CHRISTINA.

Första Delen.

DROTTNING

CHRISTINAS

H I S T O R I Ai

AF

II Pe C ATTEAU~G ALLE VILLE , il

f. d. Pastor

vid Franska Reformerta Kyrkan i Stockholm?

Ledamot af Kongl. Vettenskaps-åkademien och Riddare af Kongl. Nordstjerne - Orden,

FÖRSTA DELEN.

ÖFVERSÅTTNING.

NYKÖPING, TRYCKT HOS P. E. WlNGE, 1821»

TILL

HANS MAJESTÄT

KONUNGEN.

Stormäktigstc, Allernådigste Konung!

2 ill den Thron, hvilken CH.RIST1K A f or doni om- gifvit med glansen af sitt snille, sin dra, vågar jag i underdånighet nalkas, att vid foten af den- samma nedlägga frukten af några mina bekymmer- fulla dagar, dem jag anvdndt att i Svensk dr ägt kläda denna i Nordens häf der namnkunniga Drott- nings Historia.

Bland de dyrbara stunder, egnade åt Landsfa- derliga omsorger och helgade åt dyrden af det Majeståt, som åtföljer en Stor Konungs Spira, måtte EDERS MAJ :T med välbehag hvila vid minnet af f ordna GUSTAVERS och CARLARS tider l Sjelf segrande Hjelte , värdes EDERS MAJ.T med ljuf tanke ännu dröja vid de fält, der lagerhéljde Hjeltar, med de krigiska åskorna och de blixtrande svärden, gifvit större klarhet åt Re*

ligionens tända fackla ; med sorglig känsla, vid det falt, der den store GUSTAF segrande fåll, lik Eken , som blott stöi^tas af den vilda orkanen. Hvilket redligt Svenskt hjerta återkallar ej med djup rörelse minnet af Lutzen? Hv em förgäter ett Leipzig, der GUSTAF ADOLPHS, Uka med CARL JOHANS seger , tolkar hjeltemodets åra och mensklighetens dygder? — Och, då nu, under skygd af fridens Olif, vettenskaper och konster uti EDERS KONGL. MAJ:T vörda sin milda Genius, värdes EDERS KONGL. MALT kasta en Hick tillbaka åt det flydda tidehvarf , hvars glans ännu omgifver Konunga-Thronen, derifrån ljuset sprider sina strålar, och ära och sällhet beredas ett Folk , hvars kärlek blifver en älskad Konungs belöning.

Det är således i dubbelt af seende jag underdå- nigst vågar hoppas, att Christinas Historia , ehuru på Modersmål et åf v er flytt ad af en oöf vad hand , må likväl, uti EDERS KONGL. MAL.TS Höga Namn, njuta ett beskydd från Thronen, der en Nådig KONUNG ej dömmer afsigten ef ter förmågan , utatt rnildt och öfverseende mottager en svag gärd af den obrottsliga trohet , det nit och den djupa un- dersåtliga vördnad, hvarmed jag har Nåden fram- härda ,

Stormåktigste, Allernääigste Konung! Eders Kongh Maj:ts

allerUhderdånigsté *> tropligtigste tjenare och undersåte

Joh. Fredr, von Köhler? Baron och f. d, Fendrik.

Författareös Företal.

let har icke gifvits någon namnkunnig péfSoHi of ver hvilken man ej skrif vit fler e böcker , men få $ hvilkas historia man f or fattat é Denna anmärk* ning kan lämpas på Sveriges Drottning Christina, Ehuru flere Författare sysselsatt sig med denna Drottning 7 har det hela af hennes lefverne och regering ännu icke varit utfor dt på ett tillf rids* ställande sått. Man har icke tillräckligt låtit kanna det inflytande, hon hade på sitt Fäderneslands och Europas oden; vidden och följderna af det be- skydd hon gaf vettenskaperna , vitterheten och kon * sterna; de ädla dragen af hennes kar akter, och dö driffjädrar som styrde hennes uppförande. Johan Arkenholtz, född i Sverige , och som rest i Tysk- land, Frankrike och Italien, har utgifvit fyra de- lar in 4/0, under titel af Memoires , concernant ' Christine; detta Sammandrag innehåller nyttiga årnnen; men det å,r sammanfatta dit utan ordnings utan method,- småaktiga detaljer borttaga hufvud- sakliga ämnen, och det fordras ett ovanligt tålamod- att uthärda dess läsning. Lacombe, &' A lembert och några andra, hafva of ver Sveriges Drottning gifvit upptäckter, som röja stilens häftighet, anek- dot-samlingar, der ämnet knappt är ytligt vidrårdt , 0ch som ofta fela mot noggranheten och sanningen.

Betraktade i alla sina hänseenden, framställa Christinas lefverne och reger ing ett af de mest omvex- lande historiska ämnen, och mest tjenlige att fästa uppmärksamheten. Prinsessans minderårighet var en lysande fortsättning af Gustaf Adolphs höga brag- der, under de stor sta Gener al er s , de skickligaste Mini- strars inseende', hon utmärkte sin regering då hon gaf en ny kraft åt de militäriska foretagen , och åt dessa ryktbara underhandlingar, som medförde Westphaliska Freden; då hon upplyfte sin Nation till den högsta grad af storhet, och i Norden ut- bredde lärdom och upplysning. De resor hon gjorde i Tyskland , Italien och Frankrike satte henne i re- lation till Europas, genom börd, rang och snille, utmärktaste Män, Under sitt vistande i Rom, del- tog hon i flere betydande händelser, och alla talan- ger erhöllo af hennes frikostighet den högsta upp- muntran. Christinas namn omgafs af de fleste Hj el- iars , Ministrars och Lärdes i hennes tidehvarf; desse är o, å ena sidan, namnen af Baner, Torstenson , Condé, Turenne, Oxenstierna, Richelieu, Mazarin; å den andra , namnen af Cartesius, Pascal , Gassendi, Cassini, Salrnasius, Bochart. Ovanliga händelser och scener, kontraster mellan karakter och uppfo- rande, som är o verkningar af Christinas lifliga in- bildningskraft, af hennes otvungna och stolta sinne- lag, af hennes smak för oberoende och passion för uran, framställa sig för att intaga filosofen 7 som

studerar menniskohjertat och verldsmannen som sö- ker att förnöja en häftig nyfikenhet.

Jag har sorgfälligt anfört de källor, hvarutur jag hämtat; de flesta voro okände i Frankrike; jag har förskaffat mig dem under mitt vistande i Sverige* Man har sedan medlet af sista århundradet i detta land utgifvit ett stort antal arbeten, samlingar och historiska dissertationer, på latin och svenska , som innehålla dyrbara skänker till namnkunniga re- geringars historia, i synnerhet Christinas. Arkiver \ allmänna och enskilt a Biblioteker hafva gjort mig bekant med Manuskripter, som hafva af seende pä. rikets inre tillstånd, de militäriska exp editionerna , underhandlingarna vid Munster, Osnabruck, Chri- stinas förbindelser med de Lär da , och hennes vi- stande i Rom. Genom underhållna brefvexlingar med större delen af de familjer, hvilkas förfäder spelat en röle vid de vigtiga epokerna, har jag hunnat samla traditioner, till hvilka intet spår finnes i Memoirerna, och som satt mig i stånd att gifva mera utveckling och målning åt mina berättelser,

Christina skr ef ganska många br ef på svenska , franska, italienska, tyska och latin: somlige till furstar, generaler, ministrar; andra till lärde och fruntimmer, utmärkta för deras snille och talanger» Man skall i sjelfva arbetet och de bevisande handm

Ungarna finna alla bref , som kunna tjena till kän- nedom af Drottningens karakter, snille och lefnads- sått, eller sprida ljus of ver vigtiga omständigheter i hennes regering. Öfvertygad, att de blifvit för- falskade och vanställda uti de utgifna samlingar \ under titel af Lettres choisies och Lettres secrétes de Christine, har jag endast användt original-tex- ten, bibehållen af Colomiés, Arkenholtz och andre trovärdige historieskrifvare*

DROTTNING

CHRISTINAS HISTORIA.

FÖRSTA DELEN.

Från Christinas födelse till hennes myndiga år, 1626 — 1644,

Gustaf Adolph hade, mot slutet af år 1626, se- dan han årefullt slutat en expedition i Polen, åter- kommit till sitt rikes hufvudstad. Få dagar derefter , den 8 December samma år, nedkom hans Gemål Maria Eleonora af Brandenburg med Christina* Barnets brunletta hy och starka rost gjorde troligt, att det var en Son, och man skyndade att under- råtta Gustaf Adolph derom. Når villfarelsen upp- täcktes, åtog sig Konungens Syster, Prinsessan Ca- t härin a , att upplysa honom derom; hon öf ver lem- nade honom barnet, med förklarande, att han blif- vit far till en dotter. Konungen visade ingen be- störtning, tackade himlen och sade: "Jag hoppas, "att denna Dotter skall en dag hos mig uppfylla "en Sons ställe; hon skall blifva förståndig, tillade "han, ty hon har narrat oss alla." Maria Eleo- nora visade sig icke lika undergifven. Sedan hon tillkånnagifvit sitt missnöje, trodde sig de fruntim- mer, åt hvilka Prinsessans vård var anförtrodd, utan förebråelse kunna vårdslösa henne; hon gjorde flere farliga fall, hvaraf hennes våxt led, så att den ena axeln var högre ån den andra. I en län- gre hunnen ålder, förstod hon likvål att med myc- ken skicklighet dölja detta fel genom sin gång och sitt klådnadssått.

Om våren året efter Christinas födelse, öfv er- gick Gustaf Adolph åter till Polen» Han vann ttya framgångar, men blef farligt sårad, och flere månader förledo innan han kunde återfå sina kraf- ter. Den fara han lupit, tjenade honom till var- ning. Af omståndigheterne kallad att fullfölja stri- dernas bana, och då Christina var thronens enda stöd, låt han genom ständerna gilla och stadfästa hennes arfs-råttigheter. Från detta ögonblick ut- stakades åfven af honom planen till hennes uppfo- stran, den han önskade grundelig och adel, och att hon derigenom skulle erhålla alla de kunskaper, som upphöja sinnet och gifva fasthet åt karakteren* Då han vistades i Sverige, sysselsatte han sig ofta med henne, och bemödade sig sjelf att bilda henne efter sina afsigter. Hon var knappt två år når han tog henne med sig till Kalmar* Når fästnings- kommendanten ioke vågade afskjuta kanonen, af fruktan att förskräcka barnet, sade Konungen: "Låt "man skjuta, hon år en soldats dotter, och bör "vänja sig vid detta buller." I stället att blifva rådd, klappade Christina med händerna, och be- gärde att salfvorna skulle fortfara. Konungen låt henne sedan bevista mö|istringarne och krigsöfnin- garna, och vid dessa tillfållen visade hon, oaktadt sin späda ålder, mycken tillfridsstållelse och en oförsagd behjertenhet, som förtjuste hennes far. "Låt mig blott få råda, sade han, jag skall en dag "föra dig på stållen, der du skall hafva nöje."

Gustaf Adolphs snille, hans själs storhet och rättskaffenhet hade vid honom och hans thron fästat de familjer, som långe med afund sett hans makt, och af hvilka flere nyligen erfarit Carl IX:s håmd, Gustaf Banér, en af de Råds- herrar, som, emedan de förklarat sig för Sigismund,

dömdes under Carls regering att då på schavotten, hade efterlemnat flere söner. De syntes vid Gustaf Adolphs hof, hlefvo der emottagne med utmärkt aktning, och egnade sig åt en monarks tjenst, hvil- ken, genom ett ådelt uppförande, kom dem att glömma hans fars stränghet. Johan Banér, stridde i Polen och Tyskland vid Konungens sida, och upp- rätthöll, efter hans död, hans vapens ära. Axel Banér, af ett mindre lysande snille, men en ren och öppen karakter, hade Gustafs hela förtroende, Konungen ingick med honom en af dessa närmare vänskapsförbindelser, hvilkas behag furstar så sällan hafva tillfälle att erfara. Det var Axel Banér, re- dan beklädd med Rådsherre-värdigheten och Öfver- hofmarskalks-embetet, som Konungen utnämnde till Christinas första Guvernör. Han utvalde till hen- nes andra Guvernör, Gustaf Horn, af en från Flan- dern härstammande men sedan längre tid i Sverige införd familj, och som åt detta Land gifvit flere utmärkte mån. Horn hade rest i Europas fle- ste länder; han talade flere språk väl, ägde ett odladt förstånd och hade vid fremmande hof bildat sig efter en ton af belefvenhet och värdighet, som väl icke ersätter förtjenster och talanger, men upp- höjer dem och gifver dem ett större inflytande* Konungens Hofpredikant, Johannes Matthise, ut- nåmdes till Prinsessans Lärare. Undervist vid Tysk- lands bästa Universiteter, af naturen begåfvad med en stilla och klok karakter, var Matthias värdig detta val. Han hade icke allenast studerat Theo- logien och de dithörande vettenskaper , utan ock historien och vitterheten, och kände i synnerhet åldre litteraturen. En förnuftig tolerans herrskade uti hans religiösa tänkesätt och i detta afseende var han sitt tidehvarf ganska öfverlågsen. Denne akt- ningsvärde man förstod att ingifva Christina mycket

8 *****

förtroende. Man finner uti prinsessans memoirer och bref, uttryck af de tankesätt 7 hon alltid bibe- höll för honom

Gustaf Adolphs faderliga omsorger för sin dot* ter, gjorde på henne ett djupt intryck, och bidrogo frtt, från barndomen, gifva henne upphöjda tanke- sätt och passion för åranc Hon hade för sin far den innerligaste tillgifvenhet , befann sig med nöje uti hans sällskap och fågnade sig åt berättelsen om hans hjeltemods höga bedrifter. Dessa böjelser stärktes så mycket mer i hennes sjal, som hennes mor gaf henne få ömhets-bevis och sökte icke att tillvinna sig henne. Imeilertid nalkades det ögon- blick, når den unga prinsessan skulle för alltid skil- jas från sin far, när denna far, som älskade henne ömt, skulle for sista gången omfamna henne. En. ny bana öppnades för Gustafs verksamhet, och hart beslöt att, i spetsen för en armée? gå öfver till Tyskland,

Tillrustningarna gjordes med drift, och Konun- gen gaf vigtiga befallningar, när hans dotter, då fyra år gammal , begaf sig till honom för att hålla till honom ett för sakernas ställning låmpadt tal, som man låtit henne lära sig och med mycken sorg- fällighet öfverlåsa. Når Gustaf deråt icke gaf nå- gon uppmärksamhet, fattade hon i hans kyller och drog honom till sig; han kände sig rörd, och slöt under tårar prinsessan i sina armar. Före sin af- resa, presenterade han sin dotter för Rådet; tog, då han reste, af henne det ömaste af sk ed och öx-

De anteckningar Christina lemnat och hennes första bref, hafva i synnerhet förskaffat mig de om- ständliga berättelserna öfver hennes första lefnadsär och uppfostran»

rerlemnade henne i hans systers prinsessan Catha- binas händer, hvilken ägde hela hans förtroende. Drottningen skulle åtfölja Konungen till Tyskland. Efter sin fars afresa gret Christina beständigt i flera dagar, och nian blef orolig ofver hennes helsa.

Arméen ankom till Tyskland, och Gustaf öf- verlemnade sig åt de stora föreningar, sorn skulle försäkra framgången af hans företag; han syssel- satte sig med sin åra och Europas öde. Men på. samma gång öppnade han sitt hjerta för naturens rörelser och kastade en blick tillbaka på sitt fäder- nesland och de sina. Han skref till Kanslerer* Oxenstjerna ett bref , af tidens minnes-skrifter lem- nadt åt efterverlden. Sedan han på det enståndi- gaste uppmuntrat sin minister att vaka för Sta- tens väl, tillade han t "Gör för mig och de mina, "hvad jag sjelf skulle göra for er och edra, om jag, "af Guds nåd, lefcle nog långe, för att låta er på "samma sått behöfva mig* Om jag i hånseende "till mig förtjenar någon tillgifvenhet , och i många 5'andra afseenden , böra de mina våcka deltagande; "de åro qvinnor; modren år utur stånd att råda "sig sjelf; dottren år ännu barn; olyckliga, om de 55 böra herr ska, och hotade af faror, om andra hunno "så långt att herrska ofver dem. Den fonhet, na~ " turen gifver föräldrars hjerta, låter dessa rader "iiyta ur min penna ~)-5?

År 1652 slutade Gustaf Adolph sin bana pa Liitzens slätt, under det han förde sin armée till segren. Christina var knappt sex år, och kundö

Detta bref finnes i Arkenholtz^s Meraoirer, i Gezelii Biogranska Dictionairs 3 Art. Oxenstjerna, och i an- dra Samlingar»

ånnu icke gålda åt sin fars skugga någon annan gård ån sin saknad och sina tårar. Men Oxenstierna, som begifvit sig till Tyskland, de generaler, som deltogo i Monarkens hjeltedater och Senaten i Sve- rige, vakade öfver Statens interessen och öfver det kongliga barnet, thronens enda stöd. Stora talan- ger hade under Gustafs hågn utvecklat sig; energi och verksamhet hade blifvit allmänna, och sinnena lyftes utan möda till händelsernas storhet. Chri- stina utropades i Tyskland, att så såga, i sjelfva hennes fars dödsstund och vid bullret af den seger han döende hade vunnit. Alla generaler, åfven de tyska furstar, som antagit tjenst i Svenska Ar- méen, svuro Gustaf Adolphs Dotter huld- och tro- hets-ed, och en ung sex-årig prinsessas namn stod i spetsen för de ryktbaraste krigares vapenbragder.

Ständerna, som hade församlat sig i Sverige, så snart man förnummit Konungens död, hyllade Chri- stina sedan de stadfåstat hennes rättigheter. Då en Riksdagsman af Bonde-Ståndet hört Landtmarskalkens proposition i afseende på thronföljden och hyllnin- gen, frågade han: "Hvem år denna Christina? vi "känna henne icke, vi hafve aldrig sett henne!5' Sedan Landtmarskalken fört Prinsessan ut i rikssalen, nalkades Riksdagsmannen med många andra, och då han uppmärksamt betraktat henne, sade han: "Ja, det år Gustafs ögon, panna och alla drag, "hon år hans dotter, må hon blifva vår Drottning.'4 Ständerna rådslogo derefter öfver regements-förvalt- ningen, och tänkesätten voro delade: somlige pro- ponerade att välja en ensam Förmyndare eller Riks- föreståndare, efter ett i Sverige fordom ofta iakt- tagit bruk; andre voro af den mening, att fördela Riksstyrelsen emellan Statens störste Mån eller 5 Rikets Råd. Denna mening, som var enlig med de

instructioner Gustaf Adolph lemnat vid sin afresa, fick pluralité, och man beslöt, att Christina under sin minderårighet skulle stå under förmynderskap af de 5 Rikets Råd, som i förening med Senaten skulle fåra Riksstyrelsen. Om Drottningen hennes mor blef icke fråga, ehuru denna furstinna hade alltid varit sin gemål omt tillgifven, hade hon al- drig tyckt om Sverige, och Gustaf sjelf medgaf, att hon ej ågde några af de for Riksstyrelsen nå- diga egenskaper. Man skiljde på lika sått från de publika årenderna Gustafs Svåger, Pfalsgrefven Johan Casimir, åt hvilken Monarken, före sin af- resa till arméen, hade anförtrott finans-förvaltnin- gen, men hvilken såsom utlänning hade få anhån* gare i Senaten.

Beslutet angående Riksforeståndareskapet hade förnämligast blifvit fattadt efter Kansleren Oxen- stiernas råd, hvilken redan innan Konungens död hade begifvit sig till Tyskland, och skrifteligen blif- vit rådfrågad. I egenskap af Kansler var han en af Rikets fem Råd, och flere medlemmar i Senaten voro hans nära slågtingar. Han betjenade sig af konjunkturen för att låta en Akt gå igenom, som betåmde Regeringsformen i dess våsendtligaste hän- seenden. Denna Akt framgafs på Riksdagen 1634 såsom ett verk af Gustaf Adolph och såsom ett dyrbart arf efter denne store Monark; men man var icke i okunnighet om, att Oxenstjerna till större delen, sjelf hade uppsatt den, och i flere stadgan- den igenkände man tänkesätt, gynnande för de sto- xas inflytande, dem man beskyllde ministern att vilja insätta i jemlikhet med de mäktigaste familjer. Då imellertid sakernas ställning fordrade enighet och åfven uppoffringar, och då Kansleren genom sina talanger och tjenster hade forvårfvat sig ett be*

12 —

tydande anseende och det hela af hans afsigter syn- tes lämpligt och nyttigt, blef Regeringsformen an- tagen, sedan den varit "underställd en Kommittées granskning, som i några afseenden inskränkte den. Som den i sina förnämsta punkter bibehölls under Christinas och hennes efterträdares regering; som den hade ett stort inflytande på händelserna, och då, betraktad relatift till sin omfattning, den var den första urkund af detta slag, som blef bekant i Europa, måste man göra den mera omständligt känd *).

Lutherska religionen var föreskrifven såsom Regentens och Statens. De under Gustaf Wasa och Carl IX stadgade Påbud för att stadfästa arfs- rätten till thronen, bekräftades åfvensom den åt Gustaf Adolph serskildt gifna försäkran i hånseende till Christinas rättigheter. Nationens högsta Sty- resman borde regera efter de enligt styrelse-författ- ningarne vid Riksförsamlingarne upprättade lagar. Senaten var hans råd, han utnämnde dess medlem- mar, men kunde icke välja dem bland andra ån Ri- kets Adel. Rådsherrarne borde till antalet vara ljugefem; detta antal kunde likväl efter omständig- heterna förökas. De fem Riksråden , Drots, Marsk, Amiral, Kansler och Skattmästare deltogo i Sena- ten, och hade första rummet bland Riksråden. Se- naten tillhörde, icke allenast att gifva Monarken råd, utan ock att understödja hans intressen hos na- tionen och nationens hos Monarken. Denna corps utgjorde då en medlare mellan Regenten ock Folket. Styrelsen var delad i fem departementer eller rni-

*h Originalet är förvarade i Stockholms Arkiver: Ar- kenholtz har låtit trycka denna Akt i sina Memoires de Chhistine,

— 13 —

riistérer, Justitiae- Krigs- Marin- Kansli- och Finans- departernenterne. I hvart och ett af dessa departe- ment var en af rikets fem Råd, under hvilken stod ett heståmdt antal Rådsherrar, Assessorer och Se- kreterare. Riket var deladt i 23 Landshöfdingedö- men och 14 Lagsagor, underdelade uti Häradsrätter. Alla sysslor och embeten tillhörde Konungens ut- nämnande; likväl var honom ålagdt att i anseende till högre embeten gifva adeln företräde. En utom- ordentlig domstol, sammansatt af alla Råden, af Ledamöter från alla Öfver-Råtter, Läns-styrelser och de förnämsta städers Magistrater, dömde öfver de brott, som till sin natur eller för den anklagades rang, icke fingo undergå den vanliga proceduren* Högsta befälet ofver armeen skulle blifva i Konun- gens händer, och tropparnas organisering bero af honom allena. Vid vigtiga tillfållen, då det blef fråga om extraordinära krigsrustningar, nya påla- gor, eller om ändringar i Lagarna, sammankallade Regenten Riksdag eller Ständernas församling. Den- na församling utgjordes af Senaten, af Adels-Stån- det, hvars representanter voro grefvar, friherrar och besutne myndige adelsmän; af Preste-Ståndet , Erke-Biskopen i Upsala, Biskoparna och ett visst antal Kyrkoherdar från kvarje Stift; af Borgare- Ståndet , en Borgmästare och någre Borgersmån från hvarje stad, och af Bonde-Ståndet, någre Bön- der från hvart hårad. I de omständigheter, då det allmänna bästa fordrade hemliga rådplägningar, el- ler hastigare resolutioner, kunde R.egenten samman- kalla en församling af de förnämste i Riket, be- stående af ö:ne Adelsmän från hvarje Lagsaga, af Erke-Biskopen och Biskoparna, och af en fullmäk- tig från Stockholm, Götheborg och de andre mest betydande städer; i fall af Konungahusets utslocknan- de ? utan föregånget val af eftertrådare 7 borde sty-

— 14 —

relsen fåras af de fem Rikets höga Embetsmån , i förening med Senaten, till dess Stånderne utlåtit sig öfver Successionen. I fall af minderårighet , skulle Laga Makten utöfvas lika af Riks-embetena och Rådet, likväl på det sått, att regenten, då han uppnått myndiga år, skulle hafva rättighet att döma, ofver Minderårighets-regeringens förvaltande och bibehålla eller förkasta de under den tagna mått och steg.

Denna constitutionella Lag bekräftade de då tjenstgörande Riks - Embetsmån i egenskap af För- myndare eller Riksföreståndare. Det voro mån, lika utmärkte af deras förtjenst och börd, och som genom en lång erfarenhet hade fullkomnat sig i Stats-årender. Christina erkände de förbindelser hon hade till dem, och deras under hennes minder- årighet åt Staten gjorda tjenster. Riks-Drotset Ga- briel Gustafson Oxenstjerna var aktningsvård ge- nom sin milda och stilla karakter, sin samvetsgranna xedlighet och arbetsifver. Riks-Marsken Jakob Pon- tusson De la Gardie, som, under Carl IX:s regering eröfrat åt Sverige en ny Provins i Ryssland, var af en öppen , redlig karakter, och visade vid alla till- fällen det största nit för rikets åra. Riks-Amiralen, Carl Carlsson Gyllenhjelm, Konung Carl IX:s na- turlige Son, hade uråldriga seder, ett orubbeligt mod, och utmärkte sig i Polska kriget, genom sin tillgifvenhet för Konungahuset. En ganska hård tolfårig fångenskap i Polen hade satt hans själsstyrka på prof och vänt honom vid en, för Statsmän så nyttig, djup öfverlåggning med sig sjelf. Riks-Skatt- mästaren Gabriel Bengtson Oxenstjerna hade vun- nit en allmän högaktning genom sin oegennytta och sitt kloka uppförande vid flere svåra konjunkturer; men af alla Drottningens förmyndare var Axel

Oxenstjerna, Riks-Kansler och uppdragen vården om de utvårtes angelägenheterna, den som spelade den mest betydande röle och hade största infly- tandet.

Denne märkvärdige man föddes år 1583 på ett familje-gods, Fånö, i Upland. Hans far hade med utmårkt heder innehaft en plats i Senaten; hans mor var af Bjelkiska familjen, slågt med Konunga- huset genom Johan III:s andra gifte. Det var hon, som hade inseende öfver hans första uppfostran , se- dan hans far blifvit honom beröfvad få år efter hans födelse.

Då han något studerat i sitt fädernesland, be- gaf Oxenstjerna sig till Tysklands då mest namn- kunniga Universiteter, och tillbragte flere år i Ro- stock, Wittenberg och Jena. Han disputerade pu- blikt med mycken framgång och tog magister-gra- den* Af sin familj , som smickrade sig att se ho- nom uppnå Erke-Biskops-vårdigheten, bestämd till andliga Ståndet, vinnlade han sig i synnerhet om Theologien, kyrko - historien och lärda språken. Imellertid studerade han derefter, lagfarenheten , statskunskapen, vitterheten och fullkomnade sin bildning genom resor i flere länder. Naturen hade icke begåfvat honom med en lif lig och hög inbill- ningskraft; men han visade tidigt ett manligt och stort förstånd, en djup skarpsinnighet, mycken ka- rakterstyrka ock skicklighet vid arbete. Hans bord och anseendet af hans rikedomar kommo honom att snart fatta lyckliga och höga förhoppningar. År 1605 visade han sig och blef smickrande emot- tagen vid Carl IX:s hof. Han afstod då från and- liga ståndet och sedan han fullgjort en diplomatisk beskickning till Mecklenburgs blef han, vid blott

ö6 års ålder, utnämnd till Rådsherfe. Han ingäf Carl så mycket förtroende, att denne Monark , döende, satte honom i spetsen for riksstyrelsen oeli anförtrodde honom sina barn. Bet var han, som förmådde Rådet och Ständerna att genast lemna re- gerings-tömmarna åt Gustaf AbolpiT, gifvande så- lunda en rättvis hyllning åt denne furstes snille * oaktadt den ärelystnad , hvaraf han sjelf lifvades. Detta ådla och oegennyttiga behandlingssätt rörde Gustaf, som från detta ögonblick fattade för ho- nom en tillgifvenhet, den han bibehöll i hela sin lefnad. År 1615 utnämnde han honom till Riks- Kansler, förklarande uti sitt öppna kungabref, att han icke, efter bruket, gaf honom någon instruk- tion, emedan han kunde räkna på hans urskilnings- gåfva. Desse tvenne ypperlige män, fastän af en olika karakter, hade alltid samma ändamål, och upphörde icke att gemensamt handla för att ernå det. Den enas förtroende och uppmuntran under- höllo den andras nit, och ministerns kloka långsamhet hämmade de utbrott, till hvilka en liflig och häftig inbillning understundom hånförde Monarken. De gjorde ofta sällskap till Svartsjö, en kungsgård på en o några mil från Stockholm, och samtalade under en stor ek i parken, som vetter åt slottet. Denna ek finnes ännu, och Gustaf III låt i skuggan af dess åldriga grenar uppresa ett monument, som före- ställer Konungen och Kansleren under deras sam- tal, Underhandlingarna i hånseende till Danmark ? Ryssland och Polen, hade gjort Oxenstjernas stora talanger kända; men han utvecklade dem på ett mera intrycksfullt sått i de förhållanden han befann sig med Kejsar Ferdinands ministrar och hans foundsfårvandter, då stilleståndet undertecknades med Polen, och Konungen af Sverige beslöt att taga en

verksam

— 17 —

rerksam del i Tysta kriget. Han underhandlade jned så mycken skicklighet och klokhet, att det var omöjligt inse Sveriges afsigter, och att alla tillrust- ningar kunde göras utan någon misstanka* Då kri- get börjades, blef Kansleren först uppdragen för- valtningen af Pohlska Preussen, besatt med Sven-» ska troppar, och de författningar han gaf i hånse- ende till handeln och tullarne, indrogo i Skatt- kammaren så betydliga summor, att de voro till* råcklige till underhåll för en stor del af arméen i Tyskland. Han begaf sig sedan till Gustafs läger > och nyttjades till utförande af flere vigtiga mélitå- riska rörelser» Ehuru han icke alltid var ense med Konungen om den allmänna operations-planen, verk- stålide han punktligt alla undfångna order. Slaget vid Liitzen Iefvererades , Gustaf Adolph slutade si- na dagar, och Oxenstjerna fann sig stålld på en ba- na, der han hade tillfälle att använda alla sitt snilles och sin karaktérs ressurser

Oxenstjerna blef qvar i Tyskland; man gaf ho- nom, i Christinas namn, sådan makt och myndig- dighet, som kanhända åniiu aldrig någon minister fått af någon regering. Han berättigades att styra alla krigsoperationer, gifva order åt generalerne och att omedelbart, eller genom de agenter han sjelf utnämnde, underhandla med Makterna. Man förbandt sig att erkänna och stadfästa alla de mått och steg han skulle anse tjenligt att taga, och åla- de honom ingen annan ansvarighet ån den, som bl ef ve honom föreskrefven af hans egit samvete* Under titel af Evangeliska förbundets Föreståndare^ Drottn. Christinas Hist. 2,

Se Oxenstjernas lefve 5 Sv. Ak. Händl. 4 Defen? och Ge/elii Biograf. L<x., art, Oxenstjerna (Axel).

utöfvade Inan i Tyskland den iklädda makten och myndigheten. De öfrige förmyndare - regeringens medlemmar åtogo sig inre förvaltningen, och vaka» de öfver Christinas uppfostran, ett så vigtigt före- mål for folkens sållhet och rikets åra.

Stånderne uppsatte sjclfve en Instruktion för guvernörerne och informatorn. De önskade ? att Drottningen måtte sorgfälligt uppmanas att ålska sina undersåtare , och vänjas att vörda hvars och ens rättigheter efter lagar och bruk; att hon lårde kän- na andra länders språk, seder och bruk, men för- nämligast allt som angick hennes egit; att hon icke omgifves af andra ån hederliga och dygdiga fruntimmer; att hon måtte studera historien och andra vettenskaper , men framför allt regerings-kon- sten. De serskilta delarne af hennes moraliska och litterära uppfostran öfverlemnades åt formyndarenas ixrskillning och omtanka. Man förlorade icke den- na Ståndernas instruktion ur ögonsigte, och om Christinas forstånd sorgfälligt pryddes, försumma- de man ej eller att låta förvårfva henne de grund- satser och kunskaper, som kunde fåsta henne vid nationen och göra henne skicklig att v ål regera.

Sedan Gustaf Adolphs lik blifvit balsameradt i Saxen, fördes det till Wolgast i Pomern, dit Enke- Drottningen Maria Eleonora åfven begaf sig. En eskader afsåndes från Stockholm, för att transporte- ra liket till Sverige och fora Drottningen tillbaka; Riks-Amiralen Carl Gyllenhjelm kommenderade es - kadern; han åtföljdes af flere Rådsherrar och ett stort antal statens ansedde mån. Alla skeppen buro natio- nal-sorgens tecken och bedröfvelsens tystnad herrskade bland besättningen. Det var likväl en triumf för den store monarken, men en triumf mycket olika den.

rnati sett få år förut, då denne monark öfverfor samma haf, omgifven af sina generaler och af en armée som, sedan den ofta under hans befål segrat, beredde sig att samla nya lagrar; och då han, full af tapperhet, trångtande endast efter åra, öfverla- de, på den vida hafsrymden och de upprörda "böl- jorna j dessa dristiga planer, som skulle frambrin- ga en så märkvärdig revolution. Med minnet af hans bragder blandade sig den sorgliga känslan af hans förlust, och vid sidan af höghetens och mak- tens bilder, ställdes de, som upplifvade åtankan af mensklig vansklighet» När liket ankom till Stock- holm, begrafdes det i Riddarholms - kyrkan , der redan flere Konungars stoft hvilade. Ceremo- nien skedde med den mest vordna dsvåckande prakt * och hvaraf man ännu icke sett något exempel i Norden. I processionen syntes Christina vid sin rhors sida. Detta vördnadsvärda barn , klådt i sorgdrågt och smältande i tårar, fängslade alla blic- kar, och Svenskarnas önskningar nedkallade him- lens välsignelser öfvef Arfvingen efter en Konung, som gjort sig värdig detas vördnad, kårlek och tack- samhet»

Maria Eleonokå öfverlemnade sig utan åter- håll åt nedslagenhet och sorg; beständigt gret hon öch uppgaf klagorop, låt kläda sitt rum med svart, och inneslöt sig med sin dotter uti en enslighet, dit dagen knappt inträngde» Ehuru mycken saknad Christina åri helgade åt sin fars minne, kunde hon icke, vid sin ålder, långe finna behag uti den sorgliga högtidlighet, med hvilken hennes mor om- gaf henne. För att förströ de smårtande känslor 7 som nedtryckte henne, och det tvång hon erfor , sökte hon att ofta närma sig till sin Lärare och sysselsatte sig sex till sju timmar beständigt med

— 20 —

sina studier. Då Maria Eleonora fortfor i sin dy- stra melankoli, föreställde Rådsherrarna och några Biskopar henne, att hennes kånsloömhet kunde stö- ra hennes sinnen, att den rättvisaste sorg måste haf- va en grans, och att en ståndaktig undergifvenhet för himlens beslut år en af religionen föreskrifven pligt; man sökte åfven minska det inflytande hon ville hafva på Christinas uppfostran, af fruktan att hon skulle afhålla denna prinsessa från sina vå- sendtliga syselsåttningar , inskränka hennes förstånd och försvaga hennes karakter. Senaten brefvexla- de i detta ämne med Kansleren, som var af den tanke, att Enke-Drottningen skulle skiljas från de vid hennes dotters undervisning nödiga omsorger, men som på samma gång anbefall te all den skon- samhet, man var henne skyldig.

Man förvånades snart öfver de lyckliga anlag och ypperliga egenskaper Christina erhållit af natu- ren. Hon gaf redan tillkänna höghet i begrepp och tänkesätt, hade ett ganska godt minne, en lif- lig och förträfflig inbillningskraft. Hennes ålders nöjen, hennes kons vanliga talanger och sysselsätt- ningar ägde ej mer för henne något behag; men hon fattade med mycken lätthet sina lärares undervis- ningar, och använde med stor ifver sin tid på allt, som kunde upplysa och skaffa henne insigter. Hon var mycket tarflig , roade sig med jagt, kapplöp. ningar och kappridningar , hvaruti hon visade myc- ken skicklighet, och som stärkte hennes complexion.

År 1653, då hon ännu icke var mer ån sju år gammal, hade hon tillfälle att gifva ett offentligt bevis af sitt snilles öfverlågsenhet. Tzaren af Ryss- land hade afsåndt en talrik ambassad för att lyck- finska henne öfver tillträdet till thronen, och begå*

— '21 —

ra fredens fortfarande. Ambassadörerne hade långt skågg och en klådedrågt, mycket olika andra Eu- ropeiska nationers. Emedan man fruktade, att det- ta utseende skulle göra intryck på Christina och att hon skulle blifva förskräckt deraf på audiens- dagen, trodde man sig böra bereda henne dertill, och förmanade henne att icke blifva rådd. Stött af denna försigtighet , sade hon: "Skulle jag blifva rådd "för det att de hafva skågg och åro så många! Jag "blifver icke mera förskräckt för deras skågg ån för "edra", tillade hon, i det hon visade på tvenne si- na förmyndare, som hade likadant skågg, ehuru kanhånda mindre långt och båttre kammadt ån Rys- sarnas. Då audiensstunden kom, emottog hon am- bassadörerne utan att blifva förvirrad, och bibehöll åfven under hela ceremonien ett aktningsbjudande sått att skicka sig, som förvånade de når var ande.

Christinas informator hade för henne en trä- gen omsorg. Han nyttjade vid sina undervisningar de båsta i Frankrike och Tyskland då kånda böc- ker. För att lätta för henne Latinens och språ- kens allmänna studium, sammanskref han sjelf en latinsk grammatik, som trycktes i Stockholm och omtrycktes i Tyskland. Vid åtta års ålder kunde Christina Latin, Franska, Tyska, och kånde de märkvärdigaste drag i historien. Derefter lårde hon Grekiska, Italienska, Spanska; hon önskade få begrepp om österländska språken, och öfverlemna- de sig åt filosofiens och mathematikens studium. En man, lika så märkvärdig genom sin rang, som genom sin merit och sina kunskaper, Riks-Rådet Johan Skytte förenade någon tid med lårarens, sina omsorger för att utveckla Drottningens snille och natursgåfvor. Det var han, som handiedt Gustaf

Adolphs uppfostran, och önskade Lafva del i Dot- trens, ehuru han redan var till åren och hade an- dra vigtiga vårf att fullgöra. Han låt till Christi- nas bruk, trycka ett arbete under titel: Konunga* och Hofdinga-Styrelsej livars författare ar okånd, men som inan tror vara skrifvit i början af fem- tonde århundradet, imiteradt efter en, för Philip den Skönes uppfostran, på latin skrifven bok. Gu- staf Adolph satte mycket v år de på det Svenska ar- betet, och hade rekommenderat det för sin dotters uppfostran

Under det visheten och patriotismen sålunda beredde Gustaf Adolphs dotter att en gång hålla riks-tömmarna, utvecklades vigtiga händelser på ne- gociationernas och stridernas stora skådeplats. Kon- ungens af Sverige storverk hade våckt alla Makters uppmärksamhet. Denne Regents död alstrade nya xörelser uti norra och södra Europa*

Kejsaren hoppades att förbättra sin lycka; han kunde påräkna Bajerns och Spaniens hjelp* Kon- ungen i Danmark Christian IV, som smickrade sig, att en af hans söner skulle blifva Christinas ge-

*;:) Detta arbete är en politisk och moralisk undervis- ning till furstars bruk. Det synes som författaren i synnerhet följt nf handlingen de Regimine principes , af i Egidius de Columna., Philip den Skönes informator. Det Språk han nyttjar, skiljer sig från nu varande Sven- skan endast genom några föråldrade uttryck och min» dre regelbundna grammatikaliska konstruktioner. Ar- betet uigafs första gängen 5634 i Stockholm af J. Bu- ren 1 , som hade varit Gustaf Adolphs lärare. J„ SchefFer lät trycka det 1660 i Stockholm, med eu latinsk version och commentarier. Se Gezelii Biogr* Lex. art, ' Skytte^ Burens , och J% Scheffer,

mål, tycktes stå Ila sig in med Sverige; men han fruktade icke dess mindre denna makts framgångar och Stockholmska kabinettets ärelystna afsigter. Pro- testantiska förbundet i Tyskland var obeslutsamt i sina planer, osåkert i sin gång: Kurfursten af Saxen i synnerhet, dolde icke den afundsjuka, Svenskarnas öfvervigt väckte hos honom. England och Holland bragte till en bi-röle, det ena genom sin Konungs Jacob I:s svaghet, och det andra genom den fara, hvaraf det såg sig hotadt från Spanska sidan, åtnöjde sig med att underhandla och foreslå bemedlingar» Det var Frankrike, som förmådde gifva åt händel- serna en drifvande kraft och sätta i vågskålen den for afgörande resultater nödiga tyngden. Richelieu lofvade Sverige bistånd med manskap och pennin- gar, och framhärdade i sitt beslut att understödja denna stat: men han ville tillika, att den icke en- sam skulle skörda åran och frukten af det nya bil- dade politiska systemet, och önskade, att Frankri- ke måtte spela en mot sin ställning, sina tillgån- gar och intressen svarande röle: Detta krig, hvar- till Tyska folkens religiösa tankesätt varit en ome- delbar orsak, men som, från Gustaf Adolphs an- komst till Tyskland, skulle erhålla sin hufvudsak- liga riktning, hade fått olika utseende och egen- skap, genom statskonstens afsigter, och grundat sig på föreningar af den högsta vigt för Europas flesta stater *).

Kort före slaget vid Liitzen hade Gustaf Adolph såndt Kansleren Oxenstjerna till Öfra Tysklands

I afseende på krigsoperationernas och underhandlin- garnes anförande, har jag rådfrågat Chemnitz, Bou- geant och Puffendorf, under det jag icke dess mindre jemfört dem med Svenska historicskrifvare och hand- skrifter.

— 24 —

Kretsar, for att förmå dem att anskaffa ammunition och lifsmedel. Kansleren var i Hanau, når han fick tidningen om Konungens död; sedan han i sam- råd med generalerne, hade tagit nödiga mått och steg för disciplinens bibehållande i arméerna, och eröf ringar nes bevarande, tånkte han på att för- skaffa Sverige tillgångar till krigets fortsättande och vidmakthållande af det valde det fått öf ver all- manna Stats-sakerna. Han hade å Frankrikes sida erhållit tillfredsställande löften, och den unga Drott- ningen bekräftade, med förmyndare-regeringens bi- fall, en konvention med Ludvig XIII. Ett icke mindre vigtigt föremål var, att bibehålla enighet och öfverensståmmelse i Tysklands protestantiska staters förbund, och förmå detta förbund att fortfara i sina beslut. År 1633 sammankallade Kansleren, i Christinas namn, Ständerna i Heilbron. Innan han begaf sig dit, gjorde han en resa till Dresden , för att rådslå med Kurfursten af Saxen. Denne furste gaf vacklande svar, och låt nog tydligt för- utse de enskilta afsigter, som ledde hans uppföran- de. Kansleren kunde åfven förmårka, att flere af hans Rådsherrar voro Kejsaren benågne. Då han, föga tillfridsståld, lemnade Saxens hof , för han till Berlin, och hade ett samtal med Kurfursten af Brandenburg. Denne furste fann han båttre dispo- nerad, och sökte att ånnu mer fasta honom vid Svenskarnas sak, i det han visade honom den fram- tida utsigten af hans sons förmålning med Chri- stina. Kurfursten af Brandenburg begaf sig åfven till Dresden, för att förmå den Saxiska att genast förklara sig; men hans uppmaningar blefvo fåfän- ga, och Kurfursten af Saxen hotade att låta upp- håfva sammankomsten i Heilbron, om man icke förbandt sig att gifva honom högsta styrelsen af pro- testantiska förbundet. Kansleren påskyndade sin an«

— 25 —

komst till Heilbron för att afvånda det slag, hvar- af han hotades,

Schwablska, Frankiska, Öfra och Nedra Rhen- ska Kretsarnes deputerade hade förenat sig. Dessa fyra kretsar gjorde ett förbund sins emellan och med Konungariket Sverige. Oaktadt Kurfurstens af Saxen påståenden, tilldörnde de Kansleren, likväl med ett Råd af tie personer, styrelsen af alla de an- gelägenheter, som kunde angå den gemensamma saken. Denna inskränkning var till en del följden af Feuquiéres's råd, som i egenskap af Fransk Am- bassadör bevistade kongressen i Heilbron, och hvil- kens föreskrift var att noga jemnföra Kanslerens och Kurfurstens af Saxen makt. Feuquieres gaf på samma gång förslag till en ny traktat med Sve- rige. I kraft af denna traktat, borde Frankrike förskaffa 12,000 man hjelptroppar. Richelieu skul- le genast hafva önskat att försäkra sig om Elsas, som Svenska tropparna innehade, och låt begära dess afstående. Under loppet af underhandlingar- na, erböds Kansleren Kurfurstendömet Mayntz , och man låt honom till halfs mårka, att man skulle kunna laga så, att en af hans söner erhölle Chri- stinas hand. Men Kansleren , som måste vara var- sam och dessutom hade andra afsigter, antog icke de propositioner man gjorde honom, och uppsköt till ett annat tillfälle afgörandet om Elsas öde e).

Hufvudföreståndaren för Tysklands angelägen- heter tog sitt hufvudsåte i Frankfurt vid Main, hvars belägenhet var gynnande för de arbeten, som skulle sysselsätta honom. Han påskyndade krigs-

P) Se Riks-Kanslercn Oxenstjernas lefverne, i Sv, Ak, Handl. 4 Delen p, 34,

tillrustningarna, och bemödade sig att infora ett en- formigt system i Förbunds-Ständernas operationer. Dessa mått och steg voro så mycket nödvändigare, som de beslut man nyss tagit i Heilbron , motarbe- tades af flere makter, som voro Kejsaren tillgifne, och i synnerhet af Danmark och Saxen,

Konungen af Danmark önskade ifrigt att se Svenskarna aflågsnade från Tyskland, och han var synnerligen angelägen om att få dem att lemna Östersjöns strånder. Kejsaren förstod att smickra honom med lysande löften, och uppåggade honom att anvånda alla medel till verkställande af ett fö- retag, som åsyftade krigets slut till största fördel för de af Sverige och dess Bundsförvandter hotade Makter. Christian IV* låt, genom Kurfursten af Saxen, erbjuda sin bemedling. Kansleren , som icke uppenbarligen kunde förkasta den, föreslog Hol- lands och Frankrikes gemensamt med Danmarks; på det att , om Kejsaren icke antoge dessa tvenne Staters bemedling, Sverige skulle på en gång kun- na afslå alla medlare, och obehindradt följa utfö- randet af sina planer. Danska Konungens anbud upphörde verkligen; men Kurfursten af Saxen fort- satte enskilta underhandlingar, och man såg ögon- blicket, då en separat fred skulle beslutas utan Svenskarnas vetskap. Kansleren sökte med fördub- blad verksamhet upplifva de Heilbronska konfede- rerades nit, och gifva kraft åt de militåriska opera- tionerna. För att försäkra sig om ett stöd från en annan sida, förbandt han sig att åter insätta den nyligen afledne Kurfurstens af Pfalts Fredr.iks barn i deras värdighet och besittningar; han smickrade sig att på detta sått fasta vid sina intressen Konun- gen af England, Hollåndarne och hela Pfalts-gref- liga huset» Traktaten mellan Sverige och Frank-

— 27 —

rike blef fastställd och Agenter skickade till Hol- land, for att uppmana General-Staterna af Förena- de Nederland till ett kraftigt medarbetande.

Svenska arméen kommenderades af Hertig Bern- hard af Weimar och Gustaf Horn. Hertigen ågde lysande tapperhet, stor årelystnad och sin åtts stolt- het. Han nårde vidsträckta forslag, och efterstråf- vade i synnerhet att såtta sig på oberoende fot i Tyskland. Horn var kand genom märkvärdiga fält- tåg och förenade med en stor behjertenhet en full- komlig klokhet» Han hade åktat Kanslerens dot- ter, och njöt denne Ministers hela fortroende. Un- der desse Generaler, som inbördes högaktade hvar- andra, men icke voro otillgänglige för afunden, stridde Baner, Torstenson, Carl Gustaf Wrangel, Herrman Wrangel, Wittemberg, Königsmark och fle- re Tyska Furstar, som hade rättigheter att återfor- dra eller oförrätter att hämnas. Kejsaren hade för- lorat Tilly; Wallenstein var honom ännu öfrig; men Wallenstein sysselsatte sig mer med sin egen, ån med Ferdinands lycka; en med hat, oförsigtig- het och rofgirighet blandad högsint åregirighet hån- förde honom till förmätna företag, och gjorde ho- nom mera farlig ån nyttig; imellertid dolde haii ånnu sina afsigter, och hans namn utbredde be- ständig fasa; Kejsarens Son, Ferdinand af Österri- ke, som, redan utnåmd till Konung af Ungern, smickrade sig att en dag bekläda sin fars rum, på den Kejserliga thronen, studerade krigskonsten, och syntes angelägen att utmärka sina unga år genom lysande gärningar ? Gallas, Piccolomini, Ferria, Al- tringer, Hatzfeldt och Johan von Werthi utmärkte sig bland underbefälet, och emottogo i synnerhet sina order af Wallenstein. I Frankrike kånde man redan la Valettes, la Force's och Guébriants- ta-

— 23 —

langer, men man kunde ånnu endast till hälften se Condés och Turennes, som likväl snart borde förena sina bedrifter med Weimars, Baners, Tor- stensons och Carl Gustaf Wrangels.

Kort efter slaget vid Liitzen, skickades Herti- tigen af Weimar med hufvudhåren till Franken, får att förena sig med Horn, som kommenderade en hufvudstyrka i Öfra Tyskland. Hertigen af Lii- neburg hade begifvit sig till Westphalen i spetsen för 14,000 man. Den gamle Grefve Thurn upp- drogs försvaret af Schlesien» Weimar och Horn in- trängde förenade i Bajern, då en sammansvärjning utbröt i arméen vid Donau» Tvenne Officerare, Mitchlau och Pfuhl, voro dess hufvudmän; de be- gärde i de öfrige Officerarnes namn, att få del af det i Tyskland gjorda byte, och för deras besvär blifva frikostigare belönte ån dittills. Hertigen af Weimar misstänktes att hafva uppåggat de uppro- riske; han begärde på samma gång att få i förlä- ning Fursten- och Biskopsdömena i Franken, samt erhålla högsta befälet öfver alla tropparna jemte titel af Generalissimus. Kansleren förlorade icke sitt vanliga sinneslugn; han hotade Hertigen att af- såtta honom, om han fortfor i sina påståenden, och vägrade oåterkalleligt att bevilja honom Öfverste- Fåltherre-vårdigheten. Han föreslog derefter att gifva honom Franken i förläning, men med vil- kor, att han skulle förnya sina förbindelser med Sverige och erkänna sig under hela kriget beroen- de af detta rike. Hertigen underkastade sig dessa vilkor och syntes nöjd. Officerarne låto genast åter beqvåma sig till lydnad och åtnöjdes med några långods som gafs dem i åtskilliga delar af Tyskland.

Weimar återgifven till sin verksamhet, utmärkte sig i Franken och Bajern; han bemåktigade sig Re-

— 29 —

gensburg och gjorde denna vigtiga fästning till me- delpunkten for sina operationer. Horn, som hade gått öfver till Schwaben, framkom ånda till Bo- densjon och utbredde förskräckelse i Sweitz. Her- tigen af Liineburg slog de Kejserlige vid Oldendorp och tog in Hamelns fästning. Andra fördelar vun- nos i öfra och nedra Rehn, Endast i Schlesien er- foro Svenskarna motgångar. Grefve Thurn, och Du« wall, som förde befälet under honom, hade att strida mot Wallenstein, öfverlågsen genom sina ta- langer, och biträdd af Saxiske Generalen Arnheim, hvilken han vunnit; sedan han uppehållit de Sven- ske generalerne med freds- eller stillestånds-propo- sitioner, rusade han på dem och vann en seger vid Steinau. Det oaktadt betjente han sig ej af denna fördel , och syntes villrådig om hvad parti han bor- de taga.

Fastån lyckan i allmänhet tycktes visa sig me- ra gynnande för Sverige och dess allierade, fann Kansleren, att flere stora svårigheter ännu måste öfver vinnas; med ett uppmärksamt öga iakttog han Wallensteins handlingssätt; å en annan sida, följde han de intriger, till hvilka Tysklands. Frankrikes f Englands och Hollands politik öfverlemnade sig. Richelieus anspråk på Elsas och Rhens befästade or- ter, hemlighetsfulla förhållanden , som ingingos mel- lan Konungarne af England och Spanien, Hollån- darnes liknöjdhet, en ganska flitig brefvexling mel- lan Hofven i Dresden, Köpenhamn och Wien, Kur- furstens af Brandenburg trägna ansökningar att få sina rättigheter till Pomern erkända — allt detta fordrade nya försigtighetsmått och en fördubblad vaksamhet. Sveriges Ständer, församlade i Stock- holm, voro af den tanke, att icke göra fred förrän man erhållit en rättmätig satisfaktion, och uppma-

nade Kansleren att aflågsna alla hinder, som kuri^ de såttas emot uppfyllandet af deras önskningar.

Året 1653 hade forflutit under denna ovisshet och oro. År 1654 sammankallade Kansleren nedra Saxens Ständer i Halberstadt, och visade dem, att de- ras förening med Heilbronska förbundet var nödvän- dig, till största förmån för den gemensamma saken; han begärde af dem vissa skatter i manskap och penningar, och föreslog att församla alla protestan- tiske Fullmäktige i Frankfurt, för att rådgöra öf- ver sakernas ställning. Han lyckades åfven att åter- föra Kurfursten af Brandenburg, hvilkeris nit kall- nat genom Sveriges anspråk på Pomern, och öf- vertalade honom att underskrifva Heilbronska trak- taten.

Under det man förenade dessa ofverlåggnin- gar, erböd Wallensteins förhållande ett nytt per- spektiv* Denne Kejserlige Fältherre förblef i overk- samhet, i stället att fullfölja sina framgångar; han försummade Wienska hofvéts order och underhöll hemliga brefvexlingar med Frankrike, Sverige och Saxen. Hans partigängare påstodo, att han var en- se med Kejsaren och sökte endast bedraga de mot Österrike fiendtliga makter; men hans fiender i hvaribland Kurfursten af Bajern och Jesuiterne vo- ro de fruktansvärdaste, afmålade honom såsom en äregirig och en förrädare, som ville upphöja sig på Österrikes bekostnad, och blifva Konung i Bob- men. Han var likväl Riksfurste, hade ett betydligt parti i arméen och hans bragder hade gifvit honom ett mäktigt anseende* Man vågade icke draga ho- nom fram för domstol, och trenne okände mörda- re afhånde honom lifvet i staden Eger den 25 Febi% 1634. Det hela af hans uppförande blef en hem-

— 31 —

lighet; på en gång stolt och listig, bevisade det att åregirigheten aldrig fullkomligt upphinner sitt syf- temål, då hon ej åtföljes af uppriktigheten och red- ligheten. Wallensteins overksamhet hade gynnat Svenskarnas operationer. Man hoppades att hans parti, vid underrättelsen om hans död, skulle såt- ta hela arméen i resning och oreda; men försig- tighetsmåtten hade så vål blifvit tagna, att ingen rörelse uppkom bland tropparne. Kejsarens Son Ferdinand, Konung af Ungern, kommenderade en chef och hade General Gallas under sitt befål; ar- méen förstärktes genom nya vårfningar, och Fer- dinand, otålig att göra sig utmärkt, ådagalade myc- ken verksamhet.

Kansleren uppmanade Protestantiska ståndernes deputerade, som begifvit sig till Frankfurt, att förena hela deras förmåga, och att fatta raska be- slut; men enskilta fördelar fingo öfverhand till skada för det allmänna bästa. De öfre Tyska Kret- sarnas afsigter skiljde sig ifrån de nedres. Kurfur- sten af Saxen hindrade genom sitt misstroende och sin afund de föreslagna besluten; Frankrike begär- de Philipsburg, som Svenskarne nyss intagit och icke ville aflåta; och med svårighet kunde det fördraga Kanslerens öfvervigt i Tyskland , och Landt-Grefven af Hessen-Cassel gjorde ett med Frankrike, Man öfverenskom, att Sverige bor- de erhålla satisfaktion för de tjenster det gjort; men var icke ense om hvad man borde bevilja, och Pomerns af trådande, hvarpå Sverige sjelf gaf anvisning, syntes för mycket stridande mot Kur- furstens af Brandenburg rättigheter och förhopp- ningar. Flere månader förgingo i onyttiga tvister; och lättade verkställigheten af fiendernas planer.

Sedan Konungen af Ungern fått god framgång i Bajern, belägrade han Regensburg. Kommendan- ten gjorde ett kraftigt motstånd; men, då han icke fick någon hjelp, nödgades han kapitulera, Öster- rikiska arméen erhöll kort derpå en förstärkning af från Italien kommande Spanska troppar. Den fattade posto vid staden Nördlingen, fur att nalkas Svenskarna: desse voro posterade på en beqåmlig ort vid Ropfingen, och hade framför sig Wiirtem- bergs fruktbärande fålt, hvarifrån nödiga lifsmedel kunde hämtas. Horn var af den tanke, att man ej borde öfverlemna Bundsförvandternas öde åt slum- pen och afvakta de förstärkningar som i flere da- gar varit på vägen» Hertigen af Weimar och an- dra generaler, som hånfördes af en obetänksam if- ver, ansågo hans försigtighet för svaghet; de ville framrycka mot Nördlingen och intaga det till den- na stad nåstgrånsande berget A rensberg* Då den- na plan skulle utföras, anföll Hertigen med Avant- gardet de Kejserligas förposter, som voro på berget, och dref dem tillbaka ; men han vågade sig för långt, och Horn påminde honom å nyo om åter- hållsamhet, genom anförande af det i Krigskonsel- jen fattade beslut. Detta råd förkastades ännu en gång, och, blottställd för flere Tyska Officerares förebråelser, beslöt Generalen bevisa, att, om han å ena sidan var försigtig, felade honom å andra si- dan icke mod. Under det han tog del uti Herti- gens rörelse; begaf han sig till en höjd der en korps Spaniorer under natten hade förskansat sig* I dag- bräckningen den 27 Augusti 1654, började han en tråffning, som underhölls i åtta timmar, utan att han kunde utföra sitt uppsåt. Då han gick tillba- ka, försökte han att bemåktiga sig berget Arens- berg, för att understödja den af Weimar kommen- derade

delade flygeln; men den skingrade sig, tog flykten och utbredde oordning. De Kejserlige öfVerföllo med hastighet Svenskarne och förstorde den bästa delen af deras infanteri. De gjorde åfven ett stort antal fångar, bland h vilka Horn sjelf befann sig, och to- go 130 fanor, alla kanoner och bagage* Kavalle- riet frålsade sig medelsten Svensk tropps manövrer, som anlände från Rhens stränder och som, i detsam- ma lyckades att af bry ta fiendens första framsteg.

Alltid så ståndaktig, så full af förtroende, er- for likvål Kansleren den lifligasté oro, och anade följderna af denna utgång. Han sade vid slutet af sin lefnadj att han aldrig haft fleré ån två sömn- lösa nätter, den eiia efter underrättelsen om Gustaf Adolphs död, den andra efter slaget vid Nördlin- gen» Förvirring och oreda spridde sig verkligen Strax i protestantiska förbundet; någras afund och an* dras kleiimodighet gåfvo Kejsaren de mest smick- rande förhoppningar* Kurfursten af Saxen, sorti icke mer fruktade att taga af masken, låt offente- ligt göra fredspropösitioner i Wien, och drog på sin sida Kurfursten af Brandenburg, flere andra Fur- star och de fleste fria riksstäder. Sveriges ställning var så mycket mera kritisk, som stilleståndet med Pohlen var nåra att gå till anda, och Sigismunds sön och efterträdare Uladislaus hade vunnit stora fördelar på Ryssarne* Den glans, med hvilken de mest lysande vapenbragder och den klokaste stats- konst omgifvit thronen, höljdes af ett moln, och den store Gustafs dotter, redan van vid så högt öde, omgafs hastigt af faror, dem hennes tidiga för- stånd ägde förmåga ätt rått inse. Men den drift- fulla kraft, som folifvit gifven åt Europas politik , jninistrarnes talanger och geiieralemes mod, blef

Drottn. Christinas Hist* 5.

— 54 ~

segrande. Det var Christina förbehållit att, jem- te de förnämsta makter, underteckna denna rykt- bara fredstraktat, som, under de fleste hänseenden, förändrade regenternes och folkslagens ställning.

Ett ögonblick vacklande, lät Kansleren likväl icke modet falla; man rådde honom att draga sig tillbaka eller ingå i underhandling, och att genom uppoffringar med möjligaste första sluta fred. Men han tog ett sin karakter och sin åra mera värdigt beslut; han misströstade ej om den sak han försva- rade, och då han, uti en föga gynnande ställning, icke kunde göra den segrande genom styrka och myndighet, satte han den under klokhetens skydd, och väntade, af Rådets mogna urskillning, lyckans återkomst. Han skyndade att förena krigshårens qvarlefvor, och befallte Baner att vaka öfver Öster- sjö-kusternes bibehållande; han nyttjade all varsam- het mot Kurfurstarna af Saxen och Brandenburg, åfvensom mot Konungen af Danmark. Hans agen- ter begåfvo sig till Frankrike, för att erbjuda öfver- lemnandet af Philipsburg, och utverka, att Marskal- ken de la Force skulle med sin armée rycka fram mot de Kejserlige, samt för att utforska Richelieus afsigter.

Kardinalen kände för väl Europas ställning och de stora politiska förhållanderna, för att icke fin- na att det var af vigt för Frankrike att upprätta och bistå Sverige. Sedan Svenskarna och deras Tyska bundsförvandter hade förlorat modet, fanns icke mer något hinder för Kejsarens arméer, och, i för- ening med Spanien, såg sig denne Monark i stånd att hota Frankrike, Italien, Holland, och herrska i Norden och Södern. Richelieu kurde så mycket mindre tveka att komma Svenskarne till hjelp» som

— 35 —

Kanslerens ofta alltför uteslutande anspråk styrdes af händelserna, och som Frankrike skulle upphin- na den grad af inflytande, det borde efterstråfva. Denna stat hade dittills endast synas såsom behjelp- lig; nu blef beslutat, att den skulle omedelbart taga del i kriget och Marskalken de la Force er- höll order att förena de af honom kommenderade troppar med dem Hertigen af Weimar samlat. Kar- dinalen ingick fördrag med Hollåndarne och några Italienska Stater, for att minska Spaniens makt.

Kansleren, hvilkens system alltid var att bibe- hålla Sveriges sjelfståndighet , förklarade emellertid sig ännu icke uttryckligt, och sökte att hålla kabi- netteme i ovisshet» An gaf han den eftergifven- het, han skulle kunna erhålla i Wien och Dresden, vid Franska hofvet anseende af förlikning; ån sat- te han förslaget af en närmare allians med Frank- rike emot Kejsarens och Kurfurstens af Saxen an- språk* Men enar Kurfursten, hänförd af sin af- undsamma årelystnad och sitt hat till Sverige, ha- de utan omväg gifvit tillkänna afsigten att använ- da allt, för att drifva Svenskarna ur Tyskland, nöd- gades Kansleren offentligt fatta ett visst beslut. I April månad 1655 begaf han sig sjelf åt Frankrike, för att rådslå med Richelieu. Tvenne de märkvär- digaste ministrar, som må hända någonsin synats på politiska banan, den ena djerf, lysande i sin fatt- ningskraft, omgifven af prakt och höghet, kullstör- tände, med ett dristigt lynnes häftighet, alla hin- der, som satte sig emot hans makt; den andra, be- tänksam och djupsinnig, stråf och alfvarsam, he- pröfvad genom motgången, men bibehållande sin fasthet, sitt mod, sitt rykte, och som kunde beröm- ma sig af att hafva varit den store Gustafs vän och förtrogne: desse tvenne ministrar träffades på slot-

- 36 -

let Compiegne, och undersökte sorgfälligt deras Länders och Europas intressen, Qvåfvande sin ka- rakters naturliga höghet och sättande sig öfver ett tillfälligt anseende, då det kom an på att vinna verk- liga fördelar, visade Kansleren for Kardinalen den aktning, som han visste vara smickrande för hans egenkärlek, och gaf honom högra handen. Riche- lieu emottog honom med högaktningsbevis, dem han lika så erhöll af hela hofvet. Ludvig XIII förärade honom sitt portråt och en rikt smyckad ring# Beslutet af rådplägningarna hlef , att Sverige och Frankrike närmade sig mera till hvarandra; att Elsas aftråddes åt Frankrike, som lofvade sin bemedling till stilleståndets förlängande mellan Sve- rige och Pohlen* Fråga hade åfven uppstått om Spanien; Richelieu umgicks ännu beständigt med projecter mot detta rike, och den 18 Maj 1635, låt lian förklara det krig. Kansleren steg i Dieppe om bord till Holland, der han sökte att väcka Gene- ral-Staternes uppmärksamhet på Protestanternes in- tressen , och återvände på ett Holländskt krigsskepp till Tyskland.

Det borde derefter vara ganska vigtigt för Sve- rige att hafva en beständig diplomatisk Agent vid Franska hofvet. Oxenstierna, som var Svenska re- geringens organ i förhållanden med fremmande makter, fattade detta tillfälle att gifva en stor för- tjenst ersättning för lyckans oförrätter. En grun- deligt lärd, en dygdig filosof, den namnkunnige Grotius, förföljd i sitt fädernesland Holland, eme- dan han under religions- och stats-oroligheterna va- rit trogen sitt samvete och hedern, bortglömd i Frankrike, der han sokt en fristad, emedan han icke ville smickra Kardinal-ministerns litterära hög- mod, lefde i stillhet i Hamburg, under gifven sitt

— 37 —

5de och uthärdande motgångens prof med vishetens lugn. Gustaf Adolph, som for honom hyste en synnerlig högaktning, hade redan beslutat antaga honom i Sveriges tjenst Kort efter sin åter-

komst till Tyskland utnämnde Kansleren honom till Svensk Ambassadör i Paris, och rekommende- rade honom hos Kardinalen. Denna utnämning misshagade imellertid Ludvig XIILs Premier-mi- nister, och han gjorde svårighet vid att erkänna Ambassadören, sågande att Kansleren vid detta till» fälle hade öfverskridit sin fullmakt; men Kansle- ren fortfor i sitt påstående, och föreskref åfven ut- tryckligen Grotius att låta bevisa sig alla hans vär- dighet tillkommande hedersbetygelser efter det vid hofven antagna bruk* Utnämningen blef dessutom uttryckeligen stadfåstad af förmyndare-regeringen* Richelieu blidkades och bemötte med mycken upp- märksamhet Grotius, hvilken han icke kunde af- hålla sig ifrån att högakta. Man påstår likväl, att han undvek att direkte möta honom för etikettens skull, om hvilken han vid de minsta tillfållen var 2ioga ™).

9) Grotius hade likväl icke begifvlt sig till Sverige i Gustaf Adolphs tid, som man skulle kunna tro, då man läser livad d'Alembert säger i Anekdoterne om Christina, angående den lärde publicisten.

Grotii fru ech dotter uppvaktade ibland Drottnin- gen, Fru Grotius var ovanligt tjock och stor. En dag när Kardinal de la Valette på afstånd betraktas de detta fruntimmer fom han icke kände, frågade han en dame i örat. hvilken denna vänskapliga var, som satt bredevid Drottningen, och fick till svar: det är min mor. Kardinalen hade vändt sig till Fru Grotii dotter. Flat öfver sitt misstag 5 smög han sig undan och gick ut under väntan att kuren skulle

- 33 —

Det mellan Sverige och Pohlen 1629 bekräf- tade stilleståndet gick till ånda 1635. Rikssty- relsen hade i Christinas namn, afsåndt en beskick- ning till Tzaren af Ryssland, för att förmå ho- nom att fortsåtta kriget mot Pohlackarna: men når beskickningen anlände, hade Ryska arméen nyligen lidit ett nederlag, och fred slutats kort förut i Wi- asma, på ganska fördelaktiga vilkor för Pohlen. Denna omständighet ökade underhandlingens svå- righeter. Att förblinda Pohlackarna, öfverfördes till Preussen en hår af 20,000 man under Riks- Marsken Jacob de la Gardies befäl. Grefve Pehr Brahe reste till Stumsdorf , der han fann de af Frank- rike, Holland och Kurfursten af Brandenburg dit- sånde underhandlare, Grefve d*Avaux, som kom- mit å Ludvig XIILs vagnar, bidrog mest att förli- ka sinnena och förena intressena. Stilleståndet för- längdes på 26 år; Sverige behöll Lifland, men för- bandt sig att utrymma de Preussiska hamnar, hvil- kas handel de långe begagnat till sin vinst» Denna förlust godtgjordes genom fördelen att kunna låta de dittills i Pohlska Preussen qvarhållna troppar åfvergå till Tyskland; de fingo order att begifva sig till Pomern, och ankomsten af denna förstärkning var nödvändig för att upphjelpa sakerna i Tyskland,

Oaktadt de Svenske generalernes bemödanden % åfveiisom de Franskas, hvilka kommit dem till und- sättning, gjorde de Kejserlige beständiga framsteg. De utbredde sig i synnerhet i öfra Tyskland och bemåktigade sig de vigtigaste befåstade orter i Fran- ien, Pfaltz och nåstgrånsande trakter. Kurfursten

slutas, för att gifva Drottningen del af sitt äfventyr. Arkenholrz berättar denna Anekdot i sina Memoires de Christine efter les Memoires <£ ' Aubéry de Maurkr.

— 39 ~

af Saxen, som undertecknat freden i Prag 1655, "ha- de till sitt parti fört alla Protestantiska Furstar „ undantagande Landtgrefven af Hessen-Cassel, och han förde sin krigsmakt mot Svenskarna, Kansle- ren skulle åfven sett alla sina förhoppningar, hela frukten af sina långa mödor försvinna, om Banér icke kommit till hans hjelp. Sedan han förgåfves sökt, att genom underhandlingar och trågna up p ma- ni aningar , åter samla öfverlefvorna af det prote- stantiska förbundet, hade han begifvit sig tillMagde- burg. Soldaterne , uppviglade af Kurfursten af Saxen och Tyska officerarne, gjorde uppror och ville arreste- ra honom, under det de beskylde honom att hafva un- danhållit deras soldé De utbröto i hotelser och upp- fyllde staden med deras upproriska skri. Men Ba- ner hämmade deras förmätna djerfhet; hans ädla och fasta sätt att vara, och de kraftiga medel han, genast använde, beqvämde dem åter till lydnad. Imellertid ansåg Kansleren för nödvändigt att taga försigtighetsmått; han förfogade sig till Wismar, för att närma sig till Sverige och att med mera trygg- het kunna arbeta på utförandet af sina planer. Dess- utom började sakernas yta att förändras mot slutet af året 1655,

Banér hade nödgats vånda om till nedra Tysk- land med de troppar han anförde, för att underhål- la kommunikationerna med Östersjö-kusten. Kur- fursten af Saxen, som ifrån Svenskarnas bundsför- vandt hade blifvit deras fiende, iakttog deras rörel- ser och sökte beröfva dem alla deras fördelar; her- re öfver Elbens tvenne stränder, ämnade han köra bort Banér från den post han innehade på något af- stånd från denna flod. Den Svenske fältherren fö- rekom honom, samlade alla förstärkningar, som

iiade ankommit från åtskilliga punkter, ocli slog Saxarnas avant-garde. Han detacherade sedan ge- neral Ruthwin, som angrep Saxarna med en tropp kavalleri i October månad 1635 vid Domitz i Mek- lenburg , nedsablade ett stort antal och gjorde mer ån 2000 fångar , som togo tjenst i Svenska arméem Denna fördel upprättade åter Sveriges ocli dess bundsförvandters lycka, och tjente att återställa de- ras vapens anseende.

Hertigen af Meklenburg, hvilkens stater hade blifvit krigsteater, ville göra sig till medlare mel- lan Sverige och Saxen. Man hoppades så mycket mer af denna bemedling, som man trodde Kejsaren benägen att understödja den, och Sverige och Frank- rike icke tycktes vara ense of ver alla punkter; men den hade ingen följd och den 1 April 1656 under- skref Kansleren slutligen i Wismar en traktat på 4 månader med Konungen af Frankrike* Man kom öfverens, att det under detta fälttåg skulle vara tre Svenska arméer; en nnder Baner, för att bjuda Kur- fursten af Saxen spetsen på Elbens kust; den an- dra, under Herrman Wrangel , för att understödja Banér; och den tredje , under Lesle, för att verka i förening med Landtgrefven af Hessen-Cassel* Dera af Hertigen af Weimar uppsatta tropp, som Frank- xika nyligen tagit i sin sold, borde fortfara att jem- te andra Franska troppar försvara Rhens trakter. Banér bibehöll sig i grannskapet af Elben; Herr- man Wrangel betåckte med framgång Pomern, och Lesle vann en betydande fördel i Westfalen. Un- gefår vid samma tid hade Gallas, som af Kejsaren blifvit sand till Lorraine och Franche-Comté, för- lorat två tredjedelar af sin armée; han intog en position x Elsas, emedan han trodde sig såker i den- na provins; men la Valette och Weimar förföljd©

- 41 ~

honom med ifver. Svenskarna kunde båttre styra krigslyckan i Tyskland, sedan de blifvit befriade från sina förhållanden med flere furstar af prote- stantiska förbundet, förhållanden alltid osäkra och ofta mera besvärliga ån nyttiga. Deras bundsför- vandters affall aflopp till deras fördel, och de gåf- vo sig så mycket mindre möda att återvinna dem, som de derefter kunde handla mera fritt, för att förskaffa sig lifsmedel och amunition; man bemöt- te dem imellertid med varsamhet, undantagande Kurfursten af Saxen, och man visade en synnerlig aktning för Landtgrefven af Hessen-Cassel, som ha- de motstått alla Kejsarens uppmaningar och hotel- ser, för att förblifva Sverige och Frankrike trogen.

Sveriges Riksstyrelse , tillfredsställd öfver sa- kernas tillstånd i Tyskland, återkallade Kanslerem hvilkens närvaro var nödvändig i Riket. Han lem- Hade arméernas direktion åt Banér, och negociatio- nernas åt Adler Salvius , som Regeringen skickat till Hamburg. Den 14 Juli 1656 anlände Oxenstjerna till Stockholm; han emottogs vid stadsportarna af Senaten och en Deputation af Ständerna. Sedan han tagit sitt rum i Rådet, gjorde han redo för sitt uppförande, som blef allmänt gilladt och öfverho- padt med loford. De instruktioner han lemnat i Tyskland, följdes med uppmärksamhet, och snart visade betydande händelser, att måtten varit öfver- lagda ined mycken klokhet. Men innan vi fortsåt- ta berättelsen om striderna och underhandlingarna, måste vi sysselsätta oss med hvad som vid denna tidpunkt tilldrager sig i Sverige, och anföra ser= skilta omständigheter , relativa till den unga Drott- ningen, som beredde sig att taga en direkt del i staternas och folkens stora intressen.

Kansleren förvånades öfver Christinas fallen- het och talanger. Han åtog sig att sjelf bilda hen- ne i regerings-konsten ; dageligen tillbragte han fle- ra timmar med henne , för att tala med henne öf- ver Riksstyrelsens åtskilliga ämnen, göra henne upp- märksam på de pligter hon borde fullgöra på thro- nen och låta henne kårina Europas ställning. Chri- stina visade honom den största läraktighet, och så snart han syntes, glömde hon, för att af höra ho- nom, allt, som kunde förströ henne. Hennes kun- nige Informator fortfor under samma tid att invi- ga henne i nyttiga och nöjsamma kunskaper, och lårde henne i synnerhet kånna fornålderns förfat- tare* På frihetsstunderne mellan förelåsningarna talte han med henne om allmänna nyheter, och meddelade henne de anmärkningar, hvartill de kun- de gifva anledning. Christina i sin börd, gaf ho- nom förtroende af sina tankar och berättade ho- nom än de nöjen man förskaffat henne, ån de små bekymmer hon erfarit inom palatset. Man upp- drog åt tvenne Rådsherrar, att tid efter annan un- derråtta Drottningen om hvad som tilldrog sig i Tyskland, och om hvad man företog för hennes staters åra och sållhet.

När fremmande skepp år 1659 hade fört pesten till Stockholm, och detta plågoris gjorde förfärli- ga härjningar, fördes Drottningen till Kungsör ®): en kungsgård, belägen omkring 20 mil från huf- vudstaden, uti en behaglig trakt vid Målarens strand, en af de största och vackraste insjöar i Europa. Kungsgården år omgifven af en stor mängd landt- gårdar och dess utseende år mera landtligt ån prun- kande. Christina tillbragte ett år på detta ställe;

:) Se Fants Svenska Historia, 3 Del p. 112.

— 45 —

utan att afbryta sina studier och sin undervisning, kunde hon oftare öfverlemna sig åt de nöjen hon mer ån alla andra älskade, jägt , kapplöpning och kappridning. Afven ågde hon alltid tillfållen att se och iakttaga menniskor af alla klasser, att in- gå uti samtal med jordbrukare, och att om de nyt- tigaste ehuru minst prunkande arbeten erhålla kän- nedom, som alltför sällan intränger uti palatsen, men år nödvändig till ordnande af begreppen och utvidgande af deras verknings-krets: på detta sått bidrog allt att bilda Christinas förstånd och ut- veckla hennes naturs-gåfvor*

Gustaf Adolphs syster Catharina , förmäld med Pfaltz-Grefven af Sweibriicken Johan Casimir, dog nästan vid denna tid; hon sörjdes lifligt af den unga Drottningen, som hon sett födas, och hos hvil- ken hon långe uppfyllt en mors rum* Christina visade åfven tillgifvenhet för hennes barn, bland hvilka Prins Carl Gustaf, född 1622 och några år åldre ån Drottningen, utmärkte sig. Då han van- ligen deltog uti hofvets högtidligheter och nöjen, var Gustaf Adolphs dotter förtrolig med honom och kallade honom sin man. Han reste derefter till Upsala, och, sedan han der fullåndadt sina stu- dier, företog en resa till Tyskland, Sweitz, Frank- rike och begaf sig till Svenska arméen , för att bil- da sig i krigskonsten; men han glömde icke sin ungdoms förbindelse och åtankan af Christina för- blef djupt intryckt i hans minne. I en vigtig tid- punkt få vi åter se honom uppträda vid Drottnin- gens hof.

Gustaf Adolphs Enka Maria Eleonora af Bran- denburg, som sedan Konungens död återkommit till Sverige, begärde, når Prinsessan Catharina dog,

— 44 —

att få deltaga i Christinas uppfostran, och att haf- va henne hos sig. Men hennes begäran beviljades icke; ehuru man gjorde rättvisa åt hennes kånslo- Smhet och den tillgifvenhet hon alltid haft for sin gemål, fann man henne mindre tjenlig att handle- da den unga Drottningen. Hennes dotter fann sjelf sig icke road utan besvärad i hennes sällskap, eme- dan hon icke blifvit van dervid från vaggan och hade olika karakter och smak. "Min mor", sade hon i en längre hunnen ålder, "skulle skämt' bort mig, om man återlemnat mig i hennes händer; ty flere goda egenskaper oaktadt, hade hon icke dem, som åro nödvändiga for att regera". Man placera- de hos henne några fruntimmer, som fortsatte de omsorger Prinsessan Catharina gifvit henne.

Det vägrande Maria Eleonora erfor, Skade den vedervilja hon alltid haft for Sverige. Hon drog sig tillbaka till Gripsholms slott, som man gifvit henne till Enkesåte, och satte sig i relation med Danska hofvet. Konung Christian IV emottog hen- nes klagomål och den minister han hade i Sverige ingick brefvexling med henne. Den 29 Julii 1646 reste hon hemligen från Gripsholm till Nyköping, der hon på redden väntades af ett Danskt skepp, som förde henne till.on Gottland, hvarifrån en Christians eskader ofverforde henne till Danmark; då hon kom till Helsingör, sade hon till Svenske Xonsulen, att hon hellre ville lefva af vatten och bröd annorstädes, ån blifva kongligt behandlad i Sverige. Denna flykt gjorde ett så mycket skadli- gare intryck, som man nyss betalt Enke-Drottnin- gens skulder. Hennes namn uteslöts utur allmän- na Bönerna, och man indrog den inkomst som blif- vit henne bestämd. Hon återfick den kort deref- ter, till en del på begäran af Kurfursten af Bran-

— 45 ~

denburg Fredrik Wilhelm, som var hennes "brors- son. Några utländska historieskrifvare #) hafva of- ver Maria Eleonoras flykt utbredt romaneska får- ger, och föreställt den såsom verkan af en passion mellan denna Furstinna och Körningen af Dan- mark; men det är mera troligt och öf verensståm- mande med rikets handlingar, att politiska skål, och icke kårlek ledde Christian. Han trodde sig tvifvelsutan böra gynna Maria Eleonoras förslager, då han icke var mindre missnöjd ån hon med Sve- riges förmyndare-regering, och såkte tillfälle att vinna inflytande på detta rikes angelägenheter* Åf- ven gjorde Begeringen de alfvarsammaste klagomål i Köpenhamn, och hotade strax derpå Danmark med det ryktbara fredsbrott, som ågde rum några år derefter.

Då hon tillbragt nägon tid i Danmark och Tyskland, återvände Maria Eleonora till Sverige; hon blef der af sin dotter, som då sjelf regerade, emottagen med all den hennes rang tillbörliga aktning, och slutade sina dagar i Stockholm år 1655. Hon älskade konsterna, ehuru med föga smak och urskillning. Hennes böjelse för byggnadskon- sten förde henne till omkostnader, för hvilka hen- nes inkomst icke kunde vara tillräcklig; hon gjor- de ofta resor i landet, åtföljd af tvenne Italienske arkitekter, dem hon ganska frikostigt vedergållde, och då hon träffade en intagande belägenhet, låt hon genast uppgöra plan till en landtgård eller lustplats. "Det år något nytt'*, sade hennes dot- ter, "att man ruinerar sig med att icke bygga; men om EnkeDrottningen alltid vill göra slott i

Se ArkenholtZj Memoires de Christine, i Del,

- 46 -

luftten, ar jag ej sinnad att betala dem*\ Chri- stina tyckte ej eller om de narrar och dvärgar, af hvilka hennes Mor omgafs. Hon fann detta slags nöje under den kongliga värdigheten.

Svenska arméen rekryterades huf vudsakligen i Tyskland; men kriget medförde betydliga omkost- nader, och ehuru regeringen fann tillgångar i de kontributioner , som uppburos af Tyskarna, och i de af Frankrike betalta subsidier, var den ofta nödsa- kad att taga ur Skattkammaren. Det var då af vigt for regeringen att befordra det allmänna väl- ståndet och den nationella rikedomen. De bemö- danden, som hon under flere år beständigt gjorde, hade betydande följder, icke allenast för dét enskil- da ändamål hon föresatte sig, utan ock för en all- mån och stadigvarande Sveriges förmån, hvars lår- domsverk, industri och handel ansenligt utvidgades medan dess generaler stridde i Tyskland

Vid denna tidpunkt uppkommo de stora inrätt- ningar, som gåfvo värde åt de metaller, naturen alstrat i Sverige. Den förnämsta befordraren af dessa inrättningar var Ludvig de Geer, en Hollån- , dare. Han hade inkommit i riket under Gustaf Adolphs regering, och af denne Konung njutit upp- muntran i sina första företag. Sedan han blifvit ågare af flere grufvor, inkallade han protestanti- ska Valloner från Flandern och Luttich, för att göra konsten att arbeta jern och koppar , känd. Ett

De mindre omständigheter , som man får läsa of ver Sve- riges inre tillstånd under Christinas minderårighet, hafva till större delen ända hittills varit föga kände i sjelfva Sverige. Jag har förnemligast hämtat dem utur flere Svenska dissertationer och de af framlidne Stats- sekreteraren Baron Rosenhane samlade manuskripten

stort antal Vallonska familjer, blottställda for för- följelser i deras fädernesland, öfvergingo till de grufrikaste provinser i Sverige och nedsatte sig der. Svenska presterskapets föreställningar oaktadt, er- höllo de fri religionsöfning efter Calvinska kyrko- bruket, och prester blefvo dem tillåtna» Deras ef- terkommande bilda ånnu en slags serskild koloni, icke allenast for de till större delen franska nam- nen, utan ock för deras seder och bruk, och åro ånnu beständigt en plantskola af goda arbetare. An- dra industriens grenar gjorde icke mindre fram- steg ; man inrättade bomulls- och yllemanufaktu- rer, gevärsfaktorier och kanon-gjuterier. Handeln utvidgades ända till Asien och Amerika. Ett ny* bygge anlades i Norra Amerika på floden Delava- res stränder, och regeringen afsände dit en guver- nör, som låt bygga en skans, hvilken man gaf namn af Christinoz skans. Man fullkomnade åfven kom- munikationerna i det inre af landet; allmänna vå- garna förbåttrades; resande fingo lättare transport, och postverket inrättades under direktion af en Tysk,

Tåflan utbredde sig i rikets alla delar och i Riksstyrelsens alla grenar. Clas Flemming, ut- nämnd Öfver-Ståthållare i Stockhom 1634, åt denna stad nya egna lagar; han utvidgade dess om- krets och lade grunden till tvenne malmar, som nu åro de båst byggda qvarter. Han låt uppbygga slussar emellan hafvet och det ena af sj&n Måla- rens utlopp, för att såtta staden i skygd för ofver- svåmningar och underlätta handeln; på hans befall- ning rensades hamnen, och en ö, omfluten af Öster- sjöns vatten, blef station för flottan och hufvud- stadens förmur från hafssidan. Christina låt se- dan på åndan af denna 6 uppresa en stor byggnad, hvarifrån man hade utsigt ånda åt hamnens första

pass, och som blef en tillhörighet af slottet, belå* get på en höjd nåra en af de strömmar Målaren bildar då han kastar sig i hafvet. Öfver-Ståthålla- ren inrättade åfven ett Barnhus, låt förskönä kyr- korna och införde ordningsfullhet uti indelningen af allmänna torgen och uti gatornas snörmåtning. Når pesten började visa sig, ansågs detta plågoris, såsom ett himmelens straff, genom de Borgare, som nödgats flytta sina hus och verkstäder; men Över- ståthållaren, lika ståndaktig som upplyst, fällde icke modet; han vidtog mått och steg for att håm- jna pestens framsteg, och fortsatte sina nyttiga ar- beten, som sedermera åter företogos och utvidga- des af en annan Öfver-Ståthållare, Baron Schering Rosenhane, hvilken Christina sjelf utnämnde till detta embete, sedan han långe blifvit nyttjad vid beskickningar och hade vistats i de länder, der ar- kitekturen och de öfriga konsterna, som bidraga till ståders förskönande , hade hunnit längre ån i Sve- rige ®),

Riks-Rådet Grefve Pehr Brahe utnämndes 1656 till Guvernör öfver Finland, på begäran afKansle- ren, som icke blef ense med honom i konseljen. Denna utnämning, som var en verkan af en alltför myndig och befallande makt, hade for riket lyck- liga följder. Brahe bemödade sig på det högsta att göra en provins 9 dit han fann sig för vist, blom- strande , och hamnades på en ärelysten rival ge* nom förvårfvade rättigheter till nationens högakt- ning OGh erkånsla» Hårjadt under striderna mel- lan

°) Man bar att tacka fiaron Rosenhane för en Berättel- se i manuskript o in tillståndet af staden Stockholm och dess polis.

— 49 —

lan Sigismund och Carl IX, var Finland ånnu höljdt af ruiner, och hade aldrig varit lika vål odlad t, sorri de andra rikets delar- Guvernören genomfor alla. dess orter, och framkom under sina resor ån da till hvita hafvet, der han undersökte Ryska etabiisse- menterna, hvilka hade betydligt utvidgats sedan Ar- kangels grundläggning 1584; men hvarom man ån- nu icke hade något begrepp i det ofri ga af Europa* Den berättelse han gjorde om dessa etablissementer , förvånade regeringen och gjorde henne uppmärk- sam på Rysslands och dess bundsförvanclters En- gelsmånnernes anslag* Brahe utrönte Finlands jord- mon, klimat och produkter; han följde med oför- skråckt mod uppåt och utför e de hastiga strömmar och floder, hvaraf landet år uppfyll dt* föreslog ka- naler och grundlade städer, af hvilka en ånnu bår namnet Brahestad* Då han fann inbyggarne för- djupade i okunnighet^ vakade han öfver allmänna undervisningen, inrättade skolor och gaf plan till Åbo Akademi, som slutligen organiserades 1640.

Kort förut hade Kansleren , åtföljd af flere lär- de mån, rest till tipsa! a, för att göra sig under åt- tad om tillståndet af denna stads universitet. Ef- ter den berättelse haii framlade för regeringen , för- båttrades reglementerna och flere skicklige Profes- sorer inkallades utifrån. Det var åfven då akade- mien erhöll en Fransysk Språkmåstare , och hen- nes bibliotek fick den tiilvext, som gjort det märk- värdigt. Man förvarade der eh del af de böcker och manuskripter , Generalerna skickade ifrån Tysk* ]and^ då de hade intagit några betydande städer. För att bereda ungdomen till de akademiska stu- dierne, stiftades latinska kollegier och skolor, sk kallade emedan der förnämligast lärdes latin.

Dr. Christinas Hist. 1 B* 4,

— SO —

Alla dessa steg tjenade att föröka landets till- gängar och att utsprida välgörande verkningar; men regeringen tillåt sig ett steg, som icke var värdigt lika bifall, och af farliga följder, emedan det styr- des af stånds -nit och personliga afsigter. Man gaf en af del Krono-godsen åt dem, som hade gjort penningeförskott, och andra såldes för att anskaffa disponibla summor till Skattkammaren. Dessa öf- verlåtningar voro stridande emot rikets grundlagar \ och den förbehållna återköpsråtten var falsk. De hade ock skadliga verkningar i många andra hån- seenden. Adelsman endast fingo deraf draga för- del, och dem tillåts att göra sina privilegier och öf- riga fri- och rättigheter gällande på de sålunda åt- komna godsen; håraf uppkommo feudala testaments- svek, en minskning uti allmänna inkomsten, som endast, genom drygare pålagor å de andra egen- domsherrarna, kunde försvinna, och en afund mel- lan olika medborgare-klasser eller rikets stånd, som. mer ån en gång utbröt vid riksdagarna under Chri- stinas regering. Kansleren satte sig icke emot det- ta steg och utlåt sig alltför ofta med mycken sträng- het åfver de föreställningar, som gjordes i rådet. Han älskade fäderneslandet och var oinskränkt till- gifven regenten; men han skiljde sig icke nog från familje-intressen och oligarkiska fördomar, och låt hänföra sig af vanan att herrska. Utan att förak- ta de lägre klasserna, sökte han att kufva dem, och ntan att brista i vördnad för thronen, var han äre- lysten nog att vilja anses för dess stöd.

Om vi nu återföra våra blickar till Tyskland, få vi der se generaler och ministrar öfverlemna sig till mycken verksamhet, och underhandlingar- na och militåriska operationerna blandas om hvart annat, Banér, som utbredt sin armée i Saxen, var

— Si —

Uppmärksam på Magdeburgs belägring , och sökté att rådda denna stad; men Saxarne lyckades att be- mäktiga sig den och förstärktes af den korps, som Marazini kommenderade. Banér förenade sig med Lesle vid Liineburg, och efterskickade ett detache- inent från Pommerska arméen; hela hans styrka ut- gjorde 7000 man infanteri och 9000 kavalleri; fien- den hade 15 infanteri-regementen och 15,000 rytta- re. Den Svenska generalen lyckades att få honom utur sitt förskansade låger och lefvererade honom slagtning den 4 October 1656 vid Wittstock uti Mark-Brandenburg. Högra flygeln attackerade un- der det den venstra tog en omväg* för att taga fien- den i flanken. Innan denna kunde ankomma, nöd- gades högra flygeln uthärda en gruflig strid; tie gån- ger hade den förnyat anfallet, och var nåra att gif- va vika, då venstra flygeln kom att understödja den och afgjorde segren. Svenskarne nedergjorde hela det Kejserliga infanteriet och större delen af det Saxiska; de af väpnade eller nedsablade ett stort antal ryttare och togo 125 fanor, 55 kanoner, allt bagage och Kurfurstens silfver-service.

Denna seger väckte den största sensation. Tysk- lands Protestantiska furstar, som hade ingått i Pra- giskä fredeir, utbröto i förebråelser mot Kurfur- sten af Saxen, och blefvo åter benägna för Sven- skarna. Konungen af Danmark^ som smickrat sig att tvinga Sverige att erkänna honom för medlare, afstod från siria förhoppningar och Kejsaren börja- de tvif*La på sin lycka. Man kom öfverens att öpp- na underhandlingar i Hamburg, dit Kejsaren skic- kade Grefve von Curt, Frankrike, Grefve d9Avaux, och Sverige Kansleren Adler Salvius; men clå det blef fråga att fastställa prelirninårernes hufvud- grunder, vägrade Ferdinand att erkänna Tyska

Stånderne såsom Frankrikes eller Sveriges bunds- förvanter. Då dessa tvenne Makter förklarat, att det vore ett hufvudsakligt vilkor, afbrötos under- handlingarna. Kort derpå, den 25 September 2657, slutade Ferdinand II. sina dagar och hans S022, re- dan Romersk Konung, efterträdde honom under namn af Ferdinand III. Man hoppades, att denne Furste skulle vara mindre obenägen för freden. Han var af en 2nildare karakter ån fadren, och ha- de mindre vedervilja för Protestanter2ia. Når han i spetsen för arméerna färdats genom flere provin- ser, hade han sett krigets grufliga verkningar: öde- lagda fällt, uppbrända städer, och tusendtals fa- miljer bragte till hunger och elände. Det gyn- nande ögonblick hade likväl ännu icke kommit, och fyra år förflöto, innan man å ny o alfvarsamt sys- selsatte sig med fredsfördraget»

Kejserlige tropparne hade förenat sig till en en- da korps, och sedan de erhållit ett stort antal re- kryter, hotade de att bryta löst på Svenskarne. Ba- ner, som hade sitt läger vid Torgau, var nära att blifva i22nesluten, och ägde ingen annan utväg än att i största skyndsamhet förfoga sig åt Pommern. Han lyckades att gå öfver Elben; men når han i Juni 2nå2iad 2637 nalkades Warta, fann hai2 fram- för sig hela fiendtliga ai-méen, som genom forcera- de marcher hade förekommit honom. Han låt ut* tomma ett rykte , att han åmade rikta sina steg mot Pohlen, och begagnande sig af natten, återvände han till Oder och gick in uti Stettin, utan att ha f- va lidit någon förlust och utan att Gallas, som kommenderade de Kejserlige, fått någon misstanke om hans marche. Baner tog med Herrman Wr än- gel, som han träffade i Pommern, de verksammaste mått och steg till bibehållande af detta land, hvars

— 55 —

sista Hertig, Bogislaus XIV, nyligen dödt, och livars ågande Sverige långe efterstråfvat , ehuru Kurfur- sten af Brandenburg hade gällande rättigheter.

Men efter Baners retråt, hade Svenskarna för- lorat sina eröfringar vid Elben , och bibehöllo sig med möda i Westphalen. Hertigen af Weiraar, som hade gjort framsteg vid Rhen, understöddes icke tillräckligt af Franska generalerne* LandtGrefven af Hessen-Cassel Wilhelm V, som alltid förblifvit Sverige tillgifven, dog den 24 September 1657. Det- ta dödsfall var en annan för de allierades intres- sen skadlig tillfällighet. LandtGrefvens Enka, Ama- xia Elisabet, som vid hans död tog regeringen, bi- behöll hans system, och låt icke skråma sig af Wienska hofvets hotelser.

Då utsigten till fred ånnu var långt borta och nya hjelpmedel behöfdes för Sverige, började den- na Stat åter underhandlingar med Frankrike , och en ny treårig traktat undertecknades i Hamburg, den 24 Februari 1658, af d'Avaux och Adler Sal- vius* Frankrike förbandt sig att betala en half million Livrés , såsom återstående ränta af de år 1632 betingade subsidier; en million för den tid som förflutit, utan att man formligt förnyat trak- taterna och en million livar je af de, för den nya alliansen, bestämde tre åren. De begge Staterna skullo förena deras krigsmakt mot de gemensamma fienderna, och icke sluta separat fred; dock likväl förbe h 61 Lo de sig att kunna underhandla kvar och en serskildt.

Gallas sökte flere gånger att bemåktiga sig Pom- mern; men då hans armée försvagades af sjukdo- mar och brist på lifsmedel, angrep horiom Baner,

som fått en förstärkning från Sverige, och tvinga* de honom att draga sig tillbaka till Schlesien och Böhmen. Kort derefter framryckte den Sven* ske generalen, biträdd af Torstenson, sjelf till dessa länder, och utan att fålla modet af en for- lust, som de Svenske lidit i Westphalen, lefve- rerade han de Kejserlige och Saxarne slagtning vid Cliemnitz den 4 April 16595 8000 nian af fi- endtliga arméen blefvo på platsen, och 1500 gjor- des till fångar. Efter denna seger, gick Baner in i Böhmen; tvenne gånger visade han sig vid mu- rarne af Prag, der de Kejserlige hade inneslutit sig; meii når han icke kunde förmå dem att gå ut ur staden pch icke var i stånd att företaga någon be- lägring, slog han sitt läger vid Leutmeritz, för att afvakta ögonblicket, då han kunde fortsåtta opera-' tionerna. Sedan Königsmark erhållit befälet i West- phalen, återtogo Svenska vapnen på en gång deras öfverlågsenhet i derma delen af Tyskland. Vid, samma tidpunkt kungjorde ryktet Hertigen af Wek mars bedrifter i trakterna af Rhen.

Hertigen af We-imar, som från början af år 1657 hade förstärkt sin armée, måtte sig med Öster- rikarne och Bajrarne. I början tillbakahållen af den ryktbara partigångaren Johan von Werth, er- höll han sedermera afgörande framgångar. Hari tog vid Rheinfelden de fleste fiendtlige generaler och Johan von Werth sjelf till fånga; han belägra- de Breisach, sedan han vunnit en lysande seger, och intog denna fästning den 5 October 1638? Ama- lia Elisabeth, regentinna af HessenCassel, tillbjöd honom sin hand, och han hade hunnit högsta pe- rioden för sin åra# Men döden störtade de lysande förhoppningar lyckan visade honom; en häftigt till- stötande sjukdom slutade häris dagar; han dog den

ig Juli 1639, vid 35 års ålder, ålskad af sina sol- dater och beundrad af Europa. Man har obevisligt \ påstått, att hans död var verkan af förgift. De Svenske generalerne efterstråfvade befälet öfver de troppar, hvilkas chef han varit, och ville taga de af honom vunna fästningar i besittning. FpvEdriks son , Kurfursten af Pfalts Carl Ludvig , som var af Engelska partiet, hade å andra sidan förslag att un- derhandla med Hertigens armée, och smickrade sig, att genom den göra sina rättigheter till Kurfursten- dömet Pfalts gällande. Han tog vägen genom* Frank- rike; men blef hindrad i Moulins under förevänd- ning, att en person af hans rang icke borde resa i Konungens stat utan att derom hafva underrättat honom; man förde honom till Vincennes, der han qvarstannade omkring sex månader. Richelieu vil- le låta Hertigen af Weimars troppar gå öfver till tjenst i Frankrike, som på någon tid besoldat dem, och med detsamma försäkra sig om de af dem in- nehafvande befåstade orter. Han uppnådde sitt än- damål genom förledande anbud och derigenom, att han vann Erlach , som var förste officeraren.

Baner, som kom att öfverlågga med Weimar om inträngandet uti Kejsarens stater, kunde icke längre qvarblifva i Böhmen. De Kejserlige hade blifvit förstärkte och Piccolomini, som kommen- derade dem, var en ganska skicklig chef» För att med mera framgång emotstå dem, begaf den Svenske generalen sig till Meissen 1640 och för- enade sig i Erfurt med Franska arméen, anförd af Longueville och Guéhriant. Han fick öfverbefålet , men mötte många hinder vid utförandet af sina pla- ner. Oaktadt allt sitt bemödande, kunde han ej be- tydligt slå de Kejserlige , och nödgades försvara det land han innehade.

Imellertid erhöll Kejsaren föga t i 11 frie! ss t all an- de tidningar om sina förnämsta bundsförvandter Spaniorerne. Portugal och Catalonien voro i upp- ror; Ärras hade kapitulerat och flere Italienska stater af söndrat sig från Spanien. Tyska Riksdagen sammankallades i Regensburg, dit Ferdinand III sjelf begaf sig, for att med stan der ne rådslå om stats- åren cl ernås tillstånd. Baner och Guébriant upp- gjorde plan att hortröfva honom. Midt i vintern 1641, ryckte de hastigt mot Regensburg; deras avant- garde var redan på kort afstånd från denna for- svarslösa stad, och de isar, af hvilka Donau betacka tes, syntes försäkra om en lått öfvergång. Men oförmodadt inföll ett ymnigt tö, floden började fö- xa med sig isstycken, och det blef omöjligt att byg- ga broar eller flottor* Arméen drog sig tillbaka,, och Kejsaren blef räddad. Når Guébriant, som fruk- tade att Svenskarna skulle vinna Weimarska trop- parna, skilt sig från Baner, hade denne att käm- pa mot de största hinder, för att icke blifva krossad af de Kejserlige. I början förföljd, sedermera ho- tad att blifva af stängd, och retirerande i ett bergigt land, tillbragte han två månader i oro och bekym- mer. Han lyckades likväl att frälsa sin armée och ■ förenade sig å nyo med Guébriant, vid Zwickau. Men hans helsa tog en dödlig stöt; tärd af en smärt- sam feber, lät han transportera sig på en bår till Halberstadt, der han dog i Maj månad 1641, vid 44 års ålder» Ett år före sin död, hade han, midt •under stridernas buller, ågtat Badiska Prinsessan: Johanna, i hvilken hanblifvit häftigt förtjust. Man har, likasom Hertigens af Weimar, tillskrifvit hans död förgift; men det år mera troligt, att den var en verkan af hans fålttogs besvär och de ytterlighe- ter, till hvilka han stundom låt sig föras, såsom inånga andra krigare på hans tid.

— 57 —

Då tidningen om Baners sjukdom hann till Sve- rige, skref Christina, som redan fåste sin uppmärk- samhet på allmanna händelserna, till sin onkel, Johan Casimir af Zweibriicken: 59 Jag kan icke döl- ja for er de bedröfliga rykten, som löpa hår; man såger, att Baner år sjuk och, att tala efter menni- sko-begrepp, ej lårer kunna komma sig före. Han har hos sig ingen, till hvilken han kan förtro sig 3 h varom man bekymrar sig föga hår, och smickrar sig att lått finna en annan; men man skakar* icke ur armen sådana mån som han; om han dör, år det fruktansvårdt, att våra saker råka i förfall" Baner hade, sedan Gustaf Adolphs död, verkligen varit det fastaste stöd for Svenskarnas krigsåra: bil- dad i den fullkomnade hjeltens skola, liknade han honom icke allenast till krigiska egenskaper , utan åfven till anletsdragen och man kallade honom den andre Gustaf» Hans förtjenst i synnerhet var, att förstora de fiendtliga arméerna genom kunniga ma- növrer, och att bibehålla sin derigenom att han försäkrade henne om fördelaktiga poster* Men han ågde också i hög grad hvad, som i slagtningar år nödvändigt: ett oförskråckt mod , skarpsynthet och fintlighet. Hans lik öfverfördes till Sverige och be- grafdes i Riddarholms-kyrkan ej långt från Gustaf Adolphs graf. En griftvård restes åt honom om- kring hundrade år efter hans dåd å samma tempel af tvenne i Sverige namnkunnige Statsman, Riks» Rådena Höpken och Scheffer. Hans son var den sista ätteläggen af hans familjegren, hvilkens Stam- fader han vår, men som hade flere andra mindre grenar, af hvilka några ånnu lefva.

Baners död hade, såsom Christina, ehuru ung hon var, förespått, olyckliga följder. Våldet af

*) Detta brefvet är skrifvit på Tyska,

- 53 —

hans förtjenster, och det höga anseende, hvartill han höjt sig, hade bibehållit ordning och disciplin uti en armée, hviikens fleste officerare efterstråf- vade sjelfståndighet, en armée, som utgjordes af flere nationers soldater, och som det var svårt att ordentligen aflöna. Så snart Baner blef död, utbröto oordningar och uppror; någre generaler förenade sig for att taga befälet, men förgåfves fordrade de lyd- nad för sina order. ' Regementernas öfverstar gjor- de en sammangaddning, for att få sina förmåner på- 6kade; soldaterne skockade sig tillsammans, for- drande återstoden af den sold dem tillkom, och de Kejserlige å ena sidan, å den andra Danskarne , sök- te få dem att gå öfver till deras parti. Men i Sve- rige var en fältherre, som, åfven danad af Gustaf Adolph, var i stånd att återställa ordningen och att föra tropparna till striden under skydd af den- na disciplin, som i förening med behjertenheten , år en borgen för den goda framgången: det var Of- verbefålhaf våren af artilleriet, Riks-Rådet Lennart Torstenson,

Vid femton års ålder blef Torstenson page hos Gustaf Adolph , och åtföljde till Pohien sin Monark, som satte vårde på hans lyckliga natursgåfvor och gaf honom hastig befordran* Under bataljen af Leipzig och vid öfvergången af Leckströmmen , ut- märkte han sig i spetsen för artilleriet. I striden vid Nurnberg 1632 blef han tagen till fånga och förd till Ingolstadt, der man inneslöt honom i ett lågt och fuktigt rum; hvars giftiga utdunstningar förstörde hans helsat Sedan han efter bataljen vid Liitzen blifvit utvexlad, återställdes han smånin- gom, men tärdes beständigt af inrotade plågor. Hans militåriska ifver minskades likväl icke, och han deltog i Baners bedrifter. Han hade nyss begifvit

— 59 —

sig till Sverige, nar denne general dog* Efter nå- gra, af flere familjers af andsjuka förorsakade , råd» plågningar, utnämnde regeringen honom till Fält- marskalk, och han reste till Tyskland mot slutet af år 1641.

Torstensons ankomst var nödvändig; arméen sattes i allt större oreda och fienderna gjorde fram- steg. Den nye befålhafvanden använde ömsom for- siktighet och ståndaktighet. Öfverlägsenheten af hans snille fjettrade alla sinnen och segrade éfver alla enskilta intressen och afundsamma passioner» Man beundrade icke mindre dristigheten och vid- den af hans planer, ån den hastighet , hvarmed han utförde dem, Oaktadt sin svaga helsa och de plå- gor han nästan dageligen erfor, flyttade han sig från en provins till den andra; hvarken uppehållen af årstid eller vågar, använde han alla slags egenska- per, och verkställde ån belägringar, ån kunniga manövrer, eller lefvererade slagtningar och inträng- de med häftighet i fiendens leder.

Innan Torstensons ankomst hade Guébriant skiljt sig från stora arméen, och med Hessiska trop- parna tagit vågen till Neder-Rhen; den 17 Januari 1642 slog han vid Kempten General Lamboi, och efter denna seger intog han en stor sträcka land. Torstenson qvarblef någon tid i Neder-Saxen; han organiserade åter arméen och väntade förstärk- ningar. Hans plan var att förflytta krigsteatern i Kejsarens stater.

De Kejserlige försökte att köra bort honom ur den fördelaktiga position, han förstått att i tid taga; men deras anfall voro onyttige , och tvungne att , för brist af lifsmedel, draga sig tillbaka, förlora- de de en del af sin armée. Då ofvergaf Torsten-

- 60 —

$on Neder- Saxen, och låtsade vilja gå öfver till Westphalen; men han hade en annan afsigt. I April månad tog hans armée vågen till Schlesien, och in- gick, utan att möta något hinder, i denna provins under det de Kejserlige förgåfves sökte honom an- norstädes. Då de återvände, årnade de hindra Sven- skarna; men desse betjenade sig redan af sina for- delar. Stora Glogau intogs med storm och Sweid- nitz belägrades. Hertig Frans Albrekt af Lauen- berg ville med artilleriet komma till fästningens undsättning; Torstenson, som mötte honom vid Zob- tenberg den 20 Maj , tog honom sjelf till fånga til- lika med 87 af hans officerare, och större delen af den korps han kommenderade* Han dog efter nå- gra dagar af de sår, han fått. Sweidnitz gaf sig, och Svenska arméen gjorde ett infall i Måhren. Regeringen anslog henne en förstärkning af 8000 man, som nyss förut rest från Sverige. Årke-Her- tig Leopold och Piccolomini, som imellertid je ni- vå! församlat ett stort antal troppar, satte sig åter i verksamhet. Torstenson belägrade Breslau; men denna belägring blef långvarig, och den Svenske generalen vände sin marsch så, att han hastigare kundé få den förväntade förstärkningen. Då den- ne förstärkning inträffade, intog han Zittau i de Kejserliges åsyn. Det var der man första gången i detta krig gick i underhandling om fångarnas ut- vexling.

De Kejserlige hade på Böhmiska gränsen fattat en ganska fördelaktig ställning, och ville ej lefve- xera drabbning. Torstenson, som icke kunde trån- ga längre in i Kejsarens länder, beslöt att begifva sig till Saxen och bemåktiga sig den betydande sta- den Leipzig, för att göra den till medelpunkten för sijia nya operationer. Fienden följde honom

— 61 —

och begge arméerna befunno sig i h var andras åsyn på denna samma Breitenfeldts slätt, vid Leipzig, der den store Gustaf vunnit sin första seger-öfver de Kejserlige* Torstenson utfärdade genast sina order till slagtningen, som stod den 23 October 1642; a ny- fallet var förfärligt, somlige stridda för att utplåna minnet af deras nederlag, andre för att upprått- hålla minnet af deras seger. Vid bataljens början borttog en kula lånden af Torstensons håst, och ge- nomborrade dens hals, på hvilken Prinsen Cari* Gustaf red. De fållo bågge af, men utan att blif- va sårade, och Torstenson återtog befålet med en hjeltes lugn, som var van vid stridernas faror och åfventyr* Efter ett långt motstånd, gaf fienden vi- ka, och lemnade på valplatsen mer ån 5000 man; Svenskarna gjorde mer ån 4500 fångar , och bemåk- tigade sig 46 kanoner, 69 standarer och 121 fanor föllo i deras våld. Leipzig gaf sig, och vågen till Böhmen blef öppen for Torstenson.

På en annan sida utmärkte sig Königsmark i spetsen for ett detachement, som Torstenson le rå- nat honom. Han qvarhöll de Kejserlige och Saxar- ne i Meissen och Franken, skyndade sedan att und- sätta Pommern, som hotades af ett fiendtligt infall af Kejserlige Generalen Krackau, och tvang denne ge- neral att draga sig tillbaka anda in i Pohlen. Gué- briant var mindre lycklig vid Rhen; sedan han fått en dödlig blessyr vid Rothweil, deg han den 25 November 1645, kort efter denna stads intagande. Hans död var en förlust för Frankrike och dess bundsförvandter. Den armée han kommenderade, erfor motgångar i trakten af Duttlingen, och blef betydligt förminskad, Turenne, som anträdde ba- nan, medförde imellertid förstärkningar, och upp- lifvade soldaternas mod. En annan Fransk hjelte,

— 62 —

Hertigen af Enghien, sedermera den store Condéi samlade lysande lagrar, och fårstörde, på Rocroyä fällt, Spaniens fruktansvärda hårar.

Då nya försök till fredsstiftningen hade, lika- som de foregående, misslyckats, blef alliansen mel- lan Frankrike och Sverige förnyad 1641, för all den tid kriget skulle racka. Kort derpå dogo Riche- lieu och Ludvig XIII, Mazäriii föråndräde icke kabinettets systern, och en af de första politiska af- handlingar under Ludvig XIV:s minderårighet, hlef alliansens bekräftande. Kanslerer! Oxenstjerna, hvil- kens blick omfattade hela Europa, och som höll i sina händer alla politikens trådar, underhandlade ined Ragotzki , Furste af Transylvanieri. Denne Furste förklarade Kejsaren krig och anföll honom från Ungerska sidan* Ehuru denna diversion icke kunde alstra stora följder, fåstade den dock till en tid Wienska hofvets uppmärksamhet och syssel- satte några troppar. Eri annan omständighet med- förde en förändring i krigshändelsernas gång och i de politiska forhållanden.

Kurfursten af Brandenburg Georg Wilhelm, blef död 1640. Hans förste Minister Grefve Swart» zenberg, hade alltid gynnat Kejsarens afsigter och ofta uppväckt stora hinder för" Svenskarna. Fredrik Wilhelm, Georg Wilhelms son och efterträdare, följde ett olika system. Han eftetfstråfvade eii stör- re politisk oafhångighet och ett enskildt skål för- bandt honom att visa sig gynnande för Sverige^ Fredrik Wilhelm smickrade sig att blifva Christi- nas gemål. Denna förmålning hade Gustaf Adolph sjelf föreslagit, och Kansleren hade vid flera till- fållen visat sig hugad att låta verkställa Konungens förslag. Kurfurstens personliga egenskaper 9 hvil-

- 63 —

ken lika utmärkte sig genom sina insigter, sin klok- het, som sitt hjeltemod, de tjenster han kunde gö- ra Sverige , de samband som redan voro mellan hans och Wasas hus , och det stöd alla protestanti- ska makter gåfvo honom, tycktes rättvisa hans ön- skan och göra hans anspråk gällande» Med den an- ledning, Maria Eleonoras ställning vid denna tid- punkt gaf honom, skickade han till Stockholm en Ambassad, bestående af hans Kansler och 2% per- soner af en utmärkt rang. Sveriges regering sam- tyckte till de andraganden man gjorde till Maria Eleonoras fördel; men hon visade sig mindre böjd, då fråga uppstod om Kurfurstens förmälning med den unga Drottningen. De stora familjerna fruk- tade att se en utländsk furste på thronen; åfven de rättigheter, som Fredrik Wilhelm kunde göra gäl- lande, voro ett föremål till afund och misstroende för deras ärelystnad, och kanhända skulle man, om han haft mindre sådana, mera gynnat honom. Att förekomma tillfälligheter, stridiga fur sina af- sigter, hade regeringen förmått Christina att gö- ra en resa i det inre af riket. Det svar man gaf, var föga tillfredsställande. Man åberopade Drott- ningens ålder, närvarande omständigheter och fur- klarade, att freden och Christinas myndiga år bor- de afvaktas, enär hennes framtida öde icke med nog försiktighet kunde ledas, Imellertid afstod icke Kurfursten från allt hopp; han fortfor att skona Sverige, hvars troppar innehade Pommern, och ville förmå Sverige att till sig afträda denna provins.

De, som ägde tillfälle att gifva akt på Christi- na, förundrades öfver hennes framsteg. Hon be- dömde menniskor och saker med en djup skarpsin- nighet; utöfvande öfver sig sjelf det största välde, förstod hon att med mycken skicklighet dölja sina

afsigter i de händelser, då ett Gppefrhjertigt offer* lemnande år de stora förbudit, och vid alla tillf ål-* len visade hon en klokhet, som vanligen endast år en långsam och mödosam frukt af ålder och erfa- renhet. De anmärkningar hon gjorde öfver sin lek-» tyr och förnämligast öfver Greklands och Roms bi* storieskrifvare, bland hvilka hon från den tiden för- nämligast utmärkte Thucydides, Polybus och Taci- tus, gåfvo tillkänna att hon begagnade dem för att bilda sitt omdöme och upplyfta sin själ. 1641, då hon var 15 år gammal, dog en af hennes förmyn- dare, Riks-Drotset, den store Gabriel Oxenstjerna« Man ville lemna åt henne valet af efterträdare, och föredrog, att man skulle se med nöje, om detta val fölle på hennes kusin- Prinsen Carl Gustaf. Chri- stina skref i detta ämne till denne Furstes fader Johan Casimir af Zweibriicken, följande bref ''Regeringen har önskat min tanke och velat veta, hvem jag skulle föredraga; men de hafva tvekat ? om de skulle föreslå mig flere personer för att der- ibland välja en, eller om jag af mig sjelf skulle ut* nämna en enda. De hafva åfven sagt sig gerna sko- la se, att jag utnämnde Prins Carl. Då jag derorn blef underrättad, har jag låtit svara dem, att jag väl märkt deras trogna tillgifvenhet för mig, der- uti att de önskade en af mina nära anförvandter; men att jag icke tänkte våga det, då jag val visste, att ni icke ville tillåta det. Hvad den andra om- ständigheten angår, har jag svarat^ att det icke till- hörde mig att sjelf utnämna min förmyndare, med mindre man icke föresloge mig ett visst antal per- soner; åfven har jag sagt, för att tillvinna mig Kans- lerens ynnest, att det vore han, som bäst kunde

göra

På Tyska.

göra ett passande val. Slutligen har jag anmärkt* att om de anviste mig fiere personer , blefve det man tvifvel alla förtjente mån, och att efter min tan- ke vore bast att öfverlemna äfgörandet åt lottkastning. De voro mycket nöjde med detta svar, och hafva bedt mig skrifva till er der om. Jag beder er då att vilja betrakta allt detta med hånseende till Prins Carl och att bifalla min tanke; om jag utnämner honom, skulle regeringen tro, att det skedde för att få veta, hvad som tilldrager sig i Rådet, och dess- utom kunde man, för att göra sig fri från honom. .. * *'£r afsigt år den båsta i ver Iden 5 men ni har val ej nog mogit Mverlagt den?*5 Efter några rådpläg- ningar, skred man till lotthing* såsom Christina hade föreslagit, och embetet tillföll grefve Pehr Brahe* Han hade kort förut återkommit från sin beskickning i Finland och hade såte i Rådet. Han var en upplyst, dygdig och det allmänna båsta till- gifven man; den enda förebråelse honom kunde göras , var hans böjelse för sparsamhet och hans karakters stränghet. År 1642 började Christina bivista öfverlåggningarna i konseljen. Pakets Stän- der, som samma år voro församlade i huvudsta- den, beslöto att förklara henne myndig, och ätt öfverlemna henne regerings- tömmafne ; men hon vägrade att emottaga dem med anförande af sin ung- dom och oerfarenhet, Imellertid deltog hon ifrån den tiden uti alla vigtiga undersökningar , och man tog, utan hennes råd, intet beslut, Flere åm> nen, rörande rikets politiska ställning, undersöktes 1643, och Christina hade tillfälle att visa prof af det Öfvertråffande snille, som ben snart derpå ut- vecklade i spetsen för regeringen.

Dr Christinas Hist. I Del

— 66 ***

De i Hamburg företagna fredsunderhandlingar mellan Österrike, Spanien och Bayern å ena sidan och Frankrike, Sverige och Holland å den andra hade mött långt dröjsmål. Då Kejsaren beslutit att bevilja en amnesti , hade man öfverenskommit om preliminårerne 1640; men Ferdinand nekade att underteckna dem, med föregifvande, att hans minister hade of verskridit sin fullmakt. Riche* lieu, som ånnu i denna stund bibehöll hela sin verksamhet, sökte icke att aflågsna hindren. Som han såg Ludvig XIXLs helsa allt mer och mer för- svagas, trodde han att krigets fortfarande skulle kunna öppna honom vågen till förmyndare-regerin- gens förvaltande Imellertid dog han kort der- på, och då Torstensons segrar hade minskat Wien- ska hofvets anspråk, skedde utvexlingen af preli- minårerna den 25 Mars 1645; det beslöts att öppna kongressen i de två Westphaliska ståderne Miinster och Osnabriick* Christina visade sig ganska upp- märksam på underhandlingarna, och fattade med mycken urskillning sakernas allmänna läge.

Ibland de stater, hvilka visade sig såsom med- lare, märkte man Danmark. Christian IV. hade långe önskat deltaga i fredsstiftningen , och smick- rade sig att den utmärkta aktning man gaf åt hans ålder, hans långa erfarenhet och mogna råd, skul- le tjena honom till att hålla jeranvigt mot Sveriges inflytande, hvars framsteg alltid oroat honom; men

Han tänkte äfven mycket mer, säger Bougeant, på medel att aflägsna freden än att påskynda den, och då han nödgades, för att tillfredsställa folkens önsk- ningar, börja preliminär-traktaten , gaf han g ref ve d'Avaux hemlig befallning att fördröja dess afgörande. Se Bougeant, Negociations > etc, Liv 7, p. 452.

I^ansleren Oxenstjerna, som ofta hade mött honom på. politiska diskussionernas törnigabana, och mot hvil- j^en han vid några tillfällen kanhända icke varit nog eftergifvande , var honom mera stridig ån någon- sin, och hade beslutat att helt och hållet aflågsna honom. De förhållanden, h var uti Christian satt sig med Enkedrottnihgen af Sverige Maria Eleo- nora , och det sått, på hvilket han emottagit den- na Furstinna efter hennes flykt, de utomordentliga äfgiftér han pålagt Svenska skepp i Sundet, de äre- lystna planer, till hviika man beskylde honom att liafva låtit sig hänföras af Spanien, för att andra handelns gång i Norden^), och °^en benägenhet han låt mårka for Wienska hofvet, då han i Sve- rige väckt missnöje och klagomål, gjorde att Oxen- stjerna beslöt låta förklara honom krig och sätta honom utur stånd att vid underhahdlingarne spela någon vigtig role. Han visste, att en om sina pri-

Enligt nigra handlingar var denna plan ganska vicL sträckt. Fråga var om en allians mellan Spanien, England och Danmark mot Holland, Sverige och Skottland, der ett uppror började utbrista. En Spansk, flotta skulle begifva sig i Östersjön och lör-. irra Höl* ländarnes handel. Man skulle äfven bemäktigä stg en af Skottlands öar, för att qvarhålla Skottländarri.2 och tillstänga för Holländarna genomfarten af Arkan* gel. 20,030 Danskar skulle, i förening med Span- ska troppar, göra en landstigning i Svtrige och inta- ga Stockholm, Holländarns gjorde ett förhund med Sverige, och föresiogo att bygga en kanal igenom Sven- ska länderna, för att sammanbinda Kattegat ined ()• stersjön, ett fördag 9 som i sista århundradet blifvit fef Svenska regeringen åter upplaget, och som man nu verkställer. Se Fants Svenska Hist,* 3 del.: och Sveriges Statskunskap af Lagerbring, p, 57, edit, af 1797-

— 68 —

vilegier mån Adel ofta fjettrade konungen? villja och inskränkte hans ressurser ; att mera egennyt- tige ån kloke gunstlingar började missbruka hans förtroende; att hans arméer hade förlorat krigsva- nan, och han hoppades, att Hollåndarne , som icke blifvit skonade vid afgifternas förhöjning i Sundet, skulle gynna Sveriges företag, hvars förbund de nyss hade efterstråfvat. Det fiendtliga anfallet blef öf~ verlagdt i största hemlighet, och utan att någon af Sveriges allierade fick någon del af förslaget, Man måste likvål derom underråtta Rådet och Christina.

Rådsherrarna Sfverlade och Christina gaf sin mening, "Jag har af Kansleren lårt, att man med en granne icke borde inveckla sig i tvister, som kunna medföra ett fredsbrott, med mindre man icke redan har svärdet i handen och år färdig att gifva första huggen, Kansleren har dessutom lårt mig, att om det i allmänhet vore fördelaktigt för en stor stat att nyttja långa och be tank sa inni a of* verlåggningar , så gifves det omständigheter, då de hastigaste beslut vore de fördelaktigaste97. Dessa Drottningens anmärkningar gåfvo tillkänna att hon, antingen af öfvertygelse eller af aktning för Kans- leren, skulle samtycka till kriget* Hon satte sig verkligen icke der emot, och krigstillrustningarne anbefalltes genast af Rådet,'**)

Når krigsplanen meddelades Torstenson , lagade denne fältherre sig till i största hemlighet att gif-

9) Johan Henrik Boeder, som var vid Christinas Kof 16483 har gifvit en Historia på latin om detta krig? under titel af Historia belli Sveco-danki^ Hal- mi», 1676* et Argent,, 1679.

— 69 —

va ett afgorande slag, Han var i Måhren, som han lemnadc och gick till Böhmen ; sedan han ställt några troppar i medelpunkten af Tyskland un- der Köningsmarks befål, tog han vågen åt norden, framryckte med största hastighet, och ingick på tre kolonner i Holstein. I December månad 1643 var han herre öfver denna provins, åfvensom af Sleswig, och hans troppar gingo öfver till Jutland för att fatta posto vid lilla Belt. Då detta sund betåcktes med is under den stränga vintern, hotades öh Fyen, de nåstgrånsande öarna och medelpunkten af Danmark. Från en annan sida , inträngde en Svensk armée i Skåne, under Gustaf Horns anfö- rande , och placerade sig omkring Helsingborg midt emot ön Seland och Köpenhamn. Svenska flottan P färdig att^å till segels, skulle löpa ut, för att bi- stå arméernas operationer och Ludvig de Geer, som hade relationer i Holland, låt utrusta en eska- der i detta landets hamnar. Krigsrustningarna ha- de ske dt i så stor hemlighet, att Danska Residenten i Stockholm hade icke misstänkt det minsta. Når han förfrågade sig hos regeringen om Torstenson på dess befallning hade slagit läger i Hollstein , fick lian till svar, att man visste just icke så noga hvad som tilldragit sig, emedan posten blifvit qvarhållen i Danmark; att man likväl icke ogillade fältherrens mått och steg , i anseende till det förolämpande Danska regeringen gjort Sverige. Regeringen ut- färdade sedan ett manifest, och skickade det genom, en härold till Konungen i Danmark» Christian vä- grade att emottaga härolden, och låt kungöra ett svar på manifestet. Han beredde sig till ett kraf- tigt motstånd, och låt slå ett mynt med denna in- skription : Gud skall vara domaren

ö) Man finner den berättelse, som Svenska häroiden sjelf gör om sin resa, i Handlingar om Skam utaf

Hela Europa förvånades öfver ett så ovåntad| foretag, och som syntes medföra mycket förfång för Svenska arméernas operationer i Tyskland. Frankrike visade deröfver sitt missnöje, och HoL låndame sjelfve gillade icke ett så uppenbart freds-, brott* Men Kansleren gjorde icke afseende på nå- gon föreställning* Han trodde sig viss om fram- gången genom sjelfva dristigheten, af sin plan, och genom dess hastiga utförande , och han prisade sig sjelf för de nya medel till inflytande, hans fäder- nesland skulle förvårfva i de allmänna statssakerna^ genom nya segrar, nya eröfringar , och genom för- svagandet af en medtåflande makt.

Öaktadt sin höga ålder och de svårigheter han mötte i sitt eget land, stridde Konungen af Dan- mark med behjertenhet , och elementerne kommo honom till hjelp. Svenskarna, som ville intränga på Fyeii, vågade icke åfventyra öfvergången, eme- dan vintren icke var nog sträng, för att göra isen pålitlig. De voro tillika instängde i Skåne och sök- te förgåfves bemåktiga sig Norr i ge, der regeringen, smickrat sig att finna anhängare. Christian bloc- kerade Götheborgs hamn, vigtig för sjökommuni- kationerna; nödsakad att lemna dessa kuster vid ankomsten af Ludvig de Geers eskader^ hindrade

Westman, Andra delen, I Danmark utkom en la- tinsk stroskrift , med titel: Dania ad extero* de per* fidia Suecorum^ der man läser dessa ord emot Kans- leren: Ve\ tibi tauri fromt , qvi conatu diaholus a* ternum mmen quäris, disrupto sancto fcedere cum Dea et hominibus , in Germama pratextu religioms , in Dania perfidia ; turcam et Ungar os contra imperator em , Scotos contra siium regemy Tar tar os contra Polonum mosisti J prvemiunt \ahebis ad inferis ^ in tormentis hor* ribilibuS} cum (minibus perfidis in omnia secula seculo* rum*

— 71 —

lian den att landsåtta troppar på Danska oarna och att förena sig med Svenska flottan. Denna flotta ha- de utlupit från Östersjöns Svenska hamnar om våren 1644; hon bestod af 46 segel; Danskarnas, försva- gad genom expeditionen mot Götheborg, var ej mer ån 39# Christian beslöt att uppsöka fienden och lefverera honom drabbning ; han beredde sig till detta företag med högtidligheter, öfverlemnade riksförvaltningen åt sin son, och befalte sin sjal i den högste Domarens hand vid altarets fot. De begge flottorna möttes åt vid ön Femern och den tråffning, som börjades, varade i tie timmar. Efter sin vana, visade konungen sig midt i elden; ståen- de på det farligaste stället af däcket, gaf han sina order med största lugn. Då han gjorde fle- ra skepp motstånd, som stött tillsamman om- kring det, på hvilket han steg om -bord,, träffa- des han af ett trådstycke, som slår honom i an- sigtet och gör, att han faller sanslös. Fruktan och förskräckelse utbreda sig; man glömmer befäl ? manöver, och öfver allt genljuder det sorgliga ro- pet, Kungen år dåd !f9Ne), sade Christian i det han uppreste sig > Gud har bevarat mitt lif och gifvit mig nog styrka, för att ännu hjelpa mitt folk". Med förbundit hufvud och svärdet i handen, återtager han befälet och tvingar fienden att lemna sig platsen» Christian var då vid 68 års ålder; han hade i åt- skilliga drabbningar fått tjugu blessyrer och ett hälft sekels bekymmer och mödor tyngde hans lif. Så- dan var denne Furste, som lyckan ofta bedrog, men som aldrig låt sig modfållas af motgången \ som ge- nom klokhet och sinnesstyrka tillvann ,sig högakt- ning och vördnad, åfven då han icke genom hjel- temod kunde behålla segren, och som skördade den skönaste af sina lagrar på brädden af sin graf* Han skulle fullkomligt hafva segrat öfver fiendens

styrka i detta krig, om han varit båttre bistådd af sina allierade, generaler och ministrar, och om hans motståndare, att så såga, icke kunnat fram- kalla den store Gustaf vålnad, for att injaga vörd- nad hos potentaterne och gifva mod åt de Svenske k'rigrarne«

Efter slaget, drog Svenska flottan sig in i ham- nen vid Christianspreis*), icke långt från ön Femern, för att bota sina lidna förluster. Danska flottan fölide henne, och landsatte några troppar, som in- tog en höjd, hvarifrån de kunde gifva eld pä de fi- éhdtliga skeppen. Svenske Amiralen Klas Flein- ming träffades , i det man gaf honom ett handfat, af en kula, och dog af sin blessyr. Torstenson, icke mycket aflågsnad från det stålie der Danska trop- parne voro, skickade emot dem ett detachement^ som nedsablade dem* Svenska flottan, öfver hvit- ken Carl Gustaf Wrangel hade tagit befålet, begag- nade en gynnande vind for att gå till segels, och amiral Galt, försummande de instruktioner, som btifvit gifna af konungen, hvilken på annat håll sysselsattes af andra omsorger, låt henne fredligt inlöpa tillbaka i Svenska hamnar. Hon gick åter ut i September månad, förenade sig med Ludvig De Geers eskader, och anföll Danskarne på samma ku- ster, der första drabbningen lefvererades; men Chri- stian kommenderade icke sjelf sin flotta, och de Holländska skeppen af eskadern gåfvo Svenskarna ert stor fördel. Wrangel såg flere utländske myc- ket förtjente officerare strida under sitt befål, så- som Cornelliusson, Daneau och du Quesne,. sedan sk ryktbara genom sina bedrifter. Danskarne ledo ett fullkomligt nederlag; fyra af deras amira- ler föllo i fiendens händer; tie linieskepp togos 3

*:<) Nu Fredriksort. Ofvers*

— 75 —

tre sattes på grund och andra blefvo lågornas rof. Daneau satte eld på skeppet DelmenhorsU Cöraelliusson och du Quesne hemåktigade sig Tå- lamodet: det var detta skepp, som harle ofverfort Christinas moder till Danmark, når hon hemligen iemnade Sverige. Det fördes triumferande i Stock- holms hamn. Svenskarna hade blott förlorat ett enda skepp; men då de efter drabbningen ville be- gifva sig till Kiels hamn, stötte de på grund; deras flotta blef betydligt skadad; på samma gång ledo de mycken brist på lifsmedel och kunde icke verk- ställa forslaget att angripa Danska oarna. Deras landttroppar vunno imellertid fordelar på flera punkter och Torstenson fjettrade beständigt segreri genom lika kunniga som djerfva manövrer.

Kejsaren, uppmärksam på Svenska regeringens foretag, hade befallt Gallas, att i spetsen for en betydlig armée , följa Torstenson i Holstein. Öster- rikiska generalen inryckte på Cimbriska halfon, förenade sig med en Dansk korps, och gjorde rak- ning på att innesluta Svenska tropparna; men se- dan Torstenson lemnat ett detachement på Ju tian d, vände han sig hastigt emot Gallas , och bjöd hon- om drabbning. Når han märkte , att den icke skul- le antagas , gick han utan att förlora tiden i fien- dernas åsyn utur Holstein, och placerade sig vid Ratzeburg, i afsigt att afskåra dem tillförseln af lifs- medel, Gallas tog samma våg, men oroades på sin marsch, och skiljde sig ifrån Danskarne. I stället att förfölja dessa, beslöt Torstenson att marschera mot de Kejserlige. Detta beslut af chefen för Svenska arméen var ganska angenämt för Sveriges bundsförvandter och i synnerhet för Frankrike, som hade varit tvungne att, sedan expeditionen emot Danmark^ ensame draga krigets börda i Tyskland,

— 74 ~

Då Gallas hade placerat sig på en höjd nåra slot- tet Bernburg, kringrånde Torstenson honom , förla- de garnison på alla angränsande befåstade orter, och gjorde sig herre öfver alla pass; Kejserliga ar- mé en bragtes till en sådan brist, att folk och hastar stupade af hunger. Ingen annan ut våg var henne ofrig, ån att rådda sig om natten, för att hinna Magdeburg. Hon tog detta beslut, men blef ånyo blottställd för hungersnöd , och kavalleriet sökte att gå in i Schlesien. Svenskarna upphunno det , nedergjorde större delen och skingrade resten. Når Infanteriet litet derefter ryckte ut ur Magdeburg, blef det likaledes upphunnit och slagit. Gallas för- de icke tillbaka i Kejsarens stater af hela den ar- mé e han fört till Hollstein , mer ån omkring tusen- de infanterister , och , vid slutet af året 1644, s}7n" tes Torstenson åter i medelpunkten af Tyskland med hela sin makt.

Mercy, som kommenderade Bayrarna, och var en af den tidens bästa generaler , slogs med Fran* soserna vid Rhenströmmen. Turenne var nåra att duka under; men Condé medförde en förstärkning, och höljd af Rocroys lagrar , kallade han lyckan tillbaka; Mercy anfölls under Friburgs murar. Når Condé såg soldaterna vackla, kastade han sin kom- mando-staf i de fiendtliga lederna, och marscherade sedan att återtaga den; han lopp de största faror; en kula borttog hans sadelknapp och en musköt- kula krossade hans värjbalja. Bataljen var ännu efter tre dagars strid, oafgjord; men Franska ar- mé en intog flere vigtiga befåstade orter, och fien- dens förlust steg till 6000 man.

Sådan var sakernas ställning, når Christina, hunnit till 18 års ålder , förklarades myndig och fattade regeringstömmarna.

75 —

[från Christinas myndiga år anda till hennes afsågelse, 1644 — 1^5^p

Emot slutet af år 1644 sammankallades Rikets Ständer i Stockholm. Uti en allmän sammankomst af de fyra Stånden, föreslog Kansleren, som var Re- geringens organ , att öfveriemna styrelsen åt Gustaf Adolphs dotter. Denna proposition vann enhälligt bifall» På sin födelsedag, den 8 December, syntes Christina bland nationens fullmäktige i glansen af sin kongliga värdighet. Åtföljd af alla hofvets hög- re embetsmän, riksråder, dignitärer och af andra. Statens mest ansedde män. Hon uppsteg på en thron af silver ,: som gr ef ve Magnus Gabriel de la Gardie , riksmarskens son, gifvit henne till bety- gande af sin undergifvenhet och vördnad. Sedan hon hållit till Ständerna ett tal fullt af värdighet , emottog hon deras ed, och öfverlemnade dem en akt, genom hviiken hon förbandt sig att regera efter Rikets lagar, förbehållande sig likväl, att vid sin kröning få låta granska dem. Ständerna ut 11 äm de sedan en kommitté, som skulle undersöka förmyndare-regeringens förvaltning. Denna förvalt- ning gillades , och förtjenade verkligen i många af- seenden loford» Förmyndare-regeringen hade öm- som visat klokhet och foglighet, ståndaktighet och kraftfullhet ; vakat öfver statens åra och upprätt- hållit dess makt i de mest kritiska ögonblick. Nu lemnade den åt Svenska folket en Monarkinna, hvilkens uppfostran den med största framgång h and- le dt , och för hvilkens talanger och skicklighet den kunde ansvara. För dess vigtiga tjenster , tillgaf man den några mindre klokt beräknade mått och steg, och det öfvervålde den sökt gifva åt de gamla familjerna.

- 76 -

Christinas första omsorger, då hon såg sig ställd i spetsen för riksstyrelsen , helgades åt freden. Hon syselsatte sig genast med att sluta Danska kriget. Ehuru Christian IV. hade lidit kännbara förluster, och ingen af de makter, som intressera- de sig för honom, var i stånd att kraftigt bistå ho- nom, kunde man icke mera försvaga honom utan att öfverlemna sig åt kostsamma bemödanden, ska- da bundsförvandternes sak i Tyskland och blott- ställa sig för det allmänna misstroendet. Förnäm- sta ändamålet var vunnit, och att gå derutöfver var att aflågsna sig från klokhetens reglor och en förnuftig politiks grundsatser. Christinas inträde på styrelsens bana var vist, värdigt och ädelt; en aderton-årig Drottning ådagalade en urskillningsgåf- va, en mognad till förståndet och en sjålsstorhet, som väckte hennes ministrars förvåning och fien- dens beundran,

En ambassadör hade redan blifvit skickad af Frankrike till Köpenhamn och Stockholm, för att bereda fredsunderhandlingarna* Den 8 Februari 1Ö45 öppnades en kongress i Brömsebro på gränsen af Småland. Rikskansleren Oxenstjerna och Riks- rådet Skytte voro fullmäktige å Sveriges vägnar; grefve Corfitz Ulfeid och Pviksrådet Thomas Sehe- stedt inträffade från Danska sidan» Drottningen uppgjorde sjelf planen till fredsfördraget. Hon ön- skade att freden blefve hedrande, och ville hafva garanti för de förmoner, som skulle erhållas, men å en annan sida fordrade hon, att man skulle mögit ofverlågga, visa foglighet och ta^a rätt- visa och billighet till ledare. "Tillfället**, sade hon i ett bref till Kansleren , som hon skonsamt be- handlade 5 men hvilken hon med nöje låt erfara,

— 77 —

att hon följt händelserna och visste b ed 6m ma men- niskor, "tillfället att erhålla en fördelaktig fred år i vår makt; likvål måste man noga betänka sig derpå. De fleste rådsherrar tånka icke som ni och jag; jag fruktar till och med? att, om sakerna toge en missgynnande vändning, några, för att af- vånda kriget, vore af den tanka, att man borde låta sig nöja utan garanti* Dessutom vore det att frukta andra ledsamma följder. Man skulle icke underlåta att såga, det denna af oroliga sinnen började tillställning blifvit fortsatt genom min och några andras åregirighet; min oskyldiga ungdom skulle försmådas och jag uthärda den förebråelsen, att icke kunnat taga goda råd, och genom herrsk- ningsbegåret hafva begått felsteg ; ty, som jag allt för väl ser, blir min lott, att, om jag tager kraf- tiga och kloka mått och steg, skola andra få åran derföre, och att i fall af vårdslöshet, skall skymfen deröfver återfalla på mig". Uti ett annat bref förkla- rar Drottningen sig ännu uttryckligare. "jag finner, såger hon, så många svårigheter vid fortsättandet af detta krig, att vi öfverlemnade förmycket åt slumpen, om vi förkastade de oss erbudna villkor. Man måste åfven betrakta, huru svårt det vore att lida de smådelser , som skulle utspridas bland Svenskar och utlåndningar ; i händelse fredsunder- handlingarna misslyckades, skulle beggedera tiii- skrifva det en på orättvisa grundad årelystnad , och som icke hade annat ändamål ån att herrska. Och som jag icke alldeles räknar på Hollåndarnes med- verkande, fruktar jag, att, om villkoren icke hlez- ve antagna, skulle de söka blifva freds- och krigs- domare, och att afunden kom dem att företaga nå- got oförvåntadt. Jag talar ej om hvad Pohlackarna skulle kunna försöka. För öfrigt år hufvudsaken

den, att tillfredsställa sitt samvete på ett sått, att man kan gifva sig sjelf vittnesbörd om ingående uti alla billiga förlikningsmedel"").

Angelågit att se ett med bundsförvandternas intresse alldeles icke förenligt krig slutas, erbjöd Frankrike sin bemedling och garanti , som antogs. Svenska underhandlarne eftergåfvo några af de på- ståenden de förut gjort, och freden undertecknades den 13 Augusti 1645. Sverige erhöll för alla sina domäner tullfrihet i Sundet; vapen och amunitiön inbegrepps bland det, som fick fri genomfart, och .Konungen af Danmark samtyckte att upphåfva den tullafgift han förordnat på ön Ruden i Östersjön. Han aftrådde åfven öariie Ösel och Gottland, samt Jemtland och Herjedalen i Norrige, och Halland* som gränsar intill Skåne. Detta sista landskap bevil- jades blott på 30 är; men Svenskarne gjorde det för- behåll , att det skulle beständigt blifva dem tillhö- rigt, om, vid den utfåsta tiden, Danmark icke gaf ett annat, som skulle lemnas till dess vah Når, in- nan denna tids förlopp > kriget hade utbrustit emel- lan Christinas efterträdare Carl Gustaf och Chri- stian IV:s efterträdare Fredrik III.* aftråddes icke allenast Halland, utan åfven de tva nåstgrånsande landskapen Skåne och Blekingen för everldlig tid till Sveriges krona, och bildade, för deras belägenhet iiåra Sundet, en af de skönaste juveler i denna krona. Ön Gottland, belägen midt uti Östersjön, var en gammal tillhörighet af de Svenska lån , som konun- garna af Danmark behållit sedan Kalmare union. Ön Ösel var endast vigtig i anseende till sitt nära

Se Arkenholtz, Mem* de Christine 1 Del. p, 65 pch följ»

— 79 ~

gmfcs&ap med Lifland, som Sverige hade eröfrat. Jenitland och Herjedalen gåfvo på Norrska sidan en båttre och lättare försvarad gräns.

Hollåndarne hade allt ifrån kongressens öpp- nande visat sig villrådige och lagt hinder i vågen for underhandlingarna. De afsånde åfven till Nord- sjon en betydlig flotta, hvars bestämmelse de icke gåfvo tillkänna. Republiken Holland hade antagit det i flere sekler af Hanse-ståderna följda system1, att hålla jemvigten mellan Nordiska staterna och hindra, att någon måtte få förmycket öfvervigten, förnämligast i anseende till handeln. Når freden blifvit sluten, undertecknade Hollåndarne en kon* vention med Danmark, for att bestämma afgifterna i Sundet , och förnyade sitt förbund med Sverige* De gjorde sig åfven till garanter af traktaten mel- lan de två makterne»

Om Kansleren hade befordrat ett, åfven i hans fädernesland, föga gilladt krig, så hade han ock in- gen ting försummat, för att låta det lyckas och att rättfärdiga framgången; åfven sade han i detta af- seende : "jag år född med arbete, jag har lefvat med arbete och jag skall dö under arbete". Eme- dan Riksrådet Skytte blifvit angripen af en dödlig sjukdom, hade Kansleren ensam fått håra hela bördan afnegociaticnerna , och skref egenhändigt alla handlingar och hela korrespondansem Drottningen ? som redan stod hos honom i så mycken förbindel- se , och hvilkens instruktioner han nyligen trogit hade följt, upphöjde honom vid hans återkomst till grefve-vårdigheten, hvilken endast tre familjer dit- tills blifvit iklädda; hon förenade rned titeln kro- nogodset Södermöre iKalmare lån> och som inbegreu

distriktet af Brömsebro, der freden slöts* Det va£ ett af rikets betydligaste gods och gaf en årlig af- kastning af omkring 100,000 plåtar* Men hvad som i synnerhet utmärkte denna belöning, var det sått, på hvilket Drottningen tilldömde den. Hon öfver- lemnade dokumenterna derpå åt Kansleren vid en, sammankomst i Rådet, i det hon höll till honom ett tal, hvars värdighet och vishet man beundrade.

**Då jag, sade hon, genom Guds nåd, finner mig i stånd att hedra dem> som gjort mig trogna och vigtiga tjenster, tilldelar jag er en värdighet* som år den första i riket. Jag kan med skål och utan någon endas förnärmande såga, att under de 54 år> som, om jag rått minnes, J hafven tjent min farfader och fader, glorvördigst i åminnelse , åfven- som mig, uti beskickningar, uppdrag och förvalt- ningar, hafven J uppfört er på ett sätt, att J blif- vit erkänd för en stor minister hos en stor konung» Det år kanhända icke tillbörligt att jag så nämner Åen7 som gifvit mig lifvet. Men} hela verlden känner, att det år han, som fört oss utur vår kraft- löshet, och det år råttvist, att vi gifve honom namn af stor. Jag vill icke upphöja alla de serskilda för- hållanden, som röra er, af fruktan att såra eder blygsamhet* Nog af, himlen år edert vittne , att edert samvete kan vara lugnt vid återkallade minnen, och att J uppfyllt eder pligt mot en stor mo- nark , som, genom en Försynens vålgerning , uti er funnit en stor minister, hvilken han haft åran be* falla* Hvad som icke år af mindre värde å eder sida, &t att, under det J biträdde honom med edra låd, och jemte honom arbetade på att gifva stats» irenderoa en önsklig utgång., hafveji J likväl vetat

vörda

vörda eder Konung såsom eder herre, och bevist honom eder trohet, verksamhet och nit. Når det sedan behagat himmelen att kalla min fader ur verlden och lemna mig der såsom ett svagt barn , hafven J fortfarit att tjena fäderneslandet, och jemte edra embetsbröder leda min ungdom på ett sått, att jag ser mig lyckligt hunnen till den ålder, då jag kallas att regera, och att jag funnit riket titi en i alla afseenden tillfredsställande belägenhets En annan ån J skulle måhända icke kunnat vara återhållsam och tygla sin årelystnad. Men J haf- ven aldrig låtit er hänföras till dylik fåfänga, då J alltid åsett den vördnad J varit skyldig Gud, och åfven mig såsom eder lagliga monarkinna; ehuru kort tid jag haft regerings-tömmarna, huru många tillfållen har jag dock icke ågt att öfvertyga mig om eder skicklighet, omtanka , urskillning och om alla edra stora egenskaper* Det år allmänt be- kant, att om kriget med Danmark haft en så gynsam utgång, har det icke skedt genom vapnens styrka allena, utan i synnerhet genom det fasta och kloka gåttj på hvilket J gått till våga vid fredsunder- handlingen. Jag vidrör lösligen dessa ämnen, och man märker lått , att jag med tystnad förbigår mån- ga andra. Imellertid boren J vara försäkrad af livad jag i korthet sagt, att jag känner eder för- ijenst, ock som J sjelf tänkt det vara eder pligt att tjena mig trogit, tror jag mig å min sida för- bunden att erkänna edra mödor och talanger» Jag smickrar mig att J beständigt skolen gifva edra barn sådana efterdömen och uppmuntra dem att göra sig väl förtjenta af fäderneslandet och mig: som Gud och naturen bestämt till der&s monar-

Dr, Christinas Hist I D>

6.

~ 82 —

kirma. Med afseende på deras tjenster, skall jag efter rättvisa och omständigheter belåna dem".

Under fredsunderhandlingarne med Danmark och sedan han försvagat Gallas armée, hade den outtröttlige Torstenson begifvit sig till Böhmen. Sedan han gjort stillestånd med Kurfursten af Sa- xen, hvilkas hjelpemedel voro uttömda, kunde han med mera lätthet rycka fram uti Ferdinands arf- lånder. Denna furste uppsatte imellertid en ny armée, och gaf befälet deröfver åt Hatzfeld. Sjelf begaf han sig till Prag, för att genom sin närvaro uppmuntra sina troppar. De tvenne arméerna, som ryckt fram mot Jankowitz , ställde sig i slagordning den 24 Februari 1645, Vid första anfallet slogo Svenskarne de Kejserligas venstra flygel på flykten, och strax derpå störtades på lika sått den högra» Torstensons artilleri, alltid fruktansvårdt, var det i synnerhet i denna batalj, och afgjorde dess ut- gång* De Kejserlige nedergjordes på alla punkter; Hatzfeld togs till fånga, jemte flere andra generaler ; infanteriet omkom till en stor del på sjelfva platsen, eller föll i segervinnarnes våld. Vågen till Måh- ren och Österrike stod öppen för Torstenson. Han förenade sig med Siebenbiirgaren Ragotzki på Do- naus stränder och ^belägrade fästningen Brunn. Men då denna fästning gjorde ett hårdnackadt motstånd, då Siebenbiirgens furste var vunnen af kejsaren, svenska arméen började lida af en smitt- sam sjukdom och Erkehertig Leopold hotade att intränga i Swaben, ändrade Torstenson fåltpla- nen. Han lemnade garnisoner i Måhren, återvän- de till Böhmen och slog sitt läger långs utåt Eger- f loden, för att observera de Kejserliges och Frans- männens operationer.

- 83 -

Den af Turenne kommenderade franska arm^ en emotstod med möda Mercys styrka, hon såg sig ånnu mera blottställd, når Erkehertig Leopold vånde sig med en förstärkning mot Rhen. Tvun- gen att lemna sin ställning vid denna flod, drog Turenne sig tillbaka till Hessen * der Lahdtgrefvens och Köhigsmarks tröppar betåckte honom. Mer* Condé förbytte snart sakernas utseende; han återförde Fransmannen till Rhen och Necker, och träffade fienden vid Nördlingen den 5 Augusti 1645; Turenne, som hade haft motgångar, bragtes att så till sågandes , på denna dag blott vara vitt* né till dens framgångar, h vilkens lycka och åra han eh dag borde jemnliknå vid murarna af Paris* Tyskarne blefvo slagne, och Meixy dog af de sår han fått i striden. Condé, utmattad af fatiguer, sjukhade b men sedan han snart återherritat sina krafter, marscherade han till Flandern och utmärk- te sig genom nya segrar. Segren vid Nördlingen vanns på samma stålle , der Svenskarne 1655 lidit ett så olyckligt nederlag*

Christina hade långe beundrat Coiidés stora e- genskaper och skref, efter segren vid Nördlingen^ till honom följande bref*

''Som jag icke kan hoppas, ätt min Ambassadör: träffar Er, har jag trott det icke vara nog att låta förblifva vid helsningen af en adelsman, som jag gifvit honom befallning att skicka Er , med min- dre jag icke egenhändigt bevisade Er den höga akt- ning jag hyser för en så ovanlig dygd som eder. Jag försåkrar Er9 att min egen lycka icke intagit mig mer ån edra sköna segrar, och om ni ån icke gjort annat ån med så mycken tapperhet hämnats mina soldaters vålnader vid Nördlingen, vore jag

förbunden att hysa helt enskilta känslor för eåef åra» Jag hoppades fortsättningen af dessa stora bedrifter i Tyskland, och mina egna interessen låto mig önska, att ni ånnu en gång måtte gå öf- ver Rhen, for att fullkomligt nedslå våra fienders mod. Men i hvad hänseende som Konungen, min bror, behagar använda edra vapen, skall jag? genom det nöje, h varmed jag inhemtar eder väl- gång, alltid bevisa, att jag, minkåra Kusin, år eder affektionerade Kusin'*.

Prinsen af Condé besvarade detta Drottningens bref på följande sått 5

Jag har Eder Majeståts godhet att tacka for de goda tankar Eder Majestät om mig hyser. De framsteg jag gjort i Tyskland, böra väl rättvisare tillskrifvas konungens och edra vapens lycka, ån verkningarne af mitt mod; det kommer endast an på edert ädelmod att låta vanliga gerningar anses får lysande segrar. Jag bor endast skatta dem ef- ter det värde Eder Majeståt behagat gifva dem. Det år sant, att den store Gustafs erof ringar bor- de låta mig der hoppas mera ryktbara framgångar: men som han föddes att vara oefterfoljelig och man borde åter uppväcka honom , for att fullborda de storverk han börjat, måste man icke förundra sig der 6f ver, att jag icke kunnat göra hvad han gjort. Jag år nöjd att vid Nordlingen hafva hämnats en oförrätt, som lyckan gjort hans vapen efter hans död, och som hon icke vågat försöka under hans lefnad. Jag tillstår, att , för att ersätta den, har jag kämpat för hans och eder åra, på det edra fi- ender, på hvilka han vunnit så mänga slagtningar, icke måtte kunna berömma sig af att hafva von»

— 85 -

nit någon på Er. Jag hade åfven skattat mig allt fur lycklig att få sluta mitt lif uti ett så ärofullt kall, om konungens afsigter och angelägenheter tillåtit honom att låta mig derrned fortfara. Men om antingen hans eller eder tjenst forbinda mig att fora vapnen på andra eller denna sidan om Rhen, skall jag icke hafva något lifligare bee;år, ån att bevisa Eder Majestät min tillgifvenhei".

Prinsens af Condé afresa till Flandern orsaka- de ny oreda i franska arméen. Erkehertig Leopold lyckades att förena sig med de Kejserlige och deras bundsförvandter Bayrarne, och Turenne, som icke kånde sig nog stark att kunna göra motstånd , gick tillbaka öfver Rhen. Men Torstenson bibehåll sig i Böhmen , och då Königsmarks detaschement åf- ven ankom, utbredde sig de svenska tropparna i Måhren och Schlesien. Vi få snart se dem, un- der en annan kommenderande general, verka i för- ening med Fransmännen, och Turenne åter med fördel visa sig vid sidan af Carl Gustaf Wrangel , som innehade Torstensons plats , då en uttömning af krafter nödgade denne att lemna befälet.

Redan under minderårigheten, hade Kanslerens stora inflytande väckt afund; det' insteg han bibe- höll hos Christina, och de ovanliga hedersgrader, hvarmed han nyligen af denna furstinna beklåddes förökade denna känsla och gjorde den mera allmän; ty det stora anseende, höga tjenster och öfveriågs- na talanger erhålla, och åt hvilka efterverlden med hänryckning ger sitt bifall, beskuggar alltid dé samtida, och åfven desse, som utdelat det samnia, tyckas, då de gifva vika för misstankar och liiiss- troende, någon gång ångra sin rättvisa. Ett fruk- tansvårdt parti emot Kanslexen uppstod ibla&d dem.

— 86 -

som genom sin bord, sin rang och sina förbindeln ser sattes i stånd att tåfla med honom» Man på* bordade honom det förslag att vilja formåla Drott- ningen med en af sina söner; strax förmådde han denne son att åkta en grefvinna Brahe. Man an^ vånde sedan ett medel att skada honom , så mycket farligare som det var svårare att afvånda dess ver- kan; man föreställde Christina, att så långe denne Minister bibehöll sin myndighet, vore det han, som skulle spela den första rolen i staten och skörda åran af alla stora företag» Drottningen, hvilken då var ganska mon om våldet och mycket öm för åran, träffades så mycket mer af detta betänkande, som hon kånde Kanslerens grundsatser och sedva- nor, hvilkens verksamhet icke försvagades af åldern. Dessutom voro ministerns driftigaste motståndare unga Herrar, angelägna att behaga Drottningen, och hvilkas foglighet och förödmjukande undergifvenhet kontrasterade med tonen af en stråf gubbe, som, genom långa mödor och vaksamma omsorger , syntes hafva förvårfvat rått att utöfva faderlig myndighet.

Bland antalet af dern3 som efterstråfvade att spela en rol vid Christinas hof och låta aflågsna Kansleren, markte man i synnerhet Grefve Mag- nus Gabriel De la Gardie. Han var son af Riks- Marsken Jakob De la Gardie, som hade varit eri af Drottningens förmyndare, och af den grefvinna Ebba Brahe , med hvilken Gustaf Adolph ernade förmåla sig. Med ungdomens och en utmärkt ytas fördelar , förenade han talanger och kunska- per; hans karakter var upphöjd och adel, men böjd för högmod och skryt. Sedan han gjort en xesa till Tyskland och Frankrike och ett falt tog mot Danskarne, syntes han med glans vid hofvet och emottogs på det mest smickrande sått* Kort

— 87 —

derpå gaf Drottningen honom ett utmärkt bevis af sin bevågenhet , når hon skickade honom såsom utomordentlig ambassadör till Paris'*).

Grotius, som under minderårigheten fått af Kansleren sig uppdraget att vaka öfver Sveriges in- tressen, hade nyligen begärt sitt afsked och begi£» vit sig till Stockholm år 1645. Man har beråttat att, når han kom på hofvet, hade Drottningen gjort honom några förebråelser i anseende till de underhandlingar han styrt, och att han med mycken kallsinnighet svarat: 'Mlerödmjukaste tjenare, Ers Majeståt". Kanhända hade Christina icke varit nöjd med Grotii handlingssätt i några omständig- heter, men eljest värderade hon hans talanger, hans kunskaper och hans dygder. Hon tillbjöd honom åfven ett ganska hedrande embete i Sverige, men Grotius, som fruktade att väcka de storas af- und, och som, efter hvad han sjelf tillstod, icke kände sig född för hofven, afslog och reste friko- stigt belönad till Tyskland. Han dog i Rostock kort efter sedan han landstigit på Tysk botten* Drottningen köpte af enkan hans bibliothek, som hon betalte med Konglig frikostighet»

Grotii rum uppfylldes strax i Paris af Marc Duncari Cérisante, född i Frankrike af Skottsk fa- der* Denne diplomatiska agent erhöll titel af resi- dent. Han hade förstånd och vett, men var lått* sinnig, fåfäng och inbilsk. Glömmande den Jågre xol, som han temligen långe spelt i Frankrike, gjorde han i verlden och vid hofvet stötande an-

*) Se om Grefve De la Gardie , Gezelii Bio<zr. Diet. nit. Magnus De la Gardie ; och Aikenholtz^s Mm. de Christine i Del. p. 71.

— 83 —

språk. En dag satte han sig vid en middagsmåltid hos Marskalken Chåtillon ofvanföre Markis Vigean en åldrig man, i hvilkens hus han varit informa- tor Når hertig de Candale, son till hertig d'Eper- non, vid ett publikt tillfälle hade felat mot fröken de Pons, hvilkens amant Hertigen de Guise då var, ville Cérisante , som hade varit närvarande, hamnas denna förolämpning och skickade ett ut~ Hianingsbref till hertigen de Candale. Hertigens- familj jemte andra höga herrar arbetade på att störta honom och Drottningen af Sverige skickade honom sin hemkallelse. Plan genomreste sedan flera länder, och utmärkte sig vid flera tillfallen gen- om ett ridderligt mod*

Mycket tillgifven franska hofvet, i synnerhet sedan Chanut, som detta hof skickade till Stock- holm, ankommit, beslöt Christina att låta en ly- sande beskickning af resa till Paris, och det var åt Grefve De la Gardie som hon uppdrog den. Han fick en svit af 250 personer, med hvilken han den S7 Augusti 1645 steg om bord uti Göthehorgs hamn på ett linjeskepp, åtföljclt af flere fregatter; efter några dagars öfverfart ankom han till Dieppe, hvar- ifrån han begaf sig till Paris. De bref han å Christinas vägnar ofverlemnade till den regerande Drottningen och flere personer af hofvet, beundra- des för stilens qvickhet och prydlighet. Ambassadör ren gjorde af sin rnonarkinna ett portråt, som kunde synas smickradt, men som var sant. **ffon styr allt sjelf , sade han, och utan någon ministers biträde; hennes tid år delad mellan statssaker och studier , bekymrande sig livarken om sin toil ett eller om den yttre värdigheten, år hon i intet afse- ende qv^^," Chanut, soni kände Drottningens tänkesätt för grefve De la Gardie, hade tillsagt att

emottaga honom med utmärkt aktning, och att förså- lera sig om hans tillgifvenhet för Frankrike. Detta råd blef icke försummadt, och grefven, redan mycket benägen for sina förfaders land, fastade sig der ånnu mer. Madame de Motteville, som hade tillfälle att se honom vid hofvet , målar honom sålunda i sina samlingar*. "Han var val växt, hade en hög mine och liknade en gunstling; han talade om sin Drott- ning i ömma och så vördnadsfulla ordalag, att man lått kunde misstänka honom för någon större öm- het ån den, som honom tillkom i egenskap af un- dersåte," Älskande prakt och viljande göra heder åt Christina, utkostade De la Gardie 400,000 frank öfver den summa, som blifvit honom invist. Han tog större delen dertill af subsidierna, och då des» sa penningar felades till tropparnas besoldande i Tyskland, måste Drottningen låta upptaga ett lån i Hamburg genom sin minister Ådler Salvius, som sjelf gick i borgen för betalningen» Lånet blef kort derefter godtgjordt. Det nit och den tillgif- venhet, Salvius visade vid detta tillfälle, behagade Christina ganska mycket, och bidrog att gifva hen- ne för denne minister det förtroende, hvaraf hon sedan gaf honom utmärkta prof.®)

Grefve De la Gardie återvände till Sverige, efter vid pass ett års frånvaro och efterträddes af Baron Rosenhane. Han fortfor att aga Christinas bevågenhet. Denna furstinna utmärkte honom på det tydligaste sätt, och hade täta sammankomster ined honom. Hon hade äfven någon tid i sinnet att förmäla sig med honom; men hennes stolthet och smak för oberoende segrade öfver hennes hjer-

Se Fants Svenska Historia 5 Del. 5 Arkenholtz Mm. de Christina, 1 X)el0 och Gezelii Diet.

— 90 —

tcrs böjelse; hon afstod derifrån, och nöjde sig med att nårma De la Gardie till thronen, i det hon för- mälde honom med Prinsessan Maria Euphrosina, syster till Prins Carl Gustaf. Bilägret firades med mycken ståt; det var ett torner-spel, der den unga adeln syntes i den mest lysande costum, och flere högtidligheter som förorsakade en ganska be- tydlig kostnad, så väl för Drottningen, som de sto* ra familjerne.

Men andra föremål fåstade på samma gång Christinas uppmärksamhet; krigshändelsernas och negociationernas gång vid Miinster och Osna- briick,

Tryckt af lidanden, lemnade Torstenson Bötu miska arméen, hvars befäl han tills vidare lemna- de åt Arvid Wittemberg, och begaf sig sjelf till Leipzig. Når han såg sig, oaktadt sitt nit och sin fosterlandskåndsla dömd till stillhet, begärde han sitt afsked i början af år 1646. Drottningen sam- tyckte dertill, och skref honom egenhändigt ett bref, hvaruti hon gjorde rättvisa åt hans hand- lingssätt och lofvade belöna honom på ett sått, som skulle gifva tillkänna all den aktning hon hade för honom. Torstenson , som någon tid qvar- stannat i Pommern, för att taga de mått och steg, bibehållandet af denna provins fordrade, återkom emot hösten till Sverige. Då hans helsas tillstånd hindrade honom att begifva sig till hof- vet, besökte Drottningen honom i hans hus. Hon tilldelade honom titeln af Grefve, och beviljade honom betydliga egendomar. Hon ville till och med ånnu draga nytta af hans erfarenhet, och då h vilan gjort ett afbrott i hans plågor , utnåmde. hon honom

till Guvernör öfver en stor del af vestra Sverige* Efter några år dukade han likvål under för sin svaghet, och dog 1651 vid endast 46 års ålder. Han begrofs likasom Baner i Riddarholms-kyrkan icke långt från Gustaf Adolphs graf. Hans familj ut- slocknade 1627, vid hans son-sons Carl Ulriks död? som deltog i Carl XIUs storverk/*)

Carl Gustaf Wrangel erhöll högsta befålet Sf« ver arméen i Tyskland. Likasom Baner och Tor» stenson hade han utmärkt sig allt ifrån Gustaf Adolphs första fälttåg, och efter denne konungs död, deltagit i Svenskarnas mest lysande framgån» gar. Efter flere rörelser, for att forvilla fienden, och sedan ett detaschement blifvit lemnadt i Schle- sien , förenade Wrangel sig med Turenne, som kommenderade franska armeen. De två generaler- lie inträngde i Bayern, sedan de gått öfver Donau och Leck. Turenne, som hade ordres att skona kur- fursten af Bayern, för att skilja honom från Österrike tog sitt vinterqvarter i Swaben. Men Wrangel ryckte framåt, bemåktigade sig en vigtig post vid Bregentz, och hotade på en gång Sweitz och Ita- lien» Under en del af vintern, kantonerade hans troppar långs utåt Bodensjön# År 1647 tvingade Wrangel kurfursten af Bayern att underteckna ett stillestånd och då Turenne måstbegifva sig till Ne- derland, tog den Svenske generalen, förstärkt med den korps han lemnat i Schlesien, åter vägen till Böhmen, och bemåktigade sig Egers fästning. De Kejserliga tropparna, som flera gånger dragit sig tillbaka får fästningen, och som hade kejsaren sjelf

*) Se Gezelii Biogr. Dict.9 art, Torstenson, Gustaf III, har författat ett Äreminne öfver denne fältherre.

— ga- iios sig, fattade posto på en höjd midt emot Sven- skarna* De tvenne arméerna voro endast skiljda genom floden, som går nåra staden, Wrangel låt anfalla de Kejserlige i deras lager; ett detasche- ment inträngde ånda till Kejsarens tålt, nedergjor- de hans gardie och var nåra att taga honom sjelf till fånga; men når detaschementet icke blifvit un- derstödt, fingo Ferdinands soldater tid att komma honom till hjelp. Kejserliga arméen blef likvål nödsakad att draga sig tillbaka, och led betydliga förluster. Men Wrangel hotades sedan sjelf att blifva omringad och förlora hela frukten af sina bemödanden.

Kurfursten af Bayern, som brutit stilleståndet, förenade på nytt sina troppar med Kejsarens. Wrangel gick öfver till Thuringen, i det han sökte att förena sina operationer med Frans- mannens* De Kejserlige följde honom, och lem- nade honom icke tid att vålja en fördelaktigare ställning. Svenskarne , som voro mycket mindre talrika ån fienderna, kunde blifva kringhvårfde och bringade att kapitulera. De räddades genom de ordres , som gåfvos af Holzapfel , Österrikisk ge- neral, som förut tjent i Hessen-Casselska landet, Bilder namn af Melander. Denne general , som nårde en gammal förbittring mot regentinnan A- malia Elisabeth af Hessen, befallte de Kejserlige att •utbreda sig i detta land, för att brandskatta det. Wrangel fick tid att taga sina mått och steg; han underhöll fälttåget med fördel , och understödd af Königsmarks korps, uti det inre Tyskland, var han före Turenne 9 då denne ankom från NecjeiN Ja rid .

— 93 —

Imellertid fortsattes fredsunderhandlingarna i IVestphalen, med afseende på den kongress, som skulle gifva åt Europa en så långe efterlängtad fred. Aldrig hade ånnu så vidsträckta och tillika så invecklade intressen kommit under granskning mellan regenterne. De flesta makterna deltogo deruti. Å ena sidan öfverlemnade statsklokheten sig åt sina forslager, i en annan höjde den ännu öfver folken alltför mäktiga religionen sin röst. Det ankom på att rådföra de mest motsatta påståenden , att fårnya långe misskända rättigheter , ätt åtet uppföra den politiska byggnaden , utan att förstöra dess grundvalar 7 och att med en varaktig garanti understödja det system, hvaraf Europa borde erhål- la sin säkerhet och storhet. Efter flere förbere- delser, öppnades kongressens sessioner högtidligt 1645 i Miinster och Osnabriick. Man hade valt tvenné serskilta stållen till undvikande af företrå- destvist. Men plenipotentiårerna begåfvo sig ofta från den ena staden till den andra , och öfverlade muntligén om de ämnen, som genom denna utväg båttre ån genom memorier kunde jemnas* Sveriges, Hollands och Tysklands protestantiska statérs pleni- potentiårer höllo sina sessioner i Osnabriick; Frank- rikes, Österrikes, Spaniens och andra Katholska fur- stars, åfveusom Påfvens nuiitius , rådslogo i Miin- ster.

I spetsen för Svenska ambassaden stod' Riks- Kanslerens son Johan Oxenstjerna. För sitt utnäm- nande hade han att tacka sin far, hvilkens systern han antog, och som tillfredsställt hans fruktan för sin ungdom, då han skref till honom: 99 J veten ic- ke, min son, huru liten klokhet man behöfver, för ätt styra menniskor,\ Redlig och rättvis , full af kunskaper och nit» var han tillika sträng, fåordig

och så mycket mer tillgifven sina tänkesätt, sorii de voro honom föreskrifna af en far , för hvilken han hyste den djupaste vördnad. Han ansåg for ett nöje att låta kånna sitt rikes betydenhet, omgaf sig med en imponerande värdighet, och bemötte Tysk- lands furstar med yttersta stolthet; Man såg flere; af desse furstar följa hans vagn till fots vid högtid- liga tillfållen , och ödmjuka sig for honom såsom vassaller. Vid sidan af denne ambassadör hade Christina ställt Ådler Salvius, som var honom o- lik så vål i anseende till bord, som karakter och grundsatser* Fodd i ett ringare stånd, hade Sal- vius sina talanger, sin förslagenhet och mycken lätthet för arbete att tacka för sin befordran. Gtr^ st af Adolph hade begagnat honom i Preussen i Poh- len och Tyskland. Under minderårigheten skicka- de regeringen honörn till Hamburg i egenskap af resident, och han kfgjorde i denna stad fredspreli- minårer med Franska , Österrikiska och Holländ- ska ministrarne. Vid sina lediga stundar studerade han under en skicklig professor grekiskan i i afsigt att behaga den unga Drottningen, hvilkens smak han kånde för detta språk. Skicklig att fatta alla tillfållen till bevisande får Christina af sin tillgif- venhet , njöt han redan denna furstinnas fortroende når kongressen öppnades, och fängslade allt fram^ gent hennes valvilja derigenom, att han endast* fa- stade lig vid de instruktioner hon skickade honörn^ och visade sig ifrig att göra dem gällande.***)

Frankrikes ambassadörer skiljde sig åfven lika till karakter och grundsatser. D'Avaux, som med framgång underhandlat i Danmark, Sverige och

*) Se Gezelii Biogr. Diet, art, $oh. Oxens tjer na och Adler Sahius,

— 95 —

Pohlen, förenade med ett sundt omdöme och en upplyst patriotism en lång erfarenhet och en klok foglighet; han hade förvärfvat ett sådant anseende af redlighet, att hans ord gållde såsom en under- skrift och en ed. Det var på rekommendation af Enkedrottningen, hvilken gjorde rättvisa åt hans förtjenst, som man hade utnämt honom till am- bassadör vid kongressen. Hans emhetsbroder Ser- vien, som var Mazarin tillgifven, ågde verksamhet och talang; men man förebrådde honom en hård och falsk karakter, Uttröttad af de hinder, Ser- vien uppväckt emot honom, begärde D*Avaux sitt återkallande. Hofvet öfvertalade honom likväl att blifva qvar, och för att jemka intressena, blef her- tigen de Longueville utnämnd till högsta plenipo- tentiären, Den kloke D*Avaux hade lyckats att införa tillfredsställande former uti Tyska ständer- nas öfverläggningar när han blef återkallad och förvist till sina gods af Mazarin, som hade lyssnat till Serviens trolösa ingifvelser» Bland Österrikes ambassadörer kan anföras grefve von Trautmans- dorf. Tyska historieskrifvare framställa honom så- som den, hvilken gifvit kongressen rättvisa och re- na afsigter , men han dukade under för hindrens och svårigheternas tyngd, af hvilka han såg sig omgifven. År 1647 lemnade han kongressen, se- dan han afslutat ett hufvudsakligt ändamål, nem- ligen, att Kejsarens ministrar skulle underhandla i Tyska Katolska ständernas namn , och Sveriges ministrar i Protestantiska ståndemas namn.

Underhandlingarna ledo långsamt; Frankrike och Sverige, det ena katolik, det andra protestant, hade olika förslag i afseende på. Tysklands prote- stanter; och dessutom hade dessa två makter , ehu-

- 96 -

rti allierade , hvar och en enskilta förstorings och eröfringsafsigter. Den försvagade Kejsaren hade ånnu hopp att åter kunna resa sig genom krigslyc- kan, och påräknade den af Frankrike skonade Bay erska kar fars tens stod. Kurfursten af Branden- burg, som upphöjde sig till främsta rummet bland de protestantiska furstarna „ kunde icke resolvera sig att afstå sina anspråk på Pommern, som Sverige, å sin sida, åberopade såsom ett hufvudsakligt ska- destånd. Spanien och Holland fattade icke något beslut, utan sökte blott uppväcka hinder, som vo- ro gynnande för deras intressen. Begge fruktade Frankrikes och Sveriges förökade anseende. Till alla dessa hinder kom åfven tänkesättens olikhet i Stockholmska konseljen.

Rikskansleren, under hvilkens direktion freds- underhandlingarna börjat, fann att Sverige åtiriix icke hunnit det mål som kunde åsyftas, och påstod att det borde fortsåtta kriget, ända till dess det blefve förvissadt om alla de förmåner och ersättnin- gar, hvilka det hade rått att påstå, och tills det gjort protestantiska partiet fullkomligt segrande.^} Han önskade åfveh, att man gjorde sig oberoende af Frankrike, och dolde icke den äfund, som det- ta rike väckte hös honom. I sina konferenser med de utländska ministrarna uttryckte han sig sällan på franska, med yttrande att han talade hellre la- tin, och ålade åfven sin son att nyttja detta språk > och icke fransyskan, i sitta memorier ock sin

korrespon-

•) Han yrkade icke allenast på Biskopsdomenas för- vandling, utan ville äfven att de, som blefvo bibeu hållna, skulle alternativt gifvas åt katholiker och pro- tes tanter,

korrespondans vid kongressen* Kanslerens fienden tillskrefvo honom åniiu ett hemligt skål; de påstodo att han fruktade se sitt redan försvagade inflytande ånnu mera förminskas, om Drottningen lyckades att med Frankrikes tillhjelp sluta underhandlingarna och att definitivt reglera ett åmfré af så stor vigt*

Christina önskade fred; från vaggan omgifven af stridsbullret, hade hon ånnu aldrig med lugn kunnat njuta af sin storhet* Älskande vettenskaper- na, Vitterheten, konsterna, längtade hon efter det ö- gonblick, då hon kunde öfverlemna sig mera fritt deråt och gifva dem ett lysande beskydd. Fästande sig mer och mer Vid Salvius och denne ministers anhängare, sökte hon göra sig mindre beroende t icke allenast af Kanslereii, utan ock af alla de mäktiga mån, som under hennes minderårighet hade vant sig att herrska. **Jag fruktar, skrefhon till Salvius, att jag får mycket att göra hår, så att jag verkligen skall tacka himlen , om jag kan erhålla en lämplig fred5** Å en annan sida vil- le Drottningen handia i öfverensståmmelse med Frankrike, antingen hon följde en personlig böjel- se , eller hon kände att Sverige , aflågsnadt från Europas medelpunkt, borde understödjas af en akt- ningsvård bundsförvandt, för att kunna uthärda lyc- kans nycker» Hon förkastade alltid de propositio- ner, som åsyftade enskilta öfverenskommelser mel- lan Kejsaren och Sverige. Imellertid låt hen göra vid Franska Ho f vet täta föreställningar, för att af- lågsna hindren för den allmänna freden, och for att öfvertala detta hof att undanröja svårigheterna* Hon beklagade sig ärren understundom att icke bi-

Dr. Christinas Hist I Del

— 98 —

trådas af sina allierade, hvarifrån flere förklarin- gar uppstodo mellan de två kabinetten och håftiga tvister mellan ambassadörerna i Miinster och Osna- briick.^)

Ibland Frankrikes ambassadörer vid kongressen utmärkte Christina beständigt Grefve D*Avaux; men hon försummade icke de tillfållen, som erbödo sig att tillvinna sig Servien. Når denne ambassa- dör tillställt henne en ganska smickrande skrifvelse , svarade hon honom med största artighet, och, upp- dragande åt Salvius att ofverlemna detta svar, skref hon till honom: "Jag skulle vara den ohöfligaste i verlden, om ]ag ej svarade Herr Servien på ett passande sått, emedan han tillbjuder mig sina tjen- ster med så mycken ifver, Det år nödigt, att ni försåkrar honom om min bevågenhet, och att jag stannar i korrespondans med honom, ty ni måste

f) Man finner i Chanuts anteckningar berättelse om flere samtal, som denne ambassadör hade med Drott- ningen, på sitt hofs befallning. Uttrycken äro stun- dom nog starka , antingen Chanut ansett dem nöd- vändiga, eller handlingarnas i allmänhet föga tro» värdige utgifvare Linage de Vauciennes , har trott sig böra använda dem, emedan vid den tidpunkt (1676)» då han utgaf arbetet, stod Christina, som afsagt religion, illa med Franska hofvet. Vid Löfstad förvaras ert exemplar af anteck- ningarna med noter, skrifna in margine af Christi» ha. I en af dessa noter tadlar hon ett af de mest stötande ställen med dessa ord: y Osannings man ta» lade icke så med den store Gustafs dotter"* På ett annat ställe; der det berätras, att Kansleren Oxen- stjern?> hade sagt, det han ansåg Christina såsom det bästa politiska hufvud, har Drottningen satt i bräd- den: ?? Osannings Kansleren var icke så fallen for beun* åran*

— 99 ~

besinna, att han år kardinalens kreatur. Jag vet att Fransmannen slösa med artigheter; men man betalar dem med samma mynt, och förlorar aldrig något med höflighet".

I början af år 1647 voro fredens förnämsta grunder fastställda; men Christina som såg, att be- slutet uppsköts, skref till sina ambassadörer detta märkvärdiga bref: 5,På det ni må fullkomligt veta min vilja, böra ni vara ganska öfverty gade , att jag framför allt önskar en såker och hederlig fred, och emedan statens ersättning redan blifvit fast- ställd och det icke mera ankommer på annat ån mi- litärstatens, och på Kejserliga ständernas klagomål, vill jag, att ni hålla sakerna på god våg till min agent Erskens ankomst, som skall gifva er del af af sitt uppdrag. Utan att mera dröja, skola ni då leda underhandlingen till ett önskacit slut , i det vil- koren göras så fördelaktiga som möjligt, utan att bryta freden eller låta sakerna draga ut på tiden 9 såsom hittills skett. Om annorlunda händer, få ni se till, huru ni derföre kunna svara för Gud, för rikets ständer och för mig. Låten icke afvända er från ändamålet af ärelystnas nycker, så vida ni ic- ke vilja åfventyra min onåd, och blottställa er för att rodna i min närvaro. Våren försäkrade, att intet anseende, intet familjeförhållande skall hindra mig ifrån att offentligt visa det misshag oförnufti- ga förfaranden göra mig. Ty jag år viss, att, om underhandlingen ginge illa, skulle jag genom edert fel befinna mig i en labyrint, hvarutur hvarken ni eller de, som anlagt dylika ståmplingar, skulle kunna draga mig; hvarföre ni böra vara väl på er vakt. Jag tviflar icke eller, att ni ju göra det, och jag skrifver er detta bref endast såsom en varning.

— 100 —

då jag litar på eder vaksamhet; så att jag ined Guds bistånd våntar mig en lycklig utgång af den så långe efterlängtade freden. Om ni uti allt detta gifven mig prof af eder trohet, kunna ni vara försäkrade att vid eder hemkomt hegge alltid fin- na mig eder val affektionerade'%

Detta bref angick endast Kanslerens sori; Drott- ningen skref ett annat till Salvius, deruti hon för- säkrade honom om sin tillfredsställelse, och lofva- de honom att en dag belöna hans tjenster med rådsherrevårdigheten. Hon anbefallte honom åfven att underhålla det goda forstånd, som herrskat mel- lan henne och Frankrike, på det hon icke måtte misstänkas att hafva någon del i den vedervilja ? som Kanslerens parti visade för detta rike»

Det sått, på h vilket Christina då vao: disponerad mot Kansleren och hans familj, förde henne åfven till ett steg, som hade for henne föga angenäma fålj- derf Då Franska hofvet hade anfört klagomål e- mot Oxenstjerna, begärde Drottningen, att skade- stånden skulle gifvas tillkänna i en allmän skrift, på det hon måtte åga makt att offentligt kungöra hans onåd, Spanska ambassadörerna, som fått kun- skap om detta förfarande, underrättade derom Kans- lerens son i Osnabriick, och denne skref derom till sin far. Det blef mycken rörelse vid kongressen och i Stockholmska konseljen. Kansleren lade in om afsked och begärde att få lemna Sverige; Drott- ningen emottog afskedet och biföll begäran; men senaten gjorde henne så alfvarsamma föreställnin- gar, att hon öfvertalade den uppbragte ministern att åndra beslut och behålla sitt embete. Hans sqji skref till Christina, for att rättfärdiga sig och

mm 101 —

förHara henne, att hindren for underhandlingens afslutande hårrörde deraf , att hon gaf sina ambas- sadörer olika instruktioner. Då denna storm blifvit stillad, närmade Kansleren sig åter till hofvet. Imel- lertid hyste Christina beständigt mycket misstroen- de, och de två tåflande partierna i rådet observerade mer ån någonsin h varandra. "Kansleren, skref Drott- ningen till Saivius , år mycket ödmjuk; men jag fruk- tar Grekerne och deras skänker; alla dagar påmin- ner han mig dessa ord af Tacitus: Tiberius var redan ofvergifven af sin korps, sina krafter; men for- ställningen ofvergaf honom icke. Detta måste lik- väl få ett slut, och vare långt från mig den tanke att önska honom något ondt'9.

Denna hjertats rörelse var hedrande for Chri- stina. Hon kunde ogilla Kanslerens oböjlighet och hans envishet att påstå sina politiska grundsatser; men hon var skyldig honom högaktning, och en förödmjukande onåd hade varit en oförrått mot en åldrig man, som långe varit henne i fars ställe, och hvilkens tjenster och talanger hon sjelf erkänt derigenom, att hon gaf honom de mest smickrande vårdigheter# Tiden lugnade åfven snart detta an- fall af elakt lynne och håtskhet. Drottningen råd- förde Kansleren vid flere tillfållen, och tillåt främ- mande makters ministrar att öfverlågga med ho» nom. Hans son blef bibehållen vid kongressen, och mera enighet herrskade mellan honom och Saivius*

Vi hafva följt arméernas rörelser ånda till å~ ret 1647. I Mars månad följande året verkställde Wrangel och Turenne sin förening cch ryckte å iayo mot Kurförstens af Bayern stater. De anträf- fade Bayrerna och de Kejserlige vid Sommerhau-

— 102 —

sen; fiendens arriérgarde attackerades och lemnade 2000 man på platsen. Generalen en chef Holzap- fel träffades sjelf af två muskötkulor och dog af sina blessyrer; kurfursten sökte en fristad hos Er- kebiskopen af Salzburg. Piccolomini, som kallades från Nederland, kunde icke hindra Wrangels fram- steg. Men Bayern blef mindre blottståldt når Fran- ska tropparna minskade sina verkningar, for att hjelpa Svenskarna. Franska hofvet trodde sig hora skona Kurfursten, som hade mycket inflytande i Wien och vid Westphaliska kongressen. Wrangel bibehöll likväl sina fördelar ånda till dess brist på lifsmedel tvang honom, att åter draga sig tillbaka till Franken, der han kunde agera i förening med Königsmarkt

Denne hade öfvergått till Böhmen och bemåk- tigat sig flere befåstade orter. En öfverstelöjtnant , vid namn Ernst Odowalski, född i Böhmen, men som hade att beklaga sig öfver de Kejserlige, be- gaf sig till den Svenske generalen , och visade ho- nom medel att öfverrumpla staden Prag* Företa- get utfördes med så mycken omtanke, att Svenskar- na, vid stormningen, ej förlorade mer ån en en- da man, och fingo ganska få sårade. Den 15 Ju- li 1648 blef Königsmark mästare af lilla Prag, i det han inspärrade konungens palats och flera de storas skönaste hoteler i landet» Bytet värderades till 10 å 12 millioner tyska riksdaler eller 40 å 50 millioner franska livrés. Allt det dyrbaraste, me- daljer, målningar, böcker och manuskripter skic- kades af generalen till Drottningen af Sverige så- som segertecken, värdiga en monarkihna, som be- skyddade konsterna och ville se dem blomstra i hennes rike. Svenskarna hade ofver bron kunnat

— 105 —

gå in i gamla staden; men de voro icke nog tal- rika, för att bevaka en så vidsträckt ort, och Kö- nigsmark trodde sig böra afvakta förstärkningar ? innan han öfverlemnade sig åt nya foretag.

Prins Carl Gustaf , som stridt under Torsten- son, hade for någon tid sedan återvåndt till Sve- rige. Sedan han aflagt prof af hjeltemod och pa- triotism, och då han med denne nya åretitel före- nade den af sin börd, trodde han sig kunna göra anspråk på Drottningens hand. Vid år 1647 sam- talade han med Christina öfver de forhoppningar han vågat nåra från sina spädaste år, och påminde henne de bevis af tillgifvenhet hon gifvit honom den tid, han deltog i hofvets lustbarheter , med hen- nes mors Catharinas bifall. Men Drottningen sva- rade honom, att denna slags barndomsförbindelse icke kunde vara något band för henne ; att hon icke afgjort med sig sjelf öfver en så vigtig sak, och att hon icke skulle göra det förr , ån hon vore 25 år eller vid sin kröning; att om hon då icke gaf honom sin hand, skulle hon icke förmåla sig med någon annan, utan för alltid lefva oförmåld; men tillade, att hon skulle arbeta på att såsom thron- arfvinge låta utnämna en Prins , hvilkens höga e- egenskaper hon värderade, och som redan var med henne förenad genom skyldskapens band, Carl. Gustaf svarade henne, att, om hon fortfore att vägra honom till gemål, skulle han afstå kronan och lemna Sverige för alltid, Christina skyllde honom för en romanesk öfverdrift och ville icke inlåta sig i något vidare. Också gaf hon blott obe- stämda svar åt ständerna, som voro benägna för hennes förening med prinsen, och uppmuntrade henne alltsedan att besluta sig dertill. Det märk- tes likväl af hvad sedan undfallit Christina sjelf?

— 104 —

att om grefve De la Gardie, då i högsta perioden af sin gunst och ganska mon om att bibehålla den samma, icke varit skadlig for prinsen, skulle hin- dren blifvit undanröjde och formålningen kunnat äga rum vid denna tidpunkt.**)

Men ehuru Christina icke gifvit något tillfrids- ställande svar, i afseende på sin formålning med Carl Gustaf, framhärdade hon likväl i det heslut att låta honom få suceessionsråtten. För att gifva honom tillfälle att ådagalägga sina talanger och våna folken att högakta honom, utnämndes han till Generalissimus öfver Svenska tropparna i Tyskland, och erhöll ett traktamente af 200,000 francs. Han reste, med en förstärkning af 8 till 10,000 man, ock ställde sin marsch mot Böhmen, för att träffa Königsmark. Hans närvaro väckte bland soldater- na en ny ifver; ung, full af drift, upphöjd öfver Ctlla generalerne, icke blott genom sin värdighet, utan åfven sin börd och hoppet att regera , ägde han alla roedel att göra Drottningens vilja vördad och tysta medtåflan oeh afunden* Ankommen till Böhmen, påskyndade han belägringen af Prag, och •understödde Wrangels rörelser , som beständigt gjor- de de Kejserlige ett lyckligt motstånd.

Sveriges arméer voro uti en fördelaktig ställ- ning: de innehade mer ån hundrade befåstade orter i Tyskland , och kejsarens arfländer stodo dem öpp- na. Gaf,l Gustafs ankomst ökade förhoppningar- na och förespådde nya triumfer. Men flere om- ständigheter verkade en klok foglighet. Kejsaren var ej så utblottad, att icke ett modigt beslut ån-

3) Se Puffendorf , de Rebus Svecicis, Hv, 20 5 och Arkeia- holtz, 1 Delen*

— 105 —

nu kunde låta honom finna betydande resurser. Holland hade nyss undertecknat freden med Spa- nien, och Spaniorerna bistodo mera kraftigt Tyska rikets regent. De invertes oroligheterna och sön- dringarna började redan yppa sig i Frankrike; re~ gentinnan och Mazarin voro så sysselsatta med in- hemska strider som med utländska kriget , och Svenskarne åfventyrade att finna sig ensamme på stridsbanan»

Christina öfvervågde dessa forhåll an än n , och i stället att låta sig forblindas af sina troppars fruktansvärda ställning till krigets fortsättande , ville hon efter sina grundsatser draga fördel deraf, för att påskynda fredsslutet. Hon drog åfven Kans- leren med i denna tanke; denne minister afstod från flere förslag, som han långe haft och bland hvilka det förnämsta var, att Biskopsvårdigheter- na i Tyskland skulle alternera mellan katholiker- na och protestanterna. Eedan mot slutet af Juli månad, hade Wienska hofvet samtyckt till Sveri- ges önskningar , men Drottningen vägrade att rati- ficera någon konvention, innan Frankrike i alla afseenden blifvit fornöjdt. Denna makt dröjde att fatta något beslut, emedan hon önskade på samma gång sluta oenigheterna med Spanien, som nekade att ingå i denna önskan, och hotade att fortfara med kriget.

För att uppågga Salvii nit och gifva denne am- bassadör mera betydenhet vid fredsunderhandlin- garna just då, når det kom an på att dervid lägga sista handen, utnämnde Drottningen honom till Svenskt Riksråd. Hon hade redan lofvat att bekläda honom med detta embete , och i det bref hon skref till honom härom, stodo dessa ord: 5?Detta kan ick©

— 106 —

ske, utan att ådraga er många afundsmån; men ni Jean svara såsom Marius i Salustius: De förakta min ringhet, och jag deras högmod; och om man före- brår mig min lycka , kan man förebrå dem deras laster Når hon gjorde utnämningen i Senaten 9 yttrade hon sig i desse ordalag: "Vid de tillfållen då staten har behof af kloka råd och goda tänke- sätt, bör man ej söka efter sexton anor, utan hvad man år i stånd att uträtta. Adler Salvius ansåges •utan tvifvel allmänt såsom en skicklig man, om han vore af hög familj. Imellertid kan han anse såsom en förmon , att man icke har mer ån denna förebråelse att göra honom. Det år maktpåliggan- de att åga skicklige mån. Om stora familjers barn hafva skicklighet, skola de göra lycka såsom de andra, utan att man likvål behöfver inskränka sig till ett litet antal familjer eller personer5,«

Salvius, som kort derpå såg, att alla hinder voro undanröjda, begärde att få återvända till Sverige , och ofverlemnade åt sin embetsbroder Johan Oxenstjerna, omsorgen att afsluta traktaten» Han dog några år efter sin återkomst. De, som kunnat på nåra håll iakttaga hans fårhållande vid kongressen, dömde att han vid underhandlingarne nedlagt mera slughet och färdighet, ån fasthet och grundlighet ; att han låtit sig hänföras till orätt- visa misstankar af en vantrogen karakter, och att han, oaktadt sitt misstroende, varit flere gånger lått att forleda eller vinna. Några handlingar be- rätta, att då han gjort många svårigheter vid en punkt, som angick Kurfurstens af Brandenburg ska- destånd, gaf han efter når man bjudit honom 20,000 riksdaler, och begärde att man skulle gifva nästan lika mycket åt han£ embetsbroder» De andra mak-

— 107 ~

ternas ambassadörer underhandlade hellre med Jo- han Oxenstjerna, som var stråf och mycket envis, men hvars grundsatser voro fasta och oföränderli- ga, ån med Salvius , som förstod att smickra dem, men hvars villrådighet och undflykter de fruktade,

Åndtligen såg Christina sin önskan för freden slutligt uppfylld. Frankrike och Sverige hade er- hållit sina påståenden. Når Tyska ständerna förkla- rat att, om Kejsaren fortfore i sitt vägrande, skul- le de skrifva under för honom och tvinga honom till ratifikation, hade Ferdinand gifvit efter. Den 51 October 1648 hragte en kurir den tidning till Sverige, att fredstraktaten blifvit undertecknad den 24 i samma månad vid Miinster och Osna- briick. Den innehöll de öfverenskomna artiklarna, å ena sidan mellan Kejsaren, Sverige och deras bundsförvandter , och dem, som blifvit fastställda å andra sidan mellan Kejsaren, Frankrike och deras allierade. Garantien ålades Frankrike och Sverige, Drottningen ratificerade traktaten den 18 Novem- ber 1648, och den 8 Februari 1649 utvexlades ra- tifikationerna. Den till Christina afsånda kuriren fick en guldkedja om sex hundrade dukater, och ambassad-sekreteraren Hanson, som medförde freds- instrumentet, erhöll adelsbref. Drottningen gaf honom till sköldmårke en dufva och tre kronor, omflåtade med olivegrenar. Man sjöng Te Deum i alla kyrkor, och en medalj slogs, som föreställde Minerva och olivern, med denna inskription: Re* pertrix: hon fann honom*).

Hela Europa emottog Westphaliska fredstrak- taten såsom en dyrbar vålgerning, och efterverlden

■) Fants Svenska Historia, 3 Delen, pag, 150.

— 108 —

sysselsätter sig dermed ånnu med mycket deltagan- de, då hon stiger tillbaka mot de förflutna århun- draden och observerar gången af de revolutioner, som förändrat staternas öden. Krigets eländen ha- de i 30 år varit kännbara , ända från Östersjön och Nordsjon till Donau, Rhen och Maasströmmen. Handeln hade upphört, fälten blifvit sköflade, stä- der lagda i aska. Freden satte åndtligen en gräns för denna långa skakning och olyckliga kamp» Detta den Europeiska stammens nya förbund, så- som verkan af en lång med tårar och blod förvårf- vad erfarenhet, underhandladt med en klok lång- samhet och garanteradt af vördnadsvärda makter, hade märkvärdiga verkningar. De flesta Europas stater inbegrepos deruti; sedan deras inbördes får- hållande blifvit stadfåstadt medelst rättvisare prin- ciper och fastare grunder, blefvo krigen mindre täta, och forekommos ofta genom underhandlin- gar, i synnerhet af Frankrike och Sverige, som bibehöllo jemnvigten det förra i södern, det sena- re i norden. Religionsfriheten begynte införas , och trettioåriga kriget blef det sista religionskrig* En lång vana vid kraftfullhet och verksamhet, folkens foehof och känslan af den återställda sä- kerheten, upptäckte förut okända eller försumma- de medel till välstånd. Denna okunnighet och dessa fördomar, som hindra industrien och talan- gen, syntes försvinna. Folk af olika tungomål, seder och religion , förändrades och samlingspunk- ter uppgjordes mellan Tyskar, Fransmän, Sven- skar, Spaniorer och Italienare. Snart utbredde sig all slags handel, och från alla sidor gjordes förenade bemödaden, for att genom välgörande kommunikationer öka upplysningen och besittnin» garna» Men man måste mera omständligt betrakta

— log ~~

Westphaliska traktaten, förnemligast i hånseenåe till Sverige och Christina.

Tysklands konstitution fastställdes; furstarne bibehöllo sina prerogativer, och erhöllo åfven nya, som likväl ånnu ni er bidrogo till deras enskilta, ån Tysklands allmänna förmon , betraktadt såsom, politisk kropp* Protestanterna bibehöllos i det till- stånd de voro 1624. Samvetsfriden utsträcktes lika till Calvinister och Lutheraner. Större delen af de Tyska furstarne, som hade deltagit i kriget 7 återinsattes i sina besittningar, eller erhollo ersätt- ningar , medelst Biskopsdömenas och Klostrens in- dragning. Biskopsstiften Magdeburg, Halberstadt, Minden och Camin beviljades Kurfursten af Bran- denburg , som hade eftergifvit största delen af Pommern. Schweriiis och Ratzeburgs stift follo på Hertigens af Meklenburg del , som samtyckt att lemna Svenskarne staden Wismar och dess område* Man anordnade om flere lediga kloster och län- gods till Brunsvigska och Hessen-Casselska Husens förmon. Kurfursten af Bayern behöll kurvårdighe- ten och Öfra Pfalz. De andra Pfalziska länderna gåfvos åt Carl Ludvig, son till Fredrik, som dog 1652, och en åttonde kur värdighet inrättades till förmon för Pfalziska Huset, som åfven åter ingick i alla successioner åttigheter, hvilka blifvit gifna genom familjeförbund. För Saxen, som redan ge- nom freden i Prag, erhållit Lausnitz, folef ingen ting beståmdt. Man beviljade Frankrike Elsas ? med undantag af de i denna provins belägna fria riksstäder > Sundgau, Breisach , och rättigheten att hafva garnison i Philipsburg.

Sweits och Holland förklarades helt och hållit ©beroende af Tyska Riket, hvaraf de fordom ut-

— 110 —

gjorclt en del. Spanien erkände Hollandska Repub* liken, men vägrade att göra fred med Frankrike. Tyska Kejsaren hade förbundit sig att icke bistå henne, men hon räknade på minderårighetens oro- ligheter, som verkligen i flere år underhjelpte hen- nes projekter* Utom största delen af Pommern, som Sverige innehaft sedan sista hertigens död, be- kom detta rike, till ersättning för hvad det gjort för Tyskland, ön Riigen, staden Wismar med dess område , Erkebiskopsstiftet Bremen , Biskopsdömet Vorden och tre röster på Tyska riksdagen. Undan- tagande den Österrikiska och Bayerska, förbundo sig Tyska kretsarna att betala Sverige fem millio- ner riksdaler. Christina visade dock ett stort å- delmod vid denna summas indrifvande, och gjorde betydliga eftergifter åt de länder, som mest lidit af kriget. Staden Worms befriades från betalningen af sin kontingent, på den lärde Freinshemii föreställ- ningar , hvilkens talanger Christina värderade och som hon kallade till Sverige. Gustaf Gustafsson naturlig son af Gustaf Adolph och som Chri-

Hans mor hette Margareta Cabeliau , och var dotteT till en lik bandiande i Götheborg Gustaf Adolph var henne några år mycket tillgiven, och bemötte henne med utmärkt aktning efter sin förmälning, Christina beklagade sig, att grefven af Wasaborg icke var nog förbehållsam och lämpade på honom dessa ord af en latinsk historieskri fvare: "Stora verk kunna aldrig utföras af den, som har svårt vid att tiga,\ (Quintus Cuttius). Grefven satte sig ned i Westphalen , och hans ätt utslocknade ej förr än 1776» Henriette Polyxéne, som var Gi/ssaf Adolphs bar- nabarns barn, var go år gammal nar hon dog. Hon var i en ömkelig belägenhet. Man var i Sverige o* kunnig om hennes vistande. Gustaf 111., derom underrättad a£ Herr von Miinster3 skref tiil henne ett

— Ill —

stina sedan upphöjde i grefligt stånd, under namn af Wasaborg, hade satts i besittning af Biskopsstif- tet Osnabriick; men han afstod från sina anspråk mot en summa af 8o?ooo riksdaler, och stiftet bibe- hölls med vilkor, att det alternativt skulle gifvas åt en katholik och en protestant.

Innocentius X., som då innehade Romerska stolen protesterade mot Westphaliska traktaten, och utfärdade en bulla mot de kåttare , som sattes i besittning af Patrimonium Petri i Tyskland. Då han talade om Sverige, nåmde han icke Christina, och tycktes icke erkänna henne for Drottning. Påfvens nuntius låt uppslå bullan i Wien; men Kejsaren befalte att den skulle borttagas, och pro- testantiska partiet uppdrog en lård publicist Her- man Conringius att vederlägga den. Påfven i Rom kunde icke förmoda , att denna samma Drottning, som han behandlade med så mycken onåd, skulle en dag blifva bland antalet af den katholska trons lärjungar, och ståndigt bo i Rom,

I det ögonblick, då man lade sista handen vid fredstraktaten, dog Konungen i Pohlen Uladis- :laus i Warschau. Han efterlemnade två broder Johan Casimir och Carl Ferdinand. Pohlackarne syntes icke benägna for någondera, utan tänkte på Pfaltzgrefven af Neuburg. Men Christina ville icke, att ett med henne befryndadt Hus skulle ute- slutas , och säker att icke hafva något att frukta för sin egen thron af Sigismunds efterkommande T gjorde hon sig en åra af att bibehålla dem på Pohl-

smickrande bref, och anslog henne en årlig inkomst. Hon dog några månader efter sedan hoa emottagit konungens bref.

ska thronen. Innan hon fattade något beslut, lat hon utforska Pohlens Store och rådforde sig med Frankrike. Hon var sjelf böjd får Prinsen Capo* Ferdinand, som hon ansåg hafva en mera jemn och fredlig karakter, men Frankrike, som visste att denne prins var tillgifven Österrikiska Huset, gynnade Johan Casimir. I sitt bryderi rådfrågade Drottningen Kansleren* Denne minister svarade, att det for Sverige och Frankrike var af lika in- tresse, om valet fölle på Johan Casimir, men att, innan man. förklarade sig, borde Frankrike få ver- ka, och tillade, att det vore önskligt , om man med detsamma slutligen kunde reglera de ånnu tvistiga punkter mellan Svenskarna och Pohlackar- na, och forbinda Sigismunds efterkommande, att gifva en formlig afsågelse af sina anspråk på Sven- ska thronen. Drottningen gillade detta råd, och låt utfärda rekommendationsbref for Johan Casi- mir, med befallning till Svenska plenipotentiåren att icke framvisa det förr, ån han kommit i hem- ligt forstånd med Franska ambassadören, och han vore saker att det icke skulle fela i sin verkan* Efter temligen långa tvister, valdes Johan Casi- xviir; han visade sin erkånsla för Christina, men brådskade ej att iordningställa de tvistigheter , som ånnu varade mellan Sverige och Pohlen, eller att afsluta den oenighet, som af hans Hus blifvit un- derhållen i anseende till successionen i Sverige* Då den vapenhvila , som på 26 år slöts med Poh» lackarne, på långt når icke var till ånda, och då Tyska sakerna fastade den allmänna uppmärksam- heten , var icke Christina för närvarande enträgen i ämnen, som hon tänkte återtaga vid en mera gynnande tid.

Strax efter Westphaliska fredens undertecknatt- de hade Svenska arméerna erhållit ordres, att upp- höra med fiendtiigheterna. Imellertid fann Prin- sen Carl Gustaf det ånnu icke vara tid att afdanka troppaina , utan ansåg for båttre att hålla dem på krigsfot till dess de bestämda artiklarna blifvit verkställde och Protestanterna fått fullkomligt ska- destånd. Öfverste Fältherren fördelade de åtskillige korpserne uti sex kretsar, så att de på kort tid å~ ter kunde sammandragas. Utgången visade att det- ta steg hade blifvit föreskrifvit af klokheten. Fle- re hinder uppstodo> och en sammankomst i Niirn- berg måste påbjudas, för att rådslå om traktatens verkställande. Rådplägningarna varade öfver ett år. Når allt slutligen blef bragt i ordning, tog Carl- Gustaf sina mått och steg till tropparnas afdank- ning. Han återsände till Sverige de regementer, som utgjordes af Svenskar, och upplöste^ dem, som bestodo af Tyskar och andra utlåndningar. Dessa fremmande soldater eftersöktes af flere riken , ocli Frankrike önskade i synnerhet att få dem i sin tjensu Drottningen anmodade Öfverste Fältherren att laga så, att Konungen hennes bundsförvandfc skulle blifva tillfredsställd, och flere regementer gingo verkligen under Frankrikes fanor. 1750 re- ste Carl Gustaf till Sverige och anlände till huf- vudstaden just då Ständerna slutade undersöknin- gen af ett ämne, likaså vigtigt för honom sjelfj som för Christina och riket.

Konung Christian IV:s i Danmark tvenne sö~ ner prinsarne Ulrik och Fredrik, Kurfursten af Brandenburg Fredrik Wilhelm , och Johan Casi- mir i Pohlen hade begärt Christinas ha^id. Bland

Dr, Christinas Hist. I D>

8.

— 114 ~~

dessa marktes åfven Konung Johan af Portugal, Konung Philip af Spanien och en prins Ragotzki. Alla dessa Konungar och Prinsar hade blifvit af- lågsnade af förmyndare-regeringen eller af Drott- ningen sjelf, Carl Gustaf utmärktes af nationens allmänna önskan, men Drottningen hade redan lå- tit honom till hälften mårka , att hon hade liten böjelse att ågta honom. Sedan någon tid hade hon åfven fattat ett afgjordt misshag for giftermål, som syntes henne stridande mot det oberoende, hvarom hon var angelägen. Hon sade ibland att döden var båttre ån en man. En dag uppfordrad af flere personer vid hofvet att formåla sig, svara- de hon: "Talen icke mera till mig derom, det skulle lika lått kunna göra mig till en Nero som en Augustus". Men Christina hade så mycken högaktning för Carl Gustaf, hon satte ett sådant varde på hans egenskaper, och fann honom genom sin börd redan så nåra thronen, att hon tog sina nödiga mått och steg , för att försåkra honom och hans efterkommande om successionen»

År 1649, under det Stånderna voro församlade i Stockholm, gick Drottningen upp i Rådet att för- klara sitt beslut, "i några år , sade hon till råds- herrarna, har man beständigt uppmanat mig att ingå förmålning; Jag kan icke ogilla deras försig- tighet, som af kårlek till sitt fädernesland, önska att förekomma de olyckor det skulle kunna erfara, om Gud. hådankallade mig innan successionen blif- vit försåkrad. Denna omsorg rör mig mer ån nå- gon, då jag helgat mitt lif åt Statens vål sedan jag antagit styrelsen. Men ågtenskapet medförer tvång, för hvilka jag ånnu icke kan fatta något tycke, och jag kan icke bestämma når jag blifver

— 115 —

i stånd att öfVervinna denna motvilja. Jag bör då, for rikets säkerhet göra livad flere lårer finna mindre gagneligt for min person: nemligen, att föreställa Ständerna en thronarfvinge , som, da han blifvit lagligt vald och utropad, skall skydda mina undersåtare för allt bekymmer* Prins Carl Gustaf äger alla erforderliga egenskaper; han år äf kongligt blod, och på honom, önskade jag, natio- nens val måtte stanna5'. Drottningen uppräknade och lofordade sedan Prinsens talanger och dygder, bad rådet antaga honom till hennes efterträdare Och föreslå honom åt riksdagens förnämsta leda- möter, för att sedan få de fyra riksståndens sam- tycke*

Som Christinas steg icke blifvit förutsedt, väckte det en allmän bestörtning. Efter en lång tystnad upphöjde rådsherrarna, såsom efter allmän öfverenskommelse , rösten till propositionens förka- stande* Några yttrade sig till och med på ett gan- ska dristigt sått, och talade om Carl Gustaf i f 5 ■ ga vördnadsfulla ordalag. Drottningen svarade, att hon allt för väl visste det flere bland dem ha- de enskilta afsigter ; att, då de ansågo henne så- som den sista telningen af sitt hus, skulle de förr eller senare hoppas spela en betydande röl vid valet; att andre tänkte på ett aristokratiskt regeringssått, emedan de syselsatte sig mer med sin personliga fördel ån statens, som icke kunde tåla ett dylikt regeringssått och som behöfde att monarkien blef- ve beständig, såsom han nu varit i flera sekler. Når en af rådsherrarna sade, att prinsen icke skul- le förmåla sig , om han icke fick äga Drottningen, och att i det fallet thronföljden å nyo skulle blif- va osäker, svarade Christina: 5,Åh ! han skall förmåla sig; kårleken brinner icke för en enda

ocli kronan år ett alltför skönt fruntimmer, som alltid blir mycket eftersökt". Efter mycket talan- de för och emot, bjöd Drottningen Rådet öfverlåg- ga , om man utan dröjsmål skulle gifva Ständerna del af förslaget. Rådet var af den tanke, att upp- skjuta denna saks afgörande till ett annat tillfälle* Men Drottningen hade hunnit för långt att icke fortfara i sitt påstående. Sedan hon ånnu före- ställt att utnämnandet af en efterträdare icke tålde uppskof, att hon nu icke kunde resolvera sig till förmålning , och att , om hon ågtade prinsen , blefve det ej förr ån man upphöjt honom till Kron- prins och thronarfvinge ; hon förklarade sig vilja anföra saken inför Ständerna och öfverlemna sig till deras beslut.

Sedan Ständerna blifvit underrättade , sände öe till Drottningen Deputerade, bland hvilka var liennes fordna informator Johannes Mathiae , som för några år sedan stigit till Biskopsvårdigheten i Strengnås. De deputerade yrkade i början på för- målningen, för att försäkra successionen; men Chri- stina svarade dem: "Ni få icke ett ord af mig i detta ämne, innan ni beslutat förklara prinsen för thronarfvinge". Eders Majeståt, sade då Bisko- pen, år förpligtad att gifta sig genom rikets lagar, ty sålunda har arfsråtten blifvit införd, "ingen i verlden, svarade Drottningen, kan tvinga mig der- till, om jag icke sjelf besluter detsamma; jag ne- kar icke, att jag ju en dag kan göra det : att gifta sig för rikets väl, år ett stort skål; men når jag anvi- sar ett lika säkert medel, hvad vill man då begära mer? Den försäkrade th ronföljden kan icke hindra min förmålning. Dessutom kan ingen i ve riden komma mig att åndra föresats: om jag beslutar att

*r 117 —

gifta mig, blir det med ingen annan ån prins Carl Gustaf, derpå gifver jag mitt ord, men kan icke nu såga eder, om jag gifter mig". Drottnin- gen tillade slutligen, att hon fordrade det Stan- derna skulle 6fv erlägga och beståmdt svara angående successions-artikeln, utan att inlåta sig i någon un- dersökning om fur målningen. Man lempade sig efter hennes önskan, och prins Carl Gustaf ut- nämndes till thronföljare, i början af de tre Pre- ste- Borgare- och Bondestånden , som voro honom mycket tillgifna, och sedermera af Ridderskapet och Adeln , som nödgades vika for öfvermakten* Ordföranden i denna korps, som blifvit utnämnd af Christina och var på hennes sida, ledde råd- plägningarna så 5 att de skedde med tillbörlig still- het och värdighet. Rådet, som såg sig icke kunna göra vidare motstånd, undertecknade den från Ständerna utgångna akten. Rikskansleren hade svårast att resolvera sig dertill , och redan under rådplägningarna hade han starkt yttrat sig emot prinsens utnämnande , hvilken han ansåg såsom ut- 1 andning för hans fars, Johan Casimirs af Zwei- briicken skull. Christina klagade , dock utan bitterhet, deröfver och Carl Gustaf, som icke kunde undgå att blifva derom underrättad, hade det ädelmod att icke synas veta det#

Ständerna, som åter samlades 1650, bekräftade dekretet om successionen, och utsträckte den till Carl Gustafs efterkommande. Några dagar derefter anlände denne prins till Stockholm. Sedan han vi- sat Christina vördnadsoffret af sin erkånsla, begaf han sig till Ständernas sammankomst, och förkla- rade nationens fullmäktige sin tacksamhet» Man framlade för honom en akt, som han svor att iakt- taga, och som innehöll följande artiklar?

— 118 —

Att han ocli hans anförvandter skulle gifva Drottningen fullkomlig lydnad och vara henne trog- ne såsom deras lagliga monarkinna; att han i af- seende på förvaltningen icke skulle foretaga något utan Senatens och Drottningens vettskap och sam- tycke; att, emedan Drottningen och Rådet funnit för godt, att riket icke hlefve deladt, Prinsen icke kunde påstå något furstendöme med arftitel, men skulle nöja sig med hvad som blefve honom ansla- git till hans underhåll; att, om det komme att tillfalla honom landtegendomar , skulle han åga dem såsom rikets herrar, med samma rättigheter och skyldigheter, så vida han ej skulle få jurisdiktion ofver domestikerna i sitt hus; att, om före Drott- ningens dödliga frånfålle, honom tillbjöds något öfverherrskap eller furstendöme utom riket, kun- de han antaga det blott under vilkor , att han all- tid skulle vistas i Sverige; att, då han tånkte för- måla sig , skulle han derom samråda med Drott- ningen och Rådet, och icke ingå någon dylik för- ening, som kunde anses skadlig för staten; att, om han en gång kom på thronen, skulle han icke fö- retaga något stridande mot rikets konstitutioner och lagar; att han skulle bibehålla alla stånd och Jhvarje undersåte i deras rättigheter , privilegier och friheter *).

Carl Gustaf erhöll titel af Konglig Höghet; man anslog honom en penningeinkomst, och han fick såsom förlåning ön Öland i Östersjön midt e- jnot staden Kalmar. Han önskade blifva utnämnd iill General - Guvernör öfver Svenska provin-

°) Rådets och Ständernas Protokoller i dessa ämnen finnas i Palmschjölds manuskriptet och uti några t Sverige tryckta samlingar»

— 119 —

serna i Tyskland; men Christina biföll icke den» na önskan. Hon hade for princip, att styrelsemak- ten icke borde hindras af auktoriteter , som kunde blifva dess medtåflare, och denna princip var, ef- ter hennes yttrande , konungahusets hemlighet. Prinsen drog sig någon tid derefter tillbaka till Ö- land: han öfverlemnade sig der till studier och jagt, och låt försköna det slott, som tjenade ho- nom till residens» Dessa omsorger tycktes endast syselsåtta hans uppmärksamhet, och han visade ingen ifver att få kunskap om statens göromål. I- mellertid förlorade han dem icke utur ögonsigte, och trogna vänner gåfvo honom begrepp om alla de händelser han borde känna*

Freden var återställd och arfsråtten försäkrad; åtskilliga ämnen i afseende på riksstyrelsen, stats- inkomsterna och de fyra riksståndens anspråk hade nyligen blifvit reglerade. Ögonblicket var det mest lempliga för Christinas kröning, en ceremo- ni som, efter Drottningens egen önskan, ända dit- tills blifvit uppskjuten. Den vanliga hofetiketten och de bruk den föreskrifver , hade föga behag för Gustaf den Stores dotter, van sedan barndomen att syselsåtta sig med den verkliga storheten sna- rare ån med formaliteter, som endast utgöra ett sken deraf. Men, mån om thronens majestät och sitt folks hyllning, omgaf hon sig gerna , vid alla högtidliga tillfållen, med en vördnadsbjudande värdighet, som hårrörde af hennes regerings åra och sanktionerade, att så såga, hennes makt och värdighet genom träffande bilder. De fleste Sven- ske konungar hade krönts i Upsala, en gammal stad och såte för Ärkebiskopen» Christina ansåg denna stad vara för liten för den glans hon ville gifva åt sin kröning, och beslöt att denna cere-

— 120 —

moni skulle ske i hufvudstaden. Ständerna voro samlade och dagen utsattes till den 2o:de October 1650.

Den 14 i samma manad begaf Drottningen sig till Jakobsdal'"'), ett slott tillhörigt Riksmarsken Jakob De la Gardie, belågit omkring en mil från Stock- holm. Riksmarsken emottog henne och hennes svit med största prakt, och låt i flere omgångar och under flere timmar fyra kållor af franskt och spanskt vin rinna för mängden, som församlat sig i trådgårdarna. Några dagar efter reste Christina från slottet, för att hålla ett högtidligt intåg i huf- vudstaden. Hon föregicks och följdes af flere rikt ekiperade kavalleri-detaschemen ter och af ett stort antal vagnar, som förde prinsarne samt statens cch hofvets högsta personer jemte adelns fullmäk- tige från de eröfrade provinserna. Franska ambas- sadören samt Portugisiska och Brandenburgska mi- fristrarne , som åtföljde ambassadören i hans vagn, A*oro emot henne och mötte henne nåstan på half- va vågen. Då man for öfver stadens förnämsta torg, passerade processionen under en triumfbåge-, som rådsherrarna låtit uppresa. Den omgafs ofvan- till af troféer och var prydd med målningar, som föreställ de Tyska fåltslagen; en inskription med gyllene bokståfver erinrade om Drottningens stora egenskaper och lysande gerningar. Så snart processionen anlånclt till slottet, gaf man signal till kanonernas lossande i staden och hamnen. Ka- Bönernas dunder varade öfver två timmar, eme- dan man lossade tvenne salfvor, hvardera af 900 skott.

®) Dst jr w ett Kongligt slott och kallas Ulriksdal*

— 121 —

Två dagar derefter skedde kröningsceremo- nien. Processionen, som begaf sig från slottet till ] Storkyrkan, utgjordes af ett stort antal härolder och trompetare, af flere högre officerare, rådsher- rar, rikets fem högsta embetsmån, som buro de kongliga regalierne, gyllene nyckeln, gyllene äpp- let, spiran, svärdet och kronan, af prins Carl- Gustaf , af denne furstes far och Landtgrefven af Hessen som ledde Enkedrottningen. Christina satt uti en vagn klädd med karmosinfärgadt sammet, bro- deradt i guld, och grefve Magnus De la Gardie bar framfor henne det konungsliga baneret; de från Tyskland hemkomne generalerne, som icke kunnat blifva ense med rådsherrarna om det rum de skulle intaga i processionen, hade rangerat sig tili häst omkring Drottningens vagn. Ärkebiskopen och Biskoparne emottogo processionen vid durrar- ne till Storkyrkan, och Arkebiskopen höll ett tal till Drottningen, Sedan man afhört en högtidlig musik, höll Drottningens fordna lärare Biskop Mathiae en predikan, och då Rikskansleren upplåst eden, som Drottningen ord för ord upprepade, gaf Arkebiskopen smörjeisen och satte kronan på Gu- staf Adolphs Dotters hufvud. Vid utgången från kyrkan, placerade Drottningen sig på en öfver allt förgylld triumfvagn, dragen af fyra hvita hästar. Riksskattmåstaren gick framför henne och utkasta- de guld- och silfverpenningar bland folket. Om aftonen var spisning i rikssalen , der man anrättat flere bord, ett för Drottningen och de andra för prinsen Carl Gustaf, rådsherrarna och de främmande makternas ambassadörer. Några dagar efter hölls ett präktigt tornerspeL Man såg på banan en seger- vagn, som gick fram af sig sjelf utan att man upp- täckte den hemliga kraft ? som satte honom i rö- relse. På samma sått syntes ett berg9 så högt som

— 122 —

ett hus, gå fårbi, och på hvilket flere unga flickor, som föreställde Sånggudinnorna, uppstämde harmo- niska sånger. Det gafs också theatraliska repre- sentationer, och en pyramid upprestes, med denna inskrift: Monument 7 upprest åt Christina, af An- tiope, Penthesilea och Thalestris Amazonernas tre Drottningar. Imellan högtidligheterna svuro ri- kets Stånder trohetsed, och grefvarne samt friher- rarne begårde stadfåstelse på sina rättigheter*).

Drottningen hade hunnit höjden af åra och makt. Hennes namn var vidtfrejdadt i hela Europa, En mängd loftal och medaljer utgåfvos till hennes åra» Franska hofvet låt begära hennes portråt, och öfver allt önskade man känna Nordiska Drott- ningens anletsdrag, lefnadssått, karakter och sed- va or.

Christina var vid denna tid omkring 25 år* 3 ennes något mindre ån medelmåttiga våxt upphöj- des af en ådel ställning, en otvungen gång och ett manligt sått att skicka sig. Hennes blå, stora och sköna ögon voro uttrycksfulla; hon hade en ro« mersk nåsa , en vål bildad ehuru något stor mun och ganska vackra tänder. Ljudet af hennes rost, som vanligen var mildt, höjdes når hon gaf vigtiga befallningar eller talade om betydande och alfvar- samma foremål; hon hade ofta en tankfull mine utan att hennes ansigte förlorade sitt lugn; hon få- stade liten vigt vid prydnaden, och toiletten sy- selsatte henne vanligen icke öfver en fjerdedels tim- ma. Hennes hufvudklådsel bestod af er, kam och

*) Se Arkenholfz 1 Delen p. 1895 och Fants Svenska Historia 3 3 Delen p. 162*

— 123 —

ett band; men det så vårdslösade håret föll ganska vål efter ansigtet. Hennes likgiltighet vid klädseln var sådan, att man ibland såg henne med söndersli- tet linne, och årmarna på hennes klåder voro fulla nied bläckfläckar , som hon fått under skrifvandet. Når man ville erinra henne att icke vara for myc- ket vårdslos, sade hon: "Dessa bekymmer måste lemnas åt sysellösa personer". Hennes tarflighet var utomordentlig; trogen sina första års sedvanor, önskade hon endast de enklaste rätter och drack icke annat ån vatten» Denna återhållsamhet i mat och dryck försvagade henne stundom i den grad9 att hennes helsa deraf led. Hon låg icke längre ån fem timmar och når hon på dagen kände sig Uttröttad, sof hon en timma på eftermiddagen. Gö- romål , studier och lektyr upptogo största delen af hennes tid; ibland lemnade hon sig likväl åt för- ströelser, som hennes helsa gjorde nödvändiga, och påbjöd högtidligheter för att underhålla glansen af sitt hof.

Vid promenader , ridningar och jagt fann Drottningen mesta nöje. Hon styrde sin häst med mycken skicklighet och låt honom göra manégen såsom den skickligaste stallmästare, utan att ändå synas högfårdas deröfver* Hon fruktade hvarken vårme eller köld, och jagade ibland tie timmar å rad. Hon låt inom hofvet spela teaterstycken, och gaf baletter, hvaruti hon sjelf dansade. Det fanns då ett slags divertissement i Sverige, som man kal- lade wirtschaft, huslig högtid och som man imi- terat efter Tyskarna. Detta divertissement bestod uti att föreställa ett vårdshus, der man serverade mat och dricka; aila voro maskerade, och mu- siken och dansen åtföljde måltiden. Christina f

som fann detta nöje alltför medelmåttigt, inrättade dervid högtider , då herrarne och damerna vid hofvet visade sig i kostbara drågter, och förestålde fabelns gudar och gudinnor, tjenta af nymfer och herdin- nor. Vid ett af dessa högtidliga tillfållen visade sig Drottningen under namn af Amarant eller den Odödliga? samma dag stiftade hon Amaranter-Or den, uti hvilken hon tillsatte mån och qvinnor, och hvilkas tecken var en lagerkrans omgifven af ett band, på hvilken man låste dessa ord: Dolce nella me- moria. Christina gaf denna orden statuter, af hvilka en, som man såger, innebar att de ogifta xiddarne vid sitt antagande skulle förbinda sig att förblifva i ogift stånd. Der voro 15 riddare och li- ka många fruntimmer ; de njöto den förmån att di- nera med Drottningen alla lördagar i ett lusthus nära hufvudstaden, och denna måltid följdes vanli- gen af jagt eller ridningar på de nårbelågna fälten. Lusthuset, der denna sammankomst skedde, finnes ånnu: det år ett hus i rund form, byggt hälften af tegelsten och hälften af tråd; det står i den parken, som år näst intill Carlbergs trådgård, icke långt ifrån en canal, som sjön Målarn bildar emel- lan pittoreska höjder* Det var åfven i detta lusthus, som Drottningen, under den vackra årstiden, för- samlade de lärde, hon hade vid sitt hof.

Christina hade flere statsdamer af de första hus i riket; men hon talade litet med dem, eme- dan hon i allmänhet föredrog rnånners samtal. "Når man syntes göra henne förebråelser deröfver, sade hon: "Om jag gifver månner företräde, sker det icke derföre att de åro månner, utan derföre att de icke åro qvinnor". Hon utmärkte likväl några hofdamer och i synnerhet fröken Ebba Spar- ie, som ansågs för det vackraste fruntimer i riket.

och som förenade med sin skonhet en sällsynt år- barhet och en Gvanlig godhet. Fröken Sparre blef Drottningens fortrogna, som alltid var henne gan- ska tillgif ven ; hon ågtade sedan Grefve Jakob De la Gardie, bror till Grefve Magnus.

Denne, hviikens anseende och valde varade i flere år, bibehöll sig oaktadt sina motståndares bemödanden. Christina beklådde honom med Stor- Skattmåstarevårdigheten, utnämnde honom till Öf- ver-Hofmarskalk, och gaf honom rum i palatset. Förmäld med en furstinna af kongligt blod, systern till thronarf vingen, fördunklade han alla andra store, och dolde icke det högmod, som alla dessa genom Mcnarkinnans ynnest på hans person hopa- de förmoner våckte hos honom* Men Christina fann nöje uti att såtta honom i jemförelse med Oxenstjernor, Brahér och andra familjer, hvilkas pretentioner hon kånde; dessutom började grefven redan utmårka sig genom denna ådla ifver för vit- terhet och konster, som sedan gjorde honom ånnu mera kand så vål i Sverige som utrikes. Han be- skyddade rikets lårde, gaf Mézerai en pension och samlade biblioteker på flere sina egendomar. En till börd och karakter honom ganska olik man, Christinas fordna informator Johannes Mathiae , njöt likaledes ånnu Drottningens förtroende; hon hade upphöjt honom till Biskopsvårdigheten och kallade honom ofta till hofvet, för att samtala med honom i åmnen som rörde riksstyrelsen* Biskopens anseende var åfvenledes en orsak till afund för de store, och RiksDrotset Pehr Brahe sade en dag åt Drottningen, att hon gjorde illa uti att lemna sitt förtroende åt en ung hofman och en prest. Men Christina var ej sinnad att frångå sitt tycke och ;;in vilja för andras afsigter och förslager; hon föl]-

— 126 —

de sin egen böjelse, och lydde icke råd oftare i ån då hon ansåg dem oegennyttiga.

Dpn själsstyrka, den oförsagdhet och det mod GustaIf Adolphs dotter hade visat redan i sina spä- daste år, under sin fars ögon, höjde henne öfver all fruktan. Hon sade sig icke veta någonting i verlden nog farligt, for att rubba hennes sinnes» lugn# Ingen opasslighet hindrade henne att sysel- såtta sig med statssaker. En dag sedan hon låtit sig åder , höll hon konselj med ministrarna som vanligt , och var der i fem timmar. Besvarad af en frossa, som varade 28 dygn, upphörde hon likvål icke att sköta regerings-omsorgerna. År 1647, un- der det man höll gudstjenst 1 palatsets kapell i trängde en man genom folkmängden och gick med häftighet mot det ställe, der Drottningen knåfallit, Grefve Brahe, som blef det varse, ropade till vakterne att arrestera honom; men han stötte om- kull några, körde andra ur vågen, gick fram att öppna gallret, som skiljde hofvet från den öfriga församlingen och nalkades med största hastighet så nåra Christina, att han blott var några steg från henne. Drottningen, som af denna mannens sinnesförfattning och åtbörder märkte att han hade något uppsåt emot henne, kallade sin vakthafvan- de kapten, som fick tid att fatta honom i håret, och vid genast skeende undersökning, fann hos ho- nom två knifvar utan slida, den ena i ärmen, deii andra i fickan. Christina visade icke minsta rö- relse, och gaf med största stillhet nödiga befallnin* gar till lugnets bibehållande. Denne man be- fans vara lärare vid en skola i Stockholm, svag- sint och utan medbrottslingar. Några år derefter9 då Drottningen mot klockan 4 på morgonen i Ju- ni raånad gått att se den flotta hon låt utrusta 1

— 127 —

hufvudstadens hamn, stålide hon sig, for att båttre undersöka skeppen på en planka, med Amiral Flemming vid sidan. Amiralen gick så nåra kan- ten af plankan, att hon halkade; han föll i vatt- net och drog Drottningen med sig i det han fatta- de uti hennes klådning. Förste Stallmåstaren Steinberg, kastade sig i vattnet och fattade i en snibb af Christinas klådning; i samma ögonblick hastade andra personer till hennes hjelp och drog opp henne. Ehuru hon fallit med hufvudet förut och nedsvåljt mycket vatten, var hon så litet för- virrad, att hon, under det man uppdrog henne, gaf befallningar till Amiralens hjelp; hon gjorde honom ingen förebråelse och visade åfven sin till- fridsstållelse öfver att hafva frålst hans lif, då hon, fann sig sjelf blottställd för den största fara. Åter- förd till palatset, nekade bon att taga någon hvila eller något medikament; hon spisade publikt samma dag, och talade med mycket lugn om den händelse, som hotat hennes lif.

Man erkände och beundrade uti henne en hjel- tes dotter. Alla dessa lagerhöljde krigare, som. deltagit uti Gustaf Adolphs bedrifter eller upp- rätthållit hans åra, samlades ofta kring henne, och ansågo för ett nöje att betyga henne deras vördnad. Rådsherrarna i konseljen förundrades öf- ver det välde hon förstod att taga vid alla vigtiga tillfållen; förenande sinnesstyrka och klokhet, tog hon med lätthet sitt beslut, sedan hon hört alla meningar och fått tid till öfverlåggning. Misstro- endet genomlyste likväl stundom alltför tydligt i hennes anmärkningar. Hon expedierade vanligen göromålen med största skyndsamhet , och tillåt ic- ke tjenstemånnen att i sorglöshet eller nöjen för-

lora en tid, som de voro skyldiga det allmänna. Ganska tillgiften rättvisan, ville hon att magi- stratspersonerna obrottsligt underkastade sig den, och de som gåfvo vika för mutor, blottställdes for strängt tilltal# Brottslingar benådade hon sällan, men sade att hon aldrig utan tårar undertecknat någon dödsdom. Ingen grym handling befläckade hennes regering; först sedan hon stigit af thronen? låt hon genom passionen hänföra sig till en håmd? den man rättvist förebrått henne.

Såsom alla stora och upphöjda själar, lifligt intagen för adla tänkesätt, vackra gerningar och vigtiga tjänster, försummade Christina icke till- fällen att erkänna och belöna dem. Vi hafva re- dan sett henne gifva de mest smickrande bevis af sin högaktning åt Rikskansleren Oxenstjema, Falt- Marskalken Torstenson och Ambassadören Adler Salvius. De fleste generalspersoner och statsman» hvilkas nit och talanger kriget eller negociationer- na satte i full dag, belönades med stor frikostig- het. De erhöllo titlar, kronogods och årliga in- komster : och orn man kan göra Christina någon förebråelse, år det snarare derföre, att hon varit för mycket ån för litet gifmild. Hon slösade ibland med titlar och försvagade genom doneranden skatt- kammarens tillgångar. Fastån hon ogillade det missbruk förmyndare-regeringen gjort med Krono- godsens afsöndring, öfverlemnade hon sig sedan till samma missbruk, och beviljade ofta de stora herrar, som blifvit ågare af kronogods, nya för folket tryckande fri- och rättigheter. Hon utdela- de adelsbref med ett sådant slöseri, att antalet af adelsmän blef mex ån fördubbladt under hennes

xegexing

regering, ocli att på adelslistan inskrefvos namn, som icke voro vårdige att synas der. ®)

£n stor mångd utlåndningar från flera riken ankom till Christinas hof» Drottningen fann noje i deras sällskap, i synnerhet Fransmånnes, hvilkas språk hon vanligtvis talade. Svenskarne, dittills förnämligast Öfverlemnade åt politiska revolutioner och drabbningar och , som alla Nordens folkslag 9 af naturen alfvarsamma cch uppriktiga, kånde icke ånnu denna prydlighet i seder, som utbredt sig i några andra lånder , synnerligen i Frankrike* De förenade icke med sina grundliga egenskaper, sina talanger dessa former, som behaga och som åro följden af en mera fullkomnad hyfsning. De store nyttjade ett slags yppighet, men denna yppighet bestod oftast i nöjen och bordets öfverflod. De fle* ste talade blott deras lands språk, eller Tyska och Latin. Christinas lifliga och ypperliga inbillnings- kraft, hennes verksamma och på utveckling begär- liga snille fann ju flere medel och utvägar hos mån, som voro antingen glådtige och hyfsade, el- ler ågde omvexlande kunskaper och talanger* Nå- gre dristige åfventyrare missbrukade imellertid Drottningens eftergifvenhet , och tillvunno sig af henne vårdigheter och vålgerningar , till hvilka de infodde haft större anspråk.

Pierre Chanut var en af de utlåndningar > som längst qvärblef vid Christinas hof. Han var i

Dr. Christinas Hist. I Del. 9.

9) Christina utnämnde 8 gfefvar, 2å frlberrar och 428 adelsmän Ibland desse sistnämnde var en Hof- skräddare, som fick namnet Lejoncrona och kom till stort anseende.

— 150 —

början Fransysk resident , sedermera ambassadör. Anländ till Stockholm 1645, reste han derifråri 1650, och återvände dit uti ett enskildt uppdrag 1655. Chanuts alltid med hedern, rättvisan och klokheten öfverensståmmande uppförande gjorde ett sådant intryck på Drottningen, att hon skänk- te den diplomatiska agenten från ett främmande hof ett förtroende, som hon understundom nekade sina egna ministrar. Dessutom var Chanut , såsom utländsk negociatör och politikus, tillika ganska bevandrad i bokvett, och underhöll nåra forbindel- ser med flere sitt lands lärde. Hans manerer vo- ro ädla, och han ägde i högsta grad ett passande omdöme. Vid det första företrädet han hade som Ambassadör, då Drottningen befallte honom att vä- xa betäckt , svarade han, att han skulle vara det, om det vore för att visa att Frankrikes Konung hade en representant af första rangen vid Svenska Drottningens hof; men att dessutom Konungen hans herre var en så artig och educerad furste, att han sjelf icke skulle vilja vara betåckt, om han finge äran tala vid Drottningen, och att således hen- nes Majeståt torde tillåta honom att iakttaga sin skyldiga vördnad. Chanut hade ofta tillträde vid Christinas societé. Under sommaren 1649 åtföljde han Drottningen på en resa till grufvorna i Fah~ lun och Dalarne. Dessa grufvor anskaffade redan en i Europa mest eftersökt koppar. Deras djuplek var betydlig och i mer ån fyra sekler hade menni- skoarmen gråfvit dem, för att derifrån hämta en nyttig metall. Man upptäckte på ett djup af 50 till 60 famnar, i hålleberget uthuggna rum och o- rnåtliga utgråfningar. Christina besåg ingången till denna vidsträckta underjordiska håla, och be- slöt att stiga ned dit; men hon gaf efter för Cha- »uts föreställningar, och åtnöjde sig med att låta

— 131 —

göra sig reda for arbetena och inhåmta kännedom om de konstiga methoder och inrättningar , som låttade metallens uppdragande. Hon genomreste sedan med ambassadoren de intressantaste delarne af Dalarne; de sågo en vild men fri och impone- rande natur; enkla och tillika stråfva menniskor, men fulla af denna redlighet, öppenhet och detta mod, som de ånnu i denna stund bibehålla bland deras vilda berg och i skotet af deras fattigdom; de sågo dessa märkvärdiga orter, der den förste Gustaf, dold under en grof klädnad, och bragt till de gröfsta arbeten, hade öfverlagt de stora gerningar, som försäkrade honom sjelf och hans efterkommande om thronen#

Man kulide märka* att Christina hade liten smak för religionens ceremonier och yttre öfningar^ men hon vördade dess anda och grundsatser, och tillåt icke att mail med samtalsspråkets lättsinnig- het fick utlåta sig öfver detta ämne. Ibland forn- tidens skribenter, fästade Kyrkofåderne hennes •uppmärksamhet i och den helige Cyprianus, Jerony- mus och Gregorius Naziancenus, syntes henne i synnerhet vårda att låsas och studeras*

Uppfödd i Lutherska Religionen, syntes Chri- stina densamma tillgifven# Då Biskoppen af Grasse Godeau såndt till henne ett Bref i deri han gjorde önskningar för hennes omvändelse, svarade hon honom: **Jag har långe varit öfvertygad , att hvad jag tror, år hvad man bör tro# Jag borde hellre önska att bland så många vackra kunskaper, som upp- lysa eder sjal, ni ånnu måtte äga dem jag äger of- ver detta ämne*'. Når Franska regeringen ville fråntaga de åt Protestanterna genom Westphaliska freden lemnade Provinser de fordna religions-pre»

— ■ 152 —

lögativer, vägrade Christina att samtycka dertill? och hotade till och med att såtta sig deremot. Hon fcadlade dem, som ändrade Religion. Når Prins Carl Gustaf meddelat henne sin fruktan, att hans Svåger, Fursten af Hessen-Escheweg, uppfödd i Kal- vinismen, skulle gå öfver till Romerska religion, skref hon till denne, for att afvånda honom från detta steg: f,Jag vill förbigå, sade hon, de tvister edra lärare hafva med Romerska kyrkans, och emedan jag år af en tredje religion, som, då hon funnit sanningen, skiljt sig från deras meningar, år det billigt att jag talar opartiskt till eder, och jag vill icke vidröra mer ån en enda punkt, nemligen he- derns» Kan ni vara okunnig om huru mycket de, som andra religion, åro hatade af dem, från hvil- 3ca de skilja sig, och vet ni icke genom så många Mnda exempel, att de föraktas af dem, till hvilka de öfvergå# Öfvervåg vål huru vigtig för en fur- stes goda namn och rykte, den tanke år, som man har om hans ståndaktighet, och var försäkrad att ni mycket skadar edert, om ni begår ett dvlikt fel,"

Christina hade likväl redan en afgjord böjelse för tolerans i tänkesätten. Hennes lärares saktmo- diga grundsatser, hennes relationer med menniskor från alla länder och vedervilja för envisa tvister, hade gifvit henne denna böjelse. Man vet? att hon vid år 1648 hade det projekt att stifta en teo- logisk Akademi, hvilkens förnämsta ändamål borde blifva, att förena de olika kristna samfunden. Når rikets teologer satte sig emot detta projekts utfö- rande, och åfven med sin hämnd hotade Biskopp Mathiae, hvilken de ansågo, som upphofsman dertill^ yttrade Drottningen sitt missnöje och tog Eiskoppei} under sitt beskydd ? i det hon icke desto mindre an-

— 133 r=

befallte honom att skona presterskapets nit, ett stånd, som icke allenast herrskade öf ver samveten, utan åfven hade stort inflytande på allmänna å- renderne. Den bitterhet de protestantiske teologer- ne i allmänhet då nyttjade i sina lårda strider, och de söndringar som herrskade åfven mellan dem? måste uttrötta en furstinna, som umgicks med stora fria tankar, som älskade dessa konster, hvil- kas odling mildrade karakteren, och som, då hon slutade ett trettieårigt religionskrig, ågde rått att vånta sig se det religiösa hatet slutas.

Smak för vitterhet och studier hade hos Chri- stina blifvit en passion; hon kände icke något stör- re nöje, ån att samtala med lärde mån, syselsåtta sig med snillets mästerverk, underråtta sig om de ryktbaraste folkslags monumenter och samla grund» satser från alla länders vise* Ett förvånande min- ne skaffade henne lyckliga och oväntade citationer i alla vettenskapsdelar. Hon låste dagligen några sidor af Tacitus, dem hon jemförde med ett schack- spel och kunde under låsningen öfversåtta på Fran- ska. Ibland Grekelands skribenter var Plato en af dem, hon mest värderade och oftast låste. Hennes inbillningskraft, upphöjd af hennes vanliga lektyr, de meditationer hon gjorde, och ett brinnande be- går att på ett nytt sått utmärka sig, ryckte henne, att så såga , från jorden , kom henne att glömma kronan och förflyttade henne i de sferer , der hon endast såg det lugn och förnuft, den sanning, såll- het och åra, som deraf hårflyta. Men, återkom- men från dessa smickrande villor, återfann hon årendernas tyngd, hofvets oundvikliga söndringar och lyckans, maktens och högheternas förförelser. Af denna moraliska sinnesstämning härledde sig

— 154 —

besvärliga tvister , stridiga beslut och en sinnes* oro, som i följden tilltog och åstadkom betydande verkningar.*)

Sådana åro de förnämsta dragen, som visa Christinas karakter och lefnadssått vid denna tid- punkt af hennes bana, då hon stadfåstade Europas lugn genom Westphaliska fredens undertecknande, gaf sitt folk det imponerande skådespelet af sin kröning och njöt fullbeten af sin åra. Vi återtaga berättelsen om hennes regerings-händelser och an- förandet af hennes riksstyrelse.

Då svenska vapnens framgång i Tyskland gjort intryck på Ryska Tzaren , sökte han Christinas vänskap; han samtyckte år 1650 att betala en be- tydlig penningesumma såsom ersättning derföre, att han i sina stater emottagit bönder, som lemnat svenska området. Följande året ankom till Stock- holm en beskickning från Tartarernes Chan, utgö- rande sexton personer; den sökte öfvertala Drott- ningen att bryta med Ryssarna; men som man nyss åter närmat sig till Ryssland, kunde man ic- ke bifalla denna begäran. Drottningen bemötte i- mellertid sändebuden ganska präktigt, och gaf dem en afskedsaudiens, med hvilken de voro nöjde.

Når Konungen i Pohlen Johan Casimir låtit föreslå att sluta sina tvister med Sverige, fogade sig Christina, som åstundade fredens bibehållan- de, efter hans önskan, och emottog hans minister

Arkenholtz, Memoires de Cbanut , Sammandrag af Sv, Hist. af Silverstolpe och Baron Rosenhanes hand- skrifna anteckningar hafva förskaffat mig de uti detta stycke samlade drag.

— 135 —

Sr 1650 på ett utmärkt sått. Denne minister pro- ponerade en hemlig traktat, genom hvilken Johan Casimir skulle afstå sina anspråk på Svenska thro- nen, med vilkor att man betalade honom en sum- ma penningar, h varom man skulle träffa vanlig öfverenskommeise. Han tillade, att då Drottnin- gen fått Lifland och Pomern, smickrade sig Ko- nungen af Pohlen, det hon skulle samtycka att lemna honom några delar af dessa provinser, med suverän ägande rätt. Drottningen svarade, att det vore henne icke tillåtit att stycka sina stater ; men att Konungen af Pohlen föröfrigt alltid skulle finna henne benägen att bistå honom med sin hjelp. Då ministern anhöll, att detta löfte måtte blifva honom gifvit skrifteligen, nekade Drottnin- gen att göra det, anförande såsom skål, att han sjelf icke velat gifva sina propositioner skrifteligen# År 1651 kom man öfverens, att konferenser skulle ske i Liibeck under Frankrikes och Hollands be- medling. Men Pohlska fredsunderhandlarne anlände med ganska olika afsigter mot Svenska hofvets, drogo under åtskilliga förevändningar ut på tiden med negociationerna och syntes såtta i tvifvelsmål den titel af Drottning, som Christina bar. Johan Casimir, som visste sig vara understödd af Kejsaren, Spanien och till och med af Holland, visade min- dre ifver att sluta en varaktig fred med Sverige, och konferenserna afbrötos år 1653. Vid tidnin- gen om negociatörernas åtskiljande sade Christina, som icke velat gifva efter i någon för åran och sitt rikes lugn vigtig punkt , med mycken köld, att hon hade förutsett denna utgång, men att, då åtta års stillestånd ånnu var mellan de två makterna, det återstode tid att arbeta på en billig förlikning och afsluta en difinitiv fred.

— 156 —

Så snart fronderiets oroligheter utbrustit i Frankrike, fåstade Christina den största upp- märksamhet på detta slags inbördes krig i en stat, som var Sveriges närmaste bundsförvandt. Hon sånde instruktioner till sin minister Baron Rosen- hane*^, som hade konferenser med Mazarin ? med Jiviika kardinalen icke blef nöjd, emedan han markte att Svenska hofvet skulle blifva skadligt för hans afsigter* Då Prinsarne arresterades år \ 1650 tog Christina en ånnu verksammare del i de tvistigheter, sorn uppkommo mellan de båda parti- ernas hufvudmån. Condé , den mest ansedde af Franska prinsarna, var Drottningens af Sverige hjel- te, for hvilkens sak hon så mycket mer intresserade sig3 som han skref till henne från Vincennes slott ett ganska ifrigt bref, hvaruti han önskade hennes bemedling. Prinsarne sattes åter i frihet, och Maza- rin drog sig tillbaka till Cöln ; han blef åfven ge- nom Parlamentets dom för alltid landsförvist. Men han hade endast gifvit vika för stormen, för att båttre förebygga den: fastån frånvarande, styrde han konseljen , och satte de med hans fördelar enliga passioner i rörelse* Når söndring uppkom- mit mellan fronderiets hufvudmån och Condé anda- des hämnd, alstrade borgerliga kriget nya håndel- ser» Rocroys besegrare var i hemligt förstånd med Spaniorerne, och stridd e strax der efter öppet i deras leder. Mazarin , som blifvit kallad tillbaka svntes åter vid hofvet, Imellertid fortfor folket att hota honom, och han reste ånyo bort. Denna frivilliga undflytt stämde sinnena till hans fördel,

Denne minister återkallades kort derefter på Franska bofvets begäran. Man bar af honom ett arbete, med

titel; Observations! politica super nuperis ■ gal li a ma*

t ib us 1649.

— 157 —

under det de skilde sig från Condé. Under denna partiernas skakning, vände sig Christina ömsom till Konungen af Frankrike, Konungen af Spanien* Hertigen af Orleans, Prinsen af Condé och åfven till Parisiska parlamentet , i afsigt att återställa fre- den. Det steg hon tog till Parlamentet misshagade hofvet, och Mazarin5 som slutligen återinsattes i konseljen, sökte afböja Christinas bemedling. Den- na Furstinna föreställde Franska resicfenten, att hennes skrifvelser genom ministern Baron Palbitz- kis, Rosenhanes efterträdare, fel, hade blifvit åter- lemnade innan man kånde Konungens vilja, och upphörde med sin bemedling, under det hon icke dessmindre bibehöll sina relationer med Frankri- ke. Ehuru hon alldeles icke var böjd för Mazarin, sökte hon ställa sig in med honom, i synnerhet för Enkedrottningens skull, för hvilken hon hade en syn- nerlig högaktning. Då hon förärade denna furstinna ett linieskepp, sande hon ett dylikt till kardinalen, De två skeppen voro af högt varde, och det som Ma- zarin erhöll, kallades Julius , efter dens dopnamn, för hvilken det blifvit beståmdt.0)

Under det Christina iakttog Frankrikes oro» ligheter, såg hon i sitt rike uppkomma dylika, som voro för henne af större vigt» Ursprunget till dessa oroligheter härledde sig från förmyndare-rege- ringen, och de mått och steg, som vid denna tid- punkt blifvit tagna till förmån för de stora famil- jerna och adeln i allmänhet. Adelsmånnerne hade förbehållit sig rättigheten att innehafva statens första embeten; de ville på landtmånnen vid deras gods utöfva en myndighet, som var oförenlig med

**) Se Arkcnholtz, och de Skrifter som utkommit i Frankrike öfver samma epok.

— 133 —

den åt denna klass invånare lagligen beviljade per- sonliga frihet; sedan de, genom de afsöndringar, till hvilka förmyndare-regeringen samtyckt, blifvit ågare af de flesta fastigheter, voro de undantag af utskylder de njöto, en tryckande börda fur de. an- dra medborgarne , som måste ersatta kronan livad hon icke kunde pålägga de privilegierade. Når Christina sjelf kommit till regeringen, uppmanades hon af de lägre stånden att håfva detta missbruk; men det var svårt att åndra något under kriget, och då freden blef återställd, trodde Drottningen sig böra bevilja nya afsöndringar och nya fri- och rättigheter till belöning för generalerne och mini- strarne. Missnöjet blef så mycket större, som man fann att Drottningen belönade allt för frikostigt. Når skattkammaren år 1650 var uttömd, begärde Christina af ständerna en gård under krönings- riksdagen. Presteståndet, Borgerskapet och Bön- derne inlemnade ett memorial, hvaruti de be- klagade sig öfver det förtryck de ledo af A- deln, och begärde ersättning för dem skedde oför- rätter; de angrepo uppenbart Adelsståndets preroga- tiver, och föreslogo de afsöndrade kronogodsens återindragning till lättande af statens behof. Kans- leren uppsatte ett svar på detta memorial; han uppräknade de tjenster Adeln gjort riket , anförde tydligt de konga-bref , på hvilka de angripna pri- vilegierna grundades, och visade de lågre ståndens steg såsom upproriskt och förgripligt mot majestä- tet.

Stormen var nära att utbryta; men Drottnin- gen visste förekomma den genom kloka mått och steg. Hon bibehöll Adeln i sina privilegier samt fri- och rättigheter, och beviljade 9 åfven åt Gref- var och Friherrar, rättighet att bygga städer pa

— 159 —

sina gods med tie frihetsår; men med detsamma ]åt hon utfärda ett kongabref, som försäkrade Presterskapet om flera förmåner och minskade ge- nom åtskilliga påbud lånsutskylderna for de bönder, som icke voro Adelns förpaktare. För att öppna utsigt till befordran på civila och militåriska banan för dem, Adeln, kallade vanhor din gar , förklara- de Drottningen, att detta uttryck icke kunde lam- pas till andra ån de medborgare , som genom ett tadelvårdt uppförande, lättja och håglöshet vanslåg- tats från en hederlig härkomst; att alla andra föd» de af lagliga giftermål, de måtte ån vara af Adel, Presteståndet, Borgerskapet eller Bondeståndet, skul- le a£a rått att efterstråfva äreställen och vårdighe- ter.*;:')

Men nya tillfälligheter medförde en ny sinnes- jåsning. De stora Familjerna, som voro vana att spela första rölen vid hofvet, förtörnades öfver de förmåner Drottningen beviljade mån, hvilka icke syntes dem dertill vara förtjente, och hvilka de ut- märkte med det föraktliga namnet favoriter. Pre- sterskapet, trogit sin gamla rigorism, skyllde hen- ne för kallsinnighet i religion och seder; folket „ som alltid sett sina konungar omgifna af mycken enkelhet, förebrådde henne sitt kostsamma hof» På samma gång delade senaten sig i partier , hvil- kas afsigter och projekter med svårighet kunde följas» Flere Rådsherrar skilde sig från hufvud- staden, och Rikskansleren tycktes icke qvarblifva der för annat, ån att rådda regeringens goda namn ©ch rykte. Kronprinsen lefde indraget och iakttog på afstånd de ärelystnas intriger, de missnöjdas ståmplingar och sinnenas allmänna rörelser,

•) Se Svenska Adelns Historia p, 35 — 96.

— 140 _

Drottningen visade sig stilla och lugn; men man tv if lade icke att hon ju öfverlade någon vig- tig plan. Man gissade, att hon årnade nedlägga regeringen och lemna åt sin efterträdare att an- vånda de mått och steg, som voro stridande mot hennes karakters stolthet. Hvad som syntes be- kräfta denna gissning, var den önskan hon yppade, att göra en resa åt öarne Gottland och Öland, och det nog hastiga sått, på hvilket hon åter närmade sig till kansleren. Man förmodade, att hon tänkte välja en fristad, och sätta sig i godt forstånd med alla partierna, till forekommande af stormiga tvi- ster och ett lättare ernående af de vilkor, som vo- re passande for hennes afsigter.

Sådan var verkligen Christinas plan; antingen hon fick misshag föt thronens göromål, eller fruk- tade att se åran af sin regering förminskas, hade hon beslutit dess nedläggande och lefva i enslighet. Hennes smak for vitterhet och konster lofvade henne ersättning for det offer hon skulle gora, och hoppet att förvåna Europa genom ett så ovån- tadt , så ovanligt beslut, kunde smickra hennes kår- lek for ryktbarhet. Franska ambassadören Cha- nut var en af de första, som tydligt upptäckte hennes afsigt. Han underrättade derom sitt hof , som befallte honom förekomma dess verkställande. Han hade verkligen flere öfverlåggningar med Drottningen , men kunde icke afhålla henne från sitt projekt och i October månad 1651 meddelade hon detsamma åt Riksmarsken och Rikskansleren, åläggande dem att derom underråtta Kronprinsen. Kort derefter» utan att vilja hora några böner , for- samlade hon senaten och förklarade , att hon beslu- tat ofverlemna regeringen åt Prins Carl Gustaf: ??Sedan jag, sade hon, moget ofverlagt ett steg af

denna vigt, har jag icke funnit något båttre medel att försäkra lugnet i staten och hos mitt folk, som önskar se thronråttigheten stadfåstad genom arfvin- gar. Då jag fast beslutit att icke förmäla rnig* skall prinsen, när han kommer på thronen, vara nödsakad ingå äktenskap, och all fruktan vara stil- lad."

Christinas ypperliga egenskaper, mildheten af hennes styrelse, den glans honutbredt öfver Sverige, hoppet att tiden och åldren skulle stilla hennes sin- nesoro, kanhända äfven några enskilta afsigter i hänseende till thronföljden, förmådde statens mest ansedde mån att genom allt bemödande söka afsty- ra henne ifrån sitt beslut. Sedan man gjort henne ■uppmärksam på, att Ständernas sammankallande var nödvändigt, för att underrätta dem om en dy- lik förändring, togo de ett offentligt steg, som all- månt gillades. De begåfvo sig till Drottningen, -anförde af Rikskansleren Oxenstjerna, som förde ordet* Han tackade först Drottningen , i nationens namn , för de omsorger hon egnat åt rikets åra och sållhet; han föreställde henne att denna ära, denna sållhet icke skulle äga bestånd längre ån hon bibehölle thronen; att Kronprinsen icke ön- skade regera så långe hon lefde; med ett ord, att hon sjelf skulle erfara den högsta sorg, då hon så- ge frukten af sina verk och bemödanden förlorad genom sin afsöndring från regeringen. Han tilla- de, att den sanna åran, den verkliga storheten be= stod icke så mycket uti att förvårfva, som att bi- behålla hvad man förvårfvat, och att det varit båttre om hennes styrelse blifvit mindre lycklig, än att lemna den, sedan hon gifvit den en glans, som förvånade alla nationer. Sedan han försäkrat; fttt om hon öfvergaf riksföxvaltningen , alla statens

— 142 —

högre embetsmån skulle begära deras afsked, frå* gade han om hon vore missnöjd med sina undersåtar* re, och om hon hade orsak att klaga öfver något ur- aktlåtande i vördnad och undergivenhet å deras sida. Han bad henne uppriktigt förklara sig, eme- dan de sjelfve skulle göra henne rättvisa och ingen ting spara för bibehållandet af hennes storhet och makt. Han bedyrade, att hon kunde befalla ofver deras egendom uti kronans iråkade brist, att de voro färdige med alla sina tillgångar bidraga till skuldens betalande och att de skulle sammanskju- ta ett så betydande kapital till underhåll för hennes hofstat, att hon kunde hafva den på en så lysande fot som någon monark i Norden»

Antingen dessa föreställningar och anbud voro verkan af en uppriktig tillgifvenhet för Gustaf Adolphs Dotter , eller de varit förestafvade af be- gäret att fördröja en för de fleste Store föga ange- näm furstes äntrade till regeringen, så af hörde Drottningen dem med uppmärksamhet. Rörd af denna nya seger, lofvade hon afstå från sin plan och behålla statsrodret. Några dagar derefter emot- tog hon lyckönskningar af alla korpser och främ- mande ministrar Likväl sade hon åt Chanut, att fastän hon hade trott det vara sin pligt, att gifva sina undersåtare denna tillfredsställelse, hade hon icke så öfvergifvit sin plan, att hon icke en dag kunde återtaga densamma. Under loppet af de tvistighe- ter och förhållanden, som orsakades af Christinas beslut, hade Carl Gustaf iakttagit mycken var- samhet och sjelf sökt öfvertala Drottningen att be- hålla regeringen. Han framhärdade i sin återhåll- samhet och lefde beständigt långt från hufvudsta- den på Öland. Under ett samtal med grefve Bra- he, hade han en dag sagt till denne herre? att han

— 143 —

årnade låta vid sitt slott bygga ett kapell, för att blifva begrafven der. Detta berättades för Chri- stina, som faun det vara en öfverdrifven modesti, roade sig deråt och sade? "Aldrig har någon thron- arfvinge dött på Öland5'.*)

Christina fortfor att regera och lugnet tycktes återståldt omkring henne. Men ärelystna och oro- liga rnenniskor, som ville betjena sig af omstän- digheterna, för att tillfredsställa sina personliga af- sigter, stämplade kort derefter en sammangaddning, som ett ögonblick förnyade bekymren och bestört- ningen.- I spetsen för denna sammangaddning stod Arnold Messenius, son till den lärde häfdeteckna- ren Johan Messenius. Pohlska intriger hade bragt fadren i fängelse under förmyndareregeringen och sonen, lika misstänkt, hade i flere år delat denna fångenskap; men Christina, som kände hans ta- langer, hade återgifvit honom friheten och nyligen skänkt honom Adelsbref, vigtiga embeten och en betydande årlig inkomst. Hans häftiga och hämd- fulla karakter kände imellertid icke något lugn, och ingaf honom beständigt farliga förslag* Sedan han börjat en process med sin syster, förlorade han den vid domstolarna , och då Drottningen stad- fäst domen, öfverlemnade han sig åt vrede och hotelser- Ett ärfteligt hat förbittrade honom mot Piikskansleren Oxenstjerna, och han sökte hämnas på denne mäktiga man, som hade röstat för hans fars fängslande, Arnold Messenius hade en ader- tonårig son; honom meddelade han sina tänkesätt, drog honom med i sina stämplingar och sökte att af honom göra ett verktyg för sina passioner.

) Se Arkenholtz, Mem» de Christine, i Del. p.

205 o* f,

— 144 ~

Vid slutet af år 1651, erhöll prins Carl Gtj- staf genom en omvåg en anonym smådeskrift, ställd mot regerirgen och personligen till Drott- ningen* Denna libell innehöll skymfliga utlåtet ser, och projekt till en revolution. Rikskanslerer* framställdes der såsom Kronprinsens personliga fi- ende, grefve Magnus De la Gardie såsom en äre- girig, hvilken ruinerade staten och Christina så- som en lättsinnig furstinna, hvilken slösade pen- ningar på sina gunstlingar och nyss, för en högtid- lighet vid hofvet, beviljat sin ballettmåstare 30,00a Riksdaler. Prinsen uppbjöds att sätta sig i spetsen för tropparna, försäkra sig om Drottningen och de Store, och betjena sig af folkets sinnesförfattning för att uppstiga på thronen. Carl Gustaf sände denna skrift till Christina , som genast fick miss- tankar på författaren. En sekreterare i kansliet > derom tillfrågad, bekände att det varit han, som skrifvit utanskriften och förklarade, att han gjort det på den unga Messenii begäran. Begge Messe- jiierna blefvo genast arresterade , och Drottningen, lät först för sig inställa sonen. Han nekade fler© gånger; när han likväl genom deras vittnesbörd^ som kände hans styl, blifvit öfverbevist, tillstod han sig hafva författat smädeskriften efter sin fars anmärkningar, dock likväl utan dennes vettskap* Drottningen frågade sedan Messenius fadren. Han fördömde sin sons gerning, men nekade att erkänna sig deruti medbrottslig; man förde honom tillbaka i fångelset, och Christina utnämnde kommissarier. Då man genom förhör endast fått obestämda resul- täter öfver medbrottsligheten, hotade man den an- klagade med pinligt förhör, och befallte att till» rustningarna skulle ske i hans närvaro» Vid åsynen

af

äf denna fasliga tillreclelse, förlorade han modet och förklarade, att Om Drottningen vore nårva^ rande , skulle han göra vigtiga bekännelser. Sedan Drottningen kommit i förhörsrummet, vånde sig den gamle Messenius till henne och sade , att han erkände sig hafva ägt kunskap om lihellen, och icke hindrat sin son att utfärda densamma; att denna libell blir vit författad efter de samtal han hållit i ynglingens närvaro -, men att samma ämnen upprepats flere gånger af Riksrådet Bengt Skytte, Borgmästaren i Stockholm, Nilsson, Theologiae Döctorn Terserus och flere. Sedan Messenius gjort dessa bekännel- ser, kastade lian sig på knä för Drottningen och begärde få kyssa hennes hand innan han undergick det förtjenta straffet. Christina beviljade honom denna nåd, men förebrådde honom under detsam- ma hans ötack samhet och trolöshet. De beggé Messenierne dömdes att halshuggas. Soneris kropp styckades efter halshuggningen i fyra delar, som voro utsatte till allmänt åskådande till dess Drott- ningen, som kom att passera förbi afråttsplatsen , befallte deras borttagande. Undersökningen emot dem, Messenius aiigifvit såsom delande lians tänke- sätt, inställdes af försigtighet. De fleste voro måfy som nyttjades vid riksstyrelsen * och Drottningen ville hellre göra nåd ån väcka den allmänna upp- märksamheten, i det hon fullföljde hämnden. Hon kunde dessutom vara tillfredsställd af de vördnads- och tröhetsbevis, hon nyligen fått af Senaten och Kronprinsen. ®)

Dr. Christinas ttist. ID. i o.

Arkenholtz, eljest så viåXollig, ra^er ganska litet om denna sammansvärjning. De omständigheter jag uppgifvit, har jag hämtat utur anmärkningarna till Svenska öfversättningen af Schröcks Christinas hU vcrne , och af Fants Svenska Historia,

— 146 —

Kort derefter tillsände Christina denne Prins rika föråringar , och skref till honom detta bref 2 *9Min Kusin , jag år eder skyldig en tacksägelse, och jag skulle redan afbördat mig denna pligt , om jag icke våntat på herr Kaggs afresa, for att göra den mera offentlig. Han skall på mina vag- nar såga er de erkånsamma tänkesätt, som forvaras hos mig för den omsorg, ni har att göra mig er förbunden. Edra artigheter och tjenster hafva för- vårfvat er en evig vänskap* Värdes fortfara hår- uti, och tro att jag alltid skall skatta mig lycklig så långe jag blifver eder förbunden; och på det jag alltid måtte vara det, så öka de förbindelser jag har till er med den att tro, det jag aldrig skall fin- nas otacksam emot Er.** Då Prinsen tackat Chri- stina for detta bref och skänkerna, svarade honom Drottningen: **Min Herr Kusin! den tilfredsstållelse jag skaffade mig sjelf då jag gjorde Er ett nöje, var så stor, att ni visst aldrig behöft tillägga den jag erfarit af det bref, uti hvilket ni tackar mig derföre. Jag bör tacka lyckan, som beredt mig det- ta nya tillfälle att göra min erkånsla så mycket o- tvifvelaktigare genom denna sista händelse, som så passande erbjudit sig att låta mig till en del afbörda de förbindelser jag har till Eder, i betraktande af de goda och trogna tjenster ni alltid visat mig. Värdes tro, min Kusin, att jag alltid skall bibehål- la de känslor af vänskap och högaktning jag för Er hyser",

De svårigheter och bekymmer , af hvilka Chri- stina sett sig omgifven, hade icke våndt hennes upp- märksamhet från statens stora intressen. Verksam- het och nit för bevarandet af hennes regerings å- ra, öfvergåfvo henne aldrig så långe hon satt på tbronen* Hennes ministrar vid främmande hof e-

inottogo sina instruktioner direkte från henne sjelf, och ofla skref hon egenhändigt till dem. Hon fort- for att uppmuntra åkerbruket, handel och näringar, som hon gjort från början af sin regering» Natio- nen hade henne redan att tacka för flere nyttiga inrättningar och visa lagar» Från år 1650 till 1654, stiftade hcil skolor och barnhus , inrättade Bergs- och Handels-Kollegierne ; hon bibehöll Svenskarnas kolonier i Amerika, förskaffade dem nya på Guinea- kusten, och slöt traktater med England, Holland och Portugal, for att göra Svenska flaggan ansedd på al- la haf* Under samma tiduppkommo äfven sidenfabri- ker i Stockholm j och derigenom att bönderne, som gifte sig, föreskrefvos att plantera ett visst antal fruktträd, införde Drottningen ett nytt slags upp- odling 1 sitt rike. Ståderiies polis förbättrades ; be- tydliga förändringar gjordes i Domstolarna; allmän- na vägarna började få ett mindre ojemnt och vildt utseende, och hufvudstaden erhöll prydnader, h var- igenom den fick likhet med andra Europas märk- värdiga städer*

Lifvad af högsta ifver for vettenskaper , vitterhet och sköna konster hade Christina skyddat dem så snart hon emottagit regerings - tömmarna. Denna adla omsorg utmärkte ännu mer de sista åren i hon tillbragte på thronem Vi skola nu betrakta hen- ne i detta afseende, och förena alla de drag, som utgöra taflan öfver den mest lysande delen af hen- nes regering*'). Såsom den lärdaste Drottning, hvih

*) Arkenholtz har i I. Delen af sina Mcmnires häruti gifvit vägledningar Christinas bref, Gezelii B Oé>r. Diet., Vitterhets och Sv Akademiens i Stockholm handlingar och Memoires de Chanut förskaffa äfven i», tressanta uppgifter, som jag begagnat.

— 143 —

ken ånnu lyst i något rike, såsom alla talangers frikostigaste beskyddarinna, blef hon i synnerhet namnkunnig i Europa och fåstade ånnu på sig al- Jas blickar i Tyskland, Frankrike och Italien se- dan hon nedlagt kronan.

Kort efter vettenskapernas och bokliga konsternas åter upplifvande, gjorde flere Nordens furstar f6rs5k att med dess regioner införlifva sånggudinnorna. I Pohlen samlade Sigismund August lårde till sitt hof, och satte dem i stånd att öfverlemna sig åt be* tydande arbeten. I Dannemark gåfvo Fred mc IL och sedermera Christian IV» fritt utrymme åt talangerne genom de smickrande värdigheter, som beviljades flere förtjente mån, och de ressurser som förskaffades Köpenhamnska Universitetet, I Sverige öppnade Gustaf Vasa och senare Gustaf Adolph Gymnasier , införde från utlåndningen ut- märkte lårde till vettenskapernas utbredande, och gåfvo Upsala Akademi ett kraftigt stöd. Men man hade ånnu icke i Norden sett ett hof , der vetten- skaper och konster erhållit ett så lysande hågn, som Christina skånkte dem; ett hof, som kan jem- foxas med Leo X:s och Frans Fastån de Nordi- ska Monarkers bemödanden, som föregått Christina, icke varit fruktlösa, hade Gustaf Adolphs Dotters mera träffande följder, emedan de omfattade en vidsträcktare sfer, öppnade närmare kommunikatio- ner mellan Norden och Södern och för första gån- gen grundade denna förening mellan kunnige mån från alla länder, som sedan af lårde och litteratö- rer bildat en stor slågt, hvars medlemmar , ehuru, spridda anse sig alla såsom bröder och medborgare.

Sex gymnasier och skolor hade att tacka Chri- stina for deras •uppkomst; de inrättades i de mest

— 149

centrala städer, och begåfvades med tämligen bety- dande kapitaler till underhåll för lärare, söm un- dervisade iösterlåndska språken, Matematiken, Theo- logien och Historien. Universiteterne i Upsala i Sverige, i Åbo i Finland och i Dorpt i Lifland cr= höllo nya kathedrar, och Drottningen ditkallade från Tyskland Professorer af en erkånd förtjenst, Hon reste ofta till Upsala, för att närvara vid de offentliga forelåsningarna; hon fann åfven nöje uti att försvara theser öfver ämnen i historien, vitter- heten och filosofien, och gaf högtidligt sitt bifall åt de tåflande , som utmärkte sig. Doctor Olaus Rudbeck, som då började sin bana, och sedan ge- nom sin förvånande lårdom blef så ryktbar, gjor- de i Drottningens närvaro anatomiska dissektioner, och det var vid detta tillfälle han upptäckte vattu- kårilen* Man ser af flere Drottningens bref , att hon ofta vistades på Upsala slott, och att hon drog sig undan dit, för att friare få öfverlemna sig åt studier.

Sedan längre tid fanns på Stockholms slott ett biblioteks-kapital, som Gustaf Adolph kort före sin död betydligt ökat. Christina gjorde deraf en bland de rikaste och mest betydande samlingar i Europa; hon lade i början dertill de flesta böc- ker och manuskripter , som af Svenska generaler blifvit tagna i Olmiitz, Prag och andra städer. Hon köpte sedermera Grotii, Pétaus , Gaulmins, Ravii, Gerhard Johan Vossii och en del af kardinal Mazarins bibliotek. Hon låt flere lärde, och i synnerhet Job Ludolph, Isak Vossius och Nicolaus Heinsius, resa för att anskaffa sällsynta böcker och manuskripter i Tyskland , Frankrike, Nederlånder- ne och Italien. Denna dyrbara samling intog fyra stora salar och antalet af hebråiska, arabiska, gre~

— 150 —

tiska och latinska manuskripter steg till mer ån 8,000. Drottningens af Sverige bibliotek blef rykt- bart i alla länder, och de lårde ansågo det for en skatt for forskningar. Vossius, som hade en tvist med påter Simon öfver punkteringen af Garnla Testamentets hebråiska text, vädjade till Christi- k as manuskripter. Man låser i dom Calmets arbe- te, öfver syner och uppenbarelser, följande ånnu märkvärdigare eller åtminstone besynnerligare händelse*

En lård i Dyon hade uttröttat sig hela dagen med ett hufvudsakligt ställe hos en grekisk poet, "utan att kunna begripa något deraf; ledsen och förargad öfver fruktlösheten af sin myckna flit, lägger han sig, insomnar missnöjd, och som han år i djupaste sömnen, finner han sig i andanom förflyttad till Stockholm; hans genius införer ho- honom i Christinas palats och leder honom i bi- blioteket: han följer alla böckerna- med ögonen och betraktar dem; då han råkat på en liten vo- lum, hvars titel syntes honom obekant, öppnar han den, och sedan han bläddrat igenom 10 ä 12 sidor upptäcker ban der tie grekiska verser, hvilkas lås- ning helt och hållit håfver den svårighet, som så långe syseisatt honom* Den glädje han erfar vid denna upptäckt, väcker opp honom, hans inbill- ning år så uppfylld af denna grekiska poesi, att han åter påminner sig den, upprepar den allt för ett» sätter den slutligen på papperet och försöker att återvinna sömnen. Når han dagen derefter sti- ger opp, tänker han på sitt nattåfventyr , och som han fann det bland ett af de ovanligaste, föresätter han sig att följa det till slut. Descartes var då i Stockholm; till honom sänder han ett bref med be- gäran att få underrättelse, om Drottningens biblio*

— 151 ~

tek, hennes palats och staden Stockholm åro så och så belägna, om på den bibliotekshyllan, som år längst in, finnes en bok af den och den storleken, det och det öfverdraget och med den och den titeln på ryggen , och åndtligen, om i denna bok icke finnes tie grekiska verser, lika dem han skrifvit nedanföre på sitt bref. Descartes tillfredsställer snart den lärde, och svarar honom, att den skickligaste in- geniör skalle icke båttre hafva uppritat planen till Stockholm, att palatset och biblioteket voro full- komligt väl afmålade; att han funnit den ifrågava- rande boken på den utmärkta hyllan, och deruti låsit de orntalta grekiska verserna. Denna historia, tillägger dom Calmet, år offentlig, och få vittra mån gifvas, som icke känna densamma. Det hade likväl varit i sin ordning, att göra namnet kåndt på den lårde, som hade denna ovanliga dröm»

De namnkunnigaste lårde voro angelägne om Christinas beskydd, och addresserade till henne bref och loftal. Drottningen, smickrad af deras hyllningar, svarade dem mycket artigt, och gaf dem ofta prof af sin frikostighet. Då Ottavio Fer- rario från Padua hållit ett loftal öfver henne i denna stad, år 1650, skänkte hon honomen guldkedja af 1000 dukaters (écus dor) värde och skref till ho- nom på latin följande bref: "Genom den lilla skänk jag gjort er, har jag visat, att det loftal ni hållit i skygd af mitt, af en god prinsessas namn, icke varit mig obehagligt. Det var intet skål, som kunde förbinda er att, som ni gjort, skrifteli- gen upprepa edra tacksägelser. Jag tillstår likvål, att dylika årebetygelser, af en så artig författare som ni och edra likar, åro mig alltid ganska ange- näma» Hvad skulle kunna gifva mig större nöje ån den öfvertygelsen ? att de omsorger jag dageli-

— 152 —

gen egnar åt vettenskapernas förkofran och heder* icke ogillas af dem, hvilka de år o skyldige sitt. an- seende och sin åra. Hvarföre jag på det högsta beder er, att alltid for mig bibehålla denna tillgif- venhet, och om ni, hvars snille år så rikt, eller andra lårde i eder ort, utgifva några nja arbeten^ neka mig icke det nöjet att se och låsa dem. Jag skall icke uraktlåta några vänskapstjänster r når tillfälle dertill erbjuder sig*%

Pascal , h vilkens snille omfattade alla slags kunskaper och arbeten, hade nyligen påfunnit en machin, kallad cykloid {roulett e\ för att åstadkom- ma aritmetiska exempel utan penna och penningar,, Han gjorde deraf en stånk åt Drottningen i Sveri- ge , och skref till henne i detta afseende ett bref r hvaraf vi skola anföra detta stål-le.. Sedan han ta- lat om den åra, kunskaper och talanger gifva en. monark, och om den tillväxt af hans maktn som deraf hårflyter, såger han; '^Regeren, oförlikneli- ga Prinsessa, på ett aldeles ovanligt sått, och må edert snille underlägga Er allt hvad edra vapen ic- ke underlagt Er* Regeren med börd-ens rått under en lång följd af år, öfver så många segrande län- der; men herrsken åfven genom styrkan afederföu- tjenst öfver all jorden. Hvad mig angår, som jag icke år född under det första af edra vålden, ön- skar jag att hela verlden måtte veta, att jag got mig en åra af att lefva under det andra, och det år för att bevisa det, som jag vågar upplyfta ögo- nen anda till min Drottning, i det jag gifver hen- ne detta första bevis af min undergifvenhet.** Christina var i stånd att vårdera Pascals snille och tonen i hans loftal. Uti sitt svar, kallade höi& honom menniskoslågtets lärare och verldens ljus*

— 155 —

Gassendi , ryktbar genom sitt filosofiska sy- stem, gjorde sig kand med Christina derigenom9 att han år 1652 addresserade henne ett href, der han gaf hennes höga egenskaper en smickrande hyllning. Drottningen svarade honom: "Tillåten att mina bref understundom afbryta edra djupa of- verlåggningar och lediga stunder. Jag skall råd- fråga er såsom sanningens orakel, for att upplysa mig om mina tvifvelsmål; och om. ni vill göra er möda att undervisa min okunnighet, skall ni, om icke mer, föröka antalet af dem, som veta att vär- digt högakta er. Värdes tro, att jag skall iakttaga edra lärdomar lika så heligt som man vanligen i- akttager de namnkunnigaste lagstiftares lårosatser» Döm derefter huru mycket jag blifver er skyldig för de upplysningar , dem edra vackra kunskaper skola gifva mig; tro, att jag aldrig skall vara otack- sam emot er , och att jag med omsorg vill söka bi- behålla den högaktning och valvilja jag åger af en så stor man som ni.,? Christina fortsatte verkligen denna brefvexling med Gassendi, och gaf honom ån- iiu, efter sin afsågelse, flere bevis af de utmärkta tänkesätt hon hade för honom.

Balzac låt en samling af sina arbeten tillika med ganska nått skrifna verser kommo fram för Christina. Han fick en guldkedja, och i det tack- sågelsebref han sånde Christina, yttrade han sig: "Då jag vet, att Eder Majestät icke år mindre in- sigtsfull ån frikostig, kan jag icke annat ån skör- da större åra af edert omdöme ån af eder gaf va; berömd af Christinas mun, afundas jag hvarken Claudian sin stod eller Petrarca sin kröning; måt- te Gud bevara Eder Majeståt, för sitt folks sålU het , sitt tidehvarfs åra och till ett mönster för

— 154 —

andra- furstar*'. Balzac dog kort derefter och Drott- ningen sörjde honom mycket.*)

Når Ménage utgaf Balzacs latinska skaldestyc- ken, med en dedication till Drottningen, fick han en guldkedja i belöning. Denne lårde ågde den talangen, att genom sin korrespondans intressera Christina. Han förskaffade henne nyheter och höll henne med dagens litterära anekdoter från Paris. Drottningens svar smickrade honom myc- ket. Som hon visste, att han hos sig hade vittra sållskaper om Onsdagen , och hon sjelf samlade lårda i sitt palats om Thorsdagen , skref hon till honom en gång t "Ma joviale est la tres-humble servante de votre mercuriale" Ménage kunde

Chevreau , som då var i Stockholm, skickade följan* de venser till Courart:

Ne craignons point, ou que sa gloire meure, Ou quHl en manque aucune å sa félicité»

Avec nous la France ie pleure ,

Et Christine Ta regrétté.

(Hans ära icke dör, må vi det icke frukta, Hon honom följa skall i hans lycksalighet 5

Ty tårar Fransmäns ögon fukta,

Christina honom sakna vet.)

**) Beundrande det fint träffande och qvicka i detta Infäile, måste jag erkänna min oförmåga att på mo* dersmålet gifva något motsvarande. Mitt Thorsdags- sällskap år ehvt Onsdags-sällskap ödmjukaste tjena- rinna vore nästan efter orden \ men denna försvensk- ning låter icke säga sig, ej eller blir det någon möjlighet art imitera det oefterhärmliga, dertill for- dras en Christinas snillegåfvor, som åtminstone icke tillfallit Öfversdttaren.

— 155 —

icke tro, att denna sentens var af Drottningen i Sverige, emedan den syntes honom for mycket Fransysk, att vara kommen från en utlåndning» Han författade, till åra for Nordens Minerva^ en Eklog med titeln Christina, hvaruti fanns mera smicker ån poesi, och som icke gjorde lycka i Paris,

Man talade då mycket om Benserades verser och infallen. Detta lårda snille, som sade sig vara en anhörig till kardinalen Richelieu, förordnades år X653 till ambassaden i Stockholm; men han reste ej, af hvilket skål vet man icke. Christina skref i detta afseende till honom följande bref: ?,Var nöjd med eder lycka, som hindrar er att resa till Sve- rige. Ett snille, så ömtåligt som edert, skulle der förkylt sig och ni hade kommit tillbaka med en andeligen stark snufva. Man skulle i Paris för mycket tycka om er, om ni med ett tjockt skågg, en lappländsk rock och fotbonad återkomme från köldens land. Jag föreställer mig att denna utrust- ning skulle göra er segrande öfver gummorna» Nej, jag bedyrar, ni har ingen ting att sakna. Hvad hade ni fått se i Sverige? Vår is år der så- dan som hos er, utom det, att han räcker en må- nad långre; och vår sommar, når han vredgas, år så håftig, att han injagar båfvan i de stackars blomstren, som vilja likna jasminen. En Bense- rade, som har ett hyfsadt och artigt vett, hvad kan han önska, når han år vid ett det största hof hos en ung furste, som gifver så höga förhoppnin- gar? Fortfaren att vid denne ålskvårde furstes nö- jen göra er odödlig , och vakten er att förtjena denna landsflykt. Jag skulle likvål vilja, att ni genom något fel kunde förtjena ett dylikt straff, på det att vårt Sverige kunde få se det ålskvårda-

— 156 —

ste och. qvickaste Frankrike åger. Ed hafva der ett oändligt varde, och den, till hvilken ni skickat dem , år eder derföre förbunden. Fort- satt denna brefvexling, och gi£ henne del af edra snillealster". Man skall mindre förundras öfver detta Christinas beröm åt en Skald, som efterverl- den dömt helt olika, om man påminner sig, att sjelfva Boileau, betalade sin gård åt tidens fördom, och råknades ibland Benserades beundrare. Fran- ska parnassens lagstiftare ändrade sedan sin tanka och afkunnade mot metamorfosernas författare i xondåer den dom, som de följande generationerna stadfäst»

En annan poet, likaledes sedermera fallen i all- mån misskredit, hade förvårfvat ryktbarhet; det var Scudéri , som då full bordade sitt poem Älaric* Man påstår, att Christina låt genom Chevreau till- bjuda honom en guldkedja af 10,000 francs vårde? om han ville dedicera henne detta poem, men med det vilkor att han skulle derifrån utesluta de lof- ord han deruti gaf Grefve De la, Gardie, hvilkens gunst var nåra sitt slut. Scudéri svarade, som man tillägger, att om ån kedjan skulle vara så tung som den, hvilken omtalas uti Incas historia, skulle han aldrig störta det altare , på hvilket han offrat. Poe- met utkom med en vacker dedikation till Drott- ningen, som utan tvifvel, for Scudéri adla uppfö- rande, återtagit det i början på sin frikostighet satta vilkor» Men hvarken Scudéri adla förhållan- de eller Drottningens af Sverige lysande beskydd, hvilken hånfördes af den i sjelfva Frankrike då herrskande fördom, kunde rådda arbetet från den stränga rättvisa, Boilleau någon tid efter gjorde detsamma , eller från glömskan, till hvilken det dömdes.

— 157

Scarron finnes åfven bland deras antal, som stodo i relation till Christina» Han sånde henne en af sina komedier jemte ett bref , hvaruti han yttrade: 19 1 Augusti tid betalte man i vers och prosa samma gård åt snillenas beskyddare, salig Mecenas, som varit en ganska bra karl. Ehuru stort uppseende hans namn ån gjort, har han for Eder Majeståt blott den fordelen att hafva varit den förste, och jag håller det lilla jag åger vid Parnassen i vad, att Eder Majestät skulle frånta- git honom alla sina kunder och uppretat honom, såsom Eder Far, den Store Gustaf, skulle uppretat sin lärare, om de tillsammans tvistat om verldens herravälde.'*

Man kan ånnu anföra bland de lårde och vit- tra mån, som brefvexlade med Christina eller fingo bevis af hennes bevågenhet, bröderne Adrian och Henrik Valois, Sarrau, ParlamentsRåd i Pa- ris; Garrisole, författare till ett poem öfver Gustaf Adolph; Fredrik Gronovius från Holland, Ménassé Ben Israel, en Portugisisk rabbin, som gjort sig högaktad lika mycket genom sitt uppförande som genom sina kunskaper i Österländska litteraturen. Sarrau och bröderna Valois erhollo af Drottningen den vackra guldmedalj , der hon föreställes med Minervas kask och betraktande en oliveqvist, och som på andra sidan visade solen, hvilken vidt om- kring spridde sina strålar* Det blef slutligen en sådan ifver uti eftersträvandet af Nordiska Drott- ningens beskydd , ocli att genom bref, dedikationer och haranger nårma sig till henne, att mån af en grundad fortjenst, som kålide Christinas frikostig- het och intresserade sig för hennes åra, trodde sig böra taga sina mått, för att afböja o tidiga ansåknin-

— 158 —

gar och de steg, som endast styrdes af smicker^ låghet och egennytta.

Bland Svenskarna funnos redan flere i vetten- skaper och vitterhet forfarne mån. Christina gjor- de deras förtjenst rättvisa ; hön gaf dem tillträde vid sitt hof och samtalade med dem öfver deras ar- beten. Hon trodde dock det hasta medel, att i sina stater sprida smaken för nyttiga och nöjsamma kunskaper, vara att inkalla lårde och litteratörer från dessa länder, der konsterna hunnit långre ge- nom en verkan af deras klimat^ låge och tillgån- gar. Fastån hennes val oftast föll på Fransmän* låt hon åfven inkomma Tyskar och Holländare, och alla desse mån, olika till seder, tungomål och religioner, förvånades att se sig förenade undei? skydd af en Nordisk thron*

Descartes, som lemriat Frankrike, hade dragit sig tillbaka till Holland* Han njof icke der det lugn han sökte, och hade att kåmpa mot lårde t som, af undande hans åra, framställde honom såsom en farlig nyhetsmakare. Chanut^ som långe kor- responderat med honom, talade ofta med Drottnin- gen om hans talanger ech arbeten. Christina låt fråga hans tanke orn flera åmnen i moral-filosofien, och i synnerhet om det högsta goda; hon fick öf- ver detta sista åmne ett svar, som slutades med följande anmärkningar; **Kroppens och lyckans förmåner bero icke aldeles af oss, och själens hån- föra sig alla till två ting, som åro, det ena att kanna, och det andra att vilja hvad som år godt. Men kännedomen år ofta öfver vår förmåga; hvar- före det icke står oss åter mer ån vår vilja, öfver h vilken vi helt och hållit kunna råda, och jag ser det icke vara möjligt att båttre använda denna

förmåga , ån om man alltid har ett fast och stånd- aktigt beslut att just göra allt hvad man tror vara det båsta, och anvånda alla sina sinneskrafter på dess råtta kännedom. I detta enda bestå alla dyg- der; detta allena fortjenar, egentligen att tala, be- röm och åra; det år, med ett ord, från detta en- da, lifvets högsta och varaktigaste förnöjelse alltid hårrör. Således håller jag före, att håruti består det högsta goda.'5 Christina blef mycket nöjd med Descartes svar, och, kort derefter , låt hon göra honom det förslag att resa till henne i Sve- rige. Filosofen, hvilken de motgångar, han nyli- gen erfarit i Holland, gjort misstrogen, vånde sig till Drottningens bibliotekarie, den lårde Freins- hemius, för att fråga honom, om man, emedan han var katholik och författare till en ny filosofi , icke skulle i Sverige göra honom någon skada; se- dan han derom blifvit försäkrad, reste han och an- lände till Stockholm i Oktober månad 1649. Nå- gra dagar efter sin ankomst, skref han till Kur- Pfalziska prinsessan Elisabeth**), som alltid visat

*) Elisabeth var dotter till Kurfursten af Pfalz och Konungen i Böhmen Fredrik V, Hon hade lärt la- tin och flera moderna språk. Descartes gaf henne undervisningar i Holländskan, och han försäkrade, att denna Prinsessa bäitre än någon fattat kärnan af hans system. Elisabeth hade alltid för filosofen en slags dyrkan; när hon biifvic abbedissa i Herford i Tyskland, stiftade hon i denna stad en akademi, hvilkens första lag var att med vördnad nämna Des- cartes namn, och sysehätta sig med hans arbeten. Denna prinsessa dog 1680. Man har sagt att Chri- stina afundades den högaktning Descartes hyste for Elisabeth. De autentika handlingar jag kunnat rådfråga, nämna likväl ingen ting om denna afund9 som dessutom icke var naturlig hos Sveriges Drott-

— 160 —

honom mycket deltagande: "Jag liar ånnu icke liafi åran se Drottningen mer ån två gånger ; men jag tror mig redan kanna henne nog, för att våga såga* att hoh icke åger mindre förtjenst och flera dy g* der , ån ryktet henne tillegnat. Hon år i högsta grad böjd for vettenskapernas studium; jemte den frikostighet och det Majestät, som lysa i hennes gerningar, ser man der ett behag och en godhet* som forbinda dem, hvilka få den åran att nalkas henne".

Christina vinnlade sig just då ined mycken if- ver om den åldre litteraturen. Descartes fruktade att denna smak, förenad med regeringsomsorgerna? skulle hindra henne att fåsta nog uppmärksamhet på hans filosofi , för att lära kanna och utgrunda den» Men Drottningen fann på medel att tillfreds* ställa filosofen. Hon förmådde honom att komma, till sig dagligen klockan fem på morgonen i sitt bibliotek, och tog en ganska omständlig kännedom om hans lårosatser, Descartes stora princip , denna pröfningens och undersökningens förträffliga prin- cip , ågde en alltför betagande tydlighet, att icke antagas af ett så genomträngande snille som Chri- stinas. Men det synes som hon icke var lika nöjd med utvecklingarna af hans system 9 med hans h}*- poteser i fysiken och metafysiken j och bedömde dem såsom alla fördomsfria menniskor, hvilka för- tryta att den, som så vål utstakat vågen, sjelf af- lågsnade sig från densamma. Det påstås , att når hon i den Franska filosofens arbeten igenfunnit

flere

ning, för mycket saker om den ofverlagsenhet , hen» nes talanger och kunskaper gåfvo henne, för att, i detta hänseende afundas hvilken som helst,

flere ictéer från forntidens filosofer, hade Iion sagt: "De gamla grillerna aro sa goda som de

Sveriges stränga luftstreck passade ej får Des= cartes helsa; detta måste han i synnerhet erfara, når han bittida om morgonen om vintern gick till slottet, helågit på en höjd mellan hafvet och den stora Målaren, och blottstålldt for nordanvådrets hela våldsamhet. I Februari månad 1650, angreps han af en bröstinflammation, åtföljd af en håftig fe- ber; Drottningen skickade till honom sin låkare, och befalte att om honom skulle hafvas största om- sorg. Men hoppet att rådda honom försvann snart och han dog efter tre dagar. Det år tydligt, att denna död var en verkan af köldens stränghet och regimens förändring; kanske bör man ock tilLskrif- va den till en del den vedervilja, Descartes i bör- jan erfor att göra bruk af de läkemedel, honom föreskrefvos af Christinas låkare, som våren Hol~ låndare, hvilken han misstrodde. Man sökte lik- val utrikes flere andra orsaker, emedan man icke kånde de lokala omständigheterna , eller föreställ- de man sig, att det olyckliga öde, mot hvilket filo- sofen kåmpade i Frankrike och Holland, hade för- följt honom ånda in i Norden. Efter någras me- ning, hade Descartes dödt af sorg deröfver , att han icke kunde komma Drottningen att gilla sin filosofi; efter andras tanke, blef han förgifven på ingifvelse af några landets doktorer . hvilka anså- go honom såsom en farlig kåttare och fruktade, att han skulle gifva Drottningen vedervilja för statens religion. Det finnes intet spår af dessa ut- ländska berättelser uti de i Sverige utkomna hi°

Dr. Christinas Hist. I Del

1,

— 162 —

storiska arbeten, eller i detta lands traditioner. Descartes var allmänt vårderad och högaktad i Stockholm; och ehuru Drottningen icke gillade alla hans filosofiska idéer, rönte han af henne en bevågenhet, som bevisade, att hon icke dessmindre hade en håg tanke om hans talanger och förtjenst. Man har åfven sagt , att hon rådfrågade honom öf- ver regeringens angelägenheter, och att han blef invigd i statens hemligheter; imellertid år det icke sannolikt, att hon, bildad af Gustaf Adolphs mini- strar till regeringskonsten, rådfårt en lård, som kom från enslighetens gömda boning.

Christina visade sig ganska kånsloöm vid Des» cartes död, och ville gifva honom en präktig be- gr af ning; men Chanut afrådde henne derifrån, förmodeligen for att ej uppreta Lutherska prester- skapet. Filosofen begrofs i St. Olai kyrkogård med mycken enkelhet, på det ställe der man lade barn och barnhusbarn. Man lempade sig åfven vid detta rums utväljande efter Chanuts råd, som kände det då af Katholikerne i Protestantiska länder följda bruk. Sjutton år efter Descartes död, år 1666, fördes hans lik till Frankrike och nedsattes i St, Genevieve i Paris. En Stockholms gardes-officer, som vid detta tillfälle fann medel att öppna likki- stan, borttog den aflednes hufvudskål, och satte ganska skickligt en annan i dess ställe, Efter offi- cerarens död, kom den verkliga hufvudskålen i an- dra händer, och blef småningom delad mellan fle- re personer, som voro angelägna om att åga några qvarlefvor af en man, hvilkens rykte hade utbredt sig i hela Europa. Då St. Olai kyrka ombyggdes i sista århundradet, låt Gustaf III. till Descartes åra ditsåtta ett monument, h vars verkställande han anförtrodde åt den. skicklige Bildthuggaren

— 165 —

Sergel. Detta monument föreställer en glob, Öf- ver hvilken svåfvar en genius, som borttager den slöja, af hvilken den betåcktes.

Man har, likväl utan bevis , berättat att Chri- stina af Descartes begärt planen till en akademi, till hvilkehs direktör hon årnade utnämna honom» Hvad som är visst, är att hon icke satte sig emot Kartesianismens utbredande i sina stater, och att hon, ganska benägen for tanke-friheten, åfven uppmuntrade professorerne att studera densamma. I Upsala bildades ett parti for Descartes > och un- der Carl Xl:s regering, mot slutet af sjuttonde århundradet, förklarade sig de fleste professorer i filosofiska fakulteten for det nya systemet. Skolasti- ska filosofins anhängare klagade hos regeringen; men fingo ej den framgång, de förmodat. Kon- ungen förklarade, att det vore tillåtit undervisa efter förnuftiga grundsatser och att följa pröfnings- och undersöknings-metoden.

Christinas smak för lärda språk och kunska- per, väckte hos henne den önskan, att se Salmasius, som ansågs för den lärdaste i Europa och då var professor vid Universitetet i Leiden : hon skref till honom flere gånger, för att förmå honom att resa till Sverige; men Salmasius förebar sin helsa och klimatet, för att befria sig från denna långa resa» Andtligen gaf han efter, och ankom til Stockholm om sommaren 1650* Drottningen gaf honom rum i slottet, för att kunna oftare tala med honom, och slösade på honom prof af sin bevågenhet. Hon be- sökte honom flere gånger under en sjukdom, som tvang honom att någon tid hållas inne i sitt rum* Ett af dessa besök var mycket muntert , och blef åmne till många samtal vid hofvet* Når Drctt-

— 164 —

ningen kom, fann hon den sjuke i sången hållan- de en bok, som han af aktning strax lade igen. "Ack! sade Drottningen, låt oss se livad det år, visa mig de förträffliga stållena deruti". Sedan Sal» masius utvisat ett af de båsta, låste hon det leen- de, hvarefter hon ropade fröken Sparre, som åt- följde henne. Kom, sade hon, kom och se en vac- ker andaktsbok, med titeln medlet att går a lycka" Favoriten hade icke låsit tre rader förr ån hon rodnade och stannade; men Christina, som skrat- tade högt, befallte henne fortfara, och roade sig åt frökens förlågenhet. Salmasius återställdes och tillbragte nåra ett år i Stockholm. Drottningen ville förmå honom att för alltid blifva i Sverige; men han hade gifv.it sitt löfte åt kuratorcrne vid universitetet i Leiden, och återvände till denna «tad 165U Han dog två år derefter, och Christina skref till hans enka ett kondolansbref, som bör- jade sålunda: "Om den store Salmasii död nu år årnne till alla hederliga menniskors sorg, och man från alla sidor tröstar eder deröfyer, dömmen då hvad jag bör kånna vid denna oersättliga för- lust. Ni vet med hvilken högaktning jag he- drar hans förtjenst, och ni år vittne att jag för ho- nom hyste så sanna ömhetskånslor , som för en far, Jag årnade just derom gifva honom en ny försä- kran, når, vid den sorgliga tidningen om d§tta o- förmodade dödsfall, pennan föll mig ur handen och lemnade mig utan annan tanke ån den , att sörja förlusten af en man, som var mig så kår".

Kort efter sin afresa, hade Salmasius rekom- menderat Christina Michon Bourdelot, som stude- rat medicin, och hvilkens onkel var medikus hos prinsen af Condé. Bourdelot var icke en utmärkt lärd; men han ägde flere dessa egenskaper, som be-

i 65 *f*

haga vid hofvet och i verlden. På sina många re- sor hade han samlat en stor mängd anekdoter, dem han berättade med behag och ledighet ; han sjöng artigt och spelade ganska vål på cittra. Bourdelot studerade Drottningens smak , och får- stod med mycken konst att smickra den. Christi- na utnämnde honom till sin förste medikus, öfver- hopade honom med nådebevisningar och intog ho- nom i slottets förtroliga société# Snart yppades af- und och missnöje, som tilltogo och fingo ett alf- varsammare utseende, når Bourdelot, som helt och hållet glömde denna klokhet och återhållsamhet, hvilka allena kunna göra gunsten förlåtlig, inled- de Drottningen till onyttiga utgifter och sökte gif- va henne afsmak för sitt fädernesland, för statsgö- målen, ja till och med för vettenskaperna, under sken af att låsningen vore skadlig för hennes helsa; når han hos henne svärtade både Svenskar och sina egna landsmän, och företog sig att aflågsna stats- mån, som så långe varit i anseende; når han, med en visad stötande likgiltighet för de vördnadsvärda- ste ämnen, ådrog sig den misstanke att icke äga hvarken princip, religion eller moral; och når han, vid Spanska ambassadören Pimentels an- komst, förenade sig med honom till att störa den mellan Sverige och Frankrike upprättade inbördes gemenskap. Klagomål utbröto från alla håll, och Christinas mor , som återkommit till Sverige , ha- de med henne en sammankomst, för att visa hen- ne den fara, för hvilken Bourdelots sällskap blott- ställde hennes religion och åra. Christina , som ansåg Enkedrottningen för småaktig i sina tänkesätt, hvilken aldrig kunnat få något välde öfver henne, fåstade föga uppmärksamhet på dessa moderliga råd» Men sedan presterskapet tagit offentliga steg,

— 166 *-

de store hotat taga en lysande håmnd och Franska hofvet genom sin minister anfört klagomål, fick Bourdelot befallning att resa. Drottningen öfverlem* nade honom likväl rekommendationsbref till Mazarin och skånkte honom en betydlig summa, Prins Carl Gustaf gaf honom en guldkedja och sitt porträtt uti en med diamanter prydd dosa. Sedan denne främlings af resa, talade Christina blott lik- giltigt om honom, antingen hon önskade utplåna det ofördelaktiga intryck denna förbindelse qvar- lemnat, eller hon gåldade en vjd hofven så vanlig gård åt tillgifvenhetens och tyckets ostadighet. "Jag har kånt honom, sade hon, från första stund han visade sig hår } men jag ville se huru långt han kunnat drifva sin åregirighet och fåfänga". Når hon en gång fick ett bref från honom, kastade hon oöppnadt bort det, med de orden; "det luktar rabarber*'. Bourdelot återvände till Frankrike; han förstod ställa sig in hos Mazarin, och erhöll bi«* skopsstiftet Massay i Berry, Då Christina nedlagt Tegeringen, sökte han åter nalkas henne. Fastån Bourdelot, genom sina högmodiga anspråk, sin al- drig hvilande årelystnad och sina låttfårdiga grund- satser, förtjent mer ån en förebråelse, år det klart, att hans målning blifvit af hatet och af- unden öfverdrifven i flere skrifter. Han hade ett ganska öppet sinne och var ej utan urskill-, ning. Han förmådde Gassendi att skrifva till Christina, och satte denne filosof i relation med Drottningen.

Redan från år 1650, brefvexlade Christina med den namnkunnige Bochard, Protestantisk prest i Caen, hvilkens vidsträckta lårdom upphöjdes ge- nom en hederlig och fast karakter samt oförviteli- ga seder. Bochard företog resan till Sverige år

_ 167 —

1652, i sällskap med Huet sedermera Biskop i A> vranche. Når han anlände till Halmstad på Sven- ska gränsen, afsånde Drottningen, som derom blif- vit underrättad, till honom en kurir, hvilken å hennes vagnar medförde ett bref , som började sålun- da : "Så snart jag fick veta eder ankomst till Halmstad och den ifver, med hvilken ni ville fort- såtta eder resa, har jag velat afsåndabrefhafvaren, för att tjena er till ledsagare: kom, sade Drottnin- gen i slutet af brefvet, och tro att ingen så rått- vist som jag skall vårdera eder förtjenst". Under samtal med Bochard om hans arbeten , öfvertalade Christina honom att foretaga afhandlingen öfver de djur, om hvilka fråga år i Bibeln. Han hade re- dan fullbordat det ryktbara verket öfver den he- liga Geographien. Når Drottningen en dag före- satt sig att höra ett stycke af detta arbete sig före- läsas, föreställde henne Bourdelot, som påstod pul- sen vara elak, att det vore henne båttre om hon intoge sången. Missunsam öfver det anseende Bochard njöt , gjorde Bourdelot andra otjenster åt denne lårde, som icke dessmindre bestod i gunsten och tillbragte öfver ett år i Stockholm* Rörd af den aktning Drottningen visade honom, svarade han deremot med högsta ifver, och nyttjade åfven höfligheter , från hvilka hans ålder och stånd kun- nat frikalla honom. En dag tog han af sin kappa, för att spela Volant med Christina, och roade hof- vet på sin bekostnad,

Bocharts reskamrat Huet var mycket ung ; men hade redan förvårfvat stora kunskaper, med hvilka han förenade en artig ton och intagande maner. Drottningen tyckte mycket om hans sällskap, och ville åfven hafva honom qvar; men han föredrog att återvända till sitt fädernesland. Under sitt vi-

— 168 —

stande i Stockholm, skref han Latinska och Fran- ska verser, och kopierade åfven dyrbara manuskrip- ter. Han förde derifrån ett af Origenes, som han sedan utgaf på trycket, vid hvilket tillfålle han Iiade en ganska häftig tvist i Frankrike, med sin ■van Bochart. Denna tvist räckte långe, och Bochart dog hastigt, under det han förehade den rid en akademisk session i Caen.

Bland de Fransman % som deras litterära för- tjenst gaf tillträde vid Christinas hof, böra vi åf- ven nämna Naudé , Chevreau , Courtin och Gilbert» jSaudé blef Drottningens bibliotekarie, och sedan han varit några år i Sverige, reste han tillbaka till Frankrike, De andre utnämndes till handsekre- terare. Innan sin återresa till Frankrike , fastade sig Chevreau i Carl Gustafs tjenst , når denne furste uppstigit på thronen- Courtin blef den nya Franska monarkens minis-ter, och sedermera Fransk minister i Sverige. Gilbert fick , efter Christinas nedläggande af regeringen, titel af hennes resident i Frankrike, och återsåg Drottningen i Paris, un- der hennes vistande i denne stad.

Tvenne Holländare fastade Christinas upp- märksamhet, och visade sig vid hennes hof; desse voro Isak Vossius och Nicolaus Heinsius. Den för- ste var någon tid biblioteks-amanuens; Drottningen låt honom sedan genomresa flere länder, för att uppköpa manuskripter. Hon köpte hans fars biblio- tek ? och beviljade honom, genom kåpe-kontraktet , en pension, och ett boningshus. Vossius, lika snål på penningar som böcker, begagnade under sina xesor tilfållen att göra stora penninge-vinster och rikta sin egen boksamling med flere dyrbara verk* Sedan han blifvit oense med Salmasius, förlorade lian Drottningens ynnest, cch nödsakades lemna Sve~

M 169 —

frige. Han fick befallning derom , då han åtföljde Bochart. Imellertid brefvexlade Christina med honom sedermera, och träffade honom åter i Ne- derland. Det var en ganska lård man , men af en orolig och besynnerlig karakter , som tyckte o ra paradoxer, som å ena sidan visade sig okristen , ocli å andra sidan antog pöbelsagor. Når Carl IL i England en gång hörde honom berätta otroliga saker om China, vånde han sig till någon närvarande och sade: 5*Det år en besynnerlig menniska, han tror allt, utom Bibeln", Heinsius, Vossii landsman, gjor- de sig högaktad genom sin kloka och stilla karak- ter» Honom uppdrogs åfven att inköpa böcker och manuskripter ; men i stållet att draga vinst af Chri- stinas frikostighet, gjorde han förskotter, hvilka han med mycken möda fick ersatta. År 1668 å- tervånde Heinsius till Sverige i egenskap af Hol- ländsk resident»

Ehuru Tyskland i trettio år varit tryckt af kriget, hade vettenskaperna gjort framsteg i denna till Italien, Frankrike och Holland gränsande statf och som, sedan flere sekler, haft ett stort antal universiteter , gymnasier och skolor. Litteraturen hade val sannerligen föga avancerat; men lårda språken, juridiken, historien och matematiken, odlades med framgång af arbetsamme mån, Chri- stina kallade flere af dem till Sverige. Chemnitz, en skicklig historikus; Job Ludolf, som troddes för- stå tjugetvå språk; Freinshemius, i synnerhet kånd genom sin förträffliga Latinska skrifart; Conring. råttvist ansedd såsom en uni ver sal-lärd; Johan Schefferus eller Scheffer, från Strasburg, som hår- stammade från en af boktryckeriets första uppfin- nare, och som i grund kånde antiquiteterna och språken; Boeclerus, Meibomius, fullkomnade i

— 170 —

lårdom, hade alla del af Svenska Drottningens frikostighet och bevågenhet.

Chemnitz utnämndes till historiograf , och dog i Sverige*)- Freinshemius , i början bibliotekarie, blef sedermera utnämnd till professor i Upsala, Han ågde vältalighet och håll på Latin tvenne tal, som fingo mycket bifall; det ena handlade om det högsta goda, det andra ett loftal öfver Christina; Det sista gjorde honom en gåfva af 1000 riksdaler. Når han gått tilLbaka till Tyskland , intog Scheffer rummet i den kateder han innehaft i Upsala* Drott- ningen beledsagade sjelf den nya professorn från Stockholm till Upsala uti en rikt prydd konglig slup, och var närvarande vid hans inträdestal* Scheffer bosatte sig i Sverige , och gjorde dess bokliga kon- ster stora tjenster. Han gaf ynglingarna smak för studier, lika mycket genom sina forelåsningar, som genom de samtal han ofta hade med dem, och lårde dem kånna Grekiska och Latinska littera- turens skatter. Han skref öfver Nordens historia

*) Bogislaus Philip Chemnitz gjorde sig först känd ge» nom det ryktbara arbetet de Statu imperii romano-ger- manici (1640), som han iitgaf under namnet Hippo* lytus a Lapide^ och som gjorde en stor sensation % Tyskland. Han företog sedan, på Christinas befall- ning, Historien om Tyska kriget. Första delen utkom i Stettin (1648) på Tyska och Latin; den andra, som slutas med år 1636? utkom i Stockholm (1648) på Tyska. De andra delarna, fyra till antalet , som sträc. ka sig ända till krigets slut, hafva icke blifvit tryck- te, och förvaras i manuskript uti Stockholms arki* ver. Pufendorf har mycket begagnat Chemnitz^ verk uti sina Comment. de rebus suecicis^ tryckte t 686. Flere stycken äro öfversättningar eller utdrag: Pufen- dorf hade haft tillgång till Stockholms arkiver vid sitt vistande i Sverige, under Carl XI s regering.

*~ 171 —

och antiquiteter med en skarpsinnighet och frimch dighet, som misshagade någre rikets lårde, men utbredde den sunda kritikens grundsatser. I bör- jan beskyddad af Christina, var han det sedan af Carl X. och Carl XL och blef stamfader for en familj , som spelat en utmärkt röl i Sverige och upphöjt sig till statens första embeten.

Boeclerus eller Boecler, likaledes kallad från Strasburg, förhöll sig icke med så mycken klokhet som Scheffer# Når han vid en af sina förelåsningar i Upsala, der han var professor, förklarat ett stålle i Tacitus, yttrade han sig således: y,Jag skulle så- ga mer de rom, om Svenskarnes blyskallar vore i stånd att begripa mig'*. Når förelåsningen var slu- tad, väntade studenterna honom på vågen, och plaggade på honom i stussen; sedan slogo de sön- der fönstren i hans hus, och sköto om natten ku- lor in i det rum, der professorn låg med sin familj. Christina, som var mycket intagen till Boeclers fördel, befallte att befordrarne af de mot honom begångna våldsamheter skulle straffas. Men han hade blifvit för mycket förskräckt till att förlånga sitt vistande, och, sedan han begärt sitt afsked, å- tervånde han till Tyskland. Såsom ersättning, skånkte Drottningen honom 1000 riksdaler, en guldkedja, och gaf honom titel af sin historiografi tillika med en lifstidspension»

Meibomius, eller Meibom, hade skrifvit om de gamles musik, och Naudé anställde forskningar ofver deras dans. På Bourdelots ingifvelse, uppdrog Drottningen desse två lårde mån att sjunga och dansa efter Grekiska och Romerska metoden. De utförde det ganska illa båda två, och blefvo hof- vets åtlöje. Meibom blef så stött f att han kastade

sig på Bourdelot och gaf honom slag af knytnåf- ven. Hans onåd blef följden af denna alltför alf- varsamma håmnd, och han nödgades lemna Stock- holm. Ludolf och Conring återvånde åfven till Tyskland, och den siste gjorde sig nyttig genom iordningställandet af staden Bremens arkiver, och författande af flere arbeten till upprätthållande af Sveriges politiska intressent) Under det hon gaf trägna omsorger åt vettenskaper och vitterhet försummade Christina icke de skona konsterna. På sidan om hennes biliotek var ett galleri af målningar och en ganska dyrbar samling af me- daljer, marmor- och bronz-stoder , de sällsyntaste arbeten i porfyr och alabaster. Bland målningarna utmärkte sig de, som blifvit tagna i Prag, och som ursprungligen kommo från Mantua, der de Kejser- lige bemåktigat sig dem, då de bekrigade Hertigen och intogo staden. Deribland voro någre af Carac- cio, Titian, Paul Véronese och i synnerhet af Cor- regio. Christina anvånde flere främmande konst- närer; Nicodemus Tessin, född i Tyskland,, blef hennes arkitekt. Hon låt göra gravyrer af Nan- teuil och medaljer af Parise, hvilka båda då njöto stort anseende i Frankrike. Målaren Bourdon, gom år 1652 begaf sig till Sverige, blef på det mest smickrande sått emottagen. Man har beråt-

Christinas rykte förde äfven till Stockholm- cn Ethiopier eller Abyssinier vid namn Akalaxtus , som reste i Europa, och om hvilken Ludolf talar i för- klaringen öfver sin Etbiopiska Historia. Han anlän- de omkring år 1653 ocn v*d hans afresa öfverlcm- nade Drottningen honom ett Latinskt bref till Ethio- plernas konung, hvilken hon uppmuntrade att göra den Christna religion, som han sjelf bekände , blom. strande. Detta af Årkenholtz anförda bref är date- udt den 13 Augusti 1653.

tat, att lian såg Corregios målningar nyttjas till fönsterluckor utanför hofstallen; andre hafva sagt, att Drottningen velat göra Bourdon en skänk af Corregios taf lor , men att den Franska artisten för- smådde dem. Dessa berättelser, som åro af Piga- niol de la Force och redaktörerne af Franska Mer - kurius, framställa dock så många träffande misstag och tydliga tidråkningsfel , att de icke kunna för- tjena något förtroende. Bourdon lemnade Stock- holm, ganska nöjd med Drottningen och öfverho- pad af hennes godheter. Han hegaf sig till Pa- ris, der han målade flere taflor, som förökade lians anseende.

Christinas bemödanden att göra vettenskaper, vitterhet och konster florerande samt det lysande hågn hon skänkte dem, som odlade detsamma, alstrade i Sverige en tåflan, som ånda dittills va- rit okänd i detta land. Smak för studier och lärdom spriddes i alla stånd, och nyttiga samt angenäma kunskaper voro ett hufvudsakligt föremål vid upp- fostran. Det bildades kritici och historieskrifvare > naturalister, anatomister, matematici, och åfven syntes skalder, som agnade sig att lår a muserna med renhet och ådelhet tala deras lands språk, De vackra konsterna började odlas på Östersjön* stränder; Nordens konstnärer begåfvo sig till Frankrike och Italien, för att studera stora måsta^ res mönster, och meddela sina ladsmån den enthu- siasm de erfarit under betraktandet af arkitektu- rens, målarekonstens och bildthuggeriets monumen- ter. Man måste öfver detta åmne ingå i större omståndlighet, och göra de landets mårkvårdiga mån kånde, som hade Christinas nit för vetters skaper och konster att tacka för utvecklingen af "deras talanger,

174 —

Vi skole först anföra den namnkunnige Öläus Rudbeck, Biskopsson från Westerås. Gustaf A- dolph stod fadder åt honom, och han sändes gan= ska ung till universitetet i Upsala# Som han syn- nerligen lagt sig på anatomien, gjorde han i Chri- stinas närvaro flere dissektioner, och når Danske- läkaren Bartholin ville disputera honom vattukå- rilens upptäckt, som han gjort under en af dessa dissektioner, vädjade han till Drottningens vittnes- börd. Ganska skicklig operator, gjorde Rudbeck sjelf på sin fru kejsarsnitten med så stor skicklig- het, att han räddade modren och barnet* Från eri resa i Holland medförde han flere utländske plan-* tor, och kultiverade dem i en botariisk trådgård, som sedan blef universitetets. Men Rudbecks kun- skaper inskränkte sig icke till medicin och natu- ralhistorien, han var åfven mycket förfaren i me^ kaniken, filosofien och vitterheten; han hade i synnerhet begrundat Nordens historia och antiqvi- teter, och det arbete som mest gjordt honom känd* angick hufvudsakligen detta ämne, nemligen Atlan- tica, 4 delar in folio. Detta arbete utkom då Christina nedlagt regeringen och vistades i Rom; hon blef så intagen af författarens forskningar och lårdom, att hon sade: "Jag fruktar, att detta ofant- liga arbete icke blifver nog belönt i Sverige.** Rudbecks ändamål med Atlantica, år att bevisa det alla folkslag hafva sitt ursprung från nordliga Europa och förnämligast från Sverige. Det år en hypotes, som få lårde antagit; men till densammas försvar, har författaren samlat en undransvärd mängd verkliga händelser, ordledningar, historiska jemförelser, och hans vidsträckta lårdom omfattar fornlemningar i alla jordens länder»

Den lysande rol Sverige spelade sedan Gustaf Adolphs regering, hade gifvit Svenskarna ett na- tional-högmod, som fick inflytande på deras litte- rära tankesätt och valet för deras forskningar. De studerade förnämligast sitt lands fornlemningar , och bemödade sig att genom ett lysande och förvå- nande ursprung, upphöja sitt fäderneslands åra, Christina, som sjelf tyckte om denna slags lår- dom, uppmuntrade dem, och urfder hennes åfven- som under de följande regeringarna, syselsatte sig landets skribenter med Svenskarnas ursprung, och med de sedan flere sekler åt efterverlden öfver- lemnade minnesmärken, såsom runstenar, grafvår- dar, fornskalders dikter och Isländska böcker» Med Pxudbecks namn förenar sig Olaus Verelii, som studerade i Upsala, just då Christina började delta- ga för åran af denna stads universitet; Drottnin- gen anförtrodde honom sedan docenturen, och han utmärkte sig i synnerhet genom beskrifning af monumenterna och upprätthållandet af sin nations uråldrighet. Man finner uti en af hans böcker an- fördt detta ställe: #,Lagen borde strängt förfara med dem, som våga tvifla, att Götherne, som in- togo Rom, härstammade från Svenskarna, eller åtminstone kasta dem runstenar i hufvudet". Se- dan Christinas afresa , hade Verelius en tvist öf~ ver en mening i antiquiteten med Johan Scheffer från Strasburg, som icke delade de Svenske lärdes enthusiasm., och som ville föra kritikens fackla öf- ver forntidernas mörker. Denna tvist blef så häf- tig, att regeringen nödgades gå imellan, för att hindra våld och återställa det litterära lugnet.

Georg Stjernhjelm, icke mindre lård ån Rud= beck och Verelius, men af saktmodigare karakter och stillare seder, hedrades med Christinas syn*

— 176 —

ner] i ga bevågenhet , så långe hon var på thronem Begåfvad ined ett mycket godt minne, en lif lig in- bildningskraft tillika med ett skarpt f6rstånd och sundt omdöme, kånde Stjernhjelm i grund juridi- ken, historien, antiquiteterna, fysiken och odlade med framgång skaldekonsten. Vid återkomsten från sina utländska resor, medförde han brånnglas och mikroskopor, hvarom man vid denna tid ha- de alltför liten kunskap i Norden. En dag satte han, for sitt nöje skull, med ett brånnglas eld pä en bondes skågg. Når han var i Dorpat i Liffland 9 förskräckte han en professor vid namn Virginius, i det han visade honom en lus genom ett försto- ringsglas. Men dessa oskyldiga nöjen ådrogo ho- nom tvister med några lårde i landet, hvilka icke kunde begripa, att brånnglas och mikroskoper vo- ro menskliga uppfinningar. Han anklagades så- som trollkarl och Gudsförnekare och framställdes såsom en farlig menniska* Drottningen skyddade honom för förföljelser derigenom, att hon kallade honom till sitt hof och anförtrodde honom flere hedrande embeten. Hon gaf honom åfven tillfälle att göra sin talang som skald kand, då hon upp- drog honom att göra Svenska verser till hofvets högtidligheter* Stjernhjelm gjorde framsteg håruti och öfverlemnade sig med mera ifver åt skaldekon- sten. Hans poem Hercules gjorde epok i landets litteratur3 och förtjente honom det största loforå af sina samtida. Kort förut innan detta poem ut- kom, hade han till Drottningen dedicerat en ISrd afhandling på Latin, med titel: Archimeäes refor- matus (Arkimedes Munk). #) e

An nu

Stjernhjelm påstod, ått Skytiska språket, bvari- fråa ban härledde Skandinaviska språken, var äldre

~ 177 —

Ånnu b6ra vi till de nyss anförde lårde tilläg- ga Johan Franken, anatomist; Sigfrid Forsius, a» ■ stronom; Laurentius Paulinus, historieskrifvare ; Mikael Gyllenstolpe och Johan Stjernhök, publi- cister och jurister; Henrik Ausins , hellenist; An- dreas Bure, geograf; Johan Thomasius Bure, ma- tematikus och antiqvarius. Den senare ofverlem- nade sig mot slutet af sin lefnad åt mystiska dröm- mar, och förutsade verldens ande. En apotekare från Upsala, som syselsatte sig med samma åmne, kom icke öfverens med honom om året och årsti- den; de hollo ett vad , som begge förlorade. Imel- lertid hade Bure gifvit de fattiga nästan allt hvad han ågde, och skulle dödt i uselhet, om Christina icke kommit till hans hjelp. Hon intresserade sig så mycket mer för honom, som han varit Gustaf Adolphs informator. Hans dotter Catharina Bure var förfaren i flere vettenskaper , och hade en La- tinsk brefvexling med friherrinnan Vendia Skytte. som lika mycket utmärkte sig genom sina insigter och af en lård kallades ett af sitt sekels under- verk*

Under Christinas regering föddes den förste Svenska artist, som blef ryktbar. Han bar i bor-

Dr. Christinas Hist. ID. iz,

än Hebräiskan. Christina roade sig ät att sätta honom i oenighet med theologerna. 1653 var i Drott- ningens närvaro en akademisk tvist uti stora Audi- torium i Upsala mellan denne lärde man och Doktor Teiserus. När doktorn för Hebräiskan, anfört flere skäl gjorde Stjernhjelm honom mycket förlägen genom si- na inkast, i synnerhet då han styrkte, att sjelfva namnet Adam var Skandinaviskt eller Svenskt, eme- dan det kom af af och dam, ex pnhere (af stoft), Se Gez, Biogr. Diet. artik, Stjernhjelm.

— 178 ~

jan namnet Kjellander, och blef sedan adlad under namn af Carlstein. Sedan han förfärdigat gravy- rerne tiJl rikets kopparmynt, företog han en ut- ländsk resa, och förvårfvade en sådan skicklighet i medaljers graverande , att han eftersöktes af Ko- nungen i Pohlen och Kurfursten af Brandenburg; men han foredrog att återvända till Sverige, och belönades frikostigt af Carl XI# Han arbetade imellertid åfven for Franska och Danska hofven och några Tyska furstar* Hans medaljer finnas i flere kabinetter; ehuru de åro felaktige i tecknin- gen, värderas de får den naturlighet och liflighet som låda t färgernas uttryck.

Grefve De la Gardie var den, som, bland de store, visade mesta ifver att understödja Drottnin- gens afsigter för vettenskapernas och konsternas framsteg. Men hans gunst var nåra sitt slut. Bourdelot hade gifvit denna gunst den första stå» ten, och några grefvens obetänksamma steg satte honom fullkomligt i Christinas ogunst. Denna krisis inträffade år i655#

En dag, sedan hon rådplågat med senatorerna om finansernas tillstånd, höll hon grefven qvar och frågade honom omständligt om tillgångarna i skattkammaren, h vilkens styrelse han innehade, i sin egenskap som Riks-Skattmästare. Sedan han ta- lat med henne öfver detta ämne, bedyrade De la Gardie henne sin vördnad och tillgifvenhet, och sade att denna tillgifvenhet, för hvilken han al- drig satt några gränser, hade ådragit honom gan- ska många ovänner; tilläggande, att han var oån- deligt ledsen deröfver, att Drottningen, det oak- tadt, icke gjorde honom rättvisa, utan anklagade honom för en otrohet, den hon ville hämnas ge-

må 179 _

110m Kronprinsen. Sedan hon påmint honom allt hvad hon gjort för honom, och den ynnest, med hvilken hon ånnu öfverhopade honom, befallte hon honom nårana upphofsmannen till det, hvaröf- ver han beklagade sig, Grefven svarade , att det var hennes förste stallmästare Steinberg. Når den- ne af Christina blef tillfrågad, nekade han till sa- ken och vånde sig till De la Gardie, for att af ho- nom begåra en förklaring* De la Gardie nämnde öfversten och öfverste-munskånken Schlippenbach, såsom första upphofsmannen till berättelsen, Schlippenbach nekade likaledes att hafva haft nå- got dylikt tal; når grefven hotade att förfölja ho- nom vid domstol, satte Christina sig emot detta steg, och låt De la Gardie mårka, att det vore båttre sluta trätan med vapen i händerna. Riks- rådena föreställde imellertid Drottningen, att, e- når De la Gardie var en af rikets fem högsta em- betsmån, passade det honom icke att slåss mot en simpel adelsman. Grefven tog slutligen det parti att resa åt landet; dessförinnan skref han till Drott- ningen ett bref, som hon flere gånger låste under dessa utrop: "Den stackars grefven! den stackars grefven!'' Man hoppades, att hon skulle kalla ho- nom tillbaka, och flere betydande personer gjorde henne föreställningar. Men förgåfves — och gref- ve De la Gardies onåd var oåterkalleligt beslutad.

Strax derefter närmade sig Drottningen mer ån någonsin till Rikskansleren Oxenstjerna och hans familj. Frankrikes resident underrättade der- om sitt hof , som sörjde öfver att hafva förlorat sin mest nitiska anhängare i Sverige , men som genast

•) Memoires de Chanut, 3 Del. p. 260} Arkcnholtz, s Del. p. 360.

«- 180 — *

»Srmade sig till Rikskansleren, och sökte förekom- ma verkningarna af ministerns gamla vedervilja mot Sveriges relationer med Frankrike.

Detta försiktighetsmått var så mycket nödvän- digare, som Spanska Ambassadören Pimentel, an- länd till Stockholm 1652, hade icke blifvit skic- kad f5r annat, ån att åndra Sveriges politiska sy- stem till sitt hofs fårdel. Denne illistige man ned- låt sig till all slags smicker, i afsigt att tillvinna sig Christina, och lyckades i den grad, att Drott- ningen, som började visa mycken böjelse for om- byte, skänkte honom sitt förtroende, och gaf ho- 310m prof af en synnerlig bevågenhet. Han fick bo i slottet, och tillåts en f ortrolighet, som sårade anständigheten. Allt efter som hans anseende till- tog, blef han större smickrare; man såg honom till fots följa Drottningens vagn och gå bredevid vagnsdörren. Österrikiska ambassaduren Montecu- culli verkade i förening med Pimentel, och fick af Christina det löfte, att hon skulle understödja Kejsarens sons Ferdinand III:s val, såsom Romersk Konung. Då Franska residenten lemnat sitt hof nödiga underrättelser, fick Chanut, som då var sy- seisatt med flere underhandlingar i Lybeck, befall- ning att fara öfver till Sverige. Han gjorde Drott- ningen föreställningar, och erhöll försäkran, att det politiska förhållandet mellan Frankrike och Sverige icke skulle förändras. Det blef det verk- ligen icke så långe Christina var på thronen , och personliga skål, som vi snart få se, kunde förmå denna Furstinna att närma sig till Spanien och Österrike.

Under samma tid utbröt Svenskarnas hat mot Pimentel» Presterskapet och folket framställde

— 181 —

honom såsom Protestantiska religionens fiende, hvilken förledde Drottningen till Katholicismen; de store afundades den nåd, hvarmed han öfverho- pades, och statsmannen sade, att han under sitt vi- stande och genom sina intriger gjort Sverige mera ondt, ån om Tyska Kejsaren låtit 50,000 man mar- chera. Christina trodde sig böra gifva vika f5r den allmänna opinionen, och öfvertalade Pimentel att resa. Han steg om hord i Götheborg; men då han der råkade ut f5r en häftig storm, och skep- pet tog in mycket vatten, beslöt han att återvända till Sverige, och syntes åter vid hofvet, der Drott- ningen, under åtskilliga förevändningar, qvarhöll honom ånnu sex månader» Under denna tid dan- sade hon emot honom uti en balett, och fällde från sin mask en diamant af stort värde, hvaraf hon gjorde honom en skänk.

Spanska ambassadören hade förstått väcka Christinas deltagande för tvenne på den tiden märkvärdiga mån, som flyktat till Sverige; den ena var Corfitz Ulf eld, Öfverhofmarskalk i Dan- mark; den andra Radziejouski , vice Stor-Kans- ler i Pohlen.

Efter sin gemåls Anna Catharinas af Branden- burg död, gifte sig Konungen i Danmark Chri- stian IV., enligt en sed i Tyskland, till venster, med Christina Munck, hvilkens skönhet fängslade hans hjerta. Af denna förening föddes flera barn, som, då de icke hade samma rang med dem af Konungens första gifte, ingingo äktenskap i rikets adla familjer t deraf härledde sig intriger och kaba- ler, som utbredde sorg öfver Konungens sista lefnadsår# Ulfeld hade äktat grefvinnan Eleonora; denne ärelystne man, som under monarkens, sin

— 132 —

svårfaders ålderdom, hade vant sig att herrska, gjorde sig, efter Christians död, fruktansvärd ge- nom sina anspråk, och efterstråfvade till och med Kronan, som ännu vid denna tid gafs genom val. Fredrik , Christians och Anna Catharinas son , vann henne likväl och upphöjdes på thronen. Men Ulfeld bibehöll sina titlar, sina rikedomar och framhärdade i sin årelystnad, Då Fredrik ankla- gat honom for otrohet , for han öfver till Sverige för att undslippa fängelse: Christina mottog ho- nom utur det skål , att flere for förräderi anklaga- de Svenskar hade ? i Sigismunds tid, funnit en fri- stad i Danmark* Fredrik beklagade sig, och det var i detta åmne en föga vänskaplig brefvexling mellan dessa båda monarker. Alltid mer benägen för Ulfeld, påstod Drottningen, att han vore o- skyldig: Konungen i Danmark lofvade , att, af akt- ning för Christina, benåda honom, om han ville tillstå sina fel, och skrifteligen gifva en återkallelse af den smådeskrift han utspridt. Men Ulfeld ne- kade, och blef qvar i Sverige, under Drottningens beskydd: når han sedan öfverlemnat sig åt nya in- triger, blef han öfvergifven till och med af sina vänner, och sedan han någon tid varit qvarhållen såsom statsfånge, irrade han från rike till rike, af- råttades in effigie i Köpenhamn, och dog nära Ba- sel , under det han steg utföre Rhen, for att gå 6f- ver till Tyskland."')

Pohlska vice-Kansleren Radziejouski beklagade sig , vid sin ankomst till Sverige , öfver de förföl- jelser, som han lidit af Konung Johan Casimir,

*) Man finner stora omständigheter öfver denna affär och Ulfelds andra äfventyr uti HofFmans Teckningar Af Danmarks namnkunnige Mån, i Del» p. 26»

— 185

hvilkens förslager, hans unga och vackra fru for- kastat. Christina lade sade sig ut för honom; men viceKansleren sökte under detsamma göra Kossakerne upproriska, och Konungen i Pohlen be- gärde af Drottningen i Sverige, att undandraga honom sitt beskydd: han blef likväl q var i Stock- holm, och när, under Carl Gustaf, kriget utbru- stit mellan Sverige och Pohlen, följde han Svenska armeen; men han gaf anledning till klagomål vid flera tillfällen, och, sedan han blifvit förvunnen till förräderi, fördes han, på Carl Gustafs be» fällning, till Sverige, der han hölls sluten i fängel- se ända tillfreden 1660; ändtligen åter försonad med sitt fädernesland, utnämndes han till ambassa- dör i Constantinopel, der han slutade sina dagar*

Under loppet af år 1655, ^c-^ Christina till- fålle att gifva ett prof af denna karakterens fasthet, denna känsla af sin värdighet, som hon ådagalagt vid alla vigtiga omständigheter af sin regering. Hollån- darne fordrade tryckande hafveridelningar af de Sven- ska skepp, som inlupo i deras hamnar, och gjorde intet afseende på Svenska agenternas föreställningar* Magistratspersonerne i Amsterdam drefvo detta elaka förfarande så långt , att de låto fängsla en Svensk handlande, som var i tvist med en skeppsredare från Lybeck, och höllo honom två år i häckte 9 utan att bringa processen till afgörande, oaktadt Drottningens förnyade anhållan. Sårad af detta förfarande , gaf Christina befallning att arrestera alla Holländske köpmän, som funnos i Stockholm och seqvestrera deras gods« När Franska residenten föreställde henne, att Holland, som var i krig med England, hade rätt till någon skonsamhet, och att Sveriges och Frankrikes intresse fordrade Republi- kens bibehållande, svarade hon: "att han hade rätt; men anmärkte tillika, att General-Staterna hade vi-

— 184 —

sat så liten aktning for Konungarikena , att de icke gifvit dessa mycken orsak att bry sig om deras sa- ker, och att blott de andra staternas allmänna in- tresse skulle kunna förmå dem, att bistå denna re- * publik". Sedan Holländska Envoyén skriftligen lofvat, att man skulle gifva Sverige skadestånd, upphåfde Drottningen beslutet , och tvisten stilla- des.

Kort derefter anlände Whitlok till Stockholm såsom ambassadör från Olivier CromvelL Denne thronens inkräktare, likaså djerf som skrymtak- tig, likaså skicklig som lycklig, ville utmärka sig genom stora foretag och gifva Engelska folket, så- som försoning för sin brottsliga djerfhet, åra och storhet: han efterstråfvade i synnerhet att utvidga handeln och draga fördel af Englands läge, för att beherrska hafven: redan hade han , oaktadt Ruyters och Tromps bemödanden, kufvat Holländarne, och såg sig eftersökt af Europas första Makten Chri- stina hade lemnat flere Royalister en fristad i Götheborg; hon hade skickat vapen till Carl IL, och satt sig i relation med denne furstes agent. Cromvel visste huru vigtigt det var för honom, att närma sig till en stat, som hade en betydlig sjö- makt, som verkligen kunde intressera sig för Hol- lands öde, om den fann det tjenligt, och som var i besittning af en stor del af Östersjöns kuster. Whitlok anlände med en betydlig svit; han hade smickrande instruktioner i anseende till Drottnin- gen , och hans älskvärda karakter satte honom i tillstånd att göra dem gällande. Imellertid trodde Christina sig böra nyttja försiktighet. Ambassadö- ren hade en publik audiens, hvarunder han sökte rättfärdiga Englands revolution; men erhöll icke något afgörande svar, och tillbragte flere månader

— 185

i Stockholm, utan att kunna afsluta den underhand- ling, han var anförtrodd. Drottningen roade ho- nom med högtidligheter och litterära samtal. "Vi skole, såger han uti ett bref till Cromvel, blifva mycket lårde i språken, emedan vi beständigt tala Franska och Latin; hvilket icke kan undvikas så ofta vi träffa härvarande personer: Rikskans- ler en talar god Latin; Drottningen talar blott Franska , och hon förstår mig så väl når jag ta- lar detta språk, som om jag talade Svenska»'* Christina begagnade under detsamma ambas- sadörens konversation, för att känna hans lands seder och bruk, och ville af honom lära Engelska språket,*)

Imellertid iakttog hon Cromvels uppförande och. framgången af hans företag» Hon syntes icke nöjd dermed, att han indrog Parlamentet och antog ti- tel af Protektor; hon ansåg honom mera lycklig ån försiktig, och allt för obeslutsam i sina projek- ter: åfven ville hon af bida utgången af hans un- derhandlingar med Frankrike. Når hon slutligen såg, att hans välde vann mer och mer styrka, och att Mazarin beslutat ingå allians med honom, lyssnade hon till ambassadörens föreställningar och samtyckte till en traktat, som undertecknades den 11 April 1654. Hon skref imellertid ett vänskaps- fullt bref till Carl, hvaruti hon uttryckte sin ledsnad öfver att icke kunna vara honom nyttig, och att se sig tvungen åt sina staters intresse upp- offra den önskan, hon hade att tjena honom. **Jag önskar, sade hon i slutet af sitt bref, att tiden , som läker allt ondt, måtte sluta edra motgångar och förskaffa mig tillfållen att mildra dem, utan

°) Se Memoires ät Wbitlok på Engelska och Franska*

att öfvertråda de förbindelser, hvilka allena hos mig förmå allt'%

Man hade ånnu icke lyckats att slutligt iord- ningbringa Sveriges förhållanden till staden Bremen» Denna påstod få behålla den rättigheten att skicka fullmäktige till Tyska riksdagen; men Sverige be- stred denna rättighet, och ville öfver den utöfva suveränitet, likasom öfver Hertigdömet Bremen» Det var i sig sjelft en föga vigtig sak, men som kunde göra uppmärksamhet i Tyskland , nära den afund, Sveriges eröfringar uppväckte, och tjena Österrike till förevändning att göra krigsrustnin- gar» Staden omgafs någon tid af Svenska troppar, och general Königsmark fick order att tvinga den till lydnad; men Drottningen ändrade sedan tän- kesätt och ville, att denna sak skulle i godo afslu- tas; hvilket verkligen skedde, sedan Christina ned- lagt styrelsen, under hennes efterträdares regering»

Fastän Christina, sedan den tid då hon första gången ville nedlägga Kronan, fortfarit att regera i flere år, hade hon aldrig helt och hållit afstått från sitt projekt, Samma skål hon då anfört, eller som man hos henne kunnat förmoda, hade ånnu bestånd, och flere andra orsaker hade sedan kun- nat uppkomma af de politiska händelserna och utvecklingen af Drottningens smak och böjelser.

Finanserne hade icke förbättrats; de hade äf- vexr på en tid, genom en omåttlig frikostighet, rå- kat i ett förfallit tillstånd, som stundom hind rade hofvet att bestrida de mest trångande utgifter. Fol- ket visade sig föga benäget, att fördraga nya pålagor, och adeln fortfor att vara ganska mån om sina fördelaktiga rättigheter. De afsöndrade kronogod-

— 187 —

sen kunde icke reduceras, utan en våldsam skak- ning. Å en annan sida, hotade Europas, och i synnerhet Nordens politiska belägenhet att blifva kritisk. Sverige, sedan längre tid allieradt med Frankrike, var foremål för Österrikes och Spaniens uppmärksamhet, hvilka trodde sig fördelaktigt att skilja det från en gammal allians, får att draga nytta af dess stöd, eller att forsvaga det i Tysk- land derigenom, att det invecklades i ett krig. Pohlen bibehöll ånnu sina anspråk; Ryssland vi- sade en krigisk årelystnad, och Danmark af vakta- de tillfälle att ersåtta sina förluster. I fall stor- men utbrustit, skulle Christina å nyo varit be- röfvad detta lugn, hon med så mycken möda åter- ställt, och som passade så vål för hennes smak; hon skulle blifvit nödsakad att söka utvägar och anhålla om subsidier; befälet öfver tropparna hade icke kunnat lemnas åt någon annan ån Kronprin- sen, som, åfven utan någon revolutionär afsigt, skulle blifvit en rival i myndighet och makt. Drottningen upptäckte, att denne furste redan ha- de en stor mängd anhängare, och att blickarna vändes på honom; åfven kunde hon märka, att af- und och oenighet herrskade bland de embetsmån, som innehade förtroendeposter, att presteståndet afmålade henne med ofördelaktiga färger, och att Riksråden voro missnöjde med tonen vid hennes hof. De många utlåndningar Drottningen samlat omkring sig, gaf henne afsmak för Sverige, ökade hennes karakters ombytlighet, och alla hennes tankar riktades åt de under en mildare himmel belägna länder, der vettenskaper och konster lyste i större glans, der sederna och lifvets umgänge erbjödo mera behag och mera omvexlande njutnin- gar* Begäret efter ett ovanligt rykte hade fått ett

— 188 —

nytt välde Sfver hennes sjal, och hennes mera upphöjda inbillningskraft öfverlemnade sig begär- ligare åt drömmar om en sållhet, större ån den de dödlige vanligen åga. Hon fann, utan tvifvel, att om hon långre innehade Sveriges thron, skulle hon icke kunna bibehålla sitt lysande rykte och sin makt på annat sått, ån genom svåra uppoffrin- gar, och att hon, vid nedstigandet från thronen, mer ån någonsin skulle fasta Europas uppmärk- samhet; hon såg sig uti denna fullkomliga oaf- hångighet, om hvilken hon var så angelägen, och finge sin personliga storhet allena att tacka för sia sållhet och åra.

Sådana voro de skål som , att dömma efter alla omständigheter och de mest autentika handlin- gar®), förmådde Christina att taga ett afgörande beslut till regeringens nedläggande. Man har på- bördat henne den afsigt, att förmåla sig med Tyska Kejsarens son, och blifva Kejsarinna. Andre hafva sagt, att Ständerna velat tvinga henne att taga prins

~) Se två dissertationer i form af teser, icke länge, sedan försvarade i Upsala, under Professor Fants presidium; de hafva till titel, den ena De causis ab- dicationis Christinae; den andra, Historia dissensus civium circa rempubhcam seculo superiori in Svecia* Man bör äfven, ehuru med varsamhet, öfver denna épok i Christinas och Sveriges historia, rådföra Sveriges Anekdoter , tryckta 1716 i Stockholm och 1718 * Cassel. Man har ofta tillkänt dem en bror till den ryktbare Samuel Pufendorff; andra tro, att de äro af Samuel sjelf, och att han vid deras utgif. vande, velat hämnas pä någre landets store, som gif- vit honom orsak till missnöje, och i synnerhet på grefve Johan Gyllenstjerna , som satt sig emot hans utnämnande till Professor vid universitetet i Upsala 1688 > efter professor Obrechts död.

— 189 —

Carl Gustaf till gemål, hvartill ton icke kunde resolvera sig. Men det år gissningar, som icke grunda sig på någon ojåfaktig uppgift. Christina sjelf, sedan hon efter sin afsågelse öfvergått till Xatholska religionen, och bosatt sig i Rom, ville göra troligt, att hon afstått Kronan endast får sin sjåls vålfård, och for att kunna återvända i kyr- kans sköte. Hon hade likväl svårt för, att öfv er- ty ga dem, som kånde henne, och med uppmärk* samhet följt hennes förhållanden.

Man hade någon tid mårkt, att Drottningen var tyst och fördomsfull, hade afsmak för statsgö- romål, om hvilka hon talade med elakt lynne, och höll mera sållan konselj* Man misstänkte hennes afsigt, och ryktet der om kom till Chanut, som då var ambassadör i Holland, I Januari må- nad 1654 öfversånde Chanut till Christina ett bref, hvaruti han, i vördnadsfulla uttryck, föreställde henne, huru vigtigt det var att mogit öfverlågga ett beslut, som skulle hafva så våsendtliga följder för hennes sållhet» Drottningen svarade honom:

"Jag har förr gjort er redo för de skål, som förmått mig att fortfara i mitt afsågelsebeslut; ni vet, att detta långe varit mitt infall och att jag ej beslutit verkställa det förr, ån efter åtta års öf- verlåggning* Det år nära fem år sedan jag med- delade er denna föresats, och jag såg då, att det var eder rena tillgifvenhet och den del ni tog i min sållhet, som allena förmådde er att emotstå mig, oaktadt skål, dem ni icke kunde fördömma. Ehuru mycken möda ni ån må göra eder att af- råda mig derifrån, ser jag med nöje, att ni uti detta uppsåt icke finner någonting mig ovärdigt Ni vet hvad jag sade er öfver detta åmne, sista

~ 190 —

gången jag hade nöjet tala med er. Under en sä lång tidrymd, hafva alla händelser icke ändrat mitt beslut. Jag har ordnat alla mina handlingar efter denna afsigt , och ledt dem till detta ända- mål, utan att nu öfvervåga, det jag år iiår a att sluta min rol, för att draga mig "bakom skådeplat- sen* Jag kekymrar mig icke om handklappningen* Den scen, jag uppfört, har icke kunnat vara sam- mansatt efter teaterns allmänna lagar. Det starka, manliga och kraftfulla kan svårligen behaga. Jag låter hvar och en der om dömma eftér sin förmåga. Jag kan icke betaga dem denna frihet, och skulle icke vilja det, åfven om det stode i min makt# Jag vet att få skola deröfver fålla fördelaktiga om- domen, och jag år såker, att ni blir af deras antal. Den öfriga menskligheten känner icke mina skål och mitt sinnelag, emedan jag aldrig förklarat mig för någon mer ån er och en annan van , som har nog stor och skön sjål, för att der om dömma lika med er: Sufficit unus, siifficit nullus**). Jag för- aktar de öfrige och skulle hedra den af hopen, som jag ansåge nog löjlig för att roa mig deråt. De, hvilka granska denna handling efter de bland menniskor vanliga grundsatser, lära utan tvifvel tadla densamma; men jag skall aldrig göra mig mödan, att alfvarsamt försvara mig emot dem, och i den stora ledighet jag bereder mig, blifver jag aldrig nog syslolös för att erinra mig dem. Den skall användas att granska min förflutna lefnad, att förbättra mina villor, utan förundran eller ån- ger. Hvad nöje får jag icke röna, då jag påmin- ner mig med glädje hafva gjort menniskor godt, och utan medlidande straffat dem, som förtjenat

En endas bifall är mig nog, och jag skulle äfven kunna vara utan någons.

— 191 —

det! Jag skall erfara tröst deraf, att aldrig hafra gjort någon brottslig, som icke var det, och sko- nat åfven dem, som voro det. Jag har framför all annan afsigt foredragit statens vidmakthållande, och med glädje uppoffrat allt för dess intressen, och vid dess förvaltning har jag inge-nting att före- brå mig. Jag har ågt utan högmod, och lemnar med lätthet. Frukta, efter allt detta, icke för mig; jag år i säkerhet, och min egodel år icke i lyckans våldf Jag år lycklig, hvad som ån må hånda mig.

"Sum tamen* o superi ! felix , nullique potestas "Hoc aufferre Deo. . . « . **)

"Ja, jag år det mer ån någon, och skall all- tid blifva det. Jag fruktar icke den försyn om hvilken ni talar, omnia sunt propitia**). Antin- gen hon vill sörja för ordnandet af mina saker, Ödmjukar jag mig med den vördnad och undergif- venhet, som jag år skyldig hennes vilja; eller hon lemnar mitt uppförande åt mig sjelf , skall jag an- vånda de förmögenheter hon gifvit mig, för att göra mig lycklig; och jag skall vara det, så långe jag år öfvertygad, att jag ingenting bör frukta, h var- ken af menniskor eller Gud. Jag skall använda mitt återstående lif, att göra mig förtrolig med dessa tankar, att starka min sjål och från hamnen betrakta deras bekymmer, som oroas i lifvet af de stormar man der lider, emedan man icke lempat förnuftet till sina tänkesätt. År jag icke afunds-

Jag är imellertid lycklig, mäktige Gudar, och in- gen Gudoms makt kan beröfva mig min lyckas

**) FSrcbSden äro gynnande»

— 192 —

vård i mitt närvarande tillstånd? Jag skulle tvif> velsutan hafva många afundsmån, om min sållhet vore känd. Ni ålsken mig likvål nog att icke af- imda mig den, och jag förtjenar det, emedan jag uppriktigt bekänner, att jag har en del af dessa tänkesätt från er. Jag har lärt dem under edra samtal , och jag hoppas en dag få begagna dem med er i min ledighet. Jag gör mig försäkrad, att ni icke brister i edert löfte, och att ni äfven vid den- na förändring icke upphör att vara min vän, eme- dan jag icke skiljer mig vid något som är värdigt eder aktning. I hvilken belägenhet som hellst, skall jag alltid for er bibehålla min vänskap, och ni får se, att ingen förvandling kan inträffa, som förmår ändra de tänkesätt, hvaraf jag gor mig en åra".

Ganska smickrad af detta bref, gaf Chanut derpå ett svar, för att betyga sin vördnad för Chri- stinas ädla tänkesätt och sitt bifall till hennes be- slut» Man förmodar, att den andra personen, livilkens bifall Christina ansåg för en ära, och åt hvilken hon på en tid meddelt sitt förslag, var Pimentel. Svenskarne tviflade icke mer på Drott- ningens afsigt, når hon låt transportera till Göthe- borg största delen af sitt bibliotek och sin dyrba- raste egendom, och ökade antalet af riksråden, i afsigt, som man sade, att hafva så mycket flere anhängare i Senaten, och röna mindre motsägelse till de propositioner, hon skulle göra vid regerin- gens nedläggande»

Den 11 Februari 1654 församlade Drottnin- gen Senaten i Upsala. "För omkring tre år sedan? sade hon till de församlade Riksråden? låt jag af-

råda

I

— 193 —

råda mig ifrån att nedlägga regeringen; men då jag sedermera moget öfvervågat allt, bar jag beslu- tat taga detta parti* Intet binder uppstår i anse- ende till Prins Carl Gustaf, emedan riket, som han år ganska vuxen att styra, tillbör honom, se- dan han redan blifvit utnämnd thronföljare. Hvad mig vidkommer, har jag flere skål att afstå. rege- ringen. Jag år icke i okunnighet om , att månge skola tala olika om det steg jag tager; men det bekymrar mig icke. Mitt beslut år tagit, och jag skall alldrig vika derifrån. Jag begår derföre icke edert råd, utan edert biträde till denna saks lyck- liga utgång, och på det Prins Carl Gustaf må i fullkomlig trygghet kunna åga Kronan". Råds- herrarne gjorde föreställningar; men Christina framhärdade i sitt uppsåt och det beslöts, att Ri- kets Ständer skulle i Maj månad samlas i staden Upsaia.

Imellertid afsånde Christina två pålitliga mån Lill Kronprinsen, för att underråtta honom om hvad som tilldrog sig och afhandla med honom om flere vigtiga åmnen. Prinsen, alltid trogen sin försiktighet, begaf sig till Stockholm, och samta- lade med Drottningen, h varunder han försäkrade henne om sin tillgifvenhet och sökte öfvertala hen- ne att ändra beslut. Då han såg att hon var obe- veklig, gick han i underhandling med henne om den inkomst hon skulle njuta efter sin afgång från regeringen, och lofvade att göra afseende på hen- nes anspråk , så mycket statens intresse och lagar det tilläte. Som Carl Gustaf icke var förmäld, föreslog Drottningen några Riksråder, att tillsåtta en annan arf tagare efter prinsen, i händelse han

Dr, Chi~istinas Hist. 1 Del,

13-

— 194 —

skulle då barnlås. Men denna proposition antogs icke; ocli man förklarade Drottningen, att, då hon icke ville stå q var i spetsen för riksstyrelsen, det för statens lugn vore nödvändigt, att hon ej mer deltoge i thronföljdens omständigheter, utan äfven afstode Kronan för sina efterkommande, i händel- se hon skulle besluta förmäla sig# Då Christina gjorde ofvarmåmnde proposition, hade hon till fö- remål Gr ef ve Tott, som då njöt stor ynnest hos henne, och som, på qvinnolinien , härstammade från konung Erik XIV., Gustaf Wasas son. Hon tänkte närma honom till thronen, derigenom att hon gaf honom titel af Hertig, och på det denna upphöjelse skulle förorsaka mindre afund, erbjöd hon samma titel åt Riks-Drotsen Brahe och Riks- Kansleren Oxenstjerna; men begge vägrade antaga den, anförande såsom skål, att dylika hedersgra- der skulle blifva till för mycken tunga för staten.

Då den bestämda tiden för Ständernas samman- komst inträffade, begaf Drottningen sig till Upsala med en talrik svit, och öppnade riksdagen med ett tal, hvaruti hon omrörde sitt beslut och de skål, som förmådde henne att taga detsamma. Se- dan upplåste Riksrådet Rosenhane ett memorial, angående hennes underhåll och de fördelar hon skulle njuta efter sitt nedläggande af regeringen* Detta memorial hade bordt upplåsas af Rikskansle- rer Oxenstjerna; men han hade vägrat göra det, för att icke synas gilla Drottningens steg* Han hade äfven med mycken styrka yttrat sig emot af» sågelseprojektet, och förutsagt att Drottningen skulle ångra det.

Ehuru öfvertygade, att Christina icke skulle ofverge det parti hon fattat, trodde sig Ständerna icke

— 195 ~

desto mindre, af välvilja, bora gora henne föreställ- ningar. Hon svarade, att, om man ock skulle hafva ånnu en Krona att tillbjuda henne, skulle hon icke mer vilja regera. Man gaf då efter for hennes önskan , och Prins Carl Gustaf erkändes for hennes efterträdare. Det blef sedan fråga om hennes inkomst och rättigheter. Drottningen ha- de begärt, att med full regerande makt få behålla Sarna Ösel, Oland, Gottland, Wollin, Usedom, staden och slottet Wolgast, åfvensom flere gods omkring Wismar i Meklenburg; men dessa krono- gods, till hvilka sedan lades Norrköping och dess slott, beviljades henne blott i egenskap af forläning. Den inkomst hon deraf kunde hämta, värderades till 240,000 riksdaler, Flere riksdagsmän uppgåf- vo det forslag, att föreskrifva henne vilkor, och att låta henne skrifteligen lofva, det hon icke skulle sätta sig ned i främmande land , och aldrig underhålla nå- gon relation med Sveriges fiender. Men hon vä- grade att underkasta sig slika påståenden, och Kron- prinsen, som ej vaiT missnöjd dermed, att hon kunde lemna riket, förklarade, att han icke tänkte tvinga henne i något.

Christina skulle upphöra att utofva högsta makten; men, några dagar innan hon nedlade den, gjorde hon en lagmäktig handling, som väckte all- mån forvåning. Sedan hon låtit Ambassadörernes anförare komma till Upsala, åfverlemnade hon ho- nom en skrifvelse, med befallning att deraf gifva en afskrift åt Portugals resident. Genom denna skrifvelse låt Drottningen residenten förstå, att hans sysla vid Svenska hofvet var onyttig, sedan hon beslutat icke mer erkänna Hertigen af Bra- ganza för Konung af Portugal, då denna titel icke kunde tillhöra någon annan, ån Konungen af Spa-

— 196 —

men Philip IV. och hans efterträdare; att residen- ten, som hade kommit på vitsord, skulle for öfrigt njuta ett heligt beskydd. Hemliga orsaken till detta steg var, att Drottningen ville förskaffa sig Spanska Konungens vånskap , emedan hon hade for afsigt, att i början fåsta sitt vistande uti Spanska Ne- derland. Hon hade dröjt med förklaringen till sista dagarne af sin regering, öfvertygad, som hon sjelf tillstod, att hennes efterträdare skulle hjelpa den. Prins Carl Gustaf och Senaten underrät- tade verkligen residenten, att han kunde qvarblif- va i Stockholm, och att vänskaps- och handels- traktaterna med Portugal skulle bekräftas efter Drottningens nedläggande af regeringen, som snart skulle inträffa*

Den 16 Juni 1654 begaf Drottningen jemte Kronprinsen sig till Senaten, och lät uppläsa den akt, medelst hvilkén hon nedlade regeringen*). Denna akt innehöll, att hon afstod för alltid, så väl för sig sjelf, som för sina efterkommande, från sina rättigheter till Kronan; att hon lemnade dem åt Prinsen Carl Gustaf, sin kusin, med vilkor, att han skulle bibehålla henne så långe hon lefde vid besittningen af de kronogods , hon förbehöll sig såsom förlåning; att hon, för sin person, skuL- le kunna göra hvad henne godt syntes, utan att vara underkastad någon ansvarighet, hvarken för det förflutna eller tillkommande, lofvande å sin sida , att ingenting företaga, som kunde vara menligt för staten: slutligen, att hon skulle aga full makt och full domsråttighet öfver dem, som tillhörde hennes svit och stat. Genom en an-

®) De till afsagclsen hörande rådplägningar och akter finnas i Senatens och Ständernas protokoller.

— 197 —

nan akt, som lian åfven låt upplåsa, förbaridt sig Kronprinsen, att vaka öfver handhafvandet af de antagna förbehållen mellan Drottningen och staten* att i hela sitt lif erkånna de vålgerningar , han af henne åtnjutit och hafva en synnerlig omsorg for hennes intressen.

Sedan dessa tvenne akter blifvit upplåsta och underskrifna, iklådde rikets högre embetsmån Drottningen den konungsliga skruden, och satte kronan på hennes hufvud. Hon tog i sin högra hand spiran och i sin venstra hand den gyldene globen; två riksråder buro framför henne svårdet och den gyllene nyckeln. Hon inträdde sålunda uti rikssalen på Upsala slott, der rikets fyra Stånd^ ambassadörerne och hofdamerna voro församlade, uppsteg på en estrad, och satte sig på en massif silfverstol. Kronprinsen var på högra sidan, men utom estraden och bakom henne såg man hennes Öfver-Kammarherre och hennes Kapiten-Löjtnant vid Lifdrabanterne* Riksrådet Rosenhane upplåste afsågelse-akten, och frisade Svenska Folket från den ed, det svurit Christina; sedan upplåste han Carl Gustafs akt eller förbindelse, och öfverlemnade den åter i Drottningens hånder. Strax derpå. låt Drottningen de högre embetsmånnen stiga fram , hvilka afklådde henne de kongliga prydnaderna och lade dem på ett bord till venster utom estra- den, Riks-Drotset Grefve Brahe, som, i kraft af sitt embete, bort taga kronan af Christinas huf- vud, kunde ej förmå sig att göra det, och nalka- des icke, för att taga henne förr, ån då Drottnin- gen sjelf tagit af henne. De , som voro närmast estraden, bemåktigade sig kongliga mantelen, och delade den i flera stycken , för att deraf göra lika många reliker. Rörelsen hade redan utbredt sig i

198 —

församlingen, når Christina, klådd i en hvittafts- klådning, icke bibehållande något af Konungslig- hetens tecken, vande sig till Ständerna, för att så- ga dem sitt farväl. Hennes tal råckte en half tim- ma, och gjorde ett starkt intryck på alla närva- rande , genom ömhetsfulla och ådla rörelser, "i svåra tider, sade hon, tror jag mig icke hafva gjort något, som mitt samvete skulle kunna förebrå mig 5 jag har egnat alla mina omsorger att försäkra nationens lugn, åfven på bekostnad af mitt eget*% Hon talade om sin fars, Gustaf Adolphs egenska- per och stora tjenster ; och i det hon visade på sin efterträdare, sade hon: "Jag gifver eder en Fur- ste, som skall gå i hans fatspår och oka eder åra* Hafven för honom samma trohet och samma under- gifna lydnad J for mig haft; en trohet och en lyd- nad, hvarföre jag eder tackar, och hvarifrån jag eder frisåger'\

Når Drottningen slutat tala, förde Riksrådet Rosenhane, som förrättade Piiks-Kanslersembetet, ordet i Ständernas namn: han uttryckte den sorg, Svenska nationens representanter erforo, att se en så hög och namnkunnig Monarkinna nedstiga från thronen; tackade Drottningen för det val hon gjort till ersättande af sin plats , gjorde henne Folkets önskningar för hennes sållhet, och bad henne för- låta dem, som, under loppet af hennes regering, hade kunnat fela i skyldighet och vördnad. Efter detta tal, steg Christina utföre trappstegen af e~ straden, och gaf sin hand att kyssa åt de fyra Stån- dens talemåm Bondeståndets taleman tryckte, djupt rörd, Drottningens hand, skakade den flere gånger, och gick tillbaka under utgjutande af tårar. Sedan steg Drottningen fram till Kronprinsen , som , i samma ögonblick gick henne till mötes: hon tala-

~ 199 ^

de till honom med mycken värdighet, och på- minte honom åran af de konungar, som sutit på. Svenska thronen, och lyckönskade honom öfver de egenskaper, som gjorde honom värdig att räknas bland deras efterträdare; tilläggande, att hon lem- nade honom ryktbare generaler och skicklige mi- nistrar, och att hon, till erkänsla fur de honom af henne förskaffade fördelar, rekommenderade ho- nom sitt och sin mors, Drottningen Maria Eleo- noras, bästa.

Efter flere höflighetsbetygelser mellan Drott- ningen och Carl Gustaf, ledsagade denne Prins Drottningen tillbaka i sina rum, och gick in uti sina egna, for att ikläda sig den kongliga skruden» Han kröntes samma dag i Upsala Domkyrka, några timmar efter Drottningens afsägelse» Ceremonien skedde med mycken enkelhet, emedan skattkam- maren var uttömd och flere Kronans dyrbara effek- ter blifvit inskeppade till Götheborg, på befallning af Christina, hvilken ansåg dem såsom sin egendom* Prinsen hade låtit slå en medalj, som utspriddes efter hans kröning, och hade denna inskription: A Deo et Christina; Jag har fått det af Gud och Christina. Denna medalj behagade föga Ständerne, som påstodo, att deras bifall varit nödvändigt för Prinsens upphöjelse till högsta värdigheten. Cana- silew (Canasilés), sänd af Konungen i Pohlen Jo- han Casimir, gjorde, i sin Herres namn, protester, som icke antogos. Min frände Carl, sade Drott- ningen, skall, medelst 50,000 man, bevisa, att han åger rättigheter till Sveriges Krona.

Christina nedsteg från thronen vid 28 års ål- der, medan ryktet förkunnade hennes regerings -underverk* Detta beslut kunde betraktas på fleTe

200 —

sått, och de omdömen man deröfver fällde, voro verkligen ganska skiljaktiga: någre framställde det- samma, såsom det sublimaste af den högsta filosofi, och gjorde deraf ett åmne till det mest prunkande beröm, andra tadlade detta beslut, anmärkande, att det hade varit mera stort och vist att blifva tro- gen en kallelse, visserligen ganska svår, men lik- väl den största, den vigtigaste som gifves; att göra ädelmodiga uppoffringar till bibehållande af de me- del, som försäkra flere millioner menniskors såll- het, att göra sig fri från en smårtande känsla af den ånger, tiden kunde åstadkomma, utan att nå- gonsin kunna bereda den ett tillfälle att upphöra» Chrjstina, som sjelf önskade, att hennes afsågelse förnemligast måtte anses såsom verkan af hennes smak för vitterhet och böjelse för studier, låt slå en medalj, hvars frånsida föreställde Olympen och på dess spets Pegasus , med dessa ord: Sedes hcec solio p otior ; Denna boning år båttre ån thronen^*) Föl] om nu Christina på sin nya bana. Hon kommer att genomresa de märkvärdigaste länder och sätta sig i omedelbart förhållande till konun- gar och ministrar, åfvensom till de fleste lärde och ryktbare mån, hvilkas talanger och verk Europa beundrar» Af omständigheterna flere gånger åter- förd till Norden, skall hon gifva oss tillfälle att å~ tertaga kedjan af de händelser, om hvilka vi lalat på andra stållen i detta arbete, och att syselsåtta oss med de vigtiga revolutioner, dem sjuttonde se- klet såg uppkomma i Tyskland, Pohlen och Sverige. Vi få endast upptäcka yttre glansen af majestätet; den verkliga makten har försvunnit; men vi få än- nu se våldet af ett stort namn och af personliga egenskaper. v

*) Se Cbanuts och Arhenhohz9s M em otres samt Fants Svenska Historia. Jag har äfven rådfrågat de i flera familjer förvarade handskrifna samlingar.

Slut på Första Delen*

CHRISTINA.

Andra Delen.

DROTTNING

CHRISTINAS

HISTORIA,

AF

L P. CATTE AU - CALLE VILLE , f. d. Pastor

vid Franska Reformerta Kyrkan i Stockholm, i

Ledamot af Kongl. Vettenskaps- Akademien och Riddare af Kongl. Nordstjerne* - Opoden.

I

• ,• ; 4 ANDRA DELEN.

ÖFVFR SÄTTNING,

NYKÖPING, TRYCKT HOS P. B. WlNGE5 1823-

DROTTNING

CHRISTINAS HISTORIA.

ANDRA DELEN.

Från Christinas nedläggande af regeringen till hennes dåd 1654 — i6§9-

Efter högtidligheterna vid hennes afsågelse och hennes efterträdares kröning, lemnade Christina Upsala, for att begifva sig till Stockholm. Hon gaf genast befallning om tillredelserna till sin af- resa. Når Riks-Drotsen grefve Brahe sökte förmå henne att icke skynda, svarade hon: "Huru tycker ni att jag kan qvarblifva hår, der jag herrskat som Monarkinna , och der jag såge en annan iklådd hela makten?" För att tillfridsstålla folket , som visade mycket missnöje deröfver, att hon i fremmande land skulle utgifva sin årliga inkomst, och för att blid- ka presterskapet , som sade, att hon lemnade riket i afsigt att blifva Katolik, låt hon utsprida det ryk- te, att hon endast reste for att begagna baden vid Spa, och att hon åmade snart återkomma. Hon uppehöll sig fem dagar i Stockholm, och kort för- ut innan hon begaf sig på vågen, skref hon till Prinsen af Condé, som gått utur Frankrike för att strida med Spaniorerne , hvilkas intressen Drotnm- gen åfven antagit:

"Jag skulle göra orått uti , sade hon till Prin- sen, om jag lemnade den värdighet jag innehaft, utan att gifva Er del af det beslut jag fattat, att

6

ofvergifva den. Jag tror mig vara Er skyldig denna höflighet, af den högaktning och vänskap jag alltid haft för Er, och den Ni bevisat mig under den tid jag styrt denna stat; nu då jag ombytt lycka och vilkor, vill jag försäkra Er, att hvilken omvexling tiden ån gifvit åt vårt öde, skall jag alltid för Er bibehålla de ådla tånkesått jag år skyldig eder för- tjenst. Jag såtter en högre åra uti edert bifall, och anser mig likaså hedrad af eder högaktning, som af den krona jag burit. Om ni , sedan jag lemnat den, el öm mer mig den mindre vårdig, tillstår jag att det lugn jag så mycket eftersökt, skall blifva mig kännbart. Men jag skall icke ångra att hafva köpt det åfven för detta pris, och aldrig genom en vek- lig ånger fördunkla en handling som synts mig så skön. Hvilken tanke Ni hårom ån må hafva , skall jag alltid för Er bibehålla den högaktning Ni så mycket år vårdig, och om ni tillåfventyrs skulle fördömma denna handling, åtnöjer jag mig att till allt urskuldande såga Er, att jag icke skulle lem- nat den fördel lyckan gifvit mig, om jag hade trott den nödvändig för min sålihet, och att jag utan tvifvel efterstråfvat hela verldens vålde, om jag va- rit likaså såker som den store Prinsen af Condé, att lyckas eller dö i ett så stort företag"»

Det var åfven kort före sin afresa, som Drott- ningen svarade Franska akademien, hvilken begårt hennes portråt och tackat henne för dess sändande, "Jag tviflar icke , skref hon till Akademiens leda- möter, att Ni ju ålsken mig i ensligheten, som Ni älskat mig på thronen. De vackra vettenskaperne, hvilka jag tänker odla i lugn och med den ledighet jag mig förbehåller, låta mig åfven tro, att Ni der någon gång skolen gifva mig del af edra arbeten, emedan de åro värdiga edert anseende 7 och nästan

7

alla skrifua på ett språk, som skall Mifva det fur* nånista i min enslighetf"

Man trodde i början att Christina skulle taga vågen direkte till Tyskland, och Konungen hade låtit utrusta en eskader af 12 linieskepp, för att föra henne till Wismar, Men hon förebar vindarnas o- stadighet, och vände sig mot Danmark. Då hon nå- gra dagar dröjde i Halmstad , skref hon till Gassen- di, att hon ansloge honom en pension och en guld- kedja* Brefvet var på latin, och slutades sålunda: "Jag vill, att ni sänder mig det tal ni nyligen hål- lit, så snart det lemnat pråssen , åfvensom de an- dra arbeten* hvilka ni sedermera lårer utgifvaf Må vål, och fortfar att visa mig samma vänskaps- tjenster, som fordom". Drottningen hade icke i sin svit mer ån fyra Svenska adelsman, som åt- följde henne utan att veta hvart hon årnade begif- va sig. Man skulle tro, att hon åfven sjelf var der- om okunnig, om man dömde af det valspråk hon tog: fata viam inv enient (odet skall visa mig vågen), och som hon sedan låt satta på en medalj, före- ställande en labyrint. Imellertid synes det som hen- nes plan redan då var bestämd, och att hon derom brefvexlat med Pimentel , som då befann sig % Nederlånderne vid Erke-Hertig Leopolds hof.

Når Christina anlåndt till Svenska gränsen ? erbjöds henne genom baron Linde, som å Cari, Gustafs vägnar åtföljt henne, ånnu en gång denne furstes hand. Hon svarade, att om hon hade haft lust att formåla sig, skulle hon gjort det under sin regering, och att Konungen var for mycket klok att behöfva hennes råd. Man påstår, att når hon farit Sfver en liten flod, som då utgjorde gränsen emellan Danrnark och Sverige, hade hon sagt: "Nu

år jag då åndtligen i frihet, och utur ett rike, dit jag hoppas aldrig återvända". Hon anlade strax mansdrågt på resan, och reste i Danmark, under namn af grefve Dohna c). Drottningen af Dan- mark förklädde sig for att se henne i ett posthus. Anländ till Hamburg den 10 Juli 1654, bodde hon hos en rik judisk bankier, vid namn Texeira, som hon kallade sin resident. Hon uppvaktades af sta- dens magistratspersoner. Når hon begifvit sig till kyrkan, höll Pastor Muller ett tal åfver texten om Arabiens Drottning, och gjorde deraf en till- ämpning på Nordens Drottning; han begåfvades med en vacker guldkedja. Når Christina gått ut- ur kyrkan fann man på den läktare hon setat, en ganska väl inbunden bok med forgyld snitt; det var en Virgilius, hvilken man strax bar till hen- ne, och som hon leende mottog. Hon skref från Hamburg ett bref till Konungen sin efterträdare, for att besvära honom att påminna sig de förbindelser han ingått ; "Ty jag år ofvertygad, sade hon i sitt bref, att man i Sverige icke stort lårer fråga efter, hvar- ken hvad jag g5r, eller hvad det blifver af mig/* Hon slutade med att försäkra honom, att hvad som ån måtte hända henne, skulle hon aldrig foretaga något emot Sveriges val.

*) Han var en af de adelsmän, som åtföljt henne. Fa- miljen Dohna är en af de äldsta i Tyskland, och räknar sin härkomst ända från Carl den Store, Den spridde sig i Preussen, Sweits och Sverige. I detta sista rike har den ingått lysande giften, och der upp- stigit till de förnämsta embeten. Den grefve Dohna, hvilkens namn Christina antagit, skickades någon tid efter såsom Svensk ambassadör till kongressen i Breda.

9 —

Från Hamburg reste Christina till Miinster, der hon besökte Jesuiter-skolan, och genomfor se- dan en del af Holland, I Dewenter steg hon af hos professor Gronovius, och tillbragte natten i hans bibliotek under samtal med honom: hon lemnade honom i dagbräckningen, och fortsatte sin resaf utan att af bida den utmärkta emottagning, magi- stratspersonerna beredde henne* Sedan hon genom- farit Utrecht, Amersfort och Amsterdam, anlände hon till Antwerpen, der hon gaf sig offentligt till- känna, och återtog fruntimmers-drågten : General- Guvérnören af Nederländerna , Erkehertig Leopold, aflade besök hos henne: hon emottog honom med de hedersbe visningar, hon trodde tillhöra hans vär- dighet; men hon vägrade att på. samma sätt emot* taga Prinsen af Condé, antingen derfore, att hon ansåg honom mindre nära thronen, eller för att läm- pa sig efter de på prinsen afundsamme Spaniorer- nes önskan. En dag blandade sig prinsen i hopen af dem, som uppfyllde Drottningens rum; "Jag vill se, sade han, denna qvinna, som så lätt öfvergifvit kronan, for hvilken vi andra slåss, och efter hvil- ken vi löpa hela vårt lif utan att kunna upphinna henne ! "Det möte Christina kort derefter hade med Condé, ställdes så till, att étiketten dervid ingen- ting kunde lida, och dessa tvenne namnkunniga per- soner, som i sin korrespondans öfverlemnat sig åt hela entusiasmen af en ömsidig beundran, talade vid hvarandra med liknöjdhet och tvång: de hin- drades af tillfälliga omständigheter, och funno sig ingendera i sin verkliga ställning. Det berättas, att Drottningen, i det hon nalkades prinsen, sade till honom: "Min Frände, hvem skulle för tie år sedan trott , att vi skulle träffat hvarandra i detta tillstånd?4' De känslor, som prinsens bedrifter och

— 10 —

stora egenskaper ingifvit Christina, bibehollos imel- lertid ännu i denna prinsessas hjerta, som sedan uppenbarade dem vid flere tillfållen,

Då det rykte, att Christina årnade bosåtta sig utrikes och åndra religion, vann allt större trovär- dighet i Sverige, beslöt senaten att låta göra hen- ne föreställningar. Man sände till henne grefve Tott, sona träffade henne i Antwerpen, och som, då han afbordade sig den honom å senatens vägnar uppdragna kommission, öfverlemnade henne åfven xekommendations-bref, addresserade, till hennes för- del, af Carl Gustaf till Konungarne af Frankrike och Spanien, Erkehertig Leopold och Ståthållaren i Holland. CiiFasTiNA svarade: att hon rördes af de bevis af deltagande, man ville gif va henne; men att, då allt var lugnt i Sverige, och Konungens rege- ring icke kunde fela i att underhålla detta lugn, såg hon icke , h var uti hon kunde vara nyttig för riket, der man utan tvifvel icke skulle afunda henne att draga fordel af den frihet, som hon förvårfvat pä en kronas bekostnad. Hvad rekommendations- bref- ven anginge, anmärkte hon; att hon af dem icke skulle g5ra något bruk, emedan hon smickrade sig, att hennes egen fortjenst och åran af hennes re- gering, skulle komma henne att väl emottagas öf- verallt, der hon reste: hon erhöll ock verkligen alltid af de regenter , hvilkas stater hon genomfor, hedersbevisningar , som kunde smickra henne; man bemötte henne såsom Brottning, och hofven gjorde till och med ingen svårighet vid att emottaga hen- nes ministrar och agenter.

Under sitt vistande i Antwerpen, åstundade Christina att tala vid Chanut , som då var Fransk Ambassadör i Hag* Han erhöll af sitt hof tillstånd

— 11 —

att göra denna resa, och emottogs af Drottningen med mycken ifver. Ehuru det under deras samtal icke varit fråga om politiska ämnen, utspridde man, efter am- bassadörens afresa, att lian gjort denna resa endast for att öfvertala Christina , att medverka till fredens återställande mellan Frankrike och Spanien, Cha- nut trodde sig böra skrifteligen bedja henne veder- lägga detta rykte, och den korrespondans som hår- uti ågde rum, fördes på ambassadorens sida med foglighet, men på Drottningens sida med bitter- het och partiskhet. Hvilken tillgifvenhet hon ån kanhända inom sig bibehöll för Frankrike, trodde Christina sig böra behaga Spanien, som smickrade henne med förledande löften; hon yttrade sig med föga försigtighet öfver Frankrikes politiska system, och nyttjade åfven uttryck, stridande mot den akt- ning, fhofven öfverenskommit att visa hvarandra i politiska tvister

Sedan Erkehertig Leopold förmått Drottningen att begifva sig till Briissel, höll hon ett offentligt intog i denna stad den 25 December 2654. Af en svaghet, svår att förena med hennes kunskaper och öfverlågsna förstånd, visade hon sig mera böjd. för sin värdighet och åfven för etiketten, efter sin afsågelse, ån då hon setat på thronen. Når hon icke mer ågde högsta makten i des verklighet , syn- tes hon så mycket sorgfålligare vilja bevara dess bild, och underhålla omkring sig detta höghetens blåndverk, som fäster mängdens blickar. Hon var mycket mån derom, i synnerhet vid alla tillfällen, då hon trodde att begreppet om hennes värdighet kunde gifva mera vigt åt hennes handlingssätt.

Se Arkenholtz, vid slutet af Första delen»

— 12 —i

v

Dagen efter sin ankomst till Briissel, begaf Drottningen sig till Ericehertigens palats , och gick med honom uti ett kabinett, der hon i hans, Pi- mentels, grefve Fuensaidagnas, grefve Montecuculis och dom Navarres närvaro , gjorde afsvårjelsen uti pater Guémés's hånder, som med Pimentel vistats i Sverige. Denna afsvårjelse borde ånnu hållas hem- lig; alla stadens kanoner lossades likväl, i det ögon- blick Drottningen slutat sin bikt och munken ut- talade aflösningerj. Den af Christina underskrifna akten, undertecknades åfven af de närvarande, och sändes till Rom att forvaras i ett Dominikaner » kloster.

Af några handlingar synes, att Christina haft samtal med Cartesius och Chanut angående katol- ska religionen. Man skulle likväl icke kunna tro, att desse tvenne, begge toleranta, män öfvertalat henne att ändra troslära. Chanut kan så mycket mindre åberopas, som han gaf Drottningen det råd, att sitta qvar på thronen, hvilket hon icke kunde gora, utan att bibehålla sitt rikes religion. Det är mera sannolikt, att Pimentel var den, spm bidrog till hennes beslut genom sina samtal, och i det han låt förklädda missionärer komma till Stockholm. Efter en Spaniors berättelse, var Jesuiten Gottfrid Fran- ken, predikant och almose-utdelare hos Spanska am- bassadoren i Köpenhamn Grefve Piobelledo, den första, som lärde Christina känna Katolska religio- nen under en resa, som han i denna afsigt gjorde till Sverige, och åtföljdes af missionärer, som an- lände under Pimentels beskydd, bland hvilka Do- minikanern Guémés utmärkte sig för sitt nit och sin klokhet. Efter en annan berättelse, var det Portugisiska Jesuiten Antonius Macedo, kommen med Portugisiske ministern, som år 1650 undervisa-

— 13 —

de Christina uti Romerska kyrkans dogmer och ce- remonier, och som, efter sin afresa från Sverige, lagade så, att man skickade två Jesuiter for att full- borda hans verk; desse voro, efter berättelsen, Pa- ter Franciscus Malines, som undervisade i Theolo- gien uti Turin, och Paul Cavati, Matheseos profes- sor i Rom.

Christinas religions-förändring synes desutom förnemligast blifvit bestämd genom hennes afsägel- se. I den nya och besynnerliga belägenhet hon fann sig försatt efter detta steg, ansåg hon sig otvifvel- aktigt såsom öfver de vanliga betänkligheter, hvil- ka hon en gång sjelf anförde till en Tysk furste, för att afböja honom från ett dylikt beslut. Hon var icke mera förbunden att redovisa sina tänkesätt för den nation, hon befriat från dess ed, och som samtyckt, att hon vore fri från allt beroende, af hvad namn som helst. När hon, i södra länderna, ville i lugn lefva för vitterheten och konsterna, kun- de hon icke bättre vinna sitt syftemål, än genom antagandet af dessa länders religion. Osäker, om icke händelserna skulle en dag förminska tillgån- garna från hennes fädernesland, tänkte hon utan tvifvel på att bespara sig andra, och kyrkans öfver- hufvud var i stånd att försäkra henne derom. Dess- utom öfverensståmde Katolska religons - öfningen , genom sin imponerande prakt, med Christinas in- billningskraft och karakter mera, än den prote- stantiska religions-öfningen. Dessa åtskilliga beve- kelsegrunder borde hafva mera välde öfver ett sin- ne, som längesedan var skildt från alla theologiska fördomar, och dessutom benågit för ovanliga beslut» Då hon i Rom läst ett ställe ur en bok, kallad: Historia om Drottningens af Sverige omvändelse? strök Christina under denna titel , och satte i bråd-

14

åen: "Den, som liar skrifvit derom, vet ingenting, och' den som vet det, har aldrig skrifvit något der- om.*)" Når en Jesuit sade henne i Löwen, att då hon blefve Katolik, skulle man satta henne bland helgonen jemte den Svenska St, Brigitta, svarade hon: "Jag tycker mera om, att man sätter mig bland de visa/"

Det var naturligt, att Katolikerne skulle anse religions-för ändring en hos den store Gustafs dotter- såsom en triumf för kyrkan» Denna förändring syntes dem en himnielens ingifvelse, och det var i deras ögon enda orsaken till det offer Drottningen gjort, då hon afsade sig kronan» Den ringa ifver, som den nyss omvända i början visade, var icke nå- got stöd för denna mening» Protestanterne förde en bitter klagan, och beskylde Drottningen att haf- va för rå dt skuggan af den monark, från hvilken hon erhållit lifvet, och som uppoffrat sig för Protestan- tismens sak. Några af deras theologér beskylde hen- ne for skrymteri; andre påstodo, att hon var indif- ferentist. Når tidningen om hennes afsvårjelse

-) Detta drag berättas i Bjornflähh Refor, I Del. p« 529. Den ifrågavarande boken är författad af Cam- puzanO) en eljes föga känd skribent. Christinas anmärkning i brädden är på italienska: CM la scrttta no la 5/1, e cbi la sa, no Vha mai scritta* Arkenholtz har samlat mänga citationer och berättelser om Chri- stinas förändring af religion och hennes viftande i Briissei; men det är svårt att deraf draga några säkra slutsatser, Jag har flere gånger ragit min tillflykt till Fants Svenska Historia, till Svenska öfversätrarens notervid Christinas Lefverne på Tyska af Schröck, till de i Sverige förvarade traditioner, och Cuhns dissertation på Tyska,

%

kommit till Sverige, tog man de strängaste matt och steg till bibehållande af landets religion, och det blef Svenskarna vid ganska svåra straff, förbudit att bevista fremmande presters kyrkor. De mest intoleranta doktorerne angrepo biskopen Matthiae, och påstodo, att det var han, som, under Drottnin- gens uppfostran, ingifvit henne farliga grundsatser» Biskopen skr ef till Christina ett hr ef, h var uti han tadlade hennes steg, likväl med en mot hennes ka- rakter svarande foglighet , och uppmuntrade henne att arbeta på de Kristnas förening, och når landets presterskap k nyo oroat honom, nedlade han sitt biskops-embete. Drottningen, som redan var i Ita- lien, tog den största del uti hans ode, och skickade honom en betydlig penninge-summa.

Ehuru Christinas steg icke offentligt blifvit för- kunnadt i Briissel, var det kåndt af hofvet och flere andra personer. Man fördubblade sin ifver för den namnkunniga utländska damen, och slösade på henne årebetygelser och högtidligheter» Hon bodde i Erke- hertigens palats; baler, spektakler, tornerspel, jagt, omvexlade med hvarandra. Oaktadt kriget med Spanien, tillåt kardinal Mazarin en tropp komedi- anter resa till Briissel? for att spela Franska, Spanska och Italienska pjeser. Pimentel var själen uti dessa nöjen, och kryddade dem med det mest förfinade smicker. Flere lårde begåfvo sig till Drottningen, och Gassendi skickade henne ett bref, hvaruti han lyckönskade henne till det beslut hon fattat, att afstå thronen för att odla vettenskaperna. Henrik Thomas Chiflet, som hos henne blifvit rekommen- derad , antog hon i sin tjenst såsom hof-predikanr, Hon bjöd Ménage att komma till Briissel, "Jag har, skref hon till honom, gjort halfva vågen, och den tillgifvenhet jag har för er, förtjenar vål, att ni

16 —

gör det återstående"» Men Ménage, som icke kunde resolvera sig att lemna sitt ställe, eller af andra skål, ursäktade sig, och reste icke. Bourdelot, som an- målte sig, skickade Christina tillbaka , med utlåtan- de, att hon icke behöfde någon låkare. Vossius, som åter kommit i nåd hos henne, återvann hennes for- troende till den grad, att hon uppdrog åt honom att i ordningstålla hennes bibliotek, som anlåndt till Antwerpen. Man påstår att Vossius betjenat sig af tillfället, for att tillegna sig flere dyrbara verk, åfvensom vigtiga manuskripter; och att biblio- teket, som redan var plundra dt, då man hastigt in- packade det i Stockholm, blef det ånnu mer i Ne- derländerna, der andra foremål, genom nyhetens behag, fängslade Drottningens uppmärksamhet.

De nojeh, hvaraf Christina dageligeii omgafs, deii förströelse uti hvilken hon lefde och de rök- verk, smickret beständigt slösade på henne vid hof- vet, forsatte henne i ett slags yrsel. Hon gaf in- tet prof af detta nit, som man väntar af de nyss omvända; hon glömde ibland sin värdighet, och oroade, genom ett obetänksamt och lättsinnigt upp- förande, dem, som värderade hennes stora talanger. Utan smak för alla alfvarsamma omsorger, alla jem- na syselsåttningar, och, då hon ville njuta hela full- heten af det oberoende hon nyligen förvårfvat, fann hon endast behag uti förströelsen, och sökte blott omvexla sina nöjen. Man skulle sagt, att hon, und~ sluppen ett långt slafveri, ville göra sig derföre skadeslös, i det hon tygellöst öfverlemiiade sig fri- heten till pris: hon yttrade i ett bref till fröken Sparre : "Med ett ord, jag hor icke mera någon predikan; jag föraktar alla oratorer : utom hvad Salomon talar 7 år allt det öfriga icke annat ån dår- skap,

— 17

skap , ty livar och en bör lefva nöjd, då han åter, dricker och sjunger*"

Imellertid hvåssade satiren sina pilar. De o- fördelaktiga rykten man utspridde och det skåmt man tillåt sig trycka, framträngde ånda till Sverige, och väckte i detta rike en stor sensation: Drott- ningen, derom underrättad, kom utur sin förtjus- ning och återfick sin fordna karakter. Själar af en högre styrka, gifva blott af förhastande vika för de villor, som förnedra och förderfva allmanna sjå- lar; det år en flyktig gård, som de gålda åt jnéiisk- liga svagheten, men hvarifrån en adel stolthet snart befriar dem. Drottningen skref till Konung Carl Gustaf och Riks-Drotsen grefve Brahe, för att rätt- färdiga sig och gifva tillkänna det varde hon satte på allmänna opinionen, och synnerligen på sin na- tions aktning. Når hon i Maj månad 1655 erhöll tidningen om sin mors, Enke-Drottningen Maria Eleonoras död, afstod hon från alla hofvets nöjen, och drog sig, under tre veckor, tillbaka på landet.

Kort förut dog Rikskansleren Oxenstierna i sjuttie års ålder. Han fick ett feber-anfall under det ha n var i Rådet, och man förmådde honom med yttersta möda att lemna sessionen, för att begifva sig hem. Han hade alltid sagt, att han skulle dö under sitt arbete, och sådant blef verkligen hans slut. Carl Gtjstaf, som gjorde rättvisa åt lians sto- ra egenskaper, ehuru han haft att beklaga sig öf- ver honom före sitt uppstigande på thrcnen, besökte honom och talade vid honom med rörelse. Riks- kansleren öfverlemnade Konungen, såsom ett åmin- nelse-tecken, den ring Ludvig XIII gifvit honom "under hans vistande i Frankrik-e 5 han testamente- Dr. Christinas Hist. II Del a.

— 18 —

rade sin dotter denne konungs porirat, hvarmed han begåfvades vid samma tillfälle, Hans dod var stilla ocli fridsam; allmän saknad följde honörn i grafven, och Konungen bevistade hans likbegån- gelse. Annu i sina sista stunder sysselsattes han ined Christina, som han med sorg sett nedstiga af thronen: sedan han frågat efter tidningar om den- nä prinsessa, och förnummit omständigheterna a£ hennes resa, sade han: "Jag har förespått det, hon skall ångra sig . , . Men, tillade han med en djup suck, hon år likväl den store Gustafs dotter/' Riks- kansler en Qxenstjerna var en af de utmärkt as te statsman, historien omförmålér. Yi hafve, under loppet af detta arbete, gjort hans talanger, hans dygder och märkvärdiga handlingar kända? utan att dölja hans svagheter; efterverlden tänker icke ens på de senare, gå ypperliga och förvånande voro de förra. Hans djupa vishet, hans moget öfverlag- da och kraftfulla råd kändes och värderades i hela Europa. Konung Johan i Portugal, öfversände ho- nom ett bref , der uti han sade sig afundas Drottnin- gen af Sverige, att hafva en så upplyst, trogen och redlig minister. Fastän hon stundom missunnade honom hans inflytande, erkände hon alltid, att hon hos honom stod i de största förbindelser, och hedrade hans minne, i det hon i sina samtal och bref talade om honom, såsom den största statsman och skickli- gaste riksföreståndare. #) ■

Enligt Whitlocks berättelse i sina tnemoirc$% var Oxcnstjerna en stor och vacker man, med en al f var- sam men qvick uppsyn, och förenande värdighet med höflighet i uppförandet. Enkel i sitt hus, omgaf han sig med en vördnadsbjudande prakt vid högtidliga tillfällen, då hans embete kallade honom att synas of. fentligt. När han anade besök hos Whitlcck3 ankom

- 19 —

Efter flere månaders vistande i Briissel, förmåd- de jbtottningan sig att lernna denm sta'd# Nyhe- tens blåiidverk hade försvunnit, och Nederländerna kunde icke tillfridsstålla hennes njgirigheL

Redan långe kastade hon ögonen åt det skona Italien, och åt denna stad, årans och maktens min- nesvård, snillets och konsternas uråldriga fädernes- land, residens for kyrkans öfverhttfvud och medel- punkten för de Kristnas mest förblandande réligioni I denna ryktbara stad, i Rönn var det, som hon tänkte satta sig ned. Utom de adla njutningar, som denna vistelseort lofvade henne, kunde hon der finna en i sin ställning synnerlig fördeK For stolt ccli ånnu för mån om de rättigheter , hon sjelf län- ge hade utöfvat, fruktade hon tvifvelsutan att gjfva sig under en fremmande regents välde, och föröd- mjuka sig under hans beskydd, I Rom var det kyrkans öfverhufvud, somutöfvade makten, och ^e- nom erkännande af denna makt, uppfyllde Drott- ningen en vördnadspligt för den religion, hon nyss antagit, åfvensom för den verldsiiga myndigheten:

han till denne ambassadör i en med sex h'å tar for* spänd vagn, och åtföljd af to!f adelsman. Man ti fa. skri f ver Oxens t je i*na senare delen af Cbemnitz I~J ; s t o - tia om Tyska kriget, och påstår, att det var han, som förskaffade samme historieskrifvare materrauer till det arbete han ulgaf, under namn af Hippofous a La* pide. Kansleren är dessutom känd såsom författare till flere andra tryckte arbeten, hvaraf det ena är en Berättelse om Gustaf Adolphs Ungdom. Man förvarar i manuskript en stor mängd af hans handlingar och bref i arklverna i Stockh. och på Tid o Gods, hvar* af han var ägare» Se Stjernmans Bihlmbcea Szthoo. thka% 2 del. p. 39 och följ. •

20 —

det var en handling af religiös undergifvenhet, som talade till fordel for hennes nit, och öfverensståmde med hennes årelystnad»

Alexander VII, som då innehade Påfveliga sto- len, förnam med glädje, att Christina hade for af- sigt att begifva sig till Rom. Han underrättade kardinals-kollegiet derom uti ett ganska utstuderadt tal, och glömde ingenting, for att låta mår ka, att han varit ensam verkande till Drottningens omvändelse. "Det fanns ingen,46 såger kardinal de Retz, som då befann sig i Rom och var närvarande vid kardinals- kollegiets sammankomst/4 det fanns ingen, som icke var ganska vål underrättad om motsatsen, och cl öm in en till den verkan, ett så illa förstådt skryt, foord^ åstadkomma. Det lårer icke blifva er svårt att begripa, att detta Hans Helighets uppförande icke borde gifva mig något högt begrepp, om hvad jag kunde hoppas af hans beskydd, och jag markte för öfrigt, om få dagar, att hans svaghet för stora sa- ker ökades i mån af hans böjelse för de små.44 Oak- tadt hans moraliska och religiösa uppförande skyd- dades för all tillvitelse, gaf Alexander VII verkli- gen ofta sig en betydenhet, som han icke var i stånd att underhålla. 9 Envis och obeveklig i mindre bety- dande omständigheter, var han i stora saker under den rol han åtagit sig. Hans sinne höjdes icke till den sanna stoltheten och det verkliga modet, och han blottställde sig mer ån en gång för smådelsens åtlöje, genom sina stridiga skål och anspråk.

Sedan hon gjort vackra föråringar åt Erkeher- tigen och hofvets utmårktaste personer, afreste Drottningen med en svit af tvåhundrade personer, bland hvilka voro Svenskar, Nederlåndare, Spani- or er och Italienare» Erkehertigen, åtföljd af ett

— 21

stort antal förnäma herrar och damer, ledsagade henne ånda till två mil från Briissel. I Frankfurt emottog hon besök af flere Tyska furstar. Efter nå- gra berättelser, träffade hon åfven i denna stad Carl II af England, som på det högsta bemödade sig att komma på thronen, medan hon lyckönskade sig att hafva nedstigit från densamma* Uti Augs- burg visade man henne på rådhuset ett bord, vid hvilket hennes far Gustaf Adolph hade tagit mid- dag; hon blef rörd och fällde tårar- Når hon tog vågen till Tyrolen, skref hon till Er k e hertigen af Inspruck, för att förekomma honom om sin an- komst. Erkehertigen var emot henne, och förde henne med stor ståt till Inspruck, der hon vänta- des af Påfvens nuntie, Lukas Holstenius. Det var en lärd Hamburgare, som hade ändrat religion, blifvit St. Petri kanonikus, förste Apostolisk nota- rie och Vatikansk bibliotekarie. Han hade sig upp- dragit att, å Alexander VII:s vägnar, mottaga Chri- stinas offentliga trosbekännelse. Denna ceremoni skedde i dom -kyrkan, dit Drottningen ledsagades af Erkehertigen. En Tysk Jesuit höll en predikan ofver dessa Skriftens ord : Hor, dotter! se uppå och boj ditt öra: förgät ditt folk och din faders hus. Hvilken rörelse Drottningen ån måtte erfara, då hon hörde dessa ord, förstod hon att dölja den och visade det största lugn. Den religiösa ceremo- nien följdes af fester , illuminationer och spek- takler *)«

Cbevreau berättar, att Christina sade, i det hon gick ut från teatern: 6tDet är billigt, att de spela för mig en komedi, sedan jag för dem spelt en farssc<« Detta infall bade i alla hänseenden varit ganska illa passande , och man har orsak att tro, att det blifvit påfunnit af snaädelsen.

!3I2

Under sitt vistande i Inspruck, skref Drpttningen till Kon uns: Carl Gustaf, för att gifva honom del af fin religions förändring"» Hennes bref var författadt i ganska afmåtta termer. "Jag bar lyckligt anlåndt Ii it, skref hon, der jag f ått Mans Helighets tillåtelse och befallning att- förklara mig, for hvad jag långe varit. Jag har skattat mi.g\ lycklig att lyda honom, och värderat denna åra högre , ån att herrska öfver de mäktiga stater Ni innehafver. Ni bor gilla den- na handling, emedan den år Er fördelaktig och liar icke förändrat den kårlek, jag år skyldig Sveri- ge, eller de vänskapliga tänkesätt jag alltid haft for Er45. Dagen derefter skref hon till Påfven, för att för honom uttrycka sin undergifvenhet och oinskränkta tillgifvenhet: "Slutligen hunnen det mål, jag så mycket åstundat, att se mig upptagen i vår heliga Romerska Katolska kyrkas sköte , har jag icke velat underlåta, att deraf gifva Eders Helighet del, och att förklara min tacksamhet för de gyn- nande befallningar, h varmed jag bl if vit hedrad. Jag har låtit hela verlden se , att jag, for att lyda Eders Helighet, med största glädje öfvergifvit det yifce, dtr vördnaden för Er råknäs bland oförlåt- liga synder, och jag har åsidosatt all niensklig akt- niii-Z for att vi^a, det jag vårderar åran att lyda Er högre, ån den skönaste thron. Jag bönfaller hos E- der- Helighet, att emottaga mig sådan jag år, afklådd all storhet, med samma faderliga tillgifvenhet mig hittills blifvit förunnad På detta sått förstod

denna eljes så stolta och om sin värdighet måna furstinifa, att understundom foga sig efter konjunk- turerna , och listigt smickra dem, hon ville tillvin, na sig. -;-

®) Öfversatt från Italienskan*

Drottningen lämnade Xnspruck, sedan hon uppe., hållit sig der i åtta dagar, och tog vågen till Tri^ den t. Sedan hon genomrest en del af Venedigs stater, begaf hon sig till Mantua, och ingick i Påfvens stater den 21 November $655. Fyra nuii- tier kömrno henne till mötes, och öfverleinnade henne ett Påfveligt bref, hvaruti Hans Helighet yt- trade sin önskan, att snart få se henne i Rom. Förc| uti Påfvens vagnar, passerade hon Ferrara, Bologna* Pesaro och Ancona , Når hon bl ef varse tornen af Notre-Dams kyrkan i St. Loretto, steg hon ur och gjorde flere knäböjningar- Anländ till staden, af- hörde hon messan % och lade vid foten af clen heliga Jungfruns bild, en krona och en spira» prydda med 563 diamanter och 160 åkta perlor, på en af dem fanns, som man sade, Jungfru Marias bild, fö- reställd af naturen. Hon genomreste ånnu flere. ståder, och emottogs öfver allt med de största are- betygelser* Under hela vågen gaf man för henne fester, uppreste triumf bågar, och folket kom hop- tals henne till mötes. I Olgietta, omkring nie mil från Rom, fann hon tvenne Legater a låter e 'Q, med, en stor svit. Hon satte sig längst in uti vagnen^ och legaterna fram till. Den x-g December, kloc- kan 8 om aftonen, for hon in uti Rom, genom Por- ta Pertus a? inkognito^ enligt ceremonielet, Pvlen alla gator voro upplyste af en myckenhet facklor, och uppfyllda af en niångd folk. Öfversten för Sweitser- gardet^ som kom före Drottningen i spetsen för ett detaschement , beledsagade henne till Vatikanen, der hon fick mycket rikt prydda Tum. Når hon såg facklorna och folkets rörelse, frågade hon:.

Qj- Påfveligt sändebud tu\ Kristna furstar eller mötcr^ som är kardinal.

— 24 — •

"Det år då så man inkognito reser in i Rom"? De två kardinal-legaterna presenterade henne till audiens hos Påfven, för hvilken hon nedböjde sig tre gånger, i det hon kysste hans hånder och toffel. Den Helige Fadren uppreste henne, och bjöd hennesåt- ta si°j på en gyllene kongl. stol. f.fter ett kort samtal, återvände Drottningen till sina rum. Hon. blef ånnu en gång införd till Påfven, som gjorde h^nne ett åter-besök, Christinas första omsorg, se- dan hon tagit någon hviia, var att låta visa sig Vatikanska biblioteket.

S^dan flere dagar forflutit uti ceremonier och koncerter, håll Drottningen ett offentligt intåg. Processionen, utgörande en mångd personer af alla klasser, passerade genom porten del popolo ; Christi- na var klädd som amazon, och red efter m ann ers sått på en hvit håst. I staden voro alla troppar un- der vapen; triumfbågar, beklådningar och blom- sterkransar prydde vågen; grupper af musikanter f fördelta hår och der, låt trumpetstycken genljuda, som tid efter annan besvarades af artilleri-salvor. Romerska fruntimren, klådda i deras rikaste pryd- nad, sutto i amfiteater. Ingenting försummades att upphöja glansen af denna fest , och man trodde sig se dessa verldsinkraktares segertåg , hviika åter- ko mm o i den stora staden , sedan de vunnit segrens lagrar. Processionen gick till St* Peters kyrka; det höga clereciet emottog Drottningen vid ingången till kyrkan, och förde henne till hög-altaret och der- ifrån till Påfvens kapell, hvarest han gaf henne konfirmations-sakramentet, Hon lade, vid detta till- fälle, till Christina namnet Alessandra.

Når allt, enligt Romerska ceremonielet, blifvit tillbörligen iakttagit, kunde Christina tillf ridsstålla

25 —

sin önskan, att ]åra kånna Rom Med ifver betrak- tade hon de märkvärdiga föremål, som skilja denna stad från alla andre. Begåfvad ined en liflig inbill- ningskraft och ett godt historiskt minne , betraktade hon, med den hånryckning stora själar erfara vid stora saker, dessa byggnader, dessa monumenter, åldre och nyare konstens master-verk, och de maje- ståtliga ruiner, som med en imponerande vältalig- het ånnu återkalla ryktbara namn och hjeltemodiga gerningar. Dt^tta ådla och sanna uttryck hos en a£ Augusti tids första skalder: Possis urbe Koma ni- hil visere majus: Qlu kan icke se något större ån. staden Rom,} återkom för hennes minne, och för att gifva ett lysande prof af sin beundran, låt hon gravera dem på en medalj, som föreställde på ena siäan hennes hufvud med en lagerkrona, och på den andra, staden Rom under skapnad af en sit- tande qvinna, som håller i sin hand en bild af se- grem Således hamnades en Nordens Drottning det våld, som fordom begåtts af från * samma länder komne barbarer, och bevisade, att de fria konsterna,, genom en lycklig förändring, öfverstigit sina forn- tida gränser, för att sprida sig i polcirkelns regioner.

Roms innebyggare förvånades ofver de kun- skaper Christina ådagalade , då hon besökte monu- xnenterne, palatsen och kyrkorna, hennes genom- trängande förstånd orh lifliga samt qvicka infållen väckte icke mindre förundran. Påfven hade låtit beledsaga henne af några kardinaler, för att lära henne kanna de af statyer och målningar märk- värdiga stållen. Når hen såg Sanningens staty af Riddaren Bernin , utropade hon? "O/ la bella cosau! "Lofvad vare Gud, sade en af Kardinalerne , att Eders Majeståt beundrar sanningen, som personer

— 26 ~*

af eder rang så sällan älska". "Det tror jag val, svarade Drottningen, det år derföre, att alla san- ningar år o icke af marmor", Når hon kom till vishets-collegium , höllo professorerne föreläsningar i hennes närvaro. I collegium de propaganda fide, ■undersökte hon med största noggranhet det skona tryckeriet för tjugetvå språk, der man genast tryck- te dessa ord: Måtte Christina evigt lefva, på Latin, Grekiska, Arabiska, Kaldeiska, Årmenianska och Koptiska. De lyckönskningar, som på tjugetvå språk gjordes henne af eleverne, blefvo på Påfvens befall- ning tryckta, och utkom m o under denna titel : Språ- kens enighet till Christinas beröm. Når hon begaf sig til Capitolium, blef hon der emottagen med mycken ståt, och en inskription till hennes åra, graverades der på ganska vacker marmor.

Ifrån en annan sida iakttog man alla Brottnin- gens steg, och samlade begärligt alla anekdoter från hennes hof* Folket förundrades öfver hennes upp- förande i kyrkorna ; hon talade, under messan, med kardinalerne, och tillåt sig ibland högljudda skratt. Då Påfven en dag mårkt detta, sånde han henne en rosenkrans, och låt förmana henne att begagna den i sina böner; men hon sade, vid utgåendet ur kyrkan, till dem, som åtföljde henne, att hon som Katolik icke ville vara samvetsgrann i sina reli- gionspligter (catholique anx gr alns du rosaire). Man roade sig mycket bland allmänheten åt den passion, kardinal Colonna fattat för henne. Påfven, som derom bli f vit underrättad, befalite kardinalen att lemna staden, i det han sade honom, att Drott- j ningen icke kommit för att bliiva skymfad. Roms höga familjer, som gjort betydliga omkostnader för Christinas emottagande-, voro icke nöjda med der

27

bemötande denna furstinna visade dein, och hotade att hamnas, i det de på promenaderne, genom mas? hårade personer, gåfvo henne bitande infall. Hon förebar såsom ursäkt, att hon icke kånde sedvanor- na i Rom, och tystade småningom missnöjet der- igenom, att hon lempade sig efter o instan dighe- terna^;.

Sedan Farnesiska palatset blifvit tillredt att e- mottaga Drottningen, lemnade hon Vatikanen. Hen- nes nya boning blef snurt en helgedom för vetten- skaper, vitterhet och konster. Italien ågde icke mera med Tasso och Ariost jemförliga skalder ; hon hade ej mer så utmärkta konstnärer som Michael Angeio och Raphael; men smaken för vitterhet en och de sköna konsterna hade ånnu icke utslocknat i detta land, der så lyckliga inflytanden bidrog© att underhålla den. Forntidens dyrbara lemningar7 och de höga minnen som af dem återkallades, un- derhöllo ifvern för lår da undersökningar, och flere mån af en ypperlig talang upplifvade fornåldern i deras lårda arbeten, De fysiska och matematiska vettenskaperne odlades med framgång, Italiens lär- de tåfiade med Frankrikes, Tysklands och Eng- lands, för att öka upptäckterna cch utbreda natu- rens kännedom. Chejstina mottog i sitt palats mån, som voro kånde för deras insigter, talanger cch arbeten, Den 24 januari 1656 invigde hon der en akademi , till hvilken hon antog ett visst antal personer, dem hon mera särdeles ville utmärka* Sammankomsterne egnades åt vittra samtal och lås- ningar i åtskilliga moraliska och vettenskapliga åmnen; de slutades vanligen med koncerter? soni exeqverades af Roms hasta musici*

Se Arkenkoltz** memoires^ i slutet af i:sta deleH»

For att gora Påfven ett nöje, tog Christina i sin tjenst flere Italienare, och skickade tillbaka några Spaniorer, som hon haft med sig från Briissel. Hon syntes äfven vilja nårma sig till Frankrike, och satte sig i relation med dess ambassadör Ly- onne. Tvenne missnöjde Spaniorer, som vid detta tillfälle utgifvit en smådeskrift, blefvo arresterade. Hela Spanska partiet upprördes/ och kardinalerna blefvo till och med oense. Man talade om en sam- xnangaddning emot Drottningen, som klagade för Påfven och förklarade, att hon underhölle vänskap med hvem henne godt syntes. Hon återsände från sitt hof en Spansk adelsman don Antonio de Cué- va, och Pimentel föll äfven i onåd, Det är anled- ning att tro, det Drottningen, som tänkte på en resa till Frankrike, var glad att förskaffa sig ett godt bemötande i detta rike, och att hon begagna- de tillfället af Spaniorernes obetänksamma uppfö- rande, för att ernå sitt ändamål, utari att man skulle kunna beskylla henne för lättsinne eller ostadighet.

Ehuru Frankrike ånnu icke var hvad det blef sedan, då Ludvig XIV sjelf tog rikstömmarna, fä- stade det redan Europas blickar, och tilldrog sig utländningar, som sökte kunskaper och lärdom, för- enade med belefvenhet och smak. Richelieu hade, genom sin politik, och Condé, genom sina hjelte- dater, gifvit det sin rang bland de andra staterna. Sedan Frans I:s regering hade vitterhet och konster gjort beständiga framsteg., Montagne, Cartesius och Gassendi hade upplyftat sig till de högsta be- grepp i moralen och filosofien; Pascal hade gifvit den obundna stilen sin bildning, och skaldekonsten hade af Corneille fått den största höjd. I samman- lefnaden herrskade redan behagen, belefvenheten och derma umgånges-ton? som forstår att ofver alla

29 —

ämnen utbreda snillets och inbillningens skönheter. Franska språket började användas i kabinetterna och vid hofven, och Frankrikes seder och bruk ut- spridde sig i alla länder.

Flere familjer reste ut på landet, emedan en smittsam sjukdom yppat sig i Rom. Drottningen blef åfven orolig, och valde detta tillfälle, for att göra en resa till Frankrike. När kriget, som nyss utbrustit mellan Sverige och Polen, förorsakade dröjsmål i utbetalningen af hennes årliga inkomst, pantsatte hon en del af sina juveler for 520,000 du- kater. Påfven gaf henne, vid afresan, sin välsig- nelse, och bjöd henne att återkomma till Rom. Se- dan hon till häst begifvit sig till Civita Vecchia, åt- följd af ett stort antal personer af de första hus i Rom, steg hon om bord på en Romersk galer. Man ville i Genua icke tillåta henne landstiga för den sjukdoms skull, som herrskade i kyrkostaten; man låt dock betyga henne sin vördnad och skickade henne vackra föråringar. Anländ till Marseille i Augusti månad 1656, och utan svårighet insläppt i hamnen, emottogs hon af Hertigen af Guise, som hofvet såndt henne till mötes, och blef ganska nöjd att träffa en af Frankrikes herrar, då förtiden den utmärktaste för artigheten i sina maner och gåfvan att representera sig med en lysande värdighet, Chri- stina visade sig åfven ganska rörd vid ErkeBiskoppens i Aix, kardinal Grimaldis uppmärksamhet, som, för att hålla tal till henne och beledsaga henne uti staden, hade valt den lärde Herbelot, hvilkens ar- beten hon mycket värderad©. Man ser af emottag- nings-ceremonielet, som finnes i några tidens hand- lingar, att Konungen af Frankrike ville, det Chri- stina öfver allt skulle emottagas med samma åre- betygelser, som visades honom sjelf. Uti de städer;

%Q m*m

hon passerade, Boll man fal till henne, lemnade lieniie nycklarne och gaf henne lysande högtidliga heter. Når poeten Boissat, som lagt sig på gudak- låghet, hade uti Vienne i Dauphiné dedicerat henne ett tal öfver yttersta domen och verldens förakt, sade hon: ''Det år icke den Boissat jag känner; det år en predikare^ som lånar hans namn;" och hon ville icke mera återse honom. Sedan hon passerat- Lyon, Dijon, Auxerre? anlände hon den^j. Septem- ber till Fontainebleau. Prinsessan af Montpensier hade, med Konungens tillstånd, varit emot henne, och det var ett intressant möte mellan Henrik lY:s sondotter och Gustaf Adolphs dotter. Begge hegåf- vade med mycket snille, och ägande i sin karakter mer ån ett likhets-drag, voro de i stånd att vårdera Ii var andra. Christinas vext och -uttrycksfulla an- letsdrag intogo prinsessan Montpensier, oaktadt be- synnerligheten af hennes drågt. De voro tillsam- mans på komedien, och på ett vatten-fyrverkeri : -på komedien uttryckte Drottningen helt fritt och otvunget den verkan, de skona stållena gjorde på Iienne, nyttjande de kraftigaste uttryck och gjorde på sin stol rörelser, som förvånade de närvarande. Når raketerna vid fyrverkeriet kommo mycket nära åskådarne, bl ef prinsessan rådd. "Hvad, sade Christina, en prinsessa, som sett döden i ögonen och utfört så- sköna bedrifter, blifver rådd." Prin- sessan svarade, att hon endast var tapper vid åsy- nen af döden, och att det var henne nog, Chri- stina tillade, att den högsta önskan hon i verlden ågt, var att befinna sig i en batalj ; att hon vore icke nöjd forr ån detta inträffat, och mycket afan- dades prinsen af Condé allt hvad han gjort» Flere damer kommo att helsa Drottningen vid Fontaine- bleau, och gingo, då de nalkades, fram för att om-

— SI —

famna henne; hon blef stött ofver denna förtrolig- het. "Hvilkén ifver, sade hon, hafva då dessa da- mer att omfamna mig? År det derföre, att jag lik- nar en man?45

Christina Lade passerat Frankrike midt under fester och vördnads-offer. Nya årebetygelser vän- tade denna Prinsessa, som förenade så många ovan- liga egenskaper, som åiinu herrskade genom mak~ ten af sitt snille och sin karakter, hvilkens svag- heter och besynnerligheter glömdes vid minnet af hennes regerings åra, och som, under denna rege- ring, gjort Frankrike vigtiga tjenster* Hofvet ville, att hon i Paris skulle hålla ett offentligt intåg, likt Kejsar Carl V:s. Den 8 September om mor- gonen, utgick från staden öfver 16000 man Pari- sisiska soldater och 10,000 man rytteri till Conflans, der Drottningen haft nattläger: den rikaste ståt cch prakt lyste i kläder, hos manskapet och anfö- rarnes samt ryttames hästar, Guvernören i Paris, Marskalken de 1'Höpital, kommenderande cortégen, omgifven af ivra pager, sin kapiten cch trettio af sin vakt. Drottningen begaf sig på vågen kloc- kan 5 5 hon satt i en öppen kalesch , och re- ste mycket långsamt för den stora folkmängds skull, som var på vågen : efter några ögonblicks hvila i Vincennes, begaf hon sig till St» Man- de, der hon, efter en kort aftonmåltid , satte sig till häst. Flon bar en med svarta fjedrar pryd hatt, en manskrage, men ingen värja, en lif- råck med guld- och silfvergaloner : hästen, på h vil- ken hon red, var hvit och ganska rikt sadlad. Vid barriären, höll mairen till henne ett tal, och. lem- nade henne, under knäfall, stadens nycklar; hon befallde honom genast stiga opp. Kongl. Sweitser- gardet beledsagade henne till porten Stf Aatoijie

52 —

under en af fyra stadens embetsmån buren him- mel. Hon saluterades af kanonerna från Bastiljen* Arsenalen och Boulevarden. Mot klockan half 8 om aftonen, inkom hon på St. Åntoine-gatan sedan hon varit mer ån fyra timmar på vågen, sä stor var den församlade folkmängden : bon passe- rade öfver place Rcyale, cch hegaf sig vid facklor till Notre-Dame kyrkan. Kapitlet emottog henne två famnar från dörren och man sjöng Te Deum. Vid utgåendet ur kyrkan, steg Drottningen opp i en kalesch, och ledsagades till Louvern, der hon fann på Konungens befallning tillredda rum. Mer ån 000,000 personer ha de denna dag utgUt från Paris; alla gator, der cortég-n passerade, omgåfvos af folk, på sjelfva gatan, i f -nstren och på läktare. Man anmärkte, att Christina icke visade någon bestört- ning, och syntes till och med något liknöjd : hon var från sin spädaste barndom van vid uppvaktnin- gar och vördnad sdffer* uFörsyneri, säger hon sjelf i ett af sina arbeten, har låtit mig födas omgifven af lagrar och palmer; jag sof i deras skuggas hägn cch min första sömn omgafs af troféer. Segern och lyckan tycktes skämta med mi?. Med ett ord, tb rö- nen var min vagga; och jag var knappt född, förr ån jag måste uppstiga på den. Konungen, min fat der, sammankallade derföre rikets ständer få måna- der derefter: han låt mig hyllas, och Sverige till- bad mig knåböjande, redan i min vagga. u

Drottningen af England gjorde besök hos Chri- stina ; parlamentet, räntekammaren, universitetet i Paris, flere andra korpser och ambassadörer lyck- önskade henne.eJ Franska Akademien inställde sig

i

*) Det berätta^ att en Teologie Doktor, i sitt tal till Christina, uttryckte sig, med allusion på hennes ora«

35 —

sin ordning, och den namnkunnige Patric höll ett tal, der man med undantag af några allmänna tan- kar och smaklösa uttryck, finner stål len, märkvär- diga, för deras förträfflighet och höghet.

"Eders Majeståt, sade talaren, har förmått i sin spädaste ungdom? omgifven af allt, som kan forleda och förvekliga själen, hon har förmått, såger jag, att emotstå sirenernas sång, och vånda sig på vis- hetens studium. Hvilka förvånande framsteg! Tillåt mig såga, att om det icke länder till eder åra, skall det landa till edert sekels prydnad* Språ- kens kännedom, h var på vi använde dagar och nät- ter och vår behagligaste ålder, har icke varit annat ån eder barndoms nöje. De vackra vettenskaperna hafva inga blomster, inga frukter, dem eclra kong- liga händer icke plockat. Uti kunskapernas hela omkrets gifves intet, som edert vidsträckta förstånd icke genomträngt. Ni har gjort hvad få mån kun- nat göra, hvad något ungt fruntimmer eller någon qvinna aldrig vågat forsöka* och detta allt, nästan vid första stunderna af eder lefnad; detta allt, midi under edert hofs prakt och konungslighetens' alla hinder. "

- Drottningen uppvaktades åfven af en societet vittra mån och snillen, som begärt audiens och tillåtelse att hålla ett tal* Smickret år håruti slö- sadt. Några ställen förtjena dock att utmärkas, och Dr. Christinas Hist. II Del. 3.

tälta förmätning med Ludvig VXV: Suecta te fem C^rl- stifjam, Rötna Christiäneum^ faciat te Gallia Christia- nissimam. (Sverige har föd t dig som Christinaj Rom har gjort dig till kristen, måtte Frankrike göra dig till den allrakristligastc.)

— 34 —

vi anföre det, der berömmet synts oss framstålldt med den mesta grannlagenhet och smak,

"Eders Majestät känner sig sjelf och sitt varde bättre» ån vi alla- Det år oss då nog att blott försäkra Eders Majestät, det hon, utan att taga nå- got från vår Monark, har förvårfvat sig ett vålde titi hans stater, likasom i alla de riken hon passe- rat. Den store Gustaf har eröfrat ganska många provinser på lika kort tid? som han behöft att ge- nomresa dem. Men hans dotter hat gjort ån mer; hennes resa har redan varit längre utan soldater och vapen; hon har gjort större erofringar, och vunnit utmärkta re och behagligare segrar. Hon hat funnit den råtta konsten att segra utan strid och blodsutgjutelse, att vinna hjertan och vara all- herrskande. Vid blotta ryktet af hennes namn öpp- nas alla staders portar, och emedan hvar och en frivilligt erkänner hennes vålde, bor hon ej frukta uppror hos de folk hon gjort sig underdåniga. Det- ta år det ärofulla och lugna tillstånd, hvaruti Eders Majeståt for närvarande sig befinner, och då vi i denna ver Iden icke veta någon högre sållhet, hvar- keii, för Eders Majeståt eller oss^ önske vi dagli- gen till Gud, att han vårdes bibehålla Eders Maje- ståt i detta tillstånd och låta Eders Majeståt njuta detta nya vålde längre, ån Eders Majeståt behagade lijuta det första/6

Dessutom utkommo till Christinas åra, en myc- kenhet epistlar, sonnetter och oder. D*Assouci dedicerade henne hälft alfvarsamme, hälft tokroliga verser, uti hvilka han bad henne taga honom i sin tjenst, vid sin teater eller sitt kapell. De fleste lårde tillbjodo henne sina arbeten eller begärde

55 —

att blifva presenterade för hennt*). Hennes vid- sträckta kunskaper väckte icke mindre uppmärk- samhet ån hennes lif liga och originella snille. I Paris likasom uti Rom, förvånade hon dem, som hörde henne tala öfver vettenskaperna, litteraturen och konsterna, och vid flere tillfållen kunde man öfvertygas, att ryktet icke öfverdrifvit berättelsen om hennes talanger och kunskaper. Hon kånde allt, som rörde namnkunniga familjer, politiska un- derhandlingar, och till och med hofvens hemliga intriger. Hon nämnde alla märkvärdiga tablåer uti markisen de Sourdis och hertig de Liancourts kabinett. En gång önskade hon få se en antik agat af mycket värde, på hvilken hon uppgaf kän- netecken; man kånde den icke vid hofvet, men låt söka den, och fann honom uti St. Deni?. Hon ville se märkvärdiga monumenter och de förnämste kyrkor; hon afhörde messan och kommunicerade uti Notre Dames kyrkan, kort efter sin ankomst*'*.)

Ménage förrättade introduktörs t jensten. Han un- derlät icke att vid hvarje representation säga : uDet är en man af förtjensttC. Trött vid dessa audienser, sade Drottningen: "Denne Herr Ménage kä.nner män- ga förtjenra mäncc. Nar bon uti ett litreratt sällskap med hertigen af Gu i se, hörde läsas en kon- ed i af Gil- bert, blef bon dermed ovanligt nöjd. Cbapela;n, som blifvit rådfrågad, sade att pjecen icke var dålig, men att versarna tycktes honom något fria. Ménage berömde pjesen utan förbehåll uJag var nog säker, svarade Drottningen, att ni skulle dömma så!unda, men eder Chapeiaia är en stackare; han vill att allt skall vara puceile frr.ö-aktigt > (Chapelain hade nem- ligen utgifvit ert dåligt poem: la Puceile,)

Efter prinsessan Montpensiers tanka . fick man icke mycken uppbygge ise af hennes andakt.

- 56 -

Sedan Lon tillbragt flere dagar i Paris, lem- hade Christina denna hufvudstad, for att begifya sig till Conijnégne, der hofvet vistades. Kardinalen Mazarin . var emot henne anda till Chantilly, dit han anlände middagsstunden. Några timmar der- efter anmålte man Konungen och hans broder, dock såsom privata personer. Kardinalen presenterade dem for Drottningen, i det han sade, att de voro tvenne de förnämste adelsmän ; men hon igenkände dem, emedan hon sett deras portråt i Louvern, och svarade att hon trodde det visserligen, och att de syntes födde att håra kronan. "Jag ser, återtog kardinalen, att det år svårt att bedraga Eders Ma- jestät''*

Ehuru Konungen ånnu var ganska försagd , fann lian sig icke besvarad af den påbegynta kon- versationen, och ChpvIstina. blef så intagen af hans yttre anseende, att hon trodde böra anse sig lyck- lig af detta enda skål, att hafva gjort resan till Frankrike. Konungen och hans bror återvände samma dag till Compiégne. Dagen derefter kom hela hofvet Christina till mötes och väntade henne vid Fay, ett slott tre mil från Compiégne, tillhö- rigt marskalken de la Moihe-Houdancourt. Man placerade sig på en terass; slottets alléer pryddes af Konungens lifgarde och en stor mångd präktiga vagnar ; tilloppet af åskådare var oerhördt. Chri- stina anlände vid trumpeters ljud och trummors dån; vid hennes sida sutto kardinal Mazarin och hertigen af Guise. Enke-Drottningen steg fram att emottaga henne, och Konungen gaf henne han- den, hela cortégen begaf sig sedan till Compiégne.

Besynnerligheten i Christinas drågt, hennes fria uppsyn och afgjorda ton gjorde i början ett

— S7 —

ofördelaktigt intryck på Drottningen 'och. de fleste af hofvet. Men sedan vann hon allas bifall genom öf- verlågsenheten af sitt snille, behaget i sin konversa- tion, och genom de angenäma saker hoir förstod att såga så passande, med en ton af otvungenhet, som upphöjde deras varde. Enke-Drottningen till- stod för sina fruntimmer, att hon den första fjer- dedels timmen varit förskräckt för denna amazon; men sedan hon sett henne närmare och hört henne tala, hade bestörtningen förvandlat sig i vänskap, Hofmånnerna hade tänkt roa sig på utländskans bekostnad och göra åtlöje af henne; men hon höll dem på ett sådant afstånd, att de nödgades beun- dra henne. Italienska komedien fann hon dålig, och yttrade sig fritt deröfver ; när man sade henne, att aktörerne brakade spela bättre , svarade hon "att hon icke kunde tvifla derpå, emedan man be- höll dem qvar". Gr ef ve de Nogent, som berättade henne gamla historier, svarade hon helt alfvar- samt "att han var lycklig som hade så långt minne Man förde henne på en tragedi hos Jesuiterna, hvarmed hon icke var särdeles nöjd. När Konun- gens biktfader pater Arnauld några dagar derefter gick till henne, för att tala med henne om de kla- gomål hon i Rom anfört mot Jesuiter-Orden, sade hon honom uatt hon ville ogerna hafva dem till ovänner, att hon derföre vore nöjd med hans ur- säkter, men att hon aldrig skulle välja dem h var- ken till bikten eller tragedien.46 Hon visade myc- ket deltagande för Mazarins niéce Hortensia Man- cini, som hade fängslat Ludvig XIV:s hjerta. Man: märkte att hon mycket gillade det vid hofvet ifrå- gavarande förniålnings-förslaget mellan dessa t ven- ne älskande, och Enkedrottningen fann åfven, att hon talade deröfver med mycken ifver. Eljest vi-

- 53 —

sade hon sig, efter sin vana, mindre angelägen med qvinnor och gaf mariner ett utmärkt företräde. Madam de Motteville hief stött deröfver, och det år förrnodeligen derföre hon, i sina Memoires döm- mer Drottningen ganska strängt^); likväl medgif- ver hon , åfvensom prinsessan de Montpensier, att Christina icke gaf någon verklig orsak till trovär- digheten af de elaka historier man gjort om henne, och som löpa kring hela Europa.

Det intryck Christina denna tid gjorde i Frank- rike, var i allmänhet ganska gynnande för hennes anseende. "Hennes närvaro, säger författaren till en af de beskrifningar man gaf om henne, har icke minskat ryktet om hennes egenskaper; tvert- om har det der i genom förökats. Kunskapen uti de lefvande och döda språken, det fina vettet, belef- venheten, en klok konversation, en färdighet uti infall och utsökta termer i Franska och Italienska språken, shafva synts öfverflöda i hennes tal; hon uttalar vårt utan någon provincial-term eller ac- cent; hon undviker sorgfälligt att synas lärd och jag tror hon fruktar, man har afmålat henne så- som pedantisk. Men hennes vett och skicklighet synas genom de moln, uti hyilka hon vill dölja sina vackra kunskaper. Vidkommande ohöfviska ord, har ännu ingen försäkrat mig hafva hört henne yttrat några sådana. Man bör icke dömma om den- na öfver andra upphöjda själ efter allmänna reglor; hon är en filosof, som, utom könet, har ingenting qvinligt, emedan hennes sinne är så böjdt för upp- riktighet, att hon aldrig förstått tvinga sig till den

•) Hon förebrår henne bland annat att hafva lemnaf sig åt allt för stora förtroligheter med två vederstygg- liga och föraktliga fruntimmer,

— 39 —

förställning, som år nödvändig, for att spela ett qrinligt gyckleri, eller till att ens i sin drågt fö- reställa det

Den 23 September (1656) reste Christina från Compiégne. Enke drottningen följde henne två mil på återvägen, ocli dessa tvenne furstinnor åtskildes med ömsesidiga tecken af rörelse, Når Christina passerade nära Senlis, ville hon besöka Ninon-Len- clos, hvilkens snille och behag flere hofherrar be- römt. Ganska nöjd med detta älskvärda och qvickg. fruntimmers konversation, öfverhopade hon henne; med beröm. Då Drottningens finanser voro ut- tömda, reste hon under vågen fritt på Konungens af Frankrike bekostnad. Hon kunde utan att rod- na mottaga denna frikostighet af en prins, hvilken hon bevisat en oinskränkt tillgifvenhet, och som sålunda betalade återstoden utaf de af Svenska Kro- nan under trettie-åriga kriget betingade subsidier.

För att bese orter, som hon förut icke genom- rest, tog Christina vågen åt Turin. Hertigen af Savoyen, derom underrättad, beredde henne ett lysande mottagande. Han hade till hennes åra låtit uppresa en triumf-båge och var henne till mötes med en talrik svit. Sedan hon vistats på flere stål- len uti Italien, för att afbida den smittsamma sjuk- domens fullkomliga upphörande i Rom, återvände Drottningen till denna stad i början af år 1657. Under sitt vistande i Pesaro hade hon till gref- vinnan Sparre skrifvit ett bref, som bevisar, att vänskapens och ömhetens känslor icke voro frenr*

*) Se prinsessan de Montpensiers, snadame de Mötte* villes och ArkenhokVs Memoires; Franska Akademi* ens Historia 3 le Recueil des Harangues3 tryckta i Paris, etc.

^0

piande for hennes sjål , och att midt nnder de falåndverk, hvaraf hen omgafs, erinrade hon sig med glädje dessa den första åldrens nöjen, dessa Jijertats Ijuxva vanor, dem hvarkén hofvens prakt eller ryktets och årans fåfänga prål kunde ersatta,

c Ni har för mycken sjelf kännedom, skref Drott- ningen till sin gamla van, for att icke vara ofver- tygad, att på hvilfeeti ställe jag än är i verlden, Htgör ni alltid der en del af min åtanke, och att tiden icke äger något valde öfver den vänskap jag svurit er. Den, som öfverlemnar er detta, år in- för er mitt vittne, att jag alltid gör rättvisa åt eder förtjerist och skönhet. Sedan jag i det vac- kraste cch mest hyfsade land i verlden, sett allt livad som bland edert kön finnes älsvärdt och skönt, påstår jag mera dristigt, att ingen vågar bestrida er den fördel ni vinner på hvad, som gifves älsk- värdast i verlden. Säg nu, om man kan trösta sig, når man år dömd till en evis: frånvaro. Men om

o

jag är förvissad att aldrig få se er, år jag dock sa- ker att alltid ålska er, och ni år grym om ni tvif- lar derpå. En genom tre års frånvaro pröfvad vän- skap bor icke vara er misstänkt, och om ni glömt den rått ni har öfver, mig, skall den påminna er, att jag redan i tolf år bordt vara älskad af er; med ett ord, att jag tillhör er på ett sådant sätt, att ni omöjligt k unnen förlora mig, och att jag icke förr än med lifyet skall upphöra att ålska er. Herr Balad ri er skall gifva er tidningar om mig, och i anseende till mig sjelf, får jag i synnerhet såga, att jag nu skulle vara den lyckligaste prinsessa i verlden, om mig tillåts hafva er till vittne af min sållhet, och öm jag en dag kunde hoppas det nöjet att vara er nyttig. Farväl, lef lycklig och kom ihog mig. Min helsning till alla mina vänner $

- 41

försäkra dem på mina vagnar, att om jag icke bär fur alia samma ömhet som för er, skall jag dock icke underlåta, att för dem hafva samma bestän- dighet/'

Detta var det sista bref Christina stref till grefvinnan Sparre, som dog några år derefter, sak- nad af sin familj och alla dem, som kunnat vårdera hennes älskvärda egenskaper och dygder.

Vistandet i Frankrike behagade Christina så mycket, att hon beslöt göra en ny resa i detta land, kort efter sin återkomst till Rom. Hon föregår såsom skäl sin önskan, att se Konungen dansa i den stora balett, som skulle gifvas på h of ve t. Man trod- de sig likvål böra tiilskrifva henne politiska af- sigter, och ryktet sade, att hon årnade erbjuda sin bemediing till fredens återställande mellan Frank- rike och Spanien, Sedan Mazarin låtit henne ve- ta,, att man skulle mottaga henne med nöje, be- gaf hon sig på vågen, åtföljd af ett litet antal per- soner och anlände till Fontainebleau slott i Ok- tober 1657*

I Drottningens svit voro grefve Sentinelh, hennes Kapiten-Löjtnant vid lifdrabanterne och för- ste Kammarherre, samt markisen Monaldeschi. hen- nes Ofver-Stall mästare. En stor afund herxskade mellan desse tvenne Italienare, begge angelägna att bibehålla Christinas ynnest. Denna furstinna hade likvål redan, sedan någon tid, misstankar på Monaide sch is uppforande. Genom uppsnappande af hans bref, fann hon att han förrådde hennes in- tressen, och sökte under detsamma att låta på en an- nan återfalla det förräderi, hvartill han gjorde sig brottslig. Hon låtsade tro honom oskyldig, och

— 42

frågade honom en dag livad den förtjente, som for- rådde henne. Eders Majeståt, svarade markisen, bör utan medlidande genast låta honom dö. "Godt, sade Drottningen, påminn er dessa ord, och jag för- klarar för min del, att jag icke skall förlåta honom.46

Den 6 November låt hon pater Lebel, prior för M a thu r i n e r -munk a r n a i Fontainebleau, inkom- ina uti Galerie des Cerfs^), och lemnade honom i händer ett paket med skrifter, försedt med tre si- gill, utan address, med uppdrag att återlemna det åt henne i hvilkens närvaro hon helst behagade, och att val gifva akt på dagen, timmen och stallet, då han gaf henne detta paket. Monaldeschi, som imellertid markte att flere postdagar förbigjngo, utan att han fått några bref, fattade misstroende, och sökte skaffa sig en säkrare korrespondent, På. samma gång tog han flere mått och steg, som gåf- vo tillkänna hans afsigt att rådda sig genom flyk- ten; men Drottningen förekom honom och den 10 November låt hon kalla honom till Gallerie des Cerfs; han kom darrande, blek och vanställd. Ef- ter några likgiltiga samtals-ämnen, kom pater Le- bel genom en dörr, som tillslöts genast, och genom en annan dörr inkom kapiten-löjtnanten Sentineili med två soldater. Sedan Drottningen begärt af priorn, det paket hon lemnat honom, drog hon derutur bref och papper, som hon låt markisen se och låsa, frågande honom skarpt och med hetta om han kände dem. Markisen nekade att det var an- nat ån kopior, som hon sjelf skrifvit. "Ni har då icke, sade hon, någon kännedom om dessa bref och skrifter?" och sedan hon låtit honom betänka sig

*) Man finner uti de bevisande handlingarna pater Le- bels berättelse, i hela sin vidd.

— 45 —

något, framdrog hon och företedde originalerna, som hon visade honom, med utrop af: "Förrä- dare!" Efter några försök att rättfärdiga sig, ka- stade han sig på knä fur Drottningen, för att bedja henne om nädf

I detsamma drogo kapitenen och soldaterna sina värjor* Monaldeschi nalkades ännu en gång Drottningen, som hörde honom en stund, men för- klarade att hans dom var fälld, och befallte pri- om bereda honom till döden. Hon gick ut ur gal- leriet in uti ett ram näst intill. Det synes af pa- ter Lebels berättelse, som Sentinelli sjelf lade sig ut för den brottslige, eller åtminstone låtsade det. När detta steg icke gjorde någon verkan, besvor markisen priorn att bönfalla for honom; den sist- nämnde begaf sig till Drottningen, som han fann lugn och utan sinnesrörelse. Han knåföll för hen- ne och bad, med en af suckar bruten röst, att hon, vid Frälsarens lidande, ville vara barmhertig. Hon visade honom, huru ondt det gjorde henne, att icke kunna bevilja hans begäran, och föreställde honom hela nedrigheten af Monaldeschis brott, med tillägg, att denne så straffbare man hade icke att hoppas hvarken tillgift eller nåd, och att många rådbrå- kades, som icke förtjent det så mycket som denne förrädare, Priorn, som sjelf gifvit berättelse om alla dessa omständigheter, tog sig då frihet att göra henne uppmärksam derpå, att hon var i en stor konungs palats, och kunde icke nog öfverväga hvad hon tänkte göra, samt om Konungen skulle finna det för godt. Denna Priorns anmärkning så- rade Christinas stolthet, istället att beveka henne; hon svarade "att hon ägde rätt att dömma en brotts- ling till döden; att Konungen icke hyste henne

44 —

såsom en fånge eller flykting, utan hon ågde sin fulla vilja och kunde straffa sina embetsmån for livad och på hvad tid som helst; att hon blott vore Gud ansvarig för sitt handlingssätt, och att denna gerning icke saknade exempel/4 Priorn svarade, att deruti vore någon åtskillnad, och att om fur- starne gjort något dylikt, hade det skedt uti deras stater och icke annorstädes ; men af fruktan att uppreta henne, fullföljde han:" Vid den åra och det anseende, Eders Majeståt förvårfvat sig i detta rike, och vid det hopp nationen fattat om Eders Majeståts medlande, bönfaller jag underdånigst, det Ers Majeståt må besinna, att denna gerning, ehuru rättvis den ån må vara å Eders Majeståts sida, kan af andra anses såsom våldsam och förhastad. Måtte Eders Majestät hellre göra en ädelmodig och barm- hertig gerning mot denne man, eller åtminstone öfverlemna honom i kongliga domstolens händer, och lagligen utföra, mot honom sin process. " "Hvad ! sade hon, jag som bor hafva en enväldig och oinskränkt doms-rått öfver dem som betjena mig, jag skall nödgas söka process mot en förrå- disk domestik, på hvilkens förräderi jag har bevi- sen i händerna!" "Det år sant ; men Eders Maje- ståt år partisk." "Nej, nej, återtog hon, jag skall låta Konungen veta det; återvänd, och sörj för lians sjal; jag kan icke på mitt samvete göra hvad ni begår." Priorn märkte på den förändrade ton, med hvilken hon uttalade dessa sista ord, att hon kanhända afstått från sitt beslut; om hon icke gått för långt

Priorn, som gick tillbaka i galleriet, kungjorde domens stadfåstelse för Mo.naldeschi, som biktade, men, bibehållande ånnu något hopp, vande sig till

— 45 —

Drottningens hofpredikant, som ankom under "bikten, Alla försök voro dock fåfänga. Monaldeschi döda» des af soldaterne och sin rival kapiten-låjtnanten* Som han under sina kläder påtagit en tjock pant- sar-skjorta, fick han flera styng innan han dog och galleriet färgades af hans blod. Man stötte honom slutligen en dolk i brustet, och han lemnade 118- vet. Priorn uppdrogs att låta begrafva honom. Drottningen skickade sedan en summa penningar till klostret och befall te, att messor skulle läsas för hans själs lugn. Han begrafdes med vanliga cere- monier i Avons socken-kyrka.

Man har aldrig fått någon noga och säker känne- dom af Monaldeschis brott. Somliga hafva sagt, att han förrådt Christinas politiska projekter och tjent Mazarin till spion. Efter andras berättelse, hade han, om Drottningens privata forhållande utspridt skymf- liga rykten och upptäckt hemligheter, som han en- sam kunde kanna. Man har åfven sagt, att Monal- deschi, sedan han varit Drottningens älskling, hade ■uppoffrat henne för ett annat fruntimmer och yt- trat sig om henne med föga varsamhet. Tidens handlingar utbreda sig mycket mer öfver straffet, och de omdömen man fällde derom , än öfver förbrytelsens beskaffenhet. Det är en mörk hem- lighet, som bristande säkra bevis hindra att utgrun- da, och som Christina förde med sig i gr af ven'"').

*-') Man påstår, att en frangos Poinsonnet, som var Drottningens kammartjenare, ensam kände hemlighé- heten af Monaldeschis affär. Författaren till Me- möttes de la vit du Comte D . . . avant sa re- traite^ anför de bief, som han påstår blifvit skrifna af Moriäideschi till det fruntimmer^ uti hvilket han blifvit kär. Men dessa brefs riktighet är icke bevisad.,

- 46 -

Christinas förhållande vid detta tillfälle ogil- lades allmänt i Frankrike och annorstädes, och man tadlade i synnerhet Drottningen derfore; att hon utofvade en dylik handling af enväldig makt i Konungens palats. Hen fann likväl nä^ra för- svarare, som sökte urskulda henne, äfven den rykt- hare Leibnitz påstod, att hon haft rättighet att af- kunna domen, med anmärkning likvål, att hon bort välja en annan ort for verkställandet^ Juri- sterna komma temraeligen allmänt ofverens om, att en regerande furste bibehåller i fremmande länder rättigheten att dömma de personer, som åro fåstade i hans tjenst, och kan vid utöfvandet af denna rättighet undvika en allt for stor offent- lighet. Man berättar ätt Cahl II, på den tid han icke erkändes i England, låt i Hertigens af Neu- burg palats aflifva en domestik, som han öfverbe- vist om fqfräderi; nian skulle likvål kunna för- moda, att Carl erhållit hertigens samtycke. Det

och alla omständigheter i Författarens berättelse äro romaneska elier uppdiktade* Titeln af arbetet inne- håller, att det biifvit författadt af St. Evremond 5 men man vet, att det är af abbé de Villicrs; det trycktes 1742 i två delar, Det ställe, som har afse- ende på Christi> a, finnes i 2 delen, p. 105 o. f. Om Monaldeschis affär kan äfven läsas uti princessan Montpensiers, ma Ja me de MottevHes och Arken- holtz*s memoires, samt Guy Patins bref. Det vore öfverflödigt att uppgifva de andra böckerne, hvaruti denna händelse omtalas I somliga finner man ej an- nat än omsägelstr , ofta äfven föga noggranna; i andra, enskildta omständigheter och anekdoter, utan alla bevis, och vågade af författare, hvilke varit mera angelägna om att smickra en lysten nyfikenhet, än att söka det sanna, o.h att upplysa»

— 47 —

omtalas åfven, att en Spansk ambassadör i Venedig låt hänga en otrogen domestik i ett fönster, utan att republiken deröfver visade något missnöje. Men om en dylik handling kan verkställas eller öfver- låtas af regerande furstar, . följer icke deraf, att den lika tillkommer dem, som upphört att regera, om de ån bibehållit maktens yttre kännetecken. Det år sant, att Christina vid sin afsågelse forbehållit sig domsråttighet öfver dem, som skulle gifva sig i hennes tjenst, och att den publika betjeningen på de domåner hon fått till sitt underhåll, sv ur o henne och Konungen af Sverige huld- och trohets- ed på samma gång. Men det gifves grader i doms- rättigheten, och månne rättigheten öfver lif och död blifvit uttryckligt förbehållen? och om man ån beviljat Drottningen att åtnjuta den, borde hon icke hafva aktning för Konungen af Frankrike, som i sina stater emottagit henne med en ådel gästfrihet? borde hon icke, dämpande passionens rörelser, betänka, att det gifvas handlingar af en sträng makt, från h vilka man af håller sig, åfven om man ågde rått att verkställa dem? En furste, mån om sin åra, skall, i hvilken ställning han ån må finna sig, undvika att straffa ett brott mot sin person, utan laglig råttegång, och åfven söka me- del att mildra lagens stränghet, så vida icke statens val tydligen såtter sig deremot. Men det synes som, å ena sidan, Christinas årelystnad eller åfver- drifna egenkårlek, å den andra, fruktan att blott- ställa sig för en offentlig process, icke lemnade hen- nes sjal någon styrka till andra betraktelser. Då. man följer henne på sin nya bana, märker man i allmänhet, att allt efter som hon såg sin makt minskas, blef hon mera mån om densamma, och att fruktan för bristande aktning och tillgif-

renhet, gjorde henns misstänksam och håmdgi- fcig. Det låg eljest i hennes karakter, ätt stånd- aktigt mota besvärligheter, uppretas af hvärje mot- stånd, och våga foretag, h vilka kunde anses såsom ben jer tade och ovanliga. Monaldeschi hade må* hån da blifvit behandlad med mindre stränghet, om han for tö mat Christina medan hon var på thro- nen, och om med håmdbegåret icke förenat sig högmodet att trottsa alla hinder,

Flere månader förlupo, innan Christina kunde begifva sig till Paris. Slutéligéii anlände hon till denna stad i Februari månad 1653, och bevistade en b all et på h of v et. Man logerade henne i Lou- vern uti kardinalen Mazarins rum, for att låta hen- ne förstå, det inan icke tyckte om, att hon förläng- de sitt vistande. Oiktadt detta och det föga till- fridsstållande sått, h varpå hon emottogs af Enke- drottningen, tillbragte hon i Paris de fyra sista da- gar ne för fastan, och öfverlemnade sig till kärna- valens alla nöjen. Ehuru händelsen vid Fontaine- bleau hade minskat antalet af hennes beundrare, hyllades hen ånnu af flere snillen; och i syn ner* het tv en ne fruar, gr ef vinnorna de Brégu och de la Suze, öfverhopade henne med beröm. Når Chri- stina förnam, att grefvmnan de la Suze, uppfödd i protestantiska religionen a fvensom hennes man, ha- de antagit katolska läran, sade hon: "att det utan tvifvel var, for att aldrig få se sin man h varken i denna eller den andra verlden/4 Bet var bekant, att dessa två makar icke kunde komma öf ve rens, och att grefvinnan hade haft orsak att beklaga sig öfver gr ef vens uppförande.

Under sitt vistande i Paris, önskade Drottnin- gen öfvervara en af Franska akademiens samman- komster,

komster. Hon förekom icke akademien håfBiä förr, ån om morgonen samma dag, hon århade \?é- gifva sig till sammankomsten. Flere ledamöter kuri- de icke underrättas, och inan fick ej tid att bereda sig till hvad söm hörde upplåsas. Sammankomsterna höllos då hos kansleren Ségaier. Christina ankom tillika med grefvinnan de Brégy; hon nalkades kansleren och frågade henom sakta, om ledamöter- ne skulle vara sittande eller stående i hennes när- varo. En af dem, som blef tillfrågad, svarade, ätt Carl IX kom ofta, i Ronsards tid, till en samman- komst bland de lårde, som hölls i St, Victor och att alla sutto. Denna tradition tjente till regel; Sedan Drottningen tagit plats uti en lånstol, satte sig ledamSterne pä sina stolar kring ett långt bord. Direktören komplimenterade henne och flere leda- möter upplåste stycken på vers och prosa. Sekre- teraren, som ville visa Drottningen ett profstycke af diktionåren, "öppnade hastigt sin portfölj, och träffade på ordet je% der man fann denna citation: Jeux de princésj cjui ne plaisent au a ceux qui les font (Eget nöje gör andras sorg) Christina små- log, och skämtade öfver denna egna händelse.*)

Första dagarna af fastan reste Drottningen från Paris; Mazariri hade låtit henne få ut en summa af 200,000 francs på återstoden af de gamla subsi- dierna, och skickade befallning till Ptoni, att hen skulle bo i hans palats. Kardinalen trodde, att han borde ställa sig in med en furstinna, hvilkens talan- ger han kånde, och som kunde blifva honom nyt- tig vid hofvet i Rom. Christina passerade åter Fontainebleau, och sedan hon genomrest flere Frän-

Dr. Christinas Hist. II Del. 4

!J Se Histoire ds VAcademie frat^aifr) II Del. pag, 7;

— 50 —

ska provinser, steg hon i Toulon om hord till Li- vörnö, hvarifrån hon begaf sig till Rom. Hon åter- kom till denna stad i Maj 1658, och tog in i Ma- zarins palats. Spaniorerne fattade deraf misstroende, och utspridde, att hon stämplade farliga anslag. Men hon visade ingen oro, och återställde sitt hof på vanlig fot*

Hennes utgifter öfverstego emellertid hennes inkomster, De summor, hvarmed Sverige bor- de förse henne, inkommo icke ordentligt för kri- gets skull, hvaruti riket var inveckladt med Poh- len, Danmark och Brandenburg. Pommern, der hon hade betydliga förlåningar, led mycket af trop- parnas genomtågande, hvilka brandskattade ståder och land. Uti denna plågsamma belägenhet tog Christina ett dristigt beslut, ehuru stridande mot den formliga förbindelse hon ingått, att ingenting företaga, sorri kunde skada hennes fäderneslands fårdelar. Hon sände grefve Sentinelli till Wien med förslag till Kejsaren, att lemna henne 20,000 man, som, under Montecuculis befäl, skulle bemäk- tiga sig Pommern ; Drottningen förbehöll sig in- komsten af denna provins för sin lifstid, och vid hennes död, skulle den tillfalla Tyska Kejsaren, Hofvet i Wien antog denna proposition, och skic- kade befallning till Rom att underhandla med Drott- ningen. Men, antingen Christina icke var nöjd med sattet, hvarpå man ledde underhandlingarna, eller hon fruktade ådraga sig osämja med Sverige, cch att tadlas i detta rike, så afstod hon från sitt förslag, och af bidade utgången af de händelser^ hvilkas skådeplats Norden var*

En oväntad hjelp visade sig ; Påfven anslog Drottningen en årlig inkomst af i2?oco scudi, och

51 ~

förbandt henne att taga kardinal Azzolini till Inten- dent ufver sina finanser. Denne icke mycket gam- la kardinal, förenade med ett ålskvårdt yttre kun- skaper, snille och smak for konster. Han uttryckte sig med prydlighet, och ågde i sällsynt grad gåfvan att behaga och stålla sig in. Ehuru han älskade nöjet, försummade han icke sin lycka, och följde mycket uppmärksamt statsårenderne. Han införde vid Christinas hof en större sparsamhet, och in- skränkte flere utgifter, som hvarken voro nyttiga eller nödvändiga. Hans aktning och nit intogo snart Christina, som skänkte honom sitt fortroende, och gaf honom vid alla tillfällen smickrande bevis deraf.

Någon tid derefter bidrogo åtskilliga händelser, att minska det goda förståndet mellan Christina och Alexander VII. Drottningen hade i sinnet att förena grefve Sentinelli med den rikaste arftager- skan i Rom* Hertiginnan de Ceri. Påfven, som sedan Monaldeschis sorgliga död, icke tyckte om Sentinelli, satte sig emot denna förening. Han of- vertalade Hertiginnan att gå i ett kloster, och be- fallte grefven lemna staden. Grefven begaf sig till Venedig, der han, genom Drottningens beffiedlmg, erhöll ett regimente* Påfven var icke nöjd med den tillgifvenhet Christina visade för Frankrike* Då han föreställde sig, att hon ville vårfva troppar i detta rikes tjenst, för att användas mot Neapel, lät han utställa vaktposter i granskapet af hen- nes palats , och forbod värfningarna vid döds- straff» För att undandraga sig misstankar och återvinna Påfvens förtroende, bodde Christina i ett kloster , hade mindre kommunikation med Frans- män , och befann sig ofta i allmänna processionerna, för att emottaga den Helige Faclrens välsignelse. Missnöjet stillades9 och lärde och litteratörer, hvib»

— 52

ka Drottningen icke -upphört att beskydda* kunde åter igen mera fritt berömma henne på vers och

prosa.

Antingen det var af egennytta eller öfverty- gelse, så visade Drottningen från denna tid mycket nit for Katolska religionen och Kyrkans åra. Hon öfvertalade flere Svenskar att följa sitt exempel och afstå från Lutherska låran* Hennes Sekreterare Galdenblad *) hade konversions - departementet© Född i Sverige, sändes han ung till Jesuiter-kolle- giet i Piom. tian var ibland så skyndsam, att Chri- stina fann honom oförsigtig* De nyss omvända må- ste hafva skänker och pensioner, och Drottningens kassa kunde icke alltid förslå dertilh "Det år icke god vilja, utan pengar, sade hon, som felas mig .} om Gud gifver mig några^ skall jag gifva dem åt ändra/6 Christinas nit var i synnerhet ögonsken- ligt når hon fruktade, att hennes" värdighet skulle bl i f va blottställd i de relationer hon var tvungen att underhålla med Sverige* Då hon till Konung Car:l Gustaf sande sin sekreterare Davison, ert Svensk som andråt religion, vägrade konungen att se honom, innan han med ed styrkt, att han icke var Katolik, Davison underrättade Drottningen der- om, som svarade honom: "Åran och lifyet synas mig vara tvenne ting, som förtjena, att man de rom liar omsorg; om ni förnekar eller döljer eder reli- gion, räddar ni ingendera. Man måste lefva och do Katolik, och om ni felar deruti, gör ni er ovär- dig att tillhöra mig* Förskräcks icke för Svenska konungens hotelser ; låt bli att besöka honom och tom till mig #"«,'* . Korn, utan att hafva gjort nå- * got lågt och klenmodigt, och bår mig sanna vitt-

::) $■> Gezoiu Biogr. Le#. art. Galdenblad,

53 —

nesbörd, att hafva lefyat som verklig Katolik. Om ni på ett sådant sått återkommer, skall jag med glädje och godhet emottaga er, och cm jag ån icke åger mer ån ett stycke bröd, skall jag dela det med er; men om fruktan eller hopp gör er vacklande, så att ni felar i den pligt, som hor vara er kärare ån' lifvet, tänk aldrig på att återse mig, och var försäkrad, att jag skall straffa er for denna veklig- het och att konungens af Sverige hela makt icke skall hindra mig att gifva er döden i hans armar, om ni ån toge eder tillflykt dit.. Döm nu, om ni kan återvända till mig eller icke, och tro, att jag håller ord." Davison blef trogen den religion haa antagit, och återvände till Rom.

Medan Christina på sådant sått sökte att genom stoltheten af sin karakter upprätthålla sin storhet och åra, antog ett fruntimmer af låg härkomst, hennes rang och namn i Sverige : det var dottrer* till en kapiten Anders Gyldener, Hon var nästan vid Christinas ålder, och liknade henne i några lineamenter. Hon spelte sin röl så qvickt, att hon en tid bedrog folket i synnerhet i Norrköping, som, utgjorde en del af Drottningens förlåningar. Då hon blef arresterad, sade hon sig icke haft annat ändamål, ån att roa sig, som hon trott sig kunna göra utan någon ledsam påföljd. Når man icke upptäckte något spår af sammangaddning, togos ej så stränga mått och steg. Afventyrerskan dömdes till en månads va.tten och bröd och förvistes se- dan riket.

Olikheten emellan en regents och andra men- riiskors ställning år sådan, att uppoffrandet af thro- nen har nästan alltid medfört ånger och sorg. Oak- tadt Christinas behag för oberoendet och smak för

— 54 ~

vettenskaperna, oaktadt den yttre glans, hvaraf hon annu omgafs, och som ofta gaf henne tillfälle att ernottaga smickrande hyllningar, började hon märka, att hon icke mer bar en krona, och att hon blott med ett plågsamt bemödande kunde underhålla den värdighet, om hvilken hon var så mån.") Hon .kände, att i det hon beröfvade sig makten, afstod hon de förmåner, hvilka en lång vana gjort henne dyrbara* och dem hon icke kunde återfinna i sin xiya belägenhet. Ehuru han i en framliden ålder och efter hårda pröfningar, nedlagt regeringen, och genom en djup enslighet satt en gråns mellan sig och verlden, ångrade dock Carl V sitt fattade beslut. Med mycket större skål borde denna kän- sla uppstiga i en prinsessas själ, som vid 28 års ål- der nedlagt spiran, och hvilkens regering var lika lysande som lycklig, lefde i en stor hufvudstad och bibehöll hela styrkan af en hög, ärelysten och drif- tig karakter» Man anmärkte, att Christina ofta var bekymrad och upprörd, sökte förgåfves lugn och livila och iakttog alla tillfällen, då hon kunde fa inflytande i politiska årender. Motsägelser förbit- trade hennes lynne; hon öfverlemnade sig till overk- ställbara förslager och villor, hvilkas bedrägliga och flyktiga behag icke ersatte de njutningar hon förlorat» Sådan var Christinas sinnesförfattning, då hon förnam konung Carl Gustafs död. Han hade slutat sin bana i början af år 1660, och efter- lemnade blott en 4 års gammal son. Men innan vi berätta de beslut, Christina fattade i anledning af denna händelse, måste vi kasta en blick på den furstes regering, som hon upphöjt på thronen, och

e) Man har i afseende på Christina sagt, att en Drottning utan stater, är lik en gudomlighet utan tempel, hvilken icke mer äger några tillbedjare.

— 55 —

den ställning, i hvilken Sverige befann sig vid Lans död.

Carl Gustaf, som före sitt uppstigande på thro- nen, synts långt skild från alla vidsträckta och äre- lystna forslager och hvilkens klokhet och betånk- samhet aldrig hade förändrats, visade, så snart han såg sig äga makten i händerna, den största driftig- het och det mest brinnande begår, att genom stora företag göra sin regering lysande» Man märkte, att han endast hållits tillbaka af en djup politiks kalkuler, och att hans årelystnad skulle blifva så mycket häftigare , ju längre hon varit dämpad. Han öfvertånkte med sitt Råd den plan han borde följa, för att bringa de på Sverige afundsamme sta- ter till overksamhet och föröka rikets åra. Hans mening var att bekriga konungen i Poblen Johan Casimir, som fortfor att göra sina anspråk på Sven- ska Kronan gällande, och denna mening segrade* År 1655 gjorde Carl Gustaf ett fiendtligt infall i Pchlen, och sedan han bemåktigat sig flere vig- tiga befåstade orter, marscherade han på Warschau- Denna hufvudstad gaf sig utan motstånd, och segra- ren gick mot Krakow för att möta Johan Casimir, som tagit flykten vid underrättelsen om Svenskarnas vunna fördelar. De två monarkerne stridde i spet- sen för sina arméer, först vid Czarnova och sedan vid Donacia. Pohlska konungen led nederlag i de tvenne oförmodade tråffningarna och sökte en till- flykt i Schlesien. Sedan Krakow gifvit sig och de store i Littauen öppet förklarat sig mot Johan Ca- simir, svor hela Pohlen, genom sina deputerade, Cap^l Gustaf tro- och huldhets-ed. Konungen gick öfver till Preussen och tvingade kurfursten af Branden- burg Fredrik Wilhelm att, såsoni Hertig af Preus-

56

seii7 erkänna Sveriges öfverlåns - rättighet. Carx. Pustafs framsteg förskräckte emellertid alla mak- ter ; sjelfva. Frankrike och England, hvilka han lunde anse såsom bundsförvanter, blefvo fruktande pch oroliga* Johan Casimirs ode våckte öfverallt ett lifligt deltagande, och Pohlska nationen började xodna öfver att hafva uppoffrat sin konung. Sven» ska monarkens expedition i Preussen, gaf Fohlackar- ne tid till öfverlåggningar och till tagande af mått pch steg, för att afskudda sig det f remman de oket, Johan Casimir visade sig åter med en hans sak till- gifven tropp. Oaktadt sina edeliga försäkringar, uppreste sig Pohlackarna mot sina Svenska guver- nörer, och denna så hastigt fullbordade inkråkt- ziing, blef, icke mindre hastigt, förlorad. Men Carl kånde sina vapens öfverlågsenhet; med en ådel dristighet återvänder han till Polilen niidt i vintern 1656, återtager flere befåstade orter, och ingår i underhandling med kurfursten af Branden- burg* Denne furste förenade sina troppar med ko- nungens af Sverige, och man beslöt anfalla Pohlac- karna, som åter inryckt i Warschau. Johan Casimir. stålide sig i spetsen för Pohlska armeen, och hade vid sin sida Drottningen Lovisa Maria af Gonza- gue? som ägde det största valde öfver hans sinne, och hvilkens stolta årelystnad redan öfver hans hufvud samlat mer ån en motgång. De två armé- erna stötte, tillhopa på Weichselns stränder nåra. Warschau. Drabbningen varade i tvenne dagar, och segern blef åmiu oafgjord : tredje dagen afgjorde. Svenskarna den, i förening med Preussarna. Pohl- ska Drottningen hade dragit sig tillbaka till slottet i Warschau ; hon såg från slottsfönstren sin gemål tvungen att taga flykten, och Pohlska armeen, som blef bragt i oordning, skingras., lemnande slagtfål-

- 57 —

let höljdt med döda ccli sårade, sedan den förlorat sina kanoner, fanor och bagage. Johan Gasjmir begaf sig till Lublin och Lovisa Maria till Czen- stochow. Warschau foll tillbaka i Carl Gustafs våld, och kurfursten, som gjort stora tjenster un- der slaget, erhöll en oafhångig suveränitet ofver Hertigdömet Preussen,

Ryssarne, som ville draga fordel af konjunktu- rerna, hade gjort ett fiencltligt infall i Svenska provinserna : de belägrade åfven Riga: inen då de blefvo tillbakadrifne från denna fästning, drogo de sig till sitt lands gränser, och slutade kort derefter ett stillestånd. För att lättare underkufva Pohlen, slöt Carl en traktat med fursten Ragotzi af Sie- benbiirgen, och förnyade sina konventioner med kurfursten af Brandenburg. Tåta träffningar före- föllo mellan Pohlackarna och Svenskarna ; fastån de senare nästan alltid hade öfverhandj var deras ställ- ning osäker, och deras framgångar till och med försvagade dem. Hatet emellan de två folkslagen stärktes allt mer och mer; kommunikationerna med medelpunkten af Svenska länderna voro svåra, och Tyska kejsaren sände troppar till Johax Gasjmirs undsättning.

Under det Carl Gustaf kampade i Pohlen, icke mot olyckan, utan emot dessa lokala och tillfälliga omständigheter, hvilka inkräktare icke alltid nog försigtigt låta inflyta i sina planer, underrättades lian att konung Fredrik III af Danmark hade för- klarat honom krig. Sedan han qvarlemnat en ar- xnée i Preussen, gick han sjelf i spetsen för hufvud- styrkan till Tyskland : Når han gått genom Pomern och Meklenburg, angrep han Hollstein, bemäkti- gade sig Schleswig, och ryckte in i Jutland i böxjaij

- 58 -

af år 1658. Svenska tropparna, som segrade öfver alla detaschementer, med hvilka de drabbat till- samman; fattade posto vid Lilla Bålt, ett sund af Östersjön, som skiljer Jutland från Fyen. Som ■vintern blifvit mycket strång, gingo de ofver sun- det på isen, intogo Fyen, och befunno sig vid strån* derna af Stora Bålt, som skiljer Fyen från Seland, och som åfven betåckt sig med is, men hvars öf- vergång var svårare, for sin vidd skull. Carl tve- kade icke att draga fordel af det ovanligaste under- verk, som naturen tycktes hafva förbehållit åt ho- nom allena; han gick öfver Stora Bålt med 20,000 man, artilleri och bagage, och framryckte på Se- land ånda mot Köpenhamn. Bestörtningen utbredde sig i Danmark , der man icke så driftigt tagit sina mått och steg, emedan man föreställde sig, att ko- nungen af Sverige skulle qvarhållas i Pohlen. En kongress öppnades i Roschild, sex mil från hufvud- staden, och, för att rådda sin Krona, aftrådde ko- nungen af Danmark åt Svenskarna tre provinser Halland, Blekinge och Skåne, och dessutom ön Born- holm och Trondhjems lån i Norrige.

Men Carl Gustaf öfverlade nya förslag; han ångrade sig att hafva lemnat Danmark bland Mak- ternas antal, och icke lagt under sitt valde alla Öster- sjöns passager, som kunde försäkra honom att vara, herre öfver detta haf ; han sökte finna nya ressur- ser mot Pohlen, och utbreda en sådan förskräckelse i Norden, att han ensam skulle kunna föreskrifva fredsvilkoren. Sedan han, under förevändning att påskynda fredstraktatens verkställande, låtit sina troppar åter gå till Seland, belägrade han Kö- penhamn. Danskarnes förbittring steg till sin höjd; Fredrik III lyckades att, genom det mod

— 59 —

och den tillgifvenhet han genast ådagalade, ingifva dem en krigisk entusiasm, som räddade riket. Bor- gare, studerande, matroser förenade sig med gar- nisonen, och alla sv ur o att försvara sig till sista blodsdroppan. Kejsaren och kurfursten af Bran- denburg, som skilt sig från förbundet med Sve- rige, skickade hjelptroppar till Danmark, och Hol- låndarne afsånde till Sundet en flotta, som passe- rade midt igenom den Svenska, och medförde am- munition och. lifsmedel till Köpenhamn. Sedan han försökt en storm, som af de belägrade med tapper- het afslogs, och kostade flere tusende Svenskars lif, förvandlade Carl belägringen till blockad, och öf- vergick att söka ny hielp. Flere makter rådslogo i afsigt att återvinna freden, och släcka ett krig, som hotade att utbreda sig i större delen af Europa. Konungen af Sverige nekade att lyssna till någon af deras propositioner : han ville hafva blott sig sjelf att tacka för sitt och sitt rikes ode. Sedan han med Ryssarna slutat ett stillestånd, bemödade han sig att uppreta Tsaren emot Pohlen ; hans ge- neraler vunno fördelar öfver Pohlackarna och hin- drade dem att göra framsteg i Kurland och Lifland ehuru de Kejserlige och Brandenburgarne åter från- tagit Svenska tropparna flere Danska provinser, kunde de icke framtränga anda till hufvudstaden, för att upphäfva dess belägring. Carl, återvänd till Sverige, sammankallade Ständerna i Götheborg, och begärde af dem subsidier, han låt vårfva sol- dater, gjorde blockaden strängare och skickade nya instruktioner till sina generaler och ambassadörer i Pohlen, Men, han var nära målet för sina bedrift ter, sina förslager och sitt lif. En hetsig feber förde honom i grafven, uti Februari månad 1660, medan nationens fullmäktige rådslogo öfver de af

60 —

honom nyligen gjorda propositioner. Han efter- lemnade namnet af en of orskråckt, men af med- gången lått förblindad krigshjelte, af en monark, inån om sitt rikes åra, men ganska litet rådd om sina undersåtares blod. Han regerade knappt sex år. I nyare tider, hade man kanhända aldrig på så fcort tid gjort så många militåriska marscher, lefve- xerat så många slagtningar på så långa afstånd , väckt så stora rörelser i kabinetten och så mycken, 21*0 bland regenterne och folkslagen. **)

Kort fore sin resa till Polilen, hade Carl Gir- st af förmält sig med Hedvig Eleonora af Höll- stein, som gifvit honom en son, kallad Carl ; den- ne furste, thronens enda stöd, var icke mer ån fyra

Carl Gustaf hade en oförskräekthet och köld | faran, som satte honom öfver all fruktan. En dag, under kriget med Danmark, satte han sig i en båt med Franska ambassadören Terlon, och, gynnade af ett tjockt sjömörker, gingo de fram rnid: ibland Dan. ska flottan I samma ögonblick skingrades sjömör- kret* fienderna började förfölja båten, och låta kana- nertia spela. Utan att blifva det allraminsta. rörd eller förskräckt, sade Konungen till Terlon : uDet skulle vara någonting temmeligen besynnerligt, att en dag läsa i historien, huru en Fransk ambassadör, vid sidan af en Svensk konung, blifvit af en kanonkula kastad i hafvet.cc PurTendorf har skrifvit Carl Gu- stafs historia på him (Niir, 1697 och 1729 in folio)e General Skjoidebrand utgaf i Stockholm 2^09 Konungens fälttåg på Franska. Ritningarna till de gravurer, som finnas i dessa begge arbeten, hafva till större delen blifvit gjorda af grefve Dahlbergs en af Carl Gustafs bästa generaler.

^- 61 —

år gammal, ocli den döende monarken hade fur- fattat ett testamente, som öfverlemnades åt Stän- derna. Då meningarna öfver denna akt yttrade sig på ett bullersamt sått, uppskot man öfverlåggnin- garna om konungens yttersta vilja till en annan riksdag, och beslöt, att statsårenderna emellertid skulle förestås af Enkedrottningen och Rådet, Fre- dens återställande var det första den nya regerin- gen företog. Fredsunderhandlingarna leddes med lika mycken värdighet och raskhet, som klokhet och omtanka. Man sökte att der vid förnemligast liafva afseende på minnet af Carl Gustafs bedrif- ter, och nationens önskan om ersättning för sina mödosamma uppoffringar. Sveriges krigiska ställ- ning bibehölls^ och ambassadörerna talade uti en regerings namn, som blott ville antaga hederliga vil- kor. De neutrala Makteme, och i synnerhet Frank- rike, voro mycket angelägne cm att förena sinne- na, för att återställa lugnet i Norden cch aflågsna de hinder, som satte sig emot handelns gång. Fre- den med Pohlen återställdes först. Svenska, Pchlska och Tyska kejsarens samt kurfurstens af Branden- burg ministrar undertecknade den 3 Maj 1660 i Oliva kloster nära Danzig en traktat, genom hvil- ken Johan Casimir afstod från sina anspråk på Sveriges thron, och Pohlen de rättigheter till Lif- land, hvilka det åberopat sig allt sedan Svenskar- na intogo denna provins. Den 25 Maj slöts en ny traktat med Danmark, under tålt, uppreste mellan, Svenska lägret och staden Köpenhamn* Sverige återlemnade Danmark ön Bornholm och Trond- hjem; men bibehöll Halland, Blekinge och Skåne, som för detsamma voro vigtiga provinser, emedan de på sidan åt Sundet af naturen gåfvo det en gräns> och ökade dess politiska och kommersiella inflytande.

62 —

Detta var det varaktigaste resultat af Carl Gustafs krigiska bedrifter, ett resultat, som man likväl kunnat ernå med mindre kostnad och blodsutgju- telse, men hvarpå den ärelystne monarken måhän- da icke sjelf tänkte, når han började kriget. Når det yttre lugnet sålunda var återståldt, beredde man sig till göromålen vid den riksdag, som samman- kallades för att ordna de inre årendema. ®)

. Så snart Christina b 1 i f v i t underrättad om Ko- nungens af Sverige död, beslöt hon att göra en resa till detta rike. Innan hon företog den, gaf hon ett märkvärdigt svar på ett bref från prins Adolph Jo- han, Carl Gustafs bror, och som, enligt dennes te- stamente, borde deltaga i regeringen.

"Min Frånde, oaktadt jag, ti n der sist aflidne Konungens af Sverige lefnad, stundom haft orsak att vara mindre nöjd med hans for hållande, har jag icke underlåtit att for honom oföränderligt bi- behålla denna tillgifvenhet och vänskap, hvaraf han e mottagit för ädla bevis, att kunna glömmas, och denna vänskap har förorsakat mig en ganska öm sorg öfver hans förlust, så mycket mer som den in- träffat på en tid, då jag hoppades för mig någon fördelaktig förändring i hans uppförande* Men. då man bör, utan knot, underkasta sig Guds behag, vill jag icke uppehålla mig vid onyttig klagan, ön- skande att Gud, genom andra lyckliga händelser, måtte trösta oss öfver denna gemensamma förlust. Jag tackar er för de tillgifna tänkesätt ni visar

Se Fants Svenska Historia, 4 Del. p. 62. o. f.; Lagerbrings Sammandrag af Sveriges Historia, i DeU 4*de afdeh pag. 20 och följ.

mig genom edert förbindliga bref, och försäkrar, att ni alltid å min sida skall finna en benägenhet, sådan ni kan önska den, för att låtta den afsigt ni säger eder hafva, att underhålla ett godt förstånd mellan mig, den unga konungen och drottningen hans moder. Denna afsigt väcker min fullkomliga erkänsla, och jag blifver er förbunden om ni sätter den i verkställighet, och emedan den aflidne ko» nungen anförtrott er omsorgen att tjena och bistå drottningen under minderårigheten och konun- gens hennes pupills uppfostran, delar jag med er fägnaden öfver det värdiga kall han eder uppdra- git. Visa mig den vänskapen att väl afbörda er det- samma, och att bistå hans mor i omsorgen om hans uppfostran. Hvarje annan ån jag, skulle uppfordra er att göra honom påmint om hvad jag gjort för honom; men jag försäkrar, att jag eftergifver ho- nom hvad han är mig skyldig, med vilkor att han en dag icke är okunnig om hvad han är skyldig Sverige. Sök att låta honom, genom edra omsor- ger, lära känna sin pligt, och göra honom den så kär, att han sätter sin heder och sin ärelystnad uti sin stats väl och sitt folks sållhet. Gör honom värdig mina förfäders och min thron, och laga att han värdigt uppfyller vårt rum, då ni, om möj- ligt, genom en stor och ädel tåflan, ingifver honom konungen min faders höga och hjeltelika dygder. Jag ber er tro, att den kårlek jag bår för denne unge furste, icke år mindre ån hans egen moders. Med samma tänkesätt för henne, beklagar jag så myc- ket mer den förlust hon gjort, som den år oer- sättlig. Hon skall få erfara, att jag år utur stånd till svaghet och ånger, och skall alltid för henne och er bibehålla samma tillgifvenhet, som förbin- der mig att åt konungen och drottningen hans

— I 64

moder visa all den tjenst, de kunna anse mig i stånd att gura dem; och om drottningen, under den un- ga konungens minderårighet, gifver mig till fållen att tjeria sig, skall jag göra det med sä ifrigt nit} att hon skall tillstå, det jag var vård ett annat be- mötande ån jag hittills ofta erfarit. Den förändring jag sett inträffa uti de befallningar, man sedan ko- nungens död, gifvit till min fördel, har kommit mig att tro, a t konungen skulle ändrat sitt upp- förande i anseende till mig, om han lefvat längre, och jag tillskrifver drottningens bistånd de befall- ningar, den nya regeringen gifvit för utbetalningen af min inkomst. Jag beder er der före betyga henne min tacksägelse och försäkra, att jag gerna vill hedra och tjena henne såsom om hon vore min egen sy- ster. Jag röner med nöje den ömhet jag har för henne och konungen hennes son, emedan jag ser dem. mig värdiga och känner, att då • jag tjenar dem, bidrager jag till min åra och rikets sållhet. Jag önskar till få 11 en att kunna göra det med nytta och tillfredsställelse. Jag får underråtta er om mitt be- slut, att närmare nalkas orter, der jag kan vara mindre onyttig för deras Majeståter, hoppandes att kunna lyckligt afsluta mina anspråk och ordna mi- na fördelar; jag gifver er denna underrättelse, för- säkrad att den gör er fågnacl, och att ni, genom edert bistånd hos drottn ingen, bidrager till min tillfredsställelse, på det jag må kunna få se verkan af så många löften, hvarmed man hittills velat af* spisa mig. Jag blifver er fullkomligt förbunden, öm jag får den lyckan, att genast återvända till Rom, hvarifrån jag, tvungen af mina affärers tryc- kande nödvändighet, aflågsnar mig med saknad. Men under det jag nalkas närmare den ort, der

"jag

65

jag vill underhandla om mina intressen, tillåt att jag uppmanar er till hogkomst af den förbindelse ni har till Sverige, då det samtyckte till den er skedda heder, att åt edert hus öfverlemna en krona. Hvad år ni det icke skyldig efter en så stor vål- gerning? Ni bor med vördnad och erkånsla anse den ringaste bland Svenskar, och om ni ån skulle utgjuta edert blod för deras val, gör ni blott eder skyldighet. Den nyligen aflidne konungens krig har visat er, att det icke år så lått, som man före- ställer sig, att eröfra riken ; hvilket bör låta er så mycket mera vårdera den nåd Sverige gjort er, då det lemnade sig åt ert hus, och ni bör erkänna er förbindelse till det, som samtyckt att er bror och brorson skulle innehafva thronen. Var tack- sam derföre emot Sverige, och jag blifver er fur- bunden för hvad ni gör för detsamma, emedan egenskaperna af en god och sann Svensk skola gö- ra er mig mera kår, ån blodets band, och jag skall hafva en verklig vänskap för er, om ni har en verk- lig erkänsla för Sverige, Ni år för vål uppfostrad att fela deruti, och på denna försäkran lofvar jag er en evig och uppriktig vänskap, hvilkens verk- ningar jag skall låta eder erfara med ett ädelmod, som skall våcka eder beundran, om ni sätter mig i tillfälle dertill."

Såsom förnämsta skälet till sin resa, anförde Drottningen önskan att i ordningsstålla sina en- skilta affärer; men man tviflade icke, att hon ju hade andra afsigter och vidsträcktare planer. Som- lige påstodo, att hon ville skaffa Påfven anhängare i Sverige, och arbeta på att i detta rike införa Ka- tolska religion; andra båttre grundade i sina giss- Dr. Christinas Eist. II Del. 5,

— 66 —

ningar, misstänkte hejnne om det förslag att skaffas sig vägar till återbestigandé af thronen, hyars enda hopp var ett svagt barn. För att påskynda sin resa, begaf Christina sig på vågen med en föga talrik svit, och anlände till Hamburg i Augusti månad 1660. Hon fann der Franska ambassadören i Stock- holm, riddaren de Terlon, som beledsagade henne. Sedan hon genomrest Danmark, der h of vet emfci- tog henne med stora årebetygelser, gick hon om bord och landsteg i Skåne. Enligt några berättel- ser, skickade Svenska senaten, som fått veta hennes ankomst, till henne en af hofvets herrar, för att afråda henne ifrån att fullfölja sin våg anda till hufvudstaden. Dessa berättelser motsägas af andra, som synas lika trovärdiga; hvad som år säkert, år att Christina, begaf sig till Stockholm, och att xiksrådena voro henne till mötes. Vid hennes in- resa i staden utgjorde det under vapen varande bor- gerskapet hennes procession, och kanonerna lossades, efter det vid högtidliga tillfållen vedertagna bruk. Enkedrottningen ledsagade henne i den vackraste våning af slottet, och som var densamma hon inne- haft under sin regering,*)

Kort efter Christinas ankomst öppnades riksda- gen* Konungens testamente blef å nyo tagit i 6f- vervågande t man förklarade att det icke kunde gillas, emedan det blifvit uppsatt utan Ständernas samtycke, och konungen, då han dikterade det, icke mera hade full sansning. Prins Adolph Jo- han utesluts från regeringen, emedan han icke ågde allmänt förtroende, och verkligen icke hade de egenskaper, som voro nödvändiga för att med fram- gång uppfylla ett så vigtigt kall. Enkedrottningen

*) S® Memoires du chevallkr de Terlon^ på flera ställen.

och rikets fem höga Embetsmån uppdrogos ätt för- valta styrelsen, i förening med Rådet, och nian tog till mönster hvad som blifvit förordnadt under den föregående minderårighets regeringen, likvål med några inskränkningar, som öfverensståmde med det rådande partiet. Detta parti var grefve Mag- nus de la Garclies, en af riks-embetsmännen , och som efterstråfvade att spela första röleh, i synner- het biand adeln* Minnet af den onåd , hvaruti han några år förut föll hos Christina, gjorde honom föga gynsam för hennes önskningar, och det var sannolikt, att hans förolempade högmod icke skulle låta undfalla detta tillfälle att öfverlemna, sig åt håmdem Emellertid talade Gustaf Adolphs dotters ärofulla regering och hennes stora egenskaper starkt till hennes fördel, och drogo på hennes sida flere embelsmån och en stor del af folket, som hon från sin återkomst emottog med den utmärktaste akt- ning. Hennes största orått i Svenskarnas ögon var, att hon ofvergifvit landets religion: men, som tnari kåhde hennes årelystnad, var man benågen att tro, att utsigten af någon lysande fördel skulle komma henne att återvända till sina fäders tro,

Christinas första steg var, att förelägga rådet ett memorial, uti hvilket hon begärde, att de i Upsala rÖ54? v^ hennes nedläggande af regeringen^ antagna vilkor skulle af den nya regeringen bekräf- tas, och att man försäkrade henne om de inkomster, som blifvit henne beviljade , utan att hennes för- ändring af religion något dervid skadade henne, rådet, som ledde öfverläggningarna , rådfrågade adelsståndet : adelsmannen ville icke synas förkasta Drottningens begäran; men , sedan de öfverlagt med rådet, förebragte de presiéståiidei. Detta stånd förö-

68

Stlljde, att da, efter Sveriges lag, livar och en , som afstod från landets religion, förlorade sina råttig- heter och förmåner, kunde Christina foljakteligen icke draga fördel af ett kontrakt, som hon sjelf brutit. Drottningen hade flere öfyerlåggningar med Erkebiskopen i Upsala och de förnämsta Biskopar- na: hon använde vexelvis inledanden och böner , ett klyftigt snilles ironi'"') och en hög sjåls stolthet till vinnande af dem for sin sak; men de förbi ef vo o- xubbelige , och åberopade med så mycken v år ma religionens fördelar, att de togo med sig de mest betydande af nationens representanter. Det beslöts, att Christina skulle bibehålla sina förmåner och sin inkomst, icke i kraft af någon slags rättighet, utan såsom en ynnest, påfordrad af de af hennes förfader och henne sjelf åt staten gjorda tjenster.

Emellertid låt icke Christina afskråcka sig af de hinder hon mötte: med ådagaläggande af alla sina afsigter, framlemnade hon ett annat memorial, livar uti hon påstod att, om konungen skulle dö utan arfvingar , borde Kronan tillfalla henne. Men för inånga intressen satte sig emot framgången *af den- na proposition. Enkedrottningen och konungens andra slå g tingar voro icke benågne att afstå från ;#de förhoppningar de nårde , och de store, uppdrag- tie förmyndare - regeringen, förutsågo de följder, som de skulle röna af en prinsessas återkomst, mån om sitt välde, öfvad i regerings - konsten , och för hvilken de blefve ansvarige. Alarmet utbredde sig i regeringskonseljen och uti rådet, och, under det folket kanhända önskade att spiran skulle åter- gifvas till denna Drottning, som hade utspridt såll- heten, togo hofvets vånner och regeringens anhån-

Se Historiska Märkvärdigheter^ 2 Del. p. 13 och följt

6g

gare alla mått och steg, for att for alltid skilja hen- ne från våldet. Ständerna utfärdade en akt, genojn h vilken Christinas memorial förkastades: de fordrade dessutom, att hon skulle å nyo afsåga sig Kronan, och forbinda sig att ingenting företaga till dess åter er- hållande, och förklara, att hon hvarken af någon, verldslig eller andelig makt kunde frikallas från den- na förbindelses trogna uppfyllande. På samma gång låt regeringen henne förstå, att man icke mer kun- de tillåta henne att låta hålla messa hos sig, och gaf "befallning att förstöra det kapell hon låtit anordna i slottet. Drottningen blef mycket rörd öfver dessa motgångar och förödmjukelser ; men hon kunde icke göra något motstånd utan att blottställa sin värdighet och säkerhet. Henne återstod blott åen, tillfridsstållelsen att vara öfvertygad, att de oppo- sitioner hon mött, kommit från regeringskonseljen, snarare ån från nationens fullmäktige, och hoppet att genom sina anhängares stod båttre lyckas via etc annat tillfälle.

Då riksdagen slutat sina arbeten , begrafde man med mycken ståt den aflidne konungen. Christina var åfven dervid närvarande; men utgick tillika med sin svit ur kyrkan, då den protestantiske hof- predikanten stigit opp på predikstolen att hålla likpredikan. Någre dagar derefter lemnade hon huf vudstaden , och reste till Norrköping: Enke drott- ningen, den unge konungen, flere rådsherrar och hof damer beledsagade henne utom staden, och prins Adolph Johan gaf för henne en fest på ett af sina slott. Man gaf henne alla hennes börd och rang tillbörliga årebetygelser , för att låta henne glömma? det man vågrät erkänna herm.es anspråk till hög-* sta makten*

— 70 ~~

Nya ledsamheter väntade Drottningen uti staden Norrköping: hon förnam, att biskopen i Åbo Jo- hannes Terserus, utgifvit ett bref , uti hvilket han sade sig hafva sett henne uppgifva suckar och ut- gjuta tårar öfver sin religions-förändring. Det var samme Terserus, som, under hennes regering, va- rit invecklad i Messenii sammangaddning, och som hon benådat. Ett annat skål ökade hennes förtry- tels. Hon fruktade att biskopens insinuationer skulle göra henne misstänkt hos Katolikerne och skada henne vid Romerska hofvet: och vände sig derföre genast till regeringen med klagomål och anhållan om upprättelse, med förklarande, det hon sjelf skulle hämnas, om icke regeringen straffade den brotts- lige. Man svarade henne med mycken artighet, att man skulle göra afseende på hennes anhållan och förfara efter rikets lagar. Men då biskopen försäkrat, att han icke berättat annat ån hvad som offentligt passeradt, och sedan regeringen tagit honom under sitt beskydd , drogs processen ut på tiden ? Qch fick aldrig något afgörande slut,

Christina, som förmodade att hafva fri reli- gions-öfning uti en stad , hviiken tillhörde hennes förlåningar, låt hålla messa uti sitt slott i Norrkö- ping: men regeringen gjorde henne föreställningar, som gällde lika med ett förbud» Drottningen skref till ståthållaren öfver sina förlåningar: "Jag för- undrar mig öfver hofvets förhållande, och, då jag vet mig hafva förtjent mera höfiighet, försöker jag för sista gången att blidka mina ovänner. Om de utrikes ministrarna icke hade några privilegier, skulle jag icke beklaga mig \ men att jag bemötes värre ån den minsta envoyé , det uppretar förnuftet, sårar folkrätten och år stridande mot alla gudom-

— 71 —

liga och mensldiga lagar. Hvad gör jag annat, ån försåkrar ständerna, att aldrig hafva något anspråk eller hopp for framtiden, då det år tillräckligt att bekänna en fremmande tro, för att icke hafva nå- got mer att hoppas i Sverige? I Guds namn, hin- dren, att Svenska nationen icke gör sig afsk^vård genom en så ovärdig gerning, som att fela i vörd- nad mot en prinsessa, hvilken icke förtjent det. Jag vantar edert svar; och om man kränker alla gudomliga och menskiiga rättigheter, med ett ord, om man glömmer hvad man år mig skyldig, skall jag lida denna skymf med lika mycken ståndak- tighet, som jag skall deraf för mig skörda åra och för dem vanåra, hvilken följes af en ånger, som kanhända alltför snart skall drabba dem. Jag gör mig försäkrad, att ständerna sjelfva, som tillåtit fremmande ministrar hvad man nekar mig, skola finna regeringens förfarande besynnerligt , och kanhända röna något hat, då de se mig missfirmad mot förnuftet och folkrätten , åldre ån edra lagar, som skola förorsaka er tusende olyckor, dem ni icke nu förutser, men hvilka tiden skall låta er känna. Jag ville önska, att med mitt blods och mitt lifs bekostnad kunna bevara Sverige från dessa o- lyckor. Om ni med nöje anser min tjenst och min tillfridsstållelse , så bjud till att ställa mina saker på ett sått, att jag med första kan resa härifrån; ty jag svår er vid min heder, att, så snart.de åro bragta i ordning, blifver jag icke en timma qvar hår."

Detta Christinas bref, författadt med lika mycken skicklighet som styrka , och som, tillkånna- gaf de utvägar hennes för mycket skymfade stolt- het kunde låta henne påfinna, väckte stor sensation

~ 72

i konseljen. Regeringen lempade sig efter Drott- ningens önskningar; det blef icke mer fråga om att tvinga henne vid sin religions-öfning , och man fo- gade sig efter de mått och steg, som kunde lätta återtilltrådandet af hennes inkomst, Så snart Chri- stina på ett lempligt sått afslutat alla sina ekono- miska årender, reste hon och begaf sig till Ham- burg, dit hon anlände den 16 Maj i66i/::?)

Strax: efter sin ankomst till Hamburg, ingick Drottningen med sin resident, den rike bankören Texeira , en öfverenskommelse till skyndsammare lyftande af de summor, hon hade uti inkomst från sina forlåningar* Hon företog sedan en underhand- ling med flere hof, for att skaffa Katolikerna fri l-eligions-öfning uti flere Protestantiska stater i Tysk- land och Danmark. Hon skref , i detta åmne , bref till kejsaren, till konungarne i Frankrike, Spa- nien, Pohlen och till Påfven; men de Katolske mo- jiarkerne ville icke synas blanda sig uti de andra ländernas inre styrelse, och fruktade att Protestan- terne skulle tillbaka begära religionsfrihet i deras stater. Underhandlingen kunde icke då få den följd Christina deraf lofvat sig, och hon lemnade derfSre sin uppmärksamhet åt andra föremål.

Vid denna tid anlände till Hamburg en man , ryktbar af sina tänkesätt och åfventyr, Jean-Fran- gois Borri eller Burrus, fodd i Majland 1627. Han påstod sig härstamma från Romaren Burrhus, som var Neros guvernör. Då han i början lagt sig på medicin och chymien, hade han sedan fallit i my-

f) Se Memoires (PArkenboltZt z Del, och Hist, Märkv* Z Del.

— 75 ~

stiska griller, och gjort sig till hufvudman fur en sekt, hvilkens medlemmar kallade sig de förnuf- tige eller de evangeliske. Beskylld att predika vil- lomeningar och att i sina kåtterier blanda poli- tiska projekter, hade han blifvit dömd att brän- nas, och tribunalefne hade befallt konfiskation af lians egendom. Men han hade frålst sig genom flykten, och, sedan han någon tid vistats i Holland, beslöt han att begifva sig till Hamburg. Anlånd till denna stad, stålide han sig under Christinas beskydd, och roade henne med sina chy miska kun- skaper, skrytande öfver att kånna hemligheten af metallernes förvandling och att kunna göra gulcL Drottningen hade den artigheten att afhöra honom och låta honom arbeta. Det synes likväl , som hon visste att såtta gränser for sitt förtroende och sina uppoffringar. Borri, som hade påräknat ett större uppoffrande, blef ond och föregaf att, då han icke kände sig benägen till någon böjelse för Drottningen, hade han icke upptäckt för henne sin hemlighet. Sedan han lemnat Hamburg, for han ofver till Köpenhamn, der han insmög sig uti ko- aiung Fredrik IILs nåd, som utkostade stora sum- mor, i hopp att vinna mycket större och kunna öfverlemna sig åt vidsträckta företag. Borri spe- lade en lysande r61 vid hofvet; men når Fredrik dog, försvann hans lycka och de store låt honom erfara verkan af deras afund. Ofver vågande nya förslag till lycka, ville Borri begifva sig till Tur- kiet. Han genomreste Tyska kejsarens stater, just når man erhöll tidningen om Frangipani och Nadasti sammansvärjning; då han, på en guvernörs befallning blef arresterad, gaf han tillkänna sitt namn och ändamålet med sin resa; guvernören trodde sig lik- väl böra afgifva en berättelse vid hofvet, och denna

— 74 —

berättelse öfverlemnades kejsaren vid ett tillfälle, åå han hade påfvens nuntie hos sig. Vid Borr is namn, återfordrade nuntien honom såsom den Heliga Stolens fånge, och kejsaren samtyckte att uti em na honom, likväl med vilkor > att man skulle benåda honom med lifvet. Han dog på St. Angelo slott 1695; man har af honom flere arbeten , mera namnkunnige för deras narraktighet ån grundlighet.

Bland de Hamburgske lårde, som betygade Chri- stina sin undergifna vördnad, utmärkte hon Pehr Lambecius , systerson till Vatikanske bibliotekarien Lukas Hollstenius, Lambecius var icke lycklig i sitt fädernesland; man beskyllde honom för irrlå- righet, till och med for atheisteri. En gammal argsint och snål hustru, med hvilken han för hen- nes förmögenhets skull gift sig, öfverhopade honom med missnöjen, och betog honom- det lagn han be- höfde till studier» Drottningen rådde honom att bl i f va Katolik och satta sig ned annorstädes. Sedan han begifvit sig till Rom , ändrade han verkligen religion, och kallades någon tid deref ter till Wien, der kejsaren utnämnde honom till sin bibliotekarie. För att betyga Christina sin erkånsla, dedicerade han till henne Grekiska och Latinska verser.

Efter ett års vistande i Hamburg, återvände Drottningen genom Tyskland till Rom , der hon inkom i Juni 1662. Hon återtog snart sina litte- rära syselsåttningar , och hennes palats bl ef å nyo föreningspunkten för lärde och snillen. Hon kun- de likväl icke skilja sin uppmärksamhet från cie politiska händelsernas stora skådeplats. Hon obser- verade dem , och sökte att deruti deltaga. Repu- bliken Venedig var då i krig med Turkarna, som

— 75 —

tillika hotade Tyska kejsaren. Christina af sandö grefve Galeazzo Guaido tili Europas förnämsta hof, för att ffcamlernna plan till en liga mot Kristenhe- tens fiende. Negociatöréxi begagnade denna kon- junktur, för att låra kanna och observera fleré län- der; men negociationen hade föga framgång , eme- dan faran ieke var nog öfverhångande , och stater- nas förening mötte oöfvervinn eliga hinder uti olik- heten af deras intressen. Man tror likväl , att Christinas steg icke voro aldeles onyttiga, och bi- drogo till Franska hofvets beslut, att sända troppar till Ungern. Dessa troppar deltogo i bataljen vid St. Gothard 1664, oc^ afgjorde den seger, som vanns på Turkarne.

Ar 1662 skedde Franska ambassadören i Rom, Hertigen de Créqui en skymf , som blef orsak till en ganska häftig tvist emellan Alexander VII och Ludvig XIV. Då ambassadörens domestiker kom- mit i oenighet med Corsikanerne af påfvens lif- vakt, omringade desse senare Famesiska palatset, der hertigen bodde, och lossade musköt-skott åt fönstren.. Hertigen visade sig på balkongen; men i samma ögonblick fördubblades skotten och riktades emot honom ; han drog sig tillbaka utan att hafva blifvit träffad. Under detsamma fick kapitenen för hans vakt ett boss-skott i underlifvet på torget Na- vonne. Hertiginnan de Créquis vagn anfölls påga- torna, och en hennes page dödades af ett musköt- skott; hon sökte en fristad hos kardinalen d'Est, som återförde henne till Famesiska palatset. Un- derrättad om denna händelse , återkallade Ludvig XIV" genast sin ambassadör, bemåktigade sig fursten- dömet Avignon, och låt troppar utrycka till Italien, med fordran af en lysande upprättelse. Christina,

smickrade sig, att enigheten skulle tunna åter- ställas genom hennes bemedling, och skref till ko- nungen af Frankrike , för att blidka honom. "Eders Majeståt/4 sade bon i ett af de bref hon skref till honom i detta ämne,, "år for stor att taga håmd pä ett så föraktligt och orent blod , som Corsika- nernes , och deras bestraffning kan icke medföra någon Eders Majestät tillbörlig ersättning för det förolempande, som ske dt dess kongliga värdighet/6 Alexander VII smickrades af det deltagande Drott- ningen visade för hans sak, och gjorde henne ett besök, som räckte mer ån en timme* Men Lud- vig XIV trodde sig finna partiskhet uti Christinas bemedling och låt henne erfara det, och hon fruk- tade till och med. att han skulle uppväcka några ölägenheter i Sverige, hvilket likväl icke var ko- nungens afsigt. Sedan alla försök till bemedling varit fruktlösa, nödgades påfven gifva efter» Han skic&ade kardinalen Flavio Chigi och guvernören i Rom Loren zo Iniperiali, för att å hans vägnar göra ursäkter. Corsikanerne bortkördes, och konungen erhöll, att i Rom skulle uppresas ett monument med en inskrift, hvilken skulle gifva tillkänna den skymf, som ske dt folkrätten uti ambassadörens per- son, och den af påfven beviljade upprättelse. Mo- numentet borttogs likväl tre år derefter, under Cle- mens IX:s regeringstid.

Ehuru Christina försvarat Alexanders sak, var hon kanhända icke missnöjd att se denne påfve förödmjukad. Hon hade å nyo haft att beklaga sig öfver hans höghet och stränghet, sedan hon åter- kommit till Rom; och endast genom ett slags våld på sin karakter, kunde hon bibehålla ett yttre lugn. Det missnöje hon rönte af denna belägenhet,

— 77 —

ocli den oro några föga tillfridsstållancle tidningar från Sverige, angående lyftningen af hennes inkom- ster, förorsakade henne , gjorde, att hon beslöt for: någon tid lemna Rom, och åter nårma sig till sitt fädernesland. Hon afsånde kapiten för sin lifvakt Adami till Stockholm, för att bereda regeringen pa hennes återkomst 7 och erhålla fri religions-ofning för henne sjelf och hennes svit. Regeringen visade sig åter föga benågen , och sökte åfven göra hen- nes afsigter misstänkta, genom utspridande af det rykte , att hon icke ville komma till Sverige för annat , ån att der utbreda Katolska låran , ocli få inflytande på den unga konungen, Icke dessmin- dre begaf hon sig på vågen år 1666, och for till Hamburg, för att båttre kunna vaka of ver sitt bä- sta. Några år förut hade hon med denna han se- stad haft en tvist, angående sin resident Texeira , och visat sig obeveklig vid de rättigheter, hon ville skulle ågas af sina agenter. Magistraten hade gif- vit henne en ärofull upprättelse , och emottog hen- ne vid ankomsten med utmärkt högaktning. Hon gaf lysande högtidligheter, reste omkring i trak- terne och samtalade med lärde. Astronomen Lu- bienitz") hade flere gånger tillträde hos henne, och redovisade för henne sina arbeten; hon talade med honom med största beröm öfver den namnkunnige Helvetius, som då gjorde sina astronomiska obser- vationer i Danzig, och h var-s arbeten hon kände. I det hon undersökte ett medalj-kabinett, korn hon öfver en af de medaljer, hviika hon låtit slå öfver sin afsågelse, och man anmärkte, att hon med någon

Förmod I igen var denne, Sfanislacs Lubienlfzkn St Biöar. Lex. éfrjer Lärde Uti, Män % Dsl. p. 294» Öfvérs* anm.

78 —

för trytsamhet kastade den på bordet. Denna medalj föreställde på ena sidan Drottningens hufyud och' på den andra en krona , under hviiken nian låste dessa ord: Et sine tc (ock åfven dig förutan). Christina reste från Hamburg i slutet af April 1667, och tog vågen till Hollstein , for att genom Danmark fara öfver till Sverige^)

Når tidningen inlopp till Stockholm, att hon beslutat begifva sig till Sverige, fick regeringen mycket bekymmer, och trodde sig böra taga de alfvarsammaste försiktighetsmått. Konseljens leda- möter koin nio of verens sius emellan , att icke til- låta Drottningen fri fremmande religions-öfniiig, att vaka' öfver det hon icke företoge något stridande mot sin afsågelsé-akt och sak er hets- akt en af 1660; att hafva omsorg, det konungen icke blottställdes för någon fara , så val i anseende till sin uppfostran som helsa, och ätt hindra det Drottningen icke vo- re närvarande vid ständernas sammankomster, i händelse en riksdag skulle förefalla under hennes vistande i riket» Redan någon tid förut hade re- geringen kungjort det förslag, ätt låta Christina få direkta förvaltningen af sina domäner, med erlåg- gande af en summa till skattkammaren* Alla dessa mått och steg förorsakades af nit för rikets reli- gion, och önskan att bibehålla allmänna lugnet. För att icke stöta fremmande konvenanser, och då det ånnu återstod Drottningen många anhängare 9 beslöt man likvål ätt gifva henne den vördnad, som tillkom hennes .börd och rang.

*) Se Arkenholtz Memoires^ Del. 2. pag, 104 och följ, och några historiska beskrifningar om staden Ham- burg, på Tyska,

— 79

Under det Christina långsamt nalkades sitt fädernesland, och förekomna eller maktkåra men- skor beredde sig till att bestrida henne åfven de rättigheter, hon med rättvisa kunde påkalla, njöt hon dessa smickrande triumfer, dem ett stort rykte förskaffar, och som äro den ädlaste ersättning för hatets förföljelser, afundsjukans lönliga planer och ödets nycker. Då hon tog vägen från Gottorp s emottog henne Hollsteinska hofvet på ett lysande sått och förmådde henne att stanna i flere dagar. Hon for sedan öfver begge Balterna och anlände till Soröe, en stad på Seland, belägen uti en le- ende nejd, och kåncl af en akademi, der den unga adeln studerar under professorer , hvilka till större delen äro namnkunnige genom sina arbeten. Hon fick i denna stad en flere dagars opasslighet. Når hennes helsa blef återståid, reste hon til Roschild, der Danska konungarnes grafvar äro, och fortsatte sin våg till kongliga lustslottet Fredriksborg, för att komma till Helsingör vid stranden af Sundet. Der emottog hon uppvaktningar af Franska ambassado- ren riddaren de Terlon och Svenska residenten ba- ron Liljenkrona, och guvernören helsade henne uti konungens af Danmarks namn. Beledsagad af kong- liga vakten, begaf hon sig i vagn till redden och steg om bord på en rikt utrustad, mednie par åror försedd galer. Når galéren tog in sjön, lossade den tre kanonskott, och fästningen Kroneborg, som, ligger vid Sundet, svarade med förnyade salvor,, hvarefter alla i kanalen befintliga skepp lossade si- na kanoner. Då Drottningen landsteg på Svenska stranden i Helsingborg, saluterades hon af 224 ka- nonskott. Uti staden träffade hon grefve Pontus de la Gardie, som sedan två månader, å Svenska konungens vägnar, väntat henne, med en svit af 50 personer.

— 80 —

På vågen till Stockholm , i staden Jönköping, erhöll grefve de la Gar di e en kurir från regerin- gen, som gaf honom befallning att såga Drottnin- gen, det man icke tillåt hennes prest att vara närvarande, utan bad henne återsända honom, på det man skulle undvika, att med henne förfara ef- ter rikets lagar. Grefven, som icke delade sina, föråldrars hat eller regeringens afsigter, tillkånna- gaf Drottningen detta med så mycken vördnad och. grannlagenhet, att hen svarade honom i de mest förbindliga uttryck; men förklarade, att hon al- drig samtyckte till regeringens proposition, och. skulle strax resa tillbaka , livar om hon åfven gaf sina befallningar, ehuru det nästan var midt i nat- ten. Grefve de la Gardie bad henne uppskjuta sitt beslut , på det han måtte få tid att afsånda en kurir till Stockholm. Hon gaf efter och skr ef sjelf ett bref till konungen i ordalag, som öfver- ensståmde med hennes karakter och ställning, Ku- riren af reste genast, och Drottningen fullföljde vå- gen anda till Norrköping , der hon låt hålla mes sa, livilket hon gjort under hela resan, åfven i Sve- rige. Med flere genom deras rang och embeten betydande personer, som begifvit sig till henne , talade hon mycket fritt om sin egen och om Sve- riges belägenhet. Då hon nämnde sina rättighe- ter till Kronan , i händelse af den unga konungens död, s*ade hon, att ehuru hennes religions- förän- dring vore ett stort hinder, skulle hen likväl veta att förena sina och rikets intressen; aldrig tvinga liågon att följa sitt exempel, utan, "med sTurenne, såga: "Jag år Katolik, men mitt svärd år Kalvi- niskt." Hon beklagade sig öfver de förföljelser man. låt henne erfara, och dem frihet man tog sig att

miss-

81 —

jfhisstånka henne får brottsliga afsigter. öfvergåendé till rikets allmänna förvaltning, yrkade hon nöd- vändigheten att bibehålla enighet mellan ständer- na, och medlen att upprätthålla de gamla familjer- na, reglera tropparna och befordra industriens , handelns och konsternas förkofran. Man fick till- fälle att öfvertyga sig, att hon icke förlorat riks- styrelsens stora foremål utur sigte, och begrundat dem djupare, än regeringens ledamöter , som, genom cldoka och illa sammanfattade företag, utspridde frön till tvedrågt och missnöje» Drottningen väckte således för sig nationens deltagande, men ökadé med detsamma herrskarnes fruktan och oro , h vilka å ny o bemödade sig att sätta gränser för hennes pretentioner. En strid uppkom , hvaruti Christina ådagalade sitt snilles alla resurser, och som åndtli- gen slutades på ett for henne årefullt sått.*)

När kuriren återkommit, fanri Drottningen^ att för det närvarande intet bifall var att vänta. Hon beslöt genast att resa tillbaka och återvåndä till Hamburg, för att der afbida Svenska ständer- nas sammankallande. G-refye de la Gardie beled- sagade henne ända till Helsingborg, och konun- gens folk lemnade henne med största rörelse. Fol- ket omgaf flere gånger hennes vagn , och betygade* henne på ett rörande sått sin tillgifvenhet. Hon hörde suckar och såg tårar flyta omkring sig. I denna stund borde hon i synnerhet erfara eri djup sorg, och känna att hon för lättsinnigt lemnat en spira, som gif vit henne medel att vinna en ädel- modig nations kårlek, och förtjena allmänna väl- signelser.

Dr. Christinas Hist. II Del. 6, *) Hist, Märkv. och Palmscholds msmuskr.

— 82 —

Når hon återkommit till Hamburg;, låt man henne veta från Italien, att en af hennes musici lemnat hennes tjenst och trådit i hertigens af Sa- veven. Denna utan tvifvel fuga vigtiga tidning , i synnerhet vid ett tillfälle, då mera hufvudsakliga föremål syntes böra intaga henne, rörde henne lik- väl till den grad, att hon svarade: "Jag vill låta förstå, att jag aldrig samtycker till ^ att Antonio Rivani förbyter min tjenst mot någon annans , att han blott för mig finnes i verlden och icke på lång tid får sjunga för hvilken som helst. Huru dermed ån må vara 5 om han gått utur min tjenst, år det min vilja att han åter tråder uti densamma, skulle man åfven vilja komma mig att tro, det han förlorat rösten , gör det ingenting till saken; så- dan han år, bör han, vid åfventyr* lefva och dö i min tjenst."

Under sitt vistande i Hamburg, hade Christina med den lårde IsakVossius en helt olika beskaffad brefvexling. Hon öfvergick med en förundransvård lätthet från de minsta till de största föremål * från de lättsinnigaste ämnen till de ädlaste undersök- ningar , de vigtigaste angelägenheter* Uti ett af Sina bref sökte hon intala Vossius att skrifva hen- nes historia* "Man försåkrar mig H yttrar hon, att ni arbetar på att gifva oss en ny atlas, och jag väntar detta arbete med mycken otålighet; det kan göra, att rnan lättare förstår historieskrifvårne , och råtta många fel* af hvilka de gamle atlas åro upp- fyllde. Bland aiinat har jag , i afseende på Sverige? funnit fasliga misstag , och den skymf man gjort denna tappra nation, åfvensorri de konungar hvilka regerat den , och i synnerhet mig* som tvifvels- titan år den minsta bland alla dem, som hafva

— 83 -

denna åra , ehuru Gud under min regeringstid g jolrt mig oandlig nåd , och jag utan högmod kan såga, att Sverige aldrig var hvarken årerikare eller mera segrande, ån under mitt beskydd; men jag har märkt, det okunnigheten och afuhdesi funnit nöje uti att dölja och fördunkla min regerings vackraste gerningar , hvilket föranlåter mig, att af eder be- gära upprättelse, till befordran af sanningen, hvil- ken alla historieskrifvare åro skyldige att hylla, åfvensom for Sveriges åra. Ni har varit vittne till dess högsta sållhet. Jag fordrar icke af er, hvar- ken vekliga artigheter eller smicker; jag fordrar endast rena sanningen , hvilken så mycket min- dre skall misstänkas, som hela ver] den vet, att Sveriges närvarande olyckor *:: ) hafva satt mig i tillstånd att icke kunna bedragas , och ni vet sjelf, att jag hatar smicker och osanning lika ifrigt som jag älskar sanning, dygd och verklig åra; detta har förmått mig att ät eder uppsätta en kort promemoria i detta ämne, som icke skall bl i f vä utan nytta vid edert arbete." Det arbete, som Drott- ningen föreslog Vossius, verkställdes icke, och inan torde kanhända icke hafva orsak att harmas der- öfver. Vossius ägde mera lårdom och minne, ån omdöme och vett, mer högmod och fåfänga, ån upplyftning i snillet. Hans stora rykte , och det prål , hvarmed han omgaf sig, förblindade Drott- ningen, som skulle varit smickrad att till håfda- tecknare hafva en bland sitt sekels namnkunni- gaste lärde.

#) Detta skrefs mellan 1676 och 7§? under det olyck* liga kriget, h var uti Franska ministeren inledt Sve- rige genom grefve Magni de la Gardies åtgärd. Se Ar. kenholtz^s Mem. 2 Dei. p, 1 60 etc och p, 246 Dfvers*

Läkaren Bourdelot hade åter nårmat sig till Christina, och sande henne Franska litterära no- veller. Drottningen gaf honom detta svar på ett bref , som han skrifvit till henne i Hamburg. É*Ni gör mig ett nöje att icke skicka allt det misch- masch, man skrifver öfver fälttåget i Flandern. Jag tycker så mycket som någon om bedrifter, men. icke om loftal , och min tillgifvenhet för satirerna år sådan att jag förnöjer mig med läsningen a£ dem, som åro skrifna mot mig sjelf , hvilkas antal Gudi lof , år temmeligeh stort för att roa mig på min egen bekostnad, sedan jag långe gjort det på andras. Ni skickar mig Essais physiques de Lau~ noy , på det jag må få håg för dem; ni gor mig förbunden, om ni sänder mig hela hans arbete. . . Angående blodens omtappning, anser jag uppfin- ningen för lycklig, men jag skulle icke vilja begag- na den, af fruktan att blifva ett få {pécore\ I fall af förvandling, skulle jag hellre vilja blifva lejon, för att hindra mig ifrån att blifva uppslukad . « . Jag mår temmeligen väl och skrattar åt låkarne och deras konst; men för att njuta en fullkomlig lielsa, år mitt' ofelbaraste medikament att andas Roms luft/6

Sedan Alexander VII, efter 12 års regerings- tid, den 16 Mars 1667 slutat sin bana, utropades kardinalen Julius Rospiglioni till Påfve , under liamn af Clemens IX» Christina, som alltid för honom hyst en synnerlig högaktning, ville, oak- tadt hon var i en protestantisk stad, genom offent- liga lustbarheter visa den del hon tog uti hans tipphöjelse. Hon befallte att fasaden på det hotell hon innehade i Hamburg, skulle illumineras, och ett fyrverkeri afbrfmnas, föreställande Clemens IXJs

- 85

vapen ocli Romerska kyrkans seger 5fver kåtteriet, Uuder detsamma låt man vin rinna för folket och hopen trängdes snart omkring hotellet, Flere per- soner, och åfven några Tyska furstar, som då be- funno sig i Hamburg, hade föreställt Drottningen de ledsamma följder dylika lustbarheter kunde med- föra uti en Luthersk stad, der folket utom dess var af en stråf och misstänksam karakter : men Chri- stina ansåg för ett nöje att öfvervinna svårigheter, och hennes marskalk markisen Delmonte , som, tyckte om att lefva stort och kostsamt och hade vålde 6£* ver hennes sinne , styrkte henne uti sitt beslut, Hon låt ställa kanoner omkring sitt hotell % och rustade sig, i händelse af uppror, till motstånd. Då dekoreringarnas allmänna åskådande syntes all- månheten förolempande , slet den dem verkeligen\ i stycken, och då vinet ökade dess raseri, kastade den sig på vakten och ville med våld genombryta ingången till palatset. Drottningen låt lossa en musköt-salva; några af de upproriske sårades, an- dra blefvo på. platsen. Men i stället för att stillas, blef upploppet förskräckligare. Folket gick till de största ytterligheter; slog sönder fönstren i pa- latset, ville slå in portarna för att plundra och ho- tade till och med Drottningens person. Når hon såg, att det motstånd hon kunnat göra, vore frukt- löst, begaf Christina sig, förklådd , i Svenska re» sidentens hus, Stadskomrnendanten låt gernisons- soldater framrycka, och kapitenerna för borgerska- pet befallte folket gå hem. Når ovåsendet upp- hört, återfördes Drottningen af magistratspersoner-, na i sin boning och låt utdela penningar bland dem, som blifvit sårade. Kort derefter låt hon kun- göra en berättelse, der denna affär framställdes på ett for henne ganska gynnande sått, Hora, kunds

likväl icke hindra, att man beskyllde henne för oförsigtighet och utgaf andra, berättelser , som mot- sade henneSo

Ständernas sammankomst i Sverige inträffade i början af år 1663. Drottningen sande till sin agent i Stockholm, Rosenback, en instruktion i af- seende på sina angelägenheter. Regeringen visade ånnu motvilja för henne, och grefve M. de la Gardie sökte i synnerhet hindra hennes afsigter; han gaf ut ett rykte, att hon efterstrafvade regeringen och ville bortröfva thronen från den unga konungen : han nödgade en af hennes kommissionärer i Sve- rige, Apelman, att vittna mot henne. Men Chri- stinas ovänner, mäktige i regerings-konseljen, vo- ro det icke lika mycket i ständernas församling; $er bevarades minnet af Gustaf Adolphs dotters ärofulla regering ; beundran och erkänslan bibe- höllo åt denna prinsessa anhängare , som, med ogil- lande af flere hennes steg , icke ville att man skulle misskänna hennes tjenster och hennes åra blifva van frejdad. Afven presteståndet gick från sina fördomar och rostade för fogliga mått och steg. Ehuru utbytet af hertigdömet Bremen mot forl aningarna i Pomern och Sverige , som Drott- ningen begärt, icke kunde äga rum på de yilkor hon ville fästa dervid, förkastade ständerna den dock icke aldeles, och lemnade åt tiden att bringa denna öfverenskommelse till fullbordan: de of riga ansokningarne beviljades utan någon svårighet el- ler förbehåll. Ständerna besloto , att den med Drottningen, vid hennes afsägelse, ingångna ofver- enskommelse skulle noga iakttagas, att hon skulle aga fri religions-åfning för sig och sin svit hvar som helst, och återstoden af hennes inkomster sist

- 87 -

om ett år betalas. Christina bl ef ganska tillfrids- ståld med resultaterna af sina underhandlingar a och beredde sig att återvända till Italien,

Kort förut innan hon lemnade Hamburg, be- gaf hon sig sjöledes till Stade i hertigdömet Bre- men , och emottogs med stora årebetygélser af fält- marskalken Wrangel, som. förde befälet i Sveriges namn. Hon begärde att få se några inilitåriska, svängningar, och fältmarskalken lät en korps af 11,000 häst- och fot-folk manövrera. Drottnin,- gen red igenom lederna , och igenkände flere officerare, som hade tjent under hennes och Gu- staf Adolphs regering: hon gaf några order till svängningarna med mera dristighet och raskhet år\ riktighet, och anföraren blef nödsakad att rätta dem , för att icke förvilla soldaterna. Dottren af Sveriges största hjelte var icke mindre ett föremal för beundran och förvåning hos alla desse krigare* som slösade på henne högtidliga bifall. Återkom- men till Hamburg, gaf Christina en präktig mål- tid åt flere furstar och förnäma herrar, samt begaf sig på vägea till Italien. På gränsen af detta rike, af skickade hon en kurir till påfven, för att gifva honom tillkänna sin nära förestående återkomst till Rom: den 22 November 1663 anlände hon till denna stad, Femtie trepars-.vagnar hade rest emot henne ; påfvens kavalleri-garde sändes henne till mötes öfver tie mil från Italien, och Sveitsergar- det väntade henne vid Porta del popolo. Sedan hon stigit ur vid Monte Cavallo, aflade hon sin vördnads-betygelse för påfven , och hade med honom öfver en timmas samtal. Samma procession ful de henne sedan till sitt palats.

*~ 88

Clemens IXis regeringstid har blifvit kallad Roms gyld ene ålder. Denne påfve hade en mild, lått och fridålskande karakter; att lindra folkets fcörda, samt att öf ver allt utbreda förnöjsamhet och glädje, var hans åra och sållhet. Hans frånder fclefvo icke delaktige af hans frikostighet förr , ån han förnöjt fattige och olycklige. Med de högtid- ligheter han gerna gaf , till underhållande af sin throns glans, blandade sig allmånna välsignelser. Under hans regering voro flere kardinals-promotio- ner, lysande intåg af ambassadörer och skådespel Ä Jivaruti rikt prydda herrar och fruntimmer af sta- bens förnämsta familjer deltogo. Clemens IX hade ^lltid mycken högaktning för Christina, som i sin ordning icke försummade något tillfälle, att för hö- inom uttrycka sin erkånsla: hon förärade påfvens syster ett med juveler omgifvit kristall- kors ? af 24,000 Spanska kronors vårdee

Midt under Roms nöjen och högtidligheter, förföljdes Drottningen af denna årelystnad, hvilken hon velat visa sig öfverlågsen, och hvilkens välde hänförde henne vid alla tillfållen, då den kunde aterfödas. Pohlens med faror orngifna valthron , som blifvit ledig, var föremålet för hennes önsk- ningar och underhandlingar; hon, som så hastigt ned- stigit från Sveriges thron, hvilken genom börden fallit på hennes lott och på hvilken hon suttit med Europas högtidliga bifall.

År 1667 fattade Johan Casimir det beslut, att avsåga sig regeringen, som varit uppfylld af krig och inre orolirfieter. Ehuru han icke var utan mod och talanger, hade han aldrig kunnat beherr- ska händelserna eller leda dem till sin fördel. Hans

— 89 —

karakter var obeslutsam och vacklande; kr af t f ull - het och upplyftning felades hans sjal. Undergifven sin gemåls, Lovisa Maria de Gonzagues vilja, låt han sig af henne foras till förmätna forslag, till missbruk af sitt valde, hvilka uppretade ett cm sina fri- och rättigheter ganska månt folk. Sedan Lovisa Maria aflidit, trodde Johan Casimir sitt öde vara fullbordadt. Då han kånde sig utur stånd att ensam upprätthålla kronans tyngd, och icke ägde några barn, för hvilka han kunde önska att bibe- hålla densamma, sammankallade han nationens de- puterade, och förklarade dem att han beslutit lemna regeringen och lefva i ro. Han sade dem på ett ådelt och rörande sått sitt farväl. Den rö September 1608 höll han i St. Johannis-kyrkan i Warschau, inför de store, kleresiet och folket detta märkvärdiga tals '"''Pohlacker! Tvåhundrade åttatie år hafva förflutit, under hvilken tidrymd mitt hus innehaft edert rikes thron; det har, likasom jag, upphört att regera, Matt af krigets besvär , af bekymmer och år, tryckt under tyngden af en tjugeårig svår regering, åter- lemnar eder konung och far, hvad verlden åger mest lysande och ansedt; han gifver eder åter den krona han af eder emottagit, I stället för thronen, behöfver jag härefter endast några jordtorfvor, för att åter samlas till mina åttemån. Om ni en dag till min grift leder edra barn, sågen dem, att jag var den första i striden, den sista att gå tillbaka; att jag af tillgifvenhet for er afstått från den mo- narkiska värdigheten och återlemnat spiran i deras händer, som anförtrott mig henne. Eder kårlek för mig förmådde er, att högtidligt förklara mig såsom den förnämste bland eder; min kårlek för er afstår denna höga värdighet. De fleste, som rege- rat i detta rike, hafva sökt att öfverflytta den ko-

— go —

pungsliga purpurn till deras barn eller broder; jag ensam lemnar den utan saknad åt det rike, .hvars barn och fader jag varit ; jag återflyttar mig från denna stund bland Pohlska folket: bli f ver åter jag medborgare och undersåte, och önskar thronen åt den, hvilkerx j dertill anse-en vårdig. Jag tviflar icke: att ju republiken gör ett lyckligt, al- drig ångradt, val. I den enslighet, dit jag går, skall jag bedja Gud bönhöra mina önskningar och upp- fylla mitt hopp. Det återstår endast att tacka re- publiken för de tjenster hon gjort mig, för de råd hon gifvit mig och den tillgifvenhet hon mig bevi- sat. Om jag någon gång kunnat misshaga några i- bland er, beder jag er dertill söka orsaken i tider- nas olyckliga händelser och förlåta mig, hvad som mot min vilja har hån dt, lika uppriktigt, som jag förlåter dem , hvilka mig förfördelat. Jag såger eder mitt farväl, eder alla, hvilka jag såsom mina barn bår uti mitt hjerta. Om min fristads aflåg- senhet skiljer mig från Pohlen , skola mina tankar dock alltid vara hos eder, och ömt rörd af denna känsla, yttrar jag såsom min sista vilje , att mitt stoft måtte få hvila bland eder."

Fastån Johan Casimirs regering icke varit lyck- lig för Pohlen, gåfvo alla vidriga minnen vika för intrycket af denna rörande ceremoni, Djupa suc- kar och tårar vittnade om församlingens häftiga rörelse, och i det ögonblick, då monarken med en behjertad sjelfförsakelse afstod från sin värdighet och sina åretitlar, syntes han större ån han varit under hela sin lefnad. Johan Casimir förfogade sig bort till Frankrike, der Ludvig XIV gaf honom Abbots-stiften St. Germain des Prés i Paris och St. Marie i Ne vers. Han lefde i ro, och ville icke ,

91 —

att man ännu skulle gifva honom titel af majestät. Denne prins slutade Jagelloniska huset, h varifrån han härstammade genom Sigismunds dotter Catha- rina , och var sista manliga ätteläggen af Wasahu- set, hvarifrån han härstammade genom Johan ,111, Gustaf I:s andre son, och förmäld med Catharina/' )

Christina j som i sin ålders styrka afstått från högsta makten, och som till karakteren icke lik- nade Casimir, var icke, efter sin afsägelse, lika undergifven sitt ode. När hon nu mera aldeles icke kunde smickra sig, att åter uppstiga på Sve- riges, kastade hon sina blickar på Pohlens thron. En i Hamburg ganska hemligt börjad underhand- ling, fortsattes sedan hennes återkomst till Rom. Hennes hofpredikant pater Hacki , Pohlack till na- tion och Cistersienser-munk, afsändes till Pohlen med en instruktion, hvilken hon anbefallte honom noga följa. Han borde vända sig till påfvens nun- tie, och för honom framställa följande betånkanden : cT)en synnerliga aktning hennes majestät alltid haft för konungen af Pohlen , såsom den äldste af hen- nes hus , har hittills hindrat henne att göra an- språk på eftertrådes-ratten till detta rike, och då hon alltid vördat honom, såsom sin andra far, ha- de hon aldrig kunnat besluta sig till att under hans lifstid göra anspråk på densamma , utan att belasta sitt samvete med ett slags brott, som skulle mycket befläckat det höga ädelmod hon offentligt visar. Men då hon förnummit konungens beslut, och att han är på vågen att afstå kronan, föran*

Se Puffendorffs Alhn. Hist. Historien om Pohlen af Bornscheen, på Tyska, samt Pohlska och Svenska feistorieskrifvare*

— 92 -

låter p] ig t en af hennes bord hennes majestät attr anmäla sig hos republiken ibland dem, som efter- sråfva konungsliga värdigheten. Då hennes maje- stät uti bord och, måhända, uti fortjenst öf ve in- träffar dem alla, tror hon sig, utan att förolempa republiken, derpå kunna göra anspråk och böra försöka sin lycka, for att få se hvad Gud derom behagar förordna* Hon tager derfore sin tillflykt till påfvens nuntie , enår hon icke kunnat förmå sig att lemna sitt val , sina förhoppningar och sin lycka uti andra ån hans Helighets händer : och som hon år förvissad om hans ynnest vid detta tillfälle, skattar hon denna åra högre, ån sjelfva kronans besittning. Drottningen beder då den påfveliga pirintien , att han ville erinra republiken, det hen- nes majeståt år den enda, som lefver af kongliga Svenska och Pohlska huset; att hon aldrig skulle lenmat Svenska kronan 7 om Sverige varit ett Ka- tolskt rike, eller om det då varit någon anledning att låta det blifva ett sådant; att man skulle begå en orättvisa, om henne föredrogs en utlåndning mindre värdig ån hon , att besitta sina förfäders thron ; att republikens fördel fordrade Drottnin- gens val , emedan , då hennes majestät hvarken för ålder eller af böjelse förmälde sig, och sålun- da vore utan följd eller blodsförvandter , republiken ingenting har att frukta för sin frihet, och skulle, efter Drottningens död, kunna vara i tillstånd att välja hvilket annat hus den ville. Man måste akta sig, att icke Franska ambassadören eller Svenska och Österrikiska ministrarne inse något af denna •underhandling; ty Drottningen förtror sig till in- gendera , då alla tre hafva fördel vid att hindra den lyckliga utgången, och hon är åfven öfverty- gad, att om än, tvertemot all sannolikhet 9 de alla

— 95 —

skalle företaga sig att bistå henne, skulle deras bistånd vara henne blott skadligt. Också år Drott- ningens hjerta så intagit af stolthet, att hon icke vill hafva någon annan att tacka for sin lycka åii Gud , hans ståthållare och republiken."

Uti en annan skrifvelse till samma pater Hackig yttrar sig Drottningen: aHan måste söka ofvertyga nuntien , att denna seger icke bör erhållas medelst penningar; det år ganska sant, att jag icke ågei? några, men om jag ån ågde dem, år min önskan, att man vet , det jag aldeles icke vill använda dem vid detta tillfälle; ty , om jag icke kan bl if va Drott- ning i Pohlen , vill jag heller icke blifva narrad derpå. I afseende på löften till republiken, skulle jag kunna göra flera ån någon annan; men min heder och mitt intresse hindra mig dérifrån, och dessutom år det min sak att lofva litet och göra mycket." Christina granskade sedan sina iriédtaf- lare, hertigen af Neuburg, prinsen af Lothringen, prinsen af Condé och hans son , Ryska Tzaren; hon skildrade deras karakter med mycken skarpsinnig- het och framställde på ett slugt sått de skål, poh- lackarna skulle kunna hafva att utesluta dem.

Man förekastacle Drottningen hennes kon och tycke for ogifta ståndet; hon besvarade dessa in- kast ined lika mycken skicklighet som stolthet "Hvad könet angår, yttrade hon , kan denna invänd^ ning håfvas genom exempel, hämtade ut ur Pohlska Historien. För ofrigt vet hela verlden, att jag såsom konung, styrt ett rike och en af de tappraste na- tioner i verlden; att jag blifvit smord såsom man smörjer Svenska konungar: att man hyllat mig i denna vårdighet: att jag regerat öfver Sverige i.

94 —

tle år sedan jag blef myndig, såsom en, mäktigare konung än någon af mina företrädare; att jag ånnu i dag blifver der Högt älskad, fruktad och vördad, emedan, jag kan såga det utan skryt, min regering varit den åref ull aste och såliaste i verlden for Sveri- ge; och om Gud tillåter samma lycka åtfölja mig i Pohlen, tror jag man skall hafva orsak att vara nöjd med mig. Når jag styrde Sverige , var jag nåstail blott ett barn, och det synes som jag, med Guds bistånd, ojemförligt båttre skall uppfylla mina plig- ier nu , då jag år i min fulla sinnes- och kropps- styrka, vuxen hvarjehandä mödor och arhe>ten# Men hvad kan män nu fordra af mig, som jag icke kan verkställa? Skall lag skipas, öfverlåggningar och beslut ske i konseljerna? Jag erbjuder mig full- göra alla dessa skyldigheter , onl icke med så myc- ken vältalighet och lårdom, åtminstone med lika mycken klokhet, som någon annan. Fordras det att, för republikens tjenst, gå i spetsen för krigs- håren, skall jag göra det med glädje, och jag be- dyrar, att blotta hoppet öm detta nöje kommer mig att önska Pohlska kronan, och att, om man ville gifva mig henne, med vilkor, att icke tråda i spetsen för arrrieen, så eniottoge jag henne aldrig, I hela min lefnad har jag ifrigt önskat tillfälle dertill, och om stats-skål icke gjort mig denna önskan omöjlig, skulle jag aldrig lidit att andra ån jag, kommenderat mina hårar. Om man gör sig mödan att undersöka hela mitt lefnadslopp, lynne och temperament, tycker jag man kan visa mig den godheten att icke råkna på mitt kön. Hvad den andra punkten om förmålning angår, tillstår jag, att det sätter mig uti ett grufligt bry- deri; ty, da jag betraktar mitt sinnelag och min ålder, tror jag derför gifves ingen hjelp : jag år en

— 95 —

dödlig fiende af detta grufliga ok, hviltet jag icke skulle underkasta mig for hela veridens herravälde. Då Gud låtit mig födas fri, skall jag aldrig sam- tycka till att taga mig en öfverherre. Men då Poh- len år ett valrike, tycker jag man skulle kunna förmå Pohlackarna att mindre tånka på det till- kommande och mera på det närvarande. Den tre- dje svårigheten, som jag sjelf gör mig, år okun- nigiieten i Pohlska språket; men h varken prinsen af Condé, eller hertigen af Neuburg eller prin- sen af Lothringen förstå det mera ån jag, och jag kan göra hvad de icke kunna, jag skall söka att på kort tid låra mig det. Pohlackarna behöfva en konung, som kan i några år regera dem val: jag vet icke om jag vore dem tjenlig for detta ändamål, eller om jag lefver en timme härefter; men, utan att göra mycket våld på naturen , kan jag ånnu lefva en 20 år, mer eller mindre , såsom Gud der- om behagar forordna, Då de anförtro sin krona i mina händer, kunna de vinna tid, och begagna den, för att efter min död välja en annan familj 5 som kan förskaffa dem en konunga-stam, De kunna lemna mig min frihet, för att längre bibehålla de- ras: det år åfven dem fördelaktigt , att jag blir sona jag år , ty då jag icke har några barn, skall min blotta och enda afsigt vara åran att, genom stora och hjeltemodiga handlingar, göra mig värdig de= ras val/4

Påfven Clemens IX understödde Christinas anmärkning med ett bref till Pohlska riksdagen, och uti hvilket han gaf Drottningen de mest smic- krande loforcl. Nuntien, som var uppdragenatt föra underhandlingen, fann emellertid icke tjän- ligt att göra någon direkt proposition, h varken i

1

w. 95 m

Uh :iisttnas eller påfvens namn, förrän de andra partierna blifvit försvagade, och dessförinnan vil- le han endast utsprida obestämda rjktéri öm Drott- ningens afsigt,fur att utforska eller bereda sinnena» Christina gillade icke detta sått att gå tillvåga, emedan hon fruktade att blifva förekommen; hon fordrade, att påfvens rekommendation skulle utan dröjsmål upptäckas, på det nan af dess verkan kunde dörhma, och i följd deraf taga sina mått och steg. Men Pohlackarne hade nyss erfarit verknin- garna af en qvinnas, Lovisa Maria de Gonzägues årelystnad, och fruktade att åter komina under samma ok, Christinas öfvermåktiga sinne samt stolthet och ostadighet gåfvo dem anledning till miss- tanke, och sedall de i början visat någon böjelse att vålja henne, förklarade de derefter, att de skulle taga ett annat beslut: de anförde såsom förnämsta skalet, att rikets lagar och bruk icke tillåto en qvinna att ensam aga Kronan* De exempel mari hade kunnat uppgifva, voro i sjelfva verket icke lempelige: Konungens af Pohlen och Ungern Lud- vigs dotter, Hedvig, utropades för Drottning; men man gjorde det förbehåll, att hon borde förmåla sig med en mäktig herre, som jemte henne skulle sitta på thronen: valet föll på Jagello, hertig af Lithauen; som bl ef konung, förenade sitt hertig- dönie med Pohlen , och började ett nytt konungahus. Når Jagellos manliga ättlingar utgått vid Sigismund Augusts död, valdes Henrik af Valois, som lofvade att förmåla sig med den. sista konungens syster An- na, Då Henrik lemnade Pohlen, innan han verk- ställt sitt löfte, hief prinsessan Anna Drottning, dock med förbindelse att ingå förmålning med Stefan Bathori, som fick titel af konung och konglig makt,

Pohlac-

97

Pohlaclcarne förevitäde afven Christina Waså> liusets kåtteri j Monaldeschis död och andra . drag af henfies lefnad, der de påstodö, att hön visat högmod och oharmhertighet. Hon svarade med mycken skicklighet och qvickhet; men alla hennes skål stötte emot den verkliga orsaken till hennes uteslutande, Pohlackarnes misstänksamma högmod; De andra -utländska pretendenterne blefvo likale- des förkastade, cch valet föll på en Pohlack, Mi- chel Ror i hut Wienowitski. Christina visade h var- ken bestörtning eller missnöje; hon åtnöjde sig ined att skrifva till sin agent: c 'Låt mig veta konun- gens födelseort, jemte polens höjd/4 Ingen tvifvel att, om Christina kommit på Pohlens thron , hade hon i detta rike gjort en märkvärdig revolution , och sökt gifva Pohlska nationen den rang , som af densamma kunde efterstråfvas i Norden* Michel* / en simpel adelsman , härstammande från Lithauen^ var utan talanger och kraftfullhet : hans upphö- ' jeise förskräckte honom, och han utgöt tårar vid underrättelsen der om. Ett blind t verktyg för fak^ tionerna, hade han en ganska olycklig regering $ och Pohlen skulle från den tiden blifvit ett rof för utlänningar, om icke Johan Sobieski, som ef- terträdde Michel, genom sin lysande tapperhet ha- de räddat fäderneslandet***)

Påfven, som af PlOIti mycket älskades, och med h vilken Christina underhöll de nöjsammaste för- bindelser? regerade icke stort mer än två år. Vict Dr. Christinas Hist. II Deh 7.

#) I sina Memoires, 3 Del, p, 33g o, följ ^ anför Arkenholtz Drottningens underhandlingar i Pohlen^ efter kardinalen Albanis manuskriptcr.

— 98 —

hans död 1669, uppfylldes konklaven med intriger,, och Franska och Spanska faktionerna hade häftiga tvister. Efter fem månader kom man öfvérens att vålja någon, som aldrig yttrat sig hvarken för Frankrike eller Spanien. Kardinalen Emil Altieri utropades -under namn af Clemens X; han var 80 år gammal, och tog till rnedhjelpare kardinalen Pauiuccio Pauiucci Alberoni, Som, af erkånsla a- dopterade namnet Altieri. Denne kardinal fortfor j att, genom högtidligheter och spektakler, i Rom underhålla den allmänna fröjden och förnöjelsen, Man inrättade på den förnämsta teatern en loge för Drottningen; Christina lät, på något afstånd, uti ett litet palats arrangera ett galleri, för att ge- nom utsigten kunna njuta af den allmänna prome- naden. De mest utmärkta personer i Rom funno sig smickrade af en bjudning till logen eller galle- riet, och af und och intriger ägde i detta afseende rum bland Roms stora familjer. Man förebrådde Drottningen att begagna sitt inflytande vid hofvet, för att visa sig hög och spotsk. Man utspridde åf- ven anekdoter om damernas och herrarnes samman- komster, och om Christina? som sjelf deltog deruti.

Några år forgingo ? utan att Drottningen fick

tillfälle att sysselsatta sig med vigtiga händelser. Ar 1872 väcktes å nyo hennes uppmärksamhet, ge- nom en förändring uti Sveriges regering. Carl XT, som var förklarad myndig, tog sjelf riks - töm- marna. Ehuru denne furste icke af naturen fått några lysande egenskaper , och förmyndare-rege- ringen, mera sysselsatt med egna ån med statens fördelar, hade vårdslösat uppfostran hos Gustafs, Christinas och Carl X:s efterträdare, var det an- ledning att tro 5 det klokhet , rått och ordning

99 —

skulle styra statens öde. Carl XI hade urskiljnings- gå f va, åhåga och mycken karakters- styrka* Han bemödade sig, att genom arbete förvärfva de kun- skaper, som felades honom 7 och vinna sin nations högaktning deri genom, att han sökte medel att för- öka hennes välstånd. Han var ofta alfvarsam och sträng; men sällan hård och aldrig grym, som tdifvit sagd t af någre historieskrifvare, hvilka voro faktionemas organer. ~)

Christina skickade sin öfverste-kammar~juri~ kare markisen del Monte till Stockholm, för att re- kommendera konungen sina angelägenheter i och försäkra sig om sina räntors inbetalning. Hon gaf med detsamma del Monte ett annat uppdrag. Han skulle förmå Carl XI att bistå Pohlen och nast- gränsande länder emot Turkarne. Begagnande sig af konung Michels svaghet, hade Kristenhetens fiender gjort förskräckande framsteg, och äfven bemäktigat sig fästningen Kaminiec, som man dit- tills ansett för ointaglig- Christina, som handlade i förening med påfven, hvilken sjelf skref ett bref till konungen i Sverige, lät föreställa denne re- gent den fara, h vårföre hans egna stater skulle

<*) Man måste bcdömma denna regering, icke efter Sven- ska Anekdoter och andra arbeten, som utkommit på den tid, då partierna förtretade h varandra, utan efter de skribenter, som afhandlat Sveriges historia ifrån denna tidpunkt, och utan afoeende på enskilta intressen. Man skall derom få ett noggrannare och riktigare begrepp, da man rå^lfrågar Senatens histornt af baron Rosenhane ; Fants Svenska historia ; Lager- brings Sammandrag deraf: Schön bergs Bref om Sven* ska konstitutionen^ och Lönboms Samlingar^ m. fl.

— 100

blifva blottställda, om Turkarne fortfora att fram- rycka. Carl förkastade icke helt och hållet pro- positionen; men han begärde så betydliga subsidier, att Romerska hofvet icke kunde forma sig att be- vilja dem. Dessutom var Sverige invecklad! uti andra underhandlingar af en for detsamma mera direkt betydenhet , och som snart medförde märk- värdiga händelser. Det var Sobieski , som på den tiden blef Pohlackarnes general , förbehållit, att lågga en tygel på musulmånnernas högmod. Med obetydlig styrka nedergjorde han deras arméer och gaf redan då ett förebud till den åra, som väntade honom under Österrikiska hufvudstadens murar»

Redan sedan längre tid herrskade i Svenska konseljen tvenne partier* Det ena, hvars hufvud- ni an var riksrådet Björiiklou, röstade för neutra- liteten och ett fredligt systern; det andra, an för dt af grefve Magnus de la Gardie, var benågit för ly- sande företag, och önskade en allians med Frankrike. Händelsen utbröt , når Ludvig XIV börjat kriget emot Holland, vid slutet af år 1672. De la Gar- die, som var konungens nära slågtinge, drog ho- nom på sin sida, som ånnu icke var van att af sig sjelf fatta något beslut. Frankrike lofvade årliga subsidier af 8öc*,ooo riksdaler , och Sverige förbandt sig att låta till Tyskland öfverföra 15 ä 20,000 man. Når kejsaren och kurfursten af Rraiidenburg del- tagit i kriget, och förenat sig med andra furstar emot Frankrike, inryckte Svenskarne i kurfurstens stater, och sedan de i början nyttjat någon skon- samhet , öfverlemnade de sig snart till alfvarsämma fiendtligheter. Men deras anförare, fältmarskal- ken Wrangel, kunde icke, gammal och bräcklig, hålla stånd emot kurfursten, som med en sällsynt

sä iOl —

klokhet förenade den största verksamhet. Svenskar- na blefvo nedergjorde vid Fehrbellin 1674,**) ocri Fredrik Wilhelm af Brandenburg gjorde sig till herre ofver Pommern. Christina, fick med smårta förnimma, att denna provins, af hvilken lion till största delen erhöll sin inkomst, var sköfiad och hrandskattad af fienden. Kurfursten skyddade Drott- ningens domäner ; men detta steg hade föga ver-* tan. Nästan vid samma tid blef Christina bedra- gen på successionen efter Johan Casimir, som ny- ligen dödt,och h vilkens närmaste arf vinge hon an- såg sig vara. Johan Casimir hade gjort ett testa- mente till Pfalziska prinsessans förmån , och Drott- ningens ansökningar blefvo fruktlösa»

Då Sveriges vapen voro olyckliga i Tyskland > och dess Tyska provinser hotades att bli f va fiendens er 6f ring, fick Christina det infall att låta lemna åt sig qvarstaden ofver dem. Hon -underhandlade i början med kejsaren; men då han icke kunde lyckas hos denne monark , närmade hon sig till Frankrike, som hon på någon tid föga begagnat 9 och då kongressen i Nimvegen öppnades, beslöt hon att ditsånda en ambassadör. Hon nöjde sig lik- väl med att afskicka en ung Svensk, vid namn Ce- dercrantz, som nyss ingått i hennes tjenst. Han* var i början i Paris, för att der utforska . sinnena och bereda framgången; begaf sig derpå till kon- gressen, och fick flere bref från Drottningen, uti hvilka hon anvisade honom den våg , han borde följa» Hon skref till honom att föreställa, det Sve- riges Tyska provinser voro en under hennes regering

?) Detta Hr orätt; ty nederlaget skedde d, ig Jun! 167?. Se Lagerbr. Sv* R, Hist, O/vers,

— 102 —

gjord er öf ring, och att hon i detta afseende ha- de rättigheter dertill ; att den föreslagna öfver- enskommelsen vore fördelaktig och ärofull för Sve- rige, emedan det icke skulle afstå något till sina fiender, och dessa provinser skulle en dag åter tillfalla detsamma. Hon anbefatlte åfven sin agent icke tillåta, att man nämnde henne efter andra furstar, undantagande påfven samt Tyska kejsaren, och att låta tillerkänna henne alla de titlar, hon förbehållit sig, Men flere mellankommande om- ständigheter ombytte , mot slutet af kongressen , de politiska föreningarna, Å ena sidan tvungo de segrar, som Cab.l XI vann öfver Danskarne, å den andra nödgade Ludvig XIV:s hotelser och hans alf- varsamma anstalter, för att upprätthålla sin bunds- förvandt, Sveriges fiender att skona det, och de Tyska provinserna blefvo detsamma bibehållna vid freden. Christina flyttades åter i samma ställning hon långe varit, och borde från regeringen i det rrike, som hon en gång beherrskat , v anta för sina angelägenheter mer eller mindre gynnande reso^ lutioner. Carl XI lyssnade, efter freden , till hen- jies föreställningar , och befallte , det anordningar skulle göras, för att af börda hvad henne tillkom.

Vi hafva flere gånger ågt tillfälle, att i detta arbete tala om Svenska senatens pretentioner, och om afunden emellan adeln och de lägre stånden. Den högre adeln, som redan var ganska mäktig under Christinas regering, blef det ännu mer un- der Carl XLs minderårighet; den föraktade icke allenast preste- borgare- och bonde-stånden, utan åfven de mindre titulerade och yngre adelsmän.*"')

*:j I de befallningar, som de utfärdade till sina V3sal*

— 103 ~

Når konungen hunnit till myndiga år, erfor lian sjelf motsägelser från senatens och de storas sida. Jemvigten mellan vålden och intressen voro nåra att helt och hållit forsvinna. De tre lågre stånden gjorde gemensam sak med konungen, och kastade sig i hans beskydd: uppbragte af gammalt agg, sökte de att h funnas. Når ständerna sammankalla- des lögo, ställdes förmyndare-regeringens förfaran- de och det krig den foretagit , under strånga gransk- ningar; man förevitade den maktens missbruk och mot fäderneslandets båsta stridande afsigter. Fråga blef åfven om de afsöndrade kronogodsen, och en "stor plural i te t återfordrade dem till kronans fördel. Hofvet syntes icke deltaga i sinnenas jäsning; men det begagnade några nitiska medlemmar åfven af den förnämsta adeln, som förmyndare-regeringen gjort missnöjde, och som sökte tillfälle att göra sig skadeslöse för lidna oförrätter* Oaktadt de fleste storas och rådets opposition, blef det ä n d t- ligen beslutit, att de sedan Gustaf Adolphs rege- ring afsöndrade domanial-gods skulle å ny o förenas med kronans, att konungen skulle hafva en oin- skränkt makt, och de gamla konstitutionerna af- skaffas. Rådsherrarna blefvo i stället för rikets kal- lade konungens råd, och de med privilegier begåf- vade gr ef ve- och f nherreskap upphåfdes* Gr ef ve da la Gardie , i början Christinas gunstling och sedan hennes motståndare, upphöjd till de största heders- poster under Carl X, hvilkens svåger han var, och bibehållen under Carl XI, hvilkens morbror han var , föll från storheternas höjd till den dju- paste förödmjukelse; beröfvades alla de besittningar

ler, betjente sig grefvarne af uttrycket; Vi, med Guds Udde etc,

Iiyilka lian lyckats att göra sig tillerkände ? och $qg i stor nöd.^) Kommitteen, som hade sig upp- dragen reduktionen af de frånsondrade kronogod- sen , antog i allmänhet stränga grundsatser, som qrsakade klagomål och bitterhet. Carl XI gjorde dock ett godt bruk af den undfångna makten. Han församlade beständigt ständerna och rådfrågade dem; han införde ordning i finanserna, bibehöll freden och uppmuntrade alla nyttiga arbeten- Hans son, Qarl XII, följde ett annat system; lydande endast £n sjelffri vilja, ansåg han nationens fallmäktige

Sorgen förkortade grefve de la Gardies dagar; hm dog 1 68? på ett af sina familjegods. Under sitt väl- stånd främjade han mycket vettenskaperna. Det var han, som återköpte Coäex Argenteus^ innehållande öfversättning af de 4 Evangelisterne af Ulphilas, som var Göthernas biskop i 4;de seklet. Detta dyr- bara manuskript togs af Svenskarna vid Prag; men Vosshis hade bortfört det, under förevändning att rådfråga detsamma. Sedan de la Gardie återköpt det, gjord- han en skänk deraf till Upsala bibliotek. Det har biifvit flere gånger tryckt med kommentarier; bokstaderna äro med guld och silfver, Grefve de la Gardie var äfven förnämste befordraren af den under Carl XI stiftade inrättning till Nordiska antiqvi- teternas samlande och förklarande; denna inrättning bar sedan biifvit förenad med Kongl. Kansliet. Den lärde Stjernhjclm var dess förste president. Man har af grefve de la Gardie flere arbeten 3 biand hvilka vi anmärke det, som han utga£i678 tiU sitt försvar, under titel af Vindicioz Veritatis eller Sanningens For- svar. Detta arbete3 som innehöll flere hemliga anek- doter, förbjöds ganska strängt x>ch de flesta exempU' fen konfiskerades»

— 105 —

såsom skadlige for sina afsigter; Lan aflågsiiade de embetsmån , som voro honom genom sina råd be- besvärliga, och öfverlemrlade sig irxed en oöfver- vinnerlig envishet till företag, hvilka uttömde skatt- kammaren och gjorde landet folkfattigt* Strax ef* ter hans död upphåfdes envåldsinakten 7 och de 1719 församlade ständerna beslöto en i många af- seenden vis konstitution , men som icke lemnade åt monarken nog fördelaktiga rättigheter till för- säkrande af statens sållhet, och forekommande af upproriska rörelser. De missbruk, som härledde sig från detta fel i styrelsen, medförde revolutio- nen 1772, under Gustaf III:s regering, och sena- tens indragande, som skedde under samma konungs regering år 1789.

År €809 gjordes förändringar i den konstitutio- nella lagen af 1772; men senaten återställdes icke, och de förnämste åt densamma förlånta rättigheter, gåfvos åt en korps , som kallas statsråd. Vid samma tidpunkt, då största frihet herrskade uti riksdags- debatterna , väcktes åfven fråga om or- ganiserande af national- representationen , efter, med nårvarande tillståndet af politiska samfund, mera eniiga grunder; men detta projekt mötte en ganska stark opposition, och ständerna bibehålla ånnu sin gamla organisering, i kraft hvaraf de ut- göras af adel, pr ester, borgare och bönder.'"')

Allt efter som Christina såg sin politiska betydenhet förminskas, kunde hon dårarna, att vettenskaper , vitterhet och konster borde blifva

?::<) Senatens Hist. af Rosenhane^ riksdagstidningar af !7*9> 177*» *789> 1809 etc«

— 106 —

hennes förlåning , att hon förnämligast hörde efter- stråfva att regera genom sitt snille, sina kunska- per, och grunda sin åra på ett frikostigt beskydd, af alla talanger. Hennes smak for studier hade icke förlorat något af sin ifver. Hon ville omfatta mensk- liga kunskaperna i hela deras vidd , och icke vara okunnig ©ra något hvad meimiskosnillet kan fatta och genomtrånga, Ehuru hon icke mer ågde de tillgångar hon begagnat, då hon satt på tbronen, fann hon medel att ådagalägga en stor frikostighet till bokliga konsters framsteg och förtjente måns uppmuntran. Hon ökade de rikedomar, som inne- ■slötos uti hennes bibliotek, medaljkabinett och gal- leri af målningar, och meddelade dem, utan någon småaktig eller afundsam förbehållsamhet, åt dem, som kunde deraf draga fördel. Hon beskyddade Italienske, Franske, Tyske och Svenske låråe ; de tåfiade alla om hennes bifall , och ansågö henne såsom den högsta f ullkomnerskan af deras rykt- barhet. Det behag och den grannlagenhet , som åtföljde hennes frikostighet, förökade dess vårde, och talangen kunde eftersöka hennes vålgerningar, utan att blottställa sig för den smårtancle känslan af saknad eller förödmjukelse. Vi skola mer om- ständligt gifva tillkänna, hvad märkvärdigt Chri- stina gjorde för vettenskaper och konster under sitt vistande i Rom.

I Rom, likasom förut i Stockholm, såg man Drottningen tillbringa flere timmar af dagen ibland sina böcker, målningar och antiker. Påfvens ka» nonikus Lukas Holstenius begaf sig ofta med hen- ne till hennes bibliotek > för att såtta det i båsta ordning och undersöka manuskripterna : han upp- rättade sjelf katalogen öfver dessa manuskripier ? och

107

begagnade dem med fördel, vid författandet af sina arbeten: till erkånsla testamenterade han Drott- ningen dem han sjelf samlat, hvaraf de fleste voro ganska dyrbara. Frans Caméli fick vården om me- daljerna och ahtikerna; då han förlorade synen, fylldes hans plats af Pierre Bellori. År 1665, kort förut innan Drottningen företog sin andra resa till Sverige, låt hon slå en medalj, som föreställde a ena sidan ett fnmtimmers-hufvud i profil , betåckt med Minervas hjelm, och lagerkrönt ; å den andra sidan en fenix på bålet, seende stindt på solen, med detta ord till inskription: Makelos. De lårde bläddrade i sina ordböcker, för att finna meningen af detta ord; Athanasius Kircher och andra gåfvo deröfver ganska besynnerliga förklaringar, och Chri- stina roade sig mycket åt den starka rörelse, som oroade alla desse lårda personer : hon förklarade sluteligen, att makelos var ett Svenskt ord med dub- bel mening, betydande utan like, ojemf årlig , och utan make, ogift. I begge meningarna kunde epi- tetet tjena till att utmårka Drottningen.

Det vittra samfund Christina stiftat i Rom, vaxte betydeligen; de utmårktaste lårde, litteratö- rer och poeter af en högre förtjenst fingo der intrade och tillfälle, att göra sina arbeten gällande eller samla nyttiga råd. Från detta samfund här- ledde sig Arkadernes, som verkligen icke förenades? förr ån efter Drottningens död, men erkände all- tid henne för deras stifterska och firade ofta genom poetiska högtidligheter hennes årliga åminnelsedag: de samlades åfven långe uti trägården till det pa- lats, Christina bebott. Ett annat läxat sällskap al- strades under denna furstinnas beskydd, nemligen fysiska, naturhistorie- och matematiska sällskapet,

— 108 —

hvartill den lår de Jean Justin Ciampini hade gifvit planen år 1677: det hade sina sammankomster i stora salen uti Drottningens palats , och dess med- lemmar utgåfvo en mängd handlingar och disser- tioner i de vettenskaper , som voro foremålen för deras forskningar,

Christina hade sedan någon tid sjelf fattat mycken smak för de fysiska och matematiska vet- tenskaperna: ville i synnerhet känna astronomien, och, efter hvad man påstår, var det icke utan en hemlig afsigt att i himmelens underverk, finna för- utsägelser af jordens händelser. Hon sade likväl, att den jordiska astrologien kunde båttre ån den him- melska forutsäga det tillkommande; men måhända tillstod hon det icke förr, ån sedan hon förgåfves försökt tillfridsstålla sin nyfikenhet* Det vore icke underligt, om hon blifvit hänförd af en böjelse, som instämde med hennes verksamma inbillning , förenades med hennes hog för vidsträckta försla- ger, ovanliga företag, och åt hvilken, på hennes tid, mån, utmärkte genom sitt vett, och de namn- kunnigaste personer ofverlemnade sig*

Vette n ska p e r n a s verkliga vigt och de solida upptäckterna, intogo likväl mera Drottningens vid- sträckta och genomträngande snille : hon ansåg for ett nöje att rättvisa dem, som utmärkte sig på den- na ädla bana, och skänkte sitt bifall åt deras be- mödanden Når sonen tiil den namnkunnige Otto de Guérike år 1673 såndt till henne sin fars ar- bete öfver luftpunpen och de rön densamma gifvit honom orsak att göra , svarade hon med -följande bref : "Jag har fått er fars bok, som ni till såndt mig? för hvilken jag tackar er af hela. mitt hjerta,

109 —

ocli gifvér er till svar, att jag låst henne från början till slut med en otrolig uppmärksamhet ocli nöje. Andra ån jag låra kunna båttre dönima om hennes varde och beundra henne; men all min o- kunnighetvhindrar icke , att jag vårderar detta verk. såsom ett af de beundransvärdaste, som blifvit pro- ducerade i vår tid* Ehuru vackra de ån åro, haf- va hans rön blifvit gjorda af and --i i Paris, i Lon- don , i Florens och till och med hår i Rom; men de följder och nya tankar , eller snarare gissnin- gar, som lian deraf drager, synas mig vara honom egna; åtminstone har jag icke sett något dylikt, om icke Astronomia hritannica, som jag ånnu icke låsit, låter mig upptäcka något sådant. Der in ed vare huru som helst, tyckes mig ingen annan haf- va om denna verld gifvit oss ett begrepp, så våi> digt sin förträfflige npphofsman. Jag lemnar åt matematici att disputera med honom öfver hans system; vidkommande mig, underskrifver jag ger- na de fieste af hans sköna gissningar, likvål så vidt det år mig tillåtit af Romerska kyrkans makt. Emellertid tackar jag er mer ån någon annan för er skånk och det nöje , låsningen af en så vacker bok gifvit mig.a

Två ryktbara matematici, Dominic Cassini och Vitale Giordani, voro i Christinas tjenst : hon skänkte gratificationer åt Marchetti, Vivi a ni och Toricelli. Grefve de Marsigli nyttjade med fordel de matematiska instrumenter hon samlat. Vid slutet af år 1664 syntes en komet, som Cas- sini observerade uti palatset Cbigi , i Christinas närvaro. När denne lårde blef kallad till Frank- rike, gjorde Drottningen honom ganska enståndiga och mycket fördelaktiga propositioner, för att få

— 110 —

honom att återvända till Rom; men han qvarhölls i Paris genom Ludvig XI Vis frikostighet; Når den ryktbara kometen inträffade i-6go, låt Christina bref utgå öfver hela Italien, hvaruti hon lofvade tusende pistoler åt den , som noga bestämde dess gång, och gåfve derora ett nog riktigt begrepp, for att deröfver måtte kunna resouneras med grund- lighet.

De lärde hafva Christina att tacka for Eze- chiel Spanheims latinka afhandling om medaljernas bruk och förträfflighet. Hon låt utbetala en be- tydlig summa till professoren i Kiel Mathias Was- muth, for att såtta honom i stånd att trycka sitt stora arbete öfver Kronologien, och intresserade sig for arbeten och undersökningar af historieskri f - våren Puffendorf, Olaus Rudbeck , författare till Atlantica, och en för sin lärdom namnkunnig Svensk adelsman, Sparfvenfeldt, som Carl XI låt göra re- sor till upptäckande af Göthiska monumenter.

Christina hade familjariserat sig med Italien- ska litteraturen , och roade sig i synnerhet med po- eters låsning. Hon värderade Tassos och Ariosts skönheter ; men som hon sällan återfann dem i de poetiska alster, Italien såg födas på hennes tid, så utmärkte och beskyddade hon så mycket mer tvenne skalder, hvilka sökte återföra den goda sma- ken, och h vilkas arbeten gjorde sig kände genom stylens prydlighet och renhet , nemligen Alexan- der Guidi och Vincent Filicaia. Hon gaf Guidi inträde uti sitt lärda samfund, bestämde honom en hederlig belöning, och förskaffade honom ämne till hans pastoral Endymion; man tillegnar åfven Drott- ningen flera stallen i denna pastoral. Når hon fick

veta , att Filicaia icke var i stånd att ■underhålla sin familj, åtog hon sig att låta uppfostra hans två sö- ner, ined vilkor, att ingen mer ån deras far skulle derom blifva -underrättad. Den erkånsamme skal- den tillsände Drottningen år 1684 samlingen af si- na verser, och fick ett svar, hvaruti finnas dessa ord: "Den ojemförlige Petrarca synes mig vara åter uppstånden uti eder person, men med en för- klarad kropp, utan något af dess lyten. Ni åger konst, snille, urskillningsgåfva och vett. Eder styl år vacker och ren; edra bilder och målningar åro adla och höga/4 Då Filicaia begårte tillåtelse af Christina, att få författa verser till hennes åra, svarade hon honom : "Jag skulle vara ledsen om ni trodde, att jag gör anspråk på att berömmas af er, och de, som låtit eder. förstå det, hafva gjort mig stor orått. Jag har aldrig fordrat det af någon, och ni har en egenskap af så stort vårde, att blott kunna berömma dem, som dertill åro värdiga, att jag skulle icke vilja låta er förlora densamma. Om ni vill göra mig ett nöje , så anvånd icke fåfängt eder tid och edra talanger på mitt föremål, ehuru jag icke vågrar det tillbud ni gör, att sedermera arbeta för mig. Utan att smickra hvarken mig eller mina fel, så vet likväl, att ni arbetar för mig alla gånger, då ni skrifver öfver hvilket åmne som helst af de eder värdiga arbeten." Men Fili- caias erkånsla var större ån hans heskydderskas grannlagenhet; han skref flere sonnetter till Chri- stinas åra; hon visade sigderaf smickrad, och skref, för att tacka honom, ett bref, som slutades sålun- da: "Hvad mig angår, skall jag söka göra mig mer och mer värdig edra ärorika arbeten, och allt mera liknande den höga tanke ni fattat om mig."

— lig —

Kardinal Noris9 en af de lärdaste mån Italien ila ågde , stod i nåra relation raed Drottningen, som meddelade honom manuskript er och samtalade ined honom om hans arbeten. Afven var hon mycket lierad med erkebiskopen Ängel o della No- ce , som odlade vettens kaperna med lika mycket nit som framgång. Han var icke rik , men Drott- ningen kom ofta till hans hjelp och tillåt honom begagna sina vagnar, når han fann det för godt. En dag , då hon fick veta, att han var i stort pen- ningebehof, sande hon honom 200 dukatet tillika med denna biljett: "Jagskickar er 200 dukater , som icke svara hvarken mot eder förtjenst eller min önskan; men vet, att ni år hamnad genom min egen rodnad . tala om det för ingen, om ni icke vill oförsonligt fortorna Drottningen/6 Fransiskus Albani, som korn till Roms stol, under iiamn af Clemens XI, var isynnerhet skyldig Christina sin lycka, som värderat hans talanger och kunska- per, och ådrog honom uppmärksamhet genom sina hedersbevisningar. Når han bl i f vi t kardinal, an- tog han titel af Svenska nationens beskyddare i Rom. Kardinalen Thomasi dedicerade till Drott- ningen en samling af rara pjeser , h vartill hon skaffat honom manuskripten; hon emottog dedika- tionen med nöje, men tyckte icke om den titel af Ers Durchlauchtighet (sérénissime*). som kardinalen gifvit henne, med yttran, att hennes blotta namn sade mer ån denna titel. Hon gjorde samma anmärk- ning åt don Mabillon, som likaledes kallat henne sérénissime i dedikationen af sin bok la Liturgie gallie an e.

Mamsell Lefevre, dotter till Tannegui Lefevre och sedan fru Dacier 7 var foremål for den lärda

verldens

115 —

verldens uppmärksamhet* Af en älskvärd skapnad och icke mer ån 16 till 18 år, furedrog hon studer- kammarens arbeten och lärda undersökningar fram- för sållskaps-lifvets nöjen och behag. Hon lårde Grekiska och Latin och kånde alla ålderdomens skatter. ChristIxVa, som hört henne omtalas, låt helsa henne genom grefve Königsmark, Svensk ambassadör i Frankrike. Mamsell Lefevre skicka- de år 167g, såsom ett vördnadsoffer , till Drottnin- gen den upplaga af Florns, hvilken hon utgifvit till kronprinsens bruk, och fick ett ganska smic- krande svar. "Ni, skrifver Drottningen till henne, ni, om hvilken man fursåkrar mig att ni år en vacker och behaglig flicka, blyges ni icke att vara så lård? Det år i sanning fur mycket, och genom hvilken hemlig förtrollning har ni förstått att med gracerna förena muserna ? Om ni åfven kunde indra- ga lyckan i detta förbund, skulle det blifva en omständighet nåstan utan exempel, till hvilken man icke kunde önska något mer, om icke sanningens kunskap, hvilken icke långe kan döljas för ett frun* timmer, som förstår att samtala med de heliga skr iftstållarena på deras egna språk. Christina sk ref ånnu en gång till mamsell Lefevre, fur att förmå henne att öfvergifva protestantiska religio- nen, som var hennes fäders, och ville åfven öfver- tala henne att nedsätta sig i Rom. Det år bekant, att denna lårda mamsell, sedan hon gift sig med Dacier, kort derpå tillika med sin man öfvergick till Romerska kyrkan, att hon fortfor att arbeta på kronprinsens undervisning och hedrades med Lub* vig XIV:s beskydd.

Når påfven Clemens X dog 1677, tänkte Chri- stina att befordra kardinal Conti till påfvevalet. Dr. Christinas Hist. II Del. g.

114

\ Denne kardinalens bror var Drottningens första kammarherre, och hans syster hertiginnan de M uti hade hos henne öfverhofrnåstarinnas värdighet. Men just dessa familjens relationer voro de, som hindra- de kardinalens upphöjelse. Man fruktade , att Drott- ningen skulle regera under påfvens namn» Valet £611 på Benedictus Odescalchi, som utropades under namn af Innocentius XI. Den nye påfven satte fö- ga varde på yppighet och ståt; han var åfven af en sträng karakter och förklarade sig emot spektakler och andra allmänna nöjen. Christina kunde icke förvårfva något valde öfver hans sinne, och hade åfven vid fiere tillfållen temmeligen alfvarsamma tvister med honom» Hon närmade sig likvål till påfven i quietisteri-saken , som då gjorde mycket buller i Rom, Molinos, som var denna läras befor- drare , inneslöts i inkvisition ens fängelse. Påfven sade: "Molinos kan fara vilse, men han år visser- ligen en redlig man.4' Christina tänkte på sam- ma sått om honom. Hon mildrade hans fängelse genom ett visadt deltagande för honom, och der- med att hon dagligen skickade honom mat från sitt kök. Når de tvenne partierna blifvit upphetsade och kardinalerne åfven öfverlemnat sig till häftiga debatter, gjorde Drottningen sig till medierska och lyckades att återställa lugnet, i det hon förmanade till grundsatser af foglighet och Kristelig kårlek.

Då den tidningen år 1682 utspridde sig i Rom, att konungen i Sverige, genom ett fall af hästen brutit benet, så att man fruktade för hans lif, och att han, som var barnlös, hade gjort ett testamen- te, der uti Christinas förmåner voro uturaktlåtna så kände hon å nyo återfödas hela sin årelystnad ©ch sitt högmod öfver rang och börd, och skref

~~ 115

till då varande guvernören Öfver Kennes fSrlånin- gar Olivécrantz: "Jag vill hoppas, att man icke lå~ rer glömma, det den krona man åger, år en blott nådegåfva, icke af mig och Sverige beviljad någon annan, ån konung Garx Gustaf och lians afkom- lingar, och att, i händelse den nuvarande konung Carl faller ifrån, kan icke Sverige, utan att for bry* ta sig emot Gud och mig, vilja någon annan ko- nung eller drottning, förr ån mina rättigheter biif- vit försäkrade. Erinra Sverige om. sin pligt och gör det fullt öfvertygadt att jag, så långe jag lefver, skall önska dess välgång och sållhet; och om man, i fall af thronledighet eller minderårighet, ville åt- lydaniig, skulle man fördelaktigt erfara uppriktig- heten af mina tankesätt: åtminstone år Sverige för- t> un dit att icke skrida till nytt val, med mindre mina rättigheter år o i sin fullkomliga säkerhet; det år endast uti deras bibehållande som Sverige skall finna sin åra och säkerhet. Beifren på tid och ort allt, som kan foretagas till skada för mina rättigheter, och gifven i synnerhet akt, att man u- tan mitt hörande icke fattar något beslut, åfven i händelse af en furstes minderårighet,46 Men Drott. ningen hade oroat sig för snart och för häftigt; händelsen med konungen hade ingen farlig följd; han fortfor att regera och dog icke förr ån 1697* Några månader efter hans fall af hästen gaf hans gemål, Ulrika Eleonora af Danmark, lifvet åt en prins, som årfde thronen och blef den ryktbare Carl XII, hvilkens hjeltedater gjorde så mycket uppseende i Europa *).

Konung Carl XI tyckte om att rida fort. Han hade brutit benet, då hon reste från Stockholm till Kongors slott och sedan han pä 9 timmar och några minuter ridit mer än 14 toil. Defa uttröttade hästen

— 116 —

Under det Christina ännu tänkte pa de följ- der konungens af Sverige olycka kunde hafva, fick hon veta att man i Stockholm utspridde ryk- tet om hennes egen död: hon skref genast ett an- nat href till sin guvernör: "Hvad tidningen om min död angår, år jag icke förundrad deröfver: menniskor gifvas, som önska densamma, och jag "upptager icke illa, att de understundom smickra sig der med. Den inträffar når Gud behagar; men hittills har jag ånnu icke nog hans nåd for att hop- pas densamma. Jag åger den fullkomligaste helsa och styrka; men det hindrar icke, att jag ju kan do, ehuru många menniskor, som icke föreställa sig det, lära, efter allt utseende, dö före mig. Jag försåkrar er, att jag afbidar döden med myc- ket lugn» . . . Men hvarken egennytta eller fruk- tan skola, som man sagt, orsaka mig döden, och det år att illa kanna Drottning Christina, att tro henne i stånd till en slik själslåghet. Vid hvilken tid Gud behågar sluta mitt iif, skall man i Sveri- de formligen underråttas om mitt frånfålle, och ined glädje förnimma det på ett otvifvelaktigt sått. Jag har hår vänner och tjenare, hvilka så vid det- ta, som vid hvarje annat tillfälle, skola göra sin skyldighet. Tro ingen ting de rom till dess man nå sådant sått berättar er det, och var i synnerhet öf- vertygad, att jag, om jag icke dör af annat ån e- gen nytta eller fruktan, skall blifva odödlig. u

Märkliga händelser kallade snart Christinas blickar åt andra trakter, Sultan Mahomet hade

stupade icke långt från slottet. Denne bäst hade konungen fått af en Finsk bonda , och Carl fann ho- nom så vacker att han lät efmåla honom. Man ser ännu denna målning på Drottningholms slott. Se Lönboms Sami, till Carl Xhs Hist., 6 Sami p. gu

— 117 —

tånkt angripa Österrikiska monarkien och framträn- ga ånda till hufvudstaden. Johan Scbieski , som regerade i Pohlen, underrättades derom, Då Soex- esxis relationer med Frankrike blifvit störda ge- nom hans gemåls, markisinnan ci'Arquiens miss- nöje, hvilkens pretentioner Ludvig XIV icke velat erkänna, närmade han sig åter till Wienska hofvet och erböd kejsar Leopold sin tjenst emot Turkar- ne. En allians afslutades mellan Österrike och Poh- len 1685- Påfven Innocentius XI, som derom blif- vit underrättad, förklarade sig såsom dess bufvud- man, och Christina understödde hans nit med gan- ska verksamma underhandlingar. Den storm, af hvilken Österrikiska monarkien och med det sam- ma hela Europa hotades, dröjde icke att utbryta- Turkarne marscherade genom Ungern, till ett an- tal af 300,000 man : förskräckelsen utbredde sig Ä och Kejserliga bofvet sökte en tillflyktsort i Passau. Fienden visade sig framför Wien i Juli månad 1685* "Visiren Kara Mustapha anbefallte belägring, och arméen kamperade på en stor slätt nåra staden. De belägrade misströstade om sin räddning , då Sobieski, underrättad och uppmanad af kejsaren, ditförde Pohlska arméen och blef förklarad chef för alla Kristna troppar, som bestego sig till om- kring 70,000 man. Visiren hade försummat att sätta de höjder i försvarsstånd , som Sobieskis sol- dater borde passera: de ryckte fram utan motstånd och då de kommit på Calenbergs spets, upptäckte de Visirens läger. ''Denne man har placerat sig illa, sade den Pohlske hjelten ; han förstår icke tak- tiken; vi skola slå honom." Då trårmingen börja- des, gjorde Sobieski underverk af tapperhet: Tur- karne drogo sig tillbaka, snart blef deras oreda full- komlig och de flydde i oordning mot sitt lands grän- ser. En 5 för en stor monark , föga värdig afund

— 113

hindrade Leopold, att på ett lysande sått betyga sin högaktning för Pohlens konung, Christina, alltid be- tagen af stora ge min gar och mera serdeles upp- mårksam på en så högst vigtig utgång , gjorde sig till tolk af Europas erkånsla och beundran: Hon skref till Sobieski, kort efter hans seger, ett lyck- önsknings - bref , som gjorde en stor verkan i alla länder , och hvaraf Pohlska nationen i synnerhet blef ovanligt smickrad. Vi anfore det efter orginal- texten #).

"Eders Majeståt har genom dagen af Wiens be- frielse, nyligen gifvit verlden ett sällsynt och stort skådespel > hvars minne skall blifva odödligt uti Kri- stenhetens tideböcker. Den eder tillbörliga tack- samhet år lika allmän som liflig; men det år jem- vål hvars och ens skyldighet, att ådagalägga sin enskilta glådje och gifva eder åra ett högtidligt bi- fall. Denna lyckliga utgång har gjort Eders Maje- stät vårdig, icke allenast Pohlens krona, till hvilken Gud redan upphöjt Eders Majeståt, utan ock till hela verldens valde, om himlen hade bestämt det åt en enda monark. Jag skulle önska, att det vo- re för mig möjligt uttrycka för Er mina tankesätt, och jag är viss, det ni skall erkänna, att ingen gör mera rättvisa åt eder ovanliga förtjenst ån jag» Jag kan berömma mig af , att mer ån någon annan känna vigten och värdet af den förträffliga seger Eders Maj:t vunnit på Asiens kejsare, då jag mer ån nå- gon varit betagen af den fara vi lupo, åfvensom af den undergång och förstöring, hy-armed denne för-

*) Detta bref är skrifvit på Italienska • Arkenholtz temnar deraf en oriktig och stympad öfversättning, jag bar äter öfversatt der efter originalet.

119 —

fårlige potentat hotade oss: det ar eder tapperliei himmelen anvåndt fur att rådda oss, och alla an- dra furstar hafva , näst Gud, Eder att tacka fur bibehållandet af sina stater, Hvad mig angår, som icke mera år regerande, så år jag derfåre icke fri- kallad från den förbindelse alla dessa monarker hafva till Er, ty jag år Er skyldig bibehållandet af mitt kongliga oberoende, och det lugn jag fore- drager framför alla jordens herradömen. Jag bur icke dessmindre bekånna min otacksamhet mot en så stor konung som Eders Majeståt, emedan jag af- undas eder, en kånsla, som år mig lika plågsam , som det år ovanligt att underkasta mig densamma. \ Ingen lefvande varelse har hittills kunnat våcka den i mitt hjerta; ni allena har låtit mig erfara den, emedan den var mig så okånd, att jag trocU de mig utur stånd att deraf någonsin erfara något anfall. Jag år likväl icke mindre rörd af den hög- aktning och beundran, som så råttvist tillkomma Er. Föröfrigt afundas jag icke Er edert rike, el- ler alla dessa skatter och byten , som åro troféer af eder tapperhet; jag afundas endast edra faror och besvärligheter, egenskapen af Kristenhetens be- friare, och tillfridsstålielsen att gifva lifvet och fri- heten åt alla de olyckliga, vare sig vänner eller fiender, som lefva och åro befriade från slafveriet endast genom Eders Majeståts skickelse. Med ett ord, den afund jag känner, år för Eders Maj: t så ärofull, att jag skulle vara missnöjd om jag icke kän- de den, och om Eders Maj:t skulle förlåta mig den- samma. Måtte allmaktens Gud, hos hvilken alle- na finnes hjeltedaters åra och belöning , vedergål- la Eders Maj:! i tid och evighet, emedan han en- dast förmår värdigt göra det. Det år åfven honom jag beder att fullfölja edra framgångar för Katolska

120 —

kyrkans åra och tjenst, och att alltid göra Er se- grande öfver alla dess fiender, Värdes, Eder Maj:t, val upptaga dessa tillgifna tänkesätt, och jag år etc.44

Christinas tillgifvenhet for den religion hon antagit, hade blifvit sann och uppriktig. Likväl bibehöll hon detta fasta och upplysta förstånd, som afhåller sig från farliga ytterligheter och förkastar fanatismens och intoleransens villor. Hon ville att de Kristnas åra skulle grundas på rättvisa och kårlek. Redan 1684» hade hon, uti ett bref till riddaren Terlon, förklarat sig öfver de förföljelser man gjorde Protestanterne i Frankrike. Når Nan- tesiska ediktet återkallades 1685, ocn de med för- följelse och tvång förenade omvändelserna börjat i Languedoc , uttryckte hon ånnu starkare sitt ogil- lande. "Efter ni önskar veta, skr ef hon till Ter- lon, mina tankar om kåtteriets förmenta utrotan- de i Frankrike, år jag glad att få . såga er dem, och som min vana år att h v arken frukta eller smic- kra någon, tillstår jag för er, att jag icke år myc- ket öfvertygad om framgången af denna stora plan, och jag icke kan fågna mig deröfver , såsom en för vår heliga religion mycket förmånlig sak; tv er tom förutser jag nog den skada, som ett så ovanligt förfarande skall åstadkomma öfver allt. Uppriktigt, år ni vål öfvertygad om dessa nyss omvändas rått- sinnighet? Jag önskar, att de måtte trogit lyda Gud och sin Konung; men jag fruktar deras envis- het och skulle icke vilja ansvara för alla de gud- lösa gerningar, som begås af alla dessa Katoliker, tvingade genom missionärer , som alltför spotskt be- handla våra heliga religionshemligheter. Krigsfolk åro besynnerlige apostlar, och jag tror dem skick- ligare att döda, stjäla och våldföra, ån att öfver-

121 —

ty ga; också låra oss berättelser (på hvilka man ic- ke kan tvifla) att de mycket efter sitt bruk, af- börda sig sin mission. Jag ömkar mig öfver de menniskor, hvilka man öfverlemnar till deras godt- finnande; jag beklagar sa många furstörda familjer, så mycket hederligt folk, bragte till tiggare, och kan icke åskåda hvad som nu tilldrager sig i Frank- rike, utan att dermed halva medlidande. Jag be- klagar desse olycklige att vara födde i villan; men de synas mig mera vårde medömkan än hat, och som jag, för hela verldens valde, icke skulle vilja dela deras villfarelse, önskade jag också icke vara orsak till deras olycka. Jag betraktar Frank- rike såsom en sjukling, hvilkens armar tfch ben man afhuggit, för att bota honom för ett ondt, som något tålamod och mildbet skulle fullkomligt hafva botat. Men jag fruktar mycket, att detta on- da förvårras och blifver sluteligen obotligt, Intet år berömligare ån begåret att omvånda kättare och otrogne; men det sått man använder, år mycket ovanligt, och då vår Herre icke nyttjat detta sått för att omvånda verlden , bör det icke vara det bä- sta. Jag beundrar men begriper icke detta nit, och denna politik öfvergår mitt förstånd. Jag år desto gladare att icke inse den." Christina, som vid denna tidpunkt synes haft några skål, att icke vara nöjd med Franska hofvet, låt vid slutet af sitt bref inflyta, att detta hofs uppförande år så mycket be- synnerligare, som det genom Franska teologer la* tit påstå propositioner, som syfta på att förminska den vördnad kättare åro- kyrkan skyldige.

Detta bref blef allmänt kunnigt, och Bayle låt införa det i den Jurnal, som han tryckte i Hol- land. Vid dess anförande yttrar han, att det var

— 122 —

en öfverlefva af Protestantismen. Drottningen, som i detta hänseende var ganska man om sitt anseen- de, blef ganska stött öfver detta uttryck. Hon be* fallte sin sekreterare Galdenblad, att skr i f va ett ä- nonymt bref till jumalisten for att näpsa honom för sin oförsiktighet, och underråtta honom om den fara, hvaraf han hotades, om han icke gjorde ratt- visa åt en Katolsk prinsessa, hvilkens uppriktighet icke borde misstänkas. Bayle skref till Christina för att rättfärdiga sig; Drottningen svarade honom med bevågenhet: "Jag har emottagit edra ursäkter och vill härigenom visa er, att jag år nöjd dermed. 3ag anser med välbehag dens nit, som gifvit er till- fälle att skrifya mig till, ty det fågnar mig att få kanna er. Ni visar så mycken ånger och tillgifven* het för mig, att jag gerna förlåter er, och vet att ingenting annat stött mig, ån denna öfverlefva af Protestantismen, h vårföre ni beskyller mig. Jag år i detta ämne mycket ömtålig, emedan man icke kan misstänka mig utan att förolempa min åra och kännbart skymfa mig. Men ni blifver likväl ic- ke fri för så godt köp, som ni tror. Jag vill åläg- ga er en bot och bättring, som består uti att fram- deles af böcker sända mig allt sällsamt på Latin, Franska > Spanska och Italienska, i hvad ämne och vettenskap som helst, endast de åro värde att låsas. Glöm också icke att skicka mig eder jurnal, jag skall ersätta eder kostnaden/' För att fullkom- ligt tillfridsstålla Drottningen, gjorde Bayle uti sin jurnal en offentlig återkallelse i Augusti månad 1636.

Drottningen tilltog i ålder, men bibehöll sitt sinnes verksamhet och styrka. Hon gjorde en re- sa uti Pioms nåstgrånsande trakter, för att besöka flere stallen ? märkvärdiga af antiqviteter eller fy*

125 —

sista fenomener. Alltid begärlig att utvidga kret- sen for sina tankar och kunskaper, fortfor hon att korrespondera med de lårde, följa upptäckterna och med sällsynta ocb dyrbara åmnen rikta sitt biblio- tek, åfvensom sina samlingar af målningar, anti- ker och medaljer* Hennes blickar fåstades icke mindre på de allmänna händelser, som tilldrogo sig i Rom och annorstädes. Då den ryktbara af- fären om qvarters- friheten utbrustit, tog hon der- uti en ganska liflig del, och närmade sig vid det- ta tillfälle åter till Frankrike.

Innocentius XI ville indraga eller åtminstone inskränka den qvarters -frihet arnbassadörerne njö- to, och som ofia gaf anledning till missbruk deri- genom, att den förskaffade skydd åt brottslige, hvil- ka , för den allmänna säkerhetens bevarande, borde af rättvisan förföljas. Han inskränkte rättigheten till ambassaclöremes eget palats cch till folk af de- ras svit. Drottningen, som njöt denna frihet i he- la dess vidd, afstod den sjelfvilligt för att gifva exempel. Hon skref till påfven: £4I afsigt att under- stödja Eders Helighets högst rättvisa afsigter, kominer jag att för alltid tillbjuaa och aterlemna en rättig- het, h vilken jag, genom edra företrädares, åfvensom Eders Helighets rättvisa och artighet, ända tills nu orubbad åtnjutit, förbehållandes mig endast den aktning, som tillkommer deras boningar, hvilka åro i min tjenst. Jag bekänner, att jag ej tillbjuder É- ders Helighet annat ån hvad som tillhor eder; men vi kunne icke gifva Gud mer ån hvad som kommer från honom; icke dess mindre år ett dylikt offer icke allenast väl emottagit, utan ock af den oändliga God- heten belönadt med oskattbara och e<viga ägodelar. Hvad mig angår, så Ii varken påstår eller åstundar jag

— 124 —

något af Eders Helighet; jag beder endast att i detta mitt steg må med välbehag anses det efterdome jag gifver, och som icke torde bl i f va utan nytta, om Eders Helighet vill betjena sig deraf i närvaran- de konjunktur/' Detta bref upptogs ganska kallt, emedan påfven aldrig varit rått nöjd med Drott- ningens oberoende karakter, och fruktade kanhän- da att komma i några förbindelser hos henne.

Kejsarens och konungens af Spanien ambassa- dörer samtyckte att foga sig efter påfvens önskan, likväl med den anmärkning att de hoppades , det Frankrikes representant jemvål skulle förena sig deruti. Men Ludvig XIV yrkade enståndigt på prerogativets bibehållande. Som hans ambassadör i Rom duc d'Etrée var död, afsånde han markis de Lavardin med en talrik svit , för att uppfylla hans plats. Påfven förklarade, att han icke skulle gifva audiens åt den nye ambassadören, och icke ens erkänna honom , om han icke förut afstod qyarters- friheten , såsom kejsarens och konungens af Spani- en ambassadörer gjort, Ludvig XIV låt svara, det han icke var van att följa utan gifva efterdome, och att Frankrike, som hade visat den heliga sto- len utmärkta tjenster, kunde yrka några enskilta privilegier. Når markis de Lavardin, som flere månader hållit sig inne uti sitt hotell, en söndag hade gått ut for att begifva sig till S:t. Ludvigs kyrkan, så utkom två dagar derefter en bannlysnings- bulla emot honom och denna kyrka.

På samma tid skonades Christina föga af sbir- xerna, som gingo ånda inom murarna af hennes palats , för att fasttaga en yngling, som flyktat dit sedan han blifvit förföljd i en kyrka. De låto bin-

125 —

da honom till händer och fötter samt hotade att strypa honom. Drottningen blef förbittrad, och sade: Jag skulle kunna dölja en dylik sak, men påfven behandlar mig med for mycken ovårdighet; jag har beslutit att låta honom kanna, huru myc- ket man bedrager sig uti att handla med mig på detta sått." Hon befallte genast en kapiten för sin vakt att i åta sbirrerna fora ynglingen tillbaka dit der de tagit honom, och, midt ibland den folk- mängd som ropade: Lefve Drottningen! återfördes han i den kyrka, der han i början sökt en fristad. Skattmästarens tribunal, som tagit del uti denna sak, utgaf ett varningsbref till kapitenens och de honom åtföljande soldaters bestraffning; men Drottningen skref genast till skattmästaren: "Att vanhedra er och eder herre, det kallas nu att skipa rättvisa vid edert tribunal; jag ömkar mig just öfver er, och skall göra det ännu mer når ni blifver kardinal. Emellertid ger jag er mitt löfte , att de, som ni dumt till döden, skola med Guds bistånd lefva ännu nå- gon tid, och att, om de händelsevis komma att dö någon annan ån en naturlig död, skola de icke dö ensamma."

Sedan hon församlat officerarne och betjenin- gen af sitt hus, sade Christina till dem, att då hon icke var i stånd att beskydda dem mot en ty- rannisk regering, gaf hon dem friheten, för att icke blottställa dem att dela de faror hon skulle löpa. De blefvo djupt rörde af denna förklaring, och bedyrade med tårar , det de vore färdige att utgjuta sitt blod för Drottningen. Hon lofvade dem att erkänna och belöna deras tillgifvenhet. Inno- centius XI, som såg Drottningens ståndaktighet, gick i underhandling; men i stallet att lugnas ,

— .126 —

"upphetsades sinnena mer och mer, ocli Drottningen vägrade ståndagtigt att tillåta, det de, som på hen- nes befallning hade ryckt ynglingen ur sbirrernas händer, skulle straffas. För att offentligt visa att hon icke hade någon fruktan, hégaf hon sig med allt sitt folk, val bevåpnadt, till Jesuiter - kyr- kan. Påfven trodde sig bura göra ett steg, för att blidka henne, och skickade henne samma dag frukter, som denna årstid voro ganska sällsamma. *4Må han icke tanka irisöfva mig genom sin skänk, sade Drottningen, jag skall vara på min vakt." Jnnocentitis svarade: E donna (det år en qyinna).'6 Lifligt sårad af detta ord, utgjöt sig Christina i klagomål och förebråelser, Påfven tog då det be- slut, att beröfva henne den pension af 12,000 scudi, som Apostoliska kammaren utbetalte till henne se- dan Alexander VII:s tid. Han trodde, hon skulle hlifva förödmjukad och beqvåma sig till en förlik- ning; men hon fattade detta tillfälle, för att göra sig saker om en ny seger. Hon skref till kardinal Azzolini, som kungjort henne påfvens beslut: Jag kan försäkra er, att ni gifvit mig den behagligaste tidning i. veriden; jag hesvår er, vid eder sjelf, att göra mig denna rättvisa. Gud, som känner djupet af mitt hjerta, vet att jag icke såger någon osan- ning. De 12,000 scudi, som påfven gaf mig, voro mitt lifs enda vanheder, och jag emottog den af Guds hand såsom den största förödmjukelse, genom h vilken han kunde kurva rnitt högmod. Jag kän- ner nog, att jag står i nåd hos honom, emedan han gör mig den synnerliga ynnest, att på ett för mig så ärofullt sätt fråntaga mig dem. Gud har nu belönat mig, för det ringa han uppväckt mig att göra för sig. Denna mig af Gud skedda nåd upp-

väger tusende riken, ocli jag beder honom bevara mig for det högmod, hvaraf jag vid en så lycklig händelse år frestad. Hvad jag allena för tryter år, att man icke kunnat fråntaga mig 100,000 riksda- ler; detta skulle for kejsaren blifva ett bistånd, ■värdigt en påfve, och jag skulle hafva något mera för t j ens t uti, att fågna mig deröfver; men påfven beröfvar mig ingenting; han tager det från många menniskor, som mera behöfva det ån jag. Jag be- der er tacka kardinalen Cibo och påfven å mina vågnar, för den nåd han visat att befria mig från denna förbindelse. Jag var allena når edert bref lemnades mig och skulle önskat, att hela verlden i detta ögonblick kunnat i djupet af mitt hjerta se den glädje, hvaraf det var uppfyldt. Gud vet det, och det år nog. Bedjen honom för mig, att han måtte bevara mig för det högmod, som de känslor han hos mig väckt, förorsaka. Jag vågar såga, att de åro honom värdige, och att han idag gjort mig en nåd, som är en af de mest utmärkta, hvarmed han öfverhopat mitt lif. Farväl".

Från denna stund gjorde Christina gemensam sak med markisen de Lavardin, och närmade sig åter till Frankrike på det minst tvetydiga sått. Ludvig XIV skref till henne ett förbindligt bref, som hon besvarade på samma sått. Denna förlik- ning gjorde sensation vid h of vet i Stockholm, som vid denna tid var hofvet i Versailles obenågit. Når guvernören öfver Christinas förlåningar skref till henne derom, åfvensom angående hennes tvist med påfven, svarade hon honom ganska fritt, yttrande bland andra temmeligen djerfva saker : "Jag år hår, såsom fordom Cesar, i sjöröfvares händer; följande hans efterdöme, hotar jag dem och de frukta mig*"

— 128 —

Innocentius XI gjorde några steg till förlikning med Christina, men de blefvo utan verkan, och Drott- ningen fortfor i sitt beslut att icke gifva efter, stödjande sig på sina relationer med Frankrike, och omgifvande sig med Fransmän, som funnos i Rom. Påfven, å sin sida, trottsade Christina och Ludvig XIV. uJag känner mig aga nog mod, sade han, att lida martyren, hellre ån att efterge något i denna punkt.46 Konungen i Frankrike, syseisatt med större planer, vande emellertid sin uppmärk- samhet från detta åmne, och Christina försvann kort derefter från verldens skådeplats. Processen slutades icke förrån efter Innocentii XI:s död, 1689. Då Alexander VIII öppnat underhandlingar med Ludvig VI V öfver flere punkter, hvilkas afgöran- de intresserade Franska kyrkan; så förklarade duc de Chaunes, som i egenskap af ambassadör efter- trådt markis de Lavardin, att han afstod från qvar- ters friheten.

Det var under dessa tvister med påfven , som Christina, skref till mamsell Scuderi, hvilken ofta erhöll prof af hennes deltagande och frikostighet 7 detta i flere af tidens handlingar anförda bref : "Jag begriper icke, mamsell Scuderi, att en per- son, hvilken, som ni, har skrifvit öfver brukets tyranni, år okunnig om det, som år vedertagit i Rom. Ni har orått anmält eder vän; vet ni icke, att det vore lättare för er Fransoser att få se stor- sultaninnan ån mig, ehuru ingen år h varken kår eller svartsjuk om mig, och jag, Gudi lof ! år full- komligt fri. Hår gifves ett slags passion, som icke har något namn, hvilken man såtter i stallet för den kårlek och svartsjuka, som herrska i Constanti-

nope! ,

129

aiopel 5 och man håmnas har på eder nation ds val eller illa grundade förtretligheter , som nian tror sig hafva lidit genom mig. Jag förmodar lik- väl, att detta bruket skall upphöra, och, om det någonsin händer, skall jag låta eder vån se, att allt hederligt folk hos mig val upptages, men i synnerhet de, som åro i eder bekantskap. Jag har dock beslutat att på intet vis bidraga till denna för- ändring, och min förflutna lefnad bör öfvertyga menniskorna, att jag utan svårighet umbar allt. Detta hindrar icke, att edra förebråelser öfver mitt porträtt åro mig angenäme. Ni har rått, och jag lofvar er att förbättra mitt fel på ett sått, som icke skall misshaga er. Se hår emellertid ett, som icke skall kosta er något: vet då, att sedan den ti- den ni sett t '.lig, har jag alldeles icke biifvit vac- krare. Jag har bibehållit alla mina goda och elaka egenskaper så fullkomliga och lif liga , som de nå- gonsin varit. Jag år ånnu, caktadt smickret, li- ka missnöjd med min person som jag alltid varit. Jag afundar hvarken lyckan , vidsträckta stater eller skatter dem, som aga desamma, meja jag skulle gerna önska att genom förtjenst och dygd kunna höja mig öfver alla dödlige, och detta år hvad som gör mig missnöjd med mig sjelf. För öfrigt år jag vid fullkomlig helsa, som åger bestånd så långe Gud behagar. Jag har af naturen en stor afsky för ålderdom, och vet icke huru jag skall kunna vån* ja mig dervid. Om man hade I em na t mig valet mellan den och döden, tror jag, att jag utan be- tänkande hade utvalt den senare; likväl, emedan man icke rådfrågar oss, har jag vant mig att lefva med nöje. Af ven döden, som aldrig uteblifver på

Dr, Christinas Hist. Il Dd,

9*

130

Sin bestämda stund, oroar mig icke; jag vantar ho- Jiom utan längtan och. fruktan.

"Men det år tid att tala med er om edra ar- beten , som åro behagliga, nyttiga och lårda. Ni utfor så vål edra vackra saker, att ni förtjusar mig. Ni roar och undervisar alltid, utan att nå- gonsin våcka ledsnad. Jag tackar er för den om- sorg ni haft att sanda mig dem. For huru många angenäma stunder har jag icke er att tacka! och .huru skall jag vedergålla eder dem? Emellertid, ni som skrifver så vål, hvarföre har ni låtit prinsen (den store Condé) dö, utan att författa något Sfver honom på vers eller prosa? Hvilken forlust för Frankrike, och hvilken forlust för vårt sekel; som bland sina största prydnader räknade denne store Hian ! För min del har jag sörjt honom så mycket Som någon af hans anhörige, och ålägger er att skrifva något, värdigt en hjelte af så utmärkt och ovanlig förtjenst* Mig synes vara ett af iifvets största nöjen att rått berömma hvad som förtjenar berömmas. Ni, som har så synnerliga gåfvor, för- neka icke detta offer åt en prins 3 hvilken gjort sig deraf så vål förtjent %"

Mamsell Seuderi hade snilfe och Inbillningskraft 5 men hon dog på hotellet Rambouillet, Hennes roma- ner 3 mycket omtyckta när de utkommo, hafva förlo- rat sitt bifall. Likväl finner man der qvicka vänd- ningar och målningar fulla af en fin klokhet. Mam- sell Seuderi fattade ganska lyckligt ett tillfälle att be- römma den store Condé. När hon besökte slottstor- net i Vinccnnes, der Condé b 1 i f v i t hållen i fängelse, visade man henne ett stcnkäil 3 hvaruti prinsen hade låtit plantera neglikor, som handageljgen vattnade; hon skref genast följande vers:

— 131 ~

Christina hade varit prins Carls af Sverige, CarlXLs son, förnämste fadder, och som efterträd- de sin fader under namn af Carl XII. Vid fena års ålder började denne prins att skrifva , och i bör- jan af år 1688? skref han på sin faders befallning ett bref till Drottningen. Christina svarade ho- nörn: "Min kära Frånde: jag tackar er för det for* bindliga bref ni skrifvit till mig, och det gläder mig att förnimma, att ni lofvar Sverige mycken sällhet och åra gernom de vackra gåfVor, som Gud nedlagt hos eder person. Jag önskar att han måt- te bevara er, låta eder tillväxa i dygd, visdom och tapperhet, för att göra er allt värdigare den thron> hvartill ni år bestämd, och att jag en dag måtte hafva den glädjen ett få se och omfamna er, för att försäkra er, att jag med mycken uppriktighet och ömhet år eder goda frände." Carl erhöll en vårdad uppfostran, och besteg thronen 1697. Han blef lika märkvärdig genom sina framgångar och sin åra, som genom sina motgångar och sitt fall. Vi få snart anledning att tala om hans karakter och regering m).

En voy2nt ces oeillets, qu'un illustre guerrier Arrosa d'une inain qui gagna des batailles, Souviens toi qif Apollon båtissait des muraillcs, Et ne t'étonne pas de voir Mars jardinier. (När du dessa neglikor ser, dem en stor krigare Vattnade med en band, van att slagtningar vinna, Mins, att Apollo var städers uppbyggare Och förundra dig ej, att Mars, trädgårdsmästare finna.)

Cari, XII s studier leddes af kongl. rådet Erik Lindskiöid, som sjelf hade studerat i Upsala, då Christina genom ett utmärkt beskydd gjorde detta

132 —

Elmru man i Sverige hade mycken aktning for Christina, och icke drog de beting i tvifvelsmål , som försäkrade henne om dess inkomst, tillstot- te ånnu temmeligen ofta svårigheter och tvister, dem Olivecrantz, hennes general - guvernör, icke alltid kunde af böja och hvilka hindrade indrifnin- garna. Christina hade just nyss föreslagit att i utbyte taga hertigdömet Bremen, men hon hade dervid fastat vilkor, som icke kunde anstå h varken Sverige eller Tysklands furstar. Som hon icke mera var benägen att göra långa resor, skickade Drott- ningen den vinge markisen Matthias del Monte , hvil- 3c ens far redan långe spelade förnämsta rolen vid hennes hof, till Stockholm» Hon hade förmått so- nen att gifta sig med Monaldeschis brorsdotter, ri- tan tvifvel for att forlika sig med en familj , som borde bibehålla håtskhet mot henne. Del Monte underhandlade i Stockholm, i förening med gene- xal-gnvernören. Under hans vistande i Sverige dog

Universitet blomstrande. Han var son till en Borg- mästare, och upphöjdes medelst sina stora gåfvor till de förnämsta embeten. Djup jurist och skicklig po- litikus, var han tillika ganska bevandrad i vitterhe- ten, och odlade skaldekonsten. När han dog 1690, skref konung C&rl XI till grefve Bjelke : c;Jag kan aldrig nog beklaga honom 5 jag bar uti honom förlo- rat en trogen, redelig och öm vän, som ville mitt 9 rnifi sons och rikets väl." Man har af Lindskiöld flere Latinska och Svenska arbeten, Han hade äfven cn stor del uti de företagna arbeten under Carl XI, för att öfverse och fullkomna den Svenska Lagboken 9 som likväl icke, med tillägg och forändringar, utkom förr än 1734, under Fredriks af Hessen -Cassel regering. Se Gezelii Biogr. Lex\y art, Lindskiöld.

DO

lians far i Rom, och Drottningen skref till honom ett rörande bref , hvaruti hon uttryckte den djupa sorg hon kånde öfver detta dödsfall , etc. Hon skrer på samma gång flere bref till sin general - guver- nör, uti hvilka hon med de, till hennes enskilt a af- färer relativa instruktioner, förenade anmärknin- gar öfver allmänna årender qcIi Europas politiska tillstånd*

Sedan freden i Nimwegen, hade missförståndet mer ån en gång utbrutit mellan Frankrike och Österrike. Ludvig XIV, som gaf efter för Louvois^s uppmaningar, beslöt 1688 att börja krig. De Fran- ska armeerne, som ryckt mot Rhen, inträngde i Swaben och Franken. Pionungen af Frankrike räk- nade på konungens af England Jakob II:s allians* men denne regent hade förlorat sin nations förtro* ende, och ståthållaren af Holland, Wilhelm, af Ora~ nien, tånkte störta honom af thronen , för att sätta sig sjelf dit. Christina, h vilkens blick var genom- trångande, som fullkomligt kånde alla faof, och med mycken uppmärksamhet hade följt händelser- na, förutsåg följderna af den strid, som börjades» "Nu år då Tyskland, skref hon till Olivecrantz för andra gången i eld och låga* Konungen af Frankrike har gjort ett mästerstycke; om han så förhållit sig för 15 år sedan, skulle han gått långt, Mitt högsta begår år att iakttaga Sveriges förhål- lande, och att få se furstens af Oranien stora plan upptäckt. Jag tror icke, att han så lått företagit

Olivecrantz, son till en Erkebiskop i Upsala, var sjelf en hcgtt förtjent statsman. Han odlade vetten- skaperna, och har lerrmat ilere arbeten på Latin och Svenska, Se Gezelii Biogr, Lex^ art. Olivscromz.x

— 154

det, utan att vara nästan såker på sin sak. Utgån- gen af Filipsburgs belägring skall hår anordna allt; för min del, tviflar jag icke om dess intagande. " Drottningen tillägger uti en Apostill: "Vi hafva här fått den såkra "underrättelsen, att Filipsburg år belågradt af en armée under kronprinsens befäl; sålunda har Frankrike brutit stilleståndet .derige- iiom j att det först angripit Tyska riket. Hvad sä- ger ni om denna händelse? Det år ju en stor ka- tastrof i vårt Europa. Jag tror, att ni innan kort skall hafva det nöjet , att åf ven se Rom angripit ; det år gjordt på 24 timmar. Ni får snart se besyn- nerliga saker inträffa. Meddela markisen dessa un- derrättelser; de åro helt fårska; allt darrar hår, jag ensam undantagen.4' Uti ett annat bref til Oli- vecrantz kommer hon åter på samma ämne, och for- klarade sig ännu uttryckligare öfver det ode, som hotade Jakob IL Hon beklagade, att han icke hör- de klokhetens röst och misskände Wilhelms af O- ranien tillgångar. Når hon underrättades om de afgörande fördelar, denne prins vunnit, skref hon till honom ett bref till förmån for Engelska Kato- likerna. "Denna lilla hjord kan icke störa edra planer; de skola vara alltför lycklige att få lefva. Ni har ingenting att frukta af deras svaghet; allt år Er undergifvit; allt skall med nöje se eder åra och lycka* Jag år ledsen, att dessa fördelar kosta dem för dyrt, hvilkas olyckor förtjena så mycket medlidande* Förtörnas icke deröfver; man under- låter icke att högakta och beundra Er. Och jag, som ber Er om nåd för så många högt ansedda o- lycklige, jag beder Er mer ån någonsin om fortfa- randet af eder högaktning.44

Christina tänkte, att Sverige borde förhlifva neu- tralt i det nyss utbrustna kriget» Sådan var åfven

— 135 —

Jconungens och hans råds mening. Denne kon- selj hade då till sin förnämsta driffjåder iongl. rådet och kansli - presidenten grefve Bengt Oxem- stjerna. Oxenstjerna var brorson till den namn- kunnige rikskansleren af detta namn. Han hade nyttjats vid de vigtigaste tillfällen sedan Christinas regering, och utmärkt sig genom sina natursgåfvor lika mycket, som genom sin rättvisa och redlighet. Såsom han kände Carls böjelse för nyttiga kon- ster och hans önskan att utvidga arbetsfliten och handeln, aflägsnade han krigiska förslager, och rö- stade för ett fredligt system

Carl XI hade emellertid blifvit uppmanad af Frankrike att deltaga i kriget, och göra en trak- tat, i kraft af hviiken de tvenne makterna skull© gemensamt hafva handlat. Men han hade så myc- ket mindre samtyckt till dessa propositioner, som

#) Carl XI erkände på ett uppriktigt och värdigt sätt denne ministers tjenster. Han skref 1687 till honom följande bref; "Jag kan aldrig nog berömma och er- känna de stora tjenster ni gjort, och som, millionen penningar icke kunna betala» Det är er, som jag, näst Gud, har att tacka för den sällbet riket njuten: af en 7:årig fred} måtte edert upplysta förstånd och goda conduite icke tröttna att vara mig nyttige. Jag beder er fortfara uti edert nit, emedan jag till er5 näst Gud, kan hafva det mesta förtroendet Maa finner i Svenska Archivum Torn. ir, p. ?22 o. f- Tio bref från Bengt Oxenstjerna till Carl XI och XII, och som äro mönster af vishet och patriotism. Han har äfver* uppsatt en dagbok öfver sina tjenster, som förvaras i manuskript Denne minister dog 17025 un* der Carl XXIjs regering, med bibehållande af ska embeten.

156

Ludvig VIV afvändt det genom qvarstads läggande på Zwei - briicken , hvars arf vinge han borde vara i egenskap af caput för P fal si ska grenen, sido-arfvin- ge till den, som nyss utgått. Förtörnad öfver kon- ungens af Frankrike förhållande, och öfver den ton hans ambassadör tagit i Stockholm, låt Carl åfven mår ka böjelse för de allierade makterna , och til- låt att en korps af Svenska troppar fick gå öfver från Tyskland till Holland* Han förklarade likvål sig icke öppet mot Frankrike, och Ludvig XIV gynnade under hela kriget Svenskarnes handels- företag, som voro nyttiga för begge rikena. Sven- ska konungens ståndaktighet och klokhet, de till- gångar som en florerande handel gaf honom och en skattkammare, sådan någon nordens monark- al- drig ågt, satte honom i stånd att spela rolen af medlare. Det var hans ambassadör i Ha g, som ut- satte stallet for kongressen, slottet Ryswik, och al- la makter antogo Sveriges bemedling. Konungen af Frankrike hade redan, 1695 visat sig benägen Kr freden; men Ryswikska konferenserna togo ic- ke sin början förr ån 1696»

Det hade redan blifvit beslutadt, att Wilhelm skulle erkännas för konung af England, att Frank- rike , med undantag af några fästningar, skulle be- hålla hvad det forvårfvat vid Rhen och att konun- gen af Sverige skulle såttas i besittning af Zwei- briickiska landet. Konferenserne fortgingo når Carl XI dog d. 5 April 1697. Hans son Carl XII fick åran , att såsom medlare underteckna en traktat, ht vilken återgaf lugnet åt Europa. Få monarker b af va börjat under så fredliga ut si gt er. Men den- ne monark, fredstiftare i samma stund han upp- steg på thronen, var bestämd att utmärka sin re-

137 ~

gering med krig, och sluta sin "bana midt under stri- derna. Sådan var följden af de konjunkturer, hvaruti han fann sig ställd, och af hans karakters obändiga vålde öfver hans beslut,

Carls ungdom och oerfarenhet uppmuntrade de på Sverige afundsamma makter att angripa det. Carl emotstod deras anfall och lyckan hjelpte gan- ska vål hans mod. Hans första fålttåg voro en följd af segrar, triumfer och eröfringar, nåstan utan ex- empel i historien» På några månaders tid bragte han konungen af Danmark att underteckna freden och att bevilja honom alla sina påståenden» Då han våndt sig emot Czar Peter, skingrade eller till- fångatog han 80,000 Ryssar med 8>ooo Svenskar. Han beröfvade August Pohlens spira, sedan han öfvervunnit honom i flere tråffningar. Pohlen un- derkastade sig hans vilja, och erkände den af ho- nom utnämnde Stanislaus får- konung. Men han låt forleda sig af medgången, och uturaktlåt klok- hetens forhållanden, som gifva säkerhet åt segrens resuitater* Viljande störta Peter af thronen, lika- som han gjort med August, fördjupade han sig uti Rysslands öknar, och Pultava blef 1709 målet for hans bedrifter. Dukande under för sin ståndaktige och mognade medtåflare, bragtes han att söka en tillflyktsort hos Turkarna. Fastån hans mod icke öf- vergifvit honom, kunde han derefter endast göra vanmåktiga försök att åter resa sig, och i hans e- get rike väckte de uppkomna faktionerna för ho- nom mäktiga hinder. I det ögonblick, då han smic- krade sig att förändra sitt öde, gjorde en hand, som förblifvit okänd, slut på hans lif framför fästningen Fredrikshali den 50 November 1718. Hans syster Ulrika Eleonora efterträdde honom, och sista

— 138 —

telningen af den dynasti, som Christina, upphöjt på Sveriges thron. Hon leixmade emellertid snart våldet åt sin gemål Fredrik af Hessen- Cassel , som underhandlade om fred, men kunde icke erhålla den på annat sått, ån att han afstod största delen af de provinser, som Svenska arméerna eröfrat under Gustaf Adolph, Baner, Torstenson , och hvil- tas besittning Christina låtit sanktionera i West* phaliska freden. Det parti, som hade uppstått så snart Carl XII blifvit öfvervunnen vid Pultawa, gjorde med detsamma uti grundlagarna denna re- volution, som inskränkte konunga -makten , for att öka senatens och ständernas.

Christina hlef icke vittne hvarken till de hän- delser, som följde på Ryswikska freden, eller dem, som allstrade så märkvärdiga förändringar i hen- nes fädernesland. Redan då, når hon skref till den unge prinsen, hvilkens hela åra eller motgån- gar hon icke kunde förutse, och når hon syselsatte sig med de rörelser, som oroade Frankrike, Tysk- land och England, var hon nära målet för sina. dagar. Emellertid misstänkte hon det icke, emedan hennes krafter icke förminskats, och hennes helsa bibehöll sig oförändrad. Hon öfverlemnade sig till och med till många förslager, och förlorade icke verldens affärer utur ögonsigte.

Når hon velat göra en Fransman, vid namn Bremont, erkänd såsom sin agent i Holland , biföllo ej general- staterna hennes begäran för krigets om- ständigheter skull. Drottningen skref till dem: "Ni ågen konsten att göra en eder förbunden, un- der det ni neka, och edert bref af den 16 sistled- ne **)., år så uppfyldt af höfligheter mot mig, att

Januari 1689*

— 159 —

jag tackar er derföre; likväl far jag saga er, att det val jag gjort af herr Bremont, grundade sig derpå, att han tjent mig några år med mycken tro- het, och att han år en for alltid landsförvist Frans- man, som tillbragt en så stor del af sin lefnad bland er, der jag trodde honom vara naturaliserad. Jag var åfven okunnig orn krigs -förklaringen, och fastån Gud gifvit mig några kunskaper, att på långt håll förutse Europas stora händelser, tillstår jag för er, att jag icke trodde , det Frankrike , ehuru mäktigt det nu ock år, skulle förklara er krig på en tid, då det finner sig hafva så många fiender på ryggen , som icke åro att förakta. Och, ånskönt jag kunde vara eder ansvarig för herr Bremonts trohet, ingår jag likväl uti edra rättvisa tänkesätt i ett så grannlaga åmne, emedan jag blefve otröstelig om en af mig beroende man, kunde gifva er någon skugga till misstanke , ehuru mycket skild från sanningen. Den- na tvekan förmår mig att underskrifva den vägran ni gjort mig, utan att förtörnas deröfver, emedan min storhet och eder höflighet göra mig osårbar: bedjande er göra herr Bremont den nåden, att icke låta honom lida någon annan förödmjukelse, ån den af edert nekande, hvaröfver jag skall trösta honom med andra embeten, som icke skola vara honom mindre hedrande. Jag känner mitt fel , som år att hafva fattat detta beslut på en tid, då åran och lyc- kan från eder skillt min frånde prinsen af Orani- en# Hans myndighet skulle kanhända för herr Bre- mont hos er utverkat den nåd, som jag icke mer skall fordra, då jag helt och hållit ingår uti edra tankesätt."

Man misstänkte redan någon tid, att Christina årnade insätta kardinal Azzolini till sin universal-

140

arfvinge. Olivecrantz, som hoppades att draga me- ra fordel af konjunkturerna, om detta arf tillfölle turfursten af Brandenburg Fredrik Wilhelm, hvil- ten var Drottningens närmaste anförvandt, öfver- talade denne furste att taga några steg. År 1687 afsånde kurfursten till R.om sin kammarherre Do- brzinsky, h vilken anrnålte sig såsom en resande, dragen till Italien af begäret att skaffa sig insigter; det var på den tiden når Christina erfor mesta motgångarna i Rom, och då vistandet i denna stad hade blifvit henne minst angenämt. Dobrzinsky öfverlemnade henne vackra skänker å Fredrik Wil- helms vägnar, och lat henne förstå, att hon skulle finna en säker och hederlig fristad uti kurfurstens länder. Drottningen upptog våL detta föredragande, och dolde icke de nya beslut hon kunde fatta, om icke påfven nyttjade mera skonsamhet mot henne. Når Innocentius XI blifvit mildare och Fredrik Wilhelm var dåd, saktade sig den påbörjade un- derhandlingen med 'Brandenburg. Emellertid låt Christina föreslå den nya kurfursten Fredrik, att med all envåldsrätt åt henne afstå hertigdömet Cle- ve; hon erhöll till svar, att man icke kunde ax- söndra suveräniteten öfver hertigdömet, men att hon der tillika med sitt hof skulle äga ett fullkomligt oberoende, få ett garde af 200 man och försäkras om en årlig inkomst af 15,000 Tyska riksdalrar. Drottningen syntes nöjd ined dessa tillbud; men hon tänkte blott flyktigt derpå, når markisen del Monte blef död , och då denne markis, som var kardinal Azzolinis motståndare, icke mer genom sitt inledande uppmuntrade henne att fatta ett be- slut. Kanhända likväl att forslaget blifvit Krnyadt, om Olivecrantz, som redan var på vågen, hade kunnat komma till Rom föra Christinas död.

— i4l -

I Februari månad i6gg angreps Drottningen af rosen i benen, och med detsamma af en hetsig fe- ber. Rosen gick icke bort fullkomligt, och farli- ga symptomer visade sig. Christina tog Nattvar- den, och kommunicerade två gånger. Hon e mot- tog besök af kardinal Ottoboni, skickad af Hans Helighet för att ursåkta, att han för sin opasslighet icke kunde komma sjelf, och för att gifva den påf- veliga välsignelsen. Flere andra kardinaler, am- bassadörer, prinsar och hela Roms adel begåfvo sig till hennes palats. Men det afgörande ögonblic- ket hade ånnu icke kommit. De farliga sympto- xnerna forsvunno, och Drottningen återställdes. Glä- djen blef allmän i Rom. Man sjöng Te deum uti tre kyrkor, pråktigt prydda med silfver - tyg , vaxljus och andra för tillfallet passande dekorationer. Kar- dinalerna och prinsarna gåfvo fester, och folket låt munterheten genljuda på gator och offentliga platser.

Några dagar efter sitt återställande, skref Christina till Olivecrantz: "Gud har velat, mot mitt hopp, rycka mig ur dödens armar, och jag hade redan beslutat mig till detta sista steg, som jag trodde vara oundvikligt. Emellertid år jag ån- nu vid .fullt lif genom nådens, naturens och kon- stens underverk, som förenat sig att återgifva mig helsan och lifvet. Styrkan af mitt temperament har öfvervunnit en sjukdom, som varit i stånd att döda tjuge Herkuler* Men jag förmodar, att det år nå- den, som stärkt detta temperament till en så för- vånande grad, att det väcker läkares förundran. Likväl kan jag icke undvika ett långsamt tillfrisk- nande 7 hvarunder man låter mig iakttaga en så no» ga föreskrift, att den besvärar mig myckst, Men

142

jag hoppas, att allt skall vara sluta dt vid Påsk, och att jag då alldeles blir befriad från lakarnas aga. Lä- karen träter på mig, når Lan ser mig skrifva. Den sak, livarom Brandenburgske envoyén i Stockholm ta- lat med markisen, år en gammal historia, som år långesedan slutad till begge partiernas tillfridsstål- lelse. Vid dylika tillfållen bor man blott svara dessa ord: Drottningen vet livad hon går och livad hon bor gora* Detta bref må vara gemensamt for er och markisen. Jag gillar for öfrigt alla edra tagna beslut, och allt livad ni gjort i Sverige. Jag våntar er med otålighet och skall snart åter afsån- da er, tvifla icke derpå. Farväl, Jag skrifver icke till markisen (del Monte sonen) , ty jag har icke något mer att såga/6

Christinas tillfrisknande fortskred, men lång- samt, och den glädje, som utbredt sig, skulle för- vandlas i sorg. Drottningen smickrade sig likväl att snart återfå sin helsa, och få dagar före sitt reci- cliv, sk ref hon till Olivecrantz, for att förmå ho- nom påskynda sin resa. Detta bref var hennes si- sta, och man låter utan tvifvel låsa det med delta- gande: "Jag kan icke besvara edra bref på annat sått, ån att gilla alla edra tankesätt : jag år otålig att få se er, och våntar er, såsom Judarne vänta Messias. Jag har att såga er hundrade saker, som icke kunna skr if vas , och jag hoppas , ni skall blif- va lika nöjd med mig, som jag år med er. Emel- lertid nalkas mitt tillfrisknande lyckligt sitt slut, ehuru med någon långsamhet for den oblida årsti- dens skull; men jag hoppas, att ni vid eder ankomst skall finna mig vid fullkomlig helsa."

Den 14 April 1689 anfölls Drottningen å nyo af en hetsig feber, Såsom rosen icke syntes på be-

— 143 —

net, fruktade man, att hon stigit åt lungorna, h vil- ket ock hånde, och oaktadt alla läkemedel, tillväx- te faran mer och mer. Christina kunde icke mer tvifla, att hennes sista stund var kommen. Hon låt genom kardinal Aibani ursäkta sig hos påfven för några uttryck, som kunde hafva undfallit henne i hettan, och anhöll om hans beskydd för sitt hof- folk. Den helige Fadren skickade henne frisågel- sen och låt henne hoppas, att han sjelf skulle he- gifva sig till henne* Men den stora af resans ögon- blick nalkades. Den 19 April kl. 6 om morgonen afsomnade Drottningen stilla, i en ålder af 63 fyll- da år. Under hela sin sjukdom hade hon bibehål- lit denna oförsagdhet, denna karakter ens sjelfstån- dighet, af hvilka hon under sin lefnad gifvit så, många prof. Man påminte sig den medalj, som hon låtit slå kort förut. Denne medalj förestålde hen- nes bust , och paradis-fogeln höjande sig öfver jor- den och molnen; inskriptionen var: Lihero i nac- qui e vissi, e morrb sciolto. "Jag föddes fri, fri har jag lefvat och fri skall jag d5.u

Christinas begrafnings- ståt gaf tillkänna den höga aktning hon njöt, och bevisade att, ehuru hon långesedan nedstigit från thronen, hade hon höjt sig till en personlig storhet, oberoende af rangens och maktens. Hon hade åstundat blifva begrafven i Rotunda-kyrkan eller någon annan på ett ganska enkelt sått ; men Romerska påfven ville, att man skulle ge henne en utmärkt likfärd 5 och hen- nes lik jordas uti S:t Peters kyrka. Sedan Drott- ningens lik blifvit öppnadt och balsameradt, fram- ställdes det i palatset flere dagar till ailmånt åskå- dande. Det fördes sedan till nya kyrkan med stör- sta högtidlighet. Kyrkan var klådd med svart? öfver

stora dörren satt Drottningens vapen, uppehållit af tvenne rykten, ett på hvar sida, och högst upp a Öfvrersta frontispicen såg man tvenne stöder före- ställande döden. Midt i kyrkan var en stor kata- falk, omgifven af silfver-ljusstakar med tjocka h vi- ta vaxljus. Under katafalken var paradsangen med Drottningens lik. Ofvanför hängde från hvalfvet en stor konglig krona med fyra feston - kaskader, hvilkas fall bildade en dyrbar paviljong. Ehuru stor illuminationen redan var, satte man åfven på biktstolarna grenljusstakar, hvar och en försedd med vaxljus; inan stålide åfven sådana mellan hvaif- bågarna med så mycken konst, att de icke hindrade gångvågen omkring liket och att de utbredde ett på en gång sorgligt högtidligt och imponerande sken. Kardinals - kollegiet biträdde vid de vanliga sjålamessorna, och kardinalerne voro klådda i vio- lett och kappa af samma får g. Då begrafningen var slutad, fördes liket till S:t Peters kyrka. Lär- de och vittre mån öppnade processionen. Efter dem kommo munk - ordnarne och Romerska presterska- pet, påfvens härolder, hofmåstare, flere erkebi- skopar och biskopar; kavalleriet och Sweitzer- gar- det sloto marschen. Likbåren, som bars ganska högt af Drottningens officerare, var försedd med ett stort guldstickadt tåcke, bestrodt med kronor och bro- deradt med Drottningens vapen. När liket ankom- mit till hufvud kyrkan, inneslöts det uti en likki- sta af cypress - tråd.

Christina hade begärt en vanlig graf med den- na inskrift: Vixit Christina annos sexaginta tres7 (Christina har lefvat 65 år.) Men påfven Inno- cjbntius XII befallte : att åt henne uti S:t Peters

kyrka

- 145

kyrka tipptésa ett monument, som fullbordades undöt Cjlemens XI:s regering* Det föreställer Drottnin- gens bröstbild med passande ornamenter och hac en latinsk inskription, #) Likkistan, som först ned- sattes uti les Sagre - grotte , flyttades sedan mej stor högtidlighet i hufvudkyrkan, C^emens XI låt åfven slå en medalj till Christinas minne, rned dessa ord: Memorice Christina Augustce , pietas Pon~ tificis Maximi. Så snart man i Sverige förnummit Drottningens död, anbefallte konung Carl XI att djup sorg skulle baras. Alla lårde , alla vettenskaps- mån uttryckte sin sorg, och skalden Filicaia ut* markte sin saknad genom ett latinskt poem#

Kardinalen Azzolini, som Alexander VII re- kommenderat Christina , för att styra hennes fi- nanser, hade oafbrutit bibehållit siri kredit från den stund han kom i Drottningens tjenst Man

*) Denna inskription var sålunda författad:

CHRISTINA SVECORUM REGINA

OB ORTHODOXAM RELIGIONEM , ABDICATQ REGNO> ABJURATA HJERESI j PIE SUSCEPTAM AC D1LECTA ROMiE SEDE EXIMIO CULTAMr MONUMENTUM AB INNOCENTIO XII INCHOAX^M CLEMENS XI ABSOLVI CURAVIT» MDCCII*

Det finnas flere buster af Christina, i dyrbara ste«

nan Skicklige Franske och Italienske målare hafvÄ gjort Drottningens porträtt: ett af de vackraste 'it det, som Christina utmärkt med sitt egit sigill , och gom blifvit förvaradt på Tido, ett herre» gods % €OtB länge tillhört Oxenstjcrnska familjen.

Dr. Christinas HUt*. II D*L

146

påstår, att hon redan 1660 gjort ett testamente till hans förmån. Markisen del Monte sökte förgåfves aflågsna kardinalen, och Oiivecrantz lyckades icke båttre i den plan han uppgjort till Brandenburgska husets förmån, Azzolini blef Drottningens univer- sal-arfvinge , likväl med skyldighet att utbetala fle- re dispositioner. Han dog två månader efter Chri- stina , och arfvet tillföll hans brorson Pompejus Azzölini. Det var dyrbart, i anseende till böckerne , manuskripterne, skilderierne , medaljerna och an- tikerna. Dessa åtskilliga samlingar skingrades. Påf- ven Alexander VIII köpte biblioteket; han låt flyt- ta en del deraf till Vatikanen, och gaf det öfriga åt sin slågtinge Ottoboni, Myntsamlingen, antiker- na och flere målningar köptes af Livio Odescalchi , Innocentii XI: s brorson. Regenten, hertigen af Or- leans, upphandlade 2 ä 500 målningar, ansedde så- som de dyrbaraste, och som han låt uppsatta i Pa- lais Royal. Flere lårde hafva gjort de gamla och nyare mästerstycken kånde, som Christina samlat, och hafva tolkat den erkänsla, hvilken alla de, som odla vettenskaper och konster, åro denna prin- sessa skyldige

Den store Gustafs dotter hade, som hon sjelf sagt, haft thronen till vagga; född och uppfödd för att regera, hade hon i tie år med åra hållit riks- tömmarna. Hon hade icke uppnått trettie års ål-

Se Arkenholtz, Memorks de Christina, T. n, p. 105 o. f . , och berättelsen om Drottningens sjuk- dom och död, på Italienska , införd uti bihanget till roemoirerna. Man skall i de bevisande bandlin* garna finna Drottningens testamente, och en utförlig underrättelse om hennes bibliotek, jemte hennes sam- lingar af mynt, antiker och målningar.

— 147

der, och hennes forstånds förmögenheter voro i he- la deras styrka, då hon afsade sig makten, för att söka lugnet, friheten, oberoendet, och måhända ånnu mera, en namnkunnighet, som blott tillhörde henne ensam. Men detta beslut, berömdt af som* lige, tadlades af andra, som förutsågo dess följder. Christina fann sig utom den krets, der födseln, uppfostran och högsta maktens öfning ställt henne. Afven de egenskaper hon fått af naturen, och som låto henne lysa på thronen , blefvo henne en bör- da, och förändrades i de nya omständigheter, livar- uti hon hade satt sig. Som hennes stolthet och sjålsstorhet beständigt uppretades af motsägelser, hånfördes hon till misstroende, svartsjuka och för- ifran. Då hennes skarpsinnighet och urskillning icke fingo tillfälle att höja sig till de stora intres- sen, som afgöra staters öde, nerlstego de ofta till små intriger och småaktiga förhållanden. Når hen- nes lika så vidsträckta som lifliga inbillning icke kunde fästas på verkligt vigtiga föremål , förvilla- des den uti en irrgång af bedrägliga förslager.

Men om taflan af Christinas lefnad, från hen- nes nedlåtande af regeringen, erbjuder flere mindre, tillfredsställande drag, sä framställer den åfven an- dra, åt hvilka man icke kan neka sitt bifall» Uti den mödosamma strid hon nödgades underhålla mot hinder och svårigheter, erfor Christina mer ån en gång, att högre själar herrska öfver lyckan och be- falla händelserna. Anda till sista stunderna af sitt lif, gaf hon prof af sina känslors höghet, sinkaiak- ters fasthet och sin själs styrka» Hon hade i sitt våld ett hjelpmedel, hvaraf hon visste draga nytta, och som ingen niotgång, ingen obehaglig tillfällighet kunde beröfva henne» I vetenskapernas och kom-

— 143

éternas skSte fann hon ersättning och trSst, Om- gifven af snillets mästerverk, och i stånd att vår- dera dem, glömde hon dessa lyckans nycker, dem hon icke mer ägde några medel att förekomma 9 eedan hon afstått från högsta makten. Lärdes, vit- tre måns och konstnärers visade hyllningar under* höll o hennes ifver för dessa så intressanta syseisätt- Bingar, som hafva till ändamål att utvidga kunska- pernas krets, och som, under det de uppöfva själens förmögenheter, gifva henne en större kraftfullhet och låta henne taga en ädlare flygt Chrjstina, som, efter sitt egit uttryck, icke ågde något i Rom mer ån sig sjelf, gjorde sig älskad af somliga, fruk- tad af andra, högaktad af alla. Giibert Burnet som under sitt vistande i Roi;i„flere gånger hado tillträde hos henne, och som gif vit en berättelse om sin resa, föreställer Drottningens palats såsom belefvenhetens och smakens fristad. "Artigheten af hennes samtal, säger han, och den myckna om- vexling af föremål, h var med hon vet att uppfylla det, gör att hon år det sällsyntaste att se i Rom bland de sållsamheter der finnas." Christinas fri- kostighet lyste vid alla tillfällen. Lärde och konst-

**) Det var utan tvifvel i en af dessa stunder, då en- thusiasmen för stora saker höjde henne öfver sig sjelf t som Christina lät slå den medalj, hvilken förestäU ler globen, jemte dessa ord: Ne mi hasta , ne ml bisögna$ "det är mig icke nog, jag har icke behof deraf/c

Burnet, sedan biskop i Salisbury, begaf sig till Italien år i6g6» Misson , som var der på samma tid, bekräftar Burnets berättelse , och anför ännu nå- gra andra omständigheter» Se Foyages de Misson % T. ii ^ och Voyage d3ha!iesa£ Burnet, fjerde brefvet,

Mp 149

nårer emottogo deraf prof, och de olycklige anro- pade henne aldrig förgåfves. Drottningen under- höll mer ån 400 personer i Rom, och den sorg fol- ket låt mårka vid hennes död? bevisade huru myc- ket det var henne tillgifvit*

Christinas lifliga imagination, hennes passion för oberoende och hennes lynnes ostadighet blott- ställde henne, under hela hennes bana, for obe- tänksamma steg, besynnerligheter, ja åfven mot- sägelser. Stor vid flera tillfållen, var hon vid an- dra endast ovanlig. Hon hade svagheter, som lik- Tål blifvit öfverdrifna af illviljan och elakheten* Sådane åro i synnerhet de, till h vilka man påstår henne hafva låtit sig hänföras af kårlek* Honplik- tade for denna passion, men hon var för stolt att ofverlemna sig deråt på sin heders och sin värdig- hets bekostnad. De anekdoter, som i detta ämna berättas af några anonyma historieskrifvare , åro stri- dige med de trovärdiga handlingar, som utkommit i Sverige, Frankrike och Italien» Ärelystnad och begår efter rykte, voro Christinas herrskande pas- sioner, hvilka förminskade de andras vålde, Afvea de besynnerligheter och villor, som man med skål kan förebrå Christina, böra emellertid icke kom- ma de egenskaper och drag att glömmas, hvilka alltid på ett lysande sått utmärkte henne. Hon för- ökade åran hos en nation, som Gustaf Adolph: kallat till så höga öden, och hennes regering gjor- de epok genom de märkvärdigaste händelser. Det beskydd hon skänkte talangerne, var lika så ådelt och vidsträckt, som fruktbart i sina följder, Chri- stina intresserade sig för vettenskapernas och kon- sternas framsteg, icke af ett fåfängt skryt, utan derföre, att hon kände deras värde och nytta, och

— 150

sj*lf deruti fann de kåraste njutningar; hon kun- de bedöma dem, som öfverlemnade sig deråt, och vårdera deras arbeten. Aldrig var någon qvinna mera lård; aldrig ågde någon man i högre grad smak för insigter. Christina författade sjelf flere arbeten, der hennes karakter skildras såsom i hen- nes uppforande *.). De förnåmsta åro en samling af tankar och grundsatser, af reflexioner öfver A- lexander och Caesar, af anteckningar öfver de för- sta åren af hennes lefnad. Detta sista arbete år egnadt åt Gud, och Drottningen uttrycker sig der- uti fritt och uppriktigt. — Hon smickrar icke sitt köns fördelar, och förklarar, att hon tror qvinnor- na föga skickliga att regera, men gör likväl ett undantag, i anseende till sig sjelf, emedan hon blif- vit ' uppfostrad med en synnerlig omsorg, för att blifva i stånd att föra regeringen. Då man upplif- var minnet af Christinas hela lefnad, finner man, att denna prinsessa förenade de mest intagande, de ovanligaste egenskaper, att hon icke kan jemforas med någon annan namnkunnig person, och fram- ställer sig uti historien, såsom ett fenomen, h vil- ket skall fasta alla århundradens uppmärksamhet»

Slut på Christinas Historia.

•) Mm skall i de bevisande handlingarna finna en ut- förlig underrättelse om Christinas arbeten.

Relativa Handlingar till

Drottning CHRISTINAS Historia.

I.

CHRISTINAS Bref9). Till Falt- Mar skalken Torstenson *•)•

mm

Adle och högtärade Falt -Marskalk. Ehuru jag skulle mycket önskat 7 att eder helsa tillåtit Er bi- behålla befålet öfver tropparna, och sluta det stora verk, som, genom edert kloka förfarande och eder stora tapperhet, under den Högstes beskydd, rönt så många lyckliga och underbara framgångar, kan jag, slutande så vål af edra egna bref som andras berättelser till det beklagansvärda tillstånd, hvar- uti Ni blifvit bragt af de stora mödor Ni uthärdat uti min salig herr Faders, min och fäderneslandets tjenst, dock icke längre uppskjuta att bevilja Er det afsked, hvarom Ni så ofta anhållit, och jag bevil- jar Er det såsom den , hvilken med fullt fog och rättvisaste skäl kunde detsamma fordra, och hvil- ken det, utan orättvisa, icke längre kunde nekas. Jag har derföre till Er affårdat Liljeström med det-

*) Man bar bär samlat de bref, som icke kunnat inga i sjelfva arbetet 3 men som förtjena-att blifva förvarade.

M) Öfversatt från Svenskan efter originalet» Den öfver- sättning, som finnes i Arktnholtz s Memoircs 3 är fel. aktig och stundom falsk.

— 152 —

ta fullkomliga afsked och en resolution öfver alla de punkter, han haft att offentligen an draga. För- jnodande att allt skall blifva expedieradt till edert Siöje, har jag velat hårhos bifoga detta bref af min hand, för att gifva Er en nådig tacksägelse for de långa, trogna och tillgifna tjenster Ni gjort mig. Jag önskar af hjertat, att den Allsmåktige värdes hjelpa Er att lyckligt återkomma i edert fädernes- land, och förlåna Er nödiga krafter att med edra bistå våra råd, emedan jag, för min person, har till Er det förtroende, att Ni icke afsågen eder det nti svåra konjunkturer, så långe edra krafter det tillåta» Jag lefver i det hopp, att de nådebevisf *jned hvilka min salig herr Fader vid så många tillfållen öfverhopat Er, åro ånnu nog närvarande* för edert minne, för att erinra Er om edra pligter emot mig, emedan Gud har velat att jag efter hans död skulle blifva den enda, hvilken Ni vore skyl- dig visa eder trohet och tacksamhet; det år åfveix clerigenom, som Ni förmår mig att fortfara med konungen min Faders nåd och vålgerningar , och att starka hela verlden i den goda tanke man fat- tat om Er, såsom om en man, hvilken alltid sökt att vandra på den rena och fasta dygdens goda och sanna, ehuru sållan följda stig. Ehuru jag kan smickra mig, att Ni icke behöfver dessa föreställ- klingar, då Ni redan af eder sjelf kånner deras vigt, ^et jag likvål, att de icke skola blifva fruktlöse , artan att Ni i eder sjål gifver dem det rum, dylika föreställningar böra intaga hos hvar hederlig Svensk» Angående de önskningar Liljeström haft att andra- ga å edra vagnar, har jag uppskjutit de flestas upp- fyllande till eder lyckliga återkomst, som jag van- tar med otålighet* Hvad jag hos mig beslutit, hop- pas jag skall Tara Er till nöjes, och hvad håruti

hittills varit fSr ringa, stall, om Gud vill, ersatta» vid eder återkomst genom förbättrande af eder tjenst och stånd, åfvensom genom andra utmärkta vålgerningar och bevis af synnerlig nåd och akt- ning vid alla tillfållen. För min del begår jag a£ Eder, att Ni vill fortfara uti den tillgifvenhet Ni hittills visat för min tjenst och mittbåsta, bedjande den Allsmåktige, att han måtte taga eder uti sitt milda beskydd.

Stockholm den 10 Maj 1646*

Till Fru Grotius,

Madame. Af edert bref den 16 Juli förnimmer jag, hurusom min ambassadör verkställt de befall- ningar jag gifvit honom, rörande eder salig mans herr Grotii böcker, och att, oaktadt de anbud an- dra gjort för att blifva ägare deraf, har Ni haft mera afseende på min åstundan ån på de förmåner man låt er hoppas från denna sida. Jag tillstår, att, med det nöje jag har vid låsningen af goda författare, år jag så intagen af herr Grotii skrift ter, att jag icke skulle anse mig nöjd, om jag så- ge mig bedragen i hoppet, att förena dem med mitt bibliotek; min ambassadör kan hafva sagt er till en del den högaktning jag hyser för eder mans förträffliga insigter och de sanna tjenster han be- visat mig. Men han kan icke fullkomligt uttrycka för er, huru kårt hans minne år för mig och verk- ningarna af hans ansenliga förrättningar. Om guld och silfver kunde något bidraga till återköpande* af ett så ålskvårdt lif, skulle ingenting vara i mitt våld, som jag icke gerna använde för detta anda* mål. Döm deraf, att ni icke kan öfverlemna dessa vackra minnesmärken och reliker i några hånderf \

154 —

der de båttre skola emottagas ocli behandlas, ån uti mina; och då deras författares lif har varit mig så nyttigt, så tillåt att hans död icke helt och hållit beröfvar mig frukterna af hans berömvärda möda. Jag menar derföre, att Ni, jemte de böcker andra författat, låter mig erhålla alla hans handskrifter och utdrag, enligt det löfte Ni gör mig uti edert bref. Ni kan aldrig båttre ån vid detta tillfälle bevisa eder goda vilja, och jag åger Gudi lof ! hvar- med jag kan erkänna den och belöna er derföre,, som min ambassadör skall ytterligare gifva er till- känna; med åberopande af honom, beder jag Gud bibehålla Er i sin heliga nåd. 1646*

Till Prinsessan Amalia Elisabet af Hessen -CasseL

Durchlauchtigsta Prinsessa, kåraste frånde och vån. Vi hafva dessa förledna dagar fått det bref, som Eders Kårlighet tillskrifvit oss från Cassel den 2g September, genom hvilket Eders Kårlighet be- hagat underråtta oss, att Eders Kårlighet, i närva- ro af en stor samling af åtskillige stånd och per- soner, nedlagt förmyndare -förvaltningen af landt- grefskapet Hessens styrelse , som Eders Kårlighet med så mycken åra innehaft i 15 års tid, och öf- verlemnat den i sin herr Sons händer. Intet kun- de vara oss angenämare, medan vi, under alla vårt rikes stånders glädje och fröjderop, voro syselsatte att hår fira högtidligheterna af vår kröning. Med fågnad hafva vi under detsamma ernottagit tidnin- gen om Eders båda Kårligheters lyckliga tillstånd. Och då genom Eders Kårlighets omsorg, kloka för- valtning och myckna ståndaktighet under de svå- raste och oroligaste tider, nämnde landtgrefskaps länder icke allenast bibehållit sig i deras hela, utan

— 155 —

ock stigit till en högre grad af värdighet och till- växt, ån de någonsin tillförene haft; bedja vi den Allsmåktige, att han af sin gudomliga godhet vil- le bevara dem i detta förträffliga tillstånd, och ic* ke allenast bibehålla allt, som med så mycken åra blifvit förvårfvadt, utan åfven föröka det med än- nu större lycka och sällhet.

Hvad oss angår, som vi are uppriktigt sinnade att underhålla och fortfara med Eders Kårlighet och dess kårålskelige Son, herr Landtgrefven uti en oskrymtad vänskaps heliga förbindelser, tvifla vi ingalunda, att ju den durchlauchtigste Landtgref- ven följer spåren af sin fru Moders ståndaktighet. Det ligger oss derföre om hjertat, att mer och mer tillknyta banden af den ömma tillgifvenhet vi haf- va för honom, och skall det blifva vår synnerliga omsorg, att bans Kårlighet och alla de, som till- höra hans höga hus, må röna bevis af vår vänskap och ömhet, då vi bevisa dem all slags bevågenhet. Bedjande vi den nådefulle och allsmåktige Guden , att han vårdes tilldela Eders Kårlighet en lång lef- nad, fullkomlig helsa och all välgång, och befalle Eders Kårlighet för nu och alltid i hans gudomli- ga beskydd.

Gifvit på vårt slott i Stockholm, d. 16 Nov* 1650.

Till Ludvig XIV.

Min Herr Broder. Af alla de vålgerningar, hvarmed himlen öfverhopat oss , medelst den åt Kristenheten skänkta freden, finnes ingen för mig dy barare eller vigtigare ån den, att han, ge- nom denna fred , gifvit mig rått att kunna efter-

5trå£Va åran af Eders Majtts vänskap. Jag värderar denna forman så högt, att jag foredrager den fram- för de största eröfringar, som de lyckligaste inkräk- tare någonsin gjort; begärande på det högsta E. M:s tillåtelse att högmodas öfver denna förmån. Nu hop- pas jag, att E. M. fullbordar hvad så årefullt blif- vit börjadt, och, då E. M. har vårdigats visa i mång- faldig måtto sin åstundan att snart verkställa en sa långe inom Europa önskad fred, icke tillåter, att några obetydliga ånnu varande hinder må fördröja den fullkomliga åra, som skall tillhöra E. M. ge- nom beredandet af sitt rikes lugn. Jag har der före afsåndt min sekreterare, herr Björnklou till E. M?s hof , på det han må erinra E# M. om hvad so ra återstår i utförandet håraf, åfvensorn att förskaffa mig ägandet af E. M:s vänskap. Han lårer ock för E. M:s frambära mina ursäkter derföre, att jag ic- ke förr afbördat mig denna af höfligheten ålagda pligt. Jag hyser det hopp, att E. M. skall hafva den godheten för honom, då E. M. honom ynnest- fullt af hor, att emottaga honom såsom den der kom- mit å mina vagnar. Hvad mig angår, skall jag efterstråfva hvarje tillfälle att betyga E. M. min tacksamhet, då jag ber E. M. tro, att jag af mitt innersta hjerta önskar E. M. all lycka och sållhet, under det jag åstundar blifva räknad bland antalet af E. M:s vänner, då jag oaf brutit år? etc. etc*

Stockholm den 15 Januari 1651,

Till Prinsen af Condé.

Min Herr Frånde. Jag vågar såga, att bland Frankrikes allmänna glädje och bland så många intresserade personer ? finnas få? som mera deltagit

= 157 —

för lyckan af eder frihet, ån jag. Jag tager så myc- ken del uti allt som ror Frankrikes sållhet och lugn, att jag icke kunnat neka mig visa min glä- dje då jag fick veta, att man skulle bryta dens fän- gelse, som vunnit så många bataljer, for att göra drottningen, min systers , regering årefuil ocli se- gerrik. Samma så vigtiga skål hafva gjort , att jag med ifver önskat den lycka att befordra ett årerikt slut på edra olyckor, ocli tvinga mig att icke afun- das dem, som erhållit den ineden lätthet, hvilken jag icke borde hoppas. Jag vill önska af hela mitt lijerta, att eder tapperhet, som, midt under olyc- korna besegrat sig sjelf, måtte fullborda hvad som ånnu återstår för Frankrikes återgifna lugn, och att denna tapperhet, hädanefter mer ån någonsin, må blifva fiendernas fasa och stödet för en stat, fc vilkens åra och älskling Ni år. Det ankommer nu blott på .Er, att gifva framtiden ovedersägliga bevis af eder oskuld, och låta alla dem, som trott Er brottslig, vidgå att de misskänt Er, då de dömde Er i stånd att göra något, som kunde motsäga den höga tanke Ni gifvit om eder tapperhet åt alla edra beundrare. Utom dessa Frankrikes allmänna för- delar, som förbinda mig att önska Er denna full- komnade åra, har jag en enskilt böjelse att högak- ta eder dygd och tillönska Er all sållhet , och ett öde , sådant den störste prins i verlden fortjenarS Jag ber Er tro mig deltaga så mycket för eder åra, att jag skulle anse mig förlora vid allt som kunde fördunkla henne, och med mycket missnöje ångra att hafva önskat eder frihet, om någon mot e- der pligt begången förseelse tvingade mig att för- ändra den höga aktning jag hyser om eder person. Men som eder tapperhet och ädelmod skydda mig för denna fruktan 3 och förvissa, mig att mina och

158 —

hela Frankrikes på Er grundade förhoppningar ic- ke äro fåfänga, tvekar jag icke mer, gifva Er mitt löfte att, med all möjlig tillgifvenhet och ömhet , alltid vara etc.

Stockholm den 12 Mars 1651,

Till Biskopen Godeau i Grasse.

Eder förtjenst var mig redan kunnig och jag hade af några edra arbeten redan dömt till eder na- turligafallenhet för allt skönt. Jag tviflar icke , att ju de som Ni sånder mig, stårka mig i det omdöme jag redan fattat om Er; och det bref Ni tillskrifvit mig, år så prydligt, att man icke bör vånta något me- delmåttigt af en person , som tånker så väl, och som yttrar sig så skönt och behagligt. Likvål icke der- före, att det beröm, Ni deruti gifver mig, gör mig stilen älskvärd; tvertom, om jag der kunnat finna något som förtjent motsägelse, skulle det utan tvif- vel varit hvad Ni för mig fördelaktigast deruti sagt; men alla hederliga fransmän åro så vana att beröm- ma, att edert smicker icke förundrat mig, och jag vågar icke beklaga mig öfver ett så allmänt bruk; jag tillstår åfven för Er, att jag har orsak vara der- med nöjd. Det år en tillfredsställelse att berömmas af berömvärda personer, och då Ni bland dem, som idka vettenskaperna, innehafver en utmärkt rang, har jag icke, utan rörelse, kunnat se den högakt- ning Ni för mig hyser. De önskningar Ni gör för min omvändelse och den troslåra Ni undervisar, hafva icke gjort samma intryck på min själ* Jag kan icke tro, att Ni åstundar och hoppas en sak, som icke kan inträffa. Jag har alltid förnemligast lagt mig vinning om att ef terforska .sanningen , och kan

159

icke byta om, utan att skilja mig från det åndamål lag föresatt mig. Jag har långe varit öfvertygad att de ting jag tror, åro sådane man bör tro dem vara. Jag skulle snarare önska, att bland så många vackra kunskaper, hvaraf eder sjal år upplyst, Ni åfven ågde dem jag har öfver detta åmne. Jag un- derlåter derföre icke att vara nöjd med det nit Ni visar för mig, och den olikhet, som år emellan oss, kan icke hindra mig att vårdera eder vånskap, åf- vensom allt annat från edra embetsbröder och med- tåflare. Deras bifall år, utan motsägelse, den var- aktigaste belöning jag kan erhålla för den kårlek jag har för det sköna, och de vackra vettenskaper- na kunna icke mera fördelaktigt erkånna den pas- sion jag har för dem, ån då de förvårfva mig de- ras och edert bifall : jag skall söka göra mig det vårdig genom omsorgen, att i min sjal underhålla denna gudomliga eld och att bibehålla en fördel , för hvilken jag snarare har att tacka min lycka ån min förtjenst. Dessa sköna landsflyktingar och deras älskare skola alltid finna ett stöd hos mig , och jag skall alltid anse för en åra, att med dem dela min börds förmåner och lyckans ynnest, etct

Till Prinsessan de Montpensier.

Min Frånde, Ni har vårdigats försäkra mig om eder tillgifvenhet genom så förbindande bref , att jag skulle vara den otacksammaste i verlden, om jag icke låt Er kånna i hvad grad jag år Er tack skyldig. Min erkånsla blir alltid sådan jag år skyl- dig densamma åt den fullkomligaste person i verl- den, och når jag påminner mig, att min lycka för* skaffat mig en prinsessas vånskap, som nu utmårkt sig genom gärningar, hvilka öfvertråffa dem de

— i6o — >

förflutna seklerna beundrat hos sina hjeltinnor, så börjar jag med skål högmodas öfver mitt lyckliga öde» I sanning, min Frånde, Ni år den enda , som upprätthåller könets åra och låter se, att vårt sekel kan frambringa underverk så vål som de för- flutna. For att jemlikna sin åra med de förra, år det icke nog att vårt århundrade framställt en prins åe Condé och en prinsessa sådan som Ni? Tapper- heten hos denne prins uppväger allt hvad fordna tider beundrat, och jag finner åfven att få perso- ner åga rått till den åran att jemföras med honom* Hvad Eder angår, min Frånde, synes mig, att alla af edert kon skola åt Er lemna all den åra de kun- na fordra, och jag tror, att hvar och en skall åt eder förtjenst gifva det vårde, den med så mycken rättvisa förtjenar. I anseende till mig, som mer ån någon högaktar tapperheten, så bekänner jag att eder har förtjust mig; jag kan såga, att jag fordom för Er haft en tillgifvenhet, som tycktes icke kun- na tåla någon tillväxt; men jag har bedragit mig, och finner att man måste ombyta språk, emedan de känslor jag för Er hyser, alltför svagt uttryc- kas, om jag gifver dem egenskapen af en blott till- gifvenhet; en brinnande kårlek år det, som för- binder mig att allid vara, etc.

Till Parlamentet i Paris. Öfversatt från Latinen*

Högt förnäma Församling, når vi uppmärksamt betrakta Franska rikets närvarande tillstånd, kun- na vi icke hindra oss ifrån att intagas af eji fruk- tande rörelse vid åsynen af den fara, som hotar det- samma; ty, utom det att inre oroligheter uppröra åfr alla sinneja, förnimma vi, att den yttre fiende»

kallas

161 —

kallas i dess sköte, och att det blifver öppet fot alla nåstgrånsande nationers hat och plundring* Alla dessa och andra saker af samma beskaffenhet syselsåtta och oroa vårt sinne; och ehuru vi icke gerna blanda oss uti andra rikens göromål » och icke tvifla att de som deltaga for dessa allmänna olyc* kor* af sig sjelfve omfatta och efterforska alla me- del, att släcka denna olyckliga brand, vilje vi icke vara syslolös uti en sä öfverhångande fara> som vi anse vara oss gemensam. H vårföre vi, med afseen- de på det allmänna val och den ömsesidiga allians, som. förenar de två rikena, hafva trott oss uppfyl- la vänskapens pligt, då vi erbjude vår bemedling, för att söka utvägar till förlikning imellan partier- na; och som vi icke äre okunnige om eder korps anseende och makt uti riket, och att alla edra rådplägningar endast åsyfta dess välfärd och lugnet hoppas vi, att Ni icke hindren den borgerliga fred* som skall försäkra statens lugn, Vi tillbjutle då och lofve att göra allt h vad af oss beror i för Frank- rikes sållhetj sä vida Ni låten oss veta? att Ni ej illa upptager den bemedling vi erbjuda \ h varom Ni torde gifva oss underrättelse* Tillönskandes Eder, etc*

Gifvit i vår stad Stockholm, den i o April 1652

Till Samuel Bockar t.

Jag skulle svårligen trott, att Ni haft fiågon välvilja för mig, som icke kunnat förvårfva den

*) Detta bfef blef ganska val upptagit af PiflametifftJ ttiett hofvet blef stött ctetaf Ss Mm. äe Jahn*

Dr. Christinas Hisi> Il Det

— 162

genom någon förtjenst emot Er, så framt Ni icke gjort Er mödan att försäkra mig der om uti edert bref, som herr Vossius lemnat mig å edra vagnar; ocli hvilka andra försäkringar han ån gifvit mig derom, skulle han aldrig öfvertygat mig om san- ningen af sina ord, utan att medföra detta bevis af sitt rättfärdigande. Edra lärda och sällsynta skrif- ter hafva för någon tid sedan, medelst samme herr Vossius, fallit i mina händer, då han talade med mig så fördelaktigt om Er, att jag tillstår mig se- dan hafva fattat så mycken högaktning för Er, att jag med ifver längtat kunna vara Er nyttig. Då Ni nu gifver mig tillfälle att låta er känna mina tänkesätt, och har visat mig edra genom ett bref, fullt af så förbindande ordalag, skulle jag tro mig begå ett brott, om jag icke af lade min tacksägelse. Jag ber er då M. H. , emottaga dessa svaga bevis af min tillgifvenhet för Er, och tro mig så mycket vårdera edra stora förtjenster och djupa vett, att jag ansåge för det högsta nöje, om jag kunde få det att räkna Er bland antalet af mina vänner. Om Ni bifaller det, försåkrar jag, att aldrig gifva Er orsak att ångra, det Ni skänkt mig eder vän- skap, emedan jag aldrig skall vägra Er min. Til- låt derföre, att jag hädanefter berömmer mig af denna eröfring, och var försäkrad att Ni dérpå för- lorar ganska litet, emedan Ni förvårfvat Er Chri- stinas högaktning och tillgifvenhet

Stockholm d. 5 Okt» 1650»

Till densamme.

Så snart jag fått veta Er ankomst till Halm- stad i Halland. 5 och den skyndsamhet, med hvilken

163 —

Ni fortsätter Er resa till mitt hof, har jag velat af- sånda brefhafvaren , for att tjena Er till ledsagaren jag har gifvit honom en annan kommission, hvil- ien angår min Bibliotekarie (Vossius)^ som befin- ner sig i eder svit* Jag befaller honom vånda om och begifva sig till Halland i för att der afvakta mina order till en längre resa. Jag år ledsen att hans obetånksamhet tvingar mig^ till hans olycka, befalla honom en resa > som fordom min tjenst kom- mit mig att foreslå honom. Jag har alltid haft den afsigt, att skicka honom till England och Spanien, för att göra upptäckter, öka och förskona mitt bi- bliotek; men på den tiden hade jag icke samma afsigt som nu, och jag ber Er tro, att ingen annan ån han sjelf arbetat på hans undergång, och Ni skall finna mitt humör sådant, att ingen kan be- römma sig af att hafva något valde öfver mina böjelser* De ledas alltid dit ^ der jag finner fört jen- sten, och når man haft del uti min högaktning, år jag icke van att afsåga mig densamma [ såframt man icke, genom något fel, gjort sig den ovärdige Kom då utan fruktan och tro, att det gifves ingen, som skall skatta eder förtjenst till ett mera rått- vist vårde^ ån jag*

Stockholm den 13 Maj 1652.

Till Heinsius*

Jag hat emöttagit flere af edra bref, som \h> tit mig förnimma de omsorger och den åhåga Ni visar i min tjenst. Jäg år förbunden att tacka Er derföre, och skall icke underlåta de tillfällen, då jag kan låta eder röna verkningarna af min tack» samhet. De skola blifva sådana, att Ni aldrig Iks

— 164

orsak att ångra edra mödor. Vålgerningarna och belöningarna skola blifva värdiga mig och min* tack- samhet. Låt mig veta katalogerna på de böcker Ni köpt och på dem Ni låtit afskrifva, och rak- ningar på de penningar Ni utgifvit så vål för eder person som edra uppköp. Jag skall låta be- tala Er allt, och låt mig åfven veta huru mycket Ni behöfver, på det jag får sanda Er vexlar tiil e- der resa. Jag kan icke såga Er något, om icke, att, då jag utan krus öfverlemnar mig till edert godtfinnande, måste Ni veta att jag icke vill, det Ni lemnar Italien, utan att hafva besökt Sicilien. Hvad edert vistande i det hela angår, gör det så långt eller kort Ni anser nödvändigt för min tjenst. Ni gor mig en stor tjenst, om Ni kan förskaffa mig brefvexling med chevalier del Pozzo, och några andra personer af förtjenst; det skall fågna mig att söka erhålla deras vänskap, om de gifva mig något be vis deraf. Mark noga dem, som på vers eller prosa arbeta till min åra, på det jag må punktligt underrättas, för att begåfva dem. Ni vet att jag år nyfiken. Sök att förnöja min nyfikenhet i medalj- Sinnen. Fortfar att sånda mig förteckning på hvad som år vackert och sällsamt; men inled Er icke uti något köp; endast jag blir underrättad om hvad som år sällsynt, skall jag nog draga försorg för det öfriga. Jag förnyar ånnu en gång, innan jag slu- tar, den försäkran jag gifvit Er i början af mitt bref, och var förvissad att jag skall söka vårdigt belöna eder möda, och Ni aldrig göra Er förbunden en otacksam.

Stockholm den i Maj 1652 *'*)•

Oaktadt Christinas löften och välvilja hade Hein. Bius, såsom raan berättat i Drottningens historia, myo

165 —

Till Ethiopiernas Konung. Öf versåttning från Latinen.

Vi Christina, med Guds Nåde, etc-, till den Durchlauchtigste och Stormåktige Fursten, vår al- drakäraste frånde och vån , med samma Guds Nå- de, Ethiopiernas Konung, helsa och vålgång. Durch- lauchtigste Prins, når eder undersåte Akatalaxtus återvänder till Eders Durchlaucht, betjene vi oss med så mycket större ifver af detta tillfälle att helsa Eder genom närvarande skrifvelse, som Eders Durchlaucht år den ende Kristne Furste på dessa orter, och derigenom äfven mest högaktad af alla dem, som bekänna samma religion. Vi kunna ej eller underlåta att, vid början af vår brefvexling, önska Eders Durchlaucht all slags vålgång, bedjan- de af allt vårt hjerta, att denna religion, som hit- tills tillväxt bland så många Kristna namnets fien- der, måtte blifva orubbelig och i hela sin renhet, under Eders Durchlauchts och dess efterträdares re- gering. Det år hvad vi önske af allt vårt hjerta, och anbefalle nämnde Akatalaxtus uti Eders Durch- lauchts bevågenhet.

Stockholm den 13 Augusti 1653»

Till Grefve Magnus de la Garäie.

Emedan Ni åstundar se mig ånnu en gång ef- ter den olycka som håndt Er, år jag nödsakad så- ga Er, huru mycket denna önskan år stridande mot eder tillfredsställelse, och jag tillskrifver Er detta bref, för att erinra Er om de skål, som hindra mig

ken svårighet att göra sig betalt, i enseende till fi. mnsernas förfallna tillstånd 3 sona inträffade kort före nedläggandet af regeringen,

166

att samtycka dertill, och sorn åfven h5r öfvert}rga Er, att denna sammankomst år skadlig för edert lugn* Det tillhör icke mig att bota eder olycka; Ni bor af Er sjelf vänta eder heders upprättelse. Hvad kan Ni hoppas af mig? eller hvad kan jag görå, om icke beklaga och tadla Er? Den vänskap jag haft för Er, förbinder mig till beggedera; hvil- iket öfverseende jag ån haft för Er, kan jag icke, utan att frångå mina tankesätt, förlåta Er det "brott Ni begått emot Er sjelf. Tro icke, att jag år förtörnado Jag försåkrar Er, att jag icke år det. Jag är hädanefter utur stånd att för Er hafva andra känslor ån medömkans, h vilken likväl icke kan tjena Er till någonting, sedan Ni förverkat det go- da tankesätt jag hade för Er, Ni år dertill ovärdig genom eder egen bekännelse, och Ni har sjelf fällt «der förvisnings - dom, i åsyn af flere närvarande förnäme personer. Jag har stadfåstat denna dom, emedan jag fann den rättvis, och jag år icke så snar att återkalla den, som man låter Er tro. Ef- ter hvad Ni gjort och lidit, vågar Ni visa Er för mig? Ni kommer mig att blygas, når jag tänker på till huru många lågheter Ni sjunkit, J^ru mån- ga förödmjukelser Ni beredt just åt dem, som Ni så illa tjenat. Vid denna olyckliga händelse har pian icke sett något stort, skönt eller åTdeljnodigt uti edert uppförande. Om jag vore i stånd till ånger, skulle det ångra mig, att hafva ingått vänskap med en så svag själ, som eder; men denna svaghet år mig ovärdig, och då jag alltid handlat enligt för- nuftet, bör jag icke tadla det utseende jag gifvit åt tidens omständigheter. Jag skulle bibehållit flet i hela min lefnad, om eder oförsigtighet ic- Xe tvingat mig att förklara mig ernot Er. Arari riödgar och rättvisan befaller mig att Täppenb^rt

— 167 —

göra det. Jag har gjort for mycket för Er i nie års- tid, som jag alltid tagit edert parti emot alla. Men nu, då Ni öfvergifver edra kåraste fordelar, år jag frikailad från vården deraf. Ni har sjelf ut- spridt en hemlighet, som jag beslutit förvara i he- la mitt lif, i det Ni låt se, att Ni var ovärdig den lycka, Ni af mig ågde. Om Ni beslutit hora före- bråelser, kan Ni komma hit, jag samtycker dertill med detta vilkor; men hoppas icke, att h varken tårar el]ex nndergifvenhets-betygelser någonsin kun- na forma mig till den minsta höflighet. Den enda, till hvilken jag år istånd emot Er* år den, att säl- lan påminna mig och mindre tala derom, emedan jag beslutit att aldrig tala härom for annat, ån att tadla Er, Det år derföre jag bör låta Er se, att Ni år ovärdig min högaktning efter ett fel, sådant som ert» Erinra Er likväl, att det år eder sjelf Ni har att tacka för den olycka, som håndt Er, och att jag mot Er år rättvis, som jag alltid skall vara emot alla,

Upsala den 5 December 1655. *)

Till Kansleren Oxenstierna. Öfvers, från Svenskan*

Som jag i alla tider på det högsta bemödat mig, att styra mina gerningar genom ett grundligt för- nuft, så har jag alltid likaledes till ändamål, att kunna rättfärdiga dem inför hvarje hederlig man. Ni vet redan hvad som håndt grefve Magnus, och det återstår mig endast att meddela Er en afskrift

*) Detta bref skrefs i cta första ögonblicken af den ond* ska och det hat5 som grefve De la Gardies uppfö* rande förorsakat Christina, Det öfYersattes på La- im af Nicohus Heinsius»

&i mitt bref till honom, på det Ni må kunna döm- ma om mitt handlingssätt emot honom. Jag önskar ingenting mer ån att få edert bifall , eller att få veta hvaruti jag kunnat fela, på det jag må hafva den tillfredsställelsen att vara rättfärdigad inför Er, Den 2,1 December 1655*

Kanslerens Svar. Öfvers. från Svenskam

E, M, allernådigaste bref har blifvit mig öfver- Jemnadt, och har jag förnummit dess innehåll, åf- vensom kopians till grefve Magnus de la Gardies bref. Den nåd E, M» gjo*t mig, att genom ett e- genhåndigt bref meddela mig denna sak, förökar de förbindelser, som på det vördnadsfullaste fåsta jrrig vid Eders Majestät^ isynnerhet då det behagat Jienne, att underråtta sig om mitt tänkesätt, min oförmåga oaktadt. Men för att hörsamma E* M. Uådiga befallningar, i det jag hellre må fela i om- döme ån uti vilja och i min pligt, kan jag icke •underlåta att beklaga grefvens olycka, då han ic- ke fästat mer uppmärksamhet på E, M. ynnest och iftåd, och förstod att klokare njuta den för E* M. tillfredsställelse, åra och tjenst, åfvensom för sin egen stadigvarande sållbet. Och om det vore mig tillåtit att, utan åfventyr af E, M» misshag och onåd, bistå honom och dem som honom tillhöra, med mm svaga förbön, skulle jag otvungit och fri- villigt göra det , så val i betraktande af den van* skap och beständigt oaf brutna förbindelse, som jag och de mina sedan längst tillbaka haft med grefve Magni förfäder, som i afseende på E. M„ och hennes lycksalig i åminnelse herr faders tjenst

169 —

Men vidkommande sjelfva saken så mycket jag kunnat förstå den, icke allenast af allmänna ryktet och ett bref , som han sjelf skrifvit till mig de rom, utan isynnerhet af E. M. egit bref, och då jag jemför det hela med andra omständigheter , finner jag uti E. M. kongliga tankesätt och ådla gerningar intet, som skalle kunna minskas eller ökas. Jag skulle endast önska af allt mit hjerta, att grefve Magnus å sin sida dragit fordel deraf och njutit det med lika mycken anständighet och klokhet for E? M. och rikets tjenst, som förstånd; ty beror allt af E. M, nådiga beslut , antingen nåd eller onåd, Hvad mig angår, så är jag gerna böjd for nåden, utur flera skål, och skall alltid bedja Gud, att han värdes leda E» M. råd och beslut till sitt heliga namns ära, E. M. anseende och heder, och hennes trogna undersåtares sållhet.

För öfrigt beder jag underdånigst, det E. M< värdes ursäkta mig, om jag i denna sak icke kan skrifva annorlunda, än jag anser densamma; och i fall jag felat i någor måtto, värdes E, M. tillskrif- va det min ringa skarpsinnighet och min ålderdom, Jag anbefaller E, M# i Guds beskydd, och framhär- dar, etc

Till Sekreteraren Davids on.

Ni har gjort mig en ganska angenäm tjenst, då ni såndt mig det ogrundade papperet om bisko-

*;:) Oaktadt kanslerens föreställningar, framhärdade Drott« ningen uti sitt fattade beslut, och grefve Magnus for* blef skild från hofvet.

170

pen i Åbo: och ehuru den skyndsamhet Ni dervid anvåndt, år en verkan af eder pligt, underlåter jag likvål icke att tacka Er derföre, och göra Er der- före redo, likasom jag vore skyldig att göra det. Jag försåkrar Er, att de orimliga osanningar, hvar- af detta papper år uppfyldt, hafva icke förorsakat mig annat ån förakt för författaren, som jag anser ovärdig min vrede. Han bereder sjelf sin under- gång genom sina osanningar; ty Sverige, som kän- ner mig, vet nog det jag år utur stånd att göra nedrigheter och nyttja skamliga ordalag, och att författaren följakteligen icke kan försvara de osan- ningar, som utgått från hans verkstad. Jag tror vis- serligen icke, att en slik dårskap kan vara af någon vigt till min skada, hvarken i Frankrike, Spanien eller Italien. Jag år vål kand, och mitt ansigte kan icke förändras af en Luthersk prests smådel- ser. Låt denna småsak anses för ett skåmt i alla deras sällskap, som tala med Er derom, och vän- ta med tålamod, hvad belöning han får derföre; ty denna orm skall icke bita långe, och når hans gift blir honom fråntagit, skall han blifvs* from som ett lam. Jag förundrar mig mycket, att Ty- skarna, som icke brista i snille, kunna förmås att såtta tro till dessa falska rykten. Gör Er icke mö- dan att taga dern ur sin villfarelse; gif dem tid att insomna i dessa dårskaper. Då vinets ångor ut- dunstat, få de vål en båttre syn, och tiden, som öfverlågger allt under det de låta sig dåras, skall visa dem sanningen. Jag underrättar Er, om Ni icke vet det, att konungen af Frankrike år min van, icke min beskyddare, och att personer af mitt stånd erkänna blott Gud i denna egenskap» Jag år honom förbunden, jag tillstår det med glädje, men ham vänskap har varit mig mindre nödvändig i

Sverige, ån på livar je annat stallet Man känner inig, och ingen, ehuru formaten han ån må vara, skulle våga brista i den mig skyldiga vördnad. Fur öfrigt skall jag ånnu vara hår så långe som nöd- vändigheten af mina angelägenheter fordrar, och om jag reser, träffar Ni mig ofelbart i Hamburg, når jag finner det för godt, eller förr, då mina an- gelägenheter det medgifva; ty ni vet att, om jag förlorar dem ur sigte , utan att dervid hafva lagt sista handen, skall all min möda vara förlorad. Oroa Er derföre icke, och trösta mina stackars I- talienare, hvilfca, såsom utlåndningar , torde vara nog dåraktige att oroa sig öfver dessa rykten; om Ni besöker Adami, skall har; säga Er sanningen, pm allt livad som hår tilldrager sig, och bed Gud^ att jag aldrig blifver olyckligare, an jag nu år. Det år sant, längtan att återvända till Rom, gör mig någon oro, men jag öfverlemnar mig till i ord- jiingstållandet af mina affärer, etc, Farvål,

Norrköping den 15 Februari 1661.

Ludvig XIV till Christina

Min Fru Syster, Jag år ledsen, att K. M. gjort sig den mödan, att till mig afsånda herr d'Alibort, för en sak, som icke förtjenar denna omsorg. Jag vet, att det år råttvist, att personer af eder rang aldrig tvingas uti något; då E. M. således vid till- fällen vill gifva rnig bevis af sin tillgifvenhet , skall jag vårdera dem mycket, likasom jag vid detta till- fälle gjort med de artigheter nämnde Alibort visat mig å E. M. vägnar. I omständigheter, dä

|| Vid tillfälle af hertigens de Créqui affär i Rom,

— 172 —

andra intressen skola vara fur E. M. mera dyrbara och vigtiga ån mina, skall jag blott beklaga mig öfver min olycka, och derföre icke mindre verk- ligt vara, min Fru Syster, etc.

Paris den 12 December 1662.

Till Ludvig XIV,

Min Herr Bror. Jag har nyligen erhållit det bref, E. M. täckts tillskrifva mig från Saint-Ger- main den 16 September, och som dess början öf- verraskar mig, år jag förbunden förklara mig för E. M. båttre ån jag gjort i mina foregående. Jag skref till E. M. ett höflighets-bref dagen efter hän- delsen med Corsicanerna , tillbjudande E. M. all min vänskap och tjenst, utan annat förbehåll , ån det att bedja E. M. icke af mig fordra något, som vore stridande mot den Heliga Stolens intressen eller den vördnad, Katolska furstar och E. M. sjelf alltid för- klarat i hånseende till sig. Det gläder mig myc- ket att se E. M. nöjd med dessa höfligheter, åfven- som med dem, hvilka herr Bourlemont å mina vågnar visat E. M. ambassadör, emedan E. M. har den godheten att derföre erkänna sig förbunden. Herr Bourlemont, som jag känner för en hederlig man, skall intyga, att jag aldrig sagt honom något, som varit stridande mot dessa tänkesätt, eller som kunde hafva bevisat en förgåtenhet af min pligt mot Kyrkan, eller mot den vänskap jag alltid i he- la mitt lif förklarat i hånseende till E. M. ; och jag förmodar icke, att E. M. kan med rättvisa beskylla mig, att hafva visat olika tänkesätt uti mina senare bref, eller stridande mot de försäkringar jag gjort

173

uti mitt första bref4 Hvad de råd angår, som jag gifvit E* M., har jag den tröst, att de varit godkän- de af det allmänna tänkesättet hos alla Katolska furstar, hvilka , likaså val som jag, bafva sökt mil- dra E. M. vid detta tillfälle, och jag åger den till- fredsställelsen, att hafva alla regenters ministrar, som åro i Rom, till vittnen, det jag gjort min skyldig- het emot Kyrkan, utan att fela i den vänskap jag hyser for Er. Jag ber Er derföre tro, att mina senare bref icke varit skrifna, af denna artighet, som E. M. kallar godhet. Om E. M. kände mig väl, vore jag försäkrad, att E. M. icke sltulle göra mig den oförrätt att misstänka mig, och tro, att då jag sagt E. M. de sanningar, h vartill jag varit vitt- ne, har jag ej haft annan afsigt, ån att lata dem oförfalskade komma till E. M. Likväl, om jag rådt E. M. till foglighet, är jag på sätt och vis ursäkt- lig, emedan jag icke allenast utöfvat den, men dessutom sett den utöfvas af E. M. sjelf vid dylika tillfållen, utan att man derföre kan beskylla E. M. för svaghet; och denna sanna kårlek till åran, som E. M. värdes tillegna mig, har så mycket öfverty- gat mig, att man icke råttvist kan hämnas på Kyr- kan, att jag förmodar icke bedraga mig i min tan- ka. Jag årnar icke vid detta tillfälle hos E* M» rättvisa den nepotism, mot h vilken E. M. visar så mycken vrede. Jag vill likväl såga E. M., att den- ne påfves brorsöner icke åro ovärdige den lycka de åga, och att jag ursäktar dem* om de icke låta denna blinda obeständiga komma dem ur händer- na, utan att låta henne betala någon lösen för den frihet hon tager sig, att en dag gå annorstädes. Jag skulle med E. M. hafva önskat, att Gud gifvit påf- ven nog styrka, för att vara dem förutan. Emedan påfven velat hafva dem. tror jag likväl, att det till-

— 174

ner oss fördraga denna mensklighet hes honom, såsom vi fördragit den hos många andra, och oss icke år tillåtit att för detta onda gifva botemedel^ värre ån sjelfva det onda; och jag tror E. M. åra och fordel fordra, att icke gifva denna glädje åt Ka- tolska religionens fiender, når de se E. M. under denna förevändning taga på Kyrkan en skadlig håmd, Jag kunde i detta åmne såga E. M, många sannin- gar; men jag skall fortiga dem, af fruktan, att de göras E. M. misstänkta, och åtnöjer mig med att erinra, det E. M. förfader varit Kyrkans beskyddare, och att E# M» bör efterfölja deras åra; och att, om E. M. år mäktigare ån de, É. M« arven bor vara ädelmodigare* Sedan E* M. gjort sig fruktad an- da uti Rom, laga så, att man der tillbeder E. M. och låna aldrig edert årefulla namn, eller edra Urigshårar åt dess hemliga fiender, som begagna detta tillfälle, för att gifva det dödsslaget. Gör mig då den glädjen att kunna aga É. M. vänskap, utan fruktan att såra min pligt mot Kyrkan, försäkran- de E. M., att, såsom ingenting kan förmå mig att fe- la i denna pligt, så kan ock ingenting förmå mig att Upplösa den vänskap jag E» M, egnar, ty jag vill i hela mitt lif vara, etc,

Till Bourdelot.

Jag gillar allt hvad Ni gjort * rörande den omtalta boken» Fullfölj saken med ifver och låt straffa den brottslige. Jag år Er förbunden för den nit och ifver Ni vid detta tillfälle visar för mitt båsta. Jag år alltid benägen att förlåta och glömma de oförrätter och elakheter man dagligen gör mig, de skada endast sina vanhederliga och föraktliga

175

författare- Men jag tycker mig vara skyldig min åra någon lindrig harm, och jag kan icke utan smärta vågra henne den. Tro likväl, att jag öfver- lemnar mig der åt utan passion. Tiden tröstar mig; man skonar der ingen , och det blinda förtalet* som aldrig slumrar och grymt förklenar allt hvad det träffar, angriper anda oftare personer af förtjenst, ån dårar och elaka. Jag år nu van vid menniskors otacksamhet, och de osanningar afunden och be- drägeriet utsprida om mig, röra mig icke mer. Mitt samvete, som ingenting förebrår mig, gör hela min tröst, Sverige, Italien och alla andra riken, dem jag genoinrest, skola åtminstone efter min död ba- ra vittne om mitt uppförande. Mitt namn och min åra åro nog välgrundade, för att icke frukta hvar- ken Gud eller menniskor. Jag vädjar åfven till mi- na belackares lugna och ångerfulla samvete, och år öfvertygad att, om de uppmärksamt lyssna till dess röst, skola de aldrig tro sig hafva utspridt så. svarta och nedriga osanningar. Denna bok missha* gar mig, emedan hon bår herr Chanuts namn. Jag år såker, att han icke utgifvit henne, och i förtviflan öfver, att man tryckt en skamfläck, sona fördunklar en så hederlig mans minne. Ty åhdteli* gen, om Gud skulle öfvergifvit mig, så långt att han tilläte det jag blefve i stånd till alla de ovår- digheter man påbördar mig, skulle det för mig vara den största olycka, h varifrån hans barmhertig* het mig bevarat. Detta hindrar icke , att hvarje menniska, som år istånd att på ett sådant sått smä- da mig, år ovärdig att léfva. De adla och röran- de tänkesätt, Sverige visade mig vid vår första skills- mcssa, och hvilka det sedan allt tills nu bibehål- lit, åro mig imellertid så ärofulla, att de på en gång rättfärdiga min person och min tid* Jagsmic-

m 176 —

krar mig åfven, att min förflutna, närvarande och tillkommande lefnad skall fullkomligt motsäga allt hvad afunden utbasunar om mig. Jag skall uppre- pa för Er, i anseende hårtill, den afgorande dom, som fordom en namnkunnig Italiensk författare fällde, vid ett dylikt tillfälle: II papa, e papa, e tu sei furfante: påfven blifver alltid påfve, och du en narr, etc.

Till Grefve de Wasanau •)

Mina och edra sakers tillstånd förmår mig att gifva eder ett godhjertadt råd, som kanhända skall förvåna Er. Men om Ni deröfver anställer alfvar- Samma betraktelser, skall Ni öfvertygas , att det år en verkan af min, eller snarare Guds godhet emot oss, som ingifver mig att genom detta bref, öfver- tala Er att med det första öfvergifva verlden och hofvet. Mig tyckes, att det bästa parti för Er skulle vara, att resa till Monte-Cassino eller ock la Valle Ombrosa, som åro två nära härintill vackra orter, att helga eder till Guds tjenst för edra återstående dagar, i det Ni der anlägger munkdrägten. Ni år mycket lycklig att kunna göra det, och jag a fan- das edert stånd, som tillåter eder taga ett så skönt beslut. Det gifves ingenting så stort, så ärofullt och skönt, som att helt och hållit egna sig åt Gud; och om Ni med glädje och behjertenhet omfattar

denna

#) Naturlig son af Uladislaus, konung i Pohlen; Chri- stina hade anförtrott honom en beskickning i Sverige. Oaktadt Drottningens råd, qvarblef han i verlden, och erhöll en syssla vid påfvens hof.

tténna kallelse, skall Ni deraf filma Er våL Iveri- den och vid hofvet år intet för Er att hoppas: Ni år nödståld och åger icke hvarmed Ni kaii under- hålla eder börd; jag år icke i tillstånd att befordra eder lycka , jag år> efter verldehs tånkesått, ånnU uslare ån Ni, emedan jag år högre, och icke nog lj^cklig att kunna taga ett dylikt beslut, som jag måhända skulle sjelf vilja verkställa.

Smickra Ér icke med tomma inbillningar, tro uppriktigt, att hvarken för mig eller Er år något att hoppas i verlden, och att hon år så danad, att man år alltför lycklig, rlfii* man der ingenting före- drar eller hoppas. Vet, att menniskäii år skapad fot något högre, och att verldeh icke ågei' något full- komligt tillfredsställande. Om Ni åh kunde blifva den enda monark på hela jordeli, omgifVäs äf verl- dens hela glaiis, år-d öch alla dess höghetei-j förmå- ner och nöjen, skall Ni deraf icke blifva nöjdare ån Ni nu år. Jag talar med Er af erfarenhet, Ni skulle deraf icke blifva lyckligare; tvertom, skulle Ni få sorger, vidrigheter, som åniiu åro eder okån^ de, och vårre ån allt hvad Ni hittills uthärdat. Se* dan Ni njutit alla de förmåner Ni åstuhdar, skall Ni således blifva så kraftigt öfvertygad om allt det- tas uselhet och intet, ätt Ni skall blygas öfver Er sjelf att så mycket hafva efterlängtat och värderat det9 som år så ringa, öch icke tjehär till annat, åii att för menniskornä göra lifvet och döden lika o- drägliga. Om Ni vore verkligt öfvertygad om denna sanning* skulle Ni med glådje nårma Ér till den hamn, Guds försyn öppnar Ér> för att draga Ér un* dan skeppsbrottet* Likvål, innan Ni bestämmer Er till ett så stött beslut , undersök och rådfråga

Dt\ Christinas Mist. XX DéL

178

vål edert hjerta och edra krafter; men förtro Er "icke deråt, förtro Er åt Gud, och om Ni år öfver- tygad om hans kallelse , gå utur verlden med det första, men gå derutur såsom från ett brinnande hus, och h varifrån man hastigt bör rådda sig, om man icke vill omkomma deruti. Fårordna om edra affärer , och gif behjertadt det ringa Ni åger åt Gud, frukta icke att förlora något, han skall rikli- gen återgifva Er allt. Detta offer år det båsta bruk man kan göra af allt hvad verlden åger; och Gud år så god, att han belönar oss derföre , då vi endast gifva honom hvad honom tillhörer, Hvad åra och 3i5je att tjena en så god herre , och huru lycklig år jag icke att hafva lemnat och förlorat allt för hans skull! Denna tillfredsställelse år båttre ån verl- dens herradöme: gör på samma sått, och Ni skall deraf finna Er lika lycklig och nöjd som jag, eme- dan den enda hemligheten att fullkomligt vara det, år att öfverlemna allt. Tro mig, det år det båsta parti man kan taga, emedan man jernvål måste do förr eller senare, Imellertid, om ni har någon plan för någon otden ellet något kloster- löfte, sät- ter jag mig icke deremot; följ eder böjelse, och bed Gud att han ingifver Er hvad som år båst för hans åra och eder, vålfård. Jag tånkte göra Er till Rid- dare af Maltheser- orden , men jag finner att den- na orden skulle förbinda Er till ett lefnadssått , och en utrustning , hvilken Ni icke kunde fullgöra.

Att gå och försöka sin lycka i krig, år lika detsamma, man har åfven der kostnader; utan pen- ningar utråttar man ingenting i verlden, i hvilket stånd man ingår. Med ett ord, det år endast i Guds armar man kan kasta sig, utblottad på allt, utan fruktan för vanheder. Om Ni går det upp-

— 179 —

riktigt, skall Ni deruti finna åra och sällhet, och en tillfredsställelse, som öfver träffar all verldens njutning. Gud gifve Er nåd att blifva öfvertygad om dessa sanningar* Ni såger kanhända till mig: Hvarföre gör Ni icke på samma sått? Ni har rått! men ehuru jag hvarken tycker om eller år i belä- genhet att göra redo för någon, vill jag dock beta^ ga Er all slags tvifvelsmål derom* i det jag för- klarar Er, att samma Försyn h som. kallar Er till denna sållhet, förbjuder mig att efterstråfva den* samma , såsom jag förklarar det af verkningarna. Allt hvad som håndt mig i hela min lefnad, öfvertygar mig, det Hon vill att jag icke tanker" derpå; att man skulle vara upprorisk rnot hennes bud om man ingick uti ett stånd, dit inan, efter allt utseende, icke år kallad. Om denna samma Försyn derom en dag annorlunda förordnar, skall jag blindt följa dess bud, emedan jag jemvål långe öfverlemiiat mig åt dess ledning* Gör likaledes -7 och Ni skall blifva lycklig*

Till Markisen del Monte,

Jag år ötröstlig, Markis, öfver den gemensam- ma förlust vi gjort af Markisen eder far, som ef- ter hvad jag såkert hoppas, njuter evig åra. Jag deltager i eder sorg, h vartill Ni har det rättvisaste skål i verldeil. Men mail måste öfverlemna sig åt Guds behag. Ni har af andra personer öiiiståndeli- gen erhållit den bedröfligä tidningen, jag år i yt- tersta oro når jag tänker derpå. Allt hvad jag, i hånseende till mig> kan göra Er vid detta tillfälle- ar att försäkra Er, att Er far öfverlåtit all sin till* gifvenhet för Et åt mig* och att Ni med lika my>

— 180 — >

ken tillgifvenhet hädanefter år min son. Jag ville önska att Ni ågde hans stora talanger, såsom Ni redan har uti arf hans trohet för mig, och den tårlek han för mig bar. Jag har förlorat en så trogen och skicklig tjenare, och som så bildat sig ef- ter mitt tycke, att hjertat blöder når jag tanker derpå. Gud , som ensam vet att belöna hans dygd och förtjenst, har, då han såg min oförmåga, be- röfvat mig honom, för att i mitt ställe vedergålla honom de trogna och hedrande tjetister han mig gjort. Jag ångrar intet mer , ån att icke på så mån- ga år hafva visat honom n*gon mig värdig nåd. Jag beder eder och alla edra förlåta i^aig åeu Men jag år viss, att Ni har medlidande med mig.

Det år mig omöjligt att svara på edert bref, Sfvensom att gifva Er några föreskrifter* Uet sår jag nyss fått, år ånnu för nytt. Jag vill endast så- ga Er, att Er far i går befann sig vid den fullkom- ligaste helsa, som en yngling af Er ålder kan haf- va. Han var i mitt sällskap åfrda till klockan 5, och gick bort i godt tillstånd och rått nöjd. Kloc- kan 5 denna morgon sjuknade han, och dog vid solens nedgång. Hvad år o vi! aska, ett stoft, ett intet. Gud gifve oss alla af sin barmhertighet, att kunna lefva och dö 1 hans heliga nåd, allt annat år blott fåfånglighet. Jag år ledsen, att Ni år utan skriftefader, men man finner Gud öfver allt; och allt annat, ehuru godt det ån kan vara, år intet 11- tan honom. Påmin Er, att vi alla skole försvinna såsom skuggor. Ljfvet år blott en dröm, det utslock- nar och flyr bort såsom en blixt: vi resa alla till evigheten; måtte Gud, af sinnad, tillstädja os? åeu såll och härlig!

De genom eder fars dåd lediga embeten, och eportlarna skola tillhora Er ett helt år, och jag skall icke förordna något derom till hvilkens för- mån som helst. Jag skall i sinom tid förse Er med ett embete, endast Ni gör Er dertill vårdig, och jag gifver Er derpå mitt löfte. Imellertid sånder jag Er den fullmakt såsom kapiten vid mitt gar- de, hvilken jag redan lofvat Er, Jag år ledsen att icke förr hafva gifvit Er den; men, blif icke miss- nöjd, jag har gjort det för edert val, och trodde icke att så hastigt förlora Er far. Men Gud, som vare välsignad, har så velat: bed honom derfore, att han bevarar mitt lif, och Ni får se, hvad jag skall göra för Er. Trösta Er, eder far har dödt y'ik af åra. Man skall sörja honom i Sverige och Tyskland så vål som i Rom, och i synnerhet Tår herr kardinal, som verkligen var hans stora gyn- nare och goda van, som jag hoppas han åfven skall vara af Er och edert hus. Gud gifve Er all slags fålgång!

R.om den 21 September 1688*

182 —

II.

Underrätte tso

om de af CHRISTINA författade Arbeten.

M anuskripterne till Christinas arbeten , alla skrift na på Franska hafva funnits i Italien och Sverige, Arkenholtz har låtit trycka dem i sina Memoires bland de bevisande handlingarne; rnen som ingen i Frankrike låser denna samling, hafva de förblifvit okände» Vi skola först tala om tankar och grund- satser, eller om Arbetet vid lediga stunderi, Tan- karna åro icke alla lika intressanta; deribland fin- nas åfven allmänna och föga grundade; men flere åro märkvärdige för sjn kraftfullhet, sanning och riktighet. Anförom exempel:

Man bör ingenting lida i hjertat? som orsakar Öet blygsel»

Allt förgår som en blixt; det goda och onda va* rar så kort att de icke fortjena fågnad eller ledsnad,

Högheter åro såsom välluktande saker; de, 30m fcåra dem, känna dem nåstan icke.

Når man icke år mycket höjd öfver sin lycka Och rang, förtjenar man dem icke,

Konsten att hamnas, år foga kand,

— 185

Sanna tänkesätt, råtta och sjålsstora känslor, samt stora gerningar, göra menniskornas åra och sållhet,- allt öfrigt år idel fåfånglighet.

Man ålskar icke alltid det man högaktar; men man högaktar alltid det man ålskar.

Allt hvad som år falskt, år löjligt*

Det gifves tillfållen då store mån gråta utan att göra sig skada.

Cesar gret, och hans tårar voro honom värdige*

Man ålskar dem marx gjort godt? och hatar dem man gjort ondti

Goda gerningar gifva mod? och de elaka förta- ga det.

Man kan icke vara skicklig utan redlighet.

Man kan vara en man af heder, utan att vara en stor man; men man skulle icke kunna vara en stor, utan att vara en hederlig man.

Cicero var den enda pultron, som var i stånd till stora saker.

Man såtter sig förgåfves emot staternas och re^ publikernas förändringar; det år en oundviklig om» ståndighet som förorsakar dem*

Allt som förstör furstars högaktning och vörd- nad, år för dem skadligt.

Den myckna förtrolighet, som gor somliga för- aktade, gör andra mera vördade.

Den falska åran fås för godt köp; men den verk- liga kostar mycket,

Hvad ån smickret ma försöka, kan det icke gif- va åra.

Årelystnaden år mera stolt når hon lyder ? ån »år hon befaller.

— 184

Ehuru ovärdig fruktan må synas, år hon ådcl ocll rättvis, når man blott fruktar Gud och sig sjelf*

Det gifves ingen annan falsk prydnad, ån lyc- kan och helsan.

Årelystnaden och kårleken åro de mest ömman- de passioner; de insmyga sig uti alla sinnen; man deltager uti älskares och hjeltars åfventyr, de haf- va ett hemligt förstånd i våra hjertan; alla andra passipner åro kalla, i jemförejse med dem.

Yppigheten år ett slags allmosa.

De rikas penningar tillhöra de fattige, och de fattigas arbete tillhörer de rike.

De menniskor, som tillbringa sitt lif mellan em kam och en spegel, förtjena det icke.

Det gifvas menniskor, spm åro motbjudande.

Det år en höghet i sjålen, som underkastar sig ^llt; Platp i bojorna var mer, ån hans tyran.

Samma temperament, som bildar stora talanger, tvingar en till stora fel.

Det fordras mera behjertenhet till giftermål, ån till krig.

Det gifvas menniskor som, vid berättelsen om deras taDperhet, gifva tillkänna sin fruktan.

Att förlora en. ovan, år en större förlust ån

mån tror*

De små arméerna fordra mycken kostnad, men de stora underhålla sig sjelfve,

I lyckan måste man vara vis och höflig; och i olyckan y vis och stolt.

185

Intet stånd gifves, som man icke kan göra åre- fullt, antingen genom hvad man der uträttar , eller genom hvad man der lider»

Gud allena förtjenar all möjlig fruktan och be- undran*

Skrymtare hata mindre sina synder, ån andra» nöje.

Ensligheten år stora själars element.

Denna verlden år ett stort och präktigt tempel, jorden der t! åro , år dess altare, på hvilket tiden och döden offra till naturens upphofsman, som från intet framdrog detta sköna och stora konstverk, der allt som lefver, bor då; allt förändras der , men in- genting förgås.

Uti åtskilliga herdttelser ofver Alexander den stores lefverne och gerningar , tillkånnagifver Chri- stina sin beundran för denne hjelte; hon söker att upphöja hans egenskaper och bemantla hans fel, eller att rättfärdiga hans förseelser. Man lårer u~ tan tvifvel med nöje se, huru hon yttrar sig röran- de Clyti mord. "Man tadiar honom med skål, sä- ger hon, för Clyti död: likvål var denna död blott en olycka, emedan hans afsigt icke var att döda honom; men Clyti olyckliga öde, eller snarare hans otidighet, ådrog honom Alexanders rättmätiga vre- de, och tvingade honom att straffa honom ; och det tyckes snarare vara skål att beundra det ovanliga tålamodet hos en furste, som, uphetsad af drycker och en rättmätig vrede, så långe tålde de smådel* ser, denna grofva karl sade honom. . , . Det tyckes som Alexander var vård att ursåktas vid detta till- fålle, och att Clytus icke fick annat ån hvad han vål förtjent Alexander hade utan tvifvel gjort

— 186 —

båttre uti att forlåta en galning; men man kan ur- säkta och beklaga en furste af hans temperament, skymfad af en man som var skyldig honom vörd- nad, och man bör vara öfvertygad, att få andra furstar skulle så långe uthårdat detta tålamods prof \ och om någon, vid ett dylikt tillfälle, någonsin gjort det, bör man mindre berömma hans dygd än hans svaghet. Denna häftighet var då vård ursäkt och nåstan förlåtelse, ernedan deruti var ingenting Alexander ovärdigt 5 annat ån straffets ytterlighet, som tvifvelsutan gick längre, ån hans afsigt; men om man tadlar hans häftighet vid detta tillfälle, bör man icke mindre tadla hans öfverdrifna ånger; att gå anda till förtviflan, visade för mycket hög- mod och okunnighet. Menniskors brott och fel skul, le mindre förvåna dem, om de kände sin stora svag- het. Förtviflan, som icke år annat ån en verkan af denna okunnighet, gör högmodet otröstligt, så snart det ser sig bedragit i den falska förtröstan det satt till sin egen sjelfklokhet."

Christina, sätter likväl gränser för sitt öfver*- seende: "Det år för Parmenions död, fortfar hon, hvilken han utan rörelse låt dö, som han förtjenar att tadlas. Om sonen var brottslig, kunde fadern vara oskyldig. Denne man, som hade tjent honom så väl, hade icke förtjent en sådan belöning; gernin- gen var politisk, men af en Alexander ovärdig stats- klokhet. Han borde afvakta Parmenions uppror för att derföre straffa honom, och han skulle hafva gjort båttre att benåda sonen för fadrens skull/'

Några Drottningens anmärkningar bevisa vid- den af hennes kunskaper och skarpsynthet. "Man beskyller åfven Alexander, säger hon, att hafva lå- tit tillbedja sig; men de, som tadla honom derföre,

— 187 —

Mnna icke Alexanders tid, eller detta slags tillbe- djande, som våckt så mycket rop bland menniskorna. Han föddes i en tid, på hvilken värdigheten af Ju- piters son gafs åt många andra, som icke voro så vårdige att vara det som han. Till en menniskas förgudning fordrades icke mer, ån att döda en oxe, ett vildsvin, ett lejon, eller att mörda några röf- vare, och man blef gud för så godt köp. Dessutom var bruket att tillbedja konungarna lika så gammalt i Asien, som det var nytt ibland Grekerna. Alexan- der, som uppstigit på denna thron, hade icke orått uti att förändra sitt ceremoniel, att lempa sig efter de folkslags seder, som han underkufvat, derföre att detla var vördnadsfullare och värdigare hans lycka. Dessa vördnads- betygelser, som han fordrade under namn af tillbedjande, gjorde honom icke mindre förtrolig eller mindre god, hvilket han visade vid tusende tillfållen, då han intog sina vänner och fiender/4

Christinas Betraktelser ofver Julius Cesar åro icke annat ån ett utkast och omfatta blott en gan- ska liten del af den namnkunnige Romarens lefnad och gerningar. Imellertid igenfinner man derpå Drottningens signet. Vi skola blott anföra inled- ningen: "Det år ett utmärkt nöje att betrakta sto- re mån och att grundeligen undersöka deras för- tjenst. De födas af sig sjelfve,för att gifva verlden präk- tiga skådespel, och det tyckes som ödet icke sätter dem i tåflan med lyckan för annat, ån att låta denx segrande falla. Allt ledsamt och vidrigt, som hon emot- sätter dem, hindrar dem icke att slutligen uppfyl- la sitt årefulla öde. Allt bidrager till att göra dem stora; deras fel och laster åro brott, sorn tillhöra deras tid, hvilken tvingar dem dertill mot deras vilje? men hindrar dem icke att vara föremål för

m 138 —

alla menniskors beundran och förvåning* Man kan icke syselsåtta. sig med något angenämare, ån att rått låra kanna dem* Denna kännedom undervisar och förbättrar oss; den höjer själen 6fver sig- sjelf, uppeldar henne, och låter henne känna sin egen förmåga. Det åro ovanliga menniskors ädla tänke- sätt och stora gerningar, som uppfylla en själ med dygd och styrka, genom ett slags lycklig smitta, från hvilken man ej skulle kunna bevara sig, utan att blifva olycklig/4

Det märkvärdigaste och mest uppmärksamhet fSrtjenande arbete, som Christina lemnat, är det som har till titel Chrjstinas Lefverne, skrifvit af henne sjelf, och tillegnadt Gud. Detta arbete, som sträcker sig till omkring år 1655, synes hafva varit skrifvit vid år 1686; stilen är i allmänhet vårdad; deruti herrskar mycken uppriktighet, och Drottnin- gen dömmer der sig sjelf och andra med lika myc- ken sanning, som finhet och urskillning. Vi hafva redan derutur hämtat flera märkvärdiga drag, för att skildra Christina; men vi tro oss ännu böra anföra några stållen, för att låta känna dess beskaf- fenhet.

Se hår, huru Christina uttrycker sig i anse* ende till sin far, den store Gustaf; "Denne Konung f hvilken, som jag fdrut sagt det, dog i segrens ar- xaar, var stor i allt. Stor var hans bord, åfvensom hans egenskaper, hans årelystnad var större ån hans styrka, men icke större ån hans lycka. Han var vis, han var tapper, han var stor fältherre och stor konung. Med ett ord, det var den största man i sitt tidehvarf, åfvensom bland dem, hvilka lef- vzX fore honom tre eller fyra århundraden» H^n

189

var ädelmodig, öfverflödigt frikostig; med allt detta hushållare, skicklig i allt. Han talade och förstod flere språk, talade vid offentliga tillfallen val, äl- skade låsning och vitterhet. Han var en vacker herre, men till växten nog stor och fyllig, som började att besvära honom. Han var nog vred och hastig, med mycken böjelse för könet. Han tyckte icke om vin, men drack likväl, ett allmänt fel i Norden0); men detta hindrade honom icke att vaka öfver sin åra och pligt. Han var förtrolig med sina vänner, och förbehållsam med soldaterna/'

Sedan hon tillkånnagifvit sitt födelse-år och sia födelsestund tillägger Drottningen: "Jag bör hår, o Herre! hembära Dig en helt arman tacksägelse, ån den store man, som fordom tackade Dig, att hafva låtit honom födas man och icke qvinna; ty jag, Herre, jag tackar Dig, att Du låtit mig födas qvinna* så mycket mera som Du gjort mig den nåd, att ingen mitt köns svaghet fått inrymme i min själ. Du har betjent Dig af mitt kön, för att be- vara mig från mitt fosterlands synder och laster, och sedan Du dömt mig till det svagare könet, har Du velat befria mig från alla dess vanliga svaghe* ter. Du har ock velat frikalla mig från alla dess beroenden, då Du låtit mig födas till en thron, der jag borde ensam regera. Du har ock velat, anda från vaggan, låta mig kanna fördelen af detta så stora oberoende, som jag förstått att bibehålla, och skall bevara ända till döden. Om Du hade la-

°) Detta fel har mycket minskats i senare tider, och rädcr nu mer endast i de lägre stånden. Det tillhor nu lika så litet den goda tonen att berusa sig i Pe« tersburg, Stockholm och Köpenhamn , som uti Paris och andra Europas hufvudstäder*

190

tit mig födas man, skulle kanhända sedvana och efterdömet förfört mig. Jag hade kanhända i vinet dränkt alla de dygder och natursgåfvor , dem Da mig tilldelat. Kanske ock mitt heta och håftiga temperament hånfört mig till en oordentlig lefnad, livar ifrån det sedan blifvit svårare att befria mig • . Tillåt derföre* att jag beundrar Din godhet, som på så många sått gynnat mig, att den velat af mitt största fel göra mig en slags fört jettet"

"Jag var så barn, säger Drottningen, når hon talar om sitt tillträde till thronen,att jag hvarken kände min olycka eller lycka; men jag kommer likvål ihog*. att det roade mig se detta folk för mina fötter kyssa min hand. Då ständerna voro församlade borde jag upstiga på en thron* hvilkens pligter och besvär jag icke kände* Jag visste ånnu icke , hvartili ett så svårt embete gjorde mig för- bunden. Jag var okunnig om* huru mycket man borde vaka och arbeta för att blifva detsamma vär- dig , och den förskräckliga räkenskap jag borde göra Dig, Herre, orn jag detsamma illa förestått. Jag ågde icke förstånd att visa Dig den vördnad jag Dig vat skyldig, eller att åkalla din hjelp uti en så tryckande nödvändighet. Det var Du* Herre, Som då gjorde ett barn så föruhdransvårdt för ett folk, hvilket förvånades öfver det stora sått, hvar- ined jag redan vid detta första tillfälle förestålde en Drottning* Jag var liten, men hade på Thronen ett så högt anseende, att det ingaf vördnad och fruktan hos alla* Det var Du* Herre* som låt ett barn synas sådant, då det ånnu icke kunde bruka sitt förnuft. Du hade intryckt på mitt ålrrie detta tecken af höghet* hvilket Du icke gifver älla dem, som Du* såsom mig, bestämt till den årail att vara din ståthållare bland meimiskor*46

191

Ehuru Christina finner ett n5je nti att upp- höja de fördelar och egenskaper hon fått af natu- ren, döljer hon icke sina fel. "Jag var, såger hon, misstrogen , misstänksam och dessutom omåttligt ärelysten. Jag var häftig, högmodig och otålig. Dessa fel, i stallet att minskas med åldren och lyckan, hafva så mycket tilltagit, att de alltförväl låtit mig kånna, det de tillhörde min person och icke min lycka* Jäg vet våt* att jag kan dölja dem, når jag vill. Men jag vet ej, om jag någonsin be- mödat mig att helt och hållit kufva dem. Det år Din nåd allenä, Herre, som hindrat dem att föra mig så långt de kunnat gå, och om Du någori gång lemnat dem tygeln, har Du dock aldrig tillåtit, att de skulle störtat mig. Dessutom var jag otrogen och föga andäktig , mitt heta och häftiga tempera- ment har icke gifvit mig mindre böjelse för kårlek ån årelystnad. Ihvilket tillstånd skulle en så förskräcklig böjelse hafva störtat mig, om din nåd ej hade brukat åfven mina fel till min förbättring håruti! Min äre- lystnad, min stolthet, som icke ville erkänna något öf- vervålde, och mitt högmod, som föraktade allt, hafva tjent mig till förträffliga förvaringsmedel > och ehuru nära jag ån Varit branten, har din mäktiga hand hål- lit mig tillbaka • • * ♦ . Jag har ännu ett fel, för hvilket jag nära glömt att mig anklaga, ne ml igen att för mycket hafva föraktat de mitt kön tillhöran- de anståndigheter , och detta har ofta visat mig brottsligare ån jag var, men jag har försent erkårit detta fel, för alt kunna råtta det*"

Man måste med saknad axisé, att Drottningen icke fört anteckningarna af sin lefnad utofver sina första år» FörgåfVes har man sökt en fortsättning deraf, men funnit tvenne historiska stycken öfver hennes regering* förmodeli gen uppsatta under hen-

392

nes 5gon, och hvilka hon tillökt med flere iioter* Som hon skref ur minnet, tager hon understundom fel om händelserna. Men hennes anmärkningar och omdömen åro alltid fulla af vett och sanning*

in.

CHRISTINAS förnämsta Medaljer.

Christina låt tittctei: slri regeriiig och efter sin af> sågelse slå ett stort antal medaljer. Hon begagna- de sin tids båste konstnärer, och anskaffade sjelf mestadels idéerna och inskriptionerna; vi årna upp- gifva de fornåmste af dessa medal jer 7 i ordning * ef- ter Arkenholtz* Brenner och Beicru

16480 Öfver Westfaliska freden* Drottningens hufvud* föreståldt med håret i bucklor, jemte en kask omgifven af lager, och hennes namn Christi- na midt emot» På frånsidan Miner va stående vid ett olivetråd, och hållande en gren i handen med denna inskription, repertrix.

1649. Öfver Carl Gustafs utnämnande till arfsråtten. Drottningens portratt och riamri. På frånsidan, Sveriges vapen, uppehållit af två lejon; med omskrift- Columnu regni Säpientia*

— 193 —

1650 — i655- Öfver Drottningens kröning. Chri~ stinas hufvud lagerkrönt, och hennes namn Chri^ stina regina. På frånsidan, en hand , som ur mol- nen håller en konglig krona; med omskrift: avi- tam et auctarn.

Samma ämne. Drottningens hufvud, omgifvit af en lager, med dessa ord: Christina D. £?. Sué* Vand* regina. På frånsidan , en stor lilja i en be- haglig nejd, ofvanpå hvilken två händer ur mol- nen såtta en krona; Guds namn synes hSgst med solstrålar; på ett band mellan de ur molnet sträck- ta händer, åro dessa ord? Non ^aliunde. Såsom na- turen dolt kronan i liljan, den hvitaste bland blom- ster , och omkring hvilken finnas gyllene strängar, lempar man med skäl på henne denna omskrift i Meruit candore coronam. Denna är den största, af Christinas medaljer.

Of ver Drottningens smak får v ett en skåp er och vitterhet. Drottningens hufvud lagerkrönt, med ofverskrift Christina regina. På frånsidan , de tre muserna Polymnia , Melpomene och Calliope, hål» lande den ena lyran, den andra en lutha, den tredje en bok; med omskrift: Dulces ante omnia.

Samma ämne» Christinas hufvud med Miner- vas kask, betraktande en lagerqvist, och midt e- mot hennes namn Christina. På frånsidan , so- lens bild, hvilkens strålar intaga hela fältet af medaljen»

Denna medalj gjorde mycket uppseende 1 den vittra verlden, och gaf anledning till många Franska, Latinska och Grekiska verser. Sarrau , bröderne Va- lois $ Huet, Ginet tåflade om dess berömmande» Vi skole anfåra Huets verser»

Dr. Christinas Hist. II Del

— 194

Phoebus , Christina pictos in imagine vultus

Ut vidit, taces misit ab ore sonos : Ckristinam quisquis se pingere posse putavit ,

Pingere seqve mea hic lumina possa putet.

Ginet gjorde de tvä följande verser, märkvär- diga för sin ordrika korthet.

I I tv c paces, hcec bella ger it , veliit altera Pallas , Jiazc racliis gelidam , solis vice, ternperat arcton.

Samma ämne. Drottningens hufvud med håret i bucklor , jemte orden regina Christina. På från- sidan, Berget Parnassus, på hvars spets man ser en Pegasus; med omskrift: Sedes hcec solio potior.

Drottningens oföränderliga sedolära. Drott- ningens hufvud med hennes namn Christine. På frånsidan, en lineal med denna omskrift: OP0Og OYXI OpQOMENOg ; ett tånkespråk, håmtadt utur kejsar Antonini arbete de se ipso.

Christinas ode. Drottningens hufvud, omgif- •vit af lager, och deromkring dessa ord: Christina regina. Frånsidan, en labyrint, omkring hvilken man låser dessa ord: Fata viam invenient.

Drottningens nedläggande af regeringen* Drott- ningens hufvud lagerkrönt, ansigtet våndt åt ven- ster, med hennes namn: Christina regina. Från- sidan, med oinskrift under: Et sine te.

Drottningens hufvud såsom det foregående. Frånsidan , solen i sin långsta afståndspunkt, som, för att synas mindre, blifver derfåre icke, för sin höjd skull , mindre stor; med omskrift af dessa ord : Non fit tornen in de minor é

195 —

Hufvudet på samma sått. Frånsidan, solen , midt på fåltet, utspridande sina strålar rundt om- kring; med omskrift: Nec falso, nec alieno.

!655 — i6g6« Öfver staden Rom. Drottningens fcufvud, prydt med en lagerkrona, och omkring: Christina regina. Frånsidan, staden Piom , under sinnebild af en qvinna, med kask på hufvudet och sittande på vapen; med omskrift: Possis urbe Roma nihil visere majus. Densamma, med denna inskrip- tion: Hic amor, hcec patria.

Gåta får f or nf or skare. Drottningens hufvud med håret i bucklor, kasken lagerprydd, med hen» lies namn: Christina regina. Frånsidan , en fenix på ett hål, betraktande solens strålar , med detta ord ofvanföre: MAKEAn§ 5 ett Svenskt ord, som vill såga utan like och icke gift. Man påstår, att det var Olaus Rudbeck, författare af Atlantica, som förskaffade Christina idéen till denna medalj, h var* 6fver Athanasius Kircher och andre lårde förgåfves sökte att gifva förklaring. Kircher gjorde sig i syn- nerhet löjlig genom de tolkningar, den ena besyn- nerligare ån den andra, som han föreslog Drottningen.

Af Drottningen bevil jadt beskydd åt vettenslm- perna. Drottningens bröstbild med hennes namn. Frånsidan, en qvinnobild, hållande i högra handen en pik, och ledande med den venstra fyra koppla- de lejon; med omskrift: Nec sinit esse feros\ uti exergen? S. D. G, Soli Deo gloria. Man har gif- vit förklaringar öfver denna medalj. Den man hår följt, synes vara den naturligaste.

Christinas själsstorhet och årelystnad. Drott- ningens bild som hår ofvanföre. Fränsidan, en bevingad seger, stödd med en fot på globen, hål- lande i högra handen en lagerkrona, och en palm-

196

qvist i den venstra; med omskrift: Victoria maxi- ma, och lågre ner G. D. Gloria Deo*

Hufvudet på samma sått. Fränsidan, ett lejon med upplyft hufvud, med inskription Confidenter

et solas.

Drottningens Thufvud prydt med en lagerkrona jemte hennes namn. Frånsidan, hemisferen och des- sa ord omkring: Ne mi bastå, ne mi bisogna*

Framsidan lika. Frånsidan, jordgloben, och der ofvanfure non sufficit.

Framsidan lika. Frånsidan himmelsgloben, och ofvantill sufficit.

Framsidan lika. Frånsidan, paradis-fogeln fly- gande genom en ren och klar luft öfver molnen; med omskrift: Mi nihil in terris. Densamma med den- na omskrift: Liber o e nacqui, e vissi, e morro sciolto.

Medaljer, slagna till Christinas åra, i Frank- rike och Italien.

Öfver Drottningens intåg i Rom. Påfven A- iexander VII:s bild och namn. Frånsidan Chri- stina till hast, förd af två kardinaler, inskription: Felix fausU ingressus. 1655.

Öfver Drottningens intåg i Paris. Konungens af Frankrike hufvud med håret i bucklor, och om- kring: Ludovicus XIV, rex Christianissimus. Från- sidan, Drottningen till håst, åtföljd af hertigen de Guise, framföre henne fyra rådsförvandler , båran- de en konglig himmel; med omskrift: Regina Sue^ corum in urhem regie excepta* 1656.

Samma ämne» Samma framsida och Franska tonungens namn. Fränsidan, konungen, foreståld

— 197

i konglig mantel, emottagande Drottningen, klådd i Romersk drågt: med ormkrift: Christina Sue- corum regina in Gallia excepta* 1056.

Samma ämne. Enkedrottning^ns af Frankrike ? Annas af Österrike porträtt, med dessa ord: Pie- tas est major an ortus? Fränsidan , en qvinna till hast, och tått utmed ett skepp med fulla segel; om- skrift: Utraque orbis miraczrtum. 1657. Man tror, att denna medalj slogs genom staden Paris's för- sorg, efter Drottningens afresa.

Öfver Christinas bibliotek forenadt med Vali- T%anens. Alexander VIILs bild, och omkring, hans namn» Frånsidan, spridda böcker på ett bord; of- vanföre flyger en tvåhöfdad örn, bårande mellan sina klor en stor fana, Ornskriften inuti fanan cch kring medaljen, år: Addito in Vaticano sapientico pabulo ex regiis Christina thesauris*

Till Christinas minne. Påfven Clemens XI förestäld uti påfvelig hufvud- prydnad och biskoplig ajiess-skjorta, med dessa ord-, ClemensXI. Ponti. Maxi, Frånsidan, fromhetens bild, vid hvars fötter man ser en krona och en spira* Hon håller i handen en fakla och en guldkedja, vid hvilken bån^r en medalj. Ofvanföre år en brinnande graf- lampa; omkring dessa ord: Memorial Christina augustcz% och i exergen: Pietas pontificis maximi.

— 198 —

IV.

Berättelse

om

Markisen M o n a 1 d e s c h i s Död, Otver Stallmästare hos Drottning Christina af Sverige,

Uppsatt nf den Vordige Patent Lebel, Abbot i helga Tre- faldighets Klostret vid Fontainebkau^ den 9 TSSvv. 1657*

sen Monaldeschis , Drottning Christinas af Sverige öfver- stallmästare , afråttande , verkståldt vid Fontainebleau i Hjort-Galleriet, på denna Drott- nings order och befallning, har gifvit inånga an- ledning, att tvista, om regenten har rått att utom sina stater låta straffa sin betjening, af egen makt och myndighet; och ehuru den aktning Frankrike alltid haft för Sveriges allians, hindrat denna tvist att gå längre, så har konungens tystnad vid detta tillfälle, gjort troligt, att konungsligheten var en outplånlig egenskap; att dess makt och myndighet åtföljde öfver allt den person, som beklådt densam- ma; och att han således, på hvad ställe han ån be- fann sig, alltid bibehöll envåldsråtten öfver alla i sin svit, vare sig betjening eller andra, som icke åro den furstes undersåtare, uti hvilkens stater den- ne andre furste år herrbergerad.

Men härmed vare huru som helst, då jag hvar- ken har den afsigt att gå djupt in uti denna fråga, eller den fdrmätenhet att deröfver villja fålla ett

— 199 —

afgörande omdöme; stall jag nöja mig med att tro- git beråtta alla omständigheter vid denna geming, och lemna låsaren frihet att derom dömrna.

Den 6 November år 1657, klockan 9 om mor- gonen, skickade Drottningen af Sverige, som bodde vid Fontainebleau uti slotts - kamrerarens bus, ef- ter mig med en af sina lakejer. Han sade sig haf- va befallning af hennes majestät att bedja mig kom- ma och tala vid henne, så vida jag vore klostrets fåreståndare. Jag svarade att jag vore det, och att jag skulle gå med honom for att få veta hennes Svenska majestäts vilja; af fruktan att låta denna Drottning vånta, följde jag således, utan att upp- söka någon beledsagare, denna lakej anda uti för- maket; man låt mig der vånta några ögonblick; slutligen låt lakejen, som återkommit, mig gå in i Drottningens rum. Jag fann henne ensam , och se- dan jag betygat henne min underdåniga vördnad, frågade jag hvad hennes majeståt åstundade af mig, dess underdånigste tjenare. Hon sade att jag, på det man kunde tala med mera frihet, skulle följa henne, och sedan hon ingått i^Hjort- galleriet, frå» gade hon mig, om hon aldrig hade tak vid mig: jag svarade, att jag haft den åran betyga min vörd- nad för hennes rnaj:t och försäkra henne om min underdåniga lydnad, och att hon haft den godheten tacka mig de rf öre , och ingenting annat; h varefter hon sade mig, att jag bar en drågt, som föibandt henne att förtro sig till mig och låta mig, under tysthets- ed, lofva att hålla det hemligt, som hon ville upptäcka för mig. Jag svarade hennes maj:t, att i hemliga saker var jag af naturen blind och stum, och då jag var det för hvilken person som helst, borde jag med starkare skål vara det för en

200

Drottning som hon, tilläggande att den heliga Skrift såger , att Sacramentum regio absconders bonum est. Efter detta svar lemnade hon mig ett paket med papper, förse dt med tre sigill, utan någon påskrift, och befalte mig återgifva det, i h vilkens närvaro som helst hon det skulle fordra, h vilket jag lofva- de hennes Svenska maj: t. Hon bad mig sedan no- ga gifva akt på tiden, dagen, timmen och stallet når hon gaf mig detta paket, och utan annat sam- tal, gick jag bort med paketet ocji lemnade derma Drottning i galleriet,

Lordagen den io:de i samma månad, klockan ett eftermiddagen, skickade Drottningen en af sina kammartjenare efter mig, och då denne sade att hennes maj:t frågade efter mig, gick jag i ett ka- binett for att taga det paket hon lemnat mig , i den tanken att hon skickade efter mig för att åter- lemna henne detsamma. Jag följde denne kammar- tjenare , som, sedan han fört mig genom dörren till slottstornet, insläppte mig i Hjort - galleriet; och så snart vi inkommit, tillslöt han dörren med så. mycken skyndsamhet, att jag blef derofver litet förvånad. Då jag midt uti galleriet blef varse Drottningen, som talade med en af sin svi£, som man kallade markisen (jag har sedan fått veta* att det var markisen Monaldeschi), nalkades jag hen- ne, sedan jag gjort en vördnadsfull bugning; hon begärde af mig med en temligeri hög röst, i den- ne markis9 s och tre andra personers närvaro, det mig anförtrodda paketet. Tvenne af de tre stodo fyra steg från Drottningen, och den tredje temli- gen ii åra hennes maj;t; hon tilltalade mig i dessa uttryck: "Min Pater, gif mig igen paketet, som jag lemnat er ;" jag närmade mig och lemnade henne det. Sedan hennes *naj:t tagit och en stund betrak-

tat det, öppnade hon detsamma , ocli tog de bre£ och skrifter, som voro deruti* Hon låt markisen se och låsa dem, frågande honom med en stark och såker röst, om han kånde dem. Denne markis nekade, men bleknande, till dem. Vill Ni icke er- känna dessa bref och skrifter? sade hon till honom 3 (som i sjelfva verket icke voro annat ån kopior 9 dem Drottningen sjelf afskrifvit). Når hennes Sven- ska majrt låtit nämnde markis en stund tänka på dessa skrifter, framtog hon originalerne , och, idet hon visade honom dem, kallade honom förrädare, och förmådde honom att tillstå sin stil och under- skrift. Hon tillspor de honom flere gånger, hvar« till denne markis ursäktande sig, svarade det bä- sta han kunde, skjutande skulden på åtskillige per- soner; sluteligen kastade han sig ned för Drottnin- gens fötter och bad om nåd; och i detsamma blot» tade de tre närvarande karlarna sina värjor, och satte icke åter in dem forrån de af hån dt markisen lifvet» Han reste sig upp och drog Drottningen från ett hörn till ett annat i galleriet, beständigt be- djande henne, att höra och förlåta honom. Hennes maj:t vägrade honom icke något; utan afhörde ho- nom med mycket tålamod, utan att någonsin visa den minsta förtret eller tecken till vrede : når den» ne markis mest bad henne att håra och bifalla ho- nom, vände hon sig åfven till mig och sade: "Min Pater, se och var vittne (gående till markisen, som stödde sig på en liten ebenholts * käpp med rundt handtag) att jag icke förehafver något mot denne mannen, och att jag lemnar denne förräda- re, denne trolöse så lång tid han vill och mer ån han kan begära af en förtörnad person, fox att rättfärdiga sig om han kan,"

— 202 -*

Markisen, tvingad af Drottningen, gaf henne några papper och två eller tre sammanbundna små nycklar, som han uppdrog ur sin ficka, från h vil- ken follo två eller tre smårre silfverniynt ; och se- dan markisen, efter mer ån en timmas samtal, icke kunde tillfredsställa henne med sina svar, när- made hennes maj:t sig till mig, och sade med en temligen hög, men alfvarsam och foglig rost: "Min Pater, jag går bort och lemnar Er denne man, be- red honom till döden och sörj f6r hans själ." Om ån denna dom blifvit afkunnad emot mig, skulle jag icke erfarit mera förskräckelse; och då marki- sen tillika med mig vid dessa ord kastade sig för hennes fötter, och jag bad henne om förlåtelse för den stackars markisen, sade hon sig icke kunna det, och att denne förrådaren var skyldigare och brottsli- gare ån de, som dömas till stegel och hjul; att han nog visste, det hon förtrott honom, såsom sin trogna- ste undersåte, sina vigtigaste angelägenheter och hemligaste tankar, utom att hon icke ville förebrå honörn de honom bevista vålgerningar , som öfver- träffade dem hon kunnat visa en bror, då hon all- tid ansett honom som sådan, och att hans samvete ensamt borde vara honom en bödel. Henues maj:t, som efter dessa ord, gick bort, lemnade mig med desse tre karlar, som hade sina värjor blottade i afsigt att fullborda sitt mord. Sedan Drottningen gått ut, kastade markisen sig för mina fötter och besvor mig entrågit att gå efter hennes maj:t, för att erhålla nåd för honom. De tre månnerne på- skyndade honom med vårjan mot lifvet att låta bik- ta sig, utan att likväl röra honom, och jag förma- nade honom med tårar i ögat att bedja Gud om nåd. Den förnämsta af de tre gick ut till Drottnin- gen, för att bedja henne om nåd och anropa hennes

— 205 —

förbarmande for den stackars markisen: men kom- mande bedröfvad tillbaka derföre , att hennes niai:t befallt honörn att skynda, sade gråtande till marki- sen: "Tank på Gud och er sjal; ni måste dö," Likasom utom sig, kastade markisen vid dessa ord sig andra gången for mina fötter / besvor mig att ännu en gång återvända till hennes maj:t, för att försöka någon våg til L förlåtelse och nåd; h vilket jag gjorde: och då jag fann hennes maj:t allena i sitt rum, med en lugn uppsyn och utan någon rö- relse, nalkades jag henne , knåföll med tårar i ögo- nen och suckar i hjertat. Jag bad henne, vid Jesu Christi smärtor och sår, att hafva förbarmande och nåd med denne markis. Drottningen syntes blifva ledsen öfver att icke kunna bevilja mig min begä- ran, efter den trolöshet och grymhet denne olyck- lige -hade velat låta henne uthärda i hans person, hvarefter han aldrig borde hoppas förlåtelse eller nåd, och sade mig, att man såndt många tillstegel och hjul, soni icke förtjent det så mycket som den- ne förrädare.

Når jag såg att jag icke kunde vinna något med mina böner på Drottningens sinne, tog jag mig friheten föreställa henne, att hon var i konungens af Frankrike hus, och att hon skulle akta sig val för hvad hon årnade verkställa , och om konungen skulle godkänna det: h varpå hennes maj: t svarade mig, att hon ägde rättighet att dömma öfver lif och död, tagande Gud till vittne, om hon ville marki- sens person något ondt,, och om hon icke åsidosatt allt hat, görande endast afseende på hans brott och förräderi, som var utan like, och som rörde alla, utom det att konungen af Frankrike icke hyste henne i sitt hus såsom en flyktig fånge, att det stod i hennes fullkomliga behag att göra rättvisa

— 204

åt och. straffa sin betjening, på hvad ställe ocli tid som helst, och att bon var Gud allena ansvarig för sina gerningar, tilläggande att livad hon gjorde, vore icke utan exempel; jag svarade Drottningen, att håruti var någon åtskillnad, att om konungar- na hade gjort dylikt, hade det varit i deras egit land och icke annorstädes. Men jag hade icke förr sagt dessa ord, ån jag ångrade det, troende mig haf- va varit formycket enträgen I i bortgåendet sade jag henne ånnu: vid den åra och hågaktning E. M. for- vårfvat i Frankrike, och i det hopp alla goda Frans- män hafva om E. M. bemedling, beder jag E. M* ixnderdånigst att betrakta, det denna germng (e- jhuru den i hånseende till E. M. må vara rättvis) ian icke dess mindre af menniskor anses för våld- sam och förhastad; gör åndå hellre en ädelmodig och nådefull gerning emot denne stackars markis, eller öfverlemna honom åtminstone åt konungens domstol, och gör honom en laglig process; E. M* skall deraf röna all tillfredsställelse, och dymedelst bibehålla det namn af beundransvård , som E. M. bär i alla sina handlingar bland alla menniskor» "Hvad! jnin Pater, sade Drottningen , jag, som bör |ga full och enväldig domsrått öfver mina under- såtare, se mig bragt att processa mot en förrådisk tjenare, då bevisen om hans brott och trolöshet år o i mitt våld, skrifna och undertecknade af hans egen hand !" Det är sant, sade jag, men E. M. år partisk. Drottningen afbröt mig, och svarade: "Nej, jiej, min Pater, jag skall låta konungen veta det i återvänd och sörj för hans själ; jag kan icke på Snitt samvete bevilja hvad ni begår af mig/4 och skickade mig sålunda tillbaka} men jag kände vid röstens förändring i de sista orden, att, om Drott- ningen kunnat uppskjuta gerningen och åndxa stål-

= 205 —

le, hade hon otvivelaktigt gjort det; men saken hade gått for långt att ett annat beslut kunde fat- tas, utan att satta sig i fara att låta markisen und- komma, och äfventyra sitt egit lif»

I dessa ytterligheter visste jag icke hvad jag skulle göra eller besluta; gå min vag, kunde jag icke, och om jag ån kunnat det, såg jag mig for- bunden af en kristlig kårleks- och samvets -pligt att bistå markisen och bereda honom att vål do* Jag gick då tillbaka in uti galleriet, och omfam- nande den stackars olycklige, som badade sig i sina tårar, uppmuntrade jag honom i de möjligast båsta och ifrigaste ordasått, att det måtte behaga Gud in- gifva honom beslut till döden, att tånka pä sitt samvete, emedan intet mera hopp om lif var för honom i denna verlden, och att då han led och um- gålde för rättvisan, borde han till Gud allena såt- ta sina förhoppningar för evigheten ? der han skul- le finna sin tröst»

Sedan han, vid denna bedröfliga tidning, upp- givit två eller tre stora rop, lade han sig på knå vid mina fötter, som satt mig på en af galleriets bånkar, och började sin bikt; men då han fortsatt den en stund, steg han opp två gånger, och" gaf i detsamma till ett rop; jag lät honom göra sin tros- bekännelse.

Afståencle från alla stridande tankar, slutade han sin hikt på Latin, Franska och Italienska, som han båst kunde förklara sia: i den förvirring han Tar. Drottningens hofpredikant ankom just når jag frågade honom i förklaringen om ett tvifvels- mål; markisen, som blef honom varse, gick, utan att afbida af lösning-en, till honom, hoppades nåd ge= nom hans ynnest; de talade temmeligen långe sak-

— 205 —

ta tillsammans, hållande h varandra i handen, stå- ende i ett horn; och sedan deras samtal var slutadt, utgick hof pre dikanten och medtog den förnämste af de tre, som voro uppdragne exekutionen, och kort derefter, då hofpredikanten stannat utanföre, återkom den andra ensam, och sade till markisen: 4'Bed Gud om nåd; ty du måste genast dö: år du skriftad?" Och, når han sade till honom dessa ord, trycker han honom mot våggen vid åndan af gal- leriet, der målningen St, Germain år, och jag kun- de icke så val vånda mig bort, att jag icke såg, det han gaf honom ett hugg i magen på högra si- dan, och markisen, som ville parera det, fattade vårjan med högra handen, på hvilken den andra, i det han ryckte henne tillbaka, afhögg honom tre finger, och vårjan blef slö, och då sade han till en annan, att han var bevåpnad inunder, der han verkligen hade ett pantsar, som vågde 9 å 10 mar- ker, och densamme fördubblade genast hugget i ansigtet, h varefter markisen ropade: min Pater! min Pater! Jag gick till honom, de andra drogo sig litet afsides ; med ett knå på golfvet, bad han Gud om nåd, och sade mig ånnu något, då jag gaf ho- nom afiösningen jemte förmaning att tåligt lida döden för sina synder, förlåtande alla dem som orsakade hans död; derefter kastade han sig på golfvet, och i det han föll, gaf honom en annan ett hugg upp uti hufvudet, och liggande på magen, gjorde han tecken, att man skulle hugga af halsen , utan att göra honom mycket illa, emedan pantsa- ret, som uppskridit tillika med skjortkragen, afböj- de och hindrade huggens styrka. Imellertid för- manade jag honom att tånka på Gud, uthärda med tålamod, o. m. s, I detsamma kom anföraren och frå- gade mig. om han icke skulle fullborda* Jag af-

— 5207 —

viste honom föraktligt, och sade att jag dervid icke hade något råd att gifva honom; att jag begärde hans lif, men icke hans dåd: hvarpfi han bad om förlåtelse och tillstod sig haft orått uti, att göra mig en så dum fråga.

Efter detta tal hörde den stackars markisen, som blott våntade det sista slaget, dörren till gal- leriet öppnas; åter fattande mod, vande han sig om, och då han såg att det var hofpredikanten , som kom in, släpade han sig så godt han kunde, stöd- jande sig mot galleriets panelning, och begärde att få tala vid honom; hofpredikanten gick på marki- sens venstra sida, då jag var på den högra, och markisen, vändande sig till hofpredikanten med hopknäppta händer, sade honom något, som likna- de en bikt, h varefter hofpredikanten sade till ho- nom: 4iBed Gud om nåd," och sedan han bedt om min tillåtelse, gaf han honom afiösningen.

Derefter gick han bort, tillsägande mig att qvarblifva hos markisen, och att han skulle besöka Drottningen; den, som hade huggit markisen öf- ver halsen och tillika med hofpresteri var på hans venstra sida, genomborrade i detsamma strupen på honom med en lång och rak värja, af hvilket styng markisen föll på högra sidan, och talade icke mer. men andades öfver en fjerdedels timme, hvarunder jag ropade till honom och uppmuntrade honom så mycket som möjligt, och då han sålunda förlorat sin blod, slutade han sitt lif klockan tre q vart till fyra eftermiddagen* Jag läste öfver honom De profundis, jemte Herrans bön; och derefter rörde anföraren af de tre en arm och ett ben på honom, knäppte opp hans byxor och kalsonger, letade i hans

208

MMer och fann intet i utom i lians ficka en liten jungfru Marias bönbok och en liten knif. De gin- go alla tre sin våg, och jag sedan for att emottaga hennes maj:ts befallningar» Drottningen, förvissad om markisens död, visade sorg öfver att haf va nöd- gats låta göra denna exekution på markisens per- son, men att det var råttvist att g6ra det for hans brott och förräderi, och att hon bad Gud förlåta honom. Hon befallte att man skulle låta föra ho- nom derifrån och begrafva honom, och sade mig, att hon ville låta låsa flere messor for hans sjal; jag låt gora en likkista och låt lågga honom i en liten kårra5 for skymningens i tyngdens och den e- laka vågens skull, och låt föra honom till socken- kyrkan genom min vikarie och kapellan, biträdde af 5 man, med befallning att begrafva honom i kyrkan nära vigvattens-kårilet , hvilket gjordes och verkståldes klockan tre qvart till sex om aftonen, måndagen den 13 November» Drottningen sande två sina lakejer med hundrade livrés till klostret, på det man skulle bedja Gud för markisens ro, h vil- ken sjålmessa kungjordes genom ringning tisda- gen den 15-.de i nämnde månad, och som firades onsdagen den i4:de med all högtidlighet och andakt uti Avons sockenkyrka, der markisen år begraf ven , och fortsatte vi ett Credo och de messor Drottnin- gen befallt låsas, för att bedja den himmelska godhe- ten, att han värdes taga denne arme aflednes sjal ■Uti sitt paradis

®) Denna berättelse finnes uti några tidens samlingar, och är ansedd såsom tillförlitlig. Flandraren Aitzema och Arkenholtz hafva dcrom gifvit en annan , som icke skiljer sig uti de hufvudsakliga omständigheterna 3 tnea ar mindre utförlig.

Bi o0g —

v.

Om CHRISTINAS tillårnade resa till England, berättad af Grégorio Leti#

^Drottningen fick lust att besoia Engelska hofvet* men som hon icke hade föl* vane att resa till nå- got hof, förr ån hon blef buden af regenten, hvilken hon i hemlighet sökte förmå att bedja hen- ne komma j så att det icke skulle synas som hon hade begärt det, valde hon Madalschi •) att forma Cromwel till att af henne önska ett besök. Den» ne herre blef af Cromwel verkligen mycket val e- mottagen; hvilket gaf honom anledning att hoppas, det han skulle blifva gynnande hörd, i afseende på den hemliga kommission honom var uppdra- gen. I början beskref han för honom på ett 6f- verdrifvit sått det utomordentliga vårde Drottnin- gen satte på hans förtjenst. Han gaf honom till- känna, att hon skulle anse för ett ovanligt nöje att få besöka en så stor hjelte; tilläggande, att hennes maj:t icke kunde tröttna att tala om hans höghet, och icke nog beundra Englands sållhet att hafva en man, sådan som Cromwel, till protektor. Han hoppades genom detta smicker förmå honom att bjuda Drottningen komma och tillbringa någon tid vid hans hof, men han bedrog sig uti sin förmodan,

*) Lcti kallar honom Maldeschu

Dr. Christinas Hist* II Del.

sio ?m

Protektorn låtsade icke förstå livad han önskade^ han visade honom höflighet för höflighet, och, med studerade ord och tvetydiga undflykter, hvaraf han visste att med mycken skicklighet betjena sig, und- vek han att forbinda sig till något; så att Madal- schi lått begrep, det han icke hade mycken lust att se Drottning Christina i London. Trenne skål, tillägger Leti, k o mm o Cromwel att icke önska hennes ankomst; han såg, att ett sådant besök skul- le förorsaka honom stora omkostnader. Ryktet sade, att flere furstar satt sig i stor förlågenhet, för att på ett präktigt sått emottaga henne. Dessutom kunde lian icke förmå sig, att i sitt hof se en Drottning, som afstått tre kronor, för att antaga en religion, den han i döden hatade; utom att han fruktade, det hon skulle af honom önska någon nåd till för- mon för Katolikerne. Så mån som han var om hemligheten af sinagöromål, aktade han sig för att i sitt hof emottaga ett fruntimmer, som gjorde sig ett nöje af att intränga i andras hemligheter, och upptäcka de doldaste planer. Men man bör hår omtala det förnämsta skalet som gjorde, att Chri- stina önskade tillbringa någon tid i London. Når kardinal Mazarin, efter Ligans slut mellan Frank- rike och England , fick veta att parlamentet gjort Protektors- värdigheten årfteligi Cromwels slågt, upp- gjorde han, for att mera befästa sitt valde och kraf- tigare förmå honom till Ligans fortsättande, då han ingick slågtskap med honom, den plan att öfvertala honom till förskjutande af sin gemål, och förmåla sig med en hans brorsdotter» Drottning Christina syntes ensam skicklig att låta denna plan lyckas. Hon var försiktig, slug, intrigerande, qvick, och ganska skicklig att utföra en så kinkig intrig som denna. Detta förmådde henne att sanda Madalschi

p», gli —

till London, för att underhandla med Cromwel ock. göra honom benägen att bedja henne komma dit. Det är i förlitande på Grégorio Leti, en föga tro- värdig historieskrifvare, som man afskrifvit detta ställe utur hans Olivier Cromwels lefverne." Se Ar* kenholtz, Mémoires de Christine, tom»

VL

CHRISTINAS Testamente,

Christina, med Guds Nåde Sveriges, Göthes och Wcndes Drottning;

G6re vetterligt, i kraft af detta vårt öppna bref , att då vi å nyo finne oss angripen af en opasslighet, som skulle kunna förkorta vårt lif , hafve vi, me- dan vi, genom Guds nåd kunna redigt tånka på vår själs välfärd, velat fritt förordna om våra ägodelar , såsom vi ock, genom den fulla makt Gud allena oss gifvit, derom förordne genom detta muntliga testamente på sått och i ordning som följer:

Först, emedan Herren Gud kallat oss till den heliga trones ljus, som år den, hvilken den heli- ga modren, Katolska Apostoliska Romerska kyrkan ? bekänner, och då han förlånat oss nåd och styrka att den icke allenast kunna bekänna, hvad det ån oss kostat, utan ock att deruti ståndaktigt fortfara, oaktadt alla de motsägelser helfvetet kunnat for oss

— 212 —

•uppväcka, försåkre vi, med full undergifvenhet for Guds behag, att vilja do i denna samma kyrkas sko- te, med fast tro, att utom henne gifves ingen salig- het; och vi ångre, med hjertats uppriktigaste ruel- se alla begångna synder, såsom förbrytelser mot Herren vår Gud, ödmjukt bedjande, att han ville oss dem förlåta, hvilket vi hoppas undfå af hans o- åndliga barmhertighet , som oss förlänat otaliga vålgerningar , hvarföre vi åfven täcke hans Gudom- liga Majeståt, och i anseende hvartill vi bedje det förlåta oss vår otacksamhet. Vi anbefalle vår sjal åt Gud vår skapare och återlösare, åt den lycksali- ga Jungfrun vår förebedjerska , åt vår vård-engel, åt öfver-engeln Mikael och alla himmelens helgon, bedjande dem att bistå oss i dödsstunden, på det vår sjal må blifva vårdig det eviga lifvet.

Vår vilja år, att vår ar f vin ge, efter vår dod, låter förråtta tjuge tusend messor för vår sjåls ro.

Item, år vår vilja, att vår arfvinge uppreser och inrättar tre kapell, med vilkor att hvart och ett af dem beständigt och dagligen skall låsa en niessa för vår sjåls ro uti S:t Petri kyrka i Rom, med sådana andaktsöfningar som vår arfvinge fin- ner för godt, hvartill vi åfven förbehålle oss patro- Batet deröfver, lemnande honom frihet att gifva de fattiga allmosor , till h vilken penningsumma han anser lemplig. Vi vilje, att vårt lik, svept i hvitt, skall begrafvas uti Rotunda - kyrkan i Rom, eller uti någon annan , efter vår arfvinges behag, utan att ■utställa liket pä någon parad-sång, förbjudande all begrafnings-ståt och annan fåfänga*

Grafvården skall helt enkelt vara en sten med denna inskription.

«— 213 —

D. O. M. Vixit Christina annos lxiii.

Och intet mer eller mindre.

Vår vilja år, att vår arfvinge betalar alla våra skulder, om några finnas.

Tillika vilje vi, att han gifver sorgedrågt och en faste-måltid åt hela vårt hof, i proportion efter det vid Roms hof iakttagna bruk, mycket ledsen ätt vår belägenhet icke tillåter oss att mera rikeli- gen begåfva dem.

Vi ofverlåte till den regerande Påfven, som ett bevis af den vördnad och högaktning vi hyse får honom, såsom Christi Ståthållare på jorden, Fräl- sarens staty, gjord af Bernini, och till kejsaren , till konungen af Frankrike, till herrar kardinaler och till kurfursten af Brandenburg, en gåfva till h var- dera, enligt den åt vår arfvinge derom gifna före- skrift.

Vi ofverlåte till markisinnan Octavia Caponi, utom hennes lifstidspension, 15,000 Romerska riks- daler, till hennes pupill 100 riksdaler årligen till och med 10 år, och åt hennes dotter Christina, ån- nu i barnaåren , hennes aflidna tants provision, når hon dör, ånda tills hon blir gift eller ingår i ett kloster.

Vi ofverlåte till Portia Giustiniani, for den nit och möda hon visat i vår tjenst, en lifstidsrånta- 1 och vilje att den skall ökas ånda till beloppet af markisinnan Caponis; och efter henne, skall detta anslag öfverflyttas på hennes bror grefve Giustiniaxii

— 214

Vi öfverlåte till markisen Jean Matthia del Monte allt hvad vi gifvit åt framledne markisen hans far, och vilje att 10,000 Romerska scudi, en gång for alla, skola honom betalas, utom den åt markisen hans son anslagna pension, och frikalle honom från någon redogörelse.

Item. Vilje vi att vår arfvinge betalar till herr Santini, grefve d*Alibert, abbé Capeleno, kanoni- kus Stefano de Marchis, Svenske sekreteraren Gal- denblad, vår apotekare Romolo, dom Francisco Ca- meli, kapiten Francisco Landini, Petro Antonio Randiera, Alessio Spalia och hans hustru Julia Dio- data, och dottren Allessandra, den anordning och gåfva, som de andra i vår tjenst varande personer haft.

Vi öfverlåte till grefve Vasanau, utom hvad han har från S:t Rrigita, 500 riksdaler årligen»

Vi öfverlåte till markisinnan Octavia Ca^oni ©ch åt Portia Giustiniani våra klåder, vårt linne och andra galanterier, som de hafva i sin vård, och frikalle dem från redogörelse.

Utom lifstids-råntor , öfverlåte vi till Pietro An- tonio Randiera allt hvad som tillhör vårt labora- torium, så guld, silfver, koppar ochjern, som allt annat horande till hans profession, frikallande ho- nom från redogörelse.

Vi frikalle åfven vår hofmåstare, kanonikus de Marchis, att göra redo för sin förvaltning, med hvil. ken vi förklare oss fullkomligt nöjd, och gifve, i kraft af denna vår disposition ett fullt qvitto åtho- jiom, såsom ock åt alla våra andra domestiker och tjejaare, for deras förvaltning.

** 215

Vi befalle våre sekreterare att tillställa vår arfvinge alla papper, rörande våra rättigheter , anspråk och penninge - angelägenheter, och att uppbränna alla andra skrifter, som de finna på sina expeditions - rum.

Vi ofverlåte till vår arfvinge alla de fordrin- gar vi åge af Svenska kronan och våre embetsmån, eller af hvilka andra personer som helst, efter de underrättelser han får inhämta af våra papper*

Item, år vår vilja, att vår arfvinge betalar de testarnentariska gåfvor och andra dispositioner , hvar- till vi genom skriftliga obligationer oss utfäst, vil. jande, att han anser dem såsom uttryckte i detta vårt öppna bref.

Med ofvansagde disposition och förbindelse, in- satte vi till vår universal-arfvinge Herr Kardinalen Diccio Azzolini, hvilken vi, för sina ojemförliga egenskaper, sitt värde och sina mångåriga tjenster, are skyldig detta tydliga bevis .af bevågenhet, hög- aktning och tacksamhet.

Vi förordne den regerande Påfven till förste executorn af detta testamente, smickrande oss, att han täckes emottaga vår disposition.

Sluteligen anförtro vi af hela vårt hjerta, vår betjening och i synnerhet våra stackars qvinnor i Påfvens, Kejsarens, Konungens af Spanien, Konun* gens af Frankrike och vår arfvinges beskydd.

Vår vilja år, att detta skall vara vårt testamen* te och yttersta vilja, som vi gifve kraften af ett muntligt testamente, efter borgerliga lagen, så- som om det icke vore skrifvitj men om det icke kaa

216 —

galla som sådant, vilje vi att det skall aga kraft af donation mortis causa, eller af dylik annan slags yttersta vilja och disposition: ogillande och upphåf- vande hvarje annat slags testamente, af oss gjort och upprättat intill denna dag, genom hvilken no- tarie som helst, och i hvilka ordalag det ån måtte vara, viljande, att detta testamente verkstålles, icke allenast på ofvansagde, utan ock på hvarje annat kraftigare sått: till visso hvaraf vi hafve detta vårt öppna bref egenhändigt underskrifvit och låtit det ined vårt Kongliga sigill befästa,

Som skedde i Rom den i Mars 1689.

Christina Alexandra,

VII.

Om CHRISTINAS Bibliotek, Myöt- samling, Antiker och Skilderier.

Christina hade ingenting spart får att rikta sitt bibliotek ined de dyrbaraste böcker och manuskrip- ter. Ebert berättar i sina Resor uti Tyskland, Nederländerna, etc*, att Vossius lät Drottningen "betala i6o5ooo riksdaler för ett icke autentikt ma- nuskript af Jamblichus , och ett annat Philostorgus* Under sitt vistande i Paris, underhandlade Vossius med parlaments-rådet Pétau om det bibliotek den- ne fått vid sin fars död. Han åfverenskom om en sum-

— 5217 ~

ma af 40,000 livrés. Salmasius kallade manuskrip- terne i detta bibliotek Nucleus manuscriptorum Gal- lice, och Montfaucon, i sitt Bibliotheca bibliotheca- rum, förtryter mycket, att de gått förlorade for Frankrike, så mycket mer, som deribland voro fle- xe, hvilka hade sammanhang med detta lands hi- storia. Efter några berättelser, voro dessa Pétaus manuskripter en del af dem, hvilka utgjorde den, rika samlingen af Saint-Benoits bibliotek, som plun- drades under religionskrigen år 1562. En annan del, som gafs åt rådsherren m. m. Jacques Bongars , såldes åt kurfursten af Pfalts, som forvarade det i Heidelberg, hvarifrån det flyttades till Rom, då hertigen af Bayern intog denna stad. Hela samlin- gen har således efter hand gått till Rom, och bor, efter Christinas död, hafva funnits åter tillhopa uti Vatikanens bibliotek, emedan påf ven köpte den- na prinsessas manuskripten

Det var åfven på Vossii ingifvelse , som Gillbert Gaulmin er bod ChpcIStina sin österländska boksam- ling, vårderad till 20,000 riksdaler. Några historie- skrifvare försäkra, att Gaulmins bibliotek icke skic- kades till Stockholm; men trovärdige personer in- tyga, att det förenades med Drottningens samling; "Accesserunt 7 säger Huet uti ett bref till Mambrun , bibliotheca Ger ar di Johan. Vossii Alexandri Petavii quaz solis manuscriptis grcecis et latinis codicibus 7 et Gilberti Gauhnini quce solis arabicis itidem ma- nu exaratis constant? et plurima praterea volumina in auctione bibliothecce Mazariniance empta,iC etc.

När Drottningen lemnade Sverige, inpackades hennes bibliotek i hast, och flere dyrbara böcker försvunno. Når Vossius iordningställde biblioteket, i Antwerpen, tillegnade han sig hvad han fann

218 —

för sig passande. Boecler skref i Boineburg år 1664, Vossius magnam prcedam egit ex bibliotheca Chri- stina. Det år då svårt att rätteligen veta, hvad som kom till Rorn. Under sitt vistande i denna stad, gjorde Drottningen nya upphandlingar, på Hvilka man icke eller har noggranna uppgifter* Va- re härmed huru som helst, så köpte påfven Alex- ander VIII Drottningens bibliotek för det ringa pri- set 8>oo° riksdaler. Han låt flytta 1,900 manuskrip- ter till Vatikanen, och gaf det öfriga åt sin brorson Ottoboni. Montfaucon har, uti sitt Bibliotheca bi- bliothecarum, gifvit katalog på manuskripterna. Man påstår likväl att den, som fanns uti professor d'Or- villes händer, i Holland, var mera vidlyftig. Nå- gra Christinas böcker och manuskripter hafva qvar- stannat i Sverige. Någre andra hafva gått till kong- liga biblioteket i Berlin. De fleste Christinas böc- ker och manuskripter åro å ryggen märkte med tre kronor, som år Sveriges vapen, eller med Sven- ska ordet makelés, hvilket hon, som man sett, lå- tit sätta på en af sina medaljer*

Christinas myntkabinett innehöll betydliga sam- lingar i alla metaller. De resande, som sett dem i Rom, och i synnerhet Misson, anföra flere ganska märkvärdiga och sällsynta. Caméli, som hade vården om Drottningens mynt, utgaf derofver en katalog, som trycktes i Rom år 1690. Kännare hafva icke varit mycket nöjde der med; den felar i noggranhet af medaljernas attributer och beskrifning. Haverkamp, professor i Leiden, har år 1742 utgifvit i Haag ett arbete, under titel af Numophylacium Christinas, med kommentarier på Latin och Franska. Denna beskrifning innefattar dock icke mer ån de kejser- lige mynten af större och medelsorten, graverade

— 219 —

på 65 plancher af Pietro Santo -Bartoli, ocli med- förde från Italien af grefve Fredrik de Thoms.

Resanden Misson, som i Rom hade sett Cpiri- stinas statyer och andra antiker, forsåkrar att de voro högst vackra. Han anför bland andra Atjgu- 6tus af ostindisk alabaster, Giallos sexton antika kolonner, med de två alabaster-kolonnerne af sju fots höjd, Venus, Bacclii altare af fin hvit marmor och prydt med förträffligt half upphöjdt arbete, samt den namnkunnige gruppen , i allmänhet kånd under namnet Castor och Pollux , men som, efter M. Viscontis tanke, mera sannolikt föreställer An- tinoi upptagande bland gudarna, emedan hans val kånda anletsdrag igenfinnas uti de tvenne förnäm- sta figurernes. Montfaucon har i kopparstycken utgifvit Bacchi offer, åfvensom den ganska sällsyn- ta kollektionen af de nie muserna. La Mottraie berömmer såsom förträfflig bland caméerna, den af ostindisk sardonyx , som man trodde föreställa Alex- ander Magni och hans mor Olympiae byster, men hvilken M. Visconti bevisat föreställa Ptolemeus, kallad Philadelphicus , och Lysimachi dotter Arsic noe , hans första gemål. (Iconographie greccjuef pl. LIII-, N:o 5, p. 11, kap. XIX.

Don Livio Odescalchi, Innocentii XI:s brorson , köpte myntsamlingen och de fleste antiker, åfven- som flere skilderier for en summa af 155,000 riks- daler. Dessa samlingar hafva sedan kommit uti an- dra händer. Camée- och medalj -kabinettet köptes af Pius VI- Nu finnes största delen af medaljerna i Paris uti konungens kabinett, och man tror, att den dyrbara caméen af Ptolemeus Philadelphicus och Arsinoe finnes i kejsar Alexanders kabinett. Sedan xnarmortaflorna kommit uti Alexander Vllhs bror-

220

sons, kardinal Ottobonis händer, köptes de af ko- nungen i Spanien och flyttades till St. Ildefonse. Flere dyrbara stycken böra sökas i Stockholm, Ber- lin och Gotha. Några af dem, som finnas i Stock- holm, lemnades der vid Drottningens af resa, andre kommo dit, når Carl XI inlöste de effekter af var- de, hvilka Drottningen pantsatt i Holland.

Man utgaf i Rom 1747, under titel af Muse- um Odescalchum den samling af antika stenar och £améer, som köptes af Odescalchi. Detta arbete, som år af Bartoli, innehåller uti två volumer in folio, 105 plancherutan förklaring öfver präglarna.

Det berättas uti några memoirer , att kardinal Azzolini, efter Drottningens död, underhandlade med kardinalen d^Etrée om skilderierne, för att säl- ja dem till konungen af Frankrike. Men denna un- derhandling hade ingen påföljd. Man vet, att rege- rande hertigen af Orléans upphandlade 250 tablåer af livar je storlek, och att han låt uppsätta dem i Palais Royal. Bland dem voro några af de största Italienska mästare, och troligen hade ett temligen stort antal utgjort en del af den samling, som blef tagen af Svenskarne vid Prag, och ursprungligen komne utur hertigens af Mantua bibliotek, hvilket fallit i Osterrikarnes händer* Deröfver hafva flere beskrifningar utkommit, af hvilka man såsom rik- tig kan anföra den af Saint-Gelais, utgifven af Dubois.

Se Mémoires d* Arkenholtz , Voyages de Missony Historia om Stockholms bibliotek af Olaus Celsius , beskrifningar af Haverkamp, Bartoli, m. fl. Jag har med de underrättelser, dessa arbeten förskaffat, för- enat dem, den lärde M. Visconti har täckts mig meddela.

VIII.

Om GUSTAF IIIjs relationer med PIUS VI, och om GUSTAFS vistande i Kom.

-ftr 1779 förmådde Gustaf III Sveriges ständer till ett beslut, som tillåt ej - Lutheraner , utan un- dantag af Katoliker, att i riket fritt of va deras reli- gion. Kort efter utkom det kongliga påbudet röran- de detta åmne. Pius VI, som fått kunskap om be- slutet och påbudet, skref ett bref till konungen. Det var på Latin och dateradt don 25 Mars 1780; med utanskrift: Serenissimo ac potentissimo Gustavo, Svecice regi. Detta bref skickades i början till påf- vens nuntie i Cöln, herr Carl Bellisoni. Nuntien låt öfverlemna det till general- guvernören af Sven- ska Pomern, furst Hessenstein, som i Åken af vakta- de konungen af Sverige, hvilken då var på vågen att begifva sig till Spa. Påfven yttrade uti sitt bref: att då han blifvit underrättad om den åt Ro- merska Katolikerne i Sverige beviljade religionsfri- het, hade han trott sig skyldig att skrifva till mo- narken, upphofsman till denna vålgerning, för att betyga honom en rättmätig tacksamhet, för att åt Romerska Katolska trons lärjungar erhålla hans maj:ts fortfarande ynnest, och för att i deras namn försä- kra , att de aldrig skulle fela i den konungen deras herre tillbörliga trohet. Hans helighet utbredde

222

sig sedan öfver Gustafs beröm och hans visa rege- ring, och slutade med önskningar för bevarandet af konungen och det höga kongliga huset.

Konungen af Sverige svarade från Åken den ii Juli 1780 med ett bref , hvars utanskrift var : Pon- tifici romano Pio VT. Gustaf uttryckte sig i detta bref, huru angenämt det sått varit för honom, på hvilket Roms påfve ansett den åt Romerska Katoli- kerna i Sverige förundte religions- frihet, och med h vilken tillfredsställelse han såg den, genom sina omsorger, uti riket införda tolerans erhålla en re- gents bifall, hvilken, för sina grundsatser och sitt sått att styra sina egna stater, förtjenade ett utmärkt rum bland monarkerne. Konungen lofvade åfven, att låta de i Sverige boende Katoliker njuta hans beskydd så långe de skulle visa sig vara trogne un- dersåtare och gode medborgare. Detta Gustafs bref affårdades till Rom genom påfvens nuntie i Cöln, och öfverlemnades till hans helighet af Tyska nationens pr otektor, kardinalen Herczan.

På denna brefvexling följde en annan , med hvil- ken den likväl icke ägde någon gemenskap ellex förbindelse, som allmänna papperen försäkrat.

Professoren Jak. Jon. Biörnståhl e) talar uti första delen af sina Resor (p. 520 och 521) om ett

Svenske resanden Biörnståhl genomfor Tyskland , Holland, Frankrike, Italien från år 1773 till 1776» Han ärnade företaga en resa till Orienten, när han dog af pesten i Salonica år 1779. Han hade förnäm- ligast fästat sig vid att undersöka bibliötekerne och forska uti antiqviteterna. Hans resor utkommo på Svenska i Stockholm, 3 delar in 8*vo, 1778, genom hans korrespondent Christoffer GjörwclI.

m 223

Svenskt manuskript, som hade tillhSrt CäristpijtaV och som han sett i Vatikanska biblioteket. Den lärde resande såger, att det år en samling af Sven* ska lagar och konstitutioner, af h vilka de åldste åro från Magnus Ladulås, det vill såga från 13: de, men icke från 8'de seklet, som några tidningar och jurnaler sagt. Konungen af Sverige påminte sig denna Biörnståhls underrättelse, under sitt vistande i Spa vid ett besök hos nuntien Bellisoni, Han ta- lade med nuntien om manuskriptet och meddelade honom de omständigheter, som rörde detsamma. Herr Bellisoni skref till påfven, som låt göra en afskrift af manuskriptet, och skickade den till Gu- ståt» Denna kopia är bunden i rödt marrokin , med Sveriges vapen på ena sidan, och påfvens på den andra.

I September månad 1783? företog konungen af Sverige en resa till Rom, och vistades någon tid i denna stad, med en talrik svit, uti hviiken befun- no sig en ganska utmärkt lärd, herr Adlerbeth, och en högt förtjent artist, iildthuggaren Sergel, som för kort tid sedan af lidit. Sergel öfvertalade konungen att köpa Endymions vackra staty, som man nyss funnit vid en gråfning, och som nu år uppståld i Stockholms museum. Konungen köpte flere andra dyrbarheter i marmor, porfyr och brons, som, pryda samma museum. I Januari månad 1784 kallade Gustaf sin Sfver-hofpredikant baron Taube och sin ordinarie hofpredikant Anders Norberg till Rom. Baron Taube hade fått befallning att med- taga den stora kalken från Upsala domkyrka, och konungen kommunicerade tillika med sin svit i det hotell han bebodde, af sin öfver-hofpredikants hän- der, sedan han derom förekommit påfven i Rom, med hvilken han hade flere saratal,

224

Se Vitterhets - Jurnal, utgifven af GjSrwel i Stockholm 1781 och Sveriges tillstånd år 1784? af Biörkegren, Stockholm 1784? begge på Svenska.

IX.

Om någre camnkunnige Svenskar, som nedsatt sig i Rom.

Flere Svenskar lockades till Rom under Christinas vistande i denna stad, och togo tjenst vid hennes Xiof* Andre begåfvo sig dit af nyfikenhet, eller for att der med mera frihet och heder ofva Katolska religionen. Det har varit fråga om de förste i Drott- ningens historia, och man lårer påminna sig Gal- denbiad och Davidson, som voro hos Christina i egenskap af sekreterare. Bland de andre hafva fun- nits tvenne, som åro varde uppmärksamhet, och öfver hvilka man icke utan intresse torde låsa nå- gra serskilda omständigheter, nemligen Lars Skytt e och Nils Bjelke.

Lars Skytte var brorson af riksrådet Johan Skytte, som varit Gustaf Adolphs Informator och deltagit uti Christinas uppfostran. Han sändes 1641 till Portugal såsom Svensk resident. Då han lem- Siat denna sy sia 1647, begaf han sig till Rom, än- drade

— 225 —

drade religion cch bl ef Fräter Ordinis minorum Francisci Regularis observantice. Han ägde ganska vidsträckta kunskaper och gjorde sig högaktad ge* nom sitt uppförande. Man ville göra honom till biskop ja åfven kardinal, men han visade föga bö- jelse för dessa hedersposter, och blef qvar i sitt klo- ster. Christina samtalade gerna med honom; hon fann honom likväl af en för stor fritalighet* Han dog 1696. Man har af honom flere arbeten: Oratio de excessu divi Gustavi magni, Upsaliae 1635, hab. edi- ta Holm.; Epistola ad Gerardum Vossium, Lond. iÖ36etAug. Vindel. 2691; Confessio veritatis ecclesé cathol. Colon. 1652; Peregrinatio sanda Laurentii a D.P. Sueci, Roma? 1653^ Scala pietatis Rom. 1668; Ramus olivce septentrionalis revirescens, 1672; Ar a coeli, etc. Ide arbeten han utgaf efter sin religions- förändring, visade han ofta sitt nit för sina lands- måns omvändelse. I dedikationen till Clemens IX af sin Scala pietatis, uttrycker han sig sålunda: "Sic enim ego nativum errcrem catholica verit ate corrigendo , obstrictum me divinaz gratia: semper ag- novi, ut nisi alios quotidie invitarem ad ecclesice religiosum exequium, ncgligentius eidem grati& et debitor er ga Christi vicarium obedientice , responde- re dubitarem. — Ego quidefn licet inops et pauper hactenus ad populäres meos revocandos , nihil studii reliquum facio > dum charitas Christi ur get me"

Nils Bjelke , grefve och son af presidenten Carl Gustaf Bjelke, var af en bland de största familjer i Sverige. Når han år 1735 begifvit sig till Stras- burg, öfvergick han der till Katolska religionen, re- ste kort derpå till Rom, och kom i synnerlig nåd hos Clemens IX. Denne påfve utnämnde honom

Dr. Christinas Bist, II Del

1 fr

226

genast till sin kammarherre, och uppdrog honom 3757, den betydande värdigheten af Pioms Senator. Grefve Bjelke installerades i denna värdighet med stor högtidlighet. Han begaf sig, uti en ganska rik drågt, från sitt hotell till påfvens palats. Då han inkommit uti hans helighets rum, aflade han tro- hets- eden, och påfven öfverlemnade honom en spi* ra af elfenben, med dessa ord: Accipe sceptrum, et esto senator urhis ; och gaf honom sin välsignelse* Vid utgåendet från denna audiens, satte senatorn sig på en rikt sadlad håst, och eskorterad af Sweit- ser-gardet, stads-milicen, ett stort antal deputerade och pager, begaf han sig till Capitolium, der han emottogs under klockors ljud och kanoners dån* Senatoren grefve Bjelke gjorde sig älskad af folket, och sörjdes allmänt vid sin död , som inträffade 1765. Man har hans porträtt graveradt af Nolli; han föreställes der uti ceremoni- drägt. Se Sven- ska Magasinet, af år 1766, pag. 50, Qch Gezelii Biografiska Lexikon.

£27

X.

Om Sparresfca fatniljee.

Flere gånger har i Christinas historia varit fråga om fröken Sparre, som var Drottningens vån och förtrogna. Fröken Sparre var af en bland Sveriges åldsta och namnkunnigaste familjer, och som åfven utmärkt sig i Frankrike, der den ena af dess gre- nar sig nedsatt. Denna familjs kånde upprinnelse går tillbaka till i3:de seklet, Nils Sixtenson (Sparre) förmälde sig med Margaretha, dotter af konung Erik X och Danska prinsessan Richissa; han var befryndad med Folkiska huset, som kom till thro- nen 1250 f sedan Erik den Heliges att utslocknat. Det har varit flere namnkunnige män i Sverige af denna familj: Erik Sparre, hvilken Skottske Kon- ungen Jakob VI gaf friherre - värdighet, spelade en stor rol under Johan III;s och Sigismunds rege- ring. Hans tillgifvenhet för denne siste konung gjorde honom olycklig, då Carl, hertig af Söder- manland, eftersträfvade thronen, och han delade ett olyckligt öde med flere store, dem Carl upp- offrade åt sin hämd. Man tillskrifver honom den ganska sällsynta boken Pro lege, rege et grege* Grefve Axel Sparre var en af Carl XILs bäste ge- neraler, och åtföljde denne konung till Turkiet. Friherre Conrad Sparre delade äfven Carls segrar och motgångar. Efter slaget vid Pultava, företog han, knappt botad från en ganska svår blessyr, til- lika med tvenjie officerare, pä, konungens befall*

228

ning, en resa till Palestina och andra orter i Öster- Janden, får att afrita dess minnesmärken. Grefve Erik Sparre, sedan han tjent i Frankrike och Sve- rige, användes på den diplomatiska banan. Han var ambassadör i Österrike, Frankrike och England, från 1715 till 1719. Svea rikes råd grefve Carl Gu» staf Tessin ågtade hans syster. Man läser i grefve Tessins handskrifter #) följande ställe:

"Grefve Sparre var utan motsägelse den vac- kraste man på sin tid, åmnad, om det ock endast varit for hans vackra skapnad, att g6ra lycka i Frankrike, Det var nog for att behaga vid första åsynen; men hans snille och mod fullkomnade hvad hans yttre anseende syntes förkunna. Hans årrful- la kropp bar bedrofliga men obestridliga bevis af hans tapperhet; hans qvicka infall voro förträffliga ord, som ännu bibehålla all sin styrka och sinnrik- het. Bland tusende infall, påminner jag mig det han yttrade åt konung Ludvig XV af Frankrike, då han var ambassadör 1716, vid denne konungs diner, der grefven befann sig tillika med andra ambassadörer, ministrar och hofmån. Konungen af- bröt hans tystnad, och sade, då han utan tvifvel påminde sig några af hans infallen: "Herr Sparre, ni är intet af samma religion som jag; jag år led- sen deröfver; jag skall en gång gå till himlen och icke finna er der". Ambassadören dröjde icke ett

*) Dessa handlingar förvaras uti Sparreska familjen, äf- vensom många andra manuskripter af grefve Tessin, hvilken under de sista åren af sin lefnad, endast sy» sdsatte sig med studier. Bland hans tryckta arbe- ten utmärka s?g hans Rref till Sveriges Kronprins , sedermera Gustaf III 3 hvilkens guvernör han varit.

— 229 —

ögonblick att svara: "Förlåt mig, E. M., konungen min Herre har befallt mig följa E. M. ofverallt."

En gren af Sparreska familjen öfvergick till Frank- rike under Ludvig XIV:s regering, som för dess skull uppsatte regementet Roy al Svédois , och gaf grefve- värdigheten åt Pehr Sparre, Svensk baron och herre till Nåsby och Resta. Pehr Sparre åter- vände imellertid till Sverige, der han dog år 1692, efter Gezelii Biografiska Lexikon öfver namnkun- nige Svenske mån. Enligt samma Lexikon, hade han varit gift med Ebba Margaretha de la Gardie, sy- ster till riks-kansleren grefve Magnus Gabriel de la Gardie , och från honom hårstamma de i Frankrike varande grefvar Sparre. Denna gren har åt Fran- ska arméen gifvit flere generals-officerare af en ut- märkt förtjenst.

Slut på Andra och Sista Delen.

Rättelser

uti i Delen,

Sid* 18 rad. 15 står omgifVes las omgåfves

— 22 — 5 i noten, står principes lås principh

— 31 — 1 står listig las listigt

— 35 — * 1 ttfedifr. står ministrarnas läs åt mi-

nistrarnes

— 55 — 4 står synas lås synats

— 48 — 8 — ■ genom lås af

—•52 — 15 — ögonblick las ögonblicket

~ 57 — 27 ~— å samma tempel Zis i samma tempel

70 — 4 i noten står äiabolus lås diabolico

— — 9 ib ide m — mosisti — movisti

—~ — — — — — ad - — ab

1 — 72 — 4 står Gustaf Z#s Gustafs

» — — — - 11 — tog las togo

~73 — 2 nedifr står tvungne lås tvunget

_ _ _ x _ — ensame • — ensamt

— 74 — 2 nedifr. — hunnit — hunnen * — 93 — 8 står i en annan läs å en annan

- — 105 — 14^15 står med hennes mors läs med hans mors

— 108 — 29 står förändrades läs förenades

— 115 — 25 — 1750 läs 1650

— 114 t- a — Ragotzki Zis Rakocci

— • 116 — 13 — hon förklarade Zrfs förklarade hon

1 — 153 — 25 — kommo Z#s komma

" — 154 — 4 i noten ce) står Onsdags - sällskap lås Onsdags - sällskaps

— 165 — ■ 15 står statsgö- Zis statsgåre-

— 172 — £ i not, står Akalaxtus Z<zs Akatalaxtus ' — 175 — 28 står ladsmån läs landsmän

<— 177 — 5 — Ausins Z#s Åusius

— 178 — 13 - — färgernas Zis figuremas

— 185 ~ a — sade som ut 3 slut es

— 291 — 16 — omnia läs omina

Rå 1 1 el ser till % Delen.

Sid» 9 rad* 28 står ömsidig läs ömsesidig

— 23 — 17 — af naturen lås efter naturen ' — o1 — J6 — sisiska läs siska

— — * — - 30 — kommenderande läs kommen-

derade

— . . — — 2g st£r pryd läs prydd

— 55 — 1 i noten står VIV läs XIV

— 48 — 35 står Brégu läs Brégy

— 67 — 4 nedifr, står rådet Ms Rådet

— 70 — g står tels Zis telse

— 89 — 27 — leder Zrfs leden

— qo — 5 — jag som ute slut es

— 108 — 4 och 5 står dissertioner läs disserta-

tioner

— — — 30 står luftpunpen läs luftpumpen

— 128 — 15 — VIV läs XIV

— : 150 — - 9 i noten står ett stenkårl läs en sten

— 151 — 15 står ett läs att

— 156 — 1 — VI V lås XIV

1

i