IST 


= 


Ta 


FR HOH 


RE 
30 


"i 


 TLIdtilala 


mL 
SLE rorurrav IDA 


4 wu I LLKRG 
NE 


ER WG0Son:Invi Jå 


NR 


Ka 


FAN 


SR 
I vg SR a 


EN SAMLING 


gr ÅF 


- 


UTGIFNA AF 


ELIAS FRIES. 


; NEW YORE 


PPS EXT 112 Fd 
BO LAN VAL 


"TREDJE BANDET. 


STOCKHOLM 
ZACHARIAS HZGGSTRÖMS FÖRLAG 


IWAR HAÄGCGSTRÖMS BOKTRYCKERI 
s 1864. 


Förord. 


Innevarande år är det femtionde både från mitt upp- 
trädande såsom författare och min anställning som akademisk 
lärare (d. 15 Dec. 1814); till minne deraf har jag velat ut- 
gifva ett nytt band af mina Botaniska Utflygter, hembä- 
rande den Högste min innerligaste tacksamhet, som under 
långvarig kroppslig bräcklighet intill denna dag, mer än jag 
vågat hoppas, uppehållit mina sinnesförmögenheter. — Att 
uppträda såsom förjattare, sedan man inträdt på åttonde år- 
tiondet af sin lefnad, är likväl äfventyrligt; en hvar inser 
lätt, att alla Utflygter så väl i yttre naturen som i tankens 
och fantasiens rymder då måste blifva stapplande och matta. 
Man lefver då helst i det förflutna, och hvad den nya tiden 
framför synes ofta blott såsom vexlande former af det gamla. 
Emedlertid hoppas förf., att några här uppdykande gamla 
minnen ej skola sakna allt intresse för ett yngre slägte. 

Den uppsats 1 närvarande band, förf. sjelf lägger nå- 
yon vigt uppå, är förslaget till fastställda slägtnamn å Sven- 
ska växterna, såsom grundadt på mångårigt studium af folk- 
språket och hit hörande litteratur, — och skulle han finna 
sig smickrad, om lärarne vid tekniska och landtbruksskolor 
egnade den någon uppmärksamhet. — Geijers minne är 
Svenska folket så kärt, att förf. hoppas tillgift, att i detta 
band äfven upptagits hans minnesteckning, ehuru endast i 


IV 


förbigående antydande Naturvetenskapernas samband med de 
humamistiska. (Detta ämne är utförligare afhandladt i ett 
latinskt program vid Proff. Spongbergs och Zedritz's installa- 
tion 1553.) 

Ått samma ämne stundom återkommer i de olika ban- 
den, skulle vara ett stort fel, om de olika uppsatserna vore 
utt anse som ett helgjutet arbete. Då de likväl blifvit på olika 
tider och vid olika tillfällen författade, har knappt varit möj- 
ligt undvika att — om ock ej alltid från olika synpunkter — 
betrakta samma ämne; uppriktigt sagdt, erinrar sig förf. e 
alltid sjelf så noga, hvad han skrifvit. För dessa spår af 
ålderdoms-slapphet får jag utbedja mig den mig städse vi- 
sade välvilja och öfverseende af allmänheten, då den »får nu 
mitt sista afsked rönax. a 


Upsala d. 15 Aug. 1864. 
E. Fries, 


IRS UN hat 


PNP 


INNEHÅLL. 


Första Bandet. 


Äro Naturvetenskaperna något bildningsmedel? (1842) ... 
MER EnASkUrSprung:  (LÖF2)NA.. sv ve ssensekpesknsesberse ser yr rn pt 
Marternastadernesland. (1840)... ..:....-sseus soon ene sn eds beer nns nr 
Grunddragen af Aristotelis växtlära. (1842). ...ssmmesesse sa 
Botaniska Antiquiteter med särskildt hänseende till Gre- 
kernaneNympleaceer. (1000); .s:sueesssmsnypnts iron sng SER 
Växternas vetenskapliga namn. (1842) mosssmmsssss ssensereresns 
Mären cen Botanisk betraktelse. (1842) iossssmsgrmsresegssisnnnn 
Bnrick a Växtlitvets verkstad. (1840) moscsos4csysssresysserra 


Andra Bandet. 


Helsning till de Skandinaviska Naturforskarne vid deras 
RER Stockholms 1801 -trssp.dg skbrssumörasddr br 

färReromminne: (1840), ;st.ev5d sep iyspjål ssp sipe foder Ren rr 
Naturens perfectibilitet [eller det organiska lifvets utveck- 
a naden], (LSE) ig snel eng tr fösta nägra Fer 
Bidrag till Skandinaviska vegetationens historia efter Rull- 
BUEHSSpenro deny CLEO: nga 3 slpeltorrtörngirertglrosrå 
UrimVvaäxternas Svenska namn. (1850)... :....-50s«+ ss sömns 
Bidrag till Svenska Växtnamnens historia. (1850) ............ 
Om slägtskap och frändskap i naturen såsom grundval för 
RNESN EST CSA (ÖR ÖDE set osignerade är a 
Hvilka Växter äro de fulikomligaste? (1834) .sssnnnnnnsnssnea 
Några Ord öfver slägt- och art-begreppen inom Växtriket. 
CE Te sen ao et SOA SEAN SE FSA NORS NRA TE SHE ES EE SR EKA 
Anlagen till ett kommande års fruktbarhet. (1848) ......... 

" Väderlekens inflytande på Växtkulturen 1844 ......... 


173 
215 
299 
303 


VI 

- Sid. 
10. Öfver Potatesfarsotens orsaker. (1845) :ssmssosososssserseserraerrr 245 
11. -Om Växtarternas förändringar. (1838) moo.s.r sg ? 269 
12. Carl von Linnés anteckningar öfver Nemesis Divina”). 

(IOAD rea ova res rö darnsr ann san ANDRE USE sc nn vr öndnjn NASSER 299 

Tredje Bandet. 

1. Tal vid de Skandinaviska Naturforskarnes besök i Upsala 

14/ TOO oron a vdmsten in anonser ar rele Neko mg nok SS SR RR X 
2. Öfversigt af Växtkännedomens framsteg i Sverige. (1864). 

I. För-Linnéanska tiden. ......sto.s.-toessnerites pA 13 
3. Fortsättning. II. Linnéanska tidehvarfvet :.ssossmmossossesssr 53 
4. Den Linnéanska Botanikens förhållande till den nuvaran- 

de: (18DT)oersurerbnn sr ner seden rar äts fnefen 107 


5. Öfversigt af den Skandinaviska jordens växtlighet. (1856) 145 
6. Förslag till fastställande af Svenska växternas slägtnamn. 


(IBG) ören rss Ueh deshle vader ee drjan an aan ön en rejäla ere 193 

7. De i Sverige växande Pilarterna och deras vigt i Landt- 
hushållningen; (1890) -......+ss+-4sssese0sv8sevedg sissors 257 

8. Allmän Öfversigt af Svamparnas familjer, med särskildt af- 
seende på deras nytta och skada. (1863) -.smosososesessers aga 321 

+ Varmare länders Svamparter i Europeiska växthus. 
[CL3) 00 1) AA NR er ANNE rd BR SSA RR GT RA RR rg Ba 315 

9. Svamparnas Calendarium under medlersta Sveriges hori- 
SON: (LOTT) er T om mar 0 a ae a Aäa fe aga faser KATA ERSAN 383 
10. Minnesteckning öfver Erik Gustaf Geijer. (1847) ............ 407 


>”) Jfr Revue des deux Mondes, tom. 32 1861, s. 178—95. De sid. 192, 193 upptagne 
rubriker m. m. finnas ej i Linnés mser. 


SL 


24 


Rättelser och Tillägg. 


står: 


snart 
Ungii 
1830 

Sad 50 
1814 
(CATTER 
1683 
deal 

m. 

[. 
otvifvel- 
8 
purpurea 


SqUAMOSUS 


33 tillägges Sträjse 
Skäkteblad un. 


24 


» 


läs: 


»” 


»” 


» 


den snart af 
Unonii 

1730 

UN 

1813 

IPA CE 

1694 

pollr, pöll 
n. 

n. 

tvifvel- 

2 
ophioglossoides 


Squarrosus 


Se wo v ;. ; q a - å / v I ; f 
RN NE AND RR 
(Er AN ESA Läs Na bg TIA in 
BR, RR ARE FN ark SVR UN 


Ae 


lan fräna målen nä NAR 
Sr Vv Eb NaN TN 


- NES Ma | ukBk M 


kl 


- 


z Tr HJ fävibrrö 


j / Å ) lea 
k "3 
ÖN 
KEN v 9 Prat & é kl 
bare i Vv m 
va kg lunh frä rö 
[4 oå LJ 
i ull Y utv 
Ci 


” LJ 


+ fs 
KR 

1 

Lå 


& 
åk | 


var uw 


ARCEU TYG + 


é 
' 
[ 


h 


Tal vid de Skandinaviska Naturforskarnes 
besök i Upsala d. 14 Juli 1863”). 


M. H.! 


Vi lefva, för att tala i geologisk stil, 1 Naturvetenska- 
pernas formations-period. Ty, likasom under skilda verlds- 
åldrar olika krafter, olika bildningar verkat och framträdt, 
så finna vi ock, att under menskliga kulturens skilda tide- 
hvarf olika ideer, olika forskningsarter företrädesvis gjort 
sig gällande och gifvit sin prägel åt tidsandan. 

Att vår tid företrädesvis är naturvetenskapernas blom- 
strings-period, är allmänt erkändt; derom vittna deras omät- 


liga framsteg i alla riktningar, deras oberäkneliga inverkan 


+) Närvarande tal har till en del nära ordagrannt, som det hölls, 
blifvit infördt i de allmänna tidningarne. Då jag nu öfverlem- 
nar det nästan oförändradt till trycket, har jag likväl mot slu- 
tet fullständigare, än tiden då medgaf, utfört och med noter 


upplyst en del. 
1 


2 
på det industriella och praktiska lifvet. Och icke minst 


må vi uppskatta deras negativa belysningar; mången my- 
stisk doktrin, mången konstrik läroväfnad, som man »for- 
sikkret vare ganske viss», har befunnits vara af alldeles sam- 
ma tyg som »kejsarens nya kläder». Huru många fördo- 
mar hafva de icke undanröjt? Vi anse ej nu mer tecken 
i solen och månen som förebud till verldens undergång 
eller kometer för hotande ris på himlahvalfvet. Ej heller 
böra vi förbise deras medverkan till det sociala lifvets för- 
ädling, humanitetens segrar, folkslagens förbrödring, fullt 
uppskattande af mennisko-värdet och arbetets ära. Helt 
annorlunda var tidsandan för knappt ett sekel tillbaka, då 
det ansågs för en friboren man vanhederligt att sysselsätta 
sig med något nyttigt, utan blott jaga, rida, ja äfven topp- 
rida och i bästa fall slå ihjäl sin nästa i fejd. 

Men naturvetenskaperna räkna inga gamla anor”), och 
likgilltigt kan det ock vara i en tid, då man bedömmer tin- 
gen efter deras eget inre värde. Emedlertid hafva, åtmin- 
stone förr, ofta de äldre mer andryga disciplinerna med 
förnäm axelryckning sett ned på naturvetenskaperna; de: 


skulle helst velat förvisa dem som trälar för sin egen com- 
+) Linné sökte likväl förskaffa dem sådana och antog, att Zoolo- 
gien åtminstone var den äldsta vetenskap i verlden; ty, säger 
han, då Adam skulle gifva alla djur namn, måste han, för att 
kunna bibehålla dessa i minnet, lära känna dem och deras 
skiljemärken. Härmed må vara hur som helst; som säkert kan 
antagas, att alla traditioner från den tiden bortsköljdes i flo- 

den, så att dessa anor tillhöra en utdöd familj. 


3 


fort till tekniska verkstäder; möjligen af samma fruktan, 
som förmådde Josefs bröder att sälja honom som slaf till 
Egypten. Men än i dag hafva Naturvetenskaperna flera 
vedersakare, hvilka mot dem som bildningsmedel uttala sitt 
förakt, säkerligen af samma skäl, som den döfve fin- 
ner all undervisning i musik öfverflödig, emedan han fat- 
tar den icke. De beskylla dem för att undergräfva den 
högre humanistiska bildningen. Detta medgifves ock gerna, 
— så vida man dermed förstår borddansning, andeknack- 
ning, punkteringskonst och sympathikurer. Men, långt ifrån 
att undergräfva de verkliga humanistiska vetenskaperna, ge- 
nomträngas dessa nu mer utaf naturvetenskapernas resulta- 
ter och lifvas af desamma, så att de förras framstegsi vä- 
sendtlig mån hvila på de senares. För fornforskningen haf- 
va de öppnat nya källor, anvisat nya rika schacht”) att 
bryta; för historien förklarar den yttre naturen många egen- 
heter i folkens lynnen och öden. Endast med en idealistisk 
filosofi hafva de intet gemensamt; de utgå från motsatta 
poler, och må derföre deras resultater aldrig sammanblan- 
das. De förhålla sig derföre till hvarandra — väl icke som 
hund och katten — utan snarare som eld och vatten, hvilka 
båda s. k. elementer äro lika vigtiga för det helas bestånd; 
hela universum uppehålles af polärt motsatta, spända och 
hämmande krafter; — men redan Thales antog, hvilket den 
nyare Kemien äfven bestyrker, att just vattnet innehåller 


+) Till och med Kjökken-möddingar. 


4 


det närande ämnet för elden”). Åfven med theologien lig- 
ger filosofien vanligen i delo, ty äfven de hafva olika kun- 
skapskällor; den himlaburna religionen är icke blott förnuf- 
tets, utan fastmer hjertats och samvetets filosofi, uppenbar 
vorden i tiden under mensklighetens stigande utveckling och 
således en historiskt-empirisk vetenskap. Vi antaga nemli- 
gen trenne kunskapskällor, en kritisk i menskliga förnuftet, 
en gudomlig uppenbarelse i naturen och en annan i hjer- 
tat och samvetet. Naturvetenskapernas filosofi, grundlagd 
af Aristoteles och Baco, förenar religion och förnuft och 
sammanfaller så nära med den empiriska naturforskningen, 
att bådas framsteg äro gemensamma. 

Man beskyller vidare naturvetenskaperna för att leda 
till egoism och materialism. Materialismen var mest herr- 
skande i de tider, då naturvetenskaperna voro fullkomligt 
okända, då man reste altaren åt Pluto, tillbad guldkalfvar 
och genom mennisko-offer sökte tillvinna sig sina ohyggliga 
gudars ynnest. Långt från att leda till egoism, kan näst 
religionen ingen vetenskap framvisa flera martyrer, som off- 
rat sig af ädelt nit för vetenskapen. Vi kunna, endast bland 


Skandinaver, nämna en Löfling, en Kenig, Forskåll, C. 


>) Vi äldre minnas nog den Schellingska Naturfilosofiens grasse- 
rande, då bland oss 
Ur himmelens öknar 
Bland sjunkande töknar 
gick fosforos fram 
utan att ens qvarlemna så mycket positivt resultat som en fos- 
forsticka. 


b 
Smith, Wahlberg”) m. fl. Skådom naturforskarne instängda 


bland polarhafvens isar eller försmäktande i ödemarkernas 
obygder eller inandande de giftiga ångorna i de tropiska 
urskogarne, omgifna af vilda djur och ännu vildare folk- 
stammar! Månne egoism ledt dem på deras äfventyrliga 
bana? Nej! äfven de kunna framställa »en här, som frös 
och svalt och segrade tillika». Men, framför allt, skådom 
Läkaren, då farsoterna rasa, då mordängelns Damocles-svärd 
hänger öfver hvarje hufvud, förlamar hvarje sinne — då 
framträder han, försakande eget lugn och trygghet, i kamp 
med vårt slägtes enda arffiende — döden. M. H.! det for- 
dras ett helt annat mod att möta en osynlig, från alla si- 
dor lömskt lurande, fiende än en öppen på slagfältet, den 
man kan hafva hopp att ge lika goda hugg tillbaka; och, 
när der å ena sidan segerjublet skallar och å den andra de 
besegrade flitigt begagna sina ben, stannar Läkaren qvar på 
sin plats i sjukhusens pestsmittade luft för att hela de qvi- 
dandes sår och lindra de döendes smärta. Han dör; men 


han ger sig icke. Det gamla franska gardet var endast en 


") Löfling, Linnés skarpsinnigaste lärjunge, död i S. Amerika; 
Konig, efter att hafva lemnat första underrättelsen om Islands 
vegetation, dog i Ostindien; Forskåhl, som åtföljde Nicbuhrs 
expedition, omkom i Arabien; C. Smith på Engelska expeditio- 
nen till Congo; vår Wallbergs våldsamma död genom en elefant är 
ännu i friskt minne. — Skotten Douglas, som besökte Californien, 
icke för att samla guld utan dess gullglänsande blommor, af 
hvilka en stor mängd nu pryda våra blomsterrabatter, ned- 
föll i en fallgrop och dödades der af sin olyckskamrat, en 
vild tjur. 


6 
tillfällig kopia, Läkaren är det verkliga, ständiga originalet. 


Och hvem talde alla martyrer bland dessa under deras be- 
mödande att rädda medmenniskors lif? 

Endast en inskränkt verldsåsigt och trångbröstad reli- 
gionskunskap kunna föregifva, att Naturvetenskaperna leda 
till irreligiositet och atheism. Intet kan vara mera falskt. 
All äkta naturforskning, ja, allt ärligt sanningssökande är 
i grunden religiöst, och från naturhistorisk synpunkt blir 
Gudsförnekelse alltid en galenskap”). Tvärtom hafva de 
på theologiens fält, utan att rubba någon af religionens 
grundsanningar, 1 ett högre ljus framställt den Allsmäktiges 
majestät och vidgat fältet för hans verksamhet både i tid 
och rum. Man inskränker denna ej mer till 6,000 år eller 
den lilla droppe i etherns strandlösa ocean, som vi benäm- 
na vår jord. — Och till hvilka högre, värdigare begrepp 


hafva de icke ledt om den ende, verklige Sjelfherrskaren! 


”) Det torde förtjena anmärkas, att flera de mest utmärkta Na- 
turforskare slutat sin bana med allvarlig, theosofisk tanke- 
forskning, f. ex. en Newton, Linné (Nemesis divina), Sveden- 
borg, Davy (»en Naturforskares sista dagar»). Att detta varit 
förhållandet med flera bland våra största Naturforskare, är mig 
bekant, ehuru de icke uppträdt som skriftställare. De antaga 
de Profetiska och Apostoliska skrifterna som regel för vårt 
andeliga lif, men icke de historiska, såsom vore de oss gifna 
till Läroböcker i Astronomi, Geologi eller Naturalhistoria. Hvar 
och en författare, som vill förstås, måste sluta sig till sin tids 
tankegång och språkbruk. Säger icke en hvar af oss ännu i 
dag, att solen går upp och ned, utan att dermed förneka jor- 
dens omlopp? 


öd 


7T 


Vi tänka oss Honom ej mer som en nyckfull österns de- 
spot, den der efter menskliga passioner störande ingriper i 
sitt verk eller behöfver lappa och ändra detsamma, utan 
som en allvis, helig, orubblig fysisk och moralisk verlds- 
ordning. Och vi kunna hoppas, att en dag, då biologien 
och de medicinska forsknings-arterna, hvilka utgöra natur-" 
forskningens krona, nått den objectiva visshet, som de fy- 
siskt-mathematiska redan ega, skola de förra för oss tyda 
mången lifvets och dödens myster. Men alltid förblifver 
framför oss ett obegränsadt fjerran, hvilket vår tanke icke 
kan fatta och mensklig forskning ej nå. Här förblifver det 
skönaste, vi kunna dikta, alltid det sannaste. Men, när en 
dag TIsis-slöjan faller, som bortskymmer vår utsigt bortom 
grafvarne, då skola vi förnimma, huru oändligt skönare och 
klarare, än vi nu kunna fatta eller ana, den eviga urkäl- 
lan är. 

M. H.! Naturen var mensklighetens första bildnings- 
skola, så länge det unga slägtet närdes vid modrens bröst; 
poösien var dess modersmål. Men snart förirrade sig den 
ungdomliga fantasien i polytheism och mystikens under eller 
rättare vidunderligheter. Naturvetenskap blef myth, och 
hennes praktiska tillämpning djur- och Molochs-dyrkan. 
Sent omsider segrade Monotheismens idé, den högsta af 
alla; men att uppfatta Gudomen som ett öfversinnligt 
väsende, liksom odödlighet utan att släpa kroppen med, 
kräfde de största ansträngningar och de hårdaste strider 


att det fastställa. Ursprungligen ren, fördunklades snart 


8 


den Persiska dualismen med sitt demon-anhang, uppfat- 
tadt icke som psykiska fenomener, utan som fysiska per- 
sonligheter, hvilkas urbilder voro de glupska reptilierna un- 
der sekundär-perioden. Ingen idé har mer förmörkat, ja 
förvildat menniskosinnet; ingen har varit mer fientlig mot 
"all verklig naturforskning”). Ty hvad kunde läkaren ut- 
rätta mot demoners anfäktningar eller naturforskaren med 
sina rön, då hin skulle hafva sitt finger med i allt? Verk- 
lig naturforskning, som redan börjat uppblomstra bland Gre- 
kerna, förqväfdes snart af demonläran; i Alexandria, ve- 
tenskapernas dåvarande högsäte, var man så sysslosatt med 
indelning och systematiserande af änglar och öfveränglar, 
demoner och andar, att man förgat den verkliga naturen. 
Och så fortgick det nästan under hela medeltiden. Vikun- 
de anföra en mängd bevis på vidskepelsens växande välde. 
Ett må vara tillfyllest. Biskop J. Baazius junior i Vexiö 
utfärdade 1668 ett herdebref”") emot en del fantaster; hvil- 
ka beskrefvo infernum så noga, som hade de varit barn i 
huset, hvaruti han säger om »dessa vaniteter» (Biskop Baa- 
zil egna ord): »liksom infernum skulle vara en locus erea- 
lus et mensurabilisv, och icke dess mindre reste man några 
år derefter nya Molochs-altaren, der man väl icke brände 


") Vi skulle nästan våga säga äfven i moraliskt hänseende; ty i 
stället för att vidgå egna onda begär och lustar, var det så 
vigt att tillgripa den gamla undskyllan: Ormen bedrog mig. 

++) Förtjenar läsas i sin helhet uti Wallquists Ecclesiast.-saml. TI, 
p. 334. 


9 


späda barn som i Hinnons dal, men dussintals gamla kä- 
ringar i Svenska Dalarne, för lustfarter åt dessa fantasiens 
rymder. Hvarken theologen eller filosofen, sjelfva af för- 
domarne besegrade, kunde något deremot uträtta; ty inga 
förnuftsskäl, endast sinnlig erfarenhet kan återföra den be- 
dragna sinnligheten till förnuft. 

Det var Läkaren och Naturforskaren Urban Hjärne 
(hvars minne värdigt blifvit teeknadt af fursten bland Sve- 
riges skriftställare”), som först upptäckte och undanröjde 
villfarelsen och sjelfbedrägeriet, och allt sedan har exorcis- 
men varit en grundlag för all sund naturforskning. Denna 
hade alltifrån nyare tidens början fortgått som en esoterisk 
lära, ty Galileis och fleras exempel visa, hur farligt det var 
att upplysa folk om all deras galenskap. Att Naturveten- 
skaperna först senare kunde ingå i allmänna bildningen, be- 
rodde deraf, att fantasiens glöd måste först afsvalna, de 
onda demonernas af folktron hyllade välde förut måste upp- 
höra och samhället vinna stadga och lagbundenhet, likasom 
vi uti naturen se, att menniskan och de varmblodiga dju- 
ren först kunde uppträda på jorden, sedan temperaturen af- 
svalnat, de glupska reptilierna gått under och jordens yta 
vunnit bestämd form och stadga. Så hafva nu i våra da- 
gar Naturvetenskaperna blifvit en mensklighetens högskola. 
Men deras byggnad är icke något glimrande kristallpalats 
i molnen, till hvilket endast adepterna på abstractionens 
vingar kunna sig uppsvinga, och der man, enligt Jean 


”) Svenska Akadem. Handl., 28 del., p. 93. 


10 


Paul, sysslosätter sig med att måla ether med ether i ether; 
hon är endast en täck landtlig villa, der hvarje naturens 
vän gerna och fritt tittar in och rastlös idoghet arbetar 
i hundrade verkstäder för vårt slägtes välstånd, helsa och 
upplysning; — men af allt, som ligger utom hennes syn- 
krets, skådar naturforskaren endast en hägring på Österns 
purpurskyar, tilldess den snart uppgående solen upplyser 
allt, hvad vi här skådat i en spegel, i ett mörkt tal. 

Men naturvetenskaperna kunna lätt urarta till blott 
handtverksmässig mekanisk färdighet, såsom bland Chine- 
ser, om vi ej tillse, att deras högre vetenskapliga flamma 
ej må utslockna; — ök en af våra mötens vigtigaste upp- 
gifter är att tillse, det denna låga troget vårdas. De kun- 
na likaledes lätt stelna till en död minneslexa såsom bland 
Hinduer”), om vi anse målet redan hunnet, inga vidare 
framsteg återstå. Tvärtom! ju längre vi framtränga, de- 
sto mer vidga sig utsigterna öfver nya okända trakter i 
naturens oändliga rike. Också se vi i våra dagar upptäck- 
terna fortskynda efter lagarne för fallande kroppar. Ty 
naturen är oändlig i alla riktningar, i tid, i rum, i tal""). 
Men äfven i detta rastlösa framskridande ligger en fara; 


och genom arbetets fördelning på flera händer kunna nu 


+) Det är bekant f. ex. att Hinduerna kunna uträkna sol- och 
månförmörkelser efter bevarade formler, utan att kunna redo- 
göra för dessas grunder. 

+") Vi tro detta äfven gälla om den oorganiska naturens alla möj- 
liga combinationer, äfvensom den organiska naturens arter. 


11 


mer dessa forntidens heroer, f. ex. en Aristoteles, hvilken 
omfattade de menskliga kunskapernas hela unifang en Linné, 
som ordnade hela den yttre naturen, icke mer uppträda. 
Tiden medgifver icke här utveckla våra Skandinaviska 
sympathier, dem vi likväl i få ord kunna uttala. Alla på 
denna sidan sundet önska vi, att sköldmön Dana måtte stolt 
tillbakavisa de fräcka friarne från söder (hennes statsmän 
tyckas ock tillegnat sig Penelopes politik), på det Bore en 
dag i henne måtte finna en kraftfull och skön brud, men 
icke en utmärglad varelse, den man kränkt, sköflat och för- 
nedrat. Måtte ock det sköna brödraband, som f. n. förenar 
alla Skandinaviska naturforskare, aldrig brista! Varm, per- 
sonlig vänskap kan gerna bestå tillsammans med olika åsig- 
ter. Dessa gifva lif och intresse åt ämnet, liksom blom- 
mornas skiftande färgspel utgör ängens fägring. Hvarje 
ärlig, på grundlig undersökning grundad, öfvertygelse är 
aktningsvärd; förkastliga äro endast det lösa menandet, den 
blinda auctoritetstron och dömandet efter förutfattade me- 
ningar. Må vi aldrig förgäta, att aldrig någon grälat sig 
till aktning eller pockat sig till hedersbetygelse, men att 
kärleken deremot är den magt, som likt en elektrisk låga ge- 
nomströmmar hela naturen och öfvervinner hvarje missljud. 
Han är kärnan i all religion, liksom i all naturforskning, 
— han är den kastaliska källa, hvarur all sann lifvets gläd- 
je flyter — han är de Iduns-äplen, som föryngra de gamle, 
— han är den säkraste compass i lifvet och döden, der »hvar 


hatfull själ, hvar bitter, svartnar lik en slocknad brand». 


12 
Blott en anmärkning utbeder jag mig få tillägga. In- | 


gen folkstam i verlden har, i förhållande till sitt ringa an- 
tal, flera frejdade namn att uppvisa än den Skandinaviska. 
Blott här i Upsala omsväfvas vi af de stora hädangångna 
andar, en O. Rudbecks, en Olofs och Anders Celsii, en Lin- 
nés, en Bergmans, en Melanderhjelms, en Jöns Svanbergs 
jemte många fera. I Upsala universitets namn hembär jag 
våra kära gäster vår tacksamhet för det besök, hvarmed de 
hedrat oss för att tillse, huru äfven vi idrottas i vår lilla 
fattigdom, och vara vittne till allt det unga, friska lif, som 
andas här. Jag utbeder mig derföre få utbringa en skål för 
de Skandinaviska Naturforskarne, för Naturvetenskapernas 
framtid i Norden, för deras rastlösa framskridande både 
till större vetenskapligt djup och vidsträcktare praktisk till- 
lämpning. Och jag föreslår denna skål med så mycket 
lifligare känslor och rördt sinne, som det säkert är sista 
gången min stämma höjes i de Skandinaviska Naturfor- 
skarnes samfund, uti hvilket jag så ofta erfarit, att i 
menskligheten finnes långt mera godhet, kärlek och öfver- 
seende, än man vanligen anar. Jag gör det ock med glad 
tillförsigt, att bland de unga män, som här omgifva oss, 
flera skola i en icke aflägsen framtid anföra naturvetenska- 
perna till nya segrar och derigenom häfda nordens redan 
talrika anor på detta forskningens fält. Ett råd blott har 
den gamle att gifva Eder: tänken alltid högt om vetenska- 


pen, ringa om Eder sjelfva! 


Öfversigt 


af Växtkännedomens framsteg i Sverige. 


FÖRSTA AFDELNINGEN: 


För-Linnéanska Tiden. 

Afsigten med närvarande uppsats öfver växtkännedo- 
mens framsteg och utbildning inom fäderneslandet är hvar- 
ken att lemna biografier öfver de Svenska Botanisterna eller 
en bibliografi öfver de i Sverige utgifna botaniska skrifter; 
icke, efter Friherre Beskows träffande bestämning, fästa oss 
vid de döda händelserna, utan vid det 1 vetenskapen ingri- 
pande och fortlefvande. Öfver våra mer framstående Bo- 
tanisters lefnads-öden kan fullständigare upplysning erhål- 
las i Bibliografiskt Lexicon, Sackléns Läkare-historia samt 
enskilda minnesteckningar; öfver Svenska botaniska littera- 
turen i Professor Wikströms Conspectus lilteratura& Botani- 


c& in Suecia”). Specielt om Svenska Florans Litteratur- 


") Planen för detta arbete är mig icke fullt klar; icke blott alla 
finska arbeten (äfven på Svenska), under den tid Finland var 
en Svensk provins, uteslutas, utan äfven en stor del Svenska 
Botaniska arbeten rörande exotiska växter. Deremot upp- 
tagas flera utländska arbeten, som på något sätt röra vår Flora, 
äfvensom utländska afhandlingar, öfversatta på vårt språk. 


14 
Historia under tiden före Linné ega vi en utförligare redo- 
görelse af J. A. Holmström i Botaniska Notiser 1849, p. 
105, 156. Men de yttre förhållanden, som inverkat på för- 
fattarnes verksamhet, äfvensom tiden för densamma, hafva 
vi ansett nödvändigt angifva. För de äldsta tiderna, innan 
ännu någon egentlig Botanisk litteratur uppstått, har blif- 
vit nödigt upptaga de obetydligaste anlag dertill; men efter 
Linné, ur hvars hufvud Botaniken framgick fullväxt, som 
Minerva ur Jupiters, hafva vi icke fästat oss vid mindre; 
tillfälliga uppsatser i Tidskrifter, disputationer eller medi- 
cinska och ekonomiska skrifter, i hvilka Botaniska notiser 
tillfälligt förekomma. Ånnu mer gäller "detta en mängd 
obetydliga Läroböcker. Jag har valt benämningen växt- 
kännedom på denna uppsats, emedan jag ämnar börja vid 
tider långt före dem, då ännu ens en tanke på vetenskap- 


lig Botanik hade uppstått. 


Urtiden. Hedniska 'Tidehvarfvet. 


Då Götiska folkstammen först bosatte sig i Skandina- 
vien, medförde den efter all sannolikhet från sitt förra hem- 
land dess sädesslag, kulturväxter och den naturkunskap, 
som under en föregående lång, oberäknelig tid blifvit för- 
värfvad”). Derom vittna de utmärktare naturalstrens namn, 


hvilka medföljt från uräldsta Germaniska tiden och derföre 


+) Råg och korn omtalas redan i de Nordiska Sagorna, men hve- 
tet infördes i Sverige, enligt Dalin, först i början af 1400-talet. 
Troligen var det dock förut kändt i södra landskapen. 


15 


äro gemensamma för folk af Ariskt ursprung. Att denna 
Götiska folkets bosättning i Norden skett vida längre till- 
baka, än man vanligen antager, är vår öfvertygelse. Lik- 
som föremålen allt mer närma sig, efter det afstånd, hvar- 
- ifrån man betraktar desamma, så förflyttas ock tidshändel- 
serna närmare hvarandra, ju längre man skådar tillbaka i 
den äldsta historien. Då Pytheas från Marseille 330 år f. 
Chr. födelse besökte Thule, hvilket man med en till visshet 
gränsande sannolikhet antager hafva varit nordliga Norrige, 
omtalar dess åkerbruk, biskötsel m. m., så förutsätter det 
en ganska lång tid, innan kulturen kunnat framträda så 
långt mot norden. Likaså, när Tacitus omtalar Svionernas 
samhällen och mägtiga flottor samtidigt eller kan hända före 
Odinska invandringen, förutsätter det en äldre och tal- 
rikare befolkning, än denna medförde. Besinnar man tillika, 
huru ojemförligt långsammare framskridandet i äldsta tider- 
na måste skett, hvilket oberäkneligt tidsarbete erfordrats för 
att höja sig från naturtillståndet till ordnade samhällen, så 
inser man tillika klart, att en otäljbar tid måste föregått 
de 5000 år tillbaka, vid hvilken tid Egypten först fram- 
träder i historiskt ljus som en af mindre samhällen bildad 
stat. Också hafva de nyaste geologiska forskningarne åda- 
galagt, att menniskoslägtets tillvaro är vida äldre, än man 
hittills antagit. Man har i Frankrike och flerestädes fun- 
nit ovedersägliga bevis om menniskoslägtets tillvaro samti- 
digt med de större, utdöda djuren under diluvial-perioden. 


Jag har med denna från värt egentliga ämne aflägsna an- 


16 


märkning velat antyda, huru oberäkneligt lång tid erfordrats, 
innan någon historia kunde börja, och hvilken mängd af 
rön och erfarenhet måste vara insamlad, innan naturkänne- 
"domen kunde höja sig till vetenskap. 

Det skall tvifvelsutan för de flesta synas vara ett få- 
fängt företag att vilja utforska våra urfäders naturkunskap, 
då vi sakna alla skriftliga urkunder från den tiden. Man 
erinre sig dock de ej ovigtiga upplysningar, Zoologien lem- 
nat om Sveriges urinnevånares lefnadssätt och våra förfä- 
ders religiösa bruk och bildningsgrad. Må hända Botaniken 
också kunde lemna några bidrag; ju mindre vi hittills fun- 
nit, desto dyrbarare bli desamma. Så veta vi, att våra 
hedniska förfäder hade vissa för heliga ansedda träd, f. ex. 
Idegranen, Hagtornet, Asken; andra tillskrifvas mystiska 
egenskaper, såsom Misteln. Vi veta, att de utom sädes- 
slagen egde flera kulturväxter (äldsta Vestgöta-lagen omta- 
lar Äplen, Årter, Bönor, Lök 0. s. v.), äfven sådana, som 
nu kommit ur bruk, f.'ex. Quannet (Archangelica officinalis); 
att Porsen (Myrica Gale) ända till Kon. Gustaf 1:stes tid 
och ännu senare allmänt användes i stället för Humle. Li- 
kaledes användes till redskap och i husliga lifvet flera väx- 
ter, som nu alldeles kommit ur bruk, f. ex. till pilar, sköl- 
dar, flätade af vide, m. m.; hvartill man nu erhållit bättre 
material, såsom Hampa i stället för Lind-bast. Att flera 
notiser af denna art kunna samlas, lider intet tvifvel. Att 
medicinska insigter i dessa tider icke alldeles saknats, haf- 


va vi allt skäl att antaga, ty vi veta, att sådana funnos 


17 
hos våra stamförvandter på andra sidan Östersjön. Lä- 
karekonsten utöfvades företrädesvis af qvinnorna; i sagorna 
omtalas de som skickliga särläkerskor, hvilka ock väl be- 
höfdes i dessa stridslystna tider. Många ännu brukliga hus- 
kurer äro troligen lemningar från den tiden. Ty, liksom en 
äldre religion, sedan en nyare blifvit införd, länge fortlefver 
som vidskepelse, så fortlefver äfven en äldre tids medicin 
länge som qvacksalveri. Att detta är förhållandet med me- 
deltidens medicin, få vi nedanför än tydligare se. Men vi 
våga gå än längre och antaga, att många af de äldsta ti- 
dernas rön och erfarenheter, som sedermera blifvit bestyrkta, 
ingå i vår tids medicin. Så har nyaste medicinen erhållit 
sin kännedom af flera de vigtigaste Amerikanska droguerna 
från Indianerna. Med få ord, vi äro frestade att antaga, 
det växtkännedomen i de äldre tiderna snarare varit större 
än - mindre i förhållande till vår tids hos dem, som deruti 
icke erhållit speciell undervisning; ty, ju närmare naturtill- 
ståndet, desto större naturkännedom. Denna är än i dag 
vida större bland våra obildade bergsbor, än hos städernas 
civiliserade befolkning. 

Vigtigaste källan för kännedomen af våra förfäders 
naturkunskap erbjuda våra inhemska växtnamn, hvilka till 
största delen härstamma från uråldriga tider. Genom com- 
parativ språkforskning och namnens härledning från be- 
fryndade ord i äldre språken kan vanligen deras betydelse 
utletas. Vanligen afse de växtens användande eller egen- 


Fries, Bot. Utfl., III 2 


18 
skaper, såsom Odon, Odört deras narkotiska. Flera voro 
egnade hedniska gudomligheter, ehuru dessa under medel- 
tiden öfverflyttades på helgon. Men, då vi redan egnat 
detta ämne en egen afhandling, få vi till densamma hän- 


visa. 


Medeltidens Växtkännedom. 


Medeltiden börjar långt senare i Svenska historien än 
i den allmänna, nämligen med kristendomens införande. 
Åfven på växtkunskapen hade den ett betydligt inflytande; 
för det första genom införande af en mängd främmande 
växtarter samt Hortikulturens grundläggande. Med klostren 
voro trädgårdsanläggningar förenade, i hvilka icke blott od- 
lades ädlare fruktsorter och nya matväxter, utan tillika flera 
prydnadsväxter. Derom vittna ock flera växters namn, 
såsom Munkrhabarber (Rheum Rhaponticum), Munkskallar 
(Aconitum Cammarum), Nunneört (Corydalis solida). Ock- 
så finner man än i dag i fordna klosters grannskap flera 
främmande förvildade eller nu mer fullt naturaliserade, f. 
ex. från Vadstena klosterträdgård Nunneörten, Hasselörten 
(Asarum), Rumex scutatus. En i gamla trädgårdar förvil- 
dad växt är vilda Tulpanen (Tulipa sylvestris). Att flera 


nu mer fullkomligt inhemska, f. ex. Ackelejan"), Mästerroten 


+) Vi vilja likväl härmed icke bestrida, att denna och den föl- 
jande i en del bergstrakter kunna vara ursprungliga, likasom 
de likaledes odlade Sparris och Selleri (Apiwm) otvifvelaktigt 
äro inhemska vid södra kusten. Men, att de odlade formerna 


19 
(Imperatoria), Spanska Körfveln (Myrrhis odorata) genom 


munkarne blifvit införda, tveka vi ej att antaga. Retzius 
uppgifver i sin Fl. CEcon. som en gammal sägen, att Boken 
skall af munkarne blifvit införd; men den åsigten gäller väl 
endast om Bokarne på Omberg vid Alvastra Kloster, ty i 
Södra Sverige är den tvifvelsutan inhemsk. Af Carl den 
Stores Capitularia och Harpostrengs Läkare-bok (från 1400- 
talet) finna vi, att Medeltidens sädesslag (med undantag af 
Bokhvetet) och köksväxter (med undantag för dem af Ame- 
rikanskt ursprung, såsom Potäter, Tobak, Indiansk Krasse 
m. fl.) voro alldeles de samma som än i dag. Det vore en 
orättvisa, om man ville beskylla munkarne att hafva sak- 
nat sinne för den yttre naturen; tvärtom valde de för klo- 
steranläggningar sköna, bördiga trakter, i närheten af feta 
ålfisken m. m. 

Åfven Medicinen utöfvades i klostren och företrädesvis 
af nunnorna. Att deruti ingingo amuleter, signerier och an- 
nan vidskepelse, är nogsamt bekant; men derjemte urakt- 
läto de icke att begagna naturliga medel. Det klassiska 
arbetet för medeltidens klostermedicin var Abbedissan Hil- 


af de förstnämnda äro införda, visa deras utländska namn. 
Vore Ackelejan af inhemskt ursprung, skulle visserligen en så 
utmärkt växt haft eget, Svenskt namn. Det är ett af de vig- 
tigaste hjelpmedlen för att finna en växts ursprungliga hem- 
land att utforska, hvar den har sjelfständigt namn i folksprå- 
ket. Så är förhållandet med Petasites vulgaris i Skåne, der 
den obestridligen är jemte öfriga Petasites-arter inhemsk (f. ex. 
längsefter Köpinge å), men öfver allt i medlersta Sverige har 
den blifvit införd under namn af Pestilents-ört. 


20 
degards (ft 1180) Physica, hvilken blef tryckt i Strassburg 
1544. Men vi ega äfven från 1400-talet en Skandinavisk 
(Dansk) Läkare-bok af Harpostreng, som upplyser om väx- 
ternas användande i medicin den tiden. Många i medelti- 
den odlade växter, som hvarken utmärka sig genom smak- 
lighet eller skönhet, voro tvifvelsutan odlade för medicinskt 
bruk, såsom Mästerroten, Pestilentsroten, Libstickan, Lukt- 
violen m. ff. En i äldre tider för medicinskt bruk myc- 
ket odlad växt, som nu nästan försvunnit, var Vinrutan 
(Ruta graveolens). Åfven Hasselörten (Asarum), som ofta 
förekommer i gamla trädgårdar, användes då, och ända till- 
dess man erhöll Ipekakuanha, som kräkmedel. I denna ti- 
dens Materia medica ingingo sällan oorganiska ämnen, utan 
växt-dekokter och växt-infusioner voro de vanligaste medlen. 
Man är lätt frestad att antaga, det dessa organiska ämnen, 
hvilka tillika ingå i organismen som näringsmedel, voro na- 
turligare än vår tids mer verksamma salter och syror, helst 
i kroniska sjukdomar. Det är denna medeltids-medicin, som 
vi finna bokförd i de under första seklet efter boktryckare- 
konstens uppfinning utkomna Kreuter-bächer. Dessa voro 
den tiden äfven mycket begagnade i Sverige; af Lonice- 
rus såg författaren i sin ungdom trenne exemplar, hvilka 
väl nu vandrat åt kryddbodarne. Sedan dessa i sitt hem- 
land blifvit urmodiga, utkom i Sverige 1628 Arwid Måns- 
sons Örtabok, hvilken vi liksom den af H. Smidt i Malmö 
utgifna Urtegaard icke kunna räkna bland vetenskapligt Bo- 


taniska skrifter. Denna medeltids-medicin har intill våra 


21 
dagar fortlefvat i ett oskyldigare qvacksalveri. Ifrån min 
barndom erinrar jag mig åtskilliga huskurer, hemtade ur 
ofvannämda skrifter, — och jag har sett en ordination af 
den på sin tid berömda Kisa-mor, som nära öfverensstämde 
med Kreuterbächernas föreskrifter. 

Vigtigast för örtkunskapens utbredning blef likväl me- 
deltiden genom sin uppfattning af naturen såsom en gudom- 
lig uppenbarelse, då man förut ansett den som en tillfällig 
naturens lek. Man sökte i naturen inlägga en religiös be- 
tydelse, uppfatta i densamma symboler för Theologiska 
dogmer, f. ex. blad med trenne småblad för treenigheten. 
Deruppå hänvisa de talrika medeltidens växtnamn, som vi 
uti föregående band afhandlat. Det var just detta sökande 
efter något högre, ideelt i naturen, som sedermera ledde till 
den vetenskapliga Botaniken, liksom Alkemien till Kemien, 


Astrologien till Astronomien. 


Den skolastiskt-spekulativa Botaniska sko- 
lan i Sverige och Finland under förra hälf: 


ten af sjuttonde århundradet. 


Efter boktryckare-konstens uppfinning och reformatio- 
nen qvarstodo Naturvetenskaperna länge på medeltidens 
ståndpunkt, synnerligen i vårt kära fädernesland, der man 
under hela sextonde seklet ej kan upptäcka minsta fram- 
steg. I början af sjuttonde århundradet möter oss i Sverge 


en egendomlig skolastiskt-spekulativ Botanisk skola, sedan 


22 

öfverflyttad till Finland, under det att i öfriga Europa, äf- 
vensom i Dannemark, den empiriskt-vetenskapliga Botani- 
ken gjort sig gällande. Då den förstnämnda hvarken om- 
nämnes i Botanikens allmänna historia eller i Svenska lit- 
teratur-öfversigter och äfven för våra n. v. Svenska Bota- 
nister torde vara okänd, har jag ansett några underrättel- 
ser om densamma icke utan intresse. 

Efter reformationen upptogo de Theologiska stridighe- 
terna så alla sinnen, att all annan forskning fick stå till- 
baka. Den fruktan, man då hade för alla kätterier, sträckte 
sig äfven till allt annat vetande, hvilket förklarar följande 
märkliga instruction för Åbo Akademi: »Hvar och en Pro- 
fessor achtar sig för alltingh therföre, att han icke något nytt 
proponerar till then ändan, att han skulle synas något mera 
veta eller bättre kunna göra än the andre, theraf tvifvelsutan 
förargelse och osämja sedhan förorsakas»). En nödvändig 
följd häraf blef, att man hos den tidens författare sällan 
finner något på egen forskning grundadt, och, då den fakti- 
ska kännedomen af växtriket föga stod öfver allmänhetens, 


sökte man schematisera och kläda detta i ett spekulativt- 


”) Åbo Consist. Protok. d. 24 Maj 1642. Så enfaldigt detta efter 
vår tids åsigter måste synas, så torde icke utan skäl ifråga- 
sättas, om icke vår tids bemödande att framkomma med idel 
nytt eller omgestalta det gamla, såsom nya terminologier, no- 
menklaturer, nya former, utan framsteg i sak, är en motsatt, 
men lika stor ensidighet. Redan Baco förebrådde naturfor- 
skarne, att alltför mycket brås på mödernet, naturen, som oupp- 
hörligt vexlar sina former. 


23 


logiskt draperi. Efter de tiders åsigt var ock endast spe- 
kulativ forskning värdig tänkande varelser, och, ju mindre 
faktisk kännedom man egde, desto lättare förlorade man sig 
i logiska schemata, utan allt positivt innehåll. För nämnda 
skola voro vetandets hufvudkällor 1) Bibeln och 2) Aristo- 
telis filosofi; nya utländska upptäckter förbisåg och ignore- 
rade man. Vi få i det följande se, huru strängt Naturve- 
tenskapernas idkare den tiden slöto sig till Theologien och 
vanligen öfvergingo till Theologiska läro- eller Biskops-stolar. 
Man måste också ofta beundra den fyndighet, hvarmed man 
förstod bevisa sina satser ur Bibeln. Så vederlägges gene- 
ratio equivoca med 1 Mos. 1: 11; bestrides solens inverkan 
på växternas bildning, emedan växterna skapades på tredje 
dagen, men solen på den fjerde. Vi få likväl i det föl- 
jande se, hvilka friheter man tog sig, f. ex. Ungius i Bo- 
tanikens historia, att utspinna Bibelns ord utöfver hvad de 
verkligen innehålla. Mot slutet af denna period utträngdes 
den som ett non plus ultra ansedda Ramiska filosofien af 
den Cartesiska, hvilken, ehuru i sig sjelf icke just något 
framsteg, ändock hade den nyttan med sig, att dess hvirflar 
bortsopade en mängd skolastiskt damm och gräl. Professor 
Stenius var i Upsala dess förste anhängare, Med. Professor 
Hoffvenius sedermera dess målsman, kraftigt biträdd af O. 
Rudbeck d. ä. — och icke var han den man, som lät binda 
sig af föreskriften att icke framkomma med något nytt. 
Att förstnämnda skola var på en villoväg, behöfver icke 


anmärkas; men på vetenskapens nuvarande ståndpunkt må 


24 


vi ej med förnäm axelryckning se ned på de första försö- 
ken att lösa vetenskapens högsta frågor. Hos flera träffa 
vi aktningsvärda iakttagelser, hos andra en spekulation af 
djup betydelse. Förgätom aldrig, att vägen till sanningen 
framgår bland villfarelsernas irrstigar, och att det ligger i 
sakens natur, att de första naturforskarne måste utgå från 
sin tids föreställningar, följa dess method, och att spekula- 
tionen var ett nödvändigt villkor för att angifva föremålen 
för närmare undersökning. Vetenskapernas område var då 
ännu icke begränsadt; naturvetenskaperna i vår tids mening 
funnos ännu icke, utan voro de en gemensam tummelplats 
för Läkare, Filologer och Filosofer under det gemensamma 
namnet Fysik. Egentligen synes den speciella Botaniken 
ansetts tillhöra Medicinska studierna, men den allmänna, 
mer vetenskapliga, theoretiska Filosofien. Länge, efter det 
naturvetenskaperna erhållit egna representanter, ansågos de 
ligga inom theoretiska Filosofiens gebiet”). 

Det var först under Gustaf II Adolfs och Christinas 


regeringstid Naturvetenskaperna vid våra Universiteter er- 


+) Ännu under författarens studii-tid i Lund ansåg Phil. Theor. 
Professor Fremling Naturfilosofien tillhöra sin lärostol; han 
egde ett rikt naturhistoriskt Bibliothek och naturhistoriska sam- 
lingar. Hans företrädare Laurell (författare till den befängda- 
ste bok, någonsin i Sverige utkommit: Nordens Hufvuddoku- 
ment eller Runoalfabetets hemlighet, Lund 1769) sysslosatte sig 
med biens naturalhistoria; hans företrädare N. Oelreich utgaf 
en Dissertatio philosophica: generationem equivocam ut absonam 
demonstrans. 


25 
höllo egna lärostolar, i Upsala 1613, i Åbo vid Universi- 


tetets stiftelse 1640. Dess förste innehafvare i Upsala var 
Chesnecopherus (Neric. f. 1581, 1 1635), som nämnde år för- 
ordnades till Physiologie (menas Physices) Professor. Han 
var en mångkunnig och spekulativ man, som utgaf icke 
mindre än 50 disputationer öfver snart sagdt allt på him- 
mel och jord, och deribland en de Anima vegetabili (väx- 
ternas själ) Ups. 1626 och tvenne öfver den generella Bo- 
taniken (De plantis, Ups. 1621, 1626), och kan han anses 
som ifrågavarande skolas grundläggare och jemte Thauvonius 
i Åbo för dess utmärktaste representant (om han derjemte 
egnat sig åt speciell Botanik, är ovisst, ehuru han säger 
sig ämna utgifva en Historia plantarum wniversalis). Vi 
anse oss derföre böra lemna en något fullständigare öfver- 
sigt af Botanikens dåvarande ståndpunkt. Men för att åter- 
gifva den Latinska urkunden troget hade vi måst bilda ett 
nytt språk; för att kunna förstås hafva vi måst sluta oss 
till nuvarande språkbruk och öfversätta anima vegetabilis 
med lifskraft, forma med bildningsdrift, corpus animatum 
med organisk kropp, caro med cellväfnad o. s. v.”), ehuru 
dessa ord icke ad&equat uttrycka författarens uppfattning, 
och framställningen derigenom förlorar sin egendomliga färg 
och får en modern anstrykning. 

Efter naturalstrens indelning i oorganiska (»corpora 
perfecte mixta», non animata) och organiska (c. animata), 


+") För att rätt uppfatta hela skolans terminologi måste man vara 
bekant med Aristotelis filosofi. 


26 

fördelas dessa i växter (c. anim. sensu expertia) och djur (ce. 
anim. sentientia). Närmare definitionen på växt, som i alla 
den tidens uppsatser spelar en vigtig rol, är: corpus per- 
fecte vivens, anima vegetabili tantum preditum, que e terra 
nascitur, vivit, viret, alitur, augetur. Hvartdera af dessa 
momenter utvecklas sedermera närmare och bestyrkes med 
Aristotelis auctoritet. Hvad som vidare säges om växter- 
nas instinkt att urskilja gagneliga och skadliga näringsäm- 
nen, om deras känsla af hunger och törst, glädje och sorg, 
hat och kärlek måste metaforiskt uppfattas. Växternas 
ursprung härledes 1) af Skaparen; 2) af jorden (hvarför 
solen ej tages i betraktande, är redan anmärkt). Jorden 
lemnar växternas materia; men deras egentligen bildande 
orsak (forma substantialis) är växtsjälen. Växternas än- 
damål är dels generelt, universi prydnad och fullkomning, 
dels specielt, ett »bestialiskt», att tjena djuren till föda — 
och ett humant, hvilket tillika är ett andeligt (busus plan- 
tarum spiritualis»), förherrligande af Skaparens ära och ma- 
nande till hans lof. »Presentem monstrat gucelibet herba 
Deum.» 

Hvad författaren derefter anför om växternas groning, 
vittnar om noggranna iakttagelser, f. ex. Kål, Mejram gro 
på tredje dagen, Laktuk på fjerde, Selleri på 40:de dygnet; 
P&eonier och Mandragora först efter ett år. Orsakerna här- 
till äro: 1) olika bildningskraft (vis formandi); 2) »den la- 
tenta värmens mer eller mindre styrka»; 3) större eller 


mindre hårdhet hos fröets skal. — Växternas delar äro dels 


27 


väsentliga (>necessaricw»), dels oväsentliga (>non necessaric»). 
De yttre väsentliga delarne äro rot, bål, kärl (»venze»), 
hvilka äro spridda till alla delar; de inre märgen, som af 
en del anses för växternas hjerta, och växtsaften. Roten 
är växternas mun, genom hvilken de uppsupa näringen. 
Kärlen äro kanaler, som kringföra den för näringen nöd- 
vändiga saften (»vasa et vehicula succi»). Märgen är väx- 
ternas inre centrala del; den består af cellväfnad och nä- 
ringssaft (humor vitalis). Oväsentliga delar äro blad- och 
blomskaft, grenar, rotskott (hvilka jemföras med djurens 
exkrementer!). Blomman är förberedande organet för fruk- 
ten; men om dess delar förmärkes ingen kännedom. Frukt- 
slagen äro: äplefrukt (poma), nötter, bär, frön. 

Författaren ingår derefter uti undersökning, hvilken 
växtdel skall kallas den öfre eller den nedre. »Mängden, 
säger författaren, anser den mot höjden sträckta delen för 
den öfre, den i jorden nedträngande för den nedre; men 
filosoferna, som se djupare i saken (»qui rem altius pene- 
trant»), inse, att det förhåller sig tvärtom»; — och som Co- 
rollarium deraf anmärkes, att menniskan är en inverterad 
växt, och växten en inverterad menniska, som derför måste 
stå på hufvudet! (Detta påhitt, att växternas rot är deras 
öfre del, synes man lagt synnerlig vigt uppå, ty det inskär- 
pes af vår författare ett par gånger och repeteras seder- 
mera af alla skolans anhängare, så att denna åsigt, jemte 
termerna anima, forma 0. s. v., äro det Schibbolet, hvar- 


uppå dess adepter igenkännas.) 


28 


Speciella Botaniken fördelas i Botanologi (läran om ör- 
terna), Thamnologi (läran om Buskarne) och Dendrologi (lä- 
ran om träden). Mot den antagna definitionen på en ört 
(herba), »en bladig växt, omedelbart uppskjutande från ro- 
ten», anmärker författaren, att Misteln saknar rot, Cuscuta 
blad. Af författarens mycket praktiska system torde vara 


tillräckligt lemna följande schema: 


A. Piante principales, de, som duga att äta: 

1. Olus, växter, som odlas i trädgårdar: Kål, 
Laktuk, Spenat, Dill, Lök, Sparris, Gurkor 
Id. 

2. Fruges, växter, som odlas på åkrar. 

a. Segetes, sädesslagen, hvilkas både delar (cul- 
mus, spica, locuste, grana, ariste) och sär- 
skilda slag definieras. Borstens ändamål säges 
vara vapen emot foglarne, och Hafrans småax 
(locuste bipedes) sägas för den dubbla borsten 
vara tvåfotade. 

b. Legumina, ärtväxter, hvartill äfven Linet 


räknas. 


B. Plante minus principales. 
1. Coronarice, Prydnadsväxter. 


2. Medicinales, Medicinalväxter. 


De öfriga, såsom Svampar, räknas till de ofullkomliga”"). 


>”) Chesnecopheri afhandlingar De Anima in genere et vegetabili 
in specie, jemte en annan de Anima sentiente utmärka sig för 


29 
Johan Frank eller Frankenius (Holm., f. 1590, + 1661), 


förste Medicine et Botanices Professor i Upsala, Chesne- 
copheri samtida, var likaledes en utmärkt personlighet, men 
med många egenheter både i sina vetenskapliga åsigter och 
sitt enskilda lif. Tfrig anhängare af Paracelsus, var han Sve- 
riges förste homceopath, hvarom vittnar hans disputation: 
De nobili illa questione: an contraria contraris Il. similia 
similibus curantur, Ups. 1641”). Han har egentligen gjort 
sig namn i Botaniken som Sveriges första praktiska Bota- 
nist, hvarföre vi äfven i följande afdelning upptaga honom; 
men han ingrep äfven som lärare i generella Botanikens 
utveckling och efterlemnade en handskrifven, men nu för- 
kommen Botanologia. Af hans öfriga arbeten: Signatur, Be- 
schreibung der von Gott und der Natur gezeichneten Ge- 
wächsen m. m., Rostock 1628, och öfver den Filosofiska 
stenen synes han tillhört en mystisk skola. 

Johan Stalenus, Grec. Ling. Prof., presiderade för en 
disputation De plantis, Ups. 1634, troligen compilerad af 


respondenten Dan. Kylander. Hufvudsakligen är den: lika 


sin tid fördelaktigt genom klarhet i framställningen och spe- 
kulativt djup; men som mera aflägsna från vårt ämne måste 
vi förbigå dem. Särdeles vackert är slutet om döden, då ge- 
nom den naturliga värmens aftagande lifvet utan plågor ut- 
släckes likt ett nedbrunnet ljus, då all läkarekonst är frukt- 
lös: juvare potest medicus naturam, non aliam creare! 


”) Genom en egen historiens lek voro förste och siste innehafva- 
ren af den odelade Medicine och Botanices Professionen ho- 
meeopather. 


30 


med Chesnecopheri afhandlingar, men afviker i några min- 
dre väsentliga delar. Växten definieras: corpus perfecte 
mixtum, anima vegetativa preditum. Dess väsentliga delar 
äro corpus et anima”). Man kan hvarken tillägga växterna 
sensitiv själ eller anse dem blott för en af naturen gifven 
forma. Växterna indelas först i fullkomliga och ofullkom- 
liga, föröfrigt lika som af Chesnecopherus; men träden in- 
delas i fruktbärande (pomiferw, nuciferc, bacciferce) och icke 
fruktbärande (Pil, Poppel, Ask, Alm). — Finna vi således 
icke något väsentligt eget i sak, möta oss dock en del nya 
skolastiska distinctioner, hvartill skolan allt mer och mer 
urartar; så f. ex. urskiljas såsom växtsjälens funktioner, 
dels primära, såsom nutriz, augmentativa, generativa; dels 
secundära, såsom concoctrix, attractrixz, retentriz, expultrix, 
alteratriz och formativa, hvilka hvardera beskrifvas. (Dessa 
bestämningar återkomma i flera följande skrifter med åt- 
skilliga förändringar.) Derefter afhandlas växtens ajffectio- 
ner »ex ortu et interitu». Författaren antager, att deras 
specifica form ligger förborgad i jorden och vattnet samt 
genom den i skapelsen nedlagda bildningsdriften omkläder 
sig med passande materia. De döda växternas upplösning 
i sina ursprungliga elementer förnekas, utan bilda de en 


olöslig organisk substans. 


") »Anima vegetativa est actus primus corporis planta, quo illud 
ipsum vivit, alimento adscito nutritur, augmentatur et denique 
sibi in specie simile producit.» 


31 


Under Grec. Ling. Professorn H. Ausii (Smol. f. 1603, 
t 1659) presidium utgaf A. Enmeus åter en disputatio phy- 
sica de plantis, Ups. 1640, icke innehållande något eget af 
värde, endast ett vidare framskridande på den spekulativa 
banan med sina onyttiga distinctioner"). Som prof deraf 
torde vara tillräckligt anföra schemat för växternas upphof 
och materia: 

1. Caussa efficiens remota principalis summa est Deus. 

2. Caussa efficiens remota minus principalis est influ- 
xus siderum. 

3. Caussa efficiens principalis propinquior est planta 
univoce generans. 

4. Caussa efficiens principalis omnium proxima est 
nova plant&e forma s. anima. 

5. Caussa efficiens instrumentalis est vis formativa 
plante, hvars upphof sökes i en latent värme. 

1. Materia plante remotissima äro de fyra elemen- 
terna. 

2. Materia propinquior äro de tre kemiska principerna 
i salt, svafvel, qvicksilfver(!). 


3. Materia proxima är fröet”"). 


”) Definitionen på en växt är sammansatt af förf. båda föregån- 
gares: Corpus animalum, corpore organico el anima vegelaliva 
conslans, que vivit, alitur et simul generat. 

"") Härvid finnes en egen observation, att, om brodden (corculum) 
saknas i ett frö, gror det icke, men väl, om denna är oskadad, 
fastän fröets öfriga delar äro skadade, f. ex. Ärters, Bönors 
hjertblad af insektlarver. 


32 


4. Materia omnium proxima är växtens organism (cor- 
pus organicum plant2) med sin konstrika byggnad. 

Forma plante är den vegetativa själen (!), öfver hvil- 
ken upptages Staleni ofvan anförda definition. Slutligen 
upptagas växtsjälens funktioner efter Stalenus med något 
olika benämningar, såsom altrix för nutrix, auctriz 0. Ss. V. 
I samma mån de skolastiska distinctionerna ökas, försvimm- 
ner allt mer och mer allt positivt innehåll. 

Läsaren torde redan hafva erhållit tillräckliga prof på 
denna periods behandling af växtläran; men vi måste för 
fullständigheten höra Logic. Professorn Ol. Unonti (Geval. 
f. 1602, 1 1662) uppfattning af densamma i Dissertatio 
-Physica de plantis 1647. Man kunde här vänta mera full- 
ständighet; men han rör sig i samma inskränkta idekrets 
som hans föregångare. Det gifves, efter författaren, trenne 
slag af lefvande kroppar: menniskor, djur, växter. Växter- 
na lefva; djuren lefva och känna; menniskorna lefva, kän- 
na, tänka. En växt är en organisk kropp med förmåga 
att näras, tillväxa och fortplanta sig. Växternas första och 
allmänna upphof är skaparen, dernäst himlakropparne, så- 
som solen, månen 0. s. v. Deras enskilda och närmaste 
upphof är växtsjälen, »forma enim est sui multiplicativa at- 
que proprii sui domicilii architectrix”). Växternas aflägs- 
nare materia äro de 4 elementerna; de närmare växternas 
") Af vigt för uppfattningen af denna tids. språk är definitionen 

på forma: »est anima vegetativa, per quam planta in suo esse 
constituitur et vitales operationes exercet, 


33 


frön; den aldra närmaste växternas structur (jemf. föreg.) 
Växterna sammansättas af flera olika delar, dels enkla, så- 
som fibrer, nerver, cellväfnad (caro), ved, bark; dels sam- 
mansatta, a) beständiga, såsom rot, grenar, eller b) omvex- 
lande, såsom blad, blommor, frukt. Hvad författaren vi- 
dare anför om växtlifvets funktioner (mot sina samtidas 
åsigt förnekar han vissa växters absoluta sterilitet) och 
egenskaper, är väl föga märkvärdigt, men enklare och redi- 
gare framstäldt än hos föregångarne. 

Vid Åbo Universitets stiftelse öfverflyttades denna 
skola”) till Finland genom G. Alanus (f. på Åland 1609, 
Mag. i Upsala 1635, t 1664), som utnämndes till förste Phy- 
sices och Botanices Professor derstädes. Han var lärjunge 
af Chesnecopherus, men en skarpsinnig, sjelfständig tänkare, 
som slöt sig till Cexsalpinus jemte Aristoteles, likasom Frank 
till Aristoteles och Paracelsus. Han antog väl icke gene- 
ratio equivoca i dess råare form, såsom vexlande naturkraf- 
ters lek, men att frön till organismer blifvit i hela naturen 
kringspridda, som endast väntade på det gynnande ögon- 
blicket för sin utveckling. Se Diss. de generationibus et 
corruptionibus animalium, Åbo 1643. Detta utvecklas när- 
mare i afh. de generatione viventium (Åbo 1647). Han an- 


tager deruti, att ingen könsskillnad finnes hos växterna, 


+") Om denna skola i Finland lemnas utförlig underrättelse i Herr 
Hjelts afhandling om Naturhistoriens Studium i Finland före 
Linnés tid, Helsingfors 1843, hvilken vi begagnat. 


Fries, Bot. Utfl., 111. 3 


34 


men att frön alltid måste finnas förhanden; ty, säger han, 
man bör skilja mellan tydliga och latenta frön; dessa senare 
finnas 1 form af atomer och kunna bevaras outvecklade under 
solid eller gas-form(?).  Riktigare är hans anmärkning, 
att naturalster kunna längre tid tillvara i ett outbildadt till- 
stånd och först under gynnande förhållanden typiskt utbil- 
das, f. ex. Svamparne. Efter tidens sed öfvergick han se- 
dermera till Theologiska Fakulteten. 

Hans efterträdare, Abr. Thauvontus (Finne, f. 1622, 
Magister i Dorpat 1647, Professor i Åbo 1649 samt Theol. 
Professor 1659), synes väl äfven hafva egnat sig åt Spe- 
ciella Botaniken (det omtalas, att han anställt Botaniska 
exkursioner); men den speculativa riktningen var den öf- 
vervägande, och han öfverträffar i skarpsinnighet sina Sven- 
ska kolleger. Vi ega af honom tvenne afhandlingar öfver 
skolans tvenne hufvud-grunder, neml. De forma, Åbo 1650, 
och De anima in genere, Åbo 1652. Såsom prof på hans 
spekulation låna vi i sammandrag följande från Herr Hjelts 
ofvan anförda afhandling: Form, hvaraf ett naturting till 
sitt väsen bestämmes, och som i högre gradationer är dess 
själ, är i förhållande till materien, såsom det der blir be- 
stämdt, hvarken något mer eller mindre än idéen sjelf. 
Det är sålunda själen, som skapar en kropp till sig; detta 
äter är intet annat än det ena alstrande lifvet sjelft, som 
beherrskar allt, och hvaruti fenomenerna äro successivt upp- 
lefvande momenter. ' Formen är den inre orsak, hvaraf en 


naturkropp blir liksom bestämd. Den fysiska formen (ina- 


30 
turhistorisk mening) delas i generisk och specifik; denna in- 
delning är grundad i naturen sjelf, som, hvad formen be- 
träffar, icke älskar idel likhet öfver allt, utan skall en vara 
den egendomliga jemte flera oegentliga, en den verksamma 
och; herrskande, men derjemte en mängd hvilande och un- 
derlydande finnas i denna förening. Ty en form är essen- 
tielt till på det ena, formelt blott på det andra stället. 
Essentielt kan den dock vara till hvarhelst, men formelt i 
det materiel blott, som hon närmast tillformar, och det så- 
lunda, att hon gifver upphof till en art (species), i det hon 
gifver den form. Den generiska formen är den, som, afse- 
ende mera materien än formen, icke bestämmer en art, då 
den specifika formen deremot gör en arts bestämning. I 
den senare afhandlingen, om Själ i allmänhet, definieras den 
med grundbestämningen till fortsatt verksamhet hos ensmed 
potens till lif organiserad naturkropp, och utvecklas derefter 
träffande dess olika grader, vegetativ, sensitiv och rationel. 

Jacob Flachsenius (Finne, f. 1633 och först Logices et 
Metaphys. Professor 1665, sedermera Theologizxe 1679) utgaf 
1656 under Professor Wexionii presidium en disputation 
De regno vegetabili in genere. Den är compilerad dels efter 
Aristoteles, dels och hufvudsakligen från Staleni ofvan anförda 
afhandling (hvarur f. ex. uppställningen af växtlifvets funk- 
tioner 0. s. v. är hämtad). Åfven Ungt disputation är be- 
gagnad vid framställningen af växternas organer. Något 
egendomligt deruti hafva vi ej upptäckt. — Efter Thauvo- 


nius öfvertog Log. et Metaph. Professorn Thuremwus äfven 


36 

Physices Professionen. »För en man, säger Hjelt, hvilken 
så uteslutande egnat sig åt de mest abstrakta constructio- 
ner, och hvars tänkande blifvit så afgjordt formalistiskt, att 
det nästan försmådde allt innehåll, kunde sysslosättningen 
med naturens sinliga företeelser vara föga lockande.» Och 
med honom var denna skola afslutad i Finland, och samti- 
digt i Upsala med O. Rudbecks tillträde till Medic. och Bo- 
tanices Professionen. 

Vi ega ännu ett arbete från denna tid, afhandlande 
Botanikens Historia, neml. Nic. Th. Ungtu (Suderm., 1 1653 
såsom Pastor i Jäder) Fucomium Historie Plantarum, Ups. 
1636. Detta arbete är af så egendomlig art och så karak- 
teristiskt för tidsandan, att en öfversigt deraf torde intres- 
sera läsaren. — I tidens begynnelse skapade Gud den skö- 
naste trädgård jemte de konstrikaste drifhus (topiariis ar- 
tificiosissimis!); växterna voro deruti fördelade i bestämda 
ordningar. Första ordningen utgjordes af allehanda träd och 
örter, i synnerhet fruktbärande och matnyttiga, hvilka i lukt, 
smak o. s. v. vida öfverträffade alla nu förekommande. Det 
andra i ordningen var lifsens träd (arbor vite); det var 
ständigt grönskande och fruktbärande, hvars frukt innehöll 
bot emot all krankhet och förlänade evig ungdom. Det tredje 
i ordningen var kunskapens träd på godt och ondt, hvars be- 
stämmelse var, att Adam och hans efterkommande derun- 
der hvarje sabbath skulle församlas och fira sin gudstjenst. 
Adam, som på det mest familjära sätt samtalade med Gud 


(familtarissime colloquens) och njöt hans undervisning, bör- 


37 


jade strax gifva växterna namn och uppfattade på det mest 
träffande sätt så väl växtriket i dess helhet (växternas sy- 
stem?) som deras inre struktur. Derefter beskrifvas fallet 
och dess följder. Adam sökte derefter, så mycket som hans 
nu förslöade sinne (»mens collapsa») medgaf, meddela sina 
barn och barnbarn växtkännedom; men Cain var ovärdig 
Botanikens studium. Efter Adams död florerade Botaniken 
synnerligast under Noachs tid (han var tillika den erfarna- 
ste sjöman, som seglade öfver de högsta bergen, det ingen 
i vår tid gör efter!); hans söner fördelade sins emellan växt- 
kännedomen i jordens olika länder. Sedan följde Konung 
Salomo, menskliga vishetens under (»maximum sapientiae 
human&e miraculum et oraculum»); den störste konung, jor- 
den burit, och af alla dödliga den djupast bevandrade i växt- 
kännedom. Han sammanskref en väldig volum om växter- 
nas egenskaper och användande, hvilken, såsom häfderna 
vittna”), till menniskoslägtets oersättliga förlust förstördes, 
när Nebukanesar med eld förhärjade Jerusalem. Derefter 
repeteras alla gamla sagor om Lysimachus, Gentius, Mithri- 
dates m. f., och slutligen, likasom i förbigående, nämnas 
Greker, Romare och nyare författare. Sedermera följa qvin- 
nornas förtjenster om växtkännedomen, börjande med Eva; 
dock derom har författaren just icke mycket att säga, desto 
mera om djurens. Härmed fylles öfver en qvartsida, vi- 


sande, att djuren varit menniskans hufvudsakliga läromästare. 


+") Skada, att Författaren icke här, som allestädes för öfrigt, ci- 
terat sina källor! 


38 


Blott få af författarens exempel må nämnas: Hjorten har 
lärt menniskan bruket af Dictamnus såsom sårläkande, Kat- 
ten bruket af Valeriana och MNepeta, Vesslan af Ruta emot 
gift”), Korpen användandet af Lagern, Turturdufvan af Poly- 
gonum aviculare, Ormarne af Fenkolen mot ögonsjukdomar”) 
0. s. v. Bland många andra curiositeter anmärkes särskildt, 
under hvilka träd och buskar Änglar uppenbarat sig. Slut- 
ligen afhandlas växternas nytta, och slutresultatet blir, att 
Gud, hela den himmelska härskaran och alla fromma men- 
niskor anse Botanisterna för sina intimaste vänner ”""), 
Föregående oration hölls inför en lysande publik, väckte 
sin samtids beundran och trycktes på Universitetets bekost- 
nad. Under nedskrifvande af föregående har hos mig upp- 
stått den frågan: skall en efterverld efter ett par sekel finna 


lika enfaldigt och barnsligt hvad vi nu beundra? 


Den speciella Botanikens grundläggning i 


norden. O. Rudbeck. fader och son. 


Redan under sextonde århundradet hade speciella och 


empiriska Botaniken gjort stora framsteg i sydligare Europa, 


”) »Mustele cum serpentibus pugnature Rutam comedunt et 
postea cum ipsis congresse virus nibilo ducunt». — Till surro- 
gat använda de lök. 

>") »Serpentes feniculo oculos perfricando eosdem confortare osten- 
dunt.» 

”) »Adeo sancta Trinitas, totus chorus celestis et cuncti devoti 
supra terram homines hujus scientixe cultores sibi intimos ha- 
bent.» 


39 


och i början af sjuttonde, under det ofvan beskrifna skola- 
stiska herrskade i Sverige, kan Dannemark”) framvisa en 
utmärkt botanisk skola, grundlagd af O. Worm och Jörgen 
Fuwiren. På förslag af den förre erhöll Fuiren (f. i Köpen- 
hamn 1581, 1 1628) af Konung Christian IV uppdrag att 
i botaniskt afseende beresa alla d. v. Danska provinser, så- 
ledes äfven Norrige, Skåne, Halland, Blekinge och Gottland: 
det första exemplet på kungligt understöd åt praktiska bo- 
taniken ""). Härigenom blef -han den förste, som lemnade 
underrättelse om våra sydligare landskapers vegetation och 
tillhör således föremålet för denna uppsats. Under resan i 
dessa provinser åtföljdes han af Ottho Sperling (f. i Ham- 
burg 1602, I 1681, som statsfange efter flera års fängelse"), 


+) Fullständigare underrättelser om Botanikens utbildning i Dan- 
nemark lemnas i Danska öfversättningen af Willdenows Kreu- 
terkunde, Kjöbenh. 1794. Jfr äfven Petersens Udsigt over den 
danske litteratur. Kjöbenh. 1853. 

++) Utomdess anlades Botanisk trädgård, särskildt för danska och 
utländska växter. Äfven Christian IV:s efterträdare voro Bo- 
tanikens gynnare, och knappast hafva något annat lands regen- 
ter visat större frikostighet för Botaniken än Dannemarks. 
Vi behöfva endast nämna praktverket Flora Danica, det största 
botaniska planchverk, som hittills utkommit, och som fortsatts 
öfver 100 år på Danska konungarnes enskilda bekostnad. 

”<+) Denne mans lefnadsöden vore ett rikt ämne för en historisk 
roman. Hans irrfärder eftergifva icke Ulyssis; han vann öfver 
allt ynnest, anställning än i Norrige, än i Italien. Hans nära 
förbindelser med den bekante Corfitz Ulfeld, hvilken han lik- 
som förut H. Scheffer åtföljde på ambassader kring större 
delen af Europa, blef grunden till både hans lycka och olycka. 
När Ulfeld föll i onåd, delades den af Sperling, som, på li- 


40 
Sperling hade förut åtföljt Christian d. IV som Botanist på 


hans resa i Norrige och blef sedan Prefekt för samma Ko- 
nungs botaniska trädgårdar, öfver hvilka han utgifvit tven- 
ne kataloger, 1642, 1645. Dessa herrars resor i Skåne och 
till Gottland företogos 1622 och 1623. Någon utförligare 
berättelse om dessa resor är icke lemnad; endast förteck- 
ningar öfver de sällsyntare iakttagna växterna äro bevarade 
i Bartholini Cista medica Hafniensis, Hafn. 1668. De in- 
nehålla flera intressanta och då för tiden nya växter (f. ex. 
Sandneglikan), nemligen 46 antecknade under Skånsk-Ble- 
kingska resan, 62 under Skånsk-Halländska, samt 49 på 
Gottland”). Den storartade vetenskapliga verksamhet, som 
denna tid utvecklades i Köpenhamn, väckte sin samtids och 
efterverldens beundran. Till Botanikens utbildning i Dan- 
nemark bidrog väsentligen Bursers anställning som Profes- 
sor vid Sorö akademi, efter att hafva under trettiåra kriget 
nödgats lemna sin födelsebygd Meissen. Burser var en af 
sin tids skarpsyntaste Botanister, hade berest så väl Py- 
reneerna som Österrikiska Alperna och derunder upptäckt - 
ett högst betydligt antal nya växter, som till större delen 
äro beskrifna i C. Bauhim Theatrum Botanicum; andra fin- 
nas i hans herbarium förvarade, öfver hvilka P. Martin, 


Medic. Adjunkt i Upsala, lemnat en förteckning 1 Act. Litt. 


stigt sätt gripen i Altona, tillbragte de 17 sista åren af sitt lif 
i fängelse. 

+) I Fysiogr. Sällsk. Tidskr. 1837, 1838 hafva de af Adjunkt 
Lindblom blifvit hänförda till nu antagna nomenklatur. 


41 

Suecice, Ups. 1724. Hans stora dyrbara Herbarium, klas- 
siskt för bestämmande af växterna i C. Bauhinm Pinax, för- 
varas efter åtskilliga öden”) på Upsala Botaniska Museum 
och blef derigenom ett synnerligt vigtigt medel för Linnés 
bestämmande af Bauhini synonymi, och flera arter har han 
- endast beskrifvit efter Burseri herbarium. Efter ankomsten 
till Sorö började Burser äfven samla ett Danskt herbarium, 
uti hvilket för första gången förekommer var Svenska Oxel, 
af hvilken han sett ett träd planteradt vid Herlufsholm, 
»utan att någon kände dess fädernesland». 

Derefter följde tvenne arbeten, för sin tid af stor för- 
tjenst: Simon Pauli Flora Danica eller Dansk Urtebog, 
Kjöbenh. 1648 (hufvudsakligen afseende växternas nytta), 
och P. Kyllings Viridarium Danicum, Hafn. 1668, ett för 
Danska floran vigtigt arbete, ehuru en del icke med säker- 
het äro bestämbara, andra synas oriktigt upptagna. Ehuru 
mindre berörande Svenska floran hafva vi här bordt nämna 
dem, helst Simon Pauli bok utkom, medan Skåne var danskt, 
der hans arbete ännu i förra århundradet begagnades, och 
båda tjena till jemförelse med Botanikens dåvarande stånd- 
punkt i Sverige. Till denna skola hör äfven Gottlänningen 
H. N. Grim (f. i Wisby 1641, då ännu under Dannemark, 
"4 Efter Bursers död kom det till Sorö Akademi-bibliothek, men 

kneps der under kriget 1658 af Svenskarne, dock ej för sta- 

tens räkning, utan för Svenska ministern Coyets. En tid var 
det ock i Coyetska familjens ego, men lemnades sedan till Up- 


sala Bibliothek. Under Upsala brand 1702 blefvo några tomer, 
hemtagne af Rudbeck, lågornas rof. 


42 
t i Stockholm 1711), emedan han studerade i Köpenhamn. 


Han var en utmärkt läkare och botanist, som flackat verl- 
den vida ikring, först till N. Zembla, se'n till Ostindien, 
der han dels som bergmästare, dels som läkare qvarstan- 
nade 8 år, hvarunder han lemnade för sin tid vigtiga un- 
derrättelser om märkvärdigare Indiska växter i Act. Nat. 
Cur. Ann., 1, 2 och i Act. Hafn. 1674. TI hans Thesaurus 
medicus Ins. Ceylanice finnes tillika en katalog öfver Cey- 
lons växter. Han var den första Skandinav, som studerat 
extraeuropeiska vegetationen. 

Sveriges första författare i speciell Botanik var samma 
Professor Frank, som vi redan lärt känna som Läkare af Pa- 
racelsi skola och fullt hemmastadd i sin tids skolastik. 
Men han var tillika praktisk Botanist, egde Herbarium och 
aftecknade med egen hand sällsyntare växter. Hans Spe- 
culum Botanicum, Ups. 1638, hvaraf en ny upplaga utkom 
1659, är ej något utkast till en Svensk Flora, utan endast 
ett alfabetiskt register med latinska och Svenska örtnamn, 
utan växtställen och beskrifningar på de mera bekanta, äfven 
utländska växterna. Några för Sverige egendomliga växter 
nämnas här för första gången, såsom Svenska Oxeln och i 
senare upplagan Cornus Suecica, Rubus areticus"). Att O. 
Rudbeck den äldre var en lärjunge af Frank, finna vi der- 
af, att Frank citerar honom som upptäckare af Utri- 


cularia. 


>) Fullständigare redogörelse för de af honom upptecknade väx- 
ter lemnar Holmström anf. st. 


SEE, SV 


E 43 

Med 0. Rudbeck d. ä. (Westml., f. 1630, 1 1702), som 
1658 tillträdde Medicin. et Bot. Professionen, börjar likväl 
egentligen det nya tidskiftet, och Botaniken i Sverige ut- 
bildas i jemnbredd med det öfriga Europa. Denne marg- 
kunnige, mångfrestande man var lika storartad i sina veten- 
skapliga forskningar som outtröttlig i alla praktiska lifvets 
yrken och sociala lifvets glada lekar”). Han hör till dessa 
jättegestalter, hvilka man i våra dagar söker förgäfves. 
Efter lysande upptäckter i Anatomien (vasa lymphatica)””") 
egnade han sig sedermera hufvudsakligen åt Botaniken och 
utkastade planen till ett af de största jätteverk, denna ve- 
tenskap sett, neml. afbildande af alla dittills kända plantor 
i nya trädsnitt, för hvilkas förfärdigande han icke blott un- 
derhöll skickliga formskärare, utan äfven sjelf lade hand der- 
vid, ty för Atlanticans """) författare räckte tiden till allt. Det 
var först vid slutet af hans lefnad under sonens inseende 
dess utgifvande börjades under titel: Campi Elysci, hvar- 
om vidare nedanför. I eget namn utgaf han inga Bota- 
niska skrifter, utom trenne trädgards-kataloger 1658, 1666 


+) Se den utförliga minnesteckningen i Sv. Akad. Handl., 23 
Band. 

>+) Af nationalfåfänga har varit en bitter strid mellan Svenskar 
och Danskar, antingen äran af denna vigtiga upptäckt tillkom 
Rudbeck eller Bartholinus. Petersen i sin Dansk. Literat. Hist. 
visar, att den obestridligen tillhör Rudbeck. 

»++) Uppfatta vi detta arbete som en ironi öfver den tidens sätt 
att skapa historia på fri hand (se Ungii ofv. anf. afhandling), 
blir det ett snilleverk, nära jemförligt med Cervantes” odödliga 
arbete. 


44 


och 1685; men han bildade en skola af lärjungar, som i 
honom vördade sin mästare"). — Sonen O. Rudbeck d. y. 
(f. 1660, t 1740) erhöll en ovanligt sorgfällig uppfostran 
och utbildades till Botanist af fadren, hvars trogna med- 
arbetare han blef. Hans första, för sin tid utmärkta, ar- 


bete var De propagatione plantarum, Ups. 1686, hvarefter 


han utnämndes till Medic. Adjunkt 1687. Han företog der- 


efter en treårig utländsk resa till Holland, England, Frank- 
rike och utnämndes efter hemkomsten till Medic. et Botan. 
Professor efter fadren, som erhöll ständig tjenstledighet. 
Han utvecklade nu som lärare en utmärkt verksamhet, hans 
föreläsningar afhördes af stadens förnäma. År 1695 före- 
tog han, atföljd af en skicklig ritare, en vetenskaplig resa 
till Luleå Lappmark, hvarunder, jemte högst vigtiga orni- 
thologiska observationer, största delen af Lapplands utmärk- 
tare Fanerogamer upptäcktes; men samlingarne förgingos i 
Upsala brand 1702, så att vi öfver hans vigtigare fynd en- 
dast ega en förteckning i Act. JLitter. Suec. V. 1, Ups. 
1724. Åtskilliga af Rudbecks fynd, hvilka ej återfunnos 
hvarken af Linné eller Wahlenberg, hafva först i senare 


tider blifvit återfunne, f. ex. Calypso borealis. En utförlig 


") Bromel yttrar i företalet till Chloris gothica: Nunquam sine ho- 
nore nominandus incomparabilis Botanicus noster D. Olavus 
Rudbeck sen., sub cujus institutione per undecim annos fui, 
quem Deus per multos annos incolumem conservet, ut possit 
cum multis aliis scriptis in patrige emolumentum ac utilitatem 
opus suum magnum, quod sub manibus habet, botanicum, in 
lucem edere. 


, 


oda Ar NINA 


45 


resebeskrifning var ämnad utgifvas i 12 band (ty allt Rud- 
beckiskt är tilltaget i kolossal stil), hvaraf endast första 
delen utkom, innan nämda eldsvåda förstörde manuser. Den 
första delen hinner ej längre än till Dalelfven, der färgkar- 
len förledde författaren till vidtsväfvande undersökningar om 
Charon. En oersättlig förlust led vetenskapen genom upp- 
bränningen af så väl de flesta tryckta exemplaren”) af Camp 
FElysei som träsnitten för fortsättningen. Af det utkomna 
ser man, att Rudbeck uppgjort ett naturligt system; de 
båda utkomna delarne innehålla endast Monocotyledoner, 
Gräsen, Halfgräsen, Juncace&x, Liliacex, Orchide2. 

Efter nämnda olyckliga brand”") afled samma är fadren 
— sedan han uppgjort grundritning till den nuvarande staden 
— och sonens intresse för Botaniken slappades, hvilket ef- 
ter så oerhörda förluster ej kan väcka förundran. Han eg- 
nade sig nu åt språkforskning, så vidtfamnande som endast 
Rudbeckar kunna våga. Af hans Thesaurus linguarum Asic 
et Europe blefvo likväl endast 2 ark tryckta, Ups. 1716, 
öfverträffande sjelfva Atlantican i omfång, snille och djerf- 


het. Man måste beklaga, att så mycket arbete, lärdom och 


+) Af andra tomen äro flera exemplar bevarade, af första blott 2(?). 


++) Som karakteristiskt för den i alla hänseenden store mannen 
må här anföras, att han i sitt 72 år under nämnda eldsvåda 
från tinnarne af Gustavianum med sin stentors-stämma, som 
hördes öfver hela staden, kommenderade släckningen af det- 
samma, under det hans eget hus och egendom blefvo lågor- 
nas rof. 


46 


snille blifvit fruktlöst nedlagda, som på alla Rudbeckarnes 
arbeten. 

Efter Rudbecks och Hofs (Hoffvenu) öfvertagande af 
Medicinska undervisningen vid Upsala högskola utgingo der- 
ifrån fera skickliga Läkare, och Botaniken var den tiden 
en så väsentlig del af densamma, att botaniska insigter 
blefvo mer allmänt spridda. Bland Rudbecks lärjungar, 
som uppträdde som författare, förtjena nämnas: 

Elias Tillandz (Smoland., f. 1640, 1 1693), af den gamla 
Småländska Prestslägten Tiliander (fadren var Pastor i Rog- 
berga), som efter ett äfventyrligt skeppsbrott antagit förra 
namnet. Efter i Upsala grundlagda studier utnämndes han 
1670 till Med. Professor i Åbo"). Han var en i alla hän- 
seenden utmärkt man, som med nit skötte sin profession, 
hade vidsträckt medicinsk praktik, införde först vid Åbo 
högskola Anatomiens studium, grundlade Botanikens, anlade 
en rik Botanisk trädgård och företog med sina lärjungar 
botaniska exkursioner i Åbo-trakten. Till ledning under 


dessa utgaf han en Catalogus plantarum prope Aboam ob- 


+) Samtidigt började tvenne ynglingar från Hvittaryd i Småland 
studera, hvilka båda togo namn af en stor Lind, den ena Ti- 
liander, den andre Linneus, och blefvo hvardera stamfäder 
för en Prestslägt, som öfver 200 år blomstrade inom Wexiö 
stift. Af båda slägterna uppträdde en utmärkt Botanist; båda 
utslocknade samtidigt, den siste Linnaeus som kollega i Wexiö 
1805, den siste Tiliander som Adjunkt i Lund 1808. Samti- 
digt blåste den stora Linden omkull. För 30—40 år sedan 
var stubben ännu synlig. 


47 


Pen ae 


titel 1683. Den innehåller så väl vilda som odlade växter; 
men hvad som på ett högst fördelaktigt sätt utmärker den- 
samma, är det säkra och riktiga artbegreppet, så att icke 
här, som hos Bromelius och ännu mera hos Linder, en mängd 
högst tillfälliga former upptagas som särskilda arter, f. ex. 
Gran och Granbuske. Som bihang till sistnämnda upplaga 
medfölja JIcones nove in usum selecte. Abo& 1683. Det 
fullständiga exemplar, vi hafva under ögonen, innehåller 160 
tabeller eller 158, emedan 1 och 2 saknas, i mycket liten oc- 
tav. Detta var det första i Sverige utgifna planchverk, fi- 
gurerna små, men lätt känneliga, till större delen original. 
De utländska äro märkta med ". Då fullständiga exemplar 
synas vara de flesta Bibliognoster okända, och några arter 
oriktigt bestämda, skola vi, uti ett bihang, öfver dessa lem- 
na en förteckning efter nuvarande nomenklatur. 

0. Bromelius (Neric., f. 1639, 1 1705), Stads-Läkare 
i Göteborg, utgaf den första provins-flora i Sverige: Chlo- 
ris gothica, Gothob. 1694. Den är icke utan historiskt in- 
tresse, synnerligast för Svenska växtnamnen. Nämnde ar- 
bete är bifogad en katalog öfver författarens bibliothek, och 
man måste förvånas öfver dess nära fullständighet i den 
äldre litteraturen”). 

J. Linder, adl. Lindestolpe (Verml., f. 1676, + 1723), 
lärjunge af den yngre Rudbeck och slutligen Assessor i 


+) Sonen M. von Bromell (f. 1679, + 1731) var den första, som i 
Sverige egnat uppmärksamhet åt fossila växtaftryck. 


48 


Sundhets-Collegium. Han var en flitig och mångsidig för 
fattare och hade lifligt intresse för Botaniken, hvarom vitt- 
nar hans klagan i hans Svenska Färgekonst. Efter att hafva 
förutsagt, hvilka sällsynta botaniska fynd man kunde vänta 
på Öland, och tillkännagifvit sin önskan att ånyo besöka ön, 
yttrar han: »men tidernas svårhet har hindrat mig allt hit- 
tills, hvilket går mig hårdt till sinnes, särdeles då jag ser; 
huru andra nationer genom lärda män låta uppteckna och 
beskrifva allt, hvad i deras land i alla tre naturens riken 
finnes — — lefvandes vi deremot såsom i ett Kimmeriskt 
mörker.» Hans rent botaniska skrift: Flora Wiksbergensis, 
Stockh. 1716, omtryckt 1728, är af föga värde. 

IL. Roberg (Holmiens., f. 1664, 1 1742) synes icke 
sjelf sysslosatt sig med botanik, men presiderade. för några 
botaniska dissertationer, såsom ÅA. Werner, Diss. phystiea 
Gresoeam representans, Ups. 1727, hvaruti de förekomman- 
de växterna anmärkas, och figurer lemnas af Cornus suecica 
och Corallorhiza innata; J. O. Rudbeck Diss. de planta 
Sceptrum Carolinum dicta, Ups. 1731 (författad af Linne); 
P. Hamnerin, Diss. Vires medicas plantarum quarundam 
indigenarum, Ups. 1737; B. Lossberg, Plantarum generatio 
leviter adumbrata, Ups. 1738. — Åfven Dr J. Rothman, 
Lector i Wexiö och Linnés förste gynnare, var lärjunge af 
Rudbeckarne. 

Då alla afhandlingar under förra tidskiftet tillhör- 
de generella Botaniken, eller »de plantis in genere», 


utom Franks Speculum Botanicum, utkom under när- 


49 
varande endast en under Medic. Prof. J. F. Below 
(Holm., f. 1669, t i Moscau 1716”): Diss. de Vegetabi- 
libus in genere, Lund, 1700, hvilken är den första der ut- 
gifna botaniska skrift. Till framställningens form närmar 
den sig visserligen skolastikernas, men förkastar de flesta 
af deras vaniteter och har tillegnat sig vetenskapens senare 
framsteg, synnerligast följt en i vår tid föga bekant för- 
fattare, Rolfink, men äfven Malpighi. I stället för de gamla 
talesätten anima vegetabilis, forma 0. 8. v. begagnas nu lif, 
lifskraft. Författaren vederlägger först dem, som förneka 
växternas lif, sedan dem, som af Mimosa, Helioiropium, 
Impatiens vilja tillerkänna dem  sensitivt lif. Generatio 
cequivoca förnekas, ty, ehuru icke alltid kan uppvisas, hvar- 
ifrån frön kommit, kunna de vara ditförde af foglar, vin- 
dar, regn; men mesta vigt lägges på 1 Moseb. 1:11. Der- 
på följer en utförlig och temligen noggrann beskrifning af 
växternas delar, särdeles öfver blommans, äfven till hennes 
inre struktur, efter Malpighi, dock utan att känna könsskil- 
naden. Derefter öfvergår förf. till växternas näringsprocess 
och förkastar dervid skolastikernas anima vegetabilis med 
hennes många fakulteter (attractrix, alteratrix, nutrix 0. 8. 
v.); han söker grunden dertill i en gemensam process (fer- 
mentation), hvarigenom förorsakas safternas omlopp och 


+) Kallades till Svenska arméen 1706, blef fången vid Pultava 1709 
och fördes till Moscau, der han genom praktik kom i stort 
anseende. »Han stod i stor nåd hos Zar Peter och ansågs för 
oumbärlig för hofvet». 

Fries, Bot. Utfl., VI. 4 


50 

omsättning. Verksammaste agens på växterna är solen, 
hvarjemte undersökes, om planeterna ega inflytande, så att 
efter äldre åsigter giftiga och lurida växter skulle beherr- 
skas af Saturnus; oljehaltiga, välluktande och välsmakande 
af Jupiter; röda, taggiga med brännande smak af Mars”). 
Förf. förkastar hela denna theori likasom ock Astrologien i 
hennes helhet. Slutligen uppräknas växternas »causeé in- 
strumentales», 1) atmosferen, hvars salpeter-halt (sal nitro- 
sum) är växternas näring (härmed synes vara menadt det 
då okända qväfvet); 2) underjordiska elden (jordvärmen); 
3) daggen; 4) vindarne; 5) regn; 6) vinterkölden, utom 
hvilken växternas rötter skulle förruttna; 7) snön, som, 
skyddande de spädare växterna, genom sin salpeterhalt ökar 
jordens fruktbarhet. Af ofvananförda synes, att vi befinna 
oss på en öfvergångsperiod från skolastikerna till en 
nyare tid. 

Liksom medicinska insigter voro allmännare spridda, 
innan man erhöll särskilda läkare, så voro ock botaniska 
kunskaper mer allmänna bland äldre tiders lärde, än sedan 
Botaniken utbildat sig till en speciel vetenskap. Derom 
vittna redan de flera exemplar af äldre Botanisters skrifter, 
som funnos i den tidens bibliotheker. De rådfrågades icke 
blott af Läkare, utan äfven af Theologer, Filologer och Fi- 
losofer. Vid slutet af denna period möta oss tvenne vörd- 
nadsvärda män, som jemte sina egentliga befattningar på 
ett utmärkt sätt egnade sig åt Botaniken, neml. Professor 


+) Ingen af de Svenska skolastikerna har vidrört detta ämne. 


51 

Kilian Stobeus i Lund (om hvilken nedanför mera) och 
Domprosten 0. Celsius i Upsala, Linnés största välgörare. 
Denne sednares Hierobotanicon, Ups. 1745, 1747, är än i 
dag ett klassiskt verk; hans Catalogus plantarum circa Up- 
saliam sponte nascentium i Act. Litt. Suec., Ups. 1732, 
jemte tillägg i Vet. Akad. Handl. 1740, äro vigtiga bidrag 
till Svenska Floran. Han var ock den förste i Sverige, 
som egnade uppmärksamhet at Mossorna och stod iförbin- 
delse med tidens största Bryolog, Dillentus. 

Under närvarande period utkommo ytterligare några 
skrifter, som vanligtvis upptagas af bibliognosterna, men 
icke egentligen kunna anses tillhöra vetenskapliga botaniken 
eller hafva befordrat dess framsteg, f. ex. J. Schefferi Lap- 
ponia illustrata, Francof. 1673; väl förekommer ett kapitel 
öfver Lapplands träd och örter, men blott efter Torfeus 
och hörsagor. Förf. var hvarken Botanist eller hade besökt 
Lappland. I. Palmbergs") Serta Florea Suecana, Strängn. 
1684, med träsnitt, hvilka uteslötos i andra upplagan, Stockh, 
1733, kan icke anses tillhöra Svenska Floran; detta arbete 
är endast en kompilation ur de äldre Kreuterbächerna, syn- 
nerligast Lonicerus, afhandlande växternas föregifna medi- 
cinska »dygder». Figurerna i första upplagan tillhöra de 

J öre (Med. et Phys. Lector i Strängnäs, slutl. Pastor i 

Thuringe, + 1691) hade studerat medicin i Åbo och der gjort 

sig känd som skicklig Läkare. Den äldre upplaga af 1683 

(1672?), Hrr Holmström omtalar, synes endast varit det prof- 


afdrag af figurerna, som nämnes i Bisk. Emporagrii bref. Pu- 
blicerad blef hon icke. 


52 
fulaste i hela botaniska litteraturen. +P. Uglas dissertation 
om Näsgård i Dalarne, Ups. 1734, lemnar en förteckning 
öfver derstädes förekommande växter, men högst bristfällig 
och otillförlitlig. Förledd af titelbladet, har man äfven upp- 
tagit G. Wallins (slutligen Biskop i Göteborg) Fauos fQurwr 
sive Nuptie arborum, Ups. 1729, bland Botaniska skrifter, 


ehuru författaren sjelf benämner den Philologico-critica. Nå- 


got botaniskt innehåller arbetet icke (om man ej som så- 


dant vill antaga, f. ex. att slingerväxterna äro bevis på 
växternas kärleksrika omfamningar o. s. v.); om växternas 
då redan bekanta könsskilnad har förf. ingen kännedom; 
deremot innehåller arbetet en »uhyre» barlast af citater ur 
äldre författare. Det är af fullkomlig obekantskap med 
denna skrifts innehåll Prof. Moquin efter honom uppkallat 
örtslägtet Wallinia. Icke dess mindre torde knappt något 
arbete egt större inflytande på Botanikens utbildning och 
Linnés öden. Det var nemligen denna afhandling, som fram- 
kallade Linnés första skrift: Fzxcercitatio botanico-physica 
de nuptus et sexu plantarum, hvilken är utgifven af J. A. 
Afzelius, Ups. 1828. Det var denna lilla skrift, som be- 
redde honom O. Rudbecks d. y. ynnest samt tillfälle att 
qvarstanna vid Universitetet och fortgå på sin löftesrika 
bana, just då Linné sjelf i brist af medel var på väg att 


afbryta densamma. 


— + 


FEN EN 


ANDRA AFDELNINGEN. 


Carl v. Linné, Fader och Son. 

Carl v. Linné den äldres lefnadsöden hafva så mång- 
faldiga gånger blifvit tecknade och äro så allmänt kända, 
att vi ej skulle ansett nödigt uppehålla oss dervid, om man 
icke oftare framställt dem i legendens skimmer än uti hi- 
storisk enkelhet. Sällan torde någon blifvit född under mer 
gynnande stjernor, få medellösa ynglingar på sin lefnads 
bana åtföljts af blidare lycka; men han egde ock en mäg- 
tig talisman i sitt eget snille. Åfven hans små ungdoms- 
motgångar, dem man alltför mycket framhållit, voro gyn- 
nande villkor för hans utbildning. Född i en af Smålands 
mest romantiska trakter (21707), tidigt af sin fader införd 
i Floras blomstergardar, utbildades snart det öppna natur- 
sinne och den lifliga fantasi, som grundlade hans veten- 
skapliga storhet. Att lärarne vid Wexiö Gymnasium (Gym- 
nasierna den tiden voro egentligen Prest-seminarier) afrådde 
honom, som ej hade sinne för dogmatiska och skolastiska 
spetsfundigheter, från den prestliga banan, kan ingen klan- 
dra; lyckligtvis funnos äfven bland dessa män (Lannerus, 


Rothman), som insågo, att honom väntade en mer lysande. 


54 


Vid Linnés ankomst till Lund (1727) möttes han af den 
nedslående underrättelsen om en anförvandts (Domprosten 
Humeri) död; men just derigenom bereddes honom inträde 
i den berömda Dr K. Stobei, en grundlig naturforskares, 
hus, och i dennes rika bibliothek grundlade han sina veten- 
skapliga studier. Anländ till Upsala hösten 1728, öppna- 
des honom snart tillträde till den vördnadsvärda Dompro- 
sten O. Celsius, som lemnade honom fria husrum och fritt 
begagnande af sitt i botaniskt hänseende rika bibliothek. 
Genom Celsius infördes han äfven till Botan. Professor O. 
Rudbeck d. y., i hvars hus han erhöll condition. År 1732 
fick han tillfälle att på Kongl. Vetenskaps-Societetens be- 
kostnad företaga en resa till Lappmarken, hvilken grund- 
lade hans ryktbarhet. Hemkommen derifrån, företog han 
1734 på Landshöfdingen Baron Reuterholms bekostnad en 
resa genom Dalarne, och under vistandet derstädes gjorde 
han bekantskap med sitt lifs ledsagarinna; hans blifvande 
svärfader, Doct. Morcmwus, beredde honom medel till hans 
1735 företagna utländska resa, hvarunder han s. å. i Har- 
devik promoverades till Med. Doctor. På Berhaaves förord 
erhöll han en nära furstlig anställning på Hartekamp i Hol- 
land hos den genom Linné namnkunniga, rika bankiren Clif- 
ford och fick på dennes bekostnad besöka England, Paris 
och Göttingen. Återvänd till fäderneslandet, utnämndes han 
till Amiralitets-Läkare, och inrättades tillika för honom en 
ny befattning som Kongl. Botanicus. Vären 1841, vid 34 
ars alder, blef han ord. Professor i Upsala. — I allt detta 


55 


kunna vi icke finna hvarken anmärkningsvärda motgångar”) 
eller förföljelser; tvärtom en underbar Försynens-ledning. 
Då man äfven i senare arbeten anför som en fläck på den 
ädle Rosén von Rosensteins minne, att hafva velat uttränga 
Linné, anse vi för en pligt att utplåna densamma. När 
Rudbeck våren 1730 insjuknat, var Med. och Botan. Adjunk- 
ten Rosén på utrikes resa, hvarföre Rudbeck uppdrog åt 
Linné att för de studerande demonstrera växterna i Bota- 
niska trädgården. Om sommaren hemkom nämnde Rudbecks 
Adjunkt, hvarefter han förordnades att förestå Professionen, 
hvilket var hans både rättighet och skyldighet. Att dervid 
föredraga en 2 års student, som ingen examen tagit, hade 
icke blott varit intrig, utan väld och mannamån, och Can- 
cellers-brefvet, som förordnade, att ingen utan aflagdt Aka- 
demiskt prof skulle förordnas föresta någon profession, har 
ganska goda grunder. 

Från Hartekamps parker med dess bibliothek, trädgård 
och rika samlingar utgingo Linnés första arbeten (med un- 
dantag af ett utkast till Flora Lapponica i Act. Litt. Suec. 
1732), hvilka frejdade hans namn kring hela den lärda verl- 
den. En del, f. ex. första utkastet till Systema natura 
(Lugd. Bat. 1735), voro visserligen blott lösliga pennritnin- 


gar, men redan ex ungue leonem. Flerfaldiga upplagor ut- 


”) Den enda motgång, vi kunna nämna, är, att han 1830 förgäf- 
ves sökte Akademi-trädgårdsmästare-platsen, emedan hans gyn- 
nare Rudbeck förklarade honom vara alltför god att stanna 
på denna post. 


56 


kommo häraf, dels eftertryck, dels af Linné hvarje gång 
betydligen tillökta, så att det från några folio-blad växte 
till trenne dryga octav-band. Tolfte, den sista af Linné 
redigerade, betraktas som normal-upplagan. Sedan följde 
1736 Musa Cliffortiana; Bibliotheca botanica”, Fundamenta 
Botanica"; 1737 Flora Lapponica, Critica botanica", Hor- 
tus Cliffortianus, ett praktverk; Genera plantarum (hvaraf 
6:te upplagan är den sista af Linné redigerade och den full- 
ständigaste) och Corollarium generum; 1838 Classes planta- 
rum”. En så storartad och beundransvärd litterär verk- 
samhet har Botaniken hvarken förr eller sedermera sett. 
Efter tillträdet af Professionen i Upsala 1741 inträf- 
fade ett afbrott i hans större litterära verksamhet till 1745, 
under hvilket år utkommo i Stockholm så väl Öländska och 
Gottländska resan (företagen 1741) som Flora Suecica, utan 
artnamn ”""). Andra betydligt tillökta och förbättrade upp- 
lagan utkom 1755. År 1747 följde Flora Zeylanica och 
Westgöta resan (företagen 1746); 1748 Hortus Upsaliensis; 
1749 Materia Medica och 1751 Philosophia Botanica, alla 
tryckta i Stockholm. Sistnämnda verk, som är en samman- 
fattning och omarbetning af flera äldre, smärre skrifter, utom 
flera nya artiklar, har af alla varit erkändt för ett af Bo- 


tanikens hufvudverk, hvilket ännu i författarens ungdom an- 


+) Alla de med " noterade hafva ingått i Philosophia Botanica. 

+) Med skäl anmärker Haller: Multas utique veras species pro 
varietatibus habuit, quum ipse non legisset. — I ett bihang till 
Fawna Suecica lemnas ytterligare bidrag till F1. Suecica. 


FEST UVEVYSN 


bu 


sågs för lagstiftande i vetenskapen och lades till grund för 
den Akademiska undervisningen. Att man nu 1i flera hän- 
seenden ' frigjort sig från Linnéanska lagarne för namngif- 


ning och diagnostik, om ock genom vetenskapens utveckling 


- nödvändigt, har visserligen icke ledt till den vetenskapliga 


lättfattlighet och objectiva klarhet, som den Linnéanska 
egde. Samma år utkom Skånska resan (företagen 1749). 
År 1753 utkom Linnés andra hufvudverk: Species planta- 
rum, hvaraf en betydligt tillökt upplaga utkom 1762, och 
tvenne Mantissor 1767, 1771. De rika samlingar, som Linné 
tillsändes från alla länder och hemfördes af hans talrika lär- 
jungar, förklara denna vetenskapens hastiga tillväxt, som 
arligen gjorde nya tillägg nödvändiga. 

Att upptaga alla Linnés smärre skrifter, afhandlingar 
i lärda samfunds handlingar och Akademiska dissertationer 
skulle här leda till alltför stor vidlöftighet och må öfver- 
lemnas åt Bibliognoster”). De vigtigare och fullständigt 
akademiska disputationerna finner man omtryckta i Ame- 
nitates Academicce, vol. I—IX, en högst dyrbar och värde- 
rik samling. En stor del af dissertationerna äro visserligen 
författade af Respondenterna (Haller har försökt utmärka, 
hvilka företrädesvis tillhöra de sednare); men Linné har 
tvifvelsutan granskat och godkänt desamma. 

De framsteg i vetenskapen, Linné grundlade och ut- 
förde, äro förnämligast följande: 


+) Se Sackléns Läkarehistoria, Wikströms Conspectus 0. 8. v. 


58 
1. Bildandet af en bestämd och lättfattlig terminologi, 


Jemte ett noggrannare bestämmande af växternas yttre de- 
lar, synnerligast fruktens och befruktningsorganernas. 

2. Införande af logisk reda och bestämdhet i diagno- 
stiken och beskrifningarne. 4 

3. Fastställande af grunderna för slägtbestämningen 
och nomenklaturen. Tournefort, som först grundlade slägt- 
begreppet, hemtade för detsamma karakterer äfven af vVve- 
getativa systemet, hvilka Linné förkastade. (I senare tider 
hafva ater större delen af Tournefortska slägtena åter blif- 
vit antagna.) 

4. Återställande af artbegreppet i dess äldre, natur- 
liga betydelse. Under föregående Tournefortska perioden, 
upptagen af slägtbegreppets fastställande, betraktades arter- 
na blott som tillfälliga modifikationer af detsamma, och 
derföre gjorde man ingen skillnad mellan arter och va- 
rieteter. 

5. Antagandet och införandet af artnamnen (»nomina tri- 
vialia» L.). Haller bestrider Linné äran deraf, anmärkande, att 
Rivinus först infört dessa, och visserligen äro manga, f. ex. 
Viciornas, gifna af honom, ehuru Linné först införde dessa 
som allmän princip. 

6. Växternas könsskillnad var visserligen af Vaillant 
och flera före Linné ådagalagd; men densamma erhöll en 
högre betydelse genom Linnés sexual-system. Fastän hvar- 
ken naturligt eller vetenskapligt, hvilket Linné sjelf uttalat, 


förblifver det alltid ett odödligt snilleverk och för begyn- 


"SFS NS SE FOA 


59 


naren den lättaste ledtråd till växternas bestämmande. Med 
andra systemer kan. det aldrig komma i collision, ty de utgå 
från olika principer, och det blir genom sin bestämdhet en 

genväg till de mer vetenskapliga, men vacklande, naturliga 
: systemerna. Likasom man i ett register utgar från namnet 
för att finna saken, utgår man i sexualsystemet (ett inver- 
teradt register) från saken för att finna namnet. Genom 
detta blef det möjligt att ordna hela växtriket till ett hel- 
gjutet helt... Intet af sednare systemer kan sägas hunnit 


detta mål. 


7. Genom sina »ordines naturales» har Linné likaledes 
lagt grunden för ett naturligt system, hvilket han förklarar 
vara vetenskapens yttersta mål. Eget nog är, att Linné 
aldrig insåg vigten af skillnaden mellan Monokotyledoner 


och Dikotyledoner. 

8. Första grundläggningen till växternas morfologi 
(Dissert. Prolepsis plantarwin, Sponsalia plantarum, Gemma 
arborum m. f.) och geografi i förorden till FI Lappon., 
Hortus Upsaliensis samt flera dissertationer, f. ex. Stationes 
plantarum, Plante alpine m. i. 

9. En mängd synnerligen vigtiga bidrag till växternas 
biologi (Linné kan anses som denna dels första grundläg- 
gare), f. ex. Diss. Sonmnus plantarum, Calendarium et Horo- 


logium Florce, Vernatio arborum m, di. 


10. Bestämmandet af en mängd i Medicinskt hänse- 


ende vigtiga växter. 


60 

11. Vederbörligt afseende å växternas användande i 
allmänna lifvet. Häruti följdes han troget af sina festa 
(ofta obemärkta) lärjungar; nyare botanister förbise ofta 
detta vigtiga mål. 

12. Svenska Florans säkra grundläggning. Härtill kan 
äfven läggas den stora mängd af nya slägten och arter, 
som af honom först blifvit bestämda. Betänker man tillika, 
hvad Linné verkat för Medicin, Zoologi och Naturalhistoria”) 
i allmänhet, så har man svårt att fatta, att en mans lef- 
nad varit tillräcklig för så många storverk. 

Att en så genomgripande reform kunde genomföras med 
så ringa motstånd, är endast förklarligt af dess stora en- 
kelhet. Manga af de vigtigaste förbättringarne (f. ex. diagno- 
sen, nomenklaturen) voro så enkla som Columbi ägg; när de 
voro utsagda, måste man förundra sig, att man icke sjelf förr 
insett detsamma. Att Linné dock skulle hafva vedersakare, 
är naturligt. Vi fästa oss här icke vid Stegesbecks pjoller 
om det osedliga och oanständiga i Linnés system; Linné 
uppdrog åt sin vän Browallius”") att i sitt namn utgifva 
vederläggning deraf. Linné svarade sedermera aldrig på 
kritiker, men upptog och erkände, hvad han hos sina mä- 
strare fann riktigt. Tvenne honom värdiga motståndare voro 


Dillenius och Haller, de främsta bland samtida Botanister 

+") Äfven Mineralier sökte Linné systematisera; men dessa kunna 
ej behandlas efter den organiska naturens method. 

>") Examen Epicriseos in Systema plantarum sexuale Cl. Linneei, 

anno 1737 Petropoli evulgate a G. Siegesbeck. Abog&e 1739. 


61 


och i flera speciella delar, medgifvom det uppriktigt, Linné 
öfverlägsna; men de saknade Linnés alltomfattande, divi- 
natoriska snilleblick. Ingendera antog Linnés system eller 
artnamn; men just derigenom förflyttade de sig sjelfva till 
en förgången tidsälder. I sina skrifter iakttogo de likväl 
alltid en värdig ton; men af Hallers Kpistole finner man i 
deras enskilda brefvexling en stundom ohöljd bitterhet emot 
den Linnéanska despotismen. Hufvudsakliga tvisten rörde 
Linnés i en del äldre arbeten alltför förhastade omdöme 
om en del växter, som han ej kände; men, i den mån de 
blefvo honom bekanta, rättade han det. Haller anmärker 
ock detta i sin Bibl. Botanica vid hvarje ny skrift af Linné 
såsom en sin seger. Detta bör dock från en annan syn- 
punkt betraktas, En för vetenskapen välgörande princip 
hos Linné var, att icke antaga andra arter än dem, han sjelf 
kände. Alla med dessa närbeslägtade anfördes tillsvidare 
som varieteter; måhända hade varit riktigare att alldeles 
förbiga dem; men Linné ville lemna anvisning till deras 
återfinnande och nogare jemförelse, hvilket var så mycket 
nödvändigare, som han ej fann några bestämda skiljemär- 
ken uppgifna. Linné var alldeles icke den species-fresser, 
som hans motståndare och vår tids ultras (i båda riktnin- 
garne) föregifva; 1 fråga om alla växter, som han sjelf un- 
dersökt, f. ex. i flora Lapponica, stod han på samma stånd- 
punkt som de mer sansade (f. ex. Koch) i vår tid; men, 
van vid Nordens torftiga natur, kunde han ej fatta hennes 


mångfald i de sydliga länderna, och derföre förenade han 


62 


hela naturliga grupper till en art, f. ex. Medicago polymor- 
pha, Valeriana Locusta och alla Ophrys-arter till en, ur- 
sprungligen alla Epipactis och Cephalanthere arter till 
en art. 

Bland Linnés fiender utmärka sig Crantz och Medicus 
genom en hejdlös bitterhet och orättvisa; men, då de län- 
gesedan äro förgätna, lönar det icke uppehålla sig vid de- 
ras sofismer. — Alla Linnés vedersakare voro Tyskar; En- 
gelsmännen voro hans varmaste beundrare; Spaniorerna hans 
rättrognaste efterföljare. Fransmännen yttrade sig alltid med 
största högaktning om Linnés förtjenster, men blefvo icke 
hans slafviska anhängare; han motvägdes der af Jussieuska 
skolan, hvilken numera sammansmält med den Linnéanska. 

C. v. Linné, d. y. (f. 1740, I 1783), utnämndes redan 
vid 18 års ålder till Botanices Demonstrator, och vid 23 år 
erhöll han survivance efter sin fader till Professionen, hvil- 
ken han tillträdde 1777. Emedan flera så väl äldre som yngre 
bland fadrens lärjungar då voro honom öfverlägsna, fram- 
kallade detta mot honom en ovilja, som väl mindre offent- 
ligt uttalades än i enskild brefvexling”). Linné d. y. egde 
likväl goda anlag, men föga sjelfförtroende, länge nedtryckt 
af fadrens auctoritet; hvilket den sednare ock sedermera 
insåg, uppmanande honom till sjelfverksamhet. Det var ock 
en tung börda att uppehålla ett så frejdadt namn som fa- 
drens. Efter hemkomsten från en utländsk resa till London 


>) Förf. har sett åtskilliga bref från Montin och Solander, som 
andades mycken bitterhet mot Linné d. y. 


aint tr sta ARE Sd tr 


63 
och Paris (1781—1783), just då hans större verksamhet 


skulle börja, afled han sistnämnde år. Utom Supplementum 
Plantarum, Brunsv. 1781 (hvilket till stor del skall grunda 
sig på fadrens efterlemnade mscr.), ega vi af honom endast 
beskrifningar jemte afbildningar af en del sällsyntare väx- 
ter i Upsala trädgård och dissertationerna: Nova Grami- 
num genera, Ups. 1779, och de Lavandula, Ups. 1780. 

På den yngre Linnés arfslott efter fadren föllo hans 
samlingar, bibliothek och handskrifter. Deras öde efter hans 
död är en sorglig historia”). Dervid bör först anmärkas, 
att redan under fadrens tid grodde bland de klassiska stu- 
diernas målsmän en afvoghet, att ej säga afund, emot det 
framstående rum, Naturvetenskaperna intagit vid Upsala hög- 
skola, och med Theologerna låg Linné d. ä. i delo för sina 
friare åsigter. När den yngre Linné var död, såg man icke 
ogerna, att genom Linnéanska samlingarnes försäljande det 
onda med roten kunde uppryckas. En ung studerande, A. 
Dahl, Westg., sedermera Botanices Demonstrator i Åbo, er- 
bjöd samma summa som Engelsmannen J. Smäeth; men det 
ansågs hederligare att handla med den rika Engelsmannen, 
än med en fattig student, som lånat penningarne. Obegrip- 
ligt, att ingen, icke ens Thunberg”"), insåg den nesa och 


oersättliga förlust, fäderneslandet derigenom led; men si! 


+) Utförlig framställning häraf är lemnad af framl. Doc. Myrin. 

»+) Thunberg ansåg sig hafva hemfört lika stora samlingar; men 
man begrep ej då, att Linnés Herbarium egde en erugo nobi- 
lis, som icke kunde genom mängd ersättas. 


64 


på Sveriges thron satt då en konung, hvars finkänslighet för 


Sveriges ära och varma kärlek för vetenskaperna, tvärtemot 
partisinnets dikter, ensam insåg vidden af denna förlust. 
Han hade varit frånvarande i Italien när nämnda försälj- 
ning skedde; men, knappt hemkommen, ställde han derför 
Cancelleren och Consistorium Academicum till ansvar, och 
det är en allmänt spridd berättelse, att han skyndsamt midt 
i djupa freden utsände en fregatt för att uppbringa det En- 
gelska fartyget och till fäderneslandet återföra de Linnéan- 
ska skatterna. Köparen JL. Smith har genom en medalj för- 
evigat minnet deraf. För egen del betvifla vi hela denna 
berättelse; den vittnar dock, hvad samtiden ansåg Kon. Gu- 
staf III vilja vaga, då det gällde fäderneslandets ära. Emed- 
lertid måste erkännas, att nämnda samlingar troligen aldrig 
med den pietet i Sverige blifvit vårdade som i England. 
Vi ega ock den trösten, att den blomsterskrud, som tillvann 
sig Linnés första kärlek, i nya generationer årligen uppträ- 


der och smyckar Linnés fädernesland. 


Linnés Lärjungar”). 


Som Lärare var Linné utmärkt lycklig och egde en 


magisk tjusningskraft att fängsla sina åhörare vid naturens 
") Kännedomen af Linnés lärjungar och det paternella förhållan- 
de, hvaruti han stod till dessa, är oundgänglig för uppfattan- 

det af Linnés storhet och möjligheten att beskrifva så mycket 
nytt. Man måste ock beundra Linnés skarpa blick att utsöka 

och framhålla de mest lofvande anlagen; blott en svarade icke 


65 
studium. Hans föredrag var likväl icke glänsande eller ge- 
nom dialektiskt skimmer hänförande, hvilket ofta efteråt blott 
qvarlemnar dimbilder. Tvärtom var det i hög grad naivt, 

enkelt, men belyst af snilleblixtar och genom sin lättfatt- 
: lighet uppmanande till sjelfstudium. Också uppgaf Linné 
ämnen och planer till afhandlingar för att af lärjungarne 
efter egna forskningar utarbetas, hvarför vi hafva att tacka 
flera förträffliga afhandlingar, f. ex. Löflings öfver trädens 
knoppar. — Vid Linnés första uppträdande blef det en mode- 
sak för en stor del af studenterna att åtfölja hans exkur- 
sioner; men mängden af medföljande marodörer mer ska- 
dade än gagnade undervisningen. Snart afsvalnade dock 
denna ifver till fördel för de verkligt studerande, och under 
senare perioden af Linnés lärare-verksamhet upphörde den 
alldeles; i stället blefvo demonstrationerna i Botaniska träd- 
gården det vigtigaste fältet för undervisningen. Ingen aka- 
demisk lärare, åtminstone i Sverige, har uppammat så mån- 
ga elever, hvilka tillika förvärfvat sig ett sjelfständigt namn 
i sin vetenskaps historia, som Linné. Sverige egde ock på 
den tiden talrika Me&cenater, och Linné var outtröttlig att 
bereda sina lärjungar tillfällen att besöka aflägsna länder, 


utom dem, hvilka på utländska regenters begäran och Lin- 


mot hans förväntan, Dr M. Kehler, som på Drottn. Lovisa Ul- 
rikas bekostnad reste till Södra Frankrike och Italien för att 
insamla växter för hennes Museum, men hvars skörd blef högst 
obetydlig. 


frmves, Bot. Utfl., TITT. 5 


66 

nés förord sändes som Apostlar att sprida hans läror kring 
hela Europa. Alla den tiden i Upsala bildade läkare voro 
tillika Naturforskare, som meddelade mästaren sina iaktta- 
gelser och verksamt bidrogo till naturvetenskapernas utbred- 
ning inom fäderneslandet. Mäånget namn, som eljest för- 
tjent uppmärksamhet, måste vi här förbiga eller blott i för- 
bigående anföra, emedan, så länge solen skiner, förblekna 
stjernorna. De, som genom vidsträckta resor eller egna 
skrifter beredt sig ett varaktigt namn i vetenskapen, skola 
nedanföre i alfabetisk ordning anföras, då den naturligare, 
kronologiska, möter flera svårigheter. Thunberg, Swartz och 
Acharius, äfvensom Finnarne Kalm och Hellenius, komma 
särskildt att framställas. 

Dr J. P. Bergius (Smol., f. 1730, 1 1790) studerade 
först i Lund, men begaf sig 1749 till Upsala, der han med 
ynnest omfattades af Linné, som beredde honom tillfälle att 
på Grefve Tessins bekostnad undersöka Gottland (upptäckte 
derunder Avena flavescens, Orchis pyramidalis m. fl.) och 


var tillika ämnad att på Drottn. Lovisa Ulrikas bekostnad 


företaga en resa till Ostindien, som dock inställdes. För- - 


ordnades till Hist. Nat. et Pharm. Professor i Stockholm 
1761. Jemte det han var en af sin tids skickligaste prak- 
tiska läkare, fortsatte han träget sina botaniska studier, 
samlade ett betydligt herbarium och bibliothek, hvilka jemte 
den s. k. Bergianska trädgården skänktes till K. Veten- 
skaps-Akademien. Han var tillika en flitig, mångsidig och 


utmärkt författare, synnerligast i Medicin och Pharmacologi. 


AE USE rr 


67 

Hans vigtigaste botaniska skrifter äro Descriptiones plan- 
tarum e Capite b. spei, Holm. 1767, och Materia medica e 
regno vegetabili, Tom. I, II, Stockh. 1778. Slägtet Litto- 
rella är af honom först bestämdt, och hans artnamn juncea 
orätt utbytt mot lacustris. 

Dr J. P. Falk (Vestrog., f. 1733, 1 1774). Kämpade 
i sin ungdom med stor fattigdom, tilldess Linné antog ho- 
nom till lärare för sin son. Under dagligt umgänge med 
Linne utbildades så hans skicklighet, att Linné ansåg ho- 
nom för en af sina mest lofvande disciplar. I sin hembygd 
upptäckte han Stipa pennata och under en resa till Gott- 
land Scandix pecten, Dianthus prolifer, Sorbus fennica, Si- 
symbrium supinum, Astrugalus pilosus, Orchis odoratissima, 
allt för Svenska floran nya växter. På Linnés förord er- 
höll han först enskild anställning i Petersburg, 1761, men 
blef 1763 förordnad till Botanices Professor och förestån- 
dare för Botaniska trädgården samt 1768 till Chef för en 
af de expeditioner, kejsarinnan Katharina II utsände för att 
undersöka sitt vidsträckta rike. Ehuru sjuklig, egnade han 
sig deråt med största ansträngning; men ett obotligt inre li- 
dande bragte honom till förtviflan, så att han slutade i 
Kasan sitt lif med ett pistolskott. Hans värderika antecknin- 
gar utgåfvos efter hans död: Beyträge zur Kenntniss des Rus- 
sischen Reichs. Petersb. 1786. 

Mag. Peter Forskåhl (Upland., f. 1736, + 1763 i Jeérim 
i Arabien) var en ovanligt begåfvad personlighet med stor 


kritisk skarpsinnighet. Jemte Naturhistorien hade han för- 


68 
värfvat sig grundliga insigter i Österländska språken; men 
hans egentliga fält var Filosofien. Han var en skarp ve- 
dersakare af den då allrådande Wolfiska Filosofien och 
måste derföre begifva sig till Tyskland, der han i Göttin- 
gen vid 20 års ålder utgaf sin Dissert. Dubia de prineipus 
Pialosophice recentioris och promoverades till Phil. Doctor. 
Återkommen till Upsala, sökte han blifva Docens i Filoso- 
fien, men motverkades af Wolfianen Prof. Wallerius. Då 


han, en Thorilds föregångare, derefter vände sig åt den in- 


rikes politiken (Tankar om medborgliga friheten, Stockh. ; 


1759), råkade han under den tidens ofördragsamhet än värre 
ut och ådrog sig konfiskation och skarp tillrättavisning. All 
utsigt till befordran 1 fäderneslandet blef honom afskuren. 
Då utverkade Linné för honom anställning som Naturhisto- 
ricus vid den vetenskapliga expedition, som Danska regerin- 
gen under Niebuhr 1761 utsände till Arabien. Han utveck- 
lade under denna resa en ovanlig verksamhet, vittnande om 
en sällsynt iakttagelseförmåga, tilldess en förtidig död af- 
skar en säkert lysande framtid. Hans efterlemnade anteck- 
ningar utgafvos af Niebuhr: Descriptiones Animalium etc. 
Hafn. 1775; Flora Xgyptiaco-Arabica, Hafn. 1776; Icones 
rerum naturalium etec., Hafn. 1776. 

Dr Birg. Mart. Hall (Vestrog., f. 1741, I 1814), Prov.- 
Läkare i Westerås, var en nitisk mångkunnig Botanist, som 
egde ett rikt bibliothek och efterlemnade betydliga samlin- 
gar. Redan 1793 nedlade han sin befattning för att ute- 


slutande egna sig åt Naturalhistorien. Hans enda publice- 


69 


rade afhandling är beskrifning af »Lycoperdon truncatunwm 
(= Bulgaria globosa) i Kongl. Vet. Akad. Handl. 1812; 
men enligt uppgift skall han efterlemnat en stor volum in 
folio med teckningar och beskrifningar öfver svampar. Den, 
som kan lemna upplysning om, hvar denna finnes, bereder 
förf. en sann fägnad! 

Dr Fr. Hasselquist (Ostrog., f. 1722, t 1752) var en 
ädel yngling (äfven lycklig poet), som 1 stor fattigdom dra- 
git sig fram och under Linnés ledning fattades af en brin- 
nande ifver för Naturalhistorien. Genom Linnés bemedling 
erhöll han flera stipendier och fri resa på Levantiska Kom- 
paniets skepp till Smyrna, hvarefter han besökte Natolien, 
Palestina, Egypten, Cypern m. fl. st., men afled af hektik 
i byn Bagda nära Smyrna. Hans under resan hemsända 
bref jemte andra anteckningar utgåfvos af Linné under titel 
Iter Palestinwm eller resa till det heliga landet, Stockh. 
1757. Hon är i flera hänseenden lärorik, äfven för Bibel- 
tolkningen. På samlingarne gjorde hans kreditorer beslag, 
tilldess de inlöstes af Drottning Lovisa Ulrika. Hvar dessa 
nu finnas, är mig obekant. Nämnda Drottnings i Upsala för- 
varade Herbarium innehåller inga Hasselquistska växter och 
är utan allt värde. 

Dr Sv. And. Hedin (Smol., f. 1750, + 1821) egnade 
sig vid Universitetet åt Medicin och Naturalhistoria och var 
under sista tiden af Linnés lefnad hans synnerliga älskling 
och närmaste förtrogne. Efter Linné d. y:s död uppfördes 


han på förslag jemte Thunberg till Med. et Bot. Professio- 


70 


nen, men blef sedermera Assessor i Collegium Medicum och 
en af vårt lands flitigaste skriftställare. Vi hafva dock här 
endast anfört honom såsom anställare af den sekularfest, 
som firades i Wexiö 1807 på Linnés födelse-dag; intrycket 
af densamma fästade författaren häraf vid Botaniken. Det 
dervid hållna fest-talet är utgifvet under titel: Minne af 
Linné, Fader och Son, Stockh. 1808. Denna är en af de 
pålitligaste källor för Linnés biografi, grundad på mångårig 
personlig bekantskap. 

P. Lefling (Gestric., f. 1729, I 1756 i Cumana, S. 
Amerika) ansågs af Linné för den mest lofvande af hans 
lärjungar. Linné, som snart upptäckte den blygsamma yng- 
lingen, antog honom 1 sitt hus som lärare för sin son, hvari- 
genom han erhöll yppersta tillfälle att utvidga sina insig- 
ter och i Botaniska trädgården utarbeta sin ypperliga dispu- 
tation de gemmis arborum. Sedan Linnés ryktbarhet hun- 
nit ända till Spanien, begärde dess upplyste Statsminister 
Carvajal af Linné, att han måtte utvälja en af sina elever 
för att undersöka Spanska Floran, och dertill valde han 
»sin kära Löfling», som på ganska fördelaktiga villkor och 
med fri religions-öfning tillträdde sin befattning som Kongl. 
Spansk Botanicus. Efter att hafva undersökt medlersta Spa- 
niens vegetation, beordrades han 1754 att åtfölja den stora 
vetenskapliga expedition, som utsändes till Cumana. Der 
erböds det rikaste tillfälle att studera den yppiga tropiska 
vegetationen, hvilken han ock egnade de trägnaste och nog- 


grannaste forskningar, tilldess en envis frossa slutade hans 


71 
dagar 22 1756. Så mycket som kunde räddas af hans vig- 


tiga anteckningar utgafs af Linné under titel af Petri Lef- 
lings Iter Hispanicum, Stockh. 1758. Rörande är den son- 
liga kärlek och hängifvenhet, hvarje hans bref till Linné andas. 

Dr Lars Montin (Gothob., f. 1723, ft 1785) studerade 
först i Lund, sedermera i Upsala, der Linné fängslade ho- 
nom vid Naturalhistorien. År 1749 företog han en resa till 
Luleå Lappmark och det närgränsande Norrige, hvars re- 
sultater (Juncus biglumis, ny) äro beskrifna i Diss. de Splachno, 
Ups. 1750. Derefter återvände han till Lund, och efter der- 
städes erhållen Doctorsgrad anställdes han som Provincial- 
läkare i Halland. Han var den första, som nogare under- 
sökte denna provins, upptäckte der flera i Sverige osedda 
växter (Ranunculus hederaceus, Genista germanica m. fl.) 
och lemnade en vigtig Förteckning på sällsyntare i Halland 
vildt växande örter i K. Vet. Akad. Handl. 1765. Tillika 
har han beskrifvit åtskilliga exotiska kapska växter. — Hans 
systerson Dr Jonas Dryander öfverflyttade till England, 
der han anställdes som Bibliothekarie vid Banks bibliothek 
och vårdare af dess rika samlingar. Af honom är utgifvet 
det klassiska verket: Catalogus Bibliothece Historico-natu- 
ralis J. Banks. Han var en af sin tids yppersta botani- 
ster; talrika nya bestämningar af honom äro nedlagda i 
British Museum. (En med synnerlig flit utarbetad biografi 
är lemnad i Biogr. Lexicon.) 

Theol. Doct. Per Osbeck (Gothob., f. 1723, t 1805), 


en värdig lärjunge af Linné, anställdes på hans förord som 


T2 


skeppspredikant på ett af Ostindiska Companiets fartyg 
1750—1752. Han erhöll derigenom tillfälle att besöka S. 
Spanien och China och utgaf en Dagbok öfver sin Ostindi- 
ska resa, Stockh. 1757, med 12 tabb., hvaraf 11 framställa 
nya växter. Hans samlingar bestämdes och beskrefvos för 
öfrigt af Linné. Sedermera Prost i Hasslöf i Halland, eg- 
nade han sig hela sin långa lefnad åt Naturalhistorien, upp- 
täckte flera nya Svenska växter och lät i Götheb. Vet. 
Samh. Handl. införa en Fl. Hallandica. Hans största för-. 
tjenst är dock att hafva fästat C. A. Agardh vid Botanikens 
studium. Samtidigt utgick, på Linnés föranstaltande, som 
Skepps-predikant på ett annat fartyg O. Torén, hvilken be- 
sökte Surate, China m. m., men dog strax efter hemkom- 
sten. Hans värderika samlingar öfverlemnades till Linné, 
och hans efter hemkomsten till Linné öfversända bref ut- 
göra ett bihang till Osbecks rese-beskrifning. 

Doct. Dan. Carlsson Solander (Vestrobotn., f. 1735, 
T 1782). Redan i barndomen hade han fattat kärlek för 
botaniken, och under Linnés ledning gjorde han så snabba 
framsteg, att han täflar med Lefling om främsta rummet 
bland Linnés lärjungar. Under en resa till Lappland och 
Norrige upptäcktes nägra nya växter (Draba lirta, Gentiana 
involucrata m. f1.); men straxt derefter antog han på Linnés 
förord enskild anställning i England, hvarifrån han icke se- 
dermera återvände till fäderneslandet. Efter en kort ut- 
flygt till Canarie-öarne anställdes han som bibliothekarie 


vid British Museum och emottog anbud att på förmånliga 


- Te.T 
Me 
. 


13 
villkor jemte Sir Banks åtfölja Cook på hans verldsomseg- 
ling 1768. Efter hemkomsten 1771 egnade han sin tid åt 
bestämningen af de insamlade skatterna, men rådfrågades 
tillika som ett orakel öfver samtliga Naturalhistoriens delar, 
tilldess ett slaganfall alltför tidigt afbröt hans bana. Onek- 
ligen var han en af sin tids grundligaste örtkännare — och 
blef så fullkomligt angliserad, att han ansågs för en typ af 
nobel gentleman. 

Dr ÅA. Sparrman (Upland., f. 1748, 1820) anställdes 
redan som student, på Linnés förord, som Läkare på ett 
af Ostindiska Companiets fartyg och utgaf en beskrifning 
om denna färd i disp. Iter in Chinam, Ups. 1768. Sedan 
den för Naturalhistorien nitiske kapten Ekeberg utverkat 
plats för en Svensk Naturforskare på Kap, antog Sparr- 
man denna plats och ankom till Kap i Apr. 1772; men 
redan i Nov. samma år atföljde han jemte Forster såsom 
Naturforskare Kapten Cook på hans nya verldsomsegling. 
Återkommen till Kap 1775, företog han en vidsträckt resa 
genom Kap-kolonien till Kafferlandet och återvände deref- 
ter till Sverige 1776. HSistnämda resa beskrifves i hans 
Resa till Godahopps-udden 0. s. v. Hans hufvudstudium 
blef Zoologien; utom bidragen till Forsters Nova Genera 
plantarum har han i Botaniken endast lemnat några mindre 
uppsatser i K. Vet. Akad. Handl., beskrifning af några syn- 
nerligen märkvärdiga växter, såsom Sarcophyte sanguinea, 


Ekebergia capensis, Protea Sceptrum Gustavianum m. fl. 


SA 


74 


Bland de öfriga af Linnés talrika lärjungar, som hvar- 
ken genom vidsträcktare resor eller större utgifna arbeten 
förvärfvat sig inom botaniken ett mer frejdadt namn, anse 
vi oss äfven böra nämna följande. CI. Bjerkander (V.got., 
f. 1735, I 1795 såsom Pastor i Grefbäck), en utmärkt ni- 
tisk forskare, som lemnat värderika uppsatser till K. Ve- 
tensk. Akad. handlingar. — Dr C. M. Blom (Smol., f. 1737, 
1 1815, då provincial-läkare i Hedemora), en nitisk och 
ansedd naturforskare, som, utom flera uppsatser i tillämpad 
botanik, beskrifvit den s. k. Ornäs-björken. — Dr J. Th. 
Fagreus (Smol., f. 1729, I 1779, Stadsläkare i Alingsås, 
har mig vetterligen icke uppträdt som författare, men an- 
sågs af samtida som grundlig botanist, och Linné yttrar 
om honom: »Ingen af alla, som studerat i Upsala medici- 
nen i min tid, har haft starkare hufvud och acumen ingenii 


än Dr Fagreus.» Men han är märkvärdig såsom den ende 


af Linnes lärjungar, som studerade växternas naturliga fa- 
miljer och genom karakterer sökte begränsa desamma. — 
Mag. P. Hernquist (V:got., f. 1726, 1 1808), en ifrig na- 
turforskare, om hvilken Linné yttrar: »han är en man, som 
aldrig släppt någon vetenskap, med mindre han henne pe- 
netrerat.» Under sin utländska resa erhöll han uppdrag af 
Ludvig XV att ordna växterna i Trianons trädgård, och 
erböds honom anställning i Frankrike. Återvänd till fäder- 
neslandet, sökte han Botan. Demonstr. i' Lund; som speci- 
men utgafs Genera Tournefortii ete., Lund 1771. Seder- 


mera egnade han sig uteslutande åt veterinärvetenskapen, 


Ö 
d 


75 
hvars grundläggare i Sverige han blef. — Dr C. F. Hoff- 
berg (Holm., f. 1729, + 1808) utgaf en Anvisning till Växt- 
rikets kännedom, Stockh. 1768, ånyo upplagd 1784, 1793, 
egentl. ett utdrag af Linnés skrifter utan originalitet. Hon 
begagnades ännu 1 början af detta sekel som lärobok i sko- 
lorna. — Mag. P. Holmberger (O:got., f. 1745, t 1807 så- 
som Prost i Norra Wi) har lemnat ett Calendarium F1. We- 
stervic. 1 Patr. Sällsk. Handl. jemte flera smärre uppsatser 
i tillämpad botanik och »En theori om växternas spridande 
på jorden» i Göteb. Vet. Samh. Handl. Framl. Professor 
Liljeblad var elev af honom. — Dr JL. A. Murray (Holm., 
f. 1740, I 1791 som Medic. et Botanices Professor i Göt- 
tingen) är bekant som utgifvare af XIII och XIV editio- 
nerna af Linnés Systema Vegetab., Gett. 1774, 1784. — 
Mag. A. Samzelius (Suderm., f. 1723, t 1773, Pastor i 
Hardemo) utgaf Blomsterkrans af de allmännaste och märk- 
värdigaste wti Nerike befintliga växter, Örebro 1760, en lä- 
robok för skolungdomen. — Dr A. M. Wåhlin (Ostrogot., 
f. 1731, I 1797) erhöll på Linnés förord af Rikets Stän- 
der anslag att undersöka Lappmarkernas naturalhistoria, 
1755, men öfvertog i stället provincial-läkare-beställning i 
Jönköping. I Colleg. Med. Embetsberättelser för 1761— 
1765 har han låtit införa en Flora Junecopensis"). — Der- 


") Till Linnés Lärjungar torde äfven böra räknas E. Laxman, 
Luthersk Pastor i Sibirien, som lemnat några uppsatser i K. 
Vet. Akad. Handl. och i Petersb. Akad. Handl. 1770, 1773: 
Nov& plantarum Sibiricarum species. TLemnade flera bidrag till 
Pallas” arbeten. 


76 

jemte må nämnas som upptäckare af nya Svenska växter: 
P. Adlerheim, Bergshauptman (Mulgedium sibiricum, Phaca 
frigida), Joh. Holsten, Pastor i Quickjock (Veronica saxa- 
tilis, Ophrys alpina), Joh. Törnros, Suderm. (Cardamine 
parviflora, Poa bulbosa); Dr C. A. Wahlbom, provincial- 
läkare i Kalmar (Chrysocoma Linosyris, Phleum arenarium 
my): 

Men icke blott Svenskar, utan äfven många utländnin- 
gar infunno sig i Upsala för att af den erkända fursten i 
vetenskapen erhålla undervisning och i sina fädernesland på- 
nyttföda vetenskapen. Då dessa likväl icke haft något in- 
flytande på växtkännedomen i Sverige, anse vi tillräckligt 
nämna Danskarne Holm, Zoega, Thönning, Vahl; Tyskarne 
Schreber, Fabricius, Gieseke; Ryssen Karamyschew, Ameri- 
kanarn Kuhn m. fl. Men till en af dessa utländningar står 
Svenska Floran i oförgätliga förbindelser, nemligen: 

Schweitzaren Fredr. Ehrhart, likasom alla utmärkta 
Naturforskare autodidakt, begaf sig dock sedermera till Up- 
sala för att under Linnés egna ögon framlägga sina fynd 
och stadga sitt omdöme. Ehrhart var en af alla tiders skarp- 
syntaste Botanister, hvarföre han, med obegränsad vördnad 
för Linné, likväl icke nöjde sig med att blindt tro på hans 
ord (jurare in verba Magistri), utan tillät sig ofta att mä- 
stra mästaren. Förhållandet dem emellan var för båda sär- 
deles hedrande. Då Ehrhart för Linné framställde sina an- 
märkningar, rynkade denne vanligen pannan; men efter ett 


par dagar yttrade han: »Ni hade rätt ända». Det var nem- 


TT 


ligen före Ehrhart vanligt, att man till en art, blott efter 
yttre utseendet, sammanslog flera snarlika, utan samvets- 
grann granskning (ett förfarande, som i våra tider äfven 
söker göra sig gällande) och ansåg detta underlätta växter - 
nas kännedom, likasom ytlighet någonsin kunde leda till an- 
nat än oreda. Ehrhart urskilde under sitt treåriga vistande 
i Sverige flera för Svenska Floran nya växter än någon 
samtida, hvaraf flera äro upptagna i Linnés Supplementum 
Plantarum. Men af hans samtida voro få, som egnade dem 
uppmärksamhet; af sina Tyska landsmän uppbar han blott 
smälek, tilldess han alltför tidigt slutade sin bana som Ha- 
noveransk Botanicus (t 1795). Nu efter ett halft århun- 
drade hafva hans aåsigter kommit till heders, under det hans 
vedersakares namn äro länge sedan förgätna (Jemf. Meyers 
Chlor. Hannov.). Ehrhart var ock den förste, som utgaf 
Exsiccater. Utom dessa äro hans Beyträge zur Naturkunde 
(7 band), Hannov. 1787—1792, hans förnämsta arbete; men 
en mängd vigtiga uppsatser äro tillika införda i Hannover. 
Magazin, ett vanligt tidningsblad, derföre nu ytterst säll- 
synta”). 

Men icke blott studerande och vetenskapsmän fängslade 
Linné vid sin vetenskap, äfven landets ädlaste hänfördes af 
det nya ljus, han spridde öfver naturen. Konung Adolf 


Fredrik, hans gemål Ulrika Lovisa och flera af rikets mag- 


+) Författaren häraf har en samling af de nummer, uti hvilka 
Ehrhartska uppsatser äro införda, erhållna jemte Ehrharts 
exsicc. i Prof. Retzii bibliothek. 


78 


nater, en Tessin, en Gyllenborg, Lagerström, De Geer, Ahl- 
strömer, Grill m. fl., anlade Naturhistoriska Museer. Öfver 
de förstnämndas har Linné utgifvit praktverk. — En historisk 
författare har yttrat, att intet folk i politiskt hänseende upp- 
nått det mål, hvartill det haft anlag, endast Sverige har 
blifvit mera; detta kan ock med skäl tillämpas på dess in- 
gripande i Botanikens utveckling. Hvad Gustaf II Adolf 
och hans hjelteskara i förra hänseendet var, blef Linné 
och hans lärjungar för botaniken. Hvarje folk, som upp- 
trädt i verldshistorien, har haft sin hjelte-ålder; hvarje ve- 
tenskap, som vunnit högre utveckling, sin riddar-tid; för 
botaniken är denna det Linnéanska tidehvarfvet, på hvilket 
vi med fullt skäl kunna tillämpa Skaldens ord: 


Det finns ej tid, som dessa minnen söfver, 


Det finns ej land, som deras like har. 


C. P. Thunberg och hans samtida i Upsala. 


Professor C. P. Thunberg (Smol., f. 1753, 1 1828) var 
en af Linnés senare lärjungar, som efter afslutade Medicin- 
ska studier under en företagen utländsk resa antog anställ- 
ning i Holländska Ostindiska Companiets tjenst. Han er- 
höll derigenom tillfälle att besöka det eljest otillgängliga 
Japan äfvensom Java och stannade en längre tid på Kap. 
Beskrifningen öfver hans nioåriga utrikes vistande är gifven 
i Resa 2 Europa, Afrika, Asien, Ups. 1788—1793, öfver- 
satt på Tyska, Holländska, Engelska och Franska. Thun- 


, 
rt REA AR 


79 


berg var en ovanligt nitisk och skarpsynt samlare, icke blott 
af växter, utan äfven af djur och ethnologiska föremål. In- 
gen Svensk har hemfört så betydliga samlingar; de Japan- 
ska växterna äro i anseende till landets egendomliga för- 
hållanden torftiga, men de Kapska för sin tid ovanligt sköna 
och fullständiga; de äro Upsala Botaniska Musei största 
prydnad. Hemkommen, efterträdde han Linné d. y. som 
Demonstrator och efter hans tidiga död (1783) som Pro- 
fessor. Under hela sin långa tjenstetid, hvilken han intill 
sin död (1828) fortsatte, var han upptagen af sina hem- 
förda samlingars bestämmande och beskrifvande; hans äldre 
arbeten ega dock ett ojemförligt högre värde än de under 
senaste ålderdomen författade. Hans vigtigaste arbeten äro 
Flora Japonica, Nova genera plantarum och Flora Capen- 
sis. Han utgaf tillika en mängd värderika Monografier öf- 
ver intressanta växtslägten i disputationsform, hvilka blifvit 
samlade och omtryckta i Göttingen, samt talrika uppsatser 
i lärda samfunds handlingar. Ingen Svensk har upptäckt 
och beskrifvit så många nya exotiska växtarter; men med 
Svenska Florans alster och kryptogamerna befattade han 
sig icke, hvarigenom hans inflytande på botaniken i Sverige 
blef mindre än Liljeblads. Af denna orsak uppammade han 


icke i den följande tiden mer framstående lärjungar”) utom 


") Dr J. H. Olin (Smol., f. 1769, + 1824, Provinc.-läkare i Wexiö) 
är bland dessa den mest framstående; har utgifvit åtskilliga 
botaniska disputationer (Diss. de Arnica, Ups. 1799) och öfver- 
sättningar. 


30 


Professor Wikström och i samlare-talang Adjunkten Mark- 
ln. I den speciella Botaniken, med hvilken han ensamt 
sysslosatte sig, följde han strängt Linné (utom den temli- 
gen likgiltiga indragningen af de diklina klasserna i Linnéan- 
ska systemet); men framlidne Professor Wahlenberg ville 
dock i sina efterlemnade anteckningar icke erkänna honom 
för »äkta TLinnéan»"), emedan han dog sommartiden, då 
efter Wahlenbergs åsigt alla Linneaner dö vintertiden. 
Thunbergs autobiografi och vetenskapliga brefvexling förva- 
ras 1 Småländska nationens bibliothek. 

Den gamla Rudbeck-Linnéanska trädgården, belägen i 
en sumpig trakt af staden, hade länge befunnits olämplig, 
hvarföre Konung Gustaf III skänkte då varande slotts- 
trädgård till botanisk och lät uppföra dervarande Orangeri- 
byggnader jemte Museum och bostad för Professorn, — ett 
bland de många bevisen på den fosterländskt sinnade Ko- 
nungens -hulda omvårdnad om vetenskaperna. Den nya in- 
stitutionen invigdes på Linnés hundraåriga födelsefest. 

Dr Ad. Afzelius (Vestrog., f. 1750, + 1837) var under 
hela Thunbergska tiden Botanices Demonstrator och slutli- 
gen (1812) tillika E. O. Professor. Men icke blott i be- 
fordringsväg, utan äfven i sina nitiska, botaniska sträfvan- 
den förföljdes han af ett oblidt öde. Han hade börjat sina 


studier som OÖrientalist, men öfvergick sedermera till Natu- 


") Orden Linnéan, Linndéansk voro en tid bland de mystiska ord, 
i hvilka man i Upsala inlade en magisk kraft och djup bety- 
delse. 


81 
ralhistorien. Hans första arbete: De Vegetabilibus Sueca- 
nis observationes et experimenta, Pars 1, Ups. 1785”), var 
för sin tid ett utmärkt arbete, vittnande både om observa- 
tionsförmåga och kritisk blick. I läran om Svamparne hade 
han då ovanliga insigter, och Monografien öfver slägtet Hel- 
vella i Vet. Akad. Handl. 1783 är ett förträffligt arbete. I 
likhet med alla den tiden framåt sträfvande Botanister fö- 
retog han en utländsk resa, först till England och derifrån 
till Sierra Leone (1792), men måste för sjuklighet följande 
år återvända till England; återställd till helsan, begaf han 
sig ånyo (1794) till Sierra Leone och gjorde i detta för 
Européer osunda land högst betydliga samlingar, tilldess 
nämnda koloni öfverfölls af franska korsarer, hvilka icke blott 
förhärjade densamma, utan som äkta Vandaler förstörde alla 
Afzelii samlingar. Efter svåra lidanden började han med 
beundransvärdt mod ånyo och sammanbragte betydliga sam- 
lingar, hvilka nu förvaras i Upsala Bot. Museum. Men de 
derpå följande krigsåren, genom hvilka sambandet mellan 
Botanisterna afbröts, och tryckande ekonomiska förhållanden 
tilläto honom aldrig fullständigt bearbeta desamma. Det är 


intet tvifvel, att största delen den tiden var nytt, f. ex. den 


+) Att författaren vill förena en mängd väl skilda arter, f. ex. 
Agrostis-arterna, — Poa alpina, trivialis och pratensis, — Sper- 
gula pentandra och arvensis, — Pulsatilla vulgaris och praten- 
sis, — Geranium molle och pusillum, — Trifolium pratense och 
alpestre m. fl. är förklarligt af den tidens bristande kännedom 
om dessa växters väsentliga kännemärken. 


Fries, Bot. Utfl., Il! 6 


82 

underbara, sedermera af Palisot beskrifna Vapoleona. Enda 
resultatet af hans mödor blefvo några dissertationer, hvaraf 
Remedia Guineensia, I—X, Ups. 1813, 1817, äro de vigti- 
gaste. De af honom besörjda plancherna öfver Guineas 
Svampar äro af förf. utgifna under titel Reliquie Afzeliane. 
Ett begär efter öfverdrifven fullständighet förhindrade äfven 
hans litterära verksamhet; så f. ex. lida dissertationerna De 
Rosis Suecanis (I--X)”") af en enorm barlast af onyttig 
litteratur. 

Mag. Sam. Liljeblad (Calmar., f. 1761, + 1815) till- 
trädde Borgströmska Professionen under ogunstiga förhål- 
landen. Den reaction, som mot Naturvetenskaperna efter 
Linnés död inträdde, drabbade företrädesvis nämnda Profes- 
sion, som tillika genom missvård af den rika Borgströmska 
donationen var uselt aflönad. Emedlertid verkade Liljeblad 
mycket för Botanikens studium inom fäderneslandet, och 
hans utkast till Svensk Flora (Ups. 1792; andra uppl. 1798; 
tredje 1816) var den lärobok, hvilken samtliga under föl- 
jande årtionden uppträdande botanister begagnat. Liljeblad 
egde i speciella Botaniken kritisk blick, och flera de ut- 
märktaste växtarter urskiljdes först af honom, f. ex. Flu- 
minia arundinacea, Carex obtusata, Woodsia hyperborea, 
"6 De Ke 46 uppgifna arterne af R. canin& äro: N. 1.=R. du- 

metorum; N. 2. R. coriifolia; N. 3, 4. = R. canina opaca; N. 5. 

R. canina nitida. Afzelius var den första, som upplyste, att 

Linné under R. spinosissima, villosa och Eglanteria i Mant. I 


beskref helt andra arter än de under nämnda namn i Fl. Suec. 
införda. 


83 
Draba nivalis (båda upptäckta jemte S. polaris under en 
resa till Torneå Lappmark) och Artemisia laciniata (under 
namn af Artem. tanacetifolia). Efter hans död besörjdes 
tredje upplagan af hans Flora utaf hans lärjunge, Lector 
Wallman, den sedermera berömde monografen af slägtet 
Chara. 

Af lokal-floror, under denna tid utgifna, förtjenar före- 
trädesvis nämnas den af C. A. Carlsson utgifna Flora Sträng- 
nesensis, Ups. 1791. — Den ringa aktning, Naturalhistorien 
under denna tid vid Upsala högskola åtnjöt, förklarar, hvar- 
före så få derstädes under denna period allvarligt egnade 
sig åt densamma, så att, då de äldre afgingo, och Natur- 
vetenskaperna åter kommo till heders, mäste alla platser 
i Zoologi och Botanik vid bada Universiteterna och Zoolo- 
giska intendentsplatserna vid Vetenskaps-Akademien besät- 
tas med Lundensare. Professor And. Jah. Retzii person- 


liga öfverlägsenhet uppehöll i Lund deras anseende. 


Botaniken i Lund. And. Jah. Retzius. 


Efter Lunds Universitets stiftelse dröjde länge, innan 
botaniken der kunde uppspira. Förtjensten deraf tillhör Dr 
Kilian Stobwus (Scan., f. 1690, I 1742), egentligen Histor. 
Professor, men en af dessa gamla polyhistorer, som tillika 
egde grundliga insigter i Naturalhistorien och bildade en 
skola af lärjungar”). Han är oss redan välbekant som den, 


1 >) År 1729 utsände han på sin bekostnad trenne (M. Benzelstjerna, 
J. Fjellström och Dr N. Retzius) för att i Naturhistoriskt hän- 


84 

hvilken först lemnade näring åt Linnés vetenskapliga stu- 
dier. Som hans lärjungar kunna vi anse tvenne i Lund 
uppträdande Botanister, samtida med Linné, neml. Doct. 
Johan Leche (Scan., f. 1704, I 1764 såsom Medic. Profes- 
sor i Åbo) och Medic. Professorn, Dr Eberh. Rosén (nobil. Ro- 
senschöld, V.got., f. 1716, + 1796), hvilka båda slöto sig till 
Linné; den senare dock med lutning åt Haller, hvars åhörare 
han varit. Leches Primitie Fl. Scan., Lund 1744, lemnar rika 
skatter till Skånska Floran, och så väl till Linnés Flora som 
Fauna Suecica lemnade han de vigtigaste bidrag. Roséns Ob- 
servationes Botanicce, Lund 1749, äro af mindre betydenhet, 
men innehålla fera för Svenska Floran nya växter. Den 
senares förhållande till Linné var mindre intimt. 

Under hela den tiden Eric Gust. Tiedbeck (Verml., f. 
1724, + 1803), densamme, som åtföljde Linné såsom Ama- 
nuens under Vestgöta-resan, var Hist. Nat. Professor, sy- 
nes Botaniken i Lund legat i lägervall; men med desto 
större nit skötte han sin andra befattning såsom Plantage- 
Directör i Skåne. Af den stora plantering af Mullbärsträd, 
han vid Lund anlade (för silkesodling), funnos vid förf:s 
ankomst till Lund ännu några aftynande träd. Utom ett 
par dissertationer har han intet författat i Botanik. Mera 
uppmärksamhet förtjena trenne af Med. et Phys. Professorn 
Dr G. Harmens (Holmiens., f. 1699, 1 1774) utgifna dis- 


seende undersöka Skåne, hvilkas Dagbok till stor förlust är 
förlorad! Se K. Vet. Akad. Handl. 1769, p. 243. 


85 


sertationer, synnerligast Dissert. de transpiratione plantarum, 
Lund 1756”). 

Anders Jahan”") Retzius (Scan., f. 1742, t 1821), son 
af Provincial-Läkaren i Christianstad Dr MN. Retzius, en 
nitisk Naturforskare och lärjunge af den berömda K. Sto- 
beus. Efter fadrens tidiga död började sonen sin bana som 
Pharmaceut, men bragte sig genom sjelfstudier till Histor. 
Nat. Professionen efter ZLiedbeck, med hvilken han efter 
Prof. Trozgelius förenade den ekonomiska och efter Prof. 
Wåhlin äfven den kemiska. Ehuru vidunderligt hopan- 
det af en sådan mängd läroämnen på en hand var, så är 
dock ända underbarare, att han var fullt vuxen sin befatt- 
ning i Zoologi, Botanik, Mineralogi, Kemi och Ekonomi och 
i alla dessa vetenskaper, hvilka eljest hvardera fordra sin 
man, uppträdt som utmärkt författare. Han egde ett ovan- 
ligt rikt bibliothek, den vidsträcktaste beläsenhet, ett un- 


”) Under denna tid lefde tvenne Botanister i Skåne, mer bekanta 
af sina egenheter än Botaniska fynd. Dr Aretin, löjlig för sin 
ytterliga girighet, upptäckte åtskilliga växter, f. ex. Acer cam- 
pestre, och antogs af Linné till följeslagare under hans skånska 
resa. Dan. Rolander, som besökt Surinam, i Vet. Ak. Handl. 
1756 beskrifvit slägtet Doliocarpus och lemnat Linné åtskilliga 
nya arter /Agaricus crinilus, Polyporus sanguineus), lärer se- 
nare tiden af sitt lif vistats i Skåne. Några säkra notiser om 
honom saknar jag. I min studenttid hörde jag berättas, att 
han varit förfallen, och ett hans herbarium, som jag hade till- 
fälle att se, vittnade icke om botanisk skarpsynthet. 


>") Märk Jahan! Att skrifva, som vanligt, Johan ansåg Retzius 
som ett erimen lese dignitatis. 


86 


derbart minne, hvarföre om honom med skäl blifvit sagdt: 
vir, cut nil novwm, mil inauditum. Också rådfrågades han 
af andra vetenskapers idkare som ett Lexicon. Bland sin 
samtids botanister intog han ett högt rum och var nära ett 
halft sekel Naturvetenskapernas värdige representant i Lund. 
I medvetande af sin öfverlägsenhet fördrog han ej gerna 
motsägelse. Hans förnämsta arbete äro Observationes Bo- 
taniece, sex fasc. comprehensc, Lips. 1779—1791, uti hvilka 
en stor mängd af åtskilliga personer, synnerligast af Kcenig 
i Ostindien, samlade växter med en den tiden ovanlig nog- 
grannhet beskrifvas, äfvensom flera nya Svenska af honom 
först urskiljdes, f. ex. Petasites spuria, Astragalus danicus, Me- 
lica uniflora, Asplenium Breynii, Ramalina scopulorum m. fl. 
Af mindre betydenhet är hans Prodromus Fl. Scandinavie 
(Holm. 1779; ed. 2. Lipsie 1795); andra upplagan uppta- 
ger efter andras uppgifter en mängd aldrig i Skandinavien 
funna växter, så att hon med mycken varsamhet måste be- 
gagnas; men af förf. sjelf innehåller hon flera goda obser- 
vationer, och särdeles vigtiga äro tvenne i disputationsform 
utgifna supplementer (Lund 1805, 1809). Utom dessa har 
han utgifvit flera lärorika botaniska och ekonomiska disser- 
tationer. Ett annat hufvudverk är hans Flora C(Eeononuca, 
Lund 1806; ett mästerstycke i sin art, som ännu hos oss 
saknar sin like. Som karakteristiskt för tidens bristande 
intresse för landtbruk kunna vi ej underlåta anföra en upp- 
gift af hans frejdade son, framl. Professor And. Retzius, 


att af detta för hvarje landtman vigtiga arbete endast sål- 


87 


des 50 exemplar. Hans Flora Virgiliana (Lund 1809), af- 
handling om Romarnes matväxter (Lund 1808) m. fl. vittna, 
jemte mångfaldiga arbeten i öfriga Naturvetenskaper, om 
vidden af hans studier. Egentligen var han kammarlärd, 
ty utom en tids vistande i Stockholm hade han aldrig bo- 
taniserat utom Skåne. Men Lunds Botaniska trädgård ska- 
pades af honom, hölls i den yppersta ordning (ännu under 
sin senaste ålderdom tillbragte han den vackra årstiden 
alla e. m. i densamma); och flera derstädes af honom först 
urskiljda växter, f. ex. Peonice, Suiphia, Medicago, Lathy- 
rus m. fl., hafva ingått i Botaniska litteraturen. 

Som Lärare sökte Retzius icke göra proselyter för sin 
vetenskap; man tvärtom beskyllde honom för att afvisa från 
densamma”)! Detta gällde likväl endast dilettantismen 
och betygs-jägtandet; tvärtom uppmuntrade och omfattade 
han med välvilja dem, som af kärlek och med nit omfatta- 
de naturens studium. Under senare tiden uppammade han 
en hel skola af Naturforskare (Fallén, C. Agardh, Nilsson, 
Zetterstedt”") m. fl.), som under följande period gjorde sig 

+") Så berättas, att, då studerande frågade, hvad de skulle läsa 
för betyg, svarade han: jag tål ej, att man nosar i min veten- 
skap, -— och, då någon af egen rättfärdighet gjorde anspråk 
deruppå: Herre! min vetenskap är ett haf, ni har läst ett, jag 
frågar efter ett annat. 

»+) Äfven författaren häraf hade den lyckan att af denne vörd- 
nadsvärde man omfattas med synnerlig välvilja; redan första 
terminen under vistandet i Lund tilläts honom fritt tillträde 


till Botaniska trädgården och begagnandet af hans dyrbara 
bibliothek. 


88 


frejdade namn i vetenskapen. Men bland mängden af Do- 
center och Adjunkter under hans mannaålder finna vi knappt 
någon utmärktare (Jörlin, sedermera Rector i Göteborg, för- 
fattade åtskilligt i ekonomisk Botanik; And. Liedbeck, se- 
dermera Professor i Estetik, upptäckte Triticum junceum 
0. 8. Vv.). Retzius var i sin mannaålder lik den lummiga 


"boken, i hvars skygd spädare plantor ej kunna uppspira. 


Botaniken i Åbo. PE. Kalm och C. N. 


Hellenius. 


I Finland, som först vid slutet af denna period lös- 
slets från det gamla moderlandet, synes botaniken hvilat 
allt sedan Tillandz's tid, tilldess Linnés ungdomsvän J. Bro- 
wallius (Vestman., f. 1707, ft 1755 som Biskop i Åbo) an- 
ställdes i Åbo som Professor i Fysik. I början synes han 
nitiskt sysselsatt sig med botanik, men förflyttades snart 
till en Theologisk Profession och öfverlemnade då sitt ut- 
kast till en Finsk Flora till den från Lund öfverflyttade J. 
Leche att bearbeta. Af denne skarpsynte Botanists verk- 
samhet i Finland känna vi endast några sällsyntare växt- 
ställen. Desto verksammare var 

Pehr Kalm (f. 1715 i Nerpes sn i Österb., t 1778). 
Redan 1740 hade han företagit en botanisk resa till Kare- 
len och närgränsande Ryssland, men besökte derefter Sve- 
rige och blef en af Linnés verksammaste lärjungar. År 


1742 företog han en botanisk och ekonomisk »esa till Ve- 


d 


AR 


, 299 
stergötland och Bohus, som utgafs 1 Stockh. 1746; derunder 


upptäcktes flera sällsyntare växter, upptecknade i K. Vet. 


Akad. Handl. 1743. Derefter företog han 1747—1751 en 


resa till England och N. Amerika (Canada, Pennsilvanien 


m. m.); första tomen af denna resas beskrifning utkom i é 


Stockholm 1753, andra 1756, tredje 1761; men den fjerde, 
som skulle afhandlat resan till Irokesernas land, utkom äl 
drig. Han hemförde betydliga samlingar af frön (från hvilka 
flera nu allmänt odlade växter härstamma) och växter, hvil- 
kas bestämmande och beskrifvande han öfverlät till Linné, 
som var egentliga upphofvet till denna resa, hvartill medel 
lemnades af K. Vetensk. Akad. samt Universiteterna i Up- 
sala och Åbo. Redan före sin färd till Amerika anställd 
vid Åbo Högskola såsom Ekonomie-professor (sedermera 
Theologie Doctor) bosatte han sig der för alltid. Den af 
Browallius och Leche påbörjade Flora Fennica utgafs nu 
tillökt af Kalm 1756. Den är blott en katalog, utan växt- 
ställen; andra delen, innehållande kryptogamerna, utkom al- 
drig. Prof. Kalm var en lycklig och utmärkt skriftställare 
och har utgifvit i Åbo omkring 40 disp. i Ekonomi och till- 
lämpad Botanik. Hans efterträdare P. A. Gadd var lika- 
ledes en flitig författare, men egnade sig uteslutande at Eko- 
 nomi. 

Den mest framstående af Finska Botanisterna denna 
period var C. N. Hellenius (nob. v. Hellens, Fenno, f. 1745, 
Tf 1820), en af Linnés sednaste lärjungar och den siste, för 


hvilken han presiderade (de Hyperico, 1776). Redan förut 


w 

hade Hellenius utgifvit en Förteckning på Finlands Medi- 
cinal-växter, Åbo 1773. Anställd som E. O. Professor vid 
Åbo Högskola 1780, var hans första omsorg att upprätta 
Botaniska trädgården (Diss. sistens Hortum Acad. Aboens., 
1779). Sedan utgaf han en följd af värderika Monografier”) 
jemte Calendarium Flore Aboensis 1786 och åtskilliga upp- 
satser i tillämpad Botanik. 

Den redan omnämde Dr A. Dahl (Vestrog., ft. 1751, 
1 1789) var under första tiden af Prof. Hellenii tjenstetid 
Botanices Demonstrator i Åbo och en utmärkt skicklig Bo- 
tanist, som alltför tidigt bortrycktes från sin bana. Hans 
vigtigaste arbete är Observationes Botanice circa Systema 
Vegetabilium divi a Linné, Hafnie 1787 (egentl. den XIV 
af J. A. Murray 1784 besörjda editionen), vittnande om 
ovanlig speciell kännedom. Efter honom är det vackra och 
öfver allt odlade örtslägtet Dahlia uppkalladt. — Botan. 
Docenten J. G. Justander utgaf 1791 en dissertation Ob- 
servationes lhistoriam plantarum fennicarum illustrantes. Mera 
utmärkt är Dr C. B. Rutströms (Holm., f. 1758, 1 1826) 
Spicilegium plantarum Cryptogamarum Suecie, Abo, 1794. 


Nyare Botanikens grundläggare i Sverige. 


O. Swartz, E. Acharius. 


Dr Olof Swartz (Ostrogot., f. 1760, I 1818) inträdde 


”) De Hippuride 1786, De Evonymo 1786, De Asparago 1788, De 
Hippophaé 1789, De Tropwolo 1789, De Cichorio 1792; beskrifning 
öfver tvenne arter Turrea i K. Vet. Ak. Handl. 1788. 


91 


vid Upsala Högskola samma år Linné d. ä. afsomnade. 
Han fortsatte sina redan uti skolan grundlagda botaniska 
studier under Linné d. y. och utgaf redan tre är derefter 
sin Methodus Muscorum illustrata, Ups. 1781. Näst Linné 
är han otvifvelaktigt den, som egt största inflytande på Bo- 
tanikens utbildning i Sverige och tillika mägtigt och mång- 
sidigast ingripit i vetenskapens allmänna utveckling; ty han 
egnade sig ej blott at enskilda delar, utan omfattade den- 
samma i hela hennes omfång. Enligt den tidens åsigter, 
att något af verkligt värde endast kunde uträttas bland de 
exotiska växterna, företog han 1783 på egen bekostnad en 
trearig resa till Vestindien (hufvudstationen var Jamaica), 
hvarunder äfven S. Amerika besöktes. Återvänd derifrån 
vistades han ett helt år i England för att begagna British 
och Banks Museer. Redan 1788 utgaf han sina Nova ge- 
nera et species plantarum ex Ind. occid., Ups., och 1791 
Observationes Botaniece, Erlange, och derst. 1794 Icones 
plantarum incognitarum, hvilka sedermera fullständigt ut- 
arbetades i hans klassiska Flora Indie occidentalis, Vol. I, 
II. Erl. 1797. Derjemte beskrefvos ett betydligt antal nya 
slägten och arter i Schraders Journal och flera lärda sam- 
funds handlingar”). Af största vigt äro hans monografiska 
bearbetningar af Bräken-familjen (Synopsis Filtewm, earum 


genera et species systematice complectens, Kilie 1806) och 


”) I de flera biografier, vi ega öfver denna högt förtjenta man, 
äro dessa fullständigt uppräknade. 


92 
Orchideerna (Genera et species Orchidearum systematice re- 
dactarum i Schrad. N. Journ. Gött. 1805), hvilka båda gjorde 
epok i dessa familjers historia. Någon med Swartz jem- 
förlig kännare af exotiska växterna torde Sverige sent kom- 
ma att ega. 

Icke mindre vigtigt var det inflytande, Swartz egde på 
Svenska Florans kännedom. Han erundlade och förberedde 
en ny riktning och noggrannare undersökning af Svenska 
Floran, som under senare tiden så betydligt riktat densam- 
ma. Sa väl före som efter sin utländska resa besökte han 
för botaniska undersökningar samtliga Sveriges norra och 
medlersta provinser (äfven Öland och Gottland), hvarunder 
flera dels för Svenska floran nya, dels förut okända arter 
urskildes (Pyrola media, chlorantha, Alsine stricta, Sagina su- 
bulata, Erythrea pulchella m. f1.). Yngre Botanister, som 
på samma sätt sökte utreda förbisedda och förvexlade växt- 
former, erhöllo alltid af honom rad och uppmuntran. Ge- 
nom hans bemedling erhöll Wahlenberg wnderstöd till sina 
senare Lappska resor, C. J. Hartman för sin resa till 
Jemtland. 

Men aldra vigtigast var, att han i Sverige grundlade, 
Kryptogamernas studium, med hvilka ingen före honom all- 
varligen sysslosatt sig, ehuru just dessa utgöra det fält, 
hvartill Svenska Botanisterna af naturen äro hänvisade, och 
på hvilket hufvudsakligen de nu mer kunna ingripa i veten- 
skapen. Hans bearbetning af Bräken-arterna hafva vi re- 


dan nämnt. Hans dispositio Muscorum frondosorum Suecia, 


93 


Erl. 1799, är grundläggningen till Mossornas studium hos 
oss, hvilket han sedan riktade med nya slägten (Conosto- 
mum, Cinclidium) och arter. Af Lafvarne var han en grund- 
lig kännare (Lichenes Americani, Närnb. 1811), men öfver- 
lemnade sina fynd till sin vän, Acharius. Också var han 
den första, som i Sverige egnat noggrannare uppmärksam- 
het åt Svamparne, och på hans uppmaning vände sig för- 
fattaren häraf åt dessa växters undersökning. 

Hos en man med så öfverlägsna förtjenster fäster man 
sig föga vid befordringar och yttre hedersbevisningar. I förra 
hänseendet var han särdeles missgynnad. Han utnämndes 
1791 till föreståndare för Bergianska trädskolan och qvar- 
stod på denna plats, tilldess han 1813 dermed förenade 
Medic. et Hist. Natur. Professionen vid Carolinska institu- 
tet. År 1811 valdes han till K. Vetenskaps-Akademiens 
Sekreterare. — Stor som vetenskapsman, var han ändock 
vördnadsvärdare genom sin ädla personlighet; under en lång 
lefnadsbana har författaren häraf aldrig funnit någon så af 
alla älskad och vördad. Med alla samtidens utmärktare 
Botanister stod han i nära förbindelse"); vår tid kan icke 


göra sig begrepp om det faderliga förhållande, hvaruti han 


”) I närmaste förbindelse stod han med Fr. Weber (Profess. i Kiel) 
och Dr M. H. Mohr (t 1808), hvilka båda besökte Sverige för 
att göra Prof. Swartz personliga bekantskap och derefter ut- 
gåfvo Naturhistorische Reise durch einen Theil Schwedens, Gött. 
1804, innehållande flera värderika notiser, synnerligen öfver 
Alger, samlade vid Warberg. 


94 


stod till alla den tidens uppväxande Naturforskare. Alla 
skyndade att underställa honom sina fynd; för alla egde 
han råd, uppmuntran, understöd. Han offrade sina bästa 
krafter för att tjena andra”); vid hans död brast det sköna 
brödraband, som dittills förenat de Svenska Botanisterna: 
Dr Erik Acharius (Gestric., f. 1757, 1 1819) var en 
af den äldre Linnés sista lärjungar, näst den sista, för hvil- 
ken han presiderade. Redan då hade han gjort så grund- 
liga framsteg, att, då Spanska Regeringen af Linné utbad 
sig en af hans elever för att som naturforskare medfölja 
den vetenskapliga expedition, som skulle utsändas till Peru, 
Chile och Mexico, föreslog han dertill Acharius, som ock blef 
antagen ""). Men, då denna expedition blef uppskjuten, an- 
tog Acharius, efter i Lund aflagd Medicinsk grad, Stads- 
läkare-befattningen i Landskrona och derefter Provincial- 
läkare-tjensten i Wadstena distrikt. Han riktade sina forsk- 
ningar företrädesvis åt Lafvarne, hvilkas studium han helt 
och hållet reformerade, så att han alltid kommer att er- 
kännas som Lichenologiens grundläggare. Hans vigtigaste 
arbeten äro Methodus Lichenum, Holm., 1803, Lichenographia 
Universalis, Goett. 1810, och Synopsis Lichenum, Lund 1814, 


utom smärre afhandlingar i K. Vet. Ak. Handl. och andra 


”) Ett exempel må anföras: Då Prof. Links uppställning öfver 
svamparne utkom i Berlin. Ges. Nalurf. Freunde, sände Profes- 
sor Swartz författaren häraf hela nämnda, vidlyftiga afhand- 
ling, afskrifven med egen hand. 

+) Dombey, 'som efter Acharii afsägelse medföljde, omkom under 
resan. 


95 


periodiska skrifter. — Efter Acharii död uppstod i Tysk- 
land en skola (Flörke, G. Meyer, Wallroth), som med myc- 
ket buller och larm sökte nedgöra Acharii auctoritet, redu- 
cerande både af hans slägten och arter”). Riktigheten af 
en del af deras anmärkningar måste erkännas; men genom 
sin öfverdrift förfelade de målet, och samtiden gör nu full 
rättvisa åt Acharii förtjenster, under det hans vedersakares 
ke sällan nämnas. 

Något äldre än båda föregående var Dr J. P. Westring 
(Ostrogot., f. 1753, + 1833), men med dem på det närmaste 
förbunden. Han var äfven en lärjunge af Linné och egna- 
de sig med stor flit åt Lafvarnes studium, men öfverlem- 
nade sina fynd till Acharius att beskrifva. Sjelf undersökte 
han omsorgsfullt deras tekniska användande: Svenska Laf- 
varnes färghistoria, 8 häft., Stockholm 1805—1809. Plan- 
cherna, ritade af Acharius, äro de vackraste, man öfver 
Lafvar eger. 

Under denna period börjades utgifvandet af det vigtiga 
arbetet: Svensk Botanik, hvaraf de 6 första banden utgaåf- 
vos af Ryttm. J. G. Palmstruch, skicklig tecknare. Texten 
till de fyra första banden (svagare) författades af Prof. 
Quensel; men Swartz lemnade vigtiga bidrag. Med femte 
bandet öfvertog den sistnämnde ensam redaktionen, och un- 


") Författaren häraf måste erkänna, att han i sin Lichenogr. Europ. 
af nämnda herrar ofta blifvit missledd, f. ex. öfver slägtet 
Biatora, hvaröfver hans förut i K. Vet. Ak. Handl. framställda 
åsigter äro riktigare. 


96 


der hans ledning erhöll arbetet klassiskt värde. Efter Palm- 
struchs död (1811) öfvertog Kammarrätts-Rådet G. J. Bill- 
berg utgifvandet af 7 och 8 banden, till hvilka äfven tex- 
ten författades af Swartz intill dess död (1818), hvarefter 
de 6 sista häftenas text författades af Billberg sjelf. Med 
9:de Bandet öfvertogs förlaget af K. Vet. Akad., och texten 
till detta och tionde bandet besörjdes af Prof. Wahlenberg. 
Sedan 9 häften af elfte bandet, redigerade af Prof. J. P. 
Wahlberg, utkommit, blef hela lagret förstördt af eldsvåda 


och arbetet till verklig förlust afbrutet. 


Alla hittills anförda Botanikens idkare omfattade tillika 
Zoologiens studium; det var först i följande period hvar- 
dera af dessa vetenskaper erhöllo egna representanter. Fler- 
talet af Linnés lärjungar icke blott qvarstannade på hans 
ståndpunkt, anseende vetenskapen med honom afslutad, så 
att det endast återstod att beskrifva och i systemet införa 
nya exotiska växter, utan förbisågo äfven de nya banor till 
vidare utveckling i Biologi, Morfologi, Naturliga systemet, 
hvilka Linné grundlagt. Inhemska växterna, liksom kryp- 
togamerna i allmänhet, befattade man sig vanligen föga med. 
Det var egentligen hos oss tvänne män (O. Swartz och E. 
Acharius), som uppträdde med mera sjelfständighet, fortsatte 
vetenskapens utveckling i Linnés anda och derigenom grund- 
lade den nya skola, som i andra årtiondet af närvarande 


århundrade uppspirade. 


Göran Wahlenberg 
(Verml., f£. 1780, + 1851). 


Alla de Botanister, som under hela perioden från Linné 
intill andra ärtiondet af innevarande århundrade eller nära 
ett halft sekel i Sverige mera framstodo, voro, utom Wah- 
lenberg, nära samtidigt bildade på 1770-talet och Linnés 
lärjungar. Ehuru Wabhlenberg icke var lärjunge af Linné, 
slöt han sig strängare till Linnés method än öfriga samtida. 
Han var autodidakt”) i ordets fulla mening. Utom Linnés 
och sedermera Hahnemanns skrifter synas endast Humboldts 
växtgeografiska skildringar inverkat på hans bildning. Just 
detta är grunden till den sjelfständighet och originalitet, som 
vi finna i alla hans skrifter. Redan tidigt började han sina 
botaniska studier; i sin egenhändiga, till Upsala Bibliothek 
öfverlemnade Biografi beskrifver han på ett naivt sätt sin barn- 
doms lekar och deras inverkan på hans senare bergvandrin- 
gar. Grundvalen för hans vetenskapliga anseende lade de fyra 
resorna till Svenska och Norska Lappmarkerna (1800, 1802, 
1807, 1810), hvarunder icke blott deras växtlighet, utan 
tillika öfriga fysiska förhållanden undersöktes. Redan efter 


andra resan utgaf han sin Inledning till Caricographien iK. 


") Ehuru W. aflade sitt första lärdomsprof under Prof. Thunbergs 
inseende, kunna vi omöjligen anse honom för elev af Thunberg. 
Så väl deras studiers riktning som lynnen voro motsatta, — och 
vänskapen dem emellan blef ej heller långvarig. 


Fries, Bot. Utfl., III. 


- 


98 
Vet. Akad. Handl., innehållande flera nya arter. Efter er- 
hållandet af Byzantiska stipendium företog han en utländsk 
resa, hvarunder han utgaf sin Flora Lapponica, Berl. 1812, 
ett både i specielt och växtgeografiskt hänseende utmärkt 
arbete. Beskrifningarne äro oöfverträffade mönster i objek- 
tiv klarhet”). Åfven Kryptogamerna, företrädesvis Lafvar- 
ne, egnade han synnerlig uppmärksamhet och upptäckte ett 
stort antal okända arktiska arter. År 1812 undersöktes 
Nordliga Schweitz's alper, och beskrifningen öfver dessa finna 
vi i De Climate et vegetatione in Helvetia septentrionali, Turic. 
1813. År 1814 bereste han nordliga Karpatherna och ut- 
gaf samma år i Göttingen sin Flora Carpathorum, båda i 
klimatologiskt och växtgeographiskt afseende vigtiga. Bo- 
taniska publiken förvånades öfver en sådan, sedan Linnés 
tid osedd, verksamhet, och stod han nu på höjden af sitt 


anseende. Af hans föregående arbeten förtjena äfven an- 


+) Som nya arter upptagas Arundo lapponica, strigosa, Aira bott- 
nica, atropurpurea (= alpina Vahl.), Galium suaveolens (= tri- 
florum Mich.), Myosotis deflexa, Juncus boilnicus (= Gerardi 
Lois.), Juncus pallescens (var. af Luzula pilosa), J. arcuatus, 
Alsine rubella (var. af A. verna, enl. Fenzl), Mentha lapponica 
(var. af M. arvensis), Gnaphalium pilulare (var. af G. uligino- 
sum), Salix polaris (=5. herbac. var. Liljebl.), Salix majalis 
(form af S. phylicefolia), S. versifolia. Flera växter, som deruti 
med andra oriktigt förenats, såsom Astragalus Oroboides, Phaca 
lapponica, Cardamine alpina 0. s. v., åtskilde han sjelf, då han 
haft i S. Europas alper tillfälle att se de arter, med hvilka de 
förenats. Salix punetata Whinb. är sammansatt af en form af 
S. nigricans och en annan, närmande sig S. myrsinites, enligt 
Wabhlenb. Herbar. 


99 
föras Utkast till Gottlands Flora i Vet. Akad. Handl. 1805 


och Tractatto Anatomica de sedibus Materiarum immediata- 
rum in plantis, Ups. 1806, 1807. 

Efter hemkomsten 1814 hvilade han med all rätt på 
sina lagrar”). Det nya lif och det rastlösa framskridande, 
som efter allmänna freden inträdde, öfverensstämde icke med 
hans redan stadgade åsigter, så att hans Flora Suecica (Ups. 
1824—1826) i flera delar kan sägas vara antiquerad, redan 
då den utkom. I Sverige gällde den likväl länge som en 
kanonisk bok, men utträngdes, sedan andra upplagan af 
Hartmans Skandinaviska Flora utkommit””"). Med Wahlen- 
berg kan man anse det strängt Linnéanska seklet afslutadt. 
Han ansåg ock sig sjelf som den sista »äkta Linnéanen», 
och genom sin stränga konservatism var han strängare Lin- 
néan än Linné sjelf, ty denne var hela sitt lif progressiv. 
Detta förklarar, hvarföre han bibehöll åtskilliga Linnéanska 


slägten och arter (Tormentilla, Veronica maritima, hybrida, 
") Rättare sagdt: han egnade sig nu åt Geologiska studier; väl- 
bekant är hans afhandling i Svea om Svenska jordens bildning 
, och afhandling om Trilobiterna i Ups. Vet. Soc. Handl. VIII. 

+) Att första upplagan, samtidig med Wahlenbergs Fl. Upsaliensis, 
var ett omoget ungdomsarbete, erkände författaren sedermera 
sjelf. Den föranledde en ytterst bitter polemik mellan förfat- 
taren och Wahlenberg. Men sedermera har Hartman för hvarje 

ny upplaga med varsam och granskande hand tillegnat sig alla 
nyare framsteg, så att den för närvarande säkert är en af de 
bästa specialfloror, något land eger. För hela Skandinavien 

är J. Langes Danske Flora ett värdigt complement till den- 


. Samma. 


100 

Chenopodium viride, Lotus maritimus m. fl.), som ingen an- 
nan skiljer, under det han reducerar alla nyare bestämnin- 
gar. Med FI. Suec. var hans egentliga botaniska verksam- 
het afslutad; homeopathiska studier synas efter öfverta- 
gande af Med. och Botanices Profession (1828) företrädes- 
vis fästat hans uppmärksamhet. I hans sista uppsats om 
Svenska fattigdomen uppnådde hans konservativa åsigter 
kulminationspunkten; han förkastar deruti alla det ratio- 
nella jordbrukets framsteg. Liksom i dagliga lifvet, stod 
han i vetenskapen, atminstone under senare perioden, full- 
komligt isolerad; med ingen af samtidens utmärktare Bota- 
nister stod han i närmare förbindelse, ehuru mången skulle 
funnit sig smickrad deraf. Tvärtom synes han undvikit 
beröring med andra, i följd hvaraf han icke heller bildade 
några lärjungar utom Prosten L. L. Lcestadius. Derigenom 
inträffar det egna förhållandet, att under hela hans tjenst- 
tid Demonstrators-sysslan stod obesatt(!), och Amanuensen 
vid samlingarne erhöll aldrig tillträde till desamma. Pa sitt 
rika Bibliothek nedlade han betydliga omkostnader, men inga 
på sitt Herbarium, som derföre innehåller föga af vigt, utom 
hvad han sjelf insamlat. Båda disponerade han till Upsala 
Universitet. 

Bland Wabhlenbergs flerfaldiga och stora förtjenster om 
Svenska Floran sätta wvi i främsta rummet, att han lärde 
oss inse, att Svenska naturen erbjuder den säkraste källan 
för bestämmandet af Linnés växter. Man ansåg sig före 


Wahlenberg böra följa utländska författares hugskott och 


101 


Linnés herbarium, der ofta främmande former förekomma, 
och icke de Linné i sina skrifter afsett. Dernäst ett no- 
gare aktgifvande på de yttre förhållanden, under hvilka väx- 
terna förekomma, och ett nogare antecknande af växtstäl- 
len. Åfven hans konservatism var af stor vigt, ty häm- 
mande krafter äro lika nödvändiga som framåtsträfvande 
för en lugn utveckling. I den allmänna Botaniken ingrep 
han hufvudsakligen genom sina växtgeografiska forskningar; 
få torde hafva noggrannare än han studerat fjällvegetatio- 
nen; hans Flora Carpathorum isynnerhet lemnar de lifliga- 
ste naturskildringar. I vetenskapens historia framstår Wah- 
lenberg som en väldig gränssten emellan tvenne skilda ti- 
dehvarf. 

Med andra årtiondet af innevarande sekel börjar en ny 
period i Botanikens historia. Botanik och Zoologi, hittills 
förenade, framträda nu som skilda vetenskaper. Naturliga 
systemerna göra sig allt mer gällande. Efter allmänna fre- 
den vaknade ett allmännare intresse för Naturhistoriska un- 
dersökningar, och omätliga, förut otillgängliga landssträckor 
blefvo tillgängliga för Botanisternas forskningar. Krypto- 
gamerna börja nu först med allvar studeras, hvartill grun- 
den hos oss blifvit lagd af O. Swartz och E. Acharwus. 
Vetenskapen gjorde derunder omätliga framsteg; det kända 
växtantalet snart mångdubblades. De stränga Linnéanska 
grundsatserna nödgades man till en del öfvergifva, de gamla 
Linnéanska slägterna sönderdela. Men vigtigaste framste- 


gen bereddes genom mikroskopernas förbättring; Histologi 


102 
och Fysiologi, hittills ytligt behandlade, blefvo nu föremål 


för de noggrannaste och subtilaste undersökningar. Eget 
är ock, att under detta årtionde dogo nästan alla de gamle 
Linnéanerna, och liksom dessa samtidigt uppträdt under sista 
årtiondet af Linnés lefnad, uppträdde under andra årtiondet 
af detta sekel nära samtidigt de män, som under följande 
tidskifte skulle anföra vetenskapen, i Lund Agardh, Nilsson, 


Zetterstedt; i Upsala Wikström, Hartman, C. P. Wahlberg. 


AA rr fm 
WW EA I RN MN OK KRT 


Ner 


oo RAA Im PB WF 


(Bihang till sid 


Primula veris. 
Botrychium Lunaria. 
Iris pseud-Acorus. 
Primula Auricula"”. 
Parnassia palustris. 
Alisma Plantago. 
Pyrola rotundifolia. 
Drosera intermedia. 
Smilacina bifolia. 
Spirea filipendula. 
Narcissus Jonquilla”. 
Hieracium dubium. 
Sparganium simplex. 
Aquilegia vulgaris. 
Helianthus annuus”. 
Chelidonium majus. 


Ranunculus Ficaria. 


, 21. Musci, non defin. 


Myosotis arvensis. 


Myos. palustris? cfr. 116. 


?Tussilago Farfara. 
Euphrasia officinalis. 
Saxifraga granulata. 


Anemone hepatica. 


Tab. 
28. 


29. 
30. 
31. 
32. 
39. 
34. 
30. 
36. 
37. 
38. 
39. 
40. 
41. 


Förteckning öfver de af Tillandz afbildade växter. 


. 47.) 


Cnicus Benedicta". 
Erythr&ea Centaurium. 
Potentilla Tormentilla. 
Convallaria Polygonatum. 
Paris quadrifolia. 
Geranium silvaticum. 
Geum urbanum. 
Betonica officinalis". 
Anemone nemorosa. 
Origanum vulgare. 


Alchemilla vulgaris. 


Calla palustris (lik Arum). 


Taraxacum officinale. 
Centaurea Cyanus. 
Inula salicina? 
Scabiosa succisa. 
Capsella bursa pastoris. 
Potentilla Anserina. 
Gentiana Amarella. 
Viola tricolor. 
Agrimonia Eupatoria. 
Scabiosa arvensis. 
Veronica Chameedrys. 


Sisymbrium Sophia. 


104 
Tab. äl 
52. Corydalis solida. 
53. Adoxa moschatellina. 
54. Nymphea lutea. 
55. Valeriana officinalis. 
36. Glechoma hederacea. 
97. Oxalis Acetosella. 
58. Agrostemma Githago. 
59. ?Astrantia major”. 
60. Alliaria officinalis. 
61. Linaria vulgaris. 
62. Pulmonaria officinalis. 
63. Pimpinella Anisum”. 
64. - Caltba palustris. 
65. Eupbhorbia Helioscopia. 
66. Physalis Alkekengi”. 
67. Gymnadenia Conopsea. 
68. Senecio vulgaris. 
69. Lycopodium complanatum. | 
70.  Linaria vulgaris, cfr. 61. | 
71. Antennaria dioica. 
72. Galium verum. 
73. Anthriscus silvestris. 
74.  Achillea millefolium. 
75. Stellaria media. 
76. Verbascum Thapsus. 
77. Asplenium Trichomanes. 
78. Pteris aquilina. 
79. Polypodium vulgare. 
80. Asplenium Trichomanes. 
81. Equisetum arvense. 


Tab. 


Galium Aparine. ” 
Heracleum Sphondylium. 
Leontodon autumnale. 
Sonchus oleraceus. 
Anethum foeniculum”. 
Daucus Carota. 
Pimpinella saxifraga. 
Ranunculus acris. 
Lupinus”". 

Isatis tinctoria. 
Artemisia Dracunculus. 
Thymus Serpyllum. 
Plantago Coronopus. 
Tanacetum vulgare. 
Plantago major. 
Veronica officinalis. 
Thalictrum flavum. 


Cynoglossum ? 


Sedum purpureum sine flore. 


Polygonum Persicaria. 
Sambucus Ebulus”. 
Trifolium pratense. 
Leonurus Cardiaca. 
»Cicer rubrum». 
Peucedanum palustre. 
Camelina fetida. 
Myosurus minimus. 
Typha latifolia. 

Viola hirta. 


Centaurea Jacea. 


rv or 


Tab. 
IN 


113. 
114. 
115. 
116. 
Tk 
118. 
119. 
120. 
121. 
122. 
123. 
124. 
125. 
126. 
127. 
128. 
129: 
130. 
131. 
132. 
133. 
134. 
135. 
136. 
137. 


Lolium temulentum. 
Fragaria vesca. 

Thlaspi arvense. 
Sanguisorba officinalis”. 
Anchusa officinalis. 
Cuscuta major. 
Anthemis tinctoria. 
Leucanthemum vulgare. 
Clinopodium vulgare. 
Polygonum aviculare. 
Fumaria officinalis. 
Delphinium Consolida. 
Chenopodium Bon. Henr. 
Lysimachia vulgaris. 
Carthamus tinctorius”. 
Lychnis viscaria. 
Lemna minor. 

Malva rotundifolia. 
Rhinanthus major. 
Pedicularis palustris. 
Lamium album. 
Veronica spicata. 
Matricaria Parthenium”. 
Prunella vulgaris. 
Inula Helenium”. 


Glaux maritima. 


105 


Trigonella fen. grec." 
Hypericum perforatum. 
Lithospermum officinale. 
Mentha Pulegium”. 
Myrica Gale. 
Lycopodium clavatum. 
Convallaria majalis. 
Cynoglossum officinale. 
Calendula officinalis mon- 
stros. " 

Hyoscyamus niger (male). 
Act&ea spicata. 

Sedum acre. 

Petasites vulgaris". ” 
Gagea lutea. 

Spirgea Ulmaria. 

Draba verna. 

Solanum Dulcamara. 
Vaccinium Öxycoccos. 
Achillea Ptarmica. 
Menyanthes trifoliata. 
Ledum palustre. 

Rumex Chamzemorus. 
»Muscus Cranii humani», en 


fabulös växt. 


De utländska, odlade utmärkas genom asterisk ("). Den- 


na samling af figurer på de aldra vanligaste växter var på 


en tid då ännu alla voro okända ej utan vigt. 


Tillägg till sid. 42. 


Innan ännu Botaniken blifvit erkänd som läroämne vid 
Upsala Akademi, hade Professor Joh. Rudbeck inrättat ett 
privat Collegium, hvarest ynglingarne erhöllo undervisning 
i flera filosofiska ämnen och deribland Botanik. Hvarje 
helgdags afton, sedan aftonsången var slutad, företog han 
med sina lärjungar botaniska exkursioner och lärde växter- 
nas nytta. Detta Collegii Handlingar äro tryckta under 
titel: Lectiones, declamationes, disputationes et exercitia anno 
1610 in collegio privato Ol. Johan. Rudbeckii. Man finner 
deraf, att den första botaniska exkursion i Upsala (Sverige) 
skedde den 27 Maj 1610. 


Den Linnéanska Botanikens förhållande till 
den nuvarande”). 


»Den gamla tiden är oss kär», den Linnéeanska tiden, 
då Botaniken var enkel, bestämd och helgjuten; då den med 
förbiseende af en mängd otillräckligt kända enskildheter, som 
nu göra vetenskapen utsväfvande (diffus) och vacklande, en- 
dast upptog det på vetenskapens dåvarande ståndpunkt vissa 
och allmänt erkända och företrädesvis afsåg det för all- 
männa bildningen och praktiska lifvet vigtiga. För att vinna 
denna lättfattlighet och fasthet måste det enskilda tycket 
underkasta sig lagar, fastställda genom högre begåfvade 
siares uppfattning af naturen. I våra dagar, då ingen auk- 
toritet mera erkännes, är någon likstämmighet i åasigter icke 
möjlig. Det är derföre, som man icke utan grund lägger 
Naturalhistorien såsom läroämne till last den oupphörliga 
förändring den är underkastad, den subjektivitet i åsigter, 
som allt mer och mer gör sig gällande, och många bland 


dem, som villigt erkänna, att naturvetenskaperna till det oänd- 


>”) Utförligare bearbetning af en i tidskriften Botaniska Notiser 
1857 införd uppsats. 


108 
liga utvidgat våra åsigter öfver hela forskningens fält och 
att mensklighetens oberäkneliga framsteg både i materielt 
och intellektuelt afseende utgått från dessa, beklaga detta 
förhållande. Men jemför man förhållandet inom andra kun- 
skapsarter, torde inom dem genom tidsandans inflytande till- 


ståndet icke vara lyckligare; då deremot i Naturalhistorien 


framsteg eller ock ett skum på vetenskapens yta, såsom 
alla förändringar i namn, hvaruppa endast de lägga vigt 
eller värde, som ej förmå ingripa i den verkliga vetenska- 
pen. Hvad slutligen beträffar en stor del mikrologiska un- 
dersökningar, hvilkas gagn nu ej klart inses, kan man lika 
litet, som om det nyfödda barnet, säga hvad af dem kan 
blifva. 

Hufvudsakliga grunden till denna mindre enstämmighet 
och större rörlighet inom vetenskaperna är att söka uti de- 
ras allmännare spridning och talrikare sjelfständiga bearbe- 
tare"). Detta är visserligen en vinst, men det är icke nå- 
got godt, som icke tillika har något ondt med sig. I den 
äldre tiden framstod i hvarje land blott en och annan he- 


ros, hvilken samtliga öfriga bearbetare underställde sina iakt- 
”) Det är likväl att beklaga, att mången vill uppträda som sådan 
och reformator inom vetenskapen, innan han inhemtat tillräck- 
liga specialkunskaper eller ens klar insigt af vetenskapens för- 
utvarande ståndpunkt. Onekligen äro Engelska författare de, 
hos hvilka man i detta hänseende finner största pietet, flärdfritt 
och nobelt framställningssätt, utan att ständigt söka framställa 
sig som skolmästare. 


109 


tagelser. De förre voro, liksom all aristokrati, i allmänhet 
konservativa och bildade en krets, som sinsemellan medde- 
lade och öfverlade om hvarje upptäckts sanning. Onekli- 
gen var detta hinderligt för vetenskapens snabba framsteg, 
men också undertrycktes derigenom mycket omoget och för- 
hastadt. Linné var för sin tid alla Botanisters sjelfherr- 
skare; ty den fåtaliga oppositionen skiljde sig föga från 
honom, och han var alltid villig antaga det fullgoda som 
den framställde. Efter Linnés bortgång tillföll några få 
den afgörande rösten. Helt annorlunda nu, då personlig- 
hets-principen vill göra sig gällande. Ehuru man icke kan 
undgå att villigt erkänna vigten af många upptäckter, som 
i sednare tider vunnits, högt uppskatta de nya banor, som 
blifvit brutna eller återupptagna, t. ex. läran om växternas 
inre byggnad — hvilken Linné, besynnerligt nog, ville ute- 
sluta och endast räknade till vetenskapens »curiosa», ehuru 
redan då lyckligen bearbetad af Malpighi och Grew — tor- 
de likväl den nyare vetenskapen hafva af den äldre åtskil- 
ligt att lära och efterlikna, t. ex. en återgång till den bio- 
logiska uppfattningen, till det concisa, bestämda, strängt lo- 
giska i system och hela framställningens form. Just ve- 
tenskapens tillväxt på bredden i senare tiden anse vi för 
en af de största olägenheter, hvarigenom det vigtiga och 
väsentliga lätt bortskymmes. Det är icke blott i diagno- 
stiken detta genast faller i ögonen (man jemföre Linnés och 
De Candolles systemer; Sprengels, ehuru bristfälliga för öf- 


rigt, hafva i formelt afseende framför det senares ett be- 


110 


stämdt företräde), utan ännu mera i räsonerande arbeten”); 
den moderna mångordigheten verkar på läsaren förslappan- 
de, så att man efter flera sidors läsning ofta måste fråga 
sig sjelf: »hvad innehöllo nu dessa?»; man får läsa afhand- 
lingar på 10—20 ark, hvilkas innehåll Linné skulle afslu- 
tat på en sida (t. ex. Flotow öfver Haematococcus pluvialis). 
Vi skulle anse för en stor vinst för vetenskapen, om man 
i allmänna verk med Linne, Koch och andra klassiska för- 
fattare rentaf ignorerade allt, hvad man ej af egna under- 
sökningar eller fullgod auktoritet känner; hvartill man ock 
väl snart blir tvungen genom litteraturens till oändlighet vä- 
xande omfång och under dess uppblomstring i samtliga verlds- 
delar. I ingen annan vetenskap anser man sig förbunden 
afse hvarje compilation eller omoget försök utan värde. En 
liberal aristokrati, utan reaktionära syften, är i vår tid nöd- 
vändig för att ej öfversvämmas af dilettantismen. 
Efterforskar man innersta grunden till skiljaktigheten 
emellan den Linnéeanska och nuvarande Botaniken, skall man 
finna den deruti, att den förra var supranaturalistisk, den 
senare är rationalistisk. Den förra sag i naturen en högre 
uppenbarelse, som man äfven mäste lyda, fast man ej kunde 
förklara densamma, och yttre förhållanden (t. ex. karakte- 


rernas afvikelse) syntes strida deremot. Egentligen hvilade 


+) Liksom mängden bedömmer en persons vigt och betydelse ef- 
ter kläderna och den ståt, hvarmed han omgifves, bedömmes 
ock ofta ett vetenskapligt verks värde efter den typografiska 
utstyrseln och mångordigheten. 


111 


den på en till klart medvetande stegrad känsla (tro), en 
upparbetad siareförmåga, som med vår tids utbildade hjelp- 
medel gått förlorad och endast kan blifva högre begåfvade 
naturers lott. Vetenskapen blef derigenom dogmatisk, och 
Linné benämnde dem, som afveko från hans åsigter, rent ut 
för kättare 1 Botaniken. Men sedan nu all auktoritetstro 
(ett nödvändigt villkor för all supranaturalism) försvunnit, 
och vetenskapen blifvit kommunistisk, är ej längre möjligt 
framgå på denna bana; det vore i flera fall genom de nya 
och förbättrade hjelpmedel, vi vunnit, icke ens nyttigt. De, 
som beklaga detta förhållande, måste inse, att detta är ett 
villkor för allt högre framskridande, och trösta sig med Ba- 
cos ord: »half kunskap afleder från, hel kunskap återför till 
sanningen». Åfven flera frågor, som med supranaturalism 
eller rationalism icke synas stå i något omedelbart samband, 
utgå ytterst derifrån, t. ex. antingen man med Linné och 
de äldre utgår från det högsta och fullkomligaste, eller från 


det lägsta och ofullkomligaste, som samtiden yrkar”) — an- 
") För oss synes det lika klart, att man vid framställningen af 
växtrikets genetiska utveckling måste utgå från det lägsta till 
det fullkomligaste, hvilket dock måste vara kändt såsom det 
mål, till hvilket hela utvecklingen sträfvar, som att man vid 
framställningen af växtriket som ett afslutadt faktum eler i ett 
praktiskt system måste från det högsta nedstiga till det lägsta. 
Det förra är att jemföra med ett lands historia, det senare 
med dess geografi, hvaruti man utgår från hufvudstaden. Från 
äldre tider har man ock ansett växternas slägtskap bäst ut- 
tryckas under bilden af en karta. Vid framställning af sol- 
systemet utgår man från solen, men vid framställningen af dess 


112 


tingen slägtet, såsom i naturen gifvet, bestämmer karakte- 
rerna eller, som nyare yrka, »slägtet uppkommer genom fa- 
miljens analys» (Nees v. Esenbeck), d. v. s. genom karak- 
tererna, andra att förtiga. Man tvingades derigenom i förra 
fallet öfverse eller blott som tillfälliga afvikelser anmärka 
en del underordnade karakterer, hvilket vår tids anspråk på 
noggranhet icke vill tillåta. Men om man tillägger lika 
vigt och värde åt det tillfälliga som typiska, betraktar en- 
skilda afvikande slägten som egna familjer af lika betydelse 
med de större, blir ingen klar, helgjuten öfversigt möjlig. 
Om man jemför de nyares slägten och familjer, onekligen 
vida bättre karakteriserade, med de äldre af Linné och 
Jussieu, säger oss naturliga känslan, att de senare ofta äro 
genom sitt totalintryck bättre begränsade, än de förra ge- 
nom sina minutiösa karakterer. Man har i senare tider in- 


dragit flera Linnéanska slägten, t. ex. Orobus, Sorbus m. f., 


uppkomst från nebulosorna. Ingen börjar sitt studium med 
de lägsta, ofullkomligaste växterna; detta fordrar i flera fall 
de fullkomligare växternas kännedom. På samma sätt bör man 
vid framställningen af en familj, ett slägte alltid främst fram- 
ställa de mest typiska och bäst utbildade slägtena, arterna, lik- 
som man vid beskrifningen af en art framställer först dess 
typiska hufvudform och från denna nedstiger till dess afvikan- 
de, ofullkomligare former. I högre mening äro slägtena famil- 
jens varieteter, arterna slägtets varieteter. På dessa anmärk- 
ningar lägger jag stor vigt; jag hoppas man deraf inser, huru 
oriktigt och i praktiskt afseende förvillande t. ex. Rabenhorsts 
inverterande af hela ordningen i mitt Svampsystem är, så att 
i hvarje grupp de minst utbildade, ofta tvetydiga arterna stäl- 
las främst. 


113 
för deras föga framstående skiljemärken; men från äldsta 
tider hafva de varit skilda på grund af egendomligt utse- 
ende”). För Linné gällde denna känslans och snillets skarp- 
synthet mera än ögats. 

I frågan om växternas ursprung stod Linné helt och 
hållet på supranaturalistisk eller rättare sagdt biblisk grund; 
men han drog tillika slutsatser af Mosaiska berättelsen, hvil- 
ka vår tid svårligen godkänner. Han antog nemligen icke 
blott, att hvarje art nedstammade från ett enda individ 
(eller två bland växter med skiljda kön), utan ock att hela 
den ursprungliga vegetationen varit samlad på en ö under 
eqvatorn (Linné var ifrig anhängare af vattuminsknings- 
theorien) med så högt berg, att den erbjöd alla klimater. 
Emedan alla djur sägas varit 1 paradiset, men deras näring 
utgöres af olika växter, måste ock enligt Linné samtliga 
dessa varit närvarande. Vidare antog Linné, att alla nu- 
varande arter oförändrade tillvarit alltsedan skapelsen”), 
hvaremot hvarje Geolog säkerligen protesterar. Vi hafva 
likväl för längesedan (se Bot. Utf. I.) uttalat den förmo- 
dan, att många nuvarande härstamma från de äldre, som 
genom den 1i naturen nedlagda perfektibilitet under förän- 


+) Ett af de skönaste bevisen för karakterers otillförlitlighet er- 
bjuder den Pelargonium, Professor Wahlberg framvisat i K. Vet. 
Akademien med en fullkomligt regulier Geranii-blomma i 
toppen. ; 

++) »Tot numeramus species quot in principio creat2e forma»: Linné. 
Men på ett annat ställe antager han, att endast en art af hvarje 


slägte ursprungligen skapades. 
Fries, Bot. Utfl., III 8 


114 
drade yttre förhållanden under olika skapelseperioder ut- 
bildat sig till fullkomligare former, och att många n. Vv. ar- 
ter nedstamma från en utgången stamart. Denna åsigt har 
nu af Lyell fullständigt blifvit bevisad, och Darwin har för 
tydningen af den organiska skapelsen under olika Geologi- 
ska formationsperioder lemnat vigtiga antydningar, ehuru de 
icke, hvilket ock Darwin sjelf anmärker, på n. v. empiriska 
speciesbestämning ega något inflytande. Ehuru en del nyare 
(Voigt m. f.) sökt förklara växternas uppkomst på mate- 
rialistiskt sätt, torde likväl flertalet af n. v. Naturforskare 
medgifva, hvad ock De Candolle i sin Geogr. Botan. antager, 
att inga: kända telluriska, hvarken fysiska eller kemiska, 
krafter kunna förklara uppkomsten af någon organism, utan 
att man måste antaga en supranaturell impuls. Hufvud- 
frågan för närvarande är, antingen man med Linné skall 
för hvarje art antaga blott en stamplanta eller åtminstone 
en enda utgångspunkt (dock icke, som Linné, en gemensam 
för alla) — eller att samma art, liksom samma slägte, sjelf- 
ständigt uppstatt i ofta vida skiljda länder. Schoww m. f. 
sluta sig till den senare åsigten, och jag antager den obe- 
tviflad. Äfven De Candolle i anf. arbete antager flera centra 


för samma arts utbredning”). Medgifves detta, så förfalla 


+) Omöjligt synes förklara Artemisie norvegice förflyttning från 
Dovre till klippiga bergen i N. Amerika, Artemisie laciniate, 
Caricis oblusate m. fl. vandring till Öland från aflägsnaste Si- 
birien, helst då den stora Ryska slätten icke eger någon enda 
lokal, der de skulle kunna växa, hundradetals likartade exem- 
pel att förtiga. På högslätterna i S. Amerika finnas våra van- 


115 
de äfventyrliga hypotheserna man antagit om stora sjunkna 
kontinenter, f. ex. mellan Europa och Amerika, östra ar- 
kipelagen i Indiska hafvet och Filippinerna m. m., för att 
förklara öfverensstämmelsen uti dessa nu vidt skilda länders 
vegetation. Vi antaga, att den öfverallt likartade vegeta- 
tionen i hela den arktiska zonen är lika ursprunglig i båda 
kontinenterna, då deras yttre fysiska förhållanden öfverens- 
stämma. Men äfven om man ville fasthalla blott en ut- 
gangsport för hvarje art, kan deras spridning mycket enk- 
lare förklaras. Det är en bekant sak, att frön, infrusna iis, 
kunna bibehålla sin groningskraft, — och kunna de med drif- 
isen vida lättare kringföras än de stora kullerstenarne. De 
djerfva hypotheser man framställt om Lappska växternas 
vandring under isperioden (Lappland egde välicke då någon 
vegetation) till aflägsnaste fjäll, ja södra hemisferen, synas 
oss sluta sig till Rudbeckska fantasierna om folkens utvan- 
dring fran Lappland. 

Men ännu tydligare framstår denna motsättning emel- 


lan den äldre supranaturalistiska och moderna rationalisti- 


ska — eller kanske bestämdare biologiska och materialisti- 
ska — uppfattningen af naturen i de djupast i vetenska- 


liga grässlag, utan att någon öfverflyttning är tänkbar. Än 
mer: arktiska och antarktiska zonen har många slägten och 
arter gemensamma eller så närbeslägtade, att de kunna anses 
för lokala former. Här är en förflyttning omöjlig. En delväx- 
ter, synnerligast kryptogamer, äro gemensamma för alla jor- 
dens länder, helst i bergstrakter, så att man konseqvent skulle 
antaga blott en kontinent. 


116 
pen ingripande frågor. En sådan är onekligen, antingen lif- 
vet är en sjelfständig princip, som ur materien ikläder sig 
kroppslig gestalt och sjelf utbildar organerna för sin verk- 
samhet, såsom Aristoteles och Linné antogo, eller det är, 
enligt en del nyares åsigter, de enkla kemiska elementernas 
bildningsdrift, som frambringar organismen och dess funk- 
tioner, så att äfven den högsta, tänkandet, blott är en ke- 
misk process — hvarigenom materialismen förnekar just det, 
som enligt Cartesius utgör beviset för vår sjelfständiga till- 
varo. Ty, säger man, endast. de s. k. elementerna äro sär- 
skilda, väsentliga naturalster; alla de andra äro bildade ge- 
nom en temporär sammansättning och samverkan af dessa 
elementer. Men, invänder en af vår tids utmärktaste na- 
turforskare”), hafva grundämnena mera rätt att tillerkän- 
nas sjelfständighet än menniskan sjelf? År det en mera 
djerf hypothes, att menniskan tänker sjelf, att djuret rör 
sig sjelf, plantan sjelf frambringar de bestämda formerna 
för sin organism, än att grundämnena i sina olika förenin- 
gar frambringa tänkandet, den fria rörelsen och de typiskt 
oföränderliga formerna? Eller månne ett mekaniskt konst- 
stycke bildas genom egenskaperna hos det material, hvaraf 
det sammansättes, utan en sjelfständig verkmästare? Der- 
igenom förnekas visst icke, att grundämnena finnas öfver 
allt, och att utom dem intet af nämnda fenomener kan in- 
träffa. Men en högre enhet kan i sig förena flera lägre; 


") 4. Braun, Verjung. d. Gew. 


"Elg 


icke kan den förra förklaras af de sednare, utan snarare 
tvärtom. Så har ingen kunnat förklara, hvarföre nämnda 
grundämnen just bilda ett mineral-, ett växt- och ett djur- 
rike, och om detta tillskrifves dem som en nödvändig, oför- 
änderlig egenskap, hvarföre har ej denna varit verksam på 
ett i alla tider oföränderligt sätt, då vi tvärtom se olika 
naturalster uppträda under de olika skapelse-perioderna? 
Oberäkneliga tidsperioder hafva föregått, innan de fullkom- 
ligare naturalstren bildades, och menniskan först under sista 
skapelsedagen. Hänvisar ej det lagbundna i hela denna ut- 
veckling på en högre, elementerna beherrskande, skapande 
magt än den liflösa materiens bildningsdrift — och framför 
allt vittnar ej den regelbundna utvecklingen till stigande 
fullkomlighet om ett högre förnuft utom tingen! 

Har det här lyckats oss att vederlägga den materiali- 
stiska naturforskningens grundprincip, tro vi oss icke be- 
höfva upptaga de mångfaldiga missriktningar, som utgå från 
densamma. Ty mången Naturforskare, som ryggar tillbaka 
från nämnda ytterlighet, hyllar dock i enskilda frågor åsig- 
ter, som endast ur denna härledas och följdriktigt leda till 
lika upplösande läror. Ty filosofiska undersökningar äro 
icke det fält, hvaruppa hvarken Linné eller den nyare ve- 
tenskapen gerna gör några exkursioner. Allt sedan f. d. 
Naturfilosofiens dagar hafva likartade spekulationer bland 
Naturforskarne kommit 1 sadant vanrykte, att man numera 
lätteligen förspiller sitt goda namn, om man beträder denna 


väg. Men utan att förlora sig i likartade utsväfningar, hvil- 


118 


ka endast för uppfinnaren sjelf kunna ega värde som sin 
subjektiva uppfattning, kan vetenskapen icke undvara en 
djupare filosofisk grundläggning för de allmänna grundsat- 
serna, utan att blifva vacklande och full af inre motsägel- 
ser. De flesta n. v. Botanister torde i sina filosofiska åsig- 
ter stå på Kantiansk grund. 

Linnés Philosophia Botanica innehåller icke filosofi i 
vanlig mening, utan, jemte en öfversigt af vetenskapens lit- 
teratur och terminologi, hufvudsakligen lagarne för namn- 
gifning och Botanikens formella framställning, eller hvad 
man nu kallar dess Taxonomi. Visserligen framställas, syn- 
nerligast under rubrikerna Sexus et Characteres, fysiologiska 
och biologiska satser såsom aforismer, fastän utan filosofisk 
deduktion ; men Linnés systematiska geni ordnar allt, hvad 
det berör, till ett helt. Det hvaruti den ännu är oöfver- 
träffad är den concisa framställningen, en art stenstil, som, 
ehuru enkel och lättfattlig, genom en ny tanka i hvarje 
punkt alltjemt tager läsarens uppmärksamhet i anspråk i 
motsats till var tids mångordighet. Linnés Philosophia Bo- 
taniea erböd derigenom för sin tid en ypperlig grundval för 
föreläsningar och var ännu 1 författarens ungdom snart sagdt 
enda läroboken. I våra dagar är den väl dertill ej tillräck- 


Per 8 


stologien) och fysiologien”) gjort stora framsteg, och kryp- 


") Man kan med skäl benämna vår tid mikroskopismens tidehvarf, 
under hvilken andra vetenskapens delar blifva ofta tillbakasatta. 
Detta är en naturlig följd deraf, att denna gren förut blifvit 


119 


togamernas studium i allmänhet vunnit större vigt och högre 
betydelse; men fast man icke nu kan stanna vid den, för- 
tjenar den alltid grundligt studeras. Att Linné och hans 
efterföljare förbisågo den anatomiskt-fysiologiska delen, ehuru 
de deruppå grundade zoologiska systemet, har sin förkla- 
ring deruti, att växternas struktur är så enkel och efter olika 
media föränderlig samt deras organer, utom fröredningens, 
utan bestämda funktioner, att denna del för växterna aldrig 
kan blifva af den betydelse som bland djuren. Utom de 
allmänna resultaterna kunna dessa undersökningar endast 
blifva af intresse för dem, som egna dem specielt studium. 
Inlärande af dess specialiteter som en utanlexa, utan att 
tillika undersöka och jemföra föremålen under mikroskopet, 
är ännu mera fruktlöst än blotta inlärandet af en mängd 
namn, då man åtminstone måste hafva föremålet under ögo- 
nen. Men just de allmänna resultaterna, som för dagen göra 
mesta uppseende (t. ex. Schleidenska befruktningstheorien, 
antagandet af parthenogenesis bland växterna, Bary's öfver- 
förande af Slemsvamparna”) (Myxogastres) till Djurriket), 
blifva vanligen, efter att hafva gjort sin rund genom litte- 


alltför mycket förbisedd; det är just uti denna, vigtigaste skill- 
naden emellan Linnéanska och närvarande Botaniken fram- 
träder. 

") Man lägger allt för stor vigt på en del ej ännu afslutade iakt- 
tagelser om de lägsta parasitväxternas inflytande på kulturväx- 
terna. Så intressanta dessa än i theoretiskt hänseende kunna 
vara, är frukten af dem för praktiska landtbruket ganska rin- 
ga, då alla svampars framträdande i massa ytterst beror på 
gynnande klimateriska orsaker. 


120 


raturen, öfvergifna och begrafna i glömskans flod. Deremot 
framstår Linné ännu oöfverträffad i den biologiska Botani- 
ken. De många herrliga uppsatser i denna väg, som finnas 
i Linnés Amenitates Academice, grunda sig på en uppfatt- 
ning af lifvets verksamhet i stort; som snillets skapelser 
äro de oförgängliga. ; | 
Linnéanska definitionen"). på Botaniken: den natur- 
vetenskap, som afhandlar växternas kännedom, synes oss så 
enkel och omfattande, att vi, efter tagen kännedom af de 
sednare kontroversierna (jmfr. Schleiden), tveka lemna någon 
af de nyare företräde. Efter Botanikens definition börjar 
Linné sin lärobok med Botanikens litteratur och historiska 
utveckling, hvilka ämnen i nyare läroböcker ställas sist el- 
ler alldeles förbigås. Linné lägger synnerlig vigt på före- 
skriften, att »nybörjaren bör göra sig väl bekant med lit- 
teraturen, städse gående till källorne». Uti Filosofi, Estetik 
m. fl. vetenskaper utgör just deras historia en hufvuddel; 
men i naturvetenskaperna inskränker man sig för närvaran- 
de vanligen till de nyaste arbeten. Jag tror mig icke göra 
samtiden någon orättvisa, om jag antager, att den äldre, för- 
linnéanska litteraturen icke är flertalets starka sida; man 
kan ock vara en stor artkännare utan grundligare erudition; 
men Linné räknade dessa endast till Botanophili. Man kla- 
gar vanligen öfver de äldre författarnes dunkelhet och svå- 


righeten”") att försätta sig i deras tankegång, men det är 


+) Scientia naturalis, que vegetabilium cognitionem tradit. Linné. 
+) Vi vore frestade att antaga detta vara en följd af vår tids för- 


121 


just öfvervinnandet af svårigheter, som utbildar sjelfverk- 
samheten och skarpsinnigheten. De äldre författarnes arbe- 
ten äro vanligen frukten af ett helt lifs studier; den nyare, 
lättlästa journal-litteraturen har visserligen den obestridliga 
förtjensten att hastigare och allmännare sprida nyare upp- 
täckter, men undantränger ofta större, helgjutna arbeten, och 
den fortgående täflan att framkomma med nytt medför ock 
mycket omoget, så att det är nödvändigt förut känna, hvad 
i äldre tider öfver samma frågor afhandlats. 

Särskildt framställer Linné systemernas historia, hvilka 
vid tiden för hans uppträdande ansågos för summan af alla 
vetenskapens resultater, det centrala, som sammanhöll de 
enskilda delarne. Man antog då ett system vara en följd- 
riktig utveckling af fastställda principer; i vår tid åter van- 
ligen som ett subjektivt hoplänkande af familjerna, utan 
någon inre nödvändighet, så att en af vår tids mest fram- 


stående Botanister”) framställer som grundsats just mot- 


enklade läroböcker och lättfattligare undervisningsmethoder, 
hvarigenom lärjungarnas egna ansträngning icke tages i an- 
språk. Vid Universiteterna har jag åtminstone hört den kla- 
gan, att, ehuru ynglingar nu ankomma till högskolan med vida 
större kunskapsförråd än förr, den egna arbetsförmågan i flesta 
fall är mindre. — Mathematikens företräde som bildningsmedel 
ligger just deruti, att den ej kan uppfattas endast genom åskåd- 
ning eller som minnessak; »att det ej gifves någon kungsväg 
till densamma». Vi måste likväl härvid reservera oss mot den 
uppfattningen, som skulle vi ogilla de obestridliga företräden, 
som en del nyare läroböcker och methoder ega. 


+) »In systemate omnia sunt arbitraria». Endlicher. 


122 


satsen, af hvad jag i skolan lärde, »att i systemet är allt 
godtyckligt». Ett misstag hos den Linnéanska tiden var 
onekligen, att systemet endast fick afse fröredningsorganer- 
na (Botaniei orthodoxi L.), så att en hvar, som tillika ville 
afse växternas inre byggnad, hjertbladen o. s. v., räknades 
till vetenskapens villoandar (Botanici heterodoxi L.). En 
ännu större ensidighet var antagandet, att ett system måste 
grundas på ett enda organ, så att vi betrakta som ett stort 
framsteg, att numera allmänt antages, att man bör omfatta dem 
alla, men subordinera dem efter allmänna principer, hvarigenom 
endast en naturlig anordning kan vinnas. Vi vilja icke här 
uppehålla oss med skillnaderne emellan det på Linnés tid 
ensamt herrskande sexual-systemet och de numera s. k. Na- 
turliga systemerna, då vi förut afhandlat detta ämne; blott 
anmärka, att man ännu saknar i Botaniken något verkligt 
system, och att hvad man så kallar endast är, hvad Linné 
kallade sitt utkast till naturliga familjer, fragmenter”), hvar- 
till man ännu saknar den Ariadne-tråd, hvarförutan Linné 
benämner dessa systemer en »klocka utan kläpp» (»cam- 
pana sine pistillo»). Det är ock tvifvelaktigt, om det en dag 
skall lyckas framställa ett fulländadt system; om ej Linnés 
uppfattning var den riktiga, att det vore ett mål, hvartill 


+) Dessa vittna, som Klotzsch om Linnés Bicornes anmärker, om 
en förvånande divinationsförmåga, som icke låter missleda sig 
af karakterernas afvikelser, emedan Linné insåg, att ett verkligt 
system endast kunde ideelt framställas, med flera afvikelser, då 
det konkret skall utföras. 


123 
vetenskapen städse bör sträfva som sitt yttersta mål, men 
att dess fullt noggranna lösning lika litet skulle lyckas som 
quadratura circuli. Den Linnéanska satsen, att »i naturen 
förekomma inga tvära afbrott»”), passar vida mindre på 
djurriket med sina skarpare begränsade klasser och famil- 
jer, än på växtriket, der man utom de fyra (eller fem”") 
större provinserna knappast finner någon skarpt begränsad. 
Man antog länge, att, när man fullständigare lärt känna väx- 
ternas mångfald, skulle systemet klarna; tvärtom hafva med 
de hopade upptäckterna gränserna allt mer och mer utplå- 
nats”"+).  Sjelfva benämningarne naturligt och artificielt sy- 
stem äro icke fullt riktiga, ty till sitt innehåll maste bada 
vara hemtade ur naturen och till sin form blifva artificiella. 
Liksom natur och konst äro tvenne motsatta begrepp, så 
äfven natur och system. Naturen framställer icke för 


oss nägot system, utan endast en mångfald af former, som 


+) Natura non facit saltus. Linné. 
>) I fall man vill räkna Gymnospermae som en särskild provins. 
Vi skulle heldre villja anse dem som en öfvergångsgrupp mel- 
lan fanerogamer och kryptogamer. 
+++) 3å hafva numera alla gränser försvunnit mellan Solanacee och 
Personate, Papeveracee och Fumariacée, och framför allt emel- 
lan Homonemeernas större afdelningar. Jag har allt för ofta 
blifvit bedragen på uppgifna absoluta skiljemärken emellan 
närbeslägtade växtgrupper för att fatta förtroende för de nya 
man uppgifver, helst om de äro mikrologiska, då afvikelserna 
mindre falla i ögonen. — Också blir man icke skicklig som sy- 
stematiker efter mängden af växter man känner, utan genom 
klar uppfattning af hela växtrikets utveckling och den enskilda 
växtens utbildning. 


124 


det tillkommer forskaren granska och efter deras inre för- 
vandtskap ordna. Liksom konstnären, så måste ock syste- 
matikern idealisera naturen eller, om så tillåtes säga, om- 
skapa skapelsen. 

Linnés samtida och närmare efterföljare förbisågo all- 
deles detta: vetenskapens yttersta mål, ehuru Linné yrkar 
deruppå såsom det mest angelägna”), så att, då denna bana 
anyo beträddes af den franska skolan, betraktades det länge 
som en opposition emot den Linnéanska Botaniken. Denna 
var vetenskapens mest ovetenskapliga period, då man en- 
dast förlorade sig i specialiteter — och mången torde ännu 
anse det, som utgör systemets lifvande ande, för den lik- 
giltigaste sak i verlden. Men utforskandet af växternas för- 
vandtskap bearbetas nu mera af alla vetenskapliga Botani- 
ster med förkärlek, ehuru vi för vår del icke kunna gilla 
det ytterliga söndersplittrandet af familjerna — upphöjande 
af enskilda, något afvikande slägten, ofta blott med en och 
annan art, till egna familjer”"), hvilka man tillegnar lika 
rang och vigt för systemet, som hufvudfamiljerna Synan- 
therece, Leqwminoscw, Graminee”""), hvilket försvårar öfver- 


+) Primum et ultimum hoc in Botanice desideratum est. Linné. 

+) Man bildar icke egna landskaper af smärre afskilda öar vid 

kusten, utan underordnar de sednare det närliggande landska- 

pet. Så böra ock dessa smärre familjer underordnas de stora 
närmast förvandta. 

»++) Härjemte torde tillåtas mig uttala äfven den åsigten, att de 

större kosmopolitiska familjerna, såsom de nämnda jemte flera 

andra, förtjena vid systematiska uppränningen vida mera afse- 


125 


sigten af det hela och bortskymmer det typiska i naturen. 
Vid ordnandet af dessa följer vanligen en hvar sitt subjek- 
tiva tycke, hvarföre vi hafva lika många anordningar af 
växtfamiljerna som sjelfständiga bearbetare af desamma. 
Ty så länge man icke lyckats framställa några allmänna 
principer eller en inre ledande tanke för det hela, är ingen öf- 
verensstämmelse möjlig, och man kan tillerkänna hvartdera 
af dessa s. k. systemer sina förtjenster, utom blott den att 
vara system i egentlig mening. Det var f. d. Naturfiloso- 
fiens förtjenst att fästa uppmärksamheten på bristerna i 
detta fall; men dess egna misslyckade försök till dessas af- 
hjelpande stadgade ännu mer förtroendet till det blott sub- 
jektiva hoplänkandet af snarlika föremål med det ofullkom- 
ligaste till utgangspunkt, i motsats till Linné. 

Det mest genomgripande i Linnés reformation var den 
af honom fastställda terminologien, principerna för namn- 
gifning och speciella Botanikens konstruktion. I sistnämnda 
afseende har i vetenskapen ingen väsentlig förändring skett; 
deremot söker man allt mer och mer frigöra sig från de 
stränga principerna för nomenklaturen”). Linnéanska ter- 


ende, än de endast enskilda trakter af jorden tillhörande, f. ex. 
Epacridee m. fl. 

+) Det är en stor orättvisa, då Cuvier i Linné endast ser »Le grand 
reformateur de la nomenclabire». — De Linnéanska principerna, 
att namn endast få hemtas ur Latin och Grekiska, ej få vara 
nära hvarandra i ljud o. s. v., hafva med skäl öfvergifvits; att 
samma namn användas i Botanik och Zoologi, är visst mindre 
lämpligt, men har dock måst tillåtas, sedan Entomologien be- 
gagnat de flesta möjliga sammansättningar. 


126 


minologien är till sina väsendtliga delar bibehållen (vissa 
ändringar hafva likväl blifvit nödvändiga af morfologiska 
skäl, f. ex. corolla monopetala till c. gamopetala), men den 
har betydligen blifvit utvidgad och kryptogamernas alldeles 
nyskapad, hvilket ock med den tillväxt, deras kännedom 
vunnit, var oundgängligt. Olyckligtvis hafva deras skilda 
familjer af olika författare blifvit bearbetade, hvarigenom 
de afsöndrats till sjelfständiga discipliner, och samma delar 
hafva i de olika familjerna erhallit olika benämningar, eller 
samma namn olika användande”). Att bilda rent nya ter- 
minologier, t. ex. Waullroths bland Lafvarne, Petermanns bland 
Gräsen 0. s. v., förtjenar ej bifall, och nya termer (heldre 
Latinska än sammansatta Grekiska), endast då föremålet för- 
ut blifvit öfversedt eller saknar benämning””"). Häruti eger 
prioritets-lagen sin fulla tillämpning. 

Vetenskapens svåraste onda är likväl nutidens oupp- 
hörliga namnvexling; de som minst kunna uträtta i sak äro 
häruti de verksammaste. Prioritetslagen, gifven i motsatt 
syfte, har alltid erkänts som en vigtig grundsats; men på dess 
tillämpning beror, antingen den blir conserverande eller, 


drifven till ytterlighet, en outtömlig källa till namnvexling, 


+) Så f. ex. har perithecium från äldre tider användts för Pyre- 
nomyceternas excipulum och öfverfördes derifrån af mig till 
Verrucariornas. Nyare Lichenologer tillägga det kärnans inre 
beklädnad, som allt sedan Todes tid af Mykologerna benämnts 
tapetium. 

++) På dessa grunder hafva af förf. först flera nya termer blifvit 
införda, f. ex. Velum, trama, conidia, excipulum m. 1. 


Na 


N 


127 
i hvilket hänseende framledne Prof. Wahlenberg i sina till 
Upsala bibliothek öfverlemnade anteckningar, bevisar den 
vara »en anti-Linnéansk grundsats». Också kan icke för- 
nekas, att Linné, isynnerhet i fråga om slägtnamnen, gick 
mycket despotiskt tillväga, förkastande en mängd äldre namn 
icke blott af Rajus, Rivinus m. f., utan ock af Tournefort, 
Plumier, Micheli, Vaillant, hvilka fastställt genusbegreppet 
lika med Linné — men till vetenskapens väl. Ty hvem 
ville väl nu bortbyta Circaea med Öcymastrum, Syringa mot 
Lilae? Deremot bibehöll Linné vanligen C. Bauhini och 
Rivini art-namn, gifna efter binomial-principen”"). Då man 
derföre antager aret för utgifvandet af Linnés Species Plan- 
tarum som normal-år, är detta ett lika godtyckligt streck, 
som census för politisk omröstning. Som det ligger i hvarje 
abstrakt princips natur, att den måste drifvas till sin yt- 
tersta spets, innan reaktion inträder, så skall ett sådant god- 
tyckligt valdt år icke i längden kunna försvaras, så vida man 
ej erkänner, att ett nu allmänt antaget namn bör bibehal- 
las, då ej andra grunder tillkomma, äfven om ett äldre 


namn, vanligen osäkert, hos någon obscur författare”") kan 


") Det vore önskligt om nyare äfven iakttoge detta. Så hafva 
vi återställt Viola elatior Clusii; Sparganivm minimum, Camelina 
silvesiris, saliva, fetida C. Bauhini; Ulmus campestris och mon- 
tana, Rumex Hippolapathum 0. s. v.; men man vakte sig för 
Wallroths ytterlighet att derefter ändra redan antagna och be- 
stämda namn. 

+") I hvarje lands äldre litteratur kunna åtskilliga äldre men för- 
gätna namn uppsökas, hvilka vi ej skulle vilja se uttränga de 


128 


uppsökas. Man kan i alla fall göra full rättvisa åt första 
upptäckaren; är det blott ett nytt namn, är det icke myc- 
ken ära värdt. Hvart skulle det väl leda, om man ville 
återställa alla gamla förgätna ord i språket, som utträngts 
af nyare eller skulle tilltro sig omgöra alla skedda politi- 
z 9 FE Å : 
ska orättvisor? Egentligaste driffjedern dertill torde i flera 
fall vara, att få sätta sin egen hallstämpel efter namnet. 
De gamla Linnéanska slägtnamnen hafva hittills varit tem- 
ligen oanfäktade, men turen torde gälla dem förr än man 
väntar. I frågor om nyares antagande gäller mycken in- 
konseqvens, t. ex. hvarför återställa Mertensia och Honkenya, 
förut gifna andra slägten, men ej det fullt ograverade Lap- 
pula ")? 
nu antagne, och minst Giliberts namnförändringar (han erkände 
ingen prioritets-rätt, utan ombytte godtyckligt alla Linnéanska 
namnen). Vid bemödandet att återställa äldsta namnen råkar 
man uti en labyrinth. Må man uppslå Allioni Flor. Pedem.; 
der finnas hela sidor, t. ex. p. 270, med nya artnamn, som man 
nu upptager för nyare säkra, men Allioni har ej anfört ett 
enda ord till deras bestämmande, utan endast äldre synony- 


mer; men hvem vet om de afse den växt han menat? hvem skall 
afgöra, hvilken han menat, då dessa tillhöra olika arter? 


+) Af fruktan, att de sku'le missbrukas till namn-förändringar, 
vilja vi icke yppa en mängd förhållanden af denna art, som 
för nuvarande Botanister lyckligtvis äro obekanta; men ett 
exempel må nämnas. Redan 1809 bestämdes Benthams slägte 
Chenostoma fullt klart af framl. Professor Retzius under namn 
af Palmstruchia. Att förbigå detta är väl en orättvisa emot 
både Retzius och den högt förtjente Palmstruch; men skall man, 
för att godtgöra denna, ombyta väl 50 allmänt antagna namn? 


129 

Vid tillämpning af prioritets-lagen på artnamnen för- 
gäter man ofta just dess vigtigaste grundsatser — t. ex. 
att ett artnamn ej kan förlora sin prioritet derigenom, att 
slägtnamnet ombytes, ty antagande af slägten är något kon- 
ventionelt, men artnamnet är något bestämdt — att en växt 
måste behålla sitt namn, antingen den framställes som art 
eller afart, emedan åsigterna derom vexla fram och åter”) 
— att man ej bör byta om namn derföre, att man samman- 
för flera arter till en enda, utan bibehålla hufvudformens 
— att man aldrig får byta om ett namn för ett längesedan 
reduceradt homonym, ty då skulle i vissa, mycket stora 
slägten knappt vara möjligt finna något lämpligt namn, som 
ej någon gång förut varit gifvet åt en reducerad art”") — 
att man icke alltid må förlita sig på tryckningsåret på titel- 
bladet, då ett och annat år skiljer. TI äldre tider citerade man 
+) Härtill är så mycket mera skäl, som vissa författares afarter 
äro mer utmärkta än andras arter — och hvarföre skulle då 
de förras alltid tillbakasättas? Författaren medgifver dock, att 
i alla ofvananförda fall undantag kunna gifvas. Vill man häri 
se godtycklighet, erinre man sig, att äfven allmänna lagen har 

en sund regel: pröfve Domaren. 
++) Det är först i nyaste tider, man påhittat denna genväg för nö- 
jet att bilda nya namn, t. ex. Hiecracium rthodopcum för 2. pe- 
treum, Friw. Innan namnvexling vunnit så allmänt insteg, 
föll väl ingen dylikt in; tvärtom bibehöll man samvetsgrannt 
namn äfven uppkomna af misstag, t. ex. Rubus horridus, Hartm. 
non Weihe, Salig acuminata, Smith, non Hoffm., o. s. v. Här 


vore åtminstone någon, fast ej tillräcklig, grund för namnför- 
ändring. 


Fries, Bot. Utfi., HI. 9 


130 


alltid som källa ett allmänt tillgängligt arbete, ehuru för- 
fattaren i smärre uppsatser bekantgjort detta namn; förbi- 
seende detta har man ofta uppgifvit månget namn yngre 
än det är. Gaåfve man sig tid jemföra rättelser och tillägg, 
skulle man funnit, att namnet Hieracium humäile Jacq. är 
af Jacquin sjelf. gifvet och äldre än H. Jacquini Vill. m.fl. 
Men ännu vigtigare är att känna, att några arbeten för be- 
varande af prioritet äro daterade ett eller flera år förut, 
t. ex. £ Heritiers arbeten (och detsamma säges om en nyli- 
gen afliden Botanists), under det flertalets, isynnerhet alla 
större arbeten af varaktigare värde, äro i förläggarens in- 
tresse postdaterade ett eller annat år (vi få ju årligen i 
September och Oktober böcker med följande årets som tryck- 
ningsår). Synnerligast gäller detta om större kopparsticks- 
verk, som häftevis utdelas, t. ex. Svensk Botanik, English 
Botany m. fl., ty i äldre tider fingo de alltid sista hättets 


utgifningsår på allmänna titelbladet”). "Man synes antagit 


+) Vi skola upplysa detta med ett exempel. Den frågan: om 
prioriteten tillkommer Eriophorum capitatum eller E. Scheuch- 
zeri, diskuterades redan för 50 år sedan och afgjordes då en- 
hälligt till Hosts företrädesrätt. Ty de tre första volumerna 
af Hosts stora klassiska verk med 300 illuminerade tabeller in 
folio och i systematisk ordning, hvaruti Eriophora förekomma 
i början, måste en hvar inse. erfordra flera år för utgifvandet, 
och är försäkradt, att de flesta tabellerna voro graverade på 
1790-talet, och att början utkom 1800, fastän på allmänna titel- 
bladet står 1801. Nyare, obekante med dessa förhållanden, an- 
taga Hoppes namn för årtalet 1800 på en flygskrift, utgifven 
för dagen, som ej jag och säkert ganska få sett. Mertens och 


131 
som regel, att, då frågan gäller namn efter personer, prio- 
riteten tyst må förbises"). För min del skulle jag heldre 
antaga Wahlenbergs grundsats, att af tvenne namn, ett hem- 
tadt af sjelfva vexten, ett af person, bör det förra föredra- 
gas. Den abstrakta prioritetsprincipen, ehuru mindre ratio- 
nell, må för närvarande och framtiden antagas, men denna 
nya, antilinnéanska lag kan icke mot alla rättsgrunder till- 
erkännas retroactiv giltighet. — Jag måste af de läsare, 
som ej intressera sig för speciell Botanik, anhålla om till- 
gift, att jag så länge uppehållit mig vid dessa obetydlighe- 


ter; men för mången äro just dessa hufvudsak. Huru lyck- 


Koch, som i Deutschl. Flora af vanlig förkärlek för Hoppes 
benämningar återupptogo E. Scheuchzeri, uppgifva icke som 
skäl prioriteten, utan förra namnets mindre lämplighet. Ett 
likartadt förhållande inträffar med Wealdsteins och Kitaibels 
stora planchverk, hvars utgifvande fördröjdes under krigsåren 
1805—-1809; en del af deras upptäckta växter beskrefvos i för- 


väg af Willdenow under andra namn. 
+ 


Ne 


Till ex. Aster montanus = A. Richardsoni; Erigeron atticus =- 
E. Villarsi; Hieracium hwmile == H. Jacquini; H. lanatum = H. 
Waldsteinii; Verbascum Thapsus = H. Schraderi; Veronica per- 
sica=H. Buxbaumii; Arabis stenopetala = Ar. Gerardi; Epipo- 
gium aphyllum == E. Gmelini; Scirpus pungens == S. Rothii; Se. 
triqueter = Pollichii; Carex arctica = OC. Deinbolli (C. arctica 
Dew. yngre och för längst reduceradt); Carex ce&spitosa == C. 
Dreyeri; Carex precor, Schreb. 1774 — C. Schreberi (C. precox 
Jacq. 1778 = C. stolonifera Ehrh.); Sphenopus divaricatus —= 
Sph. Gouani; Festuca pulchella Schrad. och F. nutans Host, 
båda betydligt äldre och klarare än F. Scheuchzeri, utan all 
räson föredraget. Dessa ur blott ett par familjer hemtade 
exempel kunna lätt mångdubblas. 


132 
lig var ej den gamla Linnéanska tiden, då man icke ens 
tänkte deruppå! 

Speciella Botanikens framsteg sedan Linnés tid äro obe- 
räkneliga. Blott under dessa sista femtio år har arternas 
antal tredubblats. Linne uppskattade växternas antal först 
till 10,000; man har småningom ökat det till 50—, 100—, 
200,000, och säkerligen är detta allt för ringa; slägtenas 
antal är nu nära lika stort som arternas på Linnés tid.” 
Det är isynnerhet de lägre kryptogamernas antal, som sy- 
nes oändligt; hvarje växt har ofta flera egendomliga para- 
siter. Ju flera man upptäcker, desto flera inser man åter- 
stå att upptäcka. För mig har ofta framställts den frågan, 
om det under närvarande förhållanden är nödvändigt, ens 
nyttigt under speciella namn upptaga alla endast under mi- ” 
kroskop skiljbara, t. ex. Bladsvampar. Astronomerna gifva 
ej egna namn åt hvarje endast under teleskopet urskiljbar 
stjerna i nebulosorna. Säkert är, att det afleder från de 
högre och vigtigares kännedom. I den mån de kända väx- 
ternas antal ökats, har ej varit möjligt inskränka sig till 
den enkla Linnéanska diagnostiken på slägten och arter, 
som ledt till mycken osäkerhet i bestämmandet, emedan 
Linnéanska definitionerna passa till flera. En annan följd 
deraf har varit, att de flesta Botanister nu för tiden rikta 
sina studier blott åt en viss grupp, ofta en enda familj 
eller ett slägte, och att ingen nu mer förmår följa vetenska- 
pen i alla dess speciella detaljer. Ännu för 50—060 år se- 


dan, då förf. började sina studier, ansågs det för en pligt 


133 


att lemna odelad uppmärksamhet åt hela växtriket. Lik- 
som all arbetets fördelning har nämnda monografiska stu- 
dium mägtigt bidragit till vetenskapens utbildning, och dess 
speciella delar kunna endast på detta sätt numera bearbe- 
tas. De som för eget nöje egna sig åt vetenskapliga forsk- 
ningar ega obestridlig rätt att egna sig at ett inskränktare 
fält; men en Akademisk lärare måste tillika vara universell 
och framför allt icke vara obekant med någon af krypto- 
gamernas större afdelningar. Ty man kan ej förneka, att 
den allmänna öfversigt, som i äldre tider vanns öfver hela 
naturen, genom ensidigt monografiskt studium lätt fördunk- 
las, och vetenskapen blir icke något helgjutet, utan en sam- 
ling af fragmenter, lösryckta från hvarandra”). En sådan 
inskränkning har forts itt allt från Aristoteles, so omfat- 
tade hela menskliga vetandet, äfvensom efter Linné, som 
omfattade hela Naturalhistorien; men efter deras, liksom 
Alexanders död, sönderföllo deras stora riken i smärre sta- 
ter, som hvar för sig sträfva efter sjelfständighet. 
Slägtbegreppet har sedan Linnés tid undergått högst 
betydliga förändringar. Flera af de Linnéanska slägtena 
hafva nu utväxt till hela familjer med talrika slägten. Detta 
har blifvit nödvändigt genom arternas mångdubblade antal 


") En väsendtligare olägenhet deraf är, att man svårligen kan 
förvärfva sig en fast sjelfständig öfvertygelse i mera allmänt 
ingripande frågor, utan ofta låter leda sig af den siste förfat- 
tare man läst, då denne framträder högröstad och tvärsäker i 
sina omdömen. 


134 


och rättvisas af de talrika, väsendtliga skiljemärken, man 
upptäckt. Synnerligast har fröens analys efter Gärtner myc- 
ket fastare och naturligare begränsat flera både slägten och 
familjer. Genom användande af mikroskopet hafva krypto- 
gamernas slägten till större delen blifvit omgestaltade. Vig- 
ten deraf kan ingen förneka, ehuru man i min öfvertygelse 
dervid ofta gått allt för minutiöst tillväga”) och förbisett 
en mängd ännu vigtigare biologiska förhållanden. En mängd 
falska slägten hafva tillika uppkommit derigenom, att man 
antagit hvarje mikroskopisk skillnad för typisk”"), förvex- 
lat sporer med conidier, samt beskrifvit mycelier och sterila 
former för sjelfständiga slägten ”"). — Åfven flera Linnéan- 
ska fanerogama slägten hafva blifvit reformerade, f. ex. 
Pomaceernas, Umbellaternas, Sagina m. fl. (Linné lade 


alltför mycken vigt pa talförhållanderna). Man har härvid 


”) Att synnerligast spindelformiga sporer (sporg&e fusiformes) före- 
komma både enkla och septerade hos samma art, är för hvarje 
mykolog bekant, f. ex. hos Fusidia. Hos flera Spherier äro 
de först enkla, sedan på midten septerade, slutligen med 3 
septa, så att denna karakter icke erbjuder säkra skiljemärken. 
Helt annat är förhållandet med spore& bipolares, murales. 

+) Så förekomma bland Spheriacee, utom den normala formen med 
utbildade asci, andra med blott sporidier /pycnides), andra med 
blott spermatier, liksom ock asci hos flera så tidigt resorberas, 
att de synas saknas. Af alla dessa olika stadier hos samma 
art har man bildat egna slägten. Corda har belastat Mykolo- 
gien med otaliga haltlösa slägten, blott efter en ensidig ana- 
lys, utan afseende på deras morphologi och biologiska förhål- 
landen. 

”+) Talrika exempel häruppå finnas i mina mykologiska arbeten. 


135 


följt Linnés egen regel, att slägtena skulle bildas efter na- 
turliga förvandtskapen och icke efter karakterer; men man 
har förbisett denna, då man indragit flera gamla slägten, f. 
ex. Cineraria, Sorbus, Orobus m. fl., af brist på mer fram- 
stående skiljemärken. Hufvudsakliga skillnaden emellan 
Linnéanska och närvarande tidens slägtbestämning ligger i 
den öfvervägande vigt man lägger på karakteren. Dylika 
önska vi ock alla, men erfarenheten lärer, »att i naturen 
finnes ingen absolut karakter» (Koch), hvarpå den redan 
omnämnda Pelargonium med regelbunden blomma är ett 
lätt i ögonen fallande exempel. Derjemte torde jag få an- 
märka, att mindre slägtens söndersplittrande, då de föröf- 
rigt äro naturliga grupper, är ingen vinst; men deremot i 
praktiskt hänseende vigtigt, underlättande så väl arternas be- 
stämmande som minnet, om man kan lyckas fördela oform- 
ligt stora slägten (t. ex. Agaricus, Spheeria, Senecio, Sola- 
mun). En annan motsats mot Linnéanska slägtbestämnin- 
gen är, att man för konseqvensens skull yrkar, att samma 
karakter, som i ett fall skiljer slägten, gör det samma öf- 
verallt, hvilken grundsats Linné benämnde »det värsta kät- 
teri», — och Crucifere å ena sidan, och slägtet Polygonum 
å andra lemna derpå talande bevis. 

Artbegreppet, såsom grundadt i naturen, har i alla ti- 
der bland alla samvetsgranna Botanister varit oföränderligt, 
ehuru efter mer eller mindre noggrann bekantskap med na- 
turen olika tillämpadt. Endast hos Tournefortska skolan 


och sedermera hos Necker finna vi en betydligare afvikelse, 


136 


emedan hos dem sammanfaller artbegreppet med slägtets. 
Men i alla tider hafva tillika funnits de, som sträfvat till 
ytterlighet antingen i åtskiljande eller sammanslående. Ta- 
bernemontanus var för sin tid i förra hänseendet, hvad Jor- 
dan är för vår. Anhängarne af den senare riktningen vilja 
gerna betrakta Linne som sin koryfé, men alldeles oriktigt 
(om man undantager hans första ungdomsarbeten, hvaröfver 
vi i föregående uppsats lemnat förklaring); ty för sin tid 
stod han och i vår tid skulle han stå på samma ståndpunkt 
som Koch, d. v. s. tillhöra juste milieu eller centern. Un- 
der olika tidsperioder hyllas den ena riktningen mer än den 
andra; när endera drifvits till sin ytterlighet, framkallar den 
sin motsats. Men detta ämne är för vidlyftigt att här af- 
handla; vi få hänvisa till det vi i förra bandet härom ytt- 
rat. Jag kan dock icke underlåta att här uttala min oppo- 
sition emot den nya Engelska skolan, som förenar t. ex. 
Utricularia intermedia (Linné antog denna för U. vulgaris) 


och U. minor samt hundradetals lika skilda till en: art”). 
+) Det är företrädesvis i fråga om de inhemska växterna denna 
behandling följes; i frågan om exotiska synes mig Bentham följa 

helt andra grundsatser, f. ex. bland Siderites-arterna. Mig sy- 

nes snarare ett noggrannare skiljande af de inhemska arterna, 

som ligga oss närmast, hafva mera intresse än en del närbe- 
slägtade exotiska. — Bland oriktigt förenade arter må här äf- 

ven anföras Wahlbergella apetala och affinis; båda hafva un- 

der en lång följd af år i härvarande trädgård blommat jemte 
hvarandra, så olika, att man vid första ögonkastet skulle tro 

dem tillhöra olika slägten (W. affinis liknar mer en Silene). 

" W. affinis har alltid styft upprätta blommor, fast och aflångt- 


137 

Men denna riktning är lätt förklarlig hos dem, som inka- 
stas i ett rikt herbarium, der man knappt på annat sätt 
kan reda sig bland en mängd former, som man ej i natu- 
ren undersökt. Liksom den rike Bankiren måste anse daga- 
karlens arbeten för blott fnask, så måste ock Botanikens 
Rotschildar, med rik tillgång på de utmärktaste nya växt- 
former, anse andras minutiösa undersökningar blott för obe- 
tydligheter. Emellertid anser jag ytterligheten i åtskiljan- 
de mindre skadlig, ty den finner aldrig blinda anhängare, 
då den motsatta alltid kan räkna på mängdens bifall, ty 
menniskorna äro alltid mest benägna tro det förringande, 
som säges om en sak. Önskligast vore att man afhölle sig 
från allt omdöme öfver saker, som man ej noga under- 
sökt”). 

Innan läran om växternas könsskillnad blifvit fastställd, 


kunde naturligtvis ingen fråga uppstå om bastard-bildnin- 


cylindriskt foder (ej hinnaktigt, uppblåst), kronbladens klo lika 

" lång med fodret och brämet utskjutande af fodrets längd, hvitt. 

+) Bland de mångfaldiga varnande exempel på den godtycklighet, 
hvartill det blotta opinerandet leder, må här ett anföras. Tha- 
lictrum kemense föres af L. Lestadius till Th. simplex, af Wah- 
lenberg till Th. flavum, sedan till Th. majus, af Grenier till 
Th. nulans, af Regel till Th. mucronatum och till Th. minus af 
J. D. Hooker (Grenier och Regel hafva dock sedermera erkänt 
den för egen art och den senare gifvit figur deraf). Den har 
således gjort sin rund kring de flesta Europeiska arterna; 
emellertid tillhör den ingendera, utan såsom rent arktisk art 
har den sina närmaste förvandta i Sibirien och N. Amerika, 
f. ex. Th. baikalense. Ingen art af Th. minoris grupp förekom- 
mer hvarken i arktiska eller subarktiska zonen. 


138 


gar. Linné var den förste, hos hvilken tanken på möjlig- 
heten deraf uppstod, ehuru väl numera ingen skulle vilja 
erkänna de exempel, han deruppå anförde. Också lade han 
ingen vigt derpå vid arternas framställning, riktigt inse- 
ende, att hypotheser om arternas ursprung ligga utom den 
empiriska Botanikens område. Åfven om man skulle anse 
dem vara af hybridt ursprung, måste man numera betrakta 
dem som verkliga arter, då de visa sig fertila, alltid kon- 
stanta, talrikt förekommande, med egendomlig historia och 
geografisk utbredning. Efter Linné föll denna fråga i för- 
gätenhet, till dess Keelreuter och Gärtner d. y. med verk- 
liga rön upplyste densamma. Schtede var den förste, som 
tillämpade densamma på vilda växterna, ehuru till öfver- 
drift, och sedan har hybriditets-läran, dock nästan endast i 
Tyskland, fått många anhängare. Att verkliga hybrider 
gifvas, äfven i fria naturen, vittna Verbasca, Cirsia, Salices; 
men alla verkliga hybrider förekomma ytterst sparsamt, obe- 
stämda i sin bildning och sterila, så vida de ej befruktas 
till dessa eller utdö. De förtjena derföre, lika litet som an- 
dra missbildningar och allt tillfälligt, plats i systemet. Hos 
en del Tyska Botanister har blifvit en vana att öfverallt 
vädra hybrider; minst en tredjedel af de som sådane an- 
tagna äro varieteter (t. ex. Potentilla mixta), en annan tre- 
djedel verkliga arter. Enda grunden för dessas antagande 
som hybrider är, att de stå midt emellan tvenne andra; men 


i hvarje naturlig uppställning af arterna följa dessa i en 


139 


sammanhängande serie, såsom perlorna på ett band, hvilka 
väl beröra sina närmaste grannar, men ändock äro bestämdt 
skiljda. Och den som känner deras historia och olika geo- 
grafiska utbredning, får helt olika åsigter, äfven öfver de 
vanligast för hybrida ansedda arter, t. ex. Finska Oxeln 
(Sorbus Fennica). Denna, som alltid lätt uppdrages af frön 
och har eget namn i folkspråket (t. ex. Suroxel i Rosl.), 
förekommer aldrig i de inre trakterna af landet, der Oxeln 
och Rönnen i mängd växa blandade, utan endast i yttre 
skären, der Oxeln ej förekommer; den Svenska Oxeln fin- 
nes ej i hela Norrige, men Finska Oxeln i mängd på vest- 
kusten. Med större skäl skulle S. Scandica kunna betrak- 
tas som hybrid af S. Aria och Fennica, ty den står ännu 
mer midt emellan dessa”). 

Man yrkar med rätta i våra dagar, att vetenskapen 
skall vara praktisk och utträda i allmänna lifvet; men ge- 
nom den mikrologi, hvaruti Botaniken nu fördjupat sig, lig- 
ger den aflägsnare derifrån än på Linnés tid”"). Mången, 
betagen i sina subtila undersökningar, blickar med förakt 

”) Circea intermedia, som ock allmänt anses för bastard, finnes i 
mängd i Wisconsin, men ingen af de öfriga arterna. Lamium 

intermedium förekommer äfven i skogiga bergstrakter, der L. 

amplexicaule saknas, och på fälten kring Lund vårtiden vida ym- 

nigare än IL. amplexicaule, med hvilken den föröfrigt, tvärt emot 

Benthams åsigt, har ingen närmare frändskap, utan endast med 

L. purpureum. 

>+) De betydliga framsteg, Medicinska Botaniken gjort, såväl ge- 


nom nya drogers införande, som de exotiskas riktigare syste- 
matiska bestämning, måste tacksamt erkännas. 


140 


ned på allt, som har praktisk tillämpning; men då Ekono- 
mien sjelf nu höjt sig till vetenskap, är förlusten ringa. Oss 
synes likväl välbetänkt, att man vid våra Svenska Univer- 
siteter förenat Botaniken med Ekonomien, på det den förra 
ej skall förlora sitt samband med den senare. Linné visa- 
de vid alla tillfällen största uppmärksamhet åt Botanikens 
praktiska tillämpning och besvarade, men förnekade icke 
rättmätigheten af frågan: Cwi bono. Det var då de gamle 
språkens målsmän, som framställde detta inkast mot natur- 
vetenskaperna — och är det således endast en Nemesis, att 
samtiden just emot dem framställer samma spörjsmål. 
Genom det mångdubbelt ökade antalet af Botanikens 
idkare, måhända äfven genom tidsandans inflytande, har för- 
hållandet mellan de förra i allmänhet förändrats. Natur- 
forskarne bildade förr en ecclesia militans, voro knappt to- 
lererade i de lärdas gillen, slöto sig derför med innerlig 
vänskap tillsamman och utgjorde ett ordensförbund, fast 
utan stadgar och hemligheter, utbredt öfver hela den civili- 
serade verlden. De enskilde lemnade sina fynd till de mer 
framstående att bekantgöra, som förhållandet var med Lin- 
nés lärjungar; frågan var om hvad, och icke genom hvem 
vetenskapens framsteg skedde. Ingen egnade sig åt dem 
utan inre kallelse, utan mod att blifva martyr för veten- 
skapen. Helt annorlunda nu: Naturvetenskaperna börja 
blifva en ecelesia triumphans, som ger bröd och äreställen, 
hvilka äfven lycksökare eftersträfva. Härigenom blir det 


allmänna sköna brödra-band, som förr förenade alla veten- 


141 


skapens idkare, ofta söndersprängdt; alla täfla att sjelfva 
framhålla sina fynd, ofta med nedsättande af andras för- 
tjenster. Vare likväl långt från mig att angifva dessa för- 
hållanden som allmänna bland Botanisterna; tvärtom är jag 
lycklig att af egen erfarenhet vittna, det de tillhöra undan- 
tagen. Men ingen torde ana, huru mycken orättvisa han, 
emot sin vilja, gör sina företrädare, och man kan derföre 
aldrig vara nog varsam i sina omdömen. Onekligen är det 
i våra dagar oändligt svårare, än 1 äldre tider, att väcka 
uppmärksamhet, ehuru hjelpmedlen till egna forskningar 
högst betydligt blifvit underlättade. Hvad författaren för 
sin del mest lider af, är att se den småaktiga fåfänga, som 
uppenbarar sig i begäret att af ringaste anledning tillsätta 
sin auktoritet till så många växter som möjligt”), bruket att 
uppkalla alla växter efter personer, så att man genom nam- 
nen tror sig förpassa tvenne, ja ofta trenne personer till 
odödligheten, först genom slägtnamnet, vidare genom art- 
namnet och slutligen namngifvarens. Man borde erinra sig, 
att man mellan raderna ofta kan läsa en persons karakter, 
och att man mest visar sig löjlig genom fåfänga. 
Slutligen må vi äfven fästa uppmärksamheten på de 
högst betydligt ökade hjelpmedel, som i våra dagar så hö- 
+) Vid beskrifningen af Segestrella laclissima hade jag blott ett 
exemplar under ögonen, och likväl citeras den under trenne 
olika arter »pro parte». Att sätta emend. efter Sphinctrina, fin- 
ner jag alls ingen anledning till, helst andra arten, hufvudsak- 


ligen beroende af Bulliards figur, troligen blott är en tillfällig 
form. OQO. 8. v. 


142 


geligen underlätta vetenskapens studium. Vi behöfva här 
endast nämna mikroskopernas förbättring, lättare tillgång 
till litteraturen, förbättrade kommunikations-anstalter, så att 
resor till aflägsna länder nu kunna anses för lust-turer, då 
de på Linnés tid voro förenade med manga besvär och vå- 
dor. Dertill kommer i vårt land den verkligen generösa fri- 
kostighet, hvarmed - alla litterära företag af Staten under- 
stödjas, och lätta tillfällen att erhålla resestipendier. Helt 
olika för 50 år sedan, då i intetdera afseendet det ringaste 
kunde erhållas; på Linnés tid ersattes denna brist af M&- 
cenater. En annan i ögonen fallande olikhet emellan den 
äldre och nyare Botaniken är den öfvervägande vigt och 
betydelse, större samlingar nu erhållit. De spela numera 
samma rol i Botaniken, som det grofva artilleriet i politi- 
ken. Den som i hvartdera hänseendet disponerar största 
massan, har för dagen, men ej inför historien, en afgörande 
röst. Men samlingar förvärfvas numera icke genom enskild 
flit eller tillfalla vetenskapens idkare, såsom Linné, som en 
gärd af aktning; de äro en handelsvara, så att för att blif- 
va en firad Botanist knappt erfordras mer än penningar 
för resor och växters inköp, penningar för deras förvarande, 
penningar till aflönande af biträden för deras ordnande och 
bestämmande. Penningen itöfvar för den enskilde äfven 
här sitt förtryck, hvarföre ock ingen i denna väg nu kan 
täfla med Engelsmännen, Att numera söka anlägga ett all- 
mänt herbarium utan stor förmögenhet, är öfvermodigt af 


en enskild; jag har sjelf varit en dylik fantast, som deråt 


143 
egnat mer än ett halft sekels mödor och betydliga årliga 


uppoffringar, men då jag nu ändtligen hunnit ordna detsam- 
ma, tillåta mina krafter mig ej begagna det. Det är der- 
före offentliga institutioner, som måste öfvertaga bekostan- 
de af materielen; för Upsala Universitet är i detta afseende 
föga gjordt, ehuru dess botaniska Museum är af betydlig 
vigt genom Bursers herbarium och Thunbergs donation af 
sina samlingar. 

Derjemte äro Botaniska trädgårdar ett af Botanikens 
vigtigaste hjelpmedel. I äldre tider och ännu i början af 
detta århundrade var de odlade växternas antal så inskränkt, 
att man i större trädgårdar kunde hafva de i Europa od- 
lade arterna nära fullständigt. - Arterna voro då, just för 
det inskränkta antalet, i allmänhet bättre bestämda än nu, 
då man svårligen kan hålla reda på dem alla. Man egde 
ock särskilda handböcker öfver dessa af Desfontaines, Will- 
denow, Hornemann, som nära fullständigt upptogo då odla- 
de arter, till god hjelpreda både för prefekten och de stu- 
derande. Med den ström af nya växter, som nu årligen 
invandra, och äldre som utdö, är ett sådant arbete nu knappt 
möjligt. - Blumisteriet, som gerna vill intränga i botaniska 
trädgärdarne, verkar ock menligt. Naturligtvis vill enhvar 
hafva så stor rikedom som möjligt, men man måste förnäm- 
ligast afse typerna för familjer och slägten samt de i me- 
dicinskt, ekonomiskt och tekniskt afseende vigtigaste. Men 
derjemte vore önskeligt, att hvarje trädgård valde vissa fa- 


miljer för nogare undersökning och bestämmande. Åfven 


144 


för undervisningen är det af vigt att, utom allmän öfversigt, i 
vissa delar kunna göra sig fullt hemmastadd i det speciella. 

I samband med trädgårdsskötseln har ett ämne ofta 
runnit mig i sinnet, som jag här tager mig friheten fram- 
ställa. Humanitetens framsteg i våra dagar har beredt 
qvinnan rättvisa som medborgarinna; men ännu återstår myc- 
ket för att bereda företrädesvis dem, som ej blifva husmö- 
drar, en sjelfständig ställning i samhället, utan att nödgas 
fortlefva hela sitt lif i beroende ställning och på ålderdo- 
men ofta som ett öfverflödigt inventarium. Man har redan 
börjat lemna henne tillträde till vissa tjenstebefattningar, 
hvilka hon lika väl kan sköta som mannen, och anvisa hen- 
ne yrken, hvarigenom hon kan vinna sjelfständig ställning. För 
min del tvekar jag icke föreslå trädgårdsmästareyrket som ett 
af de lämpligaste för qvinnan, icke blott i andras tjenst, utan 
äfven som sjelfegande förvaltarinna af egen köks-, frukt- 
och blomstergård. Det är ett yrke, som 1 större städers 
grannskap väl lönar sig och fordrar hvarken större krafter, 
högre studier eller större kapital än hon kan förvärfva. I 
mindre hushåll är ju husmodren den, som har tillsyn af 
köksträdgården; döttrarne öfvertaga med förkärlek blomster- 
skötseln. Att den skönare hälften af vårt slägte har mera 
sympathi med blomsterverlden än mannen, är intet tvifvel. 
— Sedan herdelifvet nu är ur mode, och lammen tillhöra 
prosan, kunde man hoppas, att en sådan Floras prestinna 
i sin rosengård skulle lemna mången af våra poeter stoff 


till nya idyller. 


Öfversigt 
af den Skandinaviska jordens växtlighet'). 


I. 


Ett lands naturliga produktionsförmåga, som vi, för att 
begagna ett Svenskt ord, benämna dess växtlighet, lemnar 
grundvalarne för dess naturliga rikedom och förmåga att 
framskrida till högre välstånd. Ty växtriket bereder medlen 
för allt lefvandes bestånd och trefnad; arfvet efter dess tal- 
lösa förgångna generationer är ett villkor för ett lands natur- 
liga bördighet; i första eller andra hand hemta alla djur 
och menniskor af växterna sin näring. Väl bidraga äfven 
mineralierna, ur financiell synpunkt, till ett lands natur- 
liga rikedom; men allt Kaliforniens guld kan dock icke 
förgylla glaciererna till ett paradis eller af sandöknarne be- 
reda en för menniskan treflig bostad. Som bekant är, be- 


stämma så väl klimateriska förhållanden som jordens" bild- 


>) Införd i Nordisk Univers. Tidskrift samt till en del öfversatt 
i Regels Flora och Ottos Gartenzeit. 


Fries, Bot. Utfl., III. 10 


146 
ning och öfriga fysiska beskaffenhet ett lands växtlighet. 
Ehuru meteorologien, som framställer de förra, ännu icke 
hunnit till några allmänna, fastställda lagar för de vexlande 
förändringarne i atmosferen, denna omätliga verkstad för na- 
turens allmänna lifsandar, kunna de vanliga klimateriska 
förhållanderna i Skandinavien genom mångåriga iakttagelser 
anses tillräckligen bekanta, då tillfället ej medgifver här ingå 
deruti. Ett lands kemiska och fysiska beskaffenhet omvexlar 
så betydligt på skilda orter, att hvarje sådan fordrar en 
egen granskning. Men i alla dessa afseenden är af största 
vigt för statsmannen och ekonomen att känna sitt lands na- 
tur, för att bibehålla och öka dess naturliga rikedom; för att 
frambringa nya näringskällor, t. ex. genom utländska växt- 
arters införande och acklimatiserande, samt ett allmännare 
spridande eller förädlande af inhemska sådana; och för att 
bedömma skilda trakters lämplighet för sädesskördar, foder- 
växters odling eller skogsskötsel. Att bidraga till utredande 
af dessa för samhället och allmänna lifvet vigtiga frågor, att 
utfinna medel för att besegra en styfmoderlig naturs hård- 
het, är en af den speciella botanikens vigtigaste uppgifter. 
Men utforskandet af de allmänna lagarne för växtalstrens 
fördelning emellan jordens skilda länder och zoner är redan 
för sig i hög grad lärorikt och bildande, så att man med 
fog kan säga, att det är denna riktning, som adlar den 
speciella botaniken, hvilken eljest lätteligen urartar till en 
ofruktbar mikrologi. Och då man dervid snart inser, huru 


hvarje lands inhemska vegetation afspeglar dess natur, finner 


147 


man lätt vigten af den förras noggranna undersökning; men 
dess kännedom blir alltid ofullständig utan jemförelse med 
främmande länders. Växterna, såsom fängslade vid den 
växtort, slumpen en gång tilldelade dem, äro af den omgif- 
vande yttre naturen i ojemförligt högre grad beroende än 
djuren, som isolerat sig från densamma. Som växternas hela 
lifsverksamhet - är utåt vänd, då djuren inom sig förborga 
alla sina ädlare organer, undergå de under yttre momenters 
inverkan långt betydligare förändringar, och måhända se vi 
ingenstädes klarare det högre förnuft, som uppenbarar sig 
i hela naturen, än i den underbara mångfald, som uppen- 
barar sig hos växtalstren i skilda länder, hvilka alltid på 
det ändamålsenligaste sätt äro lämpade efter hvarje lands 
fysiska och klimateriska förhållanden. 

Men å andra sidan synes det oss vara ett misstag, att 
efter de inhemska växternas antal bedömma ett lands natur- 
liga fruktbarhet (de ytterst sterila karro-fälten på Kaplandet 
hafva största mångfald af arter) — och ännu mera, att der- 
med sammanbinda inbyggarnes antal på qvadratmilen i hvarje 
provins. Artantalet aftager visserligen i allmänhet emot nor- 
den, så att vanligen blott en förut osedd nordlig växt mö- 
ter emot fyra sydliga, som försvinna; men artantalet i hvarje 
provins bestämmes närmast af den större eller mindre vex- 
ling i fysiska och klimateriska förhållanden inom densamma. 
Ett landskap med omvexlande skogar, höga berg och gran- 
skap till haf måste, om än ofruktbart, ega en artrikare 


Flora. än ett enformigt, ehuru bördigt slättland. Och inbyg- 


148 


garnes antal uti hvarje trakt bestämmes af många andra 
förhållanden än landets egna vegetativa produktionsförmåga; 
af de andra näringskällor och tillfällen till industri, det er- 
bjuder. Dessutom är väl bekant, att ju mera ett land upp- 
odlas, desto mera aftynar den mera ursprungliga inhemska 
vegetationen, emedan menniskan sätter sig i besittning af 
alla de bördigaste lokalerna; desto mera minskas de verkli- 
gen vilda växternas antal. Så t. ex. hafva i Nya England 
en mängd växter försvunnit, som ännu Kalm- på Linnés tid 
insamlade. Med mera skäl afser man den inhemska vege- 
tationens inre beskaffenhet, om den erbjuder en mängd af 
naturen sjelfammade närimgsväxter. Detta har öfverallt va- 
rit ett nödvändigt villkor för hvarje börjande kultur och 
ordnadt samhälle; ty der menniskan för sitt lifsuppehälle 
oupphörligt måste kämpa med en karg natur, kan ingen 
andlig lyftning inträda förr, än en ädlare vegetation blifvit 
införd. Vi se således, att de äldsta kulturländerna i båda 
hemisfererna (Orienten, Kina samt Mexiko och Peru) äro 
tillika stamlanden för våra vigtigaste kulturväxter, då der- 
emot icke blott polarländerna, utan äfven Kap, Nya Hol- 
land m. fl. sakna sådana, hvarföre ock deras inbyggare, in- 
nan en högre kultur omskapat landet, äfven qvarstå på läg- 
sta graden af mensklig odling. Särdeles anmärkningsvärdt 
är i detta afseende Nya Holland, hvars paradisiska klimat 
väl alstrar den yppigaste och mångfaldigaste vegetation, men 
inga egentligen närande rötter, frukter eller frön, hvarföre 


ock Nyholländarne stå på mensklighetens lägsta trapp- 


149 


steg"). Att så väl växtarternas som inbyggarnes antal på 
qvadratmilen i en bestämd proportion aftager mot norden, 
är en nödvändig följd af den allt mer och mer inskränkta 
vegetationsperioden. Våra inhemska växter blifva i södern 
nästan alla vårväxter; söderns sommar- och höstväxter hin- 
na sällan till full utbildning under våra korta somrar. Och 
att, under i öfrigt nära likartade förhållanden, ett ojemför- 
ligt större antal menniskor på qvadratmilen kan lefva i de 
varma länderna än i de kalla, är en nödvändig följd af 
den oafbrutna vegetationsperioden i de förra. »Der bjöd 
naturen sjelf den glada menskan njuta», hon lefver för da- 
gen och behöfver icke samla vinterförråd; på de tropiska 
högslätterna i Amerika blomma och bära träden frukt, ofta 
på en gång, och ofta skördar man samma fält 2—3 gånger 
om året, t. ex. i Indien skördar man om sommaren tropi- 
kernas herrliga frukter och rika sädesslag, men besår emot 
vintern samma fält med våra Europeiska sädesslag, hvilka 
skördas om våren. Huru annorlunda hos oss! I nordliga 
Skandinavien inskränker sig vegetationsperioden till 2, 3, 
högst 4 månader; de bördigaste fälten skördas blott en gång 
hvartannat år, och förråden måste derunder insamlas för den 
8, 9, 10 månaders långa vintern, hvarunder en kraftigare 
näring erfordras, än i den smäktande södern. Och i den 
yttersta norden, der sjelfva den nödväxta mossan blir det 


vigtigaste inhemska näringsmedlet, såsom Islands- och Ren- 


") Först i senare åren har man i det inre landet funnit några 
växter med ätliga frön. 


150 


Lafven, grundvalen för Lapparnes hela ekonomi, skördas de 
dermed bevuxna fälten först hvart sjunde år. Nästan alla 
våra inhemska trädslag, företrädesvis barr- och hängeträ- 
den, förmå icke under den korta vegetationsperioden på ett 
år utbilda både bladskott och frukter, utan årsskotten upp- 
skjuta sin blomning till följande vår (ett i varma länderna 
okändt förhållande), och Enträdet mognar först tredje året 
sina frukter. 

Ett lands medeltemperatur angifver likväl endast de 
allmänna dragen. af vegetationens fysiognomi; inom hvarje 
större geografisk zon tillkomma flera andra momenter, som 
närmare bestämma dess karakter. Så inverkar inom samma 
zon t. ex. hela årets medeltemperatur i de flesta fall vida 
mindre, än värmens olika fördelning emellan årstiderna. År 
sommarvärmen tillräcklig för de ettariga växternas mognad, 
hindrar icke en sträng vinterköld deras trefnad, emedan frön 
icke skadas af köld. Redan inom Skandinavien äro de ett- 
åriga växterna talrikare vid våra ostkuster med varma som- 
rar, än vid vestkusterna med blidare vintrar. Af denna or- 
sak kunna ock ettåriga växter odlas högre upp mot norden, 
utom sin naturliga utbredningszon, än de fleråriga. Väl kan 
ett eller annat ogunstigt år fröskörden felsla, hvarföre de 
icke kurna framträda såsom vildt växande; men odlaren 
kan i detta fall ega frön i förlag eller anskaffa nya från 
aflägsnare orter. Detsamma gäller om växter, som fort- 
plantas genom rotknölar, så vida de under vintern kunna 


förvaras på frostfritt ställe; äfven de fleråriga örterna, så 


SA 


151 


väl de mera sydliga som de mera nordliga, lida mindre 
vanliga vintrar, då de skyddas af snötäcket (och kunna 
långt ofvan sin nordliga gräns bevaras genom betäckning), 
än kalla vårar, med vexlande varma dagar och kalla frost- 
nätter. Så oväntadt det torde vara för mången, äro Lapp- 
ska örterna de, som hos oss lättast bortfrysa under våra 
blida vårar, medan de i sitt hemland skyddas för frost, in- 
till dess högsommarn på en gång framträder. De växter, 
som lida mest af ett oblidt klimat, äro träden, hvilka hela 
året om äro blottställda för temperaturens omvexlingar, 
hvarföre flera ömtåligare trädslag förekomma, så väl vilda 
som med framgång odlade, längs vestra kusten högre mot 
norden, än uti öfriga delar af landet. Då man indelar Skan- 
dinavien i växtgeografiska regioner efter vegetationens inre 
natur, begränsas dessa efter trädens och buskarnes utbred- 
ning, icke blott derföre, att dessa företrädesvis bestämma 
ett landskaps fysiognomi, utan fast mer derföre, att de lem- 
na säkraste måttstocken på en orts växtlighet med hänse- 
ende till temperaturen. Knappt två tredjedelar af de träd 
och buskar, som på fritt land uthärda Selands och Skånes 
vintrar, kunna i medlersta Sverige odlas under bar himmel; 
till och med flera inhemska utdö, såsom Ilex, Coronilla Eme- 
rus, då skillnaden emellan de fleråriga är obetydlig, och 
ibland de ettåriga nästan ingen, i anseende till den lika 
värmegraden under högsommaren. I anseende till sin ringa 
sommarvärme är Engelska Floran den artfattigaste bland 


alla de större florområden, uti hvilka Europa fördelas; men 


152 


för de blida vintrarnes skull kunna på Irland och i sydliga 
och sydvestliga delarne af England en mängd träd och bu- 
skar odlas under bar himmel, såsom Lager, Camellier m. f., 
hvilka icke uthärda medlersta Europas vintrar, och Arbutus 
Unedo, flera Ljungarter, tillhörande Medelhafsfloran, växa 
derstädes vilda. Det är den der än annorstädes blidare luf- 
ten och höggrönare gräsmattan, som utgöra Engelsmännens 
käraste hemlandsminnen, fast himlen ej är så blå och ro- 
sorna ej så röda. 

För att bedömma ett lands lämplighet för en växts ut- 
bredning och odling, är likväl icke nog att känna landets 
medeltemperatur så väl för hela året som för de särskilda 
månaderna; man måste äfven känna, om sommarvärmen 
fortfar så lång tid som erfordras för hvarje arts fulla ut- 
bildning och mognad. MHvarje växt kräfver ett bestämdt 
qvantum af värme för sin mognad, och tillkommer icke ett 
land åtminstone minimum deraf, kan den aldrig, utan sär- 
skild vård, der trifvas. Detta hindrar likväl icke, att de 
kunna blifva föremål för en lönande kultur, så-vida det är 
någon annan växtdel än frukten, som sökes — eller man 
under en del af året kan förekomma klimatets menliga in- 
verkan. Så tillkommer våra nordliga länder visst icke det 
qvantum värme, som erfordras för Potäternas, Dahliernas 
m. fl. sjelfbestånd, ty de härstamma från subtropiska hög- 
länder, der temperaturen hela året om är nästan lika, men 
sommarmånadernas icke högre än hos oss; vi begagna oss 


af denna årstid för deras odling, och under de öfriga års- 


153 
tiderna skydda vi deras rotknölar från den i deras hem- 
land okända vinterkölden. Man har i växtgeografien allt- 
för” ensidigt fästat sig vid den vilda vegetationen; efter ar- 
ternas närvarande förekommande i den fria naturen upp- 
dragit deras gränser, som likväl oftast äro tillfälliga, hvil- 
ket inses deraf, att, tillfälligtvis inkomna 1 ett land, bosätta 
och sprida de sig hastigt, och ofta är det helt lokala om- 
ständigheter, som hindrat deras vidare utbredning; t. ex. 
mosanden afbryter i Småland Bokens framskridande mot 
norden, ehuru den vida nordligare trifves väl. Här, som 
flerestädes, har det lilla, ensidiga floristintresset bortskymt 
botanikens högre, praktiska mål; för detta är onekligen vig- 
tigare känna arternas absoluta gränser”), der klimateriska 
förhållanden icke längre medgifva en växts förekomst. 

De allmännare i massa förekommande jordarterna äro 
temligen lika fördelade på större florområden, ehuru ned- 
lagda på olika lokaler, så att först vid enskilda provinsers 
växtgeografiska beskrifning kan derå fästas synnerligt afse- 
ende. I allmänhet är deras inverkan på vissa växtarters 
förekommande mindre bestämd, än man vanligen antager; 


de, som i en provins synas uteslutande tillhöra kalkjorden, 


+) Dessas bestämmande är ett af botaniska trädgårdarnes vigti- 
gaste ändamål, och har jag, sedan botaniska trädgårdens led- 
ning här i Upsala uppdrogs mig, riktat min uppmärksamhet 
deruppå. Många, som efter all analogi borde trifvas, utgå år- 
ligen, men ännu flera, som man ej väntat, hafva bibehållit sig 
under våra vintrar, t. ex. Myopyrum parviflorum, Diclytra spec- 
tabilis. 


154 


förekomma i ett annat land på granit och tvertom; rik hu- 
musqvantitet utplånar ofta skillnaderna. Också framalstrar 
ingendera af dem i öfvervägande massa en synnerligen art- 
rik Flora; tvertom synes den mångfaldigaste blandning af 
samtliga vara mest gynnande. Urbergstrakter med deras 
vanligen oblandade jordalf, isynnerhet de, som hvila på ler- 
fattiga hällearter, hafva vanligen en artfattig vegetation 
och äro mera egnade för boskapsskötsel och skogsväxt än 
för ett ordnadt åkerbruk, emedan den öppna jorden kräfver 
mera gödning än den odlade jorden sjelf återlemnar. Det 
är snarare den mäångfaldigaste blandning af de olika jord- 
arterna, som frambringar den rikaste växtlighet, sjelf grun- 
den för den större humusrikedomen. Alla Skandinaviens 
bördigaste landsträckor utgöras af öfvergångs- och yngre 
bildningar, betäckta af alluvialjord. Endast enskilda dalar 
mellan bergen, från hvilka lösare jordarter nedförts, utmärka 


sig för öfrigt genom kraftigare vegetation. 


XI. 


Skall en jemförelse emellan olika florområden lemna 
något vetenskapligt resultat, måste desamma naturligen be- 
gränsas, så väl efter landets fysiska beskaffenhet som ve- 
getationens egendomliga skaplynne i hvarje större gebit. 
Den vanligare bestämningen efter politiska gränser är ove- 
tenskaplig och leder i praktiskt hänseende mer till förvillelse 
än upplysning. Skandinavien, i det omfång nedanför upp- 


gifves, är ett af de bäst begränsade florområden i Europa; 


155 
det naturliga sambandet emellan Sverige och Finland, Sve- 
rige och Norge hvarken minskas eller ökas af 1809 eller 
1814 års fredsslut; ty vetenskapen kan icke bero af något 
så tillfälligt som eröfringskrigens våldsbragder. Deremot 
måste Skandinaviska Floran helt och hållet utesluta Hol- 
stein, Island, hvilket utgör ett eget, ehuru torftigt, flor- 
område, och Grönland, som bildar en mellanlänk emellan 
arktiska Europas och Norra Amerikas vegetation. — I norr 
och vester begränsas Skandinavien af Is- och Vesterhafvet, 
1 söder af Östersjön, likväl så, att Danska öarna och Cim- 
briska halfön intill Eidern räknas till detsamma. Men Hol- 
stein är till sin vegetation ett helt Tyskt land; med Elben 
har dit blifvit nedförd en nordtysk vegetation, och för Skan- 
dinavien mera karakteristiska växtarter, såsom Cornus sue- 
eica, Rubus Chamcemorus m. f., saknas alldeles. TITöster kan 
ingen annan naturlig gräns fastställas än Ladoga, Onega 
samt den kedja af sjöar, som sammanbinder Finska viken 
och Hvita hafvet. Norska Finmarken och Svenska Lapp- 
marken äro väl naturligen begränsade, men öfvergå bada så 
omärkligt i den Ryska, att någon gräns icke kan uppgifvas, 
sedan Ryssland öfverskridit Finlands gamla gräns, Kemi elf, 
till hvilken Wahlenberg utsträcker Sveriges. Finlands ur- 
berg med sina gneishällar, sina till en skärgård förgrenade 
insjöar, äro en äkta Skandinavisk natur, som helt och hället 
afviker från det stora Ryska slättlandets öster ut, utan 
både berg och sjöar, utan högre lyftning i sin natur, hvil- 


ket ock afspeglas i folklynnet. På vegetationens olikhet äro 


156 


bevisen icke mindre talrika; nästan alla våra så vanliga hälle- 
växter, t. ex. Seda, saknas 1 egentliga Ryssland; men de 
detta land så egendomliga steppväxterna, äfvensom Astra- 
gali, hafva ända till Dwina representanter, t. ex. Corisper- 
mum intermedium. Mest i ögonen fallande är likväl de olika 
barrträden, hvilka bland alla familjer bäst karakterisera olika 
florområden; öster om nämnde sjökedja möta skogar af 
Lärkträdet och Sibiriska Granen i stället för vår vanliga 
Europeiska. 

Skandinavien, sålunda begränsadt, bildar ett ganska na- 
turligt florområde, som i flera hänseenden afviker från de 
öfriga större Europeiska. Det öfverensstämmer likväl deruti 
med det Europeiska i sin helhet, att det framställer få 
egendomliga typer i jemförelse med de öfriga verldsdelarna 
(södra hemisferen med ojemförligt mindre fast land fram- 
bringar de flesta mest egendomliga typer); att slägtena i 
allmänhet -icke framvisa den mangfald af arter af samma 
slägte, som icke blott heta zonen, företrädesvis i Amerika, 
utan äfven andra mera tempererade länder, t. ex. Kaplan- 
det, Norra Amerika under lika isothermer. Deremot ega 
arterna i Europa i allmänhet en större utbredning, hvilket 
torde härleda sig af den äldre kulturen och lifligare kom- 
munikationen. Inga tropiska och subtropiska växtformer 
tillhöra egentligen Europa; endast på Medelhafskusten före- 
komma några få representanter. Skandinavien, utan alla 
sådana, kan i alla nämnda hänseenden sägas renast fram- 


ställa den Europeiska typen. De herrligaste tropiska fruk- 


157 


terna, liksom flera de vigtigaste kulturväxterna, kunna der- 
före icke i Europa acklimatiseras, minst i Skandinavien. 
Skandinaviens vegetation utgöres af trenne elementer: 1) 
det medeleuropeiska låglandets, hvilken utgör massan af de 
inhemska växterna; 2) flera arter af den sydeuropeiska alp- 
floran, som i allmänhet är alpinsk, men ofta äfven hos oss 
uppträder i lägre bergstrakter, t. ex. Thestum alpinum, 
Helianthemuwm ölandicum, Pinguicula alpina, Melampyrum 
silvaticum m. fl., och 3) den arktiska Floran. Denna sist- 
nämnda är nära nog fullkomligt likartad rundt kring hela 
klotet, så att samma arter finnas i Finmarken, Sibirien och 
Norra Amerika, ett förhållande, som märkbart aftager, ju 
mer man närmar sig eqvatorn, så att i samma mån longi- 
tudsgraderna växa i bredd, tilltager äfven vegetationens olik- 
het under samma breddgrad. TI arktiska zonen äro nemli- 
gen arterna vanligen gemensamma rundt kring klotet, i sub- 
arktiska och kallare tempererade vanligen slägtena, men i 
de varmare tempererade endast familjerna, och i den heta 
zonen blifva ofta äfven dessa olika. Då så väl arterna, 
tillhörande den medeleuropeiska alpfloran, som den arktiska 
zonens, lätteligen sammanblandas, måste anmärkas, att till 
den förra räknas de, som tillika förekomma på medlersta 
Europas fjäll, men icke hafva större utbredning efter lati- 
tuden; alla de äter, som saknas i medlersta Europa, till- 
höra arktiska zonen. Det är i synnerhet de sednare, som 
tilltaga i mängd emot norden, och flertalet af dessa äro icke 


egentliga fjällväxter, utan tillhöra egentligen nordligaste Sve- 


158 
riges skogstrakter, såsom Ranunculus lapponicus, Rubus arc- 
ticus m. fl., eller Nordlandens och Finmarkens kuster, så- 
som Gentiana serrata, involuerata, Primula sibirica 0. 8. V. 
De utmärktaste växter, som sednare åren blifvit upptäckta 
i Skandinavien, äro egentligen Amerikanska, såsom Botry- 
chium virginicum, Carex scirpoidea, Stellaria borealis, Ar- 
nica alpina 0. s. v. Hvad som egentligen utmärker Skan- 
dinaviska Floran från medlersta Europas är: 1) ettrelativt 
mindre antal af ettåriga växter; 2) de talrika arktiska for- 
mer, som uppträda i densamma och, ehuru tilltagande mot 
norden, icke alldeles saknas i Danmark, t. ex. Haloscias, 
Stenhammaria, Rubus Chamemorus, Cornus suecica m. f.; 
och 3) rikedomen på växtarter, som tillhöra torfjord. Icke 
blott alla slägten, som i Skandinavien synas hafva sin cen- 
ter, t. ex. Pil, Starr, Rörhven (Salix, Carex, Calamagrostis), 
utan samtliga Skandinavien mera egendomliga arter tillhöra 
torfjorden. Detta är en naturlig följ! deraf, att torfbildning 
allt mer och mer tilltager emot norden; den är den enda 
mera egendomliga bildning, vårt land eger, ty redan Tysk- 
lands torfjord är vida afvikande från våra nordliga skogs- 
trakters. Egendomliga arter, som utom Skandinavien icke 
ega vidsträckt utbredning, äro likväl högst få. Flera, så- 
som sådana ansedda, hafva i sednare ären blifvit funna på 
långt aflägsna trakter, t. ex. Artemisia norvegica på Klip- 
piga bergen i Amerika, Artemisia rupestris, laciniata och 
Carex obtusata i Sibirien, Blyttia suaveolens eller Cinna ex- 


pansa vid Petersburg, Baikal och på Sitka. Detta är en 


159 


anmärkningsvärd egenhet, emedan florområden med så vid- 
sträckt utbredning sällan sakna flera egendomliga typer. 
Det må lemnas oafgjordt, huruvida förklaringen dertill bör 
sökas deruti, att Skandinavien vid tertiära periodens början 
synes varit betäckt af glacierer, derefter undergått våld- 
samma omstörtningar (rullstensfloden), så att nuvarande ve- 
getation småningom invandrat och intagit landet i den mån, 
klimatet förbättrats. Men afser man de för Skandinavien 
och medlersta Europa gemensamma arternas olika utbred- 
ning inom hvardera landet, så finner man af tvenne närbe- 
slägtade arter den ena förherrskande i Skandinavien, den 
andra i medlersta Europa, hvilka väl uppträda i det midt- 
emot liggande landets kusttrakter, liksom invandrade, men 
föga utbreda sig till dess inre delar. Tager man detta i 
beräkning, så blir skillnaden emellan en rent Svensk och 
medeleuropeisk vegetation betydligare, än om man blott af- 


ser de gemensamma växternas antal i hvardera Floran”). 


”) Såsom exempel kunna anföras: 


Sorbus scandica. Sorbus Aria. 

Ajuga pyramidalis. Ajuga genevensis. 

Malva rotundifolia (borealis). Malva vulgaris. 

Gentiana Amarella. Gentiana germanica. 
Verbascum Thapsus. Verbascum thapsiforme. 
Hypericum quadrangulum. Hypericum tetrapterum. 
Aconitum septentrionale. Aconitum Lycoctonum m. f. 


Den först anförda är företrädesvis Svensk, den sednare medel- 
europeisk. Det tydligaste bevis härför lemnar Ballota nigra L. 
I England är Ballota fetida allmän, B. ruderalis finnes blott på 
barlastplatser; hos oss är förhållandet fullkomligen omvändt. 


160 


Eller måhända man heldre vill antaga, att de ursprungligen 
nedstamma från en gemensam urart, som under tidernas lopp 
fixerat sig till så bestämda former, att de hvarken i fria 
naturen eller uppdragna af frön genom kultur öfvergå i 
hvarandra och således måste betraktas som egna arter. 
. Detta anser jag för den mest praktiska bestämning af art- 
begreppet; ty hvilka de ursprungliga formerna äro, kan nu 
mera aldrig utredas eller lemna någon ledning. Man anta- 
ger nemligen en växtform för ursprunglig, derföre att man 
anser den för art, men icke för art, derföre att man vet 
den vara ursprunglig, således en uppenbar petitio prineipii. 
Hvad som är ursprungligt eller icke, kan i detta fall icke 
utredas, och hvilar endast på ett subjektivt antagande, så 
att ingen vinst kan hemtas af arternas förmodade genealo- 
gier, så mycket mer, som vi med visshet känna, att ur- 


verldens vegetation varit helt olikartad den nuvarande. 


II. 


Ett område med den betydliga utsträckning från norr 
till söder, som Skandinavien eger, och med de betydliga 
olikheter i klimat, som deraf blifva en följd, måste natur- 
ligtvis hafva mycket olika växtlighetsförmåga och frambringa 
helt olika arter. Hvad som gör Skandinavien mera lämp- 
ligt, än de flesta andra länder, för bestämmandet af enskilda 
arters nordliga och sydliga gräns, är att landet under sin 
långa utsträckning i det närmaste bibehåller samma höjd 


öfver hafvet. Ty i Tyskland, der landet småningom höjer 


161 
sig mot söder, inträffar ofta, att de nordligaste växterna 
återfinnas just i de södra högländerna, såsom Bayern, Ty- 
rolen. Redan : ett lands allmänna sluttning mot norr eller 
söder sänker eller höjer jordvärmen (som inom hela Skan- 
dinavien är omkring en grad högre än luftens medeltem- 
peratur) genom den olika vinkel, hvarmed solstrålarne falla: 
emot jorden. Detta är närmaste förklaringen dertill, att 
alla norra Tysklands kulturväxter äfven trifvas i Skåne, att 
norra Tyskland, t. ex. Mecklenburg (Nuphar pumilum, Pe- 
dicularis 'Sceptrum Carolinum), har flera nordliga växter, 
som långt högre upp inom Skandinavien hafva sin sydliga 
gräns, liksom att åtskilliga Skånska och Öland-gottländska 
först förekomma i medlersta och södra Tyskland. Likväl 
kunna äfven andra lokala orsaker dertill finnas. Så t. ex. 
förekommer ”Thalictrum aquilegifolium hvarken i Danmark 
eller norra Tyskland, emedan de sakna dessa saftiga ur- 
bergsrötter, der den i Skåne så yppigt frodas. För öfrigt 
är väl bekant, att höjden öfver hafvet och närheten af 
stora sumptrakter minska värmegraden, att grannskapet in- 
till haf och stora insjöar minskar ytterligheterna emellan 
sommarvärmen och vinterkölden (kustklimat), hvilken åter 
stegras inuti större kontinenter, liksom i stängda fjälldalar. 
Af de stora omgifvande sandfälten erhåller Hvidsköfle i Skåne 
den mest drifvande växtlighet, jag känner i Sverige (fiko- 
net mognar under bar himmel, ehuru träden inflyttas under 
vintern), och med allt skäl härleder Wahlenberg den yppiga 

Fries, Bot. Utfl., TI. 11 


162 
växtligheten på Öländska kustlandet från den värme, som 
under sommaren utstrålar från den vidsträckta kala kalk- 
platå, som benämnes Alvaren. 

Skandinaviens utsträckning i öster och vester företer 
äfven en betydlig, ehuru mindre i ögonen fallande, olikhet 
i vegetationen. Här är det likväl icke läget, utan de olika 
klimateriska afvikelserna, som betinga densamma. Finland, 
med undantag endast af Åland och sydvestligaste kusten, 
har helt och hållet ett kontinental-klimat och kontinental- 
vegetation, hvarföre arternas utbredning ofta blir motsatt de 
peninsulära delarne af Skandinavien. Så utbreda sig der 
alla arktiska växter vida längre mot söder, under det andra 
sydliga framtränga längre mot norden, så att de gränser, 
man inom gamla Sverige antager för arternas utbredning, 
icke gälla för länderna öster om Östersjön. Detta vittnar 
tillräckligt om vådan att fastställa geografiska lagar efter 
godtyckligt valda och icke naturligen begränsade områden. 
Orsaken till denna olikhet är lätt funnen i de större ytter- 
ligheterna i värmens fördelning emellan årstiderna. Fastän 
dessa förhindra många hos oss vanliga arters framträdande 
i Finland, framdrifver den starkare sommarvärmen flera syd- 
liga växter högre mot norden, än man efter Svenska förhål- 
landen väntar; men den starka vinterkölden i förening med 
sena vårar gynnar högnordiska växters långt sydligare sprid- 
ning. I jemförelse med Finland har hela det öfriga Skan- 
dinavien ett insularklimat samt tillika ett blidare med yppi- 


gare växtlighet än något annat land så nära polerna. Der- 


163 


till bidrager väsendtligen den till norra Norges kuster åter- 
strömmande Golfströmmen, som årligen till Nordlandens och 
Finmarkens kuster medförer Mexikanska frukter; och huru 
mäktigt detta inflytande är, synes deraf, att vid nämnde ku- 
ster Ishafvet, trots sitt namn, aldrig tillfryser, ehuru det vid 
det närliggande Ryska Lappland 7 å 8 månader om året 
är isbetäckt. Härigenom erhåller Ryska Lappland ett kon- 
tinentalklimat, hvars högre sommarvärme derstädes fram- 
bringar många i öfriga Skandinavien dels saknade, dels en- 
dast i sydligare delarne förekommande växter, såsom Cine- 
raria palustris och campestris, Sanguisorba m. fl. Tager 
man icke Finland med, utan afser endast Skandinaviens de- 
lar, så framträder längs vesterhafvet kustvegetationen re- 
nast, vid östersjökusten mera en kontinentalvegetation. Vest- 
kusten har värmen mera jemnt fördelad emellan årstiderna; 
dess klimat är mera gynnande för höstväxter (Narthecium, 
Gentiana Pneumonanthe, Erica Tetralix, Lonicera Periclyme- 
num) och ömtåligare trädslag. De blida höstarne gynna på 
ett märkbart sätt rotskottsbildning (Silene maritima, Ar- 
meria maritima, Glyceria maritima, ÅAgrostis stolonifera), så 
att flera eljest ettåriga växter der öfvervintra. Östersjö- 
kusten har deremot en rikare vårvegetation (Potentilla verna, 
alpestris, Viola hirta m. f1.), frambringar ett större antal 
ettåriga växter, men saknar alla egentliga höstväxter. Der- 
af förklaras lätt, hvarföre flera arter följa hela vestkusten, 
utan att förekomma vid östersjökusten och tvärtom. För 


väljande af lämpligaste lokal för utländska växters ackli- 


164 

matiserande hos oss är iakttagande af dessa förhållanden 
af stor vigt. Ekens och Bokens olika utbredning antyder 
hos oss mycket väl en orts öfvervägande kust- eller konti- 
nentalklimat; vid vesterhafvet går den för vinterköld ömtå- 
liga Boken längs hela kusten och nordligt ofvan Bergen, 
men vid ostkusten icke norr om Kalmar. Eken åter, min- 
dre ömtålig för vinterköld, men fordrande starkare sommar- 
värme, går vid östersjökusten ofvan Gefle, men vesterut i 
Sverige föga ofvan Venern. Derjemte bör man iakttaga, 
att hafsvattnets temperatur blir temligen lika imom hvarje 
större hafsbassin, hvarigenom islossningen fortskyndas eller 
försenas, hvilket åter bidrager till tidigare eller senare vår 
och höjande eller sänkande af hela årets temperatur. Märk- 
baraste exemplet deruppå lemna nedre Östersjön och Bot- 
tenhafvet ofvan Åländska öarne. Det sednare är längre is- 
betäckt, sedan den förra blifvit öppen. Också gifves intet 
märkbarare afbrott i vegetationen inom Skandinavien än vid 
Dalelfven, ofvan hvilken Bottenhafvets herravälde vidtager 
och medför ett tvärt afbrott i klimat, hvarför ock de flesta 
sydligare växtformer med ens försvinna. Dessa förblifva 
sedermera nära lika längs hela Bottenhafvet, och börjar 
stundom våren tidigare i norden än vid södra kusten, ty 
detta beror på hvad punkt ismassorna om våren aflastats. 

Men dessa vegetationens egenheter längsefter de olika 
hafven bero icke ensamt af deras inflytande på tempera- 
turen och dennas olika fördelning emellan årstiderna, utan 


måhända icke mindre på nederbörden, hvilken är en lika 


165 


vigtig faktor för växtligheten. Hvardera af Skandinaviens 
hufvuddelar erhåller mesta nederbörden från olika haf, hvar- 
före ock olika vindar betinga densamma. Danmark tillhör 
hufvudsakligen Nordsjöns regngebit; sydvestvinden medför 
betydligaste nederbörden. Göta rike beror i afseende på 
nederbörden både af Vesterhafvet (Kattegat med Skager- 
rack) och Östersjön; Vettern synes antyda gränsen för hvar- 
deras öfvervägande inflytande. Svea rike erhåller sin mesta 
nederbörd med östanvinden från Östersjön och nordligare af 
Bottenhafvet; men vid medlersta Sveriges kuster möta de 
mest långväga vågor från samtliga Östersjöns armar, hvar- 
före vattnet vid dess kuster är i ett föränderligt stigande 
och fallande. Norges kustland erhåller sin mesta nederbörd 
från Atlantiska hafvet; men den synes utom sydligaste de- 
len hafva mindre inflytande på det inre landet för de dam- 
mar, de höga fjällarne bilda. Deraf beror, som bekant, den 
utomordentligt starka nederbörden 1 Bergens stift. Tvert- 
om synas de inre stängda dalarne, enligt vegetationens lyn- 
ne, hafva ett kontinentalklimat. Detsamma gäller om de inre 
skogbeväxta delarne af Lappland; men längs Nordlandens 
och Finmarkens kuster inverkar på alla temperatur- och 
nederbörds-förhållanden uteslutande Ishafvet, så att i vest- 
liga delen den öfver fjällryggen kommande sunnanvinden är 
den kallaste och nordanvinden, om än våldsammast, den 
blidaste. Finland omgifves både af Bottenhafvet, Finska 
viken och Hvita hafvet; alla tre jemte de stora sjöarne in- 


verka på olika delar deraf, men den mesta nederbörden, 


166 


jemte de största ovädren, komma östan ifrån, hvilket ock 
öfverensstämmer med dess kontinentala vegetation. Det in- 
flytande på vegetationen i stort, hafven medföra, tillkommer 
inom mindre omfång de större insjöarne, kring hvilka icke 
blott klimatet är blidare och växtligheten större, utan  till- 
lika, då dessa åtföljas af öfvergångsbildningar, flera sydli- 
gare arter uppträda. Vanligen äro ock floddalarne bördi- 
gare; men ett märkvärdigt undantag inträffar, då flodernas 
källor och tillflöden upprinna i trakter, der alfven består af 
förvittrade, lerfattiga hällearter; från dessa har nedförts en 
ofruktbar sandbetäckning, som öfversvämmat det nedre låg- 
landet, såsom i Nissa- och Laga-dalarne samt flera af Verm- 
lands elfdalar. Den ödsligaste och ofruktbaraste trakt i 
Skandinavien äro af samma orsak nejderna kring Enare träsk. 

Ofvannämnda spridda öfvergangsbildningar gifva dock 
icke vegetationen i sin helhet någon egendomlig pregel; detta 
inträffar först då, när en hel landsträcka uteslutande tillhör 
öfvergångsbildningen, såsom Öland och Gottland. Dessa öar 
afvika så väsendtligt från de öfriga landskapen af Göta rike, 
att de icke kunna upptagas i dess allmänna karakteristik. 
Ehuru båda hvila på kalkgrund och vegetationen i flera hän- 
seenden öfverensstämmer, företer hvardera flera egenheter. 
Öland utgöres endast af en långsträckt ås, som småningom 
höjer sig från öster, men brant afbrytes emot vester och 
sänker sig mot båda ändpunkterna, hvarföre man jemfört 
det (si magna liceat componere parvis) med kölen af en om- 


hvälfd båt. Medlersta delen, en flack, i dagen liggande, 


167 


söndersprucken kalkhäll, är, der ej en rikare mullbetäckning 
tillkommit, i hög grad ofruktbar, men frambringar en mängd 
egendomliga växtarter, hvilka synas hafva sitt egentliga hem 
dels i södra Europa, dels i Sibirien. Nedanom denna, syn- 
nerligen längs vestra kusten, ligger ett bördigt alluvialland, 
som utmärker sig genom sin rika växtlighet, sina sköna lun- 
dar, sydländska Orchideer, yppiga Verbascumformer 0. s. v. 
Med denna del öfverensstämmer vegetationen på Danmarks 
mäktigaste kritformationer, såsom Möen; men till Alvarens 
vegetation finnes der intet spår. Det är i synnerhet på öns 
södra del- (Stora Alvaren, som vårtiden är öfversvämmad, 
men om sommaren förbränd), Ölands egendomliga natur re- 
nast framträder (Potentilla fruticosa, Artemisia laciniata, Ce- 
rastium glutinosum, Plantago minor); öns norra ända är be- 
täckt af en sandöfversvämning, hvarföre der framträder en 
mera Svensk vegetation. — Gottland åter har en rundad 
form, i söder och öster slutar den i höga bergklintar (Ho- 
borgen och Thorsborgen); men i landets midt synes vara en 
nedsänkning, uppfylld af stora myror, som frambringa flera 
egendomliga kärrväxter. Hvar kalkhällen framträder i da- 
gen, synnerligast i norra delen, får landet en Öländsk vege- 
tation, likväl så, att flera ännu sydligare tillkomma (Fumana 
procumbens, Inula ensifolia m. fl.); men Ölands egentligaste 
Alvar-växter, såsom Helianthemum ölandicum, Artemisia la- 
ciniata, Carex obtusata m. fl. saknas. Gottlands från fasta 
landet aflägsna insulära läge gör dess klimat till ett af de 


blidaste i Skandinavien; deraf härledes dess sydliga vege- 


168 


tation, då Ölands mera beror af landets alldeles egendom- 
liga, fysiska beskaffenhet. Säkerligen är ingen del af Sve- 
rige lämpligare för sydliga mångåriga örters samt träds och 
buskars odling än Gottland, och vore önskligt, att stats- 
anslag kunde vinnas för en större trädgårdsanläggning der- 
städes, för att acklimatisera nämnda växter i vårt land”). 
Att Boken, såsom vildt växande, saknas både på Öland och 
Gottland, är förklarligt af dessa öars fysiska beskaffenhet; 
men eget är, att äfven Annboken saknas på Gottland, då 
ön efter vegetationen för öfrigt måste hänföras till Annbo- 
kens region. Bornholm företer, utom en del sydliga växt- 
arter för dess sydliga läge, intet med Öland eller Gottland 
likartadt, hvarken till jordbildning eller vegetation; det fö- 
reter till det öfriga Danmark likväl samma motsättning, 
fast i omvändt förhållande, som Öland och Gottland till 
Sverige, på så sätt, att Bornholm är den enda punkt i Dan- 
mark, der urberget träder i dagen, hvarföre dess granit- 
region frambringar några Svenska växter, som för öfrigt 
saknas i Danmark. Åländska öarna framvisa intet egen- 


domligt; de ega en vanlig Svensk skärgårdsnatur. 


IV: 


Skandinavien kan på flera sätt, efter olika principer, 
fördelas i skilda växtgeografiska regioner. TI fjällregionen 


är dessas bestämmande efter höjden öfver hafvet, med afse- 


+) Sedan föregående skrefs har en större trädgårdsanläggning der 
blifvit verkställd. 


169 
ende tillika på den sydliga eller nordliga sluttningen, tvif- 
velsutan den naturligaste; men för ett land med 18 bredd- 
graders utsträckning lämpar den sig icke, emedan ett nord- 
ligare läge inverkar på samma sätt, som under ett sydligare 
höjden öfver hafvet. Man har likväl att dervid välja emel- 
lan tvenne fördelningsgrunder: den ena efter landets geo- 
grafiska indelning, hos oss så mycket vigtigare, som vår 
gamla landskapsindelning bestämmes efter naturliga grän- 
ser: större vatten eller breda, ofruktbara skogsåsar, hvilka 
vid tiden för landskäapsindelningens bestämmande voro vid- 
sträckta obygder (såsom förut känd lemnar den ock en 
större allmänhet lättast öfversigt af vegetationens olikhet); 
— den andra efter vegetationens inre likhet; vissa utmär- 
kande växtarters allmänna utbredning, antydande noggrannare 
öfverensstämmelsen i landets klimateriska och fysiska för- 
hållanden och i praktiskt hänseende vida vigtigare att 
känna. Man bör dervid mindre fästa sig vid vissa sällsynta 
växters förekommande, som oftast är något tillfälligt, 1o- 
kalt, än vid de egendomliga växter, som utgöra en hufvud- 
del af vegetationen. På artantalet lägga vi en ganska un- 
derordnad vigt; deras beräknande i decimaler anse viismå- 
floror för ett temligen onyttigt bråk; helt annat är likväl, 
då frågan är att antyda skillnaderna emellan olika zoner 
eller växtgeografiska regioner. För vinnande af fullständig 
öfversigt böra båda förenas; men då utrymmet här icke 
medgifver utförligare afhandla någondera, skola vi nedanför 


blott antyda grunddragen af dem begge. 


170 


Danmark, som bildar den brygga, hvarigenom Skandi- 
navien sammanbindes med Tyskland, har genom sitt sydliga 
läge ett varmare klimat och, såsom egentligare »meerum- 
schlungen» än Holstein, i synnerhet blidare vinter och tidi- 
gare vår än Skandinaviens öfriga delar, med undantag af 
sydvestliga Norge i afseende på de blida vintrarne, hvilka 
tillåta Kristtornet (Ilex aquifolium) här växa vildt, då icke 
ens dess odling under bar himmel lyckas i Sverige. Genom 
sina blandade jordlager, hvilande på yngre bildningar, utan 
att urberget någonstädes, utom på Bornholm (som rättast 
är att anse för en fortsättning af östra Skåne), träderi da- 
gen, har det i allmänhet den yppigaste växtlighet, utpreg- 
lad i dess herrliga bokskogar. Endast den sandås, som ut- 
breder sig längs Jutska halfön, gör härifrån ett undantag, 
äfvensom de af stormarne förhärjade delarne af Jutlands 
vestra kust. Men flera af Danmarks mest egendomliga väx- 
ter, såsom Geniste, Rosa pimpinellifolia, Astragalus danicus 
m. fl., tillhöra företrädesvis dessa delar. Ty som landet icke 
har några betydligare omvexlingar i höjd öfver hafvet, är 
vegetationen temligen enformig, framträda färre egendomliga 
växter med större geografisk utbredning än i Skandinaviens 
öfriga delar. Väl förekomma endast i Danmark ej få Tyska 
växter, men på inskränkta punkter, liksom mera tillfälliga, 
ty underlaget af Danska vegetationen intill Eidern är rent 
Skandinaviskt, ehuru ett Tyskt element deruti mer inträngt 
än på de kontinentala delarne. På Fyen börjar den egent- 


liga Danska vegetationen (Geniste, Papaver Rheas m. f.); 


171 


Seland har mera öfverensstämmelse med Skåne, ehuru många 
af Skånes utmärktaste, allmänna växter (Dianthus arena- 
rius, Thalictrum aquilegifotum, Viera villosa) saknas i Dan- 
mark, liksom. Iris spuria, Hypericum pulchrum, Dipsacus 
silv. m. fl. saknas i Skåne. För Danmark mest karakteri- 
stiskt är saknaden af all vildt växande barrskog, ehuru Tal- 
len i en förhistorisk tid varit allmän öfver hela landet. 
Utom de i det föregående nämnda torde följande, med Skåne 
gemensamma växter, genom sin allmänna spridning, kunna 
anses karakteristiska för Danska vegetationen: Cichorium 
Intybus, Crepis biennis, Echium vulgare, Veronica montana, 
Galeobdolon luteum, Verbena officinalis, Lysimachia nemo- 
rum, Hypericum tetrapterum m. fl., hvilka i Sverige ofvan 
Skåne antingen saknas eller endast sporadiskt förekomma. 

Göta rikes sydligaste och i alla hänseenden rikaste pro- 
vins, Skåne, eller egentligen dess sydliga kustland (ty norra, 
skogbevuxna delen deraf har fullkomligt Svensk nätur) öfver- 
ensstämmer till klimat, jordbildning och växtlighet så nära 
med Danmark, att det, äfvensom Öland och Gottland, måste 
uteslutas vid en allmän öfverblick af Göta rikes vegetation. 
Likväl företer Skåne flera, från Danska öarne afvikande, egen- 
heter. Landet har större omvexling, urberget träder flere- 
städes i dagen; dess sandfält, företrädesvis vid den östra, 
mot hafvet öppna kusten (i Danmark tillhöra de vestkusten), 
hvila på ett lerlager, som hindrar, att ej all fuktighet ned- 
strömmar, och utom dess äro de mindre blottställda för stor- 


marnas våäldsamhet. Till dessa östra Skånes sandtrakter 


172 


höra egentligen flera af Skånes utmärktaste växtarter (Di- 
anthus arenarius, ÅAstragalus arenarius, Antherica, Sökbide 
suaveolens, Alsine viscosa, Köleria glauca), och ehuru denna 
trakt eger flera växter gemensamma med vestliga Jutland, 
äro östra Skånes sandfält ojemförligt rikare”). Men un- 
dantages Skånes lilla kuststräcka, liksom Öland och Gott- 
land, förete inre delarne af Göta rike en högst olika natur 
emot Danmarks. Urbergsgrunden framträder öfverallt i da- 
gen, stora insjöar och skogsmossar betäcka en stor del af 
landet, vintrarne blifva betydligt kallare, vårarne senare. 
Centern uti detsamma bildar Småländska höglandet, »ett 


Norrland midt uti Göta rike»; från detta utströmma floder 
”) Efter utgifvandet af Flora Scanica hafva följande utmärktare 
växter i Skåne blifvit upptäckta: 
1. Festuca silvatica. Vill. Öfvedskloster. 
2. Carex incurva. Al. Vid Båstad. E. P. Fries. 
3. C. vulgaris. Fr. Allmän, deremot är C. cespitosa L. rar; 
jag eger exemplar från Foglesång vid Lund. 
4. C. evoluta. Hn. Gustafs sn. 
5. Gagea arvensis. (Pers.) Nära Trelleborg. OCand. Nor- 
stedt. 
6. Rumex maximus. Köpinge å m. fl. st. 
7. Polygonum viviparum. Skåne Lärkesholm, Bjersgård. 
Aresch. 
8.” Astragalus danicus. Retz. Mellan Lomma och Malmö. 
Aresch. 
9. Alchemilla alpina. Bälinge. 
10. Bidens platycephala. Örst. Bidens frondosa. Retz. Obs. 
Bot. et F1. Sc. non L. 
Utom dessa hafva flera arter bland Rubi, Charze, Cuscutze m. H., 
som förr med närbeslägtade förenats, blifvit urskilda. 


173 


i alla riktningar; alla dess öfvergångs- och alluvialbildningar 
äro nedlagda på periferien, som ock utgör de fruktbaraste 
delarne deraf. Vegetationen blir i följd häraf helt olika 
den Danska och sydskäånska; skogar af Tall och Gran be- 
kläda större delen af landet, men flera löfträd och busk- 
arter finna här sin nordligaste gräns; de ett- och tu-äriga 
växterna, hvilka älska lösa jordlager, blifva relativt till de 
fleråriga vida färre; hela vegetationen blir, om jag så må 
säga, mera fix, så att fremmande växter naturalisera sig 
härstädes vida svårare. Alla såsom karakteristiska för Dan- 
ska Floran uppgifna växter saknas här (om ej tillfälligtvis 
spridda); från öfra Sverige afviker denna del påfallande ge- 
nom sin rikedom af Synantherer; äfven Hieracia utgöra en 
hufvudbeståndsdel af vegetationen, ehuru arternas antal till- 
tager mot norden. De för denna del genom sin ymnighet 
mest karakteristiska växter äro: Arnica montana, Scorzo- 
nera humilis, Leontodon hispidum, Hypocheris radicata, Ja- 
sione montana, Vicia cassubica, Lathyrus heterophyllus i hög- 
landet (L. platyphyllus i kusttrakter), Rubi fruticost (i flera 
orter, synnerligen längs kusterna; i inre höglandet har jag 
endast funnit BR. suberectus) m. fl. Såsom gränsande till 
tvenne haf, framträder här mest utpreglad skillnaden emel- 
lan Sveriges östliga och vestliga vegetation. Ehuru vestra 
delen är mycket ofruktbarare och östra delen har vida yp- 
pigare växtlighet, framträda der få egendomliga växtarter, 
utan hufvudsakligen medelsvenska. Vestra delen utmärker 


sig icke blott genom saknaden af en mängd vanliga arter, 


174 

utan här möta äfven flera egendomliga, såsom Geniste i 
Halland. Såsom karakteristiska för vestra delen kunna 
nämnas: Erica Tetraliz, Gentiana Pneumonanthe, Narthe- 
cium ossifragum, ILinum Radiola, Scirpus fluitans m. Hf. 
samt den mera uppsvenska Cornus suecica. Tjungen, jemte 
Vaccinia, intager här större sträckor än i östra Sverige, och 
alla mossar beklädas hufvudsakligen af Scirpus cwspitosus. 

Svea rike måste i afseende på vegetationen fördelas i 
tvenne väsendtligen skilda regioner, Östersjöns i inskränktare 
mening och Bottenhafvets. Dalelfven utgör gränsen dem 
emellan, och något skarpare afbrott i vegetationens lynne än 
ofvan och nedom densamma förekommer ingenstädes i Skan- 
dinavien. Intill Dalelfven är sommarmånadernas medeltem- 
peratur lika hög som södra Sveriges, och derföre sprida sig 
många af södra Sveriges växter i södra delen, ehuru den 
väsendtligen afviker genom Synantherernas märkbara afta- 
gande (de ofvannämnda saknas alldeles eller visa sig endast 
sällan på spridda punkter), Boken förekommer ingenstädes 
som vildt växande, ehuru den planterad uthärdar klimatet 
ända till Dalelfven, flera nordiska växter, företrädesvis Starr- 
arter, tillkomma. Då Synanthere&e i Göta rike utgöra: den 
artrikaste familjen, äro det här Gräsen. Anmärkningsvärdt 
är, att flera sydligare växtarter i Mälardalen förekomma i 
mängd, hvilka i södra Sverige saknas eller mera tillfälligt- 
vis visa sig, såsom ÄÅntheniis tinctoria, Onopordon Acan- 
thium, Fritillaria Meleagris, obestridligen inhemsk, Campa- 


nula Rapunculoides, Ranunculus cassubicus, Fumaria Vail- 


175 


lantii m. ff. Andra, såsom Lavatera thuringiaca, Salvia 
pratensis, äro otvifvelaktigt lemningar af en äldre kultur; 
Bunias orientalis, Symphytum orientale Linn.! (=5. cauca- 
sicum M. B.), Dracocephalum thymiflorum äro i sednare 
tider invandrade. Andra, i södra Sverige otvifvelaktigt in- 
hemska, växter, såsom Sparris, Selleri, Palsternackor m. f., 
äro här äfven endast förvildade. Men just denna benägen- 
het att bland sig upptaga fremmande kolonister vittnar om 
Mälardalens bördiga jord och starka växtlighet. Denna be- 
ror af medlersta Sveriges, Göta rikes motsatta, bildning; 
den liknar en skål, Mälardalen är dess botten: mot denna 
center konvergera strömmar från de upphöjda kanterna, 
från hvilka den bördiga alluvialjord, som betäcker Mälar- 
dalens slättland, nedflutit; Göta rike åter jemföra vi med 
en omhvälfd skål, Småländska höglandet är dess botten, 
från hvilket strömmar divergera i alla riktningar. Norr om 
Dalelfven antager vegetationen en helt annan karakter, vin- 
terkölden stegras, sommarvärmen minskas, jordtemperaturen 
blir märkbart lägre, hvarföre Gråalen intager den vanliga, 
till hafsstranden inskränkta, Alens plats. Eken (straxt of- 
van Gefle) och nästan alla sydliga växter, åtminstone så- 
som allmännare spridda, försvinna. Att Haftornen (Hippo- 
phaö), som här uppträder, saknas i södra Sverige, är en 
anmärkningsvärd egenhet, då den utom Sverige t. ex. på 
Möen finnes i mängd. I de nordvestliga trakterna höjer lan- 
det sig till höga fjäll med en mer (Jemtland, Herjeådalen) 


eller mindre (Dalarne) rik alpinsk vegetation; men många 


176 

fjällväxter stiga med floderna ned på låglandet; de mest 
karakteristiska äro en del subarktiska växter, såsom Rubus 
arcticus (Norrlands Åkerbär), Aconitum septentrionale, Ra- 
nunculus lapponicus, Viola umbrosa, Juncus stygius m. fl 
Men oaktadt klimatets oblidhet ega åtskilliga trakter deraf 
stark växtlighet. Gräsväxten är, t. ex. i Medelpad, yppi- 
gare och frodigare än i södra Sverige, Jemtland har nära 
fjällarnas fot-en bördig öfvergangstrakt, och i allmänhet fram- 
ställer vegetationen, som på en gång står i sin fulla blom- 
ning, i dessa trakter under högsommaren en rikare och mera 
färgskiftande tafla än länderna i söder, der blomningen är 
fördelad på olika årstider. 

Norge intill Nordlanden är den af Skandinaviens hufvud- 
delar, som mest afviker från de öfriga, så väl till bildning 
som klimat och öfriga fysiska förhållanden. Naturen blir 
här mera storartad; utom sin egendomliga geognostiska bild- 
ning är större delen af landet genomkorsadt af högre, bre- 
dare, mera vidtförgrenade fjällar med djupa, instängda da- 
lar. Klimatet, som å ena sidan tempereras af Vesterhafvet, 
så att längs detta finnas sydliga växter, som ej uthärda 
Sveriges klimat (Ilex Aquifolium, Erica cinerea, Conopo- 
dium denudatum, Hymenophyllum Wilsoni), å andra sidan 
afkyles af höjden öfver hafvet och de stora glaciererna, 
framställer äfven större ytterligheter än Skandinaviens öf- 
riga delar, utom Finland, t. ex. de blida trakterna kring 
Lindesnäs och »det kalla Lessö». Men äfven i de med evig 


snö betäckta fjällarnas grannskap stegras ofta sommarvär- 


TEE 


177 
men till en högre grad än man kunde förmoda, hvaraf den 
ypPiga gräsväxten och rika sydliga alpvegetationen beror, 
såsom Campanula barbata. Äfven nederbörden företer mot- 
svarande egenheter; en del af inre höglandet har en obe- 
tydlig nederbörd, under det Bergen har den största i Eu- 
ropa; dess form vexlar hastigt mellan snö, regn, gål (ett 
tjockt töcken, som ofta insveper fjällplatåerna). Allt detta 
frambringar den mest egendomliga vegetation; på Dovre 
finner man samlad hela Skandinaviens fjällflora och äfven 
flera af den arktiska zonens växter, med undantag endast af 
dem, som tillhöra Lapplands skogstrakter (Ranunculus lap- 
ponicus, Salix versifolia) eller Finmarkens kuster (Gentiana 
serrata, involucrata, Primula sibiricea m. fl.). Mest anmärk- 
ningsvärda äro de, som först återfinnas i vidt aflägsna län- 
HErAGNex: — = Mtom Artemisia norvegica, Blyttia suaveolens — 
Asplenium crenatum i Sibirien, Coleanthus på en enda punkt 
i Böhmen, Campanula barbata i Tyrolen o. s. v. Att den 
vestliga vegetationen är i Norge än mer öfvervägande, än 
i öfriga delar, är naturligt; samtliga som vestliga ofvan an- 
märkta (utom Geniste!) förekomma här i mängd, och som 
synnerligen karakteristiska tillkomma: Digitalis purpurea, 
Teucrium Scorodonia, Erica cinerea, Conopodium denudatum 
och i allmänhet växter, som älska hafsklimat. Af denna 
anledning äro Bräken-arterna (Filices) här både talrika och 
ymniga; det subtropiska slägtet Hymenophyllum är till och 
med spridt hit. Denna Norska Florans egendomliga rike- 


Fries, Bot. Utfl., Ill 12 


178 
dom är anledningen till de vallfarter, så väl Skandinaviska 
som utländska botanister årligen dit företaga. 

Lappland, innefattande både Svenska och Ryska Lapp- 
markerna jemte Nordlanden och Finmarken, utgör ett vid- 
sträckt område, som, beläget under polcirkeln, för sitt oblida 
klimat och sin korta vegetationstid måste ega en torftig 
Flora, åtminstone samlad på en punkt, ehuru artantalet ge- 
nom de betydligt vexlande fysiska och klimateriska förhål- 
landerna inom hela gebitet blir större än man kan vänta. 
Alla ädlare löfträd (Lind, Lönn, Hassel, Alm) hafva upp- 
hört redan nedanför Lapplands gränser; endast Pilslägtet 
tilltager i artantal, mängd och mångfald; dess arter, liksom 
Dvergbjörken, blifva nemligen här större och frodigare än i 
sydligare nejder, hvilket allt vittnar, att dessa här hafva 
sitt egentligaste hemland. Af våra vanliga skogsträd återstå 
endast Björk, Asp, Hägg, Gråal jemte Tall och Gran. 
Ehuru i medlersta Europa, liksom i sydliga Norge, Granen 
stiger högre upp på fjällarne än Tallen, går denna i nord- 
ligare Lappmarken högre upp mot norden än Granen; öfver 
båda stiger Björken. Bland växtrikets större familjer min- 
skas i Lappland i synnerhet Leguminoser och Synantherer; 
deremot ökas Cyperaceerna både till mängd och artantal, så 
att dessa, som i Göta rike i afseende på artantalet endast 
hinna till den tredje i ordningen, i Lappland äro den art- 
rikaste familjen; då deremot Synanthere&e, som i södern 
äro den artrikaste, i Lappland endast blifva den tredje i ord- 


ningen. Hvad som för öfrigt skiljer Lappska vegetationen från 


9 
Sveriges och Norges fjälltrakter, är: 1) att några medel- 
europeiska alpväxter icke stiga upp till Lappmarken och 2) 
de talrikare arktiska arterna här först möta. Men ehuru 
stor öfverensstämmelse eger rum emellan Lapplands olika 
delar, företer sig en icke mindre märkbar olikhet emellan 
den östliga (öster om Torneå elf och Enare träsk) och vest- 
liga. I den sednare höjer sig landet till en snötäckt fjäll- 
rygg, som brant stupar i det, genom märkbar ebb och flod 
och Golfströmmens tillflöde, ständigt öppna hafvet; vintrarne 
blifva der längs kusten oväntadt blida, men sommartempe- 
raturen förblir äfven lag. Österut utplattas landet, saknar 
snötäckta fjäll, men omgifves deremot af ett 7 å 8 må- 
nader tillfruset haf; vintrarne blifva betydligt strängare, 
men sommarvärmen blir snarare högre. Oaktadt hela na- 
turen här företer en BSibirisk ödslighet, framdrifver dess 
kontinentalklimat med högre sommarvärme åtminstone på 
vissa punkter en yppig växtlighet och flera Sibiriska arter, 
hvilka saknas vesterleds, t. ex. Senecio nemorensis, Cine- 
raria palustris och campestris, Thalictrum Kemense, He- 
dusarum obscurum, Castilleja pallida m. f.; till och med en 
art af Pioner (Pceonia intermedia) växer vild på hedarne. 
Om än mindre yppig, torde dock vegetationen vara art- 
rikare i den vestliga delen, så väl för de der tillkommande 
högre fjällväxterna, som för flera sydliga arter, hvilka längs 
kusten kunna öfvervintra. — Mångfaldiga af de utmärktaste 
slägten, tillhörande medlersta Europas alper, saknas på våra 


fjäll, och deras förnämsta prydnader, Rhododendra, Pri- 


180 
mule, Gentiance, Saxifrage etc., äro endast svagt represen- 
terade i norden. 

Finland, ehuru numera politiskt skildt från öfriga Skan- 
dinavien och för oss åtminstone för närvarande mindre be- 
kant än de föregående, utgör likväl en så integrerande del 
deraf, att kännedomen om Skandinaviens vegetation alltid 
blir bristfällig utan i jemförelse med den Finska. Här fram- 
träder en kontinentalvegetation renare än annorstädes; flera 
Sibiriska och Osteuropeiska arter tillkomma, såsom Andro- 
meda calyculata, Salix acutifolia, Cenolophium Fischeri, Ela- 
tine Alsinastrum, Agrimomia pilosa, Myosotis sparsiflora, 
Centaurea phrygia austriaca, Hierochloa australis, RBanuncu- 
lus cassubicus (endast spridd till Upland i Sverige). Flera 
träd och buskar, som i Sverige blott blifvit anmärkta på 
enskilda punkter, hafva här en större utbredning, såsom 
Ulmus effusa, Rosa carelica, Lonicera ccerulea jemte ofvan- 
nämnda Andromeda calyculata. Derjemte förekomma här 
oväntadt Dianthus arenarius, Betonica, Polygonum Bistorta, 
Silaus pratensis, i Sverige endast tillkommande Skåne, un- 
der det tillika många alpinska och arktiska utbreda sig vida 
längre mot söder — och det är denna för oss Svenskar un- 
derbara blandning af högnordiska och sydsvenska växter, 
som mest karakteriserar Finska Floran. Allt detta hänty- 
der på större ytterligheter i temperaturförhållanden, hvilka 
äro en naturlig följd af kontinentalklimatet. 

De växtfamiljer, som, relativt till öfriga Europeiska län- 


der, i Skandinavien äro bäst representerade och utgöra hufvud- 


181 


massan af vegetationen samt ännu i högsta norden bibehålla 
sig med egendomliga arter, äro: Cyperacece, Graminece, Po- 
tamogetonc, Juncacece, Conifere (med undantag af Danmark), 
Amentacece, Polygonecw, Ericece, Rosacee sens. lat., Önagra- 
riee (slägtet FEpilobium), Alsinacee, Violariece, Cruciferce, 
Ranunculacece, Personate, Caprifoliacee, Synantherecw (släg- 
tet Hieracium), ehuru de sista hastigt aftaga emot norden. 
Mindre rikt representerade och mera märkbart mot norden 
aftagande, ehuru en och annan arktisk art tillkommer, äro: 
Orchidece, Chenopodiec, Leguminosc, Crassulacec, Umbelli- 
fere, Primulacece, Labiate, Boraginee, Campanulacee. — 
Liliacee, Iridece, Rubiacece, Urticece, Paronychiee, Euphor- 
biacec, Malvacec, Solanacec hafva få representanter, saknas 
i den högre norden och förete inga egendomliga former. 
Narcissinece (ehuru en egendomlig form af N. pseudo-nar- 
cissus förekommer på norra Skånes och närliggande Små- 
lands sidländta ängar), Amarantacece, Resedacec, Apocynec, 
Ambrosiacee kunna anses såsom blott naturaliserade i Skan- 
dinavien. Af medlersta Europas, norr om Alperna före- 
kommande, familjer saknas endast Rutacece, men trenne 
(Eriocaulee, Dioscorece, Frankeniacec) tillkomma i den En- 


gelska Floran. 


V. 


.” Oo .” .” . so N 
Föregaende allmänna öfversigt af vegetationen i Skan- 
dinaviens större geografiska regioner kan icke afse alla de 


egenheter, som uppkomma genom skilda lokalers egna fysi- 


182 


ska förhållanden, bland hvilka i främsta rummet höjden öf- 
ver hafvet och grannskapet af detsamma, jemte jordbildnin- 
gen, äro de väsendtligaste. Då våra kulturväxters lyckade 
odling i stort hufvudsakligen betingas af dessa, blir blotta 
geografiska indelningen otillfredsställande för praktiska syf- 
ten; en orts naturliga, större eller mindre, bördighet är dess- 
utom en osäker mätare på dess lämplighet för en viss växt. 
Då en mängd växter erfordra samma villkor för sin trefnad, 
sammanbinder man lämpligast kulturväxternas möjliga ut- 
bredning med vissa inhemska arter, som i nämnda afseende 
öfverensstämma. Indelar man derföre landet i större regio- 
ner efter vissa inhemska växters förherrskande, erhåller man 
en vida säkrare mätare på hvarje orts egendomliga växtlig- 
het. Företrädesvis lämpa sig skogsträden härför, emedan de 
antyda jordbildningen och jordtemperaturen mera i stort än 
örterna och, såsom hela året om blottställda för luftens in- 
verkan, äro de mest känsliga visare af klimatets inverkan. 
Men då efter det sydligare läget med hvarje ny region nya 
sädesslag, flera kulturväxter tillkomma, kunde de förra äfven 
benämnas efter dessa, såsom Potäternas, Kornets, Hafrans, 
Rågens, Hvetets 0. s. v. region. Efter dessa grundsatser 
indelar man Skandinavien i följande åtta regioner, hvilka 
likväl åter kunna fördelas i flera underordnade. 

a. Snöregionen, ofvan vegetabiliska lifvets naturliga 
gräns, utmärker sig endast genom sin absoluta ofruktbarhet. 
Likväl kunna ofvan den normala snögränsen så gynnande, 


för högre solvärme utsatta, punkter förekomma, att några fjäll- 


sömnad c SÅ 


183 


växter kunna frambringas, liksom lafarter på branta hällar, 
der inga snömassor samlas; man har äfven i sjelfva snö- 
massan funnit början till organiskt lif: Protococcus nivalis. 
Efter varmare eller kallare somrar upp- eller nedflyttas snö- 
gränsen; skulle under oblida år eljest växtbeklädda dalar 
ej befrias från snötäcket, utdör icke derför vegetationen; 
när den efter ett eller flera år lifvas af solen, vaknar den 
till nytt lif, och de förflutna åren voro för densamma blott 
en vinter. Snögränsen, som inom vändkretsarne först vid- 
tager på en höjd af 16—18,000 fot öfver hafvet, vid en 
medeltemperatur af + 1,59, sänker sig sedan i den mån man 
närmar sig polerna, ehuru den i den tempererade zonen först 
inträder vid en medeltemperatur af — 39 och i den ark- 
tiska först vid — 69. I sydliga Norge (629) sänker den sig 
till 5,120 fot, vid Nordkap till 2,275 fot, och än längre ned 
på nordsidan. Först vid 77—80:de breddgraden sammanfaller 
den norr om Skandinavien med hafvets nivå, men både i 
södra hemisferen och norra Amerika längre från polen. 

b. Fjällregionen, ifrån snögränsen till trädgränsen, för- 
delas vanligen i tvenne, den öfre Lafvarnas och Fjällörter- 
nas region och den nedre Buskregionen, hvilken vidtager 
omkring 1,600 fot nedom snögränsen. I den förra utgöra 
Lafarter hufvudmassan af vegetationen, hvaribland förekom- 
ma några fjällörter; i den sednare blifva dessa talrikare, 
hvartill komma den buskartade Dvergbjörken och Kraåkriset 
(Empetrum nigrum), jemte lågväxta Pilarter. I hela fjäll- 


regionen är medeltemperaturen under 0'; ingen kultur är der 


184 


möjlig. Närande ämnen äro nedlagda endast hos Lafarterna, 
men i nedre fjällregionen tillkomma af ätliga frukter Hjor- 
tron — äfven Kråkbären anses i högsta Norden smakligare 
än annorstädes. — Omkring 400 fot på fjällsidorna nedom 
Buskgränsen eller 2,000 fot nedom Snögränsen ”) vidtager 
ec. Björkregionen, som emellan 71—689 äfven intager 
låglandet. Björken är nemligen det trädslag, som går högst 
på fjällarne och längst mot norden ; endast på vissa särde- 
les gynnande lokaler vid fjordarne visar sig Tallen. Ingen 
sädesodling är här med fördel möjlig (vid hafskusten har 
dock Kornet mognat vid Alten (709). Af vigtigare kultur- 
växter är Potates den enda, som här kan odlas; men några 
trädgårdsväxter, såsom Brunkål, Krusbär, röda och svarta 
Vinbär, trifvas ännu på Måsö nära Nordkap. Hvad Vin- 
bären beträffar, äro Lappland och närliggande norra landska- 
per just deras egentliga stamland, der de ymnigt förekomma 
vilda: ; Utom ; Hjortron. och Cornus: suecica tillkomma här 
åtskilliga ätliga växter, såsom Archangelica, Syrearter (Ru- 
mex, Oxyria); Skedörten (Cochlearia, vigtig i dietetiskt 
hänseende under detta klimat) är ymnig vid hafsstränderna. 
Bland inhemska kryddväxter kunna anföras Kummin samt 


«Finsk Ingefära» (Peucedanum palustre och Conioselinum ta- 


”) Afståndet emellan snögränsen och busk- samt trädgränsen är 
vida större på de varmare zonernas alper, liksom hos oss sädes- 
slagen mogna vid en medeltemperatur under 0, men på de förra 
icke vid en medeltemperatur af 6—8 graders värme. Båda de- 
larne bero af den hos oss stegrade sommarvärmen, då tempe- 
raturen på de heta ländernas fjäll är nästan lika året om. 


185 


taricum). Fastän sädesodling här icke kan lyckas, kunde lik- 
väl ängsskötseln upphjelpas, emedan man eger fera frodiga 
grässlag, som väl uthärda under detta hårda klimat. 

d. Barrskogsregionen. Först 800 fot nedom öfre Björk- 
gränsen vidtager i nordliga Skandinavien Tallen, men Gra- 
nen först 400 fot längre ned. (I medlersta Europa och 
sydliga Norge stiger Granen högre upp). Till denna region 
hörer låglandet emellan 68 och 669 och hela Lappmarken, 
till följe af dess höjd öfver hafvet. Jemte barrträden till- 
komma såsom vildt växande Asp, Hägg, Rönn, flera Pil- 
arter. Här börjar först sädesodling; men Kornet är det 
enda sädesslag, som lyckas, ehuru ofta blottställdt för natt- 
froster, så att det vissa år endast lemnar slösäd. Anmärk- 
ningsvärdt är, att här mognar Kornet inom sex veckor, då 
det i medlersta Sverige fordrar fyra månader och i södra 
tre månader för sin mognad. Orsaken dertill är den under 
högsommarn icke nedgående solen, hvarföre vegetationen 
icke afbrytes under nätterna. Nordligaste punkten i det inre 
landet, der Kornet, så vidt oss är bekant, mognat, är Enon- 
tekis (689 30”), hvars medeltemperatur är — 2,86, då som- | 
marmånadernas värme är + 12,80; men för skördarnas 
ovisshet blir boskapsskötsel ännu den egentliga modernärin- 
gen. Säkrare lyckas: flera rotfrukter, hvilka icke så ome- 
delbart äro utsatta för klimatets oblidhet, såsom Morötter, 
Kålrötter, utom de ännu högre upp förekommande Potäterna. 
Som vildt växande tillkomma äfven flera ätliga bärsorter, 


t. ex. arterna af slägtet Vaccinzum; Norrlands Akerbär möta 


186 


här, men mogna väl först i följande region. Ehuru växtlighe- 
ten är betydligt större än uti de föregående, är den i det hela 
ganska torftig, i synnerhet då landet höjer sig eller närmar 
sig fjällryggen, hufvudsakligen för de vidsträckta myror, 
som betäcka större delen af landet, så att endast vissa slutt- 
ningar, t. ex. elfdalarnas, äro odlingsbara. Dessa myror 
hafva sitt upphof i den korta sommarvärmen, som icke är 
tillräcklig för jordens upptorkande och förruttnelsen af lem- 
ningarne efter föregående års vegetation. Af denna orsak 
är hela nordligaste Sibirien en ändlös moss-ocean, men 
der upptinar endast jordytan, under hvilken, till okändt djup, 
endast finnes frusen mark. Lyckligtvis har man endast på 
få punkter i nordligaste Lappland funnit en aldrig smältan- 
de grundis. Der en sådan finnes, är ingen trädväxt, intet 
kulturens framskridande möjligt; men i Lappland gläder oss 
tanken på möjligheten af växtlighetens förädling (åtminsto- 
ne foderodling) genom den öfverflödiga fuktighetens afledan- 


de och mossjordens förbränning. 


Utom Lappland, längs Bottniska viken, börjar väl Rå- 
gens och Hampans odling omkring Torneå (669), men den 
förra, som fordrar 14 månader från såningen till sin mog- 
nad och ändock ofta före densamma bortfryser, synes icke 
kunna blifva något lönande sädesslag förrän i följande re- 
gion. Denna medelregion emellan föregående och följande 


är Norrländska Åkerbärens naturligaste hemland. Anmärk- 


187 


ningsvärd är deras inskränkta spridning både i norr och sö- 
der i jemförelse med Hjortronens”). 

e. Porsens region börjar i Sverige under 649 eller om- 
kring Umeå. Den åtföljes af flera sydligare växter, såsom 
bland buskarter Olvonbusken, Torskebusken (Rhamnus Fran- 
gula). Vigtigare är, att med denna zon börjar möjligheten 
af fruktträdens odling, ehuru afkastningen ännu är ringa 
och osäker. Men vi inträda med dessa i en för växtlighe- 
ten mera gynnande zon: gräsväxten är yppig; utom Råg 
och Hampa, som vi redan anmärkt gå högre upp, men här 
först blifva lönande, tillkomma bland sädesslagen Hafran 
och Linet. Det sednare bortfryser i Vesterbotten, men lyc- 
kas väl i Ångermanland, ehuru utsädet vanligen förskrifves 
utifrån. Kålen knyter icke eller ofullständigt hufvud of- 
van denna region. Till densamma böra äfven räknas 
norra Finland och en del af Norges fjällbygder. -I det hela 
synés denna region mindre tjenlig för odlande af växter, 
som skola lemma fröskörd, än andra ekonomiska och tek- 
niska växter. 

f.. Löfträdens region vidtager, der Lönnen, Linden, 
Asken, Almen, Alen m. £. tillkomma. Denna mängd af 
tillkommande ädlare trädslag vittnar tillräckligt om landets 

") För flera vigtiga upplysningar öfver våra sädesslags utbredning 
får jag hembära Herr Professorn och Riddaren Arrhenius 
min varmaste tacksägelse. Önskligt vore, att de fullständiga 
uppgifter, Kongl. Landtbruks-Akademien från samtliga länens 


Hushållssällskaper emottagit, blefve ordnade och resultaterna 
bekantgjorda. 


188 

stegrade växtlighet. Redan vid 639 uppträder Lönnen, Lin- 
den och Alen, vid 629 (söder om Njurunda elf) Asken, Al- 
men och Hasseln. Fruktträdens odling kan först sägas blif- 
va lönande i denna region, ehuru de, liksom öfriga kultur- 
växter, under egna gynnande förhållanden kunna odlas i en 
nordligare. Rågen, som norr om denna region mognar se- 
nare än Kornet, mognar här före detsamma, dock icke så ti- 
digt, att den kan begagnas till utsäde för följande årets 
skörd. Af sädesslag tillkomma här Ärter (men ännu en- 
dast Gråärter, Pisum arvense) och bland öfriga kulturväx- 
ter Vicker och Humle. Såsom tillika vildt växande i lan- 
det, till och med i Jemtlands fjälltrakter, är likväl sanno- 
likt, att Humle med fördel kunde odlas vida nordligare, så 
vida ej förhållandet med den är lika med Rödklöfvern. 
Denna växer nemligen vild ända upp i Lappland, men ännu 
i denna zon är dess odling, såsom foderväxt, allt för osä- 
ker, så att först i följande, som vidtager söder om Dalelf- 
ven, blir den lönande. Till denna region höra äfven flera 
bergstrakter i landets sydligare delar, äfvensom största de- 
len af Finland. 

g. Fkens region börjar söder om Dalelfven, ofvan hvil- 
ken Eken föga stiger såsom vildt växande, ehuru den före- 
kommer planterad ända till Sundsvall, liksom Boken och 
Annboken till Dalelfven. Vi hafva redan i föregående an- 
märkt det stora afbrott, som den inhemska vegetationen li- 
der ofvan Dalelfven; söder om den möta så många ofvan 


osedda både buskar och örter, att utrymmet ej medgifver 


189 


deras uppräknande. Fruktträden blifva nu vildt växande, äf- 
vensom Krusbärsbusken, Surtörnet (Berberis), flera Björnbärs- 
arter (Rubi), Fläder (utdör likväl under stränga vintrar, 
först inhemsk i Annbokens region) m. fl. Af sädesslagen 
tillkomma Hvetet och hvita Ärterna (Pisum sativum). VWVis- 
serligen har man försökt Hvetets odling norr om Dalelfven, 
men med föga framgång, och om hvita ärterna uppgifves 
allmänt af landtmän, att de efter få år öfvergå till Grå- 
ärter”). I ett afseende kan man äfven hit förlägga Rå- 
gens naturliga gräns, emedan den här först mognar så ti- 
digt, att den kan lemna utsäde till följande skörd. Först 
i denna zon kan åkerbruket blifva modernäring. Af öfriga 
kulturväxter, hvilkas odling i stort sammanfaller med Eken, 
anmärka vi endast Tobaken, Rödklöfvern och Sparrisen. 
Den sednare till och med förvildas, men vinner icke den 
frodighet, som i Bokregionen, der den ock, äfvensom Pal- 
sternackan, på hafsstränderna otvifvelaktigt är inhemsk. 
Deremot uppträder här Moroten fullkomligt vild. Endast 
på sydliga kusten af Finland förekommer Eken sparsamt; 
i Norge upphör den emellan Christiansand och Holme- 


strand. 


") Dessa skulle i så fall vara endast en förändring af den van- 
liga Pisum sativum. Härvid måste dock nogare pröfvas, om 
ej förhållandet är likartadt med Hafrans förmodade öfvergång 
till Landhafra (Avena fatua). I bergstrakterna af Göta rike, 
der Ärter icke odlas på åkrar, anses Gråärterna för ett be- 
svärligt åkerogräs, som ofta nedtynger och uttränger andra sä- 
desslag. 


190 


h. Bokens region innefattar hela Danmark, Sveriges 
sydligaste kustprovinser jemte Öland, der likväl, liksom på 
Bornholm, endast Annboken förekommer, men Rödboken sak- 
nas. Ehuru på Gottland båda saknas, måste nämnda ö för 
sitt blida klimat och sin växtlighet räknas till denna re- 
gion. Den innefattar egentligen tvenne regioner, nemligen 
den vanliga Bokens eller Rödbokens och Hvit- eller Ann- 
bokens. Den förra går högre upp mot norden, synnerligen 
längs Vesterhafvet, emedan den följer isochimenerna (lika 
vinterköld), den sednare följer isothererna (lika sommar- 
värme). Då flera växters trefnad beror af dessa olika tem- 
peraturförhållanden, är af vigt, att man eger denna dubbla 
gräns. Egentliga Boken vidtager i södra delen af Kalmar 
län (nordligast i trakten af Mönsterås 579), utbreder sig 
sedan vesterut, alltjemt stigande högre mot norden, genom 
Småland (tills mo-sanden vidtager), Vestergötland, Halland, 
och spridd genom Bohuslän ända till Laurvig och Holme- 
strand i Norge. Vid Norges vestkust deremot förekommer 
den ännu norr om Bergen. Bokarna på Omberg äro sanno- 
likt planterade af munkarne i Alvastra, liksom man bestämdt 
vet, att den blifvit sådd vid Qvensås säteri i norra Små- 
land (nära Eksjö) af Riksdrotset P. Brahe. Ehuru ett 
nytt sädesslag, Bokhvetet (Fagopyrum), tillkommer och Vår- 
råg, äfven Värhvete, allmännare odlas i Bokens region samt 
i synnerhet flera trädslag (Vildapeln är i denna region syn- 
nerligen ymnig, Päronet åter endast fullkomligt inhemskt i 


Annbokens) förekomma, hvilka ej trifvas längre norr ut, öf- 


191 


verensstämmer denna regions växtlighet mera med Ekens 
region än med Annbokens, emedan för flertalet af örter 
högre sommarvärme är ett vigtigare villkor än blida vin- 
trar. Auonboken börjar i Kalmar län något sydligare än 
Rödboken (nordligast Värnanäs), drager sig sedan idet inre 
Småland mer till söder, så att den endast vester ut öfver- 
skrider Skånska gränsen och i Halland icke förekommer of- 
van Lagan. Åfven i nordliga delarne af Danmark är den 
sällsynt; i Finland saknas naturligtvis både den vanliga 
och Annboken. Det är först i Annbokens region Skandi- 
naviens yppigaste växtlighet vidtager. Här trifvas alla 
Skandinaviens kulturväxter, och flera nya tillkomma. Af 
sädesslagen tillkommer Hirs, som trifves väl, ehuru det ej 
odlas i stort; äfven Mais, sådd tidigt i bänk och utplan- 
terad, mognar under vanliga somrar. Af öfriga kulturväx- 
ter, som tillkomma, är Rapsat den vigtigaste; Krapp, Ci- 
koria, Kardtistel m. fl., som äfven här odlas, kunna otvif- 
velaktigt flyttas längre upp. Men mest i ögonen fallande 
äro flera vigtiga trädslag, hvilka här först frodas, såsom 
Valnötträdet, äkta Kastanien (mognar likväl högst sällan 
frukt), Akacieträdet (Robinia Pseudacacia), Vinrankan, Per- 
siko- och Aprikosträden (de sistnämnda något skyddade och 
såsom spalier) m. fl.; — till och med Fikon hafva vi smakat 
mognade under bar himmel. Alla kulturväxter, som trifvas 
i norra Tyskland, kunna äfven här odlas; Morus papyri- 
fera och Vitex agnus castus, som i Berlin förvaras i växt- 


hus under vintern, såg jag flera år å rad uthärda vintrarne 


192 
på fritt land i Lunds Botaniska trädgård. Samma yppiga 


växtlighet tillkommer äfven de delar af Danmark, der Ann- 
boken förekommer i mängd, och i Kristtornets (Ilicis Aqui- 
folii) region, som äfven berör sydligaste Norges kust, blifva 
vintrarne ännu blidare. Vårarne börja i denna region 2—3 
veckor tidigare än i medlersta Sverige, men höstens frost- 
nätter komma vanligen 4—6 veckor senare. Men mitt min- 
ne af Skåne härleder sig likväl bufvudsakligen från de blida 
vintrarne 1821—1825, då de klara vinternätterna ofta voro 
frostfria, talrika blommor sågos på fälten i Januari, Rågen 
stod i ax den första Maj och ännu i November Dabhlier, Tur- 
kiska Bönor, Indianska Krassen m. fl. ömtåliga växter voro 
oskadde af kölden. Ånnu glöda dessa ungdomsminnen i 
gubbens själ, så att jag ofta med Linné utropar: Alltså 
är oförnekligen intet land i Sverige att förlikna emot Skåne 
(och sydligare Danmark) och intet i Europa, som med rätta 
kan dem föresättas, då alla deras förmåner blifva vägda 


mot hvarandra. 


Förslag 
till fastställande af Svenska växternas slägt- 
namn. 


Redan i föregående band hafva vi fästat uppmärksam- 
heten på vigten af fastställda Svenska växtnamn och an- 
gifvit de af oss antagna grunder för desamma. Då numera 
undervisning i speciell Botanik meddelas i tekniska och 
landtbruksskolor, är behofvet deraf trängande, att icke en 
fullkomlig namnförbistring må uppstå. Att det sker nu är 
så mycket nödvändigare, som en mängd äldre namn, just 
de dyrbaraste, som icke hafva sin tydning inuvarande språ- 
ket, hålla på att utdö; ja, till och med under de 50—60 
år, jag egnat mig åt deras studium, synas fiera blifvit för- 
gätna. Ämnet är icke blott i botaniskt och praktiskt hän- 
seende af vigt, utan af ännu högre betydelse för språkforsk- 
ningen och ethnografien. Det är allmänt bekant, huru vig- 
tiga upplysningar den komparativa språkforskningen lemnat 
angående folkens härstamning och förgrening. Det är till- 
lika erkändt, att naturalstren äro bland de föremål, som 


Fries, Bot. Utf., III. rr d3 


194 


bäst bibehållit sina namn. Vi skola i det följande visa, 
huru de flesta våra träds namn låta spåra sig ända till 
Ariska urtiden, långt före all historia. Dessa dels oför- 
klarliga, dels för mängden obegripliga namn tillhöra vårt 
folks äldsta och dyrbaraste fornminnen, häntydande på vårt 
ursprung och våra uråldriga anor. ; 

Det är en mycket lätt sak att gifva nya och träffande 
namn; men grunda de sig icke på historisk forskning, tro- 
gen uppfattning af det äldre språket och den vårt folk med- 
födda naturåskådning, äro. de utan allt värde. Det synes 
oss orimligt att nu vilja bilda nya stamord, utan rotiforn- 
språket, aldramest om det sker genom stympning eller sön- 
derbråkning af främmande namn, f. ex. Byll, Rym, Orbe, 
Lyst, Krepe, Helting och många flera af Liljeblad antagna. 
Om dessa skulle intränga i språket, det vi dock anse föga 
troligt, skulle de missleda språkforskarne om vårt folks ur- 
sprung och stamfrändskap. Vill man införa främmande 
namn, hvilket jag för utländska växter anser tillbörligt, 
måste man bibehålla dem oförfalskade och ostympade, att 
deras ursprung blir lätt igenkänligt. Att blott öfversätta 
de latinska eller grekiska namnen tar sig sällan godt ut; 
dessa utgå från en helt annan naturåskådning eller afse för- 
hållanden, som hos oss ej ega rum”). Att efter en eller 


annan minutiös karakter bilda splitter nya namn, som skett 


+) Vi böra dock erinra, att flera namn, okända för Greker och 
Romare, äro från Tyskan öfversatta på Grekiska och Latin, — 
och dessa är allt skäl att bibehålla. 


195 


i den Danska och äfven Tyska systematiska Botaniken, 
strider helt och hållet mot folkets namngifningsprinciper, 
hvilka alltid afse någon växtens egenskap eller dess total- 
intryck. Slutligen må man ej förvexla namn och benäm- 
ningar. De förra äro sjelfständiga, oföränderliga ord med 
abstrakt betydelse, som icke kunna tilläggas något annat 
föremål; aldra lämpligast, då de äro hemtade ur fornsprå- 
ket, varande då liksom af gammal adel. Med benämningar 
åter förstår jag dessa lösliga, obestämda quasi-namn, som 
egentligen tillhöra helt andra föremål och endast oegentli- 
gen och tillika godtyckligt tilläggas allehanda växter. Vi 
ega således öfver ett halft dussin Räfrumpor, Hästsvansar, 
Käringtänder, 4 slags Kråkfötter o. s. v. inom växtriket. 
Redan i andra bandet har jag visat, huru löjligt dessa taga 
sig ut, om man vill använda dem i skriftspråket. Flerta- 
let af de nyare namnen är af denna art, hvilka jag dock 
sökt med den varsamhet ändra, att de igenkännas 1isin nya 
drägt. Icke mindre obestämda äro benämningarne Majblom- 
ster, Midsommars- (St. Hans-), St. Pers- och Larsmesso- 
blomster — äfvensom Gaårdsgräs, Trampgräs, Vägört 0. s. 
v.; de äro ej nomina propria, utan appellativa på hvarje- 
handa å dessa ställen förekommande växter; derföre tillde- 
las de nästan allestädes olika växter. De kunna dock i 
flera fall begagnas, då man tillägger växten artnamn. I 
allmänhet måste jag erinra, att slägtnamnen såsom abstrakta 
begrepp först kunna erhålla full klarhet, då de konkret 


framställas, d. v. s. i förening med sitt artnamn. 


196 

Att ingen förändring vidtagits med de namn, som till- 
höra Riksspråket (= Rksspr.), är naturligt. Jag förstår der- 
med sådana, som allmänneligen brukas både i skriftspråket 
(= Skrspr.) och -folkspråket (= Flkspr.), så vida nemligen 
växten finnes i orten. Mången provinsbenämning, i sin hem- 
ort allmänt känd,  f. ex. Ag, Brunkulla 0. 8. V., anser jag 
tillhöra Riksspråket, fastän namnet är okändt, der växten 
ej finnes. Större delen af dessa äro ock urgamla namn, 
hvilkas härledning endast genom komparativ språkforskning 
kan utredas. — Dernäst lemnar jag företräde åt de i folk- 
språket brukliga namnen, helst om de äro af äldre ursprung; 
men då dessa ofta äro i olika landskap olika använda, har 
jag fästat dem vid den växt, namnets härledning visar vara 
den ursprungliga (t. ex. Bläcken) eller genom noggrannt stu- 
dium af källorna historiskt kan bevisa namnet tillkomma (t. ex. 
Amur, Klint). Icke ringa uppmärksamhet fordras för att bland 
allmoge-språkets oändliga vexlingar finna det riktiga Svenska 
uttalet. Man skall måhända beskylla mig för nepotism för 
Småländska namn; men i dessa afiägsna, glest befolkade 
skogsbygder har jag tyckt mig finna de äldsta namnen bäst 
bevarade och i sin ursprungliga form, f. ex. Krabbelök m. 
fl.7). Stundom har likväl skriftspråkets namn gjort sig så 
SÄNT fallen namnförteckningar (t. ex. från Hedemora) finner man 

tydligen, att ett främmande element inträngt efter de gamla 

Kreuterbächerna — och tillika blifvit oriktigt tillämpadt, f. ex. 

Jordkrona. Aldrig har väl Capsella kallats Jernört; em för- 


vexling med Verbena ligger till grund derför. Jemför man ” 
Kreuterbächernas grofva trädsnitt, finner man här, liksom fle- 


197 


allmänt gällande, att det skulle vara fruktlöst deruti före- 
slå ändring (t. ex. Klöfver), eller ock ett namn i folksprå- 
ket blifvit så olika användt, att skriftspråkets må lemnas 
företräde, ehuru okändt i folkspr. (t. ex. Lungört). Åfven 
åt trädgårdsspråket (= Trgdspr.) har uppmärksamhet måst 
lemnas; flera af dess namn hafva ingått i Rkspr. och böra 
äfven öfverföras till de hos oss inhemska arterna af samma 
slägte, f. ex. Ånis, Hafrerot, Scorzoner m. fl. Näppeligen 
torde kunna förnekas appetitligare vara att spisa Hafrerötter, 
Scorzoner 0. s. v. än Ormrötter och Bockskägg. Slutligen 
komma de af Botanisterna (= Bot.) bildade, som icke in- 
gått hvarken i skriftspråket eller folkspråket och ofta äro 
obrukbara. 

Funnos i dessa källor inga namn att tillga, har jag 
sökt uppfatta begreppet eller den till grund liggande tan- 
ken i våra provinsbenämningar, för att derur härleda ett 
skapligt (d. v. s. formelt riktigt) och lättfattligt namn. Så 
t. ex. kallas olika arter af Orchis på olika orter J. Marie, 
Johannis, Petri m. fl. nycklar. Af dessa har jag bildat 
slägtnamnet Nyckelblomster. "På samma sätt Jungfrulin, 
Ögonblomima 0. 8. v. (Se Bacd. 2). Till synnerlig lättnad 
hafva varit flera mycket kollektiva namn i språket, som 
derför endast med tillagdt predikat kunnat användas, så- 


som Arv, Bo, Fibla, Loka eller Floka (Umbellater m. fl.), 
restädes, anledning till förvexling. I andra växtförteckningar 
finner man namn bevisligen hemtade ej ur folkspråket, utan ur 
Liljeblads Flora. 


198 

Suga (alla Labiater, äfven Trifolia), Serf, Liljebl. (jemf. 
Mesog. Svairbun) eller efter uttalet riktigare Sörf. Till- 
lägger man nu dessa ett passande predikat, så blir namnet 
både bestämdare och lättfattligare än förut. Åfven hafva 
flera namn utom sin bestämda tillämpning tillika en vid- 
sträcktare i folkspråket, såsom Kål, Krasse, Lök, hvarvid 
de oegentliga med ett tillsatt epithet lätt urskiljas. — Att 
i det följande upptaga alla benämningar hos äldre, för- 
linnéanska författare och i synnerhet alla provinsbenämnin- 
gar (ofta förvexlade och knappt anmärkningsvärda), skulle 
ledt till allt för stor vidlyftighet”). Jag har endast upp- 
tagit sådana, som upplysa det antagna namnet eller i lin- 
guistiskt hänseende äro anmärkningsvärda. En annan utväg 
till nya namn lemnar de uråldriga stamordens böjlighet; men 
jag har ej velat tillgripa denna, att man ej må misstänka 
de derå lemnade prof i slutet af denna uppsats vara sjelf- 
diktade. 

Mitt hufvudsakligaste bemödande har varit att begagna 
det i språket befintliga ordförrådet och undvika alla nya 
namn. De af mig nybildade — eller rättare ombildade — 


har jag utmärkt med nb. Dessa tillhöra mest växter, så små, 


+) En stor del af dessa hafva uppkommit genom förvexlingar, 
dels af upptecknaren af de Latinska namnen, men ännu of- 
tare bland allmogen sjelf, som sällan skiljer snarlika växter. 
Otaliga exempel häruppå kunde anföras, t. ex. Gökbyxor 
(= Primula veris) Östbo!, Gökmat (= Orobus tuberosus) Öst- 
bo!, båda oriktigt hänförda till Orobus vernus, som der ej fö- 
rekommer. 


199 


att de undgå allmänhetens uppmärksamhet eller ock först 
i senare åren som slägten urskilda. Men några formella 
rättelser har jag ansett nödvändiga. Så t. ex. ingår iflkspr. 
ordet gräs i sin fordna Mesogot. betydelse af ört, det jag 
efter nuvarande språkbruk ändrat”). Orthografien hos våra 
äldre författare har jag icke heller fästat mig vid, följande 
den nu antagna. — I några fall har jag i brist af Svenska 
namn tillegnat mig i Norska och Danska folkspråket bruk- 
liga — mera sällan Tyska och Engelska, och det endast då 
namnet egt Skandinavisk rot eller redan eger beslägtade 
ord i vårt språk. Hvad Norska namnen beträffar, så ega 
de större öfverensstämmelse med de Svenska, än Svea och 
Göta rikes namn sins emellan. Månget förut ej som Svenskt 
upptecknadt namn har jag återfunnit i Norskan. — Då i 
våra Skandinaviska Floror äfven Norska växterna uppta- 
gas, är det ju en kränkning af reciprociteten nationerna 
emellan, att man icke fäster afseende å det Norska folk- 
språkets namn; — till ursäkt länder dock, att de för oss 
äro föga kända. 

Slägtbegreppet i folkets uppfattning är ofta skildt från 
Botanisternas och mera praktiskt. En del af Botanisternas 
slägten äro så lika, att de aldrig af allmänheten komma att 

+) Jemför man våra äldsta författare, skall man genast finna, att 
det i festa fall redan skett i folkspråket. Likaledes har jag 

icke fästat mig vid det i oändlighet varierande olika uttalet i 

olika provinser, utan sökt återföra det till Riksspråkets. Jag 


inser väl, att detta kan ega intresse för språkforskaren, men 
för Botanisten är det en förargelse. 


200 


ätskiljas, f. ex. Carduus och Cirstum, Kochia och Schoberia. 
Vanligen hafva dock underafdelningarne i större slägten i 
folkspråket skilda namn, hvilka måste bibehållas. Genom 
dessas alltjemt fortgående afsöndring får folkspråket vanli- 
gen rätt till slut. Framför allt fordrar folkspråket oförän- 
derlighet, oberoende af Botanisternas ständigt vexlande åsig- 
ter. — Den väsendtliga skillnad i växternas namn, som eger 
rum i Svea och Göta riken, vållar, att man ofta blir tvun- 
gen antaga tvenne slägtnamn för samma slägte. Skrift- 
språket har hittills allt för ensidigt gynnat Svea-språket, 
äfven der Göta-språket haft ett bestämdt företräde. Öfver 
Dala-målets växtnamn hafva vi rika anteckningar, och har 
Prof. Säve benäget lemnat en särdeles fullständig och kri- 
tisk; men dessa synas mig mer än öfriga Norrenatungor 
afvikande, hvarföre de här förbigås (der de icke äro särde- 
les upplysande), såsom tillhörande en sjelfständig dialekt. 
Lappska namn och af Lappskt ursprung äro likaledes ute- 
slutna. 

Slutligen återstår att redogöra för de inhemska källor, 
jag begagnat. För dem, som hittills sysselsatt sig med. detta 
ämne, synes hela den rika och vigtiga för-linnéanska lit- 
teraturen varit okänd. Det har verkligen väckt min förvå- 
ning att t. ex. hos Frankenius finna icke blott flera äldre 
namn anförda, utan tillika de hittills kända provinsnamnen, 
t. ex. <Pgopodir, fullständigt upptagna. Förklaringen häraf 
är, att man den tiden hvarken hade beskrifningar eller figu- 


rer att bestämma efter, utan inhemtade de Latinska nam- 


201 


nen efter de Svenska. Frank inverkade icke blott på sina 
efterföljare, Tillandz och Bromel, ehuru de tillagt flera vig- 


tiga namn, utan äfven på skriftspråket intill våra dagar. 


För medeltiden har jag begagnat: 


1. Harpestrengs (= Hpstr.) ILaege- och Urtebog från 
början af femtonde seklet, enligt en Handskrift i Kongl. Bi- 
bliotheket i Stockholm, sign. K. 48. Se Band. 2, p. 129. 


2. En Svensk Läkarebok (= Msecr. 2) utan titel eller 
förf:s namn, efter språket från samma sekel. Eges af Ge- 
 neral-Direkt. och Kommend. Huss och mig till begagnande 
benäget meddelad. Innehåller flera intressanta notiser. 

3. En Örtabok (= Mser. 3), förvarad å Kongl. Biblioth. 
i Stockh., jemte andra småskrifter från medeltiden, sign. A. 
49. Ett aftryck deraf finnes i Bergii tal om Stockholm för 
200 år sedan. — Högst obetydlig och kan endast ega in- 


tresse för dem, som önska känna den tidens orthografi. 


4. H. Smids Danske Urteyaard. Tryckt i Malmö 1557. 
Tillhör helt och hållet medeltiden. 


Åt andra af icke-botanister författade skrifter har jag 
naturligtvis egnat ringa uppmärksamhet. Dock äro från de 
gamla sagorna och lagarne dels några namn (såsom Quan- 
net), isynnerhet flera kulturväxters, hemtade, dels åtskilligt 


om deras användande. 


Under tiden före Linné utkommo trenne för Svenska 


växtnamnens kännedom vigtiga arbeten, neml.: 


202 
Frankenti (= Frank.) Speculum Botanicum. Ups. 1638, 


1659. Detta är hufvudkällan för våra växtnamn, jemte 

Linnés Flora Suecica. 

E. Tillandz (Tillz.) Catalogus Plantarum circa Aboam näsöen- 

tum. Abo& 1683. 

0. Bromelii (Brom.) Chloris Gothica. Goth. 1683. 

Man måste förundra sig, att den förstnämnde så full- 
ständigt kunnat uppsamla våra Svenska provinsnamn; han 
har dock hvarken uppgifvit, hvilken landsort de tillhöra, ej 
heller hvilka af honom sjelf blifvit bildade, vanligen öfver- 
sättningar från Tyskan eller de vetenskapliga namnen. Men 
med närmare kännedom af vårt folkspråk urskiljas de se- 
nare temligen lätt; svårare är för den, som ej är noga be- 
kant med den äldre nomenklaturen, att tyda hvilka växter 
med de latinska namnen åsyftas. Under nära 100 år var 
han källan för Svenska växtnamnen, så att skriftspråkets 
äro till -största delen hemtade från honom. 

Ett nogare antecknande af folkspråkets namn började 
med Linné, som under sina resor flitigt anmärkte de sär- 
skilda provinsernas benämningar och, efter meddelande af 
sina lärjungar, i Flora Suecica lemnade den fullständigaste 
och pålitligaste förteckning, vi ännu ega. Några bidrag der- 
till hafva lemnats af Liljeblad och Retzius. — Wahlenberg 
har väl icke sjelf uppgifvit några nya namn, men sökt tyda 


en del äldre efter vissa växternas egenskaper. 


203 


Svenska Fanerogamernas och Bräken- 
arternas slägtnamn. 


(De, som i vår tanka böra antagas i skriftspråket, äro 
tryckta med cursiv stil.) 


Abies, Gran f. Rkspr., beslägtadt med grön. Tillhör nu 
endast Skand. spr. — Granens (äfven Furens) barr be- 
nämnas i folkspråket Gråer, kottarne Borrar”). 

Absinthium (Artemisia Abs. och rupestris), Malört f. Rkspr. 
Urgammalt namn, redan upptaget i Hpstr., Mscr. 2. 
Maleta Sm. VG. Saknas i Tyskan. 

Acer, Lönn f. Rkspr., beslägtadt med lund. Tillhör Skandin. 
(och Slaviska språken — Ryska: Klänn, Polsk. Klon), 
ej öfriga Germaniska; men i äldre Tyskan förekommer 
Lenne. Ac. campestre kallas i Sk. Nauer efter Dan- 
skan (fins ej i Tysk.), Frank. kallar den Masur, efter Ty- 
ska Massholder. 

Achillea, Röllika f. Rkspr., äldre Näsgräs. »Millefolium 
ar nese gras wpo Swensko aä rölliko wpo Dansko»: Msecr. 
2.  Röhlke förekommer mera sällan i nyare Tyskan. Jmf. 
BESS, LIT: 

Aconitum, Stormhatt m. Rkspr., tillagdt Napellus hos 
Frank. Vanligen benämnes den Munkhatt, Munkskalle 
Smål. o. s. v. A. Lycoctonum benämnes i flkspr. Lus- 
ört Frank., Verml., Lus- eller Hundfloka Norrl., i Nor- 
skan Tirs-hjelm. 

Acorus, Kalmus m. Rkspr., i S. Sveriges flkspr. Flägg m., 
äfven i Danskan och Engelskan. I N. Sv. föres det till 
Spårganium, Flä, Flik. 

Actea, Trollbär n. Flkspr., Smål., Helsl., men högst obe- 
stämdt, äfven tillagdt Paris, Solana m. f., hvarföre Troll- 
drufva, efter Tillz. Vilddrufva, eger företräde. Ormbär, 
Getelortar Frank. 


+) Frankenius insåg riktigt, att vår art var den äkta Picea, men 
Tillz. kallar Pinus silvestris Gran och Abies Tall, trol. emedan 
detta namn i Göta rike, der Pinus alltid kallas Fur, stundom 
tillägges Granen. Linné hänförde oriktigt Abies till vår Gran, 
som är 'den äkta Picea, hvaraf Pix, vårt beck. — Grenne fö- 
rekommer bland Granens Tyska nu obrukliga synonymer, lik- 
som Lenne; det senare torde vara utträngdt af Ahorn = de 
Romanska Acer. 


204 


Adonis, Kastlöser, pl. f. Liljebl. Arons-ros, Arontorpsros 
flkspr., efter Sjöstr. Pl. El. — båda efter växtställen på 
Oland. 

Adoxa, Desmeknopp m. Skrspr., Desmegräs Frank., Tillz. 

Ego podium, Qualler m. Flkspr. både med och utan om- 
slag-s. Vild Angelika Tillz., Brom. Då den af alla 
äldre förenades i ett slägte med Quannet, är namnet san- 
nolikast flexion deraf. Kirskaål är ett gammalt synonym 
i flkspr., redan upptaget af Frank. och följ., af gammal 
rot Giersa, i nyare Tyskan Giersch, Geissfuss, hvaraf ZEgo- 
podium är öfversättning. Trebening Sk. efter bladens 
klyfning. 

AEthusa, Glis m., Gliseblad n., Fornn. och flkspr. Gleisse 
Tysk. allm. Dyrbart forngerm. namn af Glis, glans, som 
ej bör utbytas mot Vildpersilja, ännu mindre öfverföras 
till Arabis. K 

Agrimonia, Småborre m. Flkspr. (Bohus, Wgtl.), Aker- 
mönja Skrspr., en meningslös förvridning. Brockrot Tillz. 
Kattrumpa jemte 3 andra i flkspr. 

Agrostemma, Klint m. Rkspr. och i alla German. språk. 
Rödklint Frönka Tillz o. följ. Härledes af Glim, hvaraf 
glimma. Alldeles oriktigt fördt till Centaurea! Klätt fle- 
xion, Slätt förvrängdt uttal deraf. 

Agrostis, Hven f. Rkspr., efter Isländska Hvini; efter 
Whinb. beslägtadt med Vija. Tillägges äfven Aira flexuosa, 
Calamagrostis-arter, såsom Piphven. — Fioringräs Skrspr. 
nytt ord. 

Agropyrum, Quickrot f. Flkspr. jemte flera benämn., ss. 
Hvitrot, Röte 0. s. v. , : 

Aira, Tåtel m., efter L. i Skrspr. Men aldrig har jag hört 
detta namn tilläggas Aira-arter; A. ce&espitosa kallas 
vanligen Tof eller Bunke (Gegal Angm. och Haregräs Sk. 
Rietz:). A. flexuosa Hven. Jemf. Holcus! Möjligen är 
Linnés det Dalska Taåsel. 

Airopsis, Smile n. Smöle är i flkspr. smått söndermalet 
gräs, ss. hösmöle; jag har hört det tilläggas A. pr2ecox; 
sammanfaller med Tyskan. 

Ajuga, Blåsuga f.,; nb. Groört Frank., Tillz., men tillagdt 
vida skilda växter. Det af dem äfven anförda Kärimg- 
ruka är förkastligt. | 

Alchemilla, Daggskål f., Flkspr., äfven Daggkåpa, J. Marie 
kåpa m. fl. Passar blott till en -art; Skåcka Jemtl. torde 
innebära samma begrepp, neml. (J. Marie) förkläde. 


205 


Alisma, Svalting m. Liljebl. och nyare förf., trol. af svalla. 
Kallas i författarens hembygd Stäkra, liksom hos alla 
äldre Frank., Tillz., Brom., men nu så allmänt öfver- 
fördt till CEnanthe, att jag ej vågar yrka rättelse. 

Alliaria, Hvitlöksört f. Frank., Tillz., Bromel. 

Allium, Lök m., Rkspr. och i alla German. spr. Uttalas 
ofta Lek och Log (Lög Dansk.). Forn. Laukr. Hari 
flkspr. långt vidsträcktare betydelse. +b) lökväxter i all- 
mänhet, t. ex. Gagea; c) saftiga växter med knöliga röt- 
ter, t. ex. Sedum Thelephium; d) växter med lökfor- 
miga blomknoppar, t. ex. Caltha; e) växter med lökfor- 
migt gyttrade blad, t. ex. Sempervivum; f) växter med 
löklukt, t. ex. Teucrium. 

Allosurus, Krusbräken n. Hn. och redan i msecr. af mig 
antaget. 

Alnus, Al f. Rkspr., äldre Alder och Ulra efter Retz. Ge- 
mensamt för alla Europeiska sprak af Arisk stam. Grå- 
alen (Hvit Al Tillz.) benänmes Arre”). I det tyska 
Erle fins roten till bade Al och Arre. 

Alopecurus, HKafle m. Rkspr. af Kafvelgräs, Räfrumpa 
Frank., Tillz., ett namn tillagdt många växter. 

Alsine, MNörel f. efter Norskan, men innefattar tillika Le- 
pigonum m. f. Tydlig flexion af Narv. 

Althea, Altherot f. Apotheksspr. Salyrth Mser. 2. Tysk 
Kattost Tillz. 

Alyssum jemte Berteroa, Sandhvita f. Skrspr., Retzius. 

Amarantus, Åmarant, m. efter de odlade utländska ar- 
terna, Tusenskön Frank. — Var imhemska hänföres 1 folk- 
språket till Mell, Chenopodium. Förtjente namnet Bliäsa. 
Iman, 113: 

Anacamptis, Salebsrot f. Apotheksspr., jemte Orchis Morio. 

Anagallis, Rödarv m. Rkspr. Frank. — äfven i Danskan. 


+) Pictet lemnar i Les origines Indo-Ewrop'tennes intressanta bi- 
drag till Alens historia. Tacitus berättar (Germ. c. 43), att 
Germanerna dyrkade en gudomlighet »nomine Alcis» (obs. ge- 
nitiv) i sina dystra (Al-)skogar. Derom erinra Tyska fornsäg- 
ner och Geethes ballad der Erlenkönig. Om Guden hade sitt 
namn af trädet eller tvärtom, eller sannolikast Tacitus tagit 
det heliga rummets namn för Gudomlighetens, kan ej afgöras; 
på Sanskr. heter en idol Alka. Men sedermera öfvergick detta 
namn vid Christendomens införande på tempel, som på Angl.- 
fn kallades Ah. Afven Ulfilas öfversätter vads, iepöv med 
lhs. 


206 


Anchusa, Tungört f. nb.; med tillägg af Ox- som artnamn 
blir namnet klart. Kallas i folkspr. Jernrot och Rast 
(som ej må tilläggas A. arvensis) för dess sega rötter, 
som hindra plogen. Jmf. Ononis. J. Marie nyckelband,- 
Boh. (medd. af Rietz). ) 

Andromeda, Bosling (= blommande ljung) m. Liljebl., pas- 
sar rätt väl; eljest Svickra, flkspr. (Femsjö), flexion af 
Squattram. 

Androsace, Hillsko m., Linné! Okändt i folkspråket och 
af okänd härledning. Endast i Norskan har jag funnit 
detta namn tillagdt Stenhammaria. På den kan härled- 
ningen af Hill, rimfrost, passa. 

Anemone, Sippa f. Rkspr. Se Band. 2, s. 79. Hvitsip- 
pel Frank. Blåsippa Tillz. (i äldre tider kallades den ef- 
ter latinet äfven Lefverört). Så väl genom sin mängd 
och prydlighet som sin tidiga blomning hafva slägtets 
arter erhållit flera namn på olika orter, ss. 1) Sippa, hvar- 
af Sibb är en flexion, troligen ock Semper 1 Semper- 
tuppa, af fornn. Sipr; 2) Vera (Vedreros Frank.) med 
sina talrika flexioner”), och 3) Låck Frank., Låcka (Hvita- 
låcker, blålåcker äro de enda af folket i V. Småland bruk- 
liga, i Skåne och Tyskan Luck). Linné upptager jemte 
föregående 4) Meja, men detta är troligen samma ord 
som Mjella. Se Melampyrum. ; 

Angelica, Strätta f., äfven Sqvätta, Flkspr., Skrspr. Of- 
riga provinsnamn mindre användbara. Frank. benämner 
den Björnloka (nu Björnstut). I S. Sverige benämnes 
den allmänneligen Tjuton pl. n. (äfven Angatutor, -pipor), 


+) Vera jemte dess reguliera flexioner Ves och Verf anser jag 
med Linné m. fl. vara det normala uttalet af detta i folksprå- 
ket förbråkade namn. Se Bietz. Dial. Ler. Dervid må först 
erinras, att dessa namn hafva ingen förvandtskap med Fibla (ett 
af de mest bestämda, fast kollektiva namn i språket) eller Hvij- 
va = Primula; vidare att detta namn icke förekommer hos 
någon äldre författare; endast Frank. har Vedra, men för de 
sydeuropeiska odlade arterna, således troligen infördt. I S. 
Europa benämnas äfven Crocus-arterna, som blomma samtidigt 
med Anemonerna, Vera, vira, hvilket namn Pictet härleder af. 
Ver, veris. Namnet Vera är ytterligare märkvärdigt för sin 
dubbla flexion, en svagare: Vera, Ves (V& Retz., Veis i Dansk.), 
Visil (se Parnassia); och en starkare Vera, Verf, Viva (ej 
Hvifva). Alla dessa former upptagas redan af Linné. För den 
starkare flexionen ligger måhända ett Vevel till grund. Öfriga 
benämningar: Tjälblomma (Frank.), Killingblomma (Gottl., Linné) 
0. 8. Vv. finnas redan upptagna af våra äldre författare. ” 


207 


hvaraf Prof. Säve anser Stut (af Tuta) vara en flexion 
med omslags-s. Alla flkspr. namn afse den pipiga stjel- 
ken, som användes af barn till sprutor, hvisselpipor. 

Antennaria, Kattfotsört f. Rkspr., i äldre Flkspr. Noppa, 
tillagdt äfven Gnaphalia. Under namn af Harfot och 
Kattfot förenas af Frank., Tillz., Br. detta slägte med 
Gnaphalium och Filago. 

Anthemis, Kullor pl. fem., Rkspr. A. tinctoria kallas Let- 
blomster, Frank., Tillz. — Ballerbro, Balsebro äro förderf- 
vade uttal af Baldursbrå, hvilket tillhör Tripleurosper- 
mum. 

Anthericum, Sandlilja f. Rksspr. 

Anthoxanthum, Vårbrodd m. Rksspr., Frank., Tillz. och 
alla följ. förf. 

Anthriscus, Kax m., Hundkäxa f. Rksspr. — Vild Körf- 
vel. Tillz. 

b. Cerefolium, Körfvel, Rksspr. Kirvel Arpstr. Kirf- 
BINAk ÖMsör 2: -: 

Anthyllis, Väpling m. Flkspr. — Afven och rättast till- 
lagdt Trifolium. Geteväpling Frank., Tillz. Till Menyan- 
thes föres ock Väpling, men alldeles oriktigt. 

Antirrhinum, Skalleblomma f. nb. efter dess mest karak- 
teristiska del, frukten. Benämningarne Hundhufvud Frank., 
Tillz., Kalfnos Skåne, Kalfhufvud Retz., Lejongap Hn., 
synas ej lämpliga till slägtnamn. 

Apera, Kjösa f. Flkspr. allm. Småland, V.Götl., Upl., re- 
dan hos våra äldre förf. Flexion af Kase. 

Apium, Selleri n. Rksspr. I medeltidsskrifter Hrpst., Msecr. 
2 och våra äldre förf. kallas det Effig, Märke. 

A quilegia, Ackeleja f., Rksspr. Af äldre, Frank., Tillz., 
Brom. skrifves Akerleja. 

Arabis, Backbränna f. Brom. och äldre förf. men ofta för- 
vexladt med Draba verna, liksom namnet Quesört, egentl. 
tillkommande Arabis, men obestämdt. Ar. hirsuta kal- 
las af Frank. mindre Tornört. Namnet Glis kan mot all 
etymologi omöjligen hitföras. Frön af så väl detta släg- 
tes arter som Turritis, Thlaspi, Sisymbr. Sophia 
benämnas Stillfrö. 

Arctostaphylos, Mjölonris n. Rksspr., redan hos äldste 
förf. Frukt Mjölon pl. n.; af A. alpina Ripbär. 

Archangelica, Quanne n. Fornn., ännu bibehållet i n. 
landskapen, Quannrot i Dal., allmänt i Norge och med 
olika uttal på Färö (Quönn) och Island (Hvönn). I me- 


208 


deltidsspråket Engelsört Frank.; nu ofta Angelike-rot af 
obekantskap med uråldriga namnet. 

Arenaria, Sandnarv m. i Flkspr. under allmänna benäm- 
ningen Narv. 3 

Aristolochia, Hållsrot f. Rksspr., redan hos Harpostr. 
(Holyrt), Frank. Hålört, men hos alla äldre sammanblan- 
dad med Corydalis. 

Armeria, Thryft m., Flkspr. i Bohus, troligen infördt från 
England. Odlad vanligen Engelskt Gräs, Gräsneglika. 
Arnica, Hästfibla f. Flkspr. Småland o. s. v., men har der- 
jemte en mängd mer eller mindre lämpliga benämningar. 
Frank. har flera andra, nu okända. Hibla är ett gemen- 

samt namn på gula Synantherer med fröfjun. 

Arnoseris, Klubbfibla f. Hn. 

Artemisia, Gråbo f. Rksspr. — Mscr. 2 och alla följ., 
deraf Bynke Hrpstr., Graböna, Bönrot o. s. v. allmänna 
prov. namn. Men Bunarot är ett helt annat namn af 
Buna, scaturigo, liksom Böna, Faba. Se Absinthium 
ofvan. A. Abrotanum a. odlad, Abrodd Rksspr. 

Arum, Munkmössa f. Skrspr. — Munkepees Frank., Munke- 
tygh Tillz. 

Asarum, Hasselört f. Skrspr. Frank. 0. 8. v. samt i öfriga 
Germ. språk. 

Asparagus, Sparris Rksspr. m. Frank. 0. 8. V. 

Asperugo, Rifva f. Flkspr. Sk. Danm., Klådgräs Brom.; 
på Bornholm Bender. Benämningarne Ormöga och Padd- 
fot kan jag ej erkänna som verkliga växtnamn. 

Asperula, Madra f., Fornn. namn, bibehållet i England 
(saknas i Tyskan), på Gottl. och Island; men det nu all- 
mänt brukliga Måra på Galium är en flexion deraf. A. 
odorata har sjelfständigt namn: Myska af Sanskr. måsh, 
hvaraf äfven Moschus; bibehålles som artnamn. 

Aspidium och Polystichum, Ormbunke m. och Orm- 
kagge m. i medl. Sv. flkspr. (okända namn i Götarike) 
och tillkomma endast Bräken-arter växande i strutar eller 
bunkar — tufvor. Alla äldre författare, såsom Frank., 
Tillz., bibehålla det ock i denna inskränkta mening. Med 
verklig indignation har jag sett, att man emot alla lin-” 
guistiska och historiska grunder öfverfört denna, tydligen 
sammansatta, provinsbenämning till hela Bräkenfamiljen, 
fast Bräken är ett sjelfständigt, urgammalt stamord, öfver 
allt bekant och det allmänt antagna i de öfriga Skandi- 
naviska och Engelska språken. 


209 


Asplenium, Bergspring n., Rksspr. och alla äldre förf. — 
Lånke, bildadt efter det latinska Lonchites, bör utstrykas 
ur Svenska språket och ej förvexlas med Lonke, Calli- 
triche. — Aspl. Filix femina måste bibehålla Flkspr. 
namn, Majbräken. 

Aster bibehåller för de utländska arterna sitt namn; vår 
Svenska, som skiljes af nyare som eget slägte, kallas i 
flkspr. Strandkil, m., hvilket dock efter andra uppgifter 
tillhör Achillea Ptarmica. 


Astragalus, Backsöta f. Flkspr.? Frank. Af Tillz. och 
Brom. benämnes den Lakritsrot, men bör ej förvexlas med 
den äkta Lakritsroten, Glycyrrhiza. Då Palmberg upp- 
gifver den som Svensk, menar han Astragalus. 

Atriplex, Molla f. Rksspr., Frank., Tillz., Bromel, Gåse- 
fot Tillz. 

Avena, Hafre m.; latinska namnet bildadt af det forng. 
Haber. 

Azalea, Krepling m. Liljebl. = Krypljung. Efter en namn- 
lista från Dalarne Fjällmyrten; tillhör detta verkligen folk- 
spr., hvilket synes mig misstänkt, bör det föredragas. 

Ballota, Bonässla f. Flkspr., S. Sverige; aldrig har jag i 
folkspr. hört någon annan växt tilläggas detta namn, som 
dock vanl. föres till Leonurus. ÖOnskligt att något lämp- 
ligare kunde finnas, ty Nässla är icke något passande 
namn bland Sugeväxterna = Labiate. Namnet Andorn kan 
efter etymologien, »An Dorn», endast föras till Marru- 
bium. 

Barbarea, Sonmargyllen n., förgyller under högsommaren 
ängarne med oförliknelig prakt flerestädes, f. ex.i Nerike. 
Så väl för sin kärfva, äckliga smak som ännu mer för 
sina gula blommor (endast hvitblommiga Cruciferer be- 
nämnas i folkspråket Krasse) kan den ej föras till krasse- 
gruppen. TI flkspr. räknas den ock till Kålslägtet: Ang- 
kål, Upl. Nerik. Men fordom odlades en art eller art- 
vintertiden användes till sallat, under namn af Vinter- 
krasse eller Vintergyllen. Dess odling har nu alldeles 
upphört och namnet dermed försvunnit. På några ställen 
i Skåne bibehåller den sig förvildad. 

Bartsia, Svarthö n., Flkspr. efter uppgift — ett särdeles 
passande namn. 


Fries, Bot. Utfl., TII. 14 


210 


Batrachium, Grodnate m., Alnate Retz., hvilket vanligen 
tillägges Potam. perfoliatus. | 

Bellis (den vilda) Vetieljus n., Flkspr. Skåne, men nu med 
förderfvadt uttal, Futteljus &L.; ofvananförda, men med 
Tyskt uttal, har jag antecknat vid Mörarp. Odlad kallas” 
den allmänt Rödpyttor eller ännu förnämare Tusen- 
skön. 

Berberis, Surtorn n., Flkspr. och äldre skriftspråket, Frank., 
Tillz., Wahlenb. I nyare Skrspr. Berberis. 

Betonica, Humlesuga f., efter äldre skriftspr. Jord- 
humle AHrpstr. och Mscr. 2, hvilket namn orätt blifvit 
öfverfördt till Prunella. 

Betula, Björk f. Rksspr. Dess namn i alla Ariska språk 
härstamma fran gemensam rot; i Sanskrit Burgha. Det 
Celtiska Beth, Ben, hvaraf  almeraas Betula, afviker 
mer, dock härledt af samma rot. Se föröfrigt Rietz Dial. 
Lexicon. Bet. verrucosa Masurbjörk Flkspr. B. odo- 
rata Svallbjörk Flkspr., Skrspr. B. nana har, utom de 
vanliga benämningarne Dvergbjörk, Horbjörk Vv. Smål., 
Fredagsbjörk Frank., flera egna, sasom' Fjällrapa af hia- 
pan (pröstratus), Vivang (scandens), FÖpPris TO; Sarv 

Bidens, Brunskära f., Rksspr. Frank., Tillz. o.s.v. Brom- 
sar Bohl. 

Blechnum, Kambräken n., Hn. Björnkam Wahlenb. 

Blitum, Sminkbär n., Skrspr. Vild Molla Frank. — B. 
Bonus Henricus kallas Lungrot, Mjölkrot i flkspr. och 
B. rubrum Mall, Rödmolla Tillz., Hn. 

Blysmus, Flätting m., nb. af flatax. 

Botrychium, Låsbräken n., allm. Låsgräs, Frank., Tillz.; 
äfven Fjettergräs. 

Brachypodium, Azslosta f., nb. Losta Brom. 

Brassica, Kål, Rksspr. — I folkspr. tillägges äfven flera 
Cruciferer med större gula blommor namnet Kål, med min- 
dre Senap. — Odlade förändringar af Kal med köttig rot 
kallas Rofva. — Gottlandsrofvan, i folkspr. Långrofva, 
Brass. Napus, nyares Rapsat, båda af Rapa, kallas äf- 
ven af Frank., Tillz. Långrofva, hvilket namn af uppen- 
bart missförstånd blifvit öfverfördt till Bunias, emedan 
Frank. oriktigt till den citerar Bunias. 

Braya, Stenkrasse m. nb. , 

Briza, Darrgräs n., Rksspr. Afven Skälfvegräs. Båda 
förekomma hos våra äldre författare Frank., Tillz. 

Bromus, Losta f., Skrspr. efter Linn. bestämn. och folkspr. i 


211 


Upland; i Göta rike benämnes den vanligen Svingel, hvil- 
ket namn af Linné fastställdes för Festuca. Jemf. Lo- 
lium. Utom dess har den flera namn, såsom Faxe, Gasse 
siGaskafres Ox 8. V. 

Bryonia, Hundrofva f. Skrspr. Frank., Tillz. Quesrot 
Liljebl. 

Bulliarda, Fyrling m., nb. efter fyrtalet i alla blommans 
delar. 

Bunias, Bunaris n., efter allmogens kring Upsala ombild- 
ning till Svensk rot. Eljest Ryssar, Ryssgubbar. Nam- 
net Langrofva, som på denna aldrig förekommer i folk- 
språket, är högst olämpligt, då dess rot är just motsat- 
sen af Rofva. , 

Butomus, Blomvass m., Rksspr. Säfja-, äfven Afja- 
blomma Flkspr. (Säfjalilja föres mera oegentl. till Iris i 
Skåne. 

Cakile, Marfiol f., nb. Efter blommornas färg hörer denna 
till den grupp af ÖCruciferer, som kallas fioler, och en del 
blomster-älskare benämna den vilda Lackfiolen = Mathio- 
la, med hvilket slägte den till blommor och växtställe 
har mycken likhet. 

Calamintha, Harmynta f., Flkspr. Bergmynta Frank. Har- 
timjan Bot. 

Calamagrostis, Aör n., Rksspr. Fornn. namn, förr äfven 
tillagdt Phragmites. C. arenaria kallas Margräs, Ma- 
rehalm. l 

Calendula, Ringblomma t., Rksspr., men 1 flkspr. äfven 
tillagdt Chrysanth. segetum och Centaur. Cyanus i Blå- 
ringbl. 

Calla, Missne, Mäss n., Riksspr. Vattenmass Frank. Fal- 
skeligen kallad Bläcken. 

Callitriche, Lonke m., Flkspr., Smål. Se Band. 2, sid. 83. 

Calluna, Ljung m. Rksspr. och alla äldre förf. Uttalet 
varierar i fikspr. Fornin. är Ling. 

Caltha, Kabbelök Rksspr., Frank. o. f. Kabbelek Tillz. 
Ursprungliga namnet anser jag vara Krabbelök, såsom det 
i Smal. (Femsjö) uttalas; detta har öfvergatt till Kabbe- 
lök, Kabbelek (lök uttalas ofta som lek) och derifrån till 
Kalfleka. Att det hårdare uttalet sjunker till det vekare 
är en allmän regel; deremot kan aldrig Kalfleka uppar- 
beta sig till Krabbelök. — Trimjölkgräs (Trimilki) finnes 
hos äldre Eng. förf. Se Band. 2. 

Calypso, Toffelblomma f. Liljebl. 


212 


Camelina, Dodra, Döre f. Rksspr. och alla äldre förf. 
Namnet är gemensamt för alla Germaniska språk, men 
har i England blifvit öfverfördt till Cuscuta. Se Band. 
2, s. 84! 

Campanula, Blåklocka f. Rksspr. Flera arter hafva der- ” 
jemte egna namn, såsom Sysla, Hässlekal (C. latifolia) 
Kalmarl., Mosisrosor 0. s. v., men utan synnerlig vigt. 

Cannabis, Hampa f. Rksspr. Dess härledning se Band. 2, 
Sfp: 

Capsella, Taskört f., Taskegräs Flkspr., allmänt och hos 
alla äldre skriftställare, Frank., Tillz., Brom. 

Cardamine, Ångkrasse m. Rksspr., Frank. o. s. v. Eger 
derjemte ett sjelfständigt namn 1i Flkspr., Bräsma (af 
Brasm Götarike = Braxen), emedan dess blomning sam- 
manträffar med Braxens lektid. 

Carduus, Tistel m. Rksspr., Frank. o. s. v. Efter folk- 
språket bibehalles gemensamt slägtnamn för Carduus och 
Cirsium; vill man hafva eget för Carduus, ega vi ett der- 
till passande synonym i folkspr. Stingsel m. 

Carex, Starr m. Rksspr. och alla äldre förf. Jemf. Me- 
$og. stairo, steril. 

Carlina, Stjerntistel m. Frank. Blomtistel flkspr. (Smål. 
Rydaholm), Spåmanstistel Liljebl. 

Carpinus, Annbok f. Rksspr.; förvändt efter Danskan till 
Afvenbok i skrspr., Hvitbok äldre skrspr. 

Carum, Kummil, Karv m.; förstnämnda i Rksspr. Nam- 
net Kummin tillhör egentligen den i S. Europa växande 
Cyminum, hvilken riktigt skiljes af Hrpstr. HKarve är 
Kumilens äldsta, forngerm. namn (af fornn. Karv, korg), 
bibehållet ännu både i Skandinaviska och Tyska språken. 
På tyska: Kämmel, Karv 1 norra och Komjan i s. pro- 
vinserna. 

Catabrosa, MNarvgräs mn., nb. För sin mjukhet o. s. v. 
tillhör det begreppet Narv. 

Centaurea, Knoppört f. Bade efter folkspr. och alla äl- 
dre förf. har jag bibehållit detta, äfven i Danskan antag- 
na, slägtnamn. Eljest ega vi i folkspr. ett allmänt, be- 
stämdt namn, Järn-ört, som för flertalet af arter är mest 
bekant. Storhufvud = C. Scabiosa. OC. Cyanus har 
nästan egen benämning i hvarje landskap (blå Ringblom- 
ma Smäål.; se föröfrigt Linn. Fl. Sv. och Liljebl.), vanli- 
gen Blåklätt, flexion af Klint, hvilket namn högst orik- 
tigt hitföres. 


213 


Centunculus, Knutarv m., nb. nära förvandt med Rödar- 
ven. Källan för namnet Duvagräs Whinb. mig obekant. 


Cephalanthera, Syssla f., Flkspr. Dahl., möjligen flexion 
af Zymbel; dock har jag hört det äfven tillagdt Cam- 
panule. 

Cerastium, Hönsarv m., Hönsgräs, Jordarve Tillz. Höns- 
tarmar Smål. (Hähnendarm Abbed. Hildegard i Bingen 
före år 1180). 

Cerasus, Körs f. Rksspr. På Kurdiska Keras, Armeni- 
ska Geras, Turkiska Karas, hvaraf är klart, att namnet 
ej härledes af staden Kerasunt, utan tvärtom. Fogelkör- 
sen benämnes vanligen Fogelbär Rksspr., Vildkörs 
Tillz. 

Ceratophyllum, Hornserf m. MHornaktig hanefot Brom., 
af jemförelse med Batrachium. 

Cherophyllum, Hundloka f. Rksspr., men liksom de la- 
tinska nammen så vexla ock i folkspråket Hundkax och 
Hundloka. 

Chame&enerion, Kropp m., flkspr. och skrspr., Retzius. 
Om det i vetenskapligt hänseende är subjektivt, antingen 
man skiljer eller förenar detta slägte med Epilobium, så 
måste de i folkspr. alltid skiljas. Bland denna växts tal- 
rika benämningar (Retzius upptager 15!) eger detta gamla 
stamord bestämdt företräde. Dess af Prosten Rietz mig 
meddelade härledning af Krop, Angl.sax. Spica, är träf- 
fande. Bland de öfriga är Himmelstraf för dess stamord 
traf — skida det mest betecknande; 1 S. Sverige Allon- 
märke det vanligaste, men Frank. skrifver Aldermjölke, 
Råbocksgräs, uti hvilka benämningar man finner roten till 
flera nyare. 

Chamorchis, Ripört f., nb. en liten fjällväxt i Fjällripans 
region. 

Chara, Sträfe n. Flkspr. Retz., Svinnate TZillz., Vattu- 
räfrumpa Brom., Marnate Gtl. 

Chelidonium, Skelört f., Sthelyrt Hrpstr., »heter Brenne 
yrth a Svensko», Mscr. 2, Skelört Frank., Brom., Wahlnb., 
Kalmarl.! ehuru mest uttaladt Flenört. Schielkraut Tysk. 
(vanl. Schöllkr.). Men brukligare är Reformsört i flkspr.!, 
Frank., Tillz., Bromel. Namnet Svalört, öfversättning 
från Grekiskan, förekommer aldrig i flkspr. på denna, 
men väl på andra växter och deribland Ficaria, som 
ock är den ursprungliga Grekiska Chelidonium, blom- 


214 


mande samtidigt med Svalornas ankomst, hvilket alldeles 
icke inträffar med Chelidonium. 

Chenopodium, Mell, Mellre f. Rksspr., Frank. 0.s. v. Melde 
Arpstr. (äfven i Tysk.), Mäld TYillz. Plexibw af Molla; 
båda härledas af meel, mjöl. En stinkande art benämnes 
Stäggan f. af stägga, lukta illa, beslägtadt med stäka. 

Chimaphila, Rylört f. Flkspr. Rylgräs Till2. 

Chrysanthemum, Krageblomma f. Rksspr. Frank., Till. 
0. s. v. Bland äldre, nu förgätna, namn må nämnas Hvit- 
oxöga och Gul-oxöga Frank., Tillz., Brom. Den sednare, 
Chr. segetum, skiljes nu till eget slägte, som kunde 
erhalla det ursprungligen latinska namnet Solsicka Flkspr., 
ty bland dess flera nya benämningar i folkspråket är in- 
gen bestämd. 

Chrysosplenium, Gullpudra f. Bot. efter Grekiska nam- 
net. Vif Flkspr. (Nerike). 

Cichorium, Vägvårda f. Flkspr. och alla äldre förf. Frank., 
Tillz. 0. 8. V., Wegwarte Tysk.; äfven Blåbynke: Den 
odlade arten bibehåller namnet Cikoria. 

Cicuta, Sprängört f., ett nyare namn, som ingått i skrspr. 
Hos alla äldre förenas slägtet med Conium. Othyrt Hrpstr., 
Mscr. 2. Vattenodört Till .. Brom. — Ett äldre inhemskt 
namn är Buna-rot af buna, scaturigo; 1 Danskan Skarn- 
tyde, redan kändt i medeltiden, Hrpstr. m. 1. Jemf. 
Tyde Hall. — Cheroph. silvestre. 

»Cineraria», Nocka f., fn. (af noccus, ludd), nu troligen 
utganget (en gang här jag hört det i Kalmar tillagdt Fi- 
lago), men bibehållet i Danska Fnockört, som är samma 
namn efter nyare uttal. För språkforskningen är af stor 
vigt, att dylika fornn. namn upptagas i språket framför 
nya och främmande. — Hvarken namnet Cineraria och 
än mindre Askört tillkomma våra arter, utan ett helt an- 
nat slägte, hvaraf flera arter odlas som prydnadsväxter. 

Circ&ea, Hewört f., Hartm. synes lämpligare än Trollört 
Whlnb., Hexenkraut Tysk. 

Cirsium, Tistel m. Flkspr. Jemf. Carduus. Samtliga ar- 
ter hafva ock träffande artnamn i folkspr.; anmärknings- 
värdast bland dessa Brud- eller Gullborstar, Elgtungor 
Ö. Smål. på Cirs. heterophyllum., 

Cladium, Ag m., Rksspr. fornn., i Österg. Åhm och ef- 
ter uppgift Avagräs Vesterg., hvaruti stamordet (ava, 
vatten) återfinnes. — Af Åhm härledes troligen Åmöja 


215 


(öga) på Ranunc. Lingua. Ag och troligen Ahm fexio- 
ner af Ava. 

Clinopodium, Dosta, f., Virfvel-dosta Rksspr., Frank., 
Tillz., Brom. och alla nyare. 

Cnidium, Angkumnvin m., ett atskilliga Umbellater tillagdt 
namn 1 flkspr.; lämpligast fastställdt för detta slägte. 

Cobresia, Säfstarr m., nb. 

Cochlearia, Skörbjuggs-ört f. BRiksspr. och alla äldre förf. 
— Namnen Leffelkrut Brom. och Skedört äro öfversätt- 
ningar af det latinska. 

Ce&loglossum, Grönkulla f., nb. efter likheten med Brun- 
kulla. Jemf. Orchis. 

Colchicum, Z1dlösa f. Rksspr., Frank. 0. s.v. — Benäm- 
ningen Nakna Jungfrun 1 Trädgspr. är ej användbar som 
namn. 

Comarum, Kråkklöfver m., i folkspr. vanligen Kråkfötter, 
ett namn tilldeladt i olika provinser 4 olika växter. 

Conioselinum, Finnkarv m., nb. efter det fn. ochi Norge 
allmänt brukliga Karv. 

Conium, Odört f. Rksspr., Fornn. Jmf. Cicuta. Härledes 
af fornsv. Obr rasande, liksom Odon, ty båda äro narko- 
tiska. Jmf. Band. 2. 

Convallaria, Konvalje m., nyare Rksspr. efter latinet; 
okändt af våra äldre förf., ss. Frank., Tillz.; förekommer 
först hos Bromel. I äldre språket Rams, bibehållet för 
bladen och för Polygonatum samt i Ramslök (se B. 
2), af Isl. Ramr, bitter; bådas blad benämnas allmänt 
Bockeblad : blommorna af den förra hos vara äldre skrift- 
ställare Maj-liljor. ; É 

Convolvulus, Vinda f. Rksspr., Forngerm. namn. Aker- 
vinda Frank.; oriktigt Akerbinda Tillz. J. Marie särk 
folkspr.; skall, efter Hornemann, förut kallats Freyas 
särk. 

Corallorrhiza, Korallrot f. Bot., öfversättn. af Grekiska 
namnet. 

Coriandrum, Koriander Rksspr. af utländsk rot. 

Cornus, Kornell, m. Skrspr., Trdgspr. — Frank., Tillz.,egentl. 
tillkommande C. mascula. Vara inhemska arter hafva 
visserligen flera sjelfständiga namn i folkspr., ehuru icke 
tjenliga till gemensamt slägtnamn, men ingå 1 artnamnen. 
C. sanguinea benämnes Hardved, Eknas, Struss (strauch), 
C. suecica vanligen Hönsbär. Namnet Benved hör all- 
deles icke till detta slägte, utan till Evonymus. 


216 


Coronilla, Kronärt f., efter Latinet; vår art i folkspr. 
Artbuske, men flertalet af arterna äro örter. 


Coronopus, Kråkkrasse m. — nb. efter det mångtydiga 
Kräåkfot Frank. 0. s. V. É 

Corydalis, Nunneört f., Skrspr. — Hålört hos äldre förf. 
Namnet Gulhane, som oegentligt blifvit tillagdt detta slägte, 
hör till Lotus. 

Corylus, Hassel f., Rksspr. Troligen af Arisk rot; om 
öfvergången af Corylus till Hassel se Band. 2, s. 111. 
Frukten Nöt f., fn. hnot, hnut (borde skrifvas hnöt, 
ej nött), hvilken förhåller sig till Knut som nux till 
nodus. 

Corynephorus, Sandborst m., nb. Borst är en allmän be- 
nämning på gräs med borstlika blad (Nardus m. f£1.); 
genom det tillagda epithetet är detta lätt skildt från de 
öfriga. Till Taåtel-gruppen kan det, efter folkbegreppet, 
ej föras. 

Cotoneaster, Oxbärsbuske m., flkspr. Bot. Namnet här- 
ledes ej af Oxe, utan af Oxel, såsom Oxeltand. Jemf. 
Sorbus; bären likna alldeles Oxelbär. 

Cotula, Barkullor pl. f., nb. eller kullor utan strålblom- 
mor. 

Crambe, Strandkål m., Rksspr. och äldre förf. för bladens 
här öfvervägande likhet med kål; eljest benämnas aldrig 
hvitblommiga Cruciferer kal. 

Cratzegus, Hagtorn n. Rksspr. — Frank. 0. s. v. Nam- 
net gemensamt för alla Germaniska språk, sannolikt här- 
ledt af fn. Hag, Hagi, som ypperst till inhägnader! 

Crepis, Klofibla f., efter de klolikt tillbakaböjda bladfli- 
karne. I folkspråket Fibla; Hökegräs hos äldre skrift- 
ställare, specielt Brom. Förekommer verkligen det sä- 
kerligen rådbråkade Nolanaber i folkspr., är det troligast 
Crep. biennis. 

Cuscuta, Snarrefva f. Rksspr., men i folkspr. vanligen 
Hummelbinda, Nässelsilke, Hörsilke, Linbinda = Tobändel 
(to = lin) Frank., Tillz., Brom. Jmf. Bd:2,s. 34. Nam- 
net Skorv, vanligen tillagdt Spergula, torde ursprungligen 
höra hit, efter vissa dialekter. 

Cynoglossum, Munkefnat n., Munklöss, Folkspr. allm., 
Frank., Tillz., Brom. Namnet Hundtunga, öfversättning 
från Grekiskan, obrukligt i folkspr. 

Cynosurus, Kamäxzxing m. Rksspr. Genom Ekonomiska 


217 


skrifter hafva gräsens namn mer än andra ingått i Rksspr. 
Härledning af Ax. N 

Cypripedium, Guckusko m. Flkspr., Skrspr. Afven Orm- 
skalle, Sorgskräpp Vb. af Skräppa, väska. 

Cystopteris, Stenbriäken n., Hn. 

Dactylis, Hundäxing m. Rksspr. 

Daphne, TZirsbast n. Riksspr. med otaliga skiftningar i ut- 
tal: Tisbast, Tirbast, Tjurbast, Tifvelbast, Taisbast (Dal.) 
m. fl.; att det först anförda är det rätta och ursprung- 
liga är icke tvifvelaktigt. Jemf. Bd. 2, s. 85! Frukten: 
Källerhalsbär. Båda namnen hos Frank., som anser dem 
tillhöra två olika växter, Tillz. 0. s. V. 

Datura, Spikklubba f. Rksspr. Tisteläpple Frank., i Trdg- 
spr. Manchetter. 

Daucus, Morot f. Rksspr., Frank. 0. s. v. More Mscr. 2. 
I Skåne Gulerot, efter Dansk., och den vilda Barkenrot. 

Delphinium, Riddarsporre m. Rksspr., Frank., Tillz. 

Dentaria, Tandrot, f. nb. Tandört, Frank., Tillz. följ. 
Afven Fjällört TZillz. Då namnet afser den tandade ro- 
ten, bör namnet uttrycka detta; utom dess är Tandört ett 
obestämdt namn för flera andra växter, f. ex. Scleranthus, 
och 1 folkspr. aldrig tillagdt Dentaria. 

Dianthus, Neglika f., Rksspr. Frank., Tillz. 0. s. v. 

Diapensia, Polört f., Liljebl., Hn. 

Digitalis, Fingerhatt m., Skrspr., Frank., äfven i Tyskan. 
Fingerborgsgräs Tillz. Biskopsört Liljebl. 

Digraphis (= Baldingera), Fläck m. af fleckra, Flen 
Rksspr. 

Digitaria, Blodhirs m. Skriftspr. 

Diplotaxis, jemte Erucastrum, som i folkspr. åtmin- 
stone måste ega gemensamt namn, Kålsenap m. 

Dipsacus, Kardtistel m. Rksspr. Karttistel Frank. 0.s.vV. 

Draba, MNagelört Tillz. Quesört Frank. — Dr. verna, 
Erophila Dec., Rågblomma Smal. etc. a. 

Dracocephalum, Prakblomma f. Draknos, Betz. Folkspr.- 
namnet (Equae Urina) obrukbart. 

Drosera, Sileshår n., Rksspr. J. Marie S. Folkspr. Sol- 
dagg, Frank., Tillz. Daggört, Brom. 

Dryas, Fjällvippa eller Fjällsippa Hn., i fall Anemone 
och Pulsatilla förenas. 

Echinops, Bolltistel m. Rksspr. Tistelboll Frank. 

Echinospermum, Piggfrö n., nb. äfven antaget i Dan- 
skan. 


218 


Echium, Blåeld m., Folkspr. Skån. (Alterum nomen sca- 
nicum, unde Blåkunter, tam obscenum, ut deleatur). 

Elatine, Lonkeserf m. nb. Af Lange fördt till gruppen :; 
arv, ty Lonke synes saknas i Danskan. 

Elsholtzia, Kryddmynta f. nb. (Flor. Hall). 

Elymus, Strandråg m., Rksspr.; äfven, af sjöfarande, Helm 
m. och af förvexling med Calam. aren. Marehalm. 

Empetrum, Kråkris n. Rksspr.; frukten Kråkbär Frank., 
Tillz., Brom. Afven Kräkling — Kråkljung och frukten 
med omslags-s Skräkon. — Lopperis, Sk. 

Enodium, Senegräs n. Folkspr., men obestämdt; — efter min 
erfarenhet till Enodium, af Hornemann till Calamagrostis, 
af Wahlnb. till Carex och tillika Nardus; kan ej räknas 
till Tåtelgruppen. 

Epilobium, Dunört f., nb. riktigare Duntraf (= skida med 
dun 1 likhet med (Enothera Gulltraf, Chame&enerion 
Himmelstraf). Det Danska Dueört (Dufört) är ett skildt 
namn. 

Epipactis, Zymbel m. Folkspr., Dahl efter Liljebl.. Knippe- 
rot Än. Det förra synes vara ett uraldrigt namn, lanadt 
ur Tyskan, men förekommer icke i Walperts Worterb. 
der Deutschen Pflanzennamen. - 

Epipogium, Skogsfrublomma Hn. Idéen för detta namn 
träffande; men emedan folket ej känner till någon skogsfru, 
utan endast skogssnufvan, kan det ändras till Snufve- 
blomma. 

Equisetum, Fräken n. Rksspr. Fennä Dal. af fn. Fen, 
sumpig mark. Bland detta slägtes talrika benämningar 
är anförda lämpligast som slägtnamn. De öfriga, redan 
anförde af Frank. och äldre författare, förvexlas ofta, 
hvarföre jag nedanför skall söka fördela dem”). 

Erica, Klockljung m. Flkspr. Se Calluna. 

Erigeron, Pinka f., flexion af Bo, Rksspr. Rödbo Frank. 
och äldre förf. K 
Eriophorum, Ängdun Rksspr., Frank., Tillz. ete. Ang- 

ull, Madun 0. s. v. äro samma namn med andra ord. — 


1) FARAN arvense, Puggerocker, Räfrumpa. 

2. E. pratense, Gökbett. 

3. E. silvaticum, Hästrumpa, Hästgröning, Grangräs. 

4. E. palustre, Roxne, Skäfte, urspr. tillagdt.E. hiemale. 

5. E. limosum et fluviatile, Fräken, Tärne i Medelp. STORE 
och Ålgräs i Sm. 

6. E. hiemale, Rone, Skafgräs, Skurgräs. 


219 


E. vaginatum kallas allmänt före blomningen Svarthuf- 
vud, efter afblomstringen Tobetel, i Söderml. Hadd (Vadd?), 
E. alpinum Snip. Märkvärdigare är Myr-fil, en flexion 
af Fifla. 


Erodium, Skatnäfva f. Folkspr. — Afven Rifvor — Räf- 
sor. 
Ervum sensu Linn., Musärt f. — sens. recent. Lins. m. 


Eryngium, Molina f. Skrspr., felaktig öfversättning af 
det Tyska Manstreue; i folkspr: s anda borde den kallas 
Martorn. I danskan Havtorn. Samma begrepp uttrycker 
Braktistel Frank. 


Erysimum, Gyllen n., hvaraf Gyllenlack (Cheiranthus) i 
Trdgspr. allmänt efter blommornas färg. (Kreuterbicher- 
nas Tusengyllen, den röda Erythrea, är ett helt annat 
ord, afseende dess »tusen dygder».) 


Erythrea, Arun m. Auryn Hrpstr. Urgammalt namn (re- 
dan Tacitus har Aurina som Tyskt qvinnonamn; se Bot. 
Wi 20p. 19) bevaradt 1 folkspr. Skåne, Danmark och 
Tyskland (Aurin). 

Eupatorium, Floks m. Flkspr., Skrspr., Frank. och föl- 
jande. Härledes af floki, frnn. floka efter fröfjunet. 

Euphorbia, Törel m., flkspr., skrspr. L., Liljebl., Retz. 
m. f. Brenneyrt Arpstr., Tyresört Tillz. Urgammalt 
namn af Mesog. tairan, upplösa, fördela. Har dessutom 
en mängd provinsbenämningar, ofta i kollision med Cheli- 
donii, ss. Reformgräs — Ringorins-gräs, Vårtört, Mjölke 
med flera epitheter, ss. Varg-, Räf- och Kärrtöreln Liljebl., 
Retz. benämnes af Bromel Djefvulsmjölk. 

Euphrasia, Ogontröst f. Rksspr., Frank., Tillz. 0. 8. V. 

Evonymus, Benved m. Rksspr., Folkspr. både i Sverige 
och Dannemark. Hvarifrån L. erhållit namnet Alster är 
mig obegripligt; det förekommer hvarken i folkspråket, 
hos någon äldre skriftställare eller i nagot beslägtadt 
språk. Det enda snarlika är det Tyska Alzern, men det 
tillhör Sambucus nigra! Wahlenberg förmodar, att det 
uppkommit af Halster (Sal. pentandra); en annan giss- 
ning är, att det är en flexion af Alder på Rhamnus fran- 
gula, som hos våra äldre författare räknades till Alsläg- 
tet. Alster bör som busknamn utgå ur Svenska språket. 
Namnet Spelbom Gotl., det Tyska Spindelbaum eller Spill- 
baum, kan ej heller tillhöra detsamma. 


220 


Fagopyrum, Bokhvete n., Rksspr. 

Fagus, Bok, Rödbok f. Rksspr., troligen af Ariskt ur- 
sprung; som stamord uppgifver man Sanskr. bhug, äta. 
I Persiskan tillägges namnet Båk en art Ek (det Gre- 
kiska qnyos är likaledes en art Ek), men i alla Ger- ” 
maniska och Slaviska språk tillägges det Boken, i de 
Romanska åter Buxus. Särdeles anmärkningsvärdt är, att 
alla namn på Ek och Bok härledas af stamord, som be- 
tyda ätlig, föda, liksom qryoc af qoayer, hvilket ock gif- 
vit anledning till deras förvexling. Detta bestyrker den 
gamla traditionen, att Ollon voro de äldsta folkens föda. 
Jemf. Ek, Quercus. Bokens frukt kallas Gjortar, hvil- 
ket ord af Prost. Fietz antages stamförvandt med gör- 
del.  Sjelfva fröen åter kallas Ollon. 

Falcaria, Skärfloka f. nb. efter Latinet. Sicheldolde Tysk. 

Festuca, Svingel m. Rksspr. efter Linné, men i folksprå- 
ket vanligen tillagdt Bromus secalinus och ursprungligen 
samma namn som Svemmel, Svimmel, Swindel Brom., 
som egentligen tillkommer Lolium temulentum; men då 
Bromus secalinus äfven har narkotiska egenskaper, skiljas 
de ofta ej åt. Svingelns namn härledes således egentli- 
gen af svimma. 

Ficaria, Svalört f. Flkspr., Frank., Tillz., Brom.; heter 
äfven på Grekiska Chelidonium, och är det denna nam- 
net Svalört, åtminstone hos oss, rätteligen tillkommer, 
emedan den samtidigt med svalornas ankomst blommar. 
Svalblomster benämnas likväl flera växter i folkspr., t. ex. 
Primula farinosa, och i Germaniska språken ursprungligen 
Vincetoxicum. ; 

Filago, Musört f., Musfot m. flkspr., skrspr. Retz. och i 
Danskan. Musöron Tillz. Hos äldre förf. vanligen före- 
nadt med Gnaphalia Kattfot, Harefot. I Kalmarlän hörde 
jag Nocka tillagdt Fil. montana. Jmf. Cineraria. 

Fluminia, Kase m. eller Vass-Svingel Hn. Kase är en 
äldre benämning på Vass och liknande växter. Se Phrag- 
mites. 

Fragaria (vesca), Jordbär n., sjelfva växten Jordbärsstånd 
n., flkspr. i Götarike och, fastän öfversatt, i alla Ger- 
maniska och Slaviska språk. Det Svearike egendomliga 
Smultron är efter min öfvertygelse endast det Norska 
Multer, Multebär (Rubus Chameemorus) med ett omslags-s, 
hvilket bestyrkes deraf, att smultron i Dalarne kallas 
Smultebär, Smockbär. — Frag. elatior, Jordgubbar, 


221 


Rksspr. — F. collina, Nejkon Gottl., af Ryska Nika, 
bär. Smällon Sk., Knackbär Vesterg., Backbär Boh. — 
af äldre förf. förda till Fr. vesca. 

Fraxinus, Ask f. Rksspr. Roten till detta namn as ingår 
i alla Germaniska och Slaviska språk. Såsom ett iforn- 
tiden heligt träd torde det ega samband med fn. As, Gu- 
domlighet. Man jemföre ock Ask, första mannen i Nor- 
diska Mythologien, liksom Mannus i Tyska, i likhet med 
Manna-trädet Fraxinus ornus. Men för den rot ur Sanskr., 
Pictet uppgifver, As (jacere, projicere), ser jag icke, huru 
detta begrepp skall kunna sammanbindas med vår Ask. 

Fritillaria, Kron-lilja f. (Lilja bortfaller i sammansätt- 
ningar, ss. Kejsarkrona, Fr. imper.), Trdgspr. allmänt, 
Kongs-krona Tillz., Konungslilja Frank. Fr. Meleagr. 
nu vanl. Kungsängslilja eller Damspels-krona. 

Fumaria, Jordrök m. Skrspr.,, Frank., Tillz. 0. 8. V. 
Erthrok Hrpstr., Bukarfe Mscr. 2. I folkspråket Gall- 
gräs efter Frank., vanligen Åkersilke eller Akerrök, det 
sednare troligen genom Latinska namnets inverkan. Ty- 
ska namnet Nonnenkraut synes af misstag föras hit 
och tillhöra Corydalis, som än i dag finnes i fordna Nunne- 
klosters trädgårdar! 3 

Gagea, Vårlök m. Vårfrudagslök flkspr. Akerlök, Jord- 
nöt hos äldre författare. 

Galanthus, Snödroppe m. Rksspr. 

Galeobdolon, Gulsuga f., nb. »Sugeblomster eller Blind- 
nessla med gul blomma», Brom. 

Galeopsis, Dån Rksspr. (Då, Dåven, Den Norsk.). Ett 
af våra intressantaste ört-namn, tydligen samma ord som 
det Dakiska Zvv, Nässla, hos Dioscorides. Allmänneli- 
gen kallas ock våra arter tillika Nässla, ss. Blindnässla, 
Hampnässla. Piptå är förskämdt uttal af Pipdan. 

Galium, Måra f. Rksspr. Mådra Frank., på Isl. Madra; 
på Gottland tillagdt den närbeslägtade Asperula. De 
mångfaldiga folkspr. benämningar på Gulmåran äro myc- 
ket märkvärdiga, särdeles Slägfrid, Flkspr. Villoreda 
anser jag böra skrifvas hviloreda. Jmf. Band. 2, p. 80. 
Gal. Aparine har sjelfständigt namn Snara, Snärjegräs 
Frank. Aldre Botanister kallade den Philanthropos 
eller Mennisko-vän, efter den hänger sig fast vid klä- 
derna. 

Genista, Ginst m. Skrspr. Gensel, Geil Frank. (det sed- 
nare förekommer i Danskan). Eget är, att dessa små- 


222 


buskar ej ega sjelfständigt Svenskt namn; om Prengräs 
Retz. tillhör flkspr. är mig obekant. I Halland .benäm- 
nes G. pilosåa Kosmör, af förvexling med Lotus eller 
Medicago. 

Gentiana, Stålört f.=tonicum, flkspr., V. Smål. (Stål- 
gräs). Detta namn synes mig hafva ett bestämdt före- 
träde framför öfriga provinsbenämningar, Steckgräs, Styng- 
gräs, Halsgräs. Jordgalla Frank., Tillz. GG. Pneumo- 
nanthe kallas Höstklocka Smal., i Femsjö olämpligt Blå 
oxöron. Till detta slägte hör dck den Norska Söte (= 
Baggsöta), som är ett af de yppersta tonica. Söte är ett 
lucus a non lucendo; ty den är högst besk. 

Geranium, MNäfva f. fosv. Frank., Tillandz; nu vanligen 
Näbba eller Näbb. Förra namnet har af uppenbart miss- 
förstånd blifvit fördt till Polygonum. Band. 2, p. 103. 
Enskilda arter hafva ock egna namn, hvilka ingå i art- 
namnen. G. Robertianum kallas i Smål. Vulpis urina, 
på Svenska öfversatt. — Namnet Abramsrot bör utstry- 
kas i Svenska Lexica. 

Geum, Kummer m. Skrspr. och i sammansättning Flkspr.”), 
vanligen dock Pungar eller likbetydande ord. Namnet 
Neglikrot Frank., Tillz. o. s. v. på Geum urbanum 
måste, som i pharmaceutiskt hänseende vigtigt, i äldre 
skrspr. allmänt, tillika bevaras. Det besynnerliga Gero- 
fors näghle Arpstr. och Garofil Mscr. 2. höra äfven hit 
och återfinnas bland Tyska namn. 

Glaucium, Möblomma f. Trdgspr., för en del utländska 
arter efter de hastigt affallande foder- och kronbladen. 
Torde dock ursprungligen hetat Mohnblume. : 

Glaux, Strandkrypa f. Dansk. Strandpors Tillz. Knyt- 
linggräs, upptaget af Liljeblad efter Brom., tillhör Her- 
niaria. 

Glechoma, Jordrejva f. Rksspr., Frank., Tillz. Begagnad 
som husmedicin har jag hört den benämnas Tussilago! 
Lika oriktigt har hit förts Jordkrona. 

Globularia, Bergs-Krabba f. Skrspr. Liljebl., Retz., mån- 
ne ock flkspr.? Blabollar Trdgspr. torde i motsatt fall 
ega företräde. 

Glyceria a) Hydrochloa, Vija f. Fornspr., Smål. Wahlen- 
berg anmärker träffande, att Hven är flexion deraf. Nam- 


+) Ursprungligen synes likväl detta namn tillhöra löfträdens blom- 
hängen. Jemf. Rietz Dial. Lex. p. 364. 


A 


223 
net härledes af Mesog. Vinja, foder (n framträder i hven); 
troligen ock Vial, som tillägges flera de yppersta foder- 
växter, Lathyrus, Vicia, Melampyra. 

b) Euglyceria, Mannagräs n. Rksspr., Frank. 0. 8. V. 

Gnaphalium, Noppa f., äldre benämning, egentl. på An- 
tennaria, men äfven tillagd Gnaphalia i allmänhet och of- 
tast Trifol. arvense. 

Goodyera, Knärot f. nb. enligt analogien med Nästrot, 
Korallrot 0. s. v. 

Gymnadenia, Brudsporre m., i flkspr. vanligen Brudgran; 
men gran är för en Orchidé "icke passande subjekt. 

Gypsophila har intet Svenskt namn (det af Liljeblad gif- 
na Fänting har ingen känd rot); men en, med var G. 
fastigiata nära förvandt, art 1 S. Europa, G. Stru- 
thium, benämnes allmänt Såprot, hvarföre jag antager 
detta som slägtnamn, helst roten af var G. fastigiata upp- 
gifves äfven kunna användas som såpa. Jmf. Retz. Fl. Ke. 


Halianthus, Saltarv m. Strandarv Lange, Strandportu- 
lak Hn. Efter flkspr. hör den obestridiigen till Arv- 
gruppen. 

Halimus, Hafsmolla Hn. 

Haloscias, Strandsticka f. Utseende, lukt, smak närmar 
sig så mycket Libstickans, att de ofta förblandas; dessa 
båda slägten, jemte Silaus, Pleurospermum och den efter 
Ligurien benämnda, egentl. Ligusticum, hvilka alla blifvit 
förenade till samma slägte, bilda en egen namngrupp; 

- Sticka, möjligen flexion af stäka, lukta fränt. 

Hedera, Murgröna f. Rksspr., Murbinda o. s. v. Frank., 
Tillz. Gundelref Brom. efter Tysk., men tillhör der- 
uti Glechoma. Rind Gottl., af fnosv. Rinna. Trävefla 
fikspr. (Vefla benämnas de flesta klängväxter.) 

Heleocharis, Knappsäf m. Rksspr., Säfgräs Frank. 

Helosciadium, Kärrfloka f., Hn. 

Helianthemum, Solvända f. Skrspr. Solblomma Hrpstr., 
Frank. Gyllengroört Tillz. — Den odlade Helianthus 
benämnes Solros, Rksspr. Solkrona, Frank. 

Helichrysum, Hedeblomster n. Flkspr. Skane — och 
Frank.! Namnen Evighets-blomster, Eterneller äro ge- 
nerella benämningar på blommor, som förvissnade bibe- 
hålla sig oförändrade, och icke någon viss växt. 

Heracleum, Björnloka f. Skrspr. och Flkspr. till en del. 
Björnaklo, Frank., Tillz. ”Björnram, Flkspr. 


224 


Herminium, Honungsblomma f. Skrspr., Flkspr. (Rosla- 
gen). Sygsört Frank. 

Herniaria, Knytling m. Knytlinggräs, hos äldre författare 
obestämdt, föres till Glaux af Liljeblad. Namnet synes 
härleda sig af de i små knyten gyttrade blommorna. Be- 
nämningarne Trampgräs, Gårdsgräs, Väggräs m. fl. äro 
alltför obestämda och tillagda de mest skilda växter, att 
dylika ej som slägtnamn kunna begagnas, men kunna in- 
ga i artnamnen. 

Hesperis, Nattfiol f. Rksspr. och alla Trädgaårdskatal. (H. 
matronalis på Tyska Gemeine N.; H. tristis Wahre 
N.). Namnet tillkommer uteslutande detta,slägte, ehuru 
personer af medelklassen öfverfört det till hvarje om aft- 
narne starkt luktande blomma. Namnet fiol, som alltid 
förutsätter violetta eller rödaktiga blommor, kan aldrig 
hänföras till Platanthera. H. matronalis kallas i Små- 
land Silkesblomster. 

Hieracium, Hökfibla f., Hökblomster nära enhälligt i Skrspr. 
från äldsta tider, men obrukligt i flkspr., uti hvilket det 
innefattas under kollektiva namnet Fibla. H. umbel- 
latum kallas i Smål. Sommarfibla, af Tillz. Engefifler”). 
Se Pilosella. 

Hierochloa, Myskegräs, n. flkspr. af luktens likhet med 
Myskan (Asperula). På samma sätt benämnes både den- 
na och Milium Amurgräs, men det är en alldeles oriktig 
föreställning, att i dessa namn Amur skulle vara subjekt 
eller för dessa sjelfständigt namn; Amur är i bestämd 
mening Melilotus, hvarom man kan öfvertyga sig på hvarje 
sida i H. Smids Dansk. Urteg. 

Hippophaö, Haftorn n. Rksspr- fn. — Om dess härled- 
ning se Band. 2, p. 96. Hit hör äfven Finnbär i 
flkspr. 

Hippuris, Ledgräs n. Flkspr. Finl. Det i skrspr. efter 
grekiskan antagna Hästsvans, liksom flkspr. Vattengran, 
äro olämpliga som slägtnamn. 

Holcus, Tåtel m. Rksspr. och alla Ekon. skrifter, troligen 
efter våra äldsta skriftställare riktigare Totel, af To, 
ludd, jemf. Tobetel = Eriophorum. TI tåtel-begreppet ingår 
något vekt, ludet, hvarföre Frank. äfven kallar Alopecu- 


+) Ett högst vigtigt stöd för identiteten af Dakiska Pitla, Isländ- 
ska Fifla och vår tids Fibla. Utan kunskap om Isländska skrif- 
ver en Svensk förf. i 17 seklet detta namn alldeles efter Is- 
ländskan! 


225 


rus Totel. — Holcus lanatus är i författarens hem- 

bygd i ganska bestämd mening TYotel; Aira cespitosa och 

flexuosa hafva sina bestämda, sjelfständiga namn. — Tåtel 

(Aira) L. har annan derivation: den Dalska benämningen 

Tådå på gräs i allmänhet, specielt Aira cespitosa. 
Holosteum, Fogelarv m. nb. 


Hordeum. Odlade arternas fn. namn är Bjugg, Bygg, 
vanligast i S. Sveriges flkspr., ensamt i Danskan o. s. v. 
Men i Rksspr. brukas numera endast Korn. — De vilda 
arterna benämnas Slökorn. 

Hottonia, Blink m. H. palustris, Vattenblink, af blom- 
mornas hastiga affallande. Namnet har jag hört tilläggas 
Utricularia; men da det i Engelskan tillägges Hottonia, 
anser jag riktigast hänföra det till denna. 

Humulus, Humle m. Rksspr. Forngerm., hvarefter det la- 
tinska är bildadt. 

Hydrocharis, Dyblad n. Bksspr. Grodbett Frank. Pen- 

pingblad Brom. 

Hydrocotyle, Spikblad nv. Bot. Liljebl. Naflegräs Frank., 
Hille. 

Hyoscyamus, Bolmört f. Rksspr., af bolma v.n. (svindla 
för ögonen). Förekommer redan i medeltidsskrifter. 

Hypericum, Johannisblomster n. Rksspr. — ett medeltids- 
namn; äldre och i folkspråket ännu bevaradt är Mans- 
blodknopp m. 5 krossade knopparne lemna en blodröd 
Hacka Jm. BB: 2, p..93. 

Hypoche&eris, Stor bla f. Flkspr., Småland m. fd. st. 
Slottergubbar V. Götl., Slotterkullor Jemtl. — Bladen in- 
samlas om våren till grönkåal: Fruekål, Sm. 

Jasione, Monke, m. Skrspr. af Munkhatt. 

Ilex, Kristtorn n. Dansk.—Frank. Ej inhemskt träd. Nam- 
net Jernek tillhör Quercus Ilex. 

Impatiens, Springkorn n. Rksspr. Frank. Springört Tillz. 

Imperatoria, Mästerört f. Rksspr. efter Tyskan. Steck- 
halsrot Dalarne. 

Intybus, Fiblespira f. nb. 

Inula a) Helenium, Alant, f., Forngot. namn, redan upp- 
tecknadt i 7:de(!) seklet bland Vestgöterna i i Spanien, ännu 
brukligt i S. Sverige, Danmark och Tyskland. Kallas 
Alunarot, Frank., 76 RI nysvenskan har det förvändts 
till det mycket förvillande Alandsrot — eller Elinsrot 


Fries, Bot. Utfl., ITI 15 


226 


efter. Helenium, hvilket dock härledes af åXoc, kärr. — 
b) Öfriga arter benämnas af våra äldre förf. Krislogräs. 

Iris, Svärdslilja f. Rksspr., äfven hos Frank. o. s. v. Bla- 
den på Gottland svärd eller Bocksvärd, i Skåne Flägg 
jemte Acorus. 

Isatis, Vejde Rksspr. Färgvede Frank. 

Isoötes, Braxengräs n. Flkspr. Småland. - 

Juncus, 7Zåg m. Rksspr. I S. Sverige benämnes efter Dan- 
skan Junc. effusus et affin. äfven Säf, J. filiformis 
Trindgräs, J. articulatus Tjurgräs, efter all sannolikhet 
förvändt uttal af Furgräs af fura, nodus. 

Juniperus, En f. Rksspr. fn.; egendomligt för Skand. 
språken (Genus uppgifves olika; med definit artikel har 
jag hört allmogen, säga Ena). 

Knautia, Vädd, Akervädd m. Rksspr., Frank., Till2.; i 
Vestra Småland kallas Scabiose L. Knappar, K. arven- 
sis Brudgumknappar. - 

Kochia, Saltört f., Lang. D. Fl. 

Keleria, Tofsäxing m. nb. 

Kenigia, Königsört f. L. 

Lactuca, Laktuk m. Rksspr., Frank., Twullz. 

Lamium, Plister m., Flkspr., Skrspr., Fornn. af blistra, 
sibillare. Opassande Blindnässla å vissa orter. 

Lappa, Kardborre m. Rksspr., Frank. o. f. Bladen Thors- 
skräppa Msecr. 2. (äfven Hrpstr.); nyare Thordönsskräppa. 
Klängborre se Rietz. 

Lapsana, Harekål m. Flkspr., Frank., Skrspr. Villkål, 
Tillz. Hundekål, Brom. 

Larix, Lärkträd n. Rksspr. 

Laserpitium, Spenört f. Liljebl., Wahlnob. Hjortrot Tillz. 

Lathr&ea, Vetteros f. nb. efter folksägen, att vettar vistas 
derunder. 

Lathyrus, Vial, m. Rksspr., fn., troligen beslägtadt med 
Vija och Vall. — Tillägges äfven Vicia Cracca. 

Lavatera, Stockros f. Flkspr., Tillz."). ; 

Ledum, Squattram m., Squäckra f. Rksspr. Afven Get- 
pors, Kärrpors Frank., Tillz. Kågrabuske Whlnb. 

Lemna, Andmat m. Rksspr., Frank. Notgräs Tillz. Vat- 


+) Till detta slägte hänför jag äfven M. Alcea och moschata 
(Desma), som till frukten öfverensstämma med Lavatera, ej 
med Malva, ty en hvar, som jemfört de utländska arterna af 
båda slägtena, finner lätt, huru obrukbara skillnaderna af sve- 
pet äro. 


227 


tenlins B£rom., som upptages i fall slägtet delas. Pugge- 
mat Sk. Rietz. (Pugga = Groda). 

Leontodon, Höstfibla, f. Flkspr. Staduflur Dal. = Sol- 
ståndsblomma, efter Pr. Rietz” tydning. 

Leonurus, fHyjertstilla f. Husmed, Hjertsprångsgräs Frank., 
TällZ:, Brom. Hampnässla, Åsknässla flkspr. — Bo- 
nässla har jag alltid hört tilläggas Ballota. 

Lepidium, Krasse m. Rksspr., men i flkspr. tillagdt nä- 
stan alla hvitblommiga ÖCruciferer. Karse Hrpstr., äldre 
äfven Kresse (Engl.) af samma stam som crur, så att 
Krasseväxter och Cruciferer äro likbetydande. Lepid.lati- 
folium har sjelfständigt namn: Salsa Frank., Bittersalso 
Sv. Bibl. 

Lepigonum, FHjällnarv m., Hn. 

Lepturus, Ormax n. nb. 

Leucojum, Snöklocka f. Rksspr. 

Levisticum, ÄLibsticka f. Rksspr., forngerm. namn, hvar- 
efter det Latinska bildats. Jmfr. Haloscias. 

Libanotis, Säfferot f. Flkspr. af Seifer (saliva). Elgrot 
alles 

Ligustrum, Liguster m. Rksspr. efter Latinet. Frukten 
kallades fordom Präntebär, använda till bläck, af pränta. 
Busken kallas på Engelska Print, hvaraf to print? Bä- 
ren på Tyska: Dintbeere. 

Lilium, Lilja f. Rksspr., men i vidsträcktare omfång. 

Limosella, Arfjebrodd m. flkspr., i obestämd mening å 
allehanda småväxter, uppväxta i uttorkade dypussar. Dy- 
planta Liljebl. 

Linariä, Sporreblomma f. Liljeblad, ett särdeles passande 
namm; intet af Flugsporreblommans manga namn (i Fem- 
sjö Kalatänder i. e. Gubbt., Kossegräs Frank., Tillz. 
Mingegräs Tillz.) är användbart som slägtnamn. 

Linnea, Jordkrona f. Flkspr., Dahl. o. s. v. jemte flera 
andra benätnos (i Femsjö Skogsmysk); vanligast Linnea, 
Linnés ört. 

Linosyris, Gullborste m. Liljebl., Hn. 

Linum, Hör m. Frnn. och Flkspr. i Götarike och Dan- 
mark; i Skrspr. och Svearike Lin n. 

Listera, Zväblad n. Flkspr. Tubladsört Frank., Tillz. 

Lithospermum, Stenfrö mn. Skrspr. Perlegräs flkspr., 
Frank., Tilla.. — IL. arvense, Horleta f. flkspr. Frank., 
Tillz. "Sminkrot Liljebl., Hn. 

Littorella, Strandpryl m., Hn. 


228 


Lobelia, Notblomster, n. Rksspr. 

Lolium, Repe n. Skrspr., knappt kändt i flkspr. Deremot 
har L. temulentum flera namn, såsom Swemmel, Swinumel, 
Svimbel, Svindel Brom., af hvilka Svingel tvifvelsutan 
härledes. Vidare Skäde (jmf. 1, p. 122), Lossme, Vild- 
peesa. I skrspr. Dårrepe. 

Lonicera, 7ry m. Rksspr., Frank. 0. s. v. Se Band. 2, p. 
77. Ar ett af de mest uräldsta namn, ehuru 1 inskränktare 
betydelse fästadt vid denna buske, som stundom äfven 
benämnes Benved. — LL. Periclymenum, af flera förd till 


lämpligaste. För öfrigt benämnes den äfven Matledsqvi- 
star (vestra kusten, Smal.), Löpeliljor Frank., Brom., 
och i Trädgårdar Svensk Capritfolium. 

Lotus, Gigelsärt f. fornn. (i flkspr. äfven tillagdt Lathyrus 
pratensis); vanligare äro dock benämmningarne Käringtand 
Frank., Till:., Brom., Gulhane Jemtl., Kosmör, Gök- 
smör 1 vestra landskapen (Smål., Vgötl.). Ordet smör, 
som förekommer i flera växters af klöfverfamiljen namn, 
är fornon. Smere, hvilket således icke är utdödt, som Grimm 


Pos av 


Luzula, Fryle n. flkspr., i Norge a. Frytle. Jmf. Sper- 
gula. Harebrodd Brom. 

Lychnis, Gökblomma f. Rksspr., Frank., Bromel. Vill- 
nägel (neglika) Tillz. 

Lycopodium, Lummer m. Rksspr. Fornn.; fröstoftet Lum- 
rik, ett synnerligen dyrbart ord, såsom enda i språket 
bevarade minne af det fornn. Rik, doft, pulver. Båda 
dessa benämningar tillhöra hela slägtet och Rksspr. Lum- 
rik i nyare” folkspr. Pigekrut Smål. Arterna hafva der- 
jemte egna benämningar. Lyc. Selago Loppgräs, Lus- 
gräs; L. annotinum Vispmossa, Refgräs; L. clavatum 
Mattgräs, Kalfrefvor i O., men i V. Småland Kararackor 
(= Kärlviskor). L. complanatum har verkligt, sjelf- 
ständigt namn: Jemna, hvilket tillhör rksspr. 

Lycopus, Strandklo m., Skrspr. Liljebl., Whlinb. Vatten- 
Andorn Frank., Tillz. "Getmynta Brom. 

Lysimachia, Videört f., urgammalt namn, upptaget af alla 
våra äldre skriftställare (Frank., Tillz., Brom.), äfvensom 
nyare (Retz., Whinb.) samt i Danskan och Tyskan (Wei- 
derick). Jmf. Thyrsanthus. 


229 


Lythrum, Fackelros f. Rksspr., af förvexling stundom Kropp; 
af okunnighet Röda strandblommor. 

Malachium, Vattenarv m., men får ej förvexlas med den 
i Götarike allmänt kända Våt- eller Vass-arven, Stel- 
lar. media, som efter folkets uppfattning hör till detta 
slägte. 

Malaxis, Myggblomma f., nb. diminutiv af Flugblomman, 
liksom växten af Ophrys. I flkspr. måste Sturmia be- 
hålla samma namn. 

Malva, Kattost m. Rksspr. uräldrigt; Kattosta-gräs Msecr. 
2, och hos alla följ. författare. 

Marrubium, Andorn n. Skrspr. efter Tyskan. Kransborre 
är mera i Sv. spr. anda. 

Matricaria, Sötblomster n. (Söttuppor), allmänt i flkspr., 
men vanligast, Kamillblomster (Commilla Msecr. 2) af Cha- 
monuilla. — Ar dock icke den äkta Cham. romana = 
Anthemis nobilis, utan Mattram (af Matricaria) hos äl- 
dre förf., men vanligen förvexladt med Berthram af Par- 
thenium. Jemf. Tripleurospermum. Namnen Hvitkullor, 
Hvitapigor, Hvitetega m. fl. äro alltför obestämdt använda 
för de ytterst lika arterna af Matricaria, Anthemis, Leu- 
canthemum och Tripleurospermum; blott Sötblomster och 
Surkullor (Anthemis) äro bestämda namn i flkspr. 

Medicago, Smäre, Fornn. namn på klöfverväxter, hvilket 
Grimm uppgifver vara i nordiska spr. utdödt. Det uppta- 
ges dock som Klöfverns synonym både af Retzius som 
Svenskt och Hornemann som både Danskt och Norskt. 
Afven 1 Svenska folkspr. är det mycket allmänt, ehuru 
det uttalas som Smör, hvaraf de mycket vanliga namnen 
Göksmör, Kosmör, hvilket sednare ofta tillägges Medic. 
faleata. En odlad art kallas efter Franskan ZLuzern. 

Melampyrum, Kovall m. Ett fornn. namn, som nu mera 
vanligen öfvergatt till kovete, korpvete (Stamordet Vall 
förutsätter en form Vela; om detta genom orätt uttal 
öfvergatt till Vete, våga vi ej afgöra; men från Hvete, 
Triticum synes det skildt”]). — Men slägtet eger dess- 
utom 2 andra sjelfständiga namn i flkspr.: 1) Skepling, 
Upl. Vestm. antaget af Liljebl., Retz. och 2) Mjella 
(Holtemjella), hvars stam vi återfinna i växtens Norska 
namn: Möl. -— Ofriga talrika benämningar finnas upp- 


"] Erinras bör dock, att det grekiska zvpés betyder hvete. Må- 
hända har detta gifvit anledning till ombyte i uttal. 


230 


tecknade af Linné, Liljeblad, Retzius. Benämningen Natt 
och Dag på Mel. nemorosum var redan känd af Frank. 
Namnet Oragräs uttalas nu vanligen ÖOrragräs. 

Melandrium, Kliniblära f., Bläror i flkspr. Namnet Me- 
landrium tillkommer ursprungligen var Klint. 

Melica, Slok, Slokgräs, Skrspr. Linné! Har sitt namn af 
den slokande vippan och ingen förvandtskap med lök. 
Linné, som först bildat namnet, skrifver Berg-slok, Grus- 
slok. 

Melilotus, Amur m., hos alla medeltidsförfattare (jemför 
H. Smids Danske Urteg.!) äfvensom Frank., Tillz. m. f.; 
af obekantskap med inhemska namnet har man i sednare 
tider öfversatt det Grekiska med Honungsklöfver. — För 
luktens skull har namnet Amur oriktigt blifvit öfverflyt- 
tadt till Milium, ursprungligen dock blott som predikat. 

Mentha, Mynta f. Rksspr. och alla förf. Minte Hrpstr., 
Mser. 2. Ett uraldrigt namn, förekommande i alla Eu- 
ropeiska språk af Sanskr. möåsh, jemte Mysk m. fl. Då 
arterna spelat en vigtig roll i husmedicinen och flerestädes 
bättre urskiljas af allmogen än af Botanisterna, skola vi 
här nedan upptaga deras äldre benämningar: 1) M. crispa 
Krusmynta Frank., Tillz. och följ. 2) M. viridis Spets- 
mynta Frank. Mynta med grön stjelk Zillz. 3) M. ru- 
bra? 1. Agardhiana? M. med röd stjelk Tillz. 4) M. 
aquatica Vattumynta HFrank., Tillz., Brom., hvilken 
sednare delar den i tre arter; var. subsativa Horsa- 
mynta Frank. Vild Hjertansfröjd Brom, 5) M. sativa 
Hjertansfröjd Tillz. (1. Melissa"), Linn. OLM Resa! Flkspr. 
i Småland allmänt. 6) M. gentilis Kryddsängs-Mynta 
Tillz., Flkspr. 7) M. arvensis Akermynta Frank., Tullz., 
Brom., i n. v. flkspr. Horsamynta. | 

Menyanthes, Bläcken n., Flkspr. Småland 0. .s. v. af 
fornsv. Blecka, inskära, klyfva, således likbetydande med 
klöfver. Bland de talrika provinsnamnen, af hvilka Boc- 
keblad i Södra och Getklöfver i de N. orterna äro de 
mest spridda, är det ofvan anförda som slägtnamn lämp- 


”) Hos äldre Tyska Botanister på 1500-talet benämnes den Herz- 
kraut, i nyare Tyskan kallas både Mentha och Melissa Her- 
zenstrost, enligt Walpert. Som den sednare sällan, af allmo- 
gen aldrig, hos oss odlas, har namnet i ganska bestämd me- 
ning i flkspr. tillagts M. sativa! — Dess användande på Con- 
vallaria majalis (mig obekant) har ingen historisk rot och kan 
ej dermed hafva samband. 


231 


ligast. Jag tvekar likväl knappt, att namnet klöfver ur- 
sprungligen tillhör denna, men är det nu så allmänt antaget 
för Trifolium (fordom Väpling), att ändring vore frukt- 
lös. Liksom det för bladen benämnes klöfver, förvexlas 
det med Calla för roten; men att namnet Bläcken ej kan 
tillhöra denna, är klart af etymologien. 

Mercurialis, BPingel m., Rksspr. urgammalt namn, gemen- 
samt för alla Germaniska språk. 

Milium, Hässlebrodd m., Flkspr. Oriktigt Amur i skrspr.; 
detta tillhör Melilotus! 

Monotropa, TZallört Skrspr., Liljebl. Lungört flkspr. Upl. 
Gultopp Hn. 

Montia, Lunk m. M. fontana, Källelunk Flkspr. Smål. Lil- 
jebl.! Af äldre författare, Frank., Brom., föres Källe- 
hunk till Ranunculus Flammula, af andra till Callitriche. 

Mulgedium, Tolta f. Rksspr. 

Muscari, Perldrufva; kallas vanligen Perlhyacinth, Blå- 
drufva. Å 

Myosotis, Ogonblomma f. nb. — efter folkspråkets Katt- 
ögon, Fiskögon, Fans-ögon eller af estetiskt folk Jungfru- 
ögon. Hos äldre författare var den, liksom i flkspr., illa 
noterad: Skorpionsört Frank., Tillz., Huggormsört Brom.; 
nu har en art deraf, M. palustris, kommit till heders som 
en symbol: Förgät mig ej. Detta förekommer första gång 
hos Tillandz. 

Myosurus, Mustippa f., vanligen Musrumpa. 

Myrica, Pors m. Rksspr., Fornn. (Porse Hrpstr., Msocr. 2, 
3). Tillkommer endast Skandin. språken. Användes förr 
i stället för Humle, hvaraf Skogshumle. 

Myricaria, Klådris n. efter Norskan, der busken är vida 
allmännare. Intet Svenskt namn. 

Myriophyllum, Vattenslinga f. Flkspr. Smål. 

Myrrhis, Spansk Körfvel m. Rksspr. 

Najas, Nayas eller Nateserf. Najas förhåller sig till vatw 
som Nate till nato. 

Narcissus, Påsklilja f. Flkspr. a. HEljest MNarecisser i 
Trdgspr. 

Nardus, ,Stagg m. Rksspr., i flkspr. äfven Skägg, Finn- 
skägg, Angborst, Stälgräs, Hära (af hår) m. fl. 

Narthecium, Strandlilja f. Flkspr. — Ilagräs är en fa- 
bulös växt, som skall förorsaka, enligt Småländska all- 
mogens tro, sma maskar (Ilare) i lefvern eller hjernan 
hos Får; men hvilken växt det är, vet ingen. I Femsjö 


232 


antog man det vara Juncus articulatus, i Östbo hd Pin- 
guicula; annorst. Scheuchzeria. Linné har sammanblandat 
det med Simon Paulis Benbrud, hvilket har helt annan 
hänsyftning. Jmf. Retz. FI. C(Ec. S 

Nasturtium. Slägtets olika afdelningar måste i flkspr. 
erhålla skilda namn: 

a) Armoracia, Pepparrot f. Rksspr. 

b) Fontania, Källkrasse m. Rksspr. 

c) Roripa, Vattensenap m. Flkspr. Bromel. o. s. v. 
Cruciferer med hvita och gula blommor skiljas all- 
tid i flkspr 

Neottia, Nästrot f. nb. Se. B. 2, s. 135. 

Nepeta, Kattmynta 1. Rksspr., Frank., Tillz. o. s. v. 

Nestlia, Korndodra f. Skrspr., redan hos äldsta förf. 

Nigritella, Brunkulla f. Rksspr., ehuru föga känd utom 
Jemtl., der växten endast förekommer. 

Nitella, Slinke n. Flkspr., men äfven tillagdt Conferve. 

Nuphar, MNeckblad Rksspr. och i s. landskap. Akanna. 

Nymphea, MNeckros Rksspr. Den i Band. 2 fastställda 
skillnad mellan dessa bada namn finner jag redan iaktta- 
gen af Bromel. Bland dessa slägtens ändlösa benämnin- 
gar har ett isynnerhet frapperat mig: Pompå Finl. (Ob.) 
enligt Pr. Rietz. Jmf. Band. 2, p. 89! 

Odontites, Rödkulla f. Flkspr., Ogötl. 

(Enanthe (Phellandrium), Stäkra f. Nyare Rksspr. Vat- 
tenkörfvel Frank. Hos alla äldre hänföres namnet Stäkra 
till Alisma. Härledes af stäka, stinka: Rietz. 

(Enothera, Gulltraf m., väl bildadt i flkspr. anda af Liljebl. 
I Trdgspr. ofta orätt Nattfioler och i Femsjö förvridet 
Paperaler (Papaver?). 

Onobrychis, Helghö n. Skrspr. efter Franskan: Saint foin. 

Ononis, Stallört £. Frank., Tillz., Bromel., väl uttryckande 
begreppet i flera provinsnamn. Namnet Lievarg = lians 
fiende, tillägges 1 allmänhet växter, som förslöa lian. 
Ljungpinnar är likaledes kollektivt. Se Retz. FI (Ec. 
p. 472. 

Onopordon, Tistelborre m., enl. Whinb. Bomullstistel, Ti- 
stelvärra Nerik. — Tistron Liljebl. — Skanska namnet 
Sempertin tillhör ej Svenska språket eller någon Svensk 
växt, utan Silybum marianum, Msecr. 2. Frank., Tillz. 

Ophiog glossum, Läketunga f. Flkspr., Ormtunga Tillz. 

Ophrys, Flugblomma f. Rksspr., Gottl. 

Orchis, Nyckelblomster n., nb. efter provinsnamnen J. Marie, 


233 


Petri, Johannisnycklar, tillagda olika arter. — En afdel- 
ning med delta rotknölar kallades under medeltiden Pal- 
ma Christi, hvarefter folknamnen: Herrans händer, J. 
M. hand, Guds och djefvulens hand. — Namnet Yxne är 
rent af förkastligt; det är endast ett förskämdt uttal af 
Oxe och brukas derför endast i sammansättningar, t. ex. 
Yxlägg — Oxlägg, Yxnöron = Oxöron, Yxnepees (= Pe- 
nis tauri) = Platanthera. 

Origanum, Konig m.? Rksspr., ett fornn. namn, redan upp- 
taget hos Hrpstr., Mser. 2 och alla sednare författare. 
Efter Tyskan, hvaruti växten ej har eget namn, utan för- 
enas med Clinopodium, har den oriktigt äfven blifvit kal- 
lad Dosta. — Mejram är en odlad art af detta slägte. 

Ornithogalum, Stjernlök wm. nb. efter Trdgspr. Morgon- 
stjernor (OO. umbellat.) och Aftonstjernor (O. nutans). 

Ornithopus, Klovicka f., nb. O. perpus. Fogelklovicka. 

Orobanche, Snyltrot f. Detta af mig nybildade namn fin- 
ner jag äfven af Hn. föreslaget. Sommarrot Frank., men 
förvexladt med Cynomorium. 

Orobus, Vippärt f. Skrspr., Flkspr. Upl. etc. O. vernus 
kailas i O.G. Krakärt, men detta namn tillägges allmänt 
Vic. Cracca; O. tuberosus allm. Gökmat, men äfven 
Oxalis m. fl. 

Osmunda, Safjabräken, Safsabuske, flkspr. Om detta märk- 
värdiga namn se Band. 2, s. 75. I Almås, Femsjö sn, 
kallas den Rönrot, Rörot. Som roten alls icke är röd, 
måste namnet blifvit vanstäldt. Jag är subjektivt öfver- 
tygad, att dess rätta uttal är Runarot, som då på det 
mest frappanta sätt sammanstämmer med betydelsen af 
Safjabusken. 

Oxalis, Harsyra tf. Rksspr.; 1 flkspr. äfven Gökmat, Sur- 
klöfver, Vårhane. — Syrsälta Liljebl. 

Oxyria, Fjällsyra f. Liljebl., Retz. Syrling Hn. 

Oxytropis, Kloärt f. Liljebl., Retz. till en del. Vid nam- 
nets bildande synas detta slägtes arter företrädesvis af- 
sedda. ; 

Padus, Hägg f. Rksspr. Förekommer endast i Skandina- 
viska språken. Förvandt med fn. Hagi. 

Panicum, Hönshirs m. Skrspr. Retz. 

Papaver, Vallmo f. Rksspr. I flkspr. och hos alla våra 
äldre förf. Vallmoga (Walmygh&e Hrpstr., Mscr. 2). Om 
namnets härledning se B. 2, p. 97. 

Parietaria, Blidnässla f. nb. Detta namn, som rättast 


234 


skrefves Blindnässla, har jag något mast mildra för att 
undvika förvexling med det allmänt brukliga, fast obe- 
stämda och på Labiater opassande Blindnässla. 

Paris, Ormbär mn. Flkspr. Trulbär, Ulfbär Frank. Alla 
dessa namn användas på vilda, icke ätliga bär, ss. Solana, 
Actea 0. s. v. utan åtskillnad. 

Parnassia, Visil f. Flkspr. En flexion af Vera (Anemon. 
nemor.) ves, visil. Till förklaring häraf må anmärkas, 
att Cordus m. fl. äldre förenade Visiln och Hvitsippan i 
ett. slägte. Hos Retz. förekomma ock Blåvisil, Blålåcker 
(An. Hepatica) som synonymer. Namnet Lefvergräs till- 
lägges ock både Parnassia och Hepatica. Hjerteblomma 
Vrml., Dalsl. Ofriga provinsbenämningar, f. ex. Slotter- 
blomma, höra till de obestämda. 

Pastinaca, Palsternak f. Rksspr. Hvit More (morot) hos 
äldre förf. Hrpstr. 

Pedicularis, Frier f., tornn. af Mesogot. Frius, köld, har 
bibehållit sig i vissa landsorter ss. V.Götl., eljest vanligen 
öfversatt med Kallgräs, hvilket dock är högst obestämdt, 
äfven tillagdt Ulmaria, Comarum, Scheuchzeria. 
Namnet Lievarg, Slottervarg är likaledes kollektivt — och 
Lusgräs Frank. och äldre förf., efter Latinet, okändt bland 
folket. 

Peplis, Rödlonke m. nb. Växten ofta så lik Callitriche 
stagnalis, avt de endast af frukten skiljas. 

Petasites, Skråp m., fornn.; >; nu vanligen Skräppa Flkspr. 
Det förra dock vanligt i Norrige på Petas. frigida 
och i Ångermanland tillagdt Tussilago. En odlad art kal- 
las Pestilensört, medeltidsnamn. 

Petroselinum, Persilja f. Rksspr. Pedersilja Mscr. 

Peucedanum a) Oreoselinum, Bergsilja f. CRED 
silje» Tysk.) Hjortrot Frank. 

b) Thysselinum, Mossrot f. Flkspr., Skrspr. Frank. 0. 

f. Af en annan benämning, Finsk Ingefära, skulle jag 
föredragit namnet Ingefärsrot, om det ej ledt till förvex- 
ling med Zingiber. 

Phaca, Fjällvicka f. ED 

Phalaris, Canariegräs n. Rksspr. Frank. Härstammar från 
Canarie-öarne. 

Phleum, Kampe, m. Kjempegräs Rksspr., äfven i Danskan och 
Norskan. Har, liksom Plantago, sitt namn af en iS. Sve- 
rige (Norge, Danm.) vanlig folklek, och ej af de uddiga 
skärmfjällen, som Whinb. förmodar. De båda kämpande 


235 


taga hvar sin knippa af Phleistråan eller Plantaginis medizxe 
stänglar och slå mot hvarandra. Den som först afslagit 
alla den andres, blir den segrande. 

Phragmites, Vass m. Skärvass Rksspr. af Vase. Nam- 
net Vass förekommer icke hos någon författare före Linné!, 
utan innefattades under benämningen Rör. Namnet Kase 
hör äfven hit, hvaraf Kase-vija, Kasegubbar (Typha) och 
Kers, den ulliga blomvippan af Phragmites. Knippen, 
Vasar, af Vass användes fordom till Vård-Kasar. 

Phyllodoce, Fjälljung m. nb. 

Picris, Bittermjölke n., efter Danskan, antaget af Hn. Till- 
hör ej flkspr. 

Pilosella, Musfibla. Musöron Frank. och alla äldre förf., 
äfven flkspr. 

Pilularia, Furgräs n. En tillfällig benämning »Fura på 
träd» syntes mig så träffande, att jag upptagit den. 

Pimpinella, Anis m. Rksspr. för den odlade arten. Detta 
bör så mycket mer öfverföras till de vilda, som jag hört 
P. saxifraga, jemte Angkummin, benämnas äfven Anganis. 
Bockrot Ang. å 

Pinguicula, Tätört f. Rksspr. Afven Sätört, Fetört Frank., 
Brom., Kråkört, Vipefett. 

Pinus, Fur f. Götarike (Fyr Danm., Föhre Tyskl., Fir 
Engl.), men i Svea-Rike Tall, Isl. deal, hvilket i Göta- 
rike är okändt eller öfverfördt till Granen. Om förra 
namnets samband med det Grekiska zv0 Se) Bands 2, 
s. 98. 

Pisum, Art, Arta f. Rksspr. Förvandt med Ervum. 

Plantago, Grodblad m. Rksspr. fornn., stundom öfversatt 
med Läkeblad. »Plantago ar Weegebreda a Dansko ok 
Grobladh a Svensko.» Msecr. 2. Kallas ock ännu i de förra 
Danska provinserna Vägbreda! Om namnen Kämpar, 
Slosskämpar se Phleum. Plantago maritima har sjelf- 
ständigt namn, som man ej kunnat tyda: Sutt. Det är 
dock en tydlig flexion af Salta, Sutt (i Dansk. Sylt), Säl- 
ting och utgör en väsendtlig del af det berömda sältings- 
betet. 

Platanthera, Nosserot f. Pharmac., Skrspr. Reiz.”"). 

Pleurospermum. Denna stolta, nyligen 1 Sverige upp- 


") Ob vires aphrodisiacas apud priscos scriptores nominibus plus 
minus obscenis abundat, nec magis honesta sunt in ore populi, 
ut Ståndpers, Yxnepees, qusa mihi oblivioni tradenda videntur. 


236 


täckta Umbellat har naturligtvis intet Svenskt namn; i 
Tyskland föres den till Libstickgruppen. Den utmärker 
sig från alla genom sin oledade stjelk, så att denna utgör 
en oafbruten ränna. Vi hafva redan i språket ett obe- 
gagnadt namn på Archangelica, Slöke, som ypperligt pas- 
sar till denna, af fornn. slokia, ränna. Begagnande dessa. 
båda hänvisningar föreslår jag derför Slökesticka. 

Poa, Gröe, m. L. Rksspr. -- Groe i flkspr. är spädt gräs, 
som uppväxer efter slottern, äfven Hå, lialöpe kalladt. 

Polemonium, Blåljus n., flkspr. Kosljus Liljebl. Blågull 
Whlnb. Blå Riddare, Trädg. i Smål. 

Polygala, Jumfrulin, nb. Se Band. 2, p. 102. Nammen 
Mjölköka och Korsblomma Frank., Tillés okända i Flkspr., 
äro främmande öfversättningar; Fogelört synes inhemskt, 
men föres lämpligare till Avicularia. 

Polygonum. Som allmänt slägtnamn kan Slideknä n. an- 
tagas; men hvarje af slägtets afdelningar måste bibe- 
hålla sina egendomliga namn: a) Bistorta, Ormrot f. 
Frank. och alla följ. Retz.! P. viviparum benämnes der- 
jemte Mortog i Norrl. b) Persicaria, Pil-ört f. L. — 
Rksspr. Retz.! Loppegräs HFrank., Filla, Brom. jemte 
en mängd andra namn. P. Hydropiper har särskildt 
fiera namn, ss. Bränna Smål.!, Brud- eller Jungfrutvål 
Frank., Tillz. o. f. 'c) Tinearia, Fogelört, äfven Trade, 
Trampgräs Frank. d) Helxine, Binda, Akerbinda, Löf- 
binda (Bokhvete-Binda Tillz.). 

Polypodium, Stensöta f. Rksspr., Frank. och alla följande 
skriftställare. P. Phegopteris och Dryopteris skiljas 
af nyare författare som egna slägten. Så väl hos äldre 
förf. som i flkspr. ega de ock egna namn; Phegopteris 
Hultabräken, Dryopteris Ekebräken Frank. och följ. 
Denna är ock den verkliga Triäjon Smål.! (Kariserot är 
förvrängning af Lackritsrot). 

Populus, Poppel f. Rksspr. och i alla Ariskt-Europeiska 
språk; äfven i Persiskan heter den Pulpul, af Sanskr. 
pul, blifva hög. Vår Asp eger sjelfständigt namn, ge- 
mensamt för Germaniska språken och efter rotstafven sp 
äfven för de Slaviska, såsom Ryska Osipa. 

Potamogeton, Nate m. Rksspr., Brom. och följ. Besläg- 
tadt med Mesog. Natjan, plattyska Naten, göra våt. 
— Härifrån måste noga skiljas Nata f. Uppl., ehuru af 
samma rot. 

Potentilla, Fingerört f. för flertalet af arter, men flera 


237 


måste behålla sina sjelfständiga, uråldriga namn, ss. P. 
fruticosa Tok af Angls. Tohs, seg, P. anserina Sif- 
verört (urgammalt namn, slägtnamn i Engelskan), P. Tor- 
mentilla Blodrot. P. rupestris namn i flkspr. bör efter- 
spanas. 

Poterium, Pimpinell f. Trdgspr., Frank. 

Primula, Hvifva f., af Hvif, Rksspr., Frank. och alla följ. 
Ett annat (1 skrspr. isynnerhet) mycket bekant namn är 
Oxlägg (Yxlägg); äfven medeltidsnamnen Marie nyck- 
lar, Himmelsnycklar V. Smal. (der Pr. elatior endast fin- 
nes, odlad). Dessutom Hökbyxor, Gökbyxor, Hanekam 
m. f. Aldsta namn är möjligen Gunnil, bibehållet i Jemtl. 
— Pr. farinosa har ock flera egna benämningar: Maj-, 
Mel-, Lärk-, Sval-blomster, men intet sjelfständigt namn. 

Prunella, Brunört f., Flkspr. Dalsl., Skrspr. Whinb. La- 
tinska namnet är af Germanisk rot, Braun eller Braune, 
och derför bibehållet. Jordhumle Dal. hvarken passande 
eller bestämdt; i Smal. Trif. agrarium. 

Prunus, Slån f. Rksspr. Ar en flexion af ett äldre Släa, 
Tyska Schlehe. Frukten Stärkebär, Frank. och följ. — 
Pin sititia, Krikonträ Frank: 0, sv: /P. domestiea, 
Plommon Frank. o. f. 

Ptarmica, Nysört ft. Näsgräs Flkspr. Vild Prustrot, v. 
Berthram Fr ÖS Prustkryddegräs Tillz., Prustört Brom. 
Odlad med fyllda blommor: Hvita Pyttor, h. Tusenskön. 

Pteris, Bräken! n. Rksspr. Namnet Ormbunke kan icke 
mot flkspr. föras hit"); växer dessutom aldrig 1 bunkar, 
utan ensamt, hvaraf fHinstapi Isl., Enstapel, Enstabbe, B. 
2, p. 110. Namnet Bräken bör tilläggas hela familjen 
Filices, liksom i beslägtade språken! 

Pulicaria, Loppört f. Flkspr., dock vanligare tillagdt Po- 
lyg. Hydropiper. 

Pulmonaria, Lungört f. Rksspr. allt sedan Frank.; men i 
flkspr. tillägges helt andra växter (Verbascum Thaps. 
Kalmarl., Monotropa Upl. o. s. v.) detta namn. 

Pulsatilla, Vippa f. Flkspr. (af Mesog. Veipan?, be- 
kransa); öfriga, samtliga af Frank. upptagna, benämnin- 
gavs. Oxöron, Gökeklocka, Koskälla, Tjältuppa, äro 


+) Misstaget häruti härleder sig deraf, att man förvexlat det Pte- 
ris tillhöriga, men i mångfaldiga olika uttal vexlande, Ormris 
eller Ormgräs med Ormbunke, men Ormbunke tillägges endast 
Aspidia. Bråken ingår i de flesta slägtnamn. 


238 


som växtnamn otjenliga. — Puls. vernalis i Hall. Ljung- 
snören. »När Ljungsnöret står som kallast, gar ko som 
gållast». 

Pyrethrum, Berihram m., ett i Medeltiden (Bertram) och 
af äldre skriftställare (H. Schmid, Frank.) mycket brukligt 
namn, uppkommet af Parthenium. — Förvexlas ofta med 
Mattram, bildadt efter Matricaria. | 

Pyrola, Vintergröna f. Rksspr., troligen ursprungligen till- 
hörande Rylörten efter Tillz., som benämner Pyrola Vin- 
terspree”). 

Pyrus a. P. communis, Päronträd f., frukt pära n. Rksspr., 
Frank. 0. s. v. Namnet är af Arisk rot, med ringa för- 
ändring i uttal gemensamt för Europeiska språken. Frukt 
i allmänhet kallas på Persiska part, för hvars rot man 
antager Sanskr. pr, mätta. Hit hörer Bairabagms Ulfil. 
B.s2; p»i120: b 

b. P. Malus, Appel f. Rksspr., fr. Apple, n. Apall 
Frank. Också troligen af Ariskt ursprung, för hvars rot 
man antager Sanskr. phal jemte pref. a, fructum ferre. 
Det är, med nägon variation i uttal; gemensamt för Ger- 
maniska, Celtiska (Kymr. Afal) och Slaviska (jablko 
Polsk.) språken. 

Quercus, £k f. Rksspr. Jmf. Band. 2, s. 111. Som stam- 
ord antages af nyare språkforskare Sanskr. ac, äta, hvil- 
ket synes bestyrkas deraf, att Ollonet på Pehlvispråket 
heter Akh, på Grekiska oxnoroc, på fornsv. och ännu 
allmänt i vissa provinser (V. Smål.) Akarne. Paå Per- 
siska heter likväl Eken Bäåk, som ock betyder föda, som 
i Europeiska språken blifvit öfverfördt på Boken. Gre- 
kiska namnet Joes har åter blifvit öfverfördt till Try. 

Radiola, Jordknöple n. nb. Knöple är i flkspr. benämning 
på frukten af lin, men tillika något förkrympt, hvilka 
båda begrepp väl passa till denna växt. 

Ranunculus, Solöga n. Flkspr., äfven Skrspr. Retz. (Soley 
Isl.) är bland slägtets manga benämningar (Gullskalar, 
Solvifvor, m. 1.) det till slägtnamn lämpligaste, att för- 
tiga de oefterrättliga Maj-, Midsommars-, Smör-blomster. 
Arterna med hela blad hafva egna namn, ss. Altgräs 
Iktegräs =R. Flammula, Amöga=R. Lingua. 


+) Anses af folket för en art af Konvalje, och på Upsala torg ut- 
bjudas dess blomstänglar jemte blad af Convallaria för som- 
mar-konvalje. 


239 


Raphanistrum innefattas vanligast i benämningen Aker- 
kål, men de knöliga frukterna 1 säden benämnas Hocka 
f. (Rocket i Engelskan); äfvensa Polygonum Persicaria. 
Den odlade arten Raphanus sativus, af flera skild till 
eget slägte, benämnes Rättika. 


Reseda, Vau n. Rksspr. Lättegräs Frank. De utländska 
odlade arterna bibehålla namnet FReseda. 


Rhamnus, a. Cervispina. De vanliga benämningarne 
Tornhägg Tillz., Getappel Frank. och Valbjörk Brom. 
(Valbork) äro så missledande, att de icke kunna begag- 
nas. I alla andra Germaniska språks namn ingår torn 
som subjekt och tillika Bock, Get som predikat, men i 
Svenskan Vädur, hvaraf Väretorn, men brukligare Väg- 
torn Frank. och 1 Tyskan; aliis Kråktorn. Haghuntorn 
Hrpstr. Virretorn, Vigeltorn äro förskämda uttal af Vä- 
retorn. 

b. Frangula, efter flera eget slägte och måste alltid i 
flkspr. behålla sjelfständigt namn; Yröske Brom. (egentl. 
Torske; anses för specificum mot torsk) i Götarike, Brak- 
ved i Svea rike Frank. 

Rheum, Rhabarber m. KRksspr. Namnet Bha är orien- 
taliskt, egentl. Wolgafloden. 

Rhinanthus, Höskallra f. Rksspr. Hanekam och Skalte- 
gräs Frank. Skallergräs Tillz., Brom. Namnet Hane- 
kam är öfversättning från Latinet! 

Rhodiola, Rosenrot f. Skrspr. 

Rhododendron, Alpros Hn. Väl passande, ty egentl. till- 
hör slägtet sydligare alper. 

Rhynchospora, Myrag m., Skrspr. 

Rites, Ribs, m. Detta i Skandinaviska språken vidt sprid- 
da namn synes äldre än tiden, då Ribes tillades slägtet 
af Linné, och bör derför behållas som slägtnamn, ehuru 
de enskilda arterna måste tillika bibehålla sina sjelfstän- 
diga namn, Vinbär, Distron, Måbär, Stickelbär — 
Krusbär 1 Trdgspr. 

Rosa, MNjuponbuske m., Törne n. Frukt: nypon, med flere 
olika uttal, som alla hafva sin grund i det äldre hniu- 
pen! Anmärkningsvärdt att hvarken 1 tal- eller folk- 
språket namnet Rosor tillägges de vilda arterna; ros är 
i Svenska språket icke ett namn på någon viss växt, utan 
en kollektiv benämning på större helst flerbladiga blom- 
mor, hvarför alltid ett predikat måste tilläggas. De od- 


240 


lade dubbla arterna benämnas derför Törnrosor, Trädro- 
sor af allmogen”). 

Rubia, Krapp m. Rksspr. Röd Madra Frank. R 

Rubus. Allmänt slägtnamn kan ej gifvas, dock kunna de 
buskartade jemte R. saxatilis erhålla namnet Hallon n. pl. 
(Björnhallon, Blåh., Stenh.). Alla dessa benämnas äfven 
Brambär af Frank. (Om namnen Brambär, Brombär, Brum- 
bär, hvaraf? Björnbär, ty med björn finnes utom brummande 
ingen idea associationis, se Band, 2, p. 30.) — Hallon be- 
nämnas i V. Småland vanligen Akerbär. R. cesius, vanl. 
Blåhallon, har flera, men föga anmärkningsvärda benäm- 
ningar. R. saxatilis kallas vanligen Stenbär, äfven Jung- 
frubär, Togbär o. s. v. Men sina sjelfständiga namn måste 
alltid bibehålla 1), R. arcticus Helghebär? Arpstr. (eller 
Hjortron), Vikon O.Btn. n. pl. fornn.; nu allmänt, men föga 
passande, Norrlands Akerbär — och 2) R. Cham&emorus 
Hjortronstånd; frukten: Hjortra n., vanligen Hjortron pl. 

Rumex, Syra, f. Rksspr. från äldsta tider Hrpstr., Frank. 
De större arterna kallas äfven Skräppa, jmf. Petasites — 
och Tjerp Upl., af ett märkvärdigt, men mig oförklarligt 
stamord Tara Frank. 

Ruppia, Hårnate m. nb. 

Sagina, Hönsbet n. flkspr. Frank. Tillz. 

Sagittaria, Skäkta f. äldre spr. Sjäktegräs och Skott- 
gräs Tillz., Sjäktegräs och Skyttegräs 5£rom. Namnet 
Skäkta (= Pil) ännu brukligt i flkspr. Pilört är så all- 
mänt antaget för underslägtet Persicaria, att det ej kan 
hitföras. 

Salicornia, Glasört f. Rksspr. 

Salix, Pil, f. Vide n. Rksspr. Till dessa båda hufvudty- 
per torde de talrika arterna af detta slägte kunna hänfö- 
ras, då vi räkna Jolstern f. till de förra, Sälgen f. till de 
sednare. Alla dessa namn äro mycket gamla; Pil egen- 
domligt för Skandinaviska språken, Jolstern eller Halstern 
förekommer tillika i Tyskan. Deremot nedstamma Sälg 
och Vide från uräldsta tider och ingå i de flesta Euro? 
peiska språk. Vår Sälg eller Salle är Grekernas EMS, Ro- 
marnes Salix, hvilka man sammanbinder med Sanskr. Såla, 
Träd; Sala, vatten; Salika, vatten tillhörig. Vide åter 


+) I köksspråket urskiljas efter deras mognadstid Vinternjupon 
(BR. caninze), Sommarnjupon (RB. villose) och Smörnjupon (R. 
cinnamomea). 


4 241 


är Grekernas izée (egentl. Fitea), Latinernas Vetrix, Ty- 
ska Weide, Polska Wita o. s. v. — Bland djuren är van- 
ligt, att hannen och honan af en art erhålla sjelfständiga 
namn; men bland växterna urskiljes hanplantan blott med 
tillägg af Gall, ss. Gållhampa, Gallhumle 0. s. v. Enda 
undantag härifran gör Jolstern, af hvilken honträdet kal- 
las Vekare, emedan dess frö-ull användts till vekar. Om 
det olika uttalet af Jolster se B. 2, p. 80. Blister Hisl. 
härledes af blistra, sibillare. 

Salsola, Sodaört f. Rksspr. 

Salvia, Salvia f. Rksspr., uråldrigt namn, gemensamt för de 
flesta Europeiska språk. Salva är härmed förvandt. Den 
i Bondträdgårdar odlade »Salvia» är Tanac. Balsamita. 

Sambucus, Hyll f. flkspr. (m. i skrspr.), Hylle AHrpstr., 
Frank. och alla äldre förf. Urgammalt forngerm. namn, 
bevaradt i alla Germaniska språk; hos oss likväl i skrspr. 
utträngdt af Fläder för S. nigra, men bibehållet i rks- 
spr. för S. Ebulus, Sommarhyll, förr äfven benämnd At- 
tik Frank. I likhet med det Tyska Hollunder, Holder 
afser det grenarnes ihåälighet eller lösa märg. Det Latin- 
ska Sambucus har alldeles samma betydelse och är ren 
Sanskr.: sam med, buca ihålighet. I Lettiskan har man 
bortkastat prepositionen och benämner den blott Buca. 
Fläder är af Nederl. Vlier, inkommet i sednare tiden. — 
Om namnen Mannablod (ej Hypericum) och Danskablod 
på S. Ebulus se Band. 2, p. 89. 

Samolus, Samosört tf. har sitt namn af ön Samos, ehuru 
en af de mest kosmopolitiska växter. 

Sanicula, Sårläka f. Skrspr., Frank. m. fl. 

Sanguisorba, Blodstilla f. Aldre Läkarb. — Frank. 

Saponaria, Såpneglika f. Trgdspr. — Retzius m. f. 

Sarothamnus, Hareris n. Rksspr. 

Satureja, Safver m. flkspr.; Kyndel Skrspr. efter Tyska 
Quendel. Det förra är ett forng. namn; förekommer re- 
dan i Carl d. st. Capitularia och medeltidsskrifter. 

Saussurea, Fjäll-skära f. Liljebl. 

Saxifraga, Bräcka f., ty namnet Stenbräcka är för våra 
vanligare arter alltför opassande och må blifva artnamn; 
öfriga ma kallas Myrbräcka =5S. Hirculus, Grusbräcka 
5. tridactylites, Knylbräcka S. granulata o. s. v. Den 
sistnämmda kallas i Småland Lärftsblomma. 

Scabiosa (Astrocephalus), Stjernvädd m. Fältvädd 

Fries, Bot. Utfl., II. 16 


242 


Liljebl. som artnamn. — Slägtet torde återtaga sednare La- 
tin. namnet, om Knautia utbytes mot Scabiosa. 

Scandix, MNålkörfvel m. Frank.! Jungfrukam i Trgdspr. af 
Pecten Veneris. 

Schedonorus, Svingellosta f. Låsta Brom. 

Scheuchzeria, Kallgräs n. flkspr. — men tillagdt de mest 
olika växter; alla öfriga hafva dock mer berättigade namn. 

Schenus, Knappag m. Retz. 

Schoberia, Saltört f. Denna och Kochia måste alltid i 
flkspr. behålla samma slägtnamn, oberoende af Botani- 
sternas årliga ombyten. Glatt och luden Saltört. 

Scilla, Blåstjerna f. Trgdspr. 

Scirpus, Säf m. Rksspr. Se Band. 2, s. 119. En art, Sc. 
ccespitosus, har ett mycket bestämdt namn, Ramme, i V. 
Småland m. fl. st. af Ramm, fuktig äng. Scirpus lacu- 
stris kallas i Uppland för sin mörka (kol)färg Kolvass. 

Scleranthus, Knavel m. Knaflegräs Frank., Tillz. Finnes 
redan hos äldsta Tyska Botanister. 

Scolopendrium, Myjeltbräken n. Mjeltegräs Frank. 

Scorzonera, Kornfibla, Bjuggfibla f. Flkspr.; i Trgdspr. 
Scorzonerrot, hvilket jag heldre vill antaga än dess öfver- 
sättning, Ormrötter. Namnet Ormrot är i språket fast- 
stäldt för Bistorta, och Hn. tillägger äfven Statice detta 
namn. — Bromel begagnar redan namnet Scorzonerrot 


(jemte Ormedöda m. fl. Af Franks namn Gäistrot? har - 


Bromel gjort Giftrot). 

Scrofularia, Flenört f. Skrspr. Frank. och alla sednare 
förf.; men i flkspr. tillägges detta namn de mest skilda 
växter, Chelidonium, Parnassia m. fl. Benämnes äfven 
Thorsnässla och Syrseblomma, nu obrukliga. Trynefrö Sveal. 

Scutellaria, Frossört f. Brom. Dess äldsta namn Fredlös 
Frank., Tillz., Brom. och i Danskan är sannolikt ett för- 
derfvadt uttal af något äldre namn, möjligen Frosslösa, 
då det af nämnda författare äfven upptagna Feberört tro- 
ligen är en öfversättning deraf. Afven i Danskan kallas 
växten Feberört, i Tyskan Fieberkraut. Nyare namn äro 
Luck (?), Getnos; det förra hör till Anemone. 

Sedum, Fetknopp m. Rksspr. Afven Hälleknopp och Skör- 
bjuggsört. En mängd benämningar finnas så väl hos äldre 
författare (deribland Skosmörja) som i flkspr., men obruk- 
bara. — Sedum Thelephium, ofta Huslök, måste erhålla 
eget namn, Kärleksört, Retz."); öfriga obrukbara. 


”) Den saftiga växten fortfar att växa skild från roten. Till ut- 


243 


Selaginella, Smålummer m. Hn. 

Selinum, Kruffrö n. Bromel. (? 

Sempervivum, Taklök m. Rksspr., Huslök Frank. 

Senecio a) annu&, Korsört f. Flkspr. (äfven Krucifixört 
Dalsl.) Frank., Tillz., Brom. Afven i Tyskan. 

b) Jacobea, Stånds m. Bohl.; äfven Gullbo Flkspr., 
Gullgro Tillz. (båda namnen tilläggas äfven Solidago). 
Serratula, Skära, Angsskära f. Rksspr. Urgammalt namn; 
Frank., Tillz., Brom. och följ. Jemf. Band. 2, p. 119. 

Sesleria, E£lfäxing m. Rksspr. Liljebl. 

Setaria, Kafvelhirs m. Hn. 

Sherardia, Madd, Madder m. efter Engelsk., tydligen fle- 
xion af Madra, som dock i Engelskan hvarken tillägges 
Asperula eller Galium; men Rubia tinctorum kallas 
äfven Madder. 

Sibbaldia, Trefingersört tf. Jmf. Potentilla. 

Silaus, Ångsticka f. Den jag i Skåne frågade efter dess 
namn, ansåg den vara Libsticka, och för den stora likheten 
förenades de af Link till ett slägte. 

Silene, Glim m. — Norskt namn af fornn. rot; har intet 
Svenskt namn, och är således det Norska väl förtjent att 
upptagas i Sv. språket. — Silene inflata bibehaller sitt 
märkvärdiga namn Tarald ; eljest vanligen Harpung, Smälla. 
Se Melandrium. 

Sinapis, Senap m. Rksspr. Sinaps Ulfilas, Simop Hrpstr. 
Derivationen af det latinska Sinapis anses okänd; jag an- 
ser roten vara Napus med prefix sine (sine napis), som 
träffande antyder skillnaden. Jmf. Martin Pfjlanzennam. 

Sisymbrium, Vägsenap m. flkspr. (S. offic.), Frank., Tillz., 
Brom. Passar väl till samtliga arter. 

Sium, Märke n., forngerm. namn, tillhörande Rksspr. och 
alla Germaniska, men nu mera i flkspr. föga brukligt; 
desto vanligare i medeltids-skrifter och hos vara äldre 
skriftställare. Torde ursprungligen tillhöra odlade Socker- 
märket (S. Sisarum). 

Smilacina, korrbär n. flkspr. Kanske är Hjertbladsört, 
Hjertbär (Upl.) att föredraga. 

Solidago, Gullris n. Rksspr. Jmf. Senecio. 

Sonchus, Mjölkfibla f., Mjölktistel Rksspr. Svintistel Brom. 


rönande om tvenne älskande förblifva trogna, uppbindas tvenne 
stånd af densamma i taket; växa nu dessa emot hvarandra, 
komma de förra att förenas, i motsatt riktning att åtskiljas. 
Detta är anledning till namnet Kärleksört. Probatum est. 


244 


Sorbus a) Aria, Oxel f. (m. Dalin) Rksspr. af bärens lik- 
het med en oxeltand. Se Band. 2, p. 81. Tillhör endast 
Svenska språket; men i Norskan Asal, Asaltand. 

b) Aucuparia, Rönn Götarike, Runn Svea rike f. Rks- 
spr. Detta fornn. namn har äfven ansetts egendomligt” 
för Skand. och Skottland (Roan); men nyligen har jag 
funnit rhwn i Kymbr., tillagdt en art Pyrus. 

Solanum a) tuberosum, Potatesblast m., Potateskål Smål. 
Rotknölarna Potates m., Potata f.; i flkspr. Jordpära, . 
Pantofler eft. Tysk. 

b) Dulcamara, Besksöta f. Rksspr. I flkspr. Quesved, 
Pukeris, Matledsqvistar; bären Ormbär, Trollbär, Villbär. 

c) Maurella, Nattskatta tf. Tillz."), Nattskategräs Skr.- 
spr., Nattskygge Dansk. efter Tyska Nachtschatten; bä- 
ren som föregåendes, Trollbär, hin ondes bär (Hansledbär 
Gottl.?). 

Sparganium, lIgelknopp m. Rksspr. Afdelningen med tre- 
kantiga blad kallas i flkspr. Träggjan (tre-äggan) Upl., 
med platta flytande: Flotagräs S. Sverige allmänt. 

Spergula, Spergel m. hos Ekon. skriftst. Knutary Whlnb. 
I folkspråket Fryle (jmf. Luzula), Pinnarv eller Pinskorf 
Smål., Nägde Angerm., flexion af narv, Pjuska (= Tuska) 
af Pjaäsk. 

Spirea, Spirea f. för de införda, buskartade. De Svenska 
arterna, efter nyare egna slägten, behålla sina sjelfstän- 
diga namn. 

b) Ulmaria, Mjödört f. Rksspr. Hrpstr. och följ., Flk- 
spr. i Göta rike, Norge och Danmark, men i Svea rike 
Kassöta. Har föröfrigt flera benämningar, ss. Algräs, Elg- 
gräs, Olmegräs, Olgräs. 

c) Filipendula, Brudbröd n. Rksspr., Bromel. o. f. 
Svinbröd, Galteknappar, Somilla Frank., under Arthanita 
och Filipendula. 

Stachys, Syska f., diminutivum af Suga, brukl. i V. Små- 
land, tillägges detta slägte, då flkspr. Svinknylar på en 


") Nattskatta är hos Frank. slägtnamn på Solanum i alldeles sam- 
ma vidsträckta betydelse som det samtida Nachtschatten, och 
af artnamnen synes uppenbart, att de äro hemtade af Tyskan. 
Sedan ofvanstående redan var lemnadt till trycket, har min 
värde vän Prosten Rietz meddelat mig, att vårt Svenska Natt- 
skategräs äfven eger en inhemsk, otvungen härledning af Natt- 
skata, provinsnamn på Vespertilio. Förekommer Nattskategräs 
i flkspr.? 


245 


art ej är användbart. Namnet Skarlakansgräs Skrspr. 
för Stachys silvatica har uppkommit af Skarlak Tillz., 
detta åter af Skarleya Frank., hvilket är en förvridning 
af (Salvia) Sclarea. 

Statice, Marrisp m. nb. af Mar = låg, sandig hafsstrand 
— och risp = risaktiga qvistar (Rispe i Tyskan = Pa- 
nmieula). Namnet Ormrot är af Hn. tillagdt både denna 
och Scorzonera, men tillhör Bistorta. 

Stellaria, Stjernblomma f. Bot. Gräs med hvit blomma 
Frank. Stjerngräs Brom. — Stell. media benämnes i 
Upland m. fl. Nata f., af Nat, nass, våt; i Götarike 
Våtarv m. St. Holostea, Perer Sk. Linn. 

Stenhammaria, Fjärva f. Norska. Växten tillhör egent- 
ligen de stora fjordarne (Norsk. Fjaer) i Norge. 

Stipa, Borstgräs n. Utom Fjäderborstgräset hafva de öf- 
riga arterna af slägtet bara borst. 

Stratiotes, Dyborre m. Borrar Flkspr., efter annan upp- 
gift Sporrgräs? Vattenlök Frank. Svensk Aloö Tillz. 
Vattusåga Liljebl. 

Struthiopteris, Foderbräken n. Skrspr., Vattu-ormbunke 
Brom. 

Subularia, Sylört f. Bot. 

Succisa, Knappvädd m., Bot. Blåknappar V. Smål. Blå- 
hattar Boh. 

Symphytum, Vallört f. Rksspr. Hos alla både äldre och 
nyare författare. 

Syringa, Syrén f. Rksspr. Fordom Lilac, efter franskan. 

Tanacetum, Renfana f. Rksspr. Frank. och alla följ. Rain- 
farn Tysk. — Odlad variet. med krusiga blad: Him- 
melskrus Fikspr.! T. Balsamita Salvia i Flkspr., båda 
allmänt brukliga. 

Taraxacum, Smörblomster n. Rksspr., men i Flkspr. till- 
lagdt flera olika växter. Bland dess talrika provinsbe- 
nämningar är Skallnacke karakteristiskt. 

Taxus, Idgran f. Rksspr. — Fornn. Idjagrenn (i. e. Fager- 
grön), Ydh, Ydeträ Frank. — Afven Barrlind f. Rksspr. 
= Linden med barr, emedan den lemnar bast, liksom lin- 
den. Dess forng. och Celtiska namn, ss. forntyska wa, 
w Angl.-Sax., Yw Kymbr., Yew Engl. härledas af forng. 
iwa, evighet, ty det är alltid grönt och det mest lång- 
lifvade bland alla träd. 

Teesdalia, Vallkrasse m. Frank. Lilla Bergpenninggräs 
Brom. 


246 


Tetragonolobus, Klöfverärt f. nb. 

Teucrium, ÅLöksuga f. nb. Sugor Flkspr. Hvitlöksört 
Frank., af honom äfven fördt till Alliaria. 

Thalketr um, Ängsr uta f. Rksspr., Frank., Tillz., Brom. I 
södra orterna Iktegräs, i norra Torrvärkgräs. 

Thesium, Spindr lört £. Bot. Härledning oviss. 

Thlaspi, Skärfrö n. Sv. Lagbok. Penninggräs Flkspr., 
Frank. o. följ.  Skillingar Skån. efter Danskan. 

Thymus, Timjan m. Rksspr. I alla Ariska språk af Sanskr. 
dhå, spirare. 

Thyrsanthus, Topplösa, f. flkspr. Femsjö. 

Tilia; Lindut. Rksspr. af fnt. lind, mjuk, vek. Slaviska 
namnet lipa är af annan rot. Det latinska Tilia åter- 
finnes 1 Celtiska til, teile och Armeniska diliai. 

Tofieldia, Björnbrodd m. nb. 

Torilis, Rödfloka f. Skrspr. enhälligt. 

Tragopogon, Hafrerot f. Rksspr., Trdgspr. allmänt. Detta 
är vida lämpligare än den vanliga öfversättningen från 
Latinet, ty man spisar ej gerna Bockskägg. Förra 
namnet härledes af forngerm. Hafer, bock, och har så- 
ledes samma hänsyftning. 

Tråpa, Sjönöt f. Rksspr. Vattennötter Frank. 

Trientalis, Dufkulla f. Rksspr. Stjernros Brom. Holta- 
viva Smal. (ej hvifva). 

Trifolium, Klöfver m. Rksspr. (äldre Klofving), men i 
folkspråket jemte Anthyllis vanl. Väpling. Flera arter 
hafva egna namn i flkspr. ss. Tr. arvense Noppor Sm., 
Flåsgräs Vstml., Tr. agrarium Jordhumle Smål., Gull- 
kolla Vgtl.; Tr. pratense har talrika namn: Rötustar m. 
PN; Bel: af frnn. Pustr m., viska, tusta, adj. samman- 
dragen i en knippa, hvaraf äfven Dosta härledes; Röd- 
kolla ft. Vstrg., Gtl. af Koll, hjessa (Se Rietz Sv. Dial. 
Lex. p. 343); Rödfikor Dal., utom flera obetydligare. 

Triglochin, Sälting wm. Rksspr.; äldre Salta, Saltgräs. 

Tripleurospermum, Baldursbrå (Baldurs ögonbryn) I 
fn., bibehållet oförändradt på Färö och Island och riktigt 
tillagdt denna med sköna strålblommor; i Sverige nu för- 
vrängdt till Ballerbro, Balsebro och tillagdt den otäcka 
Anthemis Cotula. 

Triodia, Knägräs n. nb. 

Trisetum, Hafreäxing m. nb. 

Triticum, Hvete n. Rksspr. I Mesog. hveite, Sanskr. 
Cveta; båda betyda hvit. Se Agropyrum. 


247 


Trollius, Bullerblomster n. Rksspr. Frank. och alla följ. 
Har derjemte talrika provinsnamn: Angbullar a., Smör- 
bollar, Laxblomster, Hvalkullor o. s. v. Se Liljebl. Nam- 
net Trollius är ett forntyskt latiniseradt ord. 

Tulipa, rätteligen Tulipa f., ty i Tulipan är —n den de- 
fin. artik., liksom i Resedan. Namnet af Persiskt ursprung. 

Tunica, Sarons-blomster n. Flkspr., egentl. Dianthus Ar- 
meria Gottl. 

Turritis, Rockentraf m. fornn. Flkspr. (= Kål med skidor). 
Tornört Frank., Tillz., Brom. Frön, Stillfrö. 

Tussilago, Hästhofsört f. Rksspr. Medeltidsnamnet Host- 
ört är ännu icke alldeles utdödt. Båda hos Frank. och 
äldre författare. 

Typha, Kafveldun n. Rksspr. I flkspr. äfven Kasedun, 
Dynstockar, Krutläskare m. fl. 

Ulex, Arttörne n. nb. 

 Ulmus, Alm f. Rksspr., gemensamt för de flesta Europei- 
ska språk (se Band. 2; ilm, ilma i Polsk.), således af 
Ariskt ursprung. Roten al (Alm) eller ul (Ulmus) i 
Sanskr. betyder bränna, således Alm = bränsle. 

Urtica, MNässla f. Rksspr., fordom Netla Hrpstr., i flkspr. 
ofta Näta. Forng. namn, af Mesogot. Nethla, nål. 

Utricularia, Blädrerot f..nb. Vattublädra Liljebl. 

Vaccinium. Slägtets alla fyra arter måste bibehålla hvar 
och en sitt i Rksspr. upptagna namn. 1) V. Myrtillus, 
Blåbärsris n. Rksspr., Svear., frukt. i Götarike Slinnon 
n. pl. = Lingon med omslags-s. 2) Vaccin. uligino- 
sum, Odonbuske m., Frukt Odon n. pl. Rksspr., Svearike, 
Odensbär Brom., Blåbär (Blåbuka) Götarike, men har 
derjemte talrika provinsnamn, hvaraf Bälgon (af Mesog. 
Balgvan) och Sväålon n. äro anmärkningsvärda. 3) V. 
Vitis idea, Lingonris n., frukt Lingon n. pl. Rksspr. och 
1 Svearike (= Ljungbär); Krösonris n., frukt Krösa n. 
i Götarike och Danskan. 4) V. Oxycoccos, TITranbär n., 
Tränjon Rhksspr. Alla dessa namn upptagas redan af 
Frank. o. följ. 

Vahlodea, Fjälltåtel m. nb. 

Valeriana, Vänderot, fordom Velamsrot, f. Rksspr. Frank. 
o. följ. Sällan Stämgräs. 

Valerianella, Vårsallat m. Rksspr. Frank.! Oriktigt har 
Vinterrapunzel hit blifvit hänfördt; Rapunzel (Campan. 
Rapunculus) af Rapa förutsätter alltid knöliga rötter. 

Veratrum, Prustrot f. Rksspr. Frank. 


248 


Verbascum, Kungsljus mn. Rksspr. derjemte Ljusbrand 
Hrpstr., Frank. m. fl. Lungört Kalmarl. B 

Verbena, Jernört f. Skrspr., Hrpstr. och alla medeltids- 
skrifter, Frank. och följ. (Jernört i flkspr. = Centaurea). 

Veronica, Årenpris m. Rksspr. efter Tysk., egentl. V. of- 
ficinalis, i Vegtl. Jordkrypa Linn. Att för detta olikar- 
tade slägte uppgifva ett passande slägtnamn torde knappt 
vara möjligt. I folkspråket finnes intet, utom det obe- 
stämda arv för V. agrestis grupp. Aldre skriftställare 
hafva upptagit Bäckböna eller Bäckgröna (Frank., Tillz.) 
efter V. Beccabunga, Gamander efter V. Chameedrys, men 
intetdera har ingått i flkspr., och begge äro nu obrukliga. 
Den rätta Gamandern är dessutom en art af Teucrium. 

Viburnum, i Svearike Olvonbuske m., frukt: Olvon n. pl. (= 
Ulfbär) Frank., Qualkebär af qualka, qvälja — i Götarike 
Elnaträd n. (= Elfträdet), äfven Illnaträd (Onda trädet), 
Vattenhyll Brom., Holltry af Hyll och Try! Ugglebär 
Kalmarl. m. fl. Med gallblommor: Snöbollsträdet. Det är 
svart inse, hvaraf trädet kommit i elakt rykte, ansetts 
tillhöra Troll 0. s. v. Kransarne af de stora gallblom- 
morna hafva gifvit anledning till Elnaträd. 

Vicia, Vicka f. Rksspr., forntysk. — V. Cracca kallas 
vanl. Kråkärt, äfven Vial, Viar. 

Vinca, JIvgrön, Immergrön f. af forng. iwa, evig. Igrön, 
Sinngrön Frank. 

Vincetoxicum, Tulkört f. flkspr. efter foglen Tolk (eljest 
efter Svalan). Denna är i forngerm. mening rätta Sval- 
örten (hos äldre Hirundinaria) och benämnes af vara äl- 
dre författare Svalört, Svalrot Frank. Namnet Hors- 
konung är orimligt. 

Viola, Viol f. Rksspr."), ett redan i medeltiden allmänt 
antaget namn. En art, V. tricolor, eger flera benämnin- 
gar i flkspr., af hvilka Skateblomma och Styfmorsviol äro 
de mest använda. 


+) För att skilja dessa växter från de violetta Crucifererna bibe- 
håller jag här latinska uttalet Viol, som ock redan är anta- 
get. Eget är, att dessa utmärkta vårblommor ej ega sjelfstän- 
digt inhemskt namn; men jag gissar, att namnen Vera, ves 
(Ver, Veris) egentligen tillhöra dessa, fastän genom förvexling 
med Anemone Hepatica sedermera öfverflyttade till Sipporna. 
Anledningarne dertill äro, att både Viola hirta och Anem. He- 
patica benämnas Ves, i Danska folkspråket efter Hornem. Blå- 
viis, att namnet Blå-Visil, som Retz. tillägger en art, är en fle- 
xion af Ves. 


La NS 


249 


Viscaria, Tjärblomster n. flkspr Fr., Tillz., Brom. Beck- 
risper Sm. 

Viscum, Mistel m. Rksspr. Fornn. 

Wahlbergella, Fjällklint m. nb. 

Woodsia, Hällebräken n. Tillz. 

Xanthium, Gullfrö n. Skrspr. 

Zannichellia, Hårserf m. nb. Vattenserf Liljebl. — I 
namnet sörf eller serf ingår redan begreppet: i vatten 
växande. 

Zostera, Bändling m. ,Rksspr. Bandtång Flkspr. Grässja 

Ol. eller Grästång. Ofriga hit förda namn tillhöra rät- 

teligen Alger. 


Tillägg. 

Aira, Tåda f. af frn. Tada, 1 Dalarne Tådå, gräs och i 
bestämd mening Aira c&spitosa. Deraf Tåsel och »Da- 
lekarlis Tåtel> L. Som detta har helt annan härledning 
än det likljudande på Holcus, hafva vi för det förra upp- 
tagit det äldsta fn. namnet. Se p. 204. 

Bupleurum, Harfloka f. Det Danska, Tyska och Engelska 
Haröra afser B. perfoliatum, men passar ej till vår art. 

Cinna (Blyttia), Sötgräs n. nb. efter lukt och smak. 

Cyperus, Cypergräs n. efter Latinet. 

Digraphis arund. picta = Handgräs n. Rksspr. Allmänt 
odladt. 

Leersia, Vildris n. Hänföres af Braun till slägtet Oryza. 


Växtnamnens genus är mycket vacklande och på skiljda 
orter olika; till och med ett så vanligt ord som Vin n. är 
i S. Sverige, 1 likhet med Tyskan och Danskan, m. — Flera 
ord "vexla genus som växtnamn, t. ex. Tåg, Torn m. fl. Jag 
har återgifvit växtnamnens genus så som jag uppfattat det 
i flkspr. och afviker derför stundom från skrspr. I allmän- 
het öfverensstämmer det med Dalins Ordbok; dock har jag 
hört Konvaljen, Tryen m.; Oxeln, Hasseln f.; Bräken, Frä- 
ken, Hagtorn n. med oförändrad pl., ty hagtornar äro ej 
sjelfva trädet, utan dess taggar = tornar m. För undvikande 
af missförstånd synes mig vigtigt skilja Zorn som växtnamn 


från tornar, endast tillkommande taggarna. Så vida dessa 


250 


ej särskildt afses, hafva Krist-tornet (Kristtornar vore högst 
stötande), Surtornet, Nypontornet m. f. alltid pluralen Tör- 
nen. Men det Tyska Andorn m. torde i Skrspr. rättast bi- 
behålla sitt genus, ehuru i folkspr. sägs ett Andorn, flera 
Andorn. Här, som flerestädes, anser jag ej mina åsigter som 
de enda riktiga, utan framställer dem endast som varianter 
till ompröfvande vid slutlig granskning. 


Öfriga Kryptogamers namn. 

Dessa, hvilka så väl i skrift- som folkspråket sällan ega 
sjelfständiga namn, utan endast kollektiva, kunna f. n. icke 
behandlas efter samma grunder som föregående. I praktiskt 
hänseende synas ock speciella namn vara öfverflödiga, då 
endast få, mera framstående, af folket komma att urskiljas 
och Botanisterna alltid helst begagna de vetenskapliga. 

Hela familjen Bryacer utgör efter folkuppfattningen blott 
ett slägte, benämndt Mossa, som derföre ingår som subjekt 
i alla slägtnamn. Endast ett slägte, Fontinalis, har sjelf- 
ständigt namn, Lönke, som mäste bevaras. Af öfriga Mos- 
sor, i flkspr. Mös, har jag endast hört följande ega bestäm- 
da benämningar: Sphagnum, Hvitmossa, Leucobryum 
Svallmossa, Hypnum (större arterna) Väggmossa, Tortula 
ruralis Droppmossa, Polytrichum commune (samt Dieranum 
scoparium) Skur- eller Viskmossa, men den förra i Rksspr. 
Björnmossa. Öfriga benämningar på densamma, Kråkbjugg, 
Gökråg m. fl., äro naturligtvis obrukbara. Trälamossa a. är 
obestämdt, vanligen Hypna, växande på magra ängar. 


Familjen Hepatiex har icke ens eget namn i folkspråket, 


251 
utan innefattas äfven i den kollektiva benämningen Mossa. 
Ett slägte har dock eget namn: Marchantia, Jordlunga. 

Lafvarne hafva ock intill sednare tiden i folkspråket 
blifvit förenade med Mossorna. Namnet Laf tillkommer 
ursprungligen endast Usne& och Alectorie, af Isl lava, 
hänga, men har i sednare tiden af Bot. blifvit öfverflyttadt 
till hela familjen. De utmärktare arterna, f. ex. Islands- 
lafven (Hedelafven Urb. Hjärne), Renlafven m. fl. (vanligen 
dock Mossa i folkspr.), hafva egna, af Linné fastställda 
namn. I alla ingar Laf som subjekt"). De ursprungliga 
Lafvarne benämnas nu vanligen Skägg. 

Deremot förekomma inom Algernas klass, som innefat- 
tar flera familjer, åtskilliga bestämda namn, synnerligast bland 
Fucaceerna, såsom Tång, Höter (Hauter), Klöder, Slake, 
Tare, Söl (Laminaria), Kräkel (Furcellaria), Sudare eller 
Sultrå (OChordaria); men deras närmare bestämmande och 
utredande måste öfverlemnas till någon, som under längre 
vistande i skärgården uppfattat folkets begrepp vid desam- 
ma. Några synas i linguistiskt hänseende rätt intressanta; 
f. ex. Tare sammanfaller med det Celtiska namnet Taruk, 
enligt Dioscorides. Till MNostocinee höra Skyfall, ? Sjö- 
plommon; till Confervacec Vattensilke, Hafslin Brom.; men 


för de lägre, af folket ej urskiljbara, f. ex. alla Diatomaceer, 


+) I en mängd Lafvars namn ingår i folkspr. Let, Isl. litr färg, 
ss. Berglet (Umbilicaria pustulata), Byttelet (Lecanora 
tartarea), Letlaf (Usnea barbata), Letmossa (Parm. saxati- 
lis) m. fl. Jemf. Band. 2, p. 114. I en mängd fanerogamers 
namn ingår Let som artnamn. 


252 
vore ändamaålslöst föreslå Svenska namn, utan begagnas all- 
tid de vetenskapliga latinska. ; 
Ingen'af Kryptogamernas klasser har så talrika sjelfstän- 
diga namn som Svamparnas. För dessa komma vi att redo- 


göra i en särskild uppsats öfver Svamparnas nytta och skada. 


Bland de flera egenheter, jag under studium af växter- 
nas namn i folkspråket iakttagit, synes mig deras flexion, 
i likhet med de starka verbernas, synnerligen anmärknings- 
värd. Den är i allmänhet så regelbunden, att jag uttänkt 
flera namn, som jag sedermera funnit brukliga antingen i 
andra provinser eller i de öfriga förvandta Germaniska språ- 
ken. Så stod för mig namnet Myella alldeles isoleradt, till 
dess jag fann det uttänkta Möl antaget för samma växt i 
Norska språket. Mäånget eljest oförklarligt namn har der- 
igenom blifvit tydligt, f. ex. Sutt, Kers, Kjösa, Skråp, Visil, 
Qualler. Att detta antagande icke är något godtyckligt, är 
klart deraf, att det är antingen samma växt, som dermed 
på olika trakter menas, eller ock någon påfallande öfverens- 
stämmelse, som föranledt dess öfverflyttande på en annan 
art. Det är likväl endast de gamla stamorden, som ega denna 
anborna bildningsdrift, men intet enda, som har sin förkla- 
ring i n. v. språket, ty Syska är snarare att anse som ett 
diminutivum af Suga. Samtliga våra Hängeträd undergå äf- 
ven en likartad flexion i sammansättningar, f. ex. Ek Ike, 
Bok Böke, Asp Espe, Al Äle, Björk Birke, Hassel Hässle, 


Sälg Salle, Gran Gräne, Fur Före (de sistnämnda äfven i 


ry VN 


253 
plur. Gräner; Förer) 0. s. v.; men oförklarligt är, hvarföre 
endast Apeln af våra träd med fullkomliga blommor under- 
går dylik böjning, men icke Ask, Lind, Lönn, Oxel, Rönn 
(ty Runn och Rönn äro skilda uttal i Svea och Göta språ- 
ken), Hägg, Try, Hyll 0. s. v. Almen, såsom stående midt 
emellan båda grupperna, har båda formerna Alm, Ålm. Här- 
med må ej förvexlas den vokalförändring, man finner i vissa 
växtnamns uttal, såsom Brambär, Brimbär, Brombär, Brum- 
bär eller Halster, Hilster, Jolster, Juster, Ister. Som prof 
på växtnamnens flexion må här följande anföras. (Då de 
olika namnen tillhöra samma slägte, äro de tryckta med 
kursiv, men med rak, då de afse olika slägten. De som 
tillhöra närbeslägtade språk, men ej Svenska folkspråket, 


sättas inom parenthes). 


(Erle) Al Arre, Ulra Retz. 
Bo Böna”) Binka (Dansk. Bynke). 
Dodra Då Döre 
Fifla (Myr)Fil — Fibla 
Kase Kers Kjösa 
Klofving (Klee) Klöfver 
(Karvel) Karv Körfvel 
Kax Kära 
Låcka Luck Loka 
Lonke Lunk Lönke 


") Namnet Böna, Faba, Phaseolus är ett helt annat ord och af 
annan rot. Jemf. B. 2, s. 126. — Turkiska Bönorna växa ej i 
Turkiet, utan hafva namnet af skidornas likhet med Turkiska 
sablar; kallas ock Sabelbönor. 


254 


Madra (Madd) Måra 

(Masse) Mäss m. - Missne n. 
Möjella (Möl) Meja 

Molla Mall Melde 

Nägde Narv (Nörel, nörla) 
Quanne (Quönn) Qualler 

Salta, Salsa  »Sutt (Sylt) Sälting 

Sippa Sibb Semper(-tuppa) 
Skräppa”) Skråp Skroma VBotn. 
Stäkra (Lib-)stick Stäggan 

Släta, Släa Slån (Schlehe) 
Sqväckra Squattram  Svickra 

Tuta ISTER Tjuton 

Vase Vass 

Vija (Hven) Vall Vial 

Vera Ves Visil 

Vevel Verf Viva (ej Hvifva), ? Vi- 


ring (mig obekant). 

Det torde vara öfverflödigt anmärka, att här aldrig några 
namn blifvit sammanförda för blott likljudande uttal”"); tvärt- 
om hafva manga sådana, antingen af annan rot eller utan 
någon påfallande öfverensstämmelse växterna emellan, blifvit 
uteslutna. Att en mängd växtnamn på samma sätt äro fle- 


xioner af andra ord är uppenbart, f. ex. Arv af fn. Arbi, 


bu Norskan finner jag namnet Skräppa uppgifvet endast för Tus- 
silago-arter, efter Linnés begränsning. 
++) Så har jag förbigått, såsom mig obegripliga, 
Tara Tjerp Tarald. 


255 


Åxing af Ax 0. s. v. Utsträcker man detta till hela den Ger- 
maniska språkfamiljen, skall man finna en regelbunden lag 
för namnens öfvergång ur det ena till det andra. Här är 
ej stället utföra detta; blott ett par exempel må anföras. 

Reynir Isl. Runn, Rönn Roan Engl. 

Eiche Tysk. — Ek ” Oak Engl. 

Erle Tysk. Al, Arre Owler (Alder) Eng. 

Då man funnit bestämda regler för samma ords uttal 
i Sanskrit, Grekiska, Latin och Mesogotiska, tveka vi icke, 
att det på samma sätt skall lyckas regelbinda våra provin- 
cialismer. För dem, som ej känna det förra, torde följande 


exempel af Pictet vara upplysande: 


Sanskrit. Grekiska. Latin. Mesogotiska. 
Véca (bostad) ”oTx0G vicus Veihs 
Vena (vin) ”otvov vinum Vein. 


Redan Linné fastställde icke blott slägtnamn för grä- 
sen, utan äfven artnamn för så väl dessa som en del andra 
slägten, t. ex. Anemone. Liljeblad gaf artnamn å alla Sven- 
ska Fanerogamer, hvaraf flera äro antagliga. I en Svensk 
Flora borde de icke saknas. Både Björneman och Lange 
upptaga dylika i sina Danska floror; äfven de flesta utländ- 
ska florister. Utrymmet har icke medgifvit här ingå i gransk- 
ning äfven af dessa, uti hvilka flera af folkspråkets benäm- 
ningar kunna ingå. MHufvudsaklig vigt ligger dervid på ur- 
skiljande af allmänt spridda (äfven i närbeslägtade språk) 
och tillfälligt gifna eller genom förvexling uppkomna. 


Jemför man växtnamnen i de Germaniska språken, fin- 


256 


ner man lätt, att de ursprungliga, forngermaniska bäst be- 
varats i det Skandinaviska språket, icke blott till antal, 
utan äfven uttal, med bibehållande af ordens ursprungliga 
böjlighet. Den romanska kulturen inträdde i Tyskland både 
tidigare och mera genomgripande än i Norden. De nyare 
Tyska Botanisterna synas mera afsett det systematiska in- 
tresset, än det nationella, historiskt-linguistiska. Liksom 
Tyskland måste hemta den forngermaniska mythologien från 
Skandinavien, så torde man ock der igenfinna de äldsta 
växtnamnen. Åtskilliga Tyska provinsbenämningar, som nu 
icke ingå i skriftspråket, häntyda derpå, att namnen i 
äldsta tider varit mera öfverensstämmande, såsom (Grenne 
för Abies, Lenne för Lönn, Sal för Salix caprea. Synner- 
ligen har väckt min förundran, att hos Walpert finna som 
Tyska folknamn på Salix pentandra Halster, Jalster, Jäl- 
ster, Jolster, Julster, Juster — eller alldeles desamma, 
som förekomma i vårt folkspråk. I Engelska språket fin- 
nas ännu bevarade flera namn tillhörande fornnordiska språ- 


ket, som saknas i Tyskan. 


Slutligen får jag betyga min förbindelse till Hr Prosten 
Rietz för värderika upplysningar öfver flera växtnamns här- 
ledning och hänvisa till hans förtjenstfulla Ordbok öfver 


allmogespråket för flera ej här upptagna namn. 


KE SS 


De i Sverige växande Pilarterna och deras 
vigt i Landthushållningen. 


I. Allmänna anmärkningar öfver 


Pilslägtet”). 


Pil (Salix) är gemensamma slägtnamnet för de träd och 
buskar, som allmänheten åtskiljer under namn af Pil, Sälg, 
Vide och Jolster. Fran de öfriga Hängeträden (Juliflorce) 


+) Närvarande uppsats har varit intagen i flera häften af Arrhe- 
ni Tidskrift för Landtm.- och Kommun.-Ekonomien, men uppta- 
ges här i sin helhet, då detta arbete till stor del torde ega an- 
nan publik. — Vi hafva häruti upptagit äfven de vilda arterna, 
då vi funnit, att föråldrade och missförstådda åsigter öfver 
samtliga sökt göra sig gällande. De af mig framställda äro de 
af alla n. v. kännare af detta slägte antagna; endast om vissa 
arters hybrida ursprung äro tankarne mycket delade; men detta 
är en fråga, som i praktiskt afseende saknar all vigt. Huru 
subjektiva dessa genealogier äro, bevittnas af deras olikhet hos 
olika författare, t. ex. Meyer, Wimmer m. fl. Att flera för ba- 
starder ansedda blott äro former, vittna f. ex. de båda bastar- 
der, som af Godron och Grenier upptagas under ss. affinis (båda 
nämnda i Nov. Mant. I. under £S. lanceolata), af hvilka cinereo- 
viminalis är uppdragen af den vanliga på sumpig lokal. Huru 
äfventyrliga hybriditets-bestämningar äro af arter, som man i 


Fries, Bot. Utfl., III. 17 


258 

skilja de sig genom sina tuskaliga, enrummiga fröhus, som 
innesluta talrika små, af ett mjukt, ulligt fjun omgifna frön; 
fröhusen sitta tätt tillsammans på ett utdraget hänge, hvar- 
dera betäckt af ett enkelt fjäll. Hanblommornas hängen, som 
finnas på skilda stånd, äro lika bildade med honhängena; 
men under hvarje fjäll ega de, utom den med honhängena 
gemensamma honungsglandeln (vanligen 1, stundom 2, säl- 
lan flera), i stället för fruktämne merendels tvenne, stun- 
dom, i synnerhet i varmare länder, flera ståndare. Ett blom- 
hänge är endast en sammandragen gren, hvars blad öfver- 
gått till hängefjäll och knopparne till standare och frukt- 
ämnen"). Endast med Aspslägtet (Populus) ega Pilarne 
närmare slägtskap, ehuru det förra lätt skiljes genom de 
skaftade och fransade hängefjällen, talrika ståndare på en 
skålformig disk och ej fria honungshus. Dessa slägten bilda 
familjen Salicinew. 

Pilslägtet, ehuru icke tillhörande de ädlare trädslagen, 
är bade ett af de intressantare i botaniskt hänseende och 
vigtigare i ekonomiskt. Det är det enda trädslägte, som 


naturen icke studerat, vittnar t. ex. S. depressa a., som af Wim- 
mer förklaras för en bastard. Märkvärdig är ock Meyers naiva 
bekännelse, att konseqvent skulle enligt denna theori alla pilar 
kunna reduceras till blott ett par arter. 


+) Hos äldre författare förekomma flera misstag i slägtkarakteren, 


såsom att honungsglandlerna förekomma endast hos hanhänget, 
att fröfjunet utgår från fröets spets (»seminibus apice crinitis» 
Wahlenb. Fl. Sv.), hvilka först af Förf. häraf blefvo berikti- 


gade. 


N— 


utbreder sig fran tropiska länderna till den eviga snöns 
gränser, hvilket naturligtvis förutsätter en stor böjlighet i 
arternas bildning; i varmare länderna uppväxa de till höga 
träd, ofta med läderartade blad, men sätta knoppar, hvilka 
eljest vanligen saknas hos tropiska trädslagen; hos oss bilda 
de vanligen högre buskar (de flesta trädartade äro införda), 
men i de högsta fjäll- och polartrakterna erhålla de under- 
jordiska -stammar, hvilkas qvistar endast med ett par blad 
uppsticka öfver den upptinande jordytan. Hos dessa utgår 
blomhänget fran spetsen af arsskottet; hos alla öfriga från 
sidoknoppar på fjolarets skott. I de varmare länderna äro 
Pilarne likväl icke talrika; bland den stora mångfalden och 
rikedomen af ädlare trädslag blifva de nästan utan all vigt. 
Bade till arternas och individernas antal samt deras vigt i 
naturens ekonomi tilltaga de mot kalla zonen i norra he- 
misferen, hvarest slägtet har sitt egentliga stamhåll. 
Samma böjlighet, som vi anmärkt i slägtets bildning, 
aterfinna vi äfven hos de enskilda arterna, som efter olika 
lokaler och afvikande temperatur-förhallanden uppträda i 
helt olika former. Fortplantas dessa genom sticklingar, så 
bibehålla de alla moderväxtens karakterer, hvarföre ock 
våra odlade arter äro så litet föränderliga; då de vilda, som 
uppväxa af frön, framträda 1 manga afvikande former, hvil- 
ket i hög grad försvarar artkännedomen, så att Endlicher 
benämner detta slägte »Botanicorum erux et secandalwm». 
Detta kan dock icke lämpas på Svenska Botanisterna, fast- 


än man i England, Tyskland, Schweiz och Frankrike gått 


260 
till en ytterlighet i arternas söndersplittrande, som annor- 
städes torde sakna exempel; men a andra sidan hotar en 
motsatt ytterlighet, ett sammanslående af allt som är någor- 
lunda likt. Studerar man slägtet i naturen, uppfattar de 
deruti förekommande typerna, så är bestämningen af de verk- 
liga arterna och frånskiljandet af de tillfälliga formerna här 
lika lätt som i hvarje större slägte. Grunden till oredan i 
arternas bestämning är hufvudsakligen att söka i de helt 
artificiella indelningar man följt. Så indelades de af Linné, 
som i sin klassiska Fl. Lapponica först grundlade deras 
speciella kännedom, efter glatta och ludna, helbräddade och 
sågade blad: karakterer, som hos samma art oftast äro för- 
änderliga. Härigenom förleddes Linné att i sina senare 
skrifter med andra sydliga former förvexla flera i FI. Lap- 
ponica väl skilda arter. Wahlenberg framställde en an- 
nan indelningsgrund efter de skaftade och oskaftade, glatta 
eller ludna fröhusen, men emellan de förra kan ingen skarp 
gräns framställas, och glatta och ludna fröhus förekomma 
hos en mängd arter; alla misstag i hans föröfrigt ypperliga 
bearbetning härleda sig derifran, t. ex. skiljande af S. phy- 
liceefolia, S. nigricans i tvenne. Slägtets fördelning i na- 
turliga grupper framställdes först af förf., utvidgades seder- 
mera af Koch och Borrer (hans manga grupper äro dock 
snarare naturliga arter) och är nu mera den af alla utländ- 
ska Botanister antagna. Pa ett underbart sätt sammanfalla 
dessa med folkspråkets benämningar, hvilka jag derföre 


städse bibehållit, och då dvlika Svenska ej varit mig be- 


261 
kanta, har jag sökt bilda nya i folkspråkets anda och icke 
blott genom öfversättningar af de Latinska. 

Flera egenheter i Pilslägtets morfologiska och biologi- 
ska förhållanden måste, såsom utan intresse i ekonomiskt 
hänseende, här förbigås. Vi vilja blott fästa oss vid en 
omständighet, som vanligen förbises, men äfven i praktiskt 
hänseende är af intresse, nemligen förändringarne af deras 
kön. Pilarterna hafva, som redan är- nämndt, han- och 
hon-blommor på skilda buskar och bibehålla alltid moder- 
växtens kön, då de genom sticklingar förökas, hvilket för- 
klarar, hvarföre af de odlade vanligast blott endera könet 
förekommer 1i hvarje trakt. Men genom egna temperatur- 
förhållanden blifva dels enskilda hängen tukönade, dels öf- 
vergaår hela ståndet till det motsatta könet. Tvåkönade hän- 
gen (androgynska) iakttagas vanligen efter föregaende myc- 
ket varma somrar. Detta torde förklara, hvarföre dessa 
tillfälliga afvikelser äro sa allmänna Ii OM Europa, t. ex. 
Schlesien, men så sällsynta i det pilrika England. Ett hon- 
träd af Salix babylonica, af hvilken norr om Alperna en- 
dast honträd förekomma, frambragte 1827, efter föregående 
årets ovanligt varma sommar, qvistar med endast hanhän- 
gen. Men vi känna äfven exempel på buskar, som helt och 
hållet ombytt kön. Så t. ex. öfverflyttades hit till Upsala 
hanbuskar af Salix bicolor, af hvilken blott hanbusken hit- 
tills varit känd; men här har en buske helt och hållet öf- 
vergått till honkönet; — honträdet af Salix babylonica, öf- 


verflyttadt till S:t Helena, blef der ett hanträd. Då det är 


262 


förut bekant, att af flera vilda växter med skilda kön i 
nordliga trakter endast honplantan förekommer, men vid ar- 
tens sydliga gräns endast hanplantan, och båda könen blott 
inom artens naturliga utbrednings-zon, så synes ett likar- 
tadt förhållande inom Pilslägtet ega rum. Detta torde för- 
klara, hvarföre hos oss af alla längre tid odlade arter, som 
härstamma från varmare klimater, endast eller hufvudsak- 
ligen honplantan förekommer, sasom af alla Bandpilarne, 
men af de mera nordliga t. ex. i Skåne endast hanstand, 
sasom S. amygdalina, acutifolia. Da honträden frambringa 
hannar, är det icke, som man theoretiskt antagit, honungs- 
glandeln, som utbildas till ståndare, utan fröhusets skal; vi 
ega exemplar, på hvilka dessa sluta med en pollenförande 
knapp i spetsen. 

Då de olika arterna ofta växa blandade om hvarandra, 
samt blombildningen är mycket enkel och vanligen sker på 
bar qvist, uppsta mycket lätt bastarder, hvilket redan an- 
märktes af Scopoli och Liljeblad. Dessa äro dock i fria 
naturen vida mera sällsynta än man skulle förmoda, före- 
komma vanligen i blott enstaka stånd och äro sa obestän- 
diga, att de icke låta begränsa sig, om man ej fäster sig 
blott vid enskilda buskar (som snart torde försvinna). Med 
allt skäl anmärker Bentham, att man i vår tid allt för if- 
rigt eftersöker dessa rentaf tillfälliga afvikelser, hvilkas upp- 
tagande i Systemet endast göra vetenskapen diffus och vack- 
lande, emedan de utan jemförelse med original-exemplar al- 


drig med säkerhet kunna bestämmas. Så har jag sett hela 


2603 
serier af mellanformer, sannolikt bastardbildningar, emellan 
IS. glauca och S. nigricans, S. glauca och plhyliccefolia, bland 
hvilka ingen begränsning är möjlig, förmodligen deraf, att 
de vanligen befruktas af någondera af stamföräldrarne och 
derigenom «i 3:dje eller 4:de led återvända till dessa. Att 
naturen genom en högre grad af sterilitet söker motverka 
hybriditeters öfverhandtagande, är tillräckligen bekant. Af 
den, som känner typerna i naturen, igenkännas de mycket 
lätt; i en systematisk framställning, som endast bör afse det 
typiska och bestämda i naturen, bör på sin höjd anmärkas, 
att bastard-bildningar förekomma. En annan ytterlighet är 
att som bastarder antaga alla arter, som i utseende eller 
karakterer närma sig tvenne eller flera andra; förekomma 
de i sin egentliga hembygd i mängd, alltid bestämda och 
med egendomliga biologiska förhållanden, så måste de bibe- 
hållas som arter; äfven om man skulle förmoda deras hy- 
brida ursprung, hafva de nu mera fixerat sig till bestämda 
arter, t. ex. Linnés Sorbus hybrida. NSärskildt gäller detta 
om Bandpilarne, hvilka jemte S. rubra m. fl. Wimmer för- 
klarar för bastarder af S. viminalis; då de flerestädes just 
äro de allmännaste, i ekonomiskt hänseende de vigtigaste 
och af allmänheten bäst kända, måste de alltid upptagas 
särskildt, med tillägg, om man vill, af deras förmodade ge- 
namnen skulle endast leda till ny oreda. 

Det är förnämligast i Skane pilplanteringar allmänt 


och i stort förekomma; näst sädesslagen äro de Skånes vig- 


204 
tigaste kulturväxter. Naturligtvis är deras värde vida större 
på ett skoglöst slättland än i skogstrakter, der man har lätt 
tillgång till både bättre brännmaterial och slöjdvirke och 
kan erhålla vidjor och tunnband, fast mindre goda, af de 
vilda arterna. I England åter, der pilplanteringar i största 
skala ega rum, anser man sig på många lokaler icke kunna 
draga högre inkomst af jorden än genom pilplanteringar. 
Ofvan Skåne förekomma de endast spridt eller vid några 
större egendomar först i sednare åren planterade. Att de 
öfver allt förtjena allmännare odling är intet tvifvel, syn- 
nerligen till lefvande häckar, för att uttränga de fula, kost- 
samma, skogsödande gärdesgårdarne. Till lefvande häckar 
äro de visserligen ej de förnämsta buskarter, men de med 
minsta kostnad anlagda och hastigast tillväxande. 1 den 
man skogsbristen ökas, stiger äfven deras värde som bränn- 
material. På de orter, som lida af total vedbrist, t. ex. Bo- 
huslänska kusten och vissa delar af Vestergöthland, der min- 
sta ljungpinne, örtstjelkar o. s. v. för detta ändamål om- 
sorgsfullt insamlas, afhjelpes denna brist hastigast och lät- 
tast genom pilplanteringar. Genom afsättning af vidjor till 
tunnband 0. s. v., hvilka äro en begärlig handelsartikel, kan 
äfven pekuniär inkomst erhallas. Men innan man företager 
pilplantering i stort, måste man känna de många arterna 
deraf, för att kunna välja de för olika lokal och olika än- 
damal bäst passande. Vid alla Landtbruksskolor borde fin- 
nas planteringar af de i ekonomiskt afseende vigtigaste ar- 


terna. För att underlätta deras kännedom och befordra de- 


265 
ras allmännare plantering, lemna vi här en populär upp- 
ställning af samtliga hos oss vilda och odlade arter samt 
till slut en allmän öfversigt af deras mångfaldiga använ- 
dande och nytta. Att vi i den förra upptagit så mycket 
specielt, har varit nödvändigt för att upplysa de flera miss- 
tydningar och oriktiga åsigter, som blifvit framställda. 

De omständigheter, som hufvudsakligen uppmuntra till 
pilplanteringar, äro den egna lättheten att plantera Pilar, 
som sedermera ingen värd behöfva — den otroligt hastiga 
tillväxten, sedan de riktigt bildat rot och stam — den om- 
ständigheten att de hvart 3—5:te år kunna skattas (eller 
som man i Skåne säger kapas) och derefter hastigt ater 
tillväxa — att deras odling icke fordrar någon synnerlig 
jordens beredning, knappt något urval, om man undantager 
mycket torr och högländ mark. Då man planterar ädlare 
trädslag, sker det för efterkommande slägten, hvilket vår 
tid, som heldre drager vexel på framtiden, så ogerna un- 
derkastar sig; pilplanteringarne åter erfordra hvarken några 
kapitaler eller tidspillan; om få år-far man sjelf skörda af- 
kastningen. Deras uppdragande genom frön är både lång- 
samt och osäkert; många hafva pastätt, att det alltid skulle 
misslyckas. Orsaken dertill har varit, antingen att frön 
insamlats af obefruktade stånd, Nvilket lätt inträffar, då 
blott endera könet, såsom hos de odlade, finnes i en trakt, 
eller att de först blifvit utsådda om våren. Efter de mång- 
faldiga försök, jag i detta afseende anställt i härvarande 


botaniska trädgard, förlora Pilars frön sin groningskraft, om 


266 
de förvaras till följande år, men gro mycket lätt, om de, lika- 
som i fria naturen, utsås om hösten straxt efter mogningen. 
Af Salix angustifolia erhöllos 1857 från Köpingeåns utlopp 
i Skåne i bref några mogna hängen; deras frön grodde myc- 
ket lätt och hade redan en månad derefter uppväxt till plan- 
tor af I tums höjd (detta strider mot artens förmodade hy- 
brida ursprung). Vanligast förökas de genom störar eller 
sättqvistar, hvilket går mycket lätt”) och kan verkställas 
både om hösten, sedan löfven affallit, och om våren, innan 
löfven utspruckit. Handgreppen dervid äro lika enkla som 
allmänt bekanta. År jorden icke förut beredd eller lös, måste 
man likväl gräfva gropar för störarna och icke endast ned- 
sticka dem i jorden, emedan barken å rotändan derigenom 
lätt afskalas, hvarigenom sättqvisten utdör. Efter jordens 
olika beskaffenhet och störens tjocklek nedsättas de mer eller 
mindre djupt, vanligen en aln eller så djupt, att de nå fuk- 
tig botten. Man måste ock vakta, att de icke rubbas af bo- 
skapen, innan de riktigt slagit rot, samt vattna dem, i fall 
torka infaller och bottnen ej är sur. De trifvas i all jord, 
blott den är fuktig; endast på styf lera sker tillväxten lång- 
sammare. Sjöstränder, abräddar 0. s. v., hvilka de binda, 
så att urskärningar icke kunna ega rum, äro deras natur- 


ligaste växtplatser; en del kunna äfven växa i vatten, och 


”) Ett undantag härifrån gör den utmärkta S. incana Schrank, 
hvars fortplantning genom sättqvistar för mig alltid misslyckats 
och sannolikt till följe deraf icke förekommer i Sverige. Der- 
emot skall denna art mycket sprida sig genom frön. 


267 


deras gagn till lefvande häckar på dessa ställen skall ne- 
danföre framställas. I Skåne väljer man vanligen till pil- 
hagar (pilplanteringar) sumpiga, ej odlingsbara platser; att 
den areal, vägarne upptaga, äfven må lemna någon afkast- 
ning, randas dessa med pilar; jordvallarne, som tjena till 
gärdesgårdar, beklädas öfver allt af pilhäckar, hvilka der- 
igenom pa en gång blifva vackrare, varaktigare och för sitt 
ändamål tjenligare, men i proportion lemna en föga mindre 
gagnelig afkastning än de skörderika fält, de omhägna. I 
närheten af akrar, besådda med vintersäd, blifva de likväl 
menliga genom den mängd snö, som vid dem vintertiden 
gerna hopar sig — och, efter andras uppgift, genom de mil- 
lioner sparfvar, som i dem hafva sina nästen och vistelse- 
ort och beskyllas äfven taga sin tionde af skörden. Andra 
äter pasta, att dessa mera gagna genom den mängd larver 
och insekter de förtära, hvarföre Skåne mindre lider af sä- 
desmask än andra provinser. Det är nemligen utrönt, att i 
Skåne skogslundarnes löf ofta förstöras af insektlarver, se- 
dan man ur dem bortskjutit en mängd smafagel. Att pil- 
häckarne åter i sin mån bidraga till fuktighetens bibehål- 
lande, hindra sol och stormar att utsuga de öppna kala fäl- 
ten, är intet tvifvel. I sednare åren har man äfven funnit 
videplanteringar synnerligen tjenliga till flygsandens häm- 
mande, der bottnen är fuktig; huru vigtiga en del af de 
minsta jordviden dertill äro i naturens hushållning, skola vi 
i en sednare afdelning utförligare afhandla. Hvad pilplan- 


teringarne dessutom bidraga till Skånska slättens förskö- 


268 
ning; hvad lif och lek spridas öfver fälten af deras vingade 
sångarskaror, lärer icke undfallit någon, som under sednare 
decennier berest nämnda »icke provins, utan kungarike» (H. 
M. Konung Carl Johans yttrande). Huru tröttande för ögat, 
med all sin rikedom, vore icke denna strandlösa ocean af 
böljande skördar, om icke pilhäckarne omskapade landet till 
en vänlig skärgård med landtgårdar och tempel, omkransade 
af silfverglänsande Pilar. Skånes ekonomiska välstånd, sam- 
tidigt med den allmännare pilplanteringen, daterar sig från 
de gamle byarnes rasering genom enskiftet. Förut hette 


det: »en hyll och to pil är skouv nog på slätten». 


II. De i Sverige vilda och odlade Filarter. 


Emellan de vilda och odlade arterna kan svårligen nå- 
gon skarp gräns uppdragas; de flesta äro väl ursprungliga i 
vårt land, men flera ock införda, ehuru numera hos oss så 
naturaliserade, att man af deras växtsätt och förekommande 
lätt skulle taga dem för inhemska, t. ex. Hvita pilen, Knäcke- 
pilen, S. purpurea och S. undulata, så vida icke andra grun- 
der häntydde på främmande härkomst, t. ex. blott ena kö- 
nets förekommande, den fullkomliga likheten hos samtliga 
individerna, hvilken häntyder på deras fortplantning genom 
sticklingar eller krypande rötter och icke genom frön. Naå- 
gra, som i vissa landsorter endast förekomma odlade, fin- 
nas i andra fullkomligt vilda, t. ex. Mandelpilen, Lagervi- 


det. Alla arter, som i stort, ofta på ouppodlad jord, plan- 


269 
teras, t. ex. alla Bandpilar, upptagas äfven vanligen som 
inhemska, ehuru knappt någon buske af dessa finnes, som 
ej ursprungligen blifvit planterad. Till dessa sluta sig nä- 
gra utländska, som ännu endast odlas i trädgardar; af dessa 
upptaga vi blott dem, som för sin nytta eller skönhet för- 
tjena odlas i stort, och hvilka vi af erfarenhet känna väl 
trifvas i vårt klimat. 

Då vi här icke bort lemna en sträng systematisk be- 
skrifning af arterna, utan endast mera för allmänheten i 
ögonen fallande skiljaktigheter, få vi i förra afseendet hän- 
visa till sista upplagan af D:r Hartmans förtjenstfulla hand- 
bok i Skandinaviens Flora. Önskligt hade i vår tanka va- 
rit, att denne förf. antagit en mera naturlig indelningsgrund, 
ty skillnaden emellan tidig (på bar qvist) och med bladen 
samtidig blomning är alltför osäker. En mängd arter, som 
i S. Sverige blomma med oskaftade hängen pa bar qvist, 
blomma i Lappland samtidigt och på bladiga hängeskaft, 
t. ex. S. nigricans, Caprea: en naturlig följd af vårens vida 
hastigare framryckande 1 den högre norden. Till Lappska 
pilarnes kännedom hafva i sednare tider Prosten Lestadius 
och Professor Andersson lemnat de vigtigaste bidrag; .till 
deras synonymik ovärderliga Lektor C. Hartman efter Lin- 
nés Herbarium. 

Pilslägtet fördelas i följande större, naturliga grupper: 

I. Egentliga Pilar (Amerina Fr.). Blomhängen ur si- 
doknoppar på förra årets skott, med bladiga hängeskaft; 


honhängen under mognaden hängande, utom hos S. viridis. 


270 
Hängefjällen gulgröna, enfärgade, affallande, men hos S. vt- 
ridis och S. amygdalina vanligen qvarsittande. Ständare 
fria, 2 eller, synnerligast i varmare klimater, flera. Honungs- 
glandler 2. Vanligen träd eller höga buskar med släta, så- 
gade blad. 

II. Rödviror (Helix Fr.). Blomhängen ur sidoknop- 
parna af förra årets skott, vanligen oskaftade, men med små 
bladiga skärmblad. Hängefjällen svartbrända, qvarsittande. 
Honungsglandel 1. Ståndare sammanväxta, ofta till en enda; 
knapparne efter afblomstringen svartnande. Fröhusen oskaf- 
tade, med qvarsiltande kort stift och korta märken. Buskar 
med smala, släta, svartnande blad, ofta motsatta. 

III. Videpilar (Vetrix Fr.). Blomhängen ur sido- 
knopparna fran förra arets skott, oskaftade och vanligen 
bladlösa; utvecklas före bladen. Hängefjällen vanligen svart- 
brända, qvarsittande. Honungsglandel 1. Stäåndarne 2, fria, 
med gulnande knappar. Fröhusen oskaftade (endast hos nå- 
gra öfvergångsformer till följande kort skaftade). Stiftet 
långt utdraget, vanligen hårsmalt, jemte de mycket långa 
och smala märkena slutligen affallande från det mogna frö- 
huset. Träd eller högre buskar med mycket ludna hängen. 
Genom medelformer närma sig dessa så väl Pil- som Vide- 
arterna. 

IV. Videarter (Caprea Fr.). Blomhängen och hänge- 
fjäll som föregåendes. MHonungsglandel. 1. Ståndare 2, 
med gula knappar. Fröhusen långt och tydligt skaftade; 


märken korta, tjocka, ägglika, jemte det styfva, ofta omärk- 


271 
liga, stiftet qvarsittande. Utom den trädartade Sälgen äro 
de öfriga buskar. 

V.  Fjällpilar (Chamelix Fr.). Blomhängen i spetsen 
af de bladiga aårsqvistarna. Hängefjällen vanligen svedda, 
trubbiga, qvarsittande. Honungsglandler vanligen 2, sam- 
sittande. Stäåndarne 2 eller flera, med efter afblomstringen 
mörknande knappar (under blomningen ofta blå!). Fröhu- 
sen nästan oskaftade, yngre vanligen korta trubbiga, äldre 
utdragna ofta hornlika. Stift och märken smala, vanligen 
klufna. Utom SS. glauca äro alla mycket lågväxta; bladen 
yngre långhåriga, äldre vanligen glatta. 

Man finner ofta i naturen, att ytterligheterna närmast 
beröra hvarandra; sa äfven här, att fjällpilarne i flera hän- 
seenden mest närma sig de egentliga pilarne, hvilkas verk- 


liga hemland äro jordens varmare länder. 


I. Egentliga Pilar, Jolster (Amerina). 
Till denna afdelning hör äfven Tårpilen (S. babylonica 
L.) eller »den sörjande pilen”) från de elfver vid Babylon». 
Det är ett af de vackraste trädslagen med sina långa, smala, 


till jorden nedhängande qvistar, mycket smala och utdragna 


") Sörjande träd eller arbores tristes kallar man sådana, hvars 
långa smala qvistar hänga ned mot jorden, t. ex. den inhemska 
Hängbjörken: Fornsvearnes offerlundar och deras grifthvalf. 
Äfven i sydliga länder planterades dessa i hedniska tiden på 
grafvarna såsom sorgens emblemer; men de Kristnas vissa tro 
och anande hopp har heldre valt träd, som rakt sträcka sina 
grenar mot himlen, t. ex. Cypressen, Pyramidpoppeln o. s. v. 


272 


blad och hängen; en verklig prydnad för parker och utom-' 


lands allmänt planterad kring grafvårdar. I Sverige uthär- 


dar den icke väl klimatet (om ej på Gottland och vestliga 


Norge); i Lund var den i äldre tider planterad, men bort-: 


frös de flesta vintrar till roten och utdog snart; men i Kö- 


penhamns Botaniska trädgård, instängd mellan höga hus, 


har jag sett träd högstammiga som stora Ekar. Lyckligt=: 


vis kunna vi nedanföre uppgifva en ärt, som genom lika 
växtsätt och skönhet ersätter denna och genom sin nytta 
framför henne eger företräde, neml.. Spetsbladiga Daggpilen. 

1. Hvita Pilen (S. alba L.). Växer enligt Prof. Blytt 
fullkomligt vild vid: Lerelfven i S. Norge; men i: Sverige 
har jag aldrig sett något träd, som ej blifvit planterädt: 
Arten är otvifvelaktigt af främmande ursprung, ehuru för 
lång tid sedan införd. Bland alla vära Pilarter uppväxer 
den till de resligaste träd, med långa, upprätta, sega (fast 
i grenvecken något sköra), fint hvitpudrade grenar. Den är 
tillika en af de vackraste; lätt skild af sina smala, isynner- 
het yngre af ett fint silkesludd silfverglänsande blad och 
smala, något glesblommiga och nedböjda hängen. Salix wvi- 


tellina Auctt. (och L., enligt synon.) är endast en sjuklig 


form af denna med gul bark. Som allée- och parkträd eger 


Hvita Pilen företräde framför de öfriga och uthärdar väl 
stormarna; den är i detta afseende den allmännast plante- 
rade på Skånska slätten. Små lundar deraf vid kyrkor och 
boningar gifva landskapet genom sina hvitskimrande kronor 


ett pittoreskt utseende. I öfra Sverige ser man den sällan; 


; EV 
ENE a 


273 


kring Stockholm trifves den dock väl, men på Upsalaslätten 
har dess plantering 1 stort misslyckats, möjligen deraf att 
de nedsatta störarne ej skyddats från boskapen. I skog- 
lösa trakter är den af. värde som bränsle; på Skånska slät- 
ten lemnar denna och följande mesta kok- och bakved och 
användas äfven till slöjd. Barken lemnar förträffligt garf- 
ämne; de berömda skånska klippingsskinnen till handskar 
0. sS. v. beredas med sälg-, men äfven pilbark. De späda 
qvistarnes bark uppgifves som surrogat för Chinabark. 

2. Gröna Pilen (S. viridis Fr.) är på Skånska slätten 
nästan lika allmänt planterad som föregående och växer 
der och i Kalmartrakten äfven, åtminstone skenbart, vild i 
buskform; båda könen blandade. Den förekommer spridd 
till medlersta Sverige, Norge, i Danmark (både vild och 
planterad, Lange), i N. Tyskland (Sonder), Holland (v: d. 
Bosch) och säkerligen flerestädes, ehuru förvexlad med föl- 
jande. Jag har flera anledningar tro, att Engelska Botani- 
sterna med S. decipiens (»native of Britain, growing plenti- 
ful in woods and hedges») afse denna, fast Hoffmanns der 
odlas. Professor Andersson har äfven urskiljt den bland de 
Nord-Amerikanska Pilarna. Af Botanisterna har den hit- 


tills förvexlats med följande (det var af en Skånsk skjuts- 


bonde, jag först lärde skilja »Gröna pilen» och »Knäcke- 


pilen»); men den är onekligen mera beslägtad med föregå- 
ende, genom hela sin växt, sina upprätta sega, yngre röda 
grenar (som lemna förträffliga vidjor), men lätt skild af 


Fries, Bot. Utfl., III. 18 


274 


sina glatta blad och grenar samt mycket tidigare blomning. 
Blandad med föregående står denna med halfväxta, något 
klibbiga blad grön och i full blomning, medan den förra ännu 
är bar. Med följande åter kan den svärligen förvexlas utom 
i herbarier. Från båda skiljes den genom sina styft upp- 
rätta hängen, vanligen”qvarsittande hängefjäll, tydligare skaf- 
tade och mera utdragna fröhus. Planterad blir den ett träd, 
något lågväxtare än den förra, men lika härdigt mot stor- 
marna och ännu mera mot kölden. Dess användande är lika 
föregåendes; men som mera härdig är den att föredraga, 
der den Hvita Pilen ej gar väl till. 

3. Knäckepilen") (S. fragilis L.) är af alla våra träd- 
slag, äfven vintertiden, det lättast urskilda genom sina ut- 
spärrade, vanligen i rak vinkel utgående bräckliga grenar; 
äfven blomhängena, som hos denna och följande äro mera 
tjocka och tätblommiga än hos de tre förutnämnda, utgå i 
rak vinkel och blifva fruktbärande hängande. Ehuru nu- 
mera vid sjö- och flodstränder flerestädes fullkomligt vild 
(den fortplantas nemligen af de i vattnen nedblåsta qvistar- 
na, som sedan kringföras af vågorna, till dess de uppkastas 


på stränderna och der slå rot, hvilket förklarar, hvarföre de 

+) Både denna och föregående benämnas vanligen Grönpil; men 
jag har här upptagit det af allmogen i Skåne brukliga Knäcke- 
pil, motsvarande Tyskarnes namn Knachweide, Engelsmännens 
Crack-Willow för denna art. När jag här och i det följande 
talar om Skåne, menar jag Skåne för 30—40 år sedan, då jag 
vistades derstädes, och från hvilken tid jag bevarar så många 
kära ungdomsminnen. 


275 


vilda stammarne vanligen äro nedliggande), är den otvifvel- 
aktigt införd 1 äldsta tider och först bland alla odlade Pil- 
arter, hvarföre den ock är den allmännast spridda öfver hela 
landet; men i Skäne (der den nu mera sällan planteras, t. 
ex. Weberödstrakten) är den i sista scklet undanträngd af 
de båda föregående ädlare arterna. Önskligt vore, att så 
allmänt skedde, ty den är ett fult träd, förgängligt genom 
sin bräcklighet, hvarföre det illa tilltygas af stormarna, och 
föga varaktigt. Ofta far man af denna art se hela stammar 
eller grenarne utdöda; ett förhållande, som ej eger rum med 
de föregående, äfven sedan stammarne blifvit ihåliga eller 
å ena sidan af röta förstörda. En förtjenst har den dock: 
eger den skydd, så växer den hastigare än någon annan, hvar- 
före den frodigaste formen deraf (S. Russeliana Smith!) i 
England framför alla andra rekommenderas till brännmate- 
rial, och en Engelsk chemist Biggin anser dess bark som 
garfämne ega företräde framför ekbark. Genom sekelslång 
kultur har den utbildats i olika provinser till flera afarter, 
hvilka numera, da de fortplantas genom störar, äro bestän- 
diga. De utmärktaste bland dessa äro S. pendula Ser. eller 
enl. de fleste förf. S. Russeliana med spensligare slutligen 
hängande grenar, smalare och jemnt tillspetsade blad (de 
yngre hvitludna) och mindre fröhus, hvilken förekommer i 
V. Småland och magrare bergstrakter — samt S. decipiens 
Hoffm., mera lågväxt, med mera uppräta, glänsande grenar 
(hvilkas öfverhud lossnar i tunna hinnor) och bredare, min- 


dre spetsiga blad (de först utslående äro trubbiga). Den 


276 
är sällsynt t. ex. i Skåne (S. vitellina Retz.), kring Upsala 


(ur Linnéanska trädgården, der den äfven odlades under 
namn af S. vitellina). För sitt behagligare utseende kan 
denna sistnämnda förtjena odlas i parker, men är otjenlig 
till häckar. 

4. Långspetsade Pilen (S. acuminata Schultz, Koch) 
är en medelform emellan föregående och följande, från hvars 
smalbladiga (var. tetrandra) varietet så väl vilda som plan- 
terade exemplar i herbarier oftast med svårighet skiljas, 
helst de hjertformiga stiplerna vanligen saknas. Bladens 
glans, blomhängena 0. s. v. äro lika. Men hela trädets ut- 
seende, växtsätt och bladens form öfverensstämma med före- 
gående, att man förmodar den vara en bastard emellan 
dessa båda. I ekonomiskt hänseende har den ett bestämdt 
företräde framför båda eller förenar bådas bättre egenska- 
per. Hos oss är den knappt någorstädes odlad i mängd, 
men i Danmark allmänt; på Fyen och närliggande öar har 
den alldeles utträngt Knäckepilen, hvarföre den derstädes 
intill sednare åren blifvit tagen för S. fragilis. — Den i 
Botaniska trädgårdar stundom odlade S. lucida, från N. 
Amerika, är en mellanform mellan denna och följande. 

5. Jolstern, Jolster-Pilen (S. pentandra L.) växer vild 
på sankare marker öfver hela riket mycket allmänt (hvar- 


före den äfven erhållit ett sjelfständigt namn i folkspråket”), 

+) Namnet uttalas olika i olika provinser, i Småland Hjelster, i 

Vestergötbland Halster, i Nerike Hilster, i Upland Jolster, i 
Norrland Juster och i Dalarne Ister. 


2 


vanligen som buske, men äfven som träd, synnerligen då 
den är planterad. I min barndom funnos deraf vid Femsjö 
ett par honträd, 25—30 fot höga. Ånnu frodigare växer 
den i Norra Lappmarkerna; stammen får en mans tjocklek, 
bladen blifva mycket stora, breda (ovala), mindre tillspet- 
sade, så att den torde förtjena anmärkas som en egen -va- 
rietet (i Vahls Herbarium finnes den som en egen art, un- 
der namn af SS. latifolia); fullkomligt liknande exemplar er- 
höll jag från Kinnekulle af Lindgren, som äfven anmärkte, 
att den der egde manstjock stam”). På magra fält i slätt- 
lands-trakter, såsom Skåne, kring Enköping o. s. v., före- 


+") Det torde förefalla mången oväntadt, att denna, S. depressa, 
S. nigricans m. 1. förekomma frodigast i högsta norden och af- 
taga emot södern. Men det är en allmän lag i naturen, att 
hvarje art fullkomligast utbildas i sitt hemland, och ju mera 
derifrån aflägsnad, desto mindre frodig växer den. Ett blidare 
klimat gör visst icke hvarje växt mera frodig. Nämnde pil- 
arter, Dvergbjörken m. fl. blifva ojemnförligt frodigare i Lapp- 
land än i Småland. Vid första betraktandet måste dock anses 
ännu besynnerligare, att fjällväxterna i södra orterna mest ska- 
das af frost, så att de, odlade i varmare trakter, antingen måste 
förvaras inom hus (hvilket är förhållandet med Fjällpilar, hvil- 
ka derföre icke kunna blifva föremål för allmännare kultur) 
eller täckas öfver vintern och långt fram på våren; — men detta 
är lätt förklarligt, om man besinnar, att de i sitt egentliga hem- 
land äro hela denna tid betäckta af snö, hvilken som dålig 
värmeledare skyddar för kölden, deremot att i södra orterna 
de äro blottställda för bar vinter, att den slumrande vegeta- 
tionsdriften derstädes i otid väckes af den tidiga vårvärmen, 
hvarefter de späda skotten förstöras af eftervintrar och frost- 
nätter. 


278 


kommer den såsom en lågväxt buske med lancettlika lång- 
spetsade blad, vanligen 4 ståndare (Salix tetrandra LL. Öl. 
Resa). Genom de fullkomligt glatta, glänsande, yngre klib- 
biga bladen, hvilkas skaft hafva flera vårtor (glandler), ägg- 
formiga stipler och talrika ståndare samt sen blomningstid 
med fullt utväxta blad, är den lätt skild från de öfriga. 
Uppdragen till träd är den med sina höggröna glänsande 
blad en verklig prydnad i parker och är mindre blottställd 
för kärnröta än öfriga arter; men till lefvande häckar eller 
korgarbeten är den mindre användbar. Veden är väl fa- 
stare än öfriga arters, men till bränsle är den föga tjenlig; 
»sprakar värre än Granved!» Den har synnerligast kommit 
i rop för den rika ull, en art bomull, som af denna art 
lättare och af bättre qvalitet insamlas, än af de öfriga, 
hvarom nedanföre mera. För biskötseln är den af stort 
värde, emedan den blommar senare än alla de öfriga. Han- 
hängena hafva en egendomlig vällukt. 

6. Mandelpilen (S. amygdalina L.) växer fullkomligt 
vild vid de flesta större elfvar, som hafva sitt ursprung från 
Fjällryggen; för öfrigt mera sällan odlad utom uti Skåne, 
i hvars sydöstra hörn de flesta pilhäckar utgöras af han- 
stånd af denna art. Den är mycket lätt känd af sina af- 
långt lancettlika, spetsade, glatta blad med stora, halft hjert- 
lika biblad; blomhängen på korta bladiga skaft, hanbuskens 
med trenne ståndare, honbuskens med långt skaftade, ägg- 
rundt koniska fröhus. En egenhet hos denna art är att den 


yttre barken ärligen aflossas på de äldre stammarna. Van- 


279 


ligen växer den som högre buske med långa smidiga skott, 
liksom Bandpilarne; men den uppdrages äfven till höga träd 
(vid Borreby på vestkusten af Skåne såg jag dylika öfver 
30 fot höga) och blir då, liksom de föregående, bräcklig i 
grenvecken. I Norska Nordlanden finnes en förändring med 
nästan jemnbreda blad; den synes mig mera skild från den 
vanliga, än S. ippophaöfolia från S. undulata. Arten är i 
hög grad förtjent af odling i stort; den är synnerligen tjen- 
lig till lefvande häckar, lemnar förträffliga tunnband (hvaraf 
den äfven benämnes Bandpil) — och löfven äfven foder åt 
den mindre hornboskapen. (Vid Upsala finnes den hvarken 
vild eller planterad. Källan för denna uppgift är mig obe- 
kant.) 


II.  Rödviror (Helix). 


Af denna afdelning finnes ingen hos oss ursprungligen 
vild och af dess första afdelning (S. grisec), innefattande 
Nordamerikanska arter, till utseende och växtsätt liknande 
egentliga Pilarne, ingen naturaliserad. — Af dess andra af- 
delning, S. purpurece, innefattande Europeiska arter, till 
växtsätt liknande Bandpilarne, äro tvenne odlade, af hvilka 
S. purpurea redan vid Eidern möter verkligt vild, med båda 
könen tillsamman. Detta anse vi icke förhållandet vara hos 
oss, ehuru den på Kullaberg och många ställen i N.V. 
Skåne lätt skulle tagas för ursprunglig, om icke hanplantan 
öfver allt saknades. — S. austriaca Host., vanligen ehuru 


oriktigt kallad S. Pontederana, finnes endast i Bot. Trädg. 


280 

Y. Allmänna Rödviran (S. purpurea L.) har från äl- 
dre tider i Skåne varit allmänt odlad (n. m. på flera ställen 
skenbart vild) och trifves väl äfven i medlersta Sverige. 
Vid Upsala finnas utmärkt vackra, täta och varaktiga häc- 
kar af denna art. Den skiljes mycket lätt från de öfriga 
genom sina smala, men upptill bredare, blåaktiga blad, af 
hvilka de nedre äro motsatta. Yngre qvistarne äro purpur- 
röda, äldre gråaktiga; inre barken citron-gul och utmärkt 
genom en egen bitter smak. Bladen svartna under tork- 
ning. Salix Helix, Lambertiana och Wolgariana äro indi- 
viduella former af denna, som i fria naturen utan all gräns 
sammanflyta med den vanliga. Hos alla äro båda ståndar- 
ne sammanväxta till en enda, hvars knapp derigenom blir 
4-rummig. Till lefvande häckar är den en af de mest vär- 
derika; till fästande af flodstränder den tjenligaste. Af de 
långa, smala och sega vidjorna beredas de vackraste och 
finaste korgarbeten, rothattar och flera flätverk. Det är 
med denna arts utmärkt smidiga vidjor de vackra, varak- 
tiga (»hundraåriga») Skånska halmtaken hufvudsakligen bin- 
das. 

8. Gröna Rödviran (S. rubra Huds.) har först i sed- 
nare tider blifvit införd; endast på få ställen i Skåne, Ve- 
stergöthland (hvarifrån dock redan Liljeblad kände den) 
förekommer honplantan, men vid Nyqvarn i Södermanland 
hanstånd planterade. Den är högre och speusligare till väx- 
ten än föregående; lätt skild genom sina smalare, upptill 


tillspetsade, gröna blad, längre stift och endast nedtill sam- 


281 


växta ståndare, med tvenne fria knappar. Arten är vild i 
södra Europa; kring Karpatherna uttränger den, enligt Wah- 
lenberg, föregående. Dess egenskaper och användande äro 
för öfrigt lika med föregåendes; till finare korgarbeten och 
band eger den till och med företräde, men den är ömtåli- 
gare för klimatet, så att qvistarne ofta skadas af vinter- 
kölden. Af denna har jag sett en buske med på undre si- 
dan silfverhvita blad, som syntes mig vara en tydlig hybrid 


af denna och Salix vimtnalis. 


I. Vide-Pilar (Vetrix). 


Denna afdelning, som står midt emellan de egentliga 
Pilarne och Videarterna, innefattar flera till utseendet myc- 
ket skilda arter, hvilka dock så öfverensstämma till karak- 
terer och sammanflyta genom mellanformer, att de icke kun- 
na långt åtskiljas, t. ex. S. daphnoides och lanata. Salix 
Lapponum, som oriktigt blifvit förd till fjällpilarne, blir, od- 
lad och behandlad som Bandpilarne, dessa fullkomligen lik. 
— Vi fördela dem i tvenne underafdelningar, af hvilka den 
förra innefattar Nordiska, vilda arter; alla arter hörande 
till. den senare äro hos oss införda. Båda afdelningarne 


börja med arter, som till utseende och växtsätt närma sig 


Amerine (S. acutifolia — S. undulata), och sluta med ar- 
ter, som öfvergå till Capree (S. canescens — 58. holose- 
ricea). 


a. Ullpilar (S. lanate 1. chrysanthe). Träd eller bu- 
skar, med mycket tidigt (långt före bladens utslående) blom- 


282 


mande, oskaftade, bladlösa och mycket ullhåriga hängen, in- 
neslutna i ovanligt stora, för denna grupp egendomliga, 
knoppar, hvilkas mösslika täckfjäll mycket tidigt affalla, 
stundom redan om hösten. Hängenas rika ullhårighet sy- 
nes vara i dessas ställe bestämd att skydda dem mot köl- 
dens inverkan. 

9. Spetsbladiga Daggpilen (Salix acutifolia W.) växer 
fullkomligt vild i Finland på Ladogas stränder; men till Sve- 
rige blef den först (endast hanståndet) införd under första 
årtiondet af innevarande sekel af framl. Professor A. J. 
Retzius; numera är den temligen allmänt planterad både i 
södra och medlersta Sverige; äfven från Jemtland har jag 
erhållit blommande qvistar deraf. År 1812 fördes den af 
mig från Lund till Småland och har nu derifrån vida spridt 
sig. För öfrigt är den så närbeslägtad med följande, att 
den måhända rättare betraktas som underart af densamma. 
Båda utmärka sig genom sina brunvioletta grenar, om 
våren öfverdragna med en grå dagg, som med fingret lätt 
afstrykes, inre barken gul (lik Rödvirans), stora hänge- 
knoppar, som redan om vintren afkasta sin betäckning, och 
tidig blomning, minst 14 dagar före alla andra Pilar. Från 
följande åter skiljer denna sig endast genom sina smalare, 
jemnbredt-lancettlika, mera långspetsade blad och stipler 
samt mycket längre och smärtare, slutligen hängande gre- 
nar. Till växten liknar följande S. fragilis, denna åter S. 
fragilis pendula eller ännu mera Tårpilen, hvilken den så- 


som prydnads- och sorgeträd under vårt klimat ersät- 


283 
ter"). För sitt i flera hänseenden egendomliga utseende 
(och icke minst genom sina med dagg öfverdragna blå gre- 
nar), sin ovanligt rika och tidiga blomning (under 10 år 
blommade den vid Femsjö mellan d. 25 Mars och 8 April) 
bör den aldrig saknas i någon lustpark; men som grenarne 
hos den trädartade i grenvecken äro sköra, så att den lätt 
sönderbrytes af stormar, fordrar den något skydd. Genom 
sin ovanligt tidiga blomning blir den i annat afseende af 
högsta vigt; af alla mig bekanta växter känner jag ingen 
för biskötseln vigtigare, hvarpå jag för mer än 20 år sedan 
fästade uppmärksamheten. Den lemnar neml., under den tid 
bien äro mest blottställda att dö af svält, riklig näring och 
frömjöl för larvernas uppfödande. För detta ändamål bör 
den af hvarje bivän odlas i stort och helst i buskform. 

10. Bredbladiga Daggpilen (S. daphnoides Willd.) upp- 
"täcktes för 20 år sedan vildväxande hos oss vid Dalelfven 
(hvarifrån exemplar mig först meddelades, samlade vid Mora, 
af Hr Brukspatron Clason); i senare åren har den äfven 
visat sig på en nybildad holme i Klarelfven vid Carlstad; 
i Norge växer den vild vid Glommen. Den skiljer sig från 
föregående endast genom tjockare, mera uppräta grenar, 
bredare blad och halft hjertlika biblad, som dock ofta sak- 
nas. Till växt och blad liknar den mest Knäckepilen; men 


blomhängena och fröhusen kunna icke skiljas från föregå- 

+") Den kan likväl i likhet med alla trädartade pilar, såsom Hvita 

pilen, Knäckepilen, genom kappning uppdragas som buske, och 
blifva då alltid vidjorna längre och segare. 


284 


endes. I Norra Europa äro bladen liksom föregåendes glatta, 
men i S. Europa blifva de äfven småludna, och närmar den 
sig då följande. Hos oss känner jag icke att den blifvit 
odlad; fruktlösa hafva under flera år mina bemödanden va- 
rit att erhålla inhemska sättqvistar till Upsala Trädgård. 
Utomlands planteras den som alléeträd, vinner såsom så- 
dant en betydlig höjd och är dertill synnerligen vacker, 
omvexlande med hvita Pilen. För biskötseln bör den blif- 
va lika vigtig som föregående. 

11. Ullpilen (S. lanata L.) förekommer endast i fjäll- 
trakter och kan således icke blifva föremål för kultur på 
fritt land; i kallhus odlad förlorar den all sin prakt. I 
sitt naturliga hemland är den genom sina stora, mycket ul- 
liga, vanligen gullgula hängen en af de skönaste kända pi- 


lar. Fröredningen är lika med föregåendes, och hängena 


utmärkt honungsrika; men af klimateriska orsaker påskyn- 


das bladens utveckling mera samtidigt med blommorna än 
hos de förra. De vanligen breda, ullhåriga bladen likna 
mest Sälgens; dock finnas förändringar, som närma sig fö- 
regaende och «S. hastata. 

12.  Lappska Pilen (S. Lapponum L., Hartm.) är all- 
män i Lapplands och Norrlands djupa skogskärr, men fin- 
nes spridd på likartade ställen ned till Upland — äfven 
funnen vid Omberg. De stora, oskaftade, tidiga hängena 
likna föregåendes, men den skiljes lätt genom sina ulliga 
fröhus och ofvan skrynkliga, under hvitludna blad. Dess 


odling kan icke blifva lönande, men i sin hembygd kan den 


)! 


285 
användas i stället för Bandpilarne, hvilka denna och föl- 
jande likna till sitt växtsätt. — Linné skiljde denna i sin 
Fl. Lapponica i tvenne arter: den Lappska med lancettlika, 
mörkgröna, svartnande blad: L. Lapp. n. 366, och den Norr- 
ländska med äggrunda, ljusgröna blad: L. Lapp. n. 362; 
dessa bestämningar, ehuru afvikande från Wahlenbergs, äro 
genom Lect. Hartmans granskning af Linnés Herb. höjda 
öfver alla inkast; att båda, ehuru utmärkta, utgöra blott en 
art, betviflar väl numera ingen; upptagandet af S. Lappo- 
num som en egen art med bladiga hängeskaft beror af för- 
vexling med den vida skilda S. glauca. 

13. Gråludna Pilen (S. canescens Fr.") urskiljdes re- 
dan som art af Rudbeck och Linné Fl. Lapp. n. 367, hvar- 
est den mycket riktigt fick sin plats näst efter S. Lappo- 
mun; men af senare författare har den förenats dels med 
S. Lappomun (hvilken den liknar till fröredningen, ehuru 
fröhusen äro kortskaftade), dels med S. cinerea, hvars alla 
bladformer på ett underbart öfverersstämmande sätt hos 
denna återkomma. Den i Nov. Fl. Suec. Mant. I. beskrifna 
hufvudformen (Rudbeckiana) motsvarar S. cinerea acumina- 
ta; var. obtusifolia (Linn&ana) S. c. aquatica; var. Lesta- 
diana S. ce. virgultosa; men de öfvergå så uppenbart i hvar- 
andra, att de långt mindre än nämnda former af S. cwnerea 


kunna skiljas. Bättre än att af dem bilda tre obestämbara 


+) S. canescens Willd., hvars beskrifning väl passar till denna, är en 
sammansatt art, hvilken längesedan blifvit förgäten, och är der- 
före intet skäl att förändra det först gifna namnet. 


286 


Bastardarter är väl antaga en bestämd, helst den har sitt 
egentliga hemland långt ofvan S. cineree nordliga gräns, 
fast den i likhet med S. Lapponum förekommer spridd ned 
till Hernösand! (Upland ZLiljebl.) och Uleåborg!, och sanno- 
likt är den allmännare än man förmodar. I ekonomiskt af- 
seende är den utan vigt. 

Den Nordamerikanska, i Bot. trädgårdar odlade, S. can- 
dida W. förtjenar för sitt prydliga utseende en plats i lust- 
parker. Den är en medelart mellan S. Lapponum och Band- 
piuarne. 

b. Bandpilar (Viminales). Högre buskar, sällan träd, 
med mycket länga, raka, sega, vidjelika skott. Hängen med 
bladiga skärmar utvecklas samtidigt med de långa, smala 
bladen. 

Deras egendomliga växtsätt beror till stor del af deras 
behandling under odlingen; flera af våra vilda antaga, ofta 
afhuggna, samma utseende. Alla förekomma hos oss endast 
planterade; alla, äfvensom S. rubra, angustifolia m. fl., an- 
ses af Wimmer för bastarder af S. viminalis. Vi lemna 
dessa genealogier 1 sitt värde; men arterna äro så bestäm- 
da, så allmänt spridda och i ekonomiskt hänseende just de 
vigtigaste, så att de alltid måste särskildt afhandlas — och 
kan jag icke inse ringaste vinst, men väl mycken oreda, att 
derefter förändra de allmänt, äfven af landtmän kända, nam- 
nen, helst ännu mycken skiljaktighet hos olika författare 
råder om enskilda formers härkomst. 


14. Gula Bandpilen, vågbladiga Pilen (S. undulata 


287 


Ehrh.). Ehuru denna art af mig först 1832 i Sverige ur- 
skildes (vid Upsala togs den för S. fragilis femina!), är den 
säkerligen i äldre tider införd, emedan den flerestädes i Up- 
land och hela Mälardalen n. m. är naturaliserad; på S. 
Öland är den den allmännaste arten i Pilhäckarne ; men i 
Skåne, Småland o. s. v. finnas deraf endast enstaka buskar. 
Endast honbusken finnes hos oss; men i n. v. Tyskland och 
Frankrike förekomma båda könen vildtväxande. Den står 
så fullkomligt midt emellan de Egentliga Pilarne och Band- 
pilarne, att man med lika skäl kan upptaga den bland båda; 
men då den har blott en honungsglandel och till utseendet lik- 
nar Bandpilarne, till hvilka den af allmänheten räknas, upp- 
taga vi den här bland dessa. Från alla de följande skiljes 
den lätt genom sina gröngula qvistar, lancettlika, platta 
men i kanten vågiga blad, som äldre blifva glatta och un- 
der gröna, halft hjertlika stipler, gulgröna hängefjäll, som 
dock vanligen äro i spetsen mörkare. Fröhusen äro ock hos 
oss alltid glatta. Den är utmärkt tjenlig till lefvande häc- 
kar; det som likväl gör denna art företrädesvis vigtig är 
dess egenskap att kunna växa i vatten. Då åar och min- 
dre vattendrag, som skilja betesmarker från åkergärden 0. 
s. V., under sommaren icke förmå utestänga boskapens öfver- 
gang till motsatta stranden, afhjelpes detta bäst genom den- 
na arts plantering i sjelfva vattnet utanför den strand, man 
söker skydda, hvarest den snart bildar ett ogenomträngligt 
snår, hvilket derjemte lemnar förträffliga vidjor och band. 


Saliz hippophaöfolia Thuill., hvilken äfven stundom od- 


288 


lats hos oss, är i min tanka en smalbladig förändring af 
föregående. Jag har af föregående sett bladskott, t. ex. 
från Haga, som det ej är möjligt skilja från denna. 

15. Gröna Bandpilen (S. mollissima Ehrh.) förekom- 
mer på några ställen i Skåne, liksom tillfälligtvis inblan- 
dad, i häckar af Korgpilen. Den anmärktes af mig först 
på Kanikmarken vid Lund, sedermera af Mag. Ringius vid 
Tvet 0. s. v. Blott honplantan finnes hos oss, liksom i 
Danmark och N. Tyskland; i Ungern, kring Karpatherna, 
förekommer den, enligt Wahlenberg, vild. Den står i na- - 
turlig förvandtskap midt emellan föregående och följande, 
men skiljes lätt från alla genom sina rostfärgade hängefjäll 
platta blad, som på undre sidan äro tilltryckt håriga, men 
gröna. Till lefvande häckar berömmes den utomlands hö- 
geligen; dess synnerligen veka och böjliga qvistar äro tjen- 
liga till korgarbeten o. s. v. 

16. Tyska Bandpilen, Korgpilen (S. viminalis L.) blef 
till Sverige först införd i förra hälften af förra århundra- 
det") och var ännu i början af detta »ganska sällsynt» (Retz. 
Fl. (Ec. p. 644). Vanligen funnos deraf enskilda buskar 
eller också träd, kända under namn af Tysk pil, vid de 
större byarne, liksom ännu i öfre Sverige, der den äfven 


+) Under Linnés första vistande i Skåne anmärkte han den icke; 
i F1. Suec. upptogs den från en enda lokal, under Skånska re- 
san blott på ett ställe (p. 162); den förändring som nämnes 
p. 150 är, enligt Hartmans anteckn. ur Linn. Herb., S. lan- 
ceolata. 


289 
väl trifves; först efter enskiftet blef den allmänt spridd, 
och nu mera är det hufvudsakligen denna art, som plante- 
ras på alla jordvallar. Först på 1820-talet började man 
tillika plantera den på flygsand vid hafvet, der den dock 
synes vantrifvas. Arten växer öfver allt vild vid medlersta 
Europas floder; men ehuru båda könen hos oss förekomma, 
visar den intet anlag att naturalisera sig. Den skiljes lätt 
från alla öfriga genom sina långa, jemnbreda, helbräddade, 
i kanten inrullade blad, som på undre sidan äro hvita af 
ett tilltryckt silkesludd. Dess mangfaldiga användning till 
stängsel, till gröfre korgarbeten, mindre tunnband o. s. v. 
äfvensom till kokved är tillräckligen bekant. 

Salix stipularis Smith är i min tanka endast en frodi- 
gare förändring af Korgpilen, med något bredare blad och 
större stipler. S. stipularis Agardh, icke andras, är S. lan- 
eeolata; en förvexling, som ledt till flera lätt lösta tvifvel. 

17. Engelska Bandpilen (S. Smithiana W-.) har af 
Koch och flera blifvit förvexlad med följande, men är en 
derifrån lätt och tydligen skild art, synnerligast genom sina 
dubbelt mindre och smalare hängen. Bladen äro lancett- 
lika, platta, på undre sidan, synnerligast yngre, hvitaktigt 
fällmaljädna: Den anses ursprunglig i Schweitz”), men har 


i senare tider spridt sig från England, hvilket gifvit anled- 
") De otvifvelaktigt vilda exemplar, som lemnas i Beck. P1. Volg. 
under detta namn, tillhöra S. Gmelini Pall., en så högst när- 
beslägtad art, att den torde vara stamformen. 


Fries, Bot. Utfl., III 19 


290 

ning både till Svenska och Latinska namnet. Odlad har 
jag sett den både i Lund och Köpenhamn; från Söderman- 
land har den äfven blifvit mig tillsänd: finnes troligen flere- 
städes, men ännu mig veterligen ingenstädes i stort plan- 
terad. Den. är likväl deraf väl förtjent och synes till sina 
egenskaper stå midt emellan föregaende och följande. — Då 
denna och följande art vanligen förenats, kan deras syno- 
nymi svårligen utredas. Sa väl af beskrifning som enligt 
alla nyare både Tyska, Franska och Engelska författares 
vitsord är denna den äkta S. Smithiana, men Smithska exem- 
plar af hans S. mollissima, som jag eger, tillhöra följande. 
Saliz phylicefolia Thuill. innefattar efter Godron och Gre- 
nier båda, följaktligen äfven Decandolles S. lanceolata, hvars 
källa är Thuilliers art. Flera exemplar från Paris under 
namn af S. lanceolata i min samling tillhöra följande. 

18. Holländska Bandpilen (S. lanceolata Fries — 
Wahl. S. acuminata Koch nec alior. S. affinis Godr. Gren.) 
blef först i förra århundradet bekant i Europa och äfven 
införd till oss; men dess plantering har sedan med otrolig 
hastighet spridt sig, så att den nu i Skåne, Halland o. s. v. 
är nästan lika allmän som Korgpilen; äfven vid Upsala od- 
las den i stort och trifves förträffligt. Hanbusken upptäck- 
tes först vid Kullen af Baron Gyllenstjerna; finnes nu äf- 
ven vid Upsala. Den uppgifves vild från Norra Rysslands 
floder (exemplar från Dwina äro dock något olika) och för- 
modas från Archangel blifvit förd till Holland, hvarifrån den 


hastigt utbredt sig. Den växer hastigare och blir betydligt 


291 
högre (jag har sett träd deraf af 20—30 fots höjd) än nå- 
gon af de föregående; men som träd är den föga varaktig 
och vissnar lätt. Den skiljes fran de öfriga genom sina 
fullkomligt lancettlika, platta, nästan helbräddade, på undre 
sidan gråludna blad, hjertlikt njurlika biblad, stora hängen 
med tydligt skaftade fröhus. Denna art lemnar, uppdragen 
såsom buske, de bästa tunnband, som fimna begärlig afsätt- 
ning, hvilket väl är egentliga anledningen till dess hastiga 
spridning. Till korgarbeten och finare flätverk är den der- 
emot för grof. På flygsand med fuktig botten trifves den 
bättre än Korgpilen. Till häckar är den mycket använd, 
men bör då helst planteras i förening med mera lagväxta 
arter, t. ex. S. purpurea, mollissima. Pa skoglösa trakter 
lemnar den ett lätt tillgängligt brännmaterial, och dess fasta 
störar kunna användas till flerfaldiga behof. — Bland de 
flera arter, som erhållit namnet S. lanceolata, hvilket är den- 
na arts äldsta, är denna den enda, som ej har äldre namn, 
och den, till hvilken det bäst passar. Då detta namn redan 
ingått i flera praktiska arbeten, t. ex. Ströms Skogskushåll- 
ning m. fl. leder dess förändring endast till oreda. Att 
Wahlenbergs S. lanceolata är fullkomligt identisk med vår, 
är af hans citat och beskrifning klart, så mycket säkrare 
som han beskrifvit den ejter mina exemplar. I Agardhs Sta- 
tistik benämnes den bade S. stipularis och S. Smithiana, 
men båda äro oriktigt förda till denna art. 

19. Ryska Bandpilen (S. acuminata Smith, ej Hoffm. 


eller Koch) finnes mig veterligen ingenstädes i Sverige od- 


292 

lad") i mängd, men väl i Dannemark, och förtjenar väl äf- 
ven försökas hos oss. Den växer vild i Ryssland; kring 
Petersburg förekomma båda könen deraf och flera former, 
hvilket antyder, att den der är inhemsk. Ehuru till växt 
och bladform närmast lik föregående är den mycket utmärkt 
genom sitt bistra utseende, sin mörkgröna färg, ludna qvi- 
star och blad, hvilka äro mycket bredare och kortare, och 
synnerligast genom sina stora, mycket ludna och sotfärgade 
hängen. Bladen mörkna under torkning, hvarigenom den 
närmar sig de svartnande Videarterna. Om dess användan=- 
de sakna vi närmare uppgifter — och återstår om Pilar- 
terna ännu mycket att utröna; men arternas kännedom må- 

ste förutga. 
20. Smalbladiga Bandvidet (S. holosericea W.) torde 
riktigare tillhöra Vide-arterna, enligt honplantan, hvilken 
beskrifves med längt skaftade fröhus, korta stift och mär- 
ken — men som denna saknas hos oss, måste vi efter han- 
plantan, i likhet med Engelska författarne, upptaga den här 
såsom stående på gränsen till Gråvidet, emedan växtsättet 
och bladformen mest likna Bandpilarna. Så vidt jag har 
mig bekant, finnes den odlad i stort endast vid Nyqvarn i 
Södermanland, hvarifrån vi erhållit den till Upsala; likaså 
YT God och Gren. Flore Franc. föres Herb. Norm. II. n. 61 till 
denna art; den på anförda ställe lemnade är otvifyelaktigt han- 
plantan till den i H. N. 1 lemnade SS. lanceolata. Att förkasta 
namnet S. acuminata, liksom SS. canescens och lanceolata, der- 


för att de förut varit gifna åt andra indragna arter, hoppas vi 
icke skall vinna framtidens bifall. 


293 


finnes den planterad blott på ett par ställen i Tyskland; ef- 
ter Willdenow skall den förekomma vild vid Donau. Äf- 
ven denna arts användande är ännu icke närmare undersökt. 


Den växer hastigt och trifves väl i vårt klimat. 


IV. Videarter (Caprea). 

Alla inhemska hithörande arter äro mer eller mindre 
höga buskar med undantag af den trädartade Sälgen, som 
derföre fått sjelfständigt namn i folkspråket (liksom den busk- 
artade Jolstern bland de trädartade Pilarne). De talrika 
hithörande arterna fördelas i fyra mycket naturliga grupper, 
neml. Gråviden, Grönviden, Svartviden och Jordviden. 

a. Gråviden (S. cinerascentes) skiljas lätt från följande 
genom sina yngre nätådriga skrynkliga blad, vanligen be- 
klädda af ett upprätt krusigt (ej silkeshårigt tilltryckt) ludd, 
som gifva dem ett gråaktigt utseende — och sina nästan 
omärkliga stift. Bladen svartna icke under torkning. 

21. Siälgen (S. Caprea L.) är ett öfver hela landet 
allmänt, medelstort träd, som växer på härdare och torrare 
mark än öfriga arter. Dess flera förändringar förbigas här; 
”pendula) som ett af de skönare sörjande träd, hvaraf en 
stickling i Booths Katalog för ar 1859 upptages till en Tha- 
ler. Dess under blomningen tjocka, ägglika hängen afkasta 
långt före blomningen sina täckfjäll och benämnas af all- 
mogen hos oss liksom i England Palmer (efter Palmsöndag), 


en lemning fran Katholska tiden. Trädet är vackrast un- 


294 


der blomningen tidigt om våren; dess gullgula hanhängen 
omsvärmas klara dagar af tusendetals bin och insekter. Det 
är af detta träd bien om våren hemta sin förnämsta näring 
och föda för sina larver, hvarföre hvarje bivän högt bör 
uppskatta detta träd. Men det är i mangfaldiga hänseen- 
den af större nytta än man förmodar. Veden, ehuru mjuk, 
är bättre än öfriga Pilarters, icke blott till bränsle (kolen 
berömmas för krutberedning), utan äfven till slöjd, och emot- 
tager betsning och polering. Det är derföre synnerligen tjen- 
ligt till lättare möbler; till strykspän för knifvar, liar 0. s. 
v. är det bättre än hardare trädsorter. Till garfämme är 
dess bark en af de bästa (Lapparne använda endast denna); 
det är med Sälgens bark som de bästa, välluktande Skån- 
ska klippingsskinnen beredas. Äfven löfven anses till foder 
bättre än öfriga videarters. 

Salix granditolia är en ännu knappt riktigt begränsad 
art; vanligen hänföras till den storbladiga, glatta former af 
S. Caprea (sa citera Godr. och Grenier till denna vår S. 
Caprea Capreoides). Märkvärdigt är likväl, att den i fjäll- 
regionen växer som högträd, der den vanliga S. Caprea blir 
en förkrympt buske. Men BSeringes art, af hvilken vi ega 
authentika exemplar, närmar sig mera följande såsom en 
med den föregaende analog form. Odlade exemplar af den- 
samma fran Berliner-trädgarden kan jag icke skilja från en 
del glatta exemplar af S. einerea. Den är derföre af mig 
endast anmärkt för närmare undersökning. 


22. Gråvidet (NS. cinerea L.) växer pa sidländta, sum- 


; 295 


piga ställen från Skåne till Lapplands nedersta gräns, min- 
dre allmänt än följande, med hvilken den ofta förvexlas. 
Den skiljes lätt af sina gröfre, knutiga grenar, med ludna 
qvistar och knoppar, stora utdragna hängen och synnerligast 
på undre sidan gråludna blad. Någon synnerlig nytta af 
denna art är icke bekant; hvad Linné och Retzius anföra 
gäller följande. Som garfämne kan den väl begagnas som 
föregående, men dess insamling är mindre lönande. Till häc- 
kar är den oduglig och äfven till band, utom de efter af- 
huggning uppväxande unga vidjorna. Deremot är den en 
af de besvärligaste buskar på sidländta marker, som man 
vill upprödja och odla, genom sina starka rötter och stora 
tufvor, som rothuggna och på ytan afsvedjade likväl skjuta 
nya skott. 

23. Bandvidet (S. aurita L.) växer på sidländ mark 
öfver hela riket; på mera öppna ställen som buske, men i 
skogar vanligen som ett spensligt träd. Den förekommer 
under flera förändringar, bland hvilka flera utomlands an- 


tagits för egna arter"), och de frodiga, sydligare, sasom 


”) Den utmärktaste bland dessa är S. ambigua Ehrh., hvilken jag, 
i likhet med de flesta äldre författare, t. ex. Seringe!, Traut- 
vetter, Wahlenberg m. fl., enligt Ebrhartska exemplar och efter 
äldre beskrifningar, t. ex. Willdenows (»folia subtus tomentosa»), 
anser vara en mindre, småbladig form af S. aurita. Nyare för- 
fattare öfverföra Ehrharts namn till S. plicata, från hvilken vår 
är bestämdt skild genom sina yngre skrynkliga, glanslösa, un- 
der ludna blad. Genom dessa bådas sammanblandande med 
de tre helt olika arter, som hos olika författare benämnas SS. 
incubacea. invecklar man sig sjelf i en olöslig oreda. 


| 


296 


Willdenows S. uliginosa, fördes af äldre Svenska Botanister 
till S. einerea (såsom i Linnés FL. Suec.), hvaraf den fel- 
aktiga asigten, att denna skulle vara en egentligen nordisk 
art. Den skiljes lätt genom sina smala, utspärrade, glatta 
qvistar med glatta knoppar, sina omvändt ägglika, grönare, 
yngre mycket skrynkliga, snedspetsade och på undre sidan 
nätadriga blad, mycket mindre hängen och fröhus o. s. Vv. 
Af alla vara ursprungligt inhemska arter är det denna, som, 
atminstone i Småland och södra orterna, allmännast begag- 
nas till vidjor, band, korgarbeten o. s. v. Den är således 
på de orter, der Bandpilarne icke odlas, af mycken nytta, 
ehuru obetydlig till sitt utseende. Att barken tillika för 
läderberedning är af värde, sluter jag deraf, att det är en- 
dast denna arts bark, jag 1 Småland sett i mängd insamlas, 
ehuru besvärlig insamlingen deraf är. Deremot besökas dess 
små hängen mera sällan af bin. ; 

24. Risvidet (S. depressa L.”"]) är en i Norra orterna 


Namnet bör tydas med den nedtryckta, d. v. s. lågväxta, för- 


+x 
[1882] 


krympta; ej den nedliggande (procumbens, prostrata). Före - 
Koch togs den allmänt för identisk med Salix bicolor Ehrh., 
en åsigt, som ännu vidhålles af G. F. W. Meyer — hvarföre 
jag först föredrog detta äldre, af Wahlenberg sjelf citerade 
namn; men sedan jag blef förvissad, att Linnés S. depressa till- 
hörde denna art, ansåg jag pieteten kräfva återställandet af 
detta. Prof. Andersson benämner den S. vagans, Amerikanarne 
S. rostrata, hvilket är mest passande. Artens bestämning och 
synonymi, sådan den i Nov. Mant. 1 och Bot. Not. 1840, p. 
137 framställdes, har genom Budbecks figurer, Hartmans gransk- 
ning af Linnés Herb. och Profess. Anderssons vidsträckta forsk- 
ningar vunnit fullständigaste bekräftelse. Jemf. Ag. Statist. 


297 


allmän art, som förekommer mera spridd ned till Småland 
och derifrån nedstiger jemte Helgeå ned till Christianstad. 
Föregående aftog från södern mot norden, denna tvärtom. 
Den är mera lågväxt buske än de föregaende, endast vid 
flodstränder i Lappska skogsbygden uppväxande till ett för- 
krympt träd; för öfrigt skiljd genom saknaden af stipler 
(endast hos frodigare skott halft hjertlika, ej njurformiga 
som hos föregående), mera släta, aflanga blad med rak spets, 
glesa hängen, ovanligt langskaftade fröhus. Den gråludna 
hufvudformen är i fjälltrakter nedliggande (Linn. Suec. n. 
361), men uppväxer stundom till ett litet träd 1 skogstrak- 
ter (Linn. Lapp. n. 899, se Wahl. FI. Lapp. n. 471 &!!) 
och förekommer hos oss endast i arktiska zonen, men all- 
mänt i Siberien och i N. Amerika ända ned till Nya Me- 
ligen Sverige. I ekonomiskt afseende är arten af ringa vigt. 
Dess spensliga, rislika qvistar användas till korgflätning, 
och dess aårsskott afslås under slåttern för att öka foder- 
tillgången. 

b. Gröna Viden (Virescentes). Bladen släta, vanligen 
glatta, på öfre sidan gröna, på undre sidan isgra, utan kru- 
sigt ludd; svartna icke under torkning. Stift tydligt, men 
icke utdraget. 

Selhlesiska Videt (S. silesiaca W.) motsvarar S. Caprea 
i föregående och är ofta svårt att begränsa från densamma 
och S. grandifolia; men den hos oss odlade, i Nov. Mant. 


I, beskrifna och i H. N. lemnade synes lätt skild med glesa 


298 


hängen, ovanligt långskaftade fröhus. [De sterila Svenska 
bladformer, som blifvit räknade till denna, äro otvifvelak- 
tiga, sannolikt tillhörande följande, som då ej skiljdes.] 


Förtjenar icke allmännare odling. 


25. Lagervidet (S. laurina Sm.) förekommer endast 
spridt växande, synnerligast 1 N. orterna (Linn. Lapp. u. 
358 passar endast till denna; men auth. exempl. saknas i 
Linn. Herb.); — i England uppgifves den vara en af de 
allmännaste vilda arterna, och hos oss odlas den både i 
södra och medlersta Sverige flerestädes. I Skåne såg jag 
vackra häckar deraf. Koch förenar den med följande; Meyer 
skiljer den. Den motsvarar Gråvidet i förra gruppen och 
blir på sumpig lokal så lik den, att endast de glatta, bruna 
qvistarne skilja dem. Den är en högväxt buske, som odlad 
lätt antager trädstam, med uppräta mörkbruna grenar, van- 
ligen glatta mörkgröna blad, men de yngre äro alltid hvitt 
silkesludna med en mörkröd fläck, hvilket skiljer denna och 
föregående från alla följande. Hängena äro mer utdragna 
och längre skaftade än följandes. Häckar af denna hafva 
ett vackert utseende, tillväxa hastigt och synas väl passande 
till stängsel, helst i blandning med Rödviran och andra 
lågväxta arter. De styfva, spröda qvistarne äro föga an- 
vändbara; men för sitt prydliga utseende förtjenar den ett 


rum i lustparker. 


26. Gröna Videt (S. phylicefolia a. L.! Smith) är en 


af de allmännaste arterna i norra landskapen, ymnigast lik- 


RON 


299 


väl, som redan Linné anmärkte, i Vesterbotten”). Genom 
sina rödbruna grenar, fullkomligt glatta, ofläckade, höggrö- 
na blad, som yngre äro mycket tunna, men äldre blifva 
styfva och glänsande, samt sina fullkomligt oskaftade hän- 


gen på bar qvist, är den lätt skild. Hufvudformen med 


Pos ce 


med glatta fröhus är S. majalis Whinb. FL Lapp.; men i 
FI. Sv. förvexlas den med en vitellin form af S. nigricans. 
De nyare bestämningarne af denna och S. nigricans äro nu 
så bestyrkta, att tvifvel derom ej rimligtvis kan väckas"). 
Arten är en af vara vackraste Videarter, men utom Bota- 
niska trädgårdar ingenstädes odlad. I norra orterna använ- 
des den i likhet med &S. aurita, hvilken den motsvarar. 

27. Gulvidet (S. bicolor Ehrh.? Willd.!”"X] S. disco- 


lor Schrad.) är den vackraste och allmännast odlade bland 


+") Min Son Robert fann i N. Vesterbotten pilsnåren nästan uteslu- 
tande utgöras af denna art; af S. laurina och S. nigricans fun- 
nos endast få enstaka stånd. 
+) Genom ett oförklarligt missförstånd af Wahlenbergs bestämnin- 
gar benämnes i Ay. Stat. denna aldrig svartnande art den svart- 
nande (S. nigricans) och den rätta S. nigricans S. phylicefolia. 
Få arter kunna vara mera omtvistade än S. bicolor Ehrh. Vi 
äro böjde att antaga Meyers åsigt, egarens af Ehrharts her- 
bar., att denna är den rätta, helst alla Bot. trädgårdars vits- 
ord deruti öfverensstämma, att den utgått från Ehrharts egen. 
Meyer förklarar den till arten skild från S. phylicefolia, men 
fullkomligt identisk med S. depressa, hvilket likväl är uppen- 
bart falskt, ehuru stor än analogien är med denna. Men Schra- 
der hade från Harz till Göttinger-trädgården inflyttat S. phyli- 
ecefolia under namn af S. bicolor, och honom följer Koch. Lik- 


är 


300 
Videarterna, först upptäckt på Harz :f Ehrhart och ur hans 
trädgård spridd till alla Botaniska trädgårdar; en storbla- 
digare förändring (S. Croweana) är upptäckt i England. Ge- 
nom sina korta, knutiga, utspärrade, gula grenar, sina ellip- 
tiska, trubbiga, blekgröna, vanligen helbräddade blad och 


sin med bladens utveckling samtidiga blomning är den från 


föregaende lätt skild. S. discolor Schrad. har här vid Up- ” 


sala uppkommit af den vanliga S. bicolor odlad på mager 
jord och är artens vilda form. Denna art är utomordent- 
ligt seg, växer mycket långsamt och håller sig på torrare 
jord (såsom häcken i Carolina-parken) mycket lågväxt och 
nedtryckt till marken liksom S. depressa; men i Botaniska 
trädgården är den mer än manshög och under denna form 
den yppersta, varaktigaste och vackraste Videart, jag kän- 
ner, till lefvande häckar, emedan dess seghet och utspärra- 
de, hvarandra korsande grenar göra den ogenomtränglig. 
Endast på fa ställen, t. ex. Krapperup i Skåne o. s. v., vet 
jag den likväl hittills begagnad. Men man måste ega till- 
gang till högre sättqvistar, om den skall vinna tillbörlig höjd. 
För sin utmärkta täckhet, synnerligen under blomningen, 
hvarunder den lemnar bin rik näring, förtjenar den alltid 
en plats i trädgårdar. Vid min ankomst till Lund 1811 


fanns i d. v. Botaniska trädgard ett öfver 20 fot högt träd, 


väl hade Schrader äfven vilda exemplar af ofvan anförda S. 
bicolor från Harz, hvilka han benämnde SS. discolor. Som hon- 
busken ej var känd, förbigås af Koch i hans Comm. sal. eur. 
S. bicolor Hort. som en dubiös art. 


301 
från roten till toppen klädt med korta grenar, alldeles likt 
en pyramid-poppel till växtsätt, och var detta det ojemn- 


förligt vackraste Pilträd jag någonsin sett. 


28. Jemmnvidet (S. hastata L.) bildar i sitt egentliga 
hemland, Lapplands och nordligaste provinsernas elfsträn- 
der, jemna, naturliga häckar af ett par fots höjd, men af- 
tager derifrån i frodighet sa väl uppstigande i fjälltrakterna, 
som på låglandet i S. Sverige, der den likväl förekommer, 
icke som andra nordliga arter i bergstrakter, utan i kärren 
just på de största bördigaste slätterna, t. ex. Skåne, Öster- 
och Vestergötland. Genom sina med bladen samtidiga hän- 
gen, hvilkas fjäll äro hvitludna, sina kortskaftade, alltid 
glatta frukter, sina nästan oskaftade, ådriga, glatta, bleka 
blad och vanligen stora hjertlika stipler är den vida skild 
från öfriga Videarter och närmar sig mer Pilarne, synnerli- 
gen Ullpilarne. Den har icke blifvit odlad i stort, och dess 
användande är okändt. (Under namn af S. hastatu är i 
Ups. Trädg. odlad S. cordata Mihlenb., en Nordamerikansk, 
knappt skild art.) ; 


ce. Svartnande Viden. Bladen glatta eller tilltryckt 
håriga, lätt svartnande under torkning. Stiftet mycket långt, 


utdraget. 


5. glabra Scop., en medelform mellan föregaende och 
följande, uppgifves af Fellman från Koladistriktet. — Der- 
med menas otvifvelaktigt ej den rätta på S. Europas fjäl- 


lar förekommande arten, utan följandes S. borealis, till hvil- 


302 , 


ken höra alla de talrika former af S. nigricans, vi från 


Ryska Lappm. erhållit. 


29. Svartnande Videt (S. nigricans Fr.) är en öfver 
hela riket förekommande art, allmän i norra och medlersta 
delen af landet; men sällsynt och endast spridd i de sydli- 
gaste landskapen, t. ex. Skane. Den är en af de mest för- 
änderliga, så att man fördelat den uti otaliga arter”), men 
den igenkännes lätt af sina under torkning svartnande blad 
och ovan'igt långa stift. Formen med glatta fröhus är S. 
phyliccefoliza Whinb. och f. med ludna fröhus S. nigricans 
Whinb., som sjelf i FI Lapp. upplyser, att dem emellan 
ingen gräns finnes. Jemför S. phylicefolia ofvan. I Tysk- 
land odlas denna art flerestädes till häckar; sa vidt mig är 
bekant, är den ingenstädes försökt hos oss. Den är synnerli- 
gen tjenlig till jordens bindande på lösa flodbräddar och i 
djupa kärr, som ej kunna aftappas. Dess användande är för 


öfrigt likt Salicis aurite. (S. punectata Whinb. är f. n. icke 


>) Dessa tillhöra samtliga S. nigricans campestris. Deremot äro 
vi förvissade, att S. borealis (S. nigricans altera Wahlnb. Fl. 
Lapp.!) framdeles kommer att upptagas som egen art, ehuru 
vi endast upptagit den som underart. Den växer som träd af 
Sälgens utseende och är mycket utmärkt genom sina bladiga 
hängeskaft, bladens helt olika textur och beklädnad. I Upsala 
Trädg. egde vi deraf till vintren 1856-57, då det utdog, ett 
vackert träd, hvars slägtskap med den vanliga bredvid växande 
S. nigricans ingen anade. Lyckligtvis var en liten qvist satt 
året förut, som tydligen sträfvar till bildande af trädstam, då 
den vanliga S. nigricans alltid håller sig som buske! 


303 
så begränsad, att man kan upptaga den skild från S. nigri= 
cans. Jemf: Nov. Mant. I.) 

30. Myrvidet (S. versifolia Whinb.) växer på myrorna 
i Lappska skogstrakten, ofta i största mängd, så att den 
kring Karesuando, Lycksele 0. fl. st. är ymnigaste arten i 
pilsnåren. Den är en lågväxt buske, snarlik följande af- 
delning, med smala, snedspetsade, mer eller mindre svart- 
namde blad. Genom fröhusens bildning, det länga utdragna 
stiftet, de snedspetsade bladen o. s. v. afviker den både från 
S. Lapponum och S. myrtilloides, så att den icke kan vara 
hybrid af dessa; den närmar sig mest S. nigricans, och de 
alldeles glatta, starkt svartnande formerna (S. versifolia 
Myrtoides), hvilka icke hafva ringaste tycke af S. Lappo- 
num, äro svåra att skilja från S. nigricans. Andra former 
äro så lika S. repens, att endast det länga stiftet skiljer 
dem”). Om artens användande är intet bekant. 

d. Dvärgviden. Lågväxta, sällan fotshöga buskar, 
med släta helbräddade eller småtandade blad, som vanligen 
svartna under torkning. Stift mycket kort. 

”) Salix n. 364 Linn. Lapp. kan efter beskrifning och växtställe, 
så vida man ej vill antaga, att Linné uppgifvit detta falskt, 
icke hänföras till någon annan art. Den är första källan för 
Linnés S. fusca, hvarföre vi af förkärlek för Linnéanska nam- 
nen uti Nov. Mant. I. antagit detta, emedan de sedermera af 
Linné till S. fusca förda former ej äro skilda från S. repens. 
Allt hvad i Ag. Stat. anföres om senare författares S. fusca 
är allmänt bekant och redan af mig framställdt; men denna 


kritik berör icke bestämmandet af den ursprungliga i F1. Lapp. 
Jemf. S. repens. 


304 

31. RBosmarinvidet (S. rosmarinifolia L.) är i Finland 
allmännaste arten af denna grupp, på stora sträckor uteslu- 
tande S. repens, men hos oss högst sällsynt, af mig först 
urskild i Skåne och sedan äfven funnen på Gottland. Den 
liknar Korgpilen i miniatur, lätt skild från följande genom 
pålrot, upprät växt, smärta och raka qvistar (ramis stri- 
ctis), små klotrunda och oskaftade hängen. Bladen äro platta, 
nästan jemnbreda, men S. repens förekommer med samma 
bladform. Af dess qvistar flätas de finaste korgar, rothat- 
tar o. s. v. Retzius rekommenderar den till plantering på 
sidorna af diken, för att hindra dessas sammanfallande. 

32. Marvidet (S. angustifolia Wulf. -S. incubacea 
Willd.”]) förekommer endast på sandiga, tidtals öfversväm- 


made hafsstränder, vid större floders utlopp i Halland, 


+] Då namnet S. incubacea af Linné på olika tider tillades olika 
arter (se S. repens) och af denna grund hos olika författare 
tillägges skilda arter, har stor oreda uppstått hos författare, 
som hvarken känt dessa förhållanden eller sjelfva växterna. 
Salix angustifolia Willd. (Smiths S. arbuscula) fördelas inga- 
lunda af mig i tvenne arter (den Skånska och Halländska äro 
fullkomligt identiska!); vår Saliv plicata (Smiths S. prostrata), 
som äfven växer i Halland, är enligt alla kännares samman- 
stämmande vitsord derifrån vida skild och efter min öfverty- 
gelse den bästa och ursprungliga S. incubacea L. F1. Suec., ed. 
1. !, hvilken aldrig kan föras till S. angustifolia W. Det är 
S. incubacea Willd., som föres af Wabl. till S. rosmarinifolia; 
det är S. incubacea F1. Suec. eller S. plicata, som af Hartman 
benämnes S. ambigua. Det är denna, som ej finnes i Linn. 
Herb., utan endast S. angustifolia och en form af S. repens un- 
der namn af S. incubacea. 


305 


Skåne och ' Blekinge (på lika ställen i Dannemark och N. V. 
Tyskland). Busken är tufvig, men knappt krypande; bla- 
den mycket smala och långa, i kanten inrullade, nästan lik- 
nande Korgpilens. Wimmers åsigt, om han verkligen me- 
nar vår, att den skall vara hybrid af S. viminalis och re- 
pens, förnekas af mig på det bestämdaste; den är otvifvel- 
aktigt en ursprungligen Svensk växt, då S. viminalis är 
först nyligen införd och vanligen saknas 1 dess grannskap. 
Deremot strider för öfrigt dess bestämda växtställe, så att 
vi mycket heldre med Meyer äro benägna anse den för en 
lokal form af S. repens eller med Wahlenberg af S. rosma- 
rinifolia. I Linnés Herb. finnes den under namn af S. in- 
cubacea, men är uppenbart icke den i Linn. F1. Suec. be- 
skrifna. Hvad slutligen artens nytta beträffar, så kan en- 
dast anmärkas, att den är en af de yppersta att plantera 
på fuktig flygsand. Vid Köpingeås utlopp i Skåne, hvarest 
den först urskiljdes af mig och der den fanns i största mängd, 
långt innan S. viminalis odlades i trakten, kan man lätt 
öfvertyga sig, huru vigtig den i detta afseende är. 

33. Jordvidet (S. repens L.”]) är öfver hela södra och 


medlersta Sverige allmännaste arten och jemte S. nigricans 


=] Namnet gafs ursprungligen åt en låg krypande kärrform; de 
större, uppräta fördes af Linné till andra arter; odlad hafva 
vi sett den upprät 4 fot hög! Men namnet blir dock passan- 
de för den vidtkrypande roten. Förslaget att fördela den i 
tvenne arter (S. repens och fusca) vinner visserligen aldrig nå- 
gon kännares bifall. För Linné blef denna art aldrig fullt klar; 


Fries, Bot. Utfl., 111. 20 


306 

den mest föränderliga, emedan den snart sagdt förekommer 
på alla lokaler, torra så väl som våta, fast hällegrund och 
lös flygsand o. s. v. Från alla närbeslägtade är den lätt 
skild genom sina vidtkrypande rötter, hvarigenom den bil- 
dar täta tufvor i jordbrynet. I naturens hushållning är den- 
na art af stor vigt; af alla mig bekanta växter samman- 
binder den fastast flygsanden, och kan dess plantering på 
torrare ställen icke nog förordas, liksom föregåendes på 
mera fuktig botten. På magra ängar afslås den årligen med 
lian och ökar fodertillgangen. Men vid nyodlingar, då mar- 
ken skall upplöjas, är den besvärlig, emedan dess rötter 
eller underjordiska stammar så fast sammanbinda jorden, 
att spaden och yxan ofta maste bereda väg för plogen. 

34. Dvärgvidet (S. plicata Fr. S. versifolia Ser.! non 
Wahlnb.) synes företrädesvis tillhöra vestra delarne af ri- 


ket; kring Götheborg, i Halland, V. Småland är den all- 


han skiljde den i trenne, S. repens, S. fusca och S. arenaria 
med uteslutande af synonymerna för de tvenne senare ur FL 
Lapp., former af S. versifolia och Lapponum, men utom dessa 
förde han äfven former af denna till sS. myrtilloides (Task 
Åkeröens.) och S. incubacea. — Om Botanisterna med lika sam- 
vetsgrannhet, som exegeter och textcritici fastställa den bästa 
meningen och äldsta läsarten, sökte fastställa och nogare be- 
gränsa Linnéanska arterna så, som der de riktigt och först 
blefvo framställda, och ej efter senare misstydningar förkasta 
den riktiga, så skulle ej så många Linnéanska namn, till ve- 
tenskapens förringade anseende, försvinna. Efter nämnda grund- 
sats fastställde Wahlenberg S. myrtilloides; och af samma grund 
kunde äfven S. fusca och incubacea återställas, blott nogare 


begränsade. 


män och i hög grad föränderlig. Vanligen är den lågväxt, 
på ängar der den årligen afslås nedliggande, men uppväxer 
äfven till högre buskar och liknar då så mycket den mindre 
formen af S. awrita (S. aurita ambigua), att de vanligen 
förvexlas. De äro dock bestämdt skilda; hos S. ambigua äro 
bladen nätådrigt skrynkliga, under ludna; hos S. plicata 
åter endast yngre längs nerverna fallade, äldre släta och 
ofta glänsande, under tilltryckt silkeshåriga, men svartna 
icke under torkning, som S. repens. BSeringe framställde 
först klart dessa arter. Att denna art är den ursprungliga 
S. ineubacea IL. FI. Suec. ed. 1., är mig af beskrifningen 
klart, fast han sedermera öfverför detta namn till S. repen- 
tas former samt slutl. till |S. angustijolia. I ekonomiskt 
hänseende synes denna art vara utan all vigt. Allmogen 
skiljer den icke från den förra och benämner båda Jord- 
vide. 

35. Finnvidet (S. finmarkica W. — non hort. Ber.”]) 
förekommer mera sparsamt norr om föregående arters nord- 
ligaste gräns, ymnigast i Umea Lappmark. Den närmar sig 
mest följande, från hvilken den skiljes med på undre sidan 
nätådriga, finhäriga blad, korta hängeskaft. Denna synes 


med allt skäl antagas för en bastard af S. aurita och S. 
"| Att den senare (=S5. repens glabrata) ej är den ursprungliga, 
är klart deraf, att den icke finnes i Lappland, långt mindre i 
Finmarken. Då olika författare haft dessa tvenne helt olika 
växtformer för sig, förklaras lätt deras mycket stridiga, men 
likväl hvar för sig riktiga, omdömen, äfvensom den ohjelpliga 
oreda, hvari de invecklat sig, som ej insett detta förhållande. 


308 

myrtilloides, med hvilka den växer blandad. Som den lik- 
väl alltid är bestämdt begränsad, och våra Lappska exem- 
plar på det nogaste öfverensstämma med allt hvad vi er- 
hållit under namn af S. finmarkica från Ryssland, Schle- 
sien, Bayern o. s. v., anse vi den förtjent särskildt anmär- 
kas. Leestadii S. aurita paludosa står i samma förhållande 
till denna, som S. aurita ambigua till S. plicata, och bör 
således rättast frånskiljas S. finmarkica. "Utan någon spe- 
ciell nytta. 

36. Odonvidet (S. myrtilloides L.), en liten upprät 
buske, utmärkt af sin fullkomliga glatthet och långa bladiga 
hängeskaft, hvarigenom den bildar tydlig öfvergång till Fjäll- 
pilarne, förekommer endast i Lappland och nordligaste pro- 
vinserna. Den kan planteras till låga häckar i stället för 


Buxbom, hvar denna ej uthärdar klimatet. 


Vv.  Fjällpilar (Chamelix). 


Hit hörande arter förekomma endast i fjällregionen och 
kunna således hvarken blifva föremål för kultur eller i eko- 
nomiskt afseende komma i fråga; endast för fullständighe- 
tens skull skola vi derföre i korthet anteckna dem. 

a. Lågfjällspilar (S. nivales Koch) med hängen i top- 
pen på bladiga sidogrenar. 

37. S. glauca L. Allmän i fjälltrakter under talrika 
former”). År högväxtare än följande arter och tjenar jemte 


>) Genom förvexling af smalbladiga former af denna med S. Lap- 
ponum har man uppställt denna som skild art från S. limosa. 


309 
Salix Lapponum Lapparne till bränsle i de skoglösa obyg- 


derna. 

38. S. arbuscula L. (var. 8, que crescit in formam 
arbuscule vix pedalis. Linn. Lapp. n. 366) förekommer 
endast på högre fjäll. Arten blef först riktigt återställd af 
Prost. Laestadius. Endast S. arbuscula minor Wahlnb. hö- 
rer hit; arbuscula major W. är S. phylicefolia. Deraf här- 
leder sig den felaktiga uppgiften, att denna art skulle gå 
ned till Vesterbotten o. s. v. Salix arbuscula a. L. Suec. 
hör icke heller hit, utan är uppenbart S. depressa v. lida. 

39. 8. myrsinites L. Allmän i fjälltrakter. S. myr- 
sinites procumbens förenar, efter Prof. Anderssons öfverens- 
stämmande åsigt, S. Jacquiniana med var S. myrsinites. 
Till följande hör den bestämdt icke. 

40. -S. pyrenaica " norvegica Fr. Denna lågväxta och 
först i Nov. Mant. I. urskilda art synes spridd öfver hela 
fjälleyggen. Man har i Sverige fört den till S. ovata Ser.; 
men efter Koch och de talrika exemplar jag eger är denna 
en frodigare form af S. arbuscula. Enligt Lagger förekom- 
mer icke vår i Schweitz; äfven Professor Andersson anser 
numera vår icke vara skiljbar från S. pyrenaica efter jem- 
förelse af flera Nordamerikanska former. 

b.  Högfjällspilar (S. glaciales Koch); underjordiska 
buskar, hvars qvistar endast uppsticka i dagen, med hängen 
i toppen af årsskottet. 


Det är ej denna falska, som Hartman förenar med S. limosa, 
utan den äkta S. Lapponum. 


310 


41. S. reticulata L. En af de mest egendomliga pi- 
lar; allmän 1 högre fjälltrakter. 

42. SS: sarmentacea Fr. Endast funnen på S. Norges 
fjällar; utmärkt af gröna hängefjäll, 3 ståndare och skafta- 
de fröhus. 

43. S. herbacea L. och 

44. S. polaris Wahl. äro väl de minsta buskar i verl- 
den, vanligen knappt tumshöga, med 2 blad och ett blom- 
hänge i spetsen; men egentligen äro de endast toppgrenarne 
af en underjordisk stam. Så förkrympas de resliga Pilträ- 
den, de frodiga Videskotten vid yttersta gränsen för det or- 


ganiska lifvet. 


III. Allmän öfversigt af Filarnes nytta 


och användning. 


Pilslägtets odling och användande härleda sig, liksom 
våra flesta äldre kulturväxters, från Österlanden. Redan i 
gamla Testamentets skrifter omtalas Pilträden vid de elf- 
ver i Babylon, och flera legender, t. ex. att Sörjande Pilen 
uppväxt af K. Davids tärar under det han författade bot- 
psalmerna, att Alexander den store till varsel för sin död 
förlorade sin krona i ett pilsnår på Euphrats stränder, vitt- 
na om den uppmärksamhet, de redan i äldsta tider vunnit. 
Greken Theophrastus och Romaren Plinius omtala Pi- 
larne, såsom »de nyttigaste af alla på våta ställen växande 


träd». Bland de 8 olika arter, som af Plinius nämnas, igen- 


311 
känner man de ännu allmännast odlade såsom S. alba, fra- 
gilis, viminalis 0. s. v. och deras användande lika med vår 
tids. För Romarne voro de af vigt såsom stöd för Vin- 
rankan, hvilken tillika uppbands med deras spädare qvistar. 
Romaren Cato anser derföre en särskild pilgård lika vigtig 
som en vingård och trädgård. Hufvudsakligaste användan- 
det har dock alltid och allestädes varit till band, korgar 
och mångfaldiga flätverk. Sköldar flätade af pilgrenar voro 
i forntiden högt värderade för sin lätthet, och namnet Pil 
(egendomligt för Skandinaviska språket) härleder sig från 
deras bruk till pilar, med en hulling i spetsen. I nyare 
krigskonsten användas de endast till fasciner. För den lätta 
tillgången och konstlösa beredningen hafva de af flera an- 
setts varit första föremålen för manufaktur, fastän de nu- 
mera, sedan man från främmande länder erhållit bättre 
materialier, för flera behof kommit ur bruk. TI äldsta tider 
flätades rep af desamma, och ännu i förra århundradet om- 
talas de såsom använda till ankartåg, fiskredskap, flätade 
sadlar, skor 0. s. v. Deremot är forntidens spådomskonst 
(mantica), hvarvid man af qvistarnes läge efter en utkastad 
knippa trodde sig kunna utforska framtidens skickelser, en 
numera utan all skada förlorad konst, — och deras bruk 
till spön är äfven numera lyckligtvis antiqueradt. 

Innan vi öfvergå till speciell framställning af deras an- 
vändande, böra vi fästa oss vid deras vigt i naturens hus- 


hållning. De hos oss inhemska arterna synas vara bestäm- 


1 


312 


da att fästa flodbräddarne, sammanbinda sanka kärr och 
(de minsta) att binda flygsanden. Vestkusten af Jutland 
vittnar, huru härdigt Jordvidet är mot stormarnes våldsam- 
het. På de för stormarna värst utsatta sandfälten träffar 
man flera fots breda, grönskande platåer, ett par alnar upp- 
höjda öfver marken, uppburna af en enkel pelare. Dessa 
platta tak, liknande en rund bordskifva på en fot, äro bil- 
dade af Jordvidets tätt invecklade och sanden omslutande 
rotgrenar, hvilka ursprungligen växt på markens yta; men 
under det stormen bortfört den lösa sanden, hafva de allt 
mer och mer blifvit upplyftade, hvarunder den underjordi- 
ska rotstammen bildar den pelare, som uppbär dem och allt 
djupare och djupare nedtränger i sanden. — Dernäst äro 
deras knoppar, qvistar o. s. v. bestämda att vintertiden 
tjena till föda för våra Nordiska högdjur, såsom Elgen, Re- 
nen; Bäfvern föredrager videbarken framför all annan. Slut- 
ligen utvecklas på och näras af Pilarnes blad och öfriga 
delar en otalig skara af insekter”). Vigtigast äro de i detta 
afseende genom blomhängenas honungsrikhet, hvarföre ingen 
annan växts kultur är för biodlare vigtigare. Man bör i 
detta afseende för det första välja hanstånd, dels för deras 
större honungsrikedom, dels emedan frömjölet är det vigti- 
gaste näringsämnet till larvernas uppfödande; vidare de 
arter, som hafva tjocka och blomrika hängen, och slutligen 
tillse, att man har flera arter, som efterfölja hvarandra un- 
der hela våren. De tidigast blommande äro Daggpilarne 


+) Dessa förorsaka vissa år stor skada på pilplanteringar. 


313 
(S. acutifolia och daphnoides); derefter följa Sälgen och dess 


slägtingar, efter Sälgen blomma de egentliga Pilarne och 


sist Jolstern. 


Ehuru Pilarnes tillväxt sker ganska hastigt, anses flera 
af de trädartade kunna uppnå en ålder af 150 år, såsom 
hvita och gröna Pilen, Sälgen; men de få då icke topphug- 
gas och kapas, emedan stammarne derigenom lätt taga röta. 
En del af de lägre buskartade torde hinna än högre ålder, 
t. ex. Jordvidet, men odlade och ofta afhuggna, äfvensom 
i häckar, hinna de sällan öfver 30, högst 50 år. Pilarnes 
ved är i allmänhet mycket lös och mjuk, så att den trass- 
las för såg och hyfvel, och i fria luften af föga varaktig- 
het. Till bjelkar, sparrar 0. & v. användas de endast i 
nödfall och på ställen, som äro fria för atmosferens inver- 
kan. Deremot användas de med fördel till lättare slöjd- 
och svarfvare-arbeten, t. ex. askar; äfven till läkter o. s. v. 
Jolsterns ved är fastare och ännu mera Sälgens samt i all- 
mänhet de egentliga Videarternas. Om Sälgens användande 
är under denna det väsendtligaste redan anfördt. Som bränn- 
material är äfven den förnämst; dess värmevärde uppskat- 
tas till ?/, af Bokens, då de egentliga Pilarnes knappt upp- 
går till hälften af detsamma. Detta ersättes dock af deras 
hastigare tillväxt. Det ymniga ris, som erhålles af de träd- 
artades kapning och de buskartades afhuggning, är ovärder- 
ligt på skoglösa orter, der man endast har torf och sämre 


värmematerial, till kok- och bakved. Kolen af Sälgen och 


314 
närbeslägtade arter berömmes till krutberedning. Aska lem- 
nar pilveden föga (1 skälp. af en centner ved). 

Barken af de egentliga Pilarne hyser rikt förråd af 
garfämne och anses dels jemförlig med ekbarken, dels öf- 
verträffa densamma. Det är likväl icke mig bekant, att den 
i stort hos oss blifvit använd; men den torde blifva vigtig 
i den mån ekskogarne (såsom nu sker med förvånande ha- 
stighet) aftaga. Deremot är barken af Sälgen i södra or- 
terna begärligt eftersökt, såsom den yppersta för beredning 
af klippingsskinn. Öfriga Gråvidens bark användes för sam- 
ma ändamål, äfvensom Jolsterns, och i brist af dessa till- 
blandas äfven andra arters. Som färgämne har jag endast 
funnit Hvita Pilens och Sälgens' bark uppgifna. Den förras 
bark, kokad med Alun, gifver enligt Retzius ylle en vacker 
kanelbrun färg, och med tillsats af i vatten upplöst och si- 
lad hvit Pottaska en kanelfärgad lackfärg. Blöter man bar- 
ken länge med lut i kopparkittel, så kunna ylle och siden der- 
uti färgas blodröda. Sälgens bark användes, helst i bland- 
ning med albark, till lädersvärta och till svart färg på ylle 
och linne. Afkok af Sälgens bark ger wismutbetadt ylle en 
gul färg. Derjemte erhålles af pilarnes bark ett egendom- 
ligt växtämne, Salicin, som renadt bildar små hvitaktiga 
kristaller, hvilka lätt lösas både i vatten och alkohol och 
hafva en synnerligen bitter smak. Det eger feberdrifvande 
egenskaper och har så väl i Sverige som i England i hög 
grad blifvit berömdt såsom surrogat för Kinabarken emot 


frossor. De arter, som i detta afseende blifvit med lycklig 


315 
framgång försökta, äro Hvita och Knäcke-Pilen samt Jol- 
stern. Den art, som efter min öfvertygelse i detta afseende 
är verksammast, är Rödviran, som innehåller största qvan- 
titet af Salicin och i friska tillståndet utmärker sig genom 
egen, bitter smak. Det är ett allmänt, lätt tillgängligt fross- 
medel, som på landsbygden torde förtjena synnerlig upp- 
märksamhet. För detta ändamal insamlas barken af de 
2-—3-åriga skotten, torkas och pulveriseras, och intages 
1/,—1 qvintin deraf hvar tredje eller fjerde timma under 
fritiden, sedan afförande medel förut blifvit använda. 

Bladen äro som foder icke utan värde. Vide-arterna 
ega dervid företräde framför de egentliga Pilarne. Synner- 
ligen Sälgen är 1 detta afseende af högt värde; dess löf be- 
römmas äfven för hästar, för hvilka liksom för fåren löfven 
af öfriga arter äro mindre begärliga (Jolstern och Mandel- 
pilen berömmas likväl af flera äfven för far). Att de lägre, 
buskartade arternas årsskott under slättertiden afslås för 
att bidraga till fodermängden, är redan anmärkt. — Med 
bladen af Jolstern färgar allmogen ylle gult. 

Pilarnes frön omgifvas af en ull, liknande bomull, men 
den är mera spröd och kan derföre endast blandad med 
annan spinnas. För ett århundrade sedan gjorde denna 
upptäckt af en Prost Westbeck i Sverige stort uppseende, 
och i Tyskland anlades stora fabriker för denna ulls föräd- 
ling. I nyare tider, då priset på bomull så betydligt fallit, 
har densamma kommit ur bruk, men till filtar, vadd, stopp- 


ning i täcken 0. s. v. är den väl användbar. Sättet för 


316 
dess insamlande är af Retzius m. fl. utförligen beskrifvet. 
Ehuru alla arters ull för detta ändamål är användbar, före- 
drages Jolsterns, Sälgens och Gråvidets framför öfriga ar- 
ters, emedan den af dessa lättast och i största mängd er- 
hålles. 

I den större skogshushållningen inga Pilarne föga, 
ehuru de högre trädartade alltid förtjena sin plats på strän- 
der, holmar och fuktiga ställen, der andra trädslag icke 
växa. Deremot äro de buskartade bland de yppersta till 
underskog, ställd på 10 års eller ännu kortare afverknings- 
tid. Derjemte äro de trädartade, utom Knäckepilen, syn- 
nerligen att rekommendera som allée- och stormträd kring 
byar, vägar, ragaångar 0. s. v. Det är synnerligast Hvita 
och Gröna pilen, äfvensom Jolstern och Mandelpilen, upp- 
dragna till träd, som i detta afseende böra väljas. Dessa 
böra, planterade för detta ändamål, icke kapas, utan de till 
kapning ämnade och behöfliga planteras på andra platser. 
Kapningen, som efter behof kan företagas hvart 3—5:te år, 
bör icke verkställas så vårdslöst och grundligt som vanli- 
gen sker, så att endast nakna stammen står qvar. Man 
bör tillse, att alla grenarne afhuggas jemnt och i sned, slut- 
tande ställning, så att ingen fuktighet qvarstannar, hvarigenom 
stammen snart förstöres af kärnröta, äfvensom qvarlemna 
några af de mindre skotten samt ej afhugga de större stöp- 
larne för nära stammen, hvarigenom den nya kronans ha- 
stigare tillväxt befordras och stammen mindre skadas. — 


Till prydnad i trädgårdar och lustparker förtjena synnerli- 


317 


gast Daggpilarne, Gula videt och Lagervidet äfvensom Jol- 
stern att planteras; äfven några af de lågväxtaste arterna, 
såsom Rosmarinvidet och Odonvidet, taga sig väl ut till 
infattning af rabatter. 

Till lefvande häckar hafva hos oss hittills nästan en- 
dast Bandpilarne jemte Mandelpilen blifvit använda, och om 
deras relativa värde hafva vi ofvan yttrat oss. Men äfven 
Hvita och Gröna pilen äro i buskform för detta ändamål 
passande, och flera Vide-arter, såsom Gula videt, Lagervidet, 
Svartnande videt, synas dertill vara de lämpligaste. Loudon 
anser till och med Sälgen och öfriga Gråviden för de bästa. 
Orsaken, hvarföre man hittills. endast begagnat Bandpilarne, 
är den, att man mindre afsett deras gagn som stängsel, än 
deras användande till band, vidjor o. s. v. Dessa båda än- 
damål måste särskiljas, för att hvardera med största fram- 
gång må vinnas. Det hos oss brukliga sättet för Pilhäc- 
kars anläggning är icke lämpligt för stängsel. För detta 
ändamål böra sättstörarne icke, såsom hittills skett, planteras 
i upprät ställning, utan i sned lutande (af 50 gr. vinkel 
mot marken), och i tvenne rader tätt intill hvarandra, hvilka 
äro vända åt motsatta håll, så att de bilda ett galler enligt 


följande figur: 


N Å N & 
AV 
N 


318 


De sättstörar, man använder, böra vara 3 alnar långa, 
af ett fingers tjocklek, nedsatta efter olika beskaffenhet till 
tillräckligt djup på en alns afstånd från hvarandra i hvar- 
dera raden, likväl så, att de stå skiftevis med hvarandra, så 
att afståndet mellan sättstörarne i båda raderna tillsammans 
blir blott 2/, aln. När dessa om hösten slagit rot, inflätas 
de i hvarandra och hopbindas med mindre vidjor — och 
sedermera tillvuxen klippes häcken i toppen och på sidorna, 
hvarigenom den blir allt fastare och tätare. År jorden ej 
tillräckligt lös eller fuktig, måste före planteringen en 12/, 
aln bred, omkring alnshög jordvall uppkastas, som midtpå 
är fördjupad, uti hvilken ränna störarne nedsättas. En så- 
dan pilhäck varar 30—50 år, något olika efter olika lokal 
och de olika arter man använder. 

Af alla Pilarternas delar äro likväl de länga, smärta, 
raka, sega skotten af den mångfaldigaste användbarhet icke 
blott för enskilda behof, utan fastmer som handelsartikel. 
Der Pilarne icke odlas för ved, sker det hufvudsakligen för 
skörden af deras vidjor i största skala, såsom i England, 
Holland, v. Frankrike; från bada sistnämnda länder utgöra 
de en betydlig och lönande exportartikel. Af'alla inhemska 
eller hos oss odlingsbara växter lemna dessa det förnämsta 
material för bindande af korgar, mattor, rothattar, bord- 
diskar och flätverk af mångfaldigaste slag, såsom mindre 
vagnskorgar, vaggor o. s. v. Dessas bindning var i äldre 
tider en allmän husslöjd, och isynnerhet ansågs det för 


Trädgårdsmästares åliggande att vintertiden sysselsätta sig 


319 
med korgbindning. Numera är det ett eget yrke, för hvil- 
ket man eger särskilda läroböcker. För gröfre korgarbeten 
odlas hufvudsakligen Korgpilen, Gula Bandpilen, Mandel- 
pilen; för finare Rödvirorna och Veka Bandpilen; till de 
finaste kunna Rosmarin- och Risvidet användas. De smärta 
skotten af så väl de egentliga Pilarne som flera Videarter 
kunna så väl härtill som till tunnband användas. För sist- 
nämnda ändamål planteras hufvudsakligen Holländska och 
Ryska Bandpilarne. Men utom dessa användningssätt äro 
de af mångfaldig nytta i enskilda hushållningen till vidjor, 
band 0. s. v. Med Pilarnes qvistar (hufvudsakligen Rödvi- 
rans) bindas de ypperliga Skånska halmtaken; med pil- 
vidjor sammanhållas på flera orter alla gärdesgårdar, stö- 
das och uppbindas slingrande växter i trädgårdar. De bästa 
fasciner både för krigiska och fredliga värf, såsom hamn- 
byggnader, bindas af pilskotten. När de för dessa ändamål 
särskildt för afsalu odlas, väljes dertill lös, helst något fuk- 
tig lokal; de måste då växa upprätt och fritt och kunna 
hvart 2—5 år (efter olika behof) skördas. Tillväxten 
från rotstockar är vida starkare än från de kapade stam- 
marne. 

Då intet lands klimat är mera passande för dessa väx- 
ters odling än Sveriges; då intet annat land (utom möjli- 
gen Ryssland) eger flera nu ofruktbara sträckor, som deri- 
genom kunde göras fruktbärande, har det synts oss af vigt 
fästa uppmärksamheten på en industri, som i rikare länder 


anses för en af de mest lönande. Vi ega icke några till- 


320 


förlitliga, hos oss verkställda kalkyler öfver nettobehållnin- 
gen på tunnlandet af pilplanteringar (också måste den ut- 
falla högst olika allt efter behofvet af brännmaterial och 
mer eller mindre lätta tillfällen till afsättning); men de af 
Engelska ekonomiska skriftställare och Tyska Forstmän gif- 
na lemna en så betydlig vinst (ehuru både jordvärdet och 
arbetskostnaderna äro högre), att man hos oss skulle anse 
sig väl belåten med hälften”). 
+) Vi anföra här G. F. W. Meyers uppgift i detta afseende med 
hans egna ord »in 8—9-jährigen Umtriebe, bei dichter Bestoc- 
kung mit frähem tiefem Hiebe bis zu einem Ertrage von 120 
Kub. F. von Morgen; und in 2—3-jährigen Abhiebe zu Korb- 


ruthen nach Amerika mit einem Gewinn bis zu 1200 Rthl. 
von Morgen Schlickboden.» Fl. Hannov. 


mA 


Allmän Ofversigt af Svamparnas familjer, med 
särskildt afseende på deras nytta och 
skada. 


Svamparne hafva länge inom växternas rike utgjort en 
vidsträckt ödemark”), hvilken man först på senare tider 
börjat uppodla; så väl genom sin mängd som flera morpho- 
logiska och biologiska egendomligheter äro de likväl för- 
tjenta af synnerlig uppmärksamhet. Att fullständigt af- 
handla dessa erfordrade en hel volum och skulle endast i 
förening med special-kännedom intressera, hvarför vi här in- 
skränkt oss till en ytlig öfversigt af denna ofantliga växt- 
klass, företrädesvis afseende det för praktiska lifvet vig- 
tiga, deras nytta och skada. 

Bland alla växtrikets provinser utgöra Svamparne den 
vidsträcktaste, artrikaste och innefatta tillika de mest olik- 
artade former. Redan de större och fullkomligare (Hymeno- 


och Gastero-myceterna), hvilkas inhemska arter i det när- 


") »Fungorum ordo in opprobrium artis etiamnunc Chaos est, 
nescientibus botanicis in his quid species, quid varietas sit.» 
Linné Phil. Bot. p. 241. 


Fries, Bot. Utrfl., 111 21 


322 

maste torde vara lika fullständigt kända som de Svenska 
Fanerogamernas, äro talrikare än dessa, och de lägre, sär- 
deles de parasitiska, svamparnas antal synes vara nära nog 
oändligt, då af vissa slägten, synnerligast bland Bladsvam- 
parna, nästan hvarje växt har sin art. Skillnaderna mellan 
de olikå afdelningarna bland Svamparna äro ock så väsendt- 
liga, att de icke i likhet med Bräken, Mossor, Lafvar kun- 
na betraktas som en familj, utan måste fördelas i flera, hvar 
och en af lika systematisk rang som de ofvannämnda. En- 
dast Algerna torde i bada ofvannämnda afseenden kunna 
med dem jemföras. 

Vid första påseendet afvika Svamparne så väsendtligt 
från öfriga växter, att flera författare ansett dem utgöra ett 
särskildt naturens rike. Men öfvergangarne till Algerna och 
ännu mer till Lafvarna äro så mångfaldiga, att endast ideella 
gränser kunna uppdragas, hvarför flera mellanformer än fö- 
ras till den ena, än till den andra af dessa klasser; ja, hela 
ordningen Hyls-svampar (Ascomycetes) öfverensstämmer 
till sin fröredning så fullkomligt med Lafvarna, att dem 
emellan ingen gräns är möjlig. Liksom Hvalarne, oaktadt 
deras yttre form och lefnadssätt, föras till Däggdjuren och 
icke till Fiskarna, torde äfven vara systematiskt riktigast 
att förena Ascomyceterna (Disco- och Pyreno-mycetes) 
med Lafvarna, ehuru stridande det är mot naturliga känslan 
att sammanföra så olikartade bildningar som fullkomligare 
Lafvar — och Tryffel, Murklor m. fl. till en familj. Men 


derom är icke heller fråga, utan skulle de i alla fall utgöra 


323 
en egen ordning inom Lafvarnas klass (Mycolichenes), öfver- 
gående till Svamparna som GCollemacei (Phycolichenes) till 
Algerna. Lafvarnas klass komme derigenom i någorlunda 
paritet med Svamparnas och Algernas, ehuru oformligt det 
visserligen vore, att öfvergångsgruppen (Mycolichenes) både 
till antal och fruktens mångfald öfverflyglade centern, de 
egentliga Lafvarna. I sjelfva verket förhålla sig likväl de 
förra till de senare ungefär som Monotropa vill Pyrola, 
Ptiterospora till Andromeda, Lathrea till Bartsia, Neottia, 
Fimodorum, Corallorrhiza m. f. till öfriga Orchidée-slägten, 
att förtiga de utländska Balanophoree”). 

Mögelsvamparne sta nära nog i samma förhållande till 
Algerna och skiljas hufvudsakligen genom saknaden af den 
gröna färgen och växtstället på döda organismer i atmosfe- 
riska luften och icke i vatten. — Från Lafvarna ätskiljas 
Svamparne, da man under de senare äfven innefattar Hyls- 
svamparna, genom saknaden af det vegetativa systemets 
gröna korn (gonidia), som alltid tillkomma Lafvarnas bål. 
Da både Alger och Lafvar hufvudsakligen hemta sin näring 
ur omgifvande medium, söka Svamparne sin företrädesvis 
i upplösta organiska ämnen eller döende organismer, hvar- 
före de aldrig förekomma på sten. Största delen är der- 


före verkliga parasiter (det Lafvarne knappt kunna sägas 


") Dessa utgöra en högst egendomlig växtfamilj, tillhörande var- 
mare länder, och likna till substans, form, färg och växtsätt 
fullkomligt svampar, men hafva verkliga blommor med sexual- 
organer. 


324 
vara, ehuru de vanligen äro fästade på träd), och då de 
måste skapats senare, än de fullkomligare växter, på hvilka 
de endast förekomma, hafva vi benämnt dem Hysterophyter 
(Se Band. 1, s. 66). 

Hvad man vanligen kallar svamp är växtens frukt, som 
vid bestämda årstider under gynnande atmosferiska förhål- 
landen utbildas; det vegetativa systemet, hvilket hos de hö- 
gre Svamparna oftast är mångårigt, är vanligen förborgadt 
i jorden, i ruttet trä, bland mossa o. s. v. Hos de lägre 
träder det ofta i dagern och öfvergår då omedelbart till 
fruktbildning. Detta så kallade svamplager (myceliwn) tfö- 
reter de mest olikartade bildningar, bland hvilka följande 
äro de hufvudsakligaste: 

a) Ett fint ludd eller fibriller, som hos en del utbildas 
till en sammanhängande väfnad eller i trädspringor samman- 
packas till en fast, läderartad massa, i folkspråket benämnd 
Snufve-läder. Hos nägra arter, företrädesvis i varmare län- 
der (t. ex. Polyporus Tuberaster, flera tropiska Lentini), är 
det tillika klibbigt, så att den deraf genomväfda jordmassan 
sammanlimmas till en stenhård klump”). I källare och 
grufvor åter, der inga egentliga svampar normalt utbildas 


") Den i Italien s. k. »Pietra Fongaja» är en dylik mycelii-bild- 
ning af Polyporus Tuberaster, hvilken ofta uppnår en fots dia- 
meter och deröfver. Förflyttar man denna af grus, kol o. s. v. 
bestående hoplimmade massa till aflägsna orter, förvarar den 
i källare och flitigt vattnar densamma, utbildas deraf ständigt 
nya, ätliga svampar. Prof. Gadd odlade den i Åbo. SekK. Vet. 
Ak. Handl. 1797, s. 94. 


325 


(utom några Kärnsvampar), men svamplagret desto mera 
luxurierar, öfvergår detta till en bomulls-lik väfnad, ofta så 
lös och vattenaktig, att den vid vidröring upplöses och för- 
svinner. Hos en del arter utbildas detta svamplager till 
verkliga rötter, dels enkla, dels greniga. Se Kongl. Vet. Ak. 
Handl. 1814, t. 9, f. 7 (Rhizomorpha xylostroma), hvilken 
framställer svamplagret af Agaricus platyphyllus! 

ob) Med de sistnämnda öfverensstämma till formen de 
så kallade Rhizomorpherna”), som vanligast förekomma mel- 
lan döda träds bark och ved, i grufvor och källare såsom 
svarta, vanligen greniga strängar, ofta af högst betydlig 
längd. De äro hornartade till sin consistens, inuti floccösa, 
men beklädda af en yttre likasom förkolad bark, hvarige- 
nom de väsendtligt skilja sig från föregående. Detta är de- 
ras mest utbildade form; men de öfverga till mycket enklare, 
f. ex. de svarta trådar, man finner på furubarr fria (Rhi- 
zomorpha setiformis P.) eller ock krypande inom eklöf; bada 
tillhöra svamplagret af Marasmius androsaceus. Sistnämnda 
form vittnar tydligen, att de svarta ränder, man finner in- 
uti gamla trädstockar, egentligen äro inväxta Rhizomorpher. 
De sma tufvor af likasom förkolade, fina borst, som sedan 
utbildas till kärnsvampar, f. ex. Vermicularia, äro en me- 
delform mellan a) och b). 


ce) Köttiga eller hårdnade Knölar af cellulös textur eller 

”) Det finnes likväl Rhizomorpher med egen fröredning, som ut- 
göra ett sjelfständigt slägte. Till dessa hör äfven slägtet Ce- 
nocarpus. 


326 

s. k. Selerotii-bildningar”"), vanligen runda, varierande från 
ett Vickfrös eller ärts storlek till en Valnöts. Bland de 
högre svamparna uppträder detta svamplager sällan, f. ex. 
hos Ågaricus tuberosus, racemosus, oftare bland de lägre, f. 
ex. Typhule och i synnerhet utmärkt bland skålsvamparna, 
sS8. Peziza tuberosa, Tuba. Det förekommer dels nedsänkt 
i jorden, som hos nämnda Pezizer, dels på döda växter. 
Den mest bekanta bland dessa är den så kallade Kålsvam- 
pen, hvilken ofta om vären finnes i mängd på ruttnade blad 
af kal och till den grad liknar kålfrön, att den af allmän- 
heten ofta anses för dylika. Se Berg. i K. Vet. Ak. Handl. 
1760, p. 208—213. Nagra utbildas sedermera till kärn- 
svampar (slägtena Pyrenophora och Dothiora). De svarta 
knölar eller fläckar, man om sommaren finner på en del 
träds och buskars blad (Xyloma P.), kunna äfven räknas 
hit; men på de nedfallna ochl'vissnade bladen fruktificera de 
och utbildas till Disksvampar. 

d) Det skorplika svamplagret, af kornig textur, är all- 
tid fastväxt vid sin matrix och liknar fullkomligt de lägre 
Lafvarnas bal, men saknar gonidier och den gröna färgen. 
Hos Hymenomyceterna öfvergar det omedelbart till frukt- 
lager, t. ex. Corticium calceum; men hos Pyrenomyceterna, 
äfvensom några Discomyceter, förblir det alldeles skildt från 


”) Slägtet Selerotium efter Todes och Persoons uppfattning inne- 
fattar de mest olikartade svampbildningar, som i den mån frö- 
redningen blir känd bilda egna slägten. Fastän en del är att 
anse blott för Mycelier, vakte man sig likväl noga att på grund 
deraf bryta stafven öfver alla. 


NÅ 


327 


fröredningen, t. ex. hos Lophium mytilinum, Spheria velata, 
atriseda m. fl. Märkvärdigast är det hos Hypoxylon repan- 
dum, der det utgör underlaget för dess skålformiga stroma. 

e) Det fäcklika svamplagret är synnerligen märkvär- 
digt, emedan det icke — åtminstone för obeväpnadt öga — 
företer någon egendomlig textur, utan visar sig blott som 
ett färgämne, hvilket genomträngt det trä eller den växt- 
del, hvarpå svampen växer. Utmärktast visar sig detsam- 
ma hos Corticium sanguineum, under hvilken, på trädets yta 
växande, den underliggande veden till betydligt djup visar 
sig blod-färgad (under C. ceruleum är den ofta blå), hos 
Peziza ceruginosa, som uppväxer ur erggrönt färgadt trä, 
och i synnerhet Hydnum aureum. Denna art växer på Björ- 
kens näfver (yttre sidan), men den underliggande inre bar- 
ken är färgad gul och denna del skarpt begränsad af en 
mörkare rand. Allmännare är, att vedens yta har en be- 
gränsad ljusare, liksom af syra anfrätt, fläck, på hvilken 
svampen växer, f. ex. Spheria livida m. f., Ostropa cinerea, 
Stictis pallida, Agyrium rufum 0. 8. V. Åfven på blad och 
örtstjelkar finner man dylika, ofta färgade, tjena till under- 
lag, ss. ÅAgyrium herbarum, Spheria rubella, nigrella m. f., 
Hysterium maculare. — Af annan art deremot äro de viss- 
nade, vanligen hvita, fläckar, som man finner på en mängd 
växters blad, frambringande arter af Depazea, Phyllosticta 
0. s. Vv. Här synes svampen för sin bildning absorberat 
växtsubstansen, som derigenom i deras närhet blifvit död, 


tunnare och genomskinlig. 


328 


/f) Mest egendomliga och från alla andra växter afvi- 
kande äro de så kallade Slemsvamparne (Myxogastres). 
De börja som en ytterst lös, slemmig (men ej seg) massa, 
som vid. minsta beröring sönderflyter, men tillväxer med 
otrolig hastighet”). Med växtstället har en stor del af dem 
ej minsta samband, och utbreda de sig derföre öfver stoc- 
kar och stenar, lefvande växter och jorden o. s. v. En del 
hafva dock bestämdt växtställe på ruttet trä, och dessa 
tillika bestämd form. Utbildade öfverga de till en torr, pul- 
verulent massa (sporer), omgifven af ett hylle (peridium) 
och mer eller mindre genomväfd af fina hår (capillitium). 
Den mest bland allmänheten bekanta af denna grupp är 
det s. k. Trollsmöret (Zthalium septicum), som förekom- 
mer på gamla stockar, men företrädesvis på garfvarebark, i 
drifbänkar 0. s. v. En med detta mycket närbeslägtad art 
fann Sclnweiniz i N. Amerika, om hvilken han förtäljer: 
»En smed hade glödgat ett jern för smidning, men tvinga- 
des sent en afton att kasta det ifrån sig öfver ett vatten- 
kärl och lemna smedjan. Då han mörgonen derpå atervän- 
de till smedjan, fann han jernet beväxt med en art Atha- 
lium, intagande en längd af 2 fot, ehuru något afbrutet. 
Svampen hade således på ett glödgadt jern utbildat sig inom 


12 timmar!» — En föga mindre märkvärdig iakttagelse har 


+) Då deras primära tillstånd hvarken till färg, form, consistens 
eller struktur har ens aflägsnaste likhet med den utbildade 
svampen, antogos dessa före oss af alla för sjelfständiga orga- 
nismer, som man förde till vida skilda familjer. 


329 
jag sjelf lyckats göra. I en skogslund anträffades på ned- 


fallna boklöf början till en Slemsvamp, Diachea elegans, 
som jag önskade hemföra för att iakttaga dess utveckling, 
hvarföre jag lade löfbädden, hvaruppå den växte, varsamt 
i min hatt. Då jag en half timma senare hemkom, fann 
jag icke blott löfvet, utan ock hattens inre sida öfverdra- 
gen af ett mycket regelbundet hvitt slemnät. Denna svamp 
hör till de slägten, som horizontelt utbreda sig till smala 
strängar, som sedermera utbilda sig till flera från hvaran- 
dra fullkomligt skilda individer. — TI hela växtriket finnes 
icke nagot härmed jemförligt. En berömd naturforskare, 
Prof. Bary, framställde derföre ej längesedan den åsigten, 
att Slemsvamparne tillhöra Djurriket, hvilket ock af lätt- 
trogna genast antogs, men redan nu allmänt, äfven af upp- 
hofsmannen, är öfvergifvet. Öfvergångarne till de öfriga 
svamparne äro talrika; redan ÅLycogala står midt emellan 
dessa och Lycoperdon. Min skarpsynte vän Prof. Örsted i 
Köpenhamn har visat, att ett från Myxogastres föröfrigt ej 
skildt slägte, Phelonites, redan i sitt första stadium icke är 
mucilaginöst. 

Svamparnas frön, som kallas sporer eller fröstoft, ut- 
göra endast enkla celluler, hvilka under groendet förlängas 
till en tråd, likartad med det sig sedermera utbildande svamp- 
lagret. Deras antal är förvånande stort, hos vissa arter 


uppgående till millioner"), — och noggranna undersöknin- 


") Man förvånas öfver rom-kornens mängd hos fiskarna; men hvad 
vill detta säga mot sporernas, f. ex. hos Lycoperdon giganteum, 


330 
gar hafva visat, att luften är uppfylld af svampsporer. Man 
har förundrat sig, huru de kunnat infinna sig på vissa stäl- 
len; mera underligt skulle vara, om de någorstädes sakna- 
des. Detta stora antal är ock nödvändigt, då man känner, 
huru strängt vissa arter äro bundna vid mycket egna växt- 
ställen. Vetenskapen måste antaga som postulat, att hvarje 
organism uppstår endast af frön; ännu återstå likväl i detta 
afseende flera gåtor att lösa. Så f. ex. hvarifrån komma 
frön till de egendomliga parasitsvampar, som hos oss, först 
efter flera års förlopp, infinna sig på extraeuropeiska väx- 
ter uppdragna af frön? Huru sprida sig de städse under- 
jordiska svamparnas sporer, eller huru kunna sådana till 
Önygeno equina nästan alltid infinna sig på ruttnande häst- 
hofvar, fastän dylika först förekomma på stort afständ? 
Huru förvaras sporerna till Nyctalis-arterna, som endast ef- 
ter flera år uppträda, då deras matrix hvarje år försvinner? 
Märkvärdigast i detta afseende äro arterna af slägtet Cor- 
diceps, hvilka framdeles särskildt komma att afhandlas. 
Flera lika stora gåtor, f. ex. Rhytisma-arternas förtplant- 
ning, hafva redan blifvit lösta (se B. 2, s. 84) och lemna 
då alltid nya anledningar att beundra lagbundenheten och 
ändamåls-enligheten i naturens anordningar. Att svampar- 
ne fortplantas genom ofvannämnda sporer äfvensom genom 


conidier”"), är utom tvifvel; man har till och med fulla be- 

é Reticularia maxima 0. 8. v., der sporlagret är vida större, och 
mer än hundrade erfordras för att motväga ett rom-korn. 

") Conidia äro så små grynlika celler, som afsöndras af syampar- 

nas vegetativa system, motsvarande gonidia bland Lafvarne, 


331 
vis på, att vidt aflägsna länders svampar derigenom blifvit 
öfverförda och fortplantade i Europa, se Bihanget. Man har 
framkastat den invändningen, att, då man sår svampsporer, 
man icke straxt far samma form, som den som lemnat spo- 
rerna, utan ofvanbeskrifna svamplager. Alldeles riktigt! 
då man planterar hasselnötter eller äpplekärnor, uppväxa 
deraf icke heller straxt nötter eller äpplen. 

Sporbildningen inom olika grupper bland svamparna är 
mycket olika, men kan hänföras till trenne hufvudtyper: 
1) Hylssvamparne (Ascomycetes), hvilkas sporer äro in- 
neslutna inom egna hylsor, vanligen 8 i hvarje. 2) IHgent- 
liga Svampar (Fungi sens. pr.), hvilkas sporfästen visserli- 
gen motsvara föregåendes hylsor, men hafva sporerna bara 
i toppen (deraf asci exospori), vanligen 4 tillsammans på 
korta spetsar; 3) hos de lägre Svamparna (Cryptomyce- 
tes) är sporbildningen mera olikartad; oftast afsöndras spo- 
rerna, vanligen ensamma, från trådarnas spetsar (men äfven 
från deras sidor) eller ock äro de först perlbandslikt före- 
nade, men slutligen fria. Hos nagra få (Mucor, vissa släg- 
ten af Rost) omgifvas de ursprungligen af en enkel blåsa 
(cellul), hvilken man jemfört med hylsorna hos Ascomyce- 
tes, men afvika från dessa så väl genom sin egen som spo- 
rernas genesis. En närmare framställning af deras frukt- 
bildning tillhör de enskilda gruppernas och slägtenas be- 
skrifning. 

Kf men ran deras gröna färg; analoga med knoppbildningen hos 
de fullkomligare växterna. 


332 


Svamparnas substans öfvergår genom talrika medelfor- 
mer från ett löst flytande (ej segt) slem till en gelé-artad, 
köttig, broskartad, träd-, till och med sten-hård massa. Ju. 
fastare substansen är, desto långsammare är deras tillväxt. 
Den inre strukturen är vanligen floccös af fina, tätt intrass- 
lade trådar, men hos några cellulös; hos de lägre Disk- 
svamparne och flertalet bland Kärnsvamparne äro hylshusen 
(excipula) liksom förkolade. Synnerlig uppmärksamhet för- 
tjenar den lätt aflösliga slemhinna, som bekläder flera af de 
högre Hattsvamparnas hattar. Bland strukturens öfriga egen- 
heter förtjena företrädesvis anföras de spiraltrådar, man fin- 
ner hos Trichie, Battarrea och flera Gasteromyceter, äfven- 
som Mjölkskiflingarnas saftgångar. 

De biologiska förhållanderna äro hos Svamparna så olik- 
artade, att hvarje grupp i detta afseende erbjuder flera egen- 
heter. Vi hafva redan anfört Slemsvamparna, som i detta 
hänseende afvika från alla öfriga växter. De alltid under- 
jordiska Svamparne (Fungi Hypogei, till hvilka äfven Ela- 
phomyces och Cenococcum höra) äro ock till sitt lefnadssätt 
från alla öfriga afvikande; men efter fröredningen måste de 
fördelas på helt skilda familjer, så att Tuberacei höra till 
Ascomycetes, Hymenogastrei jemte Flaphomyces och Ceno- 
coccum till Gasteromycetes. Ännu mera egendomliga äro 
Rost-svamparne, hvilka utbildas inuti andra lefvande väx- 
ter, motsvarande Entozoerna bland djuren, men vid mogna- 
den sönderspränga öfverhuden och utbryta. Till dessa sluta 


sig nära flera af Hylssvamparne, synnerligen Kärnsvampar; 


333 
men dessa genomborra öfverhuden med en smal mynning. 
I allmänhet anser man svamparna för högst flyktiga väsen- 
den, men detta gäller hufvudsakligen deras fröredning; ty 
deras vegetativa system är i flesta fall mångårigt, ehuru 
det endast vid bestämda årstider och under gynnande yttre 
villkor utvecklar fröredning. Några svampar, såsom Fnösk- 
svampen, äro till och med mångåriga, ett slags träd bland 
svamparna, och afsätta arligen nya lager, alldeles motsva- 
rande års-ringarna på träden. Af dessas större eller min- 
dre tjocklek kan man i båda fallen sluta, om ett föregåaen- 
de års väderlek varit mer eller mindre gynnande för deras 
vegetation. För sin utbildning erfordra svamparne, i likhet 
med öfriga växter, värme och fuktighet, men med den skill- 
nad, att svamparne äro mera beroende af fuktigheten, då 
värmet deremot är det hufvudsakliga villkoret för de högre 
växternas olikhet i olika länder. För sin typiska utbild- 
ning erfordra äfven de fullkomligare svamparne fritt till- 
träde af ljuset, hvarföre de 1 grufvor och källare antaga de 
mest. bizarra former. Så t. ex. utbildas af Hattsvamparne 
sällan hatten, utan öfvergår foten till korallika bildningar, 
t. ex. Lentinus lepideus. Ju mera qväfve-haltigt växtstäl- 
let är, desto hastigare sker vanligen deras utveckling. Så 
utvecklas och upplösas Bläcksvamparne (Ceprini) ofta 
inom dygnet, under det att de på hårdnad ved växande ofta 
erfordra ett helt år för sin utbildning. Liksom Bläcksvam- 
parne sönderflyta till en bläckartad massa, upplösas flera 


andra till ett slem; men flertalet af de köttiga förruttnar, 


334 

under det andra af segare byggnad endast förtorka, men, 
åter uppblötta i vatten, liksom qvickna vid och återtaga sin 
ursprungliga form. De läderartade och trädhårda förblifva. 
länge oförändrade, till dess de sönderfrätas af insekter. I 
naturens hushållning äro svamparne af stor vigt, emedan 
de äro villkoret för en mängd insekters tillvaro, hvilka der- 
städes framlefva sitt larvtillstånd. 

Svamparne förete derjemte flera biologiska egenheter 
än kanske någon annan familj bland de Nemeiska växterna, 
utom möjligen Algerna. Bland Hyls-svamparne har man 
iakttagit en analogi med de högre växternas kön; Cytisporce, 
som endast hafva spermatier, äro efter min erfarenhet endast 
en annan form af Valse med tydliga hylsor och sporer. 
Bland de lägsta svamparna ega efter all sannolikhet vex- 
lande generationsserier rum; Uvredines synas vara ett förbe- 
redande stadium till Puceiniw. Hos Zyzygites eger en eco- 
pulation rum, fullkomligt likartad med Zygnemernas. Sär- 
deles anmärkningsvärd är tillika den elasticitet, hvarmed 
hos de flesta Disksvampar sporerna (och hos Ascobolei äf- 
ven hylsorna) utkastas, uppstigande som en rök i luften. 
Då dessas fröredning bekläder den oftast skålformiga ytan, 
var detta ett nödvändigt villkor för deras spridning. Hos 
Sphcerobolus utkastas hela frukten med en knäppning likt 
en bomb. Bland öfriga märkvärdiga fenomener bland svam- 
parna må här nämnas, att i tropiska länderna åtskilliga ar- 
ter i mörker utveckla ett fosforiskt sken, — att hos tal- 


rika arter, f. ex. hela slägtet Lactarius, vid brytning ut- 


335 
sipprar en färgad mjölksaft, hos andra åter, utan vidrö- 
ring, ofärgade vattendroppar, t. ex. flera Hebelomer, Russula 
foctens m. f., — att flera svampars kött vid brytning eller 
skärning undergar en hastig färgskiftning i blått, rödt eller 
gult. Lukten är hos manga arter mycket egendomlig, hos 
en del i högsta grad ljuf och behaglig, t. ex. Lentinus suavis- 
stmus, hos andra åter vidrigt, aslikt stinkande, såsom alla 
Phallodei. De anförda uppfylla så luften med sin doft, att 
man ofta kan på 20 stegs afstånd förnimma deras närvaro, 
men endast med stor möda uppsöka dem. Luktens vanli- 
gaste vexlingar äro af nymalet mjöl (dessa äro 1 allmänhet 
ätliga), Anis, Neglikor, lök, ammoniak, sprit, ruttet kött eller 
fisk. Smaken, som hos en del är mild och angenäm, så att 
svampen kan förtäras rå, är hos andra syrlig, äcklig, skarp 
och brännande. Arter med sistnämnda smak äro vanligen 
giftiga, atminstone icke ätliga; men äfven flera de giftigaste 
arterna, ss. Flugsvampen, Lömska Rörsoppen, hafva intet 
varnande hvarken i lukt eller smak. 

Öfver Svamparnas geografiska utbredning får jag hän- 
visa till en öfver detta ämne af min aflidne son Mag. HE. 
P. Fries särskildt utgifven afhandling, Ups. 1857. Här må 
endast anmärkas, att svamparnas utbredning, åtminstone 
hvad slägterna angår, är öfver hela jorden mera likformig 
än öfriga växters (endast Gasteromyceterna förete i var- 
mare länder en mängd egendomliga former), så att man för 
närvarande endast kan antaga tvenne väsendtligen afvikande 


zoner, neml. den heta och tempererade. I den förra äro de 


336 
sega, läder- och träd-artades antal öfvervägande, jemte flera 
egendomliga typer af Gasteromycetes, i de senare de kötti- 
gas. De i den tempererade zonens svamp-vegetation en så 
framstående plats intagande Cortinarii synas 1 den heta 
saknas. 

I ekonomiskt afseende äro svamparne i synnerhet vig- 
tiga som ett sundt och kraftigt näringsmedel. Af andra 
folk hafva de från äldsta tider varit begärligt eftersökta för 
nämnda ändamål, och i flera länder utgöra de icke blott en 
stor del af de fattigare folkklassernas föda, utan räknas äf- 
ven bland läckerheter på de rikares bord”). Åfven hos oss 
användas några arter af de mera bildade samhälls-klasser- 
na, vanligen från utlandet införskrifna, ehuru de hos oss äro 
lika ymniga. Deremot har massan af folket hyst en för- 
dom mot svampars användande, hvilket vållat en årlig na- 
tional-ekonomisk förlust. För att häfva denna fördom och 
lifligt öfvertygad om vigten af detta näringsmedels begag- 
nande, fästade jag i en 1836 utgifven afhandling uppmärk- 
samheten deruppå, och hafva dessa vara bemödanden icke 
varit utan framgång. En utförlig beskrifning jemte plan- 
cher öfver våra ätliga och giftiga arter hafva vi blifvit satta 
i tillfälle att under K. Vetenskaps-Akademiens inseende ut- 
gifva, till hvilka vi här nedan få hänvisa. Så väl deras 


+) Äfven af de gräsätande djuren äro de begärligt eftersökta, och 
man tillskrifver svampars förtärande, att under hösten mjölken 
blir seg; men orsaken dertill är att söka i temperatur-förhål- 
landen, illa rengjorda kärl o. s. v.; ty mjölk af kor, fodrade 
inom hus, är underkastad samma olägenhet. 


SST 


kemiska beståndsdelar som användande, jemte medlen att 
förekomma följderna af giftiga arters förvexling, äro derstä- 
des fullständigt afhandlade"). 1 en annan afhandling om 
Rost och Brand, Lund 1819, fästade vi uppmärksamheten 
på de lägre parasit-svamparnas menliga inverkan på växt- 
ligheten, synnerligen kulturväxternas. Detta ämne har på 
senare tider varit föremål för Botanisternas noggranna forsk- 
ningar, isynnerhet sedan flera förut okända Mögelsjukdomar 
hafva förorsakat stora förödelser, ss. Drufmöglet, Silkesmask- 
möglet m. fl. Så intressanta dessa undersökningar varit, 
hafva de dock föga kunnat bidraga till det ondas undan- 
rödjande. — Men hvad vi hittills sakna på värt språk, är 
en allmän öfversigt af samtliga Svamparnas familjer, ehuru 
en sådan i vär tid hardt nära borde tillhöra allmän bild- 
ning”) och åtminstone för hvarje upplyst landtbrukare är 
af vigt. En sådan, högst sammanträngd, är vår afsigt här 
nedan lemna, dervid anvisande de mera framstående for- 


merna sin systematiska plats. 


”) Mera sammanträngda framställningar öfver detta ämne hafva 
sedermera blifvit utgifna af Hrr Konsul Smitt i Stockholm och 
Baron Hisinger i Finland. 

”) Man fordrar derför kännedom af främmande länder, dem man 
ej sjelf ämnar besöka; hvarföre då icke äfven af växtrikets pro- 
vinser, fastän man ej sjelf ämnar studera dem? 


Fries, Bot. Utfl., TII. 22 


338 


De Egentliga Svamparne (Fungi, sens. pr.), 


hvilkas skiljemärken vi redan angifvit, fördelas i Hatt- och 
Gren-svampar (Hymenomycetes) samt Buksvampar (Gasteromyce- 
tes). De förra hafva fruktlagret på svampens yta, vanligast 
hattens undre sida, de senare inneslutet i sjelfva svampen, 
utgörande dess centrala massa, omgifvet af ett allmänt hylle.. 

Bland A) Hattsvamparna intaga 

I. Skifsvamparne (Agaricini) främsta rummet. De 
skiljas vid första anblicken genom sina från foten eller fä- 
stet strålvis utgaende skifvor (lameller) och utgöra den art- 
rikaste, mest naturliga grupp i hela växtriket; naturen sy- 
nes företrädesvis förälskat sig i denna typ. De hittills kän- 
da arterna uppgå till 3000, och då man först senare åren 
fästat uppmärksamhet på den extraeuropeiska svampvegeta- 
tionen, torde man utan öfverdrift kunna uppskatta deras an- 
tal på hela jordklotet till 10—30,000! Och icke dess mindre 
äro arterna bland dessa mera bestämda och skarpare be- 
gränsade än i följande grupper och de flesta andra familjer. 
Deremot möter det naturligtvis större svårigheter att för- 
dela dessa så talrika och vexlande former i, genom karak- 
terer skarpt begränsade, slägten. De kunna i detta afse- 
ende jemföras med Synanthererna, den största familjen bland 
Fanerogamerna; båda bryta tvärt af mot den öfriga na- 
turen. Lyckligtvis erbjuda substansen, sporernas färg, hat- 
tens och skifvornas förhållande till foten en så säker indel- 


ningsgrund, att den af författaren redan 1816 framställda 


339 
anordningen under de senare 50 åren förblifvit oförändrad, 
och alla de talrika under tiden tillkomna arter deruti med 
lätthet kunnat inpassas. De framställa flera parallelt jemte 
hvarandra löpande serier, och som egna slägten hafva vi se- 
dermera endast upptagit de naturliga grupper, som icke utan 
att afbryta den naturliga serien kunnat bland de öfriga in- 
tvingas eller ock måst fördelas på vidt skilda underslägten. 

Till de egentliga Skiflingarnas första serie, med hvitt 
fröstoft"), höra: 

a) Flugsvamparne (Amanita), hvilka hafva ett dub- 
belt hylle, ett allmänt, inneslutande hela den yngre svam- 
pen, men under dess utbildning bristande sönder till vårtor 
på hattens yta, ett enskildt, fästadt på foten som en ring 
och endast betäckande skifvorna. Hit höra Kajserlingen (A. 
cesareus), en af de läckraste svampar, men endast förekom- 
mande i S. Europa, samt de ytterst giftiga Allmänna Flug- 
svampen, Sv. Svamp. t. 1, och Ofläckade Flugsvampen, Sv. 
Svamp. t. 2. | 

b) Fjällskiflingarne (Lepiota) hafva likaledes dubbelt 
hylle, men det allmänna är fastväxt med hatten, utgörande 
dess öfverhud. De arter, som hafva en fri, ej vid foten fä- 
stad ring, äro ätliga, ss. Stolta Fjällskiflingen, Sv. Sv. t. 3, 
Milda Fjällskiflingen, Sv. Sv. t. 18. Hatt och lameller äro 


hos de äkta Fjällskiflingarna skilda från foten; men hos 

+) Sporernas färg finner man lätt, om hattens nedre sida lägges 

öfver svart och hvit botten, då fröstoftet, som inom ett par 
timmar nedfallit, tydligt kan iakttagas. 


340 


Honungs-skiflingen, Sv. Sv. t. 36, som äfven har ring på 
foten, sammanflyter denna med hatten, och skifvorna äro 
nedlöpande. Den prisas af flera som ätlig, måhända af för- 
vexling med Föränderliga Tofsskiflingen. Alla följande i 
denna serie sakna ring på foten. . 

ce) Riddarskiflingarne (Tricholoma) hafva köttig hatt 
och fot; skifvorna ega en inskärning vid sin anhäftning på 
foten. Hit höra ett stort antal utmärkta arter med mild 
smak, hvilka likväl till sina egenskaper äro okända. En- 
dast Vår-Musseronerna (den utmärktaste bland dessa, Läckra 
Mausseronen, är afbildad i Sv. Sv. t. 9) äro utmärkt läckra, 
jemförliga med Champignoner. Höst-Musseronen, Sv. Sv. t. 
57, upptages äfven bland ätliga arter, men är föga smaklig. 

d) Platt- och Tratt-skiflingarne (Clitocybe) skiljas 
från de förra genom segare (inuti spongiös) fot och emot 
foten jemnt afsmalnande och på densamma nedlöpande skif- 
vor. Arterna äro mycket talrika; men blott en kan såsom 
ätlig blifva af någon vigt i hushållningen, nemligen Pudra- 
de Plattskiflingen, Sv. Sv. t. 45. — Af följande undersläg- 
ten (Collybia, Mycena, Omphalia) med broskartad fot 
och tunn, vanligen hinnaktig hatt, är ingen i ekonomiskt 
afseende förtjent af uppmärksamhet. Endast en art, Na- 
gelskiflingen (Ag. Collybia esculentus), som straxt efter snöns 
smältning särdeles ymnigt framträder, räknas till ätliga ar- 
ter, men är så liten, att dess insamling ej synes lönande. 

e) Stockskiflingarne (Pleurotus) afvika från alla före- 


gående genom sin sneda hatt, med fot fästad i eller nära 


341 


ena kanten. Några sakna fot, men alla växa på gamla träd- 
stockar. Åtliga äro företrädesvis Runda Stockskiflingen, Sv. 
Sv. t. 37, och Snäcklika Stockskift., t. 46. 

Af Skiflingarnas andra serie, med rödt fröstoft, äro en- 
dast Mjölskiflingarne (Clitopilus) i ekonomiskt afseende 
anmärkningsvärda. De likna Plattskiflingarna till form och 
de på foten nedlöpande skifvorna, men hafva blekrödt frö- 
stoft och lukt af nymalet mjöl. Hit höra Gråhvita och 
Gulhvita Mjölskiflingen, Sv. Sv. t. 19, 20 — begge tillhö- 
rande de smakligare svamparna. 

Bland tredje seriens arter, med rostfärgadt fröstoft, fin- 
nes endast en med säkerhet känd såsom ätlig, neml. För- 
änderliga Tofsskiflingen, Sv. Sv. t. 48, ljust kanelfärgad, 
med glatt hatt och fjällig, pipig fot med ring. Deremot fin- 
nas af denna serie talrika arter med frän lukt och äcklig 
smak, hvilka, om icke kända såsom giftiga, dock ingalunda 
kunna användas. En art, Allmänna Fränskiflingen (A. He- 
beloma crustuliniformis), är enligt utländska författare gan- 
ska giftig — Sv. Sv. 8 häft. 

Till fjerde serien, med svartpurpurfärgadt eller mörk- 
brunt fröstoft, höra Champignonerna (Psalliota), som räk- 
nas bland de förnämsta ätliga arter och begärligt eftersökas. 
De skiljas lätt genom fröstoftets färg, de slutligen svart- 
nande skifvorna, som äro fullkomligt fria från foten, samt 
dennas ring, och fördelas i flera arter, i hvilkas användande 
dock ej är någon väsendtlig skillnad. Ehuru allmänna i 


Sverige, införskrifvas de vanligen från Tyskland, hvarvid 


342 


man dock ofta erhåller helt andra, sämre arter. Afbildnin- 
gar af de förnämsta finnas i Sv. Sv. t. 4 (Allmänna Ch.), 
t. 5 (Äkta Ch), t. 38 (Präktiga Ch.), t. 39 (Läckra Ch). 
Af femte serien, med svart fröstoft, är ingen art an- 
vändbar. | 

Efter de egentliga Skiflingarna följa Bläcksvamparne 
(Coprinus), som ofta förekomma i stora massor på fet 
jord, vid trädrötter, gödselsamlingar o. d. och vanligen till- 
draga sig uppmärksamhet genom sitt plötsliga framträdande 
och lika hastiga upplösning i en bläcksvart vätska, hvari- 
genom de från alla andra svampar lätt urskiljas. 

Spindelsvamparne (Cortinarius) likna mycket de egent- 
liga Skiflingarna, men skiljas genom ett spindelväfslikt hylle, 
skifvornas föränderliga färg, i det de äldre blifva kanelfär- 
gade och mjöliga af det ockra-gula fröstoftet. Deras kän- 
nedom är vigtig, emedan de höst-tiden utgöra största anta- 
let af våra skogs-svampar, men ingen bland dem alla är 
känd som ätlig. En art (Violetta Spindelsvampen) är teck- 
181 NOLL SVEK SING UR öl fa 

Pluggskiflingarne (Paxillus) skiljas från de egentl. 
Skiflingarna genom de (ofta greniga) skifvorna, som lätt af- 
lossas från hatten. Af detta föga artrika -slägte äro arterna 
med smuts-hvitt fröstoft sannolikt ätliga, och Rostbruna 
Pluggskiflingen (P. involutus) med rostfärgadt fröstoft och 
i kanten inrullad, luden hatt, såsom näringsmedel i Ryss- 
land begagnad; hos oss mycket allmän. 


Vaxskiflingarne (Hygrophorus) utgöra en synnerligen 


Y 


343 
vacker grupp, men svår att genom i ögonen fallande ka- 
rakterer beteckna; de utmärka sig genom saftiga skifvor, 
som icke, i likhet med de förras, lätt skiljas i tvenne hin- 
nor; äldre blir deras yta mjukt vaxartad. Fröstoftet alltid 
hvitt. Hit höra flera ätliga arter, ss. Ängs-Vawxskiflingen, 
Sv. Sv. t. 30, Bleka Vaxsk., t. 48, Rodnande Vaxsk. och 
Skarlakansröda Vaxsk., Sv. Sv. outg. 

Mjölkskiflingarne (Lactarius) utgöra ett mycket na- 
turligt slägte, genast igenkändt af den färgade mjölksaft, 
som utsipprar, då svampen brytes. Dess kännedom är af 
stor vigt, då det innefattar så väl några af de läckraste 
som andra, ganska giftiga arter. — De fördelas i 1) Pep- 
parlingar, med skarp, ofta brännande smak och till färgen 
oföränderliga, ej pudrade skifvor. Som exempel kunna an- 
föras Skarpa Pepparlingen, Sv. Sv. t. 27, Rodnande Pep- 
parl., t. 29, Skäggiga Pepparl. eller Falska Riskan, t. 28, 
Bistra Pepparl., t. 53. Ehuru skarpa kunna de, utom den 
förstnämnda, genom förvällning eller det skarpa ämnets ut- 
dragning blifva användbara och äro af många värderade. — 
2) RBiskan, Sv. Sv. t. 6, är en af de läckraste svampar, som 
svärligen med någon annan kan förvexlas, ty den brandgula 
saft, den vid brytning utsipprar, skiljer den från alla andra. 
Den tjenar äfven som krydda, och uppkokad i bouillon ger 
den denna en angenäm smak. — 3) Brötlingar, hvilkas 
skifvor efter åldern skifta färg och äldre öfverdragas af ett 
fint doft. Några med mild smak äro läckra, ss. Milda Bröt- 


lingen, Sv. Sv. t. 10, hvilken äfven rå är smaklig och oskad- 


344 


lig; Bleka Brötl., Sv. Sv. t. 59; andra åter med skarp smak 
giftiga, i synnerhet Giftiga Brötl., Sv. Sv. t. 11. 

Kremlorna (Russul&e) likna föregående till form och 
yttre utseende, men skiljas genom saknaden af mjölksaft. 
Skifvorna på flertalet af arterna lika långa, utan inbland- 
ning af kortare emot kanten. De spela vid höstens inträde 
en vigtig roll i våra skogars svampvegetation. Några an- 
ses för ätliga, ss. Milda Kremlan, Sv. Sv. t. 60; men de 
flesta äro giftiga, företrädesvis Skarpa Kr., Sv. Sv. t. 21, 
Stinkande Kr., Sv. Sv. t. 40, Mörkröda Kreml., t. 49. 

Chantarellen, Sv. Sv. t. 7, är en mycket allmän, som 
näringsmedel synnerligen värdefull svamp, som en hvar bör 
känna och använda. Den är lätt urskild från alla öfriga, 
från den Falska Ch. (OC. aurantiacus) genom sin äggula färg, ” 
nästan päronlika form, glatta hatt, tjocka, smala skifvor, 
som mera likna greniga ådror. Dess anrättning är mycket 
enkel. 

Öfriga till Skiflingarnas stora grupp hörande slägten 
äro sega, läderartade, till och med trähårda och egentl. till- 
hörande varmare länderna. Endast några Brosksvampar 
(Marasmius) äro anmärkningsvärda för sin lukt och smak. 
De' användas derföre som kryddor, ss. Milda Brosksv., Sv. 
Sv. t. 31, hvilken torkad har en angenäm lukt af Neglikor, 
Lök-Brosksv., Sv. Sv. t. 32. 

II, III. Rör- och Taggsvamparne (Polyporei och 
Hydnei) äro mindre talrika; men i vigt som näringsmedel 


för folket intaga Rörsvamparne främsta rummet. Dessa 


345 


igenkännas af smala rör eller pipor (porer) på hattens un- 
dre sida; Taggsvamparne åter hafva syllika taggar eller upp- 
stående knölar. För öfrigt råder stor öfverensstämmelse i 
deras utbildning, substans och växtsätt. Rörsvamparne äro 
vida talrikare, synnerligen i varmare länder, Taggsvamparne 
deremot tillhöra kallare. Intet land kan deraf f. n. fram- 
visa så många och utmärkta arter som Sverige. 

Rörsoppslägtets (Boletus) alla arter äro mjukt köttiga, 
hafva rund, regelbunden hatt med central fot, och piporna 
på dess undre sida kunna lätt skiljas både från hatten och 
hvarandra. Af alla slägten är detta genom sin köttfullhet 
och rikliga förekomst det vigtigaste. Blott några få arter 
äro giftiga och dessa lätt skilda genom sina i mynningen 
röda pipor, ss. Lömska Rörs., Sv. Sv. t. 12, Purpurfär- 
gade Rörs., Sv. Sv. t. 41, eller från hvitt till rosenrödt öf- 
vergåaende pipor, neml. Bittra Rörs., Sv. Sv. t. 52, samt 
Skarpa Rörs., Sv. Sv. 8 häft., en liten art, lätt skild af 
sin skarpa smak och vid basen ljusgula fot, som pressad 
utsipprar en gul saft. Alla öfriga äro ätliga. De mest vär- 
derade äro Ätliga Rörs., Sv. Sv. t. 13, och Läckra Rörs., 
Sv. Sv. t. 42; ganska användbara äro Sträfva Rörs., Sv. 
Sv. t. 14, Mörkgula Rörs., t. 22, Gryniga Rörs., t. 23, 
Bruna Rörs., t. 50, Finludna Rörs., t. 51, Tidiga Rörs., 
t. 28, Fräkniga Rörs. m. fl. i Sv. Sv., 8 häft. 

Tickornas slägte (Polyporus) skiljes från Rörsoppar- 
na genom fastare substans (fertalet af arterna äro sega, 


läderartade och trädhårda), mera oregelbunden form och i 


346 


synnerhet genom undre sidans porer, som hvarken kunna 
skiljas från hvarandra eller hatten. Större delen växer på 
gamla trädstubbar utan fot; då är hatten fastväxt vid ena 
sidan. Endast några få arter, växande på jorden, äro köt- 
tiga och ätliga, men antingen genom sin ymnighet, ss. Får- 
tickan, Sv. Sv. t. 8 (den är äfven rå smaklig och ätlig), eller 
storlek, ss. Rutiga T-., Sv. Sv. t. 8, Tufviga T:; Sv.SvIt 
24 (färsk har den något bitter smak), och Yppiga T-., t. 44, 
af vigt. Ingen af slägtets arter är giftig, men flertalet för sin 
seghet eller hårdhet icke ätliga. Likväl äro många arter högst 
egendomliga och anmärkningsvärda. Jättetickan (Pol. gi- 
ganteus), växande i S. Sveriges bokskogar, är den största 
hittills kända svamp, uppnående 4—5 fot i diameter; Fjäl- 
liga T. (P. squamosus), växande på gamla löfträd, ådrager 
sig genom sin gula, fotsbreda hatt, med mörkare fjäll, van- 
ligen uppmärksamhet; äfvenså Svafvelgula T. (P. sulfureus), 
som är af lös, ostartad substans och i stora klumpar fram- 
bryter ur gamla Ekstämmar. Björktickan (P. betulinus), 
utmärkt af sin med en puckel på hattens öfra sida fast- 
växta, korkartade hatt, beklädd med en tunn brun hinna, 
allmän på vissnade björkgrenar, lemnar de yppersta rak- 
striglar och torde kunna användas äfven för andra tek- 
niska ändamål. Vigtigast äro likväl Fnösktickorna (P. fo- 
mentarius, Sv. Sv. t: 62, P. applanatus m. f.), som lemna 
det före tändstickornas upptäckt oumbärliga fnösket, men 
ännu för kirurgiskt bruk (ss. blodstillande medel) äro af 


stor vigt. Dessutom förtjenar äfven Sprängt. (P. obliquus) 


347 
landtmäns uppmärksamhet; den utbildas på gamla löfträd 
mellan barken och veden på hela stammen; utväxt afsprän- 
ger den barken, då trädet utdör. 

Oztung-svampen (Fistulina hepatica), Sv. Sv. t. 25, 
utgör den enda hos oss växande art af detta utmärkta slägte, 
lätt skildt från alla öfriga genom de fria rören på undre 
sidan, utskjutande likt taggar, men pipiga. Svampen är köt- 
tig, mörkröd (piporna gula), på ytan knottrig, inuti fibrös, 
lik en oxtunga. År ej sällsynt på gamla ekstubbar, mycket 
olikformig, utan tydlig rot och räknas bland de bättre ät- 
liga; färsk har den en sötsur smak. 

Taggsvamparne (Hydnum) likna Tickorna, men skil- 
jas genom sina syllika taggar på hattens undre sida. In- 
gen art är- giftig, men de flesta kork- eller läder-artade och 
således icke ätliga. Alla de köttiga arterna äro ätliga, men 
utom Bleka Taggsv., Sv. Sv. t. 15, och Fjälliga Taggsv., 
Sv. Sv. t. 33 (som dock har något skarp smak), mycket 
sällsynta. Dessa växa på jorden; men arterna af en annan 
grupp, dels med hatten upplöst till korallika grenar, ss. 
Korall-Taggsv., Sv. Sv. t. 34, dels half, oskaftad, ss. Gytt- 
rade T., Sv. Sv. t. 16, Fransade och Dubbeltandade T-., t. 63, 
förekomma på gamla trädstammar och äro synnerligen vär- 
derade, ehuru sparsamt förekommande. En art af slägtet 
är gelé-artad (H. gelatinosum). 

En af de mest skadliga och förstörande svampar är 
Trädfrätaren (Merulius lacrymans), Sv. Sv. 8 häft., 


vanligen känd under namn af Svamp 1 hus. Alla arter af 


348 


detta slägte utbreda sig skorplikt på träd och medverka till 
dess förruttnande; men det är egentligen ofvannämnda art, 
som är bedröfligt känd för sina våldsamma härjningar; den 
sprider tillika en unken lukt, och blifva af den angripna bo- 
ningshus derigenom högst osunda. Slägtet hör till Rör- 
svamparnas ordning, men skiljer sig genom sina grunda po- 
rer, som likna nätformigt förenade ådror på svampens yta. 
Vanligen angriper Ti rädfrätaren först golf och panelning i 
nybyggda hus, men sprider sig snart till allt trävirket, så 
att detta inom kort tid blir alldeles förstördt”). Liksom Boa- 
ormen först med slem öfverdrager det rof, han ämnar sluka, 
så utsipprar denna svamp från de bomullslika kanterna klara 
vattendroppar för att uppmjuka det närliggande trädet och 
bereda det för sin utbredning. Då svampen angriper redan 
byggda hus, måste golfvet upptagas, den underliggande jor- 
den undanskaffas, och en lerbädd, helst blandad med sot och 
mergel, inläggas för att hindra fuktighet från den underlig- 
gande jorden att uppstiga, hvarvid tillses, att inga sprickor 
bildas. Sedan denna väl torkat, fylles med grof sand och 
nytt golf inlägges, men framför allt beredes fritt luftdrag, 


ty svampen frodas i synnerhet på täppta och qvafva ställen. 


”) När Långaryds kyrka i Småland för omkring 50 år sedan ny- 
byggdes, förstörde denna svamp inom kort allt trävirket i den- 
samma och sjelfva bjelkarne, på hvilka klockorna hängde, så 
att allt inom två år måste förnyas. Orsakerna voro, dels att 
murarne före inredningen ej voro torra och dels virket hugget 
i otjenlig tid. 


349 

Som preservativ har man uppgifvit saltlake, hvaraf nyttan 
torde vara tvätydig, bestrykning med tjära och oljefärg 
(hvilken vi dock sett af de från svampen utsipprande vat- 
tendropparna uppbubbla och aflossas), men framför allt flera 
gånger förnyad bestrykning med kopparvitriol eller något 
utspädd svafvelsyra, sedan trädet mellan hvarje gang fatt 
torka. Kolning på trädets yta hjelper för en tid, men icke 
i längden, och kan dessutom på få ställen användas. Huf- 
vudsaken är likväl att undanrödja villkoren för svampens 
utbildning. Dessa äro: I) fuktig grund (man har sett förut 
fria hus deraf angripas, då pumpar och vattenledningar blif- 
vit täppta). Det är icke tillräckligt att skaffa allt vatten 
aflopp, utan man måste ock undanrödja matjorden, som i 
fuktig väderlek insuper en mängd fuktighet, hvilken i torka 
afdunstar. 2) qvaf och instängd luft, hvarföre ventilers 
anbringande är af vigt. De svåraste härjningarne inträffa 
likväl, om man inreder nybyggda stenhus, innan murarne 
fullkomligt torkat eller begagnar icke väl torkadt virke, syn- 
nerligen om detta är hugget senare frampå vintern, sedan saf- 
terna i trädet börjat uppstiga. 

IV. Af den följande gruppen, Hudsvampar (Auricu- 
larinei), hvilkas fröredningsyta är slät, utan skifvor, pi- 
por eller taggar, och som vanligast äro skorplikt utbredda, 
äro endast tvenne Coniophore i ekonomiskt afseende anmärk- 
ningsvärda, neml. C. puteanea, som till sin historia öfverens- 
stämmer med Trädfrätaren, ehuru vida mindre betydande, 


och C. arida, som angriper och förstör äfven torrt träd. 


350 
Den utbreder sig som en brun hinna, fastväxt vid trädet, 
med gulhvit fransad kant. 

V. Gren- och Finger-svamparne (Clavariei) skiljas 
vid första påseendet från föregående genom sitt vertikala 
växtsätt, utan horizontalt utbredd hatt. Af dessas slägten 
äro tvenne synnerligen vigtiga såsom förträffliga närings- 
medel: 1) Blomkålssvampen (Sparassis crispa), Sv. Sv. t. 
17, som i våra barrskogar bildar väldiga tufvor af otaliga, 
platta, bladlika, sinsemellan sammanväxande flikar —-- och 
2) Fingersvamparne (Clavarie), som upplösa sig i en 
mängd upprättstående, trinda grenar. Af detta slägte fin- 
nas några alldeles enkla arter. Alla med hvitt fröstoft 
äro ätliga och välsmakande, synnerligast Höggula Finger- 
svamp., Sv. Sv. t. 26, och Druffingsv., Sv. Sv. t. 35. Ar- 
terna med gult fröstoft äro sega och osmakliga, en art (CI. 
abietina) bitter. 

VI. Gelé-svamparne (Tremellinei), utmärkta genom 
sin gelé-artade substans, äro utan all känd nytta. 

B) Buksvamparne (Gasteromycetes) äro vida 
mindre talrika än Hattsvamparne och fördelas 1 sex mycket 
naturliga och skarpt begränsade ordningar. Slägterna äro 
ock mycket talrikare, från hvarandra vida mera afvikande, 
men artfattiga. De mest egendomliga former af dessa till- 
höra varmare klimater. 

Första ordningen I. Stinksvampar (Phallodei) inne- 
slutas ursprungligen af en dubbel säck, med ett tjockt mel- 


lanlager af slem, men utskjuta sedermera den mest olik- 


351 
artade fröredning (mösslik, grenig, gallerlik); sporerna in- 
bäddade i ett lager af slem. Alla hafva en stinkande as- 
lukt. Endast tvenne arter af slägtet Phallus förekomma i 
Sverige; den yngre, hvita, ägglika svampen kallas Trollägg 
i flkspr. 

II.  Jordäpplen (flkspr.) (Hymenogastrei) likna Po- 
tatesknölar, med inre ihåligheter, beklädda af med Hatt- 
svamparnas likartadt fruktlager, hvilket icke som Röksvam- 
parnas upplöses till en pulverulent massa. De växa dels 
under jorden, dels i sjelfva jordbrynet. Af de få hos oss 
förekommande är endast FEkorre-svampen eller LIkorrsopp 
Dal. (Octaviana variegata) anmärkningsvärd; den användes 
till bete för Ekorrars fångande. 

HI. Nästsvampar (Nidulariacei) utgöra en utmärkt 
grupp, hos hvilken den egentliga frukten ligger fri inom ett 
allmänt hylle. Bekantast är slägtet Cyathus, Brödkorgar i 
flkspr., hos hvilket allmänna hyllet liknar en bägare, uti 
hvilken de små, runda, plattade frukterna ligga som skor- 
por i en korg. Hit hör ock Bombsvampen (Spherobolus), 
som med en knäpp elastiskt utkastar den ensamma frukten 
liksom en bomb. — Ingen är känd för någon nytta eller 
skada. — Hos dessa tre afdelningar äro sporerna icke fria, 
pulverulenta som hos de följande. 

IV. Röksvamparne (Lycoperdacei) äro lätt skiljda 
genom sitt allmänna hylle, som innesluter en massa fria 
sporer, hvilka kringspridas som en tät rök. De äro allmänt 


kända under namn af kärringar — flkspr. Det mogna 


352 
fruktlagret är ett af de säkraste medel mot yttre förblöd- 
ningar; röken anses skadlig för ögonen, men verkar dock 
endast som dam och annan orenlighet. De i sitt yngre till-” 
stånd köttiga, hvita arterna äro såsom sådana ätliga, innan 
inre massan mjuknat; men de hårdare, inuti svarta Sclero- 
dermerna äro skadliga; en Tysk furste, stor Tryffelälskare, 
uppgifves ätit sig dödssjuk af densamma. Den förtjenar så 
mycket mera uppmärksamhet, som Tryffel stundom förfal- 
skas genom dess inblandande. Till denna grupp hör äfven 
det under jorden växande slägtet Elaphomyces, Haräpple 
flkspr., som till sitt växtsätt öfverensstämmer med Tryffeln 
och menas med den i Lian. F1. Su. upptagna Lycoperdon 
Tuber. 

V. Väfsvamparne (Trichodermacei) sakna Rök- 
svamparnas hylle och äro endast beklädda af en tunn väf- 
nad af hår; sporerna äro mera packade (ej rykande). Mer- 
endels små svampar; utmärktast är slägtet Onygena, en- 
dast förekommande på djur-lemningar, ss. O. equina, en li- 
ten röd svamp, på ruttnande hästhofvar. 

VI. Slemsvamparne (Myxogastres) utgöra den mest 
egendomliga grupp bland alla svampar. Deras vegetation 
är ofvan beskrifven; till frukten likna de mest Röksvam- 
parne. I folkspr. Trollsmör a., Båradrit, Bjäradynga Da- 
larne. Arcyrie (mogna) kallas Maskull i flkspr. 


353 


Hylssvamparne (Ascomycetes) 


utgöra den andra hufvudafdelningen af Svamparna och för- 
delas, i analogi med de Egentliga Svamparna, i Disksvampar 
(Discomycetes) med öppet fruktlager på fästets öfre sida 
och Kärnsvampar (Pyrenuomycetes), der fruktlagret bil- 
dar en kärna 1 den slutna frukten. Arternas antal är gan- 
ska stort; men i allmänhet äro de små och endast några af 
de större arterna af allmännare intresse. Bland dessa fin- 
nas ock de som största läckerheter ansedda; ingen är giftig. 

A) Af Disksvamparna förtjenar endast Murklornas grupp 
allmän uppmärksamhet såsom de bäst kända och allmännast- 
begagnade af våra ätliga svampar. De äro alla af en mjuk, 
vaxartad consistens, och de, som förtjena användas, tillhöra 
följande slägten: 1) Egeniliga Murklor (Morchella) med 
vanligen konisk mössa, gropig af längsefter gaende, sins- 
emellan förenade åsar. Allmännaste arten är Allmänna 
Murklan, Sv. Sv. t. 54. — 2) Stenmurklor (Gyromitra) 
hafva en uppblåst, oregelbunden mössa, vågig af upphöjda 
åsar, som icke bilda reguliera gropar. Arterna äro: All- 
männa Stenm. (G. esculenta) med brun, utbredd mössa, tyd- 
lig fot och vridna åsar, Zilla Stenm., Sv. Sv. t. 55, med 
ingen eller nära omärklig fot, mera långsträckt, blek mössa, 
hvars åsar äro nästan raka. — 3) Mössvampar (Helvella) 
med nedböjd, slät, mycket tunnare, tuklufven mössa (hvaraf 
de vanligen benämnas Biskopsmössor). De förekomma mest 


Fries, Bot. Utfl., III. 23 


354 
om hösten och äro som näringsämne vida ringare ansedda. 
— 4) Eg. Disksvampar (Discina), liknande en flat skål, 
utan märkbar kant och synnerligen bräckliga. Af detta 
slägte är i Sv. Sv. t. 56 afbildad Breda Disksv., stundom 
öfver 4 t. bred, med brun disk; den är äfven en vårsvamp 
och i smaklighet jemförlig med Sten-murklorna. 

Ehuru icke utmärkta för någon nytta torde ett par släg- 
ten af denna familj vara förtjenta af naturvänners uppmärk- 
samhet, ss. Limsvamparne (Bulgaria), innefattande myc- 
ket tjocka, af ett ymnigt slem uppfyllda arter, med fastare, 
flat, svart disk. En klotrund art deraf (B. globosa) uppnår 
en mindre kanonkulas storlek och betäcker i fuktiga skogar 
tidigt om våren marken till tusental. En annan mindre art 
af samma slägte, men päronformig, upptill tvärhuggen och 
fylld med segt slem, utbryter genom barken å nyss fällda 
bokstammar i stora massor sent om hösten. Förslaget att 
deraf koka lim var förfluget”). En liten Nubbsvamp (Di- 
tiola radicata), blott ett par linier hög, af nästan trädaktig 
substans, men slutligen med gelatinös, höggul disk, inträn- 
ger med sitt svamplager i döda tallstammar och upplöser 
dem inom kort tid. De ofta nämnda Rhytisma-arterna, som 
bilda svarta uppsvällda fläckar på bladen af Lönn, Pil o. 
s.äva höra! OckShit; 

B) Kärnsvamparne äro ännu talrikare; men de flesta äro 
så små och obetydliga, att de undgå allmänhetens uppmärk- 
samhet. Här förtjena endast anmärkas: I. Tryffelsvamparnas 


”) Mäller i Vet. Ak. Handl. 1769, p. 105. 


355 
grupp (Tuberacei), som till växtsätt och utseende full- 
komligt likna förr omtalta Jordäpplen, men äro djupare ned- 
sänkta i jorden och hafva sporerna inneslutna i hylsor (asci) 
inuti svampens massa, hvilken saknar öppning. Talrika ar- 
ter deraf förekomma i medelhafstrakterna, i sydvestliga Eu- 
ropa, såsom Irland, der jorden vintertiden icke till större 
djup tillfryser; hos oss är blott en enda art (Terfezia &Leo- 
nis) ett par ganger tillfälligtvis anträffad”). Ty för deras 
insamlande måste man ega dertill särskildt dresserade hun- 
dar, som genom sitt väderkorn anvisa, hvar svamparne ligga 
begrafna. Af alla Svamparter är Tryffeln ansedd för stör- 
sta läckerhet. — Ehuru afvikande Tryffel-slägtena synas 
vara från Spheeriaceernas ordning, så finnas dock tydliga 
mellanformer, f. ex. slägtena Anixia — Pyrenophora. 

Af II. Värtsvamparnas (Spheriacei) talrika ordning, 
lätt skild genom sina små, runda hylshus med värtlik myn- 
ning, har endast ett slägte (Cordiceps Fr., Claviceps Tul.) 
adragit sig allmännare uppmärksamhet. Genom sin köttig- 
het, klubblika form och tunna, bleka hylshus är det lätt 
skildt från de öfriga. Alla dess arter uppväxa från be- 
stämda, i jorden nedsänkta, organiska kroppar, vanligen 
från någon viss insektlarv, tvenne på olika arter af FEla- 
phomyces och en, C. purpurea, på Brandkorn eller så kal- 
lade Mjölökor. Enligt Tulasne's åsigt äro dessa sistnämnda 
artens svamplager (mycelium), och skola af dennas frön 
Brandkornen uppkomma. Denna åsigt, som redan gjort sin 


=) Se K. Vet. Ak. Förh. 1855, p. 139. 


356 

rund kring Botaniska och Ekonomiska litteraturen, bestrides 
af Bonorden och andra Mykologer såsom blott grundad på 
ett post hoc, ergo ex hoc, anmärkande att man med lika rätt 
kunde antaga vissa insektlarver och Elaphomyces-arter som 
de öfrigas mycelier. På Brandkornen utbildas dessutom flera 
andra Svampar, ss. Sphacelia Lev. (Enl. Tulasne Cordic. 
purp. conidier), Fusarium heterosporium, Botrytes grisea. 
Eget är ock, att, ehuru allmänna Brandkornen äro, äfven i 
Lappska kärren på Mannagräset, der Cordiceps ej kan växa, 
denna aldrig blifvit funnen i Sverige på fritt land”). En 
förbisedd omständighet, som torde bidraga till denna frågas 
lösning, är att, då Brandkorn blifvit funna på snart sagdt 
alla grässlägten med öppna blommor (Furyantha), sådana 
aldrig blifvit sedda på dem med slutna (Clisantiha). 

III. Mjöldaggen”") (Erysiphe) tillhör Perisporiernas 
ordning bland Kärnsvamparna, hvilken skiljes från föregående 
genom nafvel-lik mynning och fria, vanligen runda hylsor. 
Den bildar ett mjöl-likt, hvitt ludd, beströdt med små, gul- 
bruna klot af ett knappnalshufvuds storlek, och är mycket 


menlig för de växter, den angriper. Olika arter af detta 


+) En stor mängd Brandkorn, af mig sådda på fritt land, alstrade 
ingen Cordiceps, men väl andra nedlagda i blomkrukor i växt- 
husen. 


”+) Linné kallar detta slägte af förvexling Honungsdagg. Den verk- 
liga honungsdaggen folkspr. är en seg, klibbig, oorganisk vät- 
ska, som efter häftig temperatur-vexling utsvettar från trädens 
löf och öfverdrager dessa. För dess söta smak sökes den be- 
gärligt af bin, humlor 0. s. v. 


357 


slägte sprida sig våta somrar mycket hastigt och förekom- 
ma i mängd så väl på trädens löf som gräs och örter. An- 
vändas dessa till foder, så ratas de af boskapen, och höet blir 
unket, mögligt och skadligt. Af våra kulturväxter angriper 
den företrädesvis Årter och Bönor. Den i vinländerna här- 
jande Drufsjukan är endast en lägre utvecklings-form af 
Erysiphe, alldeles skild från de äkta arterna af Oidiwm. 
— Ett annat slägte af samma ordning, som vanligen väc- 
ker förundran, är Vinfatsfällen (Zasmidium cellare), som 
lik en tjock, svart pels bekläder gamla vinfat i källare. 
Dess frukt liknar små ärter; men sporernas spridning till 
andra källare är svår att förklara”). 

Vi hafva här förbigått de lägre ordningarne af Disk- 
och Kärnsvamparne såsom saknande allmännare intresse. 


De ofullkomliga Svamparne (Cryptomycetes) 


skilja sig från föregående genom saknaden af ett egen- 
domligt fruktlager, så att sporerna omedelbart utbildas af 
vegetativa systemet. De äro vida mer mångformiga och 
sins emellan olikartade och förvexlas lätt med de fullkom- 
ligare svamparnas vegetativa system. De fördelas i Lager- 
svampar (Gymnomycetes), hos hvilka det vegetativa sy- 


”) Det är ännu ovisst, till hvilken afdelning den i S. Europa van- 
liga Saffransdöden (Rhizoctonia Croci) hörer. Den växer under 
jorden och utsuger så Saffransrötterna, att de utdö. Andra ar- 
ter af slägtet förekomma på Luzern o. s. v. 


358 


stemets trådar eller celler förena sig till ett sammanhän- 
gande sporfäste, samt Mögel- och Rostsvampar (Haplomy- 
cetes), hos hvilka sporfästets fina trådar äro fria. 

A) Lagersvampar (Gymnomycetes”]) hafva utom det 
floccösa mycelium ett framstående, kompakt, ofta cellulöst 
underlag (stroma), på hvilket sporerna utbildas, utan att bil- 
da ett sammanhängande hymenium. -Till Lagersvamparna 
höra följande ordningar, af hvilka de tre första hafva fria, 
de tre senare inväxta sporer. 

I. Isartacet. Underlaget vertikalt, klubblikt eller gre- 
nigt, på ytan beklädt med fria sporfästen, med en spor i 
spetsen. Likna Clavarie, men sakna hymenium. Hufvud- 
slägtet är JIsaria, med utmärktast Ceratium, hvars utveck- 
ling och lösa, slemmiga substans, som vid beröring sönder- 
flyter, öfverensstämma med Myxogastres. 

II. Sporocwybaceri skiljas från föregående genom tydlig 
fot och sporerna samlade till ett hufvud. Hos en del släg- 
ten äro sporerna perlbandslikt förenade, ss. Sorocybe KResinc, 
ett svart ludd på grankåda; hos Stilbum, Graphium inbäd- 

+] Namnet är gifvet af Link, men begränsningen är mycket olika. 

Efter fröredningen kunde äfven T»remellinei föras hit, men de- 

ras fröredningsyta är beklädd med en hinna, som hos Hirneola 

kan aflossas, motsvarande hymenium, och genom Calocera, Gue- 
pinia, Auricularia, Laschia är öfvergången till Hymenomycetes 

omärklig. Åtskilliga till Tremellinei förda former tillhöra Di- 

scomycetes Bulgariacei, såsom conidiifera former, t. ex. Tre- 

mella sarcoides Peziza sarcoides, flera Dacrymycetis-arter Cal- 


lorie. Till substans är flera Bulgariacei så lika Tremellinei, 
att de endast under mikroskop skiljas. 


359 
dade i en slemknopp, alldeles som på halfmogna Myxo- 
gastres. 

HI. Hymenulacei äro horizontelt utbredda och sakna 
fot. Hit höra talrika slägten, af hvilka följande ega all- 
männare intresse: a) Sarcopodvum med fibröst underlag med 
långt utskjutande hår (paraphysoider), hvaraf ytan blir lu- 
den. En art deraf, S. avenaceum, benämnd Hafrehatt, be- 
täcker ofta 3—14 dagar efter skörden under regnig väder- 
lek stubben af hvarje afhugget hafrestrå som en luden mössa. 
Jag har sett hela fält dermed bevuxna; Sommerfelt fann 
den i Nordlanden”). — b) Periola skiljes från det förra 
genom rundad form och cellulöst underlag, men äfven be-” 
klädt med utstående hår. — c) Fusarium med dylikt cellu- 
löst underlag, men utan paraphysoider; de spindelformiga, 
ofta krökta sporerna betäcka ytan. Flera arter deraf före- 
komma på träd, örtstjelkar, frukter; en art, F. heterospo- 
rium Nees, uppträdde 1851 i medlersta Sverige som en vida 
spridd förhärjande farsot på Rågen, hvars frön deraf för- 
krymptes och förstördes""). — d) Fusisporiwum, beslägtadt 
med föregående, men med mera utbredt, floccöst underlag. 
Flera arter deraf finnas på ruttnande frukter (Päron, Pum- 
por m. f1.); en art sällar sig till Potates-sjukan (F'. Solani), 
FR den ur stråens pipöppning framträngande saften medverkat 

till dess bildning, kan jag ej betvifla. Jemför de synnerligen 

märkvärdiga Fusisp. sangwineum, ebulliens S: M.! 

+) Utförligare om denna farsot se i K. Vet. Ak. Förh. 1851 p. 260. 


— Troligen är Fusar. graminearum Schwab. samma art på 
Hvete. 


- 
360 


men mest förstörande af alla är F. Bete på Rödbetor. 1844 
uppträdde den som farsot i Skåne och var ytterst häftig, 
så att stora stycken af Betorna bortfrättes och afföllo. — 
Till denna ordning torde äfven de äkta arterna af Oidium 
(0. aureum, fulvum, fructigenum, se Syst. Myc.) med kom- 
pakt underlag böra föras, ehuru sporerna äro perlbandslikt 
förenade. Om de oegentl. Oidia se Erysiphe pannosa, Oti- 
diwm Erysiphoides S.: M. 

IV. Coryneacei skiljas från alla öfriga genom de fler- 
rummiga (septerade) sporerna med sitt skaft fastväxta vid 
fästet — äro en högre utbildning af Pucctnie. Af hithö- 
rande slägten är Gymnosporangium högst utbildadt; efter 
häftiga regnskurar hänger Enguldet (G. juniperinum) som 
ett gullgult gelée från Enbuskar, der man ett par timmar 
förut intet sett, emedan svampen i torrt väder samman- 
skrympes till en tunn, mörk hinna. 

V. Selerotiacei likna föregående, men sporerna äro en- 
kla, ofta utan skaft. Naematelia, motsvarande Gymnospo- 
rangium, kan jemföras med Uromyces. Genom Dermospo- 
rium, Epicoccum förenas detta slägte med de äkta Sclero- 
tierna, f. ex. Sc. olivaceum med tydliga sporer. Men alla, 
hos hvilka dessa saknas, höra egentligen icke hit, ehuru en 
del särdeles egendomliga, hvilka ej kunna hänföras till nå- 


gon bekant art, tillsvidare här måste upptagas”). 


+) Svårligen gifves i Botaniken något mera mångtydigt namn än 
Sclerotium; det har tillagts snart sagdt alla fastare svampknö- 
lar, hvilkas fröredning varit okänd; sedan denna blifvit funnen, 


z 
361 


VI. Achitoniacet innefatta ännu till en del heterogena 
slägten”"), som i brist af lämpligare plats här måst t. v. 
införas; men de egentliga typiska arterna äro mycket märk- 
värdiga såsom första utkastet till Myxogastres. De bildas 
nemligen af ett slem, med inbäddade sporer (utan flocci), 
som dels förblifver oförändradt, dels tillhårdnar, dels allde- 
les försvinner, då de qvarblifvande sporerna efterlemna en 
pulverulent fläck. Jmf. S. V. Sc. 

B) Mögel- och Rost-svamparne öfverga till hvarandra ge- 
nom en mängd medelformer (ss. Tuburcinia och Polycystis), 
så att de förenas till en familj, Haplomycetes, motsva- 
rande Fungi idiothoet Ehrenb. De fördelas 1 följande ord- 
ningar: 

I. Mucorinei och II. Mucedines, hvilka i dagliga språ- 
ket gemensamt benämnas Mögel; båda bilda tvenne slag af 
fibriller, det ena nedliggande, utbredande sig alltjemt, det 
andra upprätt, bärande fröredningen. Båda utbildas fritt på 


döda och sjukliga organiska ämnen, men äfven på infusio- 
hafva blifvit frånskilda en mängd utmärkta slägten, deribland 
Erysiphe. Att en mängd likartade äro mycelier, har från äldre 
tider varit bekant; men att derför affärda alla såsom dylika är 
orimligt; man måste yttra sig om hvarje särskildt. Pachyma 
och Mylitta äro utmärkta, sjelfständiga genera; att den sköna 
Hypocrea lactea ej är entomogen, är klart af Hoffm. Ic. Analyt. 
lane) .3; 
+) Till dessa hör Illosporium, hvarföre vi benämnt denna ordning 
efter det typiska Achitoniwm. Märkvärdigt att lägsta ordnin- 
gen i hvarje familj är gelatinös (Tremellinei, Bulgariacei, My- 
xogastres, Achitoniacei, liksom Collemacei bland Lichenes). 


362 
ner, f. ex. bläck o. s. v. Men hos de egentliga Mucorinei 
äro de ursprungligen inneslutna i en blåsa (såsom Mucor, 
Ascophora), hos Mucedines bara, men vanligen perlbands- 
likt hoplänkade (Penicillium, Aspergillus) eller förenade i 
klumpar (Botrytes), stundom ensamma i de upprätta trådar- 
nas spetsar (Perenospora). Dessa obehagliga gäster äro 
hvarje husmoder väl bekanta. Af Mucorinei äro dessutom 
särskildt anmärkningsvärda Pilobolus för sin enkla byggnad 
(af 3 celler) och afkastandet af den fria sporblåsan, Syzy- 
gites, hos hvilket spårblåsan bildas genom tvenne trådars 
copulation, och Phycomyces, som mera liknar en Alg, med 
egen oljglans; den förekommer ock på fuktiga väggar i ol- 
jeslagerier. Bland Mucedines äro för sin skada särskildt för- 
hatliga: Silkesmask-möglet (Stachylidium Bassianum), hvilket 
som en dödande pest hemsöker BSilkesmask-larverna i S. 
Europa; Snömöglet (Lanosa nivalis), som utbildar sig i smäl- 
tande snödrifvor och efter deras smältning bekläder marken 
med ett hvitt spindelväfs-ludd; sporerna utbildas från trå- 
darnas Häor 1—4-rummiga. På åkerfält, der snödrifvor 
länge qvarlegat, förstör det sädesbrodden och är vanliga or- 
saken till vintersädens utgående på dessa ställen”). Hit 
hör äfven Potates-möglet (Perenospora destructrix), hvilket nu- 
mera anses för verksammaste orsaken till Potates-sjukan. 
Slägtet Perenospora, hvilket med sina myceli-fibriller in- 


tränger i lefvande växter, har talrika arter, hvilka likväl en- 


") En annan art, Lanosa brumalis, utbreder sig under blida, fuk- 
tiga vintrar horizontalt öfver mossor och dödar desamma. 


363 


dast skada blasten; men denna art anser man från bladen 
nedtränga i rotknölarna. Vi hafva icke här tillfälle redo- 
göra för de flera, i theoretiskt hänseende intressanta iakt- 
tagelser, man deröfver gjort; blott anmärka, att vi ännu 
icke känna andra preservativ emot densamma än dem vi 
redan 1845 (Bot. Utfl. 2, sid. 243) angåfvo: friskt utsäde, 
undvikande af Potäternas fortsatta plantering på samma lo- 
kal flera år å rad, 1 synnerhet der sjukdomen visat sig, och 
val af tjenlig, icke sur, icke för starkt gödslad jord 0. s. Vv. 
Men att jemte lokala företrädesvis klimateriska förhållanden 
varit hufvudsakligaste villkoret för dess epidemiska uppträ- 
dande, hafva alla års erfarenhet visat. 

II. Rostmöglen (Sepedoniacei) skiljas från förega- 
ende genom saknaden af särskilda sporförande fibriller (alla 
äro likartade). De utgöra en medelform mellan Mögel och 
Rost och äro i allmänhet föga skadliga, utom Sepedonium 
chrysospermum, ett hvitt mögel med rikliga, gula sporer, 
som genomtränger och i grund förstör flera ätliga arter af 
slägtet Boletus, hvilka deraf angripna alltid måste förkastas 
— samt Tuburcinia Scabies, som anses bidraga till Potä- 
ternas torröta. Till detta slägte hör äfven Polycystis Lev., 
som endast skiljes genom sitt växtställe på lefvande väx- 
ter och derigenom med lika rätt föres till Rostsvamparna. 

IV. Borstsvampar (Dematiacei) igenkännas lätt af 
sina fastare, vanligen solida och svarta fibrer; deras tillväxt 
är vida långsammare (en del synas vara fleråriga), och my- 


celiet framträder icke i dagern. TI ekonomiskt afseende äro 


- 364 

de utan vigt. Vi anmärka derför endast Cladosporium her- 
barum, den allmännaste, mest föränderliga växt, vi känna. 
Icke blott Azosma Cord., utan ock Helminthosporium Tri- 
tict Rab. och några arter af Macrosporium synas oss ned- 
stamma från denna. Den växer snart sagdt på hvarje lo- 
kal, nyligen afskaladt träd, allehanda stjelkar, blad, gamla 
förtorkade svampar — t. o. m. gammalt läder — och bil- 
dar vanligen runda, svart— oliv-färgade fläckar; mycket all- 
män vartiden på vissnade blad af kål. — Bladen i löfsalar 
och dylika ställen, der genom löfvens täthet fuktigheten länge 
bibehålles, öfverdragas ofta af ett svart sot, med inströdda 
fibrer (Fumago P.); Link förde det till Cladosporium, hvil- 
ket slägte det ock till en del torde tillhöra, men Berkeley 
har visat, att det rättast härledes af en egendomlig Pyreno- 
mycet, Capnodium. Eget är, att flera Borstsvampar öfver- 
gå till Pyrenomyceter. 

V. Sporidesmiacei likna mycket föregående; men deras 
ideella skillnad ligger deri, att hos dessa sporerna fritt ut- 
bilda sig (vanligen på sidan) på fibrerna; hos Sporidesmiacei 
af sjelfva fibrerna och i toppen. Hos de mera utbildade af- 
söndras fibrernas leder till sporer, hos Sporidesmium m. f. 
öfvergår sjelfva fibern till ett septeradt sporidium, hos Stil- 
bosporet utbildas de från det entophyta mycelium. Ehuru 
talrika arterna äro, finnes ingen af synnerlig vigt; om fleras 
sjelfständighet (f. ex. Torula-arternas) hysa vi mycket tvifvel. 

VI. Rost och Brand (Entophyta), hvilka båda tillhöra 


lefvande växter och sammanfattas i en ordning, skiljas sins- 


365 


emellan derigenom, att de förras arter utbryta i reguliera tuf- 
vor, de senares åter utbreda sig obegränsadt inuti växten, hvars 
substans de förstöra. Färgen hos de förra är gul, röd, brun, 
hos de senare svart eller stötande i violett, oliv. Arterna 
af Rost äro nära otaliga, då de flesta växter hafva en eller 
flera egendomliga former. Af nyare svampkännare fördelas 
de i en mängd slägten; men här hafva vi inskränkt oss till 
de äldre, mer bekanta. De egentliga Rosten hafva sporerna 
först perlbands-likt förenade, Brandrosten åter fria. 

Tallrostet (P eridermium), hvars gula sporer omgifvas 
af en hinnaktig, oregelbundet bristande säck, angriper Barr- 
trädens blad och qvistar; en art deraf (.P. corruscans) är en 
svar skogsförstörare, emedan den alldeles förstör Granens 
årsskott, så att dess vidare tillväxt afbrytes”). — Pensel- 
rostet (RBestelia) förlänges, då det utbryter, till ett rör, 
hvilket i spetsen upplöses uti pensellika flikar. Dess arter 
förekomma endast på Pomaceer. 

Skålrostet (Åcidium) omgifves af ett oegentligt hylle, 
hvilket regelbundet öppnar sig till form af en skål med en 
stjernlikt tandad mynning. Dess arter äro särdeles talrika 
och förekomma på de flesta växtfamiljers blad. Till dessa 
hör Berberisrostet (Acid. Berberidis), som bland landthus- 
hållare gjort stort uppseende, förmenande, att af dess 
sporer skulle uppkomma Rost och Påfälle på säd. Men 


denna förvandling är lika grundlös som Rågens till Losta. 
+") Se Fr. i Phys. Sällsk. Årsb. 1822. P. pinitorquum Bary tillhör 
troligen samma art. 


366 


Att likväl busksnår invid åkerfält, hvilka hindra luftvex- 
ling och underhålla fuktighet, befordra deras utbildning, 
är ovedersägligt. Utrymmet medgifver icke här historiskt 
redogöra för de talrika stridsskrifterna öfver detta ämne. 

Fläckrostet (Epitea”]) omgifves icke af något hylle, 
hvarföre det af ovandt, obeväpnadt öga svårligen skiljes 
från Brandrostet; men under mikroskop framträda de perl- 
bandslikt hoplänkade sporerna, i början inneslutna inom en 
modercell. Talrika arter deraf förekomma på Pilar, famil- 
jen Senticose o. s. v. I synnerhet är Linrostet ganska 
skadligt, och de till grönkaäl förträffliga bredbladiga Blå- 
klockorna blifva ofta genom Rost odugliga. 

Brandrostet (Uredo) har icke heller något eget hylle, 
men sporerna äro fria och ensamma. Talrika arter deraf 
förekomma på de flesta växtfamiljer, äfven Bräken (men på 
Cellväxterna saknas alla arter af Rost och Brand). Hos 
en del hit räknade arter (Uromyces Lk.) förlängas sporerna 
till ett kort skaft, hvarigenom de öfverga till Puccinic. 
Flera hit hörande arter äro för kulturväxter skadliga, ss. 
Ärtrostet, Bönrostet. Flertalet af slägtets arter (men ej alla?) 
äro enligt nyare åsigter endast conidier at Påfälle. 

Slägtet Puccinia, hvilket vi benämna Påfälle, eme- 


dan deraf angripen säd i folkspråket säges vara påfallen, 


+] Vi innefatta här under denna grupp äfven slägterna Lecythes, 
Physoderma, Podosporium (Podocystis Fr.), Coleosporium Léveil. 
Att Phragmidium skulle vara en högre utbildning deraf, betvifla 
vi högeligen af många och vigtiga grunder. 


367 
bildar mera fasta tufvor af turummiga, med ett smalt skaft 
vanligen fastväxta sporer. Åfven af detta slägte finnas tal- 
rika arter på de flesta växtfamiljer; men det är i synnerhet 
tvenne arter, P. coronata och P. graminis, som äro högst 
förderfliga för gräsväxter i allmänhet och sädesslagen i syn- 
nerhet. Den förstnämnda, som i folkspr. benämnes Ågn- 
brand (Kallbrand Gadd Sv. Landth. 3, s. 465, Fischerstr. 
Ekon. Dict. 1, s. 277), emedan den visar sig mest förderf- 
lig på Hvetets agnskal, ehuru den äfven förekommer på bla- 
den, har förut räknats till Brandrosten; men enligt nyare 
forskningar är Uredo glumarum endast conidier till den först 
i senare tider urskilda Puccinia coronata. Den bildar på 
bladen smala streck, men på agnarna smärre punkter af 
ljusgul färg, som sedermera utbreda sig, bildade af något 
aflånga, rödgula, halft genomskinliga korn. De utbildade 
sporidierna (Puccetnia) äro enligt Kähn nästan klubblika, 
tandade i spetsen, hvarigenom de lätt skiljas från följandes. 
Det egentliga Påfället flkspr., P. graminis (Rost Fischerstr. 
och de flesta skriftställare), är vida allmännare och före- 
kommer på de flesta grässlag, har redan från början en 
mörkare, brunaktig färg, som slutligen blir svart; dess spo- 
ridier äro tydligare skaftade och turummiga, i spetsen hela”). 
Skadan af dessa båda rostarter är ganska stor allt efter de- 


ras tidigare eller senare uppträdande. Förekomma de i 


+) En utförligare mikroskopisk beskrifning ingår icke i denna öf- 
versigts plan, helst den svårligen fattas utan afbildningar till 
jemförelse. 


308 


mängd på ett ungt sädesstånd, innan dess ax fullkomligt 
utvecklat sig, så blir den angripna växten sjuk, lågväxtare och 
frambringar endast ofullkomligt ax. TI ett sådant ax bildas 
blott få korn, som blifva hopkrumpna och erhålla utseende 
af ett kummilkorn. Men ofta angripes deraf hela plantan 
så våldsamt, att den helt och hållet förvissnar. Halmen 
deraf blir skör och till foder både osmaklig och ohelsosam, 
hvarföre den ock af boskapen ratas. 

Skadan af alla ofvananförda Rostsvampar är i det när- 
maste lika. I allmänhet förtvina de deraf angripna växter 
och lemna sämre frukt, ss. Apple-, Päron-träd. Krusbär 
blifva stundom alldeles odugliga. Växter, som användas till 
grönkål 0. s. v., såsom Nässlor, Blåklockor, Syror m. fl., 
böra, deraf angripna, alltid förkastas. Synnerligen vigtigt 
är att iakttaga detta med växter, som insamlas för medi- 
cinskt bruk. Som foder äro dylika växter skadliga. Bla- 
den af Rönn, som 1 skogstrakter mycket hemsökas af Horn- 
rostet (Restelia cornuta), har man i Norge funnit mycket 
skadliga för får och getter. I Schlesien har man anmärkt, 
att det ypperliga fodergräset Kassevia (Glyceria aquatica) 
blifvit så angripet af Rost, att boskapen deraf dött. — 
Vissa år äro de företrädesvis allmänna och torde då grund- 
lägga sjukdomar bland husdjuren. 

Brandarterna (Ustilago), hvilkas skiljemärken ofvan 
angifvits, äro föga talrika, men desto förderfligare; ty, med 
undantag af ett par arter på grässtrån, angripa alla 


frukten eller blommans delar, hvilka de i grund förstöra. 


p ; 369 
Så försvinner genom Fiblebranden på Scorzonera, Tragopo- 
gon m. fl. allt spår till blomma och frukt; blomholken upp- 
fylles af en stor massa sotlikt pulver eller sporer. I bland- 
ning med annat hö förorenar det detta, gör det för boska- 
pen osmakligt och osundt”"). Men det är hufvudsakligen 
följande tvenne arter, hvilka här förtjena närmare uppmärk- 
samhet. 

Sotbranden (Ustil. segetum), äfven känd under namn af 
sot, sotax flkspr., är allmännaste arten och angriper icke blott 
sädesslagen (Rågen går fri), utan äfven flera af de vilda 
grässlagen; af Knylhafren går stundom intet strå fritt. Den- 
na arts egentliga säte är fröet, i hvars ställe utbildas ett 
kimrökslikt svart stoft, hvilket i början omgifves af en tunn 
hinna, som snart sönderbrister; sporerna utbreda sig nu öf- 
ver alla blommans delar och förstöra dessa helt och hållet. 
Under förstoring visar sig detta sotlika doft, när det är 
torrt, som svarta, ogenomskinliga, runda korn; men fuktade 
blifva de något genomskinliga, fullkomligt enkla. De inne- 
sluta icke som Rostet ett ännu finare doft. Hos ett sjukt 
strå upptäckes redan i dess märg tecken till den svarta fär- 


gen, och dess ax blir ljusare, smalare och glesblommigt samt 


") I samband med Brand måste vi här äfven nämna Brandfläc- 
karne (Spilocgea Pomi), som angripa i synnerhet syrliga äpplen 
och företrädesvis de vilda. De äro svarta fläckar, som utbryta 
genom fruktens öfverhud; men sporerna äro sins emellan och 


vid äpplet fastväxta. Dessa äpplen blifva mindre och måste 
alltid skalas. 


Pries, Bot. Utfl., III. 24 


370 
utbildar inga fröredningsdelar. Vid de friska stråens blom- 
ningstid eller något senare börjar sotet utbreda sig. Det 
förstör sedan hela axet, så att vid skördetiden sådana ax 
vanligen stå tomma. Förekommer det i mängd, förminskar 
det betydligt afkastningen; medföljer det till logen, förore- 
nar det den öfriga säden, som måste rengöras genom af- 
sköljning”). 

Kolbranden (Ustil. Caries"") angriper företrädesvis 
Hvetearter, äfven dSpeltet (Triticum Spelta); mest för- 
störande är det på Allmänna Hvetet och visar sig, innan 
axet framskjutit ur slidan. Fröämnet antager utseende af 
ett redan utbildadt, men missbildadt korn. Dess färg är i 
början svartgrön, sedan brunaktig, slutligen mer eller min- 
dre svart. Fruktämnets märke visar sig väl hos brandiga 
korn, men förtorkar snart. Ståndarne förlänga sig ej som 
vanligt, utan qvarblifva vid basen af agnskalet; frömjöl sak- 
nas. Genomskär man ett kolbrandigt korn i sitt yngre till- 
stånd, så blir man varse en svartbrun, något fuktig, fetak- 


tig massa, som i synnerhet nedtill är hvitaktig. I äldre 


+) Som namnen på denna och följande art ofta förvexlas, skola 
vi här uppgifva deras benämningar i en del äldre skrifter, uti 
hvilka vigtiga upplysningar öfver dem lemnas. 

1. Sotbrand kls Sotax Fischerstr. Ek. Dict. s. 271, Sot Thaör, 
Landtbr. Ak. Ann. 1814, I. s. 161, Brand i säd Vet. Ak. Ek. 
Annal. 1807. 

2. Kolbranden kls Kolax Fisch. 1. c. s. 270, Sot Vet. Ak. Handl. 
1805, Landtbr. Ak. Annal. 1815, s. 219, Klibbig Brand s. st. 
1814, s. 163, Brand i hvete Vet. Ak. Ek. Ann. 1817, s. 113. 

++) Sporisorium Ehrenb., Tilletia Tulasne. 


371 
tillstånd innehåller det ett fint, torrt doft af mörk svart- 
brun färg och sprider en högst obehaglig lukt, lik den af 
ruttnad fisk eller skämda kräftor. Sporerna under försto- 
ring runda, dels genomskinliga, dels något dunkla med ett 
mycket smalt skaft. — De af denna Brand angripna axen 
skiljas lätt från de öfriga: deras färg är mera blekgrön 
eller stötande i blått, med skrumpet utseende och utspär- 
rade borst. De förtorkas sedermera och bekomma utseende 
af mogna ax, då de öfriga börja gulna; inuti skall efter Fi- 
scherström en seg, rödaktig saft visa sig. —- Skadan af 
denna Brand är ganska stor; skörden lider både till qvan- 
titet och qvalitet. Det är en verklig olycka, att Kolbran- 
den icke som Sotbranden i grund förstör kornen. Man kan 
finna på samma stånd och i samma ax brandiga och sken- 
bart friska korn; men, om dessa utsås, frambringa de sjuk- 
lig afkomma och förderfva äfven de förut friska kornen. 
Af ofvan angifna orsaker medföljer denna brand på logen, 
der under tröskningen de friska kornen blifva förorenade. 
Tvättning är icke tillräcklig till kolbrandig säds rengörning, 
ty flera deraf angripna frön äro till utseendet friska. I 
någon mängd inblandade gifva de mjöl en så obehaglig lukt 
och smak, att det icke kan användas. Åfven till bränvins- 
beredning blir säden deraf otjenlig. Friskt utsäde och ut- 
sädets stöpning”), som dödar svampen eller de sjuka kor- 


nen, är säkraste medlet mot denna ärftliga sjukdom. 


”) Sätten för dennas verkställande uppgifvas i alla ekonomiska 
läroböcker samt i tidskrifter och tidningar. Då jag i detta fall 


372 

Botanistens uppgift är att noggrannt urskilja de olika 
slagen af dessa bildningar, och vi hafva redan med exem- 
pel visat, huru vigtig en bestämd terminologi är, om ej alla 
rön skola blifva tvätydiga. Hvad Botanisterna på theore- 
tisk väg uppgifvit till förhindrande af dessa parasiters sprid- 
ning, tillkommer den rationelle landtmannen att på praktisk 
väg pröfva och stadfästa. Utom den från äldre tider kända 
stöpningen mot Branden, mäste man uppriktigt tillstå, att 
ännu icke några synnerligen praktiska resultater visat sig 
af de nyare rastlösa forskningarna. Obestridligt är, att kli- 
materiska förhållanden i främsta rummet bidraga till dessa 
växters allmännare utbredande, dernäst lokala. Växter på 
otjenlig växtplats äro alltid mest blottställda att angripas. 
Friskt utsäde, väl häfdad och afdikad åker, afrödjande af 
träd och buskar, som hindra fritt tillträde af sol och vind, 
anser jag vara de vigtigaste preservativen. Åfven böra sjuka 
stånd undanrödjas, ty man har flera bevis på sjukdomarnas 
ärftlighet. Mångåriga växter, deraf angripna, äro äfven föl- 
jande år derför blottställda, ofta utan att närstående friska 
deraf besmittas. Man vet af erfarenhet, att friska ympqvi- 
star i sjuka stammar förblifvit friska och tvärtom. Ehuru 
svamparnas spridning genom sporer icke får bestridas, sy- 
nas kraftiga och riktigt friska individer — liksom under far- 
soter — sällan angripas deraf. Men i de lägsta växternas 


uppkomst och spridning återstå ännu mänga gåtor, om hvil- 


ingen egen erfarenhet kan åberopa, har jag ansett rättast att 
hänvisa till dessa. 


373 


kas lösning vi för närvarande icke ega aning. Ma vi lik- 
väl ej derföre förlora tron på den harmoni, som är ett vill- 


kor för Universi bestånd. 


I samband med parasitsvamparna böra vi äfven till- 
lägga några ord om ett par bildningar, som räknäts till 
svamparna, men af oss anses för sjukliga missbildningar. 
Sådana äro Bladgrus (Erineum) och Bladludd (Phyllerium) 
synnerligast pa träds och buskars blad. Det förras former 
likna ett färgadt grus på bladens yta; en blodröd form der- 
af på Björkens blad är af allmänheten känd under namn 
af Gökblod. De sakna all fröredning och äro endast exan- 
themer, egentl. insektlarvers boningar, jemförliga med det 
ragg (Bedeguar), man stundom finner på Njuponbuskar. 
Bladluddet består af en mängd hår, sammanflytande till en 
vanligen hvit fläck; en form deraf är mycket allmän på 
Rönn. De äro dels af lika ursprung med föregående, dels 
blott metamorfoserade hår. Båda dessa bildningar äro utan 


synnerlig betydelse i ekonomiskt afseende, ehuru tvifvels- 


utan skadliga, om deraf besmittade löf — särdeles i någon 
mängd —- af boskapen förtäras. 


Desto skadligare äro Brandkornen (Spermedia Clavus), 
allmänt kända under namn af Mjöldrygor, Mjölökor, Bock- 
horn, Hungerkorn eller Korntagg, hvilka äro så allmänt kän- 
da, att vi förbigå deras beskrifning. De hafva häftigt nar- 


kotiska egenskaper (sådana tillkomma visst icke något Scle- 


374 


rotium) och äckligt söt smak. De äro hos oss allmännast 
på Rag, förekomma stundom på Hvete, men tillika på en 
mängd vilda gräs. Efter De Candolle ansågos de för en sjelf- 
ständig art af Sclerotium; jag antog dem för en sjuklig ut- 
bildning af frökornen. Skälen derför äro deras mjölighet, 
lik vanliga fröns (alldeles olika alla andra svampars), deras 
uppträdande i fröns ställe — och framför allt, att jag fun- 
nit korn, hvaraf nedra delen var frisk, men den öfre för- 
vandlad till Brandkorn. Dertill kommer såsom synnerligen 
anmärkningsvärdt, att hos de gräs, hvilkas frön hafva en 
fåra på inre sidan, finnes denna äfven på Brandkornen, men 
saknas på de gräs, som hafva trinda frön. Tulasne har se- 
nast förklarat dem vara mycelium till Cordiceps purpurea, 
hvarom se ofvan. 

Mjölökorna minska icke afkastningen, utan, som nam- 
net säger, snarare öka den; men af alla brand-bildningar äro 
de tvifvelsutan de skadligaste genom sitt menliga infly- 
tande på menniskors och djurs helsa; blott i Medicinen äro 
de i vissa fall använda som ett mycket verksamt medel. 
Af ett och annat korn märker man väl ingen särdeles olä- 
genhet, men i mängd förtärda förorsaka de svåra och död- 
liga sjukdomsfall. Detta är af alla författares sammanstäm- 
mande vitsord bestyrkt, och Doct. Öller") har bevisat dem 
vara verksammaste orsaken till Dragsjukan; vid andra till- 


fällen grundlägga de rötfebrar. Det är derföre en farlig 
") I sitt svar på Kongl. Vet. Ak. Prisfråga: Om orsaken till Drag- 
sjukan. Stockh. 1806. 


SYD 


ovana, som man ofta finner hos barn och obetänksamma 
personer, att afplocka och förtära dessa. Finnas de i myc- 
kenhet i mjöl, får det egen färg och smak deraf. — Lika 
skadliga äro de för djuren. Slagtkreatur, som man ämnat 
göda dermed, hafva tillsatt lifvet; likaledes Ankor. Höns 
synas hafva en instinktlik fruktan för dem; modren varnar 


på sitt språk kycklingarna för deras förtärande. 


Bihang till föregående uppsats. 


Varmare länders Svamparter i Euro- 


peiska växthus”). 


Från äldre tider har varit bekant, att flera svamparter, 
synnerligen af de högre ordningarna, förekomma i våra växt- 
hus, företrädesvis varmhus, hvilka arter man i våra länder 
ingenstädes i fria naturen återfinner. Några af dessa äro 
så allmänna, t. ex. Ågaricus cepcestipes, så väl i botaniska 
trädgårdars varmhus som i Ananas-kaster (i Upsala träd- 
gård årligen bland Gloriosa superba), att man kan betrakta 
dem som verkliga ogräs. Nämnda art tillhör underslägtet 
Lepiota, af hvilket flera af våra inhemska arter finnas i 
växthusen, t. ex. Ågaricus clypeolarius, cristatus och delica- 

+) Ur Öfvers. af K. Vet. Akad. Förh. 1861. — Bland flera Myko- 
logiska uppsatser derstädes hafva vi här endast upptagit den- 


na och följande af mera allmänt intresse. Om Svamparnas lo- 
kaler finnes en uppsats i Öfvers. 1850, s. 25. 


376 


tus, lätt hänförda till sina i fria naturen förekommande ty- 
per, då A. cepestipes så väsendtligt från alla nämnda arter 
afviker, att den med ingen annan kan jemföras och aldrig 
på annan lokal i Europa blifvit funnen. Som likväl nämn- 
da växtplats omöjligen kan vara artens naturliga, hafva 
olika åsigter framställts om dylika arters ursprung, såsom 
antingen att de äro nya arter, som uppstått på dessa af 
konsten beredda nya växtställen, hvilket likväl strider mot 
den harmoni och lagbundenhet, som eger rum i hela natu- 
ren — eller ock, att de äro genom de yttre olika förhål- 
landerna frambragta former af inhemska, hvilket åter veder- 
lägges af deras väsendtliga afvikelse från de inhemska, som 
man någon gång på samma ställen finner. Att de skulle 
vara frambragta genom en generatio spontanea, är en åsigt, 
som visserligen icke i våra dagar vinner bifall; men i alla 
fall står den frågan obesvarad: hvarifrån leda de sitt ur- 
sprung? 

Sedan man i senare åren börjat undersöka de tropiska 
och varmare ländernas svampar, har man funnit, att flera af 
de hos oss endast i varmhus förekommande svamparter i 
varmare zoner just äro bland de allmännaste i fria naturen, 
såsom ofvannämnda Ågaricus cepeestipes, confertus m. df. 
Naturligaste slutsatsen af dessa förhållanden är väl den, 
att de från de varmare länderna blifvit införda tillika med 
de från dessa införda kulturväxter och sedan fortplantat sig 
under väl konstberedda, men med hemlandets lika tempe- 


raturförhällanden. Tvenne endast i tropiska länderna hit- 


377 


tills observerade svamparters förekommande i Upsala växt- 
hus, bland nyligen införda tropiska Orchidéer, ledde mig till 
antagande af nämnda förklaring. Den ena af dessa var 
Stilbum cinnabarinum, visserligen tillhörande ett Europeiskt 
slägte, men så afvikande, att den med ingen inhemsk art 
kan förvexlas. Den fanns sistlidne October på de grenar, 
hvaraf Orchidkorgarne voro bildade. Den andra, som fanns 
sistlidne vår, är Hiatula Benzoni, som jag förut endast er- 
hållit från de varmaste trakterna i Vestindien, här växande 
bland Epidendrum ciliare. Då jag fästade örtegårdsmästa- 
rens uppmärksamhet på densamma, erhöll jag den intres- 
santa upplysningen, att denna art blifvit införd parasiteran- 
de på sin naturliga matrix. Af slägtet Hiatula, tillhörande 
Agaricinernas grupp, har ingen art förut blifvit observerad 
i Europa. 

I England, hvarest årligen så väl jord från aflägsnaste 
länder som lefvande växter i mängd införas, har man fler- 
faldiga gånger funnit varmare länders svamparter bland dessa 
uppkomma. Märkvärdigast i detta afseende är Aseroéö, en 
svamptyp, som icke har någon motsvarande i Europa, hvil- 
ken i England blifvit funnen bland jord, som blifvit införd 
från Nya Holland, hvarest detta slägte förekommer. TI bo- 
taniska trädgården i Kew har Berkeley funnit Marasmius 
hematocephalus (en i heta länderna allmän art, lik vår M. an- 
drosaceus, men röd) jemte Carludovica — och en utmärkt 
Pyrenomycet från Carolina, Hypoxylon marginatum, i Con- 


servatorium i Chatsworth. Att med jord, rötter af lefvande 


378 


växter, trädstammar 0. s. v., som från varmare länder in- 
föras, sporer af de högre svamparna medfölja till Europa 
och der gro och utbildas, är således intet tvifvel underka- - 
stadt. Deremot är sannolikt, efter analogien med de full- 
komligare växterna, att icke alla dessa hos oss fortplanta 
eller sprida sig; men denna fråga kan med visshet endast 
af en framtid besvaras, då man till dess lösning hunnit för- 
värfva flerårig erfarenhet, som ännu saknas. 

Detta torde dock blifva förhållandet med svamparter, 
egentligen tillhörande de tempererade klimaterna, hvilka det 
naturligtvis är svårare särskilja från våra inhemska. Mig 
förefaller likväl sannolikt, att Agaricus volvaceus, Ag. echi- 
natus, Coprinus dilectus, Discina vaporaria m. f."), som i 
våra växthus och drifbänkar äro så vanliga, men högst säl- 
lan eller aldrig (t. ex. Diseina) förekomma på fritt land 
(och endast i större trädgårdars närhet, aldrig i vilda sko- 
gen), ursprungligen härstamma från varmare länder, der de 
på mera naturliga växtplatser förekomma. Att svampar 
verkligen kunna, liksom Fanerogamer, införas och naturali- 
sera sig i ett land, derpå erbjuder Boletus elegans, en myc- 
ket lätt urskild och i ögonen fallande art, ett intressant 
exempel. Af denna art, som jag aldrig funnit i Sverige, då 
jag utgaf Epicrisis (1838), fanns först 1840 ett exemplar 


+) Den intressantaste af dessa är en sydeuropeisk Tuberacé, som 
senare åren förekommit i Upsala varmhus, Hydnangium carneum, 
derur lemnad i Babenh. Exs. — I år har här i en trädgård fun- 
nits den sköna, sydeuropeiska Aygaricus hematospermus — sar- 
dellus AA. S. 


379 


bland utifrån införda trädslag; sedan har den med hvarje år 
spridt sig, att den nu årligen är mycket ymnig i Botaniska 
trädgården, i Carolina-parken o. s. v., men ännu aldrig blif- 
vit sedd utom under planterade Lärkträd. Här torde ock 
förtjena anföras Berkeleys ganska märkvärdiga iakttagelse, att 
flera i våra skogar vanliga trädsvampar, f. ex. Schizophyl- 
lum commune, Lenzites sepiaria, Ditiola radicata m. fl., i 
England aldrig förekomma på annan växtplats än utifrån 
infördt trä. 

Svårare är att förklara ursprunget till den nästan tal- 
lösa mängd af parasitiska Pyrenomyceter och några Disco- 
myceter på snart sagdt alla utifrån införda trädslag, buskar, 
klängväxter, äfven örter”), som aldrig förekomma på någon 
inhemsk växt. Arterna af de lägre, mindre typiskt utbil- 
dade slägtena Septoria, Diplodia, Hendersomia m. fl. äro så 
talrika, att jag måst, för att dessa icke skulle bortskymma 
våra inhemska, stadga som grundsats, att endast de arter, 
som förekomma på inhemska eller naturaliserade växtarter, 
tillhöra vår Flora, helst de förra måste försvinna, om det 
trädslag, hvaruppå de förekomma, upphörde odlas. Detta 
har synts mig så mycket nödvändigare, som några endast 
förekomma i varmare växthus, såsom Graphiola phoenicis 
på Dadelpalmens blad, Trochila Lauro-cerasi på Lagerkir- 


sen 0. s. v. Men så märkvärdiga och väl utbildade arter 


”) Lunds Botaniska trädgård och planteringarne i Paradislyckan 
voro utomordentligt rika på dessa arter; i Upsala förekomma 
högst få. 


380 

som Spheeria elongata, Valsa profusa m. fl. på Robinia 
pseud-Acacia, Spheria rudis, Laburni på Cytisus Labur- 
num, Stegia Ilicis, Ceuthospora Phacidioides på Ilex Aquifo-- 
lium”"), Dothidea Puccinioides, Fusisporium Bugxi på Bux- 
bom 0. s. v. förtjena största uppmärksamhet. Dessa måste 
väl, med de trädslag de uteslutande tillhöra, anses införda, 
ehuru sättet icke ännu är förklaradt. 

Med flit hafva vi här förbigått de lägre svamparter, 
som förekomma uteslutande på utländska, hos oss införda, 
växter, neml. Gymnomycetes och Haplomycetes, företrädesvis 
Entophyta eller Uredinei, emedan så väl deras biologiska 
förhållanden som sjelfständighet icke äro tillräckligen kända. 
Nyare undersökningar synas bestyrka den af oss längesedan 
yttrade förmodan, att en stor del af dessa endast äro olika 
utvecklingsstadier af samma art, så att möjligen flera af 
dem endast äro modifierade former af de inhemska, helst 
stora svårigheter möta för antagandet af deras ursprung af 
införda sporer jemte nämnda växters frön. 

Af det vi känna om de högre svamparnas utbredning 
kan man åter med någorlunda säkerhet sluta, att en möj- 
lighet gifves att till oss införa och odla utländska som syn- 
nerligen närande och välsmakliga kända arter. Framl. Pro- 
fessor Gadd i Åbo odlade — såsom redan i föregående upp- 


sats blifvit anfördt — under förra seklet i Finland den i 


”) Märkvärdigt är deremot, att Marasmius Hudsoni bland Hyme- 
nomyceterne aldrig finnes på odlad Tlex, men sällan saknas på 
den vildas affallna blad. 


381 


Kyrkostaten och Neapel som födoämne högt uppskattade 
Polyporus Tuberaster. Deremot har jag mig icke bekant, 
att det lyckats genom fortplantning genom sporer upp- 
draga några vigtigare extra-europeiska arter. Man har i 
England fruktlöst sökt införa en synnerligen läcker art af 
Champignonernas grupp från Svanfloden i Nya Holland; 
men man bör ej derföre uppgifva hoppet, att det skall en 
en annan gång bättre lyckas, då de närbeslägtade europei- 
ska arternas odling visat sig vara lätt. Synnerligen torde 
den amerikanska Agaricus fabaceus vara förtjent att införas; 
den lätthet, hvarmed nordamerikanska växter hos oss ackli- 


matiseras, gör denna företrädesvis lämplig till försök. 


Skulle nämnda eller andra arters fortplantning genom 
sporer misslyckas, bör man försöka deras uppdragande ge- 
nom mycelii delning. Möjligen måste en del arters sporer 
genast utsås, om de skola gro, liksom Pilars, Orchidéers 
frön. Sådana växter fortplantas i allmänhet lättast genom 
sättqvistar eller afläggare. De odlade Champignonernas för- 
ökning sker vanligast genom mycelier. Försöken att upp- 
draga fullkomligare svampar genom sporer hafva för mig 
oftast misslyckats; troligen fordra de längre tid för sin 
fulla utbildning. Lentinus lepideus, utsådd på tjenlig lo- 


kal, visade sig först tredje året. 


En af Mykologiens vigtigaste grundsatser är, att hvarje 
art måste ega både mycelium och egen fröredning för att 


erkännas för sjelfständig växt. Innan man insett detta, 


382 


beskrefvos en mängd mycelier som egna slägten”). Men 
ett vanligt misstag är, att man efter en ofullständigt känd 
art, som oriktigt upptagits under ett slägte, antager detta ” 
gälla om alla öfriga. En lätt i ögonen fallande skillnad är, 
att det vegetativa systemet är expansivt, fruktifikations- 
systemet åter kontraktivt, utan vidare utveckling. 

Som ett märkvärdigt vittnesbörd om mycelii varaktig- 
het må här anföras, att då D:r Lendblad och min son, Ro- 
bert, besökte Femsjö för att afteckna der beskrifna svam- 
par, funno de de flesta arterna just på samma, ofta ganska 
inskränkta fläck, hvarpa dessa 30—40 är förut blifvit upp- 
täckta. 


+) I Elench. Fung. I, p. 159 hafva vi bland flera exempel visat, 
att mycelium af Corticium sulfureum beskrifvits under 14(!) 
falska slägten. 


Svamparnas Calendarium under medlersta 
Sveriges horisont'). 


Naturen gaf icke blott åt skilda zoner och olikartade 
stationer olika naturalster, utan fördelade tillika desamma 
mellan olika årstider, på det lifvet skulle utpreglas till stör- 
sta mångfald af former. Naturens vexlande rikedom betin- 
gas deraf, att olika organisation blir ett nödvändigt villkor 
för dessas framträdande och bestånd under skilda yttre för- 
hållanden, och derigenom beredes större utrymme för hvarje 
art. - Framträdde samtliga på en gång, så skulle de yp- 
pigare och större förqväfva de spädare och mindre. " Syn- 
nerligast gäller detta om växtriket, hvars alster icke ega 
valfrihet af vexlande stationer, utan helt och hållet äro be- 
roende af den yttre omgifvande naturen. Så se vi ock ar- 
ternas antal högst inskränkt i den kalla zonen i jemförelse 
med de varmare, ehuru individernas antal knappast är rin- 
gare, emedan under den korta vegetationsperioden så föga 
omvexling eger rum i klimatförhållandena i jemförelse med 
KR asnunandragen efter en i K. Vet. Ak. Förhandl. 1857 


införd uppsats — öfversatt på tyska i tidskr. Flora och på 
franska i Annales des Sciences Naturelles. 


384 


de länder, der vegetationen fortskrider under hela eller större 
delen af året. Det är häraf arternas emot eqvatorn jemnt 
stegrade antal beror och icke endast af den högre tempera- 
turen; ty den alstrande naturen frambringar lika lätt for- 
mer egendomliga för den kalla som den heta zonen, och må- 
hända gäller detta mest om Svamparna, hvilka utgöra den 
ojemförligt artrikaste delen af vegetationen i våra länder; 
men de äro så väl till sin utbredning som växttid i flera 
afseenden en motsats till de grönskande växterna. Ty då 
dessa vid solståndstiden stå i sitt högsta flor, är svampve- 
getationen under denna tid torftigast; Svamparnas egentliga 
växttid börjar först efter solständet, så att hösten blir de- 
ras ungdom; men flertalet af dem fruktificera först om vå- 
ren. Uppfattar man detta riktigt, hvilket vi i det följande 
med talrika exempel skola upplysa, försvinna många ano- 
malier i deras Biologi; hösten är deras vår, våren blir för 
dem höst, liksom hos våra antipoder — och är det således 
af omedveten, men riktig instinkt man benämner Svampar- 
na växtverldens andra hemisfer. — I sitt Calendarium Flora 
fästade Linné ingen uppmärksamhet på Svamparna — och 
då ingen efter honom lemnat några bidrag dertill, torde till- 
låtas oss ett försök att sprida något ljus öfver denna växt- 
verldens nattsida. 

Redan Aristoteles anmärkte, att för växtriket de fyra 
årstiderna (vinter, vår, sommar och höst) motsvara de fyra 
åldrarna (barndom, ungdom, mannaälder, ålderdom) bland 


djuren, och att växtindividens lif var afslutadt inom året. 


385 


Denna uppfattning är fullkomligt riktig, då man antager 
den ettåriga plantan såsom typ för individsbegreppet inom 
växtriket. Denna är ock den enda allmänt tillämpliga på 
alla växter; de sammansatta växterna, f. ex. träden, upp- 
lösas då till lika många individer som årsskott. Men det 
skulle alltför långt afleda från vårt egentliga ämne, om vi 
här ville ingå i den onyttiga striden öfver begreppet indi- 
vid i växtriket: endast ett sorgligt vittne på saknaden af 
första elementerna af filosofisk bildning, då man ej insett, 
att individ 1 högre mening kan i inskränktare innefatta en 
mångfald individer i flera gradationer. Så kan man visser- 
ligen anse äfven trädet för en individ, men i annan mening 
än den ettåriga plantan. Detta gäller likväl icke om de 
mångåriga, trädartade svamparna (f. ex. Fnösksvamparne); 
ty, ehuru dessa årligen afsätta nya lager, så att man äfven 
hos dem kan räkna årsringar, så utgör det hela blott en 
individ, ett sammanhängande lager”), som utgår från myce- 
lium och endast bekläder en äldre individ, och är således 
skillnaden föga betydlig från de öfriga Svamparna, hvilkas 
vanligen mångåriga vegetativa system blott är undandoldt 
i jorden 1. dyl. Hos dessa har man derför att tillse, vid 
hvilken årstid detta nya lager börjar bildas. Detta inträf- 
far vid första regntid efter sommarsolståndet. Samtidigt 


dermed börjar, med få undantag, hela det nya årets svamp- 
”) Linné benämnde trädens stammar en rot ofvan jord (radix'su- 
pra terram); nämnda Svampars vegetativa system är ett svamp- 
lager, som trädt i dagern. 
Fries, Bot. Utfl., III. 25 


386 

vegetation. De mucilaginösa Gasteromyceterna hinna först 
till utbildning, derefter de köttiga arterna om hösten. Men 
alla af hårdare och fastare substans hinna till utbildning 
(frömognad) först om våren, och mot solståndstiden är årets 
svampvegetation först afslutad. Då således sommaren är 
deras barndom, hösten deras ungdom, då deras vegetativa 
kraft är störst, vinter och vår deras mannaålder och ålder- 
dom, så tro vi oss ega fullt skäl antaga en motsatt bety- 
delse för årstiderna för Svamparna emot de öfriga växter- 
nas. Bland otaliga exempel välja vi blott ett — wvisserli- 
gen i föreg. band anfördt — men erbjudande af alla det 
kraftigaste beviset för vår mening, på samma gång det på 
det mest slående sätt framställer en vis plan i naturens an- 
ordning. Rhytisma-arterna börja om sommaren såsom svarta 
fläckar på lefvande träds och buskars blad, svälla om hö- 
sten upp till svarta knölar; men under denna tid visa de 
ej ringaste spår till fröredning, hvarföre man länge icke 
visste, om man kunde anse dem för annat än exanthemer, 
till dess jag händelsevis en vår fann på de nedfallna löfven 
dessa knölar öppnade och då yppigt fruktificera, samtidigt 
(vid samma temperaturgrad) med de nya bladens utveckling 
på de träd och buskar, på hvilka deras elastiskt uppstigan- 
de fröstoft skulle gro. Hade naturen ej uppskjutit dessas 
fröredning till denna tid, hade den ju varit ändamålslös. 

Fästa vi oss nu vid Svamparnas bestämmelse att vara 
parasiter eller lefva på döende växter, så finner man ock 


naturligt, att dessa måste företrädesvis frodas, då den öf- 


387 


riga vegetationen aftynar. Den motsats, som i Svamparnas 
bildning och biologiska förhållanden emot de öfriga växter- 
na genast faller i ögonen, står dermed äfven i nödvändigt 
sammanhang. Fastän hösten är deras vår, tillkommer dem 
alla höstvegetationens egenheter och fysiognomi. Så sakna 
alla den gröna färgen, som tillkommer vårens barn, all fram- 
skridande metamorfos, hvarigenom de blifva bestämda i sina 
former. Enligt höstvegetationens natur utvecklar sig det 
fruktifikativa systemet på det vegetativas bekostnad; ge- 
nom sin lösa substans fortskynda de till förgängelsen. Då 
Algerna och vårvegetationen hemta sin näring af oorganiska 
ämnen, erfordra svamparne, liksom de högre växterna un- 
der frösättningen, företrädesvis näringsämnen beredda af ett 
föregående organiskt lif, isynnerhet qväfvehaltiga, emedan 
qväfvet utgör en öfvervägande beståndsdel hos de köttiga 
svamparna. De arter, som utbildas på djurens spillning el- 
ler i gäsning varande organiska ämnen, äro nämligen de 
hastigast utbildade, hastigast försvinnande och minst vid 
årstiderna bundna, f. ex. Coprini (C. fimetarius ser man ofta 
i brinnande gödselsamlingar i Mars och April). De åter, 
som växa på bark, hårdnad ved o. s. v., tillväxa mycket 
långsamt, vara hela året öfver, men fruktificera egentligen 
om våren. Men utom dessa finnas flera andra arter, hvilka 


i vårt så omvexlande klimat”), liksom flera bland Fanero- 


+) Årstiderna äro nemligen icke hos oss så bestämda som i den 
tropiska och varma tempererade zonen. En höstlik väderlek 
kan här inträda under sjelfva högsommaren, då flera (men vis- 


388 

gamerna, icke äro bundna vid någon viss årstid, utan fram- 
träda när som helst yttre förhållanderna äro gynnande; 
dessa hafva af alla den vidsträcktaste geografiska utbred- 
ning och förekomma i de festa länder af jorden. Vida 
större antalet är likväl bundet vid bestämda årstider, och 
det är dessa vi i det följande hufvudsakligen skola afse. — 
Men det gifves ännu en annan klass, hvilka, åtminstone i 
större mängd, endast framkomma vissa år med ovanligt rik 
nederbörd i förening med en högre värmegrad och företrä- 
desvis under åskväder, synnerligast i Augusti månad, så att 
en större elektrisk spänning i atmosferen synes vara ett 
villkor för deras utbredning. Troligen äro varmare trakter 
af jorden deras egentliga hemland; men en ännu olöslig gåta 
är, hvar deras sporer under tiden förvaras, f. ex. Nyctalis- 
arternas, hvilka endast framträda ungefär hvart sjunde år 
och då visa sig på andra köttiga svampar, uti hvilka deras 
mycelium omöjligen under tiden kunnat bevaras. 

Vid vår framställning af årstidernas motsatta betydelse 
för Svamparna emot de öfriga växterna torde man invända, 
att vintern gör ett afbrott i deras vegetation, hvilket icke 
eger rum med de öfriga växternas under högsommarn. Grun- 
den derför är likväl den, att vi lefva u: der den subarktiska 
zonen — och vi anmärka ytterligare, att i den heta zonen 


vegetationen afstannar, träden fälla sina löf 0. s. v. på sam- 


serligen icke alla) egentliga höstsvampar kunna uppträda. 
Detta gäller dock endast om de köttiga; alla med fast bygg- 
nad hafva bestämda utvecklingstider. 


389 


ma sätt hetaste årstiden. Ytterligheterna i köld och värme 
verka således på samma sätt. Liksom hos oss saknas sö- 
derns egentliga vårväxter, f. ex. de herrliga Liliace&, så 
saknas i de tropiska länderna större delen af våra höst- 
svampar, de köttiga Hymenomyceterna. Den allmänna la- 
gen måste hemtas från medelförhållanden, nemligen 45 bredd- 
graden; båda ytterligheterna utgöra undantag. Under nämn- 
da breddgrad, eller vinterregnens region efter Schouw, af- 
brytes svampvegetationen om sommaren, börjar först senare 
på hösten, står under sin fullkomligaste utbildning just un- 
der vintersolståndet (Tuber cibarium); men ju mer vi när- 
ma oss polerna, desto mer tillbakaflyttas tiden för de egent- 
liga Svamparnas framträdande. Det mest karakteristiska 
slägtet i detta afseende är Cortinarius. I S. Italien är bä- 
sta tiden för dessa från den 15 Nov. till den 15 Dec., i 
sydliga Frankrike från den 15 Okt. till den 15 Nov., i norra 
Tyskland efter Albertini och Schweinitz från den 15 Sept. 
till den 15 Okt., men hos oss vanliga år från den 15 Aug. 
till den 15 Sept. Det synes vara öfverflödigt anmärka, att 
dessa uppgifna tidsmomenter icke få strängt uppfattas, utan 
endast såsom ungefärliga, då efter yttre förhållanden deras 
utbildningstid under olika årgångar än fram-, än tillbaka- 
flyttas. I den arktiska zonen blir hela svampvegetationen 
sammanträngd till den korta sommaren. 

Linnés fördelning af året i 12 vegetationsperioder (»Men- 
ses» L.) är så ypperlig, att äfven för vårt ämne någon mer 


passande svårligen kan uppgifvas. Vi hafva likväl icke ve- 


390 


lat benämna dem månader, emedan de hvarken med månens 
omloppstider hafva något gemensamt eller genom sin vex- 
lande längd kunna med en månad i vanligt språkbruk jem- 
föras. Rättast vore äfven börja Svamparnas calendarium 
vid deras nyår, sommarsolståndet; men då en enskild -del 
maste underordna sig det hela, följa vi helt och hållet den 
Linnéanska ordningen, hvarigenom jemförelsen med den öf- 
riga vegetationen underlättas. Vi böra slutligen anmärka, 
att vi till medlersta Sveriges horisont räkna äfven Smålands 
bergstrakter, der till tiden svampvegetationen öfverensstäm- 
mer med Upsala horisonts; endast Skånska slätten afviker 
betydligare, der ofta den rikaste svampvegetation infaller i 
Oktober. 

I. Vintern eller Isperioden (Mensis glacialis L.) inne- 
fattande Januari och i vanliga år hela eller större delen af 
Februari. Då temperaturen är under fryspunkten, måste all 
vegetation upphöra, emedan alla växternas närande delar 
mäste upptagas i flytande form eller upplösta i vatten. Detta 
hindrar likväl icke, att en mängd sega och läderartade svam- 
par under denna tid bibehalla sig friska och oskadade (£Len- 
ettes, Polypori, Dedalee, Irpices, Sterea m. 1.); ja! äfven 
flera köttiga, såsom Apgaricus velutipes, salignus, serotinus, 
och gelatinösa: ”Zremellinewe. Flera, som till vinterns inträ- 
de ej hinna utbildning, såsom Corticia och flera Discomyce- 
tes, lida icke det minsta af kölden, ehuru deras utbildning 
afbrytes. För flera Pyrenomyceters mognad synes just den- 


na frostperiod vara af vigt, emedan de under derpå infal- 


391 


lande töväder bäst fruktificera. Under denna period fram- 
bryter Nemaspora crocea i stor mängd på i vedlager upp- 
staplade Bok-grenar. I växthus och annorstädes, der tem- 
peraturen ej sänker sig under fryspunkten, besväras man af 
mögelväxter. Likväl finnas hos oss inga för denna tid egen- 
domliga arter (om ej Hypochnus serus); men helt olika är 
förhållandet i södra Europa. Under lindriga vintrar kan 
likväl så blid väderlek inträffa, att svampvegetationen ännu 
fortfar, och i Skåne är detta icke ovanligt. (1853 den 12 
Januari fanns på Slottsbacken vid Upsala efter flera klara 
frostfria dagar Ag. muralis, som under desamma uppväxt.) 

HU. Sidvintern eller Tövädersperioden (Mensis regelatio- 
nis L.) börjar vanligen i slutet af Februari, fortfar med mer 
eller mindre häftiga recidiv af vinter till d. 15—21 April. 
Af köttiga svampar framkomma under denna tid Agaricus 
unguicularis, hiemalis, azymus; i brinnande gödselsamlingar 
Coprinus fimetarius och C. congregatus (Upsala 1857); utom 
dess reviviscera Ag. velutipes, Tintinabulum, flera Marasmu”). 
För en del lägre på trädstammar växande Hymenomyceter 
(Kneifra, Corticia, Radula m. fl.) är denna period den mest 
gynnande, under hvilken de fruktificera. Samma förhållande 
eger rum med flera Pistillarice, Acrosperma, Seclerotiacec!, 
Thelebolus terrestris!, Dacryobolus sudans. En mängd Py- 
renomyceter fruktificera äfven bäst vid denna tid, såsom 
Diatrype- och Valsa-arter, framför allt Cytisporer; och de 


”) I växthusen i Botaniska trädgårdar framkomma ofta under den- 
na tid Agaricus cristatus, echinatus, flabellatus Bolt. 


392 


utmärkta Spheronema rufum, Ceratostoma niveum och Cro- 
ciceras äro karakteristiska för denna period. Ånnu mera 
gäller detta om de sega Discomyceterna, såsom Dermatece, 
- Heterospherice, Lachnelle, Cenangia, Trochile, Phacidium 
Pini, Agyria; synnerligen märkvärdigt är, att den på nässle- 
stjelkar växande Rhytisma Urtice, jemte Dacrymyces Ur- 
tice, nu samtidigt med de uppstickande nässleskotten fruk- 
tificera, då de öfriga på träds löf växande först mogna, då 
löfven äro färdiga att utslå. Mest anmärkningsvärdt är lik- 
väl, att redan nu uppträda åtskilliga de mest utbildade 
Pezize, såsom FP. nigrella, coccinea, melastoma, protracta 
(Microstomum hiemale Bernst.), Helotium pithyum, aureum 
och af mindre Pezizer P. calycina, bicolor, cerina, flammea, 
corticola och otaliga andra. Af Gasteromyceter finnas blott 
få, men i hög grad utmärkta, f. ex. Reticularia olivacea, 
Lachnobolus circinans, Physarum hypnophilum och Licea. 
Utrymmet medgifver icke anföra alla de lägre Gymno- och 
Haplo-myceter, som nu visa sig; den mest karakteristiska 
är Lanosa mnivalis, som under blida dagar framträder i de 
smältande snödrifvorna, men träffad af solstrålarna nedslås 
som en spindelväf till marken. 

III, Såningstiden eller Hängeträdens blomningstid (Mensis 
germinationis L.) beräknas från islossningen till löfsprick- 
ningen. Under denna tid, då öfriga växter gro, finnas en 
stor mängd svampar 1 sin bästa mognad, som ej kunde vara 
förhållandet, om ej årstiderna för dessa hade en motsatt be- 


tydelse. Af de på jorden växande Hymenomyceter tillhöra 


393 


likväl få denna årstid, såsom Agaricus esculentus (ytterst 
allmän), A. majalis, albellus, Cantharellus lobatus; men nå- 
gra hela sommaren förekommande visa sig nu vissa år ånyo, 
såsom Ågaricus campanella, umbelliferus, alcalinus, carbo- 
narius, atrorufus m. fl., Pancwoli och Coprini; af de lägre 
parasitiska fortfara de flesta under förra månaden nämnda 
jemte Hymenula nigra. Men de flesta sega, läderartade Hy- 
menomyceter, som qvarsitta från föregående höst, äro nu 
döda; endast Polyporus bruwmalis reviviscerar. De mest ut- 
märkta för denna liksom förra månaden äro Discomyceter- 
na, hvilkas kulmination infaller under denna månad och äd- 
laste slägten nu framträda, såsom Morchelle, Gyromitra, 
Diseina perlata och vaporaria (i drifbänkar: = Rhizina va- 
poraria S. M.), Verpce, Peziza Acetabulum (slägtets utmärk- 
taste art), venosa, tuberosa, Ciborium, melena, vernalis, ve- 
siculosa, Ciborioides jemte otaliga andra; ytterligare Bulgaria 
globosa (den mest egendomliga bland alla Discomyceterna), 
Ombrophila violacea, större delen af Phacidiacei, Actinothy- 
rium, ÅActidium, arterna af slägtet Polynema; Ditiola, ar- 
terna af slägtena Tympanis och Cenangium fruktificera nu 
som bäst. Åfven talrika icke vid någon viss årstid bundna 
Pezize framkomma derjemte, såsom P. varia, Catinus, ba- 
dia, repanda, scutellata m. fl. Pyrenomyceterna äro äfven 
talrika, och många äro egendomliga, hvilka dock vore för 
vidlyftigt anteckna. Stegia arundinacea är måhända den 
mest egendomliga för denna årstid, jemte Myriococcum, Hy- 


phelia och Physarum vernum af Gasteromyceterna. HEljest 


394 


tillhöra de mera normala slägtena af dessa icke denna års- 
tid; Önygena equina finnes dock på hästhofvar fruktifice- 
rande. Deremot framträda äfven en stor mängd af de ut- 
märktare arterna bland de lägre Svamparna, såsom Gluti- 
nium, Myriophysa, Isaria monilioides, alla arterna af År- 
thrinium, Dematium hispidulum, jemte de utmärktaste Hel- 
misporia och Cladosporia. Det bör likväl icke förgätas, att 
alla dessas utbredning redan börjat föregående år. 

IV.  Löfsprickningen (Mensis frondescentie L.) eller från 
medlet af Maj till och med första 8 dagarna af Juni. Den- 
na är egentligen endast en fortsättning af föregående, och 
svampvegetationen snarare i af- än tilltagande, ehuru under 
särdeles gynnande väderlek talrika arter af de vid ingen 
årstid bundna geogeniska Hymenomyceterna pläga framträda, 
såsom Ågaricus infundibuliformis, butyraceus, dryophilus, 
rubromarginatus, ostreatus, fibula, Prunulus, pyxidatus, Hy- 
grophorus conicus, Marasmius oreades, Boletus scaber, Cla- 
varia fragilis, mucida; men alla dessa äro allmännare höst- 
tiden. Blott få äro egendomliga för denna tid, nämligen 
Agaricus gambosus, graveolens, sinopicus, icmadophala, ely- 
peatus, vernalis, precox, Bolbitius vitellinus, Lenzites lepi- 
deus; Polyporus squamosus, Hydnum fuscoatrum börja nu 
äfven visa sig, men utbildas under följande ännu mer. Flera 
af Discomyceterna qvarstå sedan förra månaden, men blott 
få tillkomma, såsom Vibrissea, Mitrula paludosa, Helvella 
lacunosa; anmärkningsvärdast är de epiphylla Rhytismernas 


mognad samtidigt med de nya utslående löfven. Pyreno- 


395 


myceternas bästa tid är dock nu förbi. Deremot börja Ga- 
steromyceter allmännare visa sig, såsom Lycoperda, men i 
synnerhet Myxogastres, såsom Reticularia atra, jemte flera 
under sommarmånaderna vanliga, f. ex. Athalium, Licea 
cylindrica, Stemonites fusca, ferruginea, Physarum nutans 
m. fl, Irichia fallax, chrysosperma. Af de lägre Svampar- 
na visa sig äfven flera; karakteristiska äro Isaria carnea, 
Cephalotrichum flavovirens och Gymnosporangium juniperinum 
— och bland Entophyterna Peridermium Pin och corru- 
scans. Hedia och Uredines börja nu visa sig på blad, syn- 
nerligast af Ranunculacece, Saxifrager 0. s. V. 

VY. Under Solståndstiden (Mensis florescentie L.), mot- 
svarande de trenne senare veckorna af Juni, är ett afbrott 
i Svamparnas vegetation, emedan förra arets svampvegeta- 
tion före denna period afslutats och det nya årets efter denna 
tid först börjar. Detta är dock vida mer i ögonen fallande 
i de varmare länderna än hos oss, der ofta äfven en regn- 
full, höstlik väderlek kan inträffa, da flera af de vanligaste 
(egentligen skördetiden tillhörande) Hymenomyceter, utom 
förutnämnda, pläga framkomma, såsom Ågaricus vaginatus, 
platyphyllus, ectypus, laccatus, galericulatus, cervinus, muta- 
bilis, campestris, feniseci, Sphagnorum; Panwoli, Russulce, 
Cantharellus cibarius, Boletus subtomentosus m. fl.; men nå- 
gra för denna period egentligen egendomliga kunna vi icke 
uppgifva, om icke Agaricus solstitialis, Pes Capr och af- 
fricatus; Polyporus sulfureus börjar tillika nu utsvälla på 


gamla löfträds stammar. Afven af Discomyceter (ehuru Pe- 


396 


2iza hemispherica nu börjar visa sig) och Pyrenomyceter 
framkomma inga mera egendomliga. Deremot tilltaga My- 
xogastres, såsom Lycogala epidendron, Arcyrie och Trichice- 
under egna, gynnande förhållanden, Zcidia och Uredines 
blifva allmännare; men af de till bladsvamparna räknade 
äro Phylleriacei nu de mest framstående, ehuru dessa icke 
äro sjelfständiga växter. 

VI. Karttiden eller högsommaren (M. grossificationis L.) 
eller större delen af Juli är icke heller synnerligen svamp- 
rik, ehuru nu inträder svamparnes groningstid eller mycelii 
utbildning. Svampvegetationen under denna tid beror mer 
än andra månader af väderleken; är den klar och torr, ute- 
blir den nästan alldeles; är nederbörden mera betydlig, visa 
sig de flesta redan nämnda Hymenomyceter, till hvilka kom- 
ma ÅAgaricus granulosus, mucidus, radicatus, clavipes, purus, 
pascuus, pediades, tener samt i synnerhet arter af Volvaria, 
Pluteus och Inocybe, Paxillus involutus, Gomphidius gluti- 
nosus, Lactarius torminosus, rufus, Russula adusta och de- 
colorans, Boletus variegatus och luridus, Craterellus lutescens 
och någon gång Hydnum repandum. Af Cortinarier är C. 
cinnamomeus den enda, som hittills visat sig. Alla dessa 
tillhöra egentligen följande månader; men för denna egen- 
domliga äro ÅAgaricus squamulosus och Leptonic, jemte an- 
dra med dem beslägtade Hyporhodier; deras maximum in- 
faller dock först under följande. Af Discomyceterna finnes 
knappast någon tillhörande denna tid; men flera Pyrenomy- 


ceter, helst på blad, såsom Dothidee, Rhytisme, framträda 


397 


nu, utan att likväl förr än följande vår mogna. Deremot 
tillhör Cordiceps typhina denna arstid. År nederbörden be- 
tydlig under denna period, så uppnå Myxogastres, f. ex. 
Spumaria, sin högsta utbildning. De år deremot, då neder- 
börden är ringa, saknas flera arter af Diderma, Didymium, 
Craterium, Cribraria, Dictydium, ty ehuru deras utbildning 
då inträffar följande månad, blir deras utbildning icke så 
rik, som under innevarande. 

VIL.  Slottertiden (Mensis maturationis IL.) innefattar 
sista veckan af Juli och de tvenne första af Augusti. Svamp- 
vegetationen, 1 synnerhet Hymenomyceternas, betydligen ökad. 
År väderleken gynnande, framkomma nu i mängd Amani- 
ter, Lepioter, Pholioter, Lactirier, Ag. lugubris, Gomphus 
rutilus, Hygrophorus olivaceo-albus jemte vissa arter af un- 
derslägtet Hydrocybe (H. murinaceus), Boletus luteus, gra- 
nulatus, bovinus, piperatus, edulis, impolitus, de vanligare 
Hydna och Clavarie. Nu först (med undantag af C. cin- 
namomeus) börja äfven Cortinarier visa sig (C. scaurus är 
den tidigaste), men ännu hufvudsakligen endast de större 
och allmännare arterna, såsom C. caperatus, saginus, traga- 
nus, torvus, brunneus, evernius, lumonwus, raphanoides, arme- 
macus, castaneus. Huyporhodierna och Myxogastres hinna nu 
sitt maximum och aftaga under följande perioder. Men det 
är hufvudsakligen på fuktigare ställen i skogarna, svamp- 
vegetationen framträder, i synnerhet talrika Mycener, f. ex. 
ÅA. galopus, zephirus, lacteus, integrellus m. fl. Denna och 


sommarmånadernes arter utmärka sig i allmänhet genom 


398 


högre och renare färger, som icke genom torkning hastigt 
förändras, då höstmånadernas vanligen äro smutsigt gråa 
eller brunaktiga samt genom torkning blifva blekare (hygro-- 
phana). Så tillhör Agaricus vaginatus fulvus företrädesvis 
sommaren, början af hösten Å. vaginatus spadiceus och sen- 
hösten Å. vag. lvidus. De så utmärkta Tricholomerna sak- 
nas likväl ännu till största delen, med undantag af ÅA. ina- 
menus. Bland Discomyceterna äro få mera utmärkta, f. ex. 
Ascoboli, företrädesvis tillhörande denna period; äfvenså bland 
Pyrenomyceterna, f. ex. Hypocree, hvilka väl nu börja visa 
sig, men mera tillhöra följande. Deremot utbildas flera de 
utmärktaste Gasteromyceter, f. ex. Phallus, synnerligast un- 
der åskväder. Bland de lägre Svamparna äro de nu fram- 
trädande Ceratia de utmärktaste. Af bladsvamparna fram- 
träda nu, jemte Zeidia och Uredines, Phragmidier, Uro- 
myces-arter. 

VIII. Skördetiden (Messis L.) omfattar vanligen senare 
hälften af Augusti och första 8 dagarna af September. Un- 
der denna period infaller maximum för de större, köttiga 
Svamparna, hvilkas bästa växttid sammanfaller med Corti- 
nariernas. Dessa framträda nu i en oändlig mångfald af 
former och snart sagdt äfven arter, likväl så, att de mera 
köttiga (icke hygrophana) Phlegmacia och Inolomerna före- 
trädesvis tillhöra denna tid, de tunnare, mera vattenaktiga 
och deraf färgskiftande åter följande. De flesta slägten af 
de köttiga Hymenomyceterna äro nu rikast representerade, 


att det blir omöjligt uppräkna enskilda arter; endast några 


399 


få tidigare, f. ex. Leptonier, aftaga. Såsom denna månads 
utmärktaste arter böra vi nämna Boletus cyanescens, fulvi- 
dus, felleus, badius; Polyporus subsquamosus, ovinus, coNn- 
fluens jemte förvandta; Hydna carnosa, terrestria, Sistotre- 
ma confluens 0. s. V. Åfven Tricholomer, som äro bland de 
senast framträdande, börja nu blifva allmänna, såsom ÅA. 
rutilans, imbricatus, vaccinus, terreus, flavobrunneus, cory- 
pheus m. f.; dock infaller deras maximum och de ännu se- 
- nare Pratellernas och Pleuroternas först under följande tid- 
skiften. Af Discomyceterna framkomma likaledes flera högst 
utmärkta arter af Helvella, Geoglossum, Cudonia circinans, 
Spathularia, Peziza (f. ex. P. macropus, aurantia, onotica, 
leporina), Bhizina undulata; likaledes af Pyrenomyceterna, 
f. ex. Cordiceps alutacea, purpurea. Åfven för Lycoperdacei 
inträffar nu den mest gynnande årstiden; liksom för Reti- 
cularia maxima och andra Myxogastres. I allmänhet är det 
under denna årstid de flesta meteoriska svampar visa sig. 
Af bladsvampar utbilda sig företrädesvis Erysiphe-arterna 
under denna period. 

IX. Eftersommaren (Mensis disseminationis L.) från den 
8 Sept. till månadens slut. Den yppiga svampvegetationen 
under förra månaden fortfar äfven under denna, så vida icke 
torr och klar väderlek och i synnerhet nattfroster inträffa, 
då den aftager. Inträffar likväl efter dessa en ny regntid, 
uppträda samma arter ånyo, hvilket icke är förhållandet un- 
der följande. Mindre nytt tillkommer, utom några mera 


o .” .” Oo 7 
långsamt växande trädsvampar, såsom Polyporus umbellatus, 


400 


frondosus, hispidus, borealis, Hydnum septentrionale, Coral- 
loides, Erinaceus, Thelephore jemte talrika förvandta. Ma- 
ximum för Cortinarii och Hygrophori inträffar vid denna 
periods början och för Stropharie och Coprini vid dess slut. 
Agaricus melleus, ehuru nu i aftagande, bildar de största 
tufvor vid trädrötterna, liksom den nu uppträdande Agari- 
cus squamosus under följande. Tricholomerna äro talrikare 
än under föregående tidskifte; men flera-dess utmärktaste 
arter, f. ex. Ågaricus equestris, portentosus, saponaceus, per- - 
sonatus, brevipes m. f., blifva först utbildade och allmänna 
under följande. Enskilda för denna årstid karakteristiska 
arter äro, för att blott nämna de utmärktaste, Agaricus 
bulbiger, giganteus, nebularis, atromarginatus, radicosus, pe- 
lianthinus, Cantharellus cinereus, sinuosus, Marasmius chor- 
dalis, Hygrophorus penarius, Boletus floccopus, Fistulina he- 
patica m. fl. Anmärkningsvärdt är, att vid Femsjö fram- 
kom alltid Sparassis under denna period, ofta första veckan 
i September, men vid Upsala framkommer den vanligen 
först i slutet af Oktober; deremot är icke ovanligt, att sam- 
ma art visar sig vid Upsala tidigare än i södra Sverige. 
Till denna period höra de Gasteromyceter, som hafva en 
fastare byggnad, såsom FElaphomyces, Scleroderma, Polysac- 
cum, Rhizopogon, Hyperrhiza, Sterrebeckia, Cenococcum äf- 
vensom HKechyna faginea (Onygena S. Myc.), jemte Trichter, 
Arcyrier. Bland de denna period karakteriserande Disco- 
och Pyreno-myceter nämna vi endast Helvella elastica, Pe- 


z2i2a sepulta m. H., Phacidium coronatum och Hysterium tu- 


401 

midum fructificantia jemte Cordiceps militaris, ophioglossoi- 
des, Nectrie och flera Spheerie. Af de lägre Svamparna 
Isarie, Anthine m. fl. och bland de entophytiska bladsvam- 
parna Puccinie, Asteromata 0. 8. V. 

X. Löffällningen (Mensis defoliationis L.) börjar med 
de första skarpare frostnätterna, vanligen sista dagarna af 
September eller första dagarna af Oktober. Svampvegeta- 
tionen antager nu en helt annan karakter; jordsvamparne 
aftaga betydligt, de ömtåligare sommarsvamparne försvinna, 
såsom de flesta Boleti; i stället inträder en rikare vegeta- 
tion på trädstammar, så att nu infaller maximum för Aga- 
rici Pleuroti (såsom ÅA. glandulosus, salignus, petaloides, Ul- 
marius, serotinus, mitis, nidulans, mastrucatus, fluxilis m. 1.) 
och Crepidoti, samt Polypori apodes (äfven de köttiga), Ir- 
pices, Phlebie. De köttigare och saftigare Cortinarii för- 
svinna med få undantag, f. ex. C. orichalceus, som tillhör 
denna period; 1 stället tilltaga de mera vattenaktiga och 
hygrophanska. Den för denna månad mest karakteristiska 
art är Hygrophorus hypothejus, hvilken genast efter första 
frostnatt öfver allt framträder och sedan fortfar inuti De- 
cember, hvilket är så mycket anmärkningsvärdare som dess 
närmaste slägting, Hygr. olivaceo-albus, som förekommit 
förra månaderna, samtidigt försvinner. Bland de många 
arter, som nu dels först, dels i större mängd framträda, 
nämna vi endast nagra utmärktare: ÅA. tyrianthinus, lentus, 
lupinus, cyathiformis, velutipes, collinus, supinus, Hygropho- 


Fries, Bot. Utfl., TII. 26 


402 

rus ungutnosus, Marasmius porreus, prasiosmus, terginus, 
Arrhenia  Auriscalpium, Cantharellus crispus, muscigenus 
jemte Cyphellce, Clavaria juncea, fistulosa, argillacea, Typhule 
ete. Nu luxuriera tillika flera Tricholomer, såsom Å. eque- 
stris och öfriga under förra månaden nämnda; ÅA. loricatus 
och compressus tillkomma (i Skåne A. Schumacheri, hordus, 
popinalis, obturatus m. fl.); detsamma gäller om flera Hy- 
grophori Hygrocybes, sasom H. psittacinus, coccineus, puni- 
ceus. Af Discomyceterna frambryter nu ur bokstammarna 
i stora massor Bulgaria inquinans äfvensom B. sarcoides 
jemte sin sterila form Tremella sarcoides. För öfrigt börja 
nu så väl de smärre Disco- som Pyreno-myceterna blifva 
så talrika, att man icke kan uppteckna alla enskilda arter. 
Deremot aftaga Gasteromyceterna märkbart; karakteristiska 
för denna period äro likväl Tulostoma (Seleroderma Bovista 
i Skåne), Reticularia versicolor, Trichia serotina, nagra Phy- 
sara och LZicee. För mögelväxterna är denna tid tillika 
högst gynnaände, företrädesvis för dem, som utbildas på rutt- 
nande svampar, Botrytis-arter, Trichothecium wm. 1. (Hydro- 
phora stercorea och Mucor caninus spela en väsentlig roll 
under de töckniga Oktoberdagarna på skånska slätten). 
Bland de entophytiska bladsvamparna förherrska nu Septo- 
rie, Ascospore m. fl. 

XL.  Frostmånaden (Mensis congelationis L.), under hvil- 
ken blida och kalla dagar omvexla med frostnätter; snö fal- 
ler väl, men borttinar oftast; vanliga år sammanfaller den 


med November månad. Af alla månader är likväl denna 


403 


den mest omvexlande; en del år kan hela November vara 
blid (såsom 1847), och då fortfar hela tiden förra månadens 
svampvegetation, ja vissa arter framträda då i mängd, som 
andra år alldeles icke finnas (f. ex. Coprinus ephemeroides, 
Bolbitius luteolus) eller ock blott enstaka förekomma (f. ex. 
A. Arrhenii); andra år åter (f. ex. 1856) infaller under 
samma tid stark vinter med köld och snö, då vegetationen 
alldeles afbrytes. Vi måste här afse det normala förhål- 
landet. Vanligen qvarstå några köttiga jordsvampar, men 
ofta så skadade, att de icke fruktificera (af Cortinarii qvar- 
står C. rigens längst); endast några få hålla sig ännu fri- 
ska, såsom Å. cyatliformis, brumalis cum affin., pyxidatus, 
umbelliferus, rugosus, Pancoli, Marasmu; men ganska manga 
trädsvampar, af hvilka några nu först upphinna sin full- 
komligaste utbildning, såsom Å. velutipes, serotinus, Panus, 
Lenztites-arterna. Synnerligast gäller likväl detta om Po- 
lypori, Merulii; Calocere fortfara tillväxa intill snön blir 
oafbrutet qvarliggande. Endast få nya Hymenomyceter till- 
komma nu, såsom Ågaricus tenacellus, supinus, corticola, un- 
guicularis, Cantharellus glaucus, Cyphella leta, Clavaria con- 
torta. Deremot synas de Tremellinska Svamparnas vegeta- 
tion nu blifva rikare, och flera, såsom Exidice, Nematelice, 
Diaphanium, hinna först under följande sitt maximum. Om 
Discomyceterna, som aftaga, och Pyrenomyceterna, som till- 
taga, gäller hvad anfördes under förra månaden. Gastero- 
myceter äro mycket sällsynta, men åtskilliga qvarstå från 


förra perioder, och såsom verkligen karakteristiska tillkom- 


404 

ma CÖribraria purpurea, Physarum hyalinum, utriculare, co- 
lumbinum. Af de lägre Svamparna börja nu Dematiacei 
och Sporidesmiacei vegetera på de borttvinande örtstjelkar- 
ne för att nästa vår fruktificera, såsom Cladosporia, Hender- 
sonic, Diplodie. Af bladsvampar utbildas nu Melampsorce. 

XII. Snömånaden (Mensis nivalis), med qvarliggande snö, 
sammanfaller vanliga år med December månad. Men då tem- 
peraturen vid denna ärstid mycket vexlar olika år, kan ock 
svampvegetationen ombytas med förra månaden, hvilken lik- 
väl dervid förlorar på bytet — endast Pyrenomyceterna vin- 
na. — När snö täcker marken, kunna naturligtvis inga jord- 
svampar mera finnas; men på trädstammar visa sig ännu. 
flera, om blid väderlek infaller, ja några äro till och med 
nu allmännare, såsom Agaricus corticola, hiemalis och fera 
Tremellinska Svampar, f. ex. Exidice, Nematelice, Calloric 
fruktificera nu som bäst; äfven Stictei. ”Talrika Pyrenomy- 
ceter, såsom Xylaric, Hypoxyla, Diatrype-arter jemte Gib- 
berce, Dichoeene m. ff. äro nu bäst utbildade. De under förra 
månaden anförda Gasteromyceter tillhöra vissa år äfven 
denna. Af bladsvampar utbildas nu Phormata och Stigmatewm. 
== Helt olika är förhållandet i södra Europa, äfven i det 
sydvestliga England, hvarest under de blida vinterregnen är 
den rikaste svamptid, för hvilken den äkta Tryffeln (Tuber 
cibarium) är karakteristisk. — [Under hvar och en af före- 
gående årstider hade vi lätt kunnat tillägga ett tio-, ja! 
hundrade-fallt antal af arter, men vi hafva ansett lämpli- 


gast att hufvudsakligen anföra endast allmänna och utmärkta 


405 
arter, som under en lång följd af år blifvit iakttagna, ty 
enskilda observationer äro här af föga vigt.] 

Utgå vi nu från den åsigten, att svampåret börjar vid 
solståndstiden, blifva flera Svamparnas biologiska förhållan- 
den klara. Vi finna då först grunden till deras olikhet i 
geografisk utbredning ligga deruti, att det icke är värmet, 
som bestämmer deras väsentliga skiljaktigheter, såsom bland 
de grönskande växterna, utan fuktigheten och nederbörden. 
Vidare att Svamparna i allmänhet i den mån tidigt utbil- 
das som deras byggnad är lös, så att maximum för de ur- 
sprungligen mucilaginösa Gasteromyceterna infaller först 
(sommarn), derefter följa de köttiga slägtena (början af hö- 
sten), sedan de sega, läderartade, fnöskartade (senhösten 
och vintren); de horn- och kolartade hinna deremot först 
sin utbildning om våren, såsom Pyrenomycetes, Dematiacei. 
Till dessa sluta sig äfven de utmärktare vaxartade Disco- 
myceterna, af annan inre grund, som straxt nedanför skall 
anföras. Vi hafva 1 föreg. uppsats indelat Svamparna i 
Lägre elementar-svampar, Egentliga Svampar och Huyls- 
svampar. Betrakta vi nu hvar och en af dessa underklas- 
ser särskildt, så finna vi, att de Egentliga Svamparne äro 
de, som först framträda efter sommarsolståndet (och ibland 
dem främst de mest afvikande Myxogastres), sedan hösten 
och våren Mucedines; Hyls-svamparne åter, som för slägt- 
skapen med Lafvarna erfordra längsta tid för sin utbildning, 


hafva tydligen sitt maximum om våren. 


AAA 


EE nd "SE "NE SA 
EE ATG 4 RN 
20 4 . 
så 4 Md 4 vy 


br ROR ; : 
sed Ve oker APP on BYNS 
mA Nr ND for GRS NR 
DEN Tan YO ren TA UYTReS ON NER 


ht BRSKRDTOTd ERULBT fan RYNE pu 
FR Rv MR nobåg TR ÅK Jann 
farter NÅN INTAR sålt FN 
Fyn nee Sa AN PN AR sei 
BINDA NS iSdåftäLvt UBTOS KIT 


SN RR NERE al Rue 


(MN TT YT BIL JYR AR Söt IN hatt STA kd 
” v é I (3 
FA FT IT RASTO SON ITOSSTER $ KÖ 
ön rie oirATa FOX Af MRI 
HANSI REN äte ER Fur R 
LEN [ ' Ir” 1 AIENTITY "fi & YTv n 4 lan | 
f ATA | ij cÅ A 4 vn 
HYATT TOREIET 7 ATS UTGIROLN noanR NY 
- l ? re i Nn ! 
Hee ifvönd REL 008 I | i 
FEN (FN Inlyhar I NY V 
fi 


1 Å 
| 
Sgetintohhy I TAS PN "OH" 
UT JIE ji i P VV | VJ Uv 
Mm ATAr ' 147 VAG $å4 ÄLTA ads 
HÖ öl ÖAR ”SDNALTER 


SNMP Aör Tine AY Siu fr LM ÄTLVdOD dy 


1 ALOE RR fra OT Brr AT ND ys 
CH UNAgA | RY Hö Hink ån LAR 


st kr Om ut (AR uppg & mL t ar YE: 5 


je je 


NÅ Å 


Minnesteckning 


öfver 


ERIK GUSTAF GEIJER”). 


Mine Herrar! 


Sent, om någonsin, skola de många och stora förluster 
ersättas, som icke blott detta samfund, utan fastmer hela 
Svenska folket nyligen lidit. Ty Frithiofs skald, våra Grund- 
lagars tolk, Svenska Häfdernas fader, och sednast Kyrkans 
och Sångens Nestor saknas icke blott på detta rum; de 
sörjas djupt, såsom ädelstenar fallne ur Sveas smycke, af 
hvarje fosterländskt sinne. Beundransvärde för snillets styr- 
ka, voro de i lifvet kära för sina forskningars föremål, allt 
hvad fosterlands-känslan äger högt, dyrbart och heligt. Men 
äfven den ädlaste Minerva-bilden, af Fidias mästarhand, 
kunde först framstå i hela sin skönhet, sedan den från jor- 
den blifvit upplyftad till en högre synpunkt: så ock hela 
värdet och storheten hos dessa nationens män först, sedan 


de blifvit upphöjde öfver jordlifvets lidelser. Ty öfver det 


") Inträdestal i K. Svenska Akademien den 2 December 1847. 


408 


förgängliga hvilar nu grafvens frid, men det sköna de sökte, 


det sanna de funno, det goda de stiftat, fortlefver oförgäng- 


ligt i vitterhetens minnesböcker och mensklighetens. För vår- 
synkrets har nedgaått, men på minnets himmel har uppgått 


en stjernbild, hvars tidsålder länge skall prisas som en ny 


Svenska snillets högsommar, sådan man fordom upplefde i ; 


tredje Gustafs dagar. Nu är det höst, ty efter kort blom- 
ning återgår vår nordiska natur till hvila; vi efterlefvande 
upphemta skördarne af deras rika utsäde, fastän de stora 
snillegåfvorne ej gått i arf till oss, ett yngre slägte. JEn- 
dast stormiga, olycksdigra tidskiften, sådane de äldre bland 
oss väl minnas, framkalla samtidigt flera stora män; de 
fostra icke blott hjeltar, utan de uppamma äfven höga sin- 
nen för värt slägtes väl. TI lugna, vinnings- och njutnings- 
lystna, hvardagliga tider liksom förkrympes mennisko-anden, 
tills den växande sjelfviskheten tänder en ny verldsbrand 
och derigenom, till sin egen hämnare, framkallar nya mensk- 
lighetens genier, hvilkas namn 1 häfderna skola fortlefva i 
välsignelse. | 

Så skåda vi i hvarje mensklighetens skifte en högre, 
osynlig ledning och i tidernas vexling, efter en evig verlds- 
plan, nya medel och villkor för dess stigande utveckling. 
Genom arfvet af höga, från sekel till sekel nedförda min- 
nen blir menskligheten i sin helhet allt rikare och, så hop- 
pas vi, äfven ädlare. Men i den man bildningens skatter 
ökas och allmännare spridas och tidsarbetet fortskyndas ge- 


nom - fördelning - på fera händer, desto sällsyntare måste 


Pn NEN 


409 


dessa starka själar blifva, som, omfattande det hela, ensam- 
me förmå bryta. nya banor och ingjuta sin anda i samti- 
dens. Liksom hos barnet med åren, så förblekna med sti- 
gande utveckling äfven hos folken fantasien, all bildnings 
amma, och poösien, vetenskapernas modersmål. Allt fram- 
skridande, så väl inom snillets verld som i den yttre, har 
för hvarje tid sina bestämda gränser, hvilka endast ensidigt 
kunna kringgaås eller genom titaniskt öfvermod söndersprän- 
gas; båda delarne likväl på det sant menskligas bekostnad. 
Endast genom nya hjelpmedel, under högre villkor kan snil- 
let så väl djupare intränga till tingens innersta grund, som 
uppsvinga sig till det renare ljusets rymder. Åfven språ- 
ken, bildningens på en gång vigtigaste hjelpmedel och skö- 
naste frukt, kunna utan inledande af nya källådror öfver- 
arbetas. Genom förening med de humanistiska vetenska- 
perna har det för vittra ämnen fordom oböjliga, jernhårda 
Svenska språket, under klassiskt bildade mästares händer, 
nu vunnit den styrka, klarhet och rikedom, att sjelfva detta 
Samfund kunde sägas redan hafva hunnit sitt närmaste mål. 
Filosofien, Historien och det skönas vetenskap stå väl hvar 
och en för sig på egen, fri grund; men de genomträngas nu 
af hvarandra, lifvas af hvarandra, hvaraf den lyftning, samt- 
liga i sednare tider vunnit, i väsendtlig mån beror. — Natu- 
ren är äfven en bildningens outtömliga källa; de största 
snilleverk hafva ofta varit de trognaste öfversättningar ur 
skapelseboken. Vi våga derföre tro, att det skulle leda till 


ömsesidig vinst, om nämnde samband äfven utsträcktes till 


410 


Naturvetenskaperna. Den fordna kastskillnaden emellan de 
stränga och glada vetenskaperna har för båda varit menlig; 
i Naturvetenskaperna har derigenom fantasien, som öfver - 
allt utkräfver sin rätt, ej sällan inträdt som herrskarinna 
på fält, der den endast kan tjena som slagruta för nog- 
granna forskningar, och framställningens form har ofta blif- 
vit så missvårdad, att ett mörkt, inveckladt språk blifvit 
taget för grundlighetens pregel. Att de stränga vetenska- 
perna äfven öppna vigtiga tillflöden till de humanistiska, 
torde efter Gcethe, inhemska namn att förtiga, vara öfver- 
flödigt anmärka. Åfven de erbjuda ett rikt fält för snillet 
och smaken, fastän språket i deras verkstäder måste ikläda 
sig enklare drägt, än i vittert lag. Nämnde vetenskapers 
ypperste målsman har icke blott lemnat ett högt föredöme, 
utan ock på detta rum”) uttalat sanningens och klarhetens 
fordran af vetenskapsmannen. Genom denna utsträckning 
af sin lifvande verkningskrets gifver Akademien icke mindre 
ett ojäfaktigt bevis på inre lif, som alltid sträfvar till fort- 
gaende utveckling, än en frisinnad hyllning åt tidsandan, 
som jemte snillets adel äfven erkänner arbetets ära och na- 
turvetenskaperna såsom tredje statsmakten i bildningens rike. 
Endast så har jag kunnat fatta, att en anspråkslös svär- 
mare ej på diktens, utan på naturens blomsterfält, vederfa- 
rits den aldrig anade äran att här intaga en plats, som nyss 
glänste af en Geijers snille. Men, M. H., då jag med vörd- 


+) Svenska Akademiens Handlingar XIX Del., sid. 6. Inträdestal 
af Frih. Berzelius. 


411 


nadsfull tacksamhet hörsammar Eder kallelse, i det glada 
medvetandet att i Eder snillrika krets få mycket lära, kan 
jag ej undgå den frågan: Hvad är väl jag på detta rum? 
En vild, osmyckad planta, som mången jemte mig torde 
frukta af misstag hafva blifvit inflyttad i den park, som 
man hittills varit van att se prydas af Svenska snillets skö- 
naste blommor. Dock, lyckligtvis, är det ej om mig, utan 
om min vördade företrädare mig nu åligger tala. Denna 
min första pligt skulle jag anse för en afundsvärd lycka, 
om jag egde derför erforderliga, men från mina studier 
skilda insigter och ett snille jemlikt hans; i saknad af båda 
skulle jag anse för mitt största misstag, om jag sökte ske- 
net deraf. Af mig kräfver vördnaden för Geijers minne en- 
dast en teckning så samvetstrogen som hans sinne, så an- 
språkslös som hans lefnad, så hjertlig som sorgen vid hans 
graf. Hans egna mästerverk förblifva hans oförgängligaste 
äreminne, som icke kan fördunklas af bristerna i mitt före- 
drag — och af dessa utbeder jag mig öfverseende för Gei- 


jers skull. 


Lugnt och stilla framflyter i allmänhet vetenskaps-idka- 
res lif. Omärkligt, som vårens grönska, tillväxer deras ut- 
bildning; långsamt, som tidens, mogna deras mödors fruk- 
ter. Ur menniskoandens outransakliga djup framväller den 


källa, sanningens och vishetens spegel, hvilken oförmärkt 


412 
växer till en flod, som banar tidsandans strömfåra och fram- É 
åt med sig förer menskligheten. — Men det är ej. på ytan, 
som böljar för dagens vindar, utan på de lugna djupen, som 
nå tidens botten, som de äkta perlorna alstras och de mäk- 
tigaste vågor strömma. Så var ock Geijers lif och verk- 
samhet: en strid bergsström med brusande fall och blom- 
strande stränder. Vi hafva icke här, som hos hjelten och 
statsmannen, nägra yttre stora bragder eller i samtiden mäk- 
tigt ingripande skiften att teckna, utan hjertats pulsslag, 
tankens härtåg, snillets segrar inom idéernas eviga verld, 
af hvilken hela jordlifvet, efter forntida vises uppfattning, 
endast är en vexlande, förgänglig skugga — och inom hvil- 
ken allt, som i sinneverlden skall vinna varaktig verklig- 
het, först måste utkämpas. Vi hafva här att teckna en fi- 
losof, som, ledd af en högre sol, i tiden icke blott ser för- 
gängelsens graf, utan tillika mensklighetens pånyttfödelse; 
en häfdeforskare, som i företeelserne icke blott ser ödets 
nyck eller lidelsernas spel, utan verldsandens utveckling till 
stigande frihet; en skald, som, sjelf ett national-epos, för- 
enar forntid och framtid till deras gemensamma urbild, evig- 
heten. Den slagruta, som ledde honom i alla hans forsk- 
ningar, var ett ödmjukt; menniskoälskande hjerta, uppenba- 
radt i den ädlaste personlighet. Större krafter än mina 
mäste afstå från försöket att fullständigt teckna denna man; 
jag måste inskränka mig till att uppsöka spåren af den väg, 
de villkor och medel, genom hvilka Geijer, utan namn och 


från okänd bygd, sjelf byggde sig en thron i vetenskaper- 


413 


nes aristokratiska rike — och derjemte blott anvisa de orubb- 
liga grundfästen, hbvaruppå hans oförgängliga ära hvilar. 
Med dessa rika smycken behöfves ingen konstnärlig välta- 
lighet för att fira hvardagligheterna i hans lif eller de yttre 
hedersbevis, Geijer var för stolt att eftersträfva, men för 
anspråkslös att afslå. Han blef nationens älskling, icke 
blott som en af dess fruktbaraste, mangsidigaste och tank- 
digraste författare, utan som den mest Svenske; ty samma 
pulsslag genomströmmade hans som nationens hjerta, och 
derföre kunde han så i dagen framlägga folkets innersta, 
friska kärna, att en hvar deruti igenkände sin egen dunkla 
aning, blott undrande, att ej sjelf förut förnummit detsam- 
ma. Ty oaktadt allt tal om Svenska afundsjukan (denna 
urartade frihets- och jemlikhetskänsla), finnes måhända intet 
folk finkänsligare för det verkligen stora, intet villigare, än 
just det Svenska, att hylla öfverlägsen kraft, hvarom vittna 
så väl dess hängifvenhet till våra stora Konungar, som var- 
ma kärlek till alla höga, äfven vetenskapliga anor. 
Wermeland var Geijers fosterbygd. Det är ett af Sve- 
riges yngsta landskaper, der fredliga eröfringar af ödemar- 
ken ännu fortgå, der derföre ock längst fortlefvat Sveriges 
forntid med sina seder och minnen. Det var här fordom 
uppstod en ny Ynglinga-ätt, sedan den äldre i Sverige ut- 
slocknat; det är härifrån nyligen nya lifskrafter återström- 
mat till det gamla moderlandet. Långt vesterut, bortemot 
Norska gränsfjällen, der vägen förlorar sig 1 skogsstigen, 


ligger i Klarelfvens dal ett halfvildt landskap, genomskuret 


414 


af bergsåsar och vattendrag, hvars inre är jern och hvars 
klädnad är urskogen. I denna bortgömda vrå af verlden 
föddes samma ar, som ÅLidner besjöng såsom förra seklets 
jubelar, Eric Gustaf Geijer, nedstammande från idoga, akt- 
ningsvärda Bergsmansslägter”). Sjelf har Geijer så målat 
sin barndoms idyll, att ingen annan mer vågar försöket. 
Med hvilken hjertlig fromhet han tackar Gud för de bästa 
föräldrar! Huru skönt han tecknar den lyckliga fläck, de- 
ras hulda vård helgade! Med hvilka lefvande drag han må- 
lar denna storartade natur, detta kraftfulla, rörliga folklif i 
sjelfva jernets och vintrens bygd! Ännu återstrålar solske- 
net öfver denna lugna dal, hans barndomsvagga, öfver den 
patriarkaliska fäderneboningen och den lefnadsglada krans 
af grannar och anförvandter med hög och flärdlös själsod- 
ling, hvilka grundlade hans sant menskliga uppfostran. Re- 
ligionen var här lifvets sol, vördnaden för mensklig ordning 
dess återsken; undergifvenhet närde frid och belåtenhet; der 
var kraft i arbetet, der var själ i glädjen. Ovanligt tidigt 
utvecklades Geijers rika anlag; redan vid fem års ålder kän- 
de han hela Bibliska Historien, och hans käraste sysselsätt- 
ning var, att vid aftonbrasan 1 familjkretsen förtälja dessa 
vårt slägtes äldsta minnen från Österlanden. Här se vi för- 


+) Eric Gustaf Geijer föddes på Ransäters Bruk d. 12 Jan. 1783. 
Fadren var Brukspatronen Bengt Gustaf Geijer och Modren 
Ulrika Magdalena Geisler. Närmare belysning om denna fa- 
miljekrets lemnas i Geijers lilla skrift: Minnen, Utdrag af Bref 
och Dagböcker, Upsala 1834. 


415 
sta gryningen till den kommande dag, da han inför hela den 
bildade verlden skulle förtälja Sveriges häfder. Den ännu 
späda plantans första hjertblad utvecklades af en nära an- 
förvandt”), som var hans första lärarinna i Kristendom och 
Musik, hvilka båda slogo de djupaste hjertrötter för lifvet. 
Handledd i fädernehuset till tolfte året intogs han i Carl- 
stads skola, under ledning af d. v. Historiarum Lektorn ÅA. 
Fryxell, som närmare fästade hans sinne vid historiens stu- 
dium. Under ferierne återvände han till fädernehuset, der 
om dagen Latin och Grekiska var det unga sinnets gymna- 
stik, men hvad dikten och tonkonsten egde skönast blef om 
aftonen arbetets belöning. »Jag är uppvuxen», säger Gei- 
jer, »vid dans och musik»; en oförgänglig harmoni inström- 
made i hela hans väsende redan vid lifvets morgon. Här 
finna vi den friska ungdomskällan, ur hvilken, hela lifvet 
igenom, gladt mod, ungdomligt sinne, kraft och allvar till 
arbetets mödor tillflödade. Det är ock hembygdens och 
barndomens minnen, som gifva pregel och färgglans åt snil- 
lets sednare skapelser — och om de förra än i ungdoms- 
åren öfversvämmas af en ny bildström, dyka de första med 
ären upp igen, liksom den äldsta inskriften i en: Codex re- 
scriptus. En sådan episod, från bådas ungdomstid, erbju- 


der Geijers minne af Tegnér”). 


") Demoiselle Agneta Geisler, syster till Geijers moder, hvilken ge- 
nom Geijers tacksamhet fortlefver i oförgätligt minne. 
++) Stockholm 1846. 


416 


Men vi måste fortskynda till en ny vädjobana för Gei- 


jers utveckling. Vid sexton års ålder blef.sköltittör trång; 


han inträdde vid Upsala Universitet”), medförande ovanligt Te 


lofvande vitsord: löften som ofta felslå, men denna gång öf- 
verträffades. Inträdet på Akademiska banan, äfvensom dess 
afslutande, äro de tvenne vigtigaste vändpunkterna för man- 
nens andliga lifsverksamhet. Uti hembygden och skolan 
emottagas endast grundläggande kunskaper; vid högskolan 
hänvisas ynglingen på sig sjelf. Kunskapernas träd med 
sin vida krona blommar lika för alla; men på de unga ym- 
parnes egen lifskraft beror antingen frukten blir frisk eller 
maskstungen, mognar eller bortfaller som kart. Huru frisk, 
huru rik inträdde icke Geijer i studentlifvet, denna glada 
vapenöfning för vettets och snillets strider! Icke slutade 
han, som mängden, med inlärande af blotta handgreppen, 
utan med eröfring at det område, som han sedermera med 
hela kraften af sin själ omfattade såsom sitt lifs mål. Ani 
lagen äro skilda, men ju högre något skall stiga, desto flera 
villkor erfordras — ju större fullkomlighet något skall upp- 
nå, desto flera utvecklings-skiften måste det genomlöpa. Så 
upplöser sig till en lycklig varsel för framtiden Geijers kla- 
gan denna tid öfver »omätlig receptivitet, men långsamt mog- 
nande sjelfständighet»; i denna klagan misskänner han sin 
högre bestämmelse, förglömmer han sin egen lära, att blott. 
»det, som växer långsamt, varar tiden ut». Och då Geijer 
bekänner sig afundats deras lott, som genom medfödda an- 


I Höstterminen 1799. 


- 


T 417 
lag, man kunde säga blind naturdrift, rakt framga till öf- 


verlägsenhet i visst yrke eller bestämd forskningsart, förbi- 


ger han snillets högre anor. Snillet är allsidigt och måste 


derföre sjelf genom hårda pröfningar bryta sig en sjelfstän- 
dig bana, sjelf, likt solen, alstra ljuset omkring sig för att 
blifva mensklighetens fyrbåk. Få torde hafva genomgått så 
svåra, långvariga inre” strider, som Geijer; bland allt det 
rörande, han skildrat, har intet gripit oss djupare, än teck- 
ningar af denna inre till förtviflan gränsande sinnesstämning 
denna tid, då han sökte sig sjelf; »då han syntes sig så 
utan personlighet, att en skugga kunnat intaga hans plats». 
Det stora kunskapsförrad han inhemtat, ehuru sina jemli- 
kars öfverlägset, var ej för hans mål nog; den yttre väc- 
kelse, som skulle fängsla honom vid ett bestämdt mål, var 
ej gifven. Geijers studenttid sammanfaller ock med det dy- 
stra, glädjelösa tidskifte, som föregick Sveriges nya stats- 
skick, lika förtryckande för hvarje högre krafts sjelfständiga 
framträdande, som mäktigt att genom fäderneslandets olyc- 
kor frammana de gryende anlag, som genast utvecklades i 
den följande, löftesrikare tiden. Just derigenom, att dessa 
icke bortnött sina bästa ungdomskrafter på omogna försök, 
utvecklades en högre själens spänstighet. All förtidig blom- 
ning skadar den mogna frukten, knappt något mera ett gry- 


,ende anlag, än ett förtidigt skriftställeri. Deraf utbildas 


vetenskapernas stigmän, som ur två, tre böcker samman- 


sätta den fjerde, och litteraturens stattorpare, som genast 


Fäntessi Bot. Utfl., ITIL: 27 


418 


förbruka, hvad de för dagen lära. Annorlunda Geijers mod 
till försakelse; ehuru i formelt afseende rikt utrustad (redan 
1806 hade han erhållit filosofiska graden), ville han icke é 
uppträda som författare, emedan han icke fullt bekercisena 
något ämne. Blott en enda gång, man kan gerna säga af 
nödvärn, för att undanrödja ett menligt vitsord om bristan- 
de stadga hos den lefnadsglade ynglingen, fattade han, blott 
tjuguårig, pennan, och detta ungdomsförsök blef Åreminnet 
öfver Riksföreståndaren Sten Sture den äldre”), som af detta 
samfund belöntes med dess högsta pris. Den hänförande 
berättelsen i Gezjers minnen om detta ungdomsäfventyr (ty 
endast så kunna vi hos Geijer benämna hvad för mången 
annan varit ett hedrande studiernas insegel) är ett allt för 
vigtigt drag till hans bildningshistoria, att här förbigås. 
Denna ovanliga framgång och de lysande bekantskaper med 
veteranerna i snillets tjenst, Rosenstein, Leopold, Lehnberg 
med flera, gevom hvilka mången yngling skulle förlorat sig 
sjelf, tvingade Geijer att pröfva sig sjelf och misstro egna 
framgångar. Under följande sju år afhöll han sig från allt 
författande""); han drog sig äfven tillbaka från den vittra 
krets, i hvilken han blifvit införd; men den oförgätlige /NVils 
von Rosenstein, under hela sin lefnad snillets och ungdomens 
ledstjerna, följde honom oupphörligt med sin faderliga vård. 


+) Svenska Akad. Handl. III, s. 151. 

==) Med undantag af Gradual-dissertationen, De ingenio medii evi, 
Pars I, Upsala 1806, och specimen för Docentur: De stilo hi- 
storico apud Romanos, Pars I, Ups. 1808, hvilka båda endast 
blefvo påbörjade. 


419 


Med den af Geijer ar 1809 företagna utländska resa 
börjar vändpunkten i hans litterära lif. Svenskarne voro 
nu utestängde från hela Europas fasta land. England må- 
ste således väljas; men detta tvungna val var tvifvelsutan 
det mest gynnande för Geijers mognad. Det ligger utom 
våra beräkningar, hvilken riktning Geijers rikt utrustade, 
men ännu veka sinne erhållit bland de svärmiska Sydlän- 
» ningarne eller grubblande Tyskarne; till de förra egde han 
genom naturen, till de sednare genom sin bildning mesta 
'valfrändskap. Men just derföre måste Englands storartade, 
bragdrika nationalanda blifva det verksammaste retmedel 
till framkallande af själsspänstighet och sjelfverksamhet, 
säkraste vägen till sjelfständighet. Den dunkla, ofruktbara 
obestämdheten i hans förra sinnesstämning härflöt af öfver- 
måttet af vidtfamnande abstrakta studier, hvilka utan erfa- 
renhetsstöd korsade hvarandra; men den rena askådningen 
af en kraftfull, lefvande verklighet väckte ännu slumrande 
krafter till utveckling och blomning, likt ett värregn öfver 
ett för ädel brodd väl förberedt landskap. Mindre på bok- 
salarne och i de lärdas gillen, än i naturen och folklifvet, 
vid skådespelen och bland konstens mästerverk finna vi här 
vår unga landsman, studerande hvardagslifvets djupa allvar 
och det praktiska förståndets sanna värde. Så förbereddes 
en jemnvigt i hela hans bildning, sedan den ur böcker fram- 
manade skuggan försvunnit, såsom en andesyn vid ljuset. 
Under den sinnets oro, som denna inre brytning framkal- 


lade, återvände Geijer till fäderneslandet; sitt lugn och lef- 


420 
nadsmod återvann han, efter eget vitsord, genom läsning af 
Bibeln och Luthers skrifter. Ty man förgäte aldrig, att 
Geijers innersta inre var en stark, bestämd, lefvande kri- 
stendom; icke blott detta matta, sväfvande känslosvall, som 
benämner sig religiositet, som nöjer sig med molnet, förbi- 
seende den himlaburna gudomligheten. Som en vår utan 
blommor, som en himmel utan stjernor, ansåg Geijer denna 
matta, sjukliga lära, som fräter lifvets märg och handlin- 
gens kraft — och blott i ett enda fall hafva vi funnit ho- 
nom ofördragsam, nemligen emot den blödsinta sentimenta- 
liteten. Jag beder om tillgift för detta främmande ord, 
men sjelfva saken är ej heller Svensk; ty hvad norden evigt 
kräfver, om den skall undfly neslig strådöd, är den af Geijer 
så samt tecknade själens helgjutna tapperhet, som förmår 
lida och strida, segra eller besegrad uppresa sig genom en 
högre kraft, än den verlden gifver. Det är icke utan be- 
tydelse, att så väl de första”) som den sista af Geijers 
skrifter fäste största vigten på hvarje tids högsta fråga, eller 
den religiösa, och han samtidigt dermed sjöng Psalmer af ren 
kristlig anda. I nära samband härmed står äfven Geijers 


samtidiga svar på frågan: Hvilka fördelar kunna vid men- 


+) Om sann och falsk upplysning i afseende på religionen, Upsala 
1810. - Om rätta förhållandet mellan religion och moralitet, 
Upsala 1812. Försök till Psalmer, Upsala s. å. Hit må äfven 
räknas Geijers Tal vid Svenska Bibelsällskapets sammankomst, 
Stockh. 1838. Tidens religiösa fråga, först utgifven på Tyska 
under hans sista utländska resa. 


421 
niskors moraliska uppfostran dragas af inbillningsgåfvan?”), 
som åter af denna Akademi belöntes med dess högsta pris. 
Denna uppsats utmärker sig genom en förvånande iderike- 
dom, att man vid första påseendet väl ser ett rikt snilles 
lek, ej anande djupet under det enkla flärdlösa språket. 
Ehuru redan (sedan 1810) anställd som Docens i allmänna 
historien, synes Geijer denna tid mindre egnat sig åt histo- 
riska, än filosofiska och estetiska forskningar. Shakspeare"") 
och Göthe, af hvilken sednare Geijer säger sig lärt mest 
bland alla dödliga, utträngde de äldre, Rousseau och Schil- 
ler, med hvilka han i ungdomen blifvit förtrogen. Grunden 
till samtlige desse författares välgörande imverkan på sjä- 
lens helsa uppgifver Geer vara den, »att han icke kunde 
njuta någondera utan motstånd, eller utan att de uppkalla 
hela spänstigheten af en liflig sjelfverksamhet»; de icke blott 
draga läsaren till sig, utan drifva honom äfven tillika inom 
sig sjelf. Och då få allvarligare än Geijer sökt genombryta 
tingens skal, för att intränga till kärnan och fatta det he- 
las inre sammanhang, blef filosofiens studium för honom ett 
behof. Kant, Schelling och Fichte egnade han ett flerårigt 
studium; Locke, Condillac och slutligen Hegel rådfrågades 
äfven. Men Geijers uppfattning af filosofiens föremål var 
både sjelfständig och djupsinnig, ehuru han vid de frågor, 


vid hvilka menskliga förnuftet vanligen svindlar, hellre häm- 


+) Svenska Akad. Handl. V. p. 263. 
"") Af Shakspeares tragedi: Macbeth utgaf Geijer en öfversättning. 
Upsala 1813. 


422 
tade svaret från sitt hjerta, än från dialektikens irrbloss. 
Ty det för hela menskligheten gemensamma, fruktbärande, 
försonande var honom kärare än hvarje ofruktbar, blott sön- 
drande vishets-lära. Och just derföre kan med skäl betvif- 
las, att filosofien efter dess vanliga anspråk blifvit hans 
rätta fält”), ty hans känsla var för varm att trifvas i ab- 
straktionens kalla rymder; han saknade denna dialektiska 
skärpa, som ensam banar väg i de öfversinnliga öcknarne. 
Hans snille var en lågande, till siareförmåga stegrad kän- 
sla, som omedelbart förnimmer, som slående och bländande 
frambryter, sasom blixten från en elektrisk himmel. Träf- 
fade denna ett förberedt, likstämmigt sinne, fattade detta 
genast andemeningen; men den, som kallt pröfvade bevis- 
ningens bindande makt, upptäckte ofta luckor, emedan han 
icke kunde genomskåda loppet af de fördolda krafter, som 
i tänkarens inre föregått. Genom hans ej mindre mångsi- 
diga bildningsgatva än den slipade diamantens skilda facer, 
bröt sig utomdess det rena ljuset i alla färger; hvarje stråle 
var väl för sig skön, men för att riktigt fattas måste alla 
förenas i sin gemensamma brännpunkt — och denna är hos 
Geijer Kristendomens. Fa författare hafva i få ord uttalat 
sa många och så stora sanningar, som Geijer; men få äro 


ock genom denna ordkarghet lättare att missförsta och miss- 


") Till den 1814 lediga Adjunkturen i Filosofien anmälde han sig 
som sökande och uppfördes äfven på förslaget till densam- 
ma, efter att hafva utgifvit Dissertationen De jure nature, qua 
ratione hactenus tractatum fuerit, Pars. I. Äfven ofulländad. 


y 


423 


tyda. »Men det dunkla hos Geijer kommer icke af grum- 
mel, utan djup», vittnar samme Man, som lärde, »att det 
dunkelt sagda var det dunkelt tänkta». I Geijers sista filo- 
sofiska skrift, Thorild”), innefattande hans vetenskapliga 
trosbekännelse, förklarar han filosofien oförmögen att lösa 
lifvets gåtor och besvara mensklighetens högsta frågor. För- 
nuftet var för honom endast själens öga, men för att se 
erfordrades derjemte en andlig sol. Det är denna sinnets 
ödmjukhet, som ej vill upphäfva sig till det helas medel- 
punkt, som ordnar hela Geijers rastlösa sökande till ett så 
skönt, så rent menskligt helt, hvarförutan snillet endast för- 
blir en skiftande Proteus eller en fallen, vid stoftet fäng- 
slad Prometheus. Denna den vise Bacos lära, att snillet 
endast herrskar genom lydnad för högre lagar””"), utgör 
grundtanken 1 all historisk forskning, så väl den som vän- 
der sig åt den Eviges uppenbarelse i naturen, som i tiden. 
Deraf var den historiska forskningen Geijers anborna kall, 
och förtjensten att för alltid hafva fästat honom dervid, äf- 
vensom vid Upsala Högskola, hvilka bådas prydnad han 
snart blef, tillkommer framlidne Professor Fant, hvilken be- 
stämde Geijer, redan som Docens, till sin efterträdare: ett 
den tiden ovanligt steg, som endast ovanliga snillegåfvor 
kunde rättfärdiga. Nu var Geijers lefnadsmål funnet; de 


vidtfamnande förstudier, han genomlupit, voro en vigtig för- 
”) Upsala 1820. En inledning till den af Geijer besörjda uppla- 
gan af Thorilds samlade skrifter, Upsala 1819, 1820, 1825. 
"") »Naturge non imperatur nisi parendo». 


424 


beredelse  dertill. Ingen äregirighet, inga yttre försa 
kunde nu förmå honom afvika från den bana, som han med 
sitt snilles förenade krafter omfattat, och derigenom blifvit 
hans själs. glädje, från äran att blifva sitt lands häfdateck- 
nare. Men hans inre var ett andeligt presterskap, något, 
som är oberoende af den yttre drägten, och klarseende män 
kallade honom tvenne ganger till kyrkans högsta platser”); 
men sjelf afböjde han sin utnämning, af orubblig trohet emot 
sin vetenskap, af innerlig kärlek till den ungdom, af hvil- 
ken han lika varmt älskades tillbaka, emedan båda blifvit 
honom. oumbärlige för hans lefnads lycka. 

Men aätervändom till de första åren efter Geijers ater- 
komst från England, då den unga kraften pröfvade sin styrka 
i hvarje riktning. Denna hans poötiska alder sammanfaller 
med det då unga Sveriges vär, rikt på svällande knoppar 
och friska skott. Hvar nu något ädelt och skönt tänktes, 
något stort och fosterländskt asyftades, der finna vi alltid 
Geijer i främsta ledet. Ehuru vanligen icke räknad till den 
nya skola, som vid denna tid till Sverige sökte öfverflytta 
de estetiska grundsatser, som hos våra stamförvandter söder 
om Östersjön utbildats, tillhörde han den både genom själs- 
frändskap och filosofiska studier; han deltog väl ej i stri- 
dens bitterhet, men lemnade nagra bidrag till dess arbeten. 


Han biträdde äfven vid utgifvandet af Scriptores rerum Sve- 


+); Ån 1833 uppfördes han på Biskopsförslag till Linköpings Stift. 
1834 likaledes till Carlstads Stift. 


XY 


425 


cicarum medi cevi"), äfvensom vid ordnandet af Afzeliv sam- 
ling af Svenska Folkvisor. I den djupt tänkta inledningen 
till de sednare förklaras den Nordiska Valas mysterier och 
verldsåskådning; och blifva så dessa enkla natursånger ett 
vigtigt bidrag till kännedomen af folklynnet och själsodlin- 
gen. I Götiska förbundet var han den egentligen lifvande 
anden; denna förening var framkallad af den i lidandets 
skola återväckta nationalitets-känslan, till hvars stärkande 
frammanades Nordens forntid med dess gudaverld och hjelte- 
sagor. Geijer omfattade varmt detta bildningsmedel, men 
var ock den förste, som varnade för öfverdriften att derför 
vilja bortkasta hela den klassiska antikens rikare och skö- 
nare skapelser”). Mången upptog detta da för tiden som 
ett betänkligt affall, Asarnes hugstore skald såsom en hä- 
delse emot Vallhalls Gudar och utträdde genast ur förbun- 
det. Tidskriften Iduna, som bland likartade Svenska ännu 
intager första rummet, blef förbundets språkrör till allmän- 
heten. Hela första häftet och vigtiga uppsatser i de föl- 
jande äro flutne ur Geyers hjerta och penna — och efter 
förbundets upplösning blef han dess minnestecknare. De fo- 
sterländska sånger af Geijer, som öppnade Iduna, dessa verk- 
liga Iduns-äpplen till nationens föryngring, emottogos med 
>) Utgifne i förening med E. M. Fant och J. H. Schröder. Tom. 

I, Ups. 1818, II. Ups. 1828. Svenska Folkvisor från forntiden, 

trenne delar, utkommo redan Stockh. 1814, 1816. 
++) Iduna, 7 häftet, Betraktelser i afseende på de Nordiske Myter- 


nes användande i skön konst. De fleste af Geijers uppsatser 
i denna tidskrift hafva ingått i hans sednare större arbeten. 


426 


förtjusning och beundran af samtiden och lade första grund- 
stenen till Geijers ära inom fäderneslandet. Men de voro 
tillika förstlingen af Geijers mognande mannakraft och ska- 
pande förmåga, en hägring inom fantasiens synkrets af de 
taflor, han i framtiden skulle måla. Så susar ännu en poö- 
tisk vårfläkt genom hvarje ynglings sinne första gång hans 
själ glöder för ett sant vetenskapligt mål och han inviger 
sig till dess tjenst. Men vanligen förblir den stum; för 
Geijer åter, hvars barndomsbildning var harmoni och sedan 
utbildats till skön konst, blef det ett tvingande behof att 
först utsjunga sitt inres syner, innan han öfvergick till tyd- 
ningen af forntidens runor. Derföre sjöng han, lik hela den 
fria naturen, endast i lifvets vår; utan lärospån framträdde 
han som mästare. De äro ej dikter, dessa sånger, utan en 
stor verklighet, dels hela tidehvarf i mensklig gestalt, dels 
daguerreotyper i ett finkänsligt, fosterländskt sinne. Samma 
motsatsernas sammansmältande till ett skönt helt, som Gei- 
jer beundrar hos Tegnér, återfinna vi äfven här; ty fastän 
dessa båda omätbara storheter ofta betraktade sig sjelfva 
säsom hvarandras motsats, voro båda fostrade af samma 
nordiska natur och samma himlaborne ande — och närför- 
vandta grundtoner aåterljuda från badas lyror, nordmanna- 
lifvet i forntid och samtid; men skilde, som vakans slag ti 
den Uppsvenska tallskogen och näktergalens bland bokarne 
i söderns lund, hvarföre den sednares sång i en yppigare 
natur klingar högre och skiftrikare. Men i Geijers sånger 


finnes ej en enda ton, som ej går på äkta nordisk skala, 


427 
och deras allvarliga, nästan tunga gang tillhör deras forn- 
nordiska pregel. De förklarade vålnaderne af »Manhems 
storsinta ätt», af »den gamle Svegder», af den siste »kämpen 
bland blixtarnes sken» och »Skalden, som klagar, när de gamle 
Gudar drogo hädan» äro ett ätersken från minnets äldsta 
gränser, likt ett norrsken vid vår synkrets” yttersta rand. 
Och se'n de naturtrogna bilderna af Svenska folkets dagliga 
strider och oftast obesungna segrar — Vikingens på hafvet, 
Odalmannens på bergig ås, Bergsmannens i grufvornas natt 
och Kolargossens i den mörka skogen — skola aldrig utdö 
i norden; de fortlefva icke blott på ynglingars läppar, de 
skola genljuda i manliga bröst, sa langt och så länge som 
Svensk sang. Men hvad man utan möda eger, skattar man 
vanligen sjelf ringa; så förgat den rike snart sin lyra, då 
dess återtagande ej blef ett hjertats kraf, såsom dödsoffren 
at de ädle ynglingar, som dödt för sitt fosterland"). Men 
icke var derföre Geijers skaldeader försinad, fast han icke 
mer utpreglade sin fantasis skära bilder i ord och rytm; 
de sammansmälte med hans historiska forskningar till dessa 
oöfverträffliga natur- och karakters-skildringar, vi öfverallt 
finna 1 hans sednare skrifter. Afven den bundna, till ord 
stelnade formen passade icke mera till dess fria andes snabba 
flygt; detta förbiskymtande panorama kunde endast troget 


återgifvas i de oändliga tonernes böjligare svall. Redan 

>) Samlade finnas Geijers poesier uti Skaldestycken af E. G. Geijer, 
Upsala 1835. Talrika Musikaliska kompositioner, jemte Sång- 
stycken äro af Geijer dels ensam, dels i förening med 4. F. 
Lindblad utgifne. 


428 


i barndomen invigd i den sköna konsten att stämma toner- 
na efter själens eolsharpa, upphann Geijer i musiken sant 
mästerskap, och i hans kompositioner uppträder för hvar” 
yngling, om han lhjerta har, en ny, tjusande diktens verld. 
Så förklingade under Geijers fria, ej upptecknade fantasier 
många stora tankar, många sköna bilder, som aldrig iklädde 
sig åskådlig gestalt. Ännu vid lifvets afton, då den fordna 
själsspänstigheten och lefnadsmodet sjunkit, hördes den gamle 
1 skymningen anslå milda ackorder, sasom preludier till to- 
nerna från en högre verld. Ty hvarje handling af Geijer 
mnebar, jemte ett uttryck af det närvarande, en aning af 
ett högre tillkommande. 

Från filosofiens och estetikens område inträdde Geijer 
på historiens fält, och hans egendomlighet, såsom historisk 
skriftställare, visade länge spåren af denna hans bildnings 
gång. Han sökte först i historien en tillfredsställelse för 
det filosofiska forskningsbegäret och det estetiska sinnet; 
och han fann detta förnämligast i den inre betydelsen och 
den poötiska halten ar företeelserna. Sedermera har äfven 
här det innersta af hans friska natur genombrutit, och från 
den utga de egenheter, som tillhöra honom som historie- 
skrifvare, nemligen först den stora klarheten, som utmärker 
hans snilles kraft; allt är rent och osmyckadt, ehuru ly= 
sande, ty ju renare vattendroppen, desto skärare aåterspeg- 
las ljuset i sin färgbrytning; vidare hjertats värma, som lå- 
gande ur djupet ger lif at hvarje framställning af mensk- 


liga lifvets skiftande rörelser, samt slutligen gestalternas 


SSU EURON 
5 m (4 


429 


friskhet, som uppträda tvagne i hans rena fantasis rika källa. 
Det är icke den fortgaende berättelsens rikedom och glans, 
som utmärka honom, ej heller detta sorgfälliga vägande af 
skäl och motskäl, utan den oförmärkt ur töcknen frambry- 
tande solstrålen, som lik en elektrisk låga på en gång spri- 
der ljus öfver hvarje länk i en hel kedja af händelser. I 
afseende på den historiska konsten är han således, om oss 
tillåtes detta uttryck, mera en musikalisk än en plastisk 
konstnär. Hans framställning har icke denna episka gång 
med lugn och åskadlighet hänförande, utan mera en lyrisk 
karakter af en på vissa punkter samlad, plötsligt frambry- 
tande, men till inre känslan talande styrka. Åfven häruti 
är hans karakter sant Svensk, och hans egentliga fält var 
ock fäderneslandets häfder, och bland dessa är det förnäm- 
ligast hans eget inres djupa sympati med ämnet, som ut- 
gör den hemliga trollkraften i hans framställning. Med så 
rörande drag har ingen tecknat Nordiska naturens egenhe- 
ter, icke blott dess företräden, utan tillika dess vådor, på 
en gång lifvande och varnande — ingen med så ljus blick 
uppfattat den, dess söner anborna, själstapperhet, som å ena, 
sidan är villkoret för deras bestand i striden mot en fiendt- 
lig natur, men å andra sidan lätt urartar till denna sinnets 
hetsighet, för hvilken ej segern, utan striden är målet, hvar- 
om så väl våra äldre som nyaste inre strider bära vittne 
— samt slutligen ingen med så trogen sanning skildrat de 
från hans kärlek lika oskiljaktiga föremålen, Svensk Bonde- 


frihet, med sina dristiga, ej sällan våldsamma rörelser — 


430 


och Svensk Konungamakt, med sin kraftfulla, ofta hård- 
händta inverkan. Allt, som velat inskränka någonderas fria 
utveckling, var för Geijer ett förräderi emot Sveas genier, 
och, sjelf ingen medelvägsman, kunde han icke förlika sig 
med medlande samhällsmakter, så vida de hämmande in- 
grepo i de förras fria utveckling, hvaraf lätteligen förklaras 
den partiskhet för och emot vissa personer och stånd, hvar- 
för han (med eller utan grund tillhör ej vårt afgörande) 
blifvit beskylld. Men det är just denna hans sinnes full- 
komliga harmoni med de innersta krafterna i det foster- 
ländska sambhällslifvets utveckling, som gifver denna tju- 
sande dragningskraft åt hans framställning och sprider ljus 
och lif äfven öfver det, som förut låg för oss såsom en död 
ofruktbar kunskap. Ty fältet var ingalunda förut obearbe- 
tadt, då Geijer anyo upptog detsamma, men det hade en 
längre tid legat i hvila, hvarföre dess uppodlande ånyo måste 
blifva så mycket mer fruktbärande, som icke blott flera nya 
tillflöden blifvit tillgängliga, utan ock Geijer egde tillfälle 
att i Svenska historiens anda införa hela den nya såväl 
filosofiska som estetiska bildning, som under tiden uppväxt. 
Härigenom, 1 förening med sitt snilles klara blick, öppnade 
han en ny bana för Svensk historia. 

Efter dessa allmänna grunddrag af Geijers storartade 
verksamhet som häfdatecknare, alåge det oss öfvergå till 
framställning af enskiltheterna; men att en främling i denna 
forskningsart studsar tillbaka från tankan att upphäfva sig 


till domare öfver odödliga snilleverk, lärer väl en hvar finna 


431 
naturligt. Dertill kommer deras stora mångfald, som kräf- 
ver en utförligare granskning, än en aftonstund medgifver, 
och den stora svårigheten att nog omsorgsfullt följa en för- 
fattare, som rastlöst framskrider till utveckling. Icke blott 
slutföljderna framstå derunder i ny dager, utan äfven fram- 
ställningens form öfvergår från filosofiskt konstruerande ge- 
nom flera mellanlänkar till nära nog annalistisk. Genom 
flera smärre uppsatser, med kärnfull stil och djupsinnig plan- 
läggning, införde Geijer först Svenska läsare i den nya häfde- 
forskningens klarare ljus och idéverld. Bland dessa böra 
företrädesvis nämnas afhandlingen om den gamla Svenska 
Förbundsförfattningen”), hvars förhållanden väl icke förut 
voro okända, men under Geijers framställning lemnade nyc- 
keln tili förstaendet af många sednare händelser. Mest full- 
ändad, ehuru icke afslutad, är afhandlingen af Feodalism 
och Republikanism”""), der historien bevisar sig vara den 
Gudomliga rättvisans dom öfver verlden och forntidens tolk 
uppträder som framtidens siare. Man läse här Geijers ut- 
veckling af nyare historiens Nessus-klädnad, Polens nesliga 
styckning »såsom en brännande infami, hvars minne hvar 
redlig man bör föreviga, sa långt ett minne, en historia 
går»; man läre här, huru all statskonst grundad på sjelf- 


viskhet, egennytta och söndring, »alstrar den egna aåskluft, 


+) Införd i Idunas 9:de häfte. Den i 6:te häftet införda afhand- 
ling Om Skandinaviska halfön är införd med tillägg i Svea 
Rikes häfder. 

>+) Införd i Svea, häft. 1, 2. 


432 
som föregår revolutioner och förvirrar sinnena hos de mäk- | 
tiga uppå jorden», då själarnes inre flamma förenas för ett 
gemensamt mensklighetens högre mål; med eldsdrag teck- 
nar han här straffdomen öfver alla låga medel och otrons 
lek med mensklighetens heligaste låga, hvilken uppblossar 
»till en vådeld, som störtar samman öfver brandstiftarnes 
egna hufvuden». — Det första större verk, hvaruti Geijer 
sammangöt sina forskningar, var Svea Rikes Häfder”), ut- 
märkt af framställningens skönhet och de kritiska undersök- 
ningarnes skärpa, utan att lifvet derigenom som vanligt för- 
flygtigas. Det var här, Geijer ur sin fantasi med djerf och 
säker hand tecknade Sveriges vexlande natur, trognare än 
något åsynavittne förmått, för att lemna ett åskådligt be- 
vis uppå sin siareförmåga. — Hans vigtigaste verk är lik- 
väl Svenska Folkets Historiza”"), der han i korta, träffande 
drag framställt Svenska statens öden; ty äfven här skön- 
jes, att Svenska folkets historia är dess Konungars. Blic- 
ken är alltid riktad på det väsendtliga. Manga nya aåsig- 
ter öppna sig, der man redan ansag ämnet allsidigt belyst. 
Med hvilken lefvande personlighet framstå icke här, andra 
att förtiga, Gustaf Wasa och hans söner? Forskningen har 
mycken och allmänt erkänd förtjenst. Sjelfva den hufvud- 
källa, Geijer begagnat, nemligen Riksregistraturet, bidrager 
att ge en ton af korthet, en karakter mer af snillrik grund- 


teckning, än fulländad målning åt det hela. — Denna Aka- 


+) Stockholm 1825. 
++) Första delen i Örebro 1832; andra 1834; tredje 1836. 


433 
demi tillkommer äran att hafva framkallat Geijers Teckning 
af frihetstiden”). Af förut obegagnade och intrasslade trå- 
dar, förnämligast Sekreta-Utskottets handlingar, samman- 
väfver och målar Geijer här en tafla, uppå hvilken denna 
förut så dunkla tid framstår i sin rätta, men tvätydiga da- 
ger, med sina stora personligheter och små ränker, genom 
hvilka fäderneslandets välfärd och ära höllos fala och ko- 
nungamakten var förnedrad. Härtill sluta sig de historiska 
dragen af Konung Gustaf den III:s regering, hemtade ur 
denne Konungs efterlemnade papper""): ett egendomligt slag 
af historisk framställning, på en gång meddelande materia- 
lier och deras bearbetning; men i sin art lyckad. Och med -: 
alla dessa rika skatter, måste vi ändock beklaga, att Gei- 
jer icke gifvit någon framställning af den tid, som framflöt 
emellan Drottning Kristinas thron-afsägelse och frihetstidens 
början, Carlarnes hjelteålder. Men äfven 1 detta afseende 
är Geijers öde äkta nordiskt, att de historiska skrifter, han 
lemnat, utgöra ett storartadt fragment, utkastet till en jätte- 
stor byggnad af förr osedd skönhet. Vi yrka icke, att Gei- 
jers metod är den enda riktiga; tvärtom äro vi öfvertygade, 
att det sanna, liksom sköna, trifs i många former; icke ens 
att den är den högsta, men i sin art torde den vara oöfver- 


+) Fullständiga titeln är: Teckning af Sveriges tillstånd och de 
förnämsta handlande personerne under tiden från K. Carl XII:s 
död till K. Gustaf III:s anträde af Regeringen, införd i Sv. Ak. 
Handl. XVIII D., omtryckt i Upsala 1839. 

++) Upsala 1845, 1846. 


Fries, Bot. Utfl., III. 28 


434 

träffad. I kretsen af samtidens utmärktaste häfdatecknare 
har Geijer redan intagit sitt rum och skall alltid försvara 
detsamma. Vid sidan af dem, som i Tyskland med djup 
lärdom och skarpsinnig kritik fört den historiska vetenska- 
pen framåt; som i Frankrike genom ny bearbetning af den 
inhemska historiens källor föranledt ett återupplifvande af 
dess sanna, länge fördunklade gestalt; som i England fort- 
satt den der inhemska, af stark fosterländsk anda lifvade, 
politiskt historiska forskningen — intager Geijer, äkta Svensk 
i hvarje skiftning, ett ärofullt rum, så väl genom undersök- 
ningarnes grundlighet som framställningens behag, men för- 
nämligast genom den djupa medkänslan af sitt ämnes in- 
nersta, som gifvit honom styrka att med hittills okänd klar- 
het framställa det kraftfulla, det fria, det naturtrogna i fo- 
sterländska lifvets utveckling. 

Som Akademisk lärare var Geijers lott äfven afunds- 
värd, emedan han kände sig sina höga pligter vuxen och i 
deras uppfyllande fann sin tillfredsställelse. De lagar, ho- 
nom här bunado, voro inga andra än hans hjertas och snil- 
les kraf, nemligen att kärleksfullt vårda den ungdom, som 
slöt sig till hans ledning, och att genom den leda minnets 
ström, från dess källor i urtiden, vidgad och klarare till ef- 
terverlden. Hans enkla, men hänförande föredrag genljöd i 
friska ynglingasinnen; hans tankar blefvo för talrika lärjun- 
gar ett testamente för lifvet. Som till en högtid försam- 
lade sig kring hans lärostol alla åldrar; och troget följde 


de honom genom händelsernas labyrinter, ledde af hans snil- 


kr 


5; 435 
les fackla, vid hvars sken mången töckengestalt från den 
grå forntiden klarnade. Lifvade af hans anda nedträngde 
många sjelfve i urkundernas djupa schakter; ännu flere hafva 
honom att tacka för sin tro på mensklighetens uppfostran 
till högre frihet och fullkomlighet. Såsom något i vårt land 
ovanligt må nämnas, att äfven det skönas närmaste frän- 
der, såsom den vittra Amalia von Imhoff och flera med 
henne i hög själsodling täflande fruntimmer, tidtals sågos 
hela terminer sira bänkarne i hans lärosal. Onekligen äro 
historiska föreläsningar, såsom de fattligaste af alla, de mest 
tacksamma att hålla; men de äro tillika de för lärarens 
egen förmåga mest pröfvande; ty icke tillhör en Akade- 
misk föreläsning att endast atergifva den oordnade massa 
af lärdom och enskiltheter, läraren sjelf måste genombryta 
(i sådant fall blifva de tröttande, tidsödande, afskräckande); 
utan denne mäste så helt och hället förflytta sig i de för- 
svunna tiderne, att han rycker åhörarne med sig — och då 
blifva de väckande, lifvande, stärkande. Denna förmåga 
egde Geijer; under hans hänförelse af sitt ämne frambröto 
mänga nyfödda idéer; glanspunkterna i hans föredrag voro 
personernas och händelsernas gruppering. Ty, liksom i na- 
turvetenskaperna, gifves det äfven i historien en forskning 
i stort, en i smått; ingendera ma förhäfva sig öfver den 
andra; för det hela äro de lika vigtiga. Geijers kallelse var 
företrädesvis att se sakerna i stort. Da Geijer först intog 
katedern, följde han den i Tyskland då antagna s. k. kon- 


struerande metoden; det hela anordnades efter historiens filo- 


436 
sofi; men verkligheten löper icke alltid regelrätt i dess jern- 
banor. Ehuru likväl i hvarje tidehvarf, som förtjenar nå- 
gon historia, någon stor idé lefver på djupet och söker ar- 
beta sig fram, hvarefter historiens epoker bestämmas, kan 
detta bemödande lätteligen stelna till en konstlad metod, 
hvarföre den snart förkastades af Geijer, sedan han funnit 
den naturliga, som uppkommer genom händelsernas eget inre 
samband. Hans sista föreläsningar voro mera ett framhål- 
lande af spridda drag, med tillämpning på samtidens frå- 
gor, hvarigenom de å ena sidan väckte största uppseende 
för dagen, men å andra sidan förlorade den vigt, hvarje af- 
sigtslös forskning med sig förer. — Men en Universitets- 
lärares kall är icke uppfyldt genom blotta föreläsningar; 
anser han sin pligt afslutad med föreläsnings- eller tenta- 
mens-timman, blir ofta det bästa utsäde förtrampadt eller 
förqväfdt af dagens törne och tistel. Han måste ingripa 
med hela sin personlighet, med kärleksrikt sinne lefva med 
och för ungdomen, uppmuntra de flitiga, leda de mera för- 
sigkomne till sjelfverksamhet, hvarförutan ingen lärare bil- 
dat någon skola. Han uppträder dervid icke som lärare, 
utan som en erfarnare rådgifvare bland yngre medarbetare 
och inleder dem i sina egna undersökningar. Geijer lemnar 
äfven i detta afseende ett värdigt föredöme, och denna sjelf- 
försakelse kan enhvar ålägga sig, da ett lysande föredrag 
är en mera sällsynt naturgåfva. Råd och uppmuntran sak- 
nade aldrig någon skicklig yngling hos Geer, och Verm- 


lands nation njöt den lyckan att i flera år ega honom till 


437 
sin Inspector. — Utom dess anlitades Geijers verksamhet 
vid många andra tillfällen: Vid Akademiska fester vände 
man sig helst till den mest frejdade talaren. Bland dessa 
tillfällighetsskrifter, men alla af högt värde, fästa vi oss 
här endast vid talet öfver Reformationsfesten 1817, utmärkt 
af en ren protestantisk anda, talet vid Gustaf d. II Adolfs 
Minnesfest 1832, som var ett mönster af Geijers vältalighet, 
samt talet öfver Cicero vid Rektoratets nedläggande 1836, 
såsom vittnande om Geijers klara uppfattning af den äldre 
historiens innersta tradar och dess förmåga att adla hvarje 
ämne, han berörde”). Fyra ganger Universitetets styres- 
man, blef hans förvaltning lätt genom ett sällan sviket för- 
troende till ungdomens egen sedlighets-känsla och företrä- 
desvis utmärkt af de lärorika programmer””"), han derunder, 
äfvensom vid Promotionsfesten 1836, afgaf. Ett frejdadt 


namn är en mäktig talisman bland en bildsam ungdom, och 


+) Till de nämnde böra tilläggas: Tal i anledning af H. K. H. 
Kronprinsens antagande af Akad. Kansleriatet, Ups. 1820; In- 
trädestal i Svenska Akademien öfver Exell. m. m. M. Ramel 
(Sv. Akad. Handl. XII); Några Betraktelser öfver den store 
Gustaf Adolfs tidehvarf (Witt.-, Hist.- och Antiqv.-Akad. Handl. 
XIII); Lefvernesbeskrifning öfver H. Exell. m. m. Clas Fleming, 
Stockh. 1832; Minnestal öfver Erke-Biskop Wallin, Stockholm 
1840 m. fl. 

++) Att uppräkna så väl alla dessa som de dissertationer, för hvilka 
Geijer presiderat, blefve alltför vidlyftigt. En del återfinnes i 
hans Smärre samlade Skrifter. Dissertationerne utgöra till större 
delen källor för Svenska historien; särskildt må nämnas: Mo- 
res Heroice wcetatis apud veteres Grecos et Scandinavos compa- 


rati, I—IX, Ups. 1830. 


438 


då Geijer efter erhållen tjenstledighet afflyttade till Stock- 
hölm och sade sitt sista farväl till den på stranden samlade 
skaran, fans ej öga utan tårar, intet hjerta utan tacksam-” 
hetens rena offerlåga. 

Geijers verksamhet var likväl icke inskränkt till dess | 
åliggande som Universitets-lärare; det allmänna förtroendet 
kallade honom till flera offentliga värf, och Svea Konungar 
omfattade honom med en huldhet, som vi måste benämna 
den varmaste personliga vänskap. Hans sinne var ock ko- 
nungskt, och man kan med fog säga, att han var på en 
gång sin Konungs och folkets man, sin tids och sitt lands 
tolk. Allt, som rörde det uppväxande slägtets bildning och 
undervisningsverken, från folkskolan till högskolan, omfat- 
tade han med förkärlek, och huru verksamt han deltog i 
detta samfunds arbeten, vittna dess handlingar. Som de ti- 
der försvunnit, då Svenskarne genom svärdet gällde högst 
på Europas valplatser, måste vi nu, om vart namn bland 
folken ej skall spårlöst försvinna i tidens ström, söka häfda 
vår rang som en makt i vettets yrken. Och i förhållande 
till folkmängden, ur hvilket lands hyddor hafva väl flera ve- 
tenskapernes furstar utgått under sednaste sekel eller större 
hjeltar under näst föregående? Med skäl betraktar man 
derför undervisningsfrågan som en nationens hederssak. Ma 
den blott icke genom spridning öfver en större yta tillika 
förlora sitt djup! Geijers klassiska studier voro icke min- 
dre grundliga, än hans humanistiska, och hans deltagande i 


Stora Uppfostrings-Kommittén, sasom bådas opartiske re- 


452 


. 


presentant, af oberäknelig vigt. Hans enskilta anförande”) 
förblifver, under alla meningsskiften, ett ord sagdt till hvarje 
tid. Med »skolans emancipation från kyrkan» åsyftade han 
att höja båda, kyrkan och skolan, derigenom att skollärar- 
nes kall blef ett mål för sig, så belönt, att ej kyrkan skulle 
fylla bristerna. Som Upsala Universitets representant he- 
vistade han Riksdagarne 1828, 1840. Denna bana ansåg 
Geijer sjelf icke för sin mest passande verkningskrets; han 
älskade icke hvardagssorlet på de flacka fälten; han trifdes 
bäst på de solbeglänsta höjderne. Som tvistande och råd- 
plägande gällde han mindre än som lärande och författande; 
han var, som all sann kraft, blid, eftergifvande; men blef 
han skarp, fördes han efter egen uppgift framom sitt mål. 
Som offentlig man framträdde han alltid med öppet visir; 
hans snille måste framdrifva hvarje grundsats till sin fulla 
följdriktighet och kunde således icke dagtinga med medel- 
meningar. Framställningens kraft och klarhet samlade tal- 
rika anhängare kring hans banér, men mera fri från parti- 
sinne än den man, som vid högre pligters bud afföll från 
sig sjelf, fans knappast någon dödlig; ingen kunde innerli- 
gare afsky alla låga drifhjul, alla orena medel, all lidelse- 


full bitterhet, än den, som ville, »att allt skulle gälla, hvad 


+) Bifogadt nämnde Kommittés till öfverseende af Rikets Under- 
visningsverk underdån. Betänkande, Stockh. 1829. I samband 
härmed står äfven skriften: Några anmärkningar om uppfo- 
stran och undervisning, Stockh. 1829. Äfven i Litteratur-Bla- 
det, Stockh. 1838, 1839, afhandlas dessa frågor. 


440 


det gälla kunde», lärande, att de stora medlen endast äro 
rättvisans. Olika öfvertygelser visade han den renaste hög- 
aktning, begärligt hörde han motskäl, villigt rättade han 
hvad han en gång irrat. Det var just hans stora samvets- 
grannhet att undanrödja alla verkliga inkast och svårighe- 
ter, som oupphörligt förde honom framåt; man har oriktigt 
föregifvit, att han endast omfördes af tidsandan. Denna in- 
går visserligen i hans yttre framställning; men hans inre 
känsla framtränger till ett aflägsnare fjerran, hvarigenom 
oftast nagot profetiskt ligger i hans ord, som ej kunde blif- 
va fullt klart och derför vanligen erfor Cassandras lott. Ty 
framtiden faller endast inom fantasiens synkrets; inom den 
framflyttas äfven de aflägsnaste föremål, fastän utan bestäm- 
da drag, såsom närvarande; afstånden försvinna, då synen 
flyr från ögat till själen. I hvarje tids sträfvanden ligger 
någon, om ock grumlad, sanning; Geijer, hang rätta hem- 
land var de rena urbildernas verld, uppfattar denna i sin 
fulla klarhet, men, blifven verklighet, upptäcker han genast 
grumlet och affaller derifrån. Så hänfördes äfven Geijer, 
vid deras första framträdande, af Franska revolutionens, 
sedermera af Heliga alliansens 0. s. v. grundsatser, emedan 
han uppfattade den rena grundtankan i hvardera; men, blifna 
verklighet, förkastade han desammas utförande. Ty hvarje 
tid framdrifves blindt till ett i sig riktigt mål, men förfelar 
detta genom ensidighet och öfverdrift; den leder derigenom 
till något helt annat, ofta sin motsats, emedan just den form, 


som den lidelsefulla mängden i hvarje tid hyllar som sitt 


-SPERPOR 


441 


käraste skötebarn, finner framtiden vanligen hafva utgjort 
dess egentliga förvillelse. Häruti ligger förklaringen till 
tidsandans ständigt vexlande ebb och flod — eller hvad 
Geijer benämner historiens föryngrings-process. 

Det tillkommer först en oväldig efterverld, icke oss, 
som öfverröstats af tidens sorl och inkastas i dagens stri- 
der, att uppträda som skiljedomare emellan de skilda for- 
merna af Geijers politiska tro, om än ej hvarje ädel, ren 
och öppen trosbekännelse i sig vore helig. Men minnes- 
tecknaren får icke undandraga sig äfventyret att troget och 
samvetsgrant söka framställa den psykologiska gangen af 
hans utveckling, som för samtiden är det egentligen läro- 
rika. Måhända skall derigenom det hela framstå 1 en kla- 
rare dager; dess vexlingar befinnas hvarken så tvärt af- 
brutne eller så utan inre nödvändigt sammanhang, som man 
vanligen antager, emedan man a ömse sidor i dem inlägger 
något helt annat, än hvad som lefde inom Geijer. Tvärtom 
uppsticker brodden till hvarje följande skifte redan i de fö- 
regående, det hela är en följdriktig utveckling af det »sin- 
nelag», som” uttalar sig redan i hans första skrifter; och 
imom alla finnes en gemensam, frisk, oföränderlig kärna, 
hvilken bildar den inre orubbade axeln, kring hvilken de 
yttre formerna hvälfva sig. Dessa i alla Geers skiften 
oföränderliga grundsatser äro: en sann, lefvande Kristendom, 
som samhällets grundval; en stark, personlig Konungamakt, 
jemte ett fritt Bondestånd, som samhällets enda efter nor- 


diska naturen och folklynnet passande form; samt slutligen 


442 


familjelifvets renhet, som villkor för det helas helsa. Och 
hvar dessa trenne grundsatser äro en sanning, der kunna 
alla yttre former vara tillfälliga; men hvar och en, som af- 
faller från någon enda af dessa grundläror, må icke under 
något skifte räkna Geer till sina koryfeer. Geijer fram- 
höll vid skilda tider just det, som han då ansåg vara ett 
tidens kraf. Så hade redan, då Geijer först uppträdde som 
författare, Franska revolutionens grundsatser, i sin renhet 
hänförande alla lifligare sinnen, genom deras öfverlåtande 
till massan öfvergått till en blodröd tidsanda, som, då den 
i dem ville inlägga alla frihetens villkor, aldrig hann längre 
än till frihetens förskräckelser; som, då den ville afbryta 
allt samband med forntiden, sjelf måste sakna all framtid; 
som, då den ville utplåna all nationalitet, måste återstudsa 
till sin motsats och derigenom blifva ett medel i försynens 
hand att aåterlifva just det den ville utplåna, nationalitets- 
känslan och förkärlek till forntiden. Utan att misskänna 
friheten, som mensklighetens mål, måste Geijer då skarpt 
uttala sin fördömmelse öfver dess i alla tider talrika, falska 
profeter, som mest motverka dess sanna framskridande, kraft- 
fullt och med framgång söka återväcka den inslumrande 
Svenskheten; skönare har ingen målat forntiden såsom en 
förlorad gyllene ålder. Så blef Geijer, under sin poötiska 
utveckling, forntidens man. Men öfvergangen till allvarliga 
historiska forskningar kunde han icke längre instämma i dem 
klagan, som genomgår alla vårt slägtes minnen, att förra 


tider varit lyckligare och bättre, att det närvarande endast 


443 


urartat från det förflutna; han fann, att samtiden med alla 
sina brister och förvillelser ändock var den bästa tid man 
egt; han blef så under sin historiska mannaålder det bestå- 
-endes, samtidens man. Men han var icke blind för dess 
brister; och då St. Simonismen, Socialismen, Kommunismen 
uppstodo, hvilka Geijer väl skydde som tidens pestbölder, 
men ändock ansåg antyda ett våldsamt inre samhällets li- 
dande; då Pauperismens hotande framsteg tillika upprörde 
hans känsloful!a hjerta”), syntes honom framtiden mörk och 
hotande, om ej dessa samhällets inre skador helades. Utan 
att vara siare, kan en hvar, af tidens hotande järtecken, af- 
fallet från det heligas välde och sjelfviskhetens pock på rät- 
tigheter, utan motsvarande pligter, lätteligen förutse, att 
stora olyckor förestå menskligheten och civilisationen, så 
vida icke dessa vådor kunna afledas. Just för bevarandet 
af det bestående samhället, hvars våldsamma omstörtande 
måste kräfva offret af nu lefvande slägtes lugn och lycka 
och sannolikare tillbakaflytta än fortskynda mensklighetens 
framskridande, blef Geijer nu framtidens man. Egande alla 
forntidens minnen till skattkammare, ansåg han sig böra 
vaga draga vexel på framtiden, ville han sammanbinda allas 
fördel med det närvarande samhällets bestånd, genom allas 
uppfostran till lika politiska rättigheter och beredande af 
utsigt till oberoende ställning at alla medborgare. Den fri- 
”hetslära eller snarare uppfostran till frihet, som Geijer för- 
kunnade, var något helt annat än den, som predikas på ga- 


») Litteraturbladet egnade detta ämne en genomförd uppsats. 


444 


torna och torgen, om hvilken Gezjer yttrade, att »den sak- 
nade begrepp om första villkoren för allt samhälle», liksom 
den personlighets-princip, han hyllade, var något högre än 
den råa, fysiska. Ty Geijer förutsatte alltid som grundval 
en tidsanda, genomträngd af ett sant kristligt sinne, och 
antyder, att en djupt ingripande samhällets omskapning en- 
dast lyckas för ett folk, som tror på högre makter, än sin 
egen vishet och vilja; ty det maste offra sig åt försakelsen 
genom den kraft, som icke är af verlden, utan öfvervinner 
verlden. När han derföre i samtiden med grämelse såg det 
slocknade, ja! fiendtliga sinnet emot den religiösa grundva- 
len för allt samhälle, satte han tidens religiösa fraga främst, 
hvilken i sig förenar forntid, samtid och framtid och ensam 
förmår hela alla tiders lidanden. Denna hans sista och hög- 
sta ståndpunkt, som utgör grundvalen för hela hans lära 
och enligt hans sista skrift eller testamente måste förutgå 
och omgestalta de öfrige, hann han ej utveckla, innan han 
sjelf blef evighetens man. Redligt sökte han i tiderna san- 
ningen, och längre hinna icke de dödlige; fast trodde han 
på det sannas enda gudomlighet, men sjelf ville han ej, så- 
som en ny Mahomet, helsas för dess enda profet. Må då 
aldrig villorna så förmörka våra sinnen, att vi neka vår 
odelade beundran åt en af Sveas störste söner eller miss- 
känna det rena, välvilliga i hans syften eller missbruka hans 
namn till ett partibanér, ty hans stora själ omfattade alla 
"och i sin sista utveckling står han öfver alla. Men hans 


missöde har varit, att man ej velat uppfatta honom som 


pp 


445 


ett helt, tillegna sig hvad egentligen passade för sig, utan, 
med bortkastande af detta, blott det, som passade för egna, 
ensidiga afsigter. Så hafva alla villoandar i alla tider be- 
gagnat äfven de heliga Skrifterne. 

Det förlag af helsa, Geijer i barndomen ärft, i ungdo- 
men ökat, uppehöll troget, intill sednaste åren, hans kropps 
och själs krafter. Tvifvelsutan bidrog dertill hans ständiga 
omgifning af en oförgänglig ungdom, af den städse sig på- 
nyttfödande våren i menskliga lifvet. Han arbetade med 
ovanlig lätthet och inre fröjd, utan att neddragas till den 
trögvuxna lärdomens sträfva anspråk eller förhäfvas af de 
yttre hedersbetygelser, honom i rikt mått tillföllo”). Hans 
sinne var för friskt att tryckas af sjelfdiktade-qval, hans 
lynne för allvarligt att använda sin lekande qvickhet annor- 
lunda, än som sällskapslifvets krydda. Men genom den blef 
han i hvarje samqväm själen; ehuru den vises lugn hvilade 
på hans klara panna, strålade den milda glädjen ur det blå 
ögat; fastän kraften bodde på hans tunga, lekte det vittra 
skämtet på hans läppar. I kungaborgen och studentsvär- 
men var han under ständig vexling endast sig sjelf lik — 


+ Ord. Historiarum Professor 19 Febr. 1817. Historiograf vid 
Kongl. Maj:ts Orden 1822. En af de Aderton i Svenska Aka- 
demien 1 Apr. 1824. Riddare af Kongl: Nordstjerne-Orden 16 
Jan. 1828. Erhöll Nordstjerne-Orden i juveler 23 Okt. 1837. 
Kommendör af Nordstjerne-Orden 1844. Ledamot af Kongl. 
Vetenskaps-Akademierna i Stockholm och Berlin, af Franska 
Institutet, Kongl. Vitterhets-, Historie- och Antiqvitets-Akade- 
mien, Kongl. Vetenskaps-Societeten i Upsala samt talrika andra 
in- och utländska sällskaper och lärda samfund. 


446 


alltid Erik Gustaf Geijer. Han hyllade ej den trångbrösta- 


de lefnadsåsigt, som vill utstyra ungdomsglädjen med SOrg- 
flor; han deltog sjelf gerna i ungdomens fröjder och idrot- 
ter; sista vintern i Upsala såg man honom täfla bland de 
skridskoåkande på Fyrisån. — Vid tre och trettio års ål- 
der hemförde han som brud sin barndoms-älskarinna”), hvil- 
ken sedan kring sig spridde behagen och inre trefnaden i 
den enkla boningen. I trenne söner och en dotter”") om- 
lefde han sin egen barndoms glada dar. Under sommar- 
ferierne hvilade sig helst hans fria sinne i den fria naturen; 
tidtals företogos vallfarter till den kära fosterbygden, 1825 
en längre resa öfver Tyskland, hvars sköna minnen han sjelf 
meddelat. — Forntiden förtäljer, att en man reste från Ga- 
des till verldsstaden endast för att se den Romerske Livius; 
huru många hafva ej rest längre väg till Upsala endast för 
att skåda den Svenske? Men hvad ingen skådat, är dju- 
pet af hans varma hjerta, ej heller förmår någon samla alla 
de ädla dragen deraf. Det var derur hans flödande välta- 
lighet frambröt; det var detta, som afbröt många snillrika 
föredrag med ännu vältaligare tarar. Det gafs ej lidande, 
för hvilket det ej ömmade; det fans ej villkor, som söfde 
dess blödande känslor; just af sin själs djupa medkänsla 


+) Gift 1816 med Anna Elisabeth Liljebjörn. — Jemf. för öfrigt 
Geijers Minnen. 

"+) Sonen Knut, Filos. Magister, Amanuens vid Riksarkivet; Eric 
Alfred, Studerande; Gustaf, Underlöjtnant vid Skaraborgs re- 
gemente. Dottren Agnes, gift med Grefve Adolf Hamilton. 


447 


vid allt verkligt elände hatade Geijer all konstlad, roman- 
tisk känslofullhet. Sjelf säger han sig »i verlden funnit oänd- 
ligen mera godhet och kärlek, än menniskorna kunna ana»; 
endast i en skön själ afspeglar sig så menskligheten. Hans 
välvilja omfattade alla lika, kände och okände. Så inträdde 
Geijer tidigt en kulen Aprilmorgon till en främling, som af- 
tonen förut okänd anländt till Upsala, helsande honom så, 
som endast Geijer kunde, och lemnande honom faderliga råd, 
vigtiga för lifvet. Denne främling, som aldrig förgäter hvar- 
ken den första eller sista helsningens högtid, nedlägger i 
detta nu sin sena tacksamhetsgärd till hans minne. — Det 
var ej snillets låga, som förtärde, det var hjertats värma, 
som småningom upplöste de jordiska banden. Så såg man 
sista åren den förr så lefnadsglade dyster och tankspridd, 
men vid hvar himmelsk urbild i dödligheten uppglimmade 
åter snillets eviga flamma. Sista året söktes Tysklands 
helsokällor, och efter hemkomsten syntes krafterne tilltaga, 
ju närmare det led mot aftonen, till dess plötsligt, som ett 
stjernfall, den låga slocknade, som trettio år värmt och lyst 
öfver de kulna Nordlanden”). Som en suck frambröt ge- 
nom nationen dödsbudet; den allmänna saknaden var hvarje 
enskilds vid en älskad lärares graf. I Upsala, vid Odens 
lund, stod hans äras och arbetes verkstad; 1 Upsala, nära 
Wasars stoft, ville han ock finna sina mödors sista, långa 
hvila. Hans likbegängelse var en här osedd sorgfest, hvar- 
uti samtlige högskolans lärare och lärjungar deltogo; det 


+) Geijers dödsdag inföll d. 23 April 1847. 


448 
var en blid, fridfull vårafton det långa tåget framskred till | 
dödens gård i svarta drägter; men vid den sjunkande solens 
sista strålar — klädde himlen sig i rosenrödt. 2) 

Väl hafva sedan dess tidens böljor framhäft många nya 
föremål, väl hafva sommarens vindar läkt ärren på hans 
graf; men 

»Fast böljorna åter sjunga sin sång 
»Och vindarne vexla sin lekande gång 


»Den ädles minne, det blifver.» 


a 4 El as M TEE 


LU il 


3 5185 rann 1. 


PAJ fe NA STAG 


äl 
i 


; 


u