IMAGE EVALUATION TEST TARGET (MT-3) 1.0 l.l 1.25 lAilM |2.5 m U 11.6 Photographic Sciences Corporation 23 WEST MAIN STREET WEBSTER, N.Y. 14580 (7t6)S72-4S03 f/j CIHM/ICMH Microfiche Series. CIHM/ICMH Collection de microfiches. Canadian Instituts for Historical Microreproductions / Institut canadien de microreproductions historiques Technical and Bibliographic Notas/Notes! techniques et bibliographiquas Th« Institute has attamptad to obtain tha bast original copy avatlabla for filming. Faaturas of this copv which may ba bibiiographicaMy uniqua, which may a(tar any of tha imagas in tha reoroduction, or which may significantly changa tha usual mathod of filming, are chackad balow. 0 D a n D D D D 0 Colourad covers/ Couvartura da coulaur r~7 Covars damagad/ Couvartura andommagéa Covers restored and/or laminatad/ Couverture restaurée at/ou pelliculée r~n Cover titte missing/ La titre de couverture manque Colourad maps/ Cartes géographiques en couleur Coloured ink li.e. other than blue or blacki/ Encre de couleur (i.e. autre que bleue ou noire) Coloured plates and/or illustrations/ Planches et/ou illustrations en couleur Bound with other material/ Relié avec d'autres documents Tight binding may cause shadows or distortion along interiör margin/ La re liure serrée peut causer de Tombre ou de la distorsion le long da la marge intérieure Blank leaves addad during restoration may appaar within tha text. Whenever possible, these hava been omitted from filming/ II se peut que certaines pages blanches ajoutées lors d'une restauration apparaissent dans le texte, mais. lorsque cela était possible, ces pages n'ont pas été filmées. L'lnstitut a microfilmé le meilleur exemplaire qu'il lui a été possible da se procurer. Les détails de cet exemplaire qui sont peut-étre uniques du point de vue bibliographique, qui peuvent modifier une image reproduite. ou qui peuvent exiger une modification dans la méthode normale de filmage sont indiqués ci-dessous. □ Coloured pages/ Pages de couleur I — I Pages damagad/ D D D Pages endommagées Pages restored and/or laminated/ Pages restaurées et/ou pelliculées r~7 Pages discoloured, stained or foxed/ Pages décolorées, tachetées ou piquées Pages detached/ Pages détachées Showthrough/ Transparence I I Pages detached/ r~7 Showthrough/ I I Quality of print varies/ Qualité inégale de {'impression Includes supplementary material/ Comprend du materiel supplémentaire Only edition available/ Seule edition disponible Pages wholly or partially obscured by errata slips, tissues. etc, hava been refilmed to ensure the best possible image/ Les pages totalement ou partiellement obscurcies par un feuillet d'errata. une pelure, etc, ont été filmées å nouveau de facon é obtenir la meilleure image possible. Additional comments:/ Commentaires supplémentaires; Pagination is as follows : [107] • 166, [i] • iv p. This item is filmed at the reduction ratio checked below/ Ce document est filmé au taux de reduction indiqué ci-dessous. 10X 14X 18X 22X 26X 30X y 12X 16X 20X 24X 28X 32X Th« eopy filmad h«r« has b««n rapro. .,c*id thanka to tha ganaroaity of: Library, Gaological Survey of Canada Tha imagaa appaaring håra ara tha baat quaiity poaaibia conaidaring tha condltion and lagibillty of tha original eopy and In kaaping with tha filming contract apacificationa. Original eoplaa in printad papar eovara ara filmad baginning with tha front covar and anding on tha laat paga with a printad or illuatratad impraa- slon, or tha back covar whan appropriata. All othar original copiaa ara filmad baginning on tha firat paga with a printad or illuatratad impraa» sion. and anding on tha laat paga with a printad or illuatratad impraaaion. r Tha laat racordad frama on aach microficha shail contain tha aymbol ^^(maaning "CON- TINUED"). or tha aymbol ▼ (maaning "ENO"). whichavar appliaa. IVIapa. plataa. eharea. atc., may ba filmad at diffarant raduction ratioa. Thoaa too larga to ba antiraly includad in ona axpoaura ara filmad baginning in tha uppar laft hand comar. laft to right and top to bottom, aa many framaa aa raquirad. Tha following diagrama illuatrata tha mathod: L'axamplaira filmé fut raproduit grlca i ia généroaité tia: Bibliothiqua, Comminion Qéologiqua du Canada Laa imagaa auh/antaa ont été raproduitaa avac la plua grand aoin. compta tanu da la condltion at da la nattaté da Taxamplaira fllmé, at an conformité avac laa condltiona du eontrat da filmaga. Laa axamplairaa originaux dont la eouvartura mn papiar aat imprim4a sont filméa mi\ eomman^ant par la pramiar piat at an tarminant soit par la damiéra paga qui comporta una amprainta d'Impraaaion ou d'illuatration. aoit par la sacond plåt. aalon la caa. Toua laa autraa axamplairaa originaux aont filméa an comm^n^ant par la pramiéra paga qui comporta una amprainta dlmpraaaion ou dllluatration at an tarminant par la damiéra paga qui comporta una talla amprainta. Un daa aymbolaa suivanta apparaitra sur ia damiéra imaga da chaqua microficha, salon la caa: la symbola — » signifia "A SUIVRE". la symboia V signifia "FIN". Laa cartaa. planchaa, tabiaaux. atc.. pauvant étra filméa é daa taux da réduction différanta. Loraqua la doeumant aat trop grand pour étra raproduit vi\ un saul cliché. ii aat filmé é partir da l'angia supériaur gaucha. da gaucha é droita. at do haut vn baa. 9in pranant la nombra d'lmagaa nécaaaaira. Laa diagrammaa suivanta lliuatrant ia méthoda. 1 2 3 32X ; 1 t 3 4 5 6 1 '.■J^-- ."» 1^^ »r-;. ^u^ BIDRAG TILL EN LEFNADSTECKNING ÖFVER CARL VON LINNÉ ui. !>• ■ i r-c-' INBJUDNINGSSKRIFT TlfiL AFHÖRANDEW DÉN OFFENTLIGA FÖRELÄSNING ^ MKl) HVILKBN PROFESSOEEN 1 LATINSKA SPKÅKET OCH LITTERATUREN FILOSOFIE DOKTORN PER PERSSON M tilltråpbb.sij:t empete m ■•><^,ii /'B vi 1^" TRIÄ' FRIES KOMOIi. UMVRBSITUTRTS I OPSALA N. V. RKKTOB € ■f; ■ -7 - -"■kl ■'V'' 'v;'-'*? SV" > ■>",^'^sv.v •V-'' • '■ i? BIDRAG TILL EN LEFNADSTECKNING ÖFVER CARL VON LINNÉ III. INBJUDNINGSSKRIFT AFHÖRANDE AF DEN OFFENTLIGA FÖRELÄSNING MKD HVILKKN PROFKSSORF-N I LATINSKA SPRÅKKT OCH LITTERATUREN FILOSOFIE DOKTORN PER PERSSON TILLTKÄDER SITT EMBETE AF TH. M. FRIES KONOI,. IINIVKUSITKTKTS I tIPSALA N. V. KKKTOR » • • • • , • •* »'t •• • •»» UPSALA 18J>f) AKADEMISKA UOK 1 RYCKERIET EUV. HERL1NG. • , •• • • «•■«•« • • • • • •* • , •■ * • ** * a* •* ••• • #• •"• «• • ••• ••♦*•«••»•, • ••• •»•« •' TIT. Resa till Lappland.') (1732). Ett samtalsämne, hvartill man under LiNNiEi vistande i Or-. RuDBECK I). y:s hus ofta och med förkilrlek ftterkom, väl- den senares minnen Mm den hr 101)5 företagna resan till Tornea Lappmark. "RiTonECKRN wisade de wilxter han dllr fun- nit, vivis coloribus dejnctas""^), samt talade ofta '"om de säll- samme pha^nomena och örter han sett pil Lappska resan", och hos LiNNMis '"upwäxte hftraf en otrolig liingtan after de Lapp- ske fiiiir. Den omständigheten, att Rudbecks hemförda sam- ^) Källorna för skildringen af denna resa iiro, der ej annat uttryck- ligen angifves, Linn/EI sjelfbiogratier och Flora Lapponica sar f framför allt lians Iter Lnpponicum eller hans till det mesta på sveiiik,.. förda dagbok, hvilknn i original förvaras i T.iiincan Societys bibliotek i Lon- don ofh som efter en af D:r E. Äiiulino tagen afskrift för första gängen trycktes 1889 i CAni, von Linnés Uvgdomsskrifter ser. II. [En af en ung svensk köpman, Carl Troimus, gjord ofullständig och äfven ur andra synpunkter mindre tillfredsställande öfversättning utgafs 1811 af köparen af Linnéanska samlingarne J. E. Smith under titel af Lachesis Lapponica or a tour in Lappland.] — Dessutom har anlitats Axel N. Lundströms skildring: Carl LinN/EI resa till Lappland 1732 (i Festen till Carl von Linnés mitme i Upsala den 10 Januari 1878), hvilken eger ett särskildt intresse derigenora, att förf. under en resa 1877 en ej obetydlig sträcka följt Linn^i väg i det bestämda syftet att göra jemförelser mellan förhållandena på hans tid och i våra dagar. '-*) Dessa med stor talang utförda afbildningar finnas förvarade i biblioteket å Leufsta. 9 113 lingar, förr iin do lninnit fiillstilndigt boarbntas^), blifvit för- störda g:('noni Upsalii-hrandon 1702, ocli att till följ(> liiiraf Lappland ur naturalliistorisk synpunkt fortfarando nilstan full- stjlndigt var on term inrognitny tillförsilkrado ilfvon Ijinn/Kis ntt vidstrilckt och tacksamt arbotsfillt samt nianado linnom att 'Lappmarken uti ."> Rogna Naturm iliustrora'". Antagligen ge- nom RimiECK erhöll Kgl. Vetenskaps-Sociotetens d. v. sekrete- rare Professor Andkrs Celsu-s kllnnodom om, att Linn*:us "ilgde en sH oförliknlig bog för Lappland", och som i do af konun- gen nyligen stadfastade stadgarno för sagda vetenskapliga sam- fund var intagen en föreskrift, att för fiUlerncslandets under- sökning i alla afseenden "skulle icke allenast nAgra af Socie- tetens Ledamöter sjclfva i Landsorterna omkring resa, at där hvad vederbör i ackt taga, utan ock förmd tillförliltliga mftu i Landet sig diirutinnan biträda"-'), sä lofvade Celsius att frän detta sällskap söka utverka nödiga responningar. En dylik färd var don tiden förenad med mödor och faror, sä stora, att man i vara dagar har svart att derom göra sig en föreställning. Den betraktades dä säsom ett nästan otill- börligt vägstycke, isynnerhet som, pä grund af den dä allmänt radande obekantskapen med Lappland och dervarande förhäl- landen, de verkliga farorna för den stora allmänheten fram- stodo i mängdubbelt förstorad gestalt. Innan definitivt beslut fat- tades, ansäg sig LiNNiEus derför böra inhemta sina föräldrars råd och samtycke. '"Modren afrädde, fruktande, att en sä äfventyrlig resa skulle göra dess nyss erhällna glädje och hopp kort. Hon skrifver till honom, jemte flera bevekande skäl, denna clausel: ') Allt, som härom publicerats, är en 6 sidor lång Index Planta- rum praicipuarum, quas in Iliuere Laponico anno 16Uf) observavit Dr, Olaus Rudbeck, Filius, som finnes intagen i Ada Literaria Suecice 1720. Deri meddelas ock afbildningnr af »Uampamda serpilli/olia» f= Linnaia borealis) och »Dortmanna lactistris, floribus sparsis pendulis» (= Lobelia Dortmanna). *) Kgl. Maj:t8 Stadgar för Kgl. Vctcnskaps-Socicteten i Upsala af d. 11 Nov. 1728. 11.1 "Uti rlitt land du blif och bo, Der bruka dig i on rätt tro, Der skall dig Ond vill föda." Mm far stilldo dot till Cahls nj^ot jfotltfmnando. "Dii liar oj mor iln ott lif att sörja fiir", skrof han, Tinnor du dot biifva till din framtida befordran, sA, anropa Q\\(\ om lijolp! Han ilr allostildos, llfvon i do vildasto fjollar. FOrtrösta pfi Honom! Mina böner till Gud skola följa dig"^). Rosultatot af alla dessa öfveriilggninjrar blof, att Linn^^us don 1') December 1731 inlomnado en iJingro skrifvclso'^), stäld till Kgl. Vetonskaps-Societetens pra3ses illustris [Riks- rådet Arvid Bernh. Horn] samt de "Hög*- och Willborne, Hög- wördig-e, Edle, Widtförfarne, HOglärdo och Högachtado Herrar, Samtelige Afembra Societaiis". Häri framhåller han, att ''sil- som wilrt k. fädernesland eij mindre, än alle andre högst flo- rerande Republiqver, nu sedermehra kan gratulera sig wara försedd med wettenskaps societet, hopsat af Dem, som favori- cera och liga de största studier i hela riket, ty lärer ock oför- gripel. föllia, såsom ett högst necessarium consequens, att llfwen wårt Swerige icke mindre, än någon annor ort i hela wärlden, får innom kort piqvera sig af allehanda ädla wetten- skapers största flor och erudition. I samma afsicht twiflar man ingalunda, med mindre äfven Historia naturalis, prcesertim pa- triw, som mehrendels alt här tills liggat uti ett tiokt mörker fördunklad, äfwen lårer blifwa genom sådane curieuxe membrorum omsorg först och förnämst diluciderat". Företrädesvis förtjenar Lappland en noggrann undersökning, "helst såsom thetta i all mål så synnerl. från andra är differanf. Dessutom '"är (lett en tract, som af de aldra älste poetis och historicis så höge- ligen admirerads, antingen då det berömts eller lastats. Och nu sedermera, sedan hela Europa, ja nästan hela wärlden, ^) Samuel Ljnn^i bref till Joh. Hallenkrro ^^li 1778 (De la Gardiska Arkiv. IX). *) Finnes i original i Vet. Soc:8 arkiv. Tryckt i Carl von Linnés Svenska arbeten, utgifna af E. ÄiiKi.TNfi I p. 77. 114 nti Ilistoriii iiiiiiirali Jlr ijrnniiiiilotiu]. \\f:{i;m' dotta .'Itiiiii liksom i (lott jriyiiiiiiiistc* luirltarif iiivdlvnrat, hA. atl nni inyji tiiiju: 'iii- nos sä niångii fnhnlnsir frmlitiinics, som om (loin, livilka liilr iiTo alI(Miast I)e^Ultlii^•(*"'). Ku miliijid olika syiipiinktpr aii«ifvns (loroCtor, livarur on iimlors(Jkiiiii{j: Itordn fnrotagas, siisom \m\)\)- laiuls iiaturalslor, der ron^kommandn sjukdomar, lajipanins "un- derliga diii't och sidsordniiiy'*, deras "nmUchia floniestica'' samt "orilkiioligo Horn sakor, dom man för korthoton skull oij sj)(3cificorar''. livad särskild! buträftudo Lajtidands djurvorld, tordo vill jif dilgj^^djur oj miliiga vara att linna, mon doromot iiro '"do hilr bolintligo sa mycket sillsamaro", t. ex. njiien, Ijiillommeln, järfvon m. fl., "om liwilku allenast hoos llistoricos Naturales jlro sä mäng"a errorcs, att man dem allenast npräckna skulle tröttna". Af fogiar borde man doromot anträffa ett mycket stort antal arter, "omädan do hit frän hela wärlden liksom uti ett allmänt foro ärl. samblas, pä dett do här, fri»} frän buller, uti ro mägo wärpa sina äg"g" och upföda sina nng;ar". "Och soin detta land allestädes med stora strömar och floder är g:o- nomlupet, läror otwiflacktig- föllia, att här skall g-ifwas Invarie slag"s curieuxe och tillförne aldrig' beskrifne elr. bekante Pkces", och hvad anginge insekter, borde der, "om näg'on steds, om sommaren finnas öfwerllödigt", dä man af resandes berättelser hade sig- bekant, "huru de folket öfwerfalla, att niängen dilr wid hiärtel. jämrar sig'". Äfven do andra tvenne naturrikena kunde hafva mvcket att erbjuda, som fOrtjenade en närmare undersökning:. Af väx- ter Junnos i Lappland, säsom Professor RunnKCK redan visat, "ätskillige rara och obekanta'*, men '"besynneiiigen de mänge spocies Salids^ som tillförne aldrig warit näinda, hwilka med ^) Ett litet bevis liärpii Iptiinar Vet. Soc:s protokoll för **% 1731, (ler (let beter: »Uplästcs H.' M:r Solanoehs relntion om et Lnpp(]\viu- folck ocli en Lapp, snni 8;ifi;a8 wara förwändn i sten. Ihvnrom Prof. Celsius lofwadc widarr mod bononi oorroppoiidora, at få nftgon säkrare wissbet bär om». 115 iiiilnga andra fodra boakrifning". Likaledos vore anlodnina: att nntaga, 'att iii«:on stods florn sortor af Mufiris, hwar på B(ttanici nu för tijdon an» sii pickhoffade, skulln ariiils'", "sil att n()taiii>|vo)i uti iniiscis . . . hllr skulln fil fitt ansnligt aug- iiinnt". — livad fttor hotriinado stonrikot, sfl, voro dot rodan kiludt, ■'Iiwiid for dyrliaro skattnr af iltskilliffo slagz Metallfi' och Stenar iinturon uti dnsso, lilngt under polstiornan alllljirso rum f'>rdolt*, ocli dot lodo "inji^on twifvol, mod mindro lilngt lijlrligciro och nyttiiraro kunna llrni\s, dilr lyckan och konston j;5''iordii alianco'". Dossutom "omodan denna orton ar fidl mod Jornmalm. lilror ock ilfwon hilr finnas kostli^o Vitriolwjitn till Surbrunnar illr. annat kanligo. tArhilnda ock af andra och Hillsamaro ogonskapor". "Än widare wore hllr tillfälle att utforska, hwad Naturen uti do lof',vando kroppar uträttar förmodolst den besynnorliira landets situation till rum, wilder och ejjluvie terrce^ förutom don haftij^a kiöldons och wärmons ilrliga omwilxlan etc." Af allt hvad sillunda anförts "ser man klarligen" — för- khirar Linn/kis — "att ingen tract i wilrldon kunde glfwa här- ligare observationer i alla tre Naiursons rike, s/l att num dilr ifriln mod gudt samwoto oij sig hälla borde", önskiigt voro dorför, att nAgon hlofve utsänd till Lapplands under- sökande, 'men så curioux som sania resa kunne blifwa, dar en kiilnlig hllr till utseddes, så fåfilng wordo hon ock, där någon annor tit skickados". Af don blifvando rosenåren borde man dorför fordra: "«. Att han Avoro inföd Swänsk, att exteri oij hade or- sak tilhvjllla sig, dött andra påkostat. j-i. Unij och lätt, at han dos wigaro kundo springa up- löro de brante bärg och åter neder i de diupa dalar. /. Frisk, att han mod större facilitot och nöje kunno dagoligon idka sitt föresätta ändamål. r l>lad. Don 24 anlände han till Umeft, som di\ var "m liten stad. som ilnnn ej v.ll reparerat sis: efter det skadestAnd han led af fiendens old, da han totaliter hlef afhnind". Här hesöktes Lands- höfdingen Baron Gkundkl, '"hvilken undfick liononi helt väl och är ett mönster af fromhet". Som denne hade en öppen hlick för företeelserna i naturen, hade han "iltskillige curieuxe saker" att omtala för Linnés och viste denne sin trädgård, hvari lum lyckats odla näffra prydnadsväxter, härbuskar och köksväxter, bland hvilka senare äfven voro potatis, som dock 'blifver här ej större än valmog'', och tobak, som ''lilter med största möda i bästa är drifva sig till frö". Före Linn^i afresa frän Her- nösand erhöll han af Landshöfdingen en öppen order till alla, som egde nägon offentlig anställning i Lappland, att de ej pä nägot sätt skulle hindra, utan tvärtom sä mycket som möj- ligt främja den unge naturforskarens reseplaner. Hittills hade väl banade vägar följts, och färden i och för sig sjelf hade icke erbjudit nägra egentliga svårigheter, om man bortser från stundom rådande regn, blåst och kyla samt den trötthet, som måste blifva en följd af en under 14 dagar fortsatt ridt. I Umeå ansåg han sig emellertid böra söka sna- rast möjligt komma upp till Lappland. Förgäfves afråddes han derifrån, emedan han omöjligen kunde komma fram ens till Lycksele nu under våren, då issörja fylde de vidsträckta mossarne och vårfloden kunde väntas när som helst göra elf- var, åar och bäckar mycket svåra att passera. LiNNyEus stod dock fast vid sitt beslut, ''tröstande sig med Salomons ord, det ingenting är omöjligt under solen'^. Antagligt är dessutom, att det var företrädesvis Lapplands södra delar, som han ville besöka, emedan han hade den föreställningen, att sydligare fjäll borde ega ett större antal sällsynta växter, än mera nord- ligt belägna. Det var först under resan i Dalarne (1784), som han insåg, att han härutinnan misstagit sig ^). ») Florn Dalekarl. p- VII. 12G Alltsil lioj,'iif lijiii sijx (1. 2(i fnm TIiiipA för att na upp till Lycksi^lo lappmark. lltMlan riinloiiH början var allt annat iln InfviiiKbi, ty tydligt olxdiiiy, liksom ock t förliällandnt, att lian "niisin nu d(Mi comnioditot lian tillförno og-t att pi\ g:il,stja:irvarpgi\rdarnn fä conKMidora hiist", undor det att han nu '"nn'^stn mod mycken lilmpa bönfalla om häst". Värro var, att "vägon hlof allt mor och mer vidrog, att han mod lifsCara satt pä hiiston, som snaf- vado onioUan stonarno vid hvart annat steg". 'Mag fördos nu fram", skrifvor han, "pä bivägar, att icke raggon skullo linna mig igen. Nu bogynte jag önska mig camerad ollor ega don friboton, att fä skakas af baston pä landsvilgon, att hjortat mästo lossna". Sädan var redan don första dagon. Den andra blof oj bättre. Dorom förtäljer dagb(d öfvor Itönedagen om våren; do niaste otta, då åcn hvarken l)ilr eller brister, iifver med största lifsfara, ja gå uti vattnet till arniarne, ofta halfdöda". Quod nimis durum est, tillii_,'j;ifikar sil liiga, att man mUttn blifva krumpcMr. Doroltcr hoiyraf lian sig j^stad mml S? iiider, sedan kl. var 6 om morgonen, vrode xhra, våta klildor och torkadn var kropp, fast kalla nordan vild rot skadade oss sA, inyckot pfi ena sidan, som eldon brände på andra och myg- ixou stucko ad latera. Nu var jag itinere satiatus. Hela denna lappens land var mest myra, Inne vovavi Styx. Aldrig kan presten så beskrifva helvete, som detta är ej värre. Aldrig har poeterna kunnat afmåla Styx sä fult, der detta ej är fulare. Sft/i/iuin penetravi. Vi gingo ät villa marken, ej vetandes hvar [Min följeslagare], som ej här varit pä 20 är, gick åstad, då jag hvilade mig vid elden, att söka efter [en annan lappj. Jag önskade nu ingen ting mer, än att få resa floden tillhakas, men jag fruktade att gå vägen till häpen igen, ty jag vissto min kropp var ej järn eller stål. Jag ön- skade få gä 8 mil af 10 i torr väg tillhakas till häpen, men gafs ej tillfälle. Lapparne, som äro födde att slita ondt, så- som foglar att flyga, jemrade sig, att de aldrig så varit framme; jag ynkade denf . — Den plats, hvarest de då befunne sig, var Lycksmyren, så kallad, emedan från densamma flyter en bäck till Lycksele. LiNNiEus ansåg dess namn böra ändras till Olycksmyren. ^) *) Lektor A. N. I.unustköm yttrar dcrom följiiiulc : »Lycksmyieii .... iir belägen iiiellaii .hiktii-elfveii och VA'^iii(leli). Den ejrer en ofant- lig iitsträckninu; oeh håller sannolikt 10 svenska mil i omkrets. Da jag sistliden soniniar (1877) besökte dessa tiakter, hade jag tillfälle att pröfva de svårigheter, hvarmed en vandring i denna myr äfven nu för tiden är förenad. Ar marken upptinad, nedsjunker foten för hvarje steg djupt i den af jernhaltig ockra färgade gytjan. Underbart är i sanning, alt LiNNM^LS med sin utrustning kunde taga sig fram så, som han gjorde. Ilade han der stannat ännu någon tid, tilldess det öfversväinmande vaUnet hunnit upptina den frusna marken, så hade det nog för honom varit omöjligt att komma derifrån. De naturförhållanden, han från delta stiille skildrar, öfverensstämma fullkomligt med de nuvarande. Lycks- myren är fortfarande en stor, glesl skogbevuxen, sumpig slätt, med en- formig Hora och myggfauna. Här och der vid horisonten synas ofta vissa, liksom af tätare skog bevuxna stälhiii locka vandrarn med hoppet om en mindre besvärlig väg — men du han dit framkommit, upplöser 132 "Vi vjintade" fortsiitter Linn^bls, "ISngt pA, dajron fd. o Juni] inoniot kl. '2 eftor iiiiddiig oftor den utskickade lappen, som unisides kom helt trött, liade sOkt sA, mänga stabuia^) fa- långt. Med honom kom ett folk, jag" visste ej, om det var man eller qvinna. Jag* tror aldrig, att Po(iten så nätt afbildat en furia, som icke denna bättre henne representerade, att man ej utan orsak mäste tro, att hon var kommen från Styx. Hon såg ut helt liten, ansigtet var helt svartbrunt af rök, ögonen bruna, lysandes, ögonbrynen svarta, håret helt becksvart och on»kring hufvudet nedslaget; här på satt en röd, platt mössa, kjortelen var grå, och i barmen, som såg ut likt grodskinn, hängde långa, slankande, bruna bröst, men messingmalljor'-^) stodo omkring. Omkring sinm'-^) hade hon en gördel, på fött- ren kängor. Jag blef rädd af hennes första åskådande. Sjelfva furian talar dock till mig med veksamhet och nied- ymkan: 'O tu stackars karl, hvar för en svår ödets vilkor har drifvit tig hit, dit ingen förr vågat sig, jag har äimii ej sett främmat? Tu stackars karl, hur har tu kommit hit och hvart vill tu? Ser tu hvad för boningar vi hafvom, ser tu med hvad t()r möda vi kunnoni komma till kyrkan?' Jag frågade henne väg att komma någon hvart, antingen fram eller tillhakas, dock ej den jag kommit dit. 'l^ej, du karl, du nuiste tillhakas samma väg du kom, ingen annor väg gifs; den slipper du intet. Ej heller är dig möjligt gå vidare, ty åen flödar allt för starkt. Af oss får du ingen hjolp till din resa, ty min man är sjuk, som dig skulle mottaga, utan kan du komma till nästa granne, som ligger 1 mil här från, kanske, der du finner honom igen, han hjelper dig. men jag tror det är alldeles fåfänfft'. siff skogen i saniraa enformiga sliltl och cti nytt nnnspcl visar sig pil lit annat stiillu vid borisontun.» ') Lappkojor. ''') Maijur : prydnadsringar. •') Medjaii. 133 n. Jag- frågade, huru långt var till Sorsele. — 'Det vete vi ej\ svarade hon, 'dock kommer du ej dit löre 7 dagar hilr ('ft(^r i delta föret, sade min man'. Jag, som redan kände mig sjuk af så stor strapsering, genom niilrkor') lielt många och långa, genom mina egna sa- kers bärande, ty lappen bar båten, genom nattvakande, g(Hiom det att jag intet fått någon kokad mat på någon tid, genom mycket vattendrickande, ty annat än fisk (ofta full med maskar och osaltad) och vatten gafs mig ej till uppehälle, — jag hade förgäts, der icke prestmor gifvit mig ett stycke speken ren- kött med mig, det dock för min mage utan bröd var ondt och gick bort osmält. Jag önskade då än en gång råka folk, att tå äla suposmat, och vågade ej som laxen springa upp åt flo- den till min totala ruin. Jag frågade, om hon hade någon mat för mig? 'Nej! utan tu vill hafva fisk.' Jag såg på den liirska fisken, so.n var full med mask i munnen, hvilken mät- tade mig af blotta påseendet, men styrkte ej. Jag frågade efter rentunga, hvilken de pläga torka och sälja, hvilken för sin behageliga fetma nog af förnäma iestimeras. Nej, svara- des; än renost? 'Ja, men ej på I mil när'. Om jag hade honom, finge jag köpa? 'Intet vill jag', svarade hon, 'att du af hunger skulle dö i mitt land'. Då jag gick förbi deras koja, låg der 3 ostar under ett tak utan väggar: jag tog den minsta, menandes dock ej behålla honom utan lofven, eljest rostituera honom; jag köpte ock honom af henne. Jag nuiste omsider nolens samma väg tillbaka, dit jag aldrig mera önskade komma; jag trodde mig ej längre fram att våga mig till Acheronta, ty det hade blifvit värre." Omsider "konimo vi til vår båt igen och foro ström ut- föro; (let gick fort och iag låg och tårkade mig i soolskijnet. Dagen dernest gick vår båt sönder i forssen, mina opstop- pade foglar och våra stavar foro sin väg, min [dag-]book hade iag vid bältet. Lappen kom lyklig op til mig på hellen. Ijappen wada til lands; yxan war borte, han leetade sig en *) Laiidsstriiekor, som vandras för alt förbigå forssar. 134 sUiifi' ufli liigado tior lu\I pii. Dor bänts klllilerim wijd ncli dom drojLj- linn först öwor; sedan liöll iag naken i stangon ocli lolgdo oftor, kom så Owor och trawade gienoni tiukka skoyon, luin^ri^- och trött. lag kom till on annan lapp och lick lisk; kom sedan til en nybyggare. Der steekte wij halftårra lax- öringar på glö, deiicat, utnn brö." •)• Slutligen, sedan Linnjius "så crudelt hungrat, varandes utan bröd och dricka på 4:de dagen, utan kokesmat, utan supesmal, [nästan] allenast litet speke renkött, den magen ej kunde fördraga eller förtära", kom han åter till Lycksele prestgård och fick der sin hunger stillad. Kesan fortsattes sedan, utan att något an- mårkningsvärdt timade, till Umeå, dit han anlände den 8 och der han qvarstannade till d. 12 Juni. Kosan styrdes nu åter mot norr, först till Skellefteå och sedan till Piteå, dit Linn^us anlände sent på qvällen d. 1;'). Bet onda anmärkningsvärda, som härunder timade, var att han lyckades, "fastän hästen gick i full gång", fälla en hök- uggla, hvilken förr ej kända fogel noga beskrefs och afbilda- des. — Färden var angenäm, ty "skogarne äro här härliga af tall, gran och öfverflödig björk, livar af ingen ort är ange- nämare i Sverige att resa genom om sommarn. Innevånarnes mesta pengar göra de af bräder å IG styfver smt. för tolften och tjära 6 dir. kpmt. tunnan". Den erfarenhet, som LinnjEus gjort under sin uiisslyckade färd in i Lycksele lappmark, vållade, att han ej längre bråd- skade att komma till fjälls. I Piteå qvardröjde han till den '21 och gjorde derunder exkursioner dels kring sjelfva staden, dels ut i skiirgården (till Långön), men utbytet blef ej syn- nerligen stort. Likadant var förhållandet i Luleå nya stad^), ^) Prof. L. HoHKKds anteckningar efter LlNN.m diktamen; mscrpt i Beiumi brefsamliiif; (vol. XX p. 21 — 27) i Vet. Akad.s bibliotek, tryckt i (Jarl von Linnes svenska arbeten häjt. <') sid. 13. ^) Denna beskrifves siiluiula: »Nya Lule är en iranska liten stad, liirger inom en fjiird och ilr en peninsula. Jordmanen är ganska steril ; staden ligger pii en liten convexité af stenrör, fyld upp med sand oeli mar [= grnsj, sa alt det tycks liksom hafvet skolat bortfrivtet all den 136 till hvilkoii lian d. 21 begaf sig:, iiion som liiiii siuirl innmado, "emedan ingon tinj,^ stod der att profitera, .... och ankom straxt till gamla Lule, ^/2 mil der ifrån, sjövägen, emedan igen hilst var i staden". Der qvardrOjdo han till d. 25 och sysselsatte sig med nndersökning af en helsokälla samt med botaniska och zoologiska iakttagelser. Sommaren i all sin h.ärlighet hade nn intriUlt: vsldret var sedan några dagar "solsken, varmt och mest stillaktigt, cängarne fröjdade sig nu med en skön och härlig prospect och iillt gynnade ögonen och helsan". Träd och buskar löfvades hastigt och bland dem ädrogo sig nordens talrika videarter, som LiNNiEus förr ej skådat, hans särskilda uppmärksamhet. — "Är sommaren", förklarade han, "kortare här än alla andra städes i verlden, så tillstSr jag ock, att han är angenämare. Aldrig i mina dagar har jag lefvat friskare än nu". Tiden var nu inne att söka komma upp till fjällen. I en stor båt, "som 4 {\ 5 kärar drogo opför strömen", dem han "betala måste, så mycket de begärte"^), begaf Linn^us sig d. 25 uppför Luleelfven^), och kom d. 28 till Storbacken, der Lapp- marksgränsen öfverskreds och hvarifrån en dryg och mödosam fotvandring företogs till Jockmock. Härunder fick Linn^iis för första gången se en skymt af de efterlängtade snöklädda fjäl- len, "fast de låg ännu trälfel. långt borta". Tydligare visade de sig, sedan han lemnat Jockmock och kommit till Randijanr, ty der skådade han "ej annat än obtusa och aflånga, höga berg, hvilka koxade öfver hvarandra, och de bortesta höllo snö". Kommen ännu längre bort, såg han (d. 1 Juli) mid- nattssolen, som han "halt icke för minsta natursens miraculain. Hvilken af exteris skulle icke sådant ega lust att se?" — mylla förr warit, ocli sasuin ett rofdjuv Icinnat l)ara Ijcncii qvar, id est steiiariic, livilka det dock kastat sand öfver, att ingen sskulle se det». *) L. RoBEUOs aiiteckninjfar. ^) Härunder anträffade han vid Haresby (Härads), Iivarest Pcdicula- ris Sceptriivi Carolhium 1(595 iaktt(js;s af O. Ruuheck, dennes och hans följeslagares namn i dt träd inristade. (Florn Lnpjton. />. U)H.) 136 Eftor olt iippoliäll vid "Kiurivari" [= XchI kovara |, der man lornt bearbetat oii siirvorinaliiisädra. kä det, visste jag ej, om jag var uti Asien eller Africa. ty bäde jord- nu\n(Mi, situationen och alla örterna voro mig obekante". Nä- stan alla de växter, livaraf han förr under färden fägnats, päträltades äter här och dessutom "sä nuinga, att jag sjelf fasade, och tyckte mig fä mer än jag bestyra kunde". Afven under följande dagar, sä länge han vistades bland ijällon, på- träffades ständigt af honom förr ej sedda växter, hvaroiu mer eller mindre utförliga beskrifningar samt teckningar i dagboken vittna. Åfven med fjällens djuverld fick han göra Ixikantskaj»: med fjäll-lemmeln, rödingen, fjällripan ^) m. 11. Särskildt var renei; föremal för hans litliga intn^sse och noggranna iaktta- gelser: han hade ock godt tillfälle dertill, ty vid lappkätorna "vor(t de som skogen oräkneliga" och bildade "en sädan mörja, som myror i myrstacken". Åtföljd af den tolk, som han erhällit i Qvickjock och som "wart stikken, efter Linn^-^us stannades här och diir vid örter, han fan"'-), styrde han kosan allt längre upp bland fjällen o..'h mäste der "lefva pä Lapparnes näd och onäd" samt af ') Sitt första iiiötu iiifd (loiiiiii beskrifvcr han saliiiiila : »De smiiric Ijellripor .... liiulc sina unarar. Jai,' toi;- en, iiiodcrii ii)i)|) in pä \u'\<^, att iai: licnnc l- kåta och LiNNyKus tittade in i densamma, passade den nödtvungno vägvisaren på och "tog till ett par fötter, ej tillbaka, utan sidos åt borget, att raggen honom ej hinna skulle, lemnando både pengar och afsked''. En annan gång — det var vid ankom- sten till Kaitom — skyndade alla lapparne i vild fart från sina kåtor, så snart do på långt håll fingo so Linn^iiiis ocb hans följeslagare, och vågade sig ej tillbaka, förritn denne åter *) Ett inil liiir tiiiiia plats: »I Norritje hörde jng ett iitiderlijrl s^repp, liiirii som cii hnikt att taga från lapparne [troll- |truininorna och i)åi;ra [ari;u(la-|l)il(lcr. Miir han fick spaning, Ijcder lian lappen taga fram tiuniniaii; lappen nekar. Da han länge fåfängt biidit, tnger han armen pil honom, forcn' upp triljan och fiirrn lappen det kan so, iippnar adrcna; liip|)('n liiiiaf danar och ix^dcr om lifvet, säger sig vilja ailVa fram, dii han [— den amlrcj straxl förliant, oeli siilcdes proeeileradi' med mati'{a». 141 atlilgsiuit s\i^. — Det iinfOrdu kan tjoiia till ytterligare hov is pil (lo svarijjhotor, livariiieti don tidon ow IVird i dossa traktor var föronad. Don K) företofTH vandrinj^^oii tillbaka till liulo lapinnark, dorvid dock kosan stilldes niora M norr, ht Kaitoin-sidan. Först strotado Linn.kus ocJi hans fiiljoslairaro nndor stark soni- niarhotta uppfiM* fjiUlbrantfin. oupphörligt af don ena hitjden öfvor den andra gilckade i sin tro att halva njltt toppen: "jag tror'", förklarade JjiNNiicus, "sjelfva backen var öfvor 1 mil h(">g, men vilrre jln 'i mil att gli u[)pföre, och hade vi ej fått sA tillrilckeligt vatten, hade vi försmaktat". Slutligen kommo de dock upp, då ""klilderna, som med svett voro genomvåta, be- gynte blifva styfva af frost". För att nå en lappkåta, nnlste man utfOr en så tvårstupande backe, att man "den ej gå kunde, utan måste lägga sig på ryggen och asa ned, hvilket gick uti en sådan forss, som en pil skjutits, ty det var ganska högt ocli brant". Med knapp nöd kunde LiNNvium stanna farten, alldeles innan han skulle hafva åkt ned i en fjällflod, som skurit sig väg djupt i snön. Följande dag passerades glaciererna på svenska sidan, wwn derunder insveptes de vandrando i en så tjock dimma, att de ej sågo öfver 2 alnar från sig, och '"voro då såsom en olilrd sjöman, satt uti vilda hafvet, dor han ser intet land och på alla sidor har att frukta stenklippor, ej heller hafver kompass". Man kunde här frukta att störta ned antingen utför fjällbran- ten — hvilket liändt en lapp några år förut — eller i en ström, ''som skiirit genom snöen så djupt, att nian hissna kunde se nederföre". Till all lycka upptäcktes ett renspår, hvilket följdes och loddo nr don forliga beliigenheten. Den 17 passerades åter Wirijaur och färden fortsattes från kåta till kåta. Den -20 på e. m. voro de framme vid smält- hyttan i Qvickjock, som lemnades först d. -J)). Under sitt vi- stande derstädes, liksom ock under fiirdeii mot Luh>å, var Lin- NiEiJs förnämligast sysselsatt med inluMntando af upplysningar om lapparnes seder och bruk, husgeråd, renskötsel, jagt, sjuk- 142 (loiiinr 111. 111. samt iiind iiodskrifvandn af utfOrli|j:a antorkniii- frar har<»iii. IJiuhu' (ItMina filrd, hvaroni C. 0. ickn inycknt ilr att saira. jLTJonlos ett uppdiiill vid riirkijaiir, hvarost |)(M*I(isko sndaii iiii- ju^on tid liodrols. Dotta vilio LiNNiUis sn \)h nilra liflll. Aii- liliid till saiöfda sju i SfdiindjjrAngfin <1. '_'(», ll(jd)L^'ldps lian och lians följosla^^arn, dit iiijLjcii hilt taiins att i\\\gh, gOra 011 tlottc ful" att doniiod komma till il)liolt'k (afskr. i Alirliiiffska saiuliiigeii). 14;» «l(M'k oj vara f Aug. kom han till Tornoå. Hår qvardröjdo LiNNiErs till d. 1), hvilando sig oftor do utståndna strapatserna, mon tillika nndersöknmle vegotationon kring staden. Sårski,''it sökte han att utfinna orsaken till don här årligen gängse boskapssjukan, hvaraf "50 å 100 mest år- ligen" dö. Han fann donna bero på förekomsten "till öfvor- flöd" af don giftiga sprilngörten (Ciciita virom) på kårrångarn(\ Botemedlet ansåg han vara, att denna växtiMi uppgräfdos och utrotades; "hon kunde priooccuperas af on piga, som logdos *) Genom (iU(U syiinfMlii;u skirkelse konimo lnula oskadade iindaii. 11 144 (ler till pH 011 månad att söka ut". Vinsten hilraf skulle for staden blifva "öfver 200 plåtar årligen. Den 1) Ang;, beg-af sijj LiNNm's till Kemi. der han till (len 11 var yåst hos Prosten Fkostkkus, och vidare ett stycke* in i Österbotten, till Maxaiiienii. "Men", säger han, "då Jag koin på gästgilvareg-., fick Jag hvarken liiist eller mat, ty de Ittrstodo mig ej, ej heller ville förstå mig. ty reste Jag till- bakas d. 12 Ang." Samma dag på altnnen kom han iiter till Toriieå och qvardröjde der — utan att något synnerligen an- milrkningsvärdt inträffade — till den 17, då han, ehuru "vii- dret var contrairt", sjöledes begat sig till Kalix. Under ett i)ar af de följande dagarne företog han utfärder till i n;irh(!ten liggande öar, men äfven här blef utbytet teinligen ringa. I Kalix gjorde Linnjsls bekantskap med domhafvanden i orten, Häradshöfdingen Michael Pairenuis Hoi.ieu, och följde snart denne tillbaka till Torneå samt derefter i båt uppför elfven först till Kengis eller Svappavari kopparbruk ^). samt derpå till Jonosuando jernbruk. Som emellertid hård frost nu inträdde, hvilken vittnade om att hösten för långt hade fram- skridit, för att ett besök i Torne Lappmark skulle kunnat ut- föras, och då f. ö. intet synnerligen anmärkningsvärdt här fanns att iakttaga, vände han med samma båt om, hade en snabb resa. utfor elfven samt återkom till Kalix, der han '"efter en stark och långsam fatigue hwilade sig hos Häradshöfdingcui Höijek". Härunder sysselsatte han sig förnämligast med att i den omgifvande trakten (äfven i Råneå socken) insamla och beskrifva der förekommande svampar, hvarjemte han ej för- summade att ytterligare göra sig underrättad om jordbruket, folkets ekonomiska förhållanden, lefnadssätt m. m. *) Härifrån skref lian bref till L. Uoukrg, datcradt cl. 14 (truligeii fclskrifiiing; i st. f. d. 24) Auu;. (intaijet i ("aui. von Linnks Srcnshui url/etcH lai/t. V, p. 71). — I LiNN.Ki da^^bok liniii^s en lucka IVir tidni d. 20- .'}() Auf,Mis(i, incii dcniia ryllcs i nåu;()ii iiiini af iippfiifttniia i den till Kfj:l. Vetenskaps S(ic'ii>t('toii in i'i (11 seiiaif autol)ingrali uppffifvcr, att lian »lärde af Hcifjinästar Svanukiki i Calix pii 'i (laij:nr odi on iialt Prolx-rkniistcii", biTor (Iftta säkerligen på t;tt iiiiiiiiesrel. 146 land Jlr alltid något nytt att so, undor dot att en resa wainnia väg tillbaka soni fram skulle antagligen erbjudit endast litet underhållande eller upplysande. Han liirdo sig dorför finska benämningar pä sådant, som lian trodde sig bäst behöfva, och ansåg sig så rustad till en Finlands-färd. "Uti kulit och regnaktigt väder reste Linnjeus från Björ- kenäs" for att fortast möjligt återvända till Upsala. Vägen togs härvid först till Torneå, der han på gästgifvaregården hade en 'artig conference med stormäktig Landsman"'), samt vidare mot söder längs finska kusten. Härunder besöktes som hastigast Uleåborg, Gamla Karleby, Jakobstad, Nya Karleby, Wasa. Chri- stina och Björneborg, och d. ;>0 på aftonen skedde ankomsten till Åbo. Naturligt är, att under denna forcerade färd stort tillfälle till iakttagelser och undersökningar ej kunde gifvas. Förnämligast var det landtbruksförhållandena samt folkets födo- ämnen, bostäder, klädedrägt o. d., h varom anteckningar gjordes i dagboken. De "svarta och genomsotuga" pörtena, hvilka hade luckor i stället för fönster och i hvilka det "luktade nan.f i Hamburg utgifna tidskriften Nledar- Snc/isische Nachrichten von i/ele/irten neumi Snc/icn (arg. I7;)2 N. 47 p. ;)!)8)^) den underrättelsen, att Herr Carolus LiNNMis, som pH uppdrag af Kgl. Vetenskaps-Societeten skulle undersöka Lapplands naturaHiistoria, redan i Maj anträdt sin färd. PJfter hans hemkomst lemnades i samma tidskrift (17;>:) N. 04 p. 52.')) en kort redogörelse för färden och för tvenne arbeten, Flora Lapponica och Lnchesi.s Lapponica, som voro under utarbetning. *) Uednii förr tiade sagda lidskrift meddelat hxcS friiii Ipsala, livari LiNN.tlus ocli lians nrbct(Mi iiiint loford oiiinäiiints. 1 aiiraiigcii 1732 N. VI |). 15, X[] p. 1)1 och Wll |). 177 hade omtalals hans Hortus CpUiudicHS och det der använda nya systemet, hans af 12 delar be- stående Fundamenta botanica samt hans under utarbetninfi; varande Mc- tlunlns aviiim iSuecicarum och Insecta Uplmidica. — Man har iippfjifvit, att författaren af dessa meddelanden skulle varit TiiNN.+;iis sjelf, som sähinda skrytsamt •m-j satt sitt ljus under en skäppa», och ett stöd härför har man trott sig tinna i de ordagranna citat ur Linn.ei maiiuskript, som här förekomma. Det är dock att märka, att de tre i denna not anförda brefven äro skrifna i Upsala under Januari, Februari och Miirs 1732, dä LiNNi^us vistades i Småland och Skåne, äfvensom att det bref, hvari Lapplandsresan omtalas, är dateradt »Upsala d. 3 .Funi», d. v. s. just ilen dag, då han befann sig vid Lycksmyren i Lycksele lappmark. Af IjINN/ei dagbok under utländska resan framgår dessutom, att det var förut vid ett besök d. 30 April 1734 hos »den ogement humane Prof. Kom,», som han såg sig viira i hans tidskrift »G gånger med största beröm beskrifven». — Åtskilliga omständigheter, livaribland den påfal- lande likheten mellan meddelandet i ofvannämnda N:o 4V och det lill- kiinuiigifvande, som af Kgl. Veteiiskaps-Soeietetens Sekreterare And. Ckl- siiJs infördes i Posttidningen, gör det mer än troligt, att det varit denne, hvilken bevisligen stod i korrespondens med Kom,, som Icmnat uiider- rältilser om Linnvei vetenskapliga verksamhet. Att liiNNVtais till på- seende lemnat nämnde sin gynnare sina i manuskript varande ungdoms- arbeten, är så mycket antagligare, som just dessa såsom meriter åburo- |)adcs i hans då till Societcten inlemnade, men iinnu ej åtgjorda ansö- kan om reseunderstöd. !i 152 Suj^Mlii lidskrift var oj d(Mi onda, som iiiidtMTattadc. utlan- dets liirdo (»ni don nnj,a< svonsko natuiiorskaron ocli lians iil- vontyrliya lärd. I Comniarciuni lAitevarium, ml liei Medicd! et SvinUiw Ndtntalis increinentum institution — on i Niini- IxTf^' ntkoiiimando publikation — meddelas först (I To;'» liehd. V p. ;)4), att enlig:t ett i London d. 1!) Dec. \l:\'2 al" Jo. J.\(!. Dnj-ENMUs till Trew skrifvet bref sknlle "a Botanophilo (|nodam, Ds. Linnkro*" (sic!) en lappländsk rosa liafva företa- gits för botaniska studier; härom hade brefskrifvaren erhållit underrättelse af Ani». Cklsu's, hvilken han träffat i London. I samma tidskrifts följandti arg-äng (hebd. X p. 7;>) meddcdas först ett af And. (Celsius i Berlin d. lö Febr. till Tkew skrifvet bref, och detta tjonar sAsom inledning till ett dorofter nioddeladt (till latin öfversatt) utdrag ur ett Linn^ei till don förre stiildt bref af d. 4 Jan. 17:;;P). Slutligen meddelade ilfven den i Köpenhamn utgifna tid- skriften Nye l^idender om Icerde og cnriense Sdijer on kort underrättelse om resan och de derunder gjorda iakttagelserna, uppenbarligen till det väsentligaste hemtad ur Ijinn.ei ofvan- näninda bref. Betecknande för den ringa förbindelsen den ti- den mellan Sverige och Dannuirk är, att det var först i Ok- tober 1734 - alltså fulla tvä år efter I^inn.ei återkomst till Upsala — som ät Danmarks literärt bildade allmänhet mod- delades den nyheten, att "Til Upsal er Vaml Linnveus, Pro- fessor Botar). (!), der .... har vioret i Lapland, fra samme sin Rojso igien tilbage kommen"''^). Skulle man nu framkasta d(!n frågan: förtjenar irrkli- (jen denna Linn.ei Lapj)l.nndsfänl (/enoin de dei umler vunna resultaten det myckna loford, sota dnda in i vara darolsor. i hvilka dä i värt land rådande, af modet och vanan beroende bruk ej sällan framhållas såsom ur hygienisk synpunkt väsentligt un- derlägsna, livad han sett hos lapparno. I mänga fall kan man ej annat än beundra hans sunda ui»pfattning och framtidsblick. i 011 liten, äniiii i bcli&ll vnrioidi; sniiiliiiu: lapska viixtur (so Tii. M. Fkiks, Ku Unneanskl Itevbarium i Paris^ i Vet. Ak. h'örh•')), ueli ännu sii isciit som 1771, , som iio i sko- •^cu, tristes oeli tjurvåino». (Aiit. under Linnks fciri liisninffar om dift-ten). '^) Rötmånaden. ") Han tiliägö^er sAsom en fördel, all i fjiillen »man ej så lätt skulle kunna skrida frän 8uri)riinnsrod()iiit'ii Mil d(dt;i iiiiirkviiitliiiii Inlk. sådant d(d> var, iiiiiaii d»d kniiiiiiit i 011 iiitiiiiarc borOriny med don oiiropoisku civi- iisatioiKMi. För liiNN/Kis sjolf var lapska rosan af största \\^\ <«'li l»otydolso. Alldolos pätaicliirt ilr iiomliiron, att iip or doii- saiiima lians onoryi stilrktos. lians votonskapliiia synkrots vid- yados. lians iakttaiiolsot'öriiiiiii'a skärptos: kort saydt, att lians iitvockling" tog- ott stort stog- IViiiii niiiut dot mål. som lian slntligon skiillo liinna. Och dortill rörvärfvado lian sig iifvon rika och oförgilngliga miiinon för hola lifvot. Vill iir sannt, att han mulor filrdon iiiangon gång slöt ondt till don grad, att han "oj villo rosa samma viig för -JOOU pliltar'') och för- klaradii: '"cnrionx har min rosa varit, mon (iiid trösto don, som skall si\ dyrt, som jag iiiM, betala sin ciirienxitot'"'-'). men niir mödorna voro förbi, glömdes de snart, undor dot att dot myckna nya, milrkvärdiga. ögat och själen tilltalande, S(.m mött honom nnder fjirden, framstod allt klarare och mora loc- kamhn Don nära beröringen ined de föraktade lapparne gjorde, att do förvärfvade hans varma sympatier, och ofta prisar han sedan deras friska, fria lif'). Framför allt hägrade under al- ') Bref till Stoh.kls iiilti natnral.; inskrpt i Linn. Soc:s bibliotek), — »Edis, dum seeurua e locto surgis, dunuiue eum petis, nec nosti veiiena nostra, quiv latent siih diilci niellc. Te non ol)ruit scorljutus, nec fcbris intcrmittens, nec ohc- sitas, nec podagra; tibroso gaudes corpore A alacri, aniniotiue iibero. O sancta iimocentia, estne liic tuus tlironus intcr Kaunos in suninio scptiMi- trionc intpie vilissinia lial)ita tcrra? nuninc prirfcrs stragiila liicc bctn- lina ntollibus scrieo Icctis plumis? Sic ctiam credidcre vcttircs, nec nialc». [Fl. Iai]!/', p. 270 under Betiila nana). ( If) >l ii lians korrospoiidtdit '), dii dii nu do iiuijostiUli;^a tiiillcn liirviil. FanMi nu vill. I inonlöso, tiicko fiallbloiiiinor: Aiiilroinedtv, Sa.i:i/rn(/(t', Didpmsitr, Dri/iidfs »ftc. 1 fAn so- dan aldrig- so dom )iM«r. lliUson dom ifVrtn niiiir nnul ott yt- lorsta valde, dii I roson tiidan'". i>ri LiNN;Krs mod alla sina skattor kom tillbaka till V\)- saJa. var dot on sak, som sarskildt vallado honom bokymmor. Dotla var lians okonomiska ställning'. I dot lön^i^aoiido (sid. II N) liar omnämnts, att lian boriiknado omkostnadorna tOr ro- san till (KM) dir. kpmt.. mon att han orhull blott 400. Vid upi)jL'-örando af sin kalkyl antog- han don väg, som sknllo till- ryiigaläggas, till 24(> mil. Donna sittra boroddo omollorlid pä on upponliar lolräkniiiii'''^!. och dä han homkommit, ansäy han sig- hafva tillryijrg-alagt (IJ-J mil (af livilka l5o till fots)'): ti'lon, som frän början ansloys till 20 vockor, hlof i ställ(>t (I mänad((r. Afvon mod antayando, att en dol af d(^ tillryjg-ya- la.g'da milen voro s. k. lappmil. hvilkas längd är fomligon bo- roondi^ pä do vägvisando lapparnos godtycke, är det alldeles upi)onbart, att don medförda roskassan var mycket för mager. Vax stor iordol för honom var den stora gilstfrihet, hvarmed han blof "vill fägnad" af svenskar, norrmän och finnar, liksom ock att den in-natnra-botalning, hvaraf han delvis betjente sig bland lapparne, var honom ganska förmänlig'*). Det kunde ^) Jonas Hoi.i.stk.n, först skollärare i Jockiiiock, sedan kyrkolierdc i Lule ii. *) Uppresan till Tonieå med sina atstickare till liapplaiid »blif- ver tillsaininaiis 170 mil» oeh »iiiVeii »a låii<,'t tillbaka .... afifver in snmma 240 mil». — Ijnn.i-:! svajjjliet i luilMicliken l'rainf,^'ir af liera fraii den tiden förvarade räkniuijar. ") Mrefvet till \. Cki.sius '/i \1X\. ^) »Nilr jat;- 'run(l han skulle kunnat koinnia i åtnjutande af detsamma. •') JoUAX liiNDKiou Ulisswokm var universitetets »bokförare» (- bok- handlare) oeli hade d. *'''/'ia 1728 erhållit kungligt privilegium på utgifvaude af de af Vetenskaps-Soeieteteu publieerade Avta literavia Sueeitv. 159 Redan innan (lotta understöd erhölls, hade Linn^eus pH annat håll sökt att bekoniiiia sfidant. Det kongl. stipendium, som han förut inneliaft, kunde lum, oaktadt medicinska fakul- teten gerna det önskat, ej liinyre fa bibehålla, enär den lag- stadgade tiden för dess åtnjutande utgick med vårterminen 1782'). Deremot fanns en annan stipendiestiftelse, neml. den Wredeska^), från hvilken han hoppades kunna erhålla något ''till beneficiuin att uppehålla sig wid Upsala med^ Något ordinarie stipendiernm var visserligen ej ledigt, men man plägade, då inkomsterna med något större belopp öfver- stego utgifterna, till behöfvando studerande utdela af dessa '"öfverskottsineder. För att komma i åtnjutande af denna förmån inlemnade Linn^eis d. U\ Nov. till Consistorium Aca- demicum en ansökan =0- Jemte honom framhöllo åtta andra studerande i de mest bevekande ordalag (några på latinsk prosa och en på latinsk vers) sitt stora behof af hjelp och hönföllo ödmjukt om erhållande af ifrågavarande öfverskotts- medel ; den farligaste medsökanden var en Candidat Ol. Muren, hvilken redan förr framstält liknande begäran och som nu ) I Medicinska Fakultetens till kansleieii ingifiia uppgift på inue- liafvarne af kgl. stipendier vårterminen 1732 heter det: »Caiiolus Li- NVKUs (sic!) ifrån 1728 till 1732 upburit 630 dir och således det rum "111 jultiden 1732 vacant, hwilket Lin.eus wäl meriterade, der det möj- ligt wore och sig göra låter». (Riksarkivet). **) Jfr. ofvan sid. 103. "*) Se bilagan n. 2. — Denna helt nyligen påträffade skrifvclsp synes i viss mån strida mot uppgiften sid. 74, att Li\n.ei!s endast hc- triiftando vårterminen 1729 klagat öfver nöd. (ienomläser man de stipen- dieansökningar, som den tiden till Consistorium aradcmicuni inlemna- des, får man emellertid det intrycket, att de sökande sökte iifverbjuda hvarandra i starka uttryck, för att rått bevekande kunna framhålla sitt l)eliof, hvadan man ej torde få taga dem alldeles efter Ijokstafven. Så- dana uttryck, som att erhållandet af ett siikt stipendium är »till niiti iindamåls fortsäftiaude så hög.stnödviiiidigt, att iag i vvidrig händelse seer mig ingen iilwiig», »proptor voluntatem divinam jiivate, Muicenates optimi; alias poriam» o. d., iiro alls icke ovanliga. 12 160 skriftligen varmt förordades af Prof. Dan. Diurberg. Resul- tatet blef emellertid, att konsistorium d. 18 Nov. med 10 röster mot 3 tilldelade Linn^us detta understöd, uppgåonde för firet till "r.O plåtar" O- Denna honom tilldelade förmån blef dock ej oanfäktad. Den 14 nilstföljande Februari upplästes nemligen i Consistorium ett af Riksrådet och Öfverstemarskalken Grefve De la Gardir till LiNN^:i ofvannämnde medsökande Muren skrifvet bref. hvari han ''lemnar sit bifall, at Consistorium Acad. wille för- foga den anstalt, at bemelte Muren ofvannämde sökte under- stöd wärkeligen må tilgodo niuta"^), hvarjemte Muren ingaf en inlaga af samma innehåll. Consistorium blef uppenbarligen både förvånadt och förargadt häröfver samt beslöt derfur, "at som bem:te Candidat i denna sin suppliqve mycket fritt och dierfft sig ut låtit, så måste han framdeles kallas före i Con- sistorio och dev förklara sig, då honom en skälig reprimande härföre bör gifwas"^). Tillika afsändes d. 2:) Febr. från Con- ') T sill sist författade sjelfbiografi safter Linné, att detta skedde »l)esyiiiiorlij!;eii <;enoiii Professor VValluaves p;uiistiga bemedlande». Detta framgår doek ej af Consistorii protokoll; i stället svnas Professorerna liKKOMUS, Hrrm.vnsson ocli Skyi,lbkro varit de, som kraftigast förde hans talan. — Som detta protokoll synnerligen tydligt lägger i dagen don uppfattning, som den tiden l)land professorerna var rådande om LiNN,t;iis, meddelas detsamma såsom bilaga i\. '^) Consisl. prot. ^Va 1733. "*) Hvad som egentligen synes Imfva förtörnat herrar eonsistoria- les, var, att han iippgifvit, att 15 af dem förut lofvat honom sina rö- ster orh att några rådt honom hänviinda sig till Grefve De i,a fiARDii''.. — Förbittringen mot MuRi;N lade sig snart; i protokollet för d. ^'.lo s. å. (liksom i senare) omtalas han med idel välvilja och loford. Om något »uppkallande» eller någon »reprimande» talas ingenstädes i proto- kollen. Vid lugnare eftersinnande torde man haft svårt alt finna nå- got »fritt och dierfft» i en böneskrift, som ilr affattnd i de mest servilt krypande ord och med böner till »llitgwördigste Kadren» (= Ärkebisko- pen) oeli siikandens »höggunstiga Förmiiu och Vener. Consist. Academici Höga opIi Wiilborna ledainiiter». 161 sistoriuin till Grefve Dj la Gardfe en skrifvolse, hvari han till början upplyses doroni, att han alls icke hade något att bestämma om Wredeanska stipendiets öfverskottsmedel. utan att detta enligt donationsbrefvet uppenbarligen tillkom Ärkebiskopen samt Consistorium, samt vidare derom, att re- dan i November Consistorium till stipendiat utsett Studiosus Medicina> Carl Linnj-^us, och att det kunde "nu mera sil mycket mindre gå derifrån, som bem:de LiNNyi':us äger alla de qvaliteter, som af en skickel. stipendiat erfordras och är derjemte utfattig, hafwandes han i studio Botanico redan giort besynnerl. och ogeniena profecter, hwarföre han icke allenast såsom docens förrättat Prof:s wälborne Olof Rudbecks före- läsningar i Botaniqven, utan blef och i förl. år af Societate Regia > fiteraria utfärdad at företaga en resa op til Lap- land, o Hh'- wid sin hemkomst upwist mycket så i Physiqven som botaniqven, som märke! . kan illustrera historiam Pa- triam" ^). -— Och härefter fick Linn^.us förblifva i oqvald be- sittning »inder det läseåret af '"Wredeanska öfverskottsmedlen''. Det återstår nu föga att tillägga till skildringen af Lin- NJii verksamhet och lefnadsomständigheter under det för ho- nom så betydelsefulla året 1732. Hvarmed han efter sin återkomst till Upsala sysslade, är lätt att inse samt är äfven redan antydt; det var ordnandet och bearbetandet af de hem- förda samlingarne och anteckningarne, som lade beslag på hela hans tid och allt hans intresse. Någon undervisning synes han under höstterminen hvarken velat eller hunnit meddela. Till julen synes han hafva nedrest till Småland för att der träffa sina föräldrar och syskon. Härom berättar hans broder ■^): "1732 om vintern besökte Linn^eus sina kära för- *) Ups. Univ. arkiv. Littera ad variof!. ^) Om detta besök i hemmet finnes intet omtaladt i sjeifbio^M-a- tii'i-na. Det får dook i viss mån bekräftelse d«raf, att i Smålands Na- tions räkenskaper tor 173;-} tinnes angifvot, att Linn.eijs vårterminen er- lade den nJVift »p-o felici reditm, som borde betalas af livarje lands- man, aom varit bortrest från staden. Höstterminen 1732 hade han er- lagt liknande afgift efter liemkomsten från Lappland. ■Ti i' 162 äldrar eller rättare: han kom hem julaftonen, under det att förtlldrarne läste till bords. Ack, med hvad glädje l)lef han icke dä emottagen! — Han talade om sin öfvi^-stäudna Lapi»- ska resa och huru mänga äfventyr han genomgått. Hans upp- resa var för bädo honom och föräldrarne sä mycket sensiblare, som han yttrade sig' aldrig mer fä se sin sjukliga och hulda iiuider'". Detta blef ock förhållandet, i det att hon följande sommar afled. 16M Biliiyn I. Kgl. Vetenskaps-Societetens öppna rekommendationsbref för Carl LiNNiEUS under dennes resa till Lappland'). Gunstigc Läsare! Säsoni Koii{i;I. öociutctciis giöromäl ibland alt, annat, i anlinlning af Kongl. MaijUs allcrnricligslu resolutions 4 §. består thenitiiinan, at flictta Rikets Historia naturalis genom behörig aktsainhet och ilit nia lieltte utarbetad och högre bräkt blifwa; sii har af Societcten elTtcr Pr.-v- sidis illusfris, Uiks-Uadets och Pra'Kidontens Högwälborne Hr. Grcfwe Akvkd llouNs nadguiistiga bifall och samtycke, gifwit af Ekebyholm d 2 sisticdne i denna månad, Studiosus Mediciniu H:r Cakoi,us Linn.kus i anseende till den grundcliga kunskap oeh föifareniiet han i bemcllc studio äger, blifwit utvvald, at anställa en resa på Societetens oinkåst- iiad til Norra delen af Swerige och serdeles til Lappland, at therest allahanda nytt och niärkwärdigt i de trcnne Naturens Riken noga up- s()ka, såsom allahanda slag Bergarter, Mineralier, Metaller, samt fossi- lier, diur, foglar och fiskar, insecter, och i synnerhet allahanda slag triin, (irter, gräs och mossar. Och som then Gunstigp Läsaren iärer tilförcnde wara nogsamt iifwertygad at thetta Societetens fattade npsåt, binder så wäl til de Physicaliske wetenskapernes tilwäxt, som til wårt K. Kiiderneslands heder ocii nytta, så förmodar ocli beder Soeieteten Ijenstligen at Gunstige Läsaren, af kiärlek för thet almäiina bästa, intet sig undandrager at på alt möjligit sätt wara bemelte Hr. LiXNiEUS ;)å ihes länga och beswärliga resa beliieli)elig, samt thetta hans berömliga och nyttiga förehafwande i hwargehandn mål understödia och befordra. Soeieteten skal en sådan gunst och godhet altid med skyldig fjrkiänsla weta at beiiiöta, samt iinska den gunstige Läsaren af den Aldra högste (iudeii all andel ig och timmelig wälsignelsc. Gifwit i Upsala then 12 Maij åhr IT.V2. l'å Kongl. VVeltcnskap-Societctens wägnar (Ifiulcrskrift saknas). Oii;^'iMal-koMce|)1et linnes föivnvadt i Kgl, VetcnNkaps-iSocietetcus arkiv 164 Bilaga 2, Studeranden Carl Linn^ei ansökan att erhålla Wredeska stipendiets öfverskottsmedel. ]VIae;nitiP(! Doiiiine Rector och Veiieraiiduin Coiisistorimn! Inför Hans Magnificnjnoc ooli Venerniulura Coiisiatoriiim föidiistar Jajj; mig i diiipaste ödiniiikliet mod donna min suppliqvc inkorna, an- gående öfwerskotz medlens i delt VViedianiska stipendiumei alitiiiutandc. Jag har im hela tijden först i Lnnd, sedan liär med stiirsta miida kun- nat mig uppeliåila, och nu äntcl:n ser mig ingen wäg (ifrig att kunna wid Academien utliärda, hälst som jag inge anhörige har att tillita, och dctt lilla stipendium Regium jag mig här tills hugnat af, är redan ex- spirurat. Drar altså till Hans Magniticcnce och Venerandum Gonsisto- rium den ödmiuka tillförsicht, att De mig, nu i största nöd stadd, här med täcktes hugna, liälst som jag är fattigare än någon af mina com- pclitorcr, kanske ock torde hafwa samma meriter, som do, dä jag iifwcn skall betlila mig, så snart som de, att blifwa publico till någon ticnst. Jag alwachtiir nu en gunstig resolution och förhlifwer med all wördnad Magniliei D:ni Rcctoris och Vencrandi Consistorii IJpsal. d. 16 Nov. 1732. ödmiuka^te licnare Oarl LiNN/t;us. Orit;inalet finnes i Upsiila universitets arkiv bland Acla Consistorii I73i!. I 1^ 165 Bilaija 3. Utdrag ur Oonsistorii Aoademioi i Upsala protokoll den 18 November 1732. § 13. Ciaf llr llector wid hunden, at nu skulle föietiicjas vote- ringen til det lediga stipendiatiuuimet tffter Map;:r Skuxck till Wredi- ska öfverskottsniedlcn, liwnrföre naiungofwes de, som här til si{,' anmält, nenibl. Mag. Nils Wallekil. Nericius, Dahlström Westm., Fetkus Elvius Dalek,, Vimmerstet Calm., Chuistoph. Justus Helsing , Santhe Santhteson Smol., Caul LiNN.fius Smoland., Cand. Olop Muueén Geslr., Halemus Uplandus. Prof. Bekonius voterade pii studenten Carl LiNN.fius Smol. sa för des stora medellösliet som des ogemeiia progresser uti studio Hu- tanieo oeh de ölrige delar af Medicinen, liwarföre han ock redan af experientissinia facultate Mediea fått veiiiam publiee doeendi, fast han och derjcmto gerna skulle önska at Candidaten Mikén, som han af- wen känner för en qwick och fattig dräng, matte wid tilfälle bli hiil|)en. Pr. WlNBOM faller efwcn pa LiNN.fiUS för de af Pr. Berosius anförde skäl. Pr. Klinoenstiehna efwenledes. Pr. BoHEU(i upskiekat sit votum skrifteligen för Cand. Muren, såsom medellös och mycket skiekelig. Pr. Frondin kan intet annat än lomna sit votum til Candid. MuRÉN för des store fattigdom och wackra progresscr i studierne. Pr. IIermanson faller med sit voto pa Linn.eus sAsom ganska fattig och medellös, 2. såsom den der med beröm förriittfvt Pr. Ruu- UECKS Lection i Potanitjueii, o. nyl. siiort en resa op til J.apmarkcn och derifrån hämtat mycket sa i physiqven som andra saker, som märkel. kunna illustrera Historiam Patriam. Prof. Nesselius conformerar sig med Hr. Pr. han tänkt votera på någon annan. Pr. Wallhave nämner LinN/EUS i anseende andragne skäl och motiven. Dr. ÖciiYLLHER(i, Som Cand. Mukkn iir et mycket \va(,'kert ämne oeh derhos fattig, hade han gierna fallit pu honom, men som Linn.eus IIermanson, ehuru til de för honom 16fi tiiiiKts warn iiiguiiiu siiiguliiri ocli sii tit siijniidcg scculiiri, är (loilio») ^rniiskii fnltig urli sa wida avancerat i sinn studior, at vxpericnlissiina racullns Medica erkänt liononi ffod al niijfoii tid förwnitn i l'r. wäl- l)ornc ilUDBECKS ställe dc^s Profession, sa kan him intet annnt, än l)ii'ailu des begiäran. Dr. VVallin l)ifaller Linn.kus, fast han för detta intet wetat, at han sökt detta stipendio. Dr. Celsius lät i,'eiioni Pr. Hekonius antyda, at lian ^m- sit votuin til LlNNJiUS. Dr. DiURHERO upskickat sit skrifftel. votum för Caiid. Muiuis i iiuscinide til des wackra studier och erbarn lefwerne. Hr Kektor [Professor E. Melanueh] tilstod, at han liatVt tankar |på] Cand. MuKÉN i anseende til des studier och wackra förhållande, men i anseende åter til de skäl, som för LinN/KUs anförde äro, sa confornio- rar han sijj: med de öfrige Herrar Consistorialcs för honom Linn.hus. Soin Stud. Carl Linn.eus sålunda per pluralitntem fat desse rif- wcrskottsmodcl, sa resolverades at Candidaten Murkn med första lägen- het måtte bli soulagerad. i s hot) iiiiii ml- illti at Ulll N i paj 11 i 110- rif- (!ll- Sill. in » n» » 53 }> 55 » 71 » 1) D I L>9 D 141 Rättelser. rad. '2 slilr; uinii läs: ii>cii (i slä«ttallaii) stivr: Fiimleiiiis läs: l.iii(lcliiis ( K » ) uppgifvcs Sniuucl l.iiiiiiui liiistiii viua foilil 1743; Ium: 1731. rad. 15 stilr: 1729 läs; 1728 not. "). Den gissuingsvis här lemnade lörklarinjf'Mi i);"i uUryckot »7 omgångar» är antagligen ej riktig, utan ilormed afsägs sna- rare, att kring det i salens iiiidt varandu disseklionsburdut voro anbragta 7 anititeatraliskl ordnade bänkrader, rad. 7 stär: uträknar läs: uppräknar )) 24 »en » ett )) 20 » en gång w en gång» » 4 » 1 6 »15 i Sodan Professor F. W. Häggström vid hUrvarando univcr- sitet meddelat undervisning i latinska spr/lkot i n.lra 40 år, af hvilka 31 sftsom ordinarie lärare, ingick lian till Kongl. Maj:t med underdånig anhållan, att han på grund af fylda i)b år måtte erhålla, afskcd från sitt emboto. Denna hans an- hallan blef den (5 Februari 181)3 i nåder beviljad. Ett lång- varigt och ansträngande arbete i universitetets och den foster- ländska bildningens tjenst var hårnied afslutadt. Då Pro- fessor Häggström nu gått att njuta det otiuni cam dujnitate, hvartill insigtsfullt och sanivetsgrannt fullgjorda plikter be- rättiga, följes han af kamraters och lärjungars odelade akt- ning, tillgifvenhet och tacksamhet, Till hans efterträdare såsom professor i latinska språket och litteraturen har Kongl. Maj:t den 7 sistlidne Juni i nåder utnämnt Docenten i sagda ämnen Filosofie Doktorn Per Perl son, hvilken af såväl Humanistiska Sektionen, som Större KoLsi- storiet enhälligt blifvit i första rummet föreslagen till erhå'- lande af den lediga platsen. Den dugande kraft, som han såsom forskare och undervisare redan lagt i dagen, utgöra en borgen för att romarspråket i honom skall vid vårt universi- tet erhålla en målsman, som kommer att fylla de kraf och de förhoppningar, som på honom ställas. Om sina lefnadsförhållanden och utgifna skrifter har Pro- fessor Persson meddelat följande: Per Persson teddes i V. Vingåkers försaniling af Söder- manlands län don 31 December 1857. Föräldrar: lieinmausegaren Per Persson och Brita Elisabet Persdottcr. loronliiadi'' dcii .il» Apnl iss(» till tioci-iit i kla.^^sisUa språk vl«l rpsala miivcr.sitcl. J-Ttrcslud c. o, iirofcsstircii i klassiska spraU vartcriiiiiicn IcS!)!, li(')stt(Tiiiiiu'ii |N!I'J samt IVaii och med varlcr- luiiicn |N!>,') (ill iiiiicvaruiMlc da^, ii|>|)('li("ill (len iiicil prorcssiircn i urckiskii språket <»i'li litlciatiircii iVtriiiadc' ('.\amiiialioiisskvldii;lu'lt'ii iiiidcr t'xaiii('ns[>t'rind('n i ScptcmlKT iSilO, den med pi'uri's,siii'('ii 1 latinska spriikct ocl» littcratnrcn rrircnadr cxAniiiiationsskyldinhctcn nndci' cxanicnspcriitdcrna i Maj l.siH, lS!t;!, Isitj odi Isj),') samt den med c. o. proli-ssnrcn i klassiska spi'äk tVircnadc rxamiiiatinnsskvl- diulictcn nndor cxamcnsDci^iodcnia i Mai ISSil. 1S!)(I ocli ISilL'. ln">ll )t 1 I p.sala. Ilar (if tnjchcl iihiijril : ludia ctvmolotiica, comiiifntatid Mcadcmica. Ipsaliac |.SS(). m inskriften tVan (iortyn (i Sprakvetcnskaplii^a sidlskapels i Tp- sala t<")rlunuilinfj;ar ls,Sö--liSSS) Om gr. vua(ji(v) : v^niuv : lat. iiatis (i Nordisk ti*trjili\i'ii ProiiiMiiiiialstaiiitii im- ut- iiml \'('r\viiii(l- tcs (i lii(li>^n'nnani.s('lic F(»i's<'liiiiig('ii, /citsolii'. Iieradsgcjicljon vtiii Karl IJiii<>inaiiii iiimI Willuliu StrcitlKTji Hd. II, I(S}»lJ). Oii» l)(!tyos: jäiiitf en cx- kurs oni ijcn 'jjrckiska, rrsp. indociiroiiciska //-cpciithcscn (i lJ|>().sula,stii(lici' tiilc^^nadc Scipliiis Hu^yc pa lians tiO-iira ITmIcI- Minlag, rp^ida 1n!»i*). Ktyni(tl()j;i,s('li(',s (i Kulni's Zcitsi-lir f. vcirgl, Spnifldorsdiinig Hd. XXXIII, LSU.I). Klyiuologisches (i Hciträgc z. kunde; d. indugcrni s] 'skjIwmi, licraus- gogel). von A. iJfz/cnIxirgor und \V. Prcllwit/ i>d. XI X, |N)?;{). Dr origino ac vi primigciiia gi-rinidii et gcrinidivi latini I (Sk il- U'.v utgifna al' llinnani.sliska vcleiiskapssanifinidot i l'psala;. Nyare undiixikningai- |)a don IMantinska pntNodiens oinniilo (.-^krir- lor utgifna af lliuiianisti.ska voton.skapssarnfun■ V,. ..1 i- ■■;- ■■ v, ■*-■