaris 1 — — — — 1 Trisetum spicatum — 1 — — — i Mossor, t. ex 5 5 5 5 5 j Anthelia nivalis 3 1 3 + 3 Blepharostoma trichophyllum 1 _ — — + I Ceratodon purpureus — — 1 — _ 1 j Cesia varians — 1 4 + 3 | Conostomum tetragonum — 2 — — | Dicranum falcatuin 2 — — — 1 » fulvellum 1 — — — — 1 » StarJcei — — ~ — 1 j Jungermania alpestris 5 5 1 + 1 » ventricosa 1 — 1 — — : Marsupella condensuta 1 — — + 4 1 Nardia Breidleri — — — — 1 » geoscyphus — — + — | Pleuroclada albescens 1 1 3 + I 2 1 det. E. Jaderholm. 53 a b e d Pohlia commutata 1 * — ; a. 3 » cucullata — 1 1 1 — • j Polytrichum sexangulare 2 1 3 + 3 Lavar. t. ex ,... 1 1 1 l 1 ! Cetraria hiascens — 1 — — Cladonia sp — 1 — — — Solorina crocea 1 — — — Stereocaulon sp 1 — — — Bestândsanalyser över traktens växtsamh allen ut- förde jag nästan icke alls. Endast över de allra senast snöfria markernas vegetation gjorde jag nagra uppteck- ningar. I nedanstaende tabell aterges sammansättningen av fern bestand, tillhörande hedseriens snölegor. a och b äro nägot mindre stärkt paverkade av langvarig snö- betäckning än de övriga, vilket tydligt ger sig tili känna, dels i den rikare fanerogamvegetationen, dels i den starka övervikten av Jungermania alpestris i bottenskiktet. Men eljest är ju överensstämmelsen i fraga om bottenskiktet synnerligen stör, och intet tvivel kan rada om de olika bestandens nära släktskap i ekologiskt hänseende. Och vad betraf far likheten mellan Vegetationen pa dessa snö- legor och den, jag förut beskrivit fran hedseriens mest ntpräglade snölegor pa fj allen i Dalarne och Hardanger (Finse) 1, sa är den i fraga om bottenskiktet sä gott som fullständig, medan större växlingar hnnas i fältskikten. Jag finner häri en bekräftelse pa min förut hävdade uppfattning, att bottenskiktets sammansättning ger den basta ledningen för en naturlig klassificering av snöle- gornas växtsamhällen. I skarpaste motsats tili dessa hedseriens snölegor 1 Studien über die Vegetation der Hochgebirgsgegenden von Dalarne. — Nova Acta Heg. Soc. Scient. Ups., IV: 4: 8, 1917. Studien über die Vegetation bei Finse im inneren Hardanger. — Nyt Mag. f. Naturvid., 55, 1916. 54 star de översilade snölegornas, smältbäckarnas och käll- dragens sinsemellan nära överensstämmande vegetation. För att illustrera även dennas sammansättning inom Torneträsk-omradet ma âterges en uppteckning frân en smältbäck pä Vassitjäkkos västsluttning nâmligén : Agrostis borealis 1 Saxifraga rivularis .. 3 Arabis alpina 1 » stellaris .. 3 Cardamine pratensis 1 Taraxacum croceum .. 1 Car ex Lachenalii 1 Veronica alpina .. 1 Cerastium lapponicum 1 Deschampsia alpina 1 Marchantia polymorpha. . . .. 1 Epilobium anagallidi folium 1 Martinellia rosacea .. 1 Cnaphalium supinum 1 Moerchia Blyttii . 1 Oxyria digyna 3 Nardia geoscyphus .. 1 Po a alpina f. vivipara 2 Peltolepis Sibiriens .. 1 Ranunculus pygmœus 1 Philonotis tomentella .. 4 Sagina Linnæi 1 Pohlia albicans .. 3 Saxifraga cernua 2 » commutata.. .. 1 Längs Torneträsks nordsida ligger en hei rad av fiacka fjäll, vilkas mot sjön vättande sydsidor pa manga stallen förete branter av sädan natur, att de med füllt skäl kunna inordnas bland de s. k. sydbergen. Mindre branter finnas litet varstädes, men de större och sam- manhängande ligga i eller strax ovan själva skogsgrän- sen. Spridda uppgifter finnas frân nästan alla dessa fjäll, men mera fullständiga listor, avseende själva bran- terna, deras hyllor och rasmarker finnas ej publicerade frân nâgot av dem. Själv äger jag utförligare anteck- ningar om ett par av dem, nämligen Pesisvare (17/s) och Snuoratjâkko (16/s) pä ömse sidor om Jebrenjokk1. Pesisvares och Snuoratjäkkos sydbranter äro utbil- dade i lösa, kalkrika skiffrar. Vegetationen här är mycket artrik och fördelad pâ en mängd olika växt- samhällen, de fiesta dock f'öreträdda blott av smä frag- 1 Spridda uppgifter om floran i dessa sydbranter ha förut läm- nats i uppsatser i Sv. Bot. Tidskr. av T. Lagerberg (1909), Th. C. E. Fries och S. Martenson (1910), N. Sylvén (1914) och E. Sterner (1916). 55 ment. Man liar en provkarta pâ Dryas- hedar, i regel mycket torra ört- och gräsängar, Dryas- karr osv., för- utom mera specifika klippspringsassociationer o. d. Om man i en lista sammanfattar ett större omrâde, kan det alltsâ ej bli tal om ett ekologiskt enhetligt växtsamhälle. En sâdan lista kan ändock ha ett visst intresse, och jag har nedan sammanställt de arter, jag antecknat fran de bägge branterna. För ingendera gör dock listan an- sprâk pâ fullständighet. Och särskilt för Pesisvare ut- gör det omrâde (det västligaste), som Jag nndersökte, blott en mindre del av dess branter. De fiesta här upp- tecknade arterna härstamma frân en mycket torr äng pâ rasmarken nedanför en större brant. Alchemilla acutidens P, S. 1 Alsine biflora P, S. » strict a P, S. Angelica Archangelica P, S. Antennaria alpina P, S. » dioeca P, S. Anthoxanthum odoratum P, S. Anthriscus silvestris P. Arabis alpina P, S. Arctostaphylos alpina S. Arenaria cïliata * norvegica S. Asplénium viride P, S. Astragalus alpinus P, S. » frigidus P. » oroboides P, S. Bartsia alpina S. Betula nana S. » odor at a P, S. Botrychium Lunaria S. Campanula rotundifolia S. Car ex atrata S. » atrofusca S. » capillar is S. » rupestris P, S. » vaginata P, S. Cerastium alpinum P, S. Chamænerium angustifolium S. Cirsium heterophyllum P. Cystopteris fragilis P, S. Deschampsia flexuosa P. Dr ab a magellanica P, S. » Wahlenbergii S. Dryas octopetala P, S. Empetrum nigrum S. Equisetum pratense P. Eriger on elongatus P, S. » uniflorus S. Erysimum hier acii folium P, S. Euphrasia minima P, S. » Salisbury ensis P. Festuca ovina P, S. » rubra P, S. Gentiana nivalis P, S. » tenella P, S. Geranium silvaticum P. S. Hieracium ccesiiflorum S. » halsicum P, S. » stenolepis P, S. » vulgatum (coll.) P. Juniperus communis P, S. P= Pesisvare. S = Snuoratjâkko. 56 Luzula frigida S. » spicata S. Melandrium apetalum P, S. » dioecum P, S. Melica nutans P, S. Oxyria digyna S. Oxytropis lapponica P, S. Parnassia palustris P, S. Poa alpina P, S. » glauca P, S. » nemoralis S. » pratensis P. Polygonum vïtiparum S. Potentilla Crantzii P, S. » nivea P, S. Prunus Padus P. Rhodiola rosea P, S. Rib es pub es cens v. glabellum P. Rubus idœus P. » saxatilis P, S. Rum ex arifolius S. Sagina Linnœi S. Salix glauca S. » hast at a P, S. » lanata S. » nigricans P, S. Salix phylicifolia P, S. Saussurea alpina S. Saxifraga adscendens P. » aizoides P, S. » cœ spit os a S. » cernua S. » nivalis P, S. » oppositifolia P, S. Selaginella selaginoides S. Silene acaulis P, S. Solidago virgaurea P, S. Stell aria graminea P, S. Taraxacum ceratophorum S. Thalictrum alpinum P, S. Trisetum spicatum P, S. Triticum caninum P, S. » violaceum P, S. Trollius europæus S. Vaccinium uliginosum S. Viola biflora P, S. » r up est r is S. Veronica alpina S. » fruticans P, S. Viscaria alpina P, S. Woodsia glabella S. Som jag ju endast hade en kortare tid till mitt för- fogande, kommo mina exkursioner helt naturligt att gâ till de lättast tillgängliga trakterna. Men som jag genast fann, att icke ens inom dessa kännedomen om kärl- växternas utbredning var pâ nägot satt uttömmande, sa torde jag ständigt noggranna anteckningar häröver. Nâgon för omrâdet heit n j kärlväxt (utom en del Hie- racier) anträffade jag visserligen icke. Men som jag kom att besöka bl. a. nagra förut till sin flora alldeles okända fjäll, sa innehâlla mina anteckningar för ett fler- tal arter ej förut kända växplatser. De fynd, som gjordes inom Abisko nationalpark, har jag meddelat tili Docent Th. C. E. Fries, Uppsala, som upptagit dem i sin förteckning over parkens växter l. De viktigaste av dessa härstamma frân Abiskojaures närmaste omgiv- ningar, främst frân bedarna nedanför Kierona, dar jag anträffade en synnerligen rik förekomst av Dryas-Ü orans arter. Aven av de övriga fyndorterna synas mig at- skilliga förtjänta av att offentliggöras. Nedan upptar jag de nya växplatser, jag antecknat, för alla arter, som ej inom de höjdlägen, de tillliöra, kunna antas vara praktiskt taget allmänna inom heia Torneträsk-omradet. För de arter, som ovan angivits för Pesisvares och Snuoratjakkos sydbranter, upprepas dock icke dessa stallen. Achillea millefolium. Snuoratjâkko vid nybygget. Alchemilla filicaulis. Abisko nedanför naturvetenskapliga Sta- tionen, Snuoratjâkko. A. glomerulans. Pesisvare, Snuoratjâkko. A. Mtirbeckiana. Abiskojaures väststrand, Kierona mot Abisko- jaure, Tsasinnjaskatjäkko, Njutum. A. subglobosa. Abisko turiststation pâ en vägkant. A. Wichurce. Abiskojaures väststrand, Kierona mot Abisko- jaure, Tsasinnjaskatjäkko. Alopecurus æqualis. Paddosvarats. Al sine stricta. Kierona mot Abiskojaure, Paddosvarats, Snuora- jokks kanjon, nordväst om Njutum. Angelica silvestris. Pesisvare i björkskog. Arctostaphylos alpina. Paddosvarats, Pesisvare, Vassitjäkko, Njutum. A. uva ursi. Jebrenjokk. Arnica alpina. Nissontjâkko pâ grusrevlar norr om cirkus- dalen. Astragalus frigidus. Paddosvarats. Athyrium alpestre. Pâtsovare, Pesisvare, Vassitjäkko. A. Filix femina. Pesisvare, Jebrenjokk, Snuoratjâkko (fler- städes). Barbar ea stricta. Snuoratjâkko vid stranden av Torneträsk. Botrychium Lunar ia. Pesisvare, Vassitjäkko, nordväst om Njutum. 1 Floran inom Abisko nationalpark. — K Vet. Akad:s Ark. f. Bot., 16: 4. 1919. 58 Calamagrostis neglecta. Paddosvarats, Tsasinnjaskatjâkko (ca. 1000 m. ö. h.), Pesisvare, Snuoratjâkko. C. purpurea. Pesisvare, Snuoratjâkko, Vassitjâkko, Njutum. Caltha palustris. Jebrenjokk, Piksgränsen, Njutum. Campanula uniflora. Nissontjâkko tills, m. Arnica alpina. Cardamine bellidi folia. Vaimaàive, Pesisvare. C. pratensis. Tjuonatjâkko, Pesisvare, Vassitjâkko. Car ex aquatilis. Snuoratjâkko. C. atrata. Pesisvare, Vassitjâkko, nordväst om Njutum. C. atrata X Halleri. Pesisvare, Snuoratjâkko (rikligt). C. atrofusca. Pesisvare, nordväst om Njutum. C. brunnescens X Lachenalii. Njutum. C. canescens. Snuoratjâkko, Piksgränsen. C. capitata. Pesisvare, Snuoratjâkko. C. dioeca. Paddosvarats, Snuoratjâkko, Vassitjâkko (rikligt). C. Croodenowii. Paddosvarats, Pesisvare. C. *juncella. Snuoratjâkko, Vassijaure, Njutum. C. loliacea. Paddosvarats. C. magellanica. Piksgränsen, Njutum. C. polygama. Nordväst om Njutum. C. rariflora. Piksgränsen, nordväst om Njutum. C. rotundata. Paddosvarats. C. rupestris. Nissontjâkko, Paddosvarats, Snuorajokks kanjon, Airasvare, Vassitjâkko. C. saxatilis. Vaimaàive, Pesisvare. Canon carvi. Piksgränsens station. Cassiope tetragona. Vaimaàive, Nissontjâkko, Paddosvarats, Pesisvare. Catabrosa algida. Tjuonatjâkko, Snuoratjâkko (flerstâdes), Airasvare. Cerastium alpinum X arcticum. Vassitjâkko (ett mycket ut- präglat individ). C. arcticum. Tjuonatjâkko, Kieitma mot Abiskojaure, Abisko- jaures sydstrand, Torneträsks strand nedanför Abisko naturvetenskapliga station. C. cæspitosum * alpestre. Pesisvare, Snuoratjâkko. Chamceorchis alpina. Paddosvarats omgivningar. Crépis paludosa. Pesisvare. Cystopteris fragilis. Paddosvarats, klippor nära Abisko station. Desclnampsia alpina. Tjuonatjâkko, Nissontjâkko, Jebrenjokks delta, Pesisvare, Vassitjâkko. D. cœspitosa. Snuoratjâkko, Vassitjâkko. 59 Dr aba nivalis. Nissontjâkkos nordsida (flerstädes), Snuora- tjäkko, Airasvare. D. rupestris. Nissontjäkko, Vassitjäkko. Dryas octopetala. Vaimaäive, Tjuonatjäkko, Nissontjakko, Paddosvarats, Airasvare. Dryopteris Filix mas. Snuoratjäkko i björkskogen. D. Phegopteris. Pesisvare, Riksgränsen. Elyna myosuroides. Pesisvare. Epilobium alsinifolium. Pesisvare (även vitblommig), Snuora- tjakko. E. anagallidifolium. Nedanför Abisko järnvägsstation, Pesis- vare, Snuoratjäkko, Njutum. E. davuricum. Jebrenjokk, Pesisvare. E. lactifjorum. Pesisvare, Snuoratjäkko. Erigeron elongatus. Paddosvarats. E. unalaschkensis. Nissontjakko, Snuoratjäkko, Airasvare, Vassitjakko, nordväst ora Njutum. Eriophorum latifolium. Pesisvare (rikligt i en myr i björk- regionen). Euphrasia salisburgensis. Pesisvare (flerstädes), Snuoratjäkko. E. tenuis. Abisko naturvetenskapliga station. G-alium uliginosum. Nära Torneträsks strand nedanför Abisko järnvägsstation, Jebrenjokk och Snuoratjäkko vid stran- den. Gentiana tenella. Nissontjakko, Paddosvarats. Gymnadenia conopsea. Pesisvare. Habenaria albida. Pesisvare. Hieracium prenanthoides. Pesisvare, Snuoratjäkko. Hierochloa alpina. Nissontjakko, Pesisvare, Airasvare. Hippuris vulgaris. Abisko (flerstädes), Jebrenjokk i lagunen. Juncus arcticus. Snuoratjäkko i björk- och fjällregionerna. J. filiformis. Vassivagge. J. triglumis. Nissontjakko, Pesisvare, Snuoratjäkko. Koenigia islandica. Pesisvare (flerstädes), Snuoratjäkko. Lappula deflexa. Paddosvarats nedanför kalkbranten. Leontodon autumnalis v. asperior. Pesisvare, Snuoratjäkko, Njutum. Luzula pilosa. Pesisvare. L. Wahlenbergii. Vaimaäive, Nissontjäkko. Lycopodium clavatum. Jebrenjokk. L. complanatum. Snuoratjäkko. Matricaria discoidea. Abisko naturvetenskapliga station (ett individ). 60 Melandrium apetalum. Vaimaâive, Tjuonatjâkko, Nissontjäkko, Abiskojaures sydända, Snuorajokks kanjon, nordväst? om Njutum. Mulgediutn alpinum. Abiskojaures sydända, Pesisvare. Orchis mandata. Pesisvare. Oxy coccus microcarpus. Snuoratjâkko. Papaver radicatum. Nissontjäkko tills, m. Arnica alpina. Paris quadrifolia. Pesisvare. Pedicularis liirsuta. Tjuonatjâkko, Nissontjäkko, Pesisvare, Snuoratjâkko. Petasites frigida. Njutum. Pinguicula vulgaris. Jebrenjokk, Njutum. Poa arctica. .Nissontjäkko. P. glauca. Tjuonatjakko, Nissontjäkko, Paddosvarats, Snuora- jokks kanjon. Polygonum aviculare. Jebrenjokkstugan. Snuoratjâkko vid nybygget. Polypodium vulgare. Nissontjäkko, Paddosvarats. Polystichum Lonchitis. Pesisvare i björkskogen. Populus tremula. Paddosvarats, Pesisvare, Snuoratjâkko. Prunus Padus v. borealis. Paddosvarats, Jebrenjokk. Pyrola secunda. Kierona mot Abiskojaure, Jebrenjokk. Ranunculus glacialis. Pesisvare, Snuoratjâkko, Airasvare. R. hyperboreus. Nära Mjellejokk vid järnvägen. R. nivalis. Vaimaâive, Tjuonatjâkko, Nissontjäkko, Pâtso- vare, Pesisvare. Snuoratjâkko, Airasvare, nordväst om Njutum. R. nivalis py g mœus. Tjuonatjâkko. R. reptans. Paddosvarats, Jebrenjokk. Riksgränsen. Rhododendron lapponicum. Paddosvaratstrakten (oerhört rik- ligt), Pesisvare. Ribes pubescens v. glabellum. Paddosvarats, Mjellejokk, Jebren- jokk. Rubus arcticus. Mjellejokk. Rumex Acetosella. Snuoratjâkko vid nybygget. Sagina cæspitosa. Tjuonatjâkko. S. intermedia. Tjuonajokk, Torneträsks strand nedanför Abisko järnvägsstation. Salix arbuscula. Snuoratjâkko i björkregionen. S. caprea. Snuoratjâkko i björkregionen (flere träd). S. herbacea X lappoqum. Pesisvare. S. lapponum. Nissontjäkko, Pesisvare, Snuoratjâkko. S. myrsinites. Paddosvarats, Pesisvare. 61 Salix reticulata. Nissontjäkko, Pesisvare, Njutum. Saxifraga ccespitosa. Nissontjäkko, Paddosvarats, nord väst om Njutum. S. nivalis. Nissontjäkko, Snuorajokks kanjon, Vassitjäkko, nordväst om Njutum. S. rivularis. Tjuonatjäkko, Riksgränsens station, Njutum. S. stellaris v. comosa. Tjuonatjäkko, Nissontjäkko, Torne- träsks strand nedanför Abisko järnvägsstation, Snuora- tjäkko, Airasvare. S. tenuis. Pesisvare, Airasvare, Vassitjäkko, nordväst om Njutum. Sorbus Aucuparia. Jebrenjokk, Pesisvare. Stellaria graminea. Jebrenjokk i björkskog. St. media. Snuoratjäkko vid nybygget. Struthiopteris germanica. Pesisvare. Triglochin palustre. Nära Mjellejokk. Triticum caninum. Paddosvarats. T. violaceum. Snuorajokks kanjon. Urtica dioeca v. JSondenii. Pesisvare. Utricularia vulgaris. Abisko söder om järnvägen nära Sta- tionen (blommande!). Valeriana sambucifolia. Pesisvare. Viola epipsila. Snuoratjäkko. Viscaria alpina. Airasvare, Njutum. Bryk, F., (JaroliLinnaei Adonis Stenbrohultensis. 13 s. inledning, 28 s. fototypografi, 2 kartor. 1920. Under sin vistelse i föräldrahemmet i dec. 1731 och jan. 1732 sammanskref, eller kanske rättare renskref Linné en förteckning öfver växterna i fadrens trädgärd i Stenbrohults prästgärd. Detta manuskript, som förvaras i Bergianska biblioteket, har nu utgifvits i en faksimileupplaga ä 100 exemplar. Det ätföljes af en karta öfver Stenbrohult efter en teckning af Linnæus 1709 och en annan frân âr 1696 efter original i Landtmäteristyrelsens arkiv. Manuskriptet synes vara defekt, i det att det börjar med heptandria, likasâ fattas i midten klasserna frân heptandria till enneandria och början af decandria. Antalet uppräknade växtformer gär till 224. 62 Vetenskapsakademien. D. 11 febr. Prof. Lindman redogjorde för innehället i lektor Möllers afhandling »Löv- mossornas utbredning i Sverige, del 7»,' hvilken skulle intagas i Arkiv for Bot. — Densamme anmälde, att Riksmuseets botaniska afdelning under âr 1919 komrnit i besittning af en utomordentligt värdefull samling, nämligen den i Berlin bosatte mykologen H. Sydows svampherbarium, som genom sammanskott af fiera mecenater kunnat inköpas till museet. Den 27 febr. Sanitetsrâdet dr. P. Menzel i Dresden belönades med akademiens äldre Linnémedalj i guld for det värdefulla arbete, han utfört för riksmuseets paleobotaniska afdelning. Den 10 mars. Följande resestipendier utdelades: 250 kr. frân fonden för reseunderstöd till fil. mag. Elsa Borgken- stam för undersökning af parasitsvamparnes utbredning i Norra Sverige; samt frân Krokska fonden 700 kr. till fil. mag. G. Erdtman för fortsatta studier öfver den sydväst- svenska (företrädesvis kalländska) floran, och 700 kr. ät läro- verksadjunkten E. Broddeson för växtgeografiska undersök- ningar i Lycksele Lappmark. Ny Litter atur. Bryk, F., 1920, Caroli Linnæi Adonis Stenbrohultensis, 13 sid. inledning, 28 s. fototypografi, 2 kartor. Eriksson, J., 1920, Sur l’hétéroecie et la spécialisation du Puccinia caricis Reb. 4 s. — Revue génér. Bot. T. 32. Naumann, E., 1919, Notizen zur Biologie der Süsswasseralgen. 11 s., .7 textf. — Arkiv f. Bot., Bd. 16, N:o 1. — , Notizen zur Systematik der Süsswasseralgen. 19 s., 12 textf. — Anf. st. N:o 2. — , Beiträge zur Kenntnis des Teichnannoplanktons. III. Einige Gfesichtspunkte zur Beurteilung des biologischen Effekts der vegetationsfärbenden Hochproduktionen. — Biolog. Zentralbl., Bd. 38, 1919, s. 337- -346. Toepfeer, A., 1920, Nordasiatische und Nordamerikanische Weiden- (Salix-) Gallen. — Beih. Bot. Centralbl. Bd. 37, Afd. 2, s. 279 — 287. (Materialet insamladt mest under S. J. Enanders resor 1913 — 14.) Turesson, G., 1919, The cause of plagiotropy in maritime shore plants. 32 s., 5 t., 4 textf. — Lunds Univ. Arsskr. N. F. Afd. 2, Bd. 16, Nr 2. 63 Utgifningsâren för Svensk Botanik. Av P. G. Borén. Enär det allt som oftast visât sig behövligt icke minst för namnprioritetens skull att fä reda pä det verk- liga tryckär et , när en växt blifvit publicerad i nämnda arbete, men detta ej alltid framgar av titelbladen tili de respektiva banden, bar undertecknad företagit sig att utarbeta en kronologisk tabell öfver band, haften, planscher och tryckär jämte anmär kningar för alla i ofvannämnda arbete avbildade växter enligt följande schema: Band Haft. Plansch. Tryckär Anmärkningar 1 1—8 1—48 1802 [ Bandets tryckär borde alltsä rät- 1 9—12 49—72 1803 [ teligen ha varit 1802 — 1803. 2 1—8 73—120 1803 f Bandets tryckär borde alltsä rät- 2 9—12 121—144 1804 i teligen ha varit 1803 — 1804. 3 1—6 145—180 1804 [ Bandets tryckär borde alltsä rät- 3 7-12 181—216 1805 ^ [ teligen ha varit 1804 — 1805. [ Tryckär ej angivet â omslaget 4 1—5 217—246 1805 ) tili första haftet. Bandets tryckär 4 6—12 247—288 1806 < j borde alltsä rätteligen ha varit 1805 1 —1806. 5 1—7 289—330 1807 i ( Tryckären borde alltsä rätteligen 5 8—12 331—360 1808 1 1 ha varit 1807 — 1808. 6 1—3 361—378 1809 I f Titelbladet tili heia bandet borde 6 4—8 379—408 1810 J ' alltsä rätteligen ha haft ärtalen 1809 6 9—12 409—432 1811 | —1811. r Tryckär ej utsatta â omslagen tili de 4 första häftena, men som titel- 7 1—4 433—456 1812 bladet angifver ärtalet 1812 för heia 7 5—7 457—474 1813 / bandet, far man väl antaga att 7 8—9 475 — 486 1814 dessa 4 häften äro tryckta är 1812. 7 10—12 487—504 1815 Titelbladet borde rätteligen ha haft tryckären 1812 — 1815. 8 1—3 505—522 1816 | [ 8 4—6 523—540 1817 J Bandets titelblad borde alltsä rät- 8 7—9 541—558 1 teligen ha haft ärtalen 1816 — 1819. 8 10—12 559 — 576 1819 1 Botaniska Nottser 1920. 64 Band Haft. Plansch. Tryckâr 9 1—3 577 — 594 1821 9 4—6 595—612 1823 1824 < 9 7—9 613—630 9 10—12 631- -648 1825 10 1—3 649—666 1826 10 4—6 667- -684 1827 10 7—9 685—702 1828 ' 10 10—12 703—720 1829 11 1—3 721—738 1830 11 4—6 739—756 1836 11 7—9 757 — 774 1838 Titelblad och register till Band 11 samt-Syste- matiskt och alfabetiskt namnregister till alia i Svensk Botanik avbilda- de växter. 1843 Anmärkningar Tryckâr ej utsatt â omslaget till trippelhäftet 10 — 12. men som titel- bladet angifver 1823 — 1825 förtryck- nin gen av hei a bandet, maste det sista haftet alltsâ vara tryckt 1825. Titel- bladet är dock ofullständigt, ity att första trippelhäftet är utgifvet av. Billberg och tryckt i Stockholm 1821 samt blott de följande 3:ne trippel- häftena utgifna av Wahlen berg och tryckta i Upsala. . Rätteligen borde det alltsâ hetat: Band 9, innehällande N:o 577 — 648 etc. Stockholm & Up- sala 1821—1825. Intet tryckâr utsatt â omslaget tili sista trippelhäftet. utau man fär väl'lita pä titelbladets sista är- tal 1829. Härvid ma dock anmärkas. att titelbladet tili Band 11 sätillvida är ofullständigt som ll:e bandets l:a trippelhäfte är tryckt i Upsala 1830 och blott de tvä övriga i Stockholm 1836 och 1838. Titelbladet borde alltsâ hetat: ll:e Bandet, innehäl- lande N:o 721 — 774, Upsala & Stock- holm 1830 — 43. Innehall. Borén, P. G-., Utgifningsären för Svensk Botanik. S. 63. Du Rietz, J. Gr. E., Studier över de skandinaviska Laminariaarterna. S. 41. Mörner, C. Th., Botaniska anteckningar frän Norrlandsfärder 1916 —1919. S. 33. Nordstedt, O., Prima loca plantarum suecicarum. Se Bilaga, ark 2 och 3. Samuelsson, Gr., Anteckningar frân Torneträsk-omrädet. S. 51. Smärre notiser. S. 40, 49, 50, 61, 62. Lund, ßerlingska Boktryckeriet, V* 1920. B0TANI8KA N0TI8ER FÖR IR 1920 UTG1FNE A F O. F. O. NORDSTEDT Hättet 3. DISTRIBUTOR: C. AV. K. G LE ER UP, FÖRLAGSBOKHANDEL LUND LUND 1920. RERLINGSKA BOKTRYCKERIET Nya Hieraeia silvatieiformia frân Sveriges lâgland. mumm* univewsp Av K. Johansson. UBfSAJRV, En av mig utarbetad sammanfattning av svenska lâglandets Hieraeia silvatieiformia föreligger tryckfärdig. För att denna handbok ma bliva lättare användbar, äro alia beskrivningar avfattade pa svenska. Önskvärt vore därför att särskilt kunna meddela latinska diagnoser over de hittills obeskrivna former, som däri upptagas. Dessa nya former, som uppgâ till omkring ett femtiotal, utgöras dels av arter, som ntdelats i Dahlstedts ex- sickatverk Herbarium Hieraciorum Scandinaviae, och som sâlunda i viss man redan äro kända, dels av former, som under de senare âren insamlats i Dalarne huvud- sakligen av G. Samuelsson, dels av andra former, som sedan längre eller kortare tid legat obeskrivna i offent- liga eller enskilda herbarier. För närvarande kan jag publicera de former, för vilka jag själv och G. Sam. sta sasorn auktorer, sedan Samuelsson välvilligt lämnat sitt samtycke till en sâdan anordning. K. acromadarum G. Sam. n. sp. Dahlst. Herb. Hier Scand. XIX: 21 (H. calliglau- cum var. subulicuspis). Ab H. subulicuspide G. Sam. sequentibus notis di- stinguitur. Folia rosularia dentibus magis patentibus majori bus acutioribus fere angulatim dentata, basi latiore saepe truncata — sagittata instructa, interdum leviterhepa- tico-maculata, intimum et folium caulinum argutius acu- minata; rami inflores centiae longiores parum patentes; involucra simul cum pedicellis pilis longioribus et glan- dulis frequentioribus munita; squamae superiores exteri- ores parce stellatae, interiores efloccosae. Denna form, som förut hänförts till H. subulicuspis G. Sam. (Archieraciumfloran i Säterstrakten. Ark. f. Bot. Botaniska Notiser 1920. 5 66 Bd 5. N:o 12), men sedermera frânskilts som egen art, stâr nära H. coadunatum Dahlst., men har ej sistnämnda arts egendomliga korgställning, och bladen sakna glau- cescens. Dessutom äro bladen bredare, holkarna mer rikt beklädda och stiftet ljusare. Södermcmland. Strängnäs: Stadsskogen nära Eid- sund samt Skäftkärr och Dammkärr (E. Köhler, Gr. Sam.). H. albidulum Stenstr. var. albiduliforme K. Joh. n. var. A forma primaria differt: foliis brevioribus (inter- dum leviter hepatico-maculatis) obtusius et brevius den- tatis dentibus basalibus vix protractis; pedicellis et involucris breviter et vulgo rarius pilosis fere omnino eglandulosis ; stylo subobscuro. Synes utgöra en sammanbindande länk mellan H. albidulum och den närbesläktade H. euthylepis Om., men skild även frän den senare genom holkarnas glesare och kortare beklädnad. Ostergötland : Kvillinge: Agelsjö; Simon storp: Holmdalen (K. Joh.). H. amblyglochin Gh Sam. n. comb. H. tanyglochin K. Joh. var. amblyglochin G-. Sam. Bidr. t. Archieraciumfloran i Säterstrakten. Gaulis 50 — 80 cm. altus crassiusculus + dilute vi- rescens 1 — 2-folius, infra medium sparsim longi-pilosus et leviter stellatus, superne magis magisque stellatus, apice etiam sparsim glanduliferus. Folia supra saturate viridia haud nitida, subtus parum pallidiora rarius paulum violascentia, indumento mediocri — subdenso munita; rosularia exteriora Hh late ovato-elliptica subintegerrima; intermedia ovato-oblonga HG obtusa basi rotundata vel magis angustata; interiora ovata — oblonge lanceolata -f- breviter acuta rarius obtusiuscula, basi sensim in petio- lum angustata vel breviter cuneata ; intermedia et inte- riora dentibus brevibus submammatis saepe etiam den- ticulis interpositis dentata, circa basin dentibus paucis 67 approximatis majusculis leviter curvatis anguste ungui- culatis — subfalcatis instructa, dente uno alterove in pe- tiolum alatum interdnm descendente. Fol. caulinum lanceolatum — lineare acutissimum infra medium den- tibus angustis et acutis subulatis fere rectis patentibus munitum, dente solitario in petiolum sat brevem des- cendente. Inflorescentia vulgo polycephala composita ra- mis et pedicellis superioribus patentibus — patentissimis mediocriter curvatis acladium saepissime 1 — 2 cm. Ion- gum i superantibus. Pedicelli floccis tomentelli — -4- cano-tomentosi glandulis longiusculis vel mediocribus den- sis — crebris vestiti. Involucra atro-viridia circiter 11 mm. longa tubo + ovato, glandulis longiusculis — mediocri- bus subcerinis sat crebris obtecta, floccis in dorso squama- rum solitariis, in marginibus + sparsis, praesertim infra medium involucri strias angustas + inconspicuas vel inter- ruptas formantibus. Squamae angustae (latitud. vix 1 mm.) obtusulae, intimis angustissimis et + acutis ex- ceptis, apice leviter comatae, colore obscure olivaceo- viridi, superiores interiores parum stellatae marginibus vix pallidiores. Calathium sat parvum c:a 30 mm. latum luteum. Ligulae apice glabrae. Stylus livescens rb fusco- hispidulus. Denna form har vissa likheter med U. Collinderi K. Joh. men har betydligt bredare rosettblad, annan fördelning av holkarnas stjärnludd förutom andra olik- heter. Dalarne. Sät er: Tingsvallen; Vika: nära Hällsjön (G. Sam.): Norrbärke: Smedjebacken (K. Joh. 1901). H. ancisum K. Joh. n. sp. Caulis altitudine mediocri crassiusculus l-foliusT inferne sparsim pilosus, superne pilis brevibus glandu- lisque raris obsitus sparsim — densiuscule stellatus. Folia gramineo-viridia, subtus saepe + violascentia, in- dumento mediocri munita; rosularia exteriora orbicularia — ovata obtuse dentata v. denticulata basi truncata 68 — cordata; intermedia ovata — ovato-oblonga vulgo ob- tusa basi rotundata — truncata, dentibus sat crebris 4 mammato-deltaeformibus patentissimis 4 profunde den- tata, saepe denticulis interpositis instructa; interiora ovato-oblonga — elliptico-lanceolata obtusiuscula — suba- cuta ut praecedentia v. magis argute dentata — in- cisa; caulinum 4 ovato-lanceolatum 4= acutum dentibus fere rectis patentibus — patentissimis argute et 4= pro- funde dentatum dente solitario interdum in petiolum descendente. Infloreseentia sublaxa ramis et pedicellis longiusculis patentibus non nimis curvatis acladium vulgo 2 — 3 cm. longum Hh superantibus. Pedicelli crassiusculi canotomentosi glandulis nigris mediocribus densiusculis obtecti. Involucra inferiore parte atro-viridia v. fere nigra, superne ob margines squamarum sordide virescentes subvariegata, crassiuscula, c:a 10 mm. longa, tubo ovato basi 4= rotundata, glandulis nigris sat longis densis ob- tecta, floccis in dorso squamarum solitariis, margines versus in primis squamarum exteriorum sparsis instructa. Squamae latae (usque 1,5 mm.), exteriores et interme- diae obscurae obtusae, superiores inaequilongae margi- nibus latissimis dilutis, tegentes 4 obtusae dorso et apice brunnescenti-virides, interiores triangulares glandulis fere simplicem seriem formantibus in dorso munitae 4; suba- cutae (v. acutae), intimae paucae membranaceae in api- cem acutum — acutissimum nudum saepe leviter colora- tum sensim attenuatae. Calathium 35—40 mm. latum radians laete luteum. Stylus vivus sublutescens. Pâminnande om H. per simile Dahlst. men tydligt skild genom kortare holkar med betydligt bredare, m. e. m. triangulära f j äll samt lânga glandler men inga enkla här. Stiftet synes i friskt tillstând nästan gult men har dock gröna papiller, vilka vid torkning mer framträda. Vissa drag, sâsom de vitaktiga korgskaften samt de pâ langfjällens breda och ljusa kanter glest strödda stjärnharen, erinra om H. canipes Almqu. 69 Gästrikland. Torsâker: Sälgsjönäs och Granstanda (K. Joh. 1904). Dalarne. Sollerö: Äsen; Bjursas: Andersbo, Ha- gen, Rexbo, Holen och Stortäkt; Ä1 :Tällberg (G. Sam.). H. apicum K. Joh. & G. Sam. n. sp. Gaulis 40 — 70 cm. altus dilute virescens 1-folius, prope basin sparsim pilosus — subglaber leviter stellatus, supra medium densius stellatus epilosus et eglandulosus, apice Hh subtomentellus. Folia tenuia laete lutescenti- viridia, subtus sat pallida raro leviter violascentia, de cetero indumento brevi et sat raro instructa; rosularia exteriora -h late ovata obtusa obtuse dentata basi rotun- data — subsagittata; intermedia ovata — ovato-oblonga vulgo obtusa — subacuta, dentibus longis caninis — sub- triangularibus saepe + serratim dentata, ad basin trun- catam dentibus longioribus dentata vel interdum pro- funde laciniata, dentibus angustioribus liberis in petiolum J longe descendentibus ; interiora longe et auguste peti- olata ovate vel oblonge lanceolata + breviter acuta magis argute dentata, dentibus liberis saepe usque ad medium petioli descendentibus instructa; caulinum petiolatum I lanceolatum acutum dentibus angustis acutissimis vulgo rectis saepe longis vel infimis longissimis subulatis den- tatum — incisum. Inflorescentia paniculata vulgo parum composita ramis fere rectis patentibus acladium c:a 2 (rarius 1) cm. longum superantibus. Pedicelli floccis minutis cano-tomentosi glandulis brevibus sparsis — densiusculis obtecti. Involucra mediocria subcylindrica, vulgo 11 — 12 mm, longa et 5,5 mm. lata, tubo ovato basi rotundata, floccis minutis densis sat aeqnaliter di- stribuas eximie canescentia, glandulis gracilibus et brevi- bus densiusculis — sparsis pilisque brevibus obscuris vel apice ipso subcanescentibus sparsis — densiusculis obtecta. Squamae exteriores subtriangulares obtusulae, superiores tenues triangulari-lineares apice in acumen breve subacutum — acutum contractae. Calathium lu- 70 teum 30 — 38 mm. latum radians. Ligulae apice glabrae. Stylus obscurus subnigrescens. Bladen äro djupt och vasst tandade nästan som hos H. siljense K. Job. eller pâ stora skuggexemplar som hos H. lacerifolium Almqu. De jämngra, ehuru ej mycket ljusa holkarna erinra nâgot om H. cerussatum K. Joh., men holkfj allen äro längre och upptill hopdragna till en kort, nästan hinnaktig men vanligen mörk spets. Dalarne. Alvdalen: Blyberg, Evetsberg och Väsa- berget (G. Sam.). H. birameum K. Joh. & G. Sam. n. sp. Haec species ad H. dactylites Dahlst. & Enand. (K. Joh. Medelp. Hier. Yulg. ; Dahlst. Herb. Hier. Scand. XVII: 47) accedens sequentibus notis distinguitur. Folia dentibus latis mammatis — subtriangularibus patentissimis sat longe distantibus instructa, dentibus basalibus diva- ricatis — leviter reflexis, basi breviter truncato-cuneata late sed brevissime decurrente; rosularia obtusa; cauli- num obtusiusculum— breviter acutum; inflorescentia vulgo composita superiore parte + contracta ramis valde paten- tibus et curvatis; pedicelli longiusculi saepe bini quasi a rhachide exeuntes; squamae involucri lineares — subli- neares apicem versus aliquantulum angustatae, apice magis inconspicue comat ae. Mycket lik H. dactylites , vars egenskaper den dock har i mindre utpräglad form. Holkfj ällens kanter äro ej sa tydligt parallella, spetstofsen ej skarpt markerad. Holkarna fa snart konisk form och tvär bas. Alla blad ha bredare och trubbigare, mer utstäende tänder. Sär- skilt karakteristiska äro de tvä stärkt utspärrade eller nâgot tillbakaböjda, föga förlängda basaltänderna. Blom- ställningens allmänna utseende är visserligen detsamma som hos nämnda form. De stärkt böjda grenarna utga nära varandra utom en eller tva avlägsnade, den ne- dersta ofta stödd av ett stjälkblad. Men alla korgskaft äro förlängda, en axel av tredje ordningen utgar ofta 71 frân basen av en axel av andra ordningen, sa att tvâ korgskaft tyckas utgâ frân samma punkt pâ rhachis. Denna egendomlighet kan synas vara av ringa systema- tisk betydelse men förekommer i regeln hos alla ej allt för torftigt ntbildade individ. Härjedalen. Tännäs: Funäsdalen (H. Dahlst.); Lin- säll: Hoverken (Dahlst.). Lofsdalen (S. J. Enander). Dalarne. Idre: Nipfjället, Lövasen och Lillfjäten; Älvdalen: Björnberget (G. Sam.); Transtrand och Lima: flerst. (G. Sam., K. Joh.); Ore: Arterâsen (G. Sam.). H. brevialatum K. Joh. & G. Sam. n. sp. Ab H. cerussatiformi K. Joh. his notis distinctum: Folia rosularia intermedia ovali-oblonga, interiora ovali-lanceolata — lanceolata, omnia rare et subobtuse fere angulatim dentata, circa basin et in petiolo anguste alato dentibus brevibus unguiculatis instructa, fol. caulinum anguste lanceolatum denticulatum vulgo sat magnum, prope basin magis profunde dentatum, dentibus parvis liberis unguiculatis in petiolum descendentibus. Squamae involucri angustae, pleræque acutae, floccis raris vel in marginibus extimis paullo frequentioribus conspersae. Huvudsakligen skild frân H. cerussatiforme genom tydligt smalare blad med korfcare tänder och smâningom avsmalnande bas De fria tänderna pâ skaftet äro fäs- tade med bred bas och tili formen nâgot klolika. Hol- karna synas mörkare till färgen pâ grund av de glesare stjârnhâren. Dalarne. Ore: Arterâsen (G. Sam. 1909). H. centonale K. Joh. & G. Sam. n. sp. Ab H. subterscisso K. Joh. his notis sat bene distinc- tum: Folia dentibus numerosioribus et acutioribus den- ticulisque parvis interpositis instructa, caulina acuta — acutissima crebre et profunde dentata — laciniata, squamae involucri paullo angustiores, interiores sat acutae, inflore- soentia amplior et magis polycephala. 72 Genom tätt och ofta djupt flikade stjälkblad och inre rosettblad samt smalare holkfjäll synes denna form ganska väl skild frân H. subterscissum, och den uppställes här som egen art, ehuru hittills blott fa exemplar äro tillvaratagna. Dalarne. Rättvik: Lerdal (C. A. Nordländer 5/7- 1911); AI: Tällberg (G. Sam. 1B/7 1911). H. chiridotum K. Joh. n. sp. Caulis altitudine mediocris 0 — 1-folius totus subvi- ridis saepe ramosus, infra medium pilis longis crispulis sparsis pilosus parcissime stellatus, superne sparsim — densiuscule stell atus epilosus et eglandulosus vel apice glandulis parvis solitariis obsitus. Folia subtenuia pul- chre viridia, subtus sat pallida, praesertim exteriora saepe 1 violascentia, supra rare pilosa — subglabra, subtus spar- sim pilosa, in marginibus dense et longiuscule ciliata, in petiolo longe et sat dense villosa; rosularia sat nu- merosa (saepe 5 — 6) petiolis inaequilongis, exteriora parva orbicularia — late elliptica integerrima — angulatim den- ticulata basi breviter cordata; intermedia ovato-elliptica obtusa dentibus brevibus latis obtusis dentata basi ro- tundate — cuneate truncata vel dentibus duobus paten - tissimis subunguiculatis Hzhastata; interiora magna ovato- oblonga — lanceolata acuta — argute acuminata dentibus Hb distantibus mammato-deltaeformibus dentata prope basin truncatam — cuneatam et breviter decurrentem den- tibus nonnullis longis anguste caninis Hz acutis instructa; caulinum ovate— subtriangulariter lanceolatum acutissi- mum vel argute acuminatum dentibus longis raris inae- qualibus instructum basi cuneata. Inflorescentia amplis- sima laxe paniculata ramis valde distantibus elongatis — longissimis patentibus parum curvatis — rectis acladium 1 — 3 cm. longum superantibus ramo ex axillo folii caulini saepe exeunte. Pedicelli tomentosi, densiuscule glandu- losi. Involucra obscure olivaceo-virescentia elongata 13 — 14 mm. longa et vulgo 5 — 5,5 mm. lata, tubo sub- 73 cylindrico basi rotundato-turbinata, glandulis mediocribus fuscis densinsculis pilisque db longis subobscuris vel api- ce canescentibns raris — sparsis obtecta. Squamae angu- stae triangulari-lineares acutae apice sat longe comatae, exteriores in marginibus rare — sparsimin dorsorare — raris- sime stellatae, superiores fere aequilongae obscure oli- vaceae marginibus fere’ concoloribus subefloccosae vel floccis in dorso solitariis in marginibus + raris adspersae. Calathium obscure luteum circiter 40 mm. latum conspi- cue radians. Ligulae apice glabrae. Stylus valde obscurus. Habituellt egendomlig genom mycket gles och vid, ehuru ej särdeles mangkorgig inflorenscens med lânga, ut- stâende, nästan raka, mer eller mindre langt skilda grenar samt ej sällan grenig stjälk. Stjälkbladet är ofta outvecklat (t. ex. i 10 fall i en samling av 15 individ), men om det sitter nedom stjälkens mitt, kan det vara av betydande storlek, vasst tillspetsat och för- sett med lânga. glesa, ojämna tänder samt vigglik och kort nedlöpande bas. Dâ stjälkblad saknas, har det innersta rosettbladet i stället denna form, och det ser ut som om stjälkbladet inginge i rosetten. Därmed samman- hänger kanske det förhällandet, att rosettbladen ofta äro talrikare än hos silvaticiformia i allmänhet. Holkarna äro utdragna, tili formen cylindriska; langfjällen, som i början na högt över de outslagna blommorna, äro ungefär jämn- höga, tili formen triangulärt jämbreda, tili färgen mörkt olivgröna med föga eller icke ljusare kanter. Stjärnharen äro ganska glesa, i det att även holkbasen är nästan luddfri. Kalatierna äro mycket vida och radierande. Värmland . Svanskog: Karbol och Gränsjön (P. A. Larsson). 1) aisland. Edsleskog: Bräcke ängar (P. A. Lars- son, G. Sam.); Dalskog: Källsviken (P. A. Larsson). H. dalecarlicum G. Sam. n. sp. Dahlst. Herb Hier. Scand. XXIV: 55. Gaulis altitudine mediocris — subhumilis saepius sat 74 gracilis 1-folius (rarius 2-folius) virescens ima basi intense violascens, infra medium sparsim pilosus et vulgo levi- ter stellatus, superne dense stellatus glandulis parvis raris — sparsis et pilis brevibus raris obsitus. Folia fir- mula intense viridia saepe hepatico-maculata, subtus conspicue pallidiora, supra subglabra — glaberrima cete- rum indumento mediocri munita; rosularia exteriora parva rotundato-elliptica — ovalia obtusa subintegerrima; inter- media Hh ovato-ovalia subacuta basi cuneatim breviter in petiolum decurrente, dentibus brevibus — brevissimis dentata vel saepius denticulis mucroniformibus distanti- bus aequaliter denticulata; intimum anguste ovatum — ovali-lanceolatum + breviter acutum — acuminatum basi sensim in petiolum decurrente, ut praecedentia vel paullo argutius dentatum; caulinum petiolatum ovato-lanceo- latum — anguste lanceolatum in apicem acutum cito vel magis paulatim angustatum, dentibus rectis anguste tri- angularibus patentibus — patentissimis dentatum vel modo leviter denticulatum. Inflorescentia sat brevis et densa paniculata ramis et pedicellis Hb approximatis patentissi- mis basi curvata. Pedicelli subgraciles et acladium vulgo 1 — 2, rarius 3 cm. longum cano-tomentosi glandulis bre- viusculis densiusculis — densis obtecti. Involucra fusco- viridia obscure subcanescentia 11 — 12 mm. longa et circiter 5 mm. lata, basi rotundata — leviter angustata sparsim stellata, ceterum glandulis sat gracilibus brevi- bus et mediocribus obscure cerinis densis interdum etiam pilis subnigrescentibus solitariis obtecta. Squamae exte- riores angustissimae lineares subacutae — obtusiusculae, in marginibus laxe floccosæ, apice dense comosæ, superi- ores inaequilongae angustae eximie lineares fere truncatae vel in apicem brevissimum triangulärem subito contractae, apice et infra conspicue albido-comatae, in marginibus infra apicem floccis raris inconspicuis saepe adspersae, in dorso efloccosae. Calathium lutescens c:a 30 mm. 75 latum. Ligulæ apice glabrae. Stylus fusco-hispidulus sat obscurus. Huvudsakligen utmärkt genom sina ovala, kortspet- sade, ofta fläckiga rosettblad med smâ jämna, tämligen stärkt utstâende tänder eller uddar samt avsmalnande och kort nedlöpande bas, vidare genom sammanträngd inflorescens med stärkt utstâende och krökta grenar, vanligen även stärkt böjd rhachis, korta, brunsvarta holkar med nästan tvärhuggna, ojämna fjäll, vilka i spetsen äro kort men tydligt smâhâriga, samt genom smâ kalatier. Dalarne. Älvdalen: Blyberg och Väsaberget; Ma- iling: Râberget (G. Sam.). Dessutom pâ mänga stallen i Transtrand och Lima (G. Sam. och K. Joh). H. dasytomum K. Joh. & G. Sam. n. sp. Gaulis vulgo 40 — 65 cm. altus 1 — 2 folius, inferne sparsim — densiuscule longi-pilosus, supra medium spar- sim — densiuscule stellatus glandulis perbrevibus raris — sparsis obsitus. Folia obscure viridia + lutescentia, sub- tus multo pallidiora saepe violascentia, supra subglabra— glabra de cetero indumento mediocri munita; rosularia longe et anguste petiolata, extima late obovata — rotun- dato-ovata; intermedia elliptica — ovaliter oblonga obtusa dentibus + obtusis mediocribus crebre dentata, basi subtruncata — brevissime cuneata; interiora oblongo-lan- ceolata obtusiuscula dentibus mammato-deltaeformibus multidentata, prope basin -F angustatam dentibus appro- ximatis longioribus + falcatis instructa, dentibus solitariis in petiolum sat longe descendentibus; caulinum (inferius) saepius majusculum oblongo-lanceolatum + acutum den- tibus deltaeformibus F acutis saepe etiam denticulis interpositis crebre dentatum v. prope basin incisum, den- tibus lanceolatis — linearibus sat longis in petiolum de- scendentibus. Inflorescentia + laxa et irregularis ramis et pedicellis elongatis patentibus mediocriter curvatis. Acladium 1 — 3 cm. longum et pedicelli protracti saepe quasi geminatim e rhachide exeuntes glandulis brevibus virescentibus densis pilisque strictis subobscuris solitariis — raris obteoti. Involucra longiuscula sat obscura floccis variegata, 13 — 14 mm. longa et 5 — 6 mm. lata, tubo ovato basi rotundato-turbinata, glandulis brevibus 4- obscuris — cerinis sat densis pilisque longis crassiusculis maxima parte obscuris apice albidis densiuseulis obtecta, marginibus s quam arum floccosa. Squamae viridi-atrae subangustae lineares obtusulae in marginibus floccis densis vittam conspicuam sed baud latam formantibus ornatae, apice comosae, superiores (intimis exceptis) marginibus parum dilutae. Calathium subobscure lut- eum c:a 35 mm. latum. Ligulae apice glabrae. Sty- lus obscurus. Kännetecknad genom lângskaftade, nâgot smala, tätt tandade, vid basen djupt inskurna, mestadels trub- biga rosettblad; längskaftat stjälkblad med lânga bas- flikar och merendels ganska stora fria tänder pa skaftet; oregelbunden inflorescens, vari de särskilda korgskaften äro lânga, ofta sa, att tvâ skaft synas utgâ frän samma punkt pâ huvudaxeln; lânga, t. mörka, brokiga holkar med korta glandler och rätt grova, längt svartfotade har. Dalarne. Alvdalen: Längs jöblecket (G. Sam). Flerst. i v. Dir. H. elvdalense Gr. Sam. n. sp. Dahlst. Herb. Hier. Scand. XXIV: 64. Gaulis 35 — 65 cm. altus obscure virescens 1( — 2)- folius, inferne sparsim pilosus, circa medium sparsim stellatus, superne densius steilatus et glandulis parvis raris — sparsis obsitus. Folia crassiuscula saturate et obscure viridia subnitida subtus parum pallidiora raro le- viter violascentia, indumento mediocri — sat denso munita; rosularia vulgo pauca et sat parva, exteriora orbicularia — ovata vel elliptica basi subtruncata— leviter corda ta, dentibus obtusis remotis Hz angulatim dentata; interme- dia et interiora ovata — ovato-oblonga Hh obtusa (vel in- 77 timnm subacutum) basi cito in petiolum angustata vel cuneato-truncata, dentibus valde patentibus brevibus obtusis triangulari-mammatis longe dist antibus angula- tim dentata, intermarginibus saepe rectis instructa; cau- linum ovate — oblonge lanceolatum obtusiusculum — acu- tum basi angustata + decurrente, + obtuse et breviter dentatum. Inflorescentici parva — sat polycephala et com- posita ramis patentibus substrictis vel leviter curvatis acladium 0,5 — 1 cm. longum paullo sUperautibus. Pedi- celli crassiusculi Hh obcuri doccis leviter canescentes — tomentosi, glandulis brevibus et mediocribus densiusculis — densis obtecti. Involucra atro-viridia tubo fere cylin- drico postea conico basi rotundata, 11,5 — 12,5 mm. longa et 4,5 — 5,5 mm. lata, glandulis nigris mediocribus densis — crebris obtecta superiore parte fere efloccosa. Squamae latiusculae, exteriores paucae majusculae ovato-lineares obtusae nigrescentes et intermediae marginibus extimis leviter stellatae — floccoso-limbatae; superiores + lanceo- latiformes — lineares obtusiusculae vel acutae (intimae interdum acuminatae), marginibus HP latis paullo diluti- ores + virenti-olivaceae, efloccosae (vel exteriores margini- bus et infra medium floccis solitariis — raris munitae), apice nudae — inconspicue comatae. Calathium sat par- vum 30 — 33 mm. latum + laete luteum. Ligulae apice glabrae vel interiores breviter subciliatae. Stylus fusco- hispidulus. I friskt tillstând lätt uppmärksammad pa grand av de mörka, nâgot glänsande, tämligen smâ, trubbigt, glest och vinkligt tandade rosettbladen och de mörka, blott nedom mitten med fina luddränder försedda hol- karna. Närbesläktad är sannolikt H. subobscur ans Dahlst., som har nästan lika formade blad, men skiljer sig genom spetsigare holkfjäll och mycket talrikare glandler i in- ilorescensen m. m. Dalarne. Älvdalen: Pysberg, Evetsberg, Blyberg, 78 Lokbodarna och Skärklitt (G. Sam.); Transtrand: Hem- fjället, Vörderas, Kalian, Kastarberget och Hormunds- berget (G. Sam., K. Joh.); Lima: Limberget (K. Joh., G. Sam.). H. inophyllum K. Job. & G. Sam. n. sp. Gaulis mediocris virescens Hh compressibilis 1-folius, inferne sparsim longi-pilosns et leviter stellatns, superne glandulis brevibus raris — sparsis obsitus. Folia saturate lutescenti-viridia, subtus paullo pallidiora et saepe -4- violascentia, supra subglabra, de cetero indumento sub- mediocri munita; rosularia exteriora late ovata — elliptica obtusa, intermedia et interiora triangulari-ovata — ovato- oblonga subacuta ( — acuta) basi + oblique subtruncata vel dentibus duobus longis patentissimis hastata, ceterum dentibus mediocribus vel majusculis deltaeformibus Hh acutis sat distantibus et intermarginibus fere rectis -b acclivibus instructa; caulinum petiolatum ovate — oblonge lanceolatum — lineare in apicem obtusiusculum — acutum angustatum, basi saepe obliqua breviter cuneata vel subtruncata, infra medium dentibus paucis rectis paten- tibus — patentissimis dentatum. Inflorescentia vulgo sat oligocephala brevis ramis et pedicellis patentibus brevi- usculis subrectis vel interdum magis curvatis. Pedicelli et acladium 0,5 — 2 ( — 3) cm. longum fusco-virescentes — subnigrescentes floccis minutis vix canescentes glandulis parvis — minutis nigris densis pilisque breviusculis solita- riis — raris obtecti. Involucra atro-viridia floccis paullum variegata sat brevia crassiuscula, 10 — 11 mm. longa et 5 — 5,5 mm. lata, tubo brevi rhomboideo basi leviter tur- binata — subtruncata, glandulis minutis densiusculis pilis- que breviusculis obscuris vel apice ipso + canescentibus sat densis (vel sparsis) obtecta, in marginibus squama- rum striis floccorum Hh densorum (vel modo sparsorum) angustis vel supra medium latiusculis et albidis ornata. Squamae exteriores angustae lineares ( — sub triangulares) marginibus levissime stellatae, in dorso clare atro-virides 79 vel H= fuscescentes superiores in apicem comosum obtu- sulum vel acutiusculum contractae, in dorso efloccosae, in marginibus paullo dilutiores praesertim apicem versus conspicue floccoso-limbatae. Galathium laete lutescens sat plenum c:a 30 mm. latum. Ligulae apice glabrae. Stylus nigrescens. Fran den snarlika H. tri any ulariform e K. Job. skiljes den nu beskrivna bland annat genom trubbigare rosett- blad med mindre stärkt utstâende tänder, korta holkar med tydligare luddränder ocb tätare barbeklädnad. Baiarne. Älvdalen: Blyberg, Nybolet, Björnberget, Skärklitt, Gâsvarv (G. Sam.). H. ithytomum K. Job. & G. Sam. n. sp. Caulis zt elatus, 50 — 60 cm altus, strictus saepius gracilescens 1 — 3 (vulgo 2)-folius virescens, ima basi leviter purpureo- violascens, inferne dense et longe albo- pilosus parce stellatus, circa medium sparsim pilosus et stellatus, superne sparsim — densiuscule stellatus rare — sparsim glanduliferus. Folia saturate viridia, subtus parum pallidiora, fere nunquam violascentia, petiolo in latere superiore prope basin pulcbre et intense purpu- rascente, supra densiuscule (v. sparsim), subtus zb dense et longe pilosa, in nervo dorsali et in petiolo dense et longe villosa, in marginibus dense et longiuscule ciliata; basalia vulgo sat numerosa (4 — 6) zt breviter petiolata, exteriora zt late ovato-elliptica — late obövata obtusa Hz denticulata basi leviter cuneata; intermedia late ovata — obovato-oblonga subacuta — breviter acuminata; interi- ora zt lanceolata vel oblanceolata acuta — acuminata; in- termedia et interiora dentibus parvis zt angustis parum patentibus dentata vel modo denticulata basi cuneatim vel paulatim angustata in petiolum decurrente; caulina vulgo sat parva, inferius breviter petiolatum H= lanceo- latum vel oblanceolatum H= breviter acuminatum, infra medium dentibus approximatis patentibus mediocribus — majusculis rectis acutis zt inaequaliter serrato-dentatum ; 80 secundum depetiolatum lanceolato-lineare ut fol. prae- cedens dentatum. Inflorescentia umbellato-paniculata pe- dicellis et ramis saepius monocephalis patentibus graci- libus longiusculis substrictis + approximatis acladium longum (2 — 5 cm.) vulgo aequantibus, rarius ramo so- litario remoto aucta. Pedicelli floccis leviter tomentelli glandulis densiusculis brevibus nigris obtecti. Involucra obscure viridia circiter 5 mm. lata et 10,5 — 12 mm. longa, tubo conico-ovato postea conico, basi subtruncata postea truncata, glandulis brevibus atro-viridibus densis obtecta. Squamae subangustae sublineares obtusulae, exteriores obscurae in marginibus extimis floccis raris lineam angustam inconspicuam formantibus adspersae, apice leviter comatae, superiores triangulàri-lanceolatiformes? interiores marginibus angustis clare virescentes. Cala- thium obscure luteum c:a 35 mm. latum sat rariflorum aliquantulum radians. Stylus fulvescens leviter fusco- hispidulus. * En mycket egendomlig form, utmärkt genom spens- lig men hög öch alldeles rak stjälk, flerbladig rosett med kort skaftade blad, av vilka atminstone de inre äro spetsiga eller tillspetsade, vid basen tämligen brett och pâ översidan vacket purpurfärgat bladskaft; stjälkblad oftast 2 (stund om 1, sällan 3), kort och skarpt tillspet- sade, nedom mitten försedda med karakteriska raka, mycket tätt ställda, medelstora, ojämna tänder. Inflo- rescensen bildas av nästan flocklikt närmade, langa, smala, nästan raka, mestadels enkorgiga grenar, som nä tili samma höjd som det länga akladiet (oftast 3 — 4 cm.). Langfj allen äro i kanterna gröna som hos H. junciniformr K. Joh. Dalarne. Bjursas: Sörskog och Rexbo (G. Sam.);' Mailing: Lybergsgnupen (G. Sam.); Lima och Tran- strand flerst. (G. Sam., K. Joh.). H. Larssonii K. Joh. & G. Sam. n. sp. Ab H. hepaticolore Stenstr. differt: foliis magis 81 argute dentatis (fere ut in H. subulatidente Dahlst.)7 dentibus basalibus vulgo symmetrice positis falcatis subulatis, pedicellis inflorescentiae angustioribus magis curvatis, involucris epilosis praesertim supra medium parcius stellatis, squamis angustioribus magis acutis, interioribus subulatis. Habituellt lik H. subulatidens Dahlst. Bladen lia dock tydligt blägrön färg. Tandningen är blott i ytter- lighetsfallen överensstämmande med dennas, eljest pâ- minna bladen mer eller mindre om H. liepaticolor Stenstr. Holkarna sakna enkla har, fjällen äro mer sylspetsade, ehuru lika korta som hos sistnämnda form, luddet i kan- tema bildar annu smalare strimmor. — Genom längre holkar skild frân den rätt snarlika H. pellucidum Laest. Daisland. Animskog: Lilla Bracke vid Murgröne- berget (P. A. Larsson, G. Sam.). H. machairodon K. Joli. & G. Sam. n. sp. Gaulis mediocris + laete virescens 1-folius, usque ad apicem sparsim — rare pilosus, inferne floccis leviter adspersus, supra medium magis magisque stellatus, apice glandulis parvis raris — sparsis obsitus. Folia sat tenuia, supra laete glaucescenti-viridia, subtus pallidiora sub- caesia, supra fere glabra, ceterum indumento mediocri munit a, rosularia exteriora + ovata serrato-dentata basi rotundata — cordata, subtus saepe leviter violascentia ; intermedia triangulari-ovata — ovato-oblonga obtusa — sub- acuta basi vulgo truncata vel dentibus duobus longis patentissimis liastata, ceterum dentibus latiusculis sed acutis fere usque ad apicem grosse dentata; intim um -4- triangulariter lanceolatum in apicem vulgo longum acu- tum jirotractum, dentibus longis acutissimis vulgo rectis denticulisque interpositis dentatum — subpinnatifidum ; fol. caulinum saepius parvum angustissimum lanceolato-li- neare — filiforme dentibus paucis subuliformibus instruc- tum, rarius magis evolutum lanceolatum argute denta- tum. Inflorescentia paniculata saepius Hh composita ramis Botaniska Notiser 1920. 6 82 -f- distan tibus leviter curvatis, superioribus interdum umbellatim congestis et magis curvatis, acladium 1 — B (rarius 4) cm. longum super an tibus. Pedicelli graciles virescentes + floccosi, glandulis parvis densis pilisque gracilibus raris — sparsis vestiti. Involucra sat angusta, 10 — 12 mm. longa et 4,5 — 5 mm. lata, pulchre viridia, tubo anguste ovato basi rotundata, glandulis brevibus gracilibus densiusculis — sat densis pilisque gracilibus mediocribus — breviusculis maxima parte albidis sat den- sis obtecta, floccis in marginibus squamarum strias vulgo angustissimas + interruptas et saepe inconspicuas for- mantibus subvariegata. Squamae sat angustae, exteriores et intermediae subtriangulares subacutae, superiores ma- gis lineares in apicem virescentem leviter comatum acutum sensim angustatae. Galathium luteo-lutescens vul- go 30 — 35 mm. latum sat pauciflorum eximie radians. Li- gulae apice glabrae. Stylus livescens vel interdum fere luteum. I avseende pâ inflorescensen nâgot lik H. uncosum K. Joh. men avvikande genom smalare holkfjäll med mer utdragen spets och nâgot ljusare har samt genom nästan alltid mindre kalatier; vidare skild genom bladens tydligt glesare och kortare hârighet pâ undersidan och pâ skaftet, längre, smalare och rakare bladtänder samt ofta lângre mellankanter, plan, ej vâgig bladkant samt smalare stjälkblad. Stiftets färg varierar frân livescent till gult. Dalarne. Alvdalen: Väsaberget, Blyberg, Lokbo- darne, Nybolet och Björnberget (G. Sam.). H. macromalloides G. Sam n. sp. 1 Dahlst. Herb. Hier. Scand. XXIV: 65. Gaulis 40 — 70 cm. altus Hh crassiusculus 1 — 2-fplius ima basi sordide purpurascens, inferne densiuscule molli- pilosus et rare — sparsim stellatus, circa medium pilis brevibus sat raris glandulisque raris - sparsis obsitus paullo densius stellatus, superne densiuscule stellatus glandulis nigris brevibus et lcngis (v. etiam longissimis) 83 mixtis sparsis — densiusculis obtecfcus denseque stellatus. Folia crassiuscula saturate viridia, subtus parum palli- diora, supra sparsim — densiuscule brevi-pilosa, subtus densius et longius pilosa, in nèrvo dorsali et in petiolo pilis longis — longissimis albo-villosa, in marginibus dense ciliata; rosularia exteriora ovata — ovato-oblonga obtuse pauci-dentata ; intermedia + oblonga obtusa — subacuta basi cuneata in petiolum breviter decurrente, in margi- nibus leviter undulata, dentibus triangularibus — sub- mammatis parvis— mediocribus intermarginibusque fere rectis instructa: interiora + auguste lanceolata obtusiu- scula — acuta basi angustata sensim in petiolum decur- rente, dentibus parvis subremotis patentibus — patentissi- mis + obtusis sed longiuscule mucronatis fere usque ad apicem dentata et denticulata ; caulinum inferius sat breviter petiolatum anguste lanceolatum — lanceolato-li- neare acutum minute et aequaliter multi-dentatum v. denticulatum, in petiolo dense villosum, ceterum ut folia rosularia indumento denso munitum; superius si adest vulgo sessile angustum bracteiforme. Inflorescentia vulgo parva ramis et pedicellis patentibus rectis v. leviter cur- vatis acladium 1 — 3 cm. longum aequantibus v. supe- rantibus. Pedicelli + canotomentosi glandulis longius- culis — mediocribus densis — crebris obtecti. Involucra majuscula elongata 13 — 14 mm. longa et 4,5 — 5,5 mm- lata, nigro-viridia sat angusta subcylindrica, basi leviter angustata, glandulis longis et brevibus mixtis nigris v. paululum cerinis densis — crebris obtecta vulgo omnino efloccosa. Squamae subangustae, exteriores sat paucae, superiores lineares— lanceolatif ormes in apicem + acu- tum v. interdum obtusiusculum contraotae, intimae vulgo subulatae, marginibus angustis Hh dilutis, omnes apice nudae v. subnudae. Calathium lutescens saepius parvum 25 — 30 mm. latum. Stylus valde obscurus. Utmärkt genom smala, tätt och ojämnt tandade, nâgot vagiga, rikhariga blad med langt och tätt vit- 84 ulliga skaft, ofta tvâbladig stjalk, lânga, svartaktiga holkar med rik glandelbeklädnad. Dalarne. Älvdalen: Blyberg, Nybolet, Björnberget, Skärklitt, Evetsberg och Dârâberg (G. Sam.). H. malaxatiforme K. Joh. & G. Sam. n. sp. Caulis altitudine mediocri 1-folius saturate virescens, inferne densiuscule — sparsim, ad medium rare pilosus, superne sparsim glanduliferus, infra medium sparsim, apice + dense stellatus. Folia mollia sat tenuia obscure viridia, subtus parum pallidiora, indumento denso munita; rosularia exteriora parva orbicularia — elliptica + obtusa saepe angulatim dentata; intermedia late elliptica — late obovata rotundato-obtusa dentibus obtusis -4: mammatis patentissimis aequalibus crebre crenato-dentata, basi bre- viter cuneata brevissime in petiolum decurrente; interiora ovalioblonga — lanceolata obtusa — subacuta ut praeceden- tia dentata v. prope basin dentibus paucis paullo longiori- bus et angustioribus + inaequalibus instructa, basi cito angustata breviter decurrente ; caulinum sat breviter pe- tiolatum saepissime angustum lanceolato-lineare acutum — acutissimum + argute et rare dentatum v. denticula- tum, ad basin dente uno alterove sat longo subuliformi instructum. Inflorescentia vulgo oligocephala subsimplex ramis et pedicellis patentibus curvatis acladium 1 — 3 cm. longum aequantibus. Pedicelli virescentes leviter subtomentelli glandulis inaequilongis densis obtecti. In- volucra obscure viridia sat angusta, 9,5 — 11 mm. longa et 4 — 5 mm. lata, basi breviter turbinata, glandulis atroviridibus longis densis — crebris obtecta Squamae exteriores et intermediae angustae lineares obtusae mar- ginibus parcissime stellatae, superiores latiusculae sub- lineares v. leviter lanceolatiformes obtusiusculae v. in apicem triangulärem subito contractae, vulgo efloccosae, marginibus late virescenti-marginatae apice nudae — inconspicue subcomatae. Calathium luteum 30—35 mm. latum radians. Stylus sordide lutescens — leviter livescens. 85 Förnämligast utmärkt genom de mörka, täthariga, mjuka bladen med täta, utspärrade, m. e. m. trubbiga tänder, litet stjälkblad, smala holkar med mycket rik glandelbeklädnad men nästan inga stjärnhar. Dalarne. Mora: Leksberg samt mellan Amberg och Vika i granskog (G. Sam. 1917). H. multisigne K. Joh. & G. Sam. n. sp. Gaulis altitudine mediocris — sat altus saepe subgra- cilis 1 — 2-folius hand raro ramosus, ima basi leviter violascens, infra medium pilis longis albis crispulis spar- sim pilosus parcissime stellatus, superne virescens spar- sim — densiuscule stellatus glandulis parvis pilisque gra- cilibus raris — solitariis obsitus. Folia firma crassiuscula intense viridia leviter glaucescentia, subtus caesio-viridia vulgo + violascentia, indumento mediocri munita; rosu- laria anguste petiolata, exteriora ovata — ovato-oblonga vel interdum triangularia obtusa — subacuta subobtuse dentata basi truncata — subhastata; intermedia ovata — ovato-oblonga vel Hh triangularia obtusa — subacuta basi 4- truncata vel rotundata; interiora ovate vel triangu- lariter oblonga subacuta — acuta basi saepissime truncata; intermedia et interiora dentibus deltaeformibus denticu- lisque interpositis crebre et sat argute duplodentata dentibus paucis liberis linearibus saepe in petiolum us- que ad basin descendentibus ; caulinum bene evolutum longe petiolatum acutum + trianguläre basi truncata ut folium rosulare intimum dentatum. Inflorescentia laxe et irregulariter paniculata ramis patentibus longe distan- tibus fere rectis acladium 1—3 cm. longum vulgo longe superantibus, ramo ex axillo folii caulini saepe aucta- Pedicelli graciles virescentes leviter subtomentelli glan- dulis minutis densiusculis (vel sparsis) saepe etiam pilis brevibus solitariis obsiti. Involucra crassiuscula vire- scentia floccis cano-variegata, 11,5 — 12,5 mm. longa et circiter 5,5 mm. lata, tubo rhomboideo-ovato basi rotun- data postea subtruncata, glandulis brevibus — mediocribus 86 subnigris densis pilisque sat brevibus apice brevi canes- centibus solitariis— raris obtecta. Squamae bene imbri- catae latiusculae in apicem dense comosum acutulum usque a basi angustatae, marginibus vitta alba flocco- rum ornatae, in dorso parce — parcissime stellatae, exte- riores saturate virides, superiores marginibus dilute vi- rescerites apice -h membranaceae, intimae paucae laete virescentes acutae — subulatae. Galathium laete luteum c:a 35 mm. latum. Ligulae apice glabrae. Stylus obscurus. I fiera bänseenden lik H. trianguläre Almqu. och skild huvudsakligen genom mindre spetsiga blad med grövre tandning samt nästan rakt utstâende basaltän- der. varigenom bladbasen blir spjutlik, ej pillik, större hol- kar med bredare fjäll, mindre tat beklädnad av glandler och ludd i inflorescensen samt vanligen större kalatier. Dalarne. Ors a: Aberga (And. Björk 1904); Lima: Limberget (K. Joli., Gr. Sam.) och Bull berget (G. Sam.). H. oligogonium K. Joh. & G. Sam. n. sp. Gaulis sat strictus 1-folius, infra medium sparsim longi-pilosus et parce stellatus, superne densiuscule stel- latus pilis solitariis glandulisque parvis — minutis raris — sparsis obsitus. Folia saturate viridia subtus saepe violas- . centia, indumento mediocri- -subdenso instructa; rosularia exterior a rotundato-ovata interdum leviter triangularia subin tegerrima — obtuse dent ata basi + cordata — rotunda- ta; intermedia ovato-elliptica— oblonga obtusa v. rotun- dato-obtusa et interiora oblonga — + rectangularia suba- cuta dentibus longe distantibus parum patentibus obtusis intermarginibus rectis -h acclivibus fere angulatim den- tata, ad basin 4- oblique subtruncatam — cuneatam dentibus duobus mammatis — caninis breviusculis — longioribus pa- tentibus (? — patentissimis) instructa; caulinum anguste ovato-lanceolatum — lineare + acutum infra medium den- tibus paucis approximate leviter patentibus rectis fere triangularibus dentatum.. Inflorescentia vulgo parva oligo- cephala ramis et pedicellis sat curvatis et patentibus acla- 87 dium 0,5—1 ( — 2) cm. longum + superantibus. Pedicelli crassiusculi floccis subtomentelli glandulis nigris brevi- bus densiusculis — densis pilisque solitariis — raris obtecti, Involucra virescenti-fusca superiore parte floccis leviter variegata, 11 — 12,5 mm. longa, basi rotundata, glandulis mediocribus — breviusculis ztz densis pilisque gracilibus longis — longissimis dimidia vel maxima parte albidis sparsis — densiusculis obtecta. Squamae exteriores angu- stae lineares et intermediae lanceolato-lineares subacutae — acutae margines versus sparsim stellatae v. stria an- gusta rb conspicua floccorum marginatae in dorso fere efloccosae apice comatae, superiores lanceolato-trian- gulares sensim angustatae Hb acutae apice ipso saepe ob- tusulae marginibus vitta albida sat lata floccorum ornatae apice dense comosae, interiores in dorso et apice obcsurae circa medium marginibus valde latis albidovirescentibus instructae, intimae colore adhuc dilutiores acutae — su- bulatae. Calathium sat obscure luteum circiter 35 mm. latum parum radians. Ligulae apice glabrae. Stylus fusco-hispidulus. Bladen äro tämligen längsträckta med glesa, trub- biga, framâtriktade tänder och n. raka mellankanter; de tvâ föga utstâende basaltänderna äro smalare men knappt längre än de närmaste och ansluta sig tili dem ofta utan mellankanter. Holkarn a äro tili sin övre del bro- kiga genom längfjällens breda, graaktiga luddränder samt de vid fjällens mitt synliga breda vitaktiga kanterna. Dir. Älvdalen: öster omMossesjön (0. Yesterlund), Längs jöblecket samt flerst. mellan Bössbo och Navarnäs (G-. Sam.). — Aven Västerdalarne. H. opaciceps K. Joh. & Gr. Sam. n. sp. Caulis altitudine mediocri crassiusculus sat obscure virescens 1-folius, infra medium sparsim longi-pilosus et parce stellatus, superne densius stellatus et glandulis nigris brevibus — mediocribus raris — sparsis obsitus. Folia mollia obscure viridia, subtus parum pallidiora, supra 88 sparsim — densiuscule pilosa, subtus pilis longioribus sat densis vestita, in nervo dorsali et in petiolo + villosa. marginibus longiuscule et sat dense ciliata; rosularia saepe 4 — 5 sat longe petiolata, exteriora rotundato-ovata minute denticulata basi rotundata — late cordata; inter- media late ovali-elliptica — oblonga obtusa dentibus sat crebris subaequalibus mammato-trianguJaribus v. denti- culis minoribus instructa, basi rotundata — cito angustata* interiora ovali-oblonga — lanceolata obtusiuscula— subacu- ta, dentibus + inaequalibus subtriangularibus leviter cur- vatis crebre dentata, prope basin saepe etiam in superiore parte petioli dentibus longiusculis angustioribus leviter falcatis munita, basi in petiolum sensim angustata; cau- linum petiolatum ovato-oblongum — lanceolatum obtusu- lum — acutum dentibus inaequalibus valdepatentibusacutis crebris + profunde dentatum — incisum. Inflorescentia paniculata vulgo parum composita ramis et pedicellis superioribus leviter curvatis v. subrectis Hb: approximatis. Pedicelli et acladium 2 — 8 cm. longum floccis canoto- mentosi glandulis obcuris mediocribus densiusculis ob- tecti. Involucra atro-viridia haud nitida (floccis sparsis interdum obscure canescentia) breviuscula, 10 — 11 mm. longa, basi rotundata, glandulis gracilibus obscuris densis mediocribus — longis obtecta. Squamae latiusculae sub- lineares, exteriores et intermediae obscurae + obtusae, superiores inaequilongae obtusae v. interiores breviter acuminatae, marginibus + latis sordide virescentibus, omnes floccis in marginibus sparsis — densiusculis lineam angustam v. sat latam sed -h inconspicuam haud bene limit atam form antibus instructae, superiores interdum fere totae floccis sparsis leviter canescentes, rarius sube- floccosae. Galathium luteum 30 — 35 mm. latum. Sty- lus subluteus* Skild frân H. persimile Dahlst. genom tjockare hol- kar med bredare och trubbigare f jail, vilka sakna enkla har. Holkarnas stjärnludd varierar mycket i mängd. 89 Stundom förekommer det nästan endast som smala strimmor i de kortare fj aliens kan ter, holken är da sät- tigt mörkgrön. Baiarne. Grytnäs: Asbo pâ en björkbacke (G. Sam. 1911). H. pteropodium K. Job. & G. Sam. n. sp. Gaulis + flexuosus saepius crassiusculus et compres- sibilis l-folius vulgo totns virescens, infra medium pilis mollibus sparsis longi-pilosus et levissime stellatus, su- perne Hb dense stellatus pilis brevibus solitariis glandulis- que parvis sparsis obsitus. Folia plana obscure viridia, subtus paullo pallidiora vix violascentia, indumento brevi- usculo mediocri munita; rosularia vulgo pauca, exteriora ovato-ovalia — anguste ovalia vel saepe Hb lingulata ob- tusa integerrima basi sensim angustata late et longe de currente; intermedia ovalia v. ovali-elliptica — ovali-ob- longa usque oboblonga obtusa; interiora ovaliter — ovate oblonga — prorsus oblonga obtusa; intermedia et interiora fere ad apicem dentibus latis brevibus— brevissimis valde obtusis Hz arcuatis dentata v. modo denticulata, dentibus angustioribus leviter unguiculatis in basi late sed bre- viter decurrente saepe etiam in petiolo instructa; cauli- num breviter petiolatum saepissime magnum — maximum ovatum — ovato-oblongum obtusiusculum obtuse denta- tum v. subcrenatum basi cito angustata in petiolum Hz late alatum decurrente. Inflorescentia irregulariter paniculata Hz contracta rhachide flexuoso, superiore parte vulgo umbellata ramis et pedicellis sat brevibus congestis patentissimis et valde curvatis acladium 1 — 3 cm. long- um aequantibus. Pedicelli subobscuri leviter subtomen- telli glandulis brevibus obscuris densiusculis pilisque breviusculis solitariis (— raris) obtecti. Involucra obscura ad basin paullulum canescentia de cetero floccis con- spicue variegata, 11,5—13 mm. longa et 4,5 — 5,s mm. lata, tubo ovato (v. subcylindrico) basi turbinata — ro- tund ato-turbinata, glandulis sat brevibus subobscuris 90 densiusculis — sat densis pilisque longiusculis Hz breviter cano-cuspidatis sparsis obtecta. Spuamae* latitudine mé- diocres sublineares (v. superiores leviter lanceolatifor- mes) obtusiusculae, apice dense albo-comosæ, margi- bus vitta albdlata floccorum ornatae, exteriores sublineares et intermediae praeterea in dorso rare — sparsim stel- latae, superiores interiores dz angustae virescenti-mar- ginatae. Galathium sublaete luteum circiter 30 mm. la- tum. Ligulae apice glabrae. Stylus fulvescens leviter fusco-hispidulus. Skild frän den snarlika II. camurum genom ât bâda ändar avsmalnande blad, mer nedlöpande och mindre ofta osymmetrisk bladbas, kortare akladium, kortare och tydligt luddbrokiga holkar, trubbigare, tili grün df argen mörkare langfjäll. Dalarne. Hedemora: Vikmanshyttan (G. Sam* 1910); Ludvika: nära Valhalla (Joh.). H. spargens G-. Sam. n. sp. Dahlst Herb. Hier. Scand. XIX: 43,44 (H. serrati- frons var.). Dentibus foliorum rarioribus et magis inaequalibus, saepe etiam majoribus, glandulis involucrorum et pedi- cellorum crebrioribus squamisque adhuc latioribus ab H. serratifronde Almqu. distinctum. G-anska lik JH. serratifrons Almqu. men skild genom bladens grövre, ojämnare och glesare tandning. Aven holkarna avvika nagot genom ännu starkare glandel- harighet och bred are fjälh Dalarne. Gustavs: Solvarbo; Säter: Tings val- len och Angarna (G. Sam:). H. stenolomoides K. Joh. & G. Sam. n. sp. Caulis 35 — 70 cm. altus sat gracilis — mediocris flexu- osus 1 — 2-folius. interne + purpureo-violascens, infra me- dium sparsim longi-pilosus et parce stellatus, supra medium dz dense stellatus, apice floccis subtomentellus— tomen- tosus glandulis solitariis — raris v. sparsis adspersus, 91 Folia mollia sat tenuia lutescenti-viridia, snbtus sat pal- lida, indumento subdenso — mediocri munita; rosularia exteriora parva orbicularia— ovato-elliptica undulato-den- tata vel fere integerrima; intermedia ovaliter — obovate elliptica obtusa basi rotundata vel cito angnstata denti- bus obtusissimis breviter mammatis et intermarginibus concavis sinnato-dentata ; interiora ovalia — oblonga ob- tusa— obtusiuscula ut folia intermedia dentata sed den- tibus basalibus angustioribus obtusiusculis subunguicula- tis interdum etiam dente parvo libero solitario infra basin instructa; caulinum (inferius) vulgo magnum — maxi- mum breviter petiolatum ovato-oblongum obtusum — ob- tusiusculum rarius sub acutum dentibus brevibus — brevis- simis obtusis dentatum, prope basin dentibus paucis paullo longioribus obtusis — subacutis munitum. Inflore- scentia + composita saepius contracta ramis mediocriter patentibus acladium 1 — 3 cm. longum + superantibus. Pedicelli floccis subtomentelli — cano-tomentosi glandulis densiusculis — sat densis mediocribus — longiusculis nigris obtecti. Involucra atru- viridia vel subnigra floccis leviter variegata, 11 — 12( — 13) mm. longa et 5 — 6 mm. lata, tubo ovato basi leviter angustata — rotundata, floccis in dor so squamarum raris vel nullis in marginibus densius- culis striam albam angustam + conspicuam praesertim supra medium squamarum formantibus glandulisque lon- gis et brevioribus nigris crebris obtecta. Squamae latitu- dine mediocri sublineares obtusulae, interiores marginibus angustis + pallide virescentes| in apicem 4i brevem suba- cutum vulgo contract ae. Calathium luteum 35 — 40 mm. latum radians. Ligulae apice glabrae. Stylus sordide lutescens, siccus leviter livescens. Till holkens utseende erinrande om H. soleifolium K. Joh. men tydligt avgränsad genom bredare, trubbigare och mycket trubbigt tandade eller buktbräddade blad. Genom samma kännetecken, särskilt det trubbiga stjälk- 92 bladet 'samt nâgot mer stjärnhariga holkar skild frân H. stenolomum Dahlst. Dalarne. Alvdalen: mellan Navarnäs och Aspdalen, Björnberget nära Nybolet (G. Sam.); Lima och Tran- strand flerst. (K. Joh., G. Sam.). H. stymnophytum K. Joh. & G. Sam. n. sp. Caulis mediocris 1 — 2-folius saepe sat gracilis, interne sparsim pilosus, circa medium sparsim stellatus et glandulis raris obsitus, superne densius stellatus sparsim vel den- sius glandulosus. Folia obscure gramineo-viridia, supra fere glabra, in nervo dorsal i + dense stellata et longi- pilosa, de cetero indumento mediocri munita; rosularia exteriora ovata — + elliptica obtuse brevi-dentata basi cuneato-truncata — hastata; intermedia oblongo-ovata — ob- longa subacuta basi + oblique truncata — rotundata denti- bus rb patentibus inaequilongis obtusis — acutis -L mam- mato-triangularibus dentata, dentibus duobus basalibus longis patentissimis saepius instructa, rarius basi angustata; interiora anguste oblonga — lanceolata + acuta dentibus angustioribus (infimis saepe longis falcatis) denticulisque interpositis inaequaliter crebre argute dentata, dentibus filiformibus saepe in petiolum descendentibus ; caulinum petiolatum lanceolatum — sublineare acutissimum argute et crebre dentatum — incisum, basi sensim attenuata et decurrente dentibus subulatis db curvatis interdum in- structa, vel angustissimum lineare minute denticulatum. Inflorescentia Hd polycephala et composita ramis patentibus -4- curvatis. Acladium 1—3 cm. longum et pedicelli glandulis longiusculis et brevioribus nigrescentibus den- sis obtecti, sat obscuri + virescentes. Involucra minu- scula — mediocria, 10—11,6 mm. longa, tubo brevi sub- cylindrico vel subrhomboideo basi rotundata, atro-viridia — nigrofuliginea glandulis longiusculis sat obscuris apiôe cerinis densis — creberrimis micantia, efloccosa vel in mar- ginibus squamarum extimarum parcissime stellata. Squamae angustae lineares obtusiusculae^ — acutae) sub- 93 nitidae, exteriores angustissimae fere filiformes atro-viri- des leviter cerinae, superiores in dorso et in apice eodem modo obscurae in marginibus angustis paullo dilutiores lutescenti-virides, intimae paucae conspicue acutae, omnes apice levissime comatae. Calathium luteum 30 — 40 mm. latum radians. Stylus livescens, siccus sat obscurus. Holkarna äro täml. smâ, i det närmaste luddfria, nâgot glänsande mellan de täta glandlerna, svartgröna med vaxgul anstrykning, vilket bast f ram trader i kan- terna; glandelhären äro mörka, men knapparna tindra med tydligt gulgrön glans. Holkf jällen äro mycket smala, vanl. smaltrubbiga. Bladen smala, merendels täml. smâ, tätt, vasst och ganska ojämnt tandade, ofta försedda med ett par karakteristiska basaltänder och smâ fria tänder pâ skaftets övre del. För övrigt variera bladen tili form och tandning. I vanliga fall blir formen genom de större basfbkarna m. e. m. spjutlika, men bladbasen blir det oaktat ej alltid tvär, emedan smärre tänder finnas nedom de fÖrra dels pâ bladbasen, dels pâ skaftet. Baiarne . Alvdalen: Nybolet, Björnberg, Dârâberg och Langsjöblecket (G. Sam.). Dessutom i Väster-Dalarne (G. Sam., K. Joh.). H. subplacerum G. Sam. n. sp. Dalhst. Herb. Hier. Scand. XXIV: 62. Gaulis mediocris substrictus 1( — 2)-folius inferne atropurpureus de cetero interdum 4= maculatus, a basi usque ad medium sat dense longi-pilosus et leviter stel- latus, supra medium parce pilosus Hh dense stellatus, apice insuper glandulis parvis raris — sparsis obsitus. Folia crassiuscula obscure et saturate viridia, subtus parum pallidiora subglaucescentia interdum leviter vio- lascentia, indumento denso vestita; rosularia vulgo sat parva breviuscule petiolata, exteriora late ovata obtusa < denticulata basi truncata — late cordata: intermedia ~f~ ovata obtusa — subacuta basi rotundata — truncata; in- 94 tima ovata — ovato-oblonga subacuta basi rotundato-trun- cata — brevissime cuneata, intermedia et interiora infra medium dentibus mammato-triangularibus dh patentibus dentata, supra medium vulgo integerrima ; caulinum bre- viter petiolatum anguste triangulari-ovatum — ovato-lan- ceolatum, basi in petiolum + alatum decurrente, prope basin dentibus duobus vel paucis + triangularibus vulgo patentissimis instructum. Inflorescentia paniculata com- posita sat alta ramis mediocriter patentibus. Pedicelli et acladium 0,5 — 2( — 3) cm. longum obscure virescen- tes vel floccis leviter canescentes, glandulis mediocribus - — sat longis gracilibus densis vel sub involucro crebris obtecti. Involucra breviuscula atro-viridia vel fere nigra 10—11 mm. longa et 4 — 5 mm. lata, tubo rhomboideo basi subtruncata, glandulis sat gracilibus longis — longis- simis nigris crebris obtecta, involucrum primarium in- super pilis longis obscuris vel apice + canescentibus solitariis — raris instructum. Squamae latitudine medicres vel -latiusculae obtusae apice brevissime et + inconspi- cue comatae, exteriores in marginibus floccis raris ad- spersae, superiores lanceolatiformes efloccosae nitidae apice sat obscurae, interiores circa medium sat clare virescenti-marginatae. Calathium obscure luteum 27 — 35 mm. latum. Ligulae apice glabrae. Stylus fusco- hispidulus. De inre stjälkbladen samt rosettbladen äro samman- dragna till en kort spets, som begränsas av raka kan- ter, basaltänderna, stundom de enda utvecklade, ärotäml. grova, triangulära och spetsiga samt riktade snett frarnat eller nästan vinkelrätt mot medelnerven. De korta, svarta holkarna och deras skaft klädas av mycket täta och lânga glandler, primärliolken dessutom av enstaka eller glesa lânga mörka hâr. Dalarne. Älvdalen: Dârâberg och Nybolet (G. Sam.); Lima: Södra Fenningbergets fabodar (G. Sam.) och Bullberget (G. Sam., K. Joh.). 95 H. trunciceps Gr. Sam. n. sp., Dahlst. Herb. Hier. Scand. XXIV: 51. Caulis altitudine mediocris Hh crassiusculus lute- scenti-viridis 1-folius, inferne parce vel sparsim pilosus leviter stellatus, circa medium densiuscule stellatus, su- perne leviter subtomentellus glandulis parvis raris ob- situs. Folia rosnlaria tenuia undulata + laete lutescen- ti-viridia, subtus pallid iora, supra parce pilosa — subglabra, in nervo dorsali sat dense pilosa et vulgo + dense stellata, de cetero indumento mediocri munita; rosularia exteriora rotundato-ovata (vel obovata) — elliptica utrinque rotundato-obtusa obtuse et F crebre dentata: intermedia elliptica — Hh ovate oblonga vulgo obtusa, basi rotundata, dentibus + obtusis mammatis vel præsertim ad basin paullo longioribus et acutioribus sat crebre dentata; intima ovato-oblonga — ovato-lanceolata obtusiuscula — -4- acuta dentibus angustioribus fere deltaeformibus vel interdum leviter unguiculatis et denticulis paucis inter- posais munita; caulinum supra glabrum, subtus sparsim pilosum Hh dense stellatum, in nervo dorsali cano-to- mentosum, oblongo-lanceolatum — lineare, in apicem Hh longum acutum protractum, dentibus inaequalibus an- gustissimis saepe subulatis sat crebre dentatum— pecti- natum. Inflorescentia superiore parte + contracta sae- pissime valde composita ramo ex axillo folii caulini exeunte saepe aucta, ramis patentibus valde curvatis. Acladium 1 — 3 cm. longum et pedicelli Hh breves cras- siusculi floccis densis albidi glandulis obscuris brevibus sparsis — raris obsiti. Involucra sordide fusco-viridia ma- juscula 11 — 12,5 mm. longa et 6 — 7,5 mm. lata, basi valde truncata, glandulis mediocribus nigris sat aequa- libus densiusculis interdum etiam pilis brevibus totis obscuris solitariis obtecta, ima basi floccis tomentosa, in marginibus squamarum exteriorum sparsim stellata. Squamae latae flores juveniles paullo sifperantes, omnes intimis subacutis — acutis exceptis obtusae, apice leviter 96 sed sat conspicue comatae, exteriores nigrescentes in marginibus ipsis parce stellatae, superiores olivaceae mar- gin! bus sordidis paullo pallidioribus vulgo omnino efloc- cosae. Galathium luteum plenum 28 — 35 mm. latum. Ligulæ apice glabræ Stylus livescens, siccus sat ob- scurus. Igenkännlig pâ de tunna, gulgröna, nâgot vâgiga, tätt ocli övervägande trubbigt tandade rosettbladen, det langsträckta, tätt och ojämnt tandade stjälkbladet ; tjocka, tätt vitluddiga holkskaft med strödda tili glesa, jämn- stora, mörka glandler; glanslösa, mörkt olivgröna holkar med bred och alldeles tvär, invid holkskaftet vitluddig bas. Inflorescensen är merendels oregelbunden. tili sin övre del hopträngd och nästan flocklik men försedd med avlägsnade längre och mer raka grenar. Ligulerna äro korta. Dalarne. Alvdalen: Skärklitts fäbodar (G. Sam.). H. tubaticeps K. Joh. n. sp. Gaulis sat elatus 1 ( — 2)-folius ima basi + violascens, infra medium dense et longe albi-pilosus, circa medium sparsim stellatus pilis brevioribus sparsis glandulisque solitariis — raris obsitus, superne densiuscule stellatus glandulis variae longitudinis sparsis — densiusculis pilis- que solitariis munitus. Folia firmula crassiuscula obscure viridia, subtus paullo pallidiora saepe leviter violascentia, indumento denso et sat longo abundantia petiolis dense et. longissime villosis ; rosularia exteriora F ovata obtusa (—subacuta) subintegerrima basi rotundata ( — leviter cordata) interdum brevissime decurrente; intermedia triangulari-ovata — ovato-oblonga subacuta et interiora \ triangulari-oblonga acuta dentibus sat raris deltae- formibus — triangularibus F angulatim dentata basi trun- cata — truncato-cuneata brevissime decurrente; caulinum ovate vel triangulariter lanceolatum acutum — acutissi- mum basi subtmncata + rare et argute dentatum. In- florescentia paniculata subhumilis ramis et pedicellis Hh 97 approximates valde patentibus et curvatis acladium 1— 3 cm. longum aeqnantibus vel paullo superantibus. Pe- dicelli obscuri densiuscule stellati — leviter subtomentelli glandulis inaequilongis densis — crebris pilisque longius- culis solitariis obtecti. Involucra atro-viridia 14 — 15 mm. longa et 5 — 6 mm. lata ad longitudinem limbi insignia, tubo anguste ovato postea anguste ovato-conico basi breyiter turbinata, glandulis variae longitudinis crebris pilisque valde longis subobscuris vel apice canis sparsis obtecta. Squamae sat angustae conspicue lineares suba- cutae— acutae apice et infra leviter comatae, exteriores et intermediae marginibus parcissime stellatae, superi- ors efloccosae. Calathium sublaete luteum 35 — 40 mm. latum radians. Ligulae apice glabrae. Stylus obscurus. Skild frân H. caliginosum Dahlst. i synnerbet ge- nom bladens bredare bas och nästan triangulära form, glesare och grövre tandning, vidare genom ännu längre holkar med ovanligt langt utdraget bräm. o Närlce. Askersund: Starketorp (Gr. Aslind). Söclermanland. St. Malm: Sörgölsstugan (G. O. Malme 1906). Östergötland. Simonstorp: Holmdalen (K. Joh.; F. 0. Westerberg 1901); Ri singe: Hulta (K. Joh.). H. valgidentatum K. Joh. & G. Sam. n. sp. Gaulis vulgo 50 — 70 cm. altus gracilescens 1 — 2-fo- lius rare pilosus, superne sparsim — densiuscule stellatus et glandulis + raris obsitus. Folia tenuia lutescenti- viridia, supra subglabra (extimis mediocriter pilosis ex- ceptis), subtus sparsim, in nervo dorsali dense pilosa, in petiolo angusto subvillosa; basalia exteriora + late ovato-elliptiea rotundato-obtusa basi rotundata — leviter cordata; intermedia ovata — ovato-oblonga subobtusa basi obtusa — breviter cuneata, denticulis parvis et intermar- ginibus fere rectis + angulatim dentata, prope basin dentibus paucis paullo majoribus leviter curvatis instructa ; intima anguste ovalia — ovato-lanceolata obtusiuscula — Botaniska Cotiser 1920. ' 7 98 subacuta eodem modo dentata; caulinum petiolatum o- vato-lanceolatum v. lanceolatum vulgo acutum, prope basin dentibus paucis mediocribus + curvatis munitum de cetero + denticulatum — subintegerrimum. Inflor es- centia sat laxa ramis superioribus paucis valde patentibus et curvatis acladium 0,5 — 2 cm. longurn aequantibus, inferioribus longe distantibus parum patentibus fere rec- tis. Pedicelli canescentes glandulis mediocribus et bre- vioribus sat densis pilisque longiusculis sparsis — raris obtecti. Involucra sat parva et angusta, c:a 10 mm. longa, tubo ovato basi aliquantulum angustata, obscure canescenti-viridia glandulis gracilibus + cerinis brevi- usculis et mediocribus densis — crebris pilisque medio- cribus— longiusculis breviter cano-cuspidatis sparsis — densiusculis vestita, floccis circa basin et in marginibus squamarum sparsis — densiusculis, in dorso raris — solitariis adspersa. Squamae angustae sublineares in apicem sat angustum obtusulum — Hh acutum vix comatum protrac- tae. Calatfrium lutescens sat parvum radians, 80—35 mm. latum. Stylus fusco- hispidulus. Kännetecknad genom nagot ljusa, svagt hariga blad med jämnt bägböjda tili svagt vinkliga kanter och ett par föga krökta tänder vid den avrundade eller hastigt avsmalnande basen; de övre grenarna korta och stärkt bägböjda; holkar rätt sma och smala med smala, knappt spetsiga fjäll; kalatier sma och nagot glesa. Dalarne. Säfsnäs: Fredriksberg i en björkäng o- vanför Löväsen (G. Sam. 1909). H. viriatum K. Joh. & G. Sam. n. sp. Dahlst. Herb. Hier. Scand. XIX: 38. Caulis 40 — 70 cm. altus + crassiusculus 1—3 (sae- pissime 2)-folius totus sordide virescens vel ima basi leviter violascens, infra medium sparsim stellatus et pilosus, superne dense stellatus et sparsim glandulosus. Folia sat tenuia laete viridia subglaucescentia, subtus sat pallida Hi glauco-caesia interdum paululum violascen- 99 tia, supra rare pilosa vel subglabra, subtus sparsim — densiuscule molliter pilosa et (praesertim folia caulina) rare — sparsim stellata, marginibus sparsim ciliata, in nervo dorsali et in petiolo mediocriter villosa; rosularia sat breviter et late petiolata, exteriora late ovata — obo- vata integerrima — obtuse dentata basi rotundata — cor- data; intermedia ovato-elliptica — elliptico-oblonga obtusa — subacuta dentibus Hb distantibus mammatis — subtri- angularibus dentata basi rotundata — breviter cuneata; interiora oboblonga vel ovaliter lanceolata breviter acu- minata dentibus sat parvis angustis parum patentibus dentata basi cuneata vel sensim angustata in petiolum decurrente; caulinum infimum breviter petiolatum — sub- sessile ovato-oblongum — ovato-lanceolatum argute acu- minatum denticulis mucroniformibus proversis vel den- tibus parvis triangularibus praesertim infra medium munitum, summum sessile + lanceolatum — lineare acu- tum pauci-dentatum vel leviter denticulatum. Inflore- scentia paniculata saepissime valde polycephala composita ampla ramis et pedicellis crassiusculis mediocriter pa- tentibus et curvatis acladium 2 — 3 cm. longum valde superantibus. Pedicelli cano-tomentosi glandulis nigris mediocribus densiusculis — sat densis obsiti. Involucra fusco-viridia magna, 12 — 13 mm. longa, basi rotundato- turbinata, glandulis crebris nigris longis et mediocribus mixtis obtecta basi floccis subcanescentia. Squamae la- tiusculae obtusae, exteriores et intermediae triangulari- lineares marginibus sat dense stellatae apice comosae in dorso parce stellatae, superiores exteriores sublir^eares obscurae marginibus rare ( — sparsim) stellatae apice leviter comatae, interiores fere efloccosae in dorso ob- scurae marginibus latis membranaceis dilute virescenti- bus — subalbidis. Calathium circiter 40 mm. latum radians. Ligulae apice glabrae. Stylus fusco-hispidulus. Denna egendomliga form kan sägas intaga en mel- lanställning lika nära H. scioides K. Joh. som H. lepto- 100 grammum Dahlst., skild fran den förra genom ljusare, undertill nästan isgrâ, kort skaftade blad med grundare och jämnare tandning och talrikare tänder, ‘2 eller ej sällan 3 mer vasst tillspetsade stjälkblad samt större holkar, trubbigare holkfjäll med talrikare stjärnhar ovan mitten ; frân den senare genom bredare blad med nästan tvär eller mer hastigt avsmalnande bas, bredare, mer silvaticum-art&d tandning, av ludd mer grâaktiga holk- skaft, tydligara luddränder och grövre glandler pâ hol- karna samt trubbigare och mer jämbreda holkfjäll med ljusare kanter. Dalarne. Âlvdalen: Ribbâsen (G. Sam.). Register. Sid. acromadarum 65 albiduliforme 66 amblyglochin 66 ancisum 67 ipicum 69 birameum 70 brevialatum 71 centonale 71 chiridotum 72 dalecarlicum 73 dasytomum 75 elvdalense 76 inopbyllum 78 ithytomum 79 Larssonii 80 Sid. machairodon 81 I macromalloides 82 malaxatiforme 84 ; multisigne 85 oligogonium 86 opaciceps 87 pteropodium 89 spargens 90 stenolomoides 90 stymnophytum 92 subplacer um 93 ! trunciceps 95 I tubaticeps 96 valgidentatum 97 viriatum 98 101 Till Brobytraktens flora. Af John Persson. Vid tiden for utgivandet av 2:dra uppl. av Are- schougs flora var Brobyomradet väl ett av de bäst under- sökta. Genom markförändring har traktens största raritet Orchis latifolia försvunnit och även en hei del andra arter torde numera svarligen aterfinnas. Detta gäller saväl fanerogamer som mossor och under nâgra exkur- sioner i trakten har jag observerat följande växter av större eller mindre intresse. Campanula patula vid järnvägen söder om byn. Lär ha varit stationär där ett par 10-tal är. Cirsium palustre X heterophyllum i en äng vid »Blod- bäcken». Galinsoga parviflora som ogräs i en trädgard. Senecio vernalis flerestädes. Det synes mig som en egendomlig företeelse att denna art först pä senare tider lyckats fâ en sa vidsträckt och ymnig förekomst i nord- östra Skane. Senecio vernalis X vulgaris nära Stenemölla. Senecio viscosus pa Banktomten. Silene dichotoma i Klöfverakrar. Synes hälla ut blott ett âr pä varje ställe. Sparganhim glomeratum i en försupmning tili venster om vagen tili Emitslöf. Biccia glauca pa akrar här och där. Den Biccia glauca som uppgives i Hartmans flora är Biccia soro- carpa en art, vilken här, som annorstädes, är vanligare än B. glauca. Biccia Lescuriana vid Nöbbelöf. Biccia Warnstorffii pa aker nära Olastorpsgärden. Biccia Huebeneriana vid Nöbblöf tillsammans med B. Lescuriana och canaliculata. Botnniska Notiser 1920. 102 Vid Figgatofta förekommer en form som synes mig egend omlig men av C. Jensen kallas R. Huebeneriana var. latius. Anthoceros lœvis Friggatofta med fr. ; vid Olastorp cf- Denna art säges alltid vara monoik. Jag har dock för- ut funnit den kunna vara dioik och Prof. S. 0. Lind- berg har i bref förklarat att även han funnit samma förhallande. Aplozia pumila pâ stenar i bäckar. Radula Lindbergiana pa stenar i »Blodbäcken». Marsupella ustulata Spruce pâ tva mindre stenar â en skogsväg i Tydinge skog. Har ej kunnat uppsparas annorstädes i trakten. 1887 fann jag samma form i skogarna circa en halv mil öster om Perstorps järnvägs- station. S. 0. Lindberg kallade den da Marsupella ustulata Spruce var. squarrosula och försag den med diagnos. Det som för honom var huvudformen av m. ustulata, är nog vad söm nu heter Marsupella Sprue ei Limpr. Tortula mutica vid bron över Helgeâ, dels pâ stenar och dels, mycket sparsamt, pâ träd. Rarbula Hornschuehiana nära vägen mot Olastorp och vid Hemmestorps kalkbrott. Funaria fascicularis nära vägen till Olastorp. Blindia acuta, pâ stenar i Helgeân, ytterst sparsamt. Andrœæa Rothii pâ klippor öster om Olastorpsvägen. Plagiothecium latebricola pâ murkna alstubbar i skogen v. om Sanatoriet. Mossor försvinna ofta frân sina stândorter förkvävda av annan vegetation. Förekomsten synes dock ibland kunna variera utan just pâvisbar anledning. Ephe- merum serratum var hösten 1918 i Broby trakten pâ mânga Ställen särdeles ymnig och i slutna mattor. I höst har den pâ alla ställen varit nästan heit försvunnen. Broby i nov. 1919. 103 Einige Pueeinellia-Arten und -Hybriden. Von Otto R. Holmberg. Bei der Bearbeitung einer Monographie 1 der Nord- europäischen und europäisch-arctischen Puccinellien habe ich auch den übrigen europäischen Formen dieser Gat- tung Aufmerksamkeit gewidmet, und dabei haben beson- ders die bisher sehr wenig beachteten Artkreuzungen meine Interesse in Anspruch genommen. Bevor ich zur Behandlung der Arten und der Hy- briden übergehe, dürfte es angezeigt sein, etwas über den Gattungsnamen näher zu sprechen. Als Gattungsnamen habe ich den am meisten gè- brauchten Namen »Atropis» durch Pmcii\ellia ersetzt. Grisebach citiert wohl für Atropis in Ledebour, F1. ross, vol. IV (1853) p. 388: »Rupr. F1. Samojed. p. 64 (1845)» als Autor; wenn man aber hier nachsieht, findet man dass Ruprecht 1. c. wohl »Atropis Trin. (P. distans)» schreibt, aber in einem Stück, wo er die gegenseitigen Verhältnisse der verschiedenen Untergattungen von Poa näher bespricht. Seine Auffassung von Atropis als Untergattung geht aus der Seite 61 : »313. Poa (Atro- pis) distans» deutlich hervor. Atropis als wirklicher Gattungsnamen kommt erst in Ledeb. 1. c. vor, und der Namen Puccinellia Parlatore, F1. Ital. I (1848) p. 366 hat also unbestreitliche Priorität. 1. Puccinellia distans (L.) Parl. und P. retroflexa (Curt.) Holmb. Durch die . eingehenden Untersuchungen von Duval- Jouve (Bull. Soc. Bot. de France 1863) und Crépin (Notes sur quelques plantes rares ou critiques de la 1 Die Ausgabe der Monographie ist durch die Zeitverhältnisse schon ein paar Jahre verzögert worden; hoffentlich wird dieselbe vor Ende dieses Jahres erscheinen. Eine kurze Zusammenfassung unsrer drei gewöhnlichen Arten ist 1918 in C. A. M. Lindman, Svensk Fanerogamflora (in schwedischer Sprache) gegeben. Botaniska Notiser 1920. 104 Belgiques, fasc. Y. 1865) ist unser Kenntnis der frag- lichen Pflanzen wesentlich befördert und stabiliziert wor- den, und seit Crépin ist für Westeuropa nicht vieles hinzugekommen . Bei meinen Untersuchungen an unsern Küsten habe ich mich inzwichen überzeugt, dass die Art Glyceria distans bei Crépin, wie bei den späteren Autoren über- haupt, keine einheitliche Art ist. Schon im Jahre 1908 habe ich in Botaniska Notiser eine neue baltische Art, Atropis suecica , beschrieben. Diese bildet bei leicht eintretender spontaner Kreuzung mit P. distans eine im- mer ganz sterile, intermediäre Hybride. Die später und besonders seit 1917 fortgeführten Untersuchungen haben indes gezeigt, dass wir an den schwedischen Küsten noch zwei Typen, Festuca capillaris Liljebl. und Glyce- ria distans *pulvinata Fr., besitzen, die von P. distans spezifisch verschieden sind und mit dieser Art sterile Hybriden produzieren. Alle drei Typen scheinen aber unter sich sehr nahe verwandt und hauptsächlich durch habituelle Kennzeichen verschieden zu sein. Der älteste Speziesnamen für diese drei Typen ist Poa retro flexa Curtis. Fl. Lond. f. YI (1796 oder 1797), ein Namen, der bisher (so auch in der zweiten Aufl. der Fl. Lond., 1835) als reines Synonym der P. distans an- gegeben wird. Die recht deutliche Originalabbildung von Poa retro flexa hebt die hauptsächlichen Merkmale ziemlich deutlich hervor: die verlängerten Blattspitzen, die gelbliche, nur schwach violett überlaufene Rispe, die scharf zurückgeschlagenen Rispenäste, die deutlich zugespitzte Deckspelze, die reichlich bewimperten Kiele der Yorspelze, die sehr kleinen (etwas zu kleinen) Anthe- ren, die anliegenden Spitze der Deckspelzen in den Ährchen. Das als Fig. II beigefügte Ährchen (von unge- wohnter Hand gezeichnet, da z. B. die Blüten paarweise einander gegenüberstehen) stammt angeblich aus einem getrockneten Exemplare, also nicht aus dem Originale, 105 und weist die abstehenden Deckspelzen der P. di- stans auf. Die von Crèpin (1 c.) unter dem Namen Glyc. di- stans beschriebene und abgebildete belgische Pflanze ge- hört ebenfalls der P. retroflexa , während die abweichende Fig. 8, die ein aus Breslau stammendes Exemplar reprä- sentiert, die wirkliche P. ^istans-Rispe hervorhebt. Puccinellia retroflexa (Curt. 1. c. sub Poa) Holmb. ap. Lindman, Svensk Fanerogamfl. (1918) p. 97, unter welcher ich als Varietäten aufführe: GlyC. distans *pul- oinata Fr. und meine Atropis suecica , ist eine den Mee- resküsten angehörige Pflanze, deren Verbreitung sich über die atlantischen Küsten von Mittel- und Nord- europa bis Grönland, sowie auch über fast das ganze baltische und botnische Küstengebiet ausdehnt. Wahr- scheinlich findet sie sich auch an den nordamerikanischen Küsten, eingeführt. P. distans (L.) Parl. ist dagegen keine wirklich maritime Art. Sie gehört den nährreichen Orten des Binnenlandes, Ruderalstandorten und Salzboden, kann aber auch an den Meeresküsten Vorkommen. 2. P. distans X retroflexa Holmb. ap. Lindm., 1. c. P. elata Holmb., Bot. Not. 1916 p. 254. Syn.: Atropis distans X suecica — A. elata Holmb., Bot. Not. 1908 p. 255. Völlig sterile, intermediäre Hybride. Antheren schmal, ungeöffnet. Pollen höchstens 5 — 10^ entwickelt. Frucht immer unentwickelt. Entsteht sehr leicht, wo die Eltern Zusammentreffen. Wegen der völligen Sterilität kommen nur primäre Hybriden vor. Diese können aber unter sich sehr ab- weichen, je nachdem die vershiedenen Typen von P. re - troflexa beteiligt sind. 3. P. distans X maritima Holmb., Bot. Not. 1916 p. 254. P. hybrida Holmb. nov. nom. 106 / Syn . : P. kattegatensis Holmb., Bot. Not. 1916 p. 254, sed non Glyc. dist. X niarit. f. kattegatensis Neum. Stolonifera. Palea inf. 2,3 — 2,8 mm. longa, apice rotundata. Antherae 1,2 — 1,6 mm. longae. Grana polli- nis valde inaequaliter evoluta. Diese schön intermediäre Hybride, die nicht all- zuselten zu sein scheint, ist nicht steril. Die Pollen- körner sind sehr ungleich entwickelt. In den meisten Fällen sind etwa 30 — 50 X wohl entwickelt, rund, z. T. zumal etwas grösser als bei den Eltern; etwa 20 — 40 X sind kleiner, mehr oder weniger kantig, und 20 — 30 X geschrumpft, ohne Inhalt. Die Antheren sind von etwa intermediärer Länge, öffnen sich im allgemeinen, nicht immer aber der ganzen Länge nach, sondern oft nur im oberen Teile. Die Pistillen sind gut entwicklungsfähig, un da sie wahrscheinlich auch vom Pollen der Eltern befruchtet werden können, dürfte die Fruohtentwicklung im allgemeinen ziemlich reichlich ausfallen. Durch Rück- kreuzungen mit P. maritima können Sekundärhybriden entstehen, und durch weiter fortgesetzte Rückkreuzung in derselben Richtung können Formen entstehen, die bis- weilen nicht leicht sind, von ungemischter P. maritima mit Sicherheit zu trennen. Ich habe u. a. einen Rasen gefunden, der ohne Zweifel eine solche Rückkreuzung war und der über 90 X gut entwickelten, gleichförmigen Pollen aufzuweisen hatte. 4. P. maritima X retroflexa Holmb. äp. Lindm., 1. c. p. 96. P. mixta Holmb. nov. mom. Stolonifera. Palea inf. c. 3 mm. longa, apice acuti- uscula. Antherae l,o- — 1,4 mm. longae. Grana pollinis valde inaequaliter evoluta. Diese Hybride ist der vorigen sehr ähnlich und oft nicht leicht davon zu unterscheiden. Etwas längere, nicht abstehende Deckspelzen mit deutlich ausgezogener Spitze, reichlicher behaarte Vorspélze, etwas kürzere 107 Antheren, früher vergilbter Halm etc. sind Kennzeichen, die zusammen oft eine sichere Deutung zulassen. Die Pollen- und Fruchtentwicklung ist etwa wie bei P. distans X maritima. 5. P. pannonica (Hack.) Holmb. nov. comb. P. distans X rupestris Holmb. Syn.: Atropis pannonica Hackel, Magy. Bot. Lapok 1902 p. 41 ; Kneucker, Gram. exs. XIII (1903) Nr 380. Glyceria procumbens X distans Druce, List of brit. pl. (1908) p. 83? (non vidi.) Dass Atropis pannonica , die ich in einer Mehrzahl von Exemplaren der genannten Exs. -Nummer unter- suchen konnte, eine Hybride ist, schien mir aus der völ- ligen Sterilität der männlichen und weiblichen Organe schon von Anfang an ganz sicher. Bei näherer Unter- suchung der Deckspelzen ergab es sich auch, dass die Pflanze — wie es der Autor schon getan hat — ohne Zwei- fel mit P. fasciculata (= Borreri) oder rupestris (= pro- cumbens) jeglicher weise zusammengestellt werden muss. Beide Arten sind aber ausgesprochen atlantische (resp. Mittelmeers-) Küstenarten, die ausserdem nur zufällig an Buderatplätzen auf treten, und über deren Vorkommen in Ungarn habe ich keine Angabe gefunden. Sehr zufrie- den wurde ich daher, als ich bei einem Besuche in Botanisk Museum in Kopenhagen 2 Expl. von Kneucker Nr. 380 fand, die je 1 Halm mit Bispe von wirklicher und typischer P. rupestris enthielten. Diese Art ist also bei Bakos in Ungarn eingeführt, wächst mit P. di- stans zusammen, die beiden Arten wurden kreuzbefruch- tet und der Produkt ist von Hackel als Atropis panno- nica nov. sp. beschrieben worden. Die Hybride ist bei flüchtigem Ansehen der P. fasciculata sehr ähnlich. P. rupestris ist seit längerer Zeit aus Fredrikstad in Norwegen bekannt. Letzten Sommer besuchte ich die- sen Platz und fand auch hier unter den beiden Eltern 108 die Hybride P. distans X rupestris , mit Atropis pannonica gut übereinstimmend. Durch das Feststellen dieser hybriden Kombination dürfte es wohl endgültig festgeschlagen sein, dass Poa rupestris With. (= Poa proctimbens Curt.) eine wirkliche Puccinellia ist und nicht, wie es Ascherson & Graeb- ner, Synopsis II: 1 p. 386 tun, mit Sclerochloa dura (L.) PB. in einer Gattung unterzubringen ist; mit dieser Pflanze dürfte wohl Poa procumbens nur die äussere Tracht gemeinsam haben. 6. P. Foucaudi (Hack.) Holmb. nov. comb. P. festuciformis X maritima (verisim.) Syn.: Atropis Foucaudi Hackel ap. J. Foucaud, Soc. Sei. Nat. Charente-Inf., Annales de 1897 (1898) p. 222. Von dieser Pflanze habe ich ein von Foucaud d. 6 Juni 1900 bei Rochefort eingesammeltes Herbarexem- plar gesehen. Dieses giebt am nächsten den Eindruck eines sehr kräftigen Exemplares von P, maritima ; jedoch ist die Rispe sehr gross und reichährig und erinnert etwas an P. festuciformis. Den Karaktären nach stimmt die Pflanze übrigens sehr gut mit P. maritima , und ich hätte sie auch — wie Rouy, Fl. de France — als eine »Race» von dieser betrachten wollen; aber bei Untersuchung des Pollens fand ich, dass die Pflanze in der Pollenent- wicklung ziemlich mit P. distans X maritima (siehe oben, übereinstimmt: 30 — 40 X grosse, runde Pollenkörner, etwa 50 X kleinere, kantige, und 10 — 20 X inhaltlose, geschrumpfte Körner. Ich muss also die Pflanze (wenig- stens das von mir untersuchte Exemplar) als eine P ma- ritima- Hybride auffassen, die der P. maritima ziemlich nahe kommt; als zweite beteiligte Art ist wohl am näch- sten an P festuciformis zu denken, was aber durch Un- tersuchung grösseren Materiales oder besser durch Beob- achtung am Originalstandorte näher festzustellen ist. 7. Pucc. salinaria (Simonkai sub Festuca) Holmb., nov. comb. 109 Eine für die ungarischen Salzsteppen karaktäri- stische Art ist P. salinaria (Simk.) Holmb. = Atropis intermedia Schur — A. salinaria Degen. Diese ist mit P. festaciformis sehr nahe verwandt und möglicherweise richtiger als Subspezies dieser Art zu subordinieren; da aber das wirkliche Verhältnis noch nicht aufgeklärt ist, will ich sie noch als Art bezeichnen. Zu P. salinaria dürfte man wohl auch »Glyceria festucaeformis » Neilr., Nachtr. Fl. N.-Oesterr. p. 7 = Atropis peisonis Beck, Fl. N.-Oesterr. I p. 89 p. m. p. aus Goyss bei Neusied- lersee als wenig abweichende Varietät rechnen müssen. 8. Pucc. distans X salinaria ( peisonis ) Holmb. nov. hybr. P. Beckii Holmb. nov. nom. Ab Atrop. peisonis, quacum provenit, differt: spiculis brevioribus, palea inf. c. 2 mm. longa subtruncata, costis paleae superioris sparse ciliatis, antheris 0,8 — 1,2 mm. longis, granis pollinis p. m. p. inanibus. Die oben genannte Atropis peisonis ist u. a. in »Fl. exs. Austro-hungarica» unter Nr. 3961 und in Kneucker, Gram, exs., unter Nr. 589 ausgegeben. Beide diese Exsiccat-Nummern, die einander völlig gleich sind und eine habituell gleichförmig aussehende Pflanze darzu- stellen scheinen, enthalten jedoch zwei verschiedene Typen: 1) Eine Type mit mehr gleichförmig verteilten, lockeren, bräunlich-violetten Ährchen, etwa 2,5 mm. langen, schmalen Deckspelzen, die an der Spitze etwas vorgezogen sind, reichlich bewimperten Kielen der Vor- spelze, Antheren von 1,3 — 1,6 mm. Länge und mit gut entwickeltem Pollen : 2) Eine zweite Type mit etwas mehr gegen die Spitze der Rispenästen gedrungenen, kürzeren, grau- bis bläulich-violetten Ährchen, etwa 2 mm. langen, brei- teren Deckspelzen, die an der Spitze abgerundet bis gestutzt sind, schwach bewimperten Kielen der Vorspelze, 110 Antheren von 0,8 — 1,2 mm. Länge, teilweise dünn und ungeöffnet, teilweise jedoch geöffnet, aber mit schlecht entwickeltem Pollen. Erstere Type ist ohne Zweifel die ursprüngliche NEiLREiCH’sehe Pflanze, die schon in älteren Samm- lungen aus dem genannten Orte repräsentiert sind. Sie ist von der gewöhnlichen Type von P. salinaria durch höheren Halm verschieden. Die zweite Type ist habituell kaum verschieden, hat nur, wie es scheint, etwas breitere Blätter, sonst sind die Kennzeichen erst bei näherer Untersuchung zu ermitteln. Der Pollen ist nur zu 10 bisweilen 20 % oder etwas mehr gut entwickelt, was auf deutliche Hybridität hinweist, und als beteiligte Art kann ich wegen der genannten Abweichungen nur an P. distans denken, deren Vorkommen am Standorte also noch fest- zustellen ist. Da ich nur blühende Exemplare der Hy- bride gesehen habe, kann ich mich über die Fruchtent- wicklung nicht aussprechen. Beck’s Abbildung sowie auch teilweise die Beschrei- bung von Atropis peisonis bezieht sich auf die erstere Type. Dass er aber auch die zweite Type vor sich gehabt hat, geht u. a. daraus hervor, dass er als Mass für die Deckspelzen »1,8 — 2,5, meist 2 mm.» angiebt. 9. Pucc. limosa (Schur pro var. Atrop. distantis) Holmb. nov. comb. Syn. Atropis limosa Degen, Flatt & Thaisz. P. limosa aus den ungarischen Salzsteppen scheint mir der P. distans nahe verwandt zu sein, ohne doch, wie ich meine, mit dieser zu einer Art zusammenge- schlagen werden zu können. Es wäre eine Aufgabe der ungarischen Botaniker, diese Verwandtschaft näher fest- zustellen, besonders durch Einsammeln von hybriden Zwischenformen an Orten, wo beide Arten Vorkommen. Dass sie unter einander wachsen sollten, ohne jemals Kreuzungen hervorzubringen, scheint mir ganz ausge- Ill schlossen zu sein. Wahrscheinlich wird sich die Hybride derselben durch deutlich herabgesetzte Fertilität leicht erkennen lassen} In Süddeutschland und Mittelfrankreich kommt eine Puccinellia vor, über deren Stellung ich noch nicht klar bin. Dieselbe geht allgemein unter dem Namen Atropis distans, ist aber von dieser deutlich verschieden und nähert sich mehr der P. limosa , mit welcher sie in der kleinen, gracilen Rispe sowie auch überhaupt in den Blütenteilen sehr übereinstimmt. Es wird empfohlen der Pflanze eine eingehende Untersuchung zu widmen. Fysiografiska Sällskapet d. 14 april. Bland ut- delade anslag var ett â 1,500 kr. till doc. H. Lundegard för undersökningar öfver strandvegetationens ekologi i Skane samt ett a 750 kr. till doc. E. Naumann för diverse plank - tonundersökningar. Vetenskapsakademien d. 14 april. Prof. Lindman refererade en för intagande i Handlingarna ingifven afhand- ling »Studien üb§r die Entwicklungsgeschichte einiger Valeri- anacéen» af fil. lie. Erik Asplund. Den 28 april. Prof. Lagerheim refererade tvenne af- handlingar, den ena af madame Paul Lemain, den andra af rektor G. Malme. Död. Carl Petter Læstadius, som afled i Pi teâ d. 15 apr. 1920, var född i Pitea d. 17 jan. 1835, blef student i Upsala 1853, filosofie doktor 1860, ad] unkt vid läroverket i Umea 1861 och erhöll afsked med pension 1913. Han har publicerat »Bidrag tili kännedom om växtligheten i Tornea Lappmark» (1860) och »Nagra ord om Umeatraktens Flora» (i Bot. Not. 1863). Anslag. Af Hvitfeldtska Stiftelsen i Göteborg har 700 kr. tilldelats adjunkten Georg Böös för växtembry- ologiska undersökningar i Skane och bearbetning af därvid erhallet material vid Lunds Botaniska laboratorium under sex veckor. Jebe, F., Rosæ Norvegicæ exsiccatæ, fase. Ill, n:r 61 — 100, Christiania 1920. Denna del är lika prydlig som de föregaende. Alla växterna äro granskade af S. Almquist. Utgifvaren har själf namngifvit sex underarter. 112 Plantæ Finlandicæ exsiccatæ. Af detta intressanta exsickatverk ha utkommit fase. IX — XX, innehâllande n:r 401 — 1000, alltsâ en samling pâ ej mindre ân 600 nr, med fâ undantag rikkaltiga, vackra och instruktiva exemplar. Af sällsyntare saker märkas bl. a. Najas tenuissima, Potentilla multifida *lapponica, Allium strictum , Alcliemilla hirsuticaulis, Hedysarum obscurum, Eritrichium villosum (del- vis insamlad af Brotherus 1885, alltsâ originalex. för Skandi- navien), Pedicularis verticillata. Dessutom âtskilliga säll- syntare hybrider, sâsom Potamogeton pectinatus X vaginatus, Cerastium alpinum X vulgare, Rubus idœus X saxatilis, Galium mollugo X Ruthenicum, Bidens radiata X tripartita, samt tal- rika ex. ur diverse kritiska växtgrupper. Af för specielt finska floran sällsynta växter märkas talrika af svenska florans arter, hvilka inom Finland endast förekomma pâ Aland, ofta mycket sällsynt. Af nybeskrifna former och nya namnkombinationer (auc- tore Lindh. fil.) har jag antecknat: Calamagrostis epigeios f. læviculmis (diff. culmo superne lævi). — Trisetum flave- scens var. subalpestre (= Tr. agrostideum). — - Eriophorum Chammissonis var. subalbidum (lana ut in E. intercedens var. medium, sed squamæ et antheræ ut in*E. Chamissonis). — Ranunculus ficaria var. obtusissimus (diff. foliis inferio- ribus obtusissimis, subintegerrimis). — Cotoneaster integer- rimus var. uniflora (= C. uniflora Bunge). — Impatiens noli tangere f. pallidiflora (flores multo pallidiores quam in forma vulgari). — Pirol a rotundifolia f. pallida (diff. om- nibus partibus pallidioribus). — Euphrasia hirtella var. Fennica f. macrantha (diff. floribus multo majoribus, fere ut in E. Rostkoviana). — Alectàrolophus minor * stenophyllus f. maculiferus (cum forma vittulatus formæ æstivalis ana- loga). — Lobelia Dortmannia var. decolor (diff. floribus albis, scapo luteoviridi). Otto R. Dr. K. Johansson har bekostat tryckningen af sin uppsats i detta häfte. Innehâll. Holmbekg, O. R., Einige Puccinellien-Arten und Hybriden. S. 103. Johansson, K.. Nya Hieracia silvaticiformia frân Sveriges lâgland. S. 65. Peesson, J., Till Brobytraktens flora. S. 101. Smärre notiser. S. 111, 112. Lund Berlingska Boktryckeriet lih 1920. BOTANISKA NOTISER FÖR ÄR 1920 UTG1FNE AF O. F. O. NORDSTEDT Haftet 4. DISTRIBUTOR: C. W. K. GLEERTJP, FÖRLAGSBOKHANDEL LUND LUND 1920. BERLINGSKA BOKTRYCKERIET 113 Mykologiska Notiser, II. Fusarium viticola Thüm. infecting peas. By Göte Turesson. Although diseases due to different species of Fu- sarium are no doubt common in Sweden and are destruc- tive to various crops, very little has yet been done in this country to obtain conclusive proofs as to the fre- quency and distribution of these diseases. Recently, however, attention has been drawn to such diseases as foot-diseases and seedling blight (»snow mould disease») on cereals, and it is to be hoped that we shall soon have a complete account of these diseases, which in some years seriously injure the crops of this country. N There are, however, a number of fusarioses in other plants of economic importance, which call for investi- gation. Both vegetables and decorative plants have been found to suffer from attacks by different species of Fusarium in our district. In 1918 some of the pro- blems met with were taken up. The present paper aims at describing a fusariose in peas which has been hithertho overlooked. I am indebted to Professor H. Nilssox-Ehle for permission to use different varieties of garden-peas growing on the experimental fields at Svalöv, where this disease caused great loss in 1918. Although additional field and laboratory work remains to be done before a complete understanding of the disease is arrived at, it has seemed advisable to publish at this stage the main facts already obtained. 1. Fusaria previously known to infect peas. Among the species belonging to the genus Fusarium only a few are known to infect peas. The first re- cord of such an infection was made by van Hall in 1903(2). The disease known in Holland under the name of St. John’s disease (» Sankt- Johanniskrankheit ») wor- Botaniska Notiser 1920. 8 114 ked great havoc in the pea-district, causing an exten- sive wilt which usually reached its maximum about midsummer (hence the name). The fungus attacked the roots and spread itself through the bark and pith. In- fection experiments with pure cultures of the fungus- gave positive results; when living mycelium was app- lied to the neck of the root a rapid breaking down of the tissues followed, and the plant wilted. Van Hall called the fungus Fusarium vasinfectum var. Pisi. An extensive study of a pea-fusariose in Germany was published by Schikorra (3) in 1907. According to- him the disease is identical with that described by van Hall under the name of the St. John’s disease. He adopts van Hall’s name for the fungus. Schikorra’s de- scription of this pea-fusariose gives the picture of a typical wilt. At first scattered leaves begin to droopr but soon the whole plant becomes involved, and a com- plete wilting down takes place. Usually the leaves turn yellow, and the plant dries up quickly. A closer examination of the diseased plants showed discoloured areas at the base of the stem. Here the fungus was found traversing the bark and the central cylinder. Further up the stem it was confined to the vessels. The stopping of the water conduction is accomplished, according to Schikorra, by glistening gummy stuff, which is secreted by the fungus in large quantities. Pure cultures were obtained, and inocu- lations were made proving the pathogenicity of the fungus- Appel and Wollenweber (1), in their well-known researches into the taxonomy of the Fusaria, have con- tributed much to a better understanding of the problems involved. They prove that the fungi described by van Hall and Schikorra in their studies of St. John’s disease in peas are two different species, and they give the name of F . falcatum App. et Wr. to the species dealt with by Schikorra, while the name F. vasinfectum var „ Pisi. is retained for the fungus originally described by 115 van Hall. The complex nature of the St. John’s disease originally thought to be caused by one and the same parasite, is thereby established. In addition to the above-mentioned species found in peas a third is added, namely F. avenaceum (Fr.) Sacc. This species was re- peatedly isolated from diseased peas. Appel and Wolle n- weber express the opinion that probably more species belonging to the genus Fusarium are to be found on this host, just as in the case of the potato, which is inhabited by a great variety of different Fusaria. Since then additional species infecting peas have been added by Wollen Weber (4), for instance F. reclolens Wr., a vas- cular parasite causing a wilt and foot-disease in peas, and finally, F. Martii App. et Wr., which is perhaps merely a saprophyte. As will be seen, the old conception of the cause and nature of St. John’s disease cannot be upheld. In attempting to ascertain the proper cause of wilt in peas it becomes necessary to isolate and cultivate the fungus. The direct effects of the parasitism of the different species on the host are probably not the same in all cases, but closer inquiry is necessary before any diffe- rentiation of the various species can be made on the basis of the different effects on the host induced by the parasite. — The short and vague diagnosis given by van Hall for F. vasinfectum var. Pisi is too unsatisfactory to allow of an identification of this fungus with those publis- hed later. There are, however, grounds for the belief that van Hall’s species is identical with that described by Wollenweber under the name of F. reclolens l. 2. The present disease; its cause and symptoms. In the early part of September, 1918, I had the opportunity of examining an extensive field of garden- 1 I am greatly indebted to Dr. H. W. Wollenweber for infor- mation on this point, as well as for his kindness in checking my deter- minations of certain Fusaria. 116 peas belonging to the Plant Breeding Institute at Svalöv. A great many of the plants, in some varieties every plant in the parcel, were at this time wilted and partly dried up. Many seeds in the pods were still immature, and were clothed with a thick layer of mould belonging to the genera Aspergillus , Pénicillium and Cladosporium. The base of the stem often showed a dark reddish co- lour. The following account of the weather conditions and of the early signs of the disease was given me while visiting the place. The early part of the summer had been exceptionally dry and windy, which had had a decidedly injurious effect on the germination and on the early development of the peas. About midsummer enormous masses of thrips had been seen on the peas, and the attack of these insects had apparently weake- ned the plants to some extent. In late summer and in autumn rainy weather predominated. In the former part of July some plants were seen to droop and become yel- low. More and more of the plants wilted. The trouble commenced at the neck of the root, where dark-brown streaks appered which slowly spread up the stem. Growth ceased as soon as the plant showed signs of the disease, and the youngest leaves and pods were the first organs to wilt. The varieties worst attacked were »Non plus Ultra» and certain strains from »Stensärt» ; those least attacked were »Gradus», »Non pareil» and »Champion of England». From the material brought to the laboratory cross- sections were made, and these were examined under the microscope. The base of the stem was found to be traversed by branched hyphae, which were especially abundant in the bark layer. Mycelium was also abun- dantly found in the cracks and fissures of the stem, and could be traced ut least 20 cm. upwards. In isolating the fungi pieces of the stem were ste- rilized on the outside and put into damp chambers. Transfers were then made to the tubes containing the 117 media. Small bits of diseased tissue were also put di- rectly into the tubes, and transfers from these tubes soon gave pure cultures. The result of the isolations yielded an abundance of saprophytes belonging to As- pergillus and Pénicillium. Species of Cladosporium and Macrosporium were found in a few instances. A species belonging to the genus Fusarium was almost constantly present in the cultures, and this fungus attracts the grea- test attention. It shows some striking similarities with F. avenaceum (Fr.) Sacc., but differs from this species in possessing small conidia, and should therefore be re- ferred to the widely distributed F. viticola Thiim. It grows well on all ordinary media. When it is grown on steamed potato stalks 0 — 1 septated »micro conidia» are developed in abundance in about ten days (at 17— 18° C.). When exposed to light the mycelium takes on a faint reddish hue. In about 15 days the characteristic conidia are found, usually 3, more rarely 4 — 5 septated, 40 — 63 X 2,5 — 3p. In potato agar to which sugar has been added the mycelial growth is especially vigorous. The mycelium becomes orange-red in colour, while the agar turns deep crimson. A light yellow pea-decoction is turned dark brown or almost black in 3 — 4 months. The colour characteristics of this species seem to agree entirely with those shown by F. avenaceum and F. discolor. While inoculations with Cladosporium and Macro- sporium yielded but negative results, similar experiments with F. viticola turned out positive under the conditions prevailing. The data on these points have been brought together in the tables given in the next chapter, where it is shown that our fungus is able to produce a root- and foot-disease which generally ends with the wilting down of the plants infected. Fusarium viticola belongs to the section Roseam, while the typical wilt-provokers of the genus belong 118 as a rule to the section Elegans. Among the species discussed in the preceding chapter and known to infect peas F. redolens is included in the section Elegans , F. avenaceum in the section Eoseum , and F. falcatum in the section Gibbosum. Thus we have pea-infecting spe- cies belonging to several groups. Now it is of very great interest to find that the species belonging to dif- ferent sections differ in their way of attacking the host. Elegans contains almost exclusively purely vascular para- sites, while other sections, such as Eoseum and Gibbosum , show a striking contrast to Elegans in being able to destroy parenchymal tissue (Wollenweber 4). A compa- rative study of the different pea-infecting F mama as regards their way of attacking the host would be of great interest. That F. viticola and F. avenaceum require quite favourable conditions (high humidity) in order to be able to destroy parenchymal tissue seems certain. F. redolens is sometimes vascular in habit, and F. fal- catum, although belonging to the section Gibbosum , is at least partly vascular (Schikorra 3). The different mode of attack, together with the differing degree of pathogenicity in the different species, may afford one explanation — and that perhaps the simplest — of the seasonal appearance of fusariose in peas. The »St. John’s disease» would then, after all, comprise a distinct group of Fusarium- diseases appear- ing in early summer and caused by virulent Fusaria frequently vascular in habit. Both van Hall and Schi- korra deal with this type of fusariose, although diffe- rent species were involved. That Fusaria belonging to other group may also sometines be found together with these species — for instance F. avenaceum with F. fal- catum as reported by Appel and Wollenweber (1) — does not invalidate the distinction made, F. avenaceum being in such a case only of secondary importance and not involved in the development of the typical disease. 119 The fusariose described in this paper is caused by one •of those species which under conditions of high humi- dity are able to destroy parenchymal tissue. The pre- sence of wounds and a weakened condition of the host .are probably factors which particularly favour the attack of these species. However, we are as yet far from willing to establish hard and fast limits with regard to »early» and »late» fusariose in peas. Inoculations under laboratory con- ditions can not give us any conclusive proof as to the susceptibility of the host under natural conditions, and further work, especially out-door cultures, is necessary before the value of the distinction between these two .groups can be ascertained. 3. Infection experiments. The seeds used for obtaining suitable plants for the infections were as a rule allowed to germinate in moist saw dust at room temperature (15 — 18° C). The follo- wing field-pea varieties were used: Concordia (Svalöv 1917) . Gröpärt (Svalöv 1917), Soloärt (Svalöv 1917). Of garden peas the following marrowfats vere used: Non plus Ultra (Svalöv no. 96, 1918), Stensärt (Gottorp no. 52, 1917), Champion of England (Svalöv no. 1669, 1918) . Irt oder to obtain an idea of the soundness of the various strains used in the infection experiments samples were taken and germinated in moist filter-paper under bell-jars (temp. 15 — 18° C). The time required for the germination and also the kind of seed pathogens isolated from the different samples were noted. Table I gives the result of the tests with the above-mentioned marrowfat peas used in the infection experiments to follow. The peas were rinsed repeatedly in distilled water and were then allowed to swell in water for 24 hours before testing. 120 Table I. 1 Variety 3rd 6th 12th Not germ, after 12 days Seed pathogens i isol. 50 Non plus Ultra o u 50 Pénicillium 50 Stensärt 4 I 14 44 « Penic. Asperg. Rhizopus. Mucor 50 Champ, of Engl. 0 10 40 1 7 Penic. Botrytis ein. Among the numerous strains of marrowfat peas tested the above were the soundest, and these were con- sequently selected for the infection experiments. Table II shows the results of the field-peas used for the in- fections. The peas were treated in the same way as the above, but were not left to swell in water before testing. Table II. Variety 3rd day 5th day 7th day Seed pathogens and num- ber of plantlets destroyed in germ, bed 50 Concordia 9 47 50 5 destr. by Bact. 50 Gröpärt 8 30 5° 2 destr. by Botr. ein (?) 50 Soloärt 1 » i 48 j 50 2 destr. by Bact. The seeds were allowed to germinate in saw dust and were then put into pots containing soil collected in the Lund Botanical Gardens from places where le- gumes had never been grown. The plants were kept in the laboratory greenhouse at a temperature of 16 — 18° C in the day time, and never less than 14° C at night. Soil-infection, above-ground and seed-inoculation were all tried, and the results are put together in the following tables (III — VI). 121 A. Soil-infection. The seeds were germinated in steriHzed sawdust and were then planted in flower-pots, the soil being mixed with mycelium-containing agar media taken from pure cultures of F. viticola. Experi- ments begun Sept. 12, ended Nov. 9. The results of the inoculations are shown in Table III. The root- system of the infected peas developed but poorly and became yellowish brown in colour. Anatomical inves- tigations revealed an abundance of hyphae, especially in the bark-layer. Table III. Variety Date of first signs of wilt Number of plants wilted 1 Fungus isol. 1 15 Non plus Ultra i 15 Stensärt oct. 5 9 * Fus. vit. 1 1 15 Champ, of Engl. « i2 : 15 Solo 8 » 15 Concordia oct. 5 6 * B. Above-ground inoculations. Plants 3 — 5 cm. tall were placed in pots and inoculated at the base of the stem. Mycelium from pure cultures as well as myce- lium-containijig media were used. The experiments were started on Sept. 12 and finished on Nov. 9. (Table IV). It should be remarked that the wilted plants never reached any considerable size but usually succumbed when 15 — 30 cm. tall, while those that remained healthy to the end of the experiment attained a height of be- tween 50 cm. (Solo) and 65 cm. (Non plus Ultra and Champ, of Engl.) » 122 Table IV. 1 . 1 Variety Number of plants inoc. Date of first signs of disease Number of plants wilted Fungus isol. - N. p. U. . Myc. -|~ media intact 8 Oct. 5 3 Fus. vit. punct. 3 Sept. 30 3 » Myc. only intact 6 0 punct. 2 1 Stens. Myc. -J- media intact 6 Oct. 16 3 Fus. vit. punct. 3 Sept. 22 3 | Myc. only intact 6 0 punct. 2 0 1 Champ. 1 Myc. -J- media intact 1 7 Sept;. 30 1 2 Fus. vit. punct. 2 * 1 2 » Myc. only I intact 6 0 | punct. 2 0 Solo ] Myc. -{- media intact 8 0 punct. 2 0 Myc. only | intact 6 | ! 0 punct. 2 0 Cone. Myc. media intact 8 I \ 1 Fus. vit. punct. 2 | Oct. 5 2 » Myc. only intact 6 0 I punct. 1 2 1 0 ! Table V shows the result of Gröpärt stem inocu- lations. These were made on Sept. 28 and final data as to the results were obtained on Nov. 9. C. Seed-inoculations. 30 seeds each of Concordia and Solo were shaken with water containing conidia of Fus. viticola. They were then planted in pots- containing ordinary garden soil, and put in the greenhouse. The experiments were started Sept. 19 and ended Nov. 9. 123 Table V. Number of plants used Number of plants wilted Fungus isol. Stem Myc. -f- media 8 6 Fus. vit. punct Myc. only 7 » Stem Myc. A media 8 2 - intact Myc. only 8 0 Control 30 4 Bact. (Table VI). Some of the seeds, notably those of Con- cordia, did not germinate at all, although the material used was in good condition (see control). Instead of germinating, the seed became quickly enveloped with a thick felt of mycelium which often spread to the surface of the soil. Most of the developed plants suc- cumbed to the attacks of the fungus. The basal part of the stem often showed a dark reddish colour. A few centimetres above ground the stem appeared water-soa- ked. Finally an extensive rot of the parenchymal tiss- ues just above ground commenced, and the fungus co- vered the area involved with its mycelium ancLconidia (fig. 1). Also the root-system became infected and de- veloped but poorly. Table VI. Variety j Number of seeds germ. Number of germ, plants killed i Fungus isol. 30 Concordia inoc. 17 ! Fus. vit. 30 Solo inoc. ^ 28 26 30 Concordia control 27 6 None I30 Solo control ! 30 0 j 124 Fig. 1. Seed-inoculated peas (variety Solo) to the right; the control to the left. We may summarize the results of the inoculations in the following way. 1. Soil-infection gave positive results in all varie- ties used. Some of the garden-peas (Stensärt, Champ, of Engl.) seem to be more readily infected under labo- ratory conditions than others. In these infections the root-system became infected and developed but poorty. 2. With stem-inoculation infection resulted readily in the garden-peas when a mycelium-containing medium was applied to artificially produced wounds on the stem, less readily in the case of intact stems. Infection did not follow when mycelium alone was used on intact stems. The garden-pea varieties seem to be more su- sceptible than the field varieties, with the exception of Gröpärt, which readily became infected. 3. Infection followed most readily when the seeds were inoculated and then put to germinate. A typical rot was developed at the base of the stem, and the root- system became infected as well. 4. Methods of controlling the disease. As to the methods of infection in nature, field-in- fection seems to be the only one of importance. A great number of samples of seeds taken from badly 125 infected fields have been analysed as to seed pathogens, but at most 2 — 3 per cent, were found to be infected by F. viticola. In viewing the means of -controlling the disease this fact must be kept in mind. A proper rotation of crops would certainly be one of the principal ways of combating the disease were it not for the existence of resistant varieties. Already in 1918 great differences were seen in the degree of attack among the different varieties of garden-peas. While tho- plants in some parcels were very badly infected, others close by were seen to be wholly untouched or only very slightly attacked. For further information on this point a forthcoming paper by Professor H. Nilsson-Ehle should be consulted. It need only be said here that the only successful method of control seems to lie along the line of these resistant varieties. The varieties showing complete or almost complete immunity in 1918 showed the same characteristic in 1919. It is evident that new and excel- lent varieties of garden-peas may be secured by future breeding that shall result in a combination of the Fu- sarimn- resistance with other desirable characteristics. Literature cited. 1. Appel, O. und Wollenweber, H. W. : Grundlagen einer Mono- graphie der Gattung Fusarium (Link). Arb. Kais. Biol. Anst. f. Land- u. Forstw. 8: 1 — 207. 1918. 2. Hall, C. van: Die Sankt-Johanniskrankheit der Erbsen verur- sacht von Fusarium vasinfectum Atk. Ber. Deutsch. Bot. Ges. 21: 2—5. 1903. 3. Schikorra, G.: Fusarium-Krankheiten der Leguminosen. Arb. Kais. Biol. Anst. f. Land- u. Forstw. 5: 157 — 183. 1907. 4. Wollenweber, H. W. : Studies on the Fusarium problem. Phy- topathology 3: 24 — 50. 1913. 126 Vetenskapsakademien d. 12 maj. Akademien beslöt att som ett uttryck för sin tacksamhet för de tjänster, soin öfverdirektören vid järnvägsstyrelsen C. F. Sundberg och apotekaren J. W. Hamner gjort Naturhistoriska Riksmuseets botaniska afdelning, förära hvardera af dessa sin större Linnémedalj i silfver. Den 26 maj. Prof. Hildebrandsson redogjorde för innehâllet i en afhandling af lektor H. W. Arnell öfver vegetationens arliga utvecklingsgäng i Svealand. Den 2 juni. Prof. Lindman referade en afhandling af doc. E. Naumann med titel »Untersuchungen über das Ver- teilungsproblem des limnischen Biosestons, 1», hvilken af- handling antogs tili införande i Arkiv f. Bot. Prof. Halle redogjorde för innehâllet i sin afhandling »On sporangia of some mesozoic Ferns». Döde. Den 16 aug. 1920 John Gilbert Baker i Kew, 86 âr. — Dr. Brontslau Blocki i Lemberg. — Den 4 maj prof. Giovani Briosi i Pavia. — I början af âr 1920, prof. O Bütschli i Heidelberg, 72 âr. — Den 4 maj 1920 Augustin De Candolle i Genève, född d. 8 dec. 1868. — Den 26 maj Frank Collins i North Eastham, Mass. — Prof. Christopher Gobi, offer för bolschevikerna. — Den 24 juni 1920 prof. Adolf Hansen i Giesen. — Den 16 nov. 1919 dr. S. H. Koorders i Buitenzorg. — Prof. Julius Mac Léod i Gand, 62 âr. — Den 29 febr. 1920 dr. George Victor Perrez i La Qvinta, Santa Ursula, Teneriffa. — Den 25 maj 1920 i East Orange, New Jersey, prof, i Köpen- hamn Frederik Kolpin Ravn, f. d. 10 maj 1873. — Den 12 febr. 1920 Pier Andrea Saccardo i Padua, 74 âr. — Den 15 febr. 1920 Georg Schikorra i Berlin. — Den 1 apr. 1920 prof. Bernhard Schorler i Dresden. — Prof. Michael Tswest i Voronesh. — I âr Superintendenten William James Tutcher i Hongkong, född 1867. — E. P. Meinecke är icke död. 127 Vaxtgeografiska bidrag.' 2. Norrbotten. Af Erik Almquist. Nedanstäende anteckningar härstamma frân en mili- tär kommendering i Boden 1915 pä senhösten (midten af sept. — slutet af okt.). De grundas tili större delen pa spridda iakttagelser under fältöfningar och marscher; härvid noterades inga lokaler för de allmännaste arterna. Da det pa grund af nämnda omständigheter och den sena ärstiden ej var möjligt att ernâ en tillnärmelsevis fullständig artlista — allt som allt sagos kring Boden endast 215 arter — och ej heller en säker uppfattning om arternas frekvens, har jag här nästan blott medtagit sadana med antecknade speciallokaler. Nägra af de sa- lunda medtagna arterna äro dock förvisso m. el. m. allmänna i omradet. Utom frân Boden-trakten meddelas nagra iakttagelser frân korta besök i Luleä, Haparanda, Karungi och Öfver- torneä. Yad jag antecknade af adventivfloran i Karungi har sammanförts i form av ett bihang. Använda förkortningar af sockennamn: KG = Karl "Gustaf; KL = Nederluleâ; NT = Nedertorneä (inber. Haparanda); ÖL = Öfverluleä; ÖT = Öfvertorneä. — Nägra ortnamn torde tarfva förklaring: Kuusilahti och Kuusiniemi (hämtade frân ekonomiska kartverket) ligga strax vaster om Torne älfs mynning; Sundholmen = en gârd därsammastädes (vid älfven); Hötjärn, mellan Köd- och Understbergen söder om Boden; Svedjan: det stalle som härmed afses, ligger vid älfven 3 km. söder om Boden. Artnomenklatur efter sistapointsförteckningen (1917). Achillea ptarmica. NT: Närä. Aconitum septentrionale. ÖT: berget i Matarengi by. Alopecurus aequalis. T. allm., ätm. kring Boden. A. geniculatus. Tycktes mindre allm. än föregaende, t. ex. Säfvast station; Haparanda; ÖT: Matarengi. Botaniska Notiser 1920. 128 A. pratensis. ÖL: Boden, Svedjan; ÖT: Matarengi; pä dessa ställen införd. ■ — Haparanda vid bron (kanske de aldre florornas frän Tornea omtalade * nigricans). Angelica silvestris. Kring Boden mangenstädes; i Torne- dalen nästan allm. Anthemis tinctoria. Luppio station (enst. pä banvallen). Artemisia vulgaris. Allm. kring Boden. Asperugo procümbens. Lulea: vid färjstället: NL: Södra Sunderbyn. Atriplex patulum. ÖL: Svartbyn. Barbarea stricta. NL: Altersund (vid bron), Person (grusgrop). B. vulgaris. ÖL: skjutbanan vid Aberget. Betula verrucosa. ÖL: Slump- och Rödbergen nära Boden: ÖT: Matarengi. Bidens tripartita. NL: Rutvik. Botrychium boreale. ÖL: Grubban (3 ex.) B. lanceolatum. NL : Södra Sunderbyn : ÖL : Svartbyn. B. lunaria. NL: Sunderbyn. B. matricariœ. Hardt när allmän, atm. kring Boden, där den förekom pa allehanda röjd mark och ofta pa själfva landsvägskanterna. Antecknade lokaler: Lulea: Tuna; NL: Sunderbyn fl., Kusgarden, Nickbyn, Person fl., Börjels- landet, Smedsbyn fl.: ÖL: prästgärden, Heden, Rödbergs- torpet, Kallas jötorpet, Svedjan, Säfvast, Säfvastön, Torr- kölen, Plarken, Ören; NT: strax sydv. om Haparanda. Brassica nigra. KG: gärd vid kyrkan, Karungi by (kanske kommen fran^järnvägen, jfr nedan). Bromus arvensis. ÖL : gärdsplaner i Boden och Svedjan. Calamagrostis lapponica, neglecta och purpurea : m. el. ro. allmänna kring Boden: andra arter sagos ej. Callitriche autumnalis. NT: haf s vikar vid ält'mynningen; ÖT: riklig i älfven vid Matarengi. Caltlia palustris blommade talrikt pa Säfvastön (i ÖL) sista veckan i September. Carduus crispus. Allm. kring Boden. Carex laevirostris. ÖL: Bodan vid prästgärden; sags äfven pä dess gamla lokal pa Säfvastön (västra sidan) C. loliacea. ÖL : Södra Aberget. C. brunnescens. ÖL: Södra Aberget. Af öfriga Carex- arter sagos kring Boden aquatilis , globularis, Groodenon'ii , rostrata och vaginata (alla allmänna) samt limosa (vid Hötjärn) och pauciflora (d:o). 129 Cicuta virosa. Flerst. kring Boden och Haparanda; NL: Altersund. Cirsium arvense. Luleâ: NL: Gammelstad, Södra Sum- derbyn. Coeloglossum viride. ÖL: Grubban. Colpodium pendulinum. NT: vid Kuusilahti. Descurainia sopliia. NL: Sunderbyn, Person, Börjels- landet; ÖL: Boden (allm.), Svartbyn, Vibyn. Dianthus deltoïdes. ÖL : Säfvastnäs. Elatine hydropiper. NT: Kuusilahti, Haparanda i älfven. E. triandra. NT: Kuusilahti. Elymus arenarius. Luleâ: Svartökajen: NL: Sunderbyn (vild?) Equisetum pratense. ÖL: prästgärden, Räbäck, Säfvastön m. fl. st. vid älfven; ÖT: holme vid Matarengi. E. variegatum. ÖL: älf stranden vid Svedjan och Grub- ban: NT: Sundholmen, Kuusiniemi. Erodium cicutarium. ÖL : Heden riklig i potatisland (lokalen omnämnd redan i Hartmans Flora). Erysimum hier acii folium. NL : Smedsbyn (bergbacke). Festuca pratensis. ÖL: Fagernäs: Haparanda hamn- station. Fragaria vesca. ÖL: Svedjan (älfbrinken). Grdlium horeale. KG: Kangas, Karungi by. Gi. mollugo. ÖL: Svedjan (älfbrinkens kant invid en äker). Gr. trißdum. NL: Rutvik: Haparanda: vid Stadsviken. Glnaphalium silvaticum. ÖL: t. allm. kring Boden, t. ex. Grubban. Heracleum sibiricum. NT: akerren vid kyrkan. Kumulus lupulus : ÖL: förvildad i Svartbyn och Vibyn. Isoëtes echinosporum. Luleä : Stadsviken : NT : Kuusi- lahti: KG: älfven vid kyrkan. Juncus alpinus. ÖL: Säfvast (strandbrink). J. balticus. Luleâ: Svartökajen. Lamium amplexicaule. Sâgs blott i Luleâ och Hapa- randa. L. purpureum. Haparanda. Lathy rus palustris. ÖL: Säfvastön, Räbäcks färjställe; NT: Sundholmen, Haparanda vid bron: KG: Kangas. L. pratensis. ÖL: Svedjan (älfbrinken) Lemna minor. NL: Gammelstad, Rutvik, Altersund; ÖL: Svedjan (bäcken); KG: Karungi by. Botaniftka Xotiser 1920. 9 130 Lepidium ruder ale. Luleâ: Skeppsbron. Limosella aquatica. NT : 'Kuusiniemi (hafsstrand) : älf- stranden i Haparanda. Linaria vulgaris. Luleâ; NL: Sunderbyn; [ÖL: Svart- byn, odlad]. Lysimachia vulgaris. Haparanda vid bron; KG; Kangas vid älfven. Lythrum salicaria. NL: Altersund. Matricaria discoidea. Luleâ allm. ; NL: Gammelstad, Sunderbyn; ÖL: Boden, Svedjan; NT: Haparanda och när- maste landsbygd allm.; KG: kyrkan, Karungi by; ÖT: Matarengi. Melandrium dioicum. NL: Sunderbyn, Person, Smeds- byn; ÖL: prästgärden, Vibyn. Tornedalen t. allm. Mentha arvensis (coll.). OL: Svartbyn, Heden. Milium effusum. ÖL: Säfvastön, bäckdalar n. och s. om Aberget, Svedjan (älfbrinken). Montia Hamprosperma. ÖL: Säfvast (älfbrinken); NT: Kuusiniemi vid hafvet; Haparanda vid Stadsviken. Myosotis cæspitosa. Tome älfs stränder vid Haparanda och Matarengi. Myrica gale. NL : Börjelslandet (vid vagen mot Smeds- byn). Myriophyllum sp. (utan tvifvel alter niflor um). ÖL: Vibyn. Orchis maculata. ÖL : Södra Aberget, Torrkölen. Paris quadrifolia. ÖL: Svedjan (bäckdalen, älfbrinken). Peucedanum palustre. NL: Butvik. Phleum alpinum. KG: Kangas. Pinguicula vulgaris. NT: Kuusiniemi vid hafvet. Poa alpina. Luleâ: Svartökajen. P. palustris. Haparanda vid bron. Polemonium coeruleum. NT: förvildad i Haparanda och dess grannskap, t. ex. vid prästgärden och Närä. Potamogeton alpinus. ÖL: Svedjan (backen). — Af släktets arter sägos föröfrigt gramineus och perfoliatus, vid Boden, Karungi och Haparanda. Potcntüla argentea. Luleâ allm.; NL: Gammelstad, Sunderbyn; ÖL: kyrkan, Boden, Heden, Säfvast, Säfvast- näs, Säfvastön. Pyrola chlorantha. ÖL: Norra och Södra Abergen, vid Hötjärn. P. media. ÖL: Södra Aberget. Banunculus auricomus. ÖL: Säfvastön; KG: Kangas. 131 B. peltatus. ÖL: Svartby träsk; NT: älfven vid Sund- holmen. Baphanus raphanistrum. ÖL: Rödbergstorpet ; ruderatvid Svedjan och Aberget. Bibes rubrum. ÖL: vid Lillträsket ö. om Svartbyn. Boripa palustris. Allm. vid Boden och Haparanda. Bumex aquaticus. NL: Rutvik, Altersund, Person; ÖL: Svartbjörnsbyn, Vibyn, Lillträsket ö. om Svartbyn; NT: allm. kring Haparanda; KG: sundet v. om kyrkan. Sagittaria sp. (utan tvifvel natans). Allm. i sjöarne vid Boden (Bodträsket, Svartby träsk etc.); ÖL: Vibyn; äfven ymnig vid Haparanda och Karungi. Salix depressa. NL: Sunderbyn; ÖL: Säfvast, vid Hö- tjärn; KG: Kangas, Karungi by. 8. myrtilloides. NL: mellan Rutvik och Nickbyn, Börjels- landet. S , repens. NT: vid Torne älfs mynning. S. triandra. NT: vid älfmynningen (enst. liten buske); KG: Kangas; ÖT: riklig pä holmar vid Matarengi. Scheuclizeria palustris. ÖL: vid Hötjärn. Scutellaria galericulata. ÖL: Säfvastön, Säfvast station; NT: Sundholmen, Haparanda vid bron, backen vid Vojakala [= nuv. Bäfverbäck] station; KG: Kangas. Sedum acre. Blott sedd vid Luleä (pä landsvägskant). Selaginella selaginoides. NL: mellan Börjelslandet och Smedsbyn; ÖL: Säfvastön. Senecio vulgaris. ÖL : Aberget (ruderat) Sinapis alba. ÖL: i en âker vid Säfvast (odlad eller förvildad). S. arvensis. ÖL: Trängfors, Svartbyn, Svedjan, Säf- vastön; ÖT: Matarengi. Sonchus arvensis. Boden ; Haparanda s. om staden. S. asper. Boden; Haparanda. S. oleraceus. Luleä; NL: Gammelstad; ÖL: Svartbyn. Spergula rubra. Luleä: Repslagargatan och Svartökajen. Stellaria crassifolia. Haparanda: i kärr vid Stadsviken. S. longifolia. ÖL: bäckdal s. om Aberget, vid Hö- tjärn, Rödbergstorpet; KG: Karungi vid dâvarande station. Subularia aquatica. Luleä: Stadsviken; ÖL: Grubban vid älfven; Torne älfs stränder massvis vid Haparanda, Ka- rungi och Matarengi; hafsvikar nära Haparanda. Tanacetum vulgare. Luleä; NL: Sunderbyn; ÖL: kyrkan, Svartbyn, Vibyn; Tornedalen t. allm. 132 Triticum caninum. ÖT: Matarengi. Trollius europœus. NT: Närä m. fl. st. vid Haparanda; KGr: kyrkan; ÖT: Matarengi. Typha latifolia. ÖL: Lillträsket ö. om Svartbyn. Urtica urens. NL: Person; ÖL: Boden och kringlig- gande byar. Veronica longifolia. Förutom i Tornedalen, där arten var allrnän i älfvens närhet, sags den i NL : vid Altersund pa landsvägskant. V. scutellata. NT: Sundholmen. Viola montana. NT: Sundholmen: KG-: Kangas. Adventiv-växter vid Karungi 1915. Med den kolossala transitotrafik, som under världs- krigets första tid förmedlades öfver Karungi — stam- banans dävarande ändpunkt — följde säkerligen en stör mängd för orten främmande växter, som sa kommo att föra en efemär tillvaro bland järnvägsspar och varuupp- lag. Huruvida nagon botanist besökte platsen under dess korta storhetstid och förtecknade dess adventivflora, är mig obekant. I brist pâ en fullständigare framställ- ning ma emellertid följande lilla artlista offentliggöras. Den hopskrefs under tâguppehâllen, da jag den 19 och 20 sept, passerade platsen, samt under ett nägot längre uppehall följande dag. Vegetationen var redan stärkt frostskadad, varför mycket torde ha undgatt uppmärk- samheten. Undersökta blefvo saväl järnvägs sparen och stationsplanen som de kringliggande, redan afröjda upp- lagsplatserna; alltsammans hänfördt tili den dävarande, provisoriska Stationen norr om Lappträsk-vägen. — Med bortseende fran traktens allmännaste ruderatväxter iakttogos : Alopecurus geniculatus Arena sativa Brassica nigra (talrikt vid godsmagasinet). Bromus mollis B. secalinus Camelina linicola (enst.) Centaurea ôg anus 133 Festuca pratensis Galium *Vaillantii Hordeum vulgare Linum usitatissimum Lolium perenne Medicago lupulina Melandrium dioicum Melilotus p et itpier reanus (enst). Phleum pratense Pisum sativum Plantago lanccolata Baphanus raphanistrum B. sativus (talr. pâ ett spar) Secale cereale Trifolium hybridum Veronica serpyllifolia. Ny litteratur. Antevs, E., 1919, Die liassische Flora des Hörsandsteins 71 s., 6 t., 4 textf. — K. Vet. Akad. H., N. F.y Bd. 59, nr. 8. Asplund, E., 1920, Studien über die Entwicklungsgeschichte der Blüten einiger Valerianaceen. 66 s., 58 textf. — K. Vet. Akad. Handl., Bd. 61, N:o 3. Arrhenius, 0., 1920, Öcologische Studien in den Stockholmer Schären. 126 s., 5 pl. Du Rietz, G. E., Th. C. E. Fries, H. Oswald und T. A. Tengvall, Gesetze der Konstitution natürlicher Pflan- zengesellschaften. 47 s. — Vet. och prakt. undersökn. i Lappland anordnade av Luossavaara A. B. Flora och Fauna 7. 1920. Eriksson, J., 1920, Studien über Puccinia Caricis Reb.r ihren Wirtwechsel und ihre Specialisierung. 64 s., 4 textf. — Arkiv f. Bot., Bd. 16, N:o 11. Fries, R. E., 1920, Zur Kenntnis der süd- und zentralame- rikanischen Amarantaceenflora. 41 s., 4 t., 11 textf. — Arkiv f. Bot., Bd. 16. N:o 12. — , Revision der von Glaziou in Brasilien gesammelten Ama- rantaceen. 21 s., 1 t., 4 textf. — Anf. st. N:o 13. Gertz, 0., 1919, Studier öfver klyföppningarnas morfologi med särskild hänsyn tili deras patologiska utbildnings- former. 85 s., 182 textf. — Lunds Univ. Arsskr. N. F. Afd. 2, Bd. 15, Nr. 8. Hereditas, Genetiskt Arkiv. Bd. 1, H. 1, 134 s., 1 t. (Innehaller uppsatser av Nilsson-Ehle, Heribert-Nils- son^ Tedin, H. Rasmuson. Äkerman och J. Rasmusson). Holmgren, I., 1919, Zytologische Studien über die Fort- pflanzung bei den Gattungen Erigeron und Eupatorium 118 s., 24 textf. — K. Vet. Akad. H., N. F., Bd. 59. nr. 7. Hard av Segerstad, F., 1920, Utkast tili en Flora över Värnamotrakten tili kännedomen om grönstenarnas in- flytande pa växternas utbredning. 35 s. — Bihang tili Värnamo kommunala mellanskolas arsredogörelse 1919 — 20. (Haftet kan rekvireras genom ifragavarande skolas rektorsexpedition.) Kylin, H., 1920, Bemerkungen über den Bau der Spermato- zoiden der Fucaceen. — Berichte d. Deutsch. Bot. Ges., Bd. 38, s. 74—78, 2 textf. Melander, S., 1920, Trädgardsbok för Lanthushallskolan och Koloniträdgärden. 133 s. Lindblads Förlag, Upp- sala. Nordstedt, 0., 1918, Australasian Characeae. A Synopsis. — Proceed, roy. Soc. Victoria, N. S. 31, p. 1 — 6. Smith, H., 1920, Vegetationen och dess utvecklingsbistoria i det centralsvenska liögfjällsomrädet. 238 s., 2 t., 58 textf.* — Norrländskt Handbibliotek, 30. Tamm, 0., 1920, Markstudier i det nordsvenska barrskogs- omrädet. 300 s., 4 t., 22 textf. — Meddel. Statens Skogs- försöksanst. 17, N:r 3. Tengvall, T. À., 1920, Die Vegetation des Sarekgebietes. — - A. Hamberg, Naturw. Unters, d. Sarekgebirges in Schwedisch-Lappland, Bd. 3 Bot., Lief. 4 (s. 269 — 346, t. 10 — 11, 73 textf). The Botany of Iceland, Vol. II, Part I, 5. E. Östrup: Freshwater diatoms. 98 s., 5 t. ; 6. O. Gallô: The Lichen Flora and Lichen Vegetation, s. 99 — 248. S voriges Natur. Svenska Naturskyddföreningens Arsskrift 1920. 199 s., 6 t., 92 textf. Fiera av uppsatserna ha botaniskt intresse, ss. »Stora Anggârdens naturpark i Göteborg» av C. Skottsberg, och »Skydd ât vâr väst- kustflora» av S. Grapengiesser. Warming, E., 1920, Caryophyllaceae. (Struct, a. biol. arct. pl., n:r 13) — Medd. Grönland, Vol. 37, s. 231—342, 44. textf. 135 Anteekningar till Sveriges adventivflora1. I. Melilotus Hill. » Av Gösta K. Cedergren. Tidigare led den svenska botaniska litteraturen en stor brist pâ beskrivningar av de under senare âren inkomna adventiwäxterna. Utom de felbestämningar, som härav blevo följden, fann författaren i herbarier en stor förvirring med avseende pâ nomenklaturen. För att i nägon man avhjälpa detta beslöt jag granska en del släkten, som i särskild hög grad voro i behov därav för att sedermera meddela beskrivningar over de arter, som fattades i vara floror. Men under detta ar- bete ntkom oförmodat vintern 1918 — 1919 Lindmans Svensk fanerogamflora. Här Annas beskrivning och modern nomenklatur pâ ett avsevärt antal adventivväx- ter, varigenom den nämnda bristen blev avhjälpt. Det visade sig nu onödigt att lämna beskrivning pâ arterna. Jag inskränker mig därför nu till endast nâgra kom- pletterande tillägg till Lindmans flora. Utbredningsuppgifter för här upptagna växter stöda sig, där ej annat angives, pâ exemplar nr museiherba- rierna i Upsala, Stockholm (Riksmuseum) och Lund. Det är mig en angenäm plikt att f â framföra mitt tack tili herrar föreständare för dessa museer Professorerna O. Juel, C. Lindman och S. Murbeck, vilka godhetsfullt lätit mig taga del av samlingarna. Dessutom hava upp- gifter och exemplar erhâllits ur privata herbarier t. ex. Docenten 0. Dahlgrens, tili vilken jag härmed fram- bringar mitt tack. F örkortningar. U., S., L. = resp. Upsala, Stockholms pch Lunds botaniska museer. 1 Föreliggande anteekningar utgöra utdrag ur ett manuskript med samma titel, som pâ grund av sitt omfäng ej kan tryckas i sitt Ursprungliga skick under nutida dyra tryckningskostnader. Botaniska Notiser 1920. 136 Ett ârtal ntan ( ) efter en fyndort angiver det ârr da arten insamlats eller av fort, iakttagits pâ ifrâga- rande lokal. Artal inom ( ) angiver âret för fyndortens publicering. Till de sex arter, som anföras i Lindmans flora pag. 385 kan fogas ytterligare en art, som är anträffad inom Sverige nämligen M. sulcatus. Dessutom Annas i litte- raturen uppgiven även M. neapolitanus, men exemplar frân Sverige ej sedda av förf. En over si kt over arterna ter sig darf ör pâ följande sätt. Bcstämningsschema for exemplar med frukt. A. Balj ornas nerv atu r nätlik. I. Stipler tydligt tandade. Blad fint och tätt tandade. M. dentatus (W. & K.) Pers. II. Stipler hela eller vid basen otydligt tandade. a) Balj or glatta. Blommor vita. 1) Blomskaft korta, 1 — 1,5 mm. länga. M. albus Desk. 2) Blomskaft lânga, tradfina, 3 — 4 mm. lânga. M. wolgicus Poir. b) Baljor glatta. Blommor gula. Späd ettarig ört. M. indiens (L.) All. c) Baljor hâriga. Blommor gnla. 1) Stipler lineära. Baljor stora 3,5 — 5 mm. länga. M. altissimus Thuill. 2) Stipler lancettlika. Baljor 3 — 3,5 mm. lânga. Ört späd ettarig, med 4 — 5 mm. lânga blommor. M. neapolitanus Ten. B. Baljorna tvarstrimmade, glatta, trubbiga. M. officinalis. (L.) Desr. C. Bàljorna med koncentriskt gâende strimmor. M. sul- catus Desf. Bestümningsschema for exemplar utan frukt och i torkat tillstànd. A. Stipler tydligt tandade. I. Blad tätt och vasst tandade med upphôjda skarpa sido- nerver. M. dentatus (W. & K.) Pers. II. Blad glesare tandade, nerver ej tydligt upphôjda. Späd ört. M. sulcatus. Desf. 137 B. Mellanbladens stipler heia eller vid basen med en en- staka tand. I. Blommor mycket smâ, 2,2 — 2,8 mm. Stipler vid basen oftast med en tand. 21. indiens (L.) All. II. Blommor 3 — 8 mm., stipler hela. a) Blomskaft 3 — 4 mm. lânga. 21. wölgicus PoiR. b) Blomskaft 1 — 2 mm. lânga. j Blommor vita. 21. albus Desr. *j*f Blommor gula. a. Vingar av kölens längd eller obetydligt längre. * Blad vigglika omvänt smalt äggrnnda. Storvuxen, grov ört. 21. altissimus Thuill. ** Blad omvänt äggrnnda eller rundat vigglika. Spens- lig ört. 21. neapolitanus Ten. ß. Vingar tydligt längre än kolen 21. officinalis. (L.) Desr. 1. Melilotus dentatus Pers. Förekomst endast i Västra Skane pa strandängar. Exemplar sedda fran följande socknar: Hvellinge, Ty- gelsjö, Hyllie och Borreby. Av dessa är Borreby den nordligaste. Frän denn a föreligga endast äldre exem- plar t. ex. ur Elias Fries herb., Wahlenbergs herb. (U.) Areschoug (Areschoug 1866) fann här 1849 endast ett individ och säger »senare sannolikt ej aterfunnen.» 2. M. altissimus Thuill. Syn. 21. offincinalis Willd, Neumans flora m. fl. ej Desr. Denna art har ofta förväxlats med officinalis. Den har ën sydligare irtbredning än 21. officinalis och blir i melierst a Sverige och Norrland sällsynt. Utbredning Skane — Bohuslän — Upland, Västmanland, Öland, Gott- land. Ej sedd fran Daisland, Närke, Värmland, Dalarne. Spridda lokaler i Norrland: Gestrikland, Gävle 1840, Angermanland: Hernösand 1881, C. Reuterman (U), Ny* lands lastageplats 1856. 13 aug. blommande. Torde ej hinna inogna sina frnkter, da den blommar sä sent. Alla av förf. sedda herbarieexemplar ifrän Medelpad hän- förda tili denna art hava tillhört M. officinalis Desr. sä även K. A. Th. Seths ex. frän Skön sn, Ortviken och Kor- 138 sta, vilka av Collinder (Collinder 1909 pag. 128) anföras sâsom M. officinalis Willd. 31. altissimus synes vara mera obeständig än 31. officinalis. I Upsala har den förr funnits â Here lokaler, varifrân den numera är försvun- nen. Senast sag jag nagra fa individ pâ Geiersgatan (Lnthagen) omkring 1903 (herb. Upsaliense i Yäxtbio- logiska Instutionen Upsala) sedermera ej aterfunnen. Det samma är fallet med lokaler efter exemplar tagna av Elias Fries, C. P. Fries, Zettèrstedt m. fl. En omständighet, som tyckes tyda pa artens obeständighet är dess huvudsakliga förekomst pa lastageplatser, dar nyrekrytering är möjlig, medan den pa platser inuti landet försvinner. Lokaler inuti landet äro utom Up- sala även Västeras, Lund, Eslöv, Grenna, Kinnekulle m. fl. Av denna art träffades i Kiksmuseets samling ett ex. ur herb. Beurling med fullständigt glatta frukter: 31. altissimns var. leiocarpa nov. var. differt a planta typica fructibus plane glabris. Stockholm förvildad vid Bergielund 1826 sub nomine. 31. officinalis Lam. diet, non Willd, 31. arvensis Wallr. Den i floror uppgivna var. macrorrhisus W &K. finnes ej hos oss. 3. M. albus Desr. Allmän pâ barlastplatser och vid städer, där den gärna halier sig kvar pâ sandiga Ställen t. ex. i grus- gropar pâ vägkanter och järnvägsbankar o. dyl. Ut- bredning Skâne — Upland — Dalsland, Öland, Gottland. I alla Göta- och Svealandslandskap utom Yärmland. I Norrland och Dalama spridda förekomster. Dalarna, Silf- berg sn, Grängshammar ; Falun. Gestrikland: Gevle, Medelpad flerstädes vid kusten. Jämtland: Östersund, 15/9 1916 G. Öhrstedt (U.) blommande individ. Uppgives frän Östersund även senare är av A. Sörlin (Sörlin 1914 pag. 267). Yästerbotten: Bureâ; Umeä. Lappland: Jockmock 4/s 1906, H. G. Simmons (L.) blommande; Kiruna lat. 67° 50', long. 20° 20' ö. fr. Gr. 20/9 1909, 139 E. Sterner; ibidem 505 m. s. m. 5/9 1910, E. Sterner (L.) Bâda sterila. Inorn Norrlandslandskapen har M. albus traf fats blommande under augusti och September mânader, va- dan den dar näppeligen torde sätta frukt annat än under gynnsamma somrar. I Göta- och Svealand infaller blomningen redan i juli med mögen frukt i augusti. Yid Kalmar har jag sett arten i füllt flor redan de för- sta dagarna i juli och lika tidigt pa Öland. Det är därför en art, som torde länge komma att bibehalla sig, sävida den har tillgang tili öppen mark och ej är ut- satt för intrang frân andra växter. Den tyckes nämligen ej trivas väl i sluten gräsmatta. Detta torde vara an- ledningen tili att den gärna uppsöker grustag o. dyl., där den snart infinner sig bland de första kolonisterna, förutsatt att nägon spridningshärd finnes pa ej allt för stört avständ därifran. 4. M. wolgicus Poir (813) ; syn. Trifolium melilotus ruthenicus M. Bieb (1819.) M. ruthenicus Ser. (1825). Skiljes lätt frân M. albus , vilken den liknar, genom sina smärre blommor och blomskaften, som äro längre och trädfina. Denna art är rätt ny i var flora. Omnämnes första gangen säsom svensk av Witte (Witte 1909 p. 179) tagen av honom 1906 vid Ahus Skâne. I herbarier finnes det emellertid ett par är äldre exemplar, nämligen frân Upsala Angkvarn 1904. Utbredning, Skâne: Malmö 1906, Robert Larsson (L.) sub nomine » If. alba f. mon- strös a phyllantha. » 1908, 1909, 1911, Hylmö m. fl. (L. S. U.) Ahus 31/7 1906, H. Witte (U.); Landskrona 1913, Georg Pahlman (herb. K. Johansson i U.). Smaland: Kalmar pa mudder 3/s 1910, Sigfrid Medelius (L.) fructus et flores; 1913 S. G-son Blomquist (U.) (Blomquist 1917 pag. 299). Fruktificerade riktigt enligt Blomquist loc. cit. Södermanland: Nacka sn, Villa Plania 1913 22/t, E. L. Ekman (S.) flores et fructus juveniles. Uppland: 140 Upsala Ângkvarn 10/9 1904. Harry Smith. (U., herb. O. Dahlgren) sub nomine 31. occidentalism som är synonym till 31. indiens. Exemplar med frukt. Medelpad: Timrâ sn, Östrand a barlast juli 1907, K. A. Gredin (U.i) florens. Ej upptagen i Collinders flora. Även om denna art kan sägas, att den bar utsikt att bibehâlla sig i södra o«h mellersta Sverige, men däremot torde den i Norrland bli av kort varaktighet eller endast tillfällig. 5. M. officinalis (L.) Desr. sy n. 31. afvensis Wallr: 31. Pe tip i err can us Willd. Näst 31 albus den allmännaste av vara arter. Fun- nen redan 1818 av Elias Fries i Skäne. Förekommer i alla Göta- och Svealandskapen utom Yärmland. Ut- bredning Skane— Medelpad, Angermanland: Härnösand; Gudmundra. Norrbotten: Karungi station 21/9 1915, Erik Almquist (U.) flores et fructus juveniles. Lulea 1902 enligt Birger (Birger 1909 pag. 152) ej sedd av förf. Det mesta frän nordligare lokaler, som kallats 31. officinalis Willd, (— altissimus) har varit 31. officinalis Desr. Samma är möjligen även fallet med den 31. of- ficinalis, som uppgives frän Härjedalen (Birger 1908 pag. 50), men förf. har ej sett nâgra exemplar därifran. 6. M. neapolitanus Ten. Syn. 31. yracilis D. C. Ettärig 15 — 35 cm. hög spenslig ört. De nedre bladen omvänt äggrunda eller rundat vigglika, de övre avlanga eller lineärt vigglika med rundade, — tvärhuggna — insvängda spetsar. Kanten tandad utefter cirka ljz av bladets längd. Blomklasar 1 cm. länga efter blom- ningen förlängda, glesa 10 — 15 blommiga. Blomskaft uppräta 1 mm. Blommor 4 — 5 (sällau 6) mm. länga, blekgula. Alla kronblad liklanga. Fruktämne harigt. Baljor med tiden nästan glatta 3 — 3,5 mm. länga, 2,5 — 3 mm. breda, snett rundade avsmalnande i ett 0,5 — 0,8 mm. langt koniskt spröt. Hemland: Medelhavsländerna och Orienten. 141 ♦ I fruktstadiiim lätt igenkänd pâ sina frukter med det päfallande tydliga sprötet. Uppgives vara funnen i Bohuslän, Mörhult strax norr om Fjällbacka fiskeläge 1910 Emil Almqüist (Emil Almquist p. 393). Ej sedd av förf. 7. M. indicus All. Trifolium melilotus indiens L. M. paviflorus Desf. En sent inkommen art, som tyckes ämna bosätta sig hos oss. Utbredning. Skane: Simrishamn 2/s 1907 Otto R. Holmberg, (U. L. S. m. fl.) fructus et flores; Kristian- stad 1909; Limhamn 1911; Landskrona 1914, 1916; Malmö Limhamn 1905 — 11 (U. L. S. herb. förf. ex. herb. 0. Dahlgren m. fl.), (Göte Turesson 1915); Trel- leborg 1910 (S.). Hailand: Falkenberg vid valskvarnen 1909, Sten Svensson (L.); Halmstad vid angkvarn flere ar enligt Ahlfvengren (Ahlfvengren 1915). Sma- land: Västervik pâ ballast 1900, C. Pleuel (L.), a eti- ketten fanns antecknat: »sedan tre är tillbaka iakttagen pâ samma plats». Yästergötland: Göteborg 6/8 1901, Karl N. Anderberg (L.) fructus. Östergötland : Korr- köping 1906 H. Witte (U.) sâsom M. albus och publi- cerad under detta namn, (Witte 1909 pag. 178). Nagot ex. av M. albus fr an Norrköping Annes ej i de tre mu- seerna. Södermanland : Hölö 1889 Tom Peyron (S.); Saltsjökvarn 1903; Nackanäs 1917; Villa Plania 1913 — 1916. Valentin Norlind m. fl. (U. S.). Stockholm: Hammarby sjö 1903. Harald Fries (L. S) ; Hästhol- men 1913; Södra Ringvägen 1916. Upland: Munsö 1916, Erik Almquist (E. Almquist 1917, (U.); Bromma sn, Sandvik 1906 G. E. Du Rietz, (ej sedd av förf.); Upsala angkvarn 1913, Valfrid Ljungvaldh, (herb förf.); Österäker sn. Näs brygga vid Tunafjärden 1916, E. Almquist (enl. E. Almquist 1917) ej sedd. Gest- rikland: Gävle 1884 Rob. Hartman (U. herb. Hartm, m. fl.) Det äldsta sedda exemplaret. Medelpad: Vifsta 142 varf K. A. Gredin U. Enligt uppgift pâ etiketten skriven av K. A. Th. Seth insamlad 1868 (felskrivning?) Om derma uppgift är riktig är detta fynd det älsta i vârt land. Uppgives av Neuman (Neuman 1887) vara funnen redan 1883 men först 1887 med mogna frukter. Funnen även senare t. ex. 1892 D. M. Euren (L.) sâ- som M. albus och 1917 K. A. G. Gredin. Denna art satter frukt pâ kortare tid än övriga arter och har ut- sikt att bibehâlla sig även i Norrland. 8. M. sulcatus Desf. (1800) Trifolium melilotus in- dicus y Linné Spec. pi. ed. 2 1077 (1763). Ettärig, spenslig ört, mycket växiande i storlek frân endast 10 cm. till 5 dm., härig. De nedre bladen ömvänt avlânga eller avlângt vigglika; de ôvre avlânga eller lineärt vigglika i spetsen trubbiga. Blomklasar 1 — 1,5 cm., under blomningen lika lânga som skaftet, sedan förlängda 2 — 4 cm. 20-blommiga. Blommor smâ 3,5 mm., gula. Segel nâgot kortare än kölen och nâgot längre än vingarna. Baljor 3 — 3,5 mm. lânga, 2,5 — 3 mm. breda, glatta. rundade, vid mognaden ljust gula eller gulbruna. Nerver 8 — 12 parallella, halvkoncentriska. Hemland Medelhavsländerna. Stundom adventiv i andra länder. Denna art skiljes frân alla de föregäende genom sina frukter med den koncentriska nervaturen. Mycket nära denna art stâr M. secjetalis (Brot.) Ser., som även förekommer i Medelhavsländerna. Dessa bäda arter bilda inom släktet Melilotus en särskild Sektion Campylorytis Ser. Funnen i Sverige en enda gâng i Hälsingland Stocka sâg Sandahl (U.) sâsom M. officinalis. Förteckning över citerad litteratur. Ahlfvengren : Fr. E.. Nagra växtgeografiska notiser frân Halland [Svensk Bot. Tidskrift, Bd 4, H. 1, 1910 p. (14) — (16)]. Almquist, Emil: Främmande växter pâ svensk mark. [Ibidem Bd 8. H. 8, 1914 pag. 393]. 143 Almquist, Erik: Nâgra vaxtfynd i Sfcockholmstrakten. [Ibidem Bd. 11, H. 1, 1917 p. 142—143]. Birger, Selim: 1908 Härjedalens kärlväxter, Stockholm 1908. — — 1909 Växtlokaler frän Norrland. och Dalarne. [Svensk Bot. Tidskrift, Bd 3, H. 4, 1909 pag. (143)— (158)]. Blomquist, Sven, G-son: Ballastvegetationen vid Kalmar 1912 — 1914 [Ibidem Bd 11, H. 3/4 1917]. Collinder, E.: Medelpads flora [Norrländskt Handbibliotek II. Up- sala 1909]. Lindman. C. A. M. : Svensk Fanerogamflora, Stockholm 1918. Neuman, L. M., 1887: Nâgra kritiska eller sällsynta växter huvud- sakligen frän Medelpad, iakttagne under sommaren 1887. Sundsvall 1888. Neuman, L. M., och Ahlfvengren, Fr.: Sveriges flora. Lund 1901. Sörlin, Anton, A-n: Nâgra för Jämtlands flora nya arter jämte nya växtlokaler för nâgra sällsyntare. [Svensk Bot. Tidskrift Bd. 8, H. 2. 1914 p. 266—267]. Turesson, Göte: Nâgra adventivväxter frân Skäne. [Ibidem Bd 6, H. 1, 1912, pag. 35 — 96]. Witte, Hernfrid; Nâgra bidrag tili kännedomen om Vegetationen pâ vära ruderatplatser [Ibidem, Bd 3, H. 2, 1909, pag. 174 — 182]. Resestipendier i Norge. Af statsmedel har utdelats tili doc. Lynge 700 kr. för lichenologiska undersökningar i Finnmarken. Af Hjelmstierne-Rosenkroneska legatet är ut- deladt tili univ. -stipendiât R. Nordhagen 250 kr. tili en resa tili Öland och till konservator J. Lid 1200 kr. för bryologiska studier i Stockholm, Lund och Köpenhamn. Af Rathkes legat har tilldelats ät konserv. Dahl 450 kr. för bot. undersökningar i Finnmarken, ât aman. O. A. Höeg 300 kr. för en resa till Finnmarken, ât lektor E. Jörgensen 300 kr. för studiet af lefvermossor pâ Västlandet, ât assi- stent Astrid Karlsen 250 kr. tili fortsatt undersökning af Dröbaksundets bakterieflora, ât univ.-stipendiat H. Resvold- Holmsen 400 kr. för undersökning af vegetationsf'örhällan- dena pâ Sör- och Västlandet, samt ât dr. Th. Resvoll 350 kr. för fysiologiska studier i sydliga Norge. Död. Nils Axel Vinge, som afled d. 6 aug. 1920, var född i Hammarlunda d. 25 dec. 1857, bief student i Lund 1878, fil. doktor och docent i botanik vid Lunds Univ. 1889 samt lektor i naturalhistoria och fysik vid 144 h. latinläroverket i Gröteborg 1891. Han har publicerat: Om arbetsfördelningen hos s. k. skuggblad (Bot. Not. 1886), lieber das Blattgewebe (Bot. Cent. Bl. 31: 1887) och Bidrag tili kännedomen om ormbunkarnes bladbygg- nad (Lunds Univ. Arsskr. 1889). Anslag. Ur Hedinska fonden för 1920 har Svenska Sällskapet för Antropologi och Geograf! tilldelat hl. mag. Rikard Sterner 300 kr. för studier öfver växtarternas ut- bredningsförhällanden inom vissa delar af Smäland, Öster- götland och Södermanland. Hvidtfeldtska Stiftelsen har i är tilldelat adj. G. Böös ett Stipendium pä 700 kr. för växtembryologiska undersök- ningar i Skäne och bearbetning af därvid erhallet material vid Lunds botaniska laboratorium. Ur Längmanska Kulturfonden har utdelats till prof. Carl Skottsberg i Göteborg säsom ytterligare bidrag tili utgifvande af de vetenskapliga resultaten af hans forsknings- resa tili de chilenska Stillahavsöarna 1916 — 1917 2,500 kr. samt tili fil. kand. Einar Du Rietz för växtsociologiska under- sökningar pä ön Jungfrun i Kalmarsund 500 kr. Ny finsk tidskrift. »Annales zoolog.-botanicæ fennicæ vanamo» är dess titel, men den har även en annan pä finska. Dess första häfte innehâller en uppsats af K. Linkola »Kul- turen mit Nostoc-Gonidien der Peltigera -Arten», 23 s., 1 t., 7 textf. Hormogonier och i nägra fall sporer erhöllos. Innehall. Almquist, E., Yäxtgeo grafts ka bidrag. 2. Norrbotten. S. 127. Cedergren. G. A., Anteckningar till Sveriges adventivflora. I. Meli- lotus Hill. S. 185. Nordstedt, O., Prima loca plantarum Suecicarum. Se Bilaga. ark 5. Turesson, G.. Mycologiska Notiser. II. Fusarium viticola (Thüm.) infecting peas. S. 113. Smärre notiser. S. 126, 183 — 4, 143 — 4. Lund Berlingska Boktryckeriet 15/s 1920. BOTANISKA NOTISER FÖR ÄR 1920 UTG1FNE AF C. F. O. NORDSTEDT Haftet 5. DISTRIBUTOR: G. W. K. GLEERUP, FÖRLAGSBOKHANDEL LUND LUND 1920. BERLINGSKA BOKTRYCKERIET - NOV 2 4 19 ZU 145 % Der experimentelle Nachweis der Parthe- nogenesis in der Gruppe Aphanes der Gattung Alehemilla. Von Georg Böös. Mit 2 Textfiguren. In den Sommermonaten der letzten vier Jahre habe ich mich mit einer embryologischen Untersuchung über Alehemilla arvensis Scop. beschäftigt. Um zu erforschen, ob die genannte Alehemilla- Art Embryonen ohne Mit- wirkung des Pollens entwickeln kann, habe ich bei vielen Blüten das Staubblatt weggenommen, und durch Isolierung derselben verhindert, dass Pollen auf die Narben gelange. Uber diese Versuche beabsichtige ich in einer späteren Arbeit näher zu berichten Die Blü- ten bei Alehemilla arvensis sind sehr klein, nur 1,5 — 2 mm. lang, und die Gewebe, aus denen sie bestehen, sehr weich und empfindlich. Es war daher zu erwarten, dass die Behandlung, der die Knospen bei Entfernung der Antheren unterworfen werden, störend und hemmend auf die nachfolgende Entwicklung einwirken würde. Somit war es für mich von grösstem Interesse zu un- tersuchen, wie die parthenogenetischen Arten derselben Gruppe auf solch eine Behandlung reagierten. Gleich- zeitig hoffte ich experimentell feststellen zu können, dass Parthenogenesis wirklich vorliegt. Dier in Betracht kommenden Arten sind A. orhicu- lata Binz et Pav. und A. vulcaniea Cham, et Schl. Diese letztere Art wird in botanischen Gärten auch unter dem Namen A. hirsuta H. B. K. kultiviert, worauf ich bei dieser Gelegenheit aufmerksam machen möchte. Die beiden erwähnten Arten habe ich einer embryologischen Untersuchung unterworfen (Böös 1917) und auf diesem Wege zu zeigen versucht, dass sie sich parthenogene- tisch fortpflanzen. Dass dem so ist, geht nun auch aus Botanislca Notiser 1920. 10 146 den Versuchen, die ich in diesem Sommer ausgeführt habe, hervor. Ich habe nämlich von Individuen der A. orbiculata und vulcanica, die im botanischen Garten zu Lund in Töpfen gezogen werden, einzelne Zweige ausgewählt, und von diesen alle Blüten und Knospen entfernt, mit Ausnahme von solchen, die sich in einem für Kastration geeigneten Entwicklungsstadium befanden. Auch solche Knospen, die erst an der Reihe waren auszuchlagen, wurden entfernt, weil es sich gezeigt hat, dass deren Antheren bei Berührung aufspringen und den Pollen herauslassen können. Die Antheren in solchen Knos- pen sind grauviolett. In jüngeren Knospen dagegen sind sie weiss, weich und elastisch, und lassen sich nach Belieben behandeln, ohne dass man ein Bersten zu befürchten braucht; ihr Pollen ist ausserdem noch kaum funktionsfähig. Kur Knospen von dieser letztgenannten Kategorie wurden behandelt. Mit einem Paar Nadeln habe ich dabei die beiden Antheren aus den Knospen entfernt, was eine mühsame Arbeit ist, aber nach längerer Übung sehr gut gelingt. Nachdem alle Kno- spen eines Zweiges kastriert worden waren, wurde der ganze Zweig mit einer Pergamentdüte isoliert. In der- selben Art und Weise wurde mit anderen Zweigen ver- fahren. Darauf wurden die Töpfe wieder in den Garten auf ihren alten Platz gestellt und nach etwas mehr als einer Woche wurde das kastrierte Blütenmaterial fix- iert. Schon eine äussere Inspektion zeigte, dass die Knospen bedeutend gewachsen waren. Bei Untersuchung der aus diesen Knospen hergestellten Preparate stellte es sich heraus, dass einerseits die Entwicklung eine Embryobildung zur Folge hatte — siehe die beigefügten Figuren — andererseits, dass die Kastration wirklich effektiv gewesen war, indem keine Antheren in den Blüten zurückgeblieben waren. In Fig. 1 ist ein Em- bryo von A. orbiculata abgebildet, nebst einigen noch 147 zurückgebliebenen Resten der Synergiden. In Fig. 2, wo die * Synergiden bereits absorbiert sind, sieht man ausser einem ebenfalls vielzelligen Embryo, noch eine Anzahl Endospermkerne. Da der Embryo der beiden untersuchten Älchemilla- Äxten, wie aus den Figuren her- vorgeht, aus der Eizelle stammt, obgleich diese nicht befruchtet worden ist, so ist damit der experimentelle Nachweis für parthenogenetische Entwicklung bei diesen x4.rten geliefert. Die Blütenknospen bei A. orbiculata und vulcanica sind beträchtlich grösser und fester gebaut als bei A. Fig. 1. A. orbiculata. Medianer Längsschnitt. Vielzelliger Embryo. Zusammengestellt aus mehreren auf einander folgenden Schnitten. Vergrösserung 225. Fig 2. A. vulcanica. Wie in der vorigen Figur. cirvensis , weshalb man erwarten könnte, dass sie verhält- nismässig gut die Kastration vertragen könnten. Es hat sich indessen in meinen Preparaten gezeigt, dass ein Embryo zwar sich bildet, aber dass er häufig in ver- schiedener Weise gekrümmt liegt. Bei A. orbiculata war er sogar in mehreren Samenanlagen abgestorben. Die Krümmungen entstehen ganz gewiss durch den Druck, dem die Blütenknospen bei der Kastration aus- gesetzt werden. Auf derart empfindliche Gewebe kön- nen äussere Eingriffe — wie vorsichtig und geschickt 148 man auch sein mag — sehr leicht störend ein wirken. Dass wieder der Embryo in gewissen Fällen ’abstirbt, rührt vielleicht daher, dass das Bastband, womit die isolierende Düte festgebunden war, zu fest angezogen gewesen war und dadurch die Nahrungszufuhr erschwert wurde. Die Zweige sind nämlich an der Spitze ziem- lich zart. In diesem Zusammenhänge möchte ich auch mit einigen Worten eine andere Frage betreffend die par- thenogenetischen Alchemillen berühren. Was die Ent- stehung des Embryosacks anbelangt, so habe ich ange- geben (Böös 1917), dass er nicht aus der axilen, in die Synapsis eintretenden Embryosackmutterzelle stammt. Diese Zelle degeneriert nämlich, wie aus meinen Figuren (1. c. p. 10 — 12) hervorgeht, und es ist mir nie gelungen, sie im Teilungszustand zu sehen. Der Embryosack ent- wickelt sich dagegen aus einer Zelle, die neben oder nahe der axilen E. M. Z. liegt, die aber nicht in die Synapsis eintritt. Diese Zelle wird unmittelbar in vier Tochterzellen geteilt, von denen die eine den Embryo- sack bildet. Diese Teilungen spielen sich ohne Chro- mosomenreduktion ab. Dieselbe Auffassung finden wir bei Murbeck (1901, p. 21), was die Eualchemillen be- trifft, während Strasburger, der diese auch untersucht hat, angiebt, dass die axile E. M. Z. sich teilt, jedoch ohne Deduktion der Chromosomen (Strasburger, 1904, p. 107 f.) Neuerdings hat Holmgrex (1919, p. 85 f.) in dieser Frage sich auf den Standpunkt Strasbürger’s gestellt. Er sagt hinsichtlich meiner und Murbeck’s »Ansicht: »Die Begründung ihrer Auffassung ist jedoch nicht so völlig überzeugend, dass ich Strasburger’s Angabe unbeachtet lassen will». Der Grund dafür, dass man nicht die axile Mutterzelle sich teilen sieht, ist nach Strasburger darin zu suchen, dass die Teilung so schnell vor sich geht, dass es äusserst schwer ist, 149 Teilungsbilder zu fixieren. Ausser den Gründen, die ich in meiner Arbeit 1917 (p. 9 ff.), auf die ich hier hinweisen möchte, angeführt habe, muss ich, Holmgren und Strasburger gegenüber, betreffs dieser axilen Mut- terzelle nur weiter hinzufügen, dass es doch wohl höchst eigentümlich wäre, wenn die Teilung dieser Zelle bei den Eualchemillen und den südamerikanischen Arten so plötzlich vor sich gehen sollte, dass weder ich noch Murbeck jemals diese Teilung hätten wahrnehmen kön- nen. Wenn es sich wirklich so verhielte, müsste es wohl für die Alchemillen überhaupt gelten. Wie ich früher mitgeteilt habe, bin ich seit längerer Zeit mit einer Untersuchung der A. arvensis beschäftigt. Auch bei dieser Art tritt die axile E. M. Z. in die Synapsis ein und bleibt lange auf diesem Entwicklungsstadium stehen, gleich wie bei den parthenogenetischen Alche- millen. Sie besitzt aber doch die Fähigkeit, wenigstens in gewissen Fällen, sich zu teilen, und es hat mir keine grosse Mühe gemacht die Teilungsbilder zu fixieren. Weshalb sollte die Teilung derselben Zelle bei gewissen Arten so unglaublich schnell vor sich gehen, während sie bei einer anderen, der gleichen Sektion angehörenden Art sich so langsam vollzieht, dass es relativ leicht ist, sie zu konstatieren? Dafür kann ich keine andere Er- klärung abgeben, als diese: Bei den parthenogene- tischen Alchemillen teilt sich die axile E. M. Z nicht. Die axile E. M. Z., welche in das Synapsisstadium eintritt, veranlasst nicht die Entstehung des Embryo - sacks, sondern diese Aufgabe wird von einer der zu- nächst gelegenen E. M. Z.-en übernommen. Im Gegen- satz zu der axilen machen diese keine Vorstadien zur Reduktionsteilung durch und, wenn sie sich teilen, haben die Kernspindeln dieselbe Grösse und Form wie bei somatischen Zellen. Hieraus habe ich geschlossen, dass die Teilung keine Reduktionsteilung ist. Die Chro- 150 mosomen sind so klein und ihre Zahl so gross, dass ich sie nicht zu zählen vermochte. Holmgren wendet nun ein (pag. 88), dass die Folgerung übereilt sei. Das verstehe ich aber nicht. Aus diesen Zellen entsteht ja der Embryosack. Wären die Chromosomen auf die Hälfte reduziert, so würde der Eikern die haploide Anzahl Chromosomen enthalten, und, da er sich parthenogenetisch entwickelt, würde auch das neue Individuum haploid werden, was ja nicht der Fall ist. Die Teilung der in Frage kommenden Zellen muss somit ohne Reduktion der Chromosomen vor sich gehen. Zum Schlüsse möchte ich Herrn Professor Sv. Mur- beck für die Freundlichkeit, mir das Material zu meinen Untersuchungen zur Verfügung zu stellen, meinen wärm- sten Dank aussprechen. Zitierte Litteratur. Böös, Gr., (1917) Über Parthenogenesis in der Gruppe Aphanes der Gattung Alchemilla u. s. w. Lunds Univ. Arsskr. Bd. 18, Avd. 2, 1917. Holmgren, I., (1919) Zytologische Studien über die Fortpflanzung bei Erigeron und Eupatorium. Kungl. Sv. Yet. Handl. Bd. 59, N:o 7, 1919. Murbeck, Sv., (1901) Parthenogenetische Embryobildung in der Gat- tung Alchemilla. Lunds Univ. Arsskr. Bd. 38, Avd. 2. 1900. Strasburger, E., (1904) Die Apogamie der Eualchemillen und allge- meine Gesichtspunkte, die sich aus ihr ergeben. Jahrb. f. wis- sensch. Bot. Bd. 41, 1904. Död. Den 27 maj 1920 afled läkaren Joel Lunell i Leeds, North Dakota. Han var född i Kalmar d. 80 mars 1851, stnderade vid Uppsala universitet ocli i Stockholm, utvandrade 1888 tili St. Paul i Norra Amerika och slog sig sedan ned i Willow City och 1894 i Leeds i North Dakota. Han publicerade uppsatser i Botanical Gazette och American Midland Naturalist. Ett herbarium pâ 30,000 ex. hade han samlat. 151 Über die Natur einer gewissen Blüten- anomalie bei Ranunculus aeris L. Von Georg Böös. Mit 1 Textfigur. In den Sammlungen des Botanischen Museums zu Lund finden sich ein paar Herbarexemplare sowie auch in Spiritus gelegtes Material von einem Ranunculus aeris L., der beim ersten Anblick ein Beispiel von Umwand- lung der Kronblätter in Kelchblätter darzubieten scheint. Nach Master’s Vegetable Teratology, p. 282, ist eine derartige Umwandlung der Kronblätter meistens schwer von den Anfangsstadien der im Pflanzenreich gewöhnlichen, oft sämtliche Blattorgane der Blüte um- fassenden Virescenzerscheinung zu unterscheiden. Mur- beck betont dasselbe in seiner Arbeit »Uber staminale Pseudapetalie und deren Bedeutung für die Frage nach der Herkunft der Blütenkrone», p. 56 [Lunds Univ. Ärsskr. N. F. Avd. 2. Bd 14. Nr 25 (1918)], und findet, nach kritischer Prüfung der verhältnismässig wenigen in der Literatur vorkommenden Angaben über Sepalodie von Petalen, dass die meisten dieser Angaben als zwei- felhaft zu betrachten sind. Da es in bezug auf die von Murbeck 1. c. begründete Theorie von der Herkunft der Blütenkrone von Interesse ist, in jedem einzelnen Falle Klarheit darüber zu bekommen, ob wirkliche Sepalodie oder beginnende Virescenz vorhanden ist, habe ich das betreffende Ranuncnlus-^'L&tQYi&l einem näheren Studium unterworfen. Das Material stammt von einem kräftigen viel- stçngeligen Individuum her, das nach der beigefügten Etikette unter typischem B. aeris L. an einem Strassen- rand zwischen Ostra Torn und Kungsmarken, nicht weit von der Stadt Lund, angetroffen ist. Im vegetativen System herrscht volle Übereinstim- Botaniska Notiser 1920. 152 mung mit Ii. acris. Auch die Kelchblätter sind normal entwickelt (Fig. 1). Sie bestehen also aus einer dickeren, gelblich grünen, stark behaarten Mittelpartie’, während die oben breiteren Landpartien dünn sind und eine rei- nere gelbe Farbe zeigen. Das ganze Kelchblatt ist ge- wölbt mit nach innen gekehrter Konkavseite. Die fünf Kronblätter dagegen unterscheiden sich in sämtlichen Blüten höchst wesentlich von den normalen, wie aus den Figuren ersichtlich ist. Fig. 2 stellt näm- lich ein normales Kronblatt dar, Figg. 5 & 6 aber Kron- Figg. 1 — 4 gehören typischem R. acris L.: Figg. 5 — 11 der monströsen Form. blätter von der monströsen Form. Bei letzterer sind sie, wie man sieht, erstens viel kleiner, ungefähr von der Länge der Kelchblätter. Ferner sind sie breiter am Grunde und stets ohne Spur der Honigschuppe. Übri- gens sind sie sehr oft in der oberen Hälfte wellig, so dass die Länder nach aussen gefaltet sein können (Fig. 6). Lecht oft findet man eine deutliche Tendenz zu Drei- lappigkeit an der Spitze (Fig. 5). Zu bemerken ist auch, dass die Kronblätter der monströsen Form an der Unter- seite konstant mit einer Bekleidung von kurzen, ange- 153 drückten Haaren versehen sind (Figg. 5 & 6 zeigen die Kronblätter von unten gesehen), während die der- nor- malen Form auch hier immer völlig kahl sind. Was die Farbe anbetrifft, so ist die Mittelpartie gelblich grün wie die Kelchblätter, und nur die Ränder zeigen eine reinere gelbe Farbe. — Die Kronblätter zeigen also durch ihre geringe Grösse, ihren Mangel an Hektarium, ihre Haarbekleidung und ihre Farbe eine ziemlich gross'e Ähnlichkeit mit den Kelchblättern. In Figg. 3 und 7 sind die Unterschiede zwischen den Staubblättern eines gewöhnlichen R. acris und den- jenigen der hier beschriebenen Form dargestellt. Bei der letzteren (Fig. 7) sind die Filamente viel breiter, oft dergestalt dass ihr Basalteil ein scheidenförmiges Aus- sehen bekommt, besonders bei den äusseren Staubblättern. Ausserdem sind die Filamente, die bei der typischen Form * (Fig. 3) immer ganz kahl sind, ziemlich reich mit Haaren bekleidet von derselben Beschaffenheit wie die der Kelchblätter und der vegetativen Organe; nur die inneren Staubblätter entbehren bisweilen diese Haarbe- kleidung. Die An there besteht aus einem ziemlich breiten Konnektiv und zwei platten Theken, die zwar Pollen enthalten, aber in geringerer Menge als bei der normalen Form. — Im ganzen hat man den bestimmten Eindruck, dass die Staubblätter der monströsen Form sich an- schicken, zu vegetativen Blattorganen umgestaltet zu werden. Das Gynoecium macht einen eigentümlichen Ein- druck. Wenn man sich eine Anzahl kurzer, weisser, um einander gewundener Würmer vorstellt, hat man ein Bild, das einigermassen mit dem übereinstimmt, welches das Gynoecium der monströsen Ranunculus- Form bietet. Das Verhältnis beruht darauf, dass der Rücken der Karpiden nicht scharf ist, wie bei der typischen Form, sondern mehr abgerundet, sowie dass die Rückennaht nicht streng vertikal verläuft sondern Biegungen seit- 154 wärts macht. Besonders wichtig ist, dass die Karpiden- ränder nicht mit einander verwachsen, sowie dass demzu- folge ein äusseres Karpid oft mit seinen Bändern ein inneres umfasst (Fig. 8). Bisweilen kann es zwar aus- sehen, als wären die Karpidenränder mit einander oben verwachsen, indem sie dort dicht an einander liegen ,(Fig. 9). In der Tat sind sie aber auch dort frei, und oft sind sie der ganzen Länge nach deutlich getrennt, so dass die Karpiden bootförmig. werden (Fig. 10). Fig. 11 ist ein Querschnitt durch den unteren Teil eines Karpids, kräftiger vergrössert als die übrigen Blütenteile. Hervorzuheben ist, dass die Karpiden im unteren Drittel immer stark behaart sind, während sie bei der normalen Form ganz kahl sind (Fig. 4). Schliesslich sei hervorge- hoben, dass sie durchgehends steril bleiben; in keinem einzigen Fall habe ich nämlich Eibildung wahrnehmen können. — Die Fruchtblätter fungieren also nicht länger als Karpiden, sondern sind offenbar im Begriffe, zu vege- tativen Phyllomen umgestaltet zu werden. Aus der oben gegebenen Beschreibung der Blüten- teile bei der monströsen Ranunculus- Form geht hervor, dass sowohl die Staubblätter als die Karpiden eine ausgesprochene Neigung zeigen, sich in vegetative Blätter umzuwandeln. Die grünliche Farbe der Kronblätter, ihre Behaarung und ihr Mangel an Honigschuppen beruhen deshalb sicher auf einer Metamorphose in derselben Dichtung und nicht auf ihrer Umgestaltung zu Sepalen. Hierfür spricht besonders der Umstand, dass die Kron- blätter sehr oft eine deutliche Tendenz zu Lappigkeit in ihrem oberen Teil zeigen. Es scheint deshalb unzweifelhaft, dass die hier beschriebene Form einen Fall schwach hervorgerückter Yirescenz bei sämtlichen Blütenteilen vom Kronblattwirtel an darstellt, und dass sie nicht als ein Beispiel von Sepalisation der Kronblätter aufgefasst wer- den kann. . f 155 Was ist Vaucheria erueiata (Vauch.) DC.? Yon Dost a R. Cedergren. Unter den Ectosperma&rten die Vaucher in der gros- sen, hervorragenden Arbeit Histoire des Conferves d’eau douce (Genève 1803) beschreibt findet sich auch JEcto- sperma cruciata. Hie Beschreibung lautet (loc. cit. pag. 30) »Seminibus duobus lateralibus, pedunculatis, antherä intermedia, cruciata». Yaucher schreibt weiter: » Cette conferve a beaucoup de rapport avec la précé- dente, (—Ectosperma geminatà) et se trouve dans les mêmes lieux. Mais outre qu’elle en diffère par son tube dont le diamètre est beaucoup moindre, et par les di- mensions de toutes les parties de la fructification qui sont plus petites de moitié, elle porte une anthère plus allongée, au milieu de laquelle est placé à angles droits un appendice qui donne à l’organe entier la forme d'une croix. Cette croix que l’on voit distiilctivement, tandis- que les pédoncules sont encore chargés de leurs graines, ne dont pas être confondue avec celle de l’espèce précé- dente, qui ne s’apperçoit qu’ après la chûte des semences. Sans doute que cette seconde anthère transversale est destinée à rendre la fécondation plus facile. Il serait au reste possible que cette espèce ne fût qu’une variété de la précédente: mais comme elle en est suffisament distinguée j’ai préféré de ne pas la passer sous silence: On jugera ensuite si elle mérite d’être conservée». Hie Art wurde später von De Candolle [Flore française tome II édit. II Paris 1805] zu der von ihm aufgestellen Gattung Vaucheria gestellt. Auch spätere Autoren er- wähnen die Art doch nur unter den »Species inquirendæ». De Toni [Sylloge Algarum I Patavii 1889] vermutet dass sie mit Vaucheria geminata näher verwandt sei. Aus der neueren Litteratur ist die Art fast ganz verschwunden. Was ist denn Vaucheria cruciata? Nach Yauchers Beschreibung steht es fest dass sie eine Species ist die Botaniska Notiser 1920. 156 V. geminata (Vauch.) DC. ähnelt, sieh aber von dieser durch kleinere Dimensionen und vor allem durch das eigentümliche Antheridium (Antherâ cruciatä) unter- scheidet. Mir scheint es höchst wahrscheinlich dass dieses Kreuz, das Vaucher beobachtete nicht anderes ist als die in der Sectio Anomalae Hansgirg vorkom- menden Ausstülpungen des Antheridium. Diese Organe sind vielleicht von einigen Forschern übersehen. Walz [Beitrag zur Morphologie und Systematik der Gattung Vaucheria dc. (Pringsheims Jahrbücher Bd V 1866)] ervähnt dass das Antheridium bei V. geminata zuweilen zwei Öffnungen besitze. Götz [zur Systematik der Gattung Vaucheriä DC. speciel der Arten der Umge- bung Basels, Flora 1897] hat grosses Gewicht auf diese Eigentümlichkeit des Antheridiums gelegt. Er glaubt dass V. geminata immer diesen Antheridientypus mit 1 bis 2 bis mehrere laterale Ausstülpungen haben sollte und zieht darum die Art aus der Sectio Corniculatae Walz und stellt sie in die Sectio Anomales Hansg. Das ist doch falsch. Götz hat entweder die echte V. gemi- nata nicht gesehen oder auch hat er, was wahrschein- licher ist, zwei Arten vermischt: V. geminata und eine dieser ähnliche Art, die Ausstülpungen von dem An- theridium besass. Da er sich vorstellt, dass V. geminata immer mit diesem letzten Antheridiumtypus vorkommtr musste er voraussetzen, dass alle ältere Autoren diesen Karakter übersehen hätten. (Walz, Hansgirg, De Toni u. a.) Es ist doch kaum denkbar dass mehrere so ge- naue Forscher die Vaucheriasrten und darunter auch V. geminata untersuchten, diese Eigentümlichkeit über- sehen hätten, falls sie wirklich bei allen geminataioYmQia vorhanden wäre. Dies zeigt vielmehr dass V. geminata keine Ausstülpungen des Antheridiums besitzt, sondern dass diese nur für eine von V. geminata verschiedene der Gruppe Anomales zugehörige Species eigentümlich sind. Heering [die Süsswasseralgen Schleswig-Holsteins 2. Theil Hamburg 1907] hat die alte Art V. geminata Walz richtiger aufgefasst und sie in die Verwandschafts- kreise der Corniculatcc gestellt. Für V. geminata G-ötz, die zum Theil in der Sektion Anoma lee ^leiben musste und also eine andere Species war und daher keinen Namen hatte führte er einen neuen Namen ein: V. Woro- niniana Heer. Hierbei hat Heering jedoch vergessen, dass es richtiger gewesen wäre nachzusehen ob nicht die Art mit irgendeiner der älteren Species identisch wäre. Es giebt eine Art und zwar V. cruciata (Vauch.) dc. die inzwischen völlig vergessen worden ist, welche ganz vortrefflich mit V. Woroniniana Heer, überein- stimmt. Vergleicht man die Abbildung von V. cruciata (Vaucher loc. cit. PI. II Fig. 6) mit Götz’ Abbildung von geminata (Götz loc. cit. Fig. 44, 49, Seite 42 — 43) ist die Übereinstimmung auffallend. Denken wir uns dazu dass wir eine Species wie V. geminata Götz = Woroniniana Heer, mit den Hilfsmitteln, die Vaucher schon vor einem Jahrhundert zu Gebote standen unter- suchen wollten würden wir wahrscheinlich eine völlige Übereinstimmung mit der Vauchersche Art finden. Das zweite Merkmal wodurch V. cruciata sich von V. geminata unterscheiden sollte war die kleineren Dimensionen. Das ist doch ein Merkmal von unter- geordneter Bedeutung. Wir wissen wie die Vaucherien in dieser Hinsicht sehr variabel sind. Doch ist zu merken dass V. Woroniniana Heer, nicht so grob wird als V. geminata Jene hat eine engere Variationsbreite, die nach der unteren Ende der Variationsamplitude der V. geminata ein wenig verschoben ist. Meiner Meinung nach ist Heerings Art Woroniniana mit V. cruciata (Vauch) dc. identisch. Synonyme : V. geminata Götz 1897 pro parte Walz pro parte minore. Dieser Art gehört auch die von Götz (Götz loc. cit. Seite 44) beschriebene Spielart V. geminata var. pendula die V. cruciata Forma pendula Götz heissen mag. 158 Fysiografiska Sällskapet d. 13 okt. Prof. Sv. Mur- beck höll föredrag om »Ett bidrag tili ökenörternas biologi, Synaptospermierna » . Vetenskapsakademien d. 18 okt. Prof. Lindman lämnade meddelande om att fran Regnellska utrikesresesti- pendiaten d:r E. L. Ekman under September hemkommit 19 kistor botaniska samlingar af betydande värde. Akademien tillerkände H. Lindelie Mariel, Kuba (norrman) och svenske generalkonsuln 0. Arnoldson, Havanna (tysk) akademiens större Linnémedalj för det de möjliggjort bevarande, ordnande och hemsändande af samlingarna. Härjämte beslöts en tack- samhetsskrifvelse tili rederiaktiebolaget Transantlantic för de stora tjänster bolaget gjort riksmuseet och akademien genom kostnadsfri transport af samlingarna fran Havana tili Göte- borg. Ny Litteratur. Almquist, S., 1920, Rosæ musei regni suecici in methodum naturalem redactæ. 51 s., 6 textf., 8 t. — Arkiv f. Bot., Bd. 16, N:o 9. — , Svenska Rosaflorans rekordpunkt, hagbacken pä Yxlan i Stockholms skärgard. 11 s. ■ — - Anf. st. N:o 10. Pries, Th. C. E., 1920, Bidrag tili Tromsö amts gasteromy- cetflora. 10 s. — Bergens Museums Aarsb. 1917 — 18, Naturv. R. nr. 11. Johansson, K. och Samuelsson, G., 1920, Hieraciumfloran i Västmanland. 54 s., 15 textf. — Arkiv f. Bot., Bd. 16, N:o 14. Paulsen, Ove, 1920, Studies in the vegetation of Pamir. 132 s., 1 karta., 30 textf. — The second Danish Pamir Expedition conducted by O. Olufsen. Sjöstedt, Gr., 1920, Algologiska studier vid Skanes södra och östra kust. 40 s., 2 textf. — Lunds Univ. Arsskr., N. F. Afd. 2. Bd. 16. Nr 7. StÂlfelt, M. A., 1920, Ljuset i fruktträdkronorna. — Sveri- ges Pomolog. Foren. Ärsskrift 1920, s. 125 — 136. 159 Draparnaldia mutabilis (Roth) nov. comb., non Bory. Av Gösta B. Cedergren. Ar 1797 beskrev A. W. Both (Oatalecta botanica I Lipsiæ 1797 pag. 197, tab. IV f. 6, tab. V fig. 1 (mala)) Conferva mutabilis: »Filamentis geniculatis tenuissimus ramosissimis, gelatinosis; crystallino-pellucidis : ramulis viridibus, brevibus, penicilliformibus, demum elongatis, ramosissimis diffusis». Om arten säger Both vidare: »in rivulis confragosis, turfosis, celeri cursu vehentibus lapillos investit haec Conferva gelatinosa, saturate viridis, sub aqua fluctuans, quod ætatis gradum poly- morpha maximeque lubrica, utsi digitis illam avellere cupias, veloci motu per digitorum interstitia aufugiat et observatoris Studium illudat pari modi ut Char a ge- latinosa» (= Conferva gelatinosa Lin.) — Batrachospermum moniliforme, som egentligen borde heta Batrachospermum gelatinosum (L.) Denna beskrivning leder tanken hän pâ Batracho- spermum, Stigeoclonium eller Draparnaldia. Andra alger äro uteslutna. Skulle en Stigeoclonium-&rt ligga till grund for be- skrivningen, mäste det vara en art med alternerande grenar. Bland dessa blir väl egentligen endast S. fasci- cularc Kütz. sä stor som Boths alg. Hos Stigeoclonium- arterna sitta ej smâgrenarna sa hopade att algen makro- skopiskt sett har en viss likhet med späda Batracho - spermum- former. Detta var dock fallet med Boths conferva mutabilis: »primo intuito omnimodo refert Charam gelati- nosam ß viridem» (d. v. s. en Batrachospermum) »et sub microscopio composito tantum elucescat differentia». Av detta âr det tydligt att det ej var en Stigeo- clonium men ej halier Batrachospermum. Aterstâr sàledes endast Draparnaldia. Draparnaldia är den alg, som makroskopiskt visar en sâdan likhet med en späd Ba- Botaniska Notiser 1920. 160 trachospermum och beskrivningen pâ grenknippenas form och placering passar in pâ Draparnaldia och utesluter till yttermera visso tanken pâ Batrachospermum. Det är sâledas tydligt att Roths alg mäste vara en Drapar- naldia men vilken art*? Ej halier detta är svârt att utröna. Det framgar av Roths beskrivning: »Ramulorum fasciculi in juniori statu densissimi, breves, penicilliformes, saturate virides, ramulis composite tarn approximate, ut an oppositi ' sint vel alterni distingtiere nequeat observator, brevibus, longitudine inæqvalibus, quam maxime tenuissimis, sub- ramosis, in adultiore autem statu et perfecto fasci- culorum ramuli elongantur, pallide virides, dichotomi, laxius dispositi et diffusi evadunt ita, ut fasciculi demum cum sua penicilli forma evanescunt et aliam diversam- que speciem mentiatur haec conferva, articuli oblongi cylindrici, crassitie æquales maxime pellucides». Den mättat gröna färgen hos yngre individ och gren- knippenas pensellika utseende tyda pâ Draparnaldia plumosa och ej pâ D. glomerata ( Y auch) Ag. Likaledes le- derna som äro »oblongi-cylindrici crassitie æquales». Hos B. glomerata äro lederna stärkt ansvällda »tunnformiga». I Catalecta Botanica III pag. 282 (Lipsiæ 1806) där arten anyo förekommer, citeras sâsom synonym Yauchers Batrachospermum plumosum (Vaucher Histoire des Conferves d’eau douce Genève 1803) som enligt avbild- ningen (tab. 11 fig. 2) otvivelaktigt avser D. plumosa (Vauch.) Ag. Alsta namnet för denna alg blir saledes Draparnaldia mutabilis (Roth sub Conferva 1797) syn. Batrachospermum plumosum Vauch. (1803). Draparnaldia plumosa Ag. Disp. Alg. Suec. p. 42 1812) Synopsis pag. 124 (1817) D. hypnosa Bory Ann. Mus. Hist. Nat. 12 p. 405 PL 35, f. 2 (1808) Conferva lubrica Engl. Botany pl. 2087 (1809) non Dillw. 161 Anteekningar till nya Skandinaviska Floran. I. Av Otto R. Holmberg. Af den nya npplagan af Hartmans Handbok ^Skan- dinaviens Flora är nn första haftet under tryckning. Da det nu är öf ver 40 âr sedan den sista fullstän- diga upplagan af detta arbete utkom, och öfver 30 âr sedan ett första hafte utkom af 12:te uppl. (hvars utgifvande sedan ej fortsattes), är det tydligt, att — utom de nya växtformer, som sedan dess blifvit kända eller beskrifna — ej sa fa ändringar äro att anteckna, «dels i frâga om uppfattningen af ätskilliga växtformer med afseende pä deras begränsning, arträtt m. m., dels i frâga om de artnamn, som böra användas för att i möj- ligaste man uppna den välbehöfliga enhetlighet i nomen- klaturen, som de senaste botaniska kongresserna âsyftat. Dâ florans utrymme ej tillâter att öfverallt i detalj klargöra alla skäl för sâdana ändringar, ej heller att i önskvärd utförlighet behandla nyurskilda, men ej be- skrifna växtformer, har jag ansett lämpligt att före eller under tryckningen efter hand under ofvanstâende rubrik lämna förklarande anmärkningar, där sâdana kunna an- ses i större utförlighet behöfvas. Florans karaktär af en kritisk flora gör, att den ej endast har att i ett sammanhang samla alla nybeskrifna eller nyfunna arter, former och hybrider, utan äfven att kritiskt granska det material, som ligger tili grund för ifrägavarande nybeskrifningar. Sedan fiera af vära förnämsta florister frän 1880- och 1890-talen pävisat före- fintligheten af talrika hybrider inom allt Hera vidt skilda släkten, kan Sverige väl anses stâ som ett af de för- nämsta länderna i frâga om kännedomen om dessa; emel- lertid har â andra sidan dessa floristers arbeten gifvit upphof tili en smâningom framträdande hybrid-mani, som ej alltid kan framvisa samma säkra grundvalar. Botaniska Notiser 1920. 11 162 I de fall, dâ exemplar förvaras i vâra offentliga museerr blir det ju möjligt att bilda sig ett omdöme om dessar men dâ sâdana saknas, har man ofta — sasorn erfaren- heten visât — mer eller mindre skäl att misstänka, att nâgon tvifvelaktighet vidlader saken; man ledes lätt till den tanken, att exemplaren ej vaga utsättas för offentlig kritik. Beskrifningen af hybrider är i flertalet fall mycket vansklig; och särskildt är bestämningen af hybrider efter en sâdan beskrifning ofta omöjlig. I manga fall har hybridtolkningen visât sig bero pâ en bristande kännedom om arternas variation sförmaga eller en missuppfattning af hybridkaraktärerna. Jag skall nu börja med nâgra anteckningar rörande Equisetum. E. limosum L. och E. fluviatile L. — I Sp. pi. ed. 1 har Linné bâda dessa arter jämsides med hvarandra, bâda angifna för Europa. I FI. Suec. ed. 2 angifver han bâda frân Sverige, hvarvid han pâpekar, att E, limosum är »præcedenti (E. fluviat.) nimis affinis». Dâ beskrifningarna äro mycket korta — för E. fluv* endast: »caule striato, frondibus subsimplicibus» — är det ej att undra öfver, att Europas horister efter Linné ansâgo L:s namn E. fluviatile syfta pâ den växt, som sedan kallades E. maximum , och använde L:s namn för denna växt. I denna betydelse förekommer E. fluviatile t. ex. hos Gouan, Fl. Monspel. (1765), Smith, Fl. Bri- tannica (1804), Willd., Sp. plant. (1810), och Smith anger dessutom för denna tolkning Hudson, Withering. Hull, Relhan, Sibthorp, Abbot och Bolton. Att en sä pass vanlig och sä iögonenfallande euro- peisk växt som E. maximum skulle vara alldeles obekant för Linné, synes nästan omöjligt. Det troligaste synes vara, att han verkligen inneslutit äfven denna i sin E. fluviatile i Sp. pl. (synonymen ur Bauhin, Theatr. visar detta) och att säledes de följande floristerna i nâgon 163 o màn haft rätt i sin tolkning af namnet. A andra sidan syftar L:s namn saväl i FI. Lapp. ed. 1 (dar han redan for Equiseta har binär nomenklatnr) som i FI. Suec. ed. 2 i verkligheten endast pâ E. limosum var ., emedan E. maximum ej var känd frân dessa omrâden; men Bauhin- citatet âterfmnes dock pâ bâda stallen bland synony- merna. Medan E. fiuviatile sâlunda i äldre tider varit ett mycket bortblandadt namn, har E. limosum L. varit ett namn, som alltid raft uppfattats. Da Ehrh. (1783) upp- ställde E. Telmateia (— E. maximum Lam.) och samman- slog de bâda limosum- typerna till en art, ansâg han sig böra gif va dem ett nytt namn, E. Heleocharis , hvilket ocksâ af en del förff. fortfarande användes. Riktigare torde väl dock Doll ha behandlat saken, dâ han (i FI. Bad., 1855) vid sammanslagningen bibehöll E. limosum L., — ett välkändt namn, mot hvilket ingen invändning kan göras — som hufvudtyp (a. Linnœanum) och satte den greniga formen som var. b. verticillatum under denna. Denna nomenklatnr har sedan följts af flertalet af Eu- ropas florister. Mindre lämpligt torde Hartmans för- faringssätt vara, dâ han (Handb. ed. 5, 1849) vid valet af gemensamt artnamn föredrog det tvetydiga och myc- ket bortblandade namnet E. fiuviatile och satte E. limo- sum som underart (och senare i ed. 10, 1870, som varie- tet) till denna. Hartmans nomenklatur synes — sâ vidt jag kunnat finna — ha accepterats endast af M. N. Blytt i Norges Flora (1861) och af A. Blytt i Haandb. i Nor- ges FI. (1902, edid. 0. Dahl). »E. arvense X thelmateja» Neum., Bot. Not. 1902 p. 191. »Sä anser jag mig böra benämna», säger N., exem- plar frân Möen, växande bland E. maximum. Efter be- skrifningen att döma skulle man närmast tro den vara antingen verklig hybrid eller en gracil form af E. maxi- mum. Genom N:s tillmötesgäende har jag fätt exem- plar till pâseende. De af N. päpekade karaktärerna 164 äro af mindre betydelse för afgörande om hybriditeten, emedan de äro mindre säkert artskiljande för föräldrarne ; däremot tydde grenarnes (ej blott habitus utan framför allt) genomskärning sä tydligt pâ ren E. arvense , att nâgon inverkan af E. maximum ej ens künde misstänkas. Afven grenslidornas beskaffenhet innebar ingen afvikelse frân vanlig E. arvense. Exemplaret är sterilt. Pâ grund af förekomsten bland den kräftigt beskuggande E. maxi- mum har exemplaret habituelt utvecklat sig tili skugg- form {—E. arv. v. nemorosum A. Br.), karaktäriserad af gröfre, hvitaktig, endast upptill grenad stjälk, karaktärer, som ju i viss man pâminna om E. maximum , men utan att pâ nagot satt vara framkallade af nâgon genetisk in- verkan af denna art, hvilket framgar af formens upp- trädande langt utanför sistnämnda arts utbredningsom- rade (t. ex. i mellersta Sverige). »E. arvense X pratense». Denna hybrid är förut af Sanio beskrifven frân Preussen, men da karaktärerna för hybriden endast äro hämtade frân obetydligare yttre karaktärer, ställer sig Luerssen med rätta tviflande be- träf fände dess hybriditet. — I Biksmuseum och Herb. Upsala ligga ex. frân Dir., hvilka af Bosendahl bestämts till E. arvense X pratense , emedan — utom nägra karak- tärer, hvilka tydts som intermediära — sporerna, ehuru väl utvecklade, skulle sakna elaterer. Yid undersökning af ex. i fräga fann jag emellertid ej endast välutveck- lade sporer utan elaterer, utan ocksä välutvecklade ela- terer, hvilka tydligtvis lossnat frân sporerna, men hvilka naturligtvis vid axets försiktiga skakning ej sä lätt falla ut som de klotrunda sporerna, utan lättare kvarhällas inom sporgömmet. Ett ax med ännu oöppnade spor- gömmen (Herb. Ups.) hade dessa fullproppade med kraf- tiga, normala sporer. Exemplaren tillhöra ren E. pra- tense , som pâ öppen mark f att ett obetydligt afvikande utseende. Sannolikt höra Sanios ex. tili samma kate- gon. 165 « E. hiemale X variegatum. Som otvifvelaktig sâdan kombination maste jag tyda E. trachyodon A. Bn., dels pâ grund af dess mellan nämnda arter vackert inter- mediära karaktärer, dels pâ grund af de ständigt och regelbundet tili största delen (85 à 90 X) felslâende sporerna. Yäxtens förekomst endast i trakter, dar bada föräldrarne finnas, verifierar ocksâ en sâdan tydning. Tolkningen som hybrid har visserligen förut Hera gânger framkastats (jfr. Asch. & Gr., Syn. I p. 144; G. Samu- elsson, Sv. Bot. Tidskr. 1911 p. 430), men alltid med en viss reservation, hvilken emellertid i lika hög grad synes mig kunna göras mot hvarje füllt säker hybrid, om den icke är absolut steril. Att hybriden har förmäga af könsfortplantning, med en produkt, som fortfarande är intermediär och föga afvikande frän den primära hybri- den, synes mig ej kunna motivera en tolkning af växten som en »god ark>. Särskildt betecknande för E. trachyodon :s förekomst är uppträdandet pâ för öfrigt bar mark, sand eller lera, särskildt vid flodstränder, som tidtals öfversvämmas. I detta afseende förefinnes fullständig analogi mellan E. trachyodon och E. litorale ( arvense X limosum ), hvilken senare numera allmänt erkännes , som hybrid. Liksom den sistnämnda är E. trachyodon tagen pâ platser, där endera eller bäda föräldrarne ej kunnat upp- täckas i omedelbar närhet; dock torde man kunna miss- tänka, att E. variegatum of ta förbisetts, om den döljes bland och tili största delen smäningom förträngts af den kräftigt vegeterande hybriden eller af den ännu kraftigare E. hiemale. Härtill kommer, att möjligheten af en rent vegetativ spridning längs flodstränderna ge- nom lösryckta rhizomer mäste spela en ej oafsevärd roll, hvartill hänsyn mäste tagas i de fall, dä föräldrarne ej kunna upptäckas i närheten af hybridbeständet. E. scirpoides X variegatum(?) : formis tenuioribus E. va- riegati simile , differt rhiz ornate subrugidoso, minus nitido , 166 caulibus 4 — 5-costatis costis evidenter sulcatis , sulcis vagi- narnm latioribus minus prof midis, sporis ca. 5 tantum evolutis. E. scirpoides är vanligen lätt att skilja äfven frân de spädaste former af E. varie gatum genom den liksi- digt 6-kantiga stjälken och de 3-tandade slidorna. Emel- lertid finnas former, som pâ grund af denna karaktär skulle föras till E. variegatum, hvilka i manga afseenden i öfrigt intaga en mellanställning mellan de bâda arterna och dessutom pâ grund af mycket stärkt reducerad spor- utveckling (endast omkr. 5 % sporer utvecklade) torde âtminstone kunna misstänkas vara verkliga hybrider i likhet med E. litorale och E. trachyodon. De ex., som ligga till grund for denna hybrid, äro: »E. varieg. Jmt. Frösön Juli 1880. Fr. Lönnkvist» och »E. scirpoides. Jmt. Duved 18. VII. 1916. Olof J. Hass- low». Sannolikt fä hit räknas ocksâ talrika ex. frân Gefle- trakten (leg. Thedenius 1837, Sillén i Fr., H. N. n:r 4: 100, Hartman 1852, C. A. Mebius 1870 etc.). Det är här tydligtvis fräga om ett mycket gammalt och stört beständ, som väl ännu är kvar och som jag vill rekom- mendera tili intresserade för närmare undersokning. Den # lär förekomma här pâ hafsstranden yid fiskläget Sikvik (och »Lyckan»). Konstaterandet af säker E. variegatum och E. scirpoides pâ denna lokal vore synnerligen in tres- sant, event, fastställandet, huruvida beständet möjligen tili nägon del har ax med god sporbildning, sä att den nedsatta sporutvecklingen kan hänföras tili nagot förgift- ningsfenomen eller svampangrepp. Att jag tills vidare ans er hybriditeten nägot tvifvel- aktig, beror hufvudsakligen pâ, att jag funnit ätskilliga ex. af spädare variegatum-typer frân nordliga Skandi- navien med föga utvecklade sporer utan att med säker- het kunna konstatera en samtidig inverkan af E. scir- poides. 167 La limite forestière alpine et la température de l’air. Par John Frôdin. Depuis les jours de A. von Humboldt et de G. Wahlenberg on a cherché les relations entre la limite forestière alpine et la température et surtout la tempé- rature de fair. Pendant les derniers vingt ans ces recherches ont été très poussées, notamment dans les Alpes, et après que De Quervain eut prouvé que les isothermes s’élèvent en partant des chaînes en bordure comparativement basses vers les massifs centraux et plus hauts, Imhof a pu constater que la limite forestière s’élève dans la même direction. Dans la Scandinavie Ga velin a prouvé le premier que la limite alpine des forêts de Betula pubescens s’élève vers les plateaux les plus hauts de la montagne Scandi- nave et après lui des naturalistes divers ont constaté le même phénomène. Cependant, ces recherches sont rendues plus diffi- ciles ici par le fait que les cartes suédoises sont peu exactes et qu'elles ne permettent pas des calculs sûrs du niveau moyen de la limite forestière h C’est pourquoi il est nécessaire de mesurer sur le terrain même et pour ne pas être obligé de faire des mesures trop nombreuses, Th. C. E. Fries a proposé que l’on ne mesure que le niveau des bouts des lobes forestiers lesquels s’élèvent sur les flancs des monts. Il se figure que cette limite supérieure est déterminée par le climat général (, 2 , p. 274). En 1913 il a montré que cette limite alpine de Betula pubescens s’élève vers les hauts massifs, et en imitant les points de vue d’iMHOF il expliqua le phénomène par indiquer à l’élévation des isothermes de l’été dans la même direction. 1 L’opinion contraire de Smith (10) est bien douteuse. Botcmiska Xotiser 1920. 168 Cependant en 1915 Hamberg (7) a fait voir le contraste qui existe entre le climat de la Laponie inté- rieure continentale et celui de la côte atlantique. Au même niveau la température moyenne de juillet s’abaisse de plus de 3° C. dans cette direction et Hamberg proposa que l’élévation des isothermes vers les plateaux occi- dentaux peut être compensée par ce facteur. En effet j’ai prouvé en 1916 (5, p. 24 — 25), en m’appuyant sur l’intensité de l’influence des hauts massifs sur les isothermes dans les Alpes, que grâce à la plus grande altitude moyenne la température moyenne de juillet à midi devait être de 1,3° C. plus élevée sur les hauts massifs de la Laponie occidentale qu’en La- ponie intérieure mais que la plus petite distance à l’atlantique doit compenser cette circonstance tout à fait. Ainsi sur les plateaux, malgré leur plus grande altitude, cette température doit être la même qu’a l’in- térieur de la Laponie. Cependant ce calcul s’applique au niveau de 1100 mètres, tandis que la forêt ne monte qu’au niveau de 800 mètres. Sous cette isohypse pos- térieure les hauts plateaux ne peuvent point faire s’élever les isothermes ou compenser la chute de la température vers l’océan, car leur surface est située au dessus de ce niveau. Sous la limite forestière la variation de ni- veau du terrain ne se monte guère qu’à 550 mètres dans la Laponie *, tandis qu’en Suisse elle s’élève à 1800 mètres. A ce fait Fries et ses imitateurs n’ont pas fait assez d’attention, il me paraît. Cependant j’ai constaté (5) que le plus à l’est la limite supérieure est située au niveau de 550 mètres, tandis qu’elle monte à 750 mètres autour de la vallée de Lule supérieure. Si le climat général ne montre pas une température £>lus haute sur les plateaux élevés 1 Le fond de la vallée de Lule ne s’élève que de 5 mètres à une distance de 80 kilomètres, en même temps que la limite forestière sur ses flancs s’élève de 100 mètres. 169 que dans la Laponie orientale, comment donc expliquer l’élévation de la limite vers les plus hauts massifs? Sans doute l’explication est à trouver en partie dans des variations locales du climat. Les petits monts isolés de la Laponie intérieure ont les flancs exposés à tous les vents et la forêt n’y a d’abri en nul endroit. Dans les Alpes Scandinaves au contraire les vallées peu larges sont profondément enfoncées et leurs versants, souvent assez raides, accor- dent une considérable protection aux forêts en bien des endroits. C’est ce qui arrive surtout là où les parties les plus hautes de la forêt s’élèvent vers les niveaux supé- rieurs dans les enfoncements des ruisseaux \ En effet on peut constater que l’influence du vent sur la température de l’air à l’ombre est très considé- rable. Dans de petits creux quelques mètres de profondeur seulement, mais où l’air est tout à fait calme, celui-ci est fort échauffé par le contact du sol chaud. Sur des lieux exposés aux vents au contraire l’air n’atteint pas à être échauffé. Ainsi en deux endroits éloignés d’une dizaine de mètres, j’ai mesuré parfois une différence de la température à l’ombre montant à 4° C. Par conséquent là où les forêts supérieures sont protégées contre le vent par le terrain même, comme dans les Alpes Scandinaves, la limite peut s’élever à une altitude plus grande que dans la Laponie intérieure où manque un pareil abri. Pourtant la cause n’en est pas le climat général, mais des irrégularités locales des lignes isothermiques, lesquelles se présentent dans une certaine topographie, mais lesquelles ne se rapportent pas à l’altitude. Par conséquent la limite supérieure de la forêt n’est conforme à la courbe générale de température de l’air que dans un territoire homogène. 1 Les mots de Tengwall sur cet objet (11 p. 177) dévoilent, qu’il ne connait pas assez le territoire sur dont il parle. 170 Des circonstances ici traitées il résulte que le gra- dient de température doit changer beaucoup de proche en proche. C’est pourquoi l’on peut craindre^ que Fries n’ait été trop hardi quand il calcule au moyen d'un gradient de 1° dans la zone des hauts massifs, mais de 0,6° seulement sur la côte atlantique (2, p. 173)? procédé dont Smith (10. p. 8) et Tengwall (12, p. 294) se sont faits complices. Maintenant Brockmann- Jerosch a énoncé à propos des calculs de Fries dont Tengwall s’est servi (1, p. 106): »Nur so viel ist klar, dass wir bis heute über die Gestaltung des Gradienten herzlich wenig wissen». D’ailleurs la température de l’air à l’ombre n’est pas la plus importante pour la plante mais celle de la plante même. Comme je l’ai prouvé, la dernière dépend du rayonnement de la lumière avant tout, surtout par un beau temps, et cette température de rayonnement n’est que modifiée par l’air et par la tem- pérature de celui-ci. Dans des lieux abrités la tempé- rature de la plante peut dépasser celle de l’air de 7° C. Dans des lieux exposés aux vents au contraire, cette différence tombe à la moitié ou moins, aussi au soleil (5, p. 30 — 31). Comme j’ai fait voir il y a longtemps (4, p. 37—38), et comme maintenant le propose Brock- mann-Jerosch ( 1 , p. 192 — 196), on n’a pas de chances de trouver une conformité exacte entre les limites des plantes et les isothermes à l’ombre. Si l’on pouvait trouver une pareille conformité, comme Fries a espéré évidemment (S, p. 285), elle n’est qu’apparent, exepté dans des territoires très petits et tout à fait homogènes. Cependant les variations de niveau de la limite supérieure forestière ne dépendent pas de la température seulement. La quantité d’humidité du sol et les res- sources de nutrition qui en résultent sont d’une grande importance pour la forêt de Betula pubescens surtout dans des lieux exposés aux vents. (5, p. 37, 51). 171 J’ai montré qu’à Saltoluokte, au pied oriental de la chaîne Scandinave, la forêt monte en bandes minces aux hauts niveaux le long des ruisseaux. Le versant de la vallée de Lule, s’inclinant en pente douce, est fort exposé aux vents ici. La forêt monte le long des ruisseaux plus de 100 mètres au dessus du terrain environnant qui est couvert de lande. Les bandes de la forêt et le terrain nu à côté se trouvent au même niveau et sont aussi fort- exposés aux vents (5, p. 36 — 39). La forêt est nettement arrêtée à la limite du sol nu et son exi- stence dépend du fait évidemment que le sol autour des ruisseaux est arrosé par ceux-ci, tandis que l’autre terrain est trop sec h — — — Ailleurs aussi il y a des exem- ples analogues. Les petits monts de la Laponie intérieure ont les flancs exposés à tous les vents, et leur terrain n’est pas arrosé par des ruisseaux. Par conséquent il est évident que les circonstances que je viens de citer sont entre les facteurs desquels dépend ici le bas niveau de la limite supérieure. Ce n’est que ça que j’ai dit. Mais je n’ai jamais prétendu, que ce facteur abaisse la limite de plusieurs centaines de mètres verticals comme avance Pries (3, p. 283). C’est déplorable que Pries ait voulu se rendre coupable d’une pareille altération1 2. Malheureusement ce n’est pas la première fois. Auparavant des naturalistes ont observé le phéno- mène ici décrit. Haglund et Sylvén ont mentionné il y a quinze ans que Betula pubescens monte à un ni- veau plus élevé sur un sol bien arrosé et fertile. En 1 Les essais de Tengwall (11, p. 172—175; 12, p. 299—800) de contester ce fait ne se basent que sur une falsification grossière de la vérité. D’ailleurs j’ai démontré la solidité peu considerable de cet auteur déjà (6). 2 Tengwall a agi de la même manière (12, p. 299). mais quant à lui ce n’est pas étonnant sans doute. I 172 1917 Samuelsson a trouvé que clans la Dalécarlie sep- tentrionale aussi ces facteurs sont d’une grande impor- tance pour le niveau de la limite supérieur (9, p. 90). Cependant Fries ne connaît pas son opinion sur cette chose (3). Plus tard H. Resvoll-Holmsen a dépeint le même phénomène de la Norvège centrale. Sa description objective et ses photographies excellentes montrent distinctement, comment s’élève la forêt le long des ruisseaux (8, p. 135 — 138). Ainsi elle confirme la justesse de mes observations. Il est digne de remarque que Smith (10) et Tengwall (12) ignorent cet ouvrage Scandinave qui regarde leur propre sujet. En général ces auteurs se distinguent par un traitement extrêmement faible de la littérature scientifique. Récemment Brockmann-Jerosch a publié un ouvrage sur la limite des arbres, dont je viens de faire un compte rendu dans la revue G-eografiska Annaler. L’auteur ana- lyse les facteurs qui règlent le niveau de la limite dans les Alpes, et il a fait ses recherches avec une plus grande exactitude que personne avant lui. Cependant il ne se base pas sur des mesurages propres des facteurs exté- rieurs mais sur des chiffres des observatoires météorolo- giques seulement. Il montre que la limite citée n’est pas conforme aux isothermes de l’air à l’ombre, ni à ceux de la température moyenne de juillet, ni à ceux de juillet à midi. De plus, l’auteur trouve que la courbe des quantités d’eau tombé, pour autant qu’on la connaisse, ne présente aucune relation avec la limits des arbres. — Il identi- fie la période de végétation avec la période libre de neige. Pour un niveau de 1800 m., cette période compte de 132 à 138 jours dans les chaînes des Alpes septen- trionales, de 152 à 190 jours dans les Alpes centrales, soit en moyenne 41 jours de moins dans la première région que dans la dernière. Ce qui veut dire que les 173 lieux ayant une période libre de neige aussi courte que celles- des Alpes septentrionales se trouvent dans cette dernière partie des Alpes à 350 m. plus haut que dans les Alpes septentrionales. Par contre, la limite des arbres s’élève d’une manière plus sensible, soit de 575 m. dans les mêmes régions, ,d’où cette consé- quence que la longueur de la période libre de neige, lorsqu’on suit la limite des arbres, va en diminuant des chaînes extérieures vers le massif montagneux du centre. La limite des arbres est donc indépendante d’une durée déterminée de la période de végétation. Mais cette limite ne se distingue pas par une unifor- mité florale dans les Alpes. Par contre, elle est formée par quatre espèces d’arbres différentes, qui dominent chacune dans sa zone (7, p. 209 — 210). Par conséquent il est peu correct de comparer une limite si hétérogène à des lignes climatiques. Il serait d’intérêt de savoir combien influe cette variation florale sur la courbe de la température de la limite en partant d’jine zone pour l’autre. Dans la Scandinavie au contraire la limite forestière est plus homogène. Elle est formée partout par Betula pubescens. Sur quelques petits monts le plus à l’est seulement elle est formée par des conifères, au sud, dans la Dalécarlie, par Picea abies, au nord, sur deux petits monts dans la Laponie de Lule, par Pinus silvestris ( 5 , p. 7 — 8). Cependant, cette différence entre la limite dans les Alpes et celle dans la Scandinavie cause des diffi- cultés pour une comparaison de l’état de ces choses des deux pays. Auparavant j’ai mis en garde contre une pareille comparaison ( 5 , p. 51). Puisque Brockmann-Jerosch n’a pu trouver d’har- monie entre la limite des arbres et aucun des facteurs extérieurs qu’il a examinés, il a cherché la solution du problème dans le type de climat. Il a marqué que le climat des Alpes centrales est plus continental que celui 174 des chaînes en bordure, et il croit que c’est , cette cir- constance qui cause que la limite des arbres s’élève en partant du territoire précédent. Les idées de Brockmann-Jerosch ont été acceptées par Samuelsson* qui pense que l’élévation de la limite forestière sur les .plus hauts massifs dans la Dalécarlie septentrionale et la Härjedal méridional est causée par le climat plus continental (9, p. 107 — 108). Smtth aussi avance, sans mentionner que Samuelsson a exprimé avant lui cette opinion quant à un territoire à peu prés le même, qu’on doit chercher dans le type de climat l’explication essentielle (10 p. 118). Cependant Brockmann-Jerosch croit que les arbres qui ne sont verts qu’en été sont favorisés par un climat plus maritime, et ainsi il pense que Betula pubescens n’aime pas un climat trop continental *, tandis que Pinus silvestris est une essence continentale ( 1 , p. 205 — 206). Cela s’accorde avec mon interprétation de l’abaissement de la limite de Betula pubescens vers l’intérieur de la Laponie et de la grande altitude de Pinus silvestris sur les petits monts orientaux (5, p. 45—60)1 2. Mais la méthode de Brockmann-Jerosch pour résoudre le problème est peu heureuse, il me paraît. Un type climatique consiste en plusieurs éléments différents et d’une influence très variable sur les plantes. Il faut les analyser et leurs influences. Il faut éclaircir le de- gré d’influence que chaque facteur exerce sur la végé- tation. Il n’est pas sûr que tous les éléments d’un climat influent sur celle-ci dans la même direction. Il n’est pas heureux de cacher la solution du problème sous un terme composite, comme est le »type du climat.» 1 La critique que Tengwall a faite de Bkockmaxn-Jerosch ( 12 r p. 293 — 296) est peu légitime. 2 A ce sujet Smith (. 10 , p. 93) a fait quelques réflexions in- correctes. Il ne faut pas les y commenter, il me paraît. 175 D’ailleurs un essai d’une qualité analogue est fait chez nous. Fries (3, p. 286) et Tengwall {12, p. 298} proclament maintenant qu’il est la longueur de la pé- riode de végétation de laquelle dépend l’altitude de la limite forestière. Mais ainsi on n’explique rien. La longueur de la période de végétation n’est pas un élé- ment climatique, et on ne connaît pas les facteurs des- quels elle dépend. Chez Brockmann-Jerosch pourtant ce terme-ci est d’un sens climatique, mais chez Fries , et Tengwall il n’a qu’un caractère phénologique. Lund, l’Institut de géographie, au mois de juin 1920. Bibliographie. 1. Brockmann-Jerosch, H., Baumgrenze’ und Klimacharakter. — Bei- träge zur geobotanischen Landesaufnahme 6. Zürich 1919. 2. Fries. Thore, C. E., Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schweden. Yetenskapliga och praktiska undersökningar i Lappland. Upsala 1913. 3. — — . Nâgra kritiska S3rnpunkter pa skogsgränsproblemet. — Svensk Botanisk Tidskrift Bd 12. 1918. 4. Frödin, John, Om fjällväxter nedanför skogsgränsen i Skandina- vien K. Y. A. Arkiv f. botanik Bd 10 N:r 16 1911. Upsala 1911. 5. — — , Studier över skogsgränserna i norra delen av Lule Lapp- mark. Lunds universitets Arsskrift N. F. Avd. 2 Bd 13 N:r 2. 6. — — , Om förhällandet mellan berggrundens kalkhalt och de nordsvenska växtarternas utbredning. Botaniska Notiser 1919. 7. Hamberg, Axel, Iakttagelser över lufttemperatur och skogsgrän- ser i Sarektrakten. — Geolog. För:s Förh. Bd 37 Stockholm 1915. 8. Resvoll-Holmsen, Hanna, Fra fjeldskogene i det östenfjeldske Norge. — Tidskrift for Skogbruk 1918. Kristiania 1918. 9. Samuelsson, Gunnar, Studien über die Vegetation der Hoch- gebirgsgegenden von Dalarne. — Nova acta Regiae Socie- tatis Scientiarum Upsaliensis. Ser. IV. Yol 4 N:o 8, Upsala 4 1917. 10. Smith, Harald, Vegetationen och dess utvecklingshistoria i det 176 centralsvenska högfjällsomradet. Norrländskt Handbibliotek IX. Upsala 1920. 11. Tengwall, T. A., Iakttagelser över fjällbjörkskogens övre be- gränsning ocb ekologi i Sveriges nordliga Lappmarker. — Svensk Bot. Tidskr. Bd 12. Stockholm 1918. 12. — — , Die Vegetation des Sarekgebietes. Erste Abteilung. Naturwissenschaftliche Untersuchungen des Sarekgebietes in Swedisch-Lappland. Bd III Lief. 4. Stockholm 1920. Lavsamling. För personer, som önska börja studera lavar, för skolor etc. har undertecknad sammanställt i ett antal exemplar en lavsamling pâ 100 typiska och allmänna arter, representerande 56 av de viktigaste släktena och undersläktena. Pris 75 kr. I begränsat antal exemplar utgives som fortsättning nagra fasciklar om vardera 50 st. lavar, bland vilka finnas sällsynt- heter saväl frän kustfloran som fjällfloran. Dess itom kan, med tillhjälp av ett antal lavar i fa exemplar, andra sam- lingar framställas, eventuellt efter framställd önskan. I vissa fall kan även byte ifrâgakomma. Förteckning och övriga upplysningar pâ begäran. A. H. Magnusson, Fil. Mag. Folkskoleseminariet. Göteborg. Innehall. Böös, G., Der experimentelle Nachweis der Partenogenesis in der Gruppe Aphanes der Gattung Alchemilla. S. 145. — , Ueber die Natur einer gewissen Blütenanomalie bei Ranunculus acris L. S. 151. Cedergren. G. R., Draparnaldia mutabilis (Roth) nov. comb, non Bory. S. 159. — , Was ist Vaucheria cruciata (Vauch.) DC.? S. 155. Frödin, J., La limite forestière alpine et la température de Pair. . S. 167. Holmberg, O. R., Anteckningar till nya Skandinaviska Floran. I. S. 161. Nordstedt, O., Prima loca plantarum Suecicarum. Se bilaga. ark 6. Smärre notiser. S. 150, 158, 176. Lund, Berlingska Boktryckeriet */** 1920. BOTANISKA NOTI8ER FÖR ÄR 1920 UTG1FNE AF C. F. O. NORDSTEDT Haftet 6. DISTRIBUTOR: C. \V. K. GLEERUP, FÖRLA.GSBOKHANDEL - LUND LUND 1920, BERLTNOSKA BOKTRYCKERIET 177 'SUUttblA UNIVERSITY B • * " I i L ^ AR Y ^ ri Marstrandsöns Ormbunkar oeh Fanerogamer. Af A. Lindström. Om man bâtledes fardas förbi Marstrandsön a dess yttre sida, förefaller den vara tröstlöst steril. För ögat framträda blott de tili synes nakna klipporna jemte den heia trakten dominerande fästningen. allt gratt i gratt; knappast spar af grönska kan upptäckas. Heit annor- lunda ter sig den lilla ön för den. som fran staden vandrar utat bergen. Dungar af saväl planterade som vildväxande träd finnas fierstädes, och en riklig busk- och örtvegetation utbreder sig öfverallt utom pa sjelfva berghällarne, ja äfven dessa äro tili icke ringa del öfvervuxna af ljung. En växtkännare kan utan svärig- het pâ en kort stund teckna sig tili minnes nagot hundratal skilda arter af högre växter. Men vill man företaga sig att grundligt genomforska ön för att lära känna dess vegetation i sin helhet, sâ blir detta en svârare uppgift, än man pâ förhand kunnat tänka sig. Ja. dertill räcka icke ens ett eller tva ars undersökningar, enär vissa ettâriga växter, t. ex. Suceda maritima , kunna vara alldeles försvunna i fiera âr för att en följande sommar (vid lämplig väderlek?) rätt ymnigt förekomma. För att fâ kunskap om, huru mänga olika växter en sa liten plats — ön är med stadsplan och fäst- ningen s omräde icke füllt 99 har — i den tili utseendet sterila bohuslänska skärgarden kan alstra, hafva Prof. Nordstedt och undertecknad sedan âtskilliga ar tillbaka genomletat ön med dess bergskrefvor och stränder och der- vid som oftast ända tili senaste tid gjort nya fynd. Prof. Nordstedts speciella samlingar och anteckningar be- träffande lafvar och mossor äro publicerade i Botaniska Notiser 1919. Här nedan uppställes nu förteckning öfver ormbunkar och fanerogamer sä fullständig, som den bör kunna blifva efter 14 ars kompletteringar. Botaniska Notiser 1920. 12 178 Betraffande de kritiska slägtena Rosa, Salix, Hieracium, Taraxacum och Atriplex (kanske äfven nägra andra) torde fiera arter och former finnas att i en framtida uppsats tillägga; i synnerhet är jag ännu tveksam an- gäende rätta bestämningen af en del Rosa- buskar, ehnru jag under mânga âr speciellt egnat mig ät detta slägte. Aldre botanister, som rest i denna trakt, hafva lemnat oss ganska fä upplysningar om Marstrandsöns fiora. Den forste mera framstäende växtkännare, som besökt Marstrand, torde vara finnen P. Kalm; under sin >Wästgötha och Bahusländska Besä förrättad ar 1742» (tryckt i Stockholm 1746) kom han vid solnedgangen den 10 September »til Mastrand, var uppa fästningen» och fortsatte pa morgonen den 11 med postbäten inât fastlandet. Ehuru han eljes fiitigt omtalar bade allmänna och sällsyntare växter, nämner han ingen fran Marstrands- trakten. — Linné utsträckte sin »Wästgöta-Besa» äfven tili södra Bohuslän och kom den 15 juli 1746 tili Mar- strand. Han antecknar samma dag: »Här pa Ön är ingen äng, aker eller betesmark». Följande dag be- skrifver han och afbildar (tab. IY tili Wästg. Besä) Zostera i blomstadiet, ett fynd, som nog mycket gladde honom, ty han säger: »Jag blef härigenom satt i stand, at déterminera Charactern pâ et nytt genus, och altsä upfylla den brist, jag mäste kännas vid, da jag utgaf Floram Svecicam, där jag förmadde föra alla mig be- kanta Swenska växter til sina genera, utom denna enda, hwilken kommer efter denna dagens rön at transporteras til G-ynandriam Polyandram». Han hade förut fort den tili Algerna (Fl. Sv. ed. I., 1137). För öfrigt omtalar han, att »Pallgräset wäxte pa klipporna, och war Sedum acre (Flor. 389)». — I »Anteckningar under en botanisk utfart i Bohusläns Skärgard 1835; af John E. Areschoug» (Physiogr. Sällsk. Tidskr. 1837 pag. 145) läses följande, som visar med hvilken ringaktning en dâtida botanist betraktade Marstrandsön : »Frän Hönö fortsattes resan 179 till Marstrand. Sjelfva ön, pâ hvilken denna numera ömkansvärda stad är belägen, utgöres i ordets heia be- märkelse af en kal och ful klippa, som hvarken eger äng eller aker. Botanisten kan saledes icke vänta, hvad phanerogam erne angär, härstädes nâgon betydlig skörd. Yid fästningen observerades likväl Bromus tectorum . Malva silvestris och Cynoglossuni officinale .» — Hartman, Sk. Fl. ed. 3. 1838, omnämner Conundrum sativum säsom funnen är 1837 »pä backar vid Marstrands fästning af Coll. Scholæ Mag. Unæus; är veterligen icke odlad pâ ön.» — • Düben (i Bot. Not. 1843) fann här Geranium molle och Conium maculatum; »äfven af Trifolium fragi- ferum sagos exemplar, tagna invid staden.» — Linde- berg omtalar (i Bot. Not. 1852) » Lamium album (säll- synt pa öarna, säsom Marstrand: Mag. Sädbom)» samt (i Gröteb. K. Vet. o. Yitterh. Samh. handl. n. f. 1878) Carduus nutans , Galium erectum (»Marstrandsöarne») och » Ranunculus Philonotis Marstr. Winslow. » Den sist- nämnda har växt vid Arvidsvik â Koön, och de begge föregaende kunna ocksa vara funna a annan lokal an sjelfva Marstrandsön. Saväl förr som ännu i dag före- kommer nog ofta »Marstrand» utsatt â etiketter för växter, tagna â Koön, Klöfverön eller andra öar i sta- dens närhet. — Under nyare tid har E. Th. Fries lemnat. ett flertal uppgifter för (bl. a.) Marstrandsön i Bot. Not. 1911. Här nedan använda benämningar â särskilda lokaler äro de af stadsborna begagnade utom tvenne, som be- höfva sin förklaring. En väg, som gâr i nngefärl. rikt- ning norr — söder och leder fr an hafvet nedanför St. Eriks park genom sagda park och vidare nästan rakt fram tili hafvet nära allmänna badplatsen, har af Prof. Nordstedt kallats Tvärvägen. Den delar ön, om man bortser fran stadens och fästningens omrâde, i tva un- gefär lika stora delar med temligen olika vegetation, hvarför jag i förteckningen vill med (Ö) eller (Y) nt- 180 mark a, om en art förekommer endast öster resp. Vester om Tvärvägen. Ett a öns norra sida varande mindre karr, som är växtplats för ett fiertal i trakten temligen sällsynta arter (bl. a. öns främsta raritet Corrallorrliiza trifida ), har prof. Nordstedt benämnt Raritetskärret. Pâ samma gang jag nämner rariteter vill jag ställa en allvarlig och enträgen maning till dem, som läsa detta och besöka Marstrandsön, att skona de växter. som blott f örekomma pâ en enda lokal eller eljes i ett fatal exemplar, sa att även kommande tiders naturvänner kunna äterfinna dem här. Betraf fände uppställning och auctorsnamn har jag för ormbunkarne följt Lunds Bot. Förenings Förteck- ning öfver Skandinaviens växter 1917 och för fane- rogamerna Lindmans Flora 1918: för ej derstädes upp- tagna arter och former angifves auctor. A. Ormbunkar. Dryopteris Filix mas o. I). spinulosa , teinl. allm. D. dilatata, ett par lokaler a öns norra sida (Y). D. Phegopteris , nägra fa lokaler. Athyrium Filix femina, teml. allm. Asplénium Trichomanes, nâgra fâ individ â ett par lo- kaler; äfven â inre fästningsmurarne (der dock kanske nu tillsvidare försvunnen genom murspringornas cementerande). A. Buta mur aria, teml. allm. â inre fästningsmurarne (se dock ofvanst. anm.). A. septentrionale , nâgra fà individ â ett par lokaler; äfven â inre fästn.-murarne (se dock ofvan). Blechuum Spirant, ett par individ i en bergsklyfta nära Raritetskärret (V). Pteridium aquilinum, en lokal â norra sidan (V).’ Polypodium vulgare , teml. allm. Equisetum arvence, Ivarlskoga (0). E. flu viatile, ett par lokaler. B. Fanerogamer. Pinus silvestris, allm. : v. erythr anther a Sanio, ett par träd. 181 P. pumilio, allmänt planterad; alla ex. jag undersökt tillhöra v. echinata Willkomm., som mycket närmar sig P. mugo. Larix decidua , allm. plant.; alla ex. jag undersökt af- vika genom bl. a. brunluddiga kottefjäll (kanske annan art?). L. sibirica, ett träd i S:t. Eriks park o. en buske vid »muren». > Abies alba, plant, â ön (enstaka ex.). A. nordmanniana, allm. plant, â ön. Viced abies , allm. Jvmiperus communis , enstaka smâ buskar; ses sällan i blom eller frukt. Typha latifolia, en lokal nära haf'vet pa södra sidan (0). Sparganium affine . terni, allm. i vattensaml. bland klip- porna; üppträder än som f. deminatum än som f. zosterifolium, allt efter som den växer i grundare eller djupare vatten. S. ramosum, trenne lokaler (0); alla ex. jag undersökt tillhöra underarten microcarpum. Zostera marina, Herst, vid hafsstränderna samt i Stora tadammen; v. angustifolia Horn., allmännare än hufvudformen. Votamogeton pectinatus , Lilla tadammen ; v. ungulatus Hagstr. »Marstrand, 88, Lalin, 89, Josephson, 90, Johnsson (hb. Uppsal., Lund) typical form» (Hagström. Crit. Research, on the Potam.). P. natans (Hagstr. det.), tvättdammen (Ö). P. pusillus (Hagstr. det.), en liten vattensamling nära Raritetskärret (fa ex.). Ruppia hr achy pus *baliiisiensis nov. subsp. Caules longissimi, ramosissimi, pedunculis universalibus 8 — 16 mm. longis, partialibus 5 — 16 mm., qnin etiam lon- gioribus, fructibus ut in R. brachypus vera, quæ in sinu maris ad insulam vicinam Koön habitat. Tyckes i habitus förhalla sig till R. brachypus som den spanska R. aragonensis Loscos till R. spiralis. En del frukter (i samma flock som de vanliga; paminna om R. rostellata — mera sneda och med längre utdraget spröt. Hvad Wahlenberg ytträr (Flor. Svec.) om honom bekanta svenska Ruppia-ïormer : »Quo longior est caulis, eo breviores pedunculi» — passar icke in pâ denna. Fin- îtes i Lilla tadammen. Förtjenar eftersökas annorstädes. 18*2 Zannichellia major, »Marstrand» 1880, i Lunds Univ. Herb. Z. pedunculata mellan Lilia tâdammen ocli hafvet enb. K. Nordstrom; af mig förgäfves eftersökt. Triglochin maritima, flerst. nära hafvet (V). T. palustre , Raritetskärret och ett par andra lokaler. Alisma plantag o-aquatica, Rarit.-kärret, tvättdammen o. ett par a. lokaler. Anthoxanthum odoratum, allm. Phleum pratense , spridd i teml. enstaka ex. Alopecurus geniculatus, flerstädes. Agrostis stolonifera flerst,; v. maritima , flerst. vid hafvet. A. tenuis o. A. canina , teml. allm. JDalam agrostis epigejos, ofvanf. S:t. Eriks park samt ett par andra lokaler. Holcus lanatus , flerstädes. Air a præcox, teml. allm.(icke alla âr). Deschampsia ccespitosa , flerst. P>. flexuosa, allm. Phragniites vulgaris, mängenstädes saväl vid hafvet som uppe bland bergen; v. stricti-picta Rchb. (1842), tvenne ex. bland hufvudf. nära »muren», de enda jag nâgonsin sett af denna vackra form, som mycket pàminner om vàrt »randgräs». Sieglingia decumbens, teml. allm. Molinia coerulea, allm. Catabrosa aquatica. tvenne lokaler nära hafvet i vester (fa ex.). Dactylis glomerata, allm. Cynosurus cristatus , Karlskoga (inskränkt lokal). Poa trivialis, flerstädes. P. pratensis, allm. : i fiera former. P. nemoralis o. P. compressa, flerst. P. annua, allm. Grlyccria fluitans, flerst. Puccinellia maritima, flerst. vid hafvet (V). P. distans, flerstädes. Festuca pratensis, blott ngra fa ex. vid hafvet (V). F. rubra, allm.; v. fallax, sails, nära hafvet. F. pvina, allmân. Z erna inermis, talrika ex. nära Strandverket (sedan 1891 enb. E. Th. Fries). Z. fectorum, nära Strandverket samt flerst. omkr. fäst- ningen. Promus arvensis, observerad a södra sidan (O). 183 B. hordeaceus, teml. allm. ; v. glabratus o. v. Thominii funna pâ nâgra fa Ställen. N ardus strict a, ej sällsynt. Lolium pérenne, teml. allm. (mest Ö). Agropyrum repens , teml. allm. A. junceum, en gang funnen nära hafvet (V) ; äfven an- märkt af Fries. Elymus arenarius, nâgra fâ lokaler vid hafvet (V). Eriophorum polystachium, teml. allm. E. vaginatum, mindre allm. (mest â norra sidan). Scirpus sïlvaticus, en lokal nära hafvet i söder. S. maritimus, nâgra lokaler vid hafvet i söder och vester; v. monostachys Sonder, bland hufvudformen. S. rufus , Raritetskärret. S. compressas, vid en väg nära Rarit.kärret (fâ ex.). S. Tabernœmontani, flerst. bade vid hafvet och i vatten- samlingar bland bergen. ,S. palustris, flerstädes. S. germanicus, flerst. (mest â norra sidan). Rhynchospora alba , mängenstädes (V). Carex pulicaris, Raritetskärret. C. contigua, teml. sälls. C. nemorosa . nära Strandverket (fâ ex.) — Af Fries ang. som C. vulpina. C. disticha, ett par lokaler â södra sidan. C : arenaria, vid Stora tâdammen samt ett par andra lokaler.- C. leporina , mängenstädes. C. canescens, Raritetskärret o. ett par a. lokaler. C. Leersii, flerstädes. C. Gioodenowii, allm. ; i fiera olika former. C. salina v. Jcattegatensis, en tuf va vid hafvet (V). C. maritima, nâgra fâ ex. â en lokal nära hafvet (V). C. pilulifera, teml. allm. C. pallescens, ett par lokaler (V). C • panicea, allm. C. magcllanica , nâgra lokaler (Y). C . Oederi, flerstädes. C. distans, en lokal (fâ ex.) nära hafvet (O). C. rostrata, observerad â tvenne lokaler. C. riparia, en lokal (fâ ex.) nära hafvet (Ö). C. hirta , observerad pâ ett stalle (Ö). ' Lemna minor . vid fästn. samt â ett par andra lokaler (O). 184 Juncus eff usus o. J. conglomerates, teml. allm. J. filiformis, ett par lokaler. J. lampocarpus, allmän; v. aqnaticus (L.). flerstädes. J. alpinus, sällsynt (V). J. alpinus X lampocarpus, en tuf va nära Tan. J. supinus, funnen â tvenne lokaler. J. compressus , flerstädes. J. Cerardi, flerstädes vid hafvet. J. bufonius, nâgra fa lokaler. Luzula nemorosa, en tufva i St. Eriks park (har under de senaste 12 aren hvarken förökats eller minskats). L. campestris, nägra fä ex. vester orn fästningen (O). L. multiflora, teml. allm. ( ragea lutea, vid, Alphyddan och badhuset (Ö). Allium scorocloprasum, mellan Alphyddan och fästningen samt â en tbmt i staden (Ö). A. vineale, ymnig omkr. fästningen, längre ut pà on i ett fatal ex.; v. multiplicatum nov. var. Ca- pitulum bulbillorum duplex — quadruplex. Har 2 — B — 4 flockar (hufvud) i stängelns topp med enbart grodd- knoppar; enstaka ex. ej sa sällsynta söder om fästningen. A. oleraccum . funnen pâ nägra Ställen (Ö). Asparagus officinalis, förvildad i en trädgard i staden. Majantliemum bifolium, flerstädes. Polygonatum odoratum, en lokal ö, fyra lok. V. 6r alanthus nivalis, förvildad i trädgärdar i staden. Iris pscudacorus, flerst. i närheten af liafvet i söder o. vester. Crocus lut eus, förvildad i en trädgard i staden. Orchis rnaculatus , teml. allm. Platanthera bifolia, nägra fâ ex. â tvenne lokaler (V). Corallorrhiza trifida, Raritetskärret (fâ ex.). Populus tremula, allmän, mest smâ buskar. P. alba, planter., sprider sig med rotskott. P. virginica, planter, pâ fiera Ställen â on, sprider sig med rotskott. Salix repens, allm. Denna Annes här i en mängd olika former bâde çf ocli Ç, och dâ den mycket hybridiserar (här- städes i synnerhet med S. aurita ), har ett stort antal hy- brider och hybridogena former uppstâtt, den ena busken pâ ett eller annat sätt olik den andra. Enär Kyrkoherden D:r Enander, som granskat och bestämt här omnämnda Salices, 185 misstänker, att vid Marstrand förekommande S. repens med mer eller mindre glatta kapslar tilläventyrs är af hybrid eller ätminstone hybridogen natur, har han i väntan pä att fa denna fraga utredd ansett lämpligast att icke ännu namn- gifva flertalet af här växande former. S. aurita, allm. : finnes i fiera former, bl. hvilka f. lati- juga Enand. Ç med mycket breda, platta vedstrimmor: en buske (V). S. aurita X repens. mänga större och mindre cf- och 9~ buskar af fiera olika former, bl. hvilka sf. Lindstroemii, Enand. Ç; en buske nära hafvet (V); lik en glattkapslad S. repens-L. men vedstrimmig. S. aurita X caprea, ätminstone ett ex. (mindre träd cf)* S. aurita X cinerea, fiera buskar. S. aurita X viminalis 9? ett par buskar (säkerl. plant.). S. aurita X caprea X repens f. medians subf. salsa nov. subf. 9, nagra smä buskar, kanske alla frân samma rot (Ö). S. (aurita L. X repen L.) X [cinerea L. X nigricans (Fr. ex. p.)J? 9, en buske (Ö). S. cinerea » teml. allm. S. cinerea X viminalis, en liten buske är trol. denna hybrid (har icke sett den blommande). S. caprea , nagra enstaka träd och buskar. S. caprea X cinerea f. subcaprea 9, ett medelstort träd (V). S. caprea X repens f. medians 9? en buske (Ö). S. purpurea 9- Karlskoga (ursprungl. planter.). S. triandra X viminalis f. subviminalis 9? planter, o. spridande sig (0). S. alba X fragilis Q, fiera buskar (ursprungl. planter., tyckes sprida sig). Myrica gale, teml. allm. a norra sidan (V); v. monoeca! med han- och hon- blr ä samma qvistar — äfven i samma ax — förekommer talrikt mellan kägelbanan och hafvet. Carpinus betulus, ett par planterade träd samt ett par buskar (möjl. icke plant.). Corylus avellana, en enda buske nära »muren» (plant.?). Betula verrucosa, teml. allm. B. pubcscens *suecica. teml. allm., de fiesta ex. smä buskar, som sällan träffas i blom. Hufvudf. finnes kanske, men jag har icke sett ex., som säkert kunna föras dit. Ainus glutinosa, allmän. 186 Fagus silvatica, flerst. (Ö); om alla ex. äro planter, eller ngra möjl. vildväxande, kan jag ej afgöra. Quer eus robur, ngra smâ ex. (jag har knappast sett blr). Q. sessiliflora , âtminstone 2 ex. (V). Q. robur X sessiliflora , ett litet ex. vid fästn. skulle kunna vara denna hybrid (har ej blommat). Ulmus scabra , allmân. Humulas lupulus, forvild. i staden. Urtica urens, i och omkr. staden (Ö). U. dioeca, rätt allm. Rumex domesticus, mest enstaka ex. kär o. der. R. crispus, teml. allm. R. obtusifolius, vid kabelhuset (fâ ex.). R. acetosa, ej allm. R. acetosella, allm. Polygonum amphibium f. terrestre, högt uppe pà bergen nära Nalsögat (fâ ex.). P. tomentosum, Herst., mest söder om fästningen (O). P. persicaria, allmännare an föreg. ; f. agreste, bland hufvudf. P. hydropiper, flerst, P. heterophÿllum, allm.; forme som mer eller mindre närmar sig *rurivagum ej sällsynta. P. æquale, fästningen samt ngra andra lokaler. P. convolvulus, tillfällig (Ö). P. cuspidatum Sieb. & Zucc.. förvildad i Karlskoga (ymnig). Chenopodium murale, ngra ex. funna â tullgärden samt vid badhuset. C. album , allm., mest i o. omkr. staden; v. glomerulosum, bland hufvudf., men sails. C. glancum, vid fästn., förr äfven vid badhuset. Atriplex Babingtonii Woods (Tuiiesson det.); flerst. vid hafvet samt vid Stora tâdammen (V). A. latifolium Wg (Turesson det.), vid hafvet i vester, trol. flerst. A. patulum L. (Turesson det.), teml. allm. i o. omkr. staden o. fästningen (0). A. prostratum Bouch (Turesson det.), vid hafvet i vester, trol. flerst. (V). A. litorale L. (Turesson det. i, allm. à. hafsstr. i syd- vest; v. serratum observerad. Af föregaende slägte Annas här utom ofvanst. en del 187 ännu outredda former, bl. a. en som med stör sannolikhet är hybrid. Suceda maritima, ngra stallen â hafsstr. i sydvest, vissa är temligen riklig, andra är förgäfves eftersökt (V). Salsola Jcali, i klippspringor vid hafvet säväl i sydvest som â norra sidan, men blott fa och enstaka ex. och icke alla är (V). Stcllaria media, allm.; alla ex. jag undersökt af dem, som växa i staden och uppe pa ön, tillhöra snbsp. typica Béguinot v. trichocalyx Trantv. Pa hafsstränderna förekommer flerstädes ^maritima nov. subsp. Planta tota colore vulgo plus minusve fla- vescenti-pallido (interdum læte viridi), foliis ovatis vel sæpius ovato-lanceolatis, sat acuminatis, subundulatis, seminibus scabris, dorso tuberculis acuminatis hispidulis. Alla af mig undersökta ex. hafva haft 3 standare. Forst uppmärksammad af Prof. Wittrock pa lefvande ex. frän Marstrand och pressade frän Lysekil, ocli tänkte han namngifva och beskrifva den/ men mig veterligt blef det icke gjordt. Den tyckes vara vida spridd; Prof. Wittrock skref tili mig 1911 bl. a. : »Den tagg- fröiga har jag frân fiera ställen; bland annat frän Ro- binson Crusoe’s ö i Sydamerika». Tydligen är den ej identisk med /'. salina Junge (1909), men dess frön tyckas' likna dem hos v. Bertolce Colla, som föröfrigt är mig obekant. S. uliginosa, i en rännil genom Karskoga (Ö). S. graminea, allmän. Cerastium ccespitosum, allm. ; de fiesta ex., i synnerh. nära hafvet, torde tillhöra f. glandulosum. C. tetrandum, nära Tan (V); vissa är endast ytterst fa ex. observerade, andra är rikligare. C. snnidecandrum, allm.; alla ex. här äro synnerligen rikt glandelhäriga, och da de därtill som oftast äro styft uppräta och gulgröna, päminna de mycket om C. glutinosmn (som finnes ä den närbelägna Klöfverön); en form har langa, nedliggande grenar och större, mörkgröna blad samt liknar pâ af stand C. ccespitosum — möjligen af hybridogen natur? Föröfrigt tyckes C. scmidccandrum här alltid vara tvâârig. Sagina nodosa, Raritetskärret. 188 S. subulata, ej sallsj-nt. S. procumbens, teml. allm. Honckenya peploides, ngra ex. vid Strandverket. Moehringia trinervia, en gang observ. nära fästningen. Arenaria serpyllifolia, mângenst. ; alla ex. jag undersökt tillhöra v. viscida Lois. Spergula arvensis, anträffad i enstaka ex. S. vernalis, ej sällsynt bland bergen. Spergularia campestris, mângenst. bade i staden och pä ön. S. salina, ngra fä ex. vid bafvet i sydvest (V): alla undersökta tillhöra v. leiosperma. S. marginata, vid Stora tädammen samt vid och pä begge sidor om Tan (V); somliga ex. höra tili v. fascicu- laris andra tili v. angustata Clav., alla hafva fröhus kortare än typiska. Sclepanthus perennis, allmän. S. annuus, flerstädes, (kanske endast Ö). S. annuus X perennis, observ. ngra ganger (0). Viscaria vulgaris, fä ex. söder om fästningen. Silène maritima, allm.; om »Variationer hos blomman af Silene maritima vid Marstrand» har Prof. Nobdstedt skrifvit i Bot. Not. 1912; der beskrifves äfven v. porpliy- rostigma Nordst., som växer vid en väg pä ön (V). S. rupestris, allm.; stundom ser man härstädes denna med blommor skiftande i rödaktigt. S. armeriß, en gang funnen förvildad i staden. S. noctiflora, en gang funnen i staden. Lychnis flos cuculi, Raritetskärret. Melandrium album, tvenne ganger observerad. Nymphcea alba, en liten vattensamling i vester nära hafvet; ex. hafva der under senare är minskats bet}Tdligt, nog tillföljd af att de om somrarne ständigt »skattas» af förbigäende. Arten har inplanterats i St. Eriks dämm och a en annan plats, men pä förstnämnda stalle -genom okynne blifvit utrotad. N. Candida, af Prof. Nobdstedt sända ex. inplant, i en vattensamling bland bergen, och ett ex. har liittills lyc- kats undgä menniskors kläfingrighet. Nupliar luteum, plant, i St. Eriks dämm. Caltha palustris, en lokal nära hafvet (V). Anemone nemorosa, ngra fä ex. a en lokal pä ön (V) och i en trädgard i staden. Myosurus minimus, funnen af Dr. Bauman à Ön en 189 gang (ex. i mitt herb.); har af mig under manga är för- ffäfves eftersökts. 0 Ranunculus fiammula, terni, allm.; v. glauea! med blâ- gröna blad, salis, a norra sidan. R. sceleratus , tvättdammen och ngra lokaler vid hafvet. R. aeris, allm. R. repens, terni, allm. R. bullosus, en gang observerad vid fästningen. R. ficaria, trâdgârdar, kyrkogârden, vid badhuset och Alphyddaiv samt a ett par lokaler ute pâ ön (O). Berberis vulgaris, ngra fâ smâ buskar (O). Chelidonium majus, allm. i och omkr. staden, föröfrigt enstaka ex. Paparer rhoeas, förvildad i fiera trâdgârdar. P. somniferum, tillfalligt forvildad. Corydalis intermedia, i en trädgärd i staden (fâ ex.). C. laxa, bland for eg. i annu färre ex. ; ngra indi vider har jag sett, som môjligen kunna vara C. intermedia X lo>xa. Fumaria officinalis, salis, i enstaka ex. Lepidium ruderale. teml. allm. i och omkr. staden, föröfr. i enstaka ex. Coronopus procumbens, funnen pâ gator i staden samt vid badhuset (Ö). C oehlearia officinalis, teml. allm. vid hafvet, enstaka ex. längre upp pâ ön. C. danica, som föreg. dock ngt allmännare; ofta ser man ex., som förete likheter med begge arterna (hybrid?). Sisymbrium officinale o. S. sopliia, mângenst. i o. omkr. staden (O).’ Cakile maritima , ej salis, vid hafvet i sydvest, föröfrigt ngra enstaka ex. (V). Sinapis arvensis, tillfällig; v. ambigua Hn.. en gâng funnen. S. alba, en gâng funnen. Brassica campestris, tillfällig (Ö). B. napus, en gâng funnen vid fästningen. B. nigra, ngra gânger observerad nära staden (Ö). Crambe maritima, 1 ex. växte för nâgra âr sedan vid hafvet i vester, men blev borttaget, innan det kom 1 blom. Barbarœa lyrata, fästningen, kyrkogârden samt i St. Eriks park (Ö). B. stricta, en gang observerad. Radicula palustris, vid tvättdammen. 190 Cardamine pratensis, flerst. (t. ex. Karlskoga). Lunaria annua , stundom sjelfsadd (i o. vid staden). Capsella bursa pastoris, allm. (i fiera former). Dr aba verna, allmän. Arabidopsis thaliana, teml. allm. Reseda alba, 1 ex. nära St. Eriks park 1912. Drosera rotundifolia, flerst.; f. furcata Lilja, observ. nära Karlskoga. (Rhodiola rosea; jag liar ä bergen inplanterat ex. af denna fran Koön, men de äro utrotade). Sedum telephium, allm.; var. med 3 blad i krans fun- nen pâ ett par stallen, tyckes bibehâlla sig konstant. S. annuum, ngra fä lokaler (Ö). S. album , allm.; alla af mig undersökta ex. tillhöra v. set os um nov. var. Surculi caulesque setis strictis (vel nonnumquam pilis) minimis et glanduliferis et aliis plus minusve — infra medium caulis vulgo densissime — obtecti, folia quoque pilis vel setis glanduliferis paucis et dispersis sæpe instructa. Denna var., som i allm. torde undgâtt svenska botanisters uppmärksamhet, är kanske ganska vanlig (âtminstone i hafvets närhet?). Här uppträder den under 2 former: f. rub ell um! heia växten rödaktig; f. virens! stjelkar och blad gröna. Den sistnämnda är icke skuggform, utan'kan förekomma äfven pâ mycket soliga ställen; den är icke füllt sa allmän som f rubellum; ej att förvexla med v. pallens Hn. S. acre, allmän; f. umbrosa H. Gr. Lüb., â ett par ställen. Tillœa aquatica, tvenne lokaler nära Tan (V). Saxifraga granulata, ngra ex. funna 1919 (0). Ttibes grossularia, ngra enstaka buskar. fl. Schlechtendalii Lge (Hedlund det.), manga buskar nära Raritetskärret, eljes ngra enstaka ex. (V). Basilima sorbifolia Rafin, Karlskoga (förvild. o. spri- dande sig). Cotoneaster integerrima, fâ ex. i bergen ofvanf. Alp- hyddan (Ö). Pyrus malus : P. silvestris, ej sails, (bade större träd o. smä buskar) ; P. pumila, ett par buskar. 191 P. communis, en buske nära hafvet- (V); liar icke sett den blommande. Sorbus intermedia Pers. (Hedlund det.), teml. allm. ; synes här vara säväl vildväxande som odlad; yngre bnskar med vid basen parflikade blad torde ofta blifvit misstagna for S. hybrida. S. aucuparia, allm. Cratcegus curirsepala. ett par buskar (Ö). Bubus idœus. allm.; f. denudatus , Karlskoga; f. mari- timus, flerst. vid hafvet; f. prœcurrens Neum., trenne ggr funnen. Jt. suberectus, ett par ex. i en djup bergskrefva (O). B. plicatus, allm. i fiera former. B. rosanthus, ofvanf. Alphyddan (fa ex.). B. cyclophyllus, en lokal vaster om fästningen (O). • B. eluxaius f. salsus, en lokal vid staden. B. Wahlbergii, Karlskoga. B. acuminatus Lindeb., flerst. â öns sëdra del, rikligast nära fästningen o. i Karlskoga. B. cæsius X idœus f. pseudocœsius , ett stând nära haf- vet (Ö); tyckes icke vilja sprida sig, men blommar hvarje âr. B. chamœmorus, en lokal högt uppe bland bergen (myc- ket fâ ex.); har âtminstone under senare âr icke blom- mat (V). Frag aria vesca , teml. allm. Comarum palustre, allmân. Potent ilia norvegica, en gâng funnen (O). P. argentea, teml. allm. P. crecta, allm. P. reptans, ett par gânger observerad. P. anserina, flerst.; v. nüda, funnen vid hafvet. (rcum urbanum, teml. allm. 6r. rivale, vester om fästn. o. ofvanf. St. Eriks park. Filipendula ulmaria, ett par lokaler. Alchemilla pubcscens, Karlskoga o. ett par andra lokaler. A. acutangula, ett par ex. funna söder om staden. A. sub crenata, vid fästningen o. badhuset (Ö). Agrimonia Eupatoria , en gang obseryerad (Ö). Rosa . Af detta slägte finnas â Marstrandsön rätt mânga arter och former, delvis ännu outredda. För en del ej förut beskrifna anföras här kortfattade diagnoser: utrymmet medgifver icke fullständig beskrifning, hvar- för det nog kan blifva rätt svârt, att endast med led- 192 ning af nedanstâende uppgifter identifiera annorstädes funna exemplar. För att rätt förstä följande uppställ- ning bör man äfven genomläsa mina uppsatser i Bot. Not. 1917 (sid. 72 — 75) och 1919. Skulle nâgon anse sig hafva funnit af mig namngifna arter, torde ex. lämpligen sändas mig för eventuell bekräftelse. Kollektivarten R. villosa L.: R. aculeatior nov. sp. /^-species (in ô vergens). Ramuli ac petioli aculeis numerosis, rectis vel interdum subrectis, debilibus, infra medium aculei tarnen sæpius perlatis, in petiolis setis magnis — minimis glanduliferis immixtis; foliola sat profunde serrata, nonnumquam pæne laciniata: en buske nära fästningen. R. ali enipinnata nov. sp. ^-species. Bases folio- lorum sæpe late rotundatæ; pinnæ sepalorum ut in R. tomentosa (R. villosæ solito plures ac latiores), nonnum- quam laciniatæ; ngra buskar nära hafvet (Y). R. apicatifrons Mtss. (i Sv. Bot. Tidskr. 1915) och dess var. albidescens Mtss. (1. c.), enstaka ex. R. apylota Mtss. (1. c.), funnen nära hafvet (V). R. drimylodonta Mtss. (1. c.), enstaka ex. Matsson uppgifver (1. c.), att jag här skulle funnit en hybrid mellan denna och R. Lindebergii At; hvilken buske M. afser, har jag icke kunnat utleta, ej heller känner jag en dylik hybrid. R. longisepalata nov. sp. ß-species. Sepala lon- gissima, angusta, glandulosissima, pinnæ eorum angus- tissimæ, paucissimæ. sæpe nullæ: aculei sparsi. gracil- limi: pseudocarpia rotunda; en buske söder om staden. R. modicella, Mtss (1. c.), non* om fästningen (O). R. vïllifera Mtss. (1. c.). Eni. Matsson skall jag här ha insamlat sâval denna som en dess hybrid med modicella; begge äro mig anhu obekanta. Kollektivarten R. glauca Vill. (ex. p.): R. acanthi z an s nov. sp. ô-species (nonnumquam in y vergens).’ Foliola sat lata dentibus vulgo longe subulatis; aculei numerosi. validi, arcuati; cortex, pe- 193 üoli, stipulæ, sepala vulgo purpurascentes ; vester om fästningen (O). R. albispinosa nov. sp. ô-species. Foliola ellip- tica vel ovalia vel ovata, utrimque sordidule glauco- viridia dentibus plus minnsve longe — perlonge subu- latis; aculei albi, subrecti, interdum densi sed semper parvi; vester om fästningen (O). B. Almquistii , Mtss. (S. Almqu., Skand. form, af R. glauca, Arkiv f. Bot. 1910), teml. allm. ; v. acutioridens Mtss. in litt., flerstädes; denna var. är mojligen af hybridogen na- tur, en buske har t. ex. i fiera afseenden tycke af B. canin a. R. aucupariæfolia nov. sp. y- species (interdum in ô vergens). Foliola vulgo densa, parva dentibus plus minusve obtusis acumine sæpe recurvato; aculei brevi- ores, subrecti vel plus minusve arcuati; cortex, petioli, stipulæ sæpe purpurascentes; nâgra buskar pâ fiera lo- kaler nära »mur en» (Y). B. badiella Lindstr. in sched. R. collina v. lævigata Winsl. in Bot. Not. 1880. R. lævigata Almqu., 1. c. (non Michx 1803, non Rip.), ganska mânga buskar ofvanf. Alphyddan o. norr om fästningen (Y) ; ett par ex. närma sig mycket v. hirtior Lindstr. (se Almqu., Skand. ff. af R. Afzeliana sect, glauciformis, Arkiv för Bot. 1911). Saväl hufvudf. som var. âro med stor san- nolikhet af hybridogen natur. (Härstam mande frân nâgon mycket gammal hybrid B. ylauca X vïllosct? Afven barkens vanliga färg, som gifvit anledning till namnet, tyder pà villosa-smitta). Almqüist har i Lindmans Flora sammanfört badiella med B. lœtecolorans ; jag tror icke, att A. skulle gjort detta, om han nâgonsin sett badiella växande: för min del finner jag dessa begge i •de fiesta afseenden sâ olika, som tvâ glauca-arter öfver- hufvud kunna vara. R. Baumanii nov. sp. /d-species (in a vergens). Foliola subcrassula, pæne rotunda vel rotundata vel (superiorum foliorum) late ovata, obscure glauco-viridia, Botaniska Notiser 1920. 18 194 subtus (in plantis vivis) coerulantia; aculei vulgo pauci et parvi; pseudocarpia rotunda • — rotundata; rätt manga större och mindre buskar, orig.-busken nära fäst- ningen (Ö). B. cinericia Mtss. (Almqu., 1. c.), söder om staden, vid fästningen, i Karlskoga ((0). R. cinericiella nov. sp. /2-species (in a vergens). Petioli vulgo glaudulosissimi ; foliola obscure et sordi- dule glauco-viridia, oblonga vel (superiorum foliorum) plus minusve late ovata dentibus plus minusve longe — perlonge acuminatis; aculei multi, nonnumquam densi, subrecti vel arcuati; 5 buskar funna, nâgot olika hvarandra, blad m. m. temligen varierande äfven frail samma rot; möjligen af hybridogen natur (O). B. connivens Almqu. (1. c.), fa buskar. B. contracta Mtss. in Neurn. Fl., blott en buske funnen. B. decurtata Mtss. in Neum. Fl., vid fästningen. B. flavispinosa nov. sp. ô-species (in y vergens). Foliola rotundata vel late ovalia, utrimque sordidule glauco-viridia dentibus plus minusve longe subulatis^ aculei flavidi, graciles, arcuati; pseudocarpia rotunda vel rotundata; ofvanför Alphyddan. B. Getbrielssonii Mtss, (se Almqu., 1. c.), ett par buskar. B. grypacena Mtss. (Almqu., 1. c .), flerstädes (Ö). R. hybridif ormis nov. sp. /2-species (interdum in a vergens). Foliola vulgo pallido-glauco-viridia, oblonga vel late ovata; aculei frequentissimi (sunt ta- rnen ramuli floriferi aculeis sparsis), subrecti, validi — validissimi gracilioribus interdum immixtis; tvenne bus- kar hittills funna (Ö). Har ansetts, trol- orätt, for hy- brid B. glaaca X canina. B. kattegatensis Almqu. (1. c.), nâgra buskar (0). B. labrosula Mtss. (Almqu., 1. c.), en buske. B. lœtccolorans Almqu. (1. c.), en buske funnen 1920, 195 R. Lindstroemii Almqu. (1. c.), ngra buskar söder om fästningen samt 3 buskar â norra sidan, alla smâ. R. JSfordstedtii Almqu. & Mtss. (Almqu., 1. c.), 4 bus- kar (Ö). R. opaciformis Mtss. (Almqu., 1. c.), nära »muren». R. fyrolongata Almqu. & Mtss. (Almqu., 1. c.), terni, allm.; v. præcisula Mtss. in litt., lika allm. som hufvudf. R. purpurella Lindstr. (se Almqu., 1. c. 1911), ngra buskar sydyest om staden (O). — I Jebes exsicc. II: 41 utdelade ex. med namnet purpurella tillböra icke denna art. Säkra ex. har jag hittills sett endast frân öarne häromkring samt frân Skotland. R. quasi-glauciformis nov. sp. Nunc a- mine /^-species. Habitus vulgo ut in R. glauciformi; foliola nunc omnino glabra nunc aliquantulum pubescentia, in- feriorum foliorum rotundata vel oblonga, superiorum late vel anguste ovata — triangularia dente apicali sat prominente; aculei nunc validi nunc graciles. Fiera enstaka buskar, temligen olika hvarandra: âr sannolikt af hybridogen natur (JR. glauca X glauciformis ?), en buske pâminner om R. Almquistij , en annan (ngt hârig) om R. badiella. R. rufula Mtss. (Almqu., 1. c.), ett flertal buskar. R. torpescens Mtss. in litt., vester om fästningen (Ö). R. uncigera Almqu. (1. c.), söder om staden. R. virentispuria nov. sp. a-species (interdum in y, nonnumquam in ß vergens). Foliola parce — par- cissime pruinosa, nonnumquam pæne omnino viridia, rotundata — oblonga — late ovata (interdum pæne ovalia), vulgo profunde serrata, nonnumquam (foliorum inferiorum mediorumque) pæne laciniata; aculei vulgo sparsi, graciles, multis in ramulis déficientes. Denna uppträder (âtminstone härstädes) under tvâ former, hvilka jag — efter att under 12 âr hafva granskat en rnâ-ngd buskar i olika utvecklingsstadier — omôjligt kan anse sâsom skilda arter, nemligen: a saturella Almqu., 1. c. (sâsom art), som är den 196 most gröna formen med stundom rätt smala bladbaser ocb nagon nyans blekare blommor; den är egentligen artens skuggform. ß Traaenii Almqu., 1. c., har nagot ljusare och mera pruinösa blad, nägot bredare bladbaser och rödare blommor; växer företrädesvis â solbelysta stallen. Ar- ten förekommer teml. allm. ; saturella nästan uteslutande â norra sidan, originalbnsken tili Traaenii söder om fästningen. Kollektivarten R. virens (Wg) Almqu.: R. adaugens (Almqu., Skand. ff. af R. Afzel. sect. vir. o. vrf., Arkiv f. Bot. 1912), ett par buskar à södra sidan. R. C arlstenensis nov. sp. a-species (nonnumquam in ß vergens). Foliola dentibus plus minusve sat latis rotundata vel oblonga, interdum ovalia, superiornm fo- liorum ovata — nonnumquam triangularia dente apicali sat prominente; aculei vulgo graciles, interdum pæne déficientes; teml. allm., orig.-busken och manga andra nära fästningen. R. deminuens nov. sp. (Almqu., 1. c. bild 19). /?-species (interdum in a vergens). Foliola vulgo parva, inferiorum saltern foliorum pæne rugosa, rotundata vel ovata vel nonnumquam pæne rhombea: aculei pauci et parvi, vulgo subrecti gracilesque; petioli, stipulæ, acu- lei, sepala plus minusve purpurascentes ; ngra buskar nära fästningen (0). R. limitans Mtss. in litt., en gang funnen (V).. R. marisstrandica (Almqu., 1. c.), ett par buskar (Ö). Kollektivarten R. glauciformis Almqu.: R. arietaria Mtss. (Almqu., 1. c. 1911), nägra buskar. R. brevilcensis Almqu. (1. c.), atminstone 2 buskar, R. centrodonta Mtss. in litt., flerstädes. R. centrodonta Mtss. X canina L.; en ganska egendomlig buske med qvistar mycket varierande i be- klädnad, bladform och tandning m. m.; vissa skott pä- 197 minna äfven i hög grad om R. Almquistii. Ofvan har yttrats en förmodan, att R. Almquistii var. acutioridens skulle kunna vara smittad af R. canina; om sa vore förhällandet, är jag böjd att anse nu omtalade buske för en kombination R. centrodonta Mtss. X ( Almquistii Mtss. X canina L.). Hvilken canina-art, som ingar, kan jag ännu icke ens gissningsvis utpeka. R. eurytoma Mtss. (Almqu., 1. c.), en buske. R. latesecta Almqu. (1. c. 1910), originalbusken och en annan buske (0). R. Lindebergü Almqu. & Mtss. (Almqu., 1. c. 1911), en buske. R. retusata Mtss. (Almqu., 1. c.), en gang funnen. R. vialiformis (Mtss. Almqu., 1. c.), en buske. Kollektivarten R. virentiformis Almqu. : R. crassatida Mtss., en buske. R. Leffieri Almqu. (1. c. 1912), nagra buskar (Ö). R. collinalis Mtss. in Neum. Fl. v. rhombeana Mtss. in litt., nagra buskar (V). Kollektivarteil R. canina vera: R. aganodonta Mtss. in litt., en buske. R. allodonta Mtss. in litt., flerstädes ; v. mucronifera Mtss. in litt., âtminstone en buske. R. ataloneura Mtss. in litt., ett par buskar; v. deminu- scula Mtss. in litt., en gang funnen. R. cap er at a nov. sp. ö-species (in y vergens). Foliola subcrassa, subcaperata dentibus grossis, obtusis ; aculei pauci et parvi-^-pæne déficientes: sepala vulgo longa pinnis frequentibus ; petala pæne lactea; pseudo- carpia rotunda; ett par buskar (Ö). R. cinctisecta Mtss. in litt., manga buskar (Ö). R. circinatula Mtss. in litt., en gang funnen (Mtss det.). R. drimylophylla Mtss. in litt., ett par buskar. R. nudatella Mtss. in litt., flerstädes. R. prostratidens (Mtss. in litt. s. s. var. und. allodonta , fran hvilken den dock afsevärdt skiljer- sig), en lokal (V). 198 B. retecta Mtss. in litt., flerstädes (Ö); v. pallidicolor Mtss. in litt., âtminstone en buske. B. salicifolia Almqu. & Mtss., ett par buskar. R. salicinella nov. sp. /-species (in ô vergens). Foliola subcrassula, profunde serrata, nonnumquam pæne laciniata'; aculei vulgo validi et frequentiores ; flores vulgo parvi; ngra buskar i Karlskoga. B. stimulatidens Mtss. in litt., ett par buskar; v. con- texta Mtss in litt., fiera buskar ; v. melancliroa Mtss. in litt., nära badhuset. * Kollektivarten R. caniniformis Lindstr. in Bot. Not. 1917: B. ovatifrons Mtss. in litt., flerstädes, mânga buskar vid fästningen, bland hvilka origin. -busken; v. subulata Lindstr. in sched. med sylspetsade tänder, en buske; v. glabrata! bladens hârighet inskränkt till flertalet bladskaft och medelnerver, blad mycket breda och mera runda än hos hufvudf., taggar sparsamma; en buske nära fästningen. Denna var. kan möjligen vara hybrid B. ovatifrons Mtss. X nudatella Mtss. R. sali ciriellif ormis nov. sp. a-species (nonnum- quam in y vergens). Foliola minores, oblonga vel ovata, interdum ovalia, vulgo profunde serrata; aculei sæpe multi, validi; bladens sägning samt taggarne pâminna mycket om B. salicinella; en buske. Kollektivarten R. plumbea Lindstr. in Bot. Not. 1917 : B. accurrens Mtss. in litt., teml. allm. ; v. curtellifrons Mtss. in litt., allmännare än hufvudformen. B. acutatula Mtss. in litt., âtminstone en buske ; är förvillande lik fôregâende art. B. alampeta Mtss. v. melanochlora Mtss. in litt., orig.- busken och en annan buske (V) ; är föga skild frân ofvanst. var. curtellifrons. B. ardala Mtss. in litt., ngra fâ buskar. B. astrictula (Mtss. in litt.), ett par buskar; Mats- sox har fort den som var. und. B. nudatella, hvilket är jnindre lämpligt, dâ astrictula är, om ock obetydligt. glaucescent, som icke är fallet med nudatella. 199 II. deminuescebs Mtss. in litt., flerstädes. R. gnophora Mtss. in litt., en buske. R. in ait a ta Mtss. & Lindstr. nov. sp. /-species. Ramuli vulgo plus minusve pruinosi; foliola utrimque pallido-glauco-viridia, rotundata vel oblonga vel ovata vel interdum ovalia superiorum saltern foliorum dente apicali sat — satius prominente; aculei nunc multi et validi nunc pæne déficientes ; âtskilliga buskar (de fiesta Ö). Ar tilläfventyrs en hybrid R. glauca Will, plumb ea Lindstr. Kollektivarten R. plumbeiformis Lindstr. in Bot. Not. 1917 : R. pallid u la nov. sp. Nunc a- nunc /Lspecies. Foliola rotundata vel ovata, inferiorum saltern foliorum vulgo profunde obtuse crenata; stipulæ, sepala sæpe plus minusve purpurascentes ; är förvillande lik R. glau- ciformis; tvâ buskar finnas här, som jag fort till denna art, men jag börjar stärkt misstänka, att begge kunna vara hybrider: R. glauciformis Almqu. X canina L. eller nâgon annan kombination. Anm. Sasom genereilt uttalande betr. slägtet Rosa vill jag hafva sagt, att jag genom senare arens under- sökningar a här växande buskar kommit tili den upp- fattningen, att jag stärkt misstänker, det saväl alla Mrtelli- former som flertalet (kanske alia?) sub- och super- former hos Afzeliana- och cawma-grupperna äro af mer eller mindre hybrid ogen härkomst. Jag stöder mig dervid bl. a. pä det förhallande, att i regel finnas â samma buskar hos hirtelli- former qvistar med glatta bladskaft samt hos süb- och super- former qvistar af grund- och per- formerna. Prunus spinosa, allm.; v. cocetanea Wimm. & Grab., ej sails, (tyckes icke vara konstant, blr vissa âr före, andra ungef. samtidigt med bladen); v. neglecta! fruc- tibus oblongis, ett par lokaler; bör eftersökas annorstädes; v. ochroleuca nov. var. Folia pallido-viridia in fiavescentem vergentia, petala ochroleuca; rätt mänga 200 buskar ofvanför S:t Eriks park. Egendomlig form med gulhvita blr samtidiga med bladen, frukter utbildas al- drig; tyckes icke bero pâ nâgon egenskap hos lokalen,, enär buskar af vanligt ntseende växa inblandade. P. insititia, ett par buskar (Ö). P. avium, terni, allm. (mest V). P. padus, nâgra buskar (Ö). Medicago lupulina, allm.; v. Willdenowii Boenn., flerst. ;; v. stipularis Wallr., funnen nära fästningen. Melilotus albus, nära sjukhuset. Trifolium procmnbens, flerstädes. T. dubium, ett par lokaler. (T. fragiferum fanns här 1843 enl. Düben). T. tiepens, allmän. T. hybridum, enstaka ex. T. arvense, ymnig omkr. fästn., föröfr. enstaka ex. T. pratense, ej sällsynt. Loüts corniculatus, allm.; v. crassifolius Fr., vid hafvet. Vicia hirsuta , ymnig omkr. fästningen. V. tetraspcrma, en lokal (fa ex.). V. cracca, flerst., mest nära hafvet. V. angustifolia, var. Bobartii, ngra ex. söder om fäst- ningen, uppträder somliga ar mycket liten: f. nana Oborny. V. lathyroides, ytterst fä ex. sedda söder om fästningen. Lathyrus maritimus, en gang funnen i en klippspringa vid hafvet. L. montanus, nâgra fâ ex. â en lokal (V). Geranium pyrenaicum, mellan fästningen och sjukhusetr ngra ex. inom fästningen. G. molle, allm. omkr. staden och fästn., föröfr. en- staka ex. G. pusillum, teml. sällsynt (Ö). G . dissectum, en gang funnen i en trädgard i staden. G. lucidum, vid badhuset. G. robertianum, allm. ; v. purpureum , Vill., en gang funnen. Erodium cicutarium, ymnig â södra fästningsvallen. Radiola multiflora, Raritetskärret (1 ex., Nokdstedt). Polygala vulgare, vid en väg vester om fästningen (fa ex.). Euphorbia cyparissias, â ett berg vid Kungsgatan. E. peplus, ymnig. i o. omkr. staden (0). E. helioscopia, fa och enstaka ex. (0). Callitriche polymorpha, teml. allm. (mest V). 201 C. liamulata, tvättdammen (icke alla är observerad). Acer platanoides, trol endast planter, och förvildad. A. pseudoplat anus , sjelfsâr sig rikligt ofvanför badhuset. Aesculus hippocastanum, smâ sjelfsâdda ex. fiera ggr. anträffade. Bhamuns frangula, allm., vaxer of ta i spaljé-form mot klipporna. Partfienocissus quinquefolius , förvildad vid ett berg. Tilia cordata, planterad och kanske äfven vildväxande; en del ex. tillhöra möjligen T. vulgaris. Malva silvestris, allm. i och omkr. staden; v. pallida! blommor hvitaktiga med rosenrôda âdror, ett (stort) ex. 1918. (31. mauritiana , af gammalt uppgifven sâsom förvildad vid Marstrand, bar jag icke funnit). M. s ilvestris X neglect a, ett ex., soin tydligen var denna hybrid, växte vid Davidshöjd 1907, var följande âr försvunnet. 31. neglecta, flerstädes (Ö). Hypericum maculatum, ett par gânger observerad. H. perforatum, flerstädes. Viola palustris , flerstädes; v. sueciciformis nov. var. foliis subacute cordato-reniformibus nonnumquam aliquantulum pilosis, pedunculis vulgo supra medium bracteatis ; tvenne lokaler (Ö) : en nära hafvet, en bland bergen nära staden. (Äfven funnen a Koön). Bladen äro vissa âr nâgot hâriga andra alldeles glatta. Gör intryck af hybrid: F suecica Fr. y( palustris L. = F. epipsila Fr. Jag vill dock anse hybridogen härkomst vara temligen tvifvelaktig, dels emedan blommorna alltid hafva samma färg som hos F. palustris , dels enär jag funnit den här pa vidt skilda lokaler, ehuru V. suecica Fr. (F. epipsila Ledeb.) icke mig veterligt finnes i trakten. Förtjenar eftersökas annorstädes. V. riviniana, flerstädes. V. canina, öfver heia ön, men blott i enstaka ex. V. tricolor f. versicolor, ngra fa ex. nära hafvet vesterut. V. arvensis a communis Wittr., vtterst fä ex. observe- rade (Ö). Peplis portula, vid tvättdammen, vissa âr rikligt, andra i fa ex. 202 Lythrum salicaria, allmän. Epilobium montanurn, flerstädes. E. montanurn X roseum, en gâng funnen. E. roseum, Karlskoga samt inom o. omkr. fästningen. E. montanurn X obscurum, en gang funnen. E. obscurum, förr allm. i Karlskoga, de senare âren i fa ex. E. palustre, flerstädes, men i fa ex. Chamcenerium any usti folium, flerstädes. Hippuris vulgaris, trenne lokaler (Ö).’ Hedera helix, möjl. vildväxande â nägra lokaler. Anthriscus silvestris, teml. allm. (mest Ö). T drills anthriscus, ej langt frän Strand verket. (Coriandrum sativum, af gammalt uppgifvenför Marstrand, kanske sedan mer än 3/4 sekel försvunnen). Conium maculatum, nära fästningen (fa ex.). Carum carvi, mangenstädes. Aegopodium podagraria, flerstädes nära staden. Sium erectum, ett par ex. vid hafvet i sydvest (förr rikligare, tills under en höststorm de flesta ex. jemte den -omgifvande jorden spolades bort af vagorna). Oencinthe aquatica, en gang funnen. Aethûsa cynapium, allm. i o. omkr. staden. AnetJium graveolens , stundom sjelfsadd. Ligusticum scoticum, ngra ex. pa öns norra sida (V). Angelica silvestris, allm. ; v. montana observerad. A. litoralis, ett ex. fanns för nägra är sedan vid Tan (är allmän pa Koholmen mellan Koön och Klöfverön). Peucedanum palustre, allmän. Cornus sanguinea, ngra buskar ute pa ön, trol. förvild. C. suecica, teml. allm. Empetrum nigrum, allmän. Oxycoccus quadripetalus . flerstädes (V); en del ex. synas tiljhöra v. citriformis Wittr. Vaccinium vitis idæa, mycket fa o. teml. enstakä ex. V. uliginosum, mangenstädes. V. myrtillus, teml. allm. Calluna vulgaris, ymnig. Erica tetralix, mangenstädes. Lysimachia vulgaris, ett par lokaler (V). Naumburgia thyrsiflora, en lokal nära hafvet (V). Trientalis europcea, flerstädes (V). Glaux maritima, ngra lokaler vid hafvet (V). 203 Anagallis arvensis, i en trädgard i staden samt vid badhuset. Armeria vulgaris * maritima , teml. allm. (mest nära hafvet); v. pubescens Marss. och v. humilis Link, fnnna (men sails.). Fraxinus excelsior , teml. allm. saväl plant, som vild- växande (mest 0). Syringa vulgaris, plant, och förvild. (0). Ligùstrum vulgare, ngra buskar ute pâ ön, trol. förvild. 21 enyanthes trifoliata, teml. allm. Convolvulus arvensis , nära sjukhuset; v. striatus! blommor mörkt lilaröda med 5 breda hvita âdror, delade i längre och kortare strimmor, nära Strandverket ; vid Turisthotellet fanns förr en form med rent hvita blommor. C. sepium, flerst. säväl i staden som â hafsstränderna. ( Collomia coccinea Lehm, har förekommit förvildad nära staden). Cynoglossum officinale, vid fästningen samt nära Strand- verket. Asperugo procumbens, ett par lokaler i och nära staden (0). Myosotis ccespitosa, nagra fa lokaler. M. arvensis, enstaka ex. M. collina, här och der ymnig (mest 0). Ajuga pyramidalis, teml. allm. Scutellaria galericulata, flerstädes. Nepeta cataria, observerad i en trädgärd i staden. Prunella vulgaris, nägra lokaler. Galeopsis tetrahit, ngra lokaler vid hafvet. Lapiium album, i och omkr. staden och fästningen. (0). L. purpureum, i och nära staden (Ö). L. intermedium, ngra ex. nära sjukhuset. L. amplexicaule, sällan observerad (t. ex. vid badhuset). Leonurus cardiaca, ngra ex. nära sjukhnset. Lycopus europœus, flerstädes i synn. nära hafvet. Mentha arvensis, Raritetskärret och ett par andra lokaler. Hyoscyamus niger, flerstädes i och omkr. staden (Ö). Solanum dulcamara, teml, allm.: v. marinum Bab., nära hafvet i vester; v. album. Lindstr. (i Bot. Not. 1892, p. 265), Karlskoga. Yar. alboviolaceum floribus violaceo-albis ser ut som en mellanform mellan typen och v. album, ett be- 204 stand â södra sidan; aldrig af mig annorstädes obser- ver ad. S. nigrum, allm. i o. omkr. staden (Ö). Linaria vulgaris, flerst. â södra sidan (Ö). Scrophularia nodosa, flerstädes. Limoselia aquatica, mangenst. i smärre vattensaml. â bergen nära hafvet i söder och vester. Veronica s er py Ui folia, Karlskoga och ett par andra lo- kaler. V. arvensis, flerstädes (mest nära fästningen). V. scutellata, flerstädes. V. beccabunga, mangenstädes. V. chamædrys, flerstädes. V. officinalis, Karlskoga och ett par andra lokaler. V. agrestis, en gang funnen. V. persica, vid kyrkan. Digitalis purpurea, ngn gang anträffad förvildad. Euphrasia gracilis, mangenstädes ; v. Friesii Sanio, ngra ggr observerad. Pedicularis silvatica, ngra lokaler (Ö). Pinguicula vulgaris, Raritetskärret (ytterst fä ex.). TJtricularia minor, mangenst. i djnpare vattensamlingar bland bergen (V); växer här gerna i hopfiltade massor och liknar pa nagot afständ den här äfven förekommande Nitella opaca; blommor har jag icke anträffat. Plantogo major, allm. : v. intermedia, vid hafvet. P. media, vid fästningen ( sparsamt). P. lanceolata, allmän. P. maritima, allm., förekommer äfven längt uppe pa ön; v. dentata, ej sällsynt. Sherardia arvensis, en gang funnen i staden. Galium aparinc. sälls. vid hafvet. G. Vaillantii, allm. i och omkr. staden, föröfr. här o. der. G. palustre, allmän. 6r. verum, flerst. (Ö) ; v. albidum, ngra ex. vid fästningen. Sambucus nigra, ngra buskar (Ö); säkerligen vildväxande. Lonicera periclymenum, allmän. L. symphoricarpus , förvildad (0). Valeriana sambucifolia, teml. allm.; f. trifoliata! blad 8 i krans, träffas ej sä sällan; L quadrifolia! blad 4 i krans. en gang funnen. Succisa prœmorsa, funnen pa nagra Ställen. 205 Bryonia alba , förvildad i och vid staden. Thladiantha Cobœa Svensson (T. dubia Bunge), under mânga âr förvildad â tullgârden samt nära sjukhuset. Cucumis sativus, sjelfsädd nära sjukhuset 1920. Campanula rapunculoides, Herst, i och omkr. staden (0). ( C . pyramidalis L. har växt förvildad â tullgârden saväl med hvita som med bla blommor). C. rotundifolia, teml. ällm. Jasione montana, allm.; v. lilacina! floribus lilacinis, funnen nära Karlskoga. Eupatorium cannabium, ngra lokaler nära hafvet (0). Solidago virgaurea , allmän. Bellis perennis, förvildad i staden. ' Aster tripolium, teml. allm. vid hafvet. Trimorpha acris, ngra fâ ex, nära hafvet (Y). Antennaria dioeca, flerstädes ; v. corymbosa, ä ett par Ställen observerad. Gnaphalium uliginosum, pâ gator och gärdar i staden. Inula salicina, en gârd i staden. BudbecTcia laciniata, funnen sjelfsadd â en gârd i staden. Bidons tripartitus, vid tvättdammen. Helianthus tuber osus L., nâgon gâng förvildad i och nära staden. ( Harpalium rigidum Cass., förr förvildad â tullgârden). Achillea ptarmica, flerstädes. A. millefolium, allm. ; med rôda blr â ett ställe. Matricaria inodora, fâ ex. vid badhuset; *maritima, allm. vid hafvet, spridd uppe pâ on. M. chamomilla, funnen 1919 i staden. M. suaveolens, ej längt frân badhuset. Chrysanthemum leucanthemum, fâ ex. ; v. coronopifolium Hn, en lokal (V). C, parthenium, förvild. nära badhuset. Artemisia absinthium, ngra fâ ex. vid fästningen. A. vulgaris, allmän. Tussïlago farfara, trenne lokaler (fâ ex.) Senecio vulgaris, allmän. S. silvaticus, ett par gànger funnen i talrika ex. S. viscosus, anträffad dels nära staden dels (förr) ute pâ ön. S . jacobœa, flerstädes i enstaka ex. Calendula officinalis, förvildad i och nära staden. Arctium minus, flerstädes. 206 Cirsium lanceolatum, enstaka ex. C. palustre , ëj sällsynt. C. arvense, observerad en gang. Silybum marianum , fiera ggr funnen förvildad vester orn fästningen (Ö). Centaurea cyanus, förvildad i trâdgârdar, nied blâ, livita och rôda blommor. C. jacea, teml. allm. Lapsana communis, flerstädes ymnig. Hypochoeris radicata, en gang funnen. Leontodon autumnalis, allmân i fiera former. Scorzonera humilis, flerstädes; v. ramosa Neilr.. ngra ggr observerad. Tragopogon pratensis, sparsamt omkr. fästningen; en del ex. närma sig mycket subsp. minor. Crépis capillaris har ngra ar förekommit vid kyrkan. Sonchus arvensis, flerstädes nära hafvet (V). S. oleraceus, ngra lokaler (i staden mest); ß lacerus, i och vid staden, torde vara egen art; f. albescens Neum., ej sällsynt (alla Ö). S. asper, sällsynt i enstaka ex. Taraxacum œquilobum Dt (Dahlst. det.), söder om staden (hittills blott fâ ex. observerade). T. amblycentrum Dt (Dahlst. det.), flerstädes. T. angustisquameum Dt, funnen â kyrkogârden. T. croceiflorum Dt, mângenst., dock mest enstaka ex. (Ö). T. Bahlstedtii Lindb. fil., fâoch enstaka ex. T. dilatatum Lindb. fil. (Dahlst. det.), fâ ex â ett par ställen. T. glaucinum Dt, ytterst fâ ex. nära hafvet i söder, en gâng funnen â en gata i staden. T. hœmatopus Lindb. fil., enstaka ex. (O). T. laciniosum Dt', nâgra lokaler (de fiesta ex. nära Tan). T. lacistophyllum Dt, vid Strandverket samt ngra fâ ex. vid Karlskoga. T. lœtecolorans Lindstr. (Dahlst. exsicc.), ymnig nära staden och fästningen, föröfr. spridd. T. lœticolor Dt (Dahlst. det.), funnen nära »murent. T. lœtum Dt *obscurans Dt, den allmännaste arten pä ön; förekommer i fiera, till habitus ganska olika former. T. litorale E-aunk., nâgra fâ ex. (V). T. longisquamcum Lindb. fil., allm. i fiera former. T. lucidum Dt, nâgra fâ ex. (V). T. lunatum Lindstr. (Dahlst. exsicc.), kyrkogârden, vid 207 Alphyddan och badhuset samt eljes i enstaka ex. (Ö). Hit- tills mig veterligt icke annorstädes funnen. T. macrolobum Dt, mângenst., dock mest enstaka ex. (O). T. melanthoides Dt, flerstädes, rikligast nära »muren».. T. mucronatum Lindb. fil., nära »muren» (sparsamt). T. obliquilobum Dt, teml. allm. T\ proximum Dt, teml allm. saväl i staden som pa ön. T. splendeus Dt, teml. allm. omkr. staden, föröfr. en- staka ex. T. stiptolobum Dt in sched., enstaka ex. omkr. staden o. fästningen. T. sublaciniosum Dt & Lindb. fil. (Dahlst. det.), hittills blott fâ ex. observerade. — Förut enl. Dahlst. funnen i Östergötl. och pa Äland. T. tcnebricans Dt, mängenstädes. T. tortisquameum Lindb. fil., funnen â kjrrkogârden. Hieracium macrolepideum Norrl. v. angustifolium Omang in sched., en lokal (cirka 1 m2); mig veterligt enda hittills kända växtplats. Utom denna har jag icke kunnat finna nägot ex. macrolepideum i trakten. H. achlyodes Omang in sched., teml. allm. söder o. syd- vest om staden (0). H. canovillosum Om. (Omang det.), flerstädes (0). R. catacomum Omang in sched., ett par lokaler (0). H. dodrantale Norrl. (Omang det.), en gang funnen. H. pervagiforme Omang in sched., fa ex. funna. H. poicileimon Om. (Omang det.), en gang funnen. (H. bifurcum MB.; vid en väg pa ön växer en gaffel- grenig form, som enl. Omang »minder noget om» sagda art). 11. auricula Lam.; DC., flerstädes. H. ariglaucum Om. (Omang det.), fâ och enstaka ex. (())► H. glaucodermum Dt modif. (Omang det.), mycket fâ ex. funna. H. latifrons Om. (Omang det.), 2 ex. funna. 11. lythrodes Dt, fâ ex. ej füllt säker). 11. nuduliforme Dt, nägra ex. (ej füllt säker). H. prœcellans Om. (form nära denna, Dahlst. det.), nagra fâ ex. H. saxifragum Fr. forma ad deviulum Omang in sched. fâ ex. H. alemotum Omang in sched., vid fästningen (fâ ex.). 11. lecanodes Om., flerstädes i synnerhet nära fästningen (ö). H. norvegicum Fr., ngra ex. funna (Ö). 208 II. calliglaucum. Om., v. pseudosubplumuligerum Omang in sched.. en lokal â öns södra sida. H. basifolium (Fr.) Almqu., funnen â trenne lokaler. H. orbolense Stenstr. (Dahlst. det.), fâ ex. H. vulgatiforme Dt, enstaka ex. H. vulgatum (Fr.) Almqu., teml. allm. H. coniolepkim Dahlst. in sched. (osäker), fâ ex. II. umbellatum L., allm. i fiera former ; y. coronopifolium Fr., flerstädes. Tillägg, upptagande af Prof. Nordstedt och under- tecknad vid besök â nedannämnda smä ôar i Marstrands- trakten observerade växter. Hamneskär (»Pater Noster») den 15 juli 1913. Triglochin maritima, Agrostis stolonifera, Phragmites vul- garis. Dactylis glomerata, Festuca rubra, Agropyrum repens, Scirpus maritimuSj Juncus compressus, J. Grerardi, Urtica ur eus, Rumex crispus, Polygonum amphibium, P. aviculare, Atriplex sp., Silene maritima. Coronopus procumbens, Coclilearia offi- cinalis, Cakile maritima, Sinapis arvensis, Capsella bursa- pastoris, Sedum acre, Potentilla anserina, Malva neglecta , Lythrum salicaria, Armeria maritima, Plantago major, G-aliunr Vaillantii. Aster Tripolium, Matricaria maritima , Senecio vulgaris, Sonchus arvensis, S. oleraceùs. Grâen (mellan Marstrand och Klädesholmen) den 15 juli 1913. Cystopteris fçagilis, Dryopteris Filix mas, D. spinulosa, D. Phegopteris, Atliyrium , Filix femina, Poly podium vulgare, Sparganium affine, Potamogeton natans , Anthoxanthum odo- ratum, Alopecurus gcniculatus, Agrostis stolonifera. A. canina , Holcus lanatus, Aira prœcox, Deschampsia flexuosa, Phrag- mites vulgaris , Sieglingia decumbens, Poa sp., Festuea pratensis, F. ovina, 'N ardus strict a, Eriophorum polystachium, Scirpus maritima s, S. rufus , S. palustris, Car ex leporina, C. Goodeno- wii, C. panicea. C. Oederi, Juncus effusus, J. conglomérat us, J. filiformis, J. lampocarpus, Tnizula multiflora, Rumex crispus, R. acetosa, R. acetosella, Atriplex sp., Stellaria graminea, Cerastium cœspitosum, Sagina subulata, Spergula vernalis, Sciera ntlius perennis, Silene maritima, Ranunculus flammula , R. acris, Coclilearia officinalis, Prosera rotundifolia, Sedum telephium, S. acre, Sorbus aucuparia, Rubus idæus, Frag aria 209 vesca , Potentilla argentea, P. anserina, Trifolium repens, Lotus corniculatus, Vicia cracca, Rhamnus l [rang ala, Viola palustris, V. canina, V. tricolor v. versicolor , Lythrum .salie aria. Hip- puris vulgaris, Carum card, Pimpinclla saxifraga, Ligusticum scoticum, Trientalis europœa, Armeria maritima, Menyanthes trifoliata, Scutellaria galericulata, Prunella vulgaris, Veronica officinalis, Utricularia intermedia, TJ. minor. Plantago lanceo- lata , P. maritima, Crdlium palustre , Valeriana sambuci folia, Solidago virgaurea, Aster tripolium, Antcnnaria dioeca, Achillea millefolium , Matricaria maritima , Senecio jacobcca, Cirsium palustre, Leontodon autumnalis, Sonchus arvensis , Hieracinm umbellatum. Kräkorna (tvenne öar nära nordsidan av Koön) den 24 juli 1913. Östra >Krakan>: Rryopteris Filix mas, D. spinulosa, Polypodium vulgare, Juniperus communis, Sparganium affine. Triglochin maritima, T. palustris, Anthoxanthum odoratum, Agrostis stolonifera, A. canina, Air a prcecox, Deschampsia flexuosa, Sieglingia decumbens, Poa . sp.,_ Puccinellia maritima, Fcstuca rubra, F. ovina, Eriophorum polystachium, Scirpus maritimus, S. rufus, S. Taberncemontani, S. palustris, Car ex canescens, C. Coode- nowii, C. panicea, C. magellanicà, C. Oederi, June us con- glomeratus, J. lampocarpus , J. alpinu's, Lunula multiflora, Iris pseudacorus , Rum ex crispus, R. cicetosa, R. acetosella, Atriplex sp., Suœda maritima, Stellarm graminea, Cerastium semidecandrum, Sagina subulata, Spergularia marginata, Silene maritima, Ranunculus flammula, R. acris, Cochlearia offici- nalis, Cahile maritima. Drosera rotundifolia, Sedum tclephium, S. acre, Tïllæa aguatica, Rubus ideeus, Comarum palustre, Potentilla auserina, Lotus corniculatus, Vicia cracca, Viola tricolor v. versicolor, Lythrum salicaria, tiippuris vulgaris, Angelica silvestris, Peucedanum palustre. Cornus suecica, Em- petrum nigrum, Oxycoccus (puadripetaius, Calluna vulgaris, Erica tetralix, Armeria maritima, Menyanthes trifoliata, UtrT cularia minor, Plantago major, P. maritima, Solidago vir- gaurea, Aster tripolium, Matricaria maritima , Cirsium palustre, Leontodon autumnalis. Hieracium umbellatum . Vestra »Krakan >: Dryopteris . Filix mas, Polypodium vulgare, Juniperus communis, Sparganium afßne, Aira prcecox, Phragmites vul- BotanisJca Notiser 1920. 14 210 garis, Poa pratensis, Festuca, rubra, Eriophàrum polystacliium , E. vaginatum, Scirpus T abcrncemontani, S. palustris, Carex ranescens, C. ( xOpdenowU , C. magellanica, C. Oederi, Juncus conglomeratus, J. lampocarpus , J. Gerardi, Salix repens , llu- mex crispus, 11. acetosella, Cerastium ccespitosum, Sagina subulata, Spergula v emails, Spergularia campestris, Silene maritima, Cochlearia officinalis, Drosera rotundifolia, Sedmn telephium, S. acre, Kubus idceus, Comarum palustre, Potentilla anscrina , Lotus comic ulatiis, Ly thrum salicaria, Angelica sil - restris, Peucedanum palustre, Limpet rum . nigrum, Oxy coccus quadripctalus, Calluna vulgaris, Erica Tetralix, Armeria maritima, Plantago major, Galium palustre, Solidago virgaurea, Aster tripolium, Matricaria maritima, Cirsium palustre, Lcon- todon autumnalis, Taraxacum sp ., Hieracium umbellatmn. Anm. Endera af här ofvan närmast anförda tvenne öar är med största sannolikhet den »Krâkan», som Linné be- sökte den 16 juli 1746 (Wästgöta-Resa, sid. 181), * och der han »öfweralt» fann den besynnerliga form af al — om det verkligen var en al — som »liknade bade Al, Oxel och Hyll, ja alle 3 pâ en gang». Denna egendomliga vaxt torde aldrig sedan af nâgon botanist blifvit anträffad. Krâkan vid Rösselvik (Tjörn) den 2 juli 1919. Dryopteris spinulosa, Polypodium vulgare, Juniperus com- munis, Zoster a, marina, Anthoxanthum odorat um, Agrostis sp.. Holcus lanatus, Aira prcecox, Deschampsia flexuosa, Molinia coendea. Poa pratensis, Festuca rubra, F. ovina, Nardus stricta, Eriophorum polystacliium, E. vaginal um . Carcx lepo- rina, C. Goodenowii, C. panicea, C. Oederi, Junens effusus, J. conglomeratiis, J. supinus, Kumex acetosa, Cerastium cces- pitosum, Sagina subulata, S. procumbens, Spergula vernalis, Spergularia campestris , Tecsdalca nudicaidis, Drosera rotundi- folia, Sedum telephium, S. acre, Kubus idceus, Potentilla erecta, P. anserina, Lotus cornicidatus, Viola palustris, V. canina, V. tricolor v. versicolor, Peucedanum palustre, Pimpi- nella saxifraga, Empetrum nigrum, Glaux maritima, Armeria maritima, Scutellaria galericulata, Prunella vulgaris, Plantago major, Galium palustre, Antennaria dioeca, Achillea mille- folium, Senecio silvaticus, Cirsium palustre, Leontod on autum- nalis, Taraxacum sp., Hieracium Pilosella sp., H. umbellatmn. Marstrand den 16 november 1920. 211 Rubus Wahlbergii Arrh. var. vestervieensis C, E. Grson, Turionibus gracilioribus, interdum sulcatis, pilis glandulis aculeolis parum armatis. Foliis turionum Rubus Wahlbergii Arrh. var. vestervicensis C. E. G:son (Va)* subtus viriditer subglabratis — leviter tomentosis, denti- bus parvis simplicibus cum compositis intermixtis. Fo- Botaniska Notiser 1920. 212 liolo terminale ovale — suborbiculato, abrupte et longe acuminato; intermediis obovatis; infimis sessilibus — breviter petiolatis, ellipticis. Inflorescentià simpliciore. sæpe subracemosa. Corolla alba aut rosea. Petalis, inter se vix tangentibus, obovatis — subspattilatis. Habitat in insula Södra Malmö, par. Loftahammar. prope Yestervik. Hauptsächlich durch angegebene Charaktere sondert sich var. vestervicensis von der Beschreibung, die Arrhenius in Monogr. Bub. Sueciæ über R. Wahlbergii gegeben. Doktor Focke, zu welchem ich einige Exem- plare gesandt, hat mir freundlichst mitgetheilt, dass er meine Form mit keinen von der vielen Wahlbergii - formen, die er besitzt, identifizieren könnte, und wollte dieselbe ungefähr in der Mitte von R. nemorosus und villicaulis stellen. Rektor Neuman hält die Form für Wahlbergii. Doktor Axel Lund theilt meine Meinung, dasz sie sehr gut von R. Wahlbergii Arrh. sondert. Dasz ich dessen ungeachtet meine Form als var. von Wahlbergii Arrh. beschrieben, kommt darauf an, dass dieselbe unter den Corylifolien dieses Gregends R. Wahlbergii ohne Zweifel am meisten ähnlich ist, und dasz ich es für unzweckmässig halte eine neue Art aufzustellen, ehe die schwedischen Corylifolii besser als bisher begrenzt worden sind. Västervik d. 2 Augusti 1920. C. E. GrUSTAFSSON. Fysiografiska Sällskapet d. 2 dec. Minnesmedaljen i guld till prof. B. Jönssons minne utdelades till prof. Sv. Mur- beck för hans särdeles förtjänstfulla undersökningar öfver blommans morfologi. — Ur Retzius’ minnesfond utdelades 150 kr. tili fil. mag. Axel Andersson för en komperativ embryologisk undersökning af familjerna Oleaceæ, Celastraceæ och Loganiaceæ samt 150 kr. tili fil. mag. Artur Hakansson för Studium öfver Umbellat.ernas embryologi. 213 Växtgeografiska bidrag. 3. Jämtland. Af Erik Almquist. Spridda iakttagelsër under korta besök och genomresor ären 1904. 08, 13, 14 och .15 (nomenklatur enligt Points- förteckningen 1917): Acdnitum septentrionale. Rätan: Handsjö, Utanbergsval- larna. Allium oleraceum. Mjälle pa Frösön. A. schoenoprasum. Are: Mörviken (ängsbacke). Alyssum calycinum. Ostersund (fältjägareregementets kaserngard 1913); Are: Mörviken (klöfvervall 1913). Anemone nemorosa. Are vid Ullän; mellan Handöls- fallen och Dalsvallen (i blom 8/t 1913). Aquilegia vulgaris. As: Rösta (i en äng nedora banan). Barbarea stricta. Pà banvallar: Dysjön (1915); V om Storlien (1913). Bromus arvensis. Kälarne och Hasjö stationer (1915). B. mollis. Kälarne station (1915). Bunias orientalis. Are: Mörviken (i klöfvervall 1913). Car ex lepidocarpa. Frösön; Tang. C. livicla. Storulfâhyddan i Handölsdalen. C. loliacea. Handöls täljstensbrott. Cerastiuni arvense. Ostersund: nära artillerikasern (1904), Björkhem (1913); Are: Mörviken (1913) ; järnvägsbankar vid Hall and, Mörsils kyrka och Aggforsen (1913). Dechampsia atropurpurea. Handölsdalen ofvan fallen samt vid St. Ulf ans utflöde. Eriophörum latifolium. Massvis i karren utmed stambanan Girötingen- — Gfastsjön (inom Refsund, Nyhem och Hällesjö s:nar). Gralium mollugo. Banvallar längs tvärbanan t. allm. atm. frän Bräcke tili Krokom, sällsvntare längre västerut. 6r. aparine *Vaillantii. Kälarne station (1915). Gentiana amarella * axillaris. Bräcke: Erikslund. G. amarella Hingulata. Östersund (fältjägareregemen- tets exercisfält) ; Täng; Handöl. TAnaria vulgaris. Dysjön station. Listera cor data. Skurdalsporten (i björkreg.) Lycopodium complanatum. Dysjön (i järnvägsskärningar normt). Matricaria discoidea. Sedd vid fiera stationer ss. Grällö (1913), Bräcke och Hasjö (1915). Botaniska Xotiser 1920. 214 Montia *lamprospcrma. Haiidöl i diken (1913). Myrica gale. Bracke: Sösjön och kringliggande karr m. fl. st. Pinguicula villosa. Storulfähyddan (i naket dykärr). Polemonium coeruleum . Rätan: Handsjö; Sem hâllplats. Àse i Alsen m. fl. st. utmed tvärbanan. Primula farinosa. As: nedanför Rösta (med P. stricta). Raphanus raphanistrum. Fritzhem pa Frösöii (1 ex. 1913); Handöl (t. talr. 1913). Sedum acre. Mjälle pä Fvösön. Triticum eaninum: Ragunda: Singsan. Vicia silvatica. Riklig i järnvägsskärningar utmed tvär- banan, t. ex. Bracke — Stafre — Griinnäs (flerst.), Gällö — Ref- sund, Pilgrimsta — Lockne (flerst.), Are. Viola mirabilis. Tang (heit nära Stationen). Woodsia alpina. Täljstensberget; Skurdalshöjden. Ny litteratur. Bergman, J., Den första biografien öfver Linné, Curriculum vitæ Caroli Linnæi, af Johannes Brovallius. För första gangen utgifven pa svenska spraket. 39 s. Stockholm, Norstedt & Söner 1920. Pris : 7 kr. Gertz, 0., 1920, Olof Celsius d. ä. och Flora Uplandica. Ett blad tili Upsalabotanikens historia. — Sv. Linné- Sällsk. Arsskr. 3, s. 36 — 56. Her edit as. Bd. 1, H. 2 innehâller uppsatser af H. Rasmu- son och N. Heribert-Nilsson. Juel, H. O., 1920, Early investigations of North American flora, with special reference to Linnæus and Kalm. — Sv. Linné-Sâllsk. Àrsskr. 3, s. 61 — 79. Sundelin, U., 1920, Om stenâldersfolkets och sjönötens in- vandring tili smaländska höglandet. — Ymer 1920, s. 131—195. Vetenskapsakademien d. 27 okt. Till utländsk ledamot invaldes prof. A. Borzi i Palermo. — Prof. Halle refererade för intagande i Handlingarna en afhandling af assistent R. Florin: Zur alttertiäre Flora der Südlichen Mandschurei. Linnébiografi. Den af J. Brovallius pä latin för fattade biografien öfver Linné intill ar 1735 har nu pa ett utmärkt sätt öfversatts pa svenska af prof. J. Bergman. Vid tryckningten har begagnats gammal frakturstil. I 215 O Nya fyndorter för lind oeh lönn i Anger- manland. Under nâgra dagars vistelse i Vibyggerâ socken. Angermanland, i början av juli detta ar för botaniska studier pâ det bekanta Sknleberget fick jag av en tor- pare J. Sundström i Berg höra talas om att lind skulle växa vild pâ berget Lillruten, beläget nära byn Magd- bäcken c:a 5 km. nordost om Skuleberget. Förekomsten av vild lind norr om Skuleberget. som mig veterligen hittills ansetts som lindens nordli- gaste utpost i Sverige, var ju rätt intressant, och jag beslöt att pä ort och stalle undersöka uppgiftens tili- förlitlighet. Med en vägvisare fran Magdbäcken anlände jag snart tili det 1,5 km. nordost om nämnda by belägna Lillruten, som befanns var a en mindre bergshöjd, sän- kande sig i avsatser ned mot en skogstjärn. Pâ en av dessa avsatser päträffades linden i ett tiotal individ. Den förekom uteslutande i buskform med und antag av ett 5 tili 6 meter högt träd med 47 cm:s stamomkrets vid brösthöjd. Av generalstabens karta «framgär, att fynd- orten är belägen pâ 63° 5', 36 nordlig bredd. Lindens vanliga följeslagare, lönnen, växte även vild pâ Lillruten. Antalet lönnar beräknades tili om- kring 40, av vilka en stör del förekommo i trädform. Enligt min vägvisare skulle linden växa vild även pâ ett annat ställe i trakten, nämligen vid den bäckr som frän Hemtjärnen rinner ned mot byn Käxed. Han sade sig därstädes ha sett tvâ lindträd, av vilka det större mätte 5 tili 6 tum i genomskärning. Denn a fynd- ort är belägen ungefär 2,5 km. öster om Skuleberget.. Örnsköldsvik den 15 juli 1920. Harald Skotte. Döde. Den 3 sept. 1920 Stadtsrat R. Heinrich Braun i Wien i sitt 70 lefnadsar. — Den 27 febr. 1920 doc. Arthur Tröndle i Zürich. Botaniska Notiser 7 920. 210 Anmälan. Botaniska Notiser hör jade utgifvas i Lund, aj A. F. Lindblom 1839 — 1846, samt fort sattes i Stockholm och Upsala 1849—1858, 1863, 1865—1868. Den 7 dec. i är blir det 50 ar, sedan jag 1870 er- hol1 tïllstàndsbevis att utgifva denna tidskrift . Under 36 af dessa 50 ar var den den enda botaniska tid- skriften i Sverige. Af de c:a 300 författarne, som hjälpt mig med bidrag , hafva närmare 100 aflidit. Under de senaste ären ha tryckningskostnaderna •öfver allt stigit synnerligen mycket, sä att fiera tid- skrifter mast upphöra eüer minska omf äuget betydligt. Botaniska Notisers prenumerationspris har under de senaste 34 ären varit oförändradt, 6 kr., men det kommer att höjas nästa är. Det hade varit min afsikt att öfverlämna utgif- vandet af Botaniska Notiser tili Lunds Botaniska Forming vid ärets slut, men Föreningen ansäg tid- punkten ej füllt lämplig. Till hvar och en, som vill gyn na tidskriften, ställes den uppmaningen att skaffa en ny prenumerant i början af nästa är. Prenumerationspriset à Botaniska No- tiser 1921 vid prenumeration à posten eiier direkt hos utgifvaren är 9 kr., men i bok hand ein 11 kr. Alla äldre Öfver enshmmelser om prenumeration upphäfvas. O. Nordstedt . Innehall. Almquist. Erik. Växtgeografiska bidrag. 8. Jämtland. S. 218. Gustafsson. C. E., Rubus Wahlbergii Arrh. v. vestervicensis S. 211. Lindström, A., Marstrandsöns Ormbunkar och Fanerogamer. S. 177. Nordstedt. O.. Prima loca plantarum Suecicarum. Se Bilagan. Skotte, H.. Nya fyndorter för lind och lönn i Angermanland. S. 215. Smärre notiser. S. 212, 214. Lund, Berlingska Boktryckeriet 7 n 19*20. PRIMA LOCA PLANTAROM SUECICARÜH FÖRSTA LITTERATURUPPGIFT OM DE I SVERIGE FUNNA VILDA ELLER FÖRVILDADE KÄRLVÄXTERNA O. NORDSTEDT BILAGA TILL BOTANISKA COTISER 1920 LUND 1920 BERLINGSKA BOKTRYCKERIEÏ II Tillägg, rättelser oeh tryekfel. Största delen af dessa uppgifter har jag erhallit af doktor Selim Birger och fil. magister Erik Almquist samt enstaka dylika af professor T. Hedlund och herr C. Blom. ACHROANTHES monophylla. Celsius i Act. Liter. 1732: 84 Upl. ADONIS autumnalis. Gyllenstj. i Bot. Not. 1851: 82 Krapperup. ALYSSÏÏM campestre L. Blom i Bot. Not. 1912: 47 Srm. Hallsta. AMARANTUS retroflexus C. Hn. i Bot. Not. 1849: 67 Gefle. — spinosus. E. Th. Fries i Bot. Not. 1911: 42 Gbg. AMELANCHIER canadensis. Sernander i Upland I. 1901: 116 Upl. särskilt i trakten af Sthm och Upsala. ARTEMISIA austriaca. Stockh. tr. växt. 1914: 17 Upl. Sandö. — panicnlata. Stockh. tr. växt. 1914: XLVIII Upl. Sandö. ASTER novibelgii. Atterb. i Sv. Bot. Tidskr. 1910: (28) Kalmar. ATHYRIUM alpestre. Hn. Sk. Fl. 1838: 251 LLpm. Routnas fj. Hrj. Hnsvälen (Po ly podium). AVENA orientalis Schreb. Blom i Bot. Not. 1916 : 4 Nvköping., BETULA fruticosa. Trÿeled bör vara Fryeled. BIDENS leucantha. Blom i Bot. Not. 1912: 46 Nyköping. BOTRYCHIUM virginianum. Jmt. skall vara Ang. CALAMAGROSTIS arundinacea X lanceol. Fors skall vara Forsa. — arnnd. X purpurea utgâr (lokalen ligger i Norge). — chalybæa. Jmt. bör vara Ang. CÂLANDRINIA compr. Lilja Sk. Fl. 1870: 312 Helsingborgv Billinge. CAPSICUM annuum L. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1916: 98 Sthm. CAREX cæspitosa. L. Fl. suec*. 1745 nr. 767 non infrequens. — canescens X norvegica. Sm. bör vara Srm. — pulicaris. Linné fil. Supplem. PI. S. Yeg. 1781: 413 Suecia (psyllophora). — riparia X rostrata. Upl. skall vara Srm. — tenella. Kröningsv. Fl. Dalec. 1843: 49 Dir. Ore (loliacea />'). CENTAUREA phrygia. Collinder Medelp. Fl. 1909: 76 Hafverö. CEPHALARIA tatarica. Lilja Sk. Fl. 1870: 974 Lund. CERASTIUM arcticum. PLpm. bör vara LLpm. — tomentosum. Laurell i Bot. Not. 1898: 91 Srm. Follnäs. CHRYSANTHEMUM macrophyllum. Gyllenstjerna i Bot. Not. 1851: 82 Sk. Krapperup. CNICUS eriophorus. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 65 Upsala. COLCHICUM autumnale. »Mellerborg» bör ss. personnamn utgä. Ill CORYDALIS nobilis. Theden. skall vara Wikström: CREPIS capillaris. Hn. Fl. Geval. 1848: 53 Gefle. — præmorsa. L. Fl. Suec. 1745 n:r 636, ängar, i synnerh. Upsala. CYNOGLOSSUM apenninum. Theorin S. Hallands Fl. 1865 Hasslöf. DATURA tatula L. Vesterberg i Sv. Bot. T. 1919: 254 Ôg. Risinge. DELPHINIUM Ajacis. Gyllenstj. i Bot. Not. 1851: 82 Sk. Krap- pemp. — elatum. P. Olsson Jemtl. Fanerog. 1884: 82 (1885) Frösön. DIANTHUS barbatus. Thedenius skall vara Wikström. DIGITALIS lutea. LU ja Sk. Fl. 1870: 450 Billinge Lund. DIPLOTAXIS viminea. Kindberg Östgöt. Fl. 1901: 11 Taby Mem. DIPSACUS fullonum. Neuman Västkustfl. 1884: 11 Halmstad. DRABA rupestris. R. Br. Wg. Fl. Suec. 1824: 399 Lpm. (hirta y). DRYOPTERIS Oreopteris. Wikstr. Ärsb. 1828: 247 Sk. Skäralid ERAGROSTIS pilosa. Blom i Bot. Not. 1912: 46 Nyköping. FESTUCA myurus. Hn. Fl. Geval. 1848: 55 Gefle. GALEOPSIS bifida. Fr. Fl. Scan. 1835: 27 Sk. (Tetrahit subsp.). GALIUM Mollugo. 1643 skall vara 1743. — Mollugo X ruthenicum. Amundsjö skall vara Anundsjö. GENTIANA Amarella *lingulata. Upl. skall vara Dir. GERANIUM dissectum. L. Fl. Suec. 1755: 242 Sk. vid stader. — macrorrhizum. Alfvengr. i Bot. Not. 1884: 114 Gtl. Yägome. GUIZOTIA abyssinica. Stockh. tr. växt. 1914: XLVIII Sth. (oleifera). HELIANTHUS atropurpureus skall vara atrorubens. — rigidus Dess. Stockh. tr. växt. 1914: XLVIII Sthm. ILEX aquifolium. Fossene skall vara Tossene. ISNARDIA palustris. Mörkhult skall vara Mörhult. ISOETES lacustris. Dir. skall vara Upl. LACTUCA Chaixii. Hedlund i Bot. Not. 1906: 277 Upsala. LAVATERA thuringiaca. Valsätra bör vara Valsätra. LEPIDIUM perfoliatum. Fr. i Bot. Not. 1842: 128 Upl. Funbo. — sativum. Troilius Westerästr. 1860: XV Carlslund. LINARIA simplex. Wikström Stockh. Fl. 1840 tillägg s. 18 Upl. Ulriksdal. LITHOSPERMUM apulum. Neuman Sv. Fl. 1901: 185 Mpd. Sunds- vall. LOISELEURIA procumbens. 1932 skall vara 1732. LUN ARIA annua L. Hebert i Bot. Not. 1884: 47 Öl. Borgholm. LUZULA nivalis. Jegraapo skall vara Jegnaapo. MULGEDIUM tataricum, felbestämd, är Lactuca pulchella. NARGISSUS bicolor. Gyllenstj. i Bot. Not. 1851. 80 Kullaberg. NEOTTIA Nidus avis. Tilläggas bör Upl. IV NONNEA pulla. Simmons i Bot. Not. 1909: 100 LLpm. Jockmock. — rosea. Wittrock i Bot. Not. 1878: 57 Upsala. ORNITHOPUS sativus. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 872 Upl. Sigtuna. En anteckning af mig om dess förekomst vid Ulfsunda 1882 är kanske felaktig). PEPLIS portula. Tilläggas bör: Upl. PICRIDIUM vulgare. R. bör vara C. PICRIS Villarsii. Wahlstedt i K. Vet. Akad. Öfvers. 1888: 60 Sk. Karpalund. POLYCNEMUM arvense. Sm. skall vara Srm. P0LYG0NATUM multiflorum X officinale. Uppgifterna rörande hybriden ha râkat tillf alla P. officinale och vice versa. POLYGONUM orientale. Aulin i Sv. B. T. 1914: 873 Upl. Löfsta. POTAMOGETON lucens X perfoliatus. Fr. Summa Veg. 1845 s. 68 och 215 Upsala (decipiens). — rutilus. Fastena bör vara Fasterna. POTENTILLA croceolata. Myckelby skall vara S. Möckleby. PULICARIA dysenterica. Arnell i Sv. B. T. 1910: (30) Upsala. RAPISTRUM perenne. Aulin i Sv. B. T. 1914: 373 Sthm. RESEDA phyteuma. Rn. Fl. Grevai. 1848: 53 Gefle. RIDOLFIA segetum. 1901 skall vara 1916. SAGINA nivalis. Ripanäs skall vara Ripanes. SALVIA silvestris. Erikson i Bot. N. 1905: 318 Bl. Stumholmen SCIRPUS fluitans. Vessinge bör vara Vessige. SCLEROPOA rigida. 1879 skall vara 1897. SEDUM spurium. Svanlund i Bot. Not. 1887 : 131 Karlskrona. SIDA spinosa. E. Th. Fries i Bot. Not. 1911: 46 Gbg. SOLANUM alatum. Edsberga skall vara Eidsberga. TILIA platyphylla. Odön skall vara Ödön. TOFIELDIA calyculata. 1734 skall vara 1743. TRIFOLIUM hybridum. L. i Vet. Akad. H. 1742: 193 Upl. Alsike m. fl. st. — resupinatum. Collinder Mpd. Fl. 1909: 128 Skön, Timrä. TRIGONELLA coerulea är identisk med Melilotus coeruleus. TYPÏÏA latifolia. L. Sk. Resa 1751: 198 Skane. VERBASCUM phoeniceum. Lilja Sk. Fl. 1870: 132 förv. VERONICA agrestis. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732 enl. hans herb. Troligen redan i Rudbeck Cat. PI. 1658: 2. — austriaca. Gaudarve skall vara Gandarve. XANTHIUM spinosum. C. Hn. Fl. Geval. 1848: 53 Gefle. # 1 Prima loca plantarum Sueeiearum. Föpsta litte patupuppgift om de i Svepige funna, vilda ellep föpvildade käplväxtepna. Af O. Nordstedt. Andamälet med detta arbete är attför hvarje art, un- derart och hybrid bland kärlväxterna citera det stalle i den botaniska litteraturen. dar den först anföres som vild eher förvildad i Sverige. Förutom anfördt sidotal i det citerade arbetet meddelas äfven de här anförda lokaluppgifterna. Dock göres ett undantag för ett par slakten, Hieracium och Taraxacum, hvilkas arter ej medtagits, och tre andra släkten {Rosa, Rubus och Salix), af hvilka endast ett fätal arter och inga hybrider medtagits. Det enda arbete, som i nägon större man har uppgifter i ungefär samma riktning, är »Sveriges Fanerogamer eller svenska växternas naturalhistoria » af C. F. Nyman 1867. Dari anföres för rätt manga arter namnet pa den person, som först funnit växten i Sverige, och äret, när det skedde. I »Svenska Växtnamn» af A. Lyttkens (B stora delar .1904 — 1915) kan man finna första publicerade stallet (be- iräffande arbete och artal) för alla svenska växtnamn. De allra vanligaste växterna, ss. tall och gran, hade naturligtvis f&tt svenska namn mycket tidigt och det be- rodde pä en tillfällighet, när de först förekommo i ett tryckt arbete. Beträf fände dessa äldre tider har jag ansett det tillräckligt att under rubriken »medeltiden» anföra alla de arter, som upptagits af Th. M. Fries i hans arbete »Svenska Växtnamn, 1, Under medeltiden» i Arkiv för Botanik, bd. B, nr 14. 19ü4. Under 1600-talet finna vi mänga växtnamn i läkareböcker och andra arbeten, men i dessa, liksom i den första svenska floran »Speculum Botanicum» af J. Franck 1638 och 1659 angifves ytterst sällan nägot svenskt växt- «tälle och man är i ovisshet, om förf. sett växten i Svêrige. Däremot angifver Buhbeck i sina arbeten (Catalogus Plant. Horti Acad. Ubsal. 1658 och Hort. Bot. 1685, med tecknet ■c »the grääs, som wära Akrar, Angiar, Skogar och bärgh i Sverige äro bekrönte medh». Den första lokalfloran »Chloris Oothica» utgafs 1694 af O. Bromelius, hvarvid gränsema 0mkring Göteborg utsträcktes rätt langt, i ett tillfälle ända Bilaga till Botaniska Notiser 1920. 1 liAVULi wVîA ^'4^ 1 2 till Varberg. Pâ samma satt utsträcker CELSIUS (i Plantarum circa Upsalam sponte nascentiam catalogua. 1732) omrâdet kring Upsala ända ut till hafVet. Dâ inga verkliga artnamn funnos fore Linnes Species Plantarum 1753, utan man i dess Ställe använde korta diag- noses har jag ej âtergifvit dessa senare, utan vid alla citât frân tiden före 1753 har endast sidan eller numret anförts. Pör öfrigt har efter citatet för arten inom parentes anförts det afvikande artnamn (reSp. släktnainn, när sä behöfts), som användts pä det citerade stället. Det har alltemellanât i arbeten före Linné uppstâtt svârigheter bâde för andra och mig att identifiera vissa väx- ter, sâ att dessa ha mast fôrbigâs med tystnad. Jag har medtagit nästan alla arter, som uppgifvits vara förvildade. Men âtskilliga bade äldre och nyare författare utmärka med samma tecken f »odlad eller förvildad» växt- Dylika uppgifter har jag ej kunnat medtaga. Nomenklaturen är densamma som i »Förteckning öfver Skandinaviens växter utgifven af Lunds Botaniska Förening. 1, Kärlväxter, 1917» med nödig hänsyn tili »Svensk Fanero- gamflora af C. A. M. Lindman». En del i dessa arbeten ej upptagna, förvildade växter ha för fullständighetens skull tillagts. Provinsnamnen hafva förkortats pä samma sätt, som vanligen sker i de svenska byteskatalogerna. Sasom mangenstädes brukligt är, har jag satt siffrorna för sidotalet efter ärtalets eller volymens siffror, endast med tecknet : som skiljemärke. Öfriga förkortningar äro brukliga eller kunna lätt för- stâs, i synnerhet dâ ârtalet alltid utsatts i citatet. Sojn exempel anföres : Fe. Nov. = E. Feies, Novitiæ Florae Sueciæ. Hn. = Haetman. Neum. — L. M. Neuman. R-übb. Cat. PI. == 0. Rudbeck, Catalogus Plantarum — Hortum Ubsaliensum — 1658. Wg. = G. Wahlenbeeg. Lund i dec. 1919. 3 ACER campestre. Rosén Obs. Bot. Scan. 1749 i slutet af præfafcio Sk. Aggarp. — platanoides. Medeltiden. — pseudoplatanus. Rudb. Cat. PI. 1658: 1. ACHILLÆA Millefolium. (Medeltiden; Franck 1638). Rudb. Cat. PI. 1658: 28. v — nobilis. K. B. Nordstrom i Bot. Not. 1903: 114 Bl. Karlshamn. (Anförd redan af Rosen Obs. Bot. Scan. 1749: 48 Sk. Y. Vram, Dufeke, Malmö, men nâgra förff., ss. Wg., anse denna endast vara en var. af fôregâende art och icke Linnés art). Neilreichii Kerner (Lunds Bot. För. Kat. 1910: 22 Sk.). — Ptarmica. ( Franck Spec. Bot. 1638: 31), Rudb. Cat. PI. 1658: 35. — virescens. (Fenzl) Murb. Blomqvist i Sv. Bot. Tidskr. 1917: 297 Kalmar harnn. ACONITUM cammarum. Enl. Fr. Nov. 1828: 171 hör A. Napellus Montin i K. Vet. Akad. H. 1766: 240 hit. Hl. vid byar »till- äfventyrs planterad i början». — Napellus. (? Rudb. Cat. PI. 1658: 1) L. i K. Vet. Akad. H. 1739: 41 Stämhögen vid Falun. — septentrionale. < Franck 1638: 1), Schefferus Lappon. 1673: 360 Lpm. ACORUS Calamus. (Medeltiden) Bromei. Chlor. Goth. 1694:2 Gbg. ACTAEA erythrocarpa. Hn. Sk. Fl. 1879: 176 Lpm. (spicat. var.), — spicata. ( Franck 1638: 1), Simon Paulli Fl. Dan. 1648: 46 Sk. ACROANTHES monophylla. L. Fl. Suec: 1745 nr 741. ADENOPHORA communis Fisch. Aulin i Sv. Bot.' Tidskr. 1914: 362 Srm. Salem, Hvitsand. ADONIS autumnalis. Neum. Sv. Fl. 1901: 494 stundom förv. — vernalis. Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 289 Gtl. Carlsön. AD0XA Moschatellina. ( Franck 1538. 17), Rudb. Cat. PI. 1658: 35- AEGILOPS cylindrica. (Lunds Bot. För. Kat. 1907: 3 Sk.), Tures- son i Sv. Bot. Tidskr. 1912: 94. — ovata. Lindman Sv. Fl. 1918: 107 tillf. i sâd. AEGOPODIUM Podagraria. ( Franck 1659), Celsius i Act. Liter. 1732: 10 Upl. AESCULUS Hippocastanum. Planterad, sällan nâgot förv. AETHUSA Cynapium. ( Franck 1659), Rudb. Cat. PI. 1658: 12. AGRIMONIA Eupatoria. (Medeltiden), Rudb. Cat. PI. 1658: 2. — Eupatoria X odorata. Neum. Sv. Fl. 1901: 373 Sk. Dsl. — odorata. Lindeberg i Bot. Not. 1852: 21 Bh. Koön, Brännö, etc. — pilosa. Sternvall i Sv. Bot. Tidskr. 1918: 241 Ö1. Lunda i Kastlösa. 4 AGROSTEMMA Githago. (Medeltiden), Budb. Cat. PI. 1658: 30. AGROSTIS borealis. Wg. FI. Lp. 1812: 28 Lpm.. (rubra et alpina). — borealis X stolonifera. Murbech i Bot. Not. 1898: 12 Nb. Pa- jala, Lpm. Karesuando. — canina. L. FI. Suec,. 1745: 892, nr 1138 allm. — canina X stolonifera. Murbech i Bot. Not. 1898: 9 Upl. Ültuna, TLpm. Karesuando. — canina X tenuis. Murbech i Bot. Not. 1898: 10 Lund, Upsala. (can. X vulg.). — clavata. Murbech i Bot. Not. 1898: 13 Âug., Làngsele. Mpd.. Yifsta. (bottnica), — stolonifera. Budb. Hort. Bot. 1685: 4. — stolonifera X tenuis. Murbech i Bot. Not. 1898: 4. Sk., Sm., Vg., Srm.. Nb., TLpm. (st. X vulgaris). — tenuis. L. FI. Suec. 1745 nr 60 allm. (Sannolikt äfven A. rubra L. FI. Lp. 1737 nr 46). AIRA caryophyllea. Bromcl. Chloris Goth. 1694: 41 Gbg. — præcox. Ij. Skânsk resa 1751 s. 226, 236, 264, 323 Sk. fierest. AJUGA Cbamæpitys. Lilja Skân. FI. 1870: 796 Malmö hamn (Cb. vulgaris). — genevensis. Fr. nov. 1819: 69 Sk. Limhamn (alpina). — pyramidalis. ( Franck 1638), Budb. Cat. PI. 1658: 8. — pyramidalis X reptans. Coster i Bot. Not. 1889: 248 Sk. Bil- linge (pyram. var. hybrida Lilja 1870 ?). — reptans. Fr. Nov. 1828: 176 Sk. Fogelsàng. ALCHEMILLA acutangula. Buser i Ber. Schweiz. Bot. Ges. 4, 1894: 69, Sv. — acutidens. Buser i Bull. Herb. Boiss. 2, 1894: 104. Jmt., Öster- sund. Hit räknade Lindberg f. 1909: connivens v. Wichuræ Buser 1894 (Qvickjock), subsp. obtusa Murb. 1895, subsp. oxyodonta och A. Murbeckiana Buser i Bot. Not. 1906: 140. Hit hör säkerligen A. vulgaris v. pubescens Wg. FI. Lapp. 1812: 51. — alpestris. Murbech i Bot. Not. 1895: 266 (vulg. subsp.). Är sannolikt A. vulgaris i L. FI. Suec. 1755: 50. — alpina. L. Florul. Lapp. 1732; 48 Lpm. — arvensis. L. 1743 i K. Yet. Akad. H. 1741: 187 Sm., Sten- brohult. — fllicaulis. Buser i Ber. Schweiz. Bot. Ges. 4, 1894: 83 Skandin. — — subsp. vestita. Murbech i Bot. Not. 1895: 265 (vulgaris subsp.). — glomerulans. Buser i Bui!. Herb. Boiss. 1, append. 2, 1893: 30, nr. 148 Lpm. \ O ALCHEMILLA pratensis. C. G. Westerlund i Stud, svensk. form, af Alch. vulg. 1907: 21 Sk. (Herb. Fallen en), bestämning af Lindberg f.). — micans. C. G. Westerlund i Bot. Not. 1904: 15 Vg.. Alings- âs. Upl. — obtusa. C. G. Westerlund i Bot. Not. 1910: 258 Stockholm. — pastoralis. Murbeck i Bot. Not. 1895: 265. Förmodligen först afbildad i Svensk Bot. 4. t. 261 (1805) (vulg. subsp.) utan angifven lokal. Synes vara A. vulg. L. i Fl. Suec. 1755: 49 och Wg. Fl. Ups. 1820 enl. Luser i Dörflers Herb. Norm, nr 3638 (1898). — plicata. Luser i Bull. Herb. Boiss. 1. app. 2, 1893: 20 Upsala. — pubescens. Murbeck i Bot. Not. 1895: 265 (vulg. subsp.). Enl Lindberg f. hör hit A. vulg. v. montana Hn. Skand. FI. 1820: 77. — strigosula. C. G. Westerlund Stud. Sv. Form. Alch. vulg. 1907: 28. nägra stallen i Vg., Ner.. Hsl.. Mpd. (subglobosa). — subcrenata. Luser i Magnier Scrinia Fl. Sei. nr 12. 1893. ALISMA arcuatum. Wg. FI. Upsal. 1820: 122 Malaren (A. Plan- tago ß graminifolia). — Plantago. (Medeltiden) Palmberg Serta FJ. Suec. 1684: 399. ALLIABIA officinalis. ( Franck 1659: 4), Rudbeck Cat. PI. 1658: 2. ALLIUM carinatum. Rosén Obs. Bot. Scan. 1749: 20 Sk. V. Vram. — montanum. Myrin i K. Yet. Akad. H. 1831 s. 202. 230 (1832), Dsl., St. Lee (angulosum). * — odorum L.. Hn. Sk. FI. 1864: 281 Stockholm. Observatorie- backen. planterad ?. — oleraceum. (Medeltiden) Rudb. Cat. PI. 1658: 34. — Scboenoprasum. Rtidb. Gat. PI. 1658: 34. — Scorodoprasum. X. 1748 i K. Vet. Akad. H. 1741: 191. Ö1. Gtl., allm. ■— ursinum. (Medeltiden) L. 1748 i K. Yet, Akad. H. 1741: 191 Gtl. Og. Vadstena, — vineale. Rudb. Hort. Bot. 1685: 93. ALLOSORUS crispus. Retzius Obs. Bot. 1779: 32 Dir. ALNUS glutinosa. (Medeltiden) Palmberg Serta FI. Suec. 1684: 7. glutinosa X incana. N. J. Andersson PI. vase. Quickjock 1845: 28 (pubescens). — incana. Franck 1659: 32 Ög., Sm. — serrulata. (Lunds Bot. For. Kat. 1894: 10 Vg.), Neuman Sv. F3. 1901: 594 odlad vid Gbg. (rugosa). AL0PECURUS æqualis. L. Florula Lapp. 1732: 47 Lpm. 6 ALOPECURUS æqualis X geniculatus. Neuman Sv. FI. 1901: 781 (fulvus X genicul.). — æqualis X ventricosus. (Lunds Bot. Foren. Kat. 1906: 21 BI., fulvus X genic.)- — geniculatus, ( Franck 1659). Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 23 Upl. — geniculatus X pratensis. J. P. Gustafsson i Bot. Not. 1900: 104 Upsala. — geniculatus X ventricosus. Gustafsson i Bot. Not. 1900: 106 Upsala. — myosuroides. Fhrhart Beitr. z. Naturk. 5. 1790: 8 Upsala (agrestis). — pratensis. (. Franck 1638). Rudb. Cat. PL 1658: 19. — pratensis X ventricosus. Fr. Hb. Norm. 10: 88 (1843) Upsala (prat. v. nigrescens) enl. Neum. Sv. FI. — ventricosus. Fr. Nov. 1817 s. 43 och 60 Öh, Bl. (arundinaceus). ALSINE biflora. L. FI. Lapp. 1737 nr 158 LLpm. — peploides. Fuiren i Barthol. Cista med. 1662: 293 Varberg. — rubella. Zetter stedt Resa Sv. Norge 2 (1822) s. 49 vid norska grausen of van Torneä träsk. (Alsinella r.). — stricta. Sivartz i K. Yet. Akad. H. 1799: 235 LLpm. i fjällen. (Spergula str.). — viscosa. Fr. Nov. FI. Suec. 1817: 50 Sk., Raflunda. ALTHÆA cannabina L. Lilja Skân. FI. 2. 1870, s. 501 förvild. vid Lund. — officinalis. (Medeltiden) Retzius FI. Oecon. 1806: 43, förvild. — rosea (L.) Cav. Odlad. sällan förv. ss. vid Lund enl. Lilja Sk. FI. 1870: 501. ALYSSUM calycinum. Fr. Mant. 1, 1832: 14 Sk Brösarp. hirsutum. Witte i Bot. Not. 1904: 54, Upsala. — maritimum. (Lunds Bot. For. Kat. 1911: 10 Bl.) (Clypeola m.). — montanum L. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 362 Stm. AMARANTUS (Blitum. L. Hort. Cliffort. 1737: 444 Lund. Linnés artnamn anses numera obrukbart ss. varande alltför kollek- tivt. De svenska ex. höra väl mest till A. lividus). — albus. (Lunds Bot. For. Kat. 1898: 12 Gbg.), Blom i Bot. Not. 1912: 45 Nyköping (græcizans). — angustifolius v. Silvester. Rudberg Fort. Yästerg. Fanerog. 1902: 121 Gbg. (silvestris). — atropurpureus Roxb. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1916: 98 Stm. — blitoides. Lindman Sv. FI. 1918: 232 tillf. inf. (A. Blitum f. Blom i Bot. Not. 1912 enl. Asch. & Græbn. Sjm. mitteleur. FI. 97 Lief. 1919 s. 937, Nyköping). 7 AMARA NTUS crassipes. Blom i Bot Not. 1912: 45 Nyküping. — deflexus L. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 862 Upl. Löfsta. — dubius. Lin dm. Sv. FL 1918: 281 tilJf. inf. — hybridus. Retzius Obs. Bot. 1, 1779: 31 Lund. — lividus. Lindm. Sv. Fi. 1918: 232 Sftm., Mpd. — retroflexus. Lilja Skàn. Fl. 2. 1870: 684 Malmö. — spinosus. Blom i Bot. Not. 1912: 45 Nyköping. — Torreyi (Gray). Benth. Thellung i Aschers, et Græbn. Synops. Mitteleur. Fl. V. 1. p. 938 (1919) (tristis Blom i Bot. Not. 1912). AMBROSIA artemisiæfolia. (Förteckn. ö. Skand. växt, 1880: 11). Hit bör nog räknas A. maritima, i Aresch. Skan. Fl. 1866: 18 Lund. — trifida. (Lunds Bot.. För. Kat. 1909 Sk. i. Stockholmstr. Växt. 1914: 10 Stm. AMELANCHIER canadensis Torr, et Gray. Dahlgren i Sv. Bot. Tidskr. 4. h. 4. s. (115), ,1911 Sala. — spicatus. Lindm. Sv. Fl. 1918: 308 stund, förv. AMM0PHILA arenaria. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 185 Gtl., Farön. . — arenaria X Calamagrostis epigeios. Liljebl. Sv. Fl. 1816: 695 Varberg (Arnndo balthica). AMSINCKIA intermedia. (Lunds Bot. För. Kat. 1905: 5 Stm., Mpd.) Collinder Medelp. FL 1909: 110 Mpd., Timra (Lithospermum apulum). — lycopodioides. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 362 Stm. ANACAMPTIS pyramidalis. L. Fl. Suec. 1755: 311 Gtl. ANACYCLUS clavatus (Desf.) Pers. Holmberg i Bot Not. 1919: 206 Sk. Simrishamn. ANAGALLIS arvensis. ( Franck 1659) L. Hort. Cliff ort. 1737: 52 Sk. — arvensis X femina. Rundkvist i Bot. Not. 1914: 127 Bl. Vedeby (arvens. X coernlea). — femina. Fries i Liljebl. Sv. Fl. 1816: 707 pâ âkrar i Sk. ANCHUSA Agardhii. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 362 Upl.. Sandhamn. — officinalis. (Medeltiden), Rudbeck Hort. Bot. 1685: 7. officinalis X Lycopsis arvensis. Neum. enl. Bot. Not. 1900: 114 Sk., Ystad. ANDROMEDA polifolia. Rudbeck i Acta Liter. Suec. 1720: 97 Lpm. ANDR0SACE elongata. Lilja Skan. FL 1870: 117 Lund. — maxima. Lindm. Sv. FL 1918: 448 tillf. inf. — septentrionalis. Fuiren i Barthol. Cista med. 1668: 287 BL, Nymö. (Kanske hör hit Androsaee altera Mathiol. fl. alb. i Rudbeck Cat. PI. 1658: 6). 8 ANEMONE Hepatica. ( Medeltiden ; Franck 1688). Mud beck Cat.. PL 1658: 19. — nemorosa. (Medeltiden). Mudbeck Cat. PI. 1658: 35. nemorosa X ranunculoides. Aresch. Skân. FI. 1881: 184 Sk.r Yddingesjön och Torup. — patens, Mloderus oeh Stenkammar i Bot. Not. 1855: 187 Gtl.r Löjsta (Puisât, pat.). — patens X pratensis. Floderus och Stenkammar i Bot. Not. 1855r. 188 Gtl., Löjsta (Puisât. Hackelii). — pratensis. L. 1743 i K. Yet. Akad. H. 1741: 195 Öl. öfverallt. — pratensis X Pulsatilla. Lunds Bot. For. Kat. 1884: 5 Sk.),* Holmberg i Bot. Not. 1900: 70 Sk., Kjeflinge (prat. X vulgaris). — Pulsatilla. ( Franck 1638), Mudbeck Cat. PI. 1658: 85.- — ranunculoides. L. Hort. Cliffort. 1787: 225 Sk. — silvestris. L. 1743 i K. Yet. Akad. H. 1741: 195 ÖL. Husvalla.. — vernalis. Mudbeck Cat. PI. Append. 1666: 18. ANETHUM graveolens. Medeltiden), Lilja Skân. FI. 1838: 127 Sk.. Helsingborg. ANGELICA Archangelica. (Hufvudformen odlad redan i medelti- den; förv., t. ex. i Sk. enl. Lunds Bot. For. Kat. 1913: 7) var. norvegica: Schefferus Lapponia 1673: 359 Lpni. — litoralis. Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 293 Varberg. — silvestris. [Franck 1638), Palmberg Sert. FJ. Suec. 1684: 154. ANTENNARIA alpina. L. FI. Lp. 1737 nr 301 Lpm. — alpina X dioica. Neum. Sv. FI. 1901: 30 Jmt.. Storlien och Getvaleu. — carpatica. Liestadius i K. Yet. Akad. H. 1822: 336 LLpm., Kappasvare. Kiergevare (Gnaphal. carp.). — dioica. Mudbeck Cat. PI. 1658: 18. ANTHEMIS arvensis. Mudbeck Hort. Bort. 1685: 19. — arvensis X tinctoria. Arnell i Sv. Bot. Tidskr. 1907: 124 Gtl.r Vesterhejde. Stenstu. — austriaca. (Lunds Bot. For. Kat. 1896: 1-Yg.). Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 362 Malmö, Stm. — Cotula. ( Franck 1638), Palmberg Serta FI. Suec. 1684: 276. — tinctoria. ( Franck 1638). Mudbeck Hort. Bot. 1685: 19. — ruthenica. K. B. Nordstrom i Bot. Not. 1903: 114 Helsingborg,. Karlshamn. ANTHERICUM Liliago. L. Skân. liesa 1751: 104 Sk. Bärestad. — Liliago X ramosum. >/. Erikson i Bot. Nor. 1903: 244 Sk. Efve- röd, Degeberga. — ramosum. Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 289 Gtl., Carlson. ANTH0XANTHUM odoratum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: £4 IJpL 9 ANTHOXANTHUM aristatum. Neum. i Göteb. Vet. Vitt, S. 19: 56 (1884) S.k,, Bâstad (A. Puelii). ANTHRISCUS Cerefolium. (Medeltiden) L. FI. Suee. 1745 nr 242 Gtl.,. Visby. — silvestris, .( Franck 1638), Rudbeck Cat. PI. 1658: 12. — alpestris. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 362 Stm. — vulgaris. L. 1743 i K. Vet, Akad. H. 1741: 189 Ö1., Gtl. ANTHYLLIS affinis. Lindb. f. H. Smith i Sv. Bot. Tidskr. 1916: 573, Norra och östra Sverige. — Vulneraria. ( Franck 1638), Rudbeck Cat, PI. 1658:. 3. ANTIRRHINUM majus. Lindm. i Öfvers. K. Vet. Akad. H. 1895: 527 a en mur vid Jakobsberg i Follingbo â Gtl. — Orontium. ( Franck 1638), Rosén Obs. Bot, Scan. 1749: 64 Sk. Snârestad. APERA spica venti. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 23 Upl. APIUM ammi (Jacq.) Urb. Witte i Bot. Not, 1904: 60 Stm. — graveolens. (Medeltiden), Leche Prim. Fl. Scan. 1744 nr 22 Sk., Landskrona. AQUILEGIA vulgaris. (Medeltiden), Leche Prim. 1). Scan. 1744 nr 37 Helsingborg. ARABIDOPSIS thaliana. L. Fl. Suec. 1745 nr 567 talr. ARABIS albida. Âhlfv. i Neum. Sv. Fl. 1901: 452 nâgon gang förv. — alpina. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 98 Lpm. — brassisæformis Wallr. K. B. Nordstrom i Bot. Not, 1903: 117 Karlshamn. — arenosa. Fr. Herb. Norm. 7: 15 (1840) Norrköping (v. borealis). — — subsp. suecica. Fr. Summa veg. se, 1845 s. 30 och 147 Srm.. Ner., Vb. (A. thaliana subsp.). — hirsuta. L. Hort. Cliff. 1737: 339 Suecia, — nemorensis. Fr. i Bot. Not. 1849: 156 Gtl., Akeb'âcks myr i ßoma (Gerardii). — petræa. X. Sp. pl. 1753: 654 Suecia [Fl. Suec. 2: Âng. Bon- skär, Hemsöj. (Cardamine p.). ARCTIUM Lappa. ( Linnés art var kollektiv) Fr. Nov. 1813: 119 Sk. talr. (majus). — Lappa X minus. (Lunds Bot. För. Kat, 1886: 1 Sk.), Neum. i Bot. Not. 1896: 281 Sk., Kiviks Esperöd (min. X officinalis). — Lappa X nemorosum. (Pointsfört. Skand. Växt. 1891: 9), Neum. i Bot. Not. 1896: 281 Sk., Rydsgârd (nemor. X offic.). — Lappa X tomentosum. (Lunds Bot. För. Kat, 1886: 1 Sk.), Neum. Sv. Fl. 1901: 55 (Lap. off. X tom.). — minus. (Ingâr i L:s A. Lappa), Liljeblad Sv. Fl. 1816: 450 Lin- köping etc. (Bardana A. minor). 10 ARCTIUM minus X nemorosum. (Pointsfört. Skand. Växt, 1891: 9 ; Lunds Bot. For. Kat. 1912: 20 Yg.) (Lappa m. X n*)* minus X tomentosum. (Lunds Bot. For. Kat. 1888:] 2 Sk.), J. Erikson i Bot. Not. 1908: 240 Kristianstad (L. m. X t.). — nemorosum. A. Falck i Bot. Not. 1867: 164 .Sk., Stockamöllan, Trolleho]m (Lappa intermedia). — nemorosum X tomentosum. (Lunds Bot. For. Kat. 1885: 2 Sk.). — tomentosum. Bromell Chlor. Goth. 1694: 55 Gbg. ARCTOSTAPHYLOS Uva ursi. (Medeltiden: Franck 1638), Budb. Cat. PI. 1658: 29 ARCTOUS alpinus. Budbeck Lappon. illustrata 1701: 100 pà resan till Lpm. ARENARIA ciliata. Wg. FI. Lp. 1812: 130 LLpm. Virihjaur (humifusa). — gothica. Wg. i Nov. Act. Ups. 8: 1821 s. 238 G-tl. (ciliata v. multicaulns). — serpyllifolia. Budbeck Hort. Bot. 1685: 5. — — subsp. leptoclados. Holmberg i Bot. Not. 1899: 149 Sk. ARGEMONE mexicana L. Pleijel i Bot. Not. 1916: 279 Sm. Garni e- by. (Redan 1862 insamlad vid Gbg. af Winslow). ARISTOLOCHIA Clematitis. (Medeltiden), L. i K. Vet. Akad. H. 1741: 86 Sk., Upl. ARMERIA elongata. ( Franck 1638), Budbeck Cat. PI. 1658: 19. — maritima. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 44 Gbg. ARNICA alpina. L. FI. Lajjp. 1737 nr 305 i fjällen. — montana. ( Franck 1659: 7). Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 285 Sk., Helsingborg. ARNOSERIS minima. Leche Primit. FI. Scan. 1744 nr 63 Sk.. Simontorp. ARRHENATHERUM elatius. L. FI. Suec. 1745 nr 98 Upsala. ARTEMISIA Abrotanum. (Medeltiden). — Absinthium. (Medeltiden), Budberg Cat. Plant. 1658: 1. — austriaca Jacq. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 363 Upl., Sand- hamn. — biennis Willd. Neum. i Bot. Not. 1880: 157 s. om Halmstad. — campestris. ( Franck 1638), Budbeck Cat. PI. 1658: 1. — Dracunculus L. Blomqvist i Sv. Bot. Tidskr. 1917: 297 Kalmar. — laciniata. Liljeblad Sv. Fl. 1: 281 (1792) Ö1. (tanacetifolia). maritima. (Medeltiden), Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 290 Gtl.. Hastö. — paniculata Lam. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1916: 98 Sandhamn. — pontica L. Lilja Skän. FI. 1870: 590 Sk., Billinge etc. — rupestris. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 205 St. Carlson. 11 ARTEMISIA scoparia W. et K. Witte i Bot. Not, 1904: 52 Upsala. — Stelleriana. Areschoug i Bot. Not. 1880: 137 Sk., Rââ. — vulgaris. (Medeltiden), Radbeck Cat. Plant. 1658: 5. ARUM maculatum. I medeltiden odlad. sedan nâgon gang fürvil- dad, i Liljeblad Sv. Fl. 1798: 232 rar. AS ARUM europæum. (Medeltiden), Leche Prim. Fl. Scan. 1744 nr 34 Sk., Heckeberga. ASPARAGUS officinalis. S. Paulli Flor. Dan. 1648: 25 Sk. ASPERUGO procumbens. ( Franck 1638). Rudbeck Cat, PI. 1658:2. ASPERULA odorata. (. Franck 1638: 5). Rudb. Cat. PI. 1658: 5. — * tinctoria. Fairen i Barth. Cista med. 1662: 287 Gtl., Slite. ASPHODELUS fistulosus L. Hn. Excursionsfl. 1846: 158 Gefle. ASPLENIUM adulterinum Milde. Rosendahl i Sv. Bot, Tidskr. 11. b. 4. 1918: 420 Sm., . Taberg. — adulterinum X viride. Rosend. i Bot. Not. 1918: 167 Sm,. Ta- berg. — Adiantum nigrum. Retzius i K. Vet, Akad. H. 1769: 248 Sk.. Dybeck och Efverlöf. — Ruta muraria. ( Franck 1638). Fairen i Barth. Cista med. 1662: 287 Gtl., Slite etc. — Ruta muraria X septentrionale. Murbeck i Bot. Not. 1887: 149 Geile. — septentrionale. ( Franck 1638), Rudb . Cat. PI. Append. 1666: 9. — septentrionale X Trichomanes. Retz. Obs. Bot. diss. 1774: 27 Ulricsdahl (Acrostichum Breyni). — Trichomanes. Rudb. Cat, PI. 1658: 40. — viride. Liljeblad Sv. Fl. 1798: 389 (A. Trichom. v. A.j. ASTER cordifolius L. (Lunds Bot. För. Kat. 1866: 1 och 1903: 1 Gbg), Rudberg Västergötl. Fanerog. 1902: 119 Gbg. — Iævis L. Lilja Skän. Fl. 1870: 611 Malmö. — novibelgii L. Blomqvist i Sv. Bot. Tidskr. 1917: 297 Kalmar. — salicifolius. Lilja Skän. Fl. 1870: 611 odlas, lätt förv. — Tripolium. Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 292 Hl. — vulgaris. L. Fl. Suec. 1755: 283 Öl. (Chrysocoma Lino- syris). ASTRAGALUS alpinus. L. Florul. Suec. 1732: 58 Lpm. — arenarius. L. Skän. Resa 1751: 108 Sk., Witsköfle. — Cicer L. (Lunds Bot. För. Kat. 1917: 11 Srm.). — danicus. Westerlund i Bot. Not. 1852: 152 Engö vid Kalmar. (hypoglottis). — frigidus. L. Sp. PI. 1753: 755 Lappon. (Phaca alp.), glycyphyllus. L. Hort. Cliff. 1737: 362 Sk.. Dir., Elfdalen. — oroboides. Wg. Fl. Lapp. 1812: 191 LLpm., Virihjaur (leontinus). 12 ASTRAGALUS penduliflorus. AT. F Busen enl. Adler i Farmao, Tidskr. 1880: 276 Mpd. (Pbaca alpina). virgatus Pær. C. A. Tôrén i Sv. Bor. Tidskr. 1918: 406 Sand- hamn. ASTRANTIA major L. Lilja Skâ«. FI. 1870: 169 odlad ocli n. förv. ATHAMANTA Libanotis. Celsius 1743 i K. Yet. Akad. H. 1740: 308 Upl. ATHYRIUM alpestre. Thedenius Anm. Herjedal. veget. 1839 s. 11 — 15 Hrj.. Funnesdalen. Husvâlen. (Polypodium a.). — Filix femina. Linder Fl. Wiksberg. 1716: 13 Srm. ATRIPLEX. Det bar râdt olika meningar om Linnés A. laciniata i FI. Suee. (Scania et alibi), om den horde till A. rosea, arenaria, tatarica etc., hvarför här icke tages nâgon hänsyn till detta namn. — Afven andra arters begränsning och nomenklatur är osäker. arenarium. Westerlund Bidr. k. Sverig. Atrip!. 1861: 32 Malmö, Bh.. (roseum v.). — deltoideum. Fr. Sum. veg. scand. 1845: 54 Gothia. — glabriusculum. Fr. Mant. 3. 1842: 163 HI., Yarberg. (crassi- folium). — bastatum. Rudbeck Hort. Bot. 1685: 13. — bastifolium. Wg. 1824 i Svensk Bot. nr 628 Malmö (latifol.). — hortense. (Medeltiden), stundom förv.. ss. vid Malmö enl. L. i Skânsk. Res. 1751: 200. — litorale. Rudbeck Cat. PI. 1658: 6. — longipes. Wahlberg FI. Gothob. 1820: 31 Gbg. enl. Wester!. 1861 (patulum v. macrocarpa). nitens. Hn. Sk. FI. 1820: 114 Stockholm, patulum. Rudbeck Cat. PI. 1658: 6. — prostratum. Hn. i Bot. Not. 1846: 179 Yarberg (enl. West er - lund 1861). — roseum. Fr. Nov. 1819: 68 Sk.. Borreby. (Möjligen redan bos Rudbeck). — tataricum. Lindman Sv. FI. 1918: 227 tillf. Detta artnamn upptages som synonymt till A. patula oblongifolia af Wes- terlund i Bidr. K. Sv. Atrip]. 1861: 56, mindre allmän än hufvudf. ATROPA Belladonna. Lilja Skân. FI. 1870: 135 Malmö. AVENA brevis. Fr. Nov. 1817: 44 Sm., bland säd. — fatua. Rudbeck Cat. PI. Append. 1666: 9. — »birsuta Roth». Aspegren Bl. FJ. 1823: 7 Värkü vid Karlskrona. A. barbata Broth, är ett äldre namn for A. birsuta Roth). 13 A VENA pratensis. Rudbeck Camp. Elys. 1: 96 (1702) Lpm. — pnbescens. Retzius Prodr. FI. Scand, 1779: 20. — sativa. Sällan som ruderatväxt: Sylvén i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 74 TLpm., Abisko, Yassijaure. ( Rudbeck Cat. PI. 1658: 6). — sterilis L. Holmberg i Bot. Not. 1919: 203 Sk.. Simrishamn. — strigosa. Retzius Obs. bot. 1. 1779: 11 bland hafre ock korn. AXYB.IS amarantoides L. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 363 Stm. — prostrata L. Hn. Excurs. Fl. 1, 1846: 161 ballast. BALLOTA alba. L. FI. Suec. 1755: 206 Sk.. vid byar. — nigra. ( Franck 1639), Rudbeck Hort. Bot. 1685: 21. BABJBAREA vulgaris. ( Franck 1638). Palmberg Sert. FI. Suec. 1684: 376. — stricta. L. FJ. Lapp. 1737 nr 264 LLpm. BARTSIA alpina. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 99 Lpm. BASSIA hirsuta. Hn. Skand. FI. 1820: 116; enligt ed. 2: 75 den större formen (Salsola chenopodioides). Wg. FI. Suec. 1824: 160 Ö1., Ottenby (Chenopod.). BECKMANNIA erucæformis. Th. Fries i Bot. Not. 1890: 82 Jön- köping. BELL1S perennis. ( Franck 1638), L. Hort. Cliff. 1737: 418 Sk. BEBBEBJS vulgaris. ( Franck 1638) Linder Fl. Wiksberg. 1716 i närheten af surbrunnen Wiksberg, nära Södertelje. BERTER0A incana. L. Hort. Cliffort. 1737: 332 Lund, Malmö. BETA maritima. Hn. Skand. FI. 1820: 114 Gefle Bräbänk. BETULA. Med undantag af B. nana ocb humilis hafva de öfriga arteraa länge betraktats som en art, alba, men sedan delats i tvâ arter med fiera underarter ocb slutligen uppställdes hy- brider. I Bot. Not. 1909 har N. C. Kindberg beskrifvit fiera nya arter. I Lindm. Sv. Fl. har J. G. Gunnarsson delat upp arterna pâ ett annat satt än vanligt. Darf ör är det omöjligt att for hans arter uppgifva med säkerhet nagra äldre förff. Men Linder hade redan 1716 i FI. Wiksberg. 4 former hvaraf de tre upptogos af Linné i hans FI. Suec. 1745 med de svenska namnen: hängbjörk, masurbjörk, glasbjörk, till hvilka L. lade ytterligare en, fjällbjörken. — concinna. Gunnarss. i Lindm. Sv. FI. 1918: 202 Sk., Gstr., Ö1.. Grtl. — -concinna X verrucosa, f. urticifolia. L. M. Larsson FI. Werrnl., 1859: 266 (virgultosa, redan 1848 utlämnad i Herb. N. 13 n:r 71. Kristinehamn). — coriacea. Gunnarss. i Lindm. Sv. FI. 1918: 201 Sk.. Lpm. utom fjäll. 14 BETULA fruticosa Pall. Forssander enl. Fr. i Öfvers. K. Vet. Akad. H. okt. 1848: 161 8m. Mjöhult i Tryeleds s:n. humilis J. Forsgârd enl. Fr. i K. Vet. Akad. H. 1848: 161 Sm.. Forserum. — nana. Franck 1659: 32; Bromelins Chloris Goth., 1685; 11 Gbg. — pnbescens. ( Fries Nov. Fl. Suec.} 1817: 58 Sm. h. o. d.). — subsp. snecica. Gunnarsson i Lindm. Sv. Fl. 1918: 203 Sk. Lpm., utom högfjäll. Öl., Gtl. Glasbjörk. — tortnosa Ledeb. Gunnarss. i Lindm. Sv. Fl. 1918: 203 Fjälltr. Fjäll- bj örk(motsvararnagorlunda en &f Linders formen* Fl. Wiksberg). — verrucosa. Ehrh. Gunnarsson em. i Lindm. Sv. Fl. 1918: 201 skog pâ läglandet. Masurbjörk. BIDENS cernua. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 43 Upl. — radiata. Grevillius i Bot. Not. 1892: 201 Hjelmaren. — radiata X tripartita, (i Lunds Bot. För. Kat. 1902: 1 Vrm.). — tripartita. ( Franck spec. 1659: 8) Celsius i Act. Liter Suec. 1732: 43 Upl. BLECHNUM Spicant. Fuiren i Barthol. Cista med. 1662: 291 HI, B0RAG0 officinalis. Sedan medeltiden odlad och förv. ss. enl. Lilja Skân. FI. 1870: 109 Sk. Landskrona, Billinge, Hvellinge. BOTRYCHIUM boreale. Fr. Hb. Norm. 16: 85 (1865) Umeâ. — lanceolatum. Wg. FI. Suec. ed. 2: 706 (1833) Ang. Anundsjö (virginicum v. rutaceo accedens). — Lunaria. (Franck 1638) Budbeck Cat. PI. 1658: 25. — Matricariæ. L. FI. Suec. 1745 n:r 842 Hsl. (Osmunda Lunar. Ô). — ramosum. L. FI. Suec. 1745 n:r 842 utan lokal (Lunar, y). — simplex. Fr. FI. Scan. 1835: 393 utan lokal; enl. Lilja Sk. FI. 1837: 393 Silfâkra i Sk. (Lunar, subsp. cordatum). — virginicum. Lœstadius i K. Vet. Akad. H. 1824: 175 Jmt. Täsjö. BOWLESIA tenera Spreng. Witte i Bot. Not. 1904: 59 Stm. BRACHYPODIUM pinnatum. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 40 Gbg. — silvaticum. Liljeblad Sv. FI. 1798: 51 skogslundar. (Brom. pinn. v. gracilis). BRASSICA campestris. (Medeltiden) Budbeck Cat. PI. 1658: 23. — Cbeirantus Vill. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 363 Stm. — dissecta Boiss. Aulin i Sv. Bot. Tidsk. 1914: 363 Stm. — elongata. K. B. Nordstrom i Bot. Not. 1903: 116 Malmö, Hel- sinborg, Karlshamn. — juncea. N. Johansson i Bot. Not. 1891: 162 Landskrona (lan- ceolata). — Napus. (Medeltiden) Fuiren i Barth. Cista med. 1662; 290 Gtl. — nigra. ( Franck 1638) L. Hort. Cliff. 1737: 338 Sk. — Rapa. (Medeltiden) Fr. i Bot. Not. 1842: 19 Upsala, Öl., Gtl. 15 BRASSICA sabularia Broth. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 364 Stm. BRAYA alpina. Zetterstedt Resa genom Sverige 1822: 59 TLpm. (en tetradynaiyiist, med beskrifning). — supina. L. Faun. Suec. 1761: 557 Gtl. Aarsträsk. BRIZA maxima. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1916: 98. Stm. — media. Rudb. Cat. PL 1658: 19. BROMUS arduennensis Dum. Aidin i Sv. Bot. T. 1914: 364 Stm. — arvensis. Rudbeck Camp. Elys. 1: 87 f. 7 (1702) Upsala. — Benekeni. Retz. Fl. Sc. prodr. 1779: 19 skogar (montanus). brachystachys Hornung. Fr. i Bot Not. 1843: 183 Lund. — commutatus. (, Swartz Summa Veg. Sc. 1814: 5 namnet) Fr. Nov. 1817: 44 Scania campestris. — erectus. Swartz i Svensk Bot. 7. t. 473 (1812) Öl. — Gussonei Pari. (Lunds Bot. För. Kat. 1910: 3 HL). — hordeaceus. L. Fl. Suec. 1745 n:r 87. — inermis. ( Swartz i Summa Veg. Sc. 1814: 5 namn) Liljeblad Sv. FL 1816: 73 Upsala pä grästomter. — intermedius Guss. Àulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 364 Stm. — japonicus. (Lunds Bot. För. Kat. 1892: 11 Sk.) Newa. Sv. Fl. 1901: 739 Malmö (patulus). — longiflorus. Fr. Summa Veg. Sc. 1845: 76 tillf. (Schedonorus). macrostachys Desf. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 364 Stm. — mollis. L. FL sue. 1755: 33 (secal. var.). — parviflorus. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 364 Stm. — racemosus. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 40 Gbg. — ramosus. Falck i Bot. Not. 1866: 48 ÖL, Borgholm (S. serotinus). — secalinus. ( Franck 1638) Rudbeck Hort. Bot. 1685: 49. — squarrosus. K. B. Nordstrom i Bot. Not. 1903: 119 Malmö. Karlshamn. (Pointsfört. Skand. Växt. 1896: 119). — sterilis. Retzius Obs. Bot. diss. 1774: 9 Lund. — tectorum. L, FL Suec. 1745 n:r 86. — unioloides. K. B. Nordstrom i Bot. Not. 1903: 119 Helsingborg. BRYONIA alba. (Medeltiden) Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 284 Helsingborg. — dioica. Liljebl. Sv. FL 1816: 704 Linköping (alba v.). BUNIAS orientalis. L. i dissert, de Coloniis Plantarum 1768: 9 »in stercorum tumulis circa Upsaliam. quemadmodum» (si- birica). BUNITJM Bulbocastanum. Grönvall i Bot. Not. 1889: 200 Sk. Näs- byholm (Bulb. Linnæi). BUPHTHALMUM salicifolium. P. Olsson i Öfv. K. Vet. Akad. Förh. 1884: 52 Mpd. järnvägsbank mell. Torpshammar och Ange. 16 BUPHTHALMUM speciosum. (Lunds Bot. For. Kat. 1891) Birger i Bot. Not. 1908: 220 Sk. Yrangelsborg (Telekia sp.). BUPLEURUM rotundifolium. L. Hort. Cliff. 1737: 104 Sk. i säd. — tennissimum. Retzius Obs. Bot. diss. 1774: 10 Gtl. — protractum Link & H. Neuman Krit. och sällsynta växt. Medel- 1887: 4 Mpd. Östrand. BUTOMUS umbellatus. ( Franck 1638) Bromell Chlor. Goth. 1694: 51 Gbg. CAKILE maritima. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1841: 199 Gtl. CALAMAGROSTIS arundinacea. Rudbeck Hort. Bot. 1685: 49. — arundinacea X Epigeios. Lindeberg i Bot. Not. 1850: 30 HI. Onne mosse och Klefbergen (acutiflora). — arundinacea X lanceolata. Fr. Herb. Norm. 10: 95 (1843) Srm. Fors (Hartmanniana) (C. strigosa Hn. Sk. FI. ed. 2 och 3.) — arundinacea X neglecta. Torstensson i Öfvers. K. Vet. Akad. H. 1893: 263 Dalarö (ar. X stricta). — arundinacea X purpurea. Neum. Sv. FI. 19011 765 Upl. Lejendal. — chalybea. Lœstadius i K. Vet. Akad. H. 1824: 161 Jmt. Tâsjô (Arundo lapponica v. ch.). — epigejos. L. FI. Suec. 1745 n:r 101. — epigejos X gracilesçens. Lindgren i Bot. Not. 1843: 4 Vg. De- geberga (C. lanceolatæ affinis). — - epigejos X lanceolata. (Pointsfört. Skand. Växt. 1892: 99) Almqu. i Neum. Sv. FI. 1901: 771 Bh. Strömstad. — epigejos X neglecta. Lœstadius i Hn. Sk. FI. 1843: 25 TLpm. Karesuando (epig. v. riparia). — gracilescens. Almq. i Hn. Sk. FI. 1879: 518 flerest. frän Vg. — Vb. — gracilescens X purpurea. Almquist i Neum. Sv. FI. 1901: 768 Upl. Holmboda. — lanceolata. L. FI. Lapp. 1737: 25 n:r 42 Lpm. — lanceolata X neglecta. Almq. i Neum Sv. FI. 1901: 769 Jmt. Are. — lanceolata X purpurea. Almq. i Neum. Sv. FI. 769 utan lokaler. — lapponica. Wg. FI. Lappon. 1812: 27 Lpm. — - neglecta. Ehrhart Beitr. Naturk. 6: 137 (1791) Suecia. — neglecta X purpurea. (Lunds Bot. For. Kat. 1887: 11 Jämt.) Elf strand* i Bih. K. Vet. Akad, H.. Bd. 16, Afd. 3 n:r 7: 19 (1890) Jmt. Mörviken8 gamla utlopp och Ottsjön, »sannolik hybrid» (phragmitoid. X stricta). — pseudophragmites. Hn. Skand. FI. 1870: 273. Endast 3 indiv. tagna i Jmt. Yrm. Hrj. (lit ore a). — purpurea. Wg. FI. Lapp. 1812: 28 Lpm. (Arundo pseudophrag- mites). 17 CALAMAGR0ST1S varia. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1805: 112 Gtl. (Agrost. arund. var.). CALANDRINIA compressa. Nattsen i Bot. Not. 1887: 56 Alingsâs. CALENDULA officinalis. (Medeltiden) L. FI. Suec. 1745 n:r 712 Upl. Malma (citeras till C. arvensis i L. Sp. PI. ed. 2). CALLA palustris. ( Franck ) Palmberg Serta Flor. Suec. 1684: 295. CALLITRICHE autumnalis. Celsius i Act. Liter. Suec. 1782: 41 Upl. — hamulata. (Knappast C. tenuifolia Fr. Nov. 1814: 4 passim). H. v. Post i Bot. Not. 1844: 147 Vstm. Köping. — polymorpha. Lönnroth Obs. crit. 1854: 19 C. verna L. FI. Suec. max. part.). — stagnalis. Hn. Sk. FI. 1888: 212 Nyköping. Ög. Ätvidaberg. (C. verna ß L. Fl. Suec. enl. Lönnroth 1854). — verna. L. Fl. Suec. 1755: 2 delvis. CALLUNA vulgaris. Medeltiden. CALTHA palustris. ( Franck 1688) Pudbeck Cat. PI. 1658: 8. CALYPSO bulbosa. Wikströms Ârsber. för 1836: 457 (1838; Vb. Skellefteâ. LLpin. Jockmock. Nb. Ofvertornea (Orchidium boreale). CALYSTEG-IA pubescens. Lilja Skân. Fl. 1870: 139 Sk. Helsing- borg. Billinge. sepium. ( Franck 1638: 12) Bromell Chloris Goth. 1694: 12 Gbg. C AMELINA. Myagrum sativum hos Linné omfattande alla arterna. — linicola subsp. macrocarpa. Fr. Fl. Hall and. 1818: 107 Hunne- stad (Alyssum dentatum). — — subsp. foetida. Fr. Mant. 3: 70 (1842) allm. — microcrarpa. Fr. Nov. 1823: 91 Sk. t. ex. Öfvedskloster (sa- tiva a silvestris). CAMPANULA bononiensis. Fr. Herb. N. 10: 12 (1843) Upsala förv. t — Cervicaria. Celsius i Act. Liter. 1732: 14 Upl. (Elfkarlebv enl. L. Fl. Suec.). — glomerata. Fuir en i Barthol. Cista med. 1662: 289 Gtl. Fârô. — latifolia. Linder Fl. Wiksberg. 1716: 6 Srm. Wiksberg. — patula. L. Fl. Suec. 1755: 66 Falun. — persicifolia. ( Franck 1638) Pudbeck Cat. PL 1658: 8. : — Rapunculus. Fries Nov. 1823: 85 Sk. Belteberga. — rapunculoides. L. Fauna Suec. 1761: 557 HL Ner. — rotundifolia. ( Franck 1638) Pudbeck Cat. PL 1658: 9. — — subsp. Gieseckiana. Simmons i Bot. Not. 2 apr. 1907: 102 LLpm. i björk- och videregionen. — Trachelium. ( Franck 1638) Pudbeck Cat. PL 1658: 40. — uniflora. L. FL Lapp. 1737: 53. (Troligen redan i Florul. Lapp. 1732: 49). Bilaga tili Botanisiert Notiser, 1920. 18 CANNABIS sativa. Odlad redan i medeltiden. tillf. förv.. ss. Ref- zius omtalar i FJ. Oecon. Suec. 1806: 141. CAPSELLA Bursa pastoris. Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 8. CARAGANA arborescens. Witte i Sv. Bot. Tidskr. 1909: 176 Stm. CARDAMINE amara. Leche Prim. Fl. Suec. 1744 n:r 49 Sk. Öf- vedskloster, Simontorp. Vg. Mariestad. — — subsp. æquiloba. Hn. Skand. Fl. 1864: 91 Vg. mellan Finne- rödja och Skagersholm. — bellidifolia. L. Fl. Lapp. 1737: 214 Lpm. — dentata. Hn. Skand. Fl. 1832: 183 Srm. Rosenbergs bruk (prat. v. speciosa). Manne C. prat. magno flore albo Celsius i Act. Liter. S. 1732: 14 Upl.). — hirsuta. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 74 Gbg. — impatiens. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 51 Gbg. flexuosa. Hn. i K. Vet. Akad. H. 1814: 99 Jmt. Areskutan (silv.). — parviflora. L. Fl. Suec. 1755: 464 (C. impat. forma fran Ny- köping). — pratensis. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. Hort. Bot. 1658: 28. CARDUUS acanthoides. L. Skän. Resan 1751: 297 Sk. allm. — acanthoides X crispus. Ljungström i Bot. Not. 1883: 218 Lund. — acanthoides X nutans. K. Johansson i Bot. Not. 1891: 35 VisbjT. — crispus. Celsius i Act. Liter. 1732: 14 Upl. — crispus X nutans. Neuman i Bot. Not. 1887: 241 Mpd. Wifsta. — hamulosus. Neum. Sv. Fl. 1901: 47 Malmö. — nutans. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 204 Visby. — tenuiflorus. Lindblom In Geograph, pl. Suec. 1835: 57 Göteborg. CAREX acutiformis. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 163 Gtl. (pa- ludosa). — acutiformis X lasiocarpa. Herrn. Nilsson i Bot. Not. 1900: 237 Sk. Rârôd (filif. X paludosa). Ascherson uppgifver sig i Fl. v. Brandenb. 1864: 797 hafva sett ex. frân Sverige. — acutiformis X riparia. (Lunds Bot. För. Kat. 1901: 17 Sk.). — aquatilis. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 165 Lpm. — aquatilis X cæspitosa. Almquist i Neum. Sv. Fl. 1901: 706 Ang. Helgumsjön. — aquatilis X Goodenovii. C. P. Lœstadius Bidr. Torneâ Lappm. 1860: 43 TLpm. (aquat. *arcuata) utan beskrifning; med sâdan i Backman et Holms Eiementarfl. Vesterb. o. Lappl. 1878: 237 Karesuando. — aquatilis X Hudsonii. Kükenthal i Pflanzenreich IV. 20 (1909) s. 375 (C. acuta v. fluviat. i Fr. Herb. Norm. n:r 80 (1842) Og. Vinnerstad (H. Holmgren) i »herb, horti petrop. sed in herb. Boeck sub hoc numéro C. gracilis v. Iluviatilis adest» ). 19 CAREX aquatilis X rigida. Læstaclius i K. Vet. Akad. H. 1822: 389 TLpm. Karesuançlo (aquat. ß epigeios). — arenaria. L. Ö1. Goth]. Resa 1745: 189 Ö1. Grankulla. — atrata. Rudbeck Campus Elyseus 1. p. 55, f. 23. (1702) Lpm. — atrata X Halleri. Hn. i K. Vet. Akad. H. 1814: 95 Jmt. Are (atrata ß). — atrofusca. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 156 LLpm. PLpm. (ustulata). — bicolor. Lœstadius i K. Vet. Akad. H. 1822: 338 LLpm. Kir- kewara. — brunnescens. Ehrliart Beitr. z. Naturk. 6, 1791 mr 98 p. 83 Upsala (tenella). Beskrifning i Betzii Prodr. FJ. Scand. 2: 219 (1795). — brunnescens X canescens. Cedergren i Ark. f. Bot. 14, n:r 17: 63 (1916) Hjd. Tännäs. — brunnescens X Lachenalii. Svensson i Bih. K. Vet. Akad. H. 21: 42 med fig. (1895) LLpm. Kaitumsjöarna (lagop. XPer- soonii). — brunnescens X loliacea. Holmberg i Bot. Not. 1910: 87. Säkra svenska ex. under namnet C. macilenta troligen först hos C. P. Lœstadius Bidr. Torn. Lappm. 1860 p. 27 och 44 Lam- mas-koski. Karesuando, Kara-vara. — cæspitosa. L. FI. Suec. 1755: 333 i karr. — cæpitosa X gracilis. Almquist i Neum. Sv. FJ. 1901: 708 Nb. Kengis (acuta X cæsp.). — cæspitosa X Hudsonii. Almquist i Hn. 8k. FI. 1879: 469 Upl. (cæsp. v. strictiformis). — canescens. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 18 Up]. — canescens X dioica. Ehrhart Beitr. z. Naturk. 3: 72 (1788) Upl. (microstachya). — canescens X Lachenalii. 0. R. Fries i Bot. Not. 1858: 167 (C. helvola beträffande fjällformen). — canescens X loliacea. Holmberg i Bot. Not. 1910: 88 Srm. Ner. Jmt. LLpm. — canescens X norvegica. Krok och Almquist Sv. FI. for skolor 4: 249 (1894). Hit bora räknas strandformer af C. helvola (Sm. Tveta., Stm. Isbladskärret, hvilken art af 0. B. Fries anfördes som ny for Sv. i Bot. Not. 1858: 167). — capillaris. L. FI. Suec. 1745 n:r 763 Upl. — capitata. L. Syst. Nat. ed. 10. 1759, p. 1261 »D:r Solander» (säledes möjligen tagen i Sv.); i Sp. PI. 1763: 1379 Lpm. — caryophyllea. Ehrhart Beitr. z. Naturk. 6. 1791 p. 83 Upsala (stolonifera). 20 CAREX caryophyllea X ericetorum. Neum. Sv. FI. 1901: 70B G-ti. Hejde (ericetorum X verna). — chordorrhiza. Ehrhart i Linné f. Suppl. PI. 1781: 414 Sv. — chordorrhiza X dioica. Lœstad. hos Th. Fries i Bot. Not. 1857: 208 (chord, v. sphagnicola). contigua. Dâ C. muricata L. innefattar fiera arter och artnam- net ej bibehâllits. blir förmodligen det första nâgorlunda sakra synonymet till C. contigua (sens, latior.) C. muric. a vulgaris Andersson Skand. Cyper. 1849: 67 Sv. till Äng. — diandra. Betz. Prodr. 1795 n:r 1152 (paniculata ß minor), diandra X dioica. Neum. Sv. FI. 1901; 719 Hl. Söndrum (dioica X teretiuscula). — diandra X paradoxa. Neum. Sv. FI. 1901 Sk. Simrishamn (pa- rad. X teretiuscula). — diandra X paniculata. Holmberg i Bot. Not, 1918: 249 Sk. Lomma. — digitata. Celsius i Act. Literal'. Suec. 1732: 18 Upl. dioica. L. Hort. Cliff. 1737: 438 n:r 2 Lpm. Suec. — dioica X Leersii. Neum. Sv. FI. 1901: 719 bland stamarterna (dioi. X echinata). C. microstachya Fr. Herb. N. 6: 77 (1839) Og. Grusum. Ystm. Sätra: âtminstone i en del ex. enl. Neum. — distans. Betz. Prodr. FI. Scand. 1793: 222 ? Wg. i K. Yet. Akad. H. 1803: 150 Gtl. — divulsa. (? Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 18) Liljeblad Sv. FI. 1816: 29 utan lokal (muricata ß divulsa). Hn. Sk. F;. 1820: 30 G-tl. — elongata. L. FJ. Suec. 1745 n:r 753 Upsala. — elongata X loliacea. Indebctou i Bot. Not. 1890: 157 Dir. Avesta. — ericetorum. Ehrhart Beitr. z. Naturk. 5: 27 (1790) Upsala (glo- bularis) enl. Wg. FI. Upsal. — extensa. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 151 Gtl. — flava. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 18 Upl. — flava X Hornsehuchiana. S. Almquist i Hn. Sk. FI. 1879: 459 Gefle. Ög. Qvarsebo (fulva X flava). C. fulva anfördes som svensk af C. Agardh i K. Yet. Akad. H. 1803: 150 och har sedermera ofta upptagits som var. af C. Hornsehuchiana. Numera anses den utgöra en hybrid mellan flava och huf- vudformen af C. Horn, eller ocksâ af den senares fordna var. lepidocarpa. Det är svârt att afgöra till vilken, af dessa tva hybrider Agardhs C. fulva bör räknas. — flava X lepidocarpa. Neuman Sv. FI. 1901: 697 Sk. Röddingedalen. — flava X Oederi. Grönvall Nâgra anteckn. Skânes Fl. 1859: 15 (Oederi y Oederi-flava) 21 CAREX glareosa. Liljeblad Sv. FI. 1792: 38 Norrlands hafssträn- der (heleonastes). — glauca. Ehrhart Beitr. 3: 69 (1788) Upl. Jumkil (flacca). — globularis. L. FJ. Lapp. 1737 n:r 336 Lpm. — Goodenowii. L. FI. Lapp. 1737 n:r 330 Lpm. — Goodenowii X gracilis. Fr. i Bot. Not. 1843: 106 och Herb. Norm. 10: 77 Upsala (elytroides). — Goodenowii X Hudsonii. Fr. i Bot. Not. 1843: 104 Upl. Läby (turfosa). — Goodenowii X rigida. S. Almquist i Neum. Sv. FI. 1901: 707 Jmt. — Goodenowii X ruiina. (Lunds Bot. For. Kat. 1919: 3 Jmt.). — Goodenowii X salina. (Lunds Bot. For. Kat. 1907: 4 Gbg.) Kü- kenthal i Das Pflanzenr.. 4. h. 20 (1909) p. 381. Lindholmen vid Göteborg. — gracilis. L. FI. Lapp. 1737 n:r 329 Lpm. a. — gracilis X Hudsonii. Almquist i Hn. Sk. FI. 1879: 469 Upl. Ramsjön (acuta X stricta). C. prolixa Fr. i Summa Veg. hör sannolikt hit enl. Kükenthal i Osterr. Bot. Zeitschr. Bd. 46. — gracilis X salina. Neum. i Bot. Not. 1905: 280 Uddevalla (acuta X sal.). Sannolikt denna hybrid vid Gbg enl. Almq. i Bot. Not. 1891: 128. — Halleri. Swartz i Liljebl. Sv. FI. 1798: 26 TLpm. (alpina). — heleonastes. Ehrhart hos L. d. y. Suppl. PI. 1781: 414 Sv. — hirta. ( Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 18 Upl. ?) L. FI. Suec. 1745 n:r 757 mindre allm. — Hornschuchiana. Ehrhart Beitr. z. Naturk. 5: 28 (1790) Sv. (distans). — Horschuchiana X lepidocarpa. Johansson i K. Yet. Akad. H. 29: 244 (1897) Gtl. teml. a. — Hornschuchiana X Oederi. K. Johansson i K. Vet. Akad. H. 29: 245 (1897) Gtl. Hemse .vid Oxarve. Hudsonii. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 165 Upl. (stricta). — Hudsonii X salina. Lindeberg enl. Almqu. i Bot. Not. 1891: 128 Gbg. (s. X stricta). incnrya. Fr. Nov. 1814: 15 Halmstad. — intermedia. Ehrhart Beitr. z. Naturk. 6: 82 (1791) Upsala (di- sticha). (? leporina a et y Betz. Prodr. 1779: 178). — Lachenalii. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 145 Lpm (lagopina). — lævirostris. Wahlberg i K. Vet. Akad. Förh. 1844: 24 Sävast vid Luleelf. — lasiocarpa. Ehrhart i Beitr. z. Naturk. 3. 1788: 73 Sv. — lasiocarpa X riparia. Hn. i K. Vet. Akad. H. 1818: 157 Stm. Bränkvrkesjön (evoluta). 22 CAREX lasiocarpa X rostrata. J. G. Laurell i Bot. Not. 1899: 218 Srm. G-rytsjön i Sorunda (rostrata X filif). — laxa. Wg. i K. Yet. Akad. H. 1808: 156 TLpm. Enontekis. — Leersii. Ehrhart Beitr. z. Naturk. Bd. 8: 69, 1778 Upl. Jumkil (echinata). — lepidocarpa. Fr. i Bot. Not. 1843: 109 Sm. Hâknasjôn i Fernsjo. — lepidocarpa X Oederi. K. Johansson i K. Yet. Akad. H. 29: 245, 1897 Gtl. Otbem. — leporina. Brömel. Chlor. G-oth. 1694: 41 Gbg. — ligerica. Sjöstrand i Fr. Herb. N. 4: 91, 1838 Ö1. Loperstad vid Runsten (Schreberi). — limosa. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 18 Upl. liraosa X magellanica. Neum. Sv. FI. 1901: 700 allm. (irrigua X lim.). — limosa X rariflora. Kükenthal i Das Pflanzenr. H. 38: 507. 1909. Jmt. Storlien. — livida. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 162 TLpm. Enontekis (limosa y livida). — loliacea. L. Sp. PI. 1753: 974 Sv. — macloviana. Hn. Sk. FI. 1820: 30 i fjallen (leporina ß ovata). — magellanica. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 162 norra Sv. (li- mosa ß irrigua). magellanica X rariflora. Kükenthal i Das Pflanzenr. H. 39: 507 LLpm. Qvickjock. — maritima. Betz. Prodr. Fl. Scand. Suppl. 1805: 17 Bh. — maritima X salina. Almquist i Bot. Not. 1891: 128 sannolikt tagen af Lindeberg vid Gbg. — microglochin. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 140 Lpm. — misandra. Fr. Mant. 1: 18(9maj 1832)TLpm.Kobdâvanka(frigida)- — montana. L. FI. Suec. 1755: 328 Upsala. — nardina. Fr. i Bot. Not. 1839:, 93 LLpm. Virijaure. — nemorosa. Liljeblad Sv. FI. 1816: 690 Sm. Lofta. Roslagen. — nigra. C. atrata v. nigra Fr. Mant. 3: 138. 1842 in Lapponia rarissime Læstadius (ocb därför väl lika med Leest, i Loca parall. 1839: 223 in summo alpium ad Tjatja Lap. Torn.). — norvegica. Hn. Sk. FI. 1820: 31 Gstr. Bl. — obtusata. Liljeblad Sv. FI. 1792: 37 Öl. Hoping. — Oederi. Möjligen identisk med C. flava v. Oederi i Liljeblads Sv. Floror, säkrare i Hn. Sk. FI. 1820: 35 Grtl. Upl. — Oederi subsp. pulchella. Lönnroth Obs. Crit. 1854: 24 Gtl. Ardre. — ornithopoda. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 158 Gtl. (digitata ß )• — Pairæi. Agardh Caricogr. Scan. 1806: 7 Sk. Roslett. Börringe (muricata ß minor). CAREX pallescens. Celsius* i Act. Liter. Suec. 1732: 18 Up]. — paludosa. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 163 G-tl. — panicea. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 18 Upl. panicea X vaginata. Neum. i Öf vers. Vet. Akad. Förh. 1889: 81 Mpd. Alnö (pan. v. subvaginata). — paniculata. Fr. FI. Scan. 1835: 192 Sk. (tidigare osäker). — paniculata X paradoxa. Neum. Sv. FI. 1901: 717 Sm. Skärstad. — paniculata X remota. Fr. Mant. 2: 57. 1839 Sk. Stehag (axillaris). — paradoxa. Fr. Nov. 2: 281, 1828 Sk. Weilesjö (paniculata v. p.). — parallela. Lœstadius i K. Vet. Akad. H. 1822: 338 LLpm. Stäl- lädno etc. (dioica ß p.). — pauciflora. L. fil. Suppl. PL 1781: 413 Sv. (leucoglochin). — pedata. Wg. Fh Lapp. 1812: 239 LLpm. Virijaur. — pediformis. Th. Krok i Bot. Not. 1857: 23 Jmt. Östersund. — pilulifera. Betzius Fl. Scand. Prodr. ed. 1, 1779, n:r 1035 (Oe- deri). Prope Holmiam enl. ed. 2. — polygama. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 163 Upl. Lpm. (Bux- baumii). — præcox Schreb. Finnes säkerligen ej i Sv. enl. Sterner Sv. Bot. Tidskr. 1917: 285. — pseudocyperus. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 18 Upl. — pseudocyperus X rostrata. Thorstensson i Öfvers. K. Vet. Akad. Förh. 1893: 278 Dalarö (ampullacea X Ps*)- — pulicaris. L. FI. Lapp. 1737 n:r 339 a. i karr. — punctata. Hn. Sk. FI. 1870: 239 Bh. Nordkoster. — rariflora. Liljeblad Sv. FI. 1816: 39 i norra delarna (lirnosa v. r.). — remota. Ehrliart Beitr. z. Naturk.. Bd. 3: 69, 1788 Upl. Jumkii. rigida. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 166 (saxatilis). — riparia. Betzius i K. Vet. Akad. H. 1793: 314 utan lokal (crassa). — riparia X rostrata. J. Berggren i Bot. Not. 1899: 218 Upl. Ösmo. — riparia X vesicaria. Hn. i Andersson Skand. Cyperac. 1849: 17 Vstm. Kihlsta (rip. v. gracilescens). — rostrata. L. FI. Lapp. 1737: 255 n:r 328 Lpm. — — subsp. rotundata. Wg. i Sv. Vet. Akad. H. 1803: 153 Lpm. — rostrata X vesicaria. Thorstensson i Öfvers. Vet. Akad. Förh. 1893: 297 Stm. Dalarö (ampullacea X ves.). — rufina. N. J. Andersson hos Fr. Summa Veg. 1845: 234 LLpm. (Virihjaur enl^A. 1849). rupestris. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1803: 139 Lpm. (petræa). — salina. Fr. Mant. 1832: 19 HI. — saxatilis. ? Linné FI. Lapp. 1737 n:r 337 Lpm. — C. pulla Wg. FI. Lapp. 1812: 248 PLpm. LLpm. — silvatica. Liljeblad Sv. FI. 1792: 41 [Liljebl. 1793 Kalmar län]. 24 CAREX tenella. Fr. Summa Veg. Sc. 1845: 224 Sueç. bor. — tenuiflora. Wg. i K. Yet. Akad. H. 1803: 147 Lpm. — tomentosa. Wg. i K. Yet. Akad. H. 1803: 159 G-tl . — vaginata. Wg. FI. Lapp. 1812: 236 Lpm. (panicea ß sparsifLora). ■ vesicaria. Celsius i Act. Liter. Suec. 1832: 18 Upl. — vulpina. Bromel. Chloris Goth. 1694: 41 Gbg. CARLINA vulgaris. Rudbeck Hort. Bot. 1685: 23. CARPINUS Betulus. Svenskt namn användt af förff. pâ 1600-talet. L. Hort. Cliff. 1737: 447 Sk. Sm. CARUM Carvi. (Medeltiden) Rudbeck Cat. PI. 1658: 10. CASSIOPE hypnoides. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 97 Lpm. — tetragona. L. Florul. Lapp. 1732: 52 LLpm. Vallivari (Androm.).. CATABROSA aquatica. L. FI. Suec. 1745 n:r 66. sails. CAUCALIS daucoides. Fr. Nov. 1819: 69 Sk. Fjelkinge. — latifolia L. Atterberg i Sv. Bot. Tidskr. 1907: 352 Kalmar. CENCHRUS tribuloides L. Blom i Bot. Not. 1912: 45 Nyköping. CENTAUREA Biebersteinii. (Lunds Bot. Not. For. Kat. 1907: 20 Sk.) Witte i Sv. Bot. Tidskr. 1909: 176 Sk. Ahus. — calcitrapa. Hn. Sk. FI. 1854: 465 Visby. Cyanus. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 14. diffusa. K. B. Nordstrom i Bot. Not. 1903: 115 Karlshamn. — diluta Ait. Holmberg i Bot. Not. 1919: 206 Sk. Simrishamn. Jacea. Rudbeck Cat. PI. 1658: 21. — Jacea X nigra. Ream, i Bot. Not. 1887: 1 Mpd. Wifsta varf (decipiens). — Jacea X oxylepis. Holmberg i Bot. Not. 1907: 174 Lund. (Jac. X nigrescens i Lunds Bot. For. Kat. 1891: 1 Sk.). — Jacea X subjacea. K. Johansson Bot. Not. 1910: 179 Gtl. Dede. — melitensis L. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 365 Stm. — nigra. (Fort. Upsala Bot. Bytesfor. 1879: 1 Sm.) ? Neum. i Bot. Not. 1887: 1 Mpd. Wifsta varf. — ochroleuca Willd. K. Johansson i K. Yet. Akad. H. 29: 169 (1897) Gtl. Tingstäde, Träkumla. Klintehamn. — oxylepis. Holmberg i Bot. Not. 1907: 173 Lund. (Förut gâfet under namnet C. nigrescens i byteskataloger pâ 1880-talet). - phrygia. Sernander i Sv. Bot. Tidskr. 1918: 491 Yrm. Lundsberg. — Scabiosa. ( Franck 1638) L. FI. Suec. 1745 n:r 708 mindre all in . — solstitialis W. Molér hos Cedervald i Bo$. Not. 1867: 164 Gtl. Kopparsvik. — spinulosa Roch. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1916: 98 Sandhamn. — subjacea. 'Holmberg i Bot. Not. 1907: 177 (C. decipiens ex. p. Sv.). CENTAURIUM capitatum. Wittr. i Bot. Not. 1883: 111 Ö1. flerest. (Erythrea c.). 25 CENTAURIUM pulchellum. Leche Prim. FI. Scan. 1744 n:r 18 Malmö. Lund Fägelsäng, Ramlösa. — glomeratum. Wittr. i Bot. Not. 1888: 111 Bl. (Eryt. litoral, v.). — Erythræa. Celsius i Act. Liter. Suec. 1782: 15 Upl. — — subsp. litorale (Turn.). Wittr. Erythr. exs. n:r 46 (1890) Gtl. Bobbenarve och Petesvik i Oja. (Eryt. vulg. subsp.). — umbellatum. (Medeltiden) Fairen i Berthol. Cista med. 1662: 288 Gtl. CENTUNCULUS minimus. Leche Prim. FI. Scan. 1744 n:r 9 Sk. Sandby. Vegeholm etc. CEPHALANTHERA alba. Hn. Skand. FI. 1864: 192 Gtl. Löjsta. (C. pallens). — longifolia. Fuiren i Barthol. Cista med. 1662 Gtl. Slite. — rubra. Bosén och Wg. i Nov. Act. Upsal. 8: 226 et 252 (1821 1 Gtl. Westö, Storungs, Rute samt i norra delen. (Enligt Wik- ströms biografi öfver Swartz i Adnotationens botanicæ 1829 är växten upptäckt pâ Gtl. af Swartz 1782).. CEPHALARIA alpina Sehr. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1916: 98 Yisby. CERASTIUM alpinum. L. Florul. Lapp. 1732: 54 Lpm. — alpinum X arcticum. Sondén i Sv. Bot. Tidskr. 1907: 231 TLpm. Nuolja vid Kopasjock (Edmondstonii X alpinum) : (Enligt Murheck 1898 hör kanske hit C. alpinum v. glabrum X arc- ticum Svensson i Bih. K. Vet. Akad. H. 21. h. 4 n:r 1: 32 LLpm. Tjuoltapakte). — alpinum X cæspitosum. Murheck i Bot. Not. 1898: 250 Nb. Pa- jala, TLpm. Karesuando (alp. X vulg.). — arcticum. N. J. Andersson i Bot. Not. 1846: 16 PLpm. Njunnats. (latifolium). — arcticum X cæspitosum subsp. alpestre. Sylvén i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 75 TLpm. Tsasinnjaskatjâkko (arct. X vulg. s. a.). — arvense. Leche Prim. Fl. Scan. 1744 n:r 31 Sk. Foglesäng. Simonstorp. — brachypetalum. Fi. Fl. Hall. 1818: 78 Hl. sälls. (strigosum). — cæspitosum. Bromei. Chloris Gothica 1694: 5 Gbg. — — subsp. alpestre. Lindhl. i Fr. Summ. Veg. 1845: 37 Lpm. (vulgatum v. alp.). — cæspitosum X pumilum. Murh. i Bot. Not. 1898: 262 Öl. Resmo (pum. X vulg.). — cæspitosum X semideeandrum. Selander i Stockholmstraktens växter 1914: 50 Stm. (sem. X vulg.). glomeratum. Rudheck Hort. Bot. 1685: 5. — glutinosum. Fr. Nov. Fl. Suec. 1817: 51 i södra Sv. 26 CERASTIUM glutinosum X subtetrandrum. Murb. i Bot. Not. 1898: 265 Sk. Limhamn. — lapponicum. L. Sp. PI. 1758: 422 Alp. Lapp. (Stellar, cerastoides). — pumilum. Hn. Skand. FI. 1858: 133 Carlskrona. Cfr. Murbeck i Bot. Not. 1898: 265. (Utlämnad 1837 i Fr. Hb. Norm. 4: 54 som C. glutinosum). — semidecandrum. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 5 Gbg. — semidecandrum X subtetrandrum. Murb. i Bot. Not. 1898: 268 Sk. Limhamn. — subtetrandrum. C. A. Westerlund i Bot. Not. 1863: 145 Malmö (glutinosum v. bracteatum). — tetrandrum. Lindeberg Nov. FI. Suec. 1859: 8 Gbg. skärgärd, och 1858 i Fr. Hb. N. 15: 44 Bh. — tomentosum L. K. Johansson i Sv. Bot. Tidskr. 1917: 188 Gtl. Yästerhejde. CERATOCEPHALUS falcatus (Pers.). Hn. Skand. Fl. 1870: 293 Nyköping. CERATOPHYLLUM demersum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 25 Upl. — submersum. Retz. Prodr. Fl. Sc. 1779: 183. CHÆN0RRHINUM minus. Celsius i Act. Lit. Suec. 1732: 31 Upl. CHÆR0PHYLLUM aromaticum. Lindm. Sv. Fl. 1918: 431 Gbg. — bulbosum. Wg. Fl. Suec. 1826: 1080 Upsala. — Prescottii. Cajander i Medd. Soc. Faun. Fl. Fenn. 29: 36 (1904) Tornea älf. — temulum. L. Hort. Cliff. 1737: 102 Upsala. CHAMÆNERION angustifolium. (Medeltiden) Rudbeck Cat. PI. 1658: 26. CHAMÆORCHIS alpina. L. Fl. suec. 1755 n:r 817 LLpm. (Ophr. a.). CHEIRANTHUS annuus. lÀndman i Öfvers. K. Yet. Akad. Förh. 1895: 525 Yisby. — Cheiri. K. Johansson i Sv. Bot. Tidskr. 1910 s. (82) Visby. CHELID ONIUM majus. (Medeltiden; Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 11. CHENOPODIUM. I senare âren hafva utomlands âtskilliga nya for- mer blifvit uppställda, af hvilka nagra anförts äfven frän Sverige men har ej upptagits. Se t. ex. Murrs »Chenopodium- Beiträge», refererade i Bot. Not. 1903. — album. ( Franck 1638) Bromei. 1694: 10 Gbg. — album X opulifolium. Ahlfv. i Neum. Sv. Fl. 1901: 562 Karls- krona. — ambrosioides. Retzius Obs. Bot. Diss. 1774: 10 Halmstad. Bonus Henricus. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 7. 27 CHENOPODIUM Botrys L. Lilja Skân. FI. 1870: 795 Lund. capitatum. Hn. Skand. FI. 1848: 2 Upl. Elfkarleby (Blitum c.). — foliosum. Rudbeck Cat. PI. 1658: 6. — glaucum. Rudbeck Cat. PI. 1658: 6. — hybridum. L. FI. Suec. 1745 n:r 214 Srm. Fogelstad etc. — leptophyllum. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 365 Stm. — murale. Leche Prim. FI. Suec. 1744 n:r 16 Lund. Landskrona. — opulifolium. Aspegren Bl. FI. 1823: 21 Carlshamn. Lyckeb}' o. s. v. — polyspermum. Bromelius Chloris Goth. 1694: 10 Gbg. — rubrum. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 6. — serotinum. Hn. Skand. FI. 1820: 116 Carlshamn, Grelle (ficifolium). — urbicum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 16 Upl. — Vulvaria. ( Franck 1638) Leche Prim. FI. Scan. 1744 n:r 17 Lund. CHIMAPHILA umbellata. Rudbeck Cat. PI. 1658: 35. CHORISPORA tenella DC. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 365 Malmö. CHRYSANTHEMUM Balsamita. Odlad. Lilja Sv. FI. 1870: 592 ofta förv. (Bals, vulgaris). — corymbosum. Antoni i Bot. Not. 1892: 41 Stm. Leucanthemum. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 6. macrophyllum W. et K. Lilja Sk. FI. 1870: 631 Sk. Krapperup (Achillea filicifolia). — Parthenium. (Medeltiden) Retzius i Yet. Akad. H. 1769: 247 Sk. Lund. Christianstad, Ljungby. — segetum. Lär ha införts med sad till HI. efter 1624. (Franck 1638). — vulgare. (Medeltiden) Rudbeck Cat. PI. 1658: 39. CHRYSOSPLENIUM alternifolium. ( Franck 1659: 27 » Rudbeck Cat. PI. 1658: 37. CICHORIUM endivia L. Neum. i Göteborgs Vet. Vitterh. Samh. H. 19: 10 (1884) Halmstad. Engelholm. — Intybus. i Medeltiden) Rudbeck Hort. Bot. 1865: 29. CICER arietinum L. Norlind i Stockholmstrakt. Växter 1914: 53 Stm. CICUTA virosa. ( Franck 1659» Bromei. Chlor. Goth. 1694: 20. CINNA pendulina. Fr. Herb. Norm. 16: 81 (1865) His. Hassela. C1RCÆA alpina. Rudb. Cat. PI. Append. 1666: 5. — intermedia. Retzius Suppl, secund. FI. Scand. 1809: 4 Sk. — lutetiana. Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 293 HI. CIRSIUM acaule. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 204 Gtl. Qi. Sm. (Carduus). CIRSIUM acaule X arvense. K. Johansson i Bot. Not. 1895: 166 Gi-tl. Bjerges, Ejmuads. — acaule X heterophyllum. Bn. Skand. FI. 1849: 16 Vg. Mösseberg (h. X a.). acaule X lanceolatum. Coster i Bot. Not. 1898: 76 (Sk. Brâgarp enl. Neum. Sv. FI.). . acaule X oleraceum. Fr. Nov. 1828: 96 Sk. Fliinge. Reften. Al- narp, Malmö etc. (Carduus a. v. rigens). — acaule X palustre. Neum. Sv. FI. 1901: 52 Sk. arvense. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. P). 1658: 9. arvense X oleraceum. Neum. i Bot. Not. 1896: 280 Sk. Benestad. arvense X palustre. K. B. Nordstrom Bidr. känned. Y. Blek. FI. 1907: 5 Karlshamn. — bulbosum. Romanus i Bot. Not. 1897: 218 Sk. Hildesborg, heterophyllum. Rudbeck Hort. Bot. 1685: 29 (et Cat. 1858: 12 . heterophyllum X oleraceum. Bn. Skand. FI. 1849: 16 Yg. Mös- seberg. — heterophyllum X Palustre. Coster i Bot. Not. 1884: 11 Sk. Kla- ge rup. — lanceolatum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 14 Upl. — — subsp. silvaticum. Wessén PI. Cotyl. Kama 1838: 6 Ög. Wärö (subsp. nemorale). — lanceolatum X oleraceum. Neum. Sv. FI. 1901: 49 Sk. Fylan. — oleraceum. L. FI. Suec. 1745 n:r 711 Sk. Lund — oleraceum X palustre. Mathesius i Bot. Not. 1854: 11 Vg. Mös- seberg. oleraceum X rivulare. (Fort. Skand. Växt. 1907: 103) Bolmberg hos Sernander i Sv. Bot. Tidskr. 9. h. 4. s. 451 (1916) Sk. Eriksdal. — palustre, t Franck 1638) Bromeil Chlor. Goth. 1694: 15 Gbg. — palustre X rivulare. (Lunds Bot. For. Kat. 1887: 2 Sk.) Neum. i Bot. Not. 1896: 280 Sk. Röddinge. — rivulare. Ljungström i Bot. Not. 1887: 144 Sk. Srm. — tuberosum. Bn. Skand. FI. 1832: 376. Fordom af Leche funnen vid Krageholm eller Simonstorp i Sk. CITRULLUS Colocynthis Sehr. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1916: 98 Stm. CITRUS Aurantium. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1916: 98 Stm. CLADIUM Mariscus. (Medeltiden) L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 181 Gtl. CLARKIA pulchella. Lindm. i Bot. Not. L908: 110 Sm. Dädesjü. CLAYT0NIA perfoliata. Th. Fries i Bot. Not. 1872: 189 Yrm. ' CNIDIUM venosum. Fr. Nov. FI. Suec. 1814: 8 Ö1. (Selin, lineare). 29 COBRESIA Bellardi. Wg. FI. Lapp. 1812: 15 LLpm. ' Virijaur (Scirpus B.). — caricina. Liljeblad Sv. FI. 18115: 691 Jämtlands f j all. COCHLEARIA anglica. Svanlund i Bot. Not. 1886: 12 Bl. Karls- krona skärgärd. Gjöholm (Hn. Sk. FI. 1820: 250 Gefle brâbânk). — danica. Fuiren i Barth. Gista med. 1662: 286 Bl. Ternö. — officinalis. Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 286 Bl. Öveskär. HI. Varberg. C0EL0GL0SSUM viride. Rudbeclc Hort. Bot. 1685: 81. COLCHICUM autumnale. {Franck 1638) Liljeblad Sv. Fl. 1816: 197 Upl. Mellerborg. Ulriksdal. COLLOMIA grandiflora Dougl. Lil ja Skan. Fl. 1870: 128 Sk. Hel- singborg. Billinge. Rönneholm. COLPODIUM pendulinum. Lœstadins i Wg. Fl. Suec. 1833: 1088 Torneä älf tili Turtula (Glyceria p.). CONIUM maculatum. (Medeltiden) Rudbeck Hort. Bot. 1685: 29. C0N0P0DIUM majus. (Lunds Bot. För. Kat. 1896: 5 Sk.) Neum . Sv. Fl. 1901: 231 Sk. Bökebergslätt (Bunium flexuosum). CONRXNGIA orientalis. K. B. Nordstrom, i Bot. Not. 1903: 117 Helsingborg, Karlshamn. C0NVALLARIA majalis. < Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 25. CONVONVULUS arvensis. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 12. — Soldanella. L. Hort. Cliff. 1737: 67 n:r 6 Sk. (ej nämnd i Fl. Suec. i. CORALLORRHIZA trifida. Rudbeck Hort. Bot. 1685: 83. CQRIANDRUM sativum. (Medeltiden) Hn. Sk. Fl. 1838: 339 Mar- strand. CORNUS stolonifera. Neum. Sv. Fl. 1901: 222 stundom förv. — sanguinea. L. Hort. Cliff. 1737: 38 Sk. — suecica. Franck Specul. 1659: 3 (Alsine baccifera suevorum . CORONILLA Emerus. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 201 Gtl. Torsburg. — scorpioides. Wiström Fort. Helsingl. Fanerog. 1898: 70 Hls. Stocka. — varia. Neum. Sv. Fl. 1901: VIII Sk. C0R0N0PUS didymus. Hn. Sk. Fl. 1820: 250 Gtl. Kylleys hamn. — procumbens. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 33 Upl. CORRIGIOLA littoralis. (Lunds Bot. För. Kat. 1912: 8 Mpd). CORYDALIS cava. (Medeltiden) Leche Prim. Fl. Scan. 1744 n:r 54 Sk. Foglesang och Blentarps Lillevang. — intermedia. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 32 Gbg. — intermedia X pumila. Neuman i Bot. Not. 1909: 299 Sk. Smeds- torp. CORYDALIS intermedia X laxa. Samuelsson i Bot. Not. 1905: 91 Strengnäs (laxa X intermedia). — laxa. Fr. Mant. 3: 86 (1843) Upl. Sterlinge, och Herb. Norm. 8; 25 (1841) (solida subsp. laxa). — nobilis. Odlad. stundom förv.. ss. i Carlbergs och Haga park i Stm. enl. Theden. Stockholms FI. 1840 tillägg s. 20. — pumila. Fr. Herb. Norm. 8: 26 (1841) Upsala. — rutacea. Th. Fries i Bot. Not. 1854: 39 och Fr. Herb. Norm. 14: 28 (1853). — solida. L. FI. suec. 1745 n:r 585 in maritimis Roslagiæ. CORYLUS Avellana. Medeltiden. C0RYNEPH0RUS canescens. L. FI. Suec. 1745 n:r 72 Sk. COTONEASTER integerrima. Fudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 98 pâ resan till Lpm. — melanocarpa. Wahlberg FI. Gothob. 1820: 53 Domsö och Var- berg (Mespil. Cot. v. nigra). C0TULA coronopifolia. Th. Krok i Bot. Not. 1857: J.1 Uddevalla. CRAMBE maritima. Kahn i K. Vet. Akad. H. 1743: 109 Bh. Ström - stad. etc. , CRATÆGKJS calycina. Lindman i Bot. Not. 1904: 135 ej sails, i mellersta och s. Sverige. — calycina X curvisepala. (Lunds Bot. For. Kat. 1919: 9 Vg.). — curvisepala. Lindm. Sv. FI. 1918: 307 Sk.— Bh., Ög. Vg. Gtl. Srm. Ner. Upl. — Lagenaria. Lindm. Sv. FI. 1918: 307 Sk. — monogyna. Liljeblad Sv. FI. 1792: 162 utan lokaler (Mesp. Oxy. v.). — oxyacantha. Kollektivart hos L. FI. Suec. 1755: 167 liksom hos föregaende förf. under medeltiden och följande ârhund- raden. — Palmstruchii. Lindm. Sv. FI. 1918: 307 Sk. HI. Srm. Stm. CREPIS biennis. Fosén Obs. Bot. Scan. 1749: 40 Sk. Skabersjö. O. Sallerup. — capillaris. N. J. Andersson i Bot. Not. 1866: 98 Öl. Färgesta- den (virens). — nicæensis. Fr. Herb. Norm. 3: 3 (1836) Upsala (agrestis). — paludosa. L. FI. Lapp. 1737: 230 ej sails. — * setosa. Grönvall i Bot. Not. 1868: 183 Malmö. — sibirica L. Fr. Summa veg. 1845: 6 mellersta Sv., främling. — taraxacifolia. (Lunds Bot. For. Kat. 1894: 2 Sk.) Neum. Sv. FI. 1901: 61 Sk. Gunnaröd. — tectorum. Linder Fl.« Wiksberg. 1716: 18 Srm. Wiksberg. CROCUS vernus och andra arter odlas och förvildas stundom ss. redan Fudbeck iakttog. Bl CUCUMÜS sativus L. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 866 Stm. CUSCUTA epilinum. Förenades i början med C. europæa, men dess förekomst pâ lin konstateradç-s tidigt, ss. af Franck 1688 och Celsius 1732. — Epithymum. Areschoug i Revis. Cusc. Snec. 1853: 19 förmodar att den Cuscuta, som blifvit sedd pâ Calluna vulgaris â Käm- pinge ljung. hör till hufvudformen, som sedan beskrefs af Lönnroth i Bot. Not. 1883: 157 fran Gtl. Yar. Trifolii beskrefs som art af Aresch. i Rev. Cusc. 1853: 19 fran Sk.. Stm. — europæa. ( Franck 1638) Fuiren Barth. Cista med. 1662: 293 Hl. Marö. CYMBAL ARIA muralis. Hn. Sk. Fl. 1843: 468 Gefle (Linaria C.). CYNANCHUM Vincetoxieum. (Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 5. CYNOGKLOSSUM officinale. (Medeltiden) Rudbeck Cat. PI. 1658: 14. CYNOSURÜS cristatus. Bromei. Chlor. Goth. 1664: 41 Gbg. CYPERUS aureus Ten. E. Almqvist i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 393 Bh. Mörhult nära Fjällbacka. — fuscus. Retzius Suppl, sec. Prodr. Fl. Sc. 1809: 4 Sk. Roslätt. CYPRIPEDIUM Calceolus. Rudbeck Hort. Bot. 1685: 19. CYSTOPTERIS fragilis. L. Fl. Lapp. 1737: 308 Lappon. silvestr. (Polypod.). — fragilis X montana. Rosendahl i Sv. Bot. Tidskr. 1916: 326 Jmt. Rätan vid Längsillre. — montana. Wg. Fl. Lapp. 1812: 283 LLpm. Virihjaure. CYTISTJS Laburnum. Lindm. i Öfvers. K. Yet. Akad. Förh. 1895: 526 Gtl. Visby ruiner. — hirsutus. L. (Lunds Bot. För. Kat. 1919: 10 Bl.). DACTYLIS glomerata. Rudbeck Cat. PI. 1658: 19. DAPHNE Mezereum. Simon Paulli Fl. Dan. 1648: 42 Sk. DATURA Stramonium. L. Hort. Cliff. 1737: 55 Suecia. DAUCUS Carota. (Medeltiden) Rudbeck Cat. PI. 1658: 14. DELPHINIUM Ajacis. Neum. Sv. Fl. 1901: 513 odl., förv. — Consolida. (Medeltiden) Rudbeck Cat. PI. 1658: 14. — elatum. Neum. Sv. 1901: 513 odlad. stundom förv. — orientale. Neum. Sv. Fl. 1901: 513 odlad, förv. DENTARIA bulbifera. Rudbeck Cat. PI. 1658: 15. DESCHAMPSIA alpina. L. Fl. Suec. 1745 n:r 69 talrikt i Lpm. (Aira). — atropurpurea. Wg. Fl. Lapp. 1812: 37 PLpm. (Aira a.). — bottnica. Wg. Fl. Lapp. 1812: 36 Yb. (Aira. b.). bottnica X cæspitosa. Neum. Nägra krit. Växt. Medelp. 1888: 37. Mpd. Alnö (Aira). DESCHAMPSIA cæspitosa. L. FI. Lapp. 1737: 28 Lpm. (Aira). subsp. glauca. Hn. Skand. FI. 1820: 448 Jmt. (som art). — — subsp. brevifolia. Hn. Sk. FI. 1832: 25 Jmt. Frösön (som var. af Aira cæsp.). — flexuosa. L. Florul. Lapp. 1732: 48 Lpm. DESCURAINIA intermedia (Rydb.). Holmberg i Bot. Not. 1919: 204 Sk. Simrishamn. Jfr. Blom i Bot. Not. 1912: 46. — Sophia. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PL 1658: 38. DIANTHUS arenarius. Fuiren i Barthol. Cista med. 1662: 286 Bl. Sölfvitsborg. — Armeria. L. 1743 i K. Yet. Akad. H. 1741: 192 G-tl. Balling-bo. — Armeria X deltoides. Kindberg Sv. FI. 1877: 182 ex. frân Kudby i Ög. »torde vara bastard». — barbatus. Thedenius Stockh. FJ. 1840 i tillägget s. 16 Stm. — barbatus X superbus. (Förteckn. Skand. Växt. 1917: 41). — caryophyllus. Neum. Sv. FI. 1901: 529 nâgon gäng förv. — chinensis L. K. Johansson i Bot. Not. 1910: 234 G-fcl. Burgsvik. — deltoides. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 10. — deltoides X superbus. Norlind i Bot. Not. 1909: 295 Sk. Stafsten. — superbus. (L. FI. Lapp. 1737: n:r 170 en gâng i TLpm.) Rosén Obs. Bot. Scan. 1749 n:r 58 Lund. DIAPENSIA lapponica. L. Fl. Lapp. 1737: 55 Lpm. ( Rudbeck lät rita den 1695 pa sin resa). DIERVILLEA canadensis Willd. Lilja Skan. Fl. 1870: 151 odlad. stundom förv. DIGITALIS ambigua. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 366 Srm. Nynäs (Lunds Bot. För. Kat. 1899: 5 G-str.).. — lutea. Pleijel i Bot. Not. 1907: 169 Sm. Öf verum. — purpurea. Wikström i K. Vet. Akad. H. 1824: 458 Bh. Bode- land och Utgârd i Qville sn. DIPLOTAXIS muralis. Hn. Excursionsfl. 1846: 159 (G-efle Brobänk enl. Hn. Sv. Fl. 1849). — muralis X tenuifolia. K. Johansson i Bot. Not 1895: 169 Visby. — tenuifolia. Fr. Nov. Fl. Suec. 1814: 10 Kalmar (Sisymbr.). — viminea. (L.) DC. (Lunds Bot. För. Kat. 1906: 9 Mpd.). DIPSACUS pilosus. Fr. Nov. 1823: 84 Lund. — silvestris. Lilja Skan. Fl. 1870: 85 Lund. D0R0NICUM Pardalianches. Lilja Skan. Fl. 1870: 615 Sk. Billinge. DRABA alpina. L. Florul. Lapp. 1732: 57 Lpm. fladnizensis. Kanske först säker som D. Wahlenbergii a ho- motricha Lindbl. i Bot. Not. 1839: 23 TLpm. LLpm. PLpm. — fladnizensis X nivalis. C. R.‘ Lœstadius Bidr. k. Torneä Lpm. 1860: 39 Peltsana (nivalis subsp. curtisiliqua). 33 DRABA incana. Celsius i Act. Liter. Suec. 1832: 19 Upl. — magellanica. Länge kallad D. hirta i Sverige. Hit hör kanske D. alpina hirsuta Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 19 Upl. — - muralis. Fuiren i Barthol. Cista med. 1662: 286 Bl. Ternö. — nemorosa. L. Sp. PI. 1753: 643 in Sueciæ nemoribus. — nivalis. Liljeblad Sv. FI. 1792: 236 TLpm. — Wahlenbergii. Hn. Skand. FI. 1820: 249 LLpm. Säkrare som v. heterotricha Lindbl. i Bot. Not. 1839: 23 Lappm. — verna. ( Franck ) Budbeck Cat. PI. 1658: 32. DRACOCEPHALUM Ruyschiâna. L. FI. Suec. 1745: VIII Alingsâs. — thymiflorum. Retzius Obs. Bot. 1779: 6 Upsala. DROSERA anglica. Bromel. Chloris goth. 1694: 99 Gbg. — anglica X rotundifolia. Fr. Hb. Norm. 5: 91 (1838) Sm. Femsjö. — intermedia. Fr. Nov. 1828: 83 i hela Sv. — intermedia X rotundifolia. (Förteckn. Skand. Växter 1907: 51) Lindman Sv. Fh 1918: 295 utan beskrifning eller lokal. — rotundifolia. ( Franck 1638) Bromel. 1694: 98 Gbg. DRYAS octopetala. L. FI. Lapp. 1737: 173 lapska fjällen. Bud- beck d. y. lät mala den under sin lappländska resa. DRYOPTERIS cristata. L. FI. Suec. 1745 n:r 848 i fuktiga skogar. — cristata X spinulosa. Bosendahl i Sv. Bot. Tidskr. 1913: 285 Yg. Ljushults sn.; Klerhult. Sm. Jönköping. — dilatata. Thedenius i Bot. Not. 1865: 41 Bh. Orust, Lysekil. Uddevalla. Eni. Th. är Polyst. spin, ß dilatatum i Hn. Skand. Fl. endast en form af spinulosum. — dilatata X Filix mas. Rosendahl i Sv. Bot. Tidskr. 3, h. 4 p. (503) (1910) Yrm. Kristinehamn (Nephrodium). — dilatata X spinulosa. Bosend. i Sv. Bot. T. 3, h. 4 p. (203) (1910) Stm. (Nephr.). — Filix mas. (Medeltiden) Budbeck Cat. PI. 1658: 16. — Linnaeana. Budbeck Cat. PI. 1658: 17. — Oreopteris. Hn. Skand. FJ. 1820: 449 Jmt. Hofverberget (Aspid.). — Phegopteris. L. FI. Lapp. 1737: 307 sällsynt. — Robertiana. Hn. Skand. FI. 1820: 367 01. (Polypod. calcar.) — spinulosa. Retzius Prodr. FI. Scand. 1795: 250 (Polypod.). — Thelypteris. L. Sp. PI. 1753: 1071 i de nordliga länderna (Acrost.). ECHINODORUS ranunculoides. Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 290 Gtl. ECHINOPS sphærocephalus. Anföres ss. odlad i Hof bergs anv. Yäxt. Kann, andra uppl. 1784: 195. I Liljeblads Sv. FI. 1816: 482 har den tecknet for sällan vild, men finnes odlad. Hampus v. Post i Bot. Not. 1842: 109 anför den som förv. vid Stegeborg och i Skedvi sn. Bilaga till Botaniska Notiser, 1920. 3 34 ECHIUM vulgare. Leche Prim. Fl. Scan. 1744: 3 Sk. Lund etc. ELÆ AGNUS argentea Pursch. Aulin i Sv. Bot. T. 1914 366 Srm. Salem. ELATINE hexandra. V. Düben i Bot Not. 1839: 88 Göteborg. — Hydropiper. Celsius i Act. Liter Suec. 1732: 10 Upl. — triandra. Wg. i Svensk Bot. 9, tab. 597 f. 2 (1823). fokalen var Bispmotala i Vettern. (E. Hydrop. v. triandrum Liljeblad Sv. Fl. 1792: 156 Torneä etc. synes vara en osäker uppgift). EL ODE A canadensis. N. E. Forssell enl. J. E—n i Svenska Trädg. För. Tidskr. 1878: 10 Brogârdsdammen vid Skara. ELSHOLZIA Patrinii. Fr. Nov. 1814: 10 Hl. Öringe. Sm. Femsjö etc. (cristata). ELYMUS arenarius. Celsius i Act. Liter Suec. 1732: 23 Upl. — arenarius X Triticum junceum. Fr. Mant. 3: 13. 1842 Sk. Kô- pingeân (acut. v. megastachyum). EMPETRUM nigrum. ( Franck 1638) Schefferus Lapponia 1773: 359 Lpm. EPILOBIUM adenocaulon. Lunds Bot. För. Kat. 1905: 11 Vg. — adnatum. Liljeblad Sv. Fl. 1792: 133 rar. och ed. 3: 209 (1816) Ög. (tetragonum). — adnatum X Lamyi. K. Johansson i K. Vet. Akad. H. 29: 197 (1897) Gtl. Hejde, Klintehamn. — adnatum X parviflorum. Murbeck i Bot. Not. 1884: 80 Öl. Borgby i Mörbylänga (parv. X tetrag.). — adnatum X roseum. (Lunds Bot. För. Kat. 1884: 7 Sk.) Cöster i Bot. Not. 1900: 271 Lund. — alsinifolium. Wg. FI. Lapp. 1812: 95 tantum p. p. enl. Hausskn. (alpinum v. fontanum). Wg. i Svensk Bot. 10 n:r 707 f. 2. (1829) TLpm. Karesuando (alpinum f.). — alsinifolium X Hornemanni. (Lunds Bot. För. Kat. 1888: 6 Jmt.) Ahlfv. i JSeum. Sv. FI. 1901: 258 Norrl. — alsinifolium X lactiflorum. Ahlfv. i Neum. Sv. FI. 1901: 258 Jmt. Storlien. — alsinifolium X palustre. C. J. Johansson i Bot. Not. 1886: 30 Jmt. Ann. — anagallidifolium. Enligt Th. Fries motsvarar antagligen n:r 150 i Linnés FI. Lapp. 1737 den form af E. alpinum, som fâtt ifrâgavarande artnamn. (E. alpinum f. Wg. i Sv. Bot. 10. t. 707 f. 1 (1829) PLpm.) — anagallidifolium X davuricum. (Fort. Skand. Växter 1907: 76). — anagallidifolium X Hornemanni. (Pointsfört. Skand. Växter 1896: 78) Th. E. Fries och O. Mârtensson i Sv. Bot. T. 1910 s. (63) TLpm. Karesuando. Sarikoske. 35 EPILOBIUM anagallidifolium X palustre. Enl. Haussknecht Mon. Epilob. hör sannolikt hit E. alpinum subsp. dasycarpum Fr. Mant. 2: 22 (1832) frän Lpm. sänd af Læstadius. — collinum. Fr. Fl. Scan. 1835: 94 Sk. Forsakar (montan, v. aci- nifol). — collinum X Lamyi. J. Eriksson i Bot. Not. 1905: 322 Bl. ßam- dala. — collinum X montanum. Neum. Sv. Fl. 1901: 255 Sk. r. — collinum X obscurum. J. Eriksson i Bot. Not. 1915: 308 Karls- krona. — collinum X palustre. J. Eriksson i Bot. Not. 1905: 321 Karls- krona. — collinum X roseum. Nordenstam i Sv. Bot. Tidskr. 1917: 144 Sm. Klefva i Bankeryds sn. — davuricum. Rudbeck Hort. Bot. 1685: 69. — davuricum X lactiflorum. Haussknecht Mon. Epilob. 1884: 148 LLpm. Qvickjock. — davuricum X palustre. Hausskn. Mon. Epil. 1884: 148 Karesu- ando. — glandulosum. Samuelsson i Lindm. Sv. Fl. 1818: 422: Gtl. Vg. Stm. — glandulosum X palustre. (Lunds Bot. För. Kat. 1919: 11 Stm.). — hirsutum. Leche Prim. Fl. Scan. 1744 n:r 27 Sk. Krageholm etc. — hirsutum X montanum. Malte i Bot. Not. 1903: 277 Sk. Bene- stad. Kiviks Esperöd. — hirsutum X parviflorum. Haussknecht Mon. Epil. 1884: 64 Upsala. — hirsutum X roseum. Cöster i Bot. Not. 1900: 268 Lund. — Hornemanni. Fr. Mant. 2: 19 (1839) in alpibus (origanif. v. minus). — Hornemanni X lactiflorum. Hausskn. Mon. Epil. 1884: 176 Hrj. Funnäsdalberget. Ang. Tasjö. TLpm. Nuljalaki. — Hornemanni X palustoe* Hausskn. Mon. Epilob. 1884: 176 Jmt. — hypericifolium. Fr. Mant. 2: 18 (1839) Sm. Gârdshult i Lid- hult, endast en gang sedd. (Omnämnd i Fl. Sc.), lactiflorum. (alpinum L. ex p.) Fr. Mant. 2: 20, 1839, Hrj. Fun- nesdalberget (alp. v. majus). Lamyi. Fr. Mant. 3: 184 (1842) Upsala (tetragon, v. obscurum). — Lamyi X montanum. (Fort. Skand. Växt. 1907: 76) Nordenstam i Sv. Bot. T. 1917: 144 Sm. Hakarp. — Lamyi X parviflorum. Ahlfv. i Neum. Sv. Fl. 1901: 256 Malmö. — Lamyi X roseum. Murbeck i Neum. Sv. Fl. 1901: 256 Malmö. — lanceolatum.^; Fr. Summ. Veg. 1845: 41 Gothia (montanum v. lan- ceol.) Blekingia (E. Fries ) hos Hausskn. Mon. Epil. 1884: 91. 36 EPILOBIUM montanum. Budb. Hort. Bot. 1685: 69. — montanum X obscurum. Lidforss i Bot. Not. 1885: 182 HI. Mar- gretetorp. — montanum X palustre. Lidforss i Bot. Not. 1885: 182 Sk. En- geltofta. — montanum X parviflorum. (Lunds Bot. For. Kat. 1884: 7 Sk.) Coster i Bot. Not. 1900: 270 Sk. flerest. — montanum X roseum. Hausskn. Mon. Epil. 1884: 80 »Sk. leg. Lœstadius 1822 sub. E. roseo v. umbrosa.» Öland: leg. Wah- lenb. 1824 sub. E. mont, ß parvifl.» — obscurum. Fr. FI. HI. 1817: 66 Fröböke i Breared (virgatum). — obscurum X palustre. Hausskn. Mon. Epilob. 1884: 121 Sk. Björka, Heisingborg. — obscurum X parviflorum. Sannolikt E. virgatum Fr. Nov. 1828: 118 (Sm. Sk.) enl. Hausskn. Mon. Epilob. — obscurum X roseum. Ahlfv. i Neum. Sv. FI. 1901: 257 Sk. Sm. Kalmar. — palustre. L. Florul. Lapp. 1732: 52 Lpm. — palustre X parviflorum. Wg. FI. Upsal. 1820: 126 Upl. (rivulare). — palustre X roseum. Fr. FI. HI. 1817: 95 Hl. Halmstad (purpu- reum). — parviflorum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 19 Upl. — parviflorum X roseum. Ljungström i Bot. Not. 1882: 137 Lund. — roseum. Betzius Obs. Bot. 1, 1779: 15 Sk. HI. — rubescens. Samuelsson i Lindm. Sv. FI. 1918: 422 Ög. Srm Upl. Gtl. EPIMEDIUM alpinum L. C. G. Westerlund i Bot. Not. 1904: 23 Yg. Floda. EPIPOGIUM aphyllum. Fr. i Liljeblad Sv. FI. 1816: 617 Sm. Bö- keberg i Femsjö (Satyrium E.). EQUISETUM arvense. ( Franck 1638) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 26 Gbg. — arvense X fluviatile. Milde Die höheren Sporenpflanzen Deut- schlands 1865 Kengis (lit orale). Enligt P. Olssons gradual- afhandl. 1866: 31 är lokalen: vid Yalloxen i Östuna s:n i Upl. — fluviatile. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 25 Gbg. — hiemale. [Franck 1638) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 25 Gbg. — - maximum. G. Ander sson i Bot. Not. 1899: IV Sk. Hven. — palustre. Bromel. Chloris. Goth. 1694: 25 Gbg. — pratense. Betzius Suppl, sec. Prodr. FI. Scand. 1809: 12 in pratis nemorosis legit Præcl. Agardh (amphibolium). — scirpoides. Liljeblad Sv. FI. 1798: 384 TLpm. Jmt. (hiem. v. tenell.). 37 EQUISETUM trachyodon. Samuelsson i S-v. Eot. Tidskr. 5. h. 4: 428 (1912) Dir. Mjâgens by i Älfdalens s:n Gtl. Stenkyrke och Sundre. — silvaticum. Bromel. Chlor. Goth. 1694: 25 Gbg. — variegatum. W g. FI. Lapp. 1812: 298 ULpm. Sorsele (reptans var. v.). ERAGKROSTIS Barrelieri Daveau. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 366 Upl. Löfsta. — caroliniana Scribn. Blow, i Bot. Not. 1916: 4 Nyköping. — megastachya Koel. K. B. Nordstrom i Bot. Not. 1903: 119 Malmö. — minor Host. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 366 Stm. — pilosa. Lindman Sv. FI. 1918: 94 i mellersta Sv. införd med gräsfrö. ERANTHIS hiemalis. Lilja Skân. FI. 1870: 391 odl. st., förv. ERICA Tetralix. Budbeck Cat. PI. Append. 1666: 7. ERIG-ERON acris. Budbeck Cat; PI. 1658: 5. — borealis. Hn. i K. Vet. Akad. H. 1818: 133 och 149 Jmt. Bjel- kesgrufvan (alpinus). — canadensis. L. i Flygares diss. de Coloniis PI. 1768: 70 förv. — eriocephalns. Lindm. i Bot. Not. 1910: 161 Hrj. Jmt. LLpm. TLpm. — drcebachiensis. Lindeberg i Bot. Not. 1852: 22 Bh. Uddevalla (elongatus). — politus. Thedenius Anm. Herjedal. Veget. 1839 s. 11. 14. 15 Hrj. Funnesdalsberget. Ljungdalsberget och Ulfberget (Villarsii). — — subspec. Berlini. Simmons i Bot. Not. 1907: 102 och Ark. Bot. 6 n:r 17. 1907: 37 LLpm. Jockmock. — unalaschkensis. Fr. Mant. 3: 112 (1842) (uniflorus v. pnlchellns). Ingen svensk lokal anföres, men citeras Lœstadius i Act. Upsal. 11: 237 (1839) Lpm (unifl. floribus tribus — — ). — uniflorus. Budbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 97 Lpm. ERI0PH0RUM alpinum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 31 Uph — Chamissonis Un. Skand. Fl. 1838: 13 TLpm. Karesuando (rus- seolum). — — subsp. aquatile. Haglund i Bot. Not. 1902: 146 TLpm. Ket- kesuando och Karesuando. LLpm. Vaikan (E. aquatile). — gracile. L. Fl. Lapp. 1737 n:r 22 y Lpm. (enl. ex. i Linnés herb. enl. Th. Fr.). — 7 latifolium. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 31 Upl. — medium. N. J. Andersson i Bot. Not. 1857: 62 LLpm. Qvick- jock. — opacum. Björnström Grunddrag. Piteâ Lpm. Vâxtfys. 1856: 30 nedanför Valloive nära Laiselfven (vaginatum v. opacum). 38 ERIOPHORUM polystachion. Franck 1688) Rudbeck Cat. PI. Ap- pend. 1666: 9. — Scheuchzeri. Swartz i Svensk Bot. 6. n:r 426 (1811) Dir. Särna (capitatum). — vaginatum. Bromel. Chloris Goth. 1694: 44 Gbg. ERODIUM cicutarium. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658 18. — moschatum. Redan pâ 1600-talet anförd för Sv., men t. o. m. Liljeblad Sv. FI. 1792: 136, dar den upptages som var. af cicut., har den tecknet för »sällan vild, finnes i trädg. » — pimpinellifolium Willd. Ahlquist FI. Runsten. 4: 23 (1817) 01. in locis arenosis rarius. ERUCA sativa. Hn. Skand. FI. 1843: 469 Gefle nya brobänk. ERYNGIUM maritimum. ( Franck 1638) L. 1843 i K. Yet. Akad. H. 1741: 188 Ö1. Byrums sand of van Horns ladugârd. ERYSIMUM cheiranthoides. L. FI. Lp. 1737 n:r 263 Lpm. — hieracifolium. Fuir en i Cista Med. 1662: 286 Bl. Spjutsö. — lanceolatum. Hn. Excurs. FI. 1846: 159 (Gefle) (E. Cheiranthus Pers.). — repandum. Neum. Sv. FI. 1901: 446 Stm. EUCLID IUM syriacum Br. Hn. Sk. FI. 1870: 294 Nyköping. EUPATORIUM cannabinum. ( Franck 1638) Bromelius Chlor. Goth. 1694: 28 Gbg. EUPHORBIA Cyparissias. Retzius Supl. Prodr. FI. Sc. 1805: 9 Sk. Andrarum, Hvitaby. — Esula. Retz. Prodr. FI. Scand. 1795: 114 ( Afzelius ). — exigua. ( Franck 1659) Retz. Obs. Bot. dissert. 1774: 17 Lund. — Helioscopia. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 39. — palustris. Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 269 Gtl. Anga. — Peplus. ( Franck 1659) Bromel. Chlor. Goth. 1694: 80 Gbg. — salicifolia. Ostenfeld i Bot. Not. 1903: 125 Upsala. — serpens H. B. K. Blom i Bot. Not. 1912: 46 Nyköping. — virgata. Enligt Fr. i Bot. Not. 1858: 34 förer Ruprecht ex. af E. Esula i Herb. Norm. 4: 68 (1837) till virgata. EUPHRASIA bottnica. (Lunds Bot. For. Kat. 1896: 4 Nb.) J. P. Gustafsson i Bot. Not. 1898: 274 Yb. TJmeâ. Piteâ (micrantha). — brevipila. Wettstein i Österr. Bot. Zeitschr. 1894: 93. E. offi- cinalis B. montana Fr. Nov. 1828 delvis). — brevipila X curta. Wettst. Mon. Gatt. Euphr. 1896: 288 Sk. Stm. — brevipila X gracilis. (Lunds Bot. För. Kat. 1897: 5 Sk.) Holm- berg i Bot. Not. 1898: 65 Sk. Simbrishamn. Järrestad, Tjör- nedala. — brevipila X stricta. J. P. Gustafsson i Bot. Not. 1898: 275 Upsala. — coerulea. (Former, som synas fullkomligt öfverensstämma med 39 denna art, förekomma i Upsala Institutions hb. frän Öl.. Gtl. och Gstr. enl. J. P. Gustafsson i Bot. Not. 1898: 274). EUPHRASIA curta. Fr. Nov. 1828: 198 in montibus subirriguis (offic. B. E. montana ô curta). Sannolikt redan 1817 i Fr. Nov. 1: 54 Sm. Femsjö (E. salisburgensis). — curta X gracilis. Wettstein Mon. Gatt. Eu. 1896: 289 Sk. Hol- me ja — Klâgerup. — curta X Rostkoviana. Wettst. Mon. Eu. 1896: 291 Sk. Kjeflinge. — curta X stricta. Wettst. Mon. Eu. 1896: 284 fyra lokaler (offic. v. nemorosa Fr. Herb. Norm. 9: 18 (1842) Upl. Lenna). — curta X tenuis. J P Gustafsson i Bot. Not. 1898: 275 Sm. Dâ- desjö. — gracilis. Fr. Hall. 1818: 104 Hl. allm. (offic. y gracilis). — gracilis X stricta. (Förteckn. Skand. Växt. 1907: 93). — latifolia. Wettst. Mon. Eu. 1896: 138 LLpm. Qvickjock. — minima. Wettst. Mon. Eu. 1896: 159 Jmt. flerest. — montana. Wettst. Mon. Eu. 1896: 194 Lund. — montana X suecica. Wettst. Mon. Eu. 1896: 293 Lund. — Rostkoviana. Fr. Nov. 1828: 198 utan lokaler (offic. subsp. A. pratensis). — Rostkoviana X stricta. Holmberg i Bot. Not. 1902: 144 Sk. Be- nestad. — salisburgensis. Westöö enl. Fr. i Öfvers. K. Vet. Akad. Förh. 1852: 190 Gtl. Westringe i Etelhem. — salisburgensis X stricta. K. Johansson i K. Vet. Akad. H. 29: 156 (1897) Gtl. Etelhem i Yestringe. — stricta. Fr. Fl. Hall. 1818: 104 Hl. h. o. d. (offic. ß cucullata). — suecica. Wettst. Mon. Eu. 1896: 297 Sm. Ljunga. Sk. Kjef- * linge. Gtl. Gervais i Hejde. — tenuis. Wettst. Mon. Eu. 1896: 114 Upl. Sm. Ö1. Sk. Jmt. EVONYMUS eropæus. (Medeltiden) L. Fl. Suec. 1745 nr 133 Sk. Ö1. FAGOPYRÏÏM sagittatum. ( Franck 1638) Leche Prim. Fl. Scand. 1744 n:r 28 Sk. bland säd. — tataricum. Fr. Fl. Scan. 1835: 129 östra Sk. FAGUS silvatica. (Medeltiden) Rudbeck Hort. Bot. 1685: 41. FALCARIA sioides. Retzius Suppl. Prodr. Fl. Scand. 1805; 6 Sk. Glemminge (Sium F.). FESTUCA arundinacea. Retzius Prodr. Fl. Scand. 1779: 19. Sk. (Bromus littoreus). — arundinacea X Pratensis. (Lunds Bot. För. Kat. 1905: 18 Sk. >. Dörfler Herb. Norm. 5380 Sk. — arundinacea X Lolium perenne. Holmberg flos Dörfler Herb. Norm. 5379 Sk. Limhamn. 40 FESTUCA bromoides. C. A. Carlsson FI. Strengnesens. 1791 bland odlad Brassica. — gigantea. L. FI. Suec. 1745: 31 n:r 88 Roslagens kust. — gigantea. X pratensis. (Lunds Bot. For. Kat. 1904 Sk. F. elat. X gigf)- Dörfler Herb. Norm. 5382 Sk. — gigantea X Lolium perenne. (Lunds Bot. For. Kat. 1906: 20 Sk.) — heterophylla. Miirbeck i Neum. Sv. FI. 1901: 735 Sk. Kulla- berg. Myurus. K. B. Nordstrom i Bot. Not 1903: 119 Karlshamn. — octoflora Walt. Holmberg i Bot. Not 1919: 203 Sk. Simris- hamn. — ovina. L. Florul. Lapp. 1732: 48 Lpm. — — subsp. dnriuscula. Fr. Nov. 1814: 27. Sk. (som art). — pratensis. Rudbeck Cat. PI. Append. 1566: 9. — pratensis X Lolium perenne. Retzius i K. Yet. Akad. H. 1769: 245 Sk. Kristianstad. (F. adscendens). — rnbra. L. FI. Lapp. 1737 n:r 29 Lpm. — sabulosa. N: I. Andersson Skand. Grramin. 1852: 25 (ovina subsp. glauca a sabulosa). — silvatica. Fr. Mant. 1842: 9 Yg. Hunneberg. FILAGO apiculata. Areschoug Skân. FJ. 1867: 7 (germ, var.) - bland germ. — arvensis. ( Rudb . Cat. PI. 1658: 18) Leche Prim. FI. Scan. 1744 n:r 65 Sk. Blentarp etc. — germanica. Leche Prim. FI. Scan. 1744 n:r 64 Helsingborg. — germanica X montana. Neum. Sv. FI. 1901: 32 Malmö (germ. X minima). — montana. (Fr. Nov. 1814: 15.) (Gn. minimum). FILIPENDULA hexapetala. Rudbeck Cat. PI. 1658: 16. — Ulmaria. (Medeltiden.) Rudbeck Cat. PI. 1658: 43. FRAGARIA moschata. ( Frank 1638) odlad (F. vesca i Linnés FI. Suec. 1755 enl. Fr. Nov. 2: 157). — vesca. Medeltiden. — vesca X viridis. Floderus i Bot. Not. 1894: 146 Sigtuna (collina X v.). — viridis. Rudbeck Cat. PI. 1658: 17. FR ANKENIA pulverulenta. Hn. Skand. FI. 1849: 437 Stm. FRAXINUS excelsior. Medeltiden. FRITILLÄRIA imperialis. Lilja Skân. FI. 1870: 211 Sk. Röstänga. Norrviddinge etc. förv. — Meleagris. Infördes till Sverige först af 0. Rudbeck d. a.; pâ Kungsängen vid Uppsala iakttogs den talrikt enl. L. FJ. Suec. 1745 s. VIII. 41 FRITILLARIA tenella. M. B. Hn. Skand. FI. 1832: 372 Ulriks- dals trädgärd (pyrenaica v. uniflora). FUMANA vulgaris. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 194 G-tl. mellan Stenkyrke och Hangvar. FIJMARIA Boræi. (Lunds Bot. For. Kat. 1876: 3 Sk.) — capreolata. Fr. Nov. FI. Suec. 1814: 11 Halmstad. — densiflora. Fr. i Bot. Not. 1849: 60 Uppsala (raicrantha). — muralis. Fr. Summa Veg. Scand. 1845: 146 Halmstad, ballast. — officinalis, (medeltiden) Pahnberg Sert. FI. Suec. 1684: 324. — parviflora DC. Lindm. Sv. FI. 1918: 271 tillf. — tenuiflora. Fr. Nov. 1828: 221 Sk. Krageholm (off. v.) — Vaillantii. Wallman i Liljeblads Flora 1816: 408 odl. st. r. GAGEA arvensis. Hn. Skand. FI. 1864: 201 Sk. Trelleborg. — lutea. ( Franck 1638) Budbeck Cat. PI. 1658: 30. — minima. Bromel. Chloris Goth. 1694: 77 Gbg. — pratensis. Fr. FI. Hall. 1817: 58 bland G. lutea (Ornithogal. stenopetalum). — spathacea. Betzius Suppl, sec. Prodr. FI. Scand. 1809: 6 Sk. Roslätt. GALACTITES tomentosa. Moench. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 367 Upl. Löfsta. GALANTHUS nivalis L. Medeltiden och sedan odlad, förv. ss. vid Hasslöf och Gelinge enl. Osbeck Utk. FI. Hall. 1788: 13. GALEGA officinalis L. (Lunds Bot. For. Kat. 1918: 11 Vg.) GALE0PSIS angustifolia. (Lunds Bot. For. Kat. 1896: 4 Bh.) Feum. Sv. FI. 1901: 174 Sk. Bh. — dubia. Leers. Ander i Bot. Not. 1919, s. IV Landskrona. — Ladanum. Celsius i Act. Liter. 1732: 42. — speciosa. ( Franck 1638) Budbeck i Act. Liter. Suec. 1720 pa resan till Lpm. — — subsp. pallens. Fr. FI. Hall. 1818: 100 HI. i âkrar (Tetr. v.). — Tetrahit. Budbeck i Act. Liter. Suec. 1720 pâ resan till Lpm. GALINS0GA parviflora. Neum. i Övers. K. Vet. Akad. Förh. 1885: 32 Mpd. Ö strand. GALIUM Aparine. Budbeck Hort. Bot. 1685: 9. subsp. Vaillantii. Fr. Nov. 1817: 46 (G. Apar. ß ) passim. (Cfr. p. 84. 1824). subsp. spurium. Liljeblad Sv. FI. 1816: 704 Hl. Sm. Ög. etc. (art). — boreale. ( Franck ) Budbeck Cat. PI. 1658: 17. — cruciatum. Lunds Botaniska For. Kat. 1886: 2 Sk.) K. JB. Nord- strom i Bot. Not. 1903: 115 Malmö. — Mollugo. Celsius 1643 i Vet. Ak. H. 1740: 302 Upl. (Stäket enl. L.) 42 GALIUM Mollugo subsp. erectum. Fr. Nov. FI. Suec. 1819: 66 utan lokal, i mellersta Sv. (Moll. var.). — — subsp. elatum. Fr. anf. st. (Moll, v, clivale). — Mollugo X ruthenicum. E. L. Ekman i Bot. Not. 1912: 296 V g. Hassle kyrkogârd. Ang. Amundsjö. — Mollugo X verum. Troligen den Galium L. beskriver i Skânska B-esan 1751: 306 Sk. Belteberga till Grlömslöf. — palustre. Rudbeck Cat. PI. 1658: 28. — palustre X trifidum. Neum. Sv. FI. 1901: 108. Stm. Brännkyrka. Dir. Hedemora. — praecox. Neum. i Bot. Not. 1887: 8 Sk. Grâen (ver. var. Wirt- geni). — rotundifolium. Hn. Skand. FI. 1820: 73 Gtl. (Sjonhem enl. Rosén 1821). — ruthenicum. Willd. E. L. Ekman i Bot. Not. 1912: 296. Yg. Hassle. — saxatile. L. FI. Suec. 1755: 453 Sk. — silvaticum. Retzius Suppl. Prodr. FI. Suec. 1805: 5 »indigena Sueciae est». — silvestre. Fr. Nov. 1814: 6 Sk. Boslätt. Stockholm. Sm. Femsjö, Wexiö etc. HI. Drengsered etc. — tricorne. Fr. i Liljeblads Sv. FI. 1816: 704 i plantager vid Fem- sjö i Sm. etc. — trifidum. Swartz i K. Vet. Akad. H. 1789: 40 med. Jmt. — triflorum. ( Swartz Summa Veg. Sc. 1814: 8 utan lokal) Laestadius i K. Vet. Akad. H. 1824: 185 Sollefteä (suaveolens). — uliginosum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 10 ( Rudbeck 1658 ?) — verum. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 17. GENISTA anglica. P. Holmberger i Hushâllsjournal 1779: 34 vid havsstranden pa Norrlandet vid Västervik. Osbeck TJtk. FI. Hall. 1788: 22 HI. i Wâxtorps äkergärde. — germanica. Retz. Obs. Bot. 1779. 23 Hl. {Montin). — pilosa. (troligen Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 285 Sk.) Ret- zius i K. Vet. Akad. H. 1769: 247 Sk. pä ljungfälten mellan Hörja och Finja. Montin i Vet. Ak. H. 1766: 242 Halmstad. — tinctoria. Leche Prim. Fl. Scand. 1774 n:r 60 Yg. mellan Börs- torp och Slättevalla. GENTIANA Amarella. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 22 Upl. Linnés art har delats i tvä underarter: -- — *axillaris. Agardh i Phys. Sällsk. Ärsber. för 1824: 28 (1825) ända upp till Lpm. (G. Amarella a Linnaei). — — ^axillaris X campestris ^germanica. Murbeck i Act. Hort. Bergian. II. 3 s. 23 (1892) Norrköping, Yxkull. 43 GENTIANA Amarella Hingulata. C. Agardh i Phys. Sällsk. Arsb. för 1824: 29 (1825) Upl. Dalelfven (som art). *lingulata X campestris *suecica. S. Birger i Sv. Bot. Tidskr. 1907: 126 Upl. Hrj. — baltica. Murbeck i Act. H. Berg. II. 8: 4 (1892) Sk. Sm. Emmaboda. — baltica X uliginosa. Murbeck anf. st. s. 7 Sk. Arlöf, Hvellmge. — campestris. ( Franck 1638) Delas i tre underarter: — — *germanica. Murbeck i Act. Hort. Bergian. II. 3 s. 11 (1892) flerest. frän Sk. tili Ang. (afbildad 1821 i Sv. Bot. t. 278 (1806) som GL camp.). — nslandica. (Lunds Bot. För. Kat. 1895: 4 Jmt.) Neum. Sv. Fl. 1901: 192 Fjälltr. Jmt. *suecica. Murbeck anf. st. s. 10 allm. — germanica. Fr. Nov. Fl. Suec. 1828: 75 (endast forma a.) Sk. Ignaberga. — nivalis. L. Fl. Lapp. 1737: 62 fj allen. — Pneumonanthe. ( Franck 1638) Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 292 Hl. Morup. — tenella. Wg. Fl. Lapp. 1812: 69 LLpm. pâ ett par stallen (G. glacialis). — uliginosa. (G. Germanica b. pumila, subsimplex Fr. Nov. 2: 75. 1828 Sk. St. Hammar). Wg. Fl. Suec. 2: 1Ä2 (1831) (Amar. var. u.) GERANIUM bohemicum. Liljeblad Sv. Fl. 1792: 134 Sm. subsp. depraehensum. Erik Almquist i Sv. Bot. T. 1916: 411 Sm. Ekvik. 1 mil fr. Yästervik. — columbinum. ( Franck 1659) Leche Prim. FJ. Scan. n:r 52 Lund. — dissectum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 22 Upl. — lucidum. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 37 Gbg. — molle. Leche Prim. Fl. Scan. 1744 n:r 53 Lund. — palustre. Retzius Obs. Bot. diss. 1774: 22 Sk. Norra Vram. — phaeum. Retzius Obs. Bot. diss. 1774: 22 Sk. Norra Yram. — pratense. Celsius i Açt Liter. Suec. 1732: 22 Upl. — pusillum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 22 Upl. — pyrenaicum. (Swartz Summa Yeg. Scand. 1814: 70 utan lokal.) Fr. Nov. 1817: 55 Stockholm. Sk. — Robertianum. Rudbeck Cat. PI. 1658: 18. — rotundifolium. Fr. i Liljebl. Sv. Fl. 1816: 712 Sk. — sanguineum. (medeltiden) Rudbeck Cat. PJ. 1658: 18. — silvaticum. ( Franck 1659) Rudbeck Cat. PI. 1658: 18. GEUM hispidum. Fr. Fl. Hall. 1818: 90 Hl. Karup. Yarberg (G. urban. A. intermedim W oilman i Liljeblads Sv. FJ. 1816: 277 sydl. Sv.) 44 GEUM hispidum X urbanum. Neum. Sv. FI. 1901 s. VIII utan lokal. — rivale. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 10. — rivale X urbanum. Lr. FI. Hall. 1818: 91 Halmstad (interm.). — urbanum. (medeltiden) 1 RudbecJc Cat. PI. 1658: 9. GLAUCIUM corniculatum. Witte i Bot. Not. 1904: 61 Kalmar. G-efle. — flavum. Liljeblad Sv. FI. 1792: 213 pâ hafstranden r. s. (Cheli- donium glaucium). GLAUX maritima. Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 291 Aarup. GLECHOMA hederacea. (medeltiden) Rudbeck Cat. PI. 1658: 19. GLOBULABIA vulgaris. Fuiren i Barth. Cista. med. 1662: 289 G-tl. Othem, Carlson. GLYCERIA fluitans. ( Franck 1659) Rudbeck Hort. Bot. 1685: 49. — fluitans X plicata. 0. Hohnberg i Bot. Not. 1904: 182 Sk. flerest. — lithuanica. Fr. i Bot. Not. 1843: 145 Angermaniilven i Bjerta sn. (Glycer. remota). — maxima. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 185 Sm. Husby. — plicata. Fr. Herb. Norm. 5. n:r 91 Varberg (1838). GNAPHALIUM luteoalbum. Liljeblad Sv. Fl. 1792: 283 Öl. r. — norvegicum. Wg. Fl. Lapp. 1812: 203 Lpm. t. a. (G. sylv. v. fuscatum). — silvaticum. ( Franck 1659) Rudbeck Cat. PI. 1658: 16. — supinum. Liljeblad Sv. Fl. 1792: 284 Kengis strand utmed elf- ven (filiforme). — uliginosum. Rudbeck Cat. PI. 1658: 18. subsp. pilulare. Hn. i K. Vet. Akad. H. 1814: 103 Jmt. Are (art). GOODYERA repens. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 24 Upl. GUIZOTIA abyssinica. Cass. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 367 Stm. GYMNADENIA albida. Leche Prim Fl. Scan. 1744 n:r 73 Sk. Lillö. — albida X conopsea. Hn. Skand. Fl. 1889: 95 Jmt. Areskutan. — conopsea. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 34 Upl. — conopsea X Orchis maculata. S. Arnell i Bot. Not. 1911: 135 Dir. Tibbie. — odoratissima. Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 288 Grtl. h. o. d. GYPSOPHILA fastigiata. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 193 Grtl. St. Carlsön. — muralis. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 32 Upl. — paniculata. Witte i Sv. Bot. T. 1909: 177 Sk. Ahus hamn. HEDERA Helix. Medeltiden. HELIANTHEMUM Chamæcistus. Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 285 Helsingborg. 45 HELIANTHEMUM celandicum. Rudbeck Hortus Bot. 1685: 29. HELIANTHUS annnus L. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 867 Upl. Löfsta. — atropurpureus L. Lilja Skân. PL 1870: 621 Billinge i Sk. — tuberosus. Lilja anf. st. s. 621 förv. HELICHRYSUM arenarium. ( Franck 1688) L. 1743 i K. Yet. Akad. H. 1741: 86 Skânska slätten. HELIOPSIS scabra. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 367 Stm. HELIOTROPIUM europæum L. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1916: 99 Stm. HELLEBORINE latifolia. Celsius i Acta Liter. Suec. 1732: 24 Upl. — palustris. Rosén Obs. Bot. Scan. 1749: 55 Sk. Vasaholm, Klâ- gerup. HELLEBORUS niger. Rudb. Cat. PL Append. 1666: 7 (Fr. 1845: 27). — viridis. Fr. Fl. Scan. 1835: 74 Sk. Skartofta. ( Retzius 1769 ?). HELOSCIADIUM inundatum. Rosén Obs. Bot. Scan. 1749: 14 Kris- tianstad. HEMEROC ALLIS flava. Lilja Skân. Fl. 1870: 222 förv. sällan. — fulva. Lilja i Bot. Not. 1846: 135 Sk. Norrviddinge. HERACLEUM giganteum Horn. Lilja Skân. Fl. 1870: 190 Malmö, Lund. — sibiricum. Rudbeck Cat. PI. 1658: 39 ? — Sphondylium. (Kollektivt namn länge). Fr. Fl. Scan. 1835: 55. HERMINIUM Monorchis. ( Franck 1659: 22) Rudbeck Hort. Bot. 1685: 81. HERNIARIA glabra. ^ Franck 1638) Rudb. Cat. PL 1658: 34. — hirsuta L. Sylvén och Bâgenholm i Bot. Not. 1902: 270 LLpm. Björkholmen. HESPERIS matronalis. ( Franck 1638) Liljeblad Sv. Fl. 1798: 276 förv. HIERACIUM. Detta släkte har icke blifvit behandlat här. HIEROCHLOE alpina. Liljeblad Sv. Fl. 1792: 49 i fj allen r. (i ed. 2, 1798: 41 Torneâtrâsk) (Aira a.). — australis. Wessén PL Cotyl. Par. Kama 1838: 60 Ög. Oden- forsbron. — odorata. ( Franck Spec. Bot. 1638: 18) Rudbeck Cat. PL Append. 1666: 9. — — sabsp. fragrans. Un. Skand. Fl. 1838: 20 Jmt. Äreskutan. Sylfjället (borealis v.). HIPPOPHAE rhamnoides. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 38 Upl. HIPPURIS tetraphylla. L. fil. Suppl. PL 1781: 81 Suec'ia. — vulgaris. ( Franck 1638) Rudbeck Hort. Bot. 1658: 20. HIRSCHFELDIA incana. Lindm. Sv. FL 1918: 282 tillf. inf. 46 HIRSCHFELDIÀ Pollichii. Hn. Excurs. Fl. 1846: 159 (Gèfle enl. Hn. 1849) (Erucastrum). HOLCIJS lanatus. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 183 Ö1. Gtl. — mollis. L. Fauna Suec. 1761: 558 Hl. HOLOSTEUM umbellatum. Fr. Nov. 1814: 6 Kalmar. HORDEUM europæum. Hn. Skand, Fl. 1820: 63 Gtl. Yänge. — jubatum. Neum. Sv. Fl. 1901: 729 Sundsvall, Helsingborg. — maritimum. Har enl. Lindeberg i Bot. Not. 1853: 31 upptagits i en af Th. Wallerius inlemnad växtförteckning för Göte- borgs-trakten. — murinum. Leche Prim. Fl. Scan. 1744 n:r 4 Malmö, Landskrona. Helsingborg. — nodosum. L. Skân. Res. 1751: 214 Sk. Köpinge. HOTTONIA palustris. Bromel. Chloris. Goth. 1694: 66 Gbg. HUMULTJS Lupulus. (Medeltiden) Bromel. Chlor. Goth. 1694: 59 Gbg. HUTCHINSIA petræa. Bromel. Chlor. Goth. 1694: 74 Gbg. HYDROCHARIS Morsus ranæ. ( Franck 1659) Rudbeck Hort. Bot. 1685: 79. HYDRO COTYLE vulgaris. Bromel. Chor. Goth. 1694: 95 Gbg. HYOSCYAMUS niger. (Medeltiden) Rudbeck Cat. PI. 1658: 21. HYPECOUM pendulum L. Stockholmstrakt. Växt. 1914: 94 Stm. HYPERICUM acutum. Fr. Nov. 1823: 94 Sk. Reften etc. (tetrap- terum). — acutum X maculatum. (Lunds Bot. För. Kat. 1885: 5 Sk.) Lund- berg i Bot. Not; 1887: 191 Sk. Palsjö (quadrang. X tetrapt.). — hirsutum. P. Ugla Diss. de Næsgard. 1734: 27 Dir. Näsgard. — humifusum. L. Fl. Suec. 1755: 265 mellan Ystad och Trelleborg. — maculatum. Fuiren i Barth. Cist. med. 1662: 291 Helsingborg. — montanum. Leche Prim. Fl. Suec. 1744: 46 Sk. âkrar i skogs- trakter ss. vid Weberöd. — perforatum. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 21. — pulchrum. Fr. Nov. 1817: 56 Hl. Kungsbacka. HYPOCHÆRIS glabra. Osbeck Fl. Hall. 1788: 24 Hl. Hasslöf. — maculata. Rudbeck Cat. PI. 1658: 20. — radicata. L. Hort. Cliff. 1737: 386 Suecia. HYSSOPUS officinalis. Odlad i medeltiden. sällan förv. IBERIS amara L. K. Johansson i K. Yet. Akad. H. 29: 179 (1897) Gtl. Rute. Visby, Buttle. — umbellata. Lindm. Sv. Fl. 1918: 276 stundom själfsädd. ILEX Aquifolium. ( Sivartz Summa Veg. Sc. 1814: 7 utan lokal) Wikström i K. Yet. Akad. H. 1824: 458 Wegga i Fossene s:n (skall vara Askums s:n). 47 1LLECEBRUM verticillatum. Neum. i Öfvers. K. Vet. Akad. Förh. 1885: 48 Mpd., Essviken. IMPATIENS noli tangere. ( Franck 1688: 27) Rudbeck Cat. PI. Append. 1666: 10. — parviflora. Lilja Skân. FI. 1870: 159 Sk. Billinge. Lund. INULA britanica. Rosén Obs. Bot. Scan. 1949: 46 Kristianstad. — Conyza. Grönvall Nâgr. Ant. Skânes Fl. 1859: 4 Sk. Trolleberg. — Helenium. (Medeltiden) Palmberg Sert. Fl. Suec. 1685: 297. — salicina. ( Franck 1688) Rudbeck Cat. PI. 1685: 5. — vrabelyiana. Rosén och Wg. i Nov. Act. Soc. Sc. Ups. 8 (1821) s. 225 och 249 Gtl. Hangvar (ensifolia). IRIS germanica. Enligt E. Fries i Bot. Not. 1845: 122 tillhör allt, som hos äldre förff. ss. Liljeblad kallades I. germanica, ej denna utan I. squalens. Den förra odlas visserligen. men bada förvildas knappast. — Pseudacorus. (Medeltiden) Radbeck Cat. PI. Hort. Bot. 1658: 22. — sibirica. Retz. Fl. Suec. Prodr. 2: 14 (1795) utan lokal. IAl- ' jeblad Sv. Fl. 1798: 139 Vg. förv. ISATIS tinctoria. Fairen i Barth. Cist. med. 1662: 286 Bl. Öve- skär. ISN ARD IA palnstris. Osbeck Utk. FL Hall. 1788: 9 i an vid Hem- meslöf i Karup. — Emil Ahnquist i Sv. Bot. T. 1914: 393 Bh. Mörkhult n. v. om Fjällbacka pâ ballast. ISOETES echinospora. Durieu de Maisonn, i Bull. Soc. Bot. France 8: 164 (1861) »et parait s’avancer assez haut vers le nord- ouest de l’Furope», hvilket bekräftas af Th. Fries i Bot. Not. 1863: 101, som angifver den frân Sk. till TLpm. — lacustris. L. Fl. Suec. 1745: 363 Dir. Elfkarleby Sm. Möcklen. JASIONE montana. Celsius i Act. Literar. Suec. 1732: 38 Upl. JUNCUS acutiflorus. Lindm. Sv. Fl. 1918: 154 Sm. Västervik fordom. — alpinns. Retz. Prodr. Fl. Scand. 1779: 62 (articulatus ß alp.). — alpinns X fnscoater. Lindm. Sv. Fl. 1918: 156 utan lokal. — alpinns X lampocarpus. Murbeck i Bot.'^Not. 1892: 198 Sk. Ring- sjön, Engelholm. — arcticus. Rudbeck Camp. Elys. 1 (1702) s. 103 och i Act. Liter. 1720: 100 Lpm. — arcticus X filiformis. Neum. Sv. Fl. 1901: 655 (osedd, upptagen efter. Pointsfört. Sk. Växt. ed. 5: 123 1900). — balticns. Liljeblad Sv. Fl. 1792: 123 pâ hafsstr. r. n. (inflexus). — balticns X filiformis. Fr. i Bot. Not. 1840: 164 Sk. Kôpingeân (innndatns). 48 JUNCUS biglumis. L. i Montins diss. Splachnum 1750: 3 Alp. lapp. Snirack. — bufonius. ( Franck 1659) Rudbeck Cat. PI. Append. 1666: 9. — capitatus. Retz Prodr. FI. Sc. 1779: 63 (bufon. ô cap.). — castaneus. Hn. i Vet. Akad. H. 1814: 97 Jrat. Are ( Sivartz ). — compressus. L. FI. Suec. 1745 n:r 284 Upsala etc. — conglomerate. ( Franck 1638) Bromel. Chloris Goth. 1694: 51 Gbg. — effusus. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 27 Upl. — effusus X glaucus. Fr. Mant. 3: 24 (1842) Sk. Markie (diffusus). — filiformis. Rudbeck i Act. Lit. Suec. 1720: 98 pâ resan till Lpm. — fuscoater. Murbeck i Bot. Not. 1892: 193 Sk. Ystad. Kristian- stad, Kjeflinge (alpinus v. fuse.). — fuscoater X larapocarpus. (Lunds Bot. For. Kat. 1893: 12 Sk.) K. Johansson i K. Yet. Akad. H. 1897: 236 G*tl. Dalhem (artic. X fuse.). — Gerardii. T Vg. FI. Lapp. 1812: 82 Sinus bottnicus (bottnicus). — glaucus. Fr. Nov. 1817: 49 Sk. Foglesâng. — Kochii. Fr. Nov. 1814: 32 Sm. Femsjö (alpinus). — lampocarpus. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 27 Upl. — maritimus. Retz. Prodr. Fl. Sc. Suppl. 2: 6 (1809) sälls. i karr vid hafvet. — pygmæus. Fr. Nov. 1828: 92 Sk. Klagstorp tili Hvellinge. — squarrosus. Fuiren i Barthol. Cist. raed. 1662: 285 Sk. Rosendal. — stygius. L. Faun. Suec. 1761: 557 h. o. d. i karr. — subnodulosus. Wg. i K. Vet. Akad. H. 1805: 127 Visby (acutus). — supinus. Retz. Fl. Scand. Prodr. 1795: 81 kärräng. — tenuis. Scheutz i Bot. Not. 1887: 283 Wexiö. — trifidus. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 98 Lpm. — triglumis. L. Florul. Lapp. 1732: 50 Lpm. Juniperus communis. Medeltiden. KICKXIA Elatine. Fnnes i K. Vet. Akad. H. 1807: 227 Sk. spar- samt pâ sydvästra gärdet vid Barsebäck emot Saltvik. »Det är troligt att den ditkommit med utländsk spannmäl» (Lina- ria E.). — spnria. Hn. Sk. Fl. 1843: 469 Gefle (Linaria sp.). KNAUTIA arvensis. (Medeltiden) Rudbeck Cat. PL 1658: 37. KOCHIA scoparia. K. B. Nordstrom i Bot. Not. 1903: 118 Hel- singborg. KtELERIA cristata. Retz. Prodr. Fl. Suec. 1795: 23 (Poa er.) och Liljeblad Sv. Fl. 1798: 41 i Stockholms skären. Tvifvel- aktig (Aira subspicata v.). 49 KOELERIA cristata. Retz. Prodr. FJ. Suec. 1795: 23 (Poa cr.) och Liljeblad Sv. FI. 1798: 41 i Stockholms skären. Tvivel- aktig. — glauca. Fr. Nov. 1814: 26 Sk. mellan Engelholm och Rebbel- berga. — gracilis. (Förteckn. Skand. Yäxt. 1907: 13) Lindm. Sv. FI. 1918: 85 s. Sv. tillf. — pyramidata (Lam.) Dom. K. Johansson i Bot. Not. 1910: 254 Gtl. Yästerheide vid Nygârds. KOENIGIA islandicà. Lœst. enl. Sv. Bot. 1: 513 (1819) LLpm. Yassia. LACTUCA Chaixii Vill. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 368 Upsala. — muralis. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 103 pâ Laplands- resan. — perennis. L. (Lunds Bot. For. Kat. 1917: 18 Sm.) — pulchella. Blomquist i Sv. Bot. T. 1917: 299 Kalmar hamn. — quercina. L. 1743 i K. Yet. Akad. H. 1741: 203 Lilia Carlsons. ö. sida. — sativa. Witte i Sv. Bot. T. 1909: 178 Stm. — Scariola. Retz. Prodr. FJ. Scand. 1795: 186 (virosa). — virosa. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 368 Upsala. LALLEMANTIA iberica. F. et. M. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 368 Upsala. LAMIUM album. (Medeltiden) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 53. Gbg. aniplexicaule. Rudbeck Cat. PI. 1658: 23. — Galeobdolon. Leche Prim. FI. Scan. 1744 n:r 41 Sk. Simontorp, lief ten. — intermedium. Fr. Nov. FI. Suec. s. 72 (1819) et s. 105 (1823) Lund etc. (moluccellaefolium). — maculatum. Fr. Nov. 1819: 73 Sk. — purpureum. •( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 23. subsp. hybridum. Fr. FI. Hall. 1818: 100 HI. in cultis (inci- sum). LAPPULA deflexa. Wg. i Sv. Yet. Akad. H. 1810: 113 LLpm. Qvickjock (Myosotis d.). — echinata. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 15. — patula Lehm. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 368 Kalmar, Stm. LAPSANA communis. Celsius i Act. Liter. 1732: 28 Upl. — grandiflora. Neum. Sv. FI. 1901: 58 förv. vid Lund. LARIX decidua. ( Franck 1638) knappast nägonstädes förv. Laserpitium latifolium. ( Franck 1638) L. Hort. Cliff. 1737: 96 ad radicem montium. Bilaga till Botaniska Notiser, 1920. 4 50 LATHRAEA Squamarik. ( Franck 1638: 14) BudbecJc Hortus Bot. 1685: 7. LATHTRUS angulatus. Neuman i Öfvers. K. Yet. Akad: F. 1885> 46 Mpd. Yifsta varf. — Aphaca. Hn. Sk. Skand. FI. 1843: 470 Gefle. heterophyllus. Kalm Wästgöth. o. Boh. Resa 1746: 35 Vg. Kinnekulle. — maritimus. Petiver i Baji Histor. Plant, vol. 3: 247 (1704) enL svenska ex. af BudbecJc. — montanus. BudbecJc Cat. PI. 1658: 5. — niger. BudbecJc Cat. PI. 1658: 31. — Nissolia. Neum. Sv. FI. 1901: 313 Sundsvall. — palustris. Linder Fl. Wiksberg. 1716: 21. — pratensis. BudbecJc Cat. PI. 1658: 23. — sativus. L. Aulin i Sv. Bot. T. 191*4: 368 Stm. — silvestris. ( FrancJc 1638) Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 28 Upl. — sphaericus. Lilja Skân. FI. 1870: 935 Sk. Kullaberg. — tuberosus. Swartz i Svensk Bot.. Bd. 6 n:r 382 (1810) Upl. Ulfsunda förv. — vernus. BudbecJc Cat. PI. 1658: 30. * LAVANDULA Spica. Redan i medeltiden odlad. LAYATERA thuringiaca. L. i Faun. Suec. 2: 558 (1761) Yalsätra vid Upsala. LEDUM palustre. (Medeltiden) BudbecJc Cat. PI. 1658: 36. LEMNA gibba. L. FI. Suec. 1745: 364 n:r 998. — minor. L. FI. Suec. 1745 n:r 999 allm. Âtminstone denna och föregäende art skildes icke at av äldre förf. ss. FrancJc. — trisulca. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 28 Upl. LENS esculenta. Betz. Suppl. 2 Prodr. FI. Sc. 1809: 9 Ög. i âk- rar. LEONTOD ON autumnalis. ( FrancJc 1659) BudbecJc Hort. Bot. 1685: 51. — hispidus. L. i K. Yet. Akad. H. 1741: 203 Ög. Yadstena klos- ter. — nudicaulis. Hartm. Fl. Grevai. 1848: 53 Gefle (Trincia hirta). LEONURUS Cardiaca. ( FrancJc 1638) BudbecJc Cat. PI. 1658: 9. LEPIDIUM bonariense L. Blom i Bot. Not. 1919: 181 Malmö. — campestre. Fuiren i Barth. Cist. med. 1662 Lund. — densiflorum. Neum. Sv. FI. 1901: 462 ej sails, pâ barlastplat- ser (incisum). — Draba. Fries Nov. 1817: 55 Karlskrona. latifolium. {FrancJc 1659) LecJie Pr. FI. Scan. 1744: n:r 45 Lands- krona. 51 LEPIDIUM neglectum Thell. Blom i Bot. Not. 1919: 181 Boras. Stm. — perfoliatum. (Lunds Bot. For. Kat: 1894: 6 Bl.) Neum. Sv. FI. 1901: 462 Kalmar. Malmö. Stm. — ruderale. Budbeck Cat. 1658: 22. — sativum. Neum. Sv. FI. 1901: 462 odlad, förv. — Smithii. Lindm. Sv. FI. 1918: 278 tillf. Sm. Vg. m. m. — virginicum. Hartm. FI. Geval. 1848: 54 Gefle. LEPTURUS filiformis. Fr. FI. Scan. 1835: 212 Sk. Hvellinge. (in- curvatus). LEUCOJUM aestivum. Lilja Sk. FI. 1870: 208 sail, förv., Lund. — vernum. Odlad, förv.; OsbecJc Utk. FI. Hal]. 1788: 13 Hasslöf, Fjäräs. LEVISTICUM paludapifolium. (Medeltiden) Bromei. Clor. Goth. 1694: 56 Gbg. LIGUSTICUM scoticum. Kalm. i Vet. Akad. H. 1743: 107 Bh. Ström- stad, Orust m. m. LIGUSTRUM vulgare. ( Franck 1659) Kahn i K. Vet. Akad. H. 1743: 106 Bh. allestädes pâ holmarna. LILIUM bulbiferum. ( Franck 1638) L. Fauna Suec. 1761: 557 Srm. Asphen. — Martagon. Betz. Prodr. FI. Suec. 1795: 76 förv. LIMNANTHEMUM nymphæoides. Lönnberg i Sv. Fiskeritidskrift 1896 Ög. Stjernvik. Bh. Skredvik, Ursprungligen odlad. LIM0SELLA aquatica. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 35 Upl. LINARIA genistifolia. Lilja Sk. FI. 1870: 444 Sk. Glimminge i Broby sn., Billinge. — repens. Hn. Skand. FI. 1843: 469 Gefle. — repens X vulgaris. C. J. Johansson i Bot. Not. 1882: 4 Upsala (vulg. X striata). — supina. Hn. Excursionsfl. 1853: 162 Gefle. — vulgaris. ( Franck 1838) Budbeck Cat. PI. 1658: 25. LINNÆA borealis. Budbeck f. i Act. Liter. Suec. 1720: 96 pâ re- san till Lpm. LINUM catharticum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 31 Upl. — usitatissimum. (Medeltiden) Montin i K. Vet. Akad. H. 1766: 138 Hl. ej längt frân Valda kyrka. LISTERA cordata. Budbeck Campi Elys. 2: 227 (1701). — ovata. ( Franck 1638) Budbeck Cat. PL 1658: 7. LITH0SPERMUM arvense. ( Franck 1638) Bromel. Clor. Goth. 1694: 59 Gbg. — officinale. (Medeltiden) Budbeck Hort. Bot. 1685: 65. 52 LITORELLA uniflora. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 36 Upl. LOBELIA Dortmanna. Rudbeck f. i Act. Liter. Suec. 1720: 97 c. fig. LOISELEURIA procumbens. L. Florul. Lapp. 1932: 49 Lpm. LOLIUM multiflorum. Fr. Herb Norm. fasc. 16 n:r 76 (1865) Sk. — multiflorum X perenne. Neum. Sv. FI. 1901: 731 »Bâda arterna synas hybridisera». — multiflorum X temulentum. Pleijel i Bot. Not. 1916: 284 Hu- diksvall. — perenne. Celsius i Act. Liter Suec. 1732: 13 Upl. — perenne X temulentum. Neum. Sv. FI. 1901: 731. (L. arvense i Herb. Norm. fasc. 2 (1836) n:r 78 Femsjö.) — remotum. (Ingick först i L. temulentum även hos L.) Retz. Suppl. 2 Prodr. Fl. Sc. 1809: 5 in agris Scaniæ campestris. (arvense Smith). — temulentum. ( Franck 1638). Rudb. Cat. PI. Append. 1666: 12. LONICERA Caprifolium. Stockholmtraktens Växt. 1914: 109 Stm. Nacka. — cœrulea. L. Fl. Suec. 1755: 464 Ner. — Periclymenum. ( Franck 1638) Bromei. Chlor, Goth. 1694: 15 Gbg. — tatarica. Lilja Sk. Fl. 1870: 148 ofta förv. — Xylosteum. (Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 32. LOTUS corniculatus. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 58: 40. — tenuis. Ennes i K. Yet. Akad. H. 1807: 228 Sk. Löddeköpinge. (cornic. v. arenarius). — uliginosus. Rosén Obs. Bot'. Scan. 1749: 38 Sk. Fogelsâng. LUNARIA rediviva. L. Hort. Cliff. 1737: 333 Sk. Hurva och Hörby. LUP1NUS luteus. Svanlund i Bot. Not. 1889: 11 Bl. Jemjö. LUZULA arcuata. Wg. Fl. Lapp. 1812: 87 Lpm. (Juncus). — campestris. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 42 Gbg. — campestris X multiflor. Lindm. Sv. Fl. 1918: 160 utan lokal. — confusa. Wg. Fl. Lapp. 1812: 88 Lpm. (arcuata ß). — congesta. Samuelsson i Sv. Bot. T. 1917: 140 Sk. E. Fries en gang. (Sâledes förmodligen delvis L. camp. v. congesta. Fr. Nov. 1828: 93). — frigida. Buchenau i Österr. Bot. Zeitschr. 1898: 284 nordl. Skand. (smà ex. af L. nivalis Laest.). — multiflora. L. Florul. Lapp: 1732: 51 Lpm. — multiflora X sudetica. (Lunds Bot. För. Kat. 1917: 5 Dir.) Lindm. Sv. Fl. 1918: 161 m. sails. — nemorosa. J. G. Agardh enl. Bot. Not. 1880: 132 Sk. Sofiero. (albida). 53 • V LUZULA nivalis. Lœstadius i K. Yet. Akad. H. 1822: 334 Jmt. pâ norra sidan af fjället Jegraapo (campestr. ß nivalis.) — pallescens. L. FI. Lapp. 1737: 90 i fjällen. — parviflora. L. Florula Lapp. 1732: 51 Lpm. - — pilosa. Fuir en i Barth. Cist. med. 1662: 286 Bl. Mörrum (?). — spicata. ( Franck 1638) L. FI. Lapp. 1737: 89 Lpm. — sudetica. Wg. FI. Lapp. 1812: 87 Lpm. pâ vâta st. (Juncus camp, ß s.) — Wahlenbergii. L. FI. Lapp, 1737 mr 124 Lpm. LYCHNIS flos ciicnli. Rudbeek Cat. PI. 1658: 26. LYCIUM barbarum. Un. Skand. Fl. 1832: 370 förv. ss. i Visby. Norrköping etc. LYCOPERSICUM esculentum Mill. Neum. i Öfvers. K. Vet. Akad. F. 1885: 38 Mpd. Hofved pâ barlast. LYCOPODIUM alpinum. L. Fl. Lapp. 1737 n:r 417 i högfjällen. — annotinum. ( Franck 1638) Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 32 Upl. — clavatum. ( Franck 1638) Br omet. Chlor. Goth. 1694: 2 Gbg. — complanatum. ( Franck 1659) L. Fl. Lapp. 17.37 n:r 416 i torra skogar. — — subsp. moniliforme. Lindm. i Hedwiga Bd. 47: 131 (1907) Srm. Tumba. — inundatum. L. Fl. Suec. 1745 mr 862 Sm. Stenbrohult. — Selago. ( Franck 1638) Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 32 Upl. LYCOPSIS arvensis. ( Franck 1638) Rudbeek Cat. PL 1658: 7. LYCOPUS europæus. ( Franck 1638) Rudb. Cat. PI. Append. 1666: 13. Gbg. LYONIA calyculata. Krok och Almquist Svensk Fl. 6: 80 (1898) Nb. norr om Haparanda. (Cassandra c.). (Wg. Fl. Suec. ed. 2: 263 (1831) »Ad Skellefteâ parcius? Agrelius»). LYSIMACHIA nemorum. Liljeblad Sv. Fl. 1816: 122 »Har frân att vara planterad blifvit pâ nâgra stallen vildväxande. Är kom- men frân Tyskland.» — Nummularia. ( Franck 1638) Rudbeek Hort. Bot. 1685: 79. — punctata. Lilja Skân. Fl. 1870: 120 förv. — vulgaris. (Franck 1638) Rudbeek Cat. PI. 1658: 26. LYTHRUM Salicaria. Rudbeek Cat. PI. 1658: 26. — virgatum. Lilja Skân. FI. 1870: 311 Sk. Ribersborg etc. MAJANTHEMUM bifolium. ( Franck 1638) Rudbeek Cat. PI. 1658: 43. MALAXIS paludosa. L. Spec. PI. 1753: 947 Sv. (palude Liumkilense enl. L. Fl. Suec.- II). (Ophrys p.) MALCOLMIA africana. Ait. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 369 Malmö. 54 MALVA Alcea. ( Franck 1638) L. 174â i K. Vet. Akad. H. 1741: 201 Ö1. Replinge. — Alhea X moschata. W ester g r en i Bot. Not. 1896: 215 Gtl. Upl. Ôg. — crispa. Lilja Skân. Fl. 1870: 499 ofta förvildad Sk. Helsing- borg. Billinge, Rönnebolm., Skegrie och dar hybridiserad med silvestr. — mauritiana. Lilja Skân. Fl. 1870: 499 Sk. Bjuf etc. — moschata. L. Fl. Snec. 1745 n:r 583 Bh. Lögholmen vid Tanum — neglecta. (Medeltiden) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 63 Gbg. — neglecta X pusilla. Ahlfv. i Bot. Not. 1893: 162 Gtl. Gervalls (borealis X vulgaris). — pusilla. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 62 Gbg. — silvestris. ( Franclz 1659) Bromel. .1694: 63 i Chlor. Goth. Gbg. MARRUBIUM vulgare. (Medeltiden) Âîdre svensk nomenklatur osäker, kanske anförd af Budbeck 1658: 27. MATRICARIA Chamomilla. (Medeltiden) Budbeck Cat. PI. 1658: 11. — Chamomilla X inodora ^maritima. S. Selandcr i Sv. Bot. T. 1910: (37) Sk. Arilds läge â Kullen. — discoidea. Th. Fries i Bot. Not. 1852: 160 Upsala (Cotula ma- tricarioides). — inodora. Bromel. Chlor. Goth. 1694: 18 Gbg. — — subsp. maritima. L. Vestgöt. Resan 1747: 148 Gbg. Elfs- borgs fästning. MATTHIOLA bicornis DC. Aulin i Sv. Bot. T. 1916: 99 Stm. MEDICAG0 arabica. (Lund Bot. För. Kat. 1872: 4 Vg.) Neum. Sv. Fl. 1901: 331 Sk.—Norrl. — hispida. Hn. Fl. Geval. 1848: 55 Gefle (apiculata). — falcata. Budbeck Cat. PI. 1658: 27. — falcata X sativa. Fr. Herb. Norm. fase. 7 n:r 38 (1840) Upl. (M. silvestris). — lupulina. Budbeck Hort. Bot. 1685: 111. — minima. Fr. Nov. 1822: 118 Sk. Kâseberga. — orbicularis. Neum. Nâgra krit. växter Medelpd. 1888: 17 Mpd. Tunadal (ambigua f. orb.). — tribuloides. Neum. i Bot. Not. 1887: 18 Mpd. Vifsta varf. — sativa. Betzius Suppl, sec. Prodr. Fl. Scand. 1809: 10 Sk. Togarp. — secundiflora Dur. F. Th. Fries i Sv. Bot. T. 1915: 111 Stm. MELAMPYRUM arvense. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741 n:r 55 Ö1. Gtl. Sk. (. Budb . 1658 ?) — cristatum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 32 Upl. — nemorosum. ( Franck 1638) Budbeck Cat. PI. 1658: 27. — pratense. ( Franck 1659) Celsius i Act. Liter. Suec. 1732> 32 Upl. subsp. vulgatum. Neum. Sv. Fl. 1901: 150 allm. (a bracteatum). 55 MELAMPYRUM silvaticum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 82 Upl. MELANDRIUM affine. Fristedt och Björnström enl. Bot. Not. 1852 160 Nuljalaki vid Torneäträsk. Montin har i sin disputation under Linnés præsidium om »Splachnum* i Upsala 1750 be- skrifvit denna art (i noten d s. 3) som en var. af Cucubalus n:r 363 i Lin. Fl. Suec. 1745 (Lychnis apetala i ed. 2). — album. ( Franck 1638) Budbeck Cat. PI. 1658: 26. — album X dioicum. Neum. i Bot. Not. 1885: 150 Mpd. Eriksdal (pratense X silvestre). — apetalnm. L. Florul. Lappon. 1732: 54. — dioicum. Budb. Cat. PL Append. 1666: 13. — noctiflorum. L. Fl. Suec. 1745 s. VII Upsala. — viscosum. L. Spec. PI. 1753: 414 Sv. (Sk. Gunnarstorp i ed. 2) (Cucubalus v). MELICA ciliata. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 183 Gtl. Wible. — nutans. (Enligt anförda synonymer synes möjligt att Budbeck och Bromei. anfört arten). Celsius i Act. Lit. Suec. 1732: 23 Upl. — uniflora. Betz. Obs. Bot. 1779: 10 Sk. skogsängar allm. MELILOTUS albus. ( Franck 1638) Linder Fl. Wiksberg. 1716: 24 Sdr. — altissimus. ( Franck 1638) L. Hort. Cliff. 1737: 376 Sk. — cœruleus. Fr. i Liljeblads Sv. Fl. 1816: 718 Sk. pa odlade stal- len vid Vegeholm etc. — dentatus. Fr. Nov. 1823: 93 Sk. Borreby. — indiens. Neum. Nagra kritisk. o. sails, växt. Medelpad 1888: 18 Mpd. Vifsta varf (parviflorus). — neapolitanus Ten. Emil Almquist i Sv. Bot. T. 1914: 393 Bh. Mörhult. — Petitpierreanus. Fr. Nov. 1814: 36 Sk. (vulgaris ß ). — wolgicus. Witte i Sv. Bot. T. 1909: 179 Sk. Ahus. MELISSA officinalis. Lindblom i Bot. Not. 1843: 152 Ystad. MENTHA agrestis. Fr. Nov. 1819: 71 in cultis et arvis raro (ar- vensis subsp.). — agrestis X aquatica. Neum. Sv. Fl. 1901: 161 Dsl. Ed. Bh. Tjörn. Gtl. Lummelunda. — aquatica. ( Franck 1638) Budb. Cat. 1658: 28. — aquatica X arvensis. Tyckes vara känd länge under olika namn och begränsning. Ny are uppfattning i Neum. Sv. Fl. 1901: 160. — aquatica X austriaca. Neum. Sv. Fl. 1901: 161 Vg. Lidköping. Vrm. N. Räda. Dsl. Holm. — aquatica X litoralis. Stockholmtrakt, växter 1914: 120 Möja. — aquatica X palustris. Neum. Sv. Fl. 1901: 161 Ög. Ringarum. 56 MENTHA aquatica X *parietarifolia. Areschoug Sk. Fl. 1881: 76 Sk. Hurfva — Gudmuntorp (aquat. *hybrida). Arrhenii. Lindm. Sv. Fl. 1918: 477 s. Sv. täml. sails, arvensis. (Medeltiden) Bromei. Chloris Goth. 1694: 65 Gbg. — arvensis X litoralis. Selander i Sv. Bot. T. 1915: 125 utan beskr. Stm. ßunmarö. — arvensis X longifolia. H. Braun i Verh. zool. bot. Ges. Wien 1890: 484 Upl. (Andersson). — austriaca. Neum. Sv. Bot. 1901: 162 Yg. Ög. Öl. — austriaca X litoralis. Selander i Sv. Bot. T. 1915: 125 Stm. Runmarö. — comatula. Fr. Herb. Norm. fase. 12 n:r 32, 1846, Sk. Röstanga (gentilis v. glabrata) enl. Briquet i Bull. Herb. Boiss. 4: 780, 1896 (gentilis v. comatula). — gentilis. Montin i K. Yet. Akad. H. 1766: 240 Hl. i Vindraps fiskedammar. — gothica. Neum. Sv. Fl. 1901: 160 Ög. Dagsmosse. — lapponica. Wg. Fl. Lapp. 1812: 161 ULpm. Lycksele, Björk- sele. subsp. parie tarifolia. Neum. Sv. Fl. 1901: 163 Sk. Öja, Komstad, Hurfva, Yg. Grimstorp. — litoralis. Fr. Fl. Hall. 1818: 99 Sm. Unnaryd. Hl. Hallandsäs (odorata). — longifolia. Odlad. Liljeblad Sv. Fl. 1798: 251 Sm. skären vid Västervik (sil'vestris). — palustris. Fr. Nov. 1817: 5.3 vid stränder i mellersta Sv. (aus- triaca). — rotundifolia. Fr. Mant. 3: 56. 1842, »olim Scaniæ et dioec. Lun- densi pertinebat». — spicata. ( Franck 1638) Fr. Nov. 1828: 179 Sk. Osbyholm, Skar- tofta. Öl. Glömminge (viridis). MENYANTHES trifoliata. (Medeltiden) Budbeck Cat. PI. 1658: 40. MERCURIALIS annua. Fr. Fl. Scan. 1835: 124 förv. — Ladanum. C. Hartm. jun. i Bot. Not. 1849: 68 Gefle brobänk. — perennis. ( Franck 1638) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 65 Gbg. MERTENSIA maritima. Betz. Fase. Obs. Bot. diss. 1774: 10 Bh. Kälön i Qville s:n (Pulmonaria m.). MILIUM effusum. Celsius i Act. Liter. 1732: 24 Upl. MIMULUS Langsdorfii. Lilja i Bot. Not. 1846: 132 Sk. Billinge (guttatus). M (EHRIN GIA lateriflora. Brundin i Bot. Not. 1903: 236 Nb. Ses- karön. — trinervia. Celsius i Act. Liter, suec. 1732: 41 Upl. 57 MOLÏNIA cœrulea. L. Florul. Lapp. 1732: 48 Lpm. MONOTROPA Hypopithys. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 26 Upl. MONTI A fontana. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 14 Upl. Yis- serligen hade Wg. redan 1824 var. minor och major, men det var först i Areschougs Skân. FI. 1866: 128 som arten hos oss delades i tvâ, som ytterligare begränsades af Lindb. f. i Bot. Not. 1901: 81 till tvâ underarter: minor med sydlig utbredning och lamprosperma. MORICANDIA arvensis. Fr. i Bot. Not. 1843: 147 Yg. Skara. MULGEDIUM alpinum. Budbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 100 pa resan till Lpm. — sibiricum. Budbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 100 Lpm. — tataricum. Pleijel i Bot. Not. 1916: 282 Kalmar. MUSCARI botryoides. J. Flygare i Götheb. Wet. Witterh. Samh. H. Wetenskapsafd. 1, 1778 Upl. â ängen Klockarehagen, Forsmarks bruk (Hyacintbus b.). — racemosus. Betz. FI. Oeconom. 1806: 311 Lund (Hyacinthus r.). MYOSOTIS arvensis. ( Franck 1638) Budb. Hort. Bot. 1658: 37. — cæspitosa. Fr. Fl. Hall. 1817: 39 Hl. vid hafsstränder (arven- sis. ß maritima). — collina. Liljeblad Sv. Fl. 1792: 82 (scorpioides var. D.). — laxa. Neum. Sv. Fl. 1901: 183 Sk. Bl. Sm. Mpd. (caesp. f. subre- pens). — micrantha. Fr. Nov. 1823: 84 Sk. allm. (stricta). — scorpioides. Budbeck Cat. PI. 1658: 15. - silvatica. Liljeblad Sv. Fl. 1792: 82 i skogar (scorp. var. C.). — sparsiflora. Lindm. Sv. Fl. 1918: 463 förv. i trädg.. s. Sv. — versicolor. Bosén Obs. Bot. Scan. 1749: 59 Sk. Balsberg. MYOSURUS minimus. ( Franck 1638) Budbeck Cat. PI. 1658: 10. MYRICA Gale. (Medeltiden) Simon Paidii Fl. Dan. 1648: 42 Sk. MYRICARIA germanica. ( Franck 1638) Liljeblad Sv. Fl. 1798: 129 Ang. (Tamarix g.). MYRIOPHYLLUM alterniflorum. Liljeblad Sv. Fl. 1798: 73 (spi- catum v. tenellum). — spicatum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 37 Upl. — verticillatum. ( Franck 1638) L. Fl. Suec. 1745 n:r 782 Upsala. MYRRHIS odorata. ( Franck 1659) Liljebl. Sv. Fl. 1816: 164 säll. vild (Scandix o.). NAJAS flexilis. Fries i Bot. Not. 1849: 155 Upl. Hederviken. — marina. L. Fl. Suec. 1745 n:r 791 Upl. NARCISSUS poeticus. Samzelius i K. Vet. Akad. H. 1764: 247 Ner. Dylta. 58 NARCISSUS Pseudonarcissus. L. i dissert, de Coloniis pi. 1768: 9 Sm. Mycklanäs. NARDUS stricta. Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 298 HI. Varberg. NARTHECIUM ossifragum. L. Florida Lapp. 1732: 51 Lpm. NASTURTIUM officinale. ( Franck 1638) Rudbeck Hort. Bot. 1685: 79. NAUMBURGIÄ thyrsiflora. Rudbeck Cat. PI. 1658: 26. NEOTTIA Nidus avis. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 33. NEPETA Cataria. (Medeltiden; Franck 1638) Broniel. Chlor Goth. 1694: 63 Gbg. — macrantha Fisch. Indebetou FI. DaJec. 1879: 15 Dir. Avesta (Dracocephalum grandiflorum). — »violacea» L. Thedenius Bot. exkurs. Stockholmstrakt. 1858 s. 14 och 72 Stm. NICANDRA physaloides. Lilja Skân. FI. 1870: 136 förv. Sk. Hel- singborg, Billinge, Malmö. NIGELLA damascena. Neum. Sv. FI. 1901: 510 odl.? förv. — sativa. Neum. anf. st. odlad, sällan förv. NIGRITELLA nigra. L. FI. Suec. 1745 n:r 731 Jmt. talr. NONNEA pulla. Sterner Sv. Bot. T. 1918: 240 Ö1. Eesmo. — rosea. Lindwall Bot. Not. 1892: 259 Srm. Säfstaholm. NUPHAR luteum. (Medeltiden). — luteum X pumilum. Hartman i Bot. Not. 1841: 93 TLpm. Muo- nioniska och Sallivaare. En medelform mellan arterna. — pumilum. Wg. FJ. Suec. 1831: 345 TLpm. Karesuando (Nymph. lutea ß pumila). NYMPHÆA alba. (Medeltiden) Palmblad Sert. FI. Suec. 1684: 379. — alba X Candida. Krok och Almquist Sv. FI. f. Skolor uppl. 9: 14. 1903. »Där denna (alba*candida) och huvudarten växa tillsammans, finnas vanligen övergängsformer (hybrider).» — Candida. Fr. i Bot. Not. 1845: 134 Upsala (N. biradiata). ODONTITES serotina. Bot. Not. 1897: 234 Sk. Hyby, Kjeflinge. Malmö. Srm. Nyköping. — simplex. Hn. Sk. Fl. 1820: 237 Upl. Engskär. Ög. etc. (rubrum ß simplex). — verna. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1732: 34 Upl. (ENANTHE aquatica. ( Franck 1638) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 20 Gbg. — fistulosa. L. Hort. Cliff. 1737: 99 Sk. OENOTHERA biennis. L. Fauna Suec. 1761: 557 Yg. Kinnekulle. 0MPHAL0DES linifolia. Lindman Sv. Fl. 1918: 459 stundom förv. — verna. Gammal trädgärdsväxt, ofta förv. enl Lilja Skân. Fl. 1870; 112. 59 ONOBRYCHIS viciifolia. Hn. Sk. Fl. 1832: 375 Stm. Ulfsunda. (Hedysarum Onobr.). ONONIS arvensis. ( Franck 1638: 4) üudbeck Cat. PI. 1658: 30. — repens. Hn. Skand. Fl. 1832: 194 Öl. (spinosa ß procurrens). — repens X spinosa. Neum. i Sundsvalls allm. lärov. redogör. 1889 sep. p. 6 Sk. Lomma. — spinosa. ( Franck 1638: 3) Leche Prim. Fl. Scan. 1744 n:r 56 Lund. 0N0P0RD0N Acanthium. (Medeltiden) Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 14 Upl. — tauricum Willd. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 371 Stm. OPHIOGLOSSUM vulgatum. ( Franck 1638) Ruclbeck Cat. PI. 1658: 30. OPHRYS muscifera. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 207 Öl. Gtl. ORCHIS incarnata. üudbeck Hort. Bot. 1658: 30. — — subsp. cruenta Hn. i K. Vet. Akad. H. 1818 s. 130 och 146 Jmt. Alsen (som art). — incarnata X latifolia. Neum. Sv. Fl. 1901: 630 Sk. Munkemölla, Rynge. — incarnata X niaculata. Lönnroth i K. Vet. Akad. Förh. Öfvers. 1882. 78 Gtl. Yänge (elatior Lönnr ., non. Fr.). — latifolia. Linné innef attade under detta namn äfven andra for- mer. Troligen först under senare tiden anses arten mera ren, ss. i Hn. Sk. Fl: 1879: 99 under benämningen 0. incar. y majalis Sk. Sm. — maculata. ( Franck 1638) üudbeck Hort. Bot. 1658: 30. — maculata X Traunsteineri. (Lunds Bot. För. Kat. 1895: 12 Ner.) Neum. Sv. Fl. 1901: 630 Gtl. Ner. (angustifolia X macul.). — mascula. (Medeltiden) L. Gothl. Resa 1745: 171 Gtl. Lumme- lunda. — militaris. L. i K. Yet. Akad. H. 1741: 207 n:r 88 Öl. Gtl. — Morio. L. Öl. Resa 1745: 46 Öl. Färgestaden. — palustris. Wg. i K. Yet. Akad. H. 1806: 65 Gtl. Vike i Boge sn. — sambucina. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 34 Upl. — Traunsteineri. Om 0. incarnata L. hör hit kan vara osäkert; den har nog delvis ingâtt i andra arter, kanske först med säkerhet beskriven som svensk under namnet 0. incarnata af Hartman i Sk. Fl. 1832: 235 Sk. Gtl. Yänge sn. etc. — ustulata. L. i K. Yet. Akad. H. 1741: 207 n:r 89 Gtl. Öl. ORIGANUM majorana. Fr. Summa Veg. Sc. 1845: 13 som odlad eller förv. — vulgare. (Medeltiden) üudbeck Cat. PI. 1658: 30. ORNITHOGALUM nutans, üetzius i Vet. Akad. H. 1769: 246 Sk. flerest. 60 ORNITHOGALUM umbellatum. {Franck 1688) Betz, i K. Vet. Akad. H. 1766: 246 Lund. 0RNITH0PUS perpusillus. Hn. Sk. FI. 1820: 275 Kalmar. OROBANCHE alba. J.W. Zetterstedt enl. Bot. Not. 1841: 160 Gtl. Torsborgen (Epithymum.) — caryophyllacea. Holmberg i Bot. Not. 1917: 193 Hl. Hasslöf, ett ex. taget af Elmquist 1866. — major. Leche Prim. FI. Suec. 1744 n:r 44 Sk. Ra. (Äldre upp- gifter hos Franck ocbu andra synas osäkra.) — minor. {Lilja Sk. FI. 1838: 270 Sk. pâ en pilevall mellan Vrage- rup och Lomma; osäker uppgift). — Picridis. Holmberg bar i Bot. Not. 1917: 195 visât att ett ex. i Fries 1 hb. i Upsala bot. museum, betecknadt af Fr. med »Orobanche minor? Scania Lilja » utan tvifvel är samma ex., Lilja i Skân. FI. 1838: 269 omnämner frân Hallands Väderö och Fr. omnämner i Mant. 3, 1843 p. 59 och att det tillhör 0. Picridis. — reticulata. Lindgren i Bot. Not. apr. 1842: 76 Vg. Mösseberg (0. Cirsii). (Hit hör kanske 0. major, anförd frân Olleberg i Vg. enl. Liljebl. Sv. Fl. 1816: 338). 0RYZA clandestina. Fr. Nov. Fl. Suec. 1814: 4 Hl. Falkenberg (Leersia oryzoides). OSMUNDA regalis. {Franck 1638) Leche Prim. Fl. Scan. 1744 n:r 85 Sk. Lillö. OXALIS Acetosella. (Medeltiden) Budb. Cat. PI. 1658: 31. — cornicnlata. Fries Nov. 1828: 136 in cultis et hortis, cum Buxo ut videtur introducta, v. c. ad Malmö. — stricta. Fr. Nov. 1814: 8 Sk. Lund. etc. OXYRIA digyna. Budbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 96 Lpm. OXYTROPIS campestris. L. i K. Vet. Akad. H. 1741: 202 Öl. — lapponica. Wg. Fl. Lapp. 1812: 189 LLpm. Lilltokin etc. (Phaca montana). — pilosa. L. Fauna Suec. 1761: 558 Gtl. Vestergarn. PANICUM capillare. (Lunds Bot. För. K. 1901: 19 Sk). — Crus galli. L. Fl. suec. 1755: 19 Sk. — lineare. L. Fauna Suec. 1761: 557 Hl. Hasslöf (P. sanguinale) — miliaceum. {Franck 1688) Hn. Flor. Geval. 1848: 55 Gefle. — sanguinale. Fr. Hb. Norm. 13: 88 och i Bot. Not. 1849: 58 Sk. Krapperup (Digitaria sanguinalis ciliaris). PAP AVER alpinum. Lindm. Sv. Fl. 1918: 268. Odlas, lätt själfsädd. — Argemone. Leche Prim. Fl. Suec. 1744: 9. Lund. — dubium. (Medeltiden) L. Sp. PI. 1753: 1196 Sv. 61 PAP AVER dubium X Rhœas. Ahlfv. i Neum. Sv. FI. 1901: 482 Ystad. — nudicaule. Sylvén i Sv. Bot. T. 1914: 79 flerestädes förv. â ruderatmark vid Abisko och Björkliden. — radicatum. C. P. Lœstadius Bidr. Känned. Torn. Lappra. 1860 s. 7 och 18. Närmare uppgift om lokalerna hos Hn. Skand. FI. 1879: 177 TLpm. Peltsana och Kâsatsjock. — Rhoeas. (Medeltiden) Palmberg Serta FI. Suec. 1684: 384. — somniferum. (Medeltiden) Förvildas t. ex. vid Varberg enl. Fr. FI. Hall. 1818: 92. PARIETARIA diffusa. Neum. i Bot. Not. 1887: 18 Mpd. Tunadal. — officinalis. ( Franck 1638) Fr. Nov. 1828: 26 Malmö. PARIS quadrifolia. ( Franck 1638) Budbeck Cat. PI. 1658: 19. PARNASSIA palustris. ( Franck 1638) Palmberg Sert. FI. Suec. 1684: 346. PARTHENOCISSUS quinquefolia. Lilja Skân. FI. 1870: 154 stund, förv. (Ampélopsis q.). PASTINACA Fleischmanni. Starbäck i Bot. Not. 1889: 183 Upsala. — sativa. (Franck 1638) Promet. Chlor. Goth. 1694: 79 Gbg. PEDICULARIS flammea. Budbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 99 Lpm. — hirsuta. L. Florula Lapp. 1732: 57 Lpm. — lapponica. L. Florula Lapp. 1732: 57 Lpm. — Oederi. Hn. i K. Vet. Akad. H. 1814: 107 Jmt. Âreskutan (flammea). — opsiantha. E. L. Ekman i Bot. Not. 1909: 83 Jönköping. — palustris. (Franck 1638) Budbeck Cat. PL Append. 1666: 15. — Sceptrum carolinum. Budbeck Cat. PI. 1658: 4. — silvatica. Budb. Hort. Bot. 1685: 29. PEPLIS Portula. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 23. PETASITES albus. L. Hort. Cliff. 1737: 411 Sk. Foglesong vid Lund. — frigida. Budbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 96. — ovatus. (Franck 1638) Odlad. Palmberg Sert. FI. Suec. 1684: 388. — spurius. Betz. Obs. Bot. diss. 1774: 25 Sk. Bo färga vid Ring- sjön (Tussilago s.). PETR0SELINUM sativum. Odlas. Lilja Skân. FI. 1870: 174 Sk. Balsberg. PETUNIA violacea. O. B. Fries i Bot. Not. 1858: 170 Sundsvall. PEUCEDANUM Oreoselinum. Leche Prim. FI. Scan. 1744 n:r 19 Sk. mell. Jordberga och Hafgârd. — Ostruthium. L. FI. Suec. 1755: 464 Dir. Lima (Imperatoria 0s.). — palustre. (Medeltiden) Budbeck Cat. PI. 1658: 10. PHACELIA tanacetifolia. Witte i Bot. Not. 1904: 53 Upsala. PHALARIS arundinacea. L. FL Suec. 1745: 18 sjö- och flodstränder. 62 FHALABIS canariensis. Liljeblad Sv. FI. 1816: 692 Gefle. Stm. etc. — minor Retz. Holmberg i Bot. Not. 1919: 203 Sk. Simrishamn. — paradoxa. Pleijel i Bot. Not. 1916: 283 Hudiksvall. PHILADELPHUS coronarius. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 372 Sk. St. Olof. PHIPPSIA algida. Lœstadius i K. Vet. Akad. H. 1826: 172 PLpm, Ballvattnet (Agrostis alg.). — concinna. H. Smith i Sv. Bot. T. 1914: 248 Hrj. Isengjelda (Catabrosa). subsp. algidiformis. Smith anf. st. s. 250 TLpm. LLpm. PLpm. ULpm. Jmt. Hrj. (inalles 9 lokaler). PHLEUM alpinum. L. Florula Lapp. 1732: 47 Lpm. — arenarium. L. Skânsk. Resa 1751: 109 Witsköfle. — Boebmeri. ( Franck 1659) Celsius i Act. Liter Suec. 1732: 24 Upl. subsp. clausiflorum. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 24 Upl. — Boehmeri X pratense. Neum. Sv. FI. 1901: 783 Sk. mellan Lis- tarum och Gyllebo. — pratense. ( Franck 1659) Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 24 Upl. PHLOX panieulata L., reptans Michx., och suaveolens Ait. förvil- das stundom enl. Lilja Skân. FI. 1870: 127. PHRAGMITES communis. (Medeltiden) ( Franck 1638) Bromel. Chlor. Goth. 1694: 9 Gbg. PHUOPSIS stylosa. Witte i Bot. Not. 1904: 62 Visby. PHYLLITIS Scolopendrium. Leche Prim. FI. Scan. 1744 n:r 88 Öfvidskloster. PHYLLODOCE coerulea. Petiver i Raji Histor. PI. 3. Append, s. 244 n:r 20 (1704) enl. svenska ex. af Rudbeck d. ä. PHYSALIS Alkekengi. (Pointsfört. Skand. Växt. 1880: 18). PHYTEUMA nigrum. Collinder i Bot. Not. 1907: 146 Mpd. Gräfte. — spicatum. C. A. Lindblom i Bot. Not. 1884: 72 Yg. Habo. PICEA Abies. Medeltiden. — obovata. E. Nyman i Bot. Not. 1896: 229 LLpm. Kvikkjokk. (P. Abies f). PICRIDIUM vulgare. R. Hartrn. Fl. Geval. 1848: 53 Gefle. PICRIS echioides. Eisen o. Stuxberg Gotl. Fan. 1869: 5 Visby (Helminthia e.). — hieracioides. Leche Prim. FI. Suec. 1744 n:r 62 Sk. Ramlösa. — Villarsii. (Pointsfört. Skand. Växt. 1891: 10) Neum. Sv. FI. 1901: 60 Sk. Karpalund. PILULARIA globulifera. L. Skânsk. Resa 1751: 396 Sk. Kristi- anstad. PIMPINELLA Anisum. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 372 Stm. — major. ( Franck 1638) Retz. Prodr. FI. Sc. 1779: 53 (magna). 63 PIMPINELLA Saxifraga. (Medeltiden) Palmberg Sert. Fl. Suec. 1684: 892. PINGrUICULA alpina. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 99 Lpm. — villosa. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 99 Lpm. — vulgaris. Rudbeck Cat. Pî. 1658: 33. PINUS cembra, montana, nigra och strobus odlas oeh hava knap- past nagonstädes füllt förvildats. — silvestris. Medeltiden. PISUM arvense. »Graärter» anföras i Linders Fl. Wiksbergensis 1716. — sativum. Användes i medeltiden. PLANTAGO altissima. Fischerström Utkast. Beskrifn. Mâlaren 1785: 287 Sturehof. Öf vergär i P. lanceolata enl. Afzelius Obs. de veget. suec. 1785: 26. Upptages i Stockholmstr. Yäxt. 1914: 1401 som införd. (Jfr Neum. Sv. Fl. 1901: 114 Sk.) — aristata. A. Lyttkens i Bot. Not. 1898: 224 Hl. Falkenberg. — Coronopus. ( Franck 1638) Leche Prim. Fl. Suec. 1744 n:r 8 Sk. Lomma. — lanceolata. (Medeltiden) Rudbeck Cat. PI. 1658: 33. — major. (Medeltiden) Rudb. Cat. PI. 1658: 33. — maritima. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 33. — media. (Medeltiden) Rudb. Cat. PI. 1658: 33. — ramosa. Westerlund i Bot. Not. 1863: 143 Malmö (arenaria). — tenuiflora. Wg. Fl. Suec. 1824: 94 Öl. Künsten (major y an- gustissima.) PLATANTHERA bifolia. Rudbeck Cat. PI. 1658: 30. — bifolia X chlorantha. Neum. Sv. Fl. 1901: 633 Sk. Ignaberga (bif. X montana). — chlorantha. Troligen hör Orchis bifolia magna Franck Spec. bot. 1659: 22 hit »in promontoriis Holmensibus». — obtusata. Hägerström i Bot. Not. 1881: 195 TLp. Nuljalaki. PLEUROSPERMUM austriacum. Floderus i Bot. Not. 1853: 177 O g. Marmorbruket â Kolmârden. POA alpigena. Hn. Skand. Fl. 1849: 280 i anmärkning fjälltrakt. (pratens. v. alpestris). — alpina. L. Fl- Suec. 1745 n:r 79 Lpm. — alpina X la-xa. Lindm. Sv. Fl. 1918: 93 fjälltr. (alpina *jemt- landica Almquist i B.ot. Not. 1883: 115 delvis; först frân Are). — alpina X pratensis. Lindman Sv. Fl. 1918: 93. — angustifolia. L. Fl. Lapp. 1737 n:r 52 Lpm. — angustifolia X Chaixii. H. Smith i Sv. Bot. T. 1916: 576 Stm. — annua. ( Bromel . 1794 ?) L. Fl. Suec. 1745 n:r 75 allm. POA arctica. Wg. FI. Lapp. 1812: 40 LLpm. i björkregionen. (laxa.) — arctica X laxa. [Delvis kanske Hn. Skand. FI. 1864: 259 Jmt. Âreskutan (stricta)] Lindm. Sv. FI. 1918: 98. — bulbosa. L. Fauna Suec. 1761: 557 Srm. Nyköping. — Chaixii. Neum. Sv. FI. 1901: 742 Sk. Snogeholm. Yg. Floda. — Chaixii X pratensis. S. Selandef i Sv. Bot. T. 1910 s. (86) Sk. Engeltofta. — compressa. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 184 Gtl. — glauca. Wg. FI. Lapp. 1812: 41 PLpm. Kalkisbout. subsp. Balfourii. (I Neum. Sv. FI. 1901: 745 ej tydligen an- förd som svensk, hybrid): Sylvén i Sv. Bot. T. 1908: 25 TLpm. Abiskokanjon (aspera v. Bal.). — irrigata. Lindm. i Bot. Not. 1905: 73 i âtskilliga provinser. — laxa. Hn. i K. Yet. Akad. H. 1818: 150 Jmt. Areskutan. — nemoralis. L. FI. Suec. 1755: 28. — nemoralis X pratensis. Neuman Sv. FI. 1901: 743 Sk. Engel- holm, Yb. Tarna. — palustris. Osbeck Utkast FI. Hall. 1788: 8 HI. Veinge. — pratensis. Budbeck Hort. Bot. 1685: 4. — pratensis X remota. Neum. Sv. Fl. 1901: 742 Jönköping (hy- brida X pr.). — pratensis X trivalis. Fr. Herb Norm. 7: 92 (1840) Upsala. (prat. v.). — remota. Fries Nov. FI. Suec. 1814 s. 26 och 100 Sk. Grudmun- torp (sudetica). — trivialis. 1 iudbeck Hort. Bot. 1685: 49. P0LEM0NIUM cœruleum. ( Franck 1638) Budbeck i Act. Lit 1720: 99 Lpm. — — subsp. campanulatum. Th. Fries i Bot. Not. 1858: 53 TLpm. nedanför Kajsapakta nära Torneäträsk (subsp. grandiflorum). P0LYCARP0N teraphyllum. Wittrock i Sv. Bot. T. 1907: 361 Srm. Fagervik i Sorunda. POLYCNEMUM arvense. L. Blom i Bot. Not. 1912: 47 Sm. Hâllsta. POLYGALA amarella. L. FI. Suec. 1745: 212 i anmärkningen (vulg. f.) — comosa. L. FI. Suec. 1745 n:r 586 ß. — serpyllacea. Fr. FI. Hall. 1819: 114 (vulgaris var.) enl. Fr: Mant. 2: 41 HI. Breared. — vulgaris. L. FI. Suec. 1845 n:r 586 a, y , b- P0LYG0NATUM multiflorum. Celsius i Act. Liter Suec. 1732: 36 Upl. — multiflorum X officinale. (Medeltiden; Franck 1638) Budb. Cat. PI. 1658: 34. — officinale. Neum. Sv. FI. 1901: 649 Upl. Ö1. Sk. 65 POLYGONATUM verticillatum. Fuir en i Barthol. Cista med. 1662 287 Sk. mellan Wram och Linderöd. POLYGONUM. Arterna voro länge kollektiva: âtskilliga äldre va- riteter äro sannolikt hybrider, hvarför de äldre citaten ofta äro osäkra. — acadiense. Areschoug Skän. Fl. 1866: 181 Sk. Tjörnedala. Bran- tevik, Kullagunnarstorp (Raji). — æquale. Lindm. i Sv. Bot. T. 1912: 692 utan lokaler. — — subsp. cedocarpum. Lindm. i Sv. Bot. T. 1912: 693. — æquale X calcatum. Lindm. i Sv. Bot. T. 1912: 688. — amphibium. L. Fl. Suec. 1745 n:r 318 allm. — aviculare. (Medeltiden; Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 34. — Bistorta. (Medeltiden) Osbeck Utkast Hall. Fl. 1788: 15 Hl. Hasslöf. — calcatum. Lindman i Bot. Not. 1904: 139 rätt allm. — calcatum X heterophyllum. Lindm. i Sv. Bot. T. 1912: 688. — Convolvulus. ( Franck ) Rudberg Cat. PI. 1658: 12. — cuspidatum. Witte i Sv. Bot. T. 1909: 180 Bl. Sölvesborg. Karls- krona. Ög. Norrköping. — dumetorum. Osbeck Utkast Hall. Fl. 1788: 15 Hl. Hasslöf. — foliosum. H. Lindberg i Medd. Soc. Faun. Fl. Fenn. 27:3. 1900. Yrm. N. Rada. — heterophyllum. Lindm. i Sv. Bot. T. 1912: 690 (P. avicul. L. p. p.). — Hydropiper. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 32. — Hydropiper X minus. Neum. Sv. Fl. 1901: 575 Stm. Framnäs. — Hydropiper X tomentosum. Callmé i Bot. Not. 1884: 181 Vard- sätra nära Uppsala, (tom. X hydr.). — minus. Bromelius Chlor. Goth. 1694: 81 Gbg. — minus X Persicaria. Winslow i Bot. Not. 1882: 44 Gbg. — minus X tomentosum. Neuman Sv. Fl. 1901: 574 Karlstad (min. X lapat.) — nodosum. Fr. Fl. Scand. 1835: 130 Sk. pä slätten. (Lapathif. subsp.) — patulum. K. B. Nordstrom i Bot. 1903: 118 Helsingborg. (Bel- lardi). — Persicaria. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 32. — tomentosum. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 32. — viviparum. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 7. POLYPODIUM vulgare. (Medeltiden) Rudb. Cat. PL 1658: 34. P0LYP0G0N maritimum. Willd. Neum. i K. Vet. Akad. Öfvers. 1885: 50 Mpd. Östrand. — monspeliensis (L). K. B. Nordstrom i Bot. Not. 1903: 119 Bl. Karlshamn. Mpd. Johannedal. Bilaga tili Botaniska Notiser , 1920. 5 66 POLYSTICHUM Braunii. Ahnfeit enl. Wikströms Ârsberatt. K. Yet. Akad. for 1828: 247 (1880) Sk. Skäralid. (Aspid. acu- leatum). — lobatum. Lönnroth i Bot. Not. 1850: 160 Gtl. Torsborgen (As- pid. aculeatum). — lobatum X Lonchitis. Bosendahl i Sv. Bot. T. 1909: 385 Dsl. Prästmyran under Ryd stora i Örs sn. — Lonchitis. Liljeblad Sv. FI. 1792: 304 TLpm. ofvan Torneäträsk. (Polypodium Lon.). POPULUS. Med undantag af P. tremula endast odlas de öfriga arterna och kunna ej egentligen kallas fprvildade; nigra, balsamifera (tf) och alba anföras pâ 1700-talet som odlade-; canadensis, candicans (Ç), italica och virginica hitkommo senare, laurifolia (cf) och tremuloides senast. Hybriden alba X tremula, men ej alba lär odlats af Linné i Uppsala bot. trädgard. — tremula. Medeltiden. PORTULACA oleracea. L. Em. Almquist i Sv. Bot. T. 1914: 395 Bh. Mörhult vid Fjällbacka. POTAMOGETON acutifolius. Fr. Nov. FJ. Suec. 1824: 111 Sk. (complan. ß acut.). — acutifolius X pusillus. Hagström i Vet. Akad. H. N. F. 55, n:r 5: 73 (1916) Srm. Rorvik vid Hjelmaren. — acutifolius X zosterifolius. Hagstr. anf. st. s. 73 Upl. Ög. Sk. — alpinus. Hn. i K. Vet. Akad. H. 1818: 158 Jmt. (rufescens). — alpinus X gramineus. Hagstr. anf: st. s. 145 Ner. Hastaân i Götlunda. — alpinus X polygonifolius. Hagstr. anf. st. s. 148 Sk. Broby. Helgeâ. — coloratus. Westöö enl. Fr. i K. Vet. Akad. Öfvers. 1852: 191 Gtl. Erikskällan i Bäls sn. — coloratus X gramineus. Hagstr. anf. st. s. 181 Gtl. i en back invid Tenglingsmyr. — crispus. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 90 Gbg. — densus. Neuman enl. Bot. Not. 1874: 191 Möllegard i Söndrum. — filiformis. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 37 Upl. — filiformis X pectinatus. Almquist i Bot. Not. 1889: 62 Srm. Galön. — filiformis X vaginatus. Hagström anf. st. s. 24 Vb. Löfänger. — gramineus. Celsius i Act. Litar. Suec. 1732: 36 Upl. — gramineus X lucens. Hagstr. i Neum. Sv. FI. 1901: -796 flere- städes. Möjligen hör hit redan P. lucens v. Zizii Beurl. i Bot. Not. 1853: 89 Stm. Fläsklösan i Mälaren. 67 POTAMOGKETON gramineus X lncens X perfoliatus. Tiselius Potam. Suec. exs. n:r 75, 1895. Srm. Sillen i Yärdinge. (decipiens ß Torssandri). — gramineus X natans. Lcestadius i Fr. Mant. 1: 9. 1882 TLpm. Karesuando (sparganifolius.) — gramineus X perfoliatus. Hn. Skand. FI. 1820: 78 Stm. (curvi- folius). — gramineus X polygonifolius. Tiselius Pot. Suec. exs. n:r 139 (1897) Sra. Alsterân vid Strömsrum (gram. f. lanceolatifo- lius). — gramineus X praelongus. Hagstr. anf. st. s. 232 Vg. Yiskan vid Boras. — lucens. Bromel. Chloris Goth. 1094: 90 Gbg. — lucens X natans. Fr. Nov. I, 1823: 111 Sk. Rönneä (fluitans). — lucens X perfoliatus. Thedenius i Bot. Not. 1850: 115 Stm. Bruns- viken (decipiens). — mucronatus. Eni. Hagström 1916 hör hit P. compressus ß te- nuius Wg. FI. Upsal. 1820: 60 Upl. — mucronatus X obtusifolius. Fr. Nov. 1828: 28 Sk. Krageholm (obtusifolius forma). — mucronatus X panormitanus. Hogström i K. Yet. Akad. H. N. F. 55 n:r. 5: 97 (1916) Ög. Linköping. Upl. Upsalatrakten. — mucronatus X pnsillus. Hagstr. anf. st. s. 98 Upl. Upsala, Sig- tuna. Sk. Björka i Kropp. — natans. ( Franck 1638) Rudbeck Hort. Bot. 1685: 93. — obtusifolius. Wallman i Liljeblad Sv. FI. 1816: 706 i vatten- gropar. (compressus). — (obtusifolius X pusillus. Almquist i Bot. Not. 1889: 66 Âng. Mo. Ej upptagen af Hagström 1916. — panormitanus Fr. Nov. 1828: 50 Sk. Landskrona (gracilis), är v. minor Biv. Huvudformen först framhàllen af Hagström i Neum. Sv. Fl. 1901: 801 Sk. Gstr. — panormitanus X pnsillus. Hagström anf. st. s. 104 Sk. King- sjön. — pectinatus. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 37 Upl. — pectinatus X vaginatus. Hagström i K. Yet. Akad. H. N. F. 55 n:r 5: 52 (1916) Ang. Härnösand. — perfoliatus. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 37 Upl. — polygonifolius. Wahlberg Fl. Gothoburg. 1820: 23 Gbg. Lag- klarebäck (natans ß acaulis). — praelongus. Wallman i Liljeblad Sv. Fl. 1816: 706 i sjöar (per- foliatum A) lacustre). — pusillum. L. Fl. Suec. 1745 n:r 147 Upsala. 68 POTAMOGETON pusillus X trichoides. Hagström i K. Ve.t. Akad. H. N. F. 55 n:r 5: 126 (1916) Gbg. — rutilus. Lönnroth enl. K. Yet. Akad. Öfvers. 1852: 191 Upl. Metsjön i Fastena s:n. — trichoides. S. Tullberg enl. Bot. Not. 1876: 193 Lund. — zosterifolius. Fr. Nov. 1814: 28 Hallandia media (complanatum). — vaginatus. Kililman i Bot. Not. 1887: 85 norra delen af Bott- niska viken ned till Bygdeâ. POTENTILLA anserina. ( Franck 1638) Budbeck Cat. PI. 1658: 34. — arenaria. ( Franck 1638) Budbeck Cat. PI. 1658: 32. — arenaria X croceolata. K. Johansson i Arkiv f. Bot. 4 n:r 2: 17, 1905 Gtl. Hejdeby, Västerhejde, Yisby. — arenaria X Tabernæmontani. Ahlfv. i Neum. Sv. FI. 1901: 405 Bl. Karlskrona (aren. X minor). — argentea. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 37 Upl. — bifurca. Gunnar Andersson i Bot. Not. 1896: 23 Stm. — canescens. Neum. Sv. FI. 1901: 404 Lund. Gbg. — collina. Hn. Skand. FI. 1820: 200 Ö1. Gtl. (canescens). — Crantzii. ( Franck 1638) Budbeck Hort. Bot. 1685: 85. — Crantzii X Tabernæmontani. Ahlfv. i Neum. Sv. FI. 1901: 406 Sk. Sm. Upl. (minor X verna). — croceolata. K. Johansson i Arkiv f. Bot. 4 n:r 2: 14 (1905) Gtl. flerest. Öl. S. Myckelby (verna subsp.). — croceolata X Tabernæmontani. Johanss. anf. st. s. 15 Gtl. Yisby (verna X croc.). — erecta. (Medeltiden) Budb. Cat. PI. 1658: 39. — erecta X procumbens. Murbeck i Bot. Not. 1890: 198 Bh. Bl. Sm. Sk. — erecta X reptans. Hj. Nilsson i Areschougs Skân. FI. 1881:313 Sk. Rings j ön vid Räröd (procumbens *mixta). — fruticosa. Budbeck Hort. Bot. 1685 s. 35 — 36 (»Cytysus hir- sutus fl. lut. Guul Getewäpling ludin fràn Öland»). — intermedia. L. Mantissa 1: 76, 1767 i Upsala bot. trädg., dar den sedan förvildats och hvarifrân ex. utdelats i Fr. Herb. Norm. fase. 7 n:r 51 enl. Fr. Mant. 3. — mnltifida. E. Nyman i Bot. Not. 1895: 126 PLpm. Tjeggelvas. — nivea. L. Spec. PL 1753: 499 Lpm. — norvegica. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 35 Upl. — obscura Willd. Aulin i Sv. Bot. T. 1914: 373 Dir. Svärdsjö. — opaca. Fr. Nov. 1819: 78 Sk. Käflinge, Lackalänge. — palustris. ( Franck 1638) Budbeck Cat. PI. 1658: 32. — pilosa. Djurberg hos Krok i Bot. Not. 1863: 16 Ög. Skön- berga. 69 POTENTILLA procumbens. Uppgifterna af Swartz 1814 och As- pegren 1828 lära vara osäkra. — Fr. Fl. Scan. 1885: 115 Sk. An dr arum. — procumbens X reptans. Fries i Bot. Not. 1849: 155 Karlskrona (mixta). — recta. Lilja Skân. FI. 1870: 360 Sk. Marietorp vid Malmö. — reptans. (Medeltiden; Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 32. — rupestris. Bromel ., Chlor. Goth. 1694: 92 Gbg. — sterilis. Hj. Nilsson i Bot. Not. 1881: 82 Sk. Svarte (P. Fra- gariastrum). (Hn. Svensk o. Norsk Excurs. fl. 2: 169 (1853). utan lokal (P. Fragariastrum). — supina. Hartm. FI. Geval. 1848: 54 Gefle gamla brobänk. — Tabernæmontani. Ingick möjligen i Linnés P. verna och ut- gjorde förmodligen hufvudformen hos senare förff. ss. Lilje- blad och Wahlenberg samt Fries, som i Nov. 1828 först har säkrare beskrifningar pâ de bâda arterna verna (= Tabern.) . s. 161 och alpestris (= Crantzii) s. 162. Utbredningen stör. — thuringiaca. Eni. K. Thedeniiis i Bot. Not. 1889: 12 hör P. inclinata Hofberg i Bot. Not. 1843: 137 frän Gripsholm hit. — — subsp. Goldbachii. E. Adlerz i Bot. Not. 1903: 45 Ner. Tyss- linge. PRIMULA elatior. Leche Prim. Fl. Suec. 1744 n:r 12 Sk. Öfvids- kloster. — elatior X veris. Ljungström i Bot. Not. 1885: 129 Sk. Öfveds- kloster (officinalis X elatior). — farinosa. Rudbeck Cat. PI. 1658: 34. subsp. stricta. L. Florul. Lapp. 1732: 49 Lpm. — sibirica. Backman och Holm Element. F). Vesterbott. Lappl. i Arsberätt. H. Elementarlärov. i Lulea 1874 — 75 (1875) s. 60 Uddskär i Lule skärgärd. — veris. Medeltiden. — veris X vulgaris. G glienstier na i Bot. Not. 1851 s. 73 och 82 Sk. Kullaberg i Rahagen och ängen vid Gylleröd, i Böke- bolsväng, Kabbarps park sparsamt (grandiflora f. scapigera). — vulgaris. Fr. Nov. 1828 s. XI Sk. Kullaberg (acaulis). PRUNELLA grandiflora. L. Öl. Gothl. Resa 1745 s. 219 och 228 Gtl. Slite, Torsborg. , — grandiflora X vulgaris. Neum. Sv. Fl. 1901: 167 Vg. Larf. ÖL Torslunda. (Troligen redan Lönnroth i Bot. Not. 1850: 157 eller Lagerheim i Bot. Not. 1882: 7). — vulgaris. (Medeltiden; Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 34. PRUNUS avium. (Medeltiden) L. Västg. Resa 1747 s. 25, 32, 38 Kinnekulle. 70 PRUNUS Cerasus. (Medeltiden) Fr. Fl. Hall. 1818: 82 Wisingö. — domestica. (Medeltiden) förvildad pà Kinnekulle och nagra fa andra stallen enl. L. Fl. Suec. 1755: 165. — insititia. (Medeltiden) Fr. Fi. Hall. 1818: 82 Hl. Torup, G-e- tinge. — mahaleb. Neum. Sv. Fl. 1901: 347 sail. förv. Sk. Yibyholm. — Padus. (Medeltiden) Budbeck Cat. PI. 1658: 11. — spinosa. (Medeltiden; Franck 1638) Budb. Cat. PI. 1658: 34. — virginiana. Svanlund i Bot. Not. 1886: 8 Bl. Elineberg, Rödeby. PTERIS aquilina. ( Franck 1638; Budbeck 1658) Palmberg Serta Fl. Suec. 1684: 314. PUCCINELLI Borreri. Fr. Mant. 2: 10. 1839 Sk. Broby (Glyceria conferta). — distans. Ehrhart Beitr. 6: 81, 1791 Upsala (Poa salina). — distans X maritima. Holmb. i Lindm. Sv. Fl. 1918: 96. » — distans X retroflexa. Holmberg i Bot. Not. 1908: 255 Sk. Lomma, Bj erred, Malmö. Sm. Kalmar (Atropis distans X suecica). — maritima. Fr. Fl. Hall. 1817: 25 Hl. haf strand (enl. Fr. Mant. 2) (Poa). — maritima X retroflexa. Holmb. i Lindm. Sv. Fl. 1918: 96 Sk. Öl. — retroflexa. Liljeblad Sv. Fl. 1798: 48 Öl. nära hafstranden (Fe- stuca capillaris). — rupestris. Wikström Fort. Heising. Fanerog. 1898: 25 Hls. San- darne (Glyceria procumbens). PULICARIA prostrata. ( Franck 1638) Leche Prim. Fl. Suec. 1744 n:r 70 Lund. PULMONARIA angustifolia. L. Fl. Suec. 1755: 58 Yg. Skara. — angustifolia X officinalis subsp. obscura. Murbeck i Bot. Not. 1893: 121 Sk. Marieberg och Linneberga nära Lund. — officinalis. Marbeck i Bot. Not. 1894: 135 Sk. mellan Fyledalen och Lyckâs i Röddingedalen. ( Betzius har i Fase. Obs. Bot. 1774: 10 P. off. v. maculata EkerÖ. Buuth. men Fr. harmiss- tänkt den vare P. saccharata. Se Herb. Norm. 14: 14.) — — subsp. obscura. ( Franck 1638) Budb. Hort. Bot. 1685. PYR0LA chlorantha. Celsius i Act. Liter. Suec. 1832: 37 Upl. — media. Swartz i K. Vet. Akad. H. 1804: 257 Stm. — minor. Budbeck Cat. PI. 1658: 35. — minor X rotundifolia. Neum. Sv. Fl. 1901: 214 Ystad, Sundsvall. — rotundifolia. Budbeck Cat. PI. 1658: 35. — secunda. Budbeck Cat. PI. 1658: 35. — uniflora. Budbeck Cat. PI. 1658: 35. PYRUS communis. Medeltiden. — Malus. Medeltiden. 71 QUERCUS robur. Medeltiden. Pahnberg Sert. FL Suec. 1684: 60. — robur X sessiliflora. Fr. i Bot. Not. 1848: 167 Sm. Femsjö. (inter- media). — sessiliflora. Medeltiden. L. i Vastg. Res. 1747: 214 Vg. Hunne- berg. RADIOLA multiflora. L. Hort. Cliff. 1737: 114 Sm. Stenbrohult et Roshult. RANUNCULUS acris. ( Franck 1638) Fudbeck Cat. PI. 1658: 35. subsp. Stevenii. Ir. Mant. 1842: 50 Upsala (silvaticus.). — acris X auricomus. Jungner i Bot. Not. 1894: 156 Sundsvall etc. — arvensis. Fuiren i Bartholin Cista med. 166: 285 Sk. Rosendal. — auricomus. ( Franck 1638) Fudbeck Cat. PI. 1658: 35. subsp. sibiricus. J. E. Montell i Bot. Not. 1904: 145 Nb. Muonionvaara. — auricomus X cassubicus. Neum. Sv. FI. 1901: 500 Upl. Vsm. (Hit hör troligen R. aur. v. fallax mirabilis forma Schager- ström Plant, cot. par. Roslagiæ Bro 1839: 14 Norrsund.) — bulbosus. ( Franck 1659) Fuiren i Barth. Cista med. 1662: 290. Sk. Helsingborg. — cassubicus. Fr. i Herb. Norm. 5: 23 (1838) Upsala. — circinnatus. L. FI. Suec. 1745 n:r 472 a in fossis. — confervoides. Læst. i Nov. Act. Ups. 1839: 242 TLpm. Karavu- opio et Saxajervi ad Karesuando (aquatilis v. eradicatus). — Cymbalaria. Friesendahl i Sv. Bot. TLdskr. 12. h. 4: 486 (1919) Bh. Lunnevik i Hogdals sn. — Ficaria. ( Franck 1638) Fudbeck Cat. Pi. 1658: 11. — Flammula. ( Franck 1638) Fudbeck Cat. PI. 1658: 35. — — subsp. reptans. Bromel. Chloris Goth. 1694: 95. — fluitans. Fr. i Hb. Norm. 9: 28 (1842) och Mant. 1842: 51 Ron- neby. Kalmar (Batr. marinum). — fluitans X paucistamineus. A. Pihl i Bot. Not. 1893: 65 Sk. Foteviken (confusum X pauc.). — fluitans X peltatum. J. Erikson i Bot. Not. 1905: 319 Bl. För- kärla (Baudotii X pelt.). — glacialis. Fudb. i Act. Liter. Suec. 1720: 99 Lpm. — hederaceus. Fetz. Obs. bot. diss. 1774: 19 Hl. Halmstad. Sk. Össjö. — hyperboreus. Wg. FI. Lapp, 1812: 158 TLpm. h. o. d. — illyricus. L. 1743 i K. Yet. Akad. H. 1741: 196 Ö1. Hulterstad. — lapponicus. L. Florul. Lapp. 1732: 56 ULpm. — Lingua. ( Franck 1638) Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 38 Upl. 72 RANUNCULUS nivalis. L. FI. Lapp. 1737: 187 n:r 231 a Lpm. — nivalis X pygmaeus. Sylvén i Sv. Bot. Tidskr. 1908: 27 TLpm. Vassitjokko. — ophioglossifolius. Hn. Skand. FJ. 1864: 77 Gtl. Skälsö. — paucistamineus. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 66 Gbg. — paucistamineus X peltatus. A. Pihl i Bot. Not. 1893: 69 Sk. flerest. (heteroph. X paucist.). — peltatus. (Franck 1659) R udbeck Hort. Bot. 1685: 97. — platanifolius L. FI. Suec. 1755: 193 mot gränsen af norska Lpm. (aconitifolius). — polyanthemus. L. FI. Suec. 1745 n:r 467 Uplandiæ et alibi ra- rius. — pygmæus. L. FI. Lapp. 1737: 187 Lpm. — repens. Rndbeck Cat. PI. 1658: 35. — sardous. Retz. Obs. Bot. 6: 31 (1791) Sk. (philonotis). — sceleratus. Rndbeck Cat. PI. 1658: 35. — silvaticus. Wg. et Rosén i Nov. Act. Upsal. 8 (1821) s. 220 och 241 Gtl. Martebo (lanuginosus ß geranifolius). RAPHANUS maritimus. Fr. i Bot. Not. 1843: 148 HI. Yarberg. Jfr. Bot. Not. 1866 s. 93 och 177. — Raphanistrum. ( Franck 1638) Rndbeck Hort. Bot. 1685: 61. — sativus. Fr. Summa Yeg. 1845: 29 h. o. d. RAPISTRUM perenne. E. Th. Fr. i Sv. Bot. Tidskr. 1915: 110 Upsala. — rugosum. Atterberg i Sv. Bot. T. 1907: 352 Kalmar hamn. RESEDA alba. Lilja Skânes FI. 1870: 316 Sk. flerest. — lutea. Swartz i K. Yet. Akad. H. 1804: 257 Stm. — luteola. ( Franck 1638) L. Hort. Cliff. 1737: 212 Sk. — odorata. Lilja Skânes FI. 1870: 316 Malmö vid slottet. — Phyteuma. Hn. Sk. FI. 1849: 435 Gefle brobänk. RHAMNUS catharticus. {Franck 1638) Rndbeck Cat. PI. 1658: 36. — Frangula. (Medeltiden) Palmberg Sert. FI. Suec. 1684: 35. RHEUM Raponticum L. Samzelius i K. Yet. Akad. H. 1764: 247 Ner. Dylta. — undulatum L. Lindman Sv. FI. 1918: 214 allm. odl., of ta förv. RHINANTHUS apterus. (Fr. i FI. Hall. 1818: 104, crista galli a et y villosus utan beskrifning) Fr. Mant. 3: 60, 1842, södra och mellersta Sv. (major v. apterus et v. stenopterus). — borealis. Sterneck i Annuair. d. cons, et jardin bot. Genève 3: 25, 1899 »Lappland.» (Svensk lokal? Nordl. Sv. enl. Lindm. Sv. Fl.) (Alectereolophus b.). — grœnlandicus. Ostenfeld i Bot. of. the Færôes 1: 51 (1901) Lpm. Qvickjock, Kengis (Alecterolophus gr.). 73 RHINANTHUS major. Celsius i Acta. Liter. Suec. 1732: 17 Upl. Äldre förff., ss. Franck och Rudbeck skilde ej tydligt de bad a formerna af R. crista galli. — minor. Celsius i Acta Liter. Suec. 1782: 17 Upl. — serotinus. Neum. Sv. FI. 1901: 145 Sk. Broby (major subsp.). — stenophyllus. Fr. i Herb. Norm. 7: 12 (1840) Upl. Wik. (minor v. angustifolia). RHODODENDRON lapponicum. L. Floral. Lapp. 1732: 49 Lpm. RHYNCHOSPORA alba. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 19 Upl. — fusca. L. Sp. PI. 2: 1664 (1763) Sv. (Schcenus f.). R1BES alpinum. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 36. — domesticum. Jancz. i Bot. Not. 1900 s. 115 och 128, förv. i Sk. Og. Stm. — glabellum. Hedlund i Bot. Not. 1901: 98 Hrj. — nigrum. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 36. — Gfrossularia. Odlas. Palmberg 1684: 104. L. i ÖJ. Resa 1745: 55 »växte belt vilde* vid Hoping. — pubescens. Wg. FI. Lapp. 1812: 66 Lpm. (rubrum ß). — rubrum. Medeltiden. — scandicum. Hedlund i Bot. Not. 1901: 99 norra och mellersta Sv. RICINUS communis. E. Almquist i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 393 Bh Mörhult. RIDOLFIA segetum Moris. Pleijel i Bot. Not. 1901: 281 Kalmar. RORIPA Armoracia. (Medeltiden) Leche Prim. FI. Scan. 1744 n:r 46 Lund. — amphibia. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. Append. 1666: 18. — amphibia X palustris. Fr. (Mant. 3: 65, 1842) och i Herb. Norm. 11: 37. 1846, Upsala (Nasturtium anceps ß micropetalum). — amphibium X silvestre. Ahlfv. i Neumans FI. 1901: 456 Sk. Y g. Öl. Mälartrakten. (Nasturtium anceps auct. innefattar ät- minstone denna och föregäende hybrid). — austriaca. (Cr.) Spach. Atterberg i Sv. Bot. Tidskr. 1907: 352 Kalmar (Nasturtium a.). — palustris. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 37 Upl. — palustris X silvestris. Ahlfv. i Neumans Fl. 1901: 457 Sk. Kri- stianstad Gtl. Dalhem (Nasturt. p. X s*) — silvestris. ( Franck 1638) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 27 Gbg. ROSA. Mängfalden af senare tiders rosaarter förhindrar deras upp- tagande här, men nagra äldre namn vilja vi medtaga. — acicularis. Fr. i K. Vet. Akad. Öfvers. 1852: 191 Yb. Skelleftea. — Afzeliana. Fries i Liljeblad Sv. Fl. 1816: 715 a. — canina. (Medeltiden) Franck 1638. — cinnamomea. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 38 Upl. 74 ROSA glauca. Eni. Crepin hör hit: R. coriifolia Fr. Nov. 1: 83 1814, Sm. — inodora. Fr. Nov. 1. 1814, s. 9 och 83 HI. boreal, pimpinellifolia. Fristedt i Bot. Not. 1863: 84 Bh. Koön. — pomifera. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 98. Gbg. — rubiginosa. ( Franck 1638) Budbeck Hort. Bot. 1685: 99. Betz. FI. Oecom. 1806: 616. — tomentosa. Fr. Nov. 1814: 9 Sm. Femsjö. — villosa. Budb. Hort. Bot. 1685: 99. RUBUS. Endast nâgra fa, gamla arter upptagas här; de fiesta öf- riga ha tillhört R. fruticosus. — arcticus. Budbeck Cat. PI. 1658: 18. — arcticus X saxatilis. Wg. FI. Suec. 2: 332 (1831) Lpm. Juckas- järvi och Karesuando etc. (saxatillis ß hybridus). — cæsius. ( Franck 1638) Budb. Cat, PI. 1658: 36. — Chamæmorus. Franck Spec. Bot. 1638: 45. Simon Paulli FI. Dan. 1645: 339 Sk. — idaeus. Franck 1638. — saxatilis. ( Franck 1638) Budbeck Cat. PI. 1658: 42. RUDBECKIA fulgida. A. Lyttkens Om svenska ogräs 1885: 16 HI. Nydala. — hirta. Lilja Skân. FI. 1870: 6i9 Sk. Kropp. — laciniata. Lindm. Sv. FI. 1818: 534 förv. — pinnata. Lilja Skân. FI. 1870: 620 Sk. Belteberga, Trollenäs (Obiliscaria p.). — subtomentosa. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 374 Stm. RUMEX Acetosa. (Medeltiden) Budbeck Hort. Bot. 1685: 1. — Acetosella. (Medeltiden) Budbeck Cat. PI. 1658: 1. — aquaticus. ( Franck 1659) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 54 Gbg. — aquaticus X crispus. Hartm. Sk. FI. 1820: 147 Upl. Löfsta (con- spersus) — aquaticus X domesticus. Hn. Sk. FI. 1843. 115 utan speciel lokal (dom. ß latifolius). — aquaticus X Hydrolapathum. Wg. FI. Suec. 1824: 223 under namnet acutus ß latifolius med citationen »Sv. Bot. 161», 1804 (acutus). — aquaticus X obtusifolius. F. Areschoug i K. Vet. Akad. Öfvers. 1862: 73 Upsala. Stm. (platyphyllus). — arifolius. L. FI. Lapp. 1737 n:r 130 ß Lpm. — conglomeratus. {Fr. Nov. I. VI. 1818: 87 Sk.) Fr. Nov. II: 97 (1828) Sk. L. Hammar. (var.). — conglomeratus X crispus. • Murbeck i Bot. Not. 1899: 28 Sk. L. Hammar och Hunneberga. I ib RUMEX conglomérats X palustris. Areschoug Skân. FI. 1866: 132 Sk. L. Hammar (Steinii). — crispus. ( Franck 1859) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 54 Gbg. — crispus X domesticus. J. E. Areschoug i Bot. Not. 1840: 22 Gbg. (propinquus). — crispus X Hydrolapathum. Jungner i Bot. Not. 1885: 113 Sk. Bösmöllan. — crispus X obtusifolius. (L. FI. Suec. 1755: 118, R. acutus?) Fr. i Wikströms Ârsber. för 1828: 298 (1828) och Nov. 1828: 100 Sk. Bl. (cristatus). — crispus X palustris. Areschoug Skàn. Fl. 1881: 363 Sk. Alnarp. — crispus X sanguineus. (Lunds Bot. För. Kat. 1884: 9 Sk.) Ljung - ström i Bot. Not. 1885: 97 Hallands Yäderö. — domesticus. Wg. Fl. Lapp. 1812: 91 Lpm. (aquaticus ß cris- patus). — domesticus X obtusifolius. Under namnet R. conspersus i Fr. Herb. Norm. 7: 54 (1840) Stm. samt F. Areschoug i K. Vet. Akad. Öfvers. 1862: 66. — domesticus X sanguineus. Hj. Nilsson i Bot. Not. 1888: 147 Sk. Raröd. — Hydrolapathum. Wg. FJ. Upsal. 1820: 118 Upsala, (acutus a) Kanske redan BudbecJc 1658. v — Hydrolapathum X obtusifolius. Jungner i Bot. Not. 1885: 115 Sk. mellan Svenstorps station och Nedraby. — maritimus. ( Franck 1638) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 54 Gbg. — maritimus X palustris. Hj. Nilsson i Bot. Not. 1887: 234 Sk. Maglarp. — obtusifolius. L. Fauna Suec. ed. 2: 557 (1761) Srm. Äkerö. — obtusifolius X palustris. (Lunds Bot. för. Kat. 1882: 6 Sk.) Hj. Nilsson i Bot. Not. 1887: 231 Sk. Lund. — obtusifolius X sanguineus. (Lunds Bot. För. Kat. 1884: 9 Sk.) Neuman i Bot. Not. 1889: 237 Sk. Krageholm och Charlotten- lund. — Patientia. Odlas. Fr. Nov. 1828: 111 Sk. Lund förv. — palustris. Hn. Sk. Fl. 1820: 146 frän flera ej antecknade Ställen, äfven Gäfle Bräbänk. — pulcher. Lindman Sv. Fl. 1918: 213 tillf älligt införd. — salicifolius Weinm. Blom i Bot. Not. 1919: 181 Malmö. — sangineus. Betzius Prodr. Fl. Sc. 1795: 83 fukt. skogar (Nemo- lapathum). — scntatus. Hn. Sk. Fl. 1820: 148 Ög. Vadstena kloster. — thyrsiflorus. Fr. Sum. veg. Scand. 1845: 52 Gothia (acetosa, var.). 76 RUPPIA brachypus. Lindeberg i Bot. Not. 1858: 10 södra Bh. och norra Hl. Sannolikt indentisk med R. maritima v. bre- virostris J. G. Ag. i Physiogr. Sail. Ârsber. 1823: 37. — maritima. L. Wästg. Resa 1747: 186 Bh. Svansund pâ Orust. (Ar R. rostellata Koch.) — spiralis. Aspegren Bl. FI. 1823: 14 Bl. a. (marina a spiralis med beskrifning). SAGHNA apetala subsp. cæspitosa F. Areschoug Bot. Obs. 1854: 7 Sk. s. o. Stenshufvud. (Huvudformen i Lunds Bot. För. Kat. 1897: 8 Sk.). — apetala X procumbens. Neuman Sv. Fl. 1901: 552 Sk. Rörum. — ciliata. Fries i Liljebl. Sv. Fl. 1816: 713 Sk. Nebelöf nära Ystad. — intermedia. Fristedt i Bot. Not. 1854: 114 Hrj. Helagsfjällen (nivalis f. laxa). — Linnæi. Swartz i K. Vet. Akad. H. 1789: 44 Jmt. Âreskutan (Spergula saginoides). — maritima. Fries i Liljeblads Sv. Fl. 1816: 714 Sk. odl. st. (stricta). — nivalis. Fristedt och Björnström enl. Bot. Not. 1852: 160 TLpm. Ripanäs. — nodosa. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 41 Upl. — procumbens. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 10 Upl. — subulata. Retzius Obs. Bot. 1, 1779: 19 Hl. Hasslöf (Spergula saginoides). SAGHTTARIA natans. Wg. Fl. Suec. 1826: 621 Norrland (S. sagit- tifolia ß tenuior). — sagittifolia. ( Franck 1638) Rudbeck Hort. Bot. 1686: 100. SALIC0RNIA europæa. Fuiren i Barthol. Cista med. 1662: 293 Hl. Näs och Varberg. SALIX. Hybridernas antal är stort hos Salices och mânga ha an- setts tvifvelaktiga eller felbestämda, hvarför här endast arterna upptagas. — alba. L. Fl. Suec. 1745 n:r 812 fuktiga st. — arbuscula. L. Fl. Lapp. 1737 n:r 360 Lpm. — anrita. L. Fl. Lapp. 1737 n:r 369 Lpm. — caprea. ( Franck 1638) Rudbeck Hort. Bot. 1685: 100. — cinerea. Medeltiden: vide. — daphnoides. Fr. i Bot. Not. 1840 s. 63 och 182 Dir. Mora (acuti- folia). — depressa. Rudb. i Act. Liter. Suec. 1720: 99. — fragilis. (Medeltiden; Franck 1638) L. Skânsk. Resa 1751: 200 Sk. 77 SALIX glauca. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 99 pä resan tili Lpm. — hastata. L. Fl. Lapp. 1787 n:r 354 in sylvis et alpibus. — herbacea. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 100 pa resan tili Lpm. — lanata. L. Fl. Lapp. 1737 n:r 368 Lpm. i fjällen och skogarna. — lapponum. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 100 Lpm. pa resan tili Lpm. — myrsinites. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 99 pä resan tili Lpm. — myrtilloides. L. Fl. Lapp. 1737 n:r 357. — nigricans. L. Fl. Lapp. 1737 n:r 350 a. i Skogarna i Lpm. — pentandra. ( Franck 1638) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 10 Gbg. — phylicifolia. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 99 pa resan tili Lpm. — polaris. Liljeblad Sv. Fl. 1792: 203 Torne träsk etc. (herbacea var. A.). — purpurea. L. Skän. Resa. 1751 s. 252. 310. 352 Sk. Marsvins- holm, Tomarp, Skillinge, Östra Lyngby. — repens. Fuiren i Barthol. Cista Med. 1662: 290 Sk. Helsing- borg etc. — reticulata. L. FJ. Lapp. 1737 n:r 359 Lpm. a. — triandra. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 101 Gbg. — viminalis. ( Fmnck 1638) Rudbeck Hort. Bot. 1685: 100. SALSOLA Kali. Fuiren i Barthol. Cista Med. 1662: 290 Gtl. Ho- burg. SALVIA officinalis. Stockholmstr. Växter 1914: 173 Stm. — pratensis. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 39. Enligt Lin. Fl. Suec. 1745: 10 är lokalen: juxta fluvium & viam ad Hög- stadbro paroeeiæ Bælinge Uplandiæ. — Sclarea. K. B. Nordstrom i Bot. Not. 1903: 116 Malmö, Lund. Helsingborg. — silvestris. ( Franck 1638) Atterberg i Sv. Bot. Tidskr. 1907: 352 Kalmar. — verticillata. Liljeblad Sv. Fl. 1792: 227 förv. vid Linköping. SAMBUCUS Ebulus. {Franck 1638) L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 190 Kalmar. — nigra. (Medeltiden; Franck 1638) Palmberg Sert. Fl. Suec. 1684: 92. — racemosa. Wikström Stockh. Fl. Tillägg. 1840: 23 Stm. SAM0LUS Valerandi. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 39 Upl. SANGUIS0RBA minor. Lilja i Bot. Not. 1841: 197 Sk. Limhamn (Poterium S.) 78 SANGUISORBA muricata. Sjöstrand Calmar o. Öl. Fl. 1863: 320 Sm. Bo i Dörby (Poterium polygamum). — officinalis. L. 1143 i K. Vet. Akad. H. 1741: 187 G-tl. Öster- garn och Alskog. SANICULA europæa. ( Franck 1638) Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 39 Upl. SAPONARIA officinalis. ( Franck 1638) Rosen Obs. Bot. 1749: 24 Sk. Vadmöllan. Lund. SAROTHAMMUS scoparius. (Medeltiden) S. Paulli i Fl. Danica 1648: 10 Sk. SATUREJA Acinos. (Medeltiden ; Franck 1659) Rudbeck Cat. PI. 1658: 12. — grandiflora. Neuman i Bot. Not. 1896: 282 Sk. Smedstorp (Ca- lamintha). — hortensis. Hn. Sk. Fl. 1854: 467 förv. vid Untra i Upl. — vulgaris. (Medeltiden) Rudb. Cat. PI. 1658: 12. SAUSSUREA alpina. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 97 pä resan tili Lpm. SAXIFRAGA adscendens. L. Fl. Lapp. 1737 n:r 173 Lpm. Dir. Dannemora. — Aizoon. Wiström i Bot. Not. 1905: 293 Dir. Rättvik, kyrko- gardsmuren. — aizoides. L. Florula Lapp. 1732: 53 Lpm. — cæspitosa. L. Sp. PI. 1753: 404 Lpm. i fjällen. — Cotyledon. ( Franck 1638) L. Fl. Lapp. 1737 n:r 356 Lpm. i fjällen r. — cernua. L. Florula Lapp. 1732: 53. — granulata. (Medeltiden) Rudbeck Cat. PI. 1658: 37. — Hirculus. L. Fl. Suec. 1745 n:r 358 Sm. Bredstad. (S. hircina minor Rudbeck Cat. PI. 1658: 37?) — hypnoides. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 374 Öl. Borgholm. — nivalis. L. Fl. Lapp. 1737: 138 Lpm. — oppositifolia. L. Florul. Lapp. 1732: 53 Lpm. — rivularis. L. Florul. Lapp. 1732: 53 Lpm. - stellaris. L. Fl. Lapp. 1737 n:r 175 Lpm. — tridactylites. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 39 Upl. SCABI0SA canescens. Fr. Nov. 1824: 110 Sk. Widsköfle, Efveröd, Gualöf, Weberöd etc. (suaveolens). — columbaria. Fuiren i Barthol. Cista med. 1662: 289 Gtl. Yägume och Farösund. SCANDIX Pecten veneris. {Franck 1659) L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 189 Ö1. Gtl. SCHEUCHZERIA palustris. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 27 Upl. 79 SCHOENUS ferrugineus. L. FI. Suec. 1745 n:r 37 Gtl. — ferrugineus X nigricans. Gunnar Andersson i Bot. Not. 1896: 25 Gtl. Snäckgärdet vid Visby. (Lunds Bot. For. Kat. 1895: 13 Gtl.) — nigricans. L. 1743 i K. Yet. Akad. H. 1741: 182 Gtl. Gammal- ‘garn. SCILLA amoena. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 374 Stm. — italica. Under namn af S. bifolia af Retzius i K. Vet. Akad. H. 1769: 246 Lund. Rättelse gjord af Retz, i Obs. Bot. 1779: 15. SCIRPUS acicularis. Rudbeck Camp. Elys. 1 (1702) s 107, f. 5 Lpm. — austriacus. Rudbeck Camp. Elys. 1 (1702) s. 107. f. 3 Lapp- landsresan. — compressus. L. FI. Suec. 1745 n:r 748 Roslagen, Börstel. — fluitans. Fr. Nov. 1814: 4 Hl. Yessinge s:n; Sm., Femsjö, Un- naryd. — germanicus. Fr. Nov. 1814: 25 Sk. Engelholm och Vegeholm (cæspitosus ß nemorosus). Jfr. Broddesson i Bot. Not. 1912. — lacustris. (Medeltiden) Franck 1638. — mamillatus. H. Lindberg i Act. Soc. Faun. Fl. Fenn. 23. n:r 7, s. 7 (1902) flerestädes i mellersta Sv. — maritimus. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 41 Gbg. — multicaulis. Fr. Nov. Mant. 1832: 3 Sm. Bastesjö i Femsjö. — palustris. Rudbeck Camp. Elys. 1 (1702) s. 107, f. 3, pâ resan till Lpm. — parvulus. Hj. Nilsson i Bot. Not. 1888: 139 Sk. Falsterbo till Arlöf. (S. acicularis i Aspegrens Blek. FI. 1823: 4, beskrif- ningen i noten hör hit.) — pauciflorus. Ehrh. i L. d. y. Suppl. 1781: 103 Sv. (S. Bæotryon). — radicans. Holmberg i Bot. Not. 1897: 153 Yrm. Rada. — rufus. Wg. i K. Sv. Vet. Akad. H. 1805: 113 Gtl. Yestergarn (compressus ß rufus). — setaceus. L. Skân. Resa 1751: 227 Sk. Skanör. — silvaticus. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 19 Upl. — Tabernæmontani. ( Franck 1638) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 42 Gbg. — uniglumis. Liljeblad Sv. FI. 1816: 22 sidl. ängar, hafsstränder, grusig mark (palustris v. B. minor (syn. multicaulis Smith). SCLERANTHUS annuus. (Medeltiden; Franck 1659) Rudbeck Hort. Bot. 1685: 59. — annuus X perennis. Fr. i FI. Scan. 1835: 118 (annuus *biennis). — perennis. ( Franck 1659) Rudbeck Cat. PI. 1658: 22. SCLER0P0A rigida. K. Johansson i K. Vet. Akad. H. 29: 253 (1879) Gtl. Färösund (Sclerochloa r.). 80 SC0L0CHL0A festucacea. Liljeblad Sv. FI. ed. 2: 47 (1798) Ög. Motala elf vid Norsholm (Festuca arundinacea). Upptogs i ed. 1: 49 (1792) som Aira arund. SCOPOLINA atropoides Schult. Lilja Skân. FI. 1870: 186 Sk. mel- lan Rings) ön och Fairyhill. SCORZONERA hispanica. Hn. Skand. FI. 1832: 875 Upl. Signild- bergs park i Hâtuna s:n (y asphodeloides). — humilis. ( Franck 1638) Fuiren i Bartholin Cist. med. 1662: 205 Sk. Helsingborg. SCROPHULARIA alata. Lilja enl. Bot. Not. 1844: 112 Sk. Bil- linge (aquatica). — auriculata L. Cedergren i Sv. Bot. Tidskr. 12, h. 4: 487 (1919) Gbg. — canina L. Cedergren i Sv. Bot. Tidskr. 12. h. 4: 487 (1919) Stm. — chrysantha J. & S. Cedergren i Sv. Bot. Tidskr. 12, h. 4: 486 (1919) Yg. Skallsjö. — nodosa. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 37. — orientalis L. Cedergren i Sv. Bot. Tidskr. 12, h. 4: 486 (1919) Upsala. — peregrina L. Cedergren i Sv. Bot. Tidskr. 12, h. 4: 486 (1919) Upsala. — Scopolii. Lilja Skân. FI. 1838: 277 Paradislyckan i Lund förv. — vernalis. Retz. Prodr. FI. Scand. 1795: 146 ( Liljebl . 1816 Stm.). SCUTELLARIA altissima. Neum. Sv. FI. 1901: 167 förv. i Sk. — galericulata. Rudb, Cat. PI. 1658: 26. — galericulata X hastifolia. Neum. enl. Bot. Not. 1900: 114 Ö1. Borgholm, Bl. Karlshamn. — hastifolia. Celsius i Act. Liter. 1732: 15 Upl. SECALE cereale. Fr. FI. Scan. 1835: 211 pa sandfälten kan den bibehâlla sig fiera âr. SEDUM acre. ( Franck 1659) Rudbeck Cat. PI. 1658: 37. — Aizoon. Lilja Skân. FI. 1870: 308 Sk. Billinge, Âkersberg. Malmö. — album. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 37. — anglicum. Hn. Skand. FI. 1820: 184 Bh. Styrsö. — annuum. Leche Prim. FI. Scan. 1744 n:r 33 Sk. Stenshufvud, Srm. Lagmansö. — boloniense. (Lunds Bot. For. Kat. 1888: 5 Sk.) Neum. Sv. FI. 1901: 430 Sk. — complanatum. Fr. FI. Scan. 1835: 98 Sk. (Teleph. ^purpureum). — hispanicum. Neuman Sv. FI. 1901: 429 Ög. Prestköp. — hybridum. K. Johansson i K. Yet. Akad. H. 29: 196 (1879) Gtl. förv. — ibericum Stev. Scheutz i Bot. Not. 1871: 123 Sm. pâ kyrkogârdar. 81 SEDUM reflexura. L. Fl. Suec. 1755: 463 Gtl. — Rhodiola. ( Franck 1688) Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 96 Lpm.. — rupestre. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 198 Gtl. — sexangulare. L. Fl. Suec. 1745 n:r 390 h. o. d. — spurium. Neurn. Sv. Fl. 1901: 428 pâ kyrkogârdar i synnerh. — Telephium. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. Append. 1666: 19. — villosum. Cedervald i Bot. Not. 1867: 170 PLpm. TLpm. Torne- träsk. SELAGINELLA ciliata. Celsius i Act Liter. Suec. 1732: 40 Upl. SELINUM Carvifolia. Rudbeck Hort. Bot. 1685: 107. SEMPERVIVUM tectorum. (Medeltiden) Fuiren i Barthol. Cist. med. 1662: 287 Gtl. Slite et p. 292 Hl. Varberg. SENECIO aquaticus. Liljeblad Sv. Fl. 3 (1816) s. 470 Gbg., hvarest citeras som synonym S. Jacob, v. A i ed. 2 (1798), som är lika med i ed. I (1792). Fr. Fl. Hall. 1819 citerar Mont. (»S. Jacob, ß pâ fiera stallen», i K. Vet. Akad. H. 1766: 243). Wg. 1826 citerar Lin. Iter. Westrog. s. 160 »S, Jacobæa». Männe Linnés S. Jacobæa ß hör hit, dâ enl. Hartman i K. Vet. Akad. H. 1851: 214 ett ex. af S. Jacob, i L:s herb., â hvilket L. skrifvit »Habitat in Scania», hör till S. aquaticus. — crassifolius W. Hn. Skand. Fl. 1849: 432 Gefle brobänk. — erraticus. Ir. Fl. Scan. 1835: 6 Sk. [Yngsjô] (Jacobæa *bar- bareæfolius). Jfr. Areschoug Sk. Fl. 1881: 568. — erucifolius. Rosén Obs. Bot. Scan. 1749: 46 Sk. Kannik. — gallicus Chaix. Witte i Bot. Not. 1904: 52 Upsala — integrifolius. (’? Fuiren i Barthol. Cist. med. 1662: 285 Ullstorp. »Jacobæa rotundifolia».) Retz. Obs. Bot. I. 1779, s. 30 Sk. Ignaberga, Käflinge (Cineraria alpina). — Jacobæa. Rudbeck Hort. Bot. 1685: 57. — nebrodensis L. Witte i Bot. Not. 1904: 52 Upsala. — nebrodensis X viscosus. Sylvén i Act. Hort. Bergian. I, 3, 1907: 4 Stm. — nebrodensis X vulgaris. Sylvén i Act. H. Berg. I. 3, 1907: 6 Stm. — paludosus. Leche Prim. Fl. Scan. 1744 n:r 68 Sk. Lillô. — palustris. L. Hört. Cliff. 1737: 410 n:r 10 Scania campestri. — sarracenicus. Liljeblad Sv. Fl. 1798: 364 Ner. Dylta. (Jfr. Wg. 1826.) — silvaticus. L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 206 Sm. Vrig- — silvaticus X vulgaris. Selander i Sv. Bot. Tidskr. 9, h. 4: 436 (1916) Stm. Ljusterô. stad. Bilaga tili Botaniska Notiser, 1920. 6 82 SENECIO vernalis. Areschoug Skân. FI. 1866: 5 Sk. Fâgelsâng. Fries skrifver i Bot. Not. 1865: 176 att prof. Arrhenius beskrifvit for F. en af A. vârtiden pâ Gotland sedd Senecio, som synes- hafva tillhört ifrâgavarande art.) vernalis X vulgaris. Areschoug Skân. FI. 1881: 12 Sk. Oppmanna, — viscosus. L. Wastg. Resa 1747: 142 Götheborgs gator. — viscosus Xvulgaris. Iverus i Bot. Not. 1874: 97 Upsala. — vulgaris. (Medeltiden) Rudbeck Cat. PI. 1658: 15. SERRATULA tinctoria. Rudbeck Cat. PI. 1658: 87. SESELI Libanotis. Celsius 1748 i K. Vet. Akad. H. 1740: 308 Upsala. SESLERIA coerulea. Celsius i Act. Liter. Suee. 1732: 23 Upl. SETARIA ambigua Guss. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 375 UpL Löfsta. — glauca. Theden. FI. Upl. 1871: 35 Stm. Beckholmen och pâ ballastplatser. — italica. Witte i Bot. Not. 1904: 58 Stm. — verticillata. Retzius Prodr. FI. Scand. 1795: 17 n:r 74 utan lo- kal (Panicum vert.). — viridis. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 39 Gbg. SHERARDIA arvensis. L. Hort. Cliff. 1737: 33 Sk. SIBBALDIA procumbens, L. Florul. Lapp. 1732: 50 Lpm. SIBERITIS montana L. Witte i Bot. Not. 1904: 53 Upsala. SIEGLINGIA decumbens. L. FI. Suec. 1745 n:r 92 Upl. Bh. SILAUS flavescens. Retzius Suppl. Prodr. FI. Scand. 1805: 6 Sk, Almaröd, Hörte etc. (Peucedanum Silaus). SILENE acaulis. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 98 Lpm. — Armeria. Fr. Nov. 1814: 8 Sk. Malmö. — conica. Holmberg i Bot. Not. 1900: 71 Sk. Torup i Hvitaby s:n (conoidea). — Czerei Baumg. Witte i Bot. Not. 1904: 55 Upsala. — dichotoma. Grönvall i Bot. Not. 1868: 183 Sk. Malmö, Söfvesta, Ö. Torp. — Fabaria Sibth. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 375 Stm. , — gallica. Fr. Nov. 1823: 88 Sk. Malmö (anglica). — maritima. Fuir en i Barthol. Cista med. 1662: 292 Hl. Varberg, muscipula L. Holmberg i Bot. Not. 1919: 204 Simrishamn. — nutans. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 32 Upl. — rupestris. Fuiren i Barthol. Cist. med. 1662: 292 Hl. Varberg och Nissaân. — venosa. Fuiren i Barthol. Cist. med. 1662: 290 Sk. Helsingborg. SILYBUM Marianum. ( Franck 1638) Retzius Obs. Bot. 1779: 6 i âkrar. 83 SINAPIS alba. (Medeltiden) Fries Nov. 1814: 86 HI. Wessinge. — arvensis. Tidigt anförd som ogräs ss. hos Rudbeck Cat. PL 1658: 85. — dissecta Lag. Witte i Bot. Not. 1904: 58 Stm. SISYMBRIUM altissimum. Ringius i Bot. Not. 1888: 108 Vrm. Kristinehamn. HI. Yarberg. — austriacum. Fr. FI. Scan. 1835: 63 Lund. — Columnæ. K. B. Nordstrom i Bot. Not. 1903: 117 Malmö. Karls- hamn. — Irio. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 20 Upl. - — Loeselii. Fr. i Herb. Norm. 13: 49 (1848) Stockholm. — Loeselii X officinale. (Lunds Bot. For. Kat. 1906: 9 Sk.) — officinale. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 16. — orientale L. Holmberg i Bot. Not. 1919: 204 Sk. Simrishamn. — volgense. (Lunds Bot. For. Kat. 1914: 9 Sm.) SISYRINCHIUM anceps Cav. (Lunds Bot. For. Kat. 1912: 5 Mpd.) SIUM erectum. (. Franck 1638) Leche Prim. FI. Scan. 1744n:r21 Lund. — latifolium. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 40 Upl. SMILACINA stellata. (Fort. Upsala Bot. Bytesf. 1903: 12 Upl.) Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1916: 99 Upl. Lofö. SOLANUM Dillenii. Arrhenius enl. Bot. Not. 1855: 67 Upsala. — Dulcamara. (Medeltiden) Rudbeck Cat. PI. 1658: 15. — alatum. Fr. Nov. FI. Suec. 1814: 29 HI. Edsberga (miniatum). — luteum. Retz. Fl. Oecon. 2: 689 (1806) Lund (nigrum med gula bär). Jfr. Fr. Nov. 1814: 28. — nigrum. (Medeltiden; Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 38. subsp. humile. hr. Nov. 1823: 111 Lund (nigrum y liumile). — rostratum. Blom i Bot. Not. 1912: 46 Nyköping. — sisymbrifolium. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 376 Stm. SOLIDAGO canadensis. Lilja Skan. FI. 1870: 608 Sk. Fulltofta, Böstofta, Lund. — procera Ait. Lilja Skân. FI. 1870: 608 Malmö, Lund. — Virgaurea. {Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 12. S OLIVA nasturtifolia DC. och sessilis R. & P. Witte i Bot! Not. 1904: 59 Stm. S0NCHUS arvensis. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 40 Upl. — asper. {Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 38. — oleraceus. .{Franck) Rudb. Cat. PI. 1658: 38. — palustris. Fr. Nov. 1823: 119 Sk. Valjö. S0RBUS Aria. L. Wästg. Resa 1747: 161 Bh. Torsby s:n. — Aucuparia. Medeltiden. — — subsp. glabrata. Hedlund Monogr. Sorb. 1901: 45 Hjd. Fun- näsdalen och Ljusnedal (egen art). 84 SORBUS Aucuparia X fennica. Gunnar Andersson i Bot. Not. 1896: 25 Gtl. Snäckgärdet vid Visby. — Aucuparia X suecica. J. Erikson i Bot. Not. L900: 201 Karls- krona (scandica X A.)* — fennica. L. Fauna Suec. 1761: 557 Gtl. Ekstad, Östergarn, Färö, stora Carlson (Crat. hybrida). — suecica. ( Franck 1638) Budb. Cat. PI. 1658: 89. SPARGANIUM affine. Hn. Skand. FI. 1849: 255 Sk.— Lpm. (na- tans a). — affine X hyperboreum. Neum. Sv. FI. 1901: 810 Hjd. (affin. X submuticum). Utgör en del af S. oligocarpon Angstrom. — affine X simplex. Neum. i Hn. Skand. FI. 1889: 110 Sm. His. Mpd. — affine X minimum. Neum. Sv. FI. 1901: 809 Lycksele Lpm. Ut- gör en del af S. oligocarpon Àngstr. i Bot. Not. 1853: 151. — glomeratum. Fr. FI. Hall. 1819: 139 HI. (simplex ß fluitans). — hyperboreum. Hn. Skand. FI. 1843: 312 TLpm. Maunu (natans ß submuticum). — hyperboreum X minimum. Birger Härjed. Kärlväxt. 1908: 71 Blädjan och Sveg (min. X submut.). — minimum. L. Fl. Suec. 1755 n:r 832 ß allm. i karr (natans ß). — minimum X simplex. Härjedal. Kärlväxt. 1908: 71 Hjd. Sveg. — natans. L. Fl. Lapp. 1737 n:r *345 Sm. — neglectum. Neum. i Bot. Not. 1897: 128 Sk. Srm. Vingäker. — ramosum. ( Franck 1638) Budb. Hort. Bot. 1685: 19. — ramosum X simplex. Neum. i Hn. Skand. Fl. 1889: 112 Hl. Harplinge s:n. — simplex. Bromell Chloris Goth. 1694: 110 Gbg. — simplex X speirocephalum. Birger Härjedal. Kärlväxt. 1908: 71 Hjd. Sveg. — speirocephalum. Neum. i Hn. Skand. Fl. 1889: 109 öfver heia landet. (Kallas S. affine X natans i Stockholmstrakt. Yäx- ter 1914: 189). SPECULARIA speculum A. DC. Budberg Fort. Västergöt. Fanerog. 1902: 11 Yg. Björsäter. SPERGULA arvensis. Budb. Hort. Bot. 1685: 107. — marginata. Wahlberg Fl. Gotob. 1820: 47 Gbg. Domsö (Lepi- gonum marinum). — rubra. Budb. Cat. PI. 1658: 2. (? Arenaria maritima L. Öl. Resa 1745: 88 Ottenby.) — salina. (? Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 40.) Fr. Nov. 1817: 50 Bl. (Arenaria marina ß media). — vernalis. Liljebl. Sv. Fl. 1798: 186 Sm. etc. (Spergula arven- sis v. pentandra). 85 SPINACIA oleracea L. Witte i Sv. Bot. Tidskr. 1909: 181 Bl. Karlskrona. SPIRÆA alba. (Lunds Bot. For. Kat. 1905: 13 Bl.) (carpinifolia). — salicifolia. Retzius i K. Vet. Akad. H. 1769: 247 Sk. Maglögärd. SPIRODELA polyrrhiza. L. FI. Suec. 1745 n:r 997 a. STACHYS alpina. ( Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 41 Upl. sedan ej âterfunnen.) Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 376 Ups. (v. intermedia). — annua. Kindberg i Bot. Not. 1892: 181 Ög. Getâ i Krokek. — arvensis. Leche Primit. FI. Scan. 1744 n:r 43 Sk. Öfvedsklos- ter, Helsingborg. — germanica L. Samzelius i Bot. Not. 1885: 102 Srm. Oxelösund. — lanata Jacq. K. Johansson i Sv. Bot. Tidskr. 1917: 138 Gtl. Endre, Visby. — officinalis. (Medeltiden) L. 1743 i K. Vet. Akad. H. 1741: 85 Sk. — palustris. ( Franck 1659) Bromel. 1694: 63 Gbg. — palustris X silvatica. Osbeck FI. Hall. 1788: 20 Hl. Dömestorp. — recta L. Blom i Bot. Not. 1912: 46 Nyköping. — silvatica. {Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 20. STATICE humilis. Kalm i K. Vet. Akad. H. 1843: 107 Bh. Lög- holmen i Tanums s:n. — humilis X Limonium. (Fort. Skand. Växter 1907: 83) Th. Lange i Sv. Bot. Tidskr. 1912: 303 Gbg. Vrangö (Limon, humile X vulgare v. halland.). — Limonium. Leche Primit. FI. Scan. 1744: 24 mellan Landskrona och Helsingborg. Kullen, Barsebäck. STELLARIA apetala. Marbeck i Bot. Not. 1886: 193 Sk. (pallida). — aquatica. L. FI. Suec. 1745 n:r 370 stränder vid hafvet och Mälaren. — calycantha. Hn. i K. Vet. Akad. H. 1818: 145 skogsregionen i fjällen (uliginosa ß alpestris). — calycantha X longifolia. Lœstadius i K. Vet. Akad. H. 1822: 335 LLpm. Virihjaur (graminea ß alpina). — crassifolia. Ennes i K. Vet. Akad. H. 1807: 225 Sk. Saltviken i Löddeköpings s:n. — graminea. Rudb. Cat. PI. 1658: 19. — graminea X longifolia. Neum. Sv. FI. 1901: 536 Mpd. Bölom. — graminea X palustris. Neum. Sv. FI. 1901: 536 Bl. Knipehall. — Holostea. {Franck 1638) Rudbeck Cat. PL 1658: 19. — longifolia. Fr. i Liljeblad Sv. FI. 1816: 713 Sm. — media. (Medeltiden) Rudb. Cat. PI. 1658: 2. subsp. neglecta. Fr. FI. Scan. 1835: 88 Sk. i bokskogar. — nemorum. Rudb. Hort. Bot. 1685: 5. 86 STELLARIA nemorum subsp. glochidosperma. Murbeck i Bot. Not. 1896: 151 Sk. Bl. — palustris. Celsius i Act. Liter. Suec. 1731: 10 Upl. — uliginosa. L. FI. Suec. 1755: 150 (graminea /). STENACTIS annua. Lilja Skân. FI. 1870: 610 Lund. — speciosa. Lilja Skân. FI. 1870: 610 Sk. Billinge. STIPA pennata. L. Fauna Suec. 1761: 557 Yg. Àsaka Wartofta. STRATIOTES aloides. ( Franck 1638) Budb. Cat. PI. 1658: 37. STRUTHIOPTERIS germanica. Leche Primit. FI. Scan. 1744 n:r 86 Sk. Simontorp, Vg. Mariestad. Skara. STURMIA Lœselii. L. Sp. PI. 1753: 947. SUBULARIA aquatica. Celsius i Acta Liter. Suec. 1732: 41 Upl. SUCCISA pratensis. ( Mànss . Byd. 1628) Budb. Cat. PI. 1658: 37. SUÆDA altissima. L. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 376 Stm. — maritima. Kalm. i K. Yet. Akad. H. 1743: 107 Bh. Bratteskär. SYMPHORICARPOS racemosa. Lilja Skân. FI. 1870: 150 Sk. Wall- âkra, Ottarp. Billinge förv. SYMPHYTUM asperum. Borgström i Bot. Not. 1844: 162 Sk. Mal- tesholm (asperrimum). (Troligen tidigare vid Upsala och Stockholm.) — asperum X officinale. (S. uplandicum). Fr. Herb. Norm. 5 (1838) n:r 4 Upsala, (patens). — officinale. (Medeltiden) Leche Primit. FI. Scan. 1744 n:r 11 Sk. Lund. SYRINGA vulgaris. Wikström Stockh. Pi. 1840. tillägg s. 10 Stm. TARAXACUM officinale. Medeltiden. Denna art delades först i ett par former, men har i senaste tid uppdelats i mânga arter. TAXUS baccata. ( Franck 1638) Budbeck Cat. PI. Append. 1666: 19. TEESDALIA nudicaulis. Fuiren i Bartholin. Cista med. 1662: 287 Sk. Wram. TETRAGONOLOBUS siliquosus. Fuiren i Barthol. Cista med. 1662: 282 Gtl. Slite. TEUCRIUM Scordium. Simon Paullii FI. Dan. 1648: 349 Skâne. — Scorodonia. Neum. Sv. FI. 1901: 176 Yg. Askim, Gbg., Backa. THALICTRUM alpinum. Budbeck i Act. Liter. 1720: 100 Lpm. — angustifolium. Fr. FI. Hall. 1818: 94 Östra Sv. (Öl. Fora enl. Fr. Nov. 1828: 173). — aquilegifolium. L. Hort. Cliff. 1737: 226 n:r 1 Sk. Lund. — flavum. Budbeck Cat. PI. 1658: 39. — flavum X simplex. Neum. i Bot. Not. 1887: 9 Mpd. Hässjö, Sundsvall. — majus. L. Gotti. Resa 1745 s. 180 och 225 Hangvar och Gothem. 87 THALICTRUM minus. ( Franck 1659) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 113 Gbg. — simplex. Leche Primifc. FI. Scan. 1744 n:r 89 Simontorp etc. THESIUM alpinum. L. Skânska Resan 1751: 22 Sm. Notebeck (Stellera Passerina). THLASPI alpestre. Fr. Herb. Norm. 7: 22 (1840) Ög. Norrköping. — arvense. ( Franck 1688) Rudbeck Cat. PI. 1658: 39. — perfoliatum. Fr. i Wg. FI. Suec. 1824: 405 Öl. Borgholm. THUJA occidentalis. Krok och Almquist Sv. FI. 1914: 264 Gtl. St. Karlsö. THYMUS chamædrys. Fr. Nov. 1814: 35 Sk. — chamædrys X serpyllum. Neum. enl. Bot. Not. 1900: 114 Upsala. — serpyllum. (Medeltiden) Rudb. Cat. PI. 1658: 37. TILIA cordata. Medeltiden. — platyphylla. Lindeberg i Bot. Not. 1852: 22 Bh. Strömstadstrak- ten. t. ex. Odön, och Helsö. — vulgaris. (T. cordata X platyphylla.) Länge odlad. Hn. Skand. FI. 1858: 115. »Pâ vestra kusten enl. Prof. Fries.* I ed. 9: 101 (1864): Bh. Greby, Klefve och Mörum i Tanums sn. TILLÆA aquatica. Celsius i Act. Literar. Suec. 1732: 40 Upl. TOFIELDIA calyculata. (? Fuiren i Barthol. Cista. med. 1662. 288 Gtl. Heideby) L. 1734 i K. Yet. Akad. H. 1741 n:r 31 Gtl. Hau etc. — palustris. Rudbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 100 Lpm. T0RILIS Anthriscus. Rudbeck Cat. PI. 1666: 5. — infesta Koch. Nordstrom i Bot. Not. 1903: 116 Karlshamn. — rubella Mönch. Westerlund i Bot. Not. 1904: 13 Yg. Nolhaga. TRAG0P0G0N crocifolius. Westöö i Bot. Not. 1867: 167 Gtl. Yisby. — major L. Hn. Skand. Fl. 1820: 297 Gefle Brâbânk. »En af mag. Fries sänd artförändring af T. pratens. tyckes aven höra hit.» — minor. Fr. Nov. 1823: 95 (prat. ô). — minor X porrifolius. Thedenius i Bot. Not. 1885: 156 Stm. (porr. X minor). „ — porrifolius. Fr. Nov. 1823: 96 Christianstad. — porrifolius X pratensis. Förmodligen T. porrif. var. b. och d. Fr. Nov. 1828: 239 Sk. Bosjökloster. Gosselman Zool. bot. Iakttag. inom Blek. 1864: 14 Carlskrona pâ kronovarfvet. — pratensis. ( Franck 1638) Rudbeck Cat. PI. 1658: 40. TRAPA natans. ( Franck Spec. Bot. 1638: 37) L. i K. Vet. Akad. H. 1741: 82 Ög. L. Fl. Suec. 1745: 134 Misterhult, Krâksmâla. Sm. Hökesjö i Lemnhuît. 88 TRIBULUS orientalis. Blom i Bot. Not. 1912: 46 Nyköping. TRIENTALIS europæa. ( Franck 1659) Fuiren i Barthol. Cista med_ 1662: 284 Skâne. TRIFOLIUM agrarium. ( Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 40. — alpestre. Fr. i Mantiss. 1832: 15 uppgifver som säker lokal Harlösa och Kullaberg i Sk. Äldre uppgifter af Retzius. Os~ heck och Fries (i Fl. Hall.) höra säkerligen ej hit utan tili T. medium ß angustius Wg. Fl. Suec. 1826: 466. — arvense. ( Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 22. — dlubium. L. Fl. Suec. 1755: 261 Sk., hvarest citeras Skânska Re s an 1751: 242 (filiforme). — elegans Savi. K. Johansson i Bot. Not. 1891: 163 Landskrona. — fragiferum. Celsius i Acta. Liter. Suec. 1732: 42 Upl. — hybridum. L. Fl. Suec. 1745 n:r 612 ß Upl. Alsike. — incarnatuïfl. Lilja Skân. Fl. 1838: 322 Lund. — medium. ( Bromei . Chlor. Goth. 1694: 117 Gbg.) L. Fauna Suec. 1761: 558 Upsala, Jumkil — montanum. Rudb. Cat. PI. 1658: 40. — pratense. (Medeltiden) Rudb. Cat. PI. 1658: 40. — procumbens. Linder Fl. Wiksberg. 1716: 38 Srm. Wiksberg. — repens. ( Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 40. — spadiceum. L. Fl. Suec. 1755: 261 Upl. Gottsunda etc. — striatum. Leche Primit. Fl. Scan. 1744: 13 Sk. Krageholm. — suaveolens. Witte i Sv. Bot.- Tidskr. 1909: 181 Sk. Svalöf. TRIGL0CHIN maritimum. Martin i Acta Liter. Suec. 1: 343 (1722) Upsala. — palustre. ( Franck m. fl. collect.) Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 27 Upl. TRIG0NELLA cœrulea. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 376 Stm. — fœnum grecum. Witte i Bot. Not. 1904: 58 Stm. — kam osa L. Pleijel i Bot. Not. 1916: 279 Hudiksvall. — ornithopodioides DC. Hn. Skand. Fl. 1832: 375 Gtl. Nygârd ü Etelhem (Melilot. orn.). — orthoceras K. et K. Holmberg i Bot. Not. 1919: 205 Sk. Sim* rishamn. — polycerata L. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 19i4: 376 Stm. Nacka^ TRISETUM fiavescens. L. Fl. Suec. 1755: 36 Gtl. — subalpestre. Wg. Fl. Suec. 1831: 73 TLpm. Maunu (subspicata var.). — spicatum. L. Florula Lapp. 1732: 41 Lpm. TRITICUM cauinum. ( Franck 1638) Rudb. Cat. PI. Append. 1666: 9.. — cristatum Schreb. Ahlfvengr. i Sv. Bot. Tidskr. 4: (14) (1910) Halmstad. 89 TBJTICUM junceum. Lidbeck i K. Yet. Akad. H. 1795: 197 Sk. Klappen vid Falsterboref. — junceum X repens. Fr. Nov. 1828: 18 (acutum). — repens. ( Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 19. — Spelta L. Blom i Bot. Not. 1912: 46 Nyköping. — turgidum L. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 376 Stm. — violaceum. Sjöstrand i K. Yet. H. 1833: 107 Hjd. Mettukläppen. (caninum f.). — vulgare. Odlad, sällan förv. TROLLIUS europaeus. ( Franck 1638) Rudb. Hort. Bot. 1685: 97. TR0PAE0LUM majus L. Witte i Sv. Bot. Tidskr. 1909: 182 Sk. Ahus. TTJLIPA Gesneriana L. lÀlja Skân. Fl. 1870: 209 Sk. Landskrona. Malmö. — silvestris. ( Franck 1638) Leche Primit. Fl. Scan. 1744 n:r 24 Lund. TUNICA proliféra. L. Fauna Suec. 1761: 557 G-tl. Lilla Carlsön. — Saxifraga. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 376 Kalmar. TURGENIA latifolia. K. B. Nordstrom i Bot. Not. 1903: 116 Hel- singborg. TURRITIS glabra. ( Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 41. TUSSILAGO Farfara. ( Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 6. TYPHA angustifolia. L. Skänska resan 1751: 198 Malmö. — angustifolia X latifolia. Neum. Sv. Fl. 1901: 813 Ner. Lännäs. Srm. Bogsta (latif. f. intermedia Lindström i Bot. Not. 1893: 20). — latifolia. Celsius i Acta Liter. Suec. 1732: 42 Upl. (Äldre förff. förenade ofta de bada arterna). ULEX europaeus. Wg. Fl. Suec. 1826: XXVH Bh. tillfälligt utan angifven lokal. Hn. Sk. Fi. 1832: 375 pä ballastplatser vid Yestervik och Yisby. Eni. Fr. Nov. Mant. 1842: 89 skall den fordom vara tagen pä Hallands Yäderö. Förv. vid Torup i Sk. enl. Fr. Fl. Scan. 1835: 101. ULMUS foliacea. Fr. Nov. 1818: 68 Öl. Brostorp etc. (suberosa). — foliacea X lœvis. Danielsson Ölands almar, i Skogsvardsföre- ning. Tidskr. 1917: 897 Öl. Tveta och Algutsrum (campestr. X eflusa). — foliacea X scabra. Danielsson anf. st. Öl. Lilla Huit (camp. X montana). — laevis. Ahlquist i K. Vet. Akad. H. 1821: 302 Öl. a. (effusa). — scabra. Medeltiden. Linnés U. campestris innefattade hufvud- sakligen denna art. Upptages under särskildt namn. montana, af Fries i Mant. 3, 1842, s. 19. URTICA dioica. (Medeltiden) Rudb. Cat. PI. 1658: 43. 90 URTICA urens. (Medeltiden) Rudb. Cat. PI. 1658: 48. UTRICULARIA intermedia. L. FJ. Lapp. 1737 n:r 14 LLpm. Ca- latzelf. — L. Fl. Suec. 1755 n:r 28 var. minor af. U. vul- garis. — intermedia X minor, R. Hartman i Bot. Not. 1857: 30 Hls. Tönshammarsjön i Skog (ochroleuca). — minor. L. Fl. Suec. 1745 n:r 25 Dir. Märtaberg. — neglecta. Fr. i Bot Not. 1840: 109 Sm. Torsberg. — vulgaris. Rudbeck enl. Franck Specul. 1659: 14. VACCARIA parvillora. Neuman i Öfvers. K. Yet. Akad. Förh. 1885 n:r 3 p. 45 Mpd. Wif9ta, Östrad, Selanger. VACCINIUM microcarpum. L. Fl. Lapp. 1737 n:r 145 ß p. 112 Lpm. — microcarpum X Oxycoccus. Neum. Nagra krit. o. sails, växt. Mpd. 1888: 20 Myrnäs (Oxyc. micr. X palustr.). — Myrtillus. {Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 28. — Myrtillus X Vitis Idæa. Klerker i Bot. Not. 1894: 120 Dalarö. — Oxycoccus. {Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 29. — uliginosum. {Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 29. — Vitis Idæa. Medeltiden. VALERIANA baltica. Hn. Skand. Fl. 1861: 34 Vestervik (offici- nalis v. integrifolia). — baltica X officinalis. Pleijel i Bot. Not. 1907: 275 Vestervik. — dioica. {Franck 1638) Btomel. Chloris Goth. 1694: 119 Gbg. — excelsa. Fr. i Litteraturfören. Tidn. 1838: 710 Hl. Appel viks- berg (sambucifolia). — excelsa X officinalis. Pleijel i Bot. Not. 1918: 295 Srm. Stal- bäga. Vsm. Hed. Upl. Räsunda. — officinalis. (Medeltiden) Rudb. Cat. PI. 1658: 41. VALERIANELLA Morisonii. Fr. Nov. 1819: 65 Sk. Malmö (Fedia dentata). — olitoria. Fuiren i Barthol. Cista med. 1662: 286 Bl. Tärnö. VALLISNERIA spiralis. Afzelius i K. Yet. Akad. H. 1787: 253 »vid Alingsàs i en graf, som gär igenom Säteriet Nohlhagas ägor, Radm. Pentz. — — äfven honblommorna med en rak och Vs alns läng Blomstängel.» Hvad? VELLA annua L. Hn. Sk. Fl. 1843: 469 Gefle gamla brobänk. VERBASCUM Blattaria L. Scheutz i Bot. Not. 1881: 88 Sm. Sun- nanvik i Skatelöf. — lychnitis. Rosen Obs. Bot. Scan. 1749: 8 Sk. Dufeke. Bulltofta. — lychnitis X nigrum. Fr. i Bot. Not. 1865: 121 Upsala. Bot. Trädg. Neum. Sv. Fl. 1901: 124 Bl. Jemjö. — nigrum. {Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 42. 91 VERBASCUM nigrum X thapsiforme. Fr. Nov. 1819: 68 Öl. Thors- lunda (seminigrum). — nigrum X Thapsus. Fr. FI. Scan. 1835: 34 Sk. Bäckaskog (semi- nigrum). Jfr. Fr. Nov. 1819: 68 efc Summ. Yeg. 1846: 192. — orientale M. Bieb. K. Johansson i K. Yet. Akad. H. 29, 1897: 152 Gtl. Endre. — phoeniceum. (Fort. Skand. Växt. 1907: 90) Linclm. Sv. FI. 1918: 482. — phlomoides. Lindblom Bidr. Blekings FI. 1831: 15 Karlshamn. — thapsiforme. Fr. Nov. 1819. 67 Ö1. i synnerhet s. delen. — Thapsus. (Medeltiden) Budb. Cat. PI. 1658: 41. VERBENA officinalis. (Medeltiden) Budb. Cat. PI. 1658: 40. — spuria L. (Förteckn. Upsal. Bot. Bytesk. 1873: 2 Gbg.) VERONICA agrestis. L. FI. Suec. 1745 n.r 17. — alpina. L. Florul. Lapp. 1732: 46 Lpm. — Anagallis. Budb. Hort. Bot. 1685: 7. — Anagallis X aquatica. Holmberg i Bot. Not. 1900: 68 Sk. — Anagallis X Beccabunga. Neuman i Bot. Not. 1889: 235 Sk. Marsvinsholm. — aquatica. Murbec/c i Bot. Not. 1886: 192 Sk. Ö1. — arvensis. ( Franck 1659: 5) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 4 Gbg. — austriaca L. K. Johansson i K. Vet. Akad. H. 29. 1897: 155 Gtl. Endre och Gaudarve. — Beccabunga. ( Franck 1638) Budb. Cat. PI. 1658: 3. — campestris. Hyltén-Cavallius eni. Ascherson i Österr. Bot. Zeit- schr. 1893: 125 Sm. Wexio. — Chamædrys. ( Franck 1638) Budb. Hort. Bot. 1685: 109. — fruticans.] Sivartz i Svensk Bot. 5 n:r 347 (1808) i fjällen (saxatilis). — hederifolia. L. FI. Suec. 1745: 7 n:r 18 Sk. — longifolia. Budb. Cat. PI. 1658: 42. — longifolia X spicata. Neum. i Bot. Not. 1900: 115 Sk. Vg. Upl. — Former af V. longifolia hafva fiera ganger tidigare miss- tänkts vara hybrider, t. ex. af Fries i Bot. Not. 1865: 4 och af Zetterstedt i K. Yet. Akad. Öfvers. 1876 n:r 1, s. 56. — montana. Swartz Summa Yeg. Sc. 1814: 1 utan lokal (Sk. Ref- ten enl. Fr. Nov. 1823: 83). — multifida L. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1814: 377 Stm. — officinalis. (Medeltiden; Franck 1638) Budb. 1658: 42. — opaca. Fr. Nov. 1819: 64 Sk. etc. — pannonica Jacq. Aulin i Sv. Bot. Tidskr. 1914: 377 Stm. — peregrina. L. FI. Suec. 1745 n:r 19 Sk. Hwitsiöfle. — polita. Fr. Nov. 1819: 63 Sk. etc. 92 VERONICA polita X Tournefortii. Neum. Sv. FI. 1901: 136-Sk. Löderup. — præcox. L. FI. Suec. 1745 n:r 15 Upsala. — scutellata. Rudb. Hort. Bot. 1685: 7. — serpyllifolia. Rudb. Cat. PI. 1658: 41. — spicata. Fuir en i Bartholj Cista med. 1662: 287 Gtl. HI. Morup. — Tournefortii. Fr. Nov. 1819: 63 Lund (persica). — triphyllos. Bromei. Chlor. Goth. 1694: 4 Gbg. — verna. Celsius i K. Vet. Akad. H. 1740: 309 Upsala. VIBURNUM Opulus. ( Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 36. VICIA angustifolia. Linder Fl. Wiksberg. 1716: 40 Srm. M^iksberg. — cassubica. Rosén Obs. Bot. 1749 p. 36 och 84 Sk. Hasslemölla, Silfâkra, Kjeflinge. Hl. Sperlingsholm. — Cracca. (Medeltiden, Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 5. — dumetorum. Leche Prim. Fl. Scan. 1744 n:r 57 Sk. Krageholm, Öfvidskloster. — faba. Odlad, nâgon gäng förv. enl. Neum. Sv. Fl. 1901: 321. — hirsuta. Rudb. Hort. Bot. 1685: 117. — lathyroides. Retzius i K. Vet. Akad. H. 1769: 247 Sk. Cimbris- hamn, Christianstad, Lund, Keflinge. — pannonica Jacq. Atterberg i Sv. Bot. Tidskr. 1910 p. (38) Kal- mar. — peregrina L. Neum. Öfvers. K. Vet. Akad. Förh. 1885: 46 Mpd. Vifsta varf. — pisiformis. Retzius Prodr. Fl. Scand. 1795: 171 (I Liljebl. Sv. Fl. 1816 Ög.). — sativa. Medeltiden, senare odlad. — sepium. ( Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 42. — silvatica. Rudb. Cat. PI. 1658: 5. — striata MB. Neum. Sv. Fl. 1901: 321 Sk. Malmö. — tenuifolia. Fr. Nov. 1814: 36 allm. — tetrasperma. ( Franck 1638) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 121 Gbg. — villosa. Rudb , Cat. PI. 1658: 5. VINCA minor. Lilja Skân. Fl. 1870: 141 odlad och förv.. äfven i en äng utanför Vanâs. VIOLA alba. Neum. i Bot. Not. 1887: 15 Öl. Borgholm. — alba X hirta. Neum. i Bot. Not. 1887: 15 Öl. Borgholm. — alba X odorata. Neum. i Bot. Not. 1887: 15 Öl. Borgholm. — arvensis. ( Franck 1659) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 121 12 Gbg. — biflora. Rudb. i Act. Liter. Suec. 1720: 100 Lpm. — canina. ( Franck 1638) Rudb. Cat. PI. 1658: 42. — canina X montana. Neum. Sv. FI. 1901: 276 utan speciella lo- kaler. 93 VIOLA canina X pumila. Murbeck i Bot. Not. 1887: 186 Öl. G-tl. — canina X Riviniana. Neum. i Öfvers. K. Vet. Akad. Förh. 1885: 45 Mpd. Sköns sn. — canina X rupestris. Wahlstedt i Bot. Not. 1884: 142 Sk. For- sakar (arenar. X can.). — canina X silvestris. Neum. i Öfvers. K. Vet. Akad. Förh. 1885: 45 Mpd. Sköns sn. — canina X stagnina. Wahlstedt i Bot. Not. 1884: 144 Sk. Kris- tianstad. — canina X uliginosa. C. A. Westerlund (mellanform utan beskrif- ning i Bot. Not. 1852: 152 Sm. Madesjö) Botan. Observât. 1856: 3 (uliginoso-canina). — collina. Kindberg Sv. Fl. 1877: 133 Mpd. Sundsvall. Siljeberget. — cornuta. Neum. Sv. Fl. 1901: 278 Sk. Kristinehof, Dybeck. — elatior. Fr. i Hn. Skand. Fl. 1820: 110 Öl. (stipulacea). — elatior X pumila. Murbeclc i Bot. Not. 1887: 186. Öl. Thorslunda. — elatior X Riviniana. Sterner i Sv. Bot. Tidskr. 9. h. 4: 472 (1916) Öl. — elatior X stagnina. Murbeclc i Bot. Not. 1887: 385 Öl. Tors- lunda, Glömminge. — epipsila. L. Fl. Lapp. 1737 n:r 278 y Lpm. — epipsila X Palustris. (Lunds Bot. För. Kat. 1885: 5 Sk.) Hn. Sk. Fl. 1879: 224 under namnet »V. palustris *epipsila» (excl. citât.) enl. Neum.. Wählst Murb. Viol. Suec. Exs. n:r 5. 1888. — hirta. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 44 Upl. — hirta X odorata. Fr. Fl. scan. 1835: 77 Sk. Trolleberg etc. (hirta var. inter hanc et odoratam fere media). — mirabilis. Celsius i Act. Liter. Suec. 1732: 44 Upl. — mirabilis X Riviniana. Wahlstedt i Bot. Not. 1884: 140 Sk. Kristinelund. — mirabilis X rupestris. Neum. i Öfvers. K. Vet. Akad. Förh. 1885: 45 Mpd. Vale i Tynderöd (aren. X mirab.). — mirabilis X silvestris. Wahlstedt i Bot. Not. 1884: 138 Sk. Lillö. — montana. L. Sp. PI. 1753: 935 Lpm. — montana X pumila. J. Berggren i Sv. Bot. Tidskr. 9, h. 4: 474 (1916) Öl. — montana X Riviniana. Neum. Sv. Fl. 1901: 276 Norrl. a. — montana X rupestris. Neum. Sv. Fl. 1901: 274 Mpd. Jmt. Frösön (arenaria X mont.). — montana X stagnina. (Förteckn. Skand. Växt. 1907: 74). — montana X uliginosa. Erikson i Bot. Not. 1904: 240 Sm. Made- sjö (ulig. X Riviniana). — odorata. (Medeltiden) odlad och förv. enl. Leche 1744 94 VIOLA palustris. Bromei. Chloris Goth. 1694: 122 Gbg. — puraila. (? V. lactea Wg. i K. Vet. Akad. H. 1806: 65 Gtl. Eiksta, Roma) Fr. Nov. 1823: 86 ÖJ. (lactea ß lactea). — pumila X Riviniana. Murbeck i Bot. Not. 1887: 187 Gtl. Smiss i Hejde. — pumila X rupestris. Marbeck i Bot. Not. 1887: 186 Öl. Hulter- stad, Eriksöre, S. Möckleby. — pumila X stagnina. Murb. i Bot. Not. 1887: 185 Öl. Thorslunda. Möckleby, Glömminge. — Riviniana. Fr. Nov. 1828: 273 utan lokal (canina ß silvatica b. Riv.) (Sk. i Fl. Scan.) — Riviniana X rupestris. Nenm. i Öfvers. K. Vet. Akad. Förh. 1885: 45 Mpd. Sundsvall. (aren X Riv.). Neum. Wählst. Murb. Viol. exs. n:r 19, 1886. Sk. Bökebergslätt. — Riviniana X silvestris. Neum. Wählst. Murb. Viol. exs. n:r 14. 1886, Sk. Bökeberg. — Riviniana X stagnina. Sterner i Sv. Bot. Tidskr. 9, h. 4: 472 (1916) Öl. — rupestris. Mn. Skand Fl. 1820: 109 utan lokal (canina ß are- naria). — silvestris. Fr. Fl. Hall. 1817: 46 i barrskog (canina ß silva- tica). — - silvestris X stagnina. Sterner i Sv. Bot. Tidskr. 9, h. 4: 472 (1916) Öl. — stagnina. Fr. Nov. 1817: 48 Sk. Vegeholm, Heckeberga (per- sicifolia). »Synes. att döma af Linnés herb., hafva varit in- begripen i hans V. montana» Mn. Sk. Fl. — Och äfven i Liljeblads Fl. 1792 och 1798 Sm. — tricolor. ( Franck 1638) B, udb. Cat. PI. 1658: 42. — — subsp. ammotropha. Wittrock i Act. Hort. Berg. II, 1, 1897: 66 Sk. Ystad. subsp. bellioides. Neum. i Bot. Not. 1883: 82 Sk. Hallands Väderö. Hl. Stensjö. subsp. coniophila. Wittr. anf. st. s. 70 Gtl. Farö. — — subsp. stenochila. Wittr. anf. st. s. 73 Gtl. — uliginosa. Lindblom In geogr. Plant. Suec. 1835: 60 Dir. (Sö- derfors bruk enl. Wikströms Arsber. for 1835). — umbrosa. Lcestadius i K. Vet Akad. H. 1824: 164 Ang. Ram- sele och Solefteâ socknar (palustris '? var. sciaphila). VISCARIA alpina. Budbeck i Act. Liter. Suec. 1720: 98 Lpm. — alpina X vulgaris. Ankarkrona i Bot. Not. 1855: 174 Bl. Lyckeby (»mellanform — är kanske hybrid af bâda»). — vulgaris. ( Franck 1638) Budb. Cat. PI. 1658: 26. 95 VISCUM album. Franck Spec. Bot. 1638: 45. VOGKELIA paniculata. Rudb. Hort. Bot. 1685: 79. WOODSIA alpiua. Liljeblad Sv. FI. 1792: 307 LLpm.( Acrostichum hyp.). — alpina X ilvensis. Rosendahl i Sv. Bot. Tidskr. 9. h. 4: 418 (1916) Stm. ßunmarö. — glabella. Wg. FI. Lapp. 1812: 279 n:r 499 ( Wg. slâr ihop lo- kalerna för a och ß, men en af lokalerna »Virijaur i LLpm. tillhör a, enligt hvad Fristedt visât i Bot. Not. 1865: 21) (Polypod. hyperboreum a.) — ilvensis. L. FI. Lapp. 1737 n:r 383 Lpm. rar. WULFFIA stenoglossa. DC. Aulin i Sv. Tidskr. 1914: 377 Stm. XANTHIUM spinosum. Hn. Sv. Norsk Exc. FI. 1853: 165. (i Skand. FI. 1854: 466 Gefle). — strumarium. ( Franck 1638) L. Hort. Cliff. 1737: 443 Skânska slätten. XERANTHEMUM annuum. L. Blom i Bot. Not-. 1912: 46 Srm. Hâllsta. ZANNICHELLIA. Hos Celsius och Linné var arten kollektiv. — major. Hn. Skand. FI. 1820: 338 Gefle (palustris ß major). — pedunculata. Rosén et Wg. i Nov. Act. Upsal. 8 (1821) p. 227 och 254 Gtl. Längstile et Näsudden, Yisby (pal. ß pedicel- lata). — pedunculata X repens. Lindm. i Bot. Not. 1915: 147 bland bâda arterna. — polycarpa. Lindm. i Bot. Not. 1915: 142 Uddevalla. (major X repens ? enl. Lindm. p. 147). — repens. Fr. Mantiss. 1832: 17 Hl. Falkenberg (polycarpa). ZOSTER A marina. ( Franck 1638) Bromei. Chlor. Goth. 1694: 31 Gbg. — marina X nana. Neum. Sv. FI. 1901: 805 Västkusten. — nana. Insamlad i Bh. 1788 enl. Fr. i Bot. Not. 1840: 164. (För- modligen hör hit Z. oceanica Afzelius Obs. Veget. Suec. 1785: 33 med beskrifning. Bh.). ■ ' ■ ■ ■ . v • . BOTANISKA NOTISER FOR AR 1921 MED BITRÄDE AF Her E. ALMQUIST, H. W. ARNELL, BLOM. BUCH, DU RIETZ, TH. C. E. FRIES, FRÖDIN, HERTZ. HASSLOW. HOLMGREN, HÂKANSSON, K. JOHANSSON, KAJANUS, KRISTOFFERSON, LINDSTRÖM, MEDELIUS, MELIN, MÖRNER, NEUMAN, J. PERSSON, SERNANDER. SJÖSTEDT, STERNER, STRÖM, TROLANDER, TENGWALL m. fl. / UTGIFNE C. F. O. NORDSTEDT DISTRIBUTE) H : C. W. K. GLEERUPS FÖRL AGSBOKH AND E L LUND 1921, HER LTNGSKA BOKTRYCKKRIRT ' ' ■ Innehàll. Originalafhandlingar och originalnotiser. Sid. Almquist. E., Växtgeografiska bidrag. 4. Västergötland. 175, 221. Arnell, H. W., Martinellia tundrae Arnell, nova species 289. Arnell. H. W. et H. Buch, Martinellia scandica nov. spec 1. Blom, C., Nagra anmärkningsvärda adventiv- och ruderatväxt- fynd vid Malmö ären 1912 — 20 43. Du Rietz. Gr. E., Nagra iakttagelser över myrar i Torne Lappmark 3. Fries, Th. C. E., Sveriges Tulostoma-arter 33. Frödin, J., La limite forestière en Scandinavie encore une fois. 237. — , Quelques associations de lande de Bohuslän nord-ouest... 81. G-ertz, O., Laboratorietekniska och mikrokemiska notiser. 5. Om utbildningen av kristallsand. Nâgra belysande de- monstrationsexempel 139. — , 6. Jodstärkelsereaktionen och dess diagnostiska entydighet. 165. Hasslow, O. J., Floristiska uppgifter frân Kviinge och Gryts socknar 15. Holmgren, V., Bidrag till tanga vj ans ekologi 49. Hakansson, A.. Beiträge zur Entwicklungsgeschichte der Tacca- ceen ! 189, 257. Johansson, K., Was ist unter dem Namen Ulmus montana With. v. nitida zu verstehen 71. Kajanus, B., Zur Genetik des Chlorophylls von Festuca elatior L. 131. Kristofferson, K. B., On the relation between sugar content and winter rot in the garden carrots 149. Lindström, A., Tillägg till Marstrandsöns Ormbunkar och Fa- nerogamer 287. Medelius, S., Bryologiska Notiser frân Öland 23. Melin, E.. Till kännedomen om mykorrhizasvamparnas sprid- , ningssätt hos Ericaceerna 283. Mörner, C. Th., Slottsholmens i Vestervik Centaurea-art 99. Neuman, L. M., Sparganium speirocephalum Neum 47. Nordstedt, O., Rättelser till »Prima loca plantarum suecicarum». 282. Persson, J., Catarinaea angustata i Skâne 268. Sern ander, R., Allium carinatum i Uppland 37. IV Sid. Sjöstedt. G., Anteckningar öfver vegetationsfärgningar i salt- vatten. 1. En vegetationsfärgande högproduktion af Pe- ridinium malmogiense nov. sp 181. — , Om järnfällning hos hafsalger vid Skanes kuster ; 101. Sterner, R., Floran pä orthocerkalken i Kalmar län 269. Ström, K. M., Some Algae from hot Springs in Spitsbergen... 17. Trolander, A. S., Cirsium acaule X arvense ny för Öland 130. Tengvall, T. A., Eine Antwort an John Frödin 223. Smärre notiser. Anslag s. 146. Döde: Th. Krok 180, A. Nathorst 21. Döde utländske bota- nister: 14, 147, 173. Formalins användning vid växtpressning 188. Fullvuxen hy- brid mellan Crépis tectorum och C. capillaris omöjlig 99. Fysio- grafiska Sällskapet 145, 256. Guldmedalj 9S. Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssam- hälle 42. Lunds Botaniska Förening 21. Lustgarden 36. Nipsippan kultiverad 173. Ny litteratur 2, 100, 145, 164, 256. Af följande arbeten är mer än titeln omijämnd: Acta Florae Sue- cae. I. 147. Chodat et Carisso 138. Hereditas 79. Murbeck 22. Möl- ler 235. Penzig 46. Porsild 42. Sahlgren 45. Smith 143. Vischer 45. Resa 42. Reseanslag 98. Resestipendier i Norge 188. Tillandz 250-ârsminne firadt i Finland 32. Tvâ för svenska floran nya fjällväxter 236. Vetenskapsakademien 16, 98, 146. 188, 236. Vetenskapssocie- teten i Upsala 16. Växter, som nägot utförligare blifvit omnämnda. Alchemilla Wichurae f. 145. Allium carinatum 37. Amblyste- gium turgescens 28. Azalea mollis 284. Beta 142, 149. Bryum alvarense 27, arcticum 23. Chara aspera f. spitsbergensis 20. Crépis capillaris X tecto- rum 99. Festuca elatior 131. \ Martinellia scandica 1, tundrae 289. Peridinium malmogiense 181. Poa herjedalica 144. Polytri- chumformer 235. Sambucus nigra 140. Saxifraga tenuis 144. Schizocapsa plan- taginea 192. Sparganium speirocephalum 47. Tacca cristata 191. Tulostoma brumale och fimbriatum 34. Ulmus foliacea X glabra 74, montana v. nitida 71. BOTANISKA NOTISER FÖR AR 1921 UTÖ1FNE AF C. F. O. NORDSTEDT Haftet 1. DISTRIBUTOR: C. W. K. GLEERUP, FÖRLAGSBOKHANDEL LUND LUND 1921, BERLINGSKA BOKTRYCKERIET 1921 OO Çy-_ * ... p* A bh LIBRARY* Martinellia seandica nov. spec. • Auctokibus H. W. Arnell et Hans Buch. Dioica, rupestris, gracilis. 1 — 2 cm. longa, foliata 1 — 2 mm. lata, obscura, castanea vel fusco viridis, vulgo erecta. Gaulis interne radiculosus, sat remote foliatus, superne viridis. Folia non accrescentia, ad lj 2 bipartita, non alatanec decurrentia. margine vulgo perfecte integro; lobus posticus lobo antico duplo-triplo major, oblique obovatus. apice vulgo rotundato, leniter reflexus sed plus minusve concavus; lobus anticus reniformis et in apice rotundate obtusus vel oblique triangularis et plus mi- nusve acute apiculatus, convexus, vulgo a lobo postico sat distans. intus # caulem numquam transiens; carina leniter curvata, ad caulem angulum 90° — 45° magnum formans. Cellidae foliarcs mediae conformes, obscurae, rotundatae, minutae, diam. 15 — 20 /q trigoniis angulari- bus sat distinctis. basilares immo majores, rotundate rectangulaires, usque ad 24 — 28 ft longae. Oolesula appla- nata, truncata, margine edentato. Inflorescentiae masculae semper, ut videtur, apicales et interdum brevissimae, capitula pulchre rubescentia formantes. Gonidia elliptica vel rarius ovata (nulla angularia), bicellularia, hvalina. 13 — 20 /< longa. Hab. In Suecia sat frequens et ibi in plurimis provinciis (Smaland — Lule Lapmark) ad saxa silicea collecta; in Finlandia eadem in prov. Aboënsi. par. Kaleskerta, prope Mannois, col. (leg. H. Buch, 1917) collecta est. Semper gonidiifera: plantae masculae sat frequentes, sed colesulae et sporogonia rariores. M. seandica evidenter ad Curta-sectionem generis pertinet, M. hclvetica autem, quacum commixta fuit, ad Irriguam-sectionem ejusdem generis. Nova species sem- per ad saxa umbrata crescit et gracilitate, colore obscuro (vulgo castaneo), lobo folii postico fere semper in apice Botanisiert Noliser 1921. 1 rotundato, cellulis obscuris minutis ut et gonidiis ellipticis, colesulis edentatis, etc. recognoscenda est. Species valde constans est et fere nullas varietates praebet: hie illic tarnen folia dentibus perpaueis, acutis munita sunt, quare lobus posticus interdum apiculatus videtur. Ny litteratur. Dahlgren, K. V. 0., 1920, Zur Embryologie der Kompositen mit besonderer Berücksichtigung der Endospermbildung. — Zeitschr. f. Bot., 12 Jahrg., s. 481 — 516, 56 textf*. Hedlund, T., 1920, Vilka äro villkoren för tillväxten hos strasäd och vad är slidsjuka? 76 s., 11 textf. — Arsskr. fr. Landtbr. o. Mejeriinstit. Alnarp. 1920. Hereditas. I. H. 3, 1920, Innehaller uppsatser af Rasmuson, Nilsson-Ehle och Heribert-Nilsson. Kristofeersson, K, B., 1920, Om icke mendlande nedärv- ning. — Nordisk Jordbruksforskning, s. 273 — 282. Lindfors. T.. 1920, Studier over Eusarioser. 1. Snömögel • och Strafusarios, tvenne för vär sädesodling betydelse- fulla sjukdomar. 50 s., 2 textf. — Medd. frän Cen- tralanst. f. försöksväs. pa jordbruksomr.. Bot. Afd. n:r 19. Caroli Ljnnæi, Skänska Resan, utgiven av Jöran Sahlgren. 1920. O « Lüstgarden. Arsskrift för Eöreningen för Dendrologi och Parkvârd. Ârg. 1, 1920. 206 s., 8 t., 93 textf. Murbeck, Sv., 1920, Beiträge zur Biologie der Wüstenpflan- zen. II. Die Synaptospermie. 93 s., 6 figurgrupper i texten. — Lunds Univ. Arsskr. N. F., Afd. 1, Bd. 17, N:r 1. Nordhagex, R., 1920, Om nomehklatur og begrepdannelse i plantesociologien. Forsök til discussion paa logisk grundlag. — Nyt Magazin for Naturvidenskaberne. Bd. 57, s. 117 — 128. Porsild, T.. 1920, Griff elhaarene hos Dryas octopetala L. og Dr. integrifolia Vahl. — Bot. Tidsskr., Bd. 37, s. 121 — 124, 1 textf. Sylvén, B., 1921, Om själf- och korsbefruktning hos rapsen. — Sverig. Utsädesfören. Tidskr. Arg. 30, s. 225 — 244, 1 1 textf. 3 Nâgra iakttagelser over myrar i Tome Lappmark. Av G. Einar Du Rietz. Sommaren 1919 hade jag tillfälle att med und er- stöd frân Abisko Naturvetenskapliga station vistas en kortare tid i Tome Lappmark med Stationen som huvud- kvarter. Resans huvudândamâl var en undersökning av de Empetrum-rfea, rissamhällena inom omrâdet. Yid sidan härav kom jag emellertid aven att agna en del upp- märksamhet ât andra frâgor. Bl. a. blev jag i tillfälle att göra nâgra spridda iakttagelser over omrâdets myrar. Den grundläggande skildringen av Tome Lappmarks myrar har givits av Thore C. E. Fries (1913). Sedan dess har emellertid associationskomplexbegreppet till- kommit, vilket visât sig vara av en viss betydelse för behandlingen av de sydsvenska myrarnas vegetation. Det intresserade mig särskilt att undersöka, vilka natur- liga assocationskomplex man künde urskilja i de lapp- ländska myrarna, och om man künde iînna nâgra direkta motsvarigheter tili sydligare högmossars associations- komplex. Liksom nâgra florister föredraga ett niera kollektivt artbegrepp, andra ett trängre, kunna olika forskare âven inom sociologien arbeta med enheter av nâgot olika vidd. Jag har vid mina undersökningar genom- gâende använt ett trängre associationsbegrepp ân Fries, beroende bl. a. dârpâ, att jag lagt större vikt vid botten- skiktet. Jag vill emellertid särskilt betona, att jag därmed icke alls vill rikta nâgon kritik mot de av Fries uppställda associationerna. vilka i de fiesta fall torde vara synnerligen naturliga enheter och ju ocksâ fôlja de för naturliga associationer karaktäristiska konstans- lagarna synnerligen väl (Du Rietz, Fries, Osvald och Tengwall 1920). Men för mina undersökningar har det Botaniska Notiser 1921. 4 varit av vikt att söka urskilja de mins ta ay de väl begränsade enheterna i nâturen (motsvarande syste- matikens element arter), oeh därvid liar jag ofta nödgats göra en rätt stark uppdelning av mera kollektiva asso- ciationerna i Fries’ avhandling. I själva verket torde det vara just denna starkare uppdelning i förening med tillämpningen av associa- tionskomplexbegreppet, som gjort, att jag överhuvudtaget har nagot att tillägga till Fries’ förträffliga framställ- ning av myrarna i Torne Lappmark. Trots iakttagel- sernas fragment ariska natur har jag ansett lämpligt att bringa dem tili offentligheten, närmast för att eventuellt kunna föranleda andra tili ett fortsatt utforskande av dessa viktiga och intressanta problem. ' Mina iakttagelser liärstamma huvudsakligen fran myrarna kring Abisko, Stordalen och Torneträsk järn- vägsstationer. Med myrar menar jag här icke nagon naturlig grupp av växtsamhällen. I enlighet med all- mänt svenskt sprakbruk använder jag ordet blott som sammanfattande beteckning för en del sinsemellan myc- ket olika associationskomplex, vilka blott ha det gemen- samt, att de ofta förekomma tillsammans, äro mer eller mindre vata, och âtminstone i de fiesta fall växa pa och själva bilda torv. Det är salunda associationer tillhörande ganska skilda formationer, som komma att ingâ i de myrarnas vegetation. En kort översikt över de associationer, som spela nagon större roll i de av mig studerade myromrädena, torde vara nödvändig för förstaendet av följande. Av skogar vill jag blott nämna den nakna Mulms Chamacmorus-björkskogen: som i smärre fiäckar upp- trädde pä gamla eroderade palsar vid Torneträsk sta- tion. Björk och Mitbus Chamaemorus torde bli dess enda konstanter, och bottenskikt saknas. O Rissamhällen. Dessa äro som bekant av fyra slag: lavrika, nakna, mossrika 1 och Sphagnum-rika. i = rismos- sar). De nakna, vilka nrskiljdes redan av Albert Nilsson 1901 p. 33, »rena ljunghedar, Ericeta p-ura») men sedan vanligen hänförts an till de lavrika, an till de mossrika, sakna bottenskikt mer eller mindre fullständigt. De bilda en enligt min mening synnerligen god formation, som emellertid knappast torde vara representerad pâ de ifrâgavarande omrâdena. Av de lavrika är det egentligen blott 4 (kollek- tiva) associationer, som spela nâgon nämnvärd roll: An- dromeda polifolia -, Empetrum-, Vaccinium uliginosum- och V. vitis h?aca-lavhedarna. I de glesa fältskikten äro resp. Andromeda, Empetrum, odon ocli lingon domine- rande konstanter; bottenskikt en bestâ av diverse lavar. Av de mossrika är framför allt en association av stor betydelse, nämligen Empêtra m-Dicranum elonga- ^OM-associationen. Dess fältskiktskonstanter äro Empe- trum nigrum (dominerande, genomsnittlig täckningsgrad 4), Andromeda polifolia (1), och Rubus Chamaemorns (2), dominerande bottenskiktskonstant Dieranum elonga- tum (5) 1 2. Av de SjAiagnum-ri k a rissamhällen är den obetin- gat viktigaste Empetrum- Sphagnum fuscum- associationen ( Empetrum nigrdm-AoohmooY^ Fries 1913 p. 146 pro parte). Dess fältskiktskonstanter äro Empetrum nigrum I dominerande, 4), Andromeda polifolia (1), Oxy coccus mi- crocarpus (1), Vaccinium uliginosum (1), och Rubus Cha- 1 For korthetens skull betecknar jag- helt enkelt som mossrika de samhällen. i vilka andra mossor an Sphagna dominera i bot- tenskiktet. 2 Siffrorna inom parentes efter konstantnamnen betyda alltid den genomsnittliga täckningsgraden efter den Hult-Sernanderska skalan. Utförliga beskrivningar over de här omnämnda JE 'mpetrum- associationerna komrna inom kort att publiceras i annat sam- m an hang. maemorus (1—3), dominerande bottenskikts konstant är Sphagnum fnscum. (5). I östra delen av omradet blir Ledum 'palustre (1) facieskonstant, likasâ Betula nana (1) och Pinguicula villosa (1). Associationen nppträder i 3 varianter. Vanligast är den Bubus Ch am a emorus - rika, i vilken Buhns Chamcemorus när täckningsgraden 3. I den Eriophorum vaginatum-rika, Varianten bli Pinguicula villosa (1) och Eriophorum vaginatUm (3) variantkonstan- ter, i den Calamagrostis lapponica-v\k a Betula nana (1) och Calamagrostis lapponica (3). (Jfr f. ö. Du Rietz. Fries. Osvald och Tengwall 1920). Vid Torneträsk station nppträdde ganska allmänt Ledum- Sph. /hsc^m-associationen. Dess fältskiktskonstan- ter vo.ro Ledum palustre (dominerande, 3-), Andromeda polifolia (1), Betula nana (1), Empetrum nigrum (3-), Oxy coccus microcarpus (1), Vaccinium uliginosum (1), V. vitis idaea (1), Bubus Chamaemorus (3-), dominerande bottenskiktskonstant Sph. fnscum (5). Mer a sparsamt nppträdande äro Andromeda polifolia- Sph. fuscum-. Betula nana- Sph. fnscum- och Vaccinium uliginosum- Sph. fuscum — associationerna, med de i namnen nämnda arterna som dominerande konstan- ter. Gräs-ört-samhällen. Till denna stora huvudgrupp kunna lämjdigen sammanföras tre formationsgrnpper, gräs-ört- hedar, ängar och gr äs-ört-kärr 1 (jfr Du Rietz, Fries och Tengwall 1918). Av tili den först nämnda hörande associationer ma blott nämnas den ganska sälls^mta Buhus CJicimaeniorus-lsivheden, med Buhns Chamaemorus som fältskiktskonstant och diverse lavar i-bottenskiktet. Ängarna äro ej representerade i myrarnas vegetation, gräs-ört-kärren däremot desto mera. Till dessa höra trenne formationer, de nakna, de mossrika och de. Spliagnum-?ik& gräs-ört-kärren. Till 1 Adekvatare benämningar än de hitfcills vanligen brukliga »gräshedar» ocli »gräskärr». ( var och en av dessa höra talrika associationer, an- gâende vilka jag blott vill hänvisa till Fries: avliandling. De nakna och de mossrika falla inom hans »Niedermoore», de Sphagnum-rika inom hans »Hochmoore». Här ma blott framhâllas de utomordentliga viktiga Car ex r ostrat a- 1 Eriophonmi vaginatum- och Scirpus caespitosus- associatio- nerna (parai) ellassociationer inom alla tre formationerna). samt Eubas Chamaemorus- Sphagnum fuscmn- associationen {. Eubus Cliamaemoriss-l^ovhmooY. Fries p. 145), vilken i mânga avseenden närmar sig de Sphagnum- rika rissam- hällena. En Eubus Chamaemorus- Dior anum elongatum- association förekommer även h. o. d. (jfr Fries). Som jag redan 1917 hade tillfälle att framhâlla (Du Rietz 1917), gruppera sig växtassociationerna i naturen mycket ofta tillsamman tili högre vegationsenlieter, inom vilka associationerna spela samma roll som arterna inom associationerna. Som gemensam benämning för dessa högre enheter med regelbunden sammansättning har se- dermera inom den växtsociologiska Upsalaskolan den av mig föreslagna termen associationskomplex blivit all- mänt antagen (Du Rietz, Fries och Texgwall 1918. Du Rietz, Fries, Osvald och Tengwall 1920). Associ- ationskomplex ha sedermera av Melin (1917) beskrivits frân det norrländska barrskogsomrâdets myrar uuder namn av »kombinerade myrtyper». Naturliga associati- onskomplex ha under de sista âren speciellt studerats av H. Osvald pa sydsvenska högmossar och av mig själv pâ skärgardshällmarker, varvid de visât sig med avse- ende pâ de ingâende associationerna förete en konst ans, füllt jämförlig med arternas inom associationer. I fj al- len har begreppet hittills knappast kommit tili använd- ning. Att associationskomplex med efter allt att döma synnerligen konstant sammansättning spela en mycket 8 stor roll inom regio alpina , speciellt pâ de extrema vind- blottemarkerna, hade jag emellertid rika tillfällen att konstatera i Torne Lappmark. Associationskomplexen i de av mig studerade my- rarna i Torne Lappmark kunna i stört sett nänföras tili trenne huvudgrupper: gräsmyrar, högmossar och pals- myrar. Gräsmyrarna äro kanske de inom omradet mest nt- bredda. De besta av diverse gräs-ört-kärr, däremot vanligen inga rissamhällen. Diverse 8W/.z-associationer kunna emellertid ibland spela en ganska framträdanda roll. Gräsmyrarna ha av mig ej närmare studerats. Högmossarna kunna ibland iutaga ganska betydande arealer inom regio subalpina och de nedersta delarna av regio alpina. Deras utseende avviker i högsta grad frän den sydliga, högvälvda mosstypen. Nivadifferenserna mellan mossens olika delar äro vanligen högst obetydliga, utom da den digger pâ en sluttning, som ibland är fallet. Och associationssammansättningen är en heit annan. En lagg kan ibland vara utbildad och bestar da av ett smalt balte väta gräs-ört-kärr mellan fastmarken och mossen. Innanför denna höjer sig mossens yta som en lag, relativ jämn, blott svagt vagig yta, närmast pamin- nande om vissa mycket hastigt växande högmossytor i sydligare trakter, dar nägon tydlig växling mellan tuvor och höljor ej kommer tili synes. De lägre, vata partierna intagas vanligen av Huhns Chamaemorus-Sph. fuscum- association, isynnerhet mindre sänkor (svagt markerade höljor) även av Eriophorum vagmatum- associationer (i mitten) och den Eriophorum vaginatum-rika, Varianten av Empetrum- Sph. /itevxrw-associationen. Dylika höljeliknande sänkor f örekomma emellertid vanligen ganska spar samt. De medelhöga partierna täckas huvudsakligen av Em- petrmn-Sph. fascum- associationens Huhns Chamaemorus- rika variant. Pâ de svagt markerade kullarna ersättes denna av Empetrum -Dicranum elongatum- association, mera sällan Hub us Chamaeniorus-Dicranum donyatum- associa- tion, ocli pâ kullarnas toppartier ofta av Empetrum- och Vaccinium uliginosum -, mera sällan Andrpmeda- och Rulnis ('hamaemoriis-l&vheddLr. De allra högsta partierna bruka ofta intagas av rena lavsamhällen, i vilka bl. a. den .först nyligen närmare utredda Ochrolechia inaequatula (Nyl.) Zahlbr. ofta spelar en rnycket viktig roll. I dessa lavassociationer griper vinderosionen in, och de högsta kullarna visa vanligen större eller mindre stärkt erode- rade nakna torvytor. Det niöter knappast nâgra svâriglieter att rekon- strnera dragen av dessa högmossars succession, vars normala förlopp jag sökt framställa pâ fig 1. Ehuru blott delvis kontrollerad genom grävningar, torde denna figur i huvudsak ge en füllt tillförlitlig bild av förhällan- dena (jfr f. ö. Fries 1913 p. 145 och 248). Nâgra egendomligheter torde förtjäna att närmare skärkädas. Den succession, ât vilken figuren ger uttryck, âr soin synes en rent progressiv sâdai}. Enligt Fries (p. 250) leder den en gang började destruktionen genom deflation av den nakna torvytan normalt till en ned- brytning av mossens yta sa langt, att det uppstâr en hölja med öppet vatten. Dess höljor kunna genom vatt- nets erosion och de blottade torvlagrens successiva för- störing utvidgas till verkliga smâ myrsjöar, i vilka sedan genom börjande igenväxning den progressiva successio- nen ater kan taga sin början. Säkerligen spelar. en dylik regeneration i stört ge- nom fullständig nedbrytning en ganska stör roll i de ifragavarande myrkomplexens utvecklingshistoria. En liknande nedbrytning genom erosion har f. ö. av H. Osvald konstaterats pâ vissa sydsvenska högmossepar- tier, som upphört att växa i liöjden, och av mig själv pâ de stora högmossarna av sydsvensk typ pâ ön Smölen vid norska västkusten. Emellertid synes âtskilligt tala för, att aven en Skematisk framstäUning av liögmossarnas normala succession i Torneträskomr&det, regenerativ iitveckling i mindre skala, motsvarande de sydsvenska mossarnas normala regeneration, maste spela en stor roll i de ifrâgavarande mosskomplexens utveckling. Efter allt att dôma komma namligen de torrare associationerna allt som oftast att redan före slutstadiets nppnâende dränkas genom den runt omkring 11 hastigt tillväxande Émpetrum-Sph . fuscum- associationen. Likaledes torde den nyssnämnda destruktionen i mânga fall genom igenväxning komma att hejdas redan pâ ett tidigare stadium. I bâda fallen kommer den progressiva utvecklingen att taga sin början igen med nâgot av de nedre led en i successionsserien, och en regeneration av mer a vanlig typ blir fôljden. Mossarnas heia ytkonfiguration och associationsför- delning tala bestämt för antagandet av en dylik rege- neration. Tyvärr fick jag aldrig tillfälle att genom gräv- ningar vinna full klarhet i fragan. Det senast sagda far dar för blott betraktas som en hy potes, vars närmare prövning i naturen blir ett synnerligen viktigt önskemal för den närmaste framtiden. Visär den sig hälla streck, torde regeneration slinserna i torven fâ en betydligt mera utdragen form än i sydsvenska mossar. Den nu skildrade högmosstypen torde vara inskränkt till de egentliga fjälltrakterna. Med de av Cajander (1913) och Melin (1917) beskrivna högmossarna fran norra Finlands och Norrlands barrskogsomraden visar den blott ringa likhet. Palsmyrarna. Fries och Bergström (1910) införde i den vetenskapliga litteraturen det fran finskan lanade namnet »palsar» för de höga och branta, asliknande torv- knölar, som redan förut beskrivits fran olika delar av det arktiska Europa och som de funnit vara i hög grad ut- märkande för myrarna i norra delen av Torne Lappmark. De skildrade även ingaende palsarnas byggnad och vi- sade, att de ha en kärna av ständigt frusen torv, bildad av infraaquatiska Oar^-associationer o. dyl., och ett yttre hölje av supraaquatiska Sphagnum - och Polytrichum- torvarter. Deras uppkomst och utveckling genom upp- frysningsfenomen har även utförligt skildrats av dessa författare och av Fries (1913). Palsarna synas i Torne Lappmark vara inskränkta tili de nordöstra. kontinentala delarna. Jag fick tyvärr 12 endast tillfälle att iakt.taga en typisk palsmyr, nämligen nedanför Tornet räsk station. 1 mitten av ett större högmossomräde av den förut skildrade typen läg ett omrade med vata gräs-ört-kärr, och i dessa lago pal- sarna spridda. De färdiga palsarna voro nagra meter liöga, tämligen branta och av avlang form. Det mesta av deras yta bestod av nahen, vinderoderad, svart torv, vilken kom heia palsarna att pâ avständ synas svarta. F. Ö. bestod deras vegetation mest av rena lavsamhäl- len, Empetrum-, Vaecinum uliginosum - och V, vitis idaea- Bar destruktionsvta Rena lavsamhällen Diverse ris-lavliedar T Empetnim-Dicvamnn eloHgatHm-a,ssoc'va.tion t Empetrum- Sphagnum fuscum- association t Eilbus C ■hamaemor us- Sphagnum association Carex rostrata och Eriopliorum vagiuatum- associationer in. m. f Öppet vatten t Fig. 2. Skematisk framställning av palsmyrarnas normala succession i Torneträskomradet. lavhedar, Empctrum-Dicranum elongatum- association m. m. Mellan de h. o. d. ganska tätt liggande palsarna gingo strängar av ganska väta Carex rostrata- och EriopJio- rurn vqginatuni-SLSsoci&tionev. Det heia bildade ett asso- ciationskomplex av synnerligen regelbunden samman- sättning. I palsmyrens yttre delar künde man även följa palsarnas utveckling alltifran de första anlagen. Dessa voro sma tuvor av Kubus ( Jhamaemorus- Sph. fuscmn- association i de vata Carex rostrata- och Eriopliorum /;a^«Ma^wm-associationerna. När de blevo nagot högre kom Empetrnm-Sph . /ksc/rw-association pä toppen, när de vuxit ännu mera i höjden, kom Empetrum-Dicranum rlongatum- association. Just i uppkomsten av dessa sma tuvor torde man lia att • söka den första orsaken tili palsbildningen. Forst genom den ojämnhet i y tan och därmed även i snöfördelningen, som härigenom uppstar, torde den av Fries skildrade uppfiysningsprocessen kunna börja grip a in. I fig. 2 har jag sökt ge en skematisk framställ- ning av huvuddragen i palsmyrarnas succession (jfr. f. ö. Fries p. 189 — 200). Den pâminner ju i hög grad om högmossarnas, men nâgon annan regeneration sprocess än det stora kretsloppet torde man här icke ha nâgon som heist anledning att antaga. Palsmyrarna synas vara en frân de förut skildrade högmossarna synnerligen väl skild och avgränsad myr- typ. Pa de senare har jag aldrig sett nâgon antydan till palsbildning. Enligt muntligt meddelande av docent Thore C. E. Fries torde emellertid även övergangsty- per f örekomma i Torne Lappmark, och möjligt är, att uppfrysningsfenomen kunna ha en viss betydelse även för högmossarnas uppkomst och utveckling. V äxtbiologiska Institutionen, Upsala, d. 20. 11. 1920. Litteraturförteckning“. Cajander. A. K., Studien über die Moore Finlands. — Acta Fore- stalia Fennica 2. Helsingfors 1918. Du Eiet/.. G. E.. Nâgra synpunkter pä den synekologiska vegetations- beskrivningens terminologi och metodik. — Sv. Bot. Tidskr. Bd. 11. Stockholm 1917. — . Fries. Th. C. E. und Tengwall. T. A., Vorschlag zur Nomenkla- tur der soziologischen Pflanzengeographie. — Sv. Bot. Tidskr. Bd 12. Stockholm 1918. — . Fries. Th. C. E., Osvald, H. und Tengwall. T. Ä.. Gesetze der Konstitution natürlicher Pflanzengesellschaften. — Vetenskap- liga och praktiska undersökningar i Lappland anordnade av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. Flora och Fauna 7 (Med- 14 delande frân Abisko Naturvetenskapliga station 3). Uppsala & Stockholm 1920. Fries. Th. C. E.. Botanische Untersuchungen im nördlichsten Schwe- den. Ein Beitrag zur Kentnis der alpinen und subalpinen Ve- getation in Torne Lappmark. Ibid. 2. Akad. Avhandl. Up- sala 1913. — . och Bergström. E.. Nägra iakttagelser över palsar och deras förekomst i nordligaste Sverige. — Geol. För. Förh. Bd. 32. Stockholm 1910. Melik, E., Studier över de norrländska myrmarkernas vegation med särskild hänsyn tili deras skogsvegetation efter torrläggning. — Akad. Avhandl. Upsala 1917. Nilsson, A., Sydsvenska ljunghedar. — Tidskr. för skogshushälln. 29 ârgângen. Stockholm 1901. Döde. Den 25 okt. 1920 clirektorn viel botaniska trädgarden i Florens Odoardo Beccari, f. d. 19 nov. 1843. — Den 31 aug. 1920 Dr. Emil Burnat i Genève, f. d. 21 okt. 1828. — F. d. direktorn vid kejserliga bo- taniska trädgarden i St. Petersburg Alexander Fischer von Waldheim. — Den 28 aug. 1918 prof. Byron David Halsted i New Brunswick, N. J., f. d. 7 juni 1852. — Den 11 nov. 1920 prof. Frans von Höhnel i Wien. — Den 28 okt. 1920 John Reader Jackson i Lymstone, S. Devon, f. d. Keeper vid bot. trädgärdarna i Kew, född i maj 1837. — Den 23 aug. 1920 prof. Fritz Kurtz i Cordoba, Argentina. — Reverend Henry William Lett pä Aghaberg, Co. Down, England. — Den 8 jan. 1920 konservator James Melville Macoun i Ottawa, Canada, född 1862. — Nyligen i Genève f. d. professorn i Kasan Konstantin Sergejewitsch Mereschkowskij. — Den 13 juli 1920 overlærer Sjur Knutsen Selland i Granvin, Hardanger i Norge, f. d. 1 dec. 1867. — Den 8 nov. 1920 prof. Hans Soloreder i Erlangen. — I aug. 1920 dr. Godo Voss i Helmstedt. 15 Floristiska uppgifter frân Kviinge oeh Gryts soeknar, Av O. J. Hasslow. De bäda socknarne äro belägna a övergangs haltet mellan Kristi anstaclsslätten och Sydsvenska höglandet. Enär de uppgifter om floran härstädes, som hittills blivit publicerade, äro ytterst sparsamma, meddelar jag harmed nâgra av de mera intressanta fynd, som av mig gjorts inom omradet under de senaste nio aren. Orysa clandestine^ (Web.) A. Br., paträffad i ar, f örekomm er i stör mängd utmecl Almaan vid Spanga i Gryts socken och växer säväl a stranden som ute i vattnet. Höjd over havet 16 m. Lokalen är belägen ungefär 2 1/z mil norr om Kristianstad, därifran växten förut är känd. Enligt meddelande till mig av professor N. Hjalmar Nilsson har han ar 1916 eller 17 funriit Oryza vid Sinclairsholm ungefär 1/. Detta första uppslag fullfôljde han genom un- dersökningar saväl i närliggande lânder som a Grönland och Spetsbergen. Hans ar beten öfver de fossila växterna äro synnerligen talrika och värdefulla. Med honom bort- gâr en af vârt lands mest framstâende, världsberömda vetenskapsmän. . Murbeck, Sv., Beiträge zur Biologie der Wü- stenpflanzen, II. Die Synaptospermie. I Bot. Not. 1916 gaf förf. namnet syn aptospermi at den företeelse, som yttrar sig däri, att frukter eller frön, som utvecklats inom samma hölje eller i hvaran- dras omedelbara närhet, i stallet för att skiljas at eft er uppnadd mognad, hallas gruppvis samman tili och med under groningen. Nu i detta nya arbete beskrifver förf. och gruppe- rar en hei del fall af synaptospermi hos arter av 46 släkten. Inom den nordafrikanska florau är synapto- spermi hitintills pâvisad hos 140 arter, tillhörande 60 släkten och 20 familjer. Af dessa ga nära 100 arter in i Sahara, och 35 tillhöra den kategori af växter, som icke f örekomm a utanför den egentliga, jämförelsevis art- fattiga ökenregionen. I Fennoscandia finnas endast 5 arter, som visa exem- pel pa synaptospermi: Beta maritima , Salsola Kali , Cir- cœa lutetiana. Agrimonia odorat a och Medicago minima. Ofvan 61° n. br. uppträder ingen sadan art, utan dylika arter tyckas * spela en betydande roll endast i ett fior- omräde med torrt och varmt klimat. Förf. har gjort undersökningar för att se, liuru mycket vatten, som upptages, och hum fort det afdunstar fran frön och fran omgifvande delar hos ifragavarande växter. 23 Bryologiska notiser frân Öland. Ay Sigfrid Medelius. Under ett besök pâ Öland i juni 1920 gjorde jag nâgra mossfynd, som torde vara av intresse. Dessa fynd utgjordes av Grimaldia pilosa, Bryum areticum, B. alva- rense nov. spec, och Amblystegium turgescens med sporogon. Grimaldia pilosa (Horn.) Lindb. Denna art, som utom Europa förekommer i Asien och Nordamerika, har enligt K. Müller 1 en utpräglat arktisk karaktär. Den anträffades pâ alvaret ovan Resmo by âr 1865 av S. O. Lindberg. J. E. Zetterstedt, som tvâ âr senare ganska grnndligt undersökte den öländska mossfloran, lyckades dock icke finna den. Icke heller känner jag tili nâgra herbarieexempiar frân senare tid. lika litet som nägot omnämnande i litteraturen. Det var därför en angenäm överraskning, när jag den 3 juni fann denna art i rätt talrika och rikt fruktificerande bestând pâ Resmo alvar ungefär en halv mil öster om kyrkan. Vid förnyade strövtäg över alvaret päträffade jag arten pâ ännu nâgra lokaler, alltid rikt fruktificerande och egendomligt nog alltid i sällskap med Riccia Les- curiana Aust. En gäng växte den hopblandad med Re- boulia hemisphœrica (L.) Raddi. Den har av mig blivit insamlad pâ följande lokaler: Resmo alvar flerestädes. Stenasa s:n, Ebbelunda alvar. Mörbylanga s:n, Borgby alvar, nära vagen tili Kast- lösa, rikligt. Bengtstorps alvar (jämte Reboulia). Bryum arcticum (R. Brown) Br. Eur. Redan pâ försommaren 1919 fann jag ungefär pâ gränsen mellan Rösslösa och Stora Dalby alvar i Kast- lösa socken i ett rätt litet bestand en fruktificerande 1 Iv. Müller: Die Lebermoose I s. 26G. Botaniska Notiser 1921. 24 Bryum- art, som vid närmare pâseende befanns vara ty- pisk Bryum arcticum. Under det- nya besöket pâ ön följande sommar sökte jag bl. a. särskilt denna art och kom tili det överraskande resnltatet, att den är allmänt förekommande pâ heia södra Ölands alvar. Den anträf- fades sâlunda pâ talrika lokaler frän Eriksöre alvar i Torslunda s:n pâ mellersta delen av ön ned tili Näsby alvar i öns sydligaste del. I regel förekommer den tämligen sparsaint i sma kolonier samt nästan alltid med sporogon. Inblandade i tuvorna växa oftast Leersia-Rrter (rhabdocarpa och cxtinctoria), Myurella julacea, Sivartzia montana , Bitri- chum flcxicaule och Bryum pendulum , stundom traf fas dar Reboulia hemisphcerica, Grimaldia pilosa och Riccia Lescuriana. Exemplaren variera föga utom tili setans längd (5 — 25 mm.) och kapselns storlek (med lock 1,5 — 5 mm.). Exemplaren frân en del lokaler sakna dock de för Rty- chostomum-g ruppen karaktäristiska tvärlamellerna pâ exostomtänderna. Beträffande franvaron av dessa har lektor H. W. Arnell 1 konstaterat samma förhallande pâ exemplar frân Sibirien. Lektor Arnell har även halt vänligheten att i brev tili mig framhalla, att denna enda avvikelse frân typen icke kan tillmätas nägon vikt. Sannolikt fâr väl B. arcticum här stades betraktas sâsom ett glacialt relikt, varpä Ölands alvar ju bjuder fiera andra prov, bland lövmossorna särskilt Am- blystegium turgescens och Stereodon Bambergeri. Men under det att dessa sistnämnda aldrig träffas utanför alvarets omräde, har jag däremot funnit Bryum arcticum tvâ gänger neclanför den s. k. lantborgen pâ circa 4 kilometers avstând frân alvaret. Den växte här pâ strand- ängar och har självfallet spritt sig hit genom sporer i senare tid. 1 H. W. Arnell: Die Moose der Vegaexpedition. Arkiv för bot. XV. 5, sid. 67. Artens utbredningsomrâde är enligt Brotherus (i Engler-Prantl : Die natürl. Pflanzenfamilien): Central- europas alper (sällsynt), Skottland (mycket sällsynt), Sverige, Norge, Finland, Kolalialvön, Spetsbergen, Si- birien samt nordliga delarna av Nordamerika, varjämte en varietet anträffats i Centralasien. Inom Sverige torde den fâ räknas till de boreala arterna. Här har den sitt egentliga utbredningsomrâde i fj allen. Sydligaste och lägsta hittills kända fyndorter äro, enligt vad lektor Arnell meddelat, Torp och Borg- sjö i Medelpad, dar den insamlats av lektor A. De i Hartmans Hora nämnda lokalerna vid Grävle, Stockholm och Lidköping äro — likaledes enligt lektor A. — tvivel- aktiga och mäste nog strykas. I fraga om artens vertikala utbredningsomrâde anger Limpricht 1 för mellan-E uropa 1,540 — 2,700 m. Arnell och Jensen 2 omnämna frân Sarekomrâdet tvä lokaler, den ena i videregionen, den andra i björkregionen. I barrskogsomrâdet är den troligen ej heller sä sällsynt. N. P. Herman Persson (Arkiv för botanik XIV: 8 sid. 36) anger arten frân Handölsfallen. Själv har jag samlat den i barrskogsregionen vid Storlien och Enafors i Jämt- land. I Sibirien har den sitt rätta hemvist norr om polcirkeln, där den träffas pä flodstränder etc1 2 3. Den lägsta Olandslokalen. Kleva strand äng, ligger blott 2 à 3 meter över Östersjöns y ta. Bryum arcticum har av mig anträffats pâ följande öländska lokaler: Torslunda s:n, Eriksöre alvar. Sandby s:n, Södra Sandby alvar. Vickleby alvar. Iiesmo s:n, Resmo och Mysinge alvar; Kleva strandäng. Stenâsa s:n, Ebbelunda,, Fröslunda och Stenâsa alvar. Mörbylänya s:n, Borgbv 1 Limpricht: Die Laubmoose etc. II. s. 298 f. 2 H. W. Arnell und C. Jensen: Die Moose des Sarekgebietes s. 154. 3 Lindberg & Arnell: Musci Asiæ borealis II sid. 48. m alvar samt pâ en strandäng nedanför Mörbylanga kyrka. K astlös a s:n, Bösslösa, Lund a , Penâs a och Bjärby alvar isamt pâ banvallen strax söder om Kastlösa järnvägs- station. Hiilterstads s:n, Skärlövs och G-össlunda alvar, •samt vid kyrkbyn pâ sidlänt alvarmark strax vaster om landsvägen. Smedby s:n, Alvlösa och Smedby alvar. Södra Möcläeby alvar. As s:n, Näsby alvar. Bryum (Eubryum) alvarense Arnell & Medelius n. sp. Dioicum , cæspitosum, fertile 2 — 3 cm. al tum, sterile vix 1 cm. longum, rufum, innovationibus juvenilibus viridibus; tomento radiculoso uberi, fuscorubro, parum papilloso. Folia rubescentia, rigida, ad comam apicalem •conferta, anguste ovata vel potius lanceolata, sensim ad cuspid em brevem contracta, concava; margo planus vel revolutus, limbum luteum, 3 — 4 cellulas latum, apicem versus desinentem vulgo ostendens, integer; costa valida, •circiter 90 y, lata, nigrorubra, in cuspide vulgo se dis- solvens, in foliis perichætialibus excurrens; cellulae basi- lares rect angulares, ceterae rhomb eae — rhomboideae, 13 — 20 X 40 — 50 y , membranis i'ncrassatis et luteis, lumi- nibus inanibus. Folia juniora innovationiim viridia, etiam ad comas apicales conferta, sæpe elimbata, limbo cjuum præsente viridi, margine interdum apicem versus obsolete dentato, nervo viridi, hie illic in cuspidem excurrente, luminibns cellularibus materia granulosa repletis, viridibus. Seta castanea, 2—3 cm. longa, gracilis, 0,i mm. crassa. Theca minuta, circiter l,i mm. longa, 0,8 mm. crassa, sicca obovata vel interdum fere pyriformis, pendula, castanea, opaca, madida ad ostium paullulum contracta: cellulaé exothecii irregulariter rectangulares, 15 — 20 X 40 — 70 y , parietibus parum flexuosis, crassis, luteis; cel- lulæ ostium versus modo 4 — 5 cellulas late immo bre- viores et irregulariter formatæ. Operculum convexum, rubroluteum, nitidum, apiculo munitum. Fundus peri- stomii luteo- vel brunneo- rufus, angustissimus: dentes exostomii margine dentato, sed non distincte limbato. inferne luteorubri, apicibus hyalinis et minute papillosisy lamellis ventralibus circiter 18; membrana endostomii liyalina — rubrolutea. glabra; processus inferne latiy superne ad apicem fere piliformem angustati, fenestris fissuriformibus, plus minusve latis pertusi; cilia vulgo sed non semper appendiculata, papillosa. Spori 13« — 16 ft, lutei, glabri. Flores masculi non visi. Hab. Suecia, Oland, paroecia Stenâsa, Ebbelunda, in planifie calcarea Alvar dicta, ubi fructibus maturis et operculatis Jun. 11. 1920 a S. Medelius parce lectum. Species i nova ad nullam speciem dioicam Eubryi antea descrrptam nobis cognitam pertinere potest et praecipue forma et textura foliorum et tliecis minutisr opacis recognoscenda est. Amblystegium turgescens (T. Jens.) Lindb.’ är sedan gammalt känd sâsom en av alvarets mera karaktäristiska arter. Ehuru den är bekant frân olika delar av Skandinavien, Sydtyskland, Alperna, Spets- bergen, Sibirien samt Nordamerikas nordligaste trakter bar dock icke hittills nagon beskrivning av sporogonet blivit offentliggjord. I »Die Moose des Sarekgebietes» sid. 202 omnämna Arnell och Jensen fyndet av nagra unga frukter i videregionen vid Unna Rissavare, dock utan beskrivning. Da jag under Olandsexkursionerna i juni 1920 bade turen anträffa mer eller mindre mogna sporogon av arten pä tre stallen (Kastlösa, vid järnvägsstationen. Penäsa alvar längs banvallen ocb Borgby alvar), synes det lämpligt att lämna en beskrivning av sporogonet. De bifogade teckningarna äro med känt. mästerskap ut- förda av apotekare C. Jensen, Köpenbamn. Periehcetium non radicescens. Folia perichœtialia erecta, exterior a ovata, ecostata. rotundate-obtusata, apice brevi instructa, interiora e basi vaninante late lanceolata breviter acuminata vel obtusa. O laxe reticulata, leviter striata, nervo tenui dimidiam vel duas.tertias folii attingente instructa vel ecostata. Seta 1,5 — 3 cm. longa, purpurea, sicca superne sini- strorsum spiraliter torta. Vaginala archegonia pauca paraphysesque nonnullas filiformes, liyalinas gerens. Theca e collo erecto et in statu exsiccato sulcato plerumque parum curvata interdum regulariter erecta. 2,5 — 3 mm. longa, 1 mm. lata, rufa-rubrofusca, lævis, sub ore non vel indistincte contracta. Calyptra lævis. cucullata. Operculum 0,e mm. altum, convexum et conicum. in statu exsiccato humilius et breviter apiculatum. Annulus simplex, se dissolvens. Cellulœ exothecii ovatæ, rect angulares, oblonge-liexa- gonæ in parte tliecæ veil tr ali parum breviores quam in parte dorsali; infraostiales nonnullas cellulas late ro- tundate quadratæ, marginales transverse ovatæ-rectan- gulares. Stomata pallida, ovata-oblonge ovata, magno numéro in collo et basi tliecæ dispersa. Spatium tliecæ intercellulare simplex. Dentes exostomii deorsum concreti, c. 700 u longi, c. 120 p lati ad basim, lutei — ■ aurantiaci. erecti, api- cibus introrsum fiexis, dense tenueque striati, lamellis ventralibus numerosis (super 75), margine pallide limbato, papilloso, limbo superne latiore et scalariforme dentato. Endostomium exostomio brevius, membrana pallide lutea, subtiliter papillosa, ad tertiam altitudinis dentium producta. Processus hyalini, paululum papillosi, e basi lata subito angustati, fenestris fissuræformibus pertusi et in acumen flexuosum, filiforme, interdum appendi- culatum producti. Cilia 2 — 3. longiora. nodosa vel breviter appendi- culata. Sport obscuro-virides, opacr, subtiliter papillosir 14 — 16 y. Herr W. Moenkemeyer vill numera sammanslâ Amblystegium tnrgescens med A. scorpioides , en âsikt, som mött berättigad opposition. Sedan mogna frukter nu blivit kända av A. tnrgescens blir en dylik samman- slagning ännu omöjligare. Därtill âr olikheten i sporo- gonbyggnaden för stor. A. scorpioides utmärkes ju särskilt genom det dubbla s. k. luftrummet (spatium inter cellulare), som omger sporsacken. Hos A. turgcscens- liksom lios ôvriga Aniblystegia är detta enkelt. Den torra kapseln hos A. scorpioides är stärkt krökt, farad och sammandragen under mynningen. A. tnrgescens liar svagt krökt ell er rak, o farad och under mynningen toga eller icke alls sammandragen kapsel. A. scorpioides liar treradig ring. A. tnrgescens enradig. Endostomiets processus äro hos A. scorpioides hela, hos A. turgescCns genombrutna o. s. v. Apotekare C. Jensen liar haft godheten meddela mig, att han i manuskriptet till sin under utarbetande varande andra del av »Danmarks mossor» lâtit A. scor- pioides bilda ett eget släkte (Scorpidium) samt att han fort A. tnrgescens och A. trifarium till samma grupp {Collier ga triforia). Denna grupp beskrives pâ följande satt: > Blade meget liule, ægdannede til næsten kreds- runde, uden Bhizoid-Initialer. Ribben svag, 1U — V2 af Bladlængden, enkelt eller togrenet. Bladvingeceller- mangier eller er tykvæggede, brune eller gule. Pe- richætialblade nogët længdefoldede. Exostomtændernas brede Del utvendig tæt og fint tværstribede, deres smalle Del med noget treppeformede Bande». Pigurförklaring till Amblystegium turgescens (T. Jens.) Lindb. 1. Fertil, fuktig planta med tre periketier ocli tvâ sporofyter. 2 X* BI 2 — 5. Periketialblad. 12,5 X- 6. Calyptra. 12,5 X- 7. Fuktigt sporogon med lock. 12,5 X* 8. Fuktigt sporogon utan lock. 12, 5 X* 9. Torkat sporogon med lock, 12,5 X- 10 — 11. Torkade sporogon utanlock. 12, 5 X- 12. Del av en sporogonmynning med ringceller ochi basen av en exostomtand. 175 X- 13. Spetsen av en exostomtand. 175 X- 14. Endostomtand. 175 X- 15. Sporer. 175 X- Lunds Botaniska Förening d. 19 febr. 1920. Do- cent H. Lundegärd redogjorde för sina undersökningar öfver strahiingsriktningens och ljusdifferensens betydelse för den fototropiska perceptionen. — Amanuens Turessox refererade » Ernst, Bastardirung als Ursache der Apo- gamie im Pflanzenreich». Den 30 mars. Amanuensen O. Palmgren référé-- rade den moderna uppfattningen af generationsväxlings- problemet hos växterna. — Amanuens Turesson före- drog »Försök tili en ny tolkning af generationsväx- lingen». Den 7 maj. Konservator Holmberg föredrog om sina undersökningar öfver »Hybrider inom släktet Equi- setmn ». — Amanuensen V. Holmgren refererade »M. G. Stahlfelt, Die Beeinflussung unterirdisch wachsender Organe durch den mechanischen Widerstand des Wachs- tumsmediums » . Jubileumsstipendiet för aret har tilldelats amanu- ensen 0. Palmgren för mossekologiska studier pä Hai- lands Väderö. Den 16 sept, företog Föreningen en exkursion tili Hveilinge och Kungstorps strandängar. Den 9 nov. Konservator Holmberg föredrog om hybridisering inom släktet Bromus. — Amanuens Tures- son demonstrerade artifieiella bastarder mellan Atriplex 32 litorale och A. patulum, samt mellan A. latifolmm och A. litorale. Den 23 nov. Fil. dr. A. Akeeman demonstrerade artificiella bastarder mellan Epilobium hirsutnm och E. montanum. — Amanuensen Y. Holmgren föredrog om sina studier öfver tângflorans ekologi. Den 14 dec. Magister H. Vallin redogjorde för sina kärrväxtstudier pâ Hallands Väderö. Tillandz 250-ârsminne firadt i Finland. Pâ So- cietas’ pro Fauna et Flora Fennica möte den 4 december 1920 föredrog professor Fr. Elfving om Elias Tillandz och dennes betydelse för den botaniska vetenskapen i Finland. Han hette egentligen Tillander, men i an- ledning av ett skeppsbrott, dar han blev underbart räddad och kom till lands ändrade hau sitt namn och kallade sig Til-Landz. Han var född (i Rogberga) i Smäland 1640 och afled 1692. Efter att ha besökt högskolorna i Abo och Upsala, reste han är 1668 tili Holland, dar han idkade studier vid det berömda universitetet i Leyden. Han blev dar medicine doktor är 1670 och utnämndes samma âr pâ hösten till professor i medicin i Abo. Härvid öfverför- des botaniken frân f}^siken tili medicinen, och dâ äret för utnämningen betecknar ett uppsving för den finska botaniska vetenskapen, kan därmed förbindas 250-ärs- minnet af E. Tillandz. Ar 1673 utgaf han sin berömda Catalogus Plantarum — prope Äboarn — . I Finland finnes intet exemplar af denna första upplaga, men väl i Stockholm. Tio är se- nare utkom en förbättrad upplaga samt ett planschverk Icônes Plantarum. I katalogen förekomma äfven de in- hemska namnen, svenska och finska. Äfven odlade väx- ter upptagas, hvaribland nämnes Berberis . (Efter Finska Trädgärdsodlaren dec. 1920.) , 33 Sveriges Tulostoma-arter, Af Thore C. E. Fries. For ii agon ticl sedan hade D:r T. Vestergrex vän- ligheten att tillsända mig en egendomlig röksvamp, som lian sommaren 1919 hade funnit pâ Gottland i Bro s:n vid en vägkant. Det var en liten art af det i Sverige Fig. 1. Tulostoma fimbriatum Fr. (A) och T. brumale Pers. (B . — Exemplaren insamlade vid Alius (leg. G. Malme). xJ\. synnerligen sällsynta släktet Tulostoma Pers. Närmast likna Tulostoma- arterna smâ langt skaftade Lycopcrdon- former. I själva verket är emellertid släktskapen mellan dessa siäkten obetydlig. Frânsedt de finare anatomiska olikheterna. hvilka äro sä betydande, att det förra släktet tillhör underordningen Plectobasidii och det se- nare Enr/asteromycetes. äro redan de rent makroskopiska skiljaktigheterna sa stora. att man vid första ögonkastet kan särskilja de bâda släktena. Hos en mögen »rö- kande» Ly coper don är skaftet ganska groft och mjukt samt öf vergär utan grärns i den fertila öfre delen af Botanislca Notiser 1921. 3 34 svampen. Hos Tulostoma- arterna är skaftet mycket smalt och af nästan veclartad beskaffenhet samt skarpt skildt frân den fertila delen. Afven i frâga om sporernas ut- seende och capillitiets beskaffenhet äro de bâda släktena hvarandra utomordentligt olika, men det torde vara onö- digt att inga därpä. da de här meddelade bilderna äro tillräckligt belysande för en säker identifiering af släktet Tulostoma Pers. Den af D:r T. Vestergren pâ Gottland insamlade svampen var lätt att bestämma till arten. I E. Fries’ Systema mycologicum III (1832) benämnes den T . mammosum Fr., och säges dar om den bl. a. »tantum legi in vastissimis arenis (ad Alius Scaniæ ad solstitium abunde).» — I Systema mycologicum III angifves emeller- tid äfven en annan art af släktet sâsom förekommande i Sverige. Dess namn är T. fimbriatum Fr., och om växtplatsen säges »meum tantum legi in aggeribus e fucis exstructis juxta litora freti Öresund, Scaniæ occi- dentals. » — I senare litteratur har jag ej f unnit nagon uppgift om nya fynd i Sverige. Med anledning af 'Gottlands-fyndet företog jag mig emellertid att genomga Upsala botaniska museums sam- lingar och fann därvid följande. I en glasburk med paskrift » Tulostoma granulosuni Lev. Sk. Ahus. leg. G. Malme» förvaras ett tiotal Tulostoma-exe mplar. De till- höra emellertid tva skilda arter, af hvilken den ena verkligen kan benämnas T. granulbsum Lév. ; den andra är däremot identisk med T. mammosum, Fr. i Systema my- cologicum III. E. Fries’ orginalexemplar af T. fimbria - tum Fr. vis ade sig tyvärr var a försvunna, ty blott kon- volutet, i hvilket de förvarades, âterstâr. De torde nagon gang under âren 1900 — 1906 hafva utlanats tili Paris, men om deras vidare öden har jag mig ej mera bekant, än att de framkommit dit. — En annan kol- lekt af T. mammosum Fr., pastämplad Herb. E. Fries, Iran »Linköping pâ en stenmur. D:r Goës» förvaras 35 i Upsala-museets herbarium. — Ânnu en notis om ett Tulostoma- fynd^ är jag i tillfälle att lämna. Nâgra exemplar af T. mammosum Fr. insamlades nämligen i somras af professor R. Sernander pa sandfälten vid Vitmölla i Skäne. Säväl dessa som Gottlandsexempla- ren förvaras a Växtbiologiska Institutionen i Upsala. Harmed har jag sammanställt allt, hvad jag lyckats erfara angäende släktet Tulostoma i Sverige, om jag frânser frân ett par uppgifter, som äro äldre än Systema mycologium III, och hvilka därför mahända ej äro füllt säkra. Det vill af litteraturen och samlingar synas, som om tre arter här skulle finnas representerade. I själva verket torde den svenska floran dock ej hysa mera än tvâ. T. fimbriatum Fr. och T. granulosum Lév. torde nämligen af allt att döma vara Synonyma. Den bekante amerikanske gasteromycetkännaren C. G. Lloyd säger i sin monografi öfver släktet (The Tylostomeoe. Cincin- nati, Ohio, U. S. A. 1906) om T. granulosum Lév. »Fries, we think, called the same plant at a prior date T. fim- briatum, but we are not certain of it, and the same name has no application to any European species.» I en not tillägges, att Upsalamuseets originalexemplar af T. fimbriatum »was sent to Paris a few years ago and Patouillard, who has seen it, tells me' that in his opi- nion it is the same plant» (^= T. granulosum Lév.). Re- dan af det of van anförda synes identiteten mellan T. fimbriatum Fr. oeh T. granulosum Lév. vara sa godt som bevisad. Lägges nu ytterligare härtill, att Malme’s Ahus-fynd inneh aller exemplar, som otvifvelaktigt till- höra T. granulosum Lév, men hvilka samtidigt stämma med E. Fries’ beskrifning af T. fimbriatum , sa torde identiteten mellan bâda vara klarlagd. T. fimbriatum Fr. är sâsom äldre namn det riktiga. T. mammosum Fr, är det i litteraturen gängse namnet pâ den art, som E. Fries själf fann, ocli som senare âtminstone tva ganger âterf unnits vid Ahus-trakten. Lloyd förkastar clet emellertid i sin ofvan citerade monografi och upptager i stallet T. brumale Pers. sasom varande äldre. Persoon’s beskrifning i Synopsis methodica fungo- rum (»peridio globoso, ore plano») synes mig ganska tydligt utvisa, att haus T. brumale icke är identisk med T. mam- mosum Fr.; snarare skulle dâ hans i samma arbete be- skrifna T. squamosum kunna vara det (»peridii ore elon- gato»), men om sä är förhällandet, vägar jag ej säkert uttala mig. Möjligt är f. ö., att Persoon’s artbegränsning be- träffande Tulostoma- arterna ej varit. füllt klar. — Lloyd’s ställning motiveras ej af de beskrifningar, Persoon läm- nat) utan af att han sett dennes Originalexemplar, och att dessa öfverensstämma med T. mammosum Fr. Ehuru med tvekan maste man väl böja sig för detta faktum och acceptera T. brumale Pers. med T. mamosum Fr. som synonym. Till slut ma en bestämningsnyckel öfver vâra tv à svenska Tiilostoma- arter lämnas. Bilden (Fig 1) i texten utvisar olikheten i frâga om storlek, som anföras i nyckeln. I. Stor art med platt, grynigt eller grynigt-fransadt mynningsfält. T. fimbriatum. Fr. II. Liten art med kort, tublikt utdràgen mynning T. brumale Pers. Upsala den 17 januari 19*21. Lustgârden k allas ârsskriften för den nya »Före- ningen för Dendrologi ocli Parkvârd». Den första ârgângen, 1920, inneliâller mânga intressanta fackuppsatser, men äfven âtskilligt af mera rent botaniskt innehâll, ss. »Ekbladig skogs- kaprifol, en förbisedd form i vâr svenska flora», av N. Syl- vén, >En ny form av finbladig grâal, Alnus incana f. oxya- canthoides » n. f. af Gr. Schotte (»forma foliisp arvis, ovato- rotundatis — 2 — 4 cm latis et 3 — 4 cm longis — plus minus irregulariter inciso-serratis, basi plus minus subcordatis , omedelbart norr om körvägen mellan Robertsfors och Nya Storbâcken, cirka 3 — -4 km. vaster om Robertsfors bruk i Bygdeâ socken i Västerbottens kustland), m. m. 37 Allium carinatum i Uppland. Av Rutger Sern ander. Pâ mitt landställe Björkkulla i Knivsta socken, Upp- land, gjorde jag i sommar ett fynd, som har sitt lilla in- tresse bl. a. därigenom, ait det tillliör en hittills föga be- aktad samlad invasion av växtarter samt därigenom, att det i sin man visar, att stora ocli lätt igenkänliga väx- ter kunna dölja sig pâ inskränkta omraden, vilka dock är efter âr granskas av botanister. Nâgon gang pâ 1870-talet npptogs pä lägenheten av dess dâvarande innehavare, professor J. T. Nordling, en del trädgärdsanläggningar, bl. a. av gräsmattor. Pâ en av dessa liar jag en grupp av stolar och soffor, dar jag gärna plägar sitta, ej sällan tillsammans med andra bota- nister, Da jag den 24 aug. 1920 slog mig ner härstädes, fick jag nâgra meter ut pâ gräsmattan se ett bestând av 4 vackert blommande stänglar av en Allium, i vilken jag genast igenkände den hos oss endast frân Skâne kända A. carinatum L. Hur hade Allium carinatum kommit hit? Att den ej âr ursprunglig pâ platsen torde vara självklart. Säker- ligen ha frön eller antagligare groddskott inkommit med gräsfrö och dâ vid mattans anläggning pâ 1870-talet, enär jag ej känner nâgon senare insâning. Den har ocksâ ett sällskap, vilket, som jag skall sôka visa, direkt tyder härpä. I Björkkulla gräsmattor har jag alltifrân 1906 f'öljt utvecklingen av redan dâ tydligen ganska gamla tuvor, som förblivit »stavnsbandna^>, men varje âr blom- mat, av följande främlingar: Betonica officinalis , Bactylis ylomerata (en form olik traktens), Luzula nemorosa. Poa (Jhaixii och Thymus ('hamœdrys v. capitata. Dessutom har jag nâgra âr iakttagit ett par enstaka individ av Senecio Jacob aea. Vid Noors herrgärd, ur vilken Björkkulla är utbrutet, Botaniaka Not is er 1921. gjordes ocksâ under 1870-talet en del gräsmatte-anlägg- ningar. Mycket riktigt äterfinnas pâ sâdana ännu i dag Poa Chaixii vid statbyggnaderna ocli Thymus Chamcedrys vid Hassla. — Yid Djupviken i Knivsta grannsocken Alsike växa i gräsmattorna Poa Chaixii ocli Lazula ne- morosa (19/io 1920). Dessa ha enligt vänlig uppgift av professor O. Hammarsten anlagts av honom 1888 ocli sedan ej omplôjts eller nysâtts. Frân en mera avlägsen del av Uppland. Boo socken, Skepparholmen. liar docent en H. Smith (Sv. Bot. Tidskr. 1916 p. 576) inrapporterat Lusitla nemorosa ocli Poa Chaixii. Pä min förfragan har han meddelat. att han känt denna förekomst mycket länge, ocli att den antagligen härrör frân gräsmatteanläggningar, som hans far gjorde liar i början av sjuttio-talet. Denna grupp av främmande växter — Lumda nemo - rostf-gruppen künde man kalla den — vilken sâlunda i Knivsta ocli Alsike, troligen även Boo, inkommit pä 1870 ! 1880)-talet med gräsfrö, âterfinnes emellertid pâ en mängd Ställen i södra och mellersta Sverige, och jag skall söka visa, att den sa gott som överallt är att liän- föra tili samma tidsskede och vidare att gräsfröet varit tyskt. Yi utga da närmast frân Luv ul a nemorosa 1 och Poa Chaixii. vilkas förekomst hos oss väl nu samstämmigt sattes i samband med insaning av utländskt frö. Att tyskt utsäde för frön av de nu nämnda arterna. vet man. Hjalmar Nilsson (Luzula albidas arträtt i var Hora. Bot. Not. 1882 p. 102) omtalar angâende en förekomst av Luzula nemorosa och Poa Chaixii pâ en kulle i Snoge- 1 En grupp av 8 danska förekoinster pä resp. Själland. Jylland och i Slesvig är av liögre aider än de andra och är Jcanske. som Lange (se nedan, p. 172) tydligen vill. ursprunglig. .Tämför att Blytt (se nedan') anser detta självklart för Risör-lokalen. En historisk och synekologisk utredning av dessa förekoinster vore välkommen. holms park, Skâne, att direkter F. Ulriksen meddelat, »att just denna plats for Here âr sedan af honom besâtts med ett genom fröhandelshrman N. P. Janson i Helsing- borg troligen _ frân Tyskland erhallet Sortiment af for skugga passande gräsarter — ett sâdant som ofta och mangenstädes kommer till användning samt städse hu- nes att tillgâ i handeln». — G. Hegi (Illustrierte Flora von Mittel-Europa II p. 179) säger direkt : »Die Samen von L. nemorosa bilden nicht selten den Hauptbestandsteil des sog. Wald- oder Schattengrases des Handels. Da- durch wird die Pflanze leicht verschleppt. Eine Reihe von Yorkomnissen in Norddeutschland (mehrfach um Bre- men. im mittleren Elbgebiet, in Dänemark und Schweden ) sind wohl auf diese Weise zu erklären». — Och tager man därjämte hänsyn tili den dominerande rol Tyskland spelat pa frömarknaden, torde man kunna sluta att gräs- mattor med L. nemorosa och P. Chaixii, vilka liksom de andra i denna uppsats nämnda kommensalerna ej äro sällsynta i Tyskland, växt upp ur tyskt frö. Lnzula nemorosa och Po a Chaixii kunna i av bota- nister ofta besökta trakter knappast förbises nagon längre tid. Det är da att märka, att en avsevärd del av fynden falla pa första delen av 1880-talet, vilket i sin man talar för att frösadd pa föregaende artionde, även om denna ej direkt konstaterats, och att man om senare publicerade fynd ofta fär veta, att de hänföra sig tili gamla observa- tioner, även de tydande pâ 1870-talsinsäningar. Av Lnzula nemorosa gjordes 1880 ej mindre än 4 fynd: i maj av J. G. Agardh vid Sohero i Skane (Bot. Not. 1880 p. 136); här tillsammans med Po a Chaixii enligt muntlig iippgift av Rädman Th. Sjövall, i juni av A. Blytt pa Risöen vid Risör (ibidem), i juli av O. Sv anström vid Jönköping (J. A. Gabrielsson i Bot. Not. 1880 p. 199 1 och av Gustaf Sederholm vid Älberga i Södermanland (S. Almquist i Bot. Not. 1880 p. 135). I Areschougs Skanes hora. andra upplagan. 1881 p. 145. lemnade L. 40 Neuman ett fynd frän Bäckaskog i Skâne, och 1882 upptäcktes den av Hj. Nilsson (Bot. Not. 1882 p. 103) vid Snogeholm likaledes i Skâne. Sä hittades den 1883 vid Göteborg av E. Almquist (Bot. Not. 1886 p. 149) och 1884 vid Klockarhyttan i Närke (R. Sernander, se nedan). Fran sista hälften av ârtiondet finnes en- dast ett fynd: Johanneshus i Blekinge av M. Lönnroth (F. Svanlund i Bot. Not. 1889 p. 8). Lokalnppgifter senare än 1880-talet äro jämförelsevis sparsamma och kunna som nämnt of ta liksom de uppländska fynden och det vid Burs pâ Gotland (K. Johansson, Gottlands växttopografi och växtgeografi 1897 p. 237), enligt vad finnaren Kyrkoherde R. Matsson vänskapligen meddelat mig, hänföras till vida tidigare insaningar an publika- tionsâret. Han skriver: »Det var nâgon gang i midten av 1890-talet jag hit- tade Lumda angustifolia pâ en gräsmatta i Burs prästgard. Gräsmattan var säkert omkring 20 är gammal, rätt tunn och full av Hylocomia. Det var à torr mark och under gamla träd, som den växte. Den kyrkoherde, som varit i Burs pâ 1870-talet, var prosten Lyth, blomvän, riksdags- man, med manga utländska förbindelser. Han kan mycket väl tänkas ha köpt gräsfröblandningen utifran. Ett bevis härför är, att jag en enda gang a gräsmattorna fann Trisetam flavescens, som icke eljest finnes i trakten och sällan i svenska fröblandningar. » Vad Po a Chaixii angar; äro tva av fynden fran 1880 och 1882 av Luzida nemorosa — Snogeholm och antag- ligen Alberga — förbundna med densamma. — Om sam- förekomsterna i Knivsta, Alsike. Boo, och vid Sofiero är redan talat. — Vid Klockarhyttan (se nedan) växa de tillsammans — Einar Du Rietz har meddelat mig att hau i Östergötland, Furingstad, Lilla Skarby, parken omkring 1908 iakttagit Luzula nemorosa tillsammans med Poa ( haixii. — För kännedomen om en annan samförekomst, Skâne, Kviinge, omkring 2 kilometer S. om prästgarden (1920), 41 har jag att tacka Fr. Hard af Segerstad. — Tvä danska lokaler Iran 1880-talet äro gemensamma för de bäda växterna: Riserups Praestegaardshave pä Falster och Skaarup pä Fyen (Lange, Den danske Flora, fjerde upp- lagan, 1 1886—1888 p. 87 och. 172.) En fyllig bild av detta tyska sjuttiotalsfölje erhäller man i mitt barndomshem Klockarhyttans park, Lerbäcks socken, Närke. Som botaniserande skolpojke förstod jag först som- maren 1884 dess flora och gjorde dâ en del anteckningar ( delvis meddelade i Hedera, Spridda bidrag tili Nerikes Hora, Bot. Not. 1886), som fullföljdes de följande ären t. o. m. 1903. Pa början av 1870-talet sâdde min far ut främmande gräsfrö i den av honom upptagna parken, huvudsakligen pä lunddäldsartade partier. Följande främlingar mäste härstamma fran denna sädd: Avena elatior (sällsynt i socknen och troligen ej dar ürsprunglig), Bellis per ennis, Dactylis ylomerata (en form olik traktens), Holcus lanatus (dito), Luzula nemorosa, Boa Chaixii, Thymus Chamcedrys (pâ ett torrt parti). Av dessa blommade ej Bellis alla är, däremot alla de andra. Boa Chaixii , spridde sig nä- got, och ätminstone fran och med 1899 sags pâ en punkt, dar tvenne bestand av Thymus Chamcedrys och Th. Serpyllum mottes, en hybrid dem emellan. Yi ätervända nu till Allium carinatum och dess egendomliga uppdykande vid Björkkulla. Att den kan uppträda som antropokor känner man fran Tyskland. Hegi säger t. ex. 1. c. p. 227 : »In Deutsch- land wild nur im südlichen und mittleren Gebiet, im nördlichen Teil gelegentlich verwildet und eingebürgert», men ej förrän nu har den, sä vitt jag vet, annoterats för Sveriges adventivllora. Vad är orsaken tili att jag eller nâgon annan bota- nist ej förut iakttagit denna stätliga Allium pâ en plats, dit den dock kommit för Here ärtionden sedan, och som 42 jag âr efter âr undersökt? Säkerligen sammanhänger det med dess sena blomning. Föregaende âr har jag under högsommaren latit sla gräsmattan, men detta âr künde jag pä grund av dess blomprakt ej förmä mig därtill. Individ, som förut endast varit vegetativa eller kanske nätt knoppstadiet, künde dä under senare hälf- ten av augusti ga i blom. Uppsala, Yäxtbiologiska Institutionen, december 1920. Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle dec. 1920. Till arbetande ledamot invaldes professor Sv. Murbeck. Resa. Professor Sv. Murbeck har anträdt en tre- mänaders resa tili det algerisk-tunesiska ökenomradet för att dar fortsätta sina växtbiologiska studier. Porsild, Th., Griff elhaarene hos Uryas octo- petala L. og Dr. integrifolia Vahl. — Dansk Bot. Tidsskr. 1920. För. hade iakttagit att hären pä karpellernas spröt hos Br gas octopetala voro nägot kortare, men litet tätare än hos Br. integrifolia i Grönland, och han undersökte förhällandet hos exemplar fran olika trakter af deras utbredningsomrâden. Han fann dâ, att i Nordöstra Grönland, dar bada arterna up2^trada, voro medeltalen för härkaraktärerna lika hos bäda arterna, men pa de tiesta trakterna af utbredningsomrädet för Br. octopetala , fran Mellan- och Nordeuropa, Nordasien och Nordame- rika, voro hären som här of van först anmärkts. Men hos den stam av Br. octopetala , som förekommer pä Is- land och Färöarna, öfverensstämmer härigheten med den, som förekommer pä ostgrönländska exemplar. 43 Nâgra anmärkningsvärda adventiv- oeh ruderatväx tfynd vid Malmö aren 1912—20. Af Carl Blom. Dar lokalens beskaffenliet ej är särskildt angifven. afses städse vanlig ruderatplats. Alopecurus myosuroides Huds. 1920, nâgra ind. Ambrosia artemisiifolia L. 1916 — 17. nâgra ind. Ambrosia trifiäa L. jämte var. integrifolia (Mühlenb.) Torr. & Gray. 1916 — 17. riklig. — Tidigare: 1908, D. Hylmö enligt Herbarium Lund. Artemisia annua L. Pa bangârdsomrâdet 1918 — 19, rätt talrik. Axyris amafantoides L. 1918, Hera ind. Brassica juncea (L.) Goss. Pâ fiera lokaler 1912 -20. Bromus rubens L. 1920. en större tufva. Bromas villosus Forsk. 1920, ett 40-tal ind. Centaurea melitcnsis L. 1919, nâgra ind.. 1920 cirka 200 ind. Centaurea solstitialis L. 1920, ett 80-tal ind. Chenopodium hircinum Sclirad. 1917. ett 20-tal ind. Ar af mig inlämnad tili växtbytet i Lund 1917 under naimi af Cb. fid folium J. E. Sm.. hvilken den liknar. men afviker bland annat, genom att bladen äro djupt 3-flikiga, nästan lika breda som lânga. I friskt tillstand är heia växten stärkt illaluktande af trimethylamin : ficifolium är luktlös. Hemland Svdamerika. Chenopodium leptophyllitm Nutt. 1917 -20. i synner- het 1917 i stör mängd. Cynosurus echinatus L. 1920. nâgra ind. a 2 lokaler. Erysimum hieraciifolium L. April 1920, ett 10-tal ind. Erysimum parviflorum Nutt. 1916, 2 ind. Hemland Nordamerika. Botaniska Notiser 10:21. 44 Gastridium lendigerum (L.) Gaud. 19*20, nâgra ind. a ruderatplats; 1 ind. y id hamnen. Hirschfeldia Polliehii ( Sch. & Sp. i Fritsch. 1917, nâgra ind. Iberis amara L. -arvatica iJord.) Gren. 1920. nâgra ind. Troligen ej trâdgârdsflykting, dâ den växte bland mediterrana växter pâ kvarnaffall. Lactuca saligna L. 1920, vid hamnen, 1 ind. Lepidium neglectum Thell. forma microcarpum Aellen & Thell. 1920, pa banvall nära ( )stervärns järnvägs station, ett 40-tal ind. Lepidium virqinienm L. forma, micropetalum Thell. 1920, 1 ind. Malva parviflora L. 1920, 1 ind. Medien go arabica (L) Huds. 1918 — 20, pâ en âker nära ruderatplats, tämligen riklig. — Tidigare: 1906, O. B. Holmberg enligt Herb. Lund. Medicago hispida Gærtn. med ear. denticnlata (Willd.) Burnat. 1918 — 20, liera ind. Melilotiis indiens (L.) All. 1912 — 18, vissa âr riklig. — Tidigare: 1906, Bob. Larsson enligt Herb. Lund. Oenothera laciniata Hill. (syn. Oe. sinuata L.). 1920, 1 ind. vid hamnen. Panicum miliaceum L. 1916, nâgra ind. 1920, 12 ind. — Tidigare: 1876, B. Jönsson enligt Herb. Lund. Panicum sanguinale L. 1916, ett 30-tal ind. — Tidi- gare: 1906, Bob. Larsson enl. Herb. Lund. Phalaris angusta Bees. 1920, vid valskvarnen, 3 ind. — Tidigare: 1919 vid oljeslageriet, D. Hylmö enh Herb. Lund. Phalaris minor Betz. 1919, nâgra ind.; 1920, pâ ruderatplatser samt vid valskvarnen och hamnen. talrik. Tillsamman med typen lorekom äfven var. gracilis Pari, samt f. subcylindrica W. Weber <& Thell.; af den senare dock endast 2 ind. Potentilla norvegica L. var. hirsuta (Michx.) Torr. & 45 Gray (syn. P. monspeliensis L.). 1920, nâgra ind. Hem- land Nordamerika. Rumex pidchcr L. 1918 — 20, inalles 18 ind. observeracle. Setaria ylauca PB. 1914 — 18. spars. — Tidigare: 1906. Rob. Larssox enl. Herb. Lund. Silene anglica L. 1920, vid hamnen, 1 ind. Sinapis are crisis L. var. Schkuhriana ( Rehb.) Hagenb. 1917, 1 ind. Sisymbrium orientale L. 1912— 19, spars., 1920 mycket riklig: forma irioides Thell. samt forma subhastatum fWilld.j Thell., hamnomradet 1919, nàgra ind. Tribulis terrester L. 1918, 2 ind. Trinia Kitaibelii M. B. 1920, vid valskvarnen, 1 ind. Vaccaria pyramidata Moench. 1912 — 20, pâ Hera lokaler; vissa âr sasoin 1916 i stör mängd. Tidigare: 1905. M. Sjöbeck enl. Herb. Lund. Vulpia My urns (L.) Gmel. 1920. 9 ind. Xanthium echinatum Murr. (syn. X. italicum Moretti). 1917, nagra ind. Vischer, W., Sur le polymorphisme de l’An- kistrodesmus Braunii (Naeg.) Collins. 48 s., 2 t.. 7 textf. — La Revue d?Hydrologie 1919. Pa senare tiden har man fâtt säkrare metoder för renodling af alger med början frân 1 individ. I denn a afhandling har förf. genom renodling sökt komma under- fund med den inverkan, som vissa kemiska âmnen i olika koncentration utôfva pâ växtens form och utveck- ling. För systematici äro dylika försök lärorika. Sahlgren, Jöran, Carl Linnæi Skânska Resa. 1920: Pris: 90 kr., bunden 100 kr. Detta är en faksimileupplaga af original upplagan af âr 1751, i det precist samma stilsorter blifvit begagnade och likheten för öfrigt fullständig. »Anmärkningar, och förkla- ringar tili registret» pâ 53 s. innehâlla: inledningsord av R. Se^in ANDER, förteckning öfver citerad litteratur och nämnda personer af L. Carlquist, öfver djurarterna af 0. Carlgren samt öfver de latinska växt.namnen av 0. Gertz. (Förkla- ringar komma kanske att utgifvas framdeles). 46 O. Penzig, Pflanzenteratologie, systematisch ge- ordnet. Zweite Auflage. Berlin, Gebrüder Bornträger, 1920. När prof*. Penzig aren 1892 — :94 utgifvit sin stora liand- bok i växtteratologi, hade hau skänkt icke allenast denna vetenskap utan äfven morfologien och Systematiken ett lika nyttigt som oumbärligt verk. Da materialet af iakttagna växtanomalier och monstrositeter under de 25 ar, som gätt, vuxit utomordentligt, har det synts förf. önskvärdt att pä nytt sammanställa i möjligast uttömmande öfversikt. de af skilda forskare gjorda iakttagelser, som föreligga i litteraturen. och man far vara honom tacksam für det omsorgsfulla arbete hau härvid nedlagt. Växtteratologien har nämligen att uppvisa en k'anske större litteratur än mângen annan botanikens dis- ciplin, en litteratur, som föreligger splittrad i otaliga afhand- lingar frân snart sagdt alla länder och sä mycket svarare att öfverblicka som uppgifterna om teratologiska iakttagelser ofta nog dölja sig i arbeten, dar man, efter titlarna att döma. ej skulle förmoda sadana. Da öfversikten af det teratologiska materialet här, liksom i arbetets första upplaga, ordnats sy- stematiskt, har det blifvit möjligt för forskaren att med lätt- liet fastställa hvilka anomalier tidigare beskrifvits hos en växt och afgöra huruvida ett mera ingaende Studium af ett i akttaget fall kan vara mödan värdt. Genom den mera svn- tetiska öfversikt af vanligare uppträdande afvikelser frân normal Struktur, som förf. lämnat för större växtfamiljer och släkten, ha vi i fiera fall vunnit värdefulla bidrag tili lösningen af ännu omtvistade morfologiska och systematiska problem. Den nya. stärkt förökade upplagan, hvars tvenne första haften nu utkommit, följer tili sin uppställning i det stora heia den första. Haftet I inledes med en alfabetiskt ordnad förteckning af i växtteratologien brukliga uttryck och termer, hvilken genom de korta. koncisa definitioner, som gifvas af de i upprepade fall Synonyma begreppen, är af betydande värde. Icke mindre värdefull är den i anslutning därtill lämnade, med stör omsorg sammanställda bibliogr allen, om- fattande växtteratologiska arbeten intill är 1920. Den spe- ciella, detaljerade redogörelsen för det växtteratologiska ma- terialet behandlar i haftet II de choripetala växtfamiljerna Iran Kanunculaceae tili Hypericineae. Den nya upplagan, som utgifves i oklanderlig typogra- fisk utstyrsel frän det bekanta Bornträgerska förlaget, kom- mer enligt bifogadt prospekt att föreligga komplett vid slutet af innevarande ar. Gertz. Sparganium speiroeephalum Neum. Nä r jag i ar erhöll vâxtbyteskatalogen frân Lund, som bjöd pâ Sparganium natans X simplex , kunde jag ej lata bli att rekvirera ett exemplar af den. Min för- vâning var mycket stor, da jag under detta namn erhöll en typisk, füllt fertil Sp. speiroeephalum. Nâ, det var ju i en byteskatalog, som min speiroeephalum gjordes till denna hybrid — insamlaren tick 100 points i stallet for 40, och det gladde nog honom. Onskligt vore, om Dr. Gr. Samüelsson, som gjort bestämningen, ville i Notiserna meddela skälen for densamma. Jag har frân nittiotaler fiera Sparganier frân denna lokal, Niklastorps göl i Nettraby, bade typisk speiroeephalum och svarbestämda former med dâligt pollen och dâlig fruktsättning, men om det mig tilldelade bytesexemplaret kan ej vara mer an en mening — att det är 'Sp. speiroeephalum , ren och ofrânkomlig, lätt att skilja frân alla hybrider. I sin flora bedömer Lindman denna art sâsom en affine X natans — en ingalunda ovanlig hybrid, som dock alltid har mycket dâlig fruktsättning, dâligt pollen och af en kännare lätt skiljes frân nämnda art. I Englers »Pflanzenreich» bibehâller P. GIraebneb. som väl fâr anses sâsom en af Europas förnämsta växt- kännare, Sp. speiroeephalum som art — och det kommer säkert hvar och en, som under 20 — 30 höstar i tjärn, sjöar och äar simmat, vadat och rott efter Sparganier. att göra. L. 21. Neuman. 48 Separater ur Botaniska Notiser tili sala. I Botaniska Notiser 1901 annonserades separater ur dem tili salu. Af dessa tinnas numera eudast ett fatal kvar. Af manga uppsatser i de sedan dess utgifna ârgângarna af tidskriften tinnas separater tili salu. Priset beräknas efter 2 öre pr. sida, tryckt före 1917 (men 3 öre. om den är tryckt senare) och 25 öre pr. plansch förutom porto och postförskottsafgift. Endast ett eller nâgra fa exemplar tinnas af hvarje uppsats. Rekvisition sker hos Utgifvaren af Botaniska Notiser, Lund. Nedsatta bokhandelspriser ä: Botaniska Notiser utg. af K. E. THEDENIUS, arg. 1854 —1856 à 1 kr. Botaniska Notiser utg. af OTTO NORDSTEDT, arg. 1871 — 1874 à 1 kr. 50 öre. 1875 — 1878 à 1 kr. 75 öre, 1879—1886 à 2 kr. 25 öre, 1887—1905 à 4 kr., 1906 — 1912 à 5 kr. och följande à 6 kr. Prenumerationspriset a Botaniska Notiser 1921 vid prenumeration a posten eller direkt hos utgifvaren är 9 kr., men i bokhandeln 11 kr. O. Nordstedt. Innehall. Arnell. H. W. et Buch, H.. Martinellia scandica nov. spec. S. 1. Blom. C.. Nâgra anmärkningsvärda adventiv- och ruderatväxtfynd vid Malmö ären 1912 — 20. S. 43. Du Rietz, Gr. E.. Nâgra iakttagelser över myrar i Torne Lappmark. S. 3. Pries. Th. C. E., Sveriges Tulostoma-arter. S. 33. Hasslow, O. J., Floristiska uppgifter trän Kviinge qch Gryts soek- nar. S. 15. Medelius, S., Bryologiska Notiser fran Öland. S. 23. Neuman. L. M., Sparganium speirocephalum Neum. S. 47. Sernander, R., Allium carinatum i Uppland. S. 37. Ström, K. M., Some Algæ from hot Springs in Spitsbergen. S. 17. Smärre notiser. S. 2, 14, 16, 21, 22, 32, 33, 36, 42. 45.46. Lund, Berlingska Boktryckeriet 15 a 1921. BOTANISKA NOTISER FÖR ÂR 1921 UTG1FNE A F C. F. O. NORDSTEDT Haftet 2. DISTRIBUTOR : C. W. K. GLEERUP, FÖRLAGSBOKHANDEL LUND LUND 1921, BEIRLINGSKA BOKTRYCKERIET s 49 Bidrag till tângâvjans ekologi. Meddelanden frän Hallands Väderö Ekologiska Station N:r 5. Föreliggande lilla avhandling utgör résultat et av de undersökningar, som jag somrarna 1919 och 1920 gjort pâ tängävjorna pâ Hallands Väderö. Undersökningarna ha utförts pâ tillskyndan av Docent H. Lundegardh, och förekommande kemiska och fysikaliska analyser m. m. ha gjorts pâ Ekologiska Stationens lab Oratorium. Jag begagnar här tillfället att till Docent Lundegardh ut- tala mitt varma tack för det stora intresse, han städse visât för mitt arbete, och för allt bistand, han skänkt mig under dess fortgâng. Aven till Amanuensen Hervid Vallin star jag i tacksamhetsskuld för den hjälp, han ofta skänkt mig vid fastställandet av namnen pâ vissa îivârbestâmbara växter, t. ex. groddplantor o. dyl. Som känt är uppkastas ârligen pâ vara kuster, mest vid de starka var- och höststormarna, väldiga massor tâng. En del av dessa tangmassor tager havet igen un- der vintern med dess höga vattenstand. men pâ Ställen, som ligga nâgot sa när skyddade, stannar dock stora mängder tâng kvar, bildande vallar och bäddar, som ofta i stör mäktighet täcka den sandiga eller steniga stran- den. Ursprungligen gröna eller ljust bruna bli dessa tangbankar snart mörkare allt eftersom tangen torkar, och riktigt gamla vallar längre upp pâ stranden fa ofta en nästan vit färgton. Samtidigt sker en sönderdel- ning, en förruttnelse, som börjar nerifran och som i de fall, dä rikligt med vatten finns tillstädes, alltsä i själva vägsvallet, slutligen leder tili att tängmassan succesivt övergär i en gyttja. Denna representerar emellertid ett slutstadium, kulmen pâ sapropeliseringen, och anträffas endast i bottenskikten av tängvallen. Huvuddelen av Botaniska Notiser 1921. 4 Av Viking Holmgren. Inledning. 50 denna utgöres av en av Zostera- bitar och algstumpar bestâende, i förruttnelse stadd massa, som Warming i sin »Dansk Plantevæxt (1906)» benâmner »Eve», yilket ord vi i vârt folksprâk âterfinna i »ävja». Jag finner detta vara en utmärkt benämning pâ ifrâgavarande »tâng- kärr», aven om enligt Sernanders (1918) terminologi »driftförna» kanske vore riktigare. Vad som nu gör dessa tangbäddar intressanta för botanisten är deras säregna vegetation. I »Svensk Botanisk Tidskrift», 1907, bar Skottsberg en uppsats, »Om växtligheten a nâgra tängbäddar i Ny- ländska skärgarden i Finland». Han ger här en intres- sant sammanställning av pâ tängvallar växande olika arter, samt knyter därtill nâgra reflektioner över tâng- växternas spridningsbiologi. Warming behandlar i Dansk Plantevæxt I (1906) tângvegetationen rätt ingaende. Han har undersökt täng- vallar pâ de fiesta av Danmarks kuster och gjort* iakt- tagelser över deras vegetation. Man kan sammanfatta dessa sä: Vegetationen pâ tangävjorna är mycket spridd och utgöres huvudsakligen av Clienopodiaceer , säsom Atriplex , Chenopodium , Sueda, Salsola, Salicornia m. fl. och dessutom av Matricaria marit , Potentilla anserinay Cakile, Ramex crispus o. a., ända upp tili 60 — 70 arter. Warming poängterar intrycket av tillfällighet och bri- sten pâ ensartade livsformer. Men just pâ grand av den egend omliga artblandningen, ser han sig nödd att uppställa ävjan som en egen association, underordnad »de halofila strandväxternas formation». Nâgon mera ingaende ekologisk analys har Warming icke ägnat tângvegetationen. Tangävj ornas allmänna utseende. Hailands Väderö är med sitt för vind och sjö syn- nerligen utsatta läge heit naturligt som skapat för täng- 51 bäddsundersökningar. Arligen uppkastar havet stora massor av täng. Oftast ligger denna som ett relativt tunnt lager i med kusten parallella linjer pä sandstran- den eller inkilad mellan klipporna. Denna enklare form av tängavlagring (Warmings »Opdrift») har naturligtvis sitt stora ekologiska intresse. Grenom större frörikedom kunna dessa naturliga groningsbäddar förete ett frodi- gare och fran strandens övriga vegetation avvikande utseende, varjämte de naturligtvis äro väl ägnade för undersökningar av fröspridningen genom havsvattnet. (Skottsberg, cit. loc). # Av större intresse blir den uppkastade tangen, när den hamnar pä stallen av kusten, som äro relativt skyd- dade för den grova sjön, alltsä smärre bukter och vikar. Här avlagras är efter ar stora mängder av tang, som inte äter sköljes bort, utan far tid att »ligga tili sig» och överga i ävja. Av dylika tangävjor finnas pä Hallands Väderö 4 — 5 st. större, men dessutom kan man pâ fiera stallen av kusten urskilja fiera smâ ävjor, som, om ocksâ i mindre skala, uppvisa ävjans ekologiska egendomlig- heter. Alla ävjorna, om större eller mindre, représentera samma ekologiska typ och visa städse trots olika läge, botten m. m. stora habituella likheter. Närmast stran- den, i ständig beröring med det salta vattnet urskilja vi en stinkande, brun tângmassa, som är fullständigt fri fran vegetation sä när som pâ en bakterieflora, hu- vudsakligen bestaende av svavelbakterier (ofta purpur- bakterier). (Warming: Lehrbuch der œkologischen Pflanzengeographie, pag. 388.) Följa vi ävjan uppât stran- den, se vi efter hand Vegetationen uppträda, i början ytterst spridd men tätare, ju längre upp vi komma, tills ävjan slutligen övergar i den ovanför liggande ängsmar- ken. Denna är alltid mycket sidlänt och genomsilas oftast av vatten frän nagot högre upp beläget (al)kärr. 52 Yi kunna alltid i ävjans vegetation särskilja fiera med kusten parallella zoner, som inte blott différera med hänsyn till växttäckets täthet utan även skilja sig frân varandra genom den olika frekvensgrad, i vilken samma växtarter uppträda. För den statistiska bestândsana- lysen av ävjevegationen har jag f unnit lämpligt begagna mig av en metod, som utgör en kombination av Raun- kiæks rutmetod och av linjetaxering. Jag har m. a. o. lagt den Raunkiærska rutan (7io m 2) utefter fiera ovan- för varandra liggande, med stranden parallella linjer och beräknat frekvei^en i varje zon i X av totalsum- man rut-kast. De' olika växternas täckningsgrad, som vid denna spridda vegetation i ekologiskt hänseende torde betyda relativt litet, har registrerats genom foto- grafering uppifrân. Beträffande de olika växtarter, som bilda tângmas- sorna har jag funnit (i likhet med.vad t. ex. Weibull (1908) redan pâvisat), att i tângvallarna ingâ dels Zoster a , bandtâng, och dels manga slags alger. Av de senare finnas olika slag av brunalger samt, i betydligt mindre antal, en eller annan rödalg. Fucus vesiculosus o. serratus finner man alltid, vidare ofta Laminaria och Ascophyllum. En märklig skillnad kan man stundom iakttaga i olika ävjors tangs ammansättning, en skillnad, som beror pâ huruvida den utanför liggande stranden är sandig eller stenig. I förra fallet bildar Zoster a huvudparten av tangmassan, ex. -vis vid Kohallen (se längre fram), i senare fallet dominera algarterna, sâsom t. ex. vid Ulagapet. Yid Lilia Sandbamn, vars sandbotten är översallad med stenar och som ligger mera utsatt for öppna havet, finner man de bâda tângbildande kom- ponenterna, Zoster a och alger, i ung. samma propotion. Efter mycket starka stormar överväga alltid algerna over bandtângen. 53 Bestândsanalys av Väderöns viktigare ävjor under 2 vegetationsperioder (1919 o. 1920). 1. Ulagapet. Gammal ävja, bildad genom tanganhopning under ârens lopp i en smal havsvik pa Väderöns sydvästra kust. Ytterst urskilja vi som alltid en steril tangzon av 4 — 5 m:s bredd, som utgöres av en stinkande V2 m- tjock massa, under vilken man finner havsvattnet och en smastenig, gyttjig botten. Här och var i denna zon sma gölar, täckta av ett fint lager fritt svavel.' Härpa följer en zon med mycket spridd vegelation, som sedan i högre liggande zoner blir allt tätare, tills den övergar i den ovanför liggande sôtvattenskarrvège- tationen. Beständsanatys gjordes med Baunkiærs ruta utefter 4 parallella linjer, med början närmast stranden, (1919 blott 3 linjer analyserade). Avstand mellan linjerna 3 m. Tab. I. l:sta linjen 2:dra 3:dje 4:de 1920 1919 1920 1919 1920 1919 1920 1919 X X X ! X X % % Ran. scel 46 : 49 51 ! 48 83 — — ! Nast. pal 41 52 64 56 87 5 i i io i Rum. mar 36 , 83 29 16 6 — • — | Polyg. perde 23 24 40 40 . 16 5 6 Atripl. latif. 16 11 25 11 13 — — 1 Catabrosa aquat. 12 i 11 35 20 35 24 20 Matric. mar 11 11 7 4 25 — — Bidens trip. 9 12 49 46 52 67 70 j Agrostis stol : 5 j 2 7 5 10 48 26 j Sedum acre 5 ] 2 2 ! Potent, anser 4 l 4 5 1 8 — 2 Lycopus eur 4 6 11 ! 16 16 24 20 Rum. crispus 4 3 11 ' ! — 10 — — Trifol. repens 4 ; l — l — — i - 54 l:sta linjen 2:dra 3:dje 4:de 1920 1919 1920 1919 1920 1919 1920 1919 Sueda mar it % 4 8 • X X X % Plant, major 4 1 11 8 6 5 1 Glanx mar 2 1 — 1 — — Spergula arr 2 — — — — — — Poa annua 2 1 9 2 4 — — Urtica dioica 2 4 2 — — — 1 I Galium aparine ... 2 — — — 2 — r Cakile mar 2 — * — — — — ; — Juncus buff on. ... — — 11 — — — 4 Sagina proc — • 7 — — — — Cineraria pal. ... — — 5 2 29 14 18 Myos. cœsp — — 8 1 6 5 — Polyg. avic ! — 2 2 1 — — — Monti a font ana ... — — 2 — . — 14 6 Atripl. litor — — 2 — — — — Stellaria media ... : — 2 — 2 — — 2 Card amine prat.... — — 2 — 4 5 4 Senecio vulg — 1 — — 2 — — Aster trip . — — — — 2 — — Angelica litor. ... — — — — 2 — — Pan. flamm — — — 2 — 48 41 Juncus eff — — 2 — 43 50 Sium angust — — — — ■ : 24 6 Oenanthe aquat — — — j — — 14 2 Juncus articul. ... — ■ — : — j t- — 9 2 Alopecurus gen. ... — » — — — — 9 10 Myosotis sp — — — — _ 5 . — 2. Lilia Tange. En smal (c:a 50 m. bred) havsvik, öppen mot norr, begrânsad av skyddande, till 5 m. höga klipp- och sten- armar. Inre stranden utgöres av tângâvja. Denna visar närmast havet en 4—5 meter bred steril tângzon. Därefter uppträder växtlighet, som be- täcker ävjan i början glest, sedan sä smaningom tätare 55 9 och tätare, tills ängsmarken vidtager. Frân denna, som är mycket sidlänt och vid regnig väderlek t. o. m. sumpig, mottagër ävjan sott vatten, vilket, efter att ha samlats i en liten bäck. tlyter in i ävjans övre del. Bestândanalys har gjorts dels av backen, dels av ävjans övre och dess nedre delar. Med följande résultat: Tab. II. L:a Tange. Backen Övre ävjan Nedre ä^jan 1920 1919 1920 1919 1920 ; 1919 : ! * X X % % \ % \ | Jiincus eff. 84 84 I 23 25 3 ; — j ; Galium pal j 84 50 — 1 — | — ; Ranunc. repens 68 36 17 4 — — j Hydrocot. v\ilg 64 54 — — — — l , Alopec. gen 52 46 3 1 _ 1 Scutell. gall 40 46 — — j < Cardamine prat 32 28 — 2 Myosotis cœsp 32 18 33 26 — — 1 Ly copus europ 28 21 20 22 10 2 Bidens trip 20 48 17 S 12 3 1 Car ex vesicaria 20 20 — — : Poly g . minus 20 24 40 38 3 — ! Ran. flamm 16 12 — — ! Poa prat. 16 8 — — — | ! Circium pal 8 8 — — — — j j Carex. Gooden 8 10 — — Rum. crispus 8 6 23 8 10 j 4 Urtica dioica 8 6 — — 3 j 2 Glycer. plicata 4 3 — — Senecio silv 4 3 13 10 20 i 18 Juncus artic 4 2 — — j Trifolium repens 4 2 - Nasturtium pal — 12 70 70 70 50 • j Poa compressa — — 70 ! 48 8 - | Ran. scélérat — — 33 40 2 3 i Agrostis stolon — 2 20 24 10 1 16 I » 56 Backen Övre ävjan Nedre ävjan 1920 J 1919 1920 1919 1920 1919 % Polyg. perde — 20 24 3 — JRumex mar it - — 17 10 63 50 Solan, dulcam — — 7 4 7 2 Cerastium vulg — — 7 2 — ! Atriplex latifol — — 3 0 30 U Alopec. genic — 2 3 1 — — : j Achillea mill — — 3 * 1 3 2 Oe\anthe aqnat — — 3 — — — Plant, major — — 3 — — — Chenopodium alb — — 3 3 3 3 Scutellaria gall — 3 2 — — Sagina proc — — 3 — — . — Polyg. avic — — — — 3* 4 Sonclm$ arv — — — 1 3 1 1 1 Poa annua — — — ■ — 3 - ! 3. Lilia Sandhamn. En liten bukt pâ öns nordvästra sida. Stranden bestâr av grovt grus och klapper. Här och var upp- kastad taug, som längst at vaster hopat sig och bildat ävja. C:a 100 m. ovanför denna ett litet alkärr, vars vatten efter att ha silat över en sank gräsmark, nar ävjan. I denna urskiljer man som vanligt ytterst en zonr 2 — 4 m. bred, bestâende av dyigt tângslam utan annan vegetation an svavelpurpurbakterier, som stund om kunna färga ytan heit röd. (Artbestämning av bakteriefloran ännu ej gjord). Därefter följer pâ en mer an halvmetertjock rutt- nande tângmassa en vegetation, vilken som vanligt när- mast stranden är mycket gles men som uppât blir allt tätare, men alltid är "stärkt avgränsad mot ovanför be- lägen ängsvegetation. I denna zon (c:a 5 — 8 m. bred) gjordes beständsanalys utefter 2 linjer med 2 meters, mellanrum. Tabell III. L;a Sandhamn. l:sta zonen 2:dra zonen 1920 1919 1920 1919 X %' X X Atriplex latif. 58 63 10 19 Rumex mar 50 60 47 58 Nast. pal 26 19 57 40 Poly g : perc 15 24 28 60 Senecio vulg 8 6 9 14 ! Ran. seel 5 14 42 30 i Spergularia 8 12 — 1 Agrostis stol 2 2 8 6 Matr. marit 2 2 5 4 Ly copus 1 — — 1 Solan, nigrum 1 8 6 18 | Polygonum avic 1 6 2 6 Urtica dioica 1 2 10 14 Poa annua 1 14 9 Aster trip — 4 — ' — Plant, major — 8 4 Glyc. mar — 2 — 4 Circium pal — *2 1 3 i Sagina proc — 2 2 1 Catabrosa aquat — — 7 9 Juncus buff. — — 7 7 Cerastium vulg — — 4 | Rumex acetos — — 3 — » crispus — — 3 9 Sen. silvestris — — 2 1 Juncus eff. — — 2 — Pot. anserina — — 2 - » reptans — — 2 Circium arv — — 1 Anthoxantum odor — — 1 — ' Viola tricolor — — 1 — Planta go coron — — — 1 Stellar ia media — — — 1 Bidens trip — — — 1 Solanum dulcam — ' — — 1 Taraxacum sp — — — 1 58 4. Kohallens ävja. Belägen i en bukt pâ öns östra sida, söder om Ko- liallen, väl skyddad av ett litet skär, Bakläppen. Skil- jer sig betydligt fran de förut nämnda ävjorna genom sin avvikande vegetation. Närmast stranden ligger en mäktig, over V2 m hög och 5 m bred tängvall, som uppät land sa smâningom avtager i mäktighet och efter 5 — 8 m övergar i den ovanför liggande ängsmarken. Mottager mycket litet vatten härifrän och är följaktligen ej füllt sä sumpig som föregaende ävjor. Vegetationen är högst märklig, i det heia vallen betäckes av Atriplex litoralis, vilken icke blott domine- rar utan i den närmast vattnet liggande, c:a 8 m bred a zonen av ävjan är absolut allenaradande. Den blir här Tab. IV. 1920 j 1919 i % Atriplex litoralis 100 100 Conium mac 68 55 1 Calamagrostis sp 43 36 » arundinacea 21 24 ! Urtica dioica 20 16 Polyg. aviculare 20 15 » percicifolia 6 8 Matricaria mar 4 ' 7 Rumex mar it 8 5 1 Sonchus arv 4 5 Solidago virg — 3 Sedum max 2 3 Senecio silv 2 2 Ran. sceleratus 2 2 Ainus glut. ( grodd ) — 1 I Galeopsis bifida 1 2 Circium lanc 2 2 1 Chenopodium alb % 2 2 59 Övre bilden visar vegetationens täthet i nedre ävjan (Ulagapet); den undre täckningsgraden i dess övre delar (Lilla Sandhamn). 60 mer än 1 in. hög och sä tat, att andra växter, som eventuellt tidigare pâ âret (mina analyser äro frân juni- aug.) fatt rotfäste här, totalt förkvävas. Med tangval- lens avtagande mäktighet avtar även A. lit. i storlek och samtidigt härmed nppträda andra växter, sa att en linje i denna övre zon analyserad med K>:s rnta gav föl- jande bild. (Tab. IV sid. 58). Pâ gränsen mellan ävjan och den ovanför belägna ängsmarken stä manshöga exemplar av Coniiwi rnacula- tum, TJrtica dioica och Calamagrostis. — Detta statistiska material frân fyra av de större ävjorna ger oss nu möjlighet att diskutera ävj ans vege- tation frân ekologiska synpunkter: Man frapperas i början av det stora antalet arter, som kan trivas pâ en sâ egendomlig stândort, som ju ävjan dock är. Men i motsats till vad Warming synes hävda, tinner man lätt, att denna mycket bland ade ve- getation ej utgör ett kaos av livsformer. Bortse vi frân en del växter med mycket ringa frekvenstal, represen- terar den övriga Vegetationen en blandning av tvä olika biologiska typer, nämligen â ena sidan rena sumpväxter, â andra sidan mer eller mindre utpräglade halofyter. Sump- växterna i ävj ans övre delar och successivt avtagande mycket snabbt mot stranden, ex. i Lilla Tänge (tab. II) Backen Övre ävjan Nedre Juncus eff. 84 % 23 * 3 i eller t. ex. i Ulagapet (tab. I) : ' ! 4:de linjen 3:dje 2:dra l:sta Bidens 67 X 52 49 & 9 y Pâ samma sätt dominera halofyterna i ävjans nedre, havet närmare belägna delar; ex. Paunex maritimus : i Ulagapet (tab. I) 4:de linjen 3:dje 2:dra l:sta Hum. mar. ... 0 % 6 X 29 % 36 i Lilia Tange (tab. II.) t Backen Övre ävjan Nedre ä. Bum. mar. 0 ^ 17 & 63 & Och Hera exempel pâ denna sak kunna framdragas ur tabellerna. Riktigt utpräglade sötvattenssumpväxter hâlla sig endast i ävjans översta zon (ex. Galium palustre , tab. II), och utpräglade halofyter (ex. Sueda mar it. , tab. I) trivas blott i de lägst liggande zonerna. En annan sak, som förtjänar att päpekas, är det redan av Warming, Skottsberg (loc. cit.) m. fl. pâpe- kade förhallandet, att i de nedre zonerna Vegetationen till allra största delen utgöres av annuella växter, me- dan högre upp de flçrâriga dominera, nâgot som ju är lätt förklarligt, dâ man betänker den kraftiga inverkan, som de svära höst- och vinterstormarna ha pâ ävjans yttre, lösare partier. Av de anförda tabellerna firmer man t. ex., att det överväldigande flertalet av växter i de nedre zonerna med högre frekvenstal äro annuella, sasom Atriplices , Ban. sceleratus, Nasturtium palustre , Polygonum percicaria m. fl., medan Banuneulus flammula , Lycopus européens, och Juncus effusus, vilka dominera hö- gre upp, alla äro fleräriga. Kohallenävjans egenartade vegetation skall jag ater- komma tili längre fr am. Ungefär precis densamma om ocksâ i mycket min- dre. skala är vegetationens utseende pâ de talrika sma- ävjor, som här och var uppträda pâ Yäderöns stränder (en nâgot större sâdan finns vid Nybro pâ öns södra kust.) Samma urskiljbara komponenter i vegetationens blandade sammansättning (sumpväxter och halofyter) och samma zonering beträf fände de olika växternas frekvens. En annan egendomlighet i ävjans vegetation, som framgär av det statistiska materialet och som är värd ett päpekande, är den relativt goda överensstämmelsen 62 mellah artfrekvensen under de bâda vegetationsperio- derna 1919 och 1920. Denna överensstämmelse, vilken natürligtvis maste konstateras under än Hera âr efter varandra, synes mig styrka uppfattningen av de fördel- ningsbestämmande faktorernas oberoende av eufemära förändringar pâ växtplatsen (tângens omlagring vid vin- terstormarna o. s. v.). Ekologiska faktorer. Att fröspridningen, vare sig den sker med djursr vinds eller vattens hjälp, bar en ursprunglig betydelse for ett växtsamhälles bildning, och att alia bidrag till den s. k. spridningsbiologien äro högst värdefulla, är alldeles klart. Men dâ det gäller den slutgiltiga utform- ninpen av en association (sâsom Warming rubricerat ävjan), racker fröspridningen ej till att klargöra alla egen- domligheterna. Yi maste söka efter urväljande faktorer, alltsa förhällanden, som främja utbredningen av vissa arter och hämma andras utveckling. Av konkurrensen mellan de olika arternä se vi i ävjans nedre zoner intet pâ grund av vegetationens “utomordentliga gleshet, men ju högre upp vi stiga, desto tätare blir växttäcket och desto märkbarare bör alltsa konkurrensen bliva. Jag har tili 'att börja med undersökt en del av ävjans fysiska och kemiska markegenskaper. Forst och enklast konstaterar man att ävjan är vat, sä vät, t. o. m. att man, atminstone under en normalt fuktig sommar kan kramma vatten ur densamma. Här- av följer omedelbart, att absoluta xerofiler ej kunna tri- vas där. Vattenhalten pâ Standorten varierar naturligt- vis nagot med nederbörden men i allmänhet utgör den c:a 80 % (beräknat gn lufttorkning). Den 23 juli 1920 (efter stärkt regn) visade: Ulagapsävjan 86 vattenhalt och Kohallensävjan ... 84 X » 68 Den 14 aug. 1920 (efter Hera dagars uppehallsvä- der visade: Ulagapsävjan 78 vattenhalt Kohallensävjan 76 X » Orsaken tili denna överensstämmelse ligger natur- ligtvis i grundvattenniväns höga läge. En annan egßnskap hos ävjan, som man nästan a priori kan sluta sig tili, är, att den är nitratrik. Samt- liga därpa befintliga växter äro nitrofila. Redan 1908 fann Weibull (loc. eit.) vid direkt tänganalys storamäng- der Salpeter. Bast finner man salpeterbildningen i na- turliga jordmâner behandlad av Hesselman, t. ex. i hans avhandling i »Meddelanden fran Statens Skogsförsöks- anstalt 1916 — 1917.» Jag liar begagnat tvä av bans metoder för att pä- visa Salpeter i ävjan. Dels har jag nämligen visât förekomsten av nitrifikationsbakterier i prov tagna ur ävjan, dels har jag pavisat nitrat i olika växters väv- nader, som finnas pa ävjan. Den förra metoden gâr sa till, att man beskickar en erlenmeyerkolv med ett tunnt bottenskikt av en lösning av nâgot ammoniumsalt (ex. H4N)2 SO4) -f- litet kaliumfosfat), och tillsätter nagra gram tangävja, och sä efter nagra veckor prövar, om ammoniaken om- vandlats i nitrat, i vilket fall en droppe av vätskan blafärgas vid tillsats av difenylamin -f- konc. svavelsyra. Jag erhöll i tva olika prov efter tre veckor skarp positiv reaktion. Samma blev även förhallandet i de fiesta fall med den andra metoden, där snitt av växterna lades pâ vita porslinsdigellock i difenylamin + svavelsyra. Alltefter- som snittet omgavs av en mörkbla eller ljusare bla ring framgick dess större eller mindre nitrathalt. Vid fran- varo av nitrat ingen blafärgning. Hesselman begagnar 64 sig av följande^ skala, som inom vissa gränser gör me- toden kvantitativ: Ingen reaktion = 0 svag » — 1 tydlig » = 2 skarp » =8. Jag har funnit, att sa gott som alla ävjeväxter visa skarp reaktion (8), ex. Atriplex; Rumex mar.: Polyg. per- cicaria; Urtica dioica (2). , • Ingen reaktion (0) konstaterades hos ex. Sium; Ran . flam.; Cineraria och Juncus effusus. Ridens tripartita i ITlagapets övre del visade 0, men längre ner pa den typiska tängävjan reagerade den skarpt (3). Potcntilla anserina visade pä gräsmark 0, men exem- plar pâ ävjan befnnnos stärkt nitrathaltiga (3). Da växten ju ej kan npptaga nitrat pa annat sätt än ur marken, mäste alltsa denna vara nitrathaltig. En annan egenskap hos ävjan är, att den alltid är s althaltig, ett förhällande, som är välförstäeligt med hänsyn tili den ständiga beröringen med det salta havs- vattnet. Salthalten vid Ulagapet 20 m. fr. land var ls/ß 1920 1,7 X » » » » » » 16 f 8 » 1,4 % » » L:a Tange » » » 18/6 » 1,8 % » » » » » » 16/8 » 1,5 ^ Det i ävjan insipprande saltvattnet mötes av en ström sott vatten, som silar ned fran den ovanför lig- gande sidlänta marken. Vi böra alltsâ fä ett konc.- fall av NaCl utifrân inât, vilket jag ocksä vid massanalys (titrering med silvernitrat med kaliumkromat som in- dikator) funnit. Jag skall här nedan lämna nâgra data, funna vid olika tilfällen, och refererande sig tili de i de statistiska tabellerna uppställda zonerna. 1 . Ulagapet. l:sta linjen 2:dra 3:dje 4:de 1919 X % * j * 14 h 0,03 0.02 0,oj 0,o 1Sls 1920 0,04 0,03 0.02 0,« 12/« 0,05 0,04 0,02 0,o — O.oi j 28/® 0,04 0,03 0,02 0,0 «/. 0.05 0,05 0.04 0,o — O.oi j 2. Lilia Tânge. Bäcken Övre ävjan Ne dre ävjan 1919 % % X 15/: 0 0.09 0,3 23/s 0 0,1 0,3 1920 ,8/fi 0 0,20 0,41 18/s 0 © 09 O 0,5o 22/s 0 0,25 0,50 3. Lilia Sandhamn. 4. Kohallen. l:sta zonen 2:dra zonen Havs- vattnet j Tâng- 1 vallen Samma jo m. up p 1919 % % % % X 12/7 0,05 0,oi 1919 7« 0,03 O.oi l6/s Is 1.8 1,0 0.03 1920 ^ 1920 16/e 0.1 0,04 12/e 1,5 0,5 0,02 iy» 0,05 0,02 18/s 1,4 o.s ! 0,02 Av tabellerna framgâr, att âvjorna alltid innehâlla ■en viss om ocksâ i allmänhet ganska ringa mängd NaCl. Vidare ser man, att salthalten avtar succesivt uppât i de olika vegetationszonerna. Huruvida denna 66 senare parallel! ism mellan salthalt och artfrekvens be- visar, att salthalten liar nâgon betydelse som ekologisk faktor, kan nog diskuteras, Det är ju smâ tal och smâ differenser, det rör sig om. Men atminstone far man anse, att salthalten är utslagsgivande, da det gäller skarpt differentierade biologiska typer, t. ex. dâ i Lilia Tange- (tab. II.) Galium palustre förs vinner vid första upp- trädande av NaCl. For extrema halofyter är synbar- ligen ävjan inte den bästa lokalen. Huvudsakligaste- delen av ävje- vegetation en synes bestâ av växter a^r den typ, som Warming betecknar säsom fakultativa halofyter. En ytterligare egenskap hos ävjan, som sanno- likt betyder mer som ekologiskt utformande faktor är, att den alltid är sur, vilket enkelt kan pavisas. medelst lackmuslösning. Kvantitativt har jag bestämt aciditeten genom titrering med alkali med fenolftalein som indikator. Jag har pa sä sätt ofta funnit av- sevärda värden pa aciditeten. I djupa langvallar ända till normaliteten 0,i. Pä sâ surt substrat finns natur- ligen ingen växtlighet. Vanligen varierade aciditeten mellan 0,oi — 0,ooi n. och var alltid högst. vid strand- kanten och avtog uppât. Till jämförelse kan nämnasr att aciditeten i ett alkärr inne pa ön var 0,ooi n. Yan- ligt brunnsvatten O.0004 n. Jag lämnar här nedan nagra data: 1. Ulagapet. l:sta linjen 2:dra 3:dje 4: de 1919 27 /7 O.008 n. 0,004 0,003 O Ô 8 1920 14/e 0.00G 0.004 0. 003 O.002 9 h 0,004 0,004 0,003 0,ooi 16l* 0,004 O.oos 0,003 O.002 67 2. Lilia Tange. . Backen Övre ävjan iNedre ävjan] 1 1919 1 46/ 1 /' O.ooio n. 0, 0038 O.oi 15/s O,0009 0.004 0,014 1920 14 le, 0.0015 0 .0036 0,015 23/7 O.ooi 0.004 | 0,014 19/8 0.002 0|003 0,009 3. Lilia Sandhamn. 4. Kohallen. Nedre ävjan 1 Övre ävjan 1919 28/7 0,009 0,001 1920 14/e 0,oos 0,0009 23/ 7 O - d O.ooi Yttre tang- bädden 5 m. j längre in 1919 22/7 0,oi7 n. 0,0008 1920 27/t 0,018 0,001 1S/8 0,010 O.ooi Innan vi diskutera donna ofta höga aciditets bety- delse, skola vi söka finna, vad som kan astadkomma densamma. De t kan vara olika ämnen, saväl organiska som oorganiska. Av de förra märkas en del svârbe- stämbara humussyror. I död tâng ha en del org. syror pavisats. Vidare spelar naturligtvis sasom alltid vid naturliga jordmâner kolsyrelialten en stör roll. En vik- tig orsak tili ävjans aciditet ha vi nog att söka i dess stora halt av fri vätesvavla. Denna märkes redan pâ langt hall fran ävjan pâ lukten. Och jag har redan omnämnt de sma svaveltäckta gölarna i Ulagapets yttre ävja. Enligt en modern metod (genomförande av en luftström under samtidig kokning) (Lunge-Berl) har jag matt H2S-halten. 68 Nâgra värden: Ulagapet 16/is 1920 visade l:sta 2:dra B:dje 4:de linjen Aciditeten . . . ... 0,oo4 n. 0,003 0,003 0,002 varav H2S... O,0009 0- 0 Utanför Ulagapsävjan i den flytande tangen, som 1 6/ 1 s visade acid Oj007 n., orsakade H2S 0,ooss därav. Kohallen 18/s 1920. Yttre âvjan inre Acid 0.0160 0,0010 H2S O,00S O,0002 Vi se, att det i allmänhet âr en avsevârd del av aciditeten, som orsakas av vätesvavlan. Störst % längst ut, snabbt avtagande inât. Om man betänker vätesvavlans giftigbet frapperas man över vissa växters (ex. Atriplex) förmaga att mot- stâ denna. Man kan anta, att förekomsten av H2S verkar utestängande pâ en del arter och sâlunda bidrar tili zoneringen. Yidare undersökningar fâ visa, i vilken utsträckning man fâr antaga förekomsten av svavel- väteskyende växter. Pâ senare tid har frân olika hall hävdats den bio- logiska (och kemiska) betydelsen av den s. k. fria väte- ionkoncentratiohen framför den absoluta syrehalten. Och detta är säkerligen ett beaktansvärt problem. Den säkraste metoden för bestämmandet av den fria väteionkoncentrationen, den s. k. elektrometriska, är ej användbar vid närvaro av fl2S, varför jag begagnat mig av den s. k. indikatormetoden. Jag har da f unnit, att väteinkoncentrationen alls inte är proportionell med den genom titrering funna aci- diteten, jag erhöll t. ex. värden som dessa: 69 Aciditet PH 0,oio n . 6,4 O,008 » . 5,0 0,002 » 6,9 0,002 » ( 5,5 Nu lämnar denna metod, alldeles bortsett frân dess osäkerhet i allmänhet, rum för ytterligare felkällor, da det gäller att pröva den pa ävjans vatten. Detta har alltid en stark grâ egenfärg, som inte alltid med fram- gâng later kompensera sig. Emellertid synes mina siffror ge vid handen, att det väteionkoncentrationsomräde, inom vilket växterna i ävjan bäst skulle trivas, ligger mellan P# 5 och P# 6,5. Utöver dessa markfaktorer spela andra förhällanden in, av vilka jag f. n. endast vill pâpeka: Yinden s- inf ly- tande. Att vinden har ett oerhört inflytande framgar markant vid en blick pâ Kohallens ävja. Dess markegen- skaper skilja sig ju inte sa särdeles frân andra ävjors, och dock är . dess vegetation sa annorlunda, sâsom en blick pâ tabellerna visar. Kohallensävjans utomordent- ligt välskyddade läge har förut pâpekats. Det skapar betingelsen for att Atriplex litoralis skall trivas, och ge- nom sin kraftiga och snabba vâxt slâr den snart ut kon- kurrenterna. Nâgon vindens betydelse för zoneringen inom äv- jorna ar ej funnen. Att även andra faktorer an dem jag här undersökt kunna betyda nägot för ävjevegetationens slutliga ge- staltning, är mycket sannolikt. Jag behöver t. ex. blott peka pâ en genetisk faktor, ävjans âlder. Dock gär jag inte nu in härpa. Lund i dec. 1920. 70 Litteraturförteckning. Hesselman: »Studier over salpeterbildningen i naturliga jordmäner», Medd. fran Statens Skogsförsöksanstalt 1916 — 1918. Lunge et Berl. : Chem.-teckn. Unters. -meth. II. 1910. Sernander: »Förna och ävja». Geolog. Föreningens Förhandlingar 1918. Skottsberg: »Om växtligheten à nâgra tängbäddar i Nyländska skär- gârden i Finland». Sv. Bot. Tidskrift 1907. Warming: Dansk Plantevæxt, 1906. — , Lehrbuch der ekologischen Pflanzengeografphie. Weibull: »Biologiskt-botaniska undersökningar av Öresund I». Kungl. Fysiograf. Sällskapets handl. Bd BO, nr 7. 1908. Summary. 1. Fucoid mud (Swedish: »ävja») is a jmtrescent mass in which Zostera-leaves and algæ cast up out of the sea, mainly Fucus-species, are discernible. 2. The vegetation presents a decided zonal struc- ture. A marked feature is the variety of biological types, special attention being called to the halophytes and bog-plants, of which the former dominate in the lower parts, the latter in the upper parts of the »ävja». Close to the sea there is no vegetation. Analysis of the vegetable growth was done by means of the quadri- metric method. 3. Among the ecological factors special attention was paid to the percentage of water, nitrate and salt, and to the acidity and percentage of H2S. The percentage of water amounts to about 80 % . The percentage of salt and the acidity decrease from the shore upwards; the former is always below 1 ^ (sea-water about 1,5 Maximum of acidity in vegetation-clad parts was reckoned at 0,oi8 n. a constituent part of wThich is caused by H2S. An estimation of the concentration of the liydro- gen-ions by means of the indicator method gave re- markable low values. The decisive ecological factors obviously are the acidity and the percentage of salt. 71 Was ist unter dem Namen Ulmus montana With. var. nitida Fr. zu verstehen. Von K. Johansson. In dieser Frage sind während der letzten Zeit vor- zugsweise zwei von einander abweichende Ansichten zum Ausdruck gelangt. Mit dem Studium der Ulmen Gott- lands beschäftigt habe auch ich in die Sache einzudringen versucht und lege hiermit das Ergebnis meiner Unter- suchungen dar. % Während seiner Heise auf der Insel Öland im Jahre 1818 hatte E. Fries sowohl die Flatter-Ulme (U. laevis Pall.) als die Kork-Ulme (Feld-Ulme) gefunden. Der •erste Fund wurde von ihm, nachdem er durch Abr. Ahlqvist Früchte bekommen, in Novitiae Florae Sue- eicae, ed. II (1828) veröffentlicht, aber der zweite (als' U. suberosa) nicht eher als 1842 in der Zeitschrift Bo- taniska Notiser. Vor dieser Zeit galt in der schwedi- schen botanischen Litteratur der Name U. campestris L. als gemeinsame Benennung der beiden in Schweden spontan vorkommenden Ulmus- Arten mit kurzgestielten Blüten, nämlich U. foliacea Gilib. (U. glabra Milk, U. - campestris in den neueren Editionen von Hartmans Skand. Flora) und U. glabra Huds. Fl. angl. 1762 ( JJ . scabra Milk 1768, U. montana With.). Schon in Nov. Flor. Suec. (1828) wurde als Beispiel ^abweichender Varietäten der (kollektiven) U. campestris «eine glattblätterige in Skanör wachsende Form erwähnt (»U. glabra Milk, Engl. Bot. t. 2248 (foliis laevibus glab- ris) in plateis urbis Skanör tantum offendimus. Varie- tatem esse minime dubitamus»), und in Flora Scanica (1835) sagte derselbe Verfasser von dieser Form: » U. campestris L. in silvaticis frequens fera — et ubique ad pagos et urbes sativa, In plateis ad Skanör folia Jaevia, glaberrima, nitida». Botaniska Notiser 1921. 72 In Botaniska Notiser 1840 (Strödda anmärkningar öfver nâgra Svenska växter, af E. Fries) wurden dieselben drei Arten nebst kurzen Diagnosen aufgeführt, und zwar unter den Namen U. eff usa, U. sitberosa und U. campestris (mit Syn. U. montana). Keine glattblätterige Varietät wurde in diesem kurzgefassten Aufsatze erwähnt. Aber in Nov. Flor. Suec. Mantissa III (1842) werden sowohl U. campe - stris (hier in derselben Bedeutung wie in Smith,. Engl. Fl. genommen^ d. h. annähernd mit U. foliacea Grilib. identisch) als auch L . montana ziemlich um- ständlich beschrieben. Zu der erstgenannten gehört unter anderen Varietäten (jlabra mit dem Syno-nyme U. glabra Mill, und zugleich Engl. Bot. t. 2248, was mir von grosser Wichtig- keit zu sein scheint, weil dadurch der Unterschied gegenüber der folgenden Varietät schärfer hervor- tritt. Unter U. montana steht die analoge var. nitida mit der Diagnose »folds laevibus glabris nitidis » und den Fundorten »in plateis oppidi Skanör, vere silvestrem ad Grottlandiam legit P. Afzelius». Weil var. nitida hier zum ersten Male beschrieben worden ist, so muss auch der Versuch die Bedeutung des Namens festzustellen, in erster Linie auf diese Schrift gegründet werden. ' Betreffs der gottländischen Form herrscht keine Unsicherheit. Ein Exemplar, das von Fig. 1. XJlmus glabra Huds. var. nitida (Fr.). Lilla Karlsö 1 Juni 1895. — 0.6 nat. Gr. 73 P. C. Afzelius im Jahre 1841 auf der Insel Stora Karlsö eingesammelt und dann dem Herb. E. Fries einverleibt wurde, ist noch im botanischen Museum zu Uppsala aufbewahrt. Eine damit identische Form (Fig. 1) ist auch auf Lilla Karlsö oftmals eingesammelt worden und dürfte noch heutzutage da wachsen. Mit ihren dicken Jahres- trieben, ungestielten, grossen Blättern, gleichförmig ausgebildeten, seicht eingeschnittenen Früchten und zum Teil wohlentwickelten Samen stellen sie eine unzweifel- haftige U. montana dar, die nur durch ihre kahlen und glänzenden Blätter von der Hauptart abweicht. Wie oben gesagt wurde, hat sich E. Fries auf die von Afzelius gesammelten Exemplare berufen. Es kann somit als festgestellt erachtet werden, dass der fragliche Name (nitida) für diese Exemplare gelten muss.. Dass Afzelius wirklich zu einem richtigen Verständ- nis über die glattblätterigen Ulmen gekommen war, geht zur Genüge aus seiner Schrift »Novitiae Florae Gotlan- dicae» (Ups. 1844) hervor. Seine Beschreibung von U. montana var. nitida Fr. lautet: » Ulmus montana (y.) ni- tida Fr. Foliis utrinque nitidis glabris, axillis nervorum paginae inferioris pubescentibus Arbor procera, foliis oblongis magnis eglandulosis. Cum U. glabra Mill, minime confundenda.» Er hatte auch beobachtet, dass die Blätter der gottländischen » U. campestris» (U. folia- cea) im Gegensatz zu U. montana im allgemeinen mit kleinen roten Glandelhaaren mehr weniger dicht über- streut waren. Er warnte mehr als ein Mal vor der Ver- wechselung der nur analogen kahlblätterigen Ulmen. Da auch Fries, wie oben gezeigt wurde, in Man- tissa III diese analogen Formen für verschieden hielt, scheint es ja sehr möglich, wo nicht wahrscheinlich, dass die in Mant. III erwähnte aus Skanör stammende Form eine wirkliche U. montana gewesen sei. In den Park- anlagen und Baumgängen von Skanör befinden sich noch jetzt mehrere Bäume dieser Art, die sich durch glän- zende aber nicht völlig kahle Blätter auszeichnen. Die Blätter der am meisten ausgeprägten Individuen sind beim Anfühlen kaum merkbar rauh (wenigstens im Vor- sommer), weil die zerstreuten, der Blattfläche dicht an- gedrückten Haare ziemlich fein sind und des bei der Hauptart sonst gewöhnlichen etwas angeschwellten Fuss- Fig. 2. U. foliacea Gilib. X glabra Hads. Falsterbo 19 Juni 1920. — 0,55 nat. Gr. teiles entbehren. Dergleichen feine Haare werden, ob- wohl in kleinerer Menge, durch Yergrösserung auch bei der ausgeprägten var. nitida entdeckt. Die bei Skanör jetzt vorkommenden Exemplare, die übrigens nicht be- sonders alt scheinen, sind jedoch nur Zwischenformen, nicht die echte var. nitida. C. K. Schneider (Illustr. Handbuch der Laubholzkunde, 1904 — 1914) spricht von einer von ihm untersuchten kahlblätterigen Ulme aus Skanör, die er ohne Bedenken als die Friesische var. nitida der U. montana auffasst. Ob »diese kahle aber sonst typische Varietät» auch mit Früchten und Samen versehen war, geht aus seiner Darstellung nicht hervor. In Skanör befinden sich inzwischen als angepflanzte Bäume auch andere kahlblätterige Ulmen, welche nicht als Varietäten von U. montana angesehen werden können. Eine von ihnen, im Jahre 1837 durch v. Düben gesam- melt, liegt noch in alten Pflanzensammlungen unter dem Namen U. montana var. nitida Fr., ist aber sicher der hier zu beschreibende Bastard (Fig. 2) TJ. foliacea Gilib. X glabra Huds. Arbor alta ramis hand gibberoso-suberosis. Folia J anguste obovato-oblonga— oblongo-lanceolatabasivalde obliquà (fol. suprema 11 — 13 cm. longa et 4—5 cm. lata), sat argute duplo-dentata dentibus leviter curvatis, ut- rinque glabra vel supra subscabra subtus subglabra; pe- tioli 4 — 6 mm. longi supra sat dense subtus rarius pi- losi. Fructus rotundate — elliptice obovati saepissime 13 — 16 mm. longi et 10 — 13 mm. lati, haud rubro-glan- dulosi; canalis stigmaticus 1 — 1,5 mm. longus; excisura 2,5—3 mm.; semen paulo supra medium fructus positum vel fere ad medium. Grosser Baum mit Neigung Stockausschläge und Wurzelschösslinge zu treiben. An freistehenden Bäumen sind die unteren Zweige ziemlich lang, die oberen dage- gen kurz und nicht überhängend, weshalb der Gipfel mehr oder weniger schmal bleibt wie meistens an U. foliacea. Im dichten Bestände wird die Baumkrone fast cylindrisch. Zweige immer ohne Korkflügel oder Kork- wülste. Blätter mehrenteils kahl, ziemlich glänzend oder im Vorsommer fast glanzlos, oft jedoch an der Ober- fläche etwas rauh und an der Unterfläche spärlich kurz- haarig. Drüsenhaare der Blätter kaum merkbar, niemals 76 gelbrot. Die oberen Blätter des Jahrestriebes mehr oder weniger länglich (die Länge ungef. 2-1 mal so gross als die Breite), am breitesten etwas über der Mitte der Spreite, der Blattspitz schmäler als bei U. foliacea , Zähne ziemlich scharf und etwas vorwärts gekrümmt, Blatt- stiel etwa 5 mm. Perigon meistens 5-spaltig mit weis- sen oder schwach bräunlichen Randhaaren. Früchte gleichförmig, ziemlich klein, mit kurzem und grobem Griffelkanale, aber der Same liegt sehr nahe der Mitte. Die feinen Drüsenhaare der Frucht weisslich, sehr zer- streut oder fast fehlend. Der Same wird, so viel ich bisher gesehen, nicht entwickelt (kein Same in einigen Hunderten von untersuchten Früchten). Im Grossen und Ganzen sieht der Baum mit seiner schmalgipfeligen Krone, seinen dünnen Jahrestrieben und Knospen u. s. w. der Feld-Ulme ähnlich. Aber die Krone ist dichter belaubt, die unteren Zweige länger ausgezogen, der Blattstiel kürzer, die Blätter schärfer gesägt, mehr zugespitzt und öfter panaschiert. Verbreitung. Nur bekannt als kultiviert in Schonen. Skanör: meist jüngere Bäume im Park und an den Rändern der Gärten, aber kaum in den Alleen. Ein typisches Exemplar mit glatten Blättern steht im Garten des Herrn Doktor J. af Klercker. Falsterbo: an den Strassen, auf dem Marktplatze, in Parkanlagen, an den Dünen bei der Kirche etc. Zahlreiche zum Teil sehr hohe Bäume, bisweilen mit etwas rauhen Blättern, be- sonders an Wurzelschösslingen. Fassen wir nun das gesagte kurz zusammen, so finden wir erstens, dass die ursprüngliche Diagnose über U. montana var. nitida Fr. (1842) eine wirkliche U. Mon- tana With, voraussetzt, zweitens dass sie mit der gott- ländischen glattblätterigen als Herbar-Exemplar seit 1841 im Friesischen Herbar bewahrten und auch noch auf Lilia Karlsö lebenden Form völlig übereinstimmt (gleichwie mit etlichen als Seltenheiten kultivierten kahl- blätterigen Formen); dass aber Unsicherheit herrscht hinsichtlich der von Fries erwähnten aus Skanör stammenden Exemplare, einerseits weil keine ganz kahl- blätterige Form in unseren Tagen da zu sehen ist, an- dererseits weil alter Herbarexemplare gemäss die Mög- lichkeit in Betracht kommen muss, dass auch andere (hybride) Formen ursprünglich in den Umfang der Va- rietät fielen. Auch im letzten Falle muss jedoch der Name für diejenigen Bestandteile geltend bleiben, wel- che mit der Originalbeschreibung übereinstimmen. Hy- bride Formen können selbstverständlich nicht dieselbe Nomenklatur haben. Einige ausländische Verfasser, z. Beisp. C. E. Moss (The Cambridge British Flora), haben im Gegenteil mit dem Namen U. montana var. nitida Fr. nur die foliaeea- ähnlichen Mischlinge aus Skanör bezeichnet ohne Bezug auf die gottländische Form zu nehmen, wahrscheinlich dazu durch alte Herbarexemplare aus Skanör bewogen, vielleicht auch durch das von Fries in Nov. Flor. Suec. (1828) gegebene Synonym »Engl. Bot. t. 2248», welche Abbildung eine Form (var. Soieerbyi Moss) von V. ni- tens Moench (77. foliacca) darstellt. Aber dieses Synonym wurde in einer Zeit angeführt, wo U. foliacea Gil. und U. glabra Huds. in Schweden als eine und dieselbe Art galten. Da sie nachher geschieden wurden, führte Fries (in Mant. III) dieses Synonym, wie ich schon oben her- vorgehoben habe, zu U. campestris var. glabra (d. h. der kahlblätterigen U. foliacea) über. Will man die Sache streng formal entscheiden, muss man daher gestehen, dass Fries selbst durch die Diagnose und die Überfüh- rung des Synonymes 1842 somit aus dem Umfange sei- ner var. nitida diejenigen Formen abgeschieden hat. welche nicht der echten TT. glabra Huds. angehören. Dieser Standpunkt ist von Afzelius noch deutlicher 78 präzisiert worden, weshalb die Namenkombination U. Montana With. var. nitida Fr.; Afz. benutzt* werden könnte. Dergleichen ausführlichere Bezeichnungsweise scheint mir doch nicht notwendig zu sein. Auch die späteren schwedischen Florenwerke (von Hartman, Neuman, Lindman) scheinen die hier ausge- sprochene Meinung betreffs der Friesischen Varietät ni- tida gutzuheissen, indem sie Skanör als Fundort für dieselbe nicht aufführen. Der soeben beschriebene Bastard aus Skanör-Fal- sterbo zeigt grosse Ähnlichkeit mit einer in Belgien und. Holland sehr allgemein oder stellenweise fast aus- schliesslich kultivierten Ulme (»Olme gras»), von wel- cher Herr Professor A. Henry (Dublin) mir gütigst Exemplare nebst hier mitgeteilten Bemerkungen hin- sichtlich des Namens etc. zugesandt hat. Nach Prof. Henry ist diese Ulme ein Bastard, dessen Samen eine gemischte Abkommenschaft hervor brin gen, und dessen korrekte Name TJ. lati folia Poederlé (Manuel de l’arbor. II, 117 (1792)) sein soll. Früchte dieser Form habe ich nicht gesehen. In einem Garten in Skanör habe ich auch ein Paar nicht besonders grosse Bäume einer anderen kahlblät- terigen Ulme angetroffen, die ich vorläufig als »rhom- bisch-blätterige Skanör-Ulme» bezeichnen möchte. Die Baumkrone ist etwas breiter als bei dem vorhergehenden Bastarde, die Gipfelzweige ein wenig überhängend. Die Blätter sind kürzer, gegen beide Enden ziemlich rasch und fast gleichförmig sich verschmälernd, aber nicht so scharf zugespitzt, mit gröberen, kaum gekrümmten Zäh- nen versehen. Früchte ungleichförmig, grosse und kleine in einem und demselben Blütenstande, die grössten 15--20 mm. lang, seicht ausgeschnitten, mit einem Stift- kanale von 2—2,5 mm. Länge. Samen über der Mitte 79 der Flügelfrucht placiert, in manchen Früchten wohl entwickelt. Aus morphologischen Gründen scheint es hervorzugehen, dass auch diese Form hybriden Ur- sprungs ist, obwohl die Früchte nicht völlig steril sind. Ob diese Form ebenfalls als var. nitida Fr. aufgefasst worden ist, weiss ich nicht. Als Material des vorhergehenden Aufsatzes diente u. A. eine reichhaltige Sammlung frischer Ulmuszweige aus SkanÖr, die- mir D:r J. af Klercker im Jahre 1917 auf mein Verlangen mit liebenswürdigstem Entgegen- kommen zusandte, weiter die schwedischen Ulmussamm- lungen im Königl. Beichsmuseum zu Stockholm und in den Universitätsmuseen zu Uppsala und Lund, welche mir zur Verfügung gestellt wurden. Ich habe auch selbst vor vielen Jahren Lilla Karlsö besucht und in den letzten Jahren ein Paar Studienreisen nach Ska- nör und Falsterbo vorgenommen. Schliesslich verdanke ich dem Herrn Professor A. Henry viele werthvolle Ulmen aus England und dem Herrn Professor C. H. Ostenfeld (Kjöbenhavn) eine kleine representative Samm- lung dänischer Formen. Es ist mir eine angenehme Pflicht Allen die mir bei diesen Ulmusstudien behilflich waren, meinen herzlichen Dank auszusprechen. Hereditas, Bd. 2, H. 1 innehaller 4 botaniska upp- satser: 1. Nilsson-Ehle, H., Ueber mutmassliche partielle Heterogamie bei den Speltoidmutationen des "Weizens. (With a summary in English). S. 25 — 76. 2. Dahlgren, K. V. O., Vererbungs versuche mit einer buntblättrigen Barbarea vulgaris, S. 88 — 98, 6 textf. o o 3. Akerman, A., Untersuchungen über Bastarde zwi- schen Epilobiiim hirsutum und Epilobium montanum , S. 98 — 112, 8 textf. Förf. företog hybridiseringen dels för att kontrollera den riktiga bestämningen av tvâ i Skane 80 fuiina och af Malte 1902 i Botaniska Notiser beskrifna hybrider, dels for att se om liknande klyfningskompli- kationer uppträdde, som man funnit hos Oenothera. For- söksexemplaren kommo frân botaniska trädgärden i Lund och frân Svalöf. De efter hybridiseringen erhâllna fröna sâddes pâ hösten och plantorna utsattes pâ vâren i träd- gärden i Svalöf. Tillväxten skedde längsamt, plantorna blefvo dvärgartade i förhällandet tili föräldrarna. bladen blefvo smä och skrynkliga, rika pâ anthocyan. Man künde icke förmoda att man hade för sig en E. hirsu- ^ww-korsning. Blommorna utvecklades dâligt eller ej. Försök gjordes sedan med odling säväl inné som ute i skugga (och riklig vattning) ; dessa exemplar utvecklade sig norm alt. De först erhâllna, smaväxta exemplaren erinrade om Oenothera nanella. men vid undersökning päträffa- des icke nagra bakterier, sasom är vanligast hos sist- nämnda växt. Af i offentliga herbarier liggande exemplar, som betecknats som E. hirsutnm X montanum , fann förf. en- dast ett exemplar, samladt af Malte i Benestad, rätt bestämdt. Det öfverensstämde med författarens skugg- form af hybriden, fastän det afvek i vissa fall, kanske beroende pâ att andra former af föräldrarna ingatt an de förf. användt. 4. Hammarlund, C., Ueber die Vererbung anorma- ler Ähren bei Plantago major. S. 113 — 142, 7 textf. Moderväxterna tili experimenten voro hämtade dels frân Experimentalfältet, dels frân Vaxholm. Förf. har arbe- tat med 6 olika typer af ax, delvis med bladartade brak- teer. Hybrider mellan ex. med grenigt och ogrenigt ax gaf monohybrid klyfning i andra generationen. Hybri- der mellan pyramidformigt och ogrenadt ax gaf dihy- brid klyfning. 81 Quelques associations de lande dans le Bohuslän nord-ouest. Par John Frôdin. Le type de végétation, qui caractérise la côte at- lantique orientale est bien la lande. Cependant chez nous lorsqu’on parle de la lande on a surtout en vue une de ses associations, à-savoir celle de Calluna vul- garis. L’été passé j’ai eu l’occasion de visiter les petites îles devant Strömstad. Ici la lande à Galluna vulgaris est très fréquente, mais il y a aussi des espaces vêtus de lande herbeuse. Ils sont employés pour l’ordinaire pour les pâturages des moutons. Cette végétation herbeuse montre une composition floristique très variée. Mais la plupart du temps on y trouve la Festaca ovina. Cependant cette espèce ne se présente pas toujours avec une grande fréquence. En plusieurs endroits pourtant elle montre une plus grande dominance que toute autre espèce, et ici on a raison de parler d’une association véritable. Ailleurs il n’y a pas d’espèce dont la dominance soit plus grande que celle des autres, c’est-à-dire dans une aire digne d’être mentionnée, mais la composition du tapis végétal change en passant d’un mètre carré à l’autre. De l’association citée j’ai fait 17 relevés en diffé- rents endroits situés entre Syd-Koster et Svinesund. Les relevés proviennent de surfaces carrées d’une gran- deur de neuf metres carrés. Il était impossible de faire les carrés plus petits, si l’on voulait y trouver toutes les espèces de l’association. D’autre part en bien des endroits il était difficile de juger où finissait l’association de Festuca ovina. Sa dominance diminuait peu à peu en allant vers les bords Botaniska Notiser 1921. 6 82 de l’association et de même celle-ci n’était pas nettement délimitée avec la végétation mentionnée ci-devant. Tableau I. Association de Festuca ovina dans le Bohus- lan nord-ouest. Degrés de dominance: 1 à 5. Stations des relevés: 1, 2, 3, 4 Oddö nord-ouest; 5, 6 Karholmen; 7 Burholmarne; 8 Distingen; 9 — 13 Syd-Koster; 14 Kolvik (Singlefjord); 15 Lervik (Single- fjord); 16 N. Hällesö; 17 Öddö orientale. Stations l 4 5 6 7 8 9 10 11 12i 13 I 14 15 16 17 Nombre 2 3 56 o' l S' ! Festuca ovina 4 2 3 5 4 3 1 2 3 3 4 3 a! 3 3 3 3 3 17 100 Ayrostis vulgaris 2 2 2 2 1 1 2 1 2 1 2 1 1 1 1 — 1 16 94 Achillaea millefolium ... 1 L 1 1 1 !| 1 1 — 1 1 1 1 1 1 1 1 15 88 Galium verum 2 2 1 2 1 -j 2 — 2 2 1 1 1 1 — 1 1 14 82 Hieracium Pilosella 1 1 1 — 1 — 1 1 1 — 1 1 1 — 1 12 70 1 Sedum acre 1 — 1 1 — i t “ 1 1 1 1 1 1 1 1 — 12 70 Lotus corniculatus . . 2 1 lj 2 1 1 1 | 1 1 1 1 11 65 Campanula rotundifolia... i 1 1 7 — 1 i1 — 1 1 1 1 1 11 i 65 \ Armeria elongata — 1 1 — 1 1 2 1 — 1 1 1 1 — — 1 — ; 11 i 65 | Potentilla argentea 1 I1 — — — | — 1 - 1 1 — 1 1 1 — 1 1 10 59 Rumex Acetosella 1 1 2 — — — — _ — 1 1 1 1 1 1 1 10 j 59 i Leontodon autumnalis ... 1 1 — — 1 1 — 1 1 1 — — 1 — — — 8 47 rennis — l — — : — 1 1 1 1 1 — — 1 8 47 ! Taraxacum officinale l 1 1 1 1 — — 1 — — — — 1 7 41 I Trifolium repens — — — 1 1 I1 1 1 1 1 — — — — — — — 7 41 Plantago lanceolata 1 — ! — — 1 — 1 — — — — — — 1 1 6 35 Carex verna ? ( steril ) 1 — — l 1 l — 1 — — — — 1 — — — — 6 35 Erigeron acris — 1 — 1 — — : — — | 1 1 1 — 1 — — — 6 35 Antennaria dioica — — 2 — — — — 1 — 1 2 1 — — — 1 6 35[ En outre il se trouvait les espèces suivantes, chacune sur une ou deux des stations énumérées: Pimpinella Saxi- fraga, Fragaria vesca, Linum catarticum, Euphrasia curta, Plantago media, Saxifraga granulata, Anthoxanthum odo- ratum . Trifolium arvense, T. pratense, Anthyllis Vulneraria, Agrostis canina, Viola tricolor, FLieraciim umhellatum, ' 83 Sedum Telepliium, Plantago maritima , Sagina nodosa , Silene maritima , $. rupestris — Dans plusieurs stations il y avait au fond de la végétation un tapis de Brgaceae (. Hylocomia , Polytricha etc.) avec une dominance de 1 à 4 et de lichens ( Gladina rangiferina, Cetrariae, Fettiger a canina) avec une dominance de 1 à 2. Il saute aux yeux qu’on ne retrouve que deux des 19 espèces du tableau dans 90 X ou plus des relevés. Mais en outre il y a 9 espèces que l’on rencontre dans 59 à 88 ^ des relevés, et enfin 8 espèces ne se présen- tent que dans 35 à 47 des relevés quadratiques. Ainsi donc, dans cette association, la constance des espèces étant à tous les degrés à peu près, il n’y a que peu d’espèces dans chacun de ces degrés. Les associations de ce type, quant à la constance, ont été décrites par Braun-Blanquet il), Melin (4), Rübel (6), Samuelsson (7) et autres. D’autre part Du Bjetz, Fries, Osvald et Tengwall ont décrit des associations, dans lesquelles on trouve un grand nombre d’espèces dans le degré le plus haut de constance, et puis on n’en rencontre que dans les degrés bas (2). Et ces auteurs proclament que les associations de ce type sont les seules associations véritables, et que les autres ne sont que des mélanges, composés d’associations diverses — soziologische Misch- ungen — ( 2 , 24 — 26). Malheureusement ils ne nous en font pas savoir les preuves. D’après leurs idées qui sont vagues ( 2 , 42 — 45) on pourrait croire plutôt que celles-ci aussi sont des associations véritables. D’autre part si c’est seulement le plus haut degré de constance qui est décisif il faut se demander pourquoi les végé- tations pures, »die reinen Bestände», ne sont pas les seules vraies associations. En outre, la méthode de ces auteurs paraît un peu suspecte. Ils proclament que »ebenso wie das Feststellen und Begrenzen der Arten eine tüchtige Portion syste- 84 matischer Schulung und systematischen Blick fordert, so ist auch zur Feststellung und Begrenzung der Asso- ziationen soziologische Schulung und soziologischer Blick erforderlich». Et ils prétendent que c’est par manque de cette vue sociologique que les associations décrites par tant auteurs ne sont pas d’une composition correcte '(*, 19). Cependant la comparaison que les auteurs ont faite de leur méthode avec celle de la botanique systématique est erronée. Cette dernière ne base ses résultats que sur les caractères très exacts et objectifs des plantes. Le coup d’oeil systématique — der systematische Blick — n’est qu’un secours provisoire. Pour les auteurs au contraire leur coup d’oeil sociologique seul paraît décider quelle est la végétation qui forme une association véritable. Ainsi il paraît comme leur méthode n’est pas ob- jectivement statistique. Les 20,000 carrés qu’ils ont examinés n’ont pas été choisis sans préjugés. A dessein ou non, ils ont commencé par chercher à l’aide du coup d’oeil sociologique les endroits vêtus de certaines espèces, et puis ils ont fait la découverte surprenante que ces espèces sont des constantes absolues! C’est à dire que la franc-maçonnerie scientifique dont ils veulent faire partie les a poussés à faire un cercle vicieüx 1. Aussi Pavillard vient de se railler de leur méthode un peu impitoyablement (5, 17). Les quatre auteurs croient aussi que les influences de la culture peuvent avoir détruit la constitution na- turelle des associations décrites par les auteurs dont ils ont critiqué les résultats (2, 25). En ce cas il s’agit principalement de ce fait que le sol est employé pour le pâturage, et on peut discuter si ce facteur relève de la nature ou de la culture. Mais ce qui est sûr c’est que le dit facteur se présente aussi dans des territoires 1 »L’école d’Upsal» parait avoir peine à faire des conclusions correctes («?. 85). 85 qui ne sont point touchés par la culture humaine. D'autre part, on sait que dans la Laponie, où les auteurs ont fait un grand nombre de leurs relevés, le terrain est pâturé par les grands troupeaux de rennes, et cela à un tel point qu’il est difficile de trouver en bien des en- droits assez de pâturage pour le bétail. L’un de nos auteurs a pourtant fait partie d’une commission pour examiner cette affaire très importante! En effet l’influence des rennes sur la constitution des associations de la Laponie ne peut pas être sans importance. Ce facteur doit favoriser certaines des espèces au détriment des autres dans la concurrence. Quant à l’association de Festuca ovina, décrite ci- dessus, on doit se demander, combien de ses 19 espèces sont les constituantes de l’association normalement. Probablement on doit compter parmi celles-ci les espèces que l’on retrouve dans la moitié des relevés, c’est à dire celles que Rübel nomme les constantes de l’association (6). Quant aux huit autres on peut présumer qu’elles, exceptées les relictes, se sont présentées dans les en- droits où les facteurs extérieurs (composition du sol etc.) les aident dans la concurrence avec les autres espèces. Si cette hypothèse est exacte, la végétation contenant ces espèces manifeste une tendance à former d’autres associations ou d’autres faciès de l’associations de Festuca ovina , qui ne se trouvent pas, comme je le crois, ni les unes, ni les autres sur ce territoire, mais sur des terrains où les favorisent les circonstances. Cependant, pour la constitution de l’association, la dominance (Deckungsgrad) et l’abondance (Abundanz) sont d’une plus grande importance que la constance des espèces. Car ce sont les premières caractères qui sont décisifs pour sa physionomie. Seulement si les constantes montrent un grand degré de dominance elles sont les véritables édificateurs de l’association. Les espèces qui ne réclament qu’ une très petite surface dé / 86 celle-ci n’influent pas sur sa physionomie, quand bien même elles sont des »constantes absolues». Seulement avec d’autres espèces du même type biologique elles peuvent exercer une influence physionomique. Ainsi en traitant le problème de constance, on ne s’occupe plus de la science de la végétation c’est à dire qu’on n’ana- \ lyse pas l’influence des espèces sur la caractère du tapis végétal, mais on se borne à traiter un problème tout à fait floristique: l’occurence des espèces. Pourtant les espèces mêmes dont la dominance dans l’association est très faible, mais qui montrent une constance absolue, peuvent peut-être y exister grâce à des facteurs dont dépend toute l’association. Dans ce cas on a raison de les considérer comme des indicateurs de ces facteurs. Mais sans des recherches très sérieu- ses on n’a pas de raison de présumer que les constantes de ce type »possèdent la vertu de matérialiser, ipso facto, les facteurs écologiques de l’association» (Pavillard, p. 20). Cependant cette méthode de »l’école d’Upsal» qui consiste à se servir de la constance pour identifier et pour caractériser les associations présente encore une difficulté. Ecoutons les paroles de M. Pavillard (5, 16) : »Subordonnée à des conditions relativement simples et uniformes de la végétation, elle semble difficilement praticable dans nos régions tempérées ou la phénologie de la végétation est relativement complexe. Dans nos forêts de Hêtres par exemple, comme dans nos prairies grasses, la composition floristique complète, caractéri- stique de chaque association, se déduit de la confron- tation d’un certain nolnbre de relevés exécutés aux diverses époques de l’année, en rapport avec les »aspects» successifs de la végétation. Dans ces conditions le calcul des constantes et la représentation graphique risquent évidemment de perdre toute signification». Les défenseurs de cette méthode pourront peut-être répondre qu’il faut examiner chacun de tous les carrés 87 à chaque époque de la période de végétation. Mais même cela ne sera pas suffisant. Il y a des espèces qui ne poussent de rejetons de leurs tiges souterraines que dans des années isolées. Mais pourtant elles peu- vent être de bonnes expressions des facteurs écologiques qui règlent l’association. Ainsi dans l’association de Festuca ovina. men- tionnée ci-devant, cette espèce même est la seule con- stante importante, puisque sa dominance varie entre 2 et 5 et que la moyenne de celle-ci est plus de 3. Mais encore trois espèces sont d’une importance considérable: Agrostis vulgaris , Galium verum et Lotus corniculatus. Les autres constantes n’influent sur la caractère de l’association que parce qu’elles sont de la même forme biologique (voir 5, 11). L’association mentionnée ci-devant est employée pour le pâturage des moutons, surtout dans les petites îles. Mais ça et là son existence est menacée par d’autres associations qui diffèrent considérablement entre elles. En quelques endroits, où la roche horizontale est couverte de terre mince, j’ai trouvé l’association singulière suivante : Tableau 2. Association de Antennaria dioica dans l’île Karholmen. Kelevé 1 2 | Antennaria dioica 2 à 4 2 à 4 Festuca ovina 1 à 8 1 à 2 Rumex Acetosella • 1 1 Draba verna 2 à 3 2 Sagina %ubulata 1 1 Frag aria vesca 1 — Scîeranthus annuus — 1 Cetraria islandica 1 — Cladina rangiferina — 1 Bryaceae 4 à 5 4 88 Cepedant il n’est pas sûr que cette association s’étende aux dépens de celle de Festuca ovina. Mais elles sont menacées toutes les deux par deux autres associations, à savoir celles de Empetrum nigrum et de Nardus stricta. — De la dernière j’ai fait quatre relevés quadratiques, chacun d’une étendue de 6 à 9 mètres carrés. Sans doute ce nombre est trop petit, pour faire connaître tout à fait l'association. Mais évidemment en plein développement elle ne renferme qu’une espèce avec une dominance du degré le plus haut, c’est à dire N ardus stricta. Tableau 3. L’association de N ardus stricta dans les îles d’Öddö (3), Nord-Hällesö (4) et Karholmen (1 à 2). 1 2 8 i j 4 1 Nardus stricta 5 5 5 5 j Agrostis vulgaris 1 1 1 1 Deschampsia flexuosa 1 1 . — ' — i Anthoxanthum odoraium 1 1 | Votent ilia erecta 1 1 1 1 Au fond de cette végétation il n’existaient ni mousses, ni lichens. — Probablement il y a deux espèces, sans compter Festuca ovina , qui sont des constantes absolues de cette association: Agrostis vulgaris et Poten- tilla erecta. Cependant celles-ci, ne se présentant pas dans une plus grande dominance que celle de 1, n’ont pas d’importance pour la physionomie de l’association. Cette association se retrouve en plusieurs endroits dans les îles. Evidemment elle y est en train de se répandre, surtout dans les petites îles, chose* qui est causée en partie par ce fait que l’association de Festuca ovina ne peut y pousser à cause des moutons, tandisque ceux-ci dédaignent tout à fait Nardus stricta. De là vient que l’on y peut voir tout une pelisse de brins de 89 Nardus stricta s’élevant au dessus de l’association basse et rongée de Festuca ovina. Ainsi il se produit des changements dans la forma- tion de la lande herbeuse: l’association de Nardus stricta repousse celle de Festuca ovina. Mais en outre celle-ci est menacée par une autre. La lande à arbuste est en train de se répandre. Pourtant ce n’est pas l’association de Galluna vulgaris , dominante sur le vaste terrain rocheux des collines et si connue aux visiteurs de notre côte occidentale, qui est l’ennemie. C’est une associa- tion plus rare et moins étendue: Celle de Empetrum nigrum. Celle-ci ne se retrouve pas sur les collines rocheuses seulement mais aussi sur le terrain plan qui se trouve entre ces collines. Elle se présente sous forme de pe- tites taches parmi le reste du tapis végétal. Sa com- position ressort des sept relevés carrés, que j’en ai faits, chacun d’une grandeur de 4 mètres carrés. Tableau 4. Association de Empetrum nigrum dans les stations suivantes: 1, 4, 5 Distingen; 3 Karholmen; 2 Öddö septentrionale; 6 Nord-Hällesö; 7 Öddö occidentale. 1 2 3 4 5 6 7 Empetrum nigrum 5 5 5 5 5 5 5 | Potentilla erecta 1 i 1 1 1 — 1 I Campanula rotundifolia 1 i 1 1 1 1 1 Deschampsia flexuosa ... 2 — ; 1 1 1 2 ! Festuca ovina 1 1 1 1 1 - ! 1 Au fond de la végétation il n’existe ni mousses, ni lichens. En outre les espèces suivantes se sont présentées chacune dans un ou deux locaux isolés: Galluna vulgaris , Galium verum , Achillaea millefolium, Leontodon autumnalis, Veronica officinalis, Lotus cornieulatus, Armeria elongata. 90 Hieracium Pilosella, Antennaria dioica , Fragaria vesca , Anthoxanthum odoratum , Pimpinella Saxifraga , Vaccinium myrtillus , Linum catharticnm, Melica nutans. Il en résulte que la seule espèce dominante c’est Empetrum nigrum, et sa dominance est complète. En vérité les surfaces vêtues de l’association se présentent comme des tapis seulement de Empetrum nigrum. Les autres constantes de celle-là, Potentilla erecta, Campanula, rotundifolia, Deschampsia flexuosa et Festuca ovina ont une dominance extrêmement restreinte, excepté dans deux cas de Deschampsia flexuosa. Ainsi dans cette association, c’est la dominance, seulement, mais non pas du tout la constance, qui est caractéristique. Les espèces de cette sorte qui ne créent pas la constitution physionomique de l’association, peuvent être divisées en deux groupes: 1) les caractéristiques écologiques, 2) les relictes. Prenons les premières en considération! Parce qu’elles sont les seuls créateurs de la physionomie de l’asso- ciation, les dominantes sont les seules constituantes et les seules caractéristiques véritables. Mais dans la plu- part des associations il y a des constantes qui ne sont que les compagnons de celles-là. Elles sont nettement dépendantes du milieu écologique de l’association, c’est à dire elles sont des exposantes véritables de celui-ci. En ce cas on a raison de les traiter en membres véri- tables de l’association: elles sont des caractéristiques écologiques. Des quatre constantes de l’association de Empetrum nigrum, sans compter^ celle-ci même, l’une Potentilla erecta est retrouvée comme une constante aussi bien de l’asso- ciation de Galluna vulgaris que de celle de Nardus stricta (voir ci-devant tabl. 3). Ainsi elle est une constante des trois associations hostiles à celle de Festuca ovina. Selon toute probabilité cela dépend de leur sol, qui doit être dans toutes les trois de la même composition, soit 91 que cette composition soit la condition de l’existence des associations, soit qu’elle soit créée par l’association même. Dans l’un cas ou l’autre Potentilla erecta est un exposant véritable du milieu écologique des associations, c’est à dire qu’elle est une caractéristique écologique. Si pourtant elle ne se montre que dans le degré le plus bas de dominance c’est sans doute pour cette raisom que sa forme biologique la rend trop faible dans la concurrence. Dans d’autres associations où toutes les constantes appartiennent à la même forme biologique, quelques-unes pourtant sont inférieures en concurrence. Alors elles se réduisent à être des caractéristiques éco- logiques seulement. Cependant dans l’association de Empetrum nigrum , il y a deux espèces, Deschampsia flexuosa et Festuca ovina, dont on n’a pas raison de supposer, qu’elles soient des membres durables de cette association. En vérité elles sont des restes d’un tapis végétal qui est supprimé par l’association de Empetrum nigrum. Comme je l’ai donné à entendre, dès maintenant, la formation de la lande lierboise sauf l’association de Nardus stricta est en train d’être détruite. Il se présente des taches de Empetrum nigrum parmi elle, et celles-ci se répandent comparativement vite, grâce en partie à ce fait que les moutons pâturent trop le terrain herbois (voir la pho- tographie). Quelques espèces de l’ancien tapis, étant plus fortes, subsistent pourtant, alors que les autres sont supprimées par les nouvelles. Cependant, le nouveau tapis végétal devenant toujours plus dense, les anciennes espèces étouffent peu à peu ou succombent par suit de changement de composition du sol. Mais cette phase de l’évolution peut durer assez longtemps, et ainsi une association qui se répand rapidement peut présenter un certain nombre de constantes pareilles. Puisqu’il n’est pas sûr qu’un changement perpétuel de l’étendue de toutes les associations ne se produise pas, même pour celles que Du Rietz, Fries, Osvald et Tengwall {2, 20) regardent comme stables, on doit s’attendre que des constantes de ce type existent dans une association quelconque. Ainsi les constantes appartiennent à trois catégories. 1) Les dominantes. Elles sont les véritables édificateurs de l’association, et c’est de celles-ci que provient la physionomie. Elles doivent être l’objet essentiel des recherches sur la végétation. 2) Les caractéristiques J. F. photo. 1920. La lande à Festuca ovina avec des taches de Empetrum nigrum. Nord-Hällesö. écologiques. Elles sont les vrais exposants du milieu écologique, formé en partie par les dominantes; pour cela elles les accompagnent et souvent elles sont plus fidèlement dépendantes des facteurs écologiques. 3) Les rélictes. Elles nous montrent quelle végétation l’asso- ciation a remplacée. — En analysant l’association à l’égard de ces trois catégories et en recherchant leurs conditions, le phytogéographe apprend la nature de l’association. 98 L’association de Empetrum nigrum, diffère de celle de Festuca ovina par la manière, dont elle est délimitée avec la végétation environnante En étant nettement arrêtée contre le tapis végétal à ses côtés, elle ne montre aucune transition graduelle entre elle et lui. Cependant cette règle ne s’applique pour l’associa- tion qu’au sens physionomique. Sa composition floristi- que au contraire se modifie peu à peu, en partant du centre des taches de Empetrum nigrum pour , aller vers les bords. En voici un exemple. Dans l’île Öddö j’ai trouvé une végétation de Em- petrum, dans le centre d’une composition dépeinte dans le relevé 2, tableau 4. Cependant elle était entourée par une association de Festuca ovina décrite dans le relevés 2, tableau 1. Par conséquent la tache de Em- petrum montrait dans position suivante: ses parties extérieures la com- Empetrum nigrum . 5 Lcontodon autumn alis ... 1 Campanula rotundifolia . . . 1 Veronica officinalis . . 1 Agrostis vulgaris . 1 Lotus corniculatus 1 Galium verum . 1 Armeria elongata 1 Achïllaea millefolium . 1 Festuca ovina 1 à 2 Ainsi il s’y trouvait sept des constantes de l’asso- ciation environnante, pendant que^ deux de celle de Empetrum manquaient. Dans un autre endroit de la même île j’ai trouvé une tache de Empetrum nigrum , entourée d’une végétation composée par des types divers de lande. Voici la com- position de celle-là. Empetrum nigrum . . . 4 à 5 Deschampsia flexuosa . . . 1 Calluna vulgaris . . . 1 à 2 Ligusticum scoticum 1 Calamagrostis sp. ... 1 à 2 Potentilla erecta , 1 Hieracium sp .. 1 Vaccinium myrtillus 1 Bumex Acetosa .. 1 Vaccinium vitis idaea ... , 1 Melampyrum pratense ... 1 94 Dans ces deux cas la physionomie de la végétation de Empetrum était tout à fait caractérisée par cette espèce, le degré de dominance des autres espèces en- tremêlées étant trop faible pour leur permettre d’exer- cer une influence sur la physionomie. L’espèce domi- nante étant nettement séparée de la végétation ambiante, les taches tout entières avaient ce caractère, pendant que leur composition floristique, montrant une immixtion d’espèces .étrangères, présentait une transition avec la végétation environnante. Cette question des limites des associations vient d’être discutée par Du Rietz, Fries, Osvald et TÈng- wall. Ils prétendent avoir constaté ceci: »Dass die Grenzen zwischen den Assoziationen scharf und deut- lich sind, die natürlich immer vorhandenen Übergangs- zonen von verschwindend geringer Breite, und die Kon- stanten der einen Assoziation mit ganz erstaunlicher Schnelligkeit durch die der anderen ersetzt werden». Cependant leur conclusion dépend en partie sans doute du cercle vicieux qui caractérise leur méthode (voir ci- devant). Quant aux associations prises dans leur vrai sens (au sens physionomique) elles ont parfois des limites distinctes. Cela dépend de ce que de temps en temps les facteurs extérieurs sont nettement délimités. Dans les cas où on ne trouve pas cette limite, la limite nette entre les associations est causée par ce fait que l’une est composée par une forme biologique forte, qui peut sup- primer l’autre partout où elles se rencontrent. Dans ces endroits on peut supposer que leur limite est située là où enfin les facteurs écologiques ont devenus trop défavorables à la plus forte association. Sans doute il peut être très difficile de démêler où la limite des facteurs favorables à une certaine as- sociation est nette ou non. Du Rietz, Fries, Osvald et Tengwall affirment maintenant qu’ils ont trouvé »dass 95 trotz der völlig kontinuerlich wechselnden ökologischen Faktoren (langsamen Zurüchweichens der Schneekante Tag für Tag, bzw. sukzessiver Abnahme der Meerwasser- überspülung nach oben) die Assoziationen diesem kon- itnuerlichen Wechsel nicht folgen oder ihn wiederspiegeln, sie ändern sich in Gegenteil im höchsten Grade diskon- tinuerlich» (ß, 20). Mais comment ces auteurs savent-ils que tous les facteurs coopérants sont connus? Une pareille illusion a donné naissance à beaucoup de con- clusions fausses dans tous les temps. Comme je l’ai mentionné ci-devant, cette opinion des auteurs cités est exacte à savoir qu’il existe ces limites nettes entre les associations. Mais l’affirmation que cet état des choses est commun renferme une grave exagération. Contrairement à l’opinion de ces auteurs on trouve d’ordinaire une évidente transition entre les deux associations qui sont voisines l’une de l’autre. Et souvent cette zone transitoire est aussi large ou même plus large que les territoire même des véritables asso- ciations. Il peut être d’intérêt, d’en mentionner quel- ques cas. Dans l’intérieur du fiord Stigkilen j’ai trouvé l’as- sociation de Scirpus Tabernaemontani : Scirpus Tabernaemontani. 4 Scirpus palustris 1 à 2 La zone de cette association avait une largeur de 4 m. Au dessus d’elle il y avait une zone 8 mètres en largeur, vêtue de l’association de Scirpus rufus : Scirpus rufus 4 à 5 Pucanellia maritima 1 Triglochin maritimum...... 1 Entre les deux associations il y avait une zone transitoire, 8 mètres en largeur où la végétation pré- sentait la composition suivante: 96 Scirpus Tabernaemon- Glaux maritima 2 tani 1 à 3 Scirpus rufus 2 à 3 Puccinellia maritima 2 L’espèce première montrait une dominance diminuant à mesure qu'on montait. — Voici un autre exemple: Dans l’un des îlots Burholmarne j’ai trouvé sur le rivage une zone de l’association de Puccinellia maritima d’une lar- geur de 2 mètres. Elle se composait de: Puccinellia maritima 3 Scirpus palustris 2 Scirpus maritimus 2 Juncus compressas 1 Au dessus d’elle s’étendait une zone 1 m. 5 en largeur, composée de: Juncus compressas ... 2 à 3 Triglochin maritimum ... 1 Puccinellia maritima 1 Glaux maritima 1 Plantago maritima... 1 à 2 Entre ces deux associations il y avait une zone d’ 1,7 m. en largeur où elles se mêlaient imperceptible- ment l’une à l’autre. Sans doute ces transitions dépendent tout à fait des facteurs écologiques. Et les exemples en pourraient être multipliés. Comme on le sait ces quatres auteurs, ayant pris le nom de »l’école d’Upsal», ont longtemps proclamé la nécessité de la »méthode inductive» et insisté sur ce que l’on ne doit pas baser la science de la composition de la végétation sur la connaissance des facteurs exté- rieurs. Il est significatif qu’ils ont fini maintenant par dénier ou réduire les influences de ces facteurs extérieurs sur l’étendue des types végétaux. Et on a raison d’être d’accord des mots de Romell: »C’est un peu étonnant que c’est justement dans ces points-là que l’école d’Upsal se trouve en la plus vio- 97 lente opposition avec l’école américaine, vu le fait que précisément les recherches faites du point de vue histo- rique ont fait gagner à Sernander et ses élèves leurs vrais triomphes et que les conclusions concernant les changements climatiques qui forment le résultat très intéressant de ces recherches, pendraient absolument dans l’air si la supposition critiquée n’était pas vrai». Aussi quelques-uns de ces auteurs se sont-ils occu- pés de déterminer le niveau des limites forestières al- pines et les facteurs dont elles dépendent. Pour cela ayant attribué tantôt à l’un des facteurs, tantôt à l’autre une importance décisive ils ont peu à peu présenté toute une curieuse série d’explications. Peut-être faut-il à attendre à ce que, par suite de leur nouvelle opinion sur les associations, citée ci-dessus, ils finissent par dé- couvrir que le niveau de cette limite est indépendent des facteurs écologiques! Lund, Institut de géographie, février 1921. Bibliographie. 1. Braun, J. Les Cevennes méridionales (Massif de l’Aigoual). Etude sur la végétation méditerranéenne. — - Genève 1915. 2. Du Kietz, G., E. ; Fries, Th., C.. E. ; Osvald, H. und Tengwall, T., A. Gesetze der Konstitution natürlicher Pflanzengesellschaften. Vetenskapliga och jiraktiska undersökningar i Lappland anord- nade av Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag. 7. Upsala 1920. 3. Frödix, John. Studier över skogsgränserna i norra delen av Lule Lappmark. Lunds universitets ârsskrift N. F. Avd. 2. Bd 13. N:r 2. 4. Melin. E. Studier över de norrländska myrmarkernas vegeta- tion med särskild hänsyn tili deras skogsvegetation efter torr- läggning. — Norrländskt Handbibliotek VII. Upsala 1917. 5. Pavillard, J. Espèces et associations. Essai phytosociologique. Montpellier. 30 octobre 1920. 6. Kübel, Eduard. Über die Entwicklung der Gesellschaftsmor- fologie. The Journal of Ecology, Vol. VIII, N:o 1. 1920. 7. Samuelsson, G. Studien über die Vegetation der Hochgebirgs- gegenden von Dalarne. — Nova Acta Keg. Soc. Scient. Upsal., Ser. IV, Vol. 4. N:o 8. Upsala 1917. Vetenskapsakademien d. 9 febr. Akademien be- slöt att tillerkänna kÿrkoherde S. J. Enander sin äldre Linnémedalj i guld. Prof. C. Lindman redogjorde for en berättelse af fröken Elsa Borgenstam, som med under- stöd af Akademien studerat parasitsvampar pâ vissa lo- kaler i Luleâ lappmark. Prof. G. O. Rosenberg refe- rerade en afhandling »Zur Embryologie der Gattungen Gentianaceen und Menyanthaceen» af fil. lie. Helge Stolt. Prof. T. G. Halle lämnade meddelanden om fil. lie. Gunnar Endtmans afhandling »The new species of Mesozoic Equisetales.» Den 23 febr. Prof. Lindman refererade for intagande i Arkiv f. Bot. afhandlingen »Die skandinavischen For- men der Euphrasia salisburgensis» af dr. Th. C. E. Fries. Prof. R. Fries öfverlämnade sâsom représentant för ordföranden i Föreningen »Sveriges Flora» (akademiens ledamot prof. Lagerheim, hvilken ej själf kunnat komma tillstädes) tili akademien som gafva ett af nämnda före- ning nyss utgifvit arbete »Acta Floræ Suecicæ 1». och lämnade notiser ur detsamma. Den 9 mars. Följande reseunderstöd utdelades: 400 kr. at fröken Elsa Borgenstam för undersök- ning af parasitsvamparnes utbredning i Lule Lappmark, 500 kr. ât fil mag. N. Johansson för studier af torf- bildande växter pâ Hallandsas och 250 kr. ât fil. mag. R. Sterner för växtgeografiska under sökningar i nord- västra Södermanland. Reseanslag. Nämnden för Liljevalchs resestipen- dier i Upsala har tilldelat fil. kand. F. Hard af Seger- stad 1.000 kr. för växtgeografiska studier pâ sydsvenska höglandet samt 5,000 kr. at doc. Th. Fries för en bota- nisk forskningsfärd tili Afrika. Docenten J. Frödin har erhällit ett riksstatens resesti- pendium ä 1,500 kr. vid Lunds universitet för växtgeogra- fiska studier i Pyreneerna. Antropologiska Sällskapet har d. 18 febr. tilldelat honom Vegastipendiet för företagande af en resa tili västra Marocco i växtgeografiskt syfte. Guldmedalj. Académie d’agriculture de France har pâ högtidsdagen d. 23 febr. 1921 i Paris tilldelat prof. Jakob Eriksson diplôme de Médaille d’or för den fram ska upplagan af hans bok om landtbruksväxternas sjuk- domar: »Maladies cryptogamiques des plantes agricoles et leur traitement». 99 Slottsholmens i Vestervik Centaure a- art. Är 1901 iakttogs, samtidigt af D:r A. A. W. Lund och Apot. C. G. Pleuel, â of van nämnda lokal nâgra fâ in- divid af en n y inkommen Gentaurea- art. Under de föl- jande âren egde afsevärd förökning rum, antagligen mestadels genom rotskott, och växten kom i byte, bade enskildt och offentligt, äfvensom i litteraturen, i regel under benämning: C. decipens Thuill. (t. ex. â press, ex. af 3/8 1904 i Upsala Bot. Institrs samling.) eller C. Jacea L. X nigra L. (denna tidskr. 1916, s. 282). Vid besök â platsen 22/7 1920 bef ans beständet alltfort- farande rikligt, längs strandskoningen, och vid tillfället stadt i full blomning (inom detsamma iakttogos inal- les 4 individ af Falcaria sioides). Derifran medfördt material har blifvit för granskning understäldt Prof. Aug. Hayek frän Wien, da denna kände specialist â släktet . ifrâga uti sept. s. â. uppehöll sig i Upsala. Hans ut an minsta tvekan afgifna diagnos lyder, kort och godt: C. nigra L. Carl Th. Mörner. Fullvuxen hybrid mellan Crépis tectorum och Cr. capillaris omöjlig? E. B. Babcock och J. L. Collins hafva experimenterat med hybridisering mellan dessa bâda arter (Proc. Nat. Acad, of Science of U. S. A., nov. 1920). Crépis tectorum är ettârig och Cr. capillaris är ett- eller tvâârig. Den förra har 4 par kromosomer, den senare 3 par. Cytologiska undersökningar visa att hybriden har 7 kromosomer (summan af det haploida antalet hos de bâda arterna). Kromosomerna i en cellkärna hos dessa arter variera i storlek, sâsom är visadt af O. Rosenberg. Kanske detta gör att hybriden ej hinner i utveckiing längre än till hjärtbladsstadiet, men kan lefva i 30, ja ända tili 80, dagar. Bäde fruk- terna och hjärtbladen äro olika hos bâda arterna, sä att man kan se, om hybriden mer närmar sig den ena eller andra arten. Sä kunna de mer än vanligt grofva hjärt- bladen utvecklas ur de smala frukterna af Cr. capillaris 100 och därigenom visa att hybridisering ägt rum. I ett försök, som gaf 12 groddplantor, hänvisade hjärtbladen hos 6 tili tectorum, hos 5 tili capillaris och 1 var inte- mediär. I andra fall hänvisade alia till tectorum , men visade hybrid frodigliet. Histologisk undersökning af hybriden visade en ovanlig teratologisk beskaffenhet hos väfnaderna och cellerna. Oordning visade sig öfverallt, dar ordning annars künde väntats. Ny Litteratur. Florin, R., 1921, Biologiska undersökningar av fruktträd. IV, Nya bidrag tili kännedomen om pollenets beskaffenhet hos äpple-, päron- och plommonsorter. — Sverig. Pomolog. Foren. Ärskrift, ärg. 22, s. 1 — 13. - — -, 1920, Ueber Cuticularstruktur der Blätter bei einigen rezenten und fossilen Coniferen, 32 s., 1 t., 9 textf. — Arkiv f. Bot., Bd. 16. n:r 6. — , Ueber den Bau der Blätter von Nilssonia polymorpha Schenk. 10 s., 1 t., 1 textf. — Anf. st. n:r 7. Fries, Th. C. E., Floran inom Abisko nationalpark, 48 s., 1 textf. (separat 1919). — Arkiv f. Bot., Bd. 16, n:r 4 (1921). Kristofferson, K. B., 1921, Undersökning av Fx och F2 gene- rationerna av en spontan bastard mell an vitkol och grönkol. — Sverg. Utsädesför. Tidskr. Arg. 31, s. 31 — 49, 8 textf. Kränzlin, Fr., 1920, Orchidiaceæ Dusenianæ novæ. 30 s. — Arkiv f. Bot., Bd. 16, n:r 8. Lindman, C., Bilder ur Nordens Flora. Tredje upplagan har nu börjat utgifvas. Stalfelt, M. G., Die Beeinflussung unterirdisch wachsender Organe durch den mechanischen Widerstand des Wachs- tumsmediums, 88 s., 11 texf. (Separat 1920). — Arkiv f. Bot., Bd. 16, n:r 5 (1921). Innehall. Frödin. J., Quelques associations de lande de Bohuslän nord-ouest. S. 81. Holmgren, V.. Bidrag tili tängävjans ekologi. S. 49. Johansson. K., Was ist unter dem Namen Ulmus montana With. v. nitida zu verstehen. S. 71. Smärre notiser. S. 79, 80. 98 — 100. Lund. Berlingska Boktryckeriet ’/* 1921, BOTANISKA NOTISER FÖR ÂR 1921 UTG1FNE AF C. F. O. NORDSTEDT Haftet 3, DISTRIBUTOR : C. W. K. GLEERUP, FÖRLAGSBOKIIANDEL LUND LUND 1931, BERLING8KA BOKTRYCKERIET 101 Om järnutfällning hos hafsalger vid Skanes kuster. i#**,**. Af GrUNNAR SJÖSTEDT. - Utfällning och aflagring af kalk och järn represen- terar som bekant en under limniska förutsättningar heit vanlig företeelse. Beträffande kalkutfällningen har det visât sig, att lefvande organisrner, särskildt alger och andra vattenväxter, därvid äro af heit grundläggande betydelse. I fraga om järnutfällningarna, deras upp- kömst och natur är däremot i d.etta hänseende mycket ännu oklart. Det synes emellertid ej osannolikt, att vattenväxter, säväl fanerogamer som alger och därpä lefvande organisrner. liksom vid kalkutskillningen äfven här äro af grundväsentlig betydelse som utfällnings- objekt för i vattnet förefintliga Fe-föreningar. En dy- lik järnanrikning i stör skala pa lefvande material synes emellertid r- liksom motsvarande företeelse beträffande kalken — ej blott äga rum i sötvatten utan äfven in- om vissa marina omrâden, nâgot som dock hittills i stört sedt varit fullständigt obeaktadt. Beträffande dessa företeelsers fôrhâllanden inom limniska omrâden hän- visas tili Naumanns sammanfattade framställning härom (1921. a). I. Organogena järnaflagringar i allmänhet. I sitt 1892 utgifna arbete »Die Pflanze in ihre Beziehungen zum Eisen» lämnar Molisch en samman- fattning af hvad som förut hvar kändt beträffande järn- förhällandena hos växterna och meddelar i samband därmed en öfversikt öfver de olika växter och växt- grupper, hos hvilka järn paträffats. Utom hos de högre växterna pâvisar Molisch i nämnda af handling järnanrikning äfven hos en hei del mossor, lafvar, svampar och alger.' I fräga om sistnämnda grupp, algerna, konstaterade Molisch järn- Botaniska Notiser, 1921. 8 102 utfällning lios ungefär ett 20-tal olika släkten. En del af dessa äro sötvattensformer, och i fraga om sötvattens- algerna har antalet släkten och arter, hos hvilka dylika Fe-utflockningar iakttagits, sedermera ytterligare ökats. — Se härom Molisch, 1910 a, Naumann, 1919 a. Ett stört antal nya iakttagelser öfver järnanrikning hos sötvattensorganismer finnas äfvenledes framlagda i Nau- manns arbete »Studien über die Eisenorganismen Schwe- dens». I. — K. Sv. Vet. Akad:s Handl. .1921 (Ännu ej publiceradt). * Hos marina former fann Molisch järn *• i form af extra- ellar intramembranösa utfällningar i 17 olika fall, nämligen hos Amphiroa rigida , Antithamnion plumula Thur., Bryopsis plumosa Ag., Callithamnion byssoideum Arn., Ckylocladia articulata Grev., Catenella opuntia Grev., Crouania attenuata Ag., Bigenia simplex Ag., Liagora viscida Ag:, Lomentaria clavata J. Ag., Badina Pavonia Gail. Spyridia filamcntosa Harv., — Clado- phora aegagropila Kabenh. Peyssonelia squamaria Decne., P. Bubyi Cr., Valonia utricularis Ag. samt V. macro- plnyse Kg. Af nämnda alger visade emellertid de 12 första blott svag Fe-reaktion, och endast hos de 5 sista künde Molisch konstatera verkliga, tydliga järnutfällningar; hos de bada Peissonelia- arterna dock endast pa rhizoi- derna. Utom dessa här uppräknade, af Molisch (1892) först iakttagna och beskrifna, mer eller mindre rikligt järnfällande hafsväxter är betraf fände järnanrikningar hos marina alger och marina växter öfver hufvud taget, hittills ingenting kändt. Af docenten d:r E. Naumann uppmärksamgjord pa de af honom konstaterade rikliga järnutfällningarna hos 1 Med järnfällningar afses i föreliggande uppsats alltid löst bundna Fe-föreningar, ej s. k. maskeradt järn. 103 ett mycket stört antal sötvattensorganismer, företog förf. till föreliggande uppsats en undersökning öfver hithö- rande förhallanden inom det marina omrâdet med sär- skild hänsyn tili de vid Skanekusten förekommande algerna och erhöll därvid en del résultat, som här nedan meddelas. II. Öfversikt öfver järnfällande alger vid Skanekusten. För öfverskadlighetens skull lämnar jag först en förteckning öfver de olika hafsalger, samtliga insamlade vid Skanekusten, hos vilka järnutflockning iakttagits, hvarefter jag nagot kommer att uppehalla mig vid ut- fällningarnas i fraga utseende och natur, mer eller mindre riklig förekomst, eventuell betydelse etc. Järnf ällningar pa eller i membranen ha sälunda konstaterats hos följande arter: Ulotlirix pseudoflcicca Wille. Diplonema per cur sum (Ag.) Kjellm. Enter omorpha torta (Mert.) Reinbold Enter omorpha aureola (Ag.) Kg. Ent er omorpha intestinalis (L.) Link. Enter omorpha micrococca Kg » compressa (L.) Grev. Enter omorpha crinita (Roth.) » lingulata J. Ag- Enteromorpha tubulosa Kg » proliféra (Fl. Dan.) J. Ag. Enteromorpha clathrata (Roth) J. Ag. Enteromorpha plumosa Kg JJlva lactuca (L.) Le Jol. Monostroma balticum (Aresch.) Wittr. M. Grevillei (Thur.) J. Ag. M. Lactuca (L.) J. Ag. M. latissimum (Kg) Wittr. Prasiola stipitata Suhr. Pr. Cornucopice J. Ag. Urospora mirabilis Aresch. Chaetomorpha Linum (Fl. Dan.) Kg Ch. melagonium (Web. & Mohr.) Kg Bhizoclonium riparium (Roth) Harv. 104 Cladophora rupestis (L.) Kg Cl. albida f. réfracta (Wyatt) Thur. Cl. réfracta Aresch. Cl. glomerata Kg Cl. cristata (Roth.) Kg Cl. crystallina (Roth) Kg. Cl. glaucescens (Griff.) Harv. Cl. fracta (FI. Dan.) Kg Cl. patens Kg Spongomorpha lanosa (Roth) Kg Bryopsis plumosa (Huds.) Ag- Tolypella nidifica Müll. Char a aspera Willd. Chara baltica Fr. Ch. crinita Wallr. Pylaiella litoralis (L.) Kj ellm. j Ectocarpussiliculosus (Dillw.) Lyiigb. E. confervoides (Roth) Le Jol. E. penicillatus (Ag.) Kjellm. E. tomentosiisiJlvLàs.) Lyngb. Elachista fucicola (Veil.) Aresch. Sphacelaria cirrhosa Ag. Sph. racemosa Grev. f. no- tata Ag. Chaetopt er is plumosa (Lyngb.) Kg. JDesmotrichum undulatum (J. Ag.) Rke JD. scopulorum Reinke Punctaria plantaginea (Roth) Grev. Stictyosiphon tortilis (Rupr.) Rke Striaria attenuata Grev. Scytosiphon lomentarius (Lyngb.) J. Ag. Phyllitis fascia (Müll.) Kg. Ph. Zosterifolia (Müll.) Kg. Dictyosiphon foeniculaceus (Huds.) Grev. Diet, hippuroides (Lyngb.) Kg Gobia baltica Gobi Desmarestia viridis (Müll.) Lamour. Besm. aculeata (L.) Lamour. Leathesia difformis (L.) Aresch. Mesogloia vermiculata (Engl. Bot.) Le Jol. Eudesme vires cens (Carm.) J. Ag. Chordaria flagelliformis (Müll.) Ag. Spermatochnus paradoxus (Roth.) Kg Chorda filum (L.) Stockh. Laminaria saccharina (L.) Lamour. L. digitata (L.) Lamour. Fucus vesiculosus L. F. serratus L. Ascophyllum nodosum (L.) Le Jol. Halidryssiliquosa(L.) Lyngb. Asterocytis ramosa (Twaites) Gobi. 105 Ghantransiavirgatula{ Harv.) Thur. Gh. efflorescent (J. Ag.) Kjellm. Nemalion multifidum (Web. & Mohr.) J. Ag. Chondrus crispus (L.) Lyngb. PhyllophoraBrodiaeifV hurn.) J. Ag. Ph. membrani folia (Good, et (Woodw.) J. Ag. Ahnfeldtia plicata (Huds.) Fries. Gystoclonium purpurascens (Huds.) Kg. Bhodymenia palmata (L.) Grev. Dilsea Edulis Stackh. Delesseria alatci (Huds.) Lamour. Del. sinuosa (Good, et Woodw.) Lamour. Del . sanguinea (L.) Lamour. Polysiphonia nigrescens (Dillw.) Grev. Pol. violacea (Roth.) Grev. Pol. urceolata (Ligthf.) Grev. Pol. elongata (Huds.) Harv. Pol. hemispliaerica Aresch. Brongniartella byssoides (Good, et Woodw.) Schmitz. Bhodomela su bfusca (Woodw) Ag- Odonthàlia dentata (L.) Lyngb. Gallithamnion furcellaria J. Ag. Call, corymbosum (Smith) Lyngb. Ptilota plumosa (L.) Ag. Antith amnion plumula (Ellis) Thur. Ant. boreale (Gobi) Kjellm. Ceramium strictum Grev. et Harv. G er. Areschougii Kylin Ger. diaphanum Harv. et Ag. Ger. rubrum (Huds.) Ag. Furcellaria fastigiata( Huds.) Lamour. Polyides rotundas (Gmel.) Grev. Gruoria pellita (Lyngb.) Fr. Hildenbrandtia rosea Kg Lithothamnion Lenormandii (Aresch.) Fosl. L. Sonderi Hauck Phymatolithon polymorphum (L.) Fosl. Corallina officinalis L. Galothrix aeruginea (Kg) Thur. C. scopulorum Ag. Potamogeton pectinatus L. Buppia rostellata Koch. Zoster a marina L. 106 Samtliga dessa alger jämte de tre här upptagna marina fanerogamerna härröra frän skänska Östersjö- knsten och Öresund. Af hvarje upptagen art ha i regel fiera, pâ olika hall insamlade individ undersökts. Sam- manlagdt ha för föreliggande undersökning cirka 400 exemplar granskats och sä godt som samtliga befunnits mer eller rnindre rikt järnförande. — Om man bortser frän heit smä, mikroskopiska epiphyter, kan man inom detta omräde knappast uppleta nägon enda, i detta hänseende absolut siderophob art. Men ej ens de smä, epiphytiska arterna gä heit fria frän järnutfällningar. Upprepade ganger har jag iakttagit tydlig järnanrik- ning pä Chantransia, Aster ocytis m. fl. III. Järnutfällningarnas allmänna fysionomi. För konstaterande af järnutfällning användes den Molischska metoden (Molisch, 1913 p. 39) med 2 & ferro- resp. ferricyankalium och 5 X HCl. Vid när- varo af järn erhölls därvid en vackert bla fällning, i förra fallet ferriferrocyanid (berlinerblätt) Fe4 (FeCy6)3, i senare fallet ferroferricyanid (turnbullsblätt) Fe3 (FeCy6)2- Till sin hufvudsakliga del visade sig de anförda järnutfällningarna besta af järnoxid, delvis möjligen järnoxidhydrat. Järnoxidul visade sig sä godt som alltid äfven vara närvarande ehuru i afsevärdt ringare mängd. Järnutfällningarna träffas i allmänhet rikligast pä äldre exemplar eller ätminstone äldre thallusdelar samt uppträda vanligen i form af större eller rnindre, rost- artade granuleringar eller klumpar utanpä cellväggarna. Stundom fann jag järnet i spridda, sinsemellan väl af- gränsade fläckar. Pa andra Ställen künde dessa run- dade järnfläckar bred a ut sig till mer eller rnindre oregelbundna skifvor. 107 Hos vissa alger t. ex, Sphacelaria- arterna, Diplonema per cur sum, Enter omorpha torta , aureola , äldre delar af Ent. lingulata, intestinalis, Gladophora rupestris , glomerata , cristata, Monostroma balticum m. fh, kunde en dylik »rostfläckighet» stundom icke iakttagas, Membranen företedde emellertid vanligen en svag, diffus, gul- eller brunakfcig färg samt antog vid berlinerblâttprofvet ty- pisk blafärgning af ferriferroc3ranid. Man fär väl äfven i detta fall antaga aflagrade eller möjligen i mem- branen inlagrade oxidgranulae, ehuru de genom sin litenhet undandraga sig direkt iakttagelse. En dylik ytterligt fin oxidimpregnering af mem- branen är förut iakttagen hos TracJielmonas , och Asco- glena (Klebs, 1888 p. 407). Molisch (1892 p. 14) fann liknande strukturlös järnanrikning äfven hos Gladophora aegagropila Rabenh. Samma förhallande hade jag till- fälle iakttaga äfven hos en del pa algerna epiphytiska djurorganismer, sasorn Vorticella — särskildt i skaftet, i mindre grad äfven i klockan —, Sertularia , Gampa- nularia, Membranipora o. a. Hos Sphacelaria , Enteromorpha, Gladophora m. fl. tinner man ofta de yngre thallusdelarna utrustade med relativt tunna, stundom heit strukturlösa Fe203-aflag- ringar, under det att de äldre, pâ ytan vanligen stärkt knottriga och skrofliga thalluspartierna äro försedda med dels som förut intramembranösa, dels ocksâ rikliga, oregelbundna, stundom mer eller mindre protuberans- formigt utspringande, extramem branösa utflockningar. Hos Sphacelaria racemosa f. notata fann jag vid ett tillfälle dessa senare aflagringar sa mäktiga, att de nära nog helt utfyllde mellanrummen mellan de fjäder- formigt ordnade smagrenarna. Liknande oregelbundna, flockiga järnfällningar ha ocksâ iakttagits i en del i vattenytan fritt kringdrifvande, tofviga massor af Diplo- nema percursum. Äfven i gamla tufvor af Ulothrix pseudoflacca , PJiizoclonium riparium och Urospora mira- 108 bilis frân sommaren och sensommaren Annas stundom liknande järnoxidklumpar inlagrade mellan de enskilda thallustrâdarna. Eljes synas järnanrikningar hos sist- nämnda trenne arter vara relativt sällsynta. Som nämndt uppträda ntfällningarna endast pâ füllt utvuxna, heist äldre celler med mer eller mindre förtjockad och pâ y tan skroflig kutiknla. Of ta finner man rikligt med järn äfven i grenvinklarna. Unga, nybildade celler och thallusdelar äro däremot alltid heit tria frân fällningar, hvilket ocksa stämmer väl öfverens med Molischs (1892, p. 14) iakttagelser här- utinnan. Stnndom äro utfällningarna sa rikliga, att thallus pâ sina stallen blir heit eller nästan heit ogenomskinlig. Stundom uppkomma vid ännu rikligare aflagring verk- liga skidor eller rör af järnoxid. Särskildt brukar sa vara fallet kring thallus’ basala delar. Liknande järn- oxidrör ha af Naumann (1919 a, p. 5) beskrifvits i fräga om Lyngbya Martetisiana. Vid ett tillfälle fann jag hos Diplonema percursum ocksa en direkt motsvarighet tili Hansteins (1878, p. 73) beskrifning öfver Fe-anrikningen hos en Oedogonium sp. Liksom sistnämnda art var Diplonema- träden i fräga utefter heia sin längd försedd med mäktiga, bredare eller smalare rostfärgade ringar. Af ytterkonturerna och motsvarigheten mellan närgränsande brottytor fram- gick klart och tydligt, att samtliga ringar Ursprung- ligen bildat en enda, mäktig, rörformig skida kring Diplonema- trâden i heia dess längd men genom delning och tillväxt af cellerna i dubbelträden sedermera upp- delats i kortare, ring- eller rörformiga partier. Af Naumann (1. c. p. 4) betecknas sideroplastin hos Lyngbya Martensiana Menegh. som en till stör del postvital företeelse. En liknande efter döden inträdande järnanrikning har ocksa mangfaldiga ganger af mig iakttagits pâ afdöda alger eller afdöda partier pâ annars 109 friska exemplar. Vid ett par tillfällen iakttogs riklig järnanrikning äfven pâ i algerna inblandade döda gam- marider. Jag har emellertid ocksâ flerfaldiga gânger sett ytterst rika järnfällningar pâ äldre delar, äldre celler af lefvande och till synes füllt lifskraftiga indi- vid. Sa fann jag hos en hel del grönalger t. ex. En- teromorpha aureola f. ochracea , Ent. torta, Diplonema per- cursum , Cladophora rupestris o. a. thallus helt brnn af utfällda järnföreningar, ntan att detta pâ minsta satt tycktes genera algen i fräga. Den gula, gulbruna eller bruna färgen hos Ent. aureola f. ochracea Ahln. härrör säkerligen uteslutande af hög järnanrikning. I extrema fall künde utfällningen hos sistnämnda art bli sä inten- siv, att de enskilda individen helt eller delvis blefvo omgifna af verkliga roströr. Pâ en del Ent. aureola f. ochracea-exe mplar, växande pâ stärkt järnhaltiga stenblock pâ hamnpiren i Ystad, hade jag tillfälle iakttaga en järnanrikning, som väl fâr betecknas som enastâende i sitt slag. Ej blott de enskilda Enteromo^pha-individen voro här rikt försedda med järnfällningar, utan heia smä tnfvor af algen i fräga voro förenade i gemensamma, rödbruna rost- klumpar. En liknande riklig järnutfällning har jag äfven vid annat tillfälle, i Limhamn, iakttagit pâ samma art, växande pâ stenar i vattenbrynet. Den ytterst rikliga järnfällningen torde liksom. i förra fallet äfven här or- sakats af rent lokala förhällanden. Strandomrâdet i fräga ntgör nämligen afstjälpningsplats för affallsprodukter af allehanda slag — däribland äfven järnhaltiga sädana — frän olika, smärre industrianläggningar. Ganska säkert torde man äfven i detta fall kunna antaga ett direkt samband mellan de af järnoxid, möjligen ocksä järnhydroxid, rikt inkrusterade och brunfärgade Ent. aureola-exe mplaren â ena sidan och det genom urlak- ning af strax i närheten liggande järnhaltigt affall rikt 110 järnförande vattnet â andra. Järnhalten i yattnet var för öfrigt sa hög, att kalkstenarna öfverallt syntes öfver- dragna med ett rödbrunt lager af ferrihydroxid. Kalk fäller Fe(OH)3. Vattnet själft visade sig däremot full- ständigt klart och rent. Stundom künde järnutfällning konstateras äfven i cellernas inre. Särskildt var detta fallet kos Cla- dophora rupestris , i mindre grad hos Diplonema per cur sum, Chaetomorpha melagonium jämte ett par Enter omorplia- arter. Hos den förstnämnda visade sig utfällningen dels inné i själfva pyrenoiderna — postvital utfällning — dels omkring i cellerna befintliga kalciumoxalat- kristaller h Liknande intracellulär järnanrikning omnämnes af Molisch (1892, p. 16) för Mesocarpns , Spirogyra , Conferva »und verschiedene Diatomeen». Beträffande sistnämnda alggrupp har äfven jag i Hera fall haft tillfälle iakttaga riklig järninlagring i cellernas inre hos Cocconeis scu- tellum och pediculus. — Hos en till samma släkte hö- rande art omnämner Peklo (1910) inlagring af Mn(OH)3. IV. Järnfällande mikroepiphyter. Utom nu beskrifna järnoxidanrikningar af olika typer iakttogs i fiera fall och i all synnerhet hos Cla- dopkora rupestris rikliga järnutfällningar, härrörande fran epiphytiska Cocconeis- arter. Särskildt var det tvä arter af detta släkte, som utmärkte sig i nämnda hänseende, nämligen Cocconeis scutellum Ehrenb. v. ornata Grün, och Cocc. pediculus Ehrenb. v. baltica (Dannf.) A. Cleve 1 Cellerna hos ifrâgavarande. i friskt tillstand undersökta vin- terexemplar af Clad, rupestris visade sig innehalla kalciumoxalat- kristaller i stör mängd. Särskildt voro kristallerna hopade i cellernas öfre och nedre ände. — I cellerna frittliggande C204Ca- kristaller i dylik riklighet synes för hafsalgernas vidkommande vara en ganska ovanlig företeelse. Makrokemiskt är förekomsten af Ca-oxalat af Kylin (1915, p. 350) pâvisad för ett flertal olika alger. Ill y. Euler nov. comb. 1. Dylika Ooccowm-fallningar farm jag utom hos Cladophora rupestris äfven pä andra alger ehuru dar endast sporadiskt. Sa bl. a. hos Enteromorpha intestinalis , Monostroma Lactuca , Chara baltica , Chaeto- morpha melagonium , Fucus vesciculosus) Chaetopteris plu- mosa , Desmarestia viridis , Dictyosiphon foeniculaceus , jR/ïo- domela subfusca , Polysiphonia nigrescens och violacea , Delesseria sanguinea m. fl. Äfven pa död Gammarus fann jag talrika Fe-anrikande Coccowm-individ. I allmänhet paträffades Cöccowezs-plattorna endast pâ äldre thallusdelar men künde där ofta fmnas för handen i mycket stört antal, sä att, t. ex. i fraga om Cladophora rupestris , thallus stund om till stör del täcktes däraf. C'^cfoj^om-cellerna själfva voro füllt normalt ut- vecklade, försedda med friska kromatophorer samt rikt stärkelseförande och visade pa intet satt tecken tili nagon som heist degeneration i nâgot hänseende. De järnsamlande CWcowm-skifvorna f unnos i regel spridda öfver hela Cl adophor a- cellens yta7 ofta aven pâ tvar- vâggarna mellan cellerna (se fig.). Stundom sutto de mânga tillsamman i hopar, den ena skifvan ofta delvis täckande den andra. Hvad själfva järnoxidutfällningen beträffar, synes denna inledas därmed, att enstaka, helt smâ järnoxid- korn anrikas vid skifvans kant. De enskilda körnen tilltaga efter hand i storlek och sammanflyta smâning- 1 Var. baltica uppställdes ursprungligen af Dannfelt (1882, p. 14) som varietet under Cocconeis placentula Ehg. P. T. Cleve (1895) hänför den däremot till C. pediculus och sätter den med ett frägetecken synonym . med denna art. D:r Astrid Cleve v. Euler, som tili mig godhetsfullt bestämt dessa bada Cocconeis- arter, med- delar i bref som sin âsikt, att ifrägavarande v. baltica ej bör för- enas med den vanliga fârskvattens-pedîCMZws »utan sta kvar som varietet, da den afviker genom större storlek, bredare och rundare form samt nâgot glesare striering». — Cocc. scutellum Ehg. v. ornata Grün, är ny för Östersjön. 112 om till kortare, bandformiga partier och dessa seder- mera till en tjock brunfärgad ring rundt hela ytter- kanten af Ooccowm-skifvan. Ringens ytterkontur synes till en början ungefär jämn, blir sedan genom anrikning af nya körn smaningom nagot ojämn, oregelbunden, tandad och slutligen försedd med oregelbundna, längre eller kortare, ofta dendritformiga utlöpare. Afven fran ringens innerkontur, som pä senare stadium likaledes ofta blir mera ojämn och oregelbunden, utskickas stun- Fig. 1 — 3. Järnoxidanrikande Cocconeis pä Cladophora rupestris. Olika stadier i oxidringarnas och oxidskifvornas utveckling. Fig. 1: 140 X b fig- 2: 225 X b %• 3: 400 X b dom Utlöpare in öfver skifvans yta, hvilka sedan i sin tur kunna sammansmälta sinsemellan, sa att slutligen en tjock, sammanhängande oxidplatta uppkommer, mer eller mindre fullständigt täckande heia Cocconeis- skifvan. I samband härmed vill jag omnämna det af Peklo (1. c.) i saliner pa ön Arbe vid Dalmatiska kusten gjorda fyndet af en marin Cocconeis- art, som i riklig mängd utskilde manganhydroxid. Cocconeis- arten i fräga upp- 113 trädde epiphytiskt pâ Cladophora fr acta Kg f. marina och i sädan mängd, att Cladophoran syntes heit brun- färgad däraf. Järn förekom endast som spar, i stallet var det Mn (OH)3, som i stör mängd aflagrades i form af ringar och platttor kring resp. pâ Cocconeis- skifvorna. Äfven här syntes Cladophora- cellerna normalt utveck- lade och füllt lifskraftiga, ehuru de pâ sina stallen nära nog heit täcktes af ett verkligt pansar af man- ganhydroxid. V. Om siderophila och siderophoba algarter. Med hänsyn tili algernas olika disposition för si- deroplasti 1 föreligga vissa skiljaktigheter. I samband med beskrifningen öfver de olika typer, i hvilka järn- fällningarna uppträda, har redan i det föregäende läm- nats spridda uppgifter härom. Jag skall i det närmast följande göra en sammanfattning häraf och samtidigt nämna ännu nagra andra mera anmärkningsvärda fall med hänsyn tili olika arters benägenhet att pâ sig an- rika järn. Af de i förteckningen nämnda arterna iakttogs sär- skild riklig utfällning hos följande: Sphacelaria cirrhosa och racemosa jf. notata, Chaetopteris plumosa , Pilayella litoraliSj vidare hos Diplonema percursnm , Enter omor plia aureola , torta , tuhulosa och proliféra , Cladophora rupestris (delvis Ooccowm-utfällning) samt Calothrix scopulorum och aeruginea. Mindre benägenhet i berörda hänseende visa föl- jande: Gohia haltica , Mesogloia vermiculata , Eudesme virescens , Chordaria flagelliformis , Chorda filum , Sperma - tochnas paradoxus , Nemalion midtiftdum , JDilsea edulis , Ptilota plumosa och Cladophora crystallina. 1 Som sideroplasti betecknar Naumann (1921 b) anrikning af järnoxid i den utsträckning, att florans utseende därigenom fär en väsentlig, yttre karaktär. 114 Hit synas ocksâ böra hänföras Phyllitis fascia och Zosterifolia. Pä äldre exemplar, tagna vid Kullen under sensommaren af d:r Hylmö, fann jag endast helt smâ, obetydliga järnoxidflockar bär och dar pâ tballus. Äfven Laminaria- arterna synas vara mindre disponerade for ifrägavarande järnoxidanrikning. Det samma gäller ock- sâ Fucus- arterna. Afven pâ äldre (fastsittande) exem- plar iakttogs endast belt obetydliga utfällningar. Pâ lösliggande, mer eller mindre i upplösning stadda individ visade sig däremot järnfällningen afsevärdt rikligare. Till Fucus ansluta sig i sideroplastiskt bänseende ocksâ Halidrys siliquosa ocb Ascophyllum nodosum. Järnanrikningen bos Grobia baltica visade sig som nämndt i regel belt obetydlig. Egendomligt nog synes oxidoxidulfällningen, när den bär förekommer, vanligen uppträda i form af flocklika, korniga ansamlingar i tballus’ inre och ej pâ ytan. Ungefär samma förhäl- lande har äfven iakttagits beträffande Leathesia difformis . Anmärkningsvärdt är att Ectocarpus- arterna i regel visa tämligen obetydliga utfällningar, under det att den närbesläktade Pilayella litoralis däremot synes utprägladt sideroplastisk. Dilsea Edulis synes nästan beit gâ fri frän järn- fällningar. Det samma gäller äfven yngre exemplar af Odonthalia dentata , Rhodymenia palmata samt Deles- seria- arterna. Äldre individ af samma arter visade sig däremot i regel rikt järnförande. Ceramium , Polysiphonia , Bronyniartella och Rhodomela förhälla sig sinsemellan ungefär lika. Pâ yngre exem- plar anträffades endast obetydliga utfällningar, pâ äldre däremot rikliga sâdana. I all synnerbet var detta fallet bos öfvervintrande exemplar af Pol. niyrescens, Rhod. subfusca ocb Cer. rubrum. Äldre, basala grenar af sist- nämnda arter visade sig stundom omgifna af verkliga järnrör. 115 Hos Enteromorpha-ELrtema, uppträder järnanrikningen vanligen i form af spridda rostfläckar pâ thallusmem- branens utsida. Afven oxidimpregnering af membranen, särskildt pâ thallus’ äldre delar är här en ingalnnda ovanlig företeelse. Stundom künde man päträffa en- staka, afdöda celler heit utfyllda med järn. Detta om Enter omorp/m-arterna i allmânhet. Specifik sideropbili synes ntmärka Ent. aureola, torta och Diplonema per- cursum. — Ent. clathrata och plumosa visade sig^däremot alltid endast heit obetydligt järnanrikande. Synnerligen riklig järnutf alining iakttogs oeksâ pâ en del i vatten- fyllda strand- och klipphâlor insamladt material, hufvud- sakligen bestâende af Ent. intestinalis och crinita. Exem- plaren syntes här heit brunfärgade och visade vid tillsättning af ferrocyankalium och HCl intensiv blä- färgning. Egendomligt nog synas däremot hvarken Ulva Etic- tuea eller de här upptagna Monostroma- arterna visa nâgon särskildt utmärkande sideroplasti, hvilket man âtminstone i fräga om Ulva Lactuca nästan skulle ha väntat just pâ grund af ifrägavarande arts förkärlek för kväfverika, pâ ruttnande organiska ämnen rika lo- kaler. Att järnanrikning i dylika förstadier tili gyttje- bildning gärna uppträder har pävisats af Naumann (1919 b.). — I en analys öfver denna art uppger Czapek (II p. 353) järnhalten tili ej mindre än 17,54 X. Att denna höga järnhalt hufvudsakligen mäste anses här- röra frän extramembranös anrikning och säledes ej bestä af s. k. maskeradt, tili protoplasman bundet järn torde vara ganska säkert. Själf har jag emellertid pâ de af mig undersökta exemplaren af denna art endast iakttagit heit obetydlig järnanrikning. Ej ens senhöst- och vinterexemplar visade nâgon särskildt anmärknings- värd sideroplasti. Troligen ha därför alldeles särskilda, lokala förhällanden varit orsak tili den höga järnhalten hos det af Czapek undersökta H/^a-exemplaret. Wei- 116 bull (1918, 1919) faim Fe203-halten hos samma art variera mellan 0,oi och 0,2o Att kalkinkrustation och järnanrikning ofta följas ât, är slutligen nâgot, som jag ofta haft tillfälle iakt- taga. Sa t. ex. hos Cladophora rupestris, fracta, patens , Enteromorpha intestinalis , proliféra , tubulosa , torta m. fl. Samma förhällande har af Molisch (1892, p. 16) iakt- tagits hos Cladophora och Oedogonium. Men äfven hos de verkliga s. k. kalkalgerna, sasorn Lithoth amnion Le- normandi , Phymatolithon polymorphum och Corallina offi- cinalis fann jag järnanrikning, hvilket är af intresse, alldenstund de af Molisch (1. c.) nndersökta algerna af ifrägavarande grupp nämligen Acetabularia mediterranea Lamour., Amphiroa cryptarthroidia Zanard. och Corallina rubens L. »nur Spuren oder keine nachweisbaren Mengen von Eisen in ihrem Kalkpanzar enthalten». (Jfr ocksä Czapek, II. p. 856.) Anmärkningsvärdt är att Phymatolithon polymorphuni pa thallus’ undersida ofta visade sig öfverdragen med tjockt rostlager. Äfven pa Tolypella nidi fi ca, Chara aspera , baltica och crinita iakttogs riklig järnutfällning. I samband härmed förtjänar ocksâ päpekas att epiphytiska Spiro rbis-exe mplar mycket ofta företedde an- senlig järnanrikning, särskildt i ringens centrum. VL Nâgra synpunkter beträffande järnutfäll- ningens fysiologi. Hvad järnfällningarnas hos de högre hafsalgerna uppkomst och fysiologiska natur beträffar, har redan i det föregäende behandlats ett fall, CWcowm-aflag- ringarna, där utfällningen tydligt bärledde sig frän epiphytiska organismer. Dylika Fe-anrikningar, för- orsakade af Cocconds- arter och möjligen ocksä ett par andra diatomeer, äro ingalunda sällsynta men utgöra 117 dock endast en obetydlig del af de Los de baltiska hafsalgerna i rikt matt förekommande järnfällningarna. Huruvida öfriga utfällningar — de ma nu föreligga i form af tili synes strukturlösa anrikningar pâ eller i membranen eller, sâsom stundom varit fallet, i form af extramembranösa, skarpt begränsade, öformiga bild- ningar, mer eller mindre utbredda, oregelbundna skifvor, ringar eller rör — huruvida dessa bärröra frân algernas egenverksamhet eller möjligen delvis härröra frân epi- phytiska mikroorganismer (i sâ fall bakterier af hittills okänd typ) har för närvarande ej kunnat afgöras. I vissa fall torde man i enlighet med Molischs Gallertteori (1910 a) möjligen kunna förklara järnan- rikningen sâsom varande af kolloidal natur, hvarvid den mer eller mindre geléartade membranen skulle tjänstgöra som rent kemisk-fysikalisk koagulerings- basis. I äldre thallusdelar, där membranen redan genom sin egen större skroflighet erbjuder större lämp- lighet för utfällning, synes denna lämlighet ännu ytter- ligare ökas genom ofta förekommande, epiphytiska diatomeer etc., hvilka, äfven om de, sâsom ofta visât sig vara fallet, själfva ej erbjuda nâgot lâmpligt ut- fällningsobjekt, emellertid göra värdväxten sâ mycket lämpligare i detta hânseende. Emellertid synes en stor del af ifrâgavarande ut- fällningar dock ej tillfyllest kunna förklaras med Mo- lischs Gallert- och Alkaliscensteorier. Jag vill här ännu en gâng framhâlla. hurusom hos Gobia , Mesogloia , Fjudesme, Chorda , Spermatochnus , Nemalion och äfven Laminaria järnfällningar visserligen voro tillstädes men i ringa mängd och ingalunda i sâdan riklighet, som man pâ grund af ifrâgavarande algers rika gelé- och slembildning borde kunnat vänta. Pâ andra alger med afsevärdt ringare slembildning, t. ex. Detessma-arterna, Fhodymcnia , Cladophora rupestris m. fl. fann jag däremot järn i stor mängd, âtminstone pâ äldre exemplar. Botaniska Noliser 1921. 9 118 Det ma ocksâ anmärkas, att det endast är âldre thallusdelar, som visa sig utrustade med järnanrikningar , Pâ helt unga exemplar eller pâ nybildade celler och thallusdelar saknas de fullständigt. Denna omständig- het synes mig visa, att den af cellerna under ljusets- inflytande utvecklade alkaliscensen ej gärna kan vara orsak till järnanrikningen hos hafsalgerna, âtminstone ej i nâgon högre grad. Man borde i sâ fall pâ dylika unga individ och i liflig tillväxt stadda celler funnit riklig järnutf alining, nâgot som emellertid ej alls visât sig vara fallet. Alkaliutveckling under ljusets inflytande är emel- lertid iakttagen hos âtskilliga submersa fanerogamer och sötvattensalger (Klebs, 1888; Hassak, 1888; Mo- lisch, 1910 b.). För att utröna hur harmed förhöll sig inom marina omradet, insamlade jag ett antal hafs- alger och fördelade dem i smâ kulturglas med vanligt hafsvatten, till hvilket satts nâgot phenolphtalein, löst i aq. dest. Kulturerna utsattes sedan för solljus. Sam- , tidigt anordnades parallellkulturer i mörker. — Föl- jande hafsväxter användes vid försöket: Ulothrix pseudo- flacca , Enteromopha intestinalis , Ent. crinita, Ehizoclonium riparium , Cladophora. rupestris, Urospora mirabilis , Fylai- ella litoralis , Chorda filum , Fucus vesiculosus1 Polysiphonia nigrescens, violacea) Ceramium rubrum , Furcellaria fasti- giata samt Zostera marina. I de exponerade kulturglasen inträdde efter hand rödfärgning af vätskan, i Enteromorpha intestinalis- kul- turen redan efter en halftimme, i de ôfriga nâgot se- nare. Efter cirka tre timmars tid voro samtliga kul- turer mer eller mindre rödfärgade med undantag af Fucus -, Furcellaria- och Zostera- g lasen. De bâda först- nämnda visade dock efter ânnu nâgon tids förlopp svag anstrykning i rödt. Zostera- kulturen förblef där- emot konstant ofärgad. I de i mörker placerade paral- lellkulturerna inträdde ej nâgon som heist rödfärgning. 119 De exponerade kulturerna förlorade under natten si n rôda färg, hvilken emellertid ânyo inställde sig fôljande dag. Affärgningen under natten, torde bero dârpâ, att C02-assimi]ationen afstannar, hvarvid den af växten vid andningen producerade kolsyran neutraliserar alka- liniteten i vätskan (Modisch, 1910 b, p. 12). — Alkali- utveckling under ljusets inverkan âr sâlunda harmed konstaterad äfven inom marina omrâdet. Af nâgon stôrre betydelse med hänsyn till järnanrikningen synes mig emellerid alkaliscensen af ofvan anförda skâl dock icke varà. Under alla omständigheter är jag ôfvertygad om, att sideroplastin for de hôgre hafsalgernas vidkommande ingalunda âr af en dylik vital betydelse som Wino- gradsky (1888) och Lieske (1911) tillerkänna samma fôreteelse i frâga om en del mikroorganismer. Dar* emot synes det mig ej alls otänkbart, att just dylika epiphytiska, siderophora mikroorganismer, âtminstone till en del skulle kunna vara orsak till järnanrikningen hos högre haf saiger. Marina järnbakterier äro emel- lertid hittills okända. Atskilligt synes mig dock tyda pa deras existens. VII. Järnanrikningens regionala utbredning. Med hänsyn tili förekomst och utbredning i verti- kal riktning synes i stört sedt järnanrikningen pâ de i litorala och öfre zonen af sublitorala regionen växande algerna i allmänhet vara rikligast samt sedan aftaga mot djupet, hvilket väl torde sammanhänga med för- delningen mellan det mindre salta, fran floder och sjöar härstammande, järnrika baltiska ytvattnet a ena sidan samt den där nedanför, i motsatt riktning framfiytande underströmmen af salt och järnfattigt Kattegatvatten â andra. 120 Sideroplasti saknas dock ingalunda hos alger Iran djupt vatten. Sa fann jag t. ex. hos: Hildenbrandtia rosea , Sjollen (Öresund), 6—7 m. dj. — rikl. järnutf alining. Hildenbrandtia rocea , Hven. 19 m. dj. — sporadiskt utf. Cliaetomorpha melogonium , Öresund, 8 m. dj. — rikl. utf. Polysiphonia violacea , Kivik, 10 m. dj. — rikl. utf. Brongniartella byssoides , Hven, 14 in. dj. — rikl. utf. 4 Ghondrus crispus , » » » » — spridda rostfläckar. Ahnfeldtia plieata, Sjollentrakten, 15 m. dj. — rikl. utf. Polysiphonia urceolata , Sjollentrakten, 15 m. dj. - — rikl. utf. Eetocarpus siliculosus1 Sjollentrakten, 15 m. dj. — rikl. utf. Cliaetopteris plumosa , Sjollentrakten, 15 m. dj. — rikl. utf. Polysiphonia elongata , Pinhättan (Öresund), 19 m. dj. — täml. rikl. utf. Sphacelaria racemosa , f. notata\ Kivik, 20 m. dj. - rikl. utf. Ceraminm rubrum. Hall. Väderö, 21 m. dj. — rikl. utf. Brongniartella byssoides , Kullen, 25 m. dj. — rikl. utf. pa äldre thallusdelar. Bryopsis plumosa , Kullen. 25 m. dj. — sporadisk utf. Detta emellertid endast som nâgra enstaka exem- pel ock allt med hänsyn till fastsittande alger. VIII. Järnanrikning i lösliggande associationer. Järnanrikningens betydelse for gyttjearternas biokemi. Kiklig järnutf alining har ocksâ observerats pa al- ger tillhörande s. k. lösliggande associationer pa sand och framför allt lerbotten. Dylika rikt järnförande 121 associationer af lösliggande alger fann jag vid skânska ostknsten utanför Kivik och Simrishamn pa 10 — 20 m. djup. Äfven i Öresund kar jag pâ fiera ställen iakt- tagit samma sak. Sa anträffades t. ex. i den s. k. »Krokrännan», väster om Pinhättan, pâ 19 m. djup en rik vegetation af lösliggande alger sâsom Phyllophora membrani folia, Brodiaei, Rhodymenia palmata, Delesseria sanguinea, sinuosa, Polysiphonia niyrescens , violacea, elon- yata, Rhodomela subfusca , Furceïlaria fastigiata, Desma- restia aculeata , viridis ni. fl. — samtliga rikt järnkaltiga. Afven frân en draggning i Lundâkrabukten pâ 9 — 15 m. djup erköllos lösliggande, rikt sideroplastiska alger sâsom Phyllophora , Brodiaei , Furceïlaria , Rhodomela , Polysiphonia niyrescens . — I trawlen medfôljde ocksâ stora massor död Zostera. Likaledes kar jag pâ vissa ställen i Öresund pâ- träffat egendomliga ankopningar af järnkaltiga alger af alla slag, sâvâl litorala soin sublitorala ock samtliga stadda i stark förruttnelse. Bl. a. har jag iakttagit dylika ansamlingar af ruttnande alger i trakten af Hai- lands Väderö pâ omkr. 25 m. djup. Här utgjordes bottnen af lös lera, rikt uppblandad med ruttnande växtdelar, särskildt Zoster a- blad jämte alger i mindre mängd. Det mest typiska exemplet pâ dylik alggyttjebotten har jag frân en draggning d. 20 / 1 1915 pâ 19 m. djup utanför Sjoliengrundet, N. 0. om Malmö. Bottnen ut- gjordes kär af lös lera eller snarare gyttja, svart ock illaluktande, stärkt svafvelvätehaltig samt uppblandad med stora mängder ruttnande Zostera , Fucus , Sphace- laria , Monostroma (!) etc. — Pâ samma lokal erköllos ocksâ en del andra alger, nâgot mindre ruttna, sâsom : Phyllophora membranifolia (täml. allm.), Bhodymenia pal- mata (enstaka ex.), Delesseria sinuosa (enst. ex.), Polysi- phonia urceolata (enstaka), Brongniartella byssoules , Rho- domela subfusca (ngr. ex.), Antithamnion plumula. 122 Denn a alggytfcja synes emellertid ha varit tämligen väl begränsad i lokalt hänseende. Vid en draggning vid annat tillfälle, pa ungefär samma ställe men pâ 15 m. djup, visade sig bottnen tackt af Mytilus- och Mya- skal samt sten. Algvegetationen var här riklig, saväl kvantitativt som kvalitativt (31 olika arter) och exemplar en füllt friska. Det synes mig ganska antagligt, att man äfven pä andra stallen skulle kunna finna liknande alg- och Zoster a-g yttjor. — Jag erinrar mig för öfrigt ännu ett par exempel härpa fran Hälsingborgstrakten. — All den oerhörda mängd alger, som produceras i hafvet, maste ju efter afdöendet i alla fall nägonstans taga vagen. Den del, som kastas upp pa land, är säkerligen heit försvinnande obetydlig i förhaliande tili den mängd, som stannar kvar i. hafvet. Sannolikt anrikas dessa alger pâ vissa Ställen, i fördjupninger, halor o. d. och ge sä upphof tili lokala gyttjebildningar. Säkerligen skall man i dessa gyttjebildningar äfven i en eller annan form — antagligen som svaveljärn — aterfinna det af algerna under lifstiden i rikt matt ut- fällda järnet. Den svarta färgen pâ algg3^ttjan frän Sjollendraggningen synes bl. a. tyda därpa. Dylika pâ stärkt förruttnelsekraftiga ämnen rika gyttjebildningar äro enligt Naumann (1919 a, p. 30, 1921 a, p. 147) in- om sötvattnet just den typiska miljön för uppkomsten af svafveljärn, hvarvid det erforderliga svafvelvätet erhalles genom ägghvitesönderdelning och sulfatreduk- tion. Denna bildningstyp för svafveljärn torde ocksä äga tillämpning inom det marina omrâdet. Jfr Andrée, 1911, p. 121. Att H2S-bildning i stör skala äger rum vid hafsalgernas förmultning är nägot som redan för länge sedan pâvisats af Warming (1875). Vid anaerob sönderdelning af vissa torfslag kan äfvenledes en betydande H2S-bildning komma till stand. Jfr härom G. Alm m. fl., 1921. 123 Svafveljärnhaltig botten har af van Bemmelen (1886) iakttagits viel holländska kusten, af Andrussow (1897) i Svarta Hafvet. Schucht (1904) fann svafvel- järn i Elbemynningen i närheten af Hamburg. Lik- nande FeS-haltigt slam har äfven päträffats i Weser- mynningen. Slutligen föreligga uppgifter om järnsulfur- förande slamafiagringar fr an de sydryska limanerna och de grunda hafsbukterna i Östersjöprovinserna (Ju- genow, 1897; Sidorenko 1897, 1901; Doss, 1900). — Säkerligen härrör svafveljärnet i samtliga dessa fall fran gyttjebildande, rikt siderophora haf saiger och andra marina organismer. Utom i form af FeS kan järnet i gyttjebildningar äfven uppträda som FeS2, pyrit (Potonié, 1907; Nau- mann, 1919). Dylika pyritbildninger, som inom vissa limniska aflagringstyper af stärkt eutrof läggning synas vara ganska allmänna och utförligt behandlats af Nau- mann (l.c.), äro af Behrens (1873) iakttagna och be- skrifna fran Ostersjön, dar de uppträda i form af kuior, dels spridda i själfva bottenslammet, dels utfyllande döda algceller. Sedermera har ocksa Rhumbler (1892, 94) beskrifvit liknande pyritbildningar pä döda skalrhi- zopoder. Andrussow (1. c.) fann pyritkonkretioner i Svarta Hafvet. Utfällning af järn i form af oxid försiggar äfven pa kalkaflagringar t. ex. snäck- och musselskal. Dylik af kalk förorsakad järnanrikning är först iakttagen av Murray och Renard (1891) samt beskrifves sedan i fiera fall frän sötvatten, där den stundom t. o. m. kan résultera i • en egenartad form af sjömalmsbildning [Furesoen (Wesenberg-Lund, 1901), Spree vid Köpenick (Kolkwitz, 1915)]. Jfr härom vidare Naumann, 1921 p. 142. — Huruvida en utfällning af järn pä kalk, kalk- skal o. d. i nägon större utsträckning äger rum inom det marina omrâdet är tills vidare ej bekant. Det är väl knappast troligt heller. Att en dylik utfällning 124 emellertid kan försigga, har jag sett fiera exempel pâ. Sa fann jag t. ex. vid en draggning pa Staff ansbank (Öresund) pa 19 — 25 m. djup bottnen (lera) tackt af skal och skalgrus, jämte död Zostera. Pä en del af dessa skal och skalfragment af Pecten, Cyprina, Modiola , Ba- ianus o. s. v. fann jag rikligt med järn, dels i form af ett mer eller mindre jämnt öfverdrag af oxid eller oxid- hydrat, dels i form af sma, spridda rostfärgade kulor. Detta senare särskildt pa Baianus. Äfven Skalen med- följande lera jämte däri inmängda kvartskorn visade sig rikt järnoxidhaltiga. Liknande järnanrikning har jag äfven iakttagit i trakten af Hven och Hailands Yäderö. I sämband härmed vill jag omnämna ännu ett fynd af järnhaltig botten i Malmö kanaler. Bottnen syntes h'är ett par meter utât frân stranden räknadt täckt af gräbrunt slam, som vid undersökning visade sig rikt järnhaltigt. Växtligheten utgjordes vid undersöknings- tillfället i fraga, slutet af februari, af Schizonema i stör myckenhet, vidare Prasiola crispa f. submarina Wille, enstaka tradar af Ulothrix pseudoflacca Wille samt slut- ligen en del trâdbakterier. Hvarken dessa senare eller de uppräknade algerna syntes emellertid stâ i nagot direkt samband med den rika järnförekomsten i fraga. Troligen härrör därför dènna frân andra, afdöda, Pe- anrikande alger, hufvudsakligen Enter omorpha - : som under sommar och höst i stör myckenhet förekomma längs kanalkanten 1. Jag vill i detta sammanhang ocksa erinra om, att man i substratet, pä hvilket eller i hvilket algerna sitta 1 Vattnet i Malmö kanaler är salt. Medelsalthalten under 14 dagar — bestämd genom titrering pa CI jämte omräkning pä öfriga salter — visade sig utgöra 7,91 °/oo. Medelsalthalten i Sun- det (Ribersborg) uppgick under samma tid, 15/4 — 1/e 1918, tili 8,76 °/oo. Profven liärröra frân ytvattnet. fästade — trä, sten, grus eller sand — mycket ofta finner tydliga och ofta ansenliga järnutfällningar, hvilka ätminstone till en del torde härröra frân järnanrikande alger. IX. Sammanfattning. Det har sâlunda visât sig, att järnanrikning hos högre hafsalger i Ostersjön och Öresund 1 är en syn-r nerligen vanlig och tydligt framträdande företeelse och säkerligen ocksâ af en viss betydelse i allmänt hydrobio- logiskt hänseende. Att sideroplasti är ytterst vanlig i sötvatten har redan förut framhällits (Xaumann 1921 b), och man tar säkerligen ej fei, om man i denna likhet i sideropla- stiskt hänseende mellan organismerna i vara sötvatten â ena sidan och i Östersjön, delvis ocksâ Västerhafvet, â andra ser ytterligare ett bevis pä innanhafvens lik- het med och afhängighet af de i sötvattnet radande för- hâllandena i biologiskt hänseende. I det stora heia tilltager sideroplastin med alger- nas älder. Den nâr alltsâ sitt maximum först hos äldre individ. Dess framträdande korrelerar ej direkt hvare sig med morphologiska karaktärer, sadana som Jörekomsten af slemmantlar, eller med fysiologiska, sadana som in- trädande alkaliproduktion vid assimilationen. Inom vissa gränser fortsätter järnanrikningen äfven postvitalt. Kännedomen om dessa företee'lser är där- för äfven af stör betydelse för en rätt förstaelse af alg- gyttjornas biokemi 2. 1 Äfven vid Hailands- och Bohuslänskusten, hvarifran jag under ârens lopp godhetsfullt erhâllit en hei del alger af d:r D. E. Hylmö, synes sideroplasti ingalunda vara ovanlig. I hvarje fall be- träffande algerna frân strandomrâdet; frân större djup har jag en- dasfc undersökt enstaka exemplar frân dessa trakter. 2 Föreliggande framställning är delvis endast afsedd som ett förarbete tili de studier öfver marina gyttjor, hvarmed förf. f. n. är sysselsatt. 126 Till Docenten D:r E. Naumann, som genom hän- visning till sina egna undersökningar öf ver järnutfäll- ningar i sötvatten Ursprungligen gifvit anledning till denna Studie öfver h’ithörande förhällanden inom marina omrâdet samt i öfrigt, med största älskvärdhet varit mig behjälplig vid undersökningens utforande ber jag fâ framföra mitt hjärtliga tack. — Likaledes ber jag fâ tacka Fil. D:r Astrid Cleve v. Euler för bestäm- ningen af de bada bär upptagna, järnanrikande Cocco- wm-arterna. En del af det för denna undersökning använda Öre- sundsmaterialet bärrör fran draggningar med Kgl. Fy- siografiska Sällskapets undersökningsbat »Sven Nilsson» i Öresund somrarna 1915 — 16, och jag ber med anled- ning häräf tili Chefen för Öresundsundersökningen, Professor D:r H. Wallengren fâ uttala mitt vördsamma tack. Resumé. 1. Der Verf. gibt eine einführende Übersicht sei- ner Untersuchungen über die Ausfällung des Eisens durch die Meeresalgen an den Küsten von Schonen. Die Algen, an denen eine Speicherung des Eisens in Form von locker gebundenen Eisenoxyd bindungen überhaupt konstatiert werden konnte, sind Seite 103 — 105 näher angeführt. 2. Der Grad der Eisenanreicherung wechselt. Sehr reichliche Eisenspeicherung in Form von kleinen, in- selartigen Scheiben oder bisweilen sogar wirklischen Eisenrörhren fand der Verf. vor allem bei den S. 113 verzeichneten Algen ( Sphacelaria cirrhosa , racemosa etc.). Schwachgelbe Färbungen von strukturlosen An- oder Einlagerungen wurden bisweilen bei Sphacelaria, Diplonema , Enteromorpha tort a , aureola, lingulata , intesti- nalis, Cladophora rupestris , glomerata und cristata aufge- funden. 127 Bisweilen liess sich die Eisenanreicherung erst auf mikrochemischen Weg, und zwar durch die bekannte Berliner-Blauprobe, erkennen. Bei einigen Arten, vor allem Clad, rupestris , weni- ger bei Diplonema conf ‘, Cliaetomorpha melagonium , teromorpha , Cocconeis , wurden Niederschläge von Eisen- oxyd auch im Inneren der Zellen beobachtet. Eine Anhäufung von Calciumoxalatkristallen wurde oftmahls konstatiert vor allem bei Cladophora ru- pestris. 3. Als Eisenfällende Mikroejnphyten beteiligen sich bei den Eisenanreichungen mehrerer Meeresalgen, und besonders bei Clad, rupestris , vor allem zwei Dia- tomeen, Cocconeis scutellum Ehg v. ornata Grün, und C. pediculus Ehg. v. baltica (Dannf.) A. Cleve v. Euler (n. c.) 4. Eisenanreicherung wurde auch bei mehreren marinen Tierorganismen wie' Vorticella , Serhdarici , Cam- panularia , Membranipora, Spirorbis u. a . gefunden. 5. Die Eisenspeicherung dürfte nur z. T. von der gallertigen Beschaffenheit der Zellmembran abhängen. Mehrere Algen mit reichlicher Gallertbildung z. B. Go- bia1 Mesogloia , Eudesme, Chorda , Spermatochnas , Nemalion zeigten sich also ohne erwähnenswerte Niederschläge, indem dagegen andere Arten mit viel geringerem Gal- lert wenigstens auf älterem Stadium viel Eisen führten. Auch scheint die von den Algen produzierte Al- kalischens die fragliche Ercheinung nicht ganz zu erklären. Junge, neugebildete und zwar lebhaft as- similierende Zellen und Thallusteilen zeigten sich im- mer ganz frei von Eisenoxydniederschlägen. Ausscheidung von Alkali bei Einfluss des Lichtes wurde bei mehreren Meeresalgen konstatiert (Seite 118) Fucus und Furcellaria zeigten doch sehr geringe Alkali- ausscheidung, Zostera marina gar keine. 6. Die Eisenanreicherung erreicht erst bei älteren Algen ihr Maximum. Sie kann auch postvital weiter 128 andauern. — Eine Reihe eisenreicher mariner Gyttja- Ablagerungen sind in dieser AVeise genetisch zu erklä- ren. « Liitteratur. Alm, G-., Freidenfelt, T., Hannerz, A, Gr., Jonsson, F., Naumann, E.r och Swenander, Gr, Klotentjärnarna. Fiskerivetenskapliga un- dersökningar utförda pä uppdrag av Kgl. Lantbruksstyrelsen. — Meddelanden frân K. Lantbruksstyrelsen Stockholm 1921. Andrée, K., Die Diagenese der Sedimente. — Geol. Kundschau. II, 1911. — , Über Sedimentbildung am Meeresboden. — Ibid. Ill, 1912; VII, 1916—17. Andrussow, N., La mer noire. — Guide des Excurs. du VII Congr. géol. int. 1897, XXIX. Behrens, T. H., Die Untersuchung der Grundproben der Expedition zur phys.-chem. und biol. Unters, der Ostsee im Sommer 1871 auf S. M. Avisodampfer Pommerania. — Jahresber. der Comm. zur. wiss. Unters, der deutsch. Meere in Kiel f. d. Jahr 1871. — Berlin 1878. Bemmelen, J. M. van, Bydragen tot de Kennis van den Alluvialen Bodem in Nederland, -r- Amsterdam 1886. Cleve, P. T., Synopsis af the naviculoid Diatoms. — K. V. A. Sthm. 1895—96. Czapek, Fr., Biochemie der Pflanzen. — Zweite Aufl., II — III. Jena 1920—21. Dqss, Br., Über den Limanschlamm des südlichen Russland sowie analoge Bildungen in den Ostseeprovinzen etc. — Korrespon- denzbl. Nat. Ver. Riga. 48. 1900. Hanstein, J., Über eine mit Eisenoxydhydrat umkleidete Konferve. — S.-Ber. d. niederrh. Ges. Bonn 1878. Bd. 35. Hassak, C., Über das Verhältnis von Pflanzen zu Bikarbonaten und über Kalkinkrustationen. — Unters, aus d. bot. Inst, zu Tü- bingen. 1888. Jugenow, L. M., Schwefeleisen und Eisenoxydhydrat in den Böden der Limane und des Schwarzen Meeres. — Ann. géol et min. de la Russie. 1897. Juhlin-Dannfelt, H., On the Diatoms af the Baltic Sea. — Bih. t. K. V. A. Handl. Sthm. 1882. Klebs, G., Über die Organisation der Gallerte bei einigen Algen und Flagellaten. — Unters, aus d. bot. Inst, zu Tübingen 1888. 129 Kolkwitz, R.. Kryptogamenflora der Mark Brandenburg. Bd. Y. Leipzig 1915. Kylin, H.. Untersuchungen über die Biochemie der Meeresalgen. — Hoppe-Seyler’s Zeitschr. f. Phys. Chemie. Bd. 94. Strass- "burg 1915. Lieske, R., Jahrb, f. wiss. Bot. 1911. Molisch, H.. Die Pflanze in ihren Beziehungen zum Eisen. — Jena 1892. — , Die Eisenbakterien. — Jena 1910. (1910 a.) — , Über die Fällung des Eisens durch das Licht und grüne Was- serpflanzen. — S. ber. d. k. Akad. d. Wiss. in Wien. Math. — Nat. Kl. Bd. 119. Wien 1910 (1910 b.) - — , Microchemie der Pflanze. — Jena 1913. Murray, J. and Renard, A., Report on Deep-Sea deposits. — Rep. on the scientific results of the voyage of H. M. S. Challenger. — Edinburgh 1891. Naumann, E., Notizen zur Biologie der Süsswasseralgen. — Arkiv ' f. Botanik K. Y. A. Stockholm 1919. (1919 a.) — , Om järnets förekomstsätt i limniska aflagringar. — Sv. Geol. Undersökn. Stockholm 1919. — (1919 b.) — -, Die Bodenablagerungen des Süsswassers. — Archiv f. Hydro- biologie Bd. 18. Stuttgart 1921. — (1921 a.) — , Studien über die Eisenorganismen Schwedens. I. — K. Sv. Yet. Akad:s Handl. 1921. (Under tryckning). — (1921 b.) Peklo, J., Über eine manganspeichernde Meeresdiatomee. — Österr. bot. Zeitschr. 1909. Potonié, H., Die rezenten Kaustobiolithen und ihre Lagerstätten. I. Die Sapropelite. — Arb. d. K. Preuss. Geolog. Landesan- stalt 25. Berlin 1908. Rhumbler, L., Eisenablagerungen in verwesenden Weichkörper von Foramiferen, die sog. Keimkörper Max Schulzes u. a. — Nachr. v. d. K. Gess. d. Wissensch. zu Göttingen. 1892. — , Beiträge zur Kenntnis der Rhizopoden. — Zeitschr. f. wiss. Zoologie. Bd 57. 1894. Schucut, F., Das Wasser und seine Sedimente im Flutgebiete der Elbe. — Jahrb. Kgl. Preuss. Geol. Landesanstalt f. 1904. XXY. Sidorenko, M., Petrographische Untersuchung einiger Schlammpro- ben des Kujalnik-Limans. — Mém. de la Soc. des Natural, de la Nouv. Russie. XXI, 1897. — , Petrographische Daten über die gegenwärtigen Ablagerungen im Liman von Hadschibey und die lithologische Zusammenset- zung der oberflächlichen Sedimente der Peressyp von Kujal- nik-Hadschibey. — Ibid. XXIV, 1902. 130 Sjüstedt, L. G., Algologiska studier vid Skânes södra och östra kust. — Lunds Univ. Arsskr. 1920. Warming. Eug., Om nogle ved Danmarks Kyster levende Bakterier. — Yidensk. Medd. fr. d. naturh. Forening i Kjöbenhavn. 1876. Weibull, M., Undersökning av havssallat (Ulva lactuca L.) fran Öresund. — Kern. -Mineral. Förenrs i Lund Festskrift. — Lund 1918. — , Biologiskt-botaniska undersökningar af Öresund I. — Lunds Univ. Arsskr. 1919. Wesenberg-Lund, C. J., Studier över Sökalk, Bönnemalm og Sö- gytje i danske Indsöer. — Medd. fra Dansk Geol. Forening, Kebenhavn 1901. Winogradsky, S., Über Eisenbakterien. — Bot. Zeitung, 1888. Malmö, April 1921. Cirsium aeaule X arvense ny för Öland. Under en exkursion pâ Öland sommaren 1920 pa- träffade jag vid Persnäs nämnde hybrid i ett bestand av 12 à 15 st. individ. Den växte här i sällskap med talrik Cirsium arvense pâ en yta av nägra fa kvadrat- meter, varemot jag under den korta tid, som stod mig tillbuds, icke künde uppspara ett enda individ av Cir- sium aeaule. Den form av C. arvense, som fanns pâ platsen och tydligen ingick i hybrid bildningen, var nära lik f. ferox Hn. K. Johansson har i Bot. Not. 1895 noga beskrivit ett ex. av hybriden, som av honom tagits vid Mästerby pâ Gotland. Dâ denna beskrivning i allt väsentligt äger sin tillämpning pâ de av mig observerade exem- plaren, torde nâgon beskrivning â hybriden här var a Överflödig och växten fâ anses identisk med Mästerby- formen. Enda skillnaden är individrikedomen, soin ju är ganska anmärkningsvärd. Wexiö i mars 1921. A. S. Trolancler. 131 Zur Genetik des Chlorophylls von Festuea elatior L. Von Birger Kajanus. Bei Züchttfngsarbeiten mit Futtergräsern in Wei- bullsholm sind chlorophylldefekte Typen in mehreren Fällen beobachtet worden, und zwar bei Wiesenschwingel (. Festuea elatior ), Knaulgras ( Dactylis glomerata ), Liesch- gras (Phleum pratense ), Französischem Baigras (. Arrhe - nathermn elatius ) und Italienischem Baigras ( Loliuni multiflorum) . Umfangreiche Untersuchungen über die Genetik dieser Typen sind nicht vorgenommen worden, bei Festuea elatior jedoch wurde die Variabilität des Chlorophylls soweit studiert, dass sie genetisch klar- gelegt werden konnte. Die betreffenden Vererbungs- analysen wurden von Agronom S. O. Berg ausgeführt, der ausserdem die mit dem Material verknüpfte Zucht- arbeit besorgte; ich bin an dieser Studie hauptsächlich dadurch beteiligt, dass ich ini Laufe der Arbeit einige Batschläge gab und zuletzt die Tatsachen genetisch auseinandersetzte. In methodischer Hinsicht sei Folgendes erwähnt. An den einzeln verfolgten, aus je einem Samen her- vorgegangenen Pflanzen wurden einige Bispen während der Blüte mit einem doppelten Pergaminbeutel isoliert; die so gewonnenen Samen wurden im Frühjahr in sterili- sierter Erde in kleinen Holzkästen gesät, wo die Keim- pflanzen in sehr zartem Stadium gemustert wurden. Nach einigen Wochen wurden die kleinen Pflanzen ins freie Land in kleinen gegenseitigen Abständen aus- gepflanzt und während des Sommers in grösseren Ab- ständen umgepflanzt; die so erhaltenen Bestände wurden in einejn* folgenden Frühjahr untersucht. Da in sämt- lichen Fällen Pflanzen in grösserem oder kleinerem Umfange nach und nach eingingen, war die Zahl der Botaniska Xotiser 1921. 132 umgepflanzten Individuen stets kleiner als diejenige der Keimpflanzen. Die Ur.sprungspflanze der Untersuchungsreihe stammt aus einer dänischen Sorte von Wiesenschwingel (Stamm N:r 9 von Fællesforeningen). In der nicht näher unter- suchten Nachkommenschaft (N:r 287) dieser Pflanze wur- den im Jahre 1917 zwei Individuen für weitere Arbeit ausgewählt; bei der Analyse der aus den Samen dieser Individuen erhaltenen Keimpflanzen ergab die eine Nach- kommenschaft (N:r 395) 209 grüne (davon 2 gestreifte) und 39 weisse, die andere (N:r 396) 163 grüne und 58 weisse Keime; die weissen Keimpflanzen gingen nach kurzer Zeit durchweg ein. Bei der Analyse der um- gepflanzten Nachkommenschaften zeigte N:r 395 (161 Individuen) Spaltung in normalgrüne und hellgrüne Pflanzen ungefähr im Verhältnis '3:1 (eine genaue Gruppierung wurde nicht vorgenommen), während N:r 396 (Individuenzahl nicht ermittelt) konstant normal- grün war. Zehn Individuen der N:r 395 und drei Indivi- duen der N:r 396 wurden weiter verfolgt (Isolieruhg im Jahre 1919); die aus den Samen dieser Individuen erhal- tenen Nachkommenschaften ergaben folgende Resultate: Nummer des Mutter- i bestandes Nummer der Tochter- bestände Keimpflanzen Ausgewachsene Pflanzen Grrün Weiss 1 Summe Normal- grün Hell- C grün Summe J 567 85 25 110 66 18 ' 84 568 12 1 13 — 10 10 569 72 11 83 47 13 60 570 74 20 94 50 15 65 89 5 < 571 52 — 52 — 40 40 572 27 7 34 . — 23 23 578 10 4 14 8’ 1 ♦ 9 574 145 23 168 93 26 119 575 108 — 108 73 — 73 576 76 — 76 " — 47 47 133 n © $ u \ u © © a 3 ö §3 -g S Ö S gS 2 3 CB S O 5 ■ s EH cg !» 03 ■ H Ja i © -ö ( 577 396 ' 578 579 Keimpflanzen Grün 46 86 6 Weiss Summe 17 2 46 58 8 Ausgewachsene Pflanzen Normal- grün 28 30 3 Hell- grün Summe 28 30 3 Die genetische Deutung des vorliegenden Tatsachen- materials bietet keine Schwierigkeiten, mir jedenfalls erscheint die folgende einfache Erklärung befriedigend. Man muss mit zwei Genen rechnen: dass eine, A , be- wirkt hellgrüne Farbe — wenn es fehlt, sind die Pflanzen weiss und nur im Keimstadium lebensfähig; das andere, B , erzeugt allein kein Grün, gibt aber mit A zusammen normalgrüne Farbe — B ist also ein Yerstärkungsgen. Beide Gene ergeben Dominanz: an den Pflanzen ist also nicht zu sehen, einerseits ob AA oder Aa, andererseits ob BB oder Bb vorliegt. Nach einem Bastard AaBb, der normalgrüne Farbe hat, ist demnach folgende Spaltung theoretisch zu erwarten. Anzahl Formel Habitus 1 AABB normalgrün 2 AABb » 1 AAbb hellgrün 2 AaBB normalgrün 9 normalgrün: 3 hellgrün: 4 weiss 4 AaBb » l ' 2 Aabb hellgrün 12 grün 1 aaBB weiss 2 aaBb » 1 1 aabb » Die drei letzteren Kombinationstypen gehen früh- zeitig ein, können also nicht verfolgt werden; die Nach- kommenschaften der übrigen sechs Typen sollen sich theoretisch in folgender Weise verhalten. ßotaniska Notiser 1921. 10 134 Kombination Nachkommenschaft AABB konstant normalgrün AABb 3 normalgrün : 1 hellgrün AAbb konstant hellgrün AaBB 3 normalgrün : 1 weiss AaBb 9 normalgrün :3 hellgrün: 4 weiss Aabb 3 hellgrün : 1 weiss Normalgrün und Hellgrün können an den Keim- pflanzen nicht- unterschieden werden; folglich erscheinen die Nachkommenschaften der Kombinationen AABB, AABb, und AAbb im Keimstadium gleich grün, und in den Nachkommenschaften der Kombinationen AaBB, AaBb und Aabb ist im genannten Stadium nur die Spaltung Grün : Weiss festzustellen. Was nun die tatsächlichen Verhältnisse betrifft, so ist es einleuchtend, dass die Zahlen der ausgewachsenen Pflanzen von denjenigen der Keimpflanzen getrennt beurteilt werden müssen, da, wie aus der vorher ange- führten Tabelle hervorgeht, nicht nur weisse, sondern auch grüne Pflanzen vor der Analyse der Feldbestände eingingen. Die Beurteilung wird dadurch etwas er- schwert, ist aber trotzdem leicht durchzuführen. Die Nachkommenschaft (N:r 287) der Stammpflanze wurde, wie im Vorigen erwähnt, nicht näher untersucht, aus den Analysen der übrigen Nachkommenschaften lässt sich indessen schliessen, dass die Stammpflanze die Kombination AaBb vertrat; die Richtigkeit dieses Schlusses wird durch einen Keimversuch mit Samen der betreffenden Nachkommenschaft bestätigt. Samen wurden nämlich nicht nur von den isolierten Rispen der zwei besprochenen Individuen, sondern ausserdem vom Bestände überhaupt im selben Jahre geerntet, wobei die Pflanzen gemeinsam geschnitten wurden. Diese Samen wurden von frei abgeblühten Rispen ge- wonnen; da der Bestand indessen von anderem Wiesen- 135 Schwingel weit entfernt wuchs, konnte Bestäubung nur innerhalb des Bestandes stattfinden. Der betreffende Keimversuch, der drinnen ausgeführt wurde, umfasste 1000 Samen, die in sterilisierten Sand gelegt wurden; von diesen Samen keimten kaum 80 (die weniger gute Keimkraft ist wesentlich darauf zurückzuführen, dass der Versucji beinahe zwei Jahre nach der Samenernte vorgenommen wurde), von den Keimen waren 701 grün und 96 weiss. Die Nachkommenschaft N:r 287 musste teils aus homozygotisch (normal- und hell-)grünen, teils aus heterozygotisch (normal- und hell-)grünen Pflanzen be- stehen, und zwar theoretisch im Verhältnis 1 Homo- zygöte : 2 Heterozygoten; da nun die Samen vom ganzen Bestände geerntet worden waren; musste die Zahl der grünen Keime erheblich mehr als 75 X betragen. Zudem dürfte die Annahme berechtigt Sein, dass die Keimkraft der weisskeimigen Samen schlechter als diejenige der grünkeimigen war (vgl. unten). Von den beiden einzeln verfolgten Pflanzen des erwähnten Bestandes ist die eine (mit der Nachkommen- schaft N:r 395) als AaBb, die andere (mit der Nach- kommenschaft N:r 3Ô6) als AaBB aufzufassen; die in diesen Nachkommenschaften für weitere iArbeit aus- gewählten Individuen vertraten: in N:r 395 die Kombina- tionen AABB, AAbb, AaBb und Aabb, in N:r 396 die Kom- binationen AABB und AaBB. In der nächsten Übersicht werden die Formeln der einzelnen Individuen angegeben. Die bei den Keimpflanzen der Mutterbestände und der Tochterbestände beobachteten Spaltungen sind in der darauf folgenden Tabelle zusammengestellt. Das Verhältnis der spaltenden Keimpflanzen sollte nach der aufgestellten Hypothese 3 grün : 1 weiss sein; dass es sich bei den Mutterbeständen wie bei den Tochterbeständen tatsächlich um dieses Verhältnis han- delt, kann kaum bezweifelt werden, obwohl die relative Zahl der weissen Individuen in einigen Fällen frappant 186 Nummer | der Mutter- i bestände .•* ®.g t£! N £ t-4 ® Q) |gS — r* Grün Weiss Summe g =2 «3 o £ P-l fr ► fi Jr -u ö Eh » y'lr ® ® Normal- grün Hell- grün Abge- storben AaBb 567 66 18 1 25 110 Aabb 568 — 10 2 • 1 13 AaBb 569 47 13 12 11 83 AaBb 570 50 15 9 20 94 395 < AAbb 571 — 40 12 — 52 Aabb 572 — 23 4 7 34 AaBb 573 8 1 1 4 14 AaBb 574 93 26 26 23 168 AABB 575 73 — 35 — 108 AAbb 576 • — 47 29 — 76 1 AABB 577 28 — 18 46 396 ) AaBB 578 30 — 6 17 53 1 l AaBB 579 3 — 3 2 8 klein ist. Ich finde es wahrscheinlich, dass die Keim- kraft der weisskeimigen Samen in den betreffenden Fällen verhältnismässig schlecht war. Es ist bemerkens- wert, das^ nur diejenigen Bestände, die von BB-Pflanzen stammten, also der Mutterbestand N:r 396 und seine Mutterbestände Tochterbestände N:r Grün Weiss Summe N:r Grün Wei§s Summe 395 209 39 248 567 85 25 110 396 163 58 221 568 12 1 13 — — — — 569 72 11 83 — — — — 570 74 20 94 — — — — 572 27 7 34 — — — — 573 10 4 14 ' — — — — 574 145 23 168 — — — — ' 578 36 17 53 — — — — 579 6 2 8 Summe 372 97 | 469 Summe 467 110 577 Tochterbestände N:r 578 und 579, eine genügende Zahl von weissen Keimpflanzen enthielten; daraus kann ge- schlossen werden, dass unter den weisskeimigen Samen hauptsächlich diejenigen schlecht keimten, die das Gen B entweder nicht oder nur im einfachen Satze hatten. Die an ausgewachsenen Pflanzen festgestellten Spal- tungen werden unten angeführt. N:r Normal- grün Hellgrün Summe 567 66 18 84 569 47 13 60 570 50 15 65 573 8 1 9 574 93 26 119 Summe 264 73 337 Laut der Hypothese sollte hier das Verhältnis 3 normalgrün : 1 hellgrün vorliegen, was auch zweifellos der Fall ist. Die Tatsache, dass die relative Zahl der hellgrünen Individuen in sämtlichen Beständen zu klein ist, muss auf einer besonderen Ursache beruhen: ich vermute, dass diejenigen Samen, die hellgrün veranlagt waren, nicht so gut keimten wie die normalgrün ver- anlagten. Da das Gen B bei den hellgrünen Pflan- zen fehlt, wäre die Keimdifferenz der verschiedenen grünkeimigen Samen, obwohl geringer, mit derjenigen der verschiedenen weisskeimigen Samen vollständig analog. Die hellgrünen Pflanzen waren überhaupt beträcht- lich kleinwüchsiger als die normalgrünen. Die hellgrüne Farbe entspricht CC 278, die normalgrüne CC 303 (Klincksieck & Valette, Code des Couleurs, Paris 1908). Der Farbenunterschied trat nur im Frühjahr deutlich hervor, kehrte aber bei stehen gebliebenen Stauden nach der Überwinterung wieder. Landskrona, April 1921. 138 R. Ohodat & L. Carisso: Une nouvelle théorie de la myrmécophilie. (Compte Rendu de la Soc. d. phys. et d’hist. nat. de Genève. Vol. 37. N:r 1. 1920). Förff. ha närmare undersökt de som myrmekofila an- passningar tydda organisationsförhällandena hos vissa Cordia- arter och hos Acacia Cavenia och därvid kunnat âterfôra dessa tili genom insekter förorsakade gallbildningar. Hos Cordia glabrata och Ç. longituba uppstâ de av myror be- bodda blâsformiga hâligheterna tili följd av insektstyng vid basen av unga skott. Pâ det stalle, dar dessa bildas, finner man nämligen ägg eller larver av insekter — i ett närmare undersökt fall tillhörande släktet Eurytoma — , vilka genom sin utveckling i stammens märg förorsaka en retning, som ger upphov tili ett perimedullärt meristem. I detta uppstar ett ringformigt, centrifugalt verksamt periderm, som efter hand avfjällas, och ett centripetalt, med tiden sklerifierat felloderm, som bekläder larvhaligheten. Samtidigt ansväller stammen och förstoras dess kärlknippering. Pâ ett liknande satt, tili följd av insektstyng, komma de uppblasta, likaledes av myror bebodda stipeltornarna hos Acacia Cavenia tili stand. Man kan dar steg för steg följa förloppet fran in- fektionen genom ägg, utvecklingen av larverna och den däri- genom framkallade forstoringen av stiplerna, tills insekten genom ett hal lämnar den cecidiöst ombildade stipeltornen. Hypertrofien inträder säledes här, liksom hos Cordia, i sam- band med bildningen av ett cecidium, som sekundärt tages i bruk som bostad för myror. Den redan av Schimper omnämnda mörkbruna, jordartade massa, som bekläder inner- väggen av Cordia- blasorna, företer enligt förffis undersök- ningar lamell- eller korallartad Struktur och bestär av pollen- korn, här samt blad- och blomrester, mähända tjänande som material för larvbon. Beträffande de myrmekofila anpass- ningarna hos andra växter uttala förff. den förmodan, att även dessa torde, när de uppträda sasom ansvällningar, ha ett cecidogent, med de här beskrivna växternas analogt Ursprung. Certs. 139 Laboratorietekniska oeh mikrokemiska notiser. 5. Av Otto G-ertz. 5. Om utbildningen av kristallsand. Nâgra belysande demonstrationsexempel. Kalciumoxalatet uppträder som bekant i vâxtcellerna med skilda morfologiska typer. En av dess mera ovan- liga tills tändsform er är den kryptokristalliniska, s. k. kristallsand, vilken företrädesvis fräffas inom vissa be- stämda vâxtfamiljer, t. ex. Bubiaceœ , Solanaceæ. Cheno- pocliaceœ och Amarantaceœ. Kristallsanden tillhör kri- stallografiskt det tetragonala (kvadratiska) systemet och är i regeln utbildad i en av dess hemiëdriska modifika- tioner, sâsom tetraëdrar. I sin mikrokemi (p. 47) anför Mo- lisch som typiskt exempel pa kristallsand oxalatförekom- sten i stammens barkceller hos Sambucus nigra, dar oxalatet i frâga är lokaliserat till de intill hârdbastcellerna belägna elementen. Ett vida fôrmânligare material för demon- stration av oxalatsand vid botaniskt-mikrokemiskt prak- tiknm — det av Molisch föreslagna förfarandet kräver givetvis tvär- eil er längdsnitt — erbjuda emellertid, som jag funnit, bladen av samma växt, där celler med sadant innehall uppträda förhällan devis allmänt och i särdeles tydlig utbildning. Bladen prépareras därvid med koncentrerad kloralhydratlösning (t. ex. 5 viktsdelar kloralhydrat pa 3 viktsdelar vatten)1; likaledes ger be- 1 Vid behandling av friska, klorofyllförande växtdelar med koncentrerad kloralhydratlösning (t. ex. den ovan nämnda med kon- centrationen 5 : 3) gär. j.ämte andra ämnen. klorofyll i lösning. Av gräsblad erhâlles salunda pa detta satt, om ej substansmängden är för rii ga, en gräsgrön, oljartad vätska, ùr vilken genom omskak- ning med vissa andra solventier klorofyllet kan isoleras med i op- tiskt hänseende oförändrade egenskaper. Vid tillsats av eter loses denna först i förhällandevis betydande mängd, men vid ytterligare tillsats utskiljes det lösta kloralhydratet som gravita flockar och Botaniska Notiser 1921. 140 handling med vissa andra uppklarningsmedel, sâsom fenol eller kreosot* 1, ett gott résultat. Kristallsandgrnp- perna kuima 1 bladen av Sambucus ni grß skörijas redan med blotta ögat. När pâ angivet satt preparerade blad- stycken hâllas mot dagern, te sig dessa celler.som grâ, opaka punkter. Deras närmare gruppering iakttages till och med vid lupförstoring; vid mikroskopisk under- sökning visa de sig uppträda som idioblaster, spridda i mesofyllet. De kunna tillhöra säväl palissad- som svamp- parenkvmet, men träffas dock talrikast i den senare väv- naden. Av in tresse är en undersökning av olikfärgade blad* fält hos den panacherade Sambucus nigra foliis variegatis. Cellerna i fraga äro där större i de gröna än i de gulvita fälten och nästan fullständigt utfyllda av kristallsand, som bildar formliga avgjutningar av cellrummet; särskilt framträder detta vid undersökning med vidöppen mikro- skopbländare, varvid konturerna av cellgränserna skönjas endast svagt eller heit försvinna, medan cellernas inne- hall av oxalatsand tydligt urskiljes. en vackert grön. i rött fluorescerande klorofyll-lösning erhälles. Skak- ning med benzol ger föga märkbar klorofyllextraktion. men vid användning av benzol i blandning med aceton uppstâr pâ detta satt ett särdeles stärkt färgat, i blodrött fluorescerande klorofyll- extrakt. Vid skakning av kloralhydratlösningen med en blandning av aceton och mandelolja utskiljas livligt grönfärgade oljdroppar. 1 Vid undersökning av bladstycken. som légat nâgon tid i sprit, framträdde vid behandling med t. ex. kreosot vissa element säväl i palissad- som svampparenkymet med kolsvart färg. Denna färgning, som erinrar om reaktionen â garvämneförande idioblaster hos vissa växter, visade sig emellertid härröra av i dessa celler avsatta mörkbruna, amorfa kroppar, vilka uppkommit genom om- bildning av cellernas nativa klorofyll vid bladens förvaring i alko,- hol och av uppklarningsmedlet bragts att svälla. sä att cellerna därmed utfyllts. Dylika svartfärgade idioblaster träffas ej vid uii- dersökning av med sprit behandlade vita bladfält av Sambucus. Jag omnämner detta förhallande sâsom ett memento vid mikroke- misk undersökning av gammalt, i sprit uppbevarat växtmaterial. 141 Vid undersökning av intakt, ej genom klarnings- medel prepärerat bladmatérial förete kristallsandcellerna en av totalreflekterande luftskikt härrörande fördunkling. A blad ater, söm behandlats med kloralhydfat, fenol eller kreosot, gör sig en dÿlik fördunkling ej gällande, dâ lüften i regeln blivit vid preparationen förträngd. Särdeles vackert te sig oxalathoparna vid mörkfältsbe- lysning; de framträda dâ som ljusa, vackert glänsande fait. I an högre grad är detta fallet vid undersökning i polariserat ljus. De visa sig vid korsade nikoller ljusa och förete ingen utsläckning av ljuset vid vridning av mikroskopbordet 360°. Detta deras anomala förliäl- lande — tetragonala kristaller äro som bekant optiskt enaxliga och dubbelbrytande — är emellertid endast skenbart och förklaras därav, att de otaliga, i den kom- pakta oxalatmassan tätt gyttrade kristallindi videra a in- taga i förhallande till varandra och den optiska axeln växlande lägen. Yid utsläckning av ljuset hos en i visst läge befintlig kristall lysa intill denna liggande, pâ annat sätt orienterade kristaller upp, sa att kristallmassan i sin helhet kommer att bibehâlla sig diffust ljus vid mikroskopbordets om vridning under ett heit varv, i stället för att därvid, sâsom solitära, optiskt enaxliga, dubbel- brytande kristaller, visa utsläckning i fyra riktningar. Att förklaringen är den här givna visar en imdersökning med högre förstoring (500 — 700) av här och där i celler uppträdande ensamma kristallsandkorn, vilka för övrigt först i polarisationsmikroskopet ge sig genom srtt optiska förhällande tili känna. Omvrides mikroskopbordet här vid korsade nikoller, lysa dessa kristaller i vissa lägen upp som glittrande ljuspunkter för att i andra ater bli mörka. Förete emellertid dylika kristaller tvillingbild- ning eller päväxning, gör utsläckningen sig gällande pâ abnormt sätt och uteblir tili och med i vissa fall, emedan de i ett dylikt körn kombinerade kristallindividerna ut- 142 släcka var för sig, sä att den ena t. ex. kan ,vara som ljusast, när en annan utsläcker ljuset. Förutom hos Sambucus nigra förekommer vaekert utbildat kryptokristalliniskt oxalat hos Beta vulgaris , vars blad likaledes kunna rekommenderas som demonstrations- material vid mikrokemiskt praktikum. Kristallsand upp- träder dar saväl i normala gröna blad som i de albikata, klorofyllfria fait, som ej sällan äro för handen a Bcta- blad. Cellerna ifraga, vilka även har f örekomma sasom idioblaster i mesofyllet, bringas att framträda vid ena- handa behandling som hos Sambucus nigra K I kemiskt hänseende visar kristallsanden de typiska, för kalciumoxalat utmärkande reaktionerna. Lunds botaniska institution i maj 1920. Zusammenfassung. Der Verf. empfiehlt als besonders geeignetes Material für Demonstration von Krystallsand im Praktikum die Blätter von Sambucus nigra und Beta vulgaris: Die hier im Mesophyll vorhandenen und insbesondere bei Sam- bucus von winzigen, in unzählbarer Menge vorkommenden Körnchen voll gepropften Oxalatzellen treten vorzüglich hervor, wenn man die betreffenden Blätter z. B. mit Chloralhydratlösung (5 : 3) oder mit Phenol und Creosot präpariert. Besonders schön erscheinen die kryptokry- stallinischen Oxalatmassen bei Untersuchung mit Dun- kelfeldbeleuchtung sowie in polarisiertem Lichte. Bei gekreuztén Nicols leuchten diese dann auf und bleiben bei 360° Umdrehung des Mikroskoptisches hell. Dieses anomale Verhalten tetragonaler Krystalle rührt davon her, dass die Krystallindividuen in verschiedener Weise orientiert sind und einige von denselben infolgedessen 1 I kallusbildningar och sârkan^er â avskurna grenar hos Da- tura arborea träffas rikligt kristallsand. Särskilt de intill vpdkroppen belägna ävdöda och förtorkade barkcellerna äro ofta proppfyllda med sädant innehäll. 143 hell aufleucht en, während andere das Licht auslöschen. Die ganze Masse erscheint dann diffus hell in jeder Lage. Diese Folgerung ergibt sich ohne weiteres bei der Untersuchung einzelner isolierter Krystallsandkörner. deren Verhalten sich im Polarisationsmikroskop als ganz normal herausstellt und vom Verf. näher erörtert wird, insbesondere in bezug auf Zwillings kry stalle und ange- wachsene Krystallindividuen, wo sich die Verhältnisse in verschiedenen Dichtungen hin komplizieren. Im Anschluss an diese Untersuchungen bespricht der Verf. einige Beobachtungen über einige durch Extraktion grüner Blätter mit konzentrierter Chloralhydratlösung erhaltene Chlorophylllösungen (S. 139, Anm. 1) und führt ferner als ein Memento bei mikrochemischen Un- tersuchungen das Verhalten älteres, in Alkohol aufbe- wahrtes Pflanzenmaterials beim Verwenden von Aufhel- lungsmitteln an, wo sich nämlich z. B. in Creosot einzelne Zellen im Sambucas- Blatt tief schwarz färben, was aber von amorphen, in Alkohol entstehenden Abbauprodukten des Chlorophylls herrührt und also künstlich erzeugte Verhältnisse entspricht (S. 140, Anm. 1). Smith, H., Vegetationen och dess utveck- lingshistoria i det centr alsvenska högfjällsom- rädet. (Norrländskt Handbibliotek. IX). Med det centralsvenska fjällomradet afser förf. det stora fjällparti, som upptager sydvästra Jämtland och nordvästra Härjedalen. Han egnar 100 sidor at vege- tationsbeskrifning och skogsgränserna. »Trädgränsens höjdläge inom omradet är salundä i första hand bero- ende av klimatet, och i stört sett stiga trädgränserna i höjden alltefter klimatets öfvergaende fran maritim tili kontinental typ.» Förf. har själf undersökt talrika fossila lager, men de tidigaste efter istiden ha nog mest blifvit rubbade. »Söker man rekonstruera fjällväxternas invandringshi- 144 storia i de centralsvenska fjällen, har man gifvetvis att i första hand bygga pa de fossilfynd, som förut omta- lats. De funna arternas antal är visserligen ringa, men de torde med full evidens bevisa den växtgeografiska hypotesen, att en mer eller mindre rik flora öfverlevat den s. k. Mecklenburgiska istiden pâ refuger i västra Syd- norge». — Sedan under värmetiden var floran inskränkt till fjälltopp arna. »Högt (200 — 300 m.) of van nuvarande skogsgränser härskade en silvin och subalpin växtvärld, i hvilken ingingo värmeälskande arter, som nu delvis äro utdöda fran dessa fjälltrakter.» — Men sedan kom klimatförsämringen, under hvilken spridningen af fjälh floran torde pâgâtt med ständigt stegrad intensitet. Ur kapitlet 5, kärlväxtfloran, göra vi följande utdrag. Poa herjedalica n. sp. med latinsk diagnos. Den har uppkommit ur kombinationen P. alpina X pratensis; icke vivipara primärhybrider ha dock aldrig blifvit funna. »Fran P. pratensis är den lätt skild genom sin frodiga växt i upplösta tufvor; vidare äro snärpen längre, vippgre- narnas antal i nedersta kransen sällan eller aldrig fler än 2 och i smaaxen äro skärmfjällen betydligt större och bredare än hos P. pratensis. Med P. alpina kan den ej förväxlas, da nyskotten alltid genombryta slidorna och äro bâglikt uppstigande. P. herjedalica är endast iakttagen vivip^*». Hrj., Jmt., Enare Lpm., LLpm., Nordlands amt och Hardanger. ( Carex Goodenötvii X rufina och C. juncea X rufina, Jmt., bada utan beskrifning.) ( Luzula arcuata X spicata och L. confusa X spicata , Hrj., bada utan beskrifning.) Orchis cruenta X maculata , Hrj. Draba incana X rupestris, Hrj., Jmt. Saxifraya tenuis nov. sp. med latinsk diagnos. Dä enligt förf. Small redan 1909 upptagit S. nivalis ß te- nuis Wg. som art, fastän under släktet Micranthes, borde förf. ej satt »nov. sp.» utan »nov. comb.» En lang ut- 145 redning om artens namn och omfattning under ârens lopp raeddelas. Af Alchemilla Wichurae har förf. tagit en käraktär- istisk ras (troligen egen art), som jämte A. Murbeckiana ingär i Lindbergs A, acutidens och är afbildad â en av taflorna Öfver A. acutfidens i Lindbergs afhandling 1909. Den är utmärkt bland annat af öppen bladsinus, hârda, fasta blad, som kunna vara svagt hâriga pâ öfversidans yttre delar, särskilt pâ ytterloberna. Lobernas tänder äro lânga och smala, men äro ej sa utprägladt inât- böjda som hos hufvudformen. Löbens midt-tand är synnerligen liten.» Nägon äkta Euphrasia latifolid (lika med den labra- dorska) anser förf. ej finnas i Sverige (och väl ej i Norge), men väl former, som närma sig denna art. Hvad som förts tili nämnda art anser han böra föras till E. mi- nima, som varierar mycket. En form af denna art, v. palustris Jörg., är allmän i fjällens myrar och har tili och med misstagits för E. salisburgensis. »Det âterstâr att se, om vara former äro likartade med Alpernas E. minima. » Hieracium macrocarpum H. Persson n. sp. Jmt. Ny Litteratur. Hallqvist, C., 1921, The inheritance of the flower colour and the seed colour in Lupinus angustifolius. (Akad. afh.) — Hereditas. II, s. 299 — 363, 2 t., 2 textf. Printz, H., 1921, The Vegetation of the Siberian-mongolian Frontiers. 458 s. in 4:o, 15 t., 115 textf. Rasmuson, H., 1921, Beiträge zu einer genetischen Analyse zweier Godetia- Arten und ihrer Bastarde. (Akad. afh.) — Hereditas. II. s. 143 — 289, 1 färgl. t., 29 textf. Fysiografiska Sällskapet den 13 april. Ur jubile- umsfonden utdelades tili fil. lie. Hans Rasmuson 350 kr. för fortsättande och publicerande af sina undersökningar öfver släktet Godetia , till doc. H. Lundegard 500 kr. för 146 fortsättning af undersökningarna öfver skanska vegetationens ekologi, tili fil. lie. Gr Sjöstedt 750 kr. för utförande af algologiska undersökningar vid de Baleariska öarna, tili doc. E. Naumann 1200 kr. för fortsatta limnologiska studier med särskild hänsyn tili fördelnings- och näringsbiologiska frägor, tili doc. Heribert-Nilsson 500 kr. för fullföljande af sina undersökningar over bastard- och artbildningen inom släktet Salix, tili fil. lie. Göte Turesson 500 kr. för studiet af hafsstrandväxternas anpassningsformer, och tili fil. lie. C. Hallqvist 500 kr. för undersökning öfver ärftlighetsförhal- landena hos Luptnus angustifolius och mutabilis. — Prof. Wallengren refererade för intagande i Handlingarna tvä afhandlingar af doc. E. Naumann angaende växtplankton i dammar vid Aneboda fiskeristation 1911 — 1920 samt »Einige Grundlinien zur Ökologie der Wasserorganismen». Vetenskapsakademien. Pä högtidsdagen den 31 mars meddelades, att akademien tilldelat den Wahlbergska medal j en i guld ät ledamoten af akademien professor 0. Nordstedt säsom ett erkännande af hans framstäende för- tjänSter om den svenska botaniska forskningen och med sär- skild hänsyn tili hans ställning säsom utgifvare under ett halft sekel af tidskriften Botaniska Notiser. Den 13 april meddelades att akademien utdelat tvâ sti- pendier ur Krokska fonden, hvardera a 700 kr. ät fil. mag. A. H. Magnusson för studier öfver norra Lapplands lafflora, förnämligast kring Torne träsk, samt ât fil. mag. E. A. Almquist för växtgeografiska undersökningar inom olika de- lar af Uppland. Prof. Bosenberg refererade en afhandling af fil. lie. M. G. Stalfält »Studien über die Periodizität der Zellteilung und sich daran anschliessende Erscheinungen», hvilken afhandling antogs tili införande i Handlingarna. Den 27 april. Proff. Lindman och Lagerheim refe- rerade hvar sin afhandling, för intagande i Handlingarna: »Untersuchungen über die Eisenorganismen Schwedens-. 1. Erscheinungen der Sideroplastie in den Gewässern des Teich - gebiets Aneboda». af doc. E. Naumann, samt för Arkiv f. Bot.: »Plantae Haitienses ûovae vel rariores a cl. Erik Ek- man 1917 collectae» af prof. Ing. Urban. Anslag. Regeringen har beviljat doc. H. Lundegard ett statsanslag af 6,000 kr. för en undersökning över kol- syregödning. Undersökningen skall fortsättas under tre är och förläggas tili riärheten af Torekov. 147 Döde. Den 3 nov. 1920 prof. Giuseppe Cuboni i Rom. — D. 11 okt. 1920 statsbotanisten William Harris pa Jamaica, f. d. 15 nov. 1860. — Prof. Georg Hieronymus i Dahlem vid Berlin. — D. 22 febr. 1821 Prof. Louis Compton Miall i Leeds, f. 1842. Acta Floræ Sueciæ. Bd. 1. 1921. Utgivare: För- eningen Sveriges Flora. Pris< i bokliandeln: 100 kr. I Bot. Not. 1917 s. 196 redogjordes för föreningens ändamäl. Vi tillägga att inträdesafgiften är 100 kr., arsaf- giften 50 kr. och ständig medlemsafgift 1,000 kr. Första bandet har nyligen kunnat utgifvas genom mecenaters gafvor. Kostnaderna för detta band har stigit tili 40,000 kr. Nästan öfverallt äro arterna afbildade â färglagda plan- scher, utbredningen visad a karta, ntförlig beskrifning och Synonymik samt behöflig historik meddelad. Detta band in- nehäller följande arbeten: 1. Dahls^edt, H., De svenska arterna av släktet Taraxacum. I.. Erythrosperma. II. Obliqua. S. 1 — 160. 11 dubbelt., 25 textf. Här äro 26 arter beskrifna, hvaraf T. isthmicola endast förekommer i Finland, leetiforme och simile i Danmark samt bracliyglossum i Danmark. 2. MöRNER, C. T., Nagra Östliga växter a svensk mark. S. 161— 184 t. 12 — 13, 3 textf. I. Chœrophyllum bulbosum L .. var. Prescottii (DC.) Fr. Denna växt omnämn- des som anträffad af A. K. Cajander pa svenska sidan af Torne elf i en notis i tidskriften Luonnon Ystävä 1902 s. 313. Förf. har iakttagit den vid Jarhois i Pa- jala socken samt sedan vid resa söderut vid Pello och Nestenkankas. Jägmästare MonteUl har sedan sett den nordligare, vid Aarea gâstgifvarègârd i norra Pajala. — II. Primula sibirica Jacq. var. arctica Pax. De svenska exem- plaren af denna art böra föras tili var. arctica Pax. Den är iakttagen pa 14 stallen i Lulea-, Nederkalix- och H/apa- randa-skärgärdar. 3. Sterner, R., Carex ligerica J. Gay. En floristisk och växtgeografisk Studie. S. 185 — ;216, t. 14, 1 textf. Üt- redning af artens skillnad fran närstäende arter gifves. C. præcox Schreb. är ej med säkerhet funnen i Sverige. 4. Samuelsson, G., Carex dioeca-g ruppen i den nor- diska floran. S. 217 — 244, t. 15. Carex parallela, anses för god art. Den säkraste skillnaden frân dioeca i tvifvelak- tiga fall ligger hos fruktgömmena, som hos den förra vid 148 mognaden äro snedt uppâtriktade, smalt ovala med tämligen kort slätt spröt, hos dioeca äro de bredt ovala med kort sträft spröt. C. dioeca var. paralleloides Lund och f. subparallela Norm, äro former af dioeca med felslagen fruktsättning, men äfven bland exemplar, som räknats till dessa, finnes sannolikt en hybrid mellan dioeca och parallela. Iakttagelser endast pâ herbarieexemplar äro ej tillräckliga. Den förmodade hy- briden förekommer bade i Sverige, Norge och Finland. 5. Alm, C. G., Om Braya glabella Richards, och dess utbredning i Skandinavien. S. 245 — 264, t. 16. E. Fries hade 1839 i Nov. FI. Suec. Mant. altera uppställt de af ÀNGrSTRÔM i Sverige och Norge insamlade exemplaren som en ny varietet: rivularis. Fries’ diagnos öfverrensstämmer synnerligen noga med Richardsons for Braya glabella , hyilket namn Gelert i Botanisk Tidskrift 1897 anfört som det riktiga for exemplar frän östra Grönland och norra Skan- dinavien. Br. alpina är med säkerhet känd endast frân Ost- alperna. Braya purpurascens förekommer endast pâ Norra Ishafvets kuster och iakttogs 1816 af Ove Dahl pâ fjället Duklar â Mageröen i Västfinnmarken. Den skiljer sig frän när- stäende arter genom sina knöliga, ovala — ovalt cylindriska ski- dor (5 — 12 X 13 mm.) och genom sina tydligt tväklufna märken. 6. Frisendahl, A., Myricaria germanica (L.) Desv. och dess utbredning i Skandinavien. S. 265 — 304. t. 17, 28 textf. 7. Frisendahl, A., Om Ranunculus Cymbalaria Pursh och fynd af densamma i Sverige. S. 305 — 328, 28 textf. A. Kerner’s Flora exsiccata Austro-Hungarica Cent. I — XI (vollständig) ist zu verkaufen. Angebote an Dr. E. Jesser in Wien V, Margarethengürtel 4. Innehall. Gertz, O., Laboratortekniska och mikrokemiska notiser. 5. Om utbildningen av kristallsand. Nàgra belysande demonstrations- exempel. S. 189. Kajanus, B., Zur Genetik des Chlorophylls von Festuca elatior L. S. 131. Sjöstedt. G., Om järnfällning hos hafsalger vid Skanes kuster. S. 101. Smärre notiser S. 130, 138, 143 — 148. Lund, Berlingska Boktryckeriet ,4/s 1921. BOTANISKA NOTTSER FÖR ÂR 1921 UTGIFNE AF C. F. O. NORDSTEDT Haftet 4. DISTRIBUTOR: C. W. K. GLEERUP, FÖRLAGSBOKHANDEL LUND LUND 1921, BERLINGSKA BOKTRYCKERIEÎ / 149 On the relation between sugar content and winter rot in the garden carrots. LIBRARY By Karl B. Kristofferson. lUMIUA liNlVkRüd Some analyses of the sugar content in the common cultivated garden carrots, made in february 1918, gave the start to this study. As the analyses made in this year had a practical purpose, only, the method used by »Sveriges Utsädes- förening», Svalöv, in the case of roots was also employed in my work. The method may be well known in most of the laboratories working with roots. I think it well, however, to give a short description of it. Th^ roots to be analyzed are carefully washed and • put up on shelves whith numbered boxes. When quite dry on the exterior they are bored in a boring-machine, constructed for this purpose. Then a fine pulp is ob- tained. In order to determine the percentage of sugar a fixed quantity is weighed and then extracted accor- ding to Krüger’s method (König 1911). The percentage of sugar is then obtained by polarization in the polari- zation apparatus of Soleil-Yentzke. Table 1. The percentage of sugar obtained by polarization. February 1918. Variety St. Valery Guerande Nantes Parisian carrot % Cane-sugar . -f-2.17 -f- 1.04 4“ 0.77 — 0.12 The values of the sugar percentage are shown in table 1. It appears from this table that there is a ra- ther great difference between the different varieties. The negative value obtained in one sort, viz. Parisian carrot is striking. Evidently, an inversion of the cane- Botaniska Notiser 1921. 11 o . ' # o 150 sugar had taken place to so high a degree that the tur- ning-angle of the plane of polarization was altered. As is well known, the solution of cane-sugar is right-tur- ning. The more cane-sugar inverted the smaller the turning-angle and at last the solution becomes left-tur- ning. In the case of the above mentioned polarization apparatus, where the percentage of sugar is directly red on the scale, the inversion is seen from the negative value obtained. The bored roots were kept during winter in a cellar used for roots. When examined in spring, before the planting, all the roots of Parisian carrot and Nantes were found to be rotten. The same was the case with most roots of Guer ancle; only a few of them were quite sound. Most of St. Valery’s had wintered in good condition; only a few were spoiled. St. Valery with the highest percentage of sugar was also the most resistant sort; Nantes with the lowest and Parisian carrot whith a negative sugar percentage sho- wed poor resistance. Guerande was intermediate in both cases. This behaviour seems to point to a certain re- lation between the power of resistance to rot during winter and the percentage of sugar obtained by pola- rization. The trial, however, did not give any information of the true percentage of sugar in the sorts. It might be very possible that the total sugar content was about the same in Parisian carrot and St. Valery , for example, but that it was inverted in much higher a degree in the first mentioned sort; this would also explain the lo- wer value of this sort. If this is the case, it would not be the higher percentage of sugar which influenced the degree of rot resistance; this would be explained by the greater or lesser degree of inversion of the cane-sugar. Not until last winter it has been possible to con- tinue these investigations. I deemed it well to make 151 use of the same sorts as used in 1918, viz. St. Valery , Guerande, Nantes and Parisian carrot {Early, round Pa- risian). They were all common commercial sorts and varied rather much in most characters with the excep- tion of Nantes , stock B , which had been improved a little. A number of roots of every one of these sorts were put in sand in the root cellar; care was taken that only quite typical roots were used. Borings were made on the different roots selected, and an average-proof from the material left were taken of each sort. These were analyzed, and the rest was kept for determining of the resistance of the roots. Unfortunately, it was only possible to obtain about 10 roots of each sorts for the average-proofs. This num- ber is a little too small but the year was exceedingly unsuitable for the growing of carrots, and great trouble had to be taken to get a sufficient material for the in- vestigation. Each root of the average-proof was sawed off on the saw-bench in the root-laboratory, care being taken that all of the pieces sawed off had about the same size. As the speed of the saw-blade was very great and the teeth of the saw very short the pulp obtained by the sawing became very fine. The pulp was mixed very carefully and a weighed quantity was taken for the analysis. It is possible to use several methods in getting the sugar in the carrot pulp in solution. Extraction of the pulp in warm water or warm alcohol, however, will be less suitable. When using these methods a certain risk is at hand that the original percentage of inversion- sugar increases considerably. The effect of the sugar- inverting enzymes, which may be present in the carrots, is naturately increased at higher temperatures. Even if destroyed at the boiling they might have time to 152 invert so large a quantity of . cane-sugar during the warming up of the solution, that the results of the ana^ lysis become incorrect. Therefore I preferred to extract in cold water, and the experiments made have shown that 3/4 of an hour is quite sufficient for a practically complete extraction of the sugar, when the solution is repeatedly shaken. Even extraction during */ 2 hour only gives about the same result as if it is continued during 1 1/ 2 hour. Further, the method of extracting with cold water has the advantage of being more handy. The extracting was made in the following manner. The weighed quantity of substance — about 20 gr. pulp — was brought in a 250 c. c. measuring cylinder (or the double quantity in a similar one of 500 c. c.), which was filled with distiled water. The extraction continued during 3/4 hour, and during this time the solution was often shaken. Then it was filtered through a sucking- filter. The filtered solution was coloured and rather muddy. In order to precipitate the albuminous substan- ces, which has been dissolved, a fixed quantity of the filtered solution was measured with a pipette; 2 c. c. mercuric nitrate solution was then added. The cause of my giving up the commonly used lead extract method is the fact that Keistensen (1916) has found that the lead has a disturbing influence on the reducing of Fehling’s solution. As soon as the precipitate had sett- led — which usually takes place in a few minutes — the solution was filtered ; 5. c. c. salt-solution was then added to a measured part of it for the purpose of precipita- ting the excess of the mercuric nitrate. When this precipitate had settled, which takes a time of 12 — 24 hours, the solution was filtered. The sugar solution, now quite clear, was divided in 3 portions. The one part was used directly for the analysis of reducing sugars by the reducing of Fehling’s solution, according to Allihn’s method (König 1911). This method, 153 however, was altered in such a manner that the preci- pitated cuprous oxide was weighed directly after having been dried in a desiccator during one hour; the methods commonly used are to reduce the cuprous oxide to me- tallic copper, or oxidize it to cupric oxide. The reduc- tion process, however, is a rather troublesome method. The oxidizing of the cuprous oxide is a little more handy; the investigations of Kristensen (1916), have shown, however, that this method is a very tedious one. It is necessary to ignite and to weigh several times to bo jsure that the oxidation is complete. When ignited up to one hour in a dry current of air the weight will some^ times increase' The direct weighing, however, has jauother advantage in addition to its greater convenience. If a glass-thread stopper is used to prevent the asbestos filter to drop down from the Soxhlet’s tubes, as is ge- nerally the case, the tubes will burst to pieces by the ignition already after a relatively short time, and the analysis is spoiled. The values of the copper is obtained if the values of the cuprous oxide is multiplied by 0,8S82. The ap- proximate value of the invert-sugar is obtained by divi^ ding the copper value with 2. As care always has been taken to use the same volumes it became easy to cal- culate the sugar percentage of the roots. In order to get the exact value of the invert-sugar it was necessary to polarize another portion. This was made in -the 20 c. c. glass tubes of the polarization apparatus. The total percentage of sugar was determined from a third portion, which was measured with a pipette. The sugar solution was first inverted by heating it together with 10 % hydrocloric acid on a water bath during half an hour. The percentage of sugar was then determined as invert-sugar by the modified Allihn’s method. 154 Table 2. The percentage of sugar and the results of the storing of the average proofs . 1 2 3 4 5 6 Variety I % invert sugar % total- sugar % rela- tive invert sugar Number of stored roots Number of rotten roots % of rot- ten roots Parisian carrot 4.53 6.90 66.3 100 100 100 Guerande 3.46 6.45 53.7 78 66 84.6 Nantes, stock A 3.13 6.69 46.8 21 7 33.3 St. Valery, stock A j 2.83 6.65 42.4 52 14 26.9 Nantes, stock B 2.21 7.17 30.8 28 2 7.1 St. Valery, stock B 1 2.43 8.13 29.9 20 1 5.o Table 2 gives a summary of the results of the sugar analysis and of the rot resistance of the average proofs. The differences between the total percentage of sugar, calculated as cane-sugar in the different sorts, are rather insignificant. The percentage of invert-sugar varies much more. The resistance towards rot is very different in the different varieties. The poor resistance of Guerande is especially remarkable. This sort is generally known to have a much greater resistance than Nantes , approa- ching St. Valery as to this character. The crop B of Nantes also shows an exception from the ordinary beha- viour of commercial stocks of this sort as to this cha- racter; it is much more resistant than the commercial sort, and its shape differed rather much from ordinary Nantes. As to good quality both are equal. It would perhaps be most correct not to call this crop Nantes. If the values obtained as to the resistance are com- pared with the results of the sugar analysis no reliable 155 correlation is seen between the total sugar percentage and the resistance — the latter varies also much more than the former. However, between the percentage of invert-sugar and the resistance there is, on the other hand, a decided correlation. The lower the percentage of invert-sugar the greater the resistance. Thus the correlation is a negative one. This parallelity becomes even more striking if the quantity of invert-sugar in relation to the quantity of total sugar is conside- red and not the absolute percentage of invert-sugar, ■ invefsugar . 100. I call this value % total-sugar the relative percentage of invert-sugar. This value, shown in col. 3, table 2, compared with the percentage of rotten roots (col. 6), shows a striking similarity of variation. For comparison the results of storing in stack, the ordinary way of keeping the roots during the winter in practice, are seen in the table 3. I had no material of St. Valery , crop B, so this had to be left out. The parallelity between the relative percentage of invert- sugar and the rot resistance is striking also in this case. that is, the value Table 3. The results of storing in staek in 1920 — 1921 compared tvith the relative percentage of invert-sugar. Variety Nantes stock B St. Valery stock A Nantes stock A Guerande Parisian carrot Number of stored roots 869 262 93 903 890 Number of rotten roots 27 79 46 585 705 % of rotten roots 3.1 30.2 49,5 64.7 79.2 % relative invert sugar 30.8 42.4 46.8 53.7 66.3 The testing of the individual roots was made by means of borings. The bore-holes were then covered 156 with sublimated sulphur. The roots were then put in sand in the root cellar to be tested as to rot re- sistance. The quantity of pulp was rather small, however, — only about 10 gr. — and therefore the extraction was made in a graduated cylinder with a capacity of only 100 c.c. The analysis follwed for the rest the same course, as described in the above with regard to the average proofs. Table 4. The percentage of sugar and the rot resistance of the individual proofs. St. Valery Guerande Nantes o £ % invert sugar. % total- sugar % rel. in- vert sugar Preser. o £ % invert sugar % total- sugar % rel. in- vert sugar Preser. o £ a> > CÖ .s ^ % total- sugar % rel. in- vert sugar Preser. 19 5.01 8.49 58.8 E 13 3.05 7.15 42.7 W 26 3.49 6.46 53.7 E 20 4.64 6.09 76.2 E 14 3.71 6.43 57.4 E 27 4.70 5.29 88.8 E 21 3.20 6.17 51.9 E 15 4.16 7.84 53.1 W 28 4.14 7.64 53.9 E 22 5.55 7.30 76 o E 16 4.70 7.13 65.6 E 29 4.60 6.21 74.1 E 23 3.io 6.50 47.7 E 17 3.87 5.86 66.o W 30 4.94 6.75 72.6 E 24 2.83 7.12 39.7 W 18 3.76 7.59 49.3 E — — — — — 31 2.38 9.oo 26.4 w 37 3.97 6.43 61.7 W — — — — — 32 2.91 8.05 36.0 w 38 2.93 8.20 35.7 W — — — — — 33 3.66 8.06 45.4 w 39 3.35 5.37 59.4 E — — — — — 34 3.25 7.18 45.3 w 40 3.45 6.62 52.i E — — — — . — 36 2.32 8.68 26.6 w 41 3.76 6.20 52.2 E — — — _ 1 _ — — 42 3.82 6.07 62.1 |e — — — 157 Table 4 shows the percentage of sugar and the result of the storing of the individual proofs. The roots marked with W. havè wintered quite well; those marked with R. are rotten. The percentage of total-sugar as well as of invert-sugar varies very much in the different sorts. The correlation between them is doubtful, even here; nor is there any correlation between the total percentage of sugar and the rot resistance. It is much more evident between the rot resistance and the percentage of invert-sugar, just as in the case of the average proofs. However, it is in this case as in the former the relative percen- tage of invert-sugar that shows the most pronounced correlation to the rot resistance. When viewing the table one gets the impression that the »critical point» of the rot resistance is located at a relative percentage of invert-sugar of about 45—- 50 ^ ; that is to say, the varieties with about half of the cane-sugar inverted in the beginning of winter have^ a doubtful rot resistance. The roots will probably rot if a greater percentage of the cane-sugar has been inver- ted at this time. If the percentage of invert-sugar is less than half of the total percentage of sugar it is probable, on the contrary, that the roots will keep sound during the storing. It is not impossible, however, that this »critical point» varies with the year. This is pro- bably the case. Among the 39 roots analysed as individual proofs only 3 have been found to form an exception from this rule, viz. nos. 15, 17 and 37 ; all belonging to Guerande. More than half of the cane-sugar is inverted in these cases but in spite of this fact all have wintered quite good. The cause of this exception is doubtful. The ana- lysis might have been incorrect. The quantity of pulp obtained by the borings was too small indeed to permit 158 double proofs, and therefore the results may be uncer- tain. The anatomical structure of the roots of this sort may influence the results. The central cylinder in Gnerande is very strongly developed in comparison to the bark layer, and their sugar content is not the same, as is well known. It is possible that the proofs taken are no average proofs, as the short roots do not admit several borings to be made. The rotting of the roots begin in this sort in a very different manner. Some- times it begins in the neck of the root and proceeds downwards through the central cylinder. Now and then it is the latter one which begins to rot, while the neck of the root and the central cylinder are relatively sound. The same behaviour is found in other sorts, but I am under the impression that the central cylinder is very strong developed in all these individuals. Guerancle is a rather bad object for studying these questions on account of the nature of the central cylinder; and this sort will be excluded if conditions allow the conti- nuations of these investigations. It would be intere- sting, of course, to analyse the central cylinder and the bark layer separately and to compare these results with the rot resistance. From the above mentioned facts it is obvious that there are two kind of sugars in carrots, viz. cane-sugar and another kind, which reduces Fehling’s solution. I have called it invert-sugar, but I have not made any study to determine its real nature. According to the scanty statements, I have found in the literature, a quali- tative analysis has scarcely been made. König (1904) holds that besides cane-sugar also dextrose is to be found in carrots. Hellweg (1892) has also made sugar analyses of several sorts. He calculates the reducing sugars as invert-sugar. I think he is right, partly on account of the polarization-experiments made in 1917 — 1918, where the sugar percentage of one sort was found 159 to be a negative. This depends evidently upon the fact that a partial inversion of the cane-sugar has taken place. If only cane-sugar and dextrose had been pre- sent the percentage of sugar should never have been stated as a negative one; both these sugars turn the plane of polarization in the same direction. Stephani (1911) and Jekelius (1912) state that the polarization decreases considerably during winter in Beta , on account of the inversion of the cane-sugar to a large extent; the case may be similar in carrots. However, a much larger part of the cane-sugar is in- verted in carrots than in Beta already at the harvesting. In their investigations of the inversion of the cane- sugar in Beta , Stephani and Jakelius have found that it takes place much more rapid in the average proofs of varieties with a low percentage than in sorts with a high percentage of sugar originally; the inversion is also said to be more complete in the former sorts. A negative correlation seems thus to excist between the percentage of cane-sugar and invert-sugar in Beta, and the writers cited suppose the existence of such a correlation; the facts presented are not quite convincing, however. Thus Jekelius has found a considerable variation, in this case when individual roots were studied. Any correlation between the percentage of cane-su- gar and invert-sugar in carrots does not seem to exist. They seem to vary quite independent of each other with- in the same sortas well as within different sorts. It is seen from table 2 that all the sorts with exception of St. Valery, crop B, have about the same percentage of total sugar, whereas the percentage of invert-sugar shows a very marked variation. The case seems to be the same within the different varieties (see table 4). The number of analyses, however, are too small — and the same holds true with regard to those made by Stephani and Jekelius — to make possible a correct answer to the question if 160 the percentage of invert-sugar varies in correlation to the percentage of total sugar or to cane-sugar, or if the greater ,or lesser ease by means of which the-inversiôn takes place is a sort character.. In fact, a definite an- swer to this question cannot be given when populations are used, even if very extensive. It becomes necessary to .make crossings between an individual with high per- centage of total sugar and a low percentage of invert- sugar and an individual with a low percentage of cane- sugar and a high percentage of invert-sugar. The ana- lysis of a great number of F2-roots from this cross com- bined with experiments as to the rot resistance during winter would help us to give an answer to the question if the correlation found to exist between the rot resi- stance and the relative percentage of invert-sugar only is a chance combination in the sorts experimented upon, or if the greater rot resistance always is combined with a lower relative percentage of invert-sugar, and vice versa. The investigations made do not give any informa- tions as to the physiological connection between greater or lesser ease of the inversion of the cane-sugar, or be- tween the greater or poorer rot resistance. The invert- sugar will probably be found to be a better food sub- stance for the rot bacteria than the cane-sugar. A few words may be said about. the practical oon- sequenses of these investigations with regard to the breeding of garden carrots, and especially with regard to the breeding of sorts for late winter and early spring. If the results from this investigation prove to be correct and to be of general application a great value ought to be attached to the determination of the in- vert-sugar in the carrots. The results already at hand, may give a clue to the right handing of such an analy- sis for practical purposes. The following remarks may suffice. 161 Äs to the arragments of the experiments in* the field the seeds of each isolated plant should he sown as usual in one single little parcel — the quantity of seeds is not large, as a rule. Standard parcel are put in the row at certain distances from each other. The rot resistance of the standard variety should be perfectly known; it ought to be as homogenous and as highly improved as possible, of course. If only a few roots are at hand the taking of the proofs for the analysis is best made by borings in the roots. The bored roots may be preserved if the bore- holes are covered with sublimated sulphur. This prevents infection in the injured spots, which certainly is of great importance. Jekelius has shown that injured roots in- vert the cane-sugar more easily than the intact. The same method is used when selection of roots is made from a population. When a large number of roots is at hand it may be convenient to take out an average proof, and then to saw the roots. This latter method has the advantage that the number of analyses is con- siderably diminished, and the whole procedure takes shorter time. It is impossible, on the contrary, to make any selection whithin the pedigree, which may be wan- ted especially after the first selection. The extraction of the pulp obtained by the borings or sawing may conveniently be done by the method used in the root-laboratories, viz. by extracting with cold water, following the method of Krüger. It is neces- sary to precipitate the lead with soda, however. As it is a question of being able to analyze some hundreds or some thousands of roots great emphasis should be laid upon the possibility of making the ana- lyses rapidly. The method of analysis, which I have used in my purely theoretical study, viz. the reduction of Fehling’s solution, is quite impractical as it calls for quite too long a time. Only about 5 — 10 analyses can be 162 made in a day. It is necessary to make use of the po- larization method, though it does not give so exact results. The polarization is made in 20 mm. glass tubes. Then the lead is precipitated with soda. The sugar so- lution is then inverted with hydrocloric acid and pola- rized once more. When inverting and precipitating the lead care must be taken that the solution does not be- come too diluted. Suppose: P = The value of polarization before the inversion. J = » » » » after » » J—P From the formula 100 . — a value is obtained, which varies in the same way as the relative percentage of invert-sugar, in relation to the rot resistance. Table 5 gives a comparison of the relation between these two values and the rot resistance. The value of 100 . J—P J ’ however, is not found by way of experi- ments; it is the calculated value (see statements in table 2). Table 5. The relation between rot resistance , relative percentage of invert-sugar and the value 100 . J—P J ' Variety Parisian carrot Guerande Nantes stock A St. Valery stock A Nantes stock B St. Valery stock B ! % rotten roots... 100 4 84.6 33,3 26.9 7.i 5.o % relative invert sugar 66.3 53.7 46.8 42.4 30.8 29.9 loo . + 24.7 — 18.68 — 50.17 — 59.8 — 102.3 — 105.8 As shown in the table the same results should be obtained by using this method and the reduction method 163 of Fehling. The values obtained can not be quite exact, it is true, but they may yet be exact enough for prac- tical purposes, as well as the common polarization method used in selecting sugar-beets. The material has been rather small; it therefore appears desirable to verify the results by analyses of a greater number of individuals and of sorts during several years. However, as the parallelity between the relative percentage of invert-sugar and the rot resistance, in the average proofs as in the individual proofs, is too tho- rough-going, to be only chance facts I have thought it well to publish the results obtained already at this stage. Furthermore, I do not know if I shall be in a position to follow up the work started. I take the the occasion to extend my thanks to Mr. G. Nilsson-Leissner for his kindness of assisting me in my work on the sugar analyses. Literature cited. Helweg, L. 1882. Redegerelse for de av Forening till Kulturplan- ternes Forbedring i 1889 austillede Dyrkningsforseg. Tidskr. Planteavl. Jekelius, W. 1912. Inversion des Rohrzuckers und ihre Beziehungen zu den qualitativen Veränderungen verschiedener Futterrüben- sorten während der Lagerung. Kühn-Archiv. Bd 2. Kristensen, R. K. 1916. Sukkerbestemmelse i He og Roer. Tidskr. Planteavl. Bd 28. König, J. 1904. Chemie der menschlichen Nahrungs-und Genussmit- tel. Berlin. König, J. 1911. Die Untersuchung landwirtschaftlich und gewer- blich wichtiger Stoffe. Berlin. Stephani, W. 1911. Untersuchungen über reducierenden und nicht reduzierenden Zucker in den Beta-Rüben während des Wach- stums und der Lagerung. Kühn-Archiv. Bd 1. 164 Ny litteratur. Gertz, 0. Den första naturvetenskapliga forskningsfärden 1 Skane. Ett 300-arsminne. — Fauna och flora 1921, s. 97—104. *-r, 1921. Herbarium ad usum Christin æ, Svecorum Regin æ. — Tidsskrift for Historisk Botanik, Bd. 1, s. 207 — 217, 2 textf. — Detta herbarium, som nu tillhör Köpenliamns botaniska museum, synes ha blifvit upplagdt af prof. Triumfetti i Rom. Juel, H. 0., 1921. A revision of Kalms herbarium in Upsala. — Svenska Linnésallskapets Arsskrift, ärg. 4, s. 16 — 23. Lundborg, H. och Runnström, D., 1921. The Swedish na- tion. A jubilee book given out with the cooperation of experts commissioned by the Swedish society for race- hygiene. 128 s., 4:o. manga bilder. (Med korta redo- görelser af N. Heribert-Nilsson, H. Nilsson-Ehle, 0. Rosenberg och H. Tedin jämte deras porträtt). Lundegârd, H. Die Beziehungen zwischen der Lichtwachs- tumsreaktion und dem Phototropismus. — Ber. Deutsch. Bot. Ges. 1921, s. 195 — 200, 4 textf. — , Zur Theorie der phototropischen Perzeption. — Anf. st. s. 223—229, 2 textf, Stalfelt, M. G. Självfertilitet, självsterilitet och parteno- karpi hos vara fruktsorter. — Sverig. Pomolog. Före- ning 1921, s. 52 — 55. Skanes Natur 1921, 61 s., 31 textf., 3 t., (Uppsatser af W. Bülow, M. P. Nilsson, 0. Gertz och G. Pählman). SyedElius, N., Botanik 1915—1919. — Vetenskaplig Forsk- ning. Arsbok 1921, s. 100 — 133. Stockholm 1921. — , Einige Bemerkungen über Generationswechsel und Re- duktionsteilung. — Ber. Deutsch. Bot. Ges. 1921, s. 178 — 187. Sveriges Natur, Svenska Naturskyddsföreningens Arsskrift 1921, 203 s., 6 t., 94 textf, Tamm, 0., 1921. Om berggrundens inverkan pa skogsmarken med specialstudier inom Värmlands hyperittrakter. — Meddel. fran Statens Skogsförsöksanstalt, H. 18, N:r 3. (s. 105 — 164, 10 textf.) 165 Laboratorietekniska och mikrokemiska notiser. 6. Av Otto Gertz. 6. Jodstärkelsereaktionen och dess dia- gnostiska entydighet. [Mit Zusammenfassung in deutscher Sprache]. Jod, ett av de ämnen mikrokemien tidigast tagit i sin tjänst, anses än i dag som dess kanske oumbärli- gaste hjälpmedel. För stärkeise, som vid närvaro av jod antager sin karakteristiska blafärgning, utgör detta ämne ett högt skattat, ja mähända det basta reagens vi hitintills lärt känna. Och jodstärjselseprovet har utan tvivel gjort saväWäxtanatomien och växtfysiologien som biokemien ovärderliga tjänster. Tack vare detta i tek- niskt hänseende sa enkla prov ha de mest fundamentala frägor kunnat bringas tili lösning, Jodstärkelsereaktionen härrör fran Stromeyer^ som upptäckte densamma ar 1813, endast nagot ar efter det grnndämnet jod framställts i fri form — genom Courtois 1811 —, och Colin och Gaultier de Claubry, som 1814 egnade den en mera detaljerad nndersökning. Emeller- tid gjordes redan ett par ârtionden senare iakttagelser, som gavo vid handen, att även vissa andra substanser än stärkeise künde blafärgas av jod. Salunda visade Schleiden och Vogel 1838, att sa är fallet med atskil- liga växters cellväggar, beroende pâ en i dessa förekom- mande snbstans, amyloid , som i sitt förhallande tili jod nära överensstämmer med stärkeise (Winterstein) h 1 Trécul och senare van Tieghem visade, att i ätskilliga bak- teriers celler uppträdande kornartade kroppar ge blà jodfärgning. Denna reaktion, som i vissa fall erhälles även â de av Hinze un- dersökta s. k. amylinJcornen hos Beggiatoa mirabilis , torde härröra av nägon med stärkeise besläktad substans. Det av Crié omnämnda amylomycin. som förekommer i membranen hos vissa svampar och Botaniska Notiser 1921. 12 166 Samtidigt gjorde Schulze den upptäckten, att behand- ling av cellulosa med svavelsyra meddelar denna egen- skapen att av jod bläfärgas. I bâda dessa fall har det varit frâga om amnen, som i kemiskt hänseende äro närbesläktade med stärkeisen ocb i alia händelser liksom denna tillhöra kolhydratema. Om redan, i och med upptäckten av dessa ämnens for- hâllande till jod, jodstärkelsereaktionen ej längre künde anses vara analytiskt füllt entydig, ha fortsatta under- sökningar än ytterligare inskränkt dess diagnostiska värdey i det förmagan att av jod bläfärgas visats tillkomma även atskilliga ämnen, som ej ha ens den avlägsnaste släktskap med stärkeise. Ar 1857 upptäckte salunda Sanio, att detta var fallet med en hos Gagea lutea och Ficaria ranunciiloides förekommande, löst substans, som tili följd av sin jodreaktion hänfördes till stärkelsearterna och benämndes löslig stärkeise. Redan tidigare hade Schenk gjort samma iakttagelse a Ornithogalum nutans7 lanceolatum och andra arter av detta släkte, ehuru denna iakttagelse först senare offen tliggjord es. Schenk betviv- 3 ade, att nagon art av stärk eise i dessa fall förelag, och senare undersökningar ha givit vid handen, att vid re- aktionen ifrâga en substans av heit avvikande kemisk konstitution är verksam, nämligen saponarin (Barger,. Barger-Field), en glykosid, vilken man efter hand kun- nat pâvisa hos en hei rad av växter, hörande tili de mest skilda grupper (Dufour) * l, tili och med hos en lever- likaledes bläfärgas a v jod, torde vara av amyloidartad natur. Dess kemiska konstitution synes emellertid, lika litet som de ovan an- förda substansernas, vara närmare undersökt. 1 Ett särdeles förmänligt material för undersökning av sapo-- narinets förekomst och egenskaper erbjuder, som jag funnit, Arum ponticum. Behandlas frän bladen avrivna epidermisflak med jod- jodkalium, inträder bla, violett eller rosenröd färgning av innehäl- let i samtliga cellerna; särskilt tydlig är denna reaktion â blad- undersidan. En närmare undersökning ger vid handen, att sapona- rin saknas i klyvöppningarnas slutceller, vilka i stället föra stärkeise. 167 mossa, Madotheca platypliylla, dar ämnet npptäckts av Molisch. Yidare kan nämnas, att alkaloiden narcein likaledes vid närvaro av jod blafärgas (Winkler, Stein, Böser) . Detsamma gäller om basisJct lanthanacetat (D amour, Behrens, Biltz) * 1, cholalsyra (cholsyra) (Mylius, Barger, Barger-Field), euxanthinsyrans estrar (Graebe) samt om ett stort antal dérivât av a- och y-pyron (Barger-Star- ling). Samtliga dessa ämnen, vilka likväl ej alla torde kunna inom växtbiokemien föranleda förväxlingar vid jodstärkelsereaktionen, delà med stärkeise egenskapen att giva bla adsorptionsföreningar med jod — indenoflavon och a-naplitaflavon äro till och med gent emot jod käns- ligare än stärkeise 2 — och förete även för övrigt i sitt förhallande till jod en slâende överensstämmelse med stärkeise. Sä försvinner t. ex. i dessa fall färg- ningen vid upphettning — för stärkelsens vidkommande pâvisat redan pâ 1830-talet av Lassaigne — för att vid preparatets avsvalning pâ nytt inträda. Aven synes i Begagnas vid undersökningen blad, som under nâgra timmar legat och vissnat i torr luft, är den av saponarin härrörande färgningen â cellinnebâllet ej diffus, utan i cellerna iakttagas färgade kroppar av växlande form, sâsom amöbaliknande klumpar, runda eller päron- lika kroppar, svampaktiga aggregat, smâ, fina korn eller gördelfor- miga, i utkanten av cellerna belägna massor. Yid intorkning av pre- paraten gâr jodsaponarinets färg ofta över i mera utpräglat lackröd. 1 Aven zirkonoxidhydrat adsorberar jod. Färgen är därvid närmast klart brun, men vid försiktig tvättning med vatten inträder övergaende en färgning i violett (Wedekind-Rheinboldt). 2 En lösning av guajakharts blafärgas av jod. Särskilt tyd- ligt bar jag funnit denna reaktion inträda, om i ett provrör en lösning av hartset i metyl- eller etylalkohol, aceton m. m. skiktas över vatten, där nâgra jodblad nedläggas. Gränsskiktet mellan vätskorna antager dâ en vackert bla färg, som efter en stund vid omskakning sprider sig tili bela massan. Denna färgning, vilken utmärker sig genom annan ton än den för jodstärkelsen typiska, härrör ej av nägon adsorptionsförening med jod, utan förklaras av jodens inverkan pâ vatten. Därvid bildas nämligen jodväte ocb syre, som in statu nascendi oxiderar guajakhartset under bläfärgning (oxydasreaktion). Reduktionsmedel aterställa lösningens bruna färg. 168 samtliga dessa fall det kolloidala tillstândet vara en för- utsättning för jodreaktionens inträd8. Av det nämnda torde framgâ, att blâfârgning med jod ingalunda utgör nâgon för stärkeise typisk reaktion, utan jam. val tillkommer ett antal frân stärkeise helt differenta substanser, vadan jodstärkelseprovet ej kan utan vidare begagnas i analysen som invândningsfri metod att pâvisa stärkeise. Men väl är det riktigt att vid sagda prov betrakta stärkeise som ett analytiskt reagens pâ fri jod, emedan sistnämnda ämne, sä vitt känt är, ej kan vid denna reaktion företrädas av annan substans. Reaktionen lider emellertid av en olägenhet, som ej minst inom mikrokemien gör sig ogynnsamt gällande, nämligen att stärkeise ej alltid antager vid närvaro av jod bla färg. Jodstärkelsens färg röner näm- ligen, säsom jag i annat sammanhang tänker närmare utreda, inflytande av vissa vid reaktionen koëxisterande substanser och dessas koncentration, sä att den spelar i violett, rött, brunt eller gult i stället för blatt. I detta sammanhang kan erinras om en annan, lika- ledes pâ inverkan av jod beroende reaktion, vilken ända tili för heit kort tid sedan sä gott som obetingat gällt som diagnostiskt entydig, nämligen den karakteristiska violettfärgning cellulosa antager vid inverkan av klor- zinkjod. Reaktionen, som upptäcktes pâ 1830-talet av Schulze, men först 1855 blev mera ingäende beskriven — av Radlkofer — , har med hänsyn tili sin mikrokemiska användning âtnjutit samma rang som jodstärkelseprovet och sâsom sädan redan vid de mest elementära växt- anatomiska och biokemiska undersökningar kommit i betraktande som cellulosans kanske säkraste igenkän- ningsmedel. Den är emellertid ingalunda för detta ämne typisk, utan kan även i vissa fall inträda, dä ej cellu- losa föreligger. Sälunda iakttog Sanio 1860, att cell- innehället künde färgas av klorzinkjod rosenrött eller 169 violett, om detta utgjordes av garvämne — t. ex. i märg- och barkcellerna av Crassula tetragona — , samt f öreslog reagenset heit allmänt tili att pävisa detta ämne. 1890 farm Ambronn, att klorzinkjod meddelar kitin en violett färgning, vilken iakttagelse ar 1897 bekräftades av van Wisselingh och Zander, som därjämte iakttogo, att chi- tosan (mykosin) ger med detta reagens en rödviolett reaktion. Redan pâ grand av detta kitinsubstansernas mikrokemiska förhallande torde säkerligen ofta förväx- lingar med cellulosa ha förekommit. Och heit nyligen har Molisch lyckats pävisa, att liknande reaktioner er- hâllas i vissa fall med füllt oorganiska snbstanser. En med cellulosans violettfärgning överensstämmande re- aktion inträder nämligen vid behandling av cilkalikarbo- nater och vissa andra alkaliskt reagerande metallsalter med klorzinkjod. Reaktionen, vilken Molisch prövat med positivt résultat, förntom a ifrâgavarande substan- ser, â askrester frän ett flertal växtarter, torde, sâsom Molisch antager, vara att äterföra tili bildningen av en kolloidal, jodadsorberande £w&-förening, basiskt karbonat eller kanske hydroxid. Den härvid uppstäende violett- färgningen synes mig — bortsett fran dess awikande ton — tili sina betingelser nära överensstämma med den i det föregäende nämnda, av Biltz närmare stnderade färgningen av basiskt lanthanacetat, som vid närvaro av jod antager en blâ, om jodstärkelsens erinrande färg. Aven i detta fall är färgningen bnnden vid en kolloidal tillständsform hos den jodadsorberande snbstansen. Lund botaniska institution den 10 april 1921. Zusammenfassung. Bekanntlich tritt bei Behandlung von Stärke mit Jodlösung eine charakteristische blaue Färbung ein, die die Mikrochemie ja seit der Entdeckung dieser Reaktion — durch Stromeyer sowie durch Colin und Gtaultier de Claübry (1813 bezw. 1814) — als das wertvolleste 170 analytische Erkennungsmittel für Stärke sowie für Jod benutzt hat. Der Verf. weist darauf hin, dass verschie- dene andere Substanzen blaue Adsorptionsverbihdungen mit Jod erzeugen. Dieses Verhalten zeigen nämlich Amyloid (Schleiden und Vogel, 1838), mit Schwefel- säure versetzte Zellulose (Schulze, in den dreissiger Jahren), Amyloidkörner und Amylomycin (Trécul, Crié) sowie auch viele Verbindungen, die in keiner verwandt- schaftlicher Beziehung zu den Kohlehydraten stehen, wie Saponarin (Sanio, Schenk, Barger, Barger-Field, Mo- disch), Narce'in (Winkler, Stein, Böser), basisches Lan- thanazetat (D amour, Behrens, Biltz), Zirkonoxydhydrat (Wedekind-Bheinboldt), Cholalsäure (Mylius, Barger, Barger-Field), die Ester der Euxanthinsäure (Graebe) und verschiedene Derivate von a- und y-Pyron (Barger- Starling). In sämtlichen diesen Fällen besteht eine auffallende Übereinstimmung mit der Jodstärke, indem z. B. die blaue Färbung beim Erwärmen verschwindet, um bei der Abkühlung wiederzukehren. Auch scheint durchgehends der kolloidale Zustand eine Bedingung der Bildung der Jodadsorptionsverbindung darzustellen. Auf Grund der mitgeteilten Tatsachen macht der Verf. ferner darauf aufmerksam, dass man nicht ohne weiteres die Jodstärkeprobe als eine einwurffreie ana- lytische Methode, um Stärke nachzuweisen, verwenden kann. Aber wohl ist es andererseits richtig, die Stärke als ein analytisches Beagenz für freies Jod zu benutzen, weil das Jod bei dieser Beaktion durch keinen anderen Stoff vertreten werden kann. Ein besonders für die Mikrochemie ungünstiger Umstand besteht darin, dass die Jodstärke nicht immer die charakteristische blaue Farbe zeigt, sondern von verschiedenen, bei der Beak- tion koexistierenden Substanzen und von der Konzentra- tion derselben beeinflusst wird, so dass, anstatt der blauen Farbe, eine violette, rote, braune oder gelbe entsteht. Im Anschluss hieran erwähnt der Verf. die Beak- 171 tion auf Zellulose mit Chlorzinkjod (Schulze, 1838, Radl- kofer), eine Reaktion, die man bis vor kurzem beinahe unbedingt als diagnostisch eindeutig angesehen hat. Eine übereinstimmende Violettfärbung tritt doch auch bei einigen Gerbstoffen (Sanio, 1860), bei Chitin und Chito- san {Ambronn, 1890, van Wtsselingh, Zander) ein, und in diesen Tagen hat Molisch nachweisen können, dass sich die betreffende Reaktion auch mit anorganischen Verbindungen — mit Alkalikarbonaten und verschiede- nen anderen alkalisch reagierenden Substanzen — geltend macht, ein Verhalten, das nach Modisch auf eine jodspeichernde kolloidale Zinkverbindung, basi- sches Karbonat oder Hydroxyd, zurückzuführen zu sein scheint. Citerad Litteratur. Ambronn, H. Cellulose-Keaction bei Arthropoden und Mollusken. (Mittheil, aus d. zool. Station zu Neapel. Bd 9. 1890. p. 475.) Barger, G. Saponarin, ein neues, durch Jod blau gefärbtes Gly- kosid aus Saponaria. (Ber. d. d. chem. Gesellsch. XXXY. 1902. p. 1296.) Barger, G. & Field, E. Blue Adsorption Cöinpounds of Iodine. Part I. Starch, Saponarin, and Cholalic Acid. (Journ. of the Chem. Soc. Transact. 1912. Yol. CI, II. p. 1894.) Barger, G. & Starling, W. W. Blue Adsorption Compounds of Iodine. Parts II and III. Derivates of a- and of y-Py- rone. (Journ. of the Chem. Soc. Transact. 1915. Yol. CVII. p. 411.) Behrens, H. Ein Beitrag zur Kenntnis der Metalle der Ceriumgruppe. (Arch, néerland. sc. exact, et nat. 6. — Chem. Centr. bl. Bd 73, I. 1902. p. 296.) Biltz, W. Ueber die blaue Adsorptionsverbindung von basischem Lanthanacetat und Jod. (Ber. d. d. chem. Gesellsch. Bd 37, I. 1904. p. 719.) Colin & Gaultier de Claubry. Über die Yerbindung des Jodins mit Stärkmehl. (Schweigger’s Journ. f. Chem. u. Phys. XIII Band. 1815. p. 453.) •Crié, L. Sur la formation d’une matière amyloïde particulière, aux asques de quelques Pyrénômycètes. (Compt. Rend. Tome 88. Paris. 1879. p. 759.) 172 Damour. A. Note sur le sousacétate de lanthane iodé. (Compt. Rend. Tome 48. Paris. 1856. p. 976.) Dufour, J. Recherches sur l’amidon soluble et son rôle physiolo- gique chez les végétaux. (Bull. d. 1. Soc. Yaudoise d. scienc. nat. XXI. Lausanne. 1886. — Bot. Centr. bl. XXVIII. 1886. p. 328.) Graebe, C. Ueber Euxanthinsäure. (Ber. d. d. chem. Gesellsch.. XXX. Bd III. 1900. p. 3360.) Hinze, G. Ueber den Bau der Zellen von Beggiatoa mirabilis Cohn. (Ber. d. d. bot. Gesellsch. Bd XIX. 1901. p. 369.) Lassaigne, J. L. Note sur l’Influence qu’exerce la température sur la Solution d’Iodure d’amidine. (Annal, de Chim. et de Phys. Tome 53. 1833. p. 109.) Molisch, H. Über das Vorkommen von Saponarin bei einem Le- bermoos [Madotheca platyphyllaj. (Ber. d. d. bot. Gesellsch. Bd 29. 1911. p. 487.) Molisch, H. Über die Bläuung von Pflanzenaschen durch Chlor- zinkjod. (Ber. d. d. bot. Gesellsch. Bd 38. 1920. p. 299.) Mylius, F. Ueber die blaue Jodstärke und die blaue Jodcholsäure. (Zeitschr. f. physiolog. Chem. XI. 1887. p. 306.) Radlkofer, L. Ueber die Darstellung der Chlorzink jodlösung als Reagens auf Zellstoff für mikroskopische Untersuchungen. (Annal, d. Chem. u. Pharm. Bd 94. 1855. p. 332.) Roser, W. Untersuchungen über das Narcotin. (Annal, d. Chem. Bd 247. 1888. p. 167.) p. 170. Sanio, C. Kurze Notiz über formlose Stärke. (Bot. Zeit. XV. 1857. p. 420.) Sanio. C. Einige Bemerkungen über den Bau des Holzes. (Bot. Zeit. XVIII. 1860.) p. 214. Sanio, C. Einige Bemerkungen über den Gerbstoff und seine Ver- breitung bei den Holzpflanzen. (Bot. Zeit. XXI. 1863. p. 17.) p. 18. Schenk. Ueber formlose Stärke. (Bot. Zeit. XVv 1857. pp. 497, 555.) Stein, W. Ueber das Verhalten des Narceïns gegen Jod. (Journ. f. prakt. Chem. 106. p. 310. — Fresenii Zeitschr. f. analyt. Chem. IX. 1870. p. 390.) van Tieghem, Ph. Sur la fermentation de la cellulose. (Compt. Rend. Tome 88. Paris. 1879. p. 205.) Trécul, A. Matière amylacée et cryptogames amylifères dans les vaisseaux du latex de plusieurs Apocynées. (Compt. Rend. Tome 61. Paris. 1865. p. 156.) p. 159. 173 Wedekind, E. & Rheinboldt, H. Adsorption durch Zirkonoxydhydrat. (Chem. Zentr. bl. Bd 85. 1914. p. 687.) Winkler, F. L. Beiträge zur genauem Kenntniss der chemischen Constitution der reifen Samenkapseln des blausamigen Moh- nes und des daraus bereiteten weingeistigen Extractes. (Re- pert. f. d. Pharm. Bd 59. 1837. p. 1.) p. 19. Winterstein, E. Ueber das pflanzliche Amyloid. (Zeitschr. f. phy- siolog. Chem. XVII. 1893. p. 353.) van "Wisselin GH, C. Mikrochemische Untersuchungen über die Zellwände der Fungi. (Jahrb. f. wiss. Bot. XXXI. 1897 p. 619.) Zander, E. Vergleichende und kritische Untersuchungen zum Ver- ständnisse der Jodreaktion des Chitins. Inaug. Diss. Erlangen. 1$97. (Arch. f. d. ges. Physiol. Bd 66. 1897. p. 545.) Döde. Den 21 febr. 1921 dr. Hermann Franz Becker i Grahamstown i Capkolonien. — Den 26 juni 1921 ami- ral Richard Massie Blomfield i London, 86 är. — Vid jnl 1920 prof. Helmuth Bruckmann i Gotha. — Den 11 mars 1921 James Ramsay Drummond i Acton, Englandr f. d. 13 maj 1851. — Dr. Charles Louis Gatin i Ver- sailles. — Den 1 mars 1921 dr. Adalbert Richen i Lahrbach, Rhön. — Den 24 jnni 1921 prof. Thiodolf Anders Sælan i Helsingfors, f. 1834. Nipsippan kultiverad. Efter Sollefteâbladet d. 4 juni 1921 aftrycka vi följande: »Den utomordentligt vackra »nipsippan» (. Pulsatilla patens , Mill.) har nu blivit föremal för odling. Säsom der torde vara bekant, âtminstone bland bo- tanister, växer detta fagra vârblomster f. n., sa vitt känt är, i vilt tillstând endast pâ ett stalle pâ den skandi- naviska halvön, nämligen i Ramsele socken i Anger- manland, varest nipsippan pâ grund av sin sällsynthet är fridlyst sedan âr 1913. Den är där sedan gammalt känd under namnet »tjäla-blomma», enär den blommar redan i tjällossningen. Tidigare har den dock f unnits vildväxande även i Helgums socken pâ gränsen mellan 174 Ärtriks och Holmstrands byar invid landsvägen, men en torpare, som för omkring 40 är sedan nedsatte sig dar, nppodlade skogsängen, varpä den växte, och sedan har den varit försvunnen dar. Den finnes för övrigt i värt land endast pä ett stalle pä Gottland. Efter ett besök i Pamsele vären 1914 erhöll under- tecknad genom apotekare Nygren nägra exemplar av den rar a växten frân en plats, där den da ännu ej var fridlyst, och inplanterade dem i min trädgärd. Den har där trivts ypperligt; var je vär skjuta ständen ett stört antal av sina härliga blä blommor. Samtidigt erhällna frön frân vildväxande stand ut- sâddes pâ nägra platser i den s. k. »Prästnipan» i Multra. I maj 1915 sagos där nägra späda plantor, men äret därpa voro dessa utgängna; antingen var där för torrt, eller hade de förstörts av befände kreatur. Da växten för sin skönhet och tidiga blomning även- som sällsynthet syntes böra införlivas med de odlade blomstren, tillsände undertecknad hösten 1920 den kände hortikultören M. P. Anderssen i Jönköping frö frân mina trädgärdsexemplar. Och enligt meddelande inne- varande är har nu denne därav lyckats uppdraga ett flertal plantor. Snart torde man därför kunna bekomma nipsippan i blomsterhandeln, och denna fär därigenom dä ett syn- nerligen värdefullt tillskott ur den vilda växtvärlden. V ad Linné i sin »Ölands Pesa» skrev om en när- stäende växt, den vackra, nn allmänt odlade vitblomst- riga »stensippan» ( Anemone silvestris): »Denna angenäma och stora blomma borde allmänt planteras i trädgär- darna», är ocksä nipsippan förtjänt av, sä mycket mer som den är i vilt tillständ sällsyntare. E. Modin». Enligt skriftligt meddelande af regementspastor fil. dr. E. Modin har nipsippan iakttagits pâ en ny växt- plats: den s. k. blomsternipan vid Nämforsens norra sida i Adalsliden, Angermanland. 175 Växtgeografiska bidrag. 4. Västergötland. Af Erik Almquist. Under ett ars militärtjänstgöring (1912 — 13) pä Karls- :borg gjorde förf. spridda iakttagelser öfver floran i trakten. De offentliggöras harmed som ett ringa tillägg tili Rudbergs förteckning i vilken denna del af provinsen är jämförelse- vis obetydligt företrädd. En af Karlsborgs grannsocknar, Undenäs, vars flora nyligen blifvit utförligt skildrad af Skar- man 1 2, har dock uteslutits. Därjämte meddelas här enstaka anteckningar frän fält- tjänstöfningar, järnvägsresor och tillfälliga besök i atskilliga andra trakter inom landskapet (nästan uteslutande Skaraborgs län) ären 1911-^-1916. Fran silurbergen, vilka hos Rudberg i allmänhet behandlas rätt summariskt, künde en myckenhet speciallokaler anföras, men jag har härifran endast upptagit sàdana som i nämnvärd man komplettera Rudbergs fram- ställning af sällsyntare arter. Uppställning och nomenklatur i hufvndsaklig öfverens- stämmelse med Rudbergs nämnda förteckning. Carlina vulgaris. Karlsborg (Underbacken) ; Sventorp (Pig- gatorp). Cirsium heterophyllum. Floby; Kyrkefalla (längs järnvägen nära Tidan); Källunga (Källeryd utmed stambanan). Centaurea scabiosa. Beateberg; Karlsborg (t. allm.); Möll- torp (G-rytasen); Ransberg (Fagersanna). Achillea ptarmica. Karlsborg och Mölltorp t. allm. Matricaria discoidea. Sedd vid Fagersanna (1912), Moholms (1912), Falköping-Rantens, Herrljunga, Vedums, Vara, Häkantorps, Grästorps och Salsta stationer (där ej an- nat sags 1916). Chrysanthemum segetum. Odensbergs station; Vassända (Öx- nered); V. Tunhem (Sandgärdet, Storegarden) ; allt 1916. Tanacetum vulgare. Karlsborg (Rödesund). Artemisia absinthium. Kyrkefalla (Tibro). A. pontica L. Karlsborg (norra fästningsvallen). Senecio silvaticus. Kyrkefalla (Areberg). 1 Rudberg, A. Förteckning öfver Yästergötlands fanerogamer och kärlkryptogamer. Mariestad 1902. 2 Skarman, J. A. 0. Floran i Undenäs och Tived. Svensk Bot. 'Tidskr. Bd 10. 1916. ßotaniska Notiser 1921. 176 S. viscosus. Alla stationer vid järnvägen Sköf'de — Karlsborg. Arnica montana. Mölltorp (Stenâsen); Kyrkefalla (flerst. längs järnvägen); Ransberg (prästgärden). Ej vanlig i denna trakt. Petasites officinalis. Öglunda (Bockaskede). Filago montana. Karlsborg (fästningen, Underbacken) ; Rans- berg (flerst.). Bellis pcrennis. Kinnekulle (Kâllstorp förvildad). Leontodon hispidus. Karlsborg (Underbacken); Kyrkefalla. Hieracïum aurantiacum. Hvarf (Hvarfboholm vid allén 1911).. Crépis palndosa. Ransberg (prästgärden, Lunnekullen) . C. præmorsa. Ransberg (Lunnekullen). Lactuca muralis. Karlsborg. Lobelia dortmanna. Karlsborg (Bottensjön ymnig, kanalen);-# Ransberg (Orlen flerst. t. ex. vid prästgärden och Fager- sanna). Jasione montana Bredvik (Svärtebäcken, Noltorp m. fl. st.)ÿ. Hvarf (Ofvertorp); Karlsborg (Underbacken); Mölltorp (S. Tyssingen, järnvägen vid Kopparsjôn) ; Ransberg (kyr- kan, Fagersanna, Hâkantorp m. fl. st.) ; Ryd vid Bil- lingen. Campanula rapunculoides. Karlsborg (ymnig). Valeriana excelsa. Karlsborg; Ransberg (prästgärden). Viburnum opulus. Karlsborg (mellan Mosskärr och Under- backen). Adoxa moschatellina. Eggby (Hôjentorp flerst.); Kinnekulle (mângenstâdes) ; Asie (Färdala). Lonicera xylosteum. Beateberg (flerst.); Karlsborg. Galium mollugo. Bellefors (Lagerfors bruk) ; Karlsborg (flerst.) ; Mölltorp (Grytâsen). G. silvestre. Kyrkefalla (Tibro pâ banvall; jfr Rudberg). Asperula odor ata. Kinnekulle (nedanför Hjälmsäter). A. tinctoria. Eggby (pâ en âs mellan Ormsjön och lands- vägen). Asperugo procumbens. Karlsborg (afstjälpningsplats). Myosotis silvatica. Rikligen förvildad vid Hällekis och Ry- holm. Lappula echinata. Karlsborg (utanför norra vallen 1915). Mentha aquatica X arvensis. Kinn-ekulle (ofvanför Räbäck);. Kyrkefalla (Tidan vid Tibro). Lycopus europœus. Karlsborg (diken vid Stationen och Röde- sund); Kyrkefalla (Gäre, Tibro); Mölltorp (Stationen);. Ransberg. 177 Origanum vulgare. Billingen (Skultorp); Kinnekulle (flerst.). Calamintha acinos. Karlsborg (fästningsvallarne, Underbac- ken); Ransberg. C. clinopodium. Ransberg. Dracocephalum thymifiorum. Mölltorp (Kärnebäcken talrikt i klöfvervall 1913). Stachys silvatica. Beateberg (mellan kyrkan och Ryholm). S. annua L. Karlsborg (jordhög inom fästningen 1 ex. 1912). Lamiuvn hybridum. Karlsborg (fästningen, volontärskolan etc.) ; ' V. Tunhem (Björkäs). L. intermedium. V. Tunhem (Björkäs). G-aleopsis ladanum. Karlsborg, Mölltorp och Ransberg flerst. Convolvulus sepium. Förvildad: Kyrkefalla (landsvägsdike vid Olofstorp); Vänersborg (vid nya kanalen 1916). Cuscuta europœa. Gökhem (Skar); Hällekis; Kyrkefalla (Ti- bro); Ransberg (Lunnekullen). Solanum dulcamara. Kyrkefalla (Tidan vid Tibro) ; Mölltorp (Vätterns strand vid L. Rud). Hyoscyamus niger. Mölltorp (Ebbanäs). Liniosella aquatica. Vänersborg (vid nya kanalen 1916). Linaria minor. Karlsborg (banvall vid Stationen 1912). Veronica anagallis. Karlsborg (fästningsgraf). V. longifolia. Hällestad (landsvägskant nära kyrkan). Euphrasia gracilis. Ransberg (Klefvaberget). Pedicularis silvatica. Billingen (Törstorp); Gröteve; Hvarfs- berget. [. Binguicula vulgaris. Ej sedd i Karlsborgstrakten]. Androsace septentrionalis. Mölltorp (Kärnebäcken m. fl. st. i sandakrar). Hottonia palustris. Ransberg (Örlen vid prästgarden). Pyrola unifiora. Karlsborg; Öglunda (Hallan). Monotropa hypopitys (hufvudarten). Karlsborg (Ulfstigen); Kyrkefalla (skogar sö. om kyrkan), Mölltorp (Stjärnvik, St. Rud) ; Ransberg (St. Krakhult). j Ranunculus ficaria. Karlsborg (idrottsparken, införd). B. cassubicus (typisk!). Âsle (Svarttorp vid allén utanför träd- gärden; vild?). Pulsatilla vernalis. Bredvik (ofvanpa Tabodberget, mängdvis). Trollius europœus. Kyrkefalla (Tibro). Aquilegia vulgaris. Förvildad vid Höjentorp och Asie kyrka. Actcea spicata. Karlsborg (mellan Mosskärr och Underbacken). ■Corydalis pumila. Eggby (Höjentorp); Kinnekulle (Hällekis, Munkängarna, Hjälmsäters park). — Till denna art torde 178 hänföra sig bade den » C . laxa », som af gammalt upp- gifvits frän Kinnekulle, och Rudbergs »?(7. solida» fran Höjentorp ]. Brassica campestris. Karlsborg och Kyrkefalla flerst. Sisymbrium officinale. Karlsborg (allm.); Mölltorp (flerst.); Ransberg (Sjöbolet). Arabis [Turritis) glabra. Beateberg; Karlsborg (fästnings- vallarne, Underbacken). Cardamine amara. Ekeskog (Tidan vid Vadet); Grrefbäck (Munkeberg); Ransberg (Lunnekullen). C. hirsuta. Kinnekulle (Stenâsen etc.). C. impatiens. Kinnekulle (Kullatorp, Högkullen, Trolmen, Hjälmsäter). Barbarea vulgaris. Karlsborg och Kyrkefalla flerst. Lepidium ruderale. Karlsborg (inom fästningen 1912); Vä- nersborg (1916). Camelina silvestris. Karlsborg (fästningens järnvägsspar). Alyssum calycinum. Eggby (nära Höjentorp 1911); Varnhem (Himmelskällan 1911). A. incanum ( Berteroa incana). Karlsborg (fästningsvallarne, Stationen, volontärskolan) ; Kyrkefalla (Tibro station) ; Möll- torp (Äsen); Ransberg (järnvägens grusgrop). Allt 1912. Geranium pusillum. Karlsborg (fästningen, Mosskärr). G. .columbinum. Hällekis kalkbrott ; Skultorp. Oxalis acetosella f. rosea. Kinnekulle (Rabäcks hamn, Hjälm- säter etc.). ' Polygala amarella. Ryd (Mölltorp vid Billingen). Viola mirabilis. Eggby (Höjentorp); Asie (Fârdala). Helianthemum chamcecistus. Karlsborg (Underbacken). Hypericum hirsutum. Mösseberg (Jättene). Callitriche stagnalis. Ransberg (prästgärden). Humulus lupulus (förvildad). Eggby (Höjentorp); Gökhem (Skär); Karlsborg (Underbacken). Polygonum biforme. Karlsborg och Mölltorp flerst. Bumex obtusifolius. Karlsborg (flerst.) ; Ransberg (prästgärden). Silene venosa. Karlsborg (fästningsvallar etc.). Lychnis *alba. ( Melandrium album). Karlsborg (fästnings- vallar etc.). L *rubra [Melandrium dioicum). Grrefbäck (Munkeberg). Saponaria officinalis. Herrljunga (banvall vid Stationen); Karlsborg (Underbacken, landsvägskant). 1 Jämväl denna har gatt under namnet C. laxa (Hartmans EJora, ed. 11). 179 Stellaria aquatica. Kinnekulle (Trolmens hamn). S. nemorum. Ransberg (Björkhult). S. longifolia. Karlsborg (nära Stationen). S. uliginosa. Karlsborg; Ransberg (prästgärden). Cerastiiim arvense. Synes nu vara mycket spridd i Väster- götland. Acklinga (Ekedalen); Beateberg (ymnig i trakten af Ryholm och Backgärden) ; Belief ors (Möckeltorp) ; Björkäng (Haddeboda, banvall); Bredvik (Hintzegärden, Nyttorp, Noltorp, Svärtebäcken) ; Grefbäck (Munkeberg, Ekhammar); Hvarf (St. Virfvan); Karlsborg (Under- * backen) ; Mölltorp (Stationen, Hästebacka, Gräshult, St. Rud); Ransberg (Häkantorp, Ö. Torsrud). Dessutom pä Ealbygden, Kinnekulle och kring Hjo t. allmän. «. C. semidecandrum. Karlsborg (exercisfältet etc.). C. glomeratum. Ransberg (prästgärden) ; Räbäck. Herniaria glabra. Bredvik (Nyttorp); Karlsborg (exercis- fältet); Ransberg (flerst. mellan kyrkan och Fagersanna). Chenopodium bonus lienricus. Mölltorp (Gräshult). [JBlitum virgatmn. Karlsborg enl. Rudberg, ej äterfunnen.] Saxifraga tridactylites. Gudhem; Hornborga; Hvarfsberget. Chrysosplenium alterni folium. Kyrkefalla (Häggetorp). Pyrus malus. Karlsborg (Vätterns strand vid Mosskärr). Sorbus suecica. Karlsborg (flerst. utmed Vättern, säkert vild). Cotoneaster integerrimus. Karlsborg (L. Mosskärr, spars.). Spiræa salicifolia. Karlsborg (banvall vid Rödesund). Potentilla rupestris. Mularp (Gerumsberget ofvanför kyrkan). P. norvegica. Mölltorp (Kräk). Fragaria moschata. Beateberg (Ryholm); Grefbäck (utmed landsvägen nära Ekhammar och Ulfhult) ; Karlsborg (fekogsbryn nära Underbacken) ; Kinnekulle (Hällekis kalkbrott); Asie (Svarttorp). F. viridis. Mölltorp (Kräk). Greum rivale X urbanum. Sköfde (Boulognerskogen). Pubus suberectus. Karlsborg (t. ex. Stationen och Rödesund); Mölltorp (Stjärnvik, Arnekärr, Stenkullen, Hästebacka m. fl. st.). Prunus avium. Karlsborg (Vätterns strand vid Mosskärr). Lathyrus silvestris. Odensbergs station; Ryd vid Billingen; V.(Tunhem (Björkäs). L. heterophyllus. Ryd vid Billingen. Vicia angustifolia. V. Tunhem (Sandgärdet). Anthyllis vulneraria. Karlsborg (flerst.) ; Kyrkefalla (Picka- torp). 180 Melilotus arvensis. Falköping-Rantens station (1916); Frig- geräker (Jättene i vail 1911). (Forts.) Död. Thorgny Ossian Bolivar Napoleon Krok, som afled den 17 maj i Stockholm, var född i Udde- valla den 30 mars 1834, blef student i Upsala 1852, kol- lega vid Maria läroverk i Stockholm 1863 och vid Sö- dermalms läroverk adjunkt 1879 samt bief pension erad 1898. Han har publicerat »Anteckningar till en mono- grafi öfver växtfamiljen Yalerianeæ. I. »Valerianella» (K. Yet. Âkad. H. 1863), »Yalerianella» (i Prodr. Fî. Hispan. auct. Willkomm et Lange 1865), »Bidrag tili kän- nedomen om algfloran i inre Östersjön och Bottniska viken» (K. Yet. Akad. Öfvers. 1869), fiera uppsatser i Bot. Not. 1863, 1899, 1919 samt i Sv. Bot. Tidskr. 1909. Han hjälpte utgifvaren af Hartmans Skand. FL, elfte uppl. beträffande källskrifterna m m. och utgaf sjâlf tolfte upplagans första och enda hafte. Tillsammans med S. Almquist började han 1885 ut- gifva »Svensk Flora för Skolor», som utkommit i mânga upplagor. . I Botaniska Notiser 1865 började han sin förteck- ning öfver nyutkommen Svensk botanisk litteratur (frân och med âr 1859) och slutade den 1907 (för är 1906). Redan tidigt hade han planlagt att utvidga förtecknin- gen och fortsatte ständigt därmed. I bref af d. 1 sept. 1919 till utg. skref han: »Renskrifningen af mitt opus: Förteckning öfver Sveriges botaniska litteratur frân äld- sta tider till innevarande har jag nu lyckats afsluta (jämte biografiska uppgifter om författarna). Det âter- stâr dock det systematiska registret, som blir besvärligt och tidsödande.» Men redan 1911 skref han: »Da mitt blifvande arbete kan paräkna endast heit ringa afsätt- ning, maste jag förlägga det sjâlf; frâgan blir nu om minsta möjliga upplaga. Skulle jag (nu pa mitt 78:e âr) ej fâ upplefva arbetets tryckning, skänkes mscr. till Yet. Akad:s bibliotek el. bot. museum och anslâs af mig en summa för dess redigering m. m.» Han skänkte âr 1910 sitt herbarium och botaniska bi- bliotek till Riksmusei botaniska afdelning, och 1916 skänkte han till K. Yetenskapsakademien 30,000 kr., hvaraf rän- tan skulle användas huvudsakligen till tvâ stipendier ârligen för växtgeografiska undersökningar i värt land. 181 Anteekningar Öfver vegetationsfärgningar i saltvatten. I. En vegetationsfärgande högproduktion af Peridinium malmogiense nov. spec. Af Gunnar Sjöstedt. Peridinium far väl anses som en af de vanligaste planktonformerna saväl i sötvatten som inom marina omrâdet. Släktet i frâga har ocksa stör geografisk ut- bredning. Man träffar sälunda Peridinium- art er dels inom de varma och tempererade zonerna, dels ända upp i arktiska omrâdet. Understundom nppträda de äfven i vegetationsfärgande högproduktioner. Bland dylika fall kan anföras ett plankton af P. sanguineum, som i trakten av Bombay förekom i sädan riklighet, att hafs- vattnet däraf rödfärgades (Carter, 1858).. I Kolkwitz’ (1911) talrika . planktonanalyser frân sötvatten finner man Peridinium- arter här och dar upp- tagna, i regel dock endast i enstaka exemplar, 1—2 individ prokbcm. Endast i frâga om P. pusillum (Kolk- witz, 1. c. p. 202) frân en liten dämm pa Hartz upp- gifves en nâgot större frekvens, nämligen 30 ind. pro kbcm . Y egetationsf ärgande PmYPttwm-högproduktioner omtalas visserligen här och hvar i litteraturen (jfr Steuer, 1910), nagra kvantitativa uppgifter om dylika företeelser föreligga emellertid pa detta omrade öfver hufvud taget ännn icke. För nagra manader sedan hade jag tillfälle iakt- taga en dylik af Peridinium förorsakad vegetationsfärg- ning i Malmö, i Slottsparksdammen därstädes. Däm- men i frâga, npptagande en yta af cirka 2 har, blef förliden vinter i det närmaste urtappad och delvis ut- gräfd, hvarpâ nytt vatten frân den närgränsande kanalen insläpptes. Kanalen i frâga star emellertid i förbin- delse med Sundet och vattnet i dämmen blef därigenom salt. Clorhalten, mätt genom titrering med AgN03 Bolaniska Notiser 1921. 13 182 med K2Cr04 som indikator, uppgick i ett prof af den 6/3 till 3,04956 gr. pâ 1000 ccm vatten, hvilket vid om- räkning pâ öfriga i hafsvattnet förekommand.e salter ger en salthalt af 0,553 %. I dämmen i fraga inställde sig i slutet af februari en brunaktig grumling, som efter hand tilltog allt mera. Vid företagen mikroskopisk undersökning visade sig grumlingen förorsakad af en Peridinium- art , nära nog i renproduktion. Endast Chaetoceras sp. i mindre antal samt enstaka rotatorier syntes därjämte inblandade. Genom dagliga frekvensräkningar med användande af en Kolkwitz: ccm-kammare följdes sedan vegetatio- nens utyeckling (se tabellen) tili slutet af april, da Vegetationen nadde sitt slut. Vattnet hade dâ âter blif- vit klart och genomskinligt. Maximalproduktionen näd- des den n/3 med en frekvens af omkr. 8000 individ per kbcm. Vattnet visade sig dâ rent brunt till f argen. Redan vid en frekvens af omkring 2000 individ per kbcm. syntes dock pâ grand af artens relativa storlek vegeta- tionsfärgning inträda. Under andra mänaden af observationstiden, dâ fre- kvensen afsevärdt minskats, syntes en del af Peridinium - individen tilltaga i storlek samt erhöllo en mera afrun- dad form och tjockare väggar. Ofta lâgo de Hera tillsamman, orörliga. Uet heia gaf intryck af cystabild- ning. Afven i slutet af april dâ högproduktionen redan för länge sedan var förbi, fann jag vid enstaka tillfäl- len, vid starkare bläst och vägskvalp (se tabellen, 23/*) en pâtaglig grumling, som visade sig härröra af frän bottnen uppslammade, tjockväggiga Peridinium -sporer. Se härom vidare nedan. Af den meddelade tabellen framgâr ocksä frekven- sens direkta beroende af belysningen. Afven under de dagar, dâ frekvensen var som störst, visade sig de vat- tenprof, som vid olika tillfällen togos sent pâ kvällen eller ätminstone efter solens nedgäng. afsevärdt fattigare 183 an de, som togos midt pâ dagen. Äfven vid mulen himmel var frekvensen tydligt ringare an under solskens- dagar. Sannolikt beror detta därpa, att Vegetationen vid starkare belysning är mera skarpt zonerad an vid svagare. Datum i 1 Produk- tion pro kbcm. Särskilda anm. Datum J Produk- tion pro kbcm. • Särskilda anm. 5/3 6688 2A 3154 6/3 7790 3/4 3686 8/a 4408 874 10/a 4446 *7* 1178 U/3 8860 10 fm. 6/4 1368 U/3 6840 6 em. 7A 608 12/3 6878 8A 456 10 em. 13/3 2318 9 em. 9/4 1026 börj ancle livilsporbildn. U/3 5054 10/4 190 10 em. I5/3 4104 U/4 1254 16/3 1762 10 em. ,S/4 380 17/3 4218 ,3/4 342 ! 18/s 3382 16/4 380 20/3. 5472 1C/4 456 1 21/3 6650 17/4 342 •| 22/3 7068 18/4 266 23/3 4142 19/4 152 24/s 6308 11 fm. 20/4 228 J talr. hvilsporer. “/•j 4370 j 7 em. 21/4 646 j stark bläst. I ‘“’5/3 3762 ; mulet 22/4 228 26/3 3838 » 23/4 988 1 stark blast, talr. sporer ! 1 26/s 2660 9 em. 24/4 152 mest hvilsporer 27/3 5966 sol 25/4 76 » 28/3 2584 snö o. rogn omväxl. m. sol 2<’/ 4* 38 * ! 29/3 4560 mulet 27/4 4 » i 3°/3 2318 » 28/4 5 » | S1/3 2014 » 4/S 3 1 rörl. ind. \'l* 2948 l6/5 0 1 Tabell öfver Peridinium malmogiense- frekvensen Ï stora Slotts- parksdammen i Malmö 6/3 — 16/s 1921. — Medelfelet i produktionsta- len ligger i hvarje särskildt fall inom ± 5 Beträffande tiden för profvens tagning afses, dar annat ej nämnes, alltid tiden 3 — 4 em. 184 Denna vegetationsfärgande, plankton- och relativt speciesrena högproduktion har dessutom sitt speciella intresse därigenom, att den vegetationsfärgande Peridi- niwm- arten är heit ny och hittills okänd. Jag har upp- uppkallat den efter fyndorten och lämnar här en be- skrifning af aften i fräga. Peridinium malinogicnse. — Fig. 1. Thallus sedd frän ventralsidan. Fig. 2, epivalva. Fig. 3 — 4. hypovalva. Fig. 5 — 6, hvilsporer. Förstoring 500 ggr. . Peridinium malmogiense nov. spec. Cellula a latere fere ovata, a vertice visa rotundata (fig. 1) ; longitudine 28—32 (—34) p, latitudine 24 — 28 ( — 30) g. Epivalva conica , apice fistula instruct a (fig. 2), hypovalva fere hemisphaerice conformata, abjectis aculeis (fig. 3 — 4). Sulcus aequatorialis leviter ad sinistram par- tem tartus. t Tabulae aequae , numéro una et viginti. Epi- valva ex tabula apicalis centralis una, dorsalis una et ta- bulis apicalibus later alibus quattuor , una tabula scutulata et denique septem tabulis praeaeqi^atorialibus. constructa . 185 Hypovalva ex septem tabulis , duabtis ex iis antapicalibus, composita est. Cellen frân gördelsidan äggformad, frân polerna be- traktad rundad. Längd 28 — 32 ( — 34) p, bredd 24 — 28 ( — 30) p. Främre skalbalfvan konisk, löpande ut i en spets; den ^akre ungefär halfklotformig, utan taggar. Tvârfâran svagt vänstervriden. Pansaret välutveck- ladt, interkalärzonerna tämligen smala, strukturlösa. Plâtarna likaledes slata, 21 tili antalet, däraf 14 pâ främre och 7 pâ bakre skaihälften. I epivalva ingâ en central, en dorsal och fyra laterala apikalplattor, vidare en scutularskifva samt slutligen sju perifera praeaequa- torialplattor. Hypovalva bildad af tvâ antapikalplattor, den ena nâgot, ehuru obetydligt större än den andra, samt fyra postaequatoriala plâtar. Kromatophorerna mânga till antalet, skifformiga och bruna. Af alla hittills kända arter af detta släkte synes Fer id. faeroense Paulsen (1905) vara den, som star den nu beskrifna arten närmast. Genom afsevärdt bredare scutularplatta och äfven i öfrigt tydligare plat- och pansarutveckling, vidare genom sin endast svagt spi- ralvridna tvärfara och ringare storlek synes mig dock P. malmogiense väl skild frân den färöensiska arten. Af sötvatten -Peridineer synes särskildt P. pusillum (Penard) Lemm. (1910, p. 668) bl. a. tili sin yttre form äga en viss likhet med arten i fräga men skiljes lätt frân denna genom antalet apikalplâtar. P. pusillum har 5, P. malmogiense 6 apikala plâtar. Det nämndes i förbigäende, att under sista obser- vationstiden äfven sporbildning hos den nu beskrifna Feridinium- arten iakttagits. Sporernas utseende framgar af bifogade teckningar (fig. 5 — 6). Själfva pansaret syn-. tes här afkastadt. Plasmat visade sig emellertid omgif- vet af en tydlig, tjock, slemförande membran. Yid nägra tillfällen künde äfven tudelning af cellinnehället vinkelrät mot cellens längdaxel tydligt iakttagas. Sä- 186 kerligen représenterai’ bildningen i frâga en slags hvil- sporer, antagligen identiska med de af Paulsen (Nord. Plankt. XVIII p. 11) omtalade s. k. »Gallertsporen». Ofta lâgo dessa hvilsporer, som für öfrigt kunde nâ en afsevärd storlek, ända till 45 X 35 /u. fiera till- samman fasthäftade vid hvarandra genom de omtalade slemmantlarna, vid livilka ocksâ talrika slam- och de- trituspartiklar voro anrikade. Innehâllet i sporerna vi- sade sig stärkt kornigt. Hvad slutligen orsaken till uppkomsten af den nu beskrifna vegetationsfärgningen beträffar, synes mig denna böra tillskrifvas den förnt omnämnda uppmudd- ringen af dämmen i frâga. Fanerogamvegetationen i dämmen hade under senare âr tilltagit mer och mer, sa att dämmen afsevärdt uppgrundats. När nu alla dessa halfmultnade bottenaflagringar bortskaffades, kom där- igenom ocksâ en del andra, mer eller mindre minerali- serade och pâ organiska näringsämnen, i ail synnerhet kväfveföreningar i enklare form rika bottenaflagringar att blottas. Genom urlakning af dessa erhöll vattnet sâ dan för uppkomsten af Pmdmmm-produktionen er- forderliga näringsmängden. Slottsparksdammen erbjuder i detta hänseende vissa likheter med den uppmudd- rade Lietzensee vid Berlin (Kolkwitz, 1909 och 1914 Naumann, 1915). Beträffande den vid frekvensräkningen använda metodiken hänvisas tili Kolkwitz, 1911 och Naumann, 1918 jämte dar vidare anförd litteratur. Citerad Litteratur. Brandt, K.. Apstein, C., Nordisches Plankton. Bot. Teil. Kiel und Leipzig 1908. Carter, H. J., Note on the red-colouring matter of the sea round the shores of the island of Bombay. — Ann. and Mag. of Nat. Hist. Ser. Ill, Vol, I. 1858. 187 Kolkwitz, R., Über die Planktonproduktion der Gewässer, erläutert an Oscillatoria Agardii Gomont. — Landw. Jahrb., Berlin 1909. — , Die Beziehungen des Kleinplanktons zum Chemismus der Ge- wässer. — Kgl. Prüfungsanstalt für Wasser u. Abw. Heft 14. 1911. — , Über die Ursachen der Planktonentwicklung im Lietzensee. — Ber. der. D. Bot. Ges., Berlin 1914. Lemmermann, E., Kryptogramenflora der Mark Brandenburg. Bd. III. Leipzig 1910. Naumann. E., Lietzensee vid Berlin. — Skrifter, utg. af S. Sveriges Fiskeriförening 1915. Lund 1910. — , Bidrag tili kännedomen om vegetationsfärgningar i sötvatten. VII. — Bot. Not., Lund 1918. Paulsex. O., On some Peridiniae and Plankton Diatoms. — Medd. fra Kom. for Havundersogelser. Ser. Plankton I, 8. Kjoben- havn 1905. Steuer, A., Planktonkunde. — Leipzig u. Berlin 1910. Resumé. 1. Der Verf. berichtet in der vorliegenden Mittei- lung über eine vegetationsfärbende Hochproduktion von Peridinium mahnogiense nov. spec. 2. Den Speciescharakter dieser neuen Art betref- fend s. die Diagnose (S. 11) nebst Abbildungen. 3. Die Vegetationsfärbende Hochproduktion trat in einem mit Salzwasser beschichten Zierteich in Malmö auf. Über den Gl^ng der Entwicklung s. die Tabelle (S. 11). Beim Ausklingen der Produktion wurde eine reiche Entwicklung von Dauersporen konstatiert. 4. Da der Teich im Winter 1920 — 21 ausgebaggert wurde, dürften wohl die hierdurch mobil gemachten Nährstoffe in erster Hand das Eintreten der Hochpro- duktion bedingt haben. Malmö, augusti 1921. 188 Resestipendier i Norge. Af prof. Rathkes legat liar utdelats till konservator Ove Dahl 500 kr. for undersökning af kärlväxternas utbredning i Troms fylke, till konservator Johannes Lid 400 kr. till botaniska undersökningar i de inre âstrakterna mellan Skienfjorden och Sätersdalen, till amanuens Tekla Resvoll 350 kr. för växtbiologiska studier i norska fjälltrakter, ât docent Hanna Resvoll Holmsen 500 kr. till fortsatta vegetationsundersökningär pâ Vestlandet. — Af anslaget till vetenskapliga resor i Norge har lektor E. Jorgensen erhâllit 400 kr. till fortsatta undersökningar öfver lefvermossfloran pâ Vestlandet och lektor S. 0. F. Omang 300 kr. till afslutning af hieraciologiska undersökningar i Gi-udbrandsdalen. Vetenskapsakademien d. 25 maj. Till intbrande i Arkiv f. Kemi, Mineralogi och Gfeologi antogs en uppsats af baron C. Kurck »Faunan och floran i nâgra sydskânska, hittills obekanta kalktuffer», saint i Arkiv f. Bot. en upp- sats af dr. Birger Kajanus »Ueber die verschiedene Leis- tungsfähigkeit der beiden Ährenseiten bei Weizen». Formalins användning vid växtpressning. Dok- tor K. Behn i Valparaiso har i »Herbarium» meddelat en ny metod för pressning af köttiga eller broskartade växt- delar. Sädana växtdelar läggas allt efter tjockleken un- der 4 till 8 dagar i en 2-procentig formalinlösning (2 gr. vanlig formaldehyl och 98 gr. vatten), befrias me- delst läskpapper frän vidhängande vätska och »pressas» därpä pâ vanligt satt. Papperet bör i början ombytas dagligen. Pâ detta satt hade det lyckats Behn af Bro- meliacé- och Cactéblommor erhallst utmärkta herbarie- material. Prof. Joho'f i Santjago erhöll lika gynnsamt résultat med Orchidé- och Amaryllidéblommor. Innehall. Almquist, E., Växtgeografiska bidrag. 4. Västergötland. S. 175. Gertz, O., Laboratorietekniska och mikrokemiska notiser. 0. Jod- stärkelsereaktionen och dess diagnostiska entydighet. S. 165. Eristofferson, K. B., On the relation between sugar content and winterrot in the garden carrot. S. 149. Sjöstedt, G., Anteckningar öfver vegetationsfärgningar i saltvatten. 1. En vegetationsfärgande högproduktion af Peridinium mal* mogiense nov. sp. S. 181. Smärre notiser. S. 164, 174, 179, 180, 188. Lund, Berlingska Boktryckeriet ,T/» 1921. BOTANISKA NOTISER FOR ÂR 1921 UTÖ1FNE C. F. O. NORDSTEDT Haftet 5. DISTRIBUTOR; c. W. K. GLEERUP, FÖRLA.GSBOKHANDEL LUND LUND 1921, BRRLING3KA BOKTRYCKERIET 189 Beiträge zur Entwicklungsgeschichte der Taeeaceen. i— ’ Ü i v/\ Iv Von Artur Hakansson. Für diese Untersuchung ist das Material hauptsäch- lich von den Blütenständen geholt, die im Frühling und Vorsommer der Jahre 1920 und 1921 aus je 2 Exempla- ren der Schizocapsa plantaginea Hance und der Tacca cristata Jack, herangewachsen sind; beide befinden sich im Gewächshause des Lunder Botanischen Institutes. Von diesen Pflanzen stammte auch das Spiritusmaterial her, das ich vom Botanischen Museum erhalten habe. Ich habe weiteres eine kleinere Anzahl Schizocapsa-Knos- pen aus den Gewächshäusern des Botanischen Gartens in Kopenhagen bekommen, und ein Paar alkoholfixierte Blüten der Tacca palmata Bl. erhielt ich aus dem Bo- tanischen Museum in Kopenhagen. Letztere jedoch waren für embryologische Studien unbrauchbar. Also ausschliesslich Gewächshausmaterial ist es, das zu untersuchen ich in der Lage war. Als Fixierungs- mittel ist vor allem die Zenkersche Lösung verwendet, die im Allgemeinen die besten Fixierungen ergeben hat, und Alkohol-Eisessig, aber auch Juels Zinkklorid- Alko- hol-Eisessig und die stärkere Lösung von Flemming. Die Präparate sind gewöhnlich mit Heidenhains Häma- toxylin gefärbt, wobei oft mit Lichtgrün. Saffranin oder Kongorot nachgefärbt wurde. Manchmal ist Flemmings Drei-Färbung verwendet. Die Untersuchung wurde im hohen Grade dadurch erschwert, dass in vielen Ovarien alle oder ein Teil der Samenanlagen in der Entwicklung zurückblieben und allmählich dahinstarben. In den meisten Ovarien, die nach der Blüte anschwollen, hatten die auswachsenden Samenanlagen keine Embryonen, während die Endos- permen bisweilen ganz entwickelt waren, meistens doch ßotaniska Notiser 1921. 14 190 mehr oder weniger degeneriert. Nur durch viel Arbeit, also kann man eine richtige Auffassung vom normalen Entwicklungs verlauf erhalten, und in bezug af Tacca cristata war das Material zu spärlich und zu schlecht, um mehr als einige der jüngeren Stadien demonstrieren zu können. Die folgende Darstellung wird sich also haupt- sächlich um die Schizocapsa drehen. Während meiner Arbeit erschien Palms »Preliminary notes » (20 S. 261), eine Angabe beinhaltend über das Vorkommen einer simultanen und die Möglichkeit auch einer succedanen Teilung der Pollenmutterzellen bei der Tacca cristata Jack. Sonst fehlen in der Literatur Angaben betreffend die Entwicklung der Pollenkörner sowie der Embryosäcke bei den Taccaceen. Es möge mir an diese Stelle gestattet sein, meinem Lehrer, Prof. Dr. Sv. Murbeck, den värmsten Dank für das Interesse auszusprechen, das er meiner Arbeit er- wiesen hat, und auch für die Hilfe, die mir zu Teil wurde. Die Entwicklung der Staubgefässe. Die Staubgefässe der Taccaceen sind bekanntlich besonders eigentümlich gestaltet. Das ganze Organ ist. stark konkav, so dass es eine mehr oder minder helm- artige Form annimmt. Innen im Helme längs der ge- gen das Zentrum der Blume gewendeten Wand sind die beiden Theken befestigt. Diese sind bogenförmig gebeugt und stehen an der unteren Kante des Hel- mes zwischen den zwei Vorsprüngen, die das Filament bildet, aus ihm heraus (Fig. 3). Die zwei Theken öff- nen sich an der Anthese mit Längsspalten, wobei die Pollenkörner im Helme und auf dem Blütenboden aus- gestreut werden. Bâillon (62 S. 244) hat eine kurze Beschreibung über die Entstehung dieses auffallenden Organes gege- ben . Seine Ausführung ist ganz kurz gefasst und wird vor allem von keinen Figuren illustriert, und darum 191 dürften einige solche nicht des Interesses entbehren. Die drei Photografien zeigen drei Entwicklnngsstadien der Staubgefässe bei Tacca cristata. Die übrigen Figu- ren sind nach Mikrotomschnitten der Schizocapsastaub- gefässe gezeichnet. Fig. 4 und 5 zeigt das sehr junge Staubgefäss, Fig. 6 und 1 ein älteres Stadium. Es ist schwer, die Ant- hère vom Filament abzugrenzen, aber die erstere be- steht wohl so gut wie nur aus den zwei nach Innen gewendeten Theken. Das Gefässbündel, das am Quer- schnitt sichtbar ist, gehört dem Filamente an (VergL O. Mattsson photogr. Tacca cristata. Fig. 1. Junge Blütenknospe. Perigonblätter und 4 Staubblätter entfernt. Yergr. 6,5 — Fig. 2. Blütenboden mit 2 Staubblättern. Yerg. 6,5. — Fig. 3. Das fertige Staubblatt. Auf- geschnitten. Vergr. 3.25. Bâillon). Im jüngeren Stadium ist die Anthere gebeugt, wenn auch ganz schwach, das Filament hat annähernd die Form einer breiten Scheibe, die entlang der Rück- seite der Anthere befestigt ist. Im älteren Stadium ist die Anthere stark gewachsen und ist bedeutend gebeugt, besonders bei Tacca cristata; die Konvexseite der Bie- gung ist gegen das Zentrum der Blüte gewandt. Das Filament ist ebenfalls gewachsen, tritt aber im Verhält- nisse zur Anthere zurück. Am basalen Teil der Anthere ist es etwas ausgehöhlt. Durch das Wachstum des Blü- tenbodens ist das Staubgefäss nach aussen und etwas nach oben geschoben worden und neigt sich gegen das 192 Zentrum der Blume. Die in Fig. 1 abgebildeten Tacca- Staubgefässe sind jünger als das in Fig. 6 abgebildete Schizocapsa-Staubgefäss. Man sieht, wie die bogenför- mige An there auf dem breiten Filament auf sitzt. Das hat schon angefangen, seine konkave Form auszubilden, seine Spitze neigt sich gegen die Mitte der Blüte. Fig. 2 gibt ein älteres Entjvicklungsstadium wieder. Sowohl die Anthere insbesondere aber das Filament ist gewachsen. Das Filament ist stark konkav. Dadurch Schizocapsa plantaginea. Fig. 4. Junges Staubblatt. Längsschnitt. Vergr. 40. — Fig. 5. Dgl. Querschnitt. Vergr. 40 — Fig. 6. Ein älteres Stadium. Yergr. 30. — Fig. 7. Beinahe fertiggebildetes Staubblatt. Yergr. 30. — Fig. 8. Dgl. Querschnitt durch den obe- ren Teil. Yergr. 30. — Fig. 9. Pollenfach. Das Tapetum bildet sich, die Zellteilungen gehen noch im Archespor vor sich. Yergr. 885. — Fig. 10. Pollenmutterzellen in Synapsis. Yergr. 385. In Fig. 4 — 8 ist der Inhalt des Pollenfaches geprickelt, der Gefäss- bündel des Filamentes durch einen Ring angedeutet. dass es am stärksten in dem Teil wuchs, der unterhalb der Anthere lag, und dadurch dass sich die Spitze des Filamentes senkte, wendet nun die bogenförmige An- there ihre Konvexseite nach unten. Ihr apikaler Teil hat sich gesenkt, ihr basaler Teil wurde in die konkave Vertiefung hineingezogen und wurde da allmählich in die Höhe gehoben, während sich der apikale Teil mehr und mehr senkte. 193 Fig. 7 u. 8 zeigen ein Staubgefäss, das beinahe seine definitive Form angenommen hat. Durch das fort- gesetzte Wachstum des Blütenbodens wurde es bedeu- tend gehoben. Aber meist frappierend ist doch das unerhörte Wachstum des Filamentes. Die Anthere ist nun im Verhältnis zu ihrer ursprünglichen Lage voll- ständig umgestülpt, ihre konvexe Seite ist nach aussen gekehrt, d. h. gegen die Höhlung des Helmes, in die sie nun beinahe vollständig hineingezogen liegt. Selbst- verständlich biegt sich das G-efässbündel des Filamentes an der Spitze des Staubgefässes um, so dass es sowohl in der inneren wie in der äusseren Wand des Helmes verläuft (Fig. 8). Die Veränderungen, die die Staubgefässe nunmehr erfahren, bestehen in einem Wachstum des ganzen Or- ganes und in einer Vertiefung des Helmes, wodurch der oberste Teil der Anthere sich vom Dache des Hel- mes entfernt (Fig. 3). Die Entwicklung des Pollens. Die Pollenmutterzellen sind von der Epidermis des Pollenfaches durch drei Zellschichten getrennt, von' denen sich die zwei inneren rund um den sporogenen Zellen- komplex fortsetzen, wobei das Zellenlager, das direkt daran grenzt, als Tapetum ausgebildet ist. Schon frühzeitig teilen sich die subepidermalen Ini- tialzellen einmal periklin, und die Zellen der dabei ent- standenen äusseren Zellenschichte, die primären Wand- zellen, teilen sich rasch und ergeben ein äusseres und ein inneres Zellenlager. In diesen beiden gehen antikline Teilungen vor, bevor sich die Zellen des inneren Lagers periklin teilen (Fig. 9), wodurch die Tapetenschichte ab- geschieden wird. Auch längs der axilen Wand des Pollen- faches scheinen die Tapetenzellen vom sterilen Gfewebe der Anthere herzustammen, indem die an das Archespor grenzenden Zellen wachsen und sich periklin teilen. 194 Während dessen haben die Archesporzellen durch Teilung nach verschiedener Richtung an Anzahl zugenommen. Im Anfang sind die zwei rund um das Archespor liegenden Zellschichten gleich ausgebildet: in den Prä- paraten sind ihre Zellen stets dunkler gefärbt als die ausserhalb liegenden. Doch die werdenden Tapetenzel- len wachsen bald. Die Zellen der äusseren Schicht plat- ten sich dagegen tangential ab, und unter dem fortge- setzten Wachstum des Pollenfaches werden sie allgemach zusammengedrückt zu dünnen Scheiben, die inzwischen lange verbleiben, bis sie schliesslich, doch erst bei der Auflösung des Tapetums, vollständig resorbiert werden. Unter dem fortgesetzten Wachstum des Archespo- res, das anfangs darin seinen Grund hat, dass sich seine Zellen, die viel grösser sind und bedeutend kräftigere Kerne haben als die angrenzenden Zellen, an Anzahl vermehren und später seinen Grund in einem bedeuten- den Wachstum der definitiven Pollenmutterzellen hat, teilen sich die Tapetenzellen rasch, so dass sie eine Zeitlang sehr dicht gepackt liegen. Doch diese Teilun- gen hören bald auf und die Tapetenzellen nehmen da- für an Grösse zu. Während die Tetradenteilung der Pollenmutterzellen vor sich geht, wird der Grossteil der Tapetenzellen durch eine mitotische Kernteilung zwei- kernig (Fig. 10). »Amitosen» scheinen nur ausnahms- weise vorzukommen. Sicher sind doch diese »Amitosen» in der Weise zu deuten, wie Bonnet (12 S. 711) es tut: »Les phénomènes d’amitoses ne paraissent pas exister dans les cellules nourricières. Toutes les apparances qu’on leur a attribuées s’expliquent par des irrégularités mitotiques et des fusion nucléaires.» Die Tapetenzellen- kerne sind chromatinreich und ziemlich gross. Die ausgewachsenen Tapetenzellen sind von einer dünnen Wand umgeben und haben eine ziemlich unregelmässige Form, die darauf beruht, dass sie mehr oder weniger ins Pollenfach hinein vorspringen. Ihr Plasma zeigt eine Fi- 195 larstruktur, die in einem weitmaschigen Netzwerk besteht Es ist nicht so stark färbbar wie in früheren Stadien Hie und da sieht man, wie eine oder ein Paar oft -ungewöhnlich grosse Tapetenzellen innerhalb der ande- ren liegen. Zwei Tapetenzellen springen z. B. wie eine kleine Halbinsel zwischen den Pollenmutterzellen vor. Ge- wöhnlich leiten wohl diese Extratapetenzellen ihren Ur- sprung auf die Gewöhnlichen zurück: unter den lebhaf- ten Zellenteilungen in der Tapetenschichte geschieht es manchmal, dass eine Zelle sich periklin teilt, und die eine 'Tochterzelle in das Pollenfach hineingepresst wird, wo sie sich dann teilen kann. Manchmal kommt man aber zur Auffassung, dass eine oder die andere von den peripheren Pollenmutterzellen Tapetenzellencharakter annimmt, in- dem sie zu wachsen auf hört und zweikernig wird. Ein gleiches Verhältnis zeigen einige von den Pollenmutter- zellen bei Lemna (Caldwell 99). Wenn das Pollenfach einkernige Pollenkörner bein- haltet, beginnt die Auflösung der Tapetenzellen. Sie verlieren allmählich ihre Wände, wonach sie sehr un- regelmässige Formen annehmen. An einigen Stellen schmelzen zwei oder mehrere benachbarte Plasmamassen zusammen, an anderen wieder isolieren sie sich von einan- der. Die peripheren Pollenkörner liegen nun teilweise in das Plasma der Tapetenzellen eingebettet. An ver- schiedenen Stellen wachsen dann diese Plasmamassen mit ihren eingelagerten Kernen in das Pollenfach zwi- schen die Pollenkörner hinein und wachsen bisweilen bis zum Zentrum, aber sie schmelzen nicht mit einander zusammen, sondern werden bald desorganisiert. Wenn ■der Kern des Pollenkornes sich teilt, trifft man nur hie und da im Präparate einige dunkelgefärbte Beste des Tapetums. Irgendeine echte Periplasmodiumbildung wie sie unter Monokotylen z. B. bei Buppia (Mürbeck 02, S. 7), Butomus (Holmgren 13, S. 62) und Anthurium (J uel 15, S. 341) vorkommt, gibt es also nicht hier. 196 Die Pollenmutterzellen erreichen ihre definitive Grösse, wenn sich ihr Kern im Synapsisstadium befin- det (Fig. 10). Ihr Plasma beinhaltet teils eine netzar- tige Fadenstruktur, teils zahlreiche feine Körner, Gra- nula, die auf und zwischen den Fäden im Netze liegen. Später sammeln sich diese Körner um den Kern, und die heterotypische Kernspindel kommt in einer Granula- zone zu liegen, wo die einzelnen Körner ziemlich grob sind, indem sie bedeutend an Grösse zugenommen ha- ben (Fig. 12). Im übrigen Teile des Plasmas beibehal- ten die zurückbleibenden Körner ihre geringe Grösse, und in diesem Teile verlaufen ausserdem in unregel- mässiger Weise lange Stränge aus feinen Fäden, die, wie es scheint, das Plasma der Pollenmutterzelle in eine ungleiche Anzahl Zonen abgrenzt (Fig. 12). Die Wände der Pollenmutterzellen nehmen während der Tetraden- teilung an Dicke zu und lösen sich teilweise von einander. Fig. 11 zeigt die Pollenmutterzelle in später Dia- kinese. Im Plasma der Zelle treten wenn auch spärlich, sogenannte extranucleäre Nucleolen auf. Der Nucle- olus des Kernes ist aufgelöst, ebenso ist das Verhältnis mit der Kernmembran, und ein lichter Hof zeigt das Kernlumen an, in dem die Doppelchromosomen unre- gelmässig verstreut liegen. Fünf »Kegel» aus Kino- plasmafäden liegen mit ihren Spitzen im Cytoplasma, während ihre Basis das Kernlumen durchsetzen oder an seinem äusseren Grenze schliessen. Die heterotypische Kernspindel ist also in ihrer Anlage multipolar, wird aber dann wie gewöhnlich bipolar. Sie ist aus ziemlich groben, von Hämatoxylin stark färbbaren Fasern gebil- det, die an beiden Polen in eine Spitze zusammenlaufen, die zwar manchmal an der Hautschicht des Plasmas be- festigt zu sein scheint, oft aber ist dies nicht der Fall. Der Kernspindel beinhaltet ausserdem eine wechselnde Anzahl sehr feiner Spindelfasern, die sich im Cytoplasma ausbreiten, wo sie blind zu enden scheinen (Fig. 12). 197 Ähnliche Spindelfasern sind nach Lagerberg (09, S. 32) kennzeichnend für die heterotypische Kernspindel bei Adoxa, und er schreibt ihnen eine Stützenfunktion zu: »ihre Aufgabe die sein, der Kernspindel eine fixierte Lage zu sichern.» Die Lage der Kernspindel innerhalb der Pollenmutterzelle ist ziemlich variierend. Ziemlich oft liegt sie in der Nähe der einen Wand. Oft ist sie mehr oder minder halbmondförmig gebogen (Fig. 12). Manchmal liegt sie innerhalb eines lichten Hofes, der vermutlich dem ehemaligen Kerne der Pollenmutterzelle entspricht. Die Chromosomen wandern nicht bis zu den Spitzen den Kernspindel, darum werden die Tochterkerne ein Stück von der Wand der Pollenmutterzelle gebildet. Ausserhalb der groben Spindelfasern werden unter der Anaphase successiv neue, feinere solche Spindelfasern angelegt, während jede von der groben allmählich dün- ner wird, zuerst an den Enden und hernach entlang ihres ganzen Verlaufes, so dass schliesslich sich zwischen den zwei Tochterkernen ein grosses tonnenförmiges Phragmoplast befindet, das sich quer durch die ganze Zelle erstreckt. In dieser wird inzwischen keine Wand angelegt (Fig. 13). Nach Lawson (98, S. 177) bildet sich zwischen den zwei primären Tochterkernen in den Pollenmutterzellen der Cobaea eine ähnliche Figur: »Al- though the continuous übers now curve towards the cell- wall as shown in ßg. 19, there is no cell-plate formed until after the second division.» In den Tochterkernen tritt kein Nucleolus während der Interkinese auf. Dagegen gibt es extranucleäre Nucleolen in reichem Masse (Fig. 13). Diese fehlten vollständig unter der Metaphase. Das Plasma der Pol- lenmutterzelle sammelt sich allmählich um die beiden Tochterkerne, während eine Zone zwischen den Kernen ganz plasmaarm wird, was besonders unter der homöo- typischen Teilung zu Tage tritt (Fig. 14 u. 15). 198 Die beiden homöotypischen Kernspindeln liegen innerhalb je ihrer Granulazone, obwohl zunächst von Schizocapsa plantaginea. Fig. 11. Pollenmutterzelle. Späte Dia- kinese. Vergr. 685. — Fig. 12. Heterotypische Kernspindel. Die Wand der Pollenmutterzelle ist nicht gezeichnet. Yergr. 685. — Fig. 18. Interkinese. Die Tochterkerne sind ungewöhnlich gross. Vergr. 685. — Fig. 14. Homöotypische Kernspindeln. Die Wand der Pollenmutterzelle nicht gezeichnet. Yergr. 685. — Fig. 15. Dgl. Yergr. 685. — Fig. 16. Plasmazerteilung vollzogen. Yergr. 685. — Fig. 17. Pollentetrade. Yergr. 400. — Fig. 18. Dgl. Yergr. 400. — Fig. 19. Pollenk o/n. Kernteilung. Vergr. 920. - — Fig. 20. Pollenkorn. Der generative Kern vor kurzem gebildet. Vergr. 685 — Fig. 21. Der generative Kern eingewandert. Yergr. 685. — Fig 22. Pollenkorn bei der Anthese. Yergr. 685. einem lichteren »Hof» umgeben. Sie sind schmal, zu- sammengesetzt aus groben Spindelfasern, zugespitzt, oft 199 halbmondförmig gebogen. Sie sind öfter als die hetero- typische an der Hautschicht des Plasmas befestigt. Die feinen Stützfasern fehlen. Die gegenseitige Lage der beiden Kernspindeln ist sehr variierend und ebenso ist das Verhältnis mit ihrer Lage in der Zelle. Oft liegen sie in derselben Ebene und zwar mehr oder weniger parallel (Fig. 15) oder auch senkrecht zu einander. Oft liegen sie nicht in derselben Ebene (Fig. 14). Extra- nucleäre Nucleolen fehlen nun ganz und gar im Cyto- plasma, treten aber wie bei der heterotypische Teilung in grosser Anzahl auf, nachdem sich die groben, von Hämatoxylin stark färbbaren Spindelfasern aufgelöst haben. Vielleicht hat ihre Substanz zu der Bildung die- sen groben Fasern beigetragen. Die Nucleolen ver- schwinden dann, ohne dass es möglich war zu entscheiden, wohin sie ihren Weg genommen haben. Vielleicht sind sie in die Kerne der Pollenmutterzelle hineingewandert und da zur Vermehrung der Chromatinmenge und später zur Bildung des Kernkörperchens beigetragen. Das letztere betreffend hat Schürhoff (18, S. 66) bestimmt hervorgehoben, dass das Kernkörperchen nur Material für Chromosomen, aber nicht für Spindelfasern oder Phrag- moplast liefert. Aber bei der Schizocapsa ist es, wie ge- sagt, so, dass die Nucleolarsubstanz wenigstens teilweise auch die groben Spindelfasern bildet. Die feinen Spin- delfasern dagegen dürften reine Cytoplasmabildungen sein. Nachdem sich die groben Spindelfasern der homöo- typischen Kernspindeln sich aufgelöst haben, treten im Cytoplasma zahlreiche feine Kinoplasmafäden auf, die sämtliche Kerne mit einander in Verbindung setzen. Diese liegen ganz draussen an der Hautschicht des Plasmas (Fig. 16). Allmählich sammelt sich eine dichte Zone von granuliertem Plasma um jeden der Kerne wäh- rend die übrigen Teile der Zelle plasmaarm werden. Die Zellenbildung erfolgt dadurch, dass feine Zellplatten in den Spindelfasen angelegt werden, die sich dann spalten, 200 wodurch sich das Plasma der Pollenmutterzelle in vier Teile teilt. Die kinoplasmatischen Fäden scheinen zuerst zunächst den Kernen zu verschwinden, während sie im plasmaärmeren Teile der Zelle noch eine Zeitlang ver- bleiben (Fig. 16). Die gegenseitige Lage der Pollenkörner in der Té- trade und die Form der Tetrade ist sehr verschieden. Ganz gewöhnlich, ja, vielleicht am gewöhnlichsten, ist die Anordnung tetraödisch (Fig. 18). Oft liegen die vier Pollenkörner in ungefähr derselben Ebene (Fig. 17) und dann in ungleicher "Weise. Oft scheint die Tetrade nur zwei Pollenkörner zu beinhalten, die zwei anderen be- finden sich dann im angrenzenden Schnitte. Manchmal findet man Doppeltetraden mit acht Zellen, zu deren Entstehung zweifelsohne zwei Pollenmutterzellen beige- tragen haben. Während die Pollenkörner beieinander liegen, wandert ihr Kern allmählich in die Zelle hinein (Fig. 17), verlässt also seinen Platz an der einen Wand. Auch ein Nucleolus tritt in ihm auf. Dass es bei Schizocapsa neben dieser simultanen Tetradenteilung — quadripartition nach Farrs Termi- nologie (Farr 16, S. 265) — eine succédané Teilung — bipartition — gibt, ist nicht glaubwürdig. Ich habe niemals gesehen, dass sich irgendeine Zellenwand nach der ersten Kernteilung bildet. Manchmal glaubt man doch konstatieren, dass in der plasmaarmen Zone, die sich zwischen den zwei zuerst gebildeten Kernen in der Pollenmutterzelle befindet, eine Teilung der Zelle erfolgt, die darin ihren Grund hat, dass dort die Plasmaverdün- nung soweit geht1, dass das Cytoplasma in dieser Zone ganz und gar verschwindet. Doch mit voller Gewissheit kan diese Frage nicht entschieden werden. Man kann ja im- mer Fixierungsartefakten vermuten. Palm (16, S. 263), der, wie früher genannt worden ist, bei Tacca cristata » quadripartition '> konstatiert hat, hat junge Tetraden »where the four definite cells were forming a row, indi- 201 eating thus the possibility, that successiv bipartition had occurred», gesehen. Levine (16, S. 161) glaubt bei Dro- sera festgestellt zu haben, dass solche Tetradenformen dort durch bipartition entstehen. Dass eine solche Te- tradenform bei Schizocapsa oder Tacca cristata vor- komme, habe ich nicht gesehen. Doch es soll dabei hinzugefügt werden, dass von der Letzteren nur ein paar Präparate mit Tetraden untersucht wurden. Lange ist man der Meinung gewesen, dass die simul- tane Pollenbildungstypus für die Dikotylen, die succé- dané für die Monokotylen charakteristisch sei, und van Tieghem (01, S. 297), hat die Angiospermen (»les Stig- matées») in »les Metadiodées», beinhaltend Monokotylen und Nympheaceen mit succedaner Teilung, und in »les Homoudiodées» eingeteilt, die die übrigen Dikotylen mit simultaner Teilung umfassen. Hat doch schon Hof- meister (61, S. 637) mehrere Falle aufgezählt, wo bei den Monokotylen simultane Teilung vorkommt, und in der jüngsten Zeit haben verschiedene Forscher ihre Auf- merksamkeit dieser Frage gewidmet. So wurde also bei vielen Dikotylen succédané Teilung konstatiert (Samu- elsson 14, Levine 16), simultane bei noch viel mehr Monokotylen (Guignard 15 a u. b. Täckholm und Sö- derberg 18. Palm 20). Söderberg (19) hat ein Ver- zeichnis über die Ausbreitung der beiden Teilungsweisen bei den Monokotylen gemacht. Aus diesem und Palms Verzeichnis (20. S. 281) geht hervor, dass der simultane Typus bei den Familien Cyperaceae, Palmae und Orchi- daceae vorkommt, wie innerhalb nicht weniger als fünf Familien, der Reihe Liliflorae angehörend, nämlich Juncaceae, Liliaceae, Taccaceae, Iridaceae und Dios- coreaceae. Besonders charakteristisch ist er nach Guig- nard (15 a u. b.) für die Iridaceen und Aloineen gruppe innerhalb der Liliaceen. Bei Ixia und Gladiolus liegen die vier Pollenkörner innerhalb der Tetrade aequatoriell in derselben Ebene (Guignard 1. c.) Bei den Liliaceen 202 finden sich beide Typen. Verschiedene Forscher wollen der Pollenbildungsweise eine gewisse phylogenetische (Samuelsson 14, S. 185 u. 188) oder wenigstens syste- matische (Täckholm u. Söderberg 18, S. 189) Bedeu- tung beimessen, und obwohl sogar bei derselben Art beide Typen Vorkommen können (Levine 16), so kann wohl eine gewisse Bedeutung dessen nicht geleugnet werden. Die jungen Pollenkörner wachsen schnell, nachdem sie sich von einander gelöst haben. Sie haben eine runde oder elliptische Form und beinhalten eine ziem- lich grosse Vakuole, während die Hauptmasse ihres Plas- mas an dem einen Ende liegt. In dieser Plasmaan- sammlung liegt der Kern, der mit einem kräftigen Nuc- leolus versehen ist. Stärke wird, wie es scheint, in den Pollenkörnern während ihrer Entwicklung nicht aufge- speichert, aber es gibt dagegen eine ziemlich reichliche Menge in den Zellen des Filamentes und der Perigon- blätter. Erst wenn die hypodermale Wandschicht im Pollen- fach Endoteciestruktur anzunehmen beginnt, d. h. dass ihre Zellen bedeutend gewachsen sind und die charak- teristischen Verdickungen in den Badialwänden erhalten haben, teilt sich der Kern des Pollenkornes. Dann ist das Pollenkorn bedeutend plasmareicher geworden, und die grosse Vakuole ist verschwunden. Die Kernspindel ist stumpf und ihre Fasern sind an dem einen Pol be- festigt, jeder für sich an der Plasmamembran, während sie am anderen Pole rundweg im Cytoplasma endigen. »Diese Ausbildung der Kernspindel gestattet nämlich ihren Chromosomen bis an das äusserste Ende der Spin- delfasern zu rücken, der Anlage des generativen Kerns somit bis dicht an die Hautschicht des Pollenkorns zu gelangen»; dies ist Strassburgers Ansicht (08 S. 524; um die Bedeutung dieser Kernspindelform. Unter der Anaphase (Fig. 19) bilden sich mehr und 203 mehr Verbindungsfäden zwischen den zwei Chromosom- gruppen und schliesslich entsteht eine kleine linsenför- mige generative Zelle (Fig. 20). Ihr Kern ist bedeutend kleiner als der der vegetativen Zelle, und es herrscht auch zwischen den Nucleolen der Kerne ein berücksich- tigungswürdiger Grössenunterschied. Bald trifft man die generative Zelle in der vege- tativen liegend an, gewöhnlich in der Nähe des Schlauch- kernes (Fig. 21). Übrigens ist jener kaum so gross wie dieser Letztgenannte. Die Zelle ist vollkommen kugel- rund wie auch ihr Kern und beinhaltet eine ziemlich kleine Plasmamasse. Bei der Färbung mit Flemmings Dreifärbung wird ihr Plasma rotviolett, während das der vegetativen Zelle orange gefärbt wird. Der Kern der vegetativen Zelle hat oft eine ziemlich unregelmässige Form. Gleich der der generativen Zelle hat sie eine netz- artige Chromatinstruktur und einen Nucleolus, der von einem lichten »Vorhof» umgeben ist, durchsetzt von Fäden, die den Nucleolus mit dem Chromatinnetz ver- binden. Malte (10, S. 54 u. 84) ansieht einen solchen Vorhof als ein Fixierungsartefakt, dadurch entstanden, dass der Nucleolus bei der Fixierung zusammenschrumpfte, und er hat gezeigt, dass auf diese Weise der Vorhof in den Zellkernen der Stanhopea entstehen kann, z. B. bei der Behandlung mit Alkohol-Eisessig. Auf welche Weise die generative Zelle in die ve- getative hineinkommt, war Gegenstand einer lebhaften Diskussion. Nach Murbeck (02, S. 8) und Lagerberg (09, S. 48) ist es die vegetative Zelle, die wirksam ist, indem sie um die generative herumwächst; nach Strass- burger (08, S. 526) ist es umgekehrt die letztere, die die aktive Bolle spielt. Wie die Hineinwanderung bei Schizocapsa vor sich geht, ist unmöglich zu entscheiden Dass die Hautschicht der vegetativen Zelle nicht durch- brochen wird, sondern dass sie bloss eingebaucht und dann abgeschnürt wird, geht aus Fig. 22 hervor, wo 204 unter der Herstellung des Präparats die generative Zelle kontrahiert wurde. Sie erscheint von einer deutlichen Hautschicht umgeben und liegt — um Lagerbergs Bild anzuwenden — wie in einer Vakuole in der vegetativen Zelle. Diese Vakuole ist deutlich von einer Hautschicht begrenzt. Die generative Zelle wächst nicht unbedeutend (Fig. 22) und wird allmählich spindelförmig und etwas halb- mondförmig gekrümmt. Ihr Kern befindet sich bei der Anthese noch im Buhèstadium. Sie teilt sich ganz sic- her erst im Pollenschlauche. Ich war jedoch nicht im Stande, ihre Teilung zu beobachten. Der Kern der ve- getativen Zelle weist bisweilen Zeichen der Degeneration auf, bevor noch das Pollen ausgeleert ist (Fig. 22). Die Wand des Pollenfaches besteht bei der Anthese aus zwei Zellenlagern: Das Endothecium, bestehend aus grossen, in radialer Dichtung verlaufenden Zellen, und die Epidermis mit tangential geplatteten Zellen. Die Entwicklung der Samenanlage. Die Entstehung des Fruchtknotens und die Ent- wicklung der Fruchtblätter bei den Taccaceen — Tacca — beschreibt Bâillon (62, S. 245). Im jungen Ovarium treten frühzeitig die Plazenten wie drei Längslisten hervor, eine mitten auf jeder Wand unter den inneren Perigonblättern, und jede ist mit ei- ner deutlichen vertikalen Furche versehen. Auf jeder Seite davon kommen die Ovularhöcker hervor. Die Samenanlagen sind anatrop. Diejenigen, die sich dem Grunde des Ovariums zunächst befinden, sind bisweilen hängend und apotrop, d. h. mit der Mikropyle zwischen der Ovarienwand und der Baphe, aber sonst sind sie ungefähr in der horizontalen Ebene gelegen. Oft, vielleicht sehr oft ist die Baphe ventral, d. h. be- festigt an der gegen die Placentenfurche gewendeten Seite, besonders aber bei den Samenanlagen im obersten 205 und untersten Teile des Ovariums ist sie lateral derartig, dass die ersteren sie an ihrer unteren, die letzteren an ihrer oberen Seite haben. In der Zeit der Befruchtung zeigt der Funiculus oft eine mehr oder weniger starke Krümmung, wodurch die Mikropylöffning in die unmit- telbare Nähe des Leitungsepithels auf dem Nabelstrang kommt. Die äusseren Samenanlagen auf der Plazenta werden durch die Krümmung hinein gegen die Ovarial- wand geführt (Fig. 50). In einem ungewöhnlich engen Ovarium fanden sich einige ortotrope Samenanlagen. Erst wenn die Tetradenteilung im Mikrosporangium vollbracht ist, kann man in der Samenanlage die Initial- zelle des Embryosackes unterscheiden (Fig. 23). Sie hat eine hypodermale Lage und nimmt die Spitze einer axilen Zellenreihe ein. Nach Nitzschke (14, S. 256) ist diese axile Zellenreihe kennzeichnend für die Samen- anlage der Monokotylen, ist aber selten bei der der Di- kotylen. Die Initialzelle ist bedeutend grösser als die angrenzenden Nucelluszellen und ist mit einem beson- ders kräftigen Kern versehen. Die Zelle in der axilen Keihe, die direkt an die Initialzelle grenzt oder nachher an die Embryosackmutterzelle (Fig. 25), ist oft ziemlich gross. Früher oder später teilen sich unterdessen die Zellen in der axilen Keihe antiklin, und nie habe ich die besprochene Zelle als Embryosackmutterzelle aus- gebildet gesehen. Schon bevor die Initialzelle ausdifferenziert ist,' kann man bei den Samenanlagen eine erste Andeutung zu der Krümmung bemerken, wodurch sie anatrop werden. Sie kommt anfangs dadurch zu Stande, dass die Zellen auf der einen Seite der Samenanlage wächst. Die Initialzelle teilt sich mit einer periklinen Wand (Fig. 24). Die innere Zelle von den zwei Tochterzellen nimmt rasch an Grösse zu und macht die Embryosack- mutterzelle aus, die äussere ist tafelförmig und teilt sich bald durch antikline Wände, so dass die Embryo- Botaniska Xotiser 1921. 15 206 sackmutterzelle von einer einzigen Schicht von vier oder sechs Schichtzellen überdeckt wird. Die Anlage des inneren Integumentes geschieht da- durch, dass die Epidermiszellen der Samenanlage ent- lang einer zwei Zellenreihen breiten, ringförmigen Zone vergrössert und gleichzeitig in radialer Richtung ver- längert werden. Hernach teilen sich diese Zellen mittels tangentialer, gewöhnlich etwas schief stehender Wände (Fig. 25). AVenn sich der Kern der Embryosackmutterzelle im Anfänge des Synapsisstadiums befindet, hat die Krüm- mung der Samenanlage so weit Fortschritte gemacht, dass der Nucellus einen rechten Winkel gegen den Fu- niculus bildet. Das innere Integument ist bereits be- deutend gewachsen, während das äussere als ein Ring- wall basal von jenem angelegt wird. Doch dieser Ringwall ist nicht vollständig, da er auf der Seite des Nucellus fehlt, die gegen den Funiculus hin geht. Beide Inte- gumente bestehen nur aus zwei Zellschichten. Das in- nere Integument ist während der ganzen Entwicklung höher als das äussere und bildet in der befruchtungs- reifen Samenanlage allein den Mikropylkanal (Fig. 50). Sein freier Rand hat sich dann bedeutend verdickt, was vor allem auf einer starken Volumszunahme seiner Zel- len beruht. Wenn sich die Embryosackmutterzelle teilt, ist die Samenanlage schon anatrop. Im Funiculus bildete sich frühzeitiger ein Prokambium sträng, bestehend aus lang- gestreckten, stark färbbaren Zellen, die lange Kerne beinhalten. Viel später wird dieser von einem Grefäss- bündel ersetzt. Der Nucellus hat unter dem Wachstume des Inte- gumentes bedeutend an Grösse zugenommen, indem er be- sonders eine starke Verlängerung erfahren hat. Das Wachstum beruht teilweise auf Streckung, teilweise auf Teilung der Zellen (Fig. 26). In dem zwischen der 207 Embryosackmutterzelle und der Epidermis befindlichen Zellenlager gehen Zellteilungen nur in den Zellen vor sich, die den chalazalen Teil der Embryosackmutter- zelle umgeben, aber in dem ganzen Teile des Nucellus, der chalazal von der Embryosackmutterzelle liegt, sind sie sehr gewöhnlich. Die Samenanlage wird jetzt ein wenig abgeplattet, indem sie in der Ebene, die durch den Funiculus geht, breiter erscheint. Die ausgewachsene Embryosackmutterzelle hat eine Länge von ungefähr 35 jl i . Ihre Form ist langgestreckt, ihr antichalazaler Teil ist der breiteste, und in ihm liegt der 14 /a grosse Kern (Fig. 26). Ihr Cytoplasma zeigt im Anfänge der Tetrad enteilung folgende Struktur: teils ein weitmaschiges Netzwerk aus feinen Fäden, teils zahl- reiche Granulen auf und zwischen den Fäden. Die Synap- sis kennzeichnet sich dadurch, dass die kontrahierte Chromatinmasse in der Kegel in dem Teile des Kernes liegt, der gegen die antichaläzale Wand der Embryo- sackmutterzelle hin geht. Während der Keduktionsteilung geschehen Umlage- rungen im Cytoplasma der Embryosackmutterzelle, glei- chend denen, die oben bei der Pollenmutterzelle beschrie- ben wurden. Unter der Diakinese hat sich also eine dichte Granulazone um den Kern herum gesammelt und in dieser Zone liegt die heterotypische Kernspindel. Sie ist aus feineren Spindelfasern gebildet als die Kern- spindel der Pollenmutterzelle und die kurzen Stützfasern, die bei dieser beschrieben wurden, fehlen hier. Ge- wöhnlich ist sie mit ihren Spitzen, die nicht so ausge- zogen sind wie die der Pollenmutterzellespindel, an der Hautschicht der Zelle oder an der äusseren Grenze der granulierten Zone befestigt. Die Kernspindel ist manch- mal etwas gebogen und liegt oft schief im Verhältnisse zur Längsachse der Embryosackmutterzelle (Fig. 27). Unter der Anaphase verschwinden die Spitzen der Spin- del, die zwei Tochterkerne konstituieren sich und stehen 208 mit einander durch sehr feine Kinoplasmafäden in Ver- bindung, in denen eine sehr dünne Wand angelegt wird (Fig. 28). Extranucleäre Nucleolen treten in grosser Schizocapsa plantaginea. Fig. 23. Samenanlage mit Initialzelle. Vergr. 510. — Fig. 24. Initialzelle geteilt. Vergr. 510. Fig. 25. Embryosackmutterzelle. Die Anlage des inneren Integumentes. Yergr. 510. — Fig 26. Embryosackmutterzelle. Yergr. 510. — Fig. 27. Die heterotypische Kernspindel. Yergr. 510. — Fig. 28. Dyadenzellen. Vergr. 510. — Fig. 29. Die homöotypischen Kernspindeln. Yergr. 510. — Fig. 30. Abnorme Makrosporenanordnung. Yergr. 510. — Fig. 31. Makrosporentetrade. Yergr. 510. Anzahl auf, aber verschwinden bald wieder. Die Nuc- leolen werden unter der Interkinese nicht in den Toch- terkernen gebildet. Um den Kern . der Dyadenzellen herum sammelt sich eine dichte Plasmazone und in ihr 209 liegt die homöotypische Kernspindel, die der heteroty- pischen gleicht und auf dieselbe Weise befestigt ist (Fig. 29). Die Lage der beiden Kernspindeln ist ganz ver- schieden. Die chalazale fällt entweder mit der Längs- achse des Nucellus zusammen, oder sie bildet einen in jedem Falle ziemlich spitzen Winkel mit ihr, die anti- chalazale steht oft senkrecht zur Längsachse. Die chala- zale Dyadenzelle teilt sich also gleich der Embryosack- mutterzelle mittels einer transversalen Wand, die an- tichalazale mittels einer longitudinalen, schiefen oder seltener transversalen Wand. Die Teilung geschieht gleichzeitig in beiden Zellen, irgendeinen Vorsprung bei der chalazalen, wie er bei vielen Gewächsen vorkommt, gibt es hier nicht. Die vier durch die Tetradenteilung entstandenen Makrosporen liegen also gewöhnlich in T-Form geordnet, um Nitzschkes Ausdruck zu gebrauchen (14, S. 231). Dies ist zwar nicht die gewöhnlichste Makrosporenan- ordnung innerhalb der Angiospermen, aber sie kommt, wie es scheint, ziemlich allgemein unter den Mono- wie Dikotylen vor. Innerhalb Helobiae ist sie gewöhnlich (Murbeck 02, Holmgren 13, Nitzschke 14, Palm 15 und mehrere ältere Angaben). Aber sie kommt auch mehr oder weniger oft z. B. bei Gloriosa (Afzelius 19), Bur- mannia Campionii (Ernst und Bernard 12), Heteran- thera (Coker 07), Gymnadenia albida (Afzelius 16), Musa ornata Chittagong (d’Angremond 15), also hie und da innerhalb Familien vor, die keinen näheren phylogeneti- schen Zusammenhang haben. (Vergl. jedoch Nitzschke 14, S. 257). Bedeutend seltener liegen die Makrosporen in einer Reihe und Fig. 30 zeigt eine eigentümliche Anordnung: Beide Dyadenzellen haben sich mit einer longitudinalen Wand geteilt, die in den zwei Zellen verschiedene Richtung hatte. Die Makrosporen liegen also kreuzweise, zwei und zwei in derselben Höhe. Die Embryosack- 210 mutterzelle und damit auch die chalazale Dyadenzelle ist offenbar ungewöhnlich breit gewesen, weswegen sich auch die chalazale Kernspindel transversal stellen konnte. Eine solche Anordnung der Makrosporen, die ja eine grosse Ähnlichkeit mit einer »Tetrade» zeigt, scheint selten zu sein. Zwei und zwei auf derselben Höhe aber bilateral geordnet liegen nach Mac Alljster (14) die Mak- rosporen bei Smilacina sessilifolia und Streptopus roseus. Schon bei der Anlage sind die zwei chalazalen Mak- rosporen gewöhnlich grösser als die zwei anderen, was seinen Grund darin hat, dass die chalazale Dyadenzelle jedenfalls . die höhere ist. Nach einiger Zeit wächst die der Chalazaregion zunächst liegende Makrospore stark (Fig. 31) und verdrängt die übrigen. Ihr Kern wächst auch: der einkernige Embryosack ist gebildet. Fig. 32 zeigt einen 2-kernigen Embryosack. Seine Mitte wird von einer gewaltigen Vakuole eingenommen. Die Feste der übrigen Makrosporen sind mit ihrer des- organisierten Kernen noch sichtbar. Die Schichtzellen weisen schon Zeichen einer beginnenden Zerstörung auf. Ihre Kerne sind stark chromophil, was, wenn auch in geringerem Grade, auch mit ihrem Cytoplasma der Fall ist. Die Zellwände, die den chalazalen Teil des Embryosackes begrenzen, sind verdickt und von gelbbrauner Farbe. Fig. 33 zeigt den vierkernigen Embryosack. Er ist ganz bedeutend gewachsen und hat bis auf einige un- bedeutende Feste die Schichtzellen vollständig verdrängt, so dass der Embryosack an die Epidermis stösst. Die Nucellus-zellen, die um den mikropylaren Teil des Em- bryosackes herumliegen, weisen Zeichen von Auflösung auf. Sie werden unter der fortgesetzten Entwicklung des Embryosackes verdrängt und aufgelöst. Die verr dickten Zellwände um das chalazale Ende herum hin- dern, wie es scheint, die Erweiterung des Embryosackes an dieser Stelle, so dass er dort schmäler wird. Wenn die vier Kerne sich geteilt haben, liegen die entstan- 211 denen 8 Kerne anfangs frei im Plasma des Embryosac- kes. Dann vollzieht sich die Zellbildung, so dpt " : - ■ - _■ - " ' ■ * ' ^ - • - 237 La limite forestière en Scandinavie encore une fois. Par John Frôdin. • V b 1 »L’école d’Upsal» a manifesté encore une ioi& le degré de sa culture scientifique cette fois sous la plume de T. A. Tengwall, qui a essayé de diriger une nouvelle attaque contre moi (8). I] commence par se plaindre de ce que j’ai traduit en français mon mémoire précédent sur la limite fo- restière (4) »in der Absicht, seine wissenschaftliche Pro- duktion im Ausland zu kompromittieren» (sic!). Outre que cela n’est pas nécessaire, car il s’en charge bien lui même (7), ses paroles sont un peu curieuses. Aussi long- temps qu’il s’est contenté de m’attaquer en suédois je me suis tu. Outre que la valeur scientifique de Teng- wall est assez connue de la plupart des botanistes sué- dois, dans quelques parties de son pamphlet (6) la puéri- lité et l’ignorance viennent affleurer à la surface h Aussi l’on m’a dit qu’il n’était pas nécessaire de le réfuter. Mais du moment que Tengwall ou un autre membre de l’il- lustre »école» s’est mis à répandre des mémoires en langue étrangère, contenant des notes erronées et fausses sur mes ouvrages il devient nécessaire de dévoiler et de confondre ces écrivains devant les savants étrangers. — Par conséquent Tengwall doit faire appel à toute sa sagacité pour se rendre compte, si ce sont mes »Liebens- würdigkeiten» (8, 223) contre lui dont il se plaint ou les siennes tout à fait mal fondées, qui sont les premi- ères en date. Après cette introduction peu élégante et caractéri- stique de son défaut de logique (je viens de montrer le défaut de logique de »l’école d’Upsal» [5, p. 84]), Tengwall 1 II est surprenant que Fries ait eu le mauvais goût de se servir de ce pamphlet pour son attaque contre moi (1, 284). Botaniska Notiser 1921. 17 238 continue en me blamant, parce que, docent de géographie, j’ai critiqué »die drei Botaniker, die sich seit den Tagen Wahlenbergs von allen nordeuropäischen Forschern am meisten mit der Waldgrenzenforschung befasst haben» (sic!) 1. Cependant T. a oublié de mentionner que je ne suis pas le seul géographe suédois qui ait été d’une opinion contraire à celle de l’école qu’il représente. En outre, la question dont il s’agit, c’est à dire la limite foresti- ère et les facteurs desquels dépend le niveau de cette limite n’est pas un problème botanique, mais géographique et pour préciser davantage, phytogéographique. C’est à dire qu’il consiste en deux éléments, l’un organique, la plante, et l’autre anorganique, la nature dans laquelle vit la plante. A cause de cela une éducation exclusivement botanique comme celle de »l’école d’Upsal» ne donne pas une compétence suffisante pour traiter un pareil problème, ce qui d’ailleurs s’aperçoite toujours dans les ouvrages de ces auteurs. (Voir par exemple leurs der- niers travaux). Ainsi la prétention de T. de juger, sicesontmes ouvrages phytogéographiques ouïes siens qui sont de la plus grande valeur, est tout à fait ridicule. — Sa tentative pour se défendre con- tre mon accusation d’ignorer des mémoires qui regardent son propre sujet (8, p. 224) est caractéristique. Il assure seulement: »Ich wage zu erklären — dass keine wich- tige Arbeit über Waldgrenzen in schwedischer, norwe- gischer, deutscher, französischer oder englischer Sprache erschienen ist, die ich nicht gelesen habe und kenne. Dagegen habe ich — natürlich nur solche Arbeiten auf- genommen, die in directem Zusammenhang mit den von mir behandelten Fragen standen». On doit observer la 1 On doit remarquer la modestie avec laquelle T. se compare à un héros scientifique comme Wahlenberg; un Tengwall dont ^ig- norance illimitée en botanique est universellement connue dans sa patrie. J’en ai donné déjà des exemples (3). 239 précaution insidieuse avec laquelle il formule sa défense; il n’ose pas affirmer qu’il a »alle solche Arbeiten auf- genommen» etc. Comme je l’ai montré déjà (4, p. 172) et comme il le sait très bien lui-même, la vérité est qu’il a ignoré des ouvrages et des opinions qui ne sont pas favorables à ses hypothèses. Pour neutraliser l’impression défavorable de sa ré- ponse, que nous avons caractérisée ci-dessus, il présente (8, p. 224) quelques »Zitate aus meinen eigenen Schriften wodurch er meine wissenschaftliche Zuverlässigkeit be- leuchten» (sic) will. Nous les examinerons pour nous faire une opinion de sa »wissenschaftliche Zuver- lässigkeit» Il dit (8, p. 224): »Es wäre interessant zu erfahren, von wo Frödin geholt hat dass ’das oceanische Klima dadurch charak- terisiert wird, dass der Maximalniederschlag in den Win- ter verlegt ist’». A ce sujet il suffit de renvoyer T. à des manuels faciles à comprendre et par conséquent à sa portée comme ceux de Hann et Süpan. Certes ce n’est pas ici le lieu de faire son instruction qu’il aurait dû faire depuis longtemps déjà. Et il est étonnant que lui, membre de »l’école d’Upsal», il ait trouvé prudent de donner ainsi des preuves, à la face du monde, de son excessive ignorance. Puis T. continue (p. 225) : »Hambergs Angabe, dass das Areal der Gletscher der Sarektjäkkogruppe 20 ^ dieses Gebirgskomplexes bildet, wird verdreht, als wäre das gesamte Sarekgebiet gemeint». Ici T. a fait une citation incorrecte des paroles de Hamberg b Celui-ci dit »les parties centrales des alpes de Sarek», mais non pas »le groupe de Sarektjâkko» (un seul massif) comme l’avance T. Par le terme de Sarek que j’ai employé j’a- vais en vue la même chose que Hamberg. Cela est 1 La nonchalance de T. lorsqu’il cite d’autres auteurs est excessive. Ainsi par exemple il ne connait pas (8 p. 234) le titre véritable de mon mémoire (4) qu’il critique. 240 clair pour tous ceux qui comprennent que je m’occupe à l’endroit mentionné de la température des hauts ni- veaux (au dessus de 1000 mètres). Et ce fait est encore plus manifeste, si l’on se donne la peine de tourner la page de mon ouvrage (2, p. 26). Apparemment T. n’est pas encore parvenu à cet endroit. Ainsi T. n’a montré, par ses reproches mal fondés, que son incompétence à lire des ouvrages scientifiques et son caractère de que- relleur professionel. Selon T. (p. 226) j’ai accusé Fries et lui-même de s’être servis d’un gradient thermique fixe, alors que j’en ai employé un semblable moi-même. La dernière partie de cette accusation de T. est une falsification grossière. Pour une seule station j’ai usé d’un gra- dient thermique (en calculant la température, à midi, de Jokkmokk au niveau de la mer, 2, p. 25). Ainsi c’e§t une absurdité de parler en ce qui me concerne d’un gra- dient fixe. Contrairement à l’accusation de T. j : ai mon- tré qu’il est impossible d’user du même gradient en cal- culant la température pour des lieux divers, j’en ai montré en détail les causes (2, p. 27 — 29) et j’en ai cité en chiffres même un exemple (la station de Julletjâkko et celle de Puollamtjâkko, 2, p. 26—27, 29.). De plus je ne me suis pas servi d’un gradient maximum comme l’ont fait lesdits auteurs. L’usage d’un gradient maxi- mum est une absurdité absolue surtout quand on veut calculer la température de la limite forestière supérieure. Le procédé de Fries et de T. qui consiste à se servir du gradient maximum pour ce calcul est incorrect puisque la limite forestière supérieure se trouve souvent, comme je l’ai montré , déjà 1 (2, p. 27 — 29), dans un terrain où le climat est plus chaud que dans les environs (4, p. 169). Ainsi la différense entre ces auteurs et moi quant à la manière de traiter ce problème c’est 1) que je ne 1 C’est la caractéristique scientifique de T. de trouver ces in- fluences de la configuration du terrain sur la courbe de la tempe- 241 me suis pas servi d’un gradient fixe, 2) que je n’ai pas usé d’un gradient évidemment incorrect. Donc cette grotesque attaque de T. n’est que le résultat de son désir inextinguible de m’attaquer, et les réflexions qu’il a jointes à son attaque (8, p. 226) retombent sur lui- même. Puis T. cherche à justifier Fries qui »eine Äusse- rung Frödins in der Weise deutete, dass Frödin der Ansicht sei, die Sommerdürre könne eine Senkung der Birkenwaldgrenze um über hundert Meter bewirken» (8, p. 226). Cependant T. réalise son dessein d’une mani- ère grossière. Car Fries n’a pas dit »plus de cent mèt- res» comme l’avance T., mais »plusieurs centaines de mètres verticalement» (1, p. 283), expression qui veut dire 200 mètres au moins. Apparemment T. a compris, que la citation de Fries est impossible à dé- fendre et pour sauver son compagnon il a »amélioré» c’est à dire falsifié sa citation. Maintenant nous examinerons la siruation de T. lui-même. Il se borne à dire: »Die laut Frödin existie- rende, sehr starke Bodentrockenheit auf den östlich st gelegenen Bergen soll eine Senkung der Waldgrenze von wahrscheinlich mindestens 100 m. bewirken» (7, p. 299). On doit observer que je n’ai jamais cité un chiffre fixe pour l’abaissement général causé par ledit facteur seulement dans le territoire oriental. Alors T. a été contraint d’étayer sa calomnie. Il se référé (8, p. 226) à ces faits 1) que j’ai mentionné une zone d’arbustes de Behila pubescens ayant une largeur verticale de 85 mètres et située dans la plus basse partie de la regio alpina du petit mont Appovare. 2) que j’ai dit que rature »extrêmement invraisemblables» (6, p. 177). Certainement les déclarations de T/ au sujet de ses croyances s->nt de peu d’in- térêt. Mais alors il ignore qu’en établissant un observatoire mé- téorologique on commence par faire une correction pour ces in- fluences locales du lieu sur le climat général! 242 l’abaissement général n’est pas borné au montant de la largeur de cette zone sur les petits monts. 3) que j’ai montré »dass der Birkenwald auf trockenem Boden — mindestens um etwa hundert Meter unter seine termische Grenze herabgedrückt werden kann». Mais cette construction de T. pour défendre sa fausse citation est très malheureuse pour les raisons suivantes: 1) Dans le dernier passage T. a exclu une partie importante. J’ai dit qu’un pareil abaissement es t pos- sible (mais pas sûr!), si les conditions de transpi- ration sont favorables, c’est à dire dans des lieux bien exposés au vent comme à Saltoluokte. Comme le sait T. le chiffre cité se référé à cet endroit. Mais je n’ai dit nulle part que le vent a la même vitesse sur les petits monts isolés en général. J’ai ex- pressément indiqué (2, p. 37) que ces circonstances sont extrêmes à Saltoluokte. Et pour le seul point des monts isolés (Tjiskavare) où j’aie mésuré un pareil abaissement de la même manière qu’à Saltoluokte j’ai obtenu seul- ement le chiffre de 20 à 30 mètres (2, p. 39). Ainsi c’est une absurdité c omplète de généraliser ledit chiffre qui se rapporte comme une possibilité à des circonstances extrêmes, pour tout un vaste territoire, chose qui est bien connue de T. 2) La largeur de la zone d’arbustes à Appovare de même que celle de Teletôisentunturi est maxima pour tous les petits monts isolés. D’ordinarie cette zone n’est large que de 30 à 40 mètres. Et il n’y a pas un pas- sage de mon ouvrage (2) qui accorde à T. le droit de supposer autre chose. Quant au petit mont isolé d’Appovare il est même impossible de juger combien la limite est abaissée ici au dessous de la limite thermique, parce que le niveau de celle-ci n’est pas encore connu. Peut-être l’abaissement total n’est il que de 90 à 95 mètres! Ainsi de nouveau T. a cherché à généraliser mes rapports en sa faveur. 243 3) Le niveau de la limite forestière thermique dans la zone des petits monts isolés n’est pas connu et très difficile à déterminer (2, p. 27 à 32). Ainsi la défense de T. est très malheureuse. Ce n’est pas moi qui ai desavoué ou oublié (sic!) mes paroles anterieures, comme l’avance T., mais c’est lui qui a altéré mon exposition à sa manière or- dinaire. Ainsi donc, il est évident qu’il a cherché une mauvaise querelle dans sa thèse de doctorat (7, p. 299). Aussi cette faute aurait dû être chârtiée nor- malement lors de la soutenance, et être suivie de con- séquences inévitables pour l’auteur, si le l’examinateur officiel ne s’était pas rendu coupable lui-même de la même faute (voir ci-dessus). Pour montrer les intéressantes circonstances qu l’on trouve à Saltoluokte j’en ai publié un croquis (2, p. 36) 1, et je l’ai muni d’isohypses d’une équidistance de 50 mètres. A l’aide de celles-ci il m’était possible de démontrer la direction générale de la pente du terrain et de faire voir que les bandes de la forêt qui montent le long des ruisseaux se trouvent au même niveau que le terrain nu qui est a côté, et qu’elles ne sont pas si- tuées dans des ravins de la même profondeur que la hauteur des arbres (4 à 5 mètres). Alors on peut voir d’après le croquis que les arbres ne sont pas abrités contre le vent par le terrain (2, p. 37) 2 comme l’exige l’hypothèse de Feies. T. s’étonne maintenant de ce qu’un géographe puisse se servir d’une pareille »carte» et il affirme que la di- 1 Dans mon ouvrage je l’ai appelé »croquis» (kartskiss) mais non pas »carte», marquant ainsi que je ne prétends pas avoir fait une carte tout à fait correcte dans tous ses details. Cependant Tengwall, pas gêné par des connaissances dans ces matières ou pour trouver un prétexte de m’attaquer, l’a appelé »carte» (6. p. 172), invention qui lui appartient en propre. 8 Comme à l’ordinaire T. a tronqué (8. p. 227) mon texte, où l'on apprend le but de mon croquis. 244 stance verticale entre les isohypses est trop grande (50 mètres) pour que lesdits petits détails du terrain puissent apparaître (8, p. 228). Personne n’a soupçonné le botaniste T., membre de»l’école d’Upsal», de connaître la cartographie. Mais n’est-il pas possible que T., à force de sagacité, puisse comprendre qu’une isohypse traversant un ravin est forcée de reproduire cette irrégularité du terrain, soit que cette isohypse soit accompagnée par d’autres isohyp- ses semblables soit qu’elle soit la seule de la carte? Et est-il tout à fait impossible que T., après avoir réussi à comprendre ce simple fait cartographique, et déployant encore une plus grande sagacité, puisse concevoir, que le facteur décisif dans ce «as n’est que l’échelle du croquis ou de la carte? Mais laissons T. à ses médita- tions sur ces matières! Peut-être n’est-il qu’une victime de mauvais conseillers! Après cela T. insinue (8, p. 228) que la basse limi- te de la forêt de Betula pubescens (538 mètres) sur le pe- tit mont isolé Nautanen ne peut pas être climatique, parce que celui-ci est situé à la petite distance de 5 km. seulement du mont Grellivare Dundret, où la limite est située au niveau de 660 mètres, selon mes mesura- ges. Ce serait sous-estimer le défaut culture cartogra- phique de T., si l’on croyait que son attaque ne se base pas sur un renseignement incorrect cette fois aussi. Tous ceux qui savent se servir d’une carte, peuvent lire sur la carte topographique que la distance entre lex deux # endroits n’est pas de 5 km. environ, comme l’avance T., mais de 19 à 20 km.! En outre il n’est pas étonnant que la limite clima- tique sur les deux monts se trouve à un niveau aussi différent, quand on prend ce terme dans le sens très vaste (y compris les influences climatiques locales) comme je l’ai fait (2, p. 27 à 34, 47, 48). Alors les efforts de T. pour contester l’existence d’un région de Pinus sil - 245 vestris au dessus de celle de Betula pubescens dans la Laponie nordest ont tout à fait échoué et ils se basent en dernière analyse sur sa méthode arbitraire d’établir la différence entre le bouleau comme arbre et le bou- leau comme arbuste (7, p. 319). En vérité il a commis la même erreur de méthode pour déterminer la situa- tion de la limite forestière que Fuies avait déjà blâmée chez Samuelsson (1, p. 281, 282). Il est caractéristique de sa méthode que T. traite la basse limite forestière du bouleau sur Teletôisentunturi de »dépression» (7, p. 317) au dessous de la limite climatique de cet arbre, quoique il ne sache rien du niveau de celle-ci. Tous ceux qui ont observé (2, p. 58) comment la limite fore- stière climatique du bouleau baisse vers la limite de Firms sylvestris lorsqu’on va des alpes vers les petits monts, ne voient rien d’étonnant dans le fait que la même li- mite descend au dessous de la dernière' sur les monts isolés qui sont le plus à l’est. Comme je l’ai mentionné déjà, j’ai montré que dans les environs de Saltoluokte (2, p. 36 à 37) des bandes de la forêt de Betula pubescens montent le long des ruis- seaux de 100 à 150 mètres verticalement sur le versant de la vallée de Lule, quoique ces bandes n’aient pas d’abri contre les vents. Entre les bandes il y a des surfaces plates et d’ordinaire couvertes de lande alpine au même niveau que celui des bandes. Car les ruis- seaux le long desquels se trouvent les bandes de forêt n’ont creusé de canaux d’une profondeur que de 1 à 2 décimètres en moyenne 1. Ainsi il est impossible que le terrain dans ces endroits forme un abri contre le vent dans lequel des accumulations de neige pourraient se former pendant l’hiver et abriter la forêt, comme l’exige l’hypothèse de Fries. 1 T. avance maintenant (8, p. 227): »In Wirklichkeit sind die Bachtäler ungefähr einen Meter tief». En vérité il généralise ici un chiffre maximum à sa manière ordinaire. 246 Il faut qu’il y ait un autre facteur qui rende possi- ble aux bouleaux de croître sur le terrain situé le Ions des ruisseaux, et non dans les environs, et ce facteur doit être l’humidité du sol, laquelle vient des ruisselets pendant que le terrain ambiant situé au même niveau est très sec. Maintenant T. pour sauver l’hypothèse de Fries essaye de rendre croyable (6, p. 176; 8, p. 231) que les petits sillons des ruisseaux pourraient permettre à la neige de s’accumuler avec une hauteur assez grande pour servir d’abri aux bouleaux et que les petits arbustes de Sallees croissant sous les bouleaux y contribuent. C’est à dire que la hauteur de la neige causée par ces fac- teurs pourrait abriter des arbres d’une hauteur de dix à vingt fois (4 à 5 mètres) la profondeur des sillons et de quatre fois la hauteur des arbustes de Saliccs! Il est assez significatif que T. ait besoin de pareilles con- structions pour rendre possible son opposition. Mais supposé que ces constructions soient plausibles, elles ne suffisent pas pourtant à T. ! Car les ruisselets n’ont pas creusé de sillons partout, où il existe des arbres, et il n’y a pas d’arbustes de Salices partout sous les bouleaux. Et enfin l’on trouve des arbres de bouleaux en dehors des sillons mais avec les racines dans le sol humide qui est à côté d’eux, quoique il n’y ait pas d’arbustes de Salices ! Et en outre, en admettant qu’une pareille accumu- lation fût possible partout, elle devrait couvrir aussi la partie du terrain qui est située tout près des bandes de forêt, et l’abri que procure la neige devrait se faire sentir là aussi, pourvu que T. n’ait pas recours à des accumulations de neige avec des côtés verticaux! Ce- pendant dans ce cas il devait exister des arbres de bou- leaux aussi sur ce terrain-ci, quoique d’une hauteur dé- croissant en allant vers le dehors. Mais puisque dans bien des endroits il n’y a pas une zone transitoire de cette nature, l’hypothèse de Fries n’est pas applicable ici. 247 Aussi T. paraît avoir compris cela, car pour se sau- ver il proclame: »Die fraglichen subalpinen (!) Heiden zeichnen sich im Gegenteil durch ihren grossen Reich- tum an Birkengebüsch aus» (8, p. 231), et pour prouver cela il renvoie à une photographie peu remarquable dans laquelle on peut voir des arbustes de Betula pubescens! (7, p. 309). Cependant on doit se rappeler que je n’ai pas nié l’existence du bouleau Sur les landes de Salto- lukte. J’ai publié moi-même avant T. des photographies d’arbustes prises en cet endroit de Betula pubescens, chose que T. connaît bien. Dans cette contrée il y a plusi- eurs milliers d’arbustes de cette espèce, même dans la lande. Alors la découverte de T. n’est pas sensationelle: elle a été faite avant lui. Par conséquent quand T. tire un argument contre moi de ce fait qu’il y a des arbustes de bouleau entre les bandes de forêt à Saltoluokte, il se rend coupable d’une altération de la vérité selon sa méthode ordinaire. Dans l’endroit cité par T. (2, p. 39) je n’ai pas indi- qué, s’il y a des plantes ou des arbustes rampant de bouleaux sur la lande entre les bandes 1. Il serait éton- nant qu’il n’y en ait pas de tels et même des arbustes droits. Car le sol de la lande est d’une composition variée. Sa quantité d’eau et sa possibilité de nutrition se modifie d’un endroit à l’autre. En même temps va- rient les possibilités du bouleau d’endurer les vents desséchants. Cependant cette circonstance n’a pas d’in- térêt pour le }3roblème dont il s’agit ici. Mais ce que j’ai dit (2, p. 39) c’est qu’il n’y a pas une transition continue entre les bandes de forêt et la lande située a côtés d’elles. Comme je l’ai montré, la lande, c’est à dire un tapis végétal d’une 1 En vérité la végétation entre les bandes est d’une compo- sition très variée. Mais ladé scription de cette vegetation faite par T. est en partie erronée et sans importance. Là il y a aussi des taches exposées aux vents où il n’y a pas de végétation du tout. 248 épaisseur de 10 à 35 centimètres, en bien des endroits atteint la forêt, dont la hauteur est de 3 à 5 mètres, sans qu’il y ait une zone transitoire. C’est l’absence de cette zone qui est d’importance. On n’élimine pas ce fait en disant à tort et à travers qu’il y a des arbustes de bouleau entre les bandes de forêt. Du reste il est amusant d’observer l’évolution de T. dans cette question. En 1918, époque où il se ser- vit de ma photographie en la publiant sans ma permis- sion, il agit avec de grandes précautions. Il se contente principalement d’essayer de rendre probable l’idée que les bouleaux (d’une hauteur de 4 mètres!) sont abrités par des accumulations de neige. Et certainement il ne se- rait pas prudent de parler d’une zone transitoire dans le moment même où l’on publie une photographie qui montre qu’il n’y en a aucune! Mais en 1920 T. s’est procuré par lui-même une photographie qui montre des arbustes de bouleau dans la lande à Saltoluokte, et maintenant la seconde phase de l’évolution de T; est atteinte. A présent (en 1921) il parle longuement de ceux-ci pour faire impression sur les lecteurs qui ne peuvent pas connaître ma pho- tographie. Pourtant il n’est pas arrivé à la phase où il dira: »Certes, à côté des bandes la zone transitoire ne peut pas être aperçue, mais elle existe pourtant». Mais après tout cette phase approche! Comme argument contre moi T. a indiqué ceci (6, p. 173): »Si cela (la sécheresse du sol) est la cause, il est étonnant que les forêts, que l’on trouve souvent dans un terrain fluvioglacial très sec, puissent exister». Ce- pendant, dans ce cas comme à l’ordinaire T. n’a pas assez observé mes prémisses précises (2, p. 37, 39). Car si les forêts, mentionnées ici par T., étaient ex. posées aux vents autant que celle de Saltoluokte elles n’existeraient certainement pas. Alors avec 249 cette manière d’argumenter T. n’est arrivé qu’à ce résultat: il a réussi à montrer que lui, membre de »l’école d’Upsal», ne sait pas se servir de l’écologie comparative, c’est à dire de la méthode favorite de cette »école». A ce propos il faut relever les efforts de T. pour prouver que les vents de NW en hiver sont sans impor- tance. En tout cas il n’a pas été à Saltoluokte dans cette saison. Mais moi j’ai passé tous les étés de 1910 à 1915 dans cette region, et souvent par le grand vent de N1V j’ai été empêché pendant plusieurs jours d’aller dans mon canot contre le vent, de Saltoluokte à St. Sjö- fallet (12 kilomètres seulement). A ce sujet il est digne de remarquer l’affirmation de T. (6, p. 175) qu’il a trouvé des traces de l’influence des vents hivernaux sur les arbres de bouleau à Salto- luokte. Pour une logique ordinaire ce fait doit prouver 1) que ces bouleaux ne sont pas abrités par une cou- verture de neige (ce que j’avais pensé déjà!) et 2) que les influences des vents hivernaux n’ont pas empêché les dits bouleaux de devenir des arbres véritables, et alors qu’il est nécessaire de chercher une autre facteur qui empêche la forêt de croître 'à côté d’eux entre les bandes. Ainsi T. a réussi à prouver le contraire de ce qu’il a voulu prouver. Par conséquent il est de grande importance que le sol soit bien arrosé et nutritif surtout dans les lieux très exposés aux vents 1, et alors il est nécessaire de re- chercher si ce facteur pei*fc influer aussi sur la variation de niveau que montre la limite du bouleau en allant de la Laponie intérieure vers les massifs des alpes Scandi- naves. En vérité au sujet des niveaux autour de la li- mite forestière le sol des petits monts dans le premier territoire doit être plus sec que celui des hautes alpes 1 L’insinuation de T., (8, p. 229,234) que je me suis rapproché de l’opinion de Fries sur cette question, est purement et simple- ment une invention de T. 250 occidentales au même niveau pour les raisons suivantes 1) La fonte des neiges' à ce niveau est achevée plus tôt à l’est que dans les territoires occidentaux et océani- ques. 2) A ce niveau le terrain est plus exposé aux vents sur les petits monts isolés que dans les vallées étroites des alpes. 3) Dans ces dernières les flancs des massifs sont arrosés par l’eau qui s’écoule de la neige fondant aux plus hauts niveaux. L’objection de T. contre ces faits (6, p. 178) porte le même caractère de stupidité que je viens déjà de montrer (p. 249 ci-devant). Maintenant (8, p. 233) il indique aussi que le sol couvert de la forêt de bouleau dans la Laponie de Torne (sic!) est gelé tout l’été un peu sous la surface et qu’ainsi l’eau ne peut pas monter des cou- ches profondes vers la surface du sol. Cependant cela est inconnu dans le territoire qui est ici mentionné, mais supposé qu’il en soit ainsi, il en résulterait seule- ment que l’eau de surface venant d’en haut le long des flancs des vallées, serait empêchée de descendre dans les couches profondes, et le résultat sera celui le même que je viens de faire entendre, mais à un degré plus haut! En outre les réflexions de T. (8, p. 233) sur ce point confirment ce que l’on savait déjà, à savoir qu’il n’est pas compétent pour traiter de pareils problèmes 1. J’ai montré aussi (2, p. 41 à 45) que ladite diffé- rence entre le terrain sec au dessus de la limite à l’est et le sol mieux arrosé du même niveau dans les vallées des alpes correspond aux variations de la composition de la lande. Sur les petits monts isolés la lande alpine est composée avant tout des associations d’ Empetrum 1 Ainsi par exemple il amuse ses lecteurs en racontant (7, p. 311) que à cause de la regélation (»solifluctioii») le sol devient si vif que le bouleau n’y peut pas exister! — Dans la citation qu’il fait de ce que j’ai dit sur cette question (8, p. 232): »Im Westen ist die Schneemenge grösser» etc. il a tronqué mon exposé et ainsi sa citation est un mensonge effronté. 251 nigrum , Arctostaphylos alpina et A. uva arsi. Pendant qu’ainsi la végétation y est très xérophile, la lande dans les alpes entre la limite et le niveau de 200 mètres au dessus de la même limite est plus mésophile. Elle con- siste en grande partie en association de Vaccinium myr- tilhis. Enfin dans la zone alpine la plus occidentale la , lande est remplacée par les prés alpins. Maintenant ï. a cherché à contester ces faits en partie en niant cette distribution de la végétation (6, p. 173), en partie en tournant les facteurs desquels elle dépend. — Sa première manière d’agir le condamne lui- même. Il n’a pas pu rendre croyable qu’il ait même passé un seul mois dans la region mentionnée, tandis que j’y ai séjourné six étés pour chercher à déterminer la nature de ce terrain h Quant aux facteurs décisifs pour la distribution de la végétation T. avance (8, p. 232) que les influences de l’humidité du sol »im Widerspruch mit sämtlichen modernen (sic!) ökologischen Forschungsresultaten in diesen Fragen steht». A ceci on peut objecter que T. avec sa manière de lire les ouvrages scientifiques, dont on a donné ci-dessus des exemples et des preuves, n’en sait probablement rien. Mais il est à présumer que l’é- cologie dont il parle est celle de »l’école d’Upsal». Ce- pendant une des méthodes de cette »école» consiste en ce que l’on s’empare d’idées ou de théoris élaborées dans d’autres pays ou pour d’autres circonstances et que l’on s’en sert en les exagérant. Ainsi Fries s’est servi de la théorie suisse de l’influences des grands massifs sur la température de l’été, mais en l’appliquant au territoire des alpes de la Laponie il a exagéré l’importance de cette théorie comme je l’ai montré (2; 4, p. 168). 1 D’ailleurs mes expériences à ce sujet résultent de voyages d’une plus longue durée et embrassant un plus grand nombre de parties de la Scandinavie que celles de T., quoique je ne m’étende pas sur cela avec une fanfaronnade ridicule, 252 De même ladite »école» à l’aide de son écologie, à peine digne de ce nom, a exagéré l’importance de la théorie de l’influence du tapis de neige sur la distribu- tion de la végétation. Car l’hypothèse qu’indique maintenant T. a cette faiblesse qu’aux niveaux, dont il s’agit ici, la neige s’accumule et reste aisément long- temps dans des creux et en d’autres endroits où aussi le sol est plus humide en été. Ainsi il est à craindre que la dite »moderne» écologie comparative se soit rendu coupable de la même faute que T. (voir ci-dessus p. 248), c’est à dire de n’avoir pas pris en considération les autres facteurs agissants. Et ce soupçon est appuyé par cette observation faite par moi à maintes reprises à l’aide de fouilles à savoir que le sol, couvert par les- dites associations thermophiles, est plus sec que celui des mésophytes mentionnées. Ainsi les réflexions de T. (8, p. 232) sont mal fondées et retombent sur lui-même. La logique de T. est très amusante. En voici quel- ques exemples. Il prétend (8, p. 232): »Man sollte doch zweifellos erwarten können, dass Frödin einige Beobach- tungen über die Bedeutung der Schneebedeckung für die Vegetation gemacht hatte»! Ainsi donc, moi qui n’ai jamais prétendu que ce facteur soit d’importance, je dois faire des observations au sujet de ce facteur! Ce n’est pas assez que j’aie fait des observations qui prouvent qu’il y a une autre facteur qui est d’une plus grande importance! — L’exagération que fait T. de l’im- portance de la neige est tout a fait grotesque. Il n’est pas content de ce que ses bouleaux aient besoin d’un tapis de neige; il a peur aussi de trop de neige! Et sa crainte l’a fait même nier le phénomène général que la limite du bouleau monte le long des ravins et des pe- tites vallées des ruisseaux, chose que l’on peut voir même sur les cartes topographiques. Mais nous con- naissons maintenant la manière dont T. se sert des car- 253 tes ! En vérité les bouleaux trouvés par lui doivent être d’une race très sensible quant à la neige! Cependant T. nous donne raison d’employer à son égard ses propres paroles (8, p. 234) : »Die Oekologie der Birke ist für ihn ein vollständig unbekanntes Kapitel». Et sur cette ignorance il base son attaque contre moi! Il n’a pas trouvé de traces d’influence de la sé- cheresse d’été, donc: il n’y en a pas! Pourtant l’expé- rience doit avoir appris à T. qu’il est dangereux de conclure qu’un fait n’existe pas parcequ’il n’a pas été observé (3). Cependant cette manière de voir est dans les habitudes de »l’école d’Upsal». Un autre membre de cette illustre »école» (Du Kietz) proclame que ce fait qu’il n’a pas trouvé de facteurs extérieurs qui déter- minent le site d’une limite phytogéographique, montre que ces facteurs ne doivent pas exister. Demain peut-être il lui sera impossible aussi de trouver les autres. Alors il n’y aura plus de facteurs du tout. Cette manière de conclure les écrivains de ladite »école» l’appellent la »méthode inductive». Comme nous l’avons vu d’après l’exemple ci-devant cette méthode est commode en quel- que sorte: elle mène lentement mais sûrement à la con- clusion: il n’y a pas de facteurs, c’est à dire, tout est causé par le jeu de la nature! Ainsi cette »méthode inductive» renferme la négation de la science. Mais il y a un danger; un autre savant, n’appar- tenant pas à »l’école» peut trouver des facteurs. Alors on assure que ses observations ne sont pas correctes, (voir Tengwall!). Mais en prenant le risque de cette éventualité je mentionne que moi j’ai trouvé des traces de l’influence de la sécheresse d’été sur les bouleaux. En 1914, au mois de Juin, j’ai trouvé dans un lieu très sec et exposé au vent près de St. Sjöfallet, que toutes les feuilles des bouleaux étaient flétries. Il s’agissait d’une surface de 5 hectares environ. L’année suivante 18 Botaniska Notiser 1921. 254 au môme mois je trouvai le même phénomène dans le voisinage du lac Rautasjärvi dans la Laponie de Torne 1. Cependant nous sommes occupé assez de T. Une chose seulement pour finir. Il cherche à rendre croy- able que les influences de l’humidité et de la nutrition du sol sur le bouleau sont de mon invention. Comme je l’ai mentionné déjà les auteurs suivants ont observé la même chose: Holmgren et Örtenblad, Haglund, Syl- vén, Samuelsson, Resvoll-Holmsen; cette dernière a confirmé mes observations relativement à la Norvège. Mais T. ne connait pas cela. Il ignore même que Fries son compagnon »d’école» à fait entendre (1, p. 282) que la sécheresse du sol est d’importance pour la limite fores- tière dans la Dalécarlie 2. Parmi ces savants il y a des autorités en biologie forestière d’une plus grande valeur même que celles de »l’école» 3. Et pourtant T. ose as- surer (8, p. 224): »dass keine wichtige Arbeit etc.» Et un individu comme T, dont j’ai montré plus haut les qualités ose affirmer que d’autres personnes se jouent de la vérité! Etant donné ces qualités, par conséquent pas exa- gérées par moi du tout (4, p. 171), il faut déplorer que les circonstances aient rendu nécessaire de confier à T. les recherches phytogéographiques de Sarek. Quant à moi je déclare impossible pour l’avenir de tenir compte de ses ouvrages. 1 Ici il faut attirer l’attention sur ce fait que l’affirmation de Fries est incorrecte (1, p. 284) lorsqu’il prétend que la limite des petits monts, situés entre les grands massifs, n’est pas abaissée comme dans le territoire oriental. En vérité l’on trouve un pareil abaissement là aussi, quand les facteurs nécessaires existent. D’ail- leurs on peut le voir aussi d’après les cartes. 2 Pourquoi ce facteur n’excerce-t-il pas la même influence dans la Laponie c’est un des mystères de »l’école d’Upsal». 3 J’ai fait voir le degré peu considérable de crédibilité de cette »école» (5). Après la dernière débauche de l’un de ses mem- bres (Du Rietz) il faut souligner ce jugement. 255 T. a osé de parler de meine »botanische Schulung» Comme à l’ordinarie il a parlé ici de ce dont il ne sait rien. Mais sans doute meine »botanische Schulung» est meilleure de celle de T. C’est un fait bien connu que »l’école d’Upsal» n’a pas la faculté d’appliquer des po- ints de vue physiologiques à ses recherches. — Cepen- dant je n’ai pas étudié à »l’école d’Upsal». Mais puis- que celle-ci n’est apparemment qu’une association d’ig- norants pour se pousser et s’admirer les uns les autres, je me console de cette imperfection. Quant à T. il est à espérer que dans son exil pré- sent il trouvera une possibilité de compléter son éduca- tion négligée à une école meilleure que celle d’où il est sorti. Lund, Institut de géographie, novembre 1921. Bibliographie. 1. Fries, TH. C. E., Nâgra kritiska synpunkter pâ skogsgränspro- blemet. — Svensk Bot. Tidskr. 1918. Stockholm 1918. 2. Frödin, John, Studier över skogsgränserna i norra delen av Lule Lappmark. — Lunds universitets ârsskrift N. F. Avd. 2, Bd 18. n:r 2. Lund 1916. 3. — , Om fôrhâllandet mellan berggrundens kalkhalt och de nord- svenska växtarternas utbredning. — Botaniska Notiser 1919. Lund 1919. 4. — , La limite forestière alpine et la température de l'air. — Bo- taniska Notiser 1920. Lund 1920. 5. — , Quelques associations de lande dans le Bohuslän nordouest. — Botaniska Notiser 1921. Lund 1921. 6. Tengwall, T. A., Iakttagelser över fjällbjörkskogens övre begräns- ning och ekologi i Sveriges nordliga Lappmarker. — Sv. Bot. Tidskr. 1918. Stockholm 1918. 7. — , Die Vegetation des Sarekgebietes. Erste Abteilung. — Na- turw. Unters, d. Sarekgebietes in Schwedisch-Lappland, gelei- tet von Dr. A. Hamberg. 3:4. Stockholm 1920. 8. — , Eine Antwort an John Frödin. — Botaniska Notiser 1921. Lund 1921. 256 Fysiografiska Sällskapet den 12 okt. Prof. Murbeck refererade sin afhandling » Studier inom släktena Celsia och Onopordon», som antogs tili införande i Handlingarna. Den 2 nov. Till ledamot invaldes prof. H. Kylin. Ny Litteratur. Börge, 0., 1921, Die Algenflora des Täkernsees. 48 s., 2 t., 3 textf.- — Sjön Takerns Fauna och Flora. 4. Bryk, F., 1921, Linnæus im Auslände. Linnés gesammelte Jugendschriften autobiographischen Inhaltes aus den Jah- ren 1732 — 1738. Nachtrag. 32 s., 4 t. Fol. Dusén, P. und Neger, F. W., 1921, Ueber Xylopodien. — Beih. Bot. Centralblatt, Bd. 38, Zweite Abt. s. 258 — 312, 1 t., 20 textf. du Rietz, G. E., 1921, Zur methodologischen Grundlage der modernen Pflanzensoziologie. Akad. Abh. 272 s. 4:o. 20 textf. Erdtman, 0. G., 1921, Pollenanalytische Untersuchungen von Torfmooren und marinen Sedimenten in Südwestschweden. 173 s., 9 t., 1 karta. Inaugural-Dissert. Stockholm. — Arkiv f. Bot., ßd 17, N:r 10. Fries, R. E., 1921, Band 1, Botanische Untersuchungen, Ergänzungsheft. 135 s., 16 t., 18 textf. — Wissensch. Ergehn, d. schwedisch. Rhodesia-Kongo-Expedition 1911 — 1912 unter Leitung v. E. von Rosen. LüDI, W., Die Pflanzengesellschaften des Lauterbrunnentales und ihre Suksession. Versuch zur Gliederung der Vege- tation eines Alpentales nach genetisch-dynamischen Ge- sichtspunkten. 364 s., 4 t., 2 vegetationskartor och flera tabeller. — Pflanzengeogr. Kommission d. Schwei- zer. Naturforsch. Ges. Beiträg. z. geobotan. Landesauf- nahme 9. Balmgren, A., 1921, Die Entfernung als Pflanzengeogra- phischer Faktor. 113 s., 1 karta. — Acta Soc. Faun. Flora Fenn. 49. N:o 1. SjÖbeck, M., Orobanche major (L.) Fr. i Helsingborgstrak- ten. — Fauna och Flora 1921, s. 155 — 161. Tegnér, E., Jungfru Maria i vara blommors namn. — Täp- pan 1920, s. 175—177; 1921, s. 1—3. — , Tolvgudablomman. — Anf. st. s. 55 — 59. 1 textf. 257 Beiträge zur Entwicklungsgeschichte der Taeeaeeen. Von Artur HIkansson. i . i (Forts, fran sid. 220). Die Endospermzellen zeichnen sich hier durch ihren grösseren Reichtum an Cytoplasma aus. Fig. 40 zeigt das Aussehen des Chalaza-Endospermes, nachdem die Zellbildung vor sich gegangen ist. Die Postamentwände sind noch sichtbar und eine und die andere der angren- zenden Nucelluszellen ist zweikernig. Während der weiteren Entwicklung nehmen diese Endospermzellen an Anzahl zu, und das chalazale Endosperm erweitert sich allmählich nach den Seiten. Bei beinahe reifen Samen, deren Endospermzellen im übrigen mit Proteinkörnern gefüllt sind, fehlen solche in den Zellen des chalazalen Endospermes, die übrigens zu degenerieren scheinen. Die Postamentwände verbleiben noch. Das chalazale Endosperm darf wohl am nächsten als ein Haustorium betrachtet werden, d. h. mit Hin- sicht auf seine wahrscheinliche Funktion. Das wäre eiu Beispiel für ein »Makrosporenhaustorium» (Jakobson- Stiasny 14, S. 11). Solange der Embryosack noch eine relativ geringe Anzahl Endospermkerne beinhaltet, ist die Plasmamänge und die Plasmaverteilung in ihm ziemlich schwankend; Die Endospermkerne, die 1 — 3 Nucleolen beinhalten, liegen unregelmässig ausgestreut. Doch bald sammelt sich bei normal entwickelten Samenanlagen das Plasma mit den Kernen an der Peripherie des Embryosackes und bildet dort ein »Wandbeleg». Die Endospermkerne vermehren sich rasch an Anzahl, und der Embryosack nimmt an Länge und Breite zu indem er das Nucellus- gewebe verdrängt. Allmählich tritt auf gewöhnliche Weise Wandbildung ein, und das Endosperm wächst Botanislca Notiscr 1921. 258 dann in zentripetaler und zentrifugaler Richtung. Die beiden Enden des Embryosackes füllen sich zuerst mit dem Endospermgewebe. Die jungen Endospermzellen sind arm an Plasma. Ihre Wände sind im Anfänge dünn (Fig. 49). Allmählich werden sie mit Speicher- stoffen gefüllt. Das voll ausgebildete Endosperm, das sehr kräftig ist, beschreibt Limpricht (02) und Queva (94). Der Embryo. Die zerstörte Synergide verliert nach einiger Zeit einen Teil ihrer starken Färbbarkeit. In den Hämatoxylin-Präparaten zeigt sie sich voll von einer braunen, homogenen Masse. Die andere Syner- gide schrumpft zusammen und verliert dadurch ihre Va- kuole. Bald verschwindet sie ganz. Der neubefruch- tete Eikern beinhaltet zwei Nucleolen (Fig. 41), sicher stammt der eine vom Spermakerne her. Die Eizelle teilt sich immer später als der Zentral- kom. Die erste Wand ist immer transversal und teilt die Eizelle in eine grössere, plasmaärmere basale, und in eine kleinere, plasmareichere apikale Zelle (Fig. 42). Die folgende Teilung geschieht in der apikalen Zelle. Fig. 43 zeigt einen mehrzelligen Embryo, der deutlich gekrümmt ist. Die weitere Entwicklung des Embryo konnte ich nicht verfolgen, weil die meisten Samen, die untersucht worden sind, entweder degenerierte Embryonen oder über- haupt keine solchen hatten. Solms-Laubach (78, S. 88), der die Embryobildung bei einigen Dioscoreaceen aus- führlich beschreibt, hat auch die Taccaceen untersucht und zweifelt nicht daran, dass auch hier die Entwick- lung auf ähnliche Weise vor sich geht. Der fertige Embryo ist sehr klein. Die umgeben- den Endospermzellen haben ihre Reservestoffe verloren und zeigen übrigens oft Zeichen zur Auflösung. Die Samenschale. Die Schale des Schizocapsasamens ist aus denselben Zellenlagern gebildet, wie es Limpricht bei Tacca macrantha beschreibt. Sie besteht also aus zwei 259 Lagern, jedes gebildet aus 2 Zellschichten. Die Zellen der äusseren Schichte erstrecken sich in der Querrich- tung des Samens, die der inneren in der Längsrichtung (Fig. 49). Die ersteren sind entstanden durch Umwand- lung der Zellen des äusseren, die letzteren durch Um- wandlung der Zellen des inneren Integumentes, Nach der Befruchtung wuchs das äussere Integument über das innere. Die Zellen, die seinen freien Band bilden, nahmen bedeutend an Grösse zu. Im beinahe reifen Samen ist das Nucellusgewebe zum grössten Teile verdrängt. Es bleibt als ein mehr oder weniger deutliches Zellenlager zwischen der Sa- menschale und dem Endosperm zurück. Bei der Mikro- pyle, das noch unterschieden werden kann, bleiben auch die kräftig entwickelten Epidermiszellen zurück, die oben beschrieben wurden. Doch sind sie jetzt in De- generation. Im chalazalen Teile des Samens trifft man auch einen Teil Nucellusgewebe. Degenerierungserscheinimgen. Wie schon oben in der Einleitung gesagt wurde, trifft man oft auf Degenera- tionserscheinungen in den untersuchten Samenanlagen. Diese dürften vor allem in ungünstigen Nahrungs Ver- hältnisse ihren Grund haben. In vielen Samenanlagen stirbt die Embryosackmut- terzelle, ohne dass sie sich teilt. Sehr oft degeneriert der 1 — 2 oder mehrkernige Embryosack. In solchen Samen- anlagen wird das Nucellusgewebe unter reichlicher Schleimbildung zerstört; bisweilen trifft man den Nu- cellus herausgekrochen aus der Integumenthülle, die als eine leere Schale zurückbleibt. Nach der Blüte ver- trocknen viele Ovarien vollständig. Die meisten schwel- len unterdessen an und ihre Samenanlagen wachsen zu Samen aus. Seltener sind diese normal entwickelt. Die Eizelle teilt sich oft nicht oder gibt nur Anlass zu einem Embryo mit wenig Zellen, der allmählich dahinsiecht. Das Endosperm ist in solchen kranken Samenanlagen 260 entweder gut entwickelt oder es tritt nur als ein un- regelmässig gebildeter Plasmasack mit zerstreuten Ker- nen auf. Das Nucellusgewebe ist in den kranken Sa- menanlagen sehr kräftig entwickelt. Die reifen embryo- losen Samen sind immer kleiner als die normalen. Ihre Samenschale ist stets gut entwickelt. Man trifft im Ovarium einer einige Tage nach der Bestäubung fixierten Blüte der Schizocapsa oft Samen- anlagen, die verschiedene Endospermkerne beinhalten, aber mit degeneriertem Eiapparat und ohne jede Spur eines Pollenschlauches in der Mikropyle oder anderswro. In solchen Fällen fühlt man sich geneigt anzunehmen, dass der Zentralkern, der ja kräftig entwickelt ist, sich trotz der unterbliebenen Befruchtung teilen kann. Bei Ficus carica hat Tischler (18) gezeigt, dass in den meisten Samenanlagen Endospermbildung ohne Befruch- tung eintritt. In vielen Fällen persistierte dieses En- dosperm und entwickelte sich zu einem typischen Nah- rungsgewebe. Shibata (02, S. 710) hat eine partheno- genetische Entwicklung des Endospermes in gewissen Prozentenzahl bei den Samenanlagen der Monotropa uni- flora konstatiert. Die Prozentenzahl solcher Samenan- lagen steigerte sich bei höherer Temperatur oder bei der Einwirkung von osmotischen Lösungen. Um Klarheit zu gewinnen über die Verhältnisse bei Schizocapsa kastrierte ich eine Anzahl Blüten. Unter- dessen fielen aber die Versuche negativ aus. In einem Falle z. B. wurde ein Ovarium 11 Tage nach der Ka- stration fixiert. Die Samenanlagen hatten als Inhalt komplette Embryosäcke, der Zentralkern war stets un- geteilt. Doch die Embryosäcke waren im Sterben be- griffen. Die Samenanlagen waren nicht gewachsen und gaben kein Zeichen zur Entwicklung zu Samen. Irgen- deine parthenogenetische Entwicklung des Endosperms gab es also nicht. Doch es bleibt die Möglichkeit, das.^ allerdings für die Endospermenbildung keine Befrucli- 261 tung nötig wäre, aber es sollte jene wie auch die Ent- wicklung der Samenanlage zu Samen von der Bestäu- bung bewirkt werden, also eine Art stimulative Par- thenocarpie (Winkler 08, S. 394). Unterdessen wurden aber keine Versuche dies zu zeigen gemacht. Eig. 44 a u. b zeigt eine eigentümliche Anomalie. In einer Samenanlage, die etwas schief ausgebildet war, so dass die Mikropyle nicht den Scheitel einnahm, und die einen fertigen Embryosack beinhaltete, gab es im Nucellus eine gewaltige Höhlung, die an das Integument grenzte und ausserdem mit der normalen Embryosack- höhlung in Verbindung stand. Jene war bedeutend grösser als diese. (Die Figur ist nach einem Schnitte gezeichnet, das nur einen Teil der Erstreckung der be- sprochenen Höhlungen zeigt). In dieser Extrahöhlung lag jetzt eine grosse Zelle, die diese doch bei weitem nicht ausfüllte. Die in Frage kommende Zelle hatte eine ge- ringe Plasmamenge am einen Ende um die zwei Kerne herum, die neben einander lagen (Fig. 44 b). Eine ähn- liche Zelle, obwohl einkernig, mit einer ähnlichen Lage, fand Murbeck (02 b S. 3) in einer Samenanlage der Alchemilla acutangula, und Kosenberg (07) hat später angedeutet, dass diese Zelle ein einkerniger aposporer Embryosack sei. Der oben beschriebene würde dann ein zweikerniger dieser Art sein, obwohl die von Kosen- berg abgebildeten zweikernigen, aposporen Embryosäcke einen Kern in jedem Ende haben. Tacca cristata. Mit einigen wenigen Worten will ich schliesslich die Embryosackentwicklung bei Tacca cristata berühren. Sie gleicht sehr der bei Schizocapsa. Die Embryosackmutterzelle ist also überdeckt von einem Lager Schichtzellen. Sie gibt Anlass zu vier Makro- sporen, von denen die unterste sich zum Embryosacke entwickelt. Ich habe keine älteren als vierkernige Em- bryosäcke gesehen. Dagegen habe ich einige Samen von verschiedenem 262 Alter untersucht. Diese beinhalteten degenerierte Ei- zellen oder Embryonen. In ihrem Chalaza gab es eine ähnliche postamentartige Bildung wie bei Schizocapsa. Auch gab es ein chalazales Endosperm und ein mehr oder weniger entwickeltes gewöhnliches Endosperm. Die Endospermbildung geht sicher auf dieselbe Weise vor sich wie bei Schizocapsa. Die Krümmung, die der Nucellus mit dem Embryosack nach der Befruchtung erhält, ist viel stärker als bei Schizocapsa. Die Sämen werden also nierenförmig, und der Funiculus bildet in der konvexen Krümmung der Niere einen grosszeiligen Gewebekörper aus. Die systematische Stellung der Taccaceen. Limpricht (02, S. 32) gibt eine Darstellung der vie- len verschiedenen Meinungen, die in der Literatur über die systematische Stellung der Taccaceen zum Ausdruck kommt. Jetzt rechnet man sie gewöhnlich zur Reihe der Liliifloren, wo sie von Pax (88) und Warming (12) in der Nähe der Amaryllid aceen und Yelloziaceen gestellt werden. Nach Limpricht (02, S. 37) bilden sie eine Brücke von den Amaryllidaceen (Yel- loziaceen) über die Dioscoreaceen zu den Burmanniaceen und v. Wettstein (11) stellt auch die Ordnungsfolge fest: Amaryllidaceae, Velloziaceae, Dioscoreaceae, Tacca- ceae, Burmanniaceae. Leider sind mehrere dieser Familien unvollständig embryologisch untersucht. Betreffend Burmanniaceae liegen einige gute Untersuchungen vor (Ernst und Ber- nard 11 u. 12). Zwischen der embryologischen Ent- wicklung der Taccaceen und Burmanniaceen gibt es einige wichtige Verschiedenheiten. Die Samenanlagen der Burmanniaceen haben einen reduzierten Nucellus, der .gewöhnlich nur aus einer axilen Zellenreihe und der Epidermis besteht. Eine Schichtzelle scheidet sich von der Archesporzelle nicht ab sondern diese wird di- 263 rekt Embryosackmutterzelle. Die Nucellusepidermis wird übrigens vom Embryosacke verdrängt, ehe die Befruch- tung eintritt. Eine wichtige Verschiedenheit ist weiter die, dass bei den Burmanniaceen der ersten Teilung des Zentralkernes eine Teilung des Embryosackes in eine kleinere chalazale Zelle, deren Kern ungeteilt bleibt (Burmannia championii) oder sich einmal teilt, wobei Wandbildung eintreten kann (Thismia-arten), und in eine grössere Zelle folgt, die Anlass zur Hauptmasse des Endosperms gibt. Betreffend die Art der Pollen- bildung gibt es wahrscheinlich in der Literatur keine Angaben darüber, welcher Typus der herschende unter den Burmanniaceen ist. Die Burmanniaceen und Taccaceen dürfen vielleicht kaum so nahe zu einander gestellt werden als es v. Wettstein u. a. getan haben. Jacobson-Stiastcy (14, S. 78), der neben Samuelsson (13) und Palm (15) ener- gisch die phylogenetische Bedeutung der Endosperm- bildung hervorgehoben hat, schreibt über die Reihe der Liliifloren (14, S. 98): »Auf Grund der bisherigen Be- funde über die Endospermverhältnisse der Liliiflorae lassen sich innerhalb derselben zwei Gruppen bilden, deren erstere die eine gekammerte Makrospore aufwei- senden Burmanniaceae, Bromeliaceae und Pontederiaceae. die andere Juncaceae, Liliaceae, Iridaceae und vielleicht auch Amaryllidaceae mit nuklearen Endosperm umfasst». Die Taccaceen müssen offenbar zu dieser letzteren Gruppe gerechnet werden. Nachtrag. Als diese Arbeit im Manuskripte vorlag, kam eine Abhandlung von Suessenguth heraus (21). Darin kom- men einige kurze Angaben über die Makrosporenent- wicklung bei Tacca cristata vor. Suessenguth deutet an, dass man annehmen müsse, die Monokotylen hätten eine polyphyletische Herkunft aus verschiedenen Diko- 264 tylen-Familien. Man findet nach ihm »Verknüpfungen zwischen Taccaceae und Aristolochiaceae», was auch mehrere ältere Verfasser angenommen haben (vgl. Lim- pricht 02, S. 83). Suessenguth macht eine tabellarische Vergleichung zwischen Tacca cristata und Asarum eu- ropeum. Doch aus Kratzers (18) und Jacobson-Stiasnys (18) Beschreibung geht hervor, dass die Aristolochiaceen im Besitz eines kräftig entwickelten Nucellus sind, und dass der Embryosack noch bei der Befruchtung von mehreren Zellenschichten überlagert ist. Die Endosperm- bildung ist zellulär. Betreffs des Aufbaues der Samen- schale (ein systematischer Charakter, dem Kratzer (18) grosses Gewicht beilegt) soll es nach Suessenguth doch Übereinstimmungen geben. Summary. Schizocapsa plantaginea: 1. A description is given of the development of the perculiarly formed stamens. 2. The pollen-mother cells are surrounded by bi- nucleate tapetal cells derived from the sterile tissue of the anther. Although the tapetal cells lose their walls, fusing to a certain extent, and grow in among the microspores before desorganizing, no genuine peri- plasmodium is formed. 3. Cell division of the pollen-mother cells is by quadripartition. Extranuclear nucléoles appear during certain phases of the nuclear divisions in the mother cell. The suggestion is made that these nucléoles have contributed to the forming of the thick spindle fibers. 4. The nucleus of the generative cell is undivided when the anther dehisces. 5. A parietal cell — that only divides anticlinally is separated from the archesporial cell. The embryo sac mother-cell divides, forming four megaspores, the 265 chalazal of which develops into a normal eight-nucleate embryosac. 6. Sometimes two mother cells or two embryo sacs were found in the same nucellus. 7. Double fertilization takes place. The fertilized primary endosperm nucleus divides before the female nucleus. 8. The formation of the endosperm is at first by free nuclear divisions. A chalazal endosperm — pro- bably with a special function — is recognized. 9. Various phenomena of degeneration in the ovu- les are described. The possibility of a stimulative par- thenocarpy is suggested. Lund, September 1921. Citierte Literatur. 1916 Afzelius, K. Zur Embryosackentwicklung der Orchideen. (Sv. Bot. Tidskr. 10). 1919 — , Zur Entwicklungsgeschichte der Gattung Gloriosa. (Acta Horti Bergiani 6). 1920 — . Einige Beobachtungen über die Samenentwicklung der Aponogetonaceae. (Sv. Bot. Tidskr. 14). 1915 ü’Angremond, A. Parthenocarpie und Samenbildung bei Ba- nanen. (Flora 107). 1862 Bâillon. H. Note sur l’organogénie florale des Taccacées. (Adansonia VI.). 1912 Bonnet, J. Recherches sur l’évolution des cellules-nourri- cières du pollen. (Archiv für Zellforschung 7). 1899 Caldwell, O. W. On the life history of Lemna minor. (Bot. Gaz. 27). 1907 Coker, W. C. The development of the seed in Pontederia- ceae. (Bot. Gaz. 44). 1903 Coulter, J. M. and Chamberlain, Morphology of Angiosperms. New-York. 1918 Dahlgren, K. Y. O. Die jüngeren Entwicklungsstadien der Samenanlagen von Typha latifolia. (Sv. Bot. Tidskr. 12). 1911 Ernst A. u. Bernard, Ch. Beiträge zur Embryologie von This- mia clandestina Miq und Thismia Versteegii Sm. (Ann. Jard. Bot. Buit. 24). 266 1912 Ernst A. u. Bernard Cii. Entwicklungsgeschichte des Em- bryosackes und des Embryos von Burmannia Candida und Championii. (Ann. Jard. Buit. 25). 1916 Farr, C. H. Cytokinesis of the pollenmother-cells of certain dicotyledons. (Mem. New-York bot. Garden 6). 1907 Ferguson. M. Two embryosacmother-cells in Lilium longi- florum. (Bot. Gaz. 48). 1915 a Guignard, L. Sur la formation du pollen (Compt. rend. Acad. Paris 160). 1915 b — , Nouvelles observations sur la formation du pollen chez certaines Monocotylédones. (Compt. rend. Acad. Paris 161). 1906 Habermann. Der Fadenapparat in den Synergiden der Angios- permen. (Beih. Bot. Centralbl. 20: 1). 1861 Hofmeister, W. Neue Beiträge zur Kenntnis der Embryobil- dung der Fanerogamen. II Monokotyledonen. (Abhandl. König. Sachs. Ges. d. Wiss. 7). 1913 Holmgren, I. Zur Entwicklungsgeschichte von Butomus um- bellatus. (Sv. Bot. Tidskr. 7). 1913 Jacobson-Stiasny, E. Versuch einer phylogenetischen Verwer- tung der Endosperm- und Haustorialbildung bei den Angios- permen. (Sitzb. Acad. .Wiss. Wien 123.). 1907 Juel, O. H. Studien über die Entwicklungsgeschichte von Saxifraga granulata. (Nova acta r eg. soc. seien. Ups. (IV) 1, 9), 1915 — , Untersuchungen über die Auflösung der Tapetenzellen in den Pollensäcken der Angiospermen. (Jahr. Wiss. Bot. 56). 1909 Lagerberg, T. Studien über die Entwicklungsgeschichte und systematische Stellung von Adoxa moschatellina, L. (K. Sv, Vet. Ak. Hand. B. 44. n:o 4). 1898 Lawson, A. A. Some observations on the development of the karyokinetic spindle in the pollen mother cells of Cobaea scandens. (Proc. California Acad. Sc. Botany I). 1907 Lechmere, A. E. Two embryosac mother cells in the ovule of Fritillaria. (New Phytologist 9). 1916 Levine, M. Somatic and reduction divisions in species of Drosera. (Mem. New-York Bot. Gard. 6). 1902 Limpricht, W. Beitrag zur Kenntnis der Taccaceen. (Diss. Breslau). 1905 Lötscher, K. Über den Bau und die Funktion der Antipoden in den Angiospermen-Samenanlage. (Flora 94). 1914 Mac Allister, F. The development of the embryosac in the Convallariaceae. (Bot. Gaz. 58). 1910 Malte. M. O. Embryologiska och cytologiska undersökningar over Mercurialis annua L. (Diss. Lund.) 1902 a Murbeck, Sv. Über die Embryologie von Ruppia rostellata. Koch. (K. Sv. Vet. Ak. Handl. 34). 1902 b — , Über Anomalien im Baue des Nucellus und des Em- bryosackes bei parthenogenetischen Arten der Gattung Al- chemilla. (Lunds Univ. Arsskr. 38). 1909 Nawaschin, S. Über das selbstständige Bewegungsvermügen der Spermakerne bei einigen Angiospermen. (Ost. Bot. Zeit- schr. 59). 1914 Nitzschke, J. Beiträge zur Phylogenie der Monokotylen u. s. w. (Beitr. zur Biol. d. Pfl. 12). 1915 Palm, Bj. Studien über Konstruktionstypen und Entwick- lungswege des Embryosackes der Angiospermen. (Biss. Stock- holm). 1920 — , Preliminary notes on pollen development in tropical Mo- nocotyledons. (Sv. Bot. Tidskr. 14). 1889 Pax, T. Taccaceae i Engler-Prantl Die natürlichen Pflanzen - familien. 1894 Quéva, Cil Recherches sur l’anatomie de l’appareil végétatif des Taccacées et des Dioscorées. (Diss. Lille). 1903 Reed. The development of the macrosporangium of Yucca filamentosa. (Bot. Gaz. 35). 1907 Rosenberg, O. Studies on the apogamy in Hieracium. (Bot. Tidskr. 28). 1913 Samuelsson, G. Studien über die Entwicklungsgeschichte der Blüten einiger Bicornes-Typen. (Sv. Bot. Tidskr. 7). 1914 — , Über die Pollenentwicklung von Anona und Aristolochia und ihre systematische Bedeutung. (Sv. Bot. Tidskr. 8). 1918 Schürhoff, P. N. Die Beziehungen des Kernkörperchens zu den Chromosomen und Spindelfasern. (Flora 110). 1902 Siiibata, K. Experimentelle Studien über die Entwicklung des Endosperms bei Monotropa. (Biol. Zentralblatt 22). 1878 Solms-Laubach, K. Über monokotyle Embryonen mit scheitel- bürtigen Vegetationspunkt. (Bot. Zeitung 36). 1908 Strassburger, E. Chromosomenzahlen, Plasmastrukturen, Ver- erbungsträger und Reduktionsteilung. (Jahr. wiss. Bot. 45). 1919 Söderberg, E. Über die Pollenentwicklung bei Chamaedorea corallina Karst. (Sv. Bot. Tid. 13). 1901 van Tieghem, Ph. L’oeuf des plantes considéré comme base de leur classification. (Ann. sei. nat. bot. (8) 14). 1913 Tischler, G. Über die Entwicklung der Samenanlagen in partenocarpen Angiospermenfrüchten. (Jahr. wiss. Bot. 52). 1918 Täckholm, G. und Söderberg, E. Neue Beispiele der simul- 268 tanen und sukzessiven Wandbildung in den Pollenmutter- zellen. (Sv. Bot. Tidskr. 12). 1912 Warming, E. Froplanterne. Kjobenhavn. 1911 v. Wettstein, R. Handbuch der systematischen Botanik. Leipzig und Wien. 1908 Winkler, H. Über Parthenogenesis und Apogamie im Pflan- zenreiche. (Progressus rei Bot. Bd. II). .1918 Jacobson-Stiasny, Emma. Zur Embryologie der Aristolochi- aceae (Denkschr. d. K. Ak. d. Wiss. Wien. Math, naturwiss. Klasse 95 B.) 1918 Kratzer, J. Die Verwandtschaftlichen Beziehungen der Cu- curbitaceen auf Grund ihrer Samenentwicklung (Flora 110). 1921 Suessenguth, K. Beiträge zur Frage der systematischen An- schlüsse der Monokotylen (Beih. z. Bot. Centralblatt 38: 2). Catharinæa angustata Brid. i Skane. När Lektor Möller utgav första delen av sin Polytrichacé översigt kände han endast 3 lokaler för Catharinæa angustata. Förra hösten anträffade jag den emellertid pâ en gru- sig, av hjulspâr korsad, nâgot fuktig plats nära Bröta- kulla i G-limakra socken. Pâ samma lokal funnos en- staka individ av Scalia Hookeri och Anthoceros lœvis. — Snart därefter fann jag den sparsamt här vid Broby ât Vestrabyhâllet, vilket gav mig anledning tili syste- matiskt sökande. Resultate t blev att jag pâ ett par andra stallen fann den sparsamt och pâ ett tredje i rätt stör ymnighet med frukter. Broby 17 September 1921. John Persson. k Botaniska Notiser 1921. 269 Floran pâ orthoeerkalken vid Humlenäs i Kristdala soeken i Kalmar län. Av liiKARD Sterner. I Sm aland äro kalkförekomster ytterst sällsynta. Av urkalk torde endast Annas en förekomst av nägon betydenhet, nämligen i Fröryds soeken i Jönköpings län. Andra bergarter med nägon högre kalklialt saknas eller äro ytterst sparsamt förekommande inom större delen rv landskapet. Lerorna pâ Östersjökusten. vid de stora insjöarna och i vissa âdalar hâlla endast undantagsvis mer an 1 à 2 ^ kalk. Den i allmänhet framträdande kargheten i landskapsbilden och artfattigdomen i floran ha ju häri en av sina orsaker. En jämförel sévis obetydlig men i fiera avseenden intressant kalkförekomst âr ett av orthocerkalkstensma- terial uppbyggt moränparti vid sjön Humeln i Kristdala socken i Kalmar län. Förekomsten torde vara ganska väl känd i geologiskt avseende; ett flertal geologer har besökt den. alltsedan den 1825 upptäcktes av »Eleven vid Masmästeriet Herr Magister» Öngren och beskrevs av Hisinger i K. Yet.-akademiens handlingar. Uppre- pade ganger är den även behandlad i geologisk littera- teur, senast av Svedmark i »Beskrivning tili kartbladet Oskarshamn» S. Gr. U. ser. Ac N:o 5, 1904. Floran pä denna kalkförekomst, som givetvis kan väntas vara av intresse, har däremot mig veterligen hitin tills varit alldeles okänd. Förliden sommar, den 8 juli kom jag i tillfälle göra ett besök pä platsen. Besöket mäste tyvärr göras heit kort; det varade endast ett par timmar, och en uttöm- mande undersökning av floran var jag ej i stand att ut- föra. En skildring av de gjorda iakttagelserna torde dock ha ett visst värde. Nägra upplysningar om platsens geologi och topo- Botaniska tfotiser 1921. 19 270 graft vill jag förutskicka, varvid jag huvudsakligen följer Svedmark’s nämnda arbete. Sjön Humeln ligger knappa 2 mil frän Kälmarsunds- kusten, rakt vaster om Figeholm och nngefär lika langt nordväst om •Oskarshamn. Sjöytans böjd over havet är 56,7 m. Sjön liar form av en spetsvinklig triangel, som vänder spetsen mot nordväst och Kristdala kyrkby. Pâ den motsatta stranden, dit avstândet är 4 km., skjuter en udde ut. Här ligger den lilla garden Hnmlenäs. Gardens läge är ganska avskilt: tili landsvägen och gar- den Sandslätt är avstândet */* mil. Utanför Humlenäs akrar vidtar nämligen en ganska vidsträckt, ytterst svar- framkomlig skogsmark: en pâ större urbergsblock oer- hört rik morän, bevuxen med gles, ris- eller Cala ma - grostis arundinaeea-rik tallskog. Själva gärden ligger pâ en svagt markerad, äsformad morän, som fran Hu- melns strand stryker fram i sydlig riktning. Morän- ryggen är pâ de första 1,5 km. avbruten av tvenne sän- kor, varigenom uppkomma tre linser, c:a 400 m. länga och 100 m. breda, ätskilda av torvmarker. Dessa linser äro uppbyggda av sä gott som enbart silurkalkstens- material. Materialet bestär dels av större block, dels av klappersten och grus. Blocken äga ofta betydande storlek; de kunna uppnâ flera kubikmeter, och morän- ryggen är ofta markerad av dem (se Svedmark 1. c. fig. 3 sid. 47). Marken pâ moränen utgöres av en stärkt märgelhaltig finjord, blandad med rikligt klapperstens- och grusmaterial, vari block av varierande storlek ligga kringspridda. Moränen intages till stör del av äker. Endast res- ter finnas kvar av den ursprungliga Vegetationen. Denna utgöres i huvudsak av ek-hasselskog med' flera ädla lövträd, utbildad säsom »lundbacke» pâ torrare, säsom lund pâ mindre torra Ställen. Bägge typerna äro, an- tagligen genom röjning och möjligen även betning, kul- turpâverkade. Pâ âkerrenarna och blockrika, till odling •271 olämpliga fläckar i äkrarna finnas trädgrupper och buskage kvar. De torrare klapperstens- eller grusbac- karna intagas av glesa örtbackar; pä de stärkt vittrade blocken växa en och annan ört och rikligt med mossor och lavar. Vid mitt korta besök fick jag koncentrera mig pa att i första hand undersöka, i vad man s. k. »kalkväx- ter», vilka ju äro ytterst sällsynta i Smâland, ingingo i floran. Jag försökte även fä kännedom om heia fanero- gamflorans artstock och upptecknade alla de arter. jag observerade. Nedan lämnas en förteckning pä dessa arter. ordnade efter vissa vegetationstyp er. Förteck- ningen är säkerligen mycket ofullständig för äkrarna liksom för diken och ängsfläckar pâ torvmarkerna. Aven i de övriga delarna av förteckningen torde nog en och annan lucka finnas; framförallt bör det vara möjligtr att en undersökning en annan ârstid kan giva résultat. Framhâllas bör även, att förteckningen ju inte kan gälla heia den flora, som en gang funnits pa Humlenäskalken ; genom att äkrar upptagits har nog en eller annan art försvunnit. A. I lövskogen. Acer platanoides, Betula verrucosa , Cornus sanguinear Corylus avellana , Crataegus curvisepala och oxyacanthar Fraxinus excelsior , Lonicera xylosteum, Populus tremulaT Pyrus malus, Quercus robur, Bibes alpinum, Posa Afzeli- ana och canina, Tilia corclata, TJlmus scabra och Viburnum opulus. [Prunus insititia] . Actcea spicata, Agrimonia eupatoria, Anemone liepatica och nemorosa, Astragalus glycephyllus, Campanula per sici- folia, Chrysanthemum leucanthemum, Convallaria majalis, Fragaria vesca, Geranium silvaticum, Helleborine latifolia, Lactuca muralis, Lathyrus montanus, niger och vernus, Majanthemum bifolium , Melampyrum pratense och silvati- cum, Oxalis acetosella. Paris quadrifolia, Polygala vulgaris r \ Primula reris, Pulmonaria * obscurci, Ranunculus a cris, Sa- tareja vulgaris, Trifolium medium och pratense, Veronica chamcedrys och officinalis, Vicia silvatica och sepium, Viola canina, mirabilis och riviniana. Avena pubescens, Briza media . Festuca ovina, Melica nutans, Poa angustifolia och nemoralis. Triticum caninum. B. Pâ grusbackar eller kalkstensblock. Alchemilla pubescens , Allium -vineale. Arabidopsis tha- liana, Arabis hirsuta, Asplénium trichomanes, Campanula rotundifolia, Carlina vulgaris, Centaur ea jacea, Cerastium cœspitosum, Cystopteris fragilis, Braba muralis, Epilobium collinum, Filipendula hexapetala , Geranium columbinum och Robertianum, Helianthemum chamœcistus, Hypericum perforatum -, Hypocheris mandata, Myosotis coltina, Pimpi- nella saxifraga, Potentilla argentea , Prunella vulgaris, Sa- tureja acinos, Sedum acre, Trifolium procumbens, Trimorpha acris och Vicia tetrasperma. Anthoxanthum odoratum, Avena pubescens, Festuca ovina, Poa angustifolia. C. Pâ âkerrenar och i âkrar. Av Horan pâ âkerrenar och i âkrar pâ märgeljorden antecknades : Arctium minus, Artemisia vulgaris, Centaurea cyanus, Chœrophyllum temulum, Baucus carota, Erysimum cheiranthoides, Euphorbia helioscopia, Filago arvensis, Fu- maria officinalis, Galeopsis speciosa, Galium Vaillantii , Heracleum sibiricum, Leontodon hispidus, Matricaria ino- dora, Scrophularia nodosa, Solidago virgaurea, Thlaspi arvense, Tragopogon pratense, Vcrbascum thapsus, Vero- nica arvensis, Vicia cracca, Viola arvensis, Vogelia pani- culata. D. Pâ dikeskanter och i diken. Av floran pâ dikeskanter, i diken och pâ en slâtter- äng (vid besöket redan slagen) pâ torvmarken anteck- nades: Caltha palustris , Cirsium palustre , Ooniarum palustre, Epilobium palustre , Hottonia palustris , Hyärocotyle vulga- ris, Lychnis flos cuculi , Lysiniachia vulgaris , Lythrmn sali- caria, Naumburgia thyrsi flora, Peucedanum palustre, Poten- tilla erecta, Banunculus flammula, Salix cinerea . EïoZa palustris. Agrostis stolonifera, A ira cæspitosa, Care r (Ederi och vesicaria. E. Mossfloran pâ kalkstensblocken. Av mossfloran pâ kalkstensblocken insamlades ett antal prov. Dessa, som Pastor Sigfrid Medelius, Olof ström, haft vänligheten bestämma, innehöllo följande arter: Bar- bida rigidula och rubella, Bryum elegans, Ceratodon pur- pureas, Ditrichnm flexicaule , Grimmia apocarpa och pul- vinata, Homal othccium sericeum, Jungermannia barbata, Leersia extinctoria, Leucodon sciuroides, Mollia inclinatat, Orthotrichum anomalum, Stereodon cupressiforme, Thuidium abietinum och Tortula ruralis. Ehuru dessa artlistor icke kunna göra ansprâk pa att giva en fullständig bild av floran pâ Humlenäskal- ken, torde dock, âtminstone vad listorna A och B be- träffar, vissa slutsatser och i nâgon man även negativa, sâdana kunna dragas. Det mest framträdande karaktärsdraget i tioran torde vara en oväntad artfattigdom och framförallt den sa gott som fullständiga franvaron av arter, som i nâgon liögre grad kunna göra skäl för benämningen »kalkväxter» vad deras förekomstsätt i Södra Sverige beträffar. Bortsett frân ett flertal mera allmänt i Södra Sverige förekom- mande arter, innehalla listerna ^rter, som visserligen endast anträffas pâ bättre jordman, brunjordar eller mull- jordar, men icke kunna betecknas sasom kalkväxter, och som i den omgivande urbergsterrängen ingalunda äro nagra sällsyntheter. Endast tvenne arter utgöra undau- t'ag härifran: ( 'ornas sanguined och Mollia inclina, ta, vilka bägge äro att anse sâsom kalkväxter och antagligen ej förut observerade i Smaland. Dessa fynd skola ntför- ligare omnämnas längre ned. Det anmärkningsvärda i Humlenäs-florans karaktär är alltsä framförallt av negativ art. Här saknas i det närmaste »kalkväxter», sadana arter som t. ex. Asperula tinctoria , Asplénium ruta muraria , Cirsium acaule, Fraga- ria collina. Polygala comosa, Sesleria caerulea och Viola hirta . vilka man med skäl kunnat här vänta sig. A an- dra sidan saknas här även ett flertal sadana arter, som äro mer eller mindre utbredda pä de talrika lokalerna med bättre jordmân i den omgivande trakten, t. ex. Aveu a pratensis , Brachypodium pinnatum , Campanula la- tifolia och trachelium, Crépis prœmorsa, Dentaria bulbi- fera. Geranium sanguineum , Ldserpitium latifolium, Mêlant- pyrum cristatum och nemorosum, Origanum vulgare. Poten- tilla Tabernœmontani . Ranunculus polyanthemos1 Selinum carvifolia. Serratula tinctoria , Silene nutans , Trifolium montanum och Veronica spicata. Med hänsyn tili artför- delningen pa dessa lokaler med bättre jordmansförhäl- landen avviker Horan pa silnrkalken vid Humlenäs ej nämnvärt frân det i allmänhet rädande förhallandet. Floran pa varje särskild sadan lokal saknar givetvis all- tid nägra av de arter, som bilda lokalernas totala art- stock. Härutinnan gör Humlenäs-floran intet nndantag; deii kan nästan jämnställas med floran pä vilken som heist av traktens lokaler med en jordmân av bättre be- skaffenhet. Vilken kan orsaken vara tili att icke Humlenäs- lokalens högre kalkhalt i marken mera inverkar pä flo- rans sammansättning? Kalkens betydelse för växterna ligger huvndsakligen däri, att den är ett för alla växter nödvändigt »närings- medel». varvid dock bör ihâgkommas, att en högre kalk- halt i markvätskan än omkring 2,5 % ej kan utnyttjas av växterna. samt att den i likhet med andra elektro- 275 lyter har stört inflytande pâ markens fysikaliska utbild- ning i för vissa växter gynnsam riktning. I den Humlenäs omgivande urbergsterrängen finnas tämligen talrika dioritförekomster, varigenom moränen lokalt är jämförelsevis elektrolytrik. Härtill kommer emellertid att nederbörden i dessa trakter är mycket ringa. Den uppgâr sommarhalvâret (maj — Oktober) till c:a 290 mm. och hela âret till 465 mm. [Hamberg, Ne- derbörden i Sverige 1860 — 1910. Bih. t. Meteorol. iakt- tag. i Sverige. Yol. 52. Uppsala 1911]. Till dess lâga effektivitet bidrager alltsâ även dess fördelning; 2/3 av arsmängden faller under sommarhalvâret, dâ betydliga delar direkt avdunsta utan att ha kunnat inverka pâ markbildningen. De elektrolyter, som bildas vid för- vittringen, bortföras därför icke omedelbart frân de övre markskikten av nedâtgâende vattenströmmar utan till- godose växternas näringsbehov och läta humusbildningen försiggä pâ ett för växtligheten gynnsamt satt, vartill även den ringa markfuktigheten direkt bidrager. Man kan säga: tack vare -den ringa nederbörden är redan denna elektrolytmängd tillräckligt stör för att tämligen optimala förhällanden skola förefinnas med hänsyn tili växternas näringsbehov och deras fordran pâ markens fysikaliska utbildning. Den större kalkrikedomen pâ Humlenäs-lokalen skulle alltsâ i nämnda avseenden ej vara av nägon betydelse för växterna. Yi skulle alltsâ här ha en antydan tili de förhällanden, som äro rädande i kontinentala trakter: pâ grund av klimatets karaktär hälla där de övre markskikten alltid en för nyssnämnda ändamäl tillräcklig elektrolytmängd. Att även i sädana fall särskilt kalkrika lokaler ha en mer eller mindre avvikande flora, synes ha andra orsaker. Pâ den sidan av det omfattande kalkprobleiuet, sâ rikt pa teorier och hypoteser, anser jag mig sakna anledning här inga. Av ett visst intresse för det ovan förda resonne- manget skulle vara att med Humlenäskalkens flora jäm- föra floran pâ en kalkförekomst med anclra nederbörds- förhallanden. Jag skall försöka lämna ett bidrag tili en sädan jämförelse. Om man frän Kristdala begiver sig rakt västerut upp for Sydsvenska höglandets ostsluttning, passerar man trakter med en vegetation av i stört sett samma karaktär som Kristdalatraktens. Xeroterma, »närings- fordrande» arter spela en framträdande roll. Övre Ema- dalen mellan Malilla oeh Yetlanda är ju känd för sin egendomliga, pa dylika arter rika Hora. De sandiga backsluttningarna pa dalens nordsida stäta med eit örtrikedom, som man eljest sällan ser i urbergstrakter. Bland de här dominer ande arterna märkas liera, som tili sin allmänna utbredning äga tydlig kontinental ka- raktär, t. ex. Trifolium montanam, Potentilla arenaria, Ve- ronica spicata , Phlcum Bœhmeri. Här linnas ocksä de växtgeograliskt sä intressanta lokal erna för Dracocepha - lum Ruyschiana , Oxytropis campestris , Potentilla rupestris r Pulmonaria angustifolia och Pulsatilla pratensis. I de glesa lövskogarna pä bergens sydsluttningar inga talrika skogsbacksarter av motsvarande karaktär, sasom Laser- pitium latifolmm, Lathyrus heteropliyllus, Melampyrum cris- tatum, Crépis prœmorsa , Brachypodium pinn at um, Campa- nula cervicaria , Ranunculus polyanthemos, Serratula tinctoria o. s. v. Xär man hunnit förbi Yetlanda fram mot Säv- sjö och därmed natt fram tili höglandets sluttning mot sydväst, ändrar Vegetationen heit hastigt karaktär. Pä sandiga backsluttningar lämnar ljungtäcket knappast nâgon plats övrig at den torftiga Örtlioran. Förgäves söker man här det stora llertalet av de Örter, som gave den ostsmaländska sandbacksfloran dess karaktär, och de nyssnämnda kontinentala arterna saknas fullständigt. I björkskogsängarna pa bergens sydsluttningar är Arnica montana den, som mest framträder i Ayrostis-, Nardns- Festuca ovmu-mattan, och de övriga Örter, som här i allmänhet anträffas, äro av trivialaste slag, Viola caninaT 277 Poly gala vulgaris. Veronica, chamcedrys ock officinalis . Aveu i dessa trakter finnas icke sa fa förekomster for berg- arter med högre elektrolytkalt, förnämligast dioriter ock kyperiter. Sydsluttningar med ett sädant underlag kysa en nâgot rikare skogsbackshora. I nâgra fall kan i denna ingâ en eller annan av de ovannämnda ostsmaländska skogsbacksarterna. vilka da här ofta ha sina sydsvenska gränslokaler mot sydväst. Orsaken tili denna florans- sä stärkt förändrade karaktär torde i första hand sökas i den här betydligt rikare nederbörden. Under som- marhalväret uppgar den tili inemot 400 mm. ock under heia aret tili omkring 600 mm. I detta omrade ligger Smâlands end a niera bety- dande urkalkförekomst, den ovannämnda i Fröryds soc- ken vid byn Arset. *Väster ock norr om själva byn fin- nes ett antal kalklinser. Urberget i trakten bestar för övrigt av en hälleflintgnejs, som är ganska rik pa korn- blände och diorit (Stolpe. »Beskrifning tili kartbladet Nydala», S. G. U. Ser. Ab N:o 14. 1892, sid. 23). För- liden sommar var jag i tillfälle att, tyvärr ganska Hyk- tigt, undersöka Horan pâ en kalklins strax N om Arsets by, en lokal, som torde vara vida känd för sin egen- domliga, rika Hora. Lokalen utgöres av en mindre, i N ock S utsträckt kulle, som liuvudsakligen intages av en c:a tvä har stör lövskogsäng, i vilken här ock var berget träder fram i dagen. I den givetvis av slatter och röjning glesade lövskogen voro trädslagen björk och ek samt nâgot aim och lind. Av buskar funnos här ganska talrik hassel och nâgra buskar Rhamnus cathartica och Viburnum opu- las. Angen bestod av Arnica- eller Calamagwstis arun- dinacea-'é, ng, Üäckvis även Car ex montana-'&ng. Dessa ängar voro av ungefär vanlig typ: blabär. lingon och ljung spelade i dem en framträdande roll; av Örter märk- tes Geranium silvaticum , Trollius, Leontodon hispidus , Po- lygonum ririparum. Ranunculus aeris, Cirsium Iieterophyllmu, 278 Primula veris , Viola canina . Poly gala vulgaris m. fl. I förvittringsgruset pâ själva kalkbergsknallarna eller ome- delbart intill toten av dem växte emellertid en bel rad mycket anmärkningsvärda arter. Jag antecknade här följande: Ægopodium podagraria, Anemone hepatica , Asplé- nium trichomanes, Filip endula hexapetala, Geranium sangui- ne-urn, Helianthemum chamcecistus, Hypericum perforatum , Inula salicina, Laserpitium latifolium, Melampyrum cris- tatum, Polygonatum odoratum, Primula veris, Satureja acinos ocb vulgaris , Scrophularia nodosa , Sedum telephium, Ver- io ascum nigrum och Vise aria vulgaris. Det var mycket egendomligt att se, huru tvärt växtsamhällen som hyste dessa arter övergingo i Arnica - eller Calamagrostis- ängen ; endast nâgon meter f ran bergsknallens fot, dar Laser - pitium , Inula, Melampyrum cristatum* ocb Geranium sangui- ne urn växte, künde den risrika, örtfattiga Arnica-’é, ngen vidtaga. Pâ denna obetydliga kalkförekomst i Fröryd finnas samlade en mycket s tor del av de arter, som de mest gynnsamma lokal erna i denna trakt kunna tillsammans nppvisa, ocb fiera av arterna saknas eller bli ytterst säll- synta längre mot väster. Inula salicina bar utom denna förekomst endast fyra sâdana i bêla inre Smâland söder om Jönköpings- trakten; Laserpitium latifolium äger obetydligt längre mot sydväst fyra lokaler, vilka âro artens utposter mot sydväst i den svenska utbredningen ; Melampyrum crista- tum har i Smâland endast tvâ lokaler längre mot väster, och Geranium sangnineum har blott fyra sâdana. Heli- anthemum chamcecistus befinner sig här mycket nära sin västgräns i Skandinavien. Det är alltsâ en frappant skillnad mellan floran pâ denna västsmäländska kalkförekomst och den pâ Hnm- lenäs-kalken med avseende pâ förhällandet tili den om- givande traktens flora. Sâdana arter, som ntan att göra skäl för benämningen kalkväxter dock ha ganska stora fordringar pâ jordmânen, och vilka voro rikt utbredda i Humlenäskalkens omgivningar. ha här pâ Fröryds- kalken sin enda eller en av sina mycket fâtaliga före- komster i derma del av landskapet. Det âr tydligt. att kalken spelar i det sistnämnda fallet en betydligt större roll än i det förra. Floran pâ den kalkrika marken vid Fröryd kontrasterar skarpt emot omgivningens och skiljer sig väsentligt aven frân floran pâ traktens diorit- eller hyperitberg eller andra förekomster för jämförelsevis kalkrika bergarter. Orsaken tili denna framträdande olikhet mellan de bägge kalkförekomsternas floror torde som nämnts främst vara att söka i den betyd aride skill- naden i nederbördsförliällandena. I Fröryds-trakten är nederbörden sâ betydande. att en vida större tillgâng pâ elektrolyter i förvittringsmaterialet är nödvändig för att ersätta förlusterna genom de nedâtgâende vatten- strômmarnas verksamhet och motväga den för mânga växter ogynnsamma utbildningen av de övre markskik- ten. som en starkare nederbörd även direkt medför. Endast pâ lokaler, som i likhet med Frörydskalken, hvsa stora förräd av förvittringsmaterial med hög elektrolythalt, kunna optimala jordmänsförhällanden skapas. Floran pa Fröryds-kalken lämnar alltsä ett exempel pâ vilken stör betydelse kalkförekomster kunna ha för florans karaktär i nederbördsrikare trakter; den utgör ett specialfall av det i maritima trakter i allmänliet rä-