UNIVERSITY OF PITTSBURCH Darlin gton Memorial Library ⸗ —J ade —B * ———— — — — — Til Sjotta AMERICA, Kongl. Swena Wetenſtaps Academiens befallning, Och Publici koſtnad/, Foͤrraͤttad Af PEHR KALM, Qeconomiz Profeffor i Åbo, ſamt Ledamot af | Kongl. Swenſtka Wetenſt aps⸗Neademien. Tom. IH. SAO SET IR LER OR RAA ae Med Kongl. Maj: — — — STOCKHO i M, Tryckt på LARS SALVIL koſtnad, 1756. > J — AI IMA am — ——— REN Jonne + skinn 2roinsbsaA — QR * NO iildu9 | . Onhnnne —— —— M JAI AH ag —* ati inn odd ja0lstor/ si Onos ————— Megrhnrn W —— — tnoT ; — 8 — CIN Ipnod Ga af —— — cconno IIVJAR GAA hg mu⸗ — Ape 4. 0, J m morgonen reſte jag tillika | med då warande Kyrkoherden wid Swenſtka Foͤr ſamlingen i London, Mag. Tosias Booexr, och en Angelſt Gen- tleman, öfmer Floden Tha- | —— mes til Eſſex, at der beſe landet. Så fnrart mi kommo oͤfwer floden, war landet ungefår til en Angelſt mil helt laͤglaͤndt, at wandra öfver, innan wi kommo upp der det börs jade blifwa backot. Detta låglåndta landet har i forna tider warit en del af Floden Thames; men år nu genom de mullwallar, och bankar, fom ård upkaſtade wid braͤddarna af Floden, ſtildt ifraͤn denſamma, och gjorde til nytta, ſamt indeldt til åkrar, ångar och betetshagar. Naͤr det år högt vatten i Floden, fom ſter 2 gånger om dygnet, frår fuperficies af watnet gemenligen mycket Högre, ån deße laͤglaͤndta fält, få ar om de foͤrenaͤm⸗ de mullwallar ej wore, ſkulle watnet då flöda oͤf⸗ wer alt; och göra, at deße ſtora fålt ffulle fe ut, fom en ſtor fjd. Hela detta laͤglaͤndta landet war II, Delen. A ſoͤn⸗ —— 3 it i atſtilliga delar — diupa — diken, hwilket — at derigenom, h uptorrka alandet. eße diken gjor r ſam ft, fom haͤckar eller gå dra boſtapen, at komma från på åkrar och ångar —————— vo * diken ullwårte af arundis vulgaris NG B. den boffapen afbitit få långt de nnat fomma aͤt. Korn war nu egenteligen fått på deßa (ågländra åkrar , hwilket nu ſtod mycket haͤrligt. Jordmon war féra. En del af cd ja åkrar låg i traͤde. Nu aͤſt på at ſlaͤ Hö, på de ſtaͤllen, fom r åmnade sil Ängar. Gödning — Wi fö bår FEffex, få waͤl fom alt omfring Gravefend i Kent, at boffaps dyngan mar utförd och lagd antingen wid någon åfer eller wid någon ång, hmwareft den mar hopkaſtad i ſtora fyrkantiga högar, dock ej allena för fig , utan hopblandad hwarftals od torf, at få ligga och brinna tilhopa, innan den fom at brukas på åker, Äng, eller i tvågård. Hem⸗ ma wid gårdarna fågo mi goͤdningen både i Ef fex och Kent ſamlad och handterad, på ſamma fått, fom förr år beſtrifwit wid Little Gaddesden I Del. p. 251. och följande. Krita Haͤr och dår på denna ſidan i Eſſex aͤro aͤfwen kritbaͤrg af ſamma art och be⸗ ffäffenbet, fom i Kent. Wi ſago på et och ans nat frålle, at Kitan war utförd på åkern, der den låg dels laßtals, —— utbredd, oͤfwer aͤker⸗ ſtyckena, at goͤda dem m sus. — hus haͤr i Effex woro P05: murade alt bara tegel, dels med rd Werke och tegel deremellan, dels woro de af korßwerke och bräder ſpikade derpaͤ, dels af kors⸗ werke med fpjälar på, hwilka woro oͤfwerkliſtrade och ſmetade med ter och kalk. Deße ſiſta woro endaſt de, ſom beboddes af torpare och annat fat⸗ tigt arbetsfolck. Sjelfwa Farmernas eller Boͤn⸗ ernas gårdar woro få mål bygde, at de waͤl kun⸗ nat tagas för wackra Herregaͤrdar. Taken wo⸗ > dels täckte med taktegel, dels med halm. Ute —* ſaͤſom lada, loga, m. m. jemte det fat⸗ tiga folkets ſtugor, woro gemenligen taͤckte med jalm, på fått, fom wid Little Gaddesden år be: rifwit förut 1. Del, p. 202. Deße halmtak jordes här mycket Höga, ſamt ganffa branta, få at raͤgn och waͤta ej knnde franna derpå, utan rann haſtigt af, hwaraf taket kom at mindre roͤtas, och foͤljakteligen kunde det frå långt flera år, ån et flatare tak. De gjordes och nog tjocka, nämligen ibland til 2 och ibland til 3 qwarters tjocklek. Waͤggarna på en del af ladorna mord aͤfwen af Flintſten. På fomliga frålen hoͤllo de nu fom baͤſt på, at göra halm⸗taf. Rag mari Kent nog ſaͤllſynt, få at der woro få ſtaͤllen, hwareſt ſyntes någor ix land befådt dermed; men i Eſſex åt denna Fanten woro naͤſtan få många Raͤg⸗ ſom Hwete⸗ akrar. Den war nu maͤſt fullmogen, och halmen började blifwa nog blef, då deremot Hwetet, fom tvårte bredewid honom, nu foͤrſt beghnte at matas eller fåtta Färna til forn, och war hel groͤnt. BKhyrkan, fom låg i Effexpå en hög bac⸗ Fe midtemotGravefend, fyntes mycket gammal och war maͤſt hel och hållen bod af Portlands | ſten om hwilken aͤr bg * iDel.p. 59 vad 422 EE oo BL RR 4 Efex, — — = — nn — — > St. Foin. Pa hoͤoderna lago aͤtſtilliga aͤn⸗ ar, hwilfa mord bewaͤrte endaſt med St. Fojoj Er nu mar afftagit och lagt i ftora waͤlmar. Soͤſtack * Hoͤet wid gårdarna war Åfe e hår fatt I fådana ſtackat, ſom aͤro bes frefne win ide Gaddesdenförut I Del. p.-211 och woro til ſtapnaden lika lador, eler hus. — fommarfätt fkares aͤfwen hoͤet derifraͤn med en fårs deles dertil giord knif. Watlu hoar. Maͤſt wid alla. gårdar, fä hår i Effex, ſom iKent, hade de — an⸗ tingen at gifva haͤſtar matten utur, eler och, at hafwa det: matten uti, fom de mille bruka " kokning; hwilka hoar woro gjorde dels fa mt Hör dels och ve Bly. Watnet hoͤl pe mt Dderuti. De af Bly, woro ges vu: fordrade utanpå med bräder , emedan 2 jufa Blyet ar Hå wek fig ut eller in, om on * at ſtoͤta de dſtaͤra. 5 kaͤra Råg och Hwete/ ig de — denna trackten i Flex icke Lia, fom werige på de flaͤſta ſtaͤlen, utan ſmaͤ hands fåromw; men til. korns och hafras upffås tande brukades Lja. Jaͤrnet på hand sn om de hade, woro kroͤft fom på waͤra; menn an halfparten ſmalare, at det få mycket lätta måtte funna ſtickas in emellan fåden. På undra fidan woro de icke ſipade jämna i ågget, utan de hade med en fin fil filat fmå reflor bett rått utmed — RE (ASO EFRON er ſtaͤran i ORG twifwelsutan, at halmen få et fortare måt å af, ſamt Des om ligga Fadigt. då de tvile Fara a af den. * ſhang war den i aͤgget ſli⸗ bel jamn. * Lis Kent. Gravifenl, — f hj Dir fia de hår betj de här betjente ente fig af, c ig I a at ng med, tvar til järnet mocket ftor och breds an han annars ej fålått ſtulle funna frå. etvot den tjocka gråstvårtetr, fom år a en ſtor del af An⸗ gelſte ångarna. Wi måtte en Lia, hwars järn mar 9 bv och 2 tum långt, fruit 2 200 en Hd LAN PSN Onm aſtonen refte wi tilbata til Giävelend, WMaolkens Anſning. ꝛc. Hår isKent bruka Farmerne eller landtmaͤnnernẽ endaſt nå gra fa for, få at de icke få mera mjölt, ån de ſielf⸗ ve behoͤfwa til ſitt egit hushåld.. Naͤr mmoͤlken år nyp mjoͤlkad, fila de demfammad fyrkantiga fädor af Bly. Laͤngden af en; dan. mjoͤlk⸗ laͤda ungefaͤr 4 a5 gwarter; bredden 34 4qmarter. bland aͤro de af lika laäͤngd och bredd: djuple⸗ Fen. en twaͤrhand. Når dennas lådan fas. om morgonen inemot full of mjölk, laͤmnet s den, at få frå i 24 timar, eller til nåfta moradn', då. gtaͤd⸗ den ſtumas afz men den qwarlaͤmnade fura mioͤl⸗ ken brukas — för * eller ſom måft ſter, tgiftvas at ſwinen. Pa ſamma ſatt, den mjölk; om. ſilas den ena aftonen, bůr afſtumad den naͤſt⸗ inde , få at de om ſommaren * lämna enne, at laͤngre tår Sr Nibe * ån et Is an 9 men om wintren får — * om — äl —— graͤd⸗ da kaͤrnas ſedan Smör. 33 beraͤttade foͤr de länge roi i Swerige lås 8 vigör finnen tvi * * 2* vå * I 6 Kent, agn godt ſmoͤr, fom de; ty de fade de; fade fig bafiva för — at då en kaͤrnar tagen af en få: fi mjoͤlk, h det ret PN arten af den beh, eliga ſmaken/ — det Angelſt — — få dant irnadt of en få mycken EN mjöl, falla deh irughets Smoͤr. De trodde jaͤmwaͤl, a mycket fmör fan fås af. föt graͤdda, fom af | De laͤto mjölken hår i — 35 aldrig frå få lån ge, til Def den * fom waͤra filbunkar, med få tjock grådda mjölk; ty de weta Här ej hwad filbunka år. De fade fig därföre bruka Bly⸗ kaͤril, at fila mjölken uti; emedan den om ſomma⸗ ten håller ſig ſwalare deri Jag frågade: om de icke brukade traͤkaͤril, är fila mjölk uti? de fioa? rade: nej; emedan en fyra fätter fig faft i trädet vå | m kammer mjoͤlken, hwilken fyra de ej ſaͤl ina twaͤtta baͤrt. Blykaͤrilen twaͤttas waͤl, emellan hwar gång de brukas, med warmt wat⸗ ten, at ej den minſta mjölk, eller fyra deraf fåt laͤmnas qwar i dem; emedan den fulle ffämma graͤd⸗ dan, och fohaklelgen ſmoͤret. Ingen eller ganſta litet oſt göres på denna orten i Kent. I Eſſex afwa de en myckenhet for och boffap. Kärnan ning de bruka, år en horizontelt på en ning lägande' tunna, ſtoͤrre eller mindre, alt fo I hafva myckenhet af mjölk til och har ſmala bräder fatta inuti laͤngs efter, fulla med —* on arbeta 5— Denna * wrides d i ” med en wef. ——— se Da ” Juli. 558 så —— SMig:beråttades i dag of dem, fom fade få bufne bafoa fet dee att Lincolnfhire LM) 4 At Kent. Graveſend. + och andra orter. i Angeland, plaͤckas en gång om året, nåmligen om ſommartiden maͤſt alla fjädrar och dun af lefwande gåg, hwilka, Då de warit någon tid, Åter få nya dun och fjädrar i det ſtaͤllet, faſt de ffola fe nog foͤrſtaͤlda ut i boͤrjan når de åro nyß plåcfade. De, ſom hafwa deuna plågfeden, med fina gaͤß/ foͤregifwa, ar de dun och frådrar; fom plaͤckas af gåfen medan hon år lefwande, ſtola hafwa den egenſt apen, ar dã de läggas i bolfter, och någor ligger uppå et ſadant, at de blifva tilhopa kramade, ſtola de ſtrax, få firart en går utur fången, poͤſa up i⸗ gen och utwidga fig til ſamma hoͤgd ſom förr, få ar det föga fal funna ſynas om någon legat i fåne gen. Sådan elafticitet ſtola defe dun hafwa. At: minftone ſtal det wara en ganfka ſtor ſkilnad derutinnan imellan dem fom aͤro plaͤckade af en gås, miedan hon aͤnnu lefwer, aͤn naͤr hon år doͤd. El⸗ jeſt brukades få haͤr Kent, ſom Eſſex nog gaͤß af Landtmaͤnnerna; likaledes nog Ancker. At fa kalf⸗ koͤtt hwitt. brovineen Eſſex här i Angeland år i ſynnerhet fram foͤr an⸗ dra beroͤmd för fina kalfwar, fom hafwa et ſkoͤnt fett, mycket moͤrt och ganſta hwitt koͤtt. Oh at det må blifwa få mycket hwitare, fåg jag , under mitt wiftande i Woordford, at Farmerne eller Landtmaͤnnerne brukade laͤgga et ſtort ſtycke krita i en ho, der de Hade fina goͤdkalfwar, at lås ta kalfwen flicka deraf, hwilket efter deras me? ning ffulle göra få mycket, at koͤttet bliv hwitare; men utom detta fåttet blef mig i dag beraͤttadt et annat: grepp, nämligars om de ſlagta, til —** ER 6 ———— nd jä manligt ſaͤtt, da d — I i halfen, och tårta blodet rinna fån —— at han 4 — Xecnt. Graveſend. maͤſt död. Da de ſe, at intet ſtort blod aͤr mera qwar / ſtaͤmma de blodet;at det ej mera får rinna, och at: kalfwen kommer ſig någorlunda före: låta honom få lefwa til följande dagen om morgonen; då de aldeles ſlakta honom. En kalf ſlagtad på detta ſaͤtt, ſades hafwa långt hwitare koͤtt aͤn om de hade ſlaktat honom på wanligt ſaͤtt och doͤdat honom på en gång. Den wittre Doctor Liſter talar aͤfwen härom fålunda i fin Journey to Pans pi m. 157. "HOmwad Får och Oxkoͤtt ei Frankriket angår , få gifwer det icke wart Angelſka efter; dock kan jag ej fåga , at det oͤf⸗ Kent Graveſend, . icke på baͤgge) på mallarna eller de Höga ſidor en gang⸗ waͤg, hwaruppã de, fom wandra til fots, gå, få at de icke aͤro i fara för dem, fom Föra eller rida. At waͤgarna äro få djupa, tyckes komma deraf, at hår i landet brukas ganffa fora wag⸗ nav med flera häftar före, på hwilka lågges en ganſka fror tyngd. Genom många års koͤrning, ſhnes deße wagnar få hafwa ätit fig ned i mare⸗ fen, och giordt tågen få djup; deremot hafwa haͤckarna, fom åro planterade på oͤmſe ſidor om mågen; oͤkat mullen, dels af dam, fom faſtnadt dertvid, dels af. de Lf, fom de årligen fålla , dels af den jord, fom likſom en liten wall ſkaͤtas upp mot rötterna, då haͤcken göres, eller omlaͤgges. Men foͤrnaͤmſta orſaken tyckes dock komma af wag⸗ narna; emedan akrar, ångar, och betesmarker paͤ ſi⸗ dorna aͤfwenledes merendels ligga hoͤgre, aͤn waͤ⸗ gen. Jordmon, fom hår beftår af ſandgrus och Elapper, oc fom ſtrax drager watnet i fig, gör, at deße waͤgar, ej hafwa ——— afraͤgn. Wid mycken nederbörd rinner mål något wat⸗ fen in på defar waͤgar; men det warar cjlånge, och år deßutom rinnande matten utom Floden Tha- mes, hår ganſta ſaͤllſynt. * Den 22 Jalü. Boͤnor — På hwilkendera fidan jag kom ut omkring Graveſend i Kent, fick jag altid, wid hwar Farmers gård, fe något ſtort Boͤnland. På fomliga — —8 helt ſtora aͤkrar och faͤlt endaſt befådde därmed. et war gemenligen det ſlaget, fom har fmå och finala ſtidor. På alla ſtaͤl⸗ len jag ſag dem, mora de ſaͤdde i rader: MN eller —— * Rem Graveſend. | 17 eller widden emellan hwar rad war owiß; ibland war den; til. 5 goda quarter; ibland mindre, Ända til endaſt et quarter, fom dock ſyntes för taͤtt. Det mar ej. för mycket, då bara 2 quar- ters widd war laͤmnad emellan raderna. Wid⸗ den emellan hwart Boͤn⸗ſtaͤnd i raden, war ock ej likadan, utan fådan, ſom de ſaͤdt dem, Ddå de ſtyndat fig dermed. Jag ſaͤg dem ftå en Half aln fraͤn hwarandra. Ibland hade de och naͤp⸗ peligen mer, ån en tums widd emellan fig. Bes menligen ſtodo de et quarter från hwarandra / hwilken rymd de fåkert behoͤfde, om ej litet me⸗ ra. Orſaken hwarfoͤre Boͤnorne fåddes i rader, war dels, at de få mycket beqwaͤmligare måtte komma åt dem, at med en hacka rånfa bårt o⸗ graͤſet emellan dem, ſamt ſedan baͤttre kunna afplaͤcka deras groͤna ſtidor, dem de ſaͤnda til > London, at fåljas; dels, at de, genom mul⸗ lens upkaſtning til ſtjellen, befordrade Boͤnornas mwårt. Sedan ſtjelken någorlunda hunnit til des Tångds af hoͤggs taͤppen, at den ej mera. måtte ſtjuta — utan anwaͤnda all kraft på Boͤ⸗ nornas mognad. De woro ſaͤdda på fårffilde tid. Hwaraf ſtedde, at då ſomlige ſtycken framwiſte mogna Boͤnor, begynte ſtjelkarna å andra ſtaͤllen juſt art flå ut i blommor. Den flnånita orſaken, hwarfoͤre hår fås få mycket Bönor, års at de dermed föda håftar och ſwin vm winteren. : ; — — Den Jalůß. | Swartmyllans tjocklek. Wid en af Krit⸗groparna war dne de fom beftod dels af oc dk Del ; Kirß⸗ 8 | Kent, Graveſend. Kirßbaͤrs⸗ och dels af Walnoͤtte⸗traͤn. Haͤr ha⸗ de de på en ſida mot Krit⸗gropen tagit baͤrt al ſwartmyllan eller matjorden, fom låg ofwanpaͤ Kritan, hwilken matjord ej war ſwart, utan faſt mer af en Koͤttfaͤrg. Tjockleken af ſwart⸗ myllan eller matjorden war hår merendels 35 quarter: på ſomliga ſtaͤllen 43 quarter: annor⸗ ſtaͤds 3 qv. och derwid. Ofwerſta fuperficies J Kritan war och icke horizontelt; utan gick mera tifafom i rågor. —— — At göra Win af Rußin. — Min waͤrdinna, der jag hade mit quarter hår i Gra- vefend, hade win, fom hon fjelf giordt af Ruf fin, hwilket mar få ffönt, at de, fom wi⸗ fe anfes at wara Kånnare af miner, Hade ſwaͤrt före, at ſtilja det från Madera win, Mig låmnades Receptet huru det gjordes, fom war ſaͤdant: Til hundrade ffålpund Smirna Ruf fin laͤgges 45 à 50 Kannor watten, hwilket ſedan röres om 2 gånger hwar dag i 14 eller 16 dagars tid. Rußinen kramades derpå waͤl, och winet (eller den utkramade faften af Rußinen) gjutes ĩ et ankare, fom innehåller wid paß 30 Kannor. Sedan tages et ſtycke brunt papper, fom fricfes fullt med haͤl, och laͤgges öfwer ſprund⸗ haͤlet. Något af winet, eler den utkramade ſaften, måfte foͤrwaras uti et Fåril, til at fylla upp ankaret, alt efter fom det arbe⸗ tar fig ut, eller jaͤſer oͤwer. Det måfte få få til def det aldeles waͤndt igen at jaͤſa. Der⸗ uppå tages 3 quarter mål diftillerade Braͤn⸗ win, et ſtaͤlpund af det båfta Saͤcker, Ng a * Kent, Graveſend. 19 af 16 aͤgg, etunce alun, fom år kokadt i et quarter watten. Alt detta blandas wår tilſam⸗ mans, och lågges i ankaret, fom ſtakas mål om, ſprundas, och låmnas få ar frå i et år, innan det tappes af. Wid foͤregäende maͤre⸗ kes, a:mo at når en i början blandar Ruſinen och watnet tilhopa, flåg watnet i et far eller wat⸗ ten-få, fom bör wara ganſta ren. Emellan det de bågge omroͤras i ſamma Fåril , oͤfwertaͤe⸗ kes Fårilet med: någott Elåde, at dam och dy⸗ lift ej må fomma deruti. 2.do Hwiſpas Soc: kret och aͤgghwita, innan alun lågges deri; ty om du ffulle lågga alun deri tillifa, ſtulle det gös ray at åggen yſtades. Watnet, deri alun år kokadt, bör och frå til def det blifwit ſwalt, ins nan. det flås tilSockret och åggen. | At goͤra et ſwagare win. — Sedan du på foͤrenaͤmde fått gjort et ſtarkt min, flår du ånyo 20 Kannor watten på de utkryſtade MRußinen, och låter det frå en wecka, hwaref⸗ ter det kramas från Rußinen, gjutes i et 15 Kanne⸗ankare; och når det ej mera jaͤſer, lågges deruti halfparten få mycket af Spiritus vini, Socker, aͤgghwita och alun, fom i det förra. Efter 3 weckors tid Fan det wara fåra digt, at kuñna aftappas. Detta ſwaga winet Fart ej hålla fig långe, utan fedan det bůfwit tappadt i Bouteiller ; måfte det ſnart blifwa updruckit. Men det frarckare blifwer def bättre och beha⸗ geligare, ju lånare det fedan får frå oroͤrdt, och det i flera år. | — —— B2 Anm. 20 Rent. Graveſend. Anm. Bin f fålunda gjordt af råda Smyr- na-Rufin blifwer fört; men af ſwarta Smyrna- Rußin blifwer det likſom Madera.win. * Strata terra, Strayt W. om Nordfleet, ſom ligger ungefår par: Angelſta mil IG. om Gravefend, war wid landswaͤgen en ſtor grop derutur de tagit dels Pebbleſtone, at I på waͤgen, dels ſand fil aͤtſkilligt behof. hane wi et ganffa godt — at på: a bring waͤggar eller fidor fe huru ſtrata laͤgo, ; ro i denna ordning. 1) Ofwerſt Pebble ne, flörre och mindre, utblandad med en naͤgorlun⸗ da fin tegelfaͤtgad ſand, dock at Pebbleftone gjorde det måfta , 5 quarter tjockt. 2) En tes gelfårgad något fin fand & aln. Den war hår tjockaſt/ men ſmalare åt baͤgge fidor, fil def et aldeles förlorades uti Pebbleftone, 3) Peb- tone utblandad med en någorlunda fin: tes ;gad ſand, fom n. 1. en aln > dock war tjock of detta Kretum ej alleſtaͤds likadan; ty hår midtpå war det ſmalaſt / men emot baͤgge fidorna blef det tjocfare. 4) Samma ſand / fom n, 2. et quarter, : förlorade fig likaleds i Pebbleſtone. Eljes w oro altid ftrata af denna ſand Hel rena och fria från Pebbleftone. 5) Peb- ne utblandad med nog mycket af den ev gelfaͤrgade ſanden, fer quarter, 6) Samm fand fom nn. 2. en alu; men wi kunde Harligen fe, at denne ej kommit hit på en gång, utan ſmaͤningom; ty den war delt i helt fmå ſtrata. 7) En möref tegelfaͤrgad eller brunaktig * 4 tum. Kent, Graveſend. 25 | tum: Denna låg på ſomliga ſtaͤllen naͤſt ofwan⸗ på Kritan: på andra ſtaͤllen laͤg ſanden n. 6. naͤſt ofwanpa kritan. 8) Krita 27 quarter. Detta war et det raraſte tvi fits ågon ſand⸗ grop. » Det war maͤſt krita; MM oc nog ute blandad med finå Pebbleſtones. Aiſtilliga ſtycken af kritan woro utanpå hel flåta , til ſtapnaden övala eller runda, och hade ſamma figur; fom obleftones > men da de ſlogos fönder, beſtodo deaf bara krita. Detta hwarfwet war ej lika tjockt öfroer alt; utan ſmalnade af, emot bägge ſidor, til def det aldeles förlorades, 9) En tes gelfaͤrgad groͤfre ſand, mycker utblandad med Peb- bleſtones, 3 alnar. 10) Krita utblandad med fin ljus ſand, fmå Pebbleſtones, ſamt en mye⸗ kenhet af ſoͤndermalna mußel⸗ och Snaͤcke⸗ ſkal, 3 quarter tjockt; men det mar maͤngenſtaͤds ſmalare, aͤnda til et quarter; > 11) En hel fin ljug på 5——— ſand, fri fraͤn alla hetero- zeneis, 2 alnar tjockt; och ho wet / huru långt: ned? emedan det nedrafade gruſet, ſanden ic. hindrade of, at fe långre ned. ”Obf. at tjockle⸗ ken af et och hwart af deße hwarfwen ej roar likadan, utan ibland tjock, ibland fmal, ibland aldeles förfroann, likaſom hade någon: med en ffåttfårta i forna tider ſtjelpt af deße ſtrata bit: hwilket alt Fan tilſtrifwas waͤgens olika farvalpning, ſtormar, med mera. Från denna bacfen fan wara et eller halfannat mufguet-ffått tif naͤſta kritgrop/ hwars ſidor beftå af bara Fris ta, oc år 1200 flere famnar djup; få at en fåledes Fan wara ſaͤker, at hela denna nyßbe⸗ ryd B 3 ſtrefna 22 Kent, Graveſend. ſtrefna bacfe med fina: många rata, hwilken ligger hoͤgre, Ån fuperficies af backarna wid kritgropen, för tifo frår på krita. Alla ſtrandbae⸗ karna wid Thames 15mufquet-ffått nedanför dena: backe, beftå —* krita, antingen ren, eller utblandad med Flintſten och finå Pebbleſtones. Swin. - At hindra ,» det ej deße kreatur hwarken måtte boͤka upp jorden, eler trånga fig in i åkrar , genom håcfarna , woro de uti Kent och Effex både ringade itrynet, ſamt bus to på halſen deras triangel-formiga traͤ⸗ok, aldeles på ſamma fått, fom det ſter hos of hår i Swerige. | Alm. Naͤr wi i dag ſpatſerade ned wid ſtranden af elfwen nedan för Nordfleet, hwareſt maͤſt hela elfsbackarne beftå af krita, med iſpraͤngde Flintſtenar haͤr och daͤr, ſamt ſwartmylla, faſt af en tegelfårg Der ofwanpaͤ: få maͤrckte wi, huru de ſtora Almar, fom mwmårte i haͤckarna på elfsbacken, hade gått med fina rötter. genom ſwartmyllan, fom hår mar en aln tjock ; eller mera, ånda ned til kritan; men få ſnart de råkat. den, få fants ganſta ſaͤllan, at de trångt fig ned iden ſamma, utan började då loͤpa horizontaliter ned i ſwart⸗ eller den tes gelfårgade myllan,» ofmanpå kritan. Wi maͤrk⸗ te detta på mer ån många Almar. Kritan kårer wara för Hård foͤr deras roͤtter. Det roar ens daft på et enda ſtaͤlle, fom jag kunde fer at et par Alm⸗ roͤtter tvånget fig ned ien-fpringa i Fris tan fil 2 à 3 quarters perpendiculairt djup. * en Eſex, midt mMotiGravefesd. 23 * — —— ER — — — — ken hade raſat .nedy eller blifwit underaͤten af om oh i floden ; få at jag helt tydeligen på gam ffa många. trån kunde fe detta. hg Den 2 12 Julij, —J —* Om morgonen. 9 wi oͤfwer floden til El. * fe huru der ſag ut. Aerar. På de låglåndta ſtaͤllen wid flo⸗ Names, ſom woro bakom mullwallarna (fe Til p. 476); war landet med diken genomſku⸗ rit, och indelt i åkrar, ångar och beteshagar. En del af åkrarna lågo nu i traͤde; woro lagde bet flata; men fulla med wattfaͤrar, laͤngs ef ter, ungefaͤr 5 alnar emellan hwardera faͤren, jordmon war en graͤ lera. Några fimå Pebble- odes ſyntes hår: och daͤr. På fomliga ſtaͤlen woro ſtora ſtycken befådde med Bönor y hwilka tycktes. trifwas hår baͤttre, ån på något få jag.i — ſett De woro ſaͤdde med oͤppen bandy: och ej i rader På åtfilliga frållen war ſaͤtt Hwete, hwilket ſtod haͤtligt. Akern war der lagd isfnå ryggar eler uphoͤgningar, af var al⸗ nars bredd hwardera: segla Se nog låga : ins ga renar utpå aͤlerſtyckena. Men af alla ſaͤdes⸗ arter "mar gumrik hår det maͤſta, fom nu ſtod ffönt och hårlig ſtjelkens laͤngd SAG quarter; 200 flera frånd. af en rot: uti de faͤſte ap 27. ſtrida Forn :> åkern. dagd i Broad-landy ungefår 10 alnar emellan: wattufaͤrorna. Alla deße ås krar, ångar och beteshagar woro med diken af⸗ ffilde från hwarandra; ſaͤ at hwar Farmer hade fin egendom, åfroen bå r, ſtild från Svamnaga B 4 nade * 4 Efee mide emot —S— nas, at an mårda den, | båt wi da fa ad vid Rh Fab RU Hafte. Wi fågo på J iga frållen i Effex ſtora aͤkrar, brollta. bålne woro bef ådde mc hwit SR | f annan flags hafre funno wi icke mna kanten woro mes ra a rike aͤn ing Gravefend uti jordmon war tegelfaͤrgad. Ganfå myc⸗ ke ſmã Pebbleftones , famt andre fi må flintbitar laͤgo på en ſtor del af aͤkrarne — — "På ſom⸗ Uge ater war mycket litet deraf. Foͤrnaͤmſta af hwarfoͤre de få i Eſſex, fom i Kent, :f Sem af Hafre / åty at de. Bora * IOK RAN "Bårbars Aho. PB fngNysnaderdarn idag ſpatſerade omkring uti Eſſex, ſe en ſtor hop af Farmers gårdar, hwilka hår hade ſamma uta feende , fom på de öfriga —* i Angland, der wi warit , naͤmligen / at de e liknade Herregardar mera, ån bondgaͤrdar. ,;: fom Farmers ne ſjelfwa bodde uti, word merendels af tegel, gemenligen par waͤningar höga ; taͤckte maͤſt med taktegel; dock woro ock en ſtor det, ora fingo o fåta fig nöja med haumtak r des brante och tjocke. Dagsiverkss karlar, hwilka maͤſt aͤro det ſamma, ſom of i Swerige Torpare, hade fo gftåds —* vag waͤggar beſtodo af berfe med Ekbraͤder flagne utanpaͤ. Stenhuſen woro utanpå Falk ſlagne och hwita. Strap wid gården mar al⸗ tid Logen oc) Ladan, hwilken gemenligen war på lika fått ggord, fom i Upland uti Swerige, naͤm⸗ förs midt emot Graveſend. 25 nämligen gla, under et tak, Logen midt uti och Lador på oͤmſe fidor » utan någon waͤgg eller ildnad deremellan. Baͤgge Ladorne woro utan golf; men Logen hade golf af braͤder, at troͤſta på, hwilket golf war merendels lagdt Hå bara —2* "Logen hade ſtora doͤrar på oͤmſe fis dot, ar de kunde på ena fidan Föra in med hela laßet och laßa af utt Logen, och ſedan Föra it på den andra ſidan. Hela huſet, både logen — —— hade” waͤggar af korßwerke med ek⸗ r ſlagne horizontaliter utanpaͤ, ſamt et högt 00) brant tak, taͤckt med 2 å 3 quarters tjock Bredewid Logen; eller och ibland för fig fielf) hade de et * ſkzul, fom ſtod på ſtol⸗ —*— med halmtak på, ſtundom waͤggar dertil na ſpraͤtar, uti hwilket ſtjul de hade roku och andra åkerzredffap ; gemenligen hade de och ſaͤdang ſtjul för deras wagnar och aͤk⸗ don. Emot och upför ſtugu⸗waͤggarne mors ofta planterade Winrankor / hwilka oͤfwertaͤck⸗ te ee waͤggen · Inga hoͤlador brufades hwar⸗ ken wid sng eller ut påångarna, utan * fattes alt i ſtack. rita De fom hår bodde, berättade, —— och daͤr mid ſtranden af Thames uti Eſſex aͤro kritbrott, der de taga krita; men at ſamma krita icke aͤr ſaͤgod, fom den, fom graͤfwes i Kent, Wi ſaͤgo, at de på några ſtaͤllen fört krita ut på traͤdes aͤkrarna, hwilka maͤſt hår laͤgo på hoͤgden, och at de lagt kritan der laßtals hwas reſt hon aͤnnu war antingen outbredd/ eller och d sedan utfptidd ; och jön aͤfwen nedkoͤrd. Ju fraͤ⸗ 26 Effex ; midt emot Gravefend. frågade, om de mycket brukade hår goͤda åkern der⸗ med, och hwad nytta den gör? Mig ſwarades, at de nog bruka: den til gödning på åkern: at den i ſynnerhet år god på fall. grund: at då de goͤdt åkern härmed en gång, kunna 7 och flere år gå förbi, innan de goͤda å nyo: at de funnit maͤngfalt baͤttre, at braͤnna kritan foͤrſt til fall och få föra ſamma kalk ut på åkern; men at det ſamma aͤfwen "år långt koſſſammare. Wi fågo hår och daͤr på de åkrar, ſom laͤgo på de råglåndta fålt mid Thames, at de warit goͤdda med krita. ; i BRag. Wi blefwo i dag warſe aͤtſtilliga ſtora Raͤg⸗ åkrar uti Eſſex, hwilka ſtodo nu ganſta wackre. Jag frågade folket, om de bruka baka broͤd af denna ſaͤd, eller hwarfoͤre de få den? de ſwarade, at inga andra, utom fat⸗ tigt folk, bruka den til bröd; men foͤrnaͤmſta orſaken, hwarfoͤre de få den, År, at de föra den til London, der de fålja den åt handlande, fom deraf utffeppa ſtora quantiteter utomlands, at der foͤrſaͤljas. Jordmon hår i EAex, ſom på denna kanten år mycket torr, nog ſandig och full med bebbleſtone, ſynes nåftan wara mera tjens lig för Raͤg, ån foͤr Hwete. På fandåkrarna woro Rågftånden 2 alnar långa; de flaͤſte ayens långd 4 å 5 tum; Rågen ſtoͤn och hårlig war alt fådd i 10 alnar breda Broad. land. Trappor, dem toi betjente of af, at ſtiga uppå håftar , och hwilka tilförene T. L p. 297 åro beſtrefne, woro hår maͤſt mid alla går ar. 4 fer ; midt emot —*? 27 — dar. Pa lika fått hade de fådana uti Kent måft | aͤds. Qwinfolken hade haͤrigenom ganfka beqroåmt , ot komma på haͤſten. *8 Gödfelsfrackar. På famma fått * at den laͤgges i högar at rutna, fågo wi aͤfwen og få mid hwar Farmers gård, fom ofta mid åkrarna. Gödfelen , ſom blifwit ſamlad —9 „war tilhopa kaſtad i ſtora fyrkanti⸗ hoͤgar, at brinna eiler rutna tiiſamman. Ge⸗ fur och merendels war den lagdt hwarf⸗ Då de lagt et hwarf af torf eller mull nedaſt, la⸗ des derpå et ſom til ſtoͤrſta delen" rar bara halmbyßie, och —1* ———— Ganffa ofta woro men den mar * aſt fällan lagd på ſjelfwa aͤkern, utan maͤſt ſtrax warit nyttigare, at laͤgga den på et ſtycke af trås desaͤkern, efter den aͤndteligen föras ut una der Öppen himmel; emedan det ſtaͤlle, fom goͤd⸗ felen legat på, kunnat Ving goͤdt endaſt af den | tr fom vunnit ned deraf. -IVi måtte en fås 1 gödfel hög , lagd bredewid en åker, och bes no den wara 51 alnar lång, 3 alnar bred, fy endaft 13 alt hög, lagd hwarftals af torf och dynga. > Genifta ſpinoſa Raj, ſyn. 475, Waͤgte haͤr (od ſandhedar i grufwelig myckenhet; f å at pod tals af boffaps dynga och torf eller mull, få at, | örat * 1, p. 251. 252. år nåmnt om goͤdſel, hwarf af obrunnen boffaps dyngar ſtrax bredewid, der det dock tyckes — 28 = Efex; midt emot: iGravsfend, oͤfwertaͤckte maͤſt hela ſandheden. vad hoͤgſta ſtaͤnd woro par alnar. Den låg hår på många ſtaͤllen afhuggen , och —— M mid hwar mg i fynnerhet hos de föttiskösa woro fora högar deraf, Hvilken de brukade i ſtaͤuet for annan wed til braͤnſe. —* — agnad om åkrar, Heia Landet åt —* däfioan war på ſaͤtt. fom i de öfriga delat, der jag wiſtats af Angland, indelt i-åktrar , Ängar, betshagar, utmarker 2c. fom måft hroarde | omfrångd med en haͤck af hagtorn, deri ſedan le [illaa andra loͤftraͤn aͤwen "tagit. fitt hemroift, Im, Ek, AM, Slaͤn, Bioͤrn⸗baͤrs bus op Liguſtrum, —* — 2* dock hade Almen pa alla orter i Angland företräder fram foͤr andra traͤn, undantagande ör Ru Tia t⸗ af haͤckarna wors. Wi fågo hår 20-00 h annat ſtaue haͤckar —* någo aͤgge docé mwårte i myfenbet — — rt lg nog nrg a at de ej — ** e⸗ mot fådana —— kreatur wi hafwe i Swe⸗ rige; men på de frållen, der haͤckarna mord I fit råtta ſtaͤnd, kunde de altid hindra den os Y Effex ; midt emot Gravefend, "29 F ler haͤſt, ac k in i aͤke D ſte oxe eller , at komma in i åfern. e kunde waͤl på många ſtaͤllen hafwa få ſwaga haͤckar, emedan daͤr paͤ betesmarkerne gifwes en fådan ymnighet merendels af godt och ſtoͤnt bes te, at kreaturen behoͤfwa ej gå, at föra båttre. Deßutan födes Swinen merendels hemma wid gården, och gå fållan långt från den ſamma. Haͤraf fer, at maͤngenſtaͤds wid haͤckarna frår graͤſet i ſtoͤrſta frodighet, och ej afbites af naͤgot kreatur, ſamt örterna ut med waͤgen aldeles Ad MG 00 Se, Foin, Wi ſago en och annan täppa på hoͤgderna, ſom war befådd med bara Saint Foin, hwilken dock nu war afflagen och hems förd. De, fom bodde hår på orten, berättade, at. de på långt når icke får få mycket Saint Foin i Pſſex, fom i Kent ; emedan den dår ej wil trif⸗ was få waͤl, ſom i ſidſtnaͤmde ort. Mon derfoͤ⸗ ve, ati Kent aͤro mera kritbaͤrg och kritbotten, aͤn i Effex? Utom denna blefwo wi hår och dår warſe taͤppor af bara Clover, fom aͤfwen nu war ſlagen och baͤrtfoͤrd. Faͤren woro och redan ſlaͤple dit at beta på ſtubben. | Bohwete. Haͤr och dår ſyntes ſtora ås krar, hwilka woro beſaͤdde med bara Bohwete. Jag wet mig aldrig ſedt det haͤrligare, aͤn haͤr. Det ſtod nu fom baͤſt i blomma; men hade ej aͤnnu fatt frå. Jordmon war en torr ſandmylla, full med ſmaͤ Pebbleſtones. | I (+) 'v Ww — woro traͤdesaͤkrarna lagde i alns 30 Eſſex, midt emot. Gravefend. = Åtrar. Påalla åkrar, . fom lågo hår på hoͤgderna, war ej något dike; ej eller någon år ker⸗ren, utan endaft wid fidorna af haͤckarna; men den ſamma få finaly at ingen kunde flippa der fram, utan måfte då noͤdwaͤndigt gå på år kerſtycket. Hwar Farmer hade fina åkrar, ångar och beteshagar afffilda för fig, utan ac hafwa at göra med andra. Somliga tåppor woro hår befådde med Hwete, andre med Raͤg, andre med gumrik, andre med Hwithafre, ans Ore med ärter, andre lågo i traͤde. Jag blef hår på hoͤgderna ingenſtaͤds warſe, at Bönor woro fådda annorfråds , ån mid gårdarna. Traͤdesakrarna woro mycket waͤl anfade, och mullen på dem helt fin. På fomliga låg Erita utförd; annorſtaͤdes war goͤdſel utförd, och lagd laßtals, aͤnnu outbredd. — af en backe breda och half alns höga ryggar (ſtitehes), at genom koͤrning få mycfet baͤttre utrota ogråfet. Ormbunkar (Pteris Linn, Flor, Suec. 843) hade hår ſamma vart, fom i Swerige, at då de en gång begynt wåra på. en åker, aͤro de fedan fivåra at utrota, Jag fåg i dag på flera ſtaͤllen, at den waͤrte få wål ut på traͤdesaͤkrar⸗ * fom bland raͤgen, frodigt och i ſtor mye⸗ enbet. Ärter. Wi ſaͤgo på åtfilige ſtaͤlen ſto⸗ ra aͤrt⸗arar. Arterna fyntes frå haͤrlige. De woro ej ſaͤdde i drill eller rader, utan frå CM ; | j ; n p Effex > midt emot Gravefend, = 31 hand, ſaͤſom hos of mwanligt år; inga ruffor eller qwiſtar och fådant fants under dem, utan de laͤgo på bara marken; ſtidorna woro redan tåmmeligen matade. Jag Spnade några, men fann i hwar⸗ dera en grufwelig myckenhet fmå maſtar, och» fom tycktes , ej alla af et flag. Jag raͤknade oͤf⸗ wer 170 maffar i en enda frida. J de måft matade ffidor fans de måfta maſtar; men i dem, fom woro litet matade » ſyntes få, och meren⸗ dels inga, fomliga af de fullmogna ffidor woro dock aͤfwen fria för maffar. På en annan Åres aͤker, der aͤrterna Ännu woro mycket litet mata⸗ de, kunde wi ej finna någon maſt i ſtidorna. Tör hända, at de inſecter, fom warit orſaken til de många nyß omtalte maffar, redan flutit fin kaͤrta lefnadstid och doͤdt baͤrt, når deße fes nare aͤrter började blomma, och de ſaͤlunda ſlup⸗ po denna ohyran. Lycklig den, fom få Fan få fin fåd ꝛc. at de lnfe&er, fom plåga på aͤkern och landet tilfoga denna ſtada, komma antinz gen för bittida eller foͤrſent. ' Om afton foro wi tilbaka hem til Gra- vefend, | Den 13 Juli, Et fått ar rida. — J Ängeland bruka de mycket ett ſaͤtt at rida, ſom aͤr maͤſt o⸗ want och obrukeligt hos oß i Swerige. Det aͤr, at två perfoner, den ena en mansperſon, den andra et qwinkoͤn fitta bågge på en och ſam⸗ ma håft. Karlen fitter frammanfoͤre, ſtyr och res gerar häften på manligt fått; men — free 4 elek 32 > Kents Graveſend. eller qwinsperſon fittev bakom honom på famma fått; fom qwinfolck bruka fitta til haͤſt, naͤmli⸗ gen twaͤrts oͤfwer. Det aͤr haͤr ej ſaͤllſynt, at fe dem få komma ridande, ej allenaft i fmå ſtoͤder och ute på landet; utan aͤfwen midt i London; men i ſynnerhet då de om ſommartiden rida ut om ſtaden, at förlufta fig. — Den 14 Julii, Nn Hoͤ⸗baͤrgningen, Soͤſtackar. Angar⸗ na woro nu til maͤſta delen ſlagne; på några ſtaͤllen hoͤllo de dock ån på at flå. Pa aͤngen handterades höet på ſamma fått, fom förut år nåmnt i denna Reſebeſtrifning T. I; pag. 438. Når det. war wål torrt, ſattes det i famns högar och, ned wid marcken, fanns breda waͤlmar, hwa⸗ dan det ſedan fördes til det rum der ſtacken ſkul⸗ le görag. Om aͤngarna lågo nåra til gården, fördes höet hem, och fattes der i ſtack; men lås go de något godt frycke från gården, fattes ftacs Fen på ängen. På hoͤglaͤndta ſtaͤllen beſtod höet måft af St Foin; men på låglåndta af graͤsar⸗ ter. Hoͤet Fördes til ſtacken med wagnar: men der aͤngarna woro ſlaͤta, betjente de fig af et bes haͤndigt fått, fom beſtod deri, at de hade et rep, fom war faͤſt i jaͤrnſtaklarna eller jaͤrnkedjan, dermed haͤſten drog. Detta rep ſattes rundt omkring waͤlmen, och fågades likaſom in bakpä wid nedra delen deraf, ſedan faͤſtes repet med en Evof i kedjan, då haͤſten flåpade hela waͤlmen til. ſtacken, fom då gjordes på ången. Der ſyntes litet ellev intet hö, fom iades ciken 32 Kent. Graveſend. 33 waͤlmen på aͤngen, utan waͤlmen kom maͤſt hel och hållen til ſtaden. J ſtaͤllet för bro ſollde de diken med hd, deroͤfwer de förde. Hoͤſtackarna gjordes antingen runda, fom Fig. 1. eller aflåns da och i ſtapnad af et hus, fom Fig: 2. Alt * Fr vidi Vigo) Hr RE ;iG SN Å K . L« i J —* Ö 70 3 * N f "4 ” * d Sp, Å J DB L al t * — 9 A 4 N —* SNI GAN . ANS . kö SA Fr NN WW | : ; VIE äs sc : F e —* RE OA SÅN | —— * se — — FEI Ne * er eo le snvnras ss RA IA 5. sa . 22 svd dor? * RJ a str * ” vara fom fracfen gjordes, få tvampades höet ſtarkt, at det måtte ligga ſtadigt. I början ;' och då ſtacken ån år låg, hafwa de håftar på den fame ma, at trampa den; ſedan hoͤgre upp foͤrraͤttas trampningen af fleva Karlar. Naͤr de fått ſtae⸗ Fen faͤrdig i endera af foͤrenaͤmde figurer, ſtaͤres ſidorna LN och MO uti:fig. 1. och EF och CDGH uti fig, 2. med en fårdeles dertil gjord knif, flå ta ellev jaͤmna, dels at boffapen ej må få låte kunna rifwa af honom, dels at raͤgn och waͤta ej må faftna derpå, dels at den måtte fe få mycket båttre ut. Jag wil för tydelighet falla de oͤfre och fluttande fidor AE. och AB CD Fig. 2. och KL, KM Fig. 1. tak, och de nedre och twaͤre LNy MO, + 41 Del. SSA rig J— 6 — —E | — — — —— ——— + Fig. 1. od) EF, CDGH ſidor eller före ed I karna göras altid få; at de aͤro bred me = bändet, och ſmalna fedan med : och mer af, Ända til botten. Det — raͤgn och waͤta, ſom kommer — * deras tak, ej må roͤta rna gen följer, hututatet på dem g De tåcfas : menligen med halm, fo — ages af Hwe⸗ e; emedan de raͤkna det baͤſt. Någon gång tår Fas de med Hd, men ej.få ofta. Da refa de en ſtege emot hoͤſtacten at den kommer at lig⸗ a lånas efter taket; — de en ſmal halm⸗ ng fom år ed halm ombunden wid hwar⸗ dera åndan, Denna laͤgges nederſt wid tak⸗ — LM, CD, på det fått, at den kommer at gå —— Sedan ſticka de en ſmal kaͤpp genom hwardera aͤndan midt igenom den⸗ na halmkaͤrfwa in i ſtacken, at kaͤrfwan må ligs ga ſtadigt. Pa denna kaͤrfwa laͤgges ſedan loͤs halm til en twaͤrhands tjocklek, eller et quarter, eller ock litet mera, ſaͤlunda, at ſmala aͤndan af halmen waͤndes uppaͤt mot toppen af ſtacken, och den tjocka laͤgges twaͤrt oͤwer ofwannaͤm⸗ de kaͤrfwa; dock få, at aͤndarna gå litet utan⸗ för de nedre fidorna af ſtacken, at hindra, det watnet, fom wid waͤt waͤderlek rinner ned, ej må hålla på ſamma fidor. ” Sedan de lagt hals men fålunda , hafwa de til hands långa ſmala ſpraͤtar, fom åro hwaͤßte i ena åndan Af dem tages en, fom fricfes med den hwaßa aͤndan ned i ſtac⸗ Fen på ena fidan af den pålagde halmen; dock mot oͤfra delen af den ſamma; ſpraͤten oe få waͤrts af. Denna fpråta PQR; fås Kent; Eravefend, j 3 5 token öfver halmen; men at få honom at lig⸗ ga qwar, och tillika fåfta halmen; hafwa de en annan ſpraͤta af 43 5 uarters laͤngd, hwil⸗ "Fen år hwaͤſt på baͤgge åns dar, och midt på litet uts R fruven på en fia, at den CAN fråenide Figur, utan "ät gå — 22 lunda wiken, ſaͤttes paͤ det fått ned i ſtacken, at ena öh P går * * ſidan, och den andre Q på andre fidan om den Tånga twaͤrt oͤfwer halmen lagde ſpraͤten / kry⸗ ſtes eller flås få ned den wikta ſpraͤten POR, då den fåfter den långa. ſpraͤtens Ända och tilliPa trycker ned halmen , ſamt håller den faſt. Ses dan tages ny halm, och laͤgges ofwan för dens na på foͤreſtrefna fått fåfta , på det fått, at ſtor⸗ aͤndarna af den nya ha'men komma at ligga oͤf⸗ wer och taͤcka lilaͤndarna af den nedanfoͤre före lagda halmen, tillifa med ſpraͤten, fom waͤr fatt tivårtöfroer den. På denna nya halm fåtteg ingen fpråte, utan man tager ännu annan halm och fåtter där litet ofwanfoͤre, och då foͤrſt faͤſtes den ſamma med en lång fpråte twaͤrt oſwer, på fått, fom ofwanfoͤre aͤr beſtrifwit. Haͤrmed fortfares upföre til def en kommer til toppen, oc aͤfwen dår fåft halmen: Sedan flyites ſte⸗ - gen [litet mera på fidan, och börjas åter ned wid takbandet, at taͤcka på foͤreſtrefne ſaͤtt, taͤtt in til bety fom redan år taͤckt, och fortfares få upp åt. Den raden, fom — hwar gaͤng, 9— Kenty. Eravefevd, takfoten upp til toppen, innan ſtegen oͤmſas, aͤr få bred; ſom karlen kan nåka til at laͤgga, Apan ſtaͤr paͤ ſtegen. En eller par karlar aͤro nedanfoͤre, fom tilveda halmen, och gifwa den upp åt Den, fom taͤcker, hwilken lågger denna halm bredewid fig, til des han behåfroer honom. At han må hafwa halmen deſto baͤttre tilhands, habr han 2ꝛne ſtycken kaͤppar af 5 à 6 quarters laͤngd, dem han ſticker ned i ſtacken, i bredd uti en horizontel linea, wid paß en aln från hwar⸗ andra. Ofwanfoͤre och mot deße laͤgges halmen; men om det blaͤſer haͤrdt, har han aͤnnu deßu⸗ fom 2:ne andra kaͤppar, hwardera af en alns längd, hwaße i ena ändan, och tilhopa fåfta med et bandi den andra, af hosfrående Figur. „Han ſticker deßa kaͤppar ned i J ſtacken, den ena på nedra ſidan om halmen , och den andra på - Sfra ſidan, då bandet, fom år emellan dem, kommer at ligga twaͤrt Öfver halmen, och håller honom faſt, at han ej fan blås ; fa baͤrt. Så fnart Farben lagt MA 2 rader of halm, eller Smfat ftes gen 2 gångor, har han en någorlunda tjock kaͤpp eller kafle af par alnars långd, dermed han bul⸗ tar ned halmen; at ligga jämn, ſamt ſedan ſtry⸗ Fer laͤngs ned efter halmen med den famma y bes gynnandes oͤfwerſt wid toppen af ſtacken, och få nedåt , då han och ſopar baͤrt all den loͤſa halmen, fom fitter på ſtacken, och gör halmta⸗ ket på den hel ſlaͤtt. Derefter fortfor. pt 2 tårta Kent, Gravefend, | 39 taͤcka den öfriga delen af taket på ſtacken på foͤre⸗ ſfkrefne ſaͤtt. Nedre fidorna (BD och CE) frå al: drig perpendiculert, utan åro altid gjorde får at ju mera uppåt , ju mera luta de utåt, få at den aͤr ſmalaſt hed wid jorden, och bredaſt upp wid takbandet. Baͤde de trinda och forkantiga haf⸗ wa denna egenſtapen, hwilket foͤrekommer, at ej watten, fom dryper ned från takfoten, Fan falla på de nedra fidor och röta dem. Ingen ſtaͤng fåttes midt uti en frack, fom hos of. På ſomliga frållen göra de mycket ſtora och hoͤga ſtackar. Når då ſtacken blir få håg, at de ej mera funna hinna Fafta höet nedifrån up til fars fen på fracfen, göres på-endera fidan af den ſam⸗ ma en bro af bråder, eller en doͤrr, fom ligger på 2:ne ſtaͤnger, hwarpa en karl ſtaͤller fig, til hwilken hoͤet förft kaſtas, fom ſedan widare bes fordrar det up på ſtacken. Når ſtackanna taͤckas med bara hö, ibland och når de taͤckas med halm, göras de ofta flåta utanpå med bara en råffa, få at de dermed likaſom kamba nedefter facken utanpå. Skapnaden på hoͤſtackarna, och fåttet at göra dem, war alleftåds hår på or⸗ ten ſamma, fom nu beſtrifwit år. De måfta hoͤſtackar woro hår taͤckte med Halm. Up wid röftet af hoͤſtacken ligga altid ſpraͤtarna bara och : otaͤckte, och koma fålunda daͤr at ſynas. Stac⸗ karna woro altid ſaͤ lagade, at taket blef mycket brant, på det raͤgn och watten få mycket ſnara⸗ re måtte rinna af. 4 | Jaͤrngafflarna, fom de betjente fig af, woro af atſtillig ſtorlek och långds - På dem, hvars ag EC 3 med äv Kent, Gravefsndi med de kaſtade upp höet på ſtacken, war ſjelf⸗ tva järngaffeln 2 quarter fång, ſamt et quar⸗ ter emellan grenarna, faͤſt wid ſtaftet med en jaͤrnring, fom på en ispik: fraftet 2 famnar långt; dock alt fom en wille. De fmå gafflar, at Fas fra ut höet på ången med, word af I quarter och I tums långd, famt 4tum emellan gafflarna; faftet efter behag. Grenarna vå alla defe gafflar tworo ej rake, utan litet Erofuta. Figur på en ſadan hö-gaffel fan fes uti Zerr Archiarerns och BRiddarens Linnei Stkånf(ba Refa p. 303. fia: B. Når de gjorde hår en hoͤſtack, flod gemen⸗ ligen en karl, och med en af förenåmde jaͤrntuf⸗ wor kaſtade upp hoͤet. En eller par karlar togo mot det och bredde det jaͤmt ut på facken, fom de funno båft. Sedan woro ofta 4 ſtycken, hwil⸗ Fa ej annat gjorde, ån beftåndigt trampade det. Med en våffa gjordes de nedunder eller wid de nedra ſidor flåta, och aͤfwen raͤfſades baͤrt hoͤ⸗ ef, at ſtacken nederft måtte wara få mycket. ſma⸗ lare, och widare uppåt. J NE Den 45 Juli, Om morgonen ſpatſerade wi från Graves ' fend til Rochefer , hwilket år belågit 7 Uns gelſta mil från den förftnåmda orten. Utfigten af Landet. Wi hade hela dens na waͤgen en ommårling af åkrar, ångar och Traͤgardar, alla omplanterade med Hagtorns haͤckar, daͤri ftodo allehanda flags löftrån, fom Alm, Flaͤder, Bjoͤrnbaͤrsbuſtar, —J——— Ben⸗ Kent. Graveſend, Rocheften 39 Benwed (Cornus) Aſp, Hedera arborea C. B. Slaͤn, Liguſter, Alſter Euonymus), Acer. campeſtre & minus C. B. låto fig infinna. Hår och dår låg någon wacker gård. Landet war hår, fom på de måfta orter, dår wi warit uti Angland, icke jämnt och fått , utan en beftåns dig kedja och omwaͤxling af något höga och lång ſlutande backar, ſamt daͤlder dår emellan. Deſ⸗ fe hoͤgder hade allehanda flags figurer, ibland runs da fom Limpor, idland aflånga, ibland annor⸗ ledes. Inclofurerne eller åfer och aͤngs taͤppor⸗ ne lågo få mål midt ofmanpå och på fidorna af backarna, fom ånda ned til och uti dålderna. J J På ſomliga ſtaͤllen woro deße backar nog ſtupan⸗ de. De beſtodo alla af bara krita, hwilken en⸗ daft hade ofwanpa fig en matjords ffårpa til 15, 2, 25 ja 3 quarters tjocklek , dock merendels ej mera , ån mot 2 quarter tjock, hwilket wi ty⸗ deligen kunde fe hela reſan, hwaraͤſt Landswaͤgen lopp oͤfwer deße backar, och de kommit at graͤfwa på ſidorna om waͤgen. Til foͤrtigande, at det ſamma wiſte fig i alla Fritgropar, fom hår och daͤr woro upfaftade. På hela denna reſan kun⸗ De tvi ej, fe det ringaſte tecken til någon flytande och rinnande bäck eler å, undantagandes floden Midway, fom ſtryker förbi Rocheſter. Saͤda⸗ ne rinnande matten låra och på kritbaͤrgen och i någden af dem wara nog ſaͤllſynte. Maͤſta des len af de inclofurer, elev med haͤckar omplante⸗ rade taͤppor, ſom ſwi i dag ſaͤgo, woro åkrar, beſaͤdde dels med Hwete, (Triticum hybernum ariſtis carens C. B.) Gumrik, Hwit⸗Hafre, 64 Magi äg - Ken, Gravefend, Rochefter, Bönor eller Arter. Jag wet ej af hwilketdera ſla⸗ get det war mer, antingen af Hwete eler Korn. Det fyntes, fom det war mera Korn åt Gra- vefends fidan, och at Hwetet hade oͤfwerhand omkring Rocheſter. Af Hafre war minſt Stor ra Hummel-gårdar blefwo ri och warſe på ſom⸗ liga ſtaͤllen. At Graveſends ſidan woro widloͤf⸗ tiga ineloſurer eller tåppor planterade med Kers⸗ baͤrstraͤn; men mot och wid Rocheſter war ej ſa mycket daͤraf. När tvi kommit en mil från Gravefend, tog en liten ffog emot, hwilken bes ſtod af allehanda ofwannaͤmde loͤftraͤn, hwartil wi fingo laͤgga fom en ſtor raritet 2:ne traͤn, Hem wi ej förut haft den fågnad at få fe wildt Wårande i Angland, nämligen wår Björk, fom ſtod uti et litet Fårr , ſamt Enbuſtar, af hwilka ſiſta wi ſaͤgo aͤtſtilliga på en kritbacka, daͤr de waͤrte på ſtarpa kritan, och hade naͤppeligen et halft quarters ſwartmylla ofwanpa kritan; men ſontes dock frå taͤmeligen frodigt. Trågårdar af Kersbaͤrs⸗ Apple⸗ Paͤ⸗ ron / och Walnoͤt⸗ traͤn. Jag naͤmde nyf förs ut, at wi ſaͤgo hår en ſtor myckenhet Traͤgaͤr⸗ dar, planterade med Kersbårstrån, och andra: frukttraͤn. De anmärkningar jag gjorde wid Kersbaͤrstraͤn hår på orten, äro förut ans förde mid den 7 Juli. Hwad de andra frubt a tvån angår , få blefwo roi tlifaledes warſe en myckenhet Appel och Paͤrontraͤn, planterade antingen i famma trågård med Kers⸗ bårstråden om hwarandra, eller och för fig fjelfz wa allena, Jorden under och emellan dem 9 »” Rent. | Graveſend, Rockheffor, 41 på ſamma fått, fom något förut eller wid den 7 Julii år nåmnt om Kersbaͤrstraͤden, upploͤgd, och brufad til åker eller ång, få at deße frukt⸗ trån ſtodo midt ibland fåden eler gråfet. De woro och mycket ſtickeligare än Kersbaͤrstraͤn, at fåd fåddes under och emellan dem: emedan fåden merendels blef få fnart ; om ej förr, mos gen, fom deras frukt, och fåledes afffars, då de ej behöfde trampa ned fåden wid fruktens haͤm⸗ tände. Wid fidorna af deße traͤgaͤrdar, ſamt ofta wid ſidorna af åkrar, och hemma wid gar⸗ darna, ſtod nog ar ſtora Walnoͤt⸗traͤn, dit plans terade, och nu fulla med frukt. 4 Strata terra, Det fades litet förut, at maͤſt alla bacfar emellan Gravefend och Rocheſter 6e2 ſtodo af bara krita, endaſt at oͤfwerſt låg et tunt ſtratum af ſwartmylla; dock blefwo wi på 2 & 3 frållen warſe, at ſomlige af defa Eritbårg has de oͤfwerſt på fig, ej krita, utan en backa af ſand, ſtundom utblandad med ſinä Pebblefto- nes, hwilken ſandbacke råg ofwanpaͤkritbaͤrget, ſom war daͤr under; och war maͤrkwaͤrdigt, at de kritbaͤrg, fom hade en fådan ſandbacke eller famling af fand på fig, woro gemenligen de hoͤg⸗ sta backar af alla. wi fågo denna waͤgen; men huru denna fand i forna tider kommit hit, ans tingen genom någon flod, eller på hwad fått, Fan jag ej ſaͤgg. Wi funno och, at fanden i en fådan backa, ofroanpå kritan, ej war af enahan⸗ da flag, utan beſtod af flere arter, fom lågo hwarftals paͤ hwarandra. Jag mil anfoͤra de⸗ ras laͤge i en af deße backar, daͤr landswaͤgen * C5 gick 42 Kent, Gravefend + Rocheſter. gick midt igenom. 1) Ofwerſt ſwartmylla af 13 å 2 quarters tjocklek, men nog utblandad med fand. 2) En gul, hårdt i klimpar hopſit⸗ tande fin ſand, 53 quarter. 3) En ljusgul hek fin loͤſare ſand, 6 quarter. 4) En ganſta fin. grå ſand, 6 quarter, och ho wet huru långt, e⸗ medan botten af gropen hindrade oß at komma laͤngre ned? men at den icke måtte gå' för mye⸗ Fet djupt, kunde ſlutas dåraf, at bacfarna på oͤmſe ſidor nedanföre beftodo af bara krita, fom wi ſaͤgo på oͤmſe fidor af landswaͤgen, hwilken war ingrafwen i dem. Haͤr och daͤr, i hwarde⸗ ra af ofwanupraͤknade ſand⸗ſtrata, fatt någon tis — ten bit, jag wet ej hwad jag fal falla det, fom fåg ut lifafom det warit en bårtroftad ſpik. Zaͤgnad om åkrar , Ängar ic. Omkring: måft alla ineloſarer, fom åkrar, aͤngstaͤppor, traͤgaͤrdar, m. m. woro planterade haͤckar af Hagtorn; men de woro på fomliga ſtaͤllen nog flåta,s På något enda ftålle war någon Ris⸗ gårdesgård: ſtundom, faſt ſaͤllan, fick en och fe någon ſaͤdan fpråtgårdesgård, fom år beſtref⸗ wen förut Pag. 14. —— Akrarne, wi denna dag ſaͤgo, laͤgo både oͤfwerſt på hoͤgderna, och på deras fidor. Jag nåmnde nyß förut pag. 39. hwad Saͤdesarter woro fådde på Dem. Siforig ſyntes på och mid dem något dike, inga wattufaͤror, hwilka baͤg⸗ ge och kunde wara hår mindre nådige; emedan kritjorden laͤrer draga alt watnet ned i land anſe⸗ | Kent. Graveſend, Rocheſter. 43 anſeende hwartil, roi och icke blefwo warſe det ringaſte flytande watten på hela denna waͤgen. Jag fåg och inga diken wid landswaͤgen, til tecfen , at watnet laͤrer icke långe funna hålla fig där qwar. Om mid någon enda håck ibland fants något dike, ſyntes det endaſt wara gjordt, at faͤ mull daͤrutur, til at goͤra en bank, hwar⸗ uppå haͤcken blifwit planterad, ſamt at få mull, at kaſta på rötterna of Hagtornen, fom blifwit fatt i haͤcken. Inga aͤkerrenar ut på åkern, us tan endaft hel ſmala wid fidorna af den ſamma ut wid haͤckarna; men få ſmala, aren ſwaͤrli⸗ gen kunde komma dår fram, mindre flå där nås got hö. Pa maͤſta delen af deße åkrar låg fullt med fmå Pebbleftones, Landet låg hel jämnt och flått, få waͤl det fom war beſaͤdt med hwe⸗ te, fom det med andre fådesflag, utan några ryggar eller uphoͤgningar. Ganſta mycket ograͤs war på en ſtor del af deras traͤdes aͤtrar: ſom⸗ lige woro ſaͤ fulla af Qwickrot, ſom hade den warit dit fådd: andre fulla med will Wallmo⸗ * aͤtſtillige flags tiſtlar, ſamt andra ograͤs. en det war icke at undra oͤfwer; emedan år kern på fådana frållen ånda til denna tid på året blifvit låmnad okoͤrd. Af et ſaͤdant aͤkerbruk år ej ſwaͤrt at begripa, hwi deras Hwete⸗ Korn⸗ Hafre⸗ Art⸗ och Böne sz åkrar flå få fulla med mill wallmoge och andre ograͤs, naͤmligen til en . del dåraf , at de få illa handtera traͤdesaͤkrarna, och laͤmna ograͤſet all frihet at få froͤa och få fig. Ig maͤrkte, at de brufade mycket, at flåppa haͤſtar, får och For at beta på de ſamma; * * me 44 Keut, Graveſend, Rochefter; med det de mente fig hafva! en nyttaͤ/ gjorde de fig dubbel ffådas ty ehuru de waͤl gemenligen åto upp den willa wallmogen; få lämnades doc aͤtſtillige af de andra argaſte ogrås, fom tiſtlar 20. merendels at frå oroͤrde af kreaturen. Ofta laͤmnades en ſaͤdan traͤdesaͤker, at ligga 2 à 3 är obrukad och fom en beteshage. Daͤ ſtedde mål, at når jorden fick likaſom en ſkaͤrpa af graͤs⸗ wall oͤfwer fig, antalet af tiſtel och andra ogrås minſtades; men få Mart en fådan betesmark är ter plögdes upp, jorden blef loͤs, och gjord til aͤker, ſamt befådd med ſaͤd, fingo de maͤngfalli⸗ ga i jorden liggande ograͤsfroͤn likaſom nytt Lf, kommo upp i dagen, grodde, och qwaͤfde måns genſtaͤds baͤrt ſaͤden; ty deras froͤ hafwa den e⸗ genſkapen, atom jorden år hård, och för dem obeqwaͤm at komma upp, funna de ligga måns ga år ned i jorden, utan at gro eller taga ſtada; men qwickna få fnart jorden roͤres och omwaͤn⸗ des. Haͤraf fe tvi huru ploͤjande flera refor om ſommaren, uti en med ogrås bekajad åker, år myc⸗ Fet nådigt. Arterna hår på åkrarna mord dels ſaͤdde i rader, och jorden emellan uproͤrd, o⸗ graͤſen utrotade, ſamt mullen makad til roten och ſtjelken i en hoͤg; men få fågo wi ock aͤrt⸗ land fådda på ſamma fått i rader, men aldrig raͤnſadt eller jorden uproͤrd emellan, utan ogrås fen höllo på, at aldeles foͤrqwaͤfja och taga lif⸗ wet af årterna. Maͤngenſtaͤds woro aͤrterna fådde i broad caft fom hos oß, och daͤr fingo ograͤſen och aͤrterna kaͤmpa med hwarandra, fom de baͤſt orkade och gitte. Ingenſtaͤds woro aͤr⸗ terna Kent; Graveſend, Rocheſter. 45 terna riſade. Wid den haͤr brukeliga Harfwen och Waͤlten år intet ſynnerligt at påminnas de aͤro maͤſt lika waͤra. Plogen i Kent har daͤruti foͤrmon, at waͤndbraͤdet fan laͤtteligen fiyt⸗ tas paͤ hwilkendera ſidan om Plogen en wil. Men i oͤfrigt foͤrtjenar den ingen ting mindre ån befordran; emedan den år ganſta tung och obaͤ⸗ klig. Jorden på alla deßa aͤkrar war af natu⸗ ren ſaͤ loͤs, at de kunde i den ſtarkaſte torka koͤ⸗ ra den upp når de wille. De ſatte i en fådan loͤs jord maͤſt altid 3 par haͤſtar, ſtora, fom ſtoͤr⸗ Dragon shåftar, för denna Plogen, då en ENN Perſon fordrades at håla! Dlegeng. amt. en gaͤße, at drifwa påhåftarnas ja iblan ſaͤgo wi, at ånda til 5 à 6 par fådana ſtora haͤſtar woro ſatte fören plog; En ſaͤdan jord, til hwilkens upploͤjande de haͤr koͤrde med 3 par haͤſtar, kunne toi altid i Swerige med Weff- manlands Plogen, men i ſynnerhet med Herr Baron Brauners, lika waͤl och fint helt wiſt up⸗ plöja med et par haͤſtar, om ej med en: euda. Kentiſta Plogen har den egenffap, at han ploͤ⸗ jer djupare, Ån måft andra plogar. Wi fågo dock på ſomliga frållen i dag traͤdesakrar, hwil⸗ Fa lågo ganſka mål anfade och upploͤgde, få at 1 jorden war mör och fin, fom den båfta nyßfull⸗ bordade traͤgaͤrds fång. Boͤnor woro maͤſt fåds de i rader, och handterade på fått , fom tilfoͤre⸗ ne pag. 61, år omtalt; dock woro de aͤfwen på et och annat frålle ſaͤdde, fom hos oß, eller utt - broad caſt. wa ; 46 Kent. Gravefena, Rocheſter. MWgarna woro haͤr nog goda. Faſt grunden war af ritar och ſaͤledes ſtadig; fåtåto de dock > €j nåjefig:dermed ; utan grof fand odyfinå Pebs bleftones woro oͤfweralt förde därpå, haͤiſt ſom Frita i waͤt waͤderlek år nog fliprig. — På oͤmfe fidor om mågen woro merendels — gick waͤgen, i ſynnerhet i backar, djupt ned i marken, aͤnda til 4:å g alnar. Inga diken mos i DR — * FER Waͤderqwarn. Hår och daͤr fontes på hoͤgderna någon mwådetqmwarn: bygd på manligt ſaͤtt. Wid Rocheſter ivar en waͤdergwarn fom pumpade upp watten til Stadſens behof. ARR 09) IRL | EN | JUN Waͤſtanwind mycket i Ängland. At Waͤſtanwaͤdret på denna orten i Angland måfte wara ef dland de laͤngwarigaſte och ſtraͤngaſte waͤder, ſyntes klarligen dåraf, ati trågårdar) fom dock laͤgo hel jämna, och ej få fårdeles mot detta waͤder, lutadetråden undan från Waͤſtan med öfra delen anſenligen mot Öftra fidan, hwil⸗ Fen fneda och lutande waͤrt twifwelsutan föres nämnde Waͤſtanwaͤder foͤrorſakat. VE SN ; — " Kyrkor, de gamle maͤſt af Flintſten re. Jag har naͤmt förut T. I. -p. 479. 480, ar maͤſt alla gamla Kyrkor hår på orten word bygde af Flintſten, få Chadwell i Effex, fom North- fleet W. om Gravefend, och åtffillige andre i Kent, J dag blefwo wi aͤfwen warſe, at måna ga Kyrkor i Rocheſter woro til ſtoͤrſta delen ups - / mu Kent. Graveſend, Rochifter, 37 murade af bara Flinta, endaſt ar de brukat nås got Portlands ften deribland. Wi gingo fedan ifrån landswaͤgen upp til er by, dår wi fågo en gammal Kyrka, hwilken de nu hoͤllo på at gåra til et maͤlthus. Denne war likaledes maͤſt hel och hållen upmurad af Flintſten, endaft at foͤn⸗ ſterkarmar och ramar, ſamt doͤrtraͤn woro af Portlands ſten. Foͤnſterna woro hel ſmaͤ. Det ſyntes waͤl på et och annat ſtaͤlle tegelſtenarꝰ i muren; men det kunde tillika nog tydeligen ſes, at muren daͤr warit ſoͤnder, och at ſamme tegel⸗ ſten war et af ſenare tiders werk. Wi beſaͤgo ſedan en annan Kyrka, ſom likaledes til ſtoͤrſta delen mar upmurad af flintor; dock at Portlands ften war hår och där inblandad i muren. Foͤnſter⸗ karmar och ramar, ſamt doͤrrtraͤn woro altid i ala fådana samla Kyrkor af Portlands ſten. Af⸗ wen ofta hörnen på Kyrkowaͤggarna och tornen. Foͤnſterna woro måft nog fmå. Hwaraf Fan wara anledning at fluta: 1) at Tegelbrånneri i forna tider laͤrer på Defa orter mwarit mindre. bekant, åtminftone ej ſaͤrdeles i bruk. 2) At Glasbruken ej eller laͤrer de tider warit för måns ge. På Södra fidan af en annan Kyrka har fordom warit '3 ſtora dörar i bredd; men blifs wit fedan med flinta igenmurade, och gjorde ens til fmå fönfter. En del af deßa gamla Kyr⸗ for ſtodo nu til et tecken af deras ålder djupt ned i jorden, få at deras golf war långt djupa⸗ re ned, ån yttra fuperficies af Kyrkogården. Saledes har antingen Kyrkan ſunkit, eler mul⸗ ken på Kyrkogården blifwit oͤkad/ — ni | 9 — egraf⸗ 1 ww Ag > Kent, Graveſend, Rochoſter. begrafnas ſtoft och kiſtor, med mera, fom dit blifwit fördt, elev ock, måtte alla deße orſaker ſammanſtoͤta. Eljeſt maͤrkie jag, at de, påde flåfta ſtaͤlen hår på orten, och aͤfwen i Eflex, brukade Kyrkogardarna, hwareſt de begrafwit fina doͤda, til beteshagar för haͤſtar, åfnor eler Swin; > men i fynnerhet för de förftnåmde. På ſomliga ſtaͤllen nyttjades jaͤmwaͤl Kyrkogården tik aͤng, få at de afſlogo graͤſet, innan kreatu⸗ ren flåptes dit in. — | N > Roehefter år en wacker och tåmelig ſtor ſamt mycket gammal Stad, belågen vå oͤmſe fidor om floden Medvay, ungefår 27 Angelſta mil från London, - Hår omkring aͤro aͤtſtilliga hoͤg⸗ der, och ligger en del af Staden jämmål daͤr⸗ på; men det måfta år dock. ned i dålderna mot Elfsſidan. Huſen aͤro måft af ſten, en del råte wackra. Atſtilliga Kyrkor åro hår , ſomlige af gammalmodig byggnad. Ofwer floden Med- way gåt en. fror ſtenbro, fom raͤknas för en af de förnåmfta i Angland. I Staden år en Dom⸗ kyrka och Biſtops⸗ ſaͤte. Et ſtycke nedan för fras den ligger det bekanta Chatham, daͤr Angelffa Orlogsſteppen til en del byggas , omlagas och förvaras. Om aftonen kommo tvi tilbaka tilGravefend; * Den 45 Juli, Brunn i fafta kritbaͤrget. Emellan 2:ne af kritgroparna wid Northfleet gick en udd ' af | F ara Kens. Graveſend. 49 bara krita, fom de laͤmnat orörd, af 8 à 9 fam nars bredd. På Smfe fidor om denna udd mos ro ſtora Fritgeopar af 6 å 7 famnars djup. Sidorna dåraf woro perpendiculaira. Wid en ſida af denna udd hade de grafwit en brunn ned i tåta och faſta Eritbårget. Denna brunn mar rund, af 7 quarters diameter, och omkring murad med tegelſten. Jag måtte hans djup ; och fann, at den från oͤfwerſta jordbrynet ned til oͤfwerſta fuperficies af watnet daͤruti, war 28 aln djup. Watnet, fom hår togs, war mye⸗ ket klart och waͤlſmakeligt, fom det baͤſta kaͤllwat⸗ ten, ſamt mycket laͤttdruckit. De, ſom bo haͤr om⸗ kring taga haͤrifraͤn alt det watten de behoͤfwa til kokmng/ matlagning, bryggd, bränning, klaͤdes twaͤtt, tilPunch, Thee&c, Deßutom watnas da⸗ geligen 8 håftar och 4 for med ſamma brunswat⸗ ten; fy oanſedt Floden Thames år hår ſtrax bre⸗ dewid/ få gifwa de dock haͤſtarna och boffapen ej. af des watten, emedan det år mycket ſalt, ty Floden (Crefluxus waris) förer upp ſalt ratten från hafwet, hwaraf haͤſtar och boſkap fas des fara illa, om de ſtulle dricka daͤraf. Ehuru torr ſommar det aͤr, ſtal dock aldrig maͤrkas, at wattnet minffas.t denna Brunn. Jag frågas de, om folket, fom drucko dåraf, befunno fig waͤl daͤrefter? de ſwarade, at baͤttre matten ie⸗ ke fan. gifwas, ån detta, famt at de aldrig må illa daͤraf, eler åro fram för andra underkaſta⸗ de några wißa ſjukdomar. Jag drack nu rått nog. dåraf, utan at mårfa därefter den ringar ſte olågenhet. Jag har och ivid hela mit wi⸗ II. Del. D frans 50 77 Kent, Graveſend. —8* J frande få i Graxeſend, fom annorſtaͤds i An⸗ gland, — effe&, fom någte tilſtrifwa kritwatnet, nämligen, at en o⸗ wan daͤrwid ſtal i början hafwa diarrhée; ins nan han blir wan daͤrwid. De maͤſta och toͤr haͤnda alla Brunnar i Graveſend, aͤro graͤfne i bara hårda kritbaͤrget, få at det watten jag mid måltider 0) då jag warit förfrig, hela tiden druckit, ej warit annat, än det, fom filat fig ite ändring i froppen däraf. — | Den ulũ. är — Strata terra, På Södra fidan om waͤder⸗ qwarns backen, fom låg wid Gravefend, war en ſtor grop, daͤr de tagit ſand. Haͤr fingo "tvi fe hwaraf backen på den ſidan beſtod/ ſamt raͤkna ſtrata i den ſamma, hwilka woro följans de: 1) Ofwerſt Swartmylla aln. 2) Swart⸗ mylla och en fin ſand blandade tilhopa + aln. Defe uilfanan gjorde en gul får. 3) &n tjuss grå fin ſand 3 qv. uti den ſamma woro haͤr och — fon Ödkrås eller roſtflaͤckar. 4) Ljus ocher- genom kritan; men jag har ej maͤrkt den ringar faͤrgad ſand, ſom gick i rågor, tum. 5) Den förut 'n. 3, naͤmnde ljusgrå fand 3 qv. 6) En roſt⸗ eller moͤrk ocherfårgad fand en tum. 7) En fin mycket hjus fand 5 qv. 8) En acherfårgad fin ſand tum. 9) Den wid n. 7. nämnda fis ” na mycket tjufa ſanden, fom gick ånda til bots ten på gropen, och ho wet huru långt ned? Laͤngre upp på bacfen war en annan ſand⸗ grop, fom med fin bafis war högre, ån ar | CE 8 "Kent; Gravefena, i —— af den föregående. "Hår worb ie — idenna ordning: 1) öfmerft fivartnmylla ungefår £ aln, faſt noͤg utblandad med en fin tegelfårgad and od) ſmaͤ Pebbleftones ” 12) Pebbleftones 4 a 5 — —— — Pebbleftones” woro of knaͤe⸗ | & ÖAR 28 En fin fr 5 En ocherfårgad ſand, en tim. | 5 En fin hwit ſand, 2 tub. — 7) Den oeherfaͤrgade ſanden, 2 fli. BY Den fina hwita fanden,'2 tums = > or) En grå i taͤrningat ſallande tera, i tum 16) Den fina hwita ſanden/ 2 tum. få 11) Den grå leran 5 tum. — | 120. Den ocherfårgade ſanden, 3 tum. 19) Den fina hwita ſanden, en tum.. IRS AA Se en tum. —J Sen Fe ſanden, tum. i — Den grå lerun, en tum. — IHE a hwita ju anden, 3 fum, 9 18)” Den Ten åtgade fander; en tum, gt —— SA — 2 tum. SS ——— an / en tum. —— av. RS Da | | 24) se Kent. Graveſend. EN En fjusgrå ſand, jen fl nas I RS Den. fina. hwita ſanden, 14 qve — * Den ocherfaͤ rade: ſanden, en —9 — 127): Den fina hwita ſanden, qu.. 285 Dett ocherfårgade: fanden, en tum. - 29). Den fina hwita fandeny. I QVve jo RA Den ljusgrå ſanden, full med. rofflåe p en al flag | 113 10: Den — ade ſanden, 6 Fra 3 DI $ fand —* ſand/ 3 9vV 33) Den fiha.bio ita fö fanden » 2 alnar, kun⸗ de fedan för djupet i gropen ej mera ſes. Om alla deße frata tilfommit wid ffapelfen, ſynda⸗ floden eller naͤgot annat tilfaͤlle, laͤmnas til an⸗ dra, at gißa om. Hela denna hoͤga ſandbacken laͤrer foͤrmodeligen få på faſta kritbaͤrget; eme⸗ dan alla fålt haͤromkring beftå af bara krita med en tunn jordſtaͤrpa där ofmwanpå. . —— Maͤßa På De haͤrdaſte kritbackar fyntes waͤl ibland någon fin Hypnum; men få maͤrk⸗ tes dock, at denna orten omkring — ej war ſaͤrdeles benaͤgen foͤr maͤßa. Det ſyntes ej tecken dårtil, ehuru noga jag fåg daͤrefter, hwarken på åkrar ,. eller inclofurer och taͤppor/ de daͤr woro ſaͤdde med Clover Saint Foin &c, ig icfe en gång på renarna wid haͤckarna. Oniſcus —— ———— tegerrima, Linn, fann, Suec. 1255. fans i myckenhet alleſtaͤds på kritbaͤrgen, at den på deßa orten —9 "i it eftones , utblandade fre en ljus — Kent. Graveſend. 53 ſit hemwiſt. Naͤr naͤgon kom wid hoönom, drog han fig ihop, at den låg hel rundaktig, och fåg ut ſom et helt fitet ſwart glaͤntſande aͤgg· Den⸗ ne år ſtoͤrre, aͤn waͤra ordinaire gråfuggor. = Hl é : EID Sr å 3 05 H inn I Se Sör Julil 40 SLUT — fabulicornis fpirilinguis 3; alis ſu⸗ perioribus ſubeæruleis, punctis ſex rubris; in- ferioribus omnino rubris. Linn, faun. Suec. gra. Denna wackra Fiaͤril, fom praͤlade med def ſtoͤ⸗ nad råda faͤrg, hade i ſynnerhet tagit ſit hemwiſt i'gamfa med fmå buffar oͤſwerwaͤrta kritgropar, där den flög i myckenhet; men utom dem war han ſaͤllſynt. Han flög mycket laͤngſamt och ej få fnålt, fom de andreFiaͤrilar; fart ganſka myc⸗ Fet på blomman af Scabiofa prat, hirſ. C. B. Aranea abdomine fufco ovato, linea exal- bida pinnata, cauda bifurca. Linn, fann, Suec. 1223. fans hår i myckenhet få på Fritbacfar, föm på ändra ſtaͤllen. Jag fåg honom oc uti Pſſex. Den accurata BHBeffrifning » fom Herr Archiatern och Riddaren Linnæus gjordt uti fin Fauna Suecica på anförda ſtaͤlle, om fåttet huru denne gör fit bo, befriar mig; at utföra det ſamma, emedan denne Spinneln gjorde det hår Angiand måft på ſamma ſaͤtt. Skillna⸗ den år endaſt deny at wi funno ſaͤdana hans konſtiga bo och giller ej allenaſt utſatte oͤſwer graͤ⸗ fet, utan och i fidan af ſluttande backar, daͤr jorden raſat ned, hwareſt han gemenligen ut⸗ waldt ſit bo, daͤr någon liten grop af en naͤfwes « ) D 3 widd 54 Kzeat, Gravejena, ? widd och djup gick in backen. Dår gjorde han fit cylindriſka bo ned i foͤrenaͤmde hål, ofwanfoͤr hwillket han utſpridt fit nåt.på alla ſivor at det liknade en ſtor tratt, i fynnerhet om några ſmaͤ buffar woro i negden, på hwilta han fick fåfta ſomliga åndar af fina nåt , Då en fiffare, fom ſaͤtter ut Ryhior, icke kan behaͤndigare ſtaͤlla dem. Ofta hade han gjort fit bo upp i buſtarna, då ifrån hans cylindriffa hål armar af hans nåt gingo ut til par alnar på hwar fida, at intetins> ſed fick komma wid buſtan, innan det war in⸗ ſnaͤrdt i naͤtet. Han fielf fatt altid antingen x botten, eller oͤpningen af fit eylindriſta och en” Öppen punglika hål, fårdig at ſpringa til waͤgs få ſnart något rof mår at winna. Naͤr naͤgot inſect faſtnat, ſprang han ſtrax dit, och bet det några gångor i hufwudet, bar det ſedan in til början af fit naͤſte, hwareſt Han åt det upp. war et nöje at ſe hwad arbete han hade med surculionerne ; ty fom deße äro oͤfwertaͤckte med et haͤrdt ſkal, få kunde han nåftan aldrig taga redo på dem, Så ſnart de kommo på nåt, angrep han dem; men de woro få Eokey at de drogo in fötterna och hufvudet. Då han waͤl bet dem i ſtalet, men utan werkan ; tv få ſnart han laͤmnade dem, började de åter Fråka, då han å nyo fprang upp, och bet dem; men lika fåfångt, få at han omfider blef trött, lopp in i fit bo, och låt dem wandra fin waͤg. Han har de altid ned i botten af fit bo et hål, hvarigenom han. då nöden traͤngde, funde hafwa fin undans flykt, och ej blifwa inftångd, då han altid löcte | i | in Rent. Graveſend. 55 n ſaͤkerhet bak om någon qwiſt eller ned i jor⸗ den, når någon kaſade efter honom; men få — fnart en. åter blef tyft , kroͤp han genom hålet in i fit bo, kom fram i oͤpningen af det ſamma, åt fe efter om någon fara widare war på fårde, el⸗ ler om alt. war fredligt. Jag ref ibland fönder des ras boet, da de gemenligen efter en eller par — hade det fårdigt igen Swin. Uti Kent hafva Farmerné des Zu ej flera Swin, ån de behoͤfwa til des ras egen noͤdtorft, få at de faͤllan komma at fålja. något daͤraf; men uti och nåra omkring London hålla Braͤnwinsbraͤnnate en ſtor mycs kenhet, ofta från. 200 til 600. ftycken dem de föda med drank och annat, fom blir öfver wid brånningen; och ſedan deße kreatur blifvit nog feta, ſaͤljas de til Slaktare med ftor fördel. På lifa fått och til famma ändamål hålles wid ftårcs kelſe⸗bruken et ſtort antal af Swin, hwilka fö das och goͤdas med det, fom blifwer afffrådt af hivete då Staͤrkelſe tilwerkas. Huſet, hwar⸗ uti Swinen hållas, SNR ränfacr och twaͤt⸗ Fä BL AAE 008 Akrar, Zwete Rorn rc. dia game la och kaͤcka Farmer hår på orten berättade, at når åkern år mål omlagad, fann man efter Hwete få 20:de kornet, ibland och litet mera: men aͤkern måfte da wara waͤl anſad. Samma⸗ ledes funna de få 20:de kornet af Forn på en Hä fört åker, ——— oͤmſas aͤrligen, D4 | naͤm⸗ 56 = Kent. Graveſend. naͤmligen når aͤkern legat en ſommar i träder beſaͤs den” antingen med Hwete eller Rofwor, därefter med Bönor, f — eller Hafre. Traͤdesaͤkern koͤres om ſommaren gemenligen 3 gångor; om de få hinna, koͤres den 4 gåns gor, ſamt harfmas och waͤltas emellan hwar gång. Krita brukas och hår fil gödfer på ås kern, och då han en gång blifwit goͤdd der⸗ med / behoͤfwa de ej goͤda honom på 10, 14 eller flere år. På ſtyf lergrund ſades kritan mas va ſtoͤn. Bland andra fått, ar goͤda åkern, raͤknas ef fåfom det baͤſta, at fålla fåren om fommaren på den ſamma om nåtterna uti en liten trång fålla, at de få hel tätt tilhopa. En och annan kaͤck Farmer fade fig fjelf före foͤlt, at ſaͤ Hwete i rader, och plöja upp jorden med hoörfebreak (en liten nått plog, fom drages af en enda haͤſt) emellan raderna; men det har ej welat lyckas för dem. Do trodde de, at det kunde gå an. Eljeſt brukas horfebreak hår mycket, at plöja och rånfa bårt ograͤſen emellan de fådda rader med Bör nor och Arter, aldenſtund det liſar mycket ars bete. Rofwor fås aͤfwen hår i Kent mycket för Får, Swin och Oxar, at föda och goͤda dem med. Baͤſta tiden at hår få Hwetet, fas de Farmerne fig funnit wara ungefår en Mår nad för Michaöls-måfo (efter gamla ſtylen); många få det idland en Månad efter, men det fåttet haͤlles ej för få godt. Angsfkoͤtſel p St. Foin, Clover &c. De⸗ ras måfta ångar Hår på orten beſaͤs med gra Kent, Graveſend. 577 gra wißa höflag, fom St. Foin, Clover, Vi- cia, Lucerne&c. Sr, Foin ſades trifwas gan⸗ ffa waͤl på Kritbackar, det och wi öfwer alt klarligen funno. Foͤr 30 år tilbaka wißte de hår ej få mycket af des bruk, fom nu, hwil⸗ Fet de lårt från Frankrike. 8t. Foin år en ſtaͤtelig föda för haͤſtar; men för Kor år den torkad ej få god, fom godt hö; emedan de ej mjölfa få mycket efter den, fom efter hö. Når den en gång blifwit ſaͤdd, Fan den idland få 16 och flere år, innan” den behoͤfwer fås om. Den gifwes aͤt håftar, antingen her, fom den är, ellev ſtaͤres den ien hackelſe⸗kiſta fönder med ſtjelk och alt Helt fimå, blandas få ut med hafra, agnar, Bönor eller ärter, och gifwes fedan åt haͤſtar, fom må ganffa mål derefter. De få ej hår flå St. Foin mer, ån en gång , om ſommaren. Clover brus Fas och mycket nu at fås haͤr; men den frår ej få långe, fom St. Foin, innan den måfte fås med Hwete eller annat, och et ſtycke land bes fås om. De bårga nåftan aldrig mer ån 2 flåttar daͤraf, innan den fås om, ej eller lös nar det mödan at fåra den få längre; ty når en flagit den 2 år eller 2 ſomrar, tyner den därefter få mycket af, at de nåvpel. kun⸗ na oå med lian därpå, därföre når de 2 ſom⸗ rar, och ganffa ofta endaft en ſomrar; afs flagit den ſamma, plöjes åkern & nyo upp, bes fås med Clover; men ehuru den ej Fan få långe ,» innan den ffal fås om, få loͤnar den doc ganföa mycket omatet, Hålft hår på orten, daͤr på Kritbaͤrgen OR graͤsſlag we⸗ DS la | 58 Kent, Graveſend. la forts. emedan denne Clover. forſta fommas rens da den flås, gifwer en få-ganffa ftor ymnoghet af et mågtigt och godt hå... Til fös da för haͤſtar år den förtvåffeligy men ej få för Kor; emedan de wål mjölka mycket daͤr⸗ af, men, mjölken får någon ſaͤrdeles ſmak daͤr⸗ efter, och år på långt når ej få behagelig, fom når Rona födas med. godt graͤs; i fons nerhet fan. en. ganſka waͤl kaͤnna denna Clox ver - fmafen i mijötfen, om Kona få gå, ute om. fommaren od) åta den gröna. Clovern; men då, måfte en taga mara dårpå,- at de ej må få åta efter behag dåraf; tv Clovern ſma⸗ Far dem få mål, at de ej funna hafwa återa haͤld / utan ibland aͤta de den få begårigt, at de. ſwaͤlla up och dö. Clovern har ock daͤru⸗ ti foͤretraͤde fram för andra hoͤſlag, at den ges menligen fan flås 2 gångor om ſommaren. Somlige hafwa och nu börjat at få Lucerne; men owißt ånnu, huru det wil lyckas. Ta- res (Vicia vulg. fat, Park.) få8 hår och af en Del til foder, och wißte Farmerne nåppel. nås got hböflag , hwarefter Korna gifwa få mycket mjoͤlk, fom då de åta. of, haͤlſt om den år grön, hwilken mjölk tilltfa ſmakar wit dock är det befunnit, at Kor gifwa den behageligafte mjoͤlk, då de åta gode grås. Paͤ ganffa maͤn⸗ ga frållen hår i Angland flå de fina ångar 2 gångor om fommaren, ibland och 3 gångor; men då flåppa de fållan Creaturen at beta derpår hwarken om Waͤr ellev Hoͤſt. Dock beråts tade Farmerne, at höet af den ſenare flåttern ej År få godt och kraftigt, fom ar ——— I 4 Kent, Graveſend. | 59 Bonor, fås hår mycket, och brutas til föda för håftar och ſwin. Likaledes gifwa de åt håftar och ſwin ärter til mat. Krita. Det år ej bekant, at Krita brus kas til någon ting i trågåtdar; men i humel⸗ gårdar brukas den af ſomliga fom en gådfel, då den förut utblandas med annan oddfel. — Of, Smoͤr ꝛc. Maͤſt hwar Province i Angland J naͤgot ſaͤrdeles, fom den fram⸗ bringar mer och baͤttre, aͤn en annan. Saͤ⸗ ledes meddelar gemenligen Kent baͤttre Hum— la och Kaͤrsbaͤr aͤn andre Provincier: Hert- fordfhire baͤttre Hwetmjoͤl: Chefhire och Glo- cheſter⸗ fhire baͤttre Oſt, Suffolk baͤttre ſmoͤr, o. fi w. Haͤrwid aͤr maͤrkwaͤrdigt, at den Province, ſom gifwer det baͤſta ſmoͤr, kan ej meddela ſaͤ ſtoͤn Oſt, och twaͤrt om. Orſa⸗ ken ſades wara, at til hwardera ſaͤ ſmoͤr, ſom oſt, fordras den baͤſta och fetaſte mjoͤlk. Daͤr de goͤra ſmoͤr, goͤra de aͤfwen oſt; men de bruka foͤrſt at kaͤrna ſmoͤr af mjölken, och fe dan goͤra de oſt af den ſamma, hwilken ej an bli god; emedan den maͤſta kraften af Vv mjoͤlken år redan baͤrttagen. Råg, fås åfroen hår i Kent af en del, fom dets förfålja den, dels bruka utblanda den med hwete, mala och gåra bråd däraf. Hal⸗ men fåljes til Watermen eller Roddare och de fom gå med båtar och Jaktar fram och tilba⸗ Factil och "från London; hwilka bruka låga J. yal⸗ / 60 | Retst Grdvefendl; — ** halmen på botten af båten, och * — de reſande må fitta få mycket Acre: och ar ter orena de URDes ON 9 Den 19 Jai, ju bi 9 9— dag vefte jag med Till- båten: til” öka —J at hoͤra, om ej Capitain och det ſtepp⸗ jag full gå oͤfwer med til. Ameri ca-en gång måtte bif. —— Sd fölg e eft va dagen. en, — båtarte dl Grav tilbaka. ja Kritans MN vå * —— * ig ga i negden omkring Gravefend; bruka de gan⸗ ſka faͤllan, eller nåftan aldrig. at goͤda fina ås krar med krita; emedan jorden, ſom daͤr aͤr maͤſt en mylla, år förut få lͤs oh torr, ar ati den behoͤfwer ej blifwa loͤſare; men laͤn⸗ gre daͤrifraͤn, daͤr de hafwa åta, laͤglaͤndta och af lera beſtaͤende aͤkrar, goͤda de dem då och då med krita. Alla akermaͤn och Farmers haͤrſtaͤdes komma dårutinnan enhålligt oͤfwer⸗ ens, at den foͤrnaͤmſta nyttan, kritan gör fås fom goͤdſel på en åfer, år på et fådant land, fom beftår af en flyf tera och Fall jordmon; ty hon föfer up ſamma lera, gör den begwaͤm at frambringa fåd til myckenhet. Det är och därföre, fom Farmerne i Effex, hwareſt ins gen Erita år til finnandes, aͤfwen de, fom bo laͤngt baͤrt, komma hit ned til ſtranden af Thames, daͤr kritbaͤrg aͤro, koͤpa hår många laß krita/ och föra dem lång waͤg oͤwer KM Kent, Gravefend, > > 641 at daͤrmed goͤda fina åkrar, fom beftå af en flyf lera. Dey fom bo långre in i Kent, och hafwa dylik lerjord, fördåttra den på ſamma faͤtt med krita. J ſandig jord ſades kritan icke göra någon nytta. — NISSAN > — | De baͤde nåra och laͤngre hårifrån boen⸗ de betjena fig fåledes af denna til goͤdſel på deras åkrar och ångar. Från: Eſſex, Midle- fex ,, Surry,, och ganfFa många andra orter af de ÄÅYngelffa Provincier, fom antingen lige ga nåra Thames, eller eljeft wid fjökanten, föres med fmå Fartyg allehanda matwaror til London, fom hwete, forn, hafre, ſmoͤr, oft 2. Naͤr ſamma ſma Fartyg: ffola — hem från » London, wela de icfe gå toma tilbaka; därför re komma de til någon af deßa kritgropar, laſta fina Fartig med krita, fom de hår kun⸗ na hafwa för” et ringa pris, och föra den hem, hwareſt de antingen brånna henne foͤrſt til kalk, innan de lågga Henne på åkern; eller ock lågga henne på åkern, fom de få henne. FE RAGRA io j j KEEP RI PDA 4 ry — 9 Utlaͤndſka ſtepp taga och ofta wid Hem⸗ reſan haͤrifran en ſtor myckenhet krita med fig, Grunden af wallarna och Bankarna på oͤmſe ſidor öm Thamfen aͤro gjorde af denna krita, dels emedan den binder mål, dels eme⸗ dan de ide hafwa något annat frenflag. Den är lagd där både i frövre och ſmaͤrre ſtycken. Ut⸗ 62 Kent, Graveſend. | Urthuſen woro pa aͤtſtilliga ſtaͤllen upmura-⸗ de af dara kiinnnn Det förnåtnfa , biwartil kritan hår brus fas, år, at de på aͤtſtilliga ſtaͤllen braͤnna Falk dåraf, hwarom litet nedanföre mera. — SS Comedie-hufen i London brukade Linz danfare,' och de fom gingo på rep och linor, at gnida: deras ffor ſtarkt under med kria, på det de ej måtte halka; aͤfwen kritades och veper då någor. on oi 9 baͤrgen wid Noribflee: och annorſtaͤdes i Kent, —- Northfleet år en by, fom ligger en liten Angelſt mil W. om Gravefend på famma fida om Eifwen. Haͤr, och få ända til Gra- vefend beftå alla Elfsbackarna wid Thames, och landet däromkring af bara krita, endaft at en tunn. mylla eller matjord ligger oͤfwerſt. HN finnes wid Thames ſtraͤnder den ena ftora kritgropen efter den andra både af anfenlig widd och ſtor djuplek. Deße kritgropar aͤro mes rendels fyrkantige. Deras ſidor perpendicu- laira. Djupleken på deße gropar. från oͤfwer⸗ ſta fuperficies ned til botten 8, 127 15-00 flere famnar. De höra ej til och famma perfon , utan aͤrd åtföillige, fom hafwa del deri, hwilka aͤro Gentlemen, fom wiſtas i London” men hafwa dock hår folk, ſom bo wid * 4 maͤrkningar wid krita och KRrit⸗ —* KK "Cravefend, k — Br groparna, ät fe efte, det med —— waͤl och vått til. At kritan hår blifwit tagen för många hundrade år tilbafa, fan fMutas) utom hwad en har af gamla Haͤf dateknare, aͤfwen dels af a myckenhet och ganſta ſtora widd och djuplek, d dels af det anfentiga antal uf gamla gropar, ſom nu til en ſtor del äro med grus igenfaftade, och med — flags trån och oͤrter oͤſwerwaͤrte. ; En del Kritgropary hwareſt de nu broͤto och braͤnde kritan, woro når til Elfwen: ans dre åter några mufquet-ffått daͤrifran; ty de hade — alt det dugeligare naͤrmare Elfs Meny, få at där ej annat war laͤmnat, ån höga bacfar fulla med: den mull: de afriflat ; Då de tagit kritan, jaͤmte den mull, fom legat oͤfwerſt, tillika med ſtycken af — krita, tegelſtenar och annat ſkraͤp· Hi | uti. deßa kritgropar hade wi gån bol tilfålle at fe, dels huru tjock matjorden och mullen aͤr, fom. ligger ofwanpa Eritan, dels ——— hwarf och Krata af NRA fam hwad i den finnes Med: mera. | — — — fö och oftvanpå kritan låg matjots den eller ſwartmyllan, gemenligen til 23 quar- ters Vjup, utblanidad med finå flintbitar , hwil⸗ fa fågo ut lifta med dem, fom ligga på oͤpna fåltet, dem Solen blekt och gjordt hwita. Faͤr⸗ gen af denna matſord war brun. Dock war Sfonvemylan ej alleſtaͤds ofwerſt lika — xraͤtt UI — 64 Kent, Gravefend, raͤtt ſom den den war. 23. quarter tjock, få gick den fom en bo * ge eller wigg nedy til 2 dinae ———— djup. Bredden af en fådan wigg war icke eller alleſtaͤds likadan; ty is bland war oͤfre delen til 5 ä 6 alnars widd, ibland. nåppels til en aln; o. ſ. w. Djiuple⸗ ken af ſaͤdana wiggar war ock olika, nu mer, nu mindre; dock war gemenl. atſorden u⸗ tom och ofwanfoͤr deße wiggar 23 quarter, * Daͤrefter tog kritan mot; men war oͤf⸗ werſt ej aldeles ten, utan utblandad något litet med. den bruna jorden, til. 6 quarters tjocklek. Denna utblandade kritan fåg ſaͤlun⸗ da ſmutſig ut. Uti den ſamma ſuto nog flint⸗ ſtycken, aͤfwen fult med fmå Pebbleſtones; hwilka baͤgge, få flintſtenar, fom Pebbleftones aldeles liknade dem, fom ligga upp i dagen, och blifwit blekte af Solen; hwilket tyckes we⸗ la fåja, at deße frållen af krita, fom nu åro 2 alnar perpendiculairt under oͤfwerſta fuper- ficies af — fordom legat tipp i das gen och Solen. Wi graͤfde in i' backen och befunno alleſtaͤds fådana blekta: flintſtycken och Pebbleſtones. Naͤr deße blekte flintſtycken, ſom laͤgo in i backen, ſiogos fönder, ſaͤgo de ofta inuti ut, likaſom flinta, då hon. warit uti elden, men doc ej blifvit få 5 braͤnd, at hon gått til glas, Stundom fans til 4 alnars perpendicu- lairt djup i ſjelfwa kritan ſtora flaͤckar — a Rent, .Gravefend. 65 Half å 1. alng; diameter, hwilka beſtodo af ba⸗ ra fådan brun mylla, fom ligger. oͤſwerſt, och är den famma, fom wi falle Swartmylla. Sa uti deße flaͤckat, ſom i kritan rundt oms kring dem, woro fullt af ſmaͤ Pebbleftones. Wi funno ſadana flaͤckar mid manga krit⸗ gropar. da fed Ö «4 ve ” då 137 ; R Pa ſomliga ſtaͤllen noͤdgades de baͤrtkaſta matjorden, flintſtenar / Pebbleftones och ans nan, utblandad mylla, aͤnda til 3 alnars per · pendieulairt djup, innan de kunde; få ren kri⸗ ta at nyttja til kalkbraͤnning. Bf ni 29 At jag nu måtte fe, huru hwarfwen wo⸗ vo i deße kritgropar, ſamt hwaraf waͤggarna inden beſtodo , wil ſag anfoͤra de anmaͤtknin⸗ gar, jag wid en och annan af dem gjordes” cor Mt en af deße kritgropar naͤrmaſt til Gra⸗ vefends ſidan, woro träta denna ordning: ) Sfwerſt och ofwanpa Erin” bar Swartmylla eller matjord, hwilken Här t faͤrgen måjt nnegen dela brun vrngelår af alns tjocklek, mer, eller mindre; ty den war ej oͤf⸗ weralt af ſamma tjocklek, utan pic ibland fom wiggar eller kilar ned.+ kritan, på 456 2.8 quarters djup, ſamt olika bredd. IRI OIUUT MOT a INGUINTE IA TN 2) Dernaͤſt anta utblandad med Poe bleftones och något af foͤrenaͤmde Swartmhl⸗ lan at hon ej war helt ren / til alns tjock: lek, mer eller mindre. Denne krita war na⸗ dl Del, E got 66 Kent; Graveſend. | got 1087 och ej få hård, fom de perpendieũ- laira waͤggar i kritgroparnnn. 3) Sedan, fom et maͤſt horizontailt loͤ⸗ pande ſtratum af bara roͤtter, ungefaͤr af + å tums tiocklek. Det beftod ej af annat aͤn bara ſmaͤ rötter, af hwilka de ſtoͤrſta woro af en gåspennas tjocklek; men man kunde ej tåga reda På” hwad för fMags roͤtter deße wa⸗ tig De woro ej färdeks rutnade, jag inbil⸗ lar mig, at de woro find rötter af Hagtorn, hwilka lupit ned få långe, och då de funnit under detta ſtratum en Hårdare krita, ej kun⸗ nat, gå laͤngre ned i jorden, utan fedan lu⸗ pit. .horizontaliter: uppå det ſamma, och fåles des tid efter annan forwerat detta. Hwad fom, gaf mig anledning til denna tanka, war 1) at kritan, fom ligger. naͤſt under, år gan⸗ ſta haͤrd. NAlt jag fann frifa och waͤxande Hagtorns roͤtter, af ſamma tjocklek, fom nyß nåmdes. hwilka lupo juſt horizontaliter, bland de andra roͤtlerna i detta ſtratum. ann gj Haͤrda Kritbaͤrget 3 famnar. Huru vet blef laͤngre ned, Tan jag ej ſaͤja; emedan det nedraſade gruſet och mullen hindrade, at mera kunna fe daͤrefter. — J en af de kritgropar, ſom woro naͤr⸗ maſt til Northlleets Kyrka, woro ſtrata af kritan i denna ordning: 1) Dordſtarpan och matjorden / ungefaͤr 3 All. | 2) rm Graveſend. 67 anm Hårda a Eritbårget 29 430 alnar une * Flintſtycken woro bår och där utblan⸗ dade daͤn. 3) Et Ryskt; of bara flinta ” lagd helt fått; 4 hwarannan, af så av quarters tjocklek. vå Hårda kritbaͤrget, 44 aln. ) Et ſtratum flinta, af 1 13 tums tjoclef, Flintan låg aͤfwen Hår hel rått wid hwarannan; men flintſtyckerna woro helt tun⸗ na / lika fom ſmaͤ tunna hraͤdbitar; ofta lågo par ſtycken fådana tunna bitar. på hwarandra. 6Harda kritbaͤrget / 9 alnar. Fe ag Et firatum: flinta 7 4 aldeles liladant GY 5 Eujdbätget par alnar; och. ho met huͤru långt ned; emedan botten af gro⸗ pen hindrade mig/ at ſe djupare? Anmaͤrkn. Uti krithwarfwen nedan. för NI 3. ſyntes någon enda flintſten hår och daͤr. Uti en annan af deße ſtora kritgropar nänare mot Sraveſend, woro ſtrata ſaͤlunda 1)Ofwerſt ſwartmylla, ungefaͤr af en din tjocfleF.; men: utblandad med Eritay at för gen af; denna jorden war måft lik tegel: 200 Kritap 2 famnar. 0 19) Et ſtratum af flinta / Helt Körizöntelt, ſom hade det warit lagdt med flit efter wat⸗ tupaß, af a quartters tjocklef. Krita, 5 famnar ungefaͤr. E 2 5) med 68 Nent, Graveſend. s)aGt dratem af: flinta laode på famma | fått, fom Ni 3. horirontelt och efter — of 4 å I quarters tjocklef. 6) Krita/ netto: 6 quarter. 7 Et hwarf flintſten ltadant med de —— Svår quarter 98) Krita en famn, och * handa mycket djupare; emedan den nedraſade — vd * hj at. — * —* mera. 4 rg uti — Aratis ; af fina —2 flintan med krita helt taͤtt, likaſom kritan wa⸗ vit. bloͤt, då fünntan kommit dit, at hon ſunkit ned i kritan, och at ſedan en annan bloͤt kri⸗ ta kommit at ligga därpå. Deße Kent; Graveſend. 69 Deße ſtrata ellev hwarf af flinta emellan kritan aͤro ſynnerlige. Flintſten Ligger hår få horizontelt och få tått til hwarannan, fom hade den medflit af maͤnniſto⸗ haͤnder blifwit ditlagd. Huru har den waͤl inen ſaͤdan ord⸗ ning foͤrſt kommit dit? Ponera 100 2 Hela backen wid Themfe-firömmen. W. om Gravefend , beftod af bara krita; men wid des bafis jämt wid wattubrynet, då floden, (refluxus maris) år hoͤgſt, war et ſaͤdant ftra= tum: af flintſten, ſom nyß omtaltes, hwilket låg på ſamma fått helt horirontelt, fom hade det warit lagdt efter wattupaß. Flintſtyckena laͤgo hår aldeles jaͤmnt intil hwaraudra. Det⸗ ta flint⸗ſtratum kunde ſes wid lågt watten naͤſtan en half Angelſt mil laͤngs — 8 ſtranden. RNE RR | SR FFaͤrgen på deßa perpendiculaira waͤggar i kritgroparna, år merendels ſnoͤhwit. Annor⸗ ſtaͤds hade den faͤtt en gulaktig faͤrg, naͤmligen där, hwareſt ofwanfoͤre war ſwartmylla och traͤn, hwarifraͤn ibland någon waͤtſta ſilade fig ned, och rann öfwer ſidorna. Paͤ de ſtaͤl⸗ ten; daͤr många kalk⸗ ugnar finnas, aͤro de perpendiculaira waͤggar af den myckna ſten⸗ kaͤls röken maͤſt ſwarta. Pa ſomliga ſtaͤllen, daͤr kritan nyligen fallit ned, war fullt med ſwarta prickar der⸗ uti, då den ſlogs ſoͤnder, af ſmaͤ knappnaͤls knappars ſtorlek, juſt — en Lichen börs i 2 jat 20 Kent: Graveſend. jat daͤr waͤra. J et och ännat | ſtycke fatt ſto⸗ va roftfiäcfary ivitfa fomligftåds: försårt någor. D de perpendieulaire ſidor eller waͤggar af kritgroparna, aͤro gemenligen fullt med ſprin⸗ gor, hwilka aå dels perpendiculariter, dels horizontaliter, och ffåra af hwarandra unges får, ad angulos re&os., Bredden på en för dan ſpringa år ej lika, idland få liten, at man näppeligen Ean fåtta en knifsudd daͤruti, i⸗ bland åter: åro de bredare, at en waͤl fan få in et finger. Jag Fan juſt ej fåja af hwil⸗ ketdera flaget ,. antingen perpend. eller ho- rizont , det finnes mera, dock tyckes de ho- fizontela göra ſtoͤrſta antalet; Naͤr jag Fal at: ſpringorna perpendiculaira , år det ej få at förftå ; at de woro få efter mathematiff reglor ⸗ utan de ſtodo ibland juft perpend. ibland når ra daͤrintil. Det ſamma aͤr at mårka wid or⸗ det horizontelt. —— J J de gamla kritgroparna hade de ſom⸗ ligſtaͤds graͤfwit ſtora haͤl in ſom hwalf. De fom bodde daͤr når intily ſade, at de mente dem i forna dagar warit brukade til kaͤlaare. Hwalf⸗ wen daͤruti hade icke tagit naͤgon ſaͤrdeles ſta⸗ da af tiden, ej eller waͤggarna; dock ſyntes, at kritſtycken då och då fallit ned från hwalf⸗ wet. Kritan i deße gamle kaͤllarwaͤggar, fom ivord perpendiculaira, war full med ſpringor, ſom gingo både perpendiculariter, horizontåli- ter, och aͤfwen oblique eller ſnedt foͤre. ve 4 Kent, Gravefends 22 flår. med obligque eller ſnedt, det fom år fom et medium emellan perpend, och, horizont, eller tåmeligen nåra dårtil. Deße Meda ſpringor woro alleſtaͤds rått få, och vålångt når ej få många, fom de andre, Widden emellan de horizontela ſpringor war ingen ting mindre ån likadan; ty Då det ena ſtratum (om. jag få må, falla det) war tjockt, war ofta det andra helt ſmalt. J de gamla kaͤllare war widden emellan hwarfwen merendels et quarter, dock ibland mera, of⸗ tå en tum, ja ibland endaſt en half tum; eller en final rimſa. Springorna woro ges menligen ſaͤdana, at man naͤppeligen kunnat få en knifsudd i dem; i andra kunde hela knifsbladet laͤtteligen fricfas in. Ej eller war altid et och famma ſtratum af lika widd emels lan. ſpringorna; ty oanſedt det -gemenligen wil⸗ le håla. fig wid en och ſamma widd, ſtedde dock ibland, at når det en ſtund warit af en och ſamma widd, det då ſmaͤningom blef ſma⸗ lare, och omſider aͤndades i en angulum acu- tiſſimum. Springorne foͤrhoͤllo fig ej eller li⸗ ka; ty nu kunde en ſpringa gå helt noga ho- rirontelt, få långt fom waͤggen war i en krit⸗ grop; nu rått, fom, hon. gått litet horizontelt, frannade hon twaͤrt af, och en annan. hori» zontel fpringa började där, I, 2, 3 eller fle⸗ ra tum, antingen ofwanfoͤre eler under, och få widare. Naͤr en tog loͤſt et kritſtycke, fom fatt emellan 2:ne horizontela ſpringor, war E 4 både 28 ji * Kent, Graveſena Både undra och ſidan däraf, et planum eller ſlaͤtt, utan uphoͤgning, ſamt gemenligen af litet” moͤrkare faͤrg, ån kritan daͤruti, til et tec⸗ ken Nat luft och watten kommit daͤremellam Stenkaͤlsroͤken, hwilken kommer från kalkugnar⸗ na, ſom finnes maͤſt i alla deße gropar, kan ock hafwa foͤroſakadt ſamma mörka fårg. Underſtundom raͤtt fom en linea [opp korizon⸗ tåliter, wek hon ar och Topp Helt ſnedt. Af de horizontela raͤmnor woro gemen⸗ ön några” hufwudraͤmnor, ſom merendels fölgde hela waͤggen utaͤt, och woro ftörre, aͤn de andre. Widden emellan hwardera af dem war åtffillig, I, 132 2 alnar, ſaͤllan uns der 3 quarter ; men rummen dåremellån woro ofta fönderdelte med fmå Hhorizontela raͤmnor. De perpendiculaira ſpringor aͤro ej eller af ſamma beffaffenhet; ty ibland gå de uti en rått linea ånda upp före hela waͤggen. Fölandr, då de gaͤtt et ſtycke, ſtana de twaͤrt af; och då börjar en annan litet på endera ſidan at gå upp i lin rea; widden på en fådan ſprin⸗ ga förhåller fig på ſamma fått, fom är ſagt om de horizontelt gående. Diſtancen emellan de perpendiculaire, hat fig aͤfwen på ſamma fått fom i'de horizontala, nåmligen ej lika, ur an ibland wid, ibland ſmal, ofta til endaft ena tums bredd, och wår mindre; men ibland til 1) 21.31.4000 5 quarters bredd. Ge⸗ Kent » Gravefemd, > 8 Sermentigan | hoͤllo deße p wißa waͤderſtreck; ty merendels gin⸗ de från * W. oc) från N; 3 5. ei⸗ ler om det e wara en liten afwikning, från V «stil No peka til 8. ſamt från 8. ftir W, från. N. til Pa Sr detta mar få litet, at det föga funde. mårfa Dot föntes flundom vågon ; fom gick från rd regel, och lopp, til exempel, från SO. til NW. från NO, til SW. o. ſ. w. Akwaͤl ſtedde denna af⸗ * nog fållan. Gemenl. lågo de, fm förft apmaͤrkt, och det i kritgropar, fo NE —9— ngelſta milen från hwarandra. Naͤr kritſtyckena togos utur få woro gemenl. deras ſidor, fom ſetat mot den perpendiculaira raͤmnan/ hel plana, och få flås ta * de — ſturna jäsa. NER in pik ef⸗ —VV——— De kritwaͤggar, ſom — i da⸗ gen, och på hwilka * Sol, luft och rågn längre fått. -tverkay * *3 laͤngt mera fulla baͤde d perpendicul aira, orizontela och obliqua eller fneda foringor , Ån den, fom nyß upbry⸗ tminftone kunna de förra mycket tyde⸗ ligare — ty en gammal krita, ſom laͤn⸗ ud warit i d —— , år maͤſt hel ſoͤnderſprucken, uti en nyfbruten man ſwaͤrligen, utom de flora. horizontela och perpendiculaira fpringov, Fan blifiva warſe någon raͤmna. ſes i de ſtoͤrre våmnor , at tuns Ibland na och flata flintbitar Sc fom tunna —3 en/ nå Kent, Graveſend, mn ken, fyllt up råmnan. > Mon den. generats dit / ſedan kritan raͤmnat få fönder 2; Saͤledes ſes, at kritbaͤrgen hafwa fin art at raͤmna ſoͤnder, aͤfwen fom graͤbaͤrgen hos of. Naͤr kritan legat fin tid i oͤpna luften under for och rågn, blifwa ofta helt ſmaͤ Hål på den ſidan däraf, ſom wetter upåt, ar den warder ſom pipog. Hålens djuplek aͤr dock ſaͤllan öfwer I å 2 Geom, lin. Flintan, fom fans i Eritbårgen , hade ice fe någon wiß ſtapnad, utan tvär måft alt i bformliga ſtycken, juft fom då en ſmaͤlter me- tall ellev någon malm, och låter den, rinna på marken uti hwad form en behagar. De ſtoͤrſta Flintſtycken äro af en alns laͤngd; faſt man får fållan fe något få ſtort. De flåfta 15 quarter à aln. Maͤſt al flinta år haͤr ſwart; dock finnes hår och dår något husaktigt ſtycke. Pa randen wid Elfwen Themſe, ligger ſomligſtaͤds fullt med flinta > men vanfedt ſtranden i 6 timar frår under matten » och i de andra 6 i öpna luften , har den dock ej tagit annan förändring daͤraf, ån at en del är utanpå af en hwit faͤrg, eller och ibland ſtoͤtande litet på blått, ſaͤdan, fom flinta plår wara, då den ligger på backar i fria luften, och Solen får fiina der på » och blefa dens Eljeſt woro måfta delen af flintſtyckena hår få rena och ſwarta, då de ſlogos fönder, fom de, hwilka nyligen togds utur — in⸗ — — JA en roft-åten eller ockerfå [et gad: fåt fta fans och uti fådana —— — | leo, ren war, faͤſom förut: nämndes, fom malm, —— och: vunnen på jorden huru den fielf we⸗ lat. Geme Kö woro ſtyckena aflaͤnga / ſamt — nylor och ojämnheter utanpå. De po —* finger, fötter, tappar ; bållar, en del af en hand, gethorn, ſmaͤ kalfhorn, 20: Inuti war den gemenligen ſwart; men ock ec ful — — mer eller mindre. 3 * De SEEN mande J ler min⸗ dre aum nna. ting, fo 9— itgro⸗ | | — Ng get fee br flintan, fd I fs Ive KL OSTÖRT 469 — 1) — få — art bred o * —— —— ——— J poker perpendiculairt, mot fin flata fida, liknar —* les amiantlift” Straͤlgips uti Prof. Wallerii Mierslags Bie p. y5 endaſt/ at detta år något taͤtare. Dil faͤrgen aͤr det hwitt eler ljusgrått. Den år D LR art af flinta; emedan” den KE J eld. Den ſatter allena — —55 ſkal finnes. tenun m faſtw a uti fålen på flinta ———— nr gi Ofta når man bryter eller : — t flintflycke , filmes. daͤri ſmã bårg ; cry» 4 ' 9 26 Kents: Graveſend. eryſtaller helt tått. taͤtt. Gemenligen år wid dem naͤgot tomt rum laͤmnadt. 4) Blotrunda flintbitar elle af In⸗ gelsmaͤnnerna få kallade Chalk egg. Deße finnas eſomoftaſt faſtgrodde mid flintan. Utan? på år et fådant Fritz: ellev raͤttare flint⸗aͤgg oͤf⸗ werdragit med en hwit kritſtaͤrpa af en Half lin, tjocklek; men då den: fås ſoͤnder, får en fe, at den beftår merendels af bara flinta. De år vo gemenligen klotrunda/ ſtundom och litet aflan⸗ ga; ibland åro de helt Jolida och bara flinta; men ibland iholige midt uti, daͤ in centro lig⸗ ger något litet Erita, antingen at den fitter faſt wid flintan, elev ock år lös) få at, då hon ſta⸗ kas, hoͤres huru kritan ſtoͤter emot ſidorna daͤr⸗ uti. Från en fådan iholighet, år icke nås got haͤl eller gaͤng til yttra peripherien eller yttra kanten, utan flintan år folid rundt oms kring haͤlet. Deße aͤro ſmaͤ fom Swale⸗aͤgg —— Buoß⸗kulor, och aͤfwen ſtora ſom Stycke⸗ lor. uti fomlige Sritgropar ſuto Karlar och ſlogo i ſmaͤ bitar ſoͤnder de. daͤr ſamlade flint⸗ ſtycken, at fålja åt reſande och andra, at flå eld med. Wid Kritgroparna oh ofta annorſtaͤds woro murarna på huſen och omkring gården bygde endaft af flinta, i det de flagit i tu De flora flintſtyckena, och få waͤndt den ſwarta flata ſidan utåt; "men den gamla” rundaktiga ytan inaãt. Alſtilliga Kyrkor finnas på denna orten, upmurade nåftan endaft af flinta och * 4 — — ————————— i — mr kalken, aͤro —* deba kritgrop Således: hafwa deſ⸗ ——— warit i frånd. at framgifwa maͤſt —— Se fm — til en et * * tider tagit * —— — MR Arg P0 — poet vB rata IJ uftarg Cornus Gamåj sanfFar for myc⸗ kenhet. ML öns Se J 30 rd Hår och. dår år i Tvitgronarne -q'varlems uti någon. waͤgg eller fiday hwilken nara tingen fom * Hög. — mur eller — ————— ND Na —— mid det är * uti en kritgrop, koſtar det ganſta mycket på oͤgo⸗ Mk nef Erde spå äeed fån, TG u bir mer le i gg en ſina och band | löfa nedraſade mullen och fris io * afnorna fyntes. * mye ; g 2 gar hade deras. nåften i de ute svace ce af — var — vig wacker Trågård, med atſtilliga frukttraͤn ſamt hwarſehanda Koͤrs ⸗ Kryddgards ⸗ waͤrter. är KN, pg nd ——— 6* 0 halfanne wen unge rån de nu beftrifna vid — ——— „hade Kritwaͤ garna aldeles ſuͤmma beſtaffenhet, ſom de foͤr⸗ 9 — naͤmligen, at de gingo idliba ho⸗ tizons ww 28 Kent; Graveſend, fizontéla och perpendieulaira ſprickor: aͤgde ſamma heterogenea: hade likaledes ſaͤdana ſtrata Af flinta, lagde taͤtt wid hwarannan, ſamt en; 2, 3 flere famnar af krita emel⸗ fan hwart fådant ſtratum. J kritan emellan deßa ſtrata ſatt Faͤfwen haͤr och daͤr något flintſtycke. —————— TLS in Beſffkrifning huru de bränna Kalk, af Erica wid Noribfect ; och annotftåds:i Kerr, "Hag har nåmne förut, at alt Landet omkring Northfleet beftår af bara krita, hwar⸗ uti de graͤfwit djupa grufwor, och daͤrutur tagit” baͤde krita och flinta, dels ar ſaͤljas ur tomlands, dels ar af kritan braͤnna Fale, Saͤt⸗ tet huru kalkbraͤnningen haͤr foͤrraͤttas, aͤr foͤl⸗ jande, ſom jag wil beraͤtta is den ordning, ſom det ſter: 08 AM 3 De bryta med en jaͤrnſtoͤr ſtora ſtycken loͤſa fraͤn ſidorna på kritgroparna, och låta dem ramla ned til botten paͤ grufwan. Be⸗ gynnar denna brytning oͤfwerſt mot dagen, fedan de förut baͤrttagit myllan och jorden föm ligger oftvanpå Fritan, och fortfara få ned åt ånda til botten 3; men ej mera på en gång, ån det kan raͤcka til bränning uti en eller par weckor. Alla de andra waͤggar "på kritgrufworna, fom de laͤmnat at bryta, aͤrd maͤſt perpendiculaira; men den waͤggen, daͤr de bryta, år nog ſluttande, ſaͤ at de kunna så up och utför den ſamma merendels. De ſtycken, ſom nedfallit, och ännu aͤro mycket ſtora, huggas ſoͤnder i ſmaͤrre ſtycken med en jaͤrnhacka. Daͤr⸗ Rent; Graveſend. 9 Daͤrefter hafva de gjordt fig likaſom en ſtubbe eller huggſtock af krita, hwarpa lägges den i någorlunda ſmaͤrre bitar på förenåmde fått" flagne kritan, och med en hacka, fom lifnar en ſaͤdan, fom wi plaͤge hacka qwarnſtenar med, endaſt at aͤgget af hackan ej går parallelt med ſtaftet, utan ad angulum re&um, eller twaͤrtfoͤre mot ſtaftet, ſom på en ſtarf⸗ yxa, hacka aͤnnu kritan uti ſmaͤrre bis tar, få at de ſtoͤrſta kritbitarne ſaͤllan blifwa ſtoͤrre, ån en knytnaͤfwe. Denne hackan aͤr uti aͤgget ungefaͤr par tum bred. Ha De Fiintſtenar, fom finnas bland kritan, ſamlas och laͤgges i en hög, at foͤrwaras, och ſedan ſaͤljas de baͤrt. De hafwa ſedan et Rißel af 5 quarters Diameter ungefaͤr, hwars botten år gjorde af ſmala järntenar omhwefwade med fåltrå. Def fe järntenår aͤro fatta, fom wanligt aͤr i fåll, at de göra fult med fyrkantiga haͤl eller qua- drater. Hwardera latus af en ſaͤdan qua- drat eller fyrkantigt Hål år: 13 å 133 2 tum. Detta Rißel hölts af en perſon, under det den andre med en ſtaͤfwel kaſtade den ſoͤnderhugna kritan duͤri, då altid de ſtycken, fom woro mindre än hålen i botten på rißlet, gingo is genom och föllo ut, tilifa med den krita, fom wid hackningen ſmaͤlats ſoͤnder til mjöl. De kritſtycken, fom blefwo qwar i Rißlet, kaſtades daͤrutur i korgar, hwilka blefwo burne til kalk⸗ ugnar, at brännas til kalk; men de ſmaͤrre ſtyckena, fom fölld ut genom hålen af Rißlet, . tilli⸗ 80 Kent, Graveſend. tillifa med det fina mjölet , laͤmnades at laga qwar på. backen, och fördes ej til kalkugnen, Htſaken hwi der ej. wille bruka det , fadess at det flåcker. ut elden i kalkugnen, emedan Nöt AT. Selafweln, fom. de oͤſte kritbitarne med, war litet uthalkad, aldeles iP fådana Måfar, fom brukas i Spanmaͤls⸗ elev. Salt⸗ bodar , endaſt at. der mar, någor bredare, Bredden eller lat. tranverf, af. ſtaͤfwelbladet war 3 qv. 4 tum; latit. perpendicularis I quarter, 4.ä$ tum: nederft och rundt omkring war den ſtodd med järn. ———— Korgarna, fom. de fmå kritſtyckena oͤſtes us ti, och uti hwilka de buro kritan til kalkugnen, mord gjorde af Wideſpraͤtar eller telningar, til ſtapnad fom en Pocal eller Baͤgare; hoͤg⸗ ben af dem 2 qv. I (um; diametern wid Ba- fis något mera aͤn I qv. diametern. ofroäntil 28 qv så IrQuartery,s4 MUM, oo nsån hö do Sedan de oͤſt korgarne fulla af hwilka hår war en ſtor myckenhet, buros de af Owin⸗ folk til kalkugnen, hwareſt en Karl war, fom tog emot korgen, kaſtade ellev ftjälpte kritbi⸗ tarne daͤrutur oͤfwer eller på kalkugnen, dock på fådant fått, at han ſaͤngde dem til waͤgs, få at de ej kommo at ligga på hwarandra/⸗ utan ſpriddes jaͤmt omkring bredewid hwar andra. . it 1* Kalkugnen mar bhgd af Tegel Når han war torr, och en ofwanifraͤn fåg nid i honom, war han tif ſtapnad likaſom en jh | ga J BESINNA /Cravifend. — * genom waͤdret fick altid ſpela in, och elda up kaͤlen i ugnen, at det roar: altid et ſtarkt MR Hwardera ugnsmun, fom war fyrkantig hoͤlt y quarter 1 bredd, oc en aln i hoͤgden Den perpendicälaira delen af ugnen, ellet den nes dra wat utänpå en oaangel eiler aͤtt kant, pa det ſaͤttet, at då en aflatera ſtod Perpendi- culkir, war ugnsmun i den nåftår Då fre delen af latus ſtod lika långt ut; fom den per- pendieolaira, "men gick fedan mer och mer ins ät, ju längre ned det fom, då nederft war ungs⸗ munnen. De hade merendels bygt et plank omkring ugnen af braͤder, med 2 J på en pa hwar ſida, at hindra waͤdrets altfoͤr inhkna blaͤſning· Detta braͤdplank war på yfira ſidan af ugnen; ty på den. andra ſidan gjorde bäcken med def perpendiculaira ſidor, tätt wid hwilken kalkugnen war bygd, ſamma tjenſt. Botten af backen, hwareſt de nu togo kritan, war hörirontel med oͤfra brynet eller braͤddarna på uguen. — — — Naͤr de bränna kritan til Falk i denna ugn, laͤgges nederſt tårt ris eller qwiſtar, at taͤnda up elden med: få frenkål et tunt fra- tum: få et ſtratum af de fönderflagna kritbi⸗ tarna : åter et tunnt ftratum af frenfål: och få alternatim S. S. S. ånda fil deg den Pocal- eller Bågat-formiga ugnen år full. Elden taͤn⸗ des på nedantil, och breder fig få mer och met upåt, alt efter fom de AN före warande ſtenkaͤlen bliſwit upbraͤnde; Ar och fritan ges mens Kent, Graveſen. 83 . “ menligen braͤnd til: alb ;! faſt den aͤnnu ſitter tilhopa i ſamma bitar ſom den war, "da den släde sten ork daga IN ung BROM 41000 AAlt ſom kritan liv fullbraͤnd rades ſtye⸗ kerna ut nedanfoͤre wid botten af ugnen, ges nom de ofwanbeſtrefna ugns⸗ munnar.· Dã den kritan ſom aͤr ofwanfoͤre alt mer och mer ſunker ned i des ſtaͤlle. Och at aͤnnu mera bes fraͤmja detta, hafwa de en laͤng Antingen ens kel, eller tweklufwen eldgaffel/ ſom de raͤnna haͤr och daͤr ned i ugnen ofwan ifran od roͤ⸗ ra ombring, då” kritbitarna deſto ſnarare falla Heds Kritbitarna karades ur ugnen med ofa wanbeſtrefna breda ſtaͤwel In BR Det braͤnſle de haͤrtil bruka Är endaſt och allenaſt ſtenkaͤl, pl gal. sat då de förft aͤnda på en ugn hafroa de nederſt Rjsknip⸗ por/, fat taͤnda på med; emedan ſtenkaͤlen ej annors få låtteligen rela fatta eld. Litet från ugnen ligga ſtora hoͤgar af ſtenkaͤl; men ins mande brukas) ſlaͤs de med en jaͤrnhammare ſonder i her” fimå bitar, foͤga förre, aͤn en lillfinger⸗aͤnda. En ſtor del är få fmå fom danm. Karlarne foͤregofwo, at de fåledes bränna baͤttre vd) jaͤmnare/ och få ej wara ijockare; emedan et tunnt hwarf af ſaͤdant, år neg tilraͤckeligt,/ ät upheta och braͤnna det ſtratum af kritbitar, fom ligger ofwanpaͤ, eller under det ſamma. SÅ fnårt Karlen ſlagit fönder i helt finå bitar få mycket ſtenkaͤl, fom han tycker wara tilraͤckeligt til några korgar, tager han” watten i ec aͤmbar, och flår dec — 32 tunnt j sunnt oſwe 84 : Meaty Graveſend. oͤfwer ſamma ſoͤnderkroßade ſtenkaͤl, dels at dermed hindra, at de ej maͤ af waͤdret blaͤ⸗ fas bårt, ſedan de nu til en del aͤro fom mull, dels och emedan de ſtola hetta ſtarkare, då de fålunda komma i; ugnen. Kaͤlen baͤras, få tillagade , af qwinfolk i ofwanbeſtrefna korgar och fåttas rundt, omkring ugns⸗ kanten, hwa⸗ dan, Karlen tager dem, och flår dem i ugnen, alt fom han finner. noͤdigt. Ingen må taͤnka, at hwarfwen eller fra- ta. af deßa ſtenkaͤl i kalkugnen åro få tjocka, at då de lagt et fådant hwarf ofwanpaͤ den hwita kritan, ſtal ej kritan mera ſynas, utan bara ſwarta ſtenkaͤlen, ingalunda: deße ſten⸗ kaͤls hwarf aͤro baͤde tunna och ganffa gieſa: 2 eller 3-å 4 fådane korgar, ſom foͤrut wid kritan aͤro beffrefne , goͤra tilfylleſt til et ſtra⸗ tum up mid oͤfwerſta kanten paͤ ugnen, daͤr aã ſamma ſaͤtt förhåller det fig med ſtra⸗ ta af kritan, at Eritbitarne ej ligga. få taͤtt, at en ju mått dſweralt kan ſe GStenkålse bitariön emellan den. gunge Naͤgon torde taͤnka, at Kalken, ſom braͤn⸗ nes af denna. krita, maͤſte förlora, mycket af fin hwita faͤrg, medelſt det, at de ſwarta Ren kalen blandas ſtiftewis om den ſamma: eller oc fråga, om ſtenkaͤlen ſedan ſtiljes från krit⸗ bitarna 2. Swar: ſtenkaͤlen ſtiljas ej, från krit⸗ bitarna fedan kritan år. braͤnd, ej eller ffulle Det låta goͤra ſig, emedan, fom. förr år ſagt, ſtenkaͤlsbitarna aͤro helt ſmaͤ, och en ſtor * | a Kan Gravefisd: ss af dem ſom bara ſtoft; utan de blifwa qwa⸗ re, och blandas tilhopa med kritan; men det boͤr maͤrkas/ at da ſtenkaͤlen blifwit brände, hafwa de foͤrlorat all ſin ſwarta faͤrg, och faͤtt en ljug, får at kritan til ſin hwithet tager gan⸗ ffa: vinga ſtada daͤraf. Deßutom foͤregifwa de, at en Falk braͤnd af krita, fom år utblans dad med ſoͤndermaͤrad ſtenkaͤls aſta, ſtal wa⸗ ra laͤngt mera bindande i murar, ån al ans nan kalk, hwilket de tilſtrifwa ſtenkaͤls aſtan. Wid hwar ugn aͤro 6 perſoner, 3 mår och 3 qwinnor 2:ne af Karlarna hafwa den ſyſlan at bryta kritan lås, och hugga den ſoͤn⸗ der i ſmaͤ ſtycken / fame lyfta korgarna på qwin⸗ ſolkens axlar; men ſaͤſter dock ofta, at qwin⸗ folken åfroen få hjelpa til at hacka ſoͤnder kri⸗ tan i ſmoaͤ ſtycken. Baͤgge Karlarne vh alla 3 winfolken hjelpas aͤt, at fylla korgarna med kritbitar, daͤ gemenligen Karlarne oͤſa kritbitar⸗ na i Riſlet, och qwinfolken ſlaͤ dem i korgar⸗ na. Qwinfolken maͤſte maͤſt allena baͤra kor⸗ gärna paͤ hufwud och axlar fraͤn ſtaͤllet daͤr kritan tages til Kalkugnen. Likaledes maͤſte de baͤra ſtenkaͤls Korgarna fraͤn ſtaͤllet Ån til Kalkugnen Den 3:die af Karlarna aͤr be⸗ ſtaͤndigt wid Kalkugnen, hwareſt han tager Kritkorgarna af Owinfolkens hufwud och ars lar, och ſlaͤr Kritan i ugnen: Likaledes ſlar han ſtenkaͤlen i deras hwarf uti ugnen. Kaͤr⸗ teligen Han foͤrraͤttar alla de ſyſlor, fom for⸗ dras wid fſjelfwa * „deßutom hjelper F I Le 3 tilj 86 | Kent — til daͤ han har tid at bofafön sfönder: ſtenkaͤlen 3— ſm å bitar. 4— Na oa Hwart OQbeinſoit bår altid a Korgar hwar gång ; naͤmligen, hon har en braͤdbit af par twaͤrfingers bredd; ſamt ungefaͤr alns långdp uti hwilket aͤr et rep eller band, ſom med ena aͤndan aͤr faͤſt i en aͤnda af traͤbiten, och med dens andra i den andra. Detta band laͤgges med lyckan oͤfwer den oͤfra dekm paͤ hufwudet, ſaͤ at braͤdbiten komer at frå twaͤrt oͤfwer axeln, då en korg ſaͤttes at ſtoͤdja fig på braͤdbiten, och de andra 2»vi bredd på huſwudet, under det; at Owinnan lutar hufwudet utet / wid det horiigårs Pa hufwudet hafwa de en gammal måns folks hatt, och under traͤdbiten dch bandet sec walmarsſtycke, at traͤdbiten och bandet ej: AR göra” ondt på ryggen. Naͤr deße Kalkugnar blifvit. ren "gång Nåd fåndey: ſades de brinna. hela året! natt och dag, —— At de under Jultiden wid de foͤrnaͤm⸗ 174 dagarna lemnas at flådna ut; men rt de aͤro förbi, uptaͤndas He aäͤ nyo, och oa od kort natt nod; dag —* til — 9*— Den —** ſom laͤghes iom) — ugnen at braͤnnas, blir daͤruti, ibland 25 ibland 3 dagar, innan den hinner igenom den ſam⸗ ma och blifwer fullbraͤnd Merendels raͤckna de 2 dagar til def bränning.” Under det hon fåledes kommer at:sgål igenom ugnen/ befor⸗ dras hennes braͤnning, ej allenaſt af de ſten⸗ kaͤls hwarf, fom ligga henne haͤrmaſt, utan É aͤfwen Kent, Graveſend. 87 aͤfwen, därjämte af teglet i.ugnen, fom, å mycket warmt af den långvariga bränningen. Hettan i ugnen år. få ſtark, at flintbitar fom kommit at följa med Kritſtyckena ĩugnen , förs wandlas til et hivitt Blas.» Så fnart den i ugnen lagde kritan år fullbraͤnd, och hav gått igenom hela ugnen, at den sönis aͤr mot botten , tages den ur ugnen med den ofwanfoͤre beſtrefna ſtaͤfwelen. Botten utanfoͤre rundt omkring ugnen wid ugns⸗ muratnavår af breda fyrkantiga låta tegelſte⸗ nar? De braͤnda Kritbitar laͤggas i frora hör gar pårfådana ſtaͤllen , ſom äro i ſtjulet, hwil⸗ ket aͤt rundt omkring ugnen, och når de fått alla; wraͤr få fulla, at ej mer fon Vår rymas, foͤres den dårifrån smed flora kaͤrror ned til ſtranden af Thames, fom: löper frakt Dår bre dewid, hwareſt den laͤgges oſlaͤckt i fartyg, och foͤres up til London” at förfåljas. Eljeſt når de taga ſtycken af denne: braͤnda krita, och få litet vatten därpå boͤrja de ſinaͤningom roͤka, och blifwa få heta, at en ej kan haͤlla handen daͤrwid. Omſider falla de ſoͤnder til et fint mjöl; aldeles paã ſamma ſaͤtt, ſom det ſter med: annan oſlaͤckt Kalk af Kalkſten. —* — år fullbrånd, år Hon anſen⸗ ligen laͤttare, än hon war förut, ſamt full med finå ſprickor, uikaſom då en lagt ſpiklera i de den. "Färgen utanpå år graͤacktig, fom twif⸗ welsutan Fommer af ſtenkaͤlen och röken. Brytes et ſaͤdant ſty ſoͤndet; få är det ej 2 88 Kent , Grave fexd, få hwitt inuti, fom det war medan det aͤnnu war obraͤndt. CR RANN | Frlintſtycken af 5. tums laͤngd och 1 tums diam. fom kommit at kaſtas med Kritan i ugs nen, aͤro genombraͤnde och ſnoͤhwita alt ige nom, at de ſe ut ſom Hollaͤndſta hwita Krus. De brända Kritſtyckena aͤro få ſoͤnder⸗ ſpruckne och fulle med ſpringor, at de falla i ſmaͤ bitar, Då en tager i dem. Den delen af deßa ſtycken fom: warit mot ſprickorna, aͤr och mörkare til faͤrgen, År den, ſom warit midt emellan ſamma ſpringor; emedan naͤgot ſten⸗ kaͤls roͤk twifwels utan traͤngt fig in i ſprickorna. At ej denna / ſlaͤckta Kalken maͤtte ſpillas bårt, då den ſſogs i ſteppet / hade de en raͤn⸗ na hopflagen af bräder, saf& ä I0quarters bredd, ſamt ungefaͤr 4 alnars laͤngd, den de ſatte ſtupande wid ſidan af Fartyget, haͤllde ſaͤ ur Kaͤrran Krithitarna i denne raͤnnan, då den raſade ned i Fartyget. En ſaͤdan raͤnna brukas ock altid wid ſteppen, naͤr obraͤnd Jag har naͤmnt foͤrut, at omkring ala deßa ugnar nedantil aͤr bygdt et ſtrank af braͤ⸗ der, dels at hindra, det ej waͤdret maͤtte ligga foͤr ſtarkt paͤ ugnen, dels och foͤrnaͤmligaſt, at de daͤrinnanfoͤre måtte funna hafwa de braͤn⸗ da Kritbitar, fom de taga ur ugnen, innan De Förag ned til Fartyget eller Jackten, fom förev dem til London, ” Hetta ſtrant ar waͤl af bråder, men def fot år ſomligſtaͤdes fil 6 quarters hoͤgd, af bara tegel” Til tat og ; etta | 2 ARD Köper; JR —— — aktan ag få må kala en | 5 omfving oͤfwerſta brådden nen. ugnsmuren nedantil och tta fran? — 'åto gemenligen 10 qv. 3 ainat. SM t har 2 öpningar ; en vå ſida af ugnen / a ad —— de —— igt s Sö diar — et) Där de bu — ej måtte na fi : föng vv ål at baͤra FRE och därföre ſes iv mn, —— 18 Pp, om vägen jo h ges Karlarne — — Rat och ; — är vidare J— * fa bultades fönder omfider J fmå kümpar och bis 5 tar 99 Kent, Gravefend. fav med jaͤrnknoͤſter, fom. fedan fördes til ug⸗ nen, daͤr de braͤndes til Kal. Sedan de bul⸗ tadt ſoͤnder en hop Kritſtycken til mindre bi⸗ tar, foͤrdes ej alt det ſoͤnderbultade tik Kalk⸗ ugnen, utan de lade det förft i ef groft Rif fel, och rißlade baͤrt hwad fom gått fönder til mull, hwilket de ej togo. De Flintſtenar, ſom funnos,i Kritan, ſtildes daͤrifraͤn⸗ och kaſta⸗ des tilhopa i en hoͤg, ſamt foͤrſaͤldes til deny m behoͤfde dem. Kalkugnarne woro hår vgde helt och hållna, ned Jordens. få at of werſta Kanten, af —— nar beatent med markens; iuperficies,. Ugnarne woro och bår, + dels mindre ån De p, fom. åro.sold. Northr "Åeet, ja in mot dubbelt mindre; men eljeft nåft af flamma form, tintäntägandesy at nes derjt år. endaſt et dragshål, i fållet;at,i dem wid Northfleet åro flerg,, De gingo och hår genom en. gång ned — drag⸗hal, fom pa en tjaͤru⸗ mla hos of.1 Oſterbotten. Eljeſt aͤro waͤggarne alt. murade af tegel. Karlen ſade, at den Krita, ſom han den ena morgo⸗ nen, laͤgger in, kan warg faͤrdig braͤnd, at ut⸗ tagas den foͤhjande morgonen. Den Kalk de hår braͤnna föreg ej til London, utan upbru⸗ fas alt wid Rocheſter och daͤr i naͤgden. Kritan hraͤndes i, Sfrigt Hår aldeles på famma fått, fom. mid, Northfeet, — — kiftewis af. ſonderſtotta ſtenkaͤl och, Kricdis LAR Ile Sth mar J — J "SPETT RER vard nin Audeuſti. it) Sh Foin brukas mycket hår i Kent. De flaͤſte kalla det haͤr Cinquefvil,: ſom de brutit från St. Foin. Naͤr det en gång blifwit ſaͤdt, kan det ſtaä 10 à 12 ar, utan at behoͤfwa fås om paͤ hwilken tid de kunng Nå det hwart aͤr. Efter den tider; ſedan det börjar blifwa någat tunnt, at det ej ſynes loͤna mödan at ſlaͤß ploͤ⸗ ja de icke aͤnnu upp den grund det waͤxrt påj utan låta det: får qwar 23 à 4 aͤr, under hwilken tid de laͤmna Kreaturen, dock i ſyn⸗ nerhet faͤr, frihet at oå daͤrpaͤ i bety hwari⸗ genom Landet tillika blifwer goͤdt. De noͤd⸗ gås) ſaͤlunda foͤrfara haͤrmed; emedan hår i Kent aͤr mycket liten Angsmark och bete för faͤr. Når de daů plöja upp et ſaͤdant Land, befås det gemenligen foͤrſta Met med aͤrter; dock ſtundom med annat, alt ſom det finnes noͤdigt. Foͤr haͤſtar år St. Foin em ſkoͤn foͤda, både: om ſommar och winter; men om: det gif⸗ Wesy ſedan det blifwit tort, åt Kor, åta de icke mera daͤraf, ån endaſt oͤfwerſta blommknoppen, maͤſt ait det andra ſkraͤ⸗ da de baͤrt och trampa under foͤtterna. Det aͤr foͤrſokt, at ſaͤ det på: ſomliga ſtaͤllen iEſſex utaf de froͤn, fom de tagit haͤrifraͤn Kent; men det har naͤſtan på intet fått we⸗ lat fort, utan ſtaͤtt få uſell, at det ej. lönt moͤdan, at widare ſaͤ det. Jordmon aͤr daͤr ſand ochGraveli) = cn isl Clover, "nSyår på orten: fås ock mycket Clover; Waͤren år gemenligen den tid, då det ſaͤs; men de faͤ ej ſlaͤ det för än om MAR —JF om⸗ Kent; Gravgfenäi 91 92 Rent; Graveſend, fommar därefter, Det fås naͤſtan aldrig mer, ån 2 ſomrar å rad, dd ganſka ofta ej mer ån en "enda ſommar, hvarefter de gemenligen lema det om naͤſta ſomar, ſedan det blifwit ſlagit, för: fåren at beta på s emedan, ſom ofwanfoͤre aͤr fagt'; man noͤdgas goͤra får efter haͤr åv mycker: traͤngt om bete, och de då tillika hafma” den foͤrmon, at aͤkern goͤdes wid det faͤren gå vi bete daͤrpͤ. Korna aͤta Clovern begaͤrigt bås de faͤrſt och torr med ſtjelk och alt. — Vicia fars; Likaledes ſaͤr man mangenſtaͤds hår Tares eller Vicia fat, til foder för Kreatu⸗ ren. Det foͤrnaͤmſta/ hwartil den brukas aͤr, at de fåra up henne groͤn på: denna tid om:år tet, vh ger henne år haͤſtar hemma, ſom aͤta henne ganſta begaͤrigt. Mera laͤmnes ej at få qwar på Landet daͤraf, aͤn ſom det proͤfwas noͤdigt til deßa froͤns ſamling för naͤſta år; ty denne år em planta. annua, ſom mäſte fås hwart Ar, och det: om Waͤren bittida , då den. wid denna tiden fan tagas upp til foder åt Kreaturen. Det aͤr wid ſamma tid, ſom de haͤr haͤlla ſina haͤſtar hemma wid huſen, af orſak, at de ute i incloſurerne blifwa få mye⸗ fet oroade af flugor och andra. inſecter. Rofwor. De bruka Både hår, och på andra ſtaͤllen i Angland, at jaͤmwaͤl ſaͤ rofmori Tiden, då de gemenligen få dem, år wid paß i deßa dagar. Jag war i dag på en ſtor in⸗ clofure efter middagen, fom foͤr middagen blif⸗ wit beſaͤdd med rofsfrå. Hela inclofuren blef lagd til rofland. Landet” ligger Hela ſomma⸗ ren foͤrut i traͤde. Wid början af Juli * (4 | Xent, Graveſend. 93 de goͤdſeln ut paͤ detta Landet, ſe foͤrut Tk, p. 483. hwilken goͤdſel aͤr merendels halmbyſ⸗ ſie, faͤdant ſom ſamlas i fågården, och daͤr iegat under boſtapen, ſamt blifwit utblandadt "ned deras dynga. Sedan detta blifwit utförde pa akern och lagt daͤr laßtals, bredes det ut få ſnart ſom en hinner, ſamt ploͤjes ned: daͤr⸗ efter harfwas åkern, och waͤltas, at den blif⸗ wer waͤl fin. Foͤrnaͤmſta orſaken, hwarfoͤre de haͤr få en fådan myckenhet af Rofwor, aͤr, at de med dem föra och goͤda både. får och oxar om winteren. — Abkerbruket. De ſtaͤllen, ven. i haft taͤnker befå med hwete, aͤro ſaͤdane, fom an⸗ tingen nu ligga i traͤde eller och padår bönor nu waͤxa, hwilka de i hoͤſt plöja upp, och bes få med hwete. —————— Den Auguſ. 16) | Raͤllor mycket rara hår på orten, :Fag har ofta förut gjordt den anmärkning, at ringkaͤllor med foringåder: och flytande baͤck raͤn dem, ſaͤdane ſom i ymnoghet gifwes i Swerige, aͤro ibland fålfynte på de orter jag ſoͤrut warit i Angland. Det ſamma har jag ock maͤrkt Hår i Kent; och aͤfwen i den delen af Eſſex, ſom ligger midt emot: Graveſend; Landet beftår paͤ baͤgge ſtaͤllen af hoͤga backar och hoͤgder, med djupa dalar emellan, och ſomligſtaͤds, enkannerligen paͤ oͤmſe ſidor om floden Thames, ſtora laͤglaͤndta faͤlt, få at mången af alt detta kunde fluta, at i daͤlder⸗ ra emellan backarna,» ſamt på de Låga faͤlten Max nedanför hoͤgderna, föulle finnas en * 4 Tone 4 54 Kents Graveſend. Penlyet af rinnande baͤckar, fame: ftort: förråd of Springfållov haͤr och dår; men ingen ting aͤr mera ſaͤllſynt. Wid mir wiſtande i Grä veſend; wandrade jag taͤmmeligen omkring på alla ſidor/ war aͤfwen par gaͤngor oͤfwer til Eſſex och daͤr ſpatſerade flitigt omkring; men hade aͤndock ej den förmon, rat fſa fe en! en⸗ da Kaͤlla, med rinnande. watten, ej eller en enda rinnande båd, mer ån ſtrax AG. om Northtleet. Alt det vinnande watnet jag: fåt faͤg, i floden Thames, floden Midway, fom war pafferar förbi Rocheſter, ſamt den lila baͤcken Wi om Northlieet· Fraͤgas en Angelsman, om här: finnes några Kaͤllor, Få ſwarar Har ſtrax ja, od) de ſom daͤrhos åror ſtoͤna; men då han ſtal wiſa ut dem, aͤr det ej annat, ån en djup brun ned i Kritbaͤrget, den han ſaͤger hafwa en fpringåder; emedan watnet daͤri ej Pan, toͤmas ut, då den dock ligger naͤgra fam⸗ har djupt ned. Det aͤr wißt at Landet ÅF hår: ganſta wackert, i få maͤtto, at det genom haͤckarnas plantering omkring alla inclofuret oͤfweralt liknar en Traͤgaͤrd, jaͤmte det, at den continuerliga omwaͤrlingen af höga Kullar och djupa daͤlder/ utan at fe naͤgon ſtoͤrre freng ån en Gaͤße Fan haͤfwa, oͤkar ſtorligen des behagelighet; men få ſaknas dock Hår den taͤe⸗ Fa utfigt af Criſtal klara rinnande baͤckar och deras ſuſande i de gröna daͤlder; et ſaͤdant noͤje wet ingen haͤr af. Jag talar haͤr om de ſtaͤllen jag warit på; ty på atſtilliga andra orter i Angland finnas en myckenhet — Kenty Graveſend. 95 NE Hf watten fom inwanarne bes hoͤfwa, ſa för fig ſjelfwa, fom för fina Krea⸗ tur, fal ſamlas antingen uti djupa brunnar”: Kritbaͤrgen, eller i fora gropar och) dammar i melofuretne, daͤteſt raͤgnwatnet ſtannar och tjenar åt Kreaturen, ſom daͤr beta, til dricke hwarfoͤre och fådane gropar altid aͤro wid fis dorna helt lång ſluttande, ar boſtapen maͤ kun⸗ na gå Dit ned och Hrifas Men någon torde fråga om orſaken, här "finnas få anſta få, eller ſnart ſagt inga Fållvt och bae⸗ ar, där dock Landet beſtaͤr af backar och högder) "fame djupa daͤlder: det ock haͤr råg: har ibland anſenugen? Sa ſwarar jag, at jag ej fan juft weta det men följande obfef- vationer har jag gjoröt: I) öfroeralt hafwa de hår djupa brunnar ned i Kritbaͤrgen, få naͤrmare Thames, fom långre daͤrifraͤn, hwaruti aͤr én ymnighet af matten ; ſom aldrig tryter. 2) Of werſta fuperficies af jorden beftår af en loͤs mylla, därpå en naͤſtan aldrig fer ſtanna nå got vatten, ehuru det rågnar, utan det ſjun⸗ Fer firar in, och Sfrå faperficies år ſnart tort, åtminftone oftvanpå. 3) Där de graͤfwit gro⸗ parna få djupa, at de äro något ned i Kris tan, ſtannat watnet däri, och frår i flera das gar, innan Solen hinner torka upp det. 4) Rår en graͤfwer aldrig få titet in i Kritan, dår den fitter ibacken, 'är den helt fucktig och daͤfwig inuti, och ju djupare en graͤfwer, ju fucktigare och wåtare år hon. ”$) Uti” Krit grafwarne finnes Kritan ej ligga Ye Hårt i Oe 96 ent, Grävefekd, folid, utan år full både med horizontela och perpendieulaira fpringor. 6) Går en bittida om morgonen i en Kritgrop, innan Solen hunnit torfa up daggen, eller och på et fält, daͤr Kritſtycken ligga, ſtal en finna, at. Kritan år ſliprig, och naͤſtan mera wat, ån annan jordart. Af alla deßa rön tyckes följa, at rågnet och ſnoͤn, fom faller, ej Fan ftanna i den oͤfwerſta mulen > emedan hon år för lös: at den gaͤr ned til Kritan: ar Kritan hafwer en egenſkap, at draga fuktigheten til fig: at matnet filar fig djupare ned genom de många petpendiculaira. od) horizontela fpringorna i Kritan : at ej, många baͤckar därföre kunna finnas på Kritbaͤrgen; - emedan de lika⸗ fom. flucfa alt. watnet i fig, innan det hinner ſamlas til; at göra en baͤck: ar fåd och ärter, fom wåra pa Kritbaͤrgen daͤrfoͤre ej behoͤfwa torkas baͤrt; emedan Kritan, ſom ligger daͤr⸗ under, drager toͤr haͤnda om natten daggen ned til ſig, och om dagen dunſtas upp af det watten fom ligger ned i ſpringorna. Af den: na briſt på Källor och flytande watten ſter, at boſkapen undertiden om ſommaren, då Det är lång och ſtark torka, komma dt lida. mye⸗ Fet. De måfte då ofta drifwas några Angel⸗ ffa mil, innan de funna watnas. Det bes raͤttades, at de på ſomliga ftållen ej hade ans nat watten at betjena fig af til matlagniug, ån fodag ſaͤdant, fom ſamlas i Kritgrobarna⸗ hwilket år hwitt och tjockt, och ofta få fullt med ſmaͤ iofeter, at de maͤſte både: Tila RA * ota LKemt, Graveſend. 97 —— foͤrut, innan de driſta ſig at bruka Nb nen SR farm SI ck 10 mol id msk Fin sn Fa$r har naͤmnt föruts at de maͤſta imeloſuren, fom hår i Kent brukas til aͤngsmark, woro beſaͤdde haͤrmed. Jag ſaͤg i dag ſtaͤllen / daͤr 8t. Foin i aͤr blifwit Magen, baͤrgad och hemfoͤrd; men hade, redany emedan ånga Kreatur blifmwit flåpte. dårpå i:bet, ſaͤ til⸗ tagit i waͤrt / ſedan den tidens at den nu war af 13: quarters hoͤgd / med en ymnighet af tes na och mjuka blan utſlaͤende från roten och ſtjelken / ſom ſtod deßutom mycket taͤt; Få at dag tror, det de aͤn en gaͤng i denna ſommar kunna få få DM: I äROmIY 22107 47 soma så så mm Aug srt VANN « Salicorxia, def nytta. valicornia herbas cea Linn. Flor. Suęc. I. Rai; ſyn. 1362 wåra ten på de laglaͤndta ſtraͤnder af Thames, fom wid hwar flod (te flaxus maris) oͤfwerſwaͤmma⸗ des af Thamſens ſalta watten; ty en bör: mer ta, at watnet i hela den delen af Thames; fom År wid och nedanför Graveſend, aͤr mycket ſalt; emedan floden, ſom ſter 2. gaͤngor ont dygnetyn drifwer det ſalta watnet upp fraͤu hafwet. Denna oͤrten lato Angelſta Fruntimren klaga denna: tiden, och infyltå, fom ſtedde på oͤljande fått: Orten togs, daͤr hon waͤxer, hel och haͤllen,/ afbroͤts wid roten. Saͤledes ſamlades daͤraf få: mycket fom: behoͤf des: hon twaͤttades waͤl i fall winaͤtticka, den ena ſtjelken och dvs ten daͤraf efter den andra, at alt damm och orenlighet, fom faſtnat wid henne maͤtte ſtoͤtjas baͤrt. De faͤ ej twaͤtta henne 1watten; A. Del, G eme⸗ 1 Kent; Grareſe⸗ Lag ; emedan om vhon fedakotåbges” 1” winaͤtticka (ſom bör ſte); —R— watnet, ſom filter omid oͤrten/ aͤtlickan/ "at hon blir ſwagare, hwarigenom hon blir oklar och föll med moͤgel, och ſaͤlunda blir altſamans bartſtaͤmt. Sedan de faͤledes twaͤttadt ſtjelkarna, eller oͤrten ren iwinaͤtticke och iagdt dem pa et börd) at winaͤttickan Får hiet unna af; taga Deren ſtenburk af den ſtorlek/ fom de haſwa Såligotnia til; laͤgga övfen bår til deß hon blir full? flå få god och haren winaͤtticka daͤr⸗ pa/ få mockel, at det får aldeles oͤfwer oͤr⸗ ten i burken: Depå taga de ſenap, mal den fönder helt torr; emedan den Har ingen kraft, eller åtminftone €j'åt få ſtark om den år oma⸗ len och hersofår få en ren linnklut af den trind⸗ het vch widd/ ſom burken aͤr inuti, och få aͤn en añan liñklut af ſama widd: ſoͤmar dem wid kan⸗ terna til en rund paͤſe: fyller den med den malna torra ſenapen, at den år afet knifsblads tjocklek al⸗ lenaſt: ſoͤmmar ejallenaſt igen haͤlet, ſom ſenapen lades in igenom, utan goͤr aͤfwen en mytken⸗ bet twaͤrſthng midt oͤfwer ĩkorßwis/ juſt ſom då” en ſtoppar et taͤcke eller lifsſtycke med blaͤr eller bomull ‚at den må ligga jaͤmt. Denne få fyllda paͤſen laͤgges dfroanpå Salicornia, ſom ej allenaſt trycker den ned, at alt: ſtaͤr under aͤttickan/ och intet ofwanfoͤre, utan ock gör) at det ej kan ſaͤtta fig: någor moͤgel daͤr of⸗ mwanpå. Sedan hafwa de en ſtor ſaͤmſt⸗ lapp/ fom raͤcker waͤl ofwer burken. Denne laͤgges oͤfwer burken, och bindes waͤl til, at kraften af winaͤttickan ej: maͤtte foͤrloras. De 109 G & de Kent, Graveſend. 99 det få Rå i 14 dagar, eller en maͤnad, Oc fe fås til/ om Salicornia aͤnnu behaͤller fin groͤna faͤrg / hwilket om hon gör, få taga de naͤglikor, Ingefara, Peppar, muſkotblomma af hwar⸗ dera unce vch srunce Jawaiſt Peppar, Call fpices) koka döm tilhopa/ låta dem kallna, och ſa laͤgga dem iburken til Sälicornia, binda a nyo om, ſedan de lagt ſenaps poſen paͤ fom förr fades, och laͤmna det få"ardfråctil def de be⸗ hoͤfwa det; men om de ffulle fe, fom gemena ligen haͤnder, at-Salicotnia ej behaͤllit fin groͤ⸗ nå faͤrg, utan foͤrwandlat ſig i en gul faͤrg, taga de den ſamma tillika med winaͤttickan, den ligger uti, laͤgga det med foͤrenaͤmde ſpẽceriet i en malmgryta/ koka alt få långe) til deß valicornia, ſom hade en gul faͤrg, daͤ den Hades > däri; faͤr en wacker groͤn faͤrg, hwarwid maͤrkes, at det rores då och då mes dan Det: kokar. Så ſnart den da fått fin förs ra gröna faͤrg⸗ fom ſter gemenligen "innom en half timas tid, faſt ibland mer eller min⸗ dre, taga de den af elden, Nå altſammans i burken, laͤgga ſenaps påfen paͤ binda ſaͤmſt⸗ lappen oͤfwer, och foͤrwara det til def det bes hoͤfwes. Ofta göra” de och få, at fedan de raͤnſat dem i winaͤtticka, då Ve nyß åro plåcs kade, flå de ren winaͤtticka På” dem, och med förefagde ſpecerier ſtrax koka dem, hwarwid maͤrkes, at faſt de aͤro groͤna, da de laͤggas i malmgrytan, blifwa de dock helt gula, få ſnart de blifwa warma: men def maͤſte fortfaras ed kokningen, til deß de få igen fin förra Vg G 2 groͤ⸗ u 100 Kemt, Graveſend. gröna fårg, och daͤrefter foͤrfares med idemg förut år laͤrdt. De fara aldrabaͤſt om de foͤrwaras i en: burk, uti et någorlunda warmt rum. De brukas om hoͤſten och win⸗ tertiden wid ſtek och annan mat, paͤ ſamma ſaͤtt, ſom inſyltade walnoͤtter eller gurkor, u⸗ tan at något laͤgges widare til dem. Obſ. Winaͤttickan, fom de twaͤttas och ſtoͤljes uti ſlaͤs baͤrt, ſedan de blifwit rengjorde At inſylta Champiznioner. + Fruntimret inſyltade dem få: de plaͤckade dem medan de aͤnnu woro helt ſmaͤ, då de baͤſt fig haͤlla, ko⸗ Fa dem. i mycket falt watten ungefaͤr 10 mis nuter ; taga dem ut, laͤgga dem i et Linnklaͤ⸗ de at torka. Sedan taga de Winaͤtticka, hels Peppar, och muffotblommå;. koka det til⸗ ſammans, och ; flå, aͤfwen litet hwitt win dårutis Naͤr det kokat litet, taga de det af, låta Der kallna, laͤgga Champignionerne; ſedan de blifs wit torra P uti en glasburk, flå winaͤttickan och de andra fpecerierne dårpår, at det täcker öfver dem, har få en ſaͤmſtlapp, fom de bin⸗ da oͤfwer glaſet, at det År mål tåpt: bruka få daͤraf når det behoͤſwes. De ſtora Cham- pignioner inſyltas ej, utan ſtufwas faͤrſta. De fmå, fom woro inſyltade, woro af den ſtor⸗ lek. fom finger⸗aͤndar, och beſtodo af hela pileus dh pedunculus med lameller och alt, intet aͤrttagit: de twaͤttas ej, innan de laͤggas i ſaltlakan at kokas. | Den Rem, Graveſeud. 10* SRA Den 4 Augufti, | —9 Wid Middagstiden kom Capitain Lawſon från London fed til Graveſend, hwart ſteppet redan gaͤtt förut dem 23 Julũ. RT 0507 Gravefend år en liten flaͤck, ſom ligger vå et behageligt ſtaͤlle i Kenty taͤtt wid flöden Thames, ungefaͤr 22 Angelſta mil från Lont dohss Hufen aͤro til en ſtor del af ſten, faſt ſomlige gamle och ej få pråktigt bygder (Ha torue ojaͤmna, ĩrregulaire, och belågde med flinta J Staden år en wacker Angelſt Kyrka, oh et Preſbyteriſtt Boͤnehus. Utanpaͤ Angelſta Kyrkan laͤſes deße ord: Hanc dem incendio lugubri dẽsletam Georgius IL; Rex Munifcen- tiſſimus, Senatus Conſilio, inſtaurandam decre. vits hwilket tillifa pekar på den: brand; ſom denna illa ſtad för några år tilbaka undergick, då en ſtor del daͤraf lades: i aſfa. I od) om⸗ kring ſtaden aͤro aͤtſtilliga Kryddgardar, hwadan en myckenhet Koͤks⸗Kryddgaͤrds frukter naͤſtan dageligen föras upp til London, utom hwad til fjöfarande foͤryttras; och år i ſynnerhet Graveſends Sparisu berömd y hwilken raͤknas för den baͤſta i hela Angland. Inbyggarenas foͤr⸗ naͤmſta naͤring beſtaͤr haͤr iallehanda ſlags matwarors och liqueurers foͤrſaͤhande til fjö folk och reſande. Alla ffeppy ſom komma ut⸗ ifraͤn tik, London, få hår Tullbetjenter om borda Haͤr foͤrſe ſig ock mål alla ſtepp från London med faͤrſta matwaror, innan de bes gifwa ſig til ſjoͤß. Skeppen vaͤ gemenligen naͤgra dagar förur från = ned y: dels 0 3733 NA 3 at 102 Kent, Graveſend. at foͤrſtaffa fig faͤrſet, dels qt likaſom unders gå safe Tullbetjenter en ny elareriag, innan de ga til ſjoͤß / da Capitsinerne och baſſagerarue gemenligen komma 4 a 5dagar efter ſteppet bit nede Midt emot Grayeſand på andra ſidan om Elfwen Thames i⸗ Eſſexʒ ligger. Faͤſtningen Tilbargfort falladyrfom” commenderar inloppet tiflsLandon, » Emellan Erayeſend och London gt dageligen aͤtſtiliga ſmaͤ jagter eller båtar: den daͤr foͤra Paſſagerare och andra reſande fram. och tilbafka DA D— Den 5 Auguſti · —V— Beſan. Efter! middagen Klas. ſtego wi om bord påcffeppet Mary Gally⸗,/ fom foͤrdes af: Capitain Lawſon, och aͤrnade ſig til Philas delphia i: Norra America; Wi ſeglade då i HER ans Namn från. Graveſend, och foro et godt ſtycke ut foͤr floden Thårmes, innan: wi kaſtade ankar, hwareſt wi lago til foͤljande morgon Kl. ungefaͤr 3, då reſan widare ſort⸗ — ochnotl Mn gu find NYPA dy 3 SÅ Den 6 Augufti; smart Wi fortſatte om morgonen: waͤr refa med efter Eltfwen Thames, och ſaͤ ut i Gabåleng hwareſt wi ſedan gingo nedan för Kuſterna af Ingland, Wikunde ſtaͤndigt fe ſtraͤnderna af Angland, och woro ſtundom wid loverandet när in til den. De beſtä alla of Kritbaͤrg, ſom aͤro högäp ſtaͤbrauta och inemot perpen⸗ dituläran n Efter oͤgonmaͤttet iyckes hoͤgden af deßa branta kritſtraͤnder, fraͤn watnet upp til graͤswallen/ wara 3 à famnar / ſomligſtaͤds mer / 1 AN a Ja —* i Kent Renan vellattufrsvakenn. oc och Deal, 2 Deal, ' ARA | — 5 — mindre. — nr, ve on 5 3 ſaͤdana före. bara funta, et war juſt RAR 5 öfrogrfia fåra, I 2 helt, bogirontelt,;, fom bade det warit e pa upgfy och RA —JF 6 ſtran⸗ 4 KN RÖAKDA litet z 5 Nie ; HE gtv.> Öftvand ki fas far Ög Ifa targ 9 je — J AO oå R några; fkylar edet NE men iabörjan. af, br fan fås —* blar o från. ,Gravefend;; år —5* * — B———— * utan a nitar. i åf ; — p —* kb Äng guns en toi fom har * åta maͤſt alla bygda af —* RA dels med concavt, knyt på * Lä SER En enda Kyrka år Kat ill i utan torn: endaſt en en ur i de ålle. Kyrko⸗ gaͤrden tåmm jeligen egt har rundt — fig en aller plan- a — — mitten en kan gã och ſpat⸗ ſbi na. må vit mmeligen måls: och nål örn —* med de ot) ſom må — epp / ſom komma fraͤn London, ”årna fig. tem Canalen, ellev ock twaͤrt⸗ om.» plaͤga haͤr en, dag eller mera; 18 Be de ſi ſi 9; smenlgen. hår med —2 i ags FO Pe NAND ſlags friſka matwaror, utom braͤnwin öd an⸗ nat, faſt de oc få betala Der vårt drygt e⸗ medan” folket wet/ art taga vår Får därföre En ſtor del få ock fin fåda genom to iv Det de föra de reſande från feppen — ſamt daͤrifraͤn tilbaka ;' för Hroilket- ärr den Der "Beata fig. Med fiſkande Förtjena de 8 gckert/ fålja den faͤrſta filten en pung, då man fåg midt uti det fom 4 hwi⸗ Reſan fortſattes widare hela denna dagen med en oͤnſtelig och behagelig wind, fom dref ſteppet fort; utan at några waͤgor gingo på ſjoͤn. Om morgonen Kl. 7. fingo wi On Wight i oͤgnaſigte, fom ligger utanför: Ewe IE mouth. 110 Canalen emellan Angland | inoöth noch hoͤrer ti til Angland Så! åt: fong font laudet daͤromkring ſyntes beſtͤ af Krita; emedan wallarna woro ſnoͤhwita · Hon aͤr ock nog hoͤglaͤndig. FORD UU Faͤrilar. tluder det wi fedlade Hår ute på hafwet/ få. gt wi endaſt kunde fer långe från oß litet af Angelſka Wallen, men ej naã⸗ got annat land: kommo hwita Faͤrilar fihgan⸗ de oͤfwer ſjoͤn/ ſamt ſbigde ibland⸗ ſkeppet et ſtycke. Ibland floͤgo de ock ſteppet Förbi Jag fkunde ej få —* på naͤgon, at faͤ ſe hwad ſpecies det mars men de liknade aldeles ſnoͤhwita Kaͤl⸗ Faͤrilar, både til ſtapnad o ſtorlek. Jag ſaͤg dem ej ſaͤtta ſig — på ſteppet. Wi fågo, dem åfroen i Al⸗ le 94 huru deße Trälen difade fig då långt "ifrån ftranden. Mon de forttit Få de Kalhufwuden, fom wi, til forfriſtning med, of på ſtephet och under deras. förtodklings tid fördolt fig i ſtrumſſor på forpån. —9 middagstiden gingo. wi On Wi ght förbi, fom. war et mycket hågt Tand; men doc wid Lå op nerendels långfluttande, Jord⸗ mon waͤr daͤr af vä men. denna Krita NN deg ej wara få god, fom den wid Graveſen utan mera haͤrd. Paͤ oͤmſe ſidor om On Wight ſyntes hoͤga branta ſtraͤnder af bara Krita. Landet ofwanpa denna Övfyntes: Fönderdelt med. häckar. Kle5srefter middagen boͤrjade wi fe. Ån Porthland ſnedt framför oß paͤ långt haͤll. Eljeſt ſaͤgo wi alleſtaͤds midt får of Mn⸗ gelſta wallen, faſt mycket laͤngt ifraͤn csn och Frankrike. fit aͤſt no ibranf), ödyfyutes helt. Hrvit: mar m , | er a Å 9 men om det war af Krita/ naͤgon hwit ſten⸗ art, eller annat, kunde jag för den laͤnga dis Rancén' ej urſtiija. jog 2 äm Dh ITE Avge ob on Reſan. Wi ſeglade fort hela föregåens de natten / och jaͤmwaͤl denna dagen” KL 6. öm morgonen ſaͤgo wi Bolthead, en Udd af Angland/ innan foͤr hwilken Pleymottkoligs ger. Marſwin tumlade daͤ och då TT watnet Wid Middagstiden ſtillades waͤdret merendels af, få at ſteppet ej kunde komma ſaͤrdeles fort: Cheſt war waͤrt ſtepp en ganſta ſtark ſeglare få at faͤ ſtepp kunde ſpiſa daͤremot. Naͤr börs den war naͤgorlunda god, vch wi om aftonen i ſtymningen eller någor foͤrut wid huſan dag ſaͤgo endaſt oͤfwerſta maſten af någor ſtepp för oß hade wi foͤljande dagen om morgonen KL vä ; gemenligen laͤmnat det ſamma efter of. CTepp,fönrhikade ſegel tillika med oß, blef⸗ wo få efier, rar om ſeglen hißades om morgo⸗ nen/ woro de om aftonen utut waͤrt oͤgnaſig⸗ tet. O⸗painerne ſom woro om bord/tilſtodo⸗ ände näppeligen ſett något ſtepp, font ſeglat få ſtarkt. "De utrvärnade det ſa, at då ans öra ſtepp un en timar ſeglade 3 milj” ſeglade waͤrt på ſamma tid 5 mil. Wi laͤmnade wid Middagstid Angelſta wallen, och faͤgo den ej mera 3 emedan winden dref of naͤrmare intil Franſta ſidan, hwilket land mi dock icke ſago; emedan "det war ſaͤ anſta laͤngt fraͤn of: Wi fingo efter middagen ej fe någon f jöfagen [CAR Den ue Caralev. —⸗ — —ñ— —ñ— (NON No —R———— RÖR 3 Wefan...:IVi fullfoͤlghe war reſa, faſt waͤdret war nog emot oß; men Ki. 11. bes gynte det blifva maͤſt lungt, ſa at det gick nog ſackta foͤr oß. Vi fågo nu ej något lands» utan marten och himmel. Ätſtilliga ſtepp blefwo wi dock warſe rundt omkring oß. In⸗ ga Sid ⸗foglar ſyntes i Hoͤn, ej eller någos fjörgråg. · Et ſlags fiſt, ſom Angelsmaͤnnerne kallade Boetle· noſe, och aͤr en art af belpbi- nus; wiſte ſig ibland i wattubrynet. KE 30 efter middagen kommo ſtora ſwaͤrmar af defa Bottle-nofes,. fom ſummo bredewid fteppet, och oppade idland hoͤgt upp i waͤdret ofwanpaͤ watnet. De foͤlgdes at i ſtora hopar. Deße Rp et hufwud nåftan: fom en Bouteille; wadan de och faͤdt ſitt namn på ÅÄngelffas Sjoͤmaͤn hugga dem ibland med harpon och åta dem, . Capitain:Lawfon berattade, å hår i begynnelſen eller ingången af Canalen, år ge⸗ menligen antingen ſtorm, eller mulit, raͤgmgt och toͤknigt waͤder. Kl.4 eftevsgniddagen fås go tvi en Fiſkmaͤſe flyga oͤfwer hafwet dår wi ſeglade. Sjoͤ⸗folket fade, at wi nu i dag wid middagstid woro ungefaͤr midt emot The Lands end; ellev yttersta. udden. af Angland år denna Kanten. | egt gafivets lyfånde, Om aftonen fent får 90 tvi, huru hår: och: dår floͤt paͤ hafwet ſom eldgniftror , i ſynnerhet daͤr watnet fom at ſta⸗ kas: en ting, ſom aͤr allmaͤn på deßa 59 o Canalen; 123 (äl 3 öd — före. föry uptefnad. t-Nortigey Tom; 1, unde ibland: fe en — aͤdan gni⸗ teh SÅ GG vå watnet en hel: minut innan RANN > men, gemenligen väckte deras fen. ſaͤlan öfivér en” half minut: Gsfol⸗ ket beråttade , ar ingen ting år twaånligat? , än at ſe defa ljus: at de breda ingen ting: at de ſynnerhet wiſa fig ganſta mycket wid och ſtraxt efter Nordan forn: at de ibland ſy has, fom heta hafwet wore fullt med eld: ar ock SV ffen ibland, —0 fig. Sh etet/ ſegel HA 50 öde CN ——— delen | AA AR fot a 99* men a wi Toverade 3 kommo wi ac taga. ſamma ko⸗ fa: fom det, då wi efter I timad hunno upp Det, och Förnummnitd åt. det. kom från Havie "de Grace 'och åtnade fig til St; Martinicas Wi ſeglade KL7 bredetvid hivarandra, och Kl. för middagen hade wi laͤmnat der få långt efs i t ob at wi tåppellgen kunde fe det, faft der Jå et ſegel mera ån wi Wid middags⸗ 'ådo wi en Hs⸗fogel åf ſiſtmaͤs lågtet el dd den de kallade Shait-water. Win⸗ de fig mer och thet > ſamt war WSW, 76 bland på. watrnet, han ) föra för fö rak —*—66 Hy J —* J vå | us uti. des. Faun, Suec. ft kallas Procels laria, och i Angelſta Boͤcker betrell, flyga, fom en, Smala». et ſtycke bakom ſteppet, och fatte fig. Då och då -på watnet, På hwilket han is bland ſtod eller gick et litet ſtycke, och åter floͤg upp. .. Sjösfolket. ſade, at han gemenli⸗ gen, ſynes emot elackt waͤder; men påftodo til⸗ ka, at de ibland ſett honom ijwackert waͤ⸗ Her, och utan at ſtorm foͤlgt därpå. Han flög få långt, bakefter ſteppet, at en naͤppeligen warit ſtand, at kaſta med en ſten fil hondm. Ca- pitain Geeverfon trodde 1 han därföre ſynes mycket i eldcet waͤder; emedan han för blåften och wågornas kaſtande ej fan fitta på watnet. Wi fågo den fedan flera gangor flyga öfver watnet / och ſaͤtta fig ned ibland på det ſam⸗ ma. Han hoͤlt maͤſt kil på ſaͤdana ſtaͤllen i haftvet., där waͤrt ſtepp nyß förut gått fram, få at watnet aͤnnu war frilla och jaͤnnt. Wi Tunde ej annat fe, ån at han idland för uns Der watnet på. > tillia. och mera, det ock fjör folket påftodd toara ſant. Det ſyntes ibland, fom tog han, någon mat i watnet. (ER Dufwors nytta. Så waͤl alld.3 Ca- pitainerne, fom 2:ne Fruentimmer, hwilka woro på ſteppet, beråttäde, åt Dufwor bru Fas flundom i London, til at föra fram. bref, hwilka bindas faft wid dem. Dufſan tages från den plats en wil ſtrifwa brefwet Mete a — 241: Canalen; 1 Jia 115 föreg. til Londons; Da brefwet aͤr faͤrdigt, bindes det faſt wid dufwan, fom ſtrax flaͤp⸗ pes, "då hon ofoͤrtoͤfwadt flyger til fit foͤrra hemwiſt » och naͤr hon kommer dit / flyger hon in i duſhuſet, hwareſt brefwet tages af hennes At ROR dant brulas på många frållen i werlden, aͤr be tan Tecken. til. i såderlek. En of Capitals nerne; fade, at naͤr det blaͤſt litet, och den ſe⸗ dan lugnar af, och hafswaͤgen går: från något waͤderſtreck; ſaͤ ſter gemenligen, at winden ſe⸗ dan kommer från det mwåderjiveck , fom år tvärt emot det wãgorna komma från, Traͤf⸗ far ofta in. At hafwa waͤlſmakelige watten på ſtepp. Det watten, fom, brukades til Thée, kokning, dricka ꝛc. mar tagit uti London i flo⸗ den Thames; och foͤrwaradt i fora oyhufwuden och tunnor af Ek, ſamt igenſprundade at goͤmas tils deß det behoͤf des. Naͤr detta watnet ta⸗ ges foͤrſt, aͤr det tjockt och grumligt, ſom alt watten i Thames; men då det får frå någon tid, ſaͤtter det tjocka, fig ned. på botten; få at Det rena och Elara watnet får oftvanpå Deraf at der ſtaͤr tåpt och igenlyckt i tunnor, och luften ej får fpela daͤrpaͤ, beghnner det at luck⸗ ta nog illa, ſaͤ at det ej wore behageligt at dricka det ſtraft men at. förekomma detta, hafwa de, gemenligen bak pa freppsdecket fråens de PAL; anka Ör ftenFrufory hvardera ſnart — sen Swen nnas innehålls... Wainet, fom ÅR Ör — — * eden Få ale / 115 Bifcayfla wiken utan för — — bare, och få flåg det i deßa ſtora krukor, til deß de blifwa fulla, då de lämna locket på krukor⸗ na at Rå antingen til en dy eler oc helt och hållet" oͤppit en god ſtund, at luften ma haſwa fri tilgång til watnet, hwarigenom det miſter all: den elaka lukt det hade foͤrut, och blir helt rent och waͤlſmakeligt. Naͤr de toͤmt ur deßa krukor, tappa de utur tunnorna nytt watten, gjuta det i ſtaͤllet, och laͤta det ſtä i par timar elev mera, daͤ dem elaka lukten Hårt baͤrt. Tages watten, ſom luktar illa dårs af, at det ſtaͤtt inet taͤpt Kaͤril, och ſaͤttes at få på et bord eller ute under oͤpen himmel i en ſkaͤl, miſter det på en liten ſtund ſin mes derwaͤrdiga lukt, Raͤr watnet, fom stages i Thames, kommer at ſta långe taͤpt och igen⸗ ſprundadt i Tunnor, och en ſedan wid oͤpnin⸗ gen ſaͤtter et ljus til watnet, ſtal det tagd eld) fom: alla Capitainerne od) Fruentimmren beraͤt⸗ tade, hwilka mente, at alt watten, fom laͤn⸗ oe ſtaͤtt taͤpt od) igenſprundadt ſtal hafwa ſamma egenſkap. | 3 Mot aftonen komma wi utur Canalen oc i Bay af Biſcay. Bag Den 14 Auguſti. a KReſan. Wi fortſatte waͤr reſa, faft win⸗ den war nog emot Of) oc defutom merendels lungt. Orten daͤr wi nu ſeglade, war Thee Bay af Biſcay, fom aͤr en wik, hwilken haf⸗ wet gör emellan Frankrike och Spanien: O⸗pi⸗ tainerne fade, at det allmaͤnt Hades förej Ari * Er p Frankrike och Spanien. 117 — — —, — — — — — na wik, och ſtraxt Hår utanfoͤre/ſtola gå de laͤngſta | och bredaſie wãgor af alla» ſom ej aͤro få kaͤrta vch afbrutna, fom i Norr⸗ och Oſter⸗ſjoͤn, faft:de waͤgor, fom gå på frora hafwet emel⸗ fan Europa och America nåvpeligen: kola gif⸗ wa deha Bilcayffa efter. Det: fal: ej hår wa⸗ ra ovanligt , at få ſe en roåg / ſom åren: half Angelſt mil bred eller twaͤrt öfwer 7. ſamt hoͤg⸗ den proportionerad daͤrefter. Nu war det maͤſt lungt, ſaͤ at det blaͤſte ingen ting; men ſwallwaͤgorna gingo grufweligen fånga at keppet wickade ganſta mycket. Ii fågo hela denna dagen endaſt et ffepp Långt ifrån of. Aa fter middagen lågd wi måg frilla på, & 2 film få få le.” Denna och några af de föttolene dagar RIND wi inga Syed ir net watſe. Aeduſa. Wi fågo hela denna Sok" en art af medulis' flyta på watnet, hwars befkrif⸗ ning fal gifwas i et annat werk. Wi fågd jaͤmwaͤl paͤ 'åtffilligå ſtycken, fom floͤto i haf⸗ wet/ at en ſtor myckenhet af ſmaͤ fiſkar af 3 ꝛ tums laͤngd hade ſtaͤckat ſig ombkring dem, vch plaͤckade altfoͤr et af dem. Deße, ſom få blefwo af ſaͤdana ſmaͤ fiſtar fönderflitne; woro til fårgen mycket röda, lika fom de ha⸗ de bloͤdt daͤraf; men ingen blod kunde maͤrkas i dem wi togo ups! De hade ej iden egenſtap/ ſom manietterna i Norrige / naͤmligen, at foͤr⸗ orſaka ſtor ſweda aͤt den, fom twaͤltar fig daͤr⸗ MO eller ſtryker något * på kroppen; 3 w 118 vBiſeyſta wiken tvi inbillade ene ung draͤng, ſom foͤlgde med oß, at den, ſom twaͤftade fig. dermed, faͤr oför⸗ likneliga hwita haͤnder, hwaraf han oͤfwertalt twaͤttade helt noga bågge haͤnderna både utan⸗ pås och innantilj til det han gnuggat deßa mes dufer aldeles foͤnder, laͤt det och torka in af ſig ſjelft, utan at kaͤnna den ringaſte ſweda eller olaͤgenhet daͤraf, twaͤrt emot alles waͤr foͤrmodan. Mannen war mycket enfaldig, ſa at han ej haft det foͤrſtaͤnd, at doͤlja ſig, om det börjat foͤrorſaka någon finårta pår hans haͤnder. Angelsmaͤnnerne kallade dem Blobbers; Faͤrſt Koͤrts foͤrwarande Nåt ſjo⸗ folket flagta något af de Kreatur, de hafie JR fig öm bord til förfrifning) fånfa de flycken ar Köttet, fom nyp blifvit fagtat , HR. DOLD i falta hafswatnet en liten ſtund, då det ſedan fal hålla fig båttre. i naͤgra dagar, ån om de laͤmnat det Nigga faͤrſtt. Annat falts paſtroͤen⸗ de btukades ke — Erocellamia. Efter "middagen ſaͤgo wi aãt⸗ ſtilliga guͤngor Stormwaͤder⸗ ſogeln flyga oͤf⸗ wer watnet, och följa taͤtt wid wattubrynei. Skapnaden af den på långt. haͤll, ſamt ſaͤttet at flyga, liknade få aldeles eu Swala, at i, form ej kaͤndt honom, hade ſwaͤrligen kunnat tro det wara annat, ån en ſwaſa. Han floͤg omkring på alla ſidor om ſkeppet, baͤde når och långt ifraͤn; men ſyntes aldrig ſaͤtta ſig pů watnet. KlI.7. efter middagen ſaͤgo wi på en gång 3 ſtycken af dem fiyga efter, “* vd. i/cayfka. wiken· 4 5 ÖN då war nu ganföa fa långt ut på NR wet, och wida från något land. Hwar d — aga fire” US hwar * eaͤgg och fram Ne War mon deras Mät aͤro De SN 9 ſom naͤſt ofwanfoͤre äro omtalte medufa? Utom dem ſago wi inga ndra lefwande , ån en Meerwater⸗ och lade ICE —— warandes af nås flaͤgtet , ſamt wid middagstid en ſwaͤrm 1 for, fom på aflerade förbi" of. "DO Gå maͤſt altid i hopar flete tilſammans. De Hop? ba ibland högt upp ur rather.” WD Sens 15 Augufti.””: i * Reſan. Hela natten förut, war aldeles 9 Några låga; ſwallwaͤgor gingo mål aͤn⸗ nu; men watnet war ofwanpaͤ aldeles faͤtt. Wi faͤgo haͤr och daͤr paͤ watnet flyta frum och fradga/ hwilket ſ. joͤ⸗folket ſade foͤrorſakas af fig fjelft i frilla waͤder/ och gemenligen ber boda ſlera dagars, lugn. KILT 2.) förr mi da⸗ den beghnte det; blaͤſa litet NOA da wi finge i —— Nanin widare fortſaͤtta waͤr reſa. Zafswatten. Naͤr finn Klaͤderne "för Paflagerätna eller” andra», fom roprd om bord, blefvo drene , - tufdde Der At. — dem re⸗ * det falta hafswatnet "fom de togo Us tom bord; men depe KR Klaͤder hade den dlaͤe enhet med fig, at ehuru'de totkades token, o före tes ar få torra, fom någonfin fan, '0e87 — de dock at —2 oM blifibå. våta 4 4 1 21 —38— isd — Bilayftå wiken havt fom ioåderlefen od. fuften blef fultig rågnattig; .. Capitainerne. berättade, at de haft Klaͤder, ſom hafswatnet Eommit. at; ge⸗ pomblötar dem de fedan haft .i Solen at tors Fa kil deby de trode dem;ej ulna bliftog tors rare, btvarpå. de nedlagt dem i Kiftor bland Andra; Kläder; , men då de efter en, ånad tas Sit ;upp, ſamma Klader ut kiſtan hafwa de. wa vit helt fucktige/ ſamt möglige fwer alt; eme⸗ dan Klaͤder blotte i falt. matten, hafwa dennas tur, at de draga fuktighet ur luften til ſig Efter middagen, boͤrjade NO. winden blaͤ⸗ ſa något, få at wi med nöje fingo fortſaͤtta reſan · Waͤgotna gingo aͤnn få ſma, at man med en liten bat kunnat ſegla brederoid of ur fån fara, och de 3 föregående dagar mar haf⸗ wet få lungt och flåte oͤfwer alt," at en trygt med en julla kunnat ro dårpa hwart en mes lat. Eljeſt gick hela dema dagen ſwallwaͤgen ftan NW tik SOV och da efter middagen det började: bråfa NO. war et noͤje at fer huru på hafwet nu woro 2:ne flags! mågor; nämligen fivallwågor ,» de dår gingo från NW, til SO, och. de wågor,, fom nu upmåcktes AF wådret fomtun från, NO, til SW.-få af de 500 efter syggen af de, ſorra . Dee få länkad wore aͤnnu hele fimå; emedan, de, ej bun ; de byta. och —— ig följe. Wi foo pa et ſtaͤle Sfiver e 0 eller få kallad Current ſom kunde ſtoͤnjas d raf at watnet och vågorna där bulltade och m mo oo "Bifeaftå wilen, 101) not hwarandra mera aͤn på andra ſtaͤllen; men Capitainerne funde ej meta huru den gick. KU 2. efter middagen” wandrade en ſwaͤrm af Bottlenoſes förbi ſteppet, och gick emot mådrets Efter middagen dog åter en af det folket från Pfaltz, ſom aͤrnade fig Öfwer til America, at bo daͤr och bref om aftonen på manligt fått Faftad utvin bord ĩhafwec. | 4 Den 16 Auguſti. Beſan. Wi fortſatte med en haͤrlig wind svår reſa. Wãgorna gingo aͤnnu Helt låga, at en utan. fara kunnat ſegla hår paͤ hafwet med en nagorlunda ſtor båt. ' Skeppet ſtroͤk nu taͤmmeligen "fort, och befants med loggandet loͤpa 9 Engelff mil i timan. Wi fågo då och då marſwin tumla bredewid of i hafwet. Et flagg fjögrås fågo wi ofta i dag flyta i wat⸗ net, fom ſaͤg ut fom en Kylſa af roͤdloͤkar til⸗ hopa bundne. Denna Kylſan war ungefår af en Knytnaͤfwas ſtorlek: til fårgen blek. Det war ogoͤrligt få för ſteppets fart, fom för det, "at ſteppet fFör dem med watnet långt ifrån ſig, ”at kunna få någon af dem. Luften war i dag mycket kölen; at wi waͤl behoͤf de handſtar på haͤndernaͤ. Utom koͤlden, war och luften taͤm⸗ meligen daͤfwig, få ar då någon ſtaͤtt en ſtund 'ute på daͤcket, blef han nåftan fom wåt om haͤnderna. Staͤllet dår wi nu ford, fans wid middagstiden wara emellan 47. och 48. gr. latit. Mot aftonen fom en ſwaͤrm med Mar⸗ ſwin ſimmande wid nr Det ſyntes, - | 5 nä 9* CV Vv e 122 > Stora Qrean emellan de hade et noͤje daͤraf, at fe. på. fFeppet och deß ſeglande, Skeppet gick nu — deße woro aͤnnu fnållare;. ty de. ſummo förbi ſkeppet ſin kos Mot aftonen faͤgo wi på laͤngt haͤl en; Sjoͤfgeeeee. Ankor. Wi hade foͤrſedt oß med alle⸗ banda faͤrſta matwaror på fjön, fom får, gaͤß⸗ ankor, höns, ſwin, kaͤl, gurkor, aͤrter, bönor 6 Ankorna föddes med Forn och friſtt matten. Det falta watnet war ej tjenligt för dem. Naͤr de fingo ſoͤnderſturna Kaͤlblan, -åto de dem ganſta gerna. Jag foͤrſokte på ſamma fått at ſtaͤra ſoͤnder ſtalen af faͤrſka Bönor och gifva dem; men de, ville ej aͤta daͤraf, er butu hungrige de, och word. På famma fått ratades, bön-falen af får oc gaͤß; men hoͤnſen åta dem, ſedan ſtalen blifwit fönderfeurne I Den 17 Augoli, 7 « Reſan fortſattes med en oͤnſtelig wind. Kl. 7 foͤrr middagen fom en hel ſwaͤrm af Purpoifes. loͤpande taͤtt bredewid ſteppet; men hölt fig. i ſynnerhet naͤſt fram för ſtammen waͤl I en god tima. Det ſyntes, fom de hade fin ro dåraf , at de fågo och hörde, mwatnets brufande wid framſtammen. Ibland da når gon: af dem. fom at lämnas litet efter, hade han nog brått ,. at åter laga fig framför ſtamen igen... Deße fiſtar gå altid i fora hopar. Kl. 10. förr middagen. fågo wi en Landfogel; men af hwad flag ,.. kunde wi ej meta. Wi gißade, at denna willat fig, baͤrt, daͤ den vå Europa Och America. * git fraͤn lhland. KL 11. blefwo mi warſe 6 ſtycken ſjoͤſoglar, ſom aldeles ſaͤgo ut ſom örå fiſtmaͤſar/ där de lågo paͤ watnet. Skep⸗ pet lopp ibland 75, ibland 8 Angelſta mil i timan. Wi woro wid 4781. atit san Tecken til tilkõande waͤderlek. Det hade nu på z:dje dygnet warit et "och ſamma waͤder, ſom naͤgorlunda blaͤſt; men waͤgorna gingo åndoch-finå , ſom fades wara mycket os nligt på detta haf. Capitainerne Mente ,;; at detta gemenligen plår wara et tecken lat fame ma waͤder ſom då blaͤſer, ſtal paͤſtaͤ laͤnge; Däremot Då waͤgorna foͤrſta dagen det blaͤſer börja veſa ſig högt, aͤr det merendels et tecs „at den waͤderleken och boͤrden ej blir laͤngwarig. ke — si De förr omtalte iKylſor flytande och roͤdloͤk⸗lika ſjoͤgraͤs, ſyntes aͤſwen i dag på mats net. Om, aftonen: fingo wi fe en myckenhet niftor i hafwet, och ſtumet, fom foͤrorſa⸗ ades af ffeppets fart mid framſtammen, famt ute på hafwet Af waͤgornas brafande, war aldeles lyſande; dock ej med fådant ſten, fom de foͤrenaͤmde gniſtror, utan ſaͤdant, fom xutit trå plaͤgar wiſa i moͤrkreet. Den 18 ausuiu Beſan fortſattes med en haͤrlig wind. Kl. 9. foͤrr middagen kommo Parpoiſes til man⸗ ga hundrade; ſaͤ at de wiſte ſig baͤde framfoͤ⸗ re/ bakeſter och på ſidorna om ſkeppet/ likſom fullt daͤraf. De foͤlgde med ſteppet en god tima/, och ſyntes foͤrundra ſig daͤrat. eann a 1924 Stora O⸗a⸗ emellan af deße war från 2 til 4 alnar, under buken hwita, roſtrum likſom pä en gas eller gaͤs⸗ naͤbb⸗· Det war et nöje at fe, huru de ibland kaſtade ſig upp i waͤdret och gjorde luftſpraͤng ofta til par alnars hoͤgd/ ſamt 2773 à 44l⸗ nars laͤngd. Ibland ſprungo 2:08 tillika upp, och: wiſte fig ſom 2:ne harar i bredd. Ibland DÅ de hoppade uppp foͤllo de oͤfwer aͤnda, få at buken waͤndes up, och ryggen ned. Efs ter middagen kom en liten fogel, tik en Dalg⸗ore/ och ſatte fig: frampå ſteppet men daͤ folket wille taga honom faſt floͤg han bakom ſeglen, at de ej mer kunde få igen. hos nom. Denne ſtackaren hade kommit wilſe i ſſoͤn, och ſoͤkte nu haͤr ſin hwila. Mot af—⸗ tonen ſaͤgo wi en fjöfogel, fom fjöfolfet kal⸗ fade Shearvater. Han liknade nog en mörk grå: fiffmåfe, famti flög ofwanpaͤ watnet, lika⸗ fom: han: fökt eftev fiſt. Sjoͤgraͤs, likt maͤß⸗ tappar, flöt hår och dår i fjͤhn. in stitsämge. am sRLRTD, ANSI 4 sc NI Reſan fortſattes med en oͤnſtelig wind. Skeppet lopp 8 Angelſta mil i timan. In⸗ gen fogel wiſte fig:" ej eller naͤgot Sjoͤgraͤs. KL 4. efter middagen ſaͤgo wi några ſtora fis ſtar et ſtycke från: ſteppet hoppa hoͤgt upp i waͤdret. Somlige fade, at de woro Surpoiſes; andre kallade dem albbicols, och ſade, at de wo⸗ to fönt tik mar, Luften war eljeft idag nog ſwal, få” ur wi waͤl behoͤf de hanſtar och göda klaͤder paͤ kroppen. Om aftonen begrofs 9 | p FRAN ova och America, 125 på. tvanligt. fått en of P tinffa Qwinfolken om fit dag: hade. döpt. > aftonen. fågo wi fjöfogel flyga oͤfwer — ſom war nog fiſkm enk rens —2 Capitan ite S en i — on. dl RU ban — lifafom sn ; a 3 —— ende a roͤk FÖR a — —4 oc D ör m Koͤpm js br ö — ondon — bord ja frepp, fom gå 5 oc blir. ganffa utiwalt. ock ha , den ſhnnerüga Ae ig z det aͤr ſur dch det ſattes få, at Solen —*9* miſter 9 all fin höna, och — PER d | AN m Det. ut. fo De ärad OR Reſan fortfattes med god wid. Purpolſes. $l. 4. efter middagen fom en ſtor myckenhet: af Purpoiſes på alla ſider oms Fring ſteppet; men de hoͤllo fig måft fram foͤr en. IeFse och hoppade: högt i waͤdret på fätt ſom foͤrr aͤ omtalt, - Ofta då:de- hoppas de upp ur wattnet/, puſiade de til ſaͤ haͤrdt med Aikaſom det koſtat mychet pa dem Fen 2) 126 Stora Ocea⸗ emellan at gora ſaͤdana⸗ ſpraͤng. De foͤlgde ſteppet ungefaͤr tima, innan de lemnade det. Orten, där wi i dag ſeglade, raͤknades wara wid 44. gr. 30. min. Latit. ſamt 278. Longit, -W. om London. Stormwaͤder Para flög hår och där oͤwer watnet; met om ej naͤr til ffeppets . IF dag blefwo SN warſe några fögrås. Wi fågo här ej an öra fiffar, ån ofwannaͤmde Purpoites, Dem ſjoͤfolket fökte at-hugga med harponer, då VE lupo fråm för ſtammen; men det mar ej göre ligt at raͤta dem, "emedan de hinte ej måtta fil, innan deße fiſtar woro langa ſtycket bår, Eljeſt war ſſoͤfoltets enhaͤlliga beraͤttelſe, at de emellan Europa och de Azoriffa Oarna, dem de Fallade de Waͤſtra Dårne, fålan eler als drig få fe någon annan fit, ån nyßnaͤmde Purpoifes , od) fifta fördenfful aldrig efter nås gon fiſt; men få ſnart de hunnit ' förbi de A- zoriffå Harna, få de på deras waͤſtra fida en ymnoghet fill, och det af —9 ſlag. Likaledes, ſtal det wara på Södra fidan om famma Har; men ej få på den Morra. Den 21 Auguſ. BKeſan. - IGi fingo ånnu njuta wår håts liga wind. Capitainetne och fjöfolket fade, at de aldrig ſedt hafwet På alla Defa orter wi farit fram fån frila fom nu, och aͤn mindre hade de haft en faͤ laͤngwarig Oſtanwind; ty emellan EKuropa och de Azorifög — 0 war H Europa och Arherica. 127 Mara mycket rart, at ſe Oſtanwaͤder öfmer "par dagar; utan det maͤſta waͤdret ſtryker där demengen från Waͤſter; men få ſnart en kom⸗ mer på Waͤſtra ſidan om Azoriffa 'DHarna) har many hålft wid denna årstiden) et ombyte af wader, få at det Waͤſtra ej aͤr daͤr få långrvarigt. Haͤraf Fer, gt ehuru någon i ſjelfwa verket. ej gjord mer) aͤn en tredje vel af res fan, då em från Europa kommer midt emot els fer förbi ſamma Azoriffa Har, raͤkna dock Sjoͤfolket, at de hunnit halfwa waͤgen, då De Fommit dem förbi; emedan de daͤrefter ej bes hoͤfwa fruckta få mycket för motvind. Eljeſt ffer ſaͤllan, at en får, fe deße Oar på refan til och från America; få, framt ej ſtorm eller nås gon annan; håndelfe foͤrorſakar det; emedan många fördolda: klippor ligga utanföre dem i fjön, fom: de fjöfarande gerna ſoͤka undwika. Wid Middags⸗iid togo Capitainerne Solens hoͤgd > ſamt utraͤcknade daͤraf Latit. den de håll wara 43 grad, 24 min.; Longit, få af wi nu ſtulle wara 30 8r. Waͤſter om Lon- don. Ingen fogel, ingen fiſt, intet Sjoͤgraͤs wiſte fig. denna dagen för waͤra oͤgon. Wat⸗ net i hafwet hade ej haͤr någon annan faͤrg / aͤn wi ſedt hela reſan. Sjoͤfolket, fom många gaͤngor ſeglat från Angland til Penfylvania, bes rättade, at watnets faͤrg på hafvet år alleſtaͤds en. och den ſamma, undantagandes, då en kommer naͤrmare til America där Det blir grundt/ — "äto under! hwareſt Sängen Blir noͤhbt andrad. Skeppet lopp mes dels 6 Angelſta mil i timan. Lycka J Stora ou "emellan Bydtorne, fom * fr betjente —— at —* ch ntig,. voro ej af a SR medan art kan ſtoͤt fört ; | lige of tunnt horn, fom dock F undé- ta taga fec day om elden —— — ande (vor viticum, Def Or de —0 * * de *— klare, ſom det bö dels kun⸗ de De ej taga —— 14 bes de de — — få ——— — Di 22 Augoly grav * Ben funfö des med god fd; SLR — ———— förfåttade 15 12 — innom 24 timar ftulle wi W. wind. Jag frågade orſaken dårtil? de ſwarade: emedan molnen, fom ſynas i SW. waͤnda kanten eller hufvudet för fig mot NO. och * boͤ | friga upp — Efter 4 middagen! fågo en Sjöfogel flyga a långt ifrån, i SA tonen ent annan Sjoͤfogel bivitfen bg en Tärna, dock af mör g et ſtycke från ſkeppet; men ingen — * intet Sjoͤgraͤs blefwo wi tvarfe fö De vågnades ig at wi woro 9 halſwags til ge — Den 23 Avg m. fu SK förtfatted.. | — ſa woro nåtterne. jfå, m nerhet sjonde Jupiter; denna UC Europa och America — 129 — * en — med det ſtarka ſten ſom : af få im Då mn af nåfterna ofta woro få månan år i fylle midt på him⸗ Kl. 7. förv m. waͤnde waͤdret fig til 8. blaͤſa naͤgot — då wi ſeglade fortavey få. at J IT. förr mid. dagen lopp (opp 8. Angeiſta mil om: timan. Kl. — Solens hoͤgd, då wi befunnos wa⸗ ra uti 42 grad. 53 min, Latit. Om mors. — onen en och annan fe: någon flygande. Ht oh Kl. 33 efter middagen: fik oc jag förfta 9 jången fe dem', då 43 5 på en gång flugo öv ur hafwet fram för ſtammen, och fedan oͤfwer watnet ej långt fraͤn wattubrynet, til des de åter flåpte fig ned i watnet. Långa den, fom de bedste flögor war ungefår få ftors fom en kunnat kaſta med en ſten. Det gick ock nog fort för dem, Wi fingo då och då fe någon Sjöfogel flyga långt Hårt ifrån ofs men han war altid allena, få at mi ej blefa wo warſe flera foglar följas åt. De fyntes wara en art af fifmåfar med långa och ſma⸗ la wingar. Laͤngre mot aftonen f ågo i tvi 3 å 4 daraf flyga tilfammans, Den 24 Auguſu. Keſan. Med et taͤmmeligen fila SSW. waͤder fortfatte wi förleden natt mår reſa; men fedan blef winden knapp och mått emot of, få at tvi näppeligen kommo ut flaͤcken. Nu började wi denna förr middagen fe en mycken⸗ —9— ar — flyta 3 på mwafnet. ala | el, gels⸗ 430 Stora Oceäs mellan gelsmaͤnnerne kallade det Golf- Weed, och ſa⸗ de at det kommer från Spanſta wiken mid: Florida. Af andra kallas det Sargazoi' Wid Middagstiden befans af Solens hoͤgd Latit. hår wara 42 gr. 27 mini Longit. och hölts wa⸗ ra emellan 38. och 39. Waͤſter om Londons Kl. 6. efter middagen fågo wi et ſtepp långe fram för of, koma emot oß; men då det blef of warſe, tog det en hel annan koſa, twif⸗ welsutan af frucktan, ar wi more kapare. Tecken til waͤderleken. Blaͤſt ſpaͤddes oß daͤraf, at den oͤfra ſtyn ſtod i ſtrimmor, likaſom utfammad ull eller Linblaͤr, ſamt war gles; hwilket ſades aldrig få felt at bes boda blaͤſt. Deße frrimmor gingo från NW. tik SO. fom waͤdret då blaͤſte. Het hade bråft måft hela, dagen NW. men om aftonen frans nade waͤdret twaͤrt af och blef tungt, fom fjös folfet fade wara et tecken, at winden foͤljan⸗ de dagen ſtulle blaͤſa från. en annan Fant; e⸗ medan lugn gerna går Ändring i i winden. Den 25 Augufti, — Reſan. Föregående natt war det få lungt, at roi måft laͤgo frilla. Kl. 4. förr mid⸗ dagen begynte det blaͤſa W. fom tiltog mer och mer, få at wi nu nödgades taga en ana nan koſa, och laͤta ſteppet gå til NW: Win⸗ den oͤktes ännu ſtarkare. Waͤgorna dingo ans fenligen ſtora. Ätſtillige af de från Pfalz med of oͤfwergaͤende qwinfolk och barn hade nö | mid⸗ Europa och A⸗e 131 middagstiden lagt fio på daͤcket ar ſofwa, då en waͤg kom och ſtoͤlgde oͤfwer hela daͤcket, faͤ at hon kom in på den ena ſidan och gick ut pa den andra, hwaraf det blef et faſeligt buller af qwinfolk och barn, fom nu woro blefne ſaͤ waͤta, fom de warit dragne ur fjön. Toback. Angelſka Sjöfolket. brukar på ngt när ej få mycket Toback, fom waͤre Swenſte. Få af dem röka. Månge, hafva nåftan aldrig haft pipan i munnen. Alſtillige af Capitainerne, fom hela fin tid wiſtats på ſjon, brukade det aldrig. Om några af fjör folket brukade der, få ſtedde der maͤſt at tug⸗ ga det ſamma. bo! Den 26 Augufltis Reſan. Winden war of emot, få at wi endaft med loverande måfte hjelpa of fram. Om morgonen fågo wi en ſtor Taſkkraͤfta, til” faͤrgen roͤd, flyta på watnet. Jugen fogel, ingen fiff, intet Sjögrås blefwo wi warſe. Sbepps daͤckets twaͤttning. Både om mornarna bittida och aftnarna frrap efter Sol⸗ gången fåt Capitainen baͤra upp: flere aͤmnbare med marten af det, fom pumpades upp: ur ſteppet, med hwilket han lår waͤl twaͤtta Hd ſkoͤlja daͤcket. Orſaken, hwarfoͤre derra Fedde, tvär, dels ar hålla däcket ſnygt och rent, dels at hålla bråderna fuktiga; ty Solens waͤrma om dagarna gjorde daͤcket helt toret, hwaraf braͤdera torkat tuhopa och aͤſtadkommit, arc no pd 2 daͤcket 132 Stora Ocean emellan daͤcket ſedan börjat läka, om wi ej få alt för et hållit bråderna fuktiga. Deßutom fom braͤ⸗ derna af en laͤngſam torrka dragit fig tilhopa, och gjorde ſtora ſpringor; ſaͤ hade det ſtedt, at antingen raͤgn traͤngt ſig ned igenom ſprin⸗ gorna, och waͤtt det fom warit daͤrunder; el) fer och aͤſtadkommit roͤta i ſpringorna medelſt det watten och annat fom faſtnat qwar i dem⸗ hwilket alt nu foͤrekoms. BOSE Blaͤcken på detta ſtepp woro gjorde ok alm. Skifwan dåri af Lignum, vite , ſom ſa⸗ des komma från Oſtindien, och år et gan⸗ ffa haͤrdt traͤ, hwilket af rågn och måra ej ſwaͤller, fom år altfoͤr noͤdigt för ſtiſwor blaͤckaxeln, fom går genom ſtifwan, mar an⸗ tingen af agrifolium, eller ock af Iron-Wood; Den 27 Augufti, Refan. Kl. II. förr middagen. fingo. wi åter en hårlig wind, få at refan nu bes gynte å nyo fortſaͤttas med for ſtyndſamhet. Om morgonen ſaͤgo wi en Skoͤldyadda, af en alns laͤngd wid paß, den daͤr ſimade uppå: watnet et litet. ſtycke från ſteppet, utan at laͤe⸗ ta ſkeppet ffråmma fig. . Wi ſaͤgo da och då ſtycken af Sjoͤ⸗graͤs flyta på watnet. Om morgonen gingo wagorna ganſta fmå, få at en frygt med en julla kunnat to vå hafwet; men ſedan 80. winden begynte blaͤſa, började de wåra i ſtorlek mer och mety och om afto⸗ nen mid Solens nedgång blef en “ NO. orm / VEnmopa och America, 133 J ſtorm, fom paͤſtod ungefaͤr til midnatten. Ca⸗ pitainerne beraͤttade, at Waͤſtanwinden haͤr på Oceanus Occident. i ſynnerhet haͤrſtar maͤſt; men af Oſtanwaͤdret aͤr ej en tredjedel få mycket, daͤrfoͤre går gemenligen reſan från America” til Europa laugt fortare, ån från Euröpa til America, Om wintern blaͤſer det både ſtarkare oc långre, ån om Sommaren » då och waͤgorna gå mycket högre, ån wid dens na tiden: Om ſommaren warar gemenligen et waͤder hår ej långe, utan oͤmſar ſnart om. Stormen raͤcker och om Sommaren "ej långe, Allan öfroer 5 ä I dagy och wågorna lågga fig ſnart därefter. Det ffer och merendels, at da om Sommaren aͤr blaͤſt och ſtorm på et. ſtaͤlle, Fan det wara maͤſt lungt några mil daͤrifraͤn: men. om wintern ſtraͤcker formen fig merendels öfiver hela Sjön. —T Den 28 Augufti, RKeſan. Med en taͤmmeligen god wind fortſatte wi waͤr reſa. Wi ſaͤgo atſtilliga gaͤn⸗ gor flygande fiſtar, fom floͤgo upp utur watt⸗ net frrart frammanfoͤr ſtammen af ſteppet: fo⸗ ro få et litet ſtycke ofwanfoͤr watnet, innan de kaſtade ſig ned igen. Gemenligen floͤgo de emot waͤdret, då de kommo upp, ſamt mes rendels ej hoͤgre, aͤn ungefaͤr en aln ofwanfoͤr fuperficies af watnet. De förr omtalte Taͤr⸗ nor med långa ſmala tvingar ſyntes då och da flyga ofwanpaͤ watnet. Sſoͤ⸗graͤs (Golf- weed) floͤt haͤr och daͤr i watnet. Orten, 754 33 där 134 Stora Ocean emellan där wi nu wiſtades, war wid 40 gr. 50 m. Latit, ſamt 440. Longit. W. om London. Waͤgorna blefwo efter middagen ganſta ſmuͤ, | 66 en mål med en liten baͤt kunnat ro på a wet. HM MINNE SEE ARR OM a 9 UI nr Dalphing Om aftonen ſent fingo wi foͤr⸗ frå gången fe den fiſten ſom Angelsmaͤnnerne kalla Dolphin, och af Herr Artedius uti deß Gen. piſe, P. 15. Coryphena cauda hifurca; ſamt af de andra Hiſt. nats Hypuyus. Af deßa Dol. phins woro åtffilige, fom wiſte fig få mål bakef⸗ ter fom fram för ſteppet. De ſaͤgo makaloͤſt taͤcka ut ,/ då de waͤltrade fig: i wattubrynet, praͤlade med en håg blå faͤrg, fom maͤſt foͤr⸗ ſwann, då de kommo upp ur watnet. Ibland hoppade” de til en famns hoͤgd perpendieula⸗ riter upp i waͤdret från watnet. Sjoͤfolket kaſtade ut en krok, dårpå de ſatte litet af Hoͤns tarmar, då de woro få lyckelige, at de fingo en af defa Dolphins, hwaraf halfpar⸗ ten blef waͤr aftonmaͤltid. Han hade uti fig finå fiſkar, men de woro få ild medfarne, at wi ej kunde utroͤna til hwad flaͤgte de Hördes emedan de hade miſt det maͤſta af ſin ſtapnad. Han mãſte bliſwit huggen naͤgon lid tilfoͤrene wid något: annat ſtepp; ty han Hade i ryggen en ganſka ſtor föråmar ſom dock nu mavstils hopa laͤkt. Rn FR Ural 3 , Den 29 Augöfli; 10 v qut KReſan. Waͤdret war nu maͤſt emot of: Sjoͤ⸗graͤs fyntesdå och då; Den foͤrr omtal⸗ te Taͤrnan wiſte ſig hela dagen och — we Xuropa och Americas 135 wer watnet; men aldrig blefwo wi warſe, At hon lade eller ſatt ſig ned därpå > Mi fås gyo många af detta flags Sjoͤ⸗foglar. Heta denna dagen ſaͤgo wi en ſtor myckenhet af flygande Siff, fom ſtaͤndigt floͤgo upp utur watnet / hoͤllo ſig få et ſtycke i fria luften, innan de gofwo fig ned igen. Ofta föga på en gang waͤl hundrade ſtycken bredewid hwar an⸗ bra upp ur wattnet, då de ibland foͤlgde alla åt en koſa: ibland, dock ſaͤllan togo de fårs fkildt waͤderſtreck. Alle, dem jaghaͤrtils fett flyga upp, Hade tagit fin koſa antingen: rätt midt emot waͤdret, eller och åtminftone ſnedt emot det ſamma. Jag har ingen blifvit war⸗ fe, ſom flugit med waͤdret eler foͤlgt winden åt. De fihga laͤngre eller Fårtare frycken?t fånder. Det laͤngſta jag ſett dem på en gång flygas Fan wara et godt byßſtott. De flyga ej hoͤgt, utan följa nog tått ſaperſficies af watnet. Saͤllan öfver en alm högre än wat⸗ tubrynet. Haͤraf ſter, at daͤ de flyga, OM möta någon waͤg, ſtoͤta de ofta daͤremot, loch maͤſte ſaͤ fara ned I watnet. Ibland då de flugit et ſtycke, och gifwit fig ned i watnet, komma de i oͤgnablecket upp igen och flyga åter” et ſtycke. Sjösfolket fade alle, at Dol- phinerne jaga efter dem, och drifwa dem upp utur watnet, ſamt at deße flygande fifar aͤro deras foͤrnaͤmſta foͤda. Wi ſaͤgo off oͤgonſken⸗ ligen i dag, at Dolphinerne jagade efter dem, ſamt då deße fiſtar flågo upp utur watnet, ka⸗ ſtade Dolphin fig högt upp i waͤdret efter dem; Ad 4 men 236 Storå Oeea⸗ emellan Y — ARN MT sr AAA —⸗ö men hade ej den lyckan ar funna följa dem efe ter, utan måfte falla ſtrax ned igen. Deras flygt liknar. ganſta mycket groͤningars. Wi ſaͤgo nog af Taͤrnor i dags men kunde aldrig ſtoͤnja, om de jagade efter deßa flygande: foglar, ehuru wi noga fökte at gifwa akt daͤrpͤ. Om aftonen ſyntes Stormwaͤders fogeln, flyga hår och daͤr på watnet, ofta flere tilhopa. | Den 30: Augufti, — Keſan. Waͤdret war of emot, få at wi endaſt med loverande måfte hjelpa of fram. En hel ſwaͤrm med Stormwaders foglar foͤlgde, foͤrr middagen, et ſtycke bak efter ſtep⸗ pet, ungefaͤr et byßſtott fraͤn det ſamma, daͤr de maͤſt floͤgo oͤſwer watnet, dock ſatte de fia ibland daͤrpaͤ. De ſynas maͤſt utwaldt, at få följa ſteppen; emedan watnet aͤr mycket ſlaͤtt, daͤr ſteppet gått fram; men på alla andra ſtaͤl⸗ len aͤr det mera ojämnt af wagens haͤfwan⸗ des Ibland floͤgo de naͤppeligen par famnar bak efter ffeppets Capitain Lawſon ſade, at de följa ſteppet daͤrfoͤre, at de må plaͤcka upp och åta fådant fom kaſtas utifrån ſteppet. Wi håf de ut hösfmål, då de i —J ſamlade fig, och fatte fig daͤr ofwanpaͤ. De ſatte fig is bland på watnet; men höllo aͤndock altid ut wingarna. Denna Swaͤrmen, fom ofta bes fiod af 30 à 40 fölade of hela dagen, aͤnda långt in på natten. Om dagen hördes ej deras fåt , men om natten ſtreko de ibland. De: flös go maͤſt altid taͤtt wid wattubrynet, rr Ög "Europa och America, 137 — e tt — —— —ñ — Wi ſaͤgo tydeligen at de plackade få — fallit från ſteppet, —— år —— — >; oc Dh när di | drig, at de lade Se — åt fila d 2 ſtodo i bland dock « —— och * (ER Tecken til waderleken J om a a ton blir ibland ganffa ſtarkt i de tjocka molnen ſom då gingo; dock hördes ej det rin⸗ "gafte tecken til dunder. Jag frågade Capitai- nerne, hwad det ſtulle betyda ? de ſwarade, at det wid denna Arstiden betyder ingen ting, u⸗ tan aͤr endaſt et tecken, at luften aͤr mycket warm; men 9 winteren, då Sioͤfolket ſer, xtar, få de brott, at taga ned ——— egel; emede Lb äro fåkre, at inom sfåtintar daͤrefter hafwa + grufroelig håftig ſtorm. - Lifal es då. de på defa orter om win⸗ tertiden fe en molnflaͤck komma upp från NW, bafta de fig ve funna, at taga ned fet åf —— el m edan de é litet dåvefter fås Rs Middagstid if ågo mi et ſtycke trå flyta. på watnet, oo war fullt med Lepas el ler Bernicles på alla J Wi fſoro och då öftver en Currant på et frålle, ſom wi kunde hoͤra och ſe af den fårdeles fufning och ſawalp⸗ ning waͤgen gjorde. — Inga Sjögrås » inge fikar , utan endaft par Taͤrnor wiſte fig idag, 55 Den 2138 Stora Ocean emellan s Det FT Någob SR RR Beſan fortfattes, faftån måft med lovering Stormwaͤders foglar kommo (i myckenhet fom mpag , och foͤlgde hakefter ſteppet hela denna dagen på ſamma ſaͤtt, fom de aforde i gaͤr. Gaͤfolket tyckte ej ſaͤrdeles om deßa fos glars fållffap, utan Fallade dem Witches (Trollpackor). Sjo⸗Taͤrnan, hwarom ofta förut år naͤmdt, ſyntes då och då. Inga filtar blefwo wi warſe, ej eller något Sjö-grås. Det hoͤlts före, at wi woro ungefår wid 41 gr. Latit. ſamt 47 gr. Longit. W. om London, : Swinens kringloͤpande. J foͤrrgar blef et af de Swin mi hade om bord yrt i huf⸗ wudet, jag wet ej af hwad orſak, ſaͤ at det boͤrjade alt foͤr et loͤpa eller hwirfla ſig om⸗ kring. Naͤr man boͤd til at: håla det ſtilla, arbetade det med al kraft emot, oc wille waͤnda fig omkring. Capitain fåt ffåra af det et öra, ſamt ſwantſen, hwarefter det kom fig före och blef lika friff, fom foͤhr. | Off: J ſtoͤrſta delen af Angelſta oftar finnes et litet hål boradt, fom dock år igenfylt med oſt. Deße Hål baͤras upp med en fårdes les nafware, at fe eftev om often aͤr god ins uti,» då någon wil koͤpa honom, hwarefter oſtbiten, fom boras ut, pluggas in i hålet igen, En Fru, fom fölgde med of på feppet, berättade ; sat från, Normandie i Frankri⸗ Fe foͤres öfroer fil Angland en. flags oft, a tvslöknepa Och "America; 439 då den noß aͤr —RR laͤgges ned i haͤſtdynga at aͤnnu blifma baͤttre, hwaraf han utanpå ſtal få en ganffa wederwaͤrdig luft, men Då han ffåres upp: * ytterſta ſtaͤrpan ſtalas af, år det en den båfta delice., fom. Fan ges. Franſte, ſom flyktat oͤfwer tik Angand wa af Angelſt mjölk — dia * ar/ * de NN RES —— på fjön. Kl ro, före iddagen f FÅ tvi et ſiycke trå flyta på fin, omkring Hivifet ſumo Dapbins hundrade tals i en hop. Sjöfolket fade, at Dolphins gemen ligen ſamla ſig hopetals omkring traͤſtycken Si i fjön, och följa med. dem, få at, d iöfolfet få fe något fådant SA ag aͤro de emenligen ſaͤtre at få fe en ſwaͤtm Dolphins It" omfring det ſamma. Sjoͤ⸗graͤs ſyntes då och da flyta på watnet, af det ſlaget, fom Sjoͤfolket Fatlade Golf- weed, och beråttades , at det kommer från. hafewiten wid Florida. Stray efter middagen kommo några ſtycken Landfoglar, ſom liknade ganſta mycket ſtrand⸗ ſwalor, hwilka flygo omkring ſteppet, och ſat⸗ te ſig ibland: på ſidan antingen af ſteps⸗ ſuden eller ſeglen. Deras flygt war juſt ſom Swa⸗ lors, ſtorleken lika. Ofwanpaä gråbruna: uns der hwita: ſtjaͤrten litet grenig. Et haͤftigt shonffas dref dem ſedan båre ifrån of: få jon 140 Stora Orean emellan ge de foͤlgde oß , floͤgo de merendels på? den ſidan om ſteppet "fom lugnet war FA TE HE 4 Refan. Winden war nu, Gudi åf! något, baͤttre för oß; ty den, begynte wid mid⸗ naftstiden blaͤſa från N. och år hår maͤrkeligt at gemenligen hela laͤnga tiden, då —* ſtulle aͤndras, ſtedde det naͤſt wid midnattstid. Wagorna gingo nu ej ſaͤrdeles fora, Om —— bittida fågo. wi inga Stormwaͤ⸗ der foglar bat efter ſteppet; men KL 9, wid paß började redan några wiſa fig. Jag har oc titförene nåmt,, at wi om morgonen bits tida ej fett. til dem, faſt de. ſedan långre in på dagen foͤlgdt ſteppet hundrade tals. Det mar i dag ſaͤllan mera, ån par ſtycken af dem, fom fölgde ſteppet, och ofta fågo wi hes fa långa frunden ingen. En gaße fom at fålla fin hatt utom bord, och då den kom litet från keppet, ſamlade deßa foglar fig i mye⸗ kenhet, ranſakande den noga, och ibland ſat⸗ te fig daͤr pͤ. — — Sjoͤ⸗Taͤrnarna, fom wi naͤſtan dage⸗ ligen ſett hela reſan, ſyntes nu. daͤ och da; men Kl. 9. foͤrr middagen kommo de flygande til många hundrade, och foro omkring alles ſtaͤds på ſjoͤn. Wi ſaͤgo efter middagen åf wen nog af dem, faft ej i den myckenhet, fom förr middagen. Sjoͤ⸗graͤſet fyntes nog i dag flyta i ſjoͤn. Wi boͤdo til ar få något daͤraf; men ARD jä Den 2 September. ' ' jen foͤrgaͤſwes; emedan det floͤt få långt Från RN Efter middagen kom en Fifkmaͤſe, Europa och Americas ' 141 helt ſaͤrſtild från Sjoͤ⸗Taͤrnorna, och floͤg li⸗ tet f:ån ſteppet. Hanwar litet ſtoͤrre, ÄN des Sjoͤfolket ſioto Få af de foglar de ſaͤgo i går, fom af denna, at mi måtte mara i någden af Newfoändland;: Wid middagstid togs af Solens hoͤgd Latitudo, ſom mar 40. grad, 20, mln. vch Longit. hoͤlts wara mid: 49. grad; Wi om London. —J RI 3.efter middagen kommo några ſtyc⸗ Fen: Bolyhins och ſummo bak efter ſteppet: gin⸗ go ſedan frammanför det ſamma, då 2:ne ſihcken af dem blefwo Af. Sjoͤfolket hüggne och fångade med harpon, Laͤngden af hwardera of dem mar 5 quarter. Latit. perpend; litet: bak hufvudet, där den war bredaft war netto; et quarter Latit. transverfi. ibid, 3 quarter? fårgen ofwanpaͤ ryggen wid hufwudet en.Hhög » >; gtön med Silfwerbotten, men bak mot fjärten en hågblå fårg: under: magen hwit: hade ej 7, utan bara 6 pinnas, nämligen duæ peåorales, ↄ ventrales; una caudaæ, fom raͤck⸗ te från anum aͤnda in mot ſtjaͤrten, och 1 dor-⸗ ũ, ſom raͤckte efter hela ryggen aͤnda til ſtjaͤr⸗ ten. Når deßa ſimmade bak efter ſteppet, Fedde det mycket laͤngſamt, få ar det war ej fimårt at hugga dem. Da de blefwo upſturne fans i dem 5.handa flagg. djur, naͤmligen en oftracion , en liten fi med, brå oͤgon, ſom nyß bliftvit tagen: och aͤnnu lef de, af par tums. RN långda 142 Stora Ocrean emellan laͤngd z en annan liten fiſt; famt et owanligt ſio ⸗ ioſech: ih en flygande fik. Jag lade ſtra⸗ alla deßa i fpiritusvibi at foͤrwaras; emedan ingendera af dem war aͤnnu ſtadad. Denna ſmalnade af paͤ alla fidog från hufrouder til ſtjaͤrten, hwareſt Latit, perpend. 14 tum, och ttansv. tum, eller en liten tum. Bredden af ſtjaͤrten bak tily från yttra ſidan af ena gre⸗ nen. til den yttra af den andra Botum. - Dett flygande fiſken hålls wara baͤſta agn aͤt honom⸗ od) dernaͤſt bitar af des egit koͤtt, eller inelf⸗ wor af en annan faͤngad Dolphin fom en gam⸗ mal Sjoͤman ſade. Koͤttet bereddes ſom an⸗ nan fiſk, antingen kokadt med ſmoͤr påj eler ſturit tb ffifroor och ſtekt i en panna iſmoͤr ſmakade nog ſtoͤnt faſt litet torracktigt mar helt: ſalt⸗loͤſt, faſt han lefde i det ſaltaſte watten.. Ivtd on —B———— En Skoͤldpadda låg och ſof på: watnet efter middagen. Storleken af den ungefaͤr ensam) Mot aftonen tog Capitain Lawfon at mig en ſtor knippa af: Golf-weed ; eller det Sjoͤ⸗graͤs⸗ fom tvi fett alla dagar flyta i Sjön: Sã ſnart jag fick upp det, war mit foͤrſta goͤromaͤl, at fe efter, om inga änfeaer ffullé finnas: driv då jag. mar få tycktig, och fann daͤri parstasi ta inſecter, fom bågge woro af Cancer flågar tet: det ena liknade: Taſtkraͤftor, den andra Raͤkor; men bågge ganſta fimå;: af Taſt⸗kraͤft ſlaget fick jag 3. ſtycken, och af Raͤtſlaͤgtet 8. ſtycken. Jag fatt dem i början: i et glas, då Jag noga beſttef dem. Uti hlaſet avg: 7 . I — och America. 143 fila Fafffråftan u upp och ned: funiv omfring” alla fidor ; ſom en pil, alt fom hon toille.” bland for Hon mycket laͤngſamt, ibland ſtod hon frilla wid någon fida i glaſet, ellev och på” botnen. Naͤr Hon fick faſt någon af Raͤk⸗ js gtet/ grep hon pra ed fina framklor om den, doͤdade den utan barmbhertighet , ſamt ſoͤg ög tv den. Det war och därföre, fom - deg Kåfor woro få rådde act komma nåt in til Hennes Hela def ſtapnad war aldeles fom | It * Naͤr den ſamm, ſtedde det al⸗ ena ſidan, eller och med bakdelen foͤr⸗ ut. De ſimma nu med ena ſidan förut, Nu: med den andra. Hon kunde ſtoppa ſi fina fraͤm⸗ vw klot vånda in i munnen på fig.” Antenne woro i en contingerlig tårelfe: ——— de , at frå ofwer natten uti et glas tillika åforna, och då jag om morgonen aͤter⸗ tog. glafetr hade Taffråftan dödat alla Raͤkor, J h aͤtit ut inaͤlfworna af en ſtor hop. —5 kraͤft aͤnnu helt qwicka. Då jag, la⸗ : fan dem. — 'vini ——— oi ff fira, utan mo par r omkring i an, innan de jätte life äl DM lila Råkan ſamm med en otroug gwickhet 9 ſnaͤhet i tvatnet. Ibland då den ſtod FA i botnen i glafet, gjor” de hon: et haftigt fprång, få ar hon i dana” blecfet war upp i wattubrynet, juft fom då en pa hoppar, eller nårmare, fom en Podura. haͤr hor ſimmar / få rör hon alla foͤtterna oͤrlikneligen taͤtt: ibland ſimmar hon ordi- nairt fom andre, med foͤtterna ned; ibland lig⸗ —v get 144 Stora Ocean emellan ger hon och aldeles på ryggen. Så fnart fom bon ſtannar at ej mera röra fötterna, fjunker hon ned til botten. Beſtrifning på deßa Taſt⸗ fråftor och Raͤkor Fal gifwas i et annat roerk. Golf = weed, Detta hade wi nu fett flyta i fjön en lång tid, nu i mer, nu i mindre myckenhet. Det flyter i ſtoͤrre elev mindre kylſor, hwar kylſa aͤr merendels af en half alns laͤngd och bredd, det år en art af Fucusy: hwars caulis år, tenuiſſimus, rotundo-angus latus, til fårgen ganffa moͤrkgroͤn. Denne grenar fig fråndigt och hwar gren ffjuter ut en myckenhet af blan eller folia, linearia, I å 13 linearum latitudine , ganſta tunna, per margines crebris denticulis notata, få at deſ⸗ ſe blan likna ganffa mycket folia af mufcus Iſlandicus. Faͤrgen år groͤngul: Frukten lik⸗ nar taͤmmeligen fmå omogna Enbår , helt runda, groͤngula, utan på maͤſt ſlaͤta, endaſt litet knagliga, undantagandes daͤr någon E- fchara kommit at faſtna på dem. Deße fmå bär fitta ad alas foliorum på fmå förta pedi- culi af 2 å 3 liniers långd: ibland och mes rendels ſitter endaft et bår wid hwar ala ; is bland flere, Ända til 3 ſtycken; men flera kun⸗ de jag ej blifwa warſe. Maͤſtendels war bas ra et bår wid hwar ala; dock woro månge ale dår inga bår funnos. Somlige af båren woro helt fmå, til et tecfen, at de ej twora a Ännu fullwaͤrte. Naͤr et fådant bår fars föns der, fick man fe, at det war inuti aldeles ihås ligt och tomt, och beſtod endaſt af et Fung a ; eller. é » gt finn ytterſt. Orſaken Hroarföre detta wa få ihåligt, maͤtte warit, at dec fule få myc⸗ ket laͤttaͤre kunna flyta uppå watnet. Caulis lycktade ellev aͤndade fig altid uti ofwanbeſkref⸗ na blan, och woro bladen alt ſmalare mot aͤndan. På undra ſidan af bladen waͤrte ut hår och daͤr fom ſmaͤ helt ſmala rötter af 2, EN lin, laͤngd; eljeft år fuperficies af bla⸗ den Helt ſlaͤt, oc på undra fidan ſynes ner- vus longitudinalis foli, fom år convex eller uphögd: Utom ofwanbeſkrifna inſecter, fom ups pehuͤlla fig i den ſam̃a, fitter och fult af Eſchara, ſamt dentalium cornu formef. ſpirale. Detta är. den oͤrt, ſoim wi tilfoͤrene altid i denna Reſebeſkrifning kallat Sjoͤgraͤs, ſedan wi laͤm⸗ "nåde Europa, od hafwe wi ej blifwit warſe nagon annan” hafsoͤrt, ån denna, på hela mår Reſa. Styrmannen beraͤttade, at de uti America taga detta Golf-Weed, torka och ſtoͤta det fönder til pulfwer: ge daͤraf in åt qwinnor, fom åro t-barnswånda, och Fal det då wara et det båfta hjelpe⸗ medel. Han fade och, at de betjena fig af Detta i febrar; men för hwad orſak oc) på hwad fått, kunde han ej fåga. Deßutom Fal, ſa eftev Styrmannens, fom Capitainernes beråttelfe , då en ſeglar til Weſt⸗ indien elet Soͤdra America, hela Sjön eller ' afwet på ſomliga ſtaͤllen finnas oͤfwertaͤckt af denna mwårt til flera mils långd. Gemenligen tros, at deße Golf- Weeds komma från hafss wiken wid Florida, oc) med Currants drifwas därifrån omkring i hela Hafiwets = IN De, | K * En Europa och America, 45 TER byvaem eb file boot 246 Slora Ocean [3:23 (0.77 En Swala fom om aftonen fent flygans de rundt omkring ſteppet, fatte fig upp ima⸗ ſten / ſyntes wara nog troit, flög bland Hel J når intil.Cajut-fönftvet, liffom bon mille, bege NOS PNL synd Ann | ind JJ Reſan. Wi nödgades nu hjelpa oß med loverande mot waͤdret. Om morgonen; blefs wo wi warſe en, få kallad Tropichird flyga et ſtycke fraͤn ſteypet. Wi fågo denna dagen nog Colf⸗ veed flyta i Sjoͤn, och wi togp, up atſtilliga kylſor daͤraf, dem wi ranfakade. ie 985 omen fingo inga andra rariteter daͤri, aͤn dem wi beſtrefwo i går, naͤmligen en mycken⸗ het af de ſmaͤ Krabb⸗ taſtor, amt Råkor, fom då funnos daͤri, hwilka wi i dag noga underſoͤkte, och jaͤmfoͤrde med de tilförene. giks HAGE An Wi ſaͤgo ſedan ſaͤllan nås sot af deße Golf: weeds, at ej naͤgon liten eller ſtoͤrre Krabb ⸗taſka låg daͤribland eller ofwanpã. Ibland fingo wi och fe någon Krabba taſka af en Knytnaͤſwas ſtorlek fimma upp i wattubrynet, ſom continuerligen rörde, fötters na taͤtt; emedan hon ſtrax ſank ned få ſnart hon oͤfwergaf at ſparka med foͤtterna. Inga foglar, blefwo wi i dag warſe. Eſter m dagen ſaͤgo wi et. flagg Medufa, fom Angels⸗ maͤnnerne kalla ;she Spanifh man. of War >: OCh andra the Portugis. man of war, flyta på wat⸗ * net. Den liknar laͤngt ifraͤn en ſtor blaͤſa af et duarters diameter, har en ſtoͤn roͤd på vior lett ſtoͤtande fårg, och fåges ivara af är uſis uropa och America. 2472 Å — — RR — — guñis den maͤſt b annande, då. något däraf ; j mmer på bara kroppen; men wi kommo ej > få når, at wi kunde dem, upp. i ſteppet/ at nogare fe. dem. Mot aftonen apa svi, en och annan. Stormwaͤders fogel [ask om⸗ kring oh oͤfwer watnet, fällan bak efter ſtep⸗ pety. Han måft -på endera fidan, —* langt dårifrån Gafe: Taͤrran ſyntes då och dã. OM: — i Solgangen kom en Zai af an⸗ feulig ſtorlek —— Sån efter ſteppet; men gicé, firar, bårt — är, fjöfolket få en fås dan, aͤta de ſtjaͤrten, 9* kal wara den baͤſta delen daͤraf; men det andra kaſta de bårt eller gifwa der, åt, Swinen. De beſtylte Franſo⸗ —3 daͤrfdre at deffola. åta honom hel. och håls len. Litet för "Solgången ſaͤgo mi aͤtſtilliga gångor i 8. et godt ſtycke från oß watten ſpru⸗ tas upp i myckenhet högt; i waͤdret, hwaraf Bra. flöto p at daͤt följe, warit någon Sk Ding Septemb.,.,. * an. Om morgonen Kl. 4. huc nade HERren. en med en. härlig. wind, falk den blåfte naͤgot ſakta, med hwuͤken wi började; is gen, fortſaͤtta waͤr reſa. ſyntes aͤf⸗ cd Nk Morgon. Zafs⸗ Tarnan ſymes Må — hela denna dagen ſaͤgo wi — waͤrmar til hundrade. tals. vd 5 gande . a upp. Ne watnet, D gå. fångas tyckt etssinnan de gofwo fig. a igen. Det långftade flåsa innan, de foro ned⸗ PROF — och laͤnoſta Den Ng 8 oo SÖ Ode emellån de töoro upp utur watnet "War 4 minut , eli tör hända in emot en Half minve” Koſan, ſom De wid ſitt Mygande alund tögo, mary föm förr aͤr anmaͤrkt, maͤſt twaͤrt emot mådret, el⸗ tet ock ibland ſnedt mot det ſamma; men als drig kunde jag faͤ ſe, at de foͤlgde med win⸗ den och undan waͤdret. Toͤr haͤnda, at de ej då kunde flyga få waͤl, eller at waͤdret dee dem ſnarare "at falla ned; —Gef-wesd ſyntes i dag flyta til ſtoͤrre myckerihet i Hafmwet ; ån wi fett nagon dag tilfoͤrene Inga Storm waders foglar kunde "toi idag blifroa warſe. Orten daͤt wi nu woro war wid 40. grad. 29. min. Latit/ Bor. ſamt ungefaͤr wid 49 gr. 30 min, W.”öm Londony: "mio br — 7 Den 5 Septemb, + . | Reſan. Med den hårliga Minden fortſattes war reſa, få at wi lupit fedän Kl. 12.i går mid⸗ dag tilKl. i2 i dag middagstid 182. Angeiſta Mil, Inga Stormwaͤders Foglar blefwo wi denna dagen warſe; men taͤmmelgen mycket Gafs ⸗ Taͤr⸗ nor, fom Angelsmaͤnnerne kallade Shearwäter. Foͤrr middagen fågo mi da och då Hela ſwaͤr⸗ mar af Slygande Siffar komma up utur watnet, och) finga på ſaͤtt ſom ulfoͤrene är: bes ſtrifwit. 6Gaeed flöt nog paͤ watnet. Wid middagstid togs Solens hoͤgd och befants, at wi woro i 40 gr: 3 min, men efter Andra u⸗ ti 39 gr. 53 min. Latituden raͤknades nu e⸗ mellan 53 och '$4 gr W. om London; Naͤr vågen git hoͤg / och bruſade mycket, ig deg d wer⸗ Earopa och America, 149 Sfroerfta kulle helt groͤn, ſom då en fer, genom et groͤnt glas. Wi hade måft hela, denna deßa foglar fedan flera gaͤngor i; dagas Golf⸗weed —* i dag mera 9 ſwoͤrligen 3 tros, at all den ſtora myckenhe⸗ mat abe; ffulle, e at komma från hafswiken wid ſamme ſcke gifwit noga akimmng på deras t. Ala dem jag til denna ſtund ſett, haf⸗ ma aldrig flugit med och undan waͤdret, utan ans tingen: twaͤrt emot. waͤdret, » eler och ſnedt för det ſamma; e. 8. omg waͤdret kommit frän — — > ÅA Th | 150 Stora Orea⸗ emellan vh — ——— — — — SES | SO! haſwa de wid upflygandet / antingen tägit ſin koſa til SO: eller ock ſnedi mot det ſam⸗ gä 1 dags Zafs⸗ Taͤrnor fontes! då och då. 22 Mor Den 86pteinbh 1 aoRön uti 3$ör s4 mm Latiti Bor! fåkit 62 grad Wi nn London. ir går til Kl. —— Europa och Americae.. 152 —— — — — tta ſatie oß i någon fruktan; åa | Ed vi —— é,. At Det roote en 0 S —— pt — 5 Win — tv denna vå at? DA himmelen eller! in — SR od woro röda > omm äftonén wid Solens /foͤlgde öfelbart andra dagen daͤr⸗ Fd! —* och blaͤſt/ aͤn wanligt bat! ck himme n koͤd gäng ſamt ee i fact över 1 dag. FR MD vik —V sp År NN 4 * 4 SYTT — — — — i "sår br eppet lupit 184 a mil. Ga Aee⸗ ſhů⸗ es, då, oc — utj RM illiga ſtaͤlen. Om —129 ſyn⸗ | 8. gå Ångor Han finger —— HALS — och be — Feppet ft fe. därpås vayefter han flög flög "fia od g. scn — mObfero. void —— Binder OM nu + brafie från N Fe tåmmeligen. rs 4 0 J 152 Stora oren⸗ emellan —* och hade giordt luften nog gingo ganſta frora; — wi na ep. 9 då en ſtod wid ſidan af ſteppet dd MADE; och någon fn fom — Ne Et; jar om då tillifa från fig en warm ånga, gren en kom på den, fom ſtod daͤrwid; til et teck en, at hafswanet nu war warmare ån luften, Swetem joͤlet/ ſom wi hade om bord; hade nu af hetan. tagit: en. Da til ſig, få at. broad wi gjorde daͤraf, ſmat ade fart. Capitdinerné beråttade, at. de uti SBåftindien —— fo ka mjölet, förut, waͤl pa en Bad eller; Rölna innan det packas ing . VR SAR na fig waͤl, och icke tager. en ſaͤdan fys va til fig, ” Ri haftbet , daͤr Sr 57 ligen ſtora, och ſnart fagr Kv * Lå wi SR hela denna reſan, faſt w war nog fogligt. Capitainerheé dömde — ät detta ſtaͤllet mås ſte wara i ſtilnaden emellan yttra” hafwet/ och den inta delen af Ful tor. il Jada wiken; th Kl 12. daͤreſter kommo ſadang ſtaͤllen, dat — gingo Helt. a fajt waͤdret blaͤſte li⸗ ka ſtar haͤde el under hela denna reſan, ib lad ön Ommit ' RR ſtaͤllen/ daͤt tvågorna gått ſtoͤrre, ån pa de —J 9— winden tvarit alt fPodan) Heh Spofolket fkrifwit en ſtartare — — in dag foͤrut. — be snar a j 4 nn Den — och America, = 153 st (RAN 9 Septemb. : : : Å Rn —* rat go vind —* Taͤrnorna ſontes held d Wi fågo och et annat ſlags foglar, 2 filnade: i "flyt och kapnad Ander. Golftoesd fåt auleſtaͤds haf⸗ wet. Strax efter middagen fågo wi en fror — ckenhet af tyg omtalte foglar, fom ſades Libra ander Styrmaunen, ſom mar hemma i Philadel hå, kallade dem Medrvsteröl” DE maͤſte wara et att? af fiſkmaͤſar faſt de flyga naͤgot fortare. Wiſago oͤgonſt enligen, at de ood upp fiſkar utur harder o och Ato dem, deſ⸗ ſe wordo Nej hroita Pr utan bruna pã ryggen/ mt maͤſt af den ſtorlek, fom en flſtmaͤſe. —* Ar efter middagen började wi få ſe flaͤckar —* af en annan faͤrg. Hafswatnet enligen, hela ſjo jön eller? hafvet oͤfwer, rkblaͤ faͤrg; men i dag började ſamma tå fon nagot huſare. Det beſynnerligaſte war, at winibland faͤgo helt Tånga, men ndg ſmala ſckar ungefaͤr af 12 à14 famnars bredd, ft watnet hade en” husgroͤn fårar aldeles 9 ifran Det indra — En af Oapitainerne fade, at det foͤrorſakas af fina Sjögräs fom flyia däri. André mente, at J banf F daͤrunder, Wi ſeglade oͤfwer >; fom lopp från NW; til 80. men toi an⸗ äl! et daͤr, de wi gloͤmde baͤrt taga up watten af Den i et ämbare, och ranſaka det, ille finnas någre heterogenea. Mot —50 ſago Mi en 34 Sſoͤ⸗ fogel tv 5 Ög 154 Stora O⸗ean Ocedr emellan flög litet” Fran (rep ”feppet , den den Ingersmånnerne kallade Sea-Henj Stovinwåders —8 dem mi paͤ naͤgra dagar ej. fett tilp. Sjön ut ter. wiſa ſig, och föga dels omkring. be med watnet, dels fölgde de til anfenligt ant et: ARE * efter ſteppet, daͤr der —* —— 1 07 ; 3 — Hen 10 Septemb;” Refan.. AIn var, winden —* — ſaͤgo baͤtsmaͤnnerne en: ſtor gel-flyga omkring ſteppet, och ibland — upp:i maſten, den. ög en för en uggl liten Land⸗fogel kom för t. middagen —9 ſig pa feglen sn: men wi fago ej hwart den: 3 dan tog waͤgen. Denne dag war rart nog at fe naͤgot Golf. weed flyta, i hafvet / fom, Sſd⸗ folket togo för et tecken, at soi, ej måfte wara långt fruͤn land; ty naͤr en fommer..få NÅL; landet, at det; blir ſaͤ grundt, at de boͤta loda, Fal en ej mera, fe, til något Golf.» weed, Kl. 10. före, middagen kom en hel ſwaͤrm Par-, poifesy MDelphinus antiquorum) dem wi ej fett, påen;långan. tid, nu —3 — — 32 fra til; ſteppet det femma. i fjaͤrndels tima, vå få fått , nat — ifwi åt, naͤmligen hoppandes ibland upp i den, Wi fågo och taͤmmeligen mycket i dag af Medofa , ſom Angelsmaͤnnerne falla The —* nifh man of Ivar , flyta i hafwet. Sans fåra och ffapnad. mar måft ſom en lunga Kreatur, hopkramad på oͤmſe ſidor. bland nåt någom liten-rvåg FR ſtjaͤlpte hon ANN 4 I I) | dem, "men: de: re Murepa och America. 255 | | e fig firar upp igen. D månde gemenligen den ſmala och waßa kanten upaͤt. afs Taͤrnorna ſyntes da och Då Shearvater wiſte ſig och någon sång, ryggen brun, maͤſt med hwit ring: om halſen. Han ſamm på watnet: hade en ſaͤrdeles och nog langſam flygt. Efter middagen kom en hel ſwaͤrm af. Parpoiſes pa wanligt fått ſimmande til ſteppet, och foͤlgde det en liten ſtund. De kommo både fraͤn NW. och NO, farande. Wi ſaͤgo eljeft hela fjön rundt omkring full daͤraf. gafswatnet blef nu ljuſare oh tuffare: Wi fågos ock långt ifraͤn paͤ et eller annat ſtaͤlle fkeppet / och foͤlgde of ſedan hela denna dagen, flårfar af den hjusgroͤna faͤtgen Somliga Ange mån kallade Purpoiſes Sea · Hoge. Storm waͤders foglarne floͤgo omkring På fjön. Mor! Solens nedergaͤng kommo 2:ne Swa⸗ lör, af ſamma flag, ſom tilfoͤrene, ſom flugo omkring ſteppet,/ och ſaͤtte fig ibland: på det ſamma// likſom de mile hår taga natther⸗ baͤrge. Wi fingo aͤndteligen en af dem faſt, den wi ſatte i jen lyckta oͤfwer natten at hwi⸗ la, och aͤrnade ſaͤppa henne naͤſta morgon. Den 11 Septemb. Reſan. Winden blef nu taͤmmeligen ot oß Af Golf· weed ſaͤgo toi knapt 223 klaſor eller: ſtycken hela denna dagen. Storm⸗ waͤders fogeln, flög hår och daͤr oͤfwer wats het; Et flags fif, fom Angelsmaͤnnerne kal⸗ täderkomiros, kom om morgonen i myckenhet til nu 256 Stora Ocean emellan nu på ena fidan om ſteppet, nu på den. an⸗ dra. Wi fågo. helt fmå fifar fimma i håfe met , efter hwilka deße Bonitos jagade, och giorde då i watnet en ſaͤdan rårelfe, fom has de dår warit en: taͤmmeligen ſtark fork. eller ſtroͤm,/ hoppade ibland något up: utur watnet. Då de aſtadkommo denna roͤrelſen, woro de maͤſt alle i en hop, fickte om hwar andras men kommo dock aldrig få når ſteppet, at naͤ⸗ gon kunde huggas med harpon. mint At foͤrwara Smör: om Sommaren; Smwmoͤret ; ſom wi hade: om bord, ſmaͤlte au maͤſt upp af waͤrman, och blef aͤfwen titét haͤrſtt. Capitainsrne, ſom ofta ſeglat til Weſt⸗ indien, beraͤttade, at de på ſamma reſor brus kat taga en ſtor tunna, fylla den med hafs⸗ watten, ſaͤtta Smoͤr⸗fjaͤlingen daͤri, at. hafs⸗ watnet ſtaͤr hoͤgre på ſidorna af fjaͤrdingen, ån ſmoͤret aͤr i den ſamma: oͤmſa få dagegen hafswatnet dårpår, at altid friſtt hafswatten fattes i ſtaͤllet; daͤrigenom ſkal ſmoͤret ideße warma Laͤnder på ſteppen Hålla ſig laͤngre ſaͤn eljeft, * En hop med Päarpoifes Hoppade til mycken⸗ het laͤngt ifraͤn vß i watnet, och gingo Watil O. men: de kommo ej til ſteppet. Da och då: fingo wi fe någon Spanifb man of dar. Deßutom blefwo tvi :i dag aͤfwen nog ofta warſe en art af medufer ; fom Angelsmaͤnner⸗ ne kallade Blabber, flyta paͤ watnet, gemenli⸗ gen | Europa OM America, 157 gen af em ordinair tentalriks ſtorlek, brun midt "uti, men braͤddarna rundt omkring af en tjus faͤrg, fom ſtaͤdſe woro i roͤrelſe. Wid mid⸗ dagstid kommo 6. ſtycken Dolphixs, ſom foͤlgde bab efter ſteppet, af hwilka wi hoͤggo med harpön jen, den tvi fingo. Naͤr Hon Fars upp, fans i def maga en myckenhet med fimå fik, af fingers: lånad; men de woro redan: få baͤrt⸗ ſmaͤlte, at ingen” kunde taga redo på dem. Deß faͤrg aͤr foͤrut beſtriſwen; haͤr wil jag laͤgga det til, at han under buken år mål hwit, men ſtoͤtande likwaͤl ganſta mycket paͤ gult, t har hår och daͤt på fidorna som magen har NA trinda flaͤckar af en hög blå faͤrg: pinna Poa na dorfalis år, då den nyf kommer utur watnet, likaledes af en ffön blå fårg. Stormwaͤders foglarne flögo om aftonen i ganſta ſtor myce kenhet alleſtaͤds omkring på ſjoͤn; men i fyns nerhet grufweligen mycket på de ſtaͤllen, daͤr waͤrt ſtepp ſtridit fram. Wi ſaͤgo oͤgonſten⸗ ligen, at de plaͤckade något upp utur ſjoͤn, men hwad det war, kunde wi ej weta. Toͤr hända de ſmaͤ fiſtar, fom wi fett ſimma upp i wattubrynet. J dag fingo wi ock feåtfiliga ej tilfoͤrene af oß ſedda Sjoͤ⸗graͤs, flyta i haf⸗ wet, et; fom kallades Rochsweed: sigt annat, form liknade et paͤrlband: et annat fom mar hwitt ¶ alns långt, ſmalt, lika bredt oͤfwer alt, DH Heb SAPRN JA mn ful 00 Den 12 September, a Sela natten förut, "oc denna morgon war det helt ungt) få at flaggan ej — N | någa 158 Stora Ociar emellan naͤgot waͤder. Et ſtepp / ſom wi hela dagen i gaͤr ſaͤg långt framför: oß, ſyntes i dagnin⸗ gen: något bakefter waͤrt ſteyp⸗ men tog lik⸗ mål ſamma koſa, ſom wi. Wi fruktade alle; at det war en Spanfk Kapare eler Sjoͤroͤf⸗ ware 7: och woro nu ie ſaͤrdeles mål. til mods, men ſedan waͤdret Börjat blaͤſa litet, och wi hißat ſegel/ laͤmnade wi det ſnatt, daͤ mår fruktan mer och mer foͤrſpann. Par dagas efter mår ankomſt til Philadelphia, fom detta ffepp efter, hwarpa war fullt. med, Tyſtar, fom-foto oͤfwer til America, Jat daͤr ſaͤtta fig ned. De hade warit raͤtt få raͤdde För oß , ſom wi foͤr dem och trodt, ar denna dagen ſtulle blifwa den ſidſt. 668 117 oo EA DI MO ir NR IN Om morgonen: kom en Saffpib, sh fatte figspå Taklenis Faͤrgen på ryggen war graͤ ſpraͤcklig, den tycktes ganſta trötty och lås rer gömt fig på: naͤgon ſida, emedan, då Ma⸗ troſerne hoͤllo på: at ſaͤtta ut flera ſegel, fom han aͤter fram, flög. rundt omkring ſtep⸗ pet; och laͤt Höra: fit laͤte, hwarefter wi ej fågo, hwart hau tog waͤgen, utan han laͤrer hafwa ſatt ſig paͤ yttra ſidan om ſteppet på något ſtaͤlle. Afwen fågo wi en annan Lands fogel af Sparfflaͤgtet komma flygande til oß; men wi wißte ej ſedan, hwart han for. Kl. II. förr middagen fom en hel ſwaͤrm af Pur- poifes tumlande i watnet. Wi ſaͤgo dem på långt håll komma från NW. Åpda: til ſteppet, och då de hunno fram, hade de ej luſt at Aöj ; RONNE "Europa Och Americas 200 259 va där, utan —6 foͤrbi til 8W. Skeppet gick nu ganſta långfamt; hwaraf jag 'gifar orſaken, hwi de ej gåftoo fig tid at föl ja med feppet, - fom —3 plågade: ty de bade ej tålamod, ar fata få långfamt. "KL Tr. lag middagen kom én ſtor ſwaͤrm af det file a ag, fom dallas Borle-nofés; tumlade i watnet "från SW, til NO. Be mwöro faſeligen ſtora / wal af 6 alnars laͤngd · Deras ſtapnad och gång år få lif Purpoifes, at det åt ingen twif⸗ el, det de ju baͤgge böra komma under er Genus. Deras noß eller gap liknade nagor⸗ lunda en-Bouteille, hwaraf de faͤtt ſit namn. De foro tätt förbi ſteppet / utan åt uppehålla 'fig dårmwid. Några Dalpbins gingd wid mid dagstid bakefter ſteppet; men lämnade Det: ef⸗ ter en liten ſtund. Stormwaͤders fogeln Adg alleftåds omkring på watnet/ at föra fin föda... Wi fågo i dag inga Hafs⸗Taͤrnor. The 46 of war feglade då och då förs "bi of, prålade med fin Höga violette eller Purpurfaͤrg. RR KM Nr Den 13 September, 4.7 Redan i går tyckte Capitain Lawfon, fom en ſtor del af. refan för ſjukdom maͤſt meren⸗ dels. hålla fig wid fången, at wi af alla tecken wore mycket nåra til Americanffa Landet; men ſom Styrman, efter fin utvådning war af ans han mening ,, och matroferne hwarken om af⸗ tonen från dſwerſta maſten fågo något lady el⸗ der mid lodandet på flere famnar funno "bot Z ten, Ao Stora Ocean emellan Eur, Ich America, a med en: — em. motgonen. befi — 5— at oͤrſta utkaſt⸗ uttalas med hwad beſtoͤrtning och ftuktan tvi alle; blefwo betagne, når wi ſaͤgo, at ſteppet lupit på en ſandrefwel. Detta Fedde Kl. Half 5. om morgonen, då det aͤnnu war mörkt, faft månen ſten något. .IGi wißte ej hwar wi woro/ och fruktade, at wi lågo på landet. Wi woro 80. perfoner om bord, och * eppet war endaft en enda baͤt. Naͤppeligen Hade någon af of, få långe han fefiwat med en fås. dan haft och en dylik fruktan frigit upp af fin fång. . En och hwar anförtrodde den gode Gus den. fin noͤd. Hwad vi bönfölld om, blef hoͤrdt: ſteppet kom ſtrax loͤſt från fandbanken. Wi togo koſan något tilbaka, och undſſuppo få faran, Naͤr det dagades fingo vi fe hela faſta landet af America, ſom mot hafsſidan År laͤgt med hwita ſandſtraͤnder , hwilka litet laͤngre upp aͤro bewaͤrte maͤſt med Tallſtog. | - J KRATTA å : "ad 94 Ocean utan för Maryland; — AGk fingo då ſe, at ſtaͤllet, wi ſtoͤtte paͤ, låg utan för Maryland, wid 37 gr. 50 min. Lat; Bor, ungefaͤr en liten. Swenſt mir från. fafta lan⸗ Det; och midt emot: den ort, fom kallas Arca- dia, . Sedan det blef ljuſt, tog jag Bibeln at troͤſta mig med, och wid det. jag oͤpnade den ſamma, war Pſalm. 1073 23 och följ. det aldrafoͤrſta, fom oͤgonen fölla på. Ord, hwil⸗ Fa paßade fig få på waͤrt då warande tilſtaͤnd, J likaſom de med flit blifwit upſoͤkte. Winden war hela dena Hagen; GUdi åf? mycket blid: och haͤrlig: waͤgorna gingo få finå,. at man med en liten båt kunnat utan fara ro hwart man. welat på hafwet. Wat⸗ net wi ſaͤgo, hela denna dagen, hade en natu- zell fjögrön faͤrg. Inga foglar blefwo roi warfes men en hoop Parpoiſes fågd wi hoppa i watnet på långt Håll. Et enda ffepp, wifte ſig, fom maͤſt hade ſamma koſa, fom wi. Wi foͤlgde nu Kuſten af Maryland, oh gingo ej laͤngre daͤrifraͤn, aͤn at wi kunde hafwa Hos nom i oͤgnaſigte. Någon Spaniſh man of War wiſte fig ibland; men inga Sjoͤ⸗oͤrter, och ingen meduſa blef jag warſe. Emedan wi vin aftonen ej hunno fram til Cape Henlopen, där wi ſtulle taga Lots; få gingo wi följande natten af och til, utan för wiken Dellavare. Tecken til wåderleken, Om aftonen war nog mulit, >få-at. det ſyntes liknelſe til raͤgn den foͤhande natten; men efter Solens ned⸗ gaͤug boͤrjade en ſtark dagg at falla, får at D J Mås 4. el. 262 Dellavare· wiken. | Klaͤderna blefwo Hel daͤfwiga utanpå ; och af boͤcker, fom ſjoͤ⸗folket kommit at laͤmna oͤpna liggande på Kajutan, blefwo de bladen, fom laͤ⸗ av oͤpna, helt waͤta, nåftån, fom om någon fpilt watten på Dem, faſt de laͤgo ej ſtort oͤf⸗ wer en half tima "efter Solens nedgång uns der öppen himmel. Angelsmaͤnnerne fade, at når i Angland faller ſtark dagg om aftonen, blir ofelbart om andra och nåftföljande dagen en ſtark hetta. Capitainerne, fom warit ofta i Weſtindien, fade, ac ſamma aͤfwen haͤnder där. SFSluga. Ordinaira flugor hade watit i Kajutan hela waͤgen; få at vi fålunda ej kun⸗ nig wißt fluta, om de ſamme aͤro indigenz uti America, eller förft förde dit från Europa, Den 14 sſeptemher. är RKeſan. Om morgonen började tvi åter fortfåtta wår refa med en hårlig wind. Wi hade nu på waͤnſtra handen » ellev W. om oß, ſtaͤn⸗ digt land, fom låg laͤgt. Straͤnderna ſyntes ſnoͤhwita af den fina fanden de beſtodo af, och litet ofwanfoͤr dem war marken oͤfwertaͤckt med tall⸗ſtog. Kl. half 3. förr middagen fingo wi Lotſen om bord, fom fjelfmant fom ut til oß från Cape Henlopen, hwilket år en by, på en udd, fom ſtranden på W. fidan om of för ut i ſjoͤn. Hela landet på denna fidan ſades höra til Penfylvania; men på oͤſtra ſidan om Dellavare Bay til New Jerſey. Af Lotfen fingo wi förnimma, at Capitaine Meſnard : me Dellavare· viken. 153 > med den tvi förft i Waͤras aͤrnade gå oͤfwer til America, och fom redan afſeglat ifrån Ang⸗ land uti Maji, förft för 18 dagar ſedan an⸗ kommit hit: til. America: haft en ganſta lång paſſage, dels foͤr lugn och frilla waͤder, dels foͤr motwind ſtul. Fraͤn Cape Henlopen, daͤr wi togo fots til Philadelphia, råfnag 150 An⸗ gelffa mil; men från elfsmynningen til. Phila- delphia ungefår '9o fådana mil. Wi fort⸗ we nu mår koſa laͤngs efter Dellavare Bay, DÖ Hade från 4, til 10. à rr. famnars djup där mi ſeglade; men eljeft ligga Hår och dår ſandreflar, paͤ hwilka då a då ſtepp mid ſtorm blifwit olyckelige. Inga ſſoͤ⸗graͤs, inga meduſæ eller andra fådane hafs⸗djur wiſte fig nu mera för of: Naͤgon FE ſyntes hoppa hår och daͤr utur watnet, oh ſades denna wiken wara mycket fiſtrik. Som foͤrut år omroͤrdt, få ſyntes ſtraͤnderna beſtaͤ af Höga traͤn, och beraͤttades ſaͤ af Lotſen, ſom af Styrman, hwilken war född i Philadelphia, at landet alt omkring def ſtraͤnder år oͤfwer⸗ waͤrt med den ſtoͤnaſte Mog, tjenlig til ſtepps byggnad. Den hugges där ned; och föres verket härifrån i fora flottar til Philadelphia ellex andra platſer Hår på orten, daͤr ſtepps⸗ hwarf finnas, En for del af de ſtepp An⸗ — i ſonnerhet Koͤpmaͤn, bruka, huggas och byggas i deras Colonier Hår i Norra America, Daͤraf Fer, at Skepps Ca- pitainer hwar höft gemenligen reſa hit oͤfwer från Angland, och tildbringa wintern haͤr med kika C2 ſtepps⸗ 164 Dellavare » wiken. R kepps zbyggnadg, få gt de med foͤrſta waͤr⸗ årorfärdige at ga harifran smed, fina nya —* Emedan de Angelſke i detta; Kriget miſt måns ga ſtepp/ fom Franffe och Spanſte Capare baͤrttagit; ſaͤ kom̃d nu. i denna hoͤſt åtföilige Capitainer hit, at låta bygga nya: i ſtaͤlet. (rg JT MES NA A ua 2 6904 —Laͤngre in. på dagen: började wi fe, tand på baͤgge ſidor, alt af ſamma beſkaffenhet och utſeende, och cblef wiken nu ſmalare. Litet ef⸗ ter middagen kommo wi til början af Della- vare River eller Flod, fom ſedan loͤper upp til Philadelphia ;: och långt förbi. den. famma. Den war hår i mynningen mot Swenſt mil bred men blef ſedan alt . ſmalare och ſmalare, och År. wid Philadelphia ej fylleft en Angelſt mit bred; Landet på oͤmſe fidor aͤr laͤglaͤndt, oͤf⸗ sbermåjt aͤnda til ſtranden med. ſtor och tjock ffog, af Ekar, Hickeries, famt sandra. trån, Wi ſaͤgo hår och dår wid def ſtraͤnder finå flåta fålt,: wid hwilka i lunder ftod någon gård. Boſtapshopar gingo i bet hår och daͤr på ſtraͤnderna. Somligſtaͤds ſtodo loͤftraͤ⸗ den af en rödbrun faͤrg, ſaͤdan, fom Roͤnnar hus of ſent om höften. De fom hår bodde, berättade,” at deße traͤn blifwit Sommars ſtadde af aͤſfan och hungeld. Stora Störar wiſte ſig ibland i floden, och hoppade upp ofwanpaͤ watnet. Fiſtmaͤſar ſyntes och då och dår fom tycktes likna waͤra. Omkring gaͤr⸗ darna wid ſtranden fågo wi ſmaͤ åkrar och ſom⸗ ligſtaͤds taͤppor med ordinaira gaͤrdesgaͤrdar om⸗ AVD Dellsvare · wiken 165 omtring. Likaledes "hår och daͤr hoͤ⸗ſtackar. Fraͤn ſtranden kom med waͤdret blaͤſande en bes hagelig lukt ifrån de Magna ångar, och waͤr⸗ terna på marken.” —J Wi fullfoͤlgde ſedan waͤr reſa med en oͤn⸗ ſkelig wind. et godt tycke in på natten. uti fEymningen foro wi fördi Nex Caſtle, en liten ſiad, belågen paͤ waͤſtra ſidan om Floden. Det war redan få moͤrkt, at wi kunde föga fe något. af ftaden,, annat, ån hus brinna i foͤn⸗ ſterna. Denna ſtaden ſaͤges foͤrſt blifwit an⸗ fagd af Hollaͤndare, och altſaͤ den aͤldſta ſtad i landet, åldre, ån både Philadelphia, och andra fåder hår paͤ orten; men uti handel år han dock ej at lina mot bhiladelphua, faſt han i åtffillige ting har ſtoͤrre formoner af naturen ån Philadelphia, fom til aͤfwentyrs, at det år mer ån ſaͤlan, at floden om winteren blir där få tilfruſen, at ju ſtepp funna gå ut och in; dåg * elfwen vid. Philadelphia maͤſt hwar winter blir tilfruſen, at ſeglation för några weckor måfte ſtanna af; men fom lan⸗ det. omkring Philadelphia >, och ån laͤngre upp, år ſtarkt bebodt, fom. alla. föra fina waror til Philadelphia ;. och den en gång fått foͤretraͤdet; J få maͤſte den Andra, ſtaden altid frå efter. —9— fader at Hollaͤndarne ſaͤges wara de före fre, fom anlagt denna ſtad. i Detta ſtedde den tiden , då landet hörde Swerige til; men Hollaͤndarne traͤngde ſig af hat hår in, och wille FÖRA och ofoͤrmaͤrkt | 3 uts 166 D flod, News Caftle, utfrånga de Smwenffa ; fåfom folk, hwilket Has de gjort inbrott i deras land. Detta lyckades dem; ty då de Swenſte ej långre kunde tola detta deras lands inkraͤcktande af fraͤmmande, braft deg ut i et uppenbart Krig, då de Hol⸗ laͤndſte, fom maͤgtigare, gjorde fig måftare af landet; men deras glådje war taͤmmeligen ſtac⸗ Pot ; ty få år daͤrefter kommo de Ängeljte , och togo landet ifrån dem. De hafva: och in fil denna dag i frid befutit Det ſamma. fångre in på natten kaſtades waͤrt anfare ; e⸗ medan. Lotſen ej driftade, at gå längre i mörk tet, för fandbankar , hwilka laͤgo hår och dår i floden. NE Den 15 September, Reſan. Uti dagmingen lyftes waͤrt ankar re och refan fortſattes upp åt floden. Maͤſt alleſtaͤds på oͤmſe fidor om den ſamma, war landet bebodt, faft dock taͤmmeligen gleſt Wid KA. 8. förr middagen festade "wi förbi Che- ſter, en liten ftad på waͤſtra fidan om floden. Hela denna morgon wiſte Sthrmannen, hwil⸗ Fen war född i Philadelphia, mig de ſtaͤllen, hwa⸗ teft Swenſtar ännu bodde. Wi kommo aͤnd⸗ teligen, Gudi laͤf! lyckeligen fram til Philadel- phia Kl. 10. förr middagen, och hade fåles des ej warit mera på mågen från Gravefend til denna ſtad, ån in emot 6; weckor, eler nogare, ej fylleft 41 dag, då det aͤfwen inberaͤk⸗ nas, fom wi lågo mid Deal; at förfe of med et. och annat nådigt af fårff mat ꝛc. hwilket rånas bland en af de baͤſta paſſager eller oͤf⸗ ; wer⸗ Penfylvanien, Philadelphiai 167 werfarter; då man dåtemor ofta om winteren maͤſte anwaͤnda, 14 15, 16, 17, 18); 19 och flere weckor från Gravefend til Philadel- phia. Naͤppeligen laͤrer någon haft en noͤj⸗ ſammare reſa oͤfwer detta fora werldenes haf, ån wi denna gaͤngen, hwilket och Capitaine Lavwfon flere refor beſannade, ſaͤjandes, at han aldrig fett få blid waͤderlek och fri från ſtorm på detta hafwet, under alla de refor han; förv farit daͤroͤwer. Maͤſt war vinden ej hårdare, Ån at en kunnat med en lagom ſtor båt fegla utan fara bredewid ſteppet, us tan at behoͤfwa frukta, det vågen ſtulle flå in. Fa, ofta hade man med en oͤkſtaͤck, eller julle sfunnat utan raͤdſla fegla jämte ſteppet. På hela reſan flvg aldrig någon måg oͤfwer Kajutan, ej eller. flog någon måg oͤfwer den oͤfra delen af ſteppet mer, ån en enda gaͤng, hwilket war bara en fivalmåg, ach det uti wackert waͤder, då en ſtor hop med Tyffar lågo och ſolade fig på daͤcket. Waͤra Kajut⸗ foͤnſter futo hela. reſan i fit ſtaͤlle, utan några lukor eller annat därföre, hvaraf fan ſes, hur tu fogeligt waͤdret mar. i Det fom aͤnnu gjorde denna fjösrefan noͤjſammare, war Capit. Lawſon, hwilken på hela roågen wiſte mig den kaͤrlek och ömhet ; fom hade jag warit en af hans naͤrmaſte anhoͤrige. N Så ſnart wi anlaͤndt til ſtaden, och Fas frat ankare, kommo en myckenhet af Stadfens inbyggare om bord; at höra: efter bref. De L4 togo 158 Penfylvanien, Philadelphia, | togo med fig baͤrt få många, fom de kunde, antingen för fig eler fina. waͤnner. De an— dre bref, fom ej blefwo bårttagne, låt Capitaine föra til lands, och låmna in på. et Coffé= hus, at hwar och en kunde dår widare höra efter dem, på det han ej ſkulle blifwa beſwaͤ⸗ rad daͤrmed. Ala brefwen gaͤfwes baͤrt, utan at Capitaine fog det ringaſte af någon daͤrfoͤre Jag for fedan KL 12. tillika med Capitaine til lands, fom tillika gaf ſtraͤng befallning til Un⸗ der. Styrman, at ej låmna någon af de Toſta frihet at gå til lands, innan de betalt deras frakt» eller at naͤgon annan lagt det ut för dem, ellev föpt dem, RR Recommendations- bvef aͤro både nyttige och nödige för "deny ſom reſer til någon fraͤm⸗ månde ort. Han dlifroer daͤrigenom ſnart bår de kaͤnd, aͤſtad od trodd. Ho fan bygga nås göt fårdeles förtroende med den, fom en förut hwarken fett eller Hört af ? Wid min afrefa från London fick jag Recommendations- bref med mig från Herr Abr. Spalding , Mr. Peter Collinfon, Dr, Mitchell och andra til deras bekanta hår på orten. Jag hade därföre ej ſwaͤrt at komma fort. Mr, Benj. Franklin, den Penfylvanien har at tacka för få mycket godt han bidragit til def uphjelpande och målgång, och den lårda weriden för de många nya de- couverter wid Ele&riciteten, war den förfte / fom gijorde mig bekant: gaf mig all nödig uns derraͤtteſe, och bewiſte mig ETSI PRI Penfilsanien 9 Philadelphia, 15 9 > fåljör — Swenfta RyrEoz Rådet Jacob engtfon od) Cönterfejaren Herr Guſt. Hef- felius; Bror” til Sal. Mag. Andreas och Sa- imbel” Heffelius , hwilka bågae warit Kyrko⸗ —5* i ; Chriftina * Nya Swerige och til ra — i Stioen, at bet * lan fömt på — ar daͤr utanfoͤre. Herr Suſt. —— hade föl hit til landet med fin Bros der NR MAN gå tedan år 1711. och alt feda dan den tiden beſtaͤndigt wiſtats "hår. Jag fann, det jag nu war kommen i en annan HAD; ty hwart jag på marken kaſtade oͤgo⸗ nen, moͤtte mig maͤſt oͤfweralt ſaͤdana waͤr⸗ — ej — och arter ag cies) jag aldrig fett; förut: jag warſe något två; få måfte Jag ſtanna, och fråga mi na fåljellagare , 9 det kallades. Den foͤr⸗ fra ͤrt, fom lifafom bad mig rara waͤlkom⸗ 9 eller den — foͤrſt foͤllo på, war en A ind —— eller af Graͤs⸗ſlaͤgtet, den delen mligen af kunſtapen, ſom jag haft mit ſtoͤrſta nöje med. Fag grufwade mig, huru jag ffulle gå i tand” med, at. taga reda på få Kod nytt, och obekant. Twenne de förfta agan udes, at bara gå och gapa på tha , utan at måga mig ihop med dem någon. nårmare bekantſtap. gi | 7 — ÅN ERS aftonen fick jag mit herbarge hos en len "handlande: af: Omwåkare ef mycket pr 5 til X J 170 Penfylvanien , Philadelphia. och årligt folk, fom måfta delen af det ſlaget aͤr, hos hwilken jag tilifa med Jungſtroͤm fins go Kammare, ljus, fångar och ſangklaͤder uppaßning, famt 3. gångov ſpiſa om dagen, | dår wi få behaͤgade, för 20. Skillingar Penfyl- vanie - mynt (år emellan 4. och 5. Plaͤtar) om weckan; men wed, twaͤtt, och win, i fal jag det aͤſtade, borde ſaͤrſtilt betalas. j Den 16 September, Innan jag går långre , wil jag låmna en: liten beffrifning på Staden Philadelphia; eme⸗ dan jag framdeles ofta i min Reſa kommer at nåmna honom, Jag wil haͤr införa et och annat, ſom jag ſatt mig til minnes om den ſaken, wid mit wiſtande paͤ denna orten. PHILADELPHIA, Hufwud-⸗Staden uti Penfylvanien, (fom år en def af det fordom få kallade Nya Swerige) aͤr en af de förs naͤmſta, och nåft Boſton den ftörfte af Står derna i Norra America, belågen likaſom i mes del⸗puncten af de Angelſta Colonier haͤrſtaͤdes, wid 39 gr. och några och so min. Norr om AZquatorn, ſamt inemot 75 grader W. om Londons meridian, | | Ar 1683. Celler fom ſomliga wela, år 1682) blef den förft anlagd .af den bekanta Qwaͤka⸗ ten William Penny; fom fått hela detta landet til ſtaͤnks af Konung CARL II. i Angland, fe? dan Swerige låmnat alt åtal därpå. Staden fulle efter Penns utſtakning komma at ligga Pp Penfylvanien., Philadelphia, 171 på et ſtycke land eller en del af en udd, fom göres af baͤgge Flodarna Dellavare och Skull- kil, och fåledes blifva i fyrkant 2. Angelſta mil lång, ſamt en bred, då den ena eller 6 fira aͤndan af Staden ſtulle ligga wid Floden Dellaware, Ich den. andre: eller Waͤſtra wid Skullkil; td hwilka baͤgge Floder och hus då bygdes Det utſtakades och då 8. laͤngga⸗ tor , hwardera 2. Angelſta mil långa, ſamt 16 twaͤrgator, hwardera af en fådan mils laͤngd, alle deße anfenligen breda, od) i linea reda. Platſen war den tiden målt en oͤdemark, oͤf⸗ waͤrt med ſtor ſt och hörde 3:ne Broͤder til af de Swenſta, mid namn-Suenfföner, wilka och bodde därpå. För ortens foͤrdelak⸗ tiga låge ſtull wille de ſwaͤrligen gå paͤ, at ſtilja fig hårifrån > dock förmådde Penn dem aͤndteligen, at fåmna fig denna platfen, mot det han gaf dem några få Angelſta mil dåris från. dubbelt få mycket land igen; dock har ſe⸗ dermera dels han fjelf , dels, Hans arfwingar nom flera. måtningar nog ſtympat från dem amma land, under foͤregifwande, at de til waͤlt fig: mera , Ån dem tilkommit. Sedermera fom i haft et få ſtort antal inbyggare icke kunde fås, fom fordrades til bela denna ſtora platfen, har many tils wida⸗ te, laͤmnat floden Skullkil,: och bygt Staden endaſt långs eſter Dellaware, fom nu ſtryker taͤtt förbi den. ſamma på Hſtra ſidan och ej litet befraͤmjar deß handel, utom, den wackra | ut⸗ 172 Penfylvdkier , Philadelphia. / utfigt ſtaden daͤrigenom aͤger. De hus, fom? i början upfattes wid Skullkil, blefwo aͤfwen ſmaͤningom flyttade: därifrån Hit; Staden ligger altfå på et behageligt ſtaͤl⸗ le, ſtraͤcker fig långs efter floden maͤſt från: Norr til Söder; år något mer ån en Angelſt mil lång, ſamt på ſomliga ſtaͤllen en Half mik: bred, om ej mera. Grunden år jaͤmn, utan några ſaͤrdeles hoͤgder, beſtaͤr af ſand utblan? dad med litet lera. Foͤrfarenheten har aͤfwen wiſt, at denna orter år ganſta haͤlſoſam. Gatorna aͤro Enig, taͤcka oc rymli⸗ ga. De maͤſta aͤro 50. Angelſta fot breda, Archftreet 66: fot; och Markétſtreet, eller den: foͤrnaͤmſta, hwarpaͤ marknader hålles, år äns da tif rod. Ang. fot bred. De gator, fom löpa maͤſt från Ni til Si eller efter Stadſens nu warande laͤngd, ård 7. ſtycken, utom en liten "ned wid Floden Söder om torget; fom kallas Waterſtreet. De nu warande twaͤrga⸗ tor, eller de, ſom aͤro aͤrnade at löpa från Dellevare til Skullkil, aͤro 8, och gå måft från 'O. til W. Jag ſaͤger, at de gå måft fås ty de afwika "alla litet från deßa waͤderſtrek. Alle defe gator, utom de bägge, fom aͤro naͤr⸗ maſt til elfwen, gå uti en vått linea, och ſtaͤ⸗ ra de förra af de ſenare minkelvått eller ad angulos rectos Somlige af dem aͤro ſtenlag⸗ dey andre ej; emedan det för den ſandblanda⸗ de jordmonen fru, fom ſnart fuper iſig waͤtſtan / ſynes tara mindre nådigt. Men den goda inraͤttningen aͤr, efter Angelſta vs if g f Penfylvanien, Philadelphia, 173 itet wid de maͤſta af dem. at påchrwardera fis dan narmaſt tik hufen år. gatan til en famns bredd, och ibland mera, belagd med jämna, flata. och fåta ſtenar , ſamt ſtolpar af par al⸗ nars laͤngd ſatte naͤſt daͤrutom til 3 a.4 fame nar ifraͤn hwarandra. Nyttan och foͤrmon båraf. år, atpå de å oͤmſa ſidor om gatan naͤrmaſt hufen lagde flata ſtenar gå de, fom wandra fil fots; men de fom rida, eller fara sned wagnar/ kaͤrror eller andra akdon, fåre das endaſt midt på gatan. De ofwannaͤmde iftolpar. hindra, at ingen med håft eler wagn kan ſtada dem, fom gå wid ſidorna inom ſam⸗ ma ſioipar, utan aͤro de daͤr ſaͤkre både för waͤrdsloͤſa Kuſtar och åkare, famt för den os renlighet ; fom håfter, wagnar och kaͤrror kun⸗ na ſtaͤnka från fig. Raͤnnor under taken, fom mål afledas , göra och wid raͤgnwaͤder el⸗ der ſndens fmåltning dem fom. gå daͤrunder frig för olaͤgenhet upifraͤn. Guſen aͤro taͤcka och föra, ofta flera waningar hoͤga: naͤſtan alla bygde antingen af tegel. eller .gråften. . De flaͤſte aͤro af tegel, fom flås och braͤnnes förtrvåffeligt firar utan för Staden. Af graͤſten Åro oc åtffilliga ups murade. Denna graͤſten beſtaͤr af en blan⸗ ning af fart. eller grå i waͤgor gående ſtim⸗ mer, utblandad hår och daͤr, ſamt mer, eller mindre emellan flagorna med. en. grå; loͤs gan⸗ ffa fingrynig Kalkſtens art , ſamt da 08) då något ljuft ſandkorn; dock at frimmetn. År, vä hb ; 7 b ”Pehfylvanien ; Philadelphik. rådande. Suundom var och blahningen an: notiundå ,' fom laͤngre fram under den DT. Oå. ſtal omroͤras Den brytes Väymnodher de Anelffe, Hwila Cedern (Cupreffus thyoi- des Lima. ſpec. 1003: 3) hwilken waͤrer Hår i mycfenhet i Fårr och indraß, faſt Han år nu redan tåmmeligen uthuggen, och ånnu år ej minſta anftalt gjord til deß fredande. Detta år et traͤſſag, fom år: otroligt lätt; men tilli⸗ Fa et af dem, fom af dem hår måra aldra⸗ laͤngſt ſtar emot röta; år daͤrfoͤre foͤrtraͤffelig til tak, emedan de ej tynga på waͤggarna, och funna wara hela mans⸗aͤldrar. Dock hafiva aͤtſtillige redan maͤrkt, at deße tak af Hwita Enen eller Hwita Cedern torde framdeles blif⸗ wa en ſkada för denna ſtad; ty i anledning daͤraf, at fådane tak äro änka laͤtta, hafwa de maͤſt wid alla ſtenhus byggnader, enkanner⸗ ligen dam af tegel, gjordt 4 tunna murar; men fom detta traͤſlag år Hu ſnart ut⸗ oͤdt, och de framdeles i brift daͤraf måfte brus fa tyngre tak, antingen af taktegel eller annat, få låra de få bliftoa omtaͤnkte, når deße af Hwit Ceder blifwa förffåmde, och til förer Fommande » at ej murarna må twingas uty at antingen fåtta ſtolpar under taket, eler tifwå ned murarna och göra nya, eller på annat * goͤra —— —— * 125 . — ye faſta och ſtadiga. Nu defe fifta fifta aͤren SLR oc) annan börjat nyttja taktegel. and de Publique hus maͤrkes foͤrſt Kyrkor wita aͤro åtfrillige 3 emedan GuD ; fos hår på mångfalt f 6 Ån —* Kortan⸗ ligger i No tra öv ör — litet från torget: öra alla sacfrafte : — med et ohh * och lår. OG ; Stan fållas Rom a ) har blifvit anlagd mid ÅS tet af nåf föregående — "men foͤrbaͤttrad o mera prydd för några få år fedan. Hår ård ne Praͤſter, fom hafva fin måfta lön från id början af detta 'Seculo föres od Swe 9 erden Mag. Rudman, ſnart 9 | varande — sj a an, u * deras egen Praͤſts fi | : 2. Den Swenſta/ fom eljeft ae Wi. ) Sy Fa, ligger wid Södra aͤndan af ſta⸗ dh naͤſtan utan för den ſamma, wid flo⸗ er CE det behagligafte ſtaͤlle of alla Kyrkor haͤrſtaͤdes Om denna får jag framdeles mera jag kor — handla i ſynnerhet wenſka Hår p fidan af flod Ty le. sn Vd ligg NW. iden: e mid min 0 fs litet 4* — 5 en oe I $g att Det R—— torre, twingade def F 176 Penfylvanien , Philadelphia: murarna utr. af de omfider om hoͤſten 1750, då de fingo hit et; wackert orgewerk från Tyſtland, nödgades taga det nede Haͤr är endaft en Praͤſt, hwilken tillika betjenar de Tyſta Lutherſta i Germantowe, predikar nu den ena Soͤndagen hår, den andra daͤr. Den foͤrſta Lutherffa. Pråft wid denna Foͤrſamling, war Mr. Mühlenberg, hwilken år 1743. las de Grundwalen -til denna Kyrka: och fedan han fom at flytta: til en; annan Foͤrſamling, har han haft til eftertvådare Mr. Brunholtz, en Danſt från Schleßwig, hwilken Ännu år gwar. Baͤgge hafwa blifvit hitſaͤnde från Halle, och ſtaffat haͤr, med ſina ſynnerliga up⸗ byggeliga gaͤfwor margfalt nytta. Naͤſt foͤrr ån denna Kyrkan upbygdes, hade de Tyſte haͤrſtaͤdes ingen Praͤſt, utan betjente fig då af den få allmänt aͤlſtade Swenſta Kyrkoherden i Wicaco Herr Dylander, hwilken predikade i Swenſta Kyrkan hwar Söndag. förft om morgonen bittida Tyſta, fedan i ordinaira Hoͤg⸗ måfan Swenſta, och efter middagen Angei⸗ ffa, och daͤremellan reſte han uti weckan oms kring på landet, och predikade för de omkring⸗ ſtroͤdde Tyffar, få at han ofta innom en wecka hölt 16. predikningar. Det war och förft eftev hans död, hwilken timade i Nov År 1741., fom de Tyfke, hwilka hår wiſtas, begaͤrte Pråfter. från. Tyſtland. Denna Tys ſta Lutherſta Foͤrſamlingen är nu mycket tals rik, få at i Kyrkan år nog trångt om. Soͤn⸗ dagarna. Uti Kyrkan aͤro ſattgte nnen ere * Penſylvanien, Philadelphia, 127 Sakerftia, De måfa ej, utan laͤſ alt upp för Alta⸗ ret; men. predifan ffer från Predikſtolen. ; 4. Den gamla Presbyterffa, ligger litet från torget på S. fidan om Market ſtreet, år medelmåttig ſtor, upbygd år 1704, fom årtas fet på norra gafwelen utwiſar. Yttra taket for- merar måft en half cirkel, ellev något når en half hexagon. Den wånder fig i N. och S. och maͤrkes, at Prefbyterianerne aͤro ej få lags granne, at wid fina kyrkor i aft taga från? fo et wißt waͤderſtreck, fom det ſter i andra aͤnder. 5. Den nya Prefbyterffa blef upbygd år 1750. uti NW. delen af fraden, af de få kallade Nevlighte, med hwilket namn förftås dey fom affallit från en eller annan Religion til den bekanta Whitefield, fom år 1739 och 1740, famt 1744. och 1745. wandrade maͤſt genom alla Angelſta Colonier i Notra Ame- - merica och predikade. Hans waͤltalighet, beha⸗ geliga uttal, fynnerliga ifwer och ſtora gaͤfwor at. predika, gjorde, at han ofta, i ſynnerhet de 2 förfta åren, i fina predikningar på fålten bade från 8, 10, 15, til 20, 000. ålhöras re. Hans affigt med denna fin predikning war, at famla penningar til et barnhus, fom war upraͤttadt i Georgien. Han fick hår ibland uti en enda predikan til 70 Pund Sterling: ja, uti 2ne predikningar, fom han hölt år 1740. på en och ſamma Söndag i Philadelphia, ſam⸗ lade han: 150 pund Sterling, eller ungefaͤr M 300 u28 — Penfylvanien, Philadelhia,N 300. Ducater. Ofwannaͤmde Newligths åro denna tiden dara Schtfmatici från den Preföy- terffa Fyran, och kalla fig ſjelfwa Prefbyte- AN Femplan saa OPEN Dre fbyterian nan KR Aonuente Numine dd Erecdum Anno Dom. 6. Den gamla Tyffa Calvinffa, aͤr be⸗ lågen i WNW. åndan af Staden, ini til * 3— apa 2 * * —— mn SR * FN Penſylvanien, Philadelphia. LIG — — 7 ſipuod någorfunda Ladugardelands kyrkan i Stockholm , aͤr dock ej aͤnnu aldeles faͤrdig, faſt dei flera år predikar deruti. Sålänge den förr omtalte Swenſka Kyrkoherden Dyander lefde, hade deße Tyffar ingen Praͤſt, utan bes wiſtade altid den af Dylander foͤrraͤttade Tys ffa Gudstjenften i Wikako kyrka; men nåt de Tyffe Lutherffe efter hans doͤd begårte Praͤſter från Halle; :förffaffade deße ſig åfs wen Pråft från Dodrecht i. Holland. Den foͤrſta Pråft fom då fåndes hit, war Mr, Slaughter, hwilken ånnu mid min ankomſt til America war der qwar; men hade år: 1750. den förs treten, ar en annan Calviniſt Praͤſt nyligen dit oͤfwer kommen från Holland, genom lift och battal få ſtaͤlte fig in hos en del af hans Da are, at mer ån halfparten af dem föllo ifr 9 Hwarpã, ſedan baͤgge deße Praͤ⸗ ſter ſtridt i kyrkan med hwarandra om pres dikſtolen flere Söndagar å rad, få at och den ffomne Pråften för famma orſak fades haf⸗ gått Loͤgerdags afton förut upp i Predik⸗ olen och ſettat der hela natten, at uteftåns ga den andra, och bågge parternas åldrar te haft der fammaftådes til allas åtlöje och tal, med hwarandra både flagåmål och hwar⸗ jehanda foͤrargelſer; få blef kyrkan efter ranſak⸗ ning af Magiftraten' tildömd Mr, Slaughter, J ARE Re IRA SUR 7, Den nyå Tyffa Oalvinffa. Den nyf omtalte tilfomne Praͤſts anhang låt upbygga den ſamma litet and MK fedan de 9 ed M pat v * 2 — ör —— * — 180 Pen(ylvanien — ———“ pat ſaken. Dock ſom wid flutet af år 750. år * denna Praͤſt få konſtigt dref fit ſpel, at omſider laͤckade maͤſt alla den andras åhörare på fin ſida; få lårer fårmodeligen denna ång * kyrkan blifwit mindre nödig. 3 och 9. Twenne Quakarenas kyrkor ler få kallade Mectings, den ena wid torget, oc) den andra i Norra delen af ſtaden. Uti deßa finnes, efter deita folkets fåret, hwarcken Al⸗ tare, Predikſtol, Maͤßhake, 9* annan Kyr⸗ koprydnad, utan baͤnkar och n ågra ljusarmar. Haͤr komma de tilhopa 3 gångor hwar Sön dag, och desutom wißa gånger T weckan eller månaden, hwarom mera längre fram. = + CIO; Oe Anabaptiftiffd- i Norra delen af Staden. — hi. Den Paãfwiſka i SW. delen of. ſia den; aͤr et någorlunda ſtort hus, wackert fis radt inuti, och aͤfwen med orgor förfede. 12. Den Mohraviffa eller. Zinzendorffiffa, år et ſtort hus, fom Herrenhuterne hyrt kg é Norra delen af Staden De höllo hår fin Gudstjenſt både på Tyſta och Angelſta, icke allenaſt 2 à 3 gångor hwar Soͤndag, utan ock hwar Soͤknedag , om aftonen, fedan det blif⸗ wit iuoͤrckt; dock nödgades de om wintern 1750. uphöra med defa natt-fammankomfter , fedan en och annnan kitſlig ungdom aͤſtadkommit der åtfillig förargelfe medelft en få kallad guckuh, eller liten puſt gjord för barnlek, (hwilken wid hopklaͤmmandet laͤter guckuh) med äg ins Penfylvanien 3 Philadelphia, 180 ſtaͤmde de uti någon mörk wraͤ under fången, ej allenaft wid flutet af hwar vers, utan och maͤſt wid ſlutet af hwart rim i verſen. De af AngelſtaKyrkan, Newlights, Quakare och Tyſta Calvinffa, hafwa nu deras begrafnings platſer på någon fida utom Staden, och ej wid deras kyrkor, (undantagande de Angelſte i Oland), De andre begrafwo fina döda på kyrkogarden. Mokraverne hwar de kun⸗ na få; Negrerne begrafwas på et wißt ſtaͤlle Mu wil jag nåmna litet om de andra publique byggnader, Stats-huſet eller Affembly-bhufet ligger i W. aͤndan af Staden, år et ſtort wackert hus, hwilket gör maͤſta prydnaden i Staden, med torn midt på, och klaͤcka deruti. Haͤr kommer Provinciens Deputerade tiſlhopa gemenligen hwart år uti O&ober månad, eller och oftare, der omſtaͤndigheterne få fordra, at rådflå om landets båfta, ſamt hålla deras ſmaͤ Parlament eller Riksdagar. Hår oͤfwerſes de gamla Las gar, och upſaͤttas nnaa. | Uti en ånda af detta hus år Bibliothe- guet, fom blifwit uprvåttadt år 1742. Då ge⸗ nom den wittre Mr, Benj. Franklins bedrifwan⸗ de någre af de foͤrmoͤgnaſta Staͤndsperſoner oc) andre fammanfatt fig, at til en början fammanffjuta hwardera 40 fkillingar, oc fes dan gifva hwar foͤr fig årligen 10 fkillingar, alt i Penfylvaniz =» mynt, til hwarjehanda nuts 3 NM 3 tiga na boͤcker, må wen på Latin , Te el SEMI BES Rådhufet (the Goat bonfe) fir midt på Ayt W.on tt, år et wac⸗ kert hus med et litet torn på” och klaͤcka deruti. | | uns J Ader / ratna er. fom Angland fom ſtridande e⸗ hwilka ej tillata Wiland de naturliga förmoner denna Stad Def — April, eller början af wår Maij, GSjelfwa de ras kallaſte winterdagar — wara annat, ån fom en taͤmmelig ſkriden Waͤr i den medlerſta delen af. Swerige och Soͤdra af Finland, J sd * En ymnoghet af godt och ſtoͤnt matten: fy ehuru hår it fraden icke gifwes kaͤllor me J flytande watten, få finnas dock watturika brunnar maͤſt wid hwar gård » fom och fleres ſtaͤds ute på gatorna, hwuka gifwa et utvalde watten både tilmatlagning, dricka, och at göra linklaͤder ganſta hwita, ſamt til andra behof. Gemenligen måfte en grafwa 30 å 40. fot, innan watten möter. Det vatten, fom finnes. i: floden Dellaware år oc ej at fi aſta. ät fom begåg i archite&uren, och gör, at deßa brunnars fföna ratten på fomliga ſtaͤllen i fras den blifwer nog ſkaͤmdt, får jag framdeles e nåmna. pläd Floden Dellaware tjenar förtvåffeligen til handelens befraͤmjande. Den år en af de ſtoͤrſta floder. Ned wid des mynning år han oͤf⸗ Penſylvanien, Pbiladejphias 185 fmer en half Swenſt mil bred, n midt emot Staden WVillgtbatön 2 Ängelffa och hår wid Philadelphia 3 ng. mil twaͤrt oͤfwer. Philadel- phia ligger mål mid paß 90 å 100 Angelſka mil. upp i landet från hafwet, eller der Della- vare faller ut i hafswiken; de cf år aͤlfwen hela denna mågen, der ffeppen / nåppeligen nås gorftåds under 5 å 6. famnar djup, få at de ſtoͤrſta ſtepp kunna komma upp til Staden, och der laͤgga ſig taͤtt wid bryggan, hwareſt år 5 famnars djup/ och god anfars grund; Watnet aͤr hår mid Staden ſaltloͤſt, fom gör, "at fFadeliga maffar, hwilka i hafwet fatt fig tid fe pen, och bårat fig in i dem, då baͤrt e af, f å —— fartyget legat tid aͤr i floden. sa En olågenhet har dock denna Staden til fin andel derutinnan, at aͤlfwen maͤſt hwar winter til 1, 2, 3, och ibland, hela fulla 4. månader blifwer belagd eller upfold med is, da under den tiden all feglation hit oc) håris från måfte afftanna, hwilken fivårighet Botton, Newyorck. och andre naͤrmare hafwet belågne Staͤd äv befriade före. Rid Staden år Ebb och Flod, ja den går til 30 ång. mil ånnu långre upp, naͤm⸗ | igen til Trenton. Skilnaden wid Philadel- phia emellan det högfta och minſta watten wid ordinair Ebboch Flod, år 8 ång. fot. Forßarne och fallen uti Dellavare wid Trenton, och uti Skullkil fitet från Philadel- Ms phia, Mad 9 KN Sko. , utan noͤdgas föra Den. Då Fårtor och wagnar til. och från Philadelplia, Man hat dock omtalt, at framdeles al a deßa avel navigable för ſtora och mindre — FO ——— ffepp byggas haͤt — år på de flera hår uti och wid Staden warande ſteps⸗ hwarf; dock aͤro deße, bygde af Americapſt ef, på långt når ej i warattighet och godhet tat jaͤmnlikna med waͤra af Luropæiſt Ek. Denna Staden drifwer en ſtark handel få wål med inbyggarena i landet, ſom til an⸗ dra orter; i ſynnerhet til — AE med i Morra America ag 5 FARS XC badbel. I oc för de denna —— J år den Weftindiffé; ty dit födänis m [ geligen en myckenhet af mjöl, ſmoͤr, 48 andra matwaror / kimbar, braͤder o 5 traͤwerke; hwaremot foͤres tilbafa derifran antingen Saͤcker, Sirap, Ram, Indigo, Mo- hogony- frå &c, eller och redbara penningar. Det råtta Mohogony- trå, fom kommer från Jamaica, år nu fnart aldeles utdde. Til Angiand foͤrſkeppas dels fådant, fom kommit från Weft- indien; dels af landets egna Producter, - — Penfylvanien' Pbilade phia,' 187 ; —— ſwart FBalndttrå » —D— til ſtepp ſtepp hår bygda järn 7 ſtinwaror tjära (denna kioͤpes från Nya Jerfey, och aͤro tallfogarne derigenom ſnart utådde,) eller ſaͤn⸗ des dc til Ångland redbara penningar; Tile baka derifrån , tages alahanda i Angland Fabri- cerade waror, fom finare. od) groͤfre klaͤden, laͤtfter » allehanda jaͤrn⸗ och metall - arbeten hwarjſehanda Waror från. Oſtindien &c. ty Det år an maͤrka, at maͤſt alt klaͤde och Manu- factur - IBaror, fom förflites och brukas hår i landet, fommet hwar bit från IAnatand, Til Irland förfåndes en myckenhet Linfroͤ årligen, ſamt upbygde ffepp: til Portugall en mycken⸗ het Owe och Spanmaͤl, mjöl, omald Mays: J—— ibland Spanmal. Alla de pens ingar, fom ſal— deg i Irland, Portugal, Spa- ien, RR * aͤdes —* — gã AR — en fin 9 at laͤmna honom et utdrag på huru mycket gods blifwit ſaͤndt från Angland til Penfylva- nien i flera års tid, hwilket han ock erhoͤlt. Sjelfwa godſet ſattes hår ej upp, utan — 2 188 Penfylvanien , Philadelphia. - SERA 8 — ger NN def waͤrde i penningar. Man har utdragit fådana Liſtor ur Tullboͤckerna, för ala Pro- vincier i Norra America, til at dårmed wi⸗ få Parlamentet i Angland, at defe Lånder tas git mera af Anglands Waror, fedan de ups rättat deras egna Pappers Penningar. Jag wil gifwa ſamma urdrag wid flutet af denna Tom, fom jag tagit det utur ſjelfwa Origi- nal- manuſcriptet. — SAT NR NA Skotland och Irland gåt i myckenhet ſylvanien. ——— Aln ytterligare Fan en finna hurudan bandelen år haͤrſtaͤdes af antalet på de ſtoͤrre och mindre Fartyg, fom årligen plåga gå til och från denna ſtad. Jag mil endaft anföra nås gra få år af det jag utdragit utur Penſylva- niens Gazetter. Tiden år hår från den 25 Martii ena året, tilfamma dag det "AIR | ÅR Pösfjlvanlen y Philadelphia, 189 Ar 1735. Inkomne 199. Utgångne 212, 1740. 307. — 208: 1741. — 202, —- 309. 1744. ———— 229, ———— 271, 1745. —— [ÖA FOR, > 1748, oo —— 273. ——— 293, Men det aͤr ſtor anledning at tro, at Phi- ladelphia och de öfriga deßa Coloniers han⸗ del på andra orter ſtal i framtiden mera af, ån tiltaga, dereſt ej andra författningar går ras, hwilket framdeles fal bewiſass. Ifran denna ſtaden tager icke allenaſt delen af inbyggarena i Penfylvanien de oͤpmans⸗ och Manufactur⸗ waror, de behoͤfwa, utan en ganffa ſtor del af dem, fom bo uti Nya Jerfey drifer jaͤmwaͤl hår dageligen en ſtark handel. Almaͤnna ſtora marknader haͤllas hår 2 gånger om året, naͤmligen d. 16. Maij och d. "16 Nov. ft. vet, men deßutom år hår marc — 5 hwar wecka, naͤmligen hwarje Ons⸗ och Lördag, då Landsfolket både från Penfylvanien och Nya Jerfey föra in en mye⸗ kenhet af allehanda flags matwaror och lans dets Produkter, få at Staden härigenom har en ganſka ſtor förmon, och wore til oͤnſtandes det famma fördelaktiga fed wore aͤfwen brukes lig i wåra Swenſta Staͤder. En år hår ſaͤker at om marEnadss dagarna få had fom af Landtmanna⸗ waror behoͤfwes; men det föres ock foͤrgaͤfwes deremellan. Altſaͤ behoͤfwer ex J ej AN tullarna, pf föga det sf nåde en. D | na f ålunda. hår — faͤrſt— delen af folfet hår i ſtaden hade derfoͤre rendels ej mera mat uti fit —— an ſo kunde raͤcka til nåfta dag fingo åter alt n tt felt maren hålles haͤr marknad; emedan KV | hettan ice funna hålla fig — e wec⸗ ko⸗marknader haͤllas ÅR. så 2 99 * * aͤr den wid SR nåmfte: n börjas kl. 4 ellev 5 om sonen, — kl. 9. för middagen. 2 RR Omkring Staden år intet flac — ej ler år bår annan tull ån ſtora Mg ia Gouverneuten öfwer denna Prowince' har fit fåte haͤt i ſtaden. Han I waͤl af Penas arfwingar; men får ej tiltvåda dn innan han af konungen. i Re firmerad. Quakarene från måft alla Bat ter is America, hålla hår en gång om å vet - ra allmaͤnna moͤte. 6 (Re En Wetenſkaps Societet blef haͤr år 1743. inrättad. Den ſtulle hafwa at göra med alles handa mårkväårdigheter i de 3 Naturſens riken, famt i Mathematique, Mechanique , Phylique; Chemie , Oeconomie, Manufa&urer &c. men det påFomne kriget gjorde alt —J— ſedan har den haͤrtils ej å nyd blifvit upraͤttad. — Kr —E— ig Philadelphia, 191 Se * Masgnetens variation befans F — d. 30, Oåob. ft, vet, wara hår 5 grad. 45. min. W. hwilken variation togs efter den nya middags linien , fom då om höften drogs i Philadelphia, od) wat något öfver en Angelſt mil lång. af a jorda obfervationer hav det funnits, at —1 aftager haͤr ungefår en gra på 18 ä 20. år. Skilnaden emellan — hoͤgſta och laͤgſta har blifwit funnen efter flera års obfervat oner , gjotda of Mr, James Logan, wara 28) 59 och 30, 78 tum. DTrenne Boktryckare åro haͤr; och Fomma én gång hwar — hår ut 2ne Angelſta — en Tyſt. Sad. Sept, hf, vet, kaͤndes en liten 5 told middagstiden hår i Stas den, och på ſammma tidi Bofton i Nya Ang⸗ land och Montreal i Canada: orter oͤfwer 60, Så flera Swenſka mil ifrån hwar andra be⸗ Se Me ; 737. uti. Novemb, fom den bekante få fallade Printſen af Libanon, Schich Sidi hit, hwilken det året reſte igenom en ſtor del af Angelffa Colonierna é America, Samma år d. 7. Decemb, ft. vet. om aftonen Fl. 11. —— en taͤmmelig jordbaͤf⸗ ning hår i Staden, hvilken dock ide warade öfwer en half minut. Han mårktes på ſamma tid och ftund i New Caftle, New Gork, New Fondöll , Bofton och på andra frållen i * Ange 192 Penfylvanien 9 Philadelpbids — — I — — — — Angland, fomGazetterne intygade. Orter ſa wo⸗ da ſtilde fraͤu hwarandra. 1741. in Decemb. kom Gref ro dorff hit och wiſtades hår på orten tils mot nåftföljande Waͤr. Foͤr fit owanliga upförande haͤrſtaͤdes woro många Ängelsmaͤn, aͤfwen af de foͤrnaͤmare, af den tanka, at han ej wa⸗ rit få aldeles riktig i hufwudet. Hwad antalet på Stadſens inbyggare widgůt » få har jag ej funnat få det wißt. Redan 1746. räknades de wara Sfiver 10, ooo. och fedan den tiden har fraden otroligt tiltagit. Af doͤdsliſtorna Fan ock ej något ſaͤ⸗ kert flutas; emedan de wid ala kyrkor icke halla få riktig raͤkning dermed, Af de antin⸗ gen uti Gazetterne eller ſaͤrſtildt förfig is. utkom⸗ na doͤdsliſtor, wil jag endaſt anföra några. Ar 1730. blifwit döde 227. Perſoner. 1738. —— St RÖR ljög grenar 3 SÖM ) 1740. — — 2006. TR 1741. — ———— 1743. —— 425. ARE 1744. vn EO: Ån 1745. —— 420. 1748, ——— 0672. 1749. — 758. 1750. 716, — doͤdsliſtorna finnes, at de — hwaraf de maͤſt doͤ, aͤro Lungſot, febrar , Con- vulſioner, Pleureſie, blodſtoͤrtning, —* På de årligen födda har jag ej funnat få ; 6 wißhet; emedan wi ſomliga Kyrckor hal få godt fom ingen ordning haͤrmed. At förtiga, det Quakarene, fom göra hår naͤſtan "det maͤſta antalet, laͤta aldrig Chriſtna eller Flyg fina barn, ehuru de likwaͤl plaͤga taͤm⸗ meligen uptekna de foͤdda. se Hä oh At döma om årliga Antalet af de döda til mqckenheten af inmånarena i denna Stad, tas (Sr — lag; emedan orten får hwart år få Penfylvänien , Philadelphia, i93 ſtarck tiloͤkning, från andra länder. Således ankommo år 1749. om fommaren bit från Eu- opa mot 120060 af Tyffa nationen, hwaraf en ganffa ſtor del blefwo qwar Hår i Staden. Samma aͤr om waͤren raͤknades gårdarna i Philadelphia, fom befunnos wara 2076. EStaden ſwaͤrmar altfå redan med inbygga⸗ xe af maͤngahanda flags nationer, Gudsdyrckan ſyßlor, ſloͤgder om aͤnbeten. Hår finnas ut⸗ malda maͤſtare maͤſt i alla handtwerk, och gös res mycket nu. ſaͤ godt hår, fom i ſielfwa Ange land; dock aͤro Hår ej aͤnnu naͤgra ſaͤrdeles fi⸗ nare ylle⸗ fabriquer; toͤr haͤnda derfoͤre, at de bekomma klaͤde få laͤtt fraͤn Angland, och de hitfoͤrda Faͤr ſmaͤningom aftaga i godhet. Paã matwaror aͤr Hår en Herrans waͤlſig⸗ — 194 Penfylvanian " Philadelphia, kare, ſamt icke e lårer eller foͤretager någofefnot Regeringen och den allmänna ton — år EA bo och idka för | och fin egendom, famt njuter hår en fådan frihet, at det i wißt afſeende kan ägas, at én inbyggare bår år fom en Konung I fit bugs och) at det wore fivårt at finna om I för fa * — kan nen, Ci tg b oner. * * — rd år af. an fa! til - ig Ned 23 Re det Hola J ges, röst au — fagt aͤr; få lårer det t fåtteligen nät na begripas huru det we igt foͤr denna Stad; at på få kaͤrt tid — et intet stil ſadan ſtorlek och waͤlmaͤga, utan at någötr maͤgtig Potentat h antingen med ſtraffs på laͤggande foͤr der treffar eller med ſtora penis ninge ⸗ fummor: tilſtjutande hulpit det vingafte uul at fåtta honom i det ſtaͤnd, han nu års då den kkwaͤl redan i prydnad, r behageligt laͤge, naturliga foͤrmoner, rikedom och ſoͤrmoͤgenhet gifwer får åfwen af de uråldriga ſtaͤder i Europa eſter. Det har ej warit hoͤdigt at medatrång drifwa folk at-fåtta ſig haͤr ned; ufan tårt om haßwa ſolk af man⸗ gahanda tungomål laͤmnat fåder rage esland, hus Dh” —* NR, änndtyc) agat To råg Penſilvanlen, Philadelphia, 195 ſtormande haf och widloͤftig ſoͤreſa, och tikar ſom traͤngt ſig hit. Andra laͤnge bebodda laͤn⸗ der ſtaͤ toma och ſucka efter folk , då deremot Penfylvanien; fom wid år 2681 ej war annat ån en oͤdemark, och ſwaͤrligen hade 1500 ſſaͤ⸗ lar, nui folkrikhet tåflar med många Konun⸗ gariken i Europa, Det har faͤtt de folkfFarar, fom andre til fin oboteliga ſtada antingen förs finått. eller förffutite > n in d i GE | et wedermaͤle af. denna platſens fora. ha uſla u — åt dock detta huſet nu på yt⸗ tetfa, H SA 1 66 q ; Penfylvanlen, Philadelphia, 5 år blifva få omoͤjeligt at finna Det haͤt , , forn det wid des början mar ſwaͤrt at tro, at det ffulle hafwa til eftertraͤdare en den rnaͤmſta Stad i America; men nu tif annat. — Pplaͤgſed. Den plågfed war hår i Philas É delphia, at då någon mötte qwinfolk på LM , laͤmnades dem gaͤrna den fidan, fom waͤggen på huſen. Skedde det ej, få hoͤlts an för obelefvad och plump. Jag har nåmt förs ut, at 5 haͤr aͤro af PO Faffi —5 naͤml. at seg efter 6 kenfag å til ör Dår fans be frå trå par d atare * rg . ; tar * med et Fruntimmen De altid laͤmna henne; at gå på der fo i naͤrmaſt wid huſen. De taga detta r 0 ” ej allenaft med —— — fi | * naͤmare aͤn jag 4 åt jag vill aid — fidan / ſom war naͤrmaſt wid huſe ſidan wid gåendet på gatan, ſwarade 5 i Dö a fidan hos of. har ſe [de m | —* om warit få fåfån båtii at om de melåt bewiſa den andra heder, hafwa de nu gått på "högra fidan om den andra, nu åter ipit på den waͤnſtra, ſnart återigen til den 99 alt fom de kommit at gå från den ena på . gatan til den Andra. — laͤrer fi or j ers Pen/ylvanien , Pbiladelphia. 197 deraf , , at den, fom går naͤrmaſt ut åt gatan, der de föra med haͤſtar, fan ofta blifwa oͤf⸗ werſtaͤnkt med orenlighet , och hafwa de anfett den ſidan, fom af mind ev. Den 17 September. goglaro foͤrkjusning af ormar. Han⸗ delsman Peter Kock berättade, at han med egna ågon förleden wecka fett, huru en fogel, fom de hår falla Katt⸗fogel, emedan han fås ter fom en Fatta, flugit af och til. på qwiſtar⸗ na i et trå, och latit mycket illa på fit wanli⸗ ga fått. Nedan för traͤdet, dock ej wid roten , u⸗ tan en god famn derfraͤn, har legat en af de frora fivarta — ſom haͤllit hufwudet up i waͤ⸗ dret, och beſtaͤndigt haft ågonen på fogeln » fom flög i traͤdet. Fogeln ja foͤrſt flugit på de åf werſta qwiſtarn⸗ | y ſedan begynte komma alt laͤngre od tlångre ned, tildes han åndtel. kommit arken / då han hoppadt til det ſtaͤllet en låg, fom då gapade up, tog honom munne och började fiwålja ned honom; hwar⸗ på Handelsman Kock flog ormen ihjäl, då han nyß hunnit va ned fogeln. Jag hörde ſedan åtskilliga påftå detſamma om denna orm. Om Skaller⸗ ormen år det bekant. J dag ſpat⸗ ſerade jag utom Staden på fältet, at fe hwil⸗ Fa örter der waͤrte. Jag fann hår en hop af Earopziffa ; och fådana, fom. aͤfwen wåra I Swerige, men få fann jag doc tillifa et långt ſtoͤrre antal af lödana; fom endaft åro Amer ricanſta. — KR 2 Pla- 198 — — Penfyllanien, Pbiladelpbta. 7 Platanus. AG frvåndertia af Dellavare- Elf waͤrte ymnogt ”Plarares foliis Iobatis. Linn, H.Ch 447000). Flor, Virg. I 19, ellev Plåtanus occidentali$ atesby Hiſt. arol, Val. 1. p. 56 2.56. Af de haͤrwarande Angelſka kallades den dels Bueton-wood, Dels ock maͤſt Marer-Bbeech, och af de Swenſta Wattenbok eler och Wasbok. Den wårte och eijeſt naturaliter på langlandta frållens men få tycktes dock fidor, braͤddar och ſtraͤnder af Elfwar, åar och baͤckar wara des egenteliga ſtaͤlle och hemwiſt, eller folum nata- le & locus naturalis, Den war och sanfa god och lått at plantera på torrare ſtaͤllen, der > > forden fants någorlunda god. Som den har mycket ftora (åf, och dem i myckenhet ; få bru⸗ Fades den nog hår at planteras wid gårdar och hus, at med fina ſtora loͤf om ſommaren gif⸗ wa en hårlig ſtugga mot den frarfa folhettan, pin ſommaren, då baͤnkar maͤngenſtaͤds mord jorde under den, på hwilka de kunde fitta i uggan. En och annan af de Swcgta hade ſtoͤrre och ſmaͤrre affar » ſteppor och gunat, fom Willarne gjordt af detta tråders bark. De brukade fordom, då de bodde hår, göra ſtep⸗ por håraf at plaͤcka blåbär uti. Barken war in emot af en lin, Geom, tjocklek. Locus na- turalis af detta trå mar aͤfwen uti Fårr, och egenteligen i fånfa ångar, dår Af och roͤdblom⸗ miga Lönnen. waͤrte. Det waͤxte ofta til et ganſka högt och tjockt tråd, at nåppeligen en Furu hos of Fan blifwa tjockare. Srubten el⸗ ler des froͤ ſitter qwar paͤ traͤdet aͤnda til waͤ⸗ M ren, "Penfylvanien : Philadelphia. 199 ren,» då den förft midt i April månad börjar oͤp⸗ nas / och frön falla baͤrt. Mon fröna foͤrr ej aͤro mogna, och duga ej förr at fås? Det raͤk⸗ nas för et två, fom mwårer fortaft af alla traͤn. gu de laͤglaͤndta Ängar emellan Philadelphia och Gloucefters fårga hafwa deße inrotat fig på oͤmſe ſidor om waͤgen vå fomliga ſtaͤllen långs eftev gårdesgårdarna, ar man om ſommartiden nåftan reſer jär fom genom en Allée, J den delen af Philadelphia, fom ligger wid den Swen⸗ fka Kyrkan, få långs mid 6 eller bac⸗ ken helt ſtora traͤn haͤraf. Jag ſaͤg at knop⸗ parna på dem ſuto qwar i ymnighet d. 4 Mar- til ft, vet. 17750. Den började blomma hår år 1749 d 27 April ft.vet, Wid Chelfea us ti London i Angland finnas åtfiliga af deßa traͤn planterade, fom redan i högd taͤfla med Y J Cd Maot Roͤdſot beroͤmdes följande fom oc foͤrlikneligt: Canel kokas i matten: litet af ſamma matten ſlaͤs ſedan i braͤnwin uti en kal: deroͤfwer laͤgges par pipffaft tätt bre— dewid hwarandra, och en bit ſaͤcker derpaͤ taͤndes eldopå braͤnwinet, fom laͤmnas at brinna en ſtund, til def Saͤckret blifwit nås got braͤndt. Af detta Saͤcker taget Patien- ten in, dricker och något af braͤnwinet och Canel⸗ wattnet. Det ſades, ar mången, ſom endaſt tagit 9 detta en gång, har ſtraft blifroit botad. Foͤhande utgår för mycket godt: naͤml ſtek et ſtycke af den röda Angelſta oſten, och åt det på en fmörgås. Den 208 Penfylvanien , Philadelphia, | — Carolina. — Fåg började nu få tilfåne at fe, hus dan nog behagelig ut. Heſſe lius ſamlade några håraf, och bad min draͤng ſmaka på landfens frukter. Han hant naͤppeligen bita 2 eller 3 gånger deri, innan han fit. —9 RE mogen och af froſten tilredd. — få ; | 34 ihop Öm morgonen gic jag NER ER ! til i a Pexfylvanten, Philadelphia, act ihop på honom, at han ſwaͤrligen kunde tala, och en mycket wederwaͤrdig ſmak upfylte den ſamma. Han fick håraf en fådan waͤmjelſe til denna frukt, at ehuru angenåm den år wid ſed⸗ naſte höften eler början af wintern; kunde han federmera under hela waͤrt wiſtande i America naͤppeligen förmås at ſmaka den ſamma wid den tid på aͤret, då den likwiſt war behagligaſt. Han ſckte, at om han ſmakade honom antingen bits tida på året eller fent, få hade han måft ſamma — ſmak, fom han förnam wid ſit foͤr⸗ a tron. IN | ß J « KUR i i Pre ig 4 - Traͤn hwaraf ffogarna ombring Phila- delphia nu beſtã. Til ndje för dem, fom haf⸗ wa luſt at weta, hwad flags fogar på denna or⸗ ten aͤro, och om de hafwa famma flags trån, fom waͤra, eller åro mycket ſtilda, wil jag hår infoͤ⸗ rå en liten Foͤrtekning på de Traͤ Mag, fom måra milla uti ſtogarna i negden omkring Philadel- phia. Jag uteſluter haͤr ſaͤdana arter, ſom en⸗ daſt wåra til hel fmå buffar, och aldrig ſtoͤrre. Den ordning jag hår wil följa, fal blifwa efs ter myckenheten af hwart flag, få at det tråp fom finnes hår i ſtoͤrſta myckenhet, ſtal få fraͤm⸗ ſta rummet, och få foͤhjakteligen; och det» fom & hår mycket ſaͤlſynt, och hwaraf jag vå neg⸗ en mid denna Staden endaft funnit et eler annat ſtaͤnd, ſtal blifma det ſiſta, eller ibland dem. — HWwita Eken (Quercus alba Liz. Sp. 996? Swart sÉP, (Quercus rubra, Sp. 996: 9. SEE EN Spanſk 202 Penfylvai en, Philadeljbia, 2 Bb Spanſk Eb. (variet, —— — Hickery, en art Walnoͤt. 5 — Sp.997: 2.) Af denna finnes hår a 24 ſaͤrſtildta varieterer. Rubus occidentalis, Linn, fp. 493 eller Amer, Bjoͤrnbaͤrsbuſkar. Loͤnn med roͤda blommor, ( Acer rör brum, Liza. Sp. 1055 ) uti kaͤrren. Samach (Rhus glabra. Sp. 265 ) i frog at och på hoͤglaͤndta föogs-Ångar, ſamt gamla åktat. Winrankor af aͤtſtilliga flag, ſom vitis Linn, Spec. 203: 3, 4, ſamt flera. Americanuſf Flaͤder. (Sambucus * denſis. Linn, Specs 269). Wid gärdesgårdar och på ſtogsaͤngaer. Kaͤrr⸗Ek (Quercus Phellos OK 994) uti kaͤrren. Maji23lomfterbuöffår 4 Auäles Iutea” 5 150) i — på torra ſtaͤllen. CTupp⸗ſpaͤ t⸗Hagtorn ———— crus gar li; "Sp. 476) i ffogarna.. Landt⸗Blaͤbarsbuſkar, en art ——— Caſtanie. Ek (Quercus —— Sp SKIN i god jordmon. Sundtra (Cornus florida. Sp I 17) maͤſt i all flagg jordmon. Tulipan = två (Liriodendron 5. 535) i hrvarjehanda jordmon. Wilſka Kersbaͤr (Prunus. Virgiiana sj Lå Kaer⸗Blabarsbuſkar, en art Vacciniutni 4 i god jordmon. * ris Penfylvanien » Philadelphia, = 203 = Primes verticillatus. Sp. 330. uti kaͤrr. Wattu/⸗Boͤr. (Platanus occidentalis , Spec, 999 ). | | V) Fiſkaretraͤ( Nyſſa Spec, 105 8)på faͤlt, backar. Syllentraͤ (Liquidambar ſtyracifſua. Spec, 999) wid wattugoͤlar. Ahl, en variation af waͤr Swenſta, war bara en buffe. Ri —— Caſtanie-tru ( Fagus Caſtanea Spec. 997) på aͤkrar, faͤlt, ſtogsbackar. Swart Walmnoͤteträͤ (Juglans rigra Sp. 997) på ſamma ſtaͤllen, fom nåftföregående, Rhas radicans Spec, 266, klef up för traͤn. Loͤnn med Aſkloͤf (Acer negundo. Spee. 1056) i kaͤrr och på waͤta ſtaͤllen. Willa Plommontraͤn. (Prunus domefti- €8. Linn. Spec, 475 > ; —2 gwit Alm. (Ulmus Americana, Spec. 226, CToͤrnbuſkar, på låglåndra ſtaͤllen. Saffafras. (Laurus, Saffafras, Spec. 371 ) i låg god ſandblandad jordmon. TN > Carrants; en art af Meſpilus, på låglåndta ſtaͤllen, i kaͤrr. Aſt. C(Fraxinus excelſior. Spec. 1057) på laͤglaͤndta fråden. * GR Smila.x lautifolia. Spec. 1030. uti ſtogar, wid gårdesgårdar. KM Sbkedtraͤ(Kalmia latifolia, Liun, Spec. 391) wid norra ſidan af backar. Mulbaͤrstraͤ ( Morus rubra. Spec, 986) på faͤlt, backar, wid gårdar, Det förgiftiga trå. (Rhus Vernix Spec, 265) på waͤta frållens Roͤd 204 Penfyl vanien , Philadelphia, Roͤd Eb, en fynnetlig variation af Quer cus rubra Linn, Spec. 996. Teoll aßel. (Hamamelis Spec. 124). + Perfanon, (Diofpyros Virginiana, Spec, 1057. Krabbtraͤ (Pyrus coronaria Spec. 480). Koͤd Bry ( Juniperus Virginiana, Specs 1039.) på magra torra frållen. Spicetvood, (Laurus æſtivalis. Spec, 370) på wãta ſtaͤllen. Aa, ( Carpinus, Oſtrya. Spec. 998) i god jordmon Afwenboͤk (Carpinus betulus Spec. 998) med nåftföregående, Baoͤt (Fagus fylvatica. Spec. 993) i god jordmon. Butter⸗ nůtts trå, en art Waundtrra: på elfẽbackar. enhluanſka Bran + vå norra fidan af backar och ned i daͤlder. gZummel⸗ Eopps Bjoͤrken (Betula lenta Spec. 983) wid ſidor af foder. — ca Cephalantus occidentalis. Spec, 9$' på wãta aͤllen. Jerſe „Tall. Pinus Tada, Sp. 1000) på torra fandhedar. Sallad⸗traͤ. Cerfis Canadenlis, * 374. i god jord. Locuſt- trå, (Robinia, Pfeudo - Acacia, Spec, 722) wid åtrar. Bafwertraͤd. —— Linn, * 535 &c.) uti fårr. Lind, Penfylvanien ; Philadelphia, 20$ Lind, ( Tilia Americana, Spec. 514)1i god ord. NHoney - - Locuft tru. ka Gleditfia Spec. 1056) i god jord. Noͤßle⸗ traͤ. (Celtis occidentalis, Spec. 1044) på fålts kapaw- traͤ. CAnnona muricata, Spec. —* ) i god jord. sind Wi beſoͤkte i dag kftlliga af de Stvenfa, fom hår fatt fig ned, hwilka mådde mycket wål, En af dem wid namn Anders Rambo, hade et wackert Stenhus 2 mwåningar högt, fame en ſtor traͤgard der bredewid. Wi bleftod alleftåds mycket waͤl fågnade, och wiſtades oͤfwer föls jande natten hos nyßnaͤmde Rambo, Wi kunde aͤnnu ej maͤrka det ringaſte tecken til höft) mer — det» at aͤtſtilliga frukter woro mogne; ty i rigt ſtodo alla trån få aråna, och marken rar få full med allehanda blomſter, fom hår i Sweri⸗ ge wid Midſommars tiden. J kaͤrr och båcs kar ſtaͤlde grodorne fig natten igenom tuſend⸗ tals, och i raͤſet höllo Shrßor och Gråshöpz por fådant hjud, at den ena Födetigen kuͤnde vᷣdrah ad den ändra talte. Traͤna woro ock fuls 9— rmar, de der praͤlade med marg⸗ lliga a årgor och deras lekande tunga ſamt ud upwaͤckte luften från alla ſidor at aͤrma deras laͤte. Traͤgaͤrdarna, der rot i dag ndrat fram, » hade ingen annan frångfel, ån laga gårdesgårdar. De woro dock upfyllte med allehanda” flags Röna frukter. Wi i 206 Penfylvanlen $ Philadelphia. början halfhaͤpne, når wår waͤgwiſare ſteg oͤf⸗ wer haͤgnaden in i en af defa trågårdar, 25 ſamlade åt of åtffiliga behageliga frukter. An⸗ nu mera oͤktes waͤr förundran, når wi blefwo warſe, at aͤgarne ej en gång brydde fig om, at waͤnda oͤgonen på of. Waͤr foͤljeſlagare laͤm⸗ nade of til ſwar, at de hår ej aͤro få nograͤkna⸗ de om något litet frukt, fom på många andra orter i werlden; emedan de hafwa en få ftot ymnoghet Jena, Wi maͤrkte fedan mer ån of⸗ ta at de i Swerige och Finland åro mycket mera nograͤknade om et par rofwor uti rof⸗lan⸗ det, Ån de hår om de vålfmaleligafte ukter. — FAN Dett. 9$ , —— — ÖVAR. | MT ggn 996 > HDagg. Om natten förut hade det fallit ganſta mycket dagg, fom jag mårkte om mors gonen, når jag gick uti gråfet, hwilket war få waͤtt, fom hade det vågnat om natten. Bla⸗ den på Orter och traͤ woro tu få fvåta, at drop⸗ parna ej mera kunde fitta på dem, utan maͤſte för deras myckenhet rinna af. — | haͤrwid war, ar daggen ej allenaſt fatt på | i | SR om * fa — —* undra, Jag ranſakade med flit ggnſta många blan/ få af två forn oͤrter, Åt 9 — Da id OR 9 1— gre från jorden form dem fom od) befann det alt lika, få ar Und ej frort mindre dagg på fig Ån de den af verbafcum mas latif, lut, C.B, tager j undan; ty daggen war taͤmmeligen på dfra ſi⸗ dan af dem, men föga på den undra. -. ' | Penfylvanien , Philadelphia, 207 — erfſſter, Äpplen 20. Hwar fandtman eller pen fom bodde på landet, ware fig bonde eller wad, hade gemenligen wid fit hus en förre ellev mindre traͤgard, deri gemenligen woro plan⸗ terade en myckenhet af aͤtſtilliga flagg frukt⸗ trån, föm Perfike-trån , Apples Kersbårs och Paͤron⸗ ſamt andra tvån, och det af flera ſorter. Sid denna tiden mworo Perfikerne maͤſt mogna. Uti Europa och i, fonnerhet i Sverige, år detta 5 rar frukt, fom hålles i ftort waͤrde, åtes fållan af andra, ån de Stora och förs na 3 men 9. ſaͤgo wi hos hwar bonde hela trdgårggr. upfyllta med Perfike-trån , hvilka nu woto få. fulla med -Perfiker ,- at marken ned uns der dem ofta låg f oͤfwertaͤckt deraf, at mi naͤppe⸗ ligen funno et ledigt ſtaͤlle, der wi kunde ſaͤtta ſoten. En ſtor dell blefwo ock der qwar liggan⸗ desity de — — foͤrtaͤra en fådan mye⸗ ke End 8. til, — och förde: en —— * Hö af gårds mf, a fom. af if pr ga E hwar ſi i ba ade vär oc sälen år Mo fivi en dl ne * Eheſt bra kade de och at förvara dem til wintren, fom föedde. på det fått de kloͤfwo en, erfa i4delary kaſtade bart frenen, ſom war. uti dem: traͤdde pg ra delen. på en tråd : hängde dem ut på gården at. torkas i dpna luften och folffenet, til * de woro fultorra , då de togos in, och föra es fedan i kaͤril til wintern. Men fom detta ] tt at torka. dem ej war w. få fårdeles godt / ur ! alls 208 Penſylvanlen Philadelphia, Penfj frlvanien, Philadelphia 209 eller laͤugs wid gaͤrdesgaͤrdar. — ſtodo på backar wid gårdarna, od) ihland in på gården, Swarta Wailnoͤttraͤn wårte ans tingen på. "bad ar och fålt nårmaft ut wid går? den » ellér långs efter gårdesgårdarna , eller och maͤſt i ſtogen. De hade och hår ej andra traͤn of detta ſaget / ſom de gjorde nytta af, rån : — Walmoͤttraͤn, Juglans nigra, Lin. ſpec. Kd Caſtanettaͤden, woro fåmnade ute på ) frarna , något hwar ftående hår och daͤr, x — — ellev i — * — backar. | VS ) b —— EA Ma — pentagono recutvo eſculento, graciliori & longiori, ibid, ip, 18. Froͤhuſet, hwilket år en fång ffida , ſtaͤres ſoͤnder medan det ännu år grönt » och kokas i foppor » da den goͤr ſoppan tjock fom, en tjock mwålling / btvilfa flags —6 af ſomliga hålles för en de- lice,, Negrerne åiffa henna ganffa högt. phicam annuum, Linn, hort, Cliff. 59. Rallades hår Peppar. Den fortplantades fis ng MR SA SAR Då frukten år mogen, år hon helt råd utanpå, och brukas til fre? el⸗ ler kokadt Kött, i det de då ſtroͤ deraf på Koͤt⸗ tet, eller laͤgga litet i faucen, då det gör en anffa behagelig ſmak. Likaledes då gurkor ins bltas blandas de deribland. Når de äro | * ſidlas eller — de helt fmått Ebndke — an⸗ — —————— — — 5 med fatt Fi ; —— ten fl v frebt eller £ —* ekt fit frida deraf någor derpa då det dadkomm en Därkg ſmak Eheſt bon ; —* n peppar. —S——— bas, Af den art af Få, fom Hen chiatér och Riddare Linneus Fall ar Rhi nos haͤr i landet 55 NaN hr maͤſt fe, och fom bår måjt öfiver alt fans, va Rhus foliis pinnatis ferratis lanCeolatis i utrinque nus dis, Linn, Speel OT: I. —F RE eller Rhus 208 nindatis ſertetis. Grom, Elor. — KP Angelffe kalade DEt Subsach, D de — fårföilt — ud an så — eß ve deruti 4 ER NG eme an är arn föra baͤren on CA Då — * plöjas up igen, 0 def rötter et Je Der för ploger. Des fruckt ſitter qwar AL fett; men hon faͤller nog tidigt ina loͤf 5 fen; dock ronna de förut på famma fått Roͤnnloͤf hos of i Swerige. Då topparna eller klaſorna med bären fokas, Fal deraf funna gös ras er ſwart bleck. Baͤren åtas af gåbar, utan at det bekommer dem illa, De fm ata mycket fira. Naͤr en får af ſtammen, få nnes, at den år ej frort annat; än bara Färna. Af åts ſtilliga jag köa har jag än SEN de⸗ ras Penfylvanien ; Philadelphia. 211 in ålder wißt å fil 10 åry oh måfta des öfver et år. Wid deras affkaͤrning utz — en gul ſaft emellan barken och De buͤfwa ſaͤllan högre ån 3 = aln. Ca er 2 SN de 9 — åro . Geom. diamet, Ne ål mera, brun, * at [den med en 9 kan påtas Er SR ar — och ä act J— Den 20 Böle. ; — morgonen ſpatſerade roi uti fåtten och frogarna utan för Staden, dels at ſamla frön, dels at inlägga oͤrtet. Wi woro egenteligen wid denna tiden ſyßelſatte med hrvarjehanda nyttiga och rara froͤns famlingy torkning och inlaͤggning, dem wi fedan aͤnnu denna hoͤſt fånde med farty⸗ gen genom Angland hem til Swgrige, — Pojfon= tree 5 di aͤ. det förgiffriga trå, Fallades af Angelsmaͤn och Swaͤnſtar en art af Rhus, fom wårte uti kaͤrr vd) moraß nog all⸗ maͤnt hår på orten. Somlige af de Angelſta kallade den Schwamp Sumach. > De Swenſte brukade Angelſta namn; faſt den ock fick heta af några Zaͤrr⸗Saltenbraß. Af Orte ⸗veri- benterne kallas den på Rhus foliis pin= natis 2198 — — Penfylvaniev, Philadelphia: natis integerrimis, petiolo integro. Linn: fpece 265. eller Fårtare: Rhus, Vernix, Naͤr det ffåres af, kommer en hwitgul faft ut emellan barken och traͤdet: ſaͤttes faͤrſta trådet , eller denna faften til naͤſan, lucktar det mycket weder⸗ waͤrdigt. Detta trå år juft icke bekant för få ſaͤrdeles många dygder; men waͤl för andra es genſtaper fom föga laͤnda til des beröm; fom til åftventyrs, at det på tvift fått år fFadeligt för wißa månniffor, då andre deremot icke hafwa den minſta olaͤgenhet deraf. Saͤlunda kan den ena månniffan handtera det på alt fått, ſtaͤra af det, flå af barken, wrida det emellan hånderna, lukta derpaͤ⸗ſtryka ſaften på fig, m,m. och det utan all ſtada. Deremot, om åter en annan antingen ffår det af, eller gnuggar det, eller tar ger det bart i handen, eller VV eller handterar det på något fått, medan det år faͤrſtt⸗ eller luktar på en annars hand, fom handterat Det, eller går i råfen der detta braͤnnes, få De firar en tilvåcfelig minnesbeta; ty anſigtet haͤn⸗ der, och ofta hela Kroppen. ſwaͤller faſeli⸗ gen up med en polidelig waͤrk och pina. Stundom flår det fullt med blåfor upi ans ſiktet, på händer ellev och andra delar af Kroppen, at en fer ut, fom wore en full med ſtabb eller Spetelſka. På ſomliga plågar efter några dagar den ytterfta tunna huden laͤßna af, fom då en bråndt fig. Wißa perfoner tola få litet detta trå, at om de endaſt komma når in⸗ fil der det waͤrer, och ångan deraf drifwes med waͤdret på dem; ſwaͤlla de få upp, fom nyß —F | talt Penfylvanien + Philadelphhia. 213 talt år. — På några ſwullna Ögonen få igen , at de icke funna fe på en eller par dagar, ja ibland mera. Jag kaͤnner flera. familier, der den ena Brodern elev Syſtern Fan ſtadeloͤſt handtera detta traͤ huru den wil; men en annan af Sy⸗ ſkonen fåt ej komma dit i negden, om han mil undfly at blifwa braͤnd. Ofta met en ite, at han handterat detta , eller warit det för når, innan anfigtet eller haͤnderna börja med deras veda och upſwaͤllande gifwa det tilkanna. Jag har ſett samla gubbar, rm warit raͤdda— re för detta trå, ån för en huygorm, Ja, jag wet den, fom endaſt genom def fadeliga ångor ſwullit til hela fin Kropp up, fom en ſtock at man måft med lakan waͤnda honom. Når jag om wintern 2750. beråttade för Jang- ſtroͤm, fom fölgde med mig heta reſan; hwad ſaͤr⸗ deles —— detta traͤdet hade, log han der⸗ åt, och hoͤlt alt fådant för en ogrundad dikt; hwartil han frycktes deraf, at han om Höften förut få många gångor handierat och afbrutit det ſamma, ſamt burit det i hånderna, wid det han ſamlat frön deraf. jar, lagt många ſtuͤnd deraf ini oͤrte⸗boͤcker, utan at hafwa maͤrkt den minſta olägenhet derefter. Han mille, fom en Philoſoph på fit fått icke antaga något för giltigt, hwartil han ej fåg tilraͤckeliga får: ban ſtyrktes ån mera deri, når han fanny at ban hela förra ſommaren 1749. mer ån ofs ta ſtadeloͤſt handterade detta trå. Men om ſommaren år 1750. började hans philoſophie at wackla; ty han & upfivullna händer och SSR ND 3 en T 4 4 214 Penfylvanlen så Philadelphia. — —— — — — * en ſtark ſweda och kliande i oͤgonen, får han det ninja rörde derwid· Ja, har hade ej allenaft ſamma — af denna Rkus, utan och af et annat fpecies, fom kallas Rhus radicans ; fe Lis; fer 266. hwilken på er når ej år få foͤrgiftig ſom denna. Han blef få oͤſwertygad om def fFadeliga — it på flutet hade fivårt före, at förmå Lonom at ſamla froͤn deraf åt mig, Hon ſtkadade hos nom ej allenaft om ſommaren och då. han war ſwettig, utan aͤfwen om wintern, naͤr både han och traͤdet woro kalla. Haͤraf låre tvi at en, fom i fängan — diP ſom ſtattfri | för des förgift, kan med tiden finna rna fom naken och, blått för det fa nina + och) föra. Er deraf ſamma olaͤgenhet, fö om den: froc Hwad "mia angår, få bar jag gort kid allehenda foͤrſoͤk dermed. Jag har handterat den på alt fått , ſtrukit på mig des ſaft, tålgt och brutit af den, ſtafwit barken baͤrt, och gnidit den emellan händerna, luktat derpå ,; bus rit den långe i bara handen, och det alt mer ån många gångor, utan någon den — ſta⸗ da, Maen ſa fick jag likwaͤl en gång förfara at den juſt icke war aldeles Fraftiös på mig. Jag fär den af midt om en het ſommardag, da jag roar något fivettig, och bar den mot en half tima i handen , luktade då och då der⸗ på, Samma dag mårkte jag tål intet något fårdeles derefter, endaſt litet om aftonen; men naͤſta morgon waknade jag af et ſtarkt ”lians de på oͤgnelaͤcken * rundt omkring RR Peefylvanien , Philadelphia. — i war, få frarbty at jag fårtigen kunde håls a händerna derifsåne Iagllgpp det, når jag en god ſtund badat oͤgenen Is⸗kallt watten; rade. hvar, morgon, i » i Det at Bgonen wero mycket roͤda, och ögnelåra - [dy menligen efter några dagar öfwer. AHilarne haſwa EN brukat, at göra fina rör eller pipor, brwarigenom de blåfte, af detta frå; e⸗ medan det har Hov kaͤrna. Somlige berättas den at om; någon. får utflag af des förgiftiga ångor, och där tager traͤdet deraf, braͤnner det til Kal, blandar skålen med, ifter » och ſtryker det pu de upfroulina frållen, fal det ſtrax blif wa baͤttre. En.-ocdh annan fade fig. fjelfme hafwa foͤrſokt dettas Pa fomliga ſtaͤlen utdöda de det ſamma med flit, at det med ſit foͤrgift ej må ſtada arbets⸗follet. Baͤrg⸗ . 216 Penfylvanien » Philadelphia, — —— Baͤrg⸗arter. Jag fick i dag til ſtaͤnks atſtiliga Baͤrg⸗arter, ſamlade hår i landet, bland hwilka + ſynnerhet maͤrkas följande. Baͤrg⸗ /all, hwit och ganſta genoinſtintig ör den) fom Hertr Prof. D. WaHerius uti deg Miner. p. 108. kallar Cryftallus hexagona (pel- lucida) non: colorata; denne fins mycket hår i Pefinfylvanien uti åtförliga ſtenarter, enkanner⸗ ligen i: en tjusgrå Kalkſten. De äro meren⸗ dels långa oh tjocka fom et lilfinger, och i⸗ bland få genomſtinliga, at hoͤgre ej kan gifs vas: Jag har fört dem hår, fom warit mot par qwarter långa, ſamt få tjocka, ſom er medelmaͤttig Karls ben; men deße hafwa icke aldeles warit få genomfintiga ; fom de ſmaͤrre. Pjrites Cablius D. D. Browallit, ellev Marchafi- ta hexa&drice teffulares. Wall; Min, pas. 2111 deße aͤro accurat af cn cubiff figur, men af blifa ſtorlek: ſomliga "ej frörre, ån at: hvar ſida år endaft af + fiums bredd: andre och de frörjte til 2. tums bredd på hwar fida. Som⸗ lige woro helt och hållit glaͤntſande på alla fis dor, at man alleſtaͤds kunde fe, det de beſto⸗ do af Swafwelkes. På andra war endaſt eri eller par fidor af en glåntfande Swafwelkes⸗ fårg; men de andre åter mårkbrima. Söoͤr⸗ ſta delen war på alla ſidor få moͤrkbrunfaͤrga⸗ De; men då de ſlogos förtder', fyntes rund Swafwelkeſen i dem, — DE finnas mid Stas den Lancaſter hår i Provincen, der de ibland ligga ofmanpå jorden; men merendels faͤs de Red i jorden wid brunnars och andra gropars graͤfning, ofta til 8. och flera fots djup * de — — Punfylvanten ; Philadelphia, 217 der jorden. Herr Guft, Heflelius hade åtffilis denna ſtenarten, dem han fade ar han oͤrſt braͤnner, ſedan ſtoͤter ellev mat BG til pulfwer, och rifwer dem få på wanligt fått, fom andra fårgor, då han deraf får en frön rödbrun fåra, hwilken han brukade til målning, Swarta Brynſtenar finnas hår i landet; men aͤro mycket rara, = Marmor-arter af åts ffilliga flag gråfivas up i denna Provincen, . Ens annerligen år et flag af hwit fårg med hus— grå på blått fråtande flaͤckar fom tages nås ara få Angelſta mil från fraden : låter waͤl ars beta fig, faft den juft ej år bland de finafte Marmor - artet. Haͤraf göres en myckenhet grafftenar, Spishållar , Kranſar och Ramar —— —— dårar, galf naͤſt fram för ſpi⸗ far, med atſkilligt annat; en ſtor hov graf⸗ ſie⸗ hår och annat af denna ſten uthuggit och Arbetade foͤres haͤrifraͤn til aͤtſtilliga orter i America." Marienclas fas hår på många ſtaͤl⸗ fen, 9 fomliga ſtycken taͤmmeligen ſtora, famt få toͤna, fom någonfin det Roſta. Jag har fett ſtycken af en half alus längd, och me⸗ ta, och har jag i min famling af de Penfyl- vanffa dem, fom aͤro 11 quarter långa » och maͤſt få breda. De Swenſta hafwa mid fin förfta hitkomſt fordom brukat göra fig Foͤnſter håraf. En fjusgrå fin och tåt Ralkften fins nes hår på mer ån många ſtaͤllen i landet, hwaraf en ſtoͤn Kalk brånnes. Somliga af deßa åro få fulla med fina genomffinliga Baͤrg⸗ Cryftaller, at nåftan halfwa ſten beftår deraf⸗ Men deßutom braͤnnes ſomligſtaͤds ned emot | Of Hafs⸗ 018 — Peafylvanien, Philadelphia, Hafsfidan mycket KAE af Oftron (fal. hivil Fa De om wintern föra up från Hafwet i Mmycs kenhet Henna af Ohkeonffal brånda Fälten fodes”ej wara få god til murning fom den ÅF ſten; men baͤttre ån den til. hmitimning, Srenkal hafwa de icke aͤnnu funnit i Penne Hhyenien; men laͤngre up i landet, der Willarne bo har man fett dem. Afwen fins nas de IL myckenhet laͤngre — wid Cap Breton, ſom alla. enhaͤlligt beraͤttade. Win af landels | frukter. Atſtillige Fruentimmer hårftådes tillagade svin. af några fådana frukter, fom finnag hår i landet. Dej fom i fynnerhet) brukades haͤrtil, woro följande: Boͤda och hroita Winbaͤr, hwilka hår plans terades i trågårdar , och trefs mycket mål: en gammal Sjöman, ſom ofta warit i Naws foundland, beråttade för mig, at Roͤda Win⸗ bår ſtola der waͤra wildt i ſtoͤrſta myckenhet. An goͤres hår win af Smultron, hwaraf finnes nog i ſtogarna; dock åro de ej få bes hagelige, fom wåra Swenſta, utan mera fyra lige, Likaledes tilredes hår och rom af de 4⸗ mericanſta Biornbar (RubusOccidentalis Linn) hwilka måra hår oͤfweralt på åkrar, waͤrre od) argare nåftan , ån Törne och Tiftel hos of. Frukten år dock mycket ſtoͤn. Uti Marys land praͤßas aͤfwen min af de willa windruf⸗ wor, fom mwåra der i fogarna. Af Hallon od Kersbaͤr, fom bågge hår med Ait plans teras , tilredes och af många ſtoͤnt win. Saͤttet huru de hår göra win af roͤda Winbaͤr, bes hoͤfwer Penfjlvanien ; Pliladelphing 819 böfwer jag ej ej beffrifwas emedan x wi hår i Swe⸗ rige kunna den ſalen lanot fv IDE i db —— VS ; 016 YR RA RC 21 apel fe 0 Ligaftrum; Har oc der ibulfar 2 al backar? waͤrte den manliga Liguftrura Lian, Älg” SAR: men om den hoͤrer til de waͤr⸗ ter, fom från urminnes tider wuxit i detta Land, "eller om den först bůfwit bitförd från — » och ſedan baͤren beraf af foglar kring⸗ förde, Fan jag ej fåga. Haͤr brukas maͤſt oͤf⸗ weralt haͤgnader och få ngfel. omkring åfer och ge of trån, eller ſonderklufna trådor; men få har dock en eller annan mera eftertånEfam, fom welat ſpar ſtogen får framtiden, redan —* på ſomliga ſtaͤllen anlaͤgoa håd ar. oms 5* ſina Defe hackar äro demenligen e Liguftrum , hwilken år plaftesad på en JI bunt fom. biiftvit upkafrat. Jord⸗ mon alleſtaͤdes hår omi kring ÄR en lera utblags dad med ſand, fom Sör / at den år nog loͤs. Haͤckarne of detta trå aͤrb goda ,der inga bå g⸗ ſtyriga Kreatur finnas; ty Swinen hafwa hår alleſtaͤds deras trås ok, fom likna : Trianglar, på halſen, och den andra boſkapen war ej eller få oregerlig; men der Boffapen år wan at - bryta ſig in i hågnader , funna deße haͤckar ſwaͤrligen haͤlla honom ute. Naͤrmaſt til Phi- ladelphia få inga Swin gå loͤſa, utan maͤſte ſtaͤndigt haͤllas inne. Landets beſkaffenhet. Efter middagen förgde jag ut med RRENO Petter 3 (foͤd 3 Cfödd i Carlscrona i S erige ) til hans gård På landet > fom låg u igefår 9 Ängelffa mil. från Staden år NW Fanten, Landet på oͤm— (eCTiDog DR 100 —— werwaͤrt med hög fog, alt af bara loͤftraͤn. Jag kunde ej der feet enda barrtraͤ. De flår ſte af loͤftraͤden woro Ekar af åtfilliga ſlog, dock ſyntes oc deribland Caftanie-trån , Wal⸗ nörirån, Locuft-treey Appletraͤn Hickory, Björnbärsbuffar med: flera. Landet mar nu Där mera "el jämnts utan börlade tjena” någor unda med AÅnglands få at det. gick + buckte upp och ned. Nu fors wi upföre en långfluts 220 > — Pinfylvaniery Philadelpbidl i ——— —— — — sr . —⸗ tig backa nu åter ned i en dåd, och få ömfewis. > Yaga bårg eller ſtora ſtenar, utan ſtogen roar nedantil gles och marken jämn, få at tvi Fundé fe, på längt häll, emellan träden och utan moͤda både. ſpatſera och rida derun⸗ der; emedan inga buſtar woro, fom hindrade. Daͤr de graͤfwit up jorden, ſamt haͤr och der på marken laͤgo ſmaͤ ſtenar af det ſtimmerakti⸗ ga ſtenſlaget, ſom de bygga ſina hus af, och ſkal framdeles nogare beffrifmas. Når wi reſt et litet ſtycke, fingo wi gemenligen fe et litet oͤppet faͤlt, der de bårthuggit ſtogen, och ans lagt antingen en gård, betesmark eller något annat. Afſtillige af Gentlemen hade hår och der fina gårdar, fom woro mycket wackre, of⸗ ta med alléer af planterade trån från lands⸗ waͤgen til. gården. Huſen woro haͤr alla af fren, antingen af tegel, eller den ſtimmeraktiga ſte⸗ Beny fom får oͤfweralt i landet finnes. - Penfylvanien 5 Philadelphia: 221 liga trågårdar af åtfilliga flacs frukttraͤn, ſom Ap⸗ fen, Perfifer, Cafanie-trån, Woinottran, Kers⸗ JJ — e en och hwar, aͤfwen Handtwerkare, Boͤnder, och Torpare » anlagt ombring eller wid de fråls len och gårdar. der de bodde. Uti daͤlderna framtilrade ſomligſtaͤds någon. liten båt med et klart Criftall watten. Akrarna på oͤmſe fis dor om mågen woro nu maͤſt bärgade. De fådesflag, fom ånnu ſtodo qwar, word antins gen Mays eller Bohwete. Det foͤrra war plana terat måft wid broar gård , til förre eller mins dre myckenhet, waͤrte mycket frodigt och långt, til 3; 4 å 5-alnars högd, ſtjelken full med groͤ⸗ na blan. Det ſenare war och Fått maͤngenſtaͤds, och hade de redan på etdcdy annat fålle börs jat taga up der. Nyttan med mera, af defa ſaͤdesarter, ſtal framdeles utföras. = Sedan wi ridit 6 Angelſtq mil, kommo wi til GERMAN TOWN, en Stad eller By, fom har endaft en gata; men år mot par Angel⸗ 4 mil lång, > Denna Stad bebos til frörfta delen af bara Thſtar, form tid efter annan: kommit bit oͤfwer från Tyſtland, och fatt fig bår ned, efter de hår njuta den frihet, fom de nåppeligen på någon annan ort i veriden kun⸗ de få fågna fig af. De aͤro ſnart ſagt alles > ſamman handtwerkare, den ena i det, den ans dra i et annat, fom och nu förfårdiga hår al⸗ lehanda flag i den ymnighet och fullkomlighet , at denna Provincen innan kaͤrt låret behöfroa ganſta litet från des moder gamla Angland,. Huſen 222 formlige takfpå gjorde en acut-reå& - eller obtus angel, a deras hoͤgd eller laͤngd, eller endera af ho lå $$ 4J FÅ andra 6, få atlatera af angeln kommo at brys fas mer ellev mindre, . Många tak woro få gjorde at de kunde ſpatſera derpaͤ, warandes gallerwerk rundt omkring. Maͤngenſtaͤds wo⸗ to altader utanför oͤfra waͤningen mot gatſi⸗ dan, at flå på och fe ut åt gatan. Utanfoͤr foͤnſterna, aͤfwen af oͤfra roåningen, faſt den ock war 3 waͤningar hög, voro gemenligen fuceor ; ät låta igen. En och hvar fom hår boda de hade fin wackra tvågård wid fit hus. 233 wackra Kyrkor ſyntes hår, den ena Lutkerſk, den andra Calviniff, den tredje hoͤrer til Qua⸗ kare, —* — 223 var få mycket, at det ſtroͤmma⸗ på gate —* haͤr Meeting. ög RY NE nd —— 22 Sör baden, u * — ng den öfriga delen — 9— a med ärtilig så Gentlemen f fom långe ot får. * en, at gåva mig Fun et och a —* landets maͤrkw — | je ÅG är haͤlla mjölk ſwal om Sommaren, Hr Petter Kock hade ſtrax wid ſin gaͤrd en koͤn kaͤlla, fom ſprang up: utur en ſandbacka, —9 gaf den ymnighet af watten, at en liten baͤck deraf flöt. beſtaͤndigt från kaͤllan. Ofwer kaͤllan hade han bygt af ſtimmerſten et hus, int brufades' til wiſthus, och uti baͤcken, fom wid en fida af hufet rann från kaͤllan, hade ben. fatt fullt med krukor och frenfat fulla med mjöl » fom uti. detta Falla watnet hoͤlt ſig myc⸗ bet waͤl om ſommaren bhwilken gemenli⸗ gen i denna delen af werlden aͤr ganffa warm. Sådana hus bygde bfwer fällor och brukade til detta åndamäl;d. — jag ſedan ——— hår I landet. Gårdesgårdar, FHil haͤgnad onreing å fer; äng 2. ärdan, oͤfweralt hår på. orten AT sg ra trå. På något enda ſtaͤ e fick jag fe, at de börjat anlägga 5 * Fda word å af. Liguftrum, > — arne word ej hår af den ſtapnad och Arudtur 4* 0 024 Benfylvanléna Germantotwn,. hos of, utan de. de hade tagit ſtolpe var af 2 alnars hood / och i dem bårat 435 Hål, wid paß en half aln hwart : hål ” ller ock mera; en af defa ſtolpar e hår famma gzen ſom et par, eller ock — förar hos i Smwerige. Deße ftolpar fattes — irad/ de De wille hafwa gårdesgården, ungefår 2 ä 3 famna "emellan hwar ſtolpe. De hade ſe⸗ bana ät (fit breda trodor af 12 å 2 qwarters te "hålen på ſtolparna, få at en — gaͤrdesgard på långt Håll fåg ut fom Fålkedjor eller” faͤ⸗ faͤllor hos oß i Smwerige. De woro ej eller tåtare, ån deſamme; ty de woro endaft gjotde » at utehålla den ſtora boffapen / fom Por, - håftur och får.s Swin hållas hår nåft utanför Philadelphia måft hemma wid gården, få at de aldrig fingo tilfaͤlle, at gå in genom denna gleſa ſtaͤngſelen. Det trån; fom Caftanie- trå, brukades haͤlſt til ſtaͤngſel; emedan det frår laͤngſt emot råta pi od) en. ſadan gårdesgård Fan mål frå wid lag oͤfwer 30 år; men der de ej hade tilgång dertil, betjente de. fig of den hwita, eller ock af den ſwarta Eken. Roͤd Ceder år baͤſt af all ſlags trå at frå emot rös fa; men den maͤſte alt föpas hår, och mårer ej i negden af Philadelphia t til den myckenhet ; at den Fan råda til gärdesgårdar; dock aͤro gauſka många af gaͤrdesgaͤrdarna omfring Phi- ladelphia deraf. Wed. Den baͤſta Wed, ſont finnes haͤr på örten, ſades enhålligt wara den, fom higs ch af Hickery, hwillen giftver e eh SAN OM men Penfylvanien Germantolon. 225 men duger ej til gårdesgårdar ,; emedan han rutar ſnart under oͤppen himmel. Dernaͤſt är hwit Ek, ockſaͤ black oak; eller den ſwar⸗ ta Eken, tjenlig til red: Mången, ffulle tycka, at emedan Staden Philadelphia år omgifwen med ffog på alla ſidor, weden ej ffulle wara dyr; men fådant flår dock felt, hwilket haͤrroͤ⸗ ter deraf / at den ſtora och höga ſkogen, fom ſtaͤr naͤrmaſt in wid Staden; hoͤrer wißa Gentle- men til, fom aͤro rike och ej fråga efter pen⸗ ningar. Deße nånnas ej en gång hugga af deras widloͤftiga ffog få mycket de fjelfroe tarfs wa til egit behof, mindre at fålja något der⸗ åf åt andra, utan laͤta den frå och waͤxa til framtiden, då han Fan: bli mera dyr. Det enda de nu laͤta hugga deraf, är åt Snickare, Wagnmakare ꝛc. fom kunna betala dem waͤl derfoͤre. Det betaltes nu denna tiden, foͤr en uptrafning af Hickery⸗ ved af 8 fots laͤngd, 4 förs hoͤgd, och långden af weden deri 4 fot, 18 ſchillinas i Penfylvanie- mynt; men om ſamma uprrafning mar of EB, Foftade den 12 ſaͤdana ſchillingar. De ſom förde wed til Staden, woro boͤnder, fom bodde långt deris från. Det war nu hår en allmän klagan, at wed wid denna tiden war maͤngfalt dyrare, aͤn den warit i fordom dag; orſaken ſades, dels at Staden på kaͤrt tid få anfenligen tagit. til, at den nu år 4 å 6 gånger ftörre och folkri⸗ Fare, ån den marit i gamla folkets barndom: dels de många TegelbrukE,; fom hår åro anlag⸗ de, och öda ſtogen: dels at landet år mera II. Del. P up⸗ 226 Pon(plvanien Gérmantoton, MM i—— upbrukadt och bebygt, mera ſtog för landets ups odling bårthuggen , och mera gårdar på lan⸗ det, fom brånna ſtog: dels åtföilliga järnbruk, fom nu åro uptagne och i gång. De fpådde och , at i framtiden torde bonna ſtaden blifwa en dyr ort på wed. Björnbårs ⸗ Win, ſom år ganſta ſkoͤnt, gjordes hår ſaͤlunda: baͤren tagas ſaften praͤſ⸗ fas ut, och ſamlas i et Kaͤril. Til en half gal- lon fådan faft tages. en half gallon watten, fom blandas tilhopa, dertil lågges 3 Ib. brunt Saͤcker; hvarefter det bör. —3— en tid, in⸗ nan det brukas. Kersbaͤrs⸗win gjordes vå famma fått , endaft at de wid praͤßningen fågo til, at ſtenarna elev kaͤrnarna af Kers⸗ båren ieke kommo at kramas lögner. a 3 ty då får winet en oſmak deraf — ”Perfiker. Af Perfiker — — fålunda: Perſikerne ſtaͤras fönder i ſtycken: ſtenarna kaſtas baͤrt: de blöta ſtycken laͤggas tilhopa i et Kaͤril, deri de få ungefaͤr 3. weckor, eller en månad, at de wål tagit fin röta, laͤggas få i en braͤnwins panna och braͤnnas til braͤnwin, fom fedan diftilleras- aͤn⸗ nu en. gång. Detta braͤnwin år waͤl ej få godt, at det fan brukas, ſom naͤgot utwaldt af de foͤrnaͤma; men: få år Det godt nog, ar gifwa åt arbets⸗foll. plen. På ſamma ſaͤtt, fom om Perſi- ker naͤmnt år, diftilleras aͤfwen braͤnwin af aͤplen; men haͤrtil tages i ſynnerhet de fe en / Penfylvanien 5 Germantown. 227 len, fom fallit af tråden , innan de hunnit blifs WT INDANES: 7 ac pri kr —* Pbhnolacca foliis integerrimis. Linn, H. Cliff, 177. Gron, Flor. Virg, 161. Wårte i ganffa for myckenhet wid gårdar, waͤgar, i haͤckar, buffar, ſamt hår och der på fålten. Reſa hwart en wille hår i landet, få wiſte fig på ofwannaͤmde frållen en ſtor myckenhet haͤraf. Maͤſtadelen hade redan mogna bår , fom ſut⸗ to klastals, och ſaͤgo ganſta — —— ut, faſt de ej dugde at åta: en och annan blom⸗ ſtrade dock aͤnnu. På ſomliga ſtaͤllen, fåfom i haͤckar och wid hus, waͤxrte den ofta til par famnars högd ; men ut på fälten war hon als tid kaͤrt; dock kunde ingenſtaͤdes ſynas, at bus fMapen åtit den, En Tyſt, ſom bodde hår i landet, wid namn Sleidorn, en Saͤckerbaga⸗ re, beraͤttade, at Faͤrgarena ſamla des rötter och bereda deraf en gul faͤg. | Ickornar. Af Ickornar finnas haͤr flere flag; De fimå ground fquirrels hrukas mycket at hållas i bur; emedan de aͤro ſmaͤ, och foͤrnaͤm⸗ ligaſt, emedan de fe wackra ut, faft de ej ger⸗ na blifwa få aldeles tama. De frörre ſlagen goͤra ofta ſtor ſtada åt plantagierne, i ſynner⸗ het på Mays, i det de klifwa up på Mayſen, och ſtala fönder Kornen, åra up bara hlaͤrtat ellev den loͤſa och ſoͤta kaͤrnan midt i Kornet. Ofta fomma de til många hundrade på en gång til Mays -landen , och kunna ibland på én natt ENE ödelågga en bondes in ; v 32 a om någon ting. É — J9 accoon. Raccoon kallas hår det ſyrfota⸗ de djur, fom år beſtrifwit af Herr Archiater och Ridd. Lionzus uti Kongl. Swenſta Wet. Acad. Handlingar för Åv 1247. p.277. under namn af urfus cauda elongata. Denna fins nes hår på orten i ſtor myckenhet, och år en arg hoͤnstzuf. Han efterjagas med Bugar ,; J 0 h | Penfylvanien Germantolwn, —29 och då: han klifwer up i två, ſkakas han ned af någon, fom klifwer dit up efter honom , då hundarna. ſedan bita honom ihiaͤl. Koͤttet aͤtes ſom en ſtoͤn mat. Os penis brukas, at påta och raͤnſa tobakspipor med. Skinnet fåljes gemenligen til Hattmakare, fom af hår ven förfårdiga Hattar , hvilka i godhet komma naͤrmaſt til baͤfwerhattar: ſwantſen ſaͤljes, at * omkring Hallen: Ormar åta honom ofta. Oſtronſkal. Aſtiliga af Angelsmaͤn⸗ — beråttade, at Oftronffal blifwit fundne i ſtor myckenhet wid Potomack.floden uti Vir- ginien. — De fade fig fett hela. backar ders af. Stålet fal ligga par Ängelſta mil från hafwet. Igaren til landet brukar at braͤnna Fall af dem De finnas der til par famnars djup, och mera. Man har och funnit dem på andra ſtaͤllen, i ſynnerhet i New Yorck, wid graͤfning, fåfom och en ſtor myckenhet af Då ſtron och andre fal, flera Angelſta mil från hafwet. Somlige mena, at Indianerne fors dom bode på fådana ſtaͤllen, och då de åtit Oſtrorna, laͤmnat ffalen der efter fig i en hög. Andre funna ej begripa, huru de juft kunnat komma at kaſtas på et frålle i. en fås dan myckenhet. — Indianerne hår i landet. Het beråttades J alla om Indianerna, fom bo hår i landet, ar de åro ganſta godt folk, då en lefwer i frid med dem. Ingen Fan håla tro och lofwen bögre ån de. Når fråmmande af deras allie- P3 rade 200 — —— Germänioon, * rade komma a til 5 — de IGEN mera godt och 9 ån han af egna Funnat waͤnta. Herr better ock lem tig de ig foͤl⸗ jande Hiftoria om deras ghet; det år naͤppeligen mer ån 2. Av, are en of I ngels⸗ maͤnnernas Koͤpmaͤn, fom omkring bland de Willa, at fålja och upkopa hwarjehanda, blef der hemligen ibjälfta agen; utan at — wißte af hem. Mot et år derefter * Willa eller Indianerne ſpaning om, Rn af deras egna gjorde denna ſi mma gern De bakbundo då ſtrax den famma , fånde J nom ned hit til Philadelphia under watt ; [ef wererade honom til Gouverneuren, och fade, 4 at emedan han. begått en fådan grufmelig ting på de ÄÅngeljfta hörde han mera ej til India- nerna, fom och ej wille mera hafwa ar bes frålla med honom, utan de oͤfwerlemnade hos nom til Gouverneuren, at döma oc handla med honom efter Angelſta Lagen » fom bang brott —— Mißgerningsmannen blef daͤr⸗ på. aͤngd haͤrſtaͤdes. På deras ſtarpſinnighet bar n an (fom mer ån hundrade mig berättat) Rue gånger haft det prof, at då de ſtundom fomma ned til. .Europeiffa Colonierne, at handla med Gouverneurern& dårftådes om nås got angelågit , fåtta de fig ned på gaͤlfwet, få ſnart de fomma in til Gouverneuren, och då han foͤreſtaͤller dem Propofitioner, fom ibland aͤro många til antalet, hwarpa han åffar des ras ſwar, hafma de en ſticka i handen, hwar⸗ på de med en knif göra fina tecken , — are XV Penfylvanien > Germantovnm. 231 dare ſtrifning. Andra dagen derefter komma de up fil Gouverneuren, och gifva honom ſwar på hela Hans propofition, lemna honom ſwar juſt i den ordning, fom Han foͤreſtaͤlt dem Propofitionerne, utan at hoppa oͤfwer någon Propofition, eller rubba ordningen af de ſam⸗ ma / och det alt få accurat och punctuelt, ſom hade propoſitionerne blifwit ſtrifteligen til dem femnade, En Hiftoria roade mig mycket: Sleidorn beraͤttade, at då han en gång warit uti Nex York; har uti hang logement brand andra Indianer warit en gammal gubbe, Den⸗ ne, fedan han fått något i hufwudet, har han Börjat tala med Sleidorn, ſagt fig funna laͤſa och ſtrifwa Angelſta. Sleidorn har då begaͤrt, at han måtte få foͤreſtaͤlla honom frågor, hwartil Indian ſamtyckte: han frågade då, om Indian wißte hwem fom förft låt omffåra fig? Indian fivarade: Fader Abraham, Derpå begårte In- dian (of, at aͤfwen få framſtaͤlla en frågar hwilket då det blef honom efterlaͤtit, frågade han: hwilken mar den förfta Omwåkare? Slei- 'dorn froarade, at den oc) den hålles derfoͤre; nej, fade Indian, Mardochai war den foͤrſta ZSwaͤkare, ty Han wille ej taga hatten af fig för Haman, Alla intygade, at ganſta maͤnge af defe willa hedningar hafwa en mörk kun⸗ ffap om ſyndafloden, dock ej allas fom jag fjetf. af dem förfrått. Jattar. Man wille aldeles foͤrſaͤkra, at Jaͤttar bodt hår i fordna tider. Det gafs en dubbel anledning. at tro ſaͤdant: 1. emedan Mö da P 4 nås XT vw ) / J 232 —————— fm : någre je be En fand a — äras Mg en c * rieux Man i Hamburgs; . 2. Den Hiſtoria, 4 Indianerne, hwilka bo i naͤgden der ee be blefwo upgrafne, hafva ; ;, oden de fått mo in efs tev many, eler at deras förfäder berättat få dem, hwad de hoͤrt af ſina foͤrfaͤder, naͤml. at der wid en flod, bodt en ganſka ſtor och lång man i forna tider , fom — at baͤra Indianerna , fom wille der fram, på fin rygg öfver flodens och faͤledes wadat igenom mats net, fom uikwaͤl warit mycket djupt: en och hwar, ſom for eller kom på detta fått deroͤf⸗ Mer, beialte til honom något litet, til exem⸗ pel, något af Indian. Korn ellev Mays, några ſtinwaror, Fårteligen han hade fin föda endaſt derigenom, at han war ſom en Faͤrjekarl foͤr Indianerne, fom wille oͤfwer floden, WE Akrar. Jordmon bhårpå orten beſtaͤr til det måfta af ſand, fom dock år utblandad mer eller mindre med lera. Baͤgge aͤro gemenligen af en blek tegelfaͤrg. Landet har det utſeende, at der icke ſkal wara altfoͤr ett. Det ſamma bekraͤftades af dem, fom bodde, hår. Raͤr en aker OR ſaͤdd in3 År År vad med någka får: * Penfylvanie 9 Gerwantom-. J——— desflag , wil han ic icke baͤra något af färde mes —* bo om han . ej svarder tvål. gådd , eler och laͤmnad, at för några år ligga i linda. De hafwa hår ej ſaͤrdeles förråd på goͤdſel, der⸗ foͤre betjena de ſig merendels af det ſenare, når Migen at lemna åfern för nåara år obru⸗ kad daã den oͤfwerwaͤres med allehanda flags 4 —— och traͤn. Imedlertid tager Landtman up Åker åt fig på et annat frålle af obrukad jord, fom i början ger ymnig frukt. De funna åns Vu hår laͤtt brufa denna Methoden ; ty jords 1 år lös, at den lätt Fan tagas up, och ar jordbrukare har gemenligen et widt ut—⸗ ſtraͤckt land, ſom hoͤrer honom til. Landets ſed t ej hålla boſkapen inne om wintertiden, eller at icke hålla dem på aͤkern, hindrar dem, at få gödfel. Hoffap. Al den boffap de hår åga, år — förd från Europa. lodianerne hafwa förr Europeernas hitfomft, ej haft några Ereas tur, aͤfwen fom de flåfte af dem ånnu ej bry fig dermed. Naͤr kreaturen, ware ſig kor, o⸗ gar, haͤſtar, får eller ſwin, foͤrſt komma hit öfwer från Angland, aͤro de få ſtore fom der; men deras afföda blix något mindre, få at de uti tredje ä fjerde generation aͤro af den ſtorlek, ſom de haͤr maͤſt wanliga kreatur åro. Clima- — jordmon och foͤdan laͤra bidraga haͤrtil. Folket i landet. Maͤrkwaͤrdigt war aͤf⸗ wen det, fom enhaͤlligt beraͤttades om folket i landet, naͤml. at de gemenligen komma hår rn r til mogna år, — haͤr tidigare — —— Penfylvansiena. * —* ——— — ⸗ — ån i Europa; men de blifwa och foͤrr haͤr gamle. Haͤr år ej rart, at fe finå. barn wara ſaͤ qwicka och ge at gif sa ſwar på frå gor, at en fan högeli ndra derpår lika⸗ fom det woro —— de ; men få råcfa de hår ej gerna til den ålder, fom i gamla werl⸗ den; at fe en fom år. född hår i landet; bina na fil 80..a go. år, å gälla: ſaͤllſamt. Jag talar om dem, fom i — kommit från SN ropa ; ty Indianerne, eller de gamla: inv re hinna ofta til en hög ålder; dock blifva eller de få gamle nu, fom i forna-tider: or⸗ ſaken år förnåmligaft deras myckna braͤnwins fupning, fom de fått och laͤrt af Europeerne, De fom åro födde i Europa, och komma bit at boy blifwa gement. hår mycket äldre, aͤn de, ſom af Europziffa Foͤraͤldrar aͤro foͤdde hår i landet. Uti det ſiſta Kriget har man * erfara det, at de af Europeer i America födde, på långt når ej hårda få ut i Krigsrs expeditioner, belågringar och långa fiörefor » fom de i Europa fvamalftrade, utan deße Ame- ricanffe doͤ bårt nåftan fom flugor: de hafwa otroligt ſwaͤrt, at waͤnja fig wid främmande Cliwat. Qwinfolken ſades och förr Hår aͤter⸗ waͤnda at få Barn, ån i Europa; efter 40: a 45. år är det rart, at fe en huftru eller qwinna föda ; ja, ſomlige ftanna på 30:de talet. . Jag frågade om orſaken til alt detta; men de kun⸗ De ej gifwa mig något fkaͤl dertil. Somlige ſtylte på oͤfwerfloͤdet, andre på den oſtadiga och ganffa föränderliga waͤderleken; ty de —* (4 Penfylvanien ; Germantovm. 255 — —— a ; FAL de, at nåppeligen någon ort Fan finnas i werlden, der waͤderleken år få obeftåndig oh. få många aͤndringar på 4 dag underfaftad, fom hår; få at, rått fom det år den ſtarkaſte wårman, Fan det innom få timar wara en ſtark Föld, och få i annat, få at ibland på en dag fan wara 4, 5 a 6. ſaͤrſtildta foͤraͤn⸗ dringar i mwåderleken, ; Traͤden i landet fades hafwa ſamma bes ſkaffenhet, fom Folket. Skepp, fom byggas of de hår i landet waͤrta trån, aͤro i warak⸗ tighet icke at lifna med dem, fom byggas af de Europeziffe traͤſſagen, hwilket alla enhålligt intygade. Naͤr et fådant hår bygt ſtepp wa⸗ tat 6, 3 212år, duger det föaa mer. Hin⸗ ner der öfmer 12 år; få får det raͤknas för et under. Orſaken til alt detta år ej få lått at finna igen. Somlige gofwo ſkulden på trås det. andre på fåttet at bygga ſtepp, fom hår måft ſter af rådt timmer, då det ej får tid, at tilbörligen torkas förut, Jag tror, at båge ge orſaker laͤrer ſammanſtoͤta. Jag fåg hår Ekſtubbar, der traͤdet för 8. a hoͤgſt 12, år tilbaka warit afhuggit, at de hade oͤfwerſt en hård ffårpas men bröts den fönder, fant jag trådet i ſtubben måft baͤrtrutnadt och nåftan lika fom et mjöl, at jag kunde rifwa honom fönder med händerna; der dock waͤra Ekſtub⸗ bar i Europa kunna flå i långan tid, innan de taga en fådan foͤrmultenhet. | = Om aftonen refte wi tilbaka til Philadel- phia, Den 236 I Pen(ylvanien 2 Phitadebias Hen 23 September, att — Inga r rdinai a Harar finnas hår, utan endaft en avéf fom 9 midt emellan Ha⸗ re och Canin, Deße göra ſtor ſtada, OR, de komma in på Kaͤl⸗ och Rof⸗l land. J gwarfoͤre en del af Norra Americas oͤrter blomſtra få ſent, och ſaͤllan baͤra mogen frukt i Exropa. Maͤnge hafwa undrat, huru det kommer til, at når Norra Americas waͤrter, blifva oͤfwerfoͤrde och planterade i Europa, få blomſtras ſtoͤrſta d len ganſta ſent, och deras frukt hinner ſaͤllan bli mogen, in⸗ nan wintern kommer paͤ; der det dock af Re⸗ ſe⸗beſteifningar år bekant, at koͤlden i Penfyl- venien, oc) ånnu mera i Nya York, Nya Ångland och Canada ; år om mintrarna. rått få frrång, fom i Swerige, och at wintrarne t Angland. uti Europa aͤro mycket mildare, ån i Norra America, Wid min afreſa tif denna werldenes del, blef jag af åtfilliga wittra mån anmodad, at ſoͤka få reda på denna ſaken. Jag wil derföre i frållet för froar lemna hår några anmaͤrkningar Jag gjorde om Norra A- mericas Climat och örter, och lemna den bes någna Laͤſaren ſjelf frihet, at göra ſlutſatſer. 2) Det år fant, at wintrarna i Penfylvani- en, och ån mera i Nya York, Canada &c.; åro ofta få ſtraͤnga fom i Sverige, och alt⸗ få mycket fallare, ån i Angland, och de Sör dre tänder i Europa; ſaͤledes fant jag, at uti. — fom dock är oͤſwer 20, är Penfylvanien + —— 237 Söder om ſomliga delar of —— » föl Selſũ Thermometer om wintern til 24. gra⸗ der under 0. eller feyfnings puncten, och mig förfåkrades dock, at de mwintrar jag wiſtades der, woro ej ibland de ſtraͤngare, utan af de wanliga, hwilket jag och fan fluta deraf, at fioden Dellaware ingendera af de wintrar jag mar hår, blef belagd med få ſtark is, at de mid Philadelphia kunde föra deroͤfwer, hwilket dock ofta plågar ſte. Når en nu beſinnar denna elfwens bredd; hwarom förut wid bee ffrifningen om Philadelphia åt talt, ſamt at ordinaira ffilnaden emellan Ebb och Flod aͤro hår 8. Autgelſka Fot; få laͤrer det utan ſwaͤ⸗ vighet finnas, at det ſtal wara en tåmmelig Koͤld, ſom Fan lågga en få tjock bro eller is öftver denna elf. 2) Men få år tillika font , at om —5 ibland aͤro hår haͤrda; få år ro de derhos gemenligen ganffa kaͤrta. Det Fan med fog ſaͤgas, at wintrarne uti Penfyl- vanien merendels icke aͤro öfwer 2. månader laͤnga, och ibland icke det. Imedlertid anſes det fom en owanlig ting; når wintern warar hår i 3. månader, eller litet deröfwer. En haͤndelſe, fom fedan får rum uti Almanachor och tideböcker ; ſaͤſom mycket ſynnerlig. Baͤt⸗ tre til Norr åro dock wintrarne något. långre ; och i Norra delen af Canada fåra de tåfla med waͤra Swenſta. De af mig dageligen under mit wiſtande i America gjorde Meteo- rolog giffa Obfervationer , fom för hwar månad ola wid flutet af ant Tom — laͤra unna 238 — Penfylvaten, Philadelphia, s funna gifwa ljus i denna ſaken. 3) Ar hets tan hår om ſommaren 'ganffa ſtark, och wa⸗ rar mycket långe Jag tilftår, at jag ſett Thermometern i Abo i Finland ſtiga om ſom⸗ maren tåmmeligen nåt til den högd, fom i. Penfylvanien 3 men få år derwid den ffilnad, at då Celfii Thermometer i Abo Fan hinna en enda gång på 2. elev 3. ſomrar til 30. gr. öfver frysnings puncten, går han ej allenaft i Penſylvanien, utan oc i Nya York ; Alba- ny och en ſtor del af Canada måft hwar dag i 3. månaders tid fil ſamma 30. grad, ja is bland: och) ofta ån hoͤgre. Uti Philadelphia har han 2. ellev 3. gångor om de fomrar jag warit i America, ſtigit ånda til 36. grader öfwer fryſuings punåen, Man fan taͤmmeli⸗ gen tryggt fåja, at uti Penfylvanien år ſtor⸗ fra delen af April, hela Maji, Junii, Jaln, Augufti, September, och en god del af Octo- ber, fom mår Swenſka Junius och Julius; alt gamla ſtylen ment. Man kan då fe, hwad en få ſtark och laͤngwarig waͤrma fan utraͤt⸗ ta. Haͤr beropar jag mig åter på mina Me- teorologiffa obfervationer. Af denna ſtarka och laͤngwariga hettan hårrörer, at Meloner, Watten⸗ meloner ellev Arbufer, ſamt Pumpor af flera flag, ſas hår på oͤpna fångar och faͤlt, utan några glas eller andra kaͤckelſer oͤfwer dem, och de hinna dock blifwa mogne uti Jus li månad: at Kersbår börja blifwa mogna i Philadelphia wid d. 12. Maji ft. vet. och de börja ofta ſtaͤra hwetet uti ädla i börs Penfylvanien ; Philadelphia. 239 — — — — — — —— — boͤtjan af Junii Maͤnad ſt. vet, &c. 4) Vaͤl⸗ nas i Penfylvanien hela September, ſamt halfwa O&ober, och ibland mera, naͤſtan för den behageligafte tiden i hela årets ty de förra fommarmånader hafwa warit för heta. Foͤre⸗ naͤmde tid fan uti waͤrma ſwara ungefår emot mår Julii månad med början af Augufti, efter gamla ſtylen. Uti September Månad frå alt⸗ få nåftan ſtoͤrſta delen af örterna hår fom båft i blomma: ja, en ſtor del af mwårterna börja förft laͤngt in i September Månad flå ut fina blommor, Denna härliga och mwakra årstiden, med klar himmel och warma ſolſkens dagar bis draget twifwelsutan ej litet haͤrtil. Ehuru för ledes deße blomſter mycket ſent ſpricka ut, hin⸗ na de dock blifwa mogne innan medlerſta des Ten af Oatober, Men hwarfoͤre deße icke förr komma fram, utan få fent på höften, kan jag icfe gifva något fiwar paͤ, utan jag frås gar tilbaka: hwarfoͤre hår i i Swerige Centau- rea Linn flor; Suec. 709. Jacea nigra prat, latif. C. B. och Gentiana Linn. flor. Suec. 2034 Gentiana autumnalis ramoſa C. B. od) Solida- go flor. Suec. 685. Virga aurea vulg, latif. C. B, komma fram förft wid flutet af ſommaren? od) deremot hwi Hepatica Linn, flor, Suec. 445. och Viola flor, Suec. 716. Viola! mart, inod, fylv, C. B. och Dapline flor, Suec. 311. med fles te, blomftra få bittida om waͤren? det har få behagat alla tings Skapare förordna. Men hurudan waͤderleken år i 'Penfy!vanien deße hoͤſtmaͤnader, funna: mina hår gjorde —— —1 ogiſte 240 enhlvanien, Philadelphia, . logiffe obſervationer utwiſa. Jag wil haͤr en⸗ daſt påminna, at jag wid defa Meteorologis ffa obfervationers anfrållande, altid, få myck Fet goͤrligt warit, ſoͤkt hafwa Thermomeétern på fådana ſtaͤllen, dit Solen ej kommit och der hon icke, genom det hun legat på waͤggen, naͤſt förut, fått göra obſervation och Ther- mometerns wiſande falfft. Hurudan waͤder⸗ leken år hos of i, September oc) October, weta tvi alle. 5) Ar maͤrkwaͤrdigt, at af de örter, fom, wåra milla i Penſyſvanien, aͤro någre » fom aͤfwen der ej hinna alla: år få mogna frön, innan koͤlden kommer. Saͤdana aͤro wißa arter Gentianæ, aſteres, och andre; men ſaͤ har Skaparens allwishet raͤttat haͤr det ena efter det andra; ty naͤſtan alla deße Örter, fom hafwa denna egenſkapen, at få ſent komma fram: med fina blomſter, aͤro her⸗ 'be' perennes, eller fom funna, i briſt af frö, fortplanta fig genom nya telningars eller ffåtts framſtjutande nåfta år fråm ſamma, eller. från en ny rot. 6) Förr ån Europeerne kommo hit, beboddes America. af Indianer eller willa Americaner. Deße lef de få godt fom af intet åkerbruk, eller ganſta litet ; utan: födde fig förs naͤmligaſt med jaga och fiſta. Skogarna fins go ſaͤledes frå för dem i frid, om ej ibland någon: ffogseld kunde oͤdelaͤgga några ſtycken deraf. Hiſtorien intygar och, at landet roar wid Europeernas anfomft fullt med höga tiocs ka ſtogar. Saͤledes följer, at då de ſtoͤrre traͤn, ſamt matten och ſtrand⸗ orter —2 | gå Penßlvanien, Philadelphia, 241 gas, hafwa maͤſta delen af de andra Norra Americas waͤrter, toͤr haͤnda i några tufende år » fått lof at waͤra i ffrugga under och emel⸗ lan traͤn, och funna för den orſaken full na- turaliter anſes fom plantæ ſylveſtres & in um- brofis nafcentes; nu fålla tråna om hoͤſten hår fina loͤf til fådan myckenhet, ac de oͤfwer⸗ tådfa marken under tråna til en twaͤrhands tjocklek, och mera. Deße loͤf ligga qwar långt in på följande ſommaren, innan de rutna, och hindra fåledes ganſta mycket de oͤrter fom under dem waͤra at komma fram, utom det at de tillika med tråna beroͤfwa örterna So⸗ lens frrålar. Genom bågge föregående, nam⸗ ligen traͤnas ſtugga, och loͤfwens paͤliggande, twingas ju de på deßa ſtaͤllen upkomne waͤr⸗ ter, ar mycket ſenare hinna til blomma, ån els jeft. . Må en då. derföre ſtulle kunna fåja, at deße oͤrter hårigenom på få många hundrade aͤrs förlopp want fig, at komma mycket ſent i blomma, och at det nu fordrar en lång tid, innan de funna afklaͤda fis fin förra mana, och deremot wånja fig, at haſta något fortare? 04 Seplälibet, = Wi anroånde denna dagen, til ſtoͤrſta des len, at ſamla frön af allehanda flags oͤrter / ſamt at inlägga de rarare, S NOGA nt REN 25 September, + / Petrificeradt trå. Af Here Heſſelius fick jag til ſtaͤnks et litet ſtycke petrißceradt trå, fom blifwit funnit i jorden hår i nya Sweri⸗ cd, Del, Q ge. 242 Penfylvanten ; Philadelphia, ge. Det war 4 tum långt, I. tum bredt, 3 tum tjockt, fårgen war hwit, och kunde man helt tydeligen ſe, at det warit trås ty der det war gjordt flått, ſyntes ala rånder af fibre longitudinales, och war ſwoaͤrt at ſtilja detta från et ſtycke aft, fom warit taͤlgd ſlaͤtt. Det war ffurit of et förre ſtycke loͤſt. Man hoͤlt det hår för petrificeradt Hickery. Jag fick fedan af andra til ſtaͤnks flera ſtycken haͤraf— Hr. Lewis Evans beråttade för mig, at de funnit mot Virginie fidan uti jorden en hel petrificerad Flabb af Hickery; hwarpa aͤfwen barken futit qwar, dock petrifcerad, = St. Job. Bartram war en Ängelſt Landt⸗ man, och bodde ungefår 4. Angelſta mil fvrånPhis Iadelphia, hwilken foͤrwaͤrfwat fig er anfenlig ins figt i Natur-kunnogheten och) Natural-Hiftorien, hwartil han tycktes varit ſom född. Uti fin ungdom hade han: ej haft tilfaͤlle at gå i Scho- la, och låta något; men genom egen flit och tvågit arbete, utan andras underwiſning, har de han gjorde fig få hemma i Latin, at han kunde laͤſa och förftå på det fpråket, hwad bok han wille, åfroen dem, fom woro fulla med Botaniffa termer. Han har gjordt flera år i rad många reſor til aͤtſtilliga aͤflaͤgſna frållen i Norra America, endaft at upſoͤka och ſamla hwarjehanda flags mindre bekanta waͤrter, af hwilka han ſedan dels planterat: en Del uti fin lilla Botaniſta oͤrtegaͤrd, dels: fånde aningen frön eller lefwande rötter oͤfwer til dr ; an Penfylvanien , Pbiladelphia, 243 Man har at tacka honom för ganffa många be rarafte waͤrter, dem han förft upfunnit, och hwilka tilförene aldrig mwarit bekanta. Han Äger et ſtarpt förftånd, och har warit en gan⸗ ffa flitig Obſervator, fom låtit ingen ting und⸗ fy fin upmaͤrkſamhet; men Fan derhos icke undgå, at båra namn af en trög och fenfårs dig ſtrifware, fom ej waͤrdat fig, at til pap⸗ pers foͤra fina många wackra obſervationer. Hans waͤnner i London noͤdgade honom, at låmna dem et utdrag af en fin reſa, hwilken de fedan i god affigt, men mindre förfigtigt haſtade fig at. laͤta trycka; men de ſtadde hos nom mera derigenom; ty i anfeende dertil, at Bartram icke war fallen, at upſtrifwa hwad han wißte, blef denna lilla Pecen nog mager på nya rön. Den fom af den mil dömma om mannens ſtickelighet, bedrager fig graͤſeli⸗ gen. Han har den ej roͤjt en tuſende der af den margfalliga kunſtap han fig förrvårfroat i alla 3. Naturſens riken, och uti Naturkunnog⸗ heten, enkannerligen hwad Norra America an⸗ går. Jag har ofta undrat huru. han kunnat komma på aft det han har fig bekant, oh har jag at tacka honom för ganſka mycket; ty han hade den beroͤmwaͤrda egenſtap, at als drig dölja eler håla hemligt oc) för fig allena det han wißte, utan meddelte der gerna, Jag kommer framdeles hår och der, at nåmna dens na mannen; ty jag ffule raͤkna mig til ſtoͤrſta nefa, om jag ffulle förtiga en annars namn, och tilaͤgna mig, hwad jag endaſt inhaͤmtat af hos nom. Q 2 eſt- — 244 > — Penfylvanien, Philadelphia, Weftindien talades hår på orten hela Soͤ⸗ dra America, och de orter deraf, fom ligga i Zona torrida, fom i ſynnerhet Americanſta O⸗ jarna derſtaͤdes; ſaͤledes, at ſegla til Weft- indien war hår det ſamma, fom ſegla til Ja- maica, Barbadas, Bermudas, Cuba, Hiſpanio- la, eller dylika frålen. På famma fått förftos do de och i London ordet Weſtindien, nåms ligen om de Södra delar af America; men at fegla från London til Penfylvanien, Virgi- nien, Maryland , Carolina, New-Yorck , New- Angland &c, war ej at fegla til Weftindien, utan bara til Penfylvanien &c, ellev och tif : Norra America, så Mußlor. Uti de lergropar, fom de gråfs wit NW. om ſtaden, då de flagit tegel, och hwilka nu woro fulla med watten, fom kunde komma dit af en liten raͤnnel, hwilken flöt der bredewid, fans en myckenhet af Concha tefta oblonga ovata longitudinaliter ſubrugoſa, po- ſtice compreſſo-prominula. Linn. Faun. Suec. 1332. De laͤra foͤrſt kommit hit fraͤn floden, då det warit högt watten i baͤcken; emedan deße lergropar ej åro gamle, utan i fenare tider gråfde. Stadsgaͤßarna ſkola ibland wada ut i watnet, och ſamla en myckenhet af defa mußlor, dem ftadsfolkfet ſedan koͤpa af gaͤßar⸗ na, koka och åta fom en deiſce. Crategus fol. lane lato· ovatis ferr. glabr. ramis ſpinobs Kinn, Spec. 476. år et * äg Penfylvanlen , Philadelphiss = 245 hagtorn , hvilket de planterat hår på ſomliga ſtaͤllen til haͤckar, i brift af wår Europziffa hagtorn. Baͤren woro råda, af ſamma ſtor⸗ lek, ſtapnad och ſmak, fom den ordinaira Eu- ropæiſta hagtorn, Den tyckes dock ej wara bland de båfta til haͤckar; tv loͤfwen woro res dan måft affalna, der de dock på alla andra trån aͤnnu ſuto qwar. J öfrigt hade det grufweligen långa och hwaßa taggar , at föra fivara fig med. Deße taggar woro af 2 a 3 tums lånad, ſades brukas, elev funna brus Fas i brift af annat af bönder och andra 1) i ſtaͤllet för Knappnålar , at fåtra i ſtjortor, tröjor 2c. 2) Til Korfſtickor. 3) Til Tobaks⸗ ſtickor, at ſaͤtta i Tobaksrullar. 4) At påta och raͤnſa Tobaks⸗pipor med. Uti baͤren woro 2. ſtenar. J— J Ex. Herr Bartram bekraͤftade aͤfwen, at den EF, fom waͤxer hår i America, ej has de på långt når den egenſtap, at funna få långe frå emot röta, fom den Europziffa, IVid en af Floderna hår i landet , Hudfons river fals lad, der de föra ned allehanda flags waror up från landet, aͤro deras laſtbaͤtar bygde af 2:ne flags traͤn, nåmligen den delen, fom bes fråndigt frår ned i watnet år bygd af den ſwarta Eken; men öden öfre delen af laftbåts fidorna, fom ibland åro under watnet, och ibland ofwanfoͤre, och foͤljakteligen mera benågne til rös ta, åro bygde af den få kallade roͤda Cedern (Ju- niperus virginiana Linn, ſpee. 1039.) bår i Q3— Lan⸗ 246 Penhſylvanien, Pbiladelphia. Landet, hvilken af trå år den, fom hår ſuart ſagt laͤngſt ftår emot röta. Af den ſwarta Eken göra de derföre botten 3 efter fom floden år mycket frenig, och båtarna ofta komma at frös ta på; få, gör denna Eken, fom år mjuk; det, at hon deraf ej foricker och klyfwer ſig, utan def mjukhet wid frötningen mot ſtenen hindrar det ſamma; men förenåmde Ceder ſtul⸗ le ej duga dertil, efter den år hård och ſtulle ſnart ſpricka eller ſpjelka i ſtycken. När Eken och bes ſtaͤndigt år under watten tager hon ej få ſnart roͤta. Paͤron⸗traͤ. Man fik koͤpa hår om höften goda Paͤron; men få fades hår dock alls maͤnt, at deße traͤn ej wela fårdeles fort Hår i landet. J———— ju Skallevs orm; Hwad jag under mir mwiftande i America anmaͤrkt om Skaller⸗ or⸗ men, deß art och egenſtaper, m. m. finnes infört uti Kongl. Swenſta Wetenſtaps Acad. Handl. för år 1752. p. 308 ſeqq. 1753. p. 52. ſeqq. hwarthaͤn jag wiſar Laͤſaren. Bjoͤrnar finnas hår upp i landet til en tåmmelig ſtor myckenhet, och göra ofta ſtada— Hr. Bartram fade, at när han griper någon af boffapen an, dödar han på det fåttet, at han biter et hål på ſtinnet af Kreaturet, blåfer få uti det med hela fin kraft, hwarmed han forts far til def Kreaturet ſwaͤller orufiveligen uprp och dör; emedan waͤdret löper” emellan koͤttet och yttra hinnorna. Eun gammal —— 8 ' Penfylvanien y Philadelphia, 247 Nils. Guſtafſon, en man af or år, fade , at i hans barndom war hår fult af Bjoͤrnar; dock gjorde de fällan ſtada på Kreaturen. Når någon blef ihjaͤlſtuten, tillagades Köttet fom Swin⸗Koͤtt, och war det rått godt. An i - dag wid Maurices River, når de få någon björn, tilveda de Köttet fom andra ſtinkor. Nu finnes hår på orten omkring Philadelphia och Nya Swerige ganffa få, få at ſaͤllan ſynes någon; emedan de aͤro utoͤdde. Uti Virgini- en dödas deße Björnar på åtffiligt fått, och Köttet aͤtes der öfwer alt, få af de förnåmas "re oc rikare, fom af de fattiga, hwilka haͤlla detta BjörnsFött för rått få godt, fom flaͤſt. På många frålen derſammaſtaͤdes, der de för myckenheten af Björnar ide funna håla Swin, winlaͤgga de fig , at fånga elev döda deßa ſtadedjur, och bruka deras Kött i frålet för Swinens. De Americanffa Björnar ſades dock ej wara få grymme och farlige, fom de Eu- ropæiſte. —J— Den 26 September. Grodblad. [Plantago (FI, Svec. 1220) latif. glabra. C. B.] waͤrte wid waͤgar, på utse marker, i trågårdar, aͤngar 2c. til ſtor myc⸗ kenhet. Hr. Bartram fade, at han funnit dens na ört maͤngenſtaͤds på fina reſor; men wißte aͤndock ite, om hon war naturell från Ame- rica, ellev förft fommen från Europa, Hwad fom gaf honom anledning fil denna tanka, war / at de Indianer, fom hår bodde och has de ifrån urminnes tider haft ſtor kunſtap om DD 4 alles 248 Penhlvanien, Philadelphia; allehanda flags Örter, berättat, at denna oͤrt ej wårt hår i landet för ån Kuropæerne kom⸗ mit bit, Det namn, fom Indianerne gifwa på Groblad, år, at de kalla den Änglaͤn⸗ dars for, och fågar at hwar en Europzer går fram, mwårer denna efter i hans fotſpaͤr. Swinmaͤlla, (Chenopodium fol, ſinua- to· cand. F.) wårte taͤmmeligen i trågårdar:. men war deremot nog fålfont mid hus, gar tor, dyngſtackar, åkrar. Detta tyckes intya ga, at den ej ellev i början warit hår i A- merica, utan laͤrer blifwit förd bland andra frön från Europa, Således fades aͤfwen, at Renfana, fom fants wåra hår oh där wid haͤckar och waͤgar, ſamt bus på famma fått blifwit omkring fpridd af Kuropæiſta från. — q Verbena communis, flore cæruleo. C. B. wiſtes mig af Hr. Bartram wåra litet från def hus på en liten fått tvid Philadelphia, Detta war det enda ſtaͤlle, fom han fade fig funnit den, i hela America, och derföre laͤrer hon aͤfwen kommit at ſpridas hit af froͤn, från Europa, Kn | * Strata terræ. Wid det Hr. Bartram nu hoͤlt på at bygga fig et hus hår i ſtaden, has de han låtit gråfiva djupt ned i iorden för en Källare » och kaſtadt up mullen, då hår ſyntes * följande frata: —J— — 1) Ofwerſt war en tunn ſwartmylla, fom bes ſtod af moͤrk tegelfårg til et qwarters ya —13 2) En —— Penfylvanien, Philadelphia," 249 2) En tegelfårgad lera utblandad med mycket fandy af lika fårg, få at ſanden ſnart fagt war mera ån leran, til 4. alnars tjocklek. 3) Små Klappurſtenar; af ſtorlek fom fingers aͤndar, med grus deribland. Deße fmå Klappurſtenar beſtodo af en huſare eller moͤrkare qwarts, hel flåta utanpå och rund⸗ aktiga, til + alns tjocklek. 4) Den N, 2. med ſand utblandade tegelfårs gade leran tog fedan mot, och war owißt, huru djupt den gif. Mon floden i fords na tider frått hår, och gjordt deße ſtrata? Oſtronſkal ꝛc. på hoͤga orter, Hr. Bartram berättade, at han funnit ej allenaſt Oſtronſktal, utan och fal aͤtſtilliga fådana ſnaͤckor och mußlor, fom hafwa ſit tilhåld t Hafwet, oͤfwer hundrade Ängelſta mil från Hafwet, och aͤfwen på de höga baͤrgen, fom ſtilja Angelſta Colonierna från: Indianerna, Deße baͤrg, fom kallas The blow mountains, äro anfenligen höga, och gå uti en Continuer- lig ſtraͤckning från N. til 8. eller från Canada aͤnda til Carolina, endaſt at der år på et eller annat ſtaͤlle en oͤpning, likaſom det med flit wore graͤfwit, hwarigenom de fora floder, ſom flyta hit ned, rinna fraͤn oͤfra delen af landet ofwanfoͤr baͤrgen. Hr. Bertram foͤrſaͤ⸗ krade, at luften på deße baͤrg år gemenligen kollare altid, ån uti daͤlderna och landet der OS Cafja nedanfoͤre. 28 250 Penfylvanien Philadelybia. Caſia Chamæcriſta Linn. ſpec. 379. wårte på ſtogsaͤngar och aͤfwen hår och dår på uts markarna, haͤlſt om de woro buſtige. Def blan likna ganſta mycket mimoſa, och hafwa aͤfwen den egenffap, at då en flår fil dem; draga de fig tilhopa, lika fom en planta ſenſitiva. Kraͤka. Haͤr finnes aͤfwen Fråkor, fom aͤro mycket litet ffilda från wåra ordinaira i Swerige. De åta af ſamma ſtorlek, fom wår ra; men måft kaͤl⸗ſwarta. Deras laͤte eller ljud år dock ej få groft, utan mera gnållans de, och fom et medium emellan Kraͤkor och Raͤkor. Jag fåg dem i dag i tåmmeliga ſto⸗ ra hopar. —— — * Jaͤtt⸗ 2 Ht. Bartram beraͤttade, af han på fina refor åt de Norra orterna af de Angelſka Colonier fett wid Floderna i bärs gen hål, hwilka efter Hang beffrifning woro aldeles fådana Jaͤtt⸗grytor, fom hos of fins nas i Swerige, och af mig åro beffrefne uti Kongl, Wetenſkaps Academiens Handlingar. Han fade fig haft Bref⸗ waͤxling med Kongs liga Wetenſtaps Societeten i London der⸗ om; ty andre hafwa gifwit dem den raifon til deßa gropars foͤrſta urſprung, at Indianerne utgraͤfwit dem, ar i Krigstider goͤmma och foͤrwara fin ſpanmaͤl och andra fina angelägna ting deruti; men han nekade dertil, och föres gaf, at då ifen lågger fig om winteren, faſt⸗ nar en hop Klappurften wid den ſamma. Når nu fnön om Waͤren fmåltev, blir mycket wat⸗ ten i floden, få at det går öfver fådana ſtaͤl⸗ len, der deße Jaͤtt⸗grytor eler baͤrgs⸗kaͤllor aͤro. I Penfylvanien 3 Philadelphia, 251 aͤro Iſen kommer fålunda at flyta deroͤfwer, då ofta ſter, at en eller flere of de Klappur⸗ ſtenar, fom fruſit faſt wid ifen, då den lagt fig om höften wid fidor och botten på floder » falla ifrån ifen ofroanpå bårget, och föres få af watnet til def de faftna i någon ihålighet eller ojämnt frålle i baͤrget, der de börja wri⸗ das omkring då watnet ſtroͤmmar och fråtev på dem, och nöta fåledes ut Hål i bårget : utom det, at watnet med fit omhwirflande och lös pande omkring ſtenen, aͤfwen hjelper til, at baͤrtnoͤta och ſlaͤta ſtenen eller baͤrget. Det år wißt, at denna frenen, fom råkat i fådana hål, omſider bliv utnött, men få erſaͤtter flos den om waͤren gerna der ſamma, derigenom, at nya ſtenar ofta komma at falla deri. Det fom fålunda noͤtes af bårget och af ſtenarna, bliv fom til en fand eller grus; men då wat—⸗ net om. Waͤren, och eljeft, då det år högt, kommer at rufa och hwirfla omkring uti defa Hål, ſtoͤljer det baͤrt all denna loͤſa ſanden. Sådan war hans mening om Jaͤtte⸗grytors urſprung, hwilken han fade, at Kongl, We⸗ tenſtaps Societeten i Angland tyckt mycket om och gillat. Mina obfervationer om Somma⸗ ten 1743. under mit wiſtande på Landsorts funna utwiſa, at detta har rum ibland, och at jag aͤfwen då redan utfann juft det ſamma; hwilket uti et Memorial til Kongl. Wetenſtaps Acad, fom foͤrwaras bland def otryckta hands [ingar » år ån widare utfoͤrdt. Men at alla Baͤrggrytor få förft blifwit til, har man ſtor orſak at twifla. Mul⸗ — 252 Penſlvanien, Philadelphia. Mulbaͤrstraͤ ꝛe Af detta två finnes Hår flera arter, fom wåra wildt oͤfweralt, få i Görs dra fom Norra America i fogarna, Den, fom hår maͤſt waͤrer, år motus rubra, Men få befråftade Sar. Bartram, at han aͤfwen fun⸗ nit det hwita mulbårstrådet haͤr wildt, faſt det aͤr nog rart. Jag frågade honom och ans dra, hwi de ej anlägga Silkes⸗ manufa&urier hårt; emedan de hafwa fådan ymnighet af mul baͤrstraͤn, hålft, fom ſamma trån wela Hår få otroligt fort, (ty det är maͤrkt, at om båren falla ned på jorden , der jorden år låg, ſticker fig ſtrax up en myckenhet af unga telningar)? mig ſwarades, at det ej lönar mödan hår, at anlågga Silles > manufa&urer; emedan ar⸗ betsfolket år få dyrlegt; ty man maͤſte gifwa en Karl i dagspenning 25 a 3. och aͤfwen fles ra Angelſka Skillingar > och en gmwinsperfon proportionaliter devefter; utan de hoͤllo före, at fådesarternag fåning, jämte hampas, lins m m. lönte hår baͤttre omaket, och fordra ej få mycket kink, fom Silkesmaſtarnas ans Enkannerligen hade fåden i Angelſta Colonier- ne i Södra America den båfta afgång. Men. at Silfesmaffar mål funna trifwas hår, och må waͤl af deßa mulbaͤrstraͤn, bewiſtes af en Gouverneur uti Connectivet i New-England, fom haft fin gård ånnu långt Norr om New- Yorck, hwilken haft Silkesmaſtar på ſamma fin gård» fom trifwits mycket waͤl, och ſpun⸗ nit åt honom få mycket Silke, fom han behöft at klaͤda fig och hela fin familia med. Win⸗ Penfylvanien + Philadelphia, 253 Winrankor måra hår i landet af åtflils liga flag willdt. Naͤr en refer hit eler dit, får en på våndeligen många frålen fer huru Winrankorna waͤxa antingen wid trå eller gaͤrdes⸗ gårdar. De Fånga fig up på trån och gaͤrdesgaͤrdar, ſamt oͤfwertaͤcka dem ofta helt och hållit, hänga deßutom på fidorna ned. Det fer ut på långt hål likaſom der Humla kommit at klifwa på något och oͤfwertaͤckt der. Jag frågade Hr. Bartram od) andra, hwi de ej plantera vingårdar hår , och pråfa win af deßa willa Winrankors drufwor eller frukt? mig ſwarades, ar det DR haͤrmed famma bes ſtaffenhet, fom med Silkes⸗fabriquerne, naͤm⸗ ligen, folket aͤr dyrlegt, och det loͤnar ſig ej ſaͤ tvål forn akerbruket; men foͤrnaͤmſta orſaken aͤr twifwelsutan den, at win praͤßadt af de flaͤſta flag, fom finnas i Norra America, år ſurt och flått, och ſmakar ej på långt når få mål, fom det af Europziffa druſvpor. => Aram acaule, foliis haftato-cordatis a- cutis, angulis obtuſis. Linn. ſpec, 996. waͤxte på waͤta ſtaͤllen. Mr, Bartram beraͤttade, at Indianerne koka blomſtjelken Cfpadicem) med frön af den ſamma, och åta den fom en de- lice; medan fröna ån aͤro rå, kaͤnnas de helt ampra och bitande på tungan; men få fnare de blifwa kokta, miſta de ſtoͤrſta delen af dens na ampra egenfrapen. i Sarothra Linn, Spec. T. I, p, 272. wårte på fålten och under buſtar i tors fandmyllas Sås vm⸗ 254 Penſylvanien, Philadelphia.” ymnigt utan för Philadelphia, Den liknade mycket blåbårsris hos of i Swerige, når det börjar ſpricka ut, och bladtopparna Ännu äro roͤdaktige. Hr. Bartram fade, at han: fåndt den til Dr, Dillenius, fom ej wetat, hwad han ffulle göra dermed, eller til hwad Clasf och Genus den ſkulle föras. Eljeſt ſtal den mwara - en ffön ſaͤr⸗ͤrt. Hr. Bartram fade fig en gång hafwa fallit af en yr håft, fom aͤfwen då tilli⸗ Fa flagit honom, få at bågge hang får blefwo illa fårade. Han hade tagit denna, kokat oh bundit den oͤfwer låren, då fivedan, fom förs ut war ganſta håftig, i haft förfrounnit, och han på fårt tid kommit til fin förra haͤlſa. Larix. Som jag låft utt Hr. Millers Di&ionaire, at Hr. Peter Collinfon hatt utt fin traͤgärd en fort utaf larix, den han fått från America ;' få frågade jag Hr. Bartram, om han wißte något deraf? han ſwarade, at han fånde den famma til Hr. Collinfon, och at den waͤxer wildt uti Öftra Jerſay; men på: intet annat frålle hade han funnit den hår i America. Den ſtiljes från de andra forter af Larix derigenom, at den har mycket ſmaͤrre Conos, ån de andre. Denna Larix fannt jag ſedan wåra i ſtoͤrſta ymnoghet i Canada, IUppeltrå trodde Hr. Bartram blifvit hits förde af Europexerna, od ej twvarit hår förr; men Perfike » två fade han warit haͤr tilförene; och blifwit fundne öfwer ſtoͤrſta delen af A= meri« Penfylvanien , Philadelphia; iagg merica wåra wildt. Andrey fom jag hår: tar fade med, woro af den tankan, at Perfike-rvås det blifwit infoͤrdt och planteradt förft af Eu- ropeéerna och aldrig warit "hår förut: men Franſoſerne uti Canada berättade ſedan enhaͤlligt för mig, at wid Micilippi, och åt den trakten finnas Perfike-trån wildt wåra i myckenhet. Den 27. September, - "0 Diospyros » - virginiana Linn, fpec, 1057, Kallades af Angelsmaͤnnerna hår på orten Per- imon ; oc af de Swenſta Miſpel elev Mi⸗ fpeltrå. Det mwårer haͤlſt på waͤta ſtaͤllen rundt omkring wattugoͤlar. Jag har naͤmnt foͤrut, at detta traͤds Frukt, innan den blir mogen, "år ganſta bitter och adſtringerande, få at om man aͤter den ſamma då, draget det naͤſtan munnen” aldeles ihop, och har en mycket" obehagelig ſmak; men fedan den blir mogen, forn ſter ej förr, ån den blir froſtbi⸗ ten, år den en nog mål ſmakelig frukt, och "mycket behagelig at aͤta. Haͤr bruka de artär ta den rås men ej fårdeles på annat fått.” Ur ti en bob, fom år en beſttifning öfwer reda och aͤta den på flera fått; Herr Bartram beraͤttade foͤr mig, at de aͤfwen hår bruka den til Confe& eller Sveat meat , fom de kala; famt at någre deßutom göra win af frukten; fom ffal wara et af de behageligaſte. Hos H. Bartram hade någre af defa Aplen fallit ned på marken, och woro fålunda mera eller ce Ul⸗ 256 Ponfylvanien , Philadelphia, | fullmogne , derigenonm at Solen ffint på dem. Wi togo up några af dem, och åto deraf, då jag befann, at de hade mycket ſant, fom fåga, at dennas frukt år mycket angenaͤm; ty bland de frukter, hår på orten finnas, fom aͤro behagelige och waͤlſmakande, får aͤfwen denna raͤknas, då den af Kölden blifvit ges nombiten. Verbaſcum folũs utrinque tomentoſis des currentibus Linn, Flor, Suec, 186. wårte i ymnoghet och ganſta ſtor myckenhet få wid waͤgar och gårdesgårdar, fom på torra åkrar och hoͤglaͤndta betesmarker af ſandblandad jords mon. De Smwenffe kallade den oͤfweralt Wilſk Tobak; men fade derjaͤmte, at de ej tvifte om Indianerne någonfin betjent fig af den ſamma til Tobak. Bladen brukades af de Swenſka til linda om fötter och armar mot hettan i febrar; en del brukade bladen fom Thée at drticka, då de bade loͤſt lif. En Swenſt beraͤttade, at man plår taga teten, koka den i watten, til decoct, fom fprutas ins uti Kreaturs får, fom aͤro fulla med maſtar, då de alla ſtola dö och falla ut. Den 283. September, = > Angarna, fom lågo i ffogslundar , och woro afflagne , woro hår ganſta gröna och wackra af det gröna graͤſet; men om de låga på backar, eller betesmarker elley på de högre ſtaͤllen, hålft emot Solen ,; hade gråfet på dem maͤſt en brun och torr fårg. At ue ſo — Peuſylvanlen⸗ Philadelphia, > 257 ſom mord hemma från Virginien, beraͤttade Mig, at för den ſtarka hettan och torrkan ful äro betesmarkerne och aͤngarna der måft altid af en brun och likaſom brånd faͤrg; få at de der icke hafwa det nöjet och den behageliga utfias ten af groͤna ängar, fom för i Norra delen af Europa få fågna of af⸗ Phytolacca waͤrte i myckenhet ut på betes⸗ markerna och under trån på fmå bacfar. Def ſwarta baͤr woro nu mogne. Wi ſaͤgo i dag, ät ſma blaͤaktiga foglar, af ſtorlek, fom wåra groͤningar, kommo ned fraͤn traͤden, ſatte ſig pa buſtarna af Phytolacca, och åto up def blan. Om aftonen ſpatſerade jag ut til Herr Bar- trams gård. | : Den 29. September, | | Gnaphalium latifolium americanum, C, B, Gn. margaritaceum, Line. fpec. 850.) waͤxte hår i en grufwelig myckenhet på alla utmar⸗ ter, ſtogsaͤngar, backac, ſtogstaͤppor ec. den war til laͤngden aͤtſtillig, alt efter jordmon och ſtaͤllet den ſtod på. Ibland war han ganſka grenig, ibland vått litet. Han luktade nog ſtarkt; men luften war fjuflig, Angelsmaͤnner ne här kallade den Life cverlafing, Vet år) e⸗ win VE OR RE gr def blommor, fom beſtodo til en ftor del af torra glaͤntſande filf- werlika blan (toliolis calycinis), foͤraͤndrade fig icke, ſedan den blef torr. Han blomſtrade aͤnnu, til en ſtor del, fom båft; men en del war och redan utblomſtrad, och började flaͤp⸗ AM.Del. R pa 258 + — Penfylvanten > Philadelphia, på bårt fina frön. IA ngelſta qwinfolken brukad ud och ſamla — myckenhet, den de F med ſtjelk och alt, ſatte den ſedan med allehan⸗ da andra wackra blo ,» fom de ſamlade ut på marken, och aͤfwen bem, de fingo i trå oo den, uti Krukor, med 3 — te ſedan Krukorna i ſpiſen i > der sv wiſtades, fåfom en prydnad. * a qwin⸗ folken woro ganffa mycket för den plaͤgſeden, at hela Sommaren hafwa allehanda ſlags / bår de foͤr oͤgon och naͤſa, wackra blomſter i krukor och paͤttor, antingen uti eller uppå ſpiſen, ſamt ibland på bordet eller i Foͤnſtren. De oͤmſa⸗ de gemenligen hwar Loͤgerdag, eler och oftare, nya blomſter i ſing krukor; emedan de gam⸗ la börjat wiſtna, förfallna och fc rlora fin faͤrg. Denna Life everlafting war en bland dem, fom de hafwa hela wintern igenom uti. fina rum; hans blommor fågo altid lika⸗ dana ut. Heir Bartram berättade en annan nytta af denna, — at man tager —99— ſtren och ſtjelken, kokar dem i matten, och med watnet, eller ng bunden i en påfar boͤnar det — J ſom man har waͤrk uti, elles | Är eljeft ſtoͤtt. I frållet för lin bruka en del bår i Jan det 7 art af ——— —* — cannahinum. Linn. ſpec. 21 3. hwilken de bereda på ſamma fått , fom w6, VBR m lin och hampa. De ſpinna och waͤfwa haͤraf aͤtſtilligt groͤfre tyg, illarna gjorde i = tider deraf PUngae finde och fif —— * Penfylvanien + Philadelphia > 239 — Watnets aftagande eller tilland⸗ ningar. Jag frågade Herr bBartram, om > Han på fina reſor maͤrkt efter, om watnet af⸗ fallit, och at nu more land, der fordom wa⸗ rit Sjö? Han fivarade, at efter de obfervatio= ner han gjordt , år han benaͤgen, at döma; det ſtoͤrſta delen af detta landet i fornarkder aldeles frått under watten, och det til många mil up i landet, De ffål, fom gofwo honom anledning, til den tankan, woro följande: T)-Up wid The blew-mountains, elev blaͤa baͤtgen, fom ligga Öfwer 300. Angelſka mik från Hafwet, finnes på de ſamma wid graͤf⸗ ningen- hår och der loͤſa Oſtronſtal, ſamt fal of andra mufilor och ſnaͤckor. Deße fås och der i jorden nedan för bårgen. 2) Finnes en grufwelig ——— petrificerdde mußelſtal i famma nygnåmde barg, både i Kalk Funt⸗ och Sand⸗ſten. Han fade, at det war otro? fat — et af petrificerade mußel⸗ al. frå nnas i den ſtenart, hwaraf baͤrgen der beftå.. 3) Finnes på flera ſtaͤllen, få i Vire ginien och Maryland, fom hår i landet, och i New a York + wid gråfning I jorden, en myc⸗ 94 of Oſtron⸗Snaͤcke⸗ Mußle⸗ och dylika ſtal, merendels aͤnnu hela och ofoͤrrutnade. 4) Hafiva de wid brunnars graͤfning, få hår - å Philadelphia, ſom annorſtaͤdes, fått til 18. före Djup ſtockar, trån och rötter ned i jor⸗ en, ſamt Ekloͤf aͤnnu til en. ſtor del oruttna⸗ de. ) De fetaſte marker Hår i landet och den baͤſta fivarta jord lägg + Dälder hwilka Np VA er 2690 Penfylvanien å ne. on der gemenligen åro genomffurne uäcne af en elf. eller baͤck. Wid nedra och den lägre fidan af deſß⸗ fe delar är merendels något baͤrg, fom, der watnet rinner fram, ſynes, fom wore det ges nomgraͤfwit med flit. Herr Bartram inbillade ſig, at deße dalar i forna tider warit Sjöar » at watnet ſmaͤningom rått bårt baͤrget och ffutit” fig ut, hwaͤrigenom de blifvit förra , och den myckna flem och gyttja , fom i forna tider fölgt ned med mwatnet, och fatt fig i bots ten på Sjön, eler nu warande dal, år det, fom gjordt jorden der få fet. Sådana das lar, och utffårningar i — finnes maͤn⸗ genſtaͤds hår i landet. En fådan år, fom en flod gör hår i Penfylvania *— ſamma Pro- vince od) New York , der watnet låper midt emellan tu båra, om hwilket de fkaͤmtwis föjar at bin håle gjövdt det ſamma, då han gick der⸗ igenom hårifeån Penfylvania tif New York. 6) Hela facies af. The blew mountains fF ör tydeligen utwiſa, at watnet i forna tider — oͤfwer dem; ty de aͤro afbrutna på fått; men de hoͤgſta af dem jämna. någon berättat för — at mob Fd funnits i ſamma höga baͤrg, ſamt at m Fes hafwa anledning deraf, at tro, det vet i forna tider ſtaͤtt wid — 9 baͤrg — aͤfwen oͤfwer dem; hafwa de At Äng undra ingen ting Derpå, emeda "Berad., förfås. der hafwa berättat för dem, at ten i forn a tider ſtaͤtt oͤwer deßa bårg. 8) Watnet uti. baͤckar, ſtroͤmar och floder: aftager — war⸗ Penfylvanien » Philadelphia; 261 Örvarnar, fom blifvit bygde för 60. år tilba⸗ fa mid baͤckar, och då haft ymnigt vatten ſthrſta delen af året, hafwa nu få uͤtet, at de näppeligen funna gå oftare, ån når det antins gen raͤgnat ſtarkt, eller når fnön om waͤren ſmaͤlter. At watnet Hår foͤrminſtas, ſter af landets upodling och ſtogens baͤrtroͤdning från det den warit i forna tider. 9) Landet flytter oc fig wid Hafsſtraͤnderna laͤngre och laͤngre ut, fom ſter deraf, at Hafwet continuerligen fföljev och kaſtar mera och mera fand up til ſtraͤnderna från def diup, och fåledes gör en tildfning til landet. Wid att detta trodde han en ting förtjena upmaͤrkſamhet, naͤmligen, at de mußelſkal, ſom finnas laͤngre i Norr ins waͤrte och petrificerade i baͤrgen, aͤro ſaͤdana, fom denna tiden ej kunna finnas eller fås is gen uti Hafwet, fom ligger der nedanföre til ſamma latitade med orten , der defe petrifce- rade mußelſtal brytes: man. kan ej få fe naͤ⸗ gra af ſamma flag loͤſa mid Hafsſtranden, före ån en kommer ånda til Carolina i Söder. Han gjorde håraf inkaſt, hwad en fal tänka om Burnets mening, at Solen gått annorlun⸗ da för ſyndafloden ån nu: frågade och , om ej de frora ben, fom upgraͤfwas frundom i Sibe- rien , och haͤllas för Elephantben, ej ſynas bes wiſa och intyga det ſamma, haͤlſt fom inga Elephanter denna tiden för den ſtarka Földen i Siberien kunna trifwas der; men om GSos len gått foͤr ſyndafloden fom Burnet ſtrifwit, ſaͤ hade hon waͤl kunnat warit der. Men Na — alt 262 Pen(ylvanien , Philadelphia. | alt Hetta nu anförda, tyckes aͤfwen funna hårs ledas dels af den allmaͤnna ſynda⸗floden, dels af tillandningar, dels af floders oͤmſning, eller at wid fnösfmåltning af ſtor wattuflod elfwer⸗ na af någon haͤndelſe låmna fin förra gång och göra fig uttopp på något annat ftålles Jaͤttgrytor. Litet från Herr Bartrams gård Tall diken ffogen en liten baͤck. Pa et frålle, der han lopp oͤfwer en håll, wiſte Herr Bartram mig atſtilliga ſmaͤ, of of få fal fade, Jaͤttgrytor elev Baͤrgsgrytor, der uthol⸗ kade i bårget. Wi kunde hår helt tydetigen fe, at de hade ſamma origine, fom förut p. 250. år omtalt, naͤmligen at någon Klappurſten kommit at franna uti någon utholkning eller grop i bårget, och der genom watnets rinnan⸗ de och ſtroͤmmande derpå börjat rulla och) waͤn⸗ das beſtaͤndigt omkring, och fåftunda utåta och ſwarfwa hårda baͤrget; ty når mi kaͤnde med handen ned i dem, woro de fulla med finå klappurſtenar, hwars yttra fuperficies mar hel flåt och rundaktig, od) nåftan fom ſwarf⸗ mad. Uti en och hvar af dem woro fådana finå Klappurftenar. . 59 — Herbæ Exropa Septentrionalis. * Herr RBar⸗ tram fåt mig fe en hop inlagda oͤrter, fom han ſamlat på fina reſor, bland hwilka följans De woro der ſom aͤfwen måra i Norra delen Of Eid rös oe Ur NA Ra Aa NTE Betola folũs acuminatis ſerratis. Lin. Flor. Suec. 776. €. B. den har han tagit: Cathill mountains, e⸗ Penfylvanien y Philadelphia. 263 = Betula foliis orbiculatis crenatis Linn, Flor, Suec. 777. på aͤtſtilliga laͤglaͤndta ſtaͤllen up emot baͤrgen. | KR Comarum (422). Quinquefolium palu- ſtre rubrum C. B, på ångar i Oſtra Jerfey emellan bårgen. ; 2" Gentiana (201) major lutea C. B., på fålt up emot baͤrgen. Denne war ganſta Lik med wår ; men der word ej den myckenhet af blommor wid hwar ala, fom i wår. | lionæa (522), Campanula Serpyllifolia C. B På bårgen i Canada, loͤpande efter jorden. | Or Å Myrica (817.) fol. lanceol. fructu ſic- c0, wid floden Sufquahanough i Norr på mår tå ſtaͤllen. RE > Potentilla (416.) caule fru&icofo, På moraſig mark eller låga ſtaͤllen emellan Della- ware och New York river, ' ; Trientalis (302,) På Catshill mountains, Triglochin (299.) capfulis ſexlocularibus ovatis, mid ſalt⸗kaͤllvrna når de fem Nationer, Andianernas grafwar. Herr Bartram wi⸗ ſte mig et bref från Oſtra Jerſey, deri beraͤt⸗ tades, huru då man år 1744. uti April, hal⸗ lit på at graͤfwa för en Fållare, hade de wid raͤfningen raͤkat på en ſtor ſten, fom en graf⸗ en, och då de med möda faͤtt up den ſam⸗ — ⸗ ; * ma , hafwa de ungefår 4. fot under den famma funnit en hop med maͤnniſtoben, ſamt en hel kaka bråd, gjord af Mays, fom ånnu - laͤg oſtaͤmd, få at aͤtſtillige Gentlemen för cu- — R4 rieu. * 264 Penfylvanien , ner rieulitet åts af ſamma bråd. De De Törs bärs haͤr⸗ af / at detta warit en af J m⸗ RR graf; ty deras fed år, at laͤgga mat och annat, hwad den döda haft kaͤrt, emedan han Iefde, med honom i grafiven. Laͤngden af denna ſten war 8. fot: bredden, der den war bredaft ,; mar 4. fot, 335 tum; ijock⸗ leken på ena kanten 15. tum, och på den ans dra 12. tum. Stenen CN af famma gt gr wa bårgart , fom finnes hår på orten; men ice några bofftåftver eller andra charaderer på. Skapnaden af den war fådan, / ſom — de Rn utwiſar· — 1 SEN ſaͤdes⸗ſlag 26. Det ſaͤdes⸗ | flag, fom de i fonnethet plantera och cultive- ra, aͤro Mas, hwartil de hafiva fimå åkrar : defutom plantera de en ſtor myckenhet af Squashes > fom aͤro en art af Pumpor eller me- loner, hwilka de cultiverat från urminnes tie der. Luropæerne, nn nu bo hår i — ko Penfylvanten , Philadelphia. 265 hafwa foͤrſtaffat fig frön deraf från Indianerna ller Americanerna, och cultivera mycket i fina Fryddgårdar, De aͤro en mycket ſtoͤn mat, når de waͤl tilredas. De Fokas gemenligen, och ſedan ſtoͤtas de ſoͤnder, ſom wi goͤra med rofwor, Då wi wele laga rof⸗ mos, ſtroͤs få li⸗ tet peppar eller andra krydder deri, Då de äro - fårdige at aͤtas. An få de årfiliga flags Bör nor, fom, de målft foͤrſtaffat fig af Europeerne,, likaledes hafwa de åtfiliga flags aͤrter, dem de merendels haft från urminnes tider, och innan Europæerne kommo bit i landet. Foͤrenaͤmde Indianernes Squafhes planteras nu tåmeligen af Europzerne, pch äro bland de aldrafoͤrſt mogna Pumpor mycket fföna at åta, men du⸗ ga ej at foͤrwaras; emedan de ice hålla fig få waͤl. Dock har jag fett ſomliga försvara dem: goda laͤngt in paͤ wintern. SR Den 30 September, + ns Saͤnings tiden ꝛc. hår. 8wete och Råg fås om höften wid denna tiden , och fås res gemenligen midt uti eller wid flutet af Ju- nii månad, ſt. vet. Ofta blifma de få tidigt mogna, at de funna fåras i början af Juni månad, efter gamla ſtilen, ja, man har exem- pel, at man ffurit dem i flutet af Maj. Born och Hafra fås i April, och blifva mogna til... ſtoͤrd uti medio Juli gemenligen. Bohwete fås i begynnelſen, elev och midt uti Juli mås nad: blifwer ſedan mogit och ſtaͤres up wid denna tiden, eller litet ſenare. Saͤs det foͤrut, RS fom 266 —— Pönfjtvänten, Pbiladelpbias fom ut vi i Maj e eller [ler Junis, goͤr det ej! ej' annat aͤn blomſtrar, och blifwer litet eller J korn deri. — förfråg alt. den gamla SYD | Hr. Bartram och —— andre, —— at ſtoͤrſta delen af de Kor J fom? gelsmaͤnnerne hafwa hår i landet / åga ſit ſprung af dem, ſom de koͤpt af de Swen 4— då de blefwo ågare af detta landet, och 9 de, äl före få hitoͤfwer från Europa, Swaͤnſte hade åter antingen Kor med fi [ g Swerige, eller koͤpte de dem af de Ho indſta⸗ fom bodde hår. — Murgroͤn eller Hedera Linn. floor, — 190. war pa et ſtaͤlle utan för Staden plan- terad emot. waͤggen af et ſtenhus , fom den på fit. wanliga fått hel och hållen oͤfwertaͤckte med ſina ſtoͤna groͤno loͤf, at en icke kunde fe til. muren foͤr den ſamma. Den laͤrer, twifwels— utan foͤrſt blifwit hitfoͤrd från Europa; emedan jag ej blef henne warſe på något annat frålle under mina. refor- i Norra America; men willa Winrankor fåg jag vå et och annat. frålle med flit wara⸗ ledda up för waͤggarna på : hufen.. Traͤdens ſolum natarale. Jag frågade Hr. Bartram, om han funnit, at trå och örter ås ro defto ”fmåtre, ju nårmare til Norr, fom Ca- tesby menar? Han ſwarade: detta bör tagas med någon aͤtſtilnad och uttydning. Det aͤro wißa traͤn och Orter fom hålft trifwas, e. g. i Carolina ; men ju nårmare en kommer til norr; ' ju ſmaͤrre blifwa de. Foglar och annan 9 delſe ; ”Penfylvanten , Philadelphia, 267 delſe föra waͤl ibland deras frön od) bår åt Norr; men de aftaga der altid i deras mwårt mer och mer, til def de åndteligen fomma få långt Norr, ar de icke mer wela wåra. Dere⸗ mot aͤro andra örter och) från , fom Skapas ten gjordt för Norra orter, hwareſt de wåra til grufwelig högd och ſtorlek; men ju mera de flyttas til Söder , ju ſmaͤrre blifwa De, til def de aͤndteligen blifwa få ſmaͤ, at de ej mera we⸗ la tåras Andra örter tycka om et wißt land oc en tract: flyttas de derifrån, antingen mes ra til Norr eler Söder, ſaa wantrifwas de och blifwa fmårre och fmårre. Således äro wißa traͤn, fom. trifwas båft hår i nya Swerige el⸗ ler Penfylvania; men aftaga mer och mer, ju närmare de komma til Norr elev Soͤder. Jag fick ſedan på mina reſor fe öfroerflådiga prof ' af denna fanning: fåledes fann jag, at Saffa- fras , ſom uti Penfylvanien wid en 40 grad. Lat. wåra til taͤmeligen höga och tjocka traͤn, woro baͤde mid Olvego och Fort Nicholfon, eller emellan den 43 och 44 graden, få fmå, at de fållan raͤckte örnen eller par alnars hoͤgd, ſamt ſaͤllan få tjocka, fom en halfwuxen månniffas tillfinger, Samma beffaffenhet mar med Tulipan-trådet, fom uti Penfylvanien waͤs⸗ xer til ſamma hoͤgd, fom waͤra hoͤgſta Ekar och Furor, ſamt tjockleken derefter; men war wid Ofvego naͤppeligen oͤfwer en eller par famnars hoͤgd famt tjocflefen fom en mans arm. Saͤc⸗ Fer z Lönnen år det almaͤnnaſte trå uti ſtogar⸗ na i Canada, hwareſt den och waͤxer til en * 9— 268. — Ponflvanien , Philadelphia. för ſtor oͤgd; men laͤngre til Söder, fom uti fom | Nya Jerfey och Penfylvanien , finnes den Na kit på Norra fidan af Blåbårgen, famt på de bran⸗ ta elfsbackar, fom wetta emot Norr. hrvareft den dock, nåftan aldrig kommer til tredje eler fjärdedelen af oe högd / fom Den * ad da; at förtiga fi era —9*9 | Den. I ——— * 8 Mafquetors — haͤr myggor eller far, Jr woro mycket beſwaͤrliga om natteti De åro juft en NR ſamma med wåra ordinaira myggor eller krankar uti Swerige Culex ci- nereus ; abdomine annullis fuſcis o&o, Linn, Faun. Svec, 1116, hwareſt bejfrifning och ſnart fagt alt , fom der fåges om waͤra myggor, als deles kommer dfwerens med defa, endaft at de ſenare, elle er Mufquetoés, aͤro en liten grand mindre, )e practicera fig om dagarna och aft⸗ narna in i hufen, vc) då en lagt fig, börja de fin pbehageliga Rd komma då alt naͤrma⸗ re til det ſtaͤlet en ligger, och då en ſomnar in, fuga de fig fulla 9 blod/ få at de naͤppe⸗ igen ocfa flyga. Paden, fom har finare finn hud, fom Fruntimmer och dylika, upkom⸗ Ra fom en blemma, eller liten boͤld, der de bis tit. Naͤr det warit kallt waͤder några dagar» ſyntes ej få ſtort til dem; men då waͤderle⸗ Pen åndrade fig til mildare, och enkannerligen fedan det raͤgnat, amlades de ofta i haft til fådan myckenhet i hufen, at det war åre våt Ängelsmånnernas korſtenar utan fjäll, aͤro 7 t Penfylvanien', Philadelphia, i 269 behaͤndige, at flåppa dem in i huſen. De gjor⸗ de då om fådana aftnar boffapen följe hem från ffogen til gårdarna eller Staden, och då boffapen drefs förbi huſen, gömde deße fig hwar de funde, Om ſommartiden finnes på ſomliga ſtaͤllen faſeligen mycket deraf, få ar fkyn om aftnarna aͤr likaſom upfyld; haͤlſt på fådana ſtaͤllen, fom ligga wid Moraß och ſtilla frående watten, e. 3: wid Maurices River uti Nya Jerfey: Inwaͤnarena göra då om afts narna eld utan för fina hus⸗doͤrar, at hindra deße gåfter ingången. De gamle Smwenfe fas de, at hår warit ånnu mera mygg i forna tis der: at de aͤnnu finnas i gauſta ſtor mycken⸗ het ned mot ſjoͤkanten mid ſalta watnet; at dep. föm denna höft funnos i Philadelphia, wors mera ſtadelige, ån de wanlige; ty det blef fullt med fmå bulor efter der de beto. J Sweri⸗ ge har jag — kaͤnt någon olaͤgenhet af mygg⸗ bett, mera, ån at det kliat då de fugit ut blo⸗ den; men hår, då de beto mig om naͤtterna, blef anfigtet få fullt af ſmaͤ råda knylar och: dulor, at jag nåftan ſtaͤmdes gå ut i Staden. J Bårdesgård, Jag har förut p. 223. naͤmnt något om gårdesgårdarna. Nu får jag laͤgga til, at de måfta och ſnart ſagt alla gårs: destrådor » fom brukades wid gårdesgårdarna omkring Philadelphia , woro af den råda Ces dern , fom ſades wara et mycket waraktigt trå. X& brift deraf togo de antingen den hwita eller ſwarta Eken. Til gårdesgårds ſtoͤrar hoͤlts den töda Cedern får baͤſt. Dernaͤſt hwit CP och NE | edan a70 fedan på gamla Swedjeland. Jordmon, der deße waͤrte, war en torr loͤs jord af blek tegelfaͤrg, beſtod maͤſt af ſand, utblandad med något li⸗ tet lera. Den ſyntes ock ej wara mycket fet, utan mera mager. 5 ſtaͤllen på. backar omkring Götheborg i Swerige, ſtulle ſynas mas. ra nog goda för detta trå; men jag fruktar, at jordmon wore der för fet. Jag fåg detta wåra. hår i ffogen bland andra trån , aͤfwen⸗ ledes ofta för fig fjelft allena wid gaͤrdes gaͤr⸗ dar; men war på bågge ſtaͤllen lika frodigt. Aldrig blef jag warſe, at det fiod på waͤta och laͤglaͤndta ſtaͤllen. Folket Hår brukade farms la des blommor och betjena fig af dem fom Thée. Sjelfwa traͤdet duger 1 hushållet til ins gen ting: ty om det laͤgges på ſpiſen, at brus fas fom wed, går det ej annat ån ſprakar. Det propagerar fig ganſka mycket med rotter⸗ na, flår up telningar Hår och der; derfoͤre ju Penßhlvanien, Germantowni 271 ger det ej, at taga deßa finå telningar; emedan de hafwa ſaͤ få andra fibrer, utom ſtamrroten, at de ej wela taga rot; fördenfful den, fom wil propagera det, bör ſtaffa fig def bår, faft det år nog ſwaͤrt få dem; emedan foglarna gemenligen åta up båren innan de blifwa half⸗ mogne. Korna aͤro ganſta fnåla efter deß uns ga telningar, dem de afbita och begaͤrigt ups aͤta. Med barken af detta trå gifva qwinfol⸗ Fen yllet en wacker orange-fårg, fom ſitter ganffa ſtarkt uti och blekes ej bårt af Solens Wid faͤrgningen brukas ingen Alun, utan ens Daft urin: Det Fokas och då i en Malmgry⸗ ta; emedan det på långt nås ej blir få wac⸗ kert, om en betjenar fig af en jaͤrngryta. Hr. Bartram beråttade , at en Fru i Virginien förs tålt honom, huru ſom hon för nåera år tilbas ka fått en waͤrk uti den. ena fotleden, få at hon nåppeligen kunat gå. Hon blef Då raͤdd, at taga Sallafras- bår, ſteka dem i en panna, då en olja kom utur dem, med hwilken olja hon ſmoͤrgde fotleden. Så fnart hon det giordt, fick hon en ſtark upkaſtning. Hon fortfor dock dermed 3 gånger; men med famma. effeå , naͤml. at hon gaf oͤfwer Hwarie gång. Dot ide hon derjaͤmte den foͤrmon, at waͤrken och ſwedan aldeles förfmann från hennes fot, och É J hon blef fulkomligen botad. föra dn sn — (cv Plcas higer maximus, eapite fubtö, Ca- tesbys Natural. Hiftory of Carolina, Vol, I. FL id | Pp. 272 — FANN , EE ad p. 17 p. 17 Tab, 17: 17. finn nog i ſtogarna I n RS og I fogarna I nå Sverige , ' och aͤr qwar aͤfw en om win tern , J. avi ſjelfwe ſedan ſaͤgo. —— hoͤlts hår ibland de foglar, fom 0 fradelige. för Mayſen; emedan 9 fåttet fig på de mogna axen, och hugger m fönder, Han kallades af de Swenſta Tillkraͤka; men alla de andra, Pici, undantagandes Picus alis aureis, kallades Hack ſpitar. Denne få mål, fom de SR Hackſpitar, hwilka jag i et annat waͤrk, ſtal nogare beſtrifwa, aͤrd mån a a ſtadeliga för Mayfen', wid det den börjar mogen; ty i det de hacka hål på batjan omfring aret Hö er” rågn derigenom —9 RÖRT SA oc kornen der tåras baͤtt. ; Deh 3 Odctober. — ———— jag ned til Wilmin om eller fom det fordom kallades af de Sw Chri hwilket är belågit 30 Angel ſta a från — pHia uti SW. Ungefaͤr —2 mil från "Philadelphia fo, jag på faͤrja oͤfwer floden Skullkil. utfigten * ban J Ne en beftåndig omwaͤrling a f Dögde er och d — woro långfluttige frå alla ſidor. Ned daͤlderna änn merendels en ſtoͤrre els * mindre be med Criftall — Hart watten. Maͤſta delen af på ar oͤfwerwaͤrt med ffog , fom beftod of år nda flagg löftrån. Jag fåg nåppeligen et enda barr trå, utom några få röda Cedrar, Skogen wår hög, och nedantil gles, at en kunde fe långt läng am i Penfjlvanien + Philadelphia. 27 3 — ſamt beqwaͤmt rida der under. På maͤnga ſtaͤl⸗ den kunde en hela fjaͤrndels⸗waͤgen föra med kaͤrra eller chaife, måft hwart en wille under tråden. Så glefa ſtodo de, och få jämn war marken derunder. Hår och der woro fmå flacfa fålt, antingen ångar, åkrar, betesha⸗ gar, eller til linda lämnade åkrar. På et el⸗ fer annat frålle woro flera gårdar byggde til ſammans; men merendels tworo de enſtakade. En del af åkrarna woro redan befådde med - hwete, och det på Angelſta ſaͤttet utan diken; men med nog taͤta wattufaärar. På fomliga ſtaͤllen fåddes Rågen nu fom baͤſt. Maͤſt wid alla gårdar woro fmå plantationer af Mays. De fom hår bodde woro merendels antingen Angelsmaͤn eller Swaͤnſte. Traͤn af aͤtſtilliga flag blef jag hela dens na dagen warſe, fåfom Walnoͤttraͤn af flera flag, nu fulla med frukt. Caftanie-trån lika⸗ iedes hett fulla med ſtoͤna Caftanier. Mulbaͤrs⸗ traͤn, Saſſafras, Liquidambar, Tulipan-traͤn, med maͤnga andra. — Wirnrankor af flera flag waͤrte Hår oͤf⸗ weralt willa. De klaͤngde fig alleſtaͤdes up x traͤden, oͤfwertaͤckte dem, och haͤngde med fina refwor och loͤß ned på alla fidor. Jag fåg furu de ibland hade Eliftvit up på Ekar til 5 å 6 famnars hoͤgd. Fordmon war hår den wanliga, fom förut ofta år omtalt, naͤmligen en lera, utblandad med en myckenhet fand och ſwartmylla. Enkannerligen ſyntes deßa willa VJ 274 Penfylvanien + emellan Philadelphia FBintankor, hålft på något —— — ut på åkrarna, eller i ſtogsbrynet mot åkrar, åns. gar och betesmarker. Likaledes mid gårdess gårdar, der de klaͤngde fig på traͤn ſom der waͤr⸗ te. Når de reſte fig hoͤgt up i tråden, blefwo oͤfwerſta topparna få ſtakade af blaͤſt och koͤld, at de ſaͤllan buro någon frukt högt uppe; men de, fom futo lågre , woro helt fulla med drufs wor, hwilka mwårte under loͤfwen, Oc woro ni måft mogna, ſamt hade en behageüg ſyr⸗ lig ſnak. Deße drufwor ſamlades mycket af Gandtfoleet , fom förde dem in til ſtaden at får jas, hwareſt de åtos rå fådana, fom de mworos Ofta når. en fom at hålfa på någon, blefwo deße inburne på et fat eller talrik, at åt fom, andra confiturer eller föta fakers 727 Swartmyllan fyntes icke wara haͤrſtaͤ⸗ des mycket tjock. Den mylla; fom låg oͤfwerſt och mm fivart, war näppeligen af par * tjocklek. Jag hade tilfaͤlle ac fe detta baͤde de graͤfwit i jorden, fom oc på fådana fo len / der wid ſtarkt rågn, ſturit fig ned i jorden, hwilket haͤr war nog allmaͤnt. Den oͤfra jorden, eller få kallade Swartmyllan, var. af en moͤrkare, och den nedre derunder af en blekare tegelfaͤtz. Jag har oͤfweralt, hwar jag reſt i America, > Un at ER a Swartmyllan på OR når ej fivarar emot det , fom mången f frulle wela inbilla fig, når en beſinnar, ät den der på många ſtaͤllen VA torde wara vård eller rubbad ſedan inge den; — mera laͤngre fram; ä. i « HT och Wilmington, = 275 — Hatura peticarpiis fpinofis ereåis ovatis. Linn, Flor, Suec. 185, Wwåpte i otrolig mycke kenhet void alla byar. Den mar åtföilig til ſtotleken, alt efter jordmon, föm den waͤxrte uti. War jordmon fet, få refte den ofta fig til 4. 'å $ Alnars hoͤgd; men i ſtarp och mager jord ac hon ibland ej oͤfwer et qwarters längd, Denna Datura tillika, med Phytolacca Linn, hort Upf, 117. upfylte hår de ſtaͤllen wid Hus, gårdar, månar ꝛc. fom Naͤßlor och Chenopo- dia hos of i Sverige och Europa, hwilka ſiſt⸗ naͤmde Buropeiffa örter woro hår i America ganſta fölljynte; deremot woro Datura och wißte någon ſaͤrdeles nytta. Phytolacea de waͤrſta vgrås , af hwilka de 3) Vofland ſyntes här oh der wid waͤgen. * Orm. På mågen tåg en af de få Fale lade Black Snakes ihjälflagen. Han mar til faͤrgen helt ſpart. Laͤngden netto 9 qwarter. Bredden der han mar tjockaſt 23 tum. War af huggorm flågtet. GR Tecken til Waͤderlek. Om aftonen ſent roar en ſtor ring omkring maͤnan. Fol⸗ Pet fade, ar det betydde antingen blaͤſt, eller gen år, eller nårmare til maͤnan, ju ſnara⸗ raͤgn eller baͤgge tilbopa: ju mindre denne vins re ſtal det ſamma fomma. Men intetdera fölgs de nu utan ringen bebodade denna gången koͤld. chermes aln, Linnei Faun, Suec. 698, fans i dag i ganſta ſtor myckenhet på Alqwi⸗ — * S 2 Karna ) 276 Penfylvanien ; emellan Philadelphia ſtarna, fom deraf ſaͤgo hwitaktiga ut, oc) på långt håll fåfom oͤfwerwaͤrta med moͤgel. Den 4 OAober, Om morgonen fortſatte jag widare min reſa, och hade nu maͤſt ſamma utfeende af land fom i går, naͤmligen en ommårling af något höga långfluttiga bacfar, fom woro kull⸗ tiga åt alla ſidor, med daͤlder deremellan. Jordmon beftod af den tegelfårgade fivartmyls fan, utblandad med lera, ſamt hår och der fmå Klappurſtenar. Stundom reſte jag ge⸗ nom ſtogar och ſtogslunder af allehanda ſlags loͤftraͤn, ibland oͤfwer eller förbi fmå fålt, der ſtogen blifwit baͤrthuggen, och nu woro antin⸗ gen aͤkrar, ångar ellev betesmarker. Gaͤr⸗ darna laͤgo hår och der, antingen mid mår gen, eller et litet frycfe från den famma , med ſmã åkrar eller ångar emellan dem och waͤgen. Huſen woro ſomligſtaͤds af ſten, offa par mår ningar. höga, taͤkte med takſpaͤn af den få Fallade hwita Cedern; men merendels woro de of trå, och i ſtaͤllet för måfa hade de ſtru⸗ Fit lev i fåtorna. Spjeld fans ingenſtaͤds, ej eller wißte de hwad det war. Bakugnarne woro gemenligen murade litet fraͤn huſen, och ſtodo antingen under oͤppen himmel, eller hade de ffjul öfver fig, Akrarna woro befådde dels med Bohwete, hwilket ſtod offurit, dels med Maysy dels med nyß ſaͤdt Hwete, dels laͤgo dei tråde. Uppå åtffiliga trån hade wil⸗ la winrankor klaͤngt fig up ånda til — så D och Wilmington, 277 och hångde få ned på fidorna. Afwen woro ärffilliga af dem oͤfwerdragne med Hedera quin- quefolia (Linn. ſpec. 202.), hwilken kloͤf lika argt, fom den andra. Den hade haft en myckenhet af bår i detta år; men de woro nu alla bårta , Antingen foglar åtit dem, eller de fallit neds Smilax laurifolia (Linn, ſpec. 1030) blandade fig måft altid hår tilhopa med nyß⸗ naͤmde Hedera, och lindade fig om tråden. De måfta bladen på denna Hedera woro nu roͤda, men på Winrankorna woro de ånnu - helt gröna. De traͤn, fom woro oͤfwerdragne med deßa waͤrter, ſyntes på långt Håll lifafom der humla hos of waͤxrer, at en låtteligen Funs - nat miftaga dem för will⸗humla. Wallnoͤt⸗ trån och Caſtanie- traͤn ſyntes alleſtaͤds wid gårdesgårdar, i ſtogar, och på bacfar , ſamt woro nu fulla med frukt. Perfimon -tvån ſtod aͤfwen alleſtaͤds wid waͤgarna och i fogar, ſamt woro likaledes fulla med frukt, ſom dock ej aͤnnu war matdugſen, emedan den icke blif⸗ wit froſtbiten. Litet fraͤn Willmington for jag oͤfwer en bro, bygd oͤfwer en liten elf, fom ſe⸗ dan fallev i Dellaware > hwareſt betaltes 2 pen- ce för håft och Karl i Bropenningar. Wid middagstid Tom jag fram til Willmington, - Wilmington åt en liten ſtad, belågen unge⸗ får 30 Angelſka mil i S. W. från Philadelphia på et behagligt ftålle och anlagd år 1733. En del of ſtaden år bygd på den jord, fom hoͤrer Swenſta Kyrkan til, hwarfoͤre grund⸗ Pennfylvanienis Willmingtom, vingar årligen åkarene hafwa hår en meeting. : Kyrkan ligger en half Angelſt mil utan för fraden åt Oſter, hwarom mera fram⸗ deles. Swenſta Pråftens hus år i fraden. Taͤtt fördi Staden ſtryker en liten elf, kal⸗ lad Chriftine- fil, och löper fedan ned til fios den Dellaware. Från Wil/mington til Dellawa- se, då en följer nyßnaͤmde Chriſtinæ-kil, år ungefår 3 Angelſta mil. Denna Chriſtinæ - kil fad:s wara djup nog för de frörfta fartyg , at komma aͤnda up til Willmington. Han år grundaſt mid mynningen, der han faller i Del- laware 3 men ſades och rara der, mid ebb, 2 åa .24 famn djup. Laͤngre up från mynningen aͤr ban på de fiåfta ſtaͤllen 3 famnar djup, annorftådes 35, ja aͤnda til 4 famnar. De ſtoͤrſta ſtepp ſades tryggt funna laſtade gå til od från ſtaden med flod eller/ högt watten. —* Willmington kan helt tydeligen ſes en tor del af floden Dellavare, ſamt huru ſtep⸗ pen ſeglade derpå.. På oͤmſe ſidor om Chrifti. nz-fil, maͤſt aͤnda från fåftningssroerket ned til Dellaware, ligga ſanka ångar, på hwilka de aͤrligen baͤtga en myckenhet hå. Staden drifwer någorlunda. handel, och fule aͤnnu hafwa tagit fig mera, om ej Philadelphia fås ge den få nåra på ena ſidan, och New Caftle på den andra, baͤgge aͤbdre ån denna frads ; | Sante i Penfylvanien , Willmington, = 229 Skantſen, ellev den act af Faͤſtnings⸗ werk, fom de i denna ſommarn anlagt wid Chriftine- fil litet från ſtaden, då de fingo förnimma, at Franſka och Spanſta Kapare aͤrnade gå up åt floden, at hålfa på dem, lige ger eftev Sal. Herr Paſtor Tranbergs beråts telſe på ſamma frålle, fom de Swenſtke fors dom bhaft fin ſtants; och war maͤrkwaͤrdigt, at då de i denna ſommar hoͤlt på at graͤfwa i jorden wid ſtantſens anläggning, hafwa de funnit bland annat en aln ned en gammal Swenſt Silfwerpenning, ej fylleſt få ſtor fom et rundſtycke, ſlagen i Drottning Chriſtinæ tid, hwilken penning Paſt. Tranberg ſedan foͤraͤrte mig; på ena ſidan ſtaͤr Waſa wapen, med omſtrift CHRISTINA: D: G: DE: RE: SVE: ſamt på ömfe fidor om wapnet aͤrtalet 1633. och på andra fidan orden MONETA NOVA REGNI SVEC, en myckenhet af gam⸗ malt jårn-redffap, fåfom: yxor, ſpadar, hae⸗ kor 2c. funnos och Henna ffants beftod nu af braͤd⸗plank med jordwallar utanföre. Krut⸗ magazinet war der bredewid, i en Källare, murad af tegel; Synnerligt war, ar ehuru Quåkerne uti fina Religions -fatfer fördöma alt både offenfivt och defenfivt Krig, åtffilige of dem likwaͤl, når denna ſtants nu bygdes, och de ſtundeligen lefde i fara för fiendteliga Kas pares infall, arbetade lika ſtarkt på ſtants⸗ werket, fom de af andra religioner ; och måns ga af” dem, fom icfe wille ſjelfwe arbeta, uns derſtoͤdde i det ſtaͤllet mera med pennin⸗ gar 280 P — * emellan —E RER PAN vn RA ——— gar och andra förnödenheter , hwilket Paftor ; Tranberg , fom under heta arbetet war nåt? warande, fjelf beraͤttade mig. Den 5 OAober, Min affigt OM waͤl, at reſa oͤfwer flo⸗ den Dellaware til New- Jerfey, at befe landet derſtaͤdes; men fom ingen fårga nu mar til. hands, på hwilken haͤſten kunde oͤfwerfoͤras, få begaf jag mig på återrefan tilbaka til Phi-⸗ ladelphia, och foͤlgde ibland fora waͤgen, i⸗ bland refte jag bit och dit, at befe landet, och göra hwarjehanda ——— i Hiftoria Na- turali. Mays fåg jag wara —— på aͤtſtilli⸗ ga fållen. Somligſtaͤds hade de afffurit Mays- ſtjelkarna litet ofwanfoͤr axen, låtit dem torkas, och) fatt dem i ſmala höga ſtackar, at om win⸗ tern gifta Kreaturen. Nedre delen af ſtjel⸗ Fen hade waͤl och haft blan; men fom deße gemenligen torka fnart bårt af fig ſjelfwa, få brukas de ej gerna til foder; emedan all kraft . och muft: gått från dem; men de öfre ffåras medan de Ännu aͤro grånde | Baͤckar runno merendels uti daͤlderna emellan backarna; men de woro icke ſaͤrdeles ſtora. De flaͤſta woro få fmå, at ingen bro behöfdes , utan en kunde utan fara både rida och Föra deroͤfwer; emedan watnet ſaͤllan war oͤf⸗ wer et quarters djup. Loͤfwen på måft alla traͤn woro ännu helt gröna, fåfom på far ,) Caftanie-srår, ſwarta Walnoͤt⸗ — "och Fhiladelphia. 281 Wallnoͤttraͤn, Hickery, Tulipan- och Saſſa- fras - traͤn, fom bägge funnos i myckenhet på fidorna af ſtogsbackar, på de i linda laͤmna⸗ de åktar. famt bredewid gårdess gårdar, och wid waͤgar. Perfimon-trån hade til en del groͤna loͤf, men påjen del woro de ock affall⸗ ne, Loͤfwen på Americanſta Bjoͤrnbaͤrs⸗buſtar woro nu maͤſt helt roͤda, dock hade ock en del dem aͤnnu groͤna. Hund ⸗traͤ (Cornus florida) hade oc antingen brunå eller bleka för. Roͤ⸗ da Loͤnnens loͤf woro åfwen råda. Jag fortſatte ſedan min reſa ned til Chi- cheſter, fom är en liten by ned rid elfwen Dellaware, der de ocf med fårga fara oͤfwer den ſamma. Wid denna by byggas årfilliga fmå fartyg, fom förfåljag til andra. Hit ned⸗ foͤres och inſteppas Jern⸗ſtaͤnger från et Jern⸗ | bru? / fom ligger hår ofwanfoͤre. d Canoör kallas hår en art af båtar eller oͤkſtockar, dem de vå floden Dellaware, och andra mindre matten hår i landet mycket brus ka, och dem bönder och andre, fom ej aͤro deſto förmögnare, betjena fig af. De åro utse holkade af et ſtort ſtycke trå: göras antingen af röd En eller Ceder (Juniperus virginiana. Linn, fpec, 1039.) eller hwit En, eller Ceder (Cupreffus thyoides Lian. fpec. 1603.) eller af Caſtanie-traͤ, eller af hwit EE, eller af Tulipan -trås de af röd eler hwit En eler Ceder raͤknas wara baͤſt, emedan de flyta gan⸗ S5 ffa a 282 Penfylvanien ; emellan Wilmington fka lätt på watnet, och wara i hela 20 åren» i ſynnerhet raͤknas den. af röd En aldrabaͤſt och waraktigaſt: de af Caſtanie⸗ trå wara och taͤmmeligen långe: de af hwit EE gemenligen icke oͤfwer 4 à 6 år, och fom den år tungy få ſjunker den för diupt; Gyllentraͤ år mål et ſtort traͤ, men duger ej hårtil, emedan det - ſuger ratten til fig. Af Tulpan - trå wara de naͤppeligen få långe fom af hwit Ek. Sada⸗ na Canoér äro frörre eller mindre, alt fom en” behoͤfwer: kunna båra 6 och flera man, men en får ej wara mycket bångftyrig uti dem , us tan fitta wackert frilla. ned i botten, om en annars år mon om, at de ej ffola rulla oͤf⸗ wer aͤnda. De Swenfke, fom bo uti Pen- fylvanien och New-Jerſey wid floderna, haf⸗ wa fållan andra båtar at fara up til Phila- delphia med, fom gemenligen ſter 2-gångor i weckan til marknaderna, faft de ibland bo fles ra mil derifrån, och ibland tåmeligen ſtarka fiormar infalla. Dock höres ſaͤllan några 02 iyckor ffe dermed , fom mwål annars af få litet påliteliga fartyg ſtulle waͤntas; men få fordras mycken foͤrſigtighet at handtera dem, når det blåfer något haͤrdt; emedan de aͤro ſmala, kullriga eller runda under och utan föl, få at de helt laͤtt kunna tumla omkull. Då waͤdret blef något ſtarkt, waͤgade de fig ej, - at wara långe på elfwen Dellaware, utan fökte lands Nafturtium hort, tåjte ſomligſtaͤds wid waͤgarna i Chichefter, och hade twifwelsutan kom⸗ och Philadelphia, > 083 kommit dit af frön från de många traͤ⸗gaͤrdar, fom woro der omkring. > Americanuſta Bjoͤrnbaͤrs⸗buſkar (Labus -Occidentalis, Linn, ſpec. 493.) wårte hår i or⸗ ten til ſtor myckenhet: af de Swenſta kalla⸗ des den Thorn , oh af fomliga Raͤnn⸗ Thorn. Naͤr de låmnat någon åker i linda, war denne en bland de förfte, fom låt infinna fig derpå. Jag fif och ofta fe den på de år krar, fom årligen plögdes och brukades; ty detta war et ledſamt ograͤs der det en gång kommit in. Det raͤnner ibland långs år jorden til 2, 3 å 4 famnars långd från fin rot, och derefter flår den wid aͤndan rot ned i jor⸗ den» få at då någon wil draga up en ſaͤdan, har det en rot wid hwardera aͤndan. På fomliga gamla åfrar och lindar år få fullt der⸗ af.» fom ſaͤlunda flagit rot wid bågge aͤndar, at det år mer ån beſwaͤrligt och aͤfwentyrligt, at gå på fådana ſtaͤllen, emedan fötterna faſt⸗ na under des ſtjelkar, och der en då har den olyckan at falla, och flår haͤndarna eler ans figtet emot en fådan ſtjelk, kan en ſnart blifs wa maͤrkt mera ån en mill af des många, ſto⸗ ra och ganſta hwaßa taggar. Af baͤren går res win, hwarom foͤrr år talt Eljeſt aͤtas de och, daͤ de åro mogna, och ſmaka måls Annan nytta wet man ej at den Äger. Den 6 0aober. Chenopodium anthelminticum ( Linn, fpec, - 220.) waͤrte Hår, i myckenhet få wid or WES —— om 284 Penfylvanien, emellan Willmington fom på ſtranden wid elfwen, dock på torra frållen uti loͤs ſandaktig mull. De Ängelſte, fom hår bodde, kallade det Wormfeed, det år Maſt⸗ frå, famt Jeraſalems Oak, da aͤ. Jeruſa- lems Ek. Den luktar obehageligt. Des frön brukas oͤfwer alt i Penfylvanien och New- Jerféy at gifwas in åt barn mot maſtar, hwar⸗ til de åro förtråffelige, Denna waͤrt finnes eljeſt allmaͤnt baͤde i Penfylvanien od) New- Jörlöys RE vv ORDER ISDN. & Tråsgårdar woro i myckenhet mid Chi- cheſter. De ſtodo fulla med Appel⸗traͤn, hwilka nu likaſom ſuckade under fin börda of de många aͤpplen, hwarmed de mora belas ſtade. Maͤſta delen af dem war mwinters åpps len , hwilka woro tjenlige at förvaras oͤfwer wintern, och altfå wid denna tiden mycket ſu⸗ rar Maͤſt wid alla bond-gårdar och andra gårdar hår i landet war en fådan åppeltrås gård, och den merendels tåmeligen ſtor, hwa⸗ dan ågaren hade god hjelp både til mat och dryck i fit hushaͤld för en ſtor del of året. Jag förundrade mig ofta oͤfwer folkets kloka eftertanka hår I landet. Så fnart någon til⸗ handfat fig något nytt land, dereſt hwarken mar hus eller upbrufad jord förut, mar ges. menligen deg aldrafoͤrſta göromål, at föpa fig unga aͤppeltraͤds⸗ ſtammar oc) anlägga en åppels frågård. Sedan började han förft, at fe fig om efter hus, och uptaga mark til åker. De wißte at tråden fordrade tid, och at den förfigs tighet måfte följas fom år anförd i denna A- mer« Å — — och Philadelpbhia, 285 4 4 ms — — — > — — mer, Reſas Ts 1 P. 441. Wid denna tiden fåg jag alleftådes wid gårdarna qwarnar, hjul, waͤltar och andra machiner, at kroßa ſoͤnder vg med, ſamt praͤßar, at ſedan göra Cider derafr FR | phia. Ekar gjorde i ſtogarna af alla traͤn ſtoͤr⸗ fra antalet. De woro af aͤtſtilliga flag; men alla ffilda från de Karopæiſta. Jag ſag nu alleſtaͤds ſtora ſtaͤckar af Swin gå uti Ek⸗ſto⸗ gar och Lunder, och föda ſig af Ek-ol⸗ on, fom nu i myckenhet började falla ned. Alla Swin hade på halfen et traͤ⸗ok paßadt i en triangel; hwarigenom de hindrades at frånga fig igenom de gleſa, men mycket behåns diga, ſnart upfatta och litet werke fordrande gaͤrdesgaͤrdar, ſom haͤr oͤfweralt brukades, och fom ganffa mycket likna faͤllkedior. J Ekeſto⸗ garna lupo ock nu en myckenhet af de grå Ickornar, hwilka ibland hoͤllo fig på marken, ES Reſan ſtedde ſedan derifrån til Philadel- ibland up i tråden , och födde fig denna tiden . foͤrnaͤmligaſt af Ek⸗ollon. | Bsaot fants någon enda då och då, få at de woro nog föllfynte, Den war af ſamma flag med den wi hafwe uti Europa, Detta trädet hoͤlts bland det foͤrnaͤmſta til hoͤfwel⸗ ſtaft, eller til två, at ſaͤtta hoͤfwel⸗ jern uti. Myror. Uti Penfylvanien mins jag mig ej blifvit warſe några andra myror, ån For- i | mica ( - , re — — — — — — mica atra, Linn. Faup. 1023 eller ſparta mye ror: Deße woro kaͤlſwarte, och aͤro af 2:08 flag, et helt fmå, ſom de ſmaͤrſta af waͤra, och: et ſtoͤrre, af den ſtorlek, ſom råra ordinaire rödbruna myror. Jag hade ännu ej bufwit warſe några ſtackar eller ſtaͤllen, dår deße ſam⸗ manbo, utan endaſt råkat någon enda hår och: * der. På andra orter i America har jag dock fett andra flags myror, hwarom på fit ftåle. — Ligaftrum vulg C Linn. Flor, Suec:) bru⸗ kades hår på ganffa många ſtaͤllen til haͤckar el⸗ fer ſtaͤngſel omkring åkrar och kryddgaͤrdar. Jag fåg på hela denna refan ej något annat trå » —— til haͤckar aͤn detta, faſt Angelsmaͤnnerne wißte beraͤtta, at Hagtorn wore långt tjenligare dertil. Haͤckar ar Ligus ſtrum waͤxa waͤl taͤta; men fom det har inga taggar, få kunna Swinen och andra kreatur laͤtteligen krypa in derigenom, och då de en gång brutit hål, år ſwaͤrt, at få det ſedan i⸗ genwaͤxt få fnart. Atminſtone funna ej Ligu- ſter⸗ haͤckar frå mot baͤngſtyriga kreatur; men aͤro haͤckarne af taggiga traͤn, betaga de dem mes rendels al luſt, at ſoͤka trånga fig in. Chefter år en liten flaͤck, den jag refte is genom wid middagstid, belågen wid floden Del- laware. En liten å, fom kommer up från lan⸗ det, flyter genom denna flaͤcken, och faller få i nyßnaͤmde flod. Ofwer denna å år en liten bro. Huſen aͤro ſtroͤdde hår och der, de flår fa bygde of ſten, 233 waͤningar hoͤge; nd e och — — 287 | e aͤro dock af trå. Uti byen år en Kyrka et ſtaͤlle der de haͤlla marknad. | | Zwete war nu maͤſt alleftådg fått. Som⸗ Hoftäds 4 mar redan ſtora braͤdden uppe, och ** der utfått för 4 weckor tilbaka. A⸗ för Hwetet woro maͤſt lagde på der An⸗ gla fåttet, nåmligen inga diken, utan tåta ttu-fåror på åfern, ungefaͤr 2 alnar, à 10 er 12 qwarter emellan hwardera. Maͤſt al⸗ leſtaͤds på aͤtrarna ſtodo ſtora ſtubbar aͤnnu qwar/ til et tecfen, at landet hå warit laͤnge upbrufade. = * Traͤdens rötter gingo "hår. ej Nugt ned K jorden, utan lupo maͤſt horizontelt, Så atſtilliga 9 der de graͤfwit, hade jag tilfålle , at fe detta. tydeligen. Jag kunde fållan eller. naͤſtan aldrig få fe, at något trå gick med ſin rot oͤf⸗ wer ef qwarters djup ned —— fom; dock eft LR af.en fin 158 mylla, nbryt; Ungefår par Sngelffa mil Räf efter , reſte jag förbi et Jernbruk, ſom låg ſtrax på högra handen om waͤgen. Twen⸗ ne Bröder ſades wara aͤgare hårtil. Malmen fants ide hår, utan 30 3 40 Angeiſta mil. haͤrifraͤn, hwareſt den. fmåltes i masugnen, SR galtarne föras fedan derifraͤn hit til brutet. Hår mar en hammare och 2 hårdar, famt pår bålgar mid hwar hård. Baͤlgarne woro maͤſt af laͤder. Hammare, haͤrdar och baͤlgar ford nog fmå i anfeende til waͤra. Alt drefs 288 = Penfylvanien, emellan Wilmington drefs med watten. Jernet fmiddes hår til fÄNUEL > Jenin — Aplen. Jag maͤrkte i dag, och fe an ofe ta på mina reſor hår i landet, at håftar fås pplen lås ro nog ſnala efter aͤpplen, få at då tes i en Appeltraͤgaͤrd af beta, der å go nedfallna, laͤmnade han ofta det grön diga gråfet, och började göra fitt mål af len; men de hölo dock denna mar mindre nyt tig för dem, utom det, at det. war nåftan för. dyrt foder. STEL EN * Boͤdblommige Lönnen (Acer rubrum, Linn. ſpec. 1055) waͤfte i myckenhet hår i trakten. Des naturliga fråle war i ſynner⸗ het kaͤrt och waͤtlaͤndt platfer , och hade gemen⸗ ligen Aten til foͤhheſſagare. Af fjelfwa traͤdet göre$ tallrickar, ſpaͤnraͤckar, rullar, ſtoh⸗ och faͤng⸗ſtolpar, ja, den brukas tik hwarjehanda Swarfware⸗ arbetes Med barken fårgas bås de ylle och linne moͤrkblaͤtt, i det barken ko⸗ Fas i watten, fedan lägges koppar⸗roͤk (ſaͤdan fom Hatt⸗ och Skomakare bruka) deri, ins nan dermed fårgas. Af barken göres aͤfwen et godt ſwart blaͤck. Når en om waͤren bittis da hugger detta trå, rinner derutur et före | watten eler laka, på famma fått fom af waͤr Björk, hwilken laka hår ej brukas til något men uti Canada koka de deraf både Sirap och Saͤcker. Af denna Lönnen finnes en art eller variation, fom hår kallas curled Maple, d. Aa j maſurerad Loͤnn; emedan trådet inuti år lika⸗ fom marmoreradt eller maſureradt, och —4 | en⸗ * och Philadelphia. 289 denſamma ganffa I mycket til Glitartsarbete. Bureaux, klaͤdſtaͤp, allehanda. flags frin och bord etc. gjorde af denna curled- Maple, hade i foͤretraͤdet framför alla dylika af något annat trå fom hår wårte, och betaltes altid dyrare ; vån det, fom war gjordt antingen af froart Wal⸗ nötetvåd eller Wilſta Kersbaͤrs⸗traͤn ( Prunus iniana Linn, fpec. 473); men om någon wil hafwa deßa ſaker af curled Black Walnut- tree, eller maſurerat ſwart Wamoͤt⸗traͤ, få bufwa de dyraſt; emedan: de aͤro få. rare, Denna curled Maple, ellev mafurerade Lönn, år taͤmmeligen rar, och ſter ofta, at ytan på trås - det År -mafurerady men inuti ej; derföre hugs ga de förut djupt inuti traͤdet, innan de-fålla detſamma, at fe, om de: aͤr maſurerad 5 Om öva fom jag. til. — Den 7 ————— Om morgonen reſte wi med båt öfver fa Dellaware til New- Jerfey ſidan. & bedja eta R betaltes 4 pence för hwar pers fon. Landet pa andra fidan om floden, ellev i NewsJerfey, war af en hel annan beftaffenbet från. det i; Penfylvanien; ty hår beftod jords mon maͤſt af bara, ſand, da den deremot uti Penfylvanien aͤr mycket utblandad med Iera r famt nog fet. :Beffrifningar och anmaͤrknin⸗ gar oͤfwer oͤrter och inſecter, ſom — i dage Tåmnas til et annat werk. | & Mays | 290 WMew ſerſcy. Mays; ſom war planterad på denna tors ra fanden «> der "man ffolat tyckt ingen ting kunnat för den ſtarka torkan och magra jords mon wåra, ſtod ganffa härlig. Wi fågo ſto⸗ rå fålt planterade dermed. Jordmon war den, fom Tobak måft tycker om, endaft, at den på långt når icke roar få fet. Laͤngden eder hoͤg⸗ den af Mays- ſtjelkarna war allmånt 4 alnar, ibland litet mer, idland litet mindre, ſamt he fulla med blan. De woro, ſom ordinairt, planterade i fyrkant och räder,” allmaͤnt 11 qmwarter emellan hwar Fupa eler fråle daͤr de. ſtodo, få i långd fom bredd ; mulen war ej karad up til roten eller ſtjelken i kupor, utan He hade plögt med plog deremellan, och få fört mullen mot ftjelfarna. 3 à 4 frånd ſtodo ges menligen tilhopa, lifafom i en kupa. Haͤr woro frånden ej aͤnnu afffurna til boffaps-foder. Hwart frånd hade I, 2, 3 å 4 Fornfulla ſtora ap med en myckenhet af forn uti. Aldrig fun de-en få fandig jord båttre anwaͤndas. På andra frållen mar” jorden emellan Mayfen ups förd; och Råg ſaͤdd deri, få at da Mayfen > blef afſturen, ſtod marken grön af Raͤg. Sparis funno mi wåra hår och der wid gaͤrdesgaͤrdar i 168 jord, fom på obrukade år krar af fand. Den mwårte likaledes i taͤmme⸗ ig myckenhet emellan Mayſen, od) war nu full med bår. Om den kommit hit af frön från Kryddgaͤrdar, kan jag ej ſaͤga. Jag har dock funnit den wåra wildt på andra ſtaͤllen A= merica, ES Che- AMw Jerſey. 68* Cyhenopodium anthelminticum eller Wormfeed, waͤxte aͤfwen i myckenhet wid waͤgar i fands jord wid fårgan midt emot Philadelphia. Förs ut år fagt, at def frön brukas åt barn emot maffar. De lågga dem i brånmwin, taga dem efter. några timar ut; laͤta torka dem, gifva barnen in deraf, antingen i Siraps-dricka, eler någon annan dryck. Omdoͤmen om def nytta word aͤtſtillige, Somlige fade, ar den dödar maffarna : andra, at den mera förorfakar mars ſtar. Jag har dock med egna ågon fett, at den gjort foͤrtraͤffelig nytta mor maſtar hos barn); och det flera gånger. > Portulaca', den toi annars plåga få i krydd⸗ SARA waͤrte hår i ganffa ſtor myckenhet vidt, uti bara” Töfa ſanden, emellan Mayfen, Den ſtod eller kroͤp der, med nog tjocka och ſaftfulla ſtielkar, der man dock tycktes hafwa orſak at undra, hwadan den tog fin föda på et få tort frålle, Cljeft finnes den nog allmaͤnt wildt på fådana frållen hår i landet. = Bidens Americana apũ folio, Toumef, kal⸗ lades hår Spaniſh needle, d. å, Spanffa nås lar. Den fans hår och der wid gårdar, mwås gar, gärdesgårdar, på aͤkerrenar och dylika ſtaͤllen, och blomſtrade ånnu til en del; men målt war den utblomſtrad. Naͤr dep frå wo⸗ ro fullmogne, war rått ledſamt, at gå på fås dana ſtaͤllen, der den ſtod i någon myckenhet ; emedan des. frå fåfte fig wid klaͤderna, at de blefwo helt ſwarta deraf, hvarefter war ſwaͤrt | ; j ef T2 | 293 Penfylvanten Philadelphia, Zz — — — — —— — — at få dem ut. Hwart frå har på oͤfra åndan 3 taͤnder, och hwar tand år full med fmå ti bara boͤgde taggar, med hwilka de faͤſta ſis ſã farkt wid klaͤderna Kn ormica tubra Linn, Faun, 1022 eller fimå roͤda myror, wandrade hår och der i ſtogar, 9 på aͤkerrenar wid ſtogskanten: antenna lon⸗ adine corporis. —* — Om aftonen vf ao tilbaka. till Phil — delphia. . Fe: VVE 6 J Den 8 .Q&obér; tå Uj | GOſtron -Defå hår 3 landet ganffa ös na Oſtron. Denna tiden började de föra dem hit til Philadelphia at förfåljas, och kommo från de orter, fom. ligga od AE af floden Dellavare. Deße höllo å goda, ſom de wid New-Yörk , — RA från, Dock tyckte jag, at de wid New-York wors både ſtoͤrre, fetare och waͤiſmakligare · Oſtron fades wara goda at aͤtas utialla månader; 2 fi: hwilkas Latinffa namn bokſtafwen R finnes, och troddes wara maͤrkwaͤrdigt, at de börjat hår få dem, når de hetfiga och inwaͤrtes braͤn⸗ nande febrar. begynte ” återroånda. Karlar gingo nu med fåttfärtor fulla: deraf, laͤngs efter gatorna, och uttovade dem til ſalu. Hår war eljeft tart, at få hoͤra föra utbjuda på. gatan ,. broad: han ja; men deremot war ingen ting ae - $ei London; Saͤttet, at —— jen rg pe gemenligen, at de ſtekte dem — de började litet dpna fi J— ” åto ſedan nd 2$0 é * i. > Penſyluanion, Philadeljhias a93 fet uti dem tillika med en ſmoͤrgaͤs af mjukt hwetebroͤd. Uti waͤnſtra handen hade de en naͤsduk, ferviette eller trafa, med hwilken de fattade i oſtran, emedan. hon utanpå war fos tig af elden. Skalet kaſtades nu baͤrt; men fordom braͤndes Kalk deraf, det de nu hafwa återmånde hår at göra, ſedan de funnit def oc laͤgenhet, och: hafwa ———— ät goͤ⸗ ra Kall af.: Mig wiſtes Stenhus haͤr i ſta⸗ deny wid hwilkets upmurning de betjent fig af kalk, braͤnd af oſtron⸗ ſkal. Murarne hade nu den egenſtap, at 2 3 3 dagar förr ån raͤgn fom, begynte de få fivettas och waͤtſtas, at watnet nåftan kunnat kryſtas derutur. De tjente ſaͤledes foͤr en wiß Hygrometer. Flera, ſom bodt i hus, upmurade af ſten med Oſtron⸗ ſtals kalk, wißte at tala om denna olaͤgenhet. RS RN DIINO OfOber, Arter fås nu ej mycfet i Fenſylvanien; men i forna tider, fom gamle Swenſke mig beraͤttade, hade maͤſt hwar bonde fit lila årts land. Samma beffaffenhet år med New Jer- fey, och nedra delen af New York, hwareſt de fordom fått nog aͤrter, faft-de nu aͤro der i mindre bruk; men uti norra delen af New Yorks Province, eller omfring Albany, ſamt oͤfwer Heta det af Franſoſer bebodde Canada, fås aͤrter i myckenhet, och trifwas .ganffa: måls Orſaken, hwi de uti Penfylvanien, New Jer- fey och nedra eller födra delen af New Yorks Province oͤfwergifwit, at cultivera en få nyttig CD. 60 TN ſaͤdes⸗ 294 Penfylvanieny Philadelphia, ſaͤdes⸗art, aͤr et litet foͤrakteligit inſect, det de i forna dagar i nyfnåmde Frovincier icke ſaͤr⸗ deles retat af; men fom i fenare tider ganffa mycket foͤroͤlt och inrotat fig. Detta har fin leke⸗ och pare «tid om ſommaren, då årterna fom , båft blomma och fåtta ſtidor, då det lågger et litet ägg måft i hroar fpåd grön aͤrt. Når aͤrterna tröffas , kan ej maͤrkas utanpå dem något fel; men ffåras de ſoͤnder, få' finnes gemenligen in⸗ uti dem en helt liten mafé, Om denna maſt får wara orubbad uti årten ; ligger han Der . gar hela wintern och et ſtycke in på följans de fommaren, på hwilken tid han ſmaͤningom förtårer det maͤſta af kaͤrnan, eller den aͤteliga delen of årten; få at om waͤren nåppeligen fort mer , Ån yttra tunna hinnan år qwar, Då den åndteligen foͤrwandlar fig til et ſtaligt . infe&, kryper ut genom hålet den gjort vå års ten , och flyger ut; at föka up nya aͤrtland, wid hwilka det fan hålla fin broͤllops⸗faͤſt , och förfe fit alſter med tilraͤckelig föda, Detta fraveliga kraͤk har från Penfylvanien flyttat fig långre och laͤngre norrsåt, få at på de ſtaͤllen i New» Yorks Provifice ,: der de för 12 ä 19 år tilbaka icke wißte af detta, och hwareſt de het tryggt och med fynnerlig fördel fått en mycken het aͤrter aͤrligen, har det ſedermera laͤtit infin⸗ na fig, och det ſaaͤningom iden myckenhet, at inwaͤnarena blifwit noͤdſakade, at lämna baͤrt all aͤrt⸗faͤning/ hwilket jag på flera ſtaͤllen hoͤrde folket med klagande beraͤtta. De ſom bodde omkring Albany, hwars aͤrtland nju⸗ Pehfylvanien , Pliiladelphid, | 29 ; mjuta fullkomlig frid, Aefiwa i dagelig fruktan at. fnart få befök af deßa gåfter; emedan de maͤrkt, at de årligen maka fig nårmare til defa orter. Jag wet ej, huru de ſtulle wela trifs was iEuropa. Åtminftone tyckas wåra Swen⸗ ffa wintrar funna Fånga efter maſtarna, faſt de ock lågo uti årten foͤrwarade; men få åra ock wintrarne uti New Yorks Province, deras nu warande hemwiſt, ibland icke ſaͤrdeles mil⸗ a dare: Ån waͤra, och defa odjur tiltaga dock der grann och flytta fig ſtaͤndigt naͤrmare åt norr. ag hade få når fjelf owetande kommit at för ra denna olyckan med mig til Europa, Wid af reſan från America tog jag aͤfwen några Saͤcker⸗ aͤrter med mig utien liten ſtrut. De fågo helt taͤcka och wackra ut. Når jag iStockholmnås gon tid efter hemkomſten, ellev d. 1 Aug. I 751, öpnade ſamma ſtrut, fann jag alla aͤrter iho⸗ liga. Et inſed i hwar aͤrt, tittade ut genom hålet, och ſomliga Erövo utv at förföka et nytt Climat, , Jag rar glad jag iF i oͤgnablecket taͤppa igen ſtruten, och afſtaͤcka deßa ſtade⸗ djurs utfomft, och tilſtar, at jag wid ſtrutens oͤpning och defa inſecters förfta paͤſeende, blef meta haͤpen, ån om jag deruti funnit en hugg orm; ty jag, wifte hwad fFada kunnat fe mi k. Faͤdernesland / om endaft 2 eler 3 af dem fluppit.ut... Efterkommande i flere, generatio- neg och på Mera orter, hade då fått orſak at lås — —— mig, fom aſtadkommit e fedan några ar diba santa mod svål — förmardoer til dans Excel- Så (VN lence 296 Penfylvanien , Philadelphia, IN AE SE Te ES SSA nas SÄS — lence Herr Grefwe Tessin, och til Herr Ar- chiater Linnzus, med bifogad beraͤttelſe hwad ſlags ſtadeliga djur de mworo. Herr Archiater” Linnzus har och laͤmnat beffrifning på dem uti” en Difputation, fom utkommit under hans Pres - fidio, under namn Noxa Mſectorum, hwareſt "han p. 15 kallar det Brachus America Septen- erionalis. Synnerligt war, at uti hela ſtru⸗ ten fans ingen årt, fom ej war iholig. Naͤr de uti Penfylvanien foͤrſtrifwa fig årter utifraͤn/ och få dem, hålla de” fig gemenligen goda och maſkfria förfta året > men det andra året de fås, börja deßa ſtadedjuren aͤfwen innåftla fig: deruti. Onſteligt wore, at ej någor af de ſtepp/ fom årligen gå. från Penſylvanien eller New- York til Angland, Irland, Scotland, Portu- gal, Spanien, Frankrike och Holland, någon: gång komme at transportera defa med fig öfs wer til Europa. Sålunda Fan en ſe, hwad et enda förakteligt yrrå fan göra; och at Weten⸗ ffapen om Infe&ernes Oeconomie och egenffas per icke år at råfna bland fåfänga tidsfoͤrdrif och mindre nyttiga idrotter. Rhus radicass (Linn. fpec, 266) år en bus ffe eller trå, fom roårer ganffa mycket hår i landet. Han har ſamma egenffap fom Murs groͤn,/ elev Hedera arborea, i få måtto, at han ej Pan fomma up från marten af: fig fjelfp om ban icke får något DÄR Ng år antinge två, gårdesgård, waͤgg eller något annat. Jag Har ſett huru han 6 om | NER : ps ord — Penfylvanvien » Philadelphia, 297 flora traͤn maͤſt aͤnda til deras topp, och utflår öfwer alt från fin ſtjelk eller kila ſtam fullt med rötter, med hwilka han få fåfter fig wid två den, at ham nåftan inwaͤrer uti dem. Daͤ han hugges af, flyter en gulbrun ſaft, af nog weder⸗ waͤrdig lukt, alleftådg utur barken, der den blifs wit afhuggen. Om bokſtaͤfwer eller andra f- gurer ſtrifwes med denna faft på Linne, fåfta de fig få faſt, at de fedan ej funna uttagas, utan ju mera linnet twåttas, ju ſwartare blifs 400 bokbſtaͤfwerna· Gaͤßar bruka mycket, at tita med ſamma ſaft namn på fina ffjortor: ſkrifwes daͤrmed på papper , gaͤbokſtaͤfwerna Mikaleded” aldrig ut, utan blifwa med tiden alt moͤrkare och moͤrkare. Denna har famma vart och elaka egenffap, fom den Rhus, hwilken foͤr⸗ ut år omtalt under d. 20 September, eller pag. 211, nåmligen, at den år på wißt fått före giftig foͤr ſomliga, för andra ie, få at alla de egenſtaper, fom åro upnaͤmda wid den förra Khus, tilkommer aͤfwen denna > doc lås rer den förra wara något mera förgiftig, faſt jag fett folk få upfwullna och illa medfarna ens daft af dennas rök, fom någonfin af den ans dre, och at den ena Syſtren kunnat utan nås gon olaͤgenhet handtera denna, huru hon welat; men den andra blifwit förgiftad, aͤfwen endaft af deß ånga, elev når Hon kommit den en aln når, och ibland ej få når , allenaſt waͤdret blaͤſt åsna på henne. Paͤ mig har han ej Haft den minſta ſkadeliga werkan, ehuru jag med: finå och aͤfwen de aldraſtoͤrſta gjort 2 — a | 3 3 > 5 tvål 258 | Penfylvanien', Pbiladelpbia; : ; waͤl öfver var hundrade förfök på mig. fjelf » ja får at och faften af dem råkar komma in uti mit Öga. På en annans handy der jag —— ymnigt af def ſaft, blef huden på amma ſtaͤlle några timar derefter hård, nåftan fom barkat laͤder, och ffalade ſig de följande dar gar båre, fom fmå fjäll, hwilka föllo lͤſt. Den 11 ———— * Kock ut til def gård, 9 Angelffa mil från Phila- 5434 ſom laͤngre emot Norr, enkannerligen uti Nya Angland. Orſaken aͤr, at foͤrfarenheten laͤrt, at et och ſamma ſlags två, ju laͤngre til Norr det tas ges, ju mera waraktigt år det, och ju långre haͤrdar det ut emot röta; men alt twaͤrtom, ju laͤngre til Söder. Tråna hår itandet, långre til Söder, göra årligen långt ſtarkare waͤrt och tjockare ſaf⸗ringar, ån de emot Norr. Et och ſamma flags trå,» fom mwårt uti de Södra An⸗ gelſta Provincier i America, har långt ſtoͤrre po⸗ res, ån det, fom wuxit i de MNotra Provincien Hetta år orfaken , hwi ej ſaͤ maͤnga ſtepp byg⸗ gas Pedtylranien, ſom i Nya Angland, oc hwi flere i Penſyamen, aͤn iMirzmien och | ry i Penfylvanien; Germamown. 299 tyland, och aͤndteligen alt för få uti Carolina; utan dei Carolina förffaffa fig haͤldre ſtepp från nya Angland. Skepp fom åro bygda hår i Penfylvanien af deras båfta Ef, wara ſaͤllan aͤfwer 6» 87 10,7 högft 12 år, innan de blifs wa få genomrutna, at ingen mer til. måga fig til fjöf med dem. Arligen fara waͤl årfiliga Sjö s Capitainer från gamla Angland oͤfwer til Norra America , at låta bygga ſtepp; men få ffer dock, at nåftan alla af dem utwaͤlja Nya Angland dertil, fåfom maͤſt åt Norr belågit. Ja, faſt deibland gå oͤfwer til America på Phi- Adelphiæ · ſtepp, begifwa de fig dock firart wid ankomſten til Penfylvanien Norr åt til Nya Angland. Spaniorerna uti Weſtindien bygga fina fFepp af et flagg Ceder fom der waͤxer, och fFal vara mycket god, at frå emot råta, hwilken Ceder ej finnes i de ängelffa Provincier på fafta landet: — Men ehuru uti Norra America gifs mes oͤfwer 9 ſaͤrſtildta flags Ekar, få gå de oc alla tilhopa på långt når ei uti waraktighet och godhet up emot wår enda Swenſta EF; derföre koſtar och et ffenp, byggt af Kuropeiſt Ek, flera reſor mera, Ån et af Americanff. | Raͤn ———— warters frön. Atſtilliga, ſom haͤrſtaͤdes idkade Kryddgaͤrds fkoͤtſel, hade i flere år foͤrſokt, ar de Roͤdbetor, ſom upwuxit af de frön, de laͤtit foͤrſtrifwa från New· York, hafwa blifvit mycket föra och bes hageliga; men om de fedan fått af de från de hemma hos fig ſelfwa ſamlat efter * Roͤd⸗ 300 Penfylvanien ; oermaniown. —ã froa id ift eft år ganffa t hafwa de: mift efter par — mycket af fin behaglighet, få at de blifivit noͤd⸗ ſakade, at årligen låta inkomma från New- York. få mycket Roͤdbete⸗froͤ de til fit behof farfroat. . Eljeft hafwa de i gemen funnit, at Kryddgårdss örter och wårter ; fom upkomma af de froͤn, hwilka blifvit fånde directe från Angland, —* altid långt bättre, behagligare. och waͤlſmakligare, ån de, fom upmåra af de froͤn, Inga blifwit ſamlade hår i landets "3 | En RÅdifa ( ———— — C. B.) ſtod i Handelsman Kocks Kryddgard, hwilken uti den loͤſa mullen få i waͤrt tiltagit at diametern af henne war 7 tum. En hwar naͤrwarande fade, at det mar mindre wanligt / at ſe dem bår få ſtora. Birmudas Poteter, kallades haͤr ben art Cofi- venvulus, fom annars har namn af Batatas, (fe Linn: fpeci p. 194). De planterades hår nu mycket både af Gentlemen och Landtmaͤn. Deras plantering, oc) ans ſtedde maͤſt på ſam⸗ ma fått, fom med ordinaire Poteter. Somlis ga gjorde likſom kupor af jord, hwaruti de om våren planterades. Andra gjorde fångarna helt flåta. Jordmon * — en ſandmylla, ej foͤr fet, och ej för Wid planteringen ſkaͤres deße rötter” ——— andra Poteter i ſmã ſtycken ſonder, dock at et eller par ågon laͤm⸗ nas på hwar bit, innan; den nedſaͤttes. De⸗ ras fars aͤr gemenligen roͤd utanpa; men gul in⸗ I Poxfylvanserig - Germantowh, 301 inuti. Til ſtorlek mevendels.. frörte ån ordi⸗ naire Poteter. De hafwa en fört och ganſka bebanilin ſmak/ fom i mit tycke wida oͤfwer⸗ träffar "andra ordinaita Poteter, Jord⸗Arcti⸗ choker, ja naͤſtan alla mig bekanta roͤlter, få at de lika fom ſmaͤlta utt mun. Det aͤro ej många år ſedan de begynte plantera: dem haͤr⸗ frådes. = De brukade dem til mat På famma fått; fom de ordinaira Potéter, antingen koka⸗ de foͤr ſig fjell wa, ellev hopblandade med an⸗ dra Poteter, Gemenligen tigga de upradade omkring koͤttet på koͤtt⸗ eller ſtekfaten. fur ed laͤggas de och på fat för ſig ſjelfwa. måra hår ganſta fors och trifrvas mycker * Ku men den frö färg. ——— d dem år, at kunna gräla leryerå dem må er wintern, ty tola då ingen. koͤld ingen, ark waͤrma/ ingen uktighet. Derfoͤre böra de, foͤrwaras uti ſand⸗ laͤdor i et um, fom eldas. om wintern. Hårt i Penfylvaniert , der de gemenligen ej brula något fpjäll; ſattas de. scen ſandlada at få ec litet ſtycke från: ſpiſen, få at de ej få: blifwa för falla eller foͤr warma. At laͤgga dem i torr ſand, och foͤrwara om wintertid uti Kål andra Poteter; går: ej ans emedan fom aͤr i ** drager ſig in „hwilket aͤr deras doͤd, och hwaraf de ffåmmas- sbårt, > Jwara marma rumshår i Smwevige fule fö ligen ”maras mycket: — — ah —— —— —— | r m hit. Jag foͤrſedde mig med en ssd wid ske Américas: och tog 302 Pen fylvanien, Bermantolon, tog alla mått , at wålförrmara dem; men. fom | wi råkade ut för owanliga ——— myce ket ſtadde waͤrt ſteppy at fukti få traͤngde fig iny at wi maͤſt kunnat —55 watten baͤde utur waͤra egna och ſaͤng⸗ ſamt an⸗ dra klaͤder / få war ej underligt, om deße då rutnade båres-men fom de nu åfroen;eultiveras i Portugal och Spanien, ja uti Angland; få lårer det ej wara få ſwaͤrt, at faͤ dem bit:tik Swerige. Hår ir-Pennfylvanien brufade de ej, at Idra en fådan dryck af dem, fom Spa⸗ niorerne kg i fina Americanſta nybyggen/ hwilken Herr Miller beſtrifwer i fit Gardenese” PDictionary under. —— 17. och i8 Pap persqwarn. Wid en liten baͤck hade Kock eu Pappersqwarn, hwareſt tilmetFades atſtillige * 5 no Den war nu — ) 8. Pund Penfyl= vaniz-mynt om året, Hwarjehanda anmåvfningat gjordes: wvd Stenacier och waͤrter · NS ; sy) — DN på ** DOD. 11 Ofober. är 4 å — —— Jag Ha å (förut. Berta fat, at hwar bonde har merendele eller ſtoͤrre antal. af * traͤn planterade om⸗ kring ſin gard. Af dem får. han aͤrligen myckenhet. Applen, hwilka han de r han: Cider af⸗ döm til. "mat, fom SUpplespatey, tortor nod * mera dylikt > men få aͤro ej alla år, ja 'é Penfylvanien Germantolwn, 303 — — — — — han fåt lika ymnoghet deraf. Detta år ſades de på långt når ej fått den waͤlſignelſe af Ap⸗ plen, fom. de foͤrre. Orſaken mar den ftora vch ſtarka torkan, fom inföll förut i Maji mår "nad, hwilken ſtadade och torkade bårt blom⸗ man på Appeltraͤden. Orterna och gråfet på marten blefwo likaſom baͤrtbraͤnde deraf. Björnmåfa (Polytrichum Linn, flor. ISuec, 868.) mwårte ganſta mycket på waͤta och laͤglaͤndta ſtogsaͤngar, at de maͤngenſtaͤds mos ro helt oͤfwerdragne dermed , fom på waͤra måslupna ångar. Likaledes mårte den mången ſtaͤds ymnigt på backar. = Aberbruket war hår på många ſtaͤllen nog ußelt. Når någon Föpt fig et nytt: oup⸗ brukadt land, der jorden, tör haͤnda, ſedan ffas pelfen ej blifwit uptagen til åker; få rögde han bårt ſtogen, broͤt upp ſtubbarna, ploͤgde upp marken, och befådde den med fåd. Den gaf då i början ganffa ymnigt; men då han utan något underhjelpande med goͤdſel befått ho⸗ nom några år ; blef den aͤndteligen utmagrad. Den lades då i linda, od) uptogs på annat ſtaͤlle ny oupbrukad jord. — Således hoͤlt han ti, til def han anwaͤndt en god Del af fina gor til åker, få at måfta jorden blifvit ut⸗ årglad, då började han der ågorna woro någorlunda ſtora, a nyo upplöja de ſtycken, fom aldrafoͤrſt blifvit lagde til lindar och fom några år fått hwila ſig. Hwilka åter brus ades til aͤker få långe De woro anar rd 4 Xx AX SÅ —— Germautowun. de; men då de wor⸗ utmattade, : [ades- F— linda , och andra dylika ſtycken så ute om fa | de merendels laͤto boſtapen hår om * mar och winter, baͤde natt och at på faͤlten och i ffogarna föka fin födas h bliv ej mycket goͤdſel ſamlad, hwarmed åkern: ffal förs baͤttras. Af det åkrarna fålunda laͤmnas —* "ra år at ligga i linda, få få allehanda fra ; re —9*— tilfaͤlle, at der inrota och få fig, få . många år gaͤ förbi , innan * unna utrotas. Haͤraf fer, at otaliga ograͤs fones hår bland den ſ Adda fåden. Den rika tmyllan , fom de förft hitkomne Europeer fingo, och fom nåftan aldrig förut warit med plog eller ſpada rörd, har likaſzm inplantat en alt för ſtor wårdslöshet wid aͤkerbruket hos sahffa många hår i landet, hwilka ej beſinna/ at då jorden en gång blir haͤr aldeles utma⸗ grad, ſtal det fordras mer aͤn laͤng tid och mycket beſwaͤr, ſaͤrdeles denna orten, der Solen och den ſtarka totkan maͤſt hwar ſom⸗ mar få håftigt braͤnner och foͤrtaͤrer alt, ins nan den ffal: funna rått reva fig. Jordmo n på de upploͤgda åkrar hårftådes, beſtod oͤfwerſt af en tunt PSOE ganſta mycket utblan⸗ dad med en tegelfaͤrgad td och lera, hwari fans en ymnoghet af ſoͤndermalen ſtim⸗ mer, hwilken kommit af den loͤſa ſtimmerſten, ſom fans haͤr maͤſt arenan a ned i jurben sr —9— 2 od) flera qwarter under oͤfwerſta jo K Af deßa fmå Mimmerbitar —— ganſta mycket då Solen ſten derpͤ. —7— ters * Fenſlvanien, Germantolon. 305 Stenhus. — Naͤſtan alla huſen åt dena kanten woro bygde antingen af graͤſten eller tegel. De flaͤſte woro af gräſten. German- town, fom år en ſtad mot par Angelſta mil lång , war måft bygd af graͤſten: få och gaͤr⸗ darna och huſen alleſtaͤds deromkring. Den ſtenart, fom hår maͤſt brukades, roar åtfillig: ibland beſtod den af en ſwart eller grå i mås got gående ſtimmer, utblandad hår och der, famt mer eller mindre emellan flagorna med en grå, (08, ganſta fin⸗grynig Kalkſtens art , fom fåtteligen tåt måra fig fönder. Hår och der ſyntes i den ſamma något ljuſt! eller grått quartz-forn. Skimmern roar doc den, fom hår war måft rådande, Detta ftenflag war tåmmeligen blött, få ar de med järnhacfor oc) andra werktyg helt lått funde hugga och jämna honom i hwad ſtapnad de wille. J⸗ bland beſtod den ſten, de murade hus af, utaf en fivart finås grynig ſtimmer, en hwit ſmaͤ⸗gry⸗ nig kalkſten, famt några quartz-korn hår och der, alt blandade mål om hwart annat. — J⸗ bland woro frora ränder af den hwita kalkſten hel rena, utan ſtimmer; men måft woro de jämnt blandade, och gjorde frenen grå. På ſomliga frållen beftod denna ſten af helt fina och finå ſwarta ſtimmer⸗ particlar, jaͤmt uts blandade med en graͤ, loͤs, hel fin⸗grynig kalk⸗ ſten, fom låt likaledes utan möda arbeta fig til aͤtſtillig ſtapnad; emedan han war mycket lös och mör. Deße ftenarter funnos meren⸗ dels blandwis om hwarandra. De funnos waͤl 306 Penfylöanien ;- Germantown. maͤſt oͤfwer alt; då en gråfde litet ned i jor⸗ den; men få war den icke alleftåds i tifa myck kenhet och af lika godhet, ej eler lifa fått at upgraͤfwa. Derfoͤre då någon wille bygga et hus; gif han och proͤfwade på flera ſtaͤllen ar fe hwar det war baͤſt, åt bryta ſten. Dett fans och gråfdes up på aäͤkrar och utmarker til 1) 2 å 3. alnars djup, hwareſt han tåg få i frörre fom mindre ſtycken. Somlige wos ro of 4 ä $. alnars laͤngd, en alns bredd, och en half aͤlns tjocklek. De woro och ibland inycfet ſtoͤrre. Andre word mindre. Den låg hår ſtratum⸗ ris eller hwarf på hwarf. Hoͤgden eller tjockleken af hwart hwarf unge⸗ fåt en half aln» ibland mer eller mindre Laͤngden öch bredden ſtiljaktig, dock maͤſt fom ofwan omroͤrdt aͤt. Gemenligen maͤſte en graͤfwa til 6 à 8 qwarters djup genom jorden; innan en kom til foͤrſta hwarfwet; dock råfar man uti den loͤſa jorden, ofwanpä, fullt med ſmaͤ ſtycken af ſamma ftenflags Denna fjorden; ſom ligger oͤfwer ſtenen, År den hår i landet oͤfwer alt befinteliga tegelfaͤrgade myllan, font beftåt af fand och tera tilbepe blandade, doc at ſanden år haͤrſtande. Derutt finnes fule med fmå' loͤſa ſtimmer⸗particlar, likaſom de kom⸗ mit af deßa ſtenar ſoͤndermalne. Det aͤr alt⸗ få af detia ſtenſlag, fom huſen Hår upmuras. Hwar Landiman finner geinenligen på find aͤ⸗ gor nog haͤraf· Huſen upmuras på wanligt fått, och laga de gemenligen ſaͤ, at den jaͤm⸗ na elev flåta fidan af stenen waͤndes utråks men ; | eri) ' — len; Germantows, ; 407 men fm a * ej altid laͤter v fig — emedari ofta år vå alla ſidor ojämn; få hugges nå och flåtas med haͤrnhackor, hroilfet 8 möda ſter, e emedan ſtenen år blöt laͤt ugga ſig. Aldenſtund CR ſten aͤroc ej altid wid murningen, få alla warf, och berbruket emellan dem, ſaͤ noga efter. rö jag och i en råt linea; föm der med teg Ifven haͤnder och hår ibland, da ſtenen aͤmn, at ſtycken ſpielkas us tat honom hwilka då goͤra gropar. på yttra dan af muten. At bota alt detta, flå och iltd k med en jaͤtnhammare de mindte ſten⸗ ſtycken, (fom de icke faͤ juſt funna bruka + murningen), til et fint pulver ; blanda Wwaͤl tilfamman med något murbruk); och deraf i groparna: emellan ſtenarna på yttra fis NT af muren, ſamt göra det med murſlefwen Mått dy jämt, Naͤr detta blifwit toret, Fan det et i = 2 må bef UN från f —9— 7 et ſom muren, Kd 308 . Penfylvanien + Germantorn, kring aͤro upmurade deraf. Wid Angelſta hus⸗ byggnaden hår på orten maͤrkes aͤnnu foͤljan⸗ de: 1) Gemenligen byggdes huſen altid få, at det nederfta rumet war aldeles under jors den. Des grund⸗waͤggar nåftan altid murade af foͤrenaͤmde ſtenſlag, faft oc huſet der ofwan⸗ på mar af tegel. Hetta nederfra rummet el⸗ ler waͤningen, brukades ibland til förs men maͤſt antingen tif kaͤllare, eller frafferie och wiſthus, eller wedbod, eller för Koͤpmaͤn at förvara allehanda waror uti. 2) Ofwerſt på waͤningen war ingen, egenteligen få kallad, ſtul⸗ le; utan byggningen war få gjord, at der woro tum, at bo och wiſtas uti, aͤnda til ſjelſwa yttra taket, få at i det ftållet hos of år oͤſwerſt en måft obrukbar ſtulle, war hår någon kammare, merendels med ſpis uti, faft foͤnſtret ibland war utbygt, fom en windsglugs, åtminftone kunde legofolfet om ſommaren bes qwaͤmt wiſtas daͤr, och defutom kunde en ale tid hålla daͤr Flåder och andra husgeråd. 3) Det ſpiſen uti falar eller förmak war bygd midt på någondera af gafwelwaͤggarna, mar på oͤmſe fidor om den ſamma, hwareſt hos of aͤr allenaſt en Öppen wraͤ, et ſtaͤlla wed eller ſto⸗ lar uti, hår med braͤder gående parallelt med gafwelwaͤggen igenbygt och gjordt til ſtaͤp, at der foͤrwara et och annat. 4) Fönfterna mos to få gjorde, at uti en glugg eller oͤpning fatt det ena ofwan⸗ och det andra nedanfſoͤre. Når en då wille oͤpna Foͤnſtret, fördes det nes Ore upp, få ar det kom at ſitta jämnt pe 0 — Peafölvanien, Germantor Germantown. — 21 oc oh och innanföre det nanföre det Öfrar fra, bioiket —2 — edde fredde få, at det lopp i ramarna p ov, och hielp⸗ vi upffjutning NN et bly-lody fom lopp ör foͤnſterkarmen uti waͤggen. Ofta ÄN och det oͤfra ösa agas ned, alt fom en åftundade —— det oͤfra eller nedra foͤnſtret oͤppet. De foͤrdes maͤſt på ſamma fått upp och J fom hos of foͤnſterna på wagnsdoͤrar. Detta ſaͤtt, rr fönfter, tyckes wara långt s » fom brukas hos of med järn op hatar Man haſtig örmodad waͤderpuſt ſtal nedka⸗ r — det oͤpnade foͤnſtret. Ut⸗ I fidor D ej ſaͤhaͤr, fom i 4 a» då en-ibland, faft fönfvet flår åppet » likafullt måft fe genom glafet, når en wil fe til 3 i idan, der foͤnſtret ſitter på hakarna B— Måfta delen af hufen i Philadel- woro byggde afi tegel ; och begynte de et bygga mycket tegels hus; es ans få frönt ter, at flå tegel af. It utanpå hwit⸗lima eller3 kalk⸗ſlaͤ huſen, war hår ej br Jag ſaͤg nåppeligen i hela Philadelphia något enda hus, fom utanpå war kalkſlagit, utan de fågo ut, fom en hop gamla ſtenhus och Kyrkor hos oß, nämligen af den fårg tegelſtenarne aͤro, med kalkbruk emellan. Det märktes och ej, at muren tagit når — af luften och waͤderleken. På lika fått ock ingen korſten i Philadelphia utanpå bitna eller kalk⸗ſlagen. | u3 Graͤf⸗ nfterne få gjorde, at det nedra kunde ehoͤſwer ej frukta, ” 310: Penfylvanien » Philadelphia, — — Graͤfſwin. — En af Herr Kocks Ne- grar wiſte mig et ſtinn af et gråffmin, fom ban ſlagit ibjäl för några dagar tilbaka. Jag kunde ej.af ſtinnet finna någon ſtilnad emellan detta. och wåra gråftivin i GSmwerige. Det kallades haͤr Ground Hog. Om aftonen reſte jag tilbafa til Philadelphia, Di 12 Oäobef, 5 Om morgonen. fpatferaoe wi ut åt Skullkils fidan, dels at ſamla frön, dels at inlaͤgga oͤr⸗ ter, dels at goͤra andra obfervationer. Skulls kil år sen ſmaͤl Elf, fom faller ned i Dellawa- re flod, ungefår 4 Angelſta mil nedanföre och Söder om Philadelphia; men ehuru final den aͤr, tager den dock fin början på W.fidan om de höga få Fallade Blå Boaͤrgen, mot par Hundrade Angelſta mil hårifrån år W. om ej ån (ångre baͤrt. Det år en ſtada för landet, at der aͤro redan ſtraxt litet ig Philadelphia era forßar och fall uti denna Elf, fom göra den nu odugelig til ſegelfart. J dag gjordes Beſtkrifungar på örter och anmaͤrkningar wid mwårter , fom bolfapen antingen åto, eller ſtaͤn⸗ digt låmnade frå oåtna, — a Mullwad. Mullwadsgaͤngar. Haͤr och der. ſaͤg jag på faͤlten helt ſmaͤ gångar, fom lupo under jorden bit och dit i allehanda krokar och grenar. Hålet war få fort, om för en mullwad. Mullen ligger ofwanpaͤ denna gaͤn⸗ gen Penfylvanten , Philadelphia, 311 gen uti en liten wall eller uphoͤgning af 2 à twaͤrfingers hoͤgd, och en god twaͤrhands redd. Tjockteken af mullen ofwanpä gången I å 2 tiwårfinger. Ofta fåg jag ſtora flaͤckar på utmarkerna, fom årv fulla med fådana gångar, hwilket fan ſtoͤnjas af bankarna, fom äro upkaſtade. Naͤr en ſtiger på en ſaͤdan, faller mullen ned, få at det fr beſwaͤrligt, at gå på fådana ſtaͤllen. De” göras af en art Mullwadar, dem jag uti et annat werk ffal beſtrifwa. Allehanda matdugſna rötter aͤro i ſynnerhet def föda. Af en; jag Haft faſt, har jag maͤrkt följande egenffaper: Han war ſtyf⸗ ware i benen, och hade uti dem en ſtarkare Fraft, ån många djur, i proportion fil deras ſtorlek, aͤga. Naͤr han wille krafſa fig fram, hoͤlt han altid foͤtterna ſnedt, ſom åror. Jag fade min naͤsduk för honom; då han med no⸗ | 2 började tfifafom wela boͤka fig in i den amma, Jag tog firar baͤrt naͤsduken, at fe hwad han gjort, och då hade han, naͤſtan inom en minuts tid, bårat en ſtor hop Hål på den famma. De woro borade i den ffapnadrs fom hade man med en pril gjort en Hop Hål "på nåsduken. På aff-låcket, hwari han lades, måfte jag ligga flera boͤcker, annars lyfte han det upp, fom ingen ting. Han war mycket argſint, få at då något låg eller fattes honom i mågen, der han wille fram, bet han djupa gropår deruti. Når jag fart mitt Pennfoder af ſtaͤl för honom; bet han i början Helt hwaſt och argt deri; men då han förnam, huru SW baͤrdt 312 Penſylvanien, Philadelphia, haͤrdt det war, kunde jag fedan ej förmå ho” nom at bita, hwarken i det ellev något annat. Deße mullwadar Fafta ej up ſaͤdana högar, fom wåra Europziffe, utan göra endaſt dyli⸗ fa gångar ,; fom nyß aͤro omtalte. | Den 13 Odober. Talgbuſke kallades hår af de Swenſta en art of Porß, af hwilkens bår manifår et flag$ war elev talg. Af de ÄAngelſta kallas Den dels Candleberry-tree; Dels Bay bufh 3 oc af Herr Archiater Linnæus uti def Spec, plant, Ayrica cerifera, Den wårer på ſom⸗ liga ſtaͤllen ymnigt på låglåndt land i mwåt-dåfe wig fandjord, och tyckes den wara en aͤlſtare af hafsluft; emedan jag aldrig funnit den långt upp i landet, från bhaiwet. Hornbuſten har gemenligen en myckenhet bår, hwilka fe ut ur tanpå, fom fute hwitt mjöl på dem. Defe. ſamlas om fena höften, då de aͤro mogne, och kaſtas i en kettel eller gryta med kokhett watten, då det feta fmålter af båren, och fly⸗ ter ofmanpå watnet, hwadan det ſtummas, och laͤgges i et fårffilt kaͤril. Sedan fortfares at afſtumma detta på watnet flytande fettet, til def intet met aͤr qwar. Naͤr detta fett ſtelnar, liknar det talg eller war, och har ges menligen en fmutfig grön faͤrg. Det upſmaͤl⸗ tes fedan alt tilhopa och ſtires, då det fåren wacker och taͤmligen genomſtinlig grön fårg. Denna talg eller wax år dyrare ån ordinair talg > men docf ej få dyr fom mar. wu vid adel= Penfylvanien 3 Philadelphia. 313 Tadelphia betaltes denna tiden en ffilling i Pen- fylvaniz mynt: för fölv. af denna, men för et fölp. talg endaſt en half ffilling. Deremot Eos ſtade war mot par ſtillingar fölp. Af denna talg göres hjus på många frålen hår i Landet. Gemenligen blandas wid hjusſtoͤpnin gen ordi- nair talg oc) denna tilhopa. Ljus, fålunda gjorde, böjas ej, ej eller ſmaͤlta de få fnart om heta ſommaren, fom af ordinair talg: brinna naͤſtan båttre och råda laͤngre ån talgeljus r ſamt ofa ej fom de, utan gifwa twaͤrt om en behagelig lukt från fig, då de råka blaͤſas ut eller ſlaͤckna. En gammal Swenſk of or åre ålder, berättade hår mig, at de Swenſke fors dom ganſta mycket brufat ljus, gjorde haͤraf; men nu betjena de fig ej få mycket deraf, når de funna hafwa tilgång på talg; emedan det fordras få mycket befivår wid bårens ſam⸗ lande; docf fer man fådana ljug nog hos fats tigt Folk, fom bo der deße i hmnoghet wåra , oc) icke hafwa råd til talgljus af egen bos ſtap. Tmwål göres och nog håraf, fom har en behagelig luft, och år den båfta at bruka wid rakning. Af Medicis och Fåltfhårer brukas detta mar mycket, hwilka berömma det högeligen, fom ganſka ffönt til Plaͤſter för ſaͤrs betande. En Koͤpman hår i ſtaden fånde en myckenhet ljus , gjordé håraf, til de Catholffa lånderha i America, od) mente fig få dem tvål betalte, emedan de brånna twarljus i fina Kyrkor; men deras Pråfter wille icke köpa dem dertil. En utgammal Swenſt beraͤttade us Mig, 314 = FPenfylvanien , Pbiladelpbia, mig, at Willarne fordom brukat roten möt tandwaͤrk, och då han en gång warit mycket plågat af ſamma ſjukdom, har han tagit ros ten, klufwit den ſamma, och bundit om-tans den; då waͤrken faktat ſig. En annan fade fig fluppit tandwaͤrken dermed, at han ſtrapat barken af dennas rötter ; och lagt på tanden fom waͤrkte. Utom det, at de uti Carolina gås ra ljus af denna talg, bruka de aͤfwen at til reda lack deraf til allehanda ſakers förfegling. D. 14 OMober, Penny Royal, kallades en ört of en ganſta fiarE och ſynnerlig lukt, fom til frörfta myc⸗ kenhet mårte på torra ſtaͤllen hår i landet, Af Botanicis heter han Meliffa pulegioides ; (Linn, fpec. 593.) Hon beroͤmdes foͤr wara ganſka ſtoͤn, at intaga eller brufa fom Thée, når en på något fått kylt fig, eller” eljeſt, då en behoͤfde fivertas; emedan hon befordrade ſwetten ganffa mycket. Naͤr någon hade ſwe⸗ da eller waͤrk i någon lem, fades hon och wa⸗ ra hårlig at böna det ſtaͤllet med. Nya Anglands Producer til London ås ro enkannerligen följande ; åtffilig flags fiſt, fom de fånga både mid New Foundland och annorſtaͤds: aͤtſtillig flags Tran, Walfiſtben, Tiåra « Beck, Maſter, nya ſtepp, af hwilka der årligen byggas en ſtor hop: något litet ſtin⸗ maror: ibland något annat traͤwerke. Til Angeiſka barna Jamaica, Barbados &c. utſtep⸗ pas J Pexfylvanien 9 Philadelphia, 3 15 pas från nya Angland Fif, Koͤtt, ſmoͤr, oft» talg, haͤſtar, boffap: allehanda flags traͤwerc⸗ fe, fåars far, åmbare, Fimba:, m m. 3 taga från deßa dar tilbaka, Rum, Saͤcker, Sirap och andra ſamma oͤars produder , els ler och reda penningar, af bwwil'et alt det mås ta, i fonnerhet hwad penningarna angåt, andes Öfwer fil London, at der betala hwad e af gamla Anglands fabricerade waror uns få, til hwilkas betalning detta alt aͤndock ej wil få aldeles förflå | — IF Oaober, Al mwårte hår i timmelig myckenhet på waͤta och låglåndta ſtaͤllen, aͤfwen ibland på nog hoͤglaͤnda; men den hane dock aldrig til et få ſtort traͤ, fom hos of-i Europa; utan ſtod merendels fom en buſte, fållan oͤſwer en famns högd, och naͤſtan aldrig högre ån 2. famnar. Herr Bartram, och andre, fom mycket reft oms kring hår i landet , wißte berätta , at iu laͤn⸗ gre en refer åt Söder, ju Fårtare och mindre bli wer hon; men tmårtom, år hon af mycket förre laͤngd och tiocklek längre åt Norr. Jag fann ock ſedan, at hon på ſomliga ſtaͤllen i Canada war måft få hög, fom waͤra Swen⸗ ffa. Med def bark fårgades hår roͤdt eller brunt, En af de Swenſte förrålde mig, at då han en gång huggit fig uti benet Ånda in til benpipan , at fammanlupen blod ſamlat fia der innanföre, har han på andras inrådan tar sit Al⸗bark, kokat, oh med decocten twaͤttat faͤret LJ 316 Penfylvanien + Pbiladelphia. fåret fom oftaſt j hwarigenom hang ben blif⸗ wit baͤttre, ehuru det i början fåg nog illa ut. . Pbytolacca Linn, hort. Upſ. 117. kallades af Angelsmaͤnnerne Poke. De Swenſtke hade intet fårffilt namn derpå, utan brukade ſam⸗ ma namn, fom de Angeiſtke, och naͤmde henne påE. Når ſaſten kramas utur baͤren på papper eller något annat, gifwa de en hög ffön töd eller purpurfaͤrg, at naͤppeligen tåcs kare Pan gifwas; men olyckan år , at man åns nu ej funnit på något medel eller uptaͤckt nås got fått, at waͤl fåfta fårgen deraf på ylle el⸗ ler finnes; ty den har ånnu den egenſtap, at den helt fnart blefes ut. Herr Bartram beråts tade, at han en gång kommit at ſtoͤta fit ben mot en ſten, hwaraf han fått en dlidelig waͤrk. Han hade då bundit allenaft et brad af: denna öre derpå » hwarigenom waͤrken oh 5 eftev en liten ſtund foͤrſpunnit, oh ang ben blifvit baͤttre. Baͤren ätas denna tiden af åtffillige foglar. Angelsmaͤnnerne och aͤfwen en ftor del af de Swenſta taga bladen om Waͤren, då de nyß uprunnit och ånnu ås ro mjuka eller ſpaͤda, och bruka dem dels til groͤnkaͤl, dels på fått, fom mi Spinat. Ofta betjena de fig och deraf til arönkål, faſt ſtjaͤl⸗ Fen blifvit litet laͤngre; i det de bryta af de: oͤfwerſta gröna ſtaͤtten, fom aͤro mjuka och ej ännu blifwit traͤaktiga, och koka dem. Men mid detta ſenare bör en rara mycket warſam; ty om örten brukas til mat, fedan hon blifwit 9 0 Penfjlvanien Philadelphia * 317 i mera | ieåra få ml mf e eller fpåds fan en fnaet åta fit fila mål; emed. Daftver då den Evaft, at ganffa flack på ÖRE Ce > nn / — a D 0 | en purga on, at de få * att liſwet til SÅ i ol J Ko ög så —— togg * Pen af Hicker, ; 2 rutan på wanligt fått » då får —— ſtoͤn. [öm af den ſwarta Eken bt At ( Quercus Linh, fpec. 996. fp» Y:). des dogo De jä Impatien5 (HA flor. Virg, 108. både blommor och blan, hwil⸗ ka SM på wanligt fått, och gofwo ylle en wack er gul fårg, —— > "Collinfomia Lion, Pec. a nit öm uti ſkogslunder och buffar i ood fet j - Den aͤlſtade maͤſt ſtuggerika ſtaͤllen. Herr Bartram, fom mycket reſt hår i landet, — t'Pens Tylvanien, och de orter af America, fom ligga under famma Pol-hågd dermed, tövre def räv ta och naturliga hemwiſt; th långre til Sör der hade hwarken han, Herr Clayton ellet Dr. Mittchel funnit henne, hwilka 2:ne ſiſtnaͤmde ik waͤt tåmmeligen noga genomfårit Vitginien en del af Maryland ; och mycket dångre til Note hade ban fjelk ej blifvit den mee J 318 Penfylvaniens Philadelphia, — Det laͤngſta til Norr jag fett henne, har wa⸗ rit ungefår 15. minuter Mort om den 43. oråd: Latit, Bor, Arstiden i Pentylvanien år ådariy at hennes frön hinna der fom knappaſt mogna, derföre tyckes hon ej kunna tomma fort mycket långt til Norrs Hert bartram war den foͤrſte, ſom uptaͤckt Ne , öd) fånde henne til Europa. Hon aͤr förft af Herr Juſ⸗ fieu ; daͤ han war i London, och ſedan af Hr: Archiater Linnæus tallad Coilinfonia; efter den berömda Quakaren och Angelſka Handelsman Herr, Peter Collinſon i London, Ledamot af den. ÄAngelſta Wetenſtaps Söcieteten ; od) Sw. Wetenſtaps Academien, hwilken ganſta waͤl har foͤrtjent, ar hafwa ert Ört naͤmnd efter fit nämn 5 emedan han har haft och hafwer gan⸗ ſta få find likar ,/ ſom få högt fraͤmjiat Natu- tal Hiſtorien och alla nyttiga Wetenſtaper, och ſom anwaͤndt få mycker penningar til ät uple⸗ ta, cultivera och kringſprida allehanda oͤrter, fom han gjöröt och goͤt. Denna det har en alt för ſynnerlig luft; ſom år behagelig, men tillika mycket ſtark. Hos mig Hade han nås ſtan⸗ altid den werkan, ät då jag kom vt re⸗ ſa / der denne i myckenhet waͤrte, fick jag (i ſyunerhet då hon ſtod i blomma) en taͤmmelig fratE hufwudwaͤrk. Herr Bartram berättade, at hon wore makaloͤs wid allehanda flags waͤrk, at då bona ſtaͤllet och lemmen dermed; likaledes om någon kylt fig. Hert Conr. Weifs fer; Tolk för Willarna uti Penfylvanien; har berättas foͤr Hetr Bartram, at då han en gång | arit Pinfylvanien + Philadelphiå, 319 fan hos Willarna, och en af. dem blifwit iiten. of en Skallerorm, hade de andre Wil⸗ lar gifvit honom förlorad; men han hade tar it denna Öollinfonias; kokat och gifwit den * decoden at dricka, hwaraf han kommit ja foͤre. Längre til Norr och i New York kallas denna Horfe-toeeds eller haͤſt⸗ oͤrt, eme⸗ dan haͤſterne om waͤren åta henne / innan an⸗ bra Örter. komma framm Tillandningar. — Jag frågade Here Benj, Franklin och aͤtſtilliga andra, fom länge wiſtats hår I landet, om de hade några får dertil / at watnet fordom ſtaͤtt, der nu År toret land? Mig gafs bårpå följande ſwar: när en reſer haͤrifraͤn ofwer landet til Soͤder, kommer en at faͤrdas på et ſtaͤlle, der landswaͤgen gåt wid eh backe djupt ned i jorden/ och på oͤmſe för om den famina beffår backen ej af annat / n bara Oſtron⸗ och inufekffal i oåndelig myck kenhet. Detta frållet ligger dock ganſta måns gå mil från hafwet. Wid brunnars graͤfning od) husbyggnad hår i ſtaden hår mån funnit, at jorden ligger uti aͤtſtilliga ſtrata elle? hwarf: at til 4 fots djup och mera tigga kullriga öd) runda ſtenar, hwilka utanpå aͤro få flåta fom de, hwilka plåga finnas på fjös och hafs⸗ ſtraͤnder, och der af watnet få ſcharfwas och flaͤtas: at ſedan de på ſomliga ſtaͤllen graͤfwit fig igenom ſanden / dd) kommit ned til 14: 16, 18. och flera fors djup, möter en ſaͤdan övttjer ; 220 > /Penfjlvamien , Philadelphia, gyttja, fom plågar ligga wid fjöftrånder, och på fjös och Elfs⸗botnar, och år denna gyttja helt full af trån, ſtubbadr, loͤf, qwiſtar, rör (a— rundo) + Fål af braͤndt frå, m. m. At nya hus, börjat på ſomliga frållen efter någon tid fjunka på en fida, få at de noͤdgats rifwa det ned, och då de derefter welat graͤfwa djupare, at få fradig grund til hufet, har mört laͤngre ned en myckenhet af foͤrenaͤmde Ffjös gyttja, traͤn, ſtubbar oc. af hwilket alt man tyckes haf⸗ wa: anledning at ſluta, det de ſtaͤllen hår i Philadelphia; fom nu -ligga 14. och flera fot under jordbrynet, i forna tider warit en fjös botten ,; oͤfwer hwillen fand och annat of hvars jehanda haͤndelſer kommit at föras ; eller at floden Dellaware då warit mycket bredare år nu, eller at den något Ändrat fin gång, hwil⸗ Fet Han ånnu ofta går, i det han åter båre mullen yid ſidorna på et fråle, och tågger den på & annat, bwarpå mig wiſtes flera ſtaͤl⸗ fen oc prof, få af Swenſta fom Angelsmaͤn. | D. 18. Oåober, Botanifta anmaͤrkningar. Nu fann jag ej hår mera , ån 10. ſaͤrſtildta flags mwårter, ſom aͤnnu ſtodo i blomma, naͤmligen en Sentiana, 2:ne Aſteres, Solidago vulgatiſſ. et Hitacium Oxalis lut, Digitalis purp. Hamame- his, famt wår Achilleg. elev Miltefol, volg. od) wår Leontodon eller Dens leonis volg. Alla andra hade nu för detta året hår ſlutit fin blomſtertid. Ätſtillige traͤn, i Rön e / | Penfylvanien , Philadelphia; '- 321 de, fom följande Waͤren fule wara bland de foͤrſta, at fira fina Bröllop, bade nu fatt få flora blomknoppar för nåfta år, at då de åpa > - nades, funnos deri alla partes fructificationis ganffa tydeliga, ſom calyx, corolla, ſtamina och piftillum , få at det redan war helt laͤtt, at determinera til. hwad Gevus et fådant trå ſkulle hora. Saͤdane woro: Acer rubrum, Lau- ros æſtivalis, och flera andra; få at naturen likaſom gjorde fig fårdig, at med förfta tilfålle följande år wara i ſtaͤnd at frambringa blom⸗ fer. Deße blomknoppar woro nu helt hårda» deras delar packade taͤtt tilhopa och på hwar⸗ andra, at koͤlden derigenom på alt fått måtte från dem uteſtaͤngas. | Swarta Walnoͤttraͤn hade nu til en ſtor del fålt fina (åf, ja få, ar många af dem ſto⸗ do nu helt nakna. Walnoͤtterne hade och til en del fallit ned. Det groͤna ſtalet, fom war omkring nötterna, hade en ſynnerlig egenffap at ſwaͤrta haͤnderna, då de handterades, få at denna ſwaͤrtan ofta på 2 à 3 weckor icke gick från fingerna, faft en troåttade fig aldrig få "mål. Det war ej fårdeles rådligt, at baͤra deßa noͤtter med det groͤna ſtalet omFring dem Å uti något klaͤde, om en ej wille at det ſtulle ſtaͤm⸗ mas bårt. å | Hundtrå, (Cornus florida Linn, Spec; 117.) få kalladt af de Swenſta hår på orten, od) Dogtvood af Angelsmaͤn, waͤxte nog uti fos garna haͤrſtaͤdes. Detta har ej liten prydnad; då det om Waͤren pråtar med fina fora, måns 1 Del. * ga 9 322 — Penfylvansen, — — ga och ſnoͤhwita blommor. Selfwa traͤdet aͤr ganſka haͤrdt, brukas til Waͤfſpolar, hyflar, wiggar och åtffiligt annat. Når boſkapen om Waͤren ragla af wanmaͤgtighet, taga ſomlige en widja deraf och binda om nacken på — Då de tro, at det ſtal hjelpa. D. 19 Qäobets | alipan- trådet waͤrte i ffogarna oͤfwer⸗ alt haͤr i landet. Hos Ortekaͤnnare har det namn af: Liriodendron (Linn. ſpec. 539) och Arbor Tulipifera; emedan def blommor både i ſtorlek, utwaͤrtes ſtapnad, och aͤfwen naͤgor⸗ lunda til fårg liknar Tulipaner. De Swen⸗ ſte kallade det Cande-trå, eller med abbreviation Knu-träͤ; emedan få Willarneſom Europeerne haͤrſtaͤdes bruka, at deraf uthollka ſina Canöer, el⸗ ler fmå båtar och oͤkſtaͤckar, om hwilka år talt til⸗ förene pag. 281. Angelsmaͤnerne hår i Penſyl- vanien falla det gemenligen Poplar. Det raͤknas för wara det tvåd, fom waͤrer til ſtoͤrſta hoͤgd och tjocklek af alla trån i Norra America, och fom altid taͤflar derutinnan med måra frörfta trån i Europa; dock wela Hwita Efen och Hwi⸗ ta Furun hår i landet icke mycket gifwa det efter. Det Fan derföre icke wara annat, ån nöjfamt, at om Waͤrtiden, eller wid flutet af Maij månad, efter nya ſtylen, då denna frår i blomma, fe et af de ſtoͤrſta traͤn, fom i werl⸗ den giftes, för par weckor wara fullt med blom⸗ mor, fom til ſtapnad, ſtorlek och någorlunda faͤrg likna Tualipaner, Loͤfwen hafwa oc en mye⸗ Penfylvanien,” Philadelphia, 323 mycket ſynnerlig ſtapnad från andra tråns, hwa⸗ dan traͤdet och på några ſtaͤllen kallas af An⸗ gelsmaͤn Old. womang fmocky ds Å. en gammal kaͤrings lintyg; emedan loͤfwen hafwa utfeende något dit åt. Nyttan af detta trå år hår åta ſtilligt. De göra håraf Cander eller utholkade båtar, braͤder, plankor, blaͤck åt ſtepp, ſtaͤlar, fat, ſlefwar, doͤrtraͤn, foͤnſtertraͤn, och til maͤng⸗ falligt Snickare⸗ arbete. Jag har fett en taͤm⸗ melig ſtor Saͤdeslada, fom hel och haͤllen, med tak och waͤggar, war gjord af et enda trå haͤr⸗ af, ſoͤnderſaͤgadt til braͤder. Snickare haͤlla detta för bårtre ån Ef: emedan EE wil dras ga och winda fig, men deita ej. Desutom år det laͤtt at arbeta. En det Snickare hålla dets ta trå ej få aldeles gvdt; emedan det af tort waͤder få drager fia tilhopa, at flora ſpringor blifva emellan braͤderna, och af waͤtt waͤder ſwaͤller det ut, ar det nåftan wil ſpricka få at man nåppeligen wißte något trå hår på orten, fom i ſwaͤllande och hopdragande går "få långt "fom detta. Sådant daktadt brukas det docÉ nog af dem, nåmligen Snickare , hwilka haͤraf gjorde 2 Nag, fom dock icke år annat, ån 2ne variationef, naͤmligen, en "fom år gul inun, då den bir gammal, och den andra, fom år hwit. Den gulare fas des wara loͤſare ån den hwita Barken Funs de delas i ganffa tunna rimſor, den ena ins om den andra, nåftan likaſom det ſter med Marien⸗glas, war deßutom maͤſt få feg fom baſt; men jag maͤrkte ingenſtaͤdes, at de X 2 be⸗ 324 enhlvanlen, Pbiladelphia. betjente fig deraf til det famma » fom baſt. Mot hufwudwaͤrk tagas loͤfwen, kroßas ſoͤnder, låga gas omkring hufwudet. Foͤr haͤſtar, ſom haf⸗ wa maffar, kroßas barken ſoͤnder, och gifwes in torr. Maͤnge tro, at barken af def rötter ffal wara få god mot froßan, fom China-barz ken. Det waͤxer måft i allehanda flags jordz mon, få på torra och höglåndta, fom på lågs laͤndta ſtaͤllen; dock trifs det ej i mycket waͤt jord. 0 vika AE —..—— Baͤfwertraͤdet fans på årffiliga frålen uti Penſylvanien och New Jerſey. Waͤfte uti magra kaͤrr och på wata ångar. På Latin kal⸗ lag det Magnolia foliis ovato-lanceolatis. Se Herr Archiat. Linnæi hort. Cliff, p, 222. De Swenſtke ſom hår bodde, kallade det Baͤfwer⸗ trå, och Angelsmaͤnnerne beawer-Tree; eme⸗ dan Baͤfrar ganſta gerna åta def bark, hwar⸗ före den och brukas til agn eller bete uti Baͤf⸗ werfaͤllor. Somlige af de Swaͤnſka kallade det. Kaͤrr⸗Saltenbraß. Af en del Angelſfta hette det Swamp- Safafras, af andra åter Wiche Laurel. He gamla trån fålia nog bittida om höften fina loͤf; men ſomlige af de unga bes haͤlla dem hela wintern. Jag Har ej funnit det mycket Norr om benſylvanien. Detta trå börjar hår at blomma mot flutet af Maij må / nad nn. fr då blommorne gifva: från fig den behageligafte lukt i werlden, En fan måft på en Swenſk åttondedels mils waͤg, Om ej mera, i fall waͤdret ej hindrar, helt fått roeta om * PU z | | got * *— * | F Penfylvanien, Philadelphia. 325 got af deßa ſmaͤ traͤn år i någdeny af den. mer ån föta och ljufliga lukt, hwaraf heta luf⸗ ten år upfyld. Det fan knapt med orden uts fåjas huru behagelig den tiden År, at hår reſa genom ſtogarna, i fynnerhet mot aftnarna. De flå gemenligen 2 å 3 weckor fålunda i blom⸗ may oc) ibland mera ,: alt efter rummet de waͤ⸗ xa på, och utforida hela den tiden fin lifgifwande ånga. Baͤren fe tåcfa ut, då de åro mogne och fitta på traͤdet; tv de åra af en wacker roͤd faͤrg, och haͤnga ſom i klaſar på ſmala traͤ⸗ dar. Til bot foͤr hoſta och allehanda fjukdos mar i broͤſtet, tages baͤren, laͤgges i Kum eller braͤnwin hwaraf en ſup tages in om, morgonen. Detta beroͤmdes maͤſt af alla ganſta hoͤgt, ja de ſade, at det ſamma wore mycket godt mot Lungſot. Barken lagd i braͤnwin, eller kokad i någon annan liqueur, och drucken, ſades ej allenajft wara gods, för foͤrenaͤmde broͤſt⸗ ſjukdo⸗ mary. utan ock ganſka ſtoͤn foͤr allehanda ins waͤrtes waͤrk, ſtick och braͤnne eller hetia. Bar⸗ Fen kokad, och decocten deraf drucken, bexaͤt⸗ tades wara god mot, diarrhoee. Mot koͤld eller catharrhe beroͤmdes det foͤr ganſta godt, at taga qwiſtarna, koka dem i watten, och dricka raf. En af de Swenſta, benåmd Lars Låck ; berättade för mig,- at en af hans anhöriga, en gammal man, hade haft fåra deny fom warit fulla med haͤl, hwilka aldrig wille igen låfas... Han hade föft bot hos ganſta många och brukar: åtföilligt; men alt fåfångt. Anteli⸗ gen botade en Wille — fålunda: han tog 3 dets 326 ” Penfylvanien , Philadelphia, detta traͤdet brånde det til kaͤl, hwilka ſidttes ſoͤnder til pulver, blandades tilſammans med faͤrſkt Swin⸗iſter hwarmed benen fedan nagra gånger ſmordes daͤ alla f åren, fom eljeſt nås fran beſtaͤndigt flåto, orkal bårt, och mannens. ben blifwit helt goda ända til hans dödsdagi AF ſielfwa trädet göres hoflar , elev ſtaft at ſaͤtta hyfwel⸗ aͤrn un. 0 OR NE — Ty, 22 October. J (a — Willa djur och Foglar, ſom blifwit tama: Utaf de djur och foglar'; fom. finnas willa uti ſtogarna här i Norra "America, har det blifwit förföt ;”at' följande fläg Funnat gås ras, taͤmmeligen tama, och må: om hemdjur: Willa * och kor, — — on, och Soͤder om Penflylvanign. é Standsperſoner uti” Carolina hade foͤrſtaffat fig unga kalfwar, dem de laͤtit upfoͤda bland | den andra tama I boffapen, "2 defe "fa war bliftvit ſtore, hafwa de warit mycket t nen tillika ganſta bangſthrige, få 'aringen hag nad kunnat frå emot dem, når de wein it på något frålles ty ſonn de hafröa en'ganfea oc ſtyrka fin hals, få hafiva de ock utan möda med deras horn kaſtat gaͤrdesgaͤrdarna Öfre aͤnda, och ej allenaſt fjelftor gått in'uti de med hwarjehanda Saͤdes lag fulla akrar, utan oc ledt den andra tama boffapen med ſig. De hafwa och blandat ſig med den tama boſtaden hwaraf likaſom er ny afwel framkommit. ” De Americanſte Rådjur låta och göra fig kor y | ymvils —4* CJ 4 | ; Å Penfylvanien , Pbiladelphia. 327 hwilket jag fet på flera frållen. Uti New Jer- — fey hade en Landtman et fådant, det han tar git, medan det war mycket ungt, och) mar nu blifwit få tamt, at det om dagarna gick ut til ſkogen, at föra. fig föda, och fom om aftnar⸗ na hem. Ofta, då det råkade andra willa Rådjur i ffogen, narrade det dem hem med fia hwarigenom def husbonde fic tilfålle at ffjuta dem. - Atffillige hår i landet hafwa fås iunda gjört et eller flere af defa Raͤdjur tama/ då de warit mycket unge, och ſedan drifwit Rå djurs jagt med dem, eller af, i ſynnerhet uns der brunſtetiden, narra andra willa Rådjur ges nom dem hem. Baͤfrar hade de och haft få tama, at de gått ut at fifa, och fört fiff hem . åt fin husbonde, Det ſamma fer och hår ofta med Uttrar. Jag har hår fett dem, hwilka warit få tama fom hundar, och foͤlgt husbonden ef⸗ ter hwart ham gått. Naͤr husbonden rodt ut, har han foͤlgt med i baͤten, och då hop⸗ pat ut i watnet, famt efter en liten. ſtund kommit up med en fiff. Opoſſem Ban oc gör ras få tam, at han följer folk efter, fom en hund. Raccoon, eller fom wi kalle den, Sjupp / kan göras få tam, at den går loͤs wid går den, fom andre hemdjur; men fom han ej fan hålla fig, at ban ju ſtal göra illa, dels dermed at han i mörkret frjäl fig til hoͤnſen, och ofta på en natt fan göra rent hus med dem alla, dels och, at faͤcker och annat fött Fan fivårligen goͤmas undan för honom, få at om en ej hwar gång 3 tåfer igen ſtapet eller kiſtan, låter han obuden a JJ—— in⸗ 328 Penſylvanien, Philadelphia, "finna fig, åtev up ſaͤckret och åfer ur Siraps⸗ kaggarna med fin taß eller fot, få ar det år et dageligt Elagomål af qwinfolken öfver hos nom; få noͤdgas mången derföre mifta det nöjet och den ro, fom annars kunde hafwas af detta til hwarjehanda uptog nog aplika djuret. De grå Ickornar, och de flygande Ickornar, göras af gåfar få tama, at de fitta på deras axlar, och följa dem maͤſt hwart de gå: Uti fogarna finnes hår mycket Willa Kalkoner, Deße filjas nåftan i intet annat från tvåra fama, (utom det de åro milla), ån at de mes : rendels åro något ſtoͤrre, famt koͤttet moͤrkare, dock mera waͤlſmakligt. När någon uti ffögen finner deras aͤgg, och lågaer dem under tama kalkoner, at utklaͤckas, blifwa de deraf frams komne ungar merendels mycket tame; ibland ffer dock, at når de blifwa: frore, flyga de bårt; derfoͤre brukar man, hålft de foͤrſta aͤren, gerna at ſtaͤcka deras wingar. Deße få tam⸗ giorde kalkoner åro gemenligen mycket argare, Ån de andre ordinaira tame. Willarne brufa aͤfwen ibland, at goͤra dem tama, och hålla dem mr deras Fojor. Willa gaͤß hafwa och hår blifwit tamde. Det Fan wål icke ffe af aͤgg; emedan inga Willa gåf nu mårpa och ; framklaͤcka uti Penfylvanien fina ungat; utan: det har ſtedt derigenom, at då IGilgåfen förſt om Waͤten Fommit hit, och legat hår någon tid, har någon råkat ffjuta dem få, at deras wingar endaft blifwit qwaͤſte, men de i öfs vigt oſtadde. Naͤr någon fedan genom *— pd —* tt Penſylvanien, Philadelpbia, 329 fått dem faft, har han hållit dem inne någon — = tid, hvarigenom de ſmaͤningom blifwit få tams de, at då de fedan blifvit utſlaͤpte, hafwa de hwar afton af fig ſjelfwa kommit hem. Får ſaͤkerhet ſtull har man dock klipt af deras win⸗ gar. Jag har fett fådana tama, dem aͤgaren ſagt fia haft oͤfwer 12 år, och faft han hade 8 flycken ſaͤdana, kunde han dock, under all den tiden aldrig få dem at para fig och waͤr⸗ vå aͤgg. De Willa Rapphoͤns/ fom finnas ymnogt hår i landet, funna aͤfwen goͤras få tama, at de följa med hoͤnſen hela dagen, och Då de af matmodern läckas, komma de loͤpan⸗ des i kapp med hönfen, at få mat Likaledes har jag ſett de Willa Dufwor, fom fomliga wintrar komma i en få baͤndelig myckenhet ned til Penſylvanien, få tamda gjorda, at de flus git ut, och kommit af fig ſjelfwa hem tilbaka. Den 24 O&ober. Havming = bird, — Bland andra rara fog⸗ tar, fom Norra America Har at ſtryta af, år mål den, fom kallas af Angelsmaͤnnerne Humming - bird, den rarafte ellev fram för ans - dra ſynnerlig, hvilken för många orfaker ful, på få ſtaͤllen laͤrer hafwa fin life. Den kallas hår af de Swenſta Kungsfogel, och af en del Angelsmaͤn Kingsbirdy dock år Humming- bird det namn han nu måft faͤr. Mr, Catesby har aftagit Honom i naturelle ſtorlek och med fina lifliga fårgor, ſamt gifwit en beſtrifning på honom uti fin Natural= Hiftory of Caroli- na Vol, 1. p. 65. tab. 65. Storleken år 9 3 : peli⸗ Me 330 > Pinfylvanien, Philadelphia. peligen mer, aͤn fom en ſtor Humla (Apis); altſaͤ den minſta af alla foglar, åtminftone fås ta ganffa få foglar i werlden wara mindre, ån. han. Faͤrgorne af def fjädrar utanpå åro foͤrtraͤffelige. Somlige oc) de flåfte åro groͤ⸗ nd, andre grå, andre med en gläntfande råd ring omkring halfeny ſtjaͤrten ſpelande med groͤ⸗ na och kopparfaͤrgade fjädrar: De komma hit om Waren, Då det blifwer rått warmt, göra hår fit bo om ſommaren, och frambringa fina ungar » men fara åter igen, om höften hårte från til de födra orter i America; De fös da fig endaft af den honungs ſaft, fom” fin⸗ nes i blomſtren, deri de ſticka fin långa ſma⸗ fa naͤbb. Aldrahaͤlſt tycka de om ſaͤdana blom⸗ ſter y fom aͤro djupa, och hafwa en lång ſmal hats (tubus); ſaͤlunda har jag maͤrkt, at de mycfet uppehållit fig mid impariens oc Monar- da floribus coccineis. Den fom hår bor vå lans det, och wil wara flitig, at plantera allehan⸗ da flags Örter med taͤcka blommor i någon tis ten kryddgaͤrds taͤppa fram för fit kammarfoͤn⸗ ſter, ſtal wara fåker, at hela fommaren ige⸗ nom hafwa dageligen en myckenhet af deßa mer ån taͤcka och behageliga foglar uti den ſamma, och fan waͤl ej wara något noͤjſammare at fer ån deßa fmå qwicka kraͤken flyga fom Bi mid blommorna , och fuga faften ur deras djupa blomſter med fina långa ſmala nåbbar. Blom⸗ morne på foͤrenaͤmda Monarda floribus cocci- neis fitta i verticiller, eller hår och der wid lederna cirkel-tvis rundt omkring ſtjelken, —* om: Piufylvanien > Philadelphia. 331 fom på wår allmaͤnnaſte wila Mynta, Plis fler, Cardiaca; Lamium &c, Det åv då to⸗ ligt at fe, huru de ſticka nådden förft i en blom⸗ na, få i den dernåft, och få rundt omkring hes Ta cirkeln eller verticillen, och når de det ajort flyga de til en annan ört, och fortfara på fams ma ſaͤtt Ingen Fan tro, fom ej Det fett, hus tu ſnart de haft fit lila hufwud i alla blom⸗ ten på en ört. "Om blomman år ſtor, och med en djup hals, fer det ut, då fogeln ſtic⸗ Fer fit hufwud deri, fom kroͤpe han halfparten mi blomman. Under det de få flyga och fuga Ho⸗ — —6 fåtta de fig aldrig på blomman eller orten, utan de äro i et beftåns digt flygande, , fom en humla, hålla fina fötte bakaͤt Frökte, och gå wingarna få fort, ſom en NER tulley at en naͤpheligen fan fe dem, De göra wid fhgändet et fådant brunmmånde , fom' "et fivagt hud af en liten ſpinraͤck, eller fom. Bi och humlor. Rar han, fålunda ſwaf⸗ vat en ſtund bmkring blomſtren, utan at hwi⸗ la, flyger hän up i något naͤrſtaͤende trå', eller fåtter han fig” å någon liten påle, och hwilar fåren ie Hwarefter han åter begyn⸗ ME förra brummng och blomſternas ſug— Hild: De ard ej. lårdeles rädde för folk. Jag har ſtaͤtt med andra ej ſylleſt en famn frå, hwar de flugit och fugit blomſtren. Wi hak we talt och rört of; men de hafwa ej brydt fig det ringafte derom. Dock om någon wil 08 til dem få fara de fom en pit bårt. Of⸗ Tä, då Aere” ömma i en kryddgard, buggas Mila sd 332 Penfylvanien, Philadelphia, och ſlaͤß de håftigt fins emellan, dåde råka hwar annan på blomſtren; ty den ene til drifmc den: andra derifrån. De flyga med fådan Håfi tighet mot hivarandra i lüften, at mången ful le mena, det de ſtulle hugga midt igenom bivars andra med fina långa fmala hwaßa naͤbbar kryddgaͤrden, flyga de ofta” efter hwaran⸗ dra in i rummen och famrarna, huggas och bu dev fins emellan, och fåra ſedan ut. igen, Ibland, då de ſticka nåbben i någon blomma s ned blomftren ; at måtPen ligger öfoertäkt der⸗ ſtor humla eler fjaͤril, och liknar deras ſiygt mye⸗ / -Penfylvanten , Philadelphia. 333 mycket en humlas. De flyga med en otrolig mållhet. Aldrig har det mårkts, at de aͤtit in- fec&er » ellev utom. honungsſaften i blomſtren nås gon annan frukt. "Når någon tagit dem faſt, och welat, för deras taͤckhet ſtul, hålla dem i hus , hafva de i briſt af föda inom Fårt tid dödt ; dock har Mr. Bartram i flere weckor hållit par ſtycken uti fin kammare, medelſt Det oh födt dem med watten deri Saͤcker warit upfmålt. Den fom der i landet hade et Oran- gerje, torde ef hafwa få ſwaͤrt, at deri håls fa dem öfwer hela rvintern. Denna fogel byg⸗ ger fit bo altid midt uti en aren. af et traͤ, och år det få litet at det ned ifrån marten icfe fan fynas, innan en klifwer up til gre— nen dev det ſitter; derfoͤre räknas det hår war ra ſtoͤrſta raricet, at finna et ſaͤdant, haͤlſt ſom tråden desutom om ſommartiden aͤro fulle med föf. Detta ſogelbo laͤrer wara et af de mins flå i naturen, > Det jag hafwer, år bygt hel rundt, beftår inuti af en brun och ganffa mjuk materia» fom ſynes wara den lanugo eller (udd och ull, fom år på bladen af Verbaſcum mas latif. Jur. CB: och hwilken ludd eſomoftaſt finnes af en fådan brun faͤrg. Nysnaͤmnde Verbaſeom roårer i myckenhet hår i landet. UWtanpå år detta bo oͤſwertaͤkt af den groͤngrä Tichen , ſom finnes på alla gamla gaͤrdes⸗ gårdar och traͤn. Diametern af boet inuti år Npptoid et knapt digit. Geom, Djupleken inus ti 2 digit, Geom, De fades desutom göra fina boen af Lin, blår, maͤßa, hår och fådant SPAR ; mjukt, ' 334 — Penſolvanien, Phila delphia, mjukt ; och ſtola waͤrpa deri -2ne aͤgg, fordd fom aͤrter. — Den 25. Odtober. SÅ | Al bårifrån afgingo. Från Angland blefvo de ſedan oͤfwerſtyrde til Smerige, ås HY NSDenN 27 Otober,; - OM morgonen begaf jag mig i följe med DH. Handelsmannen P. Kock; på refan til New York » dels at befe landet; dels at. gös ra mig underrättad om ſaͤkraſte waͤgen och bås ſta tilfållet, at komma til Canada: genom de oͤdemarker, fom ligga emellan de Ängelſta Pro- vincer och det ſamma. Landet, der wi reſte, war på oͤmſe fidor om waͤgen taͤmmeligen bebodt af Angelsmaͤn, Tyfar od) andra från Europa komne folkſlag. Ibland war det jämt, ibland gick det antin gen uti långre ellev fortare uphoͤgningar. In⸗ ga bårg eller ſtenar blef jag rvarfe, utan då ooM då några få klappurſtenar. Må wid hwar gård woro flora trågårdar planterade med Perſike⸗och Apletraͤn, hwilka til en del Ännu woro fulle med frukt, fil en del war och fruften redan inbaͤrgad. ; 3 Gårdesgårdarne woro på många fråls fen få låga, at boffapen utan möda kunnat hoppa deroͤfwer. At förekomma —9 SE .— t år Penfylvanien » Philadelphia. 335 maͤſt alla Swin triangel- formiga ttraͤ⸗ ok på halſen, hwilket jag ſedan maͤrkte maͤſt brukas öfver alt i de Angelſta Colonier hår i lan⸗ det. Haͤſtarne hade en klafwe om halſen, hwarpå haͤngde et trå, fom på nedre aͤndan hade framtil en vinne eller krok, hwilken faſt⸗ nade i gårdesgården och tog emot juft då haͤ⸗ ſten ſtulle lyfta up framfötterna, at hoppa öfs tver gårdesgården. Jag wet ej om detta fått altid fan wara få nyttigt och fåkert för haͤſten. Annovftådes hade de et trå, DHrilket med ena åndan war, til er. bundit wid håftens högra framfot, och med den andra mid famma fis das bakfot/ få at håftarne gingo taͤmmel. laͤngſamt med deßa fiaͤttrar. En haͤſt kunde mål faͤlunda ogoͤrligen hoppa oͤfwer någon gaͤrdes⸗ gård; men ſaͤſtyckes, at han nog aͤfwentyra⸗ des härmed. g — Wid New Francfort redo wi öfwer en liten ſtenbro, och något laͤngre fram; ungefår 3 4 9 Ängeiſta mil från Philadelphia foro wi öfver en haͤmmelig ſtor bro upmurad af bara ſten. Haͤri landet aͤro aͤnnu ingenſtaͤds nås gra mils ftenar eller milſtolpar upreſte, utan Inwaͤnarena råkna fom de ungefårligen tycs Fay få och få långt från det ena frållet til det andra, Derefter färdades mi. på en fårga oͤſwer en å, hwareſt för håft och Fark gafs 3 dal. i fårjepenningar. j > Mocking birds På et ſtaͤlle, der wi bette håftarna, hade de i en bur en Mocking bird» bivilfen hålles hår pål orten för den foͤrnaͤmſta UJ | Saͤng⸗ 336 Pen/ylvanien , Philadelphia, Saͤngfogel, faft den praͤlar få godt fom ins gen ting med fårgor. Denna tid på året war han hel tyft och föng intet. Uti Mr. Catesbys Natural. Hiſtory of Carolina Vol, 1. p. 27. tab; 27. finnes denna fågel med lifliga fåra gor aftagen och beſtrifwen. Han fades göra fit bo uti buffar och trån) men wara derwid få tycfmyfen, "at om någon månniffa går Dit, och fer på deß aͤgg, oͤfwergifwer han då ofta boet, och kommer aldrig dit mera. Ungarne åro mycket kinkotta at upföda. Når de tagas från moderns bo och fåttas i bur, föder hon dem 3 à 4 dagar, men då hon fer intet hopp om deras loͤsgifwande, far hon fin waͤg: och fom de ibland råfa at då firar derefter , twifwelsutan, emedan de ej hinna waͤnja fig få ſnart, at åta hwad folk gifwer dem, årv många af den tron, at modren fis ſta gången fört til dem. något förgift, at ders med fnart göra flut på deras fångelfe och jaͤm⸗ mer. Deße foglar åro haͤr hela ſommaren; men fara om höften til Soͤder, och aͤro hela wintern bårra. De kallas Mocking- bird > el⸗ ler haͤrmande fogel, derföre , emedan de aͤro i frånd at ganjfå lift haͤrma måft ala foglars laͤten och fång de höra. De fjunga förtråffes ligen, fpela med tuſendfalt ſaͤrſtilta laͤten, hwa⸗ dan ganffa maͤnge i Norra America aͤro af den tanka, at ingen fångfogel i hela werlden ffal funna gå up emot honom. Det målte en medgifwa, at han laͤrer hafwa få fina li⸗ Far. Han år och för den orſaken ſtul nog * e 9 New Brißol. New Jerſey. 337 He Swenſte gifwa honom ſamma namn fom de Angelffe: — | VÅ Wid middagstiden reſte wi igenom Neiw Briſtol, eler nya Briſtol, fom år en liten flaͤck uti Penfylvanien på elfsbacfen af Dellaware, is. Angelſka mil från Philadelphia, De mätta huſen äro af fen, faſt mycket gleſt eller långtifrån hwarandra bygde. Inbyggarne drifwa någon li⸗ ten handel, faſt de måfte haͤmta alla ſina Köps mans waror från Philadelphia. "Mått midt em.t på andra fidan om floden ligger ſtaden Burling- ton, hwareſt Gouverneuren öfver New Jerfey har fit fåte. | Wi hade derefter hår och der gårdar på öm” fe fidor om waͤgen. Sedan redo wi efter et lånats tå, ellev gåta, der gårdesgårdar woro på oͤmſe fis dor om Landswaͤgen, innan för hwilka taͤmmelig ſtora åkrar lågo. — Widare genom en Fog, der mi på 4. Angelffa mil ; fågo annat, än ſtog och mye⸗ Fet magert land, hwareſt Lupinus perennis (Linn. ſpec. 721.) Waͤrte til anſenlig mycken⸗ het och war ganſta frodig. Jag faͤgnade mi mycket, at hår finna en dre, ſom trefs få waͤl p ſadana nagra ſtaͤllen, Då den kunde tjena, atgös ra en dylik jordmon nyttig; men jag maͤſte ſedan med harm ofta fe, at haͤſtar och for aͤto uppmåft alla andra örter, ſamt lämnade nåftan altid denna gröna, mjuka och frodiga orörd. Toͤr hända, at man dock kunde uptänka någor fått, at göra den behagelig för kreaturen. Om aftonen kommo wi til Trenton, ſedan wi naͤſt förut hade laͤtit ſaͤtta oß med fårga oͤfwer floden Dellaware. A Delen. J Den 838 New Jerſey. Trenton, Den 28: October. | E NDendcon år en lång ſmal Flaͤck belaͤgen litet från Floden Dellaware på en ſandblandad jämn plan : » uti New Jerfey, hårifrån råfnas 30 Angelſkaͤ mil til Philadelphia. Par finå Kyrkor, en Angelfe, och en Presbyteriff finnas hår. Huſen aͤro dels af ſten, men maͤſt af trå eller bräder, gemenligen 2. våningar höga, med Fållare under byggningen, och koͤk nedi jorden brede mid fållaren. Gårdarna ligga nog aleft fraͤn hwarandra; gemenligen aͤro de få anlagde, at på ena ſidan om byggningen går gas tan, och på den andra år en kryddgaͤrd af förre ellev mindre ſtorlek, brunnen år i kryddgaͤrden, derutur watnet måft med hink uptages. Orten fades wara ganfra haͤlſoſam. Waͤr waͤrd beräts > fade of, at då han för 20 år tilbaka kom aldras foͤrſt til denna Flaͤck, rar hår icke ſtort mer ån en enda gård 3 men fedan den tiden har den få til⸗ tagit, at haͤr nu äro mot 100:de fådana. Inuti wo⸗ ro huſen afdelte i flera rum medelſt tunna braͤd⸗ waͤggar. Inbyggarena uti denna Flaͤck drif⸗ wa någon liten handel med de Waror de foͤrſtaffat fig från Philadelphia; men deras maͤſta inkomſt år dels af den myckenhet reſande, fom beftåndigt fårdas härigenom emellan Philadelphia och New York, hwilka gemenligen fara på denna lilla ſta⸗ dens jagter emellan Philadelphia och Trenton, och reſa fedan på wagnar, fom måft dageligen af⸗ gå från denna ſtaden til New Brunswig, och gå derifraͤn tilbaka hit: dels hafwa de här fin nåring of det myckna koͤpmans gods, fom frundeligen ans tingen förfåndes från Philadelphia til New York, ellev och kommer från New York, od) gåt til Philadelphia, då det föres paͤ wagnar emellan | Trenton NSP rr )erſey. Trenton, 339 ”Trenton och New Brunswig , och på jagter emel⸗ lan Trenton och Philadelphia, varandes det dens : na fradfens inwaͤnare, fom haͤrmed maͤſt ſyſſelſaͤt⸗ stas. På jagten från Philadelphia til Trenton betales gemenligen 12 Skill. Pennſ. penningar för hwar perſon, och ſaͤrſtilt för de ſaker, han förer med fig. Mat och drick håller btvar fig fjelf, els ler betalar ſaͤrſtildt derfoͤre. Från Trenton til "New Brunswig betales för hwar perſon 23 Skill. och för ſakerna ſaͤrſtildt. | Om Morgonen fortfatre wi widare mår reſa. Landet, der wi nu foro fram, war dels och måft toͤmmeligen jaͤmnt, dels wiſte figlångfluttandehögs . der. Somligſtaͤds war det bewaͤrt med ſtog, men merendels taͤmmeligen bart. Det war ock Hela denna waͤgen få ſtarkt bebodt, fom naͤgot ſtaͤlle jag fett i America, då jag undantager ſtaͤderna; dock fade en gammal man, fom bodde hår, och foͤlgde of et ſtycke på waͤgen, at han mindes, når icke mera, åns hus eller gårdar woro emellan Tren> ton och Brunswig » hwilket han fade mwara för snågot mer ån: so år tilhaka. Wi hade nu för ſtoͤrſta delen i dag, ganſta ſtora åkrar på oͤmſe fis dor om mågen. Bandet war gemenligen fluttans de emot Söder. Stora Perſike⸗ och ÄApplestvådårs dar woro måft mid hwar gård, och låg marken maͤngenſtaͤds oͤfwertaͤckt af deſſa träns frukt, fom til en del blef der arvatliggande at rutna; emedan ingen hant bårga och åta dem alla. Hwar wi foro, kunde wi gå in i traͤ⸗gaͤrdarna, och taga bås de hattkull och fickor fulla med För frukt, utan at aͤgaren en gång waͤrdade fig ar fe dit år. Kers⸗ baͤrstraͤn woro planterade wid och omkring waͤgen, der gaͤrdar woro. ST VR NM. Ya Sås * 340 N. Jer /ey. sEmell. Nentonoch Prince Town, Saͤdesladorna woro haͤr bygde på et fynners igt fått. Jag mil med få ocd beſtrifwa dem. Ladan år mycket ſtor, naͤſtan fom en lagom Kyr⸗ ka. - Talet nog högt, ſpaͤnlagt, ſtupande paͤ bägge ſidor från kroppaͤſen, dock nog lång ſſuttande. Waͤg⸗ garne ej ſtort oͤwer en mans högd: Ladan mycker bred. Midt efter ladan aͤr logen, der de tråffa. Ofwanyaͤ, der ſtullen ſtal wara, hade de den otroͤ⸗ ſtade ſaͤden, eler halm, eller annat, alt efter ärs⸗ tiderna. På ena långfidan af ladan RA haͤſtar⸗ na, och på den andra forna. Woro naͤgra andra ſmã Preatur, få hade de och frångda rum för dem. På bägge gafwelaͤndarna woro ſtora dårar ; at De kunde med haͤſtar och wagn föra in genom den ena dåren och gafweln, och ut genom den andra. He hade fålunda under et tak och uti et husioga, lada, ſtall fås får: och fivin-hus, agnhus, wagns⸗ Tider, och än mera. — Detta flags ſaͤdes⸗lador brukas i ſynnerhet af Tyffar och Hollaͤndare; ty det aͤr at mårka, at maͤſt allefrådg emellan Tren- ton oc) New York bo ej många Angelsmaͤn, utan antingen Tyfft eller Hollaͤndſtt folk, och i ſynner⸗ het de ſenare. ISA AN NR Innan jag går widare, finner jag nådigt, ac goͤra någon paͤminnelſe, hwad VOillarne efler de Wille Americaner angår. Min Laͤſare, ſom med många andra torde wara af den tankan, ar Nor⸗ ra America wore maͤſt alleſtaͤds full med Willa Indianer ellev Hedniſta folkſlag, lårer undra, hus tu jaa i hela beffrifningen aͤnda haͤrtils kunnat undgå, at näppeligen nämna et ord om dem, Mången torde och tänka, at då jag i denna Reſe⸗ beffrifning fagt, at landet warit maͤngenſtaͤds taͤm⸗ meligen bebodt, huſen antingen af ſten eller * Me |) New Jerſey. Prince Town, 2410 med åkrar och traͤgaͤrdar omkringec.; men härpå lämnas för denna gången följande ſwar och uns derraͤttelſe: at landet 'på många frållen i de An⸗ gelffa Colonier, i ſynnerhet möt hafsſidan, år af Luropeiſta folkſlag ganſta ſtarkt bebodt, ja ſomlisſtaͤds få, at det ej fan wara tätare på de: fråftå ſtaͤlen i Europa: at Willarne fåldt åt Eu- ropeerna fit land, och flyttat fig längre up från hafwet: at naͤſtan på de flaͤſta frållen åro 20, 30. och flera Smwenffa mil från hafskanten til den förs ſta ort, der de Willa Indianer bo: at man fan få: wiſtas uti Philadelphia och andra fjöftåder halfiva Året, innan man fan få fe någon Wille eller Wil⸗ ffa. Framdeles, wil Gud, fal jag gifwa oms ſtaͤndelig beffrifning om deſſa willa Indianer, des ras Religion, lefnads⸗ſaͤtt och hushoͤllning, m.m. men nu ſtyndar jag mig til min reſa igen. RBoͤd jord och ſtenar. Wid paß 9 Angelſka wil från Trenton begynte jorden aͤndra fin fårg: ty förut hade wi haft nog lera af en tjusarå faͤrg; men nu fick jorden en rödbrun, ibland på Violett ſtoͤtande, och ibland en Briſilie⸗faͤrg. Denna fårgen foͤrorſakades af en art råd kalkſten, hwilken År i naͤrmaſte grad lif den råda kalkſten, fom fins nes på Kinnekulle i Weftergyllen , hwaraf Roͤdſtens⸗klefwan der beftår (Se min Neſtgitha och Babuslibnftå Reſa, p. 24. fegg.), oh laͤrer denna Americanſta endaft wara eu Varietet af den ſamma. Den låg hår hwarftals, eller Ara- tum ſuper ftratum ', hwart ſtratum ordinairt af 223 twaͤr⸗fingers tjocklek; men det laͤt aͤnuu des Ia fig i lånat flera och tunnare ſtifwor, hwilkas fuperficies fållan war jaͤmn och fåt ; utan maͤſt föroflig; eljeft afſturos hwarfwen ofta per lineam . —J rectam 842 New Jerſey. Prince Town. rectam & perpendiculariter. Så fnart deffe ſten⸗ arter kommo up idagen, wittrade de ſoͤnder, förft i finå bitar, och ſedan omſider til en mull. De fom hår bodde wißte ej bruka den til någon ting.. Ibland aͤr jorden ofwanpa deſſa ſtenar fet; ibland mager. Der de nyligen graͤfwit brunnar; ſyntes, at måfta delen af det de ur brunnarna upka⸗ ſtat, beftod af denna ſten⸗arten. Wi fågo denna fjorden maͤſt ända til New Brunswig, omkring hwilken ort den fans i ſtor myckenhet, få at elf⸗⸗ bacfen der på ſomliga frållen ej beftår af annat, än af hwarf eller ſtrata af denna ſten⸗art, doc ligga ſtrata der ej horizontaliter, utan mycket ſtupande Kl. 10. förmiddagen ankommo ti til Priaces ⸗ rorvn, fom år en by på et nimeligt flackt faͤlt. Huſen woro maͤſt af trå: gaͤrdarne bygde nog leſt fraͤn hwarandra, med traͤgaͤrdar eller. betes⸗ Basa emellan dem. Som landet hår warit af Europeiffa tolfflag långre bebodt ån Penfylva- nien, få woro oc ſtogarna mera baͤrtroͤgde, lans —* KESLA gjorde mycket lika med de gamla. r. Wi taͤnkte widare fortſaͤtta wår reſa, men fom. det nu började raͤgna få ſtarkt, at det haͤlde nid och warade hela dagen, ja en del af följande natten; få nödgades wi toͤfwa Hår få långe. | - Den 20 Octoher. * Om Morgonen begofroo tvi of åter på refatte Landet war nog; bebodt, faſt och maͤngenſtaͤds ſto⸗ do —* ſtogar. "Hela ſkogen beſtod af loͤftraͤn, och blefwo wi ej warſe något barrtraͤ förr än wi kom⸗ mo til New Brunswig. Jordmon war finn New Jerſcy. New Burngwige 343 och tycktes icke alleftådg wara af. det fetafte ſla⸗ get. Somligſtaͤds gick landet i mycket långflute tande uphögningar med em liter baͤck, fom rann ned uti daͤlderna. Stora Appel⸗traͤgaͤrdar wid maͤſt hwar gård. Huſen merendels af två: bak⸗ ugnarna woro naͤſtan på de flaͤſta ſtaͤllen af bara ler, upſatte affides från huſen för, fig ſſelfwa. Haͤr och daͤr låga wackra ſtora åkrar. Graͤſtenar af den ſtorlek, at de maͤſta kunnat utaf 3 à 4man waͤltras, laͤgo i taͤmelig myckenhet på en ſtogsbacke » kallad Rockhill; men utom detta « frållet roar landet taͤmmeligen fritt från ftenar, åts minſtone för ſtora; ty måfta delen af dem wi ſaͤgo, woro ej ſtoͤrre, ån at en karl allena laͤtteligen or⸗ kade lyfta en fådan. På et och annat fråle låg en ymnoghet af fmå rundaktiga gråftenar. Inga baͤrg eller hällar blefroo wi warſe. Wid middagstid ankemmo wi til New Bruns- wig, fom ligger ungefaͤr z30 Angelſta mil ifrån Trenton, och 60 från Philadelphia. | > New Brunsawig eler Nya Brunswig, år en liten vacker Stad belågen i New Jerfey uti en dal på W. fidan om floden Rareton. Foͤr denna ſtadens låga belaͤgenhet fan den ej fynas, då en kommer från Philadelphia, fört ån en år på bac⸗ Fen Hel når wid honom. Han ſtraͤcker fig från oͤder fil Norr långs efter fidan af Elfwen. Ar förfedd med 2:00 Tyffa kyrkor, den ena af ſten, den ändra af trä, en for Angelſt af trä, och en Presbyterianff af ſten, hwilken dock ide ännu mar färdig; aͤfwen har han et wackert Stads⸗ elker Rad⸗hus. Huſen aͤro några af tegel, men de maͤſta antingen af trä, eller af trå och tegel tilhopa. Traͤchuſen aͤro ej bygde af timber, utan af bara 66 OT ND BRA bräder, 44 : New Ferfoy, New Brunswig, bråder, med fpiålot innantil. De, fom jag fade beftå af tegel och trå tillppa, äro bygde på det ſaͤtt, at den delen af huſet, fom waͤndes ut mot atan, war upmurad af tegel, men de andra fis dorna woro gjorde af bräder. Detta funde lätt hedraga en främmande, fom endaft refte genom ſtaden, ar tro det ſtoͤrſta delen af hufen wore bara tegel⸗hus. Et troligt fått at förta. Taken ſpan⸗ lagde. Wid ingången af huſen emot gatan war gemenligen en bro med trappor giord, fom en li⸗ ten Altan med bänkar aͤ ömfe fidor, der de om aft⸗ narna fatta frå, ar taga friſt luft, och ren det” a nöje at fe de förbigående. Haͤr är endaſt en lång gata, och en lång twaͤr⸗gata wid Norra ändan af ſtaden. Elfwen Rareton ſtryker taͤtt ute wid ſta⸗ den: är få djup, ar taͤmmeligen — kunna ſegla dit up. Def bredd mid ſtaden år ungefår et Mufket ffott. Ebb och Flod går uti den, ännu några få Angelſta mil långre up, hwilket icke li⸗ tet bidrager til feglationens laͤtthet och —— het. Jagterne ligga med ſidan til bryggan, Eif⸗ wen har hoͤga och taͤmmeligen branta backar på oͤmſe ſidor, undantagandes der fraden [o0er, hwareſt år en lågländ dal. Den ena af gator iftaden bebos maͤſt af bara Hollåndare, Fomna från Albany, hwarfoͤre den och kallas Albany-8a2 tan, Deſſe gdra Vifiter, den ena til den andra, men gå fällan til de andraftadfens inwaͤnare, utan bålla fig fom ffilde feån dem... New Brunswig hoͤrer tilNew Jerſey; men drifwer def måfta, om ej enda handel på New York, fom ligger ungefär 40- Angelffa mil därifrån, Dit föra de fåd, mjöl i ganffa ſtor myckenhet, bröd, årffilliga ans dra matwaror, ex anſenlig ymnogbet af br | — roͤder, ⸗ Her fey, Ned Brdnnbig ig, 345 — 78 NårÄvil och annat —— It⸗ illiga ſmaͤ jagter gå dageligen fram och tilbaka deffa ſtaͤder. Af en myckenhet refande, tm ſtundeligen färdas denta fora allmänna ſtrãt⸗ aͤgen förtrena de och wackert. Den röda Ralkſtenen, fom omtaltes naͤſt förut * din war den, hwaraf de branta elfsbac⸗ r edenteligén beftodo, Haͤr kunde helt tydeligen es, huru ſtrata laͤgo, naͤmligen ej Horizontaliter, utan mycket fluttande,och det emot Söder. Waͤdre och luften hade och hår wittrat den mycket fönder. tåg frågade,dnm de ej kunde göra någon nytta dera je fivarade, ar den wore aldeles ——— * bhagnad; ty ehuru den ed i jorden aͤr faſt och tadig, od Je wäl ut, få ſter dock, at då han 0 och laͤmngs någon tidi fria luften, wittras an fönder i ftycken och fmålas alt i finå bitar, hwilka med. tiden falla fönder til en mull, Eka orgarena här i ftaden låt mura deraf et hus, men det började på yttra fidan, fom war mot feta luf⸗ en, få ſmaͤlas fönder, at han war noͤdſakad lata beflå det utanpå med bräder, at förekomma, at det ej ſtulle er ta ned. . Mer en nytta fades dock denna ſtenen hafwa, hwilken beſtod deruti; at Rå år en a gödfel på åkrar , då den föres dit föndermårad, eller måft til mull fönderivittrad, Ogräs ſkal ej trifwas gerna der denna Är lagd, och bru as 5 få på akrar fom i krydd⸗gaͤrdar. Mot aftonen begofwo tvi oß härifrån, och ato med färga ſaͤtta oß och waͤrg haͤſtar oͤfwer den Rareton, Om fommaren då det aͤr tort, dh uti elfwen är ebb, år watnet ofta få grundt, en utan fara Fan rida deröfwer. På andra fis dan elfsbacken waͤrte den röda Ene i taͤmmelig V5 mycken⸗ 346 New Jer ſey. —— Elizabeth Town: myckenhet. Landet ,. der tvi *— reſte, w taͤmmeligen bebodt; men ock på de flaͤſta frå fullt med fmå klappurſten. | Guine⸗ Hoͤns fans på många ftållen cl | på fälten He gingo ibland långt från gårdarna ute på « Ungefår 8. Angelſka mil från —— blef | vaͤgen grenad, IBi logo til waͤnſter: den. tilhås ger gick til Amborg, fom åt Eg foͤrnaͤmſta ſjoͤſtad i ja Jerſey. Utfigten af Zander blef ſedan ycker behagelig; ty fomt war bögländg. annat låglände, alt svål bebodt. Från erna va ina en omwaͤrling af hus, gåtdar, trägåe rdar, a loͤfrika En fö — holmar, waͤgar, och ord ens fårgpå. de Aäfta frållen tvi i dag efte, — roͤdaktig —— at uns der den ſamma lago baͤrg af den förr omtalte roͤda alkſtenen. gordmons faͤrg war på ſom⸗ liga ſtaͤllen taͤmmelig [if Cinnober · malm. Modbriage tallades en liten by, fom lågpå et jämt land, och beftod af RE få bus, hwareſt wi en liten ſtund hwilade Håftarna.. ole woro på de flaͤſta ſtaͤllen af. frå: men ej. af timmer, utan af bräder. Utanpaͤ mord waͤggarng ſpaͤnade: ſpaͤnorna twaͤra på aͤndan, och alla, fom woro i en rad, lika iämne. Som⸗ liga hus hade ltalienſta tak, andre och de flaͤſte roͤſt⸗tak, maͤſt alle taͤlte med ſpaaͤn. Brunnar fans på de flåfta frålen, och brunshinckat, at draga upp warnet med, Elizabetb Town war en liten ſtad, wid pa 20 Angelſka mil är Brunswig, den tvi firar ef⸗ ter Solens nedergang refte igenom. - Hufen wo⸗ ro maͤſt omkring ſtr — waͤl bygde. skar New Yerfeypeint Eliſabethtown. 347 af bråder, med ſpaͤntak, och waͤggarna ſpaͤnſlag⸗ ne utanpås haͤr och der war doc något enda ſten⸗ bus, En liten ÅA går genom ſtaden, fom flyter från W. til O. hwilken rid ebb år maͤſt torr, men wid flod funna fmå jagter komma dit up. Hart faden woro 2:ne ſtoͤna Kyrkor, hwardera naͤſtan wackrare, än naͤgon i bhiladelphia. Hen Angels ffa war af tegel med Torn, Klåckor , ſamt Altan eller ſtrankwerck utan före der Klaͤckorna fitta, at en kunde gå der omkring. Den Presbyteris fka år of frå, med Torn, hwari haͤnger en Klaͤcka. Utanpå är denna Kyrkgoͤfwer alt ſpaͤn⸗ ſlagen lifafom huſen. Afroe år här en wacker Raͤdſtuga af trä, med et litet torn, foͤrſedt ſamt en Klaͤcka. Abackarna woro roͤda af den roͤdak—⸗ tiga kalkſten. Baͤde uti och rundt omkring ſta⸗ den woro fullt med traͤgaͤrdar, ſaͤ at man naͤſtan Fan fåja,at denna lilla flaͤck år anlagd uti en traͤgärd⸗ "Landet hår omkring år jämt , och waͤl upodladt. Gaͤßen hade på ſomliga ſtaͤllen, der wi reſte idag och den följande, 2 3 a 4 ſtycken half alns Tånga ſmala ſpraͤttar, fatta naͤſtan i korß om hal⸗ fen, at de ejſtulle funna krypa in i åkvar, genom den gleſa gärdesgården. De ſaͤgo helt rolige ut med denna halsbonaden. REN - Om aftoken togo wi waͤrt nattherbaͤrge uti Elizabeth town point, en art af gaͤſtgifware gård, ungefär 2 Angelffa mil från Elizabeth town, och den fifta är denna Panten af de hus, fom Höra til Nya Jerſey. Den fom nu arrenderat denna gård, tilifa med faͤrgan derwid, fade fig betas la årligen åt Ägaren 110. Pund i detta landets penningar. Den 2 Ne 7 ork, Staten Ysland, ' Ven sö OMS rn RT Wi ſtyndade om morgonen wid Solens up⸗ gång widare med mår refa, och foro foͤrſt oͤſwer en elf in mid werdshuſet, der Wi haft waͤrt natt⸗ qwarter, Då baͤde wi fom haͤſtarne fördes — fel och maͤſt genomruten fårga.” Denna floden SR ſtycke up i landet; och kunde de med ſma fartyg gå up åt den ſamma, hwarigenom des omkring liggande landet hade en for förmon, at förfärida fina waror til New York, eller och ſteppa dem bårt til Weſtindien. På dmfe fidor om floden war landet laͤglaͤndt och anwaͤndt til aͤngs⸗ mark, fom beftod endaſt af Kaͤrr⸗hoͤ Oh fom i denna elf war ebb och flod; ſaͤ ſtodo deße aͤngar ſtundom wid hoͤg flod under watten. Fol⸗ Fet, fom bodde haͤr omkring ſades om ſommartiden hafwa den beſwaͤrligheten, at en oaͤndelig mycken⸗ het af Krankar och mygg, eller de här få kalla⸗ de Mulquetöes oroa bade dem och deras boſkap ganſka mycket, hwilket de tilſtrefwo deßa låglånds ta ochfumpiga ångar, hwaruti deße Inſecter laͤg⸗ — — ga ſina aͤgg at framalſtras. Sa ſnart wi kommit oͤfwer floden, woro wi på Staten Ifland, fom är en. ſtor Ö, omfluten med falt watten, och i öfrigt wål bebodd. Haͤr börjas New - Yorks Province. Folket, fom här fatt fig ned, war maͤſtendels Hollaͤndare, eller ör dane, fom ledde fin haͤrkomſt från den tiden, i 4 Hollaͤndarne woro maͤſtare af landet, faſt de m woro nog utblandade med Anglaͤndare och andra, famt talade maͤſt Angelſta. Utſigten war bärga Fa behagelig. Haͤr fans ej få mycken tog, ft | | mer New York. 349 mera uproͤgdt och brukadt land. Eljeſt gick lan⸗ detpå wanligt fått uti uphoͤgningar. Gardarne woro icke långt ifrån hrvarandra, och huſen gemenligen af trå, faft wi och ſtundom fingo fe något ſtenhus. Maͤſt wid alla gårdar war en förre eller mindre trackt planterad med Appeltraͤn, hvaraf äpplena nu til ſtoͤrſta delen woro nedertagne; och förvarade. Jag fåg få waͤl hår, fom vå hela. denna reſan förut, maͤſt wid hwar Gård en Cider-pråf, giord antingen på et eller annat fått,: med hwilken de dels redan hade giordt Cider, eller woro nu ſom baͤſt ſyhelſatte der⸗ med. Ibland andra ſaͤtt de hade, ar ſoͤnderkroßa fina äpplen, war aͤfwen et hjul gjorde af tjocka ekplankor, hwilket drogs omkring en traͤ⸗axel af haͤſt, på lika wis, fom det ſter annars med Weide. och hwarpaͤ en figur finnes i Herr Archiater Lin- ne Waͤſtgoͤtha Reſa p. 128. endaſt at hjulet här "går på traͤſplankor. Kersbaͤrstraͤna woro och Fem dräng wid gaͤrdesgaͤrdarna omfring ükrarna. nd Acrarna lago härliga, och woro nu beſadde antingen med hwete eller våg, eller och afbaͤrgade. De hade inga diken, utan allenaft wattufaͤrar på —5 ſaͤttet, naͤrmare eller laͤngre fraͤn hwar⸗ — Ern Wattuqwarn war pã et ſtaͤlle bygd ſaͤ, at da det mar hoͤgt watten och flod, ſlaͤptes mats net ac rinna in i dammen; men Hå der föllut el⸗ ler blef ebb, Sprades dam-bolet, få at watnet wid utrinningen dref gwarnen. * Wi kommo kl. 8. för midagen til faͤrge⸗ſta⸗ den, der wi laͤmngde wåra haͤſtar, ſtego på jag⸗ ten, och foro 9. Angelſta mil fjöledes til — 3 | ew⸗ > tjocfa ſtummet waͤl afſtummas. Deruppå flås 350 New York, — LV New- York, dit wi kommo kl. ir, för middagen. På fjön fågo wi en ganſta fror myckenhet af et ſiags Ander, fom kallades Blew -bills, och tycks tes aldeles tvara ſamma fom waͤra ahlor, men de woro mycket ſtygge. Wid ſtraͤnderna af fafta landet ſyntes hårliga ſſuttande åfrar nu gröna af ſaͤdesbrodden. Hår och der på fjön fants en myckenhet båtar deri Fiſkarena woro ſyßelſatte med Oſtrons fånge på ſſoͤbotten, hwartil de best tjente ſig af raͤfſor eller krattor med laͤnga in kroͤkta jaͤrnpinnar, antingen det då rar en ſaͤdan enkel kratta, eller och ane hvars taͤnger mot hwar⸗ annan wore hopſatte. Den 31. October. i « Öfktonsinfyltning och tilvedning ꝛc. — Rundt omkring New-York finnesen ganſta for myckenhet af ſtoͤna och utwalda Oſtron, hwilkat waͤlſmaklighet låra på: få orter i werlden hafwa ſin like, och aͤto deßutom mycket ſtora. De in⸗ ſyltas och foͤrſaͤndas til Weſtindien och andra or⸗ ter, och ſter deras inſyltning haͤrſtaͤdes ſaͤuunda: SÅ frart de faͤtt Oſtronen, oͤpna de dem, twaͤt⸗ ta det koͤttaktiga rent, ſlaͤ litet watten i en gryta, laͤgga dem (nämligen koͤttet af Oſtronen) deri, laͤ⸗ ta der få koka en ſtund, lyfta fedan grytan af el⸗ den, taga Oſtronen ut, laͤgga dem på et fateller annat, til def de blifva någorlunda torra. Su dan tages litet muffot, au Spice, eller krydd⸗ —— Peppar, ſamt Win⸗aͤtticka få mycket om en tycker, at få en fyrlig ſmak derpå. > Det⸗ få blandas med halfparten af fpadet de förut ko⸗ Fat uti, fom åter ſaͤttas på elden, at kokas, daͤ det det i en glas⸗ ellor ſtenburk, daͤ Oſtronen sr | - ge New York, = J Tåggas deri. Denna bindes waͤl oͤfwer, at ej luf⸗ fen må komma dertil. Sålunda funna de för waras och hållas goda öfver et Helt Ars tid, famt foͤrſaͤndas til widt aflägfna otter. Köps maͤnnerna haͤrſtaͤdes upföpa denna tiden om året en ymnoghet Oſtron, dem de tillaga på föres nämde fått, och förfånda til Weſtindien, ofta med ſtor profit, at för dem myckenhet af Oſt⸗ tron, fom de här gifwit 5. Skillingar uti Detta landets mynt, få de gemenligen der en piftol (det år ungefår 6 gångor få mycket, fom de fjelfs we foͤrſt gifwit för Oſtronen,) och ibland mera. Deße ſa inſyltade Oſtron ſades wara mycket Foͤna at åta; dock kunna de icke ſtekas, ſedan de en gång bliſwit inſyltade. Et annat ſatt, at tillaga Oſtron, år, at taga koͤttet ur dem, ſte⸗ Fa det famma i en panna med fmöår, lågga dem få uti en glasseller ſtenburk, ſmaͤlta fmör der⸗ pfwarpå, at det taͤcker waͤl oͤwer dem, få at intet råder eller luft må komma til dem. På detta fått tilredde, aͤro de ock goda, och ſaͤndas aͤfwen ſaͤlunda ibland til Weſtindien och andra orter. Det wanliga ſaͤttet, ar hår åra dem, svar, antingen rå med Win⸗aͤtticka, Peppar ꝛc. Hwilket fått doc ej mycket brukades, eller at ſtufwa dem I fmör uti en ſtekpanna, ſedan ffas len blifwit baͤrtkaſtade, eller at ſteka dem i des ras egna ffalpå glöd och få oͤpna dem, til at åta Fötter. En del kokade Oſtronen i deras egit wat⸗ ten, hwilket de i ymnoghet låta från fig, Då de Tomma i waͤrman, och fades de då ſmaka laͤngt baͤttre, än om de kokades i annat ratten. De hoͤllo Oſtron haͤrſtaͤdes för en mycket haͤlſoſam foͤda, och hwaraf de ſade ſig aldrig hafwa * g9o0 N z55 New York: gon olägenhet, faft de och åre dem til en taͤm⸗ melig myckenhet. Haͤr hoͤlts aͤfwen före, at Oſtronen wore baͤſt i de månader om året, i hwilkas Latinſta namn finnes bokſtafwen R, fås September, October &c, nen.g få goda de andras Dock finnes här fattigt fork; fom maſt hela året igenom lefwa af dem med litet bröd der⸗ til. De fifas hår omfring New York i ſalta watnet til myckenhet, och finnas der förnämligaft på gyttjog botten, hwareſt de ligga i gyttjan. På ſandbotten fås ej ſa mycket. Klippor och ftenbottert ſinnes haͤr ej, der de tagas. Deras ffal ſamlas i flora högar, och braͤnnes til kalk, hwilken af maͤn⸗ ga brukas til husbyggnad, faſt den dock ej hålles före watg få god fom kalk bränd och kalkſten. På hitreſan fågo wi, wid de gårdar, fom laͤgo når fjökariten, ſtora högar af Oſtronſtal. Haͤr wid New-York funno wi manga akrar, ſom nu woro befådde med hwete, upfylta dermed, hwilka dock aͤnnu woro til ſtoͤrſta delen hela och ej förts derkroßade. Når Willarne fordom för Europe- ernas hitkomſt bodde ned mid hafskanten, leſde de ganffa mycket af Oſtron och mußlor, hwilket de och ånnu göra på fådana ſtaͤllen, hwareſt de ha fwa fit tilhaͤld wid falta fjön, om deße der fins nas. De ſaͤlde ock mycket deraf åt andra LVillar; ſom bodde längre up i landet. Det fes ånnupå de ſtaͤllen, der de wißt weta, at deras hus fordom ſtaͤtt, en myckenhet Oſtron⸗ och mußel⸗kkal. Man finner haͤraf, at man ej ſtrax får ſluta, at på alla de platſer inorra America, hwareſt paͤhoͤglaͤndta ſtaͤl⸗ ien eller laͤngre up i landet finnes Oſtron⸗ och mußel ſtal, de ſamma legat der ſedan den tiden, ſom ſamma ſtaͤllen warit en hafsbotten. New York, 353 Summer fas haͤr i myckenhet, och ſades ins ſyltas på ſamma fått merendels fom Oſtron, famt foͤrſaͤndes fålunda til åtfilliga orter. Det aͤr ſynnerligt, hwad jag hoͤrde både nu, och ofta ſe⸗ dan ganſta maͤnga beraͤtta, naͤmligen, at denna Staden New York warit långe bebodd af Euro- Ler, innan de wißte af någon Hummer derom⸗ kring, eller at någon der fans; ty huru flitigt de fiſtade kunde de icke maͤrka det ringaſte tecken der⸗ fil; derfoͤre foͤrdes den tiden hår altid ſtora ſumpar fulla med Hummer från Nya Angland, hwareſt de ymnigt faͤngades. En af deße Hummer⸗ſum⸗ par fom en gång at ſlaͤs ſoͤnder mid Hellgate, bes lägit mot 10 Angelſka mil från New York, då alla Humrarna ſluppo ut; och efter den tiden fas des de hafwa få fördtat fig omkring New York, at de nu finnas der i ſtoͤrſta myckenhet, Den . November. Bot emot Froßan. — En art af Froßa, ſom Angelsmaͤnnerne haͤrſtaͤdes falla Feber and ague, år mycket gaͤngſe på årföilliga ſtaͤllen ide An⸗ gelſta Colonier :-åtev år det på andra ſtaͤllen i deßa länder, ſom folket naͤſtan aldrig weta deraf. Jag Ful framdeles omſtaͤndeligare beſtrifwa dens nå ſjukdom. Ätſtkillige Koͤpmaͤn och Staͤndsper⸗ ſoner hår i ſtaden beraͤttade, at denne ſjukan på långt naͤr icke är få mycker gångfe i denna Pro- vince, ſom i Pennſylvanien, få at ſtillnaden ders utinnan emellan baͤgge deßa Landſtap Fal maͤſt wara den, at daͤ 100. maͤnniſtor i Penſylvanien äro plaͤgade af denna Froßa, ſtal hår naͤppeligen finnas 10 perſoner ſjuke devaf- De mente, at den til en ſtor del foͤrorſakades af de dunfter, fom ups "JI. Delen, 2 fliga : 354 > New York, fliga af frit från moraf , floder och iga af friffa watnet, från mora » floder o dylika ſtaͤllan; twaͤrt om troddes den ej få funna hafwa fin fortkomſt wid ſalta watten och bafsfis dan. Al de många frukter de hår i landet åta rå om fommartiden, fom Watten⸗MNeloner, meloner, Perſiker ꝛe. ganſta mycket bidraga dertit, war ej allenaft en allmän tanka, utan den beftyrktes och af mångfaldig foͤrfarenhet; men jag låmnar deha orſaker för denna gången. Chinchina ⸗barken teoddes ſtundom wãra god; dock har man och afe. ta funnit den mycket föadelig; antingen den då ej funnits ofoͤrfallſkad, eller at något fel blifwit bes gått wid def bruk. Handeisman Davis von Horne fade, at han mot derna froßan botat fig och många andra med följande: bladen tagas af Salvia hortenf ellev Tyſt Salvia (Linn, hort up P. 10, fp.r1,) ſtoͤtas fönder, och faften Eryftes ders ufur. Dermed fortfares til def man får et ſted⸗ blad fullt af faft. Sedan blandas faften afenCitrorr eller Limon deruti, och tages in juft fom froßen ffal komma. Når en. 3 eller 4 gångor fortfarit haͤr⸗ med, wiker gemenligen froßan bårt. * Hwita Ekens nytta. Barken af hwita Eken (Quercus alba, Linn, fpec. 296.) fades af mer ån många wara bland det aldrabåfta , fom någon hår aͤnnu wet mot Diarrhoée och dyfen- eErie. Hen ſtoͤtes fönder til pulver och tages in. De fade fig flera refor funnit, at då nåftan alt; annatej welat hjelpa, har detta ſtaffat en fåker och fMadeslds bor. Deßutom brukar folket hår på or⸗ ten ganſta mycket, at taga ſamma bark, och på wanligt fått fårga vlle dermed , hwar af det får en brun:ellev Theebou⸗farg, fom ej af Soiſten far blekas ut. 9 — Muß⸗ > New. Xork, i i 355 — 3 Mußlor. Bland andra mußlor, fom fins nas hår på ſtraͤnderna wid hafwet, aͤr och en, fom Angelsmaͤnnerne falla Clam, och uti plurali Claes, GStapnaden af hwardera ſkalet på mußlan aͤr nås gelunda lift et maͤnniſto⸗ oͤra. Sjelfwa ffalet är umnmeligen tjockt, på de flåfta ſaͤllen helt hwitt alt igenom, endaſt ac den fpitfigare kanten beftår både utanpaͤoch inuti af en blå på violett eller på purpur ſtoͤtande fårg. Uti et annat werk fal gifs was både utförlig beſtrifning och figur: derpå. Nu mårkes hår allenaſt, at deße finnas i ganFa for myckenhet uti falta watnet på frånderna oms fring New York, på Long Island, ſamt annor⸗ ſtaͤdes wid hafskanten. Inom ffalet haſwa deße en myckenhet koͤtt, hwilket aͤtes få af Willar, fom af Europeer, både Angelsmaͤn, Hollaͤndare och ans dra. Med de Willa Indianer, fom bo upp i lans det, drifwes dermed en taͤmmelig Handel. Fordom når Indianerne woro aͤgare af hela hafsſtranden, fiſt ade de ſſelfwe deßa Clams, och födde fig deraf: men nu för tiden fångas de i myckenhet af Holåns dare och Angelsmån, fom bo på Long Island, och annorſtaͤds mid falta fjön, hvilka ſaͤ ſnart de få dem, taga de ut koͤttet, tråda det på trå dar, och DÅ traͤden blifwit in emot full deraf, haͤn⸗ ges han upp i luft och Solſken at torkas; når dets ta mußle⸗kottet blifwit tort, lägges det ned i kaͤril, och föres fjöledes up för Hudfons fiod til Al- bany, hivareft det förfåljes til Indianer, fomhåls la det för en af deras båfta rätter, Utom Kuro- peer, fomma aͤfwen aͤtſtillige Indianer ånnu års Agen ned tilhafskanten, ar fiffa defa Clams. De tilveda dem på nyß omroͤrde fått. 'Europeerne teda koͤttet Af dem til mat på atſtilligt vis, * FL 1 256 | ; New Yorkö. — rs alla de fått, fom man: plågar tillaga Oſtron. En ſtekas de med ſit ſkal uti aſka, och få ätas: ibland ſtufwes koͤttet i ſmoͤr: ibland kokas de, och. ) laͤggas i föttfoppor: ibland låggas de kokade runde omkring ſtek ellev annat fött påfat xc. Paͤhwad fått de tilredas, åro de merendels altid en Fönmat.: Jag har ofta aͤtit dem på mina reſor; dock tyckes de wara litet hårda för magen. Deras fral ka⸗ fras ej baͤrt, utan göres deraf Indianernas ſu kal⸗ lade Mampum, fom aͤro Willarnas både penninz' gar och prydnad, hwarmed deras Qwinſolk ut⸗ ſtmnycka ſig, då de wela wara mycket granna. Deße Wampum goͤras egenteligen af den violetta delen på ſkalet, och aͤro deras violetta eller moͤrkblaã pen⸗ ningar af mycket mera waͤrde, aͤn de hwita. Med ſamma Wampum eller penningar kan en vefande bland Indianerna winna ganſta mycket i handel; men tager han med ſig penningar eler ſtycken af: gull och filftver, fan han alt for mycket komma tik kaͤrta; emedan Indianerne upi landet fätta als⸗ intet eller föga waͤrde vå fådana af of få högt fatta: de Metaller; det jag haͤr i landet under mina: res ſor flera gånger foͤrſokt. J fordna dagar gjord v deßa Wampum med mycket beſwaͤr af Wilarna ſjelfwa; nu foͤrfaͤrdigas de maͤſt af Rropeen Enkannerligen aͤro inwaͤnarena uti Albany fyfels fatte med deras tilvedning, hwarigenom de winna anſenligt. Saͤttet huru de tilwerkas fal längre fränt iraaaaeeee sd Barna ” Den 2; November: 100 2099 Judar. Utom andra Religions foͤrwanter finnas i New York aͤfwen NN vigt hwilka hafwa haͤr i Sladen ſtora privilegier. —— ; NetwYork? 357 É haͤr en Synagoga: aͤgde ſjelfwe de hus, fom de bodde uti : hade koͤpt ſig ſtora Gods på Landet: hoͤllo öpna Koͤpmans⸗bodar haͤr i ſtaden: hade års fkilliga ſkepp, fom hoͤrde dem allena til, och dem De på egen raͤkning och med egna waror och gods ſande ut. De hade, kaͤrteligen fagt, haͤr ſamma förmoner, fom de andre eler Chriſtne inwaͤnare idenna ſtad och Province, En af de aldrarikaſte Judars dotter hade gift ſigmed en Chriſten, ſedan hon foͤrut affagt fig den Judiſta läran. Hennes Syſter wille ej eler traͤda i åkftenffap med någor. Jude, utan refte oͤfwer til London; at få en Chri⸗ en til mans. > Under mit wiſtande haͤrſtaͤdes både denna gången, och de bågge följande aͤren, war jag ofta i omgaͤnge med Judar; de fade, at de” aldrig. koka åt fig någon mat om Loͤgerdagen, utan fFer Det altid dagen förut; dock fade de fig. hafwa hela wintern eid uti fira hus om Loͤgerda⸗ gerna, Judarne aͤta igemen intet Swinkoͤtt; dock hörde jag flera trowaͤrdiga Angelsmaͤn beraͤt⸗ ta, at de på refor ofta fett Judar, i ſynnerhet de yngre, ej göra fig det minfta ſamwete wid at aͤta få Smwinfött, ſom annat, hwad de funna få och : det tilhopa med de Chriſtna. HF går om afton war Jag foͤrſta gången i deras Synagoga, och i dag laͤt jag äfven förmiddagen infinna mig der⸗ ſtaͤdes. Et wißt rum war i Synagogan, der de. främmande eter Chriſtne lämnades tvihet at ſitta. En ung Rabbi förvåttade Gudstjenſten, dels på Hebraiſta, dels på Rabbinſta. Judarne af båg ge koͤnen woro klaͤdde på famma fått, fom de Ane . gelſte. Manfolken Hade hvar och en hatten på fig i Synagogan, utan at någonfinunder Guds⸗ tjenſten lyfta derpå : 7 su woro på — | i 33 ; a⸗ 358 New York. > a * — — — tare. Under Gudstjenſten kaſtade maͤnnerne på fig et hwitt klaͤde, fom, toͤr hända, ſtulle hafwa afbild af en ſaͤck, dock maͤrkte jag, at detta klaͤde war mycket praͤktigare hos de rika, ån hos de fat⸗ tiga. Månge af Manfolken hade Hebraifka böcker; derutur de funge och laͤſte. Rabbi ſtod midt i Synagogan och laͤſte, waͤnde anfigtet mot SSfter. All hans läfning och böner framfördes få fort och med den haftighet, fom hade han fruktat, det fien⸗ den ſnart more öfver Honom, få at det mål war naͤſtan ogoͤrligt, at någon kunde fåfta en enda tanka på det han ramlade fram. — New York, hufwudſtaden uti Provincen af ſamma namn, år belägen 40. grad. 40. min, Norr om æquator, ſamt 74. grad. 4, min. W. om Londons meridian, och ungefär 97. Angelffa mil från Philadelphia, på et för handelen ganför beqwaͤmligt ſtaͤlle/ nämligen litet från Hafwet på en udd, fom göres af zue wikar, hvaraf den ena emottager Hudfons flod, hwilken icke långt fraͤn ſtaden faller uti den ſamma. New York har fås lunda ſſoͤn omfring fig på 3ne ſidor. Grunden, bivarpå ſtaden år bygd, är fomligftåds jaͤmn, an⸗ norſtoͤds något backog. Eljeſt raͤknas orter för wara ganſta haͤlſoſam. AN Denna ſtad har förft blifvit anlagd af Hole fändare, ſom fåges wid är 1623. JA de woro aͤga⸗ te af ſamma land, hwilka Fallade den Nya Am- ſterdam, aͤfwen fom det omkring ligande landet då kallades Novum Belgium; men fedan Ange laͤndarne wid ſlutet af är 1664. under Sir Cartes anförande, be maͤgtigade fig der famma , och fingo iden nåftpåföljande friden behålla det, gofwo de både ſtaden och den devunder lydande — | namn | New York, 39 namn of New York, I ſtorlek lärer den nu komma naͤrmaſt til Boſton och Philadelphia" af ſtaͤderna bland de Angelſta Colonier i Norra Ameri⸗ ca; men uti fröna hus, rikedom och ſtark Handel täftar han med dem om förrådet. Han lärer wara ungefär halfannan gång få fror fom Göthe- borg i Sverige. | 3 BGatorne aͤro waͤl icke få regulaira fomiPhi- ladelphia, utan gå ibland taͤmeligen krokut och i bugter > dock äro de på fit ſaͤtt nog wakre. Maͤſt alle åro ſtenlagde, undantagandes på hoͤgderna, der det ej behoͤfwes. På de förnåmfta äro loͤftraͤn plante⸗ fade wid fidorna, hvilka om ſommaren gifva både et taͤckt utſeende, och uti den ſtarka hettan, den årstis Den på deßa orter, en behagelig ſtugga, ſamt göra idfs rigt ſtaden ganffa angenaͤm, at det ſyntes mig font hade jag ſpatſerat i en traͤgard, då jag gick hår P gatan. De traͤ⸗ſlag fom blifwit anwaͤnde haͤrtil, woro följande: Watten⸗Boͤk (Plaranus occi- dentalis Linn. fpec. 999.) war i myckenhet hår planterad. Hon gaf en ffön ſtugga om ſommarti⸗ Den med fina ſtora och myckna loͤf. Local -treg Robinia, Pſeudo-accacia Linn, ſpee. 722.) Af dens na fans hår och mycket : def wakra loͤf, och den mer ån angenäma luft, fom def blommor gofwo, då den ſtod i blomma, förtjente waͤl, at plante- ras både på gator, wid hus, och itrågårdar. An ſtodo här och Lindar och Almar, faft icke iden myckenhet, fom de 2ne förra. — Alla deßa traͤn woro ſtiftewis ſatte om hwarandra. Utom hwarjehanda ſjungande och qwittrande foglar, uppehoͤllo fig aͤwen i defa traͤn om ſomma⸗ ren en myckenhet af et ſynnerligt lags Grodor, 34 bwil⸗ Er 369 a New Nrk. . Sufen åvd til ftörfta delen af tegel: de Aäfte waͤl och mycket wackert bygda, famt flera waͤnin⸗ ar höga. På ſomlige ttällen waͤnda de, efter et gamla fåttet, gafiwelen mot gatan; men wi De i fenare tider upbygda är detta aͤndradt. P OO —ü—— — — många hus år ofwerſt på taket bygt fom en altaͤn, hwareſt de om ſommar⸗ aftnarna fitta och roa Kd, och hwarifraͤn de icke allenaft unna hafiva en behagelig proſpect ofwer ett go del af fraden, utan aͤfwen öfiver en der af den dertil liggande fiön, ſamt det wid den famma belågna landet. Hu⸗ fen aͤro hår gemenligen täckte antingen med takte⸗ | gel, eller med takfpån , hwilken från år gjord af den hwita Tallen, ſom waͤrer laͤngre uppi lans Det ( Pinus Strobus, Linn. fpec. 1001.) och fås es —— waraktighet maͤſt taͤfla med de fom iPennfylvanien göras af den få Pallas e DN ita Cedern (Cupresſus thyoides, Linn. fpec. 1003.) Inuti hufen woro waͤggarna hwit⸗ limade. Jag fåg ingenſtaͤds Tapeter, ty de wiste ej ſtort af dem hår i landet: De hwitmaͤlade waͤg⸗ gar woro til en ſtor del oͤfwertaͤckt e med finå tafs lor af allehanda ritningar : &dmfefidor om ſpifen woro ffåp; under fönfrerna i ſtenhuſen brädflagit, : ; och baͤnk derwid in i muren at fitta på: ſtaͤpen och alt det braͤdſlagna war måladt gräblaͤtt. Bxxkor aͤro i denna ſtad åtffillige , hwaraf mårtes följande. 1, Den Angelſka bygd år Nr | | ; i W: New York. 361. I i W. aͤndan på fraden, af ſten, med fört på, och läcka deri. 2. Den Nya Hollaͤnſka, fom ä nog ſtor, bygd I ſten, med torn på och en klaͤcka deri, jämte timklaͤcka, hwilken lårer wara den en⸗ da, fom finnes hår i ſtaden. Denna Kyrka får maͤſt uti SSW. och NNO. hwarwid mårcfes, at prforna i denna, ſtad ej Hålla något wiſt waͤder⸗ reck i fin bygnad, utan den ene ſtaͤr från O. til /, på wanligt wis: den andre från 8. til N. och | foidare. Uti denna Kyrka war intet altare eller Sacreftia, ingen laͤktare, inga ljuskronor och hus⸗ ſtakar, och inga figurer eller målningar: Omtring yttogaͤrden aͤro aͤtſtilliga traͤn planterade, hwil⸗ Fa goͤra, at Kyrkan får fom uti en lund: — 3. Den gamla Hollanſta, år äfven af ſten; men ej få ſtor fom den förra. - Inuti mar den målad; faft utan bilder , och förfedd med et [litet orgwerk, dit ſtaͤnkt af Gouverneur Burnet. Maͤſt alla Manfolken fitta här på läktare, och Qwinſol⸗ ken ned i Kyrkan. 4. Den Presbyteriffa, war nyligen upbygd, taͤmlig ſtor, of ſten, med torn och klaͤcka deri. 5. Dent Tyſka Lurherfra.. 6. Den Tyſka Calviaſta. 7. Den Franfta för flyktingar af Reformerta Religion från Frankrlke. 8. Quakarenas Meeting. ; it fan ocf foͤras 9. Judarnas Synagoga, hwarom naͤſt förut aͤr talt. Utemet fjön på ytterſta udden år en taͤmmelig waͤl god Faͤſtning anlagd, kallad Georgs Fort; fom commenderar hamnen, och goͤr ſtaden taͤm⸗ melig ſaͤker för haſtigt fiendteligt anfall från hafs⸗ tidan. Deßutom aͤr den mot norra eller landsſi⸗ dan med palliſader omſtaͤngd, hwilka dock nu, ſe⸗ dan de i tångliga tider icke haft ac ſaͤrdeles fru zu ; 2 D Ne 362 New York. v någon fiende, aͤro på fomliga ſtaͤllen nog förs allite. j — Uti ſjellwa ſtaden finnes intet ſaͤrdeles godt Watten; men litet utan för den ſamma år en frön och tilraͤckelig kaͤlla, hwadan inmånarena förs fe fig med alt det ratten de brufa til Thée, drics Fa och bättre matlagning; * betjeng de, fom haͤrutinnan åro mindre granlaga, fig af det wat⸗ ten, fom finnes i brunnarna, ehuru Nått det är. Af denna brift på gode matten lida och fraͤmman⸗ des håftar Här mycket, hwilka icke gerna wela ſmaka af det, fom tages uti ſtadſens brunnar. "Hamnen år taͤmmelig god, de ſtoͤrſta Fepp funna. ligga hår på redden, a naͤſtan tätt til bryg⸗ gan. Watnet deruti är, för deß belaͤgenhet i Helfwa hafskanten, ganffa ſalt; hwadan den och maͤſt alla wintrar, om ej en owanlig ſtraͤng koͤld ſaͤtter til; år öppen, til en icke ringa fördel för denna ſtad och def hander, då ſtepp hela året igenom funna hår ut och inkomna, når de wela, och winden ej hindrar, hwilken föcmon Philadet- phia noͤdgas ſakna, fom förut aͤr ſagt. Den ſto⸗ tra Ön Long Island, fom ligger midt för ſtaden imot hafsſidan, goͤr hamnen foͤr häftiga waͤder ders ifrån ſaͤker; och ſades Sudwaͤſt⸗ſtorm wara af alla waͤder waͤrſt för de ſtepp, fom ligga i hamnen; emedan åt den kanten år från Hafwet en oͤpning. Ingaͤngen från Hafwet tilNew York år dock e aldeles få god: den är tvål taͤmmelig djup , dok kunna ej fora krigsſtepp gå dit in; emedan det är för grundet. Stora Koͤpmansſkepy hafwa ibland i ſtarkt ſwall frört litet på botten, när de ſunckit ned emellan waͤgarna, dock utan ſtada. Maͤnge ſtepp hafwalikwaͤl bår förgårs; emedan Canalen al — New York. 363 — — aͤr ſmal, och om de icke ſegla rått, komma de på ban⸗ far. Gamle mån, fom i alla ſina dagar faͤrdats här fram och tilbaka, förfåfråde, at denna Cana- len nu wore hwarken djupdre eler grundare, aͤn den fordom warit. — EGSGbb och Flod fades förhålla fig Här wid New York ſalunda, at wanliga ſtilnaden emel⸗ lan hoͤgſta och laͤgſta watten om dygnet År unge⸗ får 6. Angelſta for, och den tiden om månader, — är hoͤgſt, ſtiger ſtilnaden til 7. fådas na fot, KE + — MIO Hmwad Handelen angår, få är denna Stas den den, fom uti Angelſta Provincerne uti Norra America drifwer den ſamma nåftan förre, ån näs gon af de andre: aͤtminſtone är der ingen, fom oͤf⸗ wergaͤr honom derutinnan. Eljeſt laͤra få Phila delphia ſom Boſton taͤmmeligen haͤruti taͤfla med honom. New York drifrder handel på aͤtſtilliga pitev. Härifrån fades gå långt flera ſtepp til London, ån från Philadelphia. De föra dit med fig allehanda ſlags ſtinwaror, dem de tilhan⸗ dla fig af Willarna: aͤfwen Saͤcker, Logwood och andra faͤrg⸗ traͤn, ſant Ruin, Mohogony och andrg waror, dem de tagit från Jamaica och ans. dra Angelſta dar i Södra America, jämte alla de penningar, de annars med ſin handel funna få tiljopa. Afwen bygges hår årligen ſtepp, broilka föras oͤfwer til Angland, och der förfäljas. J deßa ſenare åren hafwa de börjat Feppa öfver til Ang⸗ land en myckenhet Järn. Fraͤn London tages til⸗ baka icke allenaſt allehanda fabricerade waror och andra Anglands produkter, utan och alt ſaͤdant, fom, eljeft uti kraͤmare ⸗bodar plågar förfåljas, få at Angland, och i ſynnerhet London; —9 od Å 364 i New Lörk. —* nom fina Colonier uti America Tdam en ot SA Ja, ej allenaſt pu Stad, utan v von andre. Angelie, Colonier på fafta la Norra America taga tå mycket af allehanda je mans waror från London, at alla. de pennin och begå ——— de eljeſt på aͤtſtilliga med deras 535 förtjena så alt til Hope don och Augland, at betala det ſamma, och im och väcker da på langt når cj til, få at haͤraf wad en waͤl inrattad Colonie fan bidraga tildeg moderlands tilwaͤrt och fromma. SBR baplég snånga Fortyg gå, bårifrån- New York til; ofmannaͤmde dav i Soͤdra America⸗ —— af: — med et ord kallas 2, fom 350 aͤr NåMmdet): dit de ——6 med fa *— pannemaͤl, ſtaͤrpor och laggkaͤril, braͤder, fött, flaͤſt, ſmoͤr andra matroaror ſamt af defå frukter här firs NR Ofta gå de til Botoni Nya Angland, it de föra Spannemaͤl och mjöl, och taga dere fött, ſmoͤr, allehanda flags traͤwerke, hwar⸗ — ſlags — med mera, dem de ſedan föra til — der föryttra. Afwenleds i a de från Boſton Rum, fom der i myckenhet | 4 illeras, den de ſedan här i landet med fördel fålja. Ibland loͤpa jagter haͤrifraͤn til Phila- delphia År Koͤpmans waror, och åter ci annan gång komma jagter derifraͤn hit, wåmligen alt fom deaf Gazetterna fe; at en ellev annan Wara aͤr nera begårlig, eller betales dyrare i den ena orten aͤni iden andra. Til Irland gåhårifrån ätſkilli⸗ : Fartyg, [aftade med hwarjehanda waror, fom lifwit hämtade från Weſtindien; men i ſynner⸗ . — ſamladt häri landet. Det förfåkrades mis / | 365 mig at ſomliga aͤr gå mot 10: ſkepp haͤrifraͤn til Irland, laſtade naͤſtan bara med Linfed. Orſa⸗ Fen är, dels at Linet i Irland icke har godt och til⸗ raͤckeligt fvd; dels och fornaͤmligaſt, at de uti Ir- land, til ät få godt Lin, fågas updraga det, ms nan froͤet hinner mogna, ſamt at de til ſamma åns damaͤls ernaͤende, eker at bekomma utwaldt Lin, icke wela betjena fig af egit hemma ſamladt frå; utan af det, ſom kommit fraͤn laͤngre aflaͤgſne or⸗ ter. Det år för ſamma orſak ful; at Linfroͤaͤr på Henna ort en god Handels⸗ wara. Denna tiden toftade en Bufkel Linfroͤ Hår i fraden 8. Skillingar: New Norks⸗penningar, eller juft et Stuͤck von achten. Foͤr de waror, fom blifvit förfålde på 'AmericanfFa oͤarna tages idetalning antingen res da penningar, eller Weftindiffa waror, fom dels föras förft hem, dels och foͤrſaͤndas ſtrax antins gen til London eller Amfterdam: Wille någon wid aͤterkomſten från Angland eller Holland ej: taga waror, eller ock ingen wore, fom fraktade ſteppet, fuxde en gå til New: Caſtle i Angland, 19 ftenkål til Barlaſt och fara få hit hem, wareſt de taͤmmeligen waͤl ſtulle blifwa betalte. Haͤraf ſtedde ock, at de. på maͤngg ſtaͤllen hår i - ſtaden betjente fig af Stenkål, få i KÖk, fomtans dra fpifar, emedan de ſades kunna fåledes faͤs laͤt⸗ fare, Ån med, för hwilken ſidſtnaͤmde nu betaltes 30, Skillingar New-Yorksz penningar famnen; Churu ſtor en ſaͤdan famn år, fes förut p.225:). På Södra Carolina drefwo de och härifrån hans del. He förde dit Spannemål, Mik, Saͤcker, Rum, med mera och togo dertfrån Risgryn, fom aͤr den Provincens firart ſagt enda produtt. troductetae af denna New Xerbe Province * — åra New Xork, - — “ 366 New Xork: aͤro ej maͤngahanda, utan i ſynnerhet följande: Allehanda ſiags ſtinwaror, hwilka koͤpas af de willa Americaner, haͤlſt och maͤſt wid Oßwego. —— i vmnoghet, fom. maͤſt komma från Al- any: allehanda ſlags kimbar och laggkaͤril, wilka komma ifraͤn de omkring Hudfons. Flod elaͤgna orter: —* Mjöl, Korn, Hafra oc. ſom maͤſt kommer från New Jerfey od) andra ſtaͤllen oͤfwer alt i detta landet. Jag ſaͤg jagter fraͤn New Brunswig, laſtade endaſt med Hwete, fom: låg loͤſt i fartyget, ſamt Mjöl, fom roar jnpackadt itunnor, ſaſom och en ymnoghet liufroͤ. Afwen ute ſteppas haͤtifran något flaͤſt och andra koͤttwaror, Dock ej til ſaͤrdeles myckenhet : ja — litet aͤrter, ſom komma fraͤn orterna omkring Albany. Andteligen och järn, fonsi myckenhet fås på flera: ſtaͤllen i denna Province, och det taͤmmeligen godt. De öfriga denna Provincens Producter aͤro ej af något ſaͤrdeles waͤrde. i i Det måfta win, fom brukas, få mål Här, fom uti de öfriga Angelffa Colonier i Norra Ameri- ca, tages från ån Madeira, och år nog ſtarkt och hetſigt. AR Lu ; Inga fårdeles Fabriquer woro här i landet åns nu inrättade, utan maͤſt af klaͤde, linne, och andra fabricerade koͤpmans waror fördes hit från Ang⸗ land, enkannerligen från London. Hwad fom i öfrigt ej ringa bidrager til hande⸗ [ens beqwaͤmlighet för denna ſtad, år Hudfons Flod, hwilken år fegelbar til 150 Angelſka mil up i landet, och faller ut i hafswiken litet Waͤſter om ſtaden. Foͤr troå tredjedelar af Året år denna full med jagter, ſamt andra ſtoͤrre och mindre vf ar, Nem Tork, 367 tar, hwilka färdas til och från New York, laſtade med allehanda landets Produtter och andra waror. Huru mårga fartyg ungefår aͤrligen inkom⸗ ma til denna ſtad, och utgå dårifrån Fan jag icke fåja; men utienaf Pennfylvanix Gazetter har iag funnit, at från den I Decemb, 1729. til d;.5 De- cemb. 1730. aͤro til New York infomma 211. fartyg, och innom ſamma tid 222. utgangne. Ses dan den tiden har handelen här anfenligen tils och icke afetagit. åh | WMarknad haͤlles och Hår i fraden 2:ne gångor hwar weckg, målt på ſamma fätt, fom förut p. 189. wid: Philadelphia år omordat; men i denna fras den är dock den olaͤgenheten, at här äro flera torg eller marknads⸗platſer, hwarigenom ſter, at en ej altid fan få det en wil på et ſtaͤlle, uran noͤdgas ibland löpa från det ena torget til det andra, inc nan en får hroad fom tarfwas. | Gouverneuren öfver New Yorks Province bar hår i ſtaden fit ſaͤte, och refiderar på ſſelfwa Faͤſtningen. Bland andra detta Länets Hoͤfdin⸗ gar foͤrtjenar at nämnas Zilliam Burnet, Son til: den lärda och för ſin theoria telluris namnkunniga Angelffa Biſkopen surneT, Deñe Gouverneuren war en mycket laͤrd Herre, och tillika på alt fått få forgfållig om detta Länets upkomſt och waͤltref⸗ RAd, at Inwaͤnarena ännu i dag anfe honom för - den frörfta och beroͤmwaͤrdaſte Hoͤfdinge, New Yorks Province någonfin haft, och den de tro fig ej funna gifwa nog laͤford. Hans hwarjehanda Aftronomiffa Obfervationer, gjorde här på ovs ten, aͤro infördei åtföiliga Angelffa ſtrifter. Ar 1727. wid nu Regerande Augelſka Konungens GEORG IK anträde til Riksſtyrſlen blef ; | y Sk flhttad från New-Yorks Hoͤfdingddme til Gou? verneur uti boſton i Na Angland, der han dog år 1'729'0.'7. Sept. af alla ganſta mitt faknad. I 3 denna ſtad kommer gemenligen en eller par gångor om Året the Affembly af denna Provine tilfamman, det är Deputerade från alla dej Ha⸗ väder, at hår hålla fina fmå Parlament eller Riks⸗ dagar öfver det, för Fan wara nyttigt til landets båfta: "De kallas tilhopa af Gouverneuren, fö ock hafwer magt at föilja dem åt, när han beha⸗ gar. Hwilket han och gör, antingen när det di mera aͤr något angelaͤgit at raͤdſla om, eller då ha ej finner dem få eniga för Konungens och landets baͤſta, fom fig bör. Haͤr har mwarit den Gouver⸗ neur, fom, ſedan han råkat i oenighet med In⸗ waͤnarena uti landet, och deſſe ſedermera på of⸗ wannaͤmde fmå Riksdagar af harm och arghet altid fatt fig twaͤrt emot, hwad Gouverneuren proponerat , om Det och warit aldrig få nyttigt; få har han gripit til det rådet, at fått och den etid' gången ſtrax efter den andra falla dem tilſamman, och få fnart han maͤrkt deras enwiſa finne, frrar ffildt dem åt, hwarigenom han få mycket utvåts "tat, at de troͤtte af få många och tåta utgifter, oms fider woro glade ac de fått förena fig med fir Gouverneur til landets båfta. "Konungen i Angland ſaͤtter här Gouverneurer til, alt efter egit behag; men de lånas af Underſaͤtarena i Provin⸗ cerne, hwilka ſammanſtjuta til Gouverneurens underhaͤld; derfoͤre alt fom en Gouverneur mer” eller mindre ſtaͤller fig ini förtroende med dem; få får han förre eller mindre lön: vet ges ock exem-⸗ el på Gouverneurer både i denna och andra Sngelffa Provincier i Norra America, ee * es New York. 369 — — derigenom, at de råkat i ſtridighet med Inwaͤna⸗ rena uti de fig anfoͤrtrodda Län, maſt fe fig gå i miſtning af hela den vanliga årligen ſaͤmmanſtut⸗ na lönen, och Konungen fjelf har icke kunnat förs må dem, at utgifva den. En Gouverneur eller Landshoͤfdinge ſkulle fåledes noͤdgas, antingen låga ga ned fin ſyßla, ellev hafwa alt för uſel utkomſt, eller och i alt raͤtta ſig efter Inwaͤnarenas behag, om han derjaͤmte icke hade andra utwaͤgar, til at någorlunda få fin loͤn ut. Deſſe äro bland andra följande: I. Får ingen i hela Länet, utan Gouverneurens ſamtycke, hålla kroͤgeri, utan bör en och hwar, ſom idkar kroͤgeri, derföre betala nås got wißt til Gouverneuren, alt efter omſtaͤndighe⸗ terna. Sålunda hafwa wiſſa Gouverneurer, då XAntvånarena undandragit fig, ar ſammanſtjuta til Deras underhaͤld, låtit maͤſt fördubbla antalet af Krogar i deras Province, 2. Brukar frörka dee len af dem, fom aͤrna gifta fig, (om de ej åros utr fattige ) at icke låta lyſa för fig på Predikſtolen, utan tåga af Gouverneuren et få fallad Licence eller tilftånd, at få tvåda i aͤktenſtap med den och den perſon; da på en ſaddan Sedels uprifinde hwar Proteſtantiſt Praͤſt hafwer lof, at ſammanwiga dem. Foͤr en fådag Licence betales til Gouver- neuren ungefår 4 ås PPlåtar, efter vårt mynt; detta indrager wackert öfwer hela Pr ovincen om Året, - 3. Kan och Gouverneurens indomſt ökas genom Reſepaſſers utgifwande, enkannerligen aͤt dem, fom 3å til fjös: at förtiga aͤnnu aͤtſtilliga andra utwaͤgar. — Wid ofwannaͤmde deras Aſſemblyes eller fimå Riksdagar, oͤfwerſes och bättras degamla Lagar, nya ſtiftas, anſtalter goͤras, til noͤdiga penningars <> ZI, Delen. Aa ellep . 370 > Nev York. vä: oh — — vr eller mynts gaͤngbarhet, m. m. th det aͤr at moͤrka, at hwar Angelſt Province i Norra America år aldeles independent af den andra, få at den hafs wer fina ſaͤrſtildta Lagar, fina ſaͤrſtildta pennin⸗ gar, och kunng i mycket anſes, fom ſaͤrſtildta Konungariken från hwarandra. Haͤraf Fer, at wid krigstider går Här ganſta oordenteligen och ſen⸗ faͤrdigt fil, få at då den ena Provincen wil fram, wil den andra tilbaka. - Når Gouverneuren wil hafwa få, wil Aſſemblen hafwa twaͤrt emot. Det aͤr då icke at undra oͤfwer, at under det de hår ut⸗ draga tiden med oenigheter fins emellan om båfta och minft koſtſamma fåttet at utföra kriget, intager fienden den ena orten efter den andra. Gemenli⸗ gen har det ſtedt, at då GräntfesProvincerne blifa wit af fienden plundrade, hafma de längre ifrån belaͤgne, futtit ſtilla i vo, likaſom det ej bekommit dem någor, och ofta hela 2 å 3. ia flera år både dragit i betänkande, och aͤfwen ſtaͤtt emot, at ſaͤn⸗ da de förra och i nåden ſtadde någon hjelp. Ja, man har haft Exempel derpå, at då fomligePro- vincier hafwa blifwit af fienden härjade och ſtoͤf⸗ lade, har en annanProvince, under hela den tis den ej allena futit neutral, utan och tillika drifwit ſtark Handel med fienden. Genom fådant förhåls lande hafwa Franfoferne i Canada, hwilka äro endaft at råna fom en hand full med folk, mot de Angelffa, likwaͤl i ofreds tider få ſtora fördelar för de ſiſtnaͤmde; der dock mången, fom tvil döma ef⸗ ter myckenheten och waͤlmaͤgan, ffule tycka, at Angelsmaͤnnerne med frörfta laͤtthet ſtulle ſnart kunna kufwa de Franſka; men med alt detta och ehuru oriktigt haͤr tilgaͤr i krigstider, Fan dock ej ne⸗ kas, det ju Angelſta Kronan hafwer ganſta 4* | oͤr⸗ New York, » —J— foͤrmoner derigenom, at Franſoſernas Canada graͤntſar til deras Nybyggen i Norra America; och laͤrer finnas nog anledning at twiflg, det Kos nungen i Angland med fullt alfware ffule wela taga Canada från Frankriket, om det och ſtode i hans förmåga. Orſaken aͤr lärt ar fe: Angelſta Colonierne i Norra America ård i myckenhet af Inwaͤngre och målmåga redan få maͤgtige, ar de börja föga gifwa gamla Angland efter." Foͤr gamla Anglands handels och waͤlmagt ſtul, ſamt för andra orſaker, år des Nybyggen i America förment, at upråtta några Fabriquer och Manus. facturer, fom ffulle laͤnda moderlandet til ſtada och afſaknad. De få ej uptaga något af ädlare Metaller annorlunda, än ar det ſtraxt ſtal ſtickas til Angland. De hafwa ingen frihet, at handla Hå andra orter, än de Angelſta, undantagandes några få frållen > Tj eller hafwa främmande Na - tioner tiljtånd, at drifwa handel i de Angelſta Colonier i America; Utom åtföilliga andra in⸗ frraͤnkningar i deras handel och nåring. Genom et (ådant tryckande fer, at Angelffa Inwaͤnarena uti Norra America åro mindre waͤrme mot fit Moderland. Til en ſaͤdan Fall tanka bidraga och mycket de många främmande Nationer af Tyſkar, Holländare , Franſoſer, Irlaͤndare, och andre, flyttat hit öfver, och fart fig ned i de Angel⸗ Få Nybyggen, hwilka merendels ej äro få ſaͤrde⸗ les ömme om gamla Angland. Deßutan aͤro en del månniffor få finnade, at de aldrig funna wara noͤgde med hwad de hafwa, om det oc wo⸗ te huru gode, utan laͤngta altid efter mera, eller älffa förändringar. At foͤrtiga, det en alt för ſtor frihet, och för mycket goda dagar, ofta kunna förs SUR wand⸗ — — — — * BYE IS NPD LO wandlas i et tygelfritt fjelfsråld. Jag har flere reſor hört Angelsmaͤn ſjelfwa, icke allenaſt dem, fom warit födda i America, utan aͤfwen i gamla Angland, men fedan gått oͤfwer til America, och > der fatt fig ned, uppenbarligen fåga och fpå, det de Angelffe Colonier i Norra America efter 304 40 à 50 aͤr torde utgöra et, ſaͤrſtildt Konungarike, ſtildt aldeles från gamla Angland; men fom hela landet, hwilket ſtraͤcker fig långs efter hafsſtran⸗ den, är år den kanten oͤppit, och på lands⸗ eler bakſidan wid ofredstider oroas af Franſoſerna; få kunna deſſe ſiſta eller Franſoſerne tilraͤckeligen åftadfomma, at kaͤrleken emellan deffa Colonier och deras moderland ej få lätt Fan alt för mycket Fallna bårt eller utſlaͤckna: utan bör Angelffa Kronan med all fog anfe dem, fom den baͤſta pås drifware⸗ ſtaf, ar Hålla deffa deras Underfåtare i alt tillbörlig och oͤnſtelig plift och undergifwenhet. Men jag har nåftan gått för fångr från mit ogna⸗ mål, och wil derföre komma tilbaka til New-York igen. Magnetens Variation hår i ſtaden blef år 1686 afOfwer⸗Ingenieuren (Surveyor General) öfiver New-Yorks Province Puiripp Weir obferverad wara 8 grader 45 min, Waͤſterlig; men år 1723 fant Gouverneuren Burner den wara 7 grad 20 min, Waͤſterlig. Hwaraf det feg, at Magnetens Variation aftager hår wid paß I grad 25 min; på 38 års tid, eller litet mer än 2 minuter om året, = Mr, ALEXANDER, ett Man waͤl förfaren både uti Mathematik och Aſtronomie i denna ftas den, berättade mig d. 18 Sept. 1750-at efter flera hans gjorda Obfervationer wore Magnetens Va- —J ria· New Tork. 373 — — — — —— — riation den tiden hår ungefaͤr 6. grad 22. min. Waͤſterlig. Haͤr ſades wara par ſtycken Boktryckare, och gifwes haͤr fraͤn trycket ut hwar wecka Angelſka Aviſor, deri hwarjehanda finnes infoͤrdt från alla: werldenes delar. == == = Hon — Wintrarne aͤro haͤt mycket kallare, än utiPenn-" fylvanien; ja, de funna uti koͤldens ſtraͤnghet taͤfla mied aͤtſtilliga orter hår i Swerige; dock warar koͤlden på långt når ej i New - York få långe, fom. hår hos of. Waren kommer haͤr (uti New-York): tidigt, höften fent, och om ſommaren aͤr hettan haͤr ganſta ſtark; derföre funna de och hafva Wat⸗ ten⸗Meloner, hwilka blifwit fådde på dpna faͤltet, redan mogna wid början af Auguſti Månad: der: wi dock hos of under foͤnſter uti drefbaͤnkar ſwaͤr⸗ ligen kunna drifwa dem tilmognad. Huru ſtraͤng koͤlden hår år om winteren, fan jag ej få noga fåga; emedan de Thermometriſka Obfervatio- ner jag hår faͤtt, woro alla maͤrkte på oriktiga Thermométrar, hwilka deßutan ſutit inne uti hus, och ej ute i fria luften. Sndn ligger på mar⸗ Fett några månader, och ſlaͤdar brukas här på” famma fått, fom i Swerige, faſt nog obaͤklige gjorde. Hudſons Flod, fom ned wid def mynning år ungefär mot en Swenſt fjerdedels waͤg bred, och der ſkilnaden emellan hoͤgſta och laͤgfta wat⸗ ten wid ebb och flod om dygnet är 6 4 7 fot, utan: at nåmna, det watnet deruti år ganffa falt, ligger dock til 3 4. eller ſnart 5 månader hwar winter bes” —9— med Is, ſom ofta aͤr af en half alns tjocklek, och mera. | RS Om ſommartiden åro de ibland hår nog plås sade af mygg, hwilka fågas inkomma med det Hö, ——— Aa3 ſom 374 New dorx. fom infoͤres från de hår i naͤgden belaͤgna laͤga ſaltwattens ångar, famt om aftonen med boffapen. Jag har ſſelf blifvit; och åfrver fett andra wara om nätterna af dem få illa medfarne, at man ej kunnat gårt i ſtaden för de maͤnga knylor deffe aͤſt adkommit oͤfwer hela anſigtte. Watten⸗Meloner fås i naͤgden omkring dens na ſtad ganſka ſtora och ſtoͤna; ja naͤſtan bättre, än på andra orter i Norra America; faſt de alla planteras ute på öpna fältet, och aldrig fåttas förs ut. i drefbaͤnk. Hos Gouverneuren Clinton fåg - jag i Septemb; 1750. em Watten⸗Melon, fom waͤgde 47. Angelffa ffålpund, och hos en annan handlande der i ftaden en af 42: ſtaͤlpunds tyngd; —— defe bland de ſtoͤrſta, fomhårpåore ten faͤs. ; sa törn fasa nde > Av 1710, fåndes härifrån 5. Iroquoirnas Ko⸗ nungar ellev Sachems oͤfwer til Angland, at förs må Drottning. Anna til alliance med fig emot: nſeern Deras namn, klaͤdedraͤgt, Au⸗ ience i London, tal til: Drottningen, utlaͤtelſe om Angland och Europeernas waͤſende, med mera, aͤro af andra ſtrifter förut befante, få at det wo⸗ re onödigt, at här upvepa der ſamma. En fådan: Wilſt Konung eller Sachem har gemenligen ejmer at fåja åfrver fina underhafwande, aͤn en Längs man. hos of ien Sokneſtaͤmma, ia näppeligen få: mycket. Under minarefor genom deßa Willars land, behoͤfde jag aldrig någongång göra min up⸗ walining hos deras dachems, utan deße Regen⸗ ter infunno fig ſjelſwe obudne uti mitt qwarter, och det merendels foͤr en eller par ſupar braͤnwin ſtul, hwilket är den dryck de aͤlſka öfver alt ans nat iwerlden. Af ofwannaͤmde 5 Witace ades New, avis 375 j fades en hafva a bliftvit död i Angland; men de andre 4. hade kommit hem igen. -— De foͤrſta inbyggare i New York woro bara Holländare. Maͤr ſtaden med det dertil hörande landet fedan blef af Angelſta Cronan intagit, och wid det påföljande fredsſlutet baͤrtbytt tilden fams ma mot Surinam; lämnades def förra inbyggare frihet, at antingen blifva qwar, och njuta ſamma friheter. och förmoner, fom förr, eller ock flytta med all ſin egendom baͤrt. De flåfte utwalde haͤllre det förra; hwaraf fommit, at ſtoͤrſta delen af ins byggarena både i denna ſtad och den derunder ly⸗ dande Province af ſamma namn, ännu i dagaͤro Holländare, och tala fins emellan maͤſt Holãnd⸗ ffa, enkannerligen de gamle; men få börja de dock ſmaͤningom taͤmmeligen aflaͤgga ſit foͤrra tycke, ens kannerligen haͤr i ſtaden, och landet dernaͤſt til, hwareſt ſtoͤrſta delen af ungdomen nu talar gemen⸗ ligen bara Angelſta, och aͤfwen merendels gaͤr uti Angelſka Kyrkan, ſamt tycker illa, om naͤgon kallar dem Hollaͤndare, och ej Angeiſka. At Ju⸗ dar äfven hår wiſtas, och njuta, ſtora friheter Äg förut omtalt. Ehuru New Yorks Province tvarit mycket fånge bebodd af Europeer aͤn bennſylvanien, är den dock paͤlaͤngt när icke ſaͤ upfyld med folk, fom; den famma ; faſt jordmonen aͤr aͤfwen hår, taͤmmelig god. Orſaken ſades —— — wara Hur: uti Drottning Annas tid, ungefaͤr år 1709. kommo hit en ſtor Hop Tyſt ar, hwilka af Rege⸗ tingen fingo land, och ſatte ſig bår ned: naͤr de wiſtats hår naͤgon tid, och bygt ſig hus och Kyrkor, ſamt uptagit aker och sång) begynte mare igtranta deras Irwin 5. och under — 376 Now York. Banda foͤrewaͤndande taga en och annan bit land ifrån dem. Haͤraf ſtoͤttes Tyſtarna för hufwu⸗ det, fom brukade waͤld mot waͤld, och ſlogo dem, fom wille taga bårt landet! ” Detta togs få illa: up af Regeringen; ar Tyſtarnas hufroudmän: blefwo infatte och ganffa illa medfarne och ſtraffade. Et ſaͤdant förfarande gg na dem - få högt, at maͤſt en och hwar af dem lämnade fitta hus och fin jord: gick derifrån och begaf ſig til Pennſylvanien, dereſt de blefwo ganſka mål emottagne och erhoͤllo land jaͤmte ſtora friheter, dem de fingo orubbade fig til godo njuta. De laͤto ej benoͤja fig dermed, utan de ſtrefwo oc bem til deras anhöriga och waͤnner i Tyſtland, ſamt inrådde dem, at, (i fal de hade luft at kom⸗ ma til America, ) ſtulle de ingalunda fätta fig ned uti New York och afmålande den regerin⸗ gen ganſta illa. Detta hade det eftertryck, ac Tyſtar, fom ſedermera til många ſtepslaſter fos ro oͤfwer til America, frågade aldrig efter New York, utan utwalde alla Pennſylvanien. Ja, der hände ibland, ar de nödgades komma oͤfwer med ſtepp, fom gingo til New York; men naͤp⸗ peligen bime de til lands, för än de ſtyndade ſig derifraͤn til Pennſylvanien, midt för oͤgonen cf - New Yorks inbyggare. Haͤrtil fan ån föras; en annan orſak: Wid det denna Provinces: förs fa inwaͤnare eller Hollaͤndarne fingo wid frids⸗ ſlutet med Angland frihet at blifwe här qwar, och njuta alla fina förra foͤrmoner och privilegier! utan någon afkortning, til godo, tilwaͤllade fig en och hwar af dem ganffa fora tracter land/ ſa at mången enſam perſon af de foͤrmoͤgnare gjorde fig då Herre och gare laf land/ hwilket til — Penn/ylvanien. Philadelphia. 377 ST omkrets ofta kunde fara mor en af wåra medelmåttiga, ja ſtoͤrre Soknar. Som nu en ſtor del gf dem rooro mycket rike, få dref afunden mot de Angelſta dem, ac ej fålja någon bit Tand, om de icfe fingo den maͤngfalt betalt. Hwadde Hå gjorde, hafwa deras efterkommande noga foͤlgt in til denna dag. - Som nu både Angelsmaͤn pch andre Nationer funna få laud både för baͤttre pris och med mera fåberhet i de andra Provincier; få år ej at undra, at få många frållen i New Yorks Province ånnu ligga obebodde, och fe ut fom oͤdemarker. Detta alt wiſar hwad et litet fel. i Regeringen Fan bidraga til et lands ſaknad 2 —— — på ind: ggare. | Den 3. November. Wid middagstiden begofwo wi of från New York tilbaka, och fortſatte få refan, at wi kommo til Philadelphia den 5. derpåföljande. Cide Omkringbhiladelphia hade de näs ſtan för mer, aͤn en månad fedan giort Cider; Dertil noͤdſakade deraf, at äpplena woro ſaͤ mog⸗ Nic) at de foͤllo af fig ſjelfwa ned från traͤden; men wid wår reſa til New York maͤrkte wi, at de åt den kanten då fom baͤſt höllv på, at göra fin Cider. Hwaraf ſes, at äpplena omkring Phi- ladelphia falla förr af tråden, ån uti New York; antingen at jordmonen, eller en Karkare Hetta om ſommaren i Philadelphia, eller åågot annat är orſaken dertil. Eljeſt hade de ingen foͤrmon deraf, at de få bittida maͤſte göra fin Cider, ty en laͤng⸗ fam foͤrfarenhet hade laͤrt dem, at ju tidigare de hår kommo at göra den ſamma, ju ſaͤmre blef dens emedan den. ſtarka ſommarhettan ſades går” Aas Ca 2378. Pennfylvanien. Philadelphis ra, at fermentation icfe blef få :god, fomdåd ſtedde ſenare. Sn sign Eolcat kallades af Angelsmaͤnnerna haͤrſtaͤ⸗ des et fyrfotadt djur, hwilket finnes nog allmaͤnt ej allenaſt i Pennfylvanien, utan och laͤngre bås de til Norr och Soͤder i Norra. America. Uti New Yorks Province kallas det gemenligen Skunk. De Swenfke hår mlandet kallade det Fiskatta, of den oliderliga ſtank, den ibland gifwer från ſig, hwarom ſtrax nedanfoͤre. Franz ſoſerne i Canada: falla det för ſamma orſak ffuk. Dels: Bete puant, dels Enfant du diable. Ende Franſoſer falla, det oc Pekans : Det är beſkrif⸗ wit oc med lefwande fårgor afritadt af Herr CaATEsBY uti def Natural Hiflory of Carolina Vol. II. p. 62. f. 624 under namn af Pũtorius Ameri - canus Striatus. Han år i naͤrmaſte flaͤgtſtap med mårdar, och til ſtorleken aͤfwen maͤſt den ſam⸗ me. Färgen år gemenligen ſwart med en hwit rand midt långe efter ryggen, och Par fådana hwita ränder långt efter hvardera fidan, hwilkagã paral⸗ lelt med den foͤrſta. Ibland⸗faſt fällan, mwifa ſig ock fådane, fom aͤro måft hel hwita. > Litet för än ri nu aͤterkommo til Philadelphia, fågo tvi en ligga: wid en gård, fom mar af hundar ihjälbiten. Se⸗ dan hade jag och widare en eller annan gång tils: fålle under mit wiſtande här i landet, at ſe ſamma djur, och at goͤra mig underraͤttad om deß egenſta⸗ per. Deña Fiskatt har ſina ungar antingen i iholiga traͤn, eller ned uti jorden. Deß tilhaͤld år och ej: allenaſt ned paͤ marken, utan hän kan och behaͤn⸗ digt klifwa up i traͤn. För Foglar är han en ſtor fiende/ hwilkas ägg han flår ſoͤnder, och åter up; deras ungar. Naͤr han kommer ihop —— VW * Powifylvanien, Philadelphia. 379 — ——— — — ER NEDRE er håller han med dem et grufweligt gaͤſtabud. Men få år han dock maͤſt bekant för en ſynnerlig egen⸗ ſkap: då han blifwer jagad af hundar eller folk; äro waͤl hans fötter och klor gemenligen hans foͤr⸗ ſta tilflykt; ty med dem ſpringer han undan, eller klifwer up itraͤna; men om de hinna nog nåra på honom, fåat Han fer fig ingen utwaͤg at tomma undan, har han ännu et hjelpemeder oͤfrigt, näms ligen, han kaſtar fin urin: einot den, fom förföljer honom, Antingen han ; fom ſomlige ſaͤga, waͤter ſin ſwants dermed, och få med den ſamma ſtaͤnker tilbaka, ellev han eljeft fan kaſta det få långe. Det: förra tyckes dock troligare; semedan trowaͤrdige mån beraͤttat mig, at de fått ſynen full deraf daͤ de warit mot 3. famnar ifrån honom. — Denna: bang urin har en få wederſtyggelig lukt, at waͤr⸗ re ej fan gifwas. Ungefaͤrligen år den fådan, fom. hos Geranium: robertianum primum. C. B. (Linn, Flor. Suec. 578.) meni tufendfalt hoͤgre och ſtarkare grad. — Når någon år nåra in til Fiskattan, då han gifwer från fig denna fran, kan den ſamma på en ſtund ſwärligen haͤmta andan, utan den wil lika fom gwaͤfjas baͤrt eler ſtonkna. Kommer något af def watten i ſynen på någor, fåges det mwara fara wid ac mifta den ſamma och om något kommer på flåderna , fan denna gruf⸗ weliga ſtank naͤſtan aldrig fåtagas bårt , at den ju ändock något litet ffal funna kaͤnnas. Hun⸗ darne loͤpa ofta twaͤrt af bårt från denna katten, få ſnart han fått beſtaͤnkt dem i ſynen och noſen; men de / ſom aͤro goda hundar, ſlaͤppa honom ej ger⸗ na, innan defått lifwet af honom; och at någor förminffa ſtanken de af def urin fått, graͤfwa och ſtryka de med noſen naͤgra gaͤngor i jorden —— 388 Pensfylvånien. Philadelphia. zagandet, och ånyo anfalla katten, til des de gås ra ända med honom. Lukten af hans urin går: fällan på en månad utur klaͤderna; men om klaͤder⸗ ne graͤfwas ned i jorden och få ligga der et dygn, få plågar maͤſta delen af den elafa lukten wara foͤrſpunnen. Aftzenledes bruka de och flitigt gni⸗ da anſigte och haͤnder med mul eller jord om näs: gon blifwit dermed beſtaͤnkt; ja ſomlige hålla för: ſamma orſak ful händerna hela långa frunden is ſaͤnder i jorden; ty med matten går han ej få ſnart bårt. En wiß Ståndsperfon,fom ofoͤrtaͤnkt blef af denna katt befuktad, fran? deraf få illa, at då han wille gå in i något hus, flydde antin⸗ gen alla undan honom fom för Peften, eller buds: De honom, wid det han oͤpnade dåren; fara ända: til z «+ s 2 och ej komma in i deras hus; få at mannen aldrig marit få illa utſtaͤlt i alla fina da⸗ ar. Hundar, ſom warit i fård med denna katt, ä ej på par dagar nalkas til Hufen. Jag ſaͤg ett morgon på en marknad uti Philadelphia, hvad” kaſtande det war af alla månniffor efter en hund, hwilken twifwelsutan litet förut warit för nåra: til en Polcat, hwaraf han graͤſeligen luktade. Han: toltes ej på långt Håll. komma når någon maͤnni⸗ ffa. Ofta, då en refer eller går i ſtogen, kaͤn⸗ nes luften deraf på hela långa ſtycket. Ibland kommer man på de ſtaͤllen i ſtogen, der det hela laͤn⸗ gå traten luktar ſaͤ ſtarkt, at man måfte hålla fig för naſan, hwilket gifwer tilkaͤnna, at denna katt då aͤr i naͤgden, eller hafwer ej långt förut wiſtats på ſamma ſtaͤlle: är waͤdret med, eller och då det om aftnarna fent år helt lungt, kaͤnnes denna förs: giftiga lukt på nog långt Hål. En fådan katt kom en natt om wintern 1749, helt nåra lor | Ponnſylvanien. Philadelphia. 381 — bt r jag wiſtades, twifwelsutan laͤckad efter et doͤdt lam, DÅ den, wid det hundarna jagade efter honom, gaf från fig en ſaa wederwaͤrdig och genom⸗ trängande ſtank, at jag näppeligen annat wißte, der jag låg i fången, ån at jag ſtulle gwaͤffas bårt: kona råmade helt högt deraf. — När harr war bårta, förfroan aͤndteligen luften ſmaͤningom. Wid ſlutet af ſamma år hade et af deßa foͤrtret⸗ liga djur pratticerat fig in i waͤr fållares men utan at naͤgon den ringafte lukt kunde kaͤnnas der⸗ of, tv de gifwa ej från fig denna ſtygga lukten annars, Än Då de blifwit retade eller foͤrfoͤlgde;) Pigan maͤrkte några dagar i rad, at någon ikFäls Taren gjort ſtada pa koͤttwarorna. Hon ſtaͤnger alla gluggar igen ; at hindra kattor fomma in; men waknar följande natt af det buller fom gjordes i kaͤllaren af denna ſtinkande katten, fom blifwit der inftångd. Hon går dit ned, får i mörkret fe et djur med 2. glaͤntſande Ögon, brinnande fom eld , det hon aͤndteligen flår ihjäl; men innan Polcatten ſatte lifvet til, parfumerade hon få kaͤllaren, at pigan icfe allenaft blef fjuf deraf i par dagars tid, utan bröd, Före och andra matwaror, wi der hade, blefwo få båreffämde och illa ſtinkande, at wi ej kunde nyttja det minfta deraf, utan nödgades ka⸗ ſta det alt bart. At han ej altid måtte wara få mycket raͤdd för folk, eller och at han om naͤt⸗ gerna ſofwer mycker tungt, dömer jag der af, fom haͤnde en af mina bekanta uti New Jerfey: wid det han omen ſommar⸗ afton ut: ſtymningen går hem från ſtogen, tycker han, at et wißt flagg graͤs ſtod fram för honom. Wid det han då lutar fig ned, at taga det ſamma, ſprutas han alt oͤfwer med Fiskattens urin, hwilken fatt der på marken, och Å 300 Penn/(ylvanien. Philadelphia: ; — — * hoͤlt ſwantſen i waͤdret, fom mannen mente värd) det grås han wille taga. hade ſedan myckert) möda, at få denna fanken från ſig. Ehuru förs] tretlige de paͤ ofwannaͤmde fått ärv, bruka dock Angelsmaͤn, Swenſke, Franſoſer och Willar haͤr på orten, at ibland göra dem tama, Då de fås jas blifva få ſpake, at de följa efter folket, fom en hund, och plåga aldrig nyttja fin fula ſpruta, om De ej blifwa Def meta retade eller — Naͤr Willarne få ſtjuta eller Må ihjäl någon, aͤta de alv tid hans koͤtt; dock wid det de flå honom, fåra de firar bårt blaͤſan och def hemliga ſaker, at koͤt⸗ tet icke måtte taga någon oſmak deraf. Jag har talt både med Angelsmaͤn och Franfofer, hwilka fagt fig Ätit famma fött, ſamt at det ſmakat waͤl, oc få godt fom griskött. Skinnet, fom är nöc grof⸗ och långhårigt, brukas ef af Europeer ti någor; men Wilarne bereda det få, ar håren lämnas awar, då de fedan bruka det til Tobaksr pung, den de båra framför fig, och waͤnda det håriga ut. | | | Den 6. Novemb. Nad Om aftonen rejte jag ut til Mr. BArTraM, hwa⸗ reſt jag råkade en man, fom war hemma ftaͤn Carolina, af hwilken jag ſick underraͤttelſe i et och annat, broad. den Provincen angaͤr. Jag wil nu allenaſt maͤrka foͤljande: Tjaͤra, Beck och Ris ſades wara de foͤr⸗ naͤmſta Producter uti Carolina. Jordmonen år der mycket ſandig, paͤ hwilken en myckenhet af Tall och Furu waͤrer, hwaraf de bränna fin tjaͤra. De Furor de haͤrtil betjent fig af, ård gemenligen fådane, fom af ſig ſjelfwa kommit at torkas baͤrt. De wißte ej alleſtaͤdes/ ar tilkeda Tallar sil varu | ran⸗ Pennſylvanien, Philadelphia. 283 "bränning på ſadant fört, fom brukas i Öfterbota fen genom Barkens afffalning på en eller flera fia dör. Pã ſomliga ſtaͤllen i Carolina ffal man och betjena fig haͤrtil af traͤdens gwiſtar. Han bes föref ſſelfwa bränningen på famma fått, fom det gemenligen ſter hos of i Finnland. Beck fades OM af tjära på der ſaͤttet, at en grop gråfroeg jorden , fom ſmetas inuti ſtarkt oͤſwer med ler; tjäran, flås deri, elden taͤndes på, och laͤmnas frihet at brinna til def tjaͤran blifwer få tjock, fom kan wara nog til Beck. Enkannerligen at tala, få braͤnnes ĩ de Angelſta Nybyggen i Norra Ame- riea 2:00 ſlags Tjära. Den ena kallas allmaͤn Tjära (Common Tar) och är den nyßnaͤmnde, hwilken braͤnnes af Furu⸗ſtubbar, afhuggna Furu⸗ qwiſtar, och Furu⸗roͤtter, då traͤdet maͤſtendels år tort naͤr det tages. Detta aͤr ock af det maͤſt allmaͤn⸗ na ſaͤttet haͤr i landet. Det andra ſaͤttet år, ar urun ſtalas eler barkas på ena ſidan och laͤmnas dan at frå, och waͤra aͤnnu wid paß et aͤr, da Får dan kommer ut i ſaͤren. Traͤdet hugges ſedan ned, och braͤnnes til Tjära, hwilken Tjära kallas grön Tjära (green Tar); fårgen af bågge flagen är dock maͤſt den ſamme. Den kallas grön Tjaͤ⸗ ra; emedan den brännes af gröna och fårffaträn, då den allmaͤnna Tjaͤran (common Tar) brånnes af dem, fom äro torkade. Saͤttet at haͤr bränna deſſa Tjaͤr⸗ſlagen, år i öfrigt aldeles det ſamma, fom hos of i Finnland. Af den hår få kallade Swarta Faller, braͤnnes tjäran > tv den hvita Tallen duger ej dertil, men är deremot foͤrtraͤffelig til Braͤder, Mafter ꝛc. Den ſa kallade gröna Tjaͤran ſades wara dyrare, Ån den allmaͤnna. Dock 384, Pennfylvanien. Philadelphia. Doc klagades redan mått oͤfwer alt; ar Tallſto⸗ garne nu aͤro rått mycket utoͤdde. J > Ris eler Risgryn planteras ganffa mycket i. Carolina. De ſtaͤllen hvarpå det trifwes baͤſt, aͤro moras och myror, hwilka funna ſaͤttas under watten, når det behagas. Det aͤr på ſaͤdana ſtaͤllen, fom der ock blifwer foͤrſt mogit. De brus Fa ock, i briſt af annat, at plantera det på torrare frållen ; men det wil der icke gårna fort. De fråk len fades aldrig goͤdas, dereft Ris pianteras. Tis den , då de i Carolina plantera det, år i flutet af Martii, ellev i början af April månader ſt. vets Då det gemenligen blifwer mogiti Septemb, De ffola ſaͤtta det i rader, ſaͤſom aͤrter, och lämna ges menligen 15. tum emellan hart forn. Nägot efter det kommit up, fåttes åkern under watten, hwilket ej allenaſt otroligen fråmjar def waͤrt, utan oc tillika utrotar alt ograͤs, få at en ej behoͤfwer raͤnſa deremellan. Halmen fal wara ganfta ffön för boſtap, fom åter den mycket ger⸗ na. Riſet älffar et warmt Climat; haͤraf kom⸗ mer, at det ej fan wåra i Virginien; emedan ſomrarne åro der för kaͤrta, och orten för Fall. An mindre fan det komma fort uti Pennfylva- nien. De weta ej aͤnnu uti Carolina konſten, at göra Arack haͤraf. Det är i Soͤdra Caro- lina, fom det måfta Ris planteras och uti Nor⸗ re Carolina braͤnnes nåftan den måfta Tjäras Dett 7. Novemb. | Warnets aftagande. Ofwannaͤmde man från Carolina berättode, at han funnit Oſtron⸗ fal uti botten på en brunn, fom war 70. An⸗ gelſta mil från Hafwet, ſamt 4. angela vatt r — Pennfylvanien, Philadelphia. — 385 leser ———— RE från en derwid belägen flod. De lägo 14. An⸗ gelſta fot djupt från jordbrynet; watnet i brun⸗ nen ſmakade faltakrigt > men i fioden war alt watnet friſtt. Då famma man latit grafwa för fin fågawarn, hwilken låg 13 Angelſfk mil från en flod, raͤkade han förft på fand, få blålera, deri han fant fullt med Oſtronſtal. Ibland deßa Oſtronſtalen uptog han aͤtſtilliga af honom få kallade Sjoͤfogel-nabbar, hwilka nu hel och haͤllne woro petrificerade, Deße lära warit Glos- ſopetræ. | ; Raͤf. —— Af Råfrvar finnes uti de Angels. ffa Colonier enkannerligen 2:ne flag, nämligen: de grå, och de ridas jag wil fraͤmdeles nämna om några andra varieteter håraf, fom ibland wiſa fig i Canada. De grå Rifmwmarne hafs wa mwarit hår ifrån urminnes tider, Uti Penn- fylvanien och Provincierne Soͤder ut derifrån, äro de mycket allmaͤnna; men twaͤrtom nog ſaͤllſynte långre emot Norr, kallas och af Fran⸗ ſoſerna i Canada Virginifta Råfooar. Tilftors lek äro de något mindre än wåra ordinaira Rå's war. De goͤra ingen ſtada på kamm; men med * ankor, gaͤß och kalkoner haͤlla de nog illa us, når de kunna komma åt; dock raͤknas de ej här i landet bland de mera ſkadeliga djur; emedan för deras dödande år uti Lagarna intet premium utſatt. Skinnet aͤr begårligt af hatt⸗ makare, fom göra fina hattar af def hår; man fordrat och flader dermed. Fettet brukas mor waͤrk. Defe Rårtvar ſades icke funna loͤpa få fort fom de råda. De hade dem idland tamn, dock at de ej en 2 ——— a ; band. — arten aͤr beſtrefwen och med lifliga faͤrgor afritada oc I Delen. Bb Herr 286 = Pennfylvanien. Philadelphia. OATESBY Uti Def Nat. Hiſt. of Carslina Vol. II. p.78: tab. 38. under namn af Vulpis cinerea Ame-⸗ ricana. Foͤr et fådant ſtinn betaltes här i ſtaden Philadelphia 23 Skill, Pennfylv. mynt. - Af de töda Råfvar finnes hår icke färdeles mycket. De äro aldeles af ſamma art med måra manliga Raͤfwar iEuropa. Herr BArTRAM OCh andrefade, at Willarne ffola enhålligt berätta , at deßa Hags Råfwar aldrig mwarit hår i landet ellev i Norra America för ån Europeernas ankomſt; men om fåttet huru deße röda Raͤfwar förft kommit hit, har jag fått 2:ne flagg beraͤttelſer. Herr BARTRAM och åtffilige andre berättade, ar Willarne icke: allenaſt påftå, at deße Raͤfwar i fenare tider kommit hit til America, utan at det och ſtedt ſtraxt efter Europeernas förfta hitkomſt efter en owan⸗ lig och mycket fall winter, då hela Hafwet åt Nors ra kanterna warit belagdt med is, hwadan gißas, at de då foͤrſt kommit oͤfwer iſen til America, ans tingen från Grönland, eller: från Norra delarna af Europa ellev Afien. Ingenieuren Herr L. Evans och åtffillige andre fade fig fått af flera den beråttelfen, at en Angelſt Gentleman eller Staͤndsperſon, fom bodt i Nya Angland, och haft mycken luft med jagt, och derföre låtit komma på fartyg en hop Raͤfwar från gamla Angland, dem ban fedan flåpt loͤſa på fina gods här i landet, af framdeles få roa fig med deras jagande. Detta fral svara ſkedt wid förfta början af Nya Ang⸗ lands beſaͤttjande med Europeiffe inwanare. Deße Raͤfwar menas fedan hafva få fördkt fig, at alla de råda, fom nu finnas hår i landet, ſtola af dem leda fin haͤrkomſt. De raͤknas idland de . waͤrre ſtadedjur här å orten; ty delåta ej jen | ig Pennſylvanien. Philadelphiä. 387 fig allenaft med ſamma hemtamda foglars doͤdan⸗ de, fom naͤſt foͤrut ar omtalt wid den grå Raͤf⸗ wens beſtrifning; utan de göra och tidiga anfall på Lumm, dem de hålla til goda. Derfoͤ— re betales efter Pennſylvaniens Lag 2. fkil- lingar, fom et premium, åt den, fom draͤper en gammal Raͤf af detta ſlaͤgtet, och en Skilling för en Def unge; uti de andra Provincier år och utſatt lön för den, fom vödjer et fådant ſtadedjur utur mågen. Skinnet upfökes af Handlande, ſom gif⸗ wa derfoͤre lifa mycket , fom för de gråns, naͤmli⸗ gen 23 Skilling Pennſ. mynt. ÅG. 00 Warg. Af Wargar finnes i deßa laͤn⸗ der 2:ne varieteter; fom dock tyckas wara et och ſamma ſlag, namligen en art, fom år gulaktig el: ler naͤrmare ljusgrå, oc den andra fivart eler hel moͤrkbrun. Ale gamle Smwaffar berättade, at i deras barndom, och ån mer wid de Swenſkas foͤrſta ankomſt bit i landet, —0 ganſta mye⸗ Fet Wargar, få at män ofta Då hörde dem tjuta. och ulfwa hela naͤtterna. Be gjorde och ofta ſta⸗ bra får, ſwin och annan ung och fmå boffap.: är Willarne något efter de Swenſtkas och An⸗ gelſtas hitkomſt blefivd anfatte af kaͤppor, en huk⸗ dom, den de då fingo af Europeerna, och den de aldrig förr retat af. hår i landet, doͤdde maͤnga hundrade of dem deruti, få at de maͤſte Willar uti Nya Swerige derigenom blefwo utoͤdde Wargarne, fom Då blefwo lackade af lik⸗lukten kommo til dem i få ſtor myckenhet, at de aͤto ej allenaſt up de döda aſen, utan anföllo och de andra, der de lågo fjuke i deras kaͤjor och kulor, få at de friffe maͤſte med ſtoͤrar od) ſtafrar koͤra baͤrt deßa odjur. Men ſedan den tiden hafwa de få förs oo b2 fivuns — — — AR K 388 — Pennfylvänien, Philadelphia, — — — — — ——— — — — — ſwunnit, at nu fållan här på orten höres. of någon , och än mindre, at de göra någon ſtada; orſaken fades wara, dels at lardet blifwit mera bebodt, dels at de blifwit af folk utådde och bartſkraͤmde. Men långre up i landet, ſom ej år få bebodt, finnes ännu neg gf dem. Faͤren gå: både uti Pennfylvanien och Nya Jerfey ute natt och dag hela året igenom; utan atnågon behoͤf⸗ mer färdeles frukta för deßa odjur; dock at för framriden. på alt fått: hindra deras tilwaͤrt, aͤr uti Pennfylv. Lagen utfatt 20. och uti Nya Jerſeys 30. Skill. til premium för hwar Warg, fom nås n dräper, ſtinnet den foͤrbehaͤllit, fom dödat et dant odjur, och för ex Wargunge gifroesgiPenn- fylvanien fil premium 10, Skillingar, Pennf: mynt. Man har: haft exempel på deßa War⸗ — — hwilka blifwit gjorde naͤſtan få tama , fom Willa Orar oh Bor finnas i fkogar⸗ na ofwanfoͤr Carolina, efter hwilka Inbyg⸗ garne anſtaͤlla jagt. De ſlagta dem de då få och inſalta koͤttet på ſamma fått, fom det plås. ger ffe med annat boffaps koͤtt. Härmed födes til en del både tienftefolket och andra. Skinnet of denna boffap ſades ej duga mycket; emedan det år alt för fpongreuft, få at det ej tjenar til ſtor. Eljeſt bruka de mycket i Carolina, at breda deſſa ſtin på gaͤlfwet til fång för det fattigare folket, — Fifcam filamentofam, Sloan. ſades finnas nog i Carolina, Det brukas af Inwaͤngrena ifräls- let för halm uti fångar, ſamt til haͤſt⸗ prydnad. Creaturen ffola åta det gerna. Når, de wilja lägga: något ififtor eller lådor, fom ſtal foͤras någon * J Pennſylvanien. Philadelphia, 389 ſmnda de omkring, och ſtoppa emellan dermed, at det ej afſkakning eller frötande må taga någon ſkada. -—-Spartium ſcoparium Linn, fpec. 709, Flor. Suec. 589. tvärte uti Herr BArTRAMS traͤgärd af de frön, fom han fått från Angland. Han fader at han haft aͤtſtilliga ſtand deraf; men de flåfte "hade döde baͤrt, genom koͤld uti de Hår kalla win⸗ trav. Den waͤfer dock wildt pa aͤtſtilliga ſtaͤllen i Swerige. Tackaboo —- Herr Bartram hade TuberaTer- re (feLinn. Flor. Suec. 1116.) dem han tagit i fandig jord, i Nya Jerſey, hwareſt de wåra ym⸗ noget. Deſſe wiſte han åt mannen, fom war från Carolina, och frågade honom, om de ſamma woro Indianernas ellev IGillarnag Tuckahoo? (fe GRoN. flor. virg. 205.) Han ſwarade: nej, oh lade til, ar deffe Tubera terre finnas aͤfwen der; . men har hade aldrig fett dem brukas til annat , aͤn H at något deraf tages in i mjölk emot Diarhoee. Men hwad Tuckahoo angår, få waͤrer den uti ſaͤrſtildta Fårr och moraſer, och det ofta ymnogt. Swina upſoͤka flitigt deffa rötter der de finnas i moraß och kaͤrr. Indianerne, fom bo wid Caro- lina, ſamla dem; då de wandra i ffogen, torka i ſolen, mala dem ſoͤnder, och baka bröd deraf. Då roten aͤr faͤrſt, och man åter deraf, är den mycker bet och brännande; men den förlorar måft all ſin kraft, få fart hon är torkad. Efter hans beffrifs ning lårer hon wara Arum Virginicum Linn. fpec. 966. Gron. flor. — 112. jämnförd med det, hwad längre fram fal nämnas wid Tahim | 3 I 390 Pönnfyboäni in. — Philadelphia, i Eſter middagånrvic; jagintil Philadelphia - Den 8. Novemb. vw Bi— Atſtillige både of S Swenſtar, Ingele⸗ maͤn och andra haͤr i landet hade trode a Fa ffattade hwart år wackert fil deras Ägare; Bien willa gemenligen jär mycket fort. "AGayet ſaͤldes maͤſt baͤrt til de handlande; men honun—⸗ gen nyttjade de merendels ſjelfwe på -Åtffilligt färtuti maten. Allas enhaͤlliga beraͤttelſe här på orten war, at Bi aldrig warit i Norra America för ån Europeerne kommo hit, och at de blifvit förde från gamla Angland til det nya af de förfta Angelsmån ; ſom i ſiſtnaͤmde land fatt fig ned. Willarne eller Indianerne ſtola och alle tilftå , at deras förfåder aldrig blifwit warſe naͤgra Di hwarken i ſtogarna eller annorſtaͤdes, för ån Eu- ropeerne hafwa warit några år hår i landet. Detta beſtyrkes ån ytterligare deraf, atIndianerne icke haftva i deras ſpraͤk naͤgot ſaͤrſtilt namn på Bi, utan lappa ihov, och falla dem Angelmans flu⸗ gor, ſaͤſom kraͤk foͤrſt hitbragte af Anglaͤndare. u finnas de i myckenhet wildt ſwaͤrmande uti fogarna i Norra America; dock är här i landet en allmaͤn anmaͤrkning ellev roͤn, at Bin naͤſtan altid wid deras ſwaͤrming flytta fig Söders och ej Norr aͤt. De låra finna de Norra trakter af A- merica ej få tjenliga tår fig. Haͤraf haͤrroͤrer och, at inga Bin finnas uti Canada, utan de ditförde hafwa frufit ihjäl om wintrarna. Bin uti Ame- rica tycfas wara nåftan liten grand fmårre, ån dem wi hafwe uti Swerige. Annu til ſenare tider hafwer ingen maͤrkt något Bi uti ſtogarna, fom aͤro Norr⸗ eller bakom de höga få kallade Blaͤ⸗Baͤrgen, hwilket beftyrker det *9— * war Pennfylvanien. Philadelphia. 391 hwarf de Ännu haft uti denna werldenes der. Herr BArTRAM fade fig höre en Man beråtta, det han funnit wid fina refor i ſtogarna hår i Norra America et annat flags Bi, hwilket i ſtaͤllet, at hafwa fin honung och war in cellulis, haft dem uti en ſtor påfe, alttilfammans > men denna beråts telfen torde ännu tarfwa mera ljus och wißhet. Rjön Den 9. Novemb. Foglars foͤrminſkning x. — En och hwar få af. Swenfka, fom Angelsmaͤn, hwilka woro foͤd⸗ de hår i landet, och komne til någon ålder, intys gade lika fom med en mun, at det denna tiden på laͤngt når ej finnes hår i landet få mycket Fogel, tjenlig til mat, fom uti deras barndom, utan haf⸗ wa de oͤgonſtenligen maͤrkt, huru ſtarkt den afta⸗ git. Samma klagowiſa ſade de ſig aͤfwen hoͤrt af fina föråldrat, fom woro födde på denna or⸗ ten, J deras barndomlågo vikar, fioder, åar och baͤckar få fulla med allehanda ſlags ſſoͤfoglar af vaͤß, Ander, ꝛc. at en knapt kunde fe til watnet foͤr dem; men nu får en näppeligen fe någon enda deraf. Man kunde för 60 à 70 år tilbaka ffjuta på en förmiddag 80. änder, men nu ſwarligen en enda. En gammal Swenſft oͤfwer 90 år fade fig hafwa uti fin ungdom en gång ffutit 23 änder uti et ſtott: en fak, fom icke få ſnart på deſſa orter lås rer funna ſte, då man nu fan få gå en hel dag, och ej få fe 3 44. af deſſa foglar. Tranor kommo då hundradetals hit om Waͤren; men nu fållar några få. Af willa kalkoner, ſamt af de Här, af de Swenſka få kaladde Hjerpar och Rapphoͤns ſwaͤrmade då tjocft i fogarna; men nu hin⸗ ner man nog gå fig trött, innan man blifwer nås Bba gon 302 Potalylvanien. Philadelphia. gon warſe Orſaken til alt Detta är icke ſwaͤr at giſſa: Foͤr Europeernas hitfomft war landet obe⸗ bodt och fullt med ſtora ſtogar: de få Willar eller Indianer, ſom haͤr wiſtades, oroade foglarna ej mycket. De brukade fins emellan ingen handel, wißte ej hwad jaͤrn eler krut mar, och låffade fås lunda aldrig någon byſſa. Hundrade delen af de fog⸗ lar, fom hår Då upfylte landet, hade allena warit ym⸗ nig föda för deſſa få Indianer; men då hårtil lågs ges, at de hade fina fmå Mays⸗land at de idkade fiſteri, och anſtaͤldte jagt efter Hiortar, Baͤfrar, Björnar, Willa Oxar oc) Kor, hwilkas koͤtt aͤf⸗ wen war dem en laͤcker föda, få ſes laͤtteligen, huru ſaͤllan och litet ſoglarne af dem ofredades. An⸗ norlunda har det gåte, ſedan flere ſpaͤrmar afEu- ropeer fommit hit: landet har blifroit upfylt med ſfolk: fogarna bårthuggne: DÅ folket fördkts haf⸗ wa de med jagande och föjutande utoͤdt fogeln el⸗ ler ſtraͤnt den baͤrt: om Waͤren bårttages fritt både aͤgg, moder och ungar. — Inga lagar aͤro ännu gjorde haͤremot, och deßutom wore man i detta fria landet mindre angelägen, at lyda en fås dan lag. Men ehuru de Foglar, fom brukas til mat, blifwit hår i landet få otroligen utoͤdde och minffade; få aͤro dock deremot andre, hwilka fes dan kuropeernas ditkomſt mera tilån af⸗ tagit. Så: dane ård I ſynnerhet de af Angelsmaͤnnerna få Fallas be Black Birds, oc) af de Swenſta Marsstjufs war nämnde, hwilka äro en art kajor; famt af fyrfotade djuren ätſtilliga ſſags Ickornar; baͤgge förenåmde, både Mays-tjufwar och Ickornar lefwa til eu ſtor del af Mays, eller aͤlſta den fram⸗ foͤr alt annat. Ju mera nu fom folket foͤroͤkes haͤr i landet, ju mera Mays blifwer ock — D Penn/ylvanien. Philadelphia, 393 J — — * och foͤljakteligen blifwer mera ymnoghet til föda för deſſa baͤgge Creaturen. aͤrtil kommer, at baͤgge deſſe ſtade⸗djuren ſaͤllan brukas til mat, få at de ſaͤledes hafwa ſtoͤrre frihet at föröka fig. Af andra Foglar, fom ej tjena til mat, ſades och dens na tiden wara ännu lifa mycket, merendels forn fordom. Denna klagan oͤfwer den nyttiga foge⸗ les ganſka ſtarka förminffning war ej allenaſt uti denna Province, utan oͤfwer alt hwart jag fom ellev vefte uti Norra America, Siffars foͤrminſtning. -IVid Fifens aftas gande och foͤrminſtning hade gamle mån hår på orten ſamma beråttelfe och klagan, fom nyf förut om Foglen är anförde. Uti deras barndom war en fådan waͤlſignelſe af Fiſt i wikar, floder, åar. at då man gick uten morgonſtund, och drog ec varp, fick man få mycket fiff, at en haͤſt naͤppeli⸗ en orkade draga det hem; men nu år det helt oͤraͤndradt. Man Fan flera gångor få mara nog traͤgen, at fåtta ut fina fiffesbragder, men noͤdgas aͤndock ofta fåja, at man arberat hela natten fås faͤngt. Orſaken til denna Fiſtens altför kaͤn⸗ bara foͤrminſtning, aͤr dels mycket fådant, fom ftrart frammanfoͤre wid foglarnas aftagande omordadt År, och at den nu paͤmangfalt flera fått utoͤdes, än förr; dels de många qwarnar, fom nu äro upraͤt⸗ tade i floder och baͤckar; ty de hafwa hår funnit, at Fiſten om Waͤrtiden går up åt floderna til at: lägga fin raͤmm uti grundtwatten, och då han kommer til forßar, der nu aͤro qwarnar, och ej ſlip⸗ per längre, waͤnder han tilbafa nedåt, och kommer ej mera up. En Stånds-perfon från Boſton beraͤt⸗ tade mig, at i en Elf, fom war wid hans faders gaͤrd, fingo de altid om Waͤrtiden, och måft hela ford Ob 5 ſomma⸗ 394 Pennſolvanien. Philadelphia, ſommaren oͤfwer en "myckenhet af et wiß flagg Sill; men ſedan hans fader låt bygga en qwarn med damm uti Elfwen, foͤrſwunno deſſe Fiſkar. Gamma klagan, ſom de oͤfwer alt i deßa laͤnder yttrade oͤfwer Fiſkens foͤrminſtning, hade aͤfwen gammalt folk uti New York oͤfwer Oſtrornas af⸗ tagande derſtaͤdes: de intygade, at man uti deras barndom fått der wid ſtaden mycket ſtoͤrre vmnog⸗ het af Oſtron, aͤn i denna tiden; ty ehuru de ännu fås der i anſenlig myckenhet, ſamt derhos de ſtoͤr⸗ ſta och ſtoͤnaſte, fom funna finnas i werlden; få silftå dock Oſtron⸗fiſtare, at de årligen ganſta mycket minſtas; orſaken ſades wara, at man nu få flitigt oder ut dem med fiſtande, och det naͤſtan på alla tider om året. Månge gamle gjorde den ſtilnaden emellan myckenheten på Fiſt i fin barns dom, mot det ven finnes i denna tiden, få ſtor, ſom det år emellan dag och natt. j Anmaͤrkning mid — oͤroͤkelſe. Herr BEnJ, FRANKLIN lemnade mig följande beråttelfe: * den orten i Nya Angland, der hans Fader odt, woro 2ne floder af den beſtaffenhet, at det fångades en myckenhet af et flags fiff, de kallad Herring, i den ena, men i den andra fans alsin⸗ gen. Mynningarne eiler utloppen af deffa floder woro dock ej lånat fraͤn hwarandra. Naͤr Her- ringen ſteg om Waͤren up at lägga fin romm, gick ban altidi den ena floden , der man fick Herring, men aldrig uti den andra. Herr FRANKLINS Fas der, fom bodde emellan deſſa floder, wille förföka, om det ej wore görligt, at Herring aͤfwen kunde komma i den andra; derföre när Herringen juſt ffulle gå up, at lågga rommen, lagade han, at han fick några uti fina nåt, utur dem ban — * SIN | [MV Pennfylvatien. Philadelphia. — 395 — — foͤrde den warſamt oͤfwer land til den andra flo⸗ den, och lade den deri, hwareſt den klaͤcktes ut. Nm kh war, ät efter ſamma tid började det rligen mer och mer jaͤmwaͤl finnas Herring i Denna flod, hwilket continuerat in til denna dãg. Detta ger anledning at tro, ar der fiffen Är ut⸗ klaͤckt, och hwarifraͤn ban förft går til fjön, dit kommer han gerna fedan tilbaka, at lågga fin Tomm ; emedan han år wan, at wiſtas der. Saͤ— ledes finne wi denna tid mycket Herring uti of⸗ wannaͤmde Elf, hwareſt förut, och innan rommen paͤ ofwanſagde fått blef Ditförd, war alsingen. En annan ſynnerlig anmaͤrkniug war den, at ingen i forna dagar haft fig bekant, at någon Taͤrſt funnits hår neder wid Caps; utan för mynningen af floder Dellaware; men nu fås han der i myce Tenbet, hvaraf fan ſlutas, at fiffen aͤfwen af fig fjelf oͤmſar de ſtaͤllen, hwari den wiftas. Anmaͤrkning wid Nordaſte Delen af Ame- rica En Sjoͤ⸗Capitain. fom feglattil Grönland, påftod af egen förfarenhit, at Då en kommer oͤfwer den 70:de grad. af Lat. Boreal, blifwer waͤrman om ſommaren derefter mycket ſtarkare, aͤn den aͤr wid foͤrberoͤrde grad, hwaraf han ſloͤt, at waͤrman om fommaren wid ſſelfwa Norr-Polen ffal ännu wara ſtarkare, deraf at Solen der få långe utan nedergaͤng, eller natt och dag, lyſer. Samma berättelfe och mening fade Herr BENJ. FRANKLIN ſig aͤfwen fått af SjösCapitainer i Boſton, fom faͤrdats åt de Nordaſte Delar af Norra Ameri- ca. Men mera fynnerligit rar det, fom en Sjoͤ⸗ Capitain, wid namn HENRY ATKINS, aͤnnu "boende i Boſton, berättat för Herr FRANKLIN, naͤmligen, at ſedan han legat en rid på — wid — raͤn⸗ — 396 — Pennfylvanien. Philadephia ſtraͤnderna utan för Boſton, och ej fått der få myc Fet fiff han oͤnſtade, har han ſeglat laͤngre Norr At til Grönland, då han omſider kommit få långt, at han råfat folk, fom der bode, hwilka aldrig förut fett någon Europée, och det, fom ännu mera mar, bade fig aldeles obekant nyttan af eld, den de ak drig brukat. Om de och hade haft fig kunnig, hade de ändock icke kunnat betjena fig deraf; eme⸗ dan inga traͤn mwåra der i landet: de åto alla de Foglar och Fiffar de fingo råa. Foͤr Lappris fas Fer bytte Capt. Arxivs til fig allehanda rara fins waror. Sådan ar warit Capt. A TKINS bes raͤttelſe, hwilken pårdet hoͤgſta bedyrat, at deffe Rota aldrig haft fig bekant nyttan af eld. Ac långt til Norr finnes hwarken Traͤn, Buſkar els ler andra ſynnerliga ärter, fom funna brukas til braͤnſle, år af flere Reſe-beſtrifningar bekant; men mon icfe deffe, på ſaͤtt fom maͤnge andre af de Nordaſte Folkſlag, brukat Fiffetran och annat fett til braͤnſſe uti Lampor, både at koka mat, waͤr⸗ ma fina underjordiffa rum om wintern, och lyſa ſig om naͤtterna och den mörkafte tiden med om aͤret? ”annars ffulle de haſwa en alt för lång natt, och do uti naͤrmaſte sranföap til det ytterſta mörkret. Den Ir. Novemb. Moofe - deer. — Uti åtffilliga böcker laͤſe wi om et mycket ſtort djur, fom fal finnas i Nya Ängland och andra orter i norra America. D grufweligen ſtora och greniga horn, fom ibland graͤfwas up ur jorden i Island, utan at någon hwarken der, eller annorſtaͤds i werlden kaͤnner något djur, fom har fådana horn, hafwa gifwit mången anledning at tro, at det i Norra Araptien (0 s utro⸗ Pennſylvanien. Philadelphia. 397 — — utropade Moofé-deer wore af ſamma flag, ſamt at ofwannaͤmde horn i Island more af Moofe-deer, hwilka i forna tider warit der på On, faſt de federmera blifwit aldeles utoͤdde. Haͤraf hafwa åtffillige trott, at Island och Norra America tor⸗ de i de förfta tider antingen hängt tilhopa, eller: at åtminftone en myckenhet Har Då legat emels "Tan dem bågge, hwilka nu mera icke finnas til. Detta gaf mig anledning, at noga ſpoͤrja efter; om man någorftåds uti Norra America fett et fådant ofanteligt horn⸗djur, fom man det utropat före.” Herr BaArTtrRam fade, at han noga frågat derefter, men ingen hade någonfin kunnat gifva honom något rätt beſted derom, få at Han aldeles war af den tankan, at et fådant djur aldrig finnes hår i America. Herr FRANKLIN beraͤttade mål , at han i fint ungdom. ſett par ſtycken af de djur; fom hår kallas Mooſe · deer; men få ſwarade de. på långt når ej i ſtorlek mot det , fom fordrats af dem; hwilka burit delslåndffa hornen. De 2me>: Moofe-deer, han fett, woro förde til Boſton, at der⸗ ifrån ſaͤndas aͤt Angland til Drotning Anna. - Et hwar, fom der wille fe dem, måfte derföre betala 2. pence, En Koͤpman betalte då för alla Schol- ' Gaͤßarna, af hwilka FRANKLIN War en, at de fins” go fe dem. Til högden af ryggen hade de warit lika med en ſtor haͤſt; men hufvudet och hornen: woro aͤnnu högre: > Herr Duprev hafwer gifwit en beffrifning om deßa i America. befinteliga : Moofe - deer uti The Philoſ. Tranſact. N. 368. p· 165. feqq. Under mina reſor i Canada frås: gade jag ofta Franſoſerna, om de någonfin fett: der i landet et fådant ofanteligt djur, fom foms lige föga finnas i-Norra America, oh 9— | FEL ; al 398 Vennſylvanien Philadelpbia, ſtal hafwa lika ſtora horn med dem, man ibland grafwer up i Island? de ſwarade alle , at de al⸗ drig hört talas derom, mindre fett något ſa⸗ dant djur i Norra America, och trodde, at om; någon ſtulle hafwa fett et fådant, hade De bort wara de ſamme; emedan ingen få genom: wandrat alla ffogar i Norra” America, fom dep naͤmligen Franſoſerne; men fom hår finnas Elgar, hwilka laͤra wara de ſamme med waͤra Swenſta, eller en variation deraf, ad man un⸗ derſtundom raͤkar någon, fom aͤr taͤmmeligen ſtor, få torde ſaͤgnen om de ofanteligen ſtora djur i Norra America med faſeligen ſtora horn fått fin uprinnelſe deraf. Deße Elgar kallas af Franſoſerna uti Canada Örignal, et namn laͤnt af Willarna, och lära deße diur wara — med det af Duorev beſtrifna Mooſe- eer, — — J Ollaris. — Herr FRANKLIN, gaf mig et ſtycke af en ſten, den de uti Nya Angland bru⸗ Fa at mura masugnar af, ſamt hafwa mid ſmidje⸗ haͤrdar; emedan den ſtaͤr få ſtarkt emot elden. Den war ſom en blanning af Ollaris och As- beſtus; ty maͤſta delen war en grå Ollaris, wid kaͤnnandet mycket fet och bal; ſamt lår ſtaͤra och arbeta fig; men hår och der ſuto uti den ſom ſtjernor, ellev en Asbeſtus fibris e centro radiarnibus. Denna ſten ſades e huggas i baͤrg, utan ligga ſtroͤdd hår och der på markens Saͤpſten Tallades af en del Swenſta haͤr på orten en ſten, hwilken år utanpå få Hal, fom tvål, och den de, utom annan nytta, nog bes tjena fig af, at uttaga flaͤckar i klaͤder. Han, fan kallas Saxum talcofam particulis ſpataceis granar” Pennſylvanien. Philadelphia. 399 — — 'granatisque immixtis. Jag wil nogare befkrif⸗ ma honom i et annat werk; dock naͤmnes nu allenaſt, ar def faͤrg år ljusgrå, faſt aͤfwen moͤrkbla flaͤckar finnas hår och der uti den ſam⸗ ma: famt ibland flaͤckar fom ſtoͤta på grönt Han fännes mycket hal då han handteras, lös per. alt i flagor, laͤter dock någorlunda taͤlja och ſaͤga fig, faſt Han icke blifwer ſaͤrdeles fåt, utan något gropig. Jag har ſett ſtora haͤllar häraf, til en famns längd och mera, ſamt bredden pro- portionerad derefter, tjockleken gemenligen I a 2 gwarter; men jag Fan ide döma något wißt haͤrom, emedan jag ej fett ſtenen der den graͤfwes up, utan endaſt, ſedan han blifwit infoͤrd til Phi- ladelphia, då han merendels aͤr ſagad. Mycken⸗ heten af Talkpartiklarna uti denna ſten foͤrhaͤller fig til dem af Spath och Granat ungefär, font 30. til r. den finnes på många ſtaͤllen hår i landet , fom i Chefter county, &c. De Angelffe kalla honom Soapftone, hwadan jag gißar de Swenſke tagit fit namn pã honom. Han nyttjas enkannerli⸗ gen til följande: 9 trå At uttaga flaͤckar utur klaͤder. Haͤrtil dug⸗ de ej hela ſtenen; utan jag fant i den ljuſare flaͤc⸗ Fat, fom helt och haͤllne beſtodo af en ollaris och kunde laͤtteligen Fåras med knif ellev annat järn. Når någon fetma kommit på Silke eller annat klaͤde, ſtrapades något af denna löfa ſten til et pulver, hwilket ſtroͤddes på flårtfläcken, då fet— man drog fig in i pulvret, ſom gnuggades ut, då flaͤttflaͤcken förfivan. RS vd Som han är en eldfaſt fen, få brukas han på landet, at muras in uti ſpiſar mid eldſtaden, der ſkarkaſte elden År, ar frå emot eldens kraft och hetta. Trap⸗ ä08 - Pennſylvanien. Philadelphia; — — — — — Trappor utan för hus äro gemenligen gjorde af denna fen, der han fan fås: men ibrift deraf af Tegel. d AN 44 — Na ATA Tegelſtens murar omkring gårdar, Traͤ⸗ Kryddeod) Kyrkogardar, Begrafningsplatſer 2. Tegelmurar foͤr Fållarlusor ut emot gatan 2. aͤro gemenligen tåcEte dermed; emedan han fär emot Sol, luft, raͤgn, och owaͤder, och ändras ite "deraf , då han hindrar deßas werkan på Teo gel ftenen. Doͤrhakar woro gemenligen fås fre i deßa ſtenar. Sidorna rundt omkring kallargluggar woro aͤfwen deraf och deruti ſuto gullvorna faͤſetee. — — Noederſta muren, ſamt hoͤrnſtenarna af ſom⸗ liga Publique hus, fåfom Provinciens Aſſem- bice = cum, beſtodo aͤfwen håraf. VARVA Salt. Det Salt, fom i Angelſka Colonier-; na måft brufasg, föres dit från Weſtindien, eller Americanffa Öarna; men det år mera corroſivt, ån det Europaiffa. Jndianerne hår i landet haf⸗ wa på et och annat ſtaͤlle Saltkaͤllor, af hwiſkas watten de koka ſalt· Jag får framdeles tilfälle, at beſtrifwa ſomliga. Herr BENJ. FRANKLIN trodo de, at man få mycket mera kunde tilwerka Salt af hafswatnet Hår utanföre Pennfylvanien,. fom de i Nya Angland ſtundom foͤrſtaffat fig falt af det walten fom finnes i Hafwet derutan före, hwil⸗ Fet dock år få mycket längre til Norr belågit. Biymaim år funnen i Pennfylvanien > faſt — i myckenhet, eller at någon gjort fig nytta gra + 3 St , : Magneter aͤro aͤfwen hår fundne taͤmmeligen gode, hwaraf jag faͤtt watra ſtycken. såren (23 fo Pennhlvaunien. Philadelphiaæ ot OSSE SR — — Jauaͤrn fås både i denna och de andra Angels ffa Provincier hår i landet til en ganſka ſtor mye⸗ kenhet, at de dermed ej allenaft tilraͤckeligen kunde förfe gamla Angland, utan och nåftan hela Euro- pa; ja, tör hända, förre delen af werlden. Mal⸗ men år hår gemenligen mångfalt laͤttare at bryta loͤs i grufworna, ån den Swenſka; ty man Fan mångenftåds med en jaͤrnhacka, järnfrör och traͤ⸗ klubba nåftan lika fått bryta låg denna malm, fom man hos of gråfrver en grop i haͤrd jord. De weta der, i många grufwor, ej af baͤrning, ſpraͤng⸗ ning och bränning; deßutom aͤr malmen sanffa laͤtt⸗ ſmaͤlt. Detta Järn, ſom nu hår i de Angel ffa nybyggen + America arbetas, år icke allenaſt tilraͤckeligt til alla behof för den otaliga mycken⸗ het af folk, hwaraf deße Colonier redan ſwaͤrma, och til den myckenhet af ſtepp de årligen bygga, utan de förje och Americanffa Öarna haͤrmed, utom hwad de nu börjat föra til Europa. - Wid Skepsbyggeri hålles det före wara båttre, aͤn Swenfkt och alt annat järn i werlden; emedan Det på långt når icke foͤrtaͤres få af falta watnet, fom waͤrt. De trodde fig, oaktad frakten, funna uti Angland fälja ſit jaͤrn til ringare pris, ån ans dre Nationer, enkannerligen når landet bliſwer mera bebodt, och folket ej få dyrlegt. Baͤrg⸗lin, ellev den Stenarc, ſom Herr Bis fföp BtRowarraus uti fit är 1739 uti manufer. utgifna Colleg. Mineral: talar Amianthus fibris feparabilibus molliufculis, finnes hår i Pennſyl- vanien i taͤmmelig myckenhet. Somlige ſtycken aͤro mycket föra: andre åter taͤmmeligen fega. Herr BENJ, FRANKLIN berättade, at då han för naͤgrg och tjugu år tilbaka war oͤfwer til Angland, ZI. Delen, | Cc hade — 403 Pennſylvanien. Philadelphia: Hade han med fig dit en liten pung, fom war ſpun⸗ nen och gjord af det Bergelin, fom finnes Hår i landet, det han förårte åt Sir Hans SLoane. Sie kaledes hafwa de och hår gjort papper af ſamma ſten. Jag hafwer fått af detta papper nås va finå ſtycken, dem jag foͤrwarat i min Natural- farling Herr FRANKLIN fade fig hafva hört raͤttas, ar om detta Bergelin laͤgges uti fria luf⸗ ten om wintertiden, och det får få ligga iföld och owaͤder, ſtal det blifva ſegare, och mera tjenligt at ſpinna af; men huru wida det hade fin grund, daͤmnade han derhaͤn. Han foͤrtaͤlde tillika om detta Bergelin en rolig Hiſtoria: han hade för nås gra år tilbaka fått några ſtycken der af: lämnat dem åt en fin Boktryckare⸗geſaͤll, at låta iPapperss qwarnen göra et ark Papper deraf. Når det war fårdigt, tog Herr FRANKLIN det ſamma, kaſtade det i elden och fade, at det ej fule funna brinna ap. Geſaͤllen påstod wederſpelet; men han blef foͤrſtraͤlt, når han fåg FrAncrin fagt fant. Herr FRANKLIN uttydde då för honom hwad lags Pap⸗ per det war, dock ej få tydeligen. Når Herr FRANKLIN gått baͤrt, kommo någre af hans waͤn⸗ ner dit, ſom kaͤnde detta papperet. Geſaͤllen mer: te nu göra et mirakel för dem, oh at ſaͤtta dem i oͤrſta förundran: han berättar för dem, det han ade et ark papper få konſtigt tilredt, at han kun⸗ de kaſta det i elden, utan at det ſtulle brinna upp. De nekade för ro ſtul deremot; men han paͤſtod/ at ban hade rått, och fom det aͤndteligen til et wad: medan han lagade til elden, ſmoͤrgde de andre oförs maͤrkt flaͤtt på hans papper; hroarpå,fedan Geſaͤl⸗ fen kaſtat det i elden, — det brinna i ljuſan låga. Han blef då helt f rwanad/ hwillet gjorde, é Penmnfylvanien, Philadelphia. 403 at de andre ej Funde Hålla fig för loͤje, och uptaͤk⸗ te aͤndteligen för honom hela ſaken. — Myror. Uti aͤtſtilliga hus hår i ſtaden war en myckenhet af ſmaͤ myror, hwilka hade ſit til⸗ haͤn få mål ned i jorden, ſom i hål uti muren. Laͤngden af fjelfiwa deras kropp war juft en lin, Geom. oc tilfårgen woro de antingen ſwarta eller moͤrkroͤda. De hade haͤr ſamma efed, fom på an⸗ dra orter i werlden, nämligen , ar de drogo baͤrt Gråter, når de kunde komma oͤfwer något, Here FRANKLIN fade fig hafiva anledning at tro, det deße fimå kraͤk på något fått måfte funna gifva hvarandra fina tankar eller aͤſtundan tilkaͤnna, och det för följande orſaker: når någon enda af dem hittar på något Saͤcker i ſtaͤpet, går hon ftrar baͤrt under golfwet, eler til deras Hål, och efter en lis ter: frund kommer en ſtor hop, fom följag åt, och wandra raͤtt är ſtaͤpet der Såkret år, det debörs ja flåpa båre. Om en enda af dem råfar en död fluga på golfwet, och tår ej med, ar enſam båra henne baͤrt, löper hon på ſtunden til deras hål, och i en handwaͤnning derefter komma fles ra af dem på en sång och taga koſan ånda til den döda flugan, den de ſlaͤpa baͤrt. Någon tid förut hade Herr FRANKLIN haft en liten burk med Sirap fom frått i ſtaͤpet, i hwilken en hop af deßa myror finvat fig in, och åtit deraf. Når han maͤrkte det , ſtakade han bårt myrorna, och bandt burken med en fmal trå faft wid en ſpik, fom han flog up I taket, at burken Hängde devifrån på tråden. Haͤn⸗ delſen gjorde, ar en enda myra kommit at laͤmnas qwar i burken. Når hon ätit fig maͤtt, och ful le gå baͤrt, blef how brydd, at flippa ned på golfs wet derifraͤn: hon lopp under botten på burken, ; ec 3 men 404 Pennfylvanien. Philadelphia. men devifrån war ingen gång ned. Andteligen efter mycket arbete, fant hon på, at gå ga efter. tråden til taket, ſedan laͤngs efter det famma, och omſider utfoͤre waͤggen ned på golfwet. Dei mar naͤppeligen en half tima derefter, foͤrr aͤn ſtora acken af dem kom wandrandes langs efter ta⸗ et och gerad til tråden , få ned efter den ſamma och i burken til Sirapen, den de började åta. De hoͤllo på dermed få långe något af Sirapen mar qwar. Imedlertid gick den ena troppen up⸗ och den andra nedfoͤre tråden hela dagen igenom. Den 12. November. Spadom om mwåderleten i följande win⸗ rer. En hederlig Man, fom en lång tid wiſtats hår i landet berättade, at han nu i 20 ärs tid naͤ⸗ fon beftåndigt utrönt, det och andre maͤrkt, naͤmligen, at waͤderleken om wintern haͤrſtaͤdes gemenligen raͤttar fig efter den förfta November - ft. vet. få at, om da år uphaͤlds waͤder, kommer litet fnå och raͤgn den följande wintren; är det den foͤrſta November för middagen wackert waͤ⸗ der, men efter middagen obehageligt, ſtal början af wintern blifva wacker, men flutet och waͤren ful, o. ſ. w. Dylika waͤderleks ſpaͤdomar har jag ock hoͤrt paͤ andra orter; men Meteorologiſta ob- ſervationer, utom en ſund eftertanka, hafwa nog⸗ ſamt wiſt dem oaͤndeligen få felt. Efter middagen foͤlgde jag Herr Handelsman Kocxa ut til def gård på landet. Raͤllors nytta. Landet Nya Sverige elz fer Pennfylvanien år ganſta rikt på fällor. En fal gemenligen antingen på den ena eller andra fidan om en backe, ibland och på flera fidor, finna någon fålla, hwarifraͤn ec klart flytande po roͤm⸗ | Penufylvanien. Pbhiladelpbia. 407 ſtroͤmmar. Utom den nytta, ſemi allmaͤnhet haͤm⸗ tas af et got kaͤll⸗ watten, hade man och den, ſom foͤr⸗ ut p. 223. år omnaͤmd, nämligen, at de ſtrax bred wid kaͤllan, då hon mar nåra til gården, bygt et litet ſtenhus, hwarigenom de ledt kaͤll⸗baͤcken. Alt fom de ſedan behagade, kunde de ſtoppa igen utgaͤngen foͤr watnet från huſet, hwarmedelſt det kom at ſtiga oͤf⸗ wer hela golfwet. Uti detta watten ſattes ej allenaſt mjooͤlk⸗kaͤrilen om ſommaren, utan aͤfwen Bouteil- ler med win eller andra drycker, hwarigenom de altid hoͤllos kalla och friffa, medelſt det nya watten odla nåde ſtroͤmmade til fraͤn kaͤllan. Pa års killiga ſtaͤllen hade de och på landet få bygt koͤket eller nagot annat wiſthus, ac de kunde leda kaͤll⸗baͤcken derigenom /och ſaͤledes ej hafwa längt efter watten. Giſtdam. Standsperſoner, och andre af något waͤrde, Hade gemenligen Fiffdammar wid fina gårdar på landet ; hwarwid de altid woro mona om, at friſtt rinnande marten fom at gå ger nom dammen derigenom fiffen fades trifwas mål; derfoͤre anlades dammen gerna få, ar någon Fälla Tåg ofvan för Den ſamma. Den 13. November. bad Ängars watnande. På flera ſtaͤllen här i landet fåg jag et behändigt fått, at göra ängar mera fruktbaͤrande. Jag har naͤmt foͤrut, at haͤr finnes en ſtor myckenhet kaͤllor på ſidorna af hoͤg⸗ der, och idland i daͤlderna. Angarna haͤr paͤor⸗ fen ligga maͤſt emellan hoͤgder uti dalar, hwareſt, 'om det warit för ſankt och waͤtt, få hade de genom diken affört det maͤſta watnet; men fom ſomrar⸗ ne äro haͤr nog warma, och Solen ofta få bråtts ner gråfet, at det aldeles torkas baͤrt, få Hafroa omtaͤnkſamme — warit mone om, öd c 3 alb. 406 Penn/(ylvanien,. ängarna bota detta. — Tilden ändan hafwa de ſokt up alla fällor, fom warit i naͤgden wid någon deras ång, och i frållet ar bäcken från dem runnit naͤrmaſte mågen ned til daͤlderna, hafwa de ledt watnet få högt fom goͤrligt warit, och de funnit noͤdigt, på de högre ſidorna af ängarna, dereſt de från hufwudbaͤcken låtit fom oftaſt graͤfwa ſmala raͤnnilar ned åt ängen, at watnet kommit at rinna maͤſt på alla fidor dfroer den famma. Ibland, der nagon daͤld mar, leddes watnet uti traͤ⸗raͤnnor der⸗ oͤfwer til andra ſidan, och ſaͤ deltes det omkring genom helt ſmala raͤnnilar til alla ſtaͤllen, fom de tville. At få watnet at gå defto högre, och på det de måtte funna leda det til flera ſtaͤllen, hade de upmurat höga dammar mid ſſelfwa kaͤllan, deri watnet ſamlades, til def oct fom Ål den hoͤgd, at det måfte gå den måg de wille hafwa det. Of⸗ ta har omtankag och flit gått få långt, ac Jå de fun⸗ nit någon bäck i ſtogen, fom lopp en hel annan woaͤg, aͤn Åt ängen, och de dock genom wattupaßet och den emellanliggande markens betraktande kun⸗ nar finna, ar de woro i ſtaͤnd, at leda watnet dit, de gjort en dam, at hindra watnet fraͤn deß oͤrra gång, och fört det rundt omkring ſidorna pã många backar, ofta til en Angelfk mils långd och mera, ſamt ibland uti traͤ⸗raͤnnor öfver daͤlder, til deß de fått det til ängen, då de utdelt det på of⸗ waͤnnaͤmde fått. . En fom ice fjelf detta fett, fan naͤppeligen teo, hwad af ſtoͤnt graͤs kom at wåra på deßa ängar, enkannerligen naͤrmaſt til raͤnnilarna, då på andra, fom ej få handterades, grästvårten ſtod Helt uſel. Angarne laͤgo här ges menligen i dalar, och en eller flere deras ſidor mos ro fluttande, få at en helt låret Funderå watnet at | | runnge Pennfylvanien. 487 vinna utföre dem. Defe ångar, fom hår i lans > det få ſtoͤttes, ſlogos gemenligen hwar ſommar 3. gaͤngor; men det aͤr ock at maͤrka, at ſommaren warar här 6 a 7 månader. Om någon fålla el⸗ ler flytande watten war I naͤgden, eller och ej för långt fraͤn någon äng, men kunde dock ledas » til den ſammg; lämnades den ej gerna, med mins dre de ſoͤkte göra nytta deraf. lg Loͤfwet war nu fallit af alla traͤn, både Ekar och andra , fom hår på orten om wintern plåga mifta dem, och låg i ſtogen til et qwarters hoͤgd på marken. Detta Löfroets årliga affallande tycs kes ju ej annat funna, ån anſenligen oͤka ſwartmyl⸗ lan; dock war den hår i fogarna ej oͤfwer en twaͤrhands tjocklek, hwarunder en tegel⸗faͤrgad les ra utblandad med en lika faͤrgad ſand tog emot. Underligt, at en jord, ſom toͤr haͤnda ej warit roͤrd ſedan ſynda⸗floden, ſtulle hafwa få litet ſwart⸗ mylla på fig; men haͤrom mera laͤngre fram. Machine at tilreda SurBål. Hos en Tyſk fick jag ſe en ſynnerlig Machine, hwilken han wid denna tiden brukade, at ſkaͤra ſoͤnder kaͤlhufwuden med, hwaraf Sur⸗kaͤl ſtulle göras. Och ſom detta ſaͤttet, at få fönder kaͤlen, går mycket fortare, aͤn med de wanliga Sur⸗kaͤls⸗ knifwar, fom likna til ffapnad et Latinfft S, det wi bruke; få wil jag bes fkrifwa ſaͤttet Hår kaͤrteligen. Man hade gjort fom en ränna utaf bräder med flat och jämn bots ten,af 6. gwarters längd, bredden af botten 7 tum, hoͤgden af fioorna 2 tum; midt uppå denna räns nas botten war et ſtort fyrkantigt Hål inemot af ſamma bredd, fom botten, ſamt 4 tums längd uns CE c4 gefaͤr. 408 Pennſylvamien. gefaͤt. Ofwer def ſamma ſuto zene kufwar efter hwarandra. Bredden af hvardera knifwen war 13 tum, De woro ſatte med aͤgget få fluttande, fom järnet uti en hoͤfwel, om icke mera, ſamt få fräls de, at baken af den föregående ligger under det hwaſſa af den följande. Diſtancen eller widden emellan det hwaſſa af 2 ena knifwen och baten - af den andra, twvar 3 af en Geom. Linea ; det war deremellan, fom kaͤlen ſtulle gå. ” Med ändarna woro knifwarna faͤſte uti ſidorna af rännan: Uti vånnan mar ſatt en bottenloͤs fyrkantig låda af ſam⸗ ma bredd fom raͤnnan, men et qwarter och 4 tum lång, famt et qwarter hoͤg. Denna lådan Förs fram och tilbaka långs efter raͤnnan, då en wille fåra fönder Fålen ; och gick med nedre ſidorna in ytifidors na gf raͤnnan/ på fått naͤſtan ſom et laͤck ſtjutes igen i en låda. Når de wille ſtaͤra fönder kaͤlen, lades raͤn⸗ nan på en tunna eller annat tjenligt kaͤril, få näms ligen, at hålet, der knifwarna fitta, kom at ſtaͤ midt oͤfwer tunnan eller kaͤrilet; derpa lades kaͤl hufwu⸗ det i den bottenloͤſa lådan, och trycktes ned med den ena handen; men med den andra förs lådan fram och tilbaka efter raͤnnan, likaſom man ſtode och hoͤf⸗ fade, då Fålshufudet Pom, at ſtoͤta mot aͤggen af De 3. knifwar, likaſom mot 3 håfwekjärn, hwilka ffuro det ſoͤnder uti helt tunna ſmala rimfor, lika⸗ fom ſmala hoͤfwel⸗ ſpaͤnor, fom ſedan foͤllo ned i tunnan under Machinen. På detta ſaͤtt Fan en helt ſnart ſkaͤra ſoͤnder en ſtor Hop Fåls hufwuden til Sur⸗kaͤl. Pa baͤgge långsändarna af den bots tenloͤſa lådan år ned wid botten mor raͤnnan få mycket afffurit, fom behoͤfwes, at ejlådan må taga mot knifwarna; och är Diſtancen emellan botten af rännan och nedra delen af lådan par j Pennf(ylvanien. 409 Af hosſtaͤende Figur lårer detta alt ån baͤttre be gripas. Denna Machine kan kallas KRaͤl⸗hoͤf⸗ wel, endaſt ac hoͤfwelen haͤr ligger frilla. | 0— Dent 14. Novemb. | Ickornar funnos hår i ſtogarna af årfiliga flag, och til ſtor myckenhet. — Jag wil nåmna de allmaͤnnaſte. Grå Ickornar. Et flags grå Ickornar fins nes ganſta mycket uti fogarna i Nya Swerige eller Pennfylvanien, och annorſtaͤds i Norra Ame- rica, hwilka til ſkapnad likna aldeles waͤra wan⸗ liga Ickornar i Sverige; men ſtiljas derutinnan från dem, at deſſe Americanſte behålla ——— * e 410 ; Pennſylvanien. både ſommar och winter fin grå faͤrg, ſamt aͤro derjaͤmte merendels något ſtoͤrre. Skogarne på al denna trakten, enkannerligen uti Nya Swerige, beftå gemenligen af löfstvån, i hwilka de haͤlſt wi⸗ ſtas. Herr CatesBy har beſtrifwit och med lifliga faͤrgor afritat denna i deß Natural Hiſtory of Ca- rolina Vol. II. p. 74. tab. 74: under namn af Sciurus Virginianus cinereus major. Rai. Syn. Quadr, p, 215. De Swenſte, ſom hår bo, kalla hos nom den graͤ Ickorn / och de Angelſta Grav SQuir- REL. De hafwa merendels fina bon i iholiga traͤn, dit de draga måga, baͤß och annat blött, fom de funna komma Öfver. Deras förnämfla mat | år allehanda - flags nötter, fom Haßelnoͤtter, Chinquapins, Caſtanier, Walnoͤtter, Hickery- Nötter, Ollon af allehanda de maͤnga flags hår waͤxande Ekar; men enkannerligen äv Mays fram⸗ för alt annat af dem begaͤrlig. Marken aͤr hår om höften nåftan dfroertåkt med Ollon och alles handa flags noͤtter, hwilka nedfallit från den mye⸗ kenhet af Ear, Caſtanie och IValndtstvån, fom bär wåra i fogarna. Deße Ollon och Nötter ſamla Ickornarna om höften, båra dem tilhopa i högar, graͤfwa ned, och gömma en hög deraf hår, den andra der, til fin winterfoͤda. De båra och en hop deraf up utifina bon. Naͤr wintern kom⸗ mer, och fnd eller koͤld faller in, ligga de ofta i fle⸗ ra dagar frilla i fina bon, haͤlſt om det är fult och elakt waͤder med ſnoͤgande och yrande, och aͤta dä af det lilla foͤrrad de dit ſamlat; men få ſnart waͤ⸗ derleken blifwer litet mildare, wandra de ut ders ifraͤn, och gå då at grvåftva up någon af finabhös gar, den de til en del ſtraxt åta up ned på mars Fen, til en del föra de den och up i traͤden til - * on. Pennfylvanien, 411 bon. Wi maͤrkte ofta, de foͤljande wintrar, at Då det hade warit blidt waͤder, och ſtraͤng koͤld ſtul⸗ le infalla, få rooro Ickor narne en dag, eler ſaͤ wid paß, förut, mer ån wanligt ute i ſtogen, dels at äta fig waͤl måtta, dels at förfe fig med mat i fina gömmor och bon under den frarkfa förden, då de lågo frilla, och ide sings ut. Man unde då, af det man fåg dem mer ån wanligt wara alles fråds ute på marken i ſtogarna, taͤmmeligen ſaͤkert fpå och weta förut, når frack koͤld ſkulle infalla. Swinen, hvilka altid få långe macken år bar, gå "bår ute, och i ſtogen föfa fin föda, göra ofta ſtor fkada åt deßa Ickornar, i det de üpſoͤka deras göms mor, och aͤta up deras winterfoͤda. Angelsmaͤn, Franſoſer, Indianer, och andre Nationer, fom bo hår i landet, plåga flitigt fana up deßa deras foͤrräds hus, antingen de då åro på marken, eller uti iholiga traͤn; emedan alla de Nötter, fom fins nas deruti, aͤro gemenligen af de utwaldaſte, oh ſadane, fom både aͤro fullmogne och derhos nås fran aldrig af någon maſt ſtadde. Sadane aͤro och de Ollon och Noͤtter, fom Skogsmoͤßen om höften hår ſamla tilhepa. De Swenſke bes rättade, at naͤr, under den långa wintern, fom hår war år 1741. föll få mycket ſnoͤ, ar Ickor⸗ narne icfe mera kunde föfa up fina gömmor , fivulto månge af dem ihjaͤl. Hwad ſtada defe fom oftaft göra på Mayfen år förut omtaldt p. 227. de öda den famma få mycket mera, fom de icke åta up hela kotnen, utan endaſt den innerfta och fös ta kaͤrnan, men ſtraͤda baͤrt alt det andra. Om Waͤren midt uti April månad ſt. vet. då Ekar⸗ ne blommade fom båft, fåg jag en myckenhet Ickor⸗ HAr fitta uti dem, ibland 5, 6 och flere uti et jan 412 Penafylvanien. da trå, hroilfa beto af ſtjelken litet nedanfoͤr blom⸗ man, och faͤlte Den ned, antingen de då åto något deraf, eller de ſamlade det til något annar. Den tiden fågs marten helt full: med Ekblomſter, eds | föltermed: et ſtycke af ſtjelken wid. Haͤrigenom Fer, at Ekarne på långt när ej baͤra få mycker Ollon til föda för Swin od) andra djur, fom ans nars fkulle ffe, i fall deras blommor ej blefwe få ſtarkt af deßa Ickornar foͤrſtoͤrde. Ibland de wil⸗ Ja djur, fom hår i landet ſnaraſt funna goͤras tama, raͤknas deße, enkannerligen då de tagas medan de ännu äro helt finå Jag har fett dem få tama, at de fölst med gåfar i fFooen, hwart de gått, ſamt ſprungit och fatt fig vå gaͤßarna, när de ej mera welat gå: ofta, ſedan de fölgt ”gåfars na et godt ſtycke in i ſtogen, hafwa de waͤndt om och lupit tilbaka hem til gården, der de lagt ſigi det bo, fom blifvit gjordt för dem. Naͤr deße åto, futo de måft raka, hoͤllo maten emellan fina fraͤm⸗ re fötter, och froantfen i krok up i waͤdret: fingo de tame mera, än de orkade årå, buro de det uti fit hus, och gömde det der under ullstappar eller annat, fom de hade at ligga på; och då de blefwo hungrige, fökte de det fram igen. — De fyntes dä ej wara rädda för någon, och kunde en och hwar, aͤfwen fraͤmmande, handtera dem emellan haͤnder⸗ na, utan at de bödo til at bitas. Man fåg deßa tama aͤfwen fpringa på fråmmande, och krypa emellan — at lägga fig och ſoffwa. Igaͤr⸗ den der de hoͤllos, lekte de baͤde med kattor och hun⸗ dar. eße tama åta aͤfwen broͤd. Når de grä Ickornarne ſuto i ſtogen på naͤgon ſtubbe, hoͤllo | deifwantfen up i waͤdret; och der de då blefwo warſe någon Maͤnniſta, war ſwantſen uuden den ; tiden PennſylIvanien. 413 tiden gemenligen uti beſtaͤndig roͤrelſe. Saͤſſnart de ſaͤgo någon månniffa i ſtogen, boͤrijade de på finattra och hålla mycket låte uti träden der de ſuto, få ar det mar wart, at få dem at tiga. De fom gå ut at ſtjuta foglar eller andra djur, aͤro för denna orſaken ofta rätt förförnade på dem; emedan de härigenom blifwa roͤgde, och andra dur warnade. Ehuru de tyckas ej wara ſaͤrdeles ſtygge, få år det dock nog ſwaͤrt, at kunna fejuta dem; ty få ſnart de blifva warſe någon maͤnni⸗ ffa, löpa de up uti något två; och utwaͤlja dertil gemenligen det ſtoͤrſta, de finna i negdew De lagar då ſtraxt, at de komma bakom trädet, på det at den, fom wil ſtjuta dem, icke Fal få dgnafigs tepå dem; och ehuru ſkytten då går omkring trå: det, år Ickorn lika ſnaͤll, om icke ſnaͤllare, at oͤm⸗ få ſit ſtaͤhe beſtaͤndigt til den ſidan af traͤdet, ſom wetter ifrån honom, få at han har ſwaͤrt, at en gång få oͤgnafaͤſte vå honom. Om traͤdet år gre⸗ nigt, lågger han fig midt i grenen, och klaͤmmer fig få hårdt ned iden ſamma, at han nåppeligen fan ſynas: ſtakas trådet, eller kaſtas med kaͤp⸗ ar och ſtenar til honom, eller ffjuteg dit med byßan; få ligger han likafullt gemenligen Helt frilla , utan at röra fig. Ar trådet delt i 3 grenar , få laͤgger han fig midt emellan dem, klaͤmmer fig få hardt ned han kan, och da kan ingen komma år honom. Når han kommer uti traͤn, hwareſt aͤro gamla Ickorn⸗bon eller ſtora fogel⸗bon, laͤgger han ſig uti de ſamma, och kan naͤſtan ej faͤs derutur, om man ock kaſtar, ſtjuter eller goͤr hwad en wil åt honom. Saͤllan ſes deße Ickornar Hoppa ifrån det ena traͤdet til det andra, utan då måfte merendels hoͤgſta nåden drifwa dem dertil. pr ra — —— ST UR Penn/ylvanien. — — ⸗ — ras mana år gemenligen, at löpa np i traͤdet, och få ſamma waͤs långs ned efter det, med hufwudet förut. Pa aͤtſtilliga, fom jag i ſtogen ſkutit, har jag funnſt en myckenhet Loppor. At deße Ickor⸗ nar äro bland de djur, hwilka nu finnas här & mycket ſtoͤrre ymnoghet, ån fordom, ſamt at May- fen, deras maͤſt begårliga mat, hwilken nuplan- teras hår i långe ſtoͤrre myckenhet, ån tilförene, år foͤrnaͤmſta orſaken dertil, år tilfoͤrene denna Tome omtalt. Dock är det ſynnerligt, at fomliga år komma hit ned til Pennfylvanien och andra An⸗ gelffa Colonier en mångfalt frörre myckenhet af deßa Ickornar up ifrån landet, än eljeft wanligt är. Det aͤr då gemenligen om höften, fom de ſaͤlunda infinna fig, och äro de Då alt för mycket fyBelfattet, at ſamla ihop i fogarna allehanda flags Noͤtter och Ollon, dem de föra uti iholiga traͤn, eller andra gömmor, at foͤrwara fil winterfoͤda: de äro haͤrutinnan få flitige, at ehuru ibland ſamma aͤr warit en ymnoghet af deßa flags Noͤt⸗ ter, har man dock haft nog ſwaͤrighet, ac få nås gon fårdeles myckenhet deraf; emedan Ickornar⸗ ne förut dragit dem bårt i fina Hål, Folket haf⸗ wer af laͤnglig foͤrfarenhet här i landet funnit, at när Ickornarne komma tilnågon owanlig mycken⸗ het up ifrån de oͤfra orter hit ned, plågar gemen⸗ ligen en ganſka ſtraͤng och Fall winter följa ſtrax derpå; hwarfoͤre de och måft altid taga fådant för et wißt tecken til en Aräng winter; men få flår det doc ej altid in, hwilket jag fielf förnam om höfter år 1749. ty ehuru ſamma höft en myckenhet af Ickornar kommo ned til de Angelffa Colonier, war dock den nåft pafoͤljande wintren nog lindrig, oc ej mera kall, Än årligen bår på orten År 9*— + ' * Pennfylvanien, 415 — — ligt. Orſaken til Jekornanas nedkomſt i en födan myckenhet den gången, mar, (hwilket aͤfwen gamle män wißte berätta, at och ibland fordom haͤndt) at längre upp i landet mar ſamma år ſtor miß⸗ waͤrt och brift på allehanda flags Ollon och Noͤt⸗ ter, hvarigenom hungern och nöden tang dem, at föfa hit ned. De andra gemenligen, til en ſtor del, följande Året, up til landet igen, hwar⸗ ifrån de foͤrſt kommit. Deras koͤtt ates af ſomli⸗ ga, hwilka haͤlla det ſom en laͤcker mat; men de maͤſte akta det icke mycket. Skinnet duger ej ſtort. Somlige göra fmå remmar deraf, emedan det är någorlunda fegt: andre bruka det i nödfall til fos derwerk: naͤgre göra qwinfolks fors oͤfwerlaͤder til en del deraf. Ehuru qwicke deße Ickornar aͤro, blifwa de dock ofta et rof för Skallersrmen, hwil⸗ Fen ibland upſluker dem naͤſtan lefwande. Den⸗ ne owiga ormens fått at fånga deßa ſnabba djur, fåges ſte genom förfjufning. Jag har waͤl aldrig fjelf haft tilfaͤlle, at med egna Ögon fe huru hår med tilgaͤr; men jag har hört det af få många tros waͤrdiga perfoner, hwilka ſagt, at de ſjelfwe helt noga aͤſtaͤdat der ſamma, at jag naͤſtan noͤdgas fåtta tro til deras enhaͤlliga beråttelfe, ehuru orims lig han 9 foͤrefaller mig. Foͤrkjuſningen ſaͤges altſaͤſte paͤfoͤljande ſaͤtt: Ormen ligger ned på mars Pen under något traͤ, deri Ickorn fitter. Såfnart Ormen fåfter fina ögon på honom, faft den och ſitter hoͤgſt upp i traͤdet, är han ej mera i frånd, at hoppa baͤrt, utan börjar Då få et ſaͤrdeles oͤm⸗ Peligt låte, fom gör, at echo, fom går der förbi, tan af laͤtet maͤrka, at ormen håller på at foͤrkjuſa bonom. Ickorn hoppar då etftycke up år tvådet, få åter ned; Åter up, derefter, längre ned. gena | wi 416 Penn(ylvanten. 22 — — wid maͤrkes, at han hwar gång kommer naͤrmare och naͤrmare ned på trädet, och den ſenare gången han löper upföre traͤdet, hinner han ej få långt up, innan ban waͤnder tilbaka, fom den förra. Ormen ligger under alt detta wid traͤdets rot och håller Ögonen oroͤrligen fåfte på djuret, utan at det minſta waͤnda dem på något annat; ja han bar ögonen då få ſtarkt fåfte på Ickorn, at en maͤnniſta, fom fer honom, fan taͤmmeligen bul⸗ ra, utan at han gifwer fig tid at höra derefter. J fådant löpande up och ned, fom nu omtalt är, ſtrider Ickorn alt långre och långre ned , til deß han kommer til ormen, fom då fäjes ligga med widoͤppen mun,hmarvå han med ånafligt låte ruſar honom i gapet, och ſtrax upflufeg, om han icke år foͤr ſtor; men om han år få ftor,at ormen ej ftrart Fan frvålja honom ned, flifar han honom några gångor med tungan, at göra honom hal, och få ſmaningom upſluker honom. Hwad mera beſyn⸗ nerligt år rid denna foͤrkjuſning, har jag infoͤrt uti Kongl. Vettrenffaps Acad. Hanol. för år 1753.2. 59» och följande, det jag mu ej wil hår uprepa. En dylik förkjufnings kraft tillaͤgges aͤf⸗ wen den i Norra America få kallade Swarta Ormen, hwilken på ſamma ſaͤtt fåges fånga deßa Ickornar, och aͤta dem up. Foͤr den ſynnerliga ada, fom deße Ickornar göra på Mayſen, ej allenaſt då den frår på aͤkern, hwarom förut är talt, utan aͤfwen hemina i fådesboden, der ifrån deße funna på några nätter, om de få hafwa ſin frihet, båra och draga bårt hela tunnan, och mes ra, fil fina gömflor, har Regeringen maͤſt i ala Angelffa nybyggen i Norra America blifvit förs anlaͤten, at gifwa ut Lagar, fom ſtadga ajg wißt/ | Penafylvanien. 417 — a Huru mycket af allmaͤnna Casfan fule betalas för hwart Ickorn⸗ hufwud, fom en kunde upmija. Det tyckes naͤſtan oͤfwergaͤ at tro, hwad ſom be⸗ taltes uti Pennſylvanien allena: för Ickorna huf⸗ wuden af det grå och ſwarta ſlaget på et-enda År, nämligen från den I Januarii år 1749, til ſamma dag Av 1750. Iy når Deputerade från alla Lands⸗ orter i Pennſylvanien wid början af Januarii månad. 1750. kommo der tilhopa, at rådflå om Landets noͤdwaͤndigheter, inkommo klagomaͤl från alla orter, at deras Haͤradskiſtor woro uttoͤmde endaſt foͤr Ickornar ſtull; foͤrut war ſtiftad en lag/ at af all maͤnna Casfan ſtulle betalad 3. pence (år wid paß 1202 14 öre Kopparmynt) för hwatt Ickorn⸗hufwud; få hoͤgt hade haͤmden gått emot Defa djuren, naͤmligen mot de grå och de ſwarta Jes kornar. Man fåg då af inkomne råkningar, at på det ena året til ofmannåmde ändamål blifwit betalt 8000, Pund i Pennfylvanie-penningat. Det år i wåra penningar ungefår 40000 Plåtar. Jag har detta af den, fom: fjetf fatt med oͤfwer deßa Raͤknin⸗ gar, hwilken och lade orſaken til, hwarfoͤre få mycket aͤrtil åtgått nämligen, at fom man fick s pence för wart Ickorne⸗hufwud, få lönte det mödan, at gåt ſtogen eftev deßa kreatur; hwarfoͤre mången, i ſyn⸗ nerhet af ungdomen, oͤfwergofwo alt annat arbete, och lupo endaſt i ſtogen, at ſtjuta Ickornar. Rege⸗ ringen blef derfoͤre nu noͤdſakad, at aͤndra ſamma lag från 3 pence til. haͤlften mindre för hufwudet. Slygar⸗Ickorn, kallades af de Swenſka haͤr aͤ orten en art, hwilken laͤrer wara aldeles den amma, med den mi hafwe på fomliga ortet i Finland, och nämnes i Herr — Linna Fau- na Suec. $. 22. Sciurus bypochondriis prolixis voli- + + "dig Pennſylvamen. tans; atminſtone år den Americanſta ej annat ån en Varetet deraf. Angelsmaͤnnerne kalla honom "Flying Squirret. Han aͤr beſtrefwen och med lef⸗ "mande färgor aftagen af Herr CartesBy uti def Natural Hiftory of Carolina" Vol. IL. p. 76, och 77. tab.76. och 77. der han kallas Sciuras volans. De finnas hår i fogarna, dock äro de taͤmmeligen fällfynte. Om dagen fak man naͤſtan aldrig få fe honom gå ute, (undantagandes då de blifwit af maͤnniſtor noͤdgade dertil, fom råkat på deras tilhaͤld,) utan han liggar då och ſofwer; men få ſnart det blifwer mörkt, kommer han fram; och år då ute måft hela natten. De uppehålla fig om dagarna gemenligen uti iholiga från , hwareſt "mån ibland af en händelfe, då man hugger föns der et fådant trå, Fan råka 7: frycken , och flere af "dem ligga tilfammans på et frålle. "Genom den tiloͤkning af finn, fom Naturens HErre förfete dem med, laͤngs efter hwardera fidan, kunng de taͤmmeligen, fåfom med flygande, hjelpa fig frän det ena trädet til det andra. De utbreda une der en fådan fart fina finne tiloͤkningar, men draga dem tilhopa få ſnart defårt faͤſte på träs det dit de farit. Somlige paͤſtodo, ac deras flygt från det ena traͤdet til det andra ſter i en Horizontel Linea: andre fade, at de förft flåps pa fig litet nedåt , och inemot tvådet de wela til, åter litet upaͤt. Det laͤngſta de funna på en gång flyga, ſades wara 4 å 5 famnar: Bland "alla Ickornar hår i landet äro deffe de, fom blifva aldratamaſt. Gaͤſſarne plåga baͤra dem "med fig hela dagen, dä de gå i Scholan, eller hwar de wiſtas, utan at de ſtola bjuda til at loͤpa baͤrt; men då gåffen ſlaͤpper honom 9— ig/ Pennſylvanien. 419 ſig, ſpringer han ſtraxt up til honom, och kry⸗ per antingen i barmen, eller aͤrmen, eller och annorſtaͤds, der han lägger fig at fofmwa. De⸗ ras föda år den famma, fom de grå Icfornars. Roͤſſelwißla/, fom den här Fallades af de . Swenſta, war åter et: annat flag af helt ſmä til ſtor myckenhet. Af de Angelffa hette han Ground Squirret, det år JordeIckornar. Henne. år aͤfwen beſtrefwen och med lifliga fårgor afs tagen af Herr CaTtesBy uti def Natural Hiſto- ry of Caroiina Vol, II p. 75. tab.75. der han kallas Sciurus ſtriatus. Deras foͤrnaͤmſta til⸗ haͤll år ej up i traͤden, ſom andra Ickornars, utan de graͤfwa fig Hål ned i jorden maͤſt på famma fått, fom, Caniner, deri de wiſtas, och - dit. de taga fin undanflykt, då någon fara är på fårde- Deſſe deras gångar gå djupt och långt under jorden, och dela fig gemenligen, långre in, uti åcffiliga grenar, hwarwid de warit få lus ge, at laga, det åtffillige af defja grenar ſlu⸗ ta-fig med et hål up i dagen. Daͤraf tilflyter dem den förmon, at om de äro uppe, at föra fig föda, och någon tiltaͤpper derhål de kommo iges nom, blifwa de deraf ej förfagde, utan hafwa ſtrax et annat i beredſtap, dit de foͤrſwinna. Om höften wid loͤf⸗fallningen, eler och ſtrax der⸗ Ickornar, hvilket fans här i landet i fogarna efter, År coligt at fe, hwad bryderi deffe ibland hafva, då man kaſar efter dem; ty fom af loͤf⸗ wets ſtarka fall, ellev blåsmåder, fom drifwer loͤſwen omkring, deras hål eler ingångar laͤtte⸗ ligen oͤfwertaͤckas; få hafroa de mycket at goͤra, innan det fådan haft funna finna dem igen. De: löpa: då, likaſom de ST foͤrwillat fig, af * —1 2 ti . v äter — Pennſylvanienm til, och tyckas wela kaͤnna ſtaͤllet igen; men weta ej hwart deras ingång tagit mågen. Loͤper en då ſtarkt efter dem, och klappar händerna tilhopa, aͤr gemenligen foͤr dem ingen annan undfiykt, ån act ſpringa up i någor traͤd; ty det år at maͤrka, at deffe altid hålla fig. wid och under jorden, och gå ej oftare up i tråd, ån då de blifwa ſkraͤnde, och ide i haſtighet funna få fina haͤl igen. Uti Pennſylvanien finnes af deße Roͤßelwißlor långt ſtoͤrre myckenhet, ån på de an⸗ dra orter i America, der jag faͤrdats. Deras” längd år gemenligen netto et qwarter, Uutor: den lilla ſpanſen; men de äro derjemte nog ſmale. an rödbrun med 5 ſwarta ränder, nämligen en långs midt efter ryggen, och 2ne på hwardera fis: dan. Deras mat år allehanda ſlags ſaͤd, ſom Raͤg, Korn, Hwete, Mays, Ek⸗Ollon, allehanda flags: Rötter, med mera. De famla om höften åt fig ſit winter «förråd på ſamma fått, fom de ovå Ickor⸗ narne, och förvara det i fina Hål under jorden. DÅ de bomma i en fådesftack, göra de ſamma fas da ſom råttor och moͤß. Ofta har det haͤndt, ac: då de ätit Raͤg, och ſedan kommit dit, hwar Hives fe warit, hafwa de ſpydt ut al raͤgen; emedan har ej warit dem ſaͤ behagelig, ſom hwetet, och ſedan åter fylt magen med hwete. Naͤr Mayfen på åkern” blifwit ſtalad, aͤr denne ganſka flitig, at ſtaͤra af axen, taga mun full med Korn, få ar kaͤkarng få fom: upblåfte, ſamt föra det, Han ſamlat, ned i fina Hål under jorden. Wid det en af de Swenſte ſent om höften graͤfde i en backe efter mull tilen gwarn⸗ dam, råkade han på et af deßas Hål eller gångar: under jorden, och när han med graͤfning foͤlgt den ſamma en ſtund/ gick en gren af från gången: til: ; 0 en Penafylvanien. 425 — — 7 en alng längd, uti aͤndan på hwilken låg en for hop af utwalda Ollon utaf den hwita Eken, fom Roͤßelwißlan ſamlat til ſin winterfoͤda. Litet deref⸗ ter fom en dylik gren tilen ſtor del upfyld med Mays. San en annan ſtraxt derefter full med Hycker ry-RNötter, och andteligen glrainnerſt låg en ſam⸗ ling af fröna och utvalda Caftanie Nötter tilpar —* hattfullars fyllnad, dem ofwannaͤm⸗ de Swenſt och hans Kamerater gjorde fig en god måltid af. Hos idende figur utwiſar nyßnaͤmde deß gömmor. Om wintern ſynes icke ſtort til dem, utan de uppehaͤlla ſig Då ſina hål ned i jorden, och lefwa af det de famlat medan wackert vär der waͤrit; dock når det År NÅGON fårdeles warm och wacker dag, kom⸗ ma de ſtundom fram. Ibland graͤfwa De fig ges nom jorden haͤl ned til kaͤllare, deri Landtmaͤnner⸗ ne foͤrwara ſina aͤpplen, dem deße Jord⸗Ickor nar upåta och fåmma famt göra fålunda ſtor fFada. Uti Mays - bodar hålla de och ibland illa hus; dock utådag de mycket af kattor, hwilka dels Äta dene ; Helfwa, dels baͤra dem hem til fina ungar. De ras koͤtt brukas cheſt icke fil mat af folk, ej eller nyttjas deras Finn til något. utaf alla Ickornar "hår i landet år ingen få fivår, at gåra tam, font denne; ty faſt en och foͤrſtaffar fia honom medan han aͤnnu år helt liten låter Han ättdock föga hands tera fig med. bara händer , innan han bitts het argt. Gåfar, fom använda mycken tid med deßa finå djur, fade maͤſt alle, at det naͤppeligen war någon konſt, at tämja Jord⸗Ickocn: atminſtone blef han aldrig få tam,fom de andre flagen, Om ——— YIT FE PIE ARENe 422 Pinnfylvanien. de ſtola blifwa någorfunda tama, böra de tagas medan de åro helt fmå. Somlige bruka hålla dem i burar, medan de aͤro ſmaͤ och fe täcka ut. De ſwarta och rådsbruna Jckornar, hwilka aͤfwen finnas hår i landet, koia feamdel.s omtalas. ös | Den 15. November. Om Morgonen refte jag in til Philadelphia, | Tecken til Orcan, eller en grufwelig form. Herr KocKc berättade både i dag, och les dan Dita, at då han en gång ſeglat uti Weſtindien med en liten Jagt, och haft bland ans dra om bord en gammal man , fom uti en tång tid farit til fjöf I denna werldenes del, bade det haͤndt fig, at då denne gamle mannen ſtaͤtt och kaſtat ut lodet, har han bedt Styrmannen ſaͤga åt Herr Kocx, at de borde haſta ut med båtaixa och olfet i dem, at med roende helpa under den fatta vinden, på det de ju förr def hållve måtte fomma til den Ön, hivilfen låg fram för dem, emedan de fkulle inom 24. timar hafiva en ſtark Orcan, Herr Kock har frågad honom, hwad anledning ban haft, at taͤnka få? den gam!e mannen hade fivarat, ar emedan han, då ban kaſtade ut lodet, kunde ſe det ſamma i watnet på långt flera fam⸗ nars djup, ån någonfin eljeſt war wanligt, dd watnet fålunda war i * ganffa klart bluͤfwit, fi war detta et tecken, at beredelſen nu fedde i hafs⸗ watnet til en Orcan. Herr Kock fåg och med egna ogon at watnet mar få klart; derföre hade han ut aͤtarna, at hielpa under med roende, ſaa at han innan aftonen Pom i god hamn. > Men förr ån han hant fram, började twågorna gå alt ſtoͤrre och ſtoͤrre på hafwet, hwilket ftod fom en ſjudande gryta, faſt meet waͤder maͤrktes I luften, Följande 4 | om Pennſylvanien. Philadelphia. 423 fom Orcan, hwilken war få håftig, at icke allenaſt månge ſtepp förgingos, och taken af huſen togos hårt, utan Hetr Kocks jagt och andre Fartyg,” fom lago i en god hamn, blefwo aͤndock af wår: dret och watnets häftiga upſtigande drefne få långt up på landet, at några weckor gingo förbi, innan de fingo dem uti watnet igen. j a). En gammal Hollaͤndſt Skeppare fas de, at han en gång fått en Haj uti ſjerden utan för New-York. Då den ſamma upffars, fans uti deß mage en ganſta ſtor myckenhet ålar. >: — Den 18. Novemb. 24 Om morgonen gick jag ut til Herr BARTRAMy och fom in tilftader tilbaka ſamma dag efter mid⸗ dagen.” ö | LAG) [ndianernas Ler⸗kaͤril. Herr BARTRAM wiſte mig en ſtor kruka af ler, hwuͤken blifvit funnen ned i jorden hår i landet, der Indianerne fordom bodt. Den fom förft funnit den, brukade at haͤl⸗ a fett deruti, at fmörja läder med, och af honom fåldeg hon til Herr Bartram. Hon war ännu aldeles Hel och oſtadd. Jag Funde ej blifwa wars fe någon glaſering eller fårg derpå; men eljeſt war hon utanpå mycket utkruſad och waͤl gjord. Utom denna wiſte han mig åtffiliga bitar af fönderflagne ler⸗kaͤril, dem Indianerne i forna tider betjent fig af. — Af alla deffa bitar fynteg, at Indianerne ej gjordt deffa kaͤril af bara ler, utan blandat andra Materialier deri, dem de kunde hafva på orten. Til Exempel: de fom bodt när fjöftranden, hafs wa frött ſonder Snaͤck⸗ och Muſſel⸗ſtal och blans dadt deri; andre, fom bodt längre up i landet, der Baͤrg⸗Criſtaller finnas, hafwa ſtoͤtt dem ſoͤn⸗ äv D—O4 der, Ag Penhfylvånien, Philadelphia? Der, och lagt dem bland bruket, Huru de i forna tider tilvedt dem, wet ingen; men. det war. Hart, at de ej [åra braͤndt dem mycket ; emedan de ännu aͤro få löfer at de med knif kunng täljas. Detta oacktadt maͤſte det wara et waraktigt arbete 3 eines dan hela krukor finnas ånnu i denna dag i jorden, eller och ſtycken ſamt bitar deraf, hwilka aͤnnu aͤro oſkadde, faſt de legat manga hundrade år nedi jorden. För aͤn Europeerne kommo hit i lans det hade Indianerne nåftan inga andra kaͤril, at betjena fig. af til fin mats Kokning, ån deffa, dem de ſielfwe foͤrfaͤrdigat åt fig; men fedan Euro- peerne fatt fig här ned, hafva Indianerne beſtaͤn⸗ digt tilbytt ſig af dem grytor, kettlar och andra nås diga kaͤril, och icke mera ſielfwe brydt fig om, at göra fådana, få ar de och denna tiden aldeles förs lorat konſten, at tilwerka deſſa ler⸗kaͤril. Sadane kaͤril, då de aͤro hela, haͤllas nu för en ganfa ſtor Raritet, åfiwen ibland Indianerna fjelftva ; emedan det år mer ån fällan, at någon fan komma ofwer en fådan, utan jag har och fett fidana: ler⸗krukor, och bitar af Indianernas grytor gjorda af Tålgsften. CTak⸗ſtifſwer. Herr BARTRAM wiſie mig ſmaͤ ſtycken af en ſwart Skiſwer⸗ſten, hwilken ſtal fin⸗ nas i ymnoghet ſomligſtaͤds på ſidorna af Floder Skullkil. Der ffola wara ſtycken of 2. alnars laͤngd och bredd, och aͤfwen deroͤfwer: til faͤrg och fapnad aldeles lika med Bord⸗ſtifwer, endaft at Den år något tjockare. Folket, fom bo derom⸗ kring/ſkola betjena fig deraf til at taͤcka huſen med. Herr BarTrRax fade fig ſett et hus, hwars tat war helt och Hållit tåft med 4. fådana ſtifwer⸗ ſtycken. Af Socken, hetta, koͤld och rågn ſtola de ej taga någon frada. Pennfylvanien. Philadelphia. 425 Stalattites eller Dropp⸗ ſten. Likaledes beraͤt⸗ fade Herr BARTRAM yj Al haͤr finnes uti landet på flera ſaͤllen Caverner eller graͤttor dinpt in uti baͤrgen. Han fade fig warit inne uti åtföilliga fås dana. Uti taket eller hwalfwet, på-en ſtor del af. defa,hånger en myckenhet af Stalactites, fom ispiggar, ſomlige ſtoͤrre, andre. mindre, — Des 3 fårg aͤr aͤtſtilig. Hwad han i ſynnerhet ant maͤrkwaͤrd gt, war, at han i fomliga fett Stalactites, ſom hade haft via ſidan gående I Spiral, eller. fom wriden upifrån ned aͤt. Han bade ſaͤndt några. ſtycken dergf oͤfwer til Lon? dom och aͤgde nu inga mera qwar. Den igt Novemb. ple Dumplins; Et fått huru en : Slpptes gått An De An gelſka hår plågar tilredas, war aͤfwen detta: De taga et Apple/ kala det: göra få em des af watten, midl och ſmoͤr, bas Fa den tunt ut, och omgifwa Applet dermed. Detta bindes ſedan uti en ren Linklut, laͤgges i en gryta, oc kokas. Naͤr det aͤr fullkokadt, tages det af, och ſaͤttes på bordet. - Medan det år warmt fråreg ffårpan af på ena fidan: Der⸗ på hafwa de fimdr och fåcker tilhopa blandade hwilket laͤgges inuti, der Applet år, hwarefter Såret, Smoͤret och Applet blandas waͤl til hopa; då det år färdigt. De alla detta —— Dumplins: Somliga kalla det Apple Pud Det fm akar rätt mål. Sa många Äpplen, I [i många fårfötldta Dumplins, gin | Den 20, Novemble. Om. morgonen reſte jag i följe —5— en —* waͤn ned til Racoon uti New Jetfey , a 426 > Pöenn/ylvanien. Philadelphia. en myckenhet Swenſtar bo och hafwa ſin ſaͤr⸗ ſkildta Kyrka. Wi reſte foͤrſt 3: Angelſta mil ungefaͤr, innan wi kommo til Färjeftaden, hwa⸗ reſt wi foro oͤfwer Floden Dellaware. Landet vår hår på ſomliga ſtaͤllen nog lågt, eller fås dant; at det fom låg wid fidorna af foͤrenaͤmde Flod, wid högt watten, eler få fakad Mod, ſtod uns der watten; men mid ebb war det derifraͤn fritt, 9 fört. De fom här bodde hade ſoͤkt goͤra nytta deraf; idet de på årFilliga ſtaͤllen mot elfwen upkaſtat wal⸗ far af jord, hwarige nom de uteſtaͤngt watnet, at det ejfick floͤda oͤfwer landet, ſom nu i det ſtaͤllet anwaͤn⸗ des til ång, "På deßa låga ängar ſtodo maͤn⸗ enſtaͤds ä oͤmſe ſidor om waͤgen Wattu⸗ boͤ⸗ ar Platanus oceidentalis Linn. ſpec. 999.) helt taͤtt in wid hwarandra, hwilka om ſommaren med fina ſtora och tåta loͤf gffwa en wacker ſtugga, göra. waͤgen behagelig, och at det ſer ut, ſom mås gen ginge genom en ffön Allee. Dellaware Flod: är haͤt ungefaͤr af ſamma bredd, ſom wid Phila- delphia. På deß oͤmſe ſidor aͤr hår wid Faͤrje⸗ ſtaden wackra hus bygde, hwareſt de reſande mot betalning funna faͤ hwarjehanda foͤrfriſtning. Når wi reſte från Pennfylvanien til New Jerſey kom⸗ mo tvi at gå oͤfwer på den faͤrgan, fom hörde tik den fom bodde i Pennfylvanien; men twaͤrt om då wi foro från New Jerfey til Pennſylvanien. Så ſnart wi kommit oͤfwer Elfwen, emottager et nytt och aunat Gouvernement; ty Elfwen Della> ware gör ſtillnad emellan baͤgge Gouvernemen⸗ > tenPennfylvanien och New Jerfey, få at alt, fom bår [ige på W. fiden om Eifwen Dellaware hös rer til Pennfylvanien, men det på O. fidan om den ſamma til Now Jerſey. Baͤgge —3 | | ) oͤmer⸗ New Ferfey,s 427 doͤmerne hafwa maͤſt uti alt helt ſaͤrſtildta lagar och penningar. Wi fortſatte nu widare wår res fa, och befunno, at landet på denna fidan Hade uti mycket et helt annat utſeende aͤn på den ans dras; ty uti Pennſylvanien år jordmonen mera ut⸗ blandad med ler och ſwart⸗ mylla, ſamt ganſka fruktbaͤrande; men uti New Jerſey aͤr det mera ſandigt och nog magert, 1å at haͤſtarna maͤngen⸗ ſtaͤds på reſan maͤſte wada djuvt uti fanden. Naͤſt wid Faͤrje⸗ſtaden, och et ſtycke baͤrtaͤt war taͤm⸗ meligen mycket Tall⸗ſtoa, dock woro Talarna ej ſaͤrdeles höga, utan maͤſtadelen helt fmå, hwilka nu höllo på fom båft at ränna up; dock woro de nog utblandade med fmå —— Men ſedan wi reſt ungefaͤr 3 Angelſta mil, aͤterwaͤnde Tall⸗ ſkogen, och ſaͤgo wi ej några Tallar mera, förr år wi fommo til Racoons Kwfa. Pa alla de fråls len, jag reft uti Fennfylvanien, har jag funnit Tall⸗ſtogar ganſka ſaͤllſynte; men derem ot finnas de på atſtilliga ſtaͤllen uti New Jerſey, enkanner⸗ ligen uti den nedra delen deraf. Wi hade ſedan hela denna dagen bara Loͤf⸗ſtog, hwilken til ſtoͤrſta delen beſtod af allehanda flags Ekar, och de taͤm⸗ meligen ſtora; faft de ſtodo alleſtaͤds nog gleſt, få at mi på de flaͤſta frålen utan möda kunde åka med Chaife uti ſtogen emellan tråden; och måft alleſtaͤdes beqwaͤmligen rida; emedan under tråden . ſaͤllan woro några ſmaͤ buſtar, hwilka hindrade det ſamma. Alla traͤn hade nu faͤllt loaͤmen, hwil⸗ Få oͤfwertaͤckte marken oͤfwer en twaͤrhands hoͤgd, oh tyckes böra mycket bidraga til ſwart⸗myllans föråkande. Paͤ et eller annat frålle fom någon liten & eller baͤck. Landet war måftendels jämnt, faſt det ſomligſtaͤds gick i laͤngſtuttande uphoͤgnin⸗ gar. | 428 N. * y. Emellan louceſar och Racoon. gar. Inga baͤrg eller ſtenar fb: ates haͤr undan⸗ tagandes vå nagot enda ſtaͤlle någon helt liten ſten, en knyt⸗naͤfwas ſtorlek. Hår och der wiſte fig enſtakade gårdar, och på et frålle en liten by; dock war landet ännu mera oͤfwerwaͤxt med fog, aͤn upodladt, få at det mar — fog tvi dar de at fara i igenom; > | * An ar. Wi reſte i dag, * de följande, zf⸗ Wer åt filliga hår få kallade kilar, eller åar, hwil⸗ ka kommo up ifrån landet, och lupo ned til Elfs wen Dellaware. De ligo ej ſtupande, utan wo⸗ to mycket jaͤmne; få at watnet rann nog ſakta uti dem. Naͤr det war Flod i Dellaware Elf ſteg den ock et långt ſtycke up i ſamliga åar; och nåt det Se Cob, at watnet föll ut, blefwo deſſe nog De låta tvarit mid floͤd eller högt tvatz Ve ig breda i forna tiders men nu woro ängar på oͤmſe fidor om dem, hwilka tillkommit på Det fått, at de Hade, då det warit ebb; kaſtat up faſta mull⸗bankar i det naͤrmaſte wid abraͤdden, och dy⸗ medel (ft afſtaͤngt watnet från oͤfwerfloͤdande oͤfwer alt. Maͤſt wid alla Filar eller aar woro nu fås dana bankar eller tjocka mull⸗wallar hwilka af⸗ ſtaͤngde watnet från ängen. "Då det war hög flod, ſtod watnet i kilarna eller & darna mycket högre än på ängen. De hade damuksr på banker, dem de kunde oͤpng, antingen de wille ſlaͤppa watnet ut eller in. "På ſomliga ſtaͤllen woro deſſe dam⸗ lukor få gjorde, at de woro ſatte på yttra ſidan om. "banken, och oͤpnades utaf ſig ſjelfwa af det wat⸗ ten, fom rann ifrån aͤngen uts men klaͤmdes aͤter "igen af der watten, fom wille gå in från ån på aͤngen. New Jerſey. Racoon. 429 Om aftonen reſte mi til en af de Swenſta, wid namn PETER RaAmBo, her tvi togo wärt natts her DANNE INUGE 3060 Re SR fllng He > Tall. Den Tall, fom wi idag ſaͤgo, och nyß omtalte, kallas Pinus foliis gerninis, ſquamis co- norum oblongorum aculeatis, uti GrRon. for. Virg. p. 190. och på Angelſta Fer/ey Pine eller: Ferfey Call. Maͤſtendels fittai2:e bare tilhopa uti en hoͤlſa, fom Det ffer på mår Smenffa: men utur ſomliga hoͤlſor utgingo och 3. barr. Kaͤttarna hade långa taggar, få at de woro rätt beſwaͤrlige at handtera. Eljeſt je deſſe Tallar på långt Hål: aldeles ut, fom wåra Swenſte, få at innan en fer på Kaͤttarna, Fal em laͤtteligen taga dem för et och ſamma flags två. Af denna: Tall brånnes en myckenhet Tjära, hwarom laͤngre fram. Som maͤſta delen af deſſe aͤro Gaͤr⸗tallar, få duga det öfrigt få godt fom til ingen ting; ty om en fåtter dem til ſtolpar i jorden, få rutna depå helt kaͤrt tid. Mafken år och ganſka mål dervå Då der blifwit nedhuggen, få at den då uti Haft blifwer genom⸗mafkaͤten, och det ej många weckor efter Det. den blifwit nedfård, De bruka den och ſomlig⸗ ſtaͤds I brift af annat, til braͤnſie; och på andra: frållen bränna de Smidje⸗kol deraf, fom framde⸗ 1es Fal omtalas. Eljeſt förtjenar wid detta två naͤmnas, hwad aͤtſtillige, och aͤfwen jag hår lane, det rönt, nämligen, når det om fommaren år hete, aͤlſtar boſtapen gerna ftå i def ſtugga: om der nu finnas på de ftållen boffapen går både loͤf⸗rika Ekar, eller Hickery, Walnoͤt⸗traͤn, Wattu⸗boͤkar eller andra Löfstrån, och tillika Furuztrån eller Tallar, få ſtal boffaven naͤſtan altid hällre utwaͤl⸗ ja, at frå under et Furu⸗traͤ eller en Tal, Kör — Nfoͤr 439 Jerſey. Racoon. för at föfa ſtygd under något loͤf⸗traͤ, faſt loͤf⸗traͤ⸗ det Fan wara mycket ſtugg⸗rikare; ja om det ej finnes mer ån en enda Tall på de frållen, få ſtola dock få många, fom af boffapen få rum, ſtaͤcka fig omkring —— Haͤraf wille aͤtſtillige flus ta, at de kaͤdige utdunſtningar, fom kommo frän detta traͤdet, bekomma boſtapen ganffa waͤl, och derfoͤre ola de utwaͤlja deffa traͤn haͤllre än nås gra andra. ; | Skedtraͤ war et litet två, fom finnes nog: allmänt uti Pennfylvanien, och det wi äfven i dag fågo på åtffiliga ſtaͤlen. De Swenſte, ſom här bodde, hafva gifwit det föregående namn, etnedan Indianerne, hwvilfa i forna tider mycket: wiſtades hår i landet, brukade at göra fina ſtedar och ſlefwar deraf. Jag hafwer uti min Natural-famling en ffed gjord af detta trå, utaf en Indian, hwilken ſtutit många hjortar och andra: djyjur på det ftålle, der Philadelphia nu frår; eme⸗ dan ſamma plats i förberörde Indians tid war ffs werwaͤxrt med hög ſtog. De Angelffe falla det Laurel; emedan bladen eller loͤfwen likna aldeles dem, fom äro på LauroCeraſus. Herr Archiatern och Riddaren Linnzus har behagar, af def ſyn⸗ nerliga ynneſt emot mig, falla den Kalmia Foliis ovatis, corymbis terminalibus, eller ock fårtelis gen Kalmia Latifolia, uti def Spec. plant. p. 391. De platfer, fom den Hålft utwaͤljer til ſit hemwiſt, aͤro fidor af backar, haͤlſt den Norra , der någon bäck finter fram, få at om backen wid bäcken mar bränt; eler och branta backar lågo mot måta kaͤrr, ſtodo de gemenligen fulla dermed; hwilken nog ofs ta hade Boͤk til foͤljeſſagare. Eljeft finnes den och uti fogarna i daͤlder. Ju högre de Ops or⸗ NewFJerfey. Racoen. 431 Norra fidan af backen, ju kaͤrtare woro de. Jag har fett det wåra ej allenaft uti Pennfylvanien loch Nya Jerfey, utan och i New Yorks håfoine gadoͤme, dock börjar detta trå blifwa i det ſiſt— nämda mera fällfynt, och Norr om den 42. grad, Lat. Bor. har jag ej kunnat blifwa det warſe, ehuru traͤgit jag fett derefter. Det har den egen⸗ ffapen, at äfven om wintern behålla fina taͤcka sröna loͤf, få ar då nåftan alla andra trån hår i landet aftagt fina ſommarklaͤder och få helt nats na, pryder detta — med fin behageliga groͤ⸗ na drågt mer, än något annat: Om Waͤren wid den 23, Maji, efter den nya ſtylen, boͤrjar det på denna orten blomma, då det i prydnad tåffar med de maͤſta trån, fom uti Naturen finnes: blom⸗ morna fitta i ſtora klaſar, och år trädet helt fullt med fådana. Innan blommorna ſpricka ut; haf⸗ bleker Salen ſmaͤningom bårt dem, få at ſomlige på flutet blifwa maͤſt helt hwita, på ganffa mänga äro blommorna af en Rofenfårg. Deß ffaps nad är och ſynnerlig; ty hon liknar mycket de gam⸗ deles. Om Julsoch Nyårsdagen pryddes Kyr⸗ korna ſomligſtaͤds med def wakra loͤfrika qwiſtar. Men en ſynnerlig egenſtap hafwer detta trå, fom beftår deruti, ar def loͤf aͤro fom et foͤrgife för foms liga Creatur; för andra åter tjenar det til föda. af def loͤf, blifwa de antingen doͤde, eler och mycs lifivet til; men gamle tåla något -mera. Om och de aͤta naͤgot mycket deraf, ſaͤtta de aͤfwen otwif⸗ wa de en ſtoͤn röd faͤrg; men ſedan de oͤpnat ſig, fas ſtaͤnkefat eller ffålar. Lukten är dock ej ſaͤr⸗ Mångfallig foͤrfarenhet har laͤrt, at om Får åta Pet ſſuke, få ar de med moͤda funna fraͤlſas. Un⸗ ga Får få icke åta mycket deraf, innan de ſaͤtta é I 432 New Ferfey. Racoon. otwifwelaktigt lifwet fil Samma ſkadeliga mere fan hafwer det och på kalfwar, hwilka deraf an⸗ tingen dd, eller ſwaͤrligen kunna komma fig före. Då om ſommaren år 1748. några kalfwar hade: aͤtit deß loͤf, blefwo de ganſta ſjuke, ſwaͤlde up, fradgan ſtod dem ur munnen, och woro de nåra. at tårta; men genom krut och annat, fom blef dem ingifwit, kommo de fig ändteligen före. Det är om winteren, fom fåren Här lupo maͤſta fara för denna; ty når de Då hållits inne en tid, och de ſedan flåppas ut; når det aͤnnu år frå pã mar⸗ Fen, äro de mycket fnåle efter: alt grönt, och fås ledes ſwaͤrligen tunna håla fig från at åta deraf. Det har och ſtedt, at då haͤſtar, oxar och kor kommit at åta af deß loͤf, hafwa de aͤfwen blifwit mycket ſjuke, faſt de dock ide doͤdt; dock trodde maͤſt alle, at om och deße ſtora Creatur aͤtit nae got mycket deraf, ſtulle de ſwaͤrligen kunnat und⸗ wika en haſtig doͤd; ty det har maͤrkts, at bara de ätit något litet af deß loͤf, hafwa de beghnt må illa. Men deremot aͤro deß loͤf en föda för Hjor⸗ tar om winteren, då ſnoͤ ligger paͤ marken, och . de icfe funna hafwa något annat: til uppehålles derföre finnes och, om de den tiden ſtjutas, at des vas tarmar och inelfwor aͤro fulle med deßa loͤf⸗ bg har åter maͤrkts det fom ſynnerligt, at naͤr ſamma inelfwor blifwit kaſtade för hundar, och de ätit upp dem, hafva de deraf blifwit helt yra; eller fom drukne, och ibland få fjuke, at det ſett ut fom de fulle fåtta lifwet til; men folk, fom aͤtit ſaͤdana Hjortars fört, fom haft deßa löf uti fig, haf⸗ wa ej kaͤndt någon olägenhet deraf. At et flags. Foglar, fom de Smwenfte hår falla Hierpar, och fom blifwa här qwar hela wintern, tjena * / NewJerfey. Racoon, 433 deße ÖF under ſamma tid til föda: tv då en ſtjuter dem , finnes deras kraͤfwa full med fådana loͤf. Sieifwa traͤdet år mycket ſtarpt, derfoͤre brukas det af ſomliga til aylar i trißor på blaͤck; men ens kannerligen brukas der, feam för alt annat,ril Waͤf⸗ ſpolar, och hoͤllo Waͤfwarena intet trå hårpå or⸗ ten få godt dertil fom dettas emedan der war haͤrdt, blef ganffa fMårt och Halt, och ſprack ej sera na. Af ſſelfwa traͤdet, men i ſynnerhet af roten; Fan hwarjehanda Snickare/ och Swarfware⸗ar⸗ bete göras, fom af annat det finafte traͤ; ty faͤrgen på def ror år alt igenom gul, famt trädet ganſta haͤrdt och fint. Från centrum af traͤdet oå ut om fimå radii, dock något gleſt. Naͤr def loͤf läggas i elden, ſpraka de, fom Hade en kaſtat ſalt dit. J briſt af annat betjena de fig om winteren af deß loͤf och qwiſtar til at fopa korßſtenar med. Når om ſommaren 1750. et flags maffar åto up löfs wen på maͤſt alla trån i Pennfylvanien, wäga⸗ de de fig ej hår på, utan deße fingo wara aldeles i frid och oroͤrde. Atſkillige berättade; at når el⸗ den om fommaren år loͤs i ſtogen, och kommer til detta trå, går han icke längre, utan ſtannar derwid. | Den 21. November - Majs. Både de Swenfke, och andre, ſom haͤr bod de/ planterade ganſka mycket af Mays,den de bruka⸗ de få til föda för fig ſſelfwa, fom för fin boſkap. Den ſades af alt wara den båfta föda; fom ſwin kunna få; emedan de icke allenaſt blifva mycker feta deraf, utan de få och deraf baͤttre och waͤl⸗ fmakligare koͤtt, ån af någon annan föda. Uti Kongl, Wetenſtaps Academiens Handl. för år 1751, p. 395. ÖV famt år 1752. p. Zl, Delen. e 24 234 New Jerſey. Rachon. — —— — —— voch följande, bafwer jag widlyftigt talt om denna Saͤdesarten, hwarthaͤn jag wiſar Laͤſaren. Raͤrrhjulen, fom hår —— beſtodo af ſkedtraͤ⸗ loͤterna eller ——“ af. Spanſt * men ekrarna eller redii af den hwita Eken... ue Saffafras-tvåder fans hår waͤra oͤfwer alt, Jag har förut.p. 270. naͤmut et och annat: der⸗ om; nu wil jag lägga naͤgot til. He Swenſtke kalla det Saltenbras eller Salßenfras⸗ dock aͤr det förra namnet mera i bruk. Når nagot af det⸗ ta traͤd laͤgges på elden, ſprakar det ſom hade en — ſalt dit. Haͤraf laͤrer ——— de Swenſke — fit namn på trädet från vaſ⸗ fafras, det de waͤndt til Saltenbras eler Salßen⸗ fras. ; Trädet brukades til poſter eller ſtolpar at ſaͤtta i jorden wid plank och gårdesgårdar; eme⸗ dan det ſades frå långe mot röta i jorden; men eljeft troddes naͤppeligen något trå wara til, fom i oͤpna luften och under bar himmel blifwer ſaa we⸗ Fet mafkaͤtit fom detta; ty inom en liten tid ſades maffarne åta det måft alt igeriom. De € ffe berättade, ar då Willarne fordom bodde här, brukade de göra fig ålar deraf; Når en ſkaͤr af frådet, eller def unga teiningar, och fätter dem åt naͤſan, gifwa de en ſtark, dock behagelig lukt ifrån fig. En del taga barken af rötterna, koka den i ſvisoͤl Då de brygga, hwilket ſtal bliſwa deraf mye⸗ Fet haͤlſoſamt. Samma bart, laͤgges och bland braͤnwinet då det diſtilleras, eller laͤgges den i — jordt IDR då det lif —* tros blifwa gan⸗ a haͤlſoſamt. En gammal Swenſk —* tade, at hang moder botat många, fom haft Waituſot, med detta frå; i det hon tagit roten, kokat den i watten, af decocten blifvit * New Jerſey. Racoon. 435 Detta hade hon lagt iflaſtor, och låtit de ſuke dricka hwar morgon deraf. Hon brukade tillika, at koppe pa deras foͤtter. Denne mannen foͤrſaͤkrade, at ban fett henne fålunda bota många, fom fördes til henne uti lakan. Naͤr platå roͤdjes til aͤker, lämnas gemenligen deße traͤn at frå qroar > emedan de äro loͤfrike, och gifwa om ſommaren en behagelig ſtugga åt boſtapen. Atſkillige af de Swenftka brukade, at med decocten af barken el⸗ ler roͤtterna twaͤtta och ſtura de kaͤril, hwari de wille hafwa Cyder, dricka eller braͤnwin; emedan de derigenom troddes blifwa mycket haͤlſoſamma⸗ re. Til at foͤrdrifwa waͤggloͤß ſades ſomliga foͤr⸗ föft, at låta göra Saͤngſtolparna af daſſafras, hwilken med def ſtarka lukt kunde hindra, at ins ga waͤggloß wille wiſtas deri. Detta har och was it godt för aa 3 ar / eller få laͤnge Laſſafraſen åns nu behållit fin ſtarka Aromatiffa lukt gwar; men ſedan den tiden har man ej befunnit det goͤra ſtort til ſaken. En Snickare wiſte mig en fång, Har gjort ſig, hwars ſtolpar woro af Saffafras. Den⸗ na fång, ſom daͤ war roa 12 år gammal, war få full af waͤggloͤß, at ingen kunde fofiva i frid deri. Aeffilige af de Angelſta beraͤttade mig, at för några År tilbaka mar en tid: nog uti bruk i London, at dricka Thée, gjordt af Saſſafras- fpånor elerblommor, fåfom mycket haͤlſoſamt; men ſedan de påminte ſig at decocten deraf blef mycket brukad emot Luem Ven. eller kaͤrleksſzukan, bårtlas des denna arten af Théesemedan de befarade, at der⸗ af blifwa beryktade förnågon wiß elak fjufdom. Uti Pennſylvanien brukade ſomlige, at taga ſpaͤnor deraf, och laͤggauti lådor och kiſtor, der de Hade ylle⸗ klaͤder, at dermed — mal; ſom om formade | 0 2 nm” 436 New Jerſey. Racoon — — —— — — — annars plågar komma deri. Roten af detta två behåller dock taͤmmelig länge fin lukt; Jag har fett den rot, fom legateg a 6 år uti en bordlåda, * bade likafullt maͤſt ännu behållit fir ſtarka Roͤd fårg. P· Rambo, beråttade, at Wil⸗ larne fordom faͤrgat hwarjehanda ſtinn röda med barken af Caſtanie EB, ß. 7 Hård Winter. Ätſkillige gamle beraͤttade, at år 1697 war hår en få Hård winter, at ifen på Dellaware flod warit 2 fot tjock. — * Eitet för middagen reſte wi härifrån, och foro til Kyrkowaͤrden wid Swenſta Kyrkan Erick RASNILSSON> der tvi forblefwo i par dagar. Den 22, November; Sraͤſets foͤrminſtning. Åre Herm, en af de hederligafte Swenftar härpå orten, och ms oͤfwer 70 år gammal, (hwars Fader kom in hit i landet med den Swenſta Gouverneuren Printz) heraͤttade, at uti hans barndom mar här få myc⸗ Pet graͤs i fogarna, at det ſtod alleftåds mot en Ans hoͤgd; men nu är det få foͤrminſtadt, at det blifwit ganffa litet, få at boſtapen hafwer ſwaͤrt efter födan, och derföre mjoͤlka nu 4 for ej mera, ån fordom ex; — Det år ej ſwaͤrt, at finna igen orſakerna dertik : 1. uti Gubben Herms barndom tvar detta landet ganſka gleſt bebodt. Haͤr faus då näppeligen en tionde del få mycket boffap, fom nus följafteligen hade en fo allena då ſa mycken föda och bete, fom ro nu. 20 måfta delen af gras⸗ Arterna (Gramina) hår på orten äro annuella, det År, de tvåra ej flera 'åri radaf ſamma rot, fomde flaͤſte af wåra Swenſta, uran de ſtola hwart ä j New Yevfey. Racoow, = 437 ſa fig, då altid det ſamma årets ſtaͤnd om höften dör ut; när nu deße genom den myckna boſkapen hindras at ſaͤda ſig, genom det de aͤtas up, innan de få blomma och båra frukt, få år ej underligt, at af graͤsarter det ena ſtraͤet får hår, det ans dra der, på fält, backar och betesmarker Hår i lan⸗ der. Detta år och orfaken, hwi reſande hafwa nog ſwaͤrt at med egen haͤſt komma fore både hår i New Jerfey, Pennfylvanien od) Maryland y enkannerligen om wintern; emedan de få Grami- na eller gråsarter, fom der wuxit, ſmaͤningom blifs wit mer och mer utoͤdde af boffapen, innan de fåte: froͤda fig. Men laͤngre mot Norr, ſomi Canada,” finnes nog af de graͤsarter, fom kallas Gramina perennia. Således har hår i landet den allwiſe Skaparen gifwit åt: de Norra orter ymnigare graͤsarter af de ſtaͤndigt warande (Gramina pe- rennia); emedan inwaͤngrena för de långa win⸗ trar ſtuli, behoͤſwa mera hoͤ til foder åt finboffap; men deremot meddelt dem ſparſamt uti de laͤngre til Söder belaͤgne Landffap ; emedan Creaturen funna der gå ute måft hela winteren. Foͤr ſam⸗ ma orſak ful hafwa och mera eftevränffamme SHushållare uti Pennflylvanien låtit foͤrſtrifwa fig: hoͤfro af Graminibus perennibus från Angland od) Europa, famt fått dem bår på fina Ängar, hwareſt de fynas nog wela trifwas. | = Perfimon ( Diofpyros Virginiana Linn, ſpec. 1057.) eller af de Swenſka få kallade Miſpel⸗ troaͤdet waͤrte hår nog allmänt. Jag har förut p. 200 od) 255 talt om detta traͤdet; nu wil jag laͤg⸗ ga något til. Somtaf des frukt började nu blif⸗ tva mogen och mat⸗dugſen. Naͤr den ſent om hoͤ⸗ ſten blifwer waͤl Nar och froſtbign, aͤtes — | Ce3 19 437. New Jerſiy. Racoom. af folket Här, ſom annan frukt, och ſmakar där mycket föt och kübbig, dock at naͤgon liten adſtrin⸗ gerande ſmak aͤfwen kaͤnnes deruti. Jag åt ofta: nog deraf, utan at kaͤnna nägon olaͤgenhet. Naͤr någon åter deraf, ſuger han allenaſt til ſig det blöta och klibbiga koͤttet, men ſpottar ut ſtenar⸗ na eller kaͤrnarna. Af denna frukt brygga en ſtor del; få af de Swenſka, fom Angelſta och andra: Nätioner et ſtoͤnt ſwag⸗dricka, hwilket fer pa detta fått: Om hoͤſten ſent, når frukten blifwer froſt⸗ biten, och ſaͤledes för och ſtoͤn at åta; ſamlas der⸗ afifå mycker, fombehagas, hwilket fan lått och fort: fe emedan hart två bär en ſtor ymnoghet. Detta knadas tilhopa med Hwete⸗ eller annat kli, bakas kakor deraf, och ſaͤttes ugnen, hwareſt de frå til deß de aͤto waͤl genom⸗graͤddade och torre. De tagas ſa ut, och då drickat fal bryggas, ſaͤt⸗ tes en gryta på elden: full med kallt watten, deri foͤrenaͤmde kakor laͤggas, hwilka under det watnet laͤngſamt och ſmãningom blifwer warmt, bloͤtas up och ſmaͤlas ſoͤnder. Grytan tages få af elden, och watnet roͤres om, at de upblörta och ſoͤnderſmã⸗ lade kakor blanda fig jaͤmnt med watnet, hwilket alt fedan fås uti et kar. Sålunda fortfares, at. upblöta få många, fom behoͤfwes til en brygd: Sedan maͤſtar man och brygger på "manligt fått. Detta dricka hålles. wara baͤttre aͤn mycket annars Braͤnnwin brånnes och af denna frukt, fom Fer på det fått, ar fedan de om höfter ſamlat en ſtor hop deraf, lågges alltſammans i et kaͤril, deri dets frå en wecka eller mera, at det blifwer waͤl bloͤtt. Sedan ſlas matten til, hwarmed det får Nå och jäfa, hwilket fer af fig ſſelft utan jaͤſt, derefter: braͤnnes pã vanligt ſaͤtt braͤnwin deraf. — New Jer/ey. Racoon. 438 af de Win⸗drufwor fom hår måra. a. wildt, ſaͤrdeles det ſotare ſlaget, och blandar det ihop med frukten ab berſimon, blifwer Braͤnnwinet raͤtt ſtoͤnt. Somlige af deſſa traͤn hafwa ſin frukt mogen mot ſlutet af deptember, men andra, och det de ——— ſenare; tv ſomlige blifwa icke mogne före ån. uti: November och December, få at o froſten fordras til deras mognad. Sjelſwa traͤ⸗ det år mycket tjenligt til Snickare⸗ werktyg, ſom til hyflar/ ſt aft åt: hugg⸗borar/ och dylikt. Men om det faͤr ligga ute under oͤppen himmel för ſol och raͤgn, ſedan det blifwit nedd⸗huggit, få år Det nås ſtan af alla traͤn, det fom foͤrſt rutnar ty efter et ar aͤr Det DÅ maͤſt alt genom⸗rutit · Om det kom⸗ mer at waͤrg på aͤkrar/ blir det ſwaͤrt at kunna utrota det, ſaͤ trifwande aͤr det. De fade, at om man ſture en qvifty och lade den i jorden ; ſtulle den taga rot. ün wycker ſtarka wintrar hafwa ſomlige af deffa traͤn blifvit doͤdade af Földen, och fadgs, at detta och —— war wid ſaͤdant Vespa Vä) HY, 4* Moda SAR J LS sa PRE en FÖ Den 23: — a IEEE CT —59 * i landet hafwa de aͤtfſkilliga flags —2 — loner, dem de dels fått af larna; dels foͤrt med. fig hit från Europas. — eller Krumhalſar kallades et ſlaͤgs Dt, ſom aͤro krokote på ändan, ſamt eljeſt g aflänga. Deſſa kunna foͤrwaras och haͤllas ve hela wintern. An aͤr et annat flag; fom likaledes fan förvaras oͤfwer wintern. * art Pumpor ſkaͤras i ſtyckan eller fifroc Das på trå, och haͤngas up at torkas. * dem ko⸗ — ſedan eller ſtufwes on en wil, och k lg dé GÄRLR ru⸗ | 449 New Ferfey. Racoon. | | brukas hela årer.- Eljeſt nyttjas alla defja flags Pumpor på åtffilligt fått til mat, fom aͤfwen hos pf wanligt år. - En Landeman har här ofta et taͤmmeligen frort land planteradt dermed. Sqaafbes åt en annan art Pumpor, dem Euro · peerne fågas förft fått af Indianerna hår i landet. Jag Bar något taltom dem förut p. 264. De ätas kokte, antingen allena, eller och med koͤtt, då de gemens ligen läggas på fatet rundt omkring koͤttet. De aͤro häri landet icke det minſta kinkote; ty naͤſtan ö hwad jordmon, fom de Hålft fås, komma de up, oh trifwas waͤl. Kaftas def fcön om höften ut på marten, komma deffe Squafhes deraf på ſamma frålle up, naͤſta waͤr, faft de legat ute under öppen himmel och i waͤta hela wintern. Calabafter (Cucurbita Linn. hort. Upſ. 291.) var en annan art af Pumpsflågtet ; hwilken och nog planterades här af de Swenſta och andra, doc ej til mat, hwartil den ide dugde, utan at tjena til hwarjehanda kaͤril. Deſſe aͤro laͤngt me⸗ ra kinkote, ån de föregående; ty de hinna ej mo⸗ gnas haͤr alla år, om icke waͤderleken är deſto mars mare. När en wil göra dem til kaͤtil, låter en dem förft waͤl torka, ſedan graͤfwes ur dem froͤn tillika med koͤttet eller det ſpampaktiga, ſom ſroͤn ſitta uti, ſom kaſtas baͤrt, hwarpaͤ de ſtrapas waͤl re⸗ na inuti. De brukas ſedan til ſtopor, trattar, ſtaͤlar, fat; kaͤrteligen til en ſtor hop kaͤril, at hafs tva allehanda uti. Enkannerligen aͤro de ſtoͤ⸗ Ra, at foͤrwara hwarjehanda från uti, når de fos la ſtickas öfwer Hafwet til andra orter; ty haͤruti behålla de naͤſtan laͤngre ſin groende Fraft ån uti något annat. Ibland plaͤga de ſtrapa litet baͤrt des ytterſta af defa Calabasfer, och få 7 * New Jerſey. Racoon. 441. innan de urgrafwas, då de ſedan blifwa få hår: da fom ben: fedan funna de twaͤttas då och då” hwaraf de blifva utanpå helt hwita. Bohwete brukas maͤſt afalla bår i landet. Det fås hår, eftev gamla ſtylen, från början af Julii til den 10:de I famma månad, fom gemene ligen är den ſenaſte tiden; ty om det fås fenare, ſtadas det ofta af froſt. Om det fås för Juli månad, får det waͤl och blomſtrar hela fommas ren; men blommorna torkas ſedan baͤrt, at det. blifwer ingen frukt deri. Somliga plöja åkern 2 gångor, innan de få Bohwetet, andre endaft en, och det ungefår 2 weckor innan de få det, hwarefter åkern harfwas jämn. Det ſades trifwas haͤr baͤttre uti waͤta ar. De laͤtg det frå ute, til deß froſten kommer. Om Iycfan år god, få de afen bushel 20, 30, ånda til 49 bushels igen, fom Kyrkowaͤrden fjelf fade fig fått. Det brukas til Pankakor och Pudding. J ſynnerhet göres om rnarna kakor häraf, tilredde på ſamma fått fom SPankafor uti en Panna, eller graͤddade på en ſten, och när de Fomma ur Pannan eller från ſtenen, och åro heta, ſmoͤrjas de alt Öfver med ſmoͤr, det de låta waͤl draga fig uti dem. Deße, då de aͤn⸗ nu aͤro warme, aͤtas få tilredde om morgonen wid det en antingen dricker Thée eller Café; få ati ſtaͤllet de hår annars, (fom hos de Angelſka bruk⸗ Jigt år) ſtulle åta fmörgås, eller ſtekt bröd med: . Smoͤr påftrukit, wid Thée; brukades deße, fom: ſmakade mycket waͤl. Detta ſtedde få här, ſom uti Philadelphia och annorſtaͤdes i de An⸗ gelſt a Colonier, och war i ſynnerhet om wintern, ſom de hade dem. Uti Philadelphia woro —J | | grad⸗ — — &€ * 448 > New Jerſey. Racoon graͤddade dem och om mornarna buro dem Helt: warma omkring at ſaͤljas. Til föda för hoͤnſen ſpiſade Bohwetet naͤſtan baͤttre än annat, de åta! det ganffa gerna och waͤrpte derefter baͤttre, ån af annan mat. Swin goͤddes och härmed. Bos hwetshalmen fades ej wara dugelig —— | — den och lämnades at ligga qroar på de tållen af åkern, der det blifwit troͤſkgt, eller Faftaz des han ut at rutna til gödning på Appeltraͤgards landet. Boffapen wille ej åta den, icke eller andra Creatur, utan endaſt i hoͤgſta nöd naͤr fndre låg oͤfwer marken, och de ej kunde få nagot an⸗ nat, då kunde de tugga litet deraf. Ehuru Bo⸗ hwetet fåddes här nog allmänt i de AÅAngelffaPro= vincier, få tvifte dock Franfoferne i Canada” deraf, ej eder cultiverade de det naͤgorſtaͤds hos g.s — Ad ysmaſt. Om aftonen fants uti ſtogen en art af Lysmaſkar: Corpus lineare conſtans un- decim articulis, ante et poſt acutiuſculum; Longitudo a capite ad caudam 53 lin. mr Color fuſeus articäli diſpoſiti eodem modo ac Oniſci. Antennæ breves, lineares. Podes ſex, fitb ad anteriorem corporis partem. Dã han gick, ſatte ban ſtjertaͤndan ned i marken, och för få på Bali ändan på ftierten fått en materia, font gaf ffen från fig i mörkret, och war af en tjuss groͤn fåra då den lyfte Denna lyſande materia kunde maffen draga in då han wille, ar den icke ſyntes. Det hade nog raͤgnat denna dagen, men ändock funnos deßa Lysmaſtar kropande brer der buffarna på marken, at den ſyntes likaſom ſtroͤdd med fmå ſtjernor. Framdeles får jag tala om ct annat flag af Flugor elev Inſecter, om , New. Fer ey, Racoon. * I — 9 nattetid under deras flykt i i luften, iyſa ſom elde eid⸗ gniftor. Mon denne vsmakkej år en variation * af de aſar⸗ ſom aͤro hos oß? ſe —8 aun. Suec. 184. J = Den 24. November, | Bl 2 > Ilex, Aquifolium Linn. Spec. 125. waͤr⸗ epa waͤtlaͤndta ſtaͤllen här och der i ſtogarna, faſt bland de ſaͤllſyntare traͤn. Det behåller ita loͤf friffa och gröna både ſommar och winter. De StvenFe hrukade at taga def blan, torka demy AR i ſwagdricka, och taga in dem * | RS ; Roͤdt faͤrgades hår ed Brafiliestrå; Sf den. ned en — "Slår faͤrgas med * ———— rgades fålunda: De to ogo a of Bärgara (Rumex Acetolella Linn, flor —9 deß groͤna * kokade dem med tyget, * an haͤngdes up at torkas: Sedan kokles tyget Logwood eller Campechenhout och koppar⸗ — det: fades fåren beſtaͤndig ſwart $ —* — na. pch. waͤfwa hår. en for deldjelfs et De ip til biwardags råder. De fårga dem Um neg bår af många och blef nog Ebnts 9 el... NK banöra, ſtaͤres Raãg, * ohwete; men. Hafra Fars haͤr med Se bandfätor, , fom hår brukas, äro nog, | 0 ſamt bel Rat på på undra fidan | * å taͤta twaͤrſtaͤror. Akern ligger ef r | ån då —— under den tiden laͤmnas — eta derp Traͤ⸗ 444 New Ferfey> Racoon Traͤgaͤrdar. Hwar Landtman hår på or⸗ ten, ehuru uſel han mar, ja aͤfwen de, fom kun⸗ de fäjas ej wara annat, än Torpare, hade wid fin gård eller kojg en ſtoͤrre eler mindre Traͤgaͤrd, upfold med allehanda nyttiga fruktraͤn, hwaraf Perfike-tvån, aͤppel⸗ och kersbaͤrstraͤn gjorde dec maͤſta. Se hwad haͤrom år nämnt förut p.207.. VLitet för middagen foro wi härifrån, och forte fatte reſan förbi den Swenſta Kyrkan i Racoon til Peilsgroves. Landet war här på många ſtaͤl⸗ len nog fandigt, och taͤmmeligen jämt. Haͤr och - der, faft nog gleſt, ſyntes enſtaka gårdar. Paͤ de flåfta frållen mar det oͤfwerwaͤrt med loͤfſtog, hwaraf årfiliga flags Ekar gjorde det måfta, och. dernåft Hickery. Ned wid marken war ſtogen få fri från buffar och ſtenar, at en ej allenaft til. haͤſt funde beqwaͤmt rida derfram, maͤſt hwart en wille, utan och på de flaͤſta ſtaͤlen uran hinder åfa med Chaife ellev färra. Stora och långa traͤn, fom antingen ſtormen ellev deras ålder oms kullkaſtat, giorde dock ſomligſtaͤds naͤgot litet beſwaͤr. Den 25. November. | Tillandning. > Under mit wiſtande här i Racoon, ſoͤkte jag få nu, fom hela den följande wintern, göra mig underraͤttad af be gamla Svens ffa, om de fpår, ſom kunde ſtoͤnjas til tillandnin⸗ gar, eller watnets aftagande hår på orten. Fa wil foͤrdenſtul hår införa de ſwar mig blifvit gifs ne på mina frågor, juft fom jag dem fått, och endaft uti parenthefi lägga det til, fom kan gif⸗ we någon mera uplyfning: laͤmnar för öfrigt € Laͤſarnas egit behag, at häraf göra fina ſlutſat⸗ I FA ER Ha En af de Swenſta, wid namn Kuic, om nã⸗ 44 ooh New Jerſey. Ramon. 445 gra och 50 års Ålder, beraͤttade, at Han ſaͤkert förs nummit det denna tiden ide år få mycket watten uti finå traͤſt, baͤckar, fällor och åar, ſom uti hans barndom. Han wißte många traͤſt och wattu⸗ gälar, uti hwilka i hans ungdom warit få myc⸗ Fet watten, at de kunnat ro deri med en bår, ſtor fam en ſtor ſtoͤtbaͤt, och ehuru sorr ſommar det Hå svar, worn ſamma traͤſt dock Aldrig torra ; men nu äro de antingen aldeles uttorkade, eller aͤtmin⸗ ſtone til ſtoͤrſta delen torra, och Är ingen fommar, Då defe fifta ej aͤro aldeles wattenloͤſa. Han fade fig fett, huru fiſten på flutet i dem, af brift på wat⸗ ten; maͤſt förfmåkta och dd bärt: uti baͤckar och åar är och nu mindre watten, Än förr: han tycks te och, at det nu icke rågnar få mycket om ſom⸗ garna, fom före. - En af hans ſlaͤgtingar, ſom bode ungefär 8 Angelſta mil från Dellaware flod, dock, på backen wid en liten aͤ, har der låtit gråfma en brunn wid fin gård, och då han kommit til ungefär 40. fots djup, har han ned i jorden funs nit icke allenaſt en ſtor myckenhet af Oſtron⸗ och mußel⸗ſtal, utan aͤfwen mycket Rör (Mrundo,) —6 likaledes ſtycken af ſtockar. Jag fraͤgade: wad ſom mentes wara orſaken haͤr til? mig ſwa⸗ rades, at ſomlige ſaͤja, det de legat der ſedan ſyn⸗ dafloden; andre, ar jorden waͤrer. hk: 0 PETER RAMBo,> en Man närmare fitta 60 år, fade, ar han fjelf fete med fina ågon, at på måns i ſtaͤllen hår neder i Racoon, då någon graͤſwit runnar, eller annars gått djuptned i jorden, har der funnits ſtora hopar af mufels och andra Sjoͤ⸗ kraͤks ſtal. Wid brunnars graͤfning har på 20 och flera fots djup funnits ſtycken af trå, ja ej al⸗ lenaſt rutnade från, utan och fådane, fom warit EA 2 | braͤn⸗ 1 446 New Ferfey. Racoon — — hl DG To NRa sa braͤnde. Ha, de hade och på et fådant djup fun⸗ nit en ſlef. (Men mon ej det brända träder, fom nu omtalad, warit oͤfwerlupit af någon under⸗ jordiſt mineral· aͤnga, fom ſwaͤrtat det?) Han ſa⸗ de, at folket deraf fMutat, det. America för ſynda⸗ floden warit bebodd. Han berättade och, at det: funnits Tegelſtenar djupt ned i jorden. ¶ Men mon: icke det endaſt warit en hopgyttring af den tegel⸗ faͤrgade jorden, hwaraf maͤſtadelen af landet haͤr beſtaͤr, hwilken aͤr en blanning af ſand och tera? Jag har här fett ſadana hopghttringar, dem en nart, hwilken ej fåge nogare til, laͤtteligen kunnat taga för Tegelſten.) Eljeſt tyckte han, det wat⸗ tet i floder och åar nu ſtode lika hoͤgt, ſom daͤ han började minnas; men ſma traͤſt, wattugoͤlar och wattudammar, ſamt watten i moraß, hade an⸗ ſenligen tagit af, få at många af dem nu aldeles torkats bårt. | 0 SR +. Måns Keen, en Man af några och 70-år bes raͤttade, det han fjelf fett wid en bruns graͤfning, at på 40 fots djup ned i jorden ej allenaſt funnits en ſtor flats af Caftanie - trå, utan aͤfwen rötter och ſtjelkar af arundo, ſamt juſt en ſaͤdan lera; fom plågar finnas mid ſtraͤnder af de wikar, fom löpa ini landet, och hafwa ſalt watten. Detta ler hade och en likadan luft, ſamt en ſaltaktig fimak: Han, med flere andre, ſloͤto deraf; det hela detta landet, der Kacoon och Pennsneck nu ligga, haf⸗ wa i fornatider warit fjöbotten. Han wißte och bes rätta, at man wid djup grafning nedi jorden fun⸗ nit här en af Indianernas ſtefwar. $ Sven Lock och W. Cons, fom hwardera woro oͤfwer 50 år, berättade, at man hår måns genſtaͤds, fom de med egna Ögon ſett, ar —F run⸗ New Jerſey. Racoon. 447 brunnars graͤfning på 20, 30 och flera fots, djup rakat en ſtor myckenhet af arundo, fom dock måft mar bårtruten. Daͤ Coss låt graͤfwa fin brunn, har under 20 fots djup en få tjock ſtock möte, hos nom, at han ej kunde graͤfwa djupare, innan han måjte på 2 frällen hugga af den ſamma, hwilken ännu mar helt Hård. En wanlig ting fades det wara här, at wid brunnars graͤfning djupt ned i jorden, finnes ibland en ſtor myckenhet af. åts ſtilliga Jae loͤf, fom ännu ej aͤro aldeles rutna⸗ de. DÅ hår för några år tilbaka bygdes en qwarn⸗ dam mid den Ån, hwarwid Racoons Kyrta år bygd, och de dä grofwo igenom en bank eller Ås, hafwa de funnit, at ſamma äs beſtaͤtt til ſtoͤr⸗ fra delen af Oſtron⸗ſtal, daͤ likwaͤl från detta ſtaͤl⸗ det til den naͤrmaſte ort, hwareſt nu lefwande rn finnas i I watten, aͤro oͤwer 120 Angels ſta mil. Haͤraf ſloͤto få deße mån, fom naͤſtan als le andre hår på orten utaf fig ſielfwa, och utan naͤgons erindran, at deße länder i forna tider wa⸗ rit en —— De bekraͤftade enhaͤlligt, at man⸗ ge ſmaͤ tråft, fom i deras barudom altid ſtaͤtt fula med watten, och det aͤfwen, om de hetaſte ſom⸗ rar, nu aͤro aldeles få uttorkade, ar der fins naͤp⸗ peligen om ſommaren någon watten⸗aͤr deruti, undantagandes rid ſtarkt raͤgn; men eljeft Funde de ej finna, at ratten i Elfwar, åar och baͤckar nu war mindre, än förr. Axx Hem, en Man Sfiwer 70 aͤr, fade, at då han låt graͤfwa fin brunn, fant han foͤrſt ſand och fmå ſtenar til 8 fot, fedan ljus lera, och der⸗ efter ſpart. Då han graͤfwit 15 fot, råkade han et ſtycke haͤrdt trå, ſamt aͤtſtilliga Swafwel⸗keſar. Han beraͤttade fig weta ec och annat ſtaͤlle uti — en 448 New Jerſey. Racoon. den Dellaware, der han i ſin barndom rodt med båt, hwareſt pu äro ſmaͤ dar, af hwilka ſomlige qaͤro mot en Augelſt mil långa. Når en ſadan blifwer gjord, böriar foͤrſt ſanka fig en ſand⸗ bank, ſedan föres lera dit, hwarpå der begyn⸗ ner waͤra hwaß, och få widare. a en ſammankomſt eller Sokneſtaͤmma af de aͤlſta Swenſta i Racoon, fick jag foͤljande til ſwar på mina frågor uti denna ſaken: En må hår graͤfwa brunn hwar en wil, få fal det als tid på 20 a 30 fots djup finnas en myckenhet af Oſtron⸗ſkal och Clams, (Clams aͤro en art mycket ſtora mußlor, hwilka finnas uti hafswi⸗ far, och af hwilkas ffal Indianerne göra fina penningar.) Pa ganffa många frålen, få un: der ſtora backar, fom annorſtaͤdes, har wid brun⸗ nars oråfning funnits en myckenhet af Hwaß och Saͤf (Arundo & Scirpus) de der ligga åns nu måft oſtadde. Man har wid en bruns graͤf⸗ ning til 20 a 30 fot under jorden funnit en hel Lin kaͤrfwa, hwilken warit likaſom den nyß blif⸗ wir ditlagd; en och hwar har undrat, huru den kommit dit. (Men mon det ej kunnat fe, at de tagit några andra Americanffa örter, font Linum virginianum, Antirrhinum canadenſe &c. hwilka likna ganſta mycket ordinairt Lin, foͤr det ſamma) dock aͤr det naͤgot ſynnerligt, at kaͤrfwan ſades warit ombunden. Wid Europeer - nas ankomſt til America fans ej waͤrt wanliga Lin der i landet, hwarken af Indianerna cultive- rat, ellev wildt waͤxande; hwadan haridå denne Linkaͤrfwan kommit? mon hår för flera hundrade år tilbaka warit folk, ſom betjent fig af Lin? men jag år dock af den tankan, at menige man vd ; | n New Ferfey. Racoon. 449. någon af nygnåmda Americanſka örter eller att dra dylika, för ordinairt lin. På mer än måns ga ſtaͤllen hafwa de funnit brända kol och kol⸗ brandar. Kyrkowaͤrden Erick RAGNILsson, fade fig fett en ſtor — fundne i jorden, då en ny brunn graͤfdes. De hafwa ſom oftaſt funnit wid brunnars graͤfning til 20, 30, 40 a so. fot djupt ſtora ſtockar och klabbar af trå På par ſtaͤllen hade de på 20. fots djup funnit Willarnas ſlef⸗ war. » Utaf föregående: ſloͤto de enhaͤlligt af ſig ſielfwa, at hela denna trakten j forna tider warũ en hafsbotten. aͤrwid aͤr aͤnnu at maͤrka, det maͤſt alla brunnar, fom hittils Hår blifwit uptagne, graͤfwas på fådana ſtaͤllen, der någon börjar ups fåga en ny plantation, och hugga bart ſtogen, hwilken frått på den platſen, der brunnen graͤf⸗ wes/ toͤr haͤnda uti många hundrade aͤr. Utaf detta, ſom nu ſagt aͤr, ſom ock af det, ſom laͤn⸗ gre fram kommer at anfoͤras, kan med taͤmmelig wißhet ſaͤgas, at en ganſta ſtor del af Provincien New Jerſey eller Rya Fax i de förfta tider warit en hafsbotten, men fedan ſmaͤningom tilkom⸗ mit af den gyttja, jord, råff och annat, fom flo⸗ den Dellaware årligen förer ned med fig uppifrån landet. Några twifwelsmaͤl haͤrwid ſynes dock udden Cap May göra, hwarom på ſit ſtaͤlle. Sen 27. Norember. Beſtaͤndigt San Traͤn. De Traͤn, fom haͤr behaͤlla fina loͤf beſtaͤndigt och —5— groͤna baͤde winter och ſommar, aͤro foͤl⸗ J—— Liex, Aquifolium: Linn: Spec. 125, Skedtraͤ eller Kalmia latifolia, LINN, Spec. ' II, Delen. sl Kal- 450 New Fer[ey, Kacoon Granar. Tallar eller Furor. Bwita Enen eller Cedern Cupresſus thyoi= des, LInn. Spec; 1003. — Roͤda Enen eller Ceaern Juniperus Vir⸗ . iniana. LInn, Spec. 1039. 1 . Atfilliga Ekar och andra traͤn fålde här om wintern alla fina loͤf, hwilka dock litet långre tik Soͤder, eller uti Carolina ſtodo med dem : gröna hela året igenom. TT TND RFA —— EN Dett 30. November. (Fiat dig >. Tånders miſtande. En fynnerlig egenffap märktes uti Angelſta Provincierne hos de intvås nare, fom haͤrſtammade från Europa, ware fig j Swenſta, Angelſta, Tyſtar, Hollandſta eller arts Dra, antingen dedå woro födde i Europa, eller hår i landet; hwilken egenffap beftod deruti, at de ganſka bittida ed) i förtid mißte en for del af fina taͤnder; enfannerligen woro gwinfolken alt - för mycket underkaſtade denna olaͤgenheten men manſolken ej få mycfet. Det roar juſt ej lällfong, i (Pe a New Jerſey. Nacoon 451 at ſe tiugu⸗ ara Flickor Half tandloͤſa, eller fom redan miſt atſkilliga taͤnder, utan at hafwa faͤtt några igen. Jag har ſoͤkt utforſta orſaken haͤrtilz men jag wet ej om jag rãkat den raͤtta. Många mente luften i landet more waͤllande haͤrtil; eme⸗ dan den ſamma aͤr ganfFa foͤraͤnderlig, och det ——— ſa at den ofta på en dag kan vm⸗ byta fig från ſtark waͤrma tif mycken koͤld / och fåtiG: baka. Men mot denna orſaken ſtrider Lans dets gamla» inwãnares, eller Indianernas: exempel, hwilla,/ ehuru de lefwa i ſamma tuft, lik⸗ waͤl behålla: fina taͤnder foͤrtraͤffel gen ſtoͤna, oſkad⸗ day, och hwitg, aͤnda in til ſit lefnads ſlut, hwil⸗ bet jag ſjelf fett och andre åfrven Ufafom med en munn mig beraͤttat Andre ſtoͤto fkulden derpã at man åt här få mångahanda frukter och ſoͤt mat; men få fans dock hår ganffa många, fom hade gls⸗ ingen luft för ſadant, och dock woro maͤſt tandloͤ⸗ fe: Dag har ſedan boͤrjat mißtaͤnka Théet haͤt⸗ före, fom haͤr drickes, enkannerligen af qwinfolken både bittida och ſent, och aͤr haͤr nu i ſadant brud; at naͤppeligen någon bonde⸗kaͤring är; eller mår ſtan ingen fattig. hwilken ej dm morgonen ſtal bru⸗ ka Thẽe til frukoſt. J denna tanka ſtyrktes jag: aͤnnu deſto met; når jag kom til at reſa up til Indianerna eller Willarna, och nu warande Ges" neral: Majoren Joanson beråttade mig, at åtfrils lige af de Villar; fom bo naͤrmaſt til Kutopeer⸗ na laͤrt af deßa, at bruka Thee til fin morgon⸗ ward; men dock med den laͤrepenning, at de Wil⸗ ffor, fom mwarigflitiga med Thée - drickande, åke” men på ſamma fått. fom Europeerne börjat i foͤr⸗ tid miſta ſina tänder; då de likwal altid foͤrut . 452 New Jerſey. Racoon haft dem aldeles goda: och offadda, och de af deras Camrater, fom ej ånnu låtit fig behaga en fådar | mindre 9 dryck, weta ej af en ſadan olaͤgen⸗ het, utan paͤ ſamma ſaͤtt, ſom förr, behaͤlla alla fina tänder orubbade och påliteliga in til fin böga ålder. Men jag nödgades fedan finna , at denna orſaken ej eller torde wara få tilvåckelig. N⸗ ſtilligt nog ungt qwinfolk, fom nu wiftades haͤr, men woro födde i Europa, beklagade fig, at de miſt maͤſta delen af fina tånder, fedan de kommit: i detta landet. Jag frågade: om de icke rrodde; at de kunde tiljfriftoa Thée-drikningen en orſak dertil, Hålft farkt Théedikafom biter fig in i taͤnderna; men mig ſwarades, at de mift fina tänder innan de naͤgonſin börjat bruka Thee:: Når jag nogare underfökte detta; fick jag en taͤmmelig tilraͤckelig orſak haͤrtil. Alla deße qwin⸗ folk ſade ſig altid haft den mana, at åta alt ting: nog hett. Således åto de ſtekta åplen ; få fare de kommo af glöden, och på famma fåte med au mat; de betjente fig: af, få at maten ej ſmakade dem tål, om, de ice fingo åta honom få frart han fom af elden. Hetta påsar fig ganſta wäl på de andra awinfolken hår i landet; ty dee förlora ſnarare och mera fina taͤnder, ån mans folken. De dricka och mera och oftare Théc, både morgon och efter middagen , då manfolkens ſyßlor icfe tillåta dem, at göra det famma , och deßutom aͤro få af Angelffa manfolken få fårdes les för Thée: en ſtaͤl med Punch ſmakar dem båttre. Naͤr Angelſta awinfolken dricka Thee, å de Det ej uv Thée-kaͤppen på tallriken , eller atet at något frvalas, utan de dricka det ut ſieif⸗ wa Fåppen, få hett fom det flås dit från — Lid New Ferfiy: ”Räcoon 453 kannan / få at maͤngen ſtulle tro, det de borde blifwa ſtaͤllade inwaͤrtes deraf. "De åros ganſta faͤ, fom ſwala det något paã Thée⸗ tallriken förut. — ſaͤtt dricka ock de förr omnaͤmde Willſtor it Thée; men hwad Willarna i gemen angår, ſom hafwa få ſtoͤna tänder, få är det deras fed, at fällan åta någon mar het, utan måftendels helt Fall, eller bara ljum. Jag frågade Swenſta Kyrkowaͤrden Bitke rsoxPhiladelphia, och ans dra gamla Swenſtar, om de Swenſkei fornatider miſte ſina tänder hår i landet få ſnart, fom nu? mig ſwarades, ar de gamle Smwenffe behoͤl⸗ lo då ſina taͤnder goda: til deras höga-ålder; och miſte dem ej· Brdorscox fade fig fett, at hans Fader; då han war 60 ar gammal, har bitit föns der kaͤrnorna ſa af Perſiker ſom ſwarta Walnoͤt⸗ ter/ hwilka dock aͤro ganſta hårda, och det ingen aß den aͤldern nu wille måga: fig til. Detta des ſtyrker, hwad ofwan ſagt aͤr; ih den tiden wißte man ej hår i landet hwad Theée>-drikning mar. EFroßa. Den naͤſtan maͤſt gaͤngſe ſjukdom haͤr ilandet/ är deny fom Angelsmaͤnnerna kalla Feber: and ague, elev ſom de uttala Det, Feber neger. Bet är, hwad wi på Svenffa Palle Froßa eller Skaͤlfwa, oh på Latin Febris Quotidiana, Tertiana och Quartana; emedan fomlige hafwa honom hwar dag, andre hwar annan, och naͤgre hwar tredje. Ofta, då någon Har Haft tredje dags Febern; och fluppit honom för en eller par weckor, får han hwar dags Febern, hwilken ſedan aͤter går bårt, och efter liten tid waͤndes om til tredje⸗ dags Febern. "De få honom. gemenligen wid flutet af Auguſti månad, eller ock uti September, och håller Han: då merendels uti hela hoͤſten och un, . Tf3 win⸗ 454 — Newserfey. "Racoow: | — — — v Mies, use ÖR RA RNA BRA intern aͤnda emot Waͤren, daͤ de maͤſt plår ga ſlippa honom. Han begonnes merendeis med hufwud⸗ waͤrk dan ryſningar — | Froßa hwillet ſlutes med en dark hetta Ofta rår Helß va Svomingenneler Futfroan: få ftark, ar alt hpod ſom lagges på Patientens kot aß hårtigt:tik lika med hela ſangen at det naͤppeligen kan ligga Pacer: uUnder Hebern, och aͤfiwen emellan den mnar bar den fule ſtark rhagwaͤrh ikatedes har. | shanock ſtundom under Febern; antingen ſtick eller ock gwaljande under hjärtat. Fraͤmlingar / ſom komma hit i landet, fa honomm gemenligen foͤrſta eller andra *— och an ſatter han · dem haͤn dare/ an de fom aͤro foͤdde i landet, ſAat de oct iblaund ſaͤtta liſwet gl men merendels hafva de den före mon at Der ſedan et annat aͤr och maͤſt anföra horn om de foͤrſta gångarnigårmåliigetonn: an ſager haͤt altmant / ac främlingar ſa den ib At ÅNS wid Mnacel Ev del af de haͤt lang Det foͤdda haſwa borda på ſomliga flaͤlen hwart åts Somlige dragas laͤngre tid: dermed din⸗ dre kartare ¶ Mangen har honbnn halfwa året. och leker han ibland få lan ge medfortigg,til def han, får dem -onfideratik Kyrkogarden. Andis⸗ nernep få dragas med denna ſutan awen/ fajt g fö inycfet fönrEuropeernes Det år ock ingen Ader fri derfoͤre. Pa de orter der han årligen! har ſit tilhaͤld / ſes en allenaſt utle wade gubbar deh kaͤrmgar brytag och plågas deraf, utan och helt ſm barn, ſom aͤnnu ligga! waggan, ja/ſom ejwo⸗ to öfver 23 weckor gamle, maͤſte owen noͤdgas ſ bittida waͤnja ſig derwid. Det war ymka t ſe, hutu deſſe fmåftackareuapiktades da frofn fan kom paͤ dem, och at hoͤra huru de.då — ig RA 0 6 New Yerfey; Racoon. 455 vch wåndades: Somlige af deßa ſpaͤda hade hos nom; likaſom de aͤldre, hwar dag: andre hwaran⸗ nan, eller hwar tredje. Dana höft graſſerade och froſſan haͤr mera, aͤn eljeſt ſades wara wanligt. Han adv fölker ;föm hafwer honom/ ganſka bleka) at de ſe ut fom Ke, ſamt utmattar dem mycket: Hos de maͤſta war han dock ej fivårare, ån at de någorlunda kunde goͤra fit arbete emellan de tider, han haͤftigt anſatte dem. Det war ſynnerligt, at på ſomliga ſtaͤllen hade de honom hwart år; annor⸗ ſtaͤdes wißte de ej Exempel, at naͤgon haft honom, Synnerligt war och det, at pã ſomliga ſtaͤllen, der de a mannna⸗minne warit aldeles frie derföre, börs jade ————— ej kunna fe någon ſaͤrdeles ſtilinad iden ena orten rå den andra. Alla gamla; få af Swenſta, ngelſta och Tyffa, ſom andre, paͤſtodo enhaͤlligt, at han aldrig war få ſwaͤr och pinſam, och wara⸗ de: ej haͤlften ſa laͤng tid, i deras barndom, ſom nu. De maͤſte af gammalt folk fade och at Froß ſan i deras barndom, eller wid ar 1680. pålånags när icke ar ſa gaͤngſe och allmaͤn ſom i denna tis den men andre lika gamla paͤſtodo åter deremot/⸗ at han mål den tiden war i Proportion få allmaͤn, ſom nus men det kunde då ej: maͤrkas, ar få måns gå laͤgo ſſuka derutisremedan här war ganfka li⸗ tet inbyggare, och landet då: mar mycket gleſt bes bodt. Toͤr hända det maͤſt warit lika, men at det nu foͤrekommer de gamla all ting mycker ſwaͤrt, foͤr deras kropps beſtaffenhet, hwilket det ej gior⸗ Dej naͤr de woro unge, och kroppen i et annat tilſtaͤnd. Eljeſt aͤr Froßan aͤnnu aͤrligen hos den: ena mycker Filjaktig från der han är hos en annan. — * —— — Ff 4 456 New Ferfey. Racoon et År, och får honom ſedan et annat, finner honom den ena, gången mycket ſtild från des ban war den andra. RUNS NS Orſakerna til denna ſjukdom laͤrer wara ſwaͤtrt, at waͤl utreda: de torde finnas aͤtſt illi⸗ ge, och ej altid enahanda. Ibland och meren⸗ dels fåra flere ſtoͤta filhopa. Utaf Medicis och andra hår i landet förre jag nog utſpana dem: jag wil derfoͤre anföra bivad de troti wara wal⸗ lande dertil. SAR ; ATEA UR LEK Somlige mente den beftå i en fynnerlig luftens egenffap i detta, landet. —* faͤſte hoͤllo före, at. ftillaftående och il fa luktande matten wore bland de fornaͤmſta or⸗ ſaler. Detta tyckes med mångfallig förfarenhes heſannas; ty de hade hår maͤrkt, at. folk, fom bo wid moraß, eiler på ſaͤdang orter ; hwareſt finnes ſtillaſtaͤende eller illasfiinfande watten, åra ſallan något ar frie för Froßan, famt mera fall at. få honom, Ån; andre, enkannerligen den ti den spå året, fors ſamma watten of den ſtarka Solens. hetta haͤr i landet heghnner Häftigt lus ta och ofa från ſig. Likaledes äro de ganſta mycket underkaſtade denna ſjukdom, fom bo på fådana ſtaͤl⸗ be, der landet år mycker. låglåndt, och der falta bafstvatnet kommer at blanda fig wid fod: ei⸗ ler hoͤgt watten, (fom hår ſter par — hwart dygn) med det ftillasftående eler fakta flytande friſtka watnet, fom på dylika ſtaͤlen finnes. Når en owan, om ſommaren kominer at reſa på fådas na laͤga ſtaͤllen, der fritt och ſait watten bian⸗ das tilhopg, maͤſte han ofta håla för naͤſan för den elaka franfen, ſom upſtiger derifrån, — Deva före:åro.de flälte Inrvånarera uti — * RN Neæv Jerſey. Racoou. 457 ——— Salem hår i New Jerfey, hwareſt landet har nyß⸗ nämde beſtaffenhet/ hwart år plågade med Froßa, och det laͤngt mera/ ån på andra höglåndtare ſtaͤl⸗ len. Der någon up ifrån landet; der de ej weta af Froßan flytter Hit: ned at bo, fan han naͤſtan wara helt ſaͤker, at paͤ den wanliga tiden få den ſamma / ſedan faͤr han dragas dermed årligen, ſaͤlaͤn⸗ ge han ſig der uppehaͤller. Sadane / kommo dit friffe och roͤdbruſige; men daͤ de warit der någor tid, mifte de fin lifliga färg; blefwo bleke oh ſaͤgo ut fom lik. Men denna: orfak tårer ock ci allena kunna göra til ſaken til Froßan; ty jag har på atſtilliga ſtaͤllen haͤr i landet ſett laglaͤndta plate — ſtillaſtãͤende watten, der dock folket ſade ſig aͤllan wara bekajade med denna ſſukdom; men det war 2 3 Grader längre til Norrr. Aundre trodde/ at Diæten, eller ens mat och dryck ej mindre ſtulle bidraga hårAl: enkannerligen mar deras mening, at de många frukters obetaͤnkſam⸗ ma och giruga aͤtande ej torde hafwa minſta ſtulden haͤruti⸗i ſynnerhet da naͤgre från de gamla länderna kommd hit, och icke woro wane wid det⸗ ta landets Climat och de frukter: der frambringar Det kan wara en annan ſak med dom; ſom här aͤro födde, faſt det fan och hafwa werkan på dui Dag har hoͤrt maͤnga Angelsmån, Tyſkar vch ans dia haͤr i landet beropa fig haͤrutinnan på egen foͤrfarenhet/ och fåga, at de: nat mg och wore wiſſe derpaͤ, ar Då de aͤtit På nyckter maga en eller dar gaͤngor en Watten⸗Melon, hade de inom dar dygn Feber and ague, eller Froßan. Det aͤr ſyn⸗ nerligt, hwad Ftanſoſerne i Canada flera reſor be⸗ —— foͤr mig; nämligen, at Froßan aͤr uti ada en mindre gaͤngſe ſſukdom, och ehuru de J 513 hwar 458 News Jerſey. Racoou. hwar ſommare plantera der ef myckenhet Wat⸗ ten⸗Meloner, dem de aͤta, hade dendock maͤſtan al⸗ drig maͤrkt, at naͤgon der faͤtt Froßan deraf; amen noaͤr de om ſomrarna kommit til Illinois Cen art Indianersi font bo maͤſt i ſamma Latimade fom NyaSwerige ellerbennſylvanien och Newſerſey) och aͤtit endaſt några Bångor af de Watten⸗Melo⸗ ner, fom der planteras, kunde de wara foͤrſaͤkrade derom/ at få: Froßan/ hwarfoͤre famina Willar al⸗ tid afraͤda Franſoſerna, at aͤta af denna frukt. Skulle icke nagon tro, at den ſtarkare hetranutom Nya Ewerige och hos Hinois ſom baͤgge ligga ungefaͤr ad Grader laͤngre til Soͤder ån Canada; på nagot ſaͤtt aͤr behjelpelig här: til? Watten⸗ Meloner planteras bade i Pennſylvanien, New Jerſey, och de andru Angelſka Nybyggen Hår si” landen til myckenhet af hwar Landtman / ſom både wid: hoͤ⸗ och ſaͤdes⸗ anden på nyckter måga, och el⸗ jeſt åter dem i ymnoghet til foͤrfriſtning och kyl⸗ ning mot den haͤftiga hettan, ſom den tiden här warar; vch uti hwilken denna frukt tyckes gifwa encaltsförrbebagelig läffningar: På ſamma ſaͤtt Äter få Landtmaͤn, fom andre, om ſommaren hår en mycfenhet afsandra frukter, ſom Meloner, Gurkor, Pumpor, Squaſhes, Mulbaͤr, Applen, Perſiker, Kersbaͤr/ med mangfalliga flera, hwilla fåra hwar på fit ſaͤtt naägot bidraga haͤrtil. At Diæten laͤrer goͤra ganſta mycket i denna ſaken, tyckes warg anledning at ſtuta af de utgamlas en⸗ haͤuliga beraͤrtelſe/ naͤmligen, at folket haͤr i landet i deras barndom pa långt naͤr icke woro underka⸗ ſtade ſa många hukdomar ſom nu / och at det mar taͤmmeligen ſaͤlſſynt, at da ſe någon ſuk. Likale⸗ des kommo alla gamle Swenſkeſenhaͤlligt * send big na New Ferſey. Racoon. 459 nan oͤfwerens, at de förfte Swenſke, fom kommo biti landet, hunno maͤſt gemenſamt til en hög åls der. Deras barn leſde ock taͤmmeligen tånge ; men deßas barn, eller tredje Generation med deras atz komlingar, nå aldeles icke i åldevsup emot de förs ſta Svenfar.uwodh hafva defutom ejden ſtarka och beſtaͤndiga helſa, ſom de. De foͤrſte Swen⸗ ſte lefde mycker ſparſamt. De woro fattige/ oc hade intet rãd at koͤpa ſig kum, braͤnnwin ellen ſtarka drycker. Soͤllan braͤndes hos. dem bränns win; emedan ganſka faͤ Hade fört naͤgon bränna wins⸗anna med ſig· Godt Ol hade de dock ibland. De kunde ej goͤra Cicder, fom nu ſa mycket brukas. bee, Caffö och j Chocolad ſom nu, aͤfwen hos Landtmaͤn, aͤrrmaͤſt en hwardags ſrukoſt, wißte de e af. De maͤſta haͤde aldrig ſmakkt Sacker eller Lunch. Det Thee, ſom nu all⸗ maͤnt brukas aͤr antingen mocket foͤrlegadt och odug⸗ ligt / eller aͤr det få utblandadt medallehanda fraͤm⸗ mande blad; at det naͤppeligen boͤr hafwa namn af naͤgot Meẽe: Det tyckes derfoͤre ej kunna aͤſtad⸗ kommũ alt godrhossdem, ſom flitigt håla uti der⸗ wed utom det, at af den ſtaͤndiga drickningen bås de foͤrr och efter middagarna, och det kolhettnej annat kan ſtke/ aͤn at inelfwerna it oler blifwa nog ſtappa Willarne, landets urgãmla inwaͤna⸗ ve/ beſtyrka aͤſwen til ende hwad m aͤr an⸗ dt. Wid Hatopeemas foͤrſta hitkomſt hunno De tilen alt för. hoͤg alder. Det ſaͤges ej da wa⸗ rit ſaͤllſynt / at finna dem/ ſom warit hundrade aͤr gamnla, och deroͤſwer. De lefde da ſparſamt, och wißte af ingen annan dryck utom watten. Braͤn⸗ newin, Rum, win, eller andra ſtarcka waͤtwaror wyro dem ſa obekante, fom waͤra Haͤlſinge —— ⸗ 460 New Jer[ey. Racoon. men: fedan de Chriſtne infört sil dem Braͤnnewin och Kam, och Willarne naͤſtan för. ofta welat förföra huru det ſmakat, kommo de; fom få traͤgit medicinera dermed; nåppeligen mera til halfwa den aͤlder, ſom deras foͤrfaͤder. (annat An mente nãgre, at den myckenhet af waͤl⸗ luktande Örter; ſom funnos haͤr i ſtogarna wid Europeernas foͤrſta hitkomſt, men nu af boſka⸗ pen aͤro utoͤdde, wore orſaken, at fraͤßan nu aͤr mera gaͤngſe. Deße waͤlluktande örter giorde/ at hwar morgon och afton kaͤndes då em ſa behage⸗ lig hukt i ſtogen, ſom hade en gaͤtt iden baͤſta oͤr⸗ tegaͤrd, och tyckas de hafwa mildrat de annars elaka waͤta dunſter/ od) gjort dem mera: helſoſam⸗ ma för inbyggareann. vån Til Bot mot Henna Hukdom hade de hår brufat aͤtſtiligt. Sy början fans at China⸗ Bar⸗ Fen mar et ſakert laͤlemedel haͤremot; men nu wil det ej altid få taga lag, faſt denna barken ofta Uti gifwes, at wara god och utwald. En ſtor del beſtylte Honom, at han laͤmnade någöt ſtadeligt qwar i kroppen efter ſig. Det fans dock haͤr ge⸗ menligen, at om Barken war god, och någontog honom in / ſa ſnart en foͤrſt fått froßan och aͤn⸗ au hade ſtarka krafter, få halp han ofta helt ſaͤ⸗ kert/ utan at Froßan widare kom igen, och utan at laͤmna naͤgon waͤrk eller ſtelhet ĩ lederna; men lämnades denna ſjukdom foͤr djupt inſteg, at kraf⸗ terna blefwo mycket utmattade, eller at nagon af naturen var ſwag / och tog dã in barken, ſa ſlapp en waͤl merendels Frofan , men den infant fig: ofta eſter 7 eller ra dagat igeny ſa at han aͤ nyo noͤd⸗ ades intaga barben til def han aͤndteligen Mapp: ukdomen; men paͤfoͤlgden mar ſtundom den, od New Jerſey. Racoon. 461 de hade långe: derefter en waͤrk och ſtyfhet i alla ſina leder, och ibland utt inelfworne, at de ofta ej kunde gå för ſtelhet. Denna olägenhet varade ibland i flera år, ochförblef hos ſomliga ånda til deras graf. Skulden til; alt detta gafs dels på barken; fom här fällan kunde fås ofoͤrfalſtad, dels - på Patienten, fom waͤrdsloͤſt brukade den ſamma. Eri of mina befanra war måftare, at med China curera Froßan på följande fått : om görligt war, ſtulle Patienten bruka barken i början af Froßan, och innan den waͤl faͤtt likaſom inrota ſig. Han hoͤlt ganſta rådligt, at Patienten wid Curen hor⸗ de ſwettas braf; nu fom Froßan haͤr på orten of tarmar at den beffaffenhet, ac han wid ſjelfwa hettan: ej foͤrorſakade ſwett, hwilket dock war en noͤdwaͤndig fak; upwaͤktes derfoͤre ſwetten med konſt. Til den aͤndan intogs intet botmedel den dagen Froßan infant ſig. Om aftonen efter ſam⸗ ma dag, fom Froßan paͤſtaͤtt, åt Patienten ingen ting. Den foͤljande morgonen hoͤlt han ſig uti en varm fång; och der drack en myckenhet af warmt Thée, låt få taͤcka oͤfwer fig waͤl med Flås der, at han måtte ſtarkt ſwettas. 3 denna waͤr⸗ men låg han til deß ingen ſwett widare mille wi⸗ ſa ſig, då han ſteg up uti et warmt rum, twaͤtta⸗ de hela kroppen med ljumt watten, at den oren⸗ Ughet, ſom med ſwetten kommit fram, måtte afs följas, på det den ej fule ſtoppa igen ſwetthaͤlen. Sedan torkades kroppen mål. Derpåtogs China- barken in några gaͤngor ſamma dag 3 detta ſtedde 24 3 gångor efter de dagar, en Haft Froßan, då den naͤſtan altid fåkert gick bårt, uran ar komma igen. De flaͤſta blefvo härigenom få botade, at de icke fingo någon blef hy eller fårg efter — | J undre 462 New Jerſey. Racoog. Ardre ſluppo med det de brufade barken af : roͤtterna på Tulipan-trå (Liriodendrom Lin: Spec: 535.) på ſamma fått fom China- barken. Andre då de på lika fått brukade barken af tötterna på Hundtraͤdet (Cornus florida Linn, Spec, 117.) Ja månge, fom brufat China - bars fen, och ej fluppit, blefwo fullkomligen hulpne af nyßnaͤmde. Jag ſag at ſomliga ſluppo fin Froßa/ dermed at de ſtoͤtte Swafwel helt fint fom. mjöl; blandade det med Saͤcker, togo in deraf om afto⸗ nen, då de gingo til fångs , ſamt om morgonens innan de ſtodo upv. De gjorde detta 3 eler 4 gångor, under den tid eler de dagar de woro frie från Froßan, och drucko hwar gång något warmt derpå, at följa det ned med. Men hos andra —* ſom foͤrſokte detta, hade det ingen ſaͤrdeles werkan. — 8 Några togo den gula barlen af Perſike⸗traͤ, haͤlſt den, fom fans wid roten, kokade den i wat⸗ ten til deß halfparten ungefår mar inkokad. Håraf: drack den ſſuke wid paß et winglas fullt hwar morgon på nykter maga. Det ſmakar ganſta illa, och drager ihop mun och tunga naͤſtan fom Alun. Genom detta blefwo ganſka många hår i Racoom: botade, hwilka förut faͤfaͤngt brukat aͤtſtilligt annat. Fyn En del togo bladen antingen af Porenrilla! reptans Linn, flor. Suec. 456. ellev Potentilla Ca- nadenfis Linn, Spec. 498 kokade dem i ratten, och: drucko ſamma decoét juft då Froßan ſkulle kom⸗ ma, hwarigenom de blefwo til helſan aͤterſtaͤlde. Många redo från ſig Froßan. Somlige brukade intet; utan låt honom mas ra, til def han gick bårt af fig falk. Ip a | New Ferſey. Racoon. | 463 Et Fruentimmer, fom i en lång tid dragits med Froßan, och mot den foͤrgaͤfwes brukat åts föilligt, lade efter en. Kaͤrings invådande et tycke Spinnelwaͤf uti en bit ſtekt äpple? det hon at och ſwaͤlgde ned. Detta gjorde hon twenne reſor, de 2 förfta gångorna hade det ingen werkan; men då hon tredje gången intagit det, blef hon otroligt fiuf, få at hwar man mente, at hon fule dd. Hon föll uti ſadan wanmaͤgtighet, at det näppelis gen kunde fes, om hon lefde. Andteligen efter 2. ellev 3 timars förlopp kom hon fig åter före, flapp Froßan och fick fin helfa igen; men det war och en både fivår och aͤfwentyrlig cur. : Inwanarena wid Mohaks flodiNew Yorks Province, få Indianer, fom de af Europaifft ur⸗ Yprung, togo roten af Geum rivale Linn. flor. Suec. 461. och ſtoͤtte eller refwo den fönder maͤſt til pulver, Somlige koka detſamma uti watten til deß Deeocten blir taͤmmeligen tjock. Andre blandade det uti ballt watten och laͤt det fået dygn; naͤgra lade det uti Braͤnnewin; af denna lag togs in et Winglas fullt om morgonen på nykter ma⸗ ga, den dagen en ej haft Froßan. Detta läker medel fades der wara ec ibland de aldratilfoͤrliteli⸗ pu mot Froßan, och fåkrare , ån China- bars n. De, fom bodde wid Jaͤrngrufwor ſade, fig als drig eller ganſka ſaͤllan få Froßan; och der de då faͤ honom / aͤr deras laͤkemedel, at dricka ſaͤdant wat⸗ ten, fom kommer ur kaͤllor, hwilka upmålla ur ſhelfwa Jaͤrnmalmen, och ſmakar farkt af ſamma Metall, då de förfäkrade, at de wißt blefwo från denna fjufan befriade. Derfoͤre brukade och an⸗ dre, ſom bodde ej långe från ſaͤdana Fållor, de 1 | ngo ” 464 Mew Jer/ꝙ. Racoen fingo Froßan, at reſa dit, och naͤgra gaͤngor eller dagar. dricka af ſamma watten, då de merendels fluppo denna plågan. == 0 | Huru Salvia tillika med Citron-faft år befun⸗ nit mycket godt til Froßans haͤfwande, aͤr foͤrut wid New York omtalt under den t Novemb. Elheſt maͤrktes öfver alt rvid denna ſſukdom, at det, fom ofta war et wißt läkemedel för dem ena, gjorde få godt fom ingen werkan hos en ans nan. . | —* Pleureße år likaledes en af de ſſukdomar, ſom i ſynnerhet åro ganffa mycket gångfe hår på orten He Stvenfe, fom här bodde, falla honom Stick och brånna, få at når de fåja, ar någon af dem har Stick och brånna, eller blifvit död af Stick och bränna, få förftå de altid denna ſſjukdom. At⸗ ffillige af de äldsta Swenſka här på orten beraͤt⸗ tade mig, at dei fin barndom icke wetat mycket der⸗ — af,och ån mindre: deras föräldrars barndom; mer nui denna tiden år Han hår mycket gaͤngſe, få ac aͤtſtillige årligen doͤ deraf; dock har man märke det, at ſomliga år år den mera ſtonſam, få atdå ej få många deraf angripas eller dS: åter andra år baͤrtryckas hopetals folk deraf. års fomlige orter mera underkaſtade denna ſjukan, aͤn andre. Ar 1728. om Hoͤſten graſſerade han gruf⸗ weligen ned uti Pennfmecks (fom år em liter Swenſt förfamling nedan för Racoon närmare mot floden Dellavare) få at måft alleutaf de gam⸗ la Swenfſta, hwilka dock woro ganſta många blefwo utoͤdde och dogo baͤrt derigenom, hwaraf haͤndt, at deras barn, fom då woro unge, men fedan upwaͤrte bland de Angelſta, få förglömt des vas Förfåders fpråf Swenſtan, ac ganſta (aa New Jerſey. Racoon. 465 dem nu kunna foͤrſta någor deraf, Sedan den tiden Hår waͤl maͤſt hwart år någon der neder i Penns- neoelk doͤdt af Stick och bränna; men dock ej få mycket, utan ſiukdomen hav ita fom hwilat intil denna Hoͤſt, eller ar 17487 VA han återigen bes Iynt faſeligen gripa omkring fig, få at har wee⸗ få oͤfwer 'Guellet 10 Perſoner af de gamla deraf blifvit doͤde. Sjukdomen war da ſa haͤftig, at ſaͤl⸗ lan naͤgon kom at lefwa oͤfwer 2 eller 3 dagar, ſom deraf blef angripen; och woro de ganſta få, ſom kommo up igen til haͤlſan /ſom raͤkat haͤfta för den ſamma. Naͤr Han kom in ber hus/ oͤdde han i Haft ut maͤſta delen af de aͤlſta. Det war waͤl ex värt Pleurefie 3 men han Hade ock något enſtildt med fia; ty han börjades gemenligen med en för fivullft under halſen, i nacken ; eler igenom froås righet at ſwaͤlja. Somlige ſade, at han mar ſmit⸗ toſam. "Andre wille aldeles foͤrſaͤlra, at om han kom in i naͤgon Familie, doͤdde ej allenaſt de, ſom bodde tilhopa, utan aͤfwen deras ſlaͤgtingar, form bodde långt derifräͤn. Med i Pennsneck;'faft de icke warit hos ſina ſſuka anhoͤriga, fingo den dock, och maͤſte foͤlja med, hwilket jag lämnar der⸗ hån. Uti November maͤnad war han ſom haͤftigaſt⸗ dock doͤdde följande: wintern da och DÅ någon gammal haͤraf. Barn blefwo nog: fria derföre. När koͤlden började ſaͤtta til ſtannade ſjukdomen. Laͤkarena kunde icke finna: fig den ſamma eler ſkaffa bot derfoͤre. Hwad orſaken aͤr til denna ſſukdom, år ſwaͤrt at ſaͤſa. En gammal Angelſt Chirurgus, ſom bodde haͤr, foͤregaf, at folket, hår på orten, om Sommaren, da det aͤr ganſka hett, taga mycket til ifs Punch och andra ſtarka drycs ker, hwilka Hopdraga aͤdrorna uti Biaphragma AI. Delen. Ög och 466 New Ferfoy. + Racoon och goͤra blodet tjockt. Når ſedan i ſſutet af Ostor ber och början af November det ſter haſtiga fö ändringar i waͤderleken fraͤn hetta til koͤld, oc twaͤrt om, och det fiere reſor pa em dag, och ſol⸗ ket då aͤro ute, få/de denna ſſukdom gemenligem Luftens ſynnerliga beſtaffenhet det ena aͤret mer ån det andra, fororſakad af. Solens hetta ꝛc. hjel⸗ per och til. Det war maͤrkwaͤrdigt, at ſa waͤl ar 1728. fom detta aͤret, då haͤgge gangorna ſaͤ man⸗ ga af Stick och braͤnna doͤdde i bennsneck, gan⸗ ffa få deraf blefwo angrepne eller doͤde uti Ra— coon, fom dock ligger der taͤtt bredewid, och der jordmon och landets ſituation, famtifolkets mar och lefnadsart i myeket tyckes, wara maͤſt enahau⸗ da; dock aͤr denna ſtilnad emellan dem, at hela Pennsnecb år nog laͤglaͤndt, deremot aͤr i Racoon et taͤmmeligen hoͤglaͤndt land. Deßutom år Pehnsneck fullt med fårr och moraf;: der watnet ſtaͤr qwar och fyrar eler rutnar · Maͤſtadelen af deßa kaͤrr äro bewaͤrte med ſtog, fom än mera båls ker fuktigheten gwar. Wid vch omkring ſaͤdana moraß bor folket. Dertil med tros watnet, ſom de dricka, ej paͤ langt når wara ſaͤ godt, fom det i Racoonsi utan hafwer naͤgon oſmak. En del af det watten, ſom der är: iĩ ſmaͤ åar; får en ſalt⸗ aktig ſmak, daͤ Elfwen Dellaware wid flod ſtiger hoͤgt, öd) twingar watnet gaͤ up i deßa åar: Eu ſtor del af follet bor: wid beroͤrde åar, och brukar ſamma watten 21401 2 form Dent 3. December. J Om morgonen reſte jag up: til Philadelphia; dit jag dom fram om aftonen. — Woilla Winrankor. Afwilla Winrankor fans uti fogarna, til en taͤmmelig ymnoghet, är Ner Nee Ferfenes Bs vfkacoäms 461 gf fen flera 1 ag Eb flag fo flag + öm är. äv florty; må) waͤrer ev, uti Sj och åteg gerna af. Eſpar, eller de få kallade Sjuppar De famma Fallag färrdrufivors men på Angellka Fox grapes. Folket aͤter dem ej ger⸗ Has, ty de hafwa icke få ſaͤrdeles god ſmak. willa windrufwor/ ſom sgärliggn —— aͤro frå och waͤra på torra ſtaͤlen. Hoͤſten ſen når. gå 2 mogne, plågade pda dh. af dem J | 3 dem, få raͤ, fom de aͤro, da de ſmaka taͤmme⸗ én. waͤl och. sargna en ſoͤtſur ſmak. Somlige biuta. fm a de find 5 af .det lilla. föta-flas et, torka em, och bruka dem, i tortor och bakels 3 hwilka deraf Maka mycket waͤl. Eljeſt brus a de ock, at laͤgga dem torkade på tallxikar, och fwa ſram ail Fruentimmer och; andra fraͤmman⸗ „ſom anuau 'confituze, ellev fötefafers > En: och annau Slade, Swenſta hafwa iforna tider: gjort win deraf, ſom sr imineligen godt; men. nu ruka de det.ej mera. Somliga utaf de; —— ita Dock; antu, årligen, at af deßa wina druf e —53 — Ont win, det. de. våRtå plai * pe gi is. efter Franſtt win, och af⸗ —— de i flerg aͤrs tid. Saͤttet ar til cb; SÅ nes och in oͤrdt uti en detta landets AR oͤr 5 aͤr följande de boͤr⸗ ja at * fråm den z September til unge na ed 9 —— i ben n. naͤmligen alt se föm de mogna. Detta boͤr Fe.i torrt waͤder, vn daggen gått baͤrt. Sedan goͤras de — Tena från, Spinnedmwåt, torra ISf, och annat fras. Dernaͤſt beredes et ſtort orhufrvud. hwaruti an⸗ tingen Sn Sirap eller braͤnnewin, hwilket mål "ttoåttas, d den ena botten ſtoͤtes ut, och den äns da SA file paͤklabbar eller annat; uti kaͤllaren, eller 692 någor 468 Neu Fer Jå "Raloön, 5 annat warmt vilitd, ungefår en * fraͤn * wet. Detta fylles med drufwor⸗ och ſom de ſe⸗ dan f infaj laͤgges mera in deri uti 3 eller 4 das gar.” Derpå friger en barforad in i orhufrondet, trampar: ers eden tväl, til dej ſaften börjar ſtiga up omkring be MD hwilket gemenligen ſker inom en half timas tid. Dã Han ſiger ut waͤnder Har UP de drufwor/ ſom legat — botten, de der ſedan trampas vt lika ſatt uitgefär eu fjerndedels 9— Detig aͤr tilraͤckeligt ar få ut den goda ſaſten ty mera praͤßning wille aͤfwen kramma fönder vh vmognafrukten, och derigenom gifda alt en ſmaf derefter Sf oͤfwettaͤckes oxhufwudet ed ijock wepa, och om inget: kaͤllare finnes; ellet wa⸗ derleken År Taj: laͤgges ? waͤnne wepor derpa. fadant ſaͤtt laͤmn as det at hafwa ſin foͤrſta jaͤſning ty foͤr de foͤrſta 4 eller dagarna arbetar det hafigt Naͤr Gaͤſningen boͤrjar Tanka) botas — tum fraͤn botten genom hwilket någor pe fläppt ut / par gangor om dagen: Omſider bli blatt, ctappas det af uti et rent ankare/ — »ftorlef; th af 20 buſſcelz windrufwor få 35— —6 aft. J detta ankare lemnas det — erutĩ undergã en ny gaͤſning Ankaret fullt. Dei grummel fon ſaͤtter fig up 9 faen * afſtummas, och — igen ned fat 46 kom dertil foͤrwaras Haͤrmed fottfutes SE det kan igenſprundas UriFebruäri faͤtdigt, at tappas i bouteiller; Eljeſ pruta e 4 maͤſt ͤfwer alt; at om Hoͤſten da de bli ROP sfamlanågorderaf;lågga i täril/ody (0 det MA a blifwa åttita; broiler häraf blifider nog frön. < «I Ten bränna braͤnnewin af deßa drufwor frö blifwer mycket Rön 08 aͤnnu mera —2 ig New Yerſey. Kacoon. 469 ligt blifwer des, om det braͤnnes af deßa drufwor ſammanblandade med frukten af Perſimon! Sjelf⸗ tva traͤdet tjente dem til; ingen nytta. Det aͤr få —* at det icke fan duga til widior. Nar en ugger i ſtammen rinner efter några timar: en hwit ſmakloͤs kaͤda derutur. På maͤnga ſtaͤllen lanteras det med flit uti oͤrte och traͤgaͤrdar, at oͤfwertaͤcka luſthus, gjorde af ſpjaͤlwerk, hwartil det år foͤrtraͤffeligt; emedan det om ſommaren med fira ſtora och många loͤf ganſta noga taͤcker dem, fom fitta derunder i baͤſta ſtugga, fire för Solens betta; och naͤr det uti Maji och Juni måttader bår blomſtras, gefwa def blommor en ſtark, men tillika den allrabehageligaſte och hjertſtyrkande lukt ifraͤn ſig; at den och kan kaͤnnas paͤ laͤngt hålls; Reſer naͤgon den tiden uti ſtogarna, Fan den behageliga lukten gifwa tilkaͤnna, innan en ſet traͤdet, at det aͤr i naͤgden. Af wintrarna, ehuru ſtraͤnga de aͤro, taga deße traͤn hår aldrig na⸗ gon ſtada. Frukten eller Rußinen afalla deßadruf⸗ wor, aͤro ej ſtoͤrre, aͤn ſom aͤrter; men lkaͤngre ti Soͤ⸗ der ſtola de wara fora fom ordinaira Rußin⸗ ſamt mera behagliges laͤngre üp i landet aͤro deße drufwor för en tid af Hoͤſten Bjoͤrnarnas foͤr⸗ naͤmſta foͤda, hwilka Då klaͤnga fig up i traͤden ef⸗ ter deim. Deßutom tjena de til uppehaͤlle för” em myckenhet foglar. Man menar, at om deße med flit culciverades, ſtulle drufwotne deraf blifwa både: ſtoͤrre, ſtoͤnare och waͤlſmakligare. si Bot mot hoſta och broͤſtwerk. En Swenſt Fru beraͤttade, at bland de baͤſta ting mot hoſta, kikhoſta och waͤrk i broͤſtet war; ar taga et ſthcke ståt, laͤgga det i elden, at det blifwer gloͤdande, kaſta det få få en ſtaͤl med för moͤlek uti oa g3 D 479 Pennfylvävien. "Philadelphia. och tår mjölken blifwer få tjumy at den Fan tolas, dricfes den famma. Detta göres flera gängor: Hennes barn hade haft en farlig kikhoſta, at de wa⸗ rit långa ſtunden fom doͤde; ty blef hon invådd:af en ſin bekant, at bruka föregående, med förfåkran,at hennes barn ſtulle blifwa baͤttre inom eller 3 da⸗ nn Hon ſade fig-gjort ſaͤ, och funnit, at Det war Sedan har hon hulpit ganſta många genom ſamma medel. — RANG TRA uglgr Dett y December: J Tecken til waͤderlek. Atſtillige ſpaͤdde⸗ at wintern i detta:år ej ſtulle blifwa mycketſtraͤng ty uti början af October ſt. V. flögo willgaͤßen och andra flyttfoglar norr ifrån til de Soͤdra or⸗ ter; men foͤr par dagar ſedan kommo de i ganſta ſtora hopar tilbaka och flugo norr ut. Den foͤljande wintern befans ſedan wara af de medel⸗ — — —“ —* Aſwen forſaͤkrade någre, at wi innan foͤljan⸗ be Dagens afton ſkulle hafwa raͤgn; emedan de denna morgon wid ſolgangen kunde från ſina foͤnſter fe all ting få tydeligen på andra ſidan om Elfwen midt emot, hwilket nu ſyntes wara mycket naͤrmare, aͤn wanligt, ſom de befunnit maͤſt altid hafwa warit et wißt tecken til nederbörd. Traͤf⸗ fade taͤmmeligen noga in. — ndianer. Ehuru Indianerne, wid EBurope ernas foͤrſta hitkomſt, woro aldeles okunnige om Jaͤrn, och faſt Jaͤrnmalm fans haͤr ĩ ſtoͤrſta myc⸗ kenhet; få war dock kopparens nytta dem ej aldeles obekant. Atſtillige Hollaͤndare/ ſom bodde haͤr i landet wißte berätta, at dã deras foͤrfaͤder foͤrſt kom⸗ mit til New Vork, hade de der råkat aͤtſtilliga India· ner * * Pean/ylvanien. Pbiladelpbia 47 ; * ſwitt⸗ hade Tobakspipor gjotde af Eoppur den de fade fig hafwa tagit der i någden., Den — fröna Koppargrufwan mid Second River emel⸗ lan Elizabets town ge) New York, fants omſider igen, uti hwilken de wid gräfttingen ej allenaſt rås Fat på hål, utarbetade i baͤrget, hwarutur malm: eller Koppaͤr war tagen, utan aͤfwen åtföilligaIn- ſtrumenter. hvaraf Indianerne förmodeligen bes tjent ſig wid kopparens brytning til ſina pipor. Sår dana hal utarbetade i baͤrg har man oc funnit på några ſtaͤllen i Pennfylvanien; och aͤfwen nedan⸗ för Nev Caſtle mot fjöfanten, och har på ſam⸗ ma ſtaͤllen altid funnits fpår til Kopparmalm. Somlige hafwa ment, at ſedan Spaniorerne ups tält: Mexico, hafwa de ſeglat laͤngs wid Awmericanſka ſtranden Norr åt; ſamt hår och der —5* ,; at. -underföka, om nagra aͤdlare me⸗ r funnos der på landet; och at de då, tår båfdar brutit Defa 9 i bårgen ; men: om de och gjort en ſadan refa laͤngs efter ſtranden, få bafnydve: juſt ej ſtraxt kunnat råka på deßa kopparhaltiga baͤrg, ej eller hade de gifwit ſig tid / at ſpraͤnga etter koppar, når de woro ans gelaͤgnare at leta efter guld. Det laͤrer twif⸗ welsutan warit lndianernas goͤromal. Eller mon någon ſtal toͤras gißa, at waͤre gamle Norr⸗ ſte giort detta långt för Columbi tid, då de ans ſtaͤlte fina refor fil Winland Det goda, fom mås ra gamla Sagor omtala, och hwilket ofelbart rar "America, hwarom mera långre fram? erligt är, at på Alla frållen, der ena ſenare tider funnit deßa Hål i baͤrgen ſom ock ORTER warit med Maͤnnifko⸗haͤnder gjors 0e5 ANOR de altid warit med mycken mull oͤf⸗ G94 wer⸗ ärr — PennfylvabieR, Philadelphia wertaͤckte, lifafom man med flit föft gömma dem: undan foͤr andaa man: nusnd oi s | Den 6. December. 433 > Ar kaͤnna foͤrgiftiga Fiſkar. Under laͤnga Hoͤreſor ſter ibland, ac ſaͤdane fiſtar kunna fångas: dem ingen af ſtepsfolket kaͤnner. Som de da aͤro mycket mone om, at få fårfö mars, ſaͤ aͤter gemen⸗ ligen ſkepsfolket den; men det aͤr, at waͤga något mycket, och har foͤrfarenheten wiſt, at maͤngen —* ſaͤdan driſtighet lagt ſina oͤgon i en ewig lund; emedan han ofta räkat aͤtg foͤrgiftiga Rs ſtar. At undwika detta, hoͤrde jag af manga gam⸗ la Sjoͤ⸗Capitainer, och annat gammalt ſſoͤfolt, flera reſor beraͤttas wara brukligt, at wid ſadana okaͤnda fiffars kokning laͤgga en ſilfwerknapp eller något annat of Silfwer uti grytan; om fiſken aͤr giftig ; förfåkrades, at Silfret efter kokningen blef⸗ we helt ſwart; men aͤr filfen god, Fal det ej äns dra fig.” »AcFillige af deßa Sjoͤmaͤn beropade fig haͤrutinnan på flera reſors egen förfarenbet. | t få frönt Smör. Madame Rosrson, en af de Swenffa qwinfolken hår i Staden; hade altid ſmoͤr, fom til godhet och waͤlſmaklighet tycks teg oͤfwergã mycket annat ſmoͤr, fom fants hår på: orten. Det, fem kaͤrnades om wintern, war aͤf⸗ ven få behageligt, fom et ſommar⸗ ſmoͤr, o ehuru det idland war flera weckor gammalt, ſma⸗ kade det dock fom det hade warit nyß kaͤrnadt. Det ſades ock hålla fig mycket längre, ån annat ſmoͤr. En Quakares huſtru, fom bodde på landet, Hade laͤrt henne konſten, at få der få godt. Utom det/ at kong fordtas mål med godt Hd, och ſmoͤret kaͤr⸗ nas af god graͤdda, ſom icke blifwit än: a am⸗ * J Pennfylvanien. Philadelphia. 473 ” v famlandet ; få fal det: förnamligaft göra til-fas ken, at mjölken aldrig twaͤttas ur ſmoͤret, efter kaͤrningen, med marten, utan genom arbetning och knaͤdning. Detta fordrar waͤl någor mera tid och beſwaͤr, ån det andra; men Smoͤrets godhet bes talar rifeligen omaket. At ſmoͤret haͤrigenom blif⸗ wer mycket baͤttre, Fal den finna, fom til förs git Blas sdgon wal betalte. Herr Bengs FRANKLIN, och åtffillige andre, berättade foͤr mig flera gaͤngor, at en Wille eller Indian, fom ågde oͤn Rhode -Island, hwilken aͤr ſtor fom et, litet hoͤfdingedoͤme, och gör. nu et ſaͤrſtilt Gouvernes —— ſamma hel och hållen til de Angelſta et par Glasoͤgon. Denne Indian wißte, at ſaͤtta zaͤtta waͤrde på Glasoͤgon, hwilka, om ej der⸗ wore en ſa ſtor myckenhet, utan endaſt någre ſtode at finna, ſtulie taͤſſa i waͤrde och price med; de dyrbaraſte aͤdla ſtenar för den nytta, ſom deraf fan haͤmtas. PETE Barna⸗ upfoſtringen war hos de Angelfka hår i landet på flera fått waͤl inrättad. För fimå Gaͤſ⸗ far hade. de färffilta Seholor, och ſaͤrſtilta för * kor. Naͤr en Gaͤße eller Flicka var något öfver sår. gammal, ſaͤndes den hwar dag både för och efter, middagarna ij Scholan. De hade mål ejden | gaten at et få, litet barn ſtulle funna då lära a der något; men det ſtedde derfoͤre, at foͤraͤl⸗ drarne ſtulle ſſippa def buller hemma, och at det i Scholan ſtulle blifwa hindrat från all odygd och ſßelfswaͤld, ſamt mer och mer få ſmak, ar wara der med de andra barnen. Angelsmaͤnnerne ber fade aldrig mera, ån et flags bokſtaͤfwer, at fri wa med, ſom woro — Latinffe;. derfoͤre kunde —R 97 ung⸗ åra — Pöomfykvakiin. "Philädelpbia. — — — — — — — ungdomen laͤttare lära dem, aͤn det rae⸗ 06, ſom noͤdgas betjena of af både Latinffa och Swen ſta/ för de mangahanda främmande ord fom inlopa i waͤrt fpråt från utlänningar, hwilka Ord tvi äro wane, at ſtriſwa med Latinſka bok⸗ ſtaͤfwer. Det torde wara få godt, at wi boͤrjade aͤf⸗ wen ſkrifwa alt med Latinſta bokſtaͤſwer; ty ge⸗ menligen äro ſamma hokſtaͤfwer jämnare, och få baͤttre ut. De äro ock laͤsligare ſamt ſtadigare och tiockare, til ganſka frotlindring för ſwaga och gamla ögon. I gemen ftriſwa de Angeiſta an mycket ren och tålig Ayl; ja, en ſtor del af deras —— ſtriſwa fifaledes ganffa waͤl, aͤtmin⸗ one måla de ej ſaͤdana kraͤkſoͤtter, fom några” af måra, hwarifraͤn åfvän — wåra man⸗ aldeles kunna fig bef En torde m med lika beſwaͤr laͤ ER frifiva' waͤl flutfivigt: Det / fom bland annat hjelper de An gelſta til en ſadan faͤrdighet, Sa at de — ker af rent papper, uti hwilka paͤ hwart blad aͤro bokſtaͤfwer utſtukne i koppar ganſka rent och tyd ra SÖ ſomliga boͤcker in Quarto, med bok⸗ aͤfwerne C &c. både dej fört öd) mille Ne: 9 andra len Aer — oplagde; aͤndteligen andra, we t fins en hel rad. Med et ord: alt på ſamma ſa ſom em efjeft brukar ſtrifwa med penna för: Mendetta war i Toppar utſtuckit makaloͤſt mål, war derwid den förmon, at alla, aͤfwen uti era Scholor, Tärde ſtrifwa likaſom efter en Hand. fa * få mål, fom hade det warit ſtuckit i koppar. ck ock för et taͤmmeligen lindrigt pris koͤpa ör tifbåcter. Dei wore oͤnſteligt, ar detta! * | vet mme något mera i bru hos of. —* 2Det andra ſlags fria tjenſtefolk åro de, fom Årligen hitfoͤras från Tyfland ; Angland, Irr⸗ land ꝛtc. at ſaͤtta fig ned. och bo hår i landet. Med dem aͤr få beffaffadt, at maͤſt hwart år kom⸗ — mnet eh myckenhet af folk, gamla och unga, maͤn dö qwinnor, hwilka ledſna wid det ſlafweri och tivång, de der warit under, ſamt ofta för deras Religions frihet, laͤnna ſamma land, och komma hit öfiver. Stoͤrſta delen af dem åro fattige, och hafwa icke råd, at betala frakten tefan , fom för en perſon beſtiger fig fraͤn 6 til 8 Pund Sterl. derfoͤre komma de oͤſwerens med Capitain af ffeps pet, at laͤta wid öfwectomfes: fålja fig för nås 476 Pennſylvanien. Philadelphia. ra är; daͤ den, fom koͤper dem, betalar Capitain frakten för de famma. Som ofta gammalt folk aͤfwen ſaͤlunda kommer öfver, och ingen wil ger⸗ nå betala frakten för dem, få ſaͤlja de fina barnmat tjena i flera år, få för fia ſelfwa, fom för föråls drarna. En del af dem, ſom komma oͤfwer, betalar åt, Capitain en del af frakten, och då komma de en⸗ daft at fåljas för en fårt tid. Af föregående fan ſes, at priſet pã dem, ſom komma öfwer, blifwer Dlis ka; och derfoͤre komma ſomliga at tjena laͤn⸗ gre, ån andre. Naͤr tiden år ute, fom det warit oͤfwerenskommit om, at de ſtola tjena, faͤ de en ny klaͤdning, och något annat ſmaͤtt, af ſit husbonde⸗ folk, och utom def Fal husbonden hela deras tjen⸗ etid hålla dem, mat och klaͤder Mange af de yſta, fom komma oͤfwer, funna waͤl hafwa til⸗ raͤckeliga penningar, ar betala fin frakt; men laͤ⸗ ta aͤndock ſaͤlja fig, hwilket de goͤra foͤr den orſa⸗ ken ful, at de under, tjenftes tiden måtte få låra ſptaͤket 4 landet, ſamt kanna landets, tilltånd, med; mera, och under famma tid få meta, hwad de fos” la taga fig före; naͤr de blifwit frie. Detta tjen⸗ ſtefolket utwaͤljes tran foͤr de andra, emedan de ej åra. få dyre; th at koͤpa en ſwart Staf, eller få kal⸗ (ad Neger, fordras för mycket penningar på en gaͤng: och åt hälla draͤng och piga, fom fal haf⸗ wa årslön, koſtar och för mycket; få at man kan faͤ fädana nykomne för halfparten mindre och än laͤtare. Naͤr 14 Pund Pennfl. penningar be⸗ tales för én ſadan, ſtal han gemenligen tiena uti 4 åt, och få i proportion, ſaͤ at lönen blifwer ej ſtort merg, ån 3 ſaͤdang Pund om aͤret. Detta tjenſtefolk kalas efter Angelſkan Servingar. OM jag koͤpt en ſaͤdan, at den ſtal tjena mig få pe Bö Sm måns = An — — Pinn[ylvänien. Pbiladelpbia 477 manda är, och jag ſedan wil ſaͤlja honom; få är det i min frihet ; dock är jag ſtyldig, ſedan hans tjer ftetid aͤr ute, at laͤta honom få en ny klaͤdning ſant jag cke förbehållit mig/ at den, ſom ibpt honom af mig, ſkal laͤta honom fä det. Angels⸗ vänt och lelandaurs ſaͤljas gemenligen foͤr 4 år af hijena; men ofta aͤr med Tyſt arna den befkaffen⸗ et) at innan de komma Hit ofwer/ aecordera de —— at de wela betald honom få mycket för ſaͤmanga perſoner? Når de komm hit gů de om⸗ kring at hoͤra eſter hwem fom wil betula deras fratt få Far derfoͤre, alt efter omſtaͤndigheterng, et eller ere af Deras barnufena tilbaka d nonn ar Med den ſom då J—— flutadgadcord, ag har förut talt bi deailber den 21 October ANA Negrar ellev Mörianer” ard Der tedjeflags tjenſtefolk, ſom brükas Hår i landet.” "SDL aro GSlafwär på vigt Tätt, nämlioen ; är fan jag Wot et fådan, är Han min life gen Tor hela fin lifs⸗ tid; "få framt jagej'fäljer honom til HÄGN Anan en låter honom 108, at gå hwart han mils) a ſtaͤr det ej uti husbondens frihet, at draͤpa en ſadan / om han gjort illa, tran der dör — iag genom HDfwerheten. Iforna tider foͤrde Negrar hit fraͤn Africa, nd) koͤptes DA maͤſt af al⸗ la, utom Quakares hwilka Den tiden gjorde ſiget fammersmålj at hafwa en ſlaf; men nu äro deg få ſamwetsgraune Derom; utali ſinnes näſtan fc Hjänga Negrar' hod dem/ fom hos andra utwai aͤr en och aͤnan Cualare, ſom aͤnnu Åt få Big, aohant håller för djia at Hald UNGA Oor a ſtaden flrtås ock Ärfillige frija Negrar, ſom warit få lycklige at HANNA fått någon ſtack ur⸗ tiß husbonde/ hwilten, Hå —— — de 478 <: Penn(ylvavien. Pbiladelphias honom någon tid waͤl tilhanda, har ſtaͤnkt ho⸗ nom fin frihet, Nu foͤr tiden foͤres ſaͤllan några Negrar hit, utan de forra hafwa fortplantatfigans ferligen har jlandet. IVid deras giftermål;å den ſed, at om en. husbonde har baͤde —S— Negrininor, låter han, dem gifta ſig med; hwar⸗ andra, OCh DÅ aͤro alla barnen hans *— Har naͤgon bara en Neger, och den wil gifta. ig med eft Negrinna, ſom hoͤrer en. annan: til, lata de det gemenligen ſte, At ej goͤrq emot Negern i en ſa Om ſak. Men han har ſielf ingen nyita deraf; ih alle barnen, fom;födgs-utizdetta agtenſtap/ bör ra den husbonden til, ſom aͤger Negrmran; få at Det fålunda aͤr en foͤrmon, at hafwa Negrin nor. Om en husbonde ſtulle slå hal en ſin * ger, få år det lifsſtraff derp; faſt man. xj haf⸗ wer haͤt exempel, at naͤgon hwit man miſt lifwet derföre. Foͤr några år tilbaka hände fig... Aken husbonde fog ihjäl fin. Neger. Ham blek dã firar i hemlighet raͤdd få ar ſina waͤnner, ſom af de lagſtiftande, at gifwa fig på flytten; emedan au annars ej kunde undwika, at blifwa kaſtad i faͤngelſe, hwadan han ſedan genom lagen ſkulle lifwa bragt til ÖR, utan at naͤgon ſtulle kun⸗ na fraͤlſa honom· Denna ynneſt/ mederfors ho⸗ nom, at ej lämna, Negrarna den faͤgnad at fe ex hwit man gå til döden för deras Ful; aldenſtund det ſamma kunde inplanta hos dem naͤgra ſtade⸗ liga tanfar mot husboͤnder och matmoͤdrar, ſamt för ra inbillningar om fig ſſelfwa. Som fade, des fordom, Negrar; hit gerad från Africa; nen. nu ſter det ſaͤlan utan de koͤpas denna tiden gemenligen fråm Weſtindien, (ſe tilfoͤrene p. 244) In de blifwit förde fraͤn Africesemedan —* säd LÅ Peunfylvanien. Philadelphia. 7q“ — — nit, at om man foͤrer dem gerad til deßa Norra orter ifraͤn Afriea, trifwas de icke ſaͤ wäl, ſom da de oͤmſas ſmaͤningom hit, naͤmligen förft til Waͤſtin⸗ diför. darna, och ſedan hit til Morra America, De hafwa Hår må aͤn ofta roͤnt, at Negrarnie icke kunna uthaͤrdarkoͤlden ſaͤ ſtarkt fom de hwita, ſaat da en hwit maͤnniſta tager ingen ſtada af koͤldnkan Negern wid det ſamma fryſa tår och finger af ſig. Hwadgaäter Negrarne i ſynnerhet angår, ſaa har man wid dem funnit, at de Ner rar; ſom foͤrſt komma hit tittandet direche fråg frica, kunng paͤlaͤngt naͤr ejthaͤrda ſaͤ ut koͤlden, ſom de, hwilka antingen warit foͤdde haͤr i landet, ellév atminſtone wiſtats här. en laͤng tid; ſaͤ al nåt på de nyhkomue tar eller finger fryſa baͤrt, ol⸗ ler de eljeft fåren haͤftig waͤrk i kroppen eller naͤgra def delar; af koͤlden, hafwe de andre, ſom laͤnge warit hår; ſa godt fom ingen kaͤnning deraf Mad har ofta haftiexempel, at dã Negrarne blifwit directe foͤrde fraͤn Albrica, och loͤmmit hit om wintertiden, har et ej ſaͤrdeles biſtert waͤder på fartyget kylt baͤrt deras lemmar, daͤ batsmaͤn och andre wid ſamma tid naͤppeligen behoͤft hafwa någöt på händerna! Det foͤrſakrades, at dehär fett —— ſom fatt af koͤden foͤrſt en grufwe⸗ lig waͤrk i benen, och ſedaun Hafrda benen af fir ſſelfwa bruſtit af midt pa, och fallit med —* alt aldeles från kroppen/ Saledes haͤnder med maͤuniſtor haͤr, hwad i oͤrtriket ofta roͤnes Soͤdra laͤnders waͤxter, innan de hinna waͤnja wid et kallare Qlimat. Priſet på Negrar är haͤt aͤtſtilligt, alt efter deras aͤlder, haͤlſa och de ſtoͤgder de kunna. Man gifwer foͤr en fullwuxen Neger.” - från 40 til 1Aoo Pund Peniylvanie mynt; ja J exem· 480 Pennſyldanien. ”Pbiladelpbia. - v exempel finnas, at man gifwit haͤr i ſtaden 100. —— Sterl foͤr en Neger, roch den, ſom dã koͤpte honom få dyrt, hade ej welat ſaͤlja honom ſedan foͤr ſamma Lumma. En Neger Flicka eller Gaͤße af 2 ellerz ars ålder, fan —— dövas under.8y ro dikta Pund Perinbpenningaru: De fom nu denna tiden viva Negrar ſin frifetrårg icke allenuſt Qualeareʒ utan aͤfwwen raͤtt ſa månde af andra; hwilket ſter pa det ſaͤtt, at om en hus⸗ bonde eller matmoder haft en trogen Neger, ſom årt dem waͤl tilhanda ioch ſamma husbondfolt iljas gendm doͤden haͤrifraͤn, gifwa de ſtundom ät em ſaͤdan trogen Neger fin fhet men det aͤr dock mågon omkoſtnad dermed: tydemåfte Då laͤg⸗ ga af några penningar til den ſammas underhålds då-den blifroer gammal, at ej nöden Fal twinga honom/ at goͤra illa, eller, at hanffal ligga au⸗ dra til beſwaͤr; ty gemenligen blifwa fådana frigif⸗ na Negrar taͤmmeligen late. De barn, ſom ärd födde:af en ſaͤdan Neger, innan den blifwit fris giovdsmåfte waralikafullt Slafwar, faſt Fadern cüer modern blifwit fri; men de, fom blifwa foͤdde efter den tiden Foͤraͤldrarna bliſwit frigjorde, aͤro ſrie. Negrarne hafwa haͤr i landet mycket ſtoͤrre friheter, och blifwa baͤttre handterade och foͤdde⸗ än uti Weſtindien; de njuta ſamma underhaͤld fom annat tienſtefolk/ och hafwa i alt maͤſt ſam⸗ ma foͤrmoner, endaſt at des maͤſte tjena för: hela —— och fäingen loͤn, mer aͤn det deras isbönder: af egen godhet gifwa dem; men eljeſt hålla de dem Hår med klaͤder. Uti Weſtindien; i ſynnerhet hos de Spanſta, handteras Negrar- na mycket obatmhertigt. Hwadan ſter, at naͤp⸗ peligen kan naͤgon ſtraͤmma de maͤſta af örn Pennfylvanien. Philadelphia. 481 på orten warande Negrar med mera, aͤn at fåja, det en har tanka, at ſaͤlja en fådan til Weftin= dien. Det har man margfalliga roͤn på,.-at om man aͤr foͤt Mat med detta folket, blifwa de ſnart ſa treſtna och ſſelfgoda, at maͤngen ej Fal, få dem baͤngre, aͤn de ſſelfwe behaga; derfoͤre är en Faderlig aga dem få nddig, fom halfwa födan, om husbonden annars wil hafwa noͤſaktig nytta af dem. inge ör IR NÄMND UNGERN DE LJ ITA 20008 —en fiina Alr 1628 förderet Hollaͤndſt ſkepp från Afri- ca Negrar gil Norra Ameriea, hwaraf 20 blef⸗ wo ſalderi Nirginien; hwilla ſaͤjes warit de förs fra DNegratʒ ſom kommit til deßa orter⸗ Maͤr Willarne eller Iodianerne,.:föm då i myckenhet woxd hoaͤr ade, fingo foͤrſt ſe deßa Negrar, trodde de:fuleligenyratiderooro fjelfiva Hin oͤndes afwel, och nat man foͤrt dit en ſtepslaſt med dief⸗ ne: de kallade dem ſedan en laͤngan tid Monitto, et vrd/ fom paͤ Willarnas ſpraͤk beteknar baͤde Vaͤr Etre om hin onde. Nagon liten tid förut, når. Willarne fingo ſe det foͤrſta Euro- peiſta ſteppſegla up foͤr deras Floder, mente De, at det war Gud ſjeif/ ſom da fom, och war der⸗ På, ſom jag ſſjelf hoͤrt dem beraͤtta, äm: ſind förs fäder. Saw xlades saltavin hos Indianerna, Nu mera bafroå de mildare tankar öm Negrarna; ty denna tiden: bo ätſtillige af foͤrrymde Negrar ibland dem; och aͤfwen aͤro gifte med dem, det jag fjelf ſett. Som man daͤ redan haft hår Negrar utt 130 år, och wintrarne haͤr, i ſynuerhet i New Angland od) New York ofta aͤro få ſtraͤnga, fom naͤgonſin hos oß i Swerige; ſa frågade. jag flitigt Och noga efter, om icke de då hår märkt, at föl 47 Delen O h dett 482 Pönn/(yldahien, "Philadelphia. ' — - — — — — — — den gjort naͤgon werkan och aͤndring paͤ Negrar⸗ nas faͤrg/ ſaͤ at de, ſom nu aͤro i tredje eller ferde generation af de foͤrſt inlomne Negrår; ej aͤro al⸗ deles få ſwarte ſom de ſamme? men mig ſwarades vſwer alt, at de icke kunnat maͤrka den wingaſte ffillnad derpa, utan! även Neger, ſom nu foͤdes der af Föräldrar, fom baͤgge warit i landet föds de Neg rar, och hwars gJoͤrfaͤder baͤde paͤ mans⸗ och qwinnoſidan, ända til tredje eller fjerde led up⸗ åt, warit aͤfwen i landet födde Negrar, aldeles ſä ſwarte / ſom de Negrars hwilka uu Dag ditföras från Africa; ſaat manga deraf ſſoͤto at den ſwar⸗ ta faͤrgen en Negerohur / kan aldrig aͤndras hwar⸗ ken hos honom eller deß affoͤda churn laͤnge De fkulle wara och wiſtas ret kallt Clinuit·Annat wore, om en hwit iman Syn at boſtaͤlla med en Negrinna eta ng a vo medeet · hwitt qwin⸗ folt SA förekomma, I bef någon mindre beha⸗ ——— emellan hwita och ſwarig fast at hiudra, "der! Nograrue ej maͤtte fatta foͤr ſtorn tuukar om ſig ſelſſha til deras hueboͤnders kada, födes den Lagen wara finds at maͤſtan — wore ſatt· pa dat hwita ſoin giſter ſig med natlon Neger, aͤſhwad koͤn det ock wore och den rm, VA pa waͤgade ſig biunda tilhopa et ſa orurmigt bar, lupe fara/ at icke allenaſt miſta aͤm⸗ betet; utan och mean Men at eljeſt de hwita vch ſwarta ſtuudom nallas hwarandta foͤr naͤrq wit⸗ har den deraf haͤrflgtande blantindg ſom daͤ och då yppar fig." Wid deha Negrat aͤt· det aͤn at beklaͤga, at deras husbondefolk ——— deßa orter naͤſtan aldrig bry ſig om deras andeli⸗ gä waͤlfaͤrd, utan laͤta dem wara Och bliſwa ide⸗ Ibn — 60 0 * ras Penn fylvanien. Philadelpbia. 483 ras Hedniſta mörker. Jag wil ej fåja, at det tors de ganſta många husboͤnder finnas, ſom ſtulle tyce Få illa, och tör hända på alt fått hindra, ar deras Negrar frulle twela ſoka underwiſning i den Chriſt⸗ na laran, af den falſka inbillning, at det more dem ett (Fam, at hafwa en ſadan Chriſtendoms broder eller Syſter; eller; at de DÅ ej torde kunna hand⸗ tera dem få haͤrdt, (om eljeſt, eller at Negrarne då, torde blifwa för hoͤgdragne, når, de funno at de i det andeliga wore: få gode, fom husbonden cn: "Negrarnas Foͤrgift. Det aͤr af aͤtſtilliga ſtrif⸗ ter bekant, at. Negrarne uti Södra —3 haf⸗ ma et ſlags Foͤrgeft, hwarmed de kunna taga lif⸗ DrA, Uc) PEr GE på Bönder, akan på en lång tid efter det den tagit forgifftet in, fon, de welat afhaͤnda lifwet. Samma konſt funna; och de Negrar, fom finnas hår i landet, Derpaͤ giftvag mänga Kxempel, Alla Negrar haftvar — ej dettål förgitter hekant, uran endaͤſt na⸗ gta få, och är marEmärdigt, fom fåges,, at; de, fom gifrda fördifter, weta ock bot deremot; mer, ef, eller ſaͤlan andre. Heraf. händer, at om en Neger maͤrker ſig wara förgiftad , oh wer Ber det ſtedt, gaͤr han tilbaka til —9 — och med penningar eller goda ord förmår ho⸗ nom, ar gifwa fig bot emot det onda han före, ut gifwit honom; men om den Negern, åt arg, nefät han, både at han. gifvit honom sådot:, ſamt at han wet bot för den andras H Detta Foͤrgift dödar ej ſtraxt, utan löpa ibland fleras är förbi, mnan den ſjuke dör > men från den ſtund han tagit” Foͤrgiftet, börjar han trånga ſmaͤningom bårt, och fan efter" den dagen j * Db3 hals hafwa någsn beſtaͤndig helſa. Den, fom blif⸗ * gen förgifta Negrärne” fådana 4 til hwilka de —— bonden ſedan ſugrt ſtulle maͤrka det; och då, wobre intet ſtraff få haͤrdt, det en ſadan Neger, ju maͤſte undergå.” De lära ej weta, hwaruti detta Foͤrgiftet beſtar, utan haͤlla der otroligen heinligt; men det aͤr troligt, at. Het mäſte Mara” någonting ; ſom är mycket allmaͤnt/ och ſom finneg'bå alla orter i werlden emedan stå få! fåret fåderlivar de Hålft Wiftad.. De Fan. för” denna” orſaken ſtul ej allena wara den ört, ſEm ſomlige Lärde ment; emedan den På De. ffåjte örter" ej ſtaͤr ti! fangs· Jag Har hår hort fſera -Hiftorter om 'Negrar., fom blifvit foͤrgif⸗ tade, af hwilka jag endaft mil anföra. en, mn fullbordades under mit wiſtande då, deße orter... En mån hade här en Neger, fom war honbom ganſta trogen, och fom förde ſig ſa up, at hau e * byta” honom baͤrt einot 20 andra Ne⸗ hot j | 4 gra: Husbonden war och på fin ſida nog oͤm om honom Negern heknaͤde iupfoͤrande eu, den trognaſte och baͤſta Europeer, Han om⸗ SiS ſa litet han kunde med Andra NR ri UL i stan 5 an | Nira AT DEAN Penmivanien är a « 5 Håraf fäjtade ' deße et våndeligt haͤt på, honom, nen ar det, 4 9 9 att aldrig a J meb em ugs e ingen aͤgeghet, at ggfwa honom —— "ehuru de de frå re — 30 Er set. marknad, da han fom ha I Haden, (fy han bodde maͤſt ute. på. dande > någre ; ändee Ne — honom ill, at? SIG med dem HAN wille ej; men aga ker innan han 110 e göra den fällffap. Naͤr han kom in, togo de fram en Fanna, fom röd, då Muren, 8 ön til, 9 9 honom åfiven gård befte för fig. — dtack, och wid det han (oa. fan nan fraͤn munnen, fade. RE DAD, dricka. År Detta ; det ar jn med Cag ute fätter. ej med flit hwad han fade det war; eme⸗ dan det tycke 5 naͤſtan ofelbart varit det förs fet, hwar Lö de goͤra få ER —3— och fom es n våt vå AR orter. i ver den, ty någon elak e de alt foͤr mn ct mi börkta a Hän til ſin Naͤſtas ſkada; der är bättre, at de är okunnigt) då började de andre Negrarne 'och Negrinnorne at le, fpriitad up på golſwwet, tg0 och danfade, lifafom de hade uträtta ct ODD gere ning och åndteligen mwumtirdet,fömde få laͤnge trak⸗ tat efter. nne oſtyldige Negern gick firad fått, och —* id hemkomſten ſade, at de andre Ne- grarne ſakert gifwit honom foͤrgiſt. Han traͤna⸗ de ſedan bårt, och ingen ting kunde — utan Bar dog KÄNN: tid. DeReteRe — —— ass OM Å cember.. — — Öm morgonen reſte 338 ned til Racoon uti (Sa er Na SE Akets SSköredfe lav i landet At dolket foͤr⸗ | 486 New Jerſey. Racoon. — — — — — — — — förökar ſig haͤt fortare, ån ide gamla laͤnder, tyckes ej wara ſwaͤrt at finna orſaken til. Haͤr i länder kan en utan fruktan eller mycket betaͤnkande glfta ſig, ſa ſnart en hunnit til fådan ålder; emedan hår år ett myckenhet af ouptagit och Fönt land, få at en gift fnart och ſtraxt fan få et ſtaͤlle, der Han mål och kilraͤckeligen Fal Tunna föda jig med dr oc) bart. Utlagorne äro få godt ſom inga, få at han ej behoͤfwer oroas derföre , och friheten år får dan, at han på fin jordlapp naͤſtan Fan anſe fig ſom Kong. Nu wil jag med några lara Exem- pel bewiſa, hwad detta. alt utraͤtar. En af de Swenſta uti Racoon, wid namn Måns Rttxx, war nu mot 70 aͤr gammal. Han hade Bära. barn, barnasbarn. och barnabarnuss Barn, få at, då han raͤknade dem alla tilhopa, ſom af hans afröda ännu lefde, feg antalet fig til 45 ſtycken. Utom deba hade en. ſtor hop af hans arn och barna⸗barn doͤdt, dels då de warit Helt ſma, dels då de redan warit inemot fullwaͤrte Detta aͤt waͤl wackert, men det ſpiſar dock ej mot följande Exempel, dem jag utur Pennſylvaniæ Gazetter utdragit: J Är 1732 d. 24 Januarii afled uti Ipſwich i Nya Angiand, Enkan SanATaruu-gs år gammal. —* bar foͤdt 13: harn, och utaf ſſu allena af de amma har bon haft 177 barna⸗barn och barna⸗ barnsbarn. hÅ | i År 1739. d. 30 Majĩ woro tilhopa hemma hos RicHArD BurttincroniCheftersfårad uti Penn- fylvanien, hans barn, barna⸗barn och barnabarns⸗ barn / tilfämmans til antalet 115 ſthecken. Denna Gubben född i Angland, sick då på fit 85 — New eller Nya Få. Nacooun. 487 ue — — — år, och war aͤnnu mycker friſt roͤrlig od aͤgde et gode minne: Hans aͤlſta ſon, ſom då redan hunnit til 60 ar, war den foͤrſta Anglaͤndare foͤdd i Penu⸗ Hlyanien. JJ At 1742. d. g Januarii afſomnade uti Trenton i Nya Jerſey, Enkan Sara Furmäny 97 äv gam⸗ mal. Hon war född i Nya Augland ob lån nade nu efter fig s barn, 51 barna barn, 182 bars nabarnssbarn, och I 2, barnabarns⸗barnabarn, til; ſammans 260 perſoner, alla daͤ lefwande Ari739d 28 Januarii ſtildes fraͤn detta jordi⸗ ffa uti South Kingfron i» Nyn Angland/ Enkan Marta Haszaro på ſit roorde aͤlders aͤr: hon war: född pã Khode lsland, och Farmoder til dã nyß afledne —* ouverheurem)GiEoRG!Fla$zarRD derſammaſtaͤdes) och har hon haftisöo barn, barna⸗ barn, barnabarns⸗barn och barnabarns⸗/ barna⸗ barn hwaraf 2oc wid hennes doͤd aͤn lefdez en hennes Dottersdotter hade da redan watit Mor⸗ moder uti vs aͤt. FU 1 d 64 4 I id Sålunda Har den wanliga oͤnſtan eUertvålfie! gnelfen, ſom frår uti Brude⸗maͤhan: ar de'( gifte) ge ſe — af agte — ifivit upfyld, på ſom⸗ Sv af nyßn amde. Ian omm ANGE ARDN — il Pär katt along TT lip Den 9 December. ÖV DIN — VAT NG HilvI va Sladeliga Znföer. Mi hwart land finnes gemenligen en myckenhet In ſecter eller yrfaͤ / ywar⸗ af fomlige hafwa den egenſtapen at ehuru ſmaͤ och foͤraktelige de ſynas / kunug de dock tilſga In⸗ waͤnarena ſtor ſfada· Saͤdana får och Norra” America kaͤnnas mid —V⏑ NER I CAD 4 ſom 488 Me eller Nya Jer/ſey. Racoon. fom detta landet enffildt til, ſomlige åter har det gemenſamt med de gamla: Länder... Jag har foͤrut p.268 talt om Muſquetoes eller detta landets föra tretliga myggor, och p. 293 och foͤljande, om de yrfaͤn, fom aldeles utoͤda aͤrt⸗ akrarna i deßa lander; nu wil jag oͤka naͤgra til: RE | Graͤſshoppor. Utaf dem aͤr en are; fom ina finner ſig här ungefär hwart 17:de år uti obeſtrifwe⸗ lig myckenhet. De komma då midti Maji mås nad up utur jorden från fina Hål, od) göra wid våg i 6 weckors tid med ſit ſtti et ſadan ljud i träden och ſtogarna, at den ene maͤnniſtan ſwaͤrligen fatt höra: et vrd hwad den andra på fådana ſtaͤllen bre⸗ david henne tälar, få frame en icke ropar hardt. DE ſticka da med darten uti deras ſtjert haͤl på den mjuka barken af ſmaͤ grenar pa traͤnch hwaraf ofta deße grenar torkas baͤrt; men eljeſt tilfoga de ej traͤden eller andra waͤrter någon ſkada. Emellan foͤrenaͤmde aͤr, daͤ de uti fådan owanlig myckenhet komma, fer och hoͤrer man allengſt någon enda haͤr och der i ſtogarna. Af de Augelsmaͤn haͤr bodde, kallas de Locuſtſ. Maſtkar på Traͤn. En annan ohyra hår på orten år! et ſſags maſtar, fom äter up loͤſwen på traͤna. Deße infinna fig och wißa år ivaͤndelig myckenhet; men deremellan wiſa ſig gemenligen endaſt några få af dem: "De år; deße komma i få obeffrifrvelig "mängd, upaͤta de få aldeles loͤfwen på traͤden, at traͤden dd) ſkogarna midt om ſommaren ſta få nakna och loͤfldſa ſom om win⸗ tern. De angripa Då maͤſt ala ſlags traͤn få ar Det endaſt ård några Få arter, font de ej måga fig pår och ſom få få fördem voroͤrde. Som — sv ho ge⸗ "New YJerfey) Racoon. 489 ö— — — —— gemenligen aͤr den tiden på året, en ganſta ſtark hetta hår på orten; ſaͤ har detta maſkarnas frås tande den ſtadeliga paͤfoͤlgd med fig; ar de nakna och loͤfloͤſa traͤn ej kunna frå mot den haͤftiga waͤr⸗ many utan torkas baͤrt, hwarmedelſt ibland ſtora trakter) af fog fålunda, fått ſryka At. De Swenſte, fom bodde Hår, wiſte mig hår och der | NN hela faͤlten, der ung ſtog nu uprunnit uti en gamlas frålle, fom några år förut.genom deßa a (SAM Mal Jat 9* vn —J——— eter enna ohyra Carerpillers, De ſorwandla fig | dan i Phalxna affmutfig- gulbrun fårg, fom — ftålle fal deffrifivas. +. NH ; IR 100 20DCRT Te INRE Gras maſt en plågar åter andra är gåra hår tor fFada både på ångar, och fådessbrodden , der nt fomma åt, Han infinner fig, på famma fått om de föregående, wifa år uti grufwelig mycken⸗ (EDO är wid alla * det foͤrmon at de ſa⸗ des aldrig infinna fig alla til oͤfwerfloͤd på et och ſamma år, utan det år ; fom hår ar en owanlig myckenhet gräshoppor, veta de ej ſtort hwarken af loͤf⸗ eller graͤs⸗maſken, och få likaledes med defa, få at bara et flag på J iſtor myckeuhet wiſt fig.” Deßutom loͤpa ihland flera” är förbi, då af intetdera flaget någon fynnerlig myckenhet mårs Fes.” Wid denna gråssmaffen fans; at den enkannerligen Hade fit KR på fett och vift land. När de blefwo honom waͤrſe På naͤgot frällej grof⸗ wo de ſmaia diken med maͤſt perpendiculairé fis dov rundt omkring den plats han intagit, ihwilka diken han föll, och kunde ej hjelpa fig derifraͤn. Haͤr ſades af många, ar foͤrenaͤmde zene ohhror tålgdetåmmellgen tatt pa hwwarandra, naͤmligen da Sö Hb s foͤrſta 490 Ylvas Förfey: Raroon foͤrſta året graͤshopparna låtit infinna ſig, komdet andra aͤret loͤſmaſten, och det tredje foͤlgde graͤs⸗ mafken derpaͤ. At detta ibland til en del traͤffar in, har jag ſjelf roͤnt. —DV 0—— Mal, fom ffåra fönder klaͤder finnes aͤfwen hår i landet. Jag har ſett Elåde, ullvansar, och annat af hlle, Tom oin ſommaren haͤngt i Contoir eller ſtaͤp, och ej få noga blifwit efterſett, wara om hoͤſten af denna ohyran få ſoͤnderſturen, at ofta hela ſtycken foͤllo ut af ſig ſelfwa. Stundom woro klaͤderna af dem få illa medfarne, at' de naͤp⸗ Eligen frodd at lagas. Paͤlswerk och andré fkinnklaͤder, form hängt up i windar, Bors ofta uf malen få ſtadade, at hela ſtora ——— nade, och fölld bårt af fig fjelfida. Om dem ohyra från urminnes warit haͤr i landet, ell * den förft foͤlgd hit med Exitopeerne, kun jog ej ſa Loppor (Pulex Linn, Faun.crt71:) fatnadeg och intet, i dena werldenes del. . Somlige af dem har waͤl, twifwelsutan, giordt följe bit från. de gamla laͤnder; men; få laͤrer ock en myckenhet wa⸗ rit hår frän urminnes tider. Jag har funnit deßa luftſpringare på detta landets Harar, och gråa Ickorngr, ſtutne i willa oͤdemarker, der ingen maͤnniſta bodt. Naͤr jag ſedan reſte långre up i landet, och kom at ligga uti Indianernas kojor pch fångar, fans af denna ohyran der en fådan waͤlſignelſe, at jag mente jag legat i ſſelfwa brin⸗ nande elden; ſa at jag war glad jag. fick ſtiga up/ och laͤgga mig pä braͤderna, fom woro lagde under taket i deßa deras hyblen. Men det år och intet at undra oͤfwer; ty den flora maͤngd af hun⸗ dar de; hafwa, kan mål wara tilraͤckelig at EG ; am⸗ J Yisa I Jerfej ey. Raccon. | 431 ſamla deßa gåfter t tilfammans från alla kanter. ligga i kojorna hundar och Indianer alt om | randra, och naͤppeligen har en främmande unnit hår lägga fig, och låtit Ögonen rinna til ho⸗ pa, innan han met ej annat, än Han fal bliſwa antingen ibjälfrogad eller foͤrgwafd af 8 eller 12. 80 fed hundar, ſom lagt ſig både rundt omtring, wer honom på alla frållen,at ſalunda taga ſin — hos den fraͤmmande, den de foͤrmode⸗ ligen tro ej —— a föra få bulta, och wraͤka ſig bårt, forn deras husbonder och, matmödrar det goͤra. Sirßot af det t oeoliga flaget, fom wi ibland bär Swerige hafwe i wara hus, blef jag ej arfepå nå är der jag reſt, hwarken i Penn: aniene ellet Nya ſerſey; ej eller wißte nagre ndre, fom jag derom tilſporde, beraͤtta mig at e hår fett nå ra dv lika. Nog, war det-om ſom⸗ maren ute på 3 en, et flags ſwarta *— i Bniita eta leto aldeles jr juft. få, fom de, 08 of hafiva fit tilhåld uti murarna; 9 glo na; men deße uppehålla fig nåftan altid endaſt Ute på marken; och då wintern, eller fee när ; Ibland id Vrid tilſtoppades deras mun. Doc 2 Sn fn, åt nygnämde ſwarta Sirßot * hör tent, taga fin tilflyt til. huſen, och der ſtrika ale tid. då waͤderleken ar w army, eller det år nog warmt i flugan; men åter, Då koͤlden infaller. i ſtana de 90 wed ſin Mufique, Deremot på et och ans nat frållei Nya Yorks Höfdingedöme, och nå fran uti Md oh en bondſtuga —— i Ca> - nada, famt åftven i de Håfta * 5 * fammaftådes , mar. tj 3 foͤrraͤd af wa⸗ ta * Spiz⸗ oc bönde irßor, at näppe é 492 Sd Nya Ferfe — — gen i naͤgon bondſtuga hos —— fan Svara w De hoͤllo der fin Muſiq — It wid magt w ter och ſommar, och I * ÄN alla td — wauliga ite kg jen ; ar” il ffåra för | klader dyute —* innlegg fäfiva * infrålla figt — del af werld min wiha maͤſt haſwa beſok ——— fö — ga ſtaͤllen/ få hos 0 inges NA de SEI men hos Willarna mins dd nig gforig, e dem. Wid mit viſtande på Forts: beraͤttade der då warande Red Montt. EA äng ndianér; for kallas Ilinois, och hos de antra, fom bo dn laͤngre baͤrt aͤt waͤſter, wet ingen road Na ran aͤr, hwilket han [ade fi Ba — — na fom uti längan tidi lit” G Om deßa ſtadedjur förft b blifi 2 ropetne, eller om de warit” bår långt fö jr jag ej fåra: Mange mente, at de 9 * utäldriga in wanat RAA faͤl deraf; at de —— loͤß under wingarna detta landets — — fig Sju it ⸗ —A ——— 3 åa hal på bis sd ſom jag ej ſett dem på — ke ingen ting fåra derom. Tör hända, ON — art af Loͤß, eler Acarus, fom” fotat p ———— den de ment warit loͤs. Li t det * en —— * ba tt kunnat fee it faͤſt fig då Flaͤdermu⸗ fer od det EIGA a fig ini GR utt Lå Cya Ferfe Rasoom 495 — — Tug der —— warit. Som. defe. doi ſamme gaͤſter icke mi EN mere bör Nga Ne, aͤn hos Dr få brufades bå aͤtſtiligt, at fördrifoa. dem med. At fångar gjor fr of 3 as traͤ ej woro "tilv kelige digt la. dem, ute, vy. förs Å så 4 J— (rodd, — egen; 0 ——— fö — unnit baͤſta och Je E medlet til: prang, utrotande, at tä Senert 4 — Det in uti ſaten och r de-utm KN aͤld mia fä FÖRDEL Alt, ON fortfareg i de troid d em ni ad inn —— gnge förs. —— nart LX XVUL. eller p zett ill ; 41 —— införd et fött at — ilket war tagit utur —— ucnal of — — ch) ſom få beroͤmdt, a öm inom dagar * oh * Det fald [) Re Å ngt 9 * — SE tan, at inner t då 5 494 Nya Jerſey. Racoon. — —— unts Camphert, hwilket deri uploͤſes på få minus ter. "Detta ſtakas waͤl tilhopa, då man hafrocr antingen en ſwamp eller »en borfte, fom doppas! deri/ hwarmed fången noga waͤtes eler de husge⸗ raͤdsſaker, deri denna ohyran Har fit tilhaͤld. Haͤr⸗ igenom doͤdas och utrotas både den och def ägg ofelbart, om der ock råkade huru mycker der⸗ uti. Men föngen och hisgeradsfakerne boͤrg waͤl genommwåtas härmed (ſedan dambet förut blifwit afſtrukit) hwarmedelſt de hwarken flaͤcka, orena eller på det minſta ſtada hwarken der finds fi firee elev Plarnåfk, fom fättgen år af. Of wannaͤmde ſats far tiltäckelig: til en fång, om deri och wore chutu mycket 'dhyra. Om alleraft "er droppa af denna watſka faͤlles på en waͤgglus/ ſktal borr firar förta lifwet il." Qfalle någon, waͤgelus maͤrl as fedån man en gäng bryfat föres gaende, få är: det et tecken at en ej waͤtt mik på alla ſtaͤllen, der ohyran haft ſit tilhald der⸗ före boͤr man nogare än en gang tvära harmed, och der någor ſitet hal aͤr, dit en ef med BIE. fört komma boͤr man droppa eller ſpruta dena” mixturen dit in, DÅ den otwifwelaktigt far alde⸗ les utrota dem. Somlige ſaͤngar, fom beftå af flede delar, kunna froåvligen frigdras, förr aͤn man förft tagit dem ſoͤnder; men wid andra; fom kun⸗ na dragas ut, och man waͤl fan komma til alla frällen, behoͤftves ej der omaket. Den lukten, ſom denna mixture foͤror Rkar, förfroinner inom 2 eller: 3 dagar, hwilken luft dock år ganſta haͤlſoſam, och afwen för atſtilliga mycker angenäm. Det bår ej förgåtasg, at mixturen ſqwalpas mål om wid hwar gång han brukas, hwilferbör för om dagen, och ingalunda wid eldsljus, på det ej de fina fond er —* Nya — Rabi. å 495 — — —ñ — ſter af denna — måga draga elden til ſig, då en;betjenar fig deraf och aͤſtadkomma ſkada dJag laͤmnar foͤrenaͤmde medel, at utrota Waͤgg⸗ flög i ſit goda waͤrde emedan jag ej foͤrſolt dem⸗ men /det hafwer jag af flera reſors egen foͤrfarenhet inhaͤmtat, at, (daͤ man beqwaͤmligen kan) ſwaf⸗ wel wisligen och raͤtt brukadt / doͤdar och utöder totaliter denna ohyra och alla deß aͤgg baͤde i fins gar och waͤggar, om den och kraͤllde der tio —* — myror i en myrſtack. Toraker eller Jårddåtare, hafva trott/ acde; if böra mer aͤn de förre wara fraͤn Dennya werl⸗ den uteſſutne De hafwa derfoͤre pã många ſtaͤle len: den ſamma tagit fit; hemwiſt. Den laͤrde Do&H e RysoWorkituge målsaf iden tanfa, at Broͤdaͤtarenas fornaͤmſia faͤdernesland wore Weſtindien eller de Americanſta oarna, od at de af detta ſlaͤgtet, ſom nu finnas i Nor⸗ ta Ameriea blifwit förde: dit pa ſteppy från före naͤmde ort; emedan man aͤnnu dageligen fer, aͤt fartyg komma fraͤn Veſtindien med Waror til⸗ anAmeried, aͤndet fullt af deße Broͤdaͤtare uni: eppen; men af de roͤn jag ſamlat haͤr i landet/ wilka ſtrar ſtola anfoͤras, har jag mycken anled⸗ —* at ſluta, det Broͤdaͤtarena warit hår på fas! ſta landet i: Norra America från laͤngliga tider! tilhaka. Jag nekar dock ej at ju en myckenhet af dem ock kunnat följa med ſtepp från American ffa darna. De innas i Staden Nya York måft:i alla Ape hwilka ofelbart til ſtoͤrſta delen kommit dis fraͤn ſteppen; men ſaͤ Fan det ej ſaͤjas om alla, ſom finnas ute på: ländeti ſkogarn a/ da, dem man: * warſe i de ſtoͤrſta ddemarker; = Angels | maͤn⸗ 496 Nya Jerſey. Racoon maͤnnerne kalla dem Cock roches, och "af de Hol⸗ laͤndſta heta de. Aackerlack: de Swenfſke, ſom haͤr bodde) kalla dem Broͤdaͤtare/foͤr den ſtada de goͤ⸗ ra pã bröd, ſom bekant aͤr, och raͤttnu ſtal omnaͤm⸗ nas: Uti: Herr Archiater Linnæi Fanna Suec. 617: foͤres den til Blarta. Atſkillige af de haͤr i lan⸗ det warande Swenſte kallade dem och Kackerlaok. Deße finnas ej allenaſt ofta huſen, utan aͤfwen om ſommaren kraͤka både paͤ och under ſtubbar i ſtkogen. Naͤr de i denna winter midt uti Febru⸗ arii månad förde hem från ſkogen gamla rutna ſtubbar til braͤnſle, blef jag warſe aͤtſtilliga Broͤd⸗ aͤtare, ſom hade tagit ſit winterqwarter dec I De woro i boͤrjan fom dödes men DÅ de legat en liten ſtund inne i ſtugan, qwicknade de wid och blefwo helt lefwande och ſnaͤllfotade. Jag maͤrkte ſedan ganffa maͤnga gaͤngor om wintern/ daͤ gamla rut⸗ na traͤn foͤrdes hem til wed/ och klyfdes ſonder at en myckenhet af Broͤdaͤtare krupit dit in, och der laͤgo i dwala. Når en karl ſamma winter hoͤgg ned et högt forrectrå, och der ſedan klyfdes fönder til wed/ fann jag uti en deß ſprynga/ ſom dock warit några famnar up iluften, aͤtſtilliga af deha Broͤdaͤtare tillika med de wanliga myror. De hade ſaͤledes wandrat nog hoͤgt up uti waͤdret/ arc ligga uti winterqwarter. Naͤr jag midt uti OCto⸗ ber månad 749. refte igenom oͤdemarkerna fom: ligan "emellan de Angelſta vh Franſta Coldniery . och wi om aftonen gjorde eld wid en ſtor gammal ruten ſtock på ſtranden af fjönr Champlein, kört ” en ſtor myckenhet af Broͤdaͤtare krypande ur frocs fen, dem elden och roͤken upwaͤkt och drifwit utav: » deras winterqwarter. Franfoferne; ſom DÅ foͤlg⸗ de med mig, kaͤnde dem ej, ej eller wiſte de någde i namn Nya Ferfeys Racapn: 497 — — 0 — — — ARV — — namn på dem. Uti Canada: hade de ſig ock ef bekant, at deße naͤgonſin uppehålla figin i huſen UtisPennfylvanien ſtola deße ibland finnas i mye⸗ kenhet wid ſtoͤrdetiden under ſaͤdes ſtackarna · De uppehålla fig. maͤngenſtaͤds uti de Angelſt a Nybyg⸗ gen i huſen, och hafwa der fit maͤſta tilhaͤldi ſprin⸗ gor, i ſynnerhet i dem, fom aͤro i ſparrarna i tas Fet midt för eidſtaden, hwareſt aͤr nog warmt af hettan. De aͤro deruti foͤrtretlige at de aͤta up det mjuka broͤd, de kunna komma oͤfwer. Slippa de in i en limpa, aͤro de i ſtaͤnd, at på fårt tid goͤrg ſut på alt det mjuka deri ſinnes, få at daͤ en rit Faͤra up limpan, aͤr endaſt den yttra hårda ſkaͤrpan awar. De ſades ock foͤrtaͤra andra matwaror. Ibland bita de folk i naͤſan och rötterna om nat⸗ ten, då de ſofwa. En gammal man af de Swen⸗ ffa, wid namn Svan Läck Soneſon til Låcke=; NIUS, en a Praͤſter, ſom kom⸗ mit til Nya Swerige) beraͤttade, at han en sång iſna yngre år warit ganſka illa utſatt för en af: deßa Broͤdatare; ty mid det han en natt ſof, wak⸗ nade han deraf, at en af dem krupit in i hans öra; han fprang då ſtrax up och maͤrkte, at hon arbetade, wiſwels utan: af raͤddhoga, atstränga ſig laͤngre in. Detta hennes grbetande foͤrorſokade honom en fådan ſweda, gt han mente hufſwudet Fulle ſpricka fönder.på ſtunden i många ſtycken, och blef han naͤſtan ifrån ſig. Han ilade til brun⸗ nen, fick up et aͤmbare watten, hwaraf han haͤlde i fit öra. Sa ſnart KACKERLAGKEN fande al Het, fom wille qwaͤfija henne, hade hon intet; wi⸗ dare tid. ar blifwa qwar i oͤrat, utan börigder rar ſparka fis baklaͤnges ut, daͤ han fålunda het enne bårt fr. n oͤrat. IDE 4. Delen. Si Skogs⸗ + i 4 - 498 NMya Jerſey. Racoon. Sbkogsloͤß aͤr et annat fult pack, fom pa ſit fs naͤſtan aͤr waͤrre, ån alla de föregående. Jag ar tilfoͤrene omſtaͤndeligen beſtrifwit demot Kongl. Swenſta Wetenſtaps Acad. Hand⸗ lingar för år 1754 p. 19 och följande. Dir jag wiſar Laͤſaren: | Den try December: ia Litet för middagen vefte jag tilPennsneck,och få vidare öfver Etfen Dellawaäfe tilWillmings ton,” Landet uti Pennsneck hade ſamma beſkaf⸗ fenhet, fom på andra ſtaͤllen här: neder uti Nya Jerfey,' nämligen, jordmon beſtaͤr måft af ſand⸗ —* ligger en tum ſwartmylla. Deßutom aͤr andet'ej mycket backigt, utan maͤſt jaͤmt och på de flaͤſta ſtaͤllen oͤfwerwaͤrt med” gles" loͤfſtog yjwaraf Ekar af aͤtſtilliga flag goͤra Der” maͤſta Haͤr och der war naͤgon enſtakã gård med en liten ãker rundt Omkring: da och DÅ föntes naͤgot litet moras, ſamt ibland naͤgon liten A med ſakta fly⸗ chade watthtee. FRPAEEA er CR enodm I Hi RE 0 IN HIN UNO — Sbogarna haͤrſtaͤdes beſtodo af atſtilliga lof⸗ txaͤn / dock maͤſtendels af flera fags Ekar och Hic⸗ kéry 3; ehuru en ſtor del af deßa ſkogar ännu wo⸗ rö ſadane, at de aldrig af folk lärd blifwit utoͤd⸗ de, utan fått få och waͤra fom de ſjelfwe welat Haͤraf ſtulle kunna ſlutas, at uti dem ſtulle finnas txraͤn af en ganſta hög ålder; men der var dock ej få; can faſt mera ſwaͤrt, at hår få något trå, fom - hunnit fil eller litet oͤwer 300 år. De maͤſta trå tis ålder ſtraͤkte fig naͤppeligen fil 205 år. — fant altſaͤ, ar traͤden hade ſamma egenſtap, fom inwanarne uti djurriket, naͤmligen, at beg Mya Ferföj. > Pennsneck. 400 hunnit til naͤgon wiß alder, do De baͤrt af ſig ſſelf⸗ wa.” Såld ſtodo hår ſtora fogar; men DÅ craͤden uti dem nalkats r5o eller 185 ft, blefwo de antingen rutne inwaͤrtes ned utr, eller bårte rutne ioͤfra delen af trädet, "eller bref dör Mycket AG eller kunde vårrertia ej mera draga tilraͤckelig föda åt det, eller boͤrjade det Gå ut af någon Ane nan orſak. Haͤraf ſtedde, at da de frarka föra marna kommo, hwilka ibland plåga hår infalla, broͤtos dehe troaͤn af, dels ſtray ofwan foͤr roten, dels midt på, eller och up wid Faran) eller rycktes et up med rot och alt; hwarfoͤre man får raͤkna ſtor⸗ marna ibland en: af trädens doͤdar Här på orten. Skogarne aͤro ſaͤledes fulla af ſtora kullfallna trär, Milka kaſtats omkull genom någon af ſoͤrenaͤnde brſaker. Haͤrtil kan ännu ſkogbelden låggas, fom - Ibland hår ſlipper loͤs, DÅ träden ned wid roten til halfparten, och mera, afbrännas,; hwarigenom de ſedan få laͤtt af waͤdret omfkulibrytas DÅ jag reſte genom deßa ſtogar, gaf jag med fit att uppå, om jag ej af trädens laͤge kunde märka, hwilka waͤder här warit de haͤftigaſte; men jag kunde icke ſſuta naͤgot wißt deraf; ty de Tågd om⸗ full från alla waͤderkanter. Hwaraf jaa kunde fe, at det väder, ſom fom från den ſidan, der rådets rötter äro kartaſt och ſwagaſt, eller elfeft der det hafwer den minſta ſthrkan at ſtaͤ emot, ſtielper det famma omkull, eder hrytes det af. Således Hö beſtaͤndigt de gamla traͤna baͤrt, och laͤmna de un⸗ ga vum, ar uprinna I deras ſtaͤlle De nedfallne trån ligga och rutna baͤrt på marken, antingen for⸗ tare, eller laͤngſammare, och föröka fåtunda ſwart⸗ myllan. De loͤf, fom hår om hoͤſten i myckerte bet nedfalla, föras af 9 omkring, men faſt⸗ 42 tg ( —— — — — — — — — — "+ Infe&er bårade de nedfallna traͤn £00 | Nya Yerfey. Pennsneck. na gemenligen altid:på oͤmſe fidor af deßa nedfall na trån, der de merendels blifiva qwarliggande, och hjelpa til, at vå det ſtaͤllet foͤroͤkla ſwartmyllan. Et nedfallit trå ligger i flece år,innan det blir baͤrt⸗ sutnat aldeles til mull. - När ec två blaͤſer omkull, få at roten tillifa rifwes up, följer gemenligen en bop mull med roten, fom en tid ſitter derwid. Då det faller ned, gör det en liten hög, fom fes dan blifwer oͤkad af delåf,hroilka ſtanna wid roten, Haͤraf upkommo en myckenhet finå —2 BORA gp . * “ fftar genomboradt, at det mar maͤſt helt och haͤlli fom et roͤdbrunt mjöl eller mull; men togs banta af, få lågo ſomliga trån ånda til 20 år, innan de blefroo nedrutne. . Trådens haſtiga waͤrt, myc⸗ Eet fora porer, flacka betta och fubtiget fiftewis om ſomrarna, jämte det, at hwarjehanda flags | fulla med > "och gjorde fålunda en myckenhet oͤpningar för mås ta och luft, bidraga ej litet til haſtigt rutnande. De måfta trån i deße ſtogar aͤro loͤſtraͤn. En myckenhet af dem rutna inuti, då de blifwa nås got fore, medan de aͤnnu få och waͤra; uti deßa He —— chon⸗ Nya Ferjey. Penusueck. för iholiga traͤn hafwa en ſtor del af djuren hår i lans > det fina bon, tilflykt och tilhåll. i ; Elfwen Dellawares bredd midt mot Will- mington, ſades wara 2 + Angelff mil; dock tyk⸗ tes oͤgonmaͤttet ej rela tillåta få mycket. Djus pet ſades hår wara midtpå från 4 til 6 famnar. Den 12 December, — Traͤn til Snickare⸗ arbete. De foͤrnaͤm⸗ fra traͤn hår i landet til Snickare⸗arbete ſades af Snickare wara ſwart Walnoͤttraͤ, Wilſtt Kers⸗ baͤrstraͤ och maſurerad Loͤnn. Af det ſwarta Wal⸗ noͤttraͤdet( Juglans nigra Linn. /prc.997) ät hår aͤn⸗ nu et ymnigt foͤrraͤd, faſt de nog arbeta paͤ, at utoͤda det, få at Boͤnderne på ſomliga ſtaͤllen bruka det tilwed· Wilſtt Rersberstrå Prunusvirginiana Spec. 473.) är ganſta ffönt och fer foͤrtraͤffeligen tvål ut. Trädet år gult til färgen, och ju aͤldre de ting warda, fom deraf blifroit gjorde, ju ſtoͤnare börja de fé ut. . Men detta aͤr nu ej få laͤtt ar fåk emedan det mål öfwer alt hugges ut, men ingens ſtaͤds aͤterplanteras. Maſurerad Loͤnn , ſom aͤr ett varietet. af den roͤdblommiga Lönnen (Acer subrum, Spec, 1055.) år likaledes makaloͤſt ſtoͤn, mien och ganſka fivår at erhålla. En får huaga i många Loͤnnar, innan en Fan råka på den råtta. Syllentraͤ (Liquidambar) brukas waͤl ock til al⸗ lehanda Snickare «arbete, fom bord och andra hus⸗ geraͤdsſaker; men fades ej få få wid elden, eme⸗ dan det då drager ſig. Furu och den få kallade je pr Rn thyoides)betiena Snie⸗ ave fig och utaf til aͤtſtiuigäg. Nl 0 RT sor Penu/ylvanien I illmington, - — — > Virke til qwarnhjul och traͤllar. Mit s naren wid qwarnen haͤrſtades berättade, at awarn⸗ —— hår på orten göras af den hwita Ebken, ſamt at en fådan ſtäck fan härda ut 4 eller 6 år, innan den rutnar. Furu fades ej warg få waraktig fom hwit Ek. Kuggarna och traͤllan aͤro af hwitt Walnoͤt, emedan det fkal wara et af de haͤrdaſte traͤn af alla, fom bår — Mulbaͤrstr aͤdet ſades ite boffa * lite til byrublingar uti ſtepp och båtar. . Vv - Om aftonen reſte jag. ifrån Willr * wer ar en ER —— ör va a Jere | Dm 13, Dee Om morgonen fortſatte jag vefan up it FER | KRnylar på twån, å en ſtor hop af den hår i — woro on end n v Roar aftrå * det, eller midt på och rundt om af gre⸗ narna, ſtoͤrre eller mindre Enylar € OM fom fått fia derpå. Ibland kunde ia finnas en enda på et trå, På någondera fidan.och nig olik ſtorlek; * ibland war det ſom et maͤnni wud, ja och ſtoͤrre, och ſtundom mindre. 79 fom en baͤlda på trädet. Ibland war and da trå en ſtor hop deraf, ej — 5 ida, de gjorde ibland Tifafoin en Cirkel tundt org traͤdets gren, ja ibland hade och et "födan Cirké fatt fia tundt omkring tiockafte frammen på trå * war ej allenaſt 9 traͤn, RO Nya Fer/ey.. Racoomw, ſos waͤrter och knylar, utan aͤfwen ſmaͤ traͤn af wa peligen en famns längd. Gemenligen woro deße knylar af ſamma Solida materia, fom fjelfroa traͤ⸗ det, och ſaͤgo merendels inuti ut fom maſur. —5 word de oc til en det iholige. Naͤr en an på de fmå traͤn ſtars fönder, få fants den gemenligen full med fmå maſtar, ibland woro och maffar:i de frore:: Saͤledes fes hwaraf de haͤr⸗ röra, naͤmligen, at DÅ trädet blifwit ſtuckit af In- ſecter, fom inom: barken lågga fina ågg, hvaraf utklaͤckas maſkar, löper ſaften ut, och bliv fom et —— då deße knylar ſmaͤningom tilſtapas. et aͤro endaſt loͤſtraͤn, hwarpã deße finnas, och af loͤftraͤn aͤro foͤrnaͤmligaſt Ekar, fom hafwa dem, enkannerligen den ſwarta och Spanſta Eken; dock finnas de ock nog på Aſt ( Fraxinus excelſior) ed) på den roͤdblommiga Lönnen, (Acer. rubrum). J fordna tider hade de Swenſke, men i ſynner⸗ het Finnarne/ fom hår bodt, ſwarfwat fat, ålar och ſt opor af deße knylar,/ fom finnas på Aten, hwil⸗ Fa fedt ut nog wakra och warit fom mafurerad: De på EP hafwa ej dugt dertil; emedan de gemenli⸗ gen inuti aͤro rutna och fulla med maſtar Nu bruka de Swenſte ej mera ſaͤdana fat och ſtaͤlar, utan betjena fig af ſtenkaͤril i ſtaͤllet, eller ock ſwarf⸗ wade fkaͤlar af annat trå. Somlige af foͤrenaͤm⸗ de knylar äro oändeligen ſtora, och goͤra, ac traͤ⸗ det fer nog wanſtapeligt ut. Saͤdana traͤn aͤro och nog allmänna uti ſtogarna bår i landet. KISTA TLJ 90 OM JAG VIN SGT Waͤgarna hår i landet rätta fig efter jorda mon. Der det aͤr fandgrund, aͤro de torra och go⸗ da; men elaka, hwareſt år lera. Folket aͤr hår oc SONARA waͤgarnas —— ; ; i4:. FNS fo4 Mgya derſey. Radon: Om baͤcken ej är deſto ſtoͤrre, bry de fig icke om, at laͤgga någon bro derdiröcr, utan må den reſan⸗ de hjelpa fig öfrver, fom han båft gitter; derföre löper och mången fara wid ſtarkt rågnpå fådana ſtaͤllen. Om et trå raͤkar falla oͤfwer mågen, hugs ges det fållan af, at få waͤgen ren, utan de: göra Då en krok omkring traͤdet, hvilket år lärt at werk⸗ ſtaͤllaz emedan marken merendels aͤr jämn och ei ſtenig, ſamt träden mycker gleſa, och ite under⸗ waͤrta af ſmã ſtog. Hårak kommer, at waͤgarna gå hår i få många fimå krokar. Aldrig möter hår någon grind eller åfer, då man faͤrdas pa en allmaͤn måg, utan åkrarna tigga ofta på oͤmſe ſidor om waͤgen, men gårdesgårdar loͤpa på båge ge ſidor, och en refer då tiffom "genom. et.tår Wil en til någon gård, få kan en waͤl ibland komma, at fara genom naͤgon åker: taͤtt wid gårs den och huſen; men då bräkas icke grindar, utan endaſt led. Hemmanen och gaͤrdarne aͤro alt ent ſtakade, och finnes ej gerna 2, mindre flere gårdar tilhopa, undantagandes i ſtaͤder, eller får dana: platfer, ſom maͤſt ſtola pasſera foͤr ſtaͤder; altſaͤ ſes här ej många byar. Hwar gaͤrd har ſin aker, mark, ſtog, bete och ång för fig ſſelf ſaͤr⸗ ſtildt. Mon detta hulpit til, at wargar nu aͤro hår ſaͤ mycket utoͤdde, eller lupit haͤrt; emedau de funno maͤſt alleſtaͤdes hus; ſamt folk, ſom ſtoͤto efter dem. Utmarker eller fogar funna ibland wara gllmaͤnne för 2 ellevi:3. gårdar, men. mycket. fällan för flere; dock äro de maͤſt enſtildte eller afdelte. na fn Dett 18. Decenber. oc "Giftermål: Til följe af den Angelſta lagen får ingen Praͤſt wiga någor brudfolk, innan * TA | | — FN | fv Ely Ye. Rattan, Hö antingen blifvit lyft för dem 3 gångor på Predik⸗ fiolen, på ſamma fått, fom det ſter i Swerige, eller at de foͤrſtaffat fig tilftånd dertil af Gouver: neuren i landet, ſamt upwiſa der åt Praͤſten, hwil⸗ Pen då behåller det ſamma för fin ſaͤkerhet ſtul. Om Pråften icke i akt tager Detta, utan af egit bevåg wiger ihop några Perſoner, fom det begås ra af honom, få Fan han laͤtteligen få böra. ans nligt nog, om der upkommer klagomaͤl emot hos om. Gemenligen aͤr hår i landet bara fattigt folk, fom låta lyſa för ſig; alla de fom aͤro någor foͤrmoͤgnare, når: de ſtola blifva gifte, taga de af Gouverneuren et tilſtaͤnd dertil, eller få kalladt Licence, hwilket innehaͤller, at Gouverneu- ren underſokt denna ſaken, och funnit intet hin⸗ der til ſamma giftermaͤl, hwarfoͤre han tillaͤter det. Detta Papper aͤr gemenligen iryckt,/ endaſt at et tum år laͤmnadt/ der Contrahenternas namn med penna blifwa infoͤrde. Likaledes har ock Gou⸗ verneuren merendels med egen hand fatt fit namn derunder. Men innan denna Licence gifwes, mås ſte Brudgumen hafwa med ſig en eller par aͤrliga och kaͤnda mån; fom gå i borgen för honom, at intet lagligt hiuder år til hans aͤgtenſkap med den perſon han aͤrnar taga til huftru. = Debe Löftess mån måfte underſtrifwa en trykt ſtrift, hwars ins nehall år, at de paͤtaga fig, ac få all ſtada och loͤpa alt aͤfwentyr, om något klagomaͤl af endera Contrahenternas anhoͤrige, Foͤrmyndare, hus⸗ bönder, förut trolofwade eller eljeſt kaͤrande, ſtulle yppas / ty det år ogörligt foͤr Gouverneuren, at kunna hafwa fig alt ſadant bekant. Deße Cau> tionifter intyga oc uti. ſamma deras frift, ar ice det ringaſte hinder är Nå emot det deri HÖRS Ji— om⸗ 506 rig Jer/ey · Racoon — —⸗ omnaͤmde aͤgtenſtapet. SI Philadelphia betalas foͤr en ſadan Licence 25. Shillingar Pennſylva- niæ⸗penningar, hwaraf et Pund eler 20 Skillins gar kommer Gowverneuren til; men det öfriga, eller. 5 Skillingar får Gouverneurens Secretaire Denna Licence år fråld bara til de Proteſtantiſta Praͤſter; ty de Påfrviffa Praͤſter hafwa haͤr eifri⸗ bet ät faͤſta något aͤgta par tilhopa, och Quakar rena hafva et fårffilde tilſtaͤnd fil de band de bin⸗ da. Efter Ängelffa lagen år det hår få, at få ſnart en Karl fylt 21 år; och en Flicka 18, aͤrode myndige, få ar de ſedan kunna gifta fig, om till⸗ faͤlle tübjudes, naͤr de ſſelfwe wela, utan at fråga ſina foͤraͤldrar til råds; men för den tiden; och innan de raͤkt fina myndiga År, hafwa de icke iof at gifta fig utom Föräldrarnas. eller förmyndares famtycfe. Som det wore beſwaͤtligt, foͤr dem i ſynnerhet, fom bo långt från den orten, der Gou⸗ verneuren hafwer fit Refidence,; at enkom reſa dit at uttaga Licence, och hafwa fina Loͤftesmaͤn med fig, naͤr de wela traͤda aͤgta ſtänd; ſa aͤt hår brukeligt, ar Praͤſterna på landet taga ut af Gouverneuren få många Licences de tro ſig bes hoͤfwa, jämte Charta för Cautioniſterne; och når den, fom wil gifta fig, fommer til dem med fina. Loͤftesmaͤn, erhåller: han Licence få ſnart Loͤftesmaͤnnerne underſtrifwit den före omtalte ſtriften. Praͤſten emottager Då af dem de 25. Skillingar, fom aͤro för Gouverneuren och hans Secretaire, ſamt fit egit arfwode för det beſwaͤt han fjelf haft. Och då han kommer til ſtaden, lefwererar han venningarne, ſom influtit för Lice? ees, til Gouverneurens Secreterare, jemte alla ſtrif⸗ terne, ſom Cautioniſterna med fin hand och * tek⸗ Nya Ferfeys . Kacoon 507 tefat, och får då, om han få behoͤfwer, flera Licences, at gifwa til dem, ſom wela gifta ſig. Haraf ſes, at en Gouverneur haͤrſtaͤdes, utomſin ordinaira loͤn, kan hafwa wakra Accidentierom året. Som i deße nybyggen år en ſtor blanning af hwadehanda flags folk, få af dem, fom nyß flyt tat bit från de gamla länder, fom andra, hwilka i boͤrjan ofta wiſtas endaſt en kaärt tid i hwar Province, få har ibland ſkedt, at då Praͤſten wigt t fådant Brudfolk, har Brudgummen urfåkat —9— då hafwa penningar, ar betala — omak; dock lofwat goͤra det med det foͤrſta; men firar derpå reſt ſin kos derifran med fin nya huſtru, utan at Praͤſten något erhållit. Detta har gifwit anledning til det bruk, fom år i Maryland, naͤm⸗ ligen, at når en Praͤſt Fommer at wiga någor Brudfolk, hwilka juſt ej funna råknas bland hes derliga ſtaͤndsperſoner eller eljeft bemedlade, laͤſer han up foͤr dem halfparten af Brudmwigningen,och innan han går widare, frågar han efter betalning för fit beſwaͤr, följande: Mbere is my Fee? d. à. samar år der, fom mig tilkommer? då Bruds nmen måfte fram med penningarna, och når Siräften: dem faätt, fortfar han med wignin⸗ gen; men om Brudgummen då ej råfar hafwa några Penningar, ſtannar Praͤſten med Bruds måBan, och upffjuter dermed til en annan gång, — til deß Brudgummen: hinner förfe fig båttre med en få gållande Wara, hvilken fåledes ej får blif⸗ wa gift, innan han gifwit den ſtatt, fom ſkatt tillommer, Men åt få kallade Gentiemen eller Staͤndsperſoner, dem Praͤſten år foͤrſaͤrrad om, at funna betala, hlifwer aldrig under Wigningen denna förtretliga fråga foͤreſtaͤld. Men at — J 508 Nya Föfey. Racoon. > 2 sm ön — —— til Gouverneurernes tilftånd, ſaa oaktat, at en — 5* fått fådana Licences at gifta Brudfolk, kan han aͤndock löpa i ftor fara , om han icfe fer fig wisligen före3 ty vå många frållen hår i landet aͤr en lag gjord, fom få lyder: at ehuru en Praͤſt har Gorverneurens tilftånd ar fammangifta folk, får han 1) ej wiga dem, fom ännu äro uns der fina myndiga år, om han ej har Specielt Förs aͤldrarnas famtycke Dertil. 2) Får an ej wiga dem, fom hafva förbundit fig, at för fin frakt hit fraͤn Europa tjena några år hos-någon hår ilan⸗ det, få framt-Pråften icke har deras husboͤnders ſaͤrſtildta tilftånd dertils "gör han emot någondera af” defa ſtycken, maͤſte han (til ex.) iPenn- fylvanien böta 50 Pund i famma lands 33 gar, faſt han ock hade Cautioniſter, och faſt han aͤgde Gouverneurens Licence; ty Foͤraͤldrarna el⸗ fer husboͤnderna föra: Praͤſten, och bry fig ej om Loͤftesmaͤnnerna, utan låmna honom frihet, at fielf taga ut fin ſtada af dem. Men har han Förs aͤldrarnas eller husboͤndernas bifall, få maͤ han gå; ra det fritt utan fara. An aͤr ingen Praͤſt tilås tit, at i ågtasband tilhopa knyta en Neger eler Morian med någon hwit eller af Europzifft ur⸗ fpruna > den, fom deremot bryter, år, efter Pennſyl⸗ vanfta Lagen, fallen til 100 Punds boͤter. En rolig fed aͤr haͤr wid ſomliga giftermål deß⸗ utom brukelig, nämligen, om en Enka lämnas efter fin man uti ftor fattigdom och ſtuld, eler at hon waͤl har något aware, men at det på långe när ej fpifar mot det hon är ſtyldig efter fin man; oc em annan fedan friar til henne, beftår 'ofta mid o under ſſelfwa wigſeln bela hennes praͤktiga — i ; | Nya erſey· Raron. 509 SKAR SANN ösa! Knorr klaͤdnad på hennes hedersdag endaſt deri/ at hon traͤder fram foͤr Praͤſten til Brudſtolen och wigſeln i blotta och bara ſaͤrken, och laͤmnar fin foͤrre mans Creditorer frihet; at taga både hennes Elås der, och alt annat, hwad ĩſamma hennes foͤrra mans bo. finnes; och derefter aͤr hon icke foͤrbun⸗ — deny at betala naͤgot mera för ſin forra mans ſtuld, emedan hon lämnat dem alt, ändamtil fina-gångs klaͤder, och ej behaͤllit utaf altſammans mera, ärt bara blotta Lintyget, ar ſtyla ſin blygd med; det både lag och anſtaͤndighet ej fan nefa henne, at taga få mycket med fig: Naͤr migfeln ärförrära tad, och hon nu icke mera hoͤrer til def förra man; klaͤder hon på fig de fläder, fom hennes nya man henne foͤraͤtt. Wara Swenſka Pråfter hafwa åtfiliga gångor här på orten ej fått låta fig uns derligt förekomma, at fe Enke⸗brudar framträda för ſig uti en ſa ſparſam och Mindre widlyftig brus deſtrud,/ fom Kyrkoboͤckerne utwiſa, och deras eg⸗ na beraͤttelſert. Uti Angelſta Gaz etterna hår i lan⸗ det; har jag och ofta fett denna roliga plågfed om⸗ talas, och bland andra påminner jag mig en; ac da Bruden fom: i bara blotta tärfen, i följe med finå naͤrmaſte anhoͤrige, från def förra mans hems tvift til fin nya Brudgummes hus, at blifva migd, mötte hennes faſtman henne på halfwa waͤgen med nya fFåna Brudklaͤder, dem han uti fleras — rwaro ſade ſig laͤna ſin Brud, och klaͤdde dem fjelf pa henne. Han lärer twifwelsutan endaſt der⸗ foͤre ſagt ſig wela laͤna hennedefa klaͤder, emedan om han gifwit tilkaͤnna, at han foͤraͤrt dem, hade hennes förra mans Ereditorer kunnat komma, och tilaͤgna fig dem, i det de anſedt henne aͤnnu da⸗ tik > 510 Nya Jerſey. Rachon. — — — — — — * wigſeln gaͤtt foͤr ſig, ſom hennes foͤrra mans NA: | | 3 Den år. December. — At Luropeer warit i detta land långt för ån de Swenſke kommo hit, tyckes mar ra: taͤmmeligen ſannolikt affoͤljande, (utom hwad längre fram kommer at omtalas.) En fjuts tio åra man af de, Smwenffay wid namn Nåss Keen, beraͤttade atſtilliga gångor för mig, ar då de Svenffe i förra hundrade talet aldrafoͤrſt kom⸗ mo hit, och ſatte fig ned ar bo på et ſtaͤlle wid namn Elfenborg; belaͤgit wid floden Dellaware, litet nedanföre der nu Salem är, hafva de der funs nit gamla murade brunnar til 20 för djup af tegel⸗ ſtenar, hwilka icke kunnat wara Indianernas werk; emedan de för Kuropeernas hitkomſt wid ſlutet af 15:de Seculo ej wißte hwad tegel war, mindre at de fkolat bruka det. Deße brunnar woro DÅ! mid iandet, dock pa et ſadant ſtaͤlle wid: elfwen, fon ibland ſtod under watten, och bland mar tort; men ſedan har watnet ſtoͤlgt baͤrt mullen, at de nu ligga et ſtycke uti floden; ſAat denna tiden fås lan aͤr få tortyat de mu mera kunna ſynas. Når de Swenſte ſamma tid litet derifran hoͤlo på at 5 fig brunnar hafwa de neder uti jorden unnit icke allenaſt ſoͤnderſlagne lerkaͤril, utan aͤf⸗ wen naͤſtan hela oſt adda tegelſtenay; ja wid ploͤ⸗ jandet hafwa de aͤfwen här och der funnit tegelſte⸗ nav. Af detta tyckes foͤlja, det Europeer eller andra, den gamla werldens inmåndre, i gamla tider antingen af ſtorm eller annan haͤndelſe kommit hit; ſatt fig ned wid Elfsmynningen at bo, ſlagit tegel, med mera; men ſedan antingen blandat ſig med Indianerna, och) gift fig med dem eller — af byar Forle, — — sn af dem ihjaͤlſlagne De ord — * — iklaͤdt fig af omgaͤnget med Willarna deras natur, [is kaſom de Srven(Fe wid Angelsmaͤnnernes hitkomſt wid år 1682 beſthlles warit fom halfwa Villar, Fa än dageligen fer, at de Europeer, Frans ta gelsmån , Tyta, HvländfFa 2. Hioika år twvijtars allena affides bland: IVillarna , få blifwit dervi art och — lika, at de naͤp⸗ 9 mera, Ån SR rgen funna ſtihas från. ett; —— och efter — tid ey Jord ; foͤrenaͤm —— och ſlagit det tögel; wiſ r —* de Hiftorien AON eraͤttelſe ſom fåg — warit til det långe för tid.” Samma beråttelfe, ot dee. brunnar. J ——— på flera häcken femynningen, hörde jag ſedan ——— gamla — iar MR och vå Den 22, December. ecken til waͤderleken. En gammal Bon⸗ de ſpãdde/ at wi ſnart hade at foͤrwaͤnta annat waͤ⸗ der; emedan det nu wid middagstid war varm luften, der der dock war om morgone hel kalt; deßutom ſloͤt han det aͤfwen deraf; at Solen beghnte draga moln omkring fig. At han rakade raͤtt, wiſa Meteorologiſte ob je 9 Rag wid ſlutet. | served Den 31. — VI Laͤkemedel nor Tandwaͤrk finnas gemen⸗ ligen flera, ägnat året, Naͤppeligen gifwes baͤring, ſom icke ſtal wara i ſtaͤnd at rada —— af fädana, hwilka heligt foͤrſaͤkras wara få wiga at Kaffa en haſtig och otrvifivelaks tig 412 Nya Yerſey. Race⸗n tig bot deremot, fom en månads faſta på bara wat⸗ ten och bröd mot en tjock iſterbuk; dock detta oak⸗ tadt, händer mer ån ofta, at denne ſmaͤrtefulla waͤr⸗ Fen gåcfar alla deßa draͤpeliga bjelpeinedel.. Icke deſto mindre ; at ej minſta antalet af de förra, kan jag ej underlåta, at laͤmna wid hander, hwilka medel man haͤr på orten funnit ibland wara mot denna wåndan hjelpande 2, fr PE RT ER MINNEN Naͤr Tandwaͤrk foͤrorſak ats af iholiga tånder, få ſades följande ibland giordt god werkan: tag en bomullslapp, laͤgg honom i botten paͤ en gammal tobafspipa , ſtoppa itobaF-derofivanpå, tänd. eld: Dert , och rök til def. tobaken maͤſt år uphraͤnd⸗ Under det en ſa roͤker, ſamlar Tobalsoljan fig uti. bomullslappen, hwilken bomullslapp ſedan SR uti den iholiga tanden, få, hett en naͤgon⸗ in fan. vv 'Iroqquoirnas-förnåmfta bot mot HHlif tandwaͤrk af iholiga tänder, ſades wara detta, fom Capitain⸗ an Linosev uti Ofwego mig förtålde, och uti wilket mot fina tånder hon altid funnit en palite⸗ lig eure. Man tager af Anemone virginiana LXxxv. Spec. 540. froͤknopparna, då froͤna aͤro mogne rifwer dem ſoͤnder, Då de aͤro luddiga, fom em Bomull. Henna ullen doppas iftarfe braͤnnewin, och ſtoppas i den iholiga tanden, då märken ges menligen ſtrax ſtillas. Braͤnwinet aͤr bittert ; frön af Anemone, ſom de flaͤſta af Polyandria Poly- ynia Linns aͤro ock ampra; och ſaͤledes hjelpa aͤgge, at doͤſwa märken. Detta medel aͤr naͤra flaͤgt med det foͤregaͤende. Deßutom, kunde * WMa Jer/ey. acn. 513 ———— ſtaͤllet för nog nog 005 — öres kört anea i, frållet för den * eanſta NW * ſt Or 5 AR > SVG: ——— — 9 ſom bade foulinad media, — der En groͤt kokas af Mayssmjöl Dert laͤgges, medan groͤten ån frår —— FA ag ſom fedan töres mål om, Ras Jåmnt uti gröten. Denna gröt bredes 4* et klaͤde, och lågges få hett en kan tola ÄR Det —— kinbenet eller ſtaͤllet, der det fåt jag inlt ara nåltan jag aͤf⸗ wen af egen fi ae V — tändfö äre ycket iholiga och därtfråtta tl n — haͤndelſe ſades wara baͤſt, ar låt oh vaga” em ut; men då borde man brufa förfigtighet derwi 3 ty waͤrken ytter fo då gerna til nå å tant 4 derföre bör den ſſuke, nan tanden ryckes ut, taga om morgonen förs ut något at ſwettas på. Mot Tandwaͤrk, foͤror⸗ ſakad af koͤld, foͤrſaktades aͤfwen fivettningen wa⸗ ra et bland de baͤſta laͤlemedel. roquoiſka Gian. ſag jag koka inre barken af Sambucus Canadenfis Linn, Spec. 259 och laͤgga den på det frållet af kindbenet, derunder tande waͤrken war ſtarkaſt; fades ofta hielpa. IL Delen. | RF Hos rg — Pisa I Ferföy. Racoom, Hos de Tog 9* ſom br wid — — för, ng) jag en ung iſken genom flitigt och et hett — ade foͤrſtaffat fig ev Tandwaͤrk til deß bor kokade af Myrica alplenifoha LiNN: Sorel oc * denm, få warma hon kunde tola , oͤfwer hela kindbenet, hwarigenon waͤrken förat ig — ofta ſades warit J ERT HER OL I OL SN nd yr 2910.1 FR FEGT AR HO Ma * 9 lör Hi Hit DR —X id fn. J nn i ' 1g” q * ÖN 1.496 — Hag 8 SING Id NG —* 18 30 i Hol Sa bHDaN NN | — 14 —A Od AN 1 åk KE ia FEL J red GL I DA RINNER uj få ÄV — NE a vå sI0 TVR —J NO. GODT oc | inl | få 9 (30 gån Ne TIKEN UT ORDE * sofa EN sting vi J —9* . * ystad NN TRI iv Kei fold | €1 — NIGEL äl 33 FN — N d ij HD —T Meteorologifke Obfervationer. 516 — — — ————— Auguftus. no nov. ft, AN * erm Vild. bl Mideviek, 1, 20, 0. ÖN 2,1 Klarg; . la AR oe ES a HRlar J F 2.Klart. .Klart. — — — — — . Isf 22.0. O: 1. |$lar 0 13. €. 125: sl = 1.1 ulit; fränfte rågu ibland e LÄ "4.|5z Fl, 22.0. «I Mulit, klart —— anſturar ie 2u.0. Blev ; T7.C ar Raͤgn — h. d. SS. 2. Mulit: 19.0.8. 2. Smaͤmulit / dock måf klart.e. m. —— 15.5: ISSW.r Klart voch mulit ſtiſtewis b-d- 5 | — — —— 5. 3 Järna. | Slant br d. e, | 2 Ox I W V Je J 3 ok iF 8. 120.5.] 7 i åf 17.0:1ONO-1 | Småmulit eller nm 4 ' = e. 18.5.| 8W.i. Klart. —— —— | * | 6. f. | 16. 0. | NW. 3. Julit: ſint rågnidland El.ro-f. id klart, mulit och fint raͤgn Miftes —— 1 1] vis h. d. fedan. i 13: To : 17.0. — —— — raͤgn ibland. 16. 5. X Re 18.5;] wow. o | Småmulit; Hart från El. an, d. 4. 6. ao o. | nu 0. | Mulit. x5>] Sä 118:0 JWSW.Os | grutirz ibland Flart; E1.10.f.m. 123 e.l NO, 2.kom en tunn dimba fom föllned 316 | LÄ vå Anguftas.i vi | OO å 8* do MM Dag Therm.p = Vind. 7 Våderlek. 0 16. säl. 18.3 da NNO. 2. > | Smör; vant ibländ! —— 22e. 19.5 Mulit; foͤljande natten taͤgn⸗ IAN. ste tott BE 6. f. 118. 5. ONO — Wulit; duggraͤgn 17. 2. e. | 19. —* uggrågn. —8 * 18. 162f. 19.0. — 1238 2052 J 20 fe 1190 * NE ja. jKlart. |. SE (Su 2å 6 201:5)2 25 il idn ågon ragn in — 21. — f. OO. Lö Hör ? f. Ur it Hi 613 ST lea — 220), jen slog —D | F * 22: 2,0 OSO, I. — * MR 236, 24.212450 3 Stromol aftou mulit. 24.1” for 55 WSW-2- äte ä tot tas NW. 2. | Strömoln.. 25. 25.|65 24.5 ör 5.) W3 — — 1280 — ——— — —— — e. e lag 51 Wie Isu on aft fftarfafto odna. 27015 6. f | 24 24, ”JWSW Ai. Malir. kEl 10. f. böri, fång, Je i —— — — d — —* — sÅNO 4 ål skdm — —* Fille —— I i E — *55 29: Od HH Hen TG | RESA på | — 2 römolin.> uftén mycker få ,.. ; 1. änns ——Q SS börjs art. na; vm afton blirt och lhaͤftigt sdanande, med aͤſt edundet. 1748. September. nov: ft. 517 —— — — — — Dog.) El. —5* Vind. Våderlek. rt a ff20: NW. 2. | Strömola. 12:e 20 5 2. Molnilar med" raͤgnſturar och * ſtarkt blaͤſande b. e — — — — — — 2. Isf. [19.0INW. J— d· om aftot we ſtor — I— —F— TWSW, o. 23. * SS | Mulnade mer och mer. Om af⸗ tou ſtor ring Fring Solen: 21 F Strömoln. b: bd. kil FT ped) 080; äg Tr — I 24. 0.1 1. 2 5. 50. 4 d. — El ä | 3 5 Jörn h. noe LK FR AA ARE 6, 27 0.1 80. 2. Stroͤmoln h. d. omtafton ſtor 28. 5. 2.1 ring — —— aftou⸗ | rodna | — 5. 4 Oo. ———— ——— emellan molnen. A 28. 5. NO. Etroͤmoln | ST a SE Fa ANN ER [RE a 7 ks —J troͤmoln h. d. IG — —— — — —e — | 6 fi p24. 5 d N, Få Ålen bh. d. bo SLL * 1,84: —* J 10. ANG jao o. J 1. ſelatt. — 1. Ene ———— — 11.1 6 —J— [22 Pe IN Omaftöv en ſtor ring 7 e. .125:0:1 omkring maͤnan. | —D — pd [2 00 och gauſta bett. — ur ——— ARA 4 | dj SNR Elan. kart k 13: 1317 6. T 25. 5-p SO, 1. Klart act. Bläedod hel Eulit och 14 —— J 2 — frvalt D. f. * och — — 1.] Stråmoln. ; " [food dt mucten panta bål natten ganſta Dare ji tigt rågr och blått. | 518 ; — — — Dag.) Kl, ] Thern, [ I, Vind, |. Väderlck. — > 16, lör f. 54 NNO. 1 —— kart raͤgn bode — 17. I54f. MÅ — I. —— I. €. Ål 21 of 2.1 Strömoln. 18.16. f. | 13.0. lingen vind.] Klart 19. ISe.24. 5. INVO. I. l glart b. d. 20. (6. f. l14. ol NO. 1. lStråmoln. ; : — —— — — — — — —— — J 21. (& f. i 0. | NO, Elie CR (Br 25. — J — * — — 5 RN Kr — — — Gif. Ii.o.INNO. i * 2. e.] 28, 0.J äs 6. f, NO, I. 24: JE f cl Sr mer och met; af⸗ ton råsn, warade in på natten. 7 13. 0] NW. Hl 8. f. — 5. 25-328 NO: NO. I, —— — 6 f.J'5 5 INNO. 1. lart. Klart. —35 26.17 el. — ——— 27. 27.15 17. 0. | NO, I. e .8. EFlort fedan fedan: DE. 2. 2 27 8 NO, 1. ewis. 28:15 | NESS WAR. | tj Atard mulit in I = I NO. Ljd Tr — fur Å 1 — — SKATE ae [PTA 30,) 7. f. | 16. 0. J NO, 3 och nunlit sena - ni 3 i - fin lb > vm ist sån VR STR Jar , NV ordnar RÖR lag i j MARG KÄNDA si an. Nörd 2031 I | HÖJ —3* —W : | — Odtober nov. ft, 519 — —— — — AS — Vind. Väderle D Kl. Therm. F 25 on Å Mulit; Hl. s. Stroͤmoln. .| Strömoln, mot afton mulig. FT . ISW. 0. — E 2. 15. 0. NW. äs Mulit. 2 e. | 18: ol Stroͤmoln, ont afton "fent en ſtor ring fri fring maͤnan. or NW, q 447 föra 24 1. — 77f. ſ2. LR I N. 1. Kiart. OM MR — —— av Klart. ont" art. om" afton en ſtor ring 6. kan ; —3 o. nd kriug maͤnan As .7. 0. — I. ¶ Mulitz A Hart, waradeb-d, — — — — — — 8.16. — ONO.I. — fedan El. 8. ſtrͤmoln. RN — — — ÄT "9.15 EI 2) 0. SSA, 1] Såg Lö ; FR 1.-DMulit, — * 6. — 10. TR klon J SW, Soi 00 — — ät] SA fö — 7— —JD— föll ned ; tl.s. klart. a SE SIT VIN — 0 u WNW, 1. sö BER bd: det e. 120, JRR J m öm morgon på — 13. — — — —— * ——— vers flart 0.3 14.165 Va HSA —* — 15. jr 15-15 El £ 5 5] 550. — — —— — "== —L HL — — TT VI RR a nn at 16. 16.16. f. | 11. 0. | o. ONO, o. ONO, o- | MRulite TTG. f.18. 0.1] NO rk IE ; cf] >. | é EE mot afton boͤrj. raͤgno och det ganfra båftigt haͤft igt följ. natt natt 1815 18.16 | — Ne | SW: 9. alin / — — — — 520 LEENA 127 Unga PRNDNEE 7 —* Therm. — —I Våderlek, * — | at 0040. Ng Serdmoln — — —— A — — NS gtr 5 OWN — — *— Ör 1 TES — 9. ar — 7 —— Te sve 1, $, 30 o.d de watn och marken hel hwit af — He are.d, de —— VART — — nt PR VG SR CW. o.| lar 7 —— Ra ———— —— 23. 19 6 5- — 1. Jet” — — — 24.15 EI EET 5 No far —— — nå 25.16 +f,l4. sÅSW, + ——— — — —— vn 4. —J ORT ja R * SSR ” i akt BSD å — — ⏑— vr rm. 27. — —— Oo. fn 1.8: OR] | Söt 17. 0. ola RIM — 28. 28.161f 19. oc ot "Oj 2, böäfigr råge bed) [1 SET TV — — de — — —22 30:16 f ; —— NN 3 31/7 TR * ——————— — NR OR ve J — * 5 —ñi— —* ägt — 7 — * 2 för * e⸗ 0 * 2 8 — Hag 70 our |A d1.dr h jen Oy c 70 7 Sn has in am: NN i i | — J * J Å DE le NG od * a — 2 1748. — November. nov. ft 521 : ASIEN Dag. | KL KL, | Term] — Väådetlek 1. 37. fl 3 0 O. 81. Klatt Jef. — N.o. — — —— SN — —— Fek är —* — — — — — f. jr or +- SW, 0. | fart: om moerson rimfeoftpå LIE Cu 19.9.1 OL Ocg marken —— [4. o:]S SW. I jet I. e L17. —A i 1J— — 4. 5. NO. 1. : dart. da2od Mot t afton mul miulnade — — —— —— oms — — —— — ——— it k Tu IL. Tuss. | ONO, 2. 1D; a — sö — — 18. 0080. 3 (Häftigt raͤgn. — Nag 20 SE RN NA gr , ; zE 17.0, Dusgraͤgn. EH. 8, f. m. klart. 15, 0 I — * —V— Siromoln Mg ALE 0. SSW. I. Filart, j A li STA NW; 2, 21 i RAR Y SÖKA — WSW. Aja ; —— ERS — = 12. Sudmein —— 3 I2,19if.] 03. ds Klart. —— — gg | JF 5.0r CM ap im a. 2 a e 1000. | latt: om morgt » 134 T 13.17. bt gl i J 1. ſcut we kd i ” 14.17: 12 3 NN: 3. . felat. — —— tuet. v 8 Stark moravnronna > muli . + 3. Oo, J 2. u LJ 15. 15.17! 8. 0. | al duggregn hb. d. F — — — — na 16.17. STR 5. bo SW. 1. I Rtart. · 17 f oi. & W, i. | Slart och n a Via RA | t och mm̃t omfet viBfetvid.; 922 v — Av ” I —J— | a Therm i ; Vind "| ””Fäåderlek,, .v. — — —* —— ska PR a ILSA — — * —— W. o TA. EET II. 5. —“ og MAS "TEE j 5* 20.76 [01. 61 NNO. .) Bat. | 27 TR €: l wioy | * 13 rev yes — 21. 21] åa * —— Sw, 2 hed . NU — F 22:15; höet ot — L i Log * I FN — 16, 0 et — OO fi J —F — — —— — —— — WNW.3 |lant:> — —— * NW. EJ lart: moder Eat natten för- —* 286 — * * [9 tötnigt, 29.1 001 I AT — föga a 1 a 30. (5. de | ———— = — 1748. Detensber nov. ſt. 523 — ser Vind. Ade' NV I. Tberm. Vi vi I N Dog | Så erm PR in | Ader ef N. 1. Klart. ⸗— — — 210 J gWsW. i, 2 kalt. om aftow ſtor ring OS kring maͤnan — — — — — fed ——— A d a 1WSW. 1,1 &lart; toc om morg. tåml. J — Ul SEN ton morgontounad. 0. —BV SSM OM — — BA J— ————— — KS ——— 34 SSW. Lr] Mulit. 2. 6.114. | — Arga natt farft — — —— Nä —— I. En » 1 19.0] Klart —J s. 0 —— 3.15. KA — $v 3.1 $öljande öljande natt blaͤſoch + dr — 93 — 0. Tel Sw. 2. — min * 10. 0. | ——— — SR — — — — — 10. = pb. d.Å — 2. Stroͤmoln. — — sg: bd FI SSW, 1. OA — —A—— 12. 0 5 Mulit. El. 9. f. boͤrj.r gna ut 10. . ; cöntin, h. d. med toͤtn —13 ẽ Eli TE — SW, 9 »[TöPaige och 9 fålj. narg 14: haft NN —— * i5 —D— ö-IWNW. [. ren och mulit Mifteris. OI. Oo. — öl Wi jan, TW .r I 9MNulic: dande iblanbrkgnt, 1 .5. I.Ruuit; ſud ogde ihland nãgot Kd —J 92. 5 ONE jom tar förke sången dedme 2” SPRISNRPIVER "December. Dig. ( Kl. — Vind, AF * är. 18.373 03.0. Wir an; ———— IAS / oj z ** Vr 5 7 or Vulit. ALA a & —— I Klabte "Ta | ; ligg 20, it OT. — [SEN — — 2. 5. ro hek rt ref på himmelen uti Norr — — — — — —— 21. ——— N. 6. f8lart. —J ov | FA VA. —— — 24 mr 8. mö Klart e. m ön mulna hå mr — — — —— 237f. 113.001 SSW, 0.1 Starkt raͤgn. Na ov 3: — at) ps Su — od) töFnigt. 24: 24v[7 6] else log he Alatt. pe SK feat. tåmmes 25-75 PEPE MLA J— — z 18. 5. aͤſtedunder Tang 0.2 farkt cågn bela dena dag. — — "rNasten förut Håf 26. 3: 0. — 3. US — —— last. : 27: — (94.0. JW 1. bart, ——— * Kl N $ 28-172 F ——— - Pe AD Kjin 29. file hå | NNO. CM — TN DR i T CN SERA 8. J 2Aio. Oc — 31: aret jo an mä lait, or ont. afton? lan — pen F NW, 2 * MÅNAR = = — å * 158 NV LANRO TA 't F — ; ns ⸗ — Anmärkning. Wid defa Meteorologiffa obfervationer maͤrkes, at i förfra columnen frår Dagtalet af månaden; i den andra tiden eller klaͤc⸗ fan på dagen, då obflervation ſtedt; iden tredje Thermometern.; 1 den fierde winden; och i den femte eller ſiſta waͤderleken igemen, om det warit Hart, mulit, raͤgn c. Wid Tbermormetera år ati aft taga, at jag betjent mig af den få kallade Swen⸗ eller Celfianffa, hwarom mera förut är naͤmnt foͤrtalet til foͤrſta Tomen af. denna Americanſke reſa. At ſtilja de grader; fom frå ofwanfoͤr fryſnings puacten, frän dem, ſom aͤrd under den, har jag Di He fevfningé pun ter. 60, 3. betyder, at Iherm. ſtaͤtt Ten under fryſnings puncten; men 0. 3. bes knar punct. a blåfande, 2, något mera blaͤſande, 3. en ſtark blåft,och 4. en ſtickande ſtorm. Når antingen uti Co- lumnen för wind eller waͤderlek, frår upfört bara en gång wind eller waͤderlek, bemaͤrkes, at få roarit he⸗ la dagen; til ex den 21 December, ſtär N. o, klart; fom gifwer tilkaͤnna, at hela dagen har flaggan ſtaͤtt "för N. men dock warit hel lungt; lifaledes har daͤ warit klart hela dagen. —— RR X SIC FRE uputyällyänn Til Pag. ngycnbmin lins 4 — — — rara NU 4 —— —— of gzoodeſ Total I yn i i — — by| xporred at ehel of Export . Produ&ofE —* 4 II —— — anu⸗ 1 —— ——— EV fn ; jig to Chrift-172 i mas. LÅ J Rb 4 kl rn 8 9 så? 90 X +: — OR då NU 5 29. * 3* 41 "E 1 | 1 J 3) 2 na *84 2 hu | 2 ÖKA VIE Regi⸗ ⸗ — RETRO KSISTATSEEAT - —* F +, 8 —55* * — FPS Pr —* * NN = 4 225 —— CR AR DA — bee —— BURE: hö Nöt Nyljet FÖRE INO FORE OR OR III SK (es BR SRS — Regifter, —— d Åmeria, anmaͤrkningar wid J belen deraf as 395: America, Folk der, fe Folk. — Americaner, fe Indispet; ; Americanſte oͤrter, hwide blomſtra (å ſent 236 Amianthus 401. handſtar, papper/ pungar * deraf 401.408: ; Antör 122:' Od or Nu | Apple dumplins 425 Sa 'Y pr Aranea 53. a Azoriffa Sarna 126. 127. 284 OR hå » — pv — ——— Cr NN å d (3 j akugn 276. 243. 3 Barna: upfoftring hos de Angelſta 473: Barnswaͤnda, hielp deruti 145. Bartram ( Joh.) 242. SIT Beck 383. SOUS Begrafning 107. ÖR PD NE ke Ben, fåra, bot derföre 225: Fre Bärgarter 216, = —— Baͤrg Cryſtall 216. 423. Bårg sLin 401. 402. > 3 Bermudas Poteter 300. i ; Bernicles 137: Beteshagar 13- Bi 390. Bibliotheque 181. Biſcayſta wiken 116. —— 246. 469. Blew mountains 249: ÄR STR Rein me — * 8 jön AM Blubber F CR Bly 4.8 GE 6 Blymalm 400. SST ENE CA SAR EN Blaͤck på ſtepp 132. : KAR Bohwete 29. 221, 265. Al. — Bonitos HA — Boſtap * hetta Ipåtfe under talar 429. — Botaniita — sär 320. fe och Trån, Orter. Bottle nofe 112. 121. I i Bruchus 296. ar⸗ nn anti —V— vå Sjudevigning 507. 5 ; ang —— Brunn 48. TNT YES OR JEN RE DT STA ra Brynſtenar 277: > : 4J— LINS SLK or Braͤnnwin 226. - doa sd fd — tare 495. Jan VID VTT Broͤſtſjukdomar, J derfdee 9— 469. | sot sole Burnet (Wilj.) 367, ch ent His siqgh åt 281. 4 —J FN Baͤfwer 324. 327. Og atletisk Boͤnor 16. 23- 30. 45. — 59. 122, ; strosa NAR — er ” alabaſter 440.200 Njäjorgn ön j Cancer 142, 2 pat AAA Caniner 77. ——— Canoẽr 281. VELA Cape Henlopen 162. 166. Catarrhe 325, 6 Vg 208 NE » Chalk-eggs 76. —— Champignioner, huru de inſoltas 100; = egt 0 mt Chatham 48. F&F f i É —* Chermes 275. * — anti Chefter 166. 286. dl Chichefter 281. £t — Chriftina 272. «oh 8 Cider 349. 377. AT 4 *— 355: 448. SET nn oc ÄN ER over fö LUST Å 29. 57. 9 053 sätet GM vil * —* Regiſter. Collinfon (Peter) 318. Concha 244. + Coryphzena 134. Cryftaller 75. 216. | 24 Culex 268. fe — | 3 Curculi s | Current / 120: 137. Daß⸗ 206. agg Deal 103 i s 4 — Dellaware Flod 184. 237. 501: — Diarrhoée, bot derföre 325. ' 354» 389: ; Difen i ſtaͤlle för gårdesgård 2.13. — Dolphin 134. 135. 139. 141. 157.' — SW Dover 106, — Droppſten 288.. fur Dufwor 114. "Syn RED Ae gtr milla 329, —— 5 Dylander 176. J——— fö — —3 GY — —— En od Res 185. 563. —— 346. bir Eutopeer twvarit i Amerftea får Colimbi tid 5310. Norra — ERE i America 263, S eber — ague 353, 5 och följa nn Jug! Fiſkar, törgiftige at igenkaͤnna 472: : re förminffning 393. iſtars förökning 394. Fiſtar, flygande, fe flygarde Fiſt. Fiſtdam 405. Fiſtmaͤſe Se 141, —— (Intag. ÅG. 62. och följ. 101. 103: Fluga 162. — Fiſt 129. 133. — 142. 147. 148: 149: "50 » Regiſten — — 7 ormar. 197. oglars foͤrminſtning 391. RK Solar, —— långt ut i hafwet 22, 293 Me J oglar, tama gjorde 326. 5 fet i America, anmärfaing derwid 233: Solters foͤroͤkelſe i America 485. Formisa, fe Myror. | Franklin (Benj.) SR 181. Sroße 453. och fö bot derfoͤre MN 460. och Ok Singer 3 * * 193. 388. 431. oͤnſter ——— bot derfoͤre. 314. ermatitown 221. ———— 369. 504. och följ Glasbruk 47: Glasögon 473: Glosfopetra 385. Golfweed 130. fe andra Regiſtret. Gouverneurerx i Angelſta Provincerne i Norra Anita 368. 405, * 307 . Graveſend 101. Grodor 205. 349. Ground Squirrel, fe Ickorn. Graͤſten, hvaraf bug 173. 305: Graͤfſwin 310. GBråsarter i Norra America måft anuuella 4346; Graͤſets foͤrminſtning 436. Graͤshoppor 205. 488. Graͤsmaſt 489. Guinée-h$ns 346. Gumrik 12, 23- Gärdesgård 6 TR rdesgaͤrd 14. 42. 223. 269. 334: Gaͤß. 6: 347. Gödning 2. *— 6 27. o. 60; g 24 14. 25.20 27. 5 Goͤdſelſtackar 27. nd, Regiſter. — — — ackſpik 13885. Hackſpit 270. Hafre 24: 265. Hafsdjur 109. Hafswatten, ej godt at twaͤtta flåder med 9 anmaͤrkning derwid 151. 153. Hafwets lyſande 112. 123. * 147. 423. ampa 443: j Handſkaͤrg 45 443: Hare 236. - arf 4 e —2 Gun) 169. SN Holländare 340. 344. 348: 358: 361: 375: 5 Kern lyftor deraf 128. * Horfebreak 56. Hoſta, bot —2 > 469. Hudfons flod. 3 — berföre 324: Huggſaͤr 315. Humla 59: ummelgaͤrd 592 ummer 353. SR bird, SR Hund 379. 380. 4 Hus 2. 3. 24, ÖR SR 305. och följ. 244. 346 * Hwalſiſt 147. Hwete 3. ec 566 59: 265: 273: 2874 Hwetemfoͤl 152. åll och ſtyng, bot derfoͤre 443: aͤckar 42. Dill, 57.59 288. 435 aͤſt, 57. — maſtar * —5 at —— 324. Hoͤ baͤrgning 32- Hoͤ⸗ſtack 4 32. LÅ ön * 1989 409. ji ande) 32 17. 4 yg 3 | i Son esiſter. Sdorny (grå) 227. 285. 328. 409. och fålj. foͤrkjuſes af ormar 415. (ground fquirrel eller Robelwisla). 227. 4196 Jern 401: 4700 6 Jernbruf 287. Ferngafflar vi J— 37. Indianer 229, 232. 233. 234. 240, 247. 263: 340. 355: 356. 374: 382. 357. 392. 451: 459.470: — Isdianernas grafwar 263. Sonungar. 3740. Lerkaͤril 428. Penningar 356. | Saͤdesarter 264, Infe&er, ſtadelige 31: 294. 487. och följ. Jord, röd 341. 346. Fordbaͤfning 191. land menes fordom hafwa haͤngt — må America 397: 1 Iroquoirnas Konungar 374. . . * Juda fe —— för. udar 35 ; j rd Fåttar 231. ; Jaͤttgrotor 250. 2620 Rae bränd af krita 78 och fölf — Kalk af Oſtronſtal 218, 229- 293. 352; Kalkſten 217. 341. 344 Kalkoner, willa 328. Kersbaͤr, kersbaͤrstraͤ 2 40. 59. 208. 218, 226. 238. 339. 349. Kikhoſta, bot derfsre 469. . ; Rött, huru faͤrſtt förvarad 118: | Knylor på trån 502: Kor 57. 58. 266. Koppar, befant hos Indianerna för Europeernas bits komſt 470. Koppargrufwa 471, Koppor 387- NOFU 55 2654 s NE Krabb⸗ Regiſter. — — — Krabbtaſka 146. dd rita 2. 7.8. 21122. 25. 20 30: Bor. 46. A8: 49. 46 60 —- 99. 95. 96. 102, 103. 106. 1083. Keukor, fom Indianerne” fordom brufat.423. Kryddgaͤrdswaͤrter/ roͤn mid dem 299 Fungöh — | gsfogel 32 É Korka 3. 46. 76. fe: äfven Philadelphia Ney-Tork. ER ; aͤlhoͤfwel 407. 409 SÖ Källor, fålfo nad. Kaͤllor, huru de goͤras nyttiga på flera fått 223, 404: ie Kärna 6. | Kärebjul 434- ” ada 24. 25. : Hg lågländt, huru. nuttike giordt 1. 2. Latinſta bokſtaͤfwers nytta 474. fin 443. 448: FÖR «CN : Linfroͤ 364. J Loga 24. RR foppor 414. ' 499. — RÖR Lucerne 58. MF RO Lumbricus marinus 104. Lycktor 128. Lysmaſt öd Loͤf 280. 407. Loͤn för äng eller piga 47?) Mal 490. Ae Machine at winda iP båtar med ÖST FO ra RE at tilreda Surkaͤl 407." — Madera-tvin 125. 366. Magnetens variation 191. 373. Marchafita 216. Marien⸗glas 128.217. Rarknad 189. 367. 4 — Regiſter. Marmor 217, * ANT . Marſwin 107. III. 119. 121. — Maſtar 31. i ſaͤr, at förbrifwa 256. bog barn, at fördrifiwa 291. på trån 488. Mays 221.227+263. 264. 272. 280. 290, 392. 410. a 416. 433. 513. Mays-tjuftvar — Meduſa 109. 113. 117. 146. 156. —— obfervationer 515, följ. Mioͤlk 5 Mocking "bird 335 Mohravianer 180. J Moofe-deer 396. Morianer, Ad Neger Mullwad 3 | Mufeljtak? kr 249 861. 355; Muflor 244. 355, Mufquetoes 218. 348. Mygg 268. 348. 373. Myror 285. 292+ 403: Måfa 52. Nesetat 477 och följ Negrarnas förgift 483. New Brunswig 343. New Caſtle 165. New-York 358. och följ. Northfleet 62, Nya Briſtol 337. Nya Brunswig 343 Nya Anglands Froduder 312: Nya York 358 och få Nötter of Ickornar be Stogemoß ſamlade/ genffauts svalde 410, 411. Ole 398 och följ. 424 2 Onikus 52, . Opoꝛ⸗ Reyiftets Oposſum 327. Orcan, tecken dertil 422: Orm 229. huru de foͤrkjuſa foglar 197. 228: RN it, Ickornar 415. Hrm, Skallerorm 197. 228. 246. 415: Swartorm 197. 275. 416. Ormbeit, bot derfoͤre 319. Oſt 59. 138: 199. Hfiron 292. 350. och följ. 394: vil Oftronf(tal 218. 229. 249: 259. 293» 319: 352. 384: 445» 447: 448... > Drar 56. 92. / willa 326. 388. SPoppersamarn 302, > > | Penn (Wilj.) 170. 171: Penningar (Indianernas) 356. Perfifetrån, fe andra Regiſtret Petrell, fe Stormwaͤders fogel. ' * Petrificationer 259. 261. 385. . Petrificerat trå 241. Phalena 53. | Philadelphia 170 och följ. Picus 271. e Pleurefie 04: Plog 45. 56. Plaͤſter för får 313: Plaͤgſed 196. 508, Polcat 378, = ÅA Portlands ſten 3. 4. 47: Pofeter (Bermudas) 3004 Presbyteriſta P77. Prince town 342. Printſen af Libanon 191. - Procellaria, fe Stormwaͤders fogels Prognoſt. tempeftat. fe Waͤderlek. M | Pumpor 238. 439. * Pa Purpoiles 122, 123. IA 125. 126, 154.155. 136. 136 161. 214 Puto⸗ Regiſter. Putorius 378. Pyrites 210, Paͤrontraͤ 40, 208. 246.7254. Nuakare, fe Quåkare, | Qwaͤrn, fe watten: och waͤdergwarn. Qwarnhjul, wirke dertil 502, | Quåkare 169. 170. 180. 183. 190, 231. 270, 477. aceoon 228 327. Rapphoͤns 329. Rareton flod 344. Kecommendations bref 168. ; Regeringen i Angelſta Provincetne i Norra America 368, Rhode Ifland 473, ; —— Rida 31. — Risgryn 384. Rocheſter 48. — Rofwor 56. 92. 27585. Rußin, win deraf 18. 19: Rådjur 326. NRNåg 3. £6. 59. 265. Raͤdiſa 300. NE Raͤf 385. * Raͤka 142. 143. 146. Roͤdbetor. 299. Roͤdſot bot derfoͤre 199.355 Roͤßelwißla 419. achem. 374. Saint foin, 4. 29.57. 91. 97. alt 400, "Sea hen, 154. Shearwater 113, 119. 124. 148. 153. 155. Se Tärna. Silkesmaſkar 252. — 491. tupp. 227, Te Ejsgrås, Regiſter. — — — — — — — — Sioͤgraͤs, fe andra Regiſtet. Skepp bygba i America 163. 186. 235, 298. 299, Skepps decfets twaͤttande 131. Skogar 498. Skogsloͤß 498. Skogsmoͤß 411. — huru det laͤres AR de Ange tta 474. /Skullkil 210. Skaͤra 4. 443: Skoͤldpadda 132 142. Skoͤrdetid. 236. Smoͤr 5. 6. 8 AVE Snickare, bivilfa Amer, traͤſſag de * om 284. 285. 501. Snaͤckſkal 249. Spanifh man of war 146. 150. 154 156. 159. 161. Sparis 101. 290. Squashes' 264. 4490. StalaCtites 425. Staten Ifland 348, Stenar, röda 341 344. Stenhus 304 och 15lj. Stenkol 83. 125. 218. Stick och bränna 464. Stormwaͤders fogel 114. 118. 128. 136.138. 139 140, 147. 154. 155. 157. 159, Strata terre 20. 4I. 50. 51. 65. och följ. 2498, Straͤlflinta 75. urkaͤl, machine at tilveda den, med 407. Swala 146. 155. Swartmyllans tiocklek 17. 274. Swart orm, fe Orm. Swenſte 171. 175: 195. 205. 266. 279. 453. 459.464. Swett, at befordra 314. ; Swin 22:'29, 55. 59. 138. 219, 285. 335. 418. Saͤningstid 265. Saͤpſten 398. Gädeslador 349. — 222. 360. Takſtifwer 424 15 Tam⸗ — — Zamgjorda djur 326. 382. 388. 412 418. — Tanbwårf, bot derföre 314: 511. beh följ. ; Tares 88 Taſtkraͤfta 131. 142, 143. 146. Tegebraͤnneri 47. Thée 451. 459. —J— Thermometriffa obfervatiomer 237. 238, 240. 515. foͤh Tjenſtefolk 475. . Tillandning 319. 444, följ * Tillkraͤka 272. Zjaͤra 382. 383. Zobaf 121. Toraker 495. Troappor 26. — Trenton 338. ENARE Tropicbird eller Tropie-fogeln 146. 147. 149. I5T. råd i Norea America, anmärkningar dermwid för 2662. 287. 315. — derag ålder 498. 499. — dwilka fifrft i Nora America 322; — teras Solum naturale 266, 315. — — planterade på gator Fr | maͤſt oͤmtoliga för koͤlb 439. — beſtaͤndigt groͤnſtande 449. — ſom Mart rutaa 500. — til Snié are arbete zor. | : bwaraf fogarna t Norra Ameriea beflå 201.498; Trigårbar 40. 205. 207. 221. 284: 334. 339. 444, Tufwor, orſak dertil 14. - . Tyſtar 375. ; Taͤnders miſtande 450. Taͤrna 128. 133. 134. 136. 137. 138. 140. 147: 148. 150. 151. 153, 155. Taͤttingar 77. Urs 228. j — Utfåde, hwad faͤs derefter 55. Utter 327. Far tvid floder 61. : Walnoͤttraͤ, fe andra Regiſtret ———— —— Regiſter. — 356. arg 387. 504. * bafé Jei godt at twaͤtta Flåder med 119. ſtilaſtaͤende, menas foͤrorſaka Froßa 456. ur Eritiord 48. 49. ; —— at hafiwa wälfmateligt På hafwet 115. | def aftagande, eller twaͤrt om 249. 259 följ. 319. 352. 363. 384. 444 följ. Se och Tillandning. attubo 4. | 4 Weftindien 186. 244. Whitefield 177- Wight 110. Win af Rubin 18, 19. Madera - tvin 125. 366. af Americanffa frukter 218. 226, 283. 466, Winrankor 9. 25. ) AmericanfFa willa, fe andra Regiſtret. Winland det goda 471. Willmington 277. Winter i Nya Swerige 232. 436. uti Nya York 373. Winter mycket hård 436. Woodbridge 346. Waͤderlek, tecken til hurudan 115.123. 1298. 1280. 137. FSI, 161.275. 293: 404. 411. 414. 422. 470, 511. Waͤberqwarn 46. | Waͤgar 15. 46. 503: Waͤggloͤß 492. . at fördrifiva 431. 493, Waͤlt 45. Waͤrk, bot derföre 254. 258. 271. 314. 316. 318. Waͤſtanwind mycket i Ansland 46, blåfer mycket emellan Europa och America 126 F 127: 1332. - ”Zinzendorff 102. | Zinzendorffiffa eller Herrenhuther 180; sker s ' Regiſter. Je a 14: :29:1,30:149:. 556 232. 276. 3495 1 Akerbruk 55.56: 93. 443. waͤrdsloͤſt 15. 43. 44 303. — RA JR i . J J ] 9 ng 12. 256. 428. bv watnaude 405. ——— ugſtoͤtſel 56. 405. 428. ⸗ "Se och — Samt Foin, —— Applen, —* 40. 207. 226. 254- * 288.302. 339 15 7: 425. / Arter 30. 44. 56: 59. 29 | | iſtäck 281. J Örter eder Waͤrter tienliga til ; -” — FÖDD. 200 Waͤllim 209. 439. — Grönfål 200. 316. — Annan mat 200 204 208. 253 300. 302; 425. 7 439: 440: 441. — Mos 3 — — —— frukt 256. — Cyltfaferi och —— 97. 100. 255. 274. 302. 467. — Sacker 288. — Sricka 302 438. — MBin 18. 19. 218: 226. 253, — 263; 467. — Braͤnnewin 226. 438. 4687 — Xttida 468. —— * 5 i Braͤnnewin 325. 434 — Yt låaga i dricka 434. — Eeydder i mat 209. sy ſtaͤllet för Thée 270. 435. HiK för håftar 57. 58. 59. 91. 92 288. 319: — — oder för for 56. 58. 92. 271. — er för Får 56. 92. 122. der för Smin 56. 59. 285. 389, 433. 442. — — Foder för hiortar 432. — Foͤda för Baͤfrar. 324. Söda för hoͤns 122; 442, — fe Si RJES Regiffer: — — eter tjenliga, til föda för anckor 122. på ångar 4.13: 29. nyttiga i Medicine. 145. 256. 258. 271; 2 284 291. a 383 316 354 389. 434 460. HY: ST205A3:$14 mot bojfaps: ſjukdomar 256. 322: at foͤrdrifwa obyror 435- * Faͤrg, blå: 288. 443. JR — brun 315. 354. gul 12. 227. 271. 317- röd 210, 315. 436. 443: ſwart 443: vw. til blick 210. 288: husbyggnad 174. | Snickare⸗arbete 384. —* hor. der haͤrdt traͤ fordras 132: 322. 433. husgeraͤds ſaker 198. 245. 285. 283. 322. 323. 430. 433. 434.439: 503. fåril 440.503. qwarnhjul och trållor 502. å ffepp eller Båtar 163. 186. 235. 245. 281, 323. til wed eller braͤnſle 28: 224.225. Lampor, ljug 312: ' | ; fom gifwa mar 312, til lack — nvål 3 at tmåtta —— med 435. iſaͤllet för halm eller åå 388. i ſtaͤllet för Lin 258. til gärdesgårdar 224. 269. til haͤckar 28. 219. 245. 286. til alleer 198 199: til ſtjul i trågårdar 198. at oͤfwerklaͤda waͤggar och murat 9. 25.266.296.469 hwilkas blommor fe taͤcka ut 257. 258. 321. 322.431 ſom lufta ganſta wål 324. 359. 469.) Syter” tidigt blomſtrande 321. + FR blomfirande 236. 239 320. om trifwas i utmager jord 337. fom förorfafa tufwor 14. d ; fi Regiſter. Hrter, ograͤs bland fåd 12. 15. 30. 43. 210. | af ſaͤrdeles egeuſtap 200, 212. 250, 297. 431. foͤrgiftiga 212. 297. 431. | — Americanſke, hwarfoͤre en del blomſtra ſaͤ ſent 2 Americanſte enahanda med Norra Europas 26201 HOſtanwaͤder, anmärfning derwid 126. 127.133. SPE DEE BT SDR SS EG BEA a ba ed Regiſter Pa de Waͤrter, fom antingen för deras nytta, elle annan egenffap åro nämnde i detta werk. Are rubrum 288. 501. 503, Acer ſaccharinum 267. Afwenbok 28. Agrifolium, fe aquifolium Al 275: 315. | Alm 22. 28. 103. 132. 359; Alopecurus pratenfis 13, Anemone virginiana 512. Aquifolium 132. 443. 449: Apocynum cannabinum 258. Arxuim virginicum 253: Arundo 2, 13, ' | Aſt 28. 503. : é Baͤrgſhra 43. Bermudas Poteter 306. ” Betula alba 262, Betula nana 263, Bidens bipinnata 291. Bjoͤrk Bjoͤrnbaͤrsbuſtar 28. Americanſte 218, 226. 2830 Bjoͤrnmaͤßa 308. Regiſter. ohwete, ſe foͤrra Regiſtret. Hof 28. 285. — 198. wertraͤ 324. 450. oͤnor, ſe * ————— alabasfer 440. * Canoe-tra, fe Tulipan⸗tra. ftanie ; trå 209. 224. 270.281. Ceder, hwit, fe Cupresfus. råd, fe ſuniperus Virginiaua. entaurea Jacea 239, Champignioner 100. Chenopodium anthelminticum, 283. 291: Clover 29, 57. 91. Collinfonia 317. Comarum paluftre 263. Convolvulus Batatas 300: Cornus florida 321 462. Cratægus forfflid hagtorn 244: Cupresſus thyoides 174. 222, 276. 281. — 450. SOIL: Dachné Mezereum 239. Datura Stramonium 275. Dioſpyros Virginiana 200, 255, 437: cg fe Cupresfiss, Enbuſtar 40. 28. — ÄAmtricanff, anmaͤrkning derwid 186. 235, 245. 285. 298. 411. 450. -— Hwit/ 224. 225. 269. 281, 322. 354. 500. 502. Ef, fivart 224. 225. 245. 869. 317. 434. 300, 5030 — Cpantf 434: 503: — Caftanie 436) — 359 J ak. Furu, e görs Foͤrgiftiga frå 211. enifta Spinoſa 27, : i Gentiana amarella 2359, * | Gentiana lutea 263. ) Geranium robertianum 379, — Geum rivale 463. =» | od Gnaphalium Margaritaceum 457, EO | Goliweed 130. 133. 139. 140: 142. 144. 146. 48.1 1496 150. 151. 153:--154, 1 Grodblad 247. — Gyllentraͤ 282, 500. 501. 8 Å i agtorn 28: 42. Americanſt 244, ; — Hallon 218. NE Hedera Helix' 9. 266. s SÅS | Hedera quinquefolia 277. 4 Hepatica 239. — | | Hickery (en art Walnsttrå) 224, 225. 242: 317. 5300. Holcus lanatus 13. | | ; Hundtraͤ 321 462, lex aquifolium 443» 449. Impatiens noli tangere 317. 330. Ironwood 132. Juncus acutus 14. Juniperus — 224. 245. 269. 281: 450. Kalwia hatifolia 430. 449: på R anguftifolia 450. | Kersbaͤrstraͤ, fe förra Regiſtret. Kersbaͤrstraͤ, wilſtt 589. 501 Keumhalſar 439. arix 254. Life everlafting 257. Lignum vite 132. Liguftrum 28, 219. 223, 286. É Lind: Regiſter. — — — —— — FNRD 8 — — Linnea 263. 600 Locuſttree 359. (Å | Lucerne 58, NE TREE Lupinus perennis 337, ISEN a Lonn, rsoblommig, fe Acer rubrum. Metzuolia 0 ers fd an Melisfa pulegioides 314, 20: re PE SE Meloner 238: i J Miſpel 200. 255, 437. * ptagagsnfar i] snidof Mißelton 490. syndar 3 bisse sndvft a HIN - Mohogony - trå 186. pg ellos eu Monarda coceinea 330. ps msdinnalå Mulbaͤrstraͤ 200 252. 502. Murgroͤn, fe Hedera, : | —2 Myrica Gale 263. | VEN eꝛ · · 6 Myrica —— 459. PER RINRIARGA O. Myrica afpleaifolia 514. BERN 3 0 * — PIA | Årg n / u2 MNaftartium hort 282. UR tallen i , | ek OVER orTielek2 3 kra 209. : es Rivas moid Ormbunkar 36.” år evemnism zugu⸗ Å ar eAnsvär kluleraa enny royal Perfiman 200: 255. 437: — Perſiketraͤ 207. 226. 339. 439: 4660. Phytolacca americana 220. 257. 2755 3167 Plantago major 247. ockra Platanus oecidentalis 198, 3599. 46 7 Fortulaca 291. Nr seg FÄR "Potentilla eanadenſis 462. Ob UR — ——V — fruticofa 263. SEN i — gå — reptans 462. — Ar reor ——— rä gr - Pteris aquilina 30. Ide 058 nh Pumpor 238: 439 * SE 1 4 me Regiſter. | [ — LAN VPåf 316. — ant; Paͤrontraͤ, fe förra Regiſtret. ni O wickrot ÅR, 43» * —824 tl | un NASAS la Renfana 248. NART ANN 0 Rhus glabra 210. RABAT TA ee radicans 214. 298. c ola —— —— vernix 212. 2 : ba Miran Robinia Pfeudo-acacia 359, — F Rubus oecid. ſe Björnbårsbuftar Amer. ve * bets Rumex acetofella 443, = Vägen nr Rånuthorn 283. — bend * — — 47 jul aMSN FT HSalicornia herbacea 97. | she Skörd Saltenbraß 434. Af Si VTM Salvia hort 354. pl? fstiualgikp siat Sambucus canadenfis 513. 34 | Sargazo 130. * EURAP Sarothra 252. | NR Sen Sasfafras 267. 270. 434. så Scabĩoſa arvenfis 53. —9 Scirpus maritimus 13. 2 INNE Saint. Foin, fe förra Reg. Serratula arvenfis 15. * av äns Cjögråg 121. 123. 124: 129. 139. 157. Se Golfweed; —— 430. 449. HäR gt ste FaR | Y n 28. 1 | NEAL ; Smilax hurifolia, — — 4 Smultron 218. al f — Solidago Virgaurea 239. hon —— Sparis 101. 290. | Re RED Spartium Scoparium 3892 Vb nilasbigen ii Squashes 264. 440. YR EAT ERE ÄRE Sumach 210. 211. ST 1 Swinmaͤlla 248. . Säåder: Lönn 267. Tilgbufté zis! 450. pg add it 322. 360: 38. 20 ſwart 38 3. eriey 40. Tares 5 * rientalis pra 2 - 2 riglochi äl duföpea 263. 265. Tubera terra» 389. | Tuckahoo. 389. ne 267. gi. deo, 462. 506. Vvs thapfus 2067 ön Verbena officinalis 248. Me canina 239. : iſeum album 450, «4 i —3 Viſcum ſilammentoſum 388. Wendir Europeifft 400 | — Pytt —*9— 289. gar. sot; We — —* 359: 426. 0 öde Viba dl 238, 373: * 218. bivita —835 * inrankor 9. 25. —— villa 200. * as 266; data 276. Wilſt Tobak 256. Moptetrå, fe förra Regifteer, . > rr RNE d —ñ— 3 — Raͤttelſer = — fen Pag. 2 1.8, . Arundis, tåg —* — 8. rara — — —— 1. 14 —— siån er 441. pA 30 t låg 16 svanar, läg de begynna. p. —* i tor 87 1. 12 murarna, lås munnarna. * ir 1 IS buk - P. 95 L 12 badar, låg bäckar. d T80rdeén ko mit från tillika med de följande nd —— F laͤs och hoͤlts Longit i. Warg. — ÖRE p. 3 14 C sa Bratt — co — eubicus. p. * —9* ſta raden — 249 1. 16 ffal åt tis låg Morus. 1, 28 Conne&ivet Ye Conn 23 flår 286 låg 966, P 260 1. 8 rött, låg —— for laͤs famt. Rh 218 4 —— laͤs Hon frurex foemina) p. 335 1. 30ftår 3 dalemtåd 3 pences; —— finftver. Pp. 341 1. 2 efter orden omkring ec. lågges til: mens tes alt de Wiüa Indianer; p. 3461 1, * Amborg låg Airho z348 1. — en låg bfwer a E * * — Va 2 p. 368 1 15 € tt dag il: eller 244. regeras af 4* * * 5 — landets waͤlfaͤrd. J. 7 vå ordet —— da a yck de Gouverneurer bår gp fwits) ſom tå SÅ —* åter ſtrax aͤtſtildt Fog rade, enda a i alt welat danfa efter deras pipa, och famty J Gouverneuren preponerat, churu fFadliga fådan ana prop warit för FANDEC och det allmänna. 61. Font —* 6. —2 laͤs Irland. —* 2 Ifländfra lae trunaxa p. 398 1. 29 radiatnibuj - radiantibus. P T 3 ) Squirret laͤc FR 24 1, 22 ordet utan utflepted. 7 — traͤſſag. p. 440 1, 17 Calabafter ad gå toret Pp. 458 2 utom låg ut 54 22 26 Ned, lås derifråt ner. pe l. dé belad en raden ſtrykes ut. Pr 498 1, 1 — > SER * Rak 4 VA Arn ye -- 52 "ar —— pe * * i Deacidified using the Bookkeeper process. Neutralizing agent: Magnesium Oxide Treatment Date: Jan. 2003 Preservation ſechnologies A WORLD LEADER IN PAPER PRESERVATION 111 Thomson Park Drive Cranberry Township, PA 16066 (724) 779-2111