Se Se s, ~ © Ss ane 102 Sedan man nu kranglat sig dfver en stengirdsgard, som ir bekrént af den bedrifliga Cactus Tuna, hvilken med na- gra sina samsldgtingar, likt arfsynden, fdljer oss sa godt som Ofver allt, klifver man uppfor en Batates-aker, der ett par slag af dessa séta jordfrukter trifves jemte Jatropha och Dioscorea. Sa fortsitter man 200—300 fot och mera, om berget ar hégre. Nu bérjar marken bli olandigare, idel skarpa och skrofliga bullerstenar af trachyt, kalk och sandsten Aro hopade pa hvarandra och férsvara promenaden. Man skulle tro, att jorden har sagdt ett bestaimdt nej till hvarje férsék att afpressa henne nagon vidare skatt — langt derifran. I detta stenrammel moter man ater bomullsplantor, Limonbu- skar, Ananas och, framfér allt annat utmarkt, den herrliga Bananen, denna oerhérdt naringsrika planta, som af allt odladt synes trifvas bast pa 6n, ty hon vaxer och frodas i flera varieteter, fran den lagsta sandslatten utmed hafvet till de olindigaste bergssluttningar och slar sallan felt, barande frukt den ena plantan efter den andra aret om. Dess frukt ar detsamma har som pengar, ty, sa ymnigt hon Afven odlas, frukten far alltid afsittning, och ar det vanliga priset ] cent (= 3%/, dre) for tva, sa att en klase med 200 frukter ger 1 Dollar eller omkring 3,75 Rdr rmt. Den for sin starka “flavour varderade Guavan (Psi- dium) trifves afven p& denna olindiga mark. Nagon gang hinder det, att man vid 400 fots héjd eller derutéfver traf- far p& en jemnare mark och kommer in i en slags tradgard eller park, der Anacardium, Mango och Persea jemte en réd- blommig Malpighia — vestindiens sura, storkarniga kérsbar — i ett eller annat exemplar aro planteradt (arean ar ej stor). Bland dessa trid vixa Cytisus, en ganska behaglig och gif- vande kéksvaixt, tillsamman med nagra andra smarre artvax~- ter af Dolichos-sligtet, Arachis hypogea, pumpor och melo- ner, den basta frukt, som torde finnas i hela Vestindien, om man bortser fran Bananas. Har och afven pa de hégsta top- parne — d. v. s. 900 fot dfver hafvet — ser man det herr- liga Papaytradet (Cariea), som med sin raka rutiga stam och 103 toppkrona pa afstand liknar en palm. Hon 4r ofta plante- rad utmed husen i staden, mera fdr dess prydliga utseendes an for fruktens skull, ty denne smakar afgjordt af rofvor eller ridisor, Stundom har man att genomga en 6fvergifven odling, betackt af gris, sasom Paspalum, Digitaria, Setaria och den obehaglige Cenchrus echinatus, hvilkens stickande ax fastna i klader och strumpor, och har och hvar en medelstor Cype- rus m. fl.; har ser man dfven akrarnes och rnderas vaxter sasom Boerhavia, Portulaca, Clitoria, Verbena jamaicensis, nagra sma Euphorbiae (ss. E. pilulifera m. fl.), Pectis, Par- thenium, Heliotropium och en hel rad Side, som i jemfé- relsevis manga former méta pa betesmarkerna, pa hedarne, gardar och vagkanter, sa talrika som vara smorblomster, men ej sa prydlige. Andtligen aro vi inne pa den vilda na- turens omrade, ty de sista 100:de foten dro alltfor olandige att afrédjas, att upphackas; det ena lilla blocket af den sén- dergnagna klippan ligger pa det andra och deremellan mindre stenar, sa att hela toppen dr som ett ras. Der ar rum anvisadt for den s. k. skogen, buskar af Bzgnonia stans och penta- phylla, hvilka med sina vackra blommor ett par ganger om aret sira dessa nejder. Bland dem trifves ofta en Cassia med stora blommor och sma fina blad (C. polyadena?), och pa den lilla olaindiga plataen ar buskverket sammansatt af Myginda latifolia, med oansenliga blommor, en art Croton, Conyza arborescens, hvilkens grenar stundom sluta med en Viscum, som med sin mérkgréna farg starkt sticker af mot modervaxtens gragréna blad. Har och der vaxer en lag P- sonia, hvilkens grenar svigta af den storvaxta 7Zvllandsia paniculata, som ofta vaxer pa ett knippe af de yttersta och finaste tradgrenar, men forsmar ej heller murar och hustak. Sa finna vi en slags Justicia, en Capparis med langa, inuti vackert cinoberfargade skidor, en liten Piper etc.,och slutli- gen Cactus repandus, som sjelf hég och reslig alskar héga platser. En Epidendrwm med vackra réda blommor vaxer ofta hégst uppe pa bara stenen eller i nagon spricka och sy- nes lefva samma slags lif som de lafvar af Lecidea, Leca- Ahi RDU Le iii; Ses ij " e } E y Se . Ps ¥ 2s Ny : , “ i. = 7 é 41 o e s s AY A/a! oes) Bi i | | 5s hp. me | : Jo UUIY, , “ | 2 ¢ A eee bali a 5 | 2 ee Z ' | ) in : E€: st 1 hy, \ F he \\ ea ¥; Pil ts. 2 ‘ ‘ : _ LA ae LIBRARY OF 8} 5 YORK BOTANICAL GARDEA4!| 4 Book FiunisAlt ’ by: _Yk YN) fl nsinvi 5a) $22 = 4, im = sao ~ ee >i at Oe fel ia vot + ve Mod x year a - SWAY iN a wht i me ibe — he es a ee BOTANISKA NOTISER FOR AR 1867 MED BITRADE AF Herr ALMQVIST, ANDERSSON, J. E. ARESCHOUG, v. CE- DERVALD, EKSTRAND, FALCK, y. GOES, C. HART- MAN, HISINGER, KROK, J. LANGE, LONNROTH, MOE, NORDSTEDT, NORMAN, ANG- STROM, ORSTED m. rt. UTGIFNE AF TH. M. FRIES. UPSALA, W. SCHULTZ’ FORLAG. 1867. Strédda Underriattelser. Arbeten 6fver odlade trad och buskar sid. 96. — Botaniska Rese- foreningen s. 72. — Chignon-alger s. 96. — Ekstrand, E. V.: Slutord i Rumex-fragan s, 124. — Gamla trad s. 128. — Hillesjé Tradgards-Bo- lag s. 128. — Lunds botaniska forening s. 96. — Rorelse hos bladen af Colocasia esculenta, s. 128. — Angstrém, Joh.: Svar pa Lektor C. Hartmans anmarkningar till min senaste uppsats om Sveriges Borrychier s. 70. — Angstrém, Joh.: Svar pa Lektor C. Hartmans forklaring i N:o 1—3 af Botaniska Notiser 1867 i anledning af mina anmarkningar mot mossornas behandling i 9:de uppl. af Hartmaris Skandinavisk Flora s. 92. Vaxter, som nagot vidlyftigare blifvit omnimnda i denna argang. Abies excelsa var. integrisquamis sid. 53. Agrostis canina 149. Aira 148. Alopecurus geniculatus 149. Arabis hirsuta 136. Arthonia excen- trica 107. Arthopyrenia pithyophila 155. Arthrorhaphis vacillans 107. Arthrospora trigemmis 106. Atriplex hastata 141. Bacidia phaegdes 106, B. rhodaspis 106. Biatora obtegens 152. B. terricola 106. Biatorella conspurcans 86. Biatorina seposita 91. Bidens cernua 132. Botrychium 70. Calamagrostis 149. Callitriche autumnalis 10. C. hamulata 9 C. polymorpha 4. C. stagnalis 3. C. verna 3. Caloplaca oligospora 106. Carex 144 & folj. Catillaria athallina 106. Chare 65 & f6lj. Cheno- podium 141. Cirsium arvense 132. Colocasia esculenta 128. Endococ- cus fusiger 109. FE. haplosporus 109. E. opulentus 109. © Erigeron acris 132. Erythrea pulchella 134. Euphrasia officinalis 135. Hieracium bra- chiatum 167. H. lingulatum *depilatum 68. Juniperus 142. Juncus 143. Lappa 133, 164. Lecanora Bockii 105. LL. complanata 105. Lecidea epiploica 87. L. hydropica 152. L. insidiosa 153. L. intrusa 152. L. jurana 107. Leskea hamosa 95. Luzula campestris 143. Mentha arven- sis 133. Microthelia atramentea 88. Myosotis 133. Nitella 63, 64. Ope- grapha abscondita 154. Pertusaria inquinata 108. Phleum pratense 150. Picea excelsa 49. P. obovata 50. Pinus orientalis 52. P. silvestris 142. Plantago major 135. Poa 147. Podisoma 73. Polyblastia bombospora 108. Polypodium Dryopteris 150. Polytrichum cristatum 151. Ranuncu- lus acris & auricomus 136. R. Flammula 135. R. Friesianus 169. Rapha- nus 137. Roestelia 73. Rosa 139. Rubus 140. Rumex 124. Salicornia herbacea 141. Salix alpestris 113. S. Amand 112. 8, daphnoides 59. S. glauca 112. S. Hartmaniana 111, S$. hastata 58. S. herbacea 118. 5. holosericea 62. S. Lestadiana 111. S. lanata 110. S. Lapponum 111. S. mollissima 62. S. myrsinites 115. S. Normani 116. S. notha 114, S. phxophylla 116. S. polaris 118. S. purpurea 120. S. reticulata 119. S. sarmentacea 117. S. Smithiana 61. S. Sommerfeltii 117. S. Wahlen- bergii 115. S: Wichure 112. S, viminalis 60. Sarcogyne distinguenda 153. Scleranthus annuus 141. ‘Sedum dasyphyllum'170. S. maximum 12. S. purpurascens 12. Segestria barbara 108. Senecio aquaticus 163. Ta- raxacum officinale 132. Thelidium acroglyptum 154. Thymus Chame- drys 134, Tilia europwa 137. Toninia fusispora 106. Tragopogon cro- cifolius 167. Triticum repens 147. Valeriana 133. Verbasum Thapsus 134. Veronica longifulia & spicata 1384. Verrucaria extrema 108. V. fuscella 155. V.. rejecta 108. V. trachinodes 88. V. xyloxena 87. Viola 138. Woodsia 150. — oa BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF N:o 1. TH. M. FRIES. 1867. INNEHALL: K. J. Liyynorn, Om de Svenska arterna af sligtet Cal- litriche. — Arr. Farck, Anmirkningar om Sedum macimum Sut. och S. purpurascens Koch. — C. Harrman, Forklaring i anledning af Dr - J. Angstréms anmirkningar mot mossornas behandling i 9:de uppl. af Hartmans Skand. Flora. 1. Om de Svenska arterna af sligtet Callitriche, af K. J. LOnNNROTH. Som vara Svenska Callitriche-arter, Ofver hvilka jag for Ofver tolf ar sedan uti en akademisk disputation utgaf en liten monografisk framstillning, fnnu icke lyckats tillvinna sig nagon stérre uppmarksamhet af Sveriges botanister, har jag, under férmodan att det for atskilliga bland dem, hvilka ej haft tillfalle att taga kainnedom om innehallet af nimnde lilla monografi, icke skulle sakna allt intresse att af det vig- tigare deraf erhalla ett utdrag, och fdr att tillika beméta ett par anmarkningar, som under tiden gjorts mot min framstill- ning af en ny art i detta sligte, ansett mig bora uti denna tidskrift meddela féljande beskrifning af ifragavarande vaxt- arter, till hvilken jag fogat afteckningar i férstorad skala af deras honblommor och frukter. Och far jag tillika rekom- mendera dessa sma vaxter till undersdkning i lefvande na- turen, hvarférutan deras examination, eljest sa litt, ar be- tydligt forsvarad, da de i torkadt tillstand forlorat flera af sina mest utmairkande kannetecken. Fér en sadan undersik- ning torde fdr de flesta arterna tiden straxt efter midsom- mar eller omkring foérsta Juli vara den lampligaste, enir sommarvarmen vanligtvis da fnnu icke uttorkat de sma vattensamlingar, hvari flera af arterna forekomma, samt deras frukter sallan férr.an vid naimnde tid antriffas fullt mogna, 4. l t ie ae, 2 sa att den for dem karakteristiska firgen framtridt. Endast en af arterna, C. autumnalis, blommar, sasom namnet an- tyder, fram pa hésten, da man saledes bir underséka densamma, Betriffande Callitriche-arterna i allmainhet torde jemval hir béra anmarkas: J:o att bredare, d. v.s. icke jemnbreda, blad endast anliggas vid vattenytan uti de rosetter, som der bildas, genom hvilkas upplésning, da dervarande internodier forlingas, bladen smaningom tryckas under vattnet, hvaraf blir en féljd, att, om an blomningen och befruktningen, sa- som hos flera bland arterna ar hiandelsen, forsiggar ofvan vattenytan, frukterna kunna antriffas djupare under den- samina; 2:0 att ingen af arterna tyckes fran bérjan kunna utveckla sina blad pa uttorkad plats eller ofvan vattenytan ; 3:0 att standarens liingd hos arterna i férsta gruppen i all- minhet ir siirdeles varierande, sa att fran densamma. icke kunna hemtas nagra palitliga skiljemirken dem emellan; 4:0 att de tvenne stiftens insertion i bredd med hvarandra uti rinnan mellan de rundade frukthilfterna, iAfvensom fruktens stillning med kanterna vinda mot stjelken och blomstidje- bladets skaft, tydligen hindrar stiften att nagonsin i normalt tillstand kunna béja sig sa (d.v.s. utmed dessa kanter eller rinnan dememellan), som enligt Kiitzings beskrifning och de af honom gjorda figurerna (n:o 1187 o, folj.) uti Rei- chenbachs Iconographia, ffvensom motsvarande figurer uti Reichenbachs Deutschlands Flora, skulle vara fallet hos Callitriche platycarpa Kiitz. (jemf. mina bifogade fruktaf- teckningar); 5:0 att de tidigare blommornas skirmar aro mindre och rakare fin de senares; och slutligen 6:0 att fruk- terna i yngre tillstandet fro bredare i forhallande till lang- den och mera convexa an i fullmoget. De fem Svenska arterna i sligtet kunna hanforas till foljande tvenne afdelningar: A) Species vernales et aestivales, emergentes, bracteolatae, foliis (superne typice rosulatis) magis opacis, semper petiolatis, non amplexi- caulibus (= Callitriche verna Lin. Fl. Suec.). 3 1. Callitriche stagnalis Scop. Flor. Carniol. (Vide figuras meas adjunctas a a, a,, a,,. ). Folia omnia uniformia, spathulata vel orbicularia et basi in petiolum alatum abrupte angustata, 5—3-nervia, summa rosulata, omnia apice integra ]. subintegra; flores polygami; bracteole in anthesi conniventes, lunato-falcate, acutiuscule, persistentes; styli mediocres, fructum maturum cequantes, post anthesin arcuato-recurvati, fructu adulto persistentes; fructus magni (diametro fere 1,75 m. m. longi), rotundi, compressiusculi, marginibus alatis, in ambitu profunde cana- liculati, maturt pallide straminei. Hab. in fossis et stagnis, ubi si aqua non nimis parca est, caules magis extrahuntur et foliorum lJamine majores fiunt et 5-nerves et longius petiolate; si vera aqua parcior, ut in terra madida, planta repens fit et pusilla, fasciculos foli- orum minutorum et paullo angustiorum 3-nervium in axillis proferens (= var. serpyllifolia Lénnr. Obs. Crit., C. mi- nime Hoppe analoga et socia). — Tota estate floret. 2. Callitriche verna Kiitz. in Reichenb. Iconogr. (Fig. adjunct. b b, b,, b,,,). Folia subbiformia (summa plerumque rosulata et spathu- lata vel obovata, 3-——5-nervia, interdum oblongo-linearia et uninervia), infima (et caulina et ramea) brevia, minuta, Ji- nearia vel sublinearia, uninervia, apice retusa; flores poly- gami; nracteole in anthesi vix conniventes, subfalcatw, ob- tusiuscule, persistentes; styli breves (longitudinem adulti fru- ctus gquantes vel ea paullo breviores), in anthesi et post eandem erecto-patuli, caduci (vel interdum basi sua subper- sistentes, cetera parte decidui); fructus inter omnes hujus ge- neris minimi (fructibus C. stagnalis quarta parte minores, unum millimetrum longi), obovato-elliptici, compressi, con- vexiusculi, subancipites, marginibus angustissime albido-sub- alatis, in ambitu anguste canaliculati, mox obscure griseo- cerulescentes, maturi atro-fusct. Hab. rarius in fossis et stagnis, ubi si aqua non nimis est parca (i. e. semipedalis), folia summa obovato- vel ob- + longo-spathulata; si aqua tenuissima, ut in terra humida, oblongo-linearia et, sicut tota planta, deminuta (=.C. minima Hoppe Bot. Taschenb.) fiunt. — Tota estate floret. Denna art, hvilken af nedan anférda skal heldre borde erhalla ett nytt namn, t. ex. C. tenella, synes i allmanhet forekomma pa grundare vatten, an de fdljande arterna, och har vanligen mera likformiga blad in dessa, sa att, om de fre bladen aro spadlika, endast ett ringare antal blad nedftill iiro af mera jemnbred form. Dessa smalare blad, som har oftast aro sirdeles korta (omkring ‘/, eller ‘/, tum langa) i jemforelse med de tvenne féljande arternas motsvarande blad, och icke dro, sasom deras, urnupna, utan endast i toppen intryckta, torde likval har aldrig saknas (jemf. K titzings pastaende hirom), savida de icke af nagon orsak blifvit for- stérda, hvilket latt hander, da det grunda vattnet, der vaxten uppvuxit, uttorkar. Atminstone har jag annu aldrig funnit den med endast spadlika blad. Hos forma angustifolia (C. minima Hoppe) férekomma frukter i nastan jemnbreda blads_ vinklar. 3. Callitriche polymorpha Linnr. Obs. Crit. (1854); Callitr. Asagret Hegelmayer Monogr. d. Gatt. Cal- litr. (1864) ? (Fig, "adj. CC, tea Folia (plante fructificantis semper) Diformia, summa ro- sulata, spathulata et 3-nervia, infima (et caulina et ra- mea) Jinearia, uninervia, apice emarginata; flores monoici vel dioici (numquam androgyni?); bracteole magne, in an- thesi apicibus sibi invicem adcumbentes, falcate, acute, in rosulis foliorum sepius hamate vel adunce, persistentes; sty/i longissimi (fructum maturum quater quinquiesve superantes) in anthesi erecto-patuli, post eandem incurvato-patentes, postremo a bast erectiuscula subhorizontaliter divergentes, fructu adulto persistentes (basi diutius vivida et erecta, ce- tera parte postremo marcescentes); fructus in avillis tantum foliorum spathulatorum obvii, semper minores (longitudine ~ ov fructus C. verne equantes, sed latiores et crassiores), dia- metro unum millimetrum longi, rofundi, crassi, maxime con- veai, marginibus obtusis et prorsus exalatis, in ambitu aperte et obsolete canaliculati, adulti fulvescentes, maturt triticeo- vel. gummiceo-helvoli. In fossis et stagnis, aqua quieta, seepius pedali vel ses- quipedali, impletis optime evoluta; etiam aqua invenitur te- nuiore, vix umquam vero in terra exsiccata, ut sepe species preecedentes, diutius viget. In aqua fluente planta sterilescit, rosulis ideoque foliis omnibus spathulatis deficientibus mere li- nearifolia. Sasom ofvanstaende beskrifning utvisar, ‘ir denna at- minstone i medlersta Sverige, sa vidt jag kunnat finna, yt- terst allmanna art litt att skilja fran Kiitzings C. verna, hvilken synes vara mindre allmant férekommande i landet. Otvifvelaktigt svarare skiljes den fran den sallsyntare C. ha- mulata, till hvilken den i vissa hanseenden bildar en Ofver- gangsform fran -C. verna, ehuru goda skiljemarken mellan dessa tre arter férefinnas. Sannolikt ar C. polymorpha att séka ibland de manga varieteter Kiitzing uppstallt under sin oklara och tvetydiga samt i alla handelser collectiva art C. platycarpa*), ehuru beskrifningarne pa denna art i Kiit- zings arbeten alldeles icke passa in pa C. polymorpha. Sa siges der nemligen C. platycarpa hafva frukternas bredd nistan dfverstigande langden, hvilket icke ratteligen kan til- lampas pa C. polymorpha; vidare beskrifves C. platycarpa hafva “fructus magni” (da deremot C. hamulate eller, sa- som Kiitzing i sina arbeten sjelf oratt kallar densamma, ”C. autumnalis” frukter sigas vara ”mediocres” **)), “mar- *) Denna typ har jag annu aldrig lyckats patrafla hvarken i naturen vaixande eller i nagot Svenskt herbarium, der jag endast sett de arter, jag i Observationes Critic beskrifvit och anyo har framstiller sasom hos oss inhemska. (. platycarpa torde derféve bora utménstras ur Svenska floran, sisom den ock redan blifvit af Callitriche-slagtets senaste Monograph H e- gelmayer utménstrad fran antalet af slagtets arter i allmanhet. **) Jemf. mina afteckningar, hvilka utvisa frukternas relativa storlekar hos de sarskilda arterna i slagtet. 6 ginibus alatis cartilagineis”, styli “post anthesin laxe recur- vati” eller “arcuatim reflexi” (sasom hos C. stagnalis) och bractew non hamate, hvartill kommer, att frukterna hos ar- tens hufvadform, eller hos var. A. @, fp och y uti Reichen- bachs Iconographia (figg. 1187—1!89), hvilka der visas vara ungefar lika stora som hos C. stagnalis, likasom dennas frukter dro aftecknade med halmgul farg. Langden hos stif- ten omtalas ej af Kiitzing eller Koch sasom nagon an- markningsvird karakter for C. platycarpa, af hvilken somliga former (se figg. 1188 och 1189 1. c.) hafva kortare stift sa- som (©. stagnalis, och andra (se figg. 1187 och 1190—1196 l. ¢.) langre sadana, da deremot ©. hamulata, som ej har pa lAngt nar sa linga stift som C. polymorpha, af Koch*) beskrifves ega “styli longissimi”, Pa grund af alla dessa om- standigheter kunna oméjligt C. polymorpha och den typiska C. platycarpa, hvilka bada hafva rund frukt med qvarsta- ende stift och skirmar, anses vara identiska arter. Deremot skulle jag anse sannolikt, att sistnimnda arts sasom huf- vudform beskrifna variation endast ar en varietet af C. stag- nalis **), hvilken stundom kan hafva de nedre bladen nagot smalare fin de ofre, d.v. s. mera aflanga, samt att de Ofriga varieteterna, som- Kiitzing 1. c. uppstallt af samma art, och som enligt nimnde forfattare (se Linnea, Band. VII, sid. 185) hafva mindre frukter an hufvudformen, utgéra tillsam- mans ©. polymorpha, med hvilken figurerna 1190—1199 uti nimnda Reichenbachs planchverk icke sa illa 6fver- ensstiimma ***), Anmiarkningsvardt ar det afven, att Kiit- zing forklarar sin ©. polycarpa (varieteterna inberaknade) vara den allminnaste Callitriche-arten i Tyskland, da der- *) J denne férfattares Synopsis Fl. Germ. et Helv. ar C. hamulata frst beskrifven under detta namn med tillagget: "K itzing in litteris.” **) Hegelmayer sammanfor Kiitzings C. stagnalis och C. platy- carpa till en enda art under namn af C. stagnalis Scop. “*) THegelmayer, som synes icke hafva ratt klart for sig Kiit- zings art C. verna, anser sannolikt, att former af C. platycarpa bora dit hinforas. C. polymorpha ar for honom obekant. 7 emot C. polymorpha tyckes vara den i Sverige allmannaste arten af detta slagte. — Detta betraffande tillampligheten af namnet C, platycarpa pa den nya art, jag uppstallt. I Botaniska Notiser for ar 1858 sid. 132 har Professor Fries yttrat den asigten, att C. polymorpha bor “hanforas till den i Sverige allmant for C. verna L. antagna™. I denna Asigt instimmer jag sa mycket heldre, som jag sjelf alltid hyst densamma och redan i Observ. Crit. anfort namnda Linnés art som synonym till den férra (ehuru med tillagget *maximam partem”, emedan C. polymorpha endast ar den i Sverige allmannaste af de flera arter, C. verna L. om- fattar). Men haraf féljer ju alldeles icke, att Linnés namn bir bibehallas for C. polymorpha. Ty om ett aldre namn, sasom Linnés ifragavarande, skall kuonna foredragas en yngre benimning, bor det ocksa fullt motsvara denna och icke vara en collectivare sadan, hvilket dr handelsen med C. verna L., hyilkens beskrifning *) (och endast denna representerar Lin- nés art) kan tillampas lika val pa Kiitzings arter C. stagnalis, platycarpa, verna och hamulata, som pa min (. polymorpha **). Linnés namn bor saledes forkastas, sa ofta fragan giller att benimna nagon sarskild af dessa arter, och endast bibehallas i den mera vidtomfattande betydelse, som beskrifningen pa densamma antyder, eller motsvarande *) ”Foliis superioribus ovalibus, floribus androgynis” (detta afser heldst C. hamulata), — ”Stellaria foliis omnibus subrotundis” (afser C. stagnalis), = Lenticula palustris bifolia fructu tetragono” (afser C. stagnalis, afven- som C. platycarpe hufvudform), “habitat in fossis et aquis quietis (kan afse Kiitzings arter C. stagnalis, platycarpa och verna, samt min C. poly- morpha), “vulgaris” (afser heldst C. polymorpha), “flores masculi et feminet distincti in eadem planta, obvii mense majo et junio” (afser alla de namnda arterna); — hvaremot Linnés andra Callitriche-art “autumnalis” i motsats dertill beskrifves med ”foliis omnibus linearibus, apice bifidis, floribus her- maphroditis”. Se Linnés Flora Suecica ed. 2. **) Uti Kochs Synopsis F]. Germ. et Helv. ed. 2 pag. 272 yttras: "C. verna Linn. et C. pallens M. Bieberstein species omnes antece- dentes” (d. y. s. C. stagnalis, platycarpa, verna och hamulata) ”compre- hendunt.” 8 alla species vernales et wstivales af detta sligte*). — Att K iitzing, entigt hvad Prof. Fries pa anforda stille vidare oiférmaler, forklarat original-exemplar af min art, som han erhallit till granskning, tillhéra typen for hans C. verna, be- visar ej mycket for deras identitet; ett misstag kan, sasom jag ofvanfér erinrat, latt begas af hvem som helst, om man siker examinera arterna i detta slagte efter torkade herbarii- exemplar. Botanisten gér i alla fall rattast i att genom egen undersdkning i naturen séka upplysning, hvilketdera pa- staendet ar rigtigast, antingen ofvanndmnda Kiitzings, att C. polymorpha air samma art som hans C. verna, eller mitt lika bestimda, att den ar en helt annan art, hvilken Kiit- zing icke synes kanna. (Jemf. mina afteckningar!) Férst- nimnda pastaende innebar for dfrigt densammes medgifvande, att C. polymorpha icke ar nagon annan af de arter, som han beskrifvit. — Hvad slutligen betraffar den af Lector Hartman uti sednare upplagorna af Skandinaviens Flora yttrade formodan, att C. polymorpha ar samma form, som den deri under C. verna upptagna varieteten p intermedia, ar den bestamdt oriktig, savida denna varietet i likhet med hufvudarten har "uppratta férsvinnande stift’; utan synes samma varietet i sadant fall vara identisk med den i mina Observ. Critice sid. 18 under C. verna Ktitz. uppstallda varieteten § translucens. Schkuhrs C. intermedia, hvil- ken anfores af Lector Hartman som synonym till ifraga- varande varietet af samma namn, har jag icke haft tillfille att lara kanna ™*); men da denna art maste vara beskrifven i ett flera decennier fore K ititzings monographiska behand- *) Det bor saledes ej heller bibehallas i den mening, hvari det i Hartmans Flora begagnas, da C. verna Kiitz. enligt beskrifningen der- med afses. Kiitzing har ock med ratta utbytt Linnés auctoritet vid sistnimnde vaxts namn mot sin egen, hvilken afven Koch upptagit. Ett annat namn borde dock Kiitzing hafva valt for sin art C. verna. **) Hvarstades dr den aftecknad eller beskrifven af Schkuhr? I hans Botanisches Handbuch kan den icke patriffas; ej heller omtalas den hvarken uti Kiitzings monographi eller uti Prizels Icon. Bot. Index. 9 ling af sligtets arter utgifvet arbete, under en tid, da blom- mornas och frukternas beskaffenhet hos dessa plagade forbises vid beskrifningarne, samt afteckningarne mindre noggranut ut- fordes *), torde densamma icke med nagon stérre sakerhet kunna hanféras till nagon sarskild bland de af mig fram- staillda arterna. Namnet C. intermedia ar for dfrigt redan af Hoffmann (Fl. Germ., ed. 2, I. pag. 2) ar 1791 anvandt i en betydelse, som tyckes hansyfta pa C. hamulata; och att da missbruka detta namn i en annan betydelse, synes icke béra fortjena efterfiljd **). C. polymorpha bir saledes icke benimnas ©. intermedia, hvarken sasom art eller va- rietet. 4.° Callitriche hamulata Kiitz. in Koch. Synops, Fl. Germ. et Helv. ed. 2. (Fig. adj. d d, d,, d,,,). Folia biformia vel uniformia, summa vel rosulata, spa- thulata et trinervia vel, sicut semper inferiora, anguste li- nearia, uninervia et apice divergenter bicuspidata; flores monoici, plerumque androgyni (masculus quisque femineo in axillo propinquo alternatim oppositus, stamine suo oblique deflexo apicem porrectum alterius styli floris propinqui attin- gente); bracteole in anthesi se invicem decussantes, anguste et graciles, semiorbiculariter curvatw, acuminate, persi- stentes et marcescentes *#*), florum primordialium sepius de- *) Jemf. t. ex. afteckningarne af ”C. intermedia Hoffm.” i Sturms Deutschl. Flora och af "C. verna L.” i Schkuhrs Handbuch. Kitzing forklarar uti sin monographi sistnimnde f6rfattares afteckning af C. au- tumnalis yara ”pessuma”. **) Jag kan fdr min del icke f6lja en och annan forfattares sed att forklara ett af aldre forfattare anvandt, men sedan bortlagdt namn vara “ledigt” att anvanda i en ny betydelse. Genom en sadan sed blir syno- nymien alltfor intrasslad; dessutom béra vaxtnamnen hallas i helgd. **) T herbarier skiljes den vanligen fran C. polymorpha genom sin sken- bara saknad af skarmar hos den utvuxna frukten, da deremot den sist- namndas stora skérmar qvarsitta nastan friska, t. 0. m. da frukten dr all- deles mogen och borjar affalla. 10 ficientes; styli graciles, mediocres (fructu maturo paullo vel sesqui-longiores), tn anthest divaricati, post eandem mow usque a basi sua retrofracti et e fissura fructus magna la- terali emissi lateribus ejus planis arcte adpressi, fructu adulto emarcidi et persistentes; fructus (in azillis quoque foliorum linearium obvii) submediocres (eadem fere magnitudine et, a latere fructus plano visi, etiam eadem fere forma ac fruc- tuum C. polymorphe vel paullo majores), diametro 1,295 m.m. longi, subrotundi, crassi, maturi plano-convexuli, margini- bus acutis, angustissime albido subalatis, in ambitu late ca- naliculati, juniores subcceruleo-fusci obscurescentes, maturi pbscure fusco-grisei. Hab, in aqua fluente et paullo altiore (sepius bipedali et ultra) rivulorum et amnium tota estate florens. Denna art har vanligen en stor rikedom pa smalt jemn- breda blad, hvilka ofta aro minst ‘'/,, till och med en hel tum i liingd. Dessa fro vaxtens enda blad, sa ofta den- samma utvecklas alldeles under vattnet, der den jemval kan blomma och satta frukt. Stiften tyckas vanligtvis vara borta, redan da frukten utvaixer, men qvarsitta i sjelfva verket vissna och hardt tryckta mot fruktens sidor. Sa ar ock forhallan- det. med skarmarne, hvilka noga eftersedda befinnas qvarsitta vissnade och férkrympta vid fruktens basis, atminstone hos den form, som eger bladrosetter. B) Species autumnalis, submersa et ebracteo- lata, foliis erosulatis, nitentibus, sessilibus et semiamplewvicaulibus. 5. Callitriche autumnatlis Lin. Fl. Suec. (Fig. adj. e e, e,, é,,, Folia omnia conferta, uniformia, a basi latiore lineari- angustata, uninervia, obscure et saturate viridia, paullum lucida, membranacea, summa numquam rosulata; flores po- lygami (stamine brevissimo instructi); styli fructum adultwm fere equantes, mox divaricati, posterius usque a basi re- }} trofracti et adpressi, fructu adulto persistentes; fructus maximi (in zona boreali subarctica fortasse optime evoluti, fructibus C. stagnalis duplo fere majores), diametro 2—-2,5 m.m. longi, subelliptico-rotundi, crassiusculi, a margine su- periore visi compresso-cruciformes, marginibus acutiusculis, la- tius cartil gineo-alatis, in ambitu profunde canaliculati, mox obscurescentes, maturt obscure fusco-griset. Hab. in aqua lente fluente rivorum et amnium, ubi tota submersa mensibus autumnalibus floret. A bifogade planch, der samtliga figurerna aro utforda i 10 gangers lineir fdrstoring, uttrycka figg. a b c d och e fullvuxna och nastan mogna frukter, sedda fran deras flata sida, samt acd och e med qvarsittande vissna stift; fig. a, b. c, d, och e, omogna, men fullvuxna frukter, sedda fran ena kanten, med Annu friska stift (dessa aro dock vanligen mer eller mindre forvissnade, da frukten fatt sin fulla storlek) ; figs. a, b,, c, och d,, blomskarmarne och bakom dem de utvecklade honblommorna, sedda fran frukternas kanter, sedan man borttagit fran hvarje blomma det Ofverlig- gande bladet, i hvars vinkel blomman sitter ; fig. e,, Call. autumnalis’ spida honblomma, som saknar skarmar ; figs. a,,, b,., ¢,,, d.,, e,, tvarsnitt af frukterna, betraktade uppifran ; Slutligen far jag uppmana Sveriges botanister att un- dersika och i denna tidskrift lemna upplysningar om vara Callitriche-arters geografiska utbredning i landet. De upp- gifter harom, hvilka rérande flere bland arterna férekomma i sa val landskapsflororna som Hartmans flora, torde be- héfva narmare granskning. Isynnerhet fr utbredningen af Kiitzings ©. verna siardeles litet undersékt, da den san- 12 nolikt af atskilliga botanister blifvit forblandad med den vida allmannare C. polymorpha; och hvad C. hamulata angar, torde mojligen afven flera af de i,vaxtenumerationer for den- samma angifna vixtstiillen vara icke fullt palitliga, da C. polymorpha ofta kan sisom denna-art sagas hafva bracteol hamulate. Calmar den 15 Oktober 1866. 2. Anmirkningar om Sedum maximum Sut. och S. purpurascens Koch, af Arr. FAtck. Af de med platta blad forsedda Sedum-arterna kande Linné blott en art som Svensk, S. Telephium L. (FI. suec. ed. 2, p. 152). Fries fr den forste, som i sin Fl. scan. (s. 98) har tillagt en ny form, S. Telephium L. * purpu- reum Fr. Denna benamnes af Fr. Areschoug (Sk. Fl. s.96) S. Telephium L. * purpurascens Koch och som ny for Svenska floran upptages (a. st. s. 242) S. lividum Willd., hvilken redan af Drejer (FI. excurs. Hafn. p. 322) infordes i danska floran. Slutligen beskrifves i Langes Danske Flora (3 Udg. s. 357) en S. purpurascens Koch, som dock ir skild fran den af Areschoug sa benimnda. Vi skulle saledes i Skandinavien ej ega mindre fn tre arter och en underart tillhérande denna grupp*). Det ar dock min of- vertygelse, att hir ej forekomma mer dn tva verkliga arter, neml. S. maximum (Sut.) Koch och S. purpurascens Koch (Syn. ed. 2. tom. 1. p. 284) och jag skall i korthet séka ut- veckla grunderna fir denna min asigt. Grunden dertill, att forhallandet mellan dessa arter, och former ej blifvit ritt uppfattadt, bér enligt min tro sdkas *) Jag tager i hela denna uppsats ingen hansigt till S. hybridum L., som 4r vida skild fran de arter, hvarom har ar fraga, och dessutom blott ir funnen pa ett enda stalle i Norge, ytterst sparsamt och sakerligen for- vildad, 13 deri, att man i diagnoserna alltfor mycket fist sig vid vissa karakterer, som i sjelfva verket aro ganska foéranderliga, sa att man ej kan taga minsta hansyn till dem vid arternas bestimning. Att faran pa karpellernas rygg, ett kannetec- ken, som af Koch och Babington anvindes for S. pur- purascens, ej ar nagon konstant karakter, ar redan anmarkt af Grenier (Flore de la chaine Jur., 1.s.271). Detta giil- ler vidare om bladens stallning pa stjelken, kronbladens rikt- ning och de inre standarnes infaistning pa kronbladen. S. maximum har vanligen motsatta blad; mera sallan aro de stallda i spiral och mycket yppiga exemplar ha stun- dom tre i krans sittande blad. Alldeles samma _ variations- serie genomléper S. purpurascens, endast med den skilna- den, att den oftare har spiralstallda blad. Om kronbladen uppgifves af Koch, att de hos S, ma- xvimum iro "patentia, recta”, under det de hos S. purpu- rascens skola vara "supra medium recurvo-patentia.” Har- utinnan har jag dock ej funnit nagon olikhet ega rum, da than jemnfor blommor, som dro lika utvecklade. Afven hos S. maximum iro kronbladen i fullt utslagna blommor ofvan midten tillbakabdjda. En karakter, hvarvid man i allmfinhet fastat mycken vigt, ar de inre standarnes infastning pa kronbladen. Hos S. maximum uppgifvas de vara fastade nederst vid basen (Koch), hos S. purpurascens '/, (Koch) och hos S. h- vidum Willd. ‘'/; ofvan kronbladens bas (Areschoug, Lange). Att denna karakter ej ar tillférlitlig, har dock redan Sonder i sin Flora Hamburgensis anmarkt, hvilket jag vid undersékning af lefvande exemplar funnit bekraftadt. De aro hos alla tre formerna fastade ungefar lika hégt, nem- ligen i allmanhet '/,—'/, ofvan kronbladens bas. Hos olika exemplar varierar dock detta nagot. Ar denna iakttagelse riktig, sa bortfaller ett af de vig- tigaste skiljemairkena mellan S. purpurascens och S. livi- dum, sasom de beskrifvas af Areschoug, och de 6friga karaktererna fro mera individuella olikheter, hvilka ej synas 14 kunna begrunda en skilnad. Ocksa tillhér Dr Lundgrens exemplar, som han viinskapsfullt tillatit mig jemfora, . pur- purascens. Hit hir, sasom forut uéimndt ar, S. Telephium L. * purpureum Fr. och likaledes Langes 8S. lividum. Detta bestyrkes dels af beskrifningen hos Lange och Dre- jer, isynnerhet den senare, dels af den af dem cit. fig. (FI. Dan. 686) samt slutligen af lefvande exemplar, som Prof, Lange sjelf forklarat tillhéra sin S. dévidum. Denna.art skiljer sig fran S. mazimum, utom genom blommornas firg, hufvudsakligen genom sina blad. Hos 8. maximum iro de nedre bladen oskaftade med bred bas, de fre nagot stjelkomfattande med kort hjertlik bas. S. pur- purascens deremot har de nedre bladen kort skaftade, de ifre oskaftade med afrundad bas. Den synes mig vara en god och konstant art, sasom den ock af de flesta utlindska firfattare anses. I Skane forekommer den blott i sydvestra delen *), oftast, om ej alltid, planterad. Dessutom finnes den i Smaland (Scheutz, Smal. Fl. s. 158), Ostergétland (Kindberg, Ostg. Fl. s. 189) och pa Gotland.**) Utom dessa begge arter férekommer i Skane en egendomlig varie- tet, S. Telephium L. —- angustifolium Lilja (Sk. Fl. s. 201), som utmirkes genom “lancettlika, mot basen afsmal- nande, stridda, spetsiga blad.” Enligt muntlig uppgift af Hr Lilja sjelf ar det en genom skuggig lokal uppkommen form. Fran S. Fabaria Koch, dit den med ? af Lilja hanfores, ar den alldeles skild. (Denna synes tvirtom vara en analog form af S. purpurascens ***)). Fran sin ursprungliga lokal vid Rénnemilla +) ar den nu férsvunnen, men férekommer *) ‘Till forut kanda lokaler kan laggas: Lomma kyrkogard, Fogel- sang vid ett torp. **) T forbigaende ma namnas, att jag fran flera stallen bade i Sma- land och Vestergétland sett en helt annan Sedum under detta namn, neml. S. ibericum Stev. +) Jfr Sonder 1. c +) Genom skriffel star i Bot. Not. 1846 s. 171 "in clivibus ad Stoe- kaméllan”, hvilken uppgift derifran dfvergatt till Hartman och Are- schoug. 15 deremot vid Misinge nira Torekow (enl. ex. af Doc. J. O. Rosenberg). Nirmast denna varietet star utan tvifvel Langes S. purpurascens, som enligt Prof. Langes egen muntliga upp- gift af honom betraktas som en form af S. maximum. Jag har ej sett ex. af denna form, men den afviker fran Liljas beskrifning hufvudsakligen genom bredare blad och synes sa- ledes vara en form, som narmar sig S. maximum. _ Prof, Fries anmarker i Bot. Not. 1841 s.191, att den genom od- ling dfvergar till S. maximum. Fér den art, som i Sverige kallas S. Telephium, har jag i det foregaende begagnat namnet S.marimum, da detta ej ar underkastadt nagon misstydning. Namnet S. Tele- phium har deremot anvindts i flera olika bemarkelser, och finnu i dag ar man ej ense om, hvilken art det egentligen tillkommer. Grenier (I. c. s.270) tager namnet i samma mening, som de skandinaviska forfattarne. Babington (Man. of Brit. Bot. ed. 5. p. 129) férstar dermed *. purpurascens Koch. Drejer (I. c.) betecknar med detta namn S. pur- purascens Lange och slutligen anvandes det af Reichen- bach (Fl. exc. p. 550) for S. Fabaria Koch. I alla dessa fall citerar man dock Linné som namngifvare, ehuru det af Linnés skrifter ir uppenbart, att han aldrig skiljt dessa arter at. I Sp. pl. ed. 1 (tom. 1. p. 430) tillhéra 2. och >. S. purpurascens, 0. och ¢. S. maximum. Pa samma sitt framstallas dessa vixter i ed. 2 (tom. 1. p. 616), hvilken upplaga, ehuru senare, vanligen citeras. Detta bevisas slut- ligen deraf, att i FI. suec. ed. 2. p. 152, der Linneé val endast har S. maximum i sigte, aro dock de kannetecken, som anféras, endast sadana, som dro gemensamma fér bada arterna. Rattast synes mig vara att behalla Linnés namn i Linnés mening, d. v. s. kollektivt for bada arterna, da tro- ligen alltid férfattare komma att finnas, som anse dem som former af en art. Sa anses de t. ex. af Patze, Meyer & Elkan i Fl. der Prov. Preussen (p. 459). Men skall nam- te 16 net S. Telephium anvandas for nagon viss af dessa bada arter, sa tillkommer det S. purpurascens, for hvilken det, vid den tid, da arterna first bérjade skiljas, anvéndes, sa- com af Mertens & Koch (Deutschl. Fl.), Smith (Engl. Fl.). Ja, redan Persoon i Syn. pl. (1805!) synes med iF, Telephium hufvudsakligen forsta. S. purpurascens, ehuru be- skrifningen ej ar fullt tilltredsstallande. Af de tre namn, som i Skandinaviska Floror anvandas for S. purpurascens, anser jag Kochs namn, ehuru yngst, bira ha foretriidet framfor bade S. lividum och S. Tele- phium * purpureum. Namnet %. lividum ar nemligen osa- kert. Prof. Lange (a. st. s. 795) uppgifver, att exemplaret i Willdenows herbarium ej synes tillhéra var art. Drejer deremot siiger sig hafva upptagit detta namn pa grund af ett exemplar fran Botaniska tradgarden i Berlin. Men om man ej ligger uteslutande vigt vid exemplar, utan haller sig till ' forfattarens beskrifning, sa synes detta namn ej kunna han- firas till var art. Willdenows ursprungliga beskrifning har jag ej lyckats fa se, men beskrifningen hos Dietrich (Syn. pl. IL. s. 1619), hvilkens diagnoser uppgifvas vara “ordagrannt lanade”, aifvensom i De Candolles Prodromus, tyda pa en vida skild art. : S. Telephium * purpwreum Fr. Fl. scan. ar utan allt tvifvel identisk med S. purpurascens, men beskrifningen dr sa ofullstindig, att detta namn ej gerna kan upptagas. En corymbus foliosus tillkommer bada arterna. Deremot har Koch sa fullstandigt beskrifvit var art, att hvar och en, som underséker lefvande exemplar, maste blifva éfvertygad om, att den svenska formen tillhér denna art. Fragetecknet, hvarmed detta namn citeras som syno- nym hos Hartman fnnu i nionde upplagan af hans Flora, synes saledes ej berittigadt, helst Prof. Fries redan i Bot. Not. 1843 s. 119 papekat identiteten mellan S. Telephium L. * purpureum FI. scan. och S. purpurascens Koch. Minst synes detta namn kunna_ hiinforas till den form af S. mazi- mum, for hvilken det af Prof. Lange anviandes. Prof. Lange 17 stéder sig ocks& ej pa Kochs beskrifning, utan pa en figur i Reich. Icon. (f. 968), hvilken af Koch citeras till hans art. Ar denna verkligen troget kopierad efter naturen, hvil- ket kan betviflas, da Reichenbachs figurer ofta aro i de- taljerna oriktiga, sa tillhér den bestamdt ej S. purpurascens, utan snarast den form, till hvilken den af Lange citeras, och det dr ett misstag af Koch att citera denna figur till sin art. Detta bestyrkes ocksa af den beskrifning, som Rei- chenbach meddelar i texten till sina figurer. 3. Forklaring, i anledning af Dr. Joh. Angstréms anmarkningar mot mossornas behandling i 9:de uppl. af Hartmans Skand. Flora, afgifven af Cart HARTMAN. Knappt hade jag forlidne hést till Bot. Not. insandt ett gen- mile pa de klandrande anmarkningar, som Dr A. i denna tid- skrifts N:ris 3 & 4 ansett nédigt att framstalla derfére, att jag rérande sligtet Botrychium icke vidtagit vissa foraindringar, som syntes Dr A. behéfliga, forrin jag ryktesvis erfor, att Dr A. redan i N:o 6 anyo behagat ihagkomma mina ringa atgdranden vid ofvanndmnda bok med skarpa anmarkningar. Da emellertid detta nummer af tidskriften icke férran i dessa dagar (bérjan af Febr.) kunnat hit till orten erhallas, har jag ej heller férran nu egt tillfille att taga del af de nya anmirkningarne, hvilka denna gang befinnas réra mossorna eller hela andra delen af Floran. Ehuru jag ingalunda fornekar, att stora brister torde vidlada denna del, savil som den férsta, och ehuru jag val vet, att "mera forsigkomne mosskinnare” kunna sjelfva inse den stérre eller mindre befogenheten af Dr Ass anmiirknin- gar, maste jag likval anhalla om plats i B. Not. for foljande rader, emedan manga, om icke de flesta af tidskriftens 1a- sare ej dro mosskinnare och derfore, om jag iakttoge tyst- 2 18 nad, litteligen skulle deraf draga den slutsats, att boken verkligen eger alla de brister, som Dr Av uppgifvit (utan att fasta afseende vid forr afgifna forklaringar), samt att dessa brister, om de verkligen existera, dro af sa svar beskaffen- het, som Dr A, synes énska att gira troligt. ; Besynnerligt forefaller dock, att Dr A., som till de fs- regaende upplagorna, t. 0. m. den 8:nde (1861), pligade hafva godheten att i bref enskildt meddela mig uppgifter om nya arter och lokaler till intagande i Floran samt stun- dom anmirkningar vid dels verkliga, dels férmenta brister, som borde afhjelpas, likvaél under naimnde tid aldrig med ett enda ord antydde sasom brister eller oriktigheter just de an- ordningar i Floran, som han nu offentligen med en icke ringa skirpa angriper. Det ar nemligen att mirka, att det mesta af hvad Dr A. ou klandrar dr sidant, som icke tillkommit i den 9:nde uppl., utan som qvarstatt, i hufvad- sak ofériindradt fran den 8:nde, i vissa delar fran aldre upp- lagor, sasom Bladmossornas indelning och vissa sligtens be- grinsning, under det att de flerestiides med verkligen mycket besvir gjorda férindringarne rérande arterna, deras anordning, synonymik etc,, som i denna sista upplaga vidtagits, och som for Dr A. borde utgéra de enda nyheterna, endast un- dantagsvis af honom ihagkommas med en slang, Manne man hiraf skall sluta, att den uppstiallning, som Dr A. ansag duga iinnu 1861, var gammalmodig och oduglig redan 1864 (9:de uppl:s tryckningsar)? Eller, att de flesta i 9:nde uppl. vidtagna indringar lyckats gira sig fértjenta af Dr Ass bifall, ehuru han icke uttalat detsamma? Tyviirr vagar jag ej smickra mig med ett jakande svar pa den senare fra- gan, ty de forsatliga ”o. s. v.” och "m. m.”, med hvilka Dr A. i de flesta fall beledsagar sina exempel pa formenta felaktigheter i Floran, antyda ju, att han skulle kunna med ett stort antal dylika exempel alldeles férkrossa mig, om han ville. Dem, som mojligen skulle anse mig béra vara tacksam for denna Dr A:s skonsamhet, beder jag emellertid att fa upplysa derom, att Dr A. ae fa ganska svart att 19 uppleta flera exempel, pa en gang passande fir hans pa- staenden och icke alltfér laitta att vederligga. Men latom oss skirskada ”anmarkningarne” i den ord- ning, som Dr A. framstillt dem. 1. “Att Fam. Bryacee icke blifvit, pa satt alla (sic!) utlindska fdrfattare iakttaga, indelad i musci stegocarpi, cleistocarpi och schistocarpi, samt Sphagna helt och hallet skilda fran denna familj.” Innan jag besvarar denna anm., anhaller jag att fa er- inra derom, att hvarken Florans forf. eller jag, i egenskap af hennes utgifvare under de J8 sista aren, haft den férma- tenheten att anse oss redigera mossdelen fir stora Bryolo- gers rakning, hvilka sjelfva torde veta hundradefallt mera én hvad denna lilla bok innehaller, och- for dfrigt ega_ till- gang pa och férsta att begagna stora arbeten af ojemférligt hégre vetenskapligt varde*), utan for yngre botanister, som efter vunnen kannedom om faderneslandets fullkomligare vaxter mojligen skulle vilja studera sig in i atminstone en af Kryp- togamernas grupper. De kunna icke gerna taga de forsta stegen inom ett sa nytt omrade med ledning af endast stérre och hégre vetenskapliga arbeten pa frammande sprak (mig veterligen ar nemligen sedan 1817 ingen annan mossflora, ain “den narvarandes sarskilda upplagor, pa vart sprak ut- gifven), utan torde till en bérjan behéfva en pa svenska affattad och afven i Ofrigt for deras standpunkt afpassad mossflora. Detta har staindigt varit och fir fortfarande hufvudanda- malet med den nu sa striingt klandrade delen af Hartmans Flora, och att den icke alldeles férfelat detta sitt andamal, torde bevisas deraf, att bland vart lands botanister under de sista 4 a 5 decennierna funnits jemférelsevis manga moss- kannare, en del i hég grad framstaende (t. ex. Myrin, Lind- gren, Angstrém, Thedenius, Sillen, Liedstrém, Hj. *) Icke desto mindre har sjelfve Schimper visat denna ansprakslisa bok den hedern att bade i Bryol. eur. och Synopsis vid de flesta arter ci- tera densamma bredvid erkindt utmirkta arbeten. 20 Holmgren, P. C. Afzelius, Rob. Hartman, J. E. Zet- terstedt, Lindberg, Berggren m. fl.), af hvilka ganska sannolikt de allra flesta, om icke alla, vid sina férsta moss- studier haft till vagledare denna bok, till hvars forbittrande och fullstandigande de sedermera sjelfva verksamt bidragit. For att mossfloran fortfarande skulle kunna gagna pa samina saitt, har det synts mig nédvandigt, att dels lata henne félja med sin tid i afseende pa artbegransning, synony- mer m.m., men dels ocksa att bibehalla i afseende pa an- ordningen sadant, som kunde tjena till att underlatta hen- nes begagnande i bérjan, d. a. af nybérjare i moss-studiet. Af denna orsak ar det, som slagtéfversigten fdr blad- mossorna, hvilken upptager knappt 6 af de mer an 100 pa- gine i mossdelen, fortfarande ar uppstalld i en artificiel ord- ning, narmast liknande det Hedwigska, for sligtenas under- sikning och bestimning relativt laittaste systemet, under det att arterna (upptagande den ojemforligt stérsta delen af bo- ken och utgérande hufvudsaken) fro ordnade i naturliga floc- kar (af en del kallade familjer), hufvudsakligen i likhet med Schimpers system, det nyaste jag kainner. Allt detta ar enligt samma grund, som Fanerogamerna i Florans firsta del, hvilkas korta slagtéfversigt ar uppstalld efter det for exa- mineringen lattare, men artificiella sexualsystemet, arterna deremot ordnade i naturliga familjer, sasom det aifven i manga "utlandska” Floror brukas. Tages detta allt, som for Dr A. varit bekant sedan ling tid tillbaka, med i berikning, s& torde Dr A:s forsta anmarkning nastan helt och hallet bora férfalla. Ty, gerna medgifvande att de 3 ofvannimnda, af honom payrkade af- delningsnamnen icke blifvit af mig begagnade, fro likvil for sligtéfversigten samma hufvud afdelningar (acrocarpi och pleurocarpi) antagne, som af t. ex. Schimper sjelf och en annan af vart tidehvarfs utmirktaste bryologer, Rich. Spruce, begagnas till hufvudafdelningar. Den senare har tillochmed i det: enda arbete af honom, som jag eger, Musci of the Py- renees, icke alls nyttjat de afdelningar, som af Dr A. upp- 21 gifvas sasom af “alla” utlindska forfattare antagna. Der- fore torde det ock i nagon man kunna ursiktas mig att ej hafva begagnat namnen pa desamma. Ehuru jag icke vill bestrida dessa 3 afdelningars fortraff- lighet, torde skadan deraf, att de i slaigtéfversigten ej be- gagnats, vara ganska ringa, ty i bokens hufvuddel, som in- nefattar arterna, hafva icke allenast Sphagna, under egen diagnosticerad rubrik (Sphagnacee) blitvit, just sasom Dr A. nu efterat anbefaller, uppstillda efter och skilda fran alla Bryacee i eg. mening, narmast framfér Hepatic, utan ock Andreewacee (= schistocarpi) pa samma satt stallda for sig sjelfva, utan all hopblandning med de eg. Bryacew, samt slutligen Phascee (= cleistocarpi) fatt sin plats sasom egen flock sist af alla de éfriga Bryacee (= stegocarpi). Med undantag saledes af namnen dro dessa 3 aldelningar i bo- kens hufvudsakliga del iakttagna och der icke pa sagot satt hoprérda. Men detta fortiger Dr A. i sin anmirkning, hvil- ken endast ar tillamplig pa den artificielt uppstallda, korta slagtéfversigten. Ar sadant opartisk kritik ? Da Dr A. standigt hanvisar mig till utlandsk auktoritet och saledes icke synes vilja tillerkanna mig rattighet att hysa nagon egen asigt (ehuru det nu ar 25 ar, som jag sysselsatt mig med mossornas studium, om ock ej sasom hufvudadmne), ma det tillatas mig att visa, att jag icke saknat stora och utlindska auktoriteter Afven for den hopblandning af de of- vanndmnda grupperna, som eger rum blott i slagtéfversig- tens forsta rader, ehuru Dr A. haft godheten framhalla den pa ett sadant satt, att man skulle tro den vara ett fel, som genomgar hela boken. Sa t. ex. forer R. Spruce |. c. Phasca (cleistocarpi) till sin tribus Pottiacew, mellan trib, Splachna- cee och Trichostomew, saledes midt ibland stegocarpt, och sitter Sphagna ("for hvars urskiljande som helt egen familj ej behéfvas synnerligen djupa studier”) mellan Andrewacee och de éfriga Bryacew, saledes inom sistnamnda famil). Och sjelfva Karl Miller, hvilkens kannedom om mossorna Dr A. torde vara den siste att jafva, sitter, i sin Synopsis 22 muse. frondos., Sphagna sasom en tribus mellan Leuco- bryacee och Funarioidew, saledes (horribile dictu!) midt ibland stegocarpi inom familjen Bryacew! Rabenhorst i Deutschlands Kryptogamen-Flora stiller Sphagna pa samma plats, som Spruce, nyttjar acrocarpi och pleurocarpi som hufvud-, men de af Dr A. forordade sisom underafdel- ‘ningar, 0. 8. v. Om hela Dr A:s forsta anmarkning skulle man, pa grund af hvad nu blifvit anfordt, kanna siga, att den ar lika val- villig och befogad, som om Dr A. skulle beskylla mig for att i Florans forsta del hafva rért ihop t. ex. Ulmacee med Cuscutew, eller Tiliacee med Nympheacer, derfér att Ul- mus och Cuscuta pa sitt hall, Tilia och Nymph a pa sitt, i den artificiella slagtéfversigten (sexualsystemet) hafva plats bredvid hvarandra, men fértiga, att dessa familjer i den egent- liga Floran ‘det naturliga systemet) finnas pa sin ratta plats. 2. "Att slagtena Hypnum, Leskea och Phascum be- grinsas nistan efter samma grunder som under Hedwigs tid, hvaraf afven blifvit féljden, att arter, hvilka till och med af en del mosskannare blott anses som variationer af samma. art eller atminstone sasom mycket nira forvandta, blifvit han- forda till olika slagten.” Afven har borde Dr A. hafva fistat nagot afseende vid bokens for honom valbekanta andamal, samt dervid, att jag sjelf redan i 7:nde och 8:nde upplagorna vid sligtet Hypnum i en not papekade det nu af Dr A. Ater framletade felet (ty som sadant erkanner jag det), och att jag der tillika for- klarade bade orsaken till detsamma jemte min 6nskan, men ock oférmaga att afhjelpa det. Men da Dr A. nu ansett lampligt, att framhalla det bland de anmarkningar, han "sam- lat”, ma nagra ord till detsammas urskuldande anforas. Det hade utan tvifvel for mig varit det allra be-~ qvamaste att, sAsom Dr A. foreslar, hafva helt enkelt lagt Schimpers slagtbegransning till grund for hela denna del, men huruvida nybérjaren i moss-studiet, enligt hvad Dr A. i dennes namn forsiikrar, skulle derfor “hafva blifvit mig sir- 23 deles tack skyldig’, maste jag betvifla, ty nybérjaren skulle derigenom fatt pa sina skuldror valtad en bérda, som han nippeligen skulle maktat bara. Vi ma nemligen komma ihag, att det i sligtéfversigten begagnade systemet grundar sig ute- slutande pa fruktens, sirdeles peristomets och calyptrans he- skaffenhet, som hos bladmossorna lemnar bestimdare och derfor fifven lattare och kortare uttryckta kannetecken for sligtena, An de jiro, som hemtas fran (de vanliga annu mer mikroskopiska) blommornas kin, bladcellernas form i bladets olika delar, mossans habitus m. m, Men fruktens nyssndémnda karakterer forsla icke det allra- ringaste, om man vill urskilja 30 genera och icke fa sub- genera, som Schimper antagit och uppstillt af dé tva gamla sligtena Hypnum och Leskea; dertill maste man ovil- korligen taga till hjelp alla de kinnetecken af nyss anforda slag, som sta att samla fran vixtens Ofriga delar. Utom att detta skulle helt och hallet rubba konseqvensen i det for sligtifversigten antagna systemet, har jag, vid upprepade forsék att uppgéra en klav for alla dessa slagten (hvilkas fortrafflighet for den redan férsigkomne mosskannaren jag al- drig har bestridt), funnit, dels att hvarje sligtdiagnos skulle erfordra minst dubbelt sa stort utrymme ‘och med detta ar jag bade af férlaggare och recensenter alagd att hushalla pa det stringaste), som nu dr fallet, dels att hégst fa, om ens nagon, af dessa diagnoser skulle kunna af nyborjare begag- nas till sligtenas bestimmande. De skulle, sasom jag ytt- rade i den ofvan aberopade noten, hvilken Dr A. nu i un- gefiir 9 ar haft tillfaille se och begrunda, med all sikerhet Jeda till oéfvervinneliga svarigheter for nybérjaren, och sidana borde jag vial icke med beradt mod stiilla i hans vig, om icke bokens hufvudindamal skulle blifva alldeles forfeladt. Detta fr orsaken till det visserligen ledsamma, men, som jag hoppas, icke alldeles oférsvarliga férhallandet, att 4 arter bland de 133, som sligtena Hypnum och Leskea tillsammans i var Flora omfatta, blifvit pa grund af sitt pe- 24 ristom placerade i sligtet Teskea, ehuru de af Schimper foras till sadana nyare sligten, hvilkas éfriga arter jag pa grund af peristomet maste upptaga i sligtet Hypnum. Dessa arter iiro Leskea pilifera Sw., hvars narmaste sliagtskap likvil i Floran temligen tydligt angifves derigenom, att den i slagtet Leskea Dlifvit stilld ensam i subgenus Plagiothe- cium och att den afdelning i Hypnum-sligtet, som innefattar denna arts nirmaste grannar, betecknas med samma namn (Plagiothec.); vidare Lesk. subtilis H. och L, tenella Sch., hvilka pa samma siitt inom Leskea fatt utgéra en egen af- delning med 6fverskrift ‘eller sasom subgenus) Amblystegium, hvarigenom deras sliigtskap med vissa arter inom Hypnum, betecknade med samma Ofverskrift, tydliggéres; samt slutli- gen Leskea myosuroides Roth, hvars plats likval inom de nya sligtena fr sa osiker, att Schimper, som i sin Sy- nopsis férer den till slagtet Hurhynchium, annu i de senaste hiiftena af sin Bryol. eur. forde den till sl. Zsothecium, hvar- tnder (sasom subgenus till Leskea) jag i Floran upptagit denna art. — For 6frigt firo fnnu, sasom Schimper sjelf férkla- rat, nagra af de nya genera till sin begrinsning nagot vack- lande, hvarfér man redan i hans Synopsis (1860) finner flera arter forda till helt andra genera, ‘in i hans Corollar. Bryol. eur., som utgafs 4 ar tidigare. (Forts.) A Botaniska Notiser, som 1867 fortstttas efler hittills foiljd plan, emotlages prenumeration da hel drgding, ulgirande 10 N:r % omkring 12 ark, med 3 Rdr Rmi hos firliggaren Herr Bokhandlaren W. Schultz i Upsala eller hos ofriga bokhandlare samt, med tilligg af vanligt post- forvaltare-arfvode, @ samtliga poststationer i riket. Medde- landen och bidrag mottagas med tacksamket och torde be- niiget insdindas direkt till undertecknad. Upsala d. 31 Dee. 1866. Tu. M. Fries. UPSALA, Kongl. Akademiska Boktryckeriet, 1867. F Callitriche stagnalis Scop. b-verna Kitz. c.polymorpha Low. . hantulata Kitz. e. autummatis Lim a ay 8 ie 4 ee wes i | FER . evap Sn ee ode Ree etc ee aon coterie : = Fs Kihs Sy 4, te 3G aegis Ga Seabee tania. ; isp eas si hot anid : _—, rae vet ee eet aie the patra ne elie age het * BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF N:o 2&8. TH. M. FRIES. 1867. INNEHALL: J. E. Arescnoue, Erinringar vid valet af Mikroskop. — N. G. Mop, Iagttagelser angaaende nogle skandinaviske Viexters Va- righed. — C. Harrman, Forklaring i anledning af Dr Joh. Angstriéms anmirkningar mot mossornas behandling i 9:de uppl. af Hartmans Skand. Flora. — E. Histncer, Nagra ord om de i Skandinavien forekommande formerna af granen (Picea excelsa). — Tu. M. Fries, Tillagg, till fore- giende uppsats. 1. Erinringar vid valet af Mikroskop, af J. HK. AREscHOUG. Mikroskopet har i vara dagar for botanikens studium blifvit ett vigtigare hjelpmedel, an det nagonsin forut varit, och de upptackter, som i en senare tid. blifvit gjorda inom denna vetenskap, tillhéra till stérsta delen mikroskopiens omrade. Det torde derfore ej vara vara lasare okdart att hir finna en jemférelse mellan nagra sammansatta mikro- skoper, hvilka i allméanhet anses kunna motsvara anspraken bade pa optisk godhet, praktisk findamalsenlighet och billigt pris — fordelar ej latta att forena, men dock ej alltid ofor- enliga. Séarskilda personers omdémen om ett och samma instrument dro ofta sa vexlande, sa hvarandra motsatta, att den, som ej féljt utvecklingen af mikroskopets férbattring fran en langre tid tillbaka eller gjort sig reda for de sar- skilda synpunkter, ur hvilka samma instrument kallas an godt, ain daligt, har ritt svart att forsta, hvad man egent- ligen menar med ett godt mikroskop. En anvisning pa de vigtigaste momenter, som vid valet af ett sadant instrument béra i frimsta rummet begrundas, meddelar derfére den, som 3 26 skrifver detta, for att sa vidt han kan, och sa mycket heldre, som han pa samma gang blir i tillfaille att framligga de grunder, hvilka féranledt honom att hos vara yngre bota- nister rekommendera de Nachetska mikroskoperna. Vid bedémandet af ett mikroskop har man 3:ne mo- menter att noga bemarka, nemligen |) objectivernas godhet, 2) stativets andamalsenlighet och 3) instrumentets pris, hvilket senare, om ock egentligen ej hérande till instrumentet sasom sadant, likval for képaren har ett visst intresse. Objectiverna utgira mikroskopets vigtigaste del, och pa dem bero i frimsta rummet detsammas stirre eller mindre brukbarhet. Med dessas férbattrande aro mikroskop-fabri- kanterna oaflatligen sysselsatta, och verkligt storartade dro ock de framsteg, som under de 3:ne sista decennierna blifvit gjorda pa detta falt. Det var under loppet af denna tidrymd man erfor, att ett objectiv kan slipas pa tvenne satt, och man derigenom komma till 2:ne olika resultater. Det ena sittet ar, att gifva objectivet en stérre, det andra att gifva detsamma en mindre 6ppningsvinkel. Medelst ett objectiv med stérre 6ppningsvinkel urskiljas fina linier, upphéjda sma punkter, sma férdjupningar, ehuru dessa fro lika genomskin- liga som féremalet sjelft; detta beroende derpa att, tillfdlje af den stérre Oppningsvinkeln, flera fran spegeln kommande ljusstralar icke inga i mikroskopet, utan i flera riktningar triffa foremalet (= diffust ljus), Denna egenskap, att géra dylika objecter synliga, benimnde man penetration eller pene- trationsformdga. Liggas deremot under samma objectiv na- gra andra féremal, t. ex. de finaste celluler, spermatozoider etc., etc., sa synas dessas konturer mer eller mindre obe- stimda, matta, téckniga. Fér att se dessa sa tydligt som mojligt slipar man objectivet pa det andra, ofvan omférmalda sittet; man gifver det nemligen en mindre 6ppningsvinkel, sa att féretriidesvis endast centrala stralar inga i mikroskopet; de nimnda konturerna blifva harigenom bestiimda, tydliga och tillfredsstillande. Férmagan hos detta objectiv, nemligen 27 att gifva dylika bilder, kallas definition eller dejinitions- jormaga*). Hvilket af dessa bada objectiver, hvardera i sin riktning uppdrifvet till den higsta méjliga fullkomlighet pa den andras bekostnad, har féretradet? I optiskt hinseende iro bada otill- fredsstillande och ensidiga, i praktiskt bada anvéndbara. Behofvet af ett penetrerande objectiv ar dock i allménhet oaindligt mindre ain behofvet af ett definierande, ty till defini- tionsférmagan sta vi i férbindelse for nastan alla, bade aldre och nyare mikroskopiska upptackter, och mikroskopien maste inrymma at henne framsta rummet; till penetrationsférmagan for upptaickten af nagra strimmor, punktformiga upphojningar och andra configurationer pa en del Diatomeskal, — resolve- ringen af ett stérre eller mindre antal af grupperna pa No- berts Probetifelchen ej att forglémma**), | *) Hartnack fabricerar 2:me serier ordinira objectiver fran och med n. 1 till och med n. 9, den ena seriens alla objectiver med mindre, den andras med stérre Oppningsvinkel. Jfr. Negeli und Schwendener, Das Mikroskop pag. 630. **) Carpenter (The Microscope ed. 3. 1862. pag. 191.) yttrar sig salunda: But it is not the only, nor can I regard it as the chief work of the Microscope, to resolve the markings upon the Diatomacez, or tests of the like difficulty; and although J should consider this as the highest object of ambition to our makers, if the performances of such lenses with test- objects were any fair meausure of their general utility, yet as I think that I have demonstrated that the very conditions of their construction render them inferior in this respect for the purposes of ordinary microscopic research, I would much rather hold — out the reward of high appreciation — to him who should produce the best working microscope, adapted to all ordinary requirements, at the lowest cost. It docs not seem to me an unapt simile, to compare the devotees of large angular apertures to the gentlemen of the “turf.‘‘ — Schacht (Das Mikroskop 3:te Aufl. 1862, pag. 34) yttrar sig som féljer: ““Doch wiirde man sehr irren, wenn man die Giite eines Mikroskopes allein nach seiner Leistungen fiir schiefes Licht, wofir die Schmetterlingsschuppen und Kieselschalen der Diatomeen zu- meist angewendet werden, beurtheilen wollte. Die Leistungen des In- strumentes oder vielmehr einer bestimmten Objectiv- und Ocularcombination fiir gerades Licht sind jedenfalls viel wichtiger .. .“ — Det ar att marka, 28 Men hvilket objectiv air da det bista, det fullkomligaste? Det, och endast det, som hos sig forenar sava] penetrations- som definitionsférmagan uti badas médjligast hégsta fullkom- lighet, dock sa, att den ena ej i ringaste man blifvit vunnen pa den andras bekostnad. Bade i rent optiskt och i prak- tiskt hiinseende Ar ett sadant objectiv tillfredsstallande. I optiskt, emedan ett objectiv, som férstorar t. ex. 800 ganger, bir, tinkt i dess hégsta fullkomlighet, gifva af ett for oss osynligt foremal en bild, fullt motsvarande den, som vart jga skulle upptaga, i fall detta kunde se samma féremal 800 gor, stérre. Vore vara égon utrustade med denna formaga, men derjemte nagot individs éga sa beskaffadt, att detta klart och tydligt sage t. ex. liniesystemerna pa Pewrosigma-skalet o. d., men deremot andra féremal med endast dunkla och otydliga konturer, sa skulle man kalla ett dylikt dga sjukligt, liksom vi kalla ett dylikt objectiv i optiskt hanseende (ej i praktiskt med hansyn till bestaémdt andamal) daligt. Vart dga skulle visserligen da, liksom nu, for sarskilda foremals uppfattning fordra en skiljaktig belysning, men miédjligheten af denna skiljaktiga belysning, skulle da, sasom ock nu ar fallet, ligga utom dgat; den bér derfore ock ligga utom objec- tivet, d. v. s. detta bér ej vara sa slipadt, att det med- forer en belysning gynnsam for nagra vissa foremals uppfatt- ning, ogynsam for andras (6fverdrifven penetration eller defi- nition). Att ett sadant objectiv afven i praktiskt hanseende maste vara det fdérmanligaste, torde val for en hvar ligga i klar och 6ppen dager. Af det sagda filjer omedelbarligen, att ett objectiv kan bedjmmas ur 3:ne skilda synpunkter, nemligen med hiansyn till: 1) penetration, 2) definition och 3) kombinerad pene- tration och definition*), och vi ga nu att, ledde haraf, an- att Schacht med objectiver for snedt ljus, menar obj. slipade for pene- tration, for hvars hdjande snedt ljus begagnas, och med objectiver for rakt ljus sidana, som dro slipade fr definition. *) Vi inlata oss ej i nagon granskning af det oegentliga i benamningarne penetration och definition’, utan begagna dessa ord endast for deras prak- 29 stilla en jemfoérelse mellan foljande fyra mikroskoper, alla af mindre model, nemligen Hartnacks Mikroskop N:0 8, Merz’ Mikroskop n. 4 med Stativ n. 2, Nachets n. 7 och Zeiss’ med Stativet III*) och anmarka harvid uttryckligen, att denna jemférelse anstalles mellan némnda mikroskopers star- kaste ordinira objectiver utan correctionsinrattning (om im- mersions-objectiver ar hdr saledes tcke fraga), neml. Hart- nacks objectiv 9, Nachets obj. 7 och Zeiss’ obj. F. Dessa objectiver aro nemligen enligt de nyaste pristérteck- ningar de starkaste ordindra, som dessa constructérer for- firdiga. Uvad Merz betriffar, sa hafva vi haft tillgang endast till hans objectif ;*;", och detta ar ej hans starkaste, men starkt nog fér vart andamal. Till hvarje af de namnda objectiverna hafva vi fogat det tillhdrande mikroskopets sva- gaste ocular **), 1. Penetrationsférmagan. Vid bedémandet af denna begagna vi skal af Plewrosig- ma angulatum. Detta objects sma sexkantiga facetter (sit venia verbo) synas vid genomfallande centralt jus i Merz mikroskop pa alla skalen med utmarkt tydlighet och klarhet; i Nachets d:o pa de stirre skalen tydligt, pa de mindre med ringare tydlighet; i Zeiss’ d:o férnummos de ej af oss, men enligt tiska anyindnings skuld, Den, som énskar harom en narmare upplysning, hianvisas till Ngelis, Hartings och andras arbeten rérande Mikroskopet. Oss synes “penetration och “definition vara for 2:ne ensidiga riktningar praktiska benimningar, som maste upphéra att existera, har konsten att forfardiga objectiver hunuit en hdgre fullkomlighet. *) Jfr. prisforteckningarne i Nwgelis Das Mikroskop pag. 629 och folj. *) De starkaste objectiverna ro syarast att forfardiga. Skall instru- menternas relativa optiska godhet bedémas, sa maste dessas hégre objec- tiver, om omdémet skall utfalla rattyist, i framsta rummet sinsemellan jemforas. 30 Schacht*) lara “die drei Liniensysteme* kunna skinjas “andeutungsweise.“ i Hartnacks d:o synes intet spar hvarken till facetter eller “Liniensysteme; for att se badadera maste snedt ljus anvandas. | Som man nu maste anse ett mikroskop sta, i afseende pa penetration, hégre i samma man namnda foremal synas tyd- ligare vid centralt ljus, sa maste rangordningen mellan ifraga- varande mikroskoper nédvandigt blifva féljande: Merz’s, Nachets**), Zeiss’ och Hartnacks. 2. Definitionsformagan. Fér préfvandet af denna begagna vi en art af slagtet Oseillatoria. Dennas tradar, i diameter vexlande mellan aio ™™ och 5457”, och afbrutna till kortare bitar, forvaras som preparat i glycerin. En tvar afskarning visar, att en dylik trad bestar af en genomskinlig tub, pa hvilkens inre vigg sitta i krans kring tradens axel 8—9 mer eller mindre spheriska gryn. Beskadas tradarne i horizontalt lage, sa synas af hvarje krans, nir objectivet ar utmarkt, 3—4 i rad efter hvarandra och transverselt i traden liggande gryn; ir objectivet simre, sammanflyta dessa gryns bilder till ett morkt tvarstreck. Dessa sma gryn syntes nu pa samma trad *) Das Mikroskop pag. 25. **) Uti Upsala Lakareforenings Férhandl. Band. 2, 3:dje hiftet p. 212 sitter Akad. Adjuncten Dr. Clason Nachets Mikroskop, hvad penetra- tionen betraffar, i sista rummet. Vi anse oss béra namna, att han med forbigaende af Nachets nyare objectiv 7, hvilket da var honom obeckant, lade till grand fdr sitt omdéme endast Nachets objectiv n. 5, som ar slipadt hufvudsakligast med berikning pa definition, ej for penetration. Hade han kant det nyare obj. 7, si skulle han utan fraga hafva, liksom vi, tilldelat Nachet 2:dra rummet, nist efter Merz. Nachet forfar- digar obj. 1—5 hufvudsakligast for definition, och 6—7 for forenad pene- trations- och definitionsformaga. 31 i Nachets Mikroskop: alla ytterst vil begrinsade och deras bilder saledes aldrig sammanfallande; i Hartnacks d:o: mindre val begrinsade och deras bilder hair och hvar sammanfallande; i Zeiss’ d:o: med dimmiga konturer och deras bilder vanligen sammanfallande; i Merz’s d:o: afvensa, och annu varre vid anbringandet af hégre ocularer*), Och tro vi oss salunda ej bega nagot misstag, da, i afseende pa definitionsformagan, rangordningen mellan dessa_instru- menter anordnas som foljer: | Nachets, Hartnacks, Zeiss’ och Merz’s, 3. Penetrations- och definitionsformagan i férening hos samma objectiy. Rangordningen mellan ifragavarande mikroskoper, i af- seende pa fdreningen af bada dessa formagor, férenade hos samma objectiv, inses utan svarighet af det féregaende, vid betraktandet af de rum, vi tilldelat hvarje mikroskop sar- skildt for penetrations- och sarskildt for definitionsformagan , nemligen: Penetration Definition Nachets 2:dra._rum lista rum Hartnacks 4:de_ ,, Z2dra. 4 Zeiss’ OIG). iy Mdje:,:,'45 Merz’s Dt) thn 4:de,, och den ifragavarande rangordningen maste saledes Dlifva denna: Nachets, Hartnacks, Zeiss’ och Merz's. Haraf torde nu med visshet félja, att Nachets och Hartnacks mikroskoper, da man af ett mikroskop fordrar hvad fordras bor, ostridigt 6fvertraffa bade de Zeissiska och *) I afseende pa Zeiss’ och Merz’s mikroskoper hafva vi varit vill- radiga om platsen dem emellan. Vid anbringandet af hégre ocularer syntes dock Merz’s mikroskop gifva mérkare och grumligare bilder an det Zeissiska. 32 Merziska. En ytterst vigtig fordel star pa de férstnimndas sida, bestaende deri, att savil Nachets obj. 7 som Hart- nacks obj. 9 foga forlora i bildens klarhet vid inslappandet fifven af en stérre ljusqvantitet, under det att samma jus- qvantitet, anvand vid Zeiss’ F och Merz’ -*-", medfirer jemforelsevis téckenbilder. Bada dessa senare mikroskoper maste derfére starkt afblendlas, da en definierande kraft tages af féremalet i ansprak. Foljden haraf blir naturligtvis den, att vid anbringandet af starkare ocularer bilderna blifva morkare an i Nachets och Hartnacks mikroskoper. Hvad sirskildt Zeiss’ mikroskop betriffar, sa star det tiga framfor Nachets mikroskoper, sadane desse voro fér 10 a 12 ar sedan. Slutligen tro vi ock, att Nachets och Hartnacks stativer bade i elegans och andamalsenlighet Ofvertriffa de Merziska*) och Zeissiska. 4. Jemférelse mellan Nachets Mikroskop och Hartnacks. Det var under decenniet 1840 till 1850, son Ober- hausers mikroskoper stodo pa hijden af anseende**). Men kring 1850 fingo de Nachetska, med objectiver slipade for en hogre penetration, foéretradet. Oberhauser drog. sig tillbaka och 6fverlemnade slutligen sin verkstad at Hartnack. Annu 1858, da vi i Paris besbkte Hartnack, voro hans objectiver derstades utan synnerligt anseende; men han gjelf, sysselsatt med forfardigandet af s. k. ordinara***), yttrade den forhoppning, att det snart skulle lyckas honom att slipa fortraffliga objectiver. Om denna férhoppning genast, eller forst senare gick i fullbordan, kéinna vi icke, men sago 3—4 ar derefter objectiver fran Hartnach, hufvudsakligast med. *) Cand. Dahlbacks vilvilja har lemnat oss tillfalle att lara kanna detta instrument. **) Den, som skrifver detta, bestillde och erhéll 1841 Oberhinsers stora mikroskop. **) Hos Nachet hade vi tillfalle se dennes och sedermera i Berlin hos Ehrenberg Amici’s immersionsobjectiver. 33 hansyn till definition battre an de Nachetska. Detta maste hafva sporrat Nachet, ty vid slutet af 1862 underrattade oss denne i bref, att han numera forfirdigar sina objectiver pa ett andamalsenligare satt, och derfore afven blifvit tvungen att héja priserna a desamma, och 1863 utkom hans nya katalog. Sadan ar i korthet den historiska gangen af en tiflan, som, om den ock kiannes bada parterna pakostande, likval bereder dem en rattvis hégaktning. Vi hafva redan erfarit, i hvilka afseenden det Nachetska mikroskopet har foretride framfér det Hartnackska. En ytter- ligare férdel hos det:forra ar den, att de periferiska aberra- tionerna hos objectivet 7 aro vida biittre corrigerade an hos det senares objectiv 9, afvensom ock att Nachets obj. 7 har ett hvitare synfalt an Hartnacks obj. 9. Nachets stativ eger en beqvamare blendelbarare, som med _ stérsta Jatthet kan horizontalt svaingas ut och in, och spegeln mé6j- ligheten af flera olika stillningar, ja, alla hos en dylik spegel mojliga *). Att Nachetska instrumenterna dessutom 4ro billigare an de Hartnackska, torde utan svarighet inses af foljande: Nachets Mikr. n. 7 utan ocularer och objectiver 75 frs. Can't, 2 ocr a, per stycke.. s .°FO firs. Objectiverna. N:o 1 — 20 frs. ~~ N:o 5 — 35 frs. N:o 2 — 20 ,, N:o 6 — 50 ,, N:a"3 — 25°", N:o 7 —'S80”,, N:io 4 — 30 ,, Alltsa om man valjer ocularerna 1, 2, 3 och objectiverna 1, 4, 7 kostar hela instrumentet 235 frs., och om micrometer *) Vi sta i fdrbindelse till Herr Prof. Hedenius, som vilvilligt lemnade till lans ifragavarande Hartnacks instrument med objectivet 7, forfardigadt 1864, afvensom till Dr. C. L. Nystrém, som till jemforelse lemnade oss ett annat exemplar af samma Hartnacks obj., forfardigadt i slutet af 1865 eller bérjan af 1866. 34 air insatt uti 3:dje ocularet, 240 frs.; det ger da 9 olika fér- storingar, den svagaste 50, den hégsta 1,300 gar. (enl. Nach. katalogs approximativa berakning). Hartnacks of- vanberérda Mikroskop, med 3 ocularer, 3 objectiver (hvilka numror namnas icke), gifvande 9 olika forstoringar, den lag- sta 50, den hégsta 600 gers, kostar 275 frs. och synes motsvara Nachets Mikr. 7 med ocul. 1, 2, och 3, samt objectiverna 1, 3 och 5, hvars pris ar 185 frs. och ger 50 till 600 ggrs forstoring, Hartnacks obj. 7 kostar med mindre 6ppningsvinkel 60 frs., med stérre 75 frs. Vi hafva hittills afsett endast s. k. vanliga eller ordi- nara objectiver, utan correctious-inrattning (se nedan). Dessa inberdknade, forfardigas af fabrikanterna inalles 4 slag olik- artade objectiver, nemligen: A. Ordindra (ell. luft-)objectiver, som upptaga forema- lets bild genom det luftlager, som befinner sig mellan tickglaset och objectivet, och kunna vara antingen a) utan corrections-inrattning och slipade for ett tickglas af bestimd tjocklek, eiler b) forsedde med en corrections-inrattning, medelst hvilken objectivets understa glas kan hdjas till eller sinkas ned fran detsammas 2:ne 6fre glas, for att derigenom corrigera de fel hos bilden, hvilka férorsakas af inflytandet fran ett tunnare eller tjockare tackglas. B. Vattenobjectiver, som upptaga féremalets bild genom ett vattenlager, som anbringas mellan tackglaset och objectivet, och kunna vara antingen a) liksom 235" 39). — (s. Lange). Orsted, A. S., Bidrag til Svampernes Udviklingshistorie (Vidensk. Med- delelser fra den naturhist. ‘Forening 1865 pag. 224—36, tab. 5—6). — Om Generationsskiftet hos Snyltesvampene, nermest med Hensyn til den i den seneste Tid ved Forség godtgjorte Forbindelse mellem Berberisrust og Gresrust (Tidskr. for popul. Fremstill. af Natur- vidensk. III, 3 p. 207—228) — Indpodningsforség, hvorved det bevises, at der finder et Genera- tionsskifte Sted mellem den paa Enens Grene snyltende Bevrerust (Podisoma juniperinum) og den paa Rinnens Blade voxende Korn- rust (Roestelia cornuta). (Vidensk. Selskabs Oversigt 1866, pag. 185, tab. 3—4). — Om Berberis- og Kornrust. Kjébenhayvn 1866 (Schubothe). — Om Prretrxets Gitterrust og Sevenbommens Bevrerust (Aftrykt efter foreg. Afhandling i Tidskr. for Havevesen I, p. 321). 2. Anonyme Arbeider. Lidt om Beyzgelse hos Planterne, af K. (Tidskr. for Haveveesen I, pag. 151—155). . Om Perevarieteters Afeendringsevne og Nedstammelse fra een Art (efter Decaisne) (Tidskr. for popul. Fremstill. af Naturvid. III, 3, p. 82). Apelsinkulturen paa de Azoriske Oer (efter Naudin). (Tidskr. for popul. Fremstill. af Naturvid. III, 3, p. 171). 3. Oversatte Afhandlinger. Brochner, G., (Havebrugscandidat) Potentilla. (Oversat efter “Deutsches Magazin‘; Tidskr. for Havevesen I, p. 346—48). Dybdahl, J. A., Havekunstens Theori (omarbeidet efter Lindleys, Theory and praxis of horticulture) Kjébenh. 1866 (Thaarup) med 39 Tresnit. Rothe, T., De dyrkede Amarantaceer (oversat efter K. Kochs Wochen- schrift fiir Gartnerei) (Tidskr. for Haveveesen I, p. 129 og 145). — Bemerkninger om Anvendelse og Dyrkuing af Teleanthera picta (oversat efter Gaerdt i K. Kochs Wochenschrift fiir Gdartnerei) (Tidskr. for Haveveesen I, p. 188—91). 92 Stréodda Underrattelser. Svar pa Lektor C. Hartmans forklaring i N:o 1—8 af Botaniska Notiser 1867 i anledning af mina anmarkningar mot mossornas be- handling i 9:de uppl. af Hartmans Skandinavisk Flora af J. ANGsTRomM. I anledning af denna forklaring anhaller jag om plats i Botaniska Notiser for nedanstaende rader. Foérst torde jag bora forklara, hvarfére jag icke till den nionde, som till nagra af de foregaende upplagorna af Floran lemnat notiser. Orsaken dr helt enkelt den, att jag forst och frimst icke vetat, att ny upplaga var under bearbetning, och fér det andra har det icke varit nagot ndje att skrifva till en person, som nastan aldrig gér sig den médan be- svara skrifvelser; sedan Ofvergar jag till egentliga &mnet. L. H:s dfvertygelse, att sligtena bland mossorna huf- vudsakligen béra grunda sig pa fruktifikationen i en flora, for att kunna vagleda nybdérjaren i moss-studiet, vill jag icke forsdka rubba; men hogst besynnerligt forefaller det mig, att nybérjare skulle kunna vigledas af kinnemarken, hemtade fran cellvaf, stjelkens férgrening, bladens lage m. m. vid underafdelningarnes i de stérre sligtena urskiljande, ss. 1 Hypnum, Brywm m. fi.{ men dessa kinnemarken icke skulle kunna begagnas vid slagtenas begransning. Da frukt pa manga arter ofta saknas eller ar Atminstone ganska svar att erhalla i sin fulla utveckling, maste nybérjare helt och hal- let famla i morkret vid férsdket att bestimma en stor del af de mossor, han mijligen skulle vilja underséka, da den handledning, som sittes i hans hand, icke vid sligtbegrans- nivgen talar om annat 4n fruktifikationen. Tror L. H. ver- keligen, att det icke vore nyttigt eller ens méjligt for nybor- 93 jare att t. ex. urskilja olika former af cellvaf, men deremot obeskrifligt latt att géra det med peristom, méssa m. m.? Cellvafven finnes dock alltid och vanligen i sin fulla utveck- ling, sa ar deremot ofta icke férhallandet med peristom och méssa, Oaktadt L. His férsvar for sin indelning af Bryaceae kan jag icke franga, hvad jag om den yttrat, och maste halla pa dess 3:ne hufvudafdelningar och pa nédvandigheten att skilja Sphagnaceae derifran sasom sarskild familj. Da famil- jen Bryaceae nemligen delas i A. Brayceae i eg. mening, B. Andreaeaceae och C. Sphagnaceae, borde ocksa hvar och en af dessa afdelningar ega skiljemarken af lika hogt varde; men nu visar det sig, att Sphagnaceae knappt mer 4n till yttre formen hafva likhet med de andra 2 afdelningarne, hvaremot dessa tva endast i afseende pa fruktens uppsprin- gande skilja sig fran hvarandra; hvarfére ock Sphagnaceae af de fleste och utmarktaste utlindske Bryologer numera anses som egen familj, hvilket ingalunda dr férhallandet med Andreaeaceae. Att C. Miller, hvars bryologiska kunskaper jag pa intet vis vill nedsatta, hvarken genom att placera Sphagna ceae straxt efter Leucobrya midt inne bland stegocarpiska mossorna eller genom att sammanféra under Hypnum, Neckera, Pilotrichum m. fl. de mest olikartade arter, vunnit bifall af nagon och saledes icke bor mana till efterféljd, ar atminstone min Ofvertygelse. Hvad tycket vidkommer i afseende pa slagtenas begrans- ning, hvarken vill eller kan jag bestrida L. H. att hafva sitt eget, hvilket han afven torde medgifva mig fa hafva samt till och med vaga uttala; men det borde finnas skal for dessa tycken. Om det korta fruktskaftet pa Arctoa t. ex. ar giltigt skal for dess skiljande fran Dicranum, betviflar jag; ty da skulle bland andra den utlandska Dcranwn Blumei hora dit, hvilket dock ingen torde gilla. Dzceranella deremot, hvilket sligte, dock under annat namn, C. Miller icke en gang hanfor till Dicranei, forenas med Decranum. 94 Dessa exempel torde vara fullt tillrickliga att adagaligga, det jag icke saknar skal, hvarfére jag icke kan atertaga mina yttranden om slagtbestaimningen i denna bok. I af- seende pa L. H:s yttrande om Cladodiwm ber jag honom fasta uppmarksamhet pa mitt yttrande nagra rader derférut nem], “hade utgifvaren icke trott sig bora antaga alla Schim- pers och flere andras sligten — — —”, da qvickheten i hans yttrande dervidlag torde férlora en del af sin udd. Hvad Phascum vidkommer, synes det vara besynnerligt att i vara dagar finna alla inom Sverige forekommande cleisto- carpiska mossor med ett undantag hanforas till detta slagte. Manne det fr konsequent att bland dem icke giéra afseende pa mdssans form fér bildande af slagten, da méssan bland de andra Bryaceae (sensu Hartm,), 4fven om den ar fuga- cissima, alltid begagnas till sligtmirke, och manne det icke vore lika latt att fa reda pa en calyptra fugacissima for bestam- mandet af slagtet, till hvilket en cleistocarpisk mossa bor héra, som att taga reda pa den for att fa veta, till hvilken af Phasci underafdelningar den skall hanféras? For en kommande bearbetning af Sphagna, hvad deras indelning vidkommer, eftersom rad i det fallet begares, torde Russows Beitrdge zur Kentniss der Torfmoose. (Dorpat 1866) kunna bland andra tjena till ledning. Att tvenne af de 3 misstag, jag infort, genom mig till- kommit, dar sant; icke forty torde det val vara min rattighet att berigtiga dem. I afseende pa Jungermannia taxifolia uppgifves ett hégst eget skal, neml. dess latta igenkannande i dess utbildade form, for dess artratt. Att en N. von Esenbeck, en Lindenberg, en Gott- sche, hvilka alla aro ense om att halla Jungermannia ano- mala for en form af Jung. Zaylorti, icke kunnat bedémma den artriitt, om den vore verklig, ar féga troligt. Att Got- sche deremot icke anser Jung. tersa N. ab Es. Natur- geschichte der europ. Lebermoose Zh. I. pag. 329 for en form af Jung. cordifolia, kan ses af N:zis 307 och 359 i , 95 Gottsches och Rabenhorst’s Hepaticw europea; ett an- nat férhallande fr med varieteten riwaris, hvilken han ar béjd hanféra atminstone till en del till J. cordifolia. Denna form, hvilken icke, sa vidt jag vet, ar inom Sverige funnen med kalk, dr svarligen bestambar. Jungermannia tersa N. ab Es. vera finnes pa flera stal- len vid Mostamarken och Suul i Norge. Fran Lulea Lapp- mark har jag icke funnit nagon siker sadan; formen rivu- laris deremot ar allman i de hégre fjallen i denna Lappmark, ehuru alltid steril. Scapania equiloba fran Omberg forklaras i Hedwigia for sistledna ar pag. 19 af Gottsche for akta. Da Scapania subalpina varit som art upptagen i 6 upplagor af Floran, torde det icke vara obilligt fordra att fa veta, hvarfére denna forin blifvit utesluten i sista upplagan. Att andra delen af Skandinavisk Flora i sin sista upp- laga blifvit betydligt forbattrad, har jag aldrig fornekat, men derom hade jag enligt dfverskriften till mitt anférande icke aimnat skrifva, och dessutom endast med mina fa anmiark- ningar velat hantyda derpa, att utgifvaren bort, som jag tror till gagn for bade nyborjare och andre, taga steget fullt ut samt géra sig till godo de nyaste bestimmelserna af sligtena, bildade isynnerhet genom delning af de stérre gamla, savida inre byggnad och andra férhallanden gafve skal till en sadan fordelning, afven om icke fruktens beskaffenhet lemnade stiéd for en sadan. Slutligen ser jag mig tvungen ritta ett i min uppsats beganget misstag; Deskea (Plagiothecium) hamosa nemligen ar endast Plagiothecium denticulatum 0 densum Br. Eur. och Sehimp. Synopsis, hvars cilier pa de férst under - sikta exemplaren, nescio quo casu, Ofversagos. Till sist torde jag fa namna, att jag i Augusti 1866 fann Cinelidium areticum Br. ew. pa Laxfijallet i Tarna. Lycksele i April 1867. 96 ® — Da vi har i Sverige ej ega nagot arbete dfver de hos oss odlade trid- och busk-arter, fa vi, med anledning:af flera derom gjorda foérfrag- ningar, hianvisa till Professor Orsteds med, sasom det vill synas, syn- nerlig noggranhet och fullstindighet utarbetade Frilands- Trevexten 1 Dan- mark, af hvilket arbete nu tvenne hiften utkommit. Ett annat, mindre fullstindigt arbete, som dock kan vara till nytta i atskilliga fall, ar W. Klatt, Norddeutsche Anlagen-Flora. — Damernas mycket omtalade “chignoner“ bérja nu afven att omniim- nas i botaniska tidskrifter. Sedan man forst i dessa modeartiklar obser- verat atskilliga mikroskopiska djur-arter, har man nu afven i dem borjat finna sma vixter. Sa har Rabenhorst i Bot. Zeit. detta ar beskrifvit Pleurococcus Betgelit och Gloeotheca trichophila tvenne nya, i en chignon upptickta alg-arter. Tillkannagifvande. De Herrar Botanister, som sta i férbindelse med Lunds Botaniska Forening, underriattas harmed, att enligt Féreningens nyligen fattade be- slut hvar och en, som utan att vara ordinarie medlem af Fdreningen likvil deltager i dess vaxtbyte, hidanefter kommer att erligga en termin- lig afgift af 1 Rdr Rmt, fran hvilken afgift dock Bytesféreningar aro fritagne. Lund d. 21 Maj 1867. A Lunds Bot. Forenings vagnar O. Norpstept, Ordforande. A. Faucx, Secreterare. Till Salu. Ett herbarium pa 800 arter, hvaraf omkring 100 kryptogamer, afven- som tvenne mindre herbarier, ett & 400 och ett 4 300 arter, finnas till salu a 7,50 Rdr Rmt p. centuria. Vaxterna fro val pressade, i rikliga exemplar inlagda i hvitt maculatur samt utgéras till stérsta delen af sall- syntare arter ur Svenska, Norska och Danska Floran. Hira reflecterande behagade hinvanda sig till Studeranden Alfr. Falek (adress; Lund), som pa begiran lemnar nirmare upplysning. a UPSALA, W. Scuuttz’ BoktrRyYcKERI, 1867. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF N:o 6 & 7. TH. M. FRIES. 1867. INNEHALL: A. y. Goés, Vegetationen pa S:t Barthelemy. — Tu. M. Fries, Nya Skandinaviska Laf-arter. — N. J. Anprrsson, Om slig- tet Salix, isynnerhet dess nordiska former. — Liter.-Ofyers.: Svensk och Norsk botanisk literatur 1866. — Strédda Underr.: E. V. Ex- STRAND, Slutord i Rumex-fragan. — Diverse. l. Vegetationen pa S:t Barthelemy, skildrad i ett bref*) fran A. v. Goés. — — Det behifver ej] nimnas, att den skérd af vaxt- former, jag hair kan insamla, ar hégst obetydlig, ty var 6 ar fattig och skall sa bli — en mager forgard till den tropiska flo- rans herrliga rikedom — sa linge vara berg ej dro nog héga och skogbevuxna for att skaffa vatten at sluttningar och lag- land, och sa lange menniskornas hand gor allt for att genom odling och tradfallning utrota, hvad af inhemska plantor vi ega. Nu jagar den vattenrika passaden éfver var 6 och ger oss en- dast tillfilliga regnskurar, men inga rannilar eller backar gifva marken en stadig fuktighet, under det att var granne S. Chri- stopher med sina 3000 fot héga berg yfves ofver en rik och herrlig vaxtlighet, ty fran dess nistan bestindigt molnhéljda toppar nedsipprar vatten och genomdrinker sluttningar och dalar, och de stérre darne ss. Martinique och Guadeloupe *) Ehura detta bref ej varit amnadt att offentliggéras, och man till folje deraf ej i detsamma kan vinta en fullstindig beskrifning pa vegetatio- nen pa denna 6, har Red. dock trott, att nagra underrittelser om Sveri- ges enda transatlantiska besittning ej skulle vara utan intresse for denna tidskrifts lasare. 3 98 m. fl., der bergen na 4000 till 6000 fot, aro ytterst vattenrika (75 béickar vattna Martinique) och vegetationen luxuriés. Pa var 6 deremot blir vaxtligheten enformig och far ett ut- seende af en liten hop fragmenter, har och der utbrutna ur de stérre éarnes vaxtrader, och af dem har Barthelemy, lik- som nagra andra af de sma och lagre Antillerna, just fatt en styfbroderlig part, der man finner hégst fa ursprungliga och utmirktare praktformer, ty de fa sadane vi hafva dro till stérre delen infirde, somliga fran Spanska Amerika, somliga fran andra éar, nagra torde ej alls vara fran vestindiskt fosterland. Till inférda mer eller mindre forvildade plantor, hvilka iro af utmirktare slag kunna vi rikna Bromelia Pinguin, som nist Agave ar den rikblomigaste drt, jag sett, och som ger de basta lefvande hiickar i verlden; sa hafva vi en art Cereus med nara fotslanga, hvita blommor, Passiflora tva slag, den ena med 5—6 tums blomster. Plumeria rubra, Cassia fistula, en rikblommig Cordia, jemte en Hibiscus med bom- ullsbuskens stora blommor och lindens blad, aro ratt pryd- liga trid. Till framlingar far man afven fora det stora mandeltridet (Zerminalia), de sura vestindiska plommonen (Spondias), egendomliga, emedan de blomma och bira sina gemena frukter pa bar qvist, likasa Locust (Hymen@a) och Logwood (Hematoxylon), hvilka alla aro sparsamt planterade, — for att ej nimna Cocospalmen, hvilken odlas jemférelsevis i myckenhet och ger landet en viss intressant, tropisk pra- gel. Strapalmen (Zhrinax?), som begagnas fér hattflaitning, odlas afven men sparsamt, och en slags Daddelpalm ar pa ett par stillen planterad. Inhemska trid, som fértjena nagon uppmiirksamhet i foljd af den skugga, de kunna ge, om man foretoge sig att varda dem bittre, iro: Hwra crepitans, som blir temligen stort, men ar numera rart; Melicocca biyuga vardas battre, ty det ger Creolerne en alsklingsfrukt i dess plommonstora gréna och sura putamina, som liksom alla har vaxande sten- frukter har ett ytterst tunnt atbart kéttlager, emedan stérre 99 parten upptages af kirnan. Af den priktiga Erdodendron an- fractuosum, som sannolikt fordom prydde vara slatter och och lagre sluttningar, finnes har endast ett enda exemplar, hvilket rakt och styft héjer sig med en kantig stam, lik en jatte bland de andra traden, tills en vacker dag det faller, afven det, for sina fiender, yxan eller orkanen. Dernist kom- mer Pisonia, som liknar ett tjockt parontrid. Dess temligen vedrika stam och hastiga vaxt gdr henne eftersatt af den branslebehéfvande och kolande allmanheten; hon intager helst héjderna af bergen och torde fordom hafva bildat stommen af "skogen”, ett begrepp numera knappast kandt mera an till namnet. — Bursera gummifera trifves har och der pa de lagre sluttningarne; hon fértjenar foga det namn hon fatt, ty hennes afséndring af gummi ar ingalunda rikhaltig. Det ar artigt att se, huru qvickt en bar pinne af detta trid slar rétter och vaxer, da man sticker ned den i den torra jorden. — Anacardium occidentale ir ett vackert inhemskt trid, som trifves temligen allmant; dess underliga frukt begagnas mycket, men den syrliga, nagot adstringerande saften torde smaka fa af mina landsman, som. aro vanda vid vara herrliga applen. Foljande fem trad férhalla sig sasom inhemska, d. v. s. de vixa nastan vilda temligen ymnigt. Anona squamosa och muricata atas, atminstone den forra, mycket begirligt af creo- ler, ehuru de synes mig mera passande for foglar an for men- niskor, ty de manga och stora fréen gira dem besvirliga att ata. Mangifera bir en nagot battre frukt, som smakar likt morétter. Den ar god nog, men dess lummiga skuggiga krona ar mera vard 4n frukten, hvilket afven giller om Persea gratissima, hvilkens frukt med ratta af engelska kreolen féres till “vegetables” eller grénsaker, och dess namn torde mera hafva afseende pa tridets vackra utseende och den behagliga svalka, det ger, an pa fruktens smak — sa framt ej botanisten med gratissima menat, att tridet ar tacksamt att plantera, ty det gifver riklig frukt, som torde vara ganska nirande for dem, som tycka om grénsaker. Zamarinden frodas bast af alla trad och man forféljer det ej sa mycket, som andra 100 trid; det har afven en stor formaga att sta emot orkaner. Hvar dessa fem trid hafva sitt ratta fadernesland, ar jag ej i stand att afgéra; de gifva ett intressant 4mne for den geographiske och historiske vaxtforskaren. Men jag hade sandr glomt Maneinellen, ett akta triad, som i ymnighet bekran- sar manga af vara saliner samt en och annan hafsvik, och gifver dem ett friskt, grénuskande utseende; det har att tacka sin giftighet for, att man ej sa gerna angriper det med yxan, sa att det har och der t. o. m. bildar sma lundar —- en rar foreteelse hir — i hvilka likval ej andra varelser an en sort stora landkrabbor, hvilka ata dess frukt och bo un- der dess rétter, vaga promenera. Ett par andra trad, som gilva landet en viss -prydlighet och nitthet, aro Coccoloba uvifera och Conocarpus erecta. Den forra klader i breda band vara sandiga vackra hafsvikar, fornimligast S. John, L’orient och Grandfond samt gifva dem ett utseende af friska, skug- giga insjéstrander, der man i soluppgangen njuter af det sakta vagsvallet, som man later spola 6fver och foérfriska sin efter svalka triingtande lekamen. De flesta af vara laguner eller “ponds hafva Conocarpus att tacka for sitt tacka utseende; den- na buske frodas likt var al i och omkring dessa sma insjéar med salt eller brackt vatten, allt eftersom regnet eller torkan har éfverhand, och da slitter och héjder nagon gang nastan hvarje ar ligga brunstekta af torka, sta likval dessa flackar lik- som oaser, grénskande af frisk Conocarpus, och man prisar da dess simpla skénhet mera fin nagonsin. Cocospalmen, ett verkligt strand- och sand-trid, bildar har och hvar sma lun- dar, pa hvilka dgat gerna hvilar, der de likt raka soldater i rader presentera sig i bakgrunden af ett slittland eller vid stranéien af en lagun. De unga triden, som besta af bara rot och krona, dro vackrast; med sina stora, regelbundna och smakfullt bijda blad likna de pa langt hall stora ormbun- kar och nar man, obekant med palmernas siitt att vaxa, forsta gangen ser denna samling af blad, fullkomligt lika stora som dem, det 30—50 fot hdga tridet bir, tror man hafva fram- for sig en egendomlig skapelse, hvilken man ej ratt val vill 10] hanfora till nagon af de bekanta naturliga vaxtfamiljerna. Tri- det bar ymnig frukt, och man kan Jatt forestalla sig, huru ett land utan minsta tillgang pa dryckesvatten (sasom manga af Séderhafvets dar) kan hysa manga menniskor, om hvarje hushall eger 20—30 kokospalmer, ty den omogna nétens vat- ten ar ymnigt och herrligt. Da vi nu dro inne pa odlade vaxter, torde det vara skal att némna nagot om dem, vi hafva hair. Det fr, utom de meterologiska férhallandena, odlingarne och skogsférsti- relsen, som géra var koloni sa fattig pa landtliga naturalster. Den myckna befolkningen och den ringa ytan af land, tvinga till odlingarnes utstrackning afven till de olandigaste bergs- toppar, och de fula nakna Batates- och bomullsakrarne intaga skogens rum, och i stillet att klada de fruktbara sluttningarne gréna, gifva dem utseende af vara halfarbetade tradesakrar d. v. s. gragréna och torra. — Det ar egendomligt — for den, som endast ar van att se, med huru stor svarighet jor- den hemma i Sverige tvingas att gifva skérd en gang om aret, huru mycket homus hon fordrar etc. — att har se det grus, hvilket kommer fran den faltspatsrika trachyten, som bildar hufvudmassan af bergen, gifva oupphorliga skérdar ar fran ar, utan humustillférsel och knappt utan att brukas — det varsta arbetet ar att halla jorden fri fran ogras. Vill man nu, for att undersdka narmare dessa odlingar, bestiga en af dessa héjder, hvaraf 6ns hufvudmassa bildas, hafva vi ofta forst att genomvandra en plantering af bomullsbuskar, en vixt, som, likasom mangen annan hir, ej synes veta af nagra arets skiften, ty hon bar sina stora gula blommor och frén aret om, och en lJangvarig torka fr det enda, som hin- drar hennes frésiattning. Hon frodas dock ej val i mera an 2—3 ar, utan bérjar da fa ett magert och knutigt utseende, hennes grenar blifva langa och kunna ej langre halla sig uppratta utan béja sig till jorden, och langt ifran att pryda den jord, som bar henne, ar hon till vanprydnad och férkastas sasom oduglig. Bomull ar som bekant éns enda exportartikel och har under senaste aren tillskyndat det fattiga folket atskillig fortjenst. 102 Sedan man nu kranglat sig dfver en stengirdsgard, som air bekrént af den bedrifliga Cactus Tuna, hvilken med na- gra sina samsligtingar, likt arfsynden, fdljer oss sa godt som ofver allt, klifver man uppfér en Batates-aker, der ett par slag af dessa séta jordfrukter trifves jemte Jatropha och Dioscorea. Sa fortsitter man 200—300 fot och mera, om berget ar hégre. Nu borjar marken bli olandigare, idel skarpa och skrofliga bullerstenar af trachyt, kalk och sandsten Aro hopade pa hvarandra och férsvara promenaden. Man skulle tro, att jorden hir sagdt ett bestaémdt nej till hvarje forsék att afpressa henne nagon vidare skatt — langt derifran. I detta stenrammel moter man ater bomullsplantor, Limonbu- skar, Ananas och, framfér allt annat utmarkt, den herrliga Bananen, denna oerhérdt naringsrika planta, som af allt odladt synes trifvas bast pa én, ty hon vaxer och frodas i flera varieteter, fran den lagsta sandslatten utmed hafvet till de olandigaste bergssluttningar och slar sallan felt, barande frukt den ena plantan efter den andra aret om. Dess frukt air detsamma har som pengar, ty, sa ymnigt hon afven odlas, frukten far alltid afsattning, och ar det vanliga priset 1 cent (= 3%/, Ore) for tva, sa att en klase med 200 frukter ger 1 Dollar eller omkring 3,75 Rdr rmt. Den for sin starka “flavour“ varderade Guavan (Psi- dium) trifves afven pa denna olindiga mark. Nagon gang hander det, att man vid 400 fots héjd eller derutéfver traf- far pa en jemnare mark och kommer in i en slags trédgard eller park, der Anacardium, Mango och Persea jemte en réd- blommig Malpighia — vestindiens sura, storkarniga kérsbar — i ett eller annat exemplar dro planteradt (arean ar ej stor). Bland dessa trad viixa Cytisus, en ganska behaglig och gif- vande kéksvaxt, tillsamman med nagra andra smarre artvax- ter af Dolichos-sligtet, Arachis hypogea, pumpor och melo- ner, den biista frukt, som torde finnas i hela Vestindien, om man bortser fran Bananas. Har och &fven pa de hégsta top- parne — d. v. s. 900 fot 6fver hafvet — ser man det herr- liga Papaytradet (Carica), som med sin raka rutiga stam och 103 toppkrona pa afstand liknar en palm. Hon Ar ofta plante- rad utmed husen i staden, mera for dess prydliga utseendes an for fruktens skull, ty denne smakar afgjordt af rofvor eller radisor, Stundom har man att genomga en 6fvergifven odling, betackt af gris, sasom Paspalum, Digitaria, Setaria och den obehaglige Cenchrus echinatus, hvilkens stickande ax fastna i klader och strumpor, och har och hvar en medelstor Cype- rus m. fi.; har ser man afven akrarnes och rnderas vaxter sasom Boerhavia, Portulaca, Clitoria, Verbena jamaicensis, nagra sma Euphorbiae (ss. E. pilulifera m. fl.), Pectis, Par- thenium, Heliotropium och en hel rad Side, som i jemfé- relsevis manga former méta pa betesmarkerna, pa hedarne, gardar och vagkanter, sa talrika som vara smérblomster, men ej sa prydlige. Andtligen aro vi inne pa den vilda na- turens omrade, ty de sista 100:de foten dro alltfor olandige att afrédjas, att upphackas; det ena lilla blocket af den sén- dergnagna klippan ligger pa det andra och deremellan mindre stenar, sa att hela toppen ar som ett ras. Der ar rum anvisadt for den s. k. skogen, buskar af Bignonia stans och penta- phylla, hvilka med sina vackra blommor ett par ganger om aret sira dessa nejder. Bland dem trifves ofta en Cassia med stora blommor och sma fina blad (C. polyadena?), och pa den lilla olandiga plataen ar buskverket sammansatt af Myginda latifolia, med oansenliga blommor, en art Croton, Conyza arborescens, hvilkens grenar stundom sluta med en Viscum, som med sin morkgréna farg starkt sticker af mot modervaxtens gragréna blad. Har och der vaxer en lag Pi- sonia, hvilkens grenar svigta af den storvaxta Zvllandsia paniculata, som ofta vaxer pa ett knippe af de yttersta och finaste tradgrenar, men férsmar ej heller murar och hustak. Sa finna vi en slags Justicia, en Capparis med langa, inuti vackert cinoberfirgade skidor, en liten Piper etc.,och slutli- gen Cactus repandus, som sjelf hég och reslig alskar hoga platser. En Epidendrum med vackra réda blommor vaxer ofta hégst uppe pa bara stenen eller i nagon spricka och sy- nes lefva samma slags lif som de lafvar af Lecidea, Leca- 104 nora, Cornicularia-slagtena, hvilka i nagra krymplingsformer farga stenarne — vanligtvis en fin sandsten — gra, gula och orange. En oansenlig Cynanchum slingrar sig knippvis emellan buskarna och snarjer sig om benen, sa att man med knif har att gira sig lés fran detta ogriis, De lagre och fa sluttningar, som ej fro odlade, intagas till stérre delen af Bignonia stans, hvilken jultiden strér hela omgifningen liksom med ett guldregn, och kallas gemenligen “Christmas flowers“. Dernist ar 2 slags 0?'u=»36™| UPSALA, W. ScuuLtz, 1867. BOTANISKA NOTISER UTGIFNE AF N:o 8,9 & 10. TH. M. FRIES. L867, INNEHALL: N. G. Moe, Om Jordbundens Indflydelse paa Plan- terne i Omegnen af Christiania. — Th. M. Fries, Nya Skandinaviska Lal-arter. — G. Béckel, Om frambringandet af hybrider genom konst- befrnktning. Ofversittning, — G. v. Cederwald, Strédda bidrag till Skandinaviens Flora. 1. Om Jordbundens Indflydelse paa Planterne i Omegnen af Christiania af N. G. Mor. Det er bekjendt, at forskjellize Neringsmidler ikke har mindre Indflydelse paa Planterne end paa Dyrene; men denne Indflydelse viser sig hos Planterne paa en anden mere frem- treedende Maade, end hos Dyrene. Eftersom den samme Planteart forekommer paa forskjelligt Bjergunderlag eller Jord- bund, antager nemlig dens Udseende en forskjellig Charak- ter. Den forskjellige Nering, som Planten drager til sig, har for det Meste Indvirkning paa Artens Udseende og paa dens Formerelses-organer, og kan gjére den i den Grad afvigende fra den typiske Form, at kun et skarpt Oje formaar at gjen- kjende den ved Hjelp af ny Formering af Planten ved Ut- sed af Fré. Der opstaar af denne Grund en Mengde Va- rieteter og Mellemformer af en og samme Art, og flere af disse Former erholder et i den Grad fra hinanden afvigende Udseende og synes saa langt fjernede fra Hovedarten, at mange Botanikere har veret tilbdjelige til at anse dem for serskilte Arter (species). Det er ikke altid Tilfeeldet, at f. ex. Kalkplanterne skulde udelukkende findes paa Kalkformationen og aldrig fjerne sig underfor denne, eller de egentlig til Urformationen henhéren- 130 de skulde findes paa denne alene. Det er tvertimod ikke saa sjelden, at flere af disse Planter udbreder sig udenfor den Jordart, til hvilken de af Naturen synes at vere hen- viste. Sker dette, eller en saadan Fjernelse fra den egent- lige Voxeplads, er det kun i et ringe Antal Individer eller kun enkeltvis og udspredt, at Planten findes, medens disse Individer i saa Fald erholde et fra samme Arts Hovedform afvigende Udseende. Saaledes er Forholdet med samtlige de efter Jordarten eller Bjerggrunden opstillede Plante-Grup- per. Heller ikke er det sjelden, at en Vandplante kan for- vilde sig paa Landjorden, ligesom en Myrplante kan stige op af Myren eller Sumpen og flytte sig til en térrere Jord- bund, men i begge disse Tilfselde bliver Deserteurerne som oftest straffede ved at erholde et andet Udseende end deres évrige Slegt, ligesom de vel ogsaa til sidst forsvinde fra den fremmede Bund. Der findes neppe to Individer af en og den samme Art i den hele Planteverden, som i et og alt fuldkommen er hin- anden lige, i det den ene har et Blad eller Blomst mere eller mindre, end den anden, er lavere eller héjere af Vext, har smalere eller bredere Blade etc., end den anden. Allige- vel er det den samme Art, daa de alle har Artens samtlige charakteristiske Merker. Arten gaar ogsaa videre i sine Variationer og framtreder med lysere eller mérkere farvede Blomster; men den har endda ikke tabt sine Charakterer og kan let kjendes igjen uagtet denne Farveforandring. End- videre viser Arten sig foranderlig med Hensyn til sine peri- pheriske Dele hos de forskjellige Individer, snart ved Glathed eller Ruhed, snart ved Jengere eller kortere, ringere eller yppigere Haarbedekning (fornemmelig Composii@) etc., og maa da undersdges noget nijere forat kunne kjendes igjen. Arten gaar videre i sin Foranderlighed og framtrader i man- ge heterogene Former, saasom med en ubestemt og forskjellig Armatur (ligesaavel hvad Stamme, som Blade og Frugt an- gaar) og Foliation (denne kan ogsaa vere mere eller mindre alternerende), med Petala, der snart kan vere ovata, snart 131 cordata, obcordata, acuta etc. (Rosacew fornemmelig), med en mere eller mindre forgrenet eller udelt Stengel, hvis Héj- de kan variere fra en til to Tommer til en til to Alen, opret eller nedliggende o. s. v. 0. s. v. Under saadanne Omsten- digheder bliver Arten meget vanskelig at kjende igjen, og man er da i flere Tilfelde nédt til at undersége den gjen- nem flere Generationer. De konstanteste Dele af de vildvoxende Planter, hvil- ke aller mindst er underkastede Foranderlighed paa Grund af Jordbundens Paavirkning, er Frdet, Rhizomet og Ro- den. De mindst konstante Dele, som er mest paavirkede af Jordbundens Beskaffenhed, er Armatur, Haarighed, Bladenes Form og Ciliation, samt Farverne og tildels Florescentsen. Det er altsaa Jord- og Bjergartens geologiske Beskaffenhed, som betinger Variationen for de fleste af de phanerogame Planter. At omtale her alle de Species, paa hvilke Jordbunden i habituel Henseende har mer eller mindre Indvirkning, vilde vel blifve altfor vidldftig. Forfatteren har derfor troet at burde kun omtale de Genera og Species, paa hvilke Jord- bundens Indflydelse viser de stérste Virkninger. Composite. Der er neppe nogen anden af de naturlige Familjer (und- tagen LFosacew), paa hvilken Jordbund og Bjergart har en meegtigere Indvirkning end paa denne. Composisterne er ikke alene her i Landet, men ogsaa i andre Verdensdele f. Ex. Nord-Amerika, en af de mest uregelmessige, inconstante og polymorphe Familjer, dels som en Félge af Jordbundens for- skjellige Beskaffenhed (Composite senecionidew, C. cichort- acee, C. asteroidew) och dels som en Folge af Hybridise- ring i Forening med Jordbunden (C. cynarocephale). Nord- Amerikas Aster- og Solidago-arter kan, hvad Formforandring angaar, fuldkommen seettes ved Siden af vore Hieracier. Ved at forfdlge og undersége Arterne gjennem flere Ge- nerationer, vil man nemlig overbevise sig om, at Jordbun- 132 den spiller en vigtig Rolle i den store Variation hos den stérste Del af Composite. Som Exempel paa disse kan an- fores Taraxacum officinale 8 corniculatum; denne Plante vil, naar den som Fro overflyttes fra Kalk til Lermuld, allerede tabe sin cornicula i anden Generation, ligesom Rhizomet af denne Varietet, overflyttet i Lermuld, vil lidt efter lidt tabe det samme Merke, og allerede i tredie til fjerde Aar vere i et og alt lig Hovedformen. Tages nye Fréplanter af den samme Arts Hovedform og settes paa de Steder, hvor Va- rieteten findes vildtvoxende, vil der fremkomme merkelige Forandringer hos Fréplanterne, idet disse lidt efter lidt bli- ver spedere og miorkere, ligesom Bladene bliver mere fin- delte og indskaarne og saaledes tilsidst forvandles til Varie- teten med udviklet cornicula. Saaledes forholder det sig med alle Varieteter af denne Plante, og man kan paa den angiv- ne Maade ved Hjexlp af Lergrunden bringe dem alle tilbage til Hovedarten. Bidens cernua var. minima fremkaldes alene ved Myr- jorden (Mosejord) og gaar i Dyndjord allerede i férste Ge- neration aldeles over til Hovedformen. Bidens cernua var. radiata, en merkelig Varietet, fremkaldes paa Kalkbund; flyttet over paa Lergrund vil den vel holde sig gjennem flere Generationer, men som Folge af Lergrunden vil i femte eller sjette Generation ogsaa denne smukke Varietet gaa tilbage til Hovedformen. Artemisia campestris er altid glat og halvt nedliggende paa Ler og Kalkbund, men bliver, naar den flyttes over paa Granit- og Gnjesgrus, finhaaret og opret. Antennaria dioica er paa Kalk- og Lerskifer altid la- vere og mere haaret end paa Urformationen, hvor den bli- ver mere end dobbelt saa hij. Evigeron acvis: paa Kalk holder den sig nesten ufor- andret, men paa Ler- og Urformationen varierer den meget og gaar ofte over til KH. Millert. Cirsium arvense holder sig uforandret paa Lermuld; Va- rieteten, den haarede Form fremkaldes derimod paa Kalk- 133 bund, men flyttes denne VWarietet over paa Granit- eller Gnejsgrus bliver den sterkt tornet og er da var. ferow. Lappa. Hvad de til dette Genus henregnede Arter og Varieteter angaar, da kan de, som ikke constante, ikke an- sees for artsberettigede, idet samtlige Arter og Former uden Undtagelse aldeles gaar over i anden og tredie Generation til Linnés Arctium Lappa. Lappa-Arterne med sine For- mer fremkaldes dels ved Hybridisering, og dels hvad Flo- rescens og Haarrighed angaar, ved de forskjellige Jordarters Beskaffenhed. Inula salicina bliver paa fugtig Urformation som oftest bedekket med fine Haar. Valerianee. Valeriana officinalis. Wovedformen holder sig nesten altid uforandret paa Kalkbund; gaar den over paa Lerbund, faar den ferre Bladpar, og endelig naar den gaar over paa Urformationen, erholder den lengere og flere Stoloner samt bredere Blade og er der forvandlet til V. sambucifolia Mik. Paa Myrgrund fremtreder den undertiden med alternerende Blade og stivhaarede Stengler, uden at den dog under disse Forvandlinger er bleven til nogen anden Art end den op- rindelige V. officinalis. Boraginee. Myosotis palustris. Paa Lerjorden vedligeholder Hoved- arten sig temmelig constant, saasom med udspilede Haar; men gaar den over paa Urformationen, tiltrykkes Haarene paa Stengelen og Grenerne udsperres og forlenges (var. strigulosa). Denne Varietet gaar i Lermuld tilbage til Ho- vedformen i anden Generation, — Myosotis stricta og M. hispida er constante, og Jordbunden faar ingen Indflydelse paa disse, naar de flyttes fra sin naturlige Grund: Kalken. Labiatex. Mentha arvensis bliver altid glat, lavere og udelt, naar den gaar over paa stiv Lergrund (Blaaler), og er da var. 134 glabrata, Paa gruset Oplisning af Urbjergarterne bliver den lavere, mere ramés og haaret og har stérre Blomster. Thymus Chamaedrys vavierer betydligt paa de forskjel- lige Jordarter; saaledes voxer den paa Urformationen med smalere og lengere stilkede Blade, paa Lerbund derimod med bredere Blade, paa Kalkgrund med rundere. Uagtet denne Variation i Habitus skiller den sig aldeles fra 7. Serpyllum, og det vilde vare urigtigt at forene disse tvende Arter. Gentianex. Evrythrwa pulchella. Hovedformen holder sig altid ufor- andret paa Ler- och Dyndjord; men gaar den over paa Sand, Grus eller Oplisning af Urbjergarterne bliver den meget héjere og sterkt grenet, samt faar noget stirre Blomster (var. ra- mosa). Denne Varietet gaar aldeles tilbage til Hovedformen i anden Generation, naar den saaes paa Ler. Solanacex. Solanun Duleamara bliver altid, naar den flyttes fra Lerjord over paa Urformationen, bedekket med Haar. Personate. Verbascum Thapsus holder sig uforandret paa Kalk- og Urformationen; men gaar den over paa Lermuld, naar den kun den halve Héjde og faar da hvide Blomster, mindre Frokapsler og lysere Fré. Denne Varietet gaar tilbage til Hovedformen i anden Generation, naar den flyttes over paa Kalkbund. Veronica longifolia med alle dens Underarter og Former gaar samtlige tilbage til Hovedformen i férste og anden Ge- neration, ja endogsaa ved Hjelp af Rhizomet, naar man flytter det over paa Lermuld. Disse Varieteter fremkaldes lige- saavel ved Hybridisering, som ved de forskjellige Bjergarters Indflydelse. Det er nemlig Lerjorden, som bevirker, at alle disse Varieteter atter forvandles till Hovedformen, Veronica spicata er for det Meste constant paa Kalk- 135 bund, men gaar den over paa Lerjord eller Urformationen, bliver den meget variabel. Dens Varieteter gaar neppe til- bage til Hovedformen i mindre end to til tre Generationer. Veronica scutellata holder sig constant paa Urformatio- nen og Leren; men gaar den over paa Kalk, bliver den min- dre, mere enkelt og finhaaret, og faar som oftest hvide Blom- ster (9. villosa). Euphrasia officinalis, Jordbunden har meget stor Ind- flydelse paa denne Plante. Paa Granit- og Gnejsformatio- nen bliver den meget lav og ramés; Lerjorden gjér den mere udelt, hdjere og speedere; Kalk derimod gjér den mere haa- ret og Blomsterne stérre. I en til to Generationer gaar samtlige disse Former tilbage til Hovedformen, naar de flyt- tes paa Lermuld. . Rhinanthus major § minor lader til at vere constante, da Jordbunden ikke indvirker paa, dem, og de holder sig gjennem flere Generationer, skjént deres oprindelige naturlige Grund er Urformationen. Plantaginee. Plantago major. Paa Lermuld vedligeholdes den altid constant; men gaar den over paa Grus af Urformationen bliver den mindre og Bladene erholder stérre Tender (var. scopulorum). Denne Form gaar atter tilbage til Hovedarten i en a to Generationer, naar den flyttes til Lerbund. Ranunculacezx. Ranunculus Flammula. Saalenge denne Art holder sig paa Lergrund, bibeholder den sine charakteristiske Marker uforandrede; gaar den derimod over paa gruset og sandet Bund af Urformationen (hvor baade Ler og Kalk mangler), bliver den nesten opret og taber sin Egenskab som rod- skydende (var. erectus). Paa stiv Lerbund (Blaaler) bliver Bladene nesten smale som en Traad, Stengelen altid ned- liggende og rodskydende ved hvert Led, samt faar mindre Blomster (2. reptans). 136 Ranunculus acris er en meget variabel Plante; men dens Varieteter fremkaldes neppe alene ved Jordbundens Indvirk- ning, men uden Tvivl ogsaa ved andre ydre Aarsager. Imid- lertid synes den paa Lerbund at vere meget constant, me- dens den paa Urformationen og Kalken varierer med mere eller mindre finhaaret Stengel, stiérre eller mindre Blom- ster etc. Ranunculus auricomus. Hovedformen holder sig paa Ler- jord; paa Granit bliver Bladene nesten udelte (var. fallax), og paa Kalkbund fremtreder den mest som var. palmatus. Batrachium. Forskjellig Jordbund, ligesaavel som rin- dende, stillestaaende, dybere eller grundere Vand har uden Tvivl Indvirkning paa dette Genus. Anemone nemorosa fremkommer som oftest med rédlige Blomster, naar den voxer paa Kalkbund, medens dens na- turlige Grund er Ler- eller Urformation, hvor dens Blomster er hvide. Crucifere. Sisymbrium Sophia faar paa Kalkbund bestandig en tettere og mere blaalig Haarbedekning. Evysimum hieracifolium faar paa Kalk og Lerbund til- trykte Siliquee, medens Urformationen udspiler samme. Cardamine amara bliver, naar den gaar over paa Kal- ken, finhaaret og faar bredere Blade. Avabis hirsuta. Det er med Hensyn till denne Plante merkeligt, at Kalken, som ellers i Regelen plejer at be- were de fleste Planters Blade med Haar, hos denne Plante har netop den modsatte Indflydelse, idet den borttager Haar- bekledningen og forvandler Planten til var. glabrata. Un- derarten A. sagittata er kun luxurierende eller frodige Indi- vider, som sedvanlig paa en mager Jordbund gaar tilbage til Hovedformen i férste Generation. Denne Underart, frem- kommer sedvanlig paa oparbejdet eller nylig dyrket Ler- muld. Var. glabrata holder sig dog gjennem fire til sex Ge- nerationer, inden den gaar tilbage til Hovedarten. 137 Barbarea vulgaris. Paa denne Plante har Kalkjorden som oftest den Indvirkning, at den giver Grenene og Sten- gelen en béjet Stilling og Planten en lavere Vext. Raphanus Raphanistrum. Denne til Urformationen hé- rende Plante er interessant at félge gjennem flere Generatio- ner og paa forskjellig Jordbund. Naar den fjerner sig fra Sand- og Grusjorden og nermer sig til Lerjorden, bliver den bestandig glattere og jevnere, og Silique fyldigere, idet dis- ses Furer og Led bliver mere og mere udjevnede (anden Generation). I Lermuld bliver den endnu mere glat, hdjere, Blomsterne blegere, Silique endnu mere fyldige (tredje til fjerde Generation). 1 femte til sjette Generation er den i Lermuld gaaen over til FR. sativus med spiselige Rédder, blaaagtige Blomster, og héjst ubetydelige Indsnoringer paa Frugterne. Forfatteren har anstillet to saadanne Forség med denne Plante og begge Gange med samme Resultat. Det bér dog bemerkes, at den har veret dyrket 1 Nerheden af R. sativus, saaledes at det ikke er usandsynligt, at den ved Hybridisering med Reddiken i Forening med Lermuldens Indflydelse er gaaet over til FR. sativus. Draba verna. Paa Lerbund bliver denne Plante nesten dobbelt saa héj, meget ramés og med lengre Skeder. Tiliacee. Tager man Frugt af Zila europwa af et paa Kalk- grund fremvoxet Tre og sammenligner denne med Frugt af samme Art, avlet paa Lerskifer, vil man finde en betydelig Forskjel, idet Frugten fra Kalkbunden er stérre, mere laaden, Cotyledonerne tykkere, fastere og af en hvidere Farve, Em- bryo rettere, tykkere, mere but mod Spidsen, meget skjérere og lettere braekkelig, Skallet tykkere, haardere og af en hvi- dere Substants etc., end Frugt, som er avlet paa Lerjord. Paa den sidstneevnte Jordbund er Fréet af Linden rigtignok som oftest goldt; men det bliver dog ogsaa paa denne Jord- art til enkelte Aar fuldmodent. Voxer Linden derimod paa Granit- eller Gnejs-formationen, som den dog i Rege- 138 len skyr, bliver dens, Fré aldrig spiredygtigt, uagtet det ser nok saa godt ud, og Embryo tilsyneladende er godt udviklet. Geraniaceex. Geranium Robertianum faar paa Kalkbund morkere réde Blomster, en mindre. stinkende Lugt samt bliver sterkere haaret. Violariex. Viola hirta. Paa Kalkbund holder denne Plante sig meget constant, medens den paa Lerjord faar et kortere og svagere Rhizom, Bladene mindre hjerteformige og Blomsterne en meget behagelig Lugt (maaske en egen Art). Viola palustris. Paa naturlig ublandet Myrjord holder den sig aldeles constant; er Myrjorden derimod blanded med Lermuld og raadnede Plantedele, fornemmelig af Tre, bliver den meget luxurierende eller frodig, idet den paa en saadan Jordbund , faar stérre, jevnere og tilspidsede Blade og storre Blomster (V. epipsila). Denne Form gaar tilbage til Hoved- formen i en til to Generationer.. Ved at flytte Hovedformen over i en saadan Jordbund, hvor Varieteten voxede som ovenfor anfort, hander det ofte, at den paany bliver til V. epipsila. Viola tricolor holder sig temmelig constant paa Urfor- mationen, naar Jordbunden er uforstyrret eller ikke oparbej- det; gaar den derimod over paa lis og dyrked Jord, bliver den strax forvandlet til var. arvensis. _Denne sidste Form er en af de constanteste af alt, hvad der er henregnet til Varietet.. Det har endnu ikke lykkedes Forfatteren at faa denne tilbage til Hovedarten uagtet mange gjentagne Forsdg. Lythrariex. Naar Lythrwn Salicavia gaar over paa Kalkjord, faar den som oftest. (ligesom de fleste Planter, der gaar over paa denne Jordart) finhaarede Stengler og Blade samt moérkere Blomster. 139 Pomacex. Sorbus Aria. Naar denne (som undertiden hender) gaar over paa Lerjorden, faar den mindre haarrige Blade, hvorved den ikke bliver saa snéhvid, som'paa Kalken. Pyrus Malus faar paa Kalkbund stzrkere haarede Bla- de, stérre og hvidere Blomster, mere tornede Grene og min- dre Frugter. : Cotoneaster vulgaris. Naar denne Busk gaar over paa Kalkbund, faar den som oftest. en hidjere og mere opret Stamme, bredere Blade, stirre og sorte Frugter (C. melanocarpa). Senticose Rosex. Rosa. Rosenarterne ere sterkt paavirkede ikke alene af Jordbundens forskjellige Beskaffenhed, men ogsaa af an- dre Aarsager, saasom mere eller mindre Fugtighed, sterk Sol, brudt Lys og Skygge samt ogsaa ved indbyrdes Hy- bridisering af Formerne. Indvirkningen viser sig mest paa Armaturen og Frugtens Form. Paa térre og grusede Steder paa Urformationen bliver Tornene tettere og sterkere bojede, end paa fugtige og mere muldrige Steder paa samme For- mation. Paa Kalkbund bliver Tornene ogsaa meget tet- siddende, men ikke saa lange, ej hellere saa béjede, som paa forstnevnte Jordart. Gaar Rosenarten over paa Ler- jorden og kommer i Skygge, bliver Tornene meget svage, rette og kortere; naar den gaar over i en dybere Skygge paa fugtigere Jordbund, forsvinder Tornene nesten aldeles. Frug- tens forskjellige Form er rimeligvis en Félge af Hybridisering. Her i Landet forekommer neppe mere end fire Arter af Rosa, som er at anse for virkelige Arter, nemlig FR. rubdginosa, R. cinnamomea, R. canina og RK. pimpinellifolia. De ovrige Former gaar allerede over til Hovedarten i en til to Gene- rationer (2. canina). Det er heller ikke saa sjelden, at man af Fré af en og samme Busk erholder flere ulige Former. Senticose Sanguisorbee. Alchemilla vulgaris bliver paa fugtigere og kjolige Ste- der paa Urformationen aldeles glat og dobbelt saa stor som 140 naar den voxer paa Lerjord. Paa Kalkbund bliver den min- dre af Vext, sterkt haaret og Bladene bliver dybere fligede. Senticose Dryadee. Rubus fruticosus. Der er vel neppe nogen Planteart, som er underkastet stérre Formforandring end denne. Det er let at overbevise sig herom, naar man tager en storre Del Fré af en og samme Busk og udsaar det (Froet ligger altid et Aar i Jorden, inden det spirer), og udplanter de deraf opkomne Planter paa forskjellig Jordbund, og idet der nedlegges i Jorden forskjellige Slags mindre “tene, saasom Kalk-, Granit-, Syenit- og Lerskifer etc.; man vil da af denne ene Form erholde flere forskjellige Former. Det er klart, at Jord- og Bjergarten bevirker denne Forandring hos Rubus fruticosus, — det vil da sige, hvad Armatur og Fo- liation og Stanglernes mere eller mindre pruinése Anstrég- ning angaar. Med Hensyn til Farve, Frugt og Formen af Petala ete. har Forandringen af disse Dele sikkerlig en hy- brid Aarsag. Rubus ideus bliver som oftest paa Kalkbund meget tet- tere tornet og Bladene mere hvidhaarede end paa Urforma- tionen. Rubus sacxatilis bliver ligeledes steerkere og tettere tor- net paa Kalkbund samt faar undertiden persistente og tem- melig traagtige Stoloner. Potentilla anserina og argentea bliver sterkt hvidhaa- rede paa Kalkbund. Tormentilla erecta bliver nedliggende paa Kalk- og Gra- nitbund. Leguminosae. Lotus corniculatus bliver paa Lerbund meget ramés og faar stérre Blomster, end paa Kalk, hvor den bliver blaa- agtig, mere opret og hijere. Medicago lupulina. Paa Lerbund er denne Plante con- stant enaarig, mere opret og forgrenet; paa Kalkbund der- 14] imod bliver den nesten altid toaarig, ja undertiden treaarig, sterkt nedtrykt til Jorden, mere haaret, blaaagtig og Staeng- lerne ubetydelig forgrenede, Paronychieex. : Seleranthus annuus. Paa lés og aaben Lermuld er den constant enaarig, mere ramés og morkegrén end paa Urfor- mationen, hvor den som oftest bliver toaarig. Polygonez. Polygonum lapathifolium har altid paa Urformationen meget sterkere opsvulmede Led, end paa Lerbunden. Chenopodiacez. Atriplex hastata. De forskjellige Jordarter har stor Ind- virkning paa denne Plante. Paa en lésere Lermuld bliver den opret, mindre forgrenet, Bladene smalere, og Frugt- gjemmet mindre tandet, medens den paa en fast Lerjord som oftest bliver nedliggende, Bladene bredere og Frugten grov- tandet etc. Alle disse Former og Underarter gaar tilbage til Hovedarten i anden Generation. Chenopodium album. Alle dens Varieteter, som samt- lige er opstaaede ved Jordartens Indflydelse, gaar uden Und- tagelse tilbage til Hovedarten i to til tre Generationer. Chenopodium polyspermum faar altid sterk tilspidsede Blade, naar den kommer paa en fugtig, gruset Urbjergjord. Denne Form gaar i anden Generation tilbage til Hovedarten, naar den kommer paa Lerbund. Salicornia herbacea. Paa stiv ublandet Ler bliver den oftest nedliggende og mere ramés. I en lésere og med Sand og Dyndjord blandet Lerjord er den bestandig opret. Ved forste Generation gaar alle dens Former tilbage til Hoved- arten. Salicines. Salix. Denne hijst polymorphe Slegt er, uagtet dens Arter som oftest fremtreeder i anseelige Treer eller Buske, 142 for Botanikeren meget vanskelig at faa Rede paa. I ret man- ge Tilfeelde lader det sig ikke med Sikkerhed afgjore, til hvil- ken Art denne eller hin Form bor henfores. Denne store Formforandring hos Salices er, ikke at tilskrive de forskjellige Jord- og Bjergarters Indflydelse paa Arterne i nogensomhelst merkelig Grad*), men alene bevirkes ved Arternes indbyr- des, af Naturen let udférlige Hybridisering. Conifers. Pinus sylvestris. Gaar denne Art over paa Kalkforma- tionen, bliver Naalene dobbelt saa korte og Konglerne meget mindre og sterkere tilspidsede, samt de yngre Smaagrene min- dre regelmessig krandstillede. (Paa Oerne i Christiania- fjorden). — Naar man tager Fro af et Tre, som er voxet op paa Kalkgrund, viser dette sig ved Opspiringen at have nesten dobbelt saa korte og mere blaaagtige, smalere og ruere Cotyledoner samt svagere og spidsere Embryo, end det Fré af samme Art, som er udviklet paa Urformationen. Juniperus communis bliver paa Ler og Kalk fornemme- lig i dybere Lermuld oftere end paa Urformationen smukt py- ramideformig. Den lave og sterkt nedtrykte Form (J. nana) fremkaldes kun ved Héjden over Havet. Denne Form gaar ganske tilbage til Hovedformen i férste Generation. Orchidex. Coeloglossum viride. Naar denne Plante voxer i Kalk- jord, som er blandet med raadnede Vegetabilier, fornemmelig af Treer, faar den altid Bracteer og en stérre Vext (?. bracteatum). Liliacex. Convallaria Polygonatum. Paa Kalk bliver Blomsterne mere sammenknebne eller smalere og som oftest vellugtende , *) Dog maa det her bemerkes, at Jordbunden ogsaa hos nogle af de mindre Arter har nogen Indflydelse, f. Ex. S. repens. Denne faar paa en sandet.Urbjergoplisning Bladene, sterk besatte med sdlyhyide Haar, og paa Ler glatte Frékapsler. 143 samt Bladene noget pruinése (stévdekkede), kortere og sma- Jere end paa Urformationen. Juncacer. Juncus supinus. Paa sandet og gruset Urbjergsoplis- ning bliver den mere opret og ikke rodskydende. I en ublan- det Dyndjord derimod bliver den nedliggende. og rodskydende (8. repens). Denne Form gaar i Sandjord tilbage til Hoved- arten i férste Generation. J. bufonius varierer ogsaa i forskjellig Jordbund, men samtlige Former gaar i férste Generation i Sandmuld tilbage til Hovedarten. Tuzula campestris. Denne er en meget variabel Plante, som dog kun paavirkes ved Jordbundens forskjellige Beskaf- fenhed. Hovedarten holder sig constant i en gresbundet fast Jordbund; paa lés og aaben Lermuld bliver den héjere og mere rigblomstret, og Corollbladene mere spidse (multi/lora) ; paa en aaben Myrijord bliver den endnu héjere og slankere, faar en blegere Farve og mere udsperrede Blomst- eller Ax- stilke (pallescens) 0. s. v. Dens samtlige Former og Under- arter gaar i anden eller allerede i férste Generation tilbage til Hovedformen, naar den kommer i Lermuld. Typhacee. Sparganium.. Paa Urformationen faar Arterne af denne Slegt ikke saa lange eller saa brede Blade, som paa Ler og Kalk, ej heller bliver de saa hdje og ramése paa den forstnevnte som paa sidstneynte Voxested. Paa en mindre fugtig Jordbund, hvortil undertiden nogle Arter spreder sig, bliver disse dvergagtige og rigide. Cyperacer. Arterne af denne ligesaa indholdsrige som hdéjst inte- ressante Familje er i Regelen ikke underkastede nogen be- tydelig Forandring eller Variation fremkaldt af Jordbundens geologiske Forhold. De fleste Arter af denne Familje frem- treeder for det Meste med en temmelig constant Habitus, 144 Imidlertid er der dog nogle Arter, paa hvilke Jordbun- den synes at have nogen Indvirkning, fornemmelig af Sleg- ten Carex. Carex vesicaria bliver som oftest paa Kalkbund mere end dobbelt saa héj og med meget bredere Blade. I en fe- dere Dyndjord paa Urformationen faar den undertiden hen- gende Hunax o. s. v. Carex hirta bliver sterkere haaret paa Kalkbund end i Lermuld. C. capillaris bliver paa Kalkbund mere end dobbelt saa hij og faar meget bredere Blade end paa de évrige Jordarter (p. major). Denne Form holder sig gjennem flere Genera- tioner, men gaar dog tilsidst tilbage til Hovedformen. C. flava. Hovedformen holder sig temmelig constant paa ublandet Dynd- eller Myrjord; men er Jorden blandet med Grus af Urbjergarterne, bliver den lavere af Vext, ikke saa sterkt gul, og faar kortere Frugter (var. lepidocarpa). C. panicea. Hovedformen er altid constant paa Ler- muld, men kommer den paa Myrjord, bliver den héjere, mere blaa og med bleggule Frugter. C. salina. Denne Wirrrocrk, V. B.: Om fanerogam- och antceue -vegetationen i Skandinaviens Ilex-region 59 a Bidrag till kinnedomen om Sveriges hye nemacéer och Mesocarpacéer A Orstep, A. S.: Notis om Peretreets Gitterrust (Roestelia can- CANAD) Ts. 4h ene te Re ie) Sid. 184. Literatur-Ofversigt. Krox, Tu. O. B. N.: Svensk botanisk literatur 1867 . . . Sid. 140. Lance, Jouw.: Oversigt over de i Danmark udkomne eller af danske Botanikere udgivne Skrifter af botanisk Indholdiyij {86,7 a7. Wiswt, Gite sasha! = 32 a evens Norsk botanisk Jiteratur’ 1867... 2. \. aenwsniiems eee 9) lo) > one ee Smirre Notiser. P. F. Sandén + sid. 46. — Fluorescens-féreteelser sasom orsak till fargning af vaxtdelar s. 47. — Botaniska Sektionen vid Naturforskare- métet i Christiania s. 145. — acutum Lyngb, S. X Kiitzingii Breb. S. Gonatozygon asperum Breb, M. \* Genicularia spirotenia dBy. (Unters. ib. d. Fam. d. Conjug. pag. 77, t. IV, f. 1—22; Gonatozygon spirotenia dBy. in Hedvigia 1856, N:o 16). M. Jag har endast sett torkade exemplar, hos hvilka chloropbyllets form ej med full sa- kerhet kunde iakttagas, och dr saledes ej fullt siker pa bestaémningen, isynnerhet som de afvika nagot. De dro 4—7 ganger lingre an breda; de Bary uppgifver 10—20 gor.; andarne dro ofta nagot mer uppsvallda an pa de Barys cit. figur samt dessutom aro punktvartorna (mycket sma) ordnade i sydostligt vridna rader (circa 13 pa 0,025 m. m.) och ej strédda.] Bambusina Borrert Ralfs. §S. Desmidium cylindricum Grev. S. a Swartzii Ag. S. Spherozoma excavatum Ralfs. M.S. Hyalotheca dissiliens Sm. S. * mucosa Mert. (Conferva mucosa Mert. Dillw. Brit. Conf. 1. B (1809) sec. Ralfs; Hyalotheca mue. Ehrb. Kurze Nachricht (1840), sec. Ralfs; Ralfs Br.,,Desm.,,p. 53, t.,.dy..fia i Ba Eremosphera viridis dBy., som i Rabenhorst’s Kryptogamen- ” Literatur-Ofversigt. 43 Flora von Sachsen raknas till Desmidiex, fore- kommer ratt talrikt vid Sandhem. I Flora Europea Algarum aq. dulce. & submar. aut. L. Rabenhorst, sect. III (1868) anforas for Sverige féljande Des- midiee, hvilka icke finnas upptagna i Bidrag till kannedomen om Sveriges sétvattensalger af familjen Desmidiew af P. T. Cleve. . Penium Negeli Breb. Gotheburgum. (L. R.) Closterium Ceratium Perty. Marstrand. (L. R.) Cosmarium Nymannianum Grun, In paludibus Suecie, inter Sphagnum acutifolium prope Holmiam a cl. Nyman lectum. Micrasterias incisa Kg. ad Gotheburgum. (L. R.) Staurastrum minutissimum Awd. E Suecia misit P. T. Cleve. Literatur-Ofversigt. 1. Oversigt over de i Danmark udkomne eller af danske Botaniker udgivne Skrifter af botanisk Indhold i 1867, af JOH. LANGE. . Branth, J. Deichmann- (Catechet i Skjelskér), Lavernes Udbredelse i det nordlige Jylland (Botanisk Tidskrift 2 Bind pag. 68). Dybdahl, J. A. (og Warming, E.1, Tidskrift for Havevesen, 2 Aargang 1867. (Pag. 1—288, med 1 col. Tavle og mange Trasuit). — Nyere eller mindre bekjendte Planter (efter forskjellige fremmede Tid- skrifter. — Tskr. for Haveveesen 2 Aarg., pag. 24, 121, 144, 303, 320). > Gartner, C. T. N., Om Hyldebusken, dens Dyrkning og Nytte (Tidskr, for Havevesen 2 Aarg. pag. 137). 44 Literatur-Ofversigt. [Gottsche, C. M. (Dr. med. i Altona), De mexikanske Levermosser, be- skrevne efter Prof. F. Liebmanns Samling (Kgl. D. Vidensk. Selsk. Skrifter 5 Rekke naturvidensk. og math. Afdeling, 6 Bind). Kjébenhayn 1863, udkommen 1867 (med 20 Kobbertavler)]. Heiberg, P. A. C. Dr. phil., Botanisk Tidskrift, udgivet af den bot. Forening i Kjébenhavn, 2 Bind, 1—2 Hefte. Pag. 1—160, med 3 Kobbertavler og 14 Tresnit. Kjébenhavn 1867 (Gads’ Forlag). Heiberg, P. A. C., Betragtninger over den af Professor Orsted frem- satte Tydning af Gymnospermernes Blomster (Bot. Tidskrift. 2 B. pag. 89). : — Morphologisk-anatomisk Beskrivelse af Eleocharis palustris (s. St. pag. 157—160, med 3 Kobbertavler). Jenssen-Tusch, H. (Oberst, Chef for Bornholms Vebning), Folkelige Plantenavne i forskjellige europziske Sprog. 1 Afdeling (Nordiske Plan- tenayne). 1—4 Hefte. Kjébenhavn 1867 (Hagerup). Lange, Joh., Oversigt over de, iser i Aarene 1865—66 i Danmark iagt- tagne sjeldne eller for den danske Flora nye Arter (Bot. Tidskr. 2 B. pag. 30). : — Yderligere Bemerkninger om de tveformede Frée hos Atriplex hor- tensis (s. St. pag. 147). — Flore danice iconum fasciculus XLVI. Fol. 20 pag. et 60 tab. col. et nigr. Hauniz 1867. — Om de vigtigste af de i det 46 Heefte af Flora danica optagne Planter (Vidensk. Selskabs Oversigt 1867 pag. 153). (I Uddrag paa Fransk: Observations sur les espéces les plus remarqua- bles contenues dans la 46 livraison de la Flora danica, — 8. St. Re- sumé pag. 23). — Oversigt over de i Danmark udkomne eller af danske Botanikere ud- givne Skrifter af botanisk Indhold i 1866 (Bot. Notiser 1867 pag. 89). — Hypopityex mexican et centrali-americane (Naturh. Forenings vidensk. Meddelelser 1867 pag. 112, med 2 Kobbertavler). — (og Weilbach, A.), Index seminum in horto acad. hauniens. a. 1867 collectorum. Lange, M. T., Féns Odde ved Lillebelt (Bot. Tidskr. 2 Bind, pag. 10). Larsen, C. (Gartner), Clianthus Dampieri (Tidskr. for Haveviesen 2 Aarg. pag. 224). Mortensen, H. (Seminarielerer ved Jonstrup Seminarium), Beretning om en botanisk Reise til Fyen og Jylland i Sommeren 1866 (Bot. Tidskr. 2 B. pag. 18). Olsen, J. C. (Gartner), Vallota purpurea, med 1, col. Tavle (Tidskr, for Havevesen 2 Aarg. pag. 281). Storch (polyt. Cand., Lieutenant), Vaextforség i Vand eller vandige Op- lésninger (Tidskr. for Landoeconomi 1867 pag. 525). Literatur-Ofversigt. 45 Trier, F. (Dr. med.), Et Par giftige Haveplanter, Cytisus Laburnum og Lonicera Xylosteum (Ugeskrift for Leger, 3 R. III, N:o 10, 1867). Warming, E. (s. Dybdahl). — En Notits om Frostens Indvirkning paa Treerne (Tidskr. for Have- vesen 2 Aarg. pag. 27). — Bregnernes Forplantning og Udvikling (Tidskr. for Havev. 2 Aarg. pag. 268). — Skildring af Naturen i det tropiske Brasilien, namlig i Campos-Egnene, med ett Kort. (Tidskr. for popul. Fremst. af Naturvidensk. III, 4, pag. 147, 265). — Symbole ad floram Brasilize centralis cognoscendam Pars 1. (Cordiacer, Asperifoliz , Wochysiacez, Mayacex). (Naturhist. Foren. vid. Medd. 1867, N:o 1—3). @rsted, A. S., Frilands-Trevexten i Danmark. 2 Hefte, med Tresnit. Kjébenhavn 1867 (Th. Lind). — Nye Indpodningsforség med Snylteplanter, hvis vexlende Generationer voxe paa Vertplanter, henhérende til 2 forskjellige Familier (Vidensk. Selsk. Oversigt. 1867 pag. 208 med 2 Tavler). (I Uddrag paa Fransk: Nouveaux essais de semis faits avec des cham- pignons, dont les générations alternantes habitent sur des plantes hospi- talitres appartenant a 2 familles différentes. S. St. Resumé pag. 38). — Bidrag til Egeslegtens Systematik, med 2 Tavler (Naturhistorisk Fore- nings vidensk. Meddelelser 1866; trykt 1867). — Til Belysning af Blomsterne hos den brasilianske Thebusk (Neea thei- fera Ord. 1863, Pisonia Capparosa Netto 1866) og hos Sneklokkebusken (Halesia tetraptera L.) (Naturhist. Foren. vidensk. Meddelelser 1866, trykt 1867). 2. Anonyme Arbeider. Om Dyrkning af Bregner af X. med mange Tresnit (Tidskr. for Have- _ -vesen 2 Aarg. pag. 57, 98, 128, 190, 221). Wellingtonia gigantea, af W. (Tidskr. for Havevesen 2 Aarg. pag. 63). De slyngende Planter af Slegten Lonicera (Tskr. f. Havev. 2, p. 227, 242, 258.) 3. Oversatte eller bearbeidede Afhandlinger. Bréchner, G., De neringsydende Knolde (efter Wagners malerische Botanik. — Tidskr. f. Havevesen 2 Aarg. p. 229, 259, 275), 46 Smiarre Notiser. Grénlund, C., Sveriges plantegeographiske Belter, dets Kjékkenurter og Frugttreer (efter N. J. Andersson, Apercu de la végétation et des plan- tes cultivées de la Suede) ‘Tidskr. for Haveveesen 2 Aaarg. pag. 297, 313. Lange, Joh., Sequoia (Wellingtonia) gigantea (efter Alph. De Candolle i Forhandl. af den bot. Congres i London 1866) (Tidskr. for Havevze- sen 2 Aarg. pag. 171.) Warming, E., Stikkelsber og Ribs (efter Kochs Wochenschrift der Gart- nerei) (Tidskr. for Havevesen 2 Aarg. pag. 140). Smarre Notiser. Dodsfall. Peter Fredrik Sandéen féddes d. 22 Septemb. 1839 i Lésen af Blekinge lin, blef Student i Lund i December 1856, Fil. Kandidat d. 30 Maj 1863 samt Filosofie Doktor 1865. Redan 1858 anstialldes Sandéen sasom Amanuens vid Lunds universitets botaniska tridgard och museum, blef sedermera 1864 Adjunkt vid Lunds liroverk, hvarifran han redan féljande aret pa grund af sin vacklande helsa sékte och erhéll transport till en mindre anstringande Jararebefatt- ning i sin faderneprovins vid Carlskrona laroverk, som en gang i honom raknade en af sina mest forhoppningsfulla lar- jungar. Det svara brdstlidande, hvaraf han en tid besvarats, forbattrades likval icke, utan snarare tilltog, sa att han 1867 atnjét tjenstledighet, under hvilken han likval férfattade en afhandling "Om Individualiteten hos de hégre vaaterna”, hvil- ken trycktes i inbjudningsskriften till bevistande af arsex. vid Carlskrona ladroverk. Utom denna afhandling har han for filos. graden utgifvit "Morphologiska Jakttagelser éfver Blad- knopparne hos nagra Polygonee”’. Fir att dima af dessa begge afhandlingar, hade man kunnat med skal hoppas af honom sasom botaniker ganska mycket, om han fatt atnjuta battre helsa och icke déden bortryckt honom den 4 April d. a i en alder af endast 28 ar. — Af dem, som niarmare Smarre Notiser. 47 kinde honom, var han hégt varderad bade for sina grundliga kunskaper och sitt redbara vasende. Carlskrona laroverk for- lorade i honom en af sina utmarktaste larare. N. J. S—z. Fluorescens-foreteelser sasom orsak till fargning af vaxtdelar, af B. FRANK. (Referat ur Botan. Zeitung 1867 N:o 51 af Olaus). Enligt den kannedom vi hitintills hafva, bero vaxternas farger allmanneligen pa narvaron af fargimnen, d. v. s. am- nen, som synas fargade saval i pafallande som genomfallande lius. Ett fall, da en vaxtdels fairg beror pa fluorescensen hos ett farglist amne, erbjuda de dunkelbla fréna hos de flesta Paeonia-arter, hvilka tillika lemna ett exempel pa den anda hitintills icke bekanta féreteelsen af fluorescens hos en cell- membran. Hos de fleste Paeonia-arter iro de mogna fréna i friskt tillstand fargade sként dunkelt stalbla. Om man fran ytan af sadana frén med en knif aftager ganska tunna skifvor, som endast innehalla de yttre starkt fortjockade membraner- na af de ytliga cellulerna, sa synas de erhallna snittytorna dunkelt karmosinréda eller, om fréna redan nagra dagar forut blifvit tagna ur kapslen, bruna, det afskurna stycket deremot farglést el. klart gulaktigt-gratt, sasom man redan med blotta égat marker, men tydligare under mikroskopet i genomfallan- de ljus. Men afhaller man vid betraktandet af sadana yt- liga stycken under mikroskopet det genomfallande ljuset, sa att foremalet endast traffas af pafallande ljus, sa synes det genast med den omtalta skint stalbla fargen ss. hos det oskadade fréet; afven for obevipnadt éga intrider samma f6- reteelse, om dylika stycken laggas pa ett dunkelt underlag. 48 Smirre Notiser. Beskuggar man, under det man afhaller det nedifran i mi- kroskopet infallande ljuset, afven det 6fver objectet liggande rummet, sa firsvinner den bla fargen, objectet blir mérkt, till bevis pa att icke tillafventyrs ett blatt skimmer bildats genom den ringa ljusmangd, som vid den alltid ofullstan- diga afstingningen mot genomfallande ljus kunde komma ned- ifran genom preparatet, utan att i sjelfva verket reflecteradt ljus fordras for att framkalla fargforeteelsen, d. v. s. att vi ha att gora med verklig fluorescens. Intet tvifvel saledes, att detta fenomen foranleder den bla fargen hos de friska fréna, hos hvilka de under det yt- liga fluorescerande lagret liggande dunkelt-carminréda el. bru- na lagren ersitta det i de anforda forséken med konst astad- komna morka_ underlagret. Narvaron af vatten ar nédvindig; vid uttorkning forsvin- ner fluorescensen liksom vid anvandning af kalilut el. jordlés- ning. Det amne, som fororsakar fluorescensen, kan utdragas med ether el. alcohol. Afven hos fréna af Viburnum Tinus och V. Lantana beror fargen af samma orsak. Om fluorescens hos hela vaxtdelar kan man se i Sach’s Experimentalphysiologie der Pflanzen pag. 6 och folj. — Af ett af Lektor C. J. Lindeberg ombesdrjdt exsiccat-verk : Hieracia Scandinavica exsiccata har forsta fascikeln nyligen utkommit, inne- hallande 50 former i sardeles vackra och instruktiva exemplar. I ett kom- mande nummer skola vi meddela férteckning 4 dessa, afvensom beskrifningar- ne pa fyra, har sasom nya arter uppstillda. Endast nagra fa exemplar fin- nas annu till salu, hvilka kunna erhallas i N. J. Gumperts bokhandel i Gétheborg; priset 4 hvarje fasikel ar 15 Rdr Rut. — De, som Onska att erhalla vaxter fran Halland, torde vinda sig till Stud. H. Juhlin-Dannfelt (Stockholm, Kgl. Landtbruks-Akademi- en), hvilken under instundande sommar amnar foretaga en botanisk fard till denna provins och ar hagad att af sin skérd forsilja fasiklar om 100 arter &@ 8 Rdr Rmt. , UPSALA, W. SCHULTZ BOKTRYCKERI. 1868. 4. aire. oR es Pai ts tees Sr Titties TAMBRUSERS: iho ol ies INNEHALL: £. Fries, Om tvenne i literatur-historiskt afseende markliga fynd Sid. 1. TT: Tullberg, Bidrag till kinnedomen ee ag a vid f vaxternas befruktning . . Withee E. Wahlén, Om de Skandinayiska arterna af alnpies ‘Tisha Med en _planech | <2° .%. (Ney CRORE. Sos o> n S. O. Lindberg, Nova ‘Barmah RPORIER4.0;,': 6 Re ate pene. ae aS F. W. C. Areschoug, Om Galeobdolon luteum Bats. oid O. Nordstedt, Bidrag till kinnedomen om Sveriges Desmidiee , 38. Literatur-Ofversigt. I. Dansk botanisk literatar 1857. Af Joh. : DiBNGE os. age ECE Tar ne Orta Teel ee By Seager es, «= Pi F: Sandéen: $i aes. i Sie ates ac 2 Fluorescens-foreteelser sasom orsak til fargning af vaxtadlor Pee cre, i A Botaniska Notiser, som 1868 komma att utgifvas i 4 haften, hvarje hafte innehallande 3 ark jemte nédiga plancher, mottages prenumeration med 3 Rdr Rmt hos _ forlaggaren Herr Bokhandlaren W. Schultz i Upsala eller hos 6frige bokhandlare samt, utan tilligg af postforvaltare-- arfvode, 4 samtliga poststationer i riket. Meddelanden och bidrag mottagas med tacksamhet och torde beniget insin- das ’.. 9 34°... = ee P. G. Turorin, Om de virmemiangder, som synas vara néd- vandiga for nagra allmanna flerariga vaxters forsta ‘lifsyttringar pa .varen .. 2°. 241. [2 ae ee I anseende till hopade géromal nédgas undertecknad tills vidare upphéra med utgifvandet af denna tidskrift, men hoppas, att den snart ater skall utkomma. Th. M. Fries. Ro g Wee uy La | “ y, Wiring Sty rae Metra Ai Ser, ri a a! neu wae i re oY ies bhi —o hie « “i As Ta Coes) of ra Pr ta Gea 3 5185 00259 3695