sf t- se. - & ag s oot da + z eon a a 5 ’ oaks « ie ae a z= Es, Lf fi i f} Pay F ‘ ° - 1 so / i, , ce i} = 4 Fs, ; Wr haty,t ‘ / i ! Seale / f ‘e 4 ! \ / Whe ns oe an Re ey YF - \ < haan be ete « Cn on ae a arm t deh te Be Shae Ld complies be rare ° POT HN gy > Prat Tas ; . . mow * ie ee ad eas 2 YS MS FP t/ = ——s —= a Z 7™\\\ |] Ewen SS Se See dg - << “iy > CITT ed Sth HH ATH Pe a - ~~ - AAD e'. eee Sumentetiistieiene! , LAR A to, est 7 ive oe ey, ¢ as nl Lea —F et 4 es AD Bee Beare) a, a Pott if 1) ¥ a Vi ney ‘ is r! ul ts AY | 4 ie i } i , Vy J z, 1 d ‘ 4? i ‘ i =~ | 4 * : ‘ f : ry / ) = Cre " Sia, y ye. 4 titel y ’ ae)! ; MNP Mie 9 } HARI AP OMY ih * he iy aS # { Ney a ; { Ve fi My By AN y HI 4 in WhGen “i a ay) ah ph | i Wet Vey Ne it, Aubin ity Pa Gee Gis wy A HV Mt Dea nh mii " n RS iy St ie a i i ; is ” i ao i a ee c= Panty AF (hie ¥* Wt Lin ty ‘ tts Af ray K * Reh a date Ty! Me f * thy aD eh ae) Natt o ARR ave N, F Wie y U Ky) Hed HORNET ie Va) VEU eee nf is) ib ty) BOTANISHA NOTISER FOR AR 1857 MED BITRADE AF Har ANTERSSON, J. E. ARESCHOUG, E. FRIES, E. P. FRIES 3, R. HARTMAN, KINDBERG, LINDBERG, MULLER, W. NYLANDER, SCHEUTZ m™. rt. UTGIFNE AF TH. M PRIES. MED EN PLANCH. ee VPSABA, PA UTGIFVARENS FORLAG. 1857. 7. UE Peg eR ks AA ALA, 4A AAA iy aie. Me AN Te ie ae Peas the, et Hoe Bh Hh CF 1. ASU “he ‘yoruaa Alia: as oP UADE OVATE IE rise tte ae ie MAL, 1S. cM iy i; 7 a.” > ° f ‘4 . 4 ‘ b me ‘y ey .. a “E~ -* L Pare * “7 ¥ ¥ LA i L m5 ’ re , . ; ~~. ¥ ‘ f ] = ’ J ETT iS eo sa i OER OF | ae AM is i 08 so lhe iage INNEHALL. Se I. Original-Afhandlingar: Sid: Andersson, N. J.: Om de i Sverige férekommande arter af slag- tet Eriophorum med ett ax . . . 57, 78. Fries, E.: Bidrag till nagra Svenska vaixters synonymik 32, 46, 108, 161. os » Linneanska Botanikens férhallande till den nuvarande 3, 73, 89, 193. 2 » Om olika grader i vilda vixters. infédingsratt . . . . 177. ie » Ofver Parthenogenesi hos vaxterna . . . . . . 105, 125, Fries, E. P. jr.: (Backhouse) A Monograph of the British Hieracia 94. Fries, Th. M.: Anmarkningar rérande nagra Svenska arter af slag- tet Spangantwmd ii.) or atl s com, 12 BB. RA a De genere Stereocaulorum questiones B. . . . 167. 2 bs Iakttagelser rérande Ost-Finmarkens Starrarter . 197. Nagra ord om Spergula pentandra L. . . . . 8. 99 379 Hartman, R.: De Svenska arterna af sligtet Utricularia . . . 25. Kindberg, N. C.: Ofversigt af de Skandinaviska arterna af slagtet Lepigonum bij. oiwhbrainaisay athtcs 41. Miller, D.: Anmiarkningar éfver de ofullstindiga blommorna hos sligtet Viola och deras befruktning . . . . . 122. 3 » En hypothes fér bildningen af frén hos enskilda honstand 128. Nylander, W.: De fungillis binis Lichenicolis observatio. . . . 83. 9 » De genere Stereocuulorum questiones A. . : . 165. Scheutz, N. J.: Anteckningar éfver en resa i Skane sommaren MOE)! Pee eae. nie vie me key Chee Il. Nya SkKandinaviska Vaxter. Abies orientalis (L.) p. 174. Carex brevirostris Cederstr. 133. Co- fula coronopifolia L. 10. Dicranum fragilifolium Lindb. 146. Erio- phorum * opacum Bjornstr. 11. Fumaria tenuiflora Fr. 51. Hupnum cirrhosum Schwegr. 143. H. glareosum Br. & Sch. 143. H. Haldani- anum Grey. 146. H. irriguum Wils. 144. H. ochracewm Turn. Wils. 144. H. turfaceum Lindb. 142. Intybus multicaulis (Led.) med planch. 181. Jungermannia Helleriana N. vy. E. 148. Lepigonum neglectum Kindb. 84. Smilacina stellata (L.) 134. Sphagnum fimbriatum Wils. 148. Ill. Litteratur-Ofversigt. Arrheniws, J.: Elementarkurs i Botaniken, tredje uppl. . . . . . 190. De Candolle, A.: Prodromus Systematis naturalis T. XIV. 1. . . 149. Ekman, F. L.: Bidrag till Skandinaviska Hafsalgernas kinnedom . 183. Fries, E. P.: Anteckningar rérande Svamparnes geografiska utbredning 101. fries, Th. M.: De Stereocaulis et Pilophoris Commentatio . . . 101. Fristedt, R. F.: Vaxtgeografisk skildring af sidra Angermanland . 115. Grenier, M. & Godron, M.: Flore de France, tome trois. . 35, 5S, 66.7 > "™™ Hammar, O.: Monographia generis Fumariarum . tee + ey." Hisinger, E. V. E.: Flora Fagervikiensis . . . . . 1... We 4 \ 4) = Kindberg, N. C.: Synoptisk Framstillning af vixtsligtet Lepigonum 837. - \ By Nylander, W.: Monographia Calicieorum Powe. ati oeOy \' < hy Nyman, C. F.: Syllege. Flore Europee . .. .'. . . . .°s WB AY) Scheutz, N. J.: Conspectus Flore Smolandice ; 4 Be ins. yn (ROTA Stenhammar, Chr.: Lichenes Suecie exsiccati. Ed. Il. Fase. I. . . 6 GST.» MAY 5— 1904 IV. Personal-Notiser. Agardh, J. 39. Ahlberg 191. Andersson 20, 85, 211. Ankarcrona 103. Areschoug, F. 20, 190. Berkeley 85. Bourgeau 156. Brown 85. Decaisne 85. Diedrichsen 103. Floderus, M. 103. Fries, E. 85. Fries, O. R. 103. Fries, Th. M. 103, 211. Fristedt 85. Gay, Cl. 191. Gray, A. 85. Hammar 20. Hartman, C. & Rob. 103. Harvey 85. Hell- bom 191. Hooker, W. J. 85. Kindberg 103. Lange 20, 103. Larsson 191. Liebmann 19, 85. Linnarsson 103. Lindblad 20, 190. Lindeberg 20, 191. Lénnroth 20, 211. Miller 56, 153. Nylander, W. 190. Oer- sted 103. Olsson 191. Ruprecht 85. Scheutz 103. Schlectendahl 85. Selberg 191. Stenhammar 103. Wahlberg, J. A. 55. Zetterstedt, J. E. 20, 21, 39, 190. V. Strédda Underrattelser. Anhillan p. 85. Anmilan af R. Hartman 211. Annons 72, 88, 104. Anthemis Cotula § disciflora 24. Botaniska Reseféreningen 72, 135. Chenostoma cordatum 192. Coprinus comatus 40. Farsoter bland vax- terna 136. Fréns Alder 24. Foérra Arets inflytande pa viaxterna 120. Hybrida vaxter 160. Isotypus Onoseroides 88. Om de ofullstindiga blom- morna hos Viola umbrosa af N. C. Kindberg 191. Ovanligt blomnings- sitt 88. Quercus insignis 104. Rafflesia Arnoldi 192. Ranunculus sil- vaticus 120. Riattelse 136, 192. Specimen fér Bot. Profess. i Helsingfors 120. Spridda vaxtgeografiska bidrag till Skand. Flora 21, 39, 56, 71, 86, 103, 120, 156. Svenska vaxter i Upsala Bot. Tradgard 104. Utdrag ur ett bref fran Prosten Lestadius 192. Utgifvarens resa 136. Utricu- laria ochroleuca 72. Véaxter fran Pyreneerna till salu Bihang till N:o 10. Rattelser. Sid. 4. 4r. 4 star: Malphigi lés: Malpighi > 6. r.23 ,, materialiska 3, Materialistiska wer a eo Ok. | AH » OC. A. Mey. pe ltd», Ts, 87) ae Jena 3 jemnt Be a 2. SEN or eee em at » — rot 9, Ggnat » egnadt UUs. Tak, “cue yer » Dlytt eS: ¥.- 0 pag. erSPRat » Oersted » 104. r.17 ,, Githaga » Githago » 107. r. 1 4, masculam ,, femineam » — r.29m.fi.st. Celebogyne » Coelebogyne » 112. 7.33 4, P.pyrenaicum. ,, P.pyrenaicum) iro de ifven be- Men mest afvi- tydligt afvikande i kande iro de- Tas , 113. r.26 ,, E. Cheiranthus __,, Cheiranthus >» — 2.28 4 £4. hieracifo- » £. hieracifoliwm lium » 120. r.14 ,, Pauli strém » Paulistrém » 130. r.18 0.34 Widtskéfde s, Widtskéfle ,» 133. r. 1 4, Hasslemdlla » Torupsmilla nira Torup » 143. 7.23. ,, hvilken » hvilka » 147. r.29 ,, Honplantan » Hanplantan -y — 1.30 ,, hanvixterna » honvixterna -, 159. r.17 ,, honorganer ,», hanorganer ~ 160. 7.23 4 © lancif. , lanceolata Smirre tryckfel torde lasaren sjelf beniiget riitta. - BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF N:o 4. TH. M. PRIES, Januari ; 4857. INNEHALL: Anmdlan. — OQORIG.-AFH.: E. Fries: Linneanska Bo- tanikens férhallande till den nuvarande. I. — Urerrvaren: Nagra ord om Spergula peniandra L. NYA SKAND. VAXTER: Coltula coro- nopifolia L. — Eriophorum vaginatum *opacum Bjérnstr. LITT.- OFVERS : Nyman, Sylloge Flora Europee. — Hisincer, Flora Fa- gervikiensis. _PERSONAL-NOTISER: F. Liesmann > — J. Lance. — Sodkande till Botan. Demonstrat. i Lund. — J. E. Zerrersrenr. -. STRODDA UNDERR.: Spridda vaxtgeogr. bidrag t. Skand. Flora. — Anthemis Cotula g. disciflora Lge. — Frons Alder. LIBR: | ANMALAN. ees T ett land sédant som Sverige, der Botanikens idkare dro sa vidt atskilda fran hvarandra, der tillgang till stérre ae ) Bibliotheker och samlingar endast for en ringa del star * Gppen, der kommunikationsvdsendet dr mindre utbildadt och till folje deraf beréringen de skilda botanisterna emellan dr svarare, dr behofvet af en botanisk tidskrift dfven kén- barare dn i andra mera lyckligt lottade linder. Det be- héfves neml., att sa ma stgas, ett gemensamt samlingsrum, der botanisterna veta, att de kunna trdffas och samtala, ett sprakrér, som for andra meddelar de observationer , som blifua gjorda, och som vicker uppmdrksamheten pa forhallanden, der endast firenade krafters bemédanden kunna astadkomma det énskade resultatet, en telegraf, som spri- der inom fdderneslandet underréttelsen om de vigtigaste upptickterna inom Botanikens omrade. — Och dessa mal hafua Botaniska Notiser under de ar de verkat sékt uppna, och, vi ma tilldigga, till viss grad uppnatt. De hafva nem. fastare tillknutit foreningsbandet mellan Sveriges unga bo- tanister, de hafva i e obetydlig grad spridt intresse for "den dlskeliga vetenskapen”, de hafva bidragit till en full- stdndigare kénnedom om fiiderneslandets vegetation och med- verkat till lisningen af mangen liten fraga inom vetenska- pen. Stérre och vigtigare inverkningar skulle visserligen varit énskvdrda, men ma man besinna, att Sverige eger 2 endast fa botanister, som ega formagan att ingripa i ut- vecklingen af vetenskapen % dess helhet, att Botaniska No- tiserna aldrig upptrddt med nagra stora ansprak, utan blott velat bidraga till vetenskapens spridande och utveck- ling inom fiderneslandet, och man maste da tacksamt er- kénna, att deras utsdde e fallit pa hdlleberget. Deras fort- satta utgifvande maste derfore ocksa ligga hvar och en om hjertat, som intresserar sig for Botanikens utveckling och framtid 4 Sverige. Det dr med dessa tankar, som undertecknad har beslu- tat, da Herr Apothekaren Thedenius, under hvilkens nitiska och oegennyttiga ledning denna tidskrifts utgifvande fortgatt 1 5 ars tid, forklarat sig till folje af hepade géro- mal vara hindrad att léngre hérmed fortsdtta, att ofver-~ taga omsorgen for densammas utgifvande. Det ombyte af utgifningsort (och till en ringa del af namn), som hiri- genom forssiggar, hoppas undertecknad ej skola medféra nagon fordndring « det deltagande, hvarmed den forut blif- vit omfattad, och isynnerhet att detta deltagande matte visa sig nu sasom forr genom meddelande af uppsatser och bi- drag, genom hvilka den kan erhalla ett ékadt viérde. .De svaga krafter, som nu adtagit sig denna birda, behofva é sanning en kraftig hjelp, och det beror pa Sveriges bota- nister, huruvida hoppet hdérom skall uppfyllas eller icke. Den hittills foljda planen kommer dfven framdeles att hufvudsakligen bibehallas. Hvarje manad utgifves ett num- mer om minst ett ark jemte behdfliga plancher; innehallet kommer att utgoras af 1) Original-afhandlingar, bestaende af wppsatser rérande dmnen fran alla den rena Botanikens omraden, dock med hufvudsakligt afseende fa- stadt pa sadana, som dro af intresse for Skandinaviens botanister; 2) Nya Skandinaviska viéiater, uppta- gande beskrifningar pa de arter, isynnerhet Fanerogamer och Heteronemee, som nyligen dro eller mijligen komma att blifua upptickta pa Skandinaviska halfin; 3) Litte- ratur-odfversigt, omfatiande i Skandinavien utkommande botaniska arbeten samt de vigtigaste utlindska; 4) Per- sonal- Notiser och 3) Stridda Underréttelser, bland hvilka Gfven kommer att intagas en fortlipande for- teckning pa hittills oanmdrkta vi«etstéllen for sdllsyntare arter samt afvikande former. | Prenumerationsafgiften forblifuer 3 Rdr Riksm. och torde den erliggas till wndertecknad, hvilken besérjer tid- skriftens ordentliga utdelning med posten; pa bokhandels- vig kan den dfven erhallas. Upsala den 1 Januari 1857. ~ ‘iin. NE. Fries, Griginal-Afhandlingar. oe 1 Linneanska Botanikens férhallande till den nuvarande, af E. FRIES. i. »Den gamla tiden ur oss kir», den Linneanska tiden, da Botaniken var enkel, bestiimd och helgjuten, da den med férbiseende af en miangd otillrackligt kanda enskildheter, som nu géra vetenskapen diffus och vacklande, endast upptog det pa vetenskapens di varande sténdpunkt vissa och allmant er- kanda och féretridesvis afsdg det for allminna bildningen och praktiska lifvet vigtiga. For att vinna denna fasthet och be- stimdhet maste det enskilda tycket underkasta sig lagar, fast- stullda genom higre begafvade siares uppfattning af naturen., I viéra dagar, da ingen auktoritet mera erkinnes, ar nagon likformighet i 4sigter och framstillning icke mojlig. Det ar derfire, som man icke utan grund lagger Naturalhistorien sa- som liroiimue till last den oupphérliga féraindring, den ar un- derkastad, den subjektivitet i dsigter, som allt mer och mer gir sig gillande; och manga bland dem, som villigt erkanna, att naturvetenskaperna till det oindliga utvidgat vara Asigter utéfver bade tid och rum och att mensklighetens oberaékne- liga framsteg bade i intellektuelt och materielt afseende utgatt fran dessa, beklaga detta forhallande. Men jemnfir man for- hallandet i andra kunskapsarter, torde inom dem genom tids- andans inflytande forhillandet icke vara lyckligare; da der- emot i Naturalhistorien denna férainderlighet till en stor del ir en foljd af verkliga framsteg eller ock ett skum pa veten- skapens yta, sisom alla forindringar inama, hvaruppa endast de ligga vigt, som icke kunna ingripa i den verkliga veten- skapen. Hvad slutligen betraffar en stor del mikrologiska undersikningar, hvilkas vigt eller varde ej kan férnekas, kan man lika litet, som om det nyfidda barnet, siga hvad af dem kan blifva. , Vid begynnandet af en ny tidskrift torde icke vara o- limpligt att kasta en blick tillbaka pa den aldre, Linneanska 4 Botaniken och dess férhallande till den nuvarande. Eburu man dervid icke kan undgd erkanna vigten af manga nya ba- nor, som sedermera blifvit brutna eller aterupptagna, t. ex. jaran om vaxternas inre byggnad, hvilken Linné, ehuru redan s& lyckligen bearbetad af Malphigi och Grew, besynnerligt nog ville utes!uta och endast raknade tll vetenskapens »cu- riosa) — uppskatta viardet af manga speciella upptackter, torde likval den nyare vetenskapen hafva mycket att lara af den ildre, t. ex. en atergang till den biologiska uppfattnin- gen: af naturen, till det concisa, bestémda, stringt logiska i system och held SathaSitiningeits form. Just vetenskapens tillvaxt pa bredden bade till innehall och i framstalloing anse vi for en af dess storsta oligenheter, hvarigenom det vigtiga och vasentliga bortskymmes (van jemofore nyare definitioner med Linnés; afven Sprengels hafva i formellt afseende ett bestimdt foretrade framfér Decandolles). Vi skulle anse for en stor vinst for vetenskapen, om man i a!]lmanna verk med Linné, Koch och andra klassiska forfattare rent af ignorerade allt, hvad man ej af egna undersékningar och falleod aukto- ritet kinner, om man afstode fran bemédandet efter ex i alla fall aldrig upphinnerlig fullstandighet genom upptagande af alla omogna bidrag, hvartill man val ock snart skall blifva tvungen genom litteraturens till oandlighet vaxande omfang och under dess uppblomstring i samtliga verldsdelarne. I ingen annan vetenskap anser man sig forbear dis afse hvarje kompilation och omoget forsék utan allt varde. En aristokrati i vetenskapen ar i-var tid nédvandig, for att den ej ma 6f- versvammas af dilettantismen. Efterforskar man innersta grunden till skiljaktigheten emellan den Linneanska och nuvarande Botaniken, skall man finna den best deruti, att den forra var supranaturalistisk , den sednare ir rationalistisk. Den foérra sag 1 naturen en hézre uppenbarelse, som man afven miste lyda, fast man icke kunde forklara densamma, eller yttre forhallanden (t. ex. karakterernas afvikelser) syntes strida deremot. Egentligen hvilade den pi en till klart_ medvetande stegrad kinsla af det natursanna, en upparbetad siareférmaga, som med var tids utbildade hjelpm=del gitt férlorad och endast kunde blifva hégre begifvade naturers lott. Vetenskapen blef derigenom dogmatisk och Linné benimnde dem, som afveko fran hans 5 grundsatser, for kittare inom vetenskapen. — Men sedan nu snart sagdt all auktoritetstro firsvunnit, ‘(ett nidvandigt vil- kor for all supranaturalism), sedan vetenskapen nu blifvit de- mokratisk, ar ej langre mojligt framga pa denna bana; den bedragna sinnligheten kan endast genom sinnlig erfarenhet Aterforas till ritta vigen. De, som beklaga detta firhallande, maste inse, att afven detta ar ett viikor for en hdgre veten— _skapens panyttlédelse och trésta sig med Baeos ord: half kun—- skap afleder frin, hel aterfor till en klarare insigt af uppen- barelsen. — Afven de fragor, som dermed elie synas sta i nagot pithdbecbineriband , utgd ytterst derifran, t. ex. an- tingen man med Linné och de aldre utgir fran det higsta och fullkomligaste — eller fran det lagsta och ofullkomliga— ste, som beititiden vrkar — antingen pshigtet, sdsom nagot i naturen gifvet ,. bestammer karaktererna», eller, sdsom nyare yrka, »slagtet uppkommer genom familjens analys», d. v. s. genom karaktererna, otaliga andra att fortiga, hvilka i det féljande skola niirmare utvecklas. Man tvingades derigenom bfverse eller blott sisom tillfalliga afvikelser anmarka en mingd underordnade skillnader, hvilket var tids ansprak pa noggrann- het icke tillater. Om man tilligger lika vigt-och viarde at det tillfalliga, t. ex. hybriditeter*), betraktar enskilda afvi- - kande sligten som familjer af lika betydelse med de stirre, blir ingen klar, helgjuten éfversigt af vetenskapen mijlig. Om man jemfér de nyares familjer och sligten, onekiigen vida bittre karakteriserade, med de aldre af Linné och Jussieu, lirer oss naturliga kinslan, att de seduare ofta aro naturli- *) Fér oss dr obegripligt, att man i vetenskapen vil] afse nagot si obestimdt och tillfalligt, att man ens vill upptaga dem sérskildt 1 Floror och systematiska verk. Vi instémma i detta fall helt och bal- let med en af var tids utmirktaste Botanister, Bentham, som helt och hallet forbigar den, sigande: Hybridae e speciebus vulgatioribus enalae saepe occurrunt, tam spontanae, quam eullae, et ab Auclo- ribus pro speciebus aut varielalibus accipiunlur. Hic vero nec descri- pliones, nec diagnoses admisi. — Non sunt enim species perpeluae, mec varietales nec- sltirpes permanentes, sed individua in herbariis ni- mis assidue servalta, in nalura ephemera et rara, quorum duo ex jisdem slirpibus enata saepe inter se dissimiliora sunt, quam a patre 1. matre. M& man dfverlemna jagten efter dessa at blumister, som genom deras fabricerande forstért verkliga artkénnedomen bland Pelargonia och andra sligten. 6 gare begrinsade. Den ildre vetenskapen var mera en natur- forskning i stort, den nyare i smatt; snillets skarpsynthet (»acerrimum ingenium» stiller Linné framst) gallde mer an dgats. Ty da vetenskapen nu mera mindre studeras fr att laras, ain att lira; mindre for att tillegna sig det redan kinda, un for att framkomma med eget nytt,*maste man lemna ve- tenskapen i sitt hela omffing § sido och kasta sig blott pa enskilda delar och fullfslja dessa till sina yttersta detaljer. Vetenskapen vinner derigenom visserligen 1 omfang , men de enskilda delarne upparbetas derigenom. till stater i staten och genom olika principer gir det allmaénona sambandet forloradt. Vi anmarka detta som ett faktum, och icke for att klandra, emedan det har sin grund i menskliga inskranktheten, hvilken gir arbetets férdelning nédviandig. Fdérfattaren hiraf, som pu mera ar en af de fai qvarlefvande fran den gamla skolan, som stkte tillegna sig vetenskapen 1 hela dess omfang och félja densamma i alla speciella delar, maste sjelf nu erkinna nidvindigheten deraf, emedan han just derfére maste Jemna ‘si mycket pabirjadt ofullbordadt, och annu omédjligare ar det i var tid, d& vetenskapen vunnit en sa mangdubbel tillvaxt. Men annu tydligare framstar denna motsittning emellan den ildre supranaturalistiska och moderna rationalistiska — eller kanske bestimdare biologiska och materialiska uppfatt— ningen af de djupast i vetenskapen ingripande fragor. En salle sn tr onekligen, antingen lifvet ar en sjclisnindig princip, som ur materien iklader sig kroppslig gestalt och sjelf bildar organerna for sin verksamhet, sdsom Aristoteles och Linné antogo, eller det ur, efter nyares asigter, de enkla kemiska elementernas bildningsdrift , som frambringar organismen och deras funktioner, sd att dfven den hogsta: tainkandet blott ar en kemisk process — hvarigenom materialismen férnekar just det, som enligt Cartesius utgjorde beviset for var sjelfstiindiga tillvaro. Ty, siger man, endast de sa kallade elementerna iro sarskilda, vasentliga naturalster; alla andra aro bildade genom en temporir sammansittning och samverkan af dessa elementer. Men, invinder en af vir tids utmarktaste naturfor- skare, hafva grundémnena mera ratt att tillerkinnas sjelfstiin— dig tillvaro tin menniskan sjelf? Ar det en-mera djerf hypo- thes, att menniskan tinker sjelf, att djuret rir sig sjelft, plan— tan sjelf frambringar de best&ende formerna fér sin organism, 7 din ®att grundiimnena i sina olika foreningar frambringa tun- _kandet, den fria rérelsen och de tvpiskt oféranderliga for- merna. Eller manne ett mekaniskt konststycke bildas genom egenskaperna hos tradet eller netallen, hvaraf det samman- sities, utan ett ordnande féinuft utom tingen? Derigenom fornekas visst icke, att grundamnena finnas ofverallt och att utom dem intet af ndmnda fenomener kaa intraffa. Men en hégre enhet kan i sig fOrena flera lagre; icke kan den forra firklaras ur de sednare, utan snarare tvdértom. Sa har, som Al. Braun traffande anmirker, ingen kunnat firklara, hvar- - fore niimnda grundimnen just bilda ett mineral-, ett vaxt-, ett djur-rike och om an detta tillskrifves dem, som en nid vindig, ofdranderlig egenskap, hvarlére har ej denna varit verksam pa ett evigt, ofdranderligt sétt, da vi tvartem se olika naturalster upptrada under de aire skapelse perioderna; oberikneliga tidsperioder hafva fdregatt, innan de fullkomligare naturalstren bildades och menniskan first under sista skapcl-e- dagen. Hanvisar ej det lagbundna i hela denna utveckling pa en ofver elementerna varande verldsplan, en higre ord- nande och skapande kraft du den liflisa matericns »bildnings- drift.» Har det hir nu lyckats oss att vederligga den materia- listiska naturforskningens grundprincip, tro vi oss icke behéfva sirskildt- upptaga de mangfaldiga missriktningar, scm utga fran densamma. Ty mangen Naturforskare, som ryggar till- baka fran denna ytterlighct, byllar dock i det enskilda ésig- ter, som endast ur denna kunna hirledas och foljdriktigt fuil- féljda leda till lika upplésande laror, Ty filosofiska under- sikningar dro icke det falt, hvaruppa hvarken Linné, som antog sin tids herrskande Asigter sasom axiomer, eller den nyare velenskapen gerna_ vilja Tierigiia nigra exkursioner. Ty allt. sedan f. d. Naturfilosofiens dagar hafva likartade spekula- tioner kommit bland Naturforskarne i sidant vanrykte, alt man litteligen firspiller.sitt, goda namn och rykte, om man betrider denna vig. Men utan att fdrlora sig i likartade utsvifningar, hvilka endast fir forfattaren sjelf kunna ega virde sisom dess subjektiva uppfattning, kan vetenskapen icke undvara faststillda grundsatser, utan att blifva vacklande och full af inre motsigelser. De flesta n. y. Botanister med filo- sofiska grundsatser torde sta pa Kantiansk grund. 2. Nagra ord om Spergula pentandra L. af UTGIFVAREN. En noggrannare granskning af Linnés arter har ofta a- dagalagt, att dessa dro kollektiva, och sa ar afven forballan— det med den, som utgér féremalet for denna lilla uppsats. Tvenne sins emellan vil atskilda arter?hafva nemligen blifvit under detta namn férenade; ett férhallande, som desto lattare kan forklaras, som de bada till yttre utseendet likna hvaran— dra och bida afvika fran Sp. arvensis genom atskilliga ge- mensamma karakterer, sisom kortare blad, sallan 6ppna blom- mor, firre standare, hinnkantade frén, tidigare blomningstid o. s. v. Fran hvarandra afvika de dock med sikerhet, idet den ena, som af utlandska forfattare benamnes Sp. Morisonu, har ovala, trubbiga kronblad och frén omgifna af en grofpunk— terad kant och utanfor denna en stralstrimmig hinna af ljus— brun fairg, under det den andra, som fatt behalla det Linne- anska namuet Sp. pentandra, har kronbladen lancettlika, spet— siga, samt slita, af en silfverhvit hinnkant omgifna frén. Af dessa arter, som b&da forekomma i Frankrike och Bayern, har jag ej funnit mera an den ena i Skandinavien; talrika Svenska och Norska exemplar, som jag haft tillfalle at€ under- stka, hafva alla tillhért Sp. Morisonii, hvilken derfére med skal kan antagas vara alla Skandinaviska Botanisters Sp. pen- tandra. Med kinnedom hiraf patranger sig genast den tanken: manne ej den Svenska arten dr den akta Linneanska, som derfére bir behalla sitt namn och den andra deremot erhalla ett nytt? Med kannedom om utlindska botanisters forfarande vid flera dylika fall, da de t. ex. pasta, att Linnés Hypericum guadrangulum »in pratis Suecie frequens» ar H. tetrapte- rum Fr. 0. s. v., skulle man litt vara frestad att antaga ett dylikt forhallande, men en nirmare granskning visar dock, att sa ej ar férhallandet. Linné kinde nemligen denna art ej sisom Svensk, utan anfér den i sina Spec. plant. sdsom fore— kommande i Tyskland, Frankrike, England och Spanien, hvil- ken uppgift{tyckes bevisa, att han under detta namo sam— manblandat bada arterna, emedan i England och stursta delen af Tyskland endast Sp. Morisonii, i Spanien deremot endast Sp. pentandra Auct. recent. ar antraflad. Vid en narmare 9 _granskning visar det sig dock sa:nolikt, om ej fullt visst, att han endast afsett den Spanska formen, och att han anfért de dfriga lokalerna efter aldre ftrfattares arbeten. Framst bland alla synonymer stiller ban nemligen Loeflings af Linné sjelf utgifna It. hisp. p. 39, och pa den utfirliga beskrifning, som p. 443 lemnas pa den hir omnimnda vaxten, kan man Jatt inse, att han haft for dgonen de nyare férfattarnes Sp. pentandra. Exemplaren af Spergula pentandra i Lin- nés herbarium, pa hvilka ban sjelf skrifvit namnet, dro afven de, som af Loefling blifvit samlade kring Madrid. Nekas kan dock ej, att atskilliga af de dfriga syronymer, som Linné, mahinda p4 god tro, anfirt, tyckas tillhdra Sp. Morisonii eller bada arterna, dfvensom att i hans herbarium finnes en Spergula , visserligen utan namn, men lagd till Sp. pentan- dra, som enligt Mag. C. Hartman, ar » forma vulgaris Sp. _pentandre Auct. Suec.» Fornekas kan emellertid svarligen, att ej Linné (atmin- stone hufvudsakligen) med Sp. pentandra afsett den art, som nu sa benamnes, hvarfire det afven blir nédvandigt att for- andra namnet pa var Svenska art. Som det ej torde vara ombjligt, att den verkliga Sp. pentandra finnes i Sveriges sydliga provinser (Skane, Gotland eller Oland), vill jag har meddela korta beskrifningar pa Sp. arvensis och dessa tvenne arter. 1. Sp. arvensis L.: bladen pa 6fre sidan trinda, pi undre fa- rade; stiplerna breda; stjelkleden naérmast blomqvasten knappt langre an de 6friga; kronbladen trubbiga; standarne omkr. 10; fréna klot- rundt-linsformiga, bekladda med hvitaktiga klubblika vartor (@. vulga- ris) |. svarta, fint punkterade (8. sativa), omgifna af en smal, slat, hinn- aktig ring. — Vaxt af gronare firg, med mera utbredda grenar, klibbharig (I. glatt); blommar i JulimAug. 2. Sp. Morisonii Boreau rev. bot. p. 423: bladen kortare, na- stan heltrinda, utan fara pa undre sidan, 25—30 i hvarje krans; stiplerna smi; stjelkleden narmast under blomqvasten manga ginger lingre an de 6friga; foder- och kron-bladen ovala, trubbiga; stindarne omkr. 53; fréna flattryckta, runda, svartbruna, slita med en groft punkterad rand och utanfér densamma en bred, vid mognaden_ljns- brun, stralformigt strimmig hinna, som dock ej dr fullt sA bred som sjelfva fréna och vid fréstrangen klufven. — Syn. Sp. pentandra Auct. Scand. (exc. Linn.), Koch syn. p. 120, Fl. D. t. 1930, H. N. 1V.55. — Forek. pa torra skogsberg och sandiga stallen, blommar frin slutet af Maj till i Juli. Vaxten liksom féljande af en blagrén farg, med styfvare grenar och mindre utbredd vippa, glatt (I. klibbbarig). 40 F ES “3. Sp. pentandra L: bladen vanligen 15, sallan 20 i krans, f6réfrigt jemte stiplerna och stjelkleden nérmast blomsfillningen sadsom hos féregdende; kronbladen lancettlika, tillspetsade; standarne omkr. 5; fréna_ boptryvckta, svarta, slaéta, omgifna af en hinnaktig, silfverhvit kant af frénas bredd och vid fréstrangen klufven. —- Syn. Bor. rev. bot. p. 423, Gren. et Godr. fl. fr. p. 274. — Férek. pa icke odlad, sandig mark och blommar nagot tidigare an foregiende (April och for- sta halften af Maj), hvilken synes tillhéra det norra och .mellersta Eu- ropa, denna deremot mera det sédra. Blommorna hos denna och fé- regaende aro blott en kort stund pa dagen 6ppna; enligt F. Schultz endast kl. 2—4 e. m. Nya Skhandinaviska Waxter. Bland de arter, som pa sednare tider blifvit upptéckta i Sverige, hafva vi ufven nojet att rakna den redan férut i Danmark antréffade Cotula coronopifolia L., tillhtiande ett slagte, af hvilket vi i Sverige ej forr egt n&agon representant. Slagtets karakter de foljande: | : Cotula L. gen. 435. Foderholken af tegellagda fjall, haliklatlormigg blomkor- gen utan stralblommor, Schblianoaeiaie -tandade, hoptryckta, kantblommorna olta cere _kronlisa; fastet naket med upp- héjda vartor; skalfrukterna Bee, tillplattade, vingade, kant— blommornas Lees ahem oskaftade. Af vara Sih tei sligten star detta niirmast Za- nacetum , hvilket dock afviker genom 5-tandade disk- och 3-tandade kant-blommor, 5- kantiga skalfrukter med en Jiten — hinnaktig fruktkrona o. s. v. Sligtet Matricaria, af hvilket M. discoidea genom sina 4-tandade diskblommor och rér- blomstriga blomkorg bildar liksom en éfvergang till detta slagte, till hvilket den afven blifvit ford, skiljes genom sitt hegelbom. miga eller kullriga, mot mswanden ihdliga faste, diskblommor— nas 3-kantade och kantblommornas trinda skalfrukter; Chry- santhemum genom sina stialblommor, 5-tandade diskblom— mor, kantblommornas med minst 4 kanter férsedda och disk— blommornas trinda, refflade skalfrukter; Anthemis genom silt fjalliga fiiste o. s. v. Af detta slagte firekomma i Europa 3 arter, af hyilka den allminnaste dr den 1 Sverige nu funna eller 41 Cotula coronopifolia L. sp. ed. I. 892. Dess beskrifning dr i korthet: Hela viaxten glatt, ned- liggande med appatipande: spensliga, ofta réda grenar, anda fran roten férgrenad. Bladen stjelkomfattande ba vid basen sammanvaxta till en hinnaktig slida som omgifver stjelken, lancettlikt-jemnbreda, oregelbundet hacintenestandada. de nedre tinderna.smirre, de ofre storre, de dfversta bladen nastan helbreddade. Blomkorgarne ensamma 1 spetsen pa de langa nakna skaften, platta |. balfklotformiga, utan stralblom- mor; diskblommorna tvakénade, 4-tandade, hoptryckta, 2- vingade, vid basen férsedda med tvenne smi trubbiga spor- ar; kantblommorna QO; kronlisa, ofta sterila, Foderholken bestaende af flera kransar aflingt-elliptiska, hinnkantade fjall; skalfrukterna se ofvan. — Liknar genom sina gula blommor och afven bladen ett Chrysanthemum utan stralblommor. Vax- ten ar ettarig och blummar i Juli—Sept. , Syn. Cotula coronopifotia L., Koch syn. p. 407, DC. bai YI. p. 78, Lange D. FI. p. 476, Fl. D. 341, H. N. XIV. 6. Foérek. i Bohuslin pi hafsstranden vid Kasens Nabb, upptackt i Sept. 4853 af Herr Th. O. B. N. Krok. Sasom ett exempel pa vaxters vandringar kan denna anforas. Den ar nemligen ingen ursprungligen Europeisk vixt, utan harstammar fran Goda Hopps-udden, hvarifran den férst under Linnés tid spridde sig till Friesland vid Emden. Sedan dess har den utbredt sig utefter hela sjikusten till Schleswig och nigra andra stillen 1 a samt afven inat landet tll Bremen, 1 Oldenburg o. s. v., der den forekommer vid vigar och uy Afven i Spanien dr den antraffad. En- ligt DC. prod. ar den dessutom funnen i prov. Rio-Grande af Brasilien, Nya Zeeland samt Van Diemens land. Den ar sa- ledes en af de mest utbredda vixter. Eriophorum vaginatum LL. *opacum Bjornstr. Bladen i kanten glatta; fallen helt och hallet ogenom- skinliga, svartgriéna, det nedersta aggrundt, trubbigt, tydligt 3-5-nervigt; ‘stundarknapparna aflangt-jemnbreda, 6 ganger kortare dn stringarne; ullen nagot stétande i rédt. 12 Syn. Bjérnstr. Grunddr. af Pited Lappm. Vaxtfys. p. 35 *). Forekommer pa ett grasbevuxet stille med lergrund i subalpina regionen mellan Walloive och Laiselfven i Pitea Lappmark. Roten tufvig, utsindande ett enda eller 2—3 talt sit- tande, fotshéga stran, hvilka pa midten dro firsedda med en uppblast slida; stundom finnas tvenne sddane, af hvilka da den ena sitter ofvan, den andra nedom midten. Bladen ned- till afrundadt-tresidiga, upptill fran sidorna hoptryckta, helt och hallet glatta. Axet fore blomningen klotformigt-aggrundt, vid mognaden omvandt-dggrundt; fjallen helt och hallet dun- kelt svartgréna, icke ens i kanten genomskinliga, det neder— sta aggrundt, trubbigt, forsedt med 3—5 tydliga nerver, de dfriga fersedda med en utdragen, ndgot trubbig spets samt med en eller ingen nerv; ullen vid mognaden nagot stdtande j rédt, fastin ingalunda i sé hig grad som hos E. russeolum ; standarknapparne aflangt-jemnbreda, 6 ganger kortare an stringarne, flera ginger mindre an dem hos £. vaginatum. Fran alla de med ett ax férsedda Eriophora afviker denna sésom underart uppstillda vaxt genom sina helt och hallet ogenomskinliga fjall; hos E. capitatum och E. russeo- lum aro de nemligen i kanten hinnaktiga, genomskinliga, och hos E. vaginatum besti de blott af en dylik tunn, genom— skinlig hinna. For dlrigt ar den sa val i anseende till de i dgonen mest fallande karaktererna (vaxesaltet, slidan o. s. v.) som yttre utseendet nirmast E. vaginatum, men afviker dock genom ofvan anfirda kinnetecken sa mycket, alt dess, art- rittighet med skal skulle kunna forsvaras. Den tyckes nenil. ferballa sig till BE. vaginatum som “E. russeolum till E. ca- wtatum. D&A den emellertid blott sparsamt blifvit pa ett enda stille en enda g4ng antraffad. och det saledes ej kunnat kon- trolleras, huruvida de anforda karaktererna dro bestandiga eller icke, har den tills vidare blifvit uppstalld sdsom en un- deiart, hvilkens efterforskande och noggranna undersikning rekommenderas. Mahinda ur den ej sillsynt i Lapplands myrar, fastin den hittills blifvit firbisedd eller misstagen for E. vaginatum. *) | nista Nir skall meddelas ett referat af denna nyligen ut- komna afhandling, som pa ett fdrtjenstfullt satt skildrar en af vara minst kinda Lappmarker. 15 Litteratur-éfversigt. 1. Sylloge Flore Europee seu Plantarum Vascularium Europe indigenarum Enumeratio adjectis synonymis gravioribus et indicata singularum distributione geographica. Auctore CAROL. FRIDER. NYMAN. Oerebroe 1854—55. Sumptu et typis N. M. Lindh. — Pagg. XXIV & 442. 4:0. (Pris: 10 R:dr Riksm.). Det allmant kinda och erkanda behofvet af en Flora _ Europza har formatt Férf. af detta arbete att hirat egna sin verksamhet, och fér detta svara mals erndende har han ej skytt nagon méda. Under en langre foljd af ar har han har- fér fdretagit Atskilliga botaniska resor, samlat viaxter fran Europas olika trakter, genomgatt herbarier, bibliotheker och botaniska trédgardar. Emellertid hafva atskilliga — isynner- het oekonomiska — hinder vallat, att han ej nw kunnat ut- gifva_detta arbete i den form, som han Gnskat, neml. med beskrifningar och fullstandig synonymik pa de anforda arterna; han har nédgats inskraoka sig till att blott upprakna de vax- ter, som till slutet af 1853 blifvit antraffade i Europa jemte angifvande af deras geografiska utbredning och vigtigaste sy- nonymer. Att afven detta arbete fordrar en man, som e] skyggar tillbaka for mddor och arbeten, finner man deraf, att boken innefattar 1115 genera och 9738 species, neml.: Dicotyledones 883 genera, 8104 species, Monocotyledonee 206 — , 1544 — Filices 26 —, 90 —. Att lemna en kort ofversigt af detta arbetes innehall vore visserligen Ref:s dnskan, men hvar och en inser litt, bhuru vanskligt ett sadant foretag ar. Vi ma derfdre blott inskranka oss till nagra allmanna drag och till nagra fa punkter, som for Skandinaviens flora dro af speciellt intresse. Europa i Forf:s mening (d. v. s. Geografernas E. med undantag deraf, att Don i sydost bildar gransen samt att Cypern till folje af dess afligsna lage ej hitraknas) delas i 9 stérre regioner, bland hvilka den Skandinaviska begrinsas pa samma sitt som i Fries Sum. Veg. Scand. Vid uppstallnin- gen ir likaledes det Friesiska naturliga systemet fljdt. iA Vid vixternas bendmning har Forf. noga sikt folja pri- oritets-lagen, till folje hvaraf atskilliga Skandinaviska arter erhallit andra namn, dn dem vi dro vana att finna hos vara vanliga forfattare. Med fullkomligt gillande af denna grund- sats, kunna vi dock ej fir var del anse den 6fverallt kon- sequent genomfird. Da t. ex. en vaxt en gang erhallit ett namn, det ma nu vara gifvit saésom art-, underart- eller varietets-namn, bir da ej detta ega prioritet framfor alla andra? Oss tyckes detta vara ett konsequent genomférande af prioritetsprincipen. Enligt denna asigt bir derfire t. ex. namnet coerulea behillas pa var Europeiska Phyllodoce, emedan det ar ildre sésom artman &n bendmningen taxifolia Salisb. Pa samma sitt namnet arvensis pa Linnés’ Myosotis scorpioides a) arvensis i stillet for det foga karakteristiska och yngre intermedia Lk. Bast ar dock att citera bada de forfattare, genom hvilka vaxten erhallit sitt nuvarande nama och genom en liten olikhet i beteckningssattet kunde man latt uttrycka, hvad man dsyftar. Sa t. ex. kunde man skrifva Pulsatilla vernalis (L.) Mill., Phyllodoce coerulea (L.) Bab., Chamedaphne calyculata (L.) Moch. (= Andromeda calye. | L.), men Myosotis arvensis Hoflm. (L.) 0. s v. Da arterna i allmiinhet ar mera fasta och bestémda bland botanisterna an sligtena, hvilka ofta bero pa subjektiva grunder, sa ar det nédigt att fasthalla det ursprungliga artnamnet och afven an— fora dess. forste gifvare; annars kan det ofta hainda att man — hvarpi ej saknas exempel — i bicker far se vaxter an- forda med en forfis namn, hvilken uttryckligen sager, att »vixten dr osedd af férf.», om han nemligen blott till folje af sina asigter om slaégtenas begransning for den till en annat sliigte; och detta kan ej undga att nastan vicka loje. Vi vilja nu 6fverga till nagra punkter, hvari Férf:s fram- stallning och benimningar skilja sig fran de i Skand. Florans handbécker vanliga. Arnica alpina »Lest.» (1822) kallas silunda hair 4. angustifolia Vahl (18416), men detta ar dock ett misstag, till hvilket Forf. formodligen blifvit forledd af DC. prodr., ty om e) Murray redan 1784 begagnat namnet A. alpina (hvilket Ref. i saknad af hans arbete ej kan af- gira), sd har Olin-i dess Dissertat. de Arnica p. 44. redan 4799 under detta namn anfort den som egen art. — De tvenne former af Cineraria campestris, som finnas i Skandi- 45 navien, atskiljas har sAsom egna arter under namn af C. cam= pestris Retz. (den sydliga) och C. aurantiaca Hpe (den nord- liga); likaledes atskiljas Centaurea phrygia L. och C. austri- aca W. — Cuscuta europea L. & Auct. fere omn. benamnes C. major DC. — Symphytum orientale Fr. 8. V. Se. erhiller ett nytt namn: S. uplandicum, alldenstund den verkliga S. orientale L. sp. ed. I. 136. skall vara en annan, endast vid Constantinopel forekommande art. Om ej detta namo ir éf- verflidigt, da S. caucasicum Bieb. formodiigen tir samma art, sa ar det atminstone mindre limpligt, da denna vaxt inga- lunda kan betraktas sisom annat un férvildad i hela Sverige. — Benaimningen Mertensia Roth. foredrages sasom aldre fram- for Stenhammaria Rehob., likasom det genom ett misstag uppkomna namnet Gentiana aurea L. framfir G. involucrata Rottb. — Af den svara gruppen Morelle bland Solana upp- tagas féljande Skandinaviska sasom egna arter: S. Aumile Bernh., miniatum Bernh., villosum Lam., Dillenii Schult. och inde rib L. — Var valve sker-Odontites (O serotina Dr.) kallas O. verna Rechnb. och O. littoralis Fr. (O. verna Dr.) anféres under detta namn sisom uteslutande Skandinavisk. — Vid Globularia vulgaris vederlagger Forf. Willkomms pi- stéende, att vir Svenska art ej ur Linnés, utan G. spinosa Lam.; utlinningarnes férdfrigt i Europa allmanna art kallar han G. Willkommii. Den Svenska finnes foréfrigt i Spanien (eal. Willk.) och formodligen Frankrike. — Littorella beniimnes L. juncea Berg. (in act. Holm. 1768), Linnés namn ZL. la- custris ar nagot yngre (47741). — Till slagtet Cochlearia féres innu den Linneanska C. Armoracca; de ifriga arter af detta slagte, hvilka anféras sisom Skandinaviska, dro: C. offt- cinalis L. (med syn. G. grénlandica L.), C. arctica Schiltnd. frin Finmarken, C. angliea L. fran Danmark och Norge, C. Wanlenbergii Rupr. (wed syn. C. anglica Whinbg. lapp. och C. fenestrata DC.) fran Lappl. och norra Finland samt C. danica L. — Bland Polygale upptages P. depressa Wender. sisom egen art. — Vira Svenska Zilia-arter benimnas 7. platyphyllos Scop. (1. grandifolia Ehbrb.), T. vulgaris Hay. och 7. ulmifolia Scop. (1. parvifolia Ehrh.) — Helianthe- mum dlandicum L. delas i tvenne arter, neml. A. italicum Pers., till hvilken hufvudformen och férmodligen B ciliatum féras, samt H. marifolium DC., innefattande variet. canescens. 46 — Wahlbergella affinis Fr. erhaller benamningen YW. angu- stiflora Rupr. — Namnet Honkenya Ebrh. anvandes i stallet for Halianthus Fr., men om det enl. Ruprecht annu aldre Ammadenia Gmel. (1769) ater upptages, kan namnet Hon- kenya fa bibehallas i den allmant antagna Willdenowska meningen. — Ulmus pedunculata Foug. ar ett aldre namn pa U. effusa W. — Rérande namnen Carex rhynchophysa C. A. M. och Deinbolliana Gay se H. N. XIV. — Avena intermedia Lindgr. far bibehalla sin, sasom det tyckes, pa goda grunder vederlagda artrattighet. — Schedonorus Fr. fores sisom en underafdelning tll Bromus, fastin dess arter i vax- ande. tillstand visa en sa bestimd olikhet, att man t. ex. i Upsala Bot. Tridg., der talrika representanter af bada s!agtena finnas, redan pa afstand kan dtskilja dem. Vi nédgas nu afsluta granskningen af detta arbete, hvil- ket viltnar om en ovanlig samvetsgrannhet, arbetsamhet och intresse for sitt dmne. De fa, obetydliga anmirkningar, som vi framkastat, hafva vi ingalunda anfort for att forringa bo- *kens varde, hvilket star vida Ofver vart bade berém och klander. Vi dnska innerligt, att Forf. ej matte fortréttas, in- nan han vunnit sitt hufvudsyfte — en fullstaudig Flora Eu- ropa — likasom vi ej kunna annat an uttrycka en férhopp- ning, att understiéd fran statens sida, hvilket Forf. vid detta arbetes utgifvande mast sakna, da ej matte uleblifva, ty for att déma efter den nu gjorda birjan, kommer detta arbete att landa ej blott sin forfattare utan afven hela faderneslandet till stérsta heder. Th. Fr. 2. Flora Fagervikiensis eller Cfversigt af de vid och omkring Fagervik vexande Cotyledoneer och Filices af E. V. E. HIsINGER. Helsingf. H. C. Friis 1855. 60 pag. 4:0. | Det i Finland stiftade Sillskapet Pro Fauna et Flora Fennica har, under den tid dess verksamhet fortgatt, ej o- betydligt bidragit till att sprida kannedom om vaxt-och djur- verlden inom detta féga undersékta land. - Det ar afven i dess Férhandlingar den afbandling, hvars titel ofvan blifvit anférd, finnes meddelad, i hvilken Fdrf. redogjort for sina maingariga och nitiska undersikningar af Floran kring Fagerviks bruk, 47 belaget pi Finlands sédra kust i Ing&§ socken af Nylands lan “(60% n. lat. och 44° 30’ ostl. fr. Ferro). Liggande salunda _ pa ungefér samma breddgrad som Upsala och mellersta Ro- slagen, erbjuder denna har skildrade punkt ett siarskildt in- tresse fir jemnfdrelsen med naémnda orter, hvarfire afven Ref. “hoppas, att ett meddelande af hufvud-inuehallet af denna af- handling ej skall utan ndje mottagas af denna tidskrifts lasare. Efter en kort inledning, i bvilken Forf. angifver sin Floras omride och de allminna grunddragen af densamma samt an- for de utmirktaste bir forekommande vaxtarter, dfvergir han till en i enlighet med Fries Sum. Veg. Scand. uppstalld for- - teckning af alla de plante vasculares, som af honom och Mag. H. £. Nervander harstides blifvit antraffade. En ofver- sigt af de fir de olika lokalerna utmirkande arterna skulle at denna afhandling gifvit ett dkadt varde och lattat jemnforelsen med andra trakter. Floran kring Fagervik kan ej anses fattig; pa det ganska sammantringda omrade, som har skildras, hafva anmarkts 57 4 Cotyledonee och Filices (af hvilka 13 dro i ett tilligg upp- tagna). Hartill bidrager saval ortens sydliga lige som isyn- nerhet de vexlande lokaler, som hir fGrefinnas: hafsstrénder, stora skogar af barrtrid, bjirk, asp och al, laga berg, karr, stirre och mindre sjiar, dar, backar, odlad mark o. s. v. En sandés, som striicker sig genom trakten, lemnar i Dian- thus arenarius en verklig prydnad for traktens flora. Jemn- for man for dfrigt den meddelade vaxtlorteckningen med Upp- lands-Floran, sa finner man att grunddragen aro desamma; endast nagra fa i dgonen mera fallande olikheter ma bar an- foras. SA t. ex. dro hafsvixternas antal mindre, i anseende till den ringa silta, som det af flera utfallande backar cch aar appblandade hafsvattnet eger. De vaxter, som for éfrigt erbjuda stirsta olikheterna, tiro ruderat—-vaxter, af hvilka t. ex. Cynoglossum , Anchusa officinalis, Leonurus Cardiaca, Le- pidium campestre, Chenopodium bonus Henricus m. fl. sak— nas och Asperugo, Echinospermum Lappula, Nepeta Cataria, Lamium album o. s. v. endast sparsamt visa sig. Ett lika férhallande tyckes ega rum med de pa odlad mark {érekom—- mande, af hvilka t. ex. Galeopsis Ladanum, Lamium am- plexicaule, Euphorbia Peplus, Bromus arvensis etc. blifvit antraffade och Matricaria Chamamil’a, Convolvu 48 arvensis, Anchusa arvensis, Delphinium Consolida, Agro- stenma, Euphorbia Helioscopia m. fl. hora till rariteterna, Anmarkningsvard ar afven saknaden af sadana vaxter, som Pulmonaria off:, Gentiana Amarella, Pinguicula vulg., Rhamnus catharticus, Batrachia (utom B. marinum), Rosa mollissima, Spirea Filipendula, Potentilla reptans, Pota- mogeton lucens, Carex precox, samt den sparsamma fére- komsten af Tussilago Farfara, Lactuca muralis, Tragopo- gon pratensis, Calamintha, Ficaria, Parnassia, Silene nu- tans, Geum urbanum, Scleranthus perennis, Ulmus mon- tana (hir kallad »Humme!ltridet»!), Allium oleraceum , Bromus mollis, Briza media m. fl. A andra sidan erbjuder denna trakt &tskilliga utmark- tare arter, af hvilka har ma namnas representanter af en mera éstlig Flora: Centaurea phrygia B austriaca, Dianthus arenarius, (Elatine Alsinastrum), Salix rosmarinifolia, hvilken hir uttranger all .§. repens, och Hierochloa australis"), och af en mera nordlig: Galium trifidum, Cornus suecica, Rubus arcticus, Salix Lapponum, hastata och myrtilloides, Pinus silvestris B lapponica, Juncus stygius, Carex glo- bularis och loliacea, Calamagrostis Phragmitoides etc. — Af i ofrigt anmarkningsvarda aiter har Foérf. funnit. Galiwm Mollugo, Echium, Lamium confertum, Corydalis solida (pa on Elisjs i skaren), Erysimum hieracifolium L. (ej £. alpinum Sm.), Geranium bohemicum, Elatine triandra, Fragaria collina, Prunus insititia, Lathyrus silvestris, Chimaphila umbellata, Blitum virgatum, Ceratophyllum demersum, Nitella Stenhammariana, Chara tomentosa & crinita, Malaxis monophyllos, Najas marina och B muri- cata, Sparganium natans (ej Sp. affine Schnitzl.), Carer prolixa, Struthiopteris , tl bvilka ma liggas den fran Chili, vestra och nordvestra kusten af N. America harstammande j- mulus guttatus DC. var. floribus sine maculis magnis pur- pureis (e} den af Hartman omnimnda formen), bvilken i minst 40 ar forekommit forvildad Sfver allt vid backar 1 Fagerviks tridgard, i Staraviksbacken och vid Backaviken. Den ar iifven funsen vid Bjérkbola i Kimito Socken af Stud. 4 Ramsay. — For ofrigt finnas har atskilliga vaxter i ett half- *) Fér denna vaxt anforas flera lokaler inom Finland, hvilka be- visa origtigheten af Ruprechts pastende, att den saknas i detta Jand. 19 vildt tillstand, antydande en gamma! khu'tur t. ex. Inula Helenium , Petasites vulgaris, Mentha gentilis, Levisticum off, Aquilegia, Nasturtium Armoracia, Humulus ete. Endast pa nagra fa stillen har Foif. anfért observatio— ner pi de antraffade arierna; sa t. ex. yttiar Forf. vid Tila parvifolia, af bvitken formerna a. polyantha Koch och £. intermedia Koch (YT. vulgaris Hayn.) antiras, att Forf. mel- lan dessa funnit flera dfvergan.ar, sdvom 4) foliis majoribus ; bractea basi ineguali rotundato-cordata corymbum supe- rante (sisom hos 7. parvifolia); fructibus oblique ovatis leproso-tomentosis (nistan som hos 7. vulgaris), och 2) bracteis basi attenuatis acuminatis corymbum non wequan- tibus; fructibus tantum leviter villosis aut glabratis (sasom pa exempl. af 7. parvifolia i H. N. IX. 32). Harmed tro vi hufvud-innehailet af denna afhandling vara angifvit och vi kunna ej underlata att uttrycka en dnskan cch lérhoppning, att Finlands unga botanister matte folia det hur gifna exemplet af lokalflorors «tarbetande och utgi!vande. Ea— dast derigenom blir det mojligt att en gang erhSlla en full- standig Flora éfver hela Finland, hvilken kan meddela en siker kinnedom om vegetationen i detta fir hvarje, Svensk som Finne, kira landet dster om Bottniska viken. Th. Fr. Persenali-Notiser. Af allménna tidningarne ar redan bekant, att Professor F, Liebmann i Kopevhamn aflidit den 29 sistl. Oktober i sitt 43 lefnadsér. Detta var utan tvifvel den stérsta forlust Bo- _taniken i Skandinavien for nirvarande kunde lida, da han’ i sin mannadlders blomma rycktes frén flera nara nog afslutade stérre arbeten af forsta rang, sisom en Monographie ofver sligtet Quercus, ett stérre verk dfver Palmerna o. s. v. sant fan bearbetningen och beskrifningen*) af de rika botaniska skatter, han hemfdrt frin sin Mexikanska resa, pi hvilken *) En del ar dock af honom utarbetad och i sirskilda afhand- Jingar publicerad sisom Filices, Cyperacee, Juncaceaw, Arvidew, Ur- licacee, Meliosmew, Begoniw, Rubi etc.; en del af dessa uppsa‘ser inskrinker sig ej blott till de Mexikanska representanterna af dessa fa- miljer, utan upptager alven de af Dr. Orsted 1 Central-Ameriha samlade. 20 . - han uppoffrade en stor del af sin betydliga arfda formégen- het. — Men han var icke endast en resande och samlande Botanist; ban hade ifven forut grundligen studerat Algerna, undersékt sitt fiderneslands flora och art sig kanna vegeta- tionen i Norges fjalltrakter, hvilka ban fdr utgifvande af Sup- plementum Flore Danice alven sedermera besikte. Till Pro— fessor vid Képenhamns Universitet utnanndes han vid Profes— sor Schouws did och framlefde sasom sadan ostérd ett verk- samt och gagnande lif, till dess kolerafarsoten 1853 berof- vade honom hans maka, en dotter af framlidne Prof. Horne- mann, samt hans enda son. Sjelf lidande ull kropp och sjal, fann han sin vederqvickelse i rastlésa studier , och ingick 1854 nytt aktenskap med en dotter tll Astronomiz Prof. Olufsen samt féretog i hennes sillskap sommaren samma ar en resa till sédra Europa. Ett hektiskt lidande fortarde dock lang- samt hans krafter, s& att han dt andra miaste 6fverlemna al- slutandet: af sina vigtiga arbeten. Den mangd af smarre upp- satser af hogt varde han utgi!vit, afvensom de af bonom be- sérjda hiftena af Flora Danica och dexs Supplementum, skola alltid bevara hans namn i ett bdgaktadt minne, oc af hans adla personlighet, nustan etheriska vasende dr bilden outplin-— lig hos talrika efterlemnade vanner. 2 Med stort ndje skola sikert vara lasare emottaga den underrattelsen, att Doct. J. Lange i Képenhamn ir sysselsatt med utarbetandet af en ny upplaga af sin utmarkta och var- derade Haandbog i den Danske Flora, i hvilken komma att intagas Atskilliga intressantare fynd, som pa sednaste aren blifvit gjorda inom detta land. Sasom sikande till den efter numera Professoren och Intendenten vid Kong]. Vetenskaps- Akademiens botapiska sam— lingar N. J. Andersson \ediga Botanices Demonstratorsplatsen i Lund, hafva anmalt sig Docenterna J. 4. Lindblad och J. E. Zetterstedt i Upsala, O. Hammar och Fr. Areschoug 1 Lund, Liraren i Natura!historien vid Githeborgs Gymnasium C.J. Lindeberg samt Magister Kn. J. Linnroth. Specimens— tiden, bvilken varit utsatt tll Januari manads utging, har blifvit forlingd till den 30 niastkommande April. 24 Fran Docenten J. E&. Zetterstedt, som med understéd af ett Akademiskt resestipendium tillbragt sistlidne sommar med att underséka Franska Pyreneernas flora, hafva nyligen underriittelser anlindt fran Montpellier, der ban aémnar till- bringa vintern med att ordna och bestimma sin 1ika sommar- skird (utgérande 50,000 exemplar utom mossor). Striédda Underritteliser. Spridda vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora. Sisom redan i Anmiilan blifvit omnamndt, kommer under denna rubrik i hvarje nummer att meddelas vaxestillen pi sidana vaxter, som antingen ftir Skandinaviska Floran 1 sin _helhet eller fér provin-flororna kuana vara af intresse. Afven afvikande former, varieteter o. s. v. komma att hir omnam- nas. De, som i detta afseende till detta N:r lemnat bidrag, iro utom Utgifvaren Mag. 4. Floderus, Cand. E. P. Fries samt Herrar Th. Arok, N. J. Scheutz och M. Floderus, hvilkas initialer dro anférda vid de af dem funna vaxterna. Hieraciwm pratense Tausch., Fr. Séderképing vid kana- + len. Lh, Fr. — pallescens Wldst. & Kit. Trondhjem pa Strand vid Axnes. -J. K. — rigidum Hartm., Fr. Blek. Loberget i Asarums Socken. NV. J. S&. : — crocatum Fr. Medelpad vid Jamtkrogen.. 7. &. Crepis niceensis Balb. ar sedan 1853, da tvenne ex. sagos, ej funnen vid Upsala pa dess gamla yaxestiille 1 en ang nedat Kungsingen, utan ar derstides utrotad. Deremot forekommer den vild (eller forvildad?) pa grasmattorna i Bot. Tradgarden. Th. Fr. ) Valeriana sumbucifolia Mik, Jemtl. Kalls Sn vid Sundet, Ahs Sn vid Ahs skott ete. J. K. Cuscuta Trifolii Bab. Upl. Funbo Sn, Locksta. JL £7; Rasbo Sn, Leistabro. Th. Brunnberg. Stenhammaria maritima (L.) Rehnb. Bohusl., Hvalé, Hamn~- holmen vid S. Koster. J. K. 7 Gentiana Amarella L. forma acaulis. Ostersurd i Bjérn- myran. 7. K. Digitalis purpurea L. Trondhjem pa Strand vid Storvig. 7. K. Lathrea Squamaria L. Uddevalla vid Kasen. 7. K. 22 Conium maculatum L. Ronneby. N. J. S. Ranunculus cassubicus L. (saval var. plebejus Fr. som huf- vudformen). Upl. Flerestades i Higgeby, OfverGrans och Husby-Sjutolfts Socknar. A. Fl. . Batrachium peltatum Fr. Helsing]. Hermangers Soeken i Storan. TJ. K. Glaucium luteum Scop. Bohusl.- Otterén och Hvalén, pa bada stillena sparsamt; N. Koster mot vester ymnigt. 7. K. Fumaria micrantha Lag. ar ej vid Upsala aterfunnen, hva- dan den kan anses sasom tillfallig, Th. EF”. Arabis arenosa (L.) gp. borealis Fr. (vera! ej A. suecica Fr., till hvilken den i Bot. Not. 1855 N:o 5—6 anforda tyckes héra) Upl. Wiksta. A. Holm. | Camelina sativa Cr., Fr. Uddevalla pa vagen till Bratte- pods i Ke Iunaria rediviva L. ar forgiifves eftersdkt kring Uddevalla, hvarifran den uppgifves i A. E. Holmbergs ”Bohuslans Historia och Beskrifning.” 7. K. Malva silvestris L. Blek. Herstorp naira Ronneby. N. J. S. Geranium dissectum L. Uddevalla vid Graskarr och Ku- rods) EI? — columbinum L. Uddevalla vid Bjérbick, Skans- berget och Kasens Nabb. TZ. K. Hypericum pulchrum L. Trondhjem nara Strands kyrka. W. Storm. t ry, Gypsophila muralis L. Upl. Ofver-Grans Sn i narheten af Warpsund. A. Fl.; Blek. i akrar kring Herstorp all- man: Ns. Jo 8. Epilobium roseum Schreb. Ronneby mellan képingen och helsobrunnen. WV. J., 8. . Saxifraga cespitosa L. Areskutan pa Blasten. JT. K. Pyrus Malus L. var. tomentosa. Uddevalla vid Carlsruhe; Koon. JZ. K. Rosa coriifolia Fr. Bohus]. Koén. T. K. Agrimonia odorata Mill. Uddev alla, Stora Bratteréd. 7. K. Cerasus avium (L.) Monch. OG. Gibberud i Rumskulla Soc- ken, «NV. KS: Orobus vernus L. Bohusl. S. Koster vid Réd; Uddevalla vid Kristinedal. JT. K. : Vaccinium Myrtillus LL. var. fructu maturo viridulo-albo. Upl. Funbo Sn, Halmbyboda pa eté stalle arligen. M.; FT. Chimaphila umbellata (L.) Nutt. Uddevalla vid Brattas. 7. K.; Halmstad. #. P. Fr. Euphorbia Esula L. Upl. Rasbo Sn vid torpet Gafstahage. Th. Fr. & M. Fi. Rumex pratensis Koch. ar origtigt uppgifven for Uddevalla i Bot. Not. 1853. 7. K. 25 rd / Hippophaé rhamnoides L. Norg. Werdalen vid Suul-elven. J. EE. Atriplex crassifolia C. A. Mey. Bohusl. Waderéarne. 7. K. - Salicornia biennis Afz. Bohusl. Gasi, Skaftd etc., Udde- valla vid Karra. 7. K. Salix cinerea L. Af denna art férekomma pa Skarholmen i Milaren nagra buskar, som under en langre féljd af ar alltid burit saval han- som hon-blommor. Stundom sitta standare och pistiller i skilda hingen, men vanligen dro hingena till halften 3 och till halften 2. Th. Fr. Nitella Wahlbergiana Wallm. (sec. Al. Braun!): Upl. Sjén’ Hederviken bland Najas flexilis. Th. & EH. P. Fr. Orchis cruenta Mill. Norg. Levangerneset, mellan Sund och Werdalséren. 7. K. Platanthera chlorantha Cust. Uddevalla, Emaus’ och Brat- teréds “mader.” J. K. Convallaria verticillata L. Uddevalla vid Simmersréd. T. W. Warfvinge. Sagittaria sagittifolia L. Uddevalla, Risan. T. K. Lemna polyrhiza L. uppgifves i Hartm. Sk. Fl. vara *knappt funnen i Sverige med blommor”, hvarfére det mahanda fortjenar nimnas, att jag redan for flera ar sedan fann den blommande vid Ultuna nara Upsala. I allmanhet torde under varmare somrar blommor pa Lemne (med undantag mahinda af L. trisulca) ej vara sillsynta, fastiin latt férbisedda. Th. Fr. Potamogeton pusillus L. Uddevalla i Risan midtfér Nedra Kuréd. 7. K. — pectinatus L. Jemtl. Refsunds S:n i Sundsjén. 7. K. Sparganium oligocarpon Angstr. Jemtl. i diken vid Refsund- sjén mellan Grimnis och Bracke gistgifvaregardar. T. K. Rhynchospora fusca (L.) RS. Uddevalla i Stadstorfmossen. ee, de: Carex pediformis All. Ostersund vid Bjérnmyran. T. K. — Ny for Sverige. — maritima Mill. Uddevalla ymnig. JT. K. — cryptocarpa C. A. Mey. Norg. Trondhjem pa Strand under Lexvigen mellan Axnes och Storvig bland stenar pa hafsstranden. T. K. — sdalina-cuspidata Whinbg. (sec. Fr.). Uddevalla mel- lan Sérviksnas och Karra. T. K. — salina-mutica Whlnbg. (sec. Fr.). Trondhjem pa Lade- hammeren. J. K. — norvegica Willd. Norg. Levangerneset och Trond- hjem naira Ladehammeren. 7. K. — leporina L. var. argyroglochin Horn. Upsala i Kungs- parken. RB. Fries. 2% Carex incurva Lehtt. var. pratensis C. Hn. Norg. Levanger pa Levangerneset och nedom Tynnes g. gard. JT. K. Triticum lawum Fr. Bolts]. S. Koster vid Korsberg. 7. K. Schedonorus erectus (Huds.) Fr. Upsala i en ang nedat ' Kungsaingen ymnig. 7h. Fr. Dactylis glomerata L. var. levigata Fr. Norg. Levanger pa Borgséen och Levangerneset, Trondhjemipa Ladeham- meren etc. — Hufvudformen antraffades aldrig nara hafs- . stranderna. 7. K. Poa alpina L. Bohusl. Hamnholmen vid S. Koster sparsam. PK. Glyceria aquatica (L.) Whlinb. Blek. Ronneby. N. J. S.; | Upl. Marielund. A. F7. 7 — maritima Whib. * festuceformis Heynh. vera! Bohusl. Koén mot n. 0. 7. K. Trisetum flavescens (L.) PB. Upl. Funbo Sn, Halqued. A. FV. Aspidium Lonchitis Sw. Areskutan vid Ullan och pa Mér- vikshummeln. 7. K. Asplenium Breynii Retz. Bohusl. Korsholmen vid N. Koster; Uddevalla vid Hesselréd. — Norg. Levanger pa Borgs- jen sparsamt. J. Kk. — I den uppsats rérande (Cotula s.) Matricaria discoidea, som finnes inférd i Kongl. Wet.-Akad. Férhandl. 1852 p. 189. yttras afven den formodan, att den i Langes Dansk. Flor. omnamnda Anthemis Cotula B disciflora skulle vara denna vaxt; en formodan, som dfven upprepas i Hartm. Skand. Flor. Enligt ett original-exemplar, som be- niget blifvit meddelat Utg. af Cand. M. T. Lange, har det dock visat sig, att s& ej dr forhallandet, utan att den ar en verklig Anthemis Cotula L. utan stralblommor. . — Fréns markvardiga férmaga att under arhundraden kunna be- vara sin groddbarhet ar visserligen allmaént kind, men ett yiterligare faktum, som bestyrker densamma, torde dock har fa anféras. Jen af Smalands magraste trakter, Odensjé Socken i Smiland, har nyli- gen en der befintlig, inne i en skog liggande attehdg blifvit upp- erafd. I den grop, som derigenom bildades, samt pa den uppkastade jorden rundt omkring densamma, uppkom i ymnighet Anthyllis Vul- neraria, hvars frén desto sikrare miste halva legat bland de i hégen antraffade uraldriga redskaperna, som den fér 6frigt ej pa flera mils afstand férekommer. Utan tvifvel maste man derf6re tillskrifva dessa frén en Sider af ofver 1000 fr, under hvilka de legat idvala, innan de nu kommit till utveckling, och dérigenom lJemnat oss ett litet be- vis pa vegetationens férandring i denna trakt. — Pa samma_ satt uppkom férleden hést har vid Upsala Lamium incisum pa tomten efter nagra gamla nedrifna hus, och detta ar desto intressantare, som Wahlenberg i FI. Su. p. 369 uppgifver den férekomma vid Upsala, men den pi manga 4r, si vidt bekant dr, ej blifvit dterfunnen. UPSALA, wanistrim & c. E857. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF ~s N:o y ee TH. WM. FRIES. Februari 1857. | INNEHALL: ORIG.-AFH.: R. Hartwan: De Svenska arterna af slagtet Utricularia. — KE. Fries: Bidrag till nagra Svenska vaxters syno- nymik. LITT.-OFVERS.: Grenier et Gopron, Flore de France. Tome troisiéme. — Kiypserc: Synoptisk framst. af vAxtsligtet Lepi= gonum. PERSONAL-NOTISER: Bot. Profess. i Képenhamn. — J. E. Zerrenstept. STRODDA UNDERR.: Spridda vaxtgeogr. bidrag t. Skand. Flora. — Coprinus comatus. @riginal-Afhandlingar. L. De Svenska arterna af slagtet Utricularia framstallda af RoB. HARTMAN. Sligtet Utricularia, hvars representanter inom Svergé af Linné hianfordes till endast tva arter: U. vulgaris och minor, af hvilka den férra dock egde en var. minor, som sedermera af Hayne i Schraders journ. 1800 uppstilldes s8- som egen art med namnet U. intermedia, omfattade derefter under niéra tre decennier, sa val i Sverge som i det ofriga Europa, blott dessa tre arter, tilldess 1828 Dr. J. G. G. Lehmann i sin Index Schol. Hamb. publicerade en fjerde, UJ. vulgaris nirstaende, art: U. neglecta, hvilken derefter afven anmirktes i ett par provinser i Sverge. Sedermera upptacktes afven sisom svensk en med UJ. minor besligtad art: (7. Bre= mi, som nigra 4r forut blifvit af Heer beskrifven i dess Flora der Schweiz 1840 *). Till dessa fem svenska arter gir jag nu att anmila en sjette, till U. intermedia virmast grinsande, hvilken jag i *) Samma vaxt, pitriffad nigot sednare i grannskapet af Offen Sra af C. B. Lehmann, anférdes af denne i Regensb. Flera 1343 ny under namnet U. pulchella. 26° anseende till dess blommors blekgula farg vill benimna J. ochroleuca *). ; , Denna serdeles vackra vaixt antraéffades forleden sommar under de Bryologiska excursioner, jag hade tillfalle att anstailla i trakten omkring Hemstanis herrgird i Skog socken af Sidra Helsingland, da afven uppmarksamhet egnades at traktens phanerogam-vegetation. Den vaxte der i sillskap med U. in- termedia, men befanns vid férsta anblicken i sa hig grad afvika fran denna, att jag skulle anse det vara origtigt att uppstilla den blott sdsom varietet deraf. Da jag ou har nedan gir att lemna beskrifning pa denna sdsom en egen art, har jag ansett det ej vara ur vagen, att afven lemna en nagot utférligare sadan dfver de dfriga Svenska arterna af detta in- tressanta sligte, helst de 1 Flororna, serdeles den Svenska, blifvit dels ofullstindigt dels mer och mindre origtigt fram- stillda. Dock, innan detta sker, vill jag har bifoga ett par . anmirkningar rérande dels de blasor, som i miingd finnas hos vara Utricularier, dels de kulformiga knoppar, som man ofta patraffar i spetsen af grenarne hos dessa viaxter. Pa de firra, nemligen blasorna, beror som man vet dessa vaxters firmaiga alt pa djupare vatten vid blomnings— *) I Regensb.. Fl. 1847 uppstaller Koch en med U. intermedia nara besligtad art: U. Grafiana, som enligt Kochs egna, vid -samma till- falle lemnade, diagnoser pa begge skiljer sig fran intermedia endast genom: »laciniis fol. linearibus c@quilatis apice ipso obtusiusculis » och »calcare a bast fere cylindrico adpresso»m, da den sednare ater skulle karakteriseras af »lacinéis fol. lineari-subulatis acutis » och »cal- cage conico-cylindrico adpresso.» Hvar och en, som i naturen ger akt pa U. intermedia, skalji snart finna, buru den varierar efter lo- calens olika beskaffenhet. Da vaxten férekommer pa mera uttorkade, erisbevéxta karrangar blifva bladflikarna betydligt kortare och i félje deraf mera jemnbreda och trubbade, hvilken form saledes ar temligen olika den, som vaxer pa djupare stallen, ty hos denna blifva bladfli~ karne dubbelt s& langa, som hos den andra, och erhalla en afsmal= nande spetsig form. Conger originaiexemplar af U. Grafiana, af Tit. Graf sjelf samlade vid Klagenfurt, har jag blifvit fullkomligt styrkt i min Ofvertygelse, att den blott och bart utgér némnda localform af U. intermedia, hvilken formférandring man hos oss niastan lika ofta patrafifar som intermedia sjelf. Hvad den angifna olikheten i afseende pa sporren hos dem bada betraffar, s& ar skillnaden si ytterst fin, -att den knappt bordt upplagas i diagnosen. Dessutom varierar ofta Bar hos U. intermedia nagot till sin langd, da i fdljd deraf dess form i Ofrigt afven blir nagot olika. 27 perioden héja stingeln fver vattenytan, derigenom att bla= sorna da fyllas med luft. Efter nimnde tids férlopp, ned- sjunker den ater, hvarefter fréen mogna under vattnet. Dessa blasors form och beskaffenhet synes, ehuru de variera till storlek, vara densamma hos alla arterna, men i afseende pa deras lige pa vaxten eger en viasendtlig olikhet rum. Hos U. vulgaris och neglecta finnas de endast pa bladen, fistade mellan dessas flikar; hos OU. intermedia deremot saknas de alldeles pa bladen och fro fastade pa-egna bladlisa grenar; hos de éfriga: UW. echroleuca, minor och Bremii forekomma de bide pa egna bladlésa grenar och mellan bladflikarne, detta sistnaémnda dock ymnigare hos de sednare begge, an hos den férra, der de pa bladen oftast iro mer sparsamma. — Hvad de i grenarnas spets forekommande knopparne betraffar , si utgéra de ordentliga gemme, innehallande spida bladim- nen, som nu liknande fall ligga tatt sammanpackade och forst féljande dret na sin fulla utveckling. Dessa knoppar tro, sa vidt jag haft tillfalle att iakttaga saken, hos olika arter af o- lika beskaffenhet. Hos U. vulgaris aro de klotrunda och af en stirre arts storlek, och de tatt hopvecklade bladflikarne, som bilda dessa knoppar, synas vid fdrstoring ega en smalt jemobred form och i bralden ordentliga, nistan motsatta tin- der, firsedda hvar och en med“3—6 linga borster och an- tydande de under bladets foljande utveckling uppkommande borstbriddade finare flikarna. — Hos W. intermedia iiro dessa knoppar betydligt sturre (af mer an 1, tum i langd) i jem{6- relse med vixtens mindre storlek och afven mera Jramstaende i anseende dertill, att bladen mot dndan af de grenar, i hivilkas spets de befinna sig, ofta aro bortvissnade. De hafva hos denna art mera siillan den klotrunda formen, wutan dro van- ligen aflangt ovala, oc antyda for blotta dgat endast en fast massa af titt packade, hfrkantade fjill, som gifva knoppen ett bvitaktigt ludet utseende. Forst vid starkare microscopisk férstoring finner man dessa fjall verkligen vara aémnen ull blad, som merendels iro tredeldta i bredt ovala, med tyd- lig nerv férsedda flikar. Dessa flikar dro fran midten tydligt tandade och i téndernas spets besatta med borster, sisom hos U. vulgaris, med den olikhet dock, att borsternas antal pa hvarje tand s& okas mot flikens spets, att den yttersta tanden eger nda till 45—46 dylika. — Hos.U. ochroleuca &r ater 28 alltid, s& vidt jag kunnat finna, desamma knopparnas form klotrund och deras storlek till och med mindre dn de hos U. minor. De fjallika bladflikarna i knopparna hos U. ochroleuca iro till formen lika dem hos UW. intermedia, men afvika der- ifran, hvad tandningen och borsternas antal betraffar. Har finnas nemligen blott nagra fa (3——4) taoder mot sjelfva spet- sen af hvarje flik, och hvarje tand dr forsedd med endast 2—6 borster*), hvilket ringa antal af borster gér, att knop- parne ej i si hig grad ega samma bvitludna utseende, som hos U. intermedia. Nerverna hos de outvecklade flikarne aro har ufven nigot svagare antydda, men finnas lik val alltid. Eget nog dr, att hos U. ochroleuca dylika knoppar lika ofta antriffas afven pa de nakna, blasbarande grenarne™). Dessa knoppar dro alltid mindre an de, som finnas pa de bladba- rande grenarne, och ega ett blekt gulaktigt utseende. De sy- nas till det yttre si olika de andra, att man vore frestad tro, att de utgjordes af amnen till blifvande blasor, men detta dr ejghindelsen, ty vid férstoring finner man dem besta af blad- amnen af samma beskaffenhet, som de andra. — Knoppbild- ningarna hos U. minor aro ifven till formen klotrunda, af circa 1y, lin. diam., och besta af nagot tydligare bladflikar, un de hos de forra. Har dro flikarne mer eller mindre regu- liert tvaklufna i spetsen; foréfrigt helbraddade och borstlésa, med undantag af den borstlika spets, hvarmed hvarje flik ar férsedd. Hos dessa finner man intet spar till nerver. — Som jag aldrig varit i tillfalle att i naturen iakttaga U. neglecta och Bremii, kan jag nu ej anféra nagot om knoppbildningarne hos dessa. Att de ej saknas kan man dock taga for afgjordt, afvensom att de hos den forra troligen mest likna dem hos vulgaris, och de hos den sednare dem hos minor. *) Denna olikhet i afseende pa borsternas antal hos de outbildade bladen hos denna och foregaende art Aterfinner man afven hos de fullt utvecklade bladen, ty hos U. ochroleuca dro borsttanderna alltid farre och g4 vanligen ej si langt ned pa flikarne, som hos U. intermedia. **) Prof. Blytt namner i Norsk Flora, att de blasbdrande (» blere- dragende») grenarne hos U. intermedia (»som og hos de dvrige arter») stundom iro férsedda med dylika knoppar. Detta har jag ej-kunnat finna, hvarken hos U. intermedia eller minor, ehuru det dr ganska troligt, att afven dessa dro dermed forsedda. Deremot namner han ingenting om att dylika knoppbildningar existera pd de bladbérande grenarna. — Manne salunda ett skriffel? 29 Vid uppstallningen af de Svenska Utricularierna har jag ansett bladen bira tagas sisom indelningsgrund for gruppe- ringen, ty 1 afseende pa dessas fé:grening och flikarnes form synes slagtet sénderfalla i tva bu!vudgrupper. Den forra af dessa utgira U. vulgaris och neglecta med sina harlikt kam-— -flikade blad, och den sednare de éfriga fyra, som hafva bla— den first tredelade, sedan klynnedeldta med mer eller mindre -tydligt plattade flikar. Dessa sednure ater har jag med hin- seende tiil borstttindernas nir- eller fr§n-varo i bridden af bladflikarne skiljt i tv afdelningar, till den ena af hvilka hin- féras U. intermedia och ochroleuca, hvilka ega nimnde bor- ster, och till den andra U. minor och Bremii, som sakna desamma. Utricularia Lin. I. Folia pinnato-multipartita, laciniis capillaribus. 4. U. vulgaris (Lin. sp. p. 26.) — Foliis undique pa- tentibus vesiculiferis, laciniis subtiliter spinulosis, labio corolla superiore palatum inflatum subzquante, calcare conico de- scendente, antheris connatis. Jun.—Aug. — Jcon. Lam. ill. t. 14, f. 4; Hayn. in Schrad. journ. 1800 1. t. 6 A; Engl. Bot. 253; Fl. Dan. 138; Sv. Bot. 572. Hab. in aqua stagnante fossarum paludumque profundio~ rum a Scania usque ad Jemtl. & Vestrobottniam, ne insulis quidem Balticis exceptis, deinde vera, quantum scio, non nisi in Karesuando Lapponie Tornensis. Rami per spatium pedale protensi; folia alterna, totos per ramos sparsa, longitudine plus quam uncialia, capillariter multipartita, margine laciniarum remote spinulosa, vesiculas magnitudine semjnis cannab. copiosas gerentia. Scapus fere pedalis, 5—410-florus, superne una cum bracteis, pedun- culis et calycibus hepatici coloris. Corolla vite'lina, palaium striis aurantiis. Peduneu!i fructiferi deflexi. 2. U. neglecta (Lehm. ind. schol. Hamb. 1828, p. 28.) — Foliis undique patentibus vesiculiferis, laciniis subtiliter spinulosis, labio corolle superiore palatum inflatum bis teive superante, calcare conico adscendente, antheris I:beris. Jul. Aug. — Icon. Fl. Dan. 1984. — Exsiec. Fries herb. norm. fasc. 8, n. AA. 30 Hab. in aquis stagnantibus raro: Smol. Thorsaberg par. Lidbult, in foveis ad Fyllea: Fries (sec. Herb. Norm.); Jénké-- ping, Rybof in horto: Holmgr.; Verml. Carlstad, in palude Svinbickstjirn: Borgstr.. Bot. Not. 4842; Christinehamn, ‘in prat. Broangarne: C. Anderss. Obs. stirp. circa Christineh. A842. A precedente recedit ramis teviniorilvis} foliis magis di- stantibus, forma corolle, cujus labium superius paleo bis terve exdedi¢ antheris liberis et pedunculis fructiferis erecto— patentibus, apice tantum cenuis. II. Folia tripartito-dichotoma, laciniis lineari-subulatis. a. lacinie foliorum margine spinuloso—denticulate. 3. U. intermedia (Hayne in Schrad. journo. 4800.) — Foliis distichis , !aciniis planis vesiculis omnino destitutis, labio corolle superiore pa'atum inflatum bis superante, calcare subu- lato labio explanato infcriori adpresso. Jul. Aug. — Jcon. Havne |. ¢. t. 5; Engl. Bot. 2489; Fl. Dan. 1262; Sv. Bot. 5641. — Exsicc. Schultz, n. 504. Hab. in paludib. majorib. sylvaticis per totam Sveciam & Lapponiam, insula Olandia sola hucusque excepta. Preecedentibus multo minor. Rami foliiferi undique ex- pansi, foliis futuri ann: in apice ramor. primar. in gemmam ovato-oblongam compacte convolutis. Vesicule ad proprios ramos nudos adfixe. Folia primo tripartita deinde dichotoma, laciniis planis, acutis vel etiam sepe obtusiusculis (U. Gra- fiana), nervo distincto instructis. Scapus digitalis, 2—5- florus, totus una cum bracteis, pedunculis et calycibus lete viri- dis. Corolla sulphurea; labium superius et palatum striis purpureis picta. Pedunculi fructiferi erecti. kh. U. ochroleuca vn. sp. — Foliis distichis, laciniis planis plus minus parece vesiculiferis, labio corolla superiore palatum inflatum bis superante, calcare brevi conico a labio inferiore descendente. Jul. Aug. Hab. in aqua stagnante paludum. Hucusque lecta in paludosis haud procul a Jacu Ténshammarsjén par. Skog Hel- singiz australis. Herba tota gracilis ac tenera. Rami foliiferi undique protensi, 5—8" longi, simplices vel ramulosi; gemme, folia futuri anni continentes, globose et magnitudine illaram UY. aa | minoris, que gemme ne ramis nudis vesiculiferis quidem de- sunt; folia conferta vel subdistantia, disticha, primo tripartita deinde dichotoma, laciniis planis spinuloso-denticulatis acutis nervo plus minus distincto instructis; vesicule partim inter lacinias foliorum sparse, partim ad ramos nudos adfixe; sca— pus fere digitalis, 2—5-florus una cum bracteis, pedunculis calycibusque rufo-fuscescentis coloris; corolla pallide flava vel ochroleuca, labio superiore palato duplo longiore, integro stri- ato, labio inferiore rotundato, lateribus deflexo, calcare de- scendente, conico obtuso, rufescente, labio inferiore semper multo breviore; stamina semiluna:ia compressa, apice latiora, antheris ovatis liberis; stylus brevis teres, stigmate lanceo- Jato; pedunculi fructiferi patentes. Pracedenti affinis, a qua differt: herba tota multo tenu- iore; vesiculis non solum ramis nudis, sed etiam foliis adhe- rentibus; scapo rufescenti-brunneo; colore corolla pallidiore ; longe alia forma, colore et directione calcaris. U. intermedia enim vesiculis inter lacinias fol. omnino destituta preebet sca- pum, bracteas calycesque semper lite viridia et calcar (subu- latum, labio inferiori adpressum) ejusdem coloris ac coroila et swpissime ejusdem longitudinis ac labium inferius. b. lacinie foliorum margine glaberrime. 5. U. minor (Lin. sp. p. 26.) — Folis subdistichis vesiculiferis, laciniis setaceis, sepalis subrotundo—acuminatis, labio corolla superiore emarginato longitudine palati, inferiove ovato, marginibus lateralibus revolutis, calcare brevissi- mo subconico. Jun.—Aug. — Jcon. Lam. ill. t. 14, f 2; Hayn. lc. t. 6, f. B; Engl. Bot. 204; Fl. Dan. 128; Sv. Bot. 585. Hab. in fossis et paludib. sylvarum a Scania ad Arje- ploug Lapp. Pitensis & Karesuando Lapp. Tornensis; in insula tamen Olandia nondum reperta est. U. intermedia duplo minor. Rami foliferi proteusi in apice sape gemmam ex fo- liis juniorib. arcte implexis compositam gerentes; lacinie fol. integerrime atque enervia, tavtum sub prima explicatione plana, deinde setaceew; scapus fere digitalis Q2—5-florus, precipue superne una cum bracteis, pedunculis calycibusque fuscescentis coloris; corolla pallide flava, palatum haud infla- tum, e margine elevato constans; pedunculi fructiferi deflext, 32 6. U. Bremii (Heer Fl. d. Schweiz, p. 984.) — Foliis subdistichis vesiculiferis, laciniis setaceis, sepalis rotundato— subreniformibus apiculatis, labio corolla superiore emarginato longitudine palati,-ioferiore orbiculari explanato, calcare bre- vissimo subconico. Jun.—Aug. — Syn. U. pulchella C. B. Lehm. Reg. Fl. 1843, p. 785; Fries S. V. Scand. p. 20. ; Hab. in paludosis raro: Smol. io paroeciis Hagshult & Skatelof: Fries; Jonkip. Ryhof: Holmgr.; Verml. Vasehirad: Larsson, Diss. Plant. in Verml. Ferrimont. p. 13. , Species U. minori simillima, a qua tamen distincte re- eedit: tota herba omnibus partibus paullo robustiore, forma sepalorum diversa et labio corolla inferiore orbiculari expla- nato, quod longe aliam hujus speciei faciem reddit. 2. Bidrag till nagra Svenska vaxters synonymik af KE. FRIES. Allt sedan ledningen af Upsala Botaniska tradgard éfver— togs af mig, har ett af mina hulvudbemédanden varit att hit inféra sallsyntare och mindre kinda Svenska vaxter, upp- dragna af inkemska frén. Ocksa har detta i allmanhet lyc- kats fortraffligt, men fjallvaxterna bibehalla sig sillan lange. Jag far derfore uppmana alla vara yngre botanister att hvarje Sr insamla och till Upsala Botaniska tradgard ofverlemna frén af alla sallsyntare Svenska vaxter, firetraidesvis alpinska. Ty om an arten finnes hir férut, kunna frén, samlade af vilda vixten, alltid med stérsta nytta begagnas till utbyte med an- dra tridgardar. Harvarande tridgirds fullstandiga serier af Hieracia 0. s. v. tro vi ock val fortjena att ses af den, som pa en ging onskar erhilla en dfversigt af stérsta delen af de inhemska arterna. Nagra observationer ofver en del Svenska vixter, till stérsta delen verkstallda i hiirvarande tridgard, torde icke sakna intresse fir Skandinaviens Botanister. A. Typen for slagtet Cineraria hos alla aldre forfattare ur den Syd-Europeiska C. maritima L., hvilken detta namn férst tillades af Dodonzus och till hvilken det fértraffigen _passar. Af Decandolle ftrenades de Europeiska Cinerarie med Senecio och namnet ofverfirdes till de sednare upptackta Capska arterna. Men ehuru sligtets skiljemarken aro vack- lande, sa lange detta efter Decandolles uppskattning art- . 35 rikaste sligte i verlden ej férdelas i flera, hvarti!! néden viil- tvingar, ulgtra de Europeiska Cinerari@ en vil begrinsad, naturlig grupp, hvarfére detta slagte bibehalles af Koch, Ber- toloni och flera andra utmarkta florister. Arterna i detta sligte tillhéra de mest polymorfa, vardiga pendenter till Ta- raxacum officinale, Hieracia 0. 8. v. 1 allmainhet aro Syn- genesisterna, sasom tillhdrande just narvarande verldsperiod , tillika de minst fixerade vid sina typer. Cneraria palustris L. ir visserligen minst fordnderlig; C. congesta B. Br. ar dock deraf en sa obetydlig, forkrympt arktisk form, att den knappt fér- tjenar anmiarkas sasom varictet. (Vi ega exemplar af densamma bide fran Ryska Lappmarken och Samojedernas land). Jem- for for ofrigt Torr. & Gray Flor. Bor. Amer. — Till C. crispa L. har Wimmer redan for linge sedan bevisat, att C. rivu- laris W.K., sudetica Koch och crocea Tratt. (en {6raindring med brandgula blommor, motsvarande C. aurantiaca af fol- jande) hira. Ehuru dessa 4 Ater skiljas i DC. Prodr., visa dock fullstandiga serier af authentika exemplar, att de utgira en enda art, till hvilken afven Senecio Schkuhrii DC. bir hinféras; men C. papposa Rebnb., som Wimmer far till C. crispa, hirer enligt Decandolle och vara exemplar till den féljande eller C. campestris Retz. PA Skanska slitten fére- kommer denna mycket enformig och ligvixt, men redan vid Ignaberga hégvaxt sisom i Lappland och vid Petersburg. 1 Ryska Lappmarken framtrader den deremot i en sidan mang- fald af former, att man bland dessa kan uppstka C. papposa Rchnb., spathulefolia Gmel., aurantiaca Hoppe — och si- kerligen héra alla arter af denna sektion A 406—112 i DC. prodr. till-en enda art. Vi ega derifran exemplar, full- komligen emotsvarande Senecio flammeus DC., men for if- rigt sd lika den Skanska Cin. campestris, att man ej kan pa miosta salt skilja dem at, utom genom blommans firg. Od- lad i,hdrvarande Botaniska tridgard af fron hemférda af Doct. Angstrém uppvixte C. longifolia Jacq. Hiarvid bor tilkiggas, att Meyer 1 sin Chloris Hannoverana for lang tid tillbaka vi- sat deras fullkomliga identitet, men han gir &nnu lingre och férenar dermed afven Cin. ovirensis Koch, alpestris Hopp., pratensis Hopp. m. fl. eller ullsammans 10 sasom egna arter i Tyska Flororna upptagna, och att démma efter mina exem- plar, vagar jag icke bestrida denna dsigt. I Skandinavien 54 »(sensu lat.) hafva vi sikerligen endast 2 arter och i Tyskland finnas sannolikt blott tre. — Hvarken namncn alpina, cam- pestris eller nagot af de éfriga passar val till var Svenska art i hela dess omfang, utan torde det vara bast att atertaga det ildsta Linneanska Cineraria integrifolia. 2. Utan all grund ber man betviflat’ identiteten, af Se- necio erraticus Bertol. med Sen. barbaree folius Krock. Vi ega af Wimmer talrika exemplar fran Krockers vaxtstélien och frin summa trakt dr den lemnad i Herb. Norm.; om dennas identitet med S. erraticus kan en hvar Jatt ofvertyga sig. Vi iro visst icke nagra slafviska anhangare af prioritets—principen, hvars consequenta utforande skulle ieda till fullkomlig namn- férbistring*), men i detta fall ar det ildre namnet S. dar- bare folius tillika betydligt lampligare och mera fixt an Ber- tolonis erratiska. 3. Antennaria alpina Gaertn. ar A. carpathica (Whlvbg), icke den uteslutande arktiska .4. alpina (L.). — 1 samman- hang hirmed m& anmiarkas, att, ehuru i Botaniska tradgar- darne (liksom vanligen i fria naturen) endast honplantan fore- kommer, den likval arligen lemnar groddbara frén! 4. Da Summa Veg. Scand. utgafs, var Jnula ensifolia L. icke pa 40 ar terfunnen pa Gotland, utan pa det angifna vaxtstillet endast en smatbladig form af Inula salicina, hvaraf den aktas forekomst i Sverige betviflades. Nu mera dr den, sisom bekant ir, Aterfunnen pa flera stillen, fullkomligt of- verensstimmande med den utlandska. Hvad vi hir egent- ligen vilja anmarka ar, att den i harvarande tradgard, saval af Gotlindska frén som fran Wien, dr fullkomligt lika, gre— nig, manghlommig, tydligen skild fran atl Inula salicina. 5. All i Skandinavien, ehuru under olika former i Fin- land och Danmark, firekommande C. phrygia iir C. austriaca W. et Auctt. exot. Den af dessa antagna C. phrygia L. ar en vida skild art, som derfir af C. A. Meyer bendmnes C. pseudo-phrygia och under detta namn finnes odlad i Upsala Bot. Tradgard. 6. Man har i sednare tider utomlands delat Galium Mollugo L.-i tvenne arter: G. elatum Thuil. och erectum *) Man anar icke, huru otaliga allmant antagna namn_ utan minsta gagn derigenom skulle ombytas t. ex. Fragaria vesca till Fr. sil- vestris, Fr.elatior till F. moschata, Fr. collina till Fr. viridis o. s. v. 35 Huds., afvensom G. palustre L. i tvenne: G. palustre, den mindre, diffusa formen, och G. elongatum Presl., den higre, uppratta, bland hogt graés vaxande. Ehuru dessa ifven hos oss férekomma, hafva vi dnnu ej kunnat ofvertyga oss om deras artskillnad och rekommendera dem derfére till vara yngre botanisters uppmiarksamhet. Deremot har Galium au- striacum Jacg. (G. pusillum L. anse vi med Koch, Godron & Grenier m. fl. tillhéra G. pumilum Lam.), af Oliindska fron uppdragen i harvarande traédgard, visat sig vida skild fran G. silvestre Poll. a.; den sednare har vaxt af G. verum, den force férblir lika lagvaxt som p& Olands Alvar, men bildar sma runda, ytterst titt hoppackade, dynlika tufver an fa, spridda blommor,. icke i vippa. 7. Att var Svenska Pulmonaria angustifolia ar P. azurea Bess. ar lika bekant, som det dr obegripligt, hvarfire det aldre Linneanska namnet skall forkastas. Nagon annan P. angustifolia kainde sakert ej Linné; nagon annan verkligt skild finnes icke i Sverige, och finnes en sidan annorstides , ar den ej Linnés. 8. Den i Herb. Norm. iI lemnade Mentha sativa till- hor M. aquatica subsativa. Den ikta M. sativa L.! tillhor foretridesvis v. Smalands strémmar (i stérsta ymnighet och otaliga former vid Fryeleds qvarn), fullkomligen inhemsk (i hela dtraktet finnes ingen M. aquatica), ehuru den tillika of- verallt odlas under namn af Hjertans-fréjd (se Linn. Ol. Resa). Den dr en af de utmiarktaste arterna i sligtet fér sin intensiva villukt. I harvarande Botan. tradg. odlas den nu af rétter, hitfoérda fran Smaland af ry Docens M. Lindblad. (Forts.) Litteratur-éfwversigt’). 1. Flore de France ou description des plantes qui croissent naturellement en France et en Corse, par M. GRENIER et M. Gopron. Tome Troisieme. Paris 1855, 1856. 384 pagg. 8:0. Narvarande band, innefattande Incomplete, Monocoty- ledonee och Velbanlaiva Cryptogamerna, afslutar detta klas— *) Den i MM 1 ullofvade redogérelsen fdr Bjérnstréms afhandling: 36 siska arbete, som jemte Kochs Synopsis Flore Germanice utgér hufvudverket for Central-Europa. Det torde har vara limpligt att fasta uppmarksamheten pa dess betydelse och for— hallande till sina féretradare. wt Under Tournefortska perioden bearbetades franska floran med stort intresse och flera af dess special—floror ega dnnu varde sisom Magnolii Botanicon Monspeliense , Garidells Plantes d’ Aix, Mappii och Linders floror dfver Elsas, men framfor allt Haillantii Botanicon Parisiense. Efter Linnean- ska reformationen har detta ndstan upphort, ty Gouans och nigra fa andra speeialarbeten dro af underordnadt varde. Un— der det Botaniken i hela Europa och strangast i Spanien och England slit sig till Linneanska reformen, framgick den 1 Frankrike p& en egendomlig bana. Man tog derfore i all- minhet foga notis, om hvad i Frankrike framstilldes, sa att franska bestimningar, om in ldre, vanligen tillbakasattes, och nekas kan icke, att Adunsons barbariska och Aublets ka- raibiska namn i visst afseende rattfardigade ett sadant fér— farande. Men @ andra sidan ignorerade franska skolan, som nu uteslutande egnade sig at exotiska vixternas studium, ndstan allt, som efter Linné framstilldes i andra lander, och til en del finner man dertill annu spar i Deeandoiles Flore Fran- caise, som itervickte intresset for Franska Florans studium, ty under hela féregiende perioden egde man icke annat ar—- bete ofver Franska Floran, in Lamacks al!dre Fl. Francaise, hvaraf Decandolles egentligen var en omarbetning. Loiseleurs nira samtida Flora Gallica, skrifven efter Linnés system och monster, innehdll dtskilligt af stérre virde, men AMuted/s fran— ska flora ir en mindre tillférlitlig compilation. — Forst i sitt Systema och i sin Prodromus ifvergick Decandolle till en mera universell behandling*) och 4 andra sidan birjade man, sedan R. Brown forklarat sig for Jussieuska methoden, att Grunddragen af Pite& Lappmarks Vaxt-fysiognomi ar numera 6f- verflédig, d& i Bot. Notis. 1856 J 11—12, hvilka da ej annu kom- mit till Upsala, en sadan redan ar inford. *) Stundom tycker man sig Jikvi] marka ett bemédande att undan- skjuta Linnés bestiimningar t. ex. Ballimora »emedan den ej vaxer vid staden Baltimore», fast den dr tillegnad den Baltimore, till hvilken Mantissa II ar dedicerad — eller alt onddigtvis draga dem i tvifvel t. ex. Senecio erucefolius och sarracenicus, Crepis virens m. fl. of egna tillbirlig uppmarksamhet at franska litteraturen, sd att denna schism sdlunda kan anses hafven. Under spleen 30—4A0 dren har tillika ett allmannare intresse inom Frank- rike vackts for den inhemska florans kannedom, s& att man nu mera eger specialfloror fér de flesta delar af landet (sa- dana saknas fir hela den foéregdende tiden), sedan landsorts- botanisterna emanciperat sig fran hulvudstadens, hvilka nustan uteslutande egna sig at de exotiska vaxterna. Ocksa dr den ene af forfattarne till det ou ifrdagavarande verk boende i Besancon, den andre i Nancy. Detta arbetes fortjenst adr: forst att full- staindigt redogira for hvad under de sista fyra decennierna upptckts i Frankrike och dernist, att framstalla den rika och skina franska floran 1 siniwadballi icke ensidigt nationell anda, med fullstindigaste hainedeto af rants landers och afven var afligsna Nords litteratur. Ofver allt fram- lyser en ren sanningskérlek, sd att ‘forfattrarne redan i en miingd speciella uppsatser skyndat ratta en del begangna miss— tag t. ex. upptagandet af Sedum sexangulare L. som ny art under-namnet §; Joloniense, hinférandet af Ranunculus ma- rinus. Fries till R. Baudotii (enligt skriftliga meddelanden ir hvarken den forra eller &. peltatus funnen i Frankrike), Tha- lictrum Kemense (hvilken icke med nagon sydeuropeisk ert och minst med den vilbekanta Th. majus eger forvandtskap) till 7. nutans; och i slutorden utlofvas ett nytt band med rattelser och tillagg. (Forts.) 2. Synoptisk Framstallning af Vaxtslagtet Lepigonum. Aka- demisk Afhandling af Nits CoNRAD KINDBERG. Upsala, C. A. Leffler 1856. 16 pagg. 8:0. Ett af de vixtsligten, som first. under de sednare aren tilldragit sig valfértjent uppmarksamhet, ar det i Fr. FI. Hal- land. uppstailida Lepigonum. Under denna tid har det blif- vit riktadt med en mingd till stérre delen ganska utmirkta arter, men som dessa ofta iro beskrifna i smirre afhandlin- gar, ofta t. o. m. obeskrifna, blott utdelade af Botaniska trad— pirdar sisom nya arter under egna namn, sd har den nog- granna bestimningen af obekanta former. varit ganska svar och behofvet kiunnbart af en monografi, som pa ett stiille sammanfirde de spridda uppgifterna, beskref de arter, som ag. “ionu saknade nagon description, och i allmanhet framstillde aiternes karakterer i dfverensstémmelse med lvarandra. Ut- arbetandet af en sdadan monografi har Forf. till detta arbete féretagit sig, och har nu meddelat forstlingen af de resul— tater, till hvilka han i detta afseende kommit, och vi hoppas, att han fortfarande kommer att arbeta i denna riktning, pa det detta intressanta sligte matte blifva fullkomligt kindt. Vi veta afven, att detta ar Fortis afsigt, ty annu aterstar icke obetydligt att gira, hvilket hvar och en latt kan inse, om han besinnar, att detta slagte eger representanter dfver snart sagdt hela verlden, att afven dess utmarktaste exotiska arter hittills och till en del annu dfven af de utmirktaste forfattare — t. ex. Hooker, Gay m. fl. — forenats med vara Skandi- naviska arter, att till folje af ofullstandiga beskrifningar eller bristande extnilar: Forf. nédgats upptaga ej mindre an 12 species minus cognite. Vi lyckinska emellertid Forf. till den nu gjorda bérjan och tillinska honom framging 1 sitt vackra forctag. ne | En narmare redogirelse for detta arbete och siirskildt det, som réier vara Skandinaviska former, anse vi mindre behoflig, da vi genom Firf:s valvilja aro satte i tillfalle att 1 ett af de kommande N:r af denna tidskrift meddela en fram— stillning af de Svenska arterna. Anfdras ma blott, att af de 9] sakra arter, hvika Foif. upptager och fordelar pa 4 sek- tioner, vi ega 5, nemligen ZL. rubrum, medium, salinum, inarinum och adciin Guss., den sednaste upptickt pa Got- land af Cand. M. Floderus och Herr W. Stenhammar, att ZL. fasciculare Linnr. anses sasom underart under Z. marinum samt att & nya arter beskrifvas, nemligen L. neglectum fran flera orter i Frankrike, England och Tyskland, LZ. tasrmanicum fran Van Diemens Land, Z. azoricum fran on S: Michaél (en af Azoriska Garne) och ZL. arenariam fran Chill. Exemplar af denna disputation kunna erhillas & 16 sk. bko hos Férfattaren, hvilkens adress ar Carlstad. Th. Fr. Personal-Notiser. Enligt allmiinna tidningarne har den genom Professor Lichnanns ddd lediga lirostolen i Botamk vid Képenhamns 39 Universitet blifvit erbjuden 4t Herr Prof. Jac. 4gardh i Lund. Da han emellertid afslagit detta anbud, skall — om man far tro Danska tidningar — man i Képenhamn varit betinkt pa att fran Tyskland inkalla nagon botanist, for att beklada den lediga platsen, ett férslag, som ej kan annat an vacka stér- sta férvaning, da eae Tysk maste vara obekant ej blott - med aprtiket.: utan afven med landets Flora och d& man i Danmark eger sadana botanister, som J. ee A. Orsted och F. Didrichsen. : Enligt nyaste underrattelser fran Docenten J. E. Zetter- stedt, hvilken erhallit ett ars prolongation pa sitt resestipen— dium, dr han for n. v. i Montpellier sysselsatt med trycknin- gen af en pa franska spraket furfattad skildring af dstra Py- rineernas vegetations-forhallanden, jemfirda med de Skan- — dinaviska fjalltrakternas. | *Strédda Underrattelser. Spridda vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora. _ Namnen pa de herrar, som till de i detta N:r anférda uppgifter godhetsfullt lemnat bidrag, nemligen Herr Kammar- skrifvaren J. Ankarcrona, Candidaten FL Unander samt Studeranderna 7. Krok och J. A. Wistrém, aro till utrym- mets besparande vid de af dem funna arterna endast ut- mirkta med initial-bokstafverna. Aster Tripolium L. Westerb. Nordmaling, Bockholmsska- ten. FF. 0. Artemisia maritima L. var. suffruticosa, hvilken i Bot. Not. 1853 uppgifves forekomma vid Uddevalla, finnes ej der- stides. T. K. Gnaphalium arenarium L. Blek. Wimé, Thorhamn. J. A. Carduus nutans L. N. Upl. Ofverboda. Pont? 2 W. Mieracium Suecicum Fr. Gotl. Lunderhage i Fleringe S:n jemte H. setigerum och H. glomeratum typicum. Cleve. — rigidum Hn. var. microcephalum. Angskir i N. Upl. J. A. W. Lonicera coerulea L. Dalkarlshyttan i Nora Bergslag teml. ymnigt. A. Jensen. Stachys arvensis L. Uddevalla ofyan Kuréd spars. 7. K. Dracocephalum thymiflorum L. Upl. Leufsta bruk. J. A. W. Lathrea Squamaria L. Gefle, Stenbick; ny fdr traktens flora. J. A. W. 40 Centunculus minimus L. Uddevalla vid Karra. T. Ko | Primula scotica Hook. Ostersund i Bjérnmyran spars. 7. K. Crambe maritima L. Bohusl. Storén bland Waderéarne, Hvalé etc. T. K. - Isatis tinctoria L. N. Upl. Billhamn. J. A. W. Camelina sativa Cr. Fr. Gotl. Snickers i Hangvar. K. J. Lénnroth. Helianthemum vulgare Gertn. var. obscurum. Ronneby. J. A. Epilobiwn parviflorum Schreb. N. Upl. Ofverboda och Hille- - bola samt hiir och der efter Dalelfvens strinder. J. A. W. Cotoneaster nigra Wahlb. Uddevalla flerest. JT. K.; Blek. Wamsé, Flaskholmen. J. A. Rubus ideus L. var. laciniatus: foliolis laciniato-incisis. Uddevalla, Lindesnas i branterna mot hafvet. En hogst utmarkt och vacker form! J. K.~ — Wahlbergii Arrh. Blek. Lyckeby, Werké, Uté. J. A. — thyrsoideus Wimm. Blek. Lyckeby, Wamé. J. A. Geum intermedium Ehrh. Blek. Silltorp. J. A.; Gotl. Hessle i Fleringe S:n. Cleve. Melilotus arvensis Wallr. Uddevalla, Kasens Nabb, trol. tillfallig. 7. K. Salix purpurea L. Blek. Wams. J. A. Gagea spathacea Schult. Uddevalla, Marieberg. 7. K. Sparganium, submuticum (Hn.) , c= Sp. hyperboreum Lest.). Jemtl. Ahs S:n vid och i Ahsskottbicken. 7" K.; Sal- ten, Junkersdalen. F. U. Lycopodium complanatum L.* sabinefolium W. Uddevalla vid Strémmeland pa Stadsfjillet. 7. K. = Sasom ett bevis pd den nastan ctroliga kraft, som vaxter under sin utvecklingsperiod forma utéfva, ma anfdras ett forhallande, som flera &r 4 rad visat sig har vid Upsala. Bakom Bibliotheks-bygg- naden fr nemligen marken ganska valtensjuk, sa att hvarje hést stora massor af Coprinus comatus der uppvaxa. For att emellertid formin- ska fuktigheten tades en stensatt rannsten tvart igenom den trakten, der Coprinus bade nedslagit sina férnimsta bopalar samt tillstampades lera ofvanpa.-den kringliggande jorden. Hésten kom emellertid med sina ymniga regn, och i och med detsamma vaknade svampens my- celium till nytt lif. Snart marktes sprickor och smarre upphdjningar i leran, stenarne bérjade skjutas ur sin ordning o.s. v., tilldess slut- ligen hela svampmassan efter ett regn oemotstandligt brét upp, vra- kande kring sig stenar och stora lerstycken af sdkerligen punds-vigt, och det utan att man hos svampen kunde spira nagon sdnderkross-~ ning eller skada. Och detta férmadde en obetydlig svamp, mjukare in snd, af hvilken efter ett dygns lérlopp ej annat aterstar an en svart, blacklik vatska! UPSALA, wautstTRém & c. 1857. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF N:o 3. TH, M. PRIES. Mars 185%. INNEHALL: ORIG.-AFH.: Kinpserc: Ofversigt af de Skandinaviska arterna af slagtet Lepigonum. — E. Fries: Bidrag till nagra Sven- ska vaxters synonymik. NYA SKAND. VAXTER: Fumaria tenui- flora Fr. — LITT.-OFVERS.: Grenier et Gonron, Flore de France. Tome troisitme. — PERSONAL-NOTISER: J. A. Wauntserc > — D. Miuter. STRODDA UNDERR.: Spridda vaxtgeogr. bidrag till Skand. Flora. Original-Afhandlingar. 1. Ofversigt af de Skandinaviska arterna af slagtet Lepigonum. Af N. C. KINDBERG. I min férlidet ar utgifna gradual-afhandling med titel » Sy- noptisk framstallning af Vazxtslagtet Lepigonum» blefvo endast de arter fullstindigt beskrifoa, af hvilka jag varit i tillfalle att granska go-la och fullstandiga exemplar. Derftre forekomma Atskilliga arter under rubrik: » Species minus co- gnite.» Bland de sednare har det lyckats mig att uppticka den Ny-Hollindska Lepigonum taxiflorum Bartl. vid Carl- stad. Sa val fér att vicka uppmirksamheten pa denna, i Skandinavien troligen férbisedda, art, som i éndamal ait for denna tidskrifts lasare narmare motivera Forfattarens asigter om 6friga arter, som {érekomma inom var Floras omrade, ar denna uppsets i korthet sammarfattad. Sasom karakter for afdelningarne inom slagtet har frinas beskaffenhet visat sig sisom fullt konstant. Deras betydelse af genuskarakter for de med Lepigonum forvandta. Alsina- ceerna ur redan erkiind af Koch i Syn. Fl. Germ. et Helv. ed. 2. p. xxix—xxx. Hos detta sligte tro fréna antingen slata eller fGrsedda med sma tattsittande knélar, hvilka kunna ob- serveras med en vanlig lupp; vid hogre fursturing likna _ knappnalshufvuden, sittande pa ett kort skaft. 42 Port. bar pi dessa grunder indelat de Skandinaviska ar- terna i tvenne grupper. I. Frén kniéliga, ovingade. (Semina tuberculata, exalata). _ A) Rot annuel. ; 1. Lepigonum rubrum (L.) Fries Fl. Halland. p. 76 et in append. Stipler vanligen klufna. Blomstallning forsedd med blad, som slutligen nastan ofverga till bracteer. Foderblad i kanted binnaktiga. Froéhus foga saantorde. Vaxtens farg dr vanligen blagrdn (glaucescent). Denna art ar af alla Forfattare uppgifven sisom ettarig, hvilket forhal= lande afven af Prof. Ruprecht i Petersburg ar bekraftadt ge- nom odling. B) Rot perenn. 2. Lepigonum laxiflorum Bartl. in Pl. Preiss. I. p. Q4h3—Q44. Stipler vanl. hela. Blomstallning som hos foregiende art. Foderblad med tunn forsvinnande binokant, slutligen inbéjda, si att frdhuset blottas. Vaxtens farg ar vanligen rent gron. Denna art ar latt forvexlad med firegaende, men ar myc- ket mera grenig och diffus samt forsedd med en tjock, perenn, pagot kéttig rot. Stjelkens ledstyeken aro vid basen upp- sviillda Gttnrandcs turgidiuscula), da deremot hos de dfriga Skandinaviska arterna endast stjelkens leder dro uppsvallda till en knut (articuli incrassati). Att detta verkligen ir Bartlings art, anser jag otvifvelak- _ tigt, emedan jag i Pariser-Museum sett Preissiska dermed dfverensstimmande exemplar (Hb. Preiss. A 1943), eburu ofullstandiga, d& rot saknas, samt i Prof. Fries’ herbarium exemplar, odlade af frén fran Petersburg i Upsala Botaniska Tradgird. Dessa voro afven ofullstindiga, d& de val voro insamlade med rot, men med outvecklade blommor. Dock | synas de Preissiska och Friesiska exemplaren hksom komplet- tera hvarandra. Den forekommer pa lerbankarna utefter Kanalen vid Ka-_ nikendset helt nara Carlstad, hvarest den af mig blef funnen i Oktober 1856. AS 3. Lepigonum radicans (Gussone sub Alsine in Fl. Sic. p. 502) Kindb. Synops. p. 40. Stipler vanl. hela. Blomstallning nistan bladlis. Foder- blad i kanten foga hinnaktiga. Fréhus ndgot mera rundadt an hos de féregaende. Denna art ar vanligen helt Jiten, 2 till 4 tum hog; for dfrigt utmarker den sig genom ej sardeles tjock, men hard och nastan traédartad rot, hela vaxtens Iljusgréna farg samt genom blad laingre dn internodierna. De sistnamnda karak- tererna dro dock hos yissa arter mycket variabla. Den ir funnen endast pa Sicilien af Gussone samt pa Gotland vid Klinte ar 1855 af -M. M. Floderus och W. Sten- hammar. De Gotlandska exemplaren lemnades till mitt be- stimmande, da redan halfva upplagan af min afhandling var tryckt; artens beskrifning blef derfére kompletterad och fér- andrad for det aterstaende af upplagan. Af denna art har jag visserligen icke sett ndgra authen- tika exemplar, men Gussones beskrifning traffar alldeles in pa de Gotlandska. Il. Frén slita, ofta forsedda med en mer eller mindre bred vinge. (Semina levia, sepius alata). A) Rot annuel: 4. Lepigonum salinum (Presl. in Fl. Cech. p. 93. Fries, Novit. Fl. Suec. mant. 3. p. 34. Stjelk hoptryckt. Blomvippa vanligen utdragen i langa bladbirande klasar. Fréhus 1'4 gang langre an fodret. Fron nistan runda, hoptryckta, ofta vingade, med upphdjd kant. Forekommer pa hafsstranderna i hela Skandinavien. a B) Rot perenn. 5. Lepigonum medium (L. sec. Fr.) Fries anf. st. p. 33. Stjelk trind. Blommor i bladig, icke utdragen vippa. Fré- hus nagot lingre dn fodret. Fria tresidiga, rundadt-omvandt aggrunda, sillan vingade, med nagot upphdjd kant. Denra art, som synes vara analog med Lepig. rubrum, ar tillrackligt skild genom duration och frinas beskaffenhet. Dess utbredning ur dnnu ej nogsamt bekant. Forf. har tagit den pa gatorna i Upsala. For ofrigt har jag gransket exem= plar fran Amal, lemnade af Stud. R. F. Sundblad, fran Got= MA land af Floderus och Stenhammar och fran Oland (vid Ot- tenby) i Lindbloms herb., som eges af Mag. S. Hardin. Sa- som vaxtstallen uppgifvas afven Linképing och Vestervik. Den finnes afven enligt Langes Flora i Danmark. Utomlands sy- nes den vara temligen sillsynt och alldeles misskénd. 6. Lepigonum marinum (L. sec. Fr.) Woahib. FI. Go- thoburg. p. 47. Stjelk nagot hoptryckt. Blomstallning bladlés. Fidhus mycket stérre in pa de dfriga Skandinaviska, vanligen dubbelt langre an fodret. Frdén hoptryckta eller platta, nastan runda, bredt vingade, med foga upphdjd kant. Férekommer litehiet Skandinaviens kuster har och der; vid Ostersjén ar hufvudformen ej funnen. *L. fascieulare Loonroth obsery. crit. plant. suec. il- lustr. p- 43. Skiljer sig fran loregdende genom fréna, som antingen aro alldeles Ben: eller nagongang omgifna af en sani vinge. Funnen vid Ostersjin: pa Gotland af Docent. Mag. C. Save (enligt Synops. Fl. Gothland.) och af Mag. K. J. Lénnroth; i Skane nara Christianstad af Mag. S. Hardin samt vid Ringskar i Blekinge. af afl. Adj. Lindblom. - P& Lénnroths exemplar dro foderbladen nagot smalare och vippan mera sammandragen dn hos de éfriga, hvilka synas vara en dlverging till hufvudformen. Utom dessa torde afven pa hafsstranderna bora eftersikas Forfattarens nya art Lepigonum neglectum Synops. p. 6, som star nirmast Lepig. rubrum, men skild genom kortare, bredt agerunda stipler, nastan bladlés blomstallning, stérre fréhus, som ar ungefér 1‘ gang langre an fodret, samt mera run- dade, stundom vingade frén. Den férekommer i England vid Selsea i Sussex, i Frank- rike vid Cherbourg och Montpellier samt uti Tyskland i Thii- ringen. Fran sistnimnde stalle aro exemplar utdelade i Rei- chenbachs Flora German. exsicc. under namn af Arenaria marina Roth. . Af dessa arter synas Botanisterna fére Linné hafva kant tvenne, remligen Lepig. rubrum och Lepig. marinum. Den shaun’ benimnes af Morison » Alsine spergula, semine fo- liaceo, nigro v. subrufo, circulo membranaceo albo cincto» enligt ett exemplar af Vaillant i Pariser-Museum. De hén- Ad fordes af Linné till slagtet 4renaria och upptogos ifven af Persoon sisom en sektion deraf, benimnd. Spergularia (En- cheir. I. p. 504). Det var forst Prof. Fries, som i tllagget till Flora Hallandica (4848) uppstallde Lepigonam sisom eget enus med anférande af dess karakterer. Exemplet filjdes af Prof. Wahlberg i Flora Gothoburgensis (4820), som upp- tager den af Presl i Flora Cechica (1819) beskrifna Spergu- laria salina under namn af Lepig. medium och franskiljer Lepig. marinum, med hvilken den af Fries varit forenad (enl. Nov. Fl. Suec. M. 3 p. 35). I det nyss anforda arbetet af Prof. Fries framstillas 4 noggrannt beskrifna aiter, hvaribland Lepig. medium, vilken anses sdsom Linnés 4renaria me- dia, beskrifven i Sp. pl. p 606. Denna art, som synes vara mycket férvexlad, var redan af Dr. Hartman i Skand. Fl. 2 p. 420 framstalld under namn af Alsinella media. 1 Fries’ Summa Veg. Scand. tro samma 4 arter bibehallna. Som jag funnit Prof. Wahlbergs beskrifningar gifva den hasta ledning till utarbetandet af en monografi éfver Lepi- gona, har jag afven uti min Synopsis i det narmaste foljt sa vil hans asigter vid bedémandet af karakterernas bestandig— het, som formen uti framstiillningen. I afseende pa arternas geografiska utbredning ma anforas, att Lepig. rubrum ay allmaonast inuti landet, da deremot Lepig. salinum vanligen foretrider dess plats pa hafsstran- derna. Lepig. marinum av mycket spridd, men vida siall- syntare. Fér utbredningen af Lepig. medium har jag blott spridda lokaler bekanta. I anledning haraf anhalles, att Her- rar Botanister behagade meddela sina observationer om detta slagte, antingen i Botan. Notiser eller till Forf., som afven med tacksamhet mottager obesttimda former deraf. I sammanhang harmed m§ nimnas, att Docenten Dr. J. Lange i Képenhamn vanskapsfullt meddelat mig nagra intres- santa Lepigona, hemfirda 1852 fran Spanien{, nem. 1. Den af mig sdsom ny uppstallda arten Lepigonum azoricum, funnen af Lange i Galicien vid Coruna, hvilken ufven bibehaller sina gifna karakterer, utom att ‘kronbladen aro |jusréda. 2. Lepigonum salsugineum (Bunge) F. M., funnen af Lange vid Aranjuez och af Guirao i Murcia. 3. Lepig. marinum (L.) Wahlb. fran Cadiz: Lange. 4G hk. En art, som star liksom midtemellan Lepig. segetale (L.) Koch och Lepig. rubrum och firenar de sektioner, till hvilka dessa uti min Synops. ansagos héra. Den piminner om Lepig. segetale genom de hirfina blomskaften och den bladlésa blomstillningen, och har stundom afven en svag ryge- nerv pi foderbladen. Genom stjelken och de silfverhvita, glan— sande stiplerna liknar den mest Lepig. rubrum. Fran bada ar den skild genom aflangt fréhus, som ir inneslutet inom fodret. Den ur funnen af Lange vid Lugo Galleora, troligen i Galicien. — Den torde for de harfina blomskaften fortjena namnet Lepig. capillaceum. 2. Bidrag till nagra Svenska vaxters synonymik af E. FRIES. (Fortsattning.) 9. Erythrea linearifolia Lam.! et DeCand. ar enligt authentika exemplar, meddelade af Dufour, icke var £. litto- ralis, utan E. tenuifolia Griesb., hvilken sjelf citerar EB. L- nearifolia -DC. sasom synonym till denna sin art eller & uliginosa Wa'dst. & Kit. (aldre namn), fast han ofverfér nam— net till £. littoralis. Att Mertens och Koch antagit namnet E. linearifola dr lat forklarligt deraf, att de férena dessa bada, nu mera allmant skilda arter. | 10. Solanum miniatum Bernh., odlad i harvarande tridgard af frén, meddelade af Mag. Cervin i Helsingborg, ar en utmarkt art, genast igenkind af sin starka moschus-lukt, hvilken afven Mag. Cervin vid dfversindandet anmirkte. Be- synnerligt ur, att ingen forfattare anmirkt denna lukt hos S miniatum, men val bos andra, men svartfruktiga arter. Af- ven S. villosi artskillnad ar nu mera otvifvelaktig; den ar utan egendomlig lukt. 4A. Nagra forfattare-anse namnet Feronica didyma Ten, vara aldre in Y. polita Fr., hvilken beskrefs 1849, da den deremot i alla Tenores dkshitne fore 4828 pa det ening nerligaste sitt beskrifves under namn af Veronica agrestis. Ocksa citerar han sjelf till V. didyma sin fordna ¥. agre- stis och tydligt ar, att han forst efter Reichenbachs citerade Iconogr. lart kanna den verkliga /. agrestis och avtagit dessa Al arter. Tenore har emellertid utom dess en annan aldre, men af honom sjelf forut firgiten V. didyma, som uppta- ees af Sprengel samt Riémer & Schultes; den dr dock in- galunda VY. polita, som han samtidigt upptog under nam- net VY. agrestis, utan efter authentika exemplar och fron af Tenore meddelade till botaniska triadgardar, sasom Rei- chenbach redan anmarkt, en forma calycida af V. opaca; nagon forma calycida forekommer aldrig af VY. polita. Da Tenore ej sedermera skiljer denna, skulle man kunna an- taga, alt han ansett den kunna férenas med sin fordna /. agrestis. 42. Lika origtigt ‘éredrager man namnet Veronica Bux- baumii Ten. framfir det aldre, redan 4808 af Poiret be- gagnade V. persiea, under hvilken benimning den var all- mint spridd i botaniska tradgardarne och af mig sasom stu- dent kind, innan Tenores namn dnnu var publiceradt. — Men det vore andlist att anmarka alla de fall, der prioritets— principen ofvergifves af sina mest absoluta anhiingare t. ex. d& Myosotis hispida Schitd. féredrages framfor M. collina Hoffm., Carex Vahlii Schkr. framfor C. alpina Sw. 0. s. v., eller der man skyggar tillbaka for konseqvensen t. ex. da Carex: Buxbaumii Whinbg. nyttjas i st. f. C. subulata Schum. — Det mest flagranta exempel lemnar dock Scirpus pun- gens Vabl. Ar 1805 dog neml. Vahl under tryckningen af sin Enumer. Plant. Vol. II, hvilken utkom straxt efter hans did med trycknings-aret 1806. For att nu erhalla prio~ ritet at namnet Se. Hoppec Weih. uppgifves allmant, att den af Vahl beskrefs forst 1827 d.v. s. jemt 22 ar efter hans déd! 43. Pedicularis versicolor Rupr.! Fl. Sam. ar var Nor- diska eller P. Oederi Vahl. och ej den ursprungliga, Syd~ Europeiska P. versicolor Whinbg. Vanligen férenss likvél dessa under det nyare namnet. — Likaledes anvandes det yogre Linaria striata DC. framfor det i alla hanseenden aildre, verkligen specifika Linaria repens (L.) Ait.! En- -gelska florister forkasta dock med allt skal namnet ZL. striata. \h. Rhinanthus alpinus Baumg. tr ej synonym till Rh. angustifolius Gmel., utan upptages af Bentham under Af. major Ehbrh,, troligen riktigt, sdsom varietet. Men Babing- ton upplyser, att Benthams Rh. major egentligen ar Ax. AS villosus Pers. och hans Rk. angustifolius en smalbladig form af Rh. major. 15. Globularia vulgaris L. ar en foranderlig vaxt, som redan Tabernemontanus*) skilde i trenne arter: Bellis coe- rulea (vulgaris), hvilken ar den Olandska eller GL spinosa Willk., Bellis coerulea apula och &. coerulea monspeliensis, hvilken ar Gl. vulgaris Willk.; men veden C. Baubinus i sin Pinax p. 242 anmirkte, att dessa endast iro variete- ter, en Asigt, som delades af. alla féljande Botanister och faststalldes af Linué. Det berodde sailedes helt och hallet pai en fdrvexling, som Sjostrand i sin fdrteckning pa Olands vaxter riktigt anmarkt, att Willkomm i den stérre eller var vanliga Svenska form trodde sig aterfinna G. spinosa L., hvilken dr en utmarkt val skild art och redan tydligen be- skrifven af C. Bauhinus under namn af Bellis coerulea spi- nosa, men af Willkomm. beskiefs sisom ny: G. dicifolia. Bland sednare forfattare har De Cendolle fil. i sin Prodro- mus Aterstalit den akta G. spinosa och skiljer, liksom Gren. & Godr. m. fl., G. vulgaris och’ spinosa Willk. icke ens’ sisom varieteter. Fran Gotland har jag sett exemplar full- komligt motsvarande Willkomms G. vulgaris, men vigtigast dr, att den sistnimnda uppvaxte i harvarande tradgird af frin, samlade vid Resmo, Willkommsvaxtstille for sin G. spinosa. Men foljande ar, di roten och hela vixten blifvit starkare, ofvergick den till Willkomms G. spinosa. 16. Plantago minor Fr. har i harvarande Bot. Trad- gard visat sig vara perenn, sd att den, sadd tidigt i bank, icke ens blommat forsta dret, hvilket afven Sjéstrand an- mirkt vara forhdllandet pi Oland. Plantago tenuifolia W. K., som med densamma blifvit forvexlad, ar deremot en planta fugax. Sidd pa fritt land, blommar den redan i Juli och dr i Augusti fullkomligt forvissnad med mogna frén. 17. Af Cornus sanguinea firekommer en utmirkt va- rietet, beskrifven under namn af C. latifolia i Rom. & Schult. Mant. Vol. IV. p. 250.. Den odlas i hirvarande tradgird, sannolikt af Svenskt ursprung. Sdsom icke anméarkt. 1 *) Se Tabernem. Kreuterb. edit. 1625. II. p. 43—44. Besynnerligt ar, att man f6rbisett dessa ganska kanneliga figurer, som Linné citerar; Linnés Globul. vulgaris «, ir vir Svenska, hans y. Willkomms Gl. vulgares. Tabernemontanus och alla dldre betrakta dfven var som hufvud-arten. 49 Ledebours Flora Rossica torde firtjena anmiarkas, att icke blott denna, utan afven den ej} som Europeisk ksinda Cor- nus Athen Lodd. vaxer i fuktiga lundar kring Archangel, afvensom att Cornus australis C. A. Mey. otvilvelaktigt ar synonym till C. citrifolia Whlnb. 48. Att var vilda Daucus vulgaris (Clus.) tillhér en helt annan art iin den odlade och egentliga Daucus Carota _ har man lange anat, emedan inga, ehuru Jangvariga, kul- turférsék formatt narma dem till hvarandra. Jmfr. Miller Lex.; Retz. Fl. Oecon. m. fl. Nu mera anses det ful!komligt afgjordt, att stamvadxten till den odlade Moroten ir att ska uti en eller tvenne af de bienna arterna frin Medelhafs— regionerna, fran hvilka Morotens kultur utgitt. Var inhem- ska art synes derfoére béra &ter{& sitt aldsta namn. 49. Archangelica officinalis Hoffm. ar en kollektiv be- namoing pa flera skilda arter, hvaraf en underbar forvex- ling uppstatt. Allt hvad man i Tyskland och med'ersta Eu- ropa benimner Archangelica officinalis ar var 4. littora- lis, sa att Decandolles sa vil 4. officinalis, med undantog af bvad som blifvit lanadt af Wahlenbergs Flora Lapponica, som 4. littoralis tllhira denna sednare. Majligen finnes i Karpatherna 0. s. v. en tredje art; &tminstone har den fran Ural harstammande 4. decurrens Led., som Hoffman afven innefattade under sin 4. offernalis, i harvarande triédgard visat sig val skild. — Var Svenska 4rchangelica o fficina- lis ater ur, sasom redan Tabernemontanus anmiirkte, da han sisom egen art skilde den fran den Tyska under namn af 4. norvegica, en i medlersta Europa okand art, tillhé- rande den hégre Norden, Island, Skandinavien och Ryss— land, och férekommer knappast odlad i medlersta Europa, emedan iréna miste, liksom flera andra Nordiska fjallvyax- ters, sds summa hist, de insamlas, om de skola gro. Der- emot kinna vi af Norska Konunga-sagan, att den i ildre tider i Norge odlades i stort sAsom en liickerhet fir bordet, och sésom sidan dr den annua hdgt virderad af Lapparne , di deremot 4. littoralis ar karf och alldeles oiitlig. Bada fro officinella, men med helt olika egenskaper, helt -olika anvindande. - Urshetidet dr ock sa olika, att di Wahlenberg, for hvilken var Nordiska »Quanne» var si val bekant, kom lili. Tyskland, ville han i Tyskarnes Archangelica endast se 30 en odlad form af Angelica silvestris. (Se Fl. Carp.). — Hvilken skall nu anses {dr den verkliga 4. officinalis af de trenne arter, som Hoffman m. fl. under detta namn ftrena? Icke kan det vara nagon viss art, utan terde det vara bist att med Ruprecht félja Tabernemontanus och benamna | vir Archangelica norvegica. -—— Lallement, som likval upptager dem endast s&som underarter af Hoffmans rch. officinalis, uppgifver skillnaderna mellan dessa arter salunda: a. Arch. discocarpa (= A. litoralis Fr.): pinnulis non decurrentibus, disco carpellorum suborbicularium leviter convexo, albumine antice subplano. b. Arch. sativa (= A. norvegica): pinoulis non decur- ~rentibus, disco carpellorum ovalium inflato-convexo, albumine antice subplano. —¢. Arch. decurrens: pinnulis~ decurrentibus, disco car— pellorum ova'ium inflato-convexo, albumine antice ca—_ naliculato, } 20. Att Contoselinum Fischeri vatteligen bir benimnas C. Gmelini iv vedan i Herb. Norm, VIII anmiarkt, ty arten icke biott uppticktes, beskrefs och- afbildades férst af Gme- lin, utan den var afven lange allmant bekant under namnet Selinum Gmelini, innan namnet C. Fischeri foreslogs. Vi lagea hirvid storsta vigt pa namnets historiska sanning, men i en tid, da man ligger sa mycken vigt pa_prioriteten, hafve vi ansett nédigt anmarka, att ett art-namn icke kan firlora sin prioritets-ratt derigenom, att arten upptages un— der annat sldgt-namn. TDetta ar ock af det ojemférligt stérre flertalet bland Botanisterna erkandt, ty till hvilka o- rimligheter ett motsatt firfarande leder, kunde vi anféra en maingd exempel. Vi anféra blott ett: Vid Nismes (lat. Ne- mausum) i Frankrike uppticktes redan pa Linnés tid en Crepis nemausensis Gouan, hvilken successivt blifvit benamad Andryala, Pterotheca nemausensis. Bieberstein fann se- dermera i Orienten en ny art (Plerotheea bifida), bvilken han misstog fér Crepis nemausensis och af hvilken han bil- dade ett nytt slagte, Lagoseris, med bibehallandet af det gamla species-namnet. Di nu misstaget blifvit upplyst, icke kon di namnet nemausensis [& bibehallas for den art, som icke véxer vid Nismes, ej heller 1 hela vestra Europa. (Forts.) ; | B4 Nya Skhandinaviska Waxter. Af slagtet Fumaria, hvilket, sdsom !ekant ar, utgir ett af de pa sednare tider med storsta fir! arlek studerade och hvars arter till folje haraf blifvit hig t betydligt [6r- Skade, har redan fdr nira 30 ar sedan i Sverige blifvit anmarkt en form, Fumaria officinalis var. tenuiflora Fr. Noy. Fl. Su., hvilken sedermera blifvit uppstalld sd-om egen art. Som emellertid den ofta blifvit f:b!andad med spadare former af F. officinalis och for Ofrigt ar figa bekant of Skandinaviens botanister, afvensom dess geografiska utbred- ning inom faderneslandet ar alldeles okind, sa hafva vi an- sett det limpligt, att uppmana till en noggrann eftersékning af densamma, och vilja derfoére har meddela en beskrifning bfver densamma, bemtad ur Docenten O. Hammars fortjenst- fulla monografi*) dfver detta sligte. Fumaria tenuiflora Fr. Frukten nastan klotrund, trubbig med en kort udd; fo- derbladen aggrundt-lancetilika, tillspetsade, smitandade, mer an 3 ganger kortare an blomkronan och smalare in dess pip; skirmbladen dubbelt kortare un blomskaften vid fru'.t- _ mognaden; bladflikarne lancettlika, platta. Syn. Fumaria officinalis Y tenuiflora Fr. Noy. Fl. Su. 1828 p. 221. F. tenuiflora Fr. Herb. 1826; Garcke FI. Hal. 2. p. 187 och i Zeitschr. f.d. Naturw. 1856 p.503; Hammar Monogr. gen. Fum. p. 13. F. Wirtgeni Koch Syn. ed. 2. p. 1048 (p.p.); Hamm. Mon. 6fv. slagt. Fum. p. 6. Fig. Hammar Mon. 6f. sl. Fum. t. I. A.; Monog. gen. Fum. t. I. Forekommer pa odlade stillen; i Sverige ar den dnnu blott funnen i Skane af Prof. Fries (exempl. i hans sallskap samlade af Lessing férvaras i Berlins botaniska Museum). Utom Sverige ar den funnen pa flera_ stillen i Tyskland t, ex. vid Coblenz, Leipzig 0. s. vy. Roten ettarig, spid. Stjelken uppratt |. nedliggande, kantig, grevig, spenslig. Bladskaften trekantiga; bladen dub- belt parbladigt-delade med Janga, lancettlika J. jemnbredt- ~ *) En framstallning af detta arbete, af hvilket en ny bearbetning ér under tryckning i Kgl. Vetensk. Societ:s i Upsala Acta, skall i ett kommande A meddelas. 52 lancettlika, spetsiga, platta flikar; smabladskaften ofta klange- likt vridna. Klasen langt ‘skaftad, mangblommig, utvecklad slak; blomskaften vid fruktmognaden uppritt-utstaende, teml. linga, mycket smala. Skirmbladen hvitgrina, lancettlika, tillspetsade, dubbelt kortare an blomskaften vid fruktens mognad. Blommorna sma (mindre an F. officinalis), myc- ket smala, blekt rosenrida, i spetsen mérkare; kronbladen i spetsen fast sammanhingande. Foderbladen hvitaktiga, aggrundt-lancettlika, tillspetsade, smatandade, mera iin tre ginger kortare tin kronan (kortare in sporren) och smalare tin dess pip (féga bredare iin blomskaften). Det fre kron- bladet jemte dess utdragna sporre blekt rosenrtdt, i spetsen ofvanpa forsedt med en grin knél, hvilken omgifves af tem- ligen breda, utstdende-tillbakabojda, purpurréda kanter, som na till yttersta spetsen. Det nedre kronbladet nastan jemn- bredt, nagot rinnformigt, i spetsen pa undre sidan bildande en grin knol, hvars kanter dro rosenréda, utstdende och na- ende till yttersta spetsen. . De inre kronbladen hvitaktiga, 1 spetsen mérkt purpurrdda och férsedda med 3 lingsgdende — veck, nistan raka. Frukten nastan klotformig, trubbig med en i sjelfva spetsen befintlig kort udd, obetydligt hoptryckt, knoligt- smaskrynklig, i spetsem férsedd med tvenne sma sropar. “Te Fran F. officinalis, med hvilken den eger stirsta lik- heten, skiljer den sig genom sin spensiiga vaxt, sina yt— terst smi, bleka blommor, sina kortare skirmblad samt fruk— tens olika form.. For jemnftrelses skull meddela vi diagno- ser pi de andra i Sverige funna arterna al F. officinalis srupp: r F. officinalis L.: frukten nastan omvandt-bjertlik med stérre bredd in liangd; foderbladen aggrunda, tillspetsade, tandade, tre gdnger kor- tare 4n blomkronan och smalare in dess pip, skiérmbladen kortare an blomskaftet vid fruktmognaden; bladflikarna lancettlika. F. Vaillantii Lois.: frukten nistan rund, trubbig; foderbladen myc- ket sma, dggrunda, spetsiga, tandade, mer fn 6 ganger kortare an blomkronan och mycket smalare 4n dess pip; skiérmbladen af lika langd med blomskaften vid fruktmognaden; bladflikarna platta, lancettlika. — F. micrantha Lag.: frukten nastan rund, trubbig; foderbladen rundadt-dggrunda, tillspetsade, tandade, af ungefar halfva blomkronans langd och bredare an dess pip; skiérmbladen niastan Jangre an blom- skaften vid fruktmognaden; bladflikarna jemnbreda, rannformiga. 55 Eitteratur-éfwersigt. Flore de France ou description des plantes qui croissent na- turellement en France et en Corse, par M. GRENIER et M. Gopron. Tome Troisieme. Paris 1855, 1856. 3 (Forts.) Vid en anmiilan af ett arbete af denna art borde i fram- sta rummet framstiallas Franska florans egendomliga skap- lynne, sadant det i narvarande -arbete framstar, sa mycket mer som Franska floran, nast det insulara Englands och de peninsulara Hispaniens och Skandinaviens, ar bland de Eu- ropeiska stérre floromradena den mest naturligt begréansade, at tvenne sidor af haf, i sédern af Pyreneerna och Sjéal- perna. Endast i nordost ar griinsen svafvande, sa att ofta samma vaxtstille i Jura och Elsas (ehuru under olika be- nimning) upptages bade i Tyska och Franska flororna. Frank- rike erbjéd under den Napoleontiska tiden det mest slaende bevis pa olampligheten af politiska granser for en flora, hyilka utvidgades hvarje ar, sa att sista Supplementbandet till Decandolles Flore Francaise afven upptog hela Piemonts, Belgiens, Hollands o. s. v. floror. F%érfattarne hafva ater- gatt till Frankrikes naturliga granser — och rakna icke ens Corsica (som egentligen tillhér Italiens) till den egentliga Franska floran (se titeln). Deremot sakna vi de under‘En- gelsk spira lydande Normandiska éarne, men detta inverkar icke pa framstillningen, da deras vegetation fullkomligt 6f- verensstimmer med den nirliggande Franska kustens. Vi erinra oss ej mer an en enda, for dem egendomlig, art, neml. Centaurea Isnardi L., hvilken Decandolle férmodar ned- stamma fran C. aspera. Franska floran blir sa begransad sannolikt den rikaste, liksom Englands den fattigaste, af alla de stérre naturliga florgebiet, hvaruti Europa firdelas, sa vil genom de tvenne olika haf, som skélja dess strénder, som genom Auvergnes och Dauphines egendomliga geognosti- ska bildning. Férdelas: Europas lagland i trenne stiérre geo- grafiska balten, som bast torde utstaka granserna for sédra, mellersta och norra Europas vegetation, nemligen Kornets, Vinrankans och Olivens, tillhér Frankrike val hufvudsak- ligen den medlersta, men under den firstniémnda falla nord- vestra, under den sednare Medelhafs-provinserna. Frank- rike erbjuder derfér en fullkomlig jemnvigt emellan den syd- och nord-europeiska vegetationen, vida mer an Tyskland. Manga i Skandinavien inhemska vixter, som saknas i Tysk- land férekomma i Frankrike, sa viil langs vesterhafvet t. ex. Silene maritima, Conopodium denudatum, som pa Pyrene- 54 erna t. ex. Saliw glauca, Phyllodoce coerulea m. fl.; de sednare sannolikt afven for hafsklimatets skull. Raknar man likvil Schweitz till Tyska floran blir Tyskland centern for Europas fjallvegetation, som der fullstandigast representeras. Anmarkningsvardt ar, att af flera slagten, t. ex. Primula, Hieracium etc. vissa pa medlersta Europas alpkedja allmant spridda typer saknas pa Pyreneerna, ehuru der upptrada an- dra, egendomliga, men med de férra analoga. Ehuru rikt och lockande faltet an ar, bora vi har icke fér narvarande narmare inga deruppa, da vi i detta hanseende torde ega att vinta en utforlig framstallning af forfattarne sjelfva. Arbetets framstallning afviker betydligt i form fran den hos oss antagna. Efter namnet foljer en val vald synonymi, sa stalld, att artbegreppets successiva utveckling klart fram- star. Derefter fdljer en utforlig beskrifning, men inga dia- gnoser, men man kan anse som diagnos hvad 1 beskrifningen ar tryckt med cursiv stil. Vi anse ock detta numera, sedan diagnostiken mast Ofvergifva den Linneanska enkelheten, lampligast i stérre arbeten, men for handbécker anse vi dia- gnosen ega ett bestamdt foretrade. Slutligen féljer artens geoorafiska ‘utbredning, utan dfverlastande af enskilda loka- liteter och vid kritiska arter upplysande anmarkningar ur den aldre litteraturen, utan hvilket hela namnkritiken pléjer i lés sand. Det ar en ofdrlatlig ytlighet, att tro sig kunna afbryta allt samband med det férflutna, utan hvilket det nyare ej kan forstas. Att afven Linné sjelf ville sa upp- fattas, bevisas bast deraf, att da han fann sig hafva miss- kint en aldre vaxt, bibehdll han icke sitt namn fér den, han sa bendmnt, utan dfverférde det till den det ratteligen tillkom. — Anordningen ar med smarre jemkningar i det hela efter Decandolle. Ruppia hanfores dock ej till Pota- mogetonee utan till Zosteracee; manne den ej snarare kan anses. férena dessa familjer, liksom Hypecoum Papaveracee och Fumariacee? Grasen férdelas liksom i Babingtons nya- ste Engelska flora i Euryanthe och Clisanthe, men Gra- mina spicata bilda har en egen underafdelning, hvilket visst icke ar naturligt. I antagande af nya slagten dro férfattarne synnerligen i denna del (utom Grisen*)) icke frikostiga. Sa t. ex. aterférenas Albersia **) (oratt kallad Huwxolus i DC. *) Grisens Aldre och kollektiva sligten kunna hvarken utan oreda eller naturvidrighet bibehallas, sdsom hos Steudel skett. Nagot mera naturvidrigt, hvilket redan Wahlenberg anmarkt, 4n att forena Vahlo- dea med Aira kan svarligen framstillas och fr det si mycket flagran- tare, som de afvika i de mest vdsendtliga harakterer, sd ait de icke ens kunna féras till samma naturliga afdelning, **) Vi béra harvid fasta uppmarksamheten pa var Svenska Ama- 53 Pr.) med Amarantus och bland Chenopodiew lemnas 4 sido de talrika slagten, som bildats endast efter frénas horizon- tala eller vertikala stallning. Detta sednare synes ocksa sa mycket vigtigare, som dessa slagtbestaémningar icke under- stédjas hvarken af yttre utseende eller andra karakterer. Hos manga arter forekomma pa samma stand bada rigtnin- garne hos fréet, t. ex. hos Chenop. rubrum och glaucum, sa att det blott ar for flertalet af de vertikala fréna den - forra blifvit ford till Blitum, men Ch. glaucum for flertalet af de horizontala till Chenopodium. Slagtena Chenopodium, Blitum, Kochia (var Svenska K. hirsuta ar efter Moquin en Echinopsilon), Suaeda (till hvilken Schoberia aterfores) m. fl. bibehallas derfére efter den dldre, vidstracktare be- gransningen. . (Slut n. g.) 3 Personal-Notiser. ‘Af allminna tidningarne har Svenska Allmanheten er- hallit underrattelse om den smartsamma forlust, fadernes- Yandet och naturvetenskaperna lidit genom var utmarkte och for sitt mod och sin ihardighet beundrade resande, Ingenié- ren Johan August Wahlbergs déd. Ehuru denna forlust onekligen i framsta rummet drabbar Zoologien, hvilken ve- _ tenskap han féretridesvis alskade och som af honom blitvit riktad med higst dyrbara upptackter, ar dock hans fortidiga bortgang afven att beklaga fér Botaniken. Under sin forra 7-ariga, pa faror och médor rika resa i det inre Afrika in- samlade han nemligen en rik skérd af der vaxande Svam- par, hvilka finnas beskrifna i Kgl. Vetenskaps-Akademiens Handlingar for ar 1848 och hvilka lemna ett vigtigt bidrag till kunskapen om denna familjs féga kinda arter uti detta, hvad de Ofriga vaxtrikets klasser betraffar, jemférelsevis mera undersékta land. Den plats bland Kgl. Vetenskaps-Aka- demiens ledamoter, till hvilken han efter Professor Wikstrém sistlidne hést — saledes efter sin déd — utvaldes, ar har- igenom ater ledig; men svart torde det blifva att pa ett lika vardigt satt fylla densamma. rantus Blitum, hvilken alldeles icke, sAisom man hos oss antager, — ehuru vi lingt fore detta upplyst férhallandet och detta af Godron och Grenier ar erkandt (se Godr. Fl. Monsp.), <—, ar identisk med Mo- quins i Dec, Prodr., utan den dr hans Euaolus viridis, den enda i N. Europa inhemska Amarantacé. Moquins A. Blitum {6rekommer endast i Medelhafstrakten, »Oliv-regionen.» Har i Upsala tradgard mogna icke dess frén pa fritt land. ue “Tngenitr Wahlberg var fédd i Githeborg d. 9 Okt. 1810 och blef, sasom bekant ar, dédad af en elefant i trakten af sjén ‘NGami i Sédra Afrika den 6 Mars sistlidet ar. Upsala Lans Hushallnings-Sallskap har tilldelat Direk- téren Daniel Miller sin stora guldmedalj saval for hans fortjenster om hortikulturen inom Sverige i allmanhet, som sirskildt for hans nit vid anlaggandet och ordnandet af en Upsala, Lan tillhérig stérre tradskola. Strédda Underrattciser. Spridda vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora. Utom nagra af de Herrar, hvilka redan till féregaende N:r i detta hianseende lemnat bidrag, hafva Studeranderna C. J. Térnqvist och O. Holm i detta N:r meddelat nagra af dem gjorda fynd; deras namn aro, sasom vanligt, ut-— mirkta med initialerna vid de af dem anmirkta vaxterna. Mulgedium alpinum (L.) Less. Angerm]. Natra Sn, ett stycke fran Naske fabodar; Nordanas i Sidensjé. C. J. T.; Vage i Sjalevad. O. HZ. Campanula patula L. Angerml. Natra Sin. C. J. T7.; Sja- levad. O. H. Nuphar pumilum DC. Angerml. Sjalevad i Lomsjin. O. H. Pulsatilla vernalis (L.) Mill. Blek. Listerby. J. A. — pratensis (L.) Mill. Blek. Wedeby. J. A. Arabis petrea Lam. Angerm}. Natra pa ett skar nara Griss- lands fisklige. Cel teak Viola canina L. var. montana (L. ) Blek. Térnskaren. J. A. Silene maritima With. Angerml. Nordmaling. O. H. Melilotus macrorhiza Pers. Blek. Carlskrona, Krono-varf- vet. J. A, : Trifolium procumbens L. Gefle, Tolfors; ny fér traktens flora. J. A. W. — spadiceum L. Angerml. Sjalevad vid Westansjé. hie os Chimaphila umbellata (L.) Nutt. S. Helsing]. Hemstanas. J. W. spicvissinst Hypopithys L. 8. Helsingl. Kolberget; liksom foreg. ny for provinsens flora. J. A. W. Chara condensata Wallm. Blek. Tjurké jemte Nitella Sten- hammariana Wallm. J. A. UPSALA, waunusTRoém & c. 1857. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF N:o 4. TH. M. PRIES, April 185%. | INNEHALL: ORIG.-AFH.: N. J. Anpersson: Om de i Sverige fére- kommande arter af slagtet Eriophorum med ett ax. — Urecrr- varEN: Anmarkningar rérande nagra Svenska arter af sligtet Spar- ganium. LITT.-OFVERS.: Grenier et Gopron: Flore de France. Tome troisiéme. — Srennawmar, Lichenes Suecie exsiccati. Ed. II. Fasc. I. STRODDA UNDERR.: Spridda vaxtgeogr. bidrag t. Skand. Flora. — Utricularia ochroleuca R. Hartm. — Botaniska Resefére- ningen. — Annons. Original-Afhandlingar. 1, Om de i Sverige forekommande arter af slagtet Erio- phorum med ett ax. Af N. J. ANDERsson. Ju naturligare ett slagte eller en dess afdelning ur och ju fullstandigare dess arter blifvit oss bekanta, desto mera synas dessa hvarandra sa niarstaende, att granserna dem e— mellan ej sallan blifva svara att uppdraga; och naér mirkbarare luckor mellan vissa species visa sig, aro de i ratt manga fall antydningar derom, att det annu fattas nagot i kannedomen af den fullstindiga formseries, hvari man ofta ser hvarje genus uppenbara sig. »In natura non datur saltus.» Sligtet Eriophorum sinderfaller (sedan E. alpinum blif- vit for sina fa setee hypogyne och afvikande habitus derifran afskildt, och sedan man troligen derifran ock maste aflagsna de 2:ne ostindiska arterna*) med spice supradecomposito-um— bellatz) uti 2:ne afdeloingar, som verkligen i manga fall visa ej obetydliga olikheter sins emellan. Den ena af dessa afdel- *) Jag hyser denna formodan med anledning af en Eriophorum-lik- nande vixt, hvilken jag insamlade i kdrren kring Buenos Ayres, 090, hvilken, med perigonii-bildning af Eriophorum, men med ax-ffill af en Mariscus, tillhér, s& vidt jag kan se, ett nytt och gant distinct genus. 58 ningar, de med ett enda ax i stréets topp och en bladlis slida ungefir vid dess midt: Eriophora vaginata Fr., uppfores i vara floror med 3:ne arter: EZ. vaginatum, E. capitatum (= E. Scheuchzeri) och E. russeolum, bvartill komma 2:ne andra, Nord-asiatiska och Nord-amerikanska, angaende hvilka jag har nedan skall yttra mig*). Visserligen uttalade Lesta- snmp *) Uti_Acta Societatis Scientiarum fennice. T. III. fasc. 1. p. 1—23 har F. Nylander publicerat en Eriophori monographia, atfoljd af tvenne taflor éfver E. russeolum och E. Hofftii Nyl. De af forf. har omnamnda arter dro féljande: *Lamellule calycine sene: 1. E. alpinum L. ** Lamellule calycine crebre. a) Capitulis solitariis. I. Radice stolonifera. - 2. E. Scheuchzeri Hoppe. Culmo solitario, foliis canaliculatis, dorso teretibus, lzvissimis, capitulo juniori subgloboso, squamis lanceolato- acuminatis, acutis, fuscis, superne anguste albo-marginatis, antheris oblongis. Var. Chamissonis C. A. M. (Cyp. nov. non fl. alt.): capitulo juniori globoso-oblongo, lana subrufescente, squamis fuscis, lanceolatis, albo~ marginatis, acutis, culmo gracili, foliis canaliculatis, dorso teretibus, lzvissimis (Sitka). 3. E. russeolum Fr.: culmo tereti, foliis plano-canaliculatis, dorso sompressiusculis, levissimis, capitulo oblongo, squamis fertilibus ovato- lanceolatis, obtusis, fusco-cinereis, margine apiceque hyalinis, lana ful- vescente, antheris linearibus. — albidum, culmo gracili elongato, foliis convolutis-subtrigonis, squa- mis. lineari-lanceolatis, lana albida (Ins. Kodjak). Il. Radice czspitosa. : 4. E. vaginatum L.: vaginis fibrillosis, culmo tereti, sursum trigono, foliis canaliculato-triquetris, apice compressis scabriusculis, squamis fer- tilibus ovato-acuminatis, cinereo-hyalinis, capitulo florente oblongo, lana argentea. — humile Turcz. (== FE. Chamissonis C. A. M. fl. alt.): culmis cespitosis, vaginis fibrillosis, capitulo subspherico, squamis ovato- lanceolatis, cinereo-pellucidis. (Siberia altaica etc.) 5. £. Callitric Cham.: culmo teretiusculo, foliis canaliculatis, apice compressis, capitulo orbiculari, squamis fertilibus ovato-lanceolatis, ob- tusiusculis, totis fuligineis opacis. (Fretum Beeringii). - b) Capitulis pluribus: 6. E. angustifolium Roth. 7. E. lattfolium Hoppe. 8. E. Hoéfftii Nyl. (culmo triquetro, angulis scabris, pedunculis to- mentoso-hirsutulis, Gub. Kursk.) 9. E. gracile Koch. 10. E. vir- ginicum L. _*** Lana capillaris, spice supradecomposito-cymose: 10. E. como- _sum Wall. , _ Férst sedan denna min uppsats var till »Notiserna» inskickad, blef 59 dius i sin pa idéer och observationer s& rika afhandling » Loca parallela» etc. p. 295 den Sfvertygelsen, att de trenne ar— terna till folje af lokalens inflytande ofvergd i hvyarandra; men detta pdstaende miste otvifvelaktigt allvarligen bestridas, si lange inga mellanformer ainnu voro kanda (for andra an mijligen for Leestadius), hvilka till ett helt férenade de trenne, med bestimda karakterer begrinsande och fran hvarandra temligen aflagsnade arterna. Fran mina vandringar i Lappland har jag hemfort at- skilliga former af detta sligte, at hvilkas utredande jag ej lemnade nagon synnerlig uppmiarksambet férr dn jag, vid i- ordninglaggandet. af Wetenskaps-Akademiens botaniska Musei talrika samlingar af svenska dubletter, blef uppmarksam pa Atskilliga medelbildningar emellan de i det nordliga Sverige férekommande Eriophora vaginata. Sedan Hr F. J. Bjérn- strém under sitt bestk i Piteaé Lappmark sist fdrflutna ar i- akttagit och i sin afhandling ofver denna nejd p. 35 beskrifvit en form, hvilken ej obetydligt erinrar om £. russeolum, pa samma gang den helt visst star nérmast £. vaginatum, har jag trott, att ett sammanfattande af mina iakttagelser ofver de hithérande vaxterna mojligen skulle kunna féranleda dem, som komma att besika vara nordliga provinser , att at denna grupp egna en uppmiarksamhet, hivitken vi ma hafva att tacka for en siéker kinnedom om densammas arter. De former jag haft tillfalle underséka, och hvilkas ur- _skiljande jag pa det uttryckligaste annu méAste kalla blott pro- visorisk, karakteriseras pa foljande sitt: A. E. vaginatum L. (sp. 76): culmis dense cespitosis, gracilibus, superne laxiusculis; stolonibus nullis; spica virginea ovato-oblonga, squamis cuspidatis, latitudine basis duplo lon- gioribus, margine argenteo- scariosis; antheris linearibus, fila- menta ea a spica lanigera rotundato-obovata, lana argenteo-mnitente. jeg i tillfalle att taga kannedom om denna monografi. Ehuru det ir méjligt, att de af mig framstallda arterna fro betecknade af Nyl. i hans varieteter, och att siledes min uppsats icke innehaller nagot nylt, torde den dock bidraga att ylterligare rigta uppmarksamheten pa detta slagte, hvars arter jag atminstone ej Snhu ser mig i stand att sikert faststalla. 60 Linn. Su. n. 50. Whg. Su. 0.57. Hn. Fr. Nyl. Erioph. Monogr. in Acta Sos. Scient. Fenn. Ill. 1 p. 11. — Koch Synops. 2. p.. 860. Sv. Bot. 426. I. Fl. D. 1502. Reich. 685. And. Cyp. AE -31.. HAE Ge: Foérekommer i mossiga skogskirr genom hela Skandina- vien anda till fjellregionen. Rotstock kort, rakt nedgdende, utst#ndande en mingd vertikala, starka, glatta och Ijusa rottagor. Strdn flera tuf- likt tillsammans, vid blomningen ofta blott fingerhéga, seder- mera férlangda till en fots langd och deréfver, uppratta, slut- ligen i toppen n&got slankigt ofverbéjda, vid basen trinda, ofvantill trekantiga, glatta, nedtill tatt bekladda af bladfératide slidor, higre upp omgifna af 2—3 strutlika slidor, hvaraf den nedersta stundom ofvergar till ett blad, den dfversta alltid saknar ett sadant. Bladknippenas slidor, i kanterna fria, upplisas till en deli natfibrer; de straet omgifvande hafva kan- terna sammanvuxna, aro upptill uppblasta, blekgréna, nat Adriga, genomdragna af nerver, i spetsen oftast svartaktigt graa. Blad talrika, tradlika, styfva, spetsiga och trekantiga, slutligen dubbelt kortare an strdet (de. beskrifvas ndstan alltid sésom i spetsens kanter strifva, hvilket dock ej maste alltid intraffa). 4x elliptiskt-aggrundt, 4—5 lin. langt, mang- blommigt. F7al/ i jemn proportion smirre, triangulart-age- runda, dubbelt lingre ao basens bredd, jemnt tillspetsade, hinnlika, mérkt biygra, mot kanterna silfverhvitnande. Stan- darknappar jemnbreda med tillspetsade andar, ungefar lika langa som de harfina stringarne. Marken 3. Borst manga, slutligen bildande en aggrund eller omvandt aggrund ull. Frukten omvandt aggrund, upptill bredare apn hos nagon af _ de foljande arterna, trekantig, platt-convex, uddig af det qvar- sittande stiftet. . 2. E. Callitrix (Cham. in C. A. Meyer Cyp. Nove. VIL. t. 2): culmis czspitosis, teretiusculis, stolonibus nullis aut bre- vissimis; spica virginea subgloboso-ovata, squamis obtusiu— sculis, latitudine basis triplo longioribus, totis plumbeo-in- fuscatis, opacis; antheris filamentis sexies brevioribus (7); spica lanigera obovata, basi attenuata, lana rufescente. E. Callitria Nyl. Erioph. Monog. |. c. p. 13. E. vaginatum L. subsp. opacum Bjornstrém: Grunddragen af Pite& Lappmarks vaxtfysiognomi, p. 35. Tagen af Bjsrnstrém pa ett lerigt, graisbekladt stalle i 61 den subalpina regionen mellan fjallet Walloive och Laiselfven i Pitea Lappmark. I Prof. Fries’ herbarium finnes ett exempl. fran Tannforsen, och ett fran Fort Entreprise i Nord-Amerika. Rotstock afkortad, nedsindande mindre starka rottagor. Pa ett exemplar, som jag sett, funnos 2:ne mycket korta, in- till straets bas tryckta, uppraétta, bladbarande skott. Strden oftast fa tillsammans, tuflika, slutligen knappast fotlanga, i toppen nagot bijda, vid basen plattadt trinda, strimmiga, uppull trubbkantiga ; nedtill beklidda af talrika bladbirande slidor, hégre upp af tvenne strutlika slidor, hvaraf den ofversta ej uppbar nagot blad. Pladknippestidor i kanterna fria, upp- lésas sparsamt i fibrer; strdets dro i spetsarne uppsvallda och nitadriga samt mérkt hinnkantade. Blad tradlika, upptill plattade och glatta, nedti.] trubbkantiga. _4x nistan klotrundt- aggformigt, 3 Jin. langt. #Jalé i nagorlunda jemn proporticn smirre, utdraget trianguldra, 3 ganger langre an basens bredd, helt och hallet grasvarta, féga spetsiga, det nedersta storre, trubbigt , omslidande strdets topp, genomdraget af 3—5 lju- sare nerver. »Standarknappar aflangt jemnbreda, sex ginger Jangre dn strangarne.» Ullen vid basen afsmalnande, nagot dragande i rédt. Det synes intet tvifvel underkastadt, att denna form for- tjenar anses som egen art; savil det egendomliga utseendet af det slankiga straet, vid hvars bas finnas antydningar till stoloner, som den sparsamma ridaktiga ullen tyda pa en fér- vandtskap med £. russeolum, medan viaxtens tufvighet och hela habitus mera ndrma den till £. vaginatum. Stan- darknapparnes langd bar jag ej kunnat undersika, da de af mig sedda exemplaren voro redan fir mycket mogna. I alla hanseenden tyckas de for densamma uppgifna karaktererna distinctiva, och upptickten af denna art fyller ovedersagligen den lucka, som firr firefanns mellan E. vaginatum och de andra fjallformerna af detta slagte. Vid genomlasandet af den af Nylander meddelade dia- enos och beskrifning pa denna art”) synes det alldeles patagligt , att den der menade »ad sinum S:ti Laurentii freti Beringii et in Americe borealis plagis arcticis» ir den samma, som den ! *) Meyers har jag ej haft tillfalle alt se. 62 Skandinaviska formen. Hvarenda der framstalld karakter passar fullstindigt p& var, hvartill kommer, att ett exemplar fran Nord-Amerika ytterligare bestyrker identiteten. Visserligen sé- gas bladen vara upptill »tenuissime serrulata» — men detia ar en karakter, som vanligen uppgilves for £. vaginatum och ej alltid intraffar pa densamma. 3. E. medium: cu!mis subsolitariis, stolones breves e- mittentibus; spica_ virginea oblongo-obovata, squamis su- bulato-cuspidatis, latitudine basis sexies longioribus, totis opacis; antheris oblongis, filamentis quadruplo brevioribus; spica lanigera obovato-hemispherica; lana pallide rufescente. Forekommer i vattenfyllda gropar och mera fuktiga karr i Lappland. Tagen af mig nara Quickjock i Lule§ Lappmark. Det ir om denna, som jag ar mest tvehagsen, huruvida den i artratt fortjenar stullas bredvid de andra eller ej, och jag har s&rskildt uppfort den, p& det den matte mera draga uppmirksamheten pa sig. I anseende till det hégre, smalare straect, som ej sillan vid basen synes sakna bladskott, det nigot utdragna axct, hvars fjall dro temligen proportionerligt afsmalnande och hyars ull vid mognaden har en bredt qvastlik form, synes den hafva nagot gemensamt med £. vaginatum. Narmast star den dock onekligen intill féljande art (hvilken bade Fries och Hartman uppgifva variera med rédaktig ull), hvaraf den kanske rattast torde anses vara en afart. Den skiljes dock genom sina mycket hégre och slankiga strain, genom i allminhet bredare och plattare blad, genom de inre axfjillen, som ro mera spetsiga, lingre och alldeles sakna hinnkant, samt slutligen genom den rédaktiga ullen, som bildar ett mera utdraget, uppat vidgadt ax. Om E. Callitrix ar att anse som en mellanlénk mellan £. vaginatum och de ofriga fjellarterna, narmast at £. vaginatum, si ar detsamma ock i viss man fallet med denna form, blott att den miter fran E. capitati sida. : E. Chamissonis C. A. M., innefattar, sisom redan Ny- lander visat, 2:ne former, hvaraf den ena hirer till E. capi- tatum, den andra till E. vaginatum. Att den forra (C. A. Mey. Cyp. Nov. VIII t. 3), ar synonym till &. medium, synes ganska troligt; dock bar jag ej velat begagna Meyers benim- ning, sasom orsak till confusion, utan heldre valt en mera betecknande. Hyad betriffar deo andra formen af FE. Chamis-_ 65 sonis (C. A. M. in Ledeb. Fl. alt. I. p. 70. = E. humile Turcz. in Hb. Ac. Petr.), sa ar den, sdsom jag haft tillfalle ofvertyga mig i Prof. Fries’ herbarium, blott en form af E. vaginatum, som fran karren kommit upp pa fjellarnas hardare mark och der blifvit mera hopkrympt. (Forts.) = 2. Anmarkningar rérande nagra Svenska arter af slagtet -‘*Sparganium. Af UTGIFVAREN. Fi viaxtsligten hafva pa sednare tider inom Skandina— vien Adragit sig en s@ allmin och valfortjent uppmarksamhet som Sparganium, och den strid, hvartill detsamma gifvit anledning, tyckes nu vara utkimpad. Resultaterna, som vun- nits, iro ej obetydliga, ty vara Svenska arters antal har blif- vit fordkadt fran 3 till 8, bland hvilka ej] mindre an 4 arter blifvit sasom nya beskrifna eller framdragna ur glimskan. I sak tyckes afven numera féga atersta att géra; endast nagra smirre tvistepunkter — hufvudsakligen rérande bendmningar och synonymer — dro &nnu ej fullt afgjorda, och det ma derfére tillatas mig att har till besvarande upptaga dessa. Den vigtigaste fragan i detta afseende ar utan tvifvel den: bvilken ar Linnés Sp. natans? Ej mindre in fyra olika svar hafya hirpa blifvit afgifna och, miarkligt nog, alla med nigot — Aiminstone skenbart — stdd i Linnés egna skrifter. Dessa Asigter sro féljande, 4) att den ursprungliga Sp. nataus L. Sr samma art, som i Fries’ S. Veg. Sc. IL p. 559 under detta namo framstilles eller Sp. Friesii Beurl. (enl. Fries); Q) att den ar Sp. boreale Lest. eller Sp. affine Schnitzl., hvilket sednare namo sdsom aldre bir foredragas (enl. Lest.); 3) att med detta namn Asyftades Sp. minimum Fr. (enl. stérsta mangden at utl. férf.), samt 4) att Linnés Sp. natans var en kollektiv art, innefattande flytande former af niistan alla arter t. ex. af Sp. ramosum , simplex och minimum. Vi vilja icke hir ingi i ngon vederliggning af det oriktiga i att anse | Sp. natans L. (sec. Fr.) for en flytande form af Sp. ramosum ach Sp. affine af Sp. simplex, da detta redan ar gjordt af Doctor Angstrém och da Linnés tydliga vittnesbird, hvad de forra betraffar, finnes att tillgi, samt da slutligen denna dsigt afven af sin farste framstillare tyckes hafva blifvit ofvergifven ; oe GA den fjerde 4sigten om Sp. natans L. ir emellertid i och med detsamma vederlagd. Deremot skola vi i det foljande séka visa, hufvudsakligen med Linnés egna ord, att endast den fersta af ofvan anfirda Asigter rérande Sp. natans kan vara den ralta. Fore Linnés tid kinde man utom Sp. ramosum och simplex endast Sp. minimum Fr. (Sp. non ramosum minus Dill.), och da derfére Linné i sin hembygd Smaland sag all- mogens der vanliga »Flotagrés», fann han genast, att det var en ny art, och sdsom sidan beskref han det afven ypperligt i sin Fl. Lappon. p. 271—73. 1 Lappland forekommer dock ej (atminstone efter hvad man vet) denna art, men val en annan Sp. foliis natantibus (Sp. affine Schnitzl.), och denna hinférde Linné — troligen utan narmare undersikning — till sin Sp. natans. Sp. minimum deremot, som da var for ho- nom okind, férde han sésom synonym till sin Sp. erectum, men d& han sedermera fann sitt misstag, upptog han den for dess folia plana (ej triquetra) i Sp. Plant. och Fl. Su. sisom en forkrympt form af Sp. natans, churu han sjelf forklarar: »facie admodum distincta a natante» och »qui velit eas di- stinguere, per me faciat.» Hiraf inses latt, att Linnés verk- liga Sp. natans ombjligen kan vara Sp. minimum, och att den ej heller kan vara Sp. affine bevisas af den tydliga och utférliga beskrifningen i Flora Lapponica: | »Caulis simplex, teres, communiter humanam superans altitudinem , crassitie penne minoris. Folia alterna, per spithamam ab invicem remota, caule sesquilongiora, tamquam striz vel fibre parallelze na- tantia, linearia, fere obtusa, viridia, nitida, superne parum convexa, éatitudine duarum linearum. Caulem terminat pedunculus spithameus, extra aquam prominens, ad apicem gerens florum, capitula decem vel duodecim masculina, inferius tria vel quatuor feminina magis a se invicem remota, quorum infimum petiolo brevi insidet et sepe ex ala folii emergit.» Annu Aterstar dock den invandningen, att Sp. natans ar beskrifven i Fl. Lapponica, men att i Lappland ingen Sp. natans, endast Sp. affine finnes. Emellertid siger Linné sjelf, att han beskrifvit den Smalandska, ej den Lappska vaxten: »Planta, guam intellectam volo, dubia mihi movit 65 multa, nec eandem bene éxaminatam ab u!lo inveni. Memini, me puerum, hance sepius} considerasse in amoenissimo isto natali loco et Flore ipsius sede, tot raris (apad exteros) plantis ornato; ibi ad ripam lacus Moeklen excipiebant se planta sequenti ordine: Fagetum, ... Sparganium (hoc)...» Harefter beskrifyer han densamma och anlor tskilliga barn- domsminnen, som voro med denna viixt firknippade; forst pa slutet gir han den anmarkningen, att han sett densamma i Kalixelf. 1 Linnés herbarium ligger dessutom enl. Mag. C. Hartmans intyg ett exemplar af denna art, vid bvilket Linné sjelf tecknat »345*» (dess nummer och signatur i Fl. Lapp.) och hyvartill Smith sedan fogat den anmérkningen: »specimen described in Flo. Lapp.» Och mot dessa sammanstimmande vitsord kan val ingen’ vilja forneka, att ej Linné och Fries med Sp. natans afsett en och samma viixt. Den med Sp. natans L. nirmast besligtade arten ar o- nekligen Sp. affine, hvarfére jag afven i Bot. Not. 1852 4 6°) anférde den blott sdsom varietet af densamma. Den tyc- kes dock utgira en val skild art, litt igenkiind genom lagre vaxt, farre banax, enkel blomstillning och smalare frukter. Sasom ett kuriosum mi anféras, att enligt exemplar i Berlins Bot. Museum, hvilka jag varit i tillfalle att granska, ur dess mest flytande, sterila, genom haftig strém under vattnet siinkta form den i Dolls Rheinische Flora p. 40 omnamnda » Jsoétes lacustris mit fast 3’ langen Blattern etc.» — Sp. natans a. Hn. Skand. Fl. ed. 5 p. 255, hvilken af Herr Radman Beur- ling anféres sisom synonym till Sp. minimum, miste enligt saval beskrifning som synonymer och den citerade figuren hira till Sp. affine. LS Det har blifvit anmarkt, att namnet Sp. fluitans ar mindre lampligt, och nekas kan val ej, att glomeratum ir vida mera betecknande fér denna utmirkta art. Emellertid mdste namnet Sp. fluitans bibehillas, si vida man nagot skall fasta sig vid prioriteten, ty denna benimning forskrifver sig fran 1830, da deremot namnet g/omeratum first under de sednaste aren blifvit kandt af Skandinaviens botanister. For ofrigt kan ben’mningen fluitans ganska vil férsvaras, ty *) Pa den der lemnade figuren tillhor L A. Sp. natans och I. B, och C. Sp. affine. denna art ur den enda af alla Spargania foliis triquetris (= Svenska allmogens: Treeggan, Traggjan), af hvilken man med sikerhet kanner nigon forma fluitans, hvarfirutan dess hufvudsakliga férekomst i rinnande vatten, d& Sp. ra- mosum och simplex foretiddesvis trifvas i stillastaende, 4 torde béra lemnas utan allt afseende. Hyad Sp. hyperboreum eller rattare Sp. submuticum (Hn.) betraffar, sé ar densamma i Fr. Bot. Utfl. I. ed. 2 p. 274 anford under namn af Sp. angustifolium Michx. Eburu det val ar mijligt, att si ar furhallandet, ar dock detta val ej dinou fullt afgjordt, och kan endast afgdras genom granskning af original-exemplar. Michauxs korta beskrifning lemnar hirutinnan foga upplysning; vaxestillet »in amnibus» ar der- emot figa passande. Naturligtvis har denna art intet att géra med den Ny-Hollindska Sp. angustifolium R. Br., som af Sprengel blifvit hopblandad med Michauxs art. Slutligen vilja vi uppmana Sveriges hotanister att under _ sommaren noga understka dessa viaxter, isynnerhet for att fa deras geografiska utbredning inom faderneslandet utredd. Sar- skildt giller detta om Sp. natans, hvars nordliga grans ej vore utan intresse att kinna, Sp. fluitans och den intenieriiln Sp. oligocarpon Angstr., Beilken ej torde vara sillsynt i de infer- och sub- alpina trakterns samt afven stricka sig nedat medlersta Sverige. De vackra exemplar, som Mag. Larsson och Cand. Kindberg af densamma tagit 1 Wermland, tyckas be- visa detta och afven fran Helsingland (Hemstanis) tror jag mig hafva sett densamma, samlad af Herr J. A. Wistrém, fastan exempluren voro for unga, for att med full sikerhet kunna bestimmias. — Dessutom torde Sp. minimi former fortjena noga granskas, ty jag tror mig bafva funnit, att under detta namn fr narvarande innefattas tvenne skilda arter. Litteratur-éfwersigt. Flore de France ou description des plantes qui croissent na- turellement en France et en Corse, par M. GRENIER et M. GopRoN. Tome Troisieme. Paris 1855, 1856. (Forts. och slut). Fran slagtet Scilla skiljes ej blott S. maritima (Urginea Steinh.), utan afven S. bifolia bildar ett nytt sligte, Adeno- 67 scilla, hvaremot Botryanthus Kunth, riattvisligen bibehalles -under Muscari. Att Platanthera, Gymnadenia och Coelo- glossum aterforenas med Orchis larer svarligen gillas af dem, som sett de artrika och utmarkta serierna af de foérra fran Nord-Amerika, af det sednare fran Ostindien; att Anacamptis forenas med Aceras ar atminstone en drfil mot sligtnamnet. Fran allman systematisk synpunkt sedda, maste alltid dessa slagten blifva vida utmarktare in de talrika slagten med en enda art, som bildats af Aira och Airopsis. For bestim- mandet af grasen fasta férfattarne synnerligast uppméark- samhet pa formen af caryopsis (som ock skett i Nov. Mant. III) sasom en higst vigtig, men hittills obegagnad karakter. Gruppen Avenacee férdelas har i trenne: Airopsideae, Ave- naceae och T'risetaceew; Linnés Aira i sin sanna och pri- mitiva mening benimnes har Deschampsia, ehuru hvarenda art, som Linne apptog i sin Flora Lapponica, hvarest slig- tet forst bestamdes, hér hit, och ingen af de nyares Airae var honom da kéand; af Koch och flera aldre hanférdes de till Avenae. Dertill kommer namnets etymologi af diow, extollo, hvilket ar lika passande for de higvixta arterna i vara bergs- och fjalltrakter, som olaimpligt for pysslingarna fran S. Eu- ropas hafsstrander. Sa kallas afven de mest akta Bromi och som typ for detta sliagte fran aldsta tider ansedda ar- terna efter Parlatore for Serrafaleus, och namnet Bromus Ofverféres till arter, af aldre Forf. raknade till Festuca (Sche- donort PB. ex. em. Gaud.). Vulpia skiljes fran Festuca (de talrika arterna dro utmarkt val framstillda), men Aegy- lops férenas med Triticum, emedan de sins emellan bilda hybrider. Att narmare redogéra for mera enskilda férandringar i nomenklatur och artbestamning, utan att uppgifva och granska grunderna fér desamma, anse vi mindre lampligt, da de, hvilka dessa kunna gagna, visst icke underlata tillegna sig detta klassiska arbete; for andra skulle det mera skada, emedan det afleder uppmarksamheten fran det mera vasent- liga. I fragan om artbestaimning tillhéra forfattarne centern och férbiga derfére en mangd arter af Jordan och andre, till- hérande yttersta venstern. Yttersta hégern har efter G. F. W. Meyers déd knappt nagon representant, fast jag ar nu vid den alder, da man helst dfvergar dertill. Ty Walker- Arnott (Engl. Flora) synes féga sysselsatt sig med de Euro- peiska vaxternas undersékning, utan mer med de exotiskas; bland dessas bearbetare finnes knappt nagon center, utan blott bada ytterligheterna. I nomenklaturen erkdnna Fort. _prioritetsprincipen, men icke den abstrakta, utan den med forstand tillimpade, ehuru i enskilda fall atskilligt kan vara 68 att anmarka*), Af mera intresse for Svenska Botanister synes oss fértjena anmarkas, att Atriplex crassifolia, forst urskild som Europeisk i Sverige, forekommer spridd, langs bade oceanens och medelhafvets kuster; att var Rumea obtusi- folius ej finnes i Frankrike **); att Rumer domesticus der- emot odlas och i Jura férekommer som forvildad (namnet, som af Prof. Wahlenberg hégeligen klandrades, blir derigenom ganska lampligt); att af Kuphorbia forekomma ej mindre an 47 val skilda arter, da egentliga Tyskland har 26, S. Sve- rige blott 6, medlersta 2 och endast en hinner polcirkeln. Men Annu sydligare tilltager bade slagt- och artantalet i fnnu stérre proportion, sa att man nadstan maste fortvifla om bestamningen af denna synnerligen svara familj. Vidare, att blott Ulmus montana och campestris i Frankrike aro egentligen inhemska, men Ulmus effusa, som ett mera ost- ligt trad, forekommer blott “plante de long des chemins etc.”, att slagtet Quercus har 12 arter, hvilket dock ar vida mindre iin Italien och Spanien. Slagtet Saltz behandlas i likhet med de hos oss antagna asigter; 6fverensstiémmelsen i fér bada landerna gemensamma arter ar anmarkningsvard. Af Allium upptagas 37 artex; bland dessa dro dock flera en- dast odlade, andra tvifvelaktiga t. ex. Allium complana- tum, hvilken visserligen icke ar skild fran Allium oleraceum; deremot saknas Gagea minima ‘och spathacea. Af Nar- cissi forekomma 20 arter, utom flera hybriditeter, anda till tredje och fjerde led; afven sa bland Orchiderna, hvilka man hittills icke trott béra raknas till vage. Sparganium affine forenas med natans, men Ruppia brachypus upptages som egen art. Denna, endast fran Toulon angifna, ar i Sverige redan antydd af Wahlenberg och nu urskild af svenska florans *) Betula verrucosa benamnes alba och, ehuru den glatta formen ratte- ligen antages sasom bufvudart, bibehalles {6r den namnet B. pubescens. Skall namnet alba bibehallas for nagon, ar den B. pubescens glabra, ty 4) ar den den allmannaste i vara skogar och enda i fjalltrakter forekommande; 2) ar det denna, och ej verrucosa, som har den bvita barken, hvaraf namnet; 3) finnes i alla Linnés diagnoser intet ord, som hantyder pa B. verrucosa, utan blott pa B. glulinosa t. ex. foliis ovatis serratis. Men da det sdkert blir en stridsfraga, s& lange vetenskapen varar, om de 4ro skilda arter eller icke, ar bast att beballa namnet B. alba endast i denna collecliva mening. **) Férfattarne benémna Rumea divaricatus Rumex Friesii, en- dast pa grund deraf att Linné i Spec. Plant. till sin art citerar ett synonym af Tilli, som tillhér R. pulcher, men da Linné sjelf ofver- _ flyttar detta synonym fran sin art (Mant. Il. p. 369) till pulcher be- visar ju detta raka motsatsen. Fér 6frigt ar denna art Muntings och alla aldre forfattares Lapathwm folio obtuso. 69 skarpsynte forskare, Lindeberg. Bland vara nordiska Carices saknas naturligtvis flera, afven den akta nordiska C. cae- spitosa, hvilken Linné uppgifver den endast som Svensk (ehuru den nyligen blifvit upptackt i Baden); likval férekomma flera annu mera nordliga sasom C. Heleonastes, C. vitilis m. f1.; Foérfattarne instimma afven i Dr Hartmans asigt, att den Svenska, vanligen fér Carex Schreberi tagna, ar Carex li- gerica. Af Hierochloa finnes endast H. borealis, ej H. australis, som ar en ostlig, ej sydlig art. Af de i Frankrike foérekommande Calamagrostis-arterna tillhéra alla var flora utom C. tenella; deremot saknas alla vara nordiska arter, sa att slagtet har sin center i den kalla zonen. Den lange husvilla Festuca loliacea upptagas har, liksom foérut i FI. Scanica, troligen rdttast under Glyceria. Fdérfattarnes och i allmanhet de nyares Poa sudetica ar otvifvelaktigt till arten skild fran var Svenska (detta hafva vi redan forklarat i Nov. Fl. Suec. ed. I.), men efter Schrader, som citerar Ehrharts Poa quadripedalis (exactissime_ nostra), Wimmer och exem- plar fran Hankes vixtstille i Sudeterna ar just denna den aikta P. sudetica, som har en sillsyhtare forma contracta, en vanligare laxa, remota. Var Melica ciliata finnes endast i Elsas, ej i egentliga Frankrike, der den ersittes af Melica nebrodensis. Bromus racemosus skall icke férekomma i Frankrike; deremot uppgifves Bromus hordeaceus fran Nor- mandie och Bretagne; Festuca arenaria Osb. finnes ock pa Oceanens kuster, men ehuru till yttre utseendet utmarkt, ar den ej skiljbar fran FL rubra. Glyceria conferta finnes spridd lings hela vestra kusten, och ar afven tagen pa Tyska Ostersjékusten. Till Agropyrum acutum anse Forf. A-laxum kunna hanforas (hvaruti vi likvadl icke instiémma) och anse var Svenska Agr. acutum for en ny art. Att den afviker rachi villosa hafva vi redan anmarkt; skulle denna skillnad vara tillracklig, benimna vi den Agz. hebestachyum. Bland Filices forekommer intet synnerligen anmarkningsvardt , utom saknaden af Woodsia iivensis och férekomsten af icke mindre an 5 arter af Isoétes', hvaraf blott en ar aquatica (J. lacu- stris), 2 palustres och 2 terrestres. Dessa blefvo férst ny- ligen upptaickta i Algeriet, men straxt derefter pa Corsika och i S. Frankrike. E. Fries. 2. Lichenes Suecie Exsiccati. Editio altera, fasciculus I. Curante CHR. STENHAMMAR. 4:0. 1856. Inom ingen afdelning af vixtriket aro exsiccatsamlingar sa nédvandiga, som bland Lafvarna, emedan svarigheten att med ord uttrycka arternas olikheter ar stérre an inom nagon 70 annan vaxtrikets afdelning. Detta ar ett factum, som redan linge -varit erkindt och isynnerhet uti vara dagar, da genom mikroskopets anvindande vid arternas bestammande det blif- - vit nédvandigt att genom sakra, fér botanisterna tillgdngliga typexemplar fixera de gamla arterna och derigenom erhalla en fast grund, pa hvilken de nyare undersékningarne kunde stédja sig. Derfére utgifvas afven for narvarande exsiccater af Englands, Frankrikes, Tysklands, Schweitz’ och Italiens lafvar och dessutom Rabenhorsts Lichenes Europe@i. Be- hofvet af dylika fran Sverige, hvars arter genom Linnés, Acharii, Swartz’s, Wahlenbergs, Fries’ och Stenhammars arbeten dro af hégsta vigt for den aldre synonymikens ut- redande, har afven gjort sig giillande, da det numera ar nastan omdjligt att erhalla nagra exemplar af den forra upp- lagan af Lich. Suec. exsicc. For att. afhjelpa denna brist har Doctor Chr. Stenhammar, hvars ifver och intresse for naturvetenskaperna arens mangd ej formatt minska, bérjat utgifvandet af denna nya upplaga, fastén ordnad efter en annan, dndamalsenligare plan. En narmare redogoérelse fér denna forsta fascikels inne- hall torde ej vara af néden, da redan i Bot. Not. N:o 5—6 fdr 1856 en innehallsférteckning finnes inférd. Vi kunna dock ej underlata att nimna, att derigenom, att under samma Nr gifvas hela serier af olika former af hvarje art, innehallet dr annu rikare an vid genomlasandet af innehallsfortecknin- gen synes. Sa t. ex. finnes under N:o 5 bade hufvudformen och var. papyracea af Nephroma resupinatum, under N:o 20 Umbilicarie polyphylle alla former (hufvudformen thallo membranaceo, var b. thallo eoriaceo och *deusta thallo flac- cido), under N:o 26 Umbilicaria hirsuta i tvenne former och dessutom *murina, under N:o 30 trenne olika former (eller efter nyares asigter arter) af Endocarpon pusillum Fr. Lich. Eur., hvarférutom af flera Nr under skilda bok- stafver lemnas exemplar fran olika trakter af Skandinavien. I Kongl. Wetenskaps-Akademiens Férhandl. 1856 N:o 6 & 7 har Dr Stenhammar lemnat en kort framstallning af de grunder, efter hvilka denna fascikel blifvit beredd, afven- som anmiarkningar rérande nagra af de har forekommande arterna, och fa vi till densamma hanvisa. Tillaiggas ma blott, sasom étt ytterligare stéd for den der uttalade asigten, att N:o 16 Biatora fulgens och dess form * bracteata af Massa- longo och Kérber naturvidrigt blifvit ej blott skilda sasom arter utan till och med placerade i olika slagten, att den fornimsta karakteren utom thallus (hvars formaga att variera ar satt utom allt tvifvel) nemligen sporernas olikhet ej torde vara tillférlitlig. Jag har nemligen icke hos formen bracteata kunnat finna nagra spore mediocres (= 0,015—18 m. m. langa a och 0,006—9 m. m. breda), dyblaste, liknande dem hos Parmelia parietina, utan liksom hos hufvudformen voro de parvule (de jag sett voro 0,008—12 m. m. langa och ~ 0,0030—45 m. m. breda), monoblaste. Mahinda afse dock Kérber och Massalongo en annan vaxt. Slutligen bér jag ej underlata att nimna, att af alla hittills utkomna exsiccatverk intet, icke ens yon Zwackhs i detta afseende rattvist prisade, kan miata sig med detta i anseende till skénheten, fullstandigheten och rikedomen af de meddelade exemplaren samt att afven den yttre utstyrseln ar sadan, att det dfvertraffar alla med undantag af Tucker- mans Lichenes Americe Septentrionalis. — Vi kunna, der- fore ej annat an gladjas Ofver, att ett sadant verk har i Sverige blifvit utgifvet, och hoppas dfven, att besvarligheterna vid exsiccatverks utgifvande ej matte afskricka den vérdade veteranen bland Skandinaviens Botanister till detta arbetes fullféljande. _ Th. Fr. Stréodda Underrattelser. Spridda vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora. Utom de Herrar, hvilkas initialer af foregaende N:r aro bekanta, hafva Herrar V. Holm och E. A. Selberg med- delat foljande uppgifter: J Hieracium pratense Tausch. OG. Krokeks S:n vid Larum, teml. ymnig samt sardeles stor och vacker; Afven vid Marmorbruket ar ett och annat exempl, funnet. EF. Lenn- malm. Echium vulgare L. Jemtl. Refsund och Sundsjé. FE. A. S. Ranunculus lapponicus L. N. Angerml. Sjalevads S:n, ej langt fran prestgarden. O. H.; Jemtl. Offerdal: C. U. N. Fjellstrém; Stréms S:n vid Klofvan E. A. S. — aconitifolius L. Jemtl, Félinge Sin. FL Behm. Elatine triandra Schkhr. N. Angerml. Sjailevads S:n, Vestan- sjo by. V. H. Saxifraga Hirculus L. Jemtl. Ragunda och Hammerdal. KE. A. 8. Lathyrus maritimus (L.) F. Angerml. Sjalevads Sin. V. Z. Ulmus montana Sm. Jemtl. Félinge Lappmark vid Carlber- get och Fogelberget i Frostvikens S:n. FE. A. S._ Salix hastata L. Angerml. Sjalevads Sn. V. H. — myrtilloides L. Angerml. Bjjrna Sin. V. H. Myrica Gale L. Jemtl. mycket allmin i Hammerdal och Ragunda, eljest sallsynt. E. A. 8, | 72 2 a toe aphyllum Sw. Jemtl. Naskotts S:n vid Waplan: W. Forsell; Stugu S:n vid Stranaiset: E. Holmberg (cali E. A. 8.) Malaxis monophyllos Sw. Jemtl. Rédé Sin. E. A. S. Tofjeldia borealis Whinbg. Angerml. Natra S:n nara Naske fabodar C. J. T.; Arnis vid Landsjé. O. H. Sagittaria sagittifolia. L. Jemtl. Hasjé Sin. E. A. S. Juncus effusus L. var. subuliflorus Drej. Blek. Salté. J. A. Potamogeton prelongus Wulf. Hedemora i Wiggsjén; ny for provinsen. J. A. W. - Carex tenella Schkhr. Angerml. Sjalevad vid Mycklinge. O. H. — scirpoidea Mich., hvilken sommaren 1854 hemférdes fran Salten i Norge, ar tagen i regio alpina pa den sidan af Soelvaagtind, som ligger mot Junkersdalen (ej pa Baadfjeldet). FE U. Schedonorus asper (Murr.) Norrtelje, Sessé. A. FT. — Enligt uppgift af Herr Candid. N. C. Kindberg férekommer den af Mag. R. Hartman i 4rets Bot. Notiser 4 2 beskrifna Utricularia ochroleuca afven vid Carlstad, der den varit misstagen fér U. neglecta. Deremot dr all den sasom U. oulgaris vid namnda stad (och troligen i hela Venerstrakten) ansedda arten den verkliga U. neglecta. — Da fran flera hall férfragningar blifyit gjorda, huruvida ej Bota- niska Reseféreningen afven innevarande ar skulle utsinda nagon person | for att underséka ndgon mindre kand trakt af faderneslandet, far Ut- gifvaren harmed anhalla, att alla de, som Gnska deltaga i denna fére- ning, ville fore den 15 Maj till honom insanda sina bidrag, hvilka aro lika stora som under féregdende ar, nemligen 10 R:dr Rksmt for hvarje lott. De, som lemna stérre bidrag, erhalla naturligtvis en proportions— vis stérre utdelning af de insamlade vaxterna. — Den del af Sverige, till hvilken enligt fleras uttryckta Gnskan drets resa borde féretagas, ar Skine, och d& dess norra, mot Smiland gransande del ar féga kind, torde det vara stérsta skal att géra denna trakt till hufvudfére- mal Soe resan, hvarjemte, under excursioner nedat de sydligare, mera kanda orterna, dessas rarieter dfven kunde erhallas. Herr N. J. Scheutz har férklarat. sig villig att foretaga denna resa. Annons. P4 undertecknads Exsiccat-samling, Bryaceew Scandinavie, emot- tages fortfarande reqvisition, och d6nskas helst, att blifvande requirenter torde fére medlet af Maj manad derom underratta, alldenstund de 6f- verblifvande Exemplaren af upplagan pa sommaren f6rsdndas utomlands, hvarefter knappt nagra ytterligare exemplar kunna beredas. Om de 2 forsta Fascis innehall och pris ar redogjordt i Bot. Notis. 1856 425 & 6. Gefle i Mars 1857. Rob. Hartman, 7 15 : ; UPSALA, wauHuisTroém & c. 1857. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF N:0 5. TH, M, PRIES. Maj 185%. INNEHALL: ORIG.-AFH.: E. Fries: Linneanska Botanikens forhallande till den nuvarande. II. — N. J. Anpersson: Om de i Sverige fére- kommande arter af sligtet Eriophorum med ett ax. — W. Nytanper: De fungillis binis lichenicolis observatio. NYA SKAND. VAXTER: Lepigonum neglectum Kindb. — PERS.-NOTIS.: Decaisne. — An- slag. — STRODDA UNDERR.: Anhiallan. — Spridda vaxtgeogr. bi- drag t. Skand. Flora.. — Isotypus Onoseroides H. B. — Ovanligt blomningssatt. —- Annons. — Tillkinnegifvande. Original-Afhandlingar. 1. Linneanska Botanikens férhallande till den nuvarande, af E. FRIES. Wi. Linnés Philosophia Botanica innehaller icke Filosofi i ordets vanliga mening, utan jemte en ofversigt af vetenska- pens litteratur och Botanikens terminologi, hufvudsakligen prin- ciperna for namngifning och vetenskapens formella framstall- ning eller hvad man nu kallar vetenskapens Taxonomi. Vis- serligen framstillas afven flera Fysiologiska och Filosofiska a- forismer, synnerligen under rubrikerna Sexus och Characteres, men dogmatiskt, utan filosofisk deduktion; men en strang lo- gisk consequens och ett systematiskt geni, som ordnar allt, hvad det bertr, genomgar det hela. Det, hvaruti den donu ir odfvertriffad, ar den concisa framstillningen, en art stenstil, som, ehuru enkel och Jattfattlig, genom en ny tanke i hvarje puokt alltjemt tager lasarens uppmiirksamhet i ansprak. Till hvilken ytterlig motsats har ej framstallningssattet i vara dagar kommit; den moderna diffusiteten verkar pa ldsaren forslappande, da man ofta efter flera sidors lasning maste fraga sig sjelf: »hvad innehillo nu dessa?»; man far lasa af- 74 handlingar 4 40-20 ark, hvilkas hela inneball Linné lika klart skulle fiamstallt pa en sida. Linnés Philosopbia Bo- tanica var lange och déuou i min ungdom nastan enda La- roboken i Botaniken — och fast man nu icke kan stanna vidgden, fortjenar den alltid grundligen studeras. For min del anser jag icke for ndgon vinst, att man ofvergifvit de Linneanska strénga grundsatserna fdr namngifning, for dia— gnostik och framfor allt for system, sa att var nyaste fér— fattare i denna vag, Endlicher, framstaller som grundsats just motsatsen af hvad jag i min ungdom larde, nemligen yin systemate omnia sunt arbitraria.» Karakteristiskt ar, att Linné, efter Botanikens definition, birjar sin larobok med Botanikens litteratur och historiska utveckling, som man 1 alla nyare staller sist. Hvad Linne- anska definitionen pa Botaniken: Scientia naturalis, quae vegetabilium cognitionem tradit, betriiffar, sa synes denna mig, efter tagen kannedom om de nyare controversierna (jfr. Schleiden), den enklaste och mest omfattande; afvensom hans antagande af Mosaiska férklaringen: »J begynnelsen skapade Gud» al den organiska skapelsens upphof, ehuru supranaturalistisk, li(tfattligare an de nyare funderingarne éfver de kemiska elementernus bildningsdrift 0. s. v. — Bland foreskrifter Linné Jemnar Tiro Botanices ar aéfven den: »fM- storiam litterariam Botanices sibi familiarem reddat; sy- nonyma Auctorum, regrediendo semper ad Inventores evolvere adsuescat.» Dertill ger sig val minsta delen nu- mera tid, utan ndjer sig med att kanna, hvem som gjort sista namoforandringen, ofta utan att hafva sett eller under- stkt vixten. Jag tror mig icke gira samtiden ndgon oratt- visa, om jag antager, att kannedomen af den aldre littera- turen icke dr flertalets starka sida; man kan ocksa vara en stor artkinnare utan grundligare erudition, men pa Linnés tid raknades_ dessa endast till Botanophili. Man klagar van- ligen ofver aldres dunkelhet (en filjd deraf att man genom = frenklade larobicker och undervisningsmethoder ej tar lar- “™ jungarnes egen anstringning i ansprak *)); man anser dem ee i Peg ke » te “ . . . . . mS is *) Vi maste reservera oss emot den tydning, som ville vi ogilla st? -dessa obestridliga férbattringar (ehuru man vid Universiteterna ofta klagar, att ynglingar, som nu ankomma med vida stérre kunskapsfor- rad 4n forr, likval ega mindre arbetsférmaga), utan blott antyda plig- 735 dfverflédiga, da man har nyare bittre bade figurer och be- skrifningar; men det finnes i alla fall en aerugo nobilis, som e] uppvadges af nyare politur. Den nyare, lattlastare Journal-litteraturen skall ersatta allt; den har visserligen den obestridliga fortjensten att hastigare och allmannare sprida nyare upplackter, men den fortgaende tiflan att framkomma med nytt, gir det nédvandigt, att férut kanna det gamla, emedan fragor, som for 50, 100 &r sedan voro afgjorda, upptagas anyo. Manga anse den till och med menlig fér den vetenskapliga grundligheten; sakert ar, att den skadar af- sdttningen pa stérre vetenskapliga verk, som nu ar mindre in firr, oaktadt det mangfaldigt tkade antalet af vetenska- pens idkare. Sirskildt framstaller Linné Systemernas historia, hvilka vid tiden fir hans upptridande ansigos for summan af alla vetenskapens resultater, det centrala, som sammanholl de skilda delarna, hvarfére ock Linné yttrar: Systamaticis ni- tor et certitudo scientiae Botanicae debetur. 1 den man vetenskapen blifvit, om jag sa ma siga, centrifug, Asyf- tande hufvudsakligen uppféiandet af ett Bubelstorn af en- skildheter, har intresset fir systematiken upphort och ndjer man sig med den fullstandigaste subjektiva upprikning, man har att tillga, som undanskymmer den inre forbistringen. Men en ensidighet hos Linneanska tiden var onekligen, att systemet endast fick afse fruktifikations-organerna (Botanici orthodoxi L.), sa att en hvar, som ville afse vaxternas struktur, cotyledoner o. s. v. stamplades som kattare (Bo- tanici heterodoxi). En annu stirre ytterlighet var, att ett system endast borde grundas pa ett enda organ, sa att vi betrakta sésom ett stort framsteg, att man nu medgifver att man bir uppfatta dem alla, men subordinera dem efter en allmin princip, hvarigenom den enhet, som de aldre sy- stemerna sékte, vinnes pa ett vida mer genomgripande och natursannt sétt. Hvad som likval mest vittnar om Lin- nés sikra blick ar, att, ebura han sjelf insdg sitt sexual- system endast vara provisoriskt och icke svara emot ve- ten af stérre anstrangningar i ynglingadren, da man i barndomen der- ifran blifvit befriad. I detta afseende ville jag dock fritaga den, som af kirlek omfattat Botaniken, emedan den alltid krafyer sjelfverksamhet. 76 tenskapens mal, han sjelf icke framstillde n&got naturligt, hvilket med da varande materialier ej var mdjligt, utan endast derfir lemnade dyrbara fragmenter, hvilkas varde man sal- lan fullt rattvist uppskattar. De vittna, som Klotzsch yt- trar om Linnés Bicornes, om en férvanande divinationsfér- maga, som icke later missleda sig af karakterernas afvikel- ser, emedan Linné insag, att ett verkligt system ofver vaxt- riket, 1 motsats mot djurriket, i hvilket alla organer hafva egna funktioner, aldrig annorlunda in ideelt kan framstallas, emedan det 1 konkreta fall maste lida flera afvikelser. Det Linneanska: in natura non datur saltus, passar vida min- dre pa djurriket med sina skarpt begransade klasser och familjer, én pa vixtriket, der man knappast finner nagra bestimda grinser *). Linnés narmaste elterféljare forbisago alldeles denna bana, som Linné framstallt sasom den vigtigaste for efterkomman- des forskningar (» Primum et ultimum hoc in Botanicis de- sideratum est»), sd att da den anyo betraddes af Jussieu, betraktades det lange s§som en opposition emot den Linne- anska Botaniken. Nu mera erkinner man allmant denna bana som den enda riktiga, stkande dess utbildning genom skiljande af allt flera och flera familjer, men med firbise- eude af alla det hela sammanbindande och ordnande idéer eller det »filum ariadneum L.», hvarférutan han benimner hvarje system campana sine pistillo. Foljden deraf ar ock den, att nu mera systemet vanligen betraktas som den lik- giltigaste sak i vetenskapea och att man kan gerna tiller- kiinna de flesta all slugs annan frtjenst, utom den att vara system i egentlig mening. Det var f. d. Naturfilosofiens fir- tjenst att fasta uppmarksamheten pa bristerna i detta fall, men dess egna misslyckade forstk till dessas afhjelpande stadgade donu mer fortroendet till det blott subjektiva hop- *) Herr Doctor W. Nylander har i en uppsats i K. Vetenskaps- Akademiens férhandlingar 1855 sdkt visa, att inga granser finnas e- mellan de Homonemeiska vaxternas stérre grupper. Detta har likval linge varit allmant erkindt, s& att Herr N. endast bevisat, hvad in- gen betviflat. Ju mer vara kunskaper vidgas, desto mer férsvinna alla skarpa granser, t. ex. emellan Solanaceae och Personatae, Papa- veraceae 0h Fumariaceae o. s. v. Men just derigenom blir det en nédvandighet att uppfatta hvarderas typer och blir det klart, att ett naturligt system endast kan ideelt framstallas. 77 lankandet af snarlika foremal, med det ofullkomligaste till utgangspunkt i motsats mot Linné. Det mest genomgripande i Linnés reformation var onek- ligen den af honom faststallda terminologien, principerna for namngifning och den speciella Botanikens konstruktion. Lio- nés odédliga fortjenster i dessa afseenden erkinnas af alla, ehuru man allt mer och mer sdker frigdra sig for princi- perna fir nomenklaturen*); men att det 4dr en oriiltvisa, att i Linné endast se »le grand reformateur de la nomencla- ture», skola vi i ett foljande stycke séka visa. Lioneanska terminologien dr till sina viasendtliga delar bibehallen ofor- andrad (vissa andringar t. ex. af benimningen corolla mo- nopetala hafva af morfologiska grunder varit nédvindiga), men den har bDlifvit ansenligen utvidgad, hvilket var ound- gingligt, synnerligast bland Kryptogamerna, vid ett narmare studium. Olyckligtvis hafva likval deras olika familjer van- ligen blifvit isoleradt bearbetade, hvarigenom de afséndrats fran det hela sasom sjelfstindiga discipliner, och samma sak har i olika familjer erhallit olika benimningar. For veten- skapens konstruktion hafva icke heller nagra mera genom- gripande principer blifvit framstallda. Man antager vanligen att slégt- och artbegreppen nu tagas i inskranktare mening an af Linné; och detta giiller visserligen om sligtbegreppet, men knappast om artbegreppet hvad flertalet betriiffar; ty det nogare urskiljandet af arter, som Linué ftrenade, grun- dar sig pa understékningar, hvilka om de af Linneé varit kinda, skulle ledt honom till samma resultat. 1 flera fall ir samtiden i detta afseende stringare iin Linné, hvarftre ock flera Linneanska arter blifvit reducerade. Artbegreppet, sasom det enklaste, af naturen faststallda, har i alla tider varit detsamma, men vid tillimpningen har man alltid fér- *) Hade 1815, dia Lepigonum bildades, nagon féreslagit nagot si rakt stridande mot Linneanska grundsatserna (Phil. Bot. §. 224) som Spergularia, skulle det métt allmant ogillande, liksom Annu af alla, som nitalska for nomenklaturens renhet. Sadana (» Botanicis indigna» L.) namn blifva utom dess allitid oriktiga genom nya arters tillkomst och aro derfére endast limpliga som benimningar pa undersligten, hvarfére vi hanféra till Leptgonum Spergularia som undersligte, fdr de arter, som likna Spergula,;, de som likna Alsine till Alsinella, Mollugo till Molluginaria och Paronychia till Paronychéella. 78 delat sig i trenne riktningar, nemligen en center sisom C. Bauhinus, eo hoger J. Bauhinus, eo venster sasom TLa- bernacmontanus i sjuttonde seklet, och motsvangheter kunna under alla fljande uppvisas. Linné ofvergick fran yttersta hogern (i Hort. Cliff.) till ceotern. Deremot har diagnosti- ken blifvit, isynnerhet i generella verk, ojemfdrligt lésare och mindre bestémd, hvilket visserligen till en del hirledes af materialets hopade mangd, men ock af uraktlatenhelen, att i tanken s& linge bearbeta det gifna, till dess man upp- fattar character essentialis, i hvilket afseende Linné af in- gen blifvit ofvertriffad, “om man ock maste medgifva, att han stundom begagnat Alexanders-svirdet. Ocksi dr icke nigot helgjutet mdjligt, sa linge man anser sig behéfva re- dogira fir allt, afven de obetydligaste compilationer, och icke med Linné, Koch m. fl. rent af forbigar det. osikra och mindre kinda. Hvad skall det val i en framtid blifva af vetenskapen genom det hvarje 4r vixande materialets massa, som ingen formar ofverskada? (Forts.) 2. Om de i Sverige forekommande arter af slagtet Erio- phorum med ett ax. Af N. J. ANDERSSON. (Forts. o. slut.) hk. E. capitatum Host. (Gram. t. 38): culmis solitariis, stolones plures, longe et arcuatim repentes emittentibus; spica virginea subglobosa, squamis acuminatis, latitudine basis quadruplo longioribus, margine anguste hyalinis, apice her- baceo-brunnescentibus; antheris oblongis, filamentis triplo bre- vioribus; spica lanigera hemispherica, basi equali, lana se- riceo-argentea. E. capitatum Whg. fl. lapp. n. 28, Su. n. 58. Hn. Fr — E. Scheuchzeri Hoppe. Taschenb. p. 104. Koch. Synops. 2. p. 860. Nyl. l. c. p. 7. Fi. D. 1502. Sv. B. 426. f. 4. Reich. 685. Ands, Cyp, t. 2. f. 31. H. N. IID. 68. Forekommer pa strander, i grasrika karr och andra fuk- tiga stillen i det nordliga Sverige dada ned i Dalarne. Rotstock krypande, bir och der utsindande tunna, mjuka rottagor. Rotskotten bighkt uppbéjda, afvenledes rotslaende, de yttersta fran striet temligen aflagsnade uppbirande ett 79 sterilt bladknippe. Strden ensamma, fingerhdga, slutligen anda till 8 tum héga, styfva, tjockare an hos féregdende, raka, ofverallit trinda, nedtill omgifna af fa bladbarande och vid eller nedanfér midten af en bladlés shda. De nedersta bladslidorna med fria, hela kanter; de éfversta mot spet- sen smaningom vidare, morkt hinnkantade. Bladen oftast kortare an straet, mjuka, grisgriéna, rannformigt halftrinda, mot spetsen plattade, glatta. 4x halfklotformigt-aggrundt, 2 lin. langt. F7all smalspetsade, 4—5 ginger lingre an basens bredd, nedtill opaca, smalt hinnkantade, upptill grén- bruna; de yttre manga ganger stofre, skirmlika, det neder- sta slidomfattande, 3-m4ngnervigt utan hinnkanter. Standar- knappar aflanga, trubbiga, med afrundade andar, tre ganger kortare an stringarne. Ullen bildande ett fran horizontelt tvir eller négot bjertlik bas halft-cirkelrundt hufvud. 5. E. rufescens: culmis solitariis, stolones breves emit- tentibus; spica virginea oblongo-ovata, squamis triangulari- lanceolatis, latitudine basis quadruplo longioribus, acutiu- sculis, margine angustissime hyalinis; spica lanigera rotundato- obovata, lana fulvescente-rufa. Férekommer i vattenfyllda karr i Lappland. ‘Denna art férblandas lattast med &. russeolum, men utgér en sirdeles uppenbar mellanlink mellan densamma och E. capitatum. Det ar dessa bida jag 1 Cyper. Scand. p. 1% omnaémnt mig hafva funnit vaxande tillsammans 1 ett vattenfylldt karr vid Kierkewaara, och det ar mycket tro- ligt, att den rika. vattenmaingden, som vanligt 1 Lappland mycket forsatt med jesnockra, gifvit upphof till dessa for—- aindringar. Med £. russeolum har den gemensamt det mera slankiga och higre, spensligare straet, det mera utdragna axet, de triangulart aflanga fjallen samt den mycket réd- glinsande ullen; men skiljes fran densamma genom ett mera robust stra, vid hvars bas korta eller alldeles inga rotskott ulgd, genom axijillen, som aro spetsigare och nastan helt och hallet opaca, samt genom ullen, hvilken &r mer do dubbelt yfvigare, snarare halfrund an lik en vid basen sam- mandragen plym samt mera silkesglinsande. Med £. me- dium éfverensstimmer den till stra, bladskott och ull (som dock ar rédare och vid basen mera sammandragen), men skiljes genom den dfre nakna straleden, som ar langre ut- 80 dragen, det omvindt bredt aggrunda axet, de utdraget triangulara axfjallen och den helt réda, glinsande ullen. M6j- ligen sammanfattas denna art uti den £&. Chamissonis, som nirmare horer till £. capitatum, och visar saledes dnnu tydligare, att detta namn ej lingre bor bibehallas. 6. E. russeolum Fr. (Nov. Mant. III. p. 67): culmis solitariis, stolones plus minus repentes emittentibus; spica virginea oblongo-elliptica; squamis triangulari-ovatis, latitu- dine basis triplo longioribus, pellucide scariosis, medio opa- cis; antheris linearibus filamentis 6-plo brevioribus; spica lanigera angusta, obovata, rubella. E. vaginatum B medium Lest. loc. parall. |. c. (p. p.) E. Cha- missonis Fr. Mant. II. p. 1. — E. russeolum Fr. Hn. Nyl. lc. p. 9. Anderss. Cyp. Tab. Il. f. 32. Nyl. Loc. t 4. Herb. Norm. Ill. 67. Forekommer i karr uti Tornea ee (Leestadius , Bjérnstrém et Fristedt). — Goda exemplar af denna art har jag dessutom sett fran New -Foundland. Rotknippen fran rotstocken, af mjuka, ljusa fibrer; rot- skott bigformiga, nistan alltid sterila. Strd ensamt, spens- ligt, forst fingerhégt, sedan fotlangt och derutéfver, med sista straleden 3 ginger lingre un den fdregdende, nedtill omgifvet af f& bladbérande, upptill af 2 bladlisa slidor, kantigt trinda och farade. De nedersta sdidorna \jusa, hion- aktiga utan nitfibrer i kanterna, de dfre smaningom vidgade och i spetsen nitddriga, ytterst grahinniga. Bladen langa, mjuka, glatta, sylformigt trinda, upptill plattade. dx agg— rundt-aflangt eller nistan elliptiskt (nara nog som hos E&. vaginatum), 4—5 lin. langt. yall aggrunda med nagot bojda sidor, 3 ginger langre in basens bredd, genomskin— liga och hvitaktiga, vid medelnerven blygratt-opaca, de yt— tre trubbiga, de inre i jemn proportion afsma!nande och tll- spetsade. Standarknapparne jemnbreda med aftrubbade un- dar, 6 ganger kortare in stringarne. Udlen rostréd, féga glinsande, plymlikt uppstaende, vid basen mycket samman- dragen. Eburu denna art genom sin rotskottbildning och deraf féljande mera frist’ende stran tyckes hira narmast intill £. capitatum, ar den i sjelfva verket, sival genom det slan- kiga strdet (med anledning hvaraf Fries yttrar: »quod E. S41 gracile inter polystachia, hoc inter vaginata»), som genom det utdraget-elliptiska axet med de bredt hinnkantade fiallen mest besligtad med £. vaginatum, mellan hvilka bada £. rufescens och E. medium ytterligare bilda sammanfattande leder. Granskar man nu dessa arter, s& kan det icke nekas, att de pa det allra nirmaste med hvaranidra sammanhinga och bilda en enda ratt naturlig form-series. Betrakta vi frst det, som mest faller i dgonen hos dessa Eriophora, nemlj- gen axullens fairg och form, sa se vi for densamma tvenne typer: den hvita och réda*), den hemispheriska, vid basen jemna, och den qvast- eller plym-lika, vid basen mer eller mindre sammandragna. Af ena serien (med nedtill afsmal- nad ull) aro: E. vaginatum (bvit), E. Calhtrix (rédaktig) och E. russeolum (réd); af den andia: E. capitatum (hvit), E. medium (riédaktig) och E. rufescens (rid). 1 afseende pa straet ar £. vaginatum den mest tufviga och E. capita- tum den med de stdrsta rotskotten. Mellanlankarne utgoras af E. Callitrix (tufvig, med 1—2 uppritta, ytterst korta sidoskott), F. rufescens och E. medium (der de stundom aro mera tydliga) och slutligen &. russeolum (hos hvilken de val aro nog langa, men onistan alltid sterila). Det blom- mande axets form och fjillens consistens ar ock af tvenne slag: elliptiska ax med trianguléra, hinnkantade fjall hos £. vaginatum och £. russeolum — _ halfklotformiga ax med spetsade fjall hos E. vaginatum och EF. medium. Medelform dro a ena sidan 2, Callitrix, 4 den andra &. rufescens. Likaledes med standarknapparnes form och langd. Fraga uppstar da: bir man anse dessa nu omordade 6 species vara val distincta arter, eller aro de framalstrade af olika lokaler och blott former, mer eller mindre tillfal- liga, af en och samma hufvudstam? Val kan man enskildt hysa den férmodan, att i ett land med sa skiftande natur- beskaffenhet som Lappland jordgrunden och klimatsfirhallan- den skola utéfva ett ej ovdsendtligt inflytande pa vaxternas, sirdeles de lagres och allmannares (d. v. s. de fir de mesta olikheterna mest utsattes), yttre habitus och delars former; *) Afven bland Phyllanthela synes samma serier férekomma; till den med réda ullen hérer t. ex. E. virginicum L. 82 : man kan tro, att EL. vaginatum, forflyttad fran de djupa, gungande sphagnum-karved och de mossiga myrarna till har- dare mark med mylla_ eller lergrund (sisom E. Callitrix) skall férandras i afseende pa rotskottbildningen , fa ett styf- vare stra, kanske mera titt ax, dunklare fail, koitare stan- darknappar och sparsammare ull; man har forestallt sig m6j- ligheten deraf, att 4. vaginatum, som tyckes ba-t utveckla sig i sandig jordman vid de af rent och kallt vatten sa friska fjallbackarne, eller pa grasiga platser vid de kallrika kiénrens kanter, skall, di den infinner sig i vidstrackta mosskladda trask eller i éppna af stagnerande, jernhalligt’ vatten fylida pélar férminskas ull sin rotskottbildning och erhalla mera rédglinsande ull (sésom &. medium och rufescens). Men dels AterstA harvid annu exacta observationer att gira, innan en dylik yttre inverkan kan antagas skapa forandringarne; dels iro vara systematiska framstallningar ju blott forsdk till urskiljande af de former, hvari en typ uppenbarar sig, sa@- som angifvare af saedone eller klimatets edendonilighetet, tills dat en gang lyckas morphologiska och biologiska forsk— nirgar att uppdaga och forklara det inre sambandet mellan de yttre olikheterna och deras verkan. Man kan siledes enligt var Ssigt antingen antaga alla 6 har uppstillda arterna s&som leder af ett helt — alla med lika virde — eller ock antaga tvenne analoga serier: I]. Med ofvervigande tufbild- II. Med dfvervagande rotskott— ning, utdraget ax med tri- bildning, klotrundt ax med angulira fjall, vid basen spetsiga fjall, vid basen smalare ulltofs. bredare_ ulltofs. E. vaginatum — hvit E. capitatum — hyit — E. Callitriz — rodnande — E. medium — rodnande — E. russeolum — rod. — E. rufescens — rod. Eller ock kunna trenne hufvudformer uppstillas bvardera med sin underart: 1. E. vaginatum: tufvig. * FE. Callitriz: ull rod. 2. E. rufescens (medelbildning). * FE. russeolum: ull réd. 3. E. capitatum: rotskott. *E. medium: ull rod. 83 I alla handelser framgir hiraf som ett allmant resultat, att arterna af Eriophorum med ett ensamt ax utgira en val sluten formserie, hvars nérmare utredande dnnu erfordrar allvarlig och nitisk uppmirksamhet och hvartill jag endast velat har lemna nagra féranledande bidrag. Ty om ock en allt for langt gangen splittring af naturliga sligten i foga skiljda arter blifvit lagd den nyare botaniken till last, s& maste man dock erkanna, att first genom den noggrannaste detaljkinnedom kan en sann totalbild uppfattas. Vi ha for manga bevis pa den fordel vetenskapen dragit af de minu- titsa forskarnes midor, for att icke vara anhingare till tron pa det lilla arbetets stora resultater. 3. De fungillis binis lichenicolis observatio, quam fecit WILLIAM NYLANDER M. D:r. Il. Spheria epicymatia Wallr. est species minuta seepe ad Parisios apotheciis innata pallidioram formarum Lecanore subfusce. Nescio, num eadem in terris scandina- vicis adsit et vere num eandem sistat Spheriu lichenicola Smrf. norvegica, in apotheciis Lecanore aurantiaee ab eo indi- cata; hoc judicent autopte. Parasitulam modo Lecanore subfusee cognitam habeo, et eandem examinans organa tria generatoria inveni, quorum unum quoad constitutionem sin- gularem in classe fungocum vix in specie ulla antea innotuit, nec formam fructus quodammodo accedentem vidi nisi in Apiosporio Knz., Cord. Sunt hae organa tria in Spheria epicymatia: |) apothecia, perithecio nigro, bymenio albo, sporis (endothecis) 4—8:nis incoloratis, fusiformibus, uni- septatis; 2) pycnides, conceptaculis (peritheciis) et con- tento (hymenio) nigris, stylosporis (acrosporis Casp., arthrospo- ris) nigricantibus articulatis, 4—5 in basida quavis filamentose insertis, connatis, et dein sensim secernendis, tunc oblongo- cylindricis; 3) spermogonia, conceptaculis adhuc minoribus contentoque incoloratis, albidis, spermatiis breviter bacillari- cylindricis tenellis, sterigmatibus infixis simplicibus. — Py- enides tales sporis toruloideis (proxime ut in Torula moni- lioide Bord. Alig. Myk. t. 2, f. 58) nondum in fungis fruc- tibus pyrenodeis, quantum equidem scio, ab auctoribus me- $4 morate exstant. Notetur simul, hoc exemplum, ob statio- nem etiam parasitule, de qua agitur, peculiarem, limitatam, egregie theoriam de multiplici (duplici, triplici saltem) forma fructus in eadem specie fungorum plurimorum confirmare. Il. Spheria homostegia Nyl. in bb. variis. Est species insignis, quam spe observavi in pagina supera frondis Parmelie saxatilis, etiam prope Upsaliam et Hol- miam, similiter ac in Fennia. In Gallia non est rara. Ma- culas format atras rotundatas sparsas, demum convexas ru- gosasque, latitudinis parum ultra 1 millim. vel sepius mi- nores. In quovis conceptaculo ejusmodi (vel perithecio col- lectivo) plurima inveniuntur immersa hymenia minuta alba spheroidea, sporis (endothecis) 8:nis fuscis oblongis, 3-sep- tatis, paraphysibus gracilibus non confertis; simul spermo- gonia adsunt hymeniis paullo minora, spermatiis oblongo-cy— lindricis, sterigmatibus simplicibus. Pycnides vero nondum vidi in hac specie. Nya Skandinaviskha Waxter. Da i .¥ 2 af denna tidskrift framstalldes den f6r- modan, att Lepigonum neglectum torde forekomma pa vaia hafsstrander, kunde man val ej hoppas att pastan straxt derefter hiarpa erhalla bekraftelse. Fran Herr Candidaten N. C. Kindberg hafva vi dock nu fatt emottaga foljande meddelande: Lepigonum neglectum Kindb. Synops. pag. 6. Stipler vanligen hela, temligen korta, bredt aggrunda, féga glansande. Blomstallning firsedd med_ bladlika bra- cteer. Foderblad i kanten hinnaktiga. Fréhus betydligt utskjutande, halfannan ging lingre in fodret. Frén kno- liga, nastan rundade eller bredt omvdndt-adggrunda, stun- dom omgifna af en smal vinge. Denna art, som synes vara ettarig, dr ndrmast for— vandt med Lepigonum rubrum, men skiljer sig isynnerhet genom frien, hvilka hos den nyssnimnde aldrig dro vin- gade, samt genom hvita, i spetsen ljusriéda kronblad. Meddelad af Herr Kammarskrifvaren J. Ankarcrona, 85 som i Juni 1855 funnit denna art uti Blekinge pa stran- den af Flaskholmen, hvarest den vaxte tillsammans med Sagina maritima. Personal-Notiser. Till utlandsk ledamot af Kong]. Wetenskaps-Societeten i Upsala efter framledne Prof. Liebmann Ar utvald Prof. J. Decaisne, Director for Jardin des Plantes i Paris. Bland de Ofriga utlandska ledamdéterne i detta sallskap dro Bota- nisterna Rob. Brown, W. J. Hooker och Asa Gray, samt bland corresponderande Ledaméter v. Schlectendahl, J. M. Berkeley, Ruprecht och Harvey. Kongl. Maj:t har tilldelat Prof. EH. Fries ett stats- anslag a 500 R:dr B:co till fortsattande af hans "Monogra- phia Hymenomycetum Suecie”, af hvilken vol. I., innefat- tande slagtena Agaricus, Coprinus och Bolbitius, i dessa dagar adr utkommen. Likaledes har Prof. N. J. Andersson erhallit ett anslag a 600 R:dr B:co till foretagande af en utlandsk resa. — Kongl. Wetenskaps-Akademien har lemnat Phil. Cand. R. F. Fristedt ett understéd a 100 R:dr B:co till fortsaittande af hans undersékningar af sédra Angerman- lands vegetation. Strédda Underrattelser. Anhallan. Hos alla vara yngre Botanister far jag anhalla, att de behagade under innevarande sommar insamla fron af en del sillsyntare vixter, helst i sa stora partier, att deraf afven kan meddelas utlandska traidgardar. Dessa aro nemligen de begarligaste i utbyte fran var tradgard, och blir saledes denna insamling harvarande Studerandes vinst. Ehuru vi kunna begagna nidstan alla, utom de vanligaste, anféras har nedan de, som féretradesvis énskas: Senecio aquaticus. Ajuga pyramidalis. Valeriana sambucifolia. Erythreae. Galiuwm trifidum. Odontites littoralis. Cuscute rariores ! Orobanche major. Pulmonaria angustifolia. — Cirsii. Thymus Chamaedrys. Primule rariores. Dracocephalum Rhuyschiana * Statice Bahusiensis!! *) Lamium intermedium. Cornus suecica. *) Obs. Med * och ! dro de utmarkta, som aro mest dyrbara. 86 *glareosa!! *microstachya!! Sedum anglicum. Epilobia alpina. Heracleum sibiricum. — domesticus. *Nuphar pumilum!! — maximus ete. Ranunculus lapponicus etc. Atriplex crassifolia. Batrachium marinum. Kochia hirsuta. — peltatum. Schoberia maritima. — *Confervoides! Gagea spathacea. Cardamine parviflora. Tofjeldia borealis. Barbarea stricta. Juncus balticus. Nasturtium anceps! Eriophorum russeolum ete.!! Cameline. *Carex laevirostris!! Viola umbrosa. — *evoluta!! — suecica. — globularis. Dianthus arenarius. — sparsiflora. Cerastium glutinosum. — salina et affin. — *tetrandum!! — prolixa. Lepigonum salinum. — loliacea. Saxifraga rivularis ete. — tenella. *Rosa inodora!! Triticum acutum. Rubi fruticosi, speciatim — laxum. *R. horridus! Bromus pratensis. *R. arcticus!! — racemosus!! Potentilla opaca. Glyceria maritima. Lathyrus heterophyllus. Calamagrostis Hartmanni! Vicia villosa. Aira bottnica!! Lotus uliginosus. Fluminia arundinacea! Rumex conspersus. Botrychia (except. B. Lun.)!! Sallsynta Olands, Gotlands och Lapplands vaxter aro hiribland icke upptagne; de énskas samtliga. Af de senare likval foretridesvis Artemisia norvegica, *Arnica alpina!, *Campanula unifloral, *Diapensia lapponica!, *Gentiana serrata och involucrata, Drabe!, Cardamine bellidifolia, Sagina nivalis, * Andromeda tetragona och hypnoides!, *Rhododendron lapponicum!! Phyllodoce coerulea!, Junci, Luzule, Aira alpina, Trisetum agrostideum, Vahlodea atropurpurea, Agrostis rubra. i. Fries. Spridda vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora. Den hittills kinda nordligaste grinsen for atskilliga, till stérsta delen foréfrigt inom Skandinavien foga sallsynta vax- ter, blir nu genom efterféljande meddelanden af Herrar O. och V. Holm samt E. A. Selberg i storre eller mindre man uppflyttad. 37 Matricaria Chamomilla L. .N. A.*) Sjailevads Sn. V. A. Anthemis tinetoria L. N. A. Natra och Sjalevads S:r, V. \ Hi; J. i socknarna nirmast Storsjén allm., Tullingsas i Stréms S:n spars, E. A. 8S. Galium verum L. N, A. Sjailevads-Nordmalings S:r. O. .; J. Frésén och Brunflo. #. A. 8. Asperula odorata L. Foélinge Lappmark vid Fogelberget och Carlberget i Frostvikens S:n. HE. A. S. Glechoma hederaceum L. N. A. Sjalevads Sin. O. H; J. Ostersund och Frésén. KE. A. S. Thymus Serpyllum L. N. A, Natra och Sjalevads S:r. V. H. Verbasum Thapsus L. N. A. Nitra Sin. O. H.; J. Frosén och Nas. FE. A. S. : Scrophularia nodosa L. N. A. Sjalevads Sin. V. A. Veronica agrestis L. och V. verna L. N. A. Sjalevads S:n. 7 von V,. 2. - Primula officinalis Jacq. N. A, Natra S.n. V. A; J. Sunne, Brunflo, Ostersund och Kyrkas. HE. A. S. Ranunculus Lingua L. J.,Hasjé Sin. Amren. (enl. E. A. S.) Anemone Hepatica L. N. A. Sjailevads S:n. V. H.; J. Skals- berget i Stréms Sin. #. A. S. Bunias orientalis L. J. As S:n vid Sérbyn pa nyodlingar. EK. A. 8. é Draba verna L. N. A. Sjalevad. O. H. Polygala vulgaris L. J. har och der. FE. A. S. Geranium bohemicum L. N. A. Sjalevads Sm. V. Erodium cicutarium L’Her. J. Réds S:n i Krokom, Stréms prestg. FE. A. S. : Orobus tuberosus L. N. A. Sjalevad. O. 1. Trifolium agrarium L. N. A. Sidensjé Sin. A. Aureén. — hybridum L. J. vid Ostersund. HE. A. S. Ononis hircina Jacq. J. vid Ostberget pa Frésén; inkommen med sydlindsk sid ar 1812 och sedan dess fortvarande. EK. A, S. : Corylus Avellana L. N. A. Sjalevads S:n, Billaberget O. H. Epipactis media Fr. J. Ostersund, Odensala i Brunflo. E.A.S. Listera ovata (L.) N. A. Natra Sn, ett stycke fran Naske faibodar jemte Tofjeldia borealis Whlinbg. C. J. Torngqvist. Malaxis paludosa (L.) N.,A. Sjalevad. V. H. Allium oleraceum L. N. A. Natra Sm. V. #; J. Brunflo Sm mellan Hakansta och Grytan. E. A. S. Butomus umbellatus L. Medelp. Njurunda S:n; J. Hasjé S:n. A. S Potamogeton ‘pusillus L. N A, Sjalevad jemte P. pectina- tus och marinus. V. H. *) Med N. A. betecknas Norra Angermanland , med J. Jemtland. 88 Carex Ocderi Retz. N. A. Natra Sin, Sjiilevad vid Vage. V. H. f . — pilulifera L. N. A. Arnis och Sjalevads S:r. V. A. — elongata L. N. A. Sjalevad och Gidea Sir. V. #. — vulpina L. N. A. Mo S:n nedanfor prastg. O. H. Cynosurus cristatus L. GP biccaSke ; Holcus lanatus L. } N. A. Sjailevads Sin. V. . — I Upsala Botaniska tradgard bar sedan 4ldre tider odlats en buskartad Synanther utan namn och harledning, hvilken blommade i Februari sistledet 3r med en rik blomruska af skéna rosenréda blom- mor. Den ar, enligt Humb. et Bonpl. Plant. aquinoct. Isotypus Onoseroides H. B., en vaxt, okind fér Decandolle och troligen for flertalet af botanister under sitt aldsta namn. Samma vaxt har seder- mera blifvit uppdragen af frén, képta af Moritz fran Venezuela under namn af Cataleuca rubicunda. — Decandolles beskrifning ar felaktig; blomkronorna dro icke 3- utan 5-klufna. — I Bot. Notiser 1851 J 12 finnes omnimndt ett egendom- ligt blomningssatt hos en hastkastanje, att nemligen hvarje ar endast halfva kronan frambringar blommor, den andra ater endast blad samt att fOljande ar férha'landet blir alldeles omvandt, i det att den delen af tradet, som féregaende &r var blott bladbarande, da blir rikligt blombarande och tvartom. Sadana triad hafva nu afven blifvit an- mirkta i Sverige, nemligen vid Akeré i Sddermanland och vid Ofver- Grans pristgard i Upland. Férklaringen till detta fenomen torde ej vara latt gifven; den torde hanga tillsammans med en annan likartad periodicitet, som man stundom finner hos trad, att nemligen halfva tridet ar férseddt med en rik och lummig bladbekladnad, under det att den andra ar liksom aflynande och sjuklig, hvilket férhailande fél- jande &r blir fullkomligt omvandl. Annons. Ett nytt och fullstindigt exemplar af Hedwigs Species Muscorum med supplementer af Schwegrichen finnes mot halfva boklddspriset eller 90 Ridr Bisco att tillgi hos Med. Phil. Cand. S. O. Lindberg, adr.: Stockholm, Carolinska Institutet. Som Utgifvaren af denna tidskrift 7 slutet af denna manad kommer att foretaga en resa till Finnmarken, huf- vudsakligen fér att undersika vegetationen kring Varanger- fjorden, torde alla bidrag, som bendget kunna komma att at tidskriften meddelas, insdndas till Phil. Candid. E. P. Fries i Upsala, hvilken dtagit sig att under den tid ofvan- nimnda resa varar ombesirja tidskriftens regelbundna ut- gifvande. UPSALA, wauHusTROm & c. 1857. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF N:o 6. TH, M. PRLES. Juni 185%. = aameammmmniee rem ree INNEHALL: ORIG.-AFH.: E. Frms: Linneanska Botanikens forhallande till den nuyarande II. — J. Backnouse: A Monograph of the Bri- tish Hieracia. LITT.-OFVEXS.: Specimina for Adjunkturen i Lund. — E P. Fmes: Anteckningar 6fver svamparnes geografiska utbred- ning. — Tu. M. Fries: De Stereocaulis et Pilophoris commentatio. PERSONAL-NOTISER: Bot. Profess. i Képenhamn. — Resande Bo- tanister. STRODDA UNDERR.: Spridda vixtgeogr. bidrag t. Skand. Flora. — Quercus insignis. — Blommande Svenska vaxt. i Bot. tradg. i Upsala. — Annons. Griginal-Afhandlingar. 1 Linneanska Botanikens férhallande till den nuvarande, af EK. FRIES. Ea. (Forts.) Vetenskapens svdraste onda ar likval nutidens ;oupp- hirliga namnvexling; de, som minst kunna utratta i sak, %ro haruti de verksammaste. Prioritetslagen, gifven i syfte att forekomma detta onda, har alltid erkants som en_ vigtig grundsats; men det beror pa dess tillampning, antingen den blir conserverande eller, blott abstrakt uppfattad, upplésan— de, en outtémlig kalla tilt namovexling , | hvilket afseende framledne_ Prof. Wahlenberg i sina till haérvarande Bibliothek dfverlennade anteckningar, erie den vara en »anti-linne- ansk grundsats.» QOcksa kan ej fornekas, att Linné, isyo- nerhet i fraga om sligtnamnen, gick mycket despotiskt till- vaga, (ldrkastande en miéngd dldre namn, icke. blot af ” Tournefort, Plumier, Micheli, Vaillant ; bvilka faststalldt sligtbegreppet, alldeles.si som Linné sedermera antog,: ute ock af Rajus, Rivinus och flera aldie —+ men till veten skapens val. Ty hvem vill val nu utbyta Syringa m Lilac och otaliga andra? Afven artoamnen efter binominal principen voro fore Linné antagne af Rivinus, till och med ofta af C. Bauhinus. Da man der!ére antagit aret for ut- gifvandet af Linnés Species Plant. som normal-dr, ar det ett lika godtyckligt streck, som all eensas for politisk rést- rattighet. Som det ligger i hvarje abstrakt princips) natar, att den miaste drifvas till sin yttersta spets, innan allman reaction intrader, sa skall eit sadant streck 1 langden icke kunna férsvaras, sa vida man ej erkinner kyrkans aukto- ritet; det vill i detta fall saga, sa vida man e} erkadnner, att ett nu allmant antaget namn bér bibehallas, da e7 an- dra grunder tillkomma, aiven om ett aldre namn (vanligen osikert eller ofullstandigt besktifvet) hos nagen ildre, obscur forfattare kan uppsdkas. Man kan i alla fall géra fall ratt- visa &t firsta upptéckaren; dr det blott ett nytt namn, &r det ingen dra vardt. Hvem skulle val nu tilltro sig kunna omgéra alla skedda politiska ordttvisor, eller aterstalla alla gamla forgdtna ord i spraket, som uttrangts af nyare. f aldre tider tillerkandes alltid dfvervagande auctoritet at sttrre hufvudverk och klassiske forfattare, men var demokratiska tid erkinner ej fa aristokratiska grundsatser. De gamla Linnéanska sligtnamnen hafva hittills varit temligen oanta- stade, men turen torde gilla dem forr an man vdntar. I fragor om nyares antagande rider stor inconsequens ¢t. ex. hvarfére &terstélla Mertensia, gifvet ett annat sligte, men ej det fullt ograverade Lappula Moench *)? *) Af fruktan, att de skulle missbrukas till namnvexling, vilja vi icke yppa en mangd férhallanden i denna vag, som for nirvarande Botanister lyckligtvis synas obekante, men pa det man ma godtgéra en ordttvisa mot en hégt fértjent man genom forgitandet af slagtet Palmstruchia, Retz. Obs. Bot. pug. 1809 (== Chenostoma Benth.), far jag anmarka, att jag visst anser numera olaémpligt ombyta det sednare, Gfverallt antagna (som skulle leda till namnbyte p& en 50 vaxter), men att Bentham 4r férbunden egna var hégt fortjente lands- man ett nytt sligte. — Nar man féraindrade Linnés Richardia till Ri- cbardsonia, fér att egna ett annat slagte At den berdmde Richard, hade det, i mitt tycke, varit lampligare anse det aldre Richardia eznat honom och bildat ett nytt Ricbardsonia. Att man vill dfverflytta det allmant antagna Honkenya Willd. Dec., Spr. till elt tvetydigt, af ingen samtida erkandt, slagte, lyckas lyckligtvis icke, sedan Ruprecht for detta framvisat ett Annu 4ldre; mep fran Linnéansk standpunkt ar vil hele denna prioritetsjagt en lojlighet? of “Vid tillimpningen af prioritetslagen pa artnamoen for- giter man ofta just dess vigtigaste grundsatser, — t. ex. att elt artnamn ej kan forlora sin prioritet derigenom, att slagtnamnet ombytes, ty antagandet af sligten ar nagot kon- ventionelt, men artnamnet nagot bestamdt “) — att en viaxt méste bibehalla sitt namn, antingen den framstalles som art, underart eller afart, emedan dsigterna derom vexla fram och ater“) — att man aldrig bor foredraga ett aldre, men ej med sikerhet bestamdt artnamn, for ett nyare, klart och sikert “") — att man aldrig far byta om ett namn for ett langesedan reduceradt homonym, s vida ej sistniimnde som art dterstalles; da skulle i vissa stora sligten t. ex. Agaricus vara omijligt finna nagot lamp!igt namo, som ej nagon gang forut varit gifvet en reducerad art ++) — att man icke ma forlita, sig pa tryckningsdret pa titelbladet, da ett och annat ar skiljer. 1 aldre tider citerade man alltid som killa ctt allmaint och ullgingligt arbete, ehuru fdrfattaren i smarre skrifter forut bekanigjort detta nemn; férbiseende detta har *) I Lichenologien har man derfére bérjat ej fasta afseende 'sligt- namnen i alilmanna registren, ulan blott artnamnen, t. ex. i Lichenogr. Europ., Koerber Lichenogr. Germ. **) Sasom Wahlenbergska varieteterna af Carex limosa, C: spar- siflora, som af Wahlenberg linge’ utdelades som egen art (jag er- hdl] den saésom sddan 1811 af nuvarande Biskop Agardh), och har detta namn aldrig varit forgétet (se Steud. Nom.), fast Tausch af obekantskap dermed benamnde en férkrympt form deraf C. vaginata. M&nga forfat- tares under- och afarter dro bittre 4n andras arter, hvarfére skulle d2 de forras namn alltid tillbakasattas? ***) T. ex. Hieractum dubium L. Att Linné s4° vanligast kallat H. collinum och glomeratum ar intet tvifvel, men diagnosen i Fl. Su. editio I. tiilhér nagon bredbladig t. ex. H. pratense (som nu ock ar funnen i Upland), H. Suecicum eller H. Auricula majus. Att arten aldrig var Linné klar, vittnar han sjelf — och evigt férblir en giss- ning, hvilken han menat, troligast en hvar Pélosella, .ej tillhérande de antagne. Skulle namnet behallas for nigon vore det H. collinum, hyilken Vahl och Wahlenberg fixerat under detta nemn! +) Det ar forst i nyaste tider man tillgripit denna genvag for ndjet, att bilda nya namn t.ex. Hieracium rhodopeum for H. petraeum Friew. 3 men Hoppes H. petraeum dr endast ett lingsedan, iiven af Hoppe, fér- gitet homonym. Innan namnvexling blifvit en modesak foll val aldrig dy- likt nagon in; tvertom bibehéll man samvetsgrant namn afven uppkomna af falska synonymer t. ex. Rubus horridus tn. (non Weih.), Salix acuminata Smith. (non Hoffm.), HA. pumilum Lap. (non W.) m. fl. Har vore 4tminstone nagon, fast ej tillracklig, grund fér namnféraindring! 92: man ofta uppgifvit ett namn yngre an det i verkligheten ir. Gafve meh sig tid jemfora rattelser och tilligg skulle man funnit, att ‘namaet Mieracium humile Jacq. ar af ho- nom sjelf gifvet och vida didre an H. Jacguini Vill. m. fh. Men innu vigtigare ar, ett kainna, att flera arbeten for be- varande af prioritet dro postdaterade ett och flera ar t. ex. L’heritiers arbeten (och det samma sages om en nu lefvande utmarkt Botanists), under det fle:tale's, i synnerhet alla stérre arbeten af varaktigare varde dro 1 férlaggarens in— tresse preedaterade ett och annat ar (fa vi ej arligen i Sept. och Oct. bicker med foljande ar, som tryckningsar?) *). Syonerligast giller detta om stérre kopparsticksverk, som hiftvis utdelas, t. ex. Svensk Botanik, Eng. Bot., men i dldre tider (di ej sé mycket ovisende fordes om prioritet) fingo de alltid sista haftets utgifningsir & allmanna titelbladet. — Vi skola upplysa det med ett exempel. Den fragan: om pri- oritet llkommer Eriophorum capitatum Host. eller E. Scheu- chzeri Hopp., discuterades redan for 50 ar sedan och af- gjordes d& enhilligt till Hosts férde'. Ty att de tre forsta Volumerna af Hosts stora klassiska verk med 300 illuminerade tabeller i folio och i systematisk ordning, hvaruti Eriophora ullhéra birjan, maste en hvar inse, erfordra flera ar f6r utgifvandet; och ar forsikradt, att de flesta tabellerna voro graverade pa 41790-talet och att bérjan utkom 4800, fast 48041 star pa allminna titelbladet. Nyare, obekante med dessa forhallanden, antaga Hoppes namn, for artalet 1800 pi en flygskrift, utgifven itr dagen, som ej jag och sakert fA sett **). Men man synes antagit som rege], att da fragan willee namn efter personer prioritcten ma tyst férbises t. ex. Aster montanus (= Richardsoni), Erigeron aiticus (= Vil- *) Ett hkartadt férballande intraffar dé en annan skyndat plublicera en ny art fore upptackaren, men under annat namn. Sa t. ex. be- skref Willdenow flera af Waldstein och Kitaibe! upptickta och be- stimda arter under andra namn férr, an uppticknarnes egna blefvo be- kantgjorde i det stora Planchverket: Plante raréores Hungariae, hvars ulgifvande under 1805—1809 ars krig {6rdréjdes. *") Mertens och Hoch, som i Deutschl. Flora, forst af vanlig {6r- kirlek for Hoppes benimningar upptoge E. Scheuchzeri, uppgifva der, som skal, icke priorétet, utan E. capitatt mindre lamplighet, men di ar E. vaginatum Annu olampligare, om sidane skal fingo gifva anledning till namnforandring. 93 larsii), Hieracium humile (= Jacquini), H. hispidum (= Bocconei Gr.!) Verdascum Thapsus (= Schraderi), Yerontca persica (= Buxbaumii), Arabis stenopetala Willd.! (= Ge- rardi) Eyipogium aphyllum (= Gmelin), Scirpus pungens (= Rothit), S. trigueter (= Pollichii), Carex arctica (= Dein- bollei; C. arctica Dew. yngre, och forlangst reduceradt) C. alpina (= C. Vahlii), C. caespitosa (= Drejeri), C. praccox Schreb, 1774 (= C. Schreberi; C. praecox Jacq. 1778 = sto- lonifera Ehrh.) Sphaenopus divaricatus (= Gouani); Mestuca pulchella Schrad.! s. nutans Host, bada betydligt ildre och klarare an F. Scheuchzeri, utén all reson foiedraget. Dessa blott af eit par famijer hamtade exenpel skulle latteligen mangdubblas. _ Fér min del skulle jag beldre antaga Wah- lenbergs grundsats, att af tvenne namo, ett hamtudt af vixten, ett eller person, bér det férra alltid féredragas; ty vetenskapens val och framtid ligger oss mer om hjertat an personlig fifangas ansprak. Och hyad skall en framtid med dessa stumma ljud? den odédlighet, de lafva, dr en skuggas ulan medvetande. Vi hafva anfort ofvanstaende endast som ett ringa bevis pa inconsequencerna i tillimpningen af den abstrakta prioritetsprincipen, men en hvar med vetenskapens historia och litteraturen nirmare bekant, maste ock afskriac- kas fér consequenserna. Ty man ma icke tro, att det ar nog med att jemféra de citerade synonymernas datum (utan nirmare granskning kan man derigenom rika mycket illa ut); det finnes en miangd forgitna och obestimda att uppsika; man borde derfére dfverlata detta till Monografer, som full- stindigt uttémt litteraturen; som firsta uppfatta forhallanderna konkret och préfva det lampligaste i hvarje fall. Si har jag i Monograph. Hierac. efter strangaste prioritetsprinciper , sikt conservera, nir méjligt, aldsta namnen! Men man skulle éfver allt raka i en varre labyrinth, om det lyckades dter— stalla alla de aldsta namnen genom deras ovisshet! Ma man uppsla Allioni Fl. Ped.; der finnas hela sidor t. ex. pag. 270, med nya artnamn, som man nu fir prioriteten ater upptagit framfor nyare saékra; men Allioni bar sjelf ej} an- fort ett ord till deras bestimmande, utan endast a!dre syno- pnymer; men hvem vet om dessa afse den viixt han menat? hvem skall afgéra hvilken han menat, dd synonymerna till- hora olika?. Den abstrakta prioritetsprincipen, ehuru mindre 94 rationell, m& for det ndrvarande och framtiden antagas; men denna nya, antilinnéanska lag kan icke, emot’ alla ratts~ grunder, tillerkinnas retroactiv giltighet. 2. A Monograph of the British Hieracia by JAMES BACKHOUSE, jun. York 1856. Efter utgifvandet af E. Fries’ Monographia. Mieraciorum har i de flesta lander i Europa bérjat ett liflizare och nog- grannare studium af detta, hulvudsakligen Europeiska vaxt- slagte, hvilket allt sedan Linneés tid vanligen blifvit: férbi- sedt. Om man ock mfste e:kénna, att arterna hos aldre forfattare voro allt for kollektiva, sa Ofvergar man nu stun— dom till en motsatt ytterlighet. Sa t. ex. atskiller Jordan icke mindre in 90 nya arter i Frankrike, utaf hvilka stor- sta delen tillbor H. doreale, H. vulgatum och H. pallidum. Att likval H. alpinum L. et Auct. ej] utgiér en enda art, utan ep egen grupp, innefattande en mangfald af arter, ar utan allt tvifvel, och har lange varit imsedt, eburu det varit omdjligt klart urskilja dem efter hemférda torkade exem- plar. Forfattaren till ofvan anforda arbete, hvilket utan tvifvel ar det vigtigaste, som i sednare ar utkommit diver detta svara slagte, har specielt egnat denna grupp sin upp- mirksamhet och ett mangarigt studium i naturen, samt dess- utom uppdragit samtliga arter af fré i tradgardsjord, hvari- genom han lyckats faststalla de utmarktaste former, som i ifragavarande arbete’ upptagas som egna arter. Att storsta delen af dessa troligen finnes i Skandinavien och annu en och annan utmarkt form &terstdr att urskilja, hafva vi vid jemnférelse af en fullstandig samling af de i detta -arbete upptagna arter, meddelad af férfattaren sjelf, blifvit fullt ifvertygade om. Vi hafva derfére ansett af stor vigt, att till ledning for fjallbesékande botanister meddela férfattarens diagnoser pa arterna af A. alpini grupp, och tillika upp- rakna samtliga 1 England funna arter. Engelska floran ar onekligen den artfattigaste sa val pa Hieracier, som Phanerogamer i allmanhet, bland samtliga Europas stdrre flor-omraden. Af Piloselle forekommer en- dast en art, H. pilosella; a! Cerinthoidee tillkommer vis- serligen ett par (H. cerinthoides och H. iricum), som sak- nas hos oss, men ingen enda af de dfriga Aurelle tillhora England, ehuru bade A. villosum och H. amplexicaule fire funnos upptagna i Engelska floran. Pulmonaree iro art- rikare, men knappast nagon bland dem ar egendomlig for England och just vara utmirktaste arter synas saknas. Full- stindigast iro Accipitrine representerade; denna grupps ar- ter dro ocksa lattast att bestimma. Af H. gothicum bil- dar férfattaren en egen afdelning, Pscudo-acciwpitrine, un- der Pulmonaree, sisom sfvergaende till Accpitrine, och af H. tridentatum likaledes under Acctipitrine en, Pseudo- pulmonaree, emedan den bildar en dfvergang till Pulmo- naree. Enligt Upsala Bot. Tradgards frikatalog fir 1853 utgdra sa vil dessa, som H, norvegicum, H. Dovrense och Hf, Lapponum en egen grupp, Pseudo-Accipitrine bland Pulmonaree, dels raed dels utan rotblad. Karakteren pa Pulmonaree ir, att de iore holkfjillen dro tillspetsade, men hos alla egentliga ccepitrine aro de trubbiga. Vidhaller man denna karakter maste H. rigidum och H. e@stivum bibehallas under, Accipitrine och deras skillnad fran Pseudo- Accipitrine blir klar. Efter dessa korta anmiirkningar vilja vi lemna en of- versigt af Hr Backhouse’ Hieracii monografi. I. Piloselloidea. — Skottalstrande. Stjelk stangellik. Ache- nier sma, foga strimmiga, i toppen naggade. Fruktfjun af lika langa, ganska mjuka har. a. Piloselle. — Stange] bladlés eller med ett blad. Inre holkfjall spetsiga. 1. H. Ptlosella L. b. Aurtcule. — Stjelk med pita i toppen. Inre holkfjall trubbiga. 2. H. aurantiacum L.*). 1). Pulmonarea. — Rotblad qvarsittande; vaxten bildande bladrosetter kring roten mot hésten. Holk afbrutet och oregelbundet tegellagd. Achenier korta, afstympade, icke *) Férekommer endast férvildad i England. naggade i toppen, strimmiga. Beak af ote styfva har. a. Alpine. — Holk langhirig eller silk Sbladin: yttre holk- fjall slaka; de inre tillspetsade eller spetsiga. Blom- mor pa yttre sidan hiriga, i spetsen mer eller min- dre cilierade. Stjelk med ett eller fa blad eller blad- lika blomskarmar. 3. H. alpinum. Morkgrin. Stjelk enblommig, harig, flockullig. Rotblad aggrundt-spadlika, trubbiga el- ler nagot spetsiga, glest trubbtandade, pa dfre si- dan nastan glatta, afsmalnande till bladskaft. Stjelk- bladen lancettlika eller jemnbredt-lancettlika. Holken halfrund, tatt beklaidd med temligen langa, vid basen svarta har. Holkfjall fa, breda, tillspetsade, slaka; de yttre nastan trubbiga. Blommorna hariga pa yttre sidan, korthariga*) i spetsen Suft gult. H. alpinum L. et Auct. (till en del). Forekom- mer pa granitfjill 3—4000 fot ofver hafvet. 4. H. holosericeum. Grin. Stjelk enblommig, langharig, silkesluden. Rotblad spadlika eller jemnbredt-lan- cettlika, trubbiga, helbreddade, hariga pa bada si- dor, afsmalnande till vingade bladskaft. Stjelkblad sma, lika blomskarmar. Holk kagellik, ganska lang— harig af hvita, silkeslena har. Yttre holkfjall breda, trubbiga, ganska slaka; de inre jemnbreda, spet— siga, tilltryckta. Blommor hariga pa yttre sidan, i spetsen tatt cilierade. Stift gult. Pa fjall vid 2—3500 fots hejd. 5. H. eximium. Grin. Stjelk utdragen, en- eller fa— blommig, harig, flockullig, borstbérande. Rotblad lancettlika, spetsiga, groft tandade eller nastan hel- breddade; pa begge sidor hariga; afsmalnande till vingade bladskaft. Stjelkblad sma, jemnbreda eller jemnbredt-lancettlika. Holk vid basen afstympad, langharig af vid basen svarta, temmeligen silkeslena har. Holkfjall talrika, jemnbreda, afsmalnande, spet- *) Férfattaren brukar hégst sillan termen cilierad, utan i dess stalle »pilose at the tips», emedan i de flesta fall ees aro fastade nara eller tatt till, men aldrig i sjelfva kanten. 97 siga; de yttre sma, slaka. Blommor hariga pa yttre sidan, i spetsen cilierade. a eximium. S jelk utdragen. Rotblad lancettlika. Sult biyfargadt. H. villosum E. B. t. 2379. B. tenellum. Stjelk kortare, mera spad. Rotblad lan- cettlika eller jemnbredt-Jancettlika. Stift gult. Firekommer 2000—3000 fot dfver hafvet. . A. calenduliflorum. Gin. Stjelk enkel eller gre- nig, en— eller fa-blommig, hirig, flockullig, borst- barande. Rotblad bredt dggrundt-spadiika, trubbiga. typiskt nastan cirkelrunda, hvasst tandade, pa b.da sidor hariga, afsmalnande ti!l vingade bladskaft. Stje!k- blad ganska sma, jemnbredt-lancetilika. Holk vid basen rundad, luden utaf mjuka, vid basen svarta, silkeslena har. Holkfjall afsmalnande, spetsiga; de yttre slaka. Blommor hariga pa yttre sidan, i spet- sen cilierade. Stift blyfargadt. b. Migrescentes. — Holk luden eller harig; holkfjall till- tryckta eller nagra fa af de yttersta slaka. _Blommor nastan eller alldeles utan har pa yttre sidan, kort- hariga eller nastan glatta i spetsen. > i. H. gracilentum. Grin Stjelk bladrik, en- eller fa- blommig, kortharig, flockullig, borstbiérande.. Rot- blad lancettlika eller aflingt-spadlika, nastan trub- biga, glest tandade, hariga eller ndstan glatta, af- smalnande till bladskaft. Stjelkblad stora. Holk bu- kig, rundad eller kagellik vid basen, svart af mjuka, sammetslena har och borst. Holkfjall breda, till- spetsade, tilltryckta, flockulliga i spetsen; de yttre slaka. Blommor nistan glatta pa yttre sidan, fuga hariga 1 spetsen. H. alpinum var. melanocephalum (till en del). H. alpinum I'l. D. t. 27. — (Denna endast pa Dovre funna utmirkta art, redan for flera 4r sedan ur- skiljd af Prof. Blytt, ar latt Atskiljd och liknar i hég grad H. glanduliferum, till hvilken namnde figur cit. af Frdlich.) Vaxer 2500—4000 fot ofver hafvet. 8. H. globosum. Blagrén eller grin. Sitjelk en- eller fa-blommig, flochullig, foga harig. Rotblad aggrunda eller dggrundt-spadlika, nagot spetsade eller trub- biga, helbreddade eller tandade, glatta pa ofre sidan, afsmalnande till bladskaft. Biomknoppar klotrunda. Holk vid basen rundad, slutligen klotformig, mérk af korta, vid basen svarta bar. Holkfjall talrika, jemnbreda, afsmaluande, spetsiga, tilltryckta. Blom- mor pa yitre sidan nistan glatta, glatta eller tem- meligen hariga i spetsen, Stiit gult. Forekommer vid 2500—4200 fots hojd. . A. nigrescens. Grin. Stjelk enkel eller grenig, en- eller [a-blommig, flockullig. Rotblad aggrunda el- ler lancettlika, groft och oregelbundet tandade, foga hariga eller nistan glatta pa fre sidan med smala bladskaft. Stjelkblad f@, lancettlikha eller aflanga, kort skaftade. Holk vid basen iggrund, mérkgrin, luden af mjuka, vid basen svarta bar. Holkfjall breda, tillspetsade; de yttre trubbiga, flockulliga 1 spetsen. Blommor glatta pa yttre sidan, i spetsen korthariga. Stilt sotbrunt. H. nigrescens. Willd. Fries Symb. p. 104. Férekommer vid 2—3000 fots hojd. 40. A. lingulatum. Grin. Stjelk enkel eller grenig, fa-blommig. Rotblad lancettlika eller aflanga, spet— sade, smatandade eller tandade, grofhariga pa 6fre sidan med korta skaft. Stjelkblad f8, lancetthka eller iggrundt-afsmalnande, spetsiga, oskaftade. Holk bred, slutligen vid basen afstympad, ganska mérk af mjuka, vid basen svarta har. Holkfjall raka, breda, afsmalrande, spetsiga. Blommor foéga hariga vid spetsen Stift blyfargadt. Vid 1500—2500 fots hoyd. . H. senescens. Grén. Stjelk enkel med f& blad och blommor pa speda, uppstigande skaft. Rotblad el- liptiskt-lancettlika, smatandade eller glest och tyd- ligt tandade, hariga, skaftade. Stjelkblad jemnbredt- lancettlika, afsmalnande till smala bladskaft. Holk vid basen dggrund, tatt tackt af vid basen svarta 99 har och borst. Holkfjill i spetsen nedbojda, af- smalnande, tillspetsade, flockulliga vid spetsen. Blom- mor vid spetsen korthariga. H. atratum v. ramuiosum Fr. Symb. p. 105? 12. H. chrysanthum. Grin. Stjelk en- eller fablom- mig, harig, flockullig, borstbirande. Rotblad igg— runia. spetsiga, hvasst, oregelbundet och groft tan— dade, hariga med langa skaft. Stjelkblad jemnbredt — lancettlika eller syllika, skaftade. Holk vid basen rundad, grin eller ganska mork, med korta, svarta sammetshar och borst. Holkfjall talrika, i spetsen nedbéjda, jemnhreda, afsmalnande, spetsiga, de yttre smi, temmeligen slaka. Blommor nastan glatta. B. microcephalum. | Stjelk enkel med en eller f§ blommor pi uppratta eller nagot hangande skaft. Blad tandade eller nastan helbreddade. Holk om- vandt — bagarlik, mork. Stift gult eller dunkelt blyfargadt. H. atratum. Fries. Symb. p. 105. 13. H. cerintotdes L.”*). 1h. H. trtcum Fr. Symb. c. Pallide. — Holk mer eller mindre,harig. Holkfjall tilltryckta. Blommor utan har pa yitre sidan, nistan eller helt och ballet glatta vid spetsen. —" Stift gult, sallan med ganska sma, bruna (fuscus) har. 15. H. pallidum Biv. 16. H. lasiophyllum Koch”*). NZ. H. Gibsoni™*). Koch. 18. H. argenteum Fr. 19. H. nitidum Backh. 20. H. aggregatum Backh. +). ™ Stift mer eller mindre blyfargadt. *) Hit citerar forf. afven H.. Anglicum Fr., men denna 4r upptagen pa sid. 58 som en dubids art under namn af H. obtusifolium Backh. **) Beskrifningen 6fverensstimmer icke med authentika exemplar af Koch. *") H. Gibsoni ar == H. cesium & hypocheridis Fr. Symb. p. 113. Denna art eller form ar icke funnen j Skandinavien. ++) H. burszfolium Frél. och Fr. 400 Q4. H. murorum L. Fr. 22. H. cesium Fr. 23. H. stelligerum’). 24. H. vulgatum fr. d. Pseudo-accipitrine. Holk nastan glatt. Rotblad van- ligen bildande en rosett under vintein, men sillan qvar- sittande, da vaxten blommar. 25. H gothicum Fr. Wl. Aceipitrina. — Utan verkiiga rotblad. Mot hésten bildande vid basen af stjelken tatt med knoppar, hvilka nista ar bifva bladiga stjelkar. Holkfjall 1 manga rader. Fruktfjun af styfva, olikstora bar. 7 a. Pseudo-pulmonaree. — Tillfalligtvis bildande sma ro- setter, lika dem hos Pulmonareew, nien som icke qvar—- sitta under vintren. 26. H. tridentatum Fr. b. Aphyllopode. — Aldrig bildande qvarsittande rosetter. * Blommor figa hariga eller nastan glatta vid spetsen. 27. H. prenanthoides All. 28. H. strictum Fr. ** Blommor glatta vid spetsen. 29. H. umbellatum L. 30. H. crocatum Fr. 31. rigidum Hitm. 32. H. corymbosum Fr, 33. H. boreale Fr. E. P. Fries, fil. a. Litteratur-éfversigt. Sasom specimen fér den lediga Adjunkturen. i Lund har Mag. Doc. M. Lindblad utgifvit en afhandling: Om till- varon af ett centrum i naturliga grupper saval inom Djur- som Vaxtverlden. 35 sid. 4:0 med 7 Pl. > Lika- ledes har Mag. Doc. &. Areschoug sisom specimen for samma plats ulgifvit: Groddknopparnes: Morfologi och Br- ologi. 49 sid. st. 4:0 med 7 Tab. Fér Filosofiska gradens erhallande vid 4857 ars pro- motion i Upsala hafva flera Botaniska disputationer — blifvit utgifna; af dessa dro redan utforligare omnimnda Mag. J. C. Kindbergs (i M2 2 af denna tidskr.) och Mag. Fr, Byorn- stroms (i Bot. Not. 1856 AZ 12). For de ofriga skola vi *) Ar med sakerhet icke den dkta, utan troligen en variet. af H. plumbeum. 104 ufven forsika lemna en utforligare redogtrelse, i detta num-— mer medgifver uttrymmet endast med fa ord anmila: LE. P. Fries: Anteckningar 6fver svamparnes geografiska utbredning. 22 sid. 8:0. Da man ofver deita amne hittills endast egt spridda uppgifter, har jag sikt samla tillhopa, hvad man i detta amne férut kant och ordna det elter allmanna grunder. Skiljaktigheterna fran de fullkomligare vaxternas utbred- ning har jag trott mig finna deruti, att da bland de sed- nare det ar hufvadsakligen varmen, som bestiimmer vege- tationens olikheter, ar det f6r svamparne nede:birden och luftens fuktighet. Eburu man vanligen for den bogie virme- graden anser de tropiska landerna artfattiga, sd hafva vi sékt visa, att detta icke ar furhallandet i de tropiska ur- skogarne, der fuktigheten ar synnerligen stor; afvensom att en yppig svampvegetation i dessa lander triffas, vanligen 5,—8,000 fot sfver hafvet, hvarest skogsregionen begyoner. Sa ar forhallandet pa Java, Himalaya o. s. v. Att svam-— parne aro mindre afvikande efter varmegraden och mera lik- formigt fordelade emellan olika lander, beror afven deraf, att basta svamptiden infaller i olika trakter under olika 4rs~ tider sa t. ex. 1 Neapel i Dec., i det ofriga stdra Europa vanligen i Nov., 1 Tyskland i Oct. och hos oss i Sept., hvarunder temperaturen blir i dessa lander ungefar lika. Endast bland de higre svamparne har jag kunnat lJemna en i det speciclla giende jemforelse, emedan de lagsta svam- parne annu dro figa kinda, da de i allmanhet fuibises af i de extra-europeiska linderna resande Botanister. 2. Tu. M. Fries: De Stereocaulis et Pilophoris commentatio. 42 sid. 8:0. Genom den nya riktning Lichenologien nu erhallit, ar att hoppas, att den skall vinna icke blott i omfang, utan afven i klarhet och bestimdhet. _Genom mikroskopiska undersékningar har man funnit ganska vigtiga skiljemirken af sporernas form och bildning, hvarigenom man vinner en objectiv grund for bestimmandet af sligten och arter, som hittills varit mest beroende af ett uthildadt natursinne. Det 102 torde likval kunna suttas a frdga, om man icke dfven inom Lichenologien dervid gatt till ofverdrifven, ytterlighet i slag— ters och arters atskiljande (hvilket ar alla aldre Licheno- logers asigt), och lampl!igast. varit, att drija med de talldsa, nya sliégtenas bildande till dess man undersékt samtliga ar— terna. Ty ide nyare Lichenologiska systemerna hafva de extra-europeiska lafvarne blifvit forbisedda, hvilkas narmare kannedom betydligen miste modifiera asigterna — méjligivis ocks& visa, att man icke obetingadt kan fortga i det mikro- logiska” sliagtbestammandet. — Narvarande afbandiing, som egentligen endast ur ett sammandrag af en utforlig, — till Kongl. Vet. Societeten hi:stades inlemnad afhandling jemte tabeller, Jemnar. en fullstiindig beskrifning af sival Euro- peiska som extra-europeiska arterna, tillhdrande detta vackra och naturliga slagte, hvilket jemte Usnea star pa higsta ut- vecklingsgraden inom denna familj. Genom tillgang icke blott till Prof. Fries berbarmm, utan ock genom férbindelse med de flesta Tyska, Franska, Engelska och Amerikanska Lichenologer bar férfattaren haft ullgang till ett rikare ma= terial, an vanligen ar fallet, hvarfore aila sakert kinda ar- ter kunnat fullstandigt anaytiskt beskrifvas. Sasom sadana upptagas 23 arter, af hvilka 9 (alla extra-europiska) aro nya, bvarjemte flera mindre kanda dro upptagna som under- arter. Fdér aldre tiders litteratur i-detta amne ar fullstan- digt redogjort. — Ett nytt slagte, staende emellan Stereo- caulon och Cladonia framstilles, nemligen slagtet Pilophorus med trenne arter. Delta ar i sina biologiska firballanden si utmarkt, att det afven efter aldre dsigter maste bilda ett eget sligte. Af detta har férut icke nagon art varit kind fran Europa, men afven i Norrige har en art, P. ro- bustus, af Prof. Plytt blifvit upptackt pa fuktiga klippor vid Austa-elv vid Aamodt i Osterdalen. Den ar icke blott den miist utbildade arten i slagten, utan en verklig prydnad for Skandinaviens Flora. EK. P. Fries, fil. Personali-Notiser. Enligt underrattelser frin Képenbamn har fragan om Botaniska professioncns dterbesittande efter Prof Liebman blifvit afgjordt genom den sammas fordelning, sa att fore— 165 lasningssk yidigheten tillfallit Dr. Oerstedt, varden af Bota- niska Triadgarden och utgifvandet af Flora Danica Herr J. Lange samt tillsynen af Botaniska Museum Dr. Diedrichsen. Pa ett lyckligt satt har derigenom fragan_ blifvit ldst. och hvardera af desse trenne utmirkte miin erballit den sig mest passande_ verkningskrets. Afven i 4r hafva flera Botanister féretagit mer eller mindre langvéga resor. Af dessa bira vi first namna Prosten Dr. Stenhammar, som begifvit sig till Oland och Gottland i sallskap med Mag. M. Floderus och Studeranden O. R. Fries, hufvudsakligen fir att undersdka lafvegetationen. Till Dovre, denna gu!dgrufva fir Botanister, hafva Mag. C. och R. Hart- man samt Mag. Kindberg styrt sin kosa; Mag. N. J. Sel! eutz undersiker for reseforeningens rakning norra Skane; Stu- deranden Linnarson, V.Géth., har erhallit Kniggeanska rese- stipendium fér undersdkningar i S. Skane; Kammarskrifvare Ankarcrona besiker Oland, samt slutligen har Utgifvaren af denna tidskrift. rest till Nord Cap och Varanger fjord, hvil- ket redan dr omnimndt i féregaende nummer. Strodda Underrattelser. Spridda vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora. Utom nagra af de Herrar, hvilka till féregaende N:r lemnat bidrag i detta afseende, har Mag. R. Fristedt god- hetsfullt meddelat nagra; deras namn dro som vanligt vid de af dem funna arterna endast utmarkta med initialbokstiifverna. Petasites frigida (L.) Allman G6fver hela Jemtl. EZ. A. S. Centaurea Cyanus L. S. Jemtl. allman upp till Félinge och Strém. FE. A. S. — Jacea L. Jemtl. har och der upp till Strém. FE. A. S. Cirsium lanceolatum Scop. Jemtl. upp till Hammerdal. E. A. S. Succisa pratensis-K. Angerml. Sjalevad Sin. V. H. Lonicera Xylosteum L. Jemtl. Strém vid Risselasberget, Hammerdal vid Fyrasberget, Frisén vid Ostberget. B.A. S. Campanula patula L. Jemtl. Liths S:n vid Kléstenis. B.A. S. Lobelia Dortmanna L. Jemtl. Hasjé Sin. Amrén. Plantago lanceolata L. i Jemtl. endast funnen vid Ostersund. E.. A. S. Acer platanoides L. Stugu S:n (ilartmans uppgift att Stugu- skogen ligger i Bergs S:n ar oriktig. Hiilphers uppgitt om de tradsorter, som i orten firekomima, giiller neml. 104 hela Jemtl., ehuru den influtit i beskrifningen éfver Bergs Szn.)..2, A. S. Reseda luteola L. Smal. Harby gistgifvaregard i Ljungby ee A RE Pulsatilla pratensis (L.) Smal. Alsheda tillsammans med Pulmonaria angustifolia.. N. J. S. Aconitum Lycoctonum L. Angerml. Arnés S:n. V. A. Delphinium Consolida L. Jemtl. Brunflo S:n vid Backen, en gang funnen. #. A. S. Arabis arenosa Scop. v. borealis Fr. Smal. Kraksmala pa berg v. om kyrkan. N. J. S. Hypericum montanum L. Smal. Kraxhult vid Vattenlésa. S. Viola biflora L. Angerml. Bjorna Sin. V. HW. Drosera longifolia L. — obovata Koch. Sédermanl. Ardala Sin vid Kiviken. R. Fr. Agrostemma Githaga L. v. nana Smal. Paskallevik. N. J. S. En helt och hallet tillfallig form. Sagina stricta Fr., Smal. Paskallevik. N. J. S. Ribes nigrum L. Angerml. Sjalevad och Arendsjé Sin. V. 7. Potentilla rupestris L. Smal. Skiré och Skede S:r N. J. 8. — norvegica L. Jemtl. Stugu S:n samt vid Ostersund. HA. 5. — collina Lehm. Smal. Pa en sandbacke '% mil v. om Staby i Higsby Sin. N. J. S. — incana Ménch. Smal. Morlunda, Hogsby, Hvetlanda, Alsheda, Okna, Skede, Skird, Nye, Kraksmala, Elg- hult och Diidesjé Si. WT. S&S % — Manga nya saker dro ganska gamla. Prof. Ehrenberg upptackte pa Sinai en ny Lantana, af bvilken efter allmanna berittelsen bland folket Moses skall hafva skurit sin staf. For {8 ar sedan upptackte Galeoti i Mexico en ny art Ek, Quercus insignis, som likval fran langre tid tillbaka odlats i hairverande frigidarium utan namn. — Af Svenska vaxter, troligen osedde lefvande af de flesta Svenska Botanister, blomma for narvarande i Upsala Botaniska tradgard Arnica alpina, Artemisia norvegica, Sagina nivalis, Potentilla a/pestris ternata H. Christ. (egen art, fullkomligt lk P. chrysucraspedia Lehm., men utan det gula silkesluddet i kanten, Trisetum agrostideum, Wahl- bergellae, Blyttia m. fl. Annons. Hos Utgifvaren af denna tidskrift ar till férsaljning inlemnadt ett i pappersband inbundet fullstandigt exemplar af Mohls och Schlechten- dals Botannische Zeitung, 14 argangar fran och med den férsta, ut- gifven ar 1843, till och med den af fr 1856. Priset ir 80 Ridr B:co. (Hvarje argang kostar i bokhandeln 10 R:dr 20 sk. B:co). UPSALA, WAHLSTROM & c. 4857. BOTANISKA NOTISER ~ UTGIFNE AF N:o ¥. «PH. M. PRIES. Juli 185%. INNEHALL: ORIG.-AFH.: E. Fries: Ofver Parthenogenesi hos vax- terna. — EH. Fairs: Bidrag tll nagra Svenska vaxters synonymik, LITTER.-OFVERS : R. Fr. Fristepr: Vaxtgeografisk skildring af S. Angermanland. — N. J. Scneurz: Conspectus Flore Smolandicz. STRODDA UNDERR.: Spridda vaxtgeogr. bidrag till Skand. Flora. — Specimen f6r Bot. Profess. i Helsingfors. — Férra Arets och vinterns inflytande pa vixter i Bot. Tradg. — Ranunculus silvati- cus aterfunnen. @riginal-Afhandlingar. 1. Ofver Parthenogenesi hos vaxterna. Af E. FRIES. Allt sedan Linnés tid eller faststullandet af laran om vaxternas sexualitet, har varit antaget som ett axiom, att for frambringande af groddbara frin vaxtaggets befruktning af pollen varit oumginglig; att honplantan ensam val kunde lemna frén, men att dessa obefruktade frén saknade grodd. Detta antagande som allman lag hvilade likval aonu huf- vudsakligen pa analogi och den sillan gickade tron pa har- monien i naturen, och fast man ej alltid kunde forklara, huru befruktningen skett t. ex. hos enstaka honstand af Hampa, Spenat enligt Spallanzanis uppgift m. fl. (pollen har dervid latt kunnat ofvorféras genom vind, insekter), sd afviste man dessa inkast med det Wolfianska: ab ignorantia modi ad negationem ret nulla valet consequentia. Alla tvifvel syntes vara hifda, da 4820 och foljande ir tvenne Tyska Botanister, Henschel och Schelver, upp- tradde med stort buller som fekundations-processens afgjorde motstandare, och férklarade att pollens inverkan pa pistillen endast var mekanisk, fororsakande en art inflammation, som \. 4106 / visserligen befordrade frobildningen, men ej var oumginglig, utan forklarade {drofrigt, wtt »chausse-staub» och dylikt med- forde samma resultat. De stodde sig pa en observation af nagon dioecist, som i en Botanisk trédgird, der han— plantan ej fanns, lemnat groende frén, men hela undret upplostes deruti, att bland honblommorna funnos afven nagra hanblommor, ett forhdllande som torde vara vanligare dn man iakttagit. ee Som invandningarne emot fekundations-theorien hufvud— sakligen utgatt fran diklinska vaxter, dr nddigt urskilja de egentligen och mera_tillfalligt diklina. Till de egentligen di- klinska rakna vi dem, hos hvilka han- och honblommor hafva olika bildning, och olikhet ofta afven i sjelfva ért—- standet saisom hos Hampa, Humle. Som tillfilligt diklinska kan man anse alla, hos hvilka han- och honblommor full- komligt likna hvarandra, ehuru endera af kénen felslar. Van- ligen fiones dock rudiment till det andra konet, hvilket under gynnande férhallande kan fullkomligt utbildas. Sa hafva her- mafrodita blommor blifvit funna af Melandryum silvestre, men ofta enkinade af den vanligen hermafrodita Silene in- flata. Syonerligast torde detta gilla om Synantherew, hvilka Linné derfore bentiimnde Polygame. Afdelningen Antennarie skiljes just derigenom af alla sednare forfattare, att de hafva capitula subdioica, d. v. s. sarskilda han- och siarskilda honplantor, men hos endera kévet inblandade hermafroditer. Hos slagtet Antennaria férekomma hos afdelningen Marga- ripes de hermatrodita, enligt Decandolles uppgift, bland han- blommorna; hos afdelningen Cates Dec. ater bland hon- blommorna *). Det ar derfére, som i Botaniska tradgardarne banplantan af de forre, honplantan af de sednare vauligen forekomma. Men ifven i fria naturen dr hanplantan af de férre allminnare, af de sednare honplantan, sa att hanplan— tan af 4. alpina larer blott en enda ging vara funnen ”). Om 4. carpathica anmirker Wuhlenberg: » Mirum est plan- *) Herr Directér Miiller, som i vir noga undersékt den i harvarande tradgard blommande Ant. alpina, har Sfven i centern funnit standare i honblommorna; de voro ytterst sm& och kunde endast genom den noggrannaste undersékning af blomman upptickas. **) »Gnaphaliam alpinum lapponicum planta mascula semper caret. » Whinbg Fl. Carp. 107 tam masculam semper separatim in longe aliis cacuminibus alpium guam marem occurere.» Man miaste derfére antaga, att afven hos denna i centern finnas hon- eller hermafrodit- blommor. Den narbesligtade 4. Leontopodium, som endast artificielt skiljes fran detta slagte, har constant hanblommor i kanten, men hermafrodita i disken. De sednare uppgifvas likval alltid vara sterila, hos Ant. alpina ater hafva vi fun— nit alla fertila. Till antagande af fekundation utan befrukt- ning bland dessa har man ingen giltig anledning, ty samt- liga synas antingen normalt eller tillfalligtvis kunna fram- bringa hermafroditblommor jemte de enkinade. Sedan genom de nyaste mikroskopiska undersékningarne af embryos utbildning, fekundationens nédvandighet till full evidens blifvit bevisad, fast sittet hos olika férfattare olika uppgifves — och den samma praktiskt blifvit Adagalaged ge- nom noggranna férsik med olika arters hybridisering, var det hdgeligen ovantadt, att nya tvifvel hirom skulle vickas. Troligen hade man icke fastat afseende dervid, om icke just tvenne af samtidens utmirktaste och mest noggranna for- skare, 4. Braun och Naudin, samtidigt framstallt erfaren—- hetsbevis fér antagandet af en parthenogenesi bland de full- komligare vaxterna, liksom zoologerna antaga ibland de lagre djuren. Af fragans vigt hafva vi ansett oss bira redogira for namnde forfattares asigter och sfverlemna dess bedémande till framtiden. Vi meddela ur Flora“) foljande: Prof 4 Braun fram- stillde nagra anmirkningar 6fver alstrandet af frén utan fire- gaende befruktning och anférde sisom exempel derpa i forsta rummet Celebogyne ilicifolia. Ett 1829 till tradgarden i Kew fért honstand af denna Euphorbiacé, hvilket icke egde minsta spar till hanblommor, lemnade dock 4rligen mogna frukter och groende frén, utaf hvilka erhéllos liksom moder- vixten blott honplantor. De af Herrar Pringsheim och Deecke féretagna mikroskopiska undersékningarne visade den vanliga beskaffenheten hos embryosaécken och embryos nor- mala bildning. Vaxten ar emedlertid en verklig dioecist, hvilket bevisas deraf, att i Hookers herbarium finnes ett hanexemplar, det enda man hittills kinner, samladt af Cun- *) Flora 1856 ™@ 38. 408 ningham. — Af Chara crinita, som eger en, ganska vid— strackt utbredning, patraffas éfver allt blott honexemplar, hvilka sitta rikligt frukter och fron, hvilka utan foregéende befruktning gro och lemna lika plaotor. Blott i ett her- barium fran Montpellier har Prof. Braun sett ett hanexem- plar af denna art; alla bemédanden att finua sadane 1 Tysk- land och annorstides hafva hittills blifvit utan pafoljd. Dessa och andra forbillanden gira det sannolikt, att afven hos higre vixter understundom den foreteelsen kan intraffa, som Siebold hos nagra insekter, t. ex. bin, iaktagit och gifvit namnet Parthenogenesis. Dr Cohdn erinrade biarvid om det af Gasparriné om- - ntiimoda fallet med fikontrid, af hvilka tva sorter: Sommar— fikon och Vinterfikon kunna urskiljas, de forra sakna ban- blommor, de sistnimnda ega sddana, och dock gifva begge mogna frukter och frin. — Dr Seemann tillade, att Rici- nus communis gifver mogna frén, afven om hanblommorna afskiras. — Prof. Wageli vickte slutligen uppmarksamheten pA, att de af de obefruktade fréna erhallna plentorna ganska mycket likna hvarandra, i det de bevara de individuella kinnetecknen och visa ingen bijelse att bilda varieteter. (Forts.) 2. Bidrag till nagra Svenska vaxters synonymik af EK. FRIES. (Forts.) 21. Nymphea alba L. Denna vaxt har under sed— nare aren framkailat en bel litteratur, och talrika arter hafva blifvit urskiljde. Entigt min ofvertygelse utgéra dessa blott en art; endast en af hela slagtet ar inhemsk 1 Europa, ty Nymph. Lotus W. K. (N. thermalis Dee.) ar inférd. Redan fir flera ar sedan fastade vi uppmirksamheten pa, att den kring Upsala vanliga ar MW. diradiata, och att den utan alla grinser ofvergar till V. a/éa. Bland de nyare urskiljda ar XV. semiaperta, livilken ock férekommer i Sverige, och, den mig okinda, WM. Pailliardi de utmirktaste. Den sednare skiljes som art af Prof. Lekman, som fir ofrigt delar min asigt, alt. samtliga de dfriga bira férenas. Men Caspari*) forenar *) Utan att némna mina observationer, citerar Caspari (} motsats mot 409 — afven denna under JV. alba, men urskiljer flera under- och afarter; Prof. Lehman te rnticlied dervid, att man kan finna flera af dessa pa samma-rhizom. Man lage vanligen stor vigt pa blommornas storlek och markets stralar, men dessa thideter bero helt och haliet af djupare och grundare vat- ten samt plantans alder, ty bos unga plantor dro blom- morna mycket sma. 22. Ranunculus Frieseanus och Boreanus, uppdragne af fron, meddelade af Jordan sjelf, i harvarande Bot. tradg. visade visserligen firsta aren nagon olikhet fran R. aeris genom bredare bladflikar (ungefir som R. nemorosus till R. polyanthemos}, men aro nu mera, efter ett par ars tillvaxt, till alla delar sa fullkomligt lika R. acris, att de icke som former kunna urskiljas. Detta bestyrker ett forhallande, som jag ofta haft tillfalle iakttaga, nemligen att unga plan- tor af vaxter med inskurna blad hafva bladen mindre de- lade, men bredare flikar. — Decandolles och vir Ranune. silvaticus ater ar en egen art, troligen af utlinskt ursprung, Godron och Grenier, som upplyst att A. silvaticus Thuil. tillhér R. nemorosus, benimna denna R&R. Friesiz. Den ar, sedan dess vaxtplats blifvit planerad och bebygd, utgangen. 23. Batrachium. Huruvida man vill antaga detta sliagte eller icke, ar nagot helt och hallet konventione!t, men da det utgiér en hégst naturlig grupp och har bestamda karakterer, tveka vi icke, att af praktiskt intresse den forra asigten skall géra sig gillande, da de otaliga arterna af detta cosmopolitiska sligte, géra dess férdelande oumgang- ligt. — Afven Batrachiernas arter ar ganska talrika, som jag haft tillfalle sfvertyga mig genom rika samlingar af extra— europeiska former i min samling,:i Petersburger- och Ber- liner-Museum. Sedan utgifvandet af Summa Veg. Scand. bar jag blifvit forvissad att icke blott Batrachium mari- num“), utan afven &. pantotrix eller rattare trichophyllum verkliga férhallandet) N. biradiata som skiljd af mig som art. Prof. Lehman ater aberopar riktigt mina observationer fdr motsatta, dsigten. ~ *) Som en curiositet mi anmarkas, att man fér denna af mig forst upptickta och i 20 ar under namn af Ran. marinus utdelade vaxt, trott sig béra sétta annat Auctors namn, derfére att jag sedermera upptagit den under Batrachium! Dr Hartman, som alltid gick Arligt tillvige, cilerar likwdl sjelf, att han erhajlit don af mig under namn af R. marinus! 410 Vill. och Petiveri aro verkliga arter; B. heterophyllum succu- lentum ater kan aldrig skiljas som art. Enligt skriftligt meddélande af Godron, jemte en: utmiarkt rik samling af hans arter, férekomma hvarken B. marinum, peltatum eller Confervoides i Frankrike, ehuru mojligen R. Drouetit bor binforas till den sisto’mnde. Jag har dter meddelat honom en fullstindig samling af vara Nordiska och har dervid haft den tillfredsstillelsen erfara att vara Asigter, afven af de mest reducerade former, samstimma. I Bot. tridgarden har dessa vaxters odling ej velat lyckas. : 2h. Pulsatilla patens (L.) dr onekligen ett af de in- tressantaste fynd under sednare aren fdr Sverige. Pa samma vixtstalle férekommer den under tvenne former (bada hafva i var blommat i harvarande tridgird af tufvor hitforda fran Gottland), den normala med enkelt tredelta blad, och P. Wolfgangiana med mangdelta bladflikar, den medlersta skaf- tad, hvilken allmant erkannes fdr afart af P. patens. Jag har ock sett bida bladformerna fran samma rot. Det ar denna som hos oss blifvit tagen for P. Hackeli’, hvilken ar en analog form af P. Halleri! (Alla Europeiska Pulsatiller jemte en obeskrifven odlas i harvarande tradgard). Var Svenska P. patens bar icke morkbla blommor som den Tyska, utan liffargade sisom den Sibiriska *). Dr Ruprecht i Petersburg anser detta antyda artskillnad; den Nord- Amerikanska P. patens skiljes i Grays nyaste upplaga af Manual of the Botany of the Northern States under namn af Pulsatilla Nutalliana. Beskrifningen passar icke illa pa P. Wolfgangiana. | “3 25. Thalictrum Kemense jenite Th. macrocarpon Gren. iro onekligen de utmarktaste bland de under detta sekel urskiljda arter. Den &r numera allman i Botaniska trad- gardarne och finnes afven i hurvarande. Till ortstand och blomning liknar den fullkomligt Th. daikalense (som ifven finnes hos oss odlad), men denra afviker himmelsvidt genom sina fullkomligt slita karpeller Af vara kommer den onek- ligen Th. flavum nairmast, med hvilken Prof. Wahklenberg forst frenade den. Af hvad grund han sedermera firde *) Hurudan blommornas farg ar pa den Finska ar oss obekant, ty eburu vi erbdllit en massa exemplar deraf voro alla i frukt. 441 den till Th. majus ar ofsrklarligt, da den med denna, i alla Botaniska tradgardar vanliga, har hvarken likhet eller sligtskap. Icke heller finnas de nagonsin i samma region. Th. rariflorum ir en medelart emellan foregdende och Th. flavum. Th. simplex v. boreale, som blifvit fird som va— rietet till denna, hér, enligt talrika exemplar insamlade af Herr “Mag. Fristedt : Angermanland, sannolikast till ZA. minus fér de oskaftade bladen. Dr Fr. Nylander ansag den kunna hanféras till TA exaltatum C. A. M.! eller Th. strictum Led. — Denna stitliga art, mig meddelad af min ovirderliga och ofvrgatliga vin, Dr. C. A. Meyer, blom- mar Arligen rikligen i hirvarande tradgard och kan icke med nagon inhemsk jemfiras. Den enkla, manshdga stjel- ken ar bladig upp till toppen; ur bladvecken utga langa, hingande blomklasar. — Hvad Th. Friesii Rupr. ar, ar mig icke fullt klart, da han hvarken med ett enda ord beskrifvit den, icke heller meddelat exemplar (churu dea fullstindigaste samling blifvit lemnad mig); jag formodar dock att han afser nimnde Th. simplex var. H. N. 26. Fhalictrum minus, uppdragen 1 harvarande trad- gard af frin ‘ran Bobuslin, utmirker sig vid férsta anblicken fran de dfriga genom sin laga vaxt, uppspdrrade vippa, stora, spindelformiga karpeller, och kan lefvande sedd oméjligen med nagon annan férvex!as. Odlad blommar den tidigare in fol- jande och forblir ligvaéxt, men mycket grenig, med qvastlik, aldrig med pyramidformig vippa som foljande. Denna art synes utomlands vara foga kind, sa val exemplar, som alla fron, jag erballit fran utland-ka traidgardar, ullhora Th. flea uosum*). — Th. majus ar hégst nara beslagtad med denna art, hvarfére de vanligen forenas. Frukten af bada ar lika, men viixten ur mangdubbelt stérre och hégre, blomruskan synnerligen utspridd med horizontelt utstiende grenar. Genom kultur i manga generationer har den visat sig bestandig; mijligen dock uppkommen genom odling af féregaende. 97. Thalictrum flexuosum, odlad af fron fran Skane, ur likaledes en bestimd art, som af de flesta tages fir Zh. *) Den ritta Th. minus hafva vi Ster erhallit af frén under namn af Th. maritimum. Af blott karpellerna kunna dessa arter med siker- het urskiljas. I Babingtons Engl. Flora sr Thalictra framstiallda full~ komligt efter vara &sigter. minus, af nagra ater alideles oriktigt hanféras till Th. Ko-~ his, j-Didd.otaiks krypande roten, ak vid basen bladiga stjel- karne, de spetsiga bladflikarne, den pyramidaliska, hit och dit bijda vippan, samt de mindre, spindelformiga smafrukterna skilja den mycket litt. — Th. Jacquinianum , sidan den odlas i Botaniska tradgirdarne, férballer sig till denna ungefar sisom Th. majus till minus. Nagra suldial exemplar af denna fran Gottland har jag aldrig sett, ehuru derifran sandts for- mer af foljande med flexuis stjelk. 28. Thalectrum Kochii, uppdragen af Gottlindska ni dr en i hég grad utmirkt och bestamd art. Den igenkannes genast genom sin slita stjelk, biedare, siegliniiel trubbiga bladflikar, korta, aggrunda, vid basen trubbiga karpeller~). Decandolle har por ie tydligt beskrifvit denna art under namo af Th. saxatile, men af forvexling med Schleichers Th. saxatile, som tillhir Th. flecuosum (se Mert, et Koch Deutsch]. Fl. p. 428). Bada iro likvél skilda fran den ur- sprungliga Th. saxatile Vill., hvilken efter Greniers skriftliga meddelande maste bibehalla detta namn. Anm. Thalictrum minus uppgifves afven fran Oland, Blekinge och Kinnekulle (?), det vore i hég grad dnskligt erballa exemplar fran dessa orter, hvilket oaktadt flerfaldiga forest ej lyckats mig. — Den Olindska Th. Galioides har genom odling éfvergitt till Th. simplex. Den Elsaska arten har dock nagot i utseende af.ikande fran Olandska exemplar och synes der bestimd, d& pai Oland typiska exemplar maste utsdkas bland en mangd ncdelacaaal 29. Papaver nudicaule, alpinum och pyrenaicun forenas af nyare forf. vanligen till en art. Eno mangarig kultur har likval ofvertygat mig, att de dro bestimdt skiljda. Ut- om flera aan icke ovidsendtliga karakterer (hvartill kan laggas blommornas farg: gréngul bos P. nudicaule, hvitgul, 1 tradgardarne alldeles hvit och mer dn dubbelt stérre blom- mor Be P. alpinum, brandgul hos P. pyrenaicum. Men mest afvikande aro deras biologiska férhallanden. H. alpinum blom- mar tidigt om varen och aldrig nyo; de 6friga bada -blomma sednare, men fortfara hela sommaren. P. nudi- caule ar den émtaligaste, som i vart klimat maste behandlas i likhet med de smtaligaste fyillvaxter, och uthirdar sillan *) Nagon gang felsla karpellerna, och blifva d& mycket mindre, smalare eller spindelformiga, och hafva d3 troligen blifvit tagna fdr Th. flexuosum. < 115 Upsalas vintrar.. P. alpinum deremot ar ganska hardig, trif- ves vil pa fritt land, men sjelfsar sig icke. P. pyrenaz- cum ater sjelfsar sig och sprider sig som ogras sfver allt ofver rabatterna. Denna ar likval icke funnen vild hos oss och P. alpinum endast pi Kipina i Ryska Lappmarken. 30. Fumaria media, Lois. Att den Norrska, afven- som Engelska, F. capreolata tllhor denna art, ar nu mera satt utom tvifvel. Jemfér Hammars Monogr. Den hiller sig | val skiljd fran all F. capreolata i harvarande tridgard; men — Juxurierar féga, di den forra ar ett besvarligt ogris. F. Boract Jord.! ar synonym harmed; och F. muralis Sond.! upptages af Hammar som varietet. 34. Raphanus Raphanistrum v. maritimus Fr. Nov. kan jag val icke skilja fran Raphanus maritimus Smith, men den ar si uppenbart en varictet af den forstnimnde, att sa vidt Smiths ar egen art, maste den positivt betraktas sasom skiljd fran var. ~ 32. Erystmum hieracifolium och Cheiranthus ery- simoides L. Suec. utgéra tvinne bestimdt skiljda arter, val beskrifna af Zzané och under kultur fullkomlizt konstante, ehuru bida hos oss firenats under forra namnet. Inseende svarigheten att fixera bestimda namn hafva vi hittills foljt de antagna; men da E. hieractfolium L. obestridligt ar den, som Smith och Wahlenberg i Fl. Lapp. benimt Chetranthus alpinus, si bor det férra namnet bibehallas och for Linnés E. Cheiranthus Erysimoides kan namnet E. strictum antagas. _Utom andra karakterer skiljas de latt genom skidorne, som hos A. hieracifolium (H. N. VIII. 20) dro langre, smalare, mer eller mindre utstaende eller slaka, hos &. strictum (H. N. VIII. 49) kortare, dubbelt tjockare och alltid tatt tll- trykta stjelken. Market erbjuder afven, som Linne redan anmirkt, bestamda skillnader. £. stricteam vaxer foretidesvis pa murar i S. Sverige t. ex. Kalmar, £. hieracifohum ar mig ‘vetterligen den enda, som finnes i medlersta och N. Sverige. 33. Arabis sagittata Dec., hirsuta och glastrfolia halla sig val skiljda i hirvarande tradgird; ufvensi 4. Sue- cica. Spridd si val harifran, som Petersburger tradgarden, forekommer den nu mera i de flesta tridgardars kataloger sasom skiljd fran 4. arenosa. Hvad rotamnets lige betraffar , 4414 ur det nagot obestamdt, egentligen oblique incumbens, liksom hos Arabis lyrata L. Denna, som af denna anledning af Hooker (Fl. Bor. Am.) banfordes till Sisymbrium, aterférdes af Gray, anférde arbete, till Arabis. Man kénner redan flera exempel p4 féranderlighet i rotimnets lage, s& att denna i ofrigt vigtiga karakter ej ovillkorligt skiljer slagten, lika litet som silicula och siliqua, hvilka bada forekomma i de hégst naturliga slagtena Draba,. Nasturtium, Braya 0 S. Vv. 34. Nasturtium anceps Wahl. ar en af de vaxter, som, eburu oss val bekant och odlad fullkomligt konstant, utlindske Botanister sillan hafva reda pa, utan séka i for— mer af N. palustre, N. silvestre — och derfore, som van—- ligt i tvifvelaktiga fall, rakna til hybrider, ehuru dtmin— stone en af de formenta stamarterna icke finnes i samma nejder. Detta ar en af anledningarne, hvarfére vi som kalla for arten hvarken kunna citera Reichenbach eller Deean- dolle; ty langt innan dessa hért denna vaxt nimnas, med— delades den mig af Dr Wahlenberg sjelf (1824!) under namn af Nasturtium anceps. | | 35. Thlaspi alpestre. Redan i Nov. Mant. III an- miirktes, att vir inhemska i Atskilliga, mindre vasendtliga om—- stindigheter afvek frin den af en del utlindska forfattare beskrifna. Den Svenska formen upptages nu som egen art af Jordan under namn af Thlaspi brachypetalum, af Go- dron och Grenier under namn af Thlaspi virgatum. Bada hafva i var blommat i birvarande Botaniska tridgard, och iro synnerligen svara att urskilja, ehuru den sednare dr mycket utmirktare, stérre och frodigare. Aldre forfattare skiljde dem icke, och ovisst torde annu vara, hvilken af dem skall anses for den kta Thlaspi alpestre, i fall de skiljas som arter. Har kan endast Linnés herbarium gifva utslaget. 36. Camelina. De trenne inhemska arterna aro sa klart. bestimda och val beskrifna af C. Bauhin och flera hans efterfuljare, att man maste beklaga, att sednare for- fattare afvikit ifran denna klara killa. Vi hafva odlat alla tre och funnet dem fullkomligt bestaéndiga; det samma har Ruprecht i Petersb. Ac. Bullet. och flera noggranna obser- vatérer t. ex. Godron och Grenier anmarkt. Den akta C. sativa synes endast forekomma vild pa Gottland; det ar till denna den ukta ©. dentata hbr sasom varietet; men van—- ~ 415 ligen férvexlas den med former med inskurna blad af @ fetida, hvars ratta namo likval ir Myagr. pinnatifidum. (Forts.) Litteratur-6éfversigt. lL. Vaxtgeografisk skildring af Sédra Angermanland, Akad. af- handling af R. FR. FRISTEDT. Upsala 1857. 40 sid. 8:0. 2. Conspectus Flore Smolandice auctore N. J. Scuevurz. Upsalie 1857. 34 sid. 8:0. 1 fa Europeiska lander ar den inhemska vegetationen flitigare undersskt an i Sverige, s& att nagra sttrre upp- tackter icke aro att hoppas, men landets stora utstrickning och vexlande natur lofvar annu en ej férkastlig elterskord. Undersikningen hiraf utgir den lampligaste skola for de yngre Botanisterna, som nittills i brist af storre triidgardar och samlingar tvingats niistan uteslutande egna sig at den inhemska Floran. Det ligger i sakens natur, att man forst vinde sin uppmirksamhet pa de yttersta punkterna af landet t. ex. Lappland, Skane, Oland, Gottland o. s. v., som lof- vade de rikaste skérdar, och mest afvika fran den all- miona Svenska vegetationens typ. Annu ar i Lappland skogstrakten den minst undersikta, ty de gamla fjallen »locka med underbar makt» Botanisternas hag. Men fér samman- bindandet af det hela ar af vigt, att de mellanliggande pro- vinserna, synnerligen de Norrlindska eller de med Norrlandsk natur, sasom Smaland, blifva nirmare undersékta. De forre t. ex. Angermanland forete flere subarktiska vaxter sisom Viola umbrosa, Arabis petrea Mm. fl., som ej finnas i Lapp- land. Vigtigast dro likval dessa undersékningar for arternas férdelning inom de olika provinserna. 1 en allman Svensk Flora uppgifver man vanligen endast yttersta grinspunkterna t. ex. Skane — Upland o. s. v., men en stor del af dessa ‘saknas helt och ballet. pa Smalandska higlandet. Afven bor noga iakttagas och utmarkas som en kuriositet, di en viixt férekommer pi en enda, synnerligen gynnande lokal, utom sin naturliga utbredningszon t. ex. Potentilla argentea, Myo- sotis stricta pa en enda lokal i Lappland. 416 Magister Fristedts athandling lemnar en klar 6fversigt af Sédra Angermanlands vegetation, som af forfattaren un- derséktes sist!edne Ar. Denna provins ar i flera hanseenden mirkvardig, d& hit nedstiga en mangd subalpinska viaxter och manga sydliga har finna sin nordligaste grins. — Efter en kort inledning éfver Jandets lage och fysiskt-geografiska beskaffenhet, Ofvergir férfattaren ‘tll sjelfva malet fir af- handlingen, nemligen skildring af Jandet i vaxtgeografiskt hinseende. Af de for Sverige vanligen angifna atta regio— nerna finnas har blott tven-e: Léftrdds- och Barrskogs- regionen, af hvilken sednare blott Granskogsregionen har férekommer. Af Léftradsregion upptagas Alens (Alni gluti- nose) och Alderns (Alni incanee) regioner sasom tvenne sér- skilda, emedan det plotsliga forsvinnandet af flera vaxter 1 och med alen synes berittiga till denna asigt. »Ty omkring 200 arter framtringa ej langre mot det inre landet an tll nedre gransen af Alderregion, ehuru likval icke alla har hafva sin nordliga grins. En stor del foljer nemligen hafs- kusten uppat genom Porsens region och kustdelen af Gran- region.» Alregion dr emedlertid den artrikaste, liksom den ufven erbjuder den rikaste mangfald af lokaler. Det ar har Arabis petrea finnes, den enda Svenska vaxt egen for S. Angermanland. Derpa behinn dibis Alderregions vegetation, hvil- ken dr betydligt artfattigare och inneballer blott vid pass 400 arter, da de med Alregionen upphérande »endast er- sittas af nagra fa fjallvaxter och sidana som alska lundarnes djupa skugga» Granregion upptager den nordligaste kilen af provinsen och eger fullkomligt pregel af en fjilltrakt; det ir hair Calamagrostis chalybea pa flera stallen f6rekommer. Efter att hafva Jemnat denna i det speciella géende fram- stallning, ofvergir forfattaren till en allman dfversigt dfver landet i dess helhet och uppdrager en jemférelse med de nargriinsande provinserna, hvarvid anféres S, Angermanlands stora likbet med Medelpad, hvarifran det blott i nagon maén— afviker genom »Alregionens blott typiska, men Alderregio- nens ceptrala nirvaro. Detta gilier endast om Al- och Alderregionerna, ty S. Angermanlands Granregion, som. ar omgifven af Jemtlands och Lapplands, liknar mest deras nirmaste delar, sdrdeles det forras, hvarifran det afviker mahinda endast sdsom Calamagrostidis lapponice och’ OC 447 chalybee vaxtort.» Slutligen foljer en jibat udeaktiped efter Fries Summa Veg. Scand. uppstiilld forteckning ofver S. An- germanlands Cotyledonee och Filices. Vi vilja blott anfora nagra synnerligen utmirkta, hvilka hair uro funna: Hiera- cium setigerum Fr., H. saxifragum Fr., H. diaphanum Fr., Batrachium Confervoides Fr., Thalictrum rariflorum Fr., Th. boreale Fr. S. V., Viola umbrosa Fr., Drosera obovata Koch, Callitriche polymorpha Lénnr., Potamogeton zosteraceus Fr., Calamagrostis elata (Blytt), C. chalybea Fr., Botrychium virginicum (L.) Férutom dessa upptagas afven tvenne varieleter, namongifna af forfattaren, hvilkas beskrifning vi vilja meddela i Svensk dfversittning. Veronica officinalis y. glabrata Frist. — Denna va- rietet skiljer sig fran hufvudformen genom biekgrén farg, stjelk pa tva sider harig, blad glatta, endast cilierade, blom- kiona blek.. — Forekommer pA mer ellis mindre saitede klip- piga stilien i Nora S:n vid Eden och Fyallsjé S:o ons byn af san:ma namo. Carex digitata L. v. pallens Frist. — Blek, afven alla slidorna blekgrina, nistan bladlésa, axen merendels kortare skaftade och mera nirmade an hos hufvudarten. Genom sitt utseence paminner den hdgeligen om C. ornithopoda, men genom hufvudkarakteren (fruktens) hdr den till C. digitata. Mera luxurierande exemplar, forsedda med _bladbiirande sli- dor, visa slaigtskap med C. pediformis. — Férekommer vid Gransjé giistgifvaregird i lofskogen vid Helgumsjin. Samma form har afven forfattaren tagit (1853) i sddra bran- terna af Ulfberget i Herjeadalen. ‘Da forfattaren afven i ar genom ett reseunderstéd af Kongl. Vet. Akademien i Stockholm ar i tillfille att ater be- séka denna intressanta trakt, dr att hoppas en grundlig kanne- dom om densamma. E. P. Fr., fil. Ofver Magister Scheutz disertation har min Fader som pérmare bekant med trakten lemnat filjande. Smaland ar en icke mindre egendomlig provins med stor utstrackning och helt afvikande natur i olika trakter, hvilket gér dess undersékning synnerligen svar, sd att for sammanskrifvandet af en fullsténdig Flora éfver Smaland er- fordras icke blott ett flerarigt studium, utan ock flera for- 418 skares férenade krafter. Ty dess utmiurktaste vaxtalster tillhdra vatinen, skogskdrren o. d. lokaler, der de svarligen utan sarskild anvisning kunna finnas af en resande Botanist. Endast vissa punkter saésom Femsji, Wexii, Frycled, Jin- képing och Mag. Scheutz’ hemtrakt Sjésés dro noggrannare undersékta. Det dr egenttigen higlandet (Jénksping och Kronobergs lin) som foreter de stérre olikheterna i vegeta— tionens lynne; kuststriéckan eller Ka'mar lin har visserligen en attrikare flora, men dess vegetation utgér en oafbruten fortsattning och férevingslank mellan den Skanskt-Blekingska och Ostgitha-Sédermanliindska, ehuru afven hit nedstiga nigra, dstra Smalandska héglandet egentligen tillhérande, vixter sasom “Thesium, Potentilla incana 0. s. v. Det mest egendomliga fér Smalandska higlandet dr, att har sak— nas eller blifva hégst sallsynta ett stort antal vaxter, som iro gemensamma for Skane och Ostergéthland, ja Malardalens slittland. Hojden ofver hafvet ar icke sa betydlig, att den erbjuder tillracklig forklaringsgrund, utan ar den snarast att stka uti jordbildningen. Alla dfvergangstrakter saknas och egentliga alluvialbildningar finnas icke heller. Alfven bestar af dels i ytan eller nira densamma liggande greis med ett lager af sand (eller ofta groft grus sasom vid Femsj6), men ainnu sterilare blifva en del trakter i Jénkdpings lin, der alfven ar fin mosand, ofta réd af jernoxid. Leran ar ganska sillsynt och endast pa ett och annat stalle finnes nagon ur- kalk. Denna enformighet- i jordbildningen jemte fattigdom pa humus. dr tvifvelsutan grunden till vegetationens artfattighet vesterledes; ty i dstliga delen, der bets blifva hégre “och en storre humusrikedom Sarita sig i dalarne sasom 1 “Dati, Konga hirader, ar vegetationen rikare och yppigare. Det synes som Nissa~ och Lagadalarne ledo af en forntida sand- éfversvimning, ty emot vanliga forhallanden ar jorden hair ofruktbarare i laglandet och bordigacs i de hdgre bergs— trakterna. Da fran Smaland str6mmer utga i alla riktningar , har all alluvialbildning jemte stérre birdighet nedlaggt sig pa pereferien, endast vesterut Ofvergar den Smnilandska mager- heten till det tillgransande Halland. I ingen Svensk pro- vins framtrider derfére skillnaden emellan Sveriges éstliga och vestliga vegetation sa skarp som inom Smaland. Det var ock htr som jag 4848 forst anmarkte och i tillagget 419 “ till Fl. Hallandica samt Stirpes Agr. Femsj. forst beskref skillnaden emellan den dstliga och vestliga vegetationen. Férut antog man att vixters spridning endast berodde af latituden, hvarigenom man antog sydliga grinsen for en mingd vixter t. ex. Cornus Suecica, Scirpus cespitosus 0. s. Vv. norr om Upsala, ehuru de i vestliga delen af riket dro ytterst all- manna. | Dessa vegetationens mangfaldiga egenheter férklara, hvarlére man allt hittills saknat en allman forteckning ofver Smalands vaxter, ehuru mdnga botaniserat inom denna pro- vins. Det var derfdre ett fortjenstfullt foretag af Mag. Scheutz, att med synnerlig flit samla de spridda bidrag, man hit- tills eger till Smalands Floran, och 6ka den med egna un- dersékningar i dstra delen. Ehuru firfattaren fére ventile- ringen ej} hann fa mer an 24% ark tryckta, bar han dock sedermera afslutat densamma, och vi hoppas, att den kraf- tigt skall mana tll Gkandet af materialerna for en Smalands Fiora, da man nu pa ett stille har samladt det redan be- kanta, och uppmiarksamheten blir fastad pa de iakttagelser, som aro af vigt. Ty att Smalands floran dr pa langt nir icke an afslutad, anmiarker forfattaren sjelf; isynnerhet kunna | icke grinsorna {$r aiternas utbiedning inom ett sa vidstrackt omrade vara noga kinda. Efter ett kort frord och redo- girelse {6r fdrarbetena tll Smalands Floran ofvergar forfat- turen till en allman skildring af dess vegetation och fér- delar den 1 fyra regioner: 1. Smolandia orient. (Kalmare lin), 2. Smol. borealis (Jénkipingstrakten), 3. Smol. media och 4. Smol. occid. vester om Lagan, samt uppgifver ves e- tationens allmanna karakteristik och de egendomliga arterna for hvarje. Da provinsens utmarktaste vaxter dro f&rut kinda, halva vi icke ansett nddigt sarskildt upprakna dessa, men som nya torde vi dock bira nimna Hieracium sazi- fragum och H. oreades (i norra delen) Myosotis versicolor, Ajuga reptans, Verbascum Thapsiforme (otvifvelaktigt fran Oland) Thalictrum aquilegifolium, Pulsatilla pratensis, A- rabis arenosa ~ borealis (vera, alldeles skiljd fran 4. Sue- cica), Poterium Sanguisorba, Potentilla collina m. fl. 120. ' * > Strédda Underratteiser. Spridda vaxtgeografiska bidrag till Skandinaviens Flora. Geum hispidum Fr. Smal. Misterhult pa Svinskar nara Ord, Hagsta viken i Vesterum Sin. N. J. S. . Trifolium spadiceum L. Angerm]. Sidensjé Sin. V. HL; Jemtl. Brunflo, Ostersund och Naskott. HE. A. S. Myricaria germanica (L.) Jemtl. vid Ragundakyrka. £. A. 8. Rumex Hippolapathum Fr. Jemtl. Liths S:n pa Indalselfvens strander. HE. A. S. Pinus Abies L. g viminalis Jemtl. vid Backen i Brunflo S:n, vid Klapp i Kyrkas Sn EF. A. S. . Nitella Stenhammariana Wallm. Smal. Vesterum. N. J. 8. Orchis cruenta Mill. Har och der 6fver hela Jemtl. E. A. S. Oladium Mariscus L. Smal. Pauli strém i Karstorps S:n. iy Boe Oa : Carex microstachya Ehrh. Angerml., Sjalevad och flerstades. ames > . — norvegica Willd. Angerml. Sjalevad och Arnas S:r. V. HH. ‘ — glareosa Whinbg Angerml. Sjalevad S:n allman vid kusten. V. H. Elymus arenareus L. Lulea stad. R. Fr. Poa alpina L. Uppl. Gottsunda. EF. P. Fr. Glyceria distans Whinbg ‘Angerml. Sjalevad Sin. V. H._ — Sisom specimen fér Botaniska Professionen i Helsingfors har Dr W. Nylander utgifvet en monografie éfver Lafslagtet Calicium. Vi hafva ej varit i tilllalle att se detta arbete. — Hela férra gret och Afven sistledne vinter hafva varit synner- ligen ogynnsamma fér harvarande Botaniska tridgard. Hela sviter af perenna vdxter hafva utgatt. Dédligheten har varit stérst bland Um- bellater och Labiater, sa att af talrika Salvier blott en enda eller S. pratensis qvarstar. Det 4r Medel- och Syd-Europeiska vaxter som lidit mest, mindre Nord-Amerikanska och Sibiriska. — Afven vanliga ar intraffar ofta det férhallandet, att eljest perenna vaxter blifva bienna, d.. vy. s. utdé sedan de blommat. Orsaken 4dr tvifvelsutan den, att den tidiga hésten hindrar knopparnes utbildning fér ett kommande Ar. — Sedan féregaende redan var satt, har den som utgangen némnda Ranunculus silvaticus blifvit aterfunnen néra an straxt sdder om dess fordna vixtstalle. Ehuru utmarkt val skiljd, ar det endast méjligt vid nogerant efterseende urskilja den fran de massor af*R. acris, med hyilken den vaxer blandad. UPSALA, Wan usTROm & c. 1857. 3 ‘ BOTANISKA NOTISER = | UTGIFNE AF No 8. «PE, M. PRIES. Augusti 1857. INNEHALL: ORIG.-AFH.: D. Miitter: Anmarkningar éfver de ofull- stindiga blommorna hos sligtet Viola och deras befruktning. — KE. Fries: Ofver Parthenogenesi hos vaxterna. — D. Miter: En hy- pothes fdr bildningen af frén hos enskilta honstand. —N J. Scueurz: Anteckningar Ofver en resa i Skane sommaren 1857. NYA SKAND. VAXTER: Carex brevirostris Cederstr. — Smilacina stellata. Desf. STRODDA UNDERR.: Bot. Reseféreningen 1857. — Farsoter bland » vaxter.-— Bot. Not. Utgifvares resa. MG @ricinalzAfhandlingar. L Anmarkningar ofver de ofullstandiga blommorna hos slag- tet Viola och deras befruktning af Danis. MULLER. Det ar allmant kandt, att nagra arter af slagtet Viola under sommarmanaderna blomstra med ofullstandiga blom- mor (kronblad saknas har vanligen), men att dessa &ndock lemna rikligen frin. Det fall, mig in att befrukta Viola elatior med frimjil af Viola tricolor maxima. Forstnimn- da art blir i kraftig jord ej sallan 4 aln hg, och sag jag i min fantast redan rikblommande Viola tricolor maxima- buskar *). Da jag dppnade knoppen af en ofullstandig blom- ma hos Viola elatior, fir att borttaga standarknapparne, blef jag ofverraskad af den egna anordning jag fann. Har funnos nemligen endast tvenne standare; pistillen, som hos de fullstiindiga Violblommorna nar anda till 2—3 mm. , éfver standarne, var har nedbdjd och vidrérde med sitt mirke . knapparne; den hos Viola egna bladartade fortsittningen af fan y standarstrangen hade krokt sig ofver pistillen. Da jag skiljde > _ *) Viola tricolor maxima ar en hybrid af Viola tricolur och V. altaica och har af den férra bibehallit benaigenheten att variera i -otaliga fargskiftningar och af den sednare blommornas storJek och form. 422 standarne med en pincett fran deras vidfastning, sa bangde de qvar vid market och tycktes vara fastvixta vid det- samma. Men uti mindre eller yngre knoppar fann jag mar- ket och staéndarne icke sammanhingande, och antog jag, att i fdrstniamnde fall befruktningen redan hade forsiggatt. Hos andra, hvilkas frukter redan betydligt utvidgat sig och blifvit 4—5 m. m. linga, hingde de smi, 2 m. m. langa standarstrangarne i fortorkadt tillstand fast vid market. De hade vid fruktens tillvixt pa langden blifvit afryckta vid basen. Allt detta Sono: att. jag blef nyfiken och narmare undersékte knopparne. Jag fann, att de sma standarknap- parne kort fore befruktningen innehdllo som vaoligt sma korn, men dessa liknade mer runda, klara ovula an ut- bildad pollen. De funnos icke heller i sa stort antal, som i knapparne hos de fullstiindiga blommorna af andra arter (t.*ex. _V. cornuta), dels emedan knapparne har dro be- tydligt mindre, dels emedan kornen sitta glesare. Hos be- fruktade blommor eller: rittare knoppar fann jag, att knap- parne upptill hade dppnat sig, och att ur de bada dppnin— garne hos hvarje knapp fina tradar vaéxt uppat, letat sig in i den hos Viola egna gropen i market, och derifran trangt in i frukten. Lésryckte jag nu standerne alldeles fran market, sa fann jag korta stumpar af pollentradar bade pa market och pa standarknapparne. Har utbildar sig sa- ledes icke frémjolet till de valkanda, latta korn, som af. vind, insekter o. s. v. foras pa market, utan det hade icke skiljt sig ifran knappen. Market hade niarmat sig den sa mycket som méojligt, och pollenkornen, ehuru icke i direkt beréring med market, hade andock vaxt ut i ofvannimnda fina tradar, som, sedan de blifvit 1,—4 m. m. langa, nadde till market och traéngde in i detsamma. Jag maste annu tilligga, att befruktningen forsiggar i alldeles tatt slutna knoppar; att dessa under befruktningen anou aro helt sma; att befruktningen férsiggar mycket fut = och att kort efter dfenasinaia frokapseln bastigt forstoras och ~, framtranger ur de hittills tatt slutna Blot foder Bide 4 Om hos flera andra arter af sligtet Viola en dylik ae befruktning férsiggar, vet jag ej, men da ofullkomliga blom- mor hos manga arter férekomma,’ ur det hdgst sannolikt. 125 Endast hos V. lancifolia och V. suavis har jag funnit sam- ma bildning hos knoppen och samma_befruktningssitt. Viola suavis var samma ar uppdragen af frén, och dess forsta blommor, som framkommo i Augusti manad, voro ofullkomliga. Hos V. silvatica fann jag i de ofullkomliga blommorna fem standare. Tva af dem voro afven bos denna art ftre- nade med den afven har nedbéjda pistillen, men de andra tre innehdllo fria pollenkorn. Knopparne voro under befrukt- ningen nagot stérre och mindre tatt slutna an hos forut némnde arter. V. odorata satter pa grenskotten i eter manad sma knoppar. Dessa sitta i bladvecken pi 3—5 centimeter langa skaft, och aro skaften rigtade nedét mot marken, och da grenskotten ligga utstrickta pa marken, vidréra knop- parne densamma, ja! ar jorden lés, tranga de ej sallan ned i den och erhalla d& en grénhvit farg. Underssker man en sidan liten, 2—-2, m. m. stor, knopp, sa finner man, att blomfoderbladen innesluta densamma tatt fran alla sidor. Un- der dessa foderblad finnas fem sma kronblad, som ligga tatt intill och aro upptill taktegelformigt sammanlagda, si att be- fruktningsorganerna ligga val férvarade inunder den. Dessa sma knoppar skulle, da de innesluta alla till en fullstandig blomma_ hérande Heber icke raknas till de ofullstandiga. Men jemférelsevis till de fullstindiga blommorna hos V. odorata _ aro dessa ofantligt sma, och kronbladen utveckla sig icke, utan férblifva sammanlagda, och nar kapseln tranger sig i- genom, ir deras funktion redan foérbi. Slutligen visar sig afven, att den lilla fruktknoppen ar omgifven af fem stan— dare, som luta sig sa fver densamma, att knapparne vid- réra den lilla upprattstaende pistillen; standarstringarnes blad- lika fortsattningar dro bojda ofver pistillen och hir samman- lagda liksom kronbladen. Ar fruktknoppen befruktad eller ar den under befruktning, s& dro sténdarne och market af- ven hir férenade genom pollentradarne. Sedan ‘kapseln be- tydligt utvidgats, sitta vanligen de fem sma standarne som en liten krona pa pistillens spets. Ett normalt befruktnings- sétt kunde hos denna Viola icke~ ega rum till filje af blom- knopparnes stallning och bildning. 124 Hos V. canina har jag funnit, att dess ofullstaindiga blommor eller blomknoppar aro stiillda som hos féregaende, och befruktningssattet skiljde sig icke heller derifran, men bir saknas de fem kronbladen, som YV. odoratae ofullstiin- diga blommor forete. Jag maste likvaél anmarka, att blom- knopparne, som jag undersdkte af V. canina, bade tagits af vildt vaixande exemplar; deremot voro de af V. odorata af odlade, och det kan ju binda, att dessa i vilda tillstandet afvenledes sakna de sm& kronbladen. Som allmint bekant blomstra odlade exemplar af V. odorata vanligen om hésten for andra gingen med fullstindiga blommor, och kunde detta vara en mellanform, En knopp fann jag hos V. canina, som stod uppriitt; denna var nigot stérre an de andra och Sppnade sig helt litet under befruktningen. Jag traffade uti densamma nagra fina pollenkorn och helt fa tradar, som férenade standare och pistill. Det ar troligt, att knoppens stillning och blomfoderbladens sammanliggning och utbildning under genitaliernas mognad bestimma, om befruktningen skall forsigga med fria pollenkorn eller som har ar beskrifvet. V. mirabilis (enligt vilda exemplar) bar sina ofullstan— diga blommor upprita. Blomfodret éppnar sig nagot under befruktningstiden. Har finnas kronblad endast rudimentart, men stdndarne dro fullstindiga och innehalla fria polleokorn. Befruktningen ar normal. — Det finnes flera arter Viola, som blomstra med ofullstaodiga blommor och sannolikt med sidana, som afvika mer ejler mindre fran de bar beskrifna, men jag hade icke tilifalle alt iskttaga detta forhallande hos flera in de har aniérda. Uti vara Floror namnes, att alla fullstandiga blommor hos. V. mirabilis iro sterila och att endast de ofullstén- diga aro fertila. Jag maste lemna detta derhin*). Men om V. silvatica pastas detsamma. Af denna har jag likval efter en och annan fullstandig blomma erhallit goda, groddbara fron. Med VY. elatior, lancifolia, odorata och canina eger sam— ma foérhallande rum, men sakrare och ymnigare erhallas fron af de ofullstindiga blommorna. *) Normalt aro de fullkomliga blommorna hos Viola mirabilis fel- 4 sliende, men i Prof. Fries’ Herbarium finnas afven fruktbarande e- xemplar af detta slag. Jfr Fr. Fl. Scan. p. 77. Redact. anm. 425 Da &nnu_ ofullstaindiga blommor finnas. att tillg4 hos nagra Violaarter, skyndar jag att meddela dessa mina iakt- tagelser, for att lemna 4t mina lasares omdime, om jag sett och uppfattat forhallandet ratt, och fir att fleras gemen- samma strifvanden ma kunna fullstiindiga det har anforda. 2. Ofver Parthenogenesi hos vaxterna. Af EK. FRIES, ; (Forts.) Vi meddela i detta nummer resultaterna af Waudins undersékningar, efter Flora fir 1856 A 46, Naudin har under tva ar profvat Spallanzanis och Bernhardis tirssk med Hampa och har dervid kommit till -Samma resultater och antaganden, som desse. Ett enstaka, pa en af Muset parterrer stiende honsténd och langt afligset fran nagra hanstand i »Ecole de Botanique» lemaade de till detta forsék bestimda fréen. Utsidda i April 4855, uppvaéxte derur kraftiga plantor, af hvilka 20 honstand lem- nades pa fritt land p& ea afskiljd plats, som var omsluten af en- mur och skiljd fran Museum genom Rue Cuvier. Fyra andra, likaledes honplantor, blefvo fire blomstringen satta i sma krukor, och dessa flyttades in i ett Orangeri- hus, hvilket. pa ale sidor var omgifvet af murar och icke inneslét nigra andra hanpstind. Alla dessa plantor blom- made och fruktificerade. De blefvo ofta undersbkta, men vi~ sade aldrig det ringaste spar till banblommor: en forratt- ning, som synnerligen Jatt kunde verkstillas med de fyra i krukor satta standen, da de till fulje af den ringa naring; som den deras ritter bipaahastibs jorden erbjéd, blefvo gan— ska spida och utan all férgrening. Allenast fron af dessa fyra piantor insamlades och saddes detta Ar (1856). Naudin erhill deraf inemot 40 plantor, af hvilka genast pir knop~ parne visade sig hanstanden samtligen blefvo uppryckta. Fyra nya honstaod, liksom forra fret satta i smi krukor, insattes i en kammare, som lag i andra vadningen utaf det hus, Herr Decaisne bebodde och hir sa afskiljdt, att till- triide fSr nagot friimjil var alldeles omijligt. Det oaktadt hafva dessa plantor andock fruktificerat. Vid den sorgfalli- gaste understkning kunde hvarken Nazudin eller Deceaisne 126 uppticka en enda hanblomma ibland honblommorna, hvilka sednare i temligen stort antal forefunnos, men blott till en ringa del lemnade mogna frén. Smiths iakttagelser med Celebogyne ingaf Naudin den tanken att understka, hvad skulle blifva af isolerade hon- stand af Mercurialis. Ganska unga plantor blefvo fore blomningen planterade i krukor och dessa stillda dels i ett glashus, dels i den ofvan omtalade kammaren. Omstandig- heterna voro afven har af den beskaffenhet, att oméjligt nigon beblandning med frémjol af arten kunde antagas. Alla dessa stand, atta till antalet, alstrade ett oerhérdt antal honblommor, utaf hvilka en del, omkring 50, lemnade val- bildade frukter med embryoha!tiga frén, som detta dr full- stindigt grott. Afven har kan forsakras, att dessa vaxter icke frambringade nagra hanblommor. — Sasom motstycke till den hiraf vunna erfarenhet borttog Naudin fran tva stand af Ricinus, af hvilka det ena befann sig i grannska— pet af likartade vaxter, men det andra tillrickligt lange varit utan bertring med pollen, alla derpa befintliga ban- blommor, som funnos i Aatskilliga utvecklingsstadier. Alla honblommor féllo nu efter hvarandra af, utan att sitta frukt, och dock kinde man med viss grad af sannolikhet hvad det ena af de bida standen betraffar, att det kommit i be- riring med nagra pollenkorn. Har aro saledes 3 Euphor- biaceer, af hvilka en monoik icke fruktificerar utan befrukt- ning, och tva andra dioika, hos hvilka frén utan tillhjelp af pollen otvifvelaktigt bildas. Ar 4854 observerade Naudin pa en af murar och pallisader innesluten plats ett helt allena staende honstand af Bryonia dioica, hvilken ibland de tusende blommor, som den frambragte, hade satt ett temligen stort antal fruk— ter, ehuru i bogst ringa forhallande till blommorna, och hvilka frukter afven mognat. Dessa frukter innehollo val- bildade frén, hvilka satta i November i ett varmhus, ganska ‘bra uppkommo. 41855 fruktificerade dessa honstand af Bry- onia sdsom foregiende ar och under samma forhallande; desslikes afven 1856. Under tiden underséktes blommorna, men aldrig fanns négot spar till standare. Man kunde alltsa formoda, att frukten, som de satte hvarje ar, harrérde af en genom insekters tillhjelp verkad befruktning, men foljande : 127 skall visa, att detta antagande icke dr riktigt. — I April minad 1856 satte Naudin pa den sing, der denna Bryonia stod, en annan honplanta, som erhillits af den i November 1854 gjorda skérden, som hittills varit férvarad i en burk. Utan tvifvel tillfélje af dess ungdom nadde denna blott en medelmattig utveckling, men den betiécktes af blommor, hvilka utan oéfverdrift kunde uppskattas till flera tusende. Alla voro honblommor; hos ingen upptickte man det rin- -gaste spir till standare, och dock lemnade markvardigt nog alla eller nistan alla mogna frukter, hvilka gafvo de fér- vissnade grenarne utseende af Jinga, réda drufklasar. Af hundrade, hvilkas innehall underséktes, innehdllo 12 inga, 45 tt, 29 tva, 41 tre, 2 fyra och 4 fem frin: ett resultat, som icke méarkligt afviker fran det férhallande, som eger rum, d& vaxten’ viixer i grannskapet af ett hanstand. — Under det att detta Bryonia-stand bokstafligen éfversallades af frukter, var det gamla standet pa ett afstand af blott nagra alvar, hvarken mer eller mindre fruktsamt an fére- giende ar. Man kan sialedes icke saga, att hos den ena eller andra befruktningen var en feljd af med pollen be- lastade insekter, emedan dessa dgonskenligen skulle liktidigt fort sidant till bida plaotorna och dessa salunda borde full- komligt lika fruktificerat. Skilnaden i detta fo:hallande var emeliertid, som redan anmiarkts, starkt i dgonen fallande och later sig val blott~ férklara af det individuella antaget hos hvarje af dessa plantor. Fir att férstkra sig om, huruvida beskaffenheten hos en dioik vixt pd nigot siit inverkade pa denna ovanliga fruktbarhet, anstiallde Naudin ett forsik med ett for detta undamal pA samma stalle planteradt stind af Eebalium E- laterium. Under en tid af tvi méanader blefvo alla han- blommor, si fort de visade sina knoppar, aftagna, sa att ingen kunde 6ppna sig och lemna till parukthing egnadt frémjol. Alla honblommor, till ett antal af mer in 100, som under det att hanblommorna aftogos kommo till i veckling, vissnade under de omedelbart efter deras utveck— ling féljande Atta dagarne, utan att fruktaimnet det ringaste tillviixte; deremot satte de frukt sa snart castrationen upp- hirde. Det visade sig siledes hiir samma forhillande, som hos Ricinus, en absolut ofruktbarhet bos honblommorna af 128 brist pa hanblommor hos en monoik vaxt, under det att en annan vixt af samma familj och af forvandt organisa— tion, men med dioika blommor fruktificerade och Jemnade fruktbara fron, afven da hvarje manlig, ‘befruktande planta var borta. . ‘3 Andra likartade férballanden forekomma hos andra vax- ter, ‘men alltid tos dioika. Fresenius forsékrar (Linnea 1839) att honblommor af Datisca cannabina fruktificera ganska bra utan tillhjelp af hanblommor. Samma forhallande eger afven rum, enligt ZLecog, hos honstinden af Spenat och enligt Tenore hos Pisticia narbonensis (Ann. d. sc. nat, 4:éme sér. t. I. p. 328), ja! efter Boccone (Museo di Piante, p. 448) afven hos andra arter af Pistacia. Si talrika och 6fverensstimmande vittnesm4] Jemna icke nagot tvifvel mer om verkligheten af embryots bildning utan tillhjelp af den vaoligen befruktande vatskan. Det ater- star blott att underséka, buru lange arterna kunna halla sig, om man inskrénker deras befruktning till detta sitt. E- mellertid dppnar sig for Embryologerna en ny synpunkt for deras iakttagelser, som visserligen icke kunna blifva utan intressanta resultater. (Compt. rend. hebdom. des séanc. de l'Acad. d. sciences. Tom. XLII. A 10. s. 538). x 3. En hypothes fér bildningen af frén hos enskilta honstand af D. MOLLER. < Ofvan beskrifna befruktningssétt hos nagra arter af sligtet Viola har i sammanhang med nagra andra foreteel- ser 1 vaxtlifvet framkallat hos mig en férmodan, huru_be- fruktningen tillgar hos enskilda honstind, hvarom man nu ater bérjat tala, isynnerhet om Céelebogyne ilicifolia. Up- sala bot. tradgird ager icke denna viaxt, och andra sig sjelf befruktande honsténd har jag tills dato icke sett; saledes har jag icke kunnat préfva, huruvida min férmodan dr fver- ensstammande med férhallandet i verkligheten. Furliden som- mar observerade jag hos ett blommande stand af Semper- vivum tectorum, att nagra standare, ja! i en och annan blomma alla, hade férvandlat sig till sma froholsor, som under befraktningen mer eller mindre sppnade sig. Uti 4129 hvarje sidan befunnos 10—50_ ovuala. Somliga af dessa férvandiade standare innehdllo derjemte naérmare spetsen nagra pollenkorn, och ju mera pollen, ju mindre ovula. Ett lik- artadt férhallande hade jag férut sett- hos Helleborus niger. Hiarigenom visa sig pollen och ovula sdsom ursprangligen ideatiska. Under sadana forhallanden kan man val férmoda, att liksom ovula kunna bilda sig inom standarknapparna, lika latt kunna afven pollenkorn biida sig inom kapseln. Hos V. elatior 0. a. se vi, att pa ett och samma stand tvA -Olika befruktningssétt kunna ega rum, och att det af mig ofvan beskrifna frémjilet kan utbilda sig eller som man sa- ger mogna inom alldeles tippta ee och slutna knop- par, och utan att skilja sig ifran sin placenta vixa ut i de némnda pollentradarne, som iniriinga genom pistillen till fré- aggen. Om nu pollenkorn bildas inom en karpell, si maste afven dessa har kunna mogna och utvaxa i pollentradar, som, littare in hos Viola, kunna tréffa och befrokta frs- aggen. Kanske att har ett sidant utvaxande af pollentradar ‘alldeles icke bebéfs, utan att en intim vidréring af pollen och ovula kan vara tillracklig. -Endast noggranna GildereBlenin gy kunna upplysa, huru- vida den har framstillda hypothes besannas af verklig gheten. 4. Anteckningar 6fver en resa i Skane sommaren 1887, af N. JoH. SCHEUTZ. I Juni manad afreste jag fran Wexié genom vestra Ble- kinge till Skane. Under genomresan observerades i Blekinge kring Hokadals gistgifvaregard i Asarums socken Hypo- cheris radicata, Leontodon hispidus , Filago montana var. arvensis , Geen silvestre ymnig, iad calor silvatica m. fl. allmainnare vaxter. I Sélvitsborg gjordes ett kort uppe- hall, hvarunder exkursioner féretogos i stadens omgifningar. Det anmarkningsvardaste som antriffades var jemte Lappa major , Juncus Gerardi var.! hvilken vaxte. i ymnighet pa hafsstranden. Som vegetationen till folje af den starka torkan var langt framdrifven, qvardrijde jag ej langre i Blekinge, utan skyndade till Skane, der jag férst tog min station pa Gedenryds gistgivaregard, Pa hafsstranden hiir syntes O- dontites litoralig samt i akerréisen Malva Alcea och silve- stris. Mellan Arup och eae sikte jag Gentiana ob- 150 tusifolia. Angen, der den vaxt, var nu alldeles uppodlad, och af némnda Gentiana fanns intet spar. — Saxaviken,- som ligger pa gransen mellan Blekinge och Skane, hade denna tiden féga att erbjuda. Batrachium marinum vaxte har, men vida mindre an i Smalands skargard; foéréfrigt de. vid éstra kusten vanligare vaxterna, sasom Aster Tripolium, Samolus Valerandi, Juncus glaucus m. fl. Pa den midt emot Valjé gard belaigna halfén sékte jag lange, ehuru fér- gifves, Sonchus palustris. — Mellan Gedenryd och Gualof stod Sorothamnus i stor ymnighet pa sandfalten. — Vicia tenuifolia fanns pa, Balsberg nara Fjelkinge, hvarifran jag fortsatte resan till Ahus. Det dstra Skanes sandfalt erbjuda for Botanisten sa mycket rart och intressant, att andra provinser ej ha nagot motsvarande att uppvisa. Helichrysum arenariuwm och Co- - rynephorus canescens sta Ofverallt. Hiartill komma Dian- thus arenarius, Koeleria glauca, Antherica, som hafva sitt centrum kring Vidtskéfde, hvarifran de férdela sig at olika hall, A. ramosum at norr och A. Liliago at séder, vidare Astragalus arenarius, Holosteum umbellatum, Androsace septentrionalis, Airopsis precox m. fl. Det ar ej min af- sigt att narmare redogéra for hvad jag pa hvarje stalle an- triffade; ty dels hafva vi genom Prof. Fries’ utmarkta Flora Scanica, Liljas Skanska Flora och von Diibens Conspectus Vegetationis Scaniz fullstaéndiga skildringar af den herrliga Skanska vegetationen, dels fruktar jag att genom upprepan- det af idel bekanta saker sdtta Bot. Not. lasares talamod allt for mycket pa.prof. Jag vill derfére endast redogéra for gangen af min resa och derjemte i korthet anféra, hvad jag antraffade pa hvarje stalle. . . Kring Ahus syntes Stellaria crassifolia, Phleum are- narium, Ribes Uva crispa, R. rubrum, Orchis sambu- cina, Juncus Gerardi, Halianthus m. fl. Allium fallax aterfann jag ej. — Kring Vidtskéfde stcdo Nasturtium offi- cinale, Astragalus arenarius siardeles pa den stora sand- drifvan, Silene nutans var. infracta, Epilobium hirsutum, Herminium Monorchis, Aspidium Thelypteris, Cineraria palustris etc. Barbarea precox stod ymnig “in fossis agro- rum.” Den skiljes litt fran B. vulgaris och stricta genom tunnare och lingre skidor samt sin "sapor grate acidus.” Pa akrar kring Degerberga fann jag Alsine viscosa. Den narbelagna Linderédsasen hade intet sardeles att erbjuda. — Vid Brésarp stod Alyssum calycinum pa den s. k. Galg- backen; Euphorbia Cyparissias, som enligt Liljas Sk. FL. p. 208 ofta blifvit férgifves eftersdkt pa kyrkogarden, fanns der nu ymnigt. Anthericum ramosum borjade att utsla sina blommor, likasom Cirsiwm oleraceum. Fran Brésarp gjorde 151 jag en utflygt till Andrarum, i hvars omgifningar stodo Cre- pis biennis, Galium saxatile m. fl. samt vid Christinehof Potentilla procumbens och Lysimachia nemorum. ° Sam- bucus Ebulus sag jag ej, och Rumeax cristatus sikte jag forgifves. — Vid Raflunda fann jag intet anmarkningsvardt och fortsatte resan, utan att féretaga nagra exkursioner, till Cimbritshamn. Efter att ett par dagar exkurrerat i sta- dens omgifningar och aterfunnit de flesta af de for denna trakt uppgifna sallsyntare vaxter, tog jag vagen forbi Hammenhég till Glamminge, pa hvilket sistnimnda stille jag insamlade Falearia Rivini. Mellan Hammenhég och Glaimminge sag jag ej den derstides férekommande Lathyrus tuberosus. Vid Kaseberga, dit jag fran Glaimminge foéretog en utflygt, insamlades pa sandbackarna mot hafvet Medicago minima. Tunica prolifera siktes forgafves; deremot fann jag Ver- bascum Thapsiforme. Kring Kopinge antraffades Filago minima, Petasites officinalis, Hyoseris minima, Saponaria officinalis, Hypericum humifusum, Sarothamnus samt Tri- folium filiforme. Mellan Képinge och Kabusa sikte jag Ornithopus perpusillus, hvilken var alldeles afbetad. Vid Kopingan stodo Epilobium hirsutum, Carex Pseudo-Cyperus och Glyceria aquatica samt vid dess utlopp Lathyrus ma- ritimus, Eryngium, Calamagrostis baltica, Peucedanum Oreoselinum, Erythrea-Centaurium. Af Tritica fann jag endast J. juncewm. Mellan Képinge och Herrestad vid en pilvall nara vaigen Euphorbia Esula i stor mangd. Vid Benestad insamlades Hypericum tetrapterum, Tetragonolo- bus siliquosus och Juncus glaucus. Cineraria campestris var redan éfverblommad. Efter dessa stréftag i dstra Skane afgick jag pa ang- bat fran Ystad till Malmé, hvarifran jag genast begaf mig till Lund. Att upprikna hvad jag har under exkursioner i stadens omgifningar insamlade, vore allt for vidlyftigt. Det for Botanikens vanner sa val bekanta Fogelsang och det nar- liggande Dahlby skiinkte mig mangen rar vaxt. Kring Lund vixte flerestiides t. ex. vid Lergrafvarna Ononis campestris. Fran Lund féretog jag i sallskap med notarien C. O. Schly- ~ ter en exkursion till Malmé, Skanér och Trelleborg. Vid Malmé togs viagen ofver Fosieborror nedat Limhamn. Kring staden stodo Senecio erucifolius och Dianthus Armeria, Scabiosa Columbaria m. fl. Tragopogon porrifolius var ut- gangen pa det angifna vaxestiillet, vid och pa vallen mellan slottet och Ribersberg. Silene gallica kunde jag icke heller finna. Vid Limhamn Pimpinella nigra, Artemisia mari- tima, hvilken sedan forekom har och der hela kusten nedat till Skanér, Hordeum murinwm, som viixer icke blott ned till Hviillinge, utan afven vid Skanér. Poterium Sangui- 152 sorba sékte jag har likasom Ajuga genevensis, hvilken sed- nare den starka torkan, som i allmanhet inverkade higst menligt pa vegetationen, alldeles firbrint, att intet spar syntes af densamma, Vid Hvallinge forekommo Plantago Coronopus, Sagina stricta, Lepigonum marinum och L. salinum utan ofvergangar vixande blandade med hvarandra. Lepturus och Statice Behen sagos ej. Kring Hammar fann jag Salicornia herbacea, Gnaphalium arenarium och vid Lilla Hammar Lepidium latifolium. Véigen fortsattes sedan - till Skanér och Falsterbo, hvarest insamlades Artemisia campestris var. sericea, Salsola Kali-m. fl. Allium arena- rium stod annu i knopp. Nara Skanér fann jag Vicia an- gustifolia var. segetalis, men af Gnaphalium luteo-album, som férr vaxte till och med pa torget! sags intet. — Jag hade férut 1 Bunkeflo insamlat Silene Armeria samt Sola- num miniatum, utmarkt genom sin moschuslukt, och der- jemte vid Naffentorp Reseda luteola. — Fran Skanér togs vagen till Trelleborg. Har funnos Anthriscus vulgaris, hvilken afven fanns vid Limhamn, Teucriuwm, Petasites of- ficinalis, Sedum purpureum pa kyrkogarden, Alisma ra- nunculoides, Chenopodium Vulvaria, Rumex palustris och Hordeum secalinum, som pa vissa angar var det allman- naste graset. Ofver 'Gylle togs hirifran vagen till Fru Ahl- stad, der Chenopodium murale vixte. Vid Vestra Ahlstad sdktes forgifves Antirrhinum Orontium. Fran Fru Ahlstad fortsatte jag min fard till Bérringe- sjon, pa hvars striinder Alisma ranunculoides, Ranunculus yeptans och Littorella lacustris vixte. Har funnos afven Erythrea Centaurium samt pa en sandig aker mellan Vi- darp och Fortuna-skogen under Bérringe Antirrhinum Oron- tium. Vid Lindved Myriophyllum verticillatum samt kring Lindholmen F%lago minima, Epilobium parviflorum, Poten- tilla procumbens m. fl. Har voro herrliga bokskogar med Circea lutetiana, Rumex Nemolapathum m. fl. allmannare lundvaxter. Fran dessa leende trakter fortsatte jag till Sue- dala, hvarest jag kring Brinnemdlla sékte forgifves Acer campestre. Pa den s. k. Naverbacken finnes den e} mer, ty denna blef for 12 ar sedan uppodlad, enligt underrattelse af stallets n. v. egare, ej heller fanns den i den kringlig- gande trakten. Den torde derfére bira tills vidare uteslutas ur Skanes Flora. Deremot torde LTycium barbarum med skil béra upptagas 1 vara Floror. Den forekommer i syd- vestra Skane allmant planterad pa jordvallar, hvarifran den sprider sig vidt omkring; atminstone synes den med samma ratt som Syringa vulgaris och Aesculus Hippocastanea bora upptagas 1 en Svensk Flora! Vid Skabersjé sikte jag Filago germanica, fann blott Trifolium striatum. Fj heller fann 135 jag vid Hasslemélla naira Torup Aconitum Napellus. En- dast Medicago sativa och Potamogeton crispus antraffades. — Vid Hyby insamlades Farsetia incana. Aterkommen till Lund fortsattes resan férbi Ringsjéns vackra strinder till Christianstad. Hiirunder gjorde jag en- dast ett kort uppehall i W. Wram, der en utflygt gjordes till det blomsterrika Klintastuga pa Séderasen, der Lunaria rediviva, Festuca gigantea, Thalictrum aquilegifolium m. fl. frodades. Har observerades derjemte Vicia cassubica samt under vigen till Nébbeléf Scabiosa Columbaria. Anland till Christianstad exkurrerade jag i dess om- gifningar och afreste sedan till Gdinge harader, for att undersika deras vegetation. Ofver det lilla jag iakttog, un- der det jag i alla riktningar undersékte dessa harader, sar- deles deras norra till Smaland grinsande delar, far jag nu lemna en kort berattelse. (Forts.) Bya Skandinavisha Waxter. Sillan forflyter ndgot ar utan att Skandinaviens Flora riktas med nagot eller nigra nya fynd. Bland vaxter, som pi sednare tider blifvit upptackta i Skandinavien, ar det oss en glidje att namna Carex brevirostris och Smilacina stel- tata Desf, af hvilka den férstnamnda ar en ny-beskrifven art, den sednare tillhér ett sligte, af hvilket i Europa ej forut funnits naégon representant. Vi meddela har beskrif- ning pa begge. Carex brevirostris n. sp. Ax enkelt |. sammansatt, aflingt-lancettlikt; frogsmmen fi, uppritt utstéende, fran smalare bas iiggrundt-lancettlika, pa inre sidan platta, pa den yttre convexa, glatta, 1 spet- sen understundom strifva med mycket kort sprot; fjall trub- biga; blad strafva, nedtill riinnformiga, upptill nistan trinda. Tagen nira Ryssvik vid Foldenfjord i Norige pa den erisbevuxna hafsstranden den 5 Aug. 1856 af Herr E. C. J. Cederstrahle. Vixten 7—10 tum hog, mérkgrién. Rot krypande med rotskott, dels med, dels utan fruktbiirande stran. Stra uppratt, trindt, glatt, bvitstrimmigt, dubbelt lingre un bla- 154 den, med basen betickt af i rédt stétande slidor. Blad 3—5 tum langa (stolonernas lingre) mycket tunna, foga utbijda, anda till spetsen stréfva. Ax 5—6 linier langt, dels enkelt, bestaende ant. af blott hanblommor eller i toppen af 9—412 hanblommor, vid basen af 2—4 honblommor, nedanfér hvilka man ofta far se ett eller annat fjall, sterilt eller betiickande standare, dels sammansatt, ant. sA att i toppen finnas 9—42 hanblommor, nedanfir dem 2—4 hon- blommor och nedanfir dessa ytterligare 1—2 smaax af han- blommor, eller sa att nedanfor de 9—412 hanblommorna inga honblommor utan blott 1—2 af hanblommor best&ende smiax férekomma. (Anmirkas bir, att Hr Cederstrable al- drig funnit ax af blott honblommor, ja icke en ging der ej hanblommornas antal varit ofvervigande). Fyall brunaktiga, med en smal fargiés genomskinlig kant och en anda till spetsen urskiljbar blekare nerv, ungefér lika Janga som frég6mmena. Det nedersta fjallet, som omfattar hela axet, bar ofta medelnerven grin, utlépande. Frégémmen gréna, i spetsen bruna, med ytterst kort, genomskinligt urnupet sprét. Standarstrangar niastan af fjallens langd. Svart ar att afgdra, hvilken af de férut kinda Carices denna art star nirmast, isynnerhet som dess ax dn dr en- kelt, &4n sammansatt, un bestéende af blott hanblommor, dn af bade han- och hon-blommor. Da axet blott utgéres af hanblommor, kommer den narmast ©, dioica, parallela och den pa Gréoland firekommande honformen af gynocrates ; da deremot axet tr enkelt och bestar af bade han- och hon-blommor, star den ganska nara den androgyna, af Le- stadius i Lappland samlade, formen af gynocrates och pu- licaris. Det sammansatta axet gér, att den 4fven kan riknas till chordorrhiza och dess férvandta. Narmast star den dock otvifvelaktigt den nordamerikanska ©, exilis, som afven stundom har axet sammansatt. (Jfr Ofvers. af Vet. Acad. Forhandl. 1857 N:o 5). Smilacina Desf. Kalk 6-delad eller 6-bladig, affallande, stjern— eller hjulformig, regelbunden, med aflanga flikar; standare fastade vid flikarnes bas, utbijda, 6; standarknappar aggrunda eller 1355 nastan klotrunda; stift 4, uppritt, mera sdllan 2; bar 2—3- rummigt med 2 frén i hvarje rum. Af Skandinaviska sligten ar detta nirmast férvandt med Majanthemum och det sa nira, att af flere férfattare det sednare afven dermed firenas, Fran Majanthemum skil- jer det sig endast genom 6-delad, mera platt kalk och 6 standare. Genom kalkens och standarnes sextal narmar det sig tillika Convallaria, som dock afviker genom enbladig, klocklik kalk, och Polygonatum"), som skiljes genom rir- lik, niastan cylindrisk, endast i spetsen 6-flikig kalk och vid pipens midt fastade stindare. Slagtet tillhdr forndémligast N. Amerika, hvarest trenne arter finnas, hvaribland den i Norrige funna eller Sichacaliads stellata Desf. ~ Dess_ beskrifning lyder i korthet: Hela vixten nastan glatt eller bladen yngre pa undre sidan nagot smaludna. Rotstock krypande. Stjelk enkel, uppraét, vid basen om- gifven af en bladlés slida. Bladen 7—42, aflangt-lancett— lika, det nedersta mera aflingt, stjelkomfattande, de fre mera lancettlika, spetsiga och ngot stjelkomfattade. Blom- klase i toppen, enkel, 5—42-blommig med ganska korta blomskaft. Kalk liten, hvit med stjernformigt utstaéende fli- kar, som dro lingre an standarne. Bar svartaktiga. Syn. Convallaria stellata Linn. Spec., Willd. Spec. Ul. p. 163, Mich. Fl. bor. Amer. I. p. 202, Majanthemum stellatum Link Enum. I. p. 343. Forekommer i Norige vid Grefvenaas naira Christiania, upptackt af Herr Moe och meddelad af Prof. M. M. Blytt. Strédda Underratteliser. \ Botaniska Reseféreningen 1897. De Herrar, som antecknat sig sasom Ledamiter i detta ars Reseférening dro: *) Slagtet Polygonatum antages med skal af de flesta utlindska forfattare sfisom eget. Af vara svenska arter af sligtet Convallaria héra hit C. Polygonatum, multiflora och verticillata. » 156 Brukspatron C. Tamm. — Léwenhielm. — C. G. Clason. Prosten Dr. Chr. Stenhammar. Doktor D. G. Petersson. Baron Edy. Hisin Léjtnanten H. con ott, Magister Hellbom. Apothekaren M. Dyhr. Inspektoren W. Steffenburg. Studeranden T.O. Krok. — C. P. Lestadius. Af dessa deltagare hafva Herrar Clason och Stenham- mar antecknat sig fér 2 lotter (a’10 R:dr Riksm.) hvar- dera, Steffenburg for 3; de dfrige for 1 lott hvardera. — Farsofer upptrida ibland viaxterna icke mindre férddande 4n bland djuren. Vi behéfva endast-anfora som exempel Potatissjukan, Drufsjukan, 1839 ars pest bland Enbuskarne. Enligt allmanna tid- ningarne skall afven en sadan harjande farsot f6rdda barrskogarne i Norr- land. Till redan kanda férhallanden i denna vag kunna vi dfven lilligga, att vi under en resa till vestra Smaland : Juli manad sago - Ljungen stora strackor lings Nissa-stigen utdéd. Vid efterfragan om nir detta skett férklarades, att foregaende hést Ljungen allmant har aftynat och détt. Samma férhallande med Ljungen observerades pa de mindre Garne i Bolmen, der den . ungefar samtidigt utdétt. — Frain Utgifvaren af denna tidskrift hafva vi erhallit flera under- raittelser om hans vandringar och undersékningar af trakterna kring Varangerfjorden, men vi anse icke lampligt, att meddela endast nagra spridda underrattelser Lirom, da Bot. Not. lasare hafva att forvanta en fullstandig beskrifning haréfver vid hans bemkomst. Vi vilja blott om- nimna, att han funnit i mingd Ranunculus sulphureus Sol., Vera- trum album L. B Lobelianum Bernh. samt en troligen ny art af slag- tet Crepis. Hans férnimsta uppmarksamhet egnas likval at lafvarne, af hvilka han funnit flera rarieteter. Vintern har deruppe varat ovan- ligt lange, s& att forst med Augusti manads bérjan mera sommarlik viderlek intrafflade, en sak som naturligtvis varit honom till mycket mehn. Hans hemkomst blir férst i slutet af October. Till fdlje af en resa till Sédra Sverige hindrades n. v. Utgifv. att med sa stor noggrannhet som borts genomlasa korrekturet till fére- gaende nummer, hvarigenom nigra smirre tryckfel influtit, samt pa sidan 111 r. 8 ofv. Th. minus i stillet for Th. simplex, hvilket sa- som férvillande godhetsfullt torde andras. Re UPSALA, waunistrom & c. 1857. lal Ue Apr”? re " ae) HA , ePLY' ¢ yy " ay SERINE CNR & Ke nee aie ANG iS Nine ay \\ NN Bp a Wy) 444. P y PAOD yi 4) ; ZY 2 | | t " 4 “ ) j ; | Here / f YA y 4 f / hae Me Paes : ; y ah ) Ye y ye / re Aas | Sy “4 fd 5p ty ! f ; 3 Tp / x 5 2 }