RSS per ik SO ROR Nä 2 RSKR HERR Ht Så Prvegr VISTA ERNA Sp Irrsa KFOR BE ky NNE > Sä Nn z SÅR I RAR AN ST LA - rr 1 AJ LÅ ögla, ARN le ARA USA 2 435 | 5 ; AVR FÖRE LAGE If PAN EN SV SE ER 2rå La å. NA Sj 0 Nn 3 (a SALT I Na ny RIAA RENAR fe FARA Vv Kd ORM EHN är a LES SE ( SEA SEA ') fån SA på ät 4 DO NM I KR 5 KO HON MM (Ted Hig VALT + MRLENGE SA ACE ? PN Au vr NESS yr jäG hr (AEA v AR NNK HN ed RR SN dh MERIEA Sc KANTAR RR a N i NNE | NEN (230 3 NYE nr LURAS RR FÖR JON 0 FOR HA SAT a FEN & CE ER SSA ie Ve BÖN 5 Tr AR KIKA AVE SS NS Sh H Ad Uv Fd NN Ad IR FAT SV Nta US MN NER HEN SKER | LUST T bf [ÄN rd nå AR RA AG AW Sn i 1 Rö Ved ir FETT NE RLA VINTERN J bh "a Digitized by the Internet Archive in 2009 with funding from University of Toronto http://www.archive.org/details/entomologisktids01ento EN TOMOLOGISK TIDSKRIFT PÅ FÖRANS TALTANDE AF ENTOMOEOGISKA EÖRENINGEN STOCKHOM UTGIEVEN JACOB SPÅNGBERG FÖRSTA ARGANGEN KSSO SOGETI OTM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1850 620959 IN (OSS INNEHÅLL. AURIVILLIUS, CHR., Om en nyligen återfunnen svensk nattfjäril , Svensk-norsk entomologisk literatur 1878—19879 .......-.------ BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur för 1878—79 BUDDE-LUND, G. M., Dansk entomologisk literatur 1878—79 --...- EKEBERG, H. J., Om insektfångst ombord på fartyg från främmande + - . . HOLMGREN, A. E., Adnotationes ad »Ichneumonologiam suecicam» ...... 5 » > » » Continuatio , Bladminerande fluglarver på våra kulturväxter ...-........... , För kulturväxterna skadliga insekter. I. Rättikeflugan (Ari- GI ONA ISR ZS ESSIN SS ARE DRAS SSU ES SUNSET LINDEQUIST, C., Dagfjärilsfaunan på en fläck af mellersta Skåne -... REUTER, O. M-., Finlands och Skandinaviska halföns Heteroptera ... SEE" en (G0 So aes TA ae zesa (INN) ELefn a dshistoma sm. cssssss sea Sna , Från Dalarö i September (1880). Entomologisk skizz...... SANDAHL, O. TH., En entomologisk utflygt till >Östra Stäket» å Wermdön SCHÖYEN, W. M., Om Furuspinderens (Eutrichia pini) Optreden i i Norge i Aarene 1812—16 , Coleopterologiske Notitser ...... SPANGBER Gr bj RÖNE tals , Species Scandinavie Anarte genetis Noctuarum , Mélanges lépidoptérologiques: (avec Tab. 1, fig. 1, 2, 3)--- , Sur quelques espåces européennes de la sous-famille des Psocines (ERNASSTIENOIS TING Uf Sera AN je (00) flora SR SES Sr Sn SER AR BS ALONE , Compte-rendu des travaux des Entomologistes au r12me Con- grés des Naturalistes Scandinaves ä Stockholm s.sos-sodo---s=-e--s AURIVILLIUS, CHR.: Des caracteres sexuels secondaires chez les Papil- lons diurnes HANSEN, H.-J.: Sur les dessins d' Aranéides danoises donnés dans I' ouvrage illustré »Zoologia Danica”, publié par M. le professeur SCHIOEDTE avec une subvention de I'Etat de Danemark KINDBERG, N. C.: Sur un Sphingide nouveau pour la Suede ooo. MALM, A.-W.: Sur la présence, dans le canal intestinal de I'homme, UPSIaTlaTVET Ad EIKSCR UN SCA OUSKSTDEK SLU SE ARG oinoda : MFEINERT, F.: Sur Ja conformation de la téte et sur V'interprétation des organes buccaux chez les Insectes, ainsi que sur la systématique de.cet Ordre ee art AR AN SA SEDER , Sur la construction des organes buccaux chez les Dipteres . , Sur I'homologie des élytres des Coléoptéres...s.....ooo.....<-.- Sur un organe des Lépidopteres homologue aux balanciers Chez les Dipteresi so... N CV » NERÉN, C.-H.: Sur un Coléoptere, du genre Amara, nouveau pour la , Sur la fonction du tube ventral des Collemboles Sur I'hybridisation chez les Insectes , SAHLBERG, J. R.: Sur le dimorphisme de la sculpture chez les femelles SANDAHL, O-TH: Quelques observations hur le développement de VU Hyponomenta Evonymella Sc. (H. Cognagellus HB.) SPÅNGBERG, J: Sur les nervures des ailes chez nos Papillons diurnes SÖRENSEN, W.: Sur le rapprochement des sexes chez quelques Araignées SPÅNGBERG, Jie, ISM ATEN AAC lAN LEN SS SER AE Sr ASG THEDENIUS, K. FRrR., Bidrag till Skandinaviens fjärilsfauna. Nya ellermmindre: kända, fynd orter for.) änlar. os. sses ses AS ERRIN a > » fortsättning WALLENGREN, H. D. J., Öfversigt af Diptergruppen Phasire......... , Skandinaviens arter af Tineidgruppen Plutellide (STAINT.)-..- ; Skandinaviens arter af. familjen Phryganeidee doboso do ooodsdes. ons WÄNGDAHL, A., Fyndorter å mer eller mindre sällsynta svenska skal- RESUMÉS. AURIVILLIUS, CHR., Une Phaléne scandinave récemment retrouvée... EKEBERG, H.-J., Sur” la récolte des insectes å bord des navires VED ANF AE SKP AYSPENNAN MENS oo fö m soja SSE SSE SN SEK SA EST EEE EAA HOLMGREN, AUG.-EM., Larves de mouches mineuses sur les plantes CUItIV EESK CKlA IS UCAE Tessa eo ST AE Ser AS RESER SN SNR SEA Ouehesdesranfonte (era ms/Loaces Ness ASSR RASA LINDEQUIST, C., Faune des papillons diurnes sur un point de la IYGANE: NI OY CNE mm doom ons jon ei NIA SA EEE RE SIT EE re NLA. SERA SRA REUTER, O. M., Les Heteroptåres de la Finlande et de la Scandinavie , Contribution å la biologie de Gastrodes abietis (LINN) ...... , De Dalarö en septembre (1880), une esquisse entomologique SANDAHL, O.-TH., Promenades entomologiques dans File de Vermdö SCHÖYEN, W. M., Des ravages causés en Norvége par le Bombyx (EE 200 0 Västs FE Kära AG SE pA FN SR SD Lr EA ar br RE ob AGE fr VA DAR Ba SPÅNGBERG, J., Petites communications entomologiques ............... ; IDESKNOtCESI EC OLeOplerolö g1quesk= ss sesee Sa eeeenE THEDENIUS, K.-FR., Contributions å la faune lépidoptere de la SCAN ÄMM AVIG om be SLA SRIEEN 26 El DUE dör: SNES FORE EN oc sj SLR Å » » » » continuation Sid. WÅÄNGDAHL, A., Lieux de trouvaille de Coléoptéres sutdois plus ou TRO TNSYNATE STR Svd ASK EM FORT A Brale SSL Se be SEE ISIN SE GEERS ISA - DE SÄRSKILDA HÄFTENAS INNEHÅLL. IEfäftori: [ER (SENSE äns AE Re a eg CE SG äs Sh på NA Bree BGN SR EA ne ML SOA RAR nn Species Scandinaviz arte generis Noctuarum descripsit JACOoBUS ISSPAINGIB ER (6-5 EE Sa Loa oe eo RAS Na öre seeds En sasse nee ins Öfversigt. af Skandinaviens arter af Diptergruppen Phasinx af H. D. SAF YA I SAN [EG DN NER) SEE ER ERS ERA RS SRA SE SE oe DÄR Sr RE Adnotationes ad »Ichneumonologiam Suecicam» auctore AUG. EMIL ELOTANIE RENEE SSE KL SEG arr Or SEE RE Sr Be ad nn ENE RS So Om en RO återfunnen syensk nattfjäril af ÖNS TORRE AURIVIL- Om RN SRA Pini) Opbeden || Nee i Aarene KÖRA HONA AVVGVVIEES ECHO VEN 655590 05 Se ne re Ern SSE En entomologisk utflygt till »Östra Stäket> å FW Smden är se UEEEERS ARN IDA EL Ta mee SDS aria SSA oro ba då SATS a FRE rer ol SE NSL RESUMÉS. CHR. AURIVILLIUS Une phaltne scandinave récemment retrouvée ...... > W. M. SCHÖYEN, Des ravages causés en Norvége par le Bombyx du pin (Eutrichia pini) dans les années 1812—18106 .....oooooooon on » O. TH. SANDAHL: Promenades entomologiques autour de I»>Östra Stäket> dans lile de Wermdö --...- RNE SR SNR Ar ST yen » Häft. 2. Skandinaviens arter af Tineidgruppen Plutellidx (STAINT.) af H. D. MIETANV AES TN GSR NES EE 25 Se ns ARA I do a MM ORSA AE SS SR NS Om Skandinaviens arter år familjen Phrygatide Xr H. D. JENA: PEN GR NEN LAR rn Sr IR rö jä on See Er bo ag hl SEG SALEN 2 4 Adnotationes ad >»Ichneumologiam Suecicam» auctore AUG. EMIL FLOBMGREN (COMMA OD) ora se oa or YALE gel see ce ees dor söLS sees ten. 10 Bladminerande fluglarver. på våra kulturväxter af AUG. EMIL HOLM- Mélanges lépidoptérologiques par JACOB SPÅNGBERG (Tab. ISRN Sur quelques Ör européennes de Ja sous-familles 'dåt psocines par MAG OBRSPANGBE RCA Aes 0 bg ee Sh ace fogade eat DA IAN SERA TEN » Vv 214 [SS I9 51 51 un - un [SE VI didrag till Skandinaviens fjärilsfauna af K. FR. THEDENIUS............ Sid. 99 Om insektfångst ombord på fartyg från främmande land af H. J. ER EBER Gia ost 2 oe ab SN 2 Nosa se oe rst da SENSE Län LI SKOL Dagfjärilsfaunan på en fläck af mellersta Skåne” antecknad af C. INDIE QWVIS Tian döv ao oder ar de SR a aa rf AA NR a a är oa RE FOTNOT Svensk-norsk entomologisk literatur 1878—79 meddelad af CHR. ANT RINGS ITU S+ 4 215 osoge om sög bs DS a a jer NE SK FAS RR a a a aan ss RN SNI OM RÉSUMÉS. AUG.-EMIL HOLMGREN: Larves de mouches mineuses sur les plantes TULIVE CS AE: La UC KE omar NINNA Fre € LIE K.-FR. ”THEDENIUS: Contributions å la faune lépidoptåre de la Scan- (61109 KE SRA SES ES SE Nr RNE IE SERIE TES a dl af Lo AEA TE sten H.-J. EKEBERG: Sur la récolte des insectes å bord des navires ve- HANG ACSKPAYS LEAN SETS: 255 så dansa så Susesas Sr SAS Ae anses pt DT C. LINDEQUIST: Faune des papillons diurnes sur un point de la Scanie 124 [OR IDRE SE SES ETTA ERS ERAN IgE a Crea e NR PE ye TA SANN » 112 Häft. 3 o. 4. Finlands och Skandinaviska halföns Heteroptera af O. M. REUTER » 113 Compte-rendu des travaux des Entomologistes au 12me Congrés des naturalistes Scandinaves å Stockholm par JACOB SPÅNGBERG...... » 146 Coleöpterologiske Notisen ar VW. MiTS CHONENpeseee ee ole soslososine FI Ut: Till Gastrodes Abietis (LINN.) lefnadshistoria af O. M. REUTER.....- » 185 För kulturväxterna skadliga insekter I. Rättikeflugan (Aricia floralis ZE TIN) HAL ATG a FAMIE > ELO MiG RIE Ni sdrs o enda oas SO Fyndorter å mer eller mindre sällsynta svenska skalbaggar meddelade 2 AS VIVVIÄNIGT ATELIER a ARA 1 RING 2 Bidrag till kännedomen om Skandinaviens fjärilsfauna af K. FR. THE- DENIUS. Nya eller mindre kända fyndorter för fjärilar (Forts.) » 196 Smarre, meddelanden af; JACOB SPÅNGBERG c.=- syo oo dee ee dne » 198 Från Dalarö i September (1880). Entomologisk skizz af O. M. NETA RE SS Saeret So Sn BS DESSERT Lr SRA > 201 Dansk entomologisk literatur 1878--79 meddelad af G. BUDDE-LUND >» 209 Finsk entomologisk literatur 1878—79 af E. BERGROTH s.s..o-o--oo-o- » 209 REÉESUMÉS. O.-M. REUTER: Les Hétéroptéres de la Finlande et de la Scandinavie » 211 NYESMENSEHÖVEN? NOtCESKEOLEOPlero lOg1GUESL. seb este roses bisssnst ond SATSEN ViI O.-M. REUTER : Contribution å la biologie de Gastrodes Abietis (LINN.) Sid. 213 A.-E. HOLMGREN: Ea mouche de raifort (Aricia jfloralis ZETT.) --:: ». 214 A. WÅNGDAHL: Lieux de trouvaille de Coleoptåres Sugdois plus on TNT ODD SKATE SAR SLE BT NE DA Re ren SL Se DEE SRS va SNF ALIEGBRAG » DT: K.-FR. THEDENIUS: Contributions a la faune lepidoptere de la Scan- ina vier (CONN ONM) Sr mm oc oe sö es ola Ses Re SE RE sous SAS ENE NA JACOB SPÅNGBERG: Petites communications entomologiques ............ » 215 OEEMEERSEURBRI SD SvD älarö, Fen sseptembred ((IO80)=s- ss ssse IG SV (ERAN NN RN ISEN N LERA ANS SM TR Hos alla folk, hvilka genom allmän odling och genom värden om wveten- skaper göra anspråk på attintaga en framstående plats i kulturhistorien, hafva, i synnerhet under senare tider, allt flera s. k. fack-tidskrifter uppstått, med — sträfvan att i främsta rummet särskildt befordra utvecklingen af den wveten- skapsgren, åt hvilken den resp. tidskriften egnar sin verksamhet. Så hafva i värt land flera dylika tidskrifter redan länge funnits och ega fortfarande bestånd. Man erinre sig de icke fåtaliga vetenskapliga tidskrifter af denna art, hvilka utgifvas vid våra universitet, medicinska och andra läroverk, af lärda akademier och andra sällskap, af flerahanda föreningar och äfven af enskilda personer. : Redan sedan längt tillbaka hafva i utlandet särskilda tidskrifter för ento- mologien funnits, hvilka otvifvelaktigt i väsendtlig grad medverkat till lif- — vandet af kärleken till denna vetenskapsgren. Jag tillåter mig i detta fall blott hänvisa till Tyskland, der säkerligen till följd af de talrika tidskrifterna en- tomologiens studium är må hända mera allmänt utbredt än i något annat land. I de nordiska landen har dock, trots den utbredda hågen för naturvetenskaper i allmänhet och trots den längtan efter en särskild tidskrift för entomologi, som — Mången vän till och idkare af detta studium hyst och enskildt uttalat, hittills intet försök att utgifva en sådan tidskrift kunnat vågas, helt enkelt af ekonomiska skäl, — af vissheten om, att en sådan fack-tidskrift icke skulle kunna bära sina ; omkostnader. | Sedan nu mera, genom stiftandet af en entomologisk förening i Stockholm d och genom nägra mecenaters frikostiga sammanskott, grundad förhoppning finnes att kunna öfvervinna de förut förlamande ekonomiska svårigheterna för . ulgifvandet af en entomologisk tidskrift, så har den ofvan nämda föreningen lgntomol. Tidskr. Bd. 1, H. 1 (1880). TR ansett tidpunkten vara inne att våga föranstalta en dylik tidskrift, och un- dertecknad har erhållit uppdrag att utgifva och redigera den samma. Utan alla anspråk, men under innerlig önskan och förhoppning att blifva välvilligt emottagen af entomologiens idkare, gynnare och vänner, framträder zu »Entomologisk Tidskrift» med sitt första nummer. Tidskriften är ämnad att årligen utkomma i fyra tvångfria häften om minst tre ark i hvart- dera med nödiga bilder och taftor. Såsom af föreliggande häfte synes, skal det ständigt vara min sträfvan att söka göra innehållet så omvexlande som möjligt. Originaluppsatser dels hörande till den deskriptiva entomologien, dels rörande insekternas biologiska förhållanden, deras betydelse för skogshus- hållningen och landtbruket, deras geografiska utbredning, fyndorter m. m., skildringar af entomologiska utflygter och iakttagelser af allahanda slag, som röra insektverlden, finna naturligen sin plats i tidskriften liksom mer eller mindre vidlyftiga referat af in- och utländsk entomologisk literatur samt öf- versigt af den samma. Hvad insända bidrag i allmänhet beträffar, bör man icke förgäta, att »hvarje strå till stacken gör sitt till». De mottagas derför från alla håll med stör- sta glädje och tacksamhet, och särskildt anhålles vördsammast, att Entomologerna i de andra skandinaviska landen, — så länge icke hvarje land har sin egen tidskrift, — behagade välvilligt medverka till den för handen varande tidskrif- tens underhåll med längre eller kortare artiklar, behandlande ämnen ur deras rika erfarenhet. Mången ensamt stående iakttagelse, som offentliggöres, kan blifva af vigt och betydelse genom sammanställande med andra dylika från. andra håll. Intet sådant meddelande, huru obetydligt det än i och för sig må synas, bör derför ringaktas. Priset för årgången beräknas till sex kronor, och tidskriften sändes kost- nadsfritt till hvarje medlem af den Entomologiska Föreningen, så snart års- afgiften blifvit erlagd, och likaledes till hvarje prenumerant, som insändt pre- numerationsafgiften direkt till undertecknad under uppgifvande af fullständig adress. Stockholm i Feoruari 1880. FACOB SPÅNGBERG Adress: Stockholm Kgl. Vetenskaps Akademien. j [ d SÅ VR I SPECIESTSCANDINANIERANARITIEE GENERIS NOCTUARUM DESCRIPSIT JACOBUS SPÅNGBERG. Gen. ANARTA OCHS. Capite retracto; palpis adscendentibus, hispidis vel sat hirsutis; antennis filiformibus vel setaceis, mediocribus; oculis hirsutis vel nudis; lingua longissima, cornea; fronte processu corneo destituta; thorace rotundato, pilis nullos fasciculos formantibus; abdomine fasciculis pilorum destituto;' vena 5 alarum posteriorum paullo distincta, vix perspicua, ad venam 4 paullo appropinquata; vena 7 ex angulo exteriore cellul& medi. Anarta ÖCHSENHEIMER, Schm. Eur., Bd. 4, pag. 90 (1816): > HöBNER, Verz. Schm., pag. 220 (1816). > TREITSCHKE, Schm. Eur., Bd. 5, Abth. 3, pag: 200 (1826). > HERRICH-SCHÄFFER, Syst. Bearb. Schm. Eur., Bd. 2, pag. 371 (1845). FK IIDEDERER, NOCt. BU, Pag. 174: (1857). Sympistis FlUBNER, 1. Cc., pag. 261 (1816). » NERD ERERH UC: PAC. i T/SS(TS5T): CONSPECTUS SPECTERUM: I (6). Alis posterioribus supra ad maximam partem flavescen- tibus. Oculis hirsutis. Y An. myrtilli et Bohemani exceptis. D FN [SE SES Bb OQO AN un Nee 14(13). 15(16). Margine interiore ' nigro- vel fuscescente- limbato. — Az. myr tilli. Margine interiore flavescente. Alis anterioribus supra macula reniformi valde distincta, albida ornatis. — Ån. cordigera. Alis anterioribus supra macula reniformi paullo distincta, haud pallidiore quam alis, nigro-cinerea instructis. — An. Boheman. Alis posterioribus supra ad maximam partem albis, ci- nereis, fuscis vel nigris, haud flavescentibus. Margine interiore albo. — An. melaleuca. Margine interiore cinereo, fusco vel nigro. Alis omnibus subtus macula media nigra, plus minusve distincta ornatis; alis posterioribus supra sepissime albo- et nigro-mixtis. Alis subtus pone medium haud albo-fasciatis. Maculis mediis alarum subtus subquadratis, permagnis, presertim alarum anteriorum. — Ån. melanopa. Maculis mediis alarum subtus subangulato-semilunatis vel punctiformibus, parvis, alarum posteriorum plerumque magis distinctis et majoribus quam alarum anteriorum. Macula reniformi alarum anteriorum supra magna et distincta, striga transversa posteriore sat valde arcuata- et intus obliqua; alis anterioribus subtus in margine ex- teriore pone maculam mediam macula nigra sepissime destitutis; oculis hirsutis. — Ån. Richardson. Macula reniformi alarum anteriorum supra sat parva et sepissime obsoleta, striga transversa posteriore paullo arcuata et magis transversa; alis anterioribus subtus in margine exteriore pone maculam mediam macula nigra ornatis; oculis nudis. Strigis transversis trinis alarum anteriorum supra albidis, striga transversa posteriore distinctissima, capite pilosis- simo, valde retracto. — Ån. Schönherri. ! Hoc in libello margines alarum interiores, posteriores, exteriores dixi, quod facile intelligas, si alam, quomodo sit in quiete posita, respexeris. Spero quidem fore ut brevi mihi in alio libello detur copia exponendi, quibus rationibus ductus his presertim terminis usus sim. 5 16(15). Strigis transversis trinis alarum anteriorum supra nigris, capite piloso, modice retracto. — Ån. qurieta. 17(10). Alis omnibus subtus pone medium albo-fasciatis. — Ån. lapponica. 18 (9). Alis posterioribus subtus macula media nigra destitutis; supra, margine exteriore aliquando grisescente-albido, fuscis vel nigris. Oculis nudis. 19(20). Alis posterioribus subtus macula media alba destitutis. — An. Zetterstedti. 20(19). Alis posterioribus subtus macula media alba ornatis. — Ån. funebris. TEA DRartar myriad): Alis anterioribus supra ferrugineis, albo-lineatis, macula media albida, sat magna, prope strigam transversam anterio- rem sita, maculaque reniformi obsoleta, vix perspicua instructis; subtus ad maximam partem fuscescentibus, macula media flave- scente, sat magna orratis, apice plus minusve rubricosis; alis posterioribus supra flavescentibus, macula media parva margini- busque interiore, posteriore et exteriore fuscescentibus vel ni- gris; subtus flavescentibus, macula media parva marginibusque interiore angustissime et obsoletissime, posteriore latissime fuscescentibus vel nigris, margine exteriore sat late subrubri- COSsomreE TalNesp I 22mil UNGE (ud KVSyk till ET NNE, Faun.ssuec), ed. 2; Pag: gt (1400). AELUBNER 5 Sammi Ctr:s SChm:, Tlomi 3, tab: 21 NS. 08 (1799—1804). — DUPONCHEL, Hist. nat. Lep. de France, CON SEGE DIET pa SET 200 stab, FETA SA HE (KLO. Phalena Erice HUuFNAGEL, Tab. von d. Tage-, Abend- und Nacentvögeln? d: Ber. Geg; (Berl Mag), töms 3, Pag. 2025 (TOG): Anarta Myrtilli TREITSCHKE, Schm. Eur., Bd. 5, Abth. 3, pag. 201-320) STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 18, pag. 290 (1857). Denna art förekommer under månaderna Juni—Augusti i de södra och mellersta trakterna af vårt land och är funnen i Skåne, 6 Blekinge, Småland, Vestergötland, Östergötland, Södermanland, Upland och Helsingland; i Norge vid Ryenbjerg nära Kristiania, på Tronfjeld i Österdalen samt på flera ställen i trakten af Bergen, ss. vid Damsgaard, Solheimsvigen och Christiansborg. Ögonen håriga; abdomen ofvan med en tofskam på första segmentet. Denna art liknar närmast Ån. cordigera och Boheman, men skiljes lätt från den förra genom närvaron af en liten svart mid- 'telfläck på bakvingarnes såväl öfre som undre sida; från dem båda genom den svartbruna inkanten på bakvingarne förutom genom de ofvan nästan marmorfärgade framvingarné; från Bo/he- 22anz dessutom genom den hvita midtelfläcken ofvan och genom den gula undertill på framvingarne. 2. Anarta cordigera (THUNB.). Alis anterioribus supra fuscescentibus vel nigricantibus, partibus basali et apicali dilutioribus, parte intermedia obscu- riore, macula reniformi albida, sat magiia ornatis; subtus fusce- scentibus macula media permagna flavescente; alis posteriori- bus supra et subtus flavescentibus, marginibus posteriore et exteriore sat late nigro-fuscis, macula media destitutis. L. al. exp. 24—206 mill. JVoctua cordigera THUNBERG, Mus. Nat. acad. Ups., pars 6, pag. 72, fig. 4 (1788). — ESPER, Schm. in Abbild., tom. 4, tab. 189, fig. 2 (post 1794). — HÖBNER, Samml. eur. Schm., tom. 3, tab. 147, fig. 674—5 (1818—1827). — DUPRONCHEL,, "El1St. i Dat:rliep: der Hrancejstölkes Lp. Pag: "280, tåaDE-RISRILS. 2 (NS2Y)E > — cCfAcClad PAYKULL, Skrift. Nat. Selsk., tom. 2, pag. 101 (1793). > > albirena- HUBNER, Samml. eur. Schm., tom. 3, tab. 21, fig. 99 (1804—1818). Anarta cordigera TREITSCHKE, Schm. Eur., Bd. 5, Abth. 3, pag. 203 (1826). -— STAUDINGER, 'Stett. ent. Zeit., Jahrg. 18, pag. 291 (1857). Funnen redan från Maj ända till medlet af Augusti i Dalarne, Helsingland, Herjedalen, Jämtland, Norrbotten och Lappland; i SPFEEIIEEE FE ENYNSN - PRE SENSE SET SEV yt fo 4 7 - Norge vid Krogkleven i Ringerike, i Löiten i Hedemarken, på Dovre och på flera ställen i Finmarken. Ögonen håriga; hufvud, thorax och abdomen nästan enfärgadt svartbruna; de vanliga fläckarne och tvärlinierna på framvingarne mycket otydliga med undantag af njurfläcken. : Denna art, som närrnast öfverensstämmer med Au. myrtilli och Bohemanz, skiljes utan svårighet från den förra genom den gula inkanten på bakvingarne; från dem båda genom frånvaron af någon svart midtelfläck på bakvingarnes såväl öfre som undre sida; från Bohemanz dessutom genom den hvita njurformiga fläc- ken ofvan och genom den stora ljusgula midtelfläcken undertill Oo & = på framvingarne. 3. Anarta Bohemani STauD. Alis anterioribus supra cinereo-fuscis, strigis maculisque nigro-fuscis; subtus pallide fuscescentibus; alis posterioribus supra et subtus flavescentibus, marginibus posteriore et ex- teriore maculaque media parva fuscescentibus. L. al. exp. 28—30 mill. ÅAnarta Bohemani STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 22, pag. 370 (1861). — MILCERE, Ann. Soc. Lin. de Lyon, tom. TOjpag. 2036 tab: 30, HE SOR(KSOG)- Denna högst sällsynta fjäril upptäcktes första gången af den tyske naturaliehandlanden Keitel vid Muonioniska i Torne Lapp- mark och är sedan funnen på berget Skaaddavara och vid Bos- sekop i Finmarken i Norge. Dess flygtid är Juni och Juli. Ögonen håriga; abdomen ofvan med en liten hårtofs på hvar och en af de tre första segmenten, hvilka tofsar hos hanen äro tydligare än hos. honan. Med de två föregående arterna öfverensstämmer denna när- mast, men igenkännes lätt från myrtilli genom den gula inkan- ten på bakvingarne; skiljes från dem båda genom frånvaron af hvit fläck ofvan och af någon gul undertill på framvingarne; från cordigera dessutom genom närvaron af en liten svart mid- telfläck på bakvingarnes såväl öfre som undre sida. 4. Anarta melaleuca (THuNnB.). Alis anterioribus supra grisescentibus, plus minusve nigro- variegatis; subtus cinereo-albicantibus vel fusco-grisescentibus, basi pallidioribus, apicem versus obscurioribus, macula minuta media, aliquando vix perspicua, sepissime maculis binis, in margine exteriore pone medium sitis, margineque posteriore sat late nigris vel fuscis; alis posterioribus supra et subtus albis, macula minuta media" margineque posteriore nigro-fuscis, margine exteriore plus minusve cinereo-irrorato. LIL. al. exp. 24—26 mill. Noctua melaleuca THUNBERG, Diss. ent. Ins. suec., pars 2, pag. Ar23r OR De (OT. > UV Reliophela ;PAYKULL, Skrift. Nat, Selskt, tom. 2, Pars 2, Pag: LO2: (LIO3): 33 MeuCocyGLa "ESPER, schm. ; ABbiId. «tom. 4, tabs3o, fig. 3 (post 1794). > HOCStAaT EfUBNER, Sammi. eur; SChMI3T tom: .3>5 CADERNEG fig. 357 (1799—1804). — DUPONCHEL, Hist. nat. Lep. de Ertance; tom.-:7>.p..T, Pag. 205, tab. KLS, AO.tor(LO2IyE ÅAnarta melaleuca ”TREITSCHKE, Schm. Eur., Bd. 5, ADth. 3, pag. 205 (1826). — STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. Fö, page 20 ELS3). > bicycla PACKARD, Proc. Boston Soc. Nat. Hist., tom. 11, pag. 41 (1863). Denna art förekommer tämligen allmänt i de egentliga bergs- trakterna under Juni och Juli, då den är funnen i Dalarne, Hel- singland, Herjedalen, Jämtland och Lappland; i Norge är den anmärkt för Kongshavnfjeldet, Bossekop, Kistrand, Elven&es m. fl. st. i Finmarken. Ögonen icke håriga; en mycket mörk form af denna art är af SCHÖYEN funnen vid Elven&s i södra Varanger, med framvingarne undertill nästan helt och hållet svarta, med undantag af en del af inre Kanten; bakvingarne ofvan, från utkanten räknadt, utöfver ! Ale posteriores supra hac macula aliquando destitutze. i 2 -midten grå, undertill med basen svartaktig, för öfrigt som huf- vudarten. Från alla arter inom slägtet skiljes denna genom den hvita inkanten på bakvingarne. 5. Anarta melanopa (THUNB.). Alis anterioribus supra sat obscure fusco-grisescentibus, nigro-variegatis; subtus cinereo-albicantibus, macula subqua- drata media permagna margineque toto posteriore sat late, vel fascia arcuata, inter maculam mediam et marginem poste- TVR WEE FSF EEE IN ect riorem sita, nigris vel nigro-fuscis; alis posterioribus supra s&pissime albo- et nigro-mixtis, macula sublunata vel sub- . quadrata media sat magna marginibusque interiore et poste- riore latissime nigro-fuscis, preterea albis, vel aliquando fere totis nigro-fuscis macula majore vel minore media alba ornatis; subtus ut supra macula permagna media magis distincta et EET SF ET IRI IS plerumque pallidioribus. L. al. exp. 24—30 mill. Noctua melanopa THUNBERG, Diss. ent. Ins. suec., pars 2, pag. 42 (1791). ; > vidua HÖUBNER, Samml. eur. Schm., tom. 3, tab. 86, fig- 403 (1799—1804). r » tristis HÖBNER l. c., tab. 95, fig. 446 (1804—1818). | > rupestris HÖBNERI. c., tab. 141, fig. 644—5 (1804—1818). | Anarta vidua TREITSCHKE, Schm. Eur., Bd. 5, Abth. 3, pag. 207 ; (1826). =» melanopa HERRICH-SCHÄFFER, Syst. Bearb. Schm. Eur., STERT FLEN TYTERSEEEA Bd. 2, pag. 372, tab. 84, fig. 433—4 (1850). — STAU- DINGER, Stett:rent.oZelt:, Jahrg:krd,. pag. 202, (1857). > — nigro-lunata PACKARD, Proc. Boston Soc. Nat. Hist., tom. II, pag. 40 (1868). Till sammans med föregående art påträffar man denna i Juni och Juli i Dalarne, Herjedalen till Lappland; i Norge vid Fok- stuen på Dovre, på Skaaddavara, vid Bossekop, Kistrand och - Kulvik 1 Finmarken. Denna art varierar mycket i färgstyrka, mörkare och ljusare. IO | Den skiljes dock under alla förhållanden från sina samslägtingar | Schönherri, Richardsoni och guieta, hvilka den närmast liknar, | genom de ofantligt stora, nästan quadratiska svarta midtelfläc- karne på vingarnes undersida; från 2elaleuca, utom genom denna nyss angifna karaktär, äfven genom den bredt svarta eller svart- Q a! Oo . grå inkanten på bakvingarne. 6. Anarta Richardsoni Curr. Alis anterioribus supra grisescente-nigris vel fuscis, plus minusve albo- et nigro-variis; macula reniformi maculisque sagittatis sat magnis et distinctis; subtus grisescentibus vel fusco-cinereis, marginem posteriorem versus obscurioribus, ma- cula sublunata media nigra ornatis, in margine exteriore pone hane maculam macula nigra sepissime destitutis; alis poste- rioribus supra albo- et nigro-mixtis, in medio plus minusve albis, macula parva media marginibusque interiore et pre- sertim posteriore sat late nigris vel nigro-fuscis, vel aliquando fere totis nigro-fuscis, in medio cinereo-albidis; subtus cinereo- albicantibus marginem posteriorem versus obscurioribus, ma- cula sublunata media nigra ornatis. Oculis hirsutis. LE. al. exp. 34—36 mill. Anarta Richardsonz Curtis, Descr. App. Narr., pag. 72, tab. ANNES SN (MRÖGA): j > > Algida, LEFEBYRE, Ann. Soc. ent.-de: Erance; tom. 5; pag. 395, tab. 10, fig. 5 (1836). — DUPONCHEL, Hist. nat. Lep. de France, suppl. tom. 3, pag. 596, tab. 49, fig. 6 (1836). — HERRICH-SCHÄFFER, Syst. Bearb. Schm. Eur.,- BA, 2, Pags ige utaban 8, Ne 400 (TÖAO Sa STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 18, pag. 207 (1857)4 Denna art, som är en af de sällsyntaste inom slägtet, är. funnen under Juni månad i Lappland och i Norge på Dovre samt 1 Finmarken. Denna särdeles vackra art afviker redan genom sin storlek - teckning Ån. Schönherri och gureta, men skiljes från den förra från de andra arterna inom slägtet; närmast liknar den i färg- genom mindre tillbakadraget hufvud, genom mycket större och tydligare njurfläck och de s. k. pillika fläckarne på framvingarne; från båda genom "de ludna ögonen och genom riktningen hos oden bakre tvärlinien på framvingarne, som hos denna art är, ut- ifrån inåt räknadt, 1 början halfcirkelformigt böjd, sedan skarpt snedt inåt-framåt riktad, hvarigenom midtelfältet, som inneslutes af den bakre och den främre tvärlinien, vid inkanten är betyd- ligt smalare än vid utkanten; från guzeta dessutom lätt genom storlek och kroppsform. 7. Anarta Schönherri ZeTtT. Alis anterioribus supra nigro-fusco-variegatis, maculis non- i nullis parvis strigisque transversis, presertim posteriore, albi- dis, macula reniformi sat parva et valde obsoleta; subtus gri- sescentibus, macula sublunata media, macula in margine ex- teriore pone maculam mediam margineque posteriore, plerum- que toto, sat late nigro-fuscis vel nigris ornatis; alis posteri- oribus supra albo- et nigro-mixtis, in medio plus minusve al- bis, macula parva media marginibusque interiore et presertim posteriore sat late nigris vel nigro-fuscis, vel fere totis nigro- fuscis, in medio cinereo-albidis vel pone maculam mediam - | fascia cinereo-albida ornatis; subtus cinereo-albicantibus, plus minusve nigro-mixtis, macula sublunata media sat magna mar- "ginibusque aliquando interiore, semper posteriore nigris. L. al. exp. 28—29 mill. Anarta Schönherri ZETTERSTEDT, Ins. lapp., pag. 950 (1840). — STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 22, pag. 373 (1861). > Leucocycla STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrg. 18, pag. 296 (1857). — MÖSCHLER, Wien. ent. Monats., Bd. 4, Pag. 307, tabiug, Hg. Or(1860): Denna sällsynta art är funnen i Lappland vid Qvikkjokk; i Norge på Blaahö och vid Fokstuen på Dovre, på Reipasvara och Skaaddavara i Finmarken. Dess flygtid är Juni och Juli. ; Ögonen icke håriga; hufvudet betydligt tillbakadraget, jämte thorax och abdomen mycket hårigt. 12 Med Ån. Richardsoni och guieta öfverensstämmer denna art närmast, från den förra dock lätt skild genom de icke håriga ögonen, genom betydligt mindre njurfläck och mycket otydliga pil- fläckar på framvingarne; från dem båda genom det betydligt till- bakadragna hufvudet och genom den bakre tvärlinien på fram- vingarne, som hos denna art är skarpt tandad. 8. Anarta quieta (HögNER). Alis anterioribus supra grisescentibus, plus minusve ob- scure flavescente-variegatis, maculis nonnullis parvis strigisque transversis nigris, macula reniformi sat parva distincta; sub- tus flavescente-cinereis, apice, macula minuta media maculaque majore pone hanc maculam in margine exteriore nigris; alis posterioribus supra albo- et nigro-mixtis vel flavescente-cine- reis plus minusve nigro-adspersis, macula media parva sat obsoleta ornatis; subtus grisescentibus vel flavescente-cinereis, plus minusve nigro-adspersis, apice, macula media distincta maculaque vel fascia parva pone hanc maculam mediam in MjArSINe exterlofe, MSS, . Ia. räl.kexp.r25- «27 mill ; JIVoctua gquieta HÖBNER, Samml. eur. Schm., tom. 3, tab. 103, fig. 485 (1804—18138). ig Anarta Schonherri ZETTERSTEDT, Ins. lapp., pag: 950 (1840) Sec:se>x. typ) un. museo. Lundensi. Å FIgUuzeta STAUDINGER, Stett. ent. Zeit., Jahrgir22,;:pag: 3JS (1861). Denna mycket sällsynta fjäril är funnen i Juli månad, inom Sverige endast i Lappland af Prof. BoHEMAN; i Norge på ber- gen Kongshavnfjeldet och Skaaddavara samt vid Kistrand i Fin- marken. En högst egendomlig form af denna art är af STAUDIN- GER betecknad med ab. nigricans. Den har framvingarne un- dertill och bakvingarne både ofvan och undertill enfärgadt mörk- grå eller svartbruna, med en svart midtelfläck åtminstone på vingarnes undre sida; framvingarne ofvan mycket mörka, svart- aktiga, med de vanliga fläckarne och tvärlinierna något ljusare. PNG dök alert Fa mm FET TY STR TÖTFUu De ' S NS Ögonen icke håriga; hufvudet måttligt tillbakadraget och mindre hårigt än hos föregående art; kroppen väsendtligt smär- tare än hos Anartorna i allmänhet. Från sina närmaste samslägtingar Ån. Richardson och Schönherri afviker denna art genom dunklare och mera enfor- mig färgton, stötande något i gult, på framvingarne undertill och på både öfre och undre sidan af bakvingarne. Hufvudformen har ock ofta mycket gult inblandadt ofvantill på framvingarne. Från Richardsonz skiljes den lätt genom sina glatta, icke håriga ögon, genom storleken och genom formen på det af den främre och bakre tvärlinien på framvingarne ofvan bildade fältet, som hos denna art är föga smalare vid vingarnes inkant än utkant; från vv Schönherrz torde den lättast skiljas genom mera framdraget huf- vud och genom kroppsformen. 9. Anarta lapponica (THUNB.). Alis anterioribus supra grisescentibus, plus minusve ni-- gro-variegatis; subtus nigricantibus, plus minusve albo-mixtis, macula media nigra distincta sed parva fasciaque, inter hanc maculam mediam et marginem posteriorem sita, alba ornatis; alis posterioribus supra, fere totis, nigro-fuscis, margine' exte- riore angustissime fasciaque plus minusve distincta pone me- dium cinereo-albicantibus; subtus nigricantibus, paullo albo- mixtis, macula media nigra destincta sed parva, fascia sat | i PF ERE ERE FTIV/SPOET NEF SEI ET fatal pone medium alba —L. al. exp. 25—26' mill. Noctua lapponica THUNBERG, Diss. ent. Ins. suec., pars 2, pag. APA osT OR (FIOT) Anarta Amissa LEFEBVRE, Ann. Soc. ent. de France, tom. Nå Pag. 397 I, tab. 10, fig. 6 (1836). — DUPONCHEL, Ensto hata kepade France, suppi. tom. 3, Pag. 505, tabs 49, fig. 7. a. — HERRICH-SCHÄFFER, Syst. Bearb. Schm. Ear: Bdirg; page: 3472, tab. 42, fig. 211—12 (I846)5 SE STAVUDINGBR (BD tett; sent. Zeit; JaNrg. 18, Pasi ÖS (1857)- » melanopa var. b ZETTERSTEDT, Ins. lapp., pag. 950 (1840), sec. ex: typ. in museo Lundensi. 14 Arten förekommer, ehuru ytterst sparsamt, under Juli månad i Lappland, ss. vid Qvikkjokk; i Norge på Skaaddavara i Fin- marken. Ögonen icke håriga; färgteckningen på framvingarnes öfre sida och kroppsformen öfverensstämma särdeles med An. melanopa. Närmast är denna art att förblanda med An. Zetter- stedti, men skiljes lätt genom den lilla svarta midtelfläcken och det hvita tvärbandet på såväl fram- som bakvingarnes undersida; genom den sist nämda karaktären kan man ock skilja denna art från alla andra inom slägtet. 10. Anarta Zetterstedti STtauD. Alis anterioribus supra nigricantibus,' plus minusve gri- sescente-variegatis, strigis transversis dilutioribus; subtus cine- reo-albicantibus, margine posteriore sat late nigro, aliquando macula minuta media nigra ornatis, sepissime destitutis; alis posterioribus supra et subtus nigro-fuscis vel nigris, in mar- gine exteriore paullo albo- vel cinereo-adspersis. &L. al. exp. 22—24 mill. Anarta ZLetterstedltiz STAUDINGER, vStett. ent. Zeit., Jahrg. 18, pag. 294 (1857). Denna art tyckes vara ganska allmän Lappland, i synnerhet vid Qvikkjokk; i Norge är den funnen i Drivdalen, vid Kongs: vold på Dovre och vid Gaaradak i Finmarken. Flygtid Juli. Ögonen icke håriga; hufvud, thorax och abdomen svarta. Denna art är en bland de minsta inom slägtet och igenkän- nes lätt från alla öfriga genom sina ofvantill svarta bakvingar och genom frånvaron af någon midtelfläck på deras undre sida. 11. Anarta funebris (HöBNEeRrR). Alis anterioribus supra nigricantibus, spatio inter strigas transversas anteriorem et posteriorem obscuriore; subtus fu- scescentibus, aliquando macula minuta media alba instructis; alis posterioribus supra et subtus fuscescentibus, subtus sem- BEE 2 TETNGS EPN (SNES Vr VPS = | SS per macula minuta media alba ornatis. &L. al. exp. 25— 27 mill. Noctua funesta PAYKULL, Skrift. Nat. Selsk., tom. 2, pars 2, pag. 100 (1793): > funebris HÖBNER, Samml. eur. Schm., tom. 3, tab. 92, fig. 433 (1799—1804). ÅAnarta funebris TREITSCHKE, Schm. Eur., Bd. 5, Abth. 3, pag. 209 (1826). — HERRICH-SCHÄFFER, Syst. Bearb. Schm. Bitir.,- Bad. 27 Pag. 73, tabs 42, Ngs200-— 10 (1340). > Vs SA SIEPEEBVRE, ADD. SOC: ent, «ec Efance, tom. 35, Baer Oe ONA more (RSS ÖA EDUPONCHEN, IBIiSt. nats pLep. ,desbriance; Supplystom,-35 -Pag-t3s905 fal AA OR EYED: SE GES S Al ASTTERSTEDT, IAS: lapp., Pa: 9503 (KAO), TSsec. ex. typ. in museo Lundensi. > Nigyuta DYUPONCHEL, Hist. nat. Lep. de Erance, suppl: OfaaE kl TOKER Olje ENDS RSS KESLA SU UNeStaISTAUDINGER, Stett: ents Zeit, Jahrg. röj pas 295 (1857). Under Juni och Juli påträffas denna sällsynta art i norra I och mellersta Lappland; i Norge vid Kongsvold och Fokstuen på Dovre samt vid Bossekop i Finmarken. Ögonen icke håriga; hufvud, thorax och abdomen svartbruna. Denna art skiljes lätt från alla inom slägtet genom den hvita midtelfläcken på bakvingarnes undersida. LE RE dnanndna dd Ehuru PaAYKULL redan 1793 beskref denna art under namn af funesta, kan detta namn icke tilldelas denna art, enär namnet funesta redan 1786 blef af ESPER användt för en annan Noctua, nämligen Åedia funesta. Vid utarbetandet af denna uppsats har ett synnerligen rikt material godhetsfullt blifvit stält till mitt fria förfogande af Kand. I W. M. SCHÖYVEN i Kristiania, hvarför jag anhåller att till honom | få uttala min uppriktigaste tacksamhet och erkänsla. ÖFVERSIGT AF SKANDINAVIENS ARTER AF DIPTERGRUPPEN PEHASINZE. AF H. D. J. WALLENGREN. Arterna af gruppen Phasine tillhöra Muscide calypterae och skiljas från öfriga till dessa räknade grupper, sedan det af ZETTERSTEDT hitförda slägtet Gymnopeza blifvit såsom tillhörande en annan grupp aflägsnadt, genom följande karaktärer: Vingarnes ulnargren böjd mot carpalgrenen och bildande ge- nom denna böjning en tvärnerv, hvarigenom ett öppet eller slu- tet carpalfält uppkommer. Antennborstet naket. Abdomen med 5—6 segmenter, nästan naken eller blott korthårig, alldeles utan all antydning till macrocheter. Ögonen nakna. Pannan hos båda könen smal. Vingarne "breda och isynnerhet hos hanen stora; nästan tresidiga. Till vår fauna höra följande slägten, som lättast särskiljas från hvarandra enligt nedan stående öfversigt: A) Vingarnes carpalfält öppet. (Areola carpalis alarum aperta). 1) Vingarnes ulnargren med kort men tyd- ligt bihang utanför sin vinkel; abdomen hvälfd. (Ramulus ulnaris alarum exura. sam guiimt FbXrevaitent sed. di stincte-appendiculatus; abdomen (SÖ GGN EE SSR AA elr Re SSG AN 2) Vingarnes ulnargren utan bihang utanför sin vinkel; abdomen plattryckt. (Ramu- Itfistulnmarrs a larum extra. angulmm non appendiculatus; abdomen de- PIL UI) Se SEE ed rr Se SER PIETER 17 B) Vingarnes carpalfält slutet. (Areola car- palis alarum occkusa2). 1) Vingarnes ulnargren utlöper i carpalgre- nen långt innan denne hinner vingspet- sen; carpalfältet således petioleradt. (Ra- mulus ulnaris alarum in ramulum carpalem longe ante. apicem alxe eKCUNFSENS: ake OMaLE VP ALIS ItagiTe PIETRO ta) EE NR RER a ES Sa AVE ÖPET ORSA 2) Vingarnes ulnargren utlöper i vingspet- sen; carpalfältet således ej petioleradt. (Ramulus ulnaris alarum in apicem ale excurrens; areola carpalis tar (0 IS TV DET OMNENELN sera dass NGE Slägtet XYSTA MEIG. 1. X. striginervis (ZETT.): askgrå, med silfverglänsande hufvud och framstående panna; fötter, antenner, 3 ryggband på thorax, I band öfver pannan och tresidiga, 1 3 rader stälda fläc- kar på abdomen, alla svarta. ZEB DiptAr Scand. LIET200: Under Juni månad i Lappmarken. Anm. KXysta grisea ZETT. Dipt. Scand. III 1261 -är sam- ma art som Zachina (Macquartia) albinervis ZEtt. 1. c. 1064, hvilken återigen är & till Zachina angulicornis ZETtTt. 1. c. 1186. Slägtet PHASIA LATR. 1. Ph. Rothi (ZETT.): askgrå, med ofläckad abdomen och silfverfärgadt hufvud; antenner, fötter och 4 rygglinier på thorax svarta; palper gula; vingfjäll hvitaktiga; vingar gråaktiga med smutshvit bas. /sanaty IBotg tStechaels UI HR Under Juni månad vid Ringsjön i Skåne. Slaske AE OPHORACROBEDESV:. AV Vingarnes carpalfält långpetioleradt. 1) Vingarnes ulnarfälts tvärnerv krökt, belägen vid midten emellan ulnargrenens krök och diskfältets tvärnerv. Entomol. Tidskr. Bd 1, H. 1 (1880). 2 18 1. ÅA. subcoleoptrata (LiNn.): gråaktig; antenner, fötter och 4 rygglinier på thorax svarta; abdomen svartgrå; vingarne breda, klara, ofläckade (9), eller med 2 breda, bruna långsband (5), det ena längs framkanten till dennes midt, det andra och bredaste längs disken. ZETT. DiPts Scand: AlIIET2:A FINRSI4 fAGTS. SULTALONE Sällsynt i södra och mellersta Sverige under våren och bör- jan af sommaren. 2) Vingarnes ulnarfälts tvärnerv rät eller nästan rät. a) Ulnarfältets tvärnerv belägen midt emellan ul- nargrenens krök och diskfältets tvärnerv. (1) Thorax med 4 svarta rygglinier. (a) Abdomen grå eller gulgrå. (Antenner, fötter och abdomens rygglinie svarta). 2. Å. muscaria (FaALL.): grå, med askgrått hufvud; ab- domens första segment svart; vingarne bruna med gul bas (Sf) eller vattenklara (0). ZETT. Dipt.. Scand. III 1248. VIIT3200: Uti Sverige och Norge under Juli—September månader. Förekommer ända upp i Lappmarken. 3. ÅA. obesa (FABR.): grå, med askgrått hufvud; abdomens första segment grått; vingarne gråaktiga, med snedt, brunaktigt tvärband från midten af framkanten (S) eller klara och utan tvärband (9). Phasia umbrata ZETT. Dipt. Scand. III. 1249. VIII 3260: cs CFS KISEA ERT: 15 16: T2HORE 320 DM ME 00eSAREABR SENS, ITS SUppla ts ÖL. 0. Under Juli månad i Skåne och Småland samt på Gotland. (b) ÅAbdomen helt och hållet eller blott i di- sken svarltgrön eller purpurviolett, metall- glänsande. (Kroppsfärgen grå; hufvudet askgrått; antenner och fötter svarta). 4. ÅA. flavipennis (ZETT.): abdomen i disken kopparglän- sande, på sidorna bredt grå; vingarne gulhvita, mot inkanten blekare, i spetsen brunaktiga, mot basen gulaktiga; omkring ner- verna blekt brungul infattning. I. ZETT:- Dipti Scand. E vE2:50. VII 320: h ” Kd TE ie 59 Under Augusti månad i Lappmarken, södra Norge och på Dovre. | 5. ÅA. umbripennis (MEIG.): abdomen helt metallglänsande, svartgrön, sidor och anus smalt gråpudrade; vingar helt bruna, baktill mot »basen vattenklara (3), eller helt vattenklara (0); ving- fjäll gulbrunaktiga. INIETG: Fr SySta BeESChr: Vs 105: LÖ: Under Augusti månad funnen vid Farhult i Skåne. 6. A. nervosa (MeEIG.): abdomen helt metallglänsande, kop- parfärgad, sidor och anus knapt gråpudrade; vingar vattenklara, med bred svartbrun infattning omkring längdnerven och tvär- nerven samt utmed framkanten; vingfjäll hvita. &. MiBIG: Syst bescht: LVITrG6R. Je Under Augusti månad vid Farhult i Skåne. 7. ÅA. atropurpurea (MEIG.): abdomen helt metallglänsande, svartgrön, sidor och anus knapt gråpudrade; vingar vattenklara, längs framkanten till dennas midt och derefter tvärt öfver disken smalt bruna; vingfjäll hvita. &. MEIG" Syst. Beseht. LIVE fO3.- Or Likaledes funnen vid Farhult i Skåne. Anm. Må hända de båda senare arterna utgöra blott va- rieteter af en och samma, samt möjligen af Phasia aurulans MIBIG ur CSO 20: (2) Thorax utan svarta rygglinier. (Färgen svart, föga glänsande). 8. ÅA. vitripennis (ZETT.): hufvudet gråaktigt; abdomen glänsande kopparfärgad, baktill gråpudrad; vingarne klara; ving- fjällen hvita. Q. ZErT. Dipt. Scand XM. 6169; Under Juni månad i Skåne på sandfält. 9. ÅA. pusilla (MeIiG.): hufvudet hvitaktigt; abdomen ask- grå, första segmentet och en kort rygglinie svarta; vingar klara; vingfjällen hvita. Em DD IPLISCAn AES res TANNINER 3205 XI SA OR: Under Augusti månad på torra platser i Skåne och södra Norge. b) Ulnarfältets tvärnerv belägen innanför midten emellan ulnargrenens krök och diskfältets tvär- nerv. 20 (1) Åbdomen svart utan rostgula tvärband. (a) Vingarne helt och hållet vattenklara. 10. ÅA. hyalipennis (FALL.): glänsande svart; med silfver- glänsande ansigte; fötterna svarta; vingfjällen svartaktiga. ZETT. DiptiScand- IlIF=rane: Under Juli och Augusti månader i södra och mellersta Sverige. (b) Vingarne till största delen eller blott längs framkanten svarta. (Kroppsfärgen e svart, föga glänsande). 11. Å. nana (FaALL.): ansigtet silfverglänsande; fötterna svartgula (>) eller:svarta med gula lår (Q); vingarne svarta, i spetsen hvita; vingfjäll bruna. | ZETT) IDIPt Scand T25 26 Under Juli och Augusti månader i Skåne och Småland. 12. ÅA. pygmeaa (FALL): ansigtet hvitaktigt, glänsande; föt- terna svarta; vingarne klara, längs framkanten svartaktiga, i spet- sen hvita; vingfjällen bruna. ZEN IDIPE Scand: IL T253: OC ASTG Under sommarmånaderna i södra och mellersta Sverige och på Gotland. (2) Äbdomen med 3 rostgula, genombrutna, mot sidorna bredare tvärband. (Vingarne vat- tenklara. Kroppen svart, opak). 13. ÅA. fasciola (ZETT.): antennerna svarta; fötterna mörkt svartgula, med ljusare tibier och tarser; vingfjällen ljusbruna. ZETTRDIPts Scand: LIF -T25A: VII OS20T: Under Juni månad i Lappmarken. 14. ÅA. zonella (ZETT.): antenner och fötter gula; de bakre fötternas lår och tibier 1 spetsen samt alla tarserna bruna; thorax grå, vingfjällen hvita. ZETA DIpty Scandy TITT EF25 4: Under Juli månad i Lappmarken. B) Vingarnes carpalfält kortpetioleradt. (Ulnarfältets tvärnerv belägen innanför midten emellan ulnargre- nens krök och diskfältets tvärnerv). Syntomogaster. SCHIN. "Wien. Ent. Monatschr. 1861. 15. Å. opaca (ZETT.): svart, opak, med grått (FS) eller röd- MRsdg ove SRA dän Bilden a Ons => 21 aktigt, hvitglänsande (9) ansigte; vingarne klara; abdomen svart med askgrå, obestämda, hos gÖ& mindre tydliga band; fötter svarta, lårens bas hos 9 gul. dStäv op ace AE Dipt. Scand; fans och Ks KUjiCcEPS MEn & 1255 O. Under Juli månad i södra Norge och i Nordlanden: 16. ÅA. convexa (WAHLB.): thorax svart med hvitaktiga fläckar; abdomen grå, första segmentet svart, andra deremot med två svarta ryggfläckar; vingarne klara; fötterna svarta. Värm Dipt Scenes 250: Under Augusti månad i Norrbotten. Slägtet MICRA ZETT. 1. M. trixina (ZETT.): svartaktig, hårig; ansigtet silfver- glänsande; thorax framtill något gråfläckig; abdomen med grå- aktiga, på midten genombrutna tvärband; vingar klara. &. /A508 TN DFN. rSköshaldl, JUNE HA Under Juli månad 1 Nordlanden. Anm. Inom lepidopterologien har det här brukade slägt- namnet blifvit af GUENÉE tilldeladt ett slägte bland Noctux&, men det har inom dipterologien prioritet såsom här användt sedan 1837. ADNOTATIONES ad ICHNEUMONOLOGIAM SUECICAM>» AUCTORE AUG. EMIL HOLMGREN. Fam. ICHNEUMONIDES. Subfam. I. ICHNEUMONIDES OXYPYGI. Exephanes occupator — Pag. 9". Post vat. .3 addendum: Var. 4. I Q: minor, segmentis 2 et 3 abdominis interdum fusco-notatis. Hab. in Suecia media et meridionali, minus frequens. ICHNEUMON — Pag. 10. Sectio I:ma. 1. I. pisorius — Pag. 10. Mars tf. Ör In monte solitario Hunneberg Westrogothie marem hujus varietatis quoque inveni. 3. I: Coqueberti — Pag. 13. I. similatorius TiscHB., Stett. Ent. Zeit. XXXIV. 348.3. In insula Wermdön prope Holmiam feminas nonnullas detexit Studiosus GUST. ZÄTTERLUND. ! Confr. HOLMGR. Ichneumonologia Suecica. å | 23 Obs. Species valde affinis I. similatorio (nostro); feminas quidem utriusque speciel ab invicem distinguere facile est pro- ( pter I. sömilatoriz Q aream mesonoti superomediam angustam et apice emarginatam, dum Z. Coqueberti Q area superomedia la- tiuscula et costa recta vel subrecta apice occlusa est. Antenn&e in I. simäil. Q post mortem involute sunt, in £. Cogueb. Q autem incurvate. Are&e metanoti laterales sepius costa sat distineta di- screte. — He&ec Species ab auctoribus, ut mihi videtur, cum /Z. Ssimilatorio nostro confundenda est (confr. TISCHBEIN 1. c.). Ma- rem ignoro. De pictura pedum, interdum sat variabili, vide Ichn. Ser TR 8. I. falsificus — Pag. 19. In Smolandia (GADAMER); prope Holmiam (ZÄTTERLUND). 10. I. leucocerus — Pag. 22. Feminam unicam prope Holmiam invenit ZÄTTERLUND. Spe- cies in Scandinavia certe rarissima est et antehac, quantum scio, semel tantum observata. In fagetis Germani&e autem frequenter occurrit (TISCHBEIN). 8—9. I. urticarum HoLmMGR. n. sp. Parum nitidus, punctatus, ater; Is: palpis ex parte, or- bitis oculorum facialibus, lineis ad radicem alarum, scutello et tibiarum anticarum latere antico, albidis:; alis fuscedine le- viter tinctis, stigmate fulvo-testaceo, tegula nigra puncto albo; 9: orbitis oculorum frontalibus angustissime, annulo antenna- rum, lineola infra alas, scutello et tibiarum anticarum latere antico, albidis; alis fuscescentibus, stigmate sordide fulvo-te- staceo, tegula nigra; coxis posticis subtus nudis, simplicibus — gg Q (Long. 15—18 millim.). . Habitat in Westrogothia, ubi in monte Hunneberg marem unicum unicamque feminam detexi. Caput pone oculos angustatum; temporibus et genis haud buccatis. Clypeus apice truncato. Antenn& setacex, apud femi- minam ante apicem vix dilatate, post mortem incurvate. Tho- rax, nitore exiguo, alutaceo- vel subrugoso-punctatus; parapsidis 8 non fökalll 24 mesonoti parum perspicuis; scutello parce et subtiliter punctato, nitido; metanoto areis superioribus 5. Segmentum 1:mum abdo- minis postpetiolo plus minusve aciculato, in &I distinctius quam in OO; 2:dum coriaceum, basin versus rugulosum, mmaris gastro- celis profunde exsculptis, spatio interjacente substriato, area me- dia postpetioli parum latiori, femine gastrocelis mediocribus, spatio interjacente ruguloso area media postpetioli latiori; terebra vix ultra apicem abdominis exserta. Ale areola 5-gona. - Coxe postice femin& scopula nulla instructe. Mas. Caput cum antennis nigrum, orbitis facialibus pallidis; palpis maxillaribus nigro-fuscis, medio albidis. Thorax ater, scutello eborino, linea ante alas lineolaque infra alas albidis. Abdomen nigrum, haud cyaneo-micans, incisuris 2 et 3 subferruginantibus. Ale fuscedine tincte, stigmate fulvo-testaceo, tegula nigra macula alba. Pedes nigri, anteriores geniculis et latere antico tibiarum albidis, tarsis nigro-fuscis. Femina. Caput nigrum; orbitis oculorum frontalibus angu- stissime pallidis. Antenn&e nigre; articulis flagelli :7—12 albis. Thorax niger, lineola infra alas albida; scutello albido vel stra- mineo. Cetera fere sicut in &, sed alis magis fuscescentibus. 13. I. rufinus Grav. — Pag. 28. Post var. 2 addendum: Var. 3 Q: dorso mesothoracis lineis 2 albidis. Obs. Spatium infraoculare in 9 latitudinem mandibularum vix &equans. Coxe postice I nitide punctis sparsis, scopula majuscula. 14. I. impressor ZeETT. — Pag. 30. | Post diagnosin addendum: Var. I. OQ: flagello antennarum in medio supra albido-notato. = - Obs. Dubium videri potest num JL. nigricornis WESM. ad eamdem speciem pertineat ac noster. 16... I: COMiItator — Pag. 31. Marem e Westrogothia mecum benevole communicavit Cel. NS Er FORSSELL, Caput minus buceatum quam apud feminam, pone oculos nonnihil augustatum. Antenn& porrecte, apicem versus attenuate. Metathorax area superomedia subtruncata; areis dentiparis et spira- ot ERS bir VR = 25 culiferis apice transversim rugulosis; area posteromedia tripartita; areis pleuralibus punctatis, nitidis. Mas. Caput nigrum, palpis, macula mandibularum, lateri- bus clypei et faciei orbitisque frontalibus, albidis vel pallide stra- mineis. Antenn&e tote nigre. Thorax niger, lineola vel macula ante alas lineolaque infra alas albidis. Abdomen et ale ut in femina colorata. Pedes nigri; femoribus anticis subtus stramineis, mediis puncto apicali stramineo; tibus anterioribus albidis, latere altero apicem versus nigro, posticis albis apice nigro; tarsis albis, anterioribus apice articulorum rufo aut fusco, posticis vel articulo primo apice nigro sequentibus totis nigris, vel articulis 1—3 apice fuscescentibus, 4 et 35 totis fuscis. 20—21. I. bistrigosus HoLMGR. n. sp. Nitidulus, punctatus, niger; orbitis oculorum frontalibus incisurisque anterioribus abdominis, apicem versus cyanescenti, fulvo-rufis; annulo antennarum albo; stigmate alarum fusco; tibiis meterioribus latere antico pallidis; antennis medio sat dilatatis et compressis; areola alarum costam versus occlusa; area metanoti superomedia semielliptica, leviuscula. — 9 (Long. 15—16 millim.). Var. 1. Q: scutello striga utrimque laterali fulvo-straminea, puncto ad orbitas verticis pallido. Mat. ve. OxEyertice etl-sceutello, totis! nigris: Habitat in Smolandia et Lapponia, rarius. Statura et conformatione corporis partium Z. castaniventri similis et affinis, sed robustior et preterea terebra minus exserta, colore abdominis pedumque vere diversus. 25. 1 funebris — Pag: 30. Post. var. 1. addendum: Var 2. I: tibis posticis interne basin versus albicantibus; articulo primo tarsorum posticorum basi late albida. Marem unicum in Kinnekulle Westrogothi&e detexit Stud. G. Horm — Species genuina in hortis et pratis Uplandie a me plu- ries capta est. Femina mare rarior occurrit. 26 22. I. fuscipes — Pag. 40. MIaLger AD: Ad Råslätt Smolandie a Dom. GADAMER inventa. 22—23. I. Nothus HoLMcGR. n. sp. Subnitidus, punctatus, niger; ore, lateribus clypei et faciei, puncto minutissimo ad orbitas verticis, margine supero colli interrupte, macula ante alas nec non basi tibiarum meta- tarsorumque late, albis; antennis vestigio annuli albi; alis fuli- ginoso- hyalinis, stigmate nigricante, tegula nigra — & (Long. 18 millim.). Hab. in insula Wermdön prope Holmiam, ubi marem uni- cum detexi. Species medium quasi tenet inter I. fuscipedem et I. mul- tiannulatum. Caput pone oculos nonnihil angustatum. Clypeus apice medio impresso. Mesonotum parapsidis antice distinctis. Scutellum apice depresso. Metanotum areis superioribus 5, ea- rum superomedia subsemilunari. Postpetiolus crasse aciculatus. Segmentum 2:dum abdominis gastrocelis profunde exsculptis, spa- tio interjacente fortiter striato area media postpetioli angustiori. Ale areola costam versus breviter aperta, nervum recurrentem ordinarium fere in medio recipiente. Pedes validiusculi. 23—24. I Napaeus HoLMGR. n. sp. Nitidulus, punctatus, niger; orbitis faciei late, annulo an- tennarum, collo, lineis duabus ad alarum radicem, scutello apice toto annuloque tibiarum, albis; alis fulvedine tinctis, stigmate fulvo- testaceo, tegula puncto albida; capite buccato,; pedibus validis — & (Long. 20 millim.). Marem unicum prope Holmiam inveni. Species inter majores hujus sectionis. Caput buccatum, pone oculos haud angustatum; temporibus latis; genis mandibulisque confertim punctatis. Clypeus depressus, fortiter at remote pun- ctatus. Thorax 2&quialtus; mesonoto parapsidis obsoletis; meso- pleuris punctatis, interstitiis et macula speculari levibus, nitidis; scutello obtuso, subelevato; metanoto ruguloso, area superomedia > | 27 latitudine nonnihil longiori, areis lateralibus utrimque duabus, subconfluentibus. Segmentum 1:mum abdominis area media post- petioli aciculata; 2:dum gastrocelis modice profundis, spatio in- terjacente ruguloso-striato. Abdomen preterea superne totum for- titer punetatum vel punctato-alutaceum, nitore tantum exiguo. Ale areola costam versus aperta, nervum recurrentem ordinarium in medio recipiente; retinaculis 15. Pedes validi. Mas. Caput nigrum; mandibulis ante apicem rufis; puncto utrimque clypei lateribusque faciei albidis. Antenn& nigre, scapo macula subtus articulisque flagelli 11—14 albis. Thorax niger, margine supero colli, macula cuneata ante tegulas, callo infra allas scutelloque apice toto, albidis. Abdomen nigrum. Ale sti- gmate fulvo-testaceo, tegula nigra macula alba. Pedes nigri; tibiis -albis, ima basi apiceque toto nigris, anticis latere antico albo- stramineis. 23—24. I. Silvanus HoLmMGcR. n. sp. 3 I Nitidulus, punctatus, niger; orbitis oculorum frontalibus, an- nulo antennarum, lineis ad alarum radicem, scutello, tibiis medio late tarsisque posticis maxima ex parte, albidis; abdomine apicem versus cyanescente; alis fuscedine tinctis, stigmate nigricante; I: ore, clypeo, facie, scapo antennarum subtus, picturis thoracis et pedum, albidis; QQ: ore ex parte testaceo, macula apicis se- gmenti primi abdominis albida. — &I OQO (Long. 18—20 millim.). Habitat in silvis Suecie medie, rarissime. Mares duos in insula Gåsö prope Holmian inveni. Feminam, verisimiliter in Smolandia captam, in collectione Dom. I. LJUNG vidi. Species pictura insigni pedum ab affinibus precipue digno- Scenda. Similis Ic£. zobilz WEsm. (Ichn. Ot: 14. 12:), sed vere > diversa. Caput pone oculos angustatum; temporibus modice latis; fronte inequali, antice excavata. Clypeus apice truncato. An- tenne apice attenuate, post mortem recurvate, nec ,involute, apud feminam pone apicem paullo validiores, articulo 11-mo fla- gelli subquadrato. Thorax robustus, alutaceo- vel coriaceo-pun- ctatus, in I parapsidis distinetioribus quam in 92; scutello convexo, subobtuso, punctulato; metathorace areis superioribus 5 distin- ctisimis, earum supromedia semicirculari (9) vel semilunari (>), area posteromedia modice concava, in & distincte tridivisa. Se- gmentum 1:mum abdominis postpetiolo latiusculo, angulis apicalibus obtusis vel rotundatis, area media punctato-aciculata; 2:dum ga- strocelis profunde exsculptis, spatio interjacente ruguloso, area media postpetioli angustiore; 3:tium transversum; sequentia apud 2 leviuscula; terebra validiuscula, ultra apicem exserta. Ale are- 28 ola costam versus subocclusa vel breviter aperta, nervum recur- rentem” ordinarium fere in medio: recipiente. Pedes mediocres; coxis posticis subtus in utroque sexu simplicibus confertissime puncetatis. narum, facie orbitisque frontalibus, albidis vel stramineis. Antenne nigr&, scapo subtus pallide stramineo; articulis flagelli 10—138 Mas. Caput nigrum; ore toto, clypeo, macula magna ge- & vel eorum plurimis supra albis. Thorax niger; collo, maculis duabus pleurarum (una in lobo propleurarum, altera fere in me- dio mesopleurarum locatis), linea lata sinuata ante alas, macula seu linea infra alas, lineis vel maculis duabus mesonoti, scutello, postscutello maculisque duabus metathoracis, albidis aut (post mortem) pallide stramineis. Abdomen nigrum, cyaneo-micante; segmento 1:mo summo apice vestigio macul&e& pallide. Ale fu- scedine tincte; stigmate nigro-fusco; tegula albida dimidia ba- sali parte nigra. Pedes anterires coxis et trochanteribus pallide stramineis, basi summa nigris, femoribus antice pallide stramineis, postice nigris, tibiis concoloribus, sed ante basin macula straminea, tarsis fuscescenti-stramineis, articulorum summo apice fusco; po- sticl coxis nigris macula superna pallide straminea, trochanteribus nigris, femoribus nigris externe macula paullo ante medium et puneto prope apicem pallide stramineis, tibis albicantibus, apice et ima basi nigris, tarsis fulvescenti-stramineis articulorum apice summo fusco. Femina. Caput nigrum; ore ex parte testaceo-fusco; orbitis oculorum frontalibus late, externis anguste albicantibus. Antenn&e nigre, articulis flagelli 7—13 supra albidis. Thorax sicut ih &, sed maculis pleurarum, meso- et metanoti deficientibus. Abdo- men nigrum, cyaneo-micans; segmento 1:mo fascia apicali stra- minea; incisuris 2 et 3 ferruginantibus. Ale fuscedine tinctée, stigmate et squamula nigro-fuscis. Pedes nigri, annulo tibiarum lato albido; tarsis posticis articulis 3 primis albicantibus apicibus summis fuscis. Sectios2:Ada; ; 25. Ii culpator — Pag. 44. | Mar. 2 KÖN 5 In Uplandia haud infrequens. Sectio 3:12. 30 GCOMPUtatoOFiUuS MUrc.. — Pagalusge 3 Post var. 2 addendum: d Var. 3. fronte tota nigra. pd NE sot Hab. in Westrogothia (J. HULTGREN). Obs. Antenn&e Q incrassate, inter medium et apicem com- presse. — »Coxe postice subtus scopula obsoleta vel interdum nulla» TISCHB. 419. 30—31. I. Cerebrosus WeEsm. — Pag. 91. Hujus speciei dignosis paullulum modificanda: Parum nitidus, punctatus, niger; &: lateribus faciei, lineis ad alarum radicem scutelloque albidis; stigmate alarum fulvo, tegula macula albida; tibiis anterioribus plus minusve pallidis, posticis basin versus obscure ferruginantibus; 9: annulo an- tennarum, lineis ad alarum radicem (sepius evanescentibus), scutello et macula segmentorum 6 et 7 abdominis, albis; abdomine nigro toto vel segmentis 2 et 3 rufis; stigmate ala- rum fulvo; pedibus maxima ex parte nigris vel tibiis rufis, posticis apice nigris; coxis posticis subtus scopula parva, tuberculiformi; & Q: capite pone oculos angustato; margine 'genarum infra basin mandibularum dilatato et leviter reflexo. — & 9 (Long. 15—20 millim.). WEsSm. Rem. Crit. 88. O — HoLmMcr. Ichn. Suec. 91. 0. —? I. tuberculipes WEsMm. Mantissa Ichn. 19. 45:bis & Q. Hab. in Uplandia ad Holmiam (HALLSTRÖM); 1 Westrogothia (B. ForssELL); in Gotlandia (THEDENIUS); in Oelandia (DA). 33- I. CcOnNfusorius Grav. — Pag. 58. Obs. Mas: cdypéo, facie et orbitis frontis flavis; mandi- bulis sepius obscuris; tarsis posticis articulis ultimis haud totis fuscis. — Hemina: scopula coxarum posticarum distincta vel sepissime umbra fusca tantum indicata; collo nunquam albo- notato. In Suecia media et meridionali haud raro occurrit. 33— 34. I. albicollis Wesw. Parum nitidus, punctatus, niger; &: ore, clypeo, facie, mitio orbitarum frontalium, scapo antennarum subtus, collo 30 superne, lineis ad alarum radicem scutelloque, eborinis; se- gmentis 2 et 3 abdominis flavis vel flavo-croceis; alis subfu- mato-hyalinis, stigmate fulvo, radice et tegula albido-notatis; tibiis tarsisque flavis, posticis apice nigris; 9: ore piceo; or- bitis frontalibus rufescentibus; annulo antennarum, margine supero colli scutelloque, albis; segmentis 2 et 3 abdominis rufis, 6 et 7 macula dorsali alba; alis fuscescenti-hyalinis, sti- gmate fulvo, tegula nigricante; pedibus nigris, anterioribus geniculis, tibis et tarsis rufo-fulvis, posticis ima basi femorum basique tota tibiarum et tarsorum rufo-fulvis; coxis posticis subtus scopula distincta vel saltem indicata — & 2 (Long. 12—18 millim.). WESM. JChn, Öbtla. 20: IS.16. 0. Hab. in Suecia media et meridionali, passim. In umbellatis mense Junii a me sxepe observatus. I. confusorio proximus. Caput pone oculos angustatum, parum buccatum. Antenn&e maris porrecte, setacex,; femine in- volute, apicem versus paullo tantum attenuate, articulo 6:to fla- gelli quadrato. Area metanoti superomedia quadrata (FS) vel la- titudine sua nonnihil longior (9); are& laterales confluentes. Post- petiolus subtiliter aciculatus. 34. I: bucculentus Wesm. — Pag. 60. Obs. Mas: margine genarum infra basin mandibularum distinete dilatato; area metanoti superomedia latitudine nonnihil longiori; tarsis flavidis, posticis vix infuscatis; facie nigro-notata. — Femina: capite a fronte viso subquadrato; clypeo apice trun- cato, marginato, parce punctato; mandibularum dente superiore obtuso; tarsis posticis apice articulorum s&pius obscuro. Femina mare frequentior occurrit. 33. I. SUSPICIOSUS WeEsM. — Pag. 62. Obs. Mas: area superomedia metanoti latitudine sua haud longiori; facie nigro-notato; tarsis posticis totis flavis. Ich. stramentarius GRAV. ad speciem propriam referri de- 31 Herta Con LISGHB:, Stett. vuunt.t Zetas: XXI. 420: 01. Q-et HOoLMGR. Ichn. Tirolie 2. Mas femina frequentior occurrit. Flores umbellatarum sepe visitans. 35—36. I. Clitellarius HoLMGR. n. sp. Parum nitidus, punctatus, niger; I: ore, clypeo, facie tota vel maximam partem, initio orbitarum frontalium, scapo an- tennarum subtus, collo superne, macula cuneata ante alas, linea infra alas scutelloque, stramineis; segmentis 2—4 abdo- minis flavo-croceis; stigmate alarum fulvo, radice et tegula flavis; pedibus anterioribus fulvescenti-flavidis, coxis maxima ex parte femoribusque plaga magna nigris, posticis nigris, macula trochanterum tibiisque flavis, his apice nigris, tarsis fulvescenti-favidis; 2: ore orbitisque frontalibus rufescentibus ; annulo antennarum lato, scutello maculaque segmentorum 5 —7 abdomimis, albis; segmentis 2 et 3 dilute rufis, croceis vel fulvo-stramineis; stigmate alarum fulvo, radice et tegula sordide testaceis; tarsis omnibus rufis vel fulvis; tibiis anterio- ribus stramineis apice rufo, posticis concoloribus apice nigro — gg 2 (Long. 12—18 millim.). I. suspiciosus HOoLMGR. Ichn. Suec. 62. 35. (pro parte). Hab. per omnem Sueciam, minus frequens. Species valde affinis I. suspiczoso WEsm. Caput margine genarum infra basin mandibularum vix dilatato. Area supero- media metanoti latitudine sua haud longior. Postpetiolus distincte aciculatus. Segmentum z2:dum abdominis in &I gastrocelis pro- funde exsculptis, margine postico obliquo, spatio interjacente area media postpetioli nonnihil angustiori. Cox&e postice subtus con- confertissime aciculato-punctate, opace, interne subcarinulat>e. 38. I decipiens Hormcr. — Pag. 69. Quum h&ec species jam a Cel. GRAVENHORST sub nomine Ichn. mnitipictus descripta fuerit, nomen a nobis impositum mutandum: 32 3865 IimuUlBpiIetusTERAr (SRAV MEH: FE ULOP MU + SALT OD IWIESM-SINem.. GIG, Ada Kor Ich. decipiens HOLMGR. Ichn. Suec. 69. 38. & Q. In Scania a Cel. THOMSON quoque inventus. 39. I. terminatorius Grav. — Pag. 170. Obs. Mas, quem in Ichn. Svec. p. 70 sub hoc nomine descripsi, ad aliam speciem sine dubio pertinet. Mas (verus). Caput nigrum, ore, clypeo, facie et initio or- bitarum frontalium, flavis. Antenn&e nigre, scapo subtus macula flava. Thorax niger, margine supero colli, linea vel macula cu- neata . ante alas, puncto vel lineola infra alas scutelloque, flavis. Abdomen nigrum, segmentis 2 et 3 flavis, ex parte sepius croceis; 4 interdum angulis basalibus flavis. Ale flavescenti-hyalinee, nervis et stigmate fulvis, radice et tegula- flavis. Pedes coxis et trochanteribus nigris; femoribus anterioribus nigris apice late flavo vel latere antico toto concolore, posticis nigris; tibis flavis, po- sticis apice nigris; tarsis omnibus totis flavis. WEsM. Mantissa 27 N:o 51:ter — TiscHB. Stett. Ent. Zeit. SEXET AA 2,33, CT Hab. in Ostrogothia, ubi marem unicum detexi. — E Ti- rolia specimina utriusque sexus mecum communicavit Prof. HELLER. (Continuatur). OM EN NYLIGEN ÅTERFUNNEN SVENSK NATTFJÄRILE AF 3 CHRISTOPHER ÅA URIVILLIUS. ju Pre ve I andra bandet af sina memoirer ' berättar DE GEER, att väl han en gång på en liten holme i Bottniska viken påträffade VY REM ! DE GEER, CARL: Memoires pour servir å I'histoire des insectes. Stock- holm (1771. CI part. d.pot4E0: i I a Päls du Z 25) håriga, svarta larver med gulhvita, långsgående band. Dessa larver förpuppade sig redan i Juli månad, men gåfvo fjärilar först föl- jande vår. Fjärilen kallades af De Geer »La phaléne grise å nervures blanches» och fick derföre af GoEzE"' namnet Phalena Noctua albovenosa, hvilket BORKHAUSEN ” sedermera förkortade till Ph. N. venosa. Båda dessa författare hafva dock tydligen ej sett arten 1 naturen, utan endast begagnat De Geer's beskrifning. Deras art kan man derför utan ringaste tvekan anse för den samma som De Geer's. Efter De Geer's tid finnes arten ingenstädes omnämd hos någon svensk författare, och det har ej häller lyckats mig att finna exemplar af den samma 1 någon af de äldre svenska sam- lingarna. Den hade också alldeles fallit i glömska såsom skandi- navisk, då den år 1869, jämt hundra år efter De Geer, af lektor K. FR. THEDENIUS återfans i Stockholms skärgård och sedan i 1870 i stor ymnighet anträffades af adjunkten J. A. VISTRÖM och författaren på en liten holme i Hudiksvallsfjärden. Om också trots den 1 hvarje enskildhet rådande noggranna öfverensstämmelsen mellan den af De Geer beskrifna och den nu anträffade larvens utseende och lefnadssätt något tvifvel an- gående artens indentitet kunnat ega rum, så har det helt och hållet blifvit häfdt vid den jämförelse, jag haft tillfälle att an- ställa med de ännu i Riksmuseum befintliga typerna till De Geer's figur och beskrifning. En annan fråga är emellertid den: Är SEPP's och HiBNER'S Noctua degener samt TREITSCHKE'S och senare författares Sz7yra (Arsilonche) venosa den samma som De Geer's art? Vid gransk- ning af mig tillgängliga arbeten öfver den i det öfriga Europa förekommande och under nyss nämda namn bekanta formen har jag funnit följande omständigheter, som antyda afvikelser från den svenska formen, värda att beaktas: 1: säger Treitschke:"” » Wenn Borkhausen (rättare De Geer) alle Fligel maiisegrau nennt, so hat er diesen Schmetterling entweder gar nicht gesehen oder ein ! GOoEZE J. A. E.; Entomologische Beiträge zu des Ritter Linné zwölften Ausgabe des Natursystems Th. III Bd. 3. p. 251. >” BORKHAUSEN M. B. Naturgeschichte der Europäischen Schmetterlinge IT. IV. Frankfut 1792. p. 716. > TREITSCHKE FR.: Die Schmetterlinge von Europa V. 2. p. 282. Entomol. Tidskr. Bd 1, H. 1 (1880). NER TEE SS 34 ölig gewordenes Exemplar erhalten>, Detta visar nogsämt, att Treitschke liksom senare författare varit obekant med den mörka, 1 Sverige ingalunda sällsynta formen, som till en del utgör typen för De Geer's beskrifning. 2: uppger HERRICH-SCHAEFFER !', att | bakvingarnes 6:te och 7:de ribba utgå skilda. 3: påstår HEINE- | MAN ”, att palpens sista led är naken, samt för slägtet Årsilonche | 1 sin analytiska tabell till dem, som hafva palperna tydligt syn- liga utanför pannan. Då emellertid dessa båda uppgifter hos Heinemann motsägas af Herrich-Scheffer och ej heller träffa in på de tyska exemplar, som jag haft tillfälle att undersöka, så bero de säkert på ett misstag. Hvad palperna beträffar, så kunna de visserligen någon gång synas helt litet framom pannans hårbe- klädnad, men detta synes mig då bero derpå, att de blifvit mer framsträckta, än de i sitt vanliga läge äro. [0] ao . Nr . . Återstå således de i första och andra rummet nämda om- ständigheterna. Vore nu förhållandet det, att den mörka formen vore lika uteslutande förekommande i Sverige, som den ljusa synes vara det inom det öfriga Europa, så skulle jag otvifvelaktigt anse dessa båda former såsom skilda arter; men då så väl De Geer som lektor Thedenius och författaren ur larver, som tagits på samma ställe och varit fullkomligt lika, erhållit så väl dén mörka formen som ock den ljusa, sådan som den finnes 1 Tyskland, samt dertill en hel följd af öfvergångsformer mellan de ljusa och mörka individerna kan uppställas, så anser jag det alldeles obefogadt att på denna grund betrakta den tyska och svenska formen såsom skilda arter. Hvad åter Herrich-Scheffers anmärkning om 6:te-och 7:de ribborna å bakvingen beträffar, så är det visserligen sant, att de på de tyska exemplar, jag sett, varit nästan skilda, men der- emot på många af de svenska äro förenade i ett mer eller mindre långt skaft. Då emellertid äfven svenska exemplar, både mörka och ljusa, kunna hafva dessa ribbor fullt åtskilda, så duger ej häller detta kännetecken såsom skiljemärke, äfven om det skulle: ! HERRICH-SCHAFFER: System. Bearbeitung der Schmetterlinge von Eu- TOPPA sp. SO: ? HEINEMANN v. H.: Die Schmetterlinge Deutschlands I. p. 414. Ära SS visa sig oföränderligt hos tyska exemplar, något som jag trots Herrich-Scheffers uppgift har svårt att tro. oo Om antennledernas beskaffenhet har jag ej örat någon uppgift hos någon författare. Emellertid synes den tyska formen = vanligen hafva ett färre antal leder, som knappast någonsin äro " transversela utan qvadratiska eller vida längre än breda. Svenska exemplar hafva, så vidt jag funnit, lederna tydligt transversela, åtminstone till antennens midt, men antalet vexlar mycket. Föga vigt synes emellertid böra läggas vid denna omständighet, och bäst är otvifvelaktigt att uppfatta båda formerna såsom tillhöriga en och samma art, för hvilken den svenska såsom den först kända bör betraktas såsom hufvudform. Artens synomymi kan då lämpligen uppställas sålunda: Simyra' albovenosa GozrzE. (DE GEER) a. forma typica: alis anticis obscure murinis, griseis, flavo- albidis vel albidis; antennis articulis plus minus transversis; costis 6 et 7 alarum pos- ticarum nunc trunco communi conjunctis nunc liberis. Hygl. — — DE GEER :. Memoires pour servir åa I histoire des INSEGLESAA RAD AES 1781. Ph. Noctua albovenosa, GorEzE: Entomologische Bey- 'BrElsed AR AU Snar AIN NWG2. « venosa, BORKHAUSEN: Naturgeschichte der Europäischen Schmetterlinge IV. p. 716. 1869. ÄArsilonche albovenosa, TENGSTRÖM: Catalogus Lepidop- terorum Faunze Fennice precursorius p. 309-” Habitat ad litus Balticum Suecie et Fennix ” sed nunquam in locis a mari remotis reperta. ! Genus Arsilonche LED. re vera non nisi structura antennarum maris a Simyra distinetum vix est conservandum. j ? Dicit loc. cit. Dom. TENGSTRÖM: »E pupa in littore maris prope Hel- —singfors sub lapide primo vere deprehensa imago specimine germanico in museo meo nonnihil obscurior exiit.>» 36 8. forma degener HUBN.: alis anticis semper albidis vel flavo albidis; antennis articulis subquadratis vel longioribus; costis 6 et 7 alarum posticarum ex eodem loco vel separatis (semper?) egre- dientibus. 1804. (ante) Voctua degener, HÖBNER: Samlung Europäischer : Schmetterlinge it; I. Pp. 380. T825.:. Semyra vvenosa,: "EREITSCHER EN Die "Schmetterlinge von Eutopa. Vi eps 28 1827. JVoctua venosa, DUPONCHEL: Histoire naturelle des lepi- dopteres de” France wil ap. 343: Pisd2oMME 1847. Simyra venosa HERRICH-SCHAFFER: Systematische Bear- beitung der Schmetterlinge von Europa II. 1.p. 180. 1852. » venosa GUENÉE: Species general des Lepidop- teres: Noctuelites I. mp. 02. ; 1855. > venrosa EVERSMANN"? Les noctuelites de la Russie, Bullet: "de WMOSCcOou oCKSV II INeE ps 75 Habitat in Germania, Anglia, Batavia, Gallia, Hungaria, Ros- sia meridionalis et centralis. Slutligen vill jag med ledning af det material, som nu före- ligger, lemna en beskrifning på den svenska formen. Beskrifning: Antenner omkring 10 m.m. långa, nästan alldeles lika hos båda könen, skenbart trådlika, men under stark förstoring tydligt, isynnerhet hos hanen, såglikt inskurna på ena sidan. Lederna till antalet vexlande mellan 45 och 60; de första till öfver antennens midt transversela; de följande mer eller mindre quadratiska och de sista vanligen mera utdragna, cylindriska. Pal- perna korta, vanligen något hängande, och då ej synliga utanför pannan, eller nästan vågräta och obetydligt framstående; andra leden längst, 0,75—90,90 m.m., långhårig, med öfre kanten rät och den undre convex; sista leden kägelformig och något tillspetsad, eller cylindrisk och trubbig, tätt finluden af korta, tilltryckta hår, 0,30-—-0,40 m.m. lång. Mandiblerna rätt stora, med långa styfva borst i inkanterna. Sugröret hornartadt och spiralrulladt, men kort, ej öfverstigande . 4,5; m. m. i längd. Oceller tydliga. Ögon nakna. Pannan utan Fn 37 upphöjning, föga convex, men tätt och jämnt hårig. Thorax tät- hårig, utan några kammar eller hörn. Tibierna obeväpnade; de främre med stor, ehuru af hårbe- klädnaden dold torne, som ej når till deras spets; de nedersta med två sporrar i spetsen och de bakre på vanligt sätt med fyra, af hvilka den längre i det öfre paret når till tibians spets. Vingribborna: Framvingarnes costa dorsalis vid basen långt tvåklufven, 2—5 ribborna ur bakre hufvudstammen, 6 ur disk- fältets främre hörn, 7 samt 8+9 ur radialfältets spets, 10 ur dess framkant och 11 ur diskfältets framkant. Radialfältet rätt stort, oskaftadt, med mer än tredjedelen öfverskjutande disk- fältet. Bakvingarnes s5:te ribba mycket svag och otydlig, den 6:te och 7:de på gemensamt skaft ur diskfältets framhörn eller ock all- deles skilda. | Framvingarne vexla rätt mycket till sin form, 1 det att spetsen än är starkt utdragen, ehuru aldrig till den grad som hos Szmyra nervosa, än mera afrundad. Afståndet mellan vingspetsarne vexlar från 29—42 m.m. På grund af färgteckningen synes man mig lämpligen kunna urskilja trenne former, som dock ej äro skarpt skilda, utan på flera sätt öfvergå 1 hvarandra: De äro: var. ag. hufvud, thorax och framvingar svartaktigt bruna— gråbruna; dessa senare med basens hår och ribborna hvita; bak- vingarne gråhvita, med bred men obestämdt begränsad, gråbrun utkant; bakkroppen grå. var. 3. hufvud, thorax och framvingar grågula eller strågula och isynnerhet i framkanten hvitpudrade, med ett svart långs- gående streck bakom diskfältet; ribborna ljusare; bak- vingar gulaktigt hvita; bakkroppen gulhvit. var. y. hufvud, thorax och framvingar gråhvita, med nästan hvita ribbor och framkant; det svarta strecket oftast tydligt; bakvingar snöhvita; bakkroppen hvit.” > In Svecia reperiuntur varietates tres quoad colorem hoc modo distin- guende: var. a. murina: capite, thorace et alis anticis obscure murinis — griseis, his pilis basis et costis albis; alis posticis albidis margine late infuscato; abdomine griseo fusco. | 38 Denna intressanta fjäril, som till sitt yttre så lifligt påmin- ner om Leucaniiderna, men i sina utvecklingsstadier kommer mycket nära de typiska Acronycta-arterna, synes vara ganska utbredd vid östra kusten af norra och mellersta Sverige. Den bör förnämligast eftersökas på små holmar och skär, hvilkas strän- der äro beväxta med Elymus arenarius, Baldingera arundinacea samt flera andra gräs och halfgräs, af hvilka larven hemtar sin näring. Såsom förr är nämdt, upptäcktes den först på ett sådant ställe vid kusten af norra Upland af vår ryktbare entomolog Carl De Geer och återfans sedan i Södermanlands skärgård af lektor K. Fr. Thedenius samt af adjunkten J. A. Viström och författa- ren dels på Kastellholmen i Hudiksvallsfjärden, dels vid Vinter- gatsfjärden i samma skärgård. Adj. Viström har redan offentlig- gjort detta fynd i sin förteckning öfver Helsinglands Macrolepi- doptera.' Ännu är den hvarken anträffad vid Sveriges södra eller vestra kust, ej häller i Norge. Inuti landet torde den aldrig förekomma. Larven anträffas i Juli och Augusti månader, förpuppar sig inom en hylsa, som den vanligen spinner mellan några gräsblad, samt gifver fjäril följande vår. Den når en längd af 30 m.m. och påminner till sitt utseende mycket om larverna till den af- delning af slägtet Åcronycta, för hvilken Å. rumicis och auricoma äro typer. Kroppen är nämligen beklädd med hår, som uteslu- tande hafva sin plats på vårtlika upphöjningar. Desså vårtor äro anordnade på följande sätt: hvardera sidan af hvarje segment bär en fotvårta, en öfre och en nedre sidovårta samt en öfre främre och en nedre bakre ryggvårta. De tre första segmenten sakna dock den bakre ryggvårtan, och på det elfte står den lika högt som den främre, och på det tolfte ännu högre. Dessutom finnes en bukvårta på hvart och ett af de fjärde, femte, tionde var. 8. flavida: capite, thorace et alis anticis flavidis vel stramineis margine antico albo-consperso et vitta abbreviata nigra a basi pone cellulam discoidalem extensa; costis dilutioribus; alis posticis et abdomine flavo- albida. var. y. albida: capite, thorace et alis anticis albidis margine antico et costis albis; vitta nigra sepissime distincta; alis posticis niveis; abdomine albo, 1 Hudiksvall 1871. p. 8. VISTRÖM J. A.: Provinsen Helsinglands Macrolepidoptera (Skolprogram). | ES SÅ och elfte segmenten. Mellan de öfre ryggvårtorna längs ryggens midt går ett sammetssvart band, som på hvardera sidan begränsas af ett gulhvitt sådant, i hvilket ryggvårtorna äro belägna. Ofvan fötterna går ett annat dylikt band, i hvilket de nedre sidovår- torna stå. Mellanrummet mellan dessa ljusa band är marmo- reradt af grått och svart samt prydes i midten af de öfre sido- vårtorna. De flesta af vårtorna samt fläckar i de ljusa banden hafva en orangeröd färg. Puppan är mörk, mattsvart och af samma egendomliga och lätt igenkänliga form, som den hos ÄAcronycta rumicis m. fl. De två första fria abdominalsegmenten äro nämligen fullt lika tjocka eller nästan tjockare än puppans främre, af vingslidorna täckta del, hvaremot de sista segmenten helt plötsligt aftaga i omfång, så att de synas vara liksom intryckta i den vidare delen. Analspetsen är nedtryckt, platt med några korta, raka borst i den tvära spetsen. OM FE RUSPINDERENSK(E UIRIG EIPASEINDIOPERZED EN I NORGE I AARENE 1812—16 AF WW. M. SCHÖYEN. Ligesaa almindelig kjendt og frygtet Furuspinderen er baade 1 Tyskland og andre Steder, hvor den fra gammel Tid af har veret en af de slemmeste Fiender for Furuskovene, ligesaa liden Opmerksamhed pleier den at tiltrekke sig hos os paa den skan- dinaviske Halvö, hvor den jo heldigvis i Regelen kun optreder temmelig sparsomt. Her i Norge synes den at vere indskrenket » til de sydöstlige Dele af Landet, forekommer saaledes stadigt i mindre Mengde omkring Kristiania saavel paa Fastlandet som paa flere af Öerne i Fjorden, desuden ved Skien. naa Modum, i 40 Odalen, Solöer og Glommedalen opover '. At den imidlertid ogsaa hos os kan optrede i ödeleggende Mangde og blive farlig for Furuskovene, det havde man et ganske merkeligt Exempel paa I Aarene 1812—16, da den, uvist af hvilke Aarsager, paa forskjel- lige Steder i vort Land pludseligt viste sig i tallöse Masser og herjede ligesaa slemt som 1 Tyskland. Jeg har troet det af In- teresse her at give en kort Meddelelse om denne paa vor Halvö saa usedvanlige Foreteelse, da den synes at vare bleven aldeles upaaagtet af de entomologiske Forfattere i vort Broderland. I WALLENGREN'S Skand. Heterocerfj. II naevnes saaledes for Norges Vedkommende kun Artens sjeldne Forekomst ved Kristiania, og det hedder p. 97: »uti vårt kallare klimat tyckes den icke hafva sådan framgång, att den kan uppträda i så härjande mängd som uti nämda trakter (d. e. östra Tyskland). Atminstone känna vi icke ännu något fall, då arten förorsakat hos oss sådan förödelse, som den stundom åstadkommit i Pommern, Brandenburg m. fl. st.», — ligesom det ogsaa 1 A. E. HOLMGREN'S Arbeide over Forstinsekterne p. 273 hedder: »Då denna fjärilart lyckligtvis icke uppträdt och anställt några betydligare härjningar 1 våra sko- gar, och vi sannolikt icke heller torde hafva att befara åtmin- stone så vidsträckta förödelser af den som händelsen varit uti sydligare länder» etc. Som det vil sees af det fölgénde, har den dog hos os veret slem nok. Det var som ne&evnt 1 Aarene 1812—16, at denne Spinder i flere of vore Skovtrakter gjorde sig bemeerket ved sin Masse- optreden, idet först Smaalehnenes og senere Modums, Kryds- herreds og Österdalens Skovstrekninger herjedes af dens Larver, som da optraadte i enorm Me&engde og opspiste Furubaret. saa aldeles, at — som det hedder i en Beretning herom 1 »Budstik- ken» for 1817 — »hele Strekninger af forhen frodig Furuskov nu stod berövede deres Bar og Naaleblade, og af saa fortörret Udseende, som om de var beskadigede af Skovbrand.> Ödeleg- ! Hvor langt den gaar mod Nord hos os er endnu ubekjendt, men ifölge Zetterstedt er den fundet i de svenske Lapmarker. Den er forövrigt udbredt nesten overalt i Europa og Sibirien, hvor Furuen voxer, fra Corsika til Lapland og fra Altai til Frankrigs Kyster, men aftager i Hyppighed vestover, navnlig mod Nordvest, og mangler her i flere Trakter; i England er den yderst sjelden og saavidt vides kun fundet ved Norwich. SA 4I gelserne antog flere Steder en saa truende Udstrekning, at Re- gjeringen efter de derom indkomne Anmeldelser fandt sig for- anlediget til at lade Sagen nöiere undersöge. Den hertil udnevnte Kommission, hvori bl. a. deltog Professor RATHKE og Forstmester TiLLISCH, bereiste i Aaret 1815 de herjede Skovstrekninger i Elve- rum, navnlig ved Grunds&et, og fandt her omtrent '/, Kvadratmil Skov allerede ödelagt, samt megen Grund til at befrygte, at Öde- leggelsen vilde udbrede sig over de tilgrendsende, meget betyde- lige Skove. I Kommissionens Indberetning herom hedder det bl. a.: »Fra Ternings-Skandsen til Grundsxt fandtes Larver over- alt, og den anrettede Skade saaes langs Veien i större eller min- dre Grad. Den n&ermest Skandsen liggende Del af Skoven var vel sterkt angreben, men dog:fandtes den störste Del af Treerne her ubetydelig beskadigede, og intet aldeles uddöd; derimod var en Skovstrekning af omtrent 7,000 Alen i Lengde og Bredde saa aldeles ödelagt af Insektet, at alle Tr&xer var nögne og n&e- sten törre. Man undersögte nogle af disse Treer og feldte en Del af de störste, hvorved man fandt, att denne Skov pletvis var ganske död og Underskoven aldeles tör. De tilgrendsende endnu friske Tr&eer hang fulde af indspundne Larver. Al menneskelig Hjelp for at standse Ödelxeggelsen syntes for nerverende Tid at vere umulig, saa at man blot kunde haabe, at Naturen selv ved en streng Vinterkulde eller paa nogen anden Maade vilde standse denne Ödelxggelses Udbredelse, som i modsat Fald synes at blive serdeles frygtelig.> — Forstmester Tillisch bereiste lige- -ledes samme Aar de angrebne Skovstrekninger i Snarum og skri- ver i sin Indberetning herom: »De gresselige Fölger af dette In- sekts Ödelxeggelse, naar det har faaet Overhaand, har man des- verre et sörgeligt Exempel paa i Skovene i Snarum Annex. Ska- den har mest truffet Gaardene Ulen, Lia, Morud og Wassenrud hvis Skove ere beliggende paa den östre Side af Snarum Elv paa den saakaldte Sletmoen. Her er en halv Kvadratmil alle- rede aldeles ödelagt, hvor ikke et grönt Naaletre mere findes. Larverne findes 1 tusindvis paa hvert Tre og foraarsage en Su- Sen, som om Blesten gjemmenströmmede Tretoppene.> Overalt viste Ödeleggelsen sig allerede at vere gaaet saa vidt og Larver- nes Antal saa uhyre, at de fra Tyskland kjendte og tilraadede Midler mod dem, naar deres N&erverelse opdages itide, her ikke 42 lod sig anvende. Aaret efter huserede Larverne derfor lige slemt. Forstkandidat LASSON, som 1 dette Aar, 1816, bereiste nogle af Skovtrakterne i Akershus Stift, skriver saaledes angaaende Sko- vene ved Grunds&et: »Serdeles merkelige befandtes her de Öde- leggelser, som Skovmarken (Phalena Pini) alt siden 1814 har foraarsaget paa Grundszet og omliggende Skove. Uagtet Marken ved Opreisen den 20:de Juni 1816 kun befandtes i ringe Mengde, uden endnu i det Aar at have foraarsaget nogen meerkelig Skade, befandtes den ved 'Tilbagereisen, den 10:de Juli, at have ödelagt hele Skovstykker af frodig Vext, et merkeligt Exempel paa, hvor hurtig dette Udyr kan ödelegge Skove, og hvor frygtelig den kan vorde for tilgrendsende Skove, om der ikke i Tide föies kraftige Midler til at standse dens Ödelzxggelser.» I de nermest paafölgende Aar synes imidlertid Markaaten at have ophört af sig selv, da senere Intet höres om den. Hvad der end kan have veret Foranledningen til denne hos os saa enestaaende Masseoptreden, saa viser dog hele Foreteelsen, at vi heller ikke under vore Breddegrader ere absolut betryggede lige- overfor dette Skadeinsekt, og har först et saadant Tilfelde som det her omhandlede indtruffet en Gang, er der formentlig Intet iveien for, at det ogsaa i Fremtiden kan gjentage sig. Kristiania 9:de Januar 18380. EN ENTÖOMOLOGISKO UT ERMGT DEE FÖSTERA -STARKBT» Av WERMDON AF OSKAR TH. SANDAHL. Stockholms skärgård är vida berömd för sin sköna natur. Dess talrika större och mindre öar, dess otaliga holmar och skär, | de smala, ofta djupa sunden, icke sällan begränsade af brant stu- pande gneismassor, de mera utbredda blåskimrande fjärdarne med 43 sina i stränderna inträngande vikar, de mellan bergen inklämda "trånga, saftigt grönskande dalkjusorna, — allt detta bildar oupp- hörligt vexlande taflor af fängslande skönhet, som ingalunda för- ringas af de odlade tegar, hvilka här och der framskymta. De intagande dalkjusorna hysa en yppig växtlighet. Deras botten och sluttningar äro öfvertäckta med en rik matta af blommor och gräs, öfverskuggad af ädla löfträd, såsom ek, lind, lönn, alm, oxel, rönn, asp, björk, hägg och al jämte hassel och hagtorn, för att icke nämna flera arter pil och vide, hvilka alla till sam- mans förete en 1 formen mjuk och i mångfaldigt grönt skiftande kontrast mot den stela, mörka skogen af tall och gran, som Dbe- kläder bergshöjderna. Det är mer än väl bekant, att insektverlden för sin utveck- ling är i hög grad beroende af växtlighetens beskaffenhet. Ej under då, att denna skärgård bjuder på en ovanligt rik insekt- fauna. Man kan nästan våga säga, att Stockholms skärgård ge- nom sin ovanliga omvexling af lokalernas beskaffenhet och genom sin yppiga, otroligt artrika växtlighet, hvilka förhållanden just möjliggöra ett rikt insektlif, är en verklig lustgård för den sam- lande entomologen, och desslikes erbjuder, kanske talrikare än annanstädes, tillfällen till iakttagelser för den, som söker att när- mare följa insekternas utveckling i naturens fria sköte. Det vore nu min önskan att i någon mån söka ådagalägga detta genom ett hastigt utkastadt meddelande om tre somrars entomologiska erfarenhet, vunnen å den lilla lägenheten »Östra Stäket», for- dom hörande under egendomen Lännersta, beläget å Wermdön ej långt från Boo kapell och herregård. Om man följer med någon af de ångbåtar, hvilka, så länge ishinder icke möta, flera gånger dagligen underhålla förbindelsen mellan hufvudstaden och Gustafsbergs längre bort å Wermdön belägna porslinsfabrik, så kommer man genom det vackra Skuru- sundet samt öfver Dufnäsfladan och Lännerstafjärden på omkring en timmes tid till Stäksundet, det smalaste af de vatten, som skilja Wermdön från det söder derom belägna Erstavikslandet eller den angränsande delen af Södertörns fastland. Detta Stäket, — som icke ligger långt från östersjöviken Baggensfjärden, — kallas vanligen Baggens-Stäket, till skilnad från det inåt Mä- laren vid Upsalaleden belägna Almare-Stäket. Det är i vår hi- 44 storia ryktbart genom det s. k. slaget vid Dufnäs, hvilket just utkämpades vid detta Stäket, emedan det var här sonr en bataljon af Södermanlands Reg:mte under RUTGER FUCHS år 1719 slog Ryssarne tillbaka under deras försök att den vägen framtränga, för att brandskatta Stockholm. Såsom minnesmärken från den tiden ser man än i dag vallarne af två fältverk, ett större, upp- kastadt på södra sidan, och ett mindre, beläget på norra sidan om Stäksundet. Denna sist nämda mindre »skans» utgör just en bland de i entomologiskt hänseende mera gifvande fångstlokalerna vid Östra Stäket, åt hvars delvis mera låglända område den gifver en viss omvexling. Själfva Stäksundet löper, med en lindrig böj- ning från dess vestra mynning vid lägenheten Gammel-Udden, hufvudsakligen 1 riktningen sydvest till nordost med en längd af omkring 300 meter. Österut vidgar sig sundet till en insjö-lik- nande mindre fjärd, som genom ett trängre vatten, »Knapens hål», vid Boo leder ut till Baggensfjärdens klara, grönblåa Östersjövatten. I Stäksundet går nästan ständigt tämligen stark ström, hvarför det samma under vintern ytterst sällan tillfryser. Vattnet innanför Knapens hål är en blandning af Mälarens med Saltsjöns, hvarför salthalten i ytvattnet är mycket ringa. Marken närmast den nordliga sidan af sundet utgör en sakta mot norr stigande yta af något mer än 2 hektarers vidd, hvilken är under senare åren ordnad till en liten park och trädgård, in- nehållande några hundra frukt- och parkträd, buskar och mång- åriga växter, förutom talrika sommarblommor och vanliga köks- växter. ;, Detta.relativa. lågland är. 1 vester, norr,:och till jen del nordost omgifvet af skogbevuxna bergshöjder, hvilkas högsta kullar väl föga öfverstiga 50 meters höjd, men dock skänka platsen ett fullkomligt skydd för vestliga och nordliga vindar. Äfven syd- liga vindar äro här föga kännbara, emedan en skogklädd höjd- sträckning söder om sundet skyddar från detta håll. Endast utmed sundet kunna sydvestliga och ostliga till ost-nordostliga vindar vara besvärliga, men skydd äfven för dessa vindar finnes fullständigt å de delar af platsen, som Jigga närmast den upp- stigande sluttningen vid foten af den nordliga bergshöjden. Denna sluttning, en tämligen steril backe med jordmån af mager mosand, är bevuxen med slån, hagtorn, berberis, njupon och flera arter af KRubus-slägtet, jämte en och annan rönn och oxel samt vild- PES , > 45 apel och fogelbär. Emellan dessa träd och buskar frodas i ym- nighet malört, millefolium, Armeria elongata Kocu., Malva borealis WALLM., Geranium pusillum 1L., fasione montana 1., Verbascum Thapsus 1. och flera växter, som bruka förekomma å torra grusbackar. Utanför det odlade området går en mindre väg, som åt öster leder genom skogen utmed stranden förbi lägenheten Karlsro till Boo. Vid den samma har man tillfälle att insamla nära Stä- ket i själfva vattenranden den sällsynta Samolus Valerandi 1. och något längre fram, å sluttningarna vid Karlsro, den täcka Thymus chamedrys FR. jämte åtskilliga andra rariteter. Från samma väg går, mellan utbredda tufvor af ljung och mjölonris, en brant stig uppför höjden i nordostlig riktning vid sidan om en djup dalklyfta, i hvars botten under våren och större delen af sommaren sorlar en liten rännil, som högre upp genomdränker en liten begränsad sumpmark, bevuxen med alar och buskar af Rhamnus Frangula L. Utefter den trånga dalen frodas alle- handa ormbunkar i stor yppighet, hvarför ock den samma fått namnet »ormbunksdalen». Fortsätter jag stigen uppför, kommer jag till den efter sin anläggare benämda Tessinska vägen, som går genom skogen från Lännersta till Boo. Linn&an doftar här och der i skogen bland blåbär och lingon. Nära den Tessinska vägen träffas ett exemplar af den sällsynta Abies excelsa var. virgata, och ej långt derifrån växer Pyrola umbellata TL., de andra Pyrol&e att förtiga. Den Tessinska vägen för oss åt vester, först i jämnhöjd med en bergsplatå, hvarifrån man kan öfver- blicka Stäket med dess omgifningar ända ut öfver Baggensfjärden till dess motsatta strand. Sedermera sänker sig vägen, vackert kransad af ormbunkar, och snart ligger framför oss ett i tre ter- råsser planeradt fält, den »Tessinska grunden», der C. G. TESSIN, på sin tid egare af Lännersta gård, ämnade uppföra ett slott, till hvilket dock blott grundens planering jämte en nedanför lägsta terrassen gräfd, cirkelrund dam blefvo fullbordade. Efter an- läggningen qvarstår ännu dessutom en allé af präktiga lindar, planterade efter perspektivets lagar, så att derigenom en märklig optisk villa åstadkommes, i det att allén, sedd från den smalare öfre änden, förekommer helt kort, ledande snart sagdt omedel- bart till den angränsande sjön, men deremot, sedd från den 46 nedre vidare änden, synes mycket längre, än hvad den 1 verk- ligheten är. Den ”Tessinska vägen går utmed den nämda grun- den och har på andra sidan om sig en sluttning, vettande fritt mot söder och bevuxen med allehanda löfträd i rik omvexling, mellan hvilka den yppigaste växtlighet af en stor mängd olika arter, äfven flera sällsynta, företer en ovanlig frodighet. Sedan vi passerat Tessinska grunden, äro vi inne på området för de talrika täcka sommarvillor, hvilka, kransade med trädgårdsanlägg- ningar, äro uppförda på de höjder och sluttningar, som omgifva den mera vidsträckta och öppna Lännerstadalen, hvilken nere vid sjön begränsas af en sank äng och en vassbevuxen strand. Vända vi nu samma väg tillbaka förbi den Tessinska grunden, så kunna vi, strax ofvan den samma, taga af på den nyanlagda körvägen, som genom skogen leder i sydostlig riktning ned till Stäket. Vid sidan om denna väg se vi 1 den öfversta delen af den lösa dikeskanten talrika små cirkelrunda gropar, 1 hvilkas botten larven till myrlejonet ligger dold och lurar på någon oför- sigtig myra, som nalkas för nära till fallgropens rand. Jag har må hända varit nog vidlyftig 1 skildringen af de olika lokaliteter, som omgifva Stäket, men jag har trott detta vara nödvändigt, för att gifva en någorlunda klar föreställning om den ovanliga omvexling, som denna trakt erbjuder inom ett litet område. Låtom oss nu med stöd af tre somrars erfarenhet se till, hvad Stäket och dess omgifningar hafva att bjuda ento- mologen å de olika lokalerna. Det gamla fältverket eller »Vallarne», såsom de i dagligt tal heta, äro klädda med en grönskande grästorfsmatta, rikt smyckad å vallarnes krön af ÅArmeria elongata Kock samt å sluttningarna mot söder af hvarjehanda blommor, företrädesvis Viscaria vulgaris RocHL. Här träffas talrika fjärilar af de flesta grupper. Bland dagfjärilarne förekomma här Papilio Machaon L., Parnassius Apollo IL. (ytterst allmän i hela trakten), Poly- ommatus Virgauree L., P. Phlleas L., Lycena egon SCHIFF., I EL Icarus Rort,- £.semiargus ROTT, och £: Cyllarus Norm Vanessa Ci album L., V. Jo-L., V. Antiopa I, Argynnmisäl Selene ScHiFF och Euphrosyne L., Erebia Ligea E.,. Epimnes phele Hyperanthus L., Coenonympha Arcania L. och Pam- phaulus L. samt MNisoniades Tages L. I skymningen svärma É | 47 HANAR on i Å kring tjärblomstren Deilephila Elpenor IL. och Porcellus IL, Smerinthus Tilie L. och Popul L. I solskenet surrar den humlelika Macroglossa fuciformis L. och af Zygenide äro här tagna Ino Staticis L. samt Zygena Lonicere L. och Filipen- dule L. -Bland nattfjärilarne skall jag blott nämna Nemeop/hila Russula L., Phragmatobia fuliginosa L., Bombyx Rubi L., Drepana Falcataria L., Lophopteryx Camelina L., Phalera bucephala L., Cymatophora duplaris TL., Agrotis Strigula TuBc., Å. pronuba L., Chareas graminis L., Neuronia po- pularis F., Mamestra reticulata VinL., Dianthecia albimacula BKH., Hydrecia nictitans BKu., Leucania albipuncta F., Or- thosia litura L., Xanthia fulvago L., Scoliopteryx Libatrix L., Euclidia glyphica L. Af Geometre har jag på samma lo- kal tagit bland andra Geometra papilionaria L., Pellonia vi- bicaria Cr., Cabera pusaria L., Selenia bilunaria Ese., An- gerona prunaria L., Rumia luteolata L., Halia Wauaria L., Phasiane clathrata T., Scoria lineata Sc., Lythria purpu- 7zaria L., många andra att förtiga. I trädgårdsanläggningen, som på tre sidor omgifver ofvan nämda »vallar», har. jag träffat ungefär de samma fjärilar, som nyss uppräknats, samt dessutom ÅAporia Crategi L., de vanliga Pieris-arterna, ÄAnthocaris Cardaminis L., Rhodocera Rhamni L., Vanessa Cardui L. (under de sista två somrarne), Melitea BiNAGLAN I. AVSYNNIS » Lathkoma I: ÅA. Aglaja LE: A.,Paphia 'L., Satyrus Semele L., Pararge Mera L. Å Syrener och MäGnucera »Ormbunksdalen> uppför vägen, som leder utmed den samma, så kan man, om man är qvick i svängen, lyckas att fånga den öfver ljungen och småbuskarne hastigt fram- ilande Ånarta myrtili L. Vid och i Ormbunksdalen förekom- ma Phymatopus Hecta (L.) WLcNs., Bomolocha fontis THEG., Nemoria viridata 1., Ltodis putata L., ÅAcidalia ochrata Sc. ÅA. aversata L., Macaria alternaria H., Ematurga atomaria L., Bupalus piniarius L., Phasiane clathrata L.. Aspilates strigillaria H., Halia brunneata L., Boarmaia punctularia H., Abraxas adustata ScHiFr., Å. marginata L., Lygris tes- tata L., Cidaria dotata TL., C. bicolorata HFN., C: siterata HEN... GC: ocellata 15.,, GC. dans Uile de Vermdö (environs de Stock- holm). La nature du >Stockholms Skärgård» ou Archipel de Stock- holm, c'est-å-dire des files innombrables de toutes les dimensions 52 qui sétendent devant lI'entrée maritime de la capitale de la Suede, cette nature est célébre par sa beauté et par la variété de ses sites et de ses paysages. La végétation qui pare les petites vallées ou dépressions situées entre les collines qui forment la charpente des iles, est d'une extréme richesse. Gråce å ces conditions fa- vorables, le monde des insectes s'y distingue par le nombre de ses représentants. $La localité nommée »Östra Stäket» (la passe de Y'est) dans I'ile de Vermdö, la plus grande du »Skärgård> de Stockholm, jouit d'une situation calme et abritée, et une foule d'endroits y sont tout spécialement propices au développement des insectes par ' suite des diverses circonstances qui viennent d'étre mentionnées. Pendant les trois derniers étés, V'auteur s'est principalement ocupé des Lépidoptéres, et il donne V'énumération des espeéces caractéristiques et d'une certaine rareté trouvées sur différents points du Stäket et du voisinage. Une autre liste est consacrée aux Coléoptéres les plus rares et les plus intéressants des mémes lieux. + SKANDINAVIENS ARTER AF TINEIDGRUPPEN EEUTEREIDZEN(SIANE) AF H. D. J. WALLENGREN. De till denna grupp hörande arter af familjen Zzneides skilja sig från alla öfriga genom följande karaktärer: Båda könens vingar fullt utbildade. Hufvudet ofvan tätt ull- hårigt. Antennerna kortare än framvingarne, under hvilan rakt framåtsträckta; deras basled naken eller genom fjäll tilltjocknad, alltid normal, ej utvidgad till ögonlock. Tungan hornartad, spi- ralformig. Maxillarpalperna små, enkla eller inga. Labialpal- perna fullt utvecklade, oftast rakt framåtsträckta, sällan hängande; mittelleden alltid på undre sidan med en lång, bred eller spetsig, utöfver änden räckande buske af hår eller fjäll, ur hvilken sista leden, som är kort, framstår. Framvingarne mer eller mindre långsträckta, ofta med sikelformig spets; 12 nerver; dorsalnerven mot basen gaffelformig; subdorsalnerven blott tydlig mot vingkan- ten; diskfältet slutet; radialfalt finnes eller saknas; fransarne korta. Bakvingarne aflångt äggformiga; framkanten mot basen ej utvid- gad; utkanten strax bakom spetsen ej insvängd och framom anal- hörnet ej intryckt; diskfältet slutet; två mediannerver och tre ab- dominalnerver; fransarne högst en gång så långa som vingens bredd. Oceller finnas eller saknas. Larven har 16 fötter och lefver oftast enslig emellan sammanspunna blad eller frukter. Till vår fauna höra följande slägten, deribland åtskilliga ar- ter finnas, som på framvingarne hafva liksom Hyponomeutide en mörk fläck 1 vingmembranen, liknande ett vingmärke: A) Palperna hängande. :(Palpi penduli). 1. EIDOPHASIA. IB) Palperna rakt framåtsträckta. (Palpi porrecti). 54 1) Framvingarnes disk utan uppstående fjällknölar. (In di- sco al. ant. fasciculi squamarum erecti desunt). a) Framvingarnes spets ej sikelformig. (Apex al. ant. minime falcatus). (1) Bakvingarnes radial- och subradialgrenar komma ur diskfältet skilda från hvarandra. (Ramulus Tadialls «& I am.csUubradial:s alpostacdts: juneti, ex arteola discoidall oxrientes): (a) Bakvingarnes subradialgren tvågrenig; palper- nas fjällbuske längre än sista palpleden. (Ra- mu lus subradralisal post, biram oss; fasciculus palporum articulo eotum wi tIMVOALOM SOT) EAS 2 iP UR EET (b) Bakvingarnes subradialgren enkel; palpernas fjällbuske kortare än sista palpleden. (Ramu- Jus subradialis, al post. smyplex; fasci culus palporum articuloeorum ultimo EG VO Tyg Sa oe ESR REA RANA CA JU NAS AM (2) Bakvingarnes radial- och subradialgrenar komma ur diskfältet i gemensam stam. (Ramulus radi- adis & ram. stubradralis al post. mm truncte communi conjuneti ex: -areola discordal ÖT lTeENtes): (a) Oceller finnas; palpernas fjällbuske kortare än eller lika lång med sista palpleden. (Ocelli adsunt; fasciculus palporum article eéorum Uultim.0. aut brevior faumwtyeor lomns gitudine &juallS) oocmcc-----s FA ACER OSTOMA (b) Oceller saknas; palpernas fjällbuske längre än sista palpleden:. (Ocelli de'sunt; faser ewimns palporum artieulo: e€ otum Ultimnocc kon: SLÖT) oe oa ek ss SAG RIE TY BNI KÖN b) Framvingarnes spets sikelformigt tillbakaböjd; bakving- arnes radial- och subradialgrenar komma ur diskfältet 1- gemensam stam... (Apex- al. ant. falcatus; Tas mus. radiralls & fam. Ssubradialls kolpost in trunco- communi conjuncti ex areola di- scordall Orrentes) -..s..--.--- 0. PERICEYMENOBIUS: 55 2) Framvingarne med uppstående fjällknölar i disken. (In Atsco Falrantörascictiirsgquamatin. erectrad- sunt). a) Oceller finnas; framvingarnes spets ej sikelformig. (O:cSENIadsUNt- apex all ant minute talca: USEL FORE IORE 0 LERA SD Ng 1 8 SOT EES RFA GEIO MA: b) Oceller saknas; framvingarnes spets sikelformig. (Ocelli desatntapexralsant falCatUS)-s Om THERISTIS: 1. Slägtet EIDOPHASIA (STEPH.) Antennerna mot basen genom fjäll tilltjocknade. Labial- palperna hängande; mellersta leden med smal och spetsig hår- buske, som är kortare än sista palpleden. Framvingarne breda, med rundad, ej sikelformig spets; utan uppstående fjällknölar i disken; deras nervgrenar enkla. Bakvingarne aflångt äggformiga,; utkanten jämnt böjd; spetsen rundad; nervgrenarne enkla; in- skjutningsfält finnes. Oceller finnas. Maxillarpalperna små. 1. E. messingiella (F. R.): hufvudhåren rostgula; anten- nerna bruna, på midten och i spetsen hvita, med mörka ringar; framvingarne glänsande bruna, med smalt, blekgult, stundom af- "brutet och blott genom en fläck i inkanten antydt tvärband, och en dylik större eller mindre fläck i framkanten nära vingspetsen; bakvingarne brungrå. LL. e. vsp. 15—16 millim. NYVAL BNGRE « SPper LOEIK CC Lin. 445 ÖA Förekommer på fuktiga ställen, sällsynt. Inom Sverige fun- nen enligt exemplar i Riksmuseum. Äfven i Danmark. 2000 SlastetrPE UIPBPEAN(SCHIRES) | Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade. Labial- palperna rakt framåtsträckta; mellersta leden med spetsig hår- buske, som är längre än sista palpleden. Framvingarne bakåt föga bredare; spetsen ej sikelformigt tillbakaböjd; inga uppstå- ende fjällknölar i disken; nervgrenarne enkla. Bakvingarne af- långt äggformiga; utkanten jemnt böjd; spetsen skarp; radial- och subradialgrenarne komma ur diskfältet skilda från hvarandra; den senare grenen tvågrenig; inskjutningsfält saknas. Oceller finnas. Maxillarpalperna små. KN 56 1. P. cruciferarum (ZELL.): hufvudhåren och thorax hvita eller blekt ockragula; skuldertäckarne bruna; framvingarne bruna, vid framkanten grå, med hvit eller ockragul strimma längs in- kanten; denna strimma öfverskjuter det mörka vingvecket med 2—3 rundade tänder; i framkanten finnas nära vingspetsen några matta, mörka småfläckar. LIL. e. vsp. 15—16 millim. WATLEENGRS ESP OLCE. 4 cr liun: 14:40 00. Var. annulatella (H. S.): strimman i framvingarnes inkant antydes blott genom två ljusa fläckar. Larven, som är bredast på midten, är till färgen vackert grön och uppehåller sig på undre sidan af näringsplantans blad, der den är öfvertäckt af en tunn silkesspånad. Den lefver på kål och andra cruciferer. Arten är under sommarn allmän i hela Sverige, Norge och Danmark. 2. P. porrectella (LiNn.): hufvudhåren och thorax gulhvita; skuldertäckarne ljusbruna; framvingarne gulhvita, streckade af ockragult och blekbrunt, samt ega ett mörkbrunt, vågigt streck från basen längs vingvecket och nära intill vingspetsen; utkanten brun med svarta fläckar. &L. e. vsp. 17—18 millim. WALLENGR.s0ps KOREA CC SLIDS AA SOS Larven smutsgrön med svarta vårtor och mörk rygglinie samt brunaktigt hufvud. Den lefver mellan de sammanspunna hjertbladen på Hesperis matronalis, men förstör äfven de unga skotten på hvitkål och skall också lefva på Ånchusa officinalis och Cheiranthus-arter. Der och hvar ej sällsynt under Maj och Juni månader 1 träd- gårdar uti södra Sverige och Norge samt i Danmark. 31 Slastet CAO NAGAN IGEN: Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade. Labial- palperna rakt framåtsträckta, mellersta leden med spetsig hår- buske, som är mycket kortare än sista palpleden. Framvingarne bakåt föga bredare; spetsen ej sikelformigt tillbakaböjd; inga upp- stående fjällknölar i disken; nervgrenarne enkla. Bakvingarne af långt äggrunda; utkanten jämnt böjd; spetsen skarp; radial- och subradialgrenarne komma ur diskfältet skilda från hvarandra; 1 57 den senare grenen enkel; inskjutningsfält finnes åtminstone an- tydt. Oceller finnas. Maxillarpalper små. rt. C. bicingulata (ZELL.): hufvud och thorax hvitaktiga; framvingarne breda, baktill sneda, hvitaktiga, marmorerade af ljus- brunt, med en bred, brun, långsgående strimma, som utgår från basen och sträcker sig utöfver midten samt i hvilken den hvit- aktiga inkanten gör två runda utsprång, stundom så att de helt genombryta den bruna strimman; antennerna enfärgade. &L. e. vsp. 17—138 millim. INVALLENGR. OP. LOFT. Sc Til 45. Of: Under Maj och Juni månader funnen i S. Lappmarken. 2. C. annulatella (CurTt.): hufvud och thorax gråaktiga; framvingarne långsträckta, från midten tillspetsade, gråbruna, med ljusgrå inblandning och mot framkanten mörkt marmorerade; in- kanten blekt ockragul, med ett utsprång nära basen, ett vid mid- ten och ett bakom midten, alla spetsiga; antennerna tydligt brun- föinglade. bb. ee. vsp. 19— to millim. IWWABEENGR. So ps oLOrtr. Ce "EIN I 5 08 Under Maj och Juni månader här och der i Sverige, ända upp i Lappmarkerna, samt i Norge. 3. C. senilella (ZETtT.): hufvud och thorax ljust gråbruna; framvingarne långsträckta, från midten tillspetsade, gråbruna, bakåt snedt hvitgrå och marmorerade med brunt och grått, i inkanten med två hvitgrå, genom svarta ställen skilda fläckar, af hvilka den inre sträcker sig in i midten af disken och den yttre för- enar sig med utkantens färg. L. e. vsp. 20—21 millim. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 45. 99. Larven skall lefva på Arabis. Under Juni, Juli och Augusti månader i Lappmarkerna och Finmarken. 4. rSlästet CEROSTOMATEATR: Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade. Labial- palperna rakt framåtsträckta, mellersta leden med bred hårbuske, som är kortare än eller lika lång med sista palpleden. Fram- vingarne tämligen långsträckta; spetsen ej utdragen eller sikel- formigt tillbakaböjd; inga uppstående fjällknölar i disken; carpal 58 grenen antingen enkel eller tvågrenig. -Bakvingarne från midten afsmalnande utåt; spetsen ej synnerligen skarp; radial- och sub- radialgrenarne komma ur diskfältet med gemensam stam; den senare grenen enkel. Oceller finnas. Maxillarpalperna små. Framvingarnes fransar i analhörnet ej utdragna. 1. C. sequellum (LIiN.): hufvud och thorax hvitaktiga; fram- vingarne hvita, bruntöckniga, med talrika svarta streck och fläc- kar i framkanten, samt i inkanten en svart, tandad strimma, som räcker till midten; fransarne hvita, svartfläckiga. &L. e. vsp. 18 —19 millim. NATTENGRE Op: Ort: <65 ski, VAS: OT. Varierar derigenom att inkantens tandade strimma mer eller mindre upplöses i fläckar, hvilka till antalet vanligen äro tre, hvaraf en vid basen, en halfkretsformig strax der bakom och en snedt fyrsidig i midten; dessutom förena sig framkantens fläckar stun- dom till korta tvärband, som gå ett stycke inåt disken, och stun- dom återigen förena de sig till tvänne i framkanten stående bågar. Larven är ljusgrön med blekare, långsgående linier och lef- ver på lind, pil och lönn. Under Juli och Augusti månader träffas arten i södra och mellersta Sverige, 1 södra Norge och i Danmark. 2. C. vittellum (LiN.): hufvud och thorax grå; framving- arne grå eller svartaktiga, brunvattrade, med svart, tandad strim- ma i inkanten, svart punkt i analhörnet och svart streck i ving- spetsen; fransarne ofläckade. . L. e. vsp: 18—20 millim. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin: 45. 100. Var. carbonella (HÖBN.): framvingarne svartbruna, enfär- gade, blott i framkanten blekare. Varierar dessutom derigenom att framvingarne äro än hvit- grå, än brungrå och att inkantens strimma upplöser sig i två fläckar, den inre tresidig, den yttre fyrsidig; från dessa utgå ofta två smala, matta tvärband till framkanten; vidare går stundom från basen längs åt framvingarne en smal, mörk, slingrande linie, eller ända ut i vingspetsen ett bredt, svartbrunt band. Larven har hufvudet och bröstfötterna svarta; längs ryggen går ett bredt band af tresidiga fläckar, hvilka till hälften äro brunrödaktiga och till hälften hvita; längs sidorna går en hvit, genombruten linie. Lefver på alm, bok och Lonicera. É 59 Förekommer under Juli och Augusti månader i södra Sve- rige och Norge samt i Danmark. 3. C. radiatellum (DonN.): hufvud, thorax och framvingar till färgen varierande, grå, gula, kanelbruna eller svartbruna; fram- : vingarne breda, glanslösa, med svart fläck i analhörnet, antingen enfärgade eller med talrika mörkare streck, eller med en mör- kare, långsgående strimma från basen till utkanten. &L. e. vsp. 18-—-19 millim. NAERENGR: Opsrbortrot Fin. 4.5. 1025 Varierar 1 oändlighet, men skiljes från följande genom de glanslösa, jämförelsevis breda framvingarne. Larven varierar likaledes mycket till färgen, från gräsgrönt till gröngult eller vaxgult; segmentinskärningarna och vårtorna äro kk ljusare. Den lefver på ek. Träffas under Maj och Juni månader samt sedan återigen på hösten i södra och mellersta Sverige och Norge samt i Danmark. 4. C. parenthesellum (LIiN.): hufvudet blekare, men tho- rax och framvingarne mörkare, kanelbrunaktigt grå eller rödak- tigt kanelbruna; de senare jämförelsevis smala, glänsande, med hvit strimma 1 framkanten från basen till midten och stundom derifrån en smalare till vingspetsen samt stundom åtföljd af en mörk strimma. LL. e. vsp. 18—19 millim. NATLENGR: Oops rboOrtra Se Ski: AG: 103: Varierar derigenom att framkantens hvita strimma stundom ersättes genom en smal rand i sjelfva kanten eller helt och hållet saknas. Arten skiljes lättast från föregående genom de smala, glänsande framvingarne. Larven gulaktigt grön eller gräsgrön, med två, af gulaktiga punkter bestående linier längs den mörkare ryggen samt hvita sidolinier. Hufvud, nacksköld och bröstfötter brunaktiga. Lefver på ek och bok. [5 Tämligen allmän under Juli och Augusti månader i Sverige, S Norge och Danmark. i 5. Slägtet CREDEMNON N. GEN. k Th Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade. Labial- Palperna rakt framåtsträckta, mellersta leden med hårborste, som al 60 är längre än sista palpleden. Framvingarne med utdragen, ej sikelformigt tillbakaböjd spets; inga uppstående fjällknölar i di- sken; carpalgrenen oftast enkel, sällan tvågrenig. Bakvingarne tämligen tillspetsade; radial- och subradialgrenarne komma ur diskfältet med gemensam stam; den senare grenen enkel. Ocel- ler saknas. Maxillarpalper små. Framvingarnes fransar bakom spetsen korta, i analhörnet utdragna. 1:mo) Framvingarnes fransar i analhörnet rundade. 1. C. sylvellum (LiN.): hufvud, thorax och framvingar guldgula; de senare smalare, med två sneda, i yttre kanten vink- lade, kanelbruna tvärband, som vid vingens framkant äro genom- brutna. &L. e. vsp. 18—19 millim. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 46. 104. Larven gulaktig; den mörkare ryggen infattad af en hvit- aktig linie; de hårbärande punkterna hvitaktiga och svarta.- Lef- ver på ek. Under höstmånaderna ej sällsynt i södra och mellersta Sve- rige och i Danmark. 2. C. alpellum (FaABR.): hufvud, thorax och framvingar blekt ockragula; de senare bredare, med ljusbrun, nätformig teckning och två mörkbruna, snedstående fläckar i inkanten, hvilka ej hinna öfver vingens midt. L. e. vsp, 18—19 millim. MWALTLENGR: Sp: Orr: (CE = L1D:2 4.05 TO5: Larven skall lefva på ek. Arten förekommer i Juli och Augusti månader i Skåne och Danmark. 2:d0) Framvingarnes fransar bilda i analhörnet en fram- skjutande vinkel. 3. C. lucellum (FaABR.): hufvud och midten af thorax hvita; skuldertäckarne bruna; framvingarne lädergula; de senare bre- dare, med tät, brunaktig, nätformig teckning och smal, till mid- ten räckande, hvit strimma i den, stundom med två mörkare, otydliga fläckar tecknade inkanten. L. e. vsp. 18—19 millim. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 46. 106. Larven gräsgrön eller gulgrön, med svarta punkter och en- stående, svarta hår på dessa. Den lefver på ek. Arten är under Juli och Augusti månader ej sällsynt i södra och mellersta Sverige och i Danmark. Ö I GEES aotet FERICEYMENOBIUSINIGEN. Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade. Labial- palperna rakt framåtsträckta, mellersta leden med hårborste, som är minst dubbelt längre än sista palpleden, hvilken är kort och fin. Framvingarne med utdragen, sikelformigt tillbakaböjd spets; inga uppstående fjällknölar i disken; carpalgrenen tvågrenig. Bakvingarne från midten tillspetsade; radial- och subradialgre- narne komma ur diskfältet med gemensam stam; den senare grenen enkel. Oceller saknas. Maxillarpalper små. Framving- arnes fransar i analhörnet rundade. Larven lefver på Lonicera. 1:mo) Framvingarnes spets svagt tillbakaböjd. 1. P. falcellus (ScHiFF.): hufvud och thorax hvita; skul- dertäckarne bruna; framvingarne kanelbruna, 1 framkanten gul- bruna, i inkanten bredt halmgula, gråpudrade, med en svart, långsgående fläck i vingvecket och ett hvitt snedstreck på tvär- nerven. L. e. vsp. 18—19 millim. NVATEENERS SP, OF CS NDS Aus Te Larven på ryggen grå, med svarta, hvitringlade punkter, en hvit linie längs hvardera sidan; hufvudet brunt. Under Juli månad i södra Sverige sällsynt. 2:do) Framvingarnes spets starkt tillbakaböjd. 2. P. xylostellus (LiN.): hufvud och thorax hvitgula; skul- dertäckarne bruna; framvingarne kanelbruna; inkanten bredt blek- gul, framtill begränsad af en hvit linie, som baktill böjer sig inåt disken, snedt mot framkanten, hvilken den likväl ej upphinner. L. e. vsp. 21—22 millim. WALLENGR. op. Toörtr. & Tin. 46. III. Larven blekt gulgrön, med bredt, brunaktigt band längs ryggen och svarta, hvitringlade punkter, hvit rygglinie och längs sidorna två hvita linier. Under Juli och Augusti månader ej sällsynt i Sverige, södra och mellersta Norge samt 1 Danmark. 3. P. nemorellus (LIiN.): hufvud och thorax gulaktigt hvita; skuldertäckarne bruna; framvingarne halmgula, med brunaktiga nerver, ett långsgående brunt streck samt på vingvecket en svart punkt. IL. e. vsp. 23—24 millim. NVATTENGR. I Sp. DOFth CC LIN. 40; IIO: 62 Larven grå, med hvit, på midten bredare längslinie och hvita sidopunkter, som bära svarta hår; 2:dra, 5:te och 9:de seg- menterna bruna, med svarta snedstreck på sidorna; hufvudet svartpunkteradt. Under Juli och Augusti månader i södra och mellersta Sve- rige och i Danmark. 7. Slägtet IRACHOMAN GEN: Antennerna mot basen antingen icke eller genom fjäll tilltjock- nade. Labialpalperna rakt framåtsträckta; mellersta leden med bred, rundad hårbuske, som är längre än sista palpleden. Fram- vingarne tämligen breda; spetsen starkt utdragen, men ej sikel- formigt tillbakaböjd; uppstående fjällknölar finnas i disken; car- palgrenen tvågrenig. Bakvingarne breda, småningom tillspetsade; radial- och subradialgrenarne komma ur diskfältet med gemensam stam; den senare grenen enkel. Oceller finnas. Maxillarpal- perna små. Framvingarnes fransar bakom vingspetsen korta, i analhörnet rundadt framstående. 1:mo) Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade. 1. T. asperellum (LIN.): hufvud, thorax och framvingar smutsigt gulhvita; de senare fint svartpunkterade, med en stor, skroflig, blåsvart, triangulär fläck bakom och ett kort, svart tvär- streck innanför midten af inkanten samt två fyrsidiga, mattare fläckar i framkanten och en sådan vid tvärnerven. L. e. vsp. 21--22 millim. WALLENGR. Sp; JOrtt.-& Tin: 46: TOY: Larven vackert ljusgrön, med två hvita långsstreck på hvar- dera sidan om ryggen. Lefver på ek, plommonträd, körsbärsträd, äppleträd m. m. Under Juli och Augusti månader i södra och mellersta Sve- rige, södra Norge och i Danmark. 2. T. scabrellum (LIN.): hufvud och thorax hvitgrå, den senare med två bruna linier; skuldertäckarne bruna; framving- arne hvitgrå, med brun infattning omkring nerverna, 1 inkanten mörkbruna; tre svarta fjällknölar nedanför vingvecket och ett rakt, svart streck 1 vingspetsen. LL. e. vsp. 21—22 millim. WALLENGR. Sp: -LOrtr: & -Lin.s40.51O8:. 63 Larven ljusgrön, med bred, hvit linie längs ryggen och små svarta vårtor. Lefver på. äppleträd och plommonträd. Under Juli och Augusti månader i södra och mellersta Sve- tige och södra Norge. 2:d0) ÅÄntennerna mot basen genom fjäll tilltjocknaade. 3. T. horridellum (TrREit.): hufvud, thorax och framving- ar mörkt gråbruna; de senare längs inkanten svartaktiga, med 3 svarta, uppstående fjällknölar nedanför vingvecket. IL. e. vsp. 18—19 millim. NVATTLENGR. op. dLortr; & Jin: 406. 109: Larven skall lefva på äppleträd och slånbuskar. Sällsynt under Juli och Augusti månader i södra Sverige och i Danmark. 8. Slägtet THERISTIS HUBN. Antennerna mot basen ej genom fjäll tilltjocknade. Labial- palperna rakt framåtsträckta, mellersta leden med spetsig hår- buske, som är betydligt längre än sista palpleden. Framvingarne långsträckta; spetsen starkt utdragen, slidformigt tillbakaböjd; uppstående fjällknölar finnas 1 disken; carpalgrenen tvågrenig. Bakvingarne långsträckta, med rundad utkant; radial- och sub- radialgrenarne komma ur diskfältet med gemensam stam; den se- nare grenen enkel. Oceller saknas. Maxillarpalper saknas. Fram- vingarnes fransar bakom vingspetsen korta, i analhörnet rundadt framstående. 1. Th. mucronella (ScorP.): hufvud, thorax och framving- ar blekt gulgrå; de senare med svartaktig, långsgående strimma från basen till midten och en svart, uppstående fjällknöl derun- der; stundom äro nerverna bruna. L. e. vsp. 24—26 millim. INVIATDENGR I OP, LOrtr..& TID: 47. TI3, Larven blekt brungrå; längs ryggen en hvit linie, som bakåt blir svartaktig; längs hvardera sidan en rad fyrsidiga fläckar och på de 2 första segmenten aflånga, svartbruna fläckar; hufvudet brunt. Lefver i smärre sällskap under gemensam väfnad på Evo- Nymus europeus. Sällsynt under Augusti och September månader i Skåne och Danmark. OM SKANDINAVIENSTARTER AF FAMIEJEN PHRYGANEIDAE AF H. D. J. WALLENGREN. Familjen skiljes från öfriga ZTrichoptera derigenom att ocel- ler finnas; maxillarpalperna äro hos båda könen till formen lika, nästan cylindriska, med kort basled och trubbig slutled, samt hos JF med 4, hos 9 med 5 leder; framvingarnes subcostalnerv slu- tar 1 costalnerven; bakvingarne med högst 5 dorsalnerver, af hvilka på sin höjd 3 utgå från ett litet, slutet basfält; deras radialfält är slutet genom en stark tvärnerv; framtibierna hafva 2 sporrar; endast ett slägte, som ej tillhör vår fauna, eger blott en sådan. Familjen omfattar i allmänhet stora och de största af våra in- hemska arter, samt tillhör uteslutande norra halfklotet. De till vår fauna hörande arter fördelas i slägten enligt följande öfversigt: I:o Framvingarnes subcostalnerv nära utloppet i costalnerven förenad med denna genom en kort tvärnerv. Sporrarne 2,4, 4. (Costa Ssubeostalms al NtiCarIm ven costasicostall prope exitum ejus, costula trans: versa aperte commexa.. Galcaria pedumse,gtsa): A) Ur den fria spetsen af bakvingarnes subradialfält utgå 3 nervgrenar, näml. carpal-, metacarpal- och sesamoidgrenarne. (Ex apice areol&e subra- dialis al. posticarum libero ramuli 3 costa- rum,nemperam. carpalis, ram. metacarpalis et ram. sesamordeus, orientes)..--HOTLOSTOMIS! B) Ur den fria spetsen af bakvingarnes subradialfält utgå blott 2 nervgrenar, neml. carpal- och meta- carpalgrenarne. (Ex apice areol& subradialis a lprostInbero. rama 2 COStannmn, mempe Tam ecanpalts. et. fam: Im'etactp:aus mo entes). 65 1) Bakvingarnes dorsalnery delad i 2 grenar in- nanför eller vid den tvärnerv, som samman- binder dorsalnerven med subdorsalnerven och som bildar ett slutet dorsalfält. (Costa dor- salis al. post. est antel ad costam illam transversam bipartita, que costam dor- Salem cWm, (Costa, suwubdorsalt connect et areolam basalem occlusam format). a) Vingarne alldeles nakna, blott med mycket gles och föga märkbar hårighet. (Al& fere plane nud&, pilisrarissimis et vix ma- nifestis tantum vestite). (1) Bakvingarnes subradialfält slutar långt utanför diskfältets främre hörn. (Areola SKUD RA CTS POSt ON SSK angulum anteriorem areol& discoi- clialiiSsk dies en:sjradss SN ÖRIGOSTOMIS (2) Bakvingarnes subradialfält slutar innan- för diskfältets främre hörn. (Areola sub- radialis al. post. ante angulum an- ferromnem"ateOola discordallst dest TN STYSN ESA SANTE RA Ae NEN E URI O NIAN b) Vingarne starkt håriga. Bakvingarnes subra- dialfält slutar innanför diskfältets främre hörn. (Ale valde pilose. Areola subradialis UPP OStrRAnte Anns anteriorem areol& discoidalis desinens) PHRYGANEA. 2) Bakvingarnes dorsalnerv delad i 2 grenar långt utanför den tvärnery, som sammanbinder dorsal- nerven med subdorsalnerven och som bildar ett slutet basfält. (Costa dorsalis al. post. est om gerextrarcostam lam; transversam bipartita, que costam dorsalem cum co- sta subdorsali connectit et areolam ba- salem occlusam format). a) Bakvingarnes styloid- och glenoidalgrenar komma ur diskfältet och ulnarfältet vidt skilda från hvarandra. (Ramulus styloideus et Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 2 (1880). 5 66 ram. glenoidalis al. posticarum ex are- ola diseoidalt et. areolar ulnari valde ATSjunNCtiIFOTTSNteS)EN II NES ADASVSTE GLAS b) Bakvingarnes styloid- och glenoidalgrenar komma ur diskfältet förenade i gemensam stam. (Ramulus styloideus et ram. gle- HoNdalis al Post] extarneola discoLdall in ramulo communi conjuncti orien- CCS) TI na AE TRI GETO SAKE GIRAS II:o Framvingarnes subcostalnerv nära utloppet i costalner- ven ej förenad med denna genom någon tvärnerv. Sporrarnei =2, 14, 14. = (Costa stWhEostalskall an. tiiCcarum cm COS ta cOStall pro pe exitumFejus costula traänsversa minime connexa. Calcaria PietC un Zerg AN) ESS ES SS Sr arsa SEA Gr RÄVAR NTE Slägtet HOLOSTOMIS MANNERH. A) Bakre grenen af bakvingarnes dorsalnerv genom en tvärnerv förenad med postdorsalnerven, hvarigenom ett långsträckt, slutet basfält bildas. Fötterna svarta. 1. H. phalenoides (LIN.): framvingarne gulaktigt hvita, med större och mindre, skarpt begränsade, blåsvarta, föga sam- manflytande fläckar; bakvingarne hvita, med 2—4 svartblå fläc- kar i framkanten och ett bredt, sammanhängande, svartblåaktigt band 1 utkanten. L. e. vsp. 60—70 millim. Phryg. phalenoides. Lin. F. S. 1481. BoHeEm. Öfvers. afKloV: AV EFörhandl? i 840. 218:— -LETI NN INSS lappa sgo0o, (ex parte). Holost. phalenoides Kor. Trichopt. I. 82. Neuronia phalenoides NULACHL. Revis. & Synops. 19. t. 2. Flygtiden infaller i Maj och Juni månader. Inom Sverige hittills endast funnen vid Frösvidal i Nerike (LÖVENHJELM) och i närheten af Jönköping (GADAMER). Från Norge har förf. sett ett exemplar, men utan närmare lokaluppgift. B) Bakre grenen af vingarnes dorsalnerv ej genom tvär- nerv förenad med postdorsalnerven, hvadan intet slu- tet basfält der bildas. Fötterna brungula, med svart- bruna lår. ke 67 2. H. atrata (GMEL.): framvingarne hvitgulaktiga, med större och mindre svartbruna, der och hvar sammanflytande fläckar och oregelbundna streck; bakvingarne gulhvita, med 2—3 svartbruna fläckar i framkanten, samt bruna skuggningar omkring nervernas utlopp i utkanten. LIL. e. vsp. 45—960 millim. Plhryg. atrata GMEL. S. N. 2634. Plryg. phalenoides ZETT. Ins.- Lapp. tro6r (ex parte). Phryg. pantherina .BOHEM- Öfvers. af Kongl. V. A. Förhandl. 1846. 218. Holost. altaica Kors mtichopt. I. 33. MNeuronmia atrate. NUDLKCHLE, Revisi cc SYMOPSA 20.5 VA2. Under Juni månad i Lappmarkerna, Dalarne, Gestrikland (ANDERSSON) och Helsingland (AURIVILLIUS). Från Norge med- delad af SIEBKE, men utan närmare lokaluppgift. Slägtet OLIGOSTOMIS (KoL.) A) Bakvingarnes radialgren mot utloppet iz vingens fram- kant föga krökt, nästan rät. Framvingarnes glenoi- dal- och styloidgrenar utanfor diskfältet skilda från hvarandra hos s, men förenade i gemensam stan hos Q. 1. O. Stålii (M'LACHL.): vingarne svarta; de främre i co- stal- och subcostalfälten med brungula fläckar; fötterna svarta, de bakersta tibierna gula med svart bas. IL. e. vsp. 26—28 millim. Neuromia Stålz M LAcHL. Trans. Ent. Soc. 1868. 289- IRevisk ec Syn. mö. Hittills endast funnen i Småland (BoHEM.) och vid Skara (FORSSELL). Måhända blott varietet af följande. 2. O. reticulata (LiIN.): vingarne orangegula; de främre tätt retikulerade med mer eller mindre sammanflytande bruna streck; de bakre med en vinklad, tämligen smal, brun tvärlinie öfver disken, ofläckad bas och bruna fläckar i utkanten; fötterna Svarta, de. bakersta tibierna, gwa med isyart bas, I e€fvsp. 25—35 millim, LSEMKNL IK EbiCHLATAN IAN ISEN. ST TA S2. ZETT,. Ins. Bapparo6m (ex parte). Örligost. reticulata Kor. Trichopt. I. 81. Neuronia zeticulata M'LacHL. Revis. & Syn. 17. 68 Spridd öfver hela halfön, men dock tämligen sällsynt. Torde knapt gå särdeles långt in uti Lappmarkerne eller stiga särdeles högt upp på fjällen. B) Bakvingarnes radialgren mot utloppet i vingens fram- kant starkt, nästan S-formigt krökt. Framvingar- nes glenoidal- och styloidgenar utanför diskfältet skilda från hvarandra hos båda könen. 3. O. melanoptera n. sp. vingarne svartbruna; de främre glest retikulerade med mer eller mindre sammanflytande, i disken nästan punktformiga, orangegula fläckar; de bakre enfärgade; fötterna. gula, låren svarta; 1 Spetsen gula. &. I, .€. vsp. 20 millim. Funnen vid Trolle Ljungby i Skåne. Står i samma förhål- lande till följande som ÖO. Szåliz ull föregående. Må hända blott varietet af följande. Alis nigrofuscis, anticis maculis plus minus confluentibus, in disco punctiformibus, aurantiacis parce reticulatis; posticis unico- loribus; pedibus flavis, femoribus nigris, in apice flavis. &. Long. al. exp. 26 millim. (In Scania ad Trolle Ljungby semel inventa. Forte tantum varietas sequentis). 4. O. clathrata (KorL.): vingarne orangegula; de främre tätt retikulerade med mer eller mindre sammanflytande bruna streck; de. bakre blekare med en stor, rundad, oftast med fram kanten sammanhängande, brun fläck i disken, bruna, längsgående flammor från basen och bruna fläckar i utkanten; fötterna gula, låren mot basen svarta. L. e. vsp. 25—35 millim. Oligost. clathrata Kor. Trichopt. I. 82. Neuronia cla- thrata M'LaAcHL. Revis. & Syn. 18. I södra och mellersta Sverige allmännare än ÖO. reticulata. Från södra Norge hafva vi äfven sett arten, men ej från Lapp- markerna. Slägtet NEURONIAST EACH: 1. N. lapponica (HAGEN): vingarne gråhvita; de främre retikulerade med bruna, mer eller mindre sammanflytande streck, vidare 1 inkanten med i och 1 framkanten med 2 större, bruna fläckar, de bakre med 2 större bruna fläckar i framkanten; föt- terna gula, låren åtminstone undertill svartaktiga. $L. e. vsp. 30—37 millim. | | 69 N. lapponica FIAGEN. Synops. Syn: 54 (852). MLAcHr. REVS CSR Syna TOR ÄG eteculata AETT. ns. Lapp. ror: (ex parte). Tillhör egentligen norden och fjelltrakterna af vår halfö, men nedstiger inom Sverige ända till Skåne och i Norge nedom Dovre. Flygtiden infaller i Juni och Juli månader. I södra delarne af vår halfö är den dock sällsynt. 2. N. striata (LiN.): vingarne svartaktiga eller bruna med ännu mörkare nerver; fötterna svarta eller svartbruna; bakersta tibierna, alla knälederna och stundom främsta låren brungula. L. e. vsp. 28—39 millim. SERGE TALAN EIN BO RSETS SC Fer Ka fiCKUuSE SECO PN BDE: Carn. 690. Öligost. analis Kor. Trichopt. I. 8o. NV. ruficrus WIKLA GE. INev. & SyD: IS: WALLENGR. Öfvers. atok. VI AN Höornand!lsfirofo. EN. 13. Anm. Rörande den anförda Linnéanska synonymien se vår afhandling: »The Species of Caddis-flies, described by Linn&us ine hist fauna Stecica>», mtasen 1 -bhe lin. Soc. journal XIV Ip. 727. Linnés beskrifning, tolkad i enlighet med hans terminologi, kan aldrig lämpas till Pliryganea bipunctata ReETtz. (Phr. striata Auct.) fastän ett afslipadt exemplar (en 9) af denna art ännu finnes under detta namn i den forna Linnéanska samlingen. Vingnerverna äfven hos ett afslipadt exemplar af senare arten falla ej så starkt i ögonen, att LINNÉ hade, såsom han gör, lagt den stora vigt vid dem, att han serskildt accentuerat dem i beskrif- ningen, om han haft den arten för ögonen. FEj häller hade han 1 ordningsföljden inskjutit emellan sin P/hr. striata och Phr. grandis en helt annan art, utan stält båda sina arter omedel- bart intill hvarandra, om han åsyftat Pr. bipunctata. Denna art och Phr. grandis äro hvarandra till den grad lika, att man först 1 senare tider kunnat med visshet särskilja dem. Då han ställer sin Phr. striata närmast intill sin Phr. reticulata, följer häraf, att han fann större likhet i kroppsform mellan dessa båda arter, än mellan sin Phr. striata och Phr. grandis. Då han vidare 1 sin beskrifning af P/hr. striata säger: »al&e -- minime -.- ullo, in puncto reticulate», har han icke blott påpekat olikheten 1 färg med Phr. reticulata, utan han har helt visst ansett ut- trycket nödvändigt just till följd af den likhet i kroppsform, som han fann emellan dessa båda sina arter, och hvilken i sjelfva ver- ket förefinnes emellan hans Phr, reticulata och vår art, men alls icke emellan vår art och Phr. bipunctata RETtz. (Ph. striata Auct.) — en likhet, som han ytterligare påpekat derigenom, att han 5 Re 70 jemfört båda sina arter med en Phalena. Orden »subtestacex» eller »fusco-testacex» kunna icke utan starkt våldförande af dessa ords betydelse i Linnéansk mening lämpas på Phr. bipunctata, äfven om vingarne äro än så smycket afslipade, hvaremot de äro fullt tillämpliga på vår art. Oaktadt de inkast, som vår högt aktade vän M'LACHLAN gjort mot vår uttalade åsigt i denna del, måste vi dock ännu vidhålla densamma.” 1! Sedan ofvan stående var nedskrifvet och för tryckning satt, har D:r HA- GENS uppsats i Stett. Ent. Zeit. för innevarande är pag. 97— 106: »>Ueber die Bestimmung der von Linné beschriebenen Arten der Gattung Phryganea» kommit oss till handa, deri D:r H. anför åtskilligt emot vår i The Lin. Ent. Journ. framstälda åsigt angående LINNÉS Phr. striata, Oaktadt den djupa aktning, som vi hysa för D:r HAGEN, såsom varande en auktoritet inom neurop- terologien, hafva ej de nya skäl, som han nu framlagt för identiteten af LIN- NÉS och hans Phr. striata, i det ringaste rubbat vår förut och senast här ofvan uttalade åsigt. Tvärt om har den genom den förnyade granskningen ytterligare stadgats och vi våga tro, att hvar och en, som utan förut fattad mening öfvervä- ger de skäl, som vi framlagt, skall finna att LINNÉS beskrifning icke utan våldförande af hans ord kan tydas på någon annan art än WNeuronia ruficrus AuUCT. — D:r HAGEN anmärker rörande det i LINNÉS samling varande exem- plaret af Phr. striata, hvilket M'LACHLAN upplyst vara en Ö af HAGENS art med afslipade vingar, att detta icke kan med visshet antagas härröra från LINNÉ, - alldenstund namnet är i dennes eget exemplar af Syst. Nature ej understruket med bläck utan med blyerts, och att man endast med full visshet vet, att de exemplar i samlingen, hvilka i nämda exemplar af Syst. Nat. blif- vit betecknade med bläck, härröra från LINNÉ. Det i LINNÉS samling numera befintliga exemplar af PAr. striata HAG., hvilket således kan vara ditsatt se- dan samlingen” kommit i sin engelske egares hand, såsom med visshet skett hvad andra arter beträffar, får således icke åberopas såsom grund eller stöd för någon tolkning af LINNÉS beskrifning, så vida det visar sig, att denna ej der- med öfverensstämmer, till följd hvaraf också det stöd M'LACHAN sökt häri för sitt inkast mot vår åsigt helt och hållet bortfaller. — D:r HAGEN söker stöd för sin mening deri, att LINNÉ i Acta Upsal. 1737. p. 27. n:o 2 sagt om sin Phr. striata: »antennis longitudine alarum». Detta hans yttrande ansåg jag ej nödvändigt att i min förra uppsats upptaga till skärskådande, af skäl, som fram- går af hvad jag nu kommer att om detta yttrande nämna. Det är sant, såsom D:r H. visar, att denna bestämning fullkomligt lämpar sig till hans art, så att allt ordande vidare vore onödigt; men kan man med ringaste skäl till sanno- likhet föreställa sig, att LINNÉ skulle hafva utbytt denna bestämning i sin se- nare utkomna Fauna Suecica mot orden: »antennis longitudine coxrporis», der- est han funnit, att den i Act. Ups. redan intagna vore den rätta? Man kan väl icke påbörda en samvetsgrann förf. det grofva fel, att han i en senare skrift ändrar en riktig uppgift i äldre skrift mot en uppenbart oriktig? Så vidt detta ej är tillständigt — och detta våga åtminstone icke vi göra — så måste 5: Under Maj och Juni månader är arten ingalunda sällsynt i södra och mellersta Sverige, åtminstone ända upp i Upland. Den är äfven träffad på flera ställen i södra Norige. Slägtet PHRYGANEA (LIN). 1. Ph. grandis (LIN.): antennerna lergula med bruna ring- ar; abdomen ofvan brun, undertill brungul; framvingarne grå, uppgiften om antennernas längd hos arten sådan den göres i F. S. vara den rätta och den i Act. Ups. gifna anses såsom oriktig och kan således vid be- stämmandet af LINNÉS art ej tagas i betraktande. Har jag rätt häri, så måste också LINNÉS art hafva antennerna af kroppens och ej af vingarnes längd. Sådant är förhållandet endast med WNeuronia ruficrus, hvaremot HAGENS Pår. striata har dem, såsom HAGEN ock själf medgifver, betydligt längre och af vingarnes längd. Det stöd, som D:r H. sökt uti LINNÉS felaktiga och sedan i F. S. rättade uppgift i Act. Ups. för sin mening, förfaller derför helt och hållet och rättelsen blir just ett ytterligare vigtigt skäl för riktigheten af vår tolkning. (I förbigående vilja vi här nämna, att den af L. gjorda, nu påpe- kade ändringen, sammanhållen med hvad han om antennerna säger vid Phr. nebulosa, just är orsaken till vår yttrade förmodan, att LINNÉS specimen af Phr. phalenoides haft afbrutna antenner, emedan man häraf kan antaga, att han varit noggrann i sina bestämningar i föreliggande fall. D:r H. anser detta vårt antagande otroligt. Antagandet inverkar ej, hvad Phr. phalenoides beträf- far, på bestämmandet af arten, och är det derför likgiltigt, huru vida det god- kännes eller ej. För vår del kunna vi likväl aldrig tro, att L., när han sagt: »antenn& dimidio c£orpore breviores» och »antenn&e longitudine corporis», me- nat wvirgarne och ej hvad han uttryckligen sagt). — Vidare invänder D:r H. mot det skäl, vi för vår tolkning af LINNÉS Phr. striata hämta deraf, att L. ställt sin art i ordningen närmast sin Phr. reticulata och icke närmast sin Phr. grandis, såsom han utan tvifvel hade gjort, om hans art varit identisk med HAGENS, utan mellan sina båda arter inskjutit sin Phr. grisea, att arternas ord- ningsföljd ej får här åberopas såsom bevis, emedan man finner på andra stäl- len i LINNÉS skrifter, att han inskjutit helt främmande arter emellan hvarandra närstående. Att L. så gjort kan icke förnekas, men först och främst torde det blifva svårt att uppvisa, att han gjort detta med tvänne andra, hvarandra till färg och kroppsform så förvillande lika arter som Phr. striata HAG. och Phr. grandis L. äro — och vidare, månne man, derför att någon gång närstående "arter blifvit vidt skilda från hvarandra, får efter eget godtycke bestämma när get godty så har skett eller icke? Tvärt om måste man endast då antaga det, när alla omständigheter i beskrifningen dertill tvinga. Att ingen enda sådan tvingande omständighet här föreligger är klart af hvad ofvanför blifvit ur LINNÉS be- skrifning framhållet, och kan således just här med största rätt såsom skäl för vår tolkning af den LTinnéanska arten åberopas dess ordningsnummer iF. S. — Ytterligare anför D:r H. emot oss, att LINNÉS ord: »al&e subtestacer sive 72 retikulerade och skuggade med brunt samt försedda med 2 hvita punkter och hos Q derjämte med långsgående, svartaktigt band; hanens öfre analbihang långa, cylindriska, utstående, mot spetsen krökta inåt och nedåt; oberoende nerven på honans bakvingar är en gren af glenoidalgrenen, och denna senare åter sällan utanför diskfältet förenad med styloidgrenen i en mycket kort, gemensam stam. LL. e. vsp. 39—60 millim. fusco-testacex, venis aliquantulum ramosis striate» bland 36 exempl. som fin- nas i HAGENS samling af hans Phr. striata, äro fullt tillämpliga på 10, som visa vingarne enfärgade utan fläckar och hos hvilka vingnerverna äro tydliga. Huru vida de 5 svenska exemplar, som samlingen innehåller, höra till de 10 nämnes ej, men D:r HAGEN medgifver dock att 3 expl. från Lappland äro ganska lika Phr. grandis. Gerna medgifves, att ett och annat individ -af HA- GENS Pår. striata påträffas, hvars färg är ganska enformig och der vingner- verna kunna genom den starka hårigheten jämförelsevis lätt upptäckas, ehuru så- danas antal i förhållande till alla de öfriga af arten, som hafva normal färg- teckning, ej kan bestämmas efter antalet deraf i ett naturaliekabinett, för hvil- ket exemplaren utväljas och ej sammanföras på måfå. Likväl våga vi påstå på grund af förhållandet i naturen, att sådana individ äro åtminstone in0m Sve- rige ganska sällsynta och att hos dem a/ldrigz vingnerverna framstå mot vingen i öfrigt till den grad, att de genast och ovilkorligen falla i ögonen så som hos Neuronia ruficrus och såsom det måste på grund af LINNÉS ord vara med hans Pr. striata, alldenstund det är onekligt, att L. i sina beskrifningar just framhåller i främsta rummet de mest i ögonen fallande karaktärer och ej de mera dolda. Att vingnerverna måste vara af sådan beskaffenhet hos hans art framgår just deraf, att han i artdiagnosenr framhåller nerverna såsom nästan uteslutande artkaraktär och ej först i den omständligare beskrifningen omnäm- ner dem. Det är således de utpräglade vingnerverna, som framför allt skilja hans art från alla de öfriga, hvilka han beskrifvit, och man kan icke uppleta någon annan än MNeuronia ruficrus, på hvilken detta, jämte hvad öfrigt be- skrifningen innehåller, inträffar. — Då öfriga af oss anförda skäl äfven tagas med i räkningen, tro vi häraf tydligen framgå att vår tolkning af LINNÉS Ph. striata måste vara den rätta. — I öfrigt äro vi för vår del icke sådana dyr- kare af prioritetslagen, att vi owvilkorligen påyrka det N. ruficrus skall bära namnet NV. striata, utan må gerna för oss D:r HAGENS art benämnas Phr. striata, blott icke LINNÉ uppgifves såsom namnets auctor, ty för oss har redan- det af en arts synonymi hufvudsakligen ett historiskt intresse, liksom det för D:r H. har hufvudsakligen ett geografiskt. Att antaga eller förkasta det af oss föreslagna och här ofvan genomförda namnutbytet öfverlemna wvi derför med nöje åt hvars och ens tycke och smak och skola derpå ej spilla ett ord. 7 — Vi torde framdeles komma i tillfälle att yttra oss öfver den vederläggning af vår tolkning af åtskilliga andra arter bland LINNÉS Phryganeide, hvilken D:r HAGEN i ofvan anförda uppsats sökt åstadkomma. ES Eee Ok des EN RESET A Sisu ARRTN Ind.STappt ro0T (ex parte)j. M' LAcCHEL. Revis. & Syn. 21. Lhrichostegia gran- MÄSIROT. tichopt. I SA. Anm. Ehuru LINNÉ otvifvelaktigt under sin Phr. grandis inbegrep äfven följande art, liksom förhållandet var med ZET- TERSTEDT, hafva vi dock icke tvekat ätt tillägga nu-ifrågavarande art det namn han gifvit, såsom allmänneligen för arten antaget. Träffas under sommar och höst allmänt, åtminstone ända in 1 södra Lappmarken; dess norra gräns är ännu ej med säkerhet känd. Från Norge hafva vi ännu ej sett arten. 2. Ph. bipunctata (ReETzZ.): antennerna mörkbruna med svarta ringar; abdomen ofvan svartbrun, undertill blekare; fram- vingarne brungrå, retikulerade och skuggade med brunt samt för- sedda med två hvita punkter och hos 9 derjämte med långsgå- ende, afbrutet svart band; hanens öfre analbihang långa, cylin- driska, utstående, uppåt- och utåtriktade; oberoende nerven på honans bakvingar är en gren af styloidgrenen och denna senare åter utanför diskfältet förenad med glenoidalgrenen i lång ge- mensam stam. L. e. vsp. 35—55 millim. Fl Otpunetatar RETA. 55- PAK. SKArdrsi ABIT ns; Lapp. 1061 (ex parte). Pr. striata FIAGEN. Lin. Ent. V. 303. M LACHL: Revis. & Syn. 23. Trichostlegia striata Kor. Trichopt. II. 285. Anm. Rörande synonymien se ofvan under NVeuronia striata. Allmän vid samma tid som föregående inom Sverige ända upp i Lappmarkerna och inom Norge åtminstone ända upp till Dovre, Slaäetet" DASYSTEGIA NY GEN: 1. D. variegata (FOoURCR.): antennerna lerfärgade, med svarta ringar; abdomen lerfärgad, ofvantill mörkare, stundom svartaktig; framvingarne ofvan blekgrå, med tätstående svat- bruna töcken och oregelbundet nätformig teckning, samt i inkan- ten alternerande ljusa och mörka fläckar och i disken två hvita punkter; nedre analbihangen hos gg långa, jämnbreda, starkt uppåtböjda, spetsarne hvarandra närstående och djupt klufna; abdomens sista ryggsegment hos Q förlängdt, hvarje dess yttre vinkel bildande en tand, i midten två tänder samt emellan hvar- 74 ” dera af dessa och den yttre vinkeln en ännu mindre tand. LI. e. vsp. 26—35 millim. / Phir.ssvarieg ata" EOURCRON MEMt: Kaba as Se LK vU RkeA FABR. E. S. II 477. -ZETT. Ins. Lapp. 1061 (ex parte).. M'LACHL. Revis.- & Syn. 24. Trichostegia varia Kor. Trichopt. I. 86. Allmän under sommar och höst på hela vår halfö och går inom Sverige åtminstone upp i Torneå Lappmark. 2. D. obsoleta (HAGEN): antennerna svarta, med smala lerfärgade ringar; abdomen mörkt svartbrun, undertill med bleka segmentkanter; framvingarne blekgrå, med tätstående bruna fläc- kar och töcken samt i disken två hvita punkter; nedre analbi- hangen hos I långa, på midten smalare, starkt uppåtböjda, med : utvidgad, tvär spets, nedanför hvilken en lång, fin, nedåt riktad torne finnes; abdomens sista ryggsegment hos 9 förlängdt, på sidorna bredt utskuret. L. e. vsp. 20—35 millim. Pr. n:00.S0LetaA-ELAGEN Stett. mt. Zeb. 1850. 114. MOILACHI, REvIsa CA SYD c2000 LSI UA KIA RLETT SNS ALAPParEo ÖT (CXADAGRS) secundum sp. orig.). Förekommer på hela vår halfö ända till Tromsö i Norge. I norra provinserna börjar flygtiden redan i Juli, men i de södra deremot knappast förr än i Augusti, och här varar den ända in 1" Oktober. I norden tyckes den vara allmännare, men mot sö- der sällsyntare än föregående art. Slägtet: IRICHOSTEGFA (KO), FIAGEN: 1. T. minor (CUrRT.): antennerna lerfärgade, med bruna ringar; abdomen mörkt lerfärgad; framvingarne ofvan bruna, med tätstående grå eller lergula fläckar, samt nära utkanten ett tvär- gående grått eller ockragult, mer eller mindre sammanhängande band; bakvingarne rökigt grå, mot spetsen brunaktiga. &L. e. vsp. 17—27 mill. Phr. minor Curt. Phil. Mag. 1834. 212. WALLENGR. Öf- MErsSE” af IKSSNVERA TR fuOrhandl: 8:70: 145. IT26t HVEIEACGHEHRINGVIS & Syn. 27. Phr. tortriceana RamB. Neur. 471. Ihrichoste- Zita minor KOL. PIChopta I; 8:7.. HAGEN Syl SYD OM: Under Juni och Juli månader mer eller mindre sparsamt i södra och mellersta Sverige samt i södra Norge. Den hvilar 75 hälst på trädstammar och träffas ofta långt från vatten. Nord- ligast inom Sverige är den funnen vid Stockholm (THEDENIUS). Slastet AGRVENFA CURT: 1. ÅA. picta (KoL.): antennerna svartbruna, med lergula rtingar; fötterna lergula med svarta tornar; framvingarne lergul- aktigt grå; nerverna, två fläckar i framkanten och ett halfmån- formigt, otydligt, i vingspetsen utlöpande band bruna; två små hvita fläckar i disken; bakvingarne lergula med bruna nerver. IL. e. vsp. 29—34 millim. KAS prera ROT ETIGROPptA Is OR EMPE ACHE Nevis: Ce nSys nops. 238. Är en af halföns sällsyntaste nattsländor och har hos oss hittills blifvit funnen endast i Småland (BOoHEM.) inom Sverige och i Odalen (SCHÖYEN) inom Norge. HAGEN uppgifver, att den träffas i Lappmarken. Dess flygtid tyckes infaila 1 Juli månad. Arten är snarlik Dasystegia obsoleta. 2. ÅA. pagetana (CurTt.): antenner och fötter lergula; fram- vingarne blekt halmgula med mot utkanten brunaktiga nerver; bakvingarne blekare, med föga mörkare nerver; deras spets gul- aktig. L. e. vsp. 24—34 millim. VÄN pa oetanas EUR but: at. fö 546. KO: Trichöpts P 98. MLaACHL. Rev. & Synops. 29. ÖOligotricha strigosa. RAMB. INGE ra. Under Juli, Augusti och September månader der och hvar, i synnerhet vid insjöar med dybotten, inom Sverige i södra och mellersta provinserna, åtminstone ända upp uti Helsingland, der den blifvit funnen af AURIVILLIUS. Ovanligt stora exemplar ega vi från Skara (FORSSELL), men blott honor. Från Norge hafva vi ännu ej sett arten. Den springer med lätthet på vattenytan. ADNOTATIONES ad »ICHNEUMONOLOGIAM SUECICAM> AUCTORE AUG. EMIL HOLMGREN. (Continuatio). 40. I. melanotis Hoirmcr. — Pag. 72. "Post diagnosin femin&e addendum: SJ: ore ex parte sordide rufo; orbitis oculorum facialibus late, lineis seu maculis ad radicem alarum, scutello, segmento 3:tio abdominis tibisque stramineis, his posticis apice nigro; alis fuscescenti-hyalinis, stigmate fulvescente, tegula fusca. — Long. 14—16 millim. Mas, hactenus indescriptus, in Westrogothia a Dom. MOR- TONSON rarius inventus est. — Specimen femineum a Dom. S. LAMPA e Westmannia accepi. — Var. I. quoque in Lapponia occurrit. Obs. Sculptura corporis I plane utin femina. Segmentum 2:dum abdominis nigro-fuscum, angulis apicalibus pallidioribus. 46. I. gradarius Wesm. — Pag. 80. Mas sub hac specie dubie collocatus ad speciem diversam pertinet, ejusque diagnosis ideo delenda; quod ad feminam atti- net, ejus diagnosis paullulum modificanda: Mas (verus): ore, clypeo, facie, initio orbitarum fronta- lium, '.margine . supero: colli, ”linea..ante. et" lineola: intranalas scutelloque albido-flavis; segmentis 2 et 3 abdominis cro- ceis; alis subfumato-hyalinis, stigmate fulvo, tegula nigra; kd pedibus validiusculis, tibiis tarsisque flavescentibus, posticis — apice nigris, femoribus posticis ima basi macula flavida; area superomedia metathoracis latitudine sua non longiore. — Long. circiter 16 millim. Ad diagnosin femine addendum: collo margine supero sepe rufescente; femoribus posticis ima basi macula rufa. Mares tantum duos in Uplandia detexi. Feminz&e multo fre- " quentiores occurrunt, flores umbellatarum s&epe visitantes. Mas ab I. albicollis AZ &gre discernendus; differre tamen videtur corpore toto robustiore, pedibus validioribus, area supero- media metathoracis breviore, picturis capitis et thoracis haud pure albis, sed flavescentibus, segmentis 2 et 3 abdominis croceis 1. rufo-ferrugineis. — Femina ab I. albicollis 9, cui simillima est, tarsis sat dilatatis differt. 46—47. I. refractarius Wesm. — Pag. 80. WeEsmM. Ichn. Miscel. 23. 17. &. Ich. gradarius HOoLMGR. Ichn. Suec. 81. g&. Obs. Locus hujus speciei in serie systematica dubius quidem est, quum mas modo innotuerit. Sed structura antennarum, thora- cis et segmenti terti abdominis suadet, ut potius in hanc subdi- visionem adscribatur. 41. I. sepentrionalis Hormcr. — Pag. 82. Post var. 1 addendum: Mare or segmentisi 2 tet "3 abdominis: mors, mterdum margine apicali pallido. Amoölyteles alpestris HOLMGR. Ichn. Suec. 229, 10. &. Hab. in alpibus Norvegie (SCHÖIEN). AO NINO DAS OMIEHÖLMER I == Pap SS Post diagnosin femin&e addendum: S: mandibulis ex parte rufis; maculis ad radicem ala- rum scutelloque flavidis; segmentis 2 et 3 abdominis rufis, hoc margine summo apicali nigro; alarum stigmate fusco- testaceo, radice et tegula nigrofuscis; pedibus anterioribus 78 fulvo-stramineis, coxis et trochanteribus nigris, posticis con- coloribus, sed apice femorum et tibiarum nigro. — Long. circit. 16 millim. Hab. in alpibus Norvegie (SCHÖIEN). 49—50. I. haematonotus Wesw. Nitidulus, punctulatus, niger; ore, colli margine supero, mesonoto, scutello, segmentis 1—--3 abdominis, femoribus an- terioribus magna ex parte, tibiis tarsisque omnibus, rufis; an- nulo antennarum et macula segmentorum ultimorum abdomi- nis albis; alis fulvescenti-hyalinis, stigmate, radice et tegula rufis. — Q (Long. circit. 10 millim.). WESM.rRem. 'Crit: Court..Addit: 39. OQO. Hab. in Uplandia, rarissime. Mas mihi ignotus est. Similis et affinis Ichn. vulneratorio (Ichn. Suec. 118. 170), sed habitu toto robustiore, antennis validioribus, plane filiformi- bus, pedibus crassioribus et aliter coloratis. -— Caput pone ocu- los vix angustatum. Metanotum ruguloso-alutaceum, areis superi- oribus 3, costis tenuibus circumdatis; area superomedia quadrata; area posteromedia costis (divisoris) deletis. Postpetiolus subtilis- sime aciculatus. Segmentum 2:dum gastrocelis transversis, spatio interjacente area media postpetioli angustiori. Areola alarum 5-gona. Pedes validi, femoribus, imprimis anticis, incrassatis. 53—54. I. gravipes WEsmM. Nitidulus, punctulatus, niger; I: femoribus, tibis” et tar- sis rufis, his posticis nigris; stigmate alarum nigricante, fu- scescente vel rufo; pedibus validis; 0: antennis annulo albo nullo; femoribus tibiisque rufis; stigmate alarum rufo vel fulvo; segmentis 6 et 7 abdominis macula angusta alba — OrSE(EoOn setet sr5. millim:). WESM.Jchn i Miscel, 21. I5: OC HOLMGR Lehn. furolast bd NO Hab. in alpibus Suecie borealis, rarius. Marem in Aresku- tan Jemtlandige, feminam in Lapponia meridionali (ad Tärna) de- 179 texi. — Specimina nonnulla, in alpibus Tirolie capta, mecum communicavit Cel. HELLER. Femina, preter alias notas, pictura insigni antennarum, pedum abdominisque sat distincta est. Mas ab alis maribus affinibus et similiter coloratis nitore capitis, metanoti scutellique, ut mihi videtur, facile dignoscitur. 55—56. I. majusculus TiscHe. Nitidulus, punctatus, niger; &: lateribus faciei, scapo anten- narum macula subtus scutelloque stramineis; abdomine cro- ceo vel ferrugineo, basi apiceque nigris; alis infumatis, sti- gmate testaceo-rufo, tegula nigra; pedibus flavo-nigroque va- riis; 0: annulo antennarum albo; scutello stramineo; segmen- tis 2—4 abdominis rufis vel rufo-ferrugineis, 6 et 7 macula dorsali straminea; alis infumatis, stigmate testaceo rufo, tegula nigra; tibiis anticis latere antico pallidis — I 9 (16—22 millim.). I. horridator Grav. Ichn. Europ. I. 457, 185. Q (pro parte) = SVWESM =ulient= 4050 32 gr a(pror parte). NESS ajusceusE NsSCcEB: Stett. Bnt. Zeit: NXOCIVA 2 24. ST. CINetag2r sra(NOrHdatonr.): Hab. in Suecia media, rarissime. Prope Holmiam feminas duas deprehendimus Past. HALLSTRÖM et ipse. Marem unum e Wermelandia a Dom. MORTONSON accepi, alterum in Östrogo- thia ipse detexi. Alibi intra patriam, quantum mihi innotuit, ad- huc non inventus. Femina pedibus nigris et colore insigni abdominis ab om- nibus affinibus primo adspectu differt. Mas quoque, preter alias notas, pictura abdominis et pedum facile est dignoscendus. — Caput in utroque sexu pone oculos distinete angustatum; vertice oblique depresso, acute marginato; temporibus minus buccatis, fortiter punctatis; spatio infra-oculari apud feminam sat lato, apud marem latitudinem mandibularum saltem &Xquante. Anten- ne gY setacexr, porrecte, VI post mortem involute, apicem ver- sus nonnihil attenuate, articulo 6:to flagelli quadrato. Thorax robustus, antice elevatus; mesonoto parapsidis brevibus, parum determinatis; metanoto area superomedia in mare tunc transversa, tunc quadrata vel interdum latitudine sua longiore, area juxtacoxali 30 costa superiori sepius ex parte detrita. Postpetiolus area media aciculata, lateribus rotundatis, interdum sublobato-dilatatis (FS). Segmentum 2:dum gastrocelis mediocribus, spatio interjacente area media postpetioli subequali. Areola alarum costam versus, saltem in I, anguste tantum aperta. Pedes mediocres. Mas. Antenn&e scapo nonnunquam toto nigro. Thorax in- terdum lineola alba infra alas. Segmentum 1:mum abdominis aut totum nigrum aut maculis duabus apicalibus rufis; 2—4—5 plerumque tota. crocea 1. ferruginea; ultima nigra 1. fusca. Te- gula alarum nigra. Pedes coxis et trochanteribus nigris, illis an- terioribus haud raro macula subtus pallida; femoribus nigris, an- terioribus apicem versus subtus stramineis; tibiis anterioribus stra- mineis apice latere interiore plus minusve nigro, posticis apice toto nigro, basi straminea; tarsis fulvescentibus articulorum apici- bus nigris. Cetera sicut in diagnosi. Femina. Caput nigrum, mandibulis apice rufis; orbitis ocu- lorum frontalibus rubricosis. Segmentum 4:tum abdominis sepius margine apicali obscuro; s5:tum macula triangulari, 6:tum linea, stramineo-albidis dorso notata. Cetera sicut in diagnosi. Obs. Caveas ne marem hujus speciei cum ÄAmblyt. egregit JF confundas. 59: CT ZONeElUS HOrMerR, — Pägsinoo: Obs. Quum gg hujus speciei idem esse videatur ac I. bal- Zeatus WESM. nomen a nobis impositum mutandum: 59. I. balteatus Wesw. IWVESM., SPent. oc40,. Ale SOS TLISCHB) Otetta DNE ASIA ANXINT 4304 108, IcAn. gontelus. FOLMGR. lehn, SUeC: mo0.=50. G. Femina (mihi ignota). Antenn& subgraciles, setacex, albo- annulate. Abdomen segmentis 5—7 macula alba. Al& stigmate fulvo, tegula nigra. WeESM. 60—61. I. zonalis Grav. Subnitidus, punctatus, niger; I ore, clypeo, facie, scapo antennarum subtus, macula cuneata ante alas, scutello squa- mulisque alarum stramineis; segmentis 2 et 3 abdominis fla- vidis vel croceis, 3 fascia basali utrimque abbreviata nigra; 81 alis flavescenti-hyalinis, stigmate fulvo; pedibus anterioribus geniculis late tibiisque omnibus stramineis, his posticis apice nigris; tarsis fulvescentibus, posticis apicem versus sepe infu- :scatis; metathorace ruguloso; Q: »scutello flavo; segmentis 2 et 3 rufis, 3 basi nigra, 6 et 7 macula alba; tibiis ex parte rufis; antennis subgracilibus, setaceis, albo-annulatis; postpetiolo crasse aciculato.> — Ö& OQO. (Long. 12—18 millim.). (GRAV) Telia oEurop: 1. 3235 13.0: S IWESM;Iechn: OCH28. 2: JL. illuminatorius GRAv. 1. c. 423. 164 (pro parte). IL terminatorius FIOoLMGR. Ichn. Suec. 70. 39. & (exclusa Q). Var. 1. &': facie nigra, flavo-maculata. Hab. in Suecia media et meridionali, minus frequens. Femina mihi ignota est. — Var. I. e Westmannia mecum benevole com- municavit oculatissimus ille entomologus S. LAMPA. 65—66. I. punctus Grav. Nitidulus, punctatus, niger; &: orbitis oculorum internis, lineolis ad radicem alarum scutelloque albidis; abdominis medio plus minusve castaneo-rufo, segmentis 5—7 vel 6 et 7 macula dorsali alba; alis fuscedine tinctis, stigmate et tegula nigro-fuscis; pedibus ex parte sordide rufo-fulvis; 2: orbitis :oculorum frontalibus, annulo antennarum scutelloque albidis; abdominis medio rufo 1. castaneo-rufo, segmentis 5—7 ma- cula dorsali alba; alis fuscedine tinctis, stigmate et tegula nigro-fuscis; pedibus ex parte sordide rufo-fulvis. — & OQO. (Long. 14—18 millim.). (GRAV SKChn: SLET P: 823 uTLON Gu WESM. (Tent. AO: SSH Var. 1. S': segmentis abdominis 2—4 nigris, rufo-nebulosis. NYVESM: Ia, CANVAS kl Var. 2. YI 2: »femoribus tibisque omnibus rufis.» INVIB SM& ol C-Man 21. Hab. in Suecia media et meridionali, rarius. Mares non- nullos prope Holmiam detexi. Feminam unicam tantum vidi in Entomol. Tidskr. BA. 1, H: 2 (1880): ÖR 32 Ostrogothia ante plures annos a Doct. A. Goés captam mihique benevole donatam. — Var. 2 in Suecia adhuc, quantum scio, non inventa. Species sat distincta. Caput pone oculos angustatum; tem- poribus parum buccatis, in Ö nitidis, parce punctatis, in & pun- ctura fortiore et crebriore; spatio infraoculari in utroque sexu mandibularum basi latiore. Antenn&e femin&e subgraciles, extror- sum attenuate, articulo flagelli 7:mo quadrato. Mesonotum pa- rapsidis antice tantum indicatis. Metanotum punctato-rugulo- sum, areis superioribus tribus, earum superomedia subrectangu- lari, transversa; posteromedia, saltem in &Ö, nonnihil excavata, costis duabus tridivisa. Abdomen sat fortiter alutaceo-punctatum, incisura 2:da utriusque sexus profunda; postpetiolo latiusculo, area media aciculata; gastrocelis segmenti 2:di mediocribus parum profunde exsculptis, spatio interjacente area media postpetioli non- nihil latiore; segmento 3:tio transverso. Areola alarum apud marem angustius aperta quam apud feminam, nervum recurren- tem ordinarium ante medium recipiens. Pedes mediocres; coxis posticis 9 subtus nudis, nitidis, subtiliter punctatis. 65—66. I. batis HoLrnmGRr. n. sp. Parum nitidus, punctatus, niger; s: lateribus faciei, scapo antennarum macula subtus (sepius) scutelloque, albicantibus; segmentis 2 et 3 abdominis obscure rufis, plerumque nigro- notatis; alis subinfumato-hyalinis, stigmate fulvo 1. fusco, te- gula nigra; tibiis omnibus basin versus sordide rufescentibus, anterioribus pallidioribus; areis superioribus metathoracis 5; gastrocelis segmenti 2:di abdominis mediocribus, spatio inter- jacente rugoso-aciculato area media postpetioli latitudine sub- &quali; 9: annulo antennarum, lineis ad alarum radicem scu- tello maculaque dorsali segmentorum 5—7 abdominis,, albi- dis; segmentis 2 et 3 obscure rufis, plerumque nigro-notatis; alis infumato-hyalinis, stigmate fulvescente, tegula nigra; tibiis basi sordide rufis; areis superioribus metathoracis 5, laterali- bus costa tenui tantum discretis; gastroc&Xlis segmenti 2:di abdominis mediocribus, spatio interjacente subruguloso-aciculato, b : bv 83 area media postpetioli latitudine sub&quali. — I 9. (Long. 15—138 millim.). Var. 1. &: segmentis 2 et 3 abdominis totis rufis; tibiis posticis totis nigris. Var. 2. GY: stigmate alarum obscuro. Hab. in Suecia media et meridionali, rarius. I. obscuripedz (Ichn. Suec. 113, 66) proximus. Ab affini- bus precipue differt pictura abdominis et pedum nec non scul- ptura segmenti 2:di abdominis. — Caput utriusque sexus pone oculos distincte angustatum; temporibus vix buccatis, in Q for- titer, in & subtiliter punctatis; spatio infraoculari femin& lato, maris angusto. Antenn&e 9 post mortem incurvate, apicem versus sat attenuate, articulo flagelli 10:mo subquadrato. Thorax antice ele- vatus; area metanoti superomedia latitudine breviorie; area postero- media tridivisa. Postpetiolus abdominis area media distinctissime aciculata, in I fortius quam in Q. Segmentum 2:dum latitu- dine haud longius, gastrocelis triangularibus, mediocribus et mo- dice profundis, spatio interjacente in utroque sexu subrugoso- aciculato. Segm. 3:um transversum. Terebra Q ultra apicem abdominis perparum porrecta. Areola alarum costam versum an- guste tantum aperta, nervum recurrentem ordinarium nonnihil ante medium recipiens. Pedes mediocres; coxis posticis subtus nudis, confertim, fortiter punctatis. 72. I. quaesitorius LInn. — Bag Re: In Uplandiam quoque inventus est. Obs. Antenne Q articulo flagelli 8:0 1. g9:0 quadrato, an- tecedentibus latitudine sua longioribus. 73. I. Cessator MuöLiL. — Pag. 123. Hab. per omnem Sueciam, haud infrequens. Obs. Antenne OQO articulo flagelli r2:o quadrato, antece- dentibus latitudine sua longioribus. får (LEKEN OPSKEOLMGR AD. Sp- Parum nitidus, punctatus, niger; Q: ore et flagello anten- narum ex parte rufis; scutello dorso fere toto albido-stramineo vel macula tantum apicali ejusdem coloris; segmentis 6 et 7 34 abdominis macula oblonga pallida; alis fulvescenti-hyalinis, sti- gmate fulvo-rufo, tegula nigra; tarsis anterioribus, femoribus tibiisque rufis, harum posticis apice nigris; metathorace fere mutico. — &. (Long. 12—18 millim.). Hab. in Uplandia, ubi feminas duas deprehendimus Past. HALLSTRÖM et Zpse. Hc species medium quasi tenet inter I. gquesitorium et I. cessatorem. Ab illo, preter alias notas, annulo antennarum deficiente et costa interiore are& metathoracis dentipare fere recta, ab hoc pictura alba scutelli facile differt, ab ambobus autem an- tennis validioribus, articulo flagelli 7:mo jam quadrato. 74. I. subreptorius WeEsm. — Pag. 125. Obs. Quum hec species jam a Cel. GRAVENHORST sub no- mine I. submarginatus descripta fuerit, nomen a Cel. WESMAL impositum mutandum: 74. I. submarginatus Grav. (SRAV. > Ichn.. Europ. I 244. 2704 Qt SWESMA Rem skenp: ZIG ROMEO I. subreptorius WEsm. Ichn. Miscel. 16. 10. Q. -— HOoLMGR. TEKN SUSUCET25E As SEO 75. I: Mäklini Hormer. — Pag. 127. Hab. quoque prope Holmiam (G. DE VYLDER); in Westro- gothia (N. E. FORSSELL). 76. I. Haglundi HoLrmer. — Pag. 120. In Jemtlandia feminam uniecam detexit mecumque benevole communicavit Dom. O. GUINCHARD. Feminam quoque e Both- nia septentrionali accepi. 77. I. gemellus Grav. —- Pag. 131. Hab. in Uplandia, certis annis sat frequens. 35 Sectio 5:ta. 80. I: bimaculatorius Panz. — Pag. 137. Marem unicum in Kinnekulle Westrogothizxe deprehendit Cand. G. Horm. Femina mihi adhuc ignota est. Sectio 6:ta. 81. I. nigritarius Grav. — Pag. 138. Obs. Hec species inter vulgatissimas censenda est. Multa legi individua mensibus Julio—Septembri ubique in Suecia media et meridionali, nec non in Jemtlandia et Lapponia, in pratis, sil- vis et hortis, ubi presertim plantas umbelliferas frequentabant, vero etiam in locis graminosis et fruticetis cireumvolitabant. Ma- res feminis plerumque multo frequentiores sunt. — Quod ad magnitudinem, staturam et picturam attinet h&ec species valde va- Fat. visxitamen credor wvarietates--omnesii (Confr. lehn. Suec: ps 139) ad unam eandemque speciem referendas esse. E numero varnietatum, presertim delendas esse puto var. Ir et dvdr. 12, easque pro specie peculiari habendas donec omne dubium sub- latum fuerit. 21—82. I. infidus Weswm. Nitidus, punctulatus, niger; &: annulo antennarum albo, scapo subtus rufo vel stramineo; orbitis oculorum facialibus, clypeique macula utrinque laterali stramineo-albidis; incisuris anterioribus abdominis thyridiisque sordide rufis; femoribus tibiisque rufis, interdum, presertim postice, plus minusve ni- gris; 9: ore ex parte, apice clypei et scapo antennarum sub- tus rufis; annulo flagelli albo; incisuris anterioribus abdomi- nis thyridiisque sordide rufis; femoribus tibiisque rufis, harum semiannulo albo, interdum, presertim posticis, plus minusve nigris. — I 9. (Long. 8—10 millim.). WesmM. Mantis. 33. I (exelusa OQO). dchn. nigritarius FLOLMGR. Ichn. Suec. 138. 81 var. 11 et 12. 56 Ich. annulator GRAV. et WEsmM. (pro parte). Hab. in Suecia media et meridionali, passim. 82." 1; punctifrons HoLmerR. — Pag. 141. Obs. Quum copiam marium nuper acceperim examinique accuratiori subjecerim, haud dubium existimo eos propter sculp- ture et coloris similitudinem cum LZ dissimilis 9 conjungendos esse; ideoque nomen hujus speciel mutandum: 82. I dissimilis Grav. NN J. "disstmals! GRAV. Ichn. Europ. I. 190. 4. gror IWIESM.A Rem; .CHit. 2. AJ. Li Czepliyrus WESM. Ins. Öt: 38. 30. &. | I. jocularis WeEsm. Mantis. 32. 71 bis O. — HOoLMGR. Tenn. Stec:. 206 0. Ia punGiyfr oms -ElOLMGR. IChn.. S4Uec: LAT. se: gå. Hab. in Suecia pluribus locis, haud infrequens. In Uplandia (BOHEMAN et zZpse); in Westrogothia (HOLM et MORTONSON); in Jemtlandia ad Åreskutan marem unicum detexi; feminam unicam ante plures annos deprehendit DAHLBOM, loco natali tamen non indicato (Confr. WeEsM. Mantis.). Species sat distincta et ab omnibus affinibus facile distin- guenda. Diagnosis utriusque sexus sic modificanda: Nitidulus, punctatus, niger; I: ore, clypeo, facie, inter- dum striga genarum, macula ad orbitas verticis, margine su- pero colli, lineola vel puncto ad radicem alarum et plerum- que apice scutelli stramineis; annulo antennarum albo; alis subinfumato-hyalinis, stigmate dilute-fusco; femoribus tibiisque rufis, posticis apice obscuro, coxis anterioribus subtus s&pe pallide notatis; area superomedia metathoracis subsemicircu- lari, areis lateralibus utrimque haud raro duabus costa tenui diseretis; Q: orbitis frontis et puncto utrimque verticis rufe- scentibus 1. fulvo-stramineis; antennarum annulo albo, scapo subtus plerumque macula rufa; margine supero colli puncto- NANSEN PITE IETF FE SA 87 que ante alas rufescentibus; abdomine incisuris sordide rufis, segmentis ultimis albido-marginatis; alis subinfumato-hyalinis, stigmate pallido; pedibus rufis, coxis trochanteribusque ex parte nigris; area superomedia metathoracis subquadrata, areis lateralibus ab invicem vix discretis. — & Q. (Long. 83—10 millim.). Femina. Caput pone oculos perparum angustatum; fronte confertim punctata,; facie medio protuberante; spatio infraocu- lari bast mandibularum nonnihil latiore. Antenn&e sat valide, filiformes; flagello articulo 4:to vel s5:to quadrato. Postpetiolus abdominis subtiliter aciculatus. Thyridia segmenti 2:di transverso- linearia, spatio interjacente sat angusto. Pedes mediocres; coxis posticis subtus punctatis, nudis. (Continuatur). BLADMINERANDE FLUGLARVER PA VÅRA KULTURVÄXTER AF AUG. EMIL HOLMGREN. Bladminerande fluglarver förekomma tämligen talrikt på hvar- jehanda slags succulenta växter, der de gnaga sig gångar och minor emellan bladens öfver- och underhud för att, derstädes skyddade, kunna lifnära sig af cellväfnaden. De göra sig van- ligen lätt bemärkta, emedan deras gångar snart antaga en annan färg än den gröna, som bladet för öfrigt eger. Äfven åtskilliga kulturväxter äro icke så sällan hemsökta af dylika bladminerare, fastän man hos oss icke förr än på senare åren synes hafva lagt märke till deras förekomst samt följaktligen icke häller haft reda på deras utseende, lefnadssätt och olika utvecklingsformer. Jag har i en liten uppsats, som 1878 blifvit införd uti direktör LIND- GRENS bekanta >» Zidning för trädgårdsodlare», omnämt tvänne bladminerande fluglarver, af hvilka den ena lefver på spenat och den andra på zödbeta; men jag trodde emellertid icke då, att dessa larver tillhörde olika flugarter, dels emedan de voro ovan- ligt lika hvarandra, dels ock emedan jag då fått blott en art framkläckt ur pupporna. Sedermera har jag dock kommit un- derfund med, att de utgöra tvänne väl skilda arter, hvilka lefva i hvar sin af de båda i fråga varande näringsväxterna. -Jag vwill här i korthet beskrifva 'de båda arterna.! Y Att dessa arter förut under sitt fullt utbildade tillstånd, d. v. s. såsom flugor, äro kända af entomologerne, vill jag visst icke bestrida, men ämnar dock framdeles, i en annan afdelning af tidskriften, närmare redogöra härför. Säkert är emellertid, att de blifvit så förvexlade med andra arter af sina respek- tiva slägten, att de nya latinska benämningar, som jag här gifvit dem, böra kunna anses lika berättigade, som de äro karakteristiska. 2 AR Spenatflugan Anthomyza spinacix HOLMGR. Gulgrå; pannan med en brunröd fläck öfver pannspröten, hvilka senares ryggborst är nästan hårlöst (naket); ögonen äro hos honan tämligen bredt åtskilda, hos hanen åter hvar- andra mycket närstående; honans fötter äro — med undantag af höfterna, de främre låren och tarserna, hvilka äro svart- gråa — rödgula. Hanens fötter äro deremot — med undan- tag af knälederna och skenbenen, som äro orent rödgula — helt och hållet svartgråa. — Längd omkring 6 millim. Rödbetsflugan Aricia bete HoLMGR. Gråsvart, honan mera grå än hanen; pannan med en brunröd fläck öfver pannspröten, hvilka senares ryggborst är tämligen långhårigt; ögonen äro hos honan bredt åtskilda, hos hanen åter hvarandra mycket närstående; vingarna ge- nomskinliga, med den tredje och fjärde längdnerven nästan parallela och med det öfre vingfjället öfverskjutande det un- dre; svängkolfvarna, liksom fjällen, hvitaktiga; fötterna helt och hållet svarta. — Längd omkring 5—06 millim. I Juni framkommo flugorna ur i jorden öfvervintrande puppor, för att begynna sin fortplantning, och honorna upp- sökte kort derefter spenat- och rödbetslanden i och för ägg- läggningen. Ehuru jag icke kunde finna de sannolikt mycket små äggen, är det dock otvifvelaktigt, att dessa afsattes någon- städes på själfva näringsplantorna, emedan de nykläckta larverna derstädes snart började visa sig. Larven (fullvuxen omkring 8 millim. lång) är fotlös, gul- hvit, glänsande och försedd med så tunn ytterhud, att inelfvorna lysa igenom. Mot framänden är kroppen afsmalnande och vid munnen finnas tvänne små svarta hakar, som efter behag kunna utsträckas och indragas. Han lefver emellan ytterhinnorna inuti 90 bladens cellväfnad, som han förtär. Vanligen håller han till vid spetsen af bladet, som derstädes visar sig fläckvis urblekt eller vissnadt och skrynkligt. Icke sällan finner man två eller flera blad i följd af angreppet hophäftade, och flera larver kunna lefva i ett och samma blad ganska nära intill hvarandra. Man ser dem utan svårighet, om man håller bladet emot dagern. På andra ställen af bladet synas äfven ofta dylika bleka fläckar, hvilka nog ifrån början också varit larvminor, fastän de seder- mera af en eller annan örsak öfvergifvits. Den ur bladminan uttagna larven är tämligen liflig, rör sig vågformigt och slänger ofta hit och dit med kroppens framände. Han kan glida fram på glas och andra släta föremål, i hvilken ställning dessa än be- finna sig; detta i följd af de undre kroppsdelarnas vidhäftnings- förmåga. — Vid midsommartiden fann jag larverna nära full- vuxna i spenatbladen, hvilka de snart derefter lemnade, för att i jorden undergå förpuppning. De första dagarna af Juli hade de allmänt öfvergått i detta senare utvecklingstillstånd. De i röd- betsbladen Tlefvande larvernas utveckling dröjde dock längre. Puppan (omkring 5 å 6 millim. lång) är till färgen brun- röd, till formen trind och långsträckt med afrundade ändar. Det yttre omhöljet utgöres, såsom vanligt hos flugpuppor, af den hop- krympta och förhårdnade larvhuden. Då dessa båda flugarter i afseende på sina första utveck- lingsformer (larver och puppor) så nära öfverensstämma med hvarandra, att man knappast kan finna någon åtskilnad dem emellan, har jag trott mig, såsom af det föregående också synes, 1 dessa hänseenden kunna afhandla dem till sammans. De hafva, 1 synnerhet på de sista åren, uppträdt ytterst talrikt i många trak- ter, åtminstone 1 de mellersta landsdelarna, hvarest de också i följd deraf förorsakat icke så liten skada på de kulturväxter, nämligen spenat och rödbetor, i hvilkas blad de, såsom nämdt är, innästla-sig. - Imellertid är det mer än troligt, att de; liksom många andra insekter, uppträda periodiskt, och att man således har anledning att, efter härjningsåren, kunna förbida en längre eller kortare tidrymd, under hvilken de icke visa sig i något be- tydligare antal. Detta beror, såsom jag anser, hufvudsakligen derpå, att de äro utsatta för andra, på deras bekostnad lefvande insekter, hörande till parasitsteklarnes grupp, samt sannolikt äfven för parasitsvampar. Jag har redan kommit en art af de små, synnerligen intressanta parasitsteklarne på spåren, hvarom jag framdeles närmare skall meddela. TT tfn ESF MELANGES LEÉPIDOPTEROLOGIQUES PAR JACOB SPÅNGBERG. Dans l'entomologie, comme dans les autres branches des sciences naturelles, il est assez souvent trés difficile d"identifier parfaitement les espeéces décrites par d'anciens auteurs. Désirant fournir quelques matériaux å la solution de cette question, je donne ici la description, avec figures, de quelques Lépidoptéres, presque tombés dans l'oubli, dont j'ai eu l'occasion d'examiner les types. I. Arctia alpina ACcErei. Tabar Ky USA: Ds S Nigro-fusca; capite, thorace abdomineque nigris vel ni- gro-fuscis, parte anali hujus flava, collari scapulisque pallide flavescentibus, illo vitta media nigra ornato, his in apice ni- gris; pedibus nigris vel nigro-fuscis, apicibus femorum et ti- biarum articulisque tarsorum anteriorum ad partem subcinna- barinis; alis anterioribus supra nigro-fuscis, maculis pallide fla- vescentibus in seriis ordinatis et fascias formantibus ornatis, subtus subaurantiacis vel subcinnabarino-flavescentibus, fusco- maculatis in parte discoidali ad maximam partem fuscis, in margine costali cinnabarinis; alis posterioribus supra obscuri- oribus, subtus pallidioribus, dimidio basali fere toto fasciaque, prope marginem apicalem posita, nigro-fuscis, margine co- stali dimidioque apicali ad maximam partem cinnabarinis, hoc subtus apicem versus multo pallidiore. L. al. exp. 45 mill. Bombyx alpina ACERBI, Travels Sw. Finl. Lapl., vol. 2, pag. 253, tab. -r, fig: AN(RTSO2). | 92 Bombyx Thulea DALMAN, Anal. ent., pag. 92 (1823). Chelonia Thulea ZETTERSTEDT, Ins. lapp., pag. 929 (1840). En Suede, il n'existe de cette espeéce qu'un seul exemplaire, pris å Enontekis dans 1e district lapon (Laponie) de Torneå, et actuellement conservé parmi les colléctions entomologiques du Musée de PEtat. C'est cet exemplaire qui a servi d"original å la description de DALMAN. L'espece en question se distingue facilement des autres es- peéces du genre par son abdomen noir, par la ”couleur des pattes, par son collier jaune påle et par le large bord marginal intérieur brun noiråtre des ailes postérieures. La figure donnée par ACERBI, quoiqu'elle ne soit pas des meilleures, montre clairement que l'espece alpina décrite par lui et le type Zhulea de DALMAN sont synonymes. C'est cepen- dant å proprement parler le dessin de l'abdomen qui se sépare de celui de Pexemplaire que j'ai eu l'occasion d”examiner. ACERBI reproduit un abdomen gris avec des anneaux noirs et un anus jaune. Cette figure indique sans nul doute un exemplaire måle, d'ou il est possible que la différence dans la couleur de I'abdo- men. provient- d'une. difference, de. sexe,, ou encore" Unekerreumk aura peut-étre été commise dans la coloriation. 2. Simyra albo-venosa var. murina AUR. Tap IT Hg Aux pages 36 et 37 de la. précédente livraison de ce jour- nal, M. AURIVILLIUS donne, de cette variété de znoctua trouvée sur les bords de la Baltique, une description å laquelle je prends la liberté de renvoyer le lecteur. 3... Caradrina 4-punctata var. leucoptera (THUNB). TAB. =TL DENS: Cinerea, supra quam subtus obscurior; palpis in medio extus fusco-brunneis; abdomine cum pedibus griseo-albido; alis anterioribus supra cinereis, strigis transversis sat distinc- tis, maculis nonnullis parvis in margine costali positis macu- laque orbiculari nigris ornatis, linea undulata maculaque renali I 93 ferrugineis, hac punctis minutis albis circumdata; subtus pal- lide cinereis, margine costali a basi ultra medium margineque dorsali subalbidis, maculis nonnullis minutis apicalibus, ma- cula distincta, in margine costali pone medium posita, macu- laque minus distincta media nigris vel nigro-fuscis; alis po- sterioribus supra subtusque niveis, maculis nonnullis minutis apicalibus fuscis ornatis, limbo costali cinereo-adsperso, subtus preterea macula minuta media fusca instructis. DL. al. exp. 27—29 mill. Noctua leucoptera THUNBERG, Diss. ent. Ins. Suec., pats 2, pag. 41 (1791). Les collections entomologiques du Musée de V'Etat possédent de cette variété quelques exemplaires provenant de la région de Stockholm. Texemplaire typique d'aprés lequel THUNBERG a décrit la noctuide en question, se trouve encore au musée zoologique d Upsala, et concorde totalement avec les exemplaires beaucoup plus récents de la région de Stockholm. Ce mest sans nul doute qwune variété de Caradrina 4-punctata FABR., å ailes anté- rieures gris cendré, avec des bandes transversales plus foncées et plus nettes, et å ailes postérieures d'un blanc plus pur que chez l'espéce principale. A tous autres égards, elle correspond entié- rement å 4-punctata. THUNBERG donne aussi une figure de cette noctuide; mais, comme la figure en question mest propre en aucune maniére å bien faire connaitre I'espeéce, je ne l'ai pas citée dans la synony- mie ci-dessus. 4. Anarta melanopa (THUuNB.) A &é décrite et dessinée sous le nom de Noctua ÄAlpicola par ACERBI dans ses »Travels Sw. Finl. Lapl., Vol. 2, Pp. 253, FÄbINT 5 Str ör(TSO2E SUR QUELQUES ESPECES EUROPÉENNES DE LA SOUS-FAMILLE DES PSOCINES PAR JACOB SPÅNGBERG. M. Mac LACHLAN donne, dans les Comptes-rendus de la So- ciété entomologique de Belgique du 6 décembre 1879 (T. 22 des Annales); p. CLXVII, une addition au mémoire de M. de Selys- Longchamps. sur »la sous-famille des Psocines en Angleterre, en Belgique et en Scandinavie», addition dans laquelle il dit, entre autres, que le »Stenopsocus nervosus STEPH. est une variété du cruciatus L.> Le bienveillant empressement de M. ROosTtocK, å Dretschen, m'a mis å måéme de soumettre plusieurs exemplaires de SZ. nervosus (STEPH.) å un examen dont j'ai retiré avec M. MAC LACHLAN la pleine conviction que la Psocina décrite par STEPHENS sous ce nom ne peut pas &åtre considérée comme une espece: 'propre,. mais” seulement comme, une. varieté; -etr celarde St. immaculatus (STEPH.), mais non de ecruciatus. Au point de vue de la nervature"', St. nervosus concorde parfaitement avec St. immaculatus et se sépare en conséquence de SZ. cruciatus en- tre autres caractéres par la circonstance que la veine anale des ailes antérieures, ainsi que la majeure partie du bord marginal extérieur des ailes postérieures entre la bifurcation extérieure de la veine radiale et le ramule extérieur de la méme veine, sont munis. de poils. I Tai conservé dans ce travail le systeéme de désignation des veines em- ployé par moi dans un précédent mémoire, Psocina Suecie et Fennie, publié dans le Bulletin (Öfversigt) des travaux de T'Acad. roy. des sciences de Suede, 35erannéer (1878), N:o 2. JR TN ÖS Stenopsocus striatulus (FABR.). AMEYOG dög sist Ferrugineo-flavescens; alis anterioribus et posterioribus immaculatis, hyalinis, pterostigmate elongato, sat angusto, flavescente, margine interiore hujus ab venula transversa usque ad apicem posteriorem nigro-fusco; venis Omnibus alarum an- teriorum (basi ven& costalis, basi ven& radialis interioris, ve- nula parva transversa inter marginem interiorem et venam ulnarem posita, vena anali basique ven& dorsalis exceptis), pterostigmate margineque exteriore fere toto alarum poste- riorum inter ramum furcatum exteriorem ven& radialis inte- rioris et ramulum exteriorem ven& ejusdem pilosis. Long. GNT Hemerobius striatulus FABR., Ent. syst., tom. 2, pag. 85 (1793). Psocus striatulus TLATR., Bull. science. soc. philom. de Paris, tom. I, pag. 35 (1795). — FABR., Suppl. ent. syst., pag. 203 (1798). > — Sligmaticus (?) LABRAM ET IMHOFF, Ins. d. Schweiz, tom Ag lol SK Stenopsocus striatulus HAGEN, Verh. zool. bot. Ges., tom. 16, pag. 218 (1866). > Stigmaticus MAC LACHLAN, Ent. Month. Mag., vol. 3 D20- 245 (L30) = Ibid5 vol, Pag03 (TSL): Cette espéce est assurément plus commune quon ne Pa supposé jusqu'ici, vu qu'elle a été confondue avec d'autres jus- qu'å ces derniers temps. Elle a été signalée par les auteurs pour VP'Angleterre, la Belgique, PAllemagne, la Suede, VP Autriche et la Suisse. Les antennes, un peu plus longues que les ailes, brunes å l'exception des deux articulations basales, qui sont jaunåtres; une ligne médiane longitudinale sur le vertex, le dos du thorax et rabdomen, les tarses et les parties apicales des tibias bruns, les autres parties du corps plus påles, jaunes ou jaune-verdåtre. Le bord intérieur du ptérostigma décrit un angle avec la pointe an- gulaire du point d'ou part la veine transversale. Le premier ra- mule intérieur de la veine radiale interne part de la bifurcation 96 intérieure de cette veine, plus preés de la vénule transversale unis- sant la bifurcation ci-dessus å la veine ulnaire, que de I'autre ramule de la veine radiale interne; la vénule-transversale unis- sant le ptérostigma å la bifurcation extérieure de la veine radiale interne, est située derriére la vénule rattachant la bifurcation inté- rieure de la veine radiale interne å la: veine ulnaire, c.-å-d. plus prés de Papex de Palle. Les vemes/des ailes brunåtres: Cette espéce remarquable se rapproche le plus, comme le montre la description, des formes St. immaculatus et St. crucia- zfus. Ressemblant å la premiere principalement par sa taille et sa, couleur, elle s'en sépare, outre pour ce -gui conmcerne la forme et la couleur du ptérostigma, en ce que la veine anale et la base dela veine radiale interne, de meme que la base des bords marginaux intérieurs et extérieurs des ailes antérieures, ne sont pas munis. de poils; elle se distingue le plus facilement de Se crucialus par sa grandeur et sa couleur, comme aussi par la pi- losité du bord marginal: extérieur des ailes postérieures, entre la biftireation; extérieure- de. la veime: radiale et le rtamuletextérieur de cette veine. La figure indiquera le mieux la différence de pi- losité des ailes antérieures' chez les deux espéces. Psocus morio LaArTrR. Tab. 1, fig. 5. S Plus minusve nigro-fuscus; alis anterioribus et posteriori- bus griseo-fuscis vel infumatis, his quam illis pallidioribus, illis a basi ultra medium opacis, fuscis, pterostigmate, basi flavescente excepta, nigro-fusco, alis posterioribus in basi obscu- rioribus, subopacis; areola discoidali alarum anteriorum quin- quangulari, parte discoidali ven& ulnaris marginem exteriorem versus flexa paullo löngiore quam parte ven& ulnaris cum vena radiali confluente et aliquanto breviore quam venula transversa discoidali, apice partis apicalis ven& ulnaris basin alarum versus paulum flexo; venis omnibus pilis destitutis. Long. c. al. 3—3.5 mill. 97 Psocus morio LATR., Bull. science. soc. philom. de Paris, tom. I, pag. 385 (1795). — MAC LACHLAN, Ent. Month. Mag, MOL ESp a AA(TSOME Cette espece trés rare a été signalée par les auteurs pour TN I'Allemagne et l'Angleterre. Y Les antennes, pas entigrement aussi longues que les ailes, ITE AVN ARK &Y Fasen brunes avec un ton plus påle äå la base; la téte, le thorax et T'abdomen dun brun plus ou moins foncé, les pattes d'ordinaire å un peu plus påles. Les veines des ailes brunes å V'exception — de la région autour du point de départ du ramule extérieur de la veine radiale interne, et en partie des veines entourant la cel- lule discoidale, lesquelles sont plus påles et d'une teinte plus jaunåtre. Le ptérostigma est trés dilaté, presque triangulaire vers l'apex. Le premier ramule intérieur de la veine radiale in- terne part, de la bifurcation intérieure, å peu prés å une égale | distance ou un peu plus preés du second ramule intérieur de cette veine que de la partie apicale de la veine ulnaire. Par sa nervature, cette espeéce se rapproche le plus de Ps. SeXpunctatus, mais se distingue facilement de ses congénéres par Ja couleur particuliere å cette espéce. Psocus subnebulosus STEPEH. AIENNA Mög utfar Lö Subolivaceo-flavescens, plus 'minusve fusco-maculatus vel fere totus fuscescens; alis anterioribus et posterioribus vitreo- hyalinis, illis maculis binis fuscescentibus vel griseo-fuscescen- tibus ornatis, quarum singul&e inter ramos furcatos ven& ra- dialis interioris et singul& in apice ven& analis posite, ptero- stigmate fere toto basique areol& subaxillaris fuscescentibus, alis posterioribus immaculatis; areola discoidali alarum anteri- orum quadrangulari, parte discoidali ven&e ulnaris marginem exteriorem versus flexa multo breviore quam parte venze | ulnaris cum ven&e radiali confluente et venula transversa di- I scoidali; venis omnibus alarum (margine exteriore alarum posteriorum ad maximam partem inter ramum furcatum exte- Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 2 (1880). T KS 98 riorem ven& radialis interioris et ramulum exteriorem vene&e ejusdem 'excepto).'pils »trå gen vinner». Deras ungdomar, larverna, döljas ofta af en »skyd- dande likhet». Detta oaktadt finner man nästan hvarje dag, som man egnar Fauna sin tjänst, något intressant i fjärilsväg. Hon belönar alltid frikostigt den trogne och nitiske tjenaren. Med afseende på fjärilarnes geografiska utbredning kan man nu gå ut från de uppgifter, som äro meddelade i Wallengrens arbeten. Vi hafva endast att göra tillägg och möjligen behöf- liga rättelser. Sådana skola inregistreras, — ett lämpligt göro- mål för en samlande entomolog. Det är alltid af intresse att få kännedom om hvad vårt land kan frambringa. Vi hafva mycket att söka och finna, och det finnes väl knapt någon angenämare IOO sysselsättning, än att se efter om icke något nytt eller förr hos oss okändt skulle kunna påträffas. Själ och kropp stärkas af så- dant arbete. Det mesta af min tid har, såsom vederbort, varit upptaget af »kampen för tillvaron»; men lyckan har gifvit mig många från sådant arbete lediga stunder. Då har jag gerna och mycket van- drat i Floras och Faunas lustgårdar, der -helsans källor äro be- lägna, och deraf har jag alltid befunnit mig väl. Det har sålunda varit min fröjd att, när tillfälle gifvits, snoka bland buskar och örter och äfven på träden efter larver; att föda upp dem och afvakta deras utkläckning; att söka på ängar, i lundar, kärr och skogar, på skär och holmar efter fly- gande och sittande fjärilar; att spana 1 trädgårdar och parker efter de ljusskygga arterna, sedan solen gått ned, och att på morgonen söka nattens svärmande barn hvilande på plank och väggar. Sålunda har jag funnit ganska många fjärilar dels på förut obekanta lokaler och dels helt och hållet nya för vårt land. Dessa Faunas små premier vill jag nu meddela den Entomolo- giska Tidskriftens läsare. Om flere ville arbeta i samma riktning, så kunde härigenom åstadkommas en »folkräkning», kanske icke mindre lärorik och nyttig, än den. för menniskor påbjudna. Länge torde, det dock dröja, innan wvi få reda på vårt lands alla be- byggare, om det ens någonsin kan ske fullständigt. NYA ELLER MINDRE KÄNDA FYNDORTER FÖR FJÄRILAR. Coenonympha Arcania L. är icke sällsynt i Upland, äfven i pro- vinsens norra del, t. ex. Wessland. C. Hero L. är ganska allmän i Broby socken i norra Skåne, i synner- het på norra och vestra sidan af kyrkobyn. Pararga Egeria var. Egerides STAUuD. förekommer i östra de- len af Upland och Södermanland; i Gefle-trakten har jag ock funnit den. Limenitis Populi L. finnes på många ställen vid Stockholm; äfven funnen vid Gefle (R. HARTMAN), Motala och nära Lyckeby 1 Bleking. Melitzeea Aurinia Rott (= Artemis W. V.) förekom talrikt 1874 på en nyodling vid Öfverboda i Elfkarleby socken i Upland. M.i:Cim>daa Li (=Delia. Wi Vv.) är i närheten "af "Karlskrona sden allmännaste af de gulbrokiga dagfjärilarne. Vanessa polychloros L. är allmän på Öland. V. Io L. är mycket allmän i Södermanland. Colias Edusa FABR. är funnen vid Wisby (G. EIsSEN) och i Torstuna socken i Upland (CHR. AURIVILLIUS). SES Neji Leucophasia Sinapis L. Larven träffas ofta på Reseda odorata i Stockholms trädgårdar. Doritis Mnemosyne L. finnes på öar i Östhammars skärgård, t. ex. på Fagerön. Polyommatus Ampnhidamas Esp. (= Helle W. V.) är icke sällsynt i Herjeådalens subalpinska trakter. Cupido Alexis Scor. (= Agestis W. V.) träffas ymnigt på Klinte- berget nära Klintehamn på Gotland. C. Arion L. är icke sällsynt på kanalbankarne vid Motala. Hamearis Lucina L. är påträffad vid Fulltofta (WALLENGREN) och Stehag i Skåne (HAMNSTRÖM), Isgärde på Öland (LAMPA) och vid Strengnäs. (Forts.) OM INSEKTFÅNGST OMBORD PÅ FARTYG FRÅN FRÄMMANDE LAND AF H. J. EKEBERG. Under mina yngre år försummade jag sällan något tillfälle, då segelfartyg anländt till Göteborg från utländsk hamn, — synner- ligast om fartyget besökt något tropiskt land, — för att i entomo- logiskt intresse undersöka det samma. Jag sökte då i alla undan- gömda vinklar och vrår, bland lasten, i skåp och andra gömmor, och i den ofta rikliga mängd affall, som vid fartygets rengöring efter lastens lossande hopsopades, och erhöll då icke sällan ett oväntadt rikt utbyte. På detta sätt har jag ofta 1 stort antal på- träffat äfven sällsyntare svenska skalbaggar, bland dem skogs- invånare, hvilka antagligen följt med fartygets trälast ut från Sverige, 1 varmare klimat hastigt förökat sig och sedermera med fartyget återvändt till hemlandet. Många af de funna in- sekterna äro verkliga kosmopoliter, hvilka kunna trifvas under högst olika temperaturförhållanden och hvilka tillika ofta äro allätare, så att de icke äro så synnerligen noga med kosthållet, utan taga för sig hvad som finnes att få. Så till exempel kan 7 102 man få se kosmopoliten Zrogosita mauritanica IL. äfven under kalla vinterdagar ganska lifligt krypa omkring å torra hudar i sällskap med den europeiska Dermestes lardarius L. och den mera kosmopolitiska D. vulpinus FABR., som är funnen utom Europa, 1 Afrika, S. Amerika och Asien. Trogosita maurita- nea IL. nöjer sig, i saknad af animalisk näring, med hvad som kan bjudas under murkna trädstammars bark. En svensk brigg, BALDER, gick för åtskilliga år sedan med trälast från en norrländsk hamn till Australien och lossade denna last i en hamn på Nya Holland. Sedermera gjorde denna brigg åtskilliga resor mellan kinesiska och ostindiska hamnar och tog slutligen, efter några år, 1-Batavia. en last af kafé, tIiS, socket m. m., som fördes till Göteborg. Detta fartyg gaf en särdeles rik entomologisk skörd. Bland de gjorda fynden vill jag nämna Carpopluälus hemipterusT. (kosmop.)i hundratal, C. succisus ERICHS. (fr. Sydamerika) blott ett exemplar, Zrogosita mauritanica IL. (kos- mop.) i myckenhet, Lemophloeus testaceus FaABrR. (fr. Europa) i rik tillgång; Hypophloeus melinus HereBst. (= Palorus depres- sus FABR.) (fr. Europa) träffades äfven och Zribolium ferrugineum FABR. ; (Eur., Ostind.) hade i stora skaror angripit 'risgrynen. Af Stlvanus surinamensis L. (Eur., Am.) funnos åtskilliga exemplar, hvaremot Murmidius ovalis Beck. (Eur., Am.) fans i stor mängd, likasom kosmopoliten Necrobia ruficollis TTR. I öfverflöd träf- fades Dermestes lardarius L. och D. vulpinus FABR.; tillgån- gen på JLenebrio molitor L., Blaps mortisaga L. och Blatte var riklig. Vid andra tillfällen hafva erhållits dels nu uppräknade in- sekter, dels åtskilliga andra såsom Pyrophorus noctilucus I. (döda exemplar) bland bresiljeträ från Centralamerika, Helota Vigorsz Mac LEav (Java), Alphitobius piceus Ouuv. (= orpze HeRrBST.) (kosm.), ÅAlphitobius diaperinus PaAnz. (= opatroides BrRuLLÉ) (Eur., Afr.) ibland risgryn från Java samt de båda sist nämde äfven spridda i magasimer 1 Göteborg. Risgrynslaster från Ostindien hafva ytterligare medfört hela skaror af Calandra orpyzse IL. (Nordamer., Ostindien) och KR/zopertha pusilla FABR. (Westindien) samt sparsamt Silvanus denticollis DrJ. (fr. Java) och ett enda exemplar af Clytus annularis FaABR. I en kaffelast hade Areocerus fasciculatus DE GEER (= coffee FARR.) till LR LE 103 den grad innästlat sig, att nästan hvarje kaffeböna var angripen. Man träffade individer 1 olika stadier af utveckling, somliga just färdiga att lemna sin bostad, andra redan utkrupna och derjämte en mängd döda. Ett fartyg, som från tysk hamn förde till Gö- teborg en last bondbönor (VWzicia faba T.), hade den grymma oturen, att hvarenda böna var anfrätt af Bruchus rufimanus BoH., hvilken skalbagge egentligen tillhör Södra Europa. Lik- artadt förhållande egde rum med en last ärter från Tyskland, hvilka nästan utan undantag voro angripna af Bruchus pisi IL. På sätt och vis ännu mera närgången visade sig Gibbium Sco- Zias FABR. (Europa) hafva varit å ett fartyg från fransk hamn, i det den samma 1 större mängd innästlat sig i sjelfva sjöapoteks- kistan, hvars förråd af kamomillblommor blifvit af denna snylt- gäst förstördt. — I en tobakslast fans en gång Neronthobius pallens Germ. (= X. serricornis SCHÖNH.) (fr. Westindien och Sydryssland), som tycktes med smak hafva spisat af den fina to- baken. Nägra gånger hafva ensamma exemplar af exotiska in- sekter från varmare land påträffats å fartyg, såsom Mallodon ma- xillosus Drury (Cuba). Nästa, at. dessa insekter hafva sedan träffats. 10 det fria i Göteborg och dess omgifningar, men icke återfunnits under se- nare år. Det synes mig sålunda icke lämpligt att förläna dem medborgarrätt i vår fauna. Dermed torde man böra dröja, tills man får se, om de här kunna fortplanta sig och uthärda klimatet. DAGFJÄRILSFAUNAN PÅ EN FLÄCK AF MELLERSTA SKÅNE ANTECKNAD AF C. LINDEQUIST. Då man följer södra stambanan från Malmö uppåt, inträder man i den egentliga skogstrakten först vid Stehags station, i hvars närhet Skånes vackraste insjö, Ringsjön, är belägen. Fort- sättes färden från Stehag åt Billinge längs Ringsjöns utlopp, Rönneå, så anländer man efter en half mils resa till Rönnemölla, en mindre egendom belägen vid nämda å och utgörande medel- punkten för det område af omkring en half qvadratmils yta, som dessa två sistförflutna år blifvit undersökt rörande Dagfjäris- faunan. Trakten är i botaniskt hänseende renommerad såsom syn- nerligen rikhaltig och har noga blifvit undersökt af N. LirJA, hvilken här lefde och dog som klockare i Billinge pastorat. Vid- sträckta mossar omvexla med yppiga mader och buskmark; lum- miga ek- och bokdungar kransa leende skogsängar, tätare och glesare bevuxna med allehanda andra sorter löfträd; sura myrar och kärr aflösas af vilda, steniga och enbevuxne så kallade ljung- fälader. Sandstenslager komma 1 dagen vid Wittseröds bekanta qvarnstensbrott. Sand- och grusmark omskifta med stora äkerfält af den feta skånska lerjorden på mergelbotten. Sålunda finner man lokalen vara nog vexlande, och att den är rik på dagfjäril- arter, skall af efterföljande visas. Papilio Machaon" anträffas tämligen ofta 1 trädgårdar och skogsmarker samt i synnerhet i kanterna af de större mossarne. ! Hvad nomenklaturen beträffar har KIRBY's Katalog med ett par undan- tag blifvit följd. —-—- 105 Ehuru ej inom detta område anträffad, nämnes dock Par- nassiwus Apollo såsom förekommande 1 största mängd på Skära- lid, en i Skåne märkvärdig bergformation, en och en half mil norr om Rönnemölla. P. Mnemosyne är mycket talrik i glesa ekskogar både närmast Rönnemölla och vid Stehag. Preris-arterna, med undantag af P. Daplidice, hvaraf en- dast ett par stycken blifvit af herr C. MÖLLER på Wedelsbäck fångade vid Stehag, äro naturligtvis äfven här väl representerade. Eucehloé cardamines fladdrar öfver alla sankare skogsängar och Leucophasia sinapis å en enbevuxen ljungfälad bland björ- kar på ett ganska inskränkt område. På sumpiga skogsmader och kärr samt vid kanten af de större mossarne är Colias Paleno ymnig. På en ljungmark vid Rönnemölla i närheten af en sandåker såg jag i September 1878 helt flyktigt en Colias, troligast Hyale, som dock undgick mig. Goniopteryx rhamni är öfverallt synnerligen allmän både vår och höst. Zephyrus qguercus är i ekskog icke sällsynt och betule är tagen i björklundarne vid Rönnemölla och på tistlar i bokskog å Gyaberg vid Stehag år 1878 1 massa af herr C. Möller, som ock der året förut fångade många ”Thecla tilicis. T. w album är sparsam i skogar, der alm växer; af Z. prum fångadestsist nämda år omkring ett tjog å en liten törnbevuxen stenbacke vid Rönnemölla, men den är det sista året ej der anträffad. TX. rubi finnes öfverallt å enfäladerna. Af Polyommatus äro P. virgauree och P. Hippothoö (L.) = clrysets) på torrare skogsängar och P. Phleas i synnerhet 1 beteshagar och å åkerrenar allmänna. Cupido Argus (L.) (= Aegon W. V.) å ljung- och enmar- ker samt C. Argyrognomon (BERGSTR.) å vissnade ormbunksblad i Billinge klockareboställes kohage äro talrika; C. Optilete icke sparsamt förekommande å Kroks mosse i Wittseröd; C. JIcarus (Rort.) allmän bland löf på grusig mark. C. Argiolus sällan, men C". minimus ofta anträffad vid Wittseröd och på galgbacken vid Gunnaröd. C. semiargus är på skogsängar ej just ymnig, men deremot finnes å en inskränkt rymd i Kroks mosse C. Alcon i stor mängd. C. Arion finnes icke sparsamt å en- och ljung- backarne vid Wittseröd. 106 Nemeobius Lucina har herr C. Möller tagit i mängd vid Stehag; vid Gunnaröd och Bögerup är den sparsamt funnen i ekskog. | Af Limenitis populi togs ett par vid Rönnemölla 1878 och sista året dersammastädes 32 stycken, dock bland alla dessa icke en enda hona. Af Vanessa är V. c album icke allmän, V. polpchloros var i synnerhet sista hösten talrik i Rönnemöllas trädgård och på almar vid Stockamöllan, VV. urtice då ovanligt fåtalig, V-. cardui samt /V. Atalanta och V. Antiopa särdeles rikligt representerade 1879, V. Zo deremot båda åren icke så. Melitea Maturna har båda åren tagits i hundratal å tor- rare skogsängar, der Arnica montana och Melampyrum nemo- 70osum växa, och synes den från nämda växter suga sin hufvud- sakliga näring. JM. Aurinia (Rott.) (= Artemis) är sparsamt funnen å dylik mark. M. Cinxia, M. Athalia och M. Dictynna äro lika allmänna som JM. Maturna. I synnerhet å sur och sum- pig kärrmark flyger M. Dictynna tätt. ÅArgynnis Selene finnes öfverallt i sumpig ängsmark i skog, Å. Euphrosyne i gles björkskog, ÅA. Pales v. Arsilache å Kroks mosse, ÅA. Ino i alla madängar och Å. Lathonia här och der i synnerhet på åkrarne — alla rikligt. ÅA. Åglaja är allmän å alla skogsängar, och Å. Vzobe, både med och utan silfverfläckar, fås i mängd på de torra enmarkerna vid Wittseröd: ÅA. Adippe var. Cleodoxa är lika allmän som hufvudformen i skogsmarker och på ängar. Å. Paphria sväfvar i hela svärmar på dylika stäl- len och i toppen af blommande lindar. Ynglingen JESPER MöL- LER har ett par gånger tagit dess honvarietet Å. wvalesina å Gyaberg. Erebia Ligea är ett par gånger funnen vid Rönnemölla samt förekommer ymnigt i dalgångarne på Skäralid. Satyrus Semele är å torrare platser, såsom vid stengärdes- gårdar och grusgrafvar, en mycket vanlig fjärilart, och likaså fin- nas af Pararge-slägtet å nämde lokaler många P. Hiera och P.: Megera; i skogsängar är P. Mera vanlig. P. Achine (= Dejanira) är inskränkt till en mycket liten rymd i ekskog vid Stehag, der den först iakttogs af ynglingen JESPER MÖLLER, och var 1877 mycket talrik, men fåtaligare de senare åren. : SNES FER ENG ” - HN ÅA ch AAA 107 Epinephele Jurtina L. (= Janira) och Hipparchia Hyperan- thus kan man rikligen skörda nästan öfverallt på öppna och torra Fplatser 1 skogs Coenonympha Hero var de tvenne sista åren en bland de talrikast förekommande dagfjärilarne, C. Pamphilus 1 något min- dre mängd; i kärr och sumpiga mader var godt om C. Tiphon (NOEN (ETS) CSI arnanarsejuseddiiktrakten: Af Hesperia förekommer endast malve 1 beteshagar, der äfven Nisoniades Tages icke är sällsynt. I skogar å öppna ställen äro Pamplula Sylvanus och vid vägar samt å torrare platser P. comma allmänna; mycket spar- samt förekomma deremot Thymelicus Thaumas (Hufn.) (= linea) och Zineola å sandmarkerna. SVENSE-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1878—7179: I Sverige och Norge tryckta arbeten eller uppsatser: / AURIVILLIUS, P. O. CHR., Lepidoptera Damarensia. Förteckning på fjärilar, insamlade i Damaralandet af G. DE VYLDER åren 1873 och 1874 jemte beskrifning öfver förut okända arter. 1879. — K. V. A. Öfv., Årg. 36 (1879): N:o 7, Sthm., sid. 39—969. DAHM, O. E. L., Biet, dess natur och vård samt några drag ur bikännedomens historia. Sthm. 1878 P. A. Norstedt & Söner. $8:0 184 sid. med I pl. och 50 fig. i texten. HOLMGREN, AUG. EM., Om Skadeinsekter inom hus, deras kännetecken, ut- veckling och lefnadssätt samt medlen att utrota dem. Sthm. J. Beck- man. 1879. 8:o., III sid. m. 45 afbildn. KRAMER, JULES HENRI, Ville de Stockholm! Description physique et natu- relle.- Sthm. 1878. 8:o. — Insectes p. 35—37; la liste des papillons « diurnes et erepusculaires par K. FR. "THEDENIUS. PIHL, AXEL, Om några af de för trädgårdsväxter skadligaste insekter och små- djur samt medlen” att utrota dem. 1879. — Svenska Trädgårdsförenin- gens Tidskrift 1879. Sthm., sid. 81—87. SCHÖYEN, W. M., Merkelig Optreden af Tortrix viburnana W. V. 1878. — Nyt. Mag. f. Naturvidenskaberne, Bd. 24 (1879), Christiania, p. 146— 149. — Serskilt Aftryk p. 1—4. i 108 SCHÖYEN, W. M., Notits angaaende Acherontia Atropos L. 1878. — Nyt. Mag. f. Naturvidenskaberne, Bd. 24 (1879), Christiania, p. 150—152. — Serskilt Aftryk p. 1—3. , Bidrag til Gudbrandsdalens og Dovre fjelds Insektsfauna, Beretning om en i Sommeren 1877 foretagen entomologisk Reise, 1878. — Nyt. Mag. f. Naturvidenskaberne, Bd. 24 (1879), Christiania, p. 153— 220. — Szer- skilt Aftryk p. 1—68. , Cidaria dilutata W. V. 1878. — Archiv f. Mathem. og Naturvid., Bd. 3 (1878), Christiania, p. 177—181. — Serskilt Aftryk p. 1—5. , Fortsat Bidrag til Dovrefjelds og Gudbrandsdalens Insektfauna. 1879. — Nyt. Mag. f. Naturvidenskaberne. Bd. 24 (1879) Christiania, p. 306 — 309. — Seerskilt Aftryk p. 1-4. , Supplement till H. SIEBKÉS Enumeratio insectorum Norvegicorum Fa- sciculus I—II (Hemiptera, Orthoptera & Coleoptera). 1879. — Christi- ania Vidensk.Selsk. Forhandl. 1879, N:o 3, p. 1—75: SPARRE-SCHNEIDER, J., Entomologiske Undersögelser i Södre Bergenhus Amt. 1879. — Christiania Vidensk.Selsk. Forhandl. 1879, N:o 2, p. I—12. » Coleoptera iagttagne ved Tromsö og i nermeste omegn. 1879. — Tromsö Museums Aarsheften II (1879), Tromsö, p. 1-—-57. — Separat- aftryck, Tromsö, Carl Hansens Bogtrykkeri, 1870, p. 1—57. SPÅNGBERG, J., Homoptera nova vel minus cognita. 1878. — K. V. A. Öfv., Årg. 34 (TSY/NENEO 0, Stlim., Sid. 3— 14. , Species Gypon& generis Homopterorum. 1878. — K. V. A. Bihang, BAS (KÖ SEE NLO34 IStilms sida l— 70: EE UPsocina, Suecie,et Kenme.: I$4S- == vt VE As ÖNS, Årg. 35 (1879): N:o 2; Stim.; Sid:..5+-20, tafl.1 Os II. , Note. sur les variétés. suedoises :de la Brenthis Selene (W. V.), 1878. IS OM AS PBihang, bd os (Er SYS) NIorT25 5 tim, sSId er TORRE PL , Species Jassi generis Homopterorum. 1878. — K. V. A. Öfv., Årg. 35 (1878) NFO 8; Sthm., sid: 340. , Homoptera nonnulla americana nova vel minus cognita. 1879. — K. Ma, SAG ÖfVG Årg. 36 (1879): N:o 6, Sthm., sid. 17—26, tafl. XV o. XVI. SYNMENA LÖSA Orthoptera nova ex insulis Philippinis. 1878. — K. V. A. Öfv., Årg. 34 (1877): N:o ro, Sthm., sid. 33—58. , Systema Acridiodeorum. Essai d'une systematisation des Acridiodées. Tögdr- KI V:A. Bihang, Bd. 5 (1879): N:oi4sySthm., säs T--1O0; , Observartions orthoptérologiques, fasc. 3, 1878. — K. V. A. Bihang, BART S7SNNEO 0, Stbm., Sid; I— 20; i , Sur les caracteres distinctifs des Hétéropteres et des Homopteres. I 878-. KO VERA. Bihang, Bd. 5-(1878): N:oRrn, pe rer SWEDERUS, M. B., se bihanget A. Butler och A. Wallace. THEDENIUS, K. FR.; se KRAMER. THOMSON, C. G., Hymenoptera Scandinavixe, tom. 5, Pteromalus SVED., Con- tinuatio, 8:0, 307 sid. o. I pl., Sthm., Ad. Bonnier (Tr. i Lund) 1878. 109 N / TrRYBOM, A. F., Ur djurens utvecklingshistoria. Öfversättn. och bearbetning efter A. WILSON. 1878. — Vetenskap för alla, Bd. 1 (1878), Sthm. Insekter, p. 153—1063. , Bilder ur insektlifvet i våra färskvatten. Bearbetning med tillägg efter B. B. WOODWARD. 1879. — Vetenskap för alla, Bd. 2 (1879), Sthm., p- 97—118. W. L., Ännu ett intyg om insekternas nytta för växtverlden. 1879. — Sven- ska Trädgårdsföreningens Tidskrift 1879, sid. 126. I utlandet tryckta uppsatser: HOLMGREN, AUG. EM., Enumeratio Ichneumonidum, exhibens species in alpi- bus Tirolie captas. I. Fam. Ichneumonides et Alomyides. 1878. — Verhandl. zool.-bot. Ges. Wien, Bd. 28 (1878), Wien, p. 167—182. SCHÖYEN, W. M., Pyralis secalis L.. 1879. — Stett. Ent. Zeit., Jahrg. 40 (1879), Stettin, p. 389—396. , Ueber die Synonymie und die rechtmässige Benennung der Botys octo- maculata auct. 1879. — Stett. Ent. Zeit., Jahrg. 40 (1879), Stettin, på sid. 107, Pp. 396—399. SPÅNGBERG, J., Nekrolog des Prof. C. STÅL. 1878. — Stett. ent. Zeit., Jahrg. 39 (1878), Stettin, p. 97—105. , Notice sur les dégåts des Pucerons dans les champs d'orge et moyens de les prévenir. 1879. — Anal. de la Soc. Esp. de Hist. Nat., Tomo VIII (1879), Madrid, p. 339-—341. THORELL, TAMERLAN, Studi sui Ragni Malesi e Papuani. II. Ragni di Am- boyna raccolti dal Prof. O. BECCARI. 1878. — Annali del Mus, Civ. di Storia Nat. di Genova, Vol. 13 (1878), p. 5—317. WALLENGREN, H. D. J., An Analysis of the species of Caddis-flies (Phryga- nea) described by Linneus in his >Fauna Suecica». With notes by R. MAC LACHLAN. 1879. — Journ. Linn. Soc. Zool., Vol. 14 (1879): N:o 80, London, p. 726. , Descriptions of new species of Trichoptera from Scandinavia. 1879. — Ent. Mont. Mag., vol. 15 (1878—79), London, p. 274—275. BITER ACNEG: Utländingars i Sverige tryckta uppsatser 1878—79. BUTLER, ARTHUR, Spindelväfvar. Öfversättn. af M. B. SWEDERUS. 1879. — Vetenskap för alla, ”Bd. 2 (1879), Sthm., sid. 345—354. KocH, L., Arachniden aus Sibirien und Novaja Zemlja eingesammelt von der Schwedischen Expedition im Jahre 1875, mit 7 Tafeln. 1879. — K. Mi Ar; Flandl.; ny följd, Bd: 16 (1878): N:o 5, sid: 1—136; SAHLBERG, JOHN, Bidrag till nordvestra Sibiriens Insektfauna, Hemiptera He- teroptera, insamlade under expeditionerna till Obi och Jenissei 1876 och 1877. 1879. — K. V. A. Handl., Bd. 16 (1878); N:o 4, sid. 1=39. RN LSE NR BOR a sa Nja 110 $ S WALLACE, ATLFR., Skyddande likhet inom dumikel al DERUS. 1879. — Vetenskap för alla, Bar 2 (1879), Sim. sid, 319340 ie =; Förklädnad inom djurriket. ay — Vetenskap för alla, Bd. 2 (1879), Stbrols SEN sid. 509—-531. Stockholm i Maj 1880. K Chr. Aurivillius i Säg SN: Er pA E z ” RESUMÉS: (BIrSS durtexter) AuUG.-EM. HOLMGREN: ÅLarves de mouches mineuses sur les plantes cultivées de la Suede. L'auteur donne sous ce titre la description de deux espéces de mouches, la mouche des epinards (Anthomyza spinacie) et la mouche des betteraves (Aricia bete), qui ont été récemment observées par lui comme nuisibles aux plantes mentionnées ci- dessus dans les régions moyennes du pays. (ESrOokdurtexten) K.-FrR. THEDENIUS: Contributions å la faune lepidoptere de la Scandinavie. L'auteur invite les amis de Vhistoire naturelle å contribuer, chacun dans sa mesure, å la connaissance de Vextension géogra- phique des papillons suédois par le collectionnement de ces in- sectes dans toutes les parties de la Suede, et par l'envoi au Jour- nal entomologique de renseignements sur les nouveaux lieux de trouvalle. M. THEDENIUS en indique lui-måme un certain nombre pour les papillons diurnes, réservant å d'autres articles des indi- cations analogues pour les autres ordres de la classe des Lépi- doptéres. (Pirot du texter) H.-J. EKEBERG: Sur la récolte des insectes å bord des navires venant des pays étrangers. Pendant une longue suite d'années, Pauteur n'a jamais né- gligé une seule occasion de recherches entomologiques å bord des navires arrivés å Gothembourg depuis des ports étrangers, aprés une absence plus ou moins longue dela Suede. Il a été å meåme TI2 de recueillir de la sorte diverses espeéces d'insectes, principale- ment des Coléoptéres, dont il donne la liste, et parmi lesquels on trouve une foule de types essentiellement tropicaux, qui se sont plusieurs fois multipliés å un degré inoui pendant le voyage. (PB: Tod sduW texter) C. LINDEQUIST: Faune des papillons diurnes sur un point de la Scanie moyenne. L”auteur, : qui s'est livré, ces. derniers temps, å des explo- ations lépidoptérologiques dans la région qu'il habite au centre de la Scanie, communique le résultat de ces recherches, en don- nant l'exposé exact et détaillé de I'habitat des diverses espeéces suivant la condition géologique du sol. Entomolo&sk Tidskrift.Bd.1 AM Westergren del.etp? Imp,Ch.Chardon ainé Paris REK FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS FRURVINRSFERIAIIESIE ROPIE RA AF OT MI REUTER. Redan sedan några år tillbaka har författaren till nu Dbör- jade korta öfversigt af den Skandinaviska halföns och Finlands Hemiptera Heteroptera varit betänkt på en omfattande bearbet- ning af nämda djurgrupps representanter i den skandinaviska norden; första början till en sådan föreligger äfven i den år 1875 utkomna och 1 första häftet af Acta Societatis pro fauna et flora fennica publicerade afhandlingen »Hemiptera Gymnocerata Scan- dinaviae et Fenniae, I», behandlande familjen Capsidae. Då jag emellertid senare beslutit mig för en bearbetning af hela den palaearktiska zonens Hemiptera Gymmnocerata, har ofvan nämda arbete afstannat med sin första del, emedan jag icke mera egt tid öfrig att fortsätta detta i samma form, som det begynts. Jag ernade derför ersätta detsamma med en förteckning öfver de skandinaviska arterna, hvari hufvudsaklig uppmärksamhet skulle egnas åt deras utbredningsförhållanden. Det önskemål har emel- lertid uttalats att en sådan förteckning måtte framträda under formen af en synopsis öfver arterna med korta diagnoser öfver desamma, emedan en sådan tillika skulle sporra intresset för denna i många hänseenden så intressanta, men i Sverige på sista tiden måhända just i följd af brist på lämplig handbok af sam- lare något förbisedda insektgrupp. Den korta öfversigt, som nu lemnas i det nedanstående, får och vill derför betraktas endast såsom en handledning vid bestämmandet af våra arter, hvilket redan framgår ur den oftast dichotomiska form, jag valt för de Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 3 (1880). SM 114 tabellariska indelningarne af genera och species, hvarvid jag i systematiskt hänseende hållit mig ganska noga till de af STÅL i åtskilliga afhandlingar uppstälda indelningar, öfvertygad som jag i de flesta fall blifvit om deras naturenlighet. Såsom synonymer hafva nästan endast skandinaviska författares benämningar upp- tagits. Beskrifningarne äro affattade på svenska, emedan arbe- tets hufvuduppgift är att handleda skandinaviska entomologer vid bestämmandet af deras arter och då blotta namnen och utbred- nings-uppgifterna i ett arbete såsom detta äro till fylles för att lemna öfriga europeiska hemipterologer en bild af den skandi- naviskt-finska faunan. För arbetets begagnande förutsättes kännedom om den bruk- liga terminologien ', hvarför ingen allmän morfologisk inled- ning förutskickas; då termer fordra skild förklaring, lemnas denna på resp. ställen. Öfversigt af familjerna: 1(21). Antenner fritt framskjutande. Arter lefvande på land eller löpande på vattenytan. Sect. I. Gymnocerata FieEB. (= Geocorisae et Amphibicorisae auct.). 2 (3). Hufvudets sidor skiflikt utbredda, i kanten skarpa, täckande anten- nernas bas. Antenner fem-ledade. Scutell stor, nående ut öfver abdomens midt — I. PENTATOMIDAE. (2). MHufvudets sidor trubbiga. Antenner typiskt fyra-ledade?, deras bas [SS icke dold under hufvudets kanter, synlig äfven ofvanifrån. 4(18). Meso- och meta-pleura utgöras hvardera af blott ett enda stycke. Elytra sakna alltid cuneus”?. ; 5(17). ”Tarsernas sista led med klor i spetsen". 6(9, 14). Tarser tre-ledade. Rostrum icke bågböjdt vid basen, under hvi- lan liggande emot hufvudets undre sida. 7 (8). MHemielytrernas membran med talrika längsnerver utgående från en med - corii bakkant parallel tvärnerv. Oceller finnas alltid. — 2. COREIDAERE. 8 (7). Hemielytrernas membran med 5 nerver, någon gång med flere (omkr. 8), men i sådant fall saknas oceller. — 3. LYGAREIDARE. Y Se inledningen till FIEBERS Europ. Hemipteren eller till FLors Rhynchoten Livlands. ? Hos Reduviiderna finnas stundom mellan de långa lederna små suplementära mellan- Jeder; likaså hos Hebridae en dylik, hvadan antennerna här äro fem-ledade. 3 Så benämnes ett emellan corium och membranen inkiladt, emot det förra mer eller mindre ledadt, trekantigt stycke. 4 Äfven de på vattnet lefvande slägtena Hydrometra och Mesovelia ega apical-klor, ehuru de i öfrigt stå närmast Velia och Gerris, tillsamman med hvilka de bilda familjen Hydrometridae (se nedan under 17). AT LAUVIAT fre RA Vv : TER 9(6, 14). Tarser två-ledade. Hufvudet undertill med en djup fåra för upp- 10(11). 11(10). T2((r3): 13(12). K4(07:9): 15(16). 16(15). 17 (5). 18 (4). 19(20): 20(19). 2 (1): 22(25). 23(24). 24(23). tagande af rostrum. Framhöfter insänkta i prosterni disk. Kroppen mycket tillplattad. Huf- vudet med en stark tagg utom antennernas bas. — 4. ARADIDAE. Framhöfter insänkta i prosterni bakrand. Elytra vanligen nätådriga utan särskild clavus, corium och membran. Pronotum utskjutande öfver och betäckande scutellen. Oceller saknas. (Underfamiljen Piesmina, som bildar öfvergång till Lygaeidae och "eger oceller samt obetäckt scutell, har kinderna framtill hornlikt ut- skjutande på ömse sidor om epistomiet samt membranen, då denna är utvecklad, försedd med 4 längsnerver). — 5. TINGITIDAE. Den hinnartade clavus öfvergår omärkligt i en nervlös membran. Alla fyra vingarne saknas understundom. Oceller finnas. Scutell obetäckt. Elytra icke nätådriga. — 6. HEBRIDAE. Tarser tre-ledade. Rostrum vid basen bågböjdt, starkt, äfven i hvi- lan aflägsnadt från hufvudets undre sida. Rostrum långt. Oceller starkt närmade hvarandra, liggande mellan ögonen. Membranen med fyra längsceller. — 9. SALDIDAE. Rostrum kort, bågböjdt. Oceller belägna bakom ögonen. Antennernas sista led borstlik. Membran med två eller tre basalceller, utsändande fria nerver, eller med flere fria nerver, mindre regelbundet förenade till två eller tre längsceller. — 8. REDUVIIDAE. Tarsernas sista led med klorna fästade i en fåra före spetsen (med undantag af slägtena Hydrometra och Mesovelia, hvilka ega apical- klor). Clavus, corium och membran icke tydligt åtskilda. Kroppen oftast undertill med en silkesartad för vatten ogenomtränglig pubescens. Lefva på vattenytan. — 7. HYDROMETRIDAE. Meso- och meta-pleura sammansatta af flere stycken. Hemielytra of- tast försedda med cuneus. Kroppen vanligen mjuk. Tydliga oceller. Hufvudet oftast horisontelt utdraget i en emot spet- sen knappast smalare förlängning. MHöfter korta, föga utskjutande. Membran typiskt -med fyra ofta delvis ytterst otydliga nerver, som utgå från en smalt trekantig transversel basalcell; stundom med annor- lunda bildad nervförgrening. — 10. ACANTHIIDAE. Oceller icke skönjbara. Höfter aflånga. Membran typiskt med två (säl- lan blott en) i en gemensam båge vanligen afrundade basalceller och inga fria nerver. Antenner vanligen finare emot spetsen. — TESCCAPSTIDAE. Antenner ytterst korta, dolda i en grop på hufvudets undre sida. Arter lefvande i vatten. Sect. II. Cryptocerata FiEB. (= Hy- drocorisae auct.). Framhöfter insänkta i prosterni disk eller i dess framkant. Antenner med fyra enkla leder. Mellersta och bakersta tarserna två- ledade. Inga analtuber. — 12. NAUCORIDAE. Antenner tre-ledade, andra leden utdragen åt sidan. Alla tarser en- ledade. Ett långt rörformigt analbihang. — 13. NEPIDAE. 25(22). Framhöfter insänkta i prosterni bakrand. 26(27). Rostrum fri, tre- eller fyr-ledad. Kropp hvälfd. Ryggsimmare. — 14. NOTONEGCDHID AE 27(26). Rostrum dold, synbart oledad. Buksimmare. — 15. CORISIDAE. Fam. I. PENTATOMIDAE. . Kropp stor, bred, med hårdt chitinskelett. Hufvud med hjessa och panna 1 samma plan, kinderna utvidgade och i kanten skarpa, skjutande öfver antennernas bas, som icke är skönjbar ofvanifrån. Antenner hos våra arter fem-ledade. Rostrum fyr- ledadt, liggande under hvilan emot bröstet. Tarser tre-, sällan två-ledade: Scutell stor, nående öfver abdomens midt. Lefva af växtsafter. Öfversigt af underfamiljerna: I (2). Ben robusta, tibier med starka taggar och tornar. Corii sidokant skjutande ut öfver abdomens sidor antingen med hela eller åtminstone med halfva sin längd. Abdomens sidokanter fullkomligt hela, seg- mentens hörn icke det ringaste utskjutande. Kropp äggrund. — Cydnina. 2 (1). Ben ytterst sällan med taggiga tibier (Odonfoscelis), tibier vanligen antingen utan eller med helt fina och korta småtaggar. Corii sido- kant blott med basen, aldrig ens med halfva längden skjutande öfver abdomens sidor. [SS] (4). Flygvingarnes första och andra nerver i spetsen förenade genom en tvärnery och bildande ett aflångt i midten bredare fält, den andra ner-, ' ven sändande en kort aflöpare in i fältet. Scutell nående abdomens spets, utan sidotyglar, ! tellerina.: 4 (3). Flygvingarnes första och andra nerver parallela eller nästan parallela, vanligen mycket närmade hvarandra och emot spetsen plötsligen di- oftast bredare än pronoti basalrand. — Scu- vergerande samt förenade med en tvärnerv, andra nerven utan någon aflöpare uppåt. Scutell vexlande till storlek, aldrig bredare än pro- noti bakkant och oftast försedd med tyglar. Rostrum hos våra arter sträckande sig utöfver framhöfterna. 5 (8). Tarser treledade. ”Tibier ofvan vanligen fårade. 6 (7). Rostrum fästadt ett stycke nedanför labrum, hvars fästepunkt ligger strax under clypei spets. — Pentatomina. 7 (6). Rostrum och labrum utgående från samma punkt, helt litet aflägsnad från clypei spets. — Asopina. 1 Med sidotyglar (/rena) förstås en skarp tydligt afsatt lägre kant vid scutellens sidor, afsedd för upptagande af clavi inkant. ID 8 (5). Tarser tvåledade. Scutell icke nående till abdomens midt, mestadels med tyglarne sträckande sig nästan ända till den smala spetsen. Ti- bier sällan fårade. — Acanthosomina. [UT den Cay CAT STAT Slägtöfversigt : I (2). Vingfältet med en liten in i fältet löpande nerv. Kroppen starkt "convex. Scutellen blott litet kortare än abdomen, convex, sidorna rundade, emot spetsen icke afsmalnande, spetsen bredt afrundad. — THYREOCORIS. 2 (1). Vingfältet utan inlöpande” nerv. Kroppen föga eller lätt convex. Scutellen tämligen betydligt kortare än abdomen, trekantig med smal spets. Midtelbröstet med långsköl. 3 (4). Ögon sedda underifrån bredare än långa och med ?/, af bredden skju- tande ut öfver hufvudets sidor. MHufvud nästan vertikalt. Clypeus fritt utskjutande 1 spetsen af hufvudet. -— GNATHOCONUS. 4 (3). Ögon sedda underifrån högst med hälften af bredden skjutande ut ofvan hufvudets sidokant. 5 (6). Frambröstets sidor på den främre convexa delen tätt gryniga. Andra och tredje antennlederna ungefär lika långa. Clypeus i spetsen om- sluten af de hopstötande sidoloberna. — SEHIRUS. 6 (5). Frambröstets sidor på den främre convexa delen intryckt punkterade, endast vid rostral-fåran något gryniga. Andra antennleden betydligt kortare än tredje. — TRITOMEGAS.! IPEIY RIE OG ORISES GHRST SPAIN, 1. Th. scarabaeoides LINN.: svart, grönbronserad, ofvan tätt punkterad och glänsande, punkterna gröfre på hufvudet, prono- tum och scutellens bas; antenner och tarser beckröda; membran hvit. 4—4"/, mm. 1. RATE RET ES VE 0 0 (Ce tyr MAN SAAB. NOD: Hj ma (COS reomelas). 1 I den förteckning, kyrkoherden WALLENGREN, efter det ofvanstående blifvit satt, godhetsfullt lemnat öfver af honom insamlade arter, upptages äfven »ÅAethus nigrita F.»> från Trolle Ljungby i Skåne. Då jag emellertid icke sett något svenskt exemplar af denna art, meddelas här en'kort diagnos enligt utländska exemplar: Cydnus FABR., auct. (= Aethmus DALL.). Hör till afdelningen 2 (1), men skiljes från alla genera derigenom att hufvudet nära randen är beväpnadt med korta taggar och dessutom långa borst. 1. C. nigrita FaABR.: brun eller svartbrun, glänsande, sidor cilierade med rödbruna hår, pronotum svagt och sparsamt punkterad, främre diskhälften slät, den ofta svarta scutellen betydligt starkare punkterad ' än hemielytra; fötter rödbruna, såsom stundom hela kroppen. 4/4, mm. 1. 4 Vid Trolle Ljungby i Skåne, enligt WALLENGREN. 118 Bland gräs; Sverige: Skåne, Öland, Gotland, Småland, Öster- götland, Stockholm, Upland, Vestmanland; Norge vid Kristi- ania; Finland sällsynt: Satakunta och södra Österbotten. GNÄTHOCONUS FIEB! 1. Gn. picipes FALL.: svart, ofvan punkterad, antenner mot basen och tarser rostbruna; corii utkant emot basen orange- hvit, emot spetsen brun; membranen mer eller mindre brun eller genomskinlig; tyglar icke längre än clypeus. 3'/,.—4'/, mm. l. EAT CER ISVSÄ2IO 5: Sällsynt i södra Sverige; funnen i Skåne samt på Öland och Gotland. Lefver på sandiga lokaler, vid rötterna af åtskilliga växter, på Ga/lium enligt FIEBER. SEHIRUS AM Let SERV. 1. S. morio LINN.: svart, ofvan föga glänsande, antenner- nas andra led samt större delen af rostrum och tarserna rost- röda; pronotum framtill glatt, på sidorna starkt och bakåt på disken mindre tätt punkterad; membran smutsigt gulhvit. 7'/, —9"/, mm. 1. HATT HSV. 8, (CKAnNus) Sällsynt på sandiga ställen 1 södra Sverige; funnen i Skåne och på Gotland. 2. S. luctuosus Murs. et REY: mycket lik föregående (af hvilken den möjligen endast är en varietet), men mindre, star- kare och lindrigt bronsartadt glänsande, membranen brun och kroppen öfverhufvud mindre robust, plattare, något mindre lång- sträckt, mer afrundad. 5”/,—7 mm. Il. Cydnus. morio. var. B. FALL. H. Sv. Pp. 18. Sehirus nos 270 SAHLB:, MOD: 20, I. Tämligen sällsynt på torra ställen. Sverige: Småland, Öland, Stockholm, vid Upsala i mängd under ett kadaver (HAGLUND), Vestmanland; Finland: Åland, Åbo, Yläne, Nyland, Österbotten. TRITOMEGAS AM. et SERV. Artöfversigt : I (4). Pronotum och corium med utkanten smalt hvit. 2 (3). Djupblå. — Tr. dubius. ha > | TE Tr I19 3 (2). Svart. Corium oftast med hvit midtelpunkt. — Tr. biguttatus. 4 (1). Pronotum med stor hvit fläck i framhörnet och corium med tandade hvita fläckar. — Tr. bicolor. 1. Tr. dubius ScoP.: djupblå eller ofvan violett, antenner och ben svarta; pronoti och corii utkant samt membranen hvita, bukens andra till sjette segment i segmentens framhörn med en hvit fläck. 6'/,—7"/, mm. l. Cydnus albo-marginatus FALL., H. Sv. 19, 4. Sehirus al- Dbo-marginellus SAHLB., Mon. 21, 2. Fordom funnen enligt FALLÉN i Sverige af ZETTERSTEDT (ett exemplar utan närmare uppgifven fyndort); i Finland vid Åbo af F, SAHLBERG (blott ett exemplar). 2. Tr. biguttatus LInnN.: svart, ofvan djupt punkterad, pronoti och corii utkant hvit, corium med en stundom likväl fe- lande hvit punkt i midten; rostrum och tarser roströda. 5'/,— OM mm. I IE Ae flul SNG HOS CSNEPASNS KARINS INIONE se Dar (RKA mMegas). Här och der bland gräs; Sverige: Skåne—0OÖland och Got- land—Westergötland—Lappland; Norge vid Christiania; Fin- land: Åland—Södra Österbotten—Ryska Karelen. 3. Tr. bicolor LINN.: svart eller blåsvart, punkterad; pro- notum med en aflång fläck längs främre hälften af sidorna; cori- um med en c-formig skullerfläck och ett tandadt spetsband, ab- dominalsegmentens framhörn och en ring på tibierna hvita. 5"/, —8 mm. l. | IRAN SR ENG Og ER (CINELS)E ET SANEN, INO Bä de Här och der i södra och mellersta Sverige: Skåne—OÖland —Stockholm; Finland: Åland, södra Österbotten; går enligt ZETTERSTEDT ända upp i Lappland (?). Underfam. Scutellerina STåL. Slägtöfversigt : 1 (2). Hufvud transverselt, nästan halfkretsformigt, Pronotum framtill bre- dare än hufvudet, med de främre sidokanterna framtill tydligt afrundade, baktill vid skullerhörnen med en smal inskärning. Inga öppningar för stinkkörtlar kunna skönjas på bröstet. Kroppen hel och hållen kort- borstig. Tibier med taggar. — ODONTOSCELIS. 2 (1). Hufvud lika långt som bredt eller längre än bredt. Pronoti främre sidokanter framtill icke alls eller mycket lindrigt afrundade. 3 (4). Inga mynningar för stinkkörtlarne skönjbara på bröstet. Hufvud fram- om de: klotrunda och kortskaftade ögonen nästan qvadratiskt. Prono- tum framtill bredare än hufvudet, med främre sidokanterna framtill-tyd- ligt urbugtade; en trubbig inskränkning vid skullerhörnen. Scutell först mot spetsen småningom afsmalnande. — PHIMODERA. 4 (3). Stinkkörtlarnes mynningar tydliga, utdragna i en tämligen lång, plöts- ligt afkortad fåra. Scutell mycket smalare än abdomen (hvars sidor äro utvidgade), emot spetsen icke eller ytterst lindrigt afsmalnande. — EURYGASTER. ODONTOSCERIS HAR: 1. OQO. fuliginosus LIinN.: Kolsvart, enfärgad (var. carbo- naria ZErT.), eller brun, lergult skäckig, oftast med en smal van- ligen mer eller mindre afbruten gul långslinie öfver pronotum och scutell; scutellsidor ofta med ett svart någon gång utåt gulbegrän- sadt streck; ofvan kort brunborstig, knappast med spår till grå pubescens under borsten, pronoti främre sidokanter nästan raka. 5—06"/, mm. 1. Letyra 'fuliginosa FArp., "Fl SV. I5,0i50 Letypas carlo= MALLA VETT EL SVJ TO) gl På torra backar mellan örtrötter; sällsynt i södra Sverige: funnen i Skåne, på Öland och Gotland samt ända upp i Öster- götland af BOHEMAN och ZETTERSTEDT. 2. OQO. dorsalis FaBR.: Mycket mindre än föregående; krop- pen ofvan brunborstig, öfverallt, men isynnerhet på hufvud och pronotum försedd med en tät något filtartad silfvergrå pubescens; under svartaktig, ofvan brun, pronotum baktill och scutellen emot spetsen stundom lergula, denna senare tecknad med tre gula längsstreck, sidostrecken inåt begränsade af en urbugtad kolsvart linie; pronoti framhörn mindre framdragna än hos föreg., främre sidoränderna före skullerutskärningen lätt men tydligt urbug- Zade, fliken ofvanom utskärningen något mera utdragen. 4—4"/, Mmm. TS Lelyra AdorsalsERABR., S. Rh. 130, 54. Sällsynt i södra Sverige: funnen i Skåne och på Öland af BOHEMAN. PHIMODERA GERM. Artöfversigt : (2). Pronotum med sidokanterna framtill starkt urbugtade och framhörnen = rätvinkliga. Hufvudets sidolober i spetsen rätt afstötta, båda spets- hörnen rätvinkliga. Bakersta lårringarne med en trubbig knöl. — Ph. humeralis DALM. Nn (1). Pronotum med sidokanterna framtill otydligt eller trubbigt urbugtade och framhörnen trubbiga. Hufvudets sidolober något kortare än clypeus, i spetsen något snedt afstötta, med yttre spetshörnet trubbigt, inre nä- stan spetsvinkligt. Bakersta lårringarne utan knöl. (4). Scutell med en tydlig längsköl. — Ph. lapponica ZETT. (SS (3). Scutell på tvären skrynklig, men utan upphöjda långslinier. — Ph. fennica J. SAHLB. + 1. Ph. humeralis Danym.: hufvudets sidokanter baktill vid ögonen plötsligen starkt urbugtade, derefter räta och parallela; undertill smutsigt lergul; ofvan svart med en stor fläck å ömse sidor om scutellen lergul, eller kritgrå,; hufvud, pronotum framtill och scutellbasen lergula, scutellen med bågiga och vinkliga teck- ningar af brunt och gult; dess rygg med en tämligen svag längs- köl och en dylik afkortad på ömse sidor vid basen. 6—06'!/, mm. 1. FALL., H. Sv. 14, 4. Phlhimodera galgulina BoH., Vet. Ak. Handl T85r, p. fo2 (nee EH. SCH.) Ytterst sällsynt; endast funnen i Halland af OSBECK och på Skånes sandfält af BOHEMAN. 2. Ph. lapponica ZeETT.: hufvudets sidokanter ifrån ögo- nen emot midten småningom lindrigt afsmalnande, framtill litet utvidgade; pronoti främre sidokanter framtill knapt urbugtade, nästan räta, baktill tämligen trubbigt afrundade, sidohörnen täm- ligen trubbigt urbugtade; scutellen vid basen utan sidokölar, men med en mycket tydlig, punkterad köl längs midten, hvilken köl framtill är något utplånad, baktill nästan utvidgad, före spetsen plötsligt afbruten; undertill jämte fötter nästan enfärgadt svart, ofvan rostfärgad med bruna fläckar och punkter. 7'/, mm. l. ARI: LDS. KAPPA 254, I Högst sällsynt; endast funnen 1 Torneå Lappmark af ZET- TERSTEDT. 3: Ph: fennica J. SAHLB.: större och mera. convex, än föreg.; hufvudets sidokanter såsom hos föreg.; pronoti främre 122 sidokanter otydligt urbugtade, framhörnen mycket trubbiga, si- dohörnen trubbiga, baktill lindrigt utskurna; scutell framtill tyd- ligt, bakåt otydligare, oregelbundet, bredt, nästan vågformigt tvär- strimmad; brun, hufvud, pronotum framtill, abdomen och fötter svartaktiga. 8—38'/, mm. l. J;: SAHLB., Medd. F. EL Fenn. I, p. 194. Phimodera lap- PoncaA By SARLB., Mon: I0, 5 NMec LET): Ytterst sällsynt; funnen i Finland vid Uleåborg af NYLAN- DER och i Savolax af WARÉN. EURYGASIER TEA, 1. E. maurus LINN.: ytterst vexlande till färgen, lergul, rödbrun eller till och med kolsvart, enfärgad eller med tecknin- gar, som vanligen utgöras af en ljusare ofta gulaktig sidofläck på hvardera sidan och en bred spetsstrimma mot spetsen af scu- tellen; nästan alltid en ljusare fin längslinie längs kroppens midt; :scutellens bas på hvardera sidan med en platt upphöjd gul prick; pronoti främre sidokanter nästan räta, ej rundade; hufvudets sidolober i spetsen convergerande. -+9'/,—11 mm. l. SALE. "blyg SVs 262 HCGTAR) SATSAT: VORE ERS Re På kärr; lefver på blomhufvudena af Eriophorum, etc. Sverige: Skåne—OÖland och Gotland—Westergötland— Söderman- land; Finland: Åland—Tavastland—Ryska Karelen. Underfam. Pentatomina STÅL. Slägtöfversigt: - (4). Scutell nående till spetsen af abdomen, utan tyglar eller med ytterst korta sådana. 2 (3). Scutell afsmalnande emot spetsen. Rostri andra led lika lång som de två sista tillsammans. — GRAPHOSOMA. (2). Scutell med sidorna emot basen parallela. Hufvud hvälfdt med svul- vå len clypeus. Rostri andra led mycket kortare än de två sista tillsam- mans. Pronotum med de främre sidokanterna baktill i närheten af sidohörnen utdragna i en tandlik flik; framhörnen med ett bihanglikt utsprång. — PODOPS. 4 (1). Scutell kortare än abdomen, med tydliga sidotyglar. 5 (6). Hufvud nästan lika bredt som scutellens bas, skiflikt utvidgadt, emel- lan ögonen bredare än vid halsen. Ögon små. Oceller aflägsnade från ögonen. Scutell ifrån basen småningom afsmalnande, dess sidor 9 (8). 5 KOL): II(22). 12(21). 13(16). 14(15). 15(14). 16(13). (3): 18(17). 19(20). 20(19). 21(12). 123 icke eller omärkligt urbugtade. Kroppens sidor öfverallt utplattade. Baktarsernas första led kortare än de två sista tillsammans. — SCIO- CORIS. Hufvud oftast smalare än scutellens bas, emellan ögonen nästan lika bredt som vid halsen. Oceller oftast närmade till ögonen. Kroppens sidor icke eller blott delvis utplattade. Hufvud triangulärt, något smalare än scutellens bas, öfverallt hvälfdt, på sidorna sluttande, kantadt, i spetsen tillspetsadt; sidoloberna längre än clypeus, framtill convergerande och oftast hopstötande. Ögon små. Oceller små eller otydliga. Pronotum framtill tvärhuggen, sidorna framtill med upphöjd köllik kant. Prosternum i framkanten skiffor- migt utvidgadt. Hemielytra betäcka nästan fullständigt abdomen, hvars kanter äro hela. Hufvud längre än bredt, mot spetsen näbblikt utdraget. Antennernas andra led icke nående till hufvudets spets. Corium med en slät upp- höjd strimma nära costalkanten. — AELIA. Hufvud nästan liksidigt. Antennernas andra led räckande till eller utöfver hufvudets spets. Corium utan slät strimma. — NEOTTI- GLOSSA. Hufvud mestadels mycket smalare än scutellens bas, icke alls eller lindrigt och ända ut till sidokanterna HBvälfdt; dess sidolober sällan längre än clypeus. Ögon medelmåttiga eller tämligen stora. Oceller mestadels mycket tydliga. Pronotum framtill trubbigt urbugtadt. Stinkkörtlarnes mynningar tydliga, fortsatta i en fåra; fältet kring dessa opakt, ofta rugost. Andra buksegmentet emot midten trubbigt hvälfdt, oväpnadt. Antennernas andra led icke eller föga längre än den tredje. Pronoti främre sidokanter opunkterade, glatta och något förtjockade, — PERIBALUS. Pronoti främre sidokanter hvarken förtjockade ej heller glatta. — PALOMENA. Antennernas andra led typiskt åtminstone hälften längre än den tredje. Scutellens sidotyglar icke nående utöfver dess midt. Pronoti främre sidokanter helt och hållet eller åtminstone framtill tillbakaböjda, något hvassa. — CARPOCORIS. Scutellens tyglar nående utöfver dess midt. Hufvudets sidokanter icke eller blott lindrigt urbugtade. Kropp helt och hållet hårig. Pronoti främre sidokanter tydligt och smalt återböjda. Connexivum till största delen skjutande utöfver he- mielytrernas utkant. — DOLYCORIS. Endast buken småhårig. Pronoti disk på hvarje sida före midten in- tryckt, dess främre sidokanter icke alls eller blott framtill otydligt återböjda. Baktibier något böjda. Connexivum knapt eller helt smalt skjutande ut öfver hemielytrernas sidorand. — PENTATOMA. Andra buksegmentet i midten försedt med en framåt rigtad knöl. Rostrum tämligen långt, med andra leden räckande utöfver framhöf- terna. - Pronoti framhörn hvassa, sidohörnen utdragna i en framtill starkt bågig och med en fin tand slutande spets. — ”TROPICORIS. 22(11). Stinkkörtlarnes mynningar belägna emellan eller nära bakre höftpan- norna, framtill och baktill mycket trubbigt kantade, stundom otydliga, intet eller blott ett otydligt opakt fält bredvid dessa. MHufvudets sido- kanter tillbakaböjda. Ögon sessila. — EURYDEMA, GRAPHOSOMA LAP. 1. G. lineatum LINnN.: röd, hufvudet med två, pronotum med sex, scutellen med fyra svarta breda strimmor; hemielytra röda med utranden svart; connexivum omvexlande röd och svart; bröst och buk med rader af svarta fläckar; antenner och ben svarta, benen delvis röda. 10—10!/, mm. 1. MeELyKaARRIErOleneata NEAL, ER SVAnD2TE Sällsynt i södra Sverige: Skåne, Öland, Småland. Lefver på Umbellater. PODOPSHEAR: 1. P. inunctus FABR.: undertill svart (f) eller med en rödbrun sidostrimma (0); ofvan grågul eller brunaktig, starkt punkterad; hufvud med antenner och två fläckar framtill på pro- notum svartbruna; scutell med två mörka strimmor och tre glatta gula punkter vid basen; abdomens ränder och benen gula, lårens : spets med två ringar samt tibierna undertill vid basen och spet- sen bruna; pronoti framhörn med nästan bilformigt utsprång. SV 61/romm. 1; Letyra tanormat PALL, El Svanö fe Sällsynt i södra Sverige på sandiga gräsbevuxna ställen: Öland (FrRIEs), Gotland (BoHEMAN). SCIOCORIS FAT. Artöfversigt : Ögon trädande blott litet utöfver hufvudets sidoränder. - Antennernas -— C-Å NN Ne tredje led knapt mera än ?/, så lång som den andra. — Sc, cursitans. 2 (1). Ögon starkt framskjutande öfver hufvudets sidokanter. Ögon särdeles små. Antennernas tredje led något kortare än den an- dra. — Sc. microphthalmus. [OD AA AN NA 4 (3). Ögon tämligen stora. Antennernas tredje led så lång eller knapt län- gre än den andra. — Sc. umbrinus. IR I. NSe, CHifsitans FABR.: gråaktigt brungul, tätt svart- punkterad; connexivi segment vid basen och spetsen ännu tätare svartpunkterade; bröstet med en strimma på hvardera sidan och buken med två breda, hos I ofta sammanflytande: strimmor svarta; scutell med en hvit punkt vid bashörnet. 4”/,—5”/; mm. 1. NGA06OKTS UMD INES PALL, F..S. 20, I. På sandiga lokaler sällsynt; Sverige: Skåne, Gotland, Öland, Östergötland, Stockholm, vid Upsala allmän enl. HAGLUND; Norge: Kristiania och Asker socken. 2. Sc. microphthalmus FLor: brungul, svartpunkterad, abdomen undertill oregelbundet svartfärgad (FS) eller mörkare brun (92); scutell med en hvit punkt vid hvardera basalhörnet; antenner mot spetsen brunsvarta; connexivum såsom hos föregå- ende. 5'/,—6 mm. 1. ROTE RvI TR Vr 2 ASG UMOrONaS I ETEB. rf GETem. BIN, 10. Tämligen sällsynt i nordligare Sverige: Dalarne, Norrbotten, mellersta Lappland; Finland: Åland— Södra Österbotten— Ryska Karelen. 3. Sc. umbrinus WoLFF: mycket lik föregående, men med nästan dubbelt större ögon. —5'/,—5"”/, mm. 1. ABhod: Wanz, IAF, Hö 130. SC: OKCVIGOMPS METER... HU. [FRRESISST EO E.SG. ge enz- EBOR, Kha Liv Il IIS, 3: Tämligen sällsynt; Sverige: Gotland, Östergötland, Ånger- manland; Finland: Åbo-trakten, Tavastland. AELIA FAEBR. 1 (4). Pronotum innanför bakhörnen med en tydlig längsintryckning. Co- rium innantill med en i midten gaffelformigt grenad nerv. 2 (3). Hufvudets sidokanter från ögonen till den näbblika förlängningen nä- stan raka. Andra antennleden endast obetydligt kortare än den tredje. — Ae, rostrata. 3 (2). Hufvudets sidokanter från. ögonen till den näbblika förlängningen tyd- ligt urbugtade. Andra antennleden betydligt kortare än den tredje. — Ae. acuminata. 4 (1). Pronotum innanför bakhörnen utan längsintryckning. Corium saknar den inre grenade nerven. — Ae. Klugii. 126 1. Åe. rostrata Bou.: gul, glänsande, hufvud, pronotum och scutell med en gemensam spolformig, svartaktig midtelstrim: ma, afbruten på pronoti bakre hvälfda del och delad i hela sin längd af en glatt gul längsköl, som vid pronoti midt och scu- tellens bas är tydligt dilaterad; pronotum dessutom med svart strimma innanför sidokanten; abdomen ofvan svart med gul midtellinie och gula kanter; bakre låren med ingen eller blott en litet större punkt på undre sidan före spetsen; hufvudets rostralskifvor. framtill tandformigt utdragna. 10'/, mm. l. BOHEM., Vet. Ak; Förh, 1852; 2, I. Sällsynt; endast funnen på Gotland af BOHEMAN. 2. Ae. acuminata LINN.: smutsigt gul, ofvan med samma teckning som föreg., men strimman icke afbruten på pronoti bakre del, som är mindre convex; den gula midtelkölen icke eller obetydligt förtjockad på pronotum och vid scutellens bas; färgen mörkare och bukens sidor särdeles hos hanen strimmigt svartpunkterade; bakre låren undertill före spetsen med två svarta fläckar. 7!/,—8'/, mm. 1. FATT: SN ELSSVS (Sv SAEIEBA IVLOMS ES 200 Ts Allmän i södra och mellersta Sverige: Skåne— Gotland— Öland—Upland och Vestmanland; äfven i Lappland enligt ZET- TERSTEDT; Norge: Kristiania—FEidsvold; Finland: Aland— Norra och Ryska Karelen. 3. Ae. Klugii Hann: grågul; corium med en svart längs- strimma; hufvud, pronotum och scutell med en gul längsköl, som förutom på pronoti basaldel omgifves af en svart strimma, hvil- ken på främre delen af pronotum är dubbel; pronoti sidor och scutellens sidor vid basen med en svart strimma; buk strimmigt svartpunkterad; ben opunkterade; hufvudets spets djupare utsku- ren; frambröstets rostralskifvor i inkanten afrundadt utvidgade. Vem EL. SAENBEB fyr VON 218, 2. Sällsynt 1 södra Finland: vid Ladoga funnen af PIPPING. NEOTTIGEOSSATKIRBY! 1. N. inflexa WoLFF: smutsgul eller brunaktig, tätt svart- punkterad; hufvud mörkare, undertill jämte bukens midt bredt svartbronseradt; antennernas andra led tydligt kortare än den FAM tredje, deras två sista leder svartbruna; en glatt längslinie öfver hufvud, pronotum och scutell, pronoti främre sidorand och scu- tellens glatta basalhörn gula. 4—5"/, mm. 1. SKAHBB:, Mon, 20, 3 (Aelial i Cimex iperlatus BALL. EH, Ste, rör (exck syn.) Bland gräs på torra backar och ängar. Sverige: Skåne— Öland—Bohuslän— Upland och Vestmanland; Norge: Dröbak, Eidsvold; Finland: Åland—Ryska och norra Karelen--Öster- botten. 2. N. obscura J. SAaHLB.: ofvan smutsigt grågul, svart- punkterad, undertill svartbronserad; hufvud helt och hållet, pro- notum mot spetsen, scutell med en längsstrimma och corium mot spetsen svartbruna; pronoti kant, en öfver scutellen gående mid- tellinie och dennes basalhörn gula; antenner svarta, andra och tredje leden nästan lika långa, beckbruna: ben gula med svarta lär. 6; mm. 1. EG SARTR.. Not EF. Bl Benn. ch. 207, Av ((Platysolen): Sällsynt :' Finland: funnen i Norra och Ryska Karelen samt i Ryska Lappmarken af J. SAHLBERG. PERIBATUS MOE SKE REY: 1. P. vernalis WOLFF: ofvan brun eller grågul, tätt svart- punkterad ; undertill smutsigt ljusgul; antenner rödgula, de två sista lederna före spetsen svarta; pronoti främre sidoränder, scu- tellens spets och tvärband öfver det svarta connexivum gula eller rödgula. = 9'/,—10 mm. 1. EA EI SVE 3 Om HAN (CZ) I SAHELRB: MOn. 420, 028 (Ken tatoma). Södra och mellersta Sverige: Skåne—Gotland och Öland — Bohuslän—Upland; Norge: Disen, Bäkkelaget, Ormön; mycket sällsynt i södra Finland: Åbo, Nyland, (södra Österbotten?). PALOMENA MULs. 1. P. dissimilis FABR.: ofvan grön eller rödbrun, tätt punkterad, undertill ljusrödaktig, ben gulgröna, opunkterade; an- tennernas två spetsleder rostfärgade, sista leden mot spetsen bredt svart och näst sista äfven ofta i spetsen brun; pronoti lätt ur- 128 bugtade främre sidorand och hemielytras skulderhörn smalt ljus- röda; rygg svart. 12'/,—14 mm. l. Cimex PIaSIMUS EAGLE, SL ÖVA R2S, Lö Södra och mellersta Sverige ej sällsynt: Skåne—Bohuslän— Östergötland-—Stockholm, Vestmanland; den rödbruna varieteten från Bohuslän och Stockholm; södra Norge: Sandefjord, Sand- viken, Bäkkelaget på Corplus och Fraxinus enligt SIEBKE, Sönd- mör; äfven på Quercus. CARBOCORISTIKOE. 1. C. fuscispinus BoH.: smutsigt liusgul, antenner svarta, första leden och basen af andra, pronoti sidohörn undertill, hemi- elytra och tibier mot spetsen samt tarser roströda; hufvudets sido- rand och en bred strimma löpande bakut från pronoti sidohörn svarta; nämda hörn spetsvinkliga; pronoti rand från scutellens basalhörn till hemielytras utkant knapt längre än från denna till sidohörnen; connexivum svart och gul. 10”/,—12, med mem- branen ända till 14 mm. 1. IBOH., Vet: FAki Elandik 1340, 0: PAM CYnet): Sällsynt; funnen på Gotland af BOoHEMAN. 2. C. nigricornis FABR.: grönaktigt, rödaktigt eller brun- aktigt gul, ofvan mer eller mindre tätt svartpunkterad, särdeles vid hufvudets sidor och scutellbasen; scutellens spets ljusare; pro- noti sidohörn rätvinkliga med en svart strimma framom desamma; randen från scutellens sidohörn till hemielytras utkant mycket längre än från denna till sidohörnens spets; connexivum såsom förega Ok/s=FI3 mm. FATT. EL SVA C2174 On M((Ci7zed) IS AE: MORA 3.0) vig CORE midea). Allmän på torra gräsplatser; Sverige: Skåne—Bohuslän— Öland—Vestmanland; Norge: Baerum, Odalen, Grue; Finland: Åland— Södra Österbotten—Ryska Karelen. DOLYCORIS MUS Jet REY. 1. D. baccarum LINN.: gulbrun, långhårig, ofvan tätt svart- punkterad, scutellens spets hvitgul; connexivum svart med gula SÖ a a ST S 2 5 1 1/ tvärband; antennerna med svarta och gula ringar. 9'/,—11!/, mm. 1. ” 129 BARD, CH, Sv: 20, 13. (Cimex). SAHLB., Mon. 26,1 (Pen- tatoma). Ganska allmän ända upp i Lappmarkerna. PENTATOMA OLIV: 1. P. juniperina LINN.: olivgrön, tätt punkterad, pronoti främre sidokanter, scutellspetsen, basen af corii utkant och ab- domens ränder gula; ryggen svart; antenner met spetsen svarta; rostrum nående endast till bukens bas. 11r—r12 mm. 1. ; FALL., H. Sv. 28, 11. (Cimex). SAHLB., Mon. Geoc. 260, 3. Här och der på JZuniperus; Sverige: Skåne—Lappland; Norge: Sarpsborg, Söndmör, upp i Österdalen och på Dovre; Finland: Åbo—södra Österbotten—Ryska Lappmarken och Karelen. 2. P. pinicola Murs.: lik föreg., men mera smutsigt gul- grön eller, särdeles undertill, brungrön, med pronoti och corii sidoränder ofta af samma färg som skifvan, blott scutellspetsen gul; antenner svarta; kropp ofvan plattare; hufvud längre; ro- strum nående ända till tredje ventralsegmentet. 12—13, med membranen ända till 14 mm. 1. MULs., Ann. Soc: Linn. Lyon 1852, p. 89. Pentatoma Wlaniusculd REVT., Not: F. Fl Fenn. XIV) 328, I. Sällsynt på Pinus sylvestris; tagen af BoHEMAN på norska fjällen och vid Stockholm samt i Vestmanland vid Engelsberg af JOHANSON; i Finland funnen i Österbotten af WASASTJERNA samt vid Åbo af C. LUNDSTRÖM. TROPICORIS HAHN: 1. Tr. rufipes LInN.: ofvan bronsfärgadt brun, tätt svart- brunt punkterad, under roströd, svartpunkterad; antenner, midten af pronoti urbugtade främre sidorand, scutellspets och ben röda, antenner mot spetsen svarta; connexivum svart med rödgula tvär- band. 13—16 mm. 1. RARE SE SV. 20 far SAHDLB:; MOND. Ge0oc: 31, I. Lefver företrädesvis på Quercus; Sverige allmän: Skåne, Wärmland, Bohuslän, Östergötland, Stockholm, Upsala, Vestman- Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 3 o. 4 (1880). 9 130 land, Lappland, sällsynt; Norge: Fredrikshald, Hallingsdalen, Töjen, Werd, Kongshavn, Sarpsborg, enligt SIEBKE på Mzbes och Rosa; i Finland sällsynt: Åland, Åbo, (södra Österbotten?). EURNYDEMAS EAP: 1. E. oleracea LINnnN.: undertill jämte hufvud, antenner och ben svart, ofvan metalliskt grön; framranden af hufvudet och pronotum, dettas sidokanter och en bakåt utvidgad midtelstrimma, scutellens spets och oftast dessutom två fläckar eller strimmor, corii utkant samt en fläck på ömse sidor om scutellspetsen, fläc- kar på connexivum, lårens spets och en ring på skenbenen hvita eller röda. '5'/,—7 mm. 1. FATT ELAIS VA gle HO ((C 226) SATIR Sr MOD HE2156 ker Allmän på Cruciferer; går ända upp i Lappmarkerna; blir stundom skadlig för kål, löfkojor o. a. korsblommiga trädgårds- växter, hvilka den kan totalt förstöra genom sina styng strax efter det växterna utvecklat sina hjertblad. 2. E; festiva Linn.: röd, hufvud med' undantag af fram- randen, två fläckar vid pronoti framkant och fyra öfver disken, en stor trekantig fläck vid scutellbasen och en liten på hvardera sidan nära spetsen, clavus och corii clavalrand, ett bredt tvär- band från cori inre spetshörn till det helt och hållet röda yttre randfältet samt en liten rund fläck under detta, den hvitkantade membranen, tre rader fläckar på kroppens undre sida, antenner och bén svarta. -5'/,—7 mm. 1. Cemexsornatus: "EALL., EI. SV. 30, I5cri Burydema. id: SAHLB MON: 2 AT: Sällsynt på Cruczferer. Funnen i Skåne af RotH; Finland: Nyland (TENGSTRÖM), Tavastland (HJELT), Ladoga (PIPPING). Underfam. Asopina STÅL. Slägtöfversigt : I (4). Framlår väpnade med en tagg. 2 (3). Bukens bas med en tagg. Hufvudets sidolober icke eller knapt längre än clypeus. — CIMEX. 3 (2). Bukens bas oväpnad. Pronoti främre sidokant glatt, tillsvullen, sido- hörn icke utdragna. — JALLA. 4 (1). Framlår oväpnade. 5 (6). Bukens bas med en tagg. Hufvudets sidolober längre än clypeus. - Pronoti främre sidokant före den afrundade utvidgningen tandad. — TROILUS. 6 (5). Bukens bas oväpnad. 7 (8). Rostri andra led lika lång eller litet längre än de två sista tillsammans. Kropp något convex. Pronoti främre sidokant urbugtad och före mid- ten småtandad. Scutellens spetsdel bred. — RHACOGNATHUS. 8 (7). Rostri andra led kortare än de två sista tillsammans. Hufvudets sido- lober icke eller knapt längre än clypeus. Pronoti framkanter hela. Hemielytra täckande största delen af abdomen. — ZICRONA. CIMIESCPEINNS (STATS 1. Cimex bidens LINnN.: brun, ofvan djupt punkterad, hufvud, teckningar på främre delen af pronotum och dettas sido- tagg före den röda spetsen bronsfärgade; scutellens spets smalt blek; connexivum rödfläckig; undertill mörkt rödaktig, bronseradt brunpunkterad; antenner och ben orangeröda; pronotum med bakhörnen utdragna i en skarp tagg, sidorna framtill småtandade. 10'/,—12 mm. 1. IRPATE 30 LS VET 210) fat NE GK O 11 HEST GS AS ATEILB— MODE, LÖ, Särdeles på Salices. Sverige: Skåne, Öland, Småland, Östergötland, Stockholm, Lappland; Norge: Töjen, Brovald, Rynbjerg, Sarpsborg; Finland: Åland-— södra Österbotten—norra och Ryska Karelen. INGE IEDNRING 1. J. dumosa LInN.: ofvan gråaktigt gul eller rödaktig, svartpunkterad, undertill jämte antenner, ben, hufvud, pronotum framtill och scutellen emot basen svart, tibier med bred midtel- ring, en midtelstrimma öfver hufvud, pronotum och scutell, pro- noti främre sidokanter ofvan och under samt en glatt fläck vid scutellens basalhörn gula eller röda. -12!'/,—14 mm. 1. Sällsynt i södra och mellersta Sverige: Skåne, Blekinge, Östergötland, Stockholm, Upland och Vestmanland; skall lefva på Corplus. 132 TROIUSISTAT 1. Tr. luridus FaABR.: hvitgul, ofvan tätt svartpunkterad, hufvud, antenner, pronoti framsidor, rygg och connexivum brons- ärgade grönsvarta, spetshälften af fjerde antennleden och ett tvärband öfver hvarje segment på connexivum gula. 9'/,-—11!/,, med membranen ända till 23'/, mm. 1. REK EL AS Ver 2108 005 I södra och mellersta Sverige: Skåne—Upland. Lefver på Salix-arter. RHACOGNATHUS FIEB. 1. Rh. punctatus LIiNnN.: gulbrun, tätt och djupt svartpunk- terad, hufvud, pronoti sidor samt stundom äfven scutell och he- mielytra Dbronsfärgade, pronotum med blek dorsal-linie; connexi- vum med gula band eller fläckar samt en ring på hvarje tibia gula; undertill blek, svartbrokig eller nästan helt bronsgrön; antenner svarta, yttersta basen af tredje leden gul. 7”/,—9"/, mm. 1. IRATT , EL, OVE 22 50 ON SA ((CIMEe AX) = ISAHDBS MONS Eng crona). Tämligen sällsynt på SaZices; Sverige: Skåne, Småland, Ble- kinge, Westergötland, Östergötland, Upland, Vestmanland, Norr- botten; Finland: Åland, Åbo, Satakunta, Nyland, hela Karelen, Österbotten, Torneå Lappmark (ZETTERSTEDT). TR (AZ , ZICRONA AM. et SERV. I. Z. coerulea LINN.: mörkt stålblå eller blågrön, metal- liskt glänsande, fint strödt punkterad; framtibier innanför med tydlig tand. 6—7"/, mm. 1. FATT. NR SV L32, KT (CeINex) ISARLB: NIOnS, Öje Sällsynt; Sverige: Skåne—Gotland-—Westergötland—södra Lappland; Norge: Töjen, Solöer; Finland: Åland, Åbo, Ny- land, Satakunta, Tavastland, Savolax, hela Karelen, södra Öster- botten och Ryska Lappmarken. CT Underfam. Acanthosomina STÅL. Slägtöfversigt : 1 (6). Antennernas första led nående utöfver hufvudets spets. Hufvud platt, medelmåttigt eller litet; clypeus på längden intryckt. Corii apical- kant rät. 2 (3). Mesosterni skifva baktill icke utdragen, basen bakom skifvan litet upp- höjd, den upphöjda delen på längden urhålkad eller fårad. — ACAN- THOSOMA. 3 (2). Mesosterni skifva bakåt utdragen emellan eller bakom mellanhöfterna. 4 (5). Pronoti bakre sidokanter hvarken nedtryckta, ej heller utvidgade. Stink- körtlarnes mynningar utdragna i en lång fåra. — ELASMOSTETHUS. 5 (4). Pronoti bakre sidokanter smalt nedtryckta, litet utvidgade; (sidohörn stundom tagglikt utdragna). Stinkkörtlarnes mynningar utdragna i en kort fåra. — CLINOCORIS. 6 (1). Första antennleden icke nående utöfver hufvudets spets. MHufvud stort, något hvälfdt; clypeus icke intryckt. Ane Ciped oresaus JEINNST EN SV. p: 240, 0207. Sällsynt; funnen hittills med säkerhet blott i Nyland och Tavastland ; men förekommer troligen äfven i Sverige. (ENEROSTESKET SKER: 1. C. tristriatus FABR.: ljusgrön, ofvan punkterad, men punkterna icke svarta; en strimma längs bakre sidohörnen af pronotum, celavus, corium innanför nerven samt spetsen af con- nexivum blod- eller rosenröda; en callös fläck ofvanför inre spets- Hörnet. af cormmum.:, II, mm, I Cimex lituratas- FALL., H. Sv. 24, 4 (enligt typexemplar). Sällsynt i Skåne på Yuniperus. Fam. II. COREIDAE. Kropp stor eller medelstor med ganska fast chitin-skelett. Hufvud icke sköldlikt utplattadt, fyr- eller trekantigt, med trub- biga sidokanter; en ' knöl på yttre sidän om antennernas bas. Antenner fyra-ledäde med basen äfven ofvan synlig. Rostrum fyraledadt, liggande under hvilan rakt under bröstet. Scutell liten eller medelstor. Hemielytra sammansatta af clavus, corium och membran; membranen försedd med talrika (alltid flere än 5), någon gång nätlikt förenade nerver. ”Tarser treledade. ! LINNÉS Cimex griseus hör möjligen till denna och icke till föregående art, som med säkerhet är hans C. znterstinctus, om hvilken han säger »omni- bus pallidior.> Antennerna hos Cimex griseus beskrifvas såsom >fusco-nigri- cantes>, hvilket bättre stämmer med C/, Fieberi. Då jag emellertid af denna senare icke sett något svenskt exemplar, har jag icke ännu vågat göra någon ändring i den gängse nomencelaturen. - (6). (4): ( 5 (2). 1 (4). 2 (3): 3 (2). JE Öfversigt af underfamiljerna: Abdomens fjerde och femte dorsalsegment urbugtade vid basen. An- tenner fästade ofvanom en linie dragen från ögats midt till clypei spets. Genitalsegmenten fritt synliga, icke indragna i sista abdomi- nalsegmentet. Hufvud mycket smalare än pronotum med rostral-lober räckande åt- minstone delvis bakom antennernas vidfästningspunkter. Bakersta höft- pannorna djupt utskurna ur bakbröstets spetskant, med sin utkant icke eller föga divergerande från kroppens längdaxel. Membranens nerver utgående från sjelfva basalkanten eller ock från en nära denna belägen och utåt emot densamma ännu mera sig när- mande tvärnerv. Hufvud bakom clypeus mestadels med en intryckt långslinie. Tibier oftast ofvantill fårade. — Coreina. Membranens nerver utgående från en ifrån basalkanten aflägsnad och med denna parallel tvärnerv. Hufvud utan långslinie bakom clypeus, framtill småningom kullrigt nedsluttande. Tibier fina, utan fåra. — Pseudophloeina. Hufvud stort och bredt med rostral-lober små och helt och hållet liggande framför antennernas vidfästningspunkter. Antennernas sista led lång, längre än den första. Baktibier oftast fina, sällan fårade. Baktarsernas första led längre än de två öfriga tillsammans. — Alydina. Abdomens fjerde dorsalsegment så väl vid basen som spetsen eller åtminstone i spetsen urbugtadt eller urbräddadt, Antenner fästade på eller under en från ögats midt till clypei spets dragen linie. Ge- nitalsegment dolda i det sista abdominalsegmentet. — Corizina. Underfam. Coreina STÅL: Slägtöfversigt: Membranens nerver utgående ifrån en transversal basalnerv. Anten- nernas första led tydligt trekantig. Abdomen utvidgad. Clypeus framtill sammantryckt utdragen, oväpnad. Antennernas an- dra och tredje leder trekantigt prismatiska. Antennknölarne? oväpnade. Pronotum i spetsen trubbigt urbugtadt med hvassa framtill något ut- skjutande framhörn. Abdomen rhombisk med flikade genitalsegment hos honan. — VERLUSIA. Clypeus framtill icke utskjutande. Antennknölarne inåt mellan an- tennerne utdragna i två hopstötande taggar. Antennernas andra och tredje leder cylindriska. Pronotum i spetsen afstött med räta fram- hörn. Hanens lår tjockare än honans och hans tibier bakom midten böjda. — SYROMASTES. De på utsidan om antennbasen stående tuberklerna, en vid hvardera antennen, - 137 4 (1). Membranens nerver utgående från sjelfva basal-randen. Antennernas första led tjock, prismatisk, den tredje längre än den andra och sam- mantryckt åtminstone i spetsen. Pronotum och scutellbas kölade, den senare gropig. — ATRACTUS. VERLUSIA SPIN. 1. V. qvadrata FABR.: grågul till ockrabrun, svartpunk- terad ; undertill jämte ben och pronoti sidokanter blek, dessa ut- dragna i en trubbig vinkel just ofvanför basen, vinkeln försedd med kort spets; antennernas andra och tredje leder roströda, sista leden mörk; den utvidgade abdomens sidovinkel i spetsen afrundad; honans sista genitalsegment tvåklufvet. 11 mm. l. BARE, Hovs 30, £ (Coreus)i i Verlusiad Fhomheas STAT, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1862; 204, 1 (nec LINN.). SAHLB., Mon. SGT. Sällsynt i Augusti; Sverige: Öland, Gotland, Blekinge, Öster- och Vestergötland, Södermanland, Stockholm; i Finland funnen för länge sedan i blott ett exemplar i Åbo-trakten. SMROÖNFASIE SME ATR I. S. marginatus LINN.: gulbrun eller -gråaktigt rostbrun, brunpunkterad och något tvärskrynklig, connexivum mycket ut- draget med rundade sidor och en blek rund fläck på hvarje seg- ment; abdomens rygg rostgul med svart bas; undertill äfven med en blek rund fläck på sidan af hvarje ventralsegment; antenner- nas andra och tredje leder ljust roströda, den fjerde, utom i basen, svartbrun; pronotum baktill starkt utvidgad och dess sidor derstädes bredt vinklade. 12—14 mm. 1. [INATT EI UR SVS a ner (COP AUSN EA I SARLB MODA. 237, ik. SRA I. C, 204, I. Öland —Bohuslän—ÅÄngermanland; Norge: södra Norge, Odalen i Solör; Finland: Åland—södra Österbotten—norra och ryska Karelen. Här och der om, höst och vår i Sverige: Skåne ATRACTUS STEIN. 1. ÅA. Dalmani ScHIinL.: ofvan mörkbrun, undertill brun- grå, brunfläckig; antenner ljusare, den sammantryckta spetsen af -— [SS [0.0] tredje leden och fjerde leden svarta; hufvud med talrika hvassa knölar; pronotum med alla tre kölarne, särdeles den mellersta, baktill afkortade, sidokölar trubbiga, sidoränder (framtill bredare) och scutellens kanter vid basen hvita; tibier med mörkare ringar; första och andra antennleden lika långa. 5'/,—6 mm. 1. FE: SAHLB. MOD. 40, I (FSeudophlogus).. STAL LC 2053,ST: Sällsynt. Sverige: Blekinge (BoHEMAN), Östergötland (WAHL- BERG), Vestergötland (BoHEMAN); Finland: Åland i Finström (C. SAHLBERG), Nyland; lefver enligt SCHILLING bland Calluna vulgaris. Underfam. Pseudophloeina STÅL. Slägtöfversigt: 1 (8). Baklår undertill beväpnade med blott en enda tagg eller tand. Pro- noti sidokanter oväpnade eller tandade. 2 (7). Antennernas andra och tredje leder fina, den andra kort, den första i basen plötsligt hopdragen. 3 (4). Hufvud med talrika småknölar. Pronoti sidor tandade. Antenner starkt rugosa, andra leden omkring !/, så lång som den tredje; fjerde så lång som den första. — PSEUDOPHLOEUS. 4 (3). Hufvud utan talrika kringströdda småknölar. Pronoti sidor oväpnade. 5 (6). Hufvud på hvärdera sidan bakom antennernas bas med en tämligen tjock något inåtböjd tagg. Antenner och isynnerhet deras första och sista led tjock, tredje knapt dubbelt så lång som den andra och litet kortare än den fjerde; rostral-lober upptagande ! /; af hufvudets un- dre sida. Pronoti framhörn hvassa, tandlikt utdragna. — ARENOCORIS. 6 (5). Hufvud oväpnadt bakom antennknölarne. Antenner fina, förutom basal- och apikal-leden, den tredje 2!/, gång så lång som den andra och nära dubbelt så lång som den sista. Pronoti disk med tvänne eller fyra breda något tvärrynkiga tämligen lätta långsupphöjningar; framhörnen trubbiga. Rostral-lober upptagande hälften af hufvudets undre del. — BATHYSOLEN. 7 (2). Antennernas andra och tredje leder tämligen tjocka, sig emellan nä- stan lika långa, första ledens basalhälft emot basen småningom af- smalnande. — NEMOCORIS. 8 (1). Baklår undertill väpnade med flere taggar. Pronoti främre sidokan- ter helt och hållet taggkammade; bakhörn med en bakåtrigtad tagg. Antennernas andra och tredje leder lika långa. — DASYCORIS. PSEUDOPHEOEUSIBURM. 1. Ps. Falleni ScHiuL.: gråaktig eller blekt ockrabrun, undertill brunskäckig, connexivum svartbrunt med bleka tvärband; 139 pronotum med två hvitkorniga längskölar, dess sidor urbugtade; scutell med blek längsköl; hemielytra med stora i rader stående punkter. 7 mm. 1. SRA, olje Cs 02:04 Us Ett enda exemplar funnet på Gotland af BELFRAGE, ARENOCORIS HAHN. 1. Å. spinipes Faii.: ofvan mörkt rostbrun, undertill blekare eller grågulaktig, brinskäckig; pronoti sidokanter och scutellens spets hvitaktiga; ofta äfven tre långslinier på hufvudet och fyra långs-strimmor på pronotum bleka; tibier grågulaktiga; antennernas andra och tredje leder ljust rostfärgade, fjerde svart, första rost- eller svart-brun. 8”/, mm. 1. HATE. Ho OVE 38, 4 (CAKeuS). TSAHEBL. MODE AS, br LOTAL, ICE 200, 1. Här och der i Sverige, sällsynt norrut: Skåne, Gotland, Småland, Kinnekulle, Östergötland, Stockholm, Upsala, Dalarne, Ångermanland; Finland: Åbo, Satakunta, Nyland, Karelen. BATEN SOLEN ETEB. 1. B. nubilus FALL.: grå eller gråbrun, antennernas sista led brun; pronoti sidoränder före midten och tibierna till större delen bleka. 6 mm. I (EOkeus ubilns ALE, Hi SVs 30, 5 Bathysolem ad. STAR ]. c. 206, 2. Pseudophloeus dentipes Bom., Öfv. Vet. Ak. Förh. HÖS2S OT, 2. Sällsynt i södra Sverige: Skåne, Gotland och Öland. NEMOCORIS F. SAHLB. 1. N. Fallenii F. SaAHLB.: brun eller gråbrun, kroppens undre sida, tre eller fem ofta otydliga långslinier på hufvudet, pronoti sidoränder, hemielytrernas costalrand framom midten, fläckar på connexivum, framlårens bas och de bakre lårens ba- salhälft samt tibier ljust grågulaktiga, de sistnämnda i spetsen bruna; antenner svartaktiga eller mot spetsen brunaktiga; mem- branen brun, strödd med bleka fläckar. 9'/, mm. l. 140 ESVSARTB:, MON: 4 4224 oket STAT, CIN FC: 12100), ET Ytterst sällsynt i Sverige: blott ett exemplar funnet af JOHANSON i Westmanland; i Finland tagen i Satakunta (Yläne) af C. SAHLBERG. DASYCORIS DATE: 1. D. pilicornis BURNM.: corii costalrand väpnad med trub- biga små taggar med bakåt riktade borst; rostgul eller brunak- tigt rostfärgad; undertill jämte tibier smutsigt strågul, sparsamt brunskäckig; abdomens rygg lergul eller ljust rostfärgad, emot basen svart; antennernas spetsled svart; pronoti sidorand smalt hvit och smutsigt hvit-taggig; baklår undertill med två större tag- gar samt mellan dessa en stundom felande liten tagg och bakom dem två till fyra småtaggar. 9 mm. l. STAL, 1 1C5 3 ön 3: IFCOKEUSEMUKTHGOFRNTS TRATT ELER SNES (exel.=Ssyn.). Här och der på Gotland och Oland. 2. D. scabricornis Panz.: corii costalrand ytterst fint tan- dad; gulaktig eller blekt brungrå; abdomens rygg svart med spetssegment och stundom en aflång obestämd diskfläck grågula, spets-segmentet i midten brunfläckigt; antennernas sista led brun; pronoti sidoränder hvit-taggiga,; baklår undertill nära spetsen med en större tagg, något framom denna en mindre och mellan spet- sen: och. sistnämnda tagg tre småataggar. VS mm. L. SDAD a SCH L205 2 Endast ett exemplar funnet 1 Skåne af SUNDEVALL. Underfam. Alydina STåL. Slägtöfversigt : Kropp aflång. MHufvud sammandraget bakom ögonen, framom desamma emot antennknölarne starkt afsmalnande. Ögon små, runda, starkt utstående, aflägsnade från pronoti framkant. Oceller stående lika långt från hvarandra som från ögonen. Antennernas första led litet kortare än den andra. Prono- tum baktill föga bredare än hufvudet, sidohörnen trubbiga. Corii spetsrand längre än clavi sutur, spetshörnet långt och smalt utdraget. Baklår undertill mot spetsen väpnade med taggar, Baktibier räta. Honans sjette ventralseg- ment helt. — ALYDUS, I41 FANSEN EISTERTAB RA 0 amet 1. ÅA. calcaratus LINN.: hårig, svart eller delvis gråbrun, brun-punkterad, undertill jämte lår nästan brons svart; antenner- nas första, andra och tredje leder med undantag af deras spet- sar, tibier, utom i basen och spetsen, samt tarsernas första led emot basen lergula; scutellens yttersta spets hvit; connexivum med hvitgula fläckar; abdomens rygg mönjeröd. 10—12 mm. l. MEANS be SSK Va AKT TN SVA EL B sg IVL OM SON Lr IAS SNES BOAT I. Lefver bland Papilionaceer: jag har funnit den isynnerhet bland TZrzifolium; arten synes uppträda talrikare i kust-trakter och i skärgården; larven och nymfen imitera till form och färg i ej ringa grad myror, den senare liknar sålunda ganska mycket en stor röd stackmyra. Lefnadssättet ännu outredt, men näm- nas bör att den någon gång blifvit funnen i sällskap med myror och att äfven imago en gång tagits i en myrstack, tillhörig Kormica »ufa (1 Frankrike af PUTON). Här och deri Sverige: Skåne—OÖland och Gotland—Bohuslän—Lappland, hvarest säll- synt; Norge: Dovre; Finland: Åland —Satakunta—Karelen. Underfaäm. Gorizina STÅL. Slägtöfversigt : 1 (4). Antennernas första led kort och tjock, icke eller blott litet nående framom hufvudspetsen, fjerde leden mestadels längre än tredje och mycket längre än första. Hufvud något lutande med antennknölarnes spetshörn framskjutande. 2 (3). Corium och elavus homogena, läderartade, punkterade, med föga framstående nerver, opaka. Membranen svart med öfver 15 nerver. = CORIZUS:. 3 (2). Corium och clavus med membranösa, genomskinliga eller genomski- nande ytor emellan de starkt framstående nerverna. Membranen glas- lik med mindre än 15 nerver. — RHOPALUS. 4 (1). Antennernas första led skjutande mer eller mindre långt utöfver huf- vudspetsen och lika lång som eller längre än sista leden, hvilken är kortare än den tredje. Hufvud framsträckt med antennknölar i spet- sen trubbiga och icke framskjutande. Kropp smal, aflång. 5 (6). Rostri första led blott litet kortare än hufvudets undre sida. Anten- ner och fötter sträfhåriga. Första antennleden af halfva hufvudets längd. Baktarsernas första led lika lång som de två öfriga tillsam- mans. —-- MYRMUS. 142 6 (5). Rostri första led mycket kortare än hufvudets undre sida. Första antennleden af hufvudets längd. Baktarsernas första led mycket län- gre än de två öfriga tillsammans. Kropp mycket långsträckt, helt och hållet glatt. — CHOROSOMA. GORTAVS HATE 1. C. Hyoscyami LINnnN.: cinnober-röd, hårig och punk- terad; antenner, hufvudets sidor, framdelen och två bakre fläc- kar på pronotum, scutell framtill, clavus, två små fläckar på corium vid clavi sutur och en stor midtelfläck, 1 rader ställda fläckar på bröstet och buken, äfvensom rostrum och fötter svarta; membran brun; lår med en blekt grågul linie. ..9 mm. l. FATT: a El SMa. 4 Aj sORL SAHIBr MOD: AA En (LH EKAPIR) STAT äl E EON Gr Ej sällsynt: Sverige: Skåne—Gotland—Bohuslän—Ånger- manland; Norge: Christiania, Hallingdal, Sarpsborg, Solör, Gud- brandsdalen; Finland: Åland—ryska Karelen—södra Österbotten. RHOPALUS SCHILE:, WESTW.; A.xet S: Artöfversigt : -— (4). Stink-körtlarnes mynningar ytterst otydliga. Metastethii sidostycken tydligt punkterade med ingen eller otydlig tvärfåra, baktill än tydli- gare punkterade, i kanten rakt afstötta med bakhörnen afrundade, icke utdragna. Hufvud bakom antennerna nästan quadratiskt. Scu- tell i spetsen afrundad. Baklår tydligt förtjockade. Kropp korthårig. 2 (3). Antennernas första led undertill med ett svart streck. — Rh. abu- liton. 3 (2). Antennernas första led både ofvan och undertill med svart streck. -— Rh. crassicornis. 4 (1). Stink-körtlarnes mynningar på bröstet tydligare. Metastethii sidostyc- ken med en tvärfåra, framom denna starkare punkterade, bakom den- samma något glattade, i bakranden snedt eller urbugtadt afstötta, med sidobakhörnen utdragna. Kropp långhårig. 5(10). Hufvud längre, bakom antennerna lindrigt transverselt; rostral-lober på långt när icke nående till hufvudets bas. 6 (9). Scutell nästan hvass eller i yttersta spetsen afrundad. Baklår föga tjockare än mellanlåren. 7 (8). Corii yttre hälft punkterad. — Rh. maculatus. 8 (7). Corium opunkteradt eller endast dess costalfält fint och otydligt punk- teradt; subcostalnerven på hvardera sidan eller åtminstone utåt tyd- ligt punkterad. — Rh. parumpunetatus. 143 9 (6). Scutell i yttersta spetsen lindrigt urbugtad; corii costalfält läderartadt, tvärrynkigt. — Rh. capitatus. 10 (5). Hufvud kortare, bakom antennerna starkt transverselt; rostral-lober nående nästan ända till hufvudets bas. — Rh. tigrinus. 1. Rh. abuliton Rosst: grågul, brunpunkterad, hufvud och pronotum ofta rostfärgadt och gult brokiga; abdomen ofvan svart med tre fläckar och spetssegmentet gula, detta med svart streck; connexivum enfärgadt eller med svarta rundade fläckar; hemelytra genomskinliga, nerver svartpunkterade, stundom utan punkter. 8 mm. I. SRAT +. C 2008, 2 (Corizsus). Rhopalus magnicornis SAHLB., Mon. 45, 2. På torra åkerrenar, ängsbackar, o. d., mest bland Zzzfo- lum: Sverige: Skåne, Gotland, Småland, Östergötland, Söder- manland, Upland; Finland: Åland, Åbo, södra Österbotten, finska och ryska Karelen. Mörknar starkt på senhösten. 2. Rh. crassicornis LINN.: varierande till grundfärgen, grå, brungrå eller rostfärgad, någon gång med anstrykning af mönjerödt, som till och med kan visa sig i form af fläckar på membranen; abdomen ofvan svart med tre små fläckar och två i spetsen convergerande linier rostgula; hemielytra med svart- och rostfärgadt streckade nerver. 6!/; mm. l. S PAT ISEN a (CORPSE TSAREN INOBS ne SAT EL. .C; 208, 2. Allmän öfver hela området ända upp i Lappmarkerna. 3. Rh. maculatus H. ScH.: ljust eller gråaktigt rostfärgad, hemielytrernas nerver och benen svartpunkterade; membranen smutsigt genomskinlig, vanligen beströdd med ljusbruna eller grå fläckar; abdomens rygg vid basen och med en stundom taggigt hopflytande fläckrad på hvardera sidan, fläckar på connexivum, tre rader fläckar på buken svarta, dennes sidokant tämligen bredt brun eller svartbrun, inåt blekare, i randen ljust rost-fläckig. Varierar med buken blott med sparsamma bruna punkter och med mellanbröstet brunt. 7'/,-—8 mm. 1. SAHLB., Mon. 46, 3. Corizus Ledi Bom., Öfv. Vet. Ak. HOChYETöR2 Hl, 3. OTÅL, I 6. 208, 4. Sällsynt på ZTypha: Sverige: Småland, Östergötland, Stock- holm; Finland: enligt uppgift ett exemplar taget för Jänge se- dan vid Åbo af C. SAHLBERG. 144 4. Rh. parumpunctatus ScH1L.: ljust grågul eller gråak- tigt rostfärgad eller ockrabrun; antenner sparsamt, ben tätare svartpunkterade; hemielytrernas nerver brunprickiga; membranen färglös; bröstet i midten och abdomens rygg svarta, den senare med tre triangulärt ställda fläckar och två spets-streck, äfvensom connexivum grågula, detta enfärgadt (9) eller med små runda svarta fläckar (5). 6—7 mm. 1. STAL, », qui apparait dés le premier developpement. Outre les yeux, -cette lame porte vencore: 1es antennes, qui sont le plus souvent placées en avant des yeux, et partent parfois d'une partie spéciale et distinete, comme p. ex. chez un asses grand nombre d'Orthoptéres, de Dipteres /Cyclo- ropha BRAVER) et de Chilopodes.! Faparter intfero-antérieure der lar steter est: tormee sal cons träire par des métameres homologues a ceux du corps, et, pour autant quils possedent des organes ou des membres articulés, ces membres sont de méåme homologues aux membres ou aux exposants des métaméres du corps. Les métaméres de la téte sont au nombre de trois au moins; mais, chez les deux grands Ordres å transformation incompléte, les Orthoptéres (avec les Chilopodes) et les Hémiptéres, I'ouverture buecale est couverte en dessous et en avant d'un quatrieme mé- famerer avec sest exposants. (Chez les Orthopteres, ce metamere avec exposants porte le nom de Zaozum ou levre inférieure, le plus souvent, chez; les Chilopodes, celui de pieds 'maxillaires. de lasseconde pare (Savigny et moi jadis), et; chez les Hémipteres, celui de bec (70sZ72772) ou de labium). — Quant aux parties corres- pondantes chez les autres Ordres, il faut sans doute les chercher par- mi les pieces jugulaires. Tandis que, quand il est parfaitement dé- veloppé, le quatrieme métamére a toujours des exposants, c'est bien lom d'etre le cas des trois premiers: non-seulement /fes wvrais ' Les antennes des Insectes ne sont homologues aux exposants ni des métaméöres de la téte ni de ceux du corps, å la fagon des antennes des Crus- tacés, mais correspondent sans doute aux pédicules oculaires des Crustacés podophthalmes. Le manque d'antennes vraies et la position de la bouche der- rigre le second métamåre, constituent le caractdre principal des Crustacés, par opposition aux Insectes et aux Myriapodes. 148 exXposants manguent toujours, du moins au deuxigéme et au troi- siéme métamére chez les quatre Ordres des Dipteéres, des Sipho- naptéres, des Siphonculés et des Hémiptéres, mais encore, chez les autres Ordres, I'un ou l'autre des métaméres est trés souvent dépourvu d'exposants, comme p. ex. le premier métamére des Orthoptéres ! et le troisieme des Lépidoptéres.” Les organes buccaux pergants des quatre premiers Ordres ne sont, pas, en: effet, des membres ni des: exposants articulés; mais uniquement des prolongements ou encore des processus des métaméres ou du pharynx, et seulement pour ce qui concerne le3 "palpes labiales -et.:1es. palpes. maxillaires, on rencontre. une articulation évidente chez les Diptéres (et peut-étre chez les Siphonaptéres). Pour l'attache des muscles, les métaméeres en- voient trés fréquemment, de la base des processus, de longs prolongements" intérieurs -dans. la téte, comme p. ex. chez tous les” FHleémipteres; mais, .chez une: föule de. Dipteéres, Cesuprocessus intérieurs sont tres petits ou ne se développent jamais. Outre. les organes buccaux proprement dits, c.-å-d. les mé taméres avec leurs exposants ou leurs processus, le pharynx joue fréquemment, surtout chez les Siphonculés, un röle trés consi- dérable.' dans la construction de la bouche, et souvent sa partie anterieure. et rinférieure,-. Ihypopharynx, ne: se contente Pas. de servir d'issue aux glandes pectorales (glandes å salive, å venin ou å fil), mais se présente aussi sous une forme indépendante comme organe å lécher ou å piquer (Apis, Åsilus, Siphonaptéeres, Siphonculés). La série d'ordre, d'avant en arrieére, des organes buccaux, que ce soient des exposants effectifs ou de simples processus des métaméres de la téte, est donnée comme suit å peu prés par tous les auteurs: 192 les mandibules; 22 les maxilles (måchoires) et ! Cf. ma petite communication: Sur Lordre des Diploglosses, dans 1es Vid. Medd. Naturh, Foren. (Communications de la Société (danoise) d'Hist. nat.), 1879—1880, Pp. 343. ? Ainsi qu'on le verra plus loin, je considére les mandibules des Insectes comme des exposants du 3me métaméere; dans Fordre des Lépidoptéres, je mai rencontré jusquwici de mandibules que chez les types Zygaena et Sme- rinthus populi. Dans ce que Savigny et les auteurs aprås ce savant considerent comme des mandibules, je vois les parties latérales cornées de l'arceau dorsal du I1er métamére, le labrum. a 149 32 le labium. En partant des métaméres, je serais porté å adop- feskfilkordrer suwvant: > sole labrum; 22 lesymaxilles] (maäckomres); 32 les mandibules. Je crois devoir rappeler cependant que ce que I'on désigne généralement par labium ou bec chez les Orthoptée- res et les Hémipteres, n'est pas homologue å la méme paire d”or- ganes buccaux chez les autres Insectes, mais constitue, dans les Ordres précités, une guatrieme paire d'organes buccaux. Si nous passons maintenant å la systématique des Ordres des Insectes, on a pu voir, par ce qui précéde, qu'ils se répartis- sent en groupes différents, et que, par suite, les Orthoptéres (avec les Chilopodes) et les Hémipteres se distinguent des autres In- sectes par leur quatrigme paire accessoire d'organes buccaux (ainsi que par leur métamorphose incompléte). Dune impor- tance encore plus grande et plus signicative- est cependant la question de savoir si ces organes sont des exposants véritables onrTseulement des processus. - Il y a deja bien. des années que je proposais, dans un bref mémoire (Campodea, famaille de I Ordre des Thysanures, dans la Revue [danoise] dhist. nat. (Naturhist. MOSSEKöfö)n SEHe 3, kig, Pp. AOO As mMagi-nat; kil. [509 de faire des Insectes deux grandes divisions, savoir les Insectes å organes buccaux articulés, et les Insectes å organes buccaux im- plantés. Cette base de division ne parait pas avoir eu aå se félieiter jusqu'iei d'une attention bien grande (cf. cependant DE SAUSSURE: Spicilegia entomologica Genevensia 1: Hemime- rus et PouL MaverR: Ueber ÖOntogem und Phylogeni der In- sekten, 218, Anm.) €leva contre elle Pobjection fort juste que les organes buccaux (c.-å-d. les exposants) ne peuvent quitter leurs parties fondamentales (les métaméres). Je crois néanmoins devoir maintenir ce mode de division, bien que les organes buccaux des deux divisions ne soient pas parfaitement homologues. Ac- tuellement, je préfére toutefois préciser ma base primitive en divisant les Insectes en »[Insectes ä organes buccaux fixes, arti- cules», et en »Insectes å organes buccaux protractiles essentiel- lement non articulés». Dans la premiere division, les métaméeres de la téte sont le plus souvent fondus entre eux, ou se relient et se meuvent tout au plus par ginglyme, et les organes bucecaux ne peuvent se mouvoir que latéralement. Une protraction ou un mouve 150 ment en avant n'est possible que du moment ou le métamére méme peut se plier et se redresser (comme -chez Apis), ou encore par le redressement des articulations angulaires. A cette division appartiennent les Ordres suivants: Colétopteres, Synistes, Hyme- nopteres, Lepidopteres Malophages et Chilognathes, et en outre les Ulonés, les Thysanures et les. Chilopodes. Dans la seconde division, les métaméres antérieurs se rat- tachent P'un å lV'autre plus ou moins låchement et peuvent se projeter en avant å la facgon d'une longue-vue. Tes organes buccaux, å exception des palpes labiales chez les Diptéres, sont des processus. des métaméres ou du ;pharynx. Ce” dernier est d'or- dinaire mobile ou plus rarement fixe (Hémiptéres). A cette division appartiennent les Ordres des Diptires, des Siphonopteéres, des Si- phoncules et des Hemipteéres. — TI faut sans doute considérer les Siphonopteres et les Siphonculés comme des Ordres propres; les Siphonculés surtout se séparent tellement des Hémiptéres sous tous les rapports qu'il est impossible de les réunir å cet Ordre. F. MEINERT: Sur la construction des organes buccaux chez les Dipteres. Mon discours précédent, dans la section de zoologie, avait pour objet de présenter un exposé d'ensemble de la construction de la téte ainsi que de la combinaison et de VPinterprétation des organes buccaux dans la Classe des Insectes. Mon intention est de fournir, dans une série de monographies sur les organes buc- caux des différents Ordres, la justification et le développement des” theses". poséesipar mol å cette occasion. Comme specknen d'un exposé de l'espece pour un Ordre spécial, je me permettrai de donner ici un court apercu des organes bucecaux des Diptéres, dont j'ai examiné les types les plus importants å l'exception de ce sgquissconcerne; les-Oestres.: Je réserve stoutefols "a munetautre occasion la publication de lV'exploration compléte avec les dessins nécessaires. Les Diptéres appartiennent (voir mon premier discours) å ma seconde grande division des Insectes, ceux å organes buccaux essentiellement non articulés et protractiles, chez lesquels les par- ties pergantes de ces organes ne constituent que des processus ESR des métaméres ou du pharynx, mais ne sont pas des membres ou des exposants des métaméres, Insectes dont, par suite, les mouvements des organes bucceaux consistent d'ordinaire seule- ment dans la protraction et la rétraction, å la facon d'une longue- vue des métaméres mémes. Le pharynx, qui constitue le plus souvent chez les Diptéres une partie essentielle de la bouche, sans cependant, tout aussi peu iei que chez les autres Insectes, étre homologue aux méta- méres de la téte ou aux exposants et aux processus de celle-ci, se compose des plusieurs pieces cornées, formant, au milieu et en dessous, une gouttiére au fond de laquelle joue I'oesophage, tan- dis que, des parois latérales élevées, des muscles se rendent au cöté supérieur du eråne (l'arceau dorsal du troisieme métamére), de maniéere å rendre le pharynx mobile longitudinalement dans Jjantete. Antérieurement, le pharpynx se divise en deux parties, une supérieure, P'épipharynx, et une inférieure, I'hypopharynx, demi- parties se rattachant chacune au pharynx placé derrieére elles. LT epipharynx est toujours fortement attaché å V'arceau dorsal du premier métamére, arceau qu'il entoure dans la régle sur les cdOtés et en avant; mais, c'est tantöt P'arceau dorsal, tantöt /epi- pharynx qui constitue la partie principale de V'organe combiné, le Zabrum. (Chez Stratiomys et chez Ringia, c'est par suite Pépipharynx, chez Mausca, Stomoxys, Malophagus, YVarceau dorsal qui constitue la partie la plus importante du labrum.) Quand le labrum est fort et trés mobile, et dans les cas ou sa principale partie est formée par larceau dorsal du métamére, des apophyses considérables avec de forts museles partent des angles postérieurs de V'arceau (Musca, Stomoxys, Malophagus). La longueur de Lkypopharyns harmonie volontiers avec celle du labium, en ce que son röle se réduit le plus souvent å amener en avant, indépendamment du labium, lissue des glandes pectorales salivaires (Culex OQO, Tabanus &Q et & Empis, Malo- phagus). En conformité de ce qui précéde, chez deux formes aussi rapprochées que Musca et Stomoxys, Ihypopharynx pour- rait étre considéré comme ayant totalement disparu, c.-å-d. comme s'étant confondu avec le labium chez Mausca, dont les glandes salivaires débouchent å la base des lévres renflées (expo- 1,52 sants), tandis que chez les Stomoxydes, ou les levres sont trés courtes, il est libre et de la longueur ordinaire. Chez Asilus, ou, tout en servant d'issue å la salive, il remplit en méme temps les fonetions de stilet, il est relativement plus long et plus fort que ,chez. Jescautres. Dipteres; Si nous passons ensuite aux métaméres et aux organes buccaux mémes, le premier métaméere, ou métamére antérieur de la téte, est aussi fendu, et, comme il a été dit, son arceau supérieur forme le labrum å Paide de V'épipharynx. Son arceau inférieur constitue le labium, qui est le plus souvent dégagé de I'hypopharynx. (Il ne forme toutefois qu une piece avec ce dernier chez Culex &, Ti- pula Y et DO, ainsi que Stomoxys). La partie basilaire ou pos- térieure du labium est formée par l'arceau ventral du métamére, tandis que les exposants du métamére constituent les »leévres». Le "rapport entre le métamére et les exposants varie beaucoup, méme . chez des "genres voisins (Mausca et Stomozxys). La lon- gueur des exposants est souvent considérable (Myopa) et leur mo- bilité trés grande (Kingia). | Derriere le labium et fréquemment entourant en partie cet organe, nous voyons le second méetaméere, celui des maxilles, toujours séparé du -précédent par un intervalle membraneux, qui permet un déplacement souvent tres considérable de ces deux métaméres V'un contre VPautre (Ringia, Malophagus). Tes »lo- bes maxillaires» sont seulement des processus du méetamére, jamais des membres articulés ou exposants, et Von trouve toutes les transitions d'un métamére simple et homogéene (Sto- 20xys), par des plaques unies, plus ou moins grandes, dans les parois du métaméere (Musca), åå des plaques fortement cornées avec de petites saillies ou cornes (Stratiomys) ou avec de courts stilets (Sargus), ou enfin avec des processus longs, stiliformes et bien cornés, mais toujours sans aucune articulation å leur issue du métamére (Empis et en général la plupart des mouches piquantes proprement dites). Chez ÄÅsilus, ou Ihypopharynx sert de stilet, les processus (lobes) maxillaires sont trés longs, il est vrai, mais leur sommet est dilaté, carrément coupé et transformé en une carde å laquelle ces insectes nettojent la brosse de V'hypopharynx. Les »palpes maxillaires> consti- tuent seulement dans la regle de simples processus ou prolon- 153 gements palpiformes åäå peau mince, sans articulations propres, pas méme articulés au métameéere, et 'ce n'est que chez Culex et Zipula que Y'on trouve des »palpes maxillaires» articuléces au metaméere et munies elles-mémes de plusieurs articulations. Les processus maxillaires sont actionnés par des muscles partant, soit des plaques cornées insérées dans les parois du mé- tamére (Leptis, Subula), soit du prolongement intérieur des processus dans la téte. La longueur de ces prolongements inté- rieurs: s'accorde avec la force et la longueur qu'exige la” pro- traction des organes buccaux (Empis, Myopa). Le troisieme méetaméere et le dermier, celui des mandi- bules, est aussi dans la régle séparé du précédent, c.-å-d. du deu- xieme métamére, par un intervalle mou et flexible, tandis que sa partie postérieure est fortement soudée å la »lame céphalique»>. Ce nest que quand: une force considérable est nécessaire ou lorsqu'il n'est besoin que d'un certain degré de mobilité, que l'in- tervalle manque entre le deuxiéme et le troisieme métamére /(Åszlus, Tabanus, principalement le måle). Ce métamere na jamais dexposants, et il n'envoie que rarement des processus (Culex 9 et Zabanus YO); mais ces processus, les »mandibules»>, n'y sont jamais articulés, bien que des museles partent des saillies inté- rieures de leur partie basilaire (Zabanus), et que la mobilité de l'organe ainsi que I'habileté å couper dépendent de la flexibilité des parois du méetamöére. N.-CONR. KINDBERG: Sur un Sphingide nouveau pour la Suede. I'orateur montra un Sphingide nouveau pour la Suede, trouvé sur les terres du domaine d'Hofby, dans la paroisse de V.: Eneby, en Ostrogothie, espéce dont il donne la diagnose sui- vante: »Dées 1779, cette espeéce, actuellement rapportée au genre Detilephila, a été décrite par ESPER sous le nom de D. livor- nica. Elle se reconnait le mieux aux caractéres suivants: » Vorderfligel oben olivenbraun, mit breitem, veilgrauen Saum, und einem breiten schrägen gelblichen Streif von der inneren Hälfte des Innenrandes bis zur Spitze. Rippen weiss ausser am Vor- derrande. Am Ende der Mittelzelle ein weissgrauer Fleck. Hin- 154 terflägel oben rosenroth mit schwarzer Wurzel und schwarzer breiter Binde vor dem heller rothen, schwärzlich gemischten Saume. Franzen weiss. Unterseite der Fliägel braungrau, in der Mitte vor dem breiten röthlich weissen Mittelband schwarz braun. Kopf, Brust und Hinterleib oben olivenbraun. Der Kopf mit weissem Streif jederseits iäber den Augen. Die Brust mit weis- sem Innen-und Aussenrand der Schulterdecken. Am Hinterleibe, der Hinterrand der Ringe mit weissen und schwarzen Flecken, die der Länge nach in Reihen stehn. Die Mittelreihe ist weiss, dann jederseits je zwei schwarze .und zwei weisse Reihen, die mit einander abwechseln. Fähler graubraun, an der Spitze weiss.» La patrie proprement dite de cette espeéce est 1'Europe mé- ridionale, mais elle est aussi connue depuis longtemps en Alle- magné, en Belgique, en France et en Angleterre. J.: SPÅNGBERG: Sur les nervures. des aules chez nos Papi- lons diurnes." En entomologie, sans aucun doute plus que dans toute au- tre branche de la zoologie, il a existé continuellement et il existe encore å Iheure "”actuelle "de grandes:divergences -chez lesvau- teurs au point de vue de la terminologie. Ainsi, le diptérologiste, I'hémiptérologiste, le lépidoptérologiste désignent, p. ex., le méme organe par des noms différents, mais bien plus encore, les au- teurs lépidoptérologiques ont des dénominations différentes pour un organe identique. Je m' occuperai spécialement ici des ner- vures des ailes que quelques auteurs se contentent simplement de compter, en commengant méåme bien des fois du bord inté- rieur des ailes antérieures, mais en partant du bord extérieur des ailes postérieures d'autres auteurs leur donnent, il est vrai, des. noms- spéciaux, mais chacun, å peu prés, em suivant sa terminologie particuliére. J'ai la conviction que des études com- paratives rigoureuses permettront seules de parvenir å V'ordre et å la clarté nécessaires dans tout essar de définir les différents organes des Insectes, organes offrant une forme chez l'un, une Y Le travail qui suit, se rapporte excelusivement aux Papillons diurnes de la Suede, mais je traiterai sous peu cette manigre dans une plus grande extension. ANT z 155 autre forme chez l'autre. Je prends en conséquence la liberté de présenter ici aux lépidoptérologistes un projet de dénomination des nervures des ailes chez nos Papillons diurnes. «La base la plus convenable å cet égard" me parait Papplication, å la Lépidopté- rologie, des méemes termes que ceux dont l'usage devient tou- jours plus commun dans I'Hémiptérologie, I'Orthoptérologie et la Neuroptérologie. | En commencgant par la nervure la plus rapprochée du bord extérieur de Tlaile, nous désignerons par les noms suivants les différentes ramifications nerveuses qui partent de la base de V'aile vers sa pointe: la nervure costale ou la Costa (vena costalis, /Z. costa); la nervure subcostale ou la Subcosta (vena subeostalis, /. subcosta); la nervure radiale ou le Radius (vena radialis, /. radius); la nervure ulnaire ou I Ulnra (vena ulnaris, Z. ulna), la nNervure axilldire (vena axillaris) et la 2nervure dorsale (vena dorsalis), située le plus preés du bord intérieur. La nervure costale ou la Costa peu développée chez les Papillons diurnes, ne se trouve que dans la famille des Hes- perides. La nervure subcostale ou la Subcosta des ailes antéri- eures toujours simple, chez les Satyrides fortement épaissie et renflée å la base. Sur les ailes postérieures, elle part presque du méme point que la nervure radiale (ces deux nervures se croi- sent chez plusieurs espeéces dans leur cours, au voisinage de la partie basale), et envoie assez fréquemment vers le bord extérieur une petite branche latérale plus ou moins évidente. La nervure radiale. ou le Radius, la plus grande des ner- vures des ailes antérieures, envoie de nombreuses ramifications vers le bord extérieur et la pointe des ailes; cette circonstance permeti de: tirer de. bons: caracteres, tant de famille, que 'de genre, soit du nombre des ramifications de la nervure radiale, Soit de la situation des points de départ de ces embranchements. La nervure radiale des ”ailes postérieures, qui présente une triple ramification chez les Satprides, 1es Nymphalides, 1es Eryct- nides, 1es Lycaenides et les Piérides, est seulement bifurquée chez les Papilionides et les Hespérides. La nervure ulnaire ou / Ulna des ailes antérieures fournit trois ramifications chez les Satyrides, 1es Nymphalides, es 150 Erycinides, les Lycaenides et 1es Pierides, et quatre chez les Papilionides et1es Hespéerides. Elle est considérablement épaissie et renflée å la base chez les genres Coenonympha, Hippar- chia, Epinephele, Satyrus et Pararga.s> Enfin, elle possede trois ramifications sur les ailes postérieures, sauf chez les Papilioni- des, ou elle en a quatre. La nervure traänsversale située entre les nervures radiale et ulnaire, ne constitue pas une nervure dans le méme sens que les précédentes, et elle n'est bien souvent due quwå un épaississe- ment. de lamembrane de: Pale: La nervure anale est simple, sans ramifications latérales, tout aussi peu aux ailes antérieures qu”aux alles postérieures. Elle est épaissie et renflée å la base dans les-ailes antérieures du genre Coenonympha. La nervure axillaire manque aux ailes antérieures sauf chez les Papilionides et chez certaines Hespérides; elle est trés peu développée, toutefois, chez ces derniéres. Elle existe au con- traire aux alles postérieures dans V'Ordre entier, å l'exception de la famille des Papilionides. Cette nervure est toujours simple. La nervure dorsale manque chez les Rhopalocéeres. C.-H. NERÉN: Sur un Coleoptere, du genre Amara, nou- veau pour la Suede. Messieurs, Ayant pris la liberté de demander votre attention pour quel- ques instants, je m'empresse de vous en indiquer la raison. Jai eu la bonne chance de découvrir, dans le courant de lV'année derniere, un Coléoptere de la famille des Carabides, nouveau pour la Suéde, ou, comme LINNÉ s'exprime dans -plusieurs en- drolts-det.ses. -célebres: voyages, . >une nouvelle recruestpour notre Faune». L'entomologie moderne ne parait pas, il est vrai, ”considérer des découvertes pareilles ' comme cÖtes occidentales de l'ile de Bornholm, sur quelques points du » Séland septentrional, le long des bords du Sund, ainsi que sur ceux »du »Kattégat», et dans quelques endroit épars entre les dunes de la »pointe septentrionale du Jutland.> On Pa trouvée, en outre, dans Fintérieur des terres, comme p. ex., suivant M. le D" SAHLBERG, sur des terrains sableux de plusieurs localités de la Finlande: Enfin, comme je le disais en commencanrt, jail découvert cette espéce en Ostrogothie, dans la paroisse d'Åsbo, située å la limite du haut-plateau de cette province et de la région förestigre propre- ment. dite qui la borne: au sud, ä une hauteur de 400 åä 500 WeEdsT (TORA TAS my kat-dessust du myean dela mer, ct av 2 milles” (de Suede = 21 kilométres) droit sud de la petite ville de Skeninge. Le sol de cette paroisse est du sable reposant sur un fond de granite et couvert å profusion d'erratiques de di- mensions diverses, avec une grande richesse de petites flaques d'eau, qui sont la demeure favorite d'une foule d'especes de li- beliules dont quelques-unes assez rares. Ce Coléopteére nouveau pour la Suede se distingue par les caractéres suivants: prothorax échancré å sa partie antérieure avec rebords saillants, et, å sa base, muni des deux cötés de deux fossettes ponctuées ou impressions profondes; bords laté- raux translucides en rouge; saillie sternale portant å sa pointe quatre brosses saillantes; cotés du protborax faiblement stries å leur partie médiane, fortement réetreécis en avant; Eytres larges, courts et ovoides, å reflet métallique, d'un brun rougeåtre 158 foncé (femelle) ou d'un vert brillant (måle, un peu plus petit que la femelle); pattes et antennes brun rouge. De Celia Qvenseliz (SCHÖNHERR), la seule espéce avec la- quelle celle-ci paraisse pouvoir etre confondue, et qui a été dé- couverte chez nous en Laponie, de méme qu'å une époque plus récente en: Scanie, sur les dunes des bords de la mer, elle se distingue en ce que C. Qwvenselz na que 2 brosses placées å la saillie du sternum, que son prothorax est arrondi vers le mulieu, et que ses élytres sont plus étroits et oblongo-ovoides. O. Tu. SANDAHL: Öuelques observations sur le développe- ment de VP Hyponomeuta Evonymella Sc. (H. Cognagellus H3.). L”orateur trouva, le 5 juin, aux bains de mer de Ronneby (Suede du $S.-E.), sur des arbrisseaux du fusain commun d'Eu- rope (Evonymus europeus IL.), une foule de larves du Lépi- doptére mentionné ci-dessus; il en recueillit assez pour remplir 3 /,.mm. 52 On rencontre des femelles ayant jusqu'å I mm. de lon- gueur; mais, chez celles-ci, les antennes et la fourchette sont construites d'une autre manieére que chez les petites femelles de fesromrderlongtdeuwr: OCKTIED a tjamaisr cté vu jusgquier, unis de la manierer indi quée ci-dessus, d'exemplaires d'une longueur dépassant '/, mm. FOR ÖDE Aa stOLtelvISE- Past encore OPServEr diadcte . J.-R. SAHLBERG: Sur des espeéces arctiques du genre hé- miptere Salda, et sur leur extension. M. SAHLBERG communique une collection d'espéces du genre Salda trouvées en dedans du cercle polaire de P'Ancien Monde. Il commence par signaler qu'en général, les Insectes å métamor- phose incompleéte ne présentent qu'une extension relativement faible du cöté du Nord, et que I'on ne connait parmi eux que trés peu d'espeéces que I'on puisse nommer arctiques å propre- ment. parler. Il est; par suite, tres remarquable que: V'on at découvert, dans ces derniers temps, un nombre trés considérable de grandes et belles especes de ce genre, qui non-seulement appartiennent exclusivement au Nord arctique, mais y sont méme restreintes aux territoires alpins de cette région ou encore å la tundra. De ces Salde arctiques, la Péninsule scandinave pos- Sede 37 especes, S, dözfascrata IHOMS., S. boredäs STAL et S. alpicola J. SAHLB., toutes trois représentées dans la Russie arc- 168 tique par les espeéces analogues ou vicariaires S. serzor J. SAHLB., S. latifrons J. SAHLB. et .S. Irybomi J. SAHLB. Deux autres especes, S. rzvularia J. SAHLB. et S. arctica J. SAHLB., ont en outre été découvertes dans la Zundra de cette région. M. SAHL- BERG mentionne, comme une circonstance intéressante, qui parait du reste trouver son analogue dans d'autres groupes zoologiques, que ces espéces arctiques semblent avoir une habitation trés re- streint, tandis que les especes du genre, — du moins parmi celles habitant en dedans du cercle polaire, — qui se distinguent par une plus grande extension du nord au sud, en offrent aussi une plus grande de Pest å l'ouest. F. MEINERT: Sur OP homologie des elytres des Coltoptéeres. On considére en général les élytres des Coléopteéres comme homologues aux ailes antérieures des Hyménoptéres et des Lépi- doptéres, mais on a négligé de faire entrer en ligne de compte å cet égard la petite aile secondaire (alula) que I'on trouve, chez un grand nombre de Coléoptéres (Dytiscus), å la base des élytres, mais qui est totalement recouverte par ces derniéres, et enfin la petite lame, ou petite aile secondaire qui, chez les Hyménoptéres (fegula, LATR.) et les Lépidoptéres (ptlerygodes, LATR.), court de dessus la base des - »ailes antérieures». Je serais par suite plutöt disposé å considérer fLes élytres des Coléopteres comme homologues aux tegule des Hyménopteres et aux pterygodes des Lépidopteres, ainsi que les ailettes des Coleopteres comme homologues aux »atules anterieures»> (ale) des Hyméenopteres et des Lepidopteres. F. MEINERT: Sur un organe des Lépidopteres homologue aux balanciers (halteres) chez les Dipteres. Chez les Lépidoptéres de la famille des Noctuélides que j'ai examinées, j'al découvert, partant du quatrieme métamére pectoral (segment médiaire = Ssegmentum mediale), mais recouvert par les poils du corps, un organe ressemblant par sa forme aux ba- lanciers ou Aalteres des Diptéres. Jusqu'ici, je mai pas eu le loisir d'étudier cet organe de plus prés, mais je me permets d'ap- 169 peler sur lui Pattention de la section, le considérant comme mé- ritant un examen plus spécial, et aussi comme ayant de VPimpor- tance pour l'interprétation correcte de F'organe correspondant, les balanciers chez les Diptéres. C.-J. NEUMAN: Sur le developpement des Hydrachnides (Åraignées aquatigues). Aprés avoir donné un court apergu de IY'histoire générale du développement de ces animaux, M.; NEUMAN signale, entre autres le fait remarquable qu'une espece, Limnesia pardina NEUM., enjambe totalement sa 1! phase de larve et de chrysa- lide, et quielle montre immédiatement” a. sa sortie de loeuf la forme des autres Hydrachnides å leur 2"? phase de développe- ment. TL'orateur mentionne, pour ce qui concerne le développe- ment. de £yplats ILATR., que cette espece: a pondu, au commen- cement d'aott, une grande quantité d'oeufs, dont environ la moi- tié vinrent å bien au bout de 5 semaines, et I'autre moitié seu- lement en avril de l'année suivante. Les larves quitterent immé- diatement le fond de V'eau aprés leur sortie de l'oeuf, courtirent avec une grande vwvitesse å la surface de Peau et sur les parois du bocal de verre ot elles étaient conservées. IL résulte de Jå que l'on peut admettre, avec une assez grande probabilité, qu'å: l'instar des larves de Limnochares, elles avaient passé la pre- miére phase de leur vie sur des insectes vivant å la surface de l'eau, comme p. ex. Hydrometra. H.-J. HANSEN: Sur les dessins d Aranéides danoises don- nes dans louvrage illustré »Zoologia Danica>, publié par M. le professeur SCcHwWEDTE avec une subvention de VEtat de Da- Nemark. M. HANSEN communique un choix de dessins des Aranéides appartenant å louvrage illustré »Zoologia Danica», publié par M. le professeur SCHIOEDTE avec une subvention de V'État de Danemark. Le plan a été de fournir une série de figures ana- tomiques pour l'€lucidation de la structure des Araignées, comme aussi de dessins des représentants des principaux genres ainsi que 170 des espéces, soit tres nombreuses, soit se distinguant par leur taille, leur forme, leur couleur: ou leur genre de vie: "Own y. trouve par suite des figures, tantöt du måle, tantöt de la femelle, ou encore de tous les deux, généralement avec la disposition des yeux, les palpes du måle, et fréquemment aussi les ongles, les poils d'une forme. peu commune et les nids: Le nombre des figures est d'environ 260, presque toutes des originaux dessinés d'aprés nature par Porateur. Des parties spéciales de la structure des animaux précités: ont. été. examinées plus en detail que ce ma été le, cas jusqu'iei. Ainsi, un dessin reproduit Porgane de stridulation dé- couvert par WESTRING chez Åsagena phalerata, et il est mon- tré que cet organe est plus répandu dans la famille des Theridi- diens qu'on ne le savait jusqu'å présent, quoiqu'il présente son principal développement chez les espeéces indiquées par WESTRING. — La construction des ongles offre une particularité. Chez Disdera, Y'ongle se compose, comme on le sait, d'une lamelle tecourbee, vacerée. parle bas, a Tun desteotésketiverskletbord supérieur de laquelle se trouvent les dents. Cette méme forma- tion existe å Pétat rudimentaire chez une foule d'araignées;- elle se montre sur l'ongle, vu de cöté, comme une ligne passant par la partie basale de cet organe, et elle est principalement évidente vers la base de PFongle. — Les palpes des måles, la structure ;des r ich€licéres: 1amsi "que "de” ta bouche, et, comme ul a eté=dit plus haut, les nombreuses formes de poils chez différentes Arai- gnées, ont été étudiées et dessinées avec un soin tout spécial. A P'égard de ces études, M. HANSEN renvoie au Zrozszöme fascicule de la »Zoologia Danica», destiné å parattre dans l'été de 1881. A.-W. MALM: Sur la presence, dans le canal intestinal de IT homme, de la larve de Sceva scambus SrDpG. Mi: le Dr. A.-W. MALM mentionne quil a regu; il yca deux ou trois ans, de M. le D" MOoNTÉN, å Gothembourg, une larve d'insecte vivante, trouvée, immédiatement aprés une selle, dans les excréments de l'un de ses malades, qui avait souffert quelque temps auparavant de violents maux de ventre. La larve, "d':espeéce' inconnue, stétait töt aprés transformée en! une chrysalide dont sortit au bout d'un certain temps une femelle rö TöJE typique de Sceva scambus STbG. HE'orateur signale, en con- nexion, un second cas, €galement de Gothembourg, ou un autre médecin de cette ville lui avait envoyé, pour tre soumises å son examen, des peaux et quelques larves vivantes de Dermestes lar- darzus IL., trouvées dans les selles d'une autre personne. M. le Dr MEINERT doute, ou, au moins, ne pense pas qu'il soit prouvé que, si méme les larves en question ont pu passer par le canal intestinal d'un homme, elles aient été en. état d'y vivre et de s'y développer. M. le Dr SPÅNGBERG mentionne å cet égard des découvertes du méme genre, tant anciennes que récentes, faites en Suéde par des médecins dans des autopsies. WILLIAM SÖRENSEN: Sur le rapprochement des sexes chez guelques ÅAraignees. Le sentiment de dégott ou de répulsion que les Araignées €excitent chez la plupart des hommes, a eu pour résultat de m'attirer en général nos regards que sur les espéces habitant l'intérieur de nos habitations ou Jeurs entourages immédiats, telles que Tegenaria Derhamii ScoP. et Epeira diademata CL. Or, tandis que dans cet Ordre les variations typiques sont si faibles que ce n'est que dans les dernieres périodes décen- nales, gråce, surtout, aux travaux classiques de WESTRING et de THORELL, que l'on a réussi å distinguer avec certitude entre les différentes formes, les Araignées présentent une étonnante richesse de variations au point de vue biologique. Quoiquil y ait encore assurément bien des découvertes å faire dans ce domaine, nos connaissances å ce sujet n'en sont pas moins déjå assez grandes, et nous les devons en grande partie aux ingénieuses observations de MENGE,' qui parait s'étre occupé spécialement de ce genre d'études. Les communications de MENGE sur l'accouplemeut des sexes peuvent se résumer, selon moi, dans les quelques mots que voici: Chez les types- filant une toile, le måle s'approche avec de gran- I A. MENGE: Ueber die Lebensweise der Arachniden. Neueste Schr. der naturf. Ges. in Danzig, IV, Heft I, 1843, et F'ouvrage du méme auteur: Preussische Spinnen, ibid., Neue Folge, T. I et suiv. Te des précautions, pour ne pas dire craintivement, de la femelle ' 1e måle d'Epeira diademata a besoin parfois de plus d'une demi- heure avant qu'il ose s'accoupler avec la femelle, et aprés cha- que accouplement;” il court” se réfugier dans -un coin dela toile afin d'y attendre. le signal que la femelle a coutume de donner en agitant la toile d'une maniére toute particuliére, pour lui indiquer qu'elle est disposée å un nouvel accouplement. Chez les Lycoses et chez d”autres especes errantes, le måle ce tient au contraire accroché pendant des demi-heures sur le dos de la femelle, en se servant alternativement de ses palpes pour con- sommer la copulation. Chez certains types, comme p. ex. chez les Pachygnathes et les Epibleémes, dont-le måle est armé de cro- chets å venin puissants, celui-ei force, suivant MENGE (car je n'al pas eu moi måme l'occasion d'observer V'acte) la femelle å se soumettre å son ordeur. Comme je le mentionnais å la note 1 de cette page, les Arai- gnées cherchent en général å s'€éviter mutuellement avec une dé- fiance signalée, et, chez la plupart des especes, lesmåaler ner siap- prochez de. la femelle "qu'en usant d'une extreme cisconspection: Un jour de juillet 1871, que je me baignais dans le lac d'Örnesö, preés de Silkeborg (Jutland), je fus par conséquent trés étonné de ! La plupart des Araignées se distinguent par un manque flagrant de so- ciabilité, sauf pendant leur premiere jeunesse. Linyphia socialis SUND., vit, comme on le sait trés positivement, dans une espåce de (demi-) société sur les trones d'arbres, de méme que la plupart des especes des sous-genres Lycosa et Trochosa se distinguent par une vie (demi-) sociale sur le sol. Mais ces especes mémes font preuve d'une måéfiance mutuelle Évidente, et s'€vitent avec grand soin, de sorte que leur sociabilité n'est basée å tout prendre que sur le fait quw'elles cherchent leur nourriture aux mémes endroits. — Le seul exemple que j'aie vu d'une sociabilité réelle chez les Araignées, est celui fourni par ÄÅttus floricola C. L. KocH; en effet, jai trouvé, sur les bords des petits lacs de Ruderhegn (Séland septentrional) des femelles qui avaient construit, principalement dans les ombelles de VPAngélique des foréts (Angelica sylvestris), leurs nids si pres les uns des autres, qu'ils ne faisaient en réalité quune seule masse compacte. (Un dessin d'une agglomération pareille de nids paraitra dans P'ouvrage publié par M. le professeur SCHIÖDTE, Zoologia danica). ? Les organes de la copulation, tres inexactement reproduis par MENGE dans ses Preussische Spinnen, sont construits de telle sorte, que Pacte méme peut s'opérer trés-rapidement. FRIN å 173 rencontrer un måle et une femelle TS Epeira cornuta CL. assis trés paisiblement P'un å cöté de VP'autre dans le petit nid en forme demvcloche" que cetter espece,. file au com dersa tone åå Iinstar d'une foule d'autres du genre Eperira. Pourtant, ce n'était pas un Faskisolé, car, lorsgue par suite deccette découverte, je me mis å rechercher les toiles de l'espece précitée tendues en nombre Entmenles- roseanux du. lac, jeus P'occasion de constater le meme fait environ une dizaime de fois; je découvris méme, å quel- ques reprises, un måle (parfaitement développé) å cöté d'une fremelle qui mavart pas. subi sa derniere mue, et gui, par suite, n'était pas encore en état de s'accoupler.' Quelque étonnante que cette dernieére circonstance påt me paraitre au premier coup d'oeil, je crois, eependant, que c'est elle précisément qui donne I'explication du tout. — La semaine suivante, je constatai de nouveau la måme chose et pour la måme espece sur lesrives du Jac de Skanderborg. Jai essayé des lors. de. vérifier ä I occa- sion si le méme fait avait lieu chez d'autres Araignées. Cest en effect le cas, mais cette constatation ne m'ayant réussi que pour giutelgues especes, jar. cru devomr, malgré. le. petit nombrevde faits que j'ai pu recueillir jusqu'iei, publier déjå cette notice dans l'espérance d”attirer sur le fait l'atention des naturalistes. En fait d'autres Epéirides, j'ai rencontré å Montevideo, vers la fin de décembre 1876, tantöt avec des femelles déja propres Få la copulation, tantöt avec d'autres qui n'étaient pas encore SN w muäres pour cet acte, des måles (adultes) d'une espece non décrite d'Epeira, présentant, par sa couleur, une ressemblance asseZoranmde laveci Eperra, cucurboatomra,. et gui tend sa toile, munie å l'un des angles d'un nid en forme de celoche, princi- palement entre les feuilles d'agave. — En aott de V'année présente, jail trouvé, sur la bruyére de Hessel (Hessel hede), prés de Greenaa (Jutland) les deux. sexes, — jusqu'”iei toutefois seulement en individus möårs, — d Epeira quadrata CL. réunis dans la cloche de la: toile, dont la forme générale présente la méeme construction que celle V'Epeira cornuta. Dans la famille des Drassides, j'ai rencontré fréquemment, å Ruderhegn, dans le nid ot la femelle déposera plus tard ses ! WALCKENAER (Hist. nat. des Ins. aptåres, vol. II, p. 63) a remarqué pour cette espåce que les deux sexes habitent ensemble. 174 oeufs, des måles de Cheirachantiuum carnifex F. en compagnie de femelles; de ces derniéres, les unes étaient mures, les autres m'avaient pas encore atteint la derniére mue. Enfin, dans la famille des Agélénoides, j'ai trouvé, Pété de Pannée présente, dans I'ile de Wermdö, prés de Stockholm, å fois réitérées des måles et des femelles réunis d'Agalena labyrinthica CL., mais dans un seul cas, seulement, la femelle n'était pas måre pour la copulation. Voici maintenant comment je crois que les faits signalés ci-dessus doivent s'expliquer: Au lieu de mettre sa vie en péril en essayant de s'approcher d'une femelle (adulte) qui a peut-étre déja satisfait å son instinet sexuel, le måle préfeére aller en quéte d'une femelle qui n'est pas adulte, et qui ne posseéde conséquem- ment, encore ni assez de force, ni suffisamment de courage pour engager un combat avec le måle. Ce dernier s'établit donc chez la femelle; celle-ci fait l'expérience que le måle ne lui veut pas de mal et saccommode avec lui; le måle, de son cöté, attend, — et, comme on le sait, les Araignées ne souffrent aucun man- que de persévérance -passive, — que la femelle opére sa der- nigre mue, et quw' elle soit alors disposée å s'accoupler avec lui. O.-M. REUTER: Sur ll hybridisation chez les Insectes. L'orateur commence par exposer rapidement ce que l'on connait de Y'hybridisation des animaux supérieurs, et indique, comme régle générale: que l'accouplement est d'ordinaire stérile entre: especes. différentes;; que méme dans la plupart des cas:ou il natt de vrais hybrides, ceux-ci sont si faibles qu'ils meurent dés les premiers jours; et enfin, que dans la grande majorité des cas, les hybrides sont stériles. Pour ce qui concerne les Insectes, MÉENEÉTRIÉ rejetait encore, en 1858, toute hybridisation dans cet Ordre. En s'appuyant sur la littérature disponible dans la question, M. REUTER ré- sume ce que l'on sait effectivement å I'heure actuelle sur les In- sectes hybrides et sur d'autres questions connexes. 4) 175 Il a annoté de la sorte, parmi les divers Ordres entomolo- giques, le nombre suivant de cas d'accouplements entre espéces appartenant å des genres divers et méme å des familles diffé- rentes: Hyménopteéres 2 cas; — Coléoptéres: Lamellicornes 1, Ser- ricornes I, Serricornes avec Malacodermes 3, Rhynchophores 2, Rhynchophores avec Phytophages 1, Rhynchophores avec Aphidi- phages 1, Phytophages avec Rhynchophores 1, Phytophages 5, Aphidiphages avec Phytophages 1; — Örthopteéres vrais 1; — Psecudoneuropteres 1; — Lepidoptéres: Rhopalocéres 2, Sphingides 1, Bombycides avec Rhopalocéres 1, Noctuides 2, Géométres et Noctuides 1: au total 27 eas indiqués, la plupart dans les Ordres des Coléoptéres et des Lépidoptéres, et presque tous se rapportant å des familles phytophages. Dans aucun de ces Cas, on m'a observé de fécondation chez la femelle. M. REUTER a trouvé l'indication du nombre de cas suivants d'accouplements entre espéces appartenant au méme genre: Hy- menoptéres Térébrantiens 1; — Coléopteéres: Tamellicornes 1, Malacodermes 2, Rhynchophores I, Longicornes 2, Phytophages 9, Aphidiphages 1. — Örthopteéres pseudoneuropteres 3; — Léepidopteéres: Rhopalocéres 4, Sphinges 14, Bombyces 14, Tei- gnes (ZTineinae) 1; — Hemipteéres heteropteres 1: — total 54 cas d'accouplement entre espéces diverses du méme genre, accouple- ments dont plusieurs ont été constatés å fois réitérées. On a vu lP'accouplement s'opérer, non-seulement en captivité, mais encore a Pétat libre, dans la nature: Dans une quantité de cas, on s'est contenté de n'annoter que le fait méme de la copulation, sans en examiner les résultats. Dans d'autres cas, ils ont été de nature négative, c.-å-d. que l'accouplement est resté stérile; mais, dans un nombre relativement assez considérable [L parmi les Coléoptéres, 22 entre des Lépidoptéeres différents (9 Sphinges et 13 Bombyces), plusieurs accouplements constatés å fois réitérées], l'accouplement a été reconnu fertile, et des hybrides ont été produits entre les especes copulantes. On a €également pris en plein air des hybrides évidents entre des especes voisines, dont quelques-unes n'ont pas encore été observées dans Pacte de la copulation. Cependant, méme quand Vaccouplement entre les diverses espé- ces est fertile, un petit nombre d'oeufs seulement parviennent å 176 maturité. Il arrive ensuite assez fréquemment que les larves sont faibles et qu'elles meurent en grande partie avant leur métamor- phose. Les individus parfaitement développés présentent souvent des monstruosités å un égard ou å un autre, et I'on connait spécia- lement des cas d”hybridisme compliqués d'hermaphrodisme. Dans la plupart des cas, les organes sexuels n'ont pas été V'objet d'un examen spécial, mais l'on a pu constater avec såreté dans deux cas que les hybrides étaient stériles. En revanche, on connait du moins deux autres cas ot ils ont été féconds (les hybrides entre Antheraea Mvylitta var. Pernyi g et AÅ. yamamai Q pendant au moins deux générations, et ceux entre Åttacus cynthia DAuB. et Å. cynthia DRURY, que WULLSCHLEGEL prétend &tre des es- peces différentes, une série non-interrompue de treize générations). L'orateur voit la cause principale de Vhybridisation pré- citée dans une ardeur sexuelle excessive chez'les espeéces qui don- nant naissance å des hybrides!. Il cite comme notoirement af- fectés de celte ardeur, les Lamellicornes, les Malacodermes (par- ticulierement le genre KR/hagonycha) et les Phytophages parmi les Coléoptéres, les Sphingides (surtout Ånttrocera) et les Bom- bycides dans POrdre des Lépidoptéres. Aussi est-ce précisé- ment parmi ces groupes que se trouvent la plupart des hybrides, et il en pourrait tre formé sans nul doute un plus grand nom- bre encore, si les espeéces rapprochées devenaient des insectes complets au méme temps, ce qui souvent NEsSt: Past leNcas Ön pourrait établir comme régle générale, que les espéces phytopha- ges se distinguent par un degré d'ardeur sexuelle infiniment plus grande que les especes carnivores,-et que ce degre. d'ardeur est en proportion inverse de la longueur de la vie des Insectes en question. On ne connait en effet d'hybrides que parmi les In- sectes notoirement herbivores, avec une vie relativement courte comme insectes complets. Il resterait å répondre å une quantité de questions connexes avec I'hybridisation, et vu Pimportance de la question dans son ! Cette ardeur sexuelle poussée å un si haut degré chez certains In- sectes, se manifeste au reste dans P'accouplement simultané de deux ou méme trois måles avec une femelle (M. REUTER a trouvé 8 cas pareils dans la lit- térature), comme aussi dans Paccouplement entre måles (Melolontha, Rhagony- cha avec Lampyris, Bombyx mori). 177 ensemble au point de vue morphologique, biologique et descripuf ”pur, l'orateur croit devoir la rappeler tout spécialement å P'atten- tion des entomologistes, et leur recommander les matieres s'y rapportant comme objet de leurs recherches. fer terminer icet exposé en priant MM; les. membresedenia section qui ont bien voulu me fournir les résumés qu'on vient de lire de leurs discours, de recevoir l'expression de toute ma X gratitude pour leur bienveillance å cet égard. COEEOERTERNOEOGCISKENOEINISER AF. WW. M. SCHÖYEN. Meloe violacea Marsu. Med Hensyn til denne Billes Udbredelse og Forekomst hos os har jeg tidligere overalt, hvor jeg har ferdedes her i Landet baade sönden- og nordenfjelds, kun observeret den ganske spar- somt, for det meste blot enkeltvis, og saaledes fundet THOMSON'S Opgave (Scand. Col. VI. p. 343): »Temligen sällsynt, men ut- bredd öfver hela Skandinavien» fuldstendig bekreftet. At den imidlertid ogsaa, som GYLLENHAL dIns. Suec. II. p. 484) anförer, kan optrede »sat frequens», det erfarede jeg i Saltdalen i Nordland 1 de sidste- Dage af Mai 1879. Ved Foden af enkelte af de her overalt forekommende Terrasser, hvis Skraaninger danne törre Gresbakker, for störste Delen bevoxede med Furuskov, fandtes disse Biller paa. sine Steder, hvor der paa Marken gjenlaa halv- törrede Furukviste og Bark efter Vinterhugsterne, i en saadan Me&engde krybende om méllem Affaldet, at jeg i ganske kort Tid og hovedsagelig paa et og samme Sted indsamlede nogle og femti s Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 3 o. 4 (1880). 12 178 Stykker. En saadan Hyppighed er, saavidt mig bekjendt, aldrig observeret noget Sted under sydligere Breddegrader hos os. Her- under fik jeg ogsaa Anledning til at lere at kjende, hvortil An- tennernes eiendommelige, afvigende Form hos Hannerne tjener. At denne maatte have sin seregne Bestemmelse, derom har vel Ingen kunnet vere i Tvivl, men jeg kan ikke erindre: nogen- sinde at have stödt paa nogen Forklaring eller Iagttagelse i denne Retning, hvorfor jeg her skal tillade mig at meddele, hvad jeg ved denne Anledning observerede. Paa de nevnte Steder kröb der saavel Hanner som Hun- ner i Mengde omkring paa Marken. De smaa Hanner saaes at vere- meget. aktive og ivrigt sysselsatte med Forsög paa at vekke ömmere Fölelser tillive hos de tykke, uformelige Hunner, der paa sin Side forelöbig kun syntes betenkte paa at tilfreds- stille Bugens Krav, idet de med uforstyrret Ro holdt paa med at spise Gres, hvoraf de forterede Blad efter Blad med god Ap- petit. Alt i et klavrede Hannen herunder op paa Ryggen af sin Udvalgte, kröb fremover helt til Hovedet, stak sine krogede An- tenner ind under Hunnens og strög dem derpaa opad og bag- over, hvorved Hunnens Antenner optoges af den ved 6:te og 7:de Leds fortykkede, krogede Form dannede Indbugtning paa Hannernes Antenner og> saaledes fulgte med disse under Beve- gelsen bagover, indtil deres Spidse slap ud af sit Leie. Öieblik- kelig fornyede saa Hannen den samme Manövre og disse eien- dommelige Kjzertegn gjentog sig altid flere Gange itrek. For at pröve, om den forönskede Virkning var opnaaet, bevaegede derpaa Hannen sig bagover og undersögte med den modsatte Ende af Tegemet Tilstanden her, . = men. Hunnen spisterdlige phlegmatiski og lod sig slet ikke afficere. ; Efter flere gjentagne forgjeves Forsög baade forfra og bagfra steg den forsmaaede Han igjen ned fra Hunnens Ryg og löb i rastlös Uro omkring den paa Marken en liden Stund, for derpaa atter at stige op og med fornyet Iver anvende sine tidligere Forförelseskunster. Hvor lenge disse indledende Underhandlinger varede, forinden Hunnen deraf -lod sig bevege, kan jeg imidlertid ikke opgive, da jeg efterat have: tilbragt nesten en Time med at vente paa Resul- tatet ikke fandt at burde ofre lengere Tid af det dengang saa sparsomt tilmaalte Solskinsveir, som jeg trengte saa vel til andre Kv Sv 179 Undersögelser paa Stedet. Hensigten med disse Antennegnidnin- ger, hvortil "der, om jeg husker ret, ogsaa hos Podura-Arter er iagttaget noget tilsvarende, var ialfald ikke til at tage feil af. Polydrosus micans F.' Da denne Art allerede i Aaret 1768 er beskrevet af H: Ström (Kgl. Norske Vid.: Selsk. Skr. IV, p. 321) under Navnet Curculio mollis, saa maa man, ifald man vil respektere Priori- tetsretten, acceptere dette Artsnavn istedetfor det meget yngre smnicans F., hvorunder Arten for Tiden er almindelig kjendt. Allerede SCHÖNHERR (Gen. et Spec. Curc. II, p. 151) har er- kjendt at H. STRÖM's Curc. mollis er identisk med den her om- handlede Art, uden dog at gjöre Prioritetsretten gjeldende for dette Navn, og STRÖM's Beskrivelse lader i Virkeligheden heller ingen Tvivl tilbage om Identiteten. Hvad nu Prioritetsspörgsmaalet i sin Almindelighed angaar, da er det jo saa, at ligesom Menneskene overhovedet aldrig rig- tig kunne enes om nogen Ting her i Verden, saaledes er der ogsaa fremdeles nok'af dem, der ikke ville indrömme Beretti- gelsen af at indföre i Videnskaben det Navn, hvorunder det vi- ser sig at hver enkelt Art först er bleven videnskabeligt beskre- vet og benevnt, saafremt dette Navn har veret saa uheldigt ikke allerede fra först af at vinde Indpas, men i alle saadanne Til- felde foretrekke at benytte de engang tilvante Navne, om end disse ere af betydelig yngre Datum. Herom kan der selvfölge- lig siges — og er ogsaa virkelig sagt -— meget baade pro et contra. For Videnskabens egen Skyld kunde det vistnok synes temmelig ligegyldigt, hvilket Navn en Art berer, naar man blot med Vished ved, hvilken bestemt Art dermed forstaaes; men bortseet fra, at det dog vel ikke er mere end simpel Retferdig- hed ligeoverfor vedkommende Forfatter, at man enes om at be- ! Som jeg har haft Anledning til at forvisse mig om ved at bese Origi- nal-Exemplaret i H. SIEBKE'S 'efterladte Samling, er den af ham i Enum. Ins. Norv. II, p. 257, af denne Art opstillede Var. c: totus niger, antennis pe- dibusque rufis, ikke andet end et ved Henliggen i Spiritus i sin Farve for- andret Individ. Flere Exemplarer, som jeg selv har haft liggende i Spiritus og senere opstukket paa Naal, har nemlig erholdt ganske det samme Udse- ende som Exemplaret i SIEBKE'S Samling. 180 nytte det Navn, hvorunder Arten allerförst er bleven indfört i Videnskaben (jeg antager saaledes, at de Herrer Forfattere, der nu titulere alle dem for »Prioritets-Fanatikere« etc., der söge at gjenindföre de 2ldste Navne, neppe vilde synes videre om at se de af dem selv ny beskrevne og ben&vnte Arter figurere i Vi- denskabens Annaler under andre og senere givne Navne end deres egne), saa skjönner jeg ikke, paa hvad anden Maade man skal vente at kunne undgaa Vilkaarlighed eller opnaa nogen Enig- hed i Principerne for Nomenklaturen; thi derved at Enhver for sig holder fast paa de Navne, som han nu engang har vennet sig til at bruge, kommer man aldrig videre end til den fulstendig- ste Vilkaarlighed. Mam faar i Virkeligheden se og höre ganske besynderlig urimelige Indvendinger mod Prioritetsrettens Gjennemförelse. Naar f. "Ex. NÖRDLINGER (Lebensweise von Forstkerfen, 1880, p- III —IV) i denne Anledning siger: »Also z..B. wenn vielleicht der Pfahlbauer (zur Böiche Eiche, zur-Eiehe Biuche sagte, wei in je: ner Zeit noch keine präzisen Begriffe bestanden und beide Na- men eben Bauhölzer bezeichneten, sollen wir unsre allgemein anerkännten Bezeichnungen umstiärzen und die Sprache verlassen, wie sie SCHILLER und GOETHE verstanden» (!), saa maa dog dette kaldes en merkverdig Logik: hvad der her ene og. alene handles om, er jo Indförelsen af en stabil videnskabelig Nomen- klatur efter det först af LINNÉ oprettede Binominalsystem, -— og hvad der end maatte lykkes at bringe for Dagen angaaende P>- leboerne og deres Liv og Levnet, saa turde det dog vel ansees for temmelig givet, at de ikke har haft nogen Befatning med den Linné" iske Nomenklatur! Forövrigt skal det villigen indrömmes, at den konsekvente Gjennemförelse af Prioritetsretten vil i mange Tilfelde medföre Ubekvemmeligheder og Vanskeligheder; men naar den nysne&evnte Forfatter videre indvender mod samme: »Als ob man nicht täber das höhere Alter des emen oder an- dern Namens in Ewigkeit streiten könnte» etc., da ville dog de Tilfelde, hvori et givet Navns: Alder ikke med Nöiagtighed lader sig udfinde, vistnok vere i betydelig Minoritet ligeoverfor alle de Vanskeligheder og Vilkaarligheder, der nödvendigvis maa opstaa, naar man aldeles forkaster Prioritetsprincipet og Enhver blandt de forhaandenverende Navne udvelger efter eget Godtykke det, H S - 6 I8I som han synes bedst om. Der siges vistnok, at man skal »be- holde de Navne, der engang har vundet Indpas>, — men i hvor mangfoldige Tilfelde lader der sig ikke ogsaa »tviste i Evighed> herom? Det faktisk bestaaende Forhold er jo, at Tydskere, Franskmend, Englendere etc. ofte bruge vidt forskjellige baade Slegts- og Artsnavne, og hvem skal saa afgjöre, hvilke af disse fortjene at foretrekkes, ifald man forlader Prioritetsprincipet og kun spörger efter, hvad der er almindelig Brug? Polydrosus fulvicornis F. For denne Arts Vedkommende er i STEIN & WEISE”S Cata- logi Coleopterorum Europe editio secunda, 1877, (p. 136) ind- fört Navnet /asczatus MÖLL., der ogsaa af SCHÖNHERR (l. c. II pers FE etterestuundery denne vATt: Net :er amidlertidsikke" OS -ES MÖLLER, men derimod H. STRÖM, der er Autor til dette Navn. "MÖLLER gjengiver (Zool. Dan. Prodr. p. 87. n:o 961) kun ordret den af STRÖM leverede Diagnose for Arten og citerer ogsaa ud- trykkelig sin Kilde: »Act. nidr. 4, 13>, hvor Arten under samme Navn findes nermere beskrevet af H. STRÖM, altsaa allerede 1768. Vil man derfor indföre dette Artsnavn, maa det hedde fasciatus STRÖM. Forövrigt maa jeg bemerke, at Beskrivelsen synes mig at passe ligesaa godt paa undatus F. som paa fulvicornis, saa jeg tror neppe nogen Navneforandring i dette Tilfelde er tilraadelig. Otiorhynchus lepidopterus F. SCHONHERRS (1. 3 C- KL pr 0505)- hHenförere medic deny arf HH. SIROM is Aaret ur/öeg, (Kgl Danske Mid. jSelsk Skr, EE po. 5 D:0. 27 & fig. 5) under Navnet Curculio Salicis beskrevne og afbildede Art under ÖO. nigrita F. Efter min Mening kan der imidlertid ingen. Tvivl vere om, at dette er feilagtigt og at det 1 Virkeligheden er O. lepidopterus F., hvormed STRÖM'S Art er synonym. Bortseet fra at zzgrzza endnu aldrig er fundet i Norge, selv ikke i de sydligste Landsdele, passer Beskrivelsen aldeles paa ILepidopterus, der er almindeligt udbredt baade i de östlige og westlige Dele af Landet. Jeg anser det derfor som aldeles sikkert, at det er denne Art, der her förste Gang er beskrevet og at saaledes STRÖM's Navn ifölge Prioritetsretten burde indföres. 182 Otiorhynchus maurus GYu. Findes. ligeledes: beskrevet allerede i 1783 af H. STRÖM un- der Navnet Curculio dubius (1. c. p. 57. n:o 28), hvilket ikke hos SCHÖNHERR er anmerket. Orchestes Alni I. H. STRÖM opförer (1: c. Pp. 58. n:o 32) med ? under dette Navn en Art, der imidlertid af SCHÖNHERR (III. p. 494. 1), li- geledes med ?, henföres til :Ö. Ilicés F. STRÖM n&evner dog ud- trykkelig, at Larven lever i Oreblade, hvilket baade LINNÉ Og GYLLENHAL: sige er Tilfeldet med Alzz og som ogsaa senere er bekreftet baade af F. HOFMANN i Regensburg, RITTER V. FRAU- ENFELD og L. v. HEYDEN (den har ellers -udelukkende veret fundet i Almeblade), — medens Larven af Ilcis ifölge alle For- fattere holder sig til Egeblade. ' Da desuden Beskrivelsen synes at passe ligesaa godt paa AlZnz som paa Jläcis, kan det vel neppe ve&re tvivlsomt, at det er den förstnevnte, der er ment. I sin haandskrevne »Annotations Boog over Meceerkverdig- heder i Natur-Historien paa Syndmöer» (Aar 1777. 10) bemer- ker STRÖM angaaende denne samme Art, at den synes at skille sig fra en anden, ganske liden, rödbrun Curculio paa Oretreer, der ligeledes hopper og lever paa samme Vis, og hvormed rime- ligvis: er . ment -O: Scutellaris=.E.; der atölge "Rv: FRAVENBELD ligeledes:-udvikles= += Oreblader (Meihisid: "kr kolzooleb or Grest Wien, 1864, p. 684). Philonthus marginatus F. For denne Arts Vedkommende vil det ikke medföre synder- lig Ulempe at gjöre Prioritetsretten gjeldende for H. STRÖM som den förste Beskriver, da han har valgt det samme Artsnavn som FABRICIUS. « Anten stindes--nemlig. i-Kgl N- Vid: SelsktSkoelN; 1768, Pp. 332. n:o 33 tydelig beskrevet under Navnet Staphyli- nus marginatus, saaledes at den altsaa burde bere Navnet Plulonthus marginatus STRÖM istedetfor FABRICIUS. ! NÖRDLINGER (1. ec. p. 20) anförer den dog ogsaa som fundet i Birke- blade. 183 Cymindis basalis Gvyiur.,, Patrobus excavatus PK. & Nebria Gyllenhali ScHÖöNH. Det &ldste Navn for förstnevnte Art er som bekjendt vapo- rariorum I., der imidlertid af GYLLENHAL ombyttedes med 6ba- salis, fordi LINNÉ under det n&vnte Navn havde beskrevet to forskjellige Carabider. Af samme Grund har ogsaa THOMSON m. Fl. fulgt GYLLENHAL, medens derimod f. Ex. i STEIN-WEISE'S tidligere citerede Katalog (p. 9) LInnÉ's Navn er gjenoptaget. Ifald man ikke bibeholder dette sidste, da bliver H. STRÖMS Navn Carabus mollis, hvorunder han i Kgl. N. Vid. Selsk. Skr. HNERET 70 8 (PE 330. 1030) beskriver denne Art, detiseldsterog saaledes prioritetsberettiget. Sammesteds p. 331. n:o 31 beskriver han under Navnet Carabus atrorufus en Art, der vistnok er identisk med Patro- bus excavatus PAYK., og som n:o 32 under Navnet Carabus rufescens nok en, der neppe kan vare nogen anden end IVebria Gyllenhali SCHÖNH. Da baade PAYKULL'S og SCHÖNHERR'S Navne ere af betydelig yngre Datum, fortjene saaledes ogsaa i disse Tilfelde StTrRöm's Navne at optages. Patrobus clavipes & rubripennis TH. I "Anledning af min Ven og Kollega J. SP. SCHNEIDER 'S fölatalels er (Chi ammar vVids Selski Före fö7g, NO 2 Pace G Tromsö Museums Aarshefter II, 1879, p. 16) om disse to For- mer, hvilke han stöttet paa sine Iagttagelser i vore arktiske Egne tror at burde anse som virkelig selvstendige Arter, forskjellige fra P. excavatus og septentrionis (picicornis ZETT.), skal jeg her tillade mig at bemerke, at jeg under mit Ophold samme- steds i Aarene 1878—'79, hvorunder jeg havde Anledning til at indsamle et stort Materiale af Patrobus-Explrer, er kommet til ganske det modsatte Resultat som han og maa anse det som hevet over enhver Tvivl, at det er med fuld Ret J. SAHLBERG (Notiser ur Sällsk. pro Fauna et Flora Fenn. förh. XIV, 1873, Pp. 90—91) har. inddraget disse to Thomson'ske Arter som Lo- kalvarieteter under de ovennevnte, tidligere kjendte Arter. Jeg har samlet begge paa höist forskjellige Steder, baade sönden- og nordenfjelds, og fundet Overgange baade i Form, Farve og Stör- 184 relse, saa jeg kan ikke tiltrede den Mening, at nogen »grundig Revision» her tiltrenges for at faa lavet flere Arter. For mig staar det som aldeles sikkert, at vi kun har at gjöre med to Ar- ter, som imidlertid undergaa iömefaldende Modifikationer efter de forskjellige klimatiske Forholde. Jo mere Materiale man samler, desto tydeligere viser sig dette, og det er kun ved at sammen- ligne Yderlighederne uden de forbindende Mellemled, at man fristes til at se forskjellige Arter i dem (smilgn. SAHLBERG L. C. p. 92). At min Ven SCHNEIDER aldrig har fundet Overgange fra clavipes til excavatus forundrer mig höiligen, men det har rimeligvis sin Grund deri, at han kun har samlet den först- nevnte paa Steder, hvor den er eneraadende som udpreget Klima-Varietet. Angaaende FP. picicornis ZETT. anförer han der- imod selv, at denne nordpaa ofte optreder med rödbrune Elytra, — merkelig nok uden deri at erkjende THOMSONS rubripennis.” Lignende Variationer undergaa forövrigt ogsaa de fleste Ca- rabider, der gaa langt mod Nord eller höit paa Fjeldene, skjönt mindre iöinefaldende end hos Patrobus-Arterne. Ogsaa Dytisci- derne variere for en stor Del betydeligt, og der er neppe nogen Tvivl om, at mange af de i senere Tider opstillede Arter kun ere at betragte som alpine og nordlige Lokalvarieteter af andre; saaledes som Tilfeldet allerede har vist sig at vere med Gauro- dytes lapponicus Tu. ligeoverfor congener. Det skulde saaledes undre mig, om ikke f. Ex. G. Thomsoni og coriaceus J. SAHLB. ! Ligesaa uenig maa jeg erklere mig med ham, naar han (Tromsö Mus. Aarsh. II. p. 13 & 19) vil have baade WNebria hyperborea og Calathus 2ubigenra anseede blot som Aberrationer og ikke som virkelige Lokalvarieteter, som det synes af den Grund, at der ofte paatreffes Overgangsformer mellem dem og Hovedarterne, noget som man imidlertid selvfölgelig altid maa vente at finde ved klimatiske Lokalvarieteter: det er jo netop Overgangsformerne, der i saadanne Tilfelde vise, at man har med en Lokalvarietet og ikke med en seregen Art at gjöre. For Cal. nubigena's Vedkommende anförer han selv (1. c. p. 19), at den er »mangesteds eneraadende saaledes som paa Ham- merfest og ved Vadsö», saaledes at den altsaa aldeles gaar ind under den De- finition, som han umiddelbart efter giver af en Varietet: >udpregede af Klimat og andre fysiske Forholde betingede Racer, der paa et Sted udgjör den ude- lukkende optredende Form af Arten». — I Forbindelse hermed kan bemerkes, at den sammesteds p. 13 omtalte Form af V. Gyllenhali med lyst brungule Födder, der sammen med Hovedformen og var. hygperborea forekommer paa Tromsöen, er var. Balbii BON. - & 3 ma p EV ; Fr j kil br ER r ey vv förfjäas å 185 i Virkeligheden hörer sammen, — muligens ogsaa G. affinis Px. og bigutiulus TH., samt boreellus J. SAHLBG. At fremtidige Undersögelser ville bevirke en Reduktion af Artsantallet i denne Gruppe, derom ne&erer ialfald jeg for min Del ingen Tvivl. Kristiania r November 1880. RNE EANSPROÖDESTANBIET IST (BIN PEENAPSTISKTORIA AF O, M. REUTER. r I sextonde årgången af the Entomologist's Monthly Maga- zine, pg. 175 och 214, omtalas fynd af ofvan nämnda hemip- teron i Skottland (Pitlochrie och Morayshire) under December månad 1879. Meddelaren anför dervid att han funnit arten på förra stället på kottar af Åbies Douglasi, på det senare i fjor- ton exemplar emellan kottefjällen af Abies excelsa. Denna notis innehåller emellertid egentligen intet nytt; ty mer än en författare från sjuttonhundratalet eller början af detta sekel nämner om ofvan anförda species att det uppehåller sig Pa kottarne af Abies. Så säger t. ex, PAOLA SCHRANK år 1801 Bm dess. vistelseort 1 sin Fauna boica II 5, pp. 34: »m den; Zapfen der Rothtanne»>. Den, hvilken tidigast och noggrannast redogjort för denna insekts lefnadssätt, är emellertid J. G. KÖLREUTER 1 en uti Acta Academiae Theodoro-Palatinae Tom. III (1775) Pp. 62—68 in- förd uppsats med titel: »Nachricht von einer schwarzbraunen Wanze, die sich die Roth-tannenzapfen zu ihrem Winterlage er- wählt, und gegen diese Jahreszeit den Creuzvögeln zur täglichen Speise dient.» 126 Då nu citerade afhandling innehåller åtskilligt, som torde vara obekant för vår tids entomologer, och 'då den äiven är af ett visst intresse för ornitologen, har jag trott ett kort referat af densamma förtjena sin plats 1 tidskriften. Författaren säger sig redan år 1754 mot slutet af Oktober hafva iakttagit en stor mängd korsnäbbar 1 de wirtenbergska granskogarne, vanligen i flockar af 6—12 individer. Han ob- serverade dervid att de, der de slogo sig ned på ett sat, dessa träd, inom några få minuter nedkastade en stor mängd kottar, hvilka ännu voro helt friska och redan nästan fullmogna. Dit- tills hade han trott att korsnäbbarnes förnämsta näring utgjor- des af granfrön, hvilka de på så skickligt sätt kunna utdraga från kottarne förmedelst sin för detta ändamål likasom särs- kildt bildade näbb. Men vid tanken derpå, att hvarje kotte innehöll ett så stort antal frön, att det borde förslå på en god stund för äfven den hungrigaste korsnäbb, samt att detta oak- tadt foglarne så slösaktigt behandlade kottarne, hvilka de väl icke läto nedfalla i sådan mängd af blott oförmåga att qvar- hålla dem, kom han till den slutsats att de nu måste i dessa uppsöka något annat än fröen, ehuruväl han visste att de under andra årstider läto sig dessa väl smaka. Han sköt derföre en korsnäbb och undersökte dess mage och kräfva. Till sin för- våning fann han i dessa intet annat än dels ännu hela, dels sön- derstyckade individer af den skinnbagge, LInnÉ i Systema naturae beskrifvit under namn af Cimex Abietis och af hvilken Kör- REUTER nu lemnar en omständig beskrifning, åtföljd af en figur (ifabi fig. 2). KÖLREUTER förmodade då genast, att denna insekt hade sökt sitt vinterläger mellan kottfjällen och att det egentligen var den, som utgjorde föremål för korsnäbbarnes undersökningar af kot- tarne. Vid närmare betraktande af insekten, syntes äfven dess i högsta grad tillplattade kropp särskildt lämpad för en vinter- hvila emellan de tilltryckta kottfjällen, hvarest icke en annorlunda danad art kunde få utrymme nog. Hans förmodan besannade sig vid undersökning af de på marken liggande, nyss nedkastade kottarne, i många af hvilka han fann I å 4 skinnbaggar. Då han vidare granskade de qvar- sittande frukterna på några nyss fällda och af korsnäbbarne obe- AN tif 187 rörda exemplar af ofvannämnda barrträd, träffade han der 8 å 10 insekter 1 hvarje kotte. Han anmärker härvid att han alltid funnit dessa endast i frukten af granen (»Rothtanne») och blott i sådana, som antingen hängde qvar på trädet eller ock afkastats under årets sista månader, men aldrig i halfruttna, fuktiga kottar, hvilka redan öfver flere år legat på marken. Dessa senare skulle icke heller förmå att skydda skinnbaggarne emot fukt och väta, hvilken deremot hindras att intränga emellan fjällen af det harz- lager, som 1i riklig mängd utsvettas särdeles i kanten af fjällen. Kändt är att kottarne vid vinterns annalkande allt mer och mer sammandraga sina fjäll, hvilka icke åter öppnas förr än i Mars eller April följande år. I dessa tätt slutna rum ligga nu de ofta nämnda skinnbaggarne i vinterdvala och i godt skydd för köld och snö. KÖLREUTER roade sig med att öfverraska de i en kotte gömda individerna med en konstgjord vår på så sätt att han lade kotten i ett stort öfvertäckt glas, som han om aftonen ställde i ett varmt rum. Följande morgon, då kotten genom värmen öppnat sina fjäll, sprungo en mängd skinnbaggar mun- ert omkring. i glaset. Han satte då ånyo detta ut 1 kölden; småningom blefvo insekterna allt trögare och dåsigare, till dess alt de den ena efter den andra åter drogo sig in emellan kotte- fjällen, hvilka äfven kort derefter ånyo slöto sig fullkomligt. Det är dessa KÖLREUTERS redan år 1754 gjorda, mera än hundra år gamla iakttagelser, hvilka nu senast med hänsyn till den i fråga varande insektens egendomliga winterqvarter blifvit konstaterade af en britisk entomolog, sedan de så godt som full- komligt råkat 1 glömska. Också hos oss öfvervintrar såväl denna art, som den närstående, G. ferrugineus LinN., på samma sätt. I April månad 1880 fann jag nämligen nära Helsingfors en mängd exemplar af dessa båda arter, hvilka fastnat 1 kådan på en föregående höst afhuggen granstam, ofvanför hvilken någon ekorre eller möjligen korsnäbb skalat kottar, att döma af den massa lösa kottefjäll, hvilka i högar lågo på en del af stubben. Ingendera af arterna är att räkna bland våra allmänna he- miptera. Måhända skola de låta lättast insamla sig just om vin- tern genom undersökning af såväl gran- som tall-kottar. Medan jag nämligen hittills funnit G. Abzetis uteslutande på gran, har 188 jag deremot tagit den andra arten, ferrugineus, upprepade gån- ger och särdeles på de' åländska öarne på tall Kanske ett hemförande af våra barrträds-frukter äfven med andra species skulle visa sig löna insektsamlaren under vintern. Är sålunda frågan om Gastrodes-arternas öfvervintring full- komligt bragt på det klara, qvarstår likväl ännu obelyst det faktum, som först ledde till upptäckten af deras vinterqvarter, eller den omständighet att korsnäbbarnes föda i våra barrskogar vintertid. skulle utgöras hufvudsakligen af dessa insekter. Vi komma här in på ornitologiens område och sluta derföre med att upprepa KÖLREUTERS, såsom det synes nog litet beaktade upp- gift. Af stort intresse vore att se densamma konstaterad äfven af våra ornitologer. KÖLREUTER tror att korsnäbbarne 1 denna ovanliga föda finna ett afrodisiacum, som vore af nytta för deras under vin- terns kyla inträffande parning och stöder sig dervid på andra in- sekters kända verkan i likartadt hänseende. Saken förtjenar i alla händelser en närmare undersökning. HR FÖR KULTURVÄXTERNA SKADLIGA INSEKTER AF AUG. EMIL HOLMGREN. [; Rättikeflugan (ARGA stl Oma ISAR Denna fluga, beskrifven af ZETTERSTEDT i hans stora arbete >Diptera Scandinavie» sid. 1536, är tämligen allmän och före- kommer hos oss ifrån Skåne ända långt upp i Lappland. Hon har länge varit känd, men dock af de flesta entomologer, " hvilka upptagit henne i sina arbeten, blifvit förvexlad med andra, när- stående arter. Hennes larver lefva i åtskilliga växters rötter, kan- ske företrädesvis i Cruciferernas. Sistlidne sommar fann jag dem ymnigt i rättikor /Raphanus sativus 1.), som blifvit uppdragna på gödselstark och tämligen djup jordmån. Då dessa larver, så vidt jag vet, tillförene icke blifvit beskrifna hos oss, så anser jag att tidskriftens läsare borde vara intresserade för hvad jag iakttagit och nu kommer att bekantgöra beträffande desamma. Derjemte vill jag nämna något äfven om flugartens utseende 1 sina öfriga utvecklingsformer, något om dess lefnadssätt, skadlighet m. m. Således här först en kort artbeskrifning. Båda könen hafva de något långsträckta pannsprötens borst Småhåriga; ögonen nakna, d. v. s. ej håriga; vingfjällen 2, af 1 Såsom FALLÉN, MEIGEN, MACQUART m. fl. ZETTERSTEDT beskref Rättikeflugan först uti »Ins. Lapponica» och sedan, såsom vi nyss sagt, uti Dipt. Scand. Larven beskrefs af BouCHÉ 1858 (Naturg. d. Ins. s. 150) och af TASCHENBERG 1871 (Entom. fir Gärtner and Gartenfreunde s. 389). Denne sistnämde förf. beskrifver arten så noga, att ingen tvekan bör kunna uppstå rörande dess identitet med den Zetterstedtska, d. v. s. med vår nu i fråga varande art. Äfven KALTENBACH upptager 1874 i sitt stora arbete (Die Pflanzenfeinde aus der Klasse der. Ins. sid. 40) denna flugart, men blott efter BoucHÉ. 190 hvilka det öfre täcker det undre; vingarnas 3:dje och 4:de längd- nerv emot spetsen föga divergerande och deras stora tvärnerv något litet krökt. — Längd omkring 5,3 till 6 millim. Hanen är mörkt grå eller svartgrå; ögonen närma sig hvar- andra på pannan, dock icke så nära, som hos andra, närstående arter, mellanrummet är svart och visar sig såsom ett längsgående band; mellankroppen har 3 längsgående, mer eller mindre breda och tydliga, mörka rygglinier; bakkroppen, som är smal, har en mörk linie längs ryggsidans midt, och med en dylik färg är äf- ven hvarje dess ring i spetsen smalt kantad; analdelen är liten, inkrökt och svart med något i grått skiftande glans; tarsernas trampdynor äro temligen långsträckta och hvita. Honan är nästan enfärgadt grå; ögonen mera åtskilda på pannan, som är tecknad med ett svart längsgående band; bak- kroppen aflångt äggformig och tillspetsad; tarsernas trampdynor små och hvita. Larven hvitaktig, glänsande och naken (hårlös); framtill tämligen trubbspetsad och försedd med 2 svarta munhakar, som på vanligt sätt kunna indragas och utsträckas; sista bakkropps- segmentet har i spetsen en afplattning, omgifven af en upphöjd kant, i hvilken befinna sig tandlika utskott, 4 på hvardera sidan, af samma färg som kroppshuden, och 4 brunaktiga nedtill; dess- utom synas i midten af denna afplattning 2 små kretsrunda och svart- eller brunkantade andhål. Puppan är rödbrun och tvärstrimmig, i båda ändar afrun- dad, med antydningar baktill af de 8 tandlika utskott, som åter- finnas hos larven, samt af de 2 andhålen. Med all sannolikhet öfvervintrar Rättikeflugan såsom puppa 1 jorden och utvecklas sedermera 1 början af sommaren, då hennes fortplantning begynner. Jag har nämligen funnit henne vid midsommartiden 1 liflig verksamhet och under sådana förhål- landen, att jag trott mig med säkerhet kunna antaga, det hennes parning och fortplantning med all ifver pågick. Hon är, liksom många af hennes samslägtingar, tämligen rädd och i sina rörel- ser ganska snabb. Dock gäller detta mera hanarne än honorna; ty dessa senare äro, 1 synnerhet sedan äggstockarna börjat svälla, tämligen tröga och gå vanligen omkring helt makligt på marken eller, som vi här kunna säga, mellan de på plantsängarna upp- va a NR "JR I9I spirande växterna. Hanarne deremot sitta på bladen, hvarifrån de emellanåt.göra små utflygter för att i munter lek svänga om med hvarandra. Denna fröjd varar dock icke länge, ty kort " efter fortplantningen sluta de sina dagar. Honornas lifstid varar åter något längre, nämligen till dess de afsatt sina ägg. Såsom jag förut antydt, afsätta dessa flughonor utan tvifvel sina ägg äf- ven på andra växters rötter än rättikornas, och detta mitt anta- gande måste ju vara fullt berättigadt, då det är med säkerhet bekant, att den 1 fråga varande flugarten förekommer 1 trakter, der rättikan icke odlas. Men då jag nu riktat min uppmärk- samhet endast på de förödelser, som rättikeflugan anställer på denna kulturväxt, så lemnar jag för tillfället derhän, huruvida hon under sitt larvstadium kan vara 'skadlig äfven för andra väx- ter. Den. befruktade honan lägger sina ägg nära rotknuten af rättikan, och det dröjer sedan icke länge, förrän larverna utveckla sig och äta eller, rättare sagdt, liksom slicka sig in 1 den an- svälda roten, 1 hvilken de till en början åstadkomma ett oform- ligt sår, men sedermera tämligen regelbundna gångar, som dels löpa ytligt, dels någorlunda djupt in i den köttiga rotmassan. Från dessa sår och gångar utsipprar hela tiden en stinkande vätska och det dröjer sedan icke länge förrän svampbild- ning och röta inställa sig. Rättikor, hvilka, såsom icke. säl- lan är fallet, hemsökas af en mängd dylika larver, varda icke användbara såsom menniskoföda. Jag har under sistlidne torra sommar sett exempel på, att en hel plantering af denna rotfrukt gått nära nog alldeles förlorad genom de härjningar, som rät- tikeflugans larver förorsakat. Enligt mina iakttagelser, har rättikeflugan årligen två genera- tioner, "Den sista af dessa, som först senare på sommaren kom- mer till utveckling, ger upphof åt vårafveln, i det att pupporna efter den samma, såsom vi förut antydt, öfvervintra. Sådan är, enligt min på egna iakttagelser stödda uppfattning, denna flug- arts utveckling och lefnadssätt, och, fastän jag icke kan beräkna omfattningen af den skada, som hon under för hennes existens gynsamma yttre förhållanden kan förorsaka, så tror jag dock, att hvarje trädgårdsodlare bör egna henne en större uppmärk- samhet än hvad hittills skett. FYNDORTER Å MER ELLER MINDRE SÄLLSYNTA SVENSKA SKALBAGGAR MEDDELADE AF A. WÅNGDAHL. Carabus nemoralis säges af Prof. BoHEMAN ej vara funnen i landska- pen mellan Skåne och Stockholm; men togs förra året i Hammars socken i Nerike vid byn Skyrsta bland tröskad hafra. Bembidium rufipes, Hammars socken. » - Sahlbergi, Helsingland Iggesunds bruk och i Hammar. Trechus rivu!aris, Helsingland, Iggesund, Cymindis basalis, Iggesund. Feronia gracilis, Iggesund och i Hammar. » borealis på Hornslandet. Amara lunicollis, Hammar. » Nitida, n. Helsingland vid Iggesund. Anechomenus livens, n. Helsingland och Hammar. » — bifoveolatus, » » NEersutus, » I IBogemani; > Badister peltatus, Askersunds socken, torpet Tastorp. Chlenius nigricornis, Hammar, Lunna ägor. Ophonus puncticollis, Hammar, Harpalus luteicornis, » >» - rubripes, Hammar, under stenar i en sandgrop invid Stora Sun- det. Flere exemplar. discoideus, Hammar, neglectus > Bradycellus cognatus, n. Helsingland och Hammar. » placidus, Hammar. Hydroporus bilineatus, Hammar. » — brevis vid Iggesund. » geniculatus » - elongatulus » och ett exemplar i Hammar. » Notatus a koch ett — "d:o. = MUd0: » — Gyllenhali > vu T9S Hydaticus stagnalis i en vattenpus vid Ultuna i Upland, tagen af RAGNAR WÅNGDAHL. Cymatopterus striatus i Storsjön i Arbrå socken i Vestra Helsingland. Tllybius ater, utom i Norra Helsingland, förekom rätt ymnigt i en vatten- samling vid Hammars kyrka. » — Crassus, n. Helsingland. SEE GPSCUFUS,; > i flere småsjöar. Agabus serricornis, n. Helsingland utom vid Nianfors bruk, sedermera i flere exemplar i en tjärn på holmen Alsterdam i Iggesunds skärgård. Gaurodytes nigro-2eneus, n. Helsingland. Cyphea curtula, för första gången tagen i Skandinavien in. Helsingland, bestämd af Adj. THOMSON och lemnad till Riksmuseum i Stockholm. Necrophorus vestigator, Iggesund. » —- Mierocephalus, Hammars glasbruk. Spherites glabratus, n. Helsingland. Anisotoma Triepkei, » Amphicyllis globosus » och i Hammar. Cyphoceble l2evigata, Hammar. Agathidium mandibulare, Napochus Mäklini, > Rhyzophagus parallelo-collis, » och n. Helsingland. Cercus bipustulatus, n. Helsingland. Meligethes exilis, Hammar. Soronia punctatissima, n. Helsingland, talrik. Epureea silacea, Iggesund på nysågade bräder. » — parvula, » » — variegata, Thymalus limbatus, n. Helsingland, Norrbo socken. Peltis grossa, under granbark i n. Helsingland. Calitys dentata, ett exemplar på berget Nipen i Norrbo socken och ett på en gärdesgård vid Månfors bruk, n. Helsingland. Micropeplus tesserula, Hammar, Skyrsta egor. Dermestes murinus, Iggesund i mängd i cadaver. Hister stercorarius, Hammar. Athalus bimaculatus, Hammar. Platysoma frontalis, Iggesund. » — deplanata, Helsingland. » — Oblonga, » Aphodius granarius n. Helsingland i flere exemplar. » piceus » » nitidulus » » conspurcatus » Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 3 o. 4 (1880). 1 194 Pediacus depressus, Iggesund i safven på barkad Asp. Dendrophagus crenatus » Bothrideres contractus, n. Helsingland. Cerylon deplanatus » iMpressus » Ernobius nigrinus VAR CcC, Hammar. Sitodrepa panicea, n. Helsingland, Coniporus orbiculatus » Cis alni » Ennearthromn cornutund, » Eridaulus Jacgquemarti » Entypus fronticornis » Lathridius rugicollis, n. Helsingland. Conithassa hirta » Corticaria cylindrica » Cryptophagus saginatus » Anchicera Zetterstedti » Chrysobothrys Chrysostigma, ua. Helsingland. Habroloma nana, Hammar. Adelocera conspersa, n. Helsingland. Corymbites serraticornis <» » — mMelancholicus » > - bipustulatus » Elater tristis » Cantharis violacea, Hammar. > — pilosa, n. Helsingland. Malthodes guttifer » 2 mysticus » Hylecoetus dermestoides Iggesund på vedkast. Blaps mortisaga, Iggesund inuti en spismur. Upis ceramboides, n. Helsingland på Hornslandet under granbark, Innerstön under björkbark. Hypophloeus longulus, n. Helsingland. Mycetochares flavipes » Ernocharis obscura » Cistela ceramboides, Hammar. Mordella maculosa, n. Helsingland. Zilora ferruginea » Rhinosimus ruficollis » Cnestocera violacea » talrikt. på trigger Tv NESS PR Rö Ve Åw 195 A pion pallipes, n. Helsingland. KU SA RESPNVI » 2 I simile » Sitones elegans, Hammar. Polydrosus fulvicornis » och n. Helsingland. Otiorhyncechus lepidopterus, n. Helsingland. Phytonomus punctatus, Hammars glasbruk. Bagous binodulus, n. Helsingland och Hammar. Lixus Bardanee, i Hammars glasbruks trädgård på Spira. Pisodes piniphilus, Hammar. Coeliodes Epilobii » och n. Helsingland. >» fuliginosus » Centorhynceus apicalis VAR., B. Hammar. » viduatus » Baridius picinus » Gymnetron linarige » Elleschus scanicus » Magdalinus phlegmaticus » Hylesinus cecrenatus » Callidium coriaceum, Hammar, St. Aspön i Vettern. Toxotus Lamed med varietet, Iggesunds bruk ymnigt. Pachyta septentrionis med var., n. Helsingland vid Nianfors bruk på nysågad plank. » - Marginata vid Nianfors bruk äfven på nysågad plank. Acantoderes varius Hammar, St. Aspön i Vettern. Pogonocherus ovalis, Iggesunds bruk och Hammar. Monochamus Sartor, Iggesunds bruk på grantimmer. Saperda Seydlii, n. Helsingland på Östanå hemman nära Iggesunds bruk i samma asp, i hvilken Chryphalus binodulus första gången togs i Skandinavien. Donacia obscura, n. Helsingland och Hammar. Phyllotreta 4-stigma, n. Helsingland. Psylliodes Napi IDO Chrysomela geminata, n. Helsingland och synnerligast Hammar, der den ej synes vara så sällsynt. Lina lapponica, n. Helsingland, der ej sällsynt, men träffades år efter år vid Iggesund endast på en enda säljbuske. Plagiodera salicis, n. Helsingland på Ljusgrunden i Hudiksvalls-fjärden i stor mängd, ett exemplar i Hammar. Cryptocephalus distinguendus, n. Helsingland. » coryli » 196 Cassida vibex Hammar. » thoracica » » sangvinolenta : » Coccidula scutellata, Hammar. Hippodamia segetalis m. fl. variteter Hammar. Adimonia mutabilis » Halyzia impustulata » Coccinella magnifica, Iggesunds bruk. » -14-pustulata, n. Helsingland i mängd på Storön i Forsa socken äfven Hammar. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SKANDINAVIENS FJÄRILSFAUNA AF K. FR. THEDENIUS. NYA ELLER MINDRE KÄNDA FYNDORTER FÖR FJÄRILAR. (Forts. från pag. 101). Oeneis Jutta HB. Denna fjäril synes icke tillhöra fjällen utan de lägre belägna, fuktiga skogstrakterna och mossarne i norra och mellersta delen af Skandinavien. WALLENGREN uppgifver 61? nordlig polhöjd såsom den syd- ligaste trakten i vårt land, der den blifvit funnen, nämligen i Ore socken i Dalarne. Såsom varande en nordlig art, borde den icke gå så långt sydligt i kustprovinserna. Den är dock icke sällsynt i Helsingland och D:r'R. HART- MAN tror sig hafva sett den i skogarne nära Gefle. Ännu sydligare har den blifvit funnen under sista sommaren, ända ned på Wermdön, öster om Stock- holm. Skolypglingarne GUSTAF ZETTERLUND och EMIL HOLMGREN fångade två exemplar af denna fjäril den 27 Juni 1880 på en vidsträckt myr vid Lång- vik på Ingarön på 59,4? latitud. Fjärilarne synas icke vara så noga med latituden.. Detta är väl icke hel- ler underligt. De sofva såsom pupor under den kallare årstiden. Om som- maren är det nog tillräckligt varmt för dem äfven långt norr ut. Mera se de € > 197 på lokalen och näringsväxterna. Genom fortsatta forskningar finner man snart, att de icke förekomma på få och inskränkta lokaler utan på lokaler af samma beskaffenhet — ofta långt aflägsna från hvarandra. Så är Pararga Deja- nira LINN. (ÅAckine) funnen litet hvarstans i Östergötland och Skåne. Intres- sant skall det blifva att se, om vi kunna återfinna denna fjäril vid Drottning- holm, der den enligt WALLENGRENS »Dagfjärilar» blifvit tagen af BELFRAGE. Smerinthus Tilisee L. Jag anser det icke vara särdeles ondt om denna fjäril, ehuru den mindre lätt påträffas. Larven kryper vanligen högt upp i lindarne och fjärilen sätter sig icke på plank och andra lågt belägna hvilo- ställen. Icke heller synes den sällskapa med de andra skymningsfjärilarne vid deras besök på blommande syrener. Uppgiften i WALLENGRENS arbete om Skymningsfjärilarne, att denna art är i Sverige funnen ända till Simo bruk i Upland är beroende på ett tryckfel. Bruket heter Gimo. Acherontia Atropos L. Då det händt att påträffandet af denna fjäril blifvit omtaladt i allmänna tidningarne, torde det kunna ursäktas, om jag omnämner, att ett exemplar, som jag har i min samling, blifvit fångadt vid Strömsbro nära Gefle; ett annet, som jag äfven har, i Films sockens klockare- gård (på vinden) nära Dannemora grufvor; mitt tredje vid Åsby i Kolbäcks socken i Vestmanland och ett fjerde exemplar vid Hästveda station i Skåne. I professor O. TH. SANDAHLS samling finnes ett exemplar, taget vid Lännersta på Vermdön nära Stockholm, ett från Ångermanland och ett från Luleå. Upp- giften i WALLENGRENS arbete om skymningsfjärilarne, att larven lefver bland annat på Lycum europ&xum;, bör rättas till Lycium europxum. Som bekant hör slägtet Lycium till växtfamiljen Solanacex — larvens näringsväxter. Lar- ven uppgifves vara ofta nog anträffad på Öland. Sphinx Convolvuli L. Då WALLENGREN gaf ut sitt intressanta arbete öfver skymningsfjärilarne, kände man ej denna art såsom fångad i vårt land af andra än ZETTERSTEDT och FALLÉN. Båda hafva funnit den i södra Skåne. WALLENGREN har sedan fångat många exemplar af den ståtliga fjärilen i sitt pastorat Farhult och med sin vanliga frikostighet har han delat med sig deraf åt sina entomologiska vänner. Under sommaren 1874 lyckades det lek- torn d:r N. C. KINDBERG att vid Hofby i vestra Eneby socken i Östergötland fånga ett exemplar af denna sällsynta fjäril. Exemplaret, som han godhets- fullt skänkt mig, är ganska afnött, men fullt igenkänneligt. Det har måhända flugit lång väg. Sphinx Pinastri L. På samma ställe, der lektor KINDBERG funnit Sphinx Convolvuli, har han funnit en form af S. Pinastri, som är ganska olik den vanliga. På framvingarne saknas de tre mörka strecken, men i stäl- let finnas der två bruna, krokböjda och mångkantiga tvärband, som dela vin- garne i tre afdelningar. Man skulle kunna tro att det är en annan art; men tecken till likartad teckning finner jag hos några exemplar af S. Pinastri, som jag eger, men icke på långt när så utbildad, som på exemplaret från Öster- götland. Deilephila livornica Exp. (S. Zineata FABR., Mant.). På samma ställe — Hofby i vestra Eneby socken i Östergötland — har lektor KIND- BERG funnit ett exemplar af denna art. Exemplaret har han förärat mig. På 198 fångstplatsen växte Lonicera Caprifolium i mängd, och den växten böra fjä- rilsamlare ifrigt plantera, ty den tyckes kunna locka till sig fjärilar från aflägsna trakter. Skymningsfjärilarne flyga långa vägar, ledda af blommornas vällukt om aftnarne. Lonicera Periclymenum torde vara nästan lika godt lockbete, ty dess blommor lukta äfven godt och starkt på qvällarne. Så vidt jag vet, är denna fjärilsart icke förr funnen i Skandinavien. Den är till och med tämligen sällsynt i Tyskland. Det svenska exemplaret är ovan- ligt stort. Dess artkännemärke är: Olivbrun. Framvingarne ofvantill med hvita, snedt gående tvärstrimmor, följande vingnerverna och ett bredt, blekt grågult, långsgående, tandadt band, som når ända ut till vingspetsen. Bakvingarne of- vantill rosenröda med svart bas och ett bredt, svart band efter hvardera kan- ten. — Till storlek och vingarnes form liknar den mycket Deilephila Galii OcCHSs., men skiljes lätt på de hvita strimmorna på framvingarne. På mellan- kroppens öfre sida har den äfven två långsgående, hvita strimmor, hvilka icke finnas hos DO. Galiäi. — Figurerna N:o 65 och 112 för SPHINGES i HUBNERS »Sammlung europäischer Schmetterlinge» framställa fjärilens utseende. Macroglossa OcHs. Båda arterna förekomma talrikt i nordligaste delarne af Upland. Vid Elfkarleby kyrkoherdeboställe har jag midsommartiden fångat dem i stor mängd, då de midt på dagen i solhettan svärmat omkring syrenblommorna. , Sesia tipuliformis (L.) WALLENGREN säger att denna art är den allmännaste hos oss. Så är den nog. Af de andra har jag sällan funnit nå- got exemplar. Men denna art har gjort mästerstycke i min trädgård, der den förekommit i hundratal. Den har under åren 1878 och 1879 tagit lifvet af nästan alla mina vinbärsbuskar, både röda och svarta. (Forts.) SMÄRRE MEDDELANDEN: Zerene Hyale L. är i år funnen i stor mängd i Skåne vid Kristi- anstad (LILLJEBORG) och Wedelsbäck (MÖLLER); flera exemplar togos under Augusti i Blekinge vid Spandelstorp (J. ANKARCRONA); en S i Östergötland vid Kudby prestgård på Vikbolandet den 12 Aug. (G. ADLERZ); en 3 vid Stockholm vid södra ändan af Nyboda-tunneln den 20 Juni (O. BERGSTRÖM). Af Zerene Edusa FABR. fångades förliden sommar 2 ex. vid We- delsbäck (MÖLLER) och 1875 i Aug. ett ex. i närheten af Linköping (TOLLIN). Från D:r O. M. REUTER har jag mottagit följande bidrag till Stockholms- traktens insektfauna : » Att Stockholms-trakten är synnerligen rik i faunistiskt hänseende och ännu, oaktadt de talrika exkursioner, der blifvit gjorda, har att erbjuda den svenska faunan rätt mycket af intresse, har jag under några i densamma före- WIly BÖG tagna hemipterologiska utflygter varit i tillfälle att erfara. Sålunda fann jag år 1870 i Juni på Djurgården (bland Urfica”) den för hela norden nya capsiden Macrolophus nubilus H. ScH. År 1875 hade jag nöjet att med professor SANDAHL företaga en exkursion öfver Siklaön och en del af Djurgården till Blockhusudden, hvarest hans gästfria hem då låg inbäddadt bland den herrliga parkens lummiga träd. Jag förbigår här de sällsynta arter, vi under denna vår utfärd togo och hvilka redan förut af BOHEMAN eller STÅL anträffats i Stockholms omgifningar och skall endast anföra sådana, hvilka icke förut anmärkts så nordligt eller ock ännu icke publicerats såsom svenska. Af det förra slaget har jag att anteckna den inom Skandinavien endast på Öland och på ett ställe i Skåne funna Halticus luteicollis H. ScH., af hvilken på Siklaön togos några exemplar på blommande Galium mollugo, på hvil- ken vext äfven erhöllos några individer af den nysvenska Stiphrosoma steganoides J. SAHLB., en insekt, förut funnen i ryska Karelen, på Tyro- lens berg samt i England, men hvilken art rättast torde böra anses endast så- som en mörkhufvad varietet af den vanliga St. leucocephala LINN., i hvilkens sällskap den äfven nu fångades. På Siklaön togos vidare på torra backar flera exemplar af den rätta Nysius (Ortholomus) punctipen- nis H. ScH., hvilken dittills i svenska samlingar hopblandats med N. hel- MELCWUS HKS CEA SN (-=INE ericae Bom = N.punetipennis STAL, Syn. Cor. et Lyg., 213, 2) och hvarken af STÅL eller THOMSON i deras be- arbetningar af Sveriges Lygaeider anföres såsom svensk. (Exemplar, tagna af BOHEMAN i Stockholmstrakten och på Öland, finnas emellertid i Svenska Riks- museum). Icke mindre gynsamt var besöket på Djurgården, i det vi här på gamla exemplar af Ulmus montana bekommo flera exemplar af den så- som det synes vid detta träd bundna, för Skandinavien—Finland nya capsiden Orthotylus viridinervis KIRSCHB. (nec Thoms. in Opusc. ent, IV). På äppel- och päronträd på Blockhusudden fångade vi ytterligare en annan ny- komling för vår nord, nämligen Atractotomus Mali MEY., som före- kom ganska talrik i olika utvecklingsstadier. År 1877 besökte jag på genomresa Stockholm samt tog dervid på Ströms- borg ett ifrån lindträden nedfallet exemplar af Orthotylus striicornis KIRSCHB., af hvilken dittills i vår nord blott en individ blifvit funnen i syd- vestra Finland. Innevarande sommar har jag, äfvenledes på lindträd fångat ett annat exemplar af samma art invid Nacka qvarnar. De hemipterologiska resultaten af mina exkursioner i Stockholms omnejd denna sommar hafva varit jämförelsevis mindre anmärkningsvärda, Omnämnas bör dock att jag på trädstammar å Adolf Fredriks kyrkogård insamlat en stor mängd af den såsom svensk hittills förbisedda Phytocoris dimidiatus KirscHB. Exemplar af denna art från Småland, Östergötland och Stockholm hafva i Riksmusei samlingar stått sammanblandade med Ph. Populi LINN. I närheten af Skogsö-träsk ej långt från det för Tidskriftens läsare ge- nom en uppsats i dess första häfte bekanta »Östra Stäket» på Vermdön, erhöll jag jämte exemplar af röda stackmyran äfven ett exemplar af den, såsom efter nämnda myra starkt mimisk, särdeles märkvärdiga kortvingade honan af Myr- mecoris gracilis F. SAHLB., en art förut veterligen funnen i Sverige en- 200 dast såsom långvingad, nämligen i Öster- och Vestergötland. Med. anförande af detta intressanta fynd afslutar jag mina anteckningar, hvilka hufvudsakligen afsett att väcka samlarens uppmärksamhet på icke blott hvilket rikt fält Stock- holms-trakten erbjuder honom, utan äfven hvilka utsigter till nya upptäckter för den svenska faunan finnas för den, som vill egna sin uppmärksamhet åt skinn- baggarnes i flere afseenden ganska intressanta grupp.» Kand. G. ADLERZ har i bref meddelat mig följande: »Af Hamearis Lucina L. fångade jag i slutet af Maj 1876 en S i närheten af Linköping och de följande åren har arten åter funnits på samma lokal. Pamphila lineola OCcCHS. tog jag på samma ställe i bör- jan af Aug. 1878 men endast ett exemplar. På en torr och solig skogsbacke vid Helgestad i Kudby socken i Östergötland lyckades jag påträffa den såsom nordisk varietet ansedda Argynnis Aglaja var. 2aemilia ACERBI i början af Aug. 1876. Framvingarne ofvan helt och hållet svartbruna med un- dantag af en rödbrun fläck nära basen i diskfältet; bakvingarne likaledes nära basen försedda med en rödbrun fläck jämte några andra större, otydliga, mörkt rödbruna, i rad stående och nära yttre kanten belägna fläckar. Vingarne un- dertill äfven mörkt färgade och bakvingarnes yttre hälft, inbegripet det öfver vingens midt löpande silfverfläckbandet, öfverdragen med svartaktigt grönbrunt. >» Från Finland meddelas att doc. J. SAHLBERG under sénaste sommar i ”Teisko kapell funnit ett nytt coleopteron tillhörande slägtet Zilora (familjen Melandryidae) hvilken skiljer sig från den enda förut kända europeiska arten Z. ferruginea genom mera långsträckt kropp med starkare utstående och spetsigare bakhörn på prothorax, hvars öfre sida äfven är mycket finare och tätare punkterad. Denna art togs under barken af en torr granstam till- samman med Pytho abieticola J. SAHLB., för några år sedan upptäckt i Ruovesi. I djupa granskogar, hvilka för den finske entomologen synas vara särdeles gynsamma lokaler, hade doc. SAHLBERG därjämte funnit en ny art af slägtet Agathidium, som han kallat A. bicolor och hvilken afviker från den närstående A. seminulum bland annat genom mörk antennklubba samt mycket kort och otydlig suturalstrimma. Arten är tagen i Ruovesi, Idensalmi och Yläne. Under sommaren hade för öfrigt Pytho kolvensis C. SAHLB., en på decennier icke återfunnen art, tagits i flere exemplar. Stud. ENWALD, som sista sommaren gjort entomologiska exkursioner på rysk-lapska halfön, hade bland annat anmärkningsvärdt därstädes funnit äfven den af doc. SAHLBERG föregående sommar på högsta toppen af Båtfjället i Saltdalen i Norge upptäckta högst intressanta och prydliga skinnbaggen Salda alpicola J. SAHLBERG. Jacob Spångberg. FRÅN DALARÖ I SEPTEMBER (1880). - - ENTOMOLOGISK SKIZZ AF OTMY REUTER: För någon tid: sedan var jag i tillfälle att uti ett till Red. af Entomologisk Tidskrift stäldt och af denne publiceradt bref framhålla Stockholms-traktens ovanliga rikedom i entomologiskt hän- seende. Jag har sedermera under en i början af September må- nad till Dalarö företagen utflygt, åtföljd af en veckas vistelse på nämnda halfö, ytterligare blifvit i tillfälle att konstatera densamma. Då under de derstädes gjorda exkursionerna icke blott några för Sverige nya insektarter togos, men äfven flere för Stockholms- trakten icke förr antecknade, torde nedanstående lilla redogörelse för hemipterfaunan på Dalarö, sådan den gestaltade sig i början af September månad, icke vara utan allt intresse. Att Dalarö under sommaren visar en annan faunistisk fysiognomi och äfven då helt visst har att bjuda på flere rariteter, faller af sig sjelft. De arter, som nedan omnämnas, äro deremot antingen höstformer eller sådana sommararter, hvilkas fulla utveckling afslutats först i slutet af Juli eller i Augusti. Dalarö är icke så enformigt på lokaliteter, som vid första ögonblicken kunde synas. Vi vilja först vända oss till den mängd små gårdsplaner, hvilka uppstått kring de af Stockholmspubliken i stort antal uppförda villorna. På dessa erhålles bland annat Piesma maculata Tar., lefvande på de härstädes och särdeles vid renar af potates-täppor m. m. växande Chenopodiaceer. På nämnda växter gjorde jag här vidare ett fynd af mycket intresse, i det jag nemligen 1 temlig mängd fann den lilla af mig i med- delanden från Soc. pro F. et Fl. Fenn. I, p. 76 beskrifoa ZTrioza Chenopodii, en för den svenska faunan ny Chermetid. Fyndet 202 intresserade mig isynnerhet derföre att jag på senare tid betviflat att denna art i sjelfva verket skulle lefva på Chenopodium, eme- dan jag för ett år sedan fann densamma talrik på ett klöfverfält i södra Finland. ' Nu togos emellertid såväl imagines, som nymfer på Chenopodium, så att vistelsen på klöfverfältet icke var annat än tillfällig eller måhända berodde derpå att molla växte inblandad med klöfret. F. Löw i Wien har meddelat mig att den blifvit funnen äfven på Azriplex och jag tog också på denna växt två exemplar på annat ställe å Dalarö. En beskrif- ning och afbildning af den hittills okända nymfen skall jag en annan gång meddela. — En annan för entomologen intressant växt, som förekommer på gårdsplanerna och vid vägränderna, är Artemisia absinthium,. Denna har i sommar varit öfverallt mycket utsatt för härjningar af bladlöss (Ap/ides), af hvilka den hyst verkliga myriader. Tack vare detta förhållande, har den tillika varit 1 riklig mängd besökt af en liten art af den specielt bladlus-sugande familjen Anthocoridae, Triphleps niger WOLFF, hvilken tidigare såsom larv och nymf, men först från medlet eller slutet af Augusti såsom imago gör anfall på bladlössen. Också en annan rof-skinnbagge uppträdde i en Corzscus-art, hvilken jag åtminstone tills vidare betraktar såsom en ovanligt liten form af C. ferus LINN. med elytra icke gående ut öfver abdomens spets och flygvingarne kortare än abdomen, och hvilken form förtjenar att i större massor insamlas och närmare studeras. Osäkert är ännu huruvida den på Dalarö, likasom i hela Stockholms-trakten, på Artemisia allmänna Plagiognathus albipennis FALL. lefver af bladlöss eller af växtens safter; jag tror hellre det senare. En säker bundsförvandt i utsugandet af plantan ega bladlössen emel- lertid i den i sommar af mig så väl vid Östra Stäket som på Dalarö funna Åphalara artemisiae FÖRST., af hvilken Riks- museum förut egde exemplar endast från Gotland. Närmast ofvan om villorna ligga ljungbevuxna berg med mer eller mindre stor barrskog. Jag öfvergår nu till dessa lokaliteter. Från träden lyckades jag icke inhösta mera än ett exemplar af Temnostethus pygmaeus FALL. och ett af Dicrooscytus rufipen- ns FALL. Desto bättre lönade sig samlandet på ljungen, i det 1 Se Medd. Soc. F. Fl. F:ca, V, p. 234 (1880). 2:03 nästan samteliga här tagna arter förut äro oanmärkta för Stock- holms-trakten. Så t. ex. den på Dalarö ej sällsynta Scoloposte- thus decoratus Hann (= melanocerus THOMS., förut inom Sverige känd endast från Skåne), hvilken uteslutande lefver på ljung, i likhet med den på Korsholmen utanför Dalarö tagna Stygnus pygmaeus F. SavLB. (= pilosulus ”THOMS.), som af THOMSON anföres såsom sällsynt i södra Sverige och lika litet som den förra hittills varit representerad i Riksmusei samlingar. Detsamma är äfven förhållandet med den lilla vackra Zygina rubrovittata LeTH. (= Typhlocyba ericetorum J. SAHLB.), en för Sverige hit- tills okänd Cicadarie, af hvilken exemplar kunde tagas flerestädes på Dalarö och närliggande smärre öar. Slutligen må äfven om- talas Nysius helveticus H. ScH., Plterotmetus staphylinoides BurmM., Rhinocola ericae Curt. (= callaunae BoH.), hvilken lilla Chermetid förekom såväl såsom imago, som äfven ännu såsom nymf alls icke sällsynt. Såsom en regulator för den för stora förökningen af dessa och andra callunaevora uppträder härstädes icke fåtalig Coriscus ericetorum SCHOLTZ.' — Under lafvarne på sjelfva berget krypa de brachyptera Plinthisus pusillus SCHOLTZ och den såsom så sällsynt ansedda Macrodema microptera CURT. (= gracilis BoH.), till följd af sin färglikhet svårare att upp- täcka äro Örthostira nigrina FALL., macrophthalma FieB. och parvula FALL., den sista den allmänaste. — Bland gräset emel- lan trädstammarne på bergssluttningarna uppträdde åtskilliga ho- mopterer och särskildt må bland dessa framhållas den inom Sverige hittills endast för Stockholm och Östergötland uppgifna ÅAthysanus brevipennis KirscHeB.,” hvilken var allmän öfverallt på nyss angifna ställen, äfvensom delvis på ljungen. TI sällskap med denna förekommo AÅthysanus sordidus ZetrtT. och Sahlbergi iINBUT. (Medd. F. Fl E:ca V, Pp. 209 och :2 20), IVotus mollicu- lus Bor. och arzidellus J. SAHLB., ny för Sverige, den förr blott i södra och vestra Sverige tagna Megophthalmus (= Paropia) Scanicus FALL., äfvensom ÅLiburnmia Fairmatirei PERR., en art, " På ljungen gjordes vidare fynd af intressanta Collembola (Sminthurus), äfvensom en förmodligen ny Zhrips. >” Är äfven tagen i mängd i Ångermanland af STÅL, enligt exemplar i Riksmuseum. 204 som ännu icke publicerats såsom svensk, och Stiroma bicarinata ESC: Från de skogklädda bergsluttningarna komma wi till de egent- liga barrskogarne, hvilka finnas i något större utsträckning i närheten af den s. k. »schweizerdalen.»> - Också här var det egentligen markens ristäcke, som erbjöd entomologen något af värde, ty granarne gåfvo mig endast ett exemplar af Ploearia vagabunda LiNN. Särskildt framstod i detta afseende Myrtillus nigra, på hvilken jag tog ett exemplar af den hittills icke såsom svensk bekanta Chermes ledi FLOOR. (förut funnen af mig i Bohus- län och i Finland, egentligen lefvande på Ledum, men äfven förr någon gång af mig anträffad på blåbärs-ris). Vidare före- kom på samma växt i mängd exemplar af Zingis Oberti Kor. och af den ytterst sällsynta Eupteryx pictilis STÅL, äfvensom Cicadula variata FALL. och Åthysanus sexpunctatus FALL., af hvilken arts hane den af mig nyligen i Medd. från Soc. pro F. et Fl). Fenn. från södra Finland såsom ny beskrifna Å. domino endast är en färgvarietet, enligt hvad jag funnit vid undersökning af exemplar i Svenska Riksmuseum. Slutligen bör omnämnas Liburnia Fairmairez PERR., hvilken bland högre gräs på skug- giga ställen anträffades i mängd. På sina ställen förekomma i skogarne och mellan bergen försumpningar, bevuxna med Zuncus och Carzices samt ofta äfven med Galium palustre, från hvilken erhölls Zrioza galiz FÖRST. och en förmodligen ny särdeles vacker liten Z/hrips (förut funnen af mig på samma växt vid Skogsö-träsk midt emot Östra Stäket samt vid Mariehamn på Åland). På Juncus lefde i stor mängd Conomelus limbatus FABR., såväl kort- som långvingad, äfvensom sparsammare Åivia juncorum TLATR., en art, som åstadkommer de kända deformationerna på Juncus conglomeratus, hvilka i tiden gifvit anledning tili uppställandet af en ny varietet af denna art. (För öfrigt iakttog jag på flere ställen talrika larver på blomhufvudena, dolda i sina hvita säckar och troligen tillhörande någon Coleophora-art. På desamma har jag tidigare blifvit upp- märksamgjord af professor SANDAHL vid Stäket, där de förekommo i ännu större antal). På Carzices lefde här vidare stora massor af Megamelus notula GERM. samt sällsyntare den för Sverige nya Kelisia (= Stenocarenus) vittipennis I. SaAkLB. (= gut- tu 205 tuliferus KIRSCHB.); äfven togs ett exemplar af Örthostire pla- tychila FieB. Vid undersökning af Sphagnum erhölls ett exem- plar af den sällsynta Ceratocombus coleoptratus ZETt. (= mus- corum FALB.), af hvilken jag vid Skogsö träsk nära Stäket fun- nit äfven en långvingad individ i Augusti. Slutligen må om- nämnas tre exemplar af den i Sverige så sällsynta Stenocranus lineola GERM. (= minutus FABR.), en art, som inom Skandina- vien ännu icke tagits annorstädes än vid Stockholm. Också här uppträdde en hämmande faktor vis å vis de phytophoga-arterna 1 Coriscus rugosus LINN., hvilken på sina ställen var ganska talrik. Följer man vägen genom den s. k. »schweizerdalen»> till Smådalarö, så kommer man snart till lokaler af annan natur, sådana dessförinnan äfven ett par ställen passerats. Ängsmar- ker infinna sig sålunda, vid dikesränderna bekransade af Sa- Zlices och stundom af Rhamnus cathartica och öfvergående i backar med björk eller hasselskog, stundom sträckande sig ned till de oftast långgrunda och i vattenkanten med Heleocharis och Scirpus, men blott sällsynt och sparsamt med Phragmites be- vuxna stränderna, hvilka för öfrigt bekransas af alar och ofta nog mellan dessa med präktiga buskar af Crataegus. ÄAngarnes fauna erbjuder intet synnerligt anmärkningsvärdt; en äng, när- mast innan man uppnår »Schweizerdalen», hyste dock i stor myc- kenhet en för mig okänd TZrzoza-art (imagines och nymfer), hvilken synes komma 7r. Meyperi F. Löw mycket nära. För öfrigt må antecknas från fugtigare lokaler: Deltocephalus assti- milis FALL., Thammnotettix sulphurella Zetrtr., Kelisia pallidula BoH. och Liburma striatella FALL., samt på torrare ängar Deltocephalus paleaceus |. SAHLB. och cephalotes H. ScH. (= citrinellus SAHLB.) samt Thamnotettix Preyssleri FieB. ej säll- synta; af Chermetider togos Triozga viridula ZeEtTtT., Aphalara gxues. LJUNGH, ÅA. affinis. LETT., Å. picta ZETT. (= Nervosa THOMS.) samt på en med Rumex acetosella tätt bevuxen ängs- backe ÅA. polygoni Först. (troligen skild från ÅA. calthae LiNN.) Backarne, hvilka till följd af sommarens starka torka voro alldeles solbrända, lemnade några goda fynd. Här togos flere gånger Peribalus vernalis TANN. och Geocoris grylloides LinnN., två i Stockholms-trakten icke sällsynta arter, af hvilka dock den förra i 206 Finland är ytterst sällsynt, den senare ännu alls icke funnen därstädes. Icke sällsynt förekom Berytus minor H. ScH. Af Nysius punc- tipennis H. ScH. och Macroplax Preyssleri FiEB. togs ett exem- plar af hvardera och på högländtare ställen bland Zrzfolium före- kom AÅAlydus calcaratus Tin. Af homoptera böra Åthysanus quadrum ZErtr., Eupteryx Wallengreni STAL, Deltocephalus punctum FLOR. och striatus LiNN. omnämnas. Detta till markens fauna. Gå vi nu att till en början undersöka buskarnes, så finna vi på Salices Picromerus bidens Tinn.,” Psallus aln FABR., Åphrophora alni FALL,, Idiocerus confusus Etor, populi LINN. och elegans FLOR, Typhlocyba decempunctata FALL. samt af Chermetider Chermes stenolabis F. Löw (= annellata THOMS.) och Zrioza striola FLOR, den senare sparsam. Björkarne hysa Elasmostethus dentatus DE GEER, på hasselbuskarne kunna fån- gas Pantilius tunicatus TiNN., Malacocoris chlorizans FaAL., Alarne på stränderna hafva att uppvisa äfvenledes Pantilius tu- nicatus och Åcanthosoma hemorhoidale TLinN., båda dessa arter ännu delvis såsom nymfer, äfvensom Pilophorus clavatus Linn. och Åetorhinus angulatus Linn. samt Typhlocyba geometrica SCHRK. På Crataegus-buskarne lyckades jag finna en för Sverige hittills icke publicerad Chermetid, Chermes crataegi FÖRST. (hvilken jag emellertid redan 1870 tagit både på Djurgården vid Stockholm samt nära Strömstad). Närmare Smådalarö blir naturen allt mera yppig och till de redan nämnda trädslagen sluter sig äfven eken. Vid håfning på denna erhöllos Psallus diminutus KirscHB. och Compsus albo- Sstriellus FALL., hvardera i ett exemplar (deras tid var redan ute) och en stor mängd exemplar af den hittills inom Sverige blott såsom skånsk anförda Z7zoza dryobia FLORr., alla gula, icke svarta, såsom THOMSON uppger, troligen efter öfvervintrande exem- plar; kändt är nemligen, att Chermetiderna under öfvervintring helt och hållet förändra färg, hvarför karakterer, hemtade från denna, blifva ytterst vaga. Såsom nymf förekom ej sällsynt Palomena prasina Linn. (= dissvmilis FABR. FIEB.); ' ännu YI min afhandling: »Finlands och Skand. halföns Heteroptera» har jag enligt de flesta nutida förf. kallat arten disstmilis (pag. 127); den är dock den rätta Cimex prasizus LINN., enligt hvad jag numera insett. LÅ 207 den 12 sept. hade jag erhållit blott en enda fullt utvecklad in- divid, denna äfven just utkläckt. Faunan på gräset emellan löfträden eller på ristäcket i lun- darne visar någon olikhet med backarnes och särdeles med barr- skogarnes. Gemensam med dessa är emellertid Liburnia Fair- mairi, men för öfrigt hafva vi här att anföra Eremocoris erra- ticus FABR.. Ligyrocoris silvestris (auctorum), Åthysanus splen- didulus FALL., Kelisia perspicillata Bom. m. fl. Af rof-hemip- tera förekom Coriscus flavomarginatus SCHOLTZ ej sällsynt, både kort- och långvingad, C. limbatus DAHLB. samt Coranus subap- terus DE GEER. Bland gräset vid dikeskanterna och på åkerrenar erhöllos vi- dare en mängd mer eller mindre allmänna arter, såsom Åelia acumai- näta TiNN., Neottiglossa inflexa WOLFF, Carpocoris nigricor- ns FABR. (hvilken väl rättast borde nämnas med sitt äldsta säkra namn fpurpureipennis DE GEER), Dolycoris bäccarum, LINN., Syromastes marginatus LiNN., Corizus Hyoscyami LiNN., Rho- palus Abuliton Rossi, crassticornis Linn. och parumpunctatus SCHILL., Lygaeus equestris LiNN., Pachymerus Pini LIinn., L:- gyrocoris, Nysius Facobeae SCHILL., Thymi WOLFF, Lygus pra- tensis LINN., Kalmii TAnNn.,, Charagockilus Gyllenhali FALL. samt den härstädes allmänna, men i Finland ännu ej tagna Mi- ris laevigatus Linn. Vi hafva sålunda genomgått de flesta lokaliteter, hvilka jag fann på Dalarö. Återstår ännu endast stränderna, hvilkas vext- lighet redan i korthet berörts. Af hemiptera, som här togos, kunna omnämnas Kelisia (= Stenocarenus) guttula FALL., Li- burnia lepida 'Bor., Chloriona unicolor H. SCH,, J. SAHLB., Delphax pulchellus Curt. (= Minki FIEB., SAHLB.), de två sena- ste lefvande på Phragmites, samt på kort gräs vid strand ett exemplar af Liburnia obscurella Box. Såsom af ofvanstående framgår, saknas här eller hafva åt- minstone icke anträffats af förf. åtskilliga gifvande lokaler, såsom mossar, kärr och träsk, sandmarker o. s. v. Det entomologiska utbytet har det oaktadt icke blifvit så ringa, nu särskildt med hän- syn till hemiptera; äfven af andra grupper (t. ex. Thysanoptera och Collembola) blefvo flere novitier för Sveriges fauna upptäckta, ao för hvilka måhända skall redogöras en annan gång. På samma 208 gång jag i ofvanstående sökt lemna en öfverskådlig bild af höst- formerna, som karakterisera hemipterfaunan i mellersta Sveriges skärgård, och derföre upptagit äfven andra, än de för faunan nya arterna, utgör denna lilla uppsats ytterligare ett vitne om att myc- ket ännu återstår att finna i sjelfva Stockholms närhet, som ännu icke är kändt såsom svenskt. De nu från Dalarö anförda arterna, hvilka äro nya för Sve- rige, äro följande: Kelisia vittipennis J. SamrB. (= guttuliferus KIirscHB.), förut funnen i Finland och mellersta Europa. Liburnia Fairmairei PErr. (= 2neglecta FLor), utbredd öf- ver större delen af Europa. Notus aridellus J. SatLB. (= citrinellus FLOR nec ZETT.), funnen i Finland, Livland, Tyskland, Frankrike och England. Zygina rubrovittata LeTtH. (= ericetorum J. SAHLB.), förut tagen i Finland och norra Frankrike. Chermes crataegi Först. (nec FLOOR), förut känd från större delen af Europa. Chermes ledi Fror, förut tagen i Finland och Livland. Trioza chenopodii ReEvur., förut upptäckt i sydvestra Fin- land. Trioza sp. ignota. VN Ren S PA DANSK ENTOMOLOGISE LITERATUR 1878-1879. BERGSÖE, V., Fra Mark og Skov. Populaire naturhistoriske Skildringer. Hefte 1I—15, Juli 1878-—Juli 1880. Gyldendalske Boghandels Forlag. MEINERT, FR., Om Mundens Bygning hos Larverne af MYRMELEONTIDERNE, HEMEROBIERNE og DYTISCERNE. — Videnskabelige Meddelelser fra Na- turhistorisk Forening 1 Kjöbenhavn for Aarene 1879—380, pag. 69—72. SCHIÖDTE, I. C., De Metamorphosi Eleutheratorum observationes. Bidrag til Insekternes Udviklingshistorie. Fortsettelse. Niende Bidrag. — Natur- historisk Tidskrift. Rekke 3, Bd. II, p. 479—598, Tab. V—XII. Kjöbenhavn 1878. SÖRENSEN, WILLIAM, Om Bygningen af Gonyleptiderne, en Type af Arachni- dernes Classe. — Naturhistorisk Tidskrift. Re&kke 3, Bd. 12, p. 97 —222, Tab. I—II. Kjöbenhavn 18790. Veiledning ved Indsamling, Preparation og Konservering af Insekter udgivne ved Foranstaltning af Entomologisk Forening i Kjöbenhavn. Kjöben- havn 1878. Bergman & Hansen. Overseettelser. Om Insekternes Besög i Blomsterne efter CHL. DARWIN, — Tidskrift for po- pulaire Fremstillinger af Naturvidenskaben, udgivet af C. F. LUTKEN og EUG. WARMING. Bd. 26, p. 435—449, Kjöbenhavn 1879. D:R LINCECUM, Tre i Texas levende Myre-Arters Livsferd. I. Tidssk: f. pop. Fremst, Bd. 25,.p. 173—187; II. p. 321—343. III. p. 401—419. Köbenhavn i October 1880. G. Budde-Lund. FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1878-—-179- I Finland tryckta arbeten och uppsatser: MÄKLIN, FR. W., Diagnoser öfver några nya sibiriska insektarter. — Öfvers. Finska Vet. Soc. förh. XIX (1878), p. 15—32. , Nya arter af slägtet Poecilesthus Blanch. — Öfv. Finska Vet. Soc. förh. XX (i878), Pp. 64—94. , Några bidrag till kännedom af slägtet Talanus Dej Cat. — Öfv. Vet. Soc. förh. XX (1878), p. 95—103. , Diagnoser öfver förut obeskrifna Statira-arter från Nya Granada. — Öfv. FVet.CS0c: förhsy, XKE(IS7S), på lO4— IT. , Fabricii och Erichsons Statira-arter ånyo beskrifna. — Öfv. Vet. Soc. förh. XXI (1879), p. 243—247. Entomol. Tidskr. Bd. 1, H. 3 o. 4 (1880). 14 210 REUTER, O. M., Hemiptera Gymmnocerata Europae. Hémipteres Gymnocérates d'Europe, du bassin de la Méditerranée et de VAsie russe. Tome I. 1878. — Act. soc. scient. fenn. XII, p. 1—187. c. 8 tabb. — — | Actitocoris, novum Hemipterorum genus e Fennia australi. — Meddel. Soc. Faun. et Fl. fenn. II (1878), p. 194—197: , Hemiptera Gymnocerata Europae. Tom. II. 1879. — Act. soc. sc. fenn. XII, p. 188—312. c. 5 tabb. — — , Diagnoses Hemipterorum novorum. — Öfv.r Vet; Soc. förb,., xd (18709), P3 30—415 De Hemipteris e Sibiria orientali nonnullis adnotationes critlicae. — Öfv. Vet. 'Soc.- förh. XXI (1879), Pp. 42—063. , Till en djurgeografisk fråga. — Öfv. Vet. Soc. förh. XXI (1879), P- 64—82. , Till kännedom om mimiska Hemiptera och deras lefnadshistoria. — Öfv: Vet. Soc..förh. XXI (1879), p-' 141-198. ,- Capsidae ”Turkestanae. —' Öfy. Vet.sSoc. förbh. XXI:(1879), P- 199—206. ; , Diagnoser öfver nya 'Thysanoptera från Finland. — Öfv. Vet. Soc. förh: XX (18:79), Pp: 1207—2 23. : SAHLBERG, J., Species nova Phimoderae in Fennia detecta. — Medd. Soc. Faun, et Fl. fenn. II (1878), p. 198—200. I utlandet (och Sverige) tryckta uppsatser: REUTER, O. M., Note sur une nouvelle espåce d'Hémiptere. — Ann. soc. ent. Er NS7SA Sp AA , Camelocapsus oxycarenoides nov. gen. et sp. — Bull. soc. ent. Fr. 1878, p. CIV—CV. , Captures of Hemiptera-Heteroptera in Scotland. — Ent. Monthly Mag. XIV (1878), p. 186—187. , Remarks on some British Hemiptera Heteroptera. — Ent. M. Mag. XIV (I878),, 242—245; XV (T87TS) Pr r00==0/5-NVIS (S/N: 12—15. , Is »Cyllocoris flavonotatus»> Boh. a Globiceps or a Cyllocoris? — Ent. M:s Maga. 2SVE((E87005 ps: , Renseignements géographiques sur quelques especes d'Hémipteres. — Bull. soc. ent; de France 1879, p. XLI—XLIII: , Note on Gerris thoracica. — Ent. M. Mag. XVI (1879), p, 67—063. =E tand, :OV-M5,- Collembola and. UThysanura in Scotland HiDnErö70m The Scotish Naturalist. Dec. 1879 p. 204—208. SAHLBERG, J., Bidrag till nordvestra Sibiriens Insektsfauna, Hemiptera Hete- roptera insamlade under expeditionerna till Obi och Jenisej 1876 och 1877. — Kongl. Sv: Vet. Ak. Handl. XVI-n:o 4 ((I87S):-P. I-—395 Synonymische Bemerkungen iiber Lathrobium. — Deutsche Entom. Zeitschr. XXIII (1879), P. 202. = EA E. Bergroth. RÉSUMÉS. (BETS du texter) O.-M. REUTER: Les Hétéropteres de la Finlande et de la Scandinavie. M. Reuter a commencé sous ce titre une description systé- matique de tous les Heétéropteéres counus de la Finlande et de la Seandinavie. (Pi 178. du-texte.) W.-M. SCHÖYEN: Notices coleopterologiques. l>auteur signale d'abord, dans ces notices, une particularité Intéressante qu'il a été å méme de constater relativement au type Meloéz violacea MarsH, savoir la fonction que la nature parait avoir assignée å la forme toute particuliere des antennes du måle. Meloé violocea est généralement rare dans la Scandinavie, si méme on la rencontre un peu partout dans cette vaste pénin- sme. Cependant, cette. rareté. constatée de. vieille, date n:em- peche pas, comme DE GEER le 'signalait déjå, et comme l'au- teur de ces Notices a eu lui-méme l'occasion de sen assurer, l'insecte en question de se présenter parfois en nombre assez considérable. Ainsi, M. SCHÖYEN a rencontré, les derniers jours de mai 1879, dans le Saltdalen (Nordland, en Norvége), au pied de terrasses dont les pentes arides forment des espeéces de påtu- rages en majeure partie couverts de pins, une foule si nombreuse de ces Coléoptéres rampant entre les déchets des coupes de bois pratiquées pendant Phiver, quen tres peu de temps il lui fut possible de recueillir plus de 50 exemplaires de Méloé. Ce fut å cette occasion que M. SCHÖVEN. trouva la clef de la difference signalée ci-dessus, mais non expliquée jusqu ici, parait-il, entre la forme des antennes du måle et celle des mémes organes chez la femelle. 212 On voyait partout, sous les déchets, des måles et des femelles se promener sur le sol. Les petits : måles, trés actifs, s'effor- gaient d'exciter des sentiments tendres chez les femelles exclu- sivement occupées aux besoins de Palimentation. Ils s'€lancaient sur le dos de celles qu"ils avaient honorées de leur choix, grim- paient å la téåte, passaient leurs antennes crochues sous celles de la femelle et les frottaient d'avant en arriere entre ie coude renflé qui sépare la 6": et la 7" articulation des antennes masculines. Les antennes de la femelle suivaient ce mouvement jusqu”au mo- ment ou leur pointe s'échappait mécaniquement de la prise. In- médiatement, le måle renouvelait sa manoeuvre å fois consécu- tives. Cela fait, il se reportait en arriére pour täten dela partie postérieure du corps si ses opérations avaient eu l'effet désiré. Aprés plusieurs essais infructueux, il redescendait pour recom- mencer töt aprés le méme manége. : M. SCHÖYEN examina Ces manoeuvres pendant prés d'une heure, sans qu'elles amenassent un résultat qu'il påt constater de ses yeux, mais il pense qu”il est impossible de se méprendre sur le but des frottements d'an- tennes en question, dont l'analogue existe chez quelques Podu- rides Suivent un certain nombre de revendications du droit de priorité en faveur de l'entomologiste H. STRÖM, dans la dénomi- nation spécifique des types suivants: — A Polydrosus micans F., '"M. SCHÖYEN voudrait rendre' le nom spécifique de” mollis (STRÖM). — Polydrosus fulvicornis porte dans le Catalogue des coléoptéres d' Europe, de STEIN et WEISE, le nom synonymique de fasciatus' MörrL: Or, comme Miiller le déclare lui-méme, e'est STRÖMME (QUlisa Jet premier deerttcetsinsectesretepar tstte; stekol admet le synonyme en question, il faudrait dire: fasciatus STRÖM. — Le type Curculio Salicis de Ström est Otiorhynchus lepido- pterus F et non ÖO. nigrita F, qui n'appartient pas å la Norvége. — ÖO. maurus est le Curculio dubius de Ström. — Orchestes alni de STRÖM a été rapporté å tort å O. JIlicis. — Philonthus marginatus F. devrait sappeler au lieu PL. maärginatus STRÖM, cet entomologiste ayant décrit le premier lT'espeéce en question sous le nom de Staphylinus marginatus. Pour les måmes raisons, M. SCHÖYEN voudrait restituer aux especes Cymindis basalis Gyur., Patrobus excavatus PK. et | | | | 213 Nebria Gyllenhali SCHÖNH. les noms respectifs de C. mollis, UTE GLK ONufus. ett IV. xt upeScens. = M. SCHÖYEN termine ses notices en déclarant que, selon Iui, les types Patrobus clavipes et rubripennis TH., considérés par un autre entomologiste norvégien, M. SCHNEIDER (1. c.) comme des espeéces distinetes de P. excavatus et septentrionalis, ne sont en réalité que des variétés de ces derniéres. (P. r85 du texter) O.-M. REUTER: Contribution å la biologie de Gastrodes Abietis (LINN.) Citant un artiele de la 16": année de VV Entomologist s Monthly Magazine (pp. 175 et 214) relativement å la décou- verte de cet Hémiptére en Ecosse dans les c6nes d Abies Dou- glasi et d Abies excelsa, M. REUTER signale que la notice en question n'a rien de nouveau, et que le fait mentionné par VI'auteur €cossais la déja été dans le 18": sigcle entre autres en 1774 par P'Allemand KÖLREUTER,"' dont on trouvera le récit dans l'ou- rage cité en note. M. REUTER mentionne ensuite la présence dans sa patrie, la Finlande, de G. Abzetis, qui parait prendre ses quartiers d'hiver exclustvement dans les cönes ou strobiles de sapin, et de I'espéce voisine, G. ferrugineus, qui habite ceux du pin. Mais il reste encore å constater si les becs-croisés (Loxia) font en réalité leur principale nourriture d'hiver de ces insectes, comme le prétend KÖLREUTER, lequel pense que c'est une espéce d'aphrodisiaque pour les oiseaux en question, qui s'accouplent, comme on le sait, dans la saison hivernale. Y Acta Academia Theodoro-Palatine, Tome III (1775), pp. 62—68: Nach- richt von einer schwarzbraunen Wanze, die sich die Roth-toannenzapfen zu ihkvrem Winterlage erwählt, und gegen diese Jahreszeit den Creuzvögeln zur tägliche Speise dient. 214 (P. 189 du texte.) A.-E. HOLMGREN: Les insectes nuisibles aux plantes cul- tivees. if; La Mouche du raifort cultivé. (Aricia floralis ZexT.) M. HOLMGREN donne la description de la forme compléte et principalement des larves de ce Diptére, que I'on rencontre en Suede depuis la Scanie jusque dans Pintérieur des districts lapons (Laponies). Il parait attaquer principalement les cruciféres, et M. HOLMGREN l'a trouvé en nombre, I'été dernier (1880), sur des raiforts de jardin (Raphanus sativus esculentus), qui en ont été totalement ravagés. La Mouche du raifort parait avoir deux générations annuelles. La derniere donne naissance aux insectes du printemps suivant. (PE oro20du=texter) A. WÅNGDAHL: ÅLieux de trouvaille de Coléopteres suédois plus ou moins rares. De la liste donnée sous ce titre par M. WAÅNGDAHL, nous ne signalerons que Cuphea curtula, trouvée pour la premiere fois en Scandi- nåvie, dans le: Helsinglahd septentrional, déterminée par M. le professeur agrégé THOMSON, et donnée au Musée de VÉtat, å Stockholm. (P. 196 du texte.) K.-FrR. THEDENIUS: Contributions &å la Faune lepidoptere de la Scandinavie. (Continuation.) Dans la continuation promise par lui (voir Résumés, p. 111), M. THEDENIUS donne une série de lieux de trouvaille nouveaux ou peu connus pour divers Papillons suédois. 215 Le type Oeneis Jutta HB., considéré jusquw'ici (WALLENGREN) comme ne descendant pas au-dessous du 61? L.N., a été décou- vert cette année (1880) dans les iles baltiques de Wermdö et d'Ingarö (59,4? L.N.), immédiatement au SE. de Stockholm. Sphinx Pinastri L. M. le professeur de lycée KINDBERG a trouvé, avec le Sphunx Convolvuli L., une variété curieuse du Sphinx en question: les ailes antérieures manquent des trois lignes noires, qui sont remplacées par deux bandes transversales, re- courbées et dentelées, partageant les ailes en trois champs. Sesia tipuliformuis (L). M. THEDENIUS signale les ravages formidables exercés en 1878 et en 1879 par ce Lépidoptere sur les groseilliers rouges et les cassis de son jardin. (PIrOSTdu texte) JACOB SPÅNGBERG: FPetites communications entomologigues. ="0Ee Lépidoptere Zerene Hyale IL. a été trouvé ceétte an- néeé en nombre en Scanie (preés de Kristianstad et de Wedels- bäck), en aoät en Blekinge (Spandelstorp), le 12 aott un måle, en OÖstrogothie, et le 20 juin, également un måle, å Vextrémité méridionale du tunnel de Nyboda, preés de Stockholm. =lieteredenniera(n3So)smiTa KCtek deccouverts en Scaniey.e exemplaires, et, en aoät 1875, preés de Linköping (Ostrogothie), I exemplaire de Zerene Edusa FABR. = Dans une lettre äå M. SPÅNGBERG, M. REUTER signale la découverte, aux environs immédiats de Stockholm, ou dans la ville méme, de divers insectes nouveaux pour la Suede ou n'ayant pas encore été rencontrés å une latitude relativement aussi élevée guexicellende Stockholm; "Alinmsissen jun 13470, al Parce royal (Djurgården), 1e Capside nouveau pour le Nord entier Macro- lophus nubilus H. ScH.; en 1875, sur V'ile de Sikla (Siklaö), au sud immédiat de Stockholm, Halticus luteicollis H. SCH. (connu jusqu iei seulement de la Scanie et de V'ile d'Öland), au Parc, Stiphrosoma steganoides |. SsHLBERG, variété å téte fön- cée de St. leucocephala TiNN., toute nouvelle pour la Suede; å Siklaö, Nysius (ÖOrtholomus) ”punctipennis H. ScH., confondu jusquiei avec NV. /helveticus H. ScH. dans les collections sué- 216 doises; — au Parc royal (Stockholm), sur de vieux ormes, Or- thotpylus viridinervis KirscHB , Capside nouveau pour la Suéde- Finlande; å la pointe orientale de la méme localité, sur des pom- miers et des poiriers, Åtractotomus Mali MEy., également nou- veau pour le Nord. En 1877, M. REUTER trouva sous des tilleuls, dans la petite ile de Strömsborg, au centre méme de la capitale, un exemplaire d Orthotylus stritzcornis KirscH., dont jusqu'iei il n'a été décou- vert qu'un seul individu dans le Nord, savoir dans la Finlande du SO: Dans P'été de cette année-ci (1880), M. REUTER a recueilli un autre exemplaire de la méme espeéce aux moulins de Nacka prés de Stockholm. Signalons encore le type Phytocoris dimidiatus, trouvé en nombre par M. REUTER sur les arbres du cimetieére de Péglise dd Adolphe-Frédéric, 3 Stockholm, et confondu dans les collections du Musée de V'Etat avec Ph. populi LINn., et enfin, la découverte, au voisinage du marais de Skogsö, non loin de Östra Stäket, ile de Vermdö (voir Résumés, p. 51), d'une fe- melle å alles courtes de Myrmecoris gracilis F. SAHLBERG. Le lecteur voudra bien comparer ce résumé avec celui donné ci-dessus de P'article du méme auteur sur la faune entomologique de Dalarö. =: M.; GG. ADLERZ signale, dans une lettre ä Mi SPÅNGBERG, la prise, par lui, en mai 1876 et dans les années suivantes, de Hamearis Lucina IL. aux environs de Linköping (Ostrogothie), ainsi que d'un exemplaire de Pamphiua lineola OCKS. au méme endroit, au commencement d'aott 1878. Enfin, il a trouvé, au commencement d”aott 1876, å Helgestad, dans la méme province, ÅArgynnis Åglaia var. cemilia ACERBI, considérée comme une variété septentrionale. (BIO TAu texte.) O.-M. REUTER: De Dalarö, en septemore (1880). Pendant une station de 8 jours å Dalarö (pointe sud-est de Sudermanie, dans VP'archipel de Stockholm, å environ 35 kilo- metres å vol d'oiseau au SSE de cette ville), séjour d'été favori des habitants de Stockholm, M. REUTER $'est livré å des recher- RE UNPEDTT TT ches entomologiques dont les résultats ont été la découverte de plusieurs espeéces nouvelles pour la région de Stockholm et pour la Scandinavie. Ce sont: Kelisia vittipennis J. SamLB. (= guttuliferus KiRSCHB.), trouvée auparavant en Finlande et dans la Suéde moyenne. Liburnia Fairmairei PErrR. (= 2neglecta FLOR.) répandue dans la majeure partie de I'Europe. Notus aridellus J. SanLreB. (= citrinellus FLOR. non ZETT.), trouvé en Finlande, Livonie, Allemagne, France et Angleterre. Zygina rubrovittata LerH. (= ericetorum J. SAHLB.), trouvée auparavant en Finland et dans la France du Nord. Chermes crataegi Först. (nec FLOR.), connu déja dans la majeure partie de l'Europe. Chermes ledi FLor., trouvé déja en Finlande et en Livonie. Trioza chenopodii REuTr., trouvé en Finlande. Trioza sp. ignota. En signalant ces trouvailles nouvelles pour la faune suédoise, auxquelles il faut ajouter divers YThysanopteéres et Collemboles, M. REUTER, exprime, pour terminer, I'opinion que les environs plus ou moins immédiats de Stockholm réservent encore bien des surprises å l'entomologiste. Le lecteur bien comparer avec ce résumé celui donné ci- dessus (Petites communications entomologiques) d'une lettre de M.. REUTER å M. SPÅNGBERG. ++ ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT PÅ FÖRANSTALTANDE AF ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UTGIFVEN JACOB SPÅNGBERG ANDRA ÅRGÅNGEN Ssd STOCK HOLM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1881 ; - - | - / | På nd KA Vå = ÄN: SR er a KR Re lt a INNEHÅLL. AURIVILLIUS, CHR., Om en samling fjärilar från Gaboon ...........- Sid. 38 Förteckning öfver den Entomologiska Föreningens i Stockholm medlemmar under år 1880........s-.- soso00 non Sid. VIIL—XII s ISvensk-norsk entomologisk Iiteratur IÖG0--—---.---setsscest-ssss Sid. 109 BERGROLEA Bör finska entomologisky literatur 1880 -—--5-tt-sos-tss-tåso so Dörr NS BUDDE-LUND, G. M., Dansk entomologisk literatur 1880 «ooo... 2» II4 IDA, ONE SEE VY Nagrattakttagelser rörande: getingälb --. —-s-ooctoooch 2 AO ENELL, H., Fosforescensen hos. Lysmasken............-- ES FER a SERA SIKSR fo i HOLMGREN, E. A. (j:or) och ZETTERLUND, Ev En RT Esig os Vas RENSA EERO öns esds Sn SLAS LAMPA, SVEN, Några ST SRRAEN DON om EA dyalonuskalata Ne ESA Ape P. v. M., Några ord om ollonborrarne och sädesknäpparne samt den Skada scdetförorsaka rs = ss Year SER TS TORET rn RS | REUTER, O. M., inde ock den SJÄTTE halföns eeprg | Waste (OLEG petter SE SE pe EA fär NE OT REUTER, O. M., Till leinnedera om Skördisanens Slade ESSER » 145 SANDAHL, O. 06 Den entomologiska Föreningen i Stockholm un- detädesssrorsta arbetsar 1880 mp. torosstoa 3 KE I , Gåfvor till Entomologiska EoreniäeA IBibliotcla urider: 1880 och Förteckning öfver de lärda Samfund och Ento- mologiska Föreningar samt enskilda utgifvare, hvilka hafva | lemnat sina publikationer i utbyte mot Entomologisk Tidskrift Sid. I—VIII : IISmarrej meddelanden, se nyss sa ck SY E så kt og Resa Sid. 209 | SCHÖYEN, W. M., Ueber einigen neue Schmetterlings-varietäten aus | dem arktischen Norwegen ...........- Ke 6 RA SU ks SLR SD SS TETO ' , Bemerkninger SEE def ödidisger Wockols kätales ) läte variationer af Caradrina quadripunctata F. soooooooomoosoo00- 2 216 . SPÅNGBERG, JACOB, Species novas vel minus cognitas Gypone ge- Hernspblomopteronun,AdesCrpSib ooo os cec SFS RESER ERNA 5 1:28 THEDENIUS, K. FR., Bidrag till kännedom om Skandinaviens Fjärils- 1 EÅ bo El Vf SJ AE SR SE (SA 5 sö FSE VITTNEN SEE NEG ST IE vg SN BU Se > 104 WALLENGREN, H. D. J., Coleoptera Transvaaliensia. Bidrag till kännedom om ”Transvaallandets i S. Afrika Coleopter-Fauna ... >» 9 sy. Genera; nova flinearumW, auld. =" SE CS Sree see eR Ur pra AAA NINA SöKöven! W.-M., Remarques sur les variations de CHradrd usa punctata FABR. indiquées dans le Catalogne de MM. Staudinger CE VVIO EKEN er oe pa ser: oc Sea van gt be aja SANENE pö SER BEN KS BAA DER FR FIRAR BANER ARENA THEDENIUS, K.-FR., Contributions å la Faune lépidoptåre de la SCAaNAdUN AVIS (CON) ES ser SERSENSR RT NA RR ANN RSA SA gg AE WALLENGREN, H.-D.-J., Les Teignes å fäbpitres (Ötnea bper culate) de la Scandinavie ; res Concehylididestider las Scandmaviess:: bete rseer es , Note sur les Tipulides de la Scandinavie mssoooooomoomosoo ooo DE SÄRSKILDA HÄFTENAS INNEHÅLL. Häft> 1: Den Entomologiska Föreningen i Stockholm under dess första arbetsår 1880 sa ;O. TES ANDAHL ecsseebesnas Stl Coleoptera Transvaaliensia. Bidrag till kännedomen om Transvaal- landets i S. Afrika Coleopter-Fauna af H. D. J. WALLENGREN Species novas vel minus cognitas Gyporne generis Homopterorum de- scripsit af JACOBUS SPÅNGBERG Om en samling fjärilar från Gaboon af CHR. AURIVILLIUS ........-... En parasit hos Vanessa C-album af E. A. HOLMGREN (j:or) och G. ZETTERILUND Isdsöno8ssoteo5ssssn sodrsnisdeann dress b rss ds rg Några ord om ollonborrarne och sädesknäpparne samt om den skada de förorsaka-af Ba=WVia isso SLU. SUITE" 18 ONS LYSA 115 IT 58 176 59 115 175 54 219 220 118 174 174 219 48 51 RESUMÉS. SANDAHL, O.-TH., La Société entomologique de Stockholm et ses travaux pendant la premigre année de son existence (1880)--...-- Sid. 54 HOLMGREN, E. A. (j:or) et ZETTERLUND, E., Un parasite de Vazessa (EE(FA LIE Tj fins SE EEE, SEPT «0, 7 0 20 es 4 SINNENA NIE EL NNE » 58 VON M., P., Quelques mots sur Jes Hannetons (Melolontha vulgaris) et sur les Taupins (Elatérides), ainsi que sur les ravages exercés DANKCESPIDSE GEC SIS S er eAA Na AR RS PASS TA SAG oo AS söps 59 SANDAHL, O. TH., Gåfvor till Entomologiska Föreningens Bi- bliotek nnder 1880 och Förteckning öfver de Lärda Sam- fund och Entomologiska Föreningar samt enskilda utgif- vare, hvilka hafva lemnat sina publikationer i utbyte mot EBtfomologisk olidskrift-=3soo.o---s-=-ssssscn 2 Eocadsss DIC I VFER AURIVILLIUS; CHR., Förteckiiig öfver ÅR Entomologiska För- eningens i Stockholm medlemmar under år 1880-......... >» VII-—XII Häft. 2. Finlands och den Skandinaviska halföns Hemiptera-Heteroptera (forts.) af O. M. REUTER . SEN ERNIE AR PTA So KN DC SES OS Se. STORE Genera nova Tinearum SR TH Ds AN eden EA ga » 94 Några iakttagelser rörande Getingar af O. E; L. DAHM uooocdoo0cs0s0n 2 0 97 Hostorescensen, hos. Lysmasken, af. FE ENELI pcsbsoc keel oa Pa vi Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Fjärilsfauna af K. FR. IPHEDEN ISA of a boca rose) og tel srolioel sand tsk edet » 104 Svensk-norsk entomologisk literatur 1880 af CHR. AURIVILLIUS -....-- » 109 Finsk entomologisk literatur 1880 af B. BERGROTH sooooo0sooooo oo --- NE Dansk entomologisk literatur 1880 af G. M. BUDDE-LUND ....oo------ 3 LIA: RÉSUMÉS. REUTER, O.-M., Les Hétéroptåres de la Finlande et de la Scandinavie » 115 DaAHM, O.-E.-L., Quelques observations sur les moeurs des Guépes » 115 ENELL, HENRI, Sur la phosphorescence du ver luisant (Lampyris noc- FATT AVE) SK REA SpA Bo a sd UA Da Ses RR do LE RISE RÅ a SKP THEDENIUS, K.-FR., Contributions å la Faune lépidoptere de la SCARAIN AVIS: (CORE) fos ep Ke oj ses a eo og oooodds DSS Lee > 118 Häft. 3. Ueber einige neue Schmetterlings-varietäten aus dem arktischen Nor- Wepen. al VW. M. SCHÖYVEN coocssoos- 2 Ke 2 » 119 Skandinaviens med ögonlock försedda T ikeides (Tinex open af H. D. J. WALLENGREN VI Skandinaviens Conchylidide af H. D. J. WALLENGREN Till kännedom om Skandinaviens Psylloder af O. M. REUTER Några anmärkningar om Leptura qvadripustulata FABR. af SVEN LAMPA RÉSUMÉS. WALLENGREN, H.-D.-J., Les Teignes å paupietres (7Tinea operculatae) de Ja Scandmavie, -iss sosse 2 ENHNRARNER IPREN WALLENGREN, H.-D.-J., Les Corehylidides de ja "Scandinavie OSSE REUTER, O.-M., Matériaux pour servir å la connaissance des Psyllo- AES tde- la, Suede xe see ee STR OIMNraAeE ERS ARENAN NAN LAMPA, SVEN, Quelques observations sur la Leptura CURE NpRSS er | 2/0 23 SR RR RSA > je sbogllen pp ÅA Magna 2 EIAAE Fang bparkd. nerna Häft. 4. Revision af Skandinaviens Tipulide af H. D. J. WALLENGREN ...... Smärre meddelanden" af (OM FEL. SANDAFL ov csc oc sedsn ne Bemerkninger angaaende de i Staudinger- SWockes katalog öpförte va- Tlatloner sar Cradrinat QUuadripunCta la ek su sea. se so SUSSI REÉESUMÉS. I WALLENGREN, H.-D.-J., Note sur les Tipulides de la Scandinavie SANDAHL, O.-TH., Petites communications.. UR sö SCHÖYEN, W.-M., Remarques sur les variations $ de Cavedribn! gäddrt punctata FABR. indiquées dans le Catalogue de MM. Staudinger ETÄVVOCIES Abe mo mate obe bföe je ei olen NE slö Sofo SRS SAS elda SRS AI RRD Si 174 174 173 176 177 209 216 219 219 220 DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UNDER DESS FÖRSTA ARBETSÅR 1880. Hos Sveriges entomologer hade under en följd af år i tyst- het grott och vuxit en liflig önskan, att ett inbördes samband dem emellan skulle åstadkommas, genom att bilda en Entomolo- gisk Förening. Denna önskan uttalades äfven varmt af en och annan tillfälligtvis under enskilda samqväm, såsom af Professor EDVARD FORSSELL 1 Skara, den allt för tidigt bortgångne Inten- denten för den entomologiska afdelningen af Riksmuseum i Stock- holm Prof. CARL STÅL, Docenten, numera Lektor JACOB SPÅNG- BERG och Lektor K. F. THEDENIUS m. fl., men man misströstade om möjligheten att verkliggöra detta önskningsmål. Det ansågs nämligen såsom alldeles nödvändigt, att en Entomologisk Tid- skrift borde af en sådan förening utgifvas, för att söka verka för utbredandet af entomologiens studium, och hvilken tidskrift skulle blifva ett af de väsendtligaste sammanhållande banden för för- eningen; men man kunde med rätta frukta, att en möjligen blif- vande entomologisk förenings ledamöter skulle varda alltför få, så att deras årsafgifter icke skulle förslå till betäckande af kost- naderna för en sådan tidskrift, — en fruktan, som sedermera vun- nen erfarenhet äfven har till fullo besannat. Emellertid lyckades det att af åtskilliga entomologiens gynnare och vänner erhålla tillfälliga bidrag till utgifvandet af en Entomologisk Tidskrift, och det frö, som länge väntat på lifgifvande fuktighet och värme, för att gro, spirade nu upp till en ung telning i vetenskaper- nas lund, utvecklande sig med oväntad kraft, 1 det den emottogs på alla håll med kärlek och omhuldande af entomologiens idkare, gynnare och vänner i norden. Det var den 14 December 1879, som blef födelsedagen för >Den Entomologiska Föreningen i Stockholm», i det att densamma Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 1 (1881). I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. då konstituerades och dess nu gällande stadgar antogos på ett sammanträde hos förf. af denna uppsats. Sedan de vigtigaste förberedande organisationsåtgärderna — såsom tryckande af kal- lelsebref och dessas kringsändande m. m. — blifvit verkstälda, hölls föreningens första allmänna ordinarie sammankomst den 28 Februari 1880 hos undertecknad, hvarvid framlades första häftet af »Entomologisk Tidskrift», på föranstaltande af föreningen ut- gifven af D:r JACOB SPÅNGBERG, som blifvit utsedd till tidskrif- tens redaktör och ansvarige utgifvare. — Under denna samman- komst höllos följande föredrag: af undertecknad om Minerings- spindlarne, en särskild familj af gruppen Zerritelarie, hvars egendomliga bostäder, af 5 olika typer, beskrefvos. Bostäder af Nemesia fodiens, af undertecknad funna nära Montpellier, före- visades. — Af D:r J. SPÅNGBERG om »nerverna» i vingarne hos vissa insektgrupper. Med föredraget åsyftades, att erhålla enhet och vetenskaplighet i benämningarna af dessa, så att den oreda, som i detta hänseende för närvarande råder, måtte kunna un- danrödjas. Efter ett lifligt meningsutbyte framgick såsom resul- tat, att man ansåg lämpligt, att vingarnes »framkant» eller »ut- kant> (hos olika förf.) benämndes £kostal-kant och dess motsatta kant dorsal- eller ryggkant. Hvad benämningen af nerverna beträffade voro meningarna delade, men man ansåg eftersträfvans- värdt, att i detta fall komma till allmängiltig enhet. (Jmfr. Lek- tor J. SPÅNGBERGS föredrag i den Entomologiska sektionen af Na- turforskaremötet i Sthm Juli 1880: >Sur les nervures des ailes chez nos Papillons diurnes. Ent. Tidskr. 1880 p. 154). Den Entomologiska Föreningens andra ordinarie sammankomst hölls å samma ställe som den föregående, den 24 April 1880. Föreningens sekieterare D:r CHRISTOPHER AURIVILLIUS höll då ett föredrag om Sträckgräshopporna i gamla och nya verlden, hvar- under han redogjorde dels för de undersökningar om gamla verl- dens sträckgräshoppa, Pachytylus muigratorzus, hvilka offentliggjorts af sekreteraren i Ryska Entomologiska Föreningen F. TH. KöPr- PEN, och dels för de resultat, hvilka framgått ur de efterforsknin- gar, hvilka anstälts rörande Norra Amerikas sträckgräshoppa, Ca- loptenus spretus, af en för detta ändamål särskildt af Förenta Staternas regering tillsatt entomologisk kommission, hvars utför- liga och intressanta redogörelser — grundade på talrika uppgif- SANDAHL: ENT. FÖREN. UNDER 13830. 3 ter från många håll, erhållna såsom svar på efter en bestämd plan framstälda frågor — ådagalade, huru man endast genom mångas samverkan och ett planmessigt tillvägagående kan erhålla lärorika upplysningar om dylika skadedjurs utbredning och öfriga förhållanden; ett exempel att efterfölja af andra vederbörande. D:r J. SPÅNGBERG omtalade sedan den praktiska nytta, som i medicinskt, tekniskt och ekonomiskt hänseende sedan äldre tider hemtats och fortfarande hemtas af insekterna. — Ordföranden påpekade till sist värdet af KALTENBACHS arbete: Die Pflanszen- feinde. aus der Klasse der Insekten. = Den Entomologiska Föreningens vår-sammankomst hölls å Stallmästaregården den 27 Maj. Föreningens ledamöter företogo då en entomologisk exkursion i den sköna nejden vid Bruns- vikens södra strand, hvarunder åtskilliga vackra entomologiska fynd gjordes. Sedermera tillbragtes den herrliga våraftonen under an- genämt samqväm. Vid det r12:te Skandinaviska Naturforskaremötet, som egde rum i Stockholm under andra veckan (d. 7—14) af Juli månad, bildades på framställning af undertecknad, för första gången un- der dessa möten, en särskild Entomologisk sektion, för hvars för- handlingar en sammanfattning på franska språket är meddelad p. 146—177 i Ent. Tidskr. 1880, hvars 2:dra häfte under mötet utdelades. Lördagen den 10 Juli företogo en stor del af den Entomo- logiska sektionens medlemmar en utflykt till Wermdön, hvilken utflykt gynnades af det herrligaste väder. De danska medlem- marne hade det nöjet att finna och insamla åtskilliga i Dan- mark mera sällsynta, men här (såsom mera nordliga former) all- männa arter af arthropoder, förnämligast arachnider. En enkel middag i det gröna intogs sedan å sommarstället Östra Stäket, bekant för sin ovanliga rikedom i entomologiskt hänseende. — Den entomologiska sektionens verksamhet var i hög grad lifaktig såsom af förhandlingarne framgår. Den Entomologiska Föreningens tredje möte hölls Lördagen den 25 Sept. 1880 på samma ställe som förut. — Den unga Föreningen hade då att beklaga förlusten af en bland sina var- maste vänner och gynnare Herr Direktören I. G. CLASON, som till följd af hjertlidande afled i Lysekil den 30 Aug. 1880. 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18381. Under sammankomsten redogjorde D:r REUTER för innehål- let af en i »Entomologische Nachrichten» införd, af D:r KRIECH- BAUMER författad uppsats om de allt mer sig förökande svårig- heterna för enskilda, att kunna hålla sig alla de olika tidskrifter, som innehålla entomologiska afhandlingar, och att kunna förstå alla de språk, på hvilka dessa uppsatser författas. Den senaste anledningen till dessa klagomål, — den droppe, som just kom den bittra bägaren att rinna öfver — hade varit »Entomologisk Tid- skrift», hvilkens innehåll i språkligt hänseende var så blandadt. Undertecknad, ordförande, anmärkte härvid det besynnerliga 1 att D:r K. icke besinnat, att Entomologisk Tidskrift, som hade till uppgift att uppsamla all entomologisk literatur från Skandinavien, just sökte underlätta tillgängligheten af de förut i flera skiljda tidskrifter och bland andra vetenskapliga uppsatser, offentliggjorda entomologiska afhandlingarne från de nordiska landen. Svår- ligen torde denna sträfvan kunna klandras, och de franska ré- suméerna (ingenstädes brukas Zyska résuméer, ett sakförhållande som icke kan hjelpas!) af de på skandinaviskt språk författade uppsatserna möjliggöra för den vetenskapliga verlden i utlandet, att erhålla kännedom om dessa uppsatsers hufvudsakliga inne- håll. Alldeles oförklarligt är D:r KRIECHBAUMERS missförstånd, då han tror, att redaktionen af Entomologisk Tidskrift skulle tänkt sig, att utom-skandinaviska entomologer skulle offentliggöra sina afhandlingar 1 vår tidskrift (!!). D:r K. har icke begripit, att red. endast uttalat, att skandinaviska entomologer icke nöd- vändigt behöfva skrifva på något af de skandinaviska språken, utan kunna författa sina artiklar på hvilket af de allmänna kul- turspråken som helst. D:r REUTER höll sedan föredrag om härmmning och förkläd- nad bland insekterna af ordningarne Orthoptera och Hemiptera, ett föredrag, som illustrerades medelst förevisande af talrika bevis på dylika förvillande likheter mellan insekter af vidt skilda ord- ningar. I sammanhang härmed demonstrerade D:r AURIVILLIUS exemplar af honan till Hypolimnas Mäisippus, en fjäril, som på ett alldeles . förvillande sätt härmar den till en annan familj hö- rande Danaida Chrysippus. Ettytterligare exempel på högst egen- domlig förklädnad visades af D:r UNANDER genom framläggandet ' SANDAHL: ENT. FÖREN. UNDER 1880. | 5 af qvistar af alm, hvilka voro helt och hållet beklädda af honorna till en Coccus-art, hvilka i hög grad liknade laffrukter. Intendenten vid museet i Göteborg, Professor A. W. MALM förevisade och redogjorde för ett exemplar af Dipteren Sceva pel- tata ZETT., som förenade hos sig kännetecken, utmärkande för båda könen af denna art. Undertecknad förevisade en mängd exemplar af Juncus conglomeratus IL., hvars blomställningar voro alldeles fullsatta med de små hylsorna af larverna till en malfjäril, sannolikt Co- leophora cespititiella Z. en i STAUDINGERS katalog icke för Sve- rige upptagen art. D:r AURIVILLIUS refererade Kand. W. M. SCHÖYENS >» Över- sigt af de i Norges arktiske Region hidtil fundne Lepidop- gera», införd 1 Archiv for Math. o. Naturvidensk., Bd. 5, Chri- stiania 1880. Undertecknad förevisade exemplar af Zerene Hyale (L.) tagna vid Spandelstorp 1 Blekinge af Revisor J. ANKARCRONA. Med anledning af denna fjärils och dess samslägtingars egendom- liga, periodiska uppträdande i Norden uppstod ett längre me- ningsutbyte mellan Hrr A. W. Marm, O. REUTER, Sv. LAMPA, CHR. AURIVILLIUS Och undertecknad. Följande olika åsigter utta- lades: 1:0 att fjärilarne under gynsamma omständigheter invan- drade hit från Tyskland; 2:0o att deras ägg infördes med klöfver- frö och foderväxter och under varma år kläcktes och utveckla- des till fjärilar; 3:0 att puporna (eller äggen?) under ogynsamma år »lågo öfver» och ej kläcktes och utvecklades förr än varma och gynnsamma somrar inträffade; samt 4:0 att arterna voro in- hemska, men under oögynsamma år så inskränktes till antal och utbredning, att de vanligen förbisågos, hvaremot de under ett gynsamt år förökade sig i stor mängd och hastigt utbredde sig. Den sista åsigten ansågs såsom den i allmänhet sannolikaste. Den 15 December 1880 firade den Entomologiska Förenin- gen det lyckliga tillryggaläggandet af sitt första lefnadsår. Det var rätt uppmuntrande att blicka tillbaka på det flydda året, enär stor välvilja och varmt intresse mött föreningen såväl utom som inom landet. Föreningens ledamöter hade uppgått till ett antal öfver 140 och med ett större antal utländska entomologi- ska föreningar och sällskap hade Föreningen fått den glädjen att 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. träda 1 förbindelse, i det Föreningen i utbyte mot Entomologisk Tidskrift erhållit deras skrifter. Föreningen hade en vacker bör- jan till ett entomologiskt bibliotek, allt som oftast ökadt genom välvilliga och välkomna skänker af Föreningens medlemmar. Vid denna sista sammankomst under år. 1880 förevisade D:r AuriviLuius blad af Populus balsamtifera L., tagna vid Ar- brå Prestgård i Helsingland och svårt angripna af den minerande larven till skalbaggen Örchestes populi (FABR.) SCHÖNH. Nästan hvartenda blad å de balsampoplar, hvilka funnos på nämnda ställe voro angripna af detta skadedjur. I sammanhang härmed påpe- kades de härjningar, som larverna till en mal-fjäril, Zznea (Gra- cilaria) Syringella (FABR.), anställa på bladen af den vanliga syrenen, och omnämndes den ovanliga mängd af galläplen förorsa- kade af Cynips Malpighii, som under de båda senaste åren uppträdt å Kgl. Djurgården vid Stockholm. Direktör PIHL från Rosendal förevisade exemplar af dessa galläpplen. I det häraf föranledda meningsutbytet deltogo Herrar A. E: HOLMGREN, CHR. LoOyÉN, Ac PIHL och undertecknad. Hr. SVEN LAMPA förevisade en särdeles praktfull samling af dagfjärilar från Gaboon i vestra Afrika, hemsänd af Herr FR. THEORIN, en derstädes bosatt landsman. +D:r AURIVILLIUS fäste uppmärksamheten på att denna samling innehöll äfven två exem- plar af Papilio Antimachus DRURY, den största och på samma gång kanske mest egendomliga och sällsynta bland alla kända dagfjärilar. Undertecknad refererade derefter en artikel ur Zhe Ameri- can Entomologist (N:o 3 för 1880) om den till Amerika in- komna Ånthrenus Scrophularie GYLL., hvilken skalbagge i Ame- rika kallas >» Carpet beetle», »>matt-baggen», emedan han lefver som larv i yllegolfmattor (Bryssel-mattor) och inom kort alldeles för- stör dem. Hans härjningar hafva på flera håll tagit en sådan utsträckning, att man måst afstå från begagnandet af dylika golf- mattor. Det är eget, att man aldrig i Europa, der denna lilla skalbagge är allmän, hört talas om sådana ödeläggelser af den- samma. Detta torde helt enkelt hafva sin orsak deri, att i Eu- ropa golfmattorna om våren tagas bort, väl piskas och sedan in- läggas med hvarjehanda oftast starkt luktande ämnen, hvilka skadeinsekterna sky. I Amerika deremot ligga golfmattorna qvar SANDAHL: ENT. FÖREN. UNDER 1880. | 7 året om, sålunda äfven under sommaren, hvarunder det lilla skadedjuret obehindradt kan föröka sig och lefva rikligt på mat- tornas bekostnad. D:r AURIVILLIUS förevisade slutligen larver af en Meloé. De små gulaktiga larverna likna under mikroskopet på ett öfverra- skande sätt individer af slägtet Pediculus, hvarför dessa larver äfven blifvit kallade Pediculus apis, bi-lusen, eftersom de träf- fats på bin. D:r A. hade träffat dessa larver 1 hundratal upp- krupna på högsta delen af. ett grässtrå, der de under stor oro och liflig rörelse syntes invänta gynsamt tillfälle att haka sig fast vid något förbiflygande bi. Det är nämligen bekant, att dessa larver lefva och utvecklas i de hål, som jord-bin gräfva till skydd åt sina ägg och larver, enligt de intressanta undersökningar om Meloé-arternas utveckling, som blifvit anställda af NEWPORT i Eng- land och FaABRE i Frankrike. Det var emellertid anmärknings- värdt, att dessa larver 1 det här iakttagna fallet, krupit upp icke på en honingafsöndrande blomma, såsom vanligen lär vara hän- delsen, utan på ett grässtrå, der sannolikheten att träffa ett pas- sande bi icke var synnerligen stor. Lektor HOLMGREN ville ej anse resultaten af NEwPORTS och FaABRES undersökningar för fullt riktiga, utan ansåg, bland annat, att Meloé-larvens föda utgjordes — icke af bi-ägget och den i boet jämte ägget af bihonan inlagda fodervällingen, såsom NEw- PORT och FABRE mena — utan af bilarvens exkrementer. Vid årets sista sammankomst återvaldes enhälligt af den En- tomologiska Föreningen den förra Styrelsen, som sålunda fort- farande utgöres af undertecknad såsom ordförande, D:r CHR. AURIVILLIUS såsom sekreterare, Lektor J. SPÅNGBERG såsom tid- skriftens redaktör, och Lektorerna K. F. THEDENIUS och A. E: HOLMGREN såsom medlemmar, jämte Herr SVEN LAMPA såsom suppleant. Slutligen har undertecknad den glädjen att omförmäla, huru- ledes den Entomologiska Föreningen i Stockholm på sjelfva Jul- aftonen hugnades af den svenska entomologiens vördade nestor Herr Statsrådet m. m. O. I. FÅHreauvs med den ytterst värderika gåfvan af hans med egen hand systematiskt ordnade och katalo- giserade, nära nog fullständiga samling af svenska skalbaggar. Derjämte följde, förvarade i samma skåp, en vacker samling sven- 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881: ska fjärilar samt utländska skalbaggar, alla "systematiskt ordnade. — Den Entomologiska Föreningens styrelse har mangrannt upp- vaktat Herr Statsrådet FÅHRAEUS, för att hembära den Entomo- logiska Föreningens vördsamma och varma tacksägelse för den dyrbara gåfvan, som för all framtid skall hugfästa den ädle gif- varens och utmärkte vetenskapsmannens minne. Samlingen är re- dan öfverlemnad till Entomologiska KEöreningen och förvaras nu- mera hos undertecknad. Föreningens räkenskaper för 1880 hafva vederbörligen revi- derats af Herrar H. ENELL och G. HOFGREN, och ansvarsfrihet beviljats styrelsen. Föreningens inkomster hafva uppgått genom ärsafgifter och tillfälliga bidrag af Föreningens gynnare till kr. 1,184,23, samt utgifterna till kr. 1,853, deraf kr. 1,636,70 för tidskriftens utgifvande och kr. 183,77 till organisationskostnader. Då dessa sistnämnda kostnader betäckts af undertecknad, så åter- står såsom Föreningens skuld till nästa år en summa af kr. 485. Man hoppas emellertid förtröstansfullt, att gynnares fortfarande och ökade välvilja skall för framtiden trygga Föreningens eko- nomiska ställning. Stockholm i Mars 1881. Oskar Th. Sandahl. COEBOPTERA PRANSVAAEIENSTA: BIDRAG TILL KÄNNEDOM OM TRANSVAAL-LANDETS I S. AFRIKA COLEOPTER-FAUNA AF SON WALLENGREN. I Öfversigt af K. V. Akademiens Förhandl. 1875, pag. 83— 137, hafva vi såsom bidrag till Transvaal-landets insektfauna lem- nat en förteckning å de lepidoptera, neuroptera och hemiptera, som der blifvit samlade af Landtmätaren PERSSON under den tid, han var anstäld i denna forna republiks tjenst, och hvilka han under ett besök i fäderneslandet skänkte till museet i Malmö. Vi vilja nu lemna en förteckning å de coleoptera, som denna samling innehåller, för så vidt vi medhunnit deras bestämmande: Manticora latipennis WATERH. ad Waterberg mense No- vembris. M. maxillosa SCHÖNH. ad Waterberg capta. Femina hujus speciel mari simillima, elytris antrorsum subplanis, sed ma- gis convexis quam apud feminam Pprioris. Megacephala regalis Bum. ad Christianam mense Novembris. Cicindela fatidica Bum. ad Waterberg rarissime. C. pu- dica Bam. Specimen ad Waterberg captum a speciminibus e reliqua parte Transvaalie signaturis elytrorum flavescentibus ma- gis dilatatis differt. C. disjuncta DeJ. specimina plura. C. cla- thrata Dej. specimina plura. C. pudibunda Bum. ad Christia- nam reperta. Cicindela nitidipes n. sp. labro mandibulisque basi albi- dis; palpis basi late flavis, apice atris; capite subtiliter confertim granulato, viride-cupreo nitente, ad oculos coeruleo resplendente; prothorace subquadrato subtiliter confertim granulato, medio lon- gitudinaliter canaliculato, antice posticeque transversim impresso, IO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. viride-cupreo nitente, in canaliculo et impressionibus coeruleo-re- splendente; elytris subremote granulatis, fusco-zeneis, granulis coeru- lescentibus, sutura viride-cupreo nitente, fascia lata continua mar- ginali levi albida, hamulos 2 latos obtusos introrsum mittente undamque parvam postice formante, punectoque minuto albido postice ornatis; corpore subtus cum pedibus viride-cupreo nitente, abdomine nigro-coeruleo apice late xnescente; antennis Xneis ex- trorsum fuscis. Long. 14 millim. Specimen ad Waterberg mense Novembris captum. Cicindela minax n. sp. labro mandibulisque basi pallide flavidis; palpis basi late flavis, apice atris; capite prothoraceque subtiliter confertim granulatis, obscure &Xneis, hoc medio longitudi- naliter canaliculato, antice posticeque transversim impresso; ely- tris subtilissime subremote granulatis, nigricantibus, haud 2&neo- micantibus, fascia lata, continua, marginali, levi, albida, hamulum brevissimum ante medium striolamque obliquam pone medium, cum puncto albido discoidali postice locato connexum, introrsum emittente, ornatis; corpore subtus cum pedibus &neo-nitente, abdo- mine nigro-coeruleo; antennis &Xneis, extrorsum fusco-flavicantibus. Long. 9—10 millim. Var. lineola fascie elytrorum marginalis obliqua, pone medium locata, abbreviata nec cum puncto discoi- dali coherente. Ad Waterberg et ad Christianam hec species rarius est lecta. Cicindela inanis n. sp. labro mandibulisque basi flavidis; palpis basi late flavis, apice nigris; capite prothoraceque confer- tim granulatis, obscure &neis, hoc medio canaliculato, antice po- sticeque transversim impresso; elytris subremote punctatis obscure &neo-fuscis, fascia marginali levi continua albida, denticulum mi- nutum brevissimum ante medium, denticulum alterum nonnihil ma- jorem paulo pone medium et dilatationem subrotundatam minorem posticam introrsum emittente; corpore subtus cum pedibus 2xXneo- micante, abdomine nigro-coeruleo; antennis &neo-micantibus, ex- trorsum flavicante fuscis. Long. 13—14 millim. Var. fascia mar- ginali elytrorum denticulis carente 1. obsoletissimos gerente. C. Latreillii affinis sed absque puncto discoidali albo. Ad Water- berg mense Novembris sat copiose lecta. Physodeutera angusticollis Bm. ad Waterberg mense No- vembris reperta. WALLENGREN: COLEOPTERA TRANSVAALIENSIA. II Dromica clathrata Kiuc. ad Waterberg mense Novembris et ad Christianam collecta. Dromica fossulata n. sp. Xneo-nigra; antennis extrorsum incrassatis, apice attenuato; labro albo-marginato, albedine antice interrupta; mandibulis basi albidis; palpis flavis apice nigro; capite prothoraceque confertim, sed sat leviter rugoso-plicatis, subcoerule- scentibus, hoc medio leviter canaliculato, antice posticeque trans- versim impresso, dorso utrinque minime elevato; elytris dorso subplanis, quinque costatis, costis paulo pone medium obliteratis, interstitiis rude fossulatis, erga apicem rude punctatis; corpore sub- tus, presertim abdomine, coeruleo; pedibus obscure &nescenti- bus. Long. 18 millim. Ad Christianam capta. Cosmema furcata Bum. et C. marginella Bum. ad Pot- schefstroom lecte. C. lepida Bum. ad Waterberg et ad Potschef- stroom reperta; variat absque callo humerali albido. Calleida cordicollis Bum. specimen unicum ad Potschefstroom repertum. Hystricopus angusticollis Bum. specimen unicum ibidem lectum. Hystricopus pudens n. sp. niger, haud nitens; prothorace oblongo, marginato, antice modice rotundato, ampliato, posterius angustato, supra subtiliter, minus crebre, transversim aciculato, medio subtiliter canaliculato; elytris punctato-sulcatis, interstitiis latioribus, subplanatis, levibus, secundo puncto sed ultimo punc- tis pluribus atque majoribus presertim postice ornatis; pedibus nigris; apice articuli palporum primi et secundi ferrugineo; an- tennis extrorsum fuscis. Long. 14 millim. Ad Potschefstroom spe- cimen unicum lectum. Lebia plagiata Bum. ad Potschefstroom reperta. Helluo grandis DEJ. ad Potschefstroom et ad Christianam occurrit. Aptinus nigripennis SCHÖNH. ad Potschefstroom captus. Crepidogaster bimaculatus Bum. ad Christianam specimen unicum lectum. Brachinus insignis Bum. ad Waterberg mense Novembris specimen unicum captum. B. parvulus CHaup. mense Martil lectus. B. armiger DeJ. ad Potschefstroom occurrens. Thyreopterus flavo-signatus DeJ. ad Potschefstroom rarius. 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Graphipterus Westwoodi pE BREME ad Potschefstroom. G. hamatus Bum. ibidem sat copiose lectus. G. plagiatus Bum. ad Potschefstroom repertus; variat fere duplo minor. G. vittipen- nis Bum. presertim ad Christianam mense Decembris lectus. G. obtusus Bum. ad Pretoriam mense Decembris et ad Christianam repertus. Specimen ad Pretoriam lectum fere duplo minus. G. lateralis Bum. ad Potschefstroom occurrens. G. bivittatus BEM. eodem loco captus. Graphipterus Gadameri n. sp. niger; antennis basi plus minus late rufo-ferrugineis; capite magno, utrinque vitta longitu- dinali ochraceo-pubescente; thorace dense ochraceo-pubescente, medio vitta longitudinali atra; elytris dense et depresse ochra- ceo pubescentibus macula elongato-subovata discoidali ante me- dium, vitta communi suturali, postice abrupta, fasciaque postica transversa angulata, cum vitta suturali nec cum margine alarum coherente, nigris; pedibus nigris; abdomine subtus subferrugineo. Long. 18 millim. Ad Christianam rarius reperta est hec species INSIgnNis. Graphipterus adspectabilis n. sp. niger; antennarum ar- ticulis 2 basalibus rufo-ferrugineis; capite magno, utrinque vitta longitudinali ochraceo-pubescente; prothorace dense ochraceo-pu- bescente, medio vitta longitudinali atra; elytris atris vitta continua marginali, postice angulatim attenuata maculaque apicali communi, cordata, sat minuta, cum margine coh&erente, ochraceo-pubescen- tibus; pedibus nigris; coxis, trochanteribus ventroque ferrugineis. Long. 15 millim. Specimen unicum ad Potschefstroom lectum. Piezia angusticollis Bum. ad Christianam capta. P. cir- cumcincta Bam. ad Waterberg mense Novembris reperta. P. lineolata Bum. eodem loco et tempore lecta. P. lateralis Bum. ad Potschefstroom frequenter occurrens. P. limbatella Bum. ad Potschefstroom nec non ad Pretoriam mense Decembris sat fre- quens. Piezia albo-lineata n. sp. nigra, subnitida; capite utringque vitta longitudinali albo-pubescente; prothorace brevi confertim punctato, margine laterali late albo-pubescente; elytris ovatis, con- fertim punctulatis, breviter fusco-pubescentibus, stris 4, pone me- dium evanescentibus, in fundo depresse albo-pubescentibus exa- ratis, margine laterali maculaque ovata subapicali albo-pubescen- 4 WALLENGREN: COLEOPTERA TRANSVAALIENSIA. 13 tibus ornatis. Long. 13—14 millim. Ad Waterberg mense No- vembris lecta. Anthia thoracica SCHÖNH. in tota Transvaalia vulgaris. A. cinctipennis LEQUIEN. ad Potschefstroom mense Martii et ad Pre- toriam mense Decembris sat infrequens lecta. ÅA. marginipennis GorY. ad Pretoriam mense Decembris capta. A. Mellyi DE BrREME ad Christianam vulgaris et ad Pretoriam mense Decem- bris reperta. A. melanaria Bum. ad Christianam rarissime lecta. A. limbata Dej. ad Potschefstroom et Christianam vulgaris. A. alveolata DE BrEME ad Christianam rarissime occurrit. ÅA. exa- rata Bum. ad Potschefstroom vulgaris. A: gracilis DeJ. ubique in Transvaalia. ÅA. atrata Bum. ad Christianam rarissime lecta. Anthia immaculata n. sp. oblonga, subdepressa, atra, sub- nitida; capite confertim punctato, antice in medio canaliculato, utrinque longitudinaliter impresso punetoque magno profundo in- ter antennas ornato; prothorace elongato, postice angustato, su- pra confertim punctulato, in medio longitudinaliter canaliculato, postice ad latera utrinque foveolato; elytris oblongo-ovatis, postice oblique truncatis, supra confertim punctulatis, mediocriter punc- tato-sulceatis, sulcis 8 continuis, in fundo rude punctatis, intersti- tis Xqualiter subconvexis, minime carinatis; pectore hinc inde albido-piloso. Long. 18 millim. Ad Waterberg mense Novem- bris specimen unicum lectum. Polyhirma opulenta Bum. ad Christianam mense Novem- bris rarissime occurrens. Scarites linearis BHMm. ad Waterberg mense Novembris et ad Pretoriam mense Decembris. 'S. rugiceps WIEDEM. ad Pot- schefstroom rarius occurrens. S. fortipes Bum. rarissime eodem loco repertus. Clivina gigantea Bum. rarius reperta. C. grandis DeEJ. vulgaris. C. angustata DEJ. in Transvaalia ubique occurrit. Calosoma rugosum SCHÖNH. ad Potschefstroom rarius lectum. Rhysotrachelus myops Bum. ad Christianam et Potschef- stroom rarius. Rhysotrachelus lautiusculus n. sp. ater, subenescente ni- tidus, glaber; antennis fuscis, articulis 3 baseos nigris, nitidis, infra ferrugineis; capite sat crebre punctato, antice inter anten- nas levi; prothorace amplo, rugoso-punctato, postice utrinque pro- 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. funde impresso, dorso rugulis levibus obsito; elytris profunde suleatis, interstitiis crebre punctulatis, dorso alternatim subleviga- tis; singulo elytro maculis binis minutis paulo ante medium loca- tis fulvis, altera oblonga in interstitio sulcorum tertio, altera punc- tiformi in interstitio a sutura quinto. Long. 17 millim. Ad Pre- toriam specimen unicum inventum. Chlenius Dusaultii Durour., Ch. bipustulatus Bum. et Ch. cylindricollis DeEJ. Specimen unicum utriusque speciei ad Potschefstroom lectum. Ch. cinctipennis Bum. rarius repertus. Ch. ruficornis BHmM. et Ch. modestus Bum. ad Potschefstroom frequentius occurrentes. Oodes similatus Bum. ad Christianam captus. Megalonychus gilvipes Bum. ad Waterberg specimen uni- cum lectum. M. gracilis Bum. ad Christianam repertus. Drimostoma amaroide Bum. Ad Potschefstroom specimen unicum repertum. Feronia confinis BHM. mense Aprilis specimen unicum lec- tum. FF. natalensis Bum, in Transvaalia parce occurrit. F. ni- grina BumM. rarius reperta. Hypolithus interstitialis Bum. ad Waterberg mense No- vembris parce lectus. Harpalus natalensis Bum. ad Christianam et ad Waterberg mense Novembris repertus. H. promtus Bum. specimen unicum ad Potschefstroom lectum. H. clavipes Bum. ad Christianam et alibi in Transvaalia captus. H. hybridus Bam. ad Christianam specimen unicum lectum. MH: capicola DeJ. ubique in Trans- vaalia occurrit. H. venator Bum. ad Christianam et alibi in 'Transvaalia repertus. H. brunneipennis Bum. ad Potschefstroom repertus. H. grandiceps Bum. ad Christianam specimen unicum lectum. E Trechus pallipes Bum. specimen unicum ad Potschefstroom captum. Cybister senegalensis AuBÉ. Ad Waterberg mense No- vembris. Eunectes helvolus KruG. in Transvaalia passim occurrit. Hydaticus concinnaticius n. sp. oblongo-ovalis, convexiu- sculus, nitidus, supra flavo-testaceus, subtus mesosterno, metasterno abdomineque nigris; capite postice nigro, maculis 2 triangularibus WALLENGREN: COLEOPTERA -TRANSVAALIENSIA. T5 flavo-testaceis; prothorace subtilissime punctulato, macula media subrectangulari, lineola concolore abbreviata longitudinaliter inter- secta, margineque postico tenui nigris; elytris dorso triseriatim remote punctatis, confertim confuse, ad apicem vero parcius nigro- punctatis, lineis 3 tenuibus wmargineque laterali late flavo-testa- ceis; pedibus anterioribus rufo-testaceis, tibis saltem intermediis piceis; pedibus posticis obscure piceis. Long. 12 millim. Ad Waterberg mense Novembris specimen unicum inventum. Hydaticus concolorans n. sp. oblongo-ovalis, gracilior, con- vexiusculus, niger, nitidus; capite margine anteriore maculisque 2 transversis, coadunatis, posticis, testaceis; prothorace subtilissime punctulato, margine -anteriore et laterali sat late, sed margine posteriore tenuissime flavo-testaceis; elytris dorso triseriatim re- mote punctatis, confertim confuse flavo-testaceo punctatis irrora- tisque, margine laterali late flavo-testaceo; abdomine subtus ma- culis trigonis lateralibus marginibusque tenuissimis segmentorum flavo-testaceis; femoribus posticis subtus basin versus fasciaque exteriore tibiarum nigro-fuscis. Long. 11,5 millim. Specimen unicum in Transvaalia repertum. Hydaticus bivittatus LaPortE ad Christianam captus. Copelatus pulchellus KruGc. eodem loco lectus. Hydroporus inquinatus Bum. Specimen unicum in Trans- vaalia lectum. Gyrinus flavipes Bum. ad Waterberg mense Novembris sat copiose repertus. G. capensis TuHeG. in Transvaalia hinc inde, sed G. abdominalis AuBÉ ubique occurrit. Direutes caffer Bum. mense Augusti frequens in Transvaa- lia occurrit. Staphylinus nigriventris Bum. rarius repertus. Philonthus morio Bum. rarius, sed Ph. rufipes Bum. ad Christianam et alibi in Transvaalia frequentius lectus. Pzederus caffer Bum. ad Waterberg mense Novembris spe- cimen unicum captum. Pinophilus punctatus Bum. specimen unicum captum. Sternocera orissa BuUQUET. in Transvaalia ut videtur vul- garis. Julodis vittipennis Bum. in Transvaalia minus frequens. Acm&odora signifera BHM. in Transvaalia rarius reperta. 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Variat vitta marginali prothoracis interrupta, interdum tantum puncto indicata, nec semper integra. A. adspersa FABR. raris- sime lecta. | Buprestis calamitosa Bum. parce lecta. B. suspecta Bum. sat frequens, sed B. viridi-marginata Bum. rarius lecta. Chrysobothris regradata n. sp. &Xnea, nitida; capite ru- goso-punctato, fronte retusa, longitudinaliter sat profunde canali- culata, margine clypei sinuato; prothorace transverso, elytris an- gustiore, basi apiceque bisinuato, lateribus parallelis, marginatis, confertim transverse strigoso, dorso 2xquali; elytris obscure 2neis, confertim rude punctatis, basi unifoveolatis, humeris oblonge ele- vatis, margine laterali postice serrulato; corpore infra magis neo, ventre immaculato; femoribus anticis valde incrassatis, subtus dente validissimo armatis. Long. 8—9 millim. In Transvaalia rarissime occurrit. Anthaxia viridis LaPp. & Gory. ad Christianam et alibi in Transvaalia reperta. Sphenoptera corrugata Kruc. et S. trepida Bum. Spe- cimen unicum utriusque speciei lectum. S. intermedia Lar. & GorY. Specimen ad Pretoriam mense Novembris captum. Amorphosoma diversicolor n. sp. oblongum, obscure Xne- um; capite prothoraceque rude strigosis, hoc flavo-virescente squa- moso, antice transversim et intra margines laterum longitudina- liter impresso, postice trisinuato, tuberculis posticis 4 validis compressis, denudatis, transverse seriatis, illo late excavato, inter oculos tuberculo minuto acuto utrinque armato; elytris obscuriori- bus, apicem versus valde attenuatis, supra transverse confertim strigosis, basi hinc inde, fasciis 2 irregularibus, dilaceratis, trans- versis vittaque postica longitudinali ad suturam flavo-virescente squamosis, lineis 2 elevatis, denudatis, postice evanescentibus, e tuberculis baseos orientibus, margineque laterali postice obsolete serrulato; corpore subtus, segmentis abdominis 2 ultimis exceptis, sat dense flavido-squamoso. Long. 10 millim. Specimen unicum ad Waterberg mense Novembris inventum. Amorphosoma subindutum n. sp. oblongum, &eneum; ca- pite prothoraceque pilis adpressis pallidis adspersis, confertim rude punctatis, hoc subquadrato tuberculis pluribus, latis, obtu- sis, subdenudatis, impressioribus interjectis, ornato, tenue margi- i TE WALLENGREN: COLEOPTERA TRANSVAALIENSIA. | avg nato, illo profunde sulcato, vertice obtuse bituberculato; elytris strigoso-punctatis, fovea basali unica, humeris subelevatis, ante medium nonnihil coarctatis, apice singulatim subrotundatis, mar- gine laterali integro, dorso fusco, basi margineque &Xneis, disco squamulis hinc inde maculatim accumulatis maculaque apicis al- bidis, hac vero postice flavicante; corpore subtus pilis sparsis pallidis adspersis. Long. 6 millim. Specimen unicum in Trans- vaalia lectum. Corzbus callosicollis BHM. sat copiose repertus. Eucnemis contractus Bum. in Transvaalia rarius lectus. Lycus Bremei GUER., humeris flavis, nec nigris, a typo diversus, in Transvaalia rarius occurrit. IL. trabeatus GUER. cum varietate minore, a BOHEMAN descripta, mense Aprilis in Trans- vaalia captus. Lampyris natalensis BHM. Specimen unicum lectum. Cantharis nigrina BEM. ad Potschefstroom reperta. Malachius Erichsoni Bum. parce ad Waterberg et Potschef- stroom captus. Clerus signifer Bum. ad Christianam semel repertus. C. ludricus Bum. in Transvaalia hinc inde visus. C. natalensis BremMm. ad Waterberg mense Novembris semel lectus. Silpha micans FaABR. in Transvaalia sat vulgaris. Hister ponderosus Fus. Specimina Transvaaliensia Caft- rariis minora, de cetero non diversa. H. robustus ERICHS. in Transvaalia vulgaris; magnitudine varians. H. caffer ERICHS. ad Christianam semel lectus. H. severus Bum. semel repertus. H. gravis Bum. rarius occurrit. H. ignavus Bum. ad Potschefstroom semel captus. H. hottentotta Ericus. rarius visus. H. obesus Bam. semel repertus. Saprinus splendens PayK. in Transvaalia sat vulgaris. Tribalus picipes Bum. rarius lectus. Soronia immunda Bum. sat copiose presertim ad Water- berg mense Novembris lecta; magnitudine valde varians. Dermestes vulpinus FaBrR. ad Potschefstroom semel obser- vatus. Berosus punctulatus Bum. ad Christianam specimen uni- cum lectum. Oryctes boas FaABR. in Transvaalia passim occurrit, Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 1 (1881). 2 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Heteronychus syrichkthus FaBr. hince inde visus. Heterorhina plana WizeDp. et H. egregia Bum. parce oc- currunt. H. umbonata GoryY & PERCH. presertim ad Water- berg lecta. Phoxomela umbrosa Gory. & PERCH. ad Waterberg mense Novembris lecta. Tephrea dichroa SCHAUM. eodem loco et tempore reperta. Oxythyrea rubra DE GEER ad Pretoriam mense Decembris capta. O. haemorrhoidalis FaBR. ubique in Transvaalia visa. O. dycentrica Bum. ad Christianam semel lecta. O. vitticollis BuM. copiose reperta. Variat interdum vitta thoracis nigra po- stica abrupta elytrisque virescentibus. O. testaceo-guttata BLANCH. mensibus Novembris et Decembris frequenter visa. Anoplochilus figuratus Bam. mense Aprilis semel captus. Å. tomentosus Kruc. sat frequenter occurrit. ÅA. maurus Bum. semel lectus. Cetonia cincta pE GEERrR, C. frenata Buru., C. flaviventris Gory., C. impressa Gonpr., C. aulica FaBr. et C. sobrina GoryY. omnes in Transvaalia occurrunt. C. aulica variat inter- dum fere duplo minor. - Gnathocera hirta Bum. rarissime occurrit. Elaphinis irrorata FaBR. ad Pretoriam mense Decembris et alibi frequens. Diplognatha hebr&ea OLiv. sepe lecta. Ptychopterus undatus KirBY et P. leucostictus SCHAUM. Specimen unicum utriusque speciei lectum. Spilophorus plagosus WeEstw. ad Potschefstroom semel lectus. Hoplostomus fuligineus OLiv. et H. platycephalus WESTWw. ad Waterberg mense Novembris occurrunt. Scatobius capensis Gory. ad Waterberg mense Novembris sat copiose repertus. S. natalensis rarissime visus. Anomala pallida FaBR. semel lecta. Adoretus picticollis Bam. et A. maculatus Bum. sat fre- quenter occurrunt; ille ad Waterberg mense Novembris captus. Onocheta rufiventris BHM. semel lecta. Apogonia ovata Bum. ad Christianam reperta. Schizonycha carbonaria Bum. parce reperta. - WALLENGREN : COLEOPTERA TRANSVAALIENSIA. 19 Schizonycha squamifera n. sp. breviter ovata, convexa, obscure rufo-ferruginea, subopaca, squamis oblongis albidis inor- dinatis parce adspersa,; capite rugoso-punctato, apice subtruncato; prothorace rude, minus crebre punctato, linea longitudinali media levi, nec non impressione transversa postica carente; scutello 'punctato; elytris subtiliter, minus crebre, pygidio parcius punc- tatis; pedibus rufo-ferrugineis, tarsis dilutioribus. Long. 11 millim. Precedenti maxime affinis. In Transvaalia parce occurrit. Ablabera pulicaria Bum. et A. pilosula Bum. rarius in Transvaalia occurrunt. Ablabera flavo-clypeata n. sp. flavo-testacea, punctata, supra glabra, subtus flavo-albido pilosa; prothorace pectoreque nigris; capite nigro carina transversa haud elevata ante oculos et ante illam flavo; clypeo reflexo-marginato, apice sinuato; prothorace rotundato-ampliato, margine laterali tenue rufescente; elytris eco- statis, intima basi, sutura margineque laterali nigris, hoc latiore et postice evanescente; margine laterali thoracis et elytrorum pilis longis rigidis albo-flavecentibus seriatis; elytris pilis uniseriatis ejusdem coloris paulo intra marginem nigrum; pedibus flavis. Var. elytris nigricantibus, apice rufescente. Long. 6—7 millim. In Transvaalia rarius occurrit. Homaloplia pauper n. sp. breviter ovata, atra, opaca, parce pilosa; elytris flavis, margine apiceque concoloribus, certo situ coeruleo-resplendentibus, sutura nigra lineisque 3 longitudinali- bus disci -elevatis, interiore fuscescente; clypeo impresso, punc- tato, apice truncato, reflexo-marginato. HH. vittate& ERICKHS. affi- nis. Long. 6 millim. In Transvaalia specimen unicum lectum. Trochalus obtusus Bum. ad Christianam et ad Waterberg repertus. Triodonta tenella Bum. sat frequenter lecta. Leptrix stigma pE GEER ad Christianam semel capta. LL. fulvipes THBG. passim lecta. Anisonyx pilosus BHM. semel repertus. Peritrichia sulcicollis Bum. in gramine mense Aprilis ad Potschefstroom reperta. Eriesthis semihirta Burm. mensibus Novembris et Decem- bris copiosissime collecta. Goniaspidius lividipennis Bum. sat frequenter visus. 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Ateuchus cupreus Bum, A. microcephalus Bum., A. ci- catricosus BumM., A. horridus Buw. et A. paradoxus Bum. rarius occurrunt. ÅA. funebris Bum. mense Martii copiose lectus. Gymnopleurus unicolor Bum., G. Wahlbergi Bum. et G. cupreus Bum. rarissime reperti. G. subcupratus Bum. parce lec- tus. G.smaragdinus Bum. ad Pretoriam mense Decembris repertus. Sisyphus appendiculatus Bum. et S. caffer Bum. sat fre- quenter visi. Odontoloma pauxillum Bum. ad Potschefstroom semel lectum. Pedaria costata EricHS. et P. picea Bam. hinc inde in Transvaalia occurrunt. Coptorhina Klugii HorPE ubique in Transvaalia visa. Heliocopris isidis Sav. rarius lecta. Copris jachus FaBR. sat infrequenter occurrit. C. laticor- nis BuHM. parce visa. Femina mar similis, sed minor 21—22 millim. longa et lamina lata, abrupte truncata in loco cornu capitis instructa armaturaque thoracis aliena diversa. Lamina illa capitis in apice triangulariter impressa et marginata. Pro- thorax antice minus impressus, ante medium dente minutissimo utrinque armatus, sat obsolete sinuatus, medio haud productus atque transversim distincte carinatus. De cetero mari simillima. C. fidius Onuiv. parce lecta. C. contracta Bum. raårissime lecta. C. Victorini Bum. mense Aprilis reperta. C. orion KLuG sat copiose visa. Copris pumilionis n. sp. oblongo-ovata, nitida; antennis flavis; capite subtiliter crebre rugoso-punctato, marginato, apice sat profunde triangulariter exciso, ante oculos carina transversa et utringue carina altera obliqua obsoletissimis ornato; prothorace &quali, erebre subtiliter rugoso-punctato, dorso parcius punctato, postice breviter obsolete canaliculato, foveola laterali nulla, sed callo laterali utrinque minutissimo; elytris subtiliter striatis, stris impunctatis, interstitis latis, planis, subtilissime crebre punctula- tis, sutura ad basin nonnihil profundiore; tibiis anticis tridentatis, dente superiore minore sed distincto, dente ordinario quarto minime indicato. Long. 8 millim. Ad Christianam semel lecta. Onitis fodiens Brm., O. caffer BrMm., O. crenatus REICHE et O. apelles FaABR. rarius, sed O. alexis DeJ. frequentius in Transvaalia occurrunt. WALLENGREN: COLEOPTERA TRANSVAALIENSIA.” NN - Onthophagus aulicus DeFJ., O. flavo-cinctus KruvG., O. scabrosus Bunm., O. vinctus EricHs., O. intermedius BuM., 0. talpa Bum., O. piceus Buw., O. hybridus Brwn., O. qua- drinodosus Buwm., O. verticalis Burn. et O. chalcostomus Bam. hine inde in Transvaalia occurrunt. 0O. columella ad Potschef- stroom lectus; carina thoracis apud marem valde producta; protho- rax utrinque profunde impressus; clypeus apice modice productus, recurvus. O. gazella FaABR. copiosissime lectus; mas interdum minor cornubus minutis tuberculisque thoracis obsoletioribus. O. sapphirinus BHm. ad Waterberg mense Novembris semel captus. O. interstitialis Bam. non infrequens; variat elytris castaneis, cornubus maris brevissimis et denti interjacenti altitudine 2xXequa- libus; an sp. distineta? O. obtusicornis Bum. ad Potschefstroom et ad Christianam lectus; magnitudine varians; cornu maris in- terdum minutum; femina cornu carens, clypeo tantum carinato, de cetero mari simillima. O. monodon Bum. femina hujus ely- peo transverse et obsolete carinato, pone carimam tuberculo ob- soletissimo armato, a mare differt. Onthophagus dedecor n. sp. ater, subopacus, tenuiter pu- bescens; capite thoraceque erebre rugoso-punctulatis, illo reflexo- marginato, carinis duabus, posteriore elevata cornu erecto acuto utrinque armata, hoc medio antice impresso, in impressione tu- berculo erecto sat alto, fere levi, apice obtuso instructo;-elytris leviter striatis, interstitiis planis, rude confertim punctatis; Ccor- pore infra parce punctato, ad latera pectoris flavicante longe piloso, segmentibus ventris breviter adpresse pilosis; tibis anticis obtuse quadridentatis; antennis piceis. $Iong. 8 millim. ÖO. ob- Zusicornz similis. Specimen unicum in Transvaalia inventum. Onthophagus graphicus n. sp. ater, capite prothoraceque subcoerulescentibus, confertim ruguloso-punctatis, illo margine in- tegro reflexo, carinis transversis carente, postice obsolete impresso- subeanaliculato, hoc 2Xequali, fovea calloque lateralibus carente; elytris obsoletissime punctato-striatis, interstitiis subremote punc- tulatis, flavis, sutura, puneto discoidali paulo ante medium fasciaque transversa postica interrupta nec non margine laterali tenuissimo nigris; pygidio corporeque infra magis nitentibus, illo crebrius puncetato ; tibiis anticis obtuse quadridentatis. Long. 4,5 millim. O. hybrido similis. Specimen unicum ad Christianam inventum. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Onticellus militaris Irric. et O. pallens FABR. copiosissime, sed O. planatus KLruG rarius lecti. Onticellus splendens n. sp. coeruleus, nitidissimus, glaber; clypeo rude punctato, margine reflexo, integro; fronte sublevi, bicari- nata; thorace antice 2qualiter subtumido, dorso levissimo, angulis anticis rude sed parce punctatis; elytris deplanatis, punctato-striatis, interstitiis planis, levibus, humeris umbonatis, sutura ad basin profunde impressa; pectore punetato. Mas: carina postica fron- tis unicornuta, angulis acuminatis; thorace fronteque subaenescen- tibus. Femina: carima frontis, postica mutica. Long. 10—12 millim. - Specimina 2 in Transvaalia inventa. Aphodius impurus RotH et A. posticus Bum. copiose lecti. A. productus Bum., A. rubricosus Buwm., A. picipes BumM., A. nigritulus Bum., A. lividus Oruiv., A. lucidulus BEM., A. dorsalis Kiuc., ÅA. peregrinus Bum. et ÅA. sulcipennis BH. rarius occurrunt. Orphus rufulus Bum. ad Pretoriam mense Decembris cap- tus. Femina mari similis, sed capite absque cornu et thorace non excavato presertim diversa. Caput remote punctatum, fuscum; clypeus tenuiter reflexus; prothorax modice convexus, remote punctatus. Trox angulatus Bum. frequenter lectus. T. incultus BumM., T. talpa Bum., T. luridus Fabr. et T. penicillatus Bum. ra- rius in Transvaalia occurrunt. (Continuatur). Mad AR Def! SERGCIES NOMASNEL MINUSFCEOGNIFAS GYRONIE GENERIS HOMOPTERORUM DESCRIPSIT JACOBUS SPÅNGBERG. Lorsque, pendant mon séjour dernier å Paris, j'avais le plaisir d'étudier et dexaminer la collection trés riche d'Homoptéres de Monsieur SIGNORET, j'al trouvé chez lui un assez grand nombre de nouvelles espeéces du genre Gypona. Alors ce Monsieur a eu Pamabilité de vouloir bien mettre å ma disposition toute sa col- lection des Gyponides. Maintenant, ayant examiné cette collec- tion, je vais faire la description des nouvelles especes que j'y ai trouvées. Je saisis cette occasion d'exprimer en méme temps ie1 ä Monsieur SIGNORET mes remerciements les plus respectueux pour toutes les bontés qwil m'a montrées. Cypona cana BurwM. Griseo-flavescens, subtus cum pedibus pallidior; vertice, pro- noto scutelloque haud subaurantiaco-vittatis; areolis omnibus teg- minum venoso-reticulatis, lituris vel raaculis parvis punctiformibus destitutis. Mas segmento ventrali ultimo paullo longiore quam penultimo, apice truncato, laminis genitalibus sat longis. Femina mihi ignota. GAETIÖNg: > COMP: ök IE) FLON2. COP: E. tegm. "1O. mill., lat. 3 mill. Gypona cana BuUrRM., Gen. ins., tom, 1, Gyp. 10 (1838). Patria: Carolina. Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum, margine antico subsemicirculariter rotundato, vertice subtiliter 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. striato, striis longitudinalibus inter se apicem versus convergéenti- bus, medio quam ad oculos fere dimidio longiore, linea impressa longitudinali media verticis sat distincta, aliquanto obscuriore; fronte clypeoque subtilissime densissimeque vel vix punctulatis, illa ad basin sat multo impressa; ocellis subroseis, vix pone me- dium verticis, fere ad medium positis, inter se quam ab oculis fere dimidio longius remotis, inter se quam a basi fere dimidio longius distantibus. Pronotum fere dimidio longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subtilissime striatis et punctulatis, fere leviusculis, nonnullis impressionibus in- structis, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. Scutellum subtilissime punctulatum, parte apicali trans- versim subtilissime striata. Appendix membrane tegminum an- gustissima. Heec species ad divisionem C in meo opusculo de genere Gypona pertinet (Bih. Vet. Akad. Handl. Band 5 N:o 3). Gypona flaviliniata FrircH. Femina segmento ventrali ultimo fere &que longo ac penul- timo, forsitan aliquanto breviore quam penultimo, apice late si- nuato, lateribus subangulatim productis. OMNlOng: Corp. -tormill.,” long.- COP. GC: te Sm: IN,5A MUS sa 3,5 mu Gypona iftavirmiata ASK BITCH, Catzr pi 54 (Gös) SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., Band 5, N:o 3, p. 8 (1878) I. Patria: Brasilia(?). Gypona olivacea n. sp. Subvirescente-straminea, subtus cum pedibus sordide stra- minea; vertice, pronoto scutelloque haud subaurantiaco-vittatis, dorso abdominis in colorem flavescentem migrante, margine ex- teriore tegminum pallide flavescente-limbato; alis lacteis, opacis. Mas segmento ventrali ultimo vix dimidio longiore quam penultimo, apice subtruncato. Femina ignota. WWF SPÅNGBERG: SPECIES GYPONE. Vr 25 GA ENT ORO HCOTPS ÖLUNLT TNLONS FACONPSPe:ste gm ;rL2 mill. lat: 4 mill. Patria: America borealis. Caput supra subtusque depressum, apicem versus valde at- tenuatum, margine antico subsemicirculariter rotundato vel apice subangulatim producto, vertice subtiliter striato, striis longitudinali- bus inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad ocu- los fere duplo longiore, linea impressa longitudinali media verticis vix perspicua; fronte clypeoque subtilissime vel vix punctulatis, illa ad basin sat multo impressa; ocellis subroseis, pone medium verticis positis, ab apice quam a basi fere duplo longius remotis, inter se et ab oculis fere &que longe, ab oculis quam a basi paullo longius distantibus. Pronotum fere dimidio longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus subti- lissime striatis et punctulatis, fere leviusculis, nonnullis impressioni- bus instructis, marginibus lateralibus anticis quam posticis distincte longioribus. Scutellum subtiliter punctulatum, parte apicali trans- versim subtiliter striata. Tegmina appendice membrane distincta, areolis lituris vel maculis parvis puncetiformibus destitutis, areolis tegminum apicalibus et subapicalibus dense reticulatis, dimidio basali tegminum haud reticulato. Hzec species, G. STRIATE BURM. simillima et valde affinis, ad divisionem CC pertinet, vertice, pronoto scutelloque unicoloribus, vittis subaurantiacis destitutis, vertice magis attenuato et longiore ocellisque pone medium verticis positis facile distinguenda. Gypona sobrina n. sp. Supra nigra, subtus flavescens; vertice, pronoto, scutello, apice hujus pallide fuscescente excepto, clavo a basi ultra medium, fascia lata media fasciaque angusta subapicali tegminum, prostethio intus ad partem, dimidio apicali coxarum posticarum femoribus posticis superne, tibis partim tarsisque nigris vel nigro-fuscis; facie, pectore ad maximam partem pedibusque fere totis sordide flavescentibus; macula parva laterali dorsi segmenti primi abdo- minis segmentisque ventralibus flavescentibus, his segmentis mi- niato-marginatis; tegminibus pallide subaureo-nitidis; alis fusce- scente-vitreis, hyalinis. 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice latissime et levissime emarginato. Femina ignota. St Jong. (Corp. "8" mulst Jong: COrpioomtegmmtoumil., mat 3,5 mu Patria: Brasilia. Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum, margine antico subsemilunariter rotundato, vertice irregulariter striato, striis oblique inter se apicem versus convergentibus, in medio quam ad oculos fere dimidio longiore; fronte clypeoque fere leviusculis, illa ad basin impressa; ocellis fuscescentibus, ab apice verticis quam a basi vix duplo longius remotis, inter se quam ad oculos aliquanto magis propinquis, inter se quam a basi fere dimidio longius distantibus. Pronotum vix duplo longius quam vertex, transversim distincte strigosum, parte antica subti- lissime ruguloso-punctata, fere l&eviuscula, marginibus lateralibus anticis quam posticis fere dimidio longioribus. Scutellum punctu- latum, parte apicali transversim striata, angulis basalibus leviu- sculis. Tegmina venis clavi utrimque punctulatis, areolis tegmi- num lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, haud ve- | noso-reticulatis, appendice membran& sat lata, ad basin fusco- maculata. H&ec species ad divisionem E pertinet. Cypona verecunda n. sp. Nigra, subtus cum pedibus flavescens; vertice, pronoto scu- telloque nigris, hic illic sordide flavescente-maculatis, illis vitta media sordide flavescente ornatis; tegminibus subaureo-nitidis dimidio basali clavi, fascia media lata fasciaque apicali angusta nigris; alis fuscescente-vitreis, hyalinis. Mas segmento ventrali ultimo fere que longo ac penultimo, apice leviter sinuato. Femina ignota. Gu long corpirer mill; long: (COP. CG:—tegm.409 LITA 3,5 mill. Patria: Brasilia. Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenua- SPÅNGBERG: SPECIES GYPONZA. 217 tum margine antico rotundato, vertice distincte striato, impressio- nibus nonnullis instructo, striis inter se apicem versus convergen- tibus, medio quam ad oculos fere dimidio longiore, fronte cly- peoque fere leviusculis, illa ad basin impressa, ocellis fuscescen- tibus, ab apice verticis quam a basi fere dimidio longius remotis, inter se quam ab oculis &que longe distantibus, ab oculis quam a basi aliquanto longius positis. Pronotum et scutellum quoad structuram ut in congeneribus; marginibus lateralibus anticis pro- noti quam posticis aliquanto longioribus. Tegmina venis clavi utrimque punctulatis, areolis tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, haud venoso-reticulatis. He&ec species ad divisionem F pertinet. Gypona versuta n. sp. Testaceo-flavescens, subtus cum pedibus pallido-flavescens; margine antico et maculis apicalibus verticis, una ad medium, duabus ad oculos positis, marginibus lateralibus et posticis ma- culisque nonnullis subapicalibus pronoti, maculis duabus mediis scutelli, dorso abdominis, parte basali clavi, apice, venis macu- laque parva limbi costalis medii tegminum nigris vel nigro-fuscis ; alis vitreis, hyalinis, fusco-venosis, parte apicali fumata. Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penul- timo, apice levissime emarginato. Femina ignota. oa lön ÖN Oy NN HANG SÖN GT NN NNE STO Patria: Brasilia. Caput, pronotum et scutellum quoad structuram ut in con- generibus, ocellis distinete pone medium verticis positis, inter se quam ad oculos fere magis propinquis. Pronotum vix duplo lon- gius quam vertex. Areole tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitute, haud venoso-reticulatze. Quamvis ocelli speciei hujus inter se quam ad oculos fere magis propinqui sunt, tamen mihi persuasum est, referendam esse hanc speciem ad divisionem F. Qua in sententia maxime con- firmor, quod nihil est rari, ocellos in maribus hujus divisionis propinquiores esse inter se quam ad oculos. 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Gypona verticalis SrtåL. Supra nigra, subtus cum pedibus sordide stramineo-albida, margine antico, linea longitudinali media maculisque duabus mi- nutis basalibus verticis, marginibus lateralibus, disco dimidioque postico pronoti et angulis lateralibus apiceque scutelli testaceo- stramineis; segmentis dorsalibus abdominis anguste testaceo-lim- batis; tegminibus sordide hyalinis, fuscescente-venosis, lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, areolis tegminum haud venoso-reticulatis; ocellis inter se et ab oculis fere xeque longe distantibus; alis sordide vitreis, apice levissime infuscatis. Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penul- timo, apice truncato. Femina ignota. Ga ONS CORP: sh MUS LONG. KGOLP.S (CAS, lEOM ELSA DING ALADE 2,75 mill. | Gypona Ver ledUus STAL LSlett, Br Zi 2.5; Dp. SA MTSOA: Patria: Mexico. Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim attenuatum, margine antico rotundatum, vertice subtiliter striato; striis mediis interocellaribus fere longitudinalibus, strus laterali- bus plus minusve oblique transversis, inter se apicem versus con- vergentibus; medio quam ad oculos fere duplo longiore, fronte clypeoque fere leviusculis, hoc apicem versus vix ampliato; ocel- lis testaceo-stramineis, ad basin verticis quam ad oculos fere magis appropinquatis, aliquanto pone medium verticis positis. Pronotum fere dimidio longius quam vertex marginibus laterali- bus anticis quam posticis vix duplo longioribus. Heec species ad divisionem FF pertinet. Gypona Crassa n. sp. Sordide subolivaceo-flavescens, dorso abdominis in colorem flavescentem magis migrante; rmargine antico capitis, dimidio ba- sali elavi punctisque nonnullis parvis tegminum fuscescentibus vel nigro-fuscis; pronoto vittis sex subaurantiacis sat angustis ornato; alis vitreis hyalinis. Mas ignotus. és SPÅNGBERG: SPECIES GYPONE. 29 Femina segmento ventrali ultimo ad latera fere duplo longi- ore quam penultimo, in medio fere &que longo ac penultimo, apice tribus sinubus parvis (intermedio subemarginato) et lobis lateralibus magnis productis instructo. Ö+ long. corp. 9 mill., long. corp.-c. tegm. ro mul, lat. 3,75 mill. Patnas st Latin Bahia: Caput supra subtusque depressum, apicem versus sensim leviter attenuatum, margine antico subsemicirculariter rotundato, vertice striato, striis mediis intérocellaribus fere longitudinalibus, striis la- teralibus plus minusve oblique transversis, inter se apicem versus con- vergentibus, medio quam ad oculos plus dimidio fere duplo longi- ore, linea impressa longitudinali media verticis distincta nec tamen obscura, fronte clypeoque subtilissime punctulatis, fere leviusculis, illa ad basin aliquanto impressa; ocellis sordide flavescentibus, pone medium verticis positis, ab apice quam a basi fere duplo longius remotis, inter se et ab oculis fere que longe distanti- bus, inter se quam a basi fere dimidio longius remotis. Prono- tum vix duplo, fere dimidio longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis, margini- bus lateralibus anticis quam posticis fere dimidio longioribus. Scutellum subtiliter punctulatum, angulis basalibus leviusculis et parte apicali transversim striata, Tegmina venis clavi utrimque punctulatis, areolis tegminum lituris vel maculis parvis punctifor- mibus destitutis, haud venoso-reticulatis, appendice membrane sat lata. Hc species ad divisionem FF pertinet. Gypona vernicosa n. sp. Sordide subolivaceo-flavescens, subtus cum pedibus paullo pallidior, margine antico capitis fuscescente; pronoto vittis subau- rantiacis destituto; alis vitreis, hyalinis. Mas ignotus. | Femina segmento ventrali ultimo fere plus dimidio longiore quam penultimo, apice utrimque latissime et levissime sinuato in medio sat profunde, fere usque ad medium, emarginato. 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Olong. corp: o.mill.; long] icorp. csrtegm,n normul, lats 3,5: Patria: Brasilia. Hezec species, ad divisionem FF pertinens, precedenti simil- lima et affinis, differt, preter notas supra illatas, vertice minus attenuato, appendice membran& longiore quam in precedente, apicem tegminis versus sensim angustata. GCypona turpis n. sp. Sordide subolivaceo-flavescens, lateribus pectoris in pure fla- vescentem colorem migrantibus; pronoto vittis subaurantiacis de- stituto; alis vitreis, hyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere &que longo ac penul- timo, apice utrimque distinete sinuato et in medio levissime sinu- ato, lobis lateralibus segmenti aliquanto productis. OF long Corp. vu mill, long. Corp. c tesm. I anlvlatt 4 mill. Patria: Bahia. Etiam he&ec species ad divisionem FF pertinet, precedenti simillima et affinis, colore et segmento ventrali ultimo femin2e facile distinquenda. Ocelli subrosei, pone medium verticis positi, ab apice quam a basi fere dimidio longius remoti, inter se et ab oculis fere &que longe distantes, inter se quam a basi fere di- midio longius remoti. Gypona melanocephala n. sp. Aurantiaca, subtus pallidior, flavescens; vertice margineque antico pronoti nigris, vitta angusta sordide flavescente ornatis; pronoto scutello margineque exteriore tegminum fulvis vel auran- tiacis; dorso abdominis infuscato; genis prope oculos, prostethio, mesostethio, metasthethio coxisque posticis nigro-maculatis; facie, pectore, ventre pedibusque praeterea sordide flavescentibus, alis infuscatis. Mas segmento ventrali ultimo fere &que longo ac penultimo, apice subsinuato-truncato. SPÅNGBERG : SPECIES GYPONZ. | Si Femina ignota. GÅ NOD COP: 5 mill long. xcCOIpA ec: teg. 135 mil; Hat. 4,5 mill. VAS EEE VR fe - pa än RR EN Y SR: Fo ÅR ———— ev Al te Patria: Cayenna. Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum margine antico subcirculariter rotundato, vertice irregulariter stri- ato, striis plus minusve longitudinalibus, inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos fere duplo longiore, linea impressa longitudinali media verticis paullo perspicua; fronte cly- peoque fere leviusculis, illa ad basin impressa; ocellis fuscescen- tibus, ab apice verticis quam a basi vix duplo longius positis, inter se quam ab oculis fere dimidio longius distantibus, ab ocu- lis quam a basi aliquanto longius remotis. Pronotum dimidio longius quam vertex, transversim strigosum, antica et lateralibus partibus fere leviusculis, marginibus lateralibus anticis quam po- sticis plus dimidio longioribus. Scutellum ut in congeneribus. Tegmina nigro-venosa, venis elavi utrimque punctulatis, areolis tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, haud venoso-reticulatis, appendice membran&e sat magna, in medio am- pliata, areola apicali media infumata. He&ec species ad divisionem EEE pertunet. Gypona lobata (Sion. in coll.) n. sp. Sordide subolivaceo-fulva, subtus cum pedibus paullo palli- dior; alis vitreis, hyalinis; tegminibus areolis quihis apicalibus instructis, areolis tegminum haud venoso-reticulatis, lituris vel ma- culis parvis punctiformibus destitutis; ocellis pone medium verticis positis, inter se quam ab oculis distinete longius remotis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo vix dimidio longiore quam penultimo, apice oblique introrsum profundius bisinuato et in me- dio lobo rectangulari instructo, hoc lobo postice leviter subsinuato. GEO COrps YI KlOnS: (COLP:. Cartleöm. 5 mul, dat Zee Patria: Quito. Hec species ad divisionem EEE pertinens, GYP. CHALCOPTERAE simillima et affinis, segmento ventrali ultimo femin&e, vertice mi- 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIET 1881. nus producto et attenuato, ocellis sordide fuscescentibus, ab apice quam a basi fere dimidio longius remotis, marginibus lateralibus anticis quam' posticis paullo longioribus facile distinguenda. Gypona chilensis n. sp. Subolivaceo-flavescens; tegminibus dense punctulatis, lituris vel maculis parvis puncetiformibus destitutis, areolis tegminum haud venoso-reticulatis; ocellis fere ad medium verticis positis in- ter se et ab oculis fere xque longe remotis; alis vitreis, hyalinis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam penultimo, in medio quam ad latera aliquanto longiore, apice in medio sat profunde subemarginato-sinuato, utrinque leviter sinuato. O:lOng: (cOrpA Lö mi. LONg: kCOSPE, G.te ON KOTA Sumill. Patria. Chile; Caput supra subtusque paullo depressum, apice obtusum, margine antico rotundato, vertice subtiliter irregulariter striato, stris lateralibus et apicalibus fere transversis, Sstriis mediis inter- ocellaribus longitudinalibus, inter se apicem versus convergentibus, medio quam ad oculos fere dimidio longiore, linea impressa lon- gitudinali media verticis paullo obscuriore, obsoleta; fronte cly- peoque subtilissime densissimeque punctulatis, fere leviusculis, hoc apicem versus haud dilatato; ocellis ab oculis quam a basi ali- quanto longius distantibus. Pronotum vix dimidio longius quam vertex .quoad struecturam ut in congeneribus, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. Tegmina areolis sat dense punctulatis. Hc species ad divisionem H pertinet. Gypona pudica n. sp. Subolivaceo-fulva, aurulenta, subtus cum pedibus pallidior; areolis tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus desti- tutis, haud venoso-reticulatis; ocellis fere ad medium verticis po- sitis, inter se quam ab oculis aliquanto longius distantibus; alis subferrugineo-lacteis. HE- SPÅNGBERG: SPECIES GYPONZE. [SS] (SS Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere &que longo ac penul- timo, apice subsinuato-truncato. OFElon SSF corp rs mill long. Corp. c: teom:c oc milk, Lat. Bro mill. Patria: Brasilia. Caput rotundatum, in apice supra subtusque distincte trans- versim impressum. Pronotum fere dimidio longius quam vertex, quoad structuram ut in congeneribus, marginibus lateralibus an- ticis ac posticis fere que longis. He&ec species ad divistonem GG pertinet. GCypona pectoralis Spec. Mas segmento ventrali ultimo fere duplo longiore quam pen- ultimo, apice valde rotundato, in medio emarginato. GR -KLOPS FK Corps 6E SMI, long; Corps, Gc. -tegmskör mill tlat: 230000 Gypona pectoralis ” SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., LÖMN SNS NEOI3 Tp AG E(TSNS) 2: Patria: America. borealis. Gypona vinula SrTår. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice subangulatim rotundato, in medio producto. OF ONgS EK CONP-r rr INU Tr LON 2: CONp:rrE: Steg. "Sr mill; lat. 2,5 mill. (GP OMAR UTMMLA ASTA Stett. ob. 4. 25, Dp SE (TSOPR — SPANGBERG, bilan gr Viet: Ak, Elland; tom 55 NIO ep. - 51 (TESTO TS Patria: Mexico. CGypona pauperata n. sp. Pallide sordide testaceo-flavescens; vertice, pronoto scutello- que remote maculis parvis vel punctis sanguineis irroratis; abdo- mine ad maximam partem fuscescente; apice venarum clavi ve- Entomol. Tidskr. Bd..s, Årg: 2, H. 1 (1881). Ne 34 ; ENTOMOLOÖGISK TIDSKRIFT 1881. nulisque transversis discoidalibus et partim apicalibus fuscis vel nigro-fusceis; tegminibus lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, areolis tegminum haud venoso-reticulatis; ocellis paullo- ante medium verticis positis, inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus; alis fuscescentibus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo dimidio longiore quam pen- ultimo, apice subrotundato. OF long, comp. c8, mill; Hong. corpa ce tegmearommniulkslats 35 MN Patria: America septentrionalis. Caput supra subtusque vix depressum, apicem versus sen- sim vattenuatum; margine antico rotundato, vertice, pronoto scu- telloque quoad struecturam ut in congeneribus, ocellis a basi ver- ticis quam ab oculis vix longius remotis. Pronotum vix duplo longius quam vertex, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus. Tegmina venis longitudinalibus utrinque punc- tulatis. ; Heec species, simillima et valde affinis GYP. CITRINAZ SPBG., ad divisionem I pertinet. Gypona breviceps n. sp. Obscure ferruginea, subtus subferrugineo-flavescens pedibus fusco-maculatis; pronoto maculis dilute subferrugineo-flavescenti- bus, nonnullas vittas formantibus ornato; areolis tegminum Dbasa- libus et mediis maculis nonnullis subolivaceo-flavescentibus in- strucetis; ocellis inter se quam ab oculis p&ne duplo et dimidio longius distantibus; alis infumatis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo vix duplo longiore quam penultimo, apice utrinque leviter sinuato, in medio sat profunde subsinuato, emarginato. Pong: cop Ts mill, long. cOrp.-C. tegm. m2,5 mill vatt Ze IM Patria: Cayenna. Caput obtusissimum, vertice transversim undulato-rugoso, in medio et ad oculos &que longo, linea impressa longitudinali me- SPÅNGBERG: SPECIES GYPONEA. 35 dia destituto, fronte elypeoque subtilissime densissimeque punc- tulatis, illa sat concava, hoc convexo apicem versus vix ampliato; ocellis subferrugineo-roseis, ante medium verticis positis, ab oculis et a basi eque longe distantibus, inter se quam ab oculis pane duplo et dimidio longius remotis. Pronotum quinquies longius quam vertex, totum punctatum et, parte antica excepta, trans- versim strigosum, marginibus lateralibus anticis quam posticis di- midio longioribus. Scutellum dense punectulatum, parte apicali transversim striata, angulis basalibus fere leviusculis. Tegmina venis longitudinalibus a basi ultra medium tegminum utrinque punctulatis et, parte apicali excepta, callis et venulis spuriis trans- versis compluribus instructa. Hec species ad divisionem M pertinet. Gypona irrorata STåL. Femina segmento ventrali ultimo paullo longiore quam pe- nultimo, apice subtruncato. QOHons.. comp." 9 mill; long rcorp.uckrtegms. soma Nat. Så JONNG Gyp ond matrokata nm SKAL IE R10 HJani i Elemtir: tom F2550=047 (1862). — SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom. 5, N:o 3, Dar NATET RI) SE Patria: Brasilia. Gypona annulipes (SIGN. in coll.) N. SP. Sordide flavescens, subtus, facie excepta, pallidior, maculis parvis duabus verticis basalibus nigris, vertice, pronoto scutel- loque sat dense ferrugineo-maculatis, facie fere tota fusca; ocellis inter se quam ab oculis fere duplo longius distantibus, paullo ante medium verticis positis; pedibus sordide flavescentibus, in testaceum vergentibus, late ferrugineo-annulatis; tegminibus punc- tis vel maculis parvis ferrugineis sat dense ornatis; alis pallide fuscescentibus subhyalinis. Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice subtruncato. Femina ignota. 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Su long. icorp. 6,5 mill. long. COP. CC tegn vm Lat Som Patria: Cuba. Caput breve, margine : antico rotundato, vertice subtiliter striato, medio et ad oculos &xque longo. Pronotum duplo et di- midio longius quam vertex, transversim strigosum, antica et late- ralibus partibus fere leviusculis, marginibus lateralibus anticis et posticis fere xeque longis. Hzec species ad divistonem N pertinet. Gypona trivialis n. sp. Subferruginea, subtus, pedibus exceptis, subferrugineo-flave- scens; ocellis inter se quam ab oculis aliquanto longius distan- tibus, vix ante medium verticis positis, areolis tegminum maculis liturisve sordide albo-hyalinis ornatis, dorso abdominis alisque subrubricosis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice bisinuato. Oselong:a' Corp. 12, Mill;:' LONG: -COTPA E+ tem. eu 4 mill. Patria: Brasilia. Caput breve, margine antico rotundato, vertice dense punc- tulato et transversim irregulariter striato, medio quam ad oculos vix longiore; fronte clypeoque subtilissime densissimeque punctu- latis, illa ad basin valde depressa, foveolata, longitudinaliter api- cem versus levissime carinata. Pronotum fere duplo et dimidio longiwus quam vertex, quoad structuram ut in congeneribus, mar- ginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. Tegmina, apice excepto, venis longitudinalibus utrinque punctulatis. Hzec species ad divisionem N pertinet. . Gypona fastuosa n. sp Dilute et sordide flavescens, vertice, pronoto scutelloque ma- culis punctisque ferrugineis hic illic ornatis; hoc preterea macu- lis duabus majoribus ferrugineis basi instructo, lineolis transversis CE SPÅNGBERG : SPECIES GYPONE. = 31 frontis, macula minuta clypei, maculis lateralibus pectoris, macu- lisque parvis pedum et ventris fuscis vel nigro-fuscis; ocellis inter se quam ab oculis distinete longius distantibus, paullo ante me- dium verticis positis; areolis tegminum maculis vel punctis ferru- gineis ornatis; alis fuscescentibus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice oblique bisinuato, lobo medio sat angusto, pro- ducto, postice rotundato. (OERlon ov cOorprS kom longEr cop. c: -tegm.s tor mil; lat: 3 mill. Patria: Brasilia. Caput rotundatum, prope marginem anticum supra subtusque transversim depressum, vertice, transversim subtilissime striato, medio quam ad oculos aliquanto longiore; fronte clypeoque sub- leviusculis, hoc apicem versus vix ampliato, ocellis sordide fla- vescentibus, a basi verticis et ab oculis fere &que longe distanti- bus. Pronotum fere duplo longius quam vertex, marginibus late- ralibus anticis et posticis fere xque longis. Tegmina, apice ex- cepto, venis longitudinalibus utrinque punctulatis instructa. Hec species ad divisionem N pertinet. Gypona funebris n. sp. Badia, abdomine aliquanto pallidiore, ocellis inter se quam ab oculis aliquanto longius remotis, pone medium verticis posi- tis, tegminibus sordide subferrugineo-flavescentibus, venis obscuri- oribus, areolis maculis minutis vel lituris compluribus dilute fer- rugineis instructis; alis fuscescentibus. Mas segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice leviter rotundato. Femina ignota. GELPLON ST CONP AR TONI KLONS.FCOrPs G= tegm. = k2r millk;nlate 4 mill. Patria:. Mexico. Caput rotundatum, supra subtusque depressum, vertice irre- gulariter, subtiliter ruguloso, medio quam ad oculos vix dimidio longiore; facie ad basin distinetissime impressa, fronte clypeoque 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1891. subtiliter denseque punctulatis, hoc apicem versus paullo ampli- ato; ocellis sordide flavescentibus, inter se quam a basi verticis fere duplo longius remotis. Pronotum fere duplo longius quam vertex, transversim striatum, antica et lateralibus partibus irregu- lariter subtiliter rugulosum, marginibus lateralibus anticis et po- sticis eque longis. Dimidium basale tegminum sat dense punc- tulatum. Heec species ad divisionem N N pertinet. OM EN SAMLING FJÄRILAR FRÅN GABOON AF CHR. AURIVILLIUS!: Herr Fritz THEORIN, svensk och bosatt i närheten af Ga- boon-flodens mynning, mellan o?,10o' — 0?,30'" N.L., har hem- sändt en samling af naturalier till Herr SVEN LAMPA härstädes. Bland dessa befunno sig äfven åtskilliga arter fjärilar. Då jag varit 1 tillfälle att granska och bestämma dessa samt bland dem funnit några arter af stor sällsynthet, har jag trott, att en redo- görelse och förteckning öfver dem ej skulle vara utan intresse, helst denna trakt i lepidopterologiskt hänseende är mindre känd och måhända är en af de rikare i Afrika. Det är en känd sak, att flera afrikanska fjärilarter hafva en så stor utbredning, att de finnas från Goda Hopps-Udden, ja till och med från Mauritius och Madagascar, i söder till långt på andra sidan equatorn i norr, der deras område vanligen begränsas af Sahara, ehuru dock några gå upp i nordligaste Afrika och sålunda blifva medlemmar af det europeiska eller palze- arktiska fauna-området. Man har emellertid funnit, att de arter, som hafva en så stor utbredning, ofta nog ej uppträda under samma form genom hela sitt utbredningsområde utan antaga två FO - AURIVILLIUS :- FJÄRILAR FRÅN GABOON. 39 ller flere former, som aflösa hvarandra inom olika trakter. Man känner detta förhållande genom flera fall från Afrikas vestkust, der former från Senegal o. s. v. ofta så afvika från motsvarande former från Capkolonien, att de vanligen anses såsom skilda ar- ter. Det är klart, att en god insigt i dessa förhållanden ej kan vinnas utan en noggrann kännedom om de olika formernas ut- bredningsområden samt om de former, som uppträda på grän- serna, d. v. s. i de trakter, der den ena formens område gränsar till eller berör den andras. Ty om tvänne former mötas utan att öfvergå 1 hvarandra eller tydligt utpräglade lefva inom samma område, kunna de ej anses såsom lokalformer utan ega fullt an- språk på att betraktas såsom skilda arter. Det är sådana och dylika frågor, som i våra dagar syssel- sätta den zoologiske geografen, och det är deras besvarande, som ger ett visst berättigande åt den mängd förteckningar på djur- arter inom mindre områden, hvarpå literaturen, särskildt den entomologiska, är så rik. Det är dock klart, att en sådan för- teckning, om den blott uppräknar arterna, endast fyller en del af sin uppgift; man bör ock få veta, om och huru individer från området afvika från dem, som äro tagna i andra trakter. Jag har bemödat mig att i detta hänseende, så vidt det varit mig möjligt, uppfylla de anspråk, som ställas på en förteckning sådan som denna, och jämfört individerna från Gaboon med exemplar eller figurer af motsvarande art från mera nordliga eller sydliga delar af Afrika. Jag hoppas derför, att följande lilla förteckning må kunna blifva af något intresse i geografiskt- entomologiskt hänseende på samma gång, den ger mig ett till fälle att göra tidskriftens läsare närmare bekante med ett par af de präktigaste och egendomligaste dagfjärilar i Afrika. Fam. DANAIDIDZE. 1. Amauris Damocles Brauv. Blott ett exemplar, som närmast synes böra hänföras till denna art, men dock så myc- ket afviker till färgteckningen, att det kan betraktas såsom en egen varietet: Var. gabunica: alis anticis nigris maculis albis ut in forma typica et adhuc striga parva lactea prope basin cellul& Ib in 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. curvatura coste 1”? sita ornatis, apice et margine dorsali subtus fuscis; alis posticis supra nigro-fuscis, unicoloribus, umbra parva, alba, basin coste median&e posterioris occupante excepta, infra dilutioribus umbra angusta alba a basi coste mediane ad me- dium cellule 7" oblique extensa et ocellis submarginalibus, albo- pupillatis, plus minus evanescentibus 4—96 ornatis. Long. al. EXP: 435 MIN. ? Danais Damocles var. BUTLER, Proc. Zool. Soc. 1866, p.-44- Differt e speciminibus e Sierra Leona et Benin colore alarum posticarum et e varietate Domini BUTLER his alis obscuris, nigro- fuscis haud »brown>. Elam. NCREID AS: 2. Acrea Vinidia Hew. Exot. Butterfl. Acrea 7 f. 45, 40- Obs. Specimina nostra differunt a figuris HEWITSONI (ex An- gola) alis posticis supra ad basin haud infuscatis sed punetis cireiter 6, quorum tria majora, nigris; alis subtus marginibus exterioribus griseo-lutescentibus, haud fuscis nec maculis marginali- bus fulvis ornatis. 3. Acrea Egina Cram. Haud differt e figura CRAMERI et speciminibus e Sierra Leona. 4. Acr&ea Eponina CRAM. Fam NYMPERASRDAE! 5... .Atella- Eurytis: DouBr: Hew. Gen. Diur. Lep. t. 22 förra. Figure oOmnino-similis: 6. Hypanartia Delius Drury. Differt paulo figura Druryi macula nigra exteriore cellul& discoidalis haud distincta, cum nigre- dine are& apicalis confusa et area media pagin& inferioris alarum posticarum quam basi et margine dilutiore, flavescente- et griseo- marmorata. 7. Hypolimnas Misippus L. g et ? forma Inaria CRAM. Figuris CRAMERI omnino similes. 3. Euphedra Xypete Hew. Exot. Butterflies Romal. t. 2 f. 3—10. Specimen nostrum femininum a figura et descrip- tione HEWITSONI fascia alarum anticarum flavescente nec alba et postice abrupte latiore mox distinguitur. AURIVILLIUS: FJÄRILAR FRÅN GABOON. 41 9. Charaxes Etesipe Gopart. Mas, figure excellenti Celeberrimi BUTLERI omnino similis. He&ec species, qvantum scio, hucusque solum in Sierra Leona capta est. Ramen ENE ZE NID AS: ro. Cupido Telicanus Hörn. Forma Africana mihi vi- .detur ab Europ&ea satis distincta ut varietas propria -habeatur. Hama PIE RIDAE 11. Pieris (Tachyris) Saba FaBrR. Nec figure DRURYI" et ÖCRAMERI” nec illa BOISDUVALI” cum specimine nostro congruunt; sunt enim al&X& omnes subtus nive& cellula discoidali alarum an- ticarum croceo suffusa et fascia angusta ab exitu coste 27 ad orioimem communem, .Coste OM et yrfextensa fscis) exceptis,; margo fuscus nec non flamme&e croceX& disci alarum posticarum — margo costalis basis etiam hic eroceus — igitur omnino desunt. 12. Catopsilia Florella FaBr. (Pyrene SwaIns.) Femina nostra differt figura BUTLERI” margine costali alarum anticarum prope a basi ad apicem anguste fusco. Ham. PAPIEIONDIDAE: 13. Papilio Antimachus Drury. Första taflan i tredje delen af DrurY's Illustrations of Exotic Insects, tryckt i London + 1782, afbildar en jättestor dagfjäril af högst egendomligt utse- ende. Hade ej originalet till denna figur funnits qvar i England, skulle troligen uppstått tvifvel på tillvaron af en dylik art, enär något nytt individ ej nådde Europa på nära hundra år. Alla figurer och beskrifningar, som finnas af arten, äro derför endast copior eller gjorda efter figurerna. Detta det först kända exem- plaret uppgifves af DRURY vara taget i Sierra Leona af Mr slllustrationsi of. Exot. Entsrilko ti 32, ff 5, Ok CI ER ol al De do dirr RU ÖRA EA för na DA Baune; des Madag: ta 1; f 4705. BiUKej. RXOt; ta Öje rg 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. SMEATHMAN och torde nu befinna sig i Sidney-Museet i Austra- lien, dit det skulle kommit med MaAcCLEAY's samlingar. I början af 1870-talet nådde omsider ett andra exemplar England. Detta härstammade från Old Calabar. Sedan hafva enligt Mr G. RUTHERFORD" sex individer kommit till England, af hvilka fyra voro från Gaboon, ett från trakten af Cameroon- bergen och ett från Sherboro-floden. Alla dessa voro hanar. Arten synes således ega en ganska stor utbredning längs Afrikas vestkust, men Mr RUTHERFORD anmärker, att man ej der- för kan draga den slutsatsen, att den förekommer på alla mellan- liggande tråkter, utan att den snarare torde vara inskränkt till vissa lokaler utmärkta af skogklädda höjder, och han slutar sin redogörelse med dessa ord: »Hvad vi känna om denna art gör mig böjd för det antagandet, att den ej allenast är en af de mest lokala utan också en af.de sällsyntaste af alla Afri- kas dagfjärilar.» Det var derför med största öfverraskning och glädje, som jag fann Herr THEORINS samling innehålla tvänne särdeles vackra individer af denna art. Båda dessa äro dock hanar, hvadan honan fortfarande är en okänd storhet. Papilio Antimachus, som till färgen är rödgul med svarta fläckar och teckningar samt har vingarnes kanter och framvin- garnes spets svarta, utmärker sig från alla sina samslägtingar isynnerhet genom framvingarnes ovanliga form. Dessa äro näm- ligen mycket starkt utdragna på längden så, att deras största bredd innehålles 3 gånger i deras längd, och diskfältet, ehuru ovanligt långsträckt, ej når längre än till vingens midt. Vinkeln mellan vingens costal- och dorsalkant är ovanligt spetsig, hvar- igenom vingen, då den spännes så, att bakkanten blir vinkelrät mot kroppen, ej kommer att riktas starkt framåt såsom hos Or- nithoptera-arterna och de flesta andra Papilio-arter utan ligger mera ut åt sidorna. Bakvingarne äro rundade och så små i för- hållande till framvingarne, att dessas diskfält når utom bakvingarnes spets. Antennerna äro korta och innehållas omkring 5 gånger i ! Dem, som önska en mera detaljerad uppgift om dessa fynd, ber jag att få hänvisa till: RUTHERFORD, D. G. Notes regarding some rare Papiliones 1. Papilio Antimachus. Ent. Monthly Magaz. Vol. 15, p. 5—9, 1878. a Perl AURIVILLIUS: FJÄRILAR FRÅN GABOON. 43 framvingarnes längd. Bakkroppen är lång, smärt och når nästan utom bakvingarne. Jag bifogar här några mått på dessa två exemplar, på de största arterna bland dagfjärilarne inom hvart och ett af de an- dra djurgeografiska områdena samt för jämförelse på de båda största arterna bland Heterocera. EE Framvin- | Bakvin- Jå 2 & Å 2 5 garnes garnes = 2 3 2a/— NSU E = längd |bredd |längd bredd | 3 C m.m. m.m. | m.m. j| m.m.| m.m. | m.m. ,; m.m. Rhopalocera. Etiopiska zonen (Afrika söder om Sahara) Papilio Antimachus DRUR. gj | 220 | IT] 37-551: 391 — + 1E55 > SN F20075 TOA FS ESORE3 SN F24NS Indo-Malayiska zonen (med Australien) Baptlior Priamusbs gest DOSE FSS 425540) 371-30 54 > » ASEA SSE ISOR]LL99) [50 65 43 SOLIGe Neotropiska zonen (S. Amerika) / Wiorphomlecuba Ik, O+5 st SE Il TOR OSS NOISE SS Ir Nearktiska zonen (N. Amerika) Baprilros Ctesphontesk CERAM. ==. rs T305]5 75 330) 68:38 2351 35 Palearktiska zonen (Europa, N. Asien | o. N. Afrika) | RArNASSTUSKÄDOlORI ser e I LIRO SE 47205] ÖL | L201 14 TSL 23 Heterocera. Attacus Atlas L. Ostindien 9 (Sa- | BIO ee Nr Br SER SOT er RASA se I TES gi Sr HÖ Sa OO EIS ENAS Thysania Agrippina Cram. Bra- | | SMI ETS (CMR ereri 08) ) a SSE SER LST AS TESS 250 140 | 60 | YST LGSKIRA4O | 60 | I sin berömda uppsats öfver Papilioniderna ” hänför FELDER P. Antimachus till en egen grupp (sectio 32) af slägtet Papilio, men då han ej egt tillgång till något exemplar, lemnar han ingen närmare redogörelse för ving-ribbornas” läge och öfriga structur- ! Dessa mått äro beräknade efter det läge, då vingarnes bakkant är vinkel- rät mot kroppens längdaxel, och bero således i väsentlig mån på vingarnes form. ? C. et R. FELDER: Species Lepidopterorum hucusque descripte vel ico- nibus expresse, -— Wien, Zool, Bot. Ges. Verhl. Bd. 14, 1864, p. 289—375$. ? Kyrkoherden H. D. J. WALLENGREN har redan för flera år sedan ut- 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. förhållanden. På grund häraf och då ej heller mig veterligen någon af de engelska författarena beskrifvit dessa förhållanden, lemmar jag här en redogörelse för desamma. Sectio Druryia mihi. Antenn& breves, clava sensim incras- sata, obtusa. Ale antice fortissime elongate, margine costali leviter convexo, margine exteriore concavo quam margine dor- sali fere recto multo longiore; angulus ani rotundatus, obtusissi- mus. Costa 1, duplex, ramo secundo in ipsum angulum ani exeunte, coste 2—4 &Xqualiter distantes, sensim breviores, e la- tere postico cellul&x; costule discocellulares rectx, longitudine 2qvali et inter se angulum obtusum formantes; coste 7+38 et Övext eodem. 1060, angulo. anteriore cellulR) Coster io et rIKe latere anteriore cellul&x, hec in marginem costalem, illa Zx api- Cem exiens. Ale postice parve, rotundate, margine costali omnino recto, exteriore rotundato et dorsali fere recto, prope basin leniter con- vexo. Costa I recfa ad marginem dorsalem valde appropinquata, costa 2 e medio lateris postici, coste 3—6 e parte apicali et costa 7 €e€ 2medzo lateris antici- cellule orientes; costa mediana anterior inter costas 6 et 7 zecfa, haud incurva. Margo dorsalis alarum posticarum nec znvolutus nec plica- Zus pilis vel squamis masculinis omnino carens. Abdomen longum, gracile. Typus PL. ÅAntimachus DR. 14. Papilio Leonidas FaBrR. Haud differt e speciminibus in aliis locis Afric&e occidentalis captis. 15. Papilio Tynder&us FAR. Specimen pulcherrimum SF, differt a descriptionibus auetorum thorace et abdomine subtus rubro-maculatis. Figuram DONOVANI non vidi. 16. Papilio Latreillanus Gopt. Descriptio GODARTI et BoISsDUVALI nec non figura GUERINI cum speciminibus Musei Holmie e Sierra Leona optime congruunt. Specimina autem Gabunica ab illis satis differunt ut varietas habeantur. bytes derfomivanliga men högst oegentliga benämningarne 2zervi eller vene alarum mot coste, hvilket synes mig vara ett lyckligt val. Den svenska benäm- ningen kräfver dock äfven en motsvarande ändring, och jag har derför redan i en föregående uppsats användt benämningen »ribba» (tyskarnes »Rippe»), som jag ytterligare ville underställa våra Entomologers ompröfvande. Merå svenskt, ehuru mängtydigare, vore måhända det gamla ordet »ref». »Rör» synes mig mindre lämpligt och knappast under alla förhållanden riktigt. Ir AURIVILLIUS: EJÄRILAR FRÅN GABOON. 45 Var. Theorini:' Statura majore, colore 2270 pagin& supe- rioris maculis viridibus nec virescenti-flavis ornato, absentia ma- cularum marginalium alarum anticarum, basi alarum anticarum subtus vix rufescente — radiis nigris cellul& discoidalis igitur usque ad basin discretis — et margine exteriore alarum anticarum ad exitum coste 5 minus exciso, fere recto a forma typica mox distinguenda. Longitudo ale anterioris 50 m.m.” 17. Papilio Demoleus IL. Speciminibus ex alis locis Africe omnino similis. SE - ES Cum speciminibus e Sierra 18. Papilio Policenes CRrRawM. SÅ Leona et Caffraria bene 19. Papilio Antheus CRrRAM. | congruunt. 20. Papilio Bromius Dougir. Ad hanc speciem certe per- tinent specimina nostra, que a figura GRAY!” non nisi statura majore et fascia virescenti-coerulea aliqvanto etiam latiore diffe- runt. 21. Papilio Nireus L. var. Erinus. 22. Papilio Hesperus Westw. Figuris WESTWEODI om- nino similis. 23. Papilio Zalmoxis Hew. He&ec species a celeb. FEL- DER in eadem sectione ac P. Cynorta Fabr. et affines posita, ab is tamen, antennis crassioribus, costa 7"2 alarum posticarum prope basin et longe ante medium cellul& oriente, costa mediana anteriore deinde evidenter incurvata, absentia plumulorum in disco alarum anticarum maris nec non forma alarum anticarum valde differre videtur. Denna fjärilart, som först 1864 blef bekant för vetenskapen genom ett exemplar från Old Calabar, synes dock ej vara syn- nerligen sällsynt utan åtminstone i vissa trakter förekomma 1 rätt stor mängd. Den är näst P. Antimachus den största af Afrikas dagfjärilar och uppnår en storlek af 140—150 m.m. Alla indi- vider, som jag sett, hafva varit hanar. Honan påstås vara alde- les lik hanen. ! Jag har velat uppkalla denna form efter Herr FRITZ THEORIN till minne, af hvad han genom hemsändning af denna samling gjort för vår kunskap om det tropiska Afrikas fjärilfauna. ? Specimina e S. Leona alas anticas 42 m.m, longas habent, SKON Ne pss: tb Vete ON, fer 2 406 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18871. Heterocera. Fam. SPHINGIDAE. 24. Macroglossa trochiloides BUTLER. Specimen unicum. Fam GZENIDIE: 25. Syntomis Cerbera L. Specimina macula rubra in latere pectoris omnino carent et femora antica intus albescentia habent. An species disfincta? 26. Euchromia sperchius CRramw. 27. Euchromia interstans WaLK. 28. Pseudapiconoma testacea n. sp. » (ungef. 200 kubiktum) »fetpölsor» eller ollon- borre-larver. Den minsta mängd som ett barn plockade om da- gen var 283 sädesknäppare-larver och en half kappe (= 100 kbtm) » fetpölsor» ; det högsta beloppet deremot var 1,200 st. af de förra. (och: 2 kappar (4006 -kbtm) af de senare: Detta fält var sidländt och fuktigt, och härigenom jäfvas således den af DAHL- BOM i hans arbete om de Skandinaviska insekternas nytta och skada framstälda åsigten, att dessa larver ogerna trifvas i fuktig jordmån. — På ett sandigt åkerstycke, icke inbegripet i ofvan- nämda areal, hvilket äfven år 1878 blifvit plockadt, var antalet af sädesknäpparnes larver icke så betydligt; dock plockades å «detsamma af två barn på en dag 2,100 »gula maskar». Elater-larverna göra fortfarande skada å mullrika åkrar i Halland, vid hvilkas nyodling från gammal naturlig äng larver och ägg till dem icke genom skärning och bränning af grästorf- ven blifvit utrotade. Det enda sättet att befria sig från dessa skadedjur är att, då arZtifictel äng skall i sin tur bearbetas för råg- eller hvetesådd, icke plöja upp densamma, utan skära och bränna grästorfven, ett medel som landtmannen ogerna tillgriper. + — RESUMÉS. (Pri idustexte.) O.-TH. SANDAHL: La Socieéte entomologique de Stockholm et ses travaux pendant la premiere année de son existence (1880). Lauteur donne le compte-rendu succinct des travaux de la Société pendant l'année 1880. Il raconte d'abord Y'histoire de la fondation de la Société entomologique, entreprise depuis trés longtemps vivement désirée par les entomologistes suédois, mais que l'on n avait pas osé essayer, vu qu'elle présupposait naturellement la publication assez dispendieuse d'un journal, d'un modeste or- gane des entomologistes de la Suéde et des autres pays scandi- naves, et que l'on craignait qu'il ne fåt difficile de réunir les fonds nécessaires. 'Cependant, gråce å la bienveillance de plusieurs gé- néreux amis de la science entomologique, qui ont donné des sub- ventions considérables, il est devenu possible de publier le journal actuel. La Société entomologique de Stockholm fut constituée le TA. sd ECEMmbreT 187:0:. Pendant sa premiere année (1880), la Société a eu les cingq Séances réguligres prévues par les statuts (aux mois de février, mai, septembre et décembre), et elle a pris part, comme section spéciale d'entomologie, au XII"? Congrés des naturalistes scandi- naves å Stockholm, les 7—14 juillet 1880. Les membres de la Société ont assisté trés assidåment aux séances réguliéres, dans lesquelles il a- été fait les conférences que nous communiquons ici dans Pordre chronologique: Premiére séance (23 février). M. O.-TH. SANDAHL: Sur les Araignées mineuses (Territelarie). M. S. donne la descrip- tion. .de :icinq "différents types. udenidsi de cesraraignées) et ml montre plusieurs nids de WNemesia fodiens trouvés par lui prées de Montpellier. RÉSUMÉS. i SS M. J. SPÅNGBERG: Sur les nervures des ailes chez quel- gques groupes dinsectes. Le discours et la discussion qui suivent, ont pour objet de trouver une dénomination plus scientifique et plus correcte des nervures et des bords des ailes, que les noms contradictoires actuellement en usage parmi les auteurs en- tomologiques. (Cf. »Sur les nervures des attes chez nos Papil- lons diurnes», par J. SPÅNGBERG, Ent. Tidskr., 1880, p. 154.) Deuxieme séance (24 avrill. M. CHR. AURIVILLIUS: » Sur les sauterelles migratoires de Pl Ancien et du Nouveau-Monde>» (Pachytplus migratorius et Caloptenus Spretus). Selon les rapports de M. Köppen, de Moscou, et d'une commission spé- ciale d'entomologistes des États-Unis de PAmérique du Nord. M. J. SPÅNGBERG: Sur les avantages réeels tires des insectes. M. O.-TH. SANDAHL réfere: Die Pflanzenfeinde aus der Klasse der Insekten, von J.-H. KALTENBACH. Troisieme séance (27 mai). Cette séance est consacrée å une excursion entomologique aux charmants environs de Belle- Vue et du petit lac (golfe de la Baltique) de Brunsviken, dans la banlieue de Stockholm. Quatrieme séance (25 septembre). M. O.-M. REUTER réfere un article de M. le D" KRIECHBAUMER dans les » Entomologische Nachrichten» (Edit. Dr KATTER, å Putbus), dans lequel se trouve une espéce de polémique contrele journal »Entomologisk Tidskrift», du fait que ce journal est écrit dans les langues scandinaves, ainsi qu'en latin et en frangais. M. KRIECHBAUMER croit, par suite, que la rédaction de ce journal a pensé et espéré que des auteurs de pays non-scandinaves seraient disposés å publier leurs travaux dans le journal suédois. M. SANDAHL, en sa qualité de président de la Société entomologique de Stockholm, fait ob- server que M. KRIECHBAUMER a parfaitement raison, quand il signale, dans son article, la difficulté, pour lI'entomologiste privé, de se procurer tous les journaux qui contiennent des articles ou des communications concernant l'entomologie, et de comprendre toutes les différentes langues contenues dans ces journaux; mais, M. K. n'a pas considéré que I' »Entomologisk Tidskrift» travaille Spécialement selon les 1idées de ce savant. Il faut observer que notre journal a pour but de réunir en un endroit toute la littéra- ture entomologique scandinave, auparavant dispersée dans au 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. moins six différents journaux ou publications scientifiques, et quil donne des résumés en frangais des articles écrits dans les lan- gues scandinaves.. C'est une erreur complete et étrange de M. KRICHBAUMER, de croire que la rédaction de notre modeste journal a espéré que les auteurs non-scandinaves voudraient bien écrire dans lI'»>Entomologisk Tidskrift». La rédaction a dit tout sim- plement que les entomologistes scandinaves peuvent écrire, s'ils le désirent, leurs artieles dans P'une quelconque des langues des grandes nations civilisées; ils ne sont pas restreints au latin ou å une langue scandinave. — Voilå tout! M.: O.-M. REUTER: Sur Ulmitation et le travestissement chez les Orthopteres et les Hemipteres. — Trorateur illustre son exposé par I'exhibition de nombreux insectes de ces ordres, qui présentent une ressemblance fourvoyante avec des membres de tout autres ordres. — M. AURIVILLIUS montre ensuite la fe- melle du papillon Hypolimnas Missippus, imitant Danaida Chry- Söppus, qui appartient å un tout autre ordre de Lépidoptéres. M. F. UNANDER présente une branche d'orme commun ( UT- mus montana) totalement recouverte d'un Coccus offrant une res- semblance étonnante avec des fruits (apothecies) de lichens. M.:A.-W. MALM démontre un exempläire de Sceva peltata - présentant simultanément les caractéres du måle et de la femelle de ice, Diptere. M. O.-TH. SANDAHL montre une collection de panicules de Juncus conglomeratus totalement recouverts de gaines de larves d'une teigne, probablement Coleophora cespitiella, et qui, sui- vant le catalogue de STAUDINGER, n'a pas encore été signalée en Suede. M. CHR. AURIVILLIUS référe I'ouvrage de M. W.-M. SCHÖYEN: Översigt af de i Norges arktiske Region hidtils fundne Le- pidoptera (Synopsis des Lépidoptéres trouvés jusqu'ici dans les régions arctiques de la Norvége). M. O.-TH. SANDAHL montre un exemplaire de Zerene Hyale (L.) pris, par M. J: D'ANKARCRONA, å Spandelstorp, en Blekinge (Suede du S.-E), et signale la périodicité des apparitions de cer- tains insectes. Il s'engage å cet égard, entre MM. MALM, REU- TER, LAMPA, THEDENIUS, ÅURIVILLIUS et SANDAHL, une vive dis- cussion, de laquelle il se dégage que l'explication la plus probable & RÉSUMÉS. ; ; 57 t de ce fait est fournie par la circonstance que les insectes å ap- paritions périodiques sont tellement réduits en nombre dans les années défavorables, qu'on les y rencontre rarement ou jamais, tandis que, sous P'empire de circonstances propices, ces mémes insectes s'augmentent, s'€tendent, et par suite sont observés plus souvent et dans un plus grand nombre de localités séparées. Cinquieme séance (15 décembre). La Société célébre l'an- niversaire de la premiere année de son existence, pendant la- quelle elle a été F'objet d'une bienveillance signalée et de vifs encouragements, dans le pays comme å VPF'étranger. M. AURIVILLIUS montre des feuilles d'un peuplier-baume (Po- pulus balsamifera), d Arbrå (Helsingland, Suéde du Nord) forte- ment attaquées par la larve mineuse d Orchestes populi (FABR.) SCHÖNH., et mentionne en outre les ravages exercés sur le lilas commun /(Syringa vulgaris) par la larve de la teigne du lilas I (Tinea syringella [FABR.]). M. le directeur PIHrt montre des nor: de, galle" qui” se. sont. preésentées ep nombre pendant les deux dernieres années sur les cheénes du Parc royal /(Kongliga Djurgården), a Stockholm. Ces excroissances sont dues au Cy- nips Malpiglu. M. SvEn LAMPA montre une belle collection de papillons de Gabon, qui lui ont été envoyés par M. F. THEORIN, suédois établi dans cette partie de V'Afrique occidendale. Cette collec- tion, passée en revue par M. AURIVILLIUS, contient plusieurs Lé- pidoptéres remarquables par leur é€légance et leur rareté, entre autres deux exemplaires de Papilio Antimachus DRURY, peut- etre le plus curieux et le plus rare de tous les Papillons diurnes connus. M. SANDAHL rend compte, d'aprés > The American Ento- mologist (N:o 3, 1880), des déprédations causées dans les tapis de laine de PAmérique du Nord par / Antirenus Scroplularie, GyLL. (> Carpet-Beetle»), importé d'Europe. En Europe, les ra- vages de cet insecte sont inconnus, sans doute parce que les tapis sont d'ordinaire enlevés, soigneusement battus et tout aussi soigneusement conservés pendant l'été, tandis qu'en Amérique on les laisse en place méme pendant l'été, ce qui les expose aux ravages du »Carpet-Beetle». M. AURIVILLIUS clöt la série des discours par V'exposé du 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. développement d'une espece de Méloé, dont V'orateur a trouvé les larves établies en grand nombre sur un brin d'herbe, ot, dans une agitation et une inquiétude trés vives, elles parais- saient attendre inutilement une occasion favorable pour étre trans- portées plus loin. Suivant les recherches de NEWwPOoRrT et de FABRE, ces petites larves jaunåtres, qui offrent la plus grande ressemblance avec quelques espeéces du genre Pediculus L., et qui ont aussi été décrites sous le nom de Pediculus Apis, se- raient transportées par certaines abeilles de terre (auxquelles elles s'attachent quand les abeilles visitent une fleur å miel ou les lar- ves ont grimpé) aux endroits ou elles ont déposé leurs oeufs et leurs nymphes. La larve de Méloé se nourrit lå de l'oeuf de Pabeille et de la nourriture påteuse que cet Hyménoptére a dé- posée avec l'oeuf dans le nid pour le compte de Valevin. M. HOLMGREN est d'un avis contraire en ceci, que, selon lui, la larve de JMeloé se nourrit des excréments de Y'alevin, et non de la facon indiquée par NEWPORT et FABRE. Il est ensuite passé au renouvellement du bureau, opération dans laquelle Pancien bureau est réélu å Punanimité des voix. La Société a fondé les premiers éléments d'une Bibliotheéque entomologique, qui a obtenu peu å peu des apports déja considé- rables, gråce å la générosité de plusieurs de ses membres, comme aussi d'autres personnes. ; Du Nestor vénéré des entomologistes suédois, M. l'ancien conseiller d'Etat O.-I. FÅHRrEus, la Société a recu le précieux don de sa collection presque complete, systématiquement arrangée par lui, de Coléopteéres suédois, dont il a fait également lui-méme je catalogue, ainsi qu'une collection de Lépidoptéres suédois et de Coléoptéres étrangers. (BiTA SVduttextes) E.-A. HOLMGREN (junior) et G. ZETTERLUND: Un parasite de Vanessa C.-album. Les jeunes auteurs mentionnés ont observé, I'été dernier, la larve de ce papillon sur une foule de plantes, telles que le gro- ss RÉSUMÉS. | 59 — seillier épineux /(Kibes grossularia), le groseillier rouge (KR. ru- äs brum), 1e ehévrefeuille des haies (Lonicera Xylosteum), Vorme — commun (Ublnus montana), 1e houblon (Humulus Lupulus), Cd Portie dioique /Urtica diorca), etc. Plusieurs des larves étaient attaquées par des larves d'Ichneumons, et I'on en suivit le dé- veloppement dans la supposition qu'il serait possible d'en obte- nir plusieurs Ichneumonides. Ce ne fut cependant le cas que d'un espeéce, Hemiteles melanarius GRAVv., appartenant å la fa- mille ichneumonide Crypti. Ce type ayant été auparavant I'objet de i méprises, en ce que le måle et la femelle ont été décrits comme des espéces différentes, il est donné ici une description —— na Arv Jatine plus compléte de ce parasite. v (PST dä tester) ” P. von M.: ÖQuelques mots sur les Hannetons (Melolontha vulgaris) et sur les Taupins (Elatérides), atnsi gue sur les ra- vages exerceés par ces insectes. Dés le siécle dernier, on signalait les ravages causés par les hannetons dans le Halland méridional (Suede du 5S0.), et, å | partir de 1833, P'auteur a eu l'occasion de les observer dans Ila méme localité, d'ou ils se sont ensuite répandus vers le nord, aux environs des villes de Halmstad et de Warberg, dans la méme province. En 1849, dans 8 paroisses du Halland, ils dé- SVE ESSEN SEE SO FP EL AE ESP Pri 9, ERP AA WAR A N Ag rn Ära truisirent 847 tonneaux' de seigle, 2,299 d'orge et d'avoine, | 6,734 de pommes-de-terre et 763 chars de foin. TIls avaient en outre détruit, dans le domaine de Fröllinge, 1,800 tonneaux de raves, dans celui de Domestorp des céréales, des pommes-de- oterre et du foin pour une valeur de 3,000 couronnes (4,200 francs), et dans la paroisse de Getinge la récolte de 150 tunland (74 hectares) de prairies, de sorte que la perte totale causée aux récoltes de F'année en question par les hannetons fut évaluée pour le seul Halland méridional å 140,000 francs. A l'aide de subventions de V'État, il fut recueilli en 1851, dans le Halland méridional, environ 250 hectolitres de hannetons. Dans ! Le tonneau de Suede (4wrnra) vaut 1,6489 hectolitre. — Cette mesure est actuellement remplacée par le litre, ses composés et ses fractions. i 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. le domaine de PFauteur, Skottorp, on ramassa, dans les années 1851, 1859, 1865, 1867 et 1879, un total de 510 hectolitres 4 de vers blancs ou larves de hannetons, et dans un distriet sca- nien limitrophe, å Westra Karup, situé sur la pente méridionale du Hallandsås (chaine de collines séparant le Halland de la Scanie), il en a été recueilli jusqu'å 970 hectolitres en 1878. Les cueil- lettes des vers blanes paraissaient avoir peu å peu réduit dans le cours des années le nombre des hannetons jusqu'en 1879, ou ils reparurent en foules si considérables, que, dans un district relativement restreint (au nord et au sud du Hallandsås), il a été recueilli cette année-lå le chiffre considérable de 1,153 hecto- litres de ces insectes destructeurs. Dans le domaine de Fröllinge (Halland), le propriétaire avait essayé - de mettre un frein aux ravages des larves des taupins (Elater segetis CLERK et E. obscurus L.), et entre autres me- sures dans ce but, il avait fait enlever par des enfants les larves sur un champ de céréales de 36 tunnland (17,77 hectares) de superficie.. Il fut détruit de la sorte 32,583 de ces larves. Les larves des taupins continuent cependant å exercer des dégåts plus ou moins sensibles dans les champs riches en hu- mus du Halland. Le seul moyen de s'en débarrasser, est de couper et de bråler le gazon naturel ou artificiel, mais Vagri- culteur m'a pas volontiers recours å cet expédient radical. GÅFVOR TILL DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK UNDER 18380. JAP ROT ÖFTER I SEAN UTE: : LINNÉ, CARL VON, Philosophia botanica. Sthm 1751. I samma band: Spon- : salia Plantarum, öfversatt af J. G. WAHLBOM. Sthm 1750; och C. LINN&I Equ. Elementa botanica (utan titelblad), dat. Upsalie 1756, Maji 5. FABRICIUS, J. C., Mantissa insectorum. Tom. I & II i ett Bd. Hafnix 1787. , Supplementum Entomologie systematice. I Bd. Hafnie 1798. FALLEN, C. F., Hydromyzides Suecie. Dissertatio. Lund 1823. GYLLENHAL, L., Insecta Suecica. I. Coleoptera, Bd. I, II, III, Scaris 1808 —1813, Bd. IV, Lipzie 1817. PAYKULL, Gv, Fauna Suecica. nsecta. - Tom. I; IF, II(r2 Bd jr Upsaliee; , Monographia Staphylinorum Suecize. Upsalie 1789. DAHLBOM, ÅA. G., Hymenoptera Europ&ea. I. Sphex. Lund 1843—45. ; » > IT. Chrysis. Berolini 1854. , Prodromus Hymenopterologi&e Scandinavice, 2 dissertationes. Lund 1836. SCHIÖDTE, IG. CH., Corotoca och Spirachta, Staphyliner, som föda lefvande ungar och äro husdjur hos en Termit. Kphmn. 1854. I THUNBERG, C. P., Dissertatio . entomologica, Novas Insect. Spec. sistens. Upsalie 1781. + Insecta Sueciea. PP. Upsalie 1784: , Periculum entomologicum, characteres generum Insector. Upsalix 1789. Af Med. D:r J. M. af Tengström, Lojo, Finland: TENGSTRÖM, J. M. AF, Bidrag till Finlands Fjärilfauna (Vet.-Societ. d. 12 April 1847). , Anmärkningar och tillägg till Finlands Småfjärilfauna. Helsingfors 1850. ((Salsk. Posh. mvebila Benn;s NotiSsr Ny Sea. le I). , Ein neuer Crambus aus dem nördlichen Russland. Petersburg 1865. , Catalogus Lepidopterorum Faun& FennicXe precursorius. Helsingfors 1869. (Ex actis Soc. pro Fauna & Flora Fenn.). , Nykomlingar för Finska Fjärilsfaunan. Hfors 1873. (Not. ur Sällsk. Das NIENFenn Sp OMR: 42): Bihang till Entomol. Tidskr. Bå. 1, Årg. 2, H..2 (1581). ee Af Konservator W. Meves: SCHIÖDTE, IG. CH., Genera og Species af Danmarks Eleutherata. Kphmn. 5 1841. BOHEMAN, C. H., Monographia Cassididarum, Tom. I—IV. Holmix 1850 — 1862. Af Direktör I. G. Clason: CLERK, CARL, Svenska spindlar. Sthm. 1757. Af D:r Ohr. Aurivillius: AURIVILLIUS, CHR., Ueber secundäre Geschlechtskaraktere Nordischer Tag- falter.: - Bihang IC: Va An Efandl, Bd:t 5 P-r25:1 Stim 1880, Af Kand. M. G. Budde-Lund, Köpenhamn: BUDDE-LUND, Prospectus generum Specierumque Crustaceorum Isopodum terre- strium. Hafnie 1879. Dy Af D:ir OC. A. Westerlund, Ronneby: DurPuY, D. (P'Abbée) Du vers de la vigne. Auch 1864. DAHLBOM, A. G., Om galläpplesteklar. Dissertation. Lund. ERBER, JOSEPH, Beitr. zur Lebensw. der Taranteln. Wien 1864. , Ueber die auf d. Seestrandskiefer (Pinus halepensis MICH.) lebend. schädl. Insekten. Wien 1865. LILLJEBORG, W., Om bladlössens härjningar i Skåne 1858. Upsala. , En flugas härjningar i Skåne, Blekinge och Kalmar län. Upsala 1861. RETZIUS, AND. JAHAN, De studio entomologico meletemata. Lund 1816. SUNDEVALL, C. J., Om insekternas åverkan 3 våra skogar. Lund 1820. 04 samma band: Kort utkast om svenska insekters vinterqvarter. Norr- köping 1779 (Rar.). WALLENGREN, H. D. J., Lepidopterologische Mittheilungen. Wien 1860. , Nordöstra Skånes Fauna, 1866. , Anteckningar i Entomologi. Sthm. 1870. , Bidrag till kännedomen om Fjärilfaunan på S:t Barthelemy. Sthm. POV: , Skandinaviens Pyralider och Choreutider. Sthm. 1871. WINSLOW, AA: P:SON, Om byggnaden af thorax hos insekter. Helsingborg 1862. ZETTERSTEDT, J. W:, Orthoptera Suecie. Lund 1821. Af Professor A. W. Malm, Göteborg: MALM, A. W., Om Arionider och Limacinider i Zool. Riksmus. - Sthm. 1876. Öfvers. es r Vi SAcuiHorbs 18:70, Nos io Stanne 1 Af Dir F. Meinert, Köpenhamn: MEINERT, F., Myriopoda Musei Havniens. I. Geophili. Naturh. Tidsk. 3 KR. srebero Kblima någ: , Myriopoda Musei Havniens, II. Lithobiini Naturh. Tidsk. 3 R. 8 B. Kbhmn. 1872. , Om Mundens Bygning hos Larverne af Myrmeleontiderna, Hemero- bierne og Dytiscerne, Vidensk. Meddel. fr. Naturh. Fören. Kbhmn. 1879—380. , Om Ordenen Diploglossata, Vidensk. Meddel. fr. Naturh. Fören. Kbhmn. 1879—1880. Af Prof. Fr. W. Mäklin, Helsingfors: MAÄKLIN, FR. W., Diagnoser öfver några nya sibiriska Insektarter. Öfvers. ES Vi Soc. Förh. XIX (1870— 77)» P- 15: Hfors. , Nya arter af slägtet Poecilesthus BLANCH. Öfvers. FE. V. Soc. Förh. XX (1877—78), p- 64. Helsingfors. , Några bidrag till kännedom af slägtet Zalanus DEJEAN CAT. Öfvets. EXV Soc: Förh. XX (187/— 79), P- 95. Hförs. — — Diagnoser öfver förut obeskrifna Sfafira-arter från Nya Granada. Övers. Ek. kV Soc Förh. 206 (FST 79), rp. 104. FHfors. , Skilnaden mellan varg- och räfungar. I samma ark: FABRICII och ERICHSONS Statira-arter. Öfvers. F. V. Soc. Förh. XXI (1878—79), P-r230 och 2435 -ELfors. , Ytterligare diagnoser öfver några nya sibiriska Coleopter-arter. Ösfvers. F. V. Soc. Förh. [XXIII (1879—380)?]. Hfors. Af D:r J. A. Palmén, Helsingfors: PALMÉN, J. A., Zur morphologie des ”Tracheensystems. Hfors 1877. Af D:r O. M. Reuter, Helsingfors: REUTER, O. M., Meddelanden från Sällsk. p. F. & Fl. Fenn. Förh., Okl. 1873—Maj 1875. , Pargas sockens Heteroptera. Not. ur Sällsk, p. Faura et Fl. Fenn. Förhandl. XI (1870). Hfors 1870. , Öfvers. "af Sveriges Berytider. Öfvers. K. V. A. Förh. 1870, n:o 6. Sthm. , Skandinav. o. Finlands Acanthiider. Öfvers. K. V. A. Förh. 1871, R:o 3. Sim. , Acanthiide Americane » » » ” 1871, n:o 5. Sthm. , Skand. o. Finlands Aradider. Öfvers. K. V. A. Förh. 1872, n:o 5: Sthm. IV REUTER, O. M., SKand. 0. Finlands Reduviider. "Öfvers. K. V. A. Förh. 18725 MOR6: = Stim: , Skand. o. Finlands Nabider. Öfvers. K. V. A. Förh. FÖJ2 IOK Sthm. , Bidr. till nord. Capsiders synonymi. Hfors 1873. , Ameisen-Aehnlichkeit unter den Hemiptern. Mittheil. Schweiz, Ent. Gesellsch. 1874. , Die Stridulations-Methode des Coranus subapterus DE GEER. (Colio- coris pedestris WOLFF, FIEB.). Mittheil. Schweiz, Ent. Gesellsch. 1874. , Nya svenska Capsider. Öfvers. K. V. A. Förh. 1874, n:o 4. Sthm. , Hemipt. Heteropt. austriaca ete, Maj-—Aug. 1870 a J. ÅA. PALMÉN collecta. Verh. du K. K. Zool. bot. Gesellsch. in Wien (1875). , Bidrag till kännedomen om några Hemipterers Dimorfism. Öfvers. KÖNINS TA ROD. AT SYS , Catalog. Psyllodear. in Fennia hact. lectarum. , Catal. precursorius Poduridarum Fennie. (Sällsk. pr. Fauna et Flor. Fennica Förhandl. 1875?). , Revisio critica Capsinarum precipue”Scandin. et Fennix. Hfors 1875. sw Genera. Cimicidarum/ Burope., Bin, Kor Vi. Arr EO: 1075. arbe NEOLST en StiM. , Capsinge ex America boreali etc. Öfvers. K. V. A. Förh. FÖ NO 9. Sthm. , Neue Phytocorarien. Deutsch. Ent. Zeitschr. 1877. Heft. 1. , Hemiptera Gymnocer. Europ. T. I & II. - Hfors 1878—179. , Diagnoser öfver nya 'Thysanoptera fr. Finland. Öfvers. F. V. Soc. Förh. XXI (1878—79), p. 207—223. Hfors 1879. , Till känned. om mimiska Hemiptera och deras lefnadshistoria. Öfvers. F.: V. Soc. Förh. XXI. (1878—79). , Diagnoses Hemipter. novor, 2 häften. Öfvers. F. V. Soc. Förh. XXI och. XXIII (1878-79-80): - , En djurgeografisk fråga. Ett litet bidrag. Öfvers. F. V. Soc. Förh. XNXI (1878—79), p- 64 (särskildt omtryckt).Hfors 1879. , Några blad ur naturens bok. Finsk Tidskrift 1879, Majhäftet. ; BE tudes sur: les Collemboles, I-III." Hfors. 1880. ; Thysanoptera fennica II. ”Tubulifera.. Hfors 1880. , Anteckn. om Coriscus lineatus DAHLB. Öfvers. F. V. Soc. Förh. XXII (1880). , Actinocoris, nov. Hemipteror. gen. e Fennia austr. .I samma ark: , Nya bidrag till Åbo och Ålands skärgårds Hemipterfauna. Medd. af ELM: SkTSSO: SAHLBERG, J., Species nova Phimodere. Af Hr. G. Holm: ZETTERSTEDT, J. W., Orthoptera Sueci&e disposita et descripta. Lund 1821. Af Hr. Sven Lampa: DALMAN, J. W., Försök till uppställning af Insektf. Pteromalini. Sthm. 1820. BoHEMAN, C. H., Berättelse om framstegen i Insekt., Myriopod. och Arachni- dernas Nat. Hist. för 1855 och 1856. Sthm. 1859. AT Hr GOHoOoteren: ZETTERSTEDT, J. W., Resa genom Umeå Lappmark. Örebro 1833. Af Kand. W. M. Schöyen, Kristiania: SCHÖYEN, W. M., Supplement till SIEBKES Enumeratio Insectorum, I, IL. , Bemeerkninger til H. SIEBKES Enum. Insect. Norv., Fasc. V., Pars I ed. J. SPARRE-SCHNEIDER (Kristiania Videnskabsselsk. Forhandl. 1880). I — , Oversigt over de i Norges Arkt. region hidtil fundne Lepidoptera. (Archiv för Math. och Naturvidensk., B. V.). , Eepidopterologiske Bidrag till Norges Fauna. (Nyt Magaz. for Natur- vidensk.). Kristiania 1880. ; — —, Notits angaaende Acherontia Atropos L. (Nyt Mag. for Naturvidensk. BISSE VE EN): WALLENGREN, H. D. J., Ett försök att bestämma en del af de af H. STRÖM beskrifmna Norska Insekter. (Kristiania Videnskabsselsk. Forhandl. 1880, NIOG2)5 JAN Statsradet m. m. OM KL Bålhreus: Petites Nouvelles entomologiques. Vol. I & II (defekt). Le Naturaliste. (Fortsättning af föregående: journal) N:ros 1—43. Mr. Albert Möller F. L. S. (Basiliensis): MÖLLER, ALBERT, On the ravages of the larve of a Nematus on Salix cinerzea, checked by Pieromerus bidens L., 1872. , British gallinsects. Basle 1876. , On the Dispersal of Non-Migratory insects by atmospheric agencies. Basle 1877. , Ein Brief JOHAN JACOB BREMIS an LUDWIG IMHOFF. Bern 1880. FÖLJANDE LÄRDA SAMFUND OCH ENTOMOLOGISKA FÖRENINGAR SAMT ENSKILDA UTGIFVARE HAFVA LEMNAT SINA PUBLIKATIO- NER I UTBYTE MOT ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT. Det Keel. Fredriks-Universitetet i Kristiania: SIEBKE, H., Enumeratio Insectorum Norvegicorum. Fasc. I & II. Kristiania TÖJA==75: ESV FOEROSR D:o Do. Fasca Il) IV;; Vi "Parspl: €d; Je SPARRESSCHNDE DER. Kristiania 1876-—80. SARS, G. O., Bidr. till Kundsk. om Norges Arkt: Fauna; I. Mollusca Re- gionis arctice Norvegicx, Kristiania 1878. Kristiania Videnskabs-Selskab: é SCHÖYEN, W. M., Supplement till SIEBKES Enum. Ins. Norv. I; IL , Bemerkn. -til H:- SIEBKES Enum:. UInss NOrv. Fasc: VV... Pars 15 ed. s)é SPARRE-SCHNEIDER. (Forhandl. 1880, N:o 10). SPARRE-SCHNEIDER, J., Entomol. Undersögelser i S. Bergenhuus Amt. WALLENGREN, H. D. J., Ett försök att bestämma en del af de utaf H. STRÖM beskr. Norska Insekter. (Forh. 1880, N:o 2). Societas pro Fauna et Flora Fennica, Helsingfors: Acta Societatis p: F.set-Fl: Fenn., Vol. I; Hfors! 1875—77- Notiser, ny serie, H. 6—11. Hfors 1868—75. Meddelanden, H. 1—5. Hfors 1876—380. Der Naturwissenschaftl. Verein von Neu-Vorpommern u. Rögen: Mittheilungen. Jahrg. XII. Berlin, 1880. Der Naturhistorische Verein der Preussischen Reinlande und Westfalens: Verhandlungen 1879, I u. II Hälfte. Bonn 1879. DA 1880, I Hälfte. Bonn 1880. Der Verein fär Schlesische Insektenkunde zu Breslau: Zeitschrift fir Entomologie. Neue Folge, Häft. 7. Breslau 1879. Der naturwissenschaftliche Verein zu Bremen: Abhandlungen. B., VIT Hi 2-& 3. Bremen rö7or & 80: pt vr D:r F. Katter in Putbus: 4 Entomologische Nachrichten VI. TJahrg. 1880. Putbus. De Nederlandsche Entomologische Vereeniging: Tijdschrift voor Entomologie, 23 Deel. TJaarg. 1879—980. Aflevering 3. S'Gravenhage 1880. L'Institut Royal Grand-Ducal de Luxembourg: Publications, Tome. XVII, 1879. Luxembourg 1879. La Société Entomologique de Belgique: Comptes Rendues des Séances 1880. Bruxelles. La Société d'Etudes Scientifiques d'Angers: & Bulletin. Dixitme année 1880. Fasc. I. Angers 1880. M. Adrien Dollfus aå Paris: Feuille des Jeunes Naturalistes. Dixieme année I Nov. 1879—1 Nov. Onzieme année, depnis I Nov. 1880. Paris 1879—-80. La Société des Sciences naturelles de Neuchatel: Bulletin. Tome XII. Cahier 1. Neuchatel 1880. La Société Vaudoise des Sciences naturelles: Bulletin. 2:e Ser. Vol. XVI, N:o 84. Lausanne 1880. La Societa Entomologica Italiana: Bullettino. Anno XII. Trimestre I, II, III. Firenze 1880. Il Museo Civico di Storia Naturali di Genova: Annali. Vol. XIV, Genova 1879. Der Naturwissenschaftliche Verein fär Steiermark: Mittheilungen. TJahrg. 1879. Gratz. Wien 1880. La Société Imperiale des Naturalistes de Moscou: Bulletin. Année 1880, N:o 2. Moscou 1880. VII IR 1880, Das chemische Institut der K. K. Universität Gratz von LEOP. v. PEBAL. VITI Mr: ENeBIU Cen oa DA VAIO Vesa ID The Scottish Naturalist. N:ris IX—-XL. (Årg. 1873— 1880). Perth 1873—1880. Boston Society of Natural History: Proceedings. Vol. XX, Post I; II, III. (Maj 1878—Jan. 1880). Boston 1879—80. United States Department of the Agriculture: Report of the Entomologist for the year 1879 by J. HENRY COMSTOCK. Wea- shington 1880. The Academy of Science of St. Louis: Transactions. «< Vol. LV, Nord: St: oLoms. 18380. Mr. Chas. V. Riley, Washington D. OC.: The American Entomologist. New Series, Vol. 1. Newyork, Jan.—Nov. 1880. Stockholm i Mars 1881. Oskar Th. Sandahl. FÖRTECKNING ÖFVER DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENIN- GENS I STOCKHOLM MEDLEMMAR UNDER ÅR 1880. Den Entomologiska Föreningens nuvarande Styrelse. SANDAHL, ÖSKAR THEODOR, M. D., Professor, Clara strandgata 4, Stock- holm. Ordförande. AURIVILLIUS, PER OLOF CHRISTOPHER, F. D., Vet. Akademien, Stockholm. Sekreterare. SPÅNGBERG, JAcoB, F. D , Lektor. Sundsvall. Tidskriftens Redaktör. THEDENIUS, KNUT FREDRIK, Lektor, Qvarngatan 34, Stockholm. HOLMGREN, AUGUST EMIL, Lektor, Artillerigatan 24, Stockholm. LAMPA, SVEN, Possessionat, Drottninggatan 19, Stockholm. Suppleant. Hedersledamöter. FÄHRAUS, OLOF IMMANUEL, FF. D., R. oc. K. af K; M. Ol, f. d. Statsråd, Norrmalmsgatan 12, Stockholm. REGNEEL, ANDERS: EREDRIKG ME OR = Er De, JESSIE ÖRNEN OO SK ORMOE Caldas. Minas Geraes, Brasilien. IX Ordinarie Ledamöter. Adlerz, Gottfrid Agaton, Student. Östgöta Nat., Upsala. Ahlrot, Albert Julias, F. K.; Adjunkt. Kalmar. Ammäitzböll, Ivar, M. D. Christianstad, Andersson, Carl Gustaf, Kommissionslandtmätare. Säter. Ankarcrona, fakob Wilhelm, Revisor. Hessleborg, Lyckeby. Areen, Edvard Gustaf, M. D., Lazarettsläkare. Borgholm. Aurivillius, Carl Wilhelm Samuel, EF. K. Upsala. Aurivillius, Per Olof Christopher, F. D., t.f. Intendent vid Riksmusei En- tomol. Afdeln. Stockholm. Bager, Ernst, Student. Malmö. Barnekow, Fabian, Friherre. Ströö. Benzon, Alfred, Apotekare. Köpenhamn. Berggren, Hobert, Grosshandlare, Mälartorget 13, Stockholm. Bergroth, Eric, EF. D., Lilla Robertsgatan 1, Helsingfors. Björkegren, Carl Johan, F. K., Amanuens i Statistiska Byrån. Stockholm. Bolinder, Anton, Fabrikör, Sturegatan 18, Stockholm. Bonsdorff, E. Julius, Statsråd. Salo, Uskela, Koskis, Finland. Bovallius, Carl Erik Alexander, F. D., Docent. Upsala. Budde-Lund, AM. G., Kandid., Köpman, Reventlowsgade 4, Köpenhamn. Carlson, A. F., Ingeniör. Stabbarp, Eslöf, Skåne. Carpelan, Gustaf Theodor, Apotekare, Stockholm. Cederström, Carl Gustaf, Eriherre, F. o. M. D., Badintendent. Strömstad. Collett, Robert, Konservator vid Zool. Museet. Kristiania. Coyet, Carl Salomon, Löjtnant. Rönneholm, Stehag. Coyet, Gustaf Johan, Possessionat. Torup, Klågerup. Dahm, Oscar Elias Leonard, EF. D., Rektor. Kalmar. Dalin, August, Tandläkare, Drottninggatan 19, Stockholm. Edgren, Per Adolf, M. D., f. d. Fältläkare, Södra Humlegårdsgatan 10, Stockholm. Eggertz, Carl Magnus Uno, F. D., Lektor. Karlskrona. Ekeberg, Hans Yonas, Apotekare. Göteborg. Enell, Henrik, Apotekare, Drottninggatan 71 A, Stockholm. Eriksson, Jakob, F. D., Norrlandsgatan 19, Stockholm. Floderus, Manfred Mustapha, F. D., Rektor. Upsala. Forssell, Nils Edvard, M. D., Professor. Skara. Forsstrand, Carl Wilhelm, Amanuens. Upsala. Gadamer, H., Jägmästare. Råslätt, Jönköping. Gerner, Zohan, Direktör. Hyby, Klågerup. Goös Axel Theodor, M. D. Wisby. Haas, Andreas Bang, Köpman. Blasewitz, Dresden. Hackwitz, Gustaf Olof David von, F. K., Adjunkt. Wenersborg. Haglund, C. 7. Emil, M. D. Norrköping. Haij, Yulius Bernhard, Student. Upsala. Xx Hansen, H. 7... Kand. Fil., Konservator, Zool. Mus. Köpenhamn. Hartman, Robert, Adjunkt. Gefle. Hedberg, Per Gustaf; F. K., v. Adjunkt. Falun. Hermelin, Carl Alfons, Friherre, Kammarråd, Norrtullsgatan 12, Stockholm- Hofberg, Herman, F. D., Norrtullsgatan I A; Stockholm. Hofgren, Gottfrid, Kassör, S:t Paulsgatan 3, Stockholm. Holmertz, Conrad Georg Gottfrid, Direktör. Skogsinstitutet, Stockholm. Holmgren, August Emil, Lektor vid Kgl. Skogsinstitutet, Artillerigatan 26, Stockholm. Hultgren, John, v. Häradshöfding. Örebro. Indebetou, Conrad, Apotekare. Avesta. Iverus, Ivar Danielsson, Adjunkt. Linköping. Jacobson, Charles, Kanslist, Munklägersgatan 11, Stockholm. Yohansson, Carl Hans, F. D., Lektor. Westerås. Jonsson, Johan, F. K. Önnestad, Skåne. Kinberg, Yohan Gustaf Hjalmar, M. o. F. D., Professor, Veterinärinstitutet, Stockholm. Kindberg, Nils Konrad, F. D., Lektor. Linköping. Kolthoff, Gustaf, Konservator vid Zool. Mus. Upsala. Kolthoff, Johan A., Jägmästare. Mellerud. Lampa, Sven, Possessionat, Konservator, Drottninggatan 19, Stockholm. Lewenhaupt, Adam, Grefve. Sjöholm, Katrineholm. Lilljeborg, Wilhelm, F. D., Professor. Upsala. Lindeqvist, Carl, Kand. Rönnemölla, Hasslebro. Lindgren, Erik, Direktör. Landtbr. Akademiens experimentalfält, Stockholm- Littorin, S. H., Godsegare. Bjerstorp, Wara. Ljungqvist, Knut Ottonin, Bruksegare, Vestra Trädgårdsg. 11 B, Stockholm. (eller ock Jönköping). Lovén, Christian, Med. D., Professor, Garfvaregatan 1, Stockholm. Lovén, Fredrik, F. D., Lilla Wattugatan 27, Stockholm. Luhr, A. E., Possessionat. Springsta, Westerås. Lundahl, Car! Gustaf, Handlande, Munkbron 1, Stockholm. Lundberg, 7. Bernhard, Komminister. Stenum, Axvalla. Lundberg, Nils Rudolf, F.D., Fiskeri-intendent, Trädgårdsg. 13 A, Stockholm. Lundell, P. M., F. K., Qvartersgatan 44 A, Stockholm. Lundin, Axel, Bruksförvaltare. Unnaryd. Lämrdgvrst,. FANS Stockholm. Liibeck, Henrik Gustaf, Kammarförvandt. Karlskrona. Malm, August Wilhelm, F. D., Professor, Intendent för Zool. Museet i Göte- borg. Mankell, Otto August, Arkitekt, Artillerigatan 18, Stockholm. Meinert, Fredrik, F. D. Zool. Museum, Köpenhamn. Meves, Andreas Fredrik Adolf Yulius, Revisor, Grefthureg. 18, Stockholm. Meves, Wilhelm, Konservator, Kammakaregatan 29, Stockholm. Moe, Nils Green, Bot. Gartner. Töien, Kristiania. Mortonson, Anders Samuel, M. K. Upsala. XI Mäklin, Fredrik Wilhelm, F. D., Professor, Zool. Museet Helsingfors. Möller, Carl, Possessionat. Wedelsbäck, Stehag. Möller, Gustaf Fredrik, M. D., Förste Bataljonsläkare. Trelleborg. Möller, Peter von, Ryttmästare, Godsegare, Norrmalmstorg I B, Stockholm, Nerén, Carl Harald, M. D., Reg.-Läk. Skenninge. Neumann, Carl Julius, Adjunkt. Skara. Nordenskiöld, Adolf Erik, Friherre, F. D., Professor, Drottninggatan 94, Stockholm. WNordenström, Henning, M. D., Provinsialläkare. Linköping. Nordin, Isidor, Apotekare. Drottningholm, Stockholm. Nordström, Simon, F. D., Kanslisekreterare, Riddaregatan 34 A, Stockholm Norling, Theodor, Godsegare, Brunnsgatan 10, Stockholm. Norlund, Carl Fredrik, Grosshandlare, Drottninggatan 19, Stockkolm. Olsson, Petter, F. D., Lektor. Östersund. palmer, »&. 4, E. D.,; Docent... FHelsingforss. Pihl, Axel, Direktör. Rosendal, Stockholm. Porath, Carl Oscar vor, F. D., Adjunkt. Jönköping. Post, Hampus Adolph von, EF. D., Professor. Ultuna, Upsala. Reuter, Odo Morannall, F. D., Docent. Helsingforss. Koth, C. D. E., Konservator vid Zool. Museet i Lund. Sahlberg, Zohn, F. D., Docent. Helsingforss. - Sandahl, Oskar Theodor, M. D., Professor vid : Karol. Instit, Strandgatan 4, Stockholm. Sandberg, Georg, Sogneprest. Sydvaranger, Finmarken, Norge. pt på få ' i f » d i a ' i Schiödte, Ig. Ch., Professor. Zool. Museet, Köpenhamn. Schöyvenr, W. M., Kand., Oscarsgade 25, Kristiania. Sjögréen, Carl Magnus, Skogsinspektör, Jägmästare. Hästholmen. Smith, Lars Olsson, Grosshandlare, Blasieholmen 4, Stockholm. Smitt, Zohan Wilhelm, Generalkonsul, Trädgårdsgatan 13, Stockholm. Sparre-Schneider, Hans Zacob, Konservator vid Museet i Tromsö, Norge. Spångberg, Jacob, F. D., Lektor. Sundsvall. Stenberg, Isak Ludvig, F. D., Lektor, Malmö. Stolpe, Knut Hjalmar, F. D., Amanuens, Handtverkaregatan 8, Stockholm. Storm, Wilhelm Zohan, Konservator vid Museet i Trondhjem, Norge. Ströhm, Svante Gustaf Magnus, Kollega. Oscarshamn. Stuxberg, Anton, F. D. Vetenskapsakademien, Stockholm. Stålhammar, Hjalmar, Löjtnant, Sekreterare i Föreningen Biskötselns vänner, Göteborg. Sörensen, William, Kand. Mag., Zool. Museet, Köpenhamn. Tengström, JF. M. 7. af: M. D., Provins.-Läk. Lojo, Finland. Thedenius, Hugo, Apotekare. Tanum. Thedenius, Knut Fredrik, Lektor, Qvarngatan 34, Stockholm. Theel, Johan Hjalmar, F. D., Docent. Upsala. Thorell, Tamerlan, F. D., Professor. Museo Civico, Genova, Italien. Thott, Thage, Grefve. Bökeberg, Holmeja. Tiselius, Gustaf August, F. D., Kollega, Ålandsgatan 3, Stockholm. N | | | XII LTorpadie, Reimers Carl Hjalmar, Löjtnant. Göteborg. a Tranberg, Gustaf, Jägmästare. Söderbrunn, Djurgården, Stockholm. Trybom, Arvid Filip, F. K., Fiskeri-assistent. Upsala. Tullberg, Tycho, F. D., Prosektor. Upsala. Unander, Ferdinand, F. D., t.f. Sekreterare i Kgl. Landtb. Akad., Storgatan 29, Stockholm. Wallengren, Hans Daniel Johan, Kyrkoherde. Farhult, Höganäs. Westerlund, Carl Agardh, F. D., Kollegat. Ronneby. Westring, Nils, Tullförvaltare. Göteborg. IVetterhall, fohan Erland Wilhelm, F. K. Upsala. Winslow, Anders Peter, F. D., Adjunkt. Göteborg. Wikström, Ernst, Student. Trossnäs, Edsvalla. Wikström, Johan Alfred, F. D., Adjunkt. Hudiksvall. Wittrock, Veit Brecher, F. D., Professor. Vetenskaps-Akademien, Stockholm. Wångdahl, Ado!f, Bruksegare. Hammar, Askersund. Följande ledamöter af den Entomologiska Föreningen hafva aflidit. Clason, I. G., Direktör. Stockholm. Löfvenskjöld. Las G.rLoy Kil DI Ingarud;Narestad: Wahrendorfj, Hd. G. vor, Hofmarskalk, Friherre. Stockholm. FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS FIRE MIPINERIAASII EINE ROPTERA AF O, M. REUTER. (Forts. fr. ärg. I, pag. 145.) EHOROSOMATSCHIEL. 1. Ch. Schillingii ScHUMM.: halmfärgad, med två svarta längs-streck öfver abdomens rygg. 12—15 mm. l. BON ME FA kad Elander 85 1o3 (KLO alus) EI STAT LIG 2 L | Sällsynt på Phragmaites 1 södra Sverige: Skåne, BOHEMAN, STÅL och SUNDEVALL; Halland, HAGLUND. Fam. LYGAEIDAE. Kropp undertill konvex, ofvan oftast mer eller mindre plan, dess chitinväfnad fast och hård. Hufvudet vanligen mer eller mindre triangulärt med trubbiga, icke skif- eller sköldformigt plat- tade sidor. Förutom facettögon oftast två punktögon. Antenner och rostrum fyr-ledade, de förra med sista leden lika tjock eller tjockare än de föregående. Scutell liten, trekantig. Hemielytra bestående af clavus, corium och membran, denna försedd med fyra eller fem långsgående nerver eller (underfam. Pyrrhocorina) med . två eller tre basal-celler, hvilka utsända flere stundom hop- stötande och anastomoserande långsnerver; ofta äro hemielytra mer eller mindre starkt förkortade, saknande membran. Fram- lår ofta förtjockade. Tarser treledade med första leden lång och Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 2 (1881). 5 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. den andra kort. Honans ventralsegment undertill oftast tydligt spjälkade i midten, inneslutande en såg. —Närmare undersöknin- gar saknas ännu öfver många hithörande arters lefnadssätt, men de flesta uppehålla sig på marken, äro vanligen af mörk färg och skola lefva af döda smådjur, hvilkas safter de utsuga. Fler- talet arter öfvervintrar hos oss såsom imago. 1(29. 2900): 3(16). 4 (5). 5 (4). 6(15). 7(10). 3 (9). 9 (8). TOA): IEM2). L2(II): 13(14). 14(13). Öfversigt af underfamiljerna: Antenner långa och fina; första leden särdeles lång, många gånger längre än den sista och i spetsen klubblikt förtjockad; antennernas fästepunkt ligger ofvanom en linie, som tänkes dragen från ögat till clypei spets. — 3. Berytina. Antenner fästade under en linie, som drages från ögat till clypei spets; deras första led hos våra arter kort, vanligen betydligt kortare än den sista, cylindrisk eller blott vid basen smalare, Oceller finnas. Membran med fem nerver eller någon gång något Mere: Hufvud mycket kort och bredt med på längden fårad eclypeus. Ögon aflånga, sträckande sig snedt bakåt på pronoti framhörn, hvilka äro afhuggna för att upptaga ögonen. De tre sista segmentens spiracula (traché-mynningar) belägna på buken. — 5. Geocorina. Ögon klotformiga, icke upptagna af pronoti framhörn. Alla buksegmentens suturer på ömse sidor raka, uppnående sidorna. Alla abdominalsegmentens spiracula belägna på connexivum. Corium icke eller otydligt punkteradt. Membranens två inre nerver förenade genom en transversel nerv. Pronotum framtill på ömse sidor med en glatt starkt böjd linie; bakranden mellan scutellen och sido- hörnen mer eller mindre nedtryckt eller intryckt. — I. Lygaeina. Corium, pronotum och scutellen mycket tydligt, ofta starkt punk- terade. Membranens inre nerver icke förenade af en tvärnerv. — 2-0: Åtminstone sjette segmentets spiracula belägna på buken. Sjette segmentets spiracula belägna på buken, de öfriga segmentens på connexivum. Kropp smal, aflång, nästan parallel, hos vårt slägte platt. — 4. Blissina. Alla eller åtminstone de tre sista segmentens spiracula belägna på buken. Flygvingar saknande en hakformigt i vingfältet återlöpande liten nerv. Corium på ömse sidor skjutande starkt utom den parallela abdomen, dess yttre nerv parallel med utkanten. Antenner fästade mycket nära hufvudets rostral-lober. Bakhöfterna stående ganska vidt från hvar- andra. — 6. Oxycarenina. / Flygvingar försedda med en i vingfältet återlöpande nerv, som utgår SR + REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 63 från tvärnerven mellan de från vingfältet utgående nerverna. Corium icke eller föga skjutande utöfver den ovala abdomens sidoränder. Mem- branens två inre nerver framtill förenade af en tvärnerv, de öfriga ut- j gående från en tvärnerv eller två basalfält. — 8. Heterogastrina. 15 (6). Tredje buksegmentets suturer urbugtadt böjda i närheten af sidorna, ; hvilka de icke uppnå'. MHufvud med två mestadels långa nära ögo- nen belägna borst. Corium sällan skjutande ut öfver abdomens sido- ränder, med den yttre nerven mot spetsen småningom divergerande med utkanten. Flygvingar med en i vingfältet återlöpande nerv, som utgår från subcostalnerven, icke från tvärnerven. Bakhöfter stående invid hvarandra eller blott föga åtskilda. — 7. Myodochina. 16 (3). Oceller saknas. Membran med två eller tre basalfält, utsändande flere stundom hopstötande och anastomoserande långsnerver. Några af buksegmentens suturer mestadels på ömse sidor urbugtadt böjda. — GER PyrRehocorina. Underfam. 1. Lygaeina STÅL. Slägtöfversigt. I (2). Corii apicalrand rät. Ögon: vidrörande pronotum. Antennknölarnes spetshörn trubbigt. Metapleuras bakrand rät. Färgen röd och svart. — LYGAEUS. 2 (1). Corii apicalrand nära clavi spets urbugtad. Antennknölarnes yttre spetshörn hvasst. Scutell baktill med trubbig köl. Färg grågul, teck- ningar bruna eller svarta. — NYSIUS. PENXNGABUSIPABR: 1. LE. equestris LINN.: svart, ofvantill jämte buken röd, ”hufvudets spets och sidor, främre och bakre bräddarne af pro- notum, den förra bakåt med två små rundade fliklika fläckar, den senare i midten ytterst smalt afbruten, en punkt på clavus, ett oregelbundet band öfver corui midt, fyra basalfläckar på bukseg- -menten och sista abdominalsegmentet svarta; membran med kan- "ten, en rund midtelfläck och en fläck vid basen hvita. 10—12 Par ETS Va ALS EE SEB MO SSL STADS ÖA HVel. Ak. Förh. 1862, 212, I. THOMS, Op. ent. 181, I. På Asclepias vincetoxicum, i hafsbandet. Sverige: Skåne, Gotland, Öland, Södermanland, Stockholm, Upland; Norge: Sönd- mör, STRÖM; Finland: Åland, Åbo, Nyland, Österbotten (2). ' I Denna karakter är mindre tydlig hos Plinthisus, Acomgus och Gastrodes, hvilka släg- ten dock böra igenkännas enligt öfriga angifna karakterer. 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. NYSIUSTDADE Artöfversigt : I (6). Corii costalrand framtill rät, derefter något bugtad utåt. MHufvudets rostral-lober baktill lägre. 2 (3). Hemielytra vanligen mycket förkortade, triangulära; hos den långvin- gade formen förenas de två inre nerverna icke af någon tvärnerv. — N. jacobeae. 3 (2). Hemielytra alltid utvecklade; membranen nående utöfver abdomens spets, med båda inre nerverna förenade af en tvärnerv. 4 (5). Pronotum med en endast framtill skönjbar långsköl. Scutell blott i yttersta spetsen med en köl. — N. thymi. 5 (4). Pronotum med en öfver hela sin längd skönjbar fin långsköl. Scutell med en npphöjd, glatt, gul och i de bakre tre fjärdedelarne ben- färgad köl. — N. helveticus. 6 (1). Corii costalrand hel och hållen rät. Hufvudets rostral-lober baktill små- ningom försvinnande, icke nående spetsen af första rostral-leden. Mem- branen nående till spetsen af abdomen eller något kortare. — N. punctipennis. 1. N. jacobeae SCHILL.: äggformig, blekt gulgrå, tätt brun- punkterad, kroppen undertill jämte låren, särdeles de främre, mot basen svartaktiga; honans bakkropp starkt utvidgad; buken bak- till med två fläckar (FS) eller en större diskfläck (OQO) samt con- nexivum grågula, detta svartfläckigt; antenner svarta eller med mellersta lederna delvis rostfärgade; scutell i spetsen med en kort hvitaktig köl; hvita fläckar vid höfterna; corii apicalrand hos den långvingade formen brunstrimmig. och membranen smutsig. 4—5”/, mm. Il. STAL J:-C:a2 F290k0.g I HOMS: il; Ca IS:2, "Se FACHNHIEVUSI AE Sarade Bo. Öfv. Vet; Ak. Börh. £$52, 52, ds På torra, isynnerhet med smultron bevuxna backar. 'Sve- rige: Skåne; WALLENGREN, Småland, Kinnekulle, Stockholm; Norge: Töjen, Solör; Finland: Åland — ryska Karelen och ryska Lappmarken — Österbotten. 2. N. thymi WorrrF, FiEB.: aflångt oval, gulgråaktig, svart- punkterad; rostrum helt svart; antenner svarta med midtellederna ofta mörkt lergula; scutell svart med yttersta spetsen knapt lju- sare,; corii nerver ofta svart-punkterade, apicalranden svart eller med svarta streck; membranen smutsigt glasfärgad ofta med ner- vernas mellanrum brunstrimmiga; lår starkt svartpunkterade. 37/, —4"/, mm. 1. i i | i Ål | i | | « REUTER: FINLANDS OCH SKAND!:S HEMIPT;:-HETEROPT. 65 BALL. Hl. SV. 49, 3 (Lygaeus) partum. FF; SAHLB. Mon. 52, 2 (Heterogaster). STÅL I. c. 213, 3. Lygaeus (Nysius) puncti- pennes "THOMS;, 1. C: 182, 4 (verisim.): - Allmän på torra backar ända upp 1 Lappland. 3. N. helveticus H. ScH.: aflång, smalare än föregående med hemielytra på sidan mindre utvidgade, särdeles hos hanen; grågul eller lergul, svartpunkterad, otydligt småhårig; antenner svarta med mellanlederna lergula; hemielytra utan bruna punkter, bakkanten vid membran-sömmen och corii nerver ofta delvis bruna, membranen glasklar (0) eller med nervernas mellanrum något rökiga (SF); lår svartpunkterade. 47/,.—5"/, mm. 1. Heterogaster Ericae BoH., Vet. Ak. Handl. 1849, Pp. 245. Uteslutande bland Calluna vulgaris. Sverige: Gotland, Småland, Södermanland till Stockholm; Finland: Åland, Åbo, Satakunta och ryska Karelen. 5 4. N. punctipennis H. ScH.: aflång, isynnerhet antenner, hufvud och pronotum tydligt småhåriga; grågulaktig, opak, brun- punkterad, undertill svart-brokig; antenner helt svarta eller med mellersta lederna i midten lergula; pronotum med en fin genom- löpande långsköl; scutellens köl upptagande knapt dess bakre tredje del; hemielytra emot spetsen med strödda fläckar och api- calranden bruna; membranen med bruna strimmor. 4'/,—5'"/, nns I SPAR, HJ (CIK2T36 ING STUS "Pubescensk). SABLB., Not. Fan. Fl. Fenn. IX, p. 170. Lygaeus (Nysius) thymi THOMS., 1. c. Rö2, 3. På torra backar sällsynt. Sverige: Öland, Stockholm, BoHEMAN; Finland: Kimito i Åbo skärgård, FörF., Helsingfors, finska och ryska Karelen, J. SAHLBERG. Underfam. 2. Cymina SrTåL. Slägtöfversigt : I (2). Hufvud med längsfåra på sidan; rostral-lober korta. Antennernas för- sta led icke nående hufvudets spets, fjärde kortare än tredje. Prono- tum med långsgående midtelköl och afstött bas. Scutell kortare än clavi commissur. Corium starkt och tätt punkteradt. — CYMUS. 2 (1). Hufvud utan fåror; rostral-lober långa. Antennernas första led nående ut öfver hufvudets spets, fjärde längre än tredje. Pronotum utan midtel 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. köl med rundad bas och lindrigt kölade sidor. Scutell stor och bred. Corium strimmigt glesare punkteradt. — ISCHNORRHYNCHUS. CYMUS HAEHEN. 1. C. glandicolor Hann: aflång, glatt, gulaktig eller grå- gul, undertill mörkbrun, :abdomens kant, ben och antenner rost- färgade, dessas två mellersta leder ungefär lika långa; pronoti köl gående öfver nästan hela längden, framom midten jämte en glatt köl på scutellen ljusare gula; hemielytra ofta med ett brun- aktigt långs-streck. 4'/,—5 mm. 1. STAL; Ior Clin 22331 18 BROMS, LarCt 4 OG dj SR CNIUSE GIN Culus SAHLB., Mon. 72, 2. Allmän bland Carzces och andra halfgräs ända upp i Lapp- markerna. 2. C. claviculus FaiL.: aflång, blekt grågul, glatt, med blekare hemielytra, hufvud undertill och bröst bruna; det inåt nä- stan släta coril spets något brunskuggad; antennernas andra led kortare än tredje, sista svartbrun; pronoti köl skönjbar endast framtill; scutell helt och hållet punkterad, utan köl. FATT, Möns Cim. SUCC: OA, 4 (LEN ACUS)IT NSTATA SL EsCN 20,35 2. I HOMSG- la Cir uT8 3, 1 s0R I LNGA USE AASE TATT MEET SIN SMA SLANG Sällsynt; lefver bland gräs på sandiga lokaler. Sverige: Skåne, Öland, Småland, Östergötland, Södermanland; södra Fin- land: Åbo, Nyland, finska och ryska Karelen. ISERINORRHMYNEHUSTEBB! 1. I. Resedae Panz.: oval, nedplattad, lergul, undertill jämte abdomen till stor del svart; antenner svarta med andra och tredje lederna förutom i basen och spetsen gula; hufvud, pronoti fram- kant och scutellens bas rostfärgade, pronotum ofta (FS) med svart band bakom framkanten; corium gulgrått, genomskinande, med två små midtelfläckar och fyra fläckar på apicalranden svarta; bröstets bakrand och höftfläckar hvita; ben rostgula. 4!/;, med membranen 5'/, mm. 1. SAHLB., MOD: fil, LL (Cymus).. STÅL; LL C:a, 23, mös HOMSS |. e- 184; 3. - LYGadeUS, AMdpmus LETT., Vet Ak: Handl oromo; NT 51210 ATT EO NAESIÖR KAT REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 67 5; Bland mossa i skog, äfven på mossar, ej allmän; skall enligt J: SAHLBERG anträffas på ÅLedum -palustre. Sverige: Skåne—Dalarne; Finland: Åbo—ryska Karelen—södra Öster- botten. Umderfamt 3. berytnna STAL Slägtöfversigt : HE (AD): Pannan förlängd mellan antennerna till en skifformig process; hufvu- : det tydligt längre än halfva pronotum. Punktögon stående något så när midt emellan ögonen och hjässans bakrand, ofta tämligen otydliga. Täckvingar med radvis maskformigt intryckta punkter. 2 (3). Clypeus slutande med en kort nedåt riktad haklik fortsättning. Ro- strum nående till midten af mellanbröstet. Antennernas fjärde led kor- tare än den andra. — NEIDES. 3 (2). Clypeus saknande haklik fortsättning. Rostrum räckande till framhöf- terna. Antennernas fjärde led längre än den andra. — BERYTUS. 4 (1). Pannan utan skiflik fortsättning mellan antennerna; hufvudet högst af pronoti halfva längd. Oceller tydliga, stående nära hjässans bakrand. Antenner och ben ytterst fina, första antennledens klubba kort, föga förtjockad. Täckvingar icke radvis punkterade. — METATROPIS. NEIDES LATR., FIEB. 1. N. tipularius LInn.: Lineär, smutsigt gulgrå eller brun- gul, intryckt punkterad, antennernas sista led, tibiernas spets, tarserna, coril yttersta spets och fyra till fem punkter på membran- ”suturen svarta; antennernas och lårens klubbor svartpunkterade; membranen hos hanen svartstrimmig; pannprocessen undertill båg- formigt utvidgad, ofvan rät eller lindrigt bugtad, åtminstone hos hanen räckande något framom clypeus; pronotum hos den vin- gade formen bakåt uppstigande och utvidgad; den flygvingar sak- nande formen har plan pronotum med parallela "sidor och eger starkare tillspetsad membran. SINNGA ES SMAL MSr (Chess) ERA. El ISV4 LÖS, Då (BER gus). Revrt., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1870, 597, 1 (Neides). Sällsynt; Sverige: Gotland, Småland, Östergötland, HaG- LUND; Finland: Yläne, Helsingfors, Karelska näset (en larv på Hyoscyamus niger, J. SAHLBERG), Österbotten. 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. BERYTUS FABR., FIEB. Artöfversigt: NN I (2). Antenner längre, första ledens klubba knapt !/, af ledens längd, lik- färgad med leden i öfrigt; låren i spetsen småningom tilltjocknade, 3 gt; P S J klubban icke mörkare; hufvudets process tämligen lång. — B. cla- vipes. 2 (1). Antenner "kortare, första ledens klubba upptagande omkring '!/, af leden ; hufvudets process kortare än hos föregående. 3(10). Låren i spetsen småningom klubblikt tilltjocknade. 4 (5). Antennernas och äfven lårens klubba icke det ringaste mörkare; min- dre. Membranen hos den flygvingar egande formen bredt afrundad, ygving 3 hos den vinglösa eller med korta flygvingar försedda mer eller min- 8 ySVINS dre tillspetsad. — B. Signoreti. 5 (4). Antennernas och lårens klubba mörkare, brunaktig eller svart; något större arter. 6 (7). Membranen såsom hos föregående art. — B. montivagus. 7 (6). Membranen särdeles hos den vinglösa formen smal, men äfven hos den bevingade emot spetsen tillspetsad eller tillspetsadt-afrundad. 8 (9). Antennklubban aflång, svart, pronotum baktill uppstigande med hvita eller hvitaktiga kölar; bakdisken starkare punkterad, hos den ving- lösa formen fullkomligt plan. — B. minor. 9 (8). Antennklubban tjockare, mindre aflång, brunaktig, stundom föga mör- kare än leden. Pronotum på sidorna baktill lindrigt utvidgadt, med hvassa kölar, disken baktill knapt, men sidokanten, sedd från si- dan, tydligt båglikt afrundadt uppstigande, midtelkölen rak. — B. affinis. 10 (3). Antennernas och lårens. klubbor plötsligt starkt tilltjocknade, svarta. Kropp jämförelsevis kort och bred. — B. crassipes. 1. B. clavipes FaABR., FALL.: gråaktigt lergul, ytterst säll- synt med flygvingar; pronotum hos den vinglösa formen med nästan parallela sidor, nedtryckt disk och starkt upphöjda hvit- aktiga kölar, som gå fram till de rätvinkliga bakhörnen, bakran- den rak; corium smalt, starkt och tämligen djupt punkteradt, nä- stan tvärskrynkligt, med parallela starkt upphöjda nerver; hanens membran brunstrimmig. 7—38'/, mm. 1. FaLL., H. Sv. 165, 2. ReEvurt., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1870, 599, I: Sällsynt. Sverige: Skåne—Södermanland; Norge: Hasle, SIEBKE;: Finland: Satakunta och ryska. Karelen, J. SAHEBERG, Österbotten ?, WASASTJERNA. Hos oss hittills blott exemplar utan flygvingar. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S -HEMIPT.-HETEROPT. 69 2. B. Signoreti FiEB..: flygvingar, mer eller mindre ut- bildade, stundom nästan inga; ljust lergul med corii spets svart; pronotum hos den hos oss funna formen lindrigt bredare mot basen, bakranden nästan vinkligt urbräddad, den baåkre punkte- rade "delen af disken mycket lindrigt convex med efter kullrig- heten likformigt uppstigande midtel- och sidokölar, alla dessa lika höga och af diskens färg, tämligen lindrigt upphöjda, sidokölarne nående till bakhörnen; membranens två inre nerver litet nedom basen förenade i en punkt och bildande en smalt triangelfor- mig basalcell; vid alla nervers bas en liten svart punkt; ha- nens membran med bruna strimmor. 4'/,—5'/, mm. 1. PB. pygmaeus REuT., 1. c. 602, 5 (forma brachyptera). Sällsynt 1 Sverige: ZETTERSTEDT och THOMSON, Gotland och Småland, BoHEMAN, Upsala, HAGLUND. Hos oss ännu icke funnen med fullt utbildade flygvingar och bredt afrundad mem- bran (forma macroptera). 3. B. montivagus BRrREMI: rostgul med corii spets svart; pronotum mot basen småningom måttligt utvidgad, sidorna bak- om de tämligen afrundade skulderhörnen lindrigt inböjda, bak- randen urbugtad, diskens bakre punkterade del lindrigt convex, kölarne af diskens färg hvasst upphöjda; corium mindre djupt punkteradt; membranen hos hanen med mot spetsen bredare strimmor och en aflång basalfläck svartbruna. 5'/, mm. l. IRNETDI ELLE 000) 2 Sällsynt i Sverige: endast ett exemplar (med utbildade flygvingar) funnet på Gotland af BOHEMAN. 4. B. minor H. ScH.: blekt lergul med corii spets svart; den bevingade formen har pronotum baktill tydligt utvidgadt och med den punkterade delen af disken mer eller mindre starkt convex, kölarne benhvita och tämligen starkt upphöjda, men icke hvassa, vid de afrundade skuldrorna utplånade, bakranden urbräddad; den flygvingar saknande formen har smalare mem- bran samt pronotum med nästan parallela sidor, nästan rak eller lindrigt urbugtad bakrand och plan disk, de hvitaktiga kölarne nå ända till bakranden; membranen med en svart punkt vid hvarje nervs bas, hos hanen brunstrimmig. 5—06'"/, mm. 1. NEUTRAL kCgr 000, KN LVEZAES. ClAVZPeSs: SALE: MOD sA der Berytus cognatus FiEB., REUT., 1. c. 601, 4 (forma macroptera). 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Ej. sällsynt. Sverige: Skåne-—Ångermanland. Finlands Åland —ryska Karelen—OÖsterbotten. 5: B. affinis REuTt.: vingad, smutsigt lergul; pronotum baktill något bredare, sidorna bakom de rundade skuldrorna lindrigt inböjda, bakranden lindrigt urbugtad, disken baktill lindrigt eller föga convex, kölarne hvasst upphöjda, midtelkölen nästan rak, baktill knapt uppstigande, framtill hvassare och tydligare, sido- kölarne baktill mot skuldrorna något uppstigande och derstädes nästan högre än midtelkölen. 5 mm. l. REUTE, INC OO2, Oc Sällsynt i södra Sverige: Öland, WAHLBERG, Gotland, Bo- HEMAN. 6. B. crassipes H. ScH.: kortare och bredare än de före- gående, med eller utan flygvingar, yttersta spetsen af clavus, corii spets och en rund basalfläck på membranen svarta; corii sidor starkare afrundade; pronotum bakåt bredare, äfven hos de vingar saknande exemplaren, dess bakkant hos dessa lindrigt ur- bugtad, hos de bevingade tämligen starkt emarginerad, sidokan- terna hos dessa bakom de bredt afrundade bakhörnen lindrigt inböjda, diskens punkterade del måttligt convex eller hos de vinglösa nedplattad, högre blott i skulderhörnen, kölar starka, ljusare än disken; låren mot spetsen plötsligt klubblikt förtjoc- kade, klubban alldeles svart. 5—5"/, mm. 1. INET SC n0O2, AR Sällsynt i Sverige: Öland, Östergötland, BoHEMAN, Ånger- manland, STÅL; Finland: Åland, Förr., Tavastland, finska och ryska Karelen, J. SAHLBERG. Anm. Delta slägte har länge utgjort ett crux hemiptero- Jogorum. FIEBER, som alls icke insett, att arterna med hänsyn till vingarnes och pronoti deraf beroende utbildning äro dimor- - pha, har uppställt en mängd arter deraf. Först under mina stu- dier under ännu pågående utrikes resa och isynnerhet genom gemensamma undersökningar med d:r PUTON i Remiremont (d. ä. efter affattandet af det ursprungliga manuskriptet till denna af- handling) har jag vunnit full klarhet i uppfattningen af de re- spektive arterna och har nu funnit, att de samtliga uppträda under två former, en med och en utan flygvingar, men båda med ungefär lika långa täckvingar. Enligt undersökningar af FIEBERS typxemplar är sålunda £B. pygmaeus (FIEB.) REuT. den utbildade flygvingar saknande formen af 5. Szgnoreti FiEB. och den i en REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. ia " mängd samlingar spridda 65. geniculatus FiEB. (in lift.) en dylik af B. montivagus BREMI. Det svenska exemplaret, som ofvan anföres under sistnämnda namn, har jag tyvärr icke senare varit i tillfälle att undersöka och kan derför icke med full bestämdhet säga, om det tillhör den verkliga 5. montivagus eller den snar- ilika 5. Signoreti; den.förra afviker genom betydligt finare lår en CA med mer plötsligt tilltjocknade klubbor, hvilka äro lätt brunak- tiga eller ock (särdeles- hos vinglösa exemplar) likfärgade med låret, såsom hos £. Signoreti, hvilkens vingade form äfven kan uppträda med lätt brunaktiga lårklubbor. 5 cognatus FIEB. är vidare en vingad form af 5. 27zn0or H. SCH. och under namn ar 65. viltatus FIEB. står 1 d:r PUTONS samling af FIEBER så- lunda bestämda och 1 hans efterlemnade handteckningar afteck- nade hanexemplar af samma form till nyss nämnda art, medan Wiener Hof Naturalien Cabinett under detta namn eger ett äf- ven af FIEBER bestämdt vingadt exemplar af 65. clavipes. MESEANEROEISTEIES: 1. M. rufescens H. ScCH.: ljust brungul med dragning i rödaktigt, hufvud undertill och bröstmidten svarta; antenner med första ledens klubba utom i yttersta spetsen, yttersta spetsen af andra leden, fjärde leden och några små punkter på första le- den svarta, fjärde ledens spets ljus; lårklubborna utom i ytter- sta spetsen, tibiernas spets och de två sista tars-lederna svarta, tibier mot spetsen och första tarsleden rödgula, lår och tibiernas basalhälft svartpunkterade. 9 mm. 1. BEOR RN iv 208 AT (BeErptus). På blommor och frukter af Lznnaea borealis, LUNDSTRÖM; hittills inom området funnen endast i Finland: vid Åbo, LUND- STRÖM, Yläne, C: SAHLBERG, Österbotten, F. D. WASASTJERNA. Underfam. 4. Blissina STAL. Slägtöfversigt: Kropp smalt aflång, nedtryckt. Hufvud smalnande bakom ögonen. Antenner längre än hufvud och pronotum tillsammans. Hemielytra med corii spetsrand rät, oftast förkortade, men då åtminstone tre gånger längre än den rätvinkliga scutellen, med ytterst kort membran. Främsta höftpannorna baktill slutna. — ISCHNODEMUS. H'2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. ISCHNODEMUS FIEB. r. I. sabuleti FaALL.: aflång, parallel, svart, matt; pronoti bakbräm särdeles vid hörnen, abdomens yttersta sidorand och benen ljust lergula, låren 1 midten mer eller mindre bredt bruna; hemielytra grågula med bruna nerver, membranen smutsig, hos forma macroptera med basalfläck och inkanten, vid basen bre- dare, hvitaktiga; honans femte ventralsegment icke ända till ba- sen urbräddadt. 5—6 mm. 1. FAL: ER ISv:002, 23 (Ly gdeus).= STAT, 1 C02 120 To SIHOMSN INRE ATS NG2 Sällsynt på £Elymus och andra gräs på sandiga stränder; såsom långvingad förekommer den ytterst sparsamt. Sverige: Skane, Halland; Finland: Åland och Åbo skärgård, FÖRF.; ryska Lappmarken vid Hvita hafvet, J. SAHLBERG. Underfam. 5. Geocorina STÅL. Slägtöfversigt: Hufvud lika bredt som eller bredare än pronoti bas, i spetsen lindrigt framskjutande mellan antennerna. Ögon framåt convergerande, bakåt tämligen starkt utdragna. Punktögon långt aflägsnade från ögonen. Scutell nästan lik- sidig. Kropp glatt eller nästan glatt. — GEOCORIS. GEOCORIS FEAT: Artöfversigt: I (2). Scutell längre än prohotum. Pronotum med alla ränder gula eller åt- minstone framkanten gul. Täckvingar förkortade, med clavus och co- rium hopsmultna. — G. grylloides. 2 (1). ' Scutell kortare än pronotum. Pronoti ränder icke gula. 3 (4). Pronotum med en smal gul längs-strimma. ”Täckvingar svarta; mem- bran och flygvingar förkortade, clavus icke afskild från corium. — G. ater. 4 (3). Pronotum utan längs-strimma. Täckvingar smutsigt brungula, nästan alltid med utbildad membran och tydlig sutur mellan clavus och co- rium. Flygvingar nästan alltid utbildade. — G. lapponicus. 1. G. grylloides LInn.: glänsande svart; hufvud med en fläck på hvardera sidan om rostri bas och en strimma framför ögonen, hanens sista antennled, pronoti ränder eller sidoränderna blott i midten, scutellens spets, täckvingarnes ränder (inranden PA Arg REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. IS smalare men ända till membranens bas) samt höftpannor, fram- bröstets framkant och benen gula, låren otydligt brunfläckiga. 4—4"/, mm. 1. Tomy JE Sör HÖ a SM IA På torra backar och sandiga ställen allmännare i södra Sveri se: Stockholm sällsyntare; uppgifves af ZETTERSTEDT såsom sällsynt i Lappland. Ännu icke funnen i Norge eller Finland. 2. G. ater FABR.: glänsande svart med gul midtelstrimma på pronotum; antennernas spets vanligen ljusare; clavi sutur an- tydd genom en rad grofva punkter; membran kort, brun, glän- sande; knän och tarser brungula eller gulbruna; höftpannor och hos hanen frambröstets framrand och ett kort streck på hvar- dera sidan af hufvudet framför antennerna ljusgula eller gulhvita. 3—3"'/. mm. l. SAHLB., Mon. 73, 1 (Ophthalmicus). Sällsynt på torra fältbackar. Uppifves såsom funnen i Norge 1 Saltdalen, men (enligt J. SAHLBERG) är det möjligt att dessa af SOMMERFELT anförda exemplar endast äro mörka individer af följande, sådana de mest uppträda i norden. För öfrigt funnen inom området endast i Finland: Åbo, Satakunta, Nyland, fin- ska och ryska Karelen. 3. G. lapponicus ZeTT.: svart med matt glans, på hvar- dera sidan af hufvudspetsen en fläck hos hanen, höft-pannor och framkanten af frambröstet samt antennernas första och andra äfvensom basen af tredje leden hos hanen ofvantill hvita, för öfrigt bruna, hos honan spetsen af första och andra leden smalt hvit; pronoti bakhörn gulbrunaktiga; täckvingar smutsgula eller brun- aktiga, hos nordliga exemplar ofta beckbruna med smutsigt ljus membran; ben ljusgula eller något stötande i brungult, lår med otydliga bruna småfläckar. 3'/,—3"/, mm. l. ÄRNe ET Sea pa 210072 NAR STAT ler CorR2) Ae (FE0OCOKAS Vt lODPeRNES KA EEATLI. ER SM ON 2 ISAHDE., Mon, 73, 2 (Obh thalmicus). På torra fältbackar. Sverige: Vestergötland—Södra Lapp- land, ZETTERSTEDT; Norge: Eneback, Dovre, Throndhjem, Salt- dalen; Finland: Abo, Satakunta, Nyland, finska och ryska Ka- relen samt Österbotten. 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Underfam. 6. Oxycarenina STåL. Slägtöfversigt: I (2). Hufvudets rostral-lober ytterst korta, skönjbara blott inemot hufvudets spets, strupen med en fåra, vid fåran lindrigt uppsvullen. Antennernas första led icke nående ut öfver hufvudets spets. Hemielytra med cla- vus trestrimmigt punkteradt, corium utan tydliga nerver och membra- nen stor och bred, med fyra nerver, de två yttre gafflade och grenade. Framlår oväpnade. — PHILOMYRMEX. Rostral-lober tydliga öfver hufvudets hela längd. Rostrum långt med N EN - NE andra leden nående till framhöfterna. Corium och membranen med tydliga nerver och membrans nerver enkla. Framlår väpnade med en tand. — OXYCARENUS. PENNE OMYRMEXSESSAHEB: 1. Ph. insignis F. SaHLB.: undertill rostbrun, ofvan mörk- brun, matt, tätt punkterad, antenner och rostrum beckbruna, lår rostfärgade, tibier och tarser gula; hemielytra med sidokanten bredt nedplattad, baktill mycket bredare, membranen svartbrun, vid su- fören; smalt) blekset4+/sc mm. Ti; SAHDLB.,: MOD: 035 od; Högst sällsynt i Finland: södra Karelen, J. SAHLBERG, SÖ- dra Österbotten, F. D. WASASTJERNA; ett exemplar (från osäker lokal) funnet med Formica rufa af MäÄKLIN. OXYCARENUS RIEB: 1. O. modestus FaLr.: äggformig, nedtryckt, glatt, rost- brun, scutellFoch kroppen undertill svarta; andra antennleden och tibierna bleka; första antennleden icke öfverskjutande hufvudet; clavus och corium i basen hvitaktiga, den förra med två rader punkter, det senares nerver svaga; membran stor, svartaktig med en. stor hvit basalfläck nära corii hörn; fläckar och ränder på bröstet gula. 3'/,—4 mm. Il. FAT: = ENAS VSR AS Eg (LYG MUSA SAHEB he MORENO Ge (Stenogaster). Sällsynt på Anus glutiwosa och incana. Sverige:ett exem- plar från Dalarne, BoOHEMAN; Finland: nära Åbo, SAHLBERG, Uskela, FÖRrF., Tavastland, B. WASASTJERNA, Karelen, AF TENG- STRÖM, på Pinus sylvestris tagen af J. SAHLBERG i södra Karelen. frä he REUTER : FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT: 15 / 2. OQO. Preyssleri FiEB.: aflång, svartaktig, starkt punkte- rad, kort och styft gråaktigt småhårig, pronotum baktill och bu- oken stundom dragande i rostbrunt; antennernas första led skju- tande framom hufvudets spets, den andra åtminstone i midten bredt gulaktig, hemielytra och den lilla membranen lindrigt brun- — skuggade, clavus oregelbundet svartpunkterad, corii och membra- nens nerver starka, mörka, corium vid basen och membranen med len fläck vid corii spets hvitaktiga, tibier hvita, lårens spets, ti- biernas bas och spets, tarser och fläckar på bröstet ljusgula. 3—--4 mm. l. MIHOMS:, Ia Ci T8A, KO: LYygAeuUuS mo destus var ga PALL FREE SVIN ES La SSTENOOASLeEK” JUSGOVENOSUSE, DAHLB.,. Vet: Ak: Ilan Gt ANOS Oj Pite one ÖTNEAKENUSEAG: STAL Lo CR 220 Ta Sällsynt på torra backar. Sverige: Gotland, Småland, Sö- dermanland till Stockholm; Finland: Åland, FÖRF. Underfam. 7. Myodochina STÅL. Gruppöfversigt: I (2). Pronotum' bakom midten tydligt, på sidorna vinkligt hopsnörd med trubbiga, afrundade, okölade sidor och en halslikt afsatt del i spetsen. — MYODOCHARIA. : 2 (1). Pronotum baktill transverselt nedtryckt med ingen eller otydlig, aldrig convex, halskrage och oftast med kölade eller skifligt plattade sidor. 3 (6). Pronoti sidor okantade eller blott kölade eller med en svag skifformig utvidgning endast i bredd med den i så fall tydliga sidobugten. 4 (5). Fjärde ventralsegmentet på sidorna med den bakre matta fläcken långt aflägsnad från bakranden och närmad till den främre.! Pronotum starkt hopdragen emot spetsen och vanligen på sidorna urbugtad samt hos våra slägten i spetsen försedd med en smal, nedtryckt, stundom i midten ytterst otydlig halskrage. — DRYMARIA. 5 (4). Fjärde ventralsegmentet på sidorna med den bakre matta fläcken långt aflägsnad från den främre och närmad till segmentets bakkant (med undantag af slägtet /schknrocoris). Pronotum med sidorna okantade eller kölade, vanligen icke eller obetydligt urbugtade, mot spetsen mindre hopdraget än hos föregående. — RHYPAROCHROMARIA, 6 (3). Pronoti sidor i hela sin längd med en likformig, regulier skiflik utvidg- ning, vanligen afrundade, ytterst sällan lindrigt urbugtade. Fjärde ventralsegmentets matta fläckar såsom hos närmast föregående. 7 (8). Antenner nakna eller kort småludna. Pronoti och corii utvidgade sido- I Denna karakter tillkommer äfven slägtet Ischnocoris inom följande grupp. 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 183831. kanter sällan punkterade, det förras framdisk vanligen slät eller spar- samt punkterad. — BEOSARIA. 8 (7). Antennernas tre första leder med styfva borst eller här. Pronotum och corii utplattade sidokanter vanligen punkterade. Clavus oregelbundet punkterad. Corium med mycket tydliga nerver. Sömmen emellan kinderna och clypeus fårad. Hos våra slägten är hufvudet tämligen kort, pronotum ganska transverselt och scutellen icke kortare än pro- notum. — GONIANOTARIA. Gruppen Myodocharia STåL. Slägtöfversigt: -— FN N ). Andra och tredje ventralsegmenten på ömse sidor bakom höfterna för- sedda med en aflång, bar, tätt strimmad stridulationsyta. Rostri tredje led mycket längre än den fjärde. Framlår med två eller tre större och flere smärre taggar. — LIGYROCORIS. 2 (1). Buken utan bara stridulationsytor. Rostri tredje led knapt eller litet längre än den fjärde. -— DIPLONOTUS. TIGYROCECORISE STAR 1. LE. Luchsii Bär.: svartaktig, antennernas första led i spetsen, den andra helt och hållet, stundom äfven den tredjes bas, fläckar vid höfterna samt benen lergula, framlåren nästan helt och hållet, de bakre mot spetsen svarta; hemielytra blekt hvitaktigt lergula, bakom midten svart- eller brunaktiga med en blek costalfläck före spetsen, cori disk stundom äfven framom midten brunskuggad; membran ofta något afkortad, brunaktig med nerverna och en obestämd fläck i spetsen hvitaktiga; pro- noti bakdisk stundom med fyra fläckar stötande i rostbrunt. 5'/, 180000 LEO AEUS. ”SPLYESLEZS NE ADE vr EISESVr ÖT, 12250 (NCCHIEINNS nee BABR.).. £l0ciomerus: 10. SAHLB., Mon. 70, 24 STAL, JC 2136 TAN DH ÖMSSuL: SC LO SA Ej sällsynt på: backar, vid dikesrenar, på myrar och kärr etc. öfver hela området; går ända upp i norra Lappmarkerna; allmännare äfven i den yttre skärgården. DIREONOTUSTSTAD: 1. D. fracticollis SCHILL.: svartaktig; pronotum hopsnörd DD) 1 midten; dess framkant (smalt) och bakre fik, scutellens spets SUL REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S "HEMIPT.-HETEROPT. HT och två små midtelfläckar samt benen rostgula, pronoti bakflik brunfläckig, låren, åtminstone de bakersta, i eller nära spetsen bruna, de främsta mot spetsen med en grupp taggar, i midten oväpnade; hemielytra smutsigt hvitgula, brunpunkterade och fläc- kiga, costa och en fläck nära inre spetshörnet glatta, membranen brunskuggad med bleka nerver; antenner med andra och tredje leden brungula, äfven hanens framtibier räta. 5—5"/; mm. l. SARI Bör VO DEMO Tr (KLO GT ORHe KU S)ASESTAT, Fi LIE. 2 TANE2 (Plociomera). ”THOMS., 1. c. 194, 33 (Plociomera). Pachyme- KUSKANSEGluST BO, Vet. Ak. land! T340,-p: 2150: På kärrmarker bland Cyperaceer. Sverige: Skåne—Got- land—Stockholm. Finland: Åland och egentliga Finiand, Ny- land, Savolax, södra och ryska Karelen. 2. D. luridus Hann: svart, någon gång pronoti bakflik stötande i rostbrunt; pronotum hopsnördt bakom midten; anten- ner med andra och tredje lederna i midten eller mot spetsen beckröda, den senare kortare än den sista; ben roströda, tibier och lårspetsar vanligen bruna, hanens framtibier böjda vid basen, låren håriga, de främsta starka, in emot midten väpnade med en stark tagg och mot spetsen med en tandgrupp; bukens sido- ränder rostfärgade; hemielytra rödgula eller rostbruna, ljusare vid basen, mindre starkt punkterade än hos föregående, membranen brunaktig med bleka nerver. 5—5"/, mm. 1. MEROMSS CS NIO AG 25 Sällsynt på sandiga stränder. Sverige: Skåne enligt THOM- son; Finland: Hogland i Nyland, Stevers, Karelska näset, J. SAHLBERG. Gruppen Drymaria STÅL. Slägtöfversigt : (10). Kropp undertill starkt kullrig, ofvan något nedtryckt, baktill icke starkt utvidgad. Connexivum uppböjdt. 2 (9). Hufvud ända till ögonen insänkt i pronotum. Pronoti främre flik icke eller blott otydligt intryckt. Scutell tämligen plan. 3 (4). Kropp bredare, starkare nedtryckt, öfverallt, äfven på hufvudet, pro- noti framflik, scutell och bröst tydligt och tätt punkterad. Prosternum på ömse sidor med en grop mellan framhöfterna och framranden. Framlår icke tjocka, med en liten tand. — DRYMUS. Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 2 (1881), 6 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 4. (3). Kropp aflångt-oval, finare punkterad, hufvud och pronoti framlob släta eller sparsamt och otydligt punkterade. 5 (6). Framlår måttligt förtjockade, undertill med två (eller tre) mycket fina tänder före spetsen: Framtibier raka. Scutell med en låg långsköl mot spetsen. — LAMPROPLAX. 6 (5). Framlår tjocka med en (eller två) stark tand och mellan denna och spetsen en rad små tänder. 7 (8). Hufvud längre, mera spetsadt med afståndet mellan ögon och anten- ner nästan af ögats längd. Första antennleden öfverskjutande hufvu- det vanligen med mera än halfva längden. — EREMOCORIS,. 8 (7). Hufvud kortare, med afståndet mellan ögon och antenner kortare än ögat. Första antennleden med halfva eller knapt halfva längden nå- ende framom hufvudets spets. — SCOLOPOSTETHUS. 9 (2). Hufvud punkteradt, bakom de från pronotum aflägsnade ögonen hop- draget och convext, framför dessa något utvidgadt. Pronotum starkt punkteradt, dess framflik med en baktill tydligare längsintryckning. Scutell stor, före midten med tvärintryckning. MHemielytra baktill ut- vidgade. Clavi commissur kortare än scutellen. Framlår tjocka med två (någon gång en) stora och flere små tänder. Prosternum med gro- par framför höfterna, — TAPHROPELTUS. 10(1). Kropp bredt äggformig, bakåt starkt utvidgad, mycket platt, äfven undertill. Connexivum horisontelt. Baktarsernas första led knappast längre än de två öfriga tillsammans. — GASTRODES. DRYMUS FIEB: 1. D. sylvaticus FABR.: oval svartaktig, starkt punkterad, pronotum bredare än långt, med något urbugtade sidor, baktill bredare med stark tvärintryckning bakom diskens midt; hemie- lytra bruna, stundom i basen blekare, deras sidokant utöfver midten återböjd; membran mer eller mindre brunskuggad med hvitaktiga nerver; ben nästan glatta, hanens tibier före spetsut- vidgningen litet böjda. 4—5 mm. 1. RATE, LT SV. 590, 17 (Cygdeus); SAEEBJI MOD Syene (Fkyparockromus). STÅL, 1; C. 217, I. THOMS., lo.C:=LO0O, AE Ej sällsynt bland mossa och vid växtrötter. Sverige: ända upp i Ångermanland; Finland: upp till Jyväskylä. 2. D. brunneus F. SAHLB.: äggformig, något kullrig, tätt punkterad, beckbrun eller rostfärgad, ofta mycket ljusare än före- gående, hemielytra blekare, tätare punkterade, bakom midten star- kare utvidgade med en blek fläck vid corii spets, membranen brunskuggad; pronotum mera aflång, framtill starkare utvidgad Lä od VÄ REUTER: FINLANDS "OCH SKAND:S HEMIPT:;-HETEROPT. 79 med framför den djupare sidobugten mera rundade sidor, den främre convexa delen tätt och finare punkterad, den bakre ned- tryckta groft punkterad; första och andra antennleden rostfärgade ,; ben såsom hos föregående, men med äfven hanens tibier nästan raka. 4—5 mm. 1. SAHLB., Mon. 57, 6 (Rhyparochromus). BoH., Vet. Ak. Elandlr SAO, pr 24 (FACK YMEruS)A FSTAD Inc: 257, 20 NEROMS: BF er TOG, 40: : Sällsyntare än föregående, ofta under nedfallna löf m. m. i lundar. Sverige: Skåne, Öland, Gotland, Småland, Stockholm; Finland: Åbo—ryska Karelen—Lappland. TPAVIER ÖRE ACGID OVER HeEELSE: 1. LDL. picea FLOR: svart eller beckbrun (hos nyss utkläckta exemplar hela kroppen brungul); hufvud så långt som bredt (ögo- nen medräknade); antenner mörkbruna med första och fjärde 1e- den brunaktigt gula; pronotum framtill blott föga afsmalnande, dess framlob starkt glänsande, opunkterad, blott i sjelfva fram- kanten några fina punkter, bakloben något ljusare, groft och tämligen tätt punkterad, sidoränderna med ytterst fina långa hår; scutellens sidoränder groft punkterade; cori utrand opunkterad inåt begränsad af en rad tätt stående mot spetsen flackare in- tryckta punkter; hemielytra utbildade eller med något förkortad membran, denna hvitaktig, utåt lätt rökig; ben brunaktigt gula. 4'/,—5'/, mm. 1. IBEORSE RI EVE Sn TN KACkNHeruS). Högst sällsynt under mossa på tufvor vid kanten af skogs- kärr. Hittills inom området tagen endast i Finland vid Hel- singfors och på Karelska näset af J. SAHLBERG. EREMOCORIS FIEB. 1. E. erraticus FAER.: svart, något glänsande, nästan glatt med baktibiernas yttre kant försedd med några taggar; rostrum, första antennleden vid basen, pronotum baktill, hemielytra, fläckar på bröstet vid höfterna samt benen rostfärgade, pronotum med fyra stundom samflytande fläckar och hemielytra med en rundad 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. midtelfläck svartaktiga; pronoti sidokanter och hemielytra framtill grågula; membranen svartaktig med en hvit fläck vid yttre och en annan vid basal-hörnet. 6'/,—7 mm. 1. FALL nEL SVas (0.05 TON (CY ACUS)A NSAHEB MODERNT (RAVparock?romus).. STAL, I. C.,2'10;.1. LHÖMS, UL CHi200505M: Här och der på marken och ej sällan under bark af Pinus sylvestris eller Betula. Sverige: Skåne—norra Lappmarken; Norge: ända upp till Alten och Bosekop i Finmarken; Finland: Åland —ryska Karelen—ryska och finska Lappmarkerna. 2. E. plebejus FaLL.: svart, matt, långhårig, med lång- håriga ben och tagglösa tibier; hemielytra, tibier, tarser och fläc- kar vid höfterna beckbruna; membranen brun med en hvit fläck vid basal-hörnet, en vid corii spets och en wvid inre apical-hörnet. 5'/.—7 mm. 1. TJAT TA VERS SVA ISO, SM LYSAEYS).A SAHEBI NM ONE (ÖT (FIN PArOCkHONMNUS)A STÄD, HINNC: 210) 5210 RHÖOMST UHeE 420050. Tämligen sällsynt. Sverige: Skåne och Östergötland; Niorgier sr föjen; sAlten;. oE:nda nd: Åbo—ryska Karelen— södra Österbotten. SEOEOPOSTETHUSIERB: Artöfversigt: I (2). Antenner tämligen fina, helt och hållet rödgula, längre än halfva krop- pen. Kroppen ofvan utan långa hår. Mesosternum enkelt. Fram- tibier hos honan lindrigt, hos hanen starkare inböjda. — Sc. pictus. 2 (1). Antenner mera robusta och kortare, åtminstone mot spetsen bruna eller svarta. [SS] AA [940] Ne Första och andra antennlederna gula, den senare oftast i sjelfva spet- sen samt de två sista svarta. 4 (5). Pronotum och hemielytra försedda med långa uppräta glesa hår. — Sc. pilosus. 5 (4). Kropp ofvan utan långa uppräta hår; hemielytra stundom småhåriga, men håren halft nedtryckta. 6 (7). Mesosternum framför höfterna isynnerhet hos hanen tydligt tvåknöligt. Honans framtibier lindrigt, hanens starkt inböjda. — Sc. affinis. 7 (6). Mesosternum utan knölar framför höfterna. Honans framtibier räta, hanens lindrigt inböjda. — Sc. adjunctus. 8 (3). Antenner svarta, endast yttersta basen af andra leden rostfärgad. Me- sosternum och tibier såsom hos närmast föregående, — Sc. deco- ratus. Ku j REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROÖPT. 8 I. Sc. pictus ScCHILL. : svart, fram- och sido-ränderna samt bakfliken af pronotum rostgulaktiga, denna brun-punkterad och -fläckig, bakhörnen bruna; bröstets sido-sömmar, höftpannornas kanter, ben och rostrum rostgula; framlår i midten brunaktiga; hemielytra alltid . utbildade, ljusare hvitgula, två midtelfläckar och spetsen bruna; membran brunskuggad, hvitaktig mot basen med mörkare nerver; framlårens tand snedt stående i midten af underkanten. 4'/,—4”/, mm. i. SAHLB,, Mon. 03, 13 (SPtyparockromus). .THOMS., 1. c- RIO 53 Sällsynt vid hafsstrand under uppkastade vassrör, tång m. m.; någon gång på vid hafstrand växande näslor. Sverige: Skåne, THOMSON; Finland: Åbo, Satakunta, Nyland, södra Karelen och södra Österbotten. 2. Sc. pilosus REuT.: svart, pronoti sidoränder och bak- del rödgula, denna särdeles vid sidohörnen brunfläckad; bröstets sidosömmar och höftpannor rödgula; hemielytra oftast förkortade, rödgula, mot spetsen samt med två midtelfläckar mörkbruna; ben rödgula, framlåren oftast till största delen och baklåren ej sällan mot spetsen svarta; de förras tand belägen ungefär i mid- ten af låret; utmärkt genom de långa, uppräta, glesa, bleka håren på kroppens öfre sida. 3'/,—4 mm. 1. Lygaeus (Scolopostethus) affinis THOMS., 1. c. 201, 52. Bland mossa, nedfallna blad m. m. på fuktiga ställen. Sve- rige: Skåne, THOMSON; Finland: Satakunta, Nyland, Tavast- land och Karelen, enligt J. SAHLBERG. 3. Sc affinis SCHILL.: till storlek, färg och teckningar ytterst lik föregående, men hemielytras grunfärg oftast ljusare gulaktig, stundom blekgul; framlåren svarta i midten, någon gång äfven baklåren med svart ring före spetsen; de förras tand be- lägen närmare främre tredjedelen af låret; skild från föregående genom saknaden af de långa håren på öfre kroppssidan; hemie- lytra oftast förkortade. 3'/,—4 mm. 1. Lygaeus podagricus FALL., H. Sv. 63, 24 (partim). Ly- gaeus (Scolopostethus) id. THoms., 1. c. 201, 55. HFRhyparo- chromus decoratus SAHLB., Mon. 63, 14. 'Scolopostethus affi- MOSE UGKN ÖOPSTAL, ICD: 220: 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. På Urtica och enligt J. SAHLBERG äfven på Rubus idaeus allmän. Sverige: Skåne—Stockholm; Finland: Åland—ryska Karelen—södra Österbotten. 4. Sc. adjunctus DouvcL. et Sc.: mycket lik föregående, men skild genom mesosterni och tibiernas byggnad; baklåren van- ligen utan- eller med mycket svag svartaktig ring före spetsen; de främsta med tanden ställd emot främre tredjedelen af låret. 3'/,.—4 mm. 1. Lygaeus (Scolopostethus) decoratus THOMS., 1. c. 201, 54. Sällsynt i södra Sverige, THOMSON. 5. Sc. decoratus Hann: svart, pronoti sidoränder gula, bakfliken rödgul med bakhörnen svarta och en mycket fin mid- tellinie hvitaktig; hemielytra hvitgulaktiga med bakre tredjedelen samt två små midtelfläckar mörk- eller svart-bruna, membranen alltid fullt utvecklad, hvitaktig med bruna nerver; framlåren nä- stan helt och hållet samt de båda bakre paren med en bred ring före spetsen svartbruna, de förstas tand närmad främre tredje- delen af låret; lätt skild på antennernas och benens färg. 3'/, —4 mm. 1. Lygaeus podagricus FALL., H. Sv., 63, 24 (partim). RAy- parockromus decoratus F. SAHLB, Mon. 63, 14 (partim): Scolopostethus. affeus: Var. Aa, -STÅL, I. Ci TO, Da LC NTRENS (Scolopostethus) melanocerus THOMS., 1. c. 201, 55.' Lefver uteslutande bland Calluna vulgaris. Sverige: Skåne, THOMSON, Stockholm, FörrF.; Finland: Åland, Satakunta, Ny- land, Havastland, Karelen. TAPHROPEETUSESRAT. 1. T. contractus H-ScH.: svart, pronoti sidorand samt basen af clavus och corium smalt gulaktiga eller ljusare bruna; dettas disk och spets bruna med en gulaktig sidofläck vid sista fjärdedelen och dessutom några små fläckar gulaktiga, hvilka teckningar hos hanen ofta äro mycket otydliga, stundom försvin- ! I sin nyss publicerade Enumeratio Hem. Gymn. Fenniae kallar J. SAHL- BERG denna art S. ericetorum LETH., hvilken dock utan ringaste tvifvel är synonym med HAHNS decoratus. Få Jä Arr GRAN VER SVA Mr Ne PRE FRA Rn REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 83 nande; membran ljus, brunnervig; pronotum med en långsfåra; höftpannor och tibier gulaktiga. 3”/, mm. l. Lygaeus (Drymus) hamulatus THOMS., 1. c. 200, 49. Sällsynt i Sverige; endast funnen på Gotland af BoHEMAN. GASTRODES WESTW. 1. G. Abietis LIny.: svart, första och stundom andra an- tennleden, pronoti sidoränder och bakflik, abdomen och ben rostgula, clavus blekare, corium inåt med mörkare fläck; första antennleden knapt nående ut öfver clypei spets; pronoti framflik nästan glatt, svart, med smalt lergula ränder; hanens framlår med en stark tand nära spetsen och en annan 1 midten. 6'/, —7 mm. Il. STAL) LC: 123, I (Homalodema). +EHOMS., LIC. IS; AS (Homalodema). Lygaeus ÅAbietis var. P FALL., H. Sv. 61, 21. På gran och enligt J. SAHLBERG äfven på tall, öfvervintrar mellan kotte-fjällen. Sverige: Skåne, Småland, Stockholm, Da- larne, södra Lappland; Norge: Töien, Sköien, Aamot, Alten; Finland: Åbo, Satakunta, Nyland, Tavastland, södra Karelen. 2. G. ferrugineus LINN.: rostbrun, hufvud, pronoti fram- flik, scutell och bröst svarta; första antennleden öfverskjutande clypeus med halfva sin längd; pronoti framflik tätt punkterad, svart med likfärgade ränder; hanens framlår väpnade med en stark tagg emot spetsen. 6—7 mm. 1. SAENEB EE NIOD 2 OA) EJE MKR CHYIIEKUS)ET STAB IEI 20,2 (Homalodema). ”THOMS., 1. c. 199, 46 (Homalodema). Lygaeus Kl Otel S- RALLS. El SV. ÖT, 21. På både gran och (särdeles) tall: Sverige: Skåne—Gotland — Norrland, THOMSON; Norge: Töien; Finland: Åland, Åbo, Satakunta, Nyland, Savolax, ryska Karelen. Gruppen Rhyparocechromaria STäåL. Slägtöfversigt : 1(14). Pronotum med sidoränderna af framfliken eller med främre eller mera än främre hälftens sidoränder till en början icke eller mycket lindrigt, men i spetsen tydligt och oftast plötsligt, stundom nästan vinkligt rundade. Hufvud icke bredare, ofta smalare än pronoti spets med vanligen små ögon. 34 2 (3). 4(13). 5 (6). 6 (5): 7 (8). SED: 9010). 10 (9). 11(12). 12011): 13 (4). TA SCI)S 15(18). 16(17). ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Pronoti sidokant antydd blott genom en smal strimma, skönjbar en- dast då insekten betraktas från sidan. Rostri andra led mycket län- gre än den tredje. Läåren hos båda könen olikformiga, tandade, men utan någon större tagg, hanens undertill nästan vinkligt rundade, före midten hoptryckta. — TROPISTETHUS. Pronoti sidorand framskjutande och bildande en äfven ofvanifrån tyd- lig kant. Tredje ventralsömmen på ömse sidor framåt tydligt bågböjd. Pro- notum bakom midten icke blekare, framfliken vanligen längre, ofta mycket längre än bakfliken. Framlår undertill emot spetsen med flere småtänder eller ock en stor tagg före främre tredjedelen, hvilken sjelf baktill emot basen är för- sed med en liten tand. Rostri andra och tredje leder nästan lika långa. — RHYPAROCHROMUS. Framlår undertill med blott en tydlig tagg eller oväpnade eller otyd- ligt tvåknöliga. Rostri andra och tredje leder oftast nästan lika långa. Framlår ofta med en tand, men -ej sällan oväpnade eller med två ytterst små tänder. Ögon icke vidrörande pronoti framkörn. Prono- tum mycket längre än bred. Kropp aflång, parallel. — PTEROT- METUS. Framlår oväpnade. Ögon utstående, icke vidrörande pronoti framhörn. Pronotum knapt längre än bred. — MACRODEMA. Ögon föga utstående, vidrörande pronoti framhörn. Kropp ofvan hårig eller pubescent. Ögon stora, men icke utstående. Pannan smal. Kropp aflång, smal, parallel. Sidan af fjärde ventralsegmentet med två matta fläckar, den bakre mycket närmad den främre och aflägsnad från bakkanten. — ISCHNOCORIS. Ögon icke stora, men något utstående. Kropp bredare, oval, bor- stig. Fjärde ventralsegmentets sidor med den bakre matta fläcken mycket aflägsnad från den främre och närmad till bakranden. — PIONOSOMUS. Tredje ventralsömmen helt och hållet rak eller nästan rak. Rostri andra led litet längre än den tredje. Kropp liten, nedtryckt. Fram- bröst glatt, vid basen och spetsen punkteradt. Framlår starka, un- dertill -tandade. Hemielytra vanligen afkortade. — PLINTHISUS. Pronotum med framflikens sidoränder i hela deras längd småningom lindrigt eller ytterst lindrigt och emot spetsen icke starkare afrundade Hufvud mycket tydligt bredare än pronoti spets med ögonen mer eller mindre, ofta starkt utskjutande, oftast tämligen stora. Framlår oväpnade eller försedda med ytterst otydliga hårbärande små- knölar. Pronotum och hemielytra helt och hållet starkt punkterade, det förras sidor mycket otydligt kölade. Tibier utan taggar. Första antennleden icke eller knapt skjutande utom hufvudets spets. 3 4 pe P SS el + X N REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 85 Rostri tre sista leder lika- långa. Clavus med tre rader punkter. - Tredje ventralsömmen nästan rät. — ACOMPUS. 17(16). Första antennleden tydligt skjutande utöfver hufvudets spets. Rostri | andra led längre än den tredje. Clavus med fyra rader punkter. Tredje ventralsömmen tydligt urbugtad. — STYGNOCORIS. 18(15). Framlår undertill tandade. Antennernas första led föga öfverskju- tande hufvudets spets. Pronotum nästan trapezformigt med tydligare kantade sidor, bakfliken gulaktig, svartpunkterad. Scutell aflångt triangelformig. — PERITRECHUS. IROPISTETEOSTIEEB: t. T. holosericeus ScHo1iz: aflång, svart, matt med sam- metsartad pubescens; rostrum, scutellspets, höftpannor och ben gulaktiga, lår bruna; hemielytra ochragula, brunpunkterade med spetsranden och en fläck i inre hörnet bruna; membranen ljus. 2—2"/, mm. 1. : SPANN ES LR GAN TG NT ET OMS TLS KG- SSE SOT 2 CAN ALEKS Spinigerellus BoH., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1852, 57, II. Sällsynt. Sverige: Öland, Stockholm, BoHEMAN. NENPAROECHROMUSIEURE: Artöfversigt : I (2). Kropp alldeles glatt, glänsande. Tibier sparsamt och mindre starkt taggiga. — R. praetextatus. 2 (1). Kropp pubescent eller långhårig. 3 (4). Tibier sparsamt och svagare taggiga. Kropp något glänsande, vanligen med tämligen fin och kort pubescens. — R. antennatus. 4 (3). Tibier starkare taggiga. Kropp långhårig, matt. — R. chiragra. TARhSpraetextatus I: SCH, svart, glatt, elänsande, spetsen af antennernas första och andra leder samt hemielytra lergula, corium med bredt svartbrunt spetsband, membran fullt utbildad svartaktig, i basen något hvitaktig; ben gula med svarta framlår. -4'/,—5 mm. 1. STAT LHC 2 Sö ( Mesulonotus):= ROMS:, I. CC. .100,. 25 (Megalonotus). Pachymerus femoralis Bou., Vet. Ak. Handl. 849; Pp: 240. Sällsynt i södra Sverige: funnen på Oland af BOHEMAN. 2, Rh. antennatus ScCHIiLL.: aflångt oval, svart, starkt punkterad, antennernas andra led samt spetsen af den första och 86 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. benen gula, framlår i midten ofta bruna; hemielytra mörkt tegel- gula eller brungula, matta, 1 spetsen vanligen brunaktiga, mem- branen oftast afkortad, brunaktig. 4—5 mm. l. SAHLB., MOD. 04, 406. BOH-, Öfv. Vet: Akon Hörhs mös es 55, 9 (Pachymerus). STÅL, 1; c. 216, 2 (Megalonotus). -THOMS., 1. c. 190, 24 (Megalonotus). Sällsynt, enligt J. SAHLBERG, på sandmarker under nedfallna löf och mellan rötterna af Calluna. Sverige: Skåne, Öland, Småland, Wärmland, Stockholm; Finland: Egentliga Finland (icke i skärgården), Satakunta, Nyland, finska och ryska Karelen, Österbotten. 3. Rh. chiragra FABR.: svart, matt, med kort gråaktig pubescens och långa svarta hår; hemielytra bruna, brunpunk- terade med ett svart streck baktill, membran rökigt svart med nerverna bredt hvita mot basen; antennernas andra led eller an- dra och tredje leder, lårringar, baklår vid basen eller utöfver midten samt tibier rödgula, dessa i spetsen oftast svarta; äfven tarserna stundom rödgulaktiga. 5—96 mm. 1. FATT, SELL, SV 050, HÖR (EYPLACUS)E ET SATIEB: 0 MIO na Ö bs (Rhiyparochromus). STÅL, 1. c. 216, 1 (Megalonotus). THOMS., 1. c. 190, 22 (Megalonotus). Rhyparochromus (Megalonotus) sabulicola THOMS., 1. c. 190, 23 (= varietet med ljusare anten- ner och ben). Tämligen sällsynt, hufvudsakligen på sandmarker. Sverige: Skåne, Öland, Gotland, Blekinge, Småland, Stockholm, södra Lappmarken; södra Finland: Åland, Åbo, Nyland, Karelen, nordligast i Parikkala, enligt J. SAHLBERG. Varieteten med äf- ven tredje antennleden och tibierna helt och hållet rödgula (= sabulicola "THOMS.) endast i Skåne, THOMSON. PTEROTMETUS AES: 1. Pt. staphylinoides Burwm.: svart, något metallglänsande, glatt, hemielytra roströda, vanligen starkt förkortade med ett litet hvitaktigt membran-rudiment, sällan fullt utbildade med hvitaktig 1 midten rökig membran; lårringar gula. 5—5'/, mm. l. STÅL, de "Cor 257 Syr HOMS:3r Ler Gapa TAN LALOCIOHLEKUS brachypterus BotH., Vet. Ak. Handl. 185, Pp. 105. REUTER : FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 37 Här och der bland Caflluna vulgaris tämligen sällsynt. Påminner, isynnerhet då den springer, om röda stackmyran (£For- mica rufa), i hvilkens: sällskap den ej sällan träffas. Sverige: Blekinge, Östergötland, Stockholm; Finland: Åland, Åbo, Sata- kunta, Nyland, finska och ryska Karelen, södra Österbotten. MACRODEMA FIEB. 1. M. micropterum CurTt.: aflång, svart, metallglänsande, glatt; hufvud och pronotum punkterade, dettas basalbrädd matt jämte fläckar vid höftpannorna och lårens bas samt ofta äfven framtibierna och andra antennledens midt rostfärgade; hemielytra lergula, brunpunkterade med costalranden före spetsen brun, oftast starkt afkortade, ytterst sällan fullt utbildade med corii costalkant 1 sista tredjedelen brun och membranen hvitaktig med svartaktig disk. 3—4 mm. 1. Pachymerus gracilis Bom., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1852, 53, 6. Pierotmetus id. STÅL, I. ce. 216, 3. Macrodema hirsuta- um "THOMS., 1. c. 187, 15. Bland Calluna vulgaris här och der, lokal, men oftast tämligen talrik. Sverige: Skåne, Öland, Småland, Östergöt- land, Stockholm, Ångermanland; södra och östra Finland: Åbo, Nyland, södra och ryska Karelen. | ISCEINOCORISIEIEB:! 1. I. angustulus BoH.: aflång, svart, pronotum nästan qvadratisk (forma brachyptera) eller något smalare framtill (ff. macroptera), dess bakre tredjedel grågul, svart-punkterad; scutell- spets gul; hemielytra grågula med i rader ställda punkter och yttre spetshörnet svartbruna, oftast afkortade, icke täckande de två eller tre sista ryggsegmenten, med liten, men ganska tydlig, afrundad, hvitaktig membran, mycket sällan utbildade med nå- got smutsig, brunaktigt nervig membran; andra antennleden mot spetsen, sällan nästan hel och hållen, spetsen af den första och ben gula, låren mot spetsen svartbruna. 2'/,—2"/, mm. l. Pachymerus angustulus Bor., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1852, 56, 10. Pliterotmetus hemipterus STÅL, 1. c. 215, 2 (nec SCHILL.) 388 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881.:' Ischnocoris pallidipennmes. ”THOMS:,, 1. GG: 202, 57: (nec EH: SEM) Under lafvar och mossa på bergshällar, äfven bland ljung här och der: Sverige: Skåne, Öland, Småland, Stockholm; Finland: Åbo, Satakunta, Nyland, finska och ryska Karelen. PIONOSOMUS FIEB. 1. P. varius WOLFF: oval, svart, ofvan svarthårig med två gula brunpunkterade fläckar vid midten af pronoti bakrand; pro- notum transversel, baktill bredare; hemielytra utbildade, hvitgula med bruna punktstrimmor samt corium med en fläck vid clavus nära basen, vid midten af costalkanten en inåt transverselt ut- dragen fläck och yttre spetshörnet brunsvarta; antennernas andra led utom i spetsen, stundom äfven tredje leden till en del och tibier oftast rödgula. 3—3'/, mm. l. STÅ by ky er 2163 Ass ( BIK OTHIEGUS) VIRHOMSA NERE TS 6 EO (Pionosomus). Lygaeus bimaculatus ZeETtTT., Vet. Ak. Handl. TRÖMMO) S/S om 23 AT Is VE SOVA Or ISS På sandmarker; mindre sällsynt i södra Sverige: Skåne, Öland, Gotland, Halland; Finland: ett enda exemplar på en holme: 1 Ladoga, J. SAHLBERG. vs YIT en liten notis, införd i Bull. Soc. ent. France 1880, p. LXIV, har d:r HORWATH visat, att tvenne arter varit sammanblandade under namn af Z. hemip- Zerus, nämligen den rätta af SCHILLING beskrifna och en annan, som han kallat I. intermedius. Såsom synonyma med den förra har han ansett alla de arter, hvilka såsom sådana af tidigare auktorer, t. ex. FIEBER och PUTON uppförts. Emellertid har jag genom undersökning af BOHEMANS typexemplar och genom att jämföra denne författares och FLORS beskrifningar funnit, att såväl BOHEMANS Pachymerus angustulus, som FLORS P. oculatus (Rh. Livl. I, 257, 16) äro identiska med HORWATHS nyss beskrifna izntermedius, hvilken är en nordligare art. Då jag hittills ansett denna för den rätta Z. hemipterus, beskref jag sist- lidet år i Öfv. Finsk. Vet. Ak. Förh., p. 9, den verkliga Schillingska arten efter ett exemplar från Grekland såsom ny under namn af ZI. sinuaticollis. Dessa arters rätta synonymi blir således följande: 1. I. hemipterus SCHILL., pallidipennis H.-SCH., staphyliniformis HAHN., sinuaticollis REUT., Var. 2igricans PUT. 2. I. angustulus Bonm., hemipterus STÅL, oculatus FLOR, pallidipen- 2is THOMS., intermedius HORV. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 39 2. P. trichopterus THoms.: lik föregående, men mindre och smalare, pronotum knapt transverselt, föga smalare i spetsen än vid basen, längre svarthårig med mörkare basalfläckar, 1 mid- ten nästan glatt; hemielytra mörkare, längre och tätare svart- håriga, med mörkare färgad teckning och mycket kort, svart- aktig, i spetsen hvitaktig membran; antennernas andra led i mid- ten rödaktig; ben mörka. 2"/,—3 mm. 1. THOMS., Op. ent., p- 339 (Lygaeus). På sandmarker; funnen endast på Öland af THOMSON. För- tjenar närmare undersökas, då den måhända blott är en kort- vingad, starkare hårig form af föregående. PEINTTEISUSTEREB: 1. PI pusillus ScHorz.: svart, ofvan glänsande, med yt- terst fin gulaktig pubescens, starkt punkterad, med pronotum svagt transverselt eller nästan qvadratiskt med nästan rät fram- rand, fint och tätt; vid basen något starkare punkteradt; hemie- lytra brunsvarta (FS) eller kastaniebruna (9), snedt afkortade, så att sista och hälften af näst sista dorsalsegmentet blifva obe- täckta, ytterst sällan fullt utvecklade, då pronotum äfven är nå- got bredare; antennernas bas och benen rostfärgade; framlår med en tand; framtibier raka. 1"/,—2'!/, mm. 1. SEAT LAG F2T fr Kor NIE OMS EL 6: 0T SÖ Te NAV PAKOGCHKOMLUS coleoptratus SAHLB., Mon. 60, 10. Pachymerus id. Bou., Öfv. Met AkioBörh.l TS852; 55. 03 Forma macropteras <Hisus ML SAIRNEU TA NOG ESSER CHenn. XI 4320) Ts Under lafvar och mossa på berghällar och vid trädrötter här och der. Skall enligt F. SAHLBERG anträffas äfven i myrstackar. Sverige: Skåne, Öland, Småland, Södermanland och Stockholm ; Finland: Åbo, Satakunta, Nyland, Karelen, södra Österbotten. 2. Pt. brevipennis LATR.: svart, glänsande, glatt, anten- nernas två första leder, lårens bas och spets, knän, tibier och ! I sin nyligen utgifna Enum. Hem. Gymn. Fenn. p. 29 synes J. SAHL- BERG tveka att antaga denna såsom långvingad form till P/. pusillus, då den skulle »visa ganska betydliga afvikelser, som äro svåra att förklara endast så- som en följd af dimorphism». Nämnas bör att dessa afvikelser äro alldeles analoga med dem, som förefinnas hos andra dimorpha Plinrthisus-arter och att hemielytras ljusare färg beror derpå att exemplaret är en hona. 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. tarser rostfärgade; pronotum hos kortvingade exemplar längre än bredt, dess framflik och hufvudet nästan släta, fint rugosa och blott sparsamt punkterade, framranden urbugtad, den ned- tryckta basalfliken, upptagande en tredjedel af pronotum, starkt punkterad; hemielytra med clavus och corium oregelbundet punk- terade, punkturen finare och glesare på coril disk, 1 spetsen oftast snedt afkortade med membranen smalt lineär, lemnande de två sista dorsalsegmenten obetäckta; framlår med två lika stora tänder; framtibier inböjda; forma macroptera har trapezfor- migt pronotum, hemielytra mörkt rostfärgade, ljusare i disken och längs clavus, membran gulaktig. 2”/,—3'/, mm. 1. BOH.; Ofv.s Va Ak. Hörby 1804, P- (0231 (FRACHYHMerus)e Lygaeus (Plinthisus) bidentulus ”THOMS., 1. c., 186, 13. Sällsynt; endast funnen på Öland af FRrRiGELIUS och på Got- land af BOHEMAN. ACOMPUS FIEB: 1. ÅA rufipes WOLFF: svart, antennernas andra och tredje leder samt benen gula, honans framlår utom i spetsen svartak- tiga; pronotum och scutell starkt punkterade; hemielytra lergula eller smutsigt blekgula med en fläck baktill svartbrun, starkt strimmigt punkterade; membranen oftast förkortad, sällan utbil- dad, ljusbrun med nerver och en fläck vid inre basalhörnet hvit- aktiga. 4—4"/, mm. 1. STAL). 1: C: 214, 1 (OPIERaAlmicUS)." dHOMS, lake 05, TI Beosus clavatus SAHLB., Mon. 67, 4. Pachymerus bisignatus BOT. Net AKIvElandlöeTö 5 porno I lundar, särdeles vid stränder eller på fuktiga ställen, bland Valeriana officinalis. Södra Sverige: Skåne, Öland; sydvestra Finland: kring Åbo, Förr., och i Yläne, J. SAHLBERG. SIUNYGNOCORIS-BDOUGIL "e€6 SC: Artöfversigt :, I (2). Svartaktig eller mörkt svartbrun med enfärgadt pronotum och oftast förkortad membran. — St. rusticus. 2 (1). Pronotum med åtminstone i bakhörnen ljusare, rostbrun bakflik. Mem- branen alltid utbildad. IM REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 91 Kropp ofvan mycket kort och tilltryckt hårig. «Lår bruna, i midten becksvarta. — St. arenarius. 4 (3). Kropp ofvan längre och icke tilltryckt hårig. Ben helt och hållet röd- gula eller gula. (SE EN + Nyast 5 (6). Antennernas sista led betydligt längre än den näst sista. — St. pyg- maeus. 6 (5). Antennernas sista led blott litet längre än den näst sista. — St. pe- destris. I. St. rusticus FALL.: svart eller svartbrun, täckt af en mycket kort askgråaktig pubescens, antenner och ben beckröda, första och sista antennleden samt låren svartbruna; hemielytrer- nas utkant mot basen ljusare beckbrun, membranen hvitaktig. 3-4 mm. l. IATE TS fan EIRSe S VE OA 25 (CE EUS) SE ISAHEB SE MOT SHOES (560525) IISTATR "I IC: 214, 2 (OPRIhaAlmicUS). CIÄHOMSS 1 C- 188, 17: (Stygnus). f Ej sällsynt bland gräset i lundar och trädgårdar samt på hård- vall. Sverige: Skåne—Öland—Bohuslän—Lappland; Norge: Töien, Hovind, Gudbrandsdalen; Finland: Åland —Satakunta och Tavastland —ryska Karelen. 2. St. arenarius HaHN.: brunaktigt svart, matt med grå- aktig kort pubescens; andra och tredje antennleden, åtminstone den senare, tibier och tarser rödgula, fjärde antennleden blott litet längre än tredje; pronoti bas och hemielytra mörkbruna, membranen brun med hvitaktiga nerver. 2!'/,—3 mm. 1. SJAETEB MON. 50, SL (RJYP AKOCKKOMUS) STAL LC. 2155 3 (Ophthalmicus). ”THOMS., 1. c. 188, 18 (Stygnus). På sandiga orter. Sverige: Skåne, Småland, Stockholm; södra Finland: Egentliga Finland, Nyland, Ladoga—Karelen. 3. St. pygmaeus F. SauHLB.: svart eller svartbrun, nästan matt, blekhårig, antenner och ben rödgula, de förras sista led svart, i spetsen ofta rostfärgad; pronotum baktill särdeles i hör- nen samt hemielytra bruna, membran brun. Vanligen betydligt mindre än föregående, som den för öfrigt är ganska lik, genast skild genom den längre hårigheten, antennstrukturen och benens färg. fer, 21/, mm. l. SAHLB., Mon. 60, 9 (Rhyparochromus). Lygaeus (Styg- nus) pilosulus THOMS., 1. c. 188, 19. Bland Calluna vulgaris och äfven bland kort gräs på hård- 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. vall. Sverige: Skåne, THOMSoN, Dalarö vid Stockholm, FöRF., södra Lappmarken, BoHEMAN; Finland: Åland—ryska Karelen —Österbotten, nordligast i Kuusamo, MäÄKLIN. 4. St. pedestris FALL.: svart, något glänsande, blekhårig, antenner och ben rostgula, de förras sista led svart; pronoti bas och hemielytra ljusbruna eller mörkt lergula, membran jämte ner- ver hvitaktig, 1 spetsen bredt brun. Större och ljusare än före- gående och genast skild genom antennstrukturen. 2'/,—3 mm. l. FaLL., H. Sv. 64, 26 (Lygåeus). Rhyparochromus sabu- LoSUSiISAHLB.,- MON 58, (7 OPltkalmicuSs ad. sSTÅD, LIC) 205,04 Lygaeus (Stygaus)ad.i SHOMS; Ivelii80, 20. Ej sällsynt bland Ca/lluna och på hårdvall; här och der i Sverige ända upp i Lappmarkerna; Norge till Trondhjem och Bodö; Finland: Åland—ryska Karelen—södra Österbotten. PEREFRECHUSETIEB: Artöfversigt : ! 1 (2). Hufvud framför ögonen tydligt afsmalnande mot antennerna; dess panna konvex och åtminstone dubbelt bredare än de medelstora ögo- nen. Antenner glatta. Framlår undertill med blott en mycket otyd- lig tand. (Underslägtet Pasatus STÅL). — P. sylvestris. 2 (1). Hufvud icke afsmalnande mellan ögon och antenner; dess panna plan och icke dubbelt bredare än de stora ögonens diameter. Antenner glatta. Framlår undertill med två tydliga tänder. 3 (4). Antenner emot spetsen tydligt tilltjocknande. Lårens basaldel, åtmin- stone de bakre parens, bredt lergul. — P. angusticollis. 4 (3). Antenner fina eller tämligen tjocka, men icke tydligt tilltjocknade mot spetsen. Lår nästan helt och hållet svarta. 5 (6). Antenner tämligen starka. Hufvud sparsamt och djupt punkteradt. — P. geniculatus. 6 (5). Antenner fina. Hufvud tätare och fint punkteradt. — P. nubilus. 1. P. sylvestris FABR.: svart, kort grå-pubescent; scutell- spetsen gul; basalhälften af antennernas andra led, lårringar, knän och framtibier nedom midten rödgula; höftpannor hvitak- tiga; hemielytra gulgrå med punktstrimmor och baktill tre fläckar svarta; membran svart, en båglik fläck vid basen, en rundad i spetsen och de fina nerverna hvita. 4'/, mm. l. 1 Pronoti bakflik är hos alla arter grågul, svart- eller brun-punkterad, hvilket icke vidare anföres i diagnoserna. - REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S "HEMIPT.-HETEROPT. 93 EAA EUSKARA ANGER LTNAEL, ER ISvåSS Öv ngn Ferötreckus Wlstioer STAL, 1. €. 218, 3. FHOMS., |. C. 192, 27. Tämligen sällsynt i södra Sverige: Skåne, Öland. 2. P. angusticollis F. SaHLB.: aflångt äggformig, svart; ro- strumoch ben gula, bakre lårparen i spetsen bredt svarta, de främre | nästan helt och hållet (9) eller i spetsen (FS) svarta, de baker- sta (FS) eller de fyra bakre (OQO) tibierna svartaktiga, mot spet- sen ofta något gulaktiga, tarserna 1 midten rostgula; yttersta scutellspetsen rostgul; hemielytra mörkt gråbruna, svartpunkte- rade, brunfläckiga, med brun, hvitnervig membran. 4—5 mm. l. SALB., Mon. 66, 2 (Beosus). Bom., Öfv. Vet. Ak. Förh. TÖS RSA ERE (CP ILE US) skr STAT, I Es 28, Fe EHOMSt Ia CS 02, 20. (Forts.) Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 2 (1881). 7 GENERA NOVA TINEARUM AUCTORE H. D. J: WALLENGREN. Tineas Scandinavie describens genera sequentia nova finxi, quorum definitiones precursorias heic dare volui. Siganorosis n. gen. (Depressariid2.) Abdomen supra planum. Ramuli ambo coste metacarpalis al. ant. in margine anteriore exspirant. Articulus ultimus palpo- rum elongatus. Antenn&e non ciliate, maris dentate. Ramulus subulnaris et ramulus ulnaris al. ant. e cellula discoidali separa- tim semper oriuntur, sed ramuli iidem al. post. extra cellulam in trunco communi interdum conjuncti. Species Scandinavie sunt: olerella Z. albipunctella H. Weirella St. depressella H. pim- pinella H. nervosa Haw. heracliana D. G. badiella H. et che- rophylli Z. Exoteleia n. gen. (Gelechiid&.) Palpi thoraci longitudine 2quales, subadscendentes; articu- lus eorum 295 squamositate infra haud sulcata dilatatus; art. ultimus secundo longitudine fere 2qualis, sat crassus, compressus, subuliformis, in tergo nudus. Ocelli desunt. Al& ant. elongate, a medio decrescentes, acuti, pone apicem nonnihil sinuat&; costa subdorsalis deest; ramulus carpalis adest; ramulus metacarpalis biramosus; ramuli ejus in margine al& anteriore exspirant; tuber- culi squamosi in disco desunt, sed squamul&e erecte adsunt; cel- lula discoidalis aperta; ramulus sesamoideus adest. Ale post. UR s WALLENGREN: GENERA NOVA TINEARUM. 95 alas anteriores latitudine haud &quantes; pone apicem valde si- nuate; apex exsertus; fimbria latitudine alarum longior; cellula discoidalis costa transversa tenuissima clausa; ramulus radialis et ram. subradialis e diversis locis, sed ram. ulnaris et ram. styloi- deus ex eodem loco cellul& oriuntur. Ale incumbentes. Sp. Scand: dodecella IL. Syneunetis n. gen. (Gelechiid2.) Palpi thoraci breviores, subadscendentes, filiformes, adpresse squamati; articulus 295 articulo ultimo haud crassior, infra cul- tratus; articulus ultimus 299 brevior, acutus. Ocelli desunt. Ale ant. graciles, a basi conformiter decrescentes, fere lanceolatze; costa subdorsalis deest, sed ram. carpalis adest; ramulus meta- carpalis triramosus, ramuli ejus 2 anteriores in margine ale an- teriore expirant; tuberculi squamosi et squamul&e erecte in disco desunt; cellula discoidalis eclausa; ramulus sesamoideus deest. Ale post. alis anterioribus graciliores, trapezoide&e,; apex longe exsertus, latitudinem al& longitudine fere &quans; fimbria latitu- dine ale plus quam triplice longior; cellula discoidalis clausa; ramulus radialis et ram. subradialis ex eodem loco et ram. ulna- ris cum ram. styloideo etiam ex eodem loco cellul&e oriuntur; costa independens distincta. Sp. Scand: inopella £Z. ACrocercops n. gen. (Gracilariid&.) Caput leve, adpresse hirsutum. Palpi thorace longiores; articulus eorum 2dÅ:s infra penicillum pilorum gerens; articulus ultimus antecedentibus simul sumptis longitudine 2xXqualis, adscen- dens. Ale ant. in fimbris caudate; cellula discoidalis postice acuta, fere lanceolata, costas 8 postice emittens. Tibie postice setose. Sp. Scand: Brongiardellus F. Casas n. gen. (Coleophorid&.) Articulus basalis antennarum penicillo distineto porrecto infra carens. Tergum antennarum plus minus squamoso-pilosum. Cel- 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18381. lula > discoidalis - al. . ant... costas. 3 n--margine. exteriore. emittens, Cellula discoidalis al. post. aut aperta aut. clausa, costas 5 sim- plices emittens. Sp. Scand. leucapennella H. et ballotella F. R. Casigneta n. gen. (Coleophorid2.) Articulus basalis antennarum penicillo infra carens. Tergum antennarum nudum. Cellula discoidalis al ant. costas 4 in mar- gine exteriore emittens. Cellula discoidalis al. post. clausa, co- stas 5 emittens. Sp. Scand. sternipennella ZErtr., troglodytella Dur., thertinella ”TENGSTR., lineariella Z., muripennella DuPr., millefolii Z., directella Z., laripennella ZEvrr., flavaginella zZ., gnaphala Z., argentula Z., granulatella Z. et artemisicolella BRUAND. Hecista n. gen. (Elachistid2.) Ale antice costas 10, rarius II gerunt; basis coste dorsa- lis simplex; cellula discoidalis costas 4 in margine exteriore emit- tens... .Cellula discoidalis. al.;post.. completa et clausa.;! - Palpi sat elongati, diametro oculi longiores, subadscendentes 1. penduli. Sp. Scand. subalbidella ScHLr., argentella CLERrK et pollinariella Zz. Eucnemidophorus. (Cnemidophorus Wallengr. olim.) Nomen hujus generis, a nobis antea propositum et ab auc- toribus acceptum, inter Lacertas a WAGLERO jam est adhibitum, quare nomen prescriptum pro genere fingere voluerimus. Pselnophorus n. gen. (Pterophoridee.) Antenn& tantum maris brevissime ciliate; articulus earum basalis haud crassus. Frons obtusa, non conica. Palpi capite haud longiores, graciles, cylindrici. Tibie omnes graciles; calca- ria tibiarum posticarum longitudine fere &qualia. Ale ant. co- ÅG RR ky» - WALLENGREN: GENERA NOVA TINEARUM, 97 stas 9 gerentes, in quiete alas post. occultantes, margine interiore deflexo et circumflexo atque digito posteriore eas amplectentes; digiti graciles, angulo anali carentes; cellula discoidalis indi- stincta et aperta. Digiti al. post. graciles; digitus 355 fjmbrus marginis interioris mediocribus; coste 6; cellula discoidalis indi- stincta. Sp. Scand. brachydactylus TREIT. NÅGRA IAKTTAGELSER RÖRANDE GETINGAR AF ORET TS DAEM: Bikännare antaga, att biens parning försiggår 1 luften, att honan dervid sitter på hanens rygg och att hanen straxt der- efter dör, emedan hans generationsorgan fastnar i moderslidan och afslites vid skilsmessan. Ingen har dock sett biens parning och omständigheterna dervid äro ej genom direkta iakttagelser fullt kända, utan ännu underkastade diskussion. Finge man antaga, att det, som inträffar med den ena ste- keln, äfven inträffar med den andra, så torde måhända de små observationer, jag sistlidne sommar hade tillfälle göra vid getin- gars parning, 1 någon mån bidraga till frågans framtida lösning. Historien derom är följande: En koloni af getingar hade bosatt sig ofvanpå det spända papperstaket öfver ett af mina boningsrum 1 ett hus på landet. Natt och dag hörde man under flera veckor ett oupphörligt skra- pande och gnagande i taket och omsider visade sig en liten våt fläck på papperet, hvilken småningom utvidgades så, att den upp- tog ungefär en half qvadratfots yta. Gnagandet fortfor, fläcken höll sig ständigt fuktig, trots sommarvärmen ; slutligen uppkom på den våta fläcken ett litet hål, ur hvilket getingar i hundra- tals flögo ut i rummet. Orsaken till det hemlighetsfulla bullret var tydlig. De flesta af de utflugna djuren slogo sig på fön- 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. sterna, andra flögo omkring i rummen, der de ej sparade på stingen, några letade sig ut genom de öppna dörrarne, men in- gen hittade tillbaka till hålet i taket. Hålet öfverklistrades flera gånger med pergamentspapper, men efter ett par dagar hade de gnagit ett nytt. Deras flyghål under takkarmen igenmurades, men de upptäckte alltid snart ett annat. Att någon timmerman skulle våga uppbryta golfvet ofvanpå, var ej att tänka på. Slutligen stack jag ett stort hål i taket och trummade der omkring med en käpp. Getingarne rusade då ut talrikare än förut i fullt raseri och förjagade trumslagaren. Mot aftnarne församlades truppen på fönsterna och nedgjordes, så att efter några dagar endast en och annan lydde larmtrumman. De fallne voro af 3 storlekar, och de frodiga, glänsande matronorna utgjorde nära hälften af hela antalet. Under den långa striden hade jag tillfälle att långa stunder iakttaga deras förhållande i fönsterna. De höllo ej ett så för- tvifladt väsen som ett bi, utan togo saken tämligen kallt, egnande sig åt promenad och flygt. Två gånger såg jag dem till och med paras på fönsterbrädet. Den större (honan) satt dervid på den mindres (hanens) rygg alldeles stilla ungefär fem minu- ter; derefter föllo de på sidan och förändrade ställning flera gån- ger, städse, som det tycktes, arbetande med fötterna, att slita sig från hvarandra, under hvilket arbete honan äfven bet i hanen. Efter nio minuter skildes de åt. Honan kröp några steg framåt och tog derefter muntert till flygten. Hanen kröp några minuter trögt framåt, surrade en gång med vingarne, höjande sig der- igenom ett par tum i luften, låg derefter stilla 16 minuter, en- dast rörande antennerna och — dog. Hanens generationsorgan tycktes icke vara afsliten, så vidt som jag kunde utröna.! Man antager, att getingens gadd icke som biets fastnar i såret. Detta är icke riktigt. Jag blef nämligen under tvisten med getingarne flera gånger stucken och utdrog två gånger den gqvarsittande gadden ur min hand, men kunde ej upptäcka någon vidhängande giftblåsa såsom på en använd bigadd. Getingarnes beteende väckte hos mig följande spörgsmål: ! Ett par dagar senare såg jag åter ett kopuleradt par, krossade dem i denna ställning, för att få ett påtagligt bevis för riktigheten af min första iakt- tagelse; men föreningen upphörde i dödsminuten. DAHM: NÅGRA IAKTTAGELSER RÖRANDE GETINGAR. 99 1:0) Var det beräkning eller instinkt, som ledde getingarne att börja gnaga på det Zznna papperet hellre än på de tjocka bräderna, som omgåfvo deras bostad? Hörde de måhända, att papperet var tunnt? och drogo de deraf den slutsats, att arbetet att bita hål på papperet skulle erfordra mindre tid och möda, än om de brukade krafterna på något annat ämne? 2:0) Var det beräkning eller instinkt, som ledde getingarne att vära papperet och derigenom göra det lösare och mindre sammanhängande? Huru kunde de blott några veckor gamla djuren hafva någon erfarenhet om våra papperssorters dåliga be- skaffenhet, då de sjelfva fortfarande tillverka sitt vattenfasta pap- per efter gammal metod? 3:0) Hvad kunde det vara för en vätska, som afsöndrades 1 så stor mängd, att den kunde hålla ett stort stycke tjockt spännpapper vått i 5 eller 6 veckor? Förstodo de att hemta vatten enkom för att blöta på? Papperet, hvaraf deras bon äro byggda, hålles ju alltid fullkomligt torrt? 4:0) Var det beräkning eller instinkt, som satte deras käf- tar i rörelse? Trodde de sig på andra sidan papperet kunna upptäcka ett nytt rikare land, hvarom de likväl ej gerna kunde veta annat, än att det luktade tobaksrök? Förstörelsebegär kunde det ej vara, ej heller funderade de på att använda den sönder- gnagna pappersmassan vid byggandet af sitt eget bo, ty då skulle arbetet ej hafva upphört, när de fått så stort hål på papperet, att de kunde krypa ut. 5:0) Sofva steklarne någonsin under sitt sommarlif? Åtmin- stone måste de då vara indelade i arbetslag och soflag, ty bien arbeta äfven om natten, och mina getingar gnagde och surrade nästan högljuddare nattetid än under dagen. Eller taga de sig en lur, när de äro trötta och börja genast åter arbeta, när de vakna, vare sig det är natt eller dag? De äro då förståndigare än de flesta andra djur, ty dessa sofva vanligen mera än de behöfva. Jag vet mycket väl, att en tok kan fråga mera än sju vise kunna besvara; men jag vet ock, att en enfaldig fråga stundom kan föranleda iakttagelser och förklaringar, som kunna vara in- tressanta, om än icke praktiskt nyttiga. Derför har jag frågat. I100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. För ett par år sedan observerade jag att getingar eller ve- spor flögo talrikt upp ur en jämn gräsvall. Vid närmare efter- seende fann jag, att de utflögo ur ett rundt hål 1 marken af 1,5 tums diameter, 1 hvilket en käpp kunde nedstickas ungefär 1 fot. Som jag samtidigt märkte, att mina bin mycket ofredades af ve- spor, beslöt jag att utrota odjuren. Jag fylde derför hålet med jord, som hårdt tilltrampades; men efter några timmar flögo de lika lifligt ur ett nygräfdt hål bredvid. Detta upprepades flera gånger med samma påföljd. Derpå fylde jag hålet med vatten; — ty dö skulle de — men det halp ej. De gräfde sig åter ut och voro lika krya. Då fylde jag hålet med kokhet vatten — och sen var det slut med dem. Boet uppgräfdes derefter och var öfver ett kubikfot stort, men så trasigt efter det heta vattnet, att det ej kunde bevaras. Ett annat getingbo, stort som ett menniskohufvud, ytterst täckt med afrundade, randiga fjäll, har under ett tak hållit sig oskadadt ett: par .ar . ! På getingarnes meritlista torde äfven böra uppföras deras stora egoism. Lyckas det dem att en gång intaga en fördelaktig position, så är det svårt att göra dem platsen stridig. Förliden sommar var jag vitne till, huruledes getingar brukade infinna sig tidigt på eftermiddagen å ett utvärdshus, för att taga till bästa af de sockerhaltiga spritvaror, som gästerna råkat spilla på bor- den, hvarvid getingarne, med den starkares rätt, utöfvade det mest hänsyns- lösa tyranni mot flugor och andra insekter, hvilka i samma afsigt instälde sig å borden. Getingarne, trotsande på sin styrka och giftiga gaddar, unnade al- drig öfriga flygfän det minsta af välfägnaden, utan angrepo genast de svagare kamraterna och jagade bort dem, annekterande allt för sig sjelf. JEANSEN FR cv fe LR FÖSHÖRESCENSENS HOST EYSMASKEN AF HENRIK ENELL. Den märkvärdiga egenskap, som vissa djurverldens individer . besitta, nämligen att 1 mörkret förmå en större eller mindre del af sina kroppar att lysa, har, såsom af nedan stående synes, ännu ej funnit någon fullt nöjaktig förklaring. Samma är äfven för- hållandet med de föremål tillhörande växtriket, hvilka hafva denna egenskap: Hvad särskildt beträffar lysmasken, Lampyris nocti- luca, hafva -gissningarna varit olika. Bland annat har man till- skrifvit elektriciteten hufvudrollen vid detta ljusfenomen. IE Comptesi rendaus I. XC, NIO 7, sid.13r8 förekommer en rätt beaktansvärd artikel i detta ämne, hvilkens författare är M. JoussET DE BELLESME. Då emellertid föregående experimentato- rer t. ex. MATTEUCCI erkänt sig vara vanmäktiga gentemot lys- maskens vilja att lysa eller icke, ansåg sig BELLESME böra slå in på en annan väg; han borttog nämligen hufvudganglierna, hvari- genom djuret mistade sin fria vilja. Derefter sattes nervstammen i förbindelse med en elektrisk ström, då fosforescensen inträdde. Likasom MATTEUCCI fann BELLESME, att närvaron af syre är ett oundvikligt vilkor, för att djurets lysapparat skall göra tjenst, ty 1 kolsyregas eller indifferenta gaser, såsom qväfve, väte, lyckades det på intet sätt, ej ens med tillhjelp af elektricitet, att fram- bringa lysandet. Detta experiment visar således, att elektriciteten ej kan vara orsaken till detta fenomen. BELLESME tror sig med säkerhet kunna antaga, att de stora celler med kornig protoplasma, hvaraf den lysande apparatens parenkym består, frambringa en kropp, som lyser vid beröring med den luft, hvilken i rikligare mängd passerar de invid liggande trachéerna. De ljusa partier man ser på djuret vid lysapparaten har man förr ansett vara en fosforescent materia, men på vederläggningarna deraf vill BELLESME 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. ej spilla ord. Denne fann äfven, att, då djuret sönderskäres, kan man dock bringa det att lysa med tillhjelp af en svag elektrisk ström och lysandet kan då fortfara flere timmar, men om djuret krossas, så att sjelfva cellerna förstöras, kan djurmassan på intet sätt fås fosforescerande. Den fosforescerande materian anser B. vara bildad genom syrets inverkan på protoplasman, på hvilkens bekostnad den uppstår. Man har sålunda här ett kemiskt feno- men, som försiggår blott under biologiska vilkor, ty B. fann äf- ven att förutom cellernas förstöring, genom yttre åverkan såsom nyss nämndes, vissa toxiska medel, t. ex. svafvelvätegas, af hvilka cellerna blifva fysiologiskt förstörda, dock utan att ändra sin form, förmådde upphäfva lysapparatens förmåga att lysa. Af det sagda framgår enl. B., att protoplasman möjligen innehåller de kemiska ämnena färdigbildade, hvilka vid syrets inverkan fosforescera. Den fosforescerande materian bildas blott i den mån den för- brukas, hvarvid djurets vilja är bestämmande och cellernas ret- ning åstadkommas af nervsystemet. Att den fosforescerande ma- terian är en gas och ej någon flytande kropp, håller B. för troligt och anser, att kemisterna först och främst böra undersöka, om protoplasman innehåller materialierna till fosforvätegas. Denna gas har som bekant den egenskapen att sjelfmant tända sig i luf- ten. På grund af likheten mellan fosforns och lysmaskens sken håller B. för troligt, att fosforväte är orsaken till det senare feno- menet. Äfven genom undersökning af flera /Voctiluce tror sig B. hafva funnit, att protoplasman är härden för den fosforesce- rande materians bildande. Visst och sannt är, att mångfaldiga äro de kemiska processer, som kunna anses försiggå 1 djurkroppen och bland dem äfven re- duktionsprocesser. Sålunda förekommer bland andra ämnen svaf- velväte 1 feces. Huru förklara dess uppkomst i djurkroppen om ej genom reduktion af organiska eller oorganiska sulfater till sul- fider, med hvilka sedan syror reagerat, så att svafvelväte frigöres? Hvarför skulle då ej här hos lysmasken kunna tänkas hafva för- siggått en reduktion af organiska eller oorganiska fosfater till fos- fider samt af dessa bildandet af fosforväte? För att bidraga till att afgöra denna fråga, synes det mig böra vara af intresse, att på fosforsyra pröfva de ämnen, af hvilka lysmasken lefver. Att direkt undersöka protoplasman på fosfider ENELL: FOSFORESCENSEN. 103 torde vara en ytterst svår sak och målet blefve troligen ej vunnet ändå, ty då djurets vilja är bestämmande orsak till fenomenet, är jag af den meningen, att protoplasman ej innehåller de nödiga ämnena färdigbildade, åtminstone ej annat än då fosforescensen försiggår. Ehuru särdeles skarpa reagenser finnas för fosforföre- ningars upptäckande, vore det dock säkert här mycket svårt att göra en undersökning, hvilken ock skulle erfordra ett rikligt ma- terial. Jag har tänkt mig, att en dylik undersökning skulle kunna försiggå genom att en tid hålla en mängd individer innestängda i en sluten apparat jämte reagenset t. ex. silfverlösning eller något dylikt. Denna, såväl som en mängd mikro-kemiska undersök- ningar, torde dock komma att tillhöra en annan tid, än den nu är, och skola säkerligen gifva månget vackert resultat. Inom ke- mien finnas visserligen åtskilliga pyroforiska eller sjelflysande krop- par, synnerligast kolhaltiga sådana, men för närvarande är det svårt att i förevarande fall gissa på någon annan, än fosforväte, då man ju vid de ställen å lysmasken, der fosforescensen försig- går, ej kunnat finna någon fast eller flytande kropp med en dylik egenskap. Gamla torfmossar, trädstubbar. o. d. hafva ju äfven egen- skapen att ofta lysa 1 mörkret. Här är fosforescensen ett under en förmultningsprocess försiggående fenomen och möjligen äfven här orsakad af derunder bildadt fosforväte. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM SKANDINAVIENS FJÄRILSFAUNA AF K. FR. THEDENIUS. (Forts. från årg. I, pag. 198). Sesiidee H.S. Då det är ganska sällan man träffar på exemplar af arter af denna grupp, torde uppmärksamheten böra särskildt fästas på dessa underliga fjärilar. Emedan de likna steklar eller tvåvingar, öfverser fjärilssö- karen dem' lätt. Deras utbredning i vårt land är till följd deraf föga känd. Det torde derför vara skäl att anteckna fyndorterna, hvilka för samma art ofta äro långt aflägsna från hvarandra. I sista häftet af denna tidskrifts första år- gång omnämnde jag, att Sesia tipuliformis (L.) af mig blifvit i mängd fångad flera år i rad i en trädgård i Stockholm. Detta är det enda fall då jag funnit någon af Sesiidee förekomma talrikt på något ställe. Blott en gång till har jag funnit denna Sesia. Uti en trädgård i Gefle har jag nämligen funnit ett exemplar. Jag letade förgäfves efter flera. Andra arter har jag högst sällan lyckats finna. Ett exemplar af Sesia formiciformis (ESsP.) har jag träffat på en videbuske å en skogsäng nära Gefle. Af S. sphegiformis FABR. har jag fångat ett exemplar nära Stockholm. Apotekaren O. HAMNSTRÖM har ett från Motala. Af S. iehneumoniformis FABR. har jag två exemplar från Motala och 3 från Gotland. Bembecia hylgeeiformis (LaAsP.) har jag fångat i Södermanlands norra skärgård, vid Stockholm och i norra Upland, ett exemplar på hvardera stället; i Arbrå i Helsingland är den tagen af D:r AURI- vILLIUS. Ej heller Trochilia apiformis (L.) påträffas ofta. Många somrar hafva förflutit, utan att jag lyckats finna något exemplar af densamma. Den är dock så stor, att den borde med lätthet kunna ses. Äfven bör man utan svårighet kunna skilja den från en geting, ehuru den liknar en sådan gan- ska mycket. Just derför att den liknar en bålgeting och icke ett bi, undrar jag, om icke ett misstag råder rörande LINNÉs Sphinx apiformis. LINNÉ var oöfverträfflig bland annat uti att gifva passande namn. Väl säger han i Fauna suecica: »Magnitudo et facies Apis s. Vespa»; men i alla fall, då ovisst synes vara, hvilken art LINNÉ menat, skulle jag vilja föredraga SCHIFFERM IL- LERS och HUBNERS mera passande artnamn Ccrabroniformis. Exemplar THEDENIUS: BIDRAG TILL SKAND. FJÄRILSFAUNA. 105 af denna art har jag blott från mellersta Sveriges provinser. Som jag ofvan . ) ; H 4 & 1. | å vil dr Aer NR rr N bög ANTAG sagt: Sesiidee äro i allmänhet sällsynta fjärilar. Innan jag lemmar Sphinges, vill jag anteckna något mera om dem. Af Acherontia Atropos (L.) har ett exemplar blifvit tillvarataget af Sta- tionsinspektoren A. G. BERGHOLTZ, då det flugit in i ett expeditionsrum vid Stehags station i Skåne (enligt uppgift af HAMNSTRÖM). Då ljus på natten lyser genom ett öppet fönster, flyger denna fjäril gerna in, lockad af ljusskenet. Deilephila Galii (RoTtT.). Vid Stockholm, strax utom Skanstull, träffas den vackra larven i mängd på stånd af Epilobium angustifolium I., sit- tande i sällskap med larven af Choerocampa Elpenor (L.), som allmänt förekommer derstädes, I Elfkarleby socken i norra Upland har jag funnit samma larv och deraf erhållit fjärilar. Larven satt der på stånd af Galium verum IL., som växte på dikeskanterna. I Helsingland uppträder lar- ven till denna art ofta i stor mängd om hösten i linåkrarne och är känd af allmogen under namn af ”Lin-åsna”. Den gröna varieteten är der säll- synt och nästan utträngd af den svarta formen (AURIVILLIUS). Rhamphoschisma stellatarum (L.) förekommer ganska talrikt i Karlskrona och i trakten deromkring, t. ex. på Hästö. I Augusti söker den honingssaft i tistelblommor och kan då lätt fångas. Äfven ur andra växters blommor, t. ex. Saponaria officinalis L. suger den gerna honungssaft. Jag har fångat honom med håf både på för- och eftermiddagen. — Af HAMNSTRÖM är den tagen i Broby i Skåne och i Jemshög i Blekinge. Prof. SANDAHL har fått den vid Blockhusudden och Stäket. Uti Haga park vid Stockholm är ett exemplar fångadt för några år sedan (G. DE VYLDER). Choerocampa Porcellus (L.) har jag fångat i mängd på blom- mande syrener vid Elfkarleby kyrkoherdeboställe. Hepialus Humuli (L.) Denna fjäril förekommer »der och hvar» i Sveriges södra provinser från Skåne till Upsala och Säter, enligt WALLENGREN (»Spinnarne»). Till de uti detta arbete uppgifna fyndorter, kan jag tillägga: Farhult, Fulltofta och Höör i Skåne (WALLENGREN); Hästö nära Karlskrona; Klintehamn på Gotland; Motala, der jag den 25 Juni 1871 på aftonen och äf- ven några följande aftnar såg den flyga i mängd öfver den fuktiga gräsmarken mellan apoteket och kanalen och äfven, ehuru mindre talrikt, öfver de när- belägna bakgatorna. — Sannolikt genom tryckfel står uti WALLENGRENS ar- bete öfver Spinnarne ömsom Hepiolus och Hepialus. Uti FABRICII arbete: Species insectorum, står tydligen Hepialus, hvilket torde böra anses såsom det rätta namnet. ILLIGER och OÖCHSENHEIMER hafva ändrat det af FABRICIUS gifna namnet till Hepiolus. HEINEMANN kallar slägtet Epialus. — Rik- tig villervalla! De fléste entomologer skrifva väl numera Hepialus. H. lupulinus (L.) Skåne: Farhult (WALLENGREN); Broby (THE- I DENIUS). Alphus sylvinus (L.) Farhult, Fulltofta och Gudmundstorp i Skåne (WALLENGREN); Ornön i Södermanlands skärgård; Stockholm; Öfverboda i Elfkarleby socken (THEDENIUS). Phymatopus Hecta (L.) Kullaberg och Fulltofta i Skåne (WAL- LENGREN). På en fuktig skogsäng, »norrängen», tillhörande Öfverboda i Elf- 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. karleby socken, har jag under många år fångat den i mängd under Juli månad. Honor finner man mera sällan, ty de hålla sig stilla, om de icke blifva upp- skrämda. Hanarne söka dem ifrigt under flygt. Zeuzera Esculi (L.) Denna fjäril anses såsom mycket sällsynt i Sverige. Der den finnes, håller den sig högt upp i träden och påträffas der- för icke annat än tillfälligtvis. För några år sedan fann en af mina då va- rande lärjungar, Hr ISACSSON, ett felfritt exemplar liggande på marken under én hästkastanje vid Lidingsberg på Lidingön nära Stockholm. Jag har upp- manat de der boende att söka efter flera exemplar, men utan framgång. Cossus ligniperda FABR. Rönnar uti alléen vid Elfkarleby kyrko- herdeboställe (Öfverboda) hafva blifvit dödade, derigenom att larver till denna fjäril i mängd uppehållit sig i stammen. Jag har gjort försök med att upp- föda halfväxta larver med våta träbitar och halfmurken ved, men de dogo snart. De synas behöfva ved med lefvande växtsafter och lifnära sig sannolikt af cam- bium. Icke underligt då att de döda träden. Heterogenea Testudo (W. V.) har af WALLENGREN blifvit funnen vid Fulltofta i Skåne. H. Asella (W. V.) är af WALLENGREN funnen vid Höör i Skåne. Psychidee, Arterna af denna underliga fjärilsfamilj påträffas icke ofta i utbildade, bevingade exemplar. Om man tager in hylsor, som man stundom får se på växter, gärdesgårdar, plank och träväggar, får man dock mycket säl- lan någon bevingad fjäril, d. v. s. hane, derur. De flesta hylsorna torde in- nehålla honor, hvilka aldrig krypa ur hylsan. På hylsans form och byggnad kan man måhända någorlunda säkert känna igen arterna, men då byggnads- materialet beror på tillgången (t. ex. stundom »trådar af bomullsgardiner eller klädesmössor»), torde man lätt kunna misstaga sig om arten, då man endast har hylsan. Lepidopsyche unicolor (HUFN.) WALLENGREN har funnit denna fjäril en gång vid Karlshamn och en gång vid Höör. Hylsor har han sett vid Ramlösa. Jag har insamlat hylsor vid Stockholm och i Elfkarleby. En hane ” har jag fått utkläckt ur en hylsa, tagen på Djurgården vid Stockholm. Psyche viciella (W. V.). WALLENGREN har funnit den en gång vid Höör. P. graslinella Borsp. Jag har vid Motala funnit säckar eller hyl- sor, som icke gerna kunna tillhöra någon annan art. De äro öfverdragna af en tunn, glänsande hinna och likna fullkomligt de säckar af denna art, som jag har i min samling och hvilka äro från Frankrike. Om det är denna art, är den ny för Skandinavien. Dess diagnos och beskrifning finnas i WALLEN- GRENS »Spinnarne», pag. 48. P. villosella OcHs. Denna art, som är ny för Skandinaviens fauna, har WALLENGREN en gång funnit vid Ramlösa. Diagnos och beskrifning fin- nas i WALLENGRENS »Spinnarne», pag. 49. Bombyx Quercus L. Rörande denna ståtliga spinnares lefnadssätt anser jag mig böra nämna, att jag funnit, att dess larv, åtminstone då den är nära fullväxt, brukar krypa ned i jorden under rötter på buskar. Då den förr omtalade »norrängen» under Öfverboda i Elfkarleby för några år sedan skulle THEDENIUS: BIDRAG TILL SKAND. FJÄRILSFAUNA. TOT rödjas, brötos stora videbuskar upp med rötterna. Bland rötterna påträffades då många stora larver af denna art. Jag trodde först, att de krupit ned, för att förpuppa sig, ty det var i början af Juli, således något senare, än den tid som plägar uppgifvas såsom förpuppningstiden. Jag lade in dem i en af mina larvuppfödningslådor. Der började de äta blad af insatta qvistar af Salix ci- nerea L., fortforo dermed 2—3 veckor och åto med god appetit. Förpupp- ningen skedde först i slutet af Juli och i början af Augusti. Orsaken till den sena förpuppningen var väl den nordliga lokalen. Jag har anledning tro, att de uti det fria gå upp på buskarne för att äta, då qvällen kommer, men gå ned för att gömma sig, då morgonen inträder. De stora larverna skulle under da- gen lätt kunna observeras af larvätande fåglar. Af dessa larver fann jag yt- terst sällan någon på buskarne under den tid, då jag sökte efter larver, d. v. s. om dagen; men på samma buskar fann jag då ofta larver af Saturnia pavonia (L.) Denna larv synes vara mera skyddad genom sina borstbeklädda vårtor, än ekspinnarens larv. De puppor jag fick utkläcktes först följande vår. Arten torde nog vara så allmänt förekommande i södra och mellersta Sverige, att inga särskilda lokaler kunde behöfva antecknas; men 2/ta påträffas den dock icke. Jag antecknar derför att WALLENGREN för mig uppgifvit, att han fun- nit larven tämligen talrik på en videbuske vid Ramlösa i Skåne. På »norr- ängen», under Elfkarleby kyrkoherdeboställe, påträffades många larver, och fly- gande fjärilar har jag äfven sett i denna trakt, men icke på något annat ställe. B. Trifolii W.V. Denna art har WALLENGREN funnit vara allmän vid Karlshamn. På Hästö nära Karlskrona har jag funnit den både som larv och utbildad fjäril; så äfven på Oroust i Bohus län, på Ornön i Söderman- lands skärgård och vid Stockholm. Trichiura Crateegi (L.) har WALLENGREN funnit vid Fulltofta i Skåne och ett par gånger vid Sölvesborg. Poecilocampa Populi (L.). WALLENGREN har funnit den ett par gånger vid Farhult i Skåne. Jag har funnit både larver och utbildade fjär- ilar på Hästö nära Karlskrona och vid Stockholm, Eriogaster lanestris (L.). Vid Stockholm, Westerås och Gefle är denna art alls icke sällsynt. Jag har sett, att larven på somliga ställen i norra Upland förekommit i sådan mängd, att den alldeles aflöfvat unga träd. Af de elliptiska, fasta kokongerna har jag stundom haft ett stort antal. Om vederbörlig fuktighet felas dem under den tid, då de enligt sin natur skulle utkläckas, vänta de öfver till följande år — och detta kan ske flera år i rad. Jag har fått fjärilar ur 5—6 år gamla kokonger, en erfarenhet som bekräftas af många entomologer. Lachnocampa Rubi (L.). Ehuru larver af denna fjäril äro myc- ket allmänna öfver hela södra och mellersta Sverige, ser man icke ofta den utbildade fjärilen. En stor del af larverna torde misslyckas äfven i den fria naturen, och många blifva nog uppsnappade af fåglar och andra djur. Hösten 1869 plockade jag tillhopa öfver 100 tämligen stora larver af denna art, födde och skötte dem så godt som möjligt. Under vintern och på vårsidan dogo de nästan mangrant. En enda förpuppade sig och utvecklades till fjäril. En annan höst samlade jag ånyo in många larver och af dem fick jag äfven 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. blott en enda fjäril. Vid Östra Stäket å Wermdön har Prof. SANDAHL varit lyckligare i uppfödandet och utkläckandet af dessa larver, i det att största an- talet af de på hösten insamlade larverna förpuppat sig och följande vår lemnat fullt utbildade fjärilar. Dessa larver voro sannolikt äldre än mina, då de togos. Eutrichia Pini (L.). Denna art, som söder om Östersjön lär vara allmän, synes i vårt land vara ganska sällsynt. WALLENGREN säger om den i ett enskildt meddelande: »af mig endast funnen i östra Skåne, men der vissa år ej särdeles sällsynt i furuskogen». Två somrar har jag vandrat omkring i norra Skåne (Broby socken) och två somrar i trakten af Karlskrona, men jag såg aldrig denna fjäril. Säkert är att fjärilen i mellersta Sverige är mycket sällsynt, ty jag har under mina mångåriga vandringar på Gotland, i Bohus län, Östergötland, Södermanland och Upland aldrig lyckats få se ett spår af den- samma, ehuru jag tusentals gånger sökt den på lämpliga ställen och nästan alltid haft min tanke fäst på densamma, då jag genomströfvat tallskogarne. För många år sedan påträffade Hr. G. DE VYLDER i Hagaparken vid Stockholm ett par under kopulation, sittande på stammen af en tall. Af äggen fick han larver, som blefvo utvecklade till fjärilar. Från holmar i Kristianiafjorden har jag fått mig larver tillsända. Då fjärilarne blefvo utkläckta, lät jag de olika könen lefva tillsammans några dagar. Ägg lades på barren af insatta tallqvi- star, men inga larver blefvo utkläckta. Jag hade larvlådan på ett skuggrikt ställe. Måhända fordra äggen direkt solljus för att utkläckas. Ammatocampa ilicifolia (L.). I Elfkarleby i norra Upland har jag funnit larver af denna art och fått två fjärilar utkläckta. Hr. SVEN LAMPA har i Stockholms skärgård funnit larver af denna art, lefvande å Vaccinium- arter, och erhållit vackra fjärilar af dem. Lasiocampa dumeti (L.). Af denna sällsynta art har jag i Elf- karleby funnit en larv, som blifvit utvecklad till fjäril. Endromis versicolora (L.). HAMNSTRÖM har funnit den i Broby socken i norra Skåne. På en björk har jag funnit en larv i Elfkarleby, men jag fick icke fjäril af densamma. Saturnia pavonia (L.). På bladen af Salix cinerea L. men ännu oftare på Spirea Ulmaria L. har jag i Elfkarleby fångat larven till denna art. Den är lätt att uppföda och utbildas alltid till fjäril, om den vårdas väl. Aglia Tau (L.). Till de få ställen i Sverige, der denna fjäril blifvit funnen, lägger WALLENGREN : Farhult i Skåne (en gång anträffad). Cilix glaucata (ScorP.) (ruffa L.). Af denna sällsynta fjäril har jag funnit två exemplar i Blekinge, det ena vid Lyckeby, det andra vid gården Framnäs, belägen knapt !/, mil från Lyckeby. Båda exemplaren blefvo skrämda upp från buskar, der de gömt sig. (Forts.) 3 " ig RAR RAMARNA ARR MG AR RR VARAR SVENSK-NORSK! ENTOMOLOGISE -LITERATUR 18890. I Sverige och Norge tryckta arbeten och uppsatser: = AURIVILLIUS, CHR., Om en nyligen återfunnen svensk nattfjäril. — Entomol. Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 32—39, résumé sid. 51. , Ueber sekundäre Geschlechtscharaktere nordischer ”Tagfalter. Mit 3 Bi akelnes SEN RSS VE AVP B Iben og bt: 5, NIO 250 SEM: SOT SIA. 3 Ca , Des caractéres sexuels secondaires chez Papillons diurnes. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. I (1880), sid. 163—166. , Svensk-norsk entomologisk literatur 1878—79. — Entomol. Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 107—110. , (Tr—) » Trädgårdens skadedjur, Handbok för Landtbrukare och Träd- gårdsodlare af A. E. HOLMGREN, Lektor vid Kongl. Skogsinstitutet. I. .Imsekter. Första häftet. Stockholm 1880. TJ. Beckmans förlag, 8:o 72 sidor med figurer i texten. Pris 80 öre. Utkommer i 3 häften», — Sv. Trädgårdsföreningens Tidskrift 1880, sid. 126-128. Referat och anmälan. BARTH, J. B., Om Grantörken og Barkbillen. Et Bidrag til en kritisk Vur- deren af Theorien om Barkbillens Skadelighet. Christiania. Alb. Cam- mermeyer, 1880, 8:0, 42 sid. Bi-Tidning, Svensk, för år 1880. Egnad uteslutande åt biskötsel. Redaktör och utgifvare HJALMAR STÅLHAMMAR. Göteborg 1880, 8:o N:o 1—9; April —December, 2+72 sid. EKEBERG, H. J., Om insektfångst ombord på fartyg från främmande land. — Entomol. Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 101— 103. HALLD'N, A. P., Ett och annat om Biskötseln. Kort framställning af det vigtigaste för en nöjsam och vinstgifvande biafvel efter DZIERZONS me- thod, med rörliga skott och tillämpad på flera olika kupkonstruktioner samt vanliga halmkupor. Med 2 lithografierade planscher. Stockholm, J. Arrhenii förlag. Norrköping 1880, 8:0 48 sid. HOLMGREN, ÅA. E., Adnotationes ad »Ichneumonologiam suecicam»>. — Ento- mol. Tidskr., årg. 1 (1880), Sthm., sid. 22—32; 76—987. (Ichneumon 8 n. sp.) — — Bladminerande fluglarver på våra kulturväxter. — Entomol. Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 88—90, résumé sid. 111. — Tidning för Trädgårdsodlare, Sthm., 1880, sid. 70—71. (Anthomyza I n. sp; Aricia I n. sp.) 1 Candidat W. M. ScHÖven i Christiania har godhetsfullt meddelat mig behöfliga upp- lysningar om den Norska Literaturen, hvarför jag anhåller att härmed få betyga min tack- samhet. | Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 2 (1881), 8 TAN ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. , För kulturväxterna skadliga insekter. I. Rättikeflugan (Aricia flora- lis ZETT., — Entomol. Tidskr., årg. 1 (1880), Sthm., sid. 189—191, résumé sid. 214. , Illustrissimo viro ADOLPHO ERICO NORDENSKIÖLDIO in patriam reduci salutem dicit plurimam. — Novas species insectorum cura et labore A. E. NORDENSKIÖLDII e Novaia Semlia coactorum descripsit. Holmizx 1880, 4:0 '24 pg. (Festskrift). (Dicksonia et Sibiriakoffia n. gen.; Hymenoptera 3, Diptera 8 n. sp.) , Trädgårdens Skadedjur, Handbok för landtbrukare och trädgårdsodlare. I. "Insekter... Första Häftet... Stockholm, J. Beckman, 1880, 8:0 72 sid. med 8 träsnitt. Hvorledes Insekter modstaar Kulde. — Naturen. : Christiania 1880, sid. 192. Insekt, Et merkeligt. (Lurycantha calcarata LATR.) — Naturen. Christiania 18305 -sId.; v2115-atbiILd]. SIA: 22; Insekter, et slags lysende, i Amerika. (Pyrophorus noctilucus). — Naturen, Christiania 1880, sid. 95—96. KINDBERG, N. C., Sur un Sphingide nouveau pour la Sutde. Ref. J. SPÅNG- BERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. 1 (1880), sid. 153—154. LARSSEN, P. A., Lidt af biernes naturhistorie tilligemed en kortfatted anvis- ning til biavl for begyndende birögtere. Med forord af Prof. H. RASCH. En lithogr. pl. og flere traesnitt. Christiania, Alb. Cammermeyer, 1880, 8:o 88 sid. LECHE, W., (W. L.) J. SAHLBERG, Bidrag till nordvestra Sibiriens insektfauna. Hemiptera MHeteroptera, insamlade munder expeditionerna till Obi och Jenisej 1876 och 1877, pag. 1—39. — Nordisk Tidskrift, Sthm. 1880, Pp. 477—478. Anmälan och referat. LINDEQVIST, C., Dagfjärilsfaunan på en fläck af mellersta Skåne. — Entomol. Tidskr., årg: 1--(1880), Sthm., sid./ 104—107,- résumé sid.iIL2. LOVÉN, SVEN (L. S.), Gammalt och nytt om myrorna. (Föredrag på K. Vet. Akad. Högtidsdag d. 31 Mars). -— Ny Illustrerad Tidning, Sthm., Bd. 16 (Ny Ser. Årg. 1), sid. I20—121, 138—139, 150—151. MALM, A. W., Sur la présence dans le canal intestinal de I'homme de la larve de Sceva scambus STDG. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent, 'Tidskr., årg. I (1880), sid: T70—171: NERÉN, C. H., Sur un Coléoptere, du genre Amara, nouveau pour Ja Su&de. Ref. J. SPÅNGBERG, "Compt. Rend.. Ent. Tidskr., årg. 1' (1880), sid. 156—38. NEUMAN, C. J., Sur le développement des Hydrachnides. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. 1 (1880), sid. 169. SANDAHL, O. TH., En Entomologisk utflygt till >»Östra Stäket» å Wermdön. — Entomol. Tidskr., årg. 1 (1880), Sthm., sid. 42—50, résumé sid. ESA , Quelques observations sur le développement de I Hyponomenta Ewvo- nymella Sc. (7. Cognagellus HB.) Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. 1 (1880), sid. 158—159. AK AURIVILLIUS: SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR. III SCHÖYEN, W. M., Lepidopterologiske Bidrag til Norges Fauna. — Nyt Ma- gazin f. Naturvidensk. 1880. Christiania, sid 301—309. , Om Furuspinderens (Zutrichia pini) Optreden i Norge i Aarene 1812—16. — Entomol. Tidskr., årg. 1 (1880), Sthm., sid. 39—42, résumé sid. 51. , Coleopterologiske Notitser. — Entomol. Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 177—185, résumé sid. 211—213. K , Bemerkninger til H. SIEBKE'S Enumeratio insectorum Norvegicorum, fasciculus V, pars I (Hymenoptera phytophaga & aculeata) edidit J. SP. SCHNEIDER. — Christiania Vidensk. Selsk. Forhandl., (1880), N:o 10, 1 I NG , Oversigt over de i Norges arktiske Region hidtil fundne Lepidoptera. Med 1 planch. — Archiv f. Math. og Naturv., Bd. 5, Christiania, p. 119—228, I tafla. (Nola arctica n. sp.) , Brevveksling. Om Galudvexter på Eneren frambragte af Ener-Gal- myggen (Cecidomyia juniperina) — Naturen. Christiania 1880, sid. 64. SPARRE-SCHNEIDER, J., Lepidopterologiske bidrag til Norges arktiske fauna. — Tromsö Museums Aarsheften, III. Tromsö, sid. 1—43. — Separat- aftryck. Tromsö, Carl Hansens Bogtrykkeri 1880, sid. 1—43. SPÅNGBERG, J., Species Scandinavie Anart& generis Noctuarum. — Entomol. Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 3—15. — — Meélanges lépidoptérologiques. — Entomol. Tidskr., årg. 1 (1880); Stäm. Fsld AOI -93 tall. Ng. 3. , Sur quelques espåces européennes de la sousfamille des Psocines. — Entomol. Tidskr., årg. 1 (1880), Sthm., sid. 94—98; tafl. 1; fig. 4—06. , Compte-rendu des travaux des Entomologistes au 12me Congrés des Naturalistes Scandinaves å Stockholm. —-— Entomol. ”Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 146—177, innehållande referater af föredrag, hållna af AURIVILLIUS, BUDDE-LUND, HANSEN, KINDBERG, MALM, MEINERT, NERÉN, NEUMAN, REUTER, SAHLBERG, SANDAHL, SPÅNGBERG och SÖRENSEN. / , Sur, les nervures des ailes chez nos Papillons diurnes. Ref. J. SPÅNG- BERG, Compt. Rend. Ent. Tidsk., årg. I (1880), sid. 154—156. , Smärre meddelanden, — Entomol, Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 198—200, résumé sid. 215—2106. THEDENIUS, K. FR., Bidrag till Skandinaviens fjärilsfauna. Nya eller mindre kända fyndorter för fjärilar. — Entomol. Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 99—101; 196-198, résumés sid. 111; 214—215. THORELL, TAMERLAN, Några anmärkningar om Darwinismen, (Ur svenska manu- scriptet till »Études scorpiologiques»). — Ny Svensk Tidskrift, Upsala, sid. 10. — Särskilt Aftryck sid. 1—12. : Tidskrift, Entomologisk. På föranstaltande af Entomologiska föreningen i Stock- holm, utgifven af JACOB SPÅNGBERG. Stockholm, 1880, 8:0o, VIL + 217 sid. 1 tafla. WALLENGREN, H. D. J., Ett försök att bestämma en del af de utaf H. STRÖM 112 «> ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. beskrifna Norska Insekter. — Christiania Vidensk. Selsk. Forhandl., 1880, N:o 2, sid. 1—24. , Öfversigt af Diptergruppen Phasinge. — Entomol. Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 16—21. , Skandinaviens arter af Tineid-gruppen Plutellide (STAINT.). — En- tomol. Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 53—963. , Skandinaviens arter af familjen Phryganeide. — Entomol. Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 64—75. (Oligostomis 1 n. sp.) Vinlusen, (Phylloxera). — Tidning f. trädgårdsodlare. Årg. XIX, (1881) sid. 87. WÅNGDAHL, A., Fyndorter å mer eller mindre sällsynta svenska skalbaggar. — Entomol. Tidskr., årg. 1 (1881), Sthm., sid. 192—196, résumé SIS 2045 I utlandet tryckta uppsatser: SCHÖYEN, W. M., Prioritäts-berechtigte Lepidopteren-Namen aus H. STRÖMS entomologischen Abhandlungen. — Stettin Ent. Zeit., Bd. 41, p. 134—6, BIFLA NG. Utländingars i Sverige eller Norge tryckta uppsatser 1880. BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur för 1878--9. — Entomol, Tid- skr., årg. I (1880), Sthm., sid. 209—10. BERGSÖE, V., Meerkelig Trek af Insekternes navnlig Edderkoppenes Liv. (Ef- ter V. Bergsöe). — Naturen. Christiania 1880, sid. 127—143. BRAUER, FR., Insektlivet om Vinteren. (Öfvers. fr. tyskan af W. M. SCHÖYEN,) — Folkevennen. Ny Rekke, Bd. 4. Christiania, p. 5064—738. BUTLER, A;, Fjärilen, Öfvers. fr. engelskan af M, B. SWEDERUS. — Veten- skap för alla, Bd. 3, sid. 211—226, fig. BUDDE-LUND, G. M., Dansk entomologisk literatur 1878—1879. — Entomol. Tidskr: targ... 1: (1880), Sthm.;, sid.=200. , G. M., Remarque sur le dimorphisme chez des insectes d'eau. Ref, J. SPÅNGBERG. Compt. Rend. Ent. Tidskr. 1880, sid. 167. HANSEN, H. J., Sur-les dessins d'Aranéides danoises donnés dans F'ouvrage illustré »Zoologia Danica» publié par M. le professeur SCHIOEDTE avec une subvention de FÉtat de Danemark. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. I (1880) sid. 169—170. MEINERT, F., Sur la conformation de la téte et sur l'interprétation des orga- nes buccaux chez les Insectes, ainsi que sur la systématique de cet or- dre.- Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. 1 (1880), sid. 147—150. , Sur la construction des organes buccaux chez les Dipteres. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. I (1880), sid. 150—153. , Sur PI'homologie des élytres des Coléoptåres. Ref. J. SPANGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. 1 (1880), sid. 168. AURIVILLIUS: SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR. EZ ooo | Sur un organe des Lépidopteres homologue aux balanciers chez les Dipteres. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. I (1880), sid. 168—169. REUTER, O. M., Finlands och den Skandinaviska halföns Heteroptera. — Ento- mol. Tidskr., årg. 1 (1880), Sthm., p. I113—145, résumé sid. 211. — — Till Gastrodes Abietis (LINN.) lefnadshistoria. — Entomol. Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 185—188; résumé sid. 213. , Från Dalarö i September 1880. Entomologisk Skizz. — Entomol. Tidskr., årg. I (1880), Sthm., sid. 201—208, résumé sid. 216—217. , Sur PFaccouplement chez deux especes de FVFOrdre des Collemboles. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. 1 (1880), sid. 159—1061. , Sur la fonetion du tube ventral des Collemboles. Ref. J. SPÅNG- BERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. 1 (1880), sid. 162—163. , Sur Yhybridisation chez les Insectes. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. 1 (1880), sid. 174—177. SAHLBERG, J. R., Sur le dimorphisme de la sculpture chez les femelles des Dytiscides. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. ”Tidskr., årg. I (1880), sid. 166—1067. , Sur des especes arctiques du genre hémiptåre Salda et sur leur exten- sion. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg. 1 (1880), sid. 167—1638. , Bidrag til det nordenfjeldske Norges insektfauna. I. Hemiptera. — Christiania Vidensk. Selsk. Forhandl.;, 1880, N:o 9, sid. I—13. SÖRENSEN, W., Sur le rapprochment des sexes chez quelques Arignées. Ref. J. SPÅNGBERG, Compt. Rend. Ent. Tidskr., årg.:1r (1880), sid. 171 ANA Stockholm i Februari 1881. Chr. Aurivillius. FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 18380. I Finland tryckta uppsatser: MAKLIN, F. W., Ytterligare diagnoser öfver några nya sibiriska Coleopter- arter. — Öfv. Finska Vet.-Soc. förh. XXII (1880), p. 79—386. REUTER, O. M,, Diagnoses Hemipterorum novorum, II. — Öfv. Finska Vet.- Soc. förh. XXII (1880), p. 9—24. i , Anteckningar om Coriscus lineatus Dahlb, — Öfv. Vet.-Soc. förh, XXII (1880), p. 25—32. , Thysanoptera Fennica. I. Tubulifera. — Bidrag till känned,. om Fin- lands natur o. folk (1880), p. 1—26. 114 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. , Etudes sur le CoHemboles, 1I—III; — Act. soc. scient. fenn. XIII (1880), p. 1—21. , Nya bidrag till Ålands och Åbo skärgårds Hemipter-fauna. — Medd. Soc. Faun. et FI. fenn. V (1880), p. 160—236. Utom Finland tryckta uppsatser: REUTER, O. M., Remarks on some British Hemiptera Heteroptera. — Ent, Monthl. Mag. XVI (1880), p. 172—175; XVII (1880), p. 10—15. , Phloeothrips setinodis n. sp. — Seottish Naturalist 1880, p. 310—311, , Finlands och den Skandinaviska halföns Hemiptera Heteroptera. — Ent. Tidskr. I (1880), p. I13—145. , Till Gastrodes Abietis (LINN.) lefnadshistoria. — Ent. ”Tidskr. I, (1880), p. 185—188. , Från Dalarö i September (1880). — Ent. Tidskr. I, (1880), p. 201 — 208. SAHLBERG, J., Bidrag til det Nordenfjeldske Norges insektfauna. I. Hemip- tera. — Christiania Vidensk. selsk. Forh. 1880, N:o 9, p. I1—13. Helsingfors i Februari 1881. E. Bergroth. DANSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1880. MEINER'T, FR., Om Ordenen Diploglossata. — Videnskabelige Meddelelser fra den naturhistoriske Forening i Kjöbenhavn for Aarene 1879—380, p. 343—346. SCHIÖDTE, I. C., De metamorphosi Eleutheratorum observationes. Bidrag til Insekternes Udviklingshistorie. (Tiende Bidrag, 81—385 Tavle). — (Na- turhistorisk Tidskrift, Rekke 3, Bd. 12, p. 513—598, Tab. XIV— XVIII. Kjöbenhavn 1880). Kjöbenhavn i Juni 1881. G. M. Budde-Lund. — ine RÉSUMÉS. (ESO fduntexten) O.-M. REUTER: Les Héteropteres de la Finlande et de la Scandinavie. M. Reuter a donné sous ce titre la (2e) continuation de sa description systématique de tous les Heétéroptéres connus de la Finlande et de la Scandinavie. (ER7OordantexteN) O.-E.-L DaAuM: Öuelques observations sur les moeurs des LZuepes. On prétend que la copulation des abeilles s'effectue dans Par, vet queer la femelle (la reme)isetpose arcet effet sur ler dos du måle. Il a cependant été impossible jusqu'ici de le con- stater de visu. Tauteur a eu I'occasion d'observer la copulation de gugpes qui avaient fait leur nid entre le plafond en bois d"une maison de campagne et le papier tendu sous ce plafond, comme cela se pratique en Suede dans la plupart des édifices ruraux. Durant plusieures semaines, les guépes attaquérent incessamment, jour et nuit, le papier de leurs mandibules, tout en le tenant humide en permanence en vue d'en faciliter la perforation. Au bout de quelque temps, elles réussirent å y pratiquer un trou. Une foule de. gugpes s'élancérent alors dans la piece. M. DAHM trouva aux fenétres un grand nombre de guépes femelles beaucoup plus grandes que les måles. Il vit en outre plusieurs femelles s'accou- pler "avec les: måles. en se. plagant sur le dos de ces derniers: Les deux insectes se tenaient tranquilles V'espace d'environ 5 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. minutes, au bout desquelles ils tombaient sur le flane et chan- geaient plusieurs fois de position, travaillant des pattes pour se séparer. Pendant ce travail, la femelle mordait parfois le måle. Aprés neuf minutes, la séparation était opérée, et la femelle, fai- sant d'abord quelques pas, s'€levait ensuite joyeusement sur ses ailes. Quant au måle, il marchait trés lentement pendant quel- ques minutes, agitait une fois les ailes en s'€levant de quelques centimétres, se tenait immobile l'espace de 16 minutes, en ne mouvant que les antennes, et Pinstant d'aprés il était mort. Sui- vant les observations de M. Daum, les parties de la génération WEtaient. pascarrachées par lacte. M. DAnHM fut piqué å plusieurs reprises dans sa longue lutte avec les gugpes. Deux fois il sortit Vaiguillon de sa main, observation contraire å Popinion commune voulant que les gugpes, aprés avoir opéré la piqåre, en extrayent elles-mémes Paiguillon, å lVinstar des abeilles. Se fondant sur ses observations, l'auteur se pose les ques- tions suivantes: 10, Les guepes etaient-elles” gwdées: par Fimstinet oupar une -espece: de :calcul-en preférant. percer. la mince. couehexde papier plutöt que les lambris du plafond. Leur ouie leur avait- elle, permis.. de :constater que le -papier etait. minee" et des lons plus facile å percer que les lambris? 20, Estree; linstinet ou: lersealenl. qui avantrdonne ans gugpes l'excellente idée d'humecter le papier pour en venir å bout plus- facilement? Les gugpes n'étaient ågées que de quelques semaines. Comment pouvaient-elles connaitre la mauvaise qualité de notre papier, alors que celui fabriqué par elles est totalement imperméable å V'eau? 30, AA -laide de quelle espece de sécrétion ces hyméno- ptéres pouvaient-ils humecter et surtout tenir humide durant 5 ou 6 semaines une grande surface de papier d'une assez grande épaisseur relative. Savalient-ils transporter de V'eau spécialement pour ce but? Personne n'ignore que le papier de leurs nids est toujourstenu parfaitement sec. 49. Dans quel but les guépes se livraient-elles å ce travail de perforation?. Croyaient-elles qu'il existait de Pautre cdoté du papier un Eldorado quelconque? En ce cas, elles se trompaient, ÄR så RÉSUMÉS. : TE car la seule qualité de la chambre, qualité sans doute ignorée d'elles, était que cette pitee sentait fortement le tabac. Elles n'ont pas fait usage du papier perforé comme matériel de con- struetion pour leur nid, car, des qu'elles eurent achevé la per- foration, elles s'€chappérent toutes par le trou devenu assez grand pour leur livrer passage. 50, Les hyménoptéres ne dorment-ils pas dans la saison d'été? Les abeilles travaillent aussi pendant la nuit, et les gugpes observées paraissaient tre encore plus diligentes la nuit que le jour. Se divisent-ils en un certain nombre d'équipes se re- layant tour å tour? Ou peut-étre dorment-ils quand ils sont fatigués, pour, leur repos pris, se remettre de nouveau au travail dans les heures du jour comme dans celles de la nuit? (BEI TOT du texten) HENRI ENELL: Sur la phosphorescence du ver luisant (Lampyris noctiluca L.). Le phénoméne merveilleux de la phosphorescence dans le regne animal et le régne wvégétal est encore relativement peu connu. Il dépend, chez le ver luisant, de la volonté de YV'ani- mal, mais il est possible de le reproduire å V'aide d'un courant électrique, méme aprés avoir enlevé les ganglions nerveux de la téte. Les observations expérimentales de M. JOoussEtT DE BEL- LESME ont démontré que la présence de P'oxygéne est indispen- sable å la production de la phosphorescence, et il faut vraisem- blablement voir dans ce phénoméne un travail chimique entre le protoplasme et l'oxygéne contenu dans les cellules de V'ap- pareil phosphorescent. On admet que la matiere phosphorescente est une combinaison gazeuse d”hydrogeéne et de phosphore, dont la production est due å la volonté de F'animal. M. ENELL propose de faire Panalyse de la matiere phos- phorescente en vue de constater si la cause de ce phénoméne est la production d'hydrogéne phosphoré par la décomposition de phosphure du protoplasma. Il se comprend qu'une analyse pa- reille n'est pas facile å faire, mais Pauteur ne désespeére cepen- NS ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT- 1881. dant pas que l'on ne réussisse en enfermant un nombre suffisant de Lampyres dans un vase hermétique avec un réactif sensible au phosphore et å ses combinaisons. M. ENELL espére que I'on pourra constater ainsi que la présence d'une combinaison de phosphore et d'hydrogéene est la cause du phénoméne de la phosphorescence, (BE 104 iduwrtexte.) K.-FrR. THEDENIS: Contributions å la Faune lepidoptere de la Scandinavie (cont.). L'auteur communique le lieu de trouvaille de plusieurs des especes en général tres rares du groupe des Sesiade H. S., telles que Sesia formiciformis (EsP.), S. sphegiformis FABR., S. ich- neumoniformis, FABR., Bembecia hyleiformis (LASP.), Trochi- lia apiformis (L.). Pour la derniere espeéce, Pauteur propose d'em- ployer de préférence le nom plus significatif de crabroniformis (ScIFF & HUÖBN.). M. THEDENIUS mentionne ensuite les lieux de trouvaille de plusieurs Sphingides et d'un certain nombre de Bombycides peu communs, parmi lesquels il signale entre autres le type excessivement rare de Zenzera Esculi (L.) comme ayant été trouvé å Lidingön (ile de la Baltique au NE. immédiat de Stockholm). Du genre Psyché, Vauteur a trouvé å Motalar (Os trogothie) le cocon d'une espeéce qui ne peut guére tre que Ps. graslinella Boisp., par conséquent une espéce nouvelle pour la Suede. Le type également nouveau pour la Suede Ps. villosella OCHS, a été trouvé par WALLENGREN å Ramlösa (bords du Sund, Scanie. du NO. BIR BTIRIBINTGE SN EUESESCHIMETTERIINGSVAÄRIE: TÄTEN AUS DEM ARKTISCHEN NORWEGEN VON WW. M. SCHÖYEN. Es ist schon längst eine allgemein bekannte Thatsache, dass die Schmetterlinge, sowohl was Grösse als Färbung und sonstiges Aussehen betrifft, gewöhnliceh mehr oder weniger augenfälligen, oft gar sehr beträchtlichen Abänderungen und Modifikationen unter- worfen sind je nach den verschiedenartigen klimatischen Einfläs- sen, welchen die betreffende Art in den verschiedenen Gegenden ihres ganzen Verbreitungsbezirkes ausgesetzt ist. Speciell kann man vielfach beobachten, wie die grösseren Höhen iber dem Meeresniveau sowohl als auch die nördlicheren Breitengrade sich hier als besonders kräftig wirkende Faktoren zeigen, durch die Erzeugung ausgeprägter alpinen und arktischen Lokalvarietäten oder Racen, die sich mehr oder weniger weit von dem gewöhn- lichen Habitus der Art, der sogenannten Stammform, entfernen. Eine generelle Regel oder ein allgemein gältiges Gesetz fär die umändernde Einwirkung des alpinen oder arktischen Klimas auf die gesammte Lepidopternwelt scheint sich aber schwerlich aufstellen zu lassen. Einige Arten kommen im hohen Norden und auf den sädlicheren Gebirgen unverändert vor, bei anderen haben geringere oder grössere Veränderungen stattgefundem, wodurch sich die arktischen und die sädlicheren alpinen Lokalformen mehr oder weniger erheblich unterscheiden; einige Arten werden dunkler gefärbt, je nachdem sie länger nordwärts oder höher an die Ge- birge hinauf vordringen, andere dagegen heller; einige nehmen Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 3 (1881). 9 ; 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. in Grösse ab, andere zu, etc. — ohne dass sich hier eine allge- meine Regel feststellen lässt, ebensowenig was jede Farbe fär sich betrifft, indem ja dieselbe Farbe bei verschiedenen Arten oft gerade entgegengesetzte Abänderungen durchmachen kann, als fär die Lepidopteren im Ganzen oder gar die einzelnen Abtheilungen derselben. Jedenfalls kann man es aber doch als sehr häufig vorkommende Erscheinungen bezeichnen, einerseits dass die helleren Farben durch die Einwirkung des arktischen Klimas sich verdun- keln, andererseits dass sich die Grösse beträchtlich vermindert. Es sind einzelne neue, bisher unbekannte Fälle dieser Art, die ich mir erlaube, den Lesern dieser Zeitschrift durch Abbildungen ei- niger friher unbekannten Lepidopternvarietäten aus dem arktischen Norwegen hier vorzulegen, die ich nach der Veröffentlichung mei- ner im vorigen Jahre erschienenen Uebersicht der arktischen Lepidopteren Norwegens (Archiv for Mathematik og Naturviden- skab, B. V. p. 119—228) kennen gelernt habe. 1. Harpyia He. (2) v. Bifida Saltensis. ING of 4 rer NS Wunder-ami,.212n;$or2'30-JunisT8 79 sIn21 Jxemplaren/beir,Roga nan. am Ende des :Saltenfjords (67? n. Br.) von dem deutschen Lepidopterologe Herr J. SCHILDE in Bautzen 'gefunden. Durch die Gite dieses Herrn: habe ich das. eine, iganz frische Stäck (das andre war leider verstimmelt) zur Ansicht gehabt und da- nach die Abbildung gemacht. Bekanntlich kommen die beiden Arten Furcula I.. und Bzfida He. in der Zeichnungsanlage sowie im ganzen Aussehen einander sehr nahe, so dass ohne Kennt- niss der Raupen die Unterscheidung beider oft schwer wird, na- mentlich bei Varietäten. Wie SCHILDE glaube aber auch ich dieses Stäck dennoch mit ziemlicher Bestimmtheit zu Bzfida ze- hen zu können, einerseits weil das etwas schlankere der Figur und die ganze Zeichnungsanlage der 'Fligel. besser mit dieser Art als mit Furcula zu stimmen scheint, andererseits weil das be- deutende Abweichen von der aus Raupen gezogenen, also siche- ren, arktischen Furcula-Lokalform Ajazar SCHILDE (Stett. Ent. Zeit., 1874, p. 59) aus Kunsamo in Nordfinland hier auch ziem- lich zuverlässlich auf eine entsprechende arktische Bzfida-Lokalform SCHÖVEN : SCHMETTERL.-VARIET. AUS DEM ARKT. NORWEGEN. ES hindeutet. Zum Vergleich fiäge ich daher auch von dieser var. Ajatar eine Abbildung (Fig. 2: SJ) bei, die ich gleichfalls nach einem mir vom Herrn SCHILDE gätigst zur Ansicht gesandten Original-Exemplare verfertigt habe. Dieses Stiick misst in der Fli- gelbreite nur 29 mm. und ist ganz russschwarz tibergossen; das in Salten gefangene Bzfida-Stäck (7) hat eine Flägelbreite von 34 mm., ist auch iäberall stark angeraucht oder geschwärzt, ganz be- sonders die Oberseite der Hinterflägel, jedoch treten die Binden und sämmtliche Zeichnungen der Vorderflägel und des Rickens, sowohl die gelben als die dunkeln, hier viel kräftiger und schär- fer hervor als bei jener Furcula-Form, die ein mehr eintöniges russschwarzes Ausschen darbietet mit weniger Gelb und im Gan- zen schwächer vortretenden Zeichnungen. Diese Letzteren sind bei beiden Formen kaum von denen der normalen resp. Fur- cula und Brifida zu unterscheiden. 2. Asphalia Flavicornis L. v. Finmarchica. (MAD SLISEETSR NS SK LISA: -H S) In meiner oben erwähnten Uebersicht der arktischen Falter Norwegens (p. 187, n:o 61) habe ich schon die hier zu bespre- chende Form nach einem ganz schlechten und abgeriebenen Stäck aus Sädvaranger, Ostfinmarken, als »Åsphalia (uv. sp.?)» kärzlich erwähnt. Später habe ich nun vom Herrn Pfarrer G. SANDBERG, dem ich auch jenes Stäck verdanke, mehrere ganz frische Stäcke desselben Thieres zugesandt bekommen, die an derselben Stelle Kobbervik bei Klostervand in Sädvaranger (fast 709 n. Br.) im Juni 1880 gefangen wurden und wodurch sich die fragliche Art als eine ausgezeichnete, ganz dunkle, polare Lokalform der ÅA. Flavicornis IL. erwiesen hat. Die abgebildeten Exemplare (FP) sind die dunkelsten der mir vorliegenden 7 Stäcke und stellen wohl das Extrem, das am schärfsten ausgeprägte arktische Kleid der Art, vor. Die tbrigen sind zwar im ganzen minder stark verdunkelt, doch ist das hellste Stick immer noch be- trächtlich dunkler gefärbt als die Stammform. Die Zeichnun- gen der Vorderflägel werden dabei auch meist undeutlicher; so schwinden die Querbinden derselben bei einem Exemplare fast gänzlich, bei 3 anderen ist der gränlichgelbe Diskfleck unsichtbar 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. geworden; die ganze Zeichnungsanlage ist aber iäbrigens wie bei der Stammform. Dass diese Art in der polaren Region vorkommt, wurde meines Wissens friäher nur von Dr. TENGSTRÖM erwähnt, der sie (Catal;- ,Eepid;Faunin Fenn;rprac,; n:o, 200), als: imifinnischen Lapland gefunden auffährt, dabei aber kein abweichendes der dort gefundenen Exemplare angibt. In Skandinavien war die Art bisher nach WALLENGREN (Skand. Heter. Fjär., II. p. 224) nörd- lichst in Dalarne und Helsingland in Schweden gefunden. Anaitis Paludata TuBG. V. (ab.?) Obscurata. TD IETF Von dieser in unseren arktischen Gegenden allgemein ver- breiteten Art erhielt ich ebenfalls aus Sädvaranger vom Herrn SANDBERG 3 Exemplare (2 &I, Q) einer ganz besonderen, dun- kel blaugrauen Farbenvarjietät, wovon ich hier (Fig. 5) eine Ab- bildung hefere. Durch die stark verdunkelte, emtönig blaugraue Farbe und das totale (oder wenigstens fast totale) Schwinden des röthlichen Vorderflägelflecks, zumal beim I gewinnt diese Form ein ganz eigenthämliches, separates Aussehen unseren gewöhn- lichen, hellgrauen und matt gezeichneten, finmärkischen Pa/lu- data-Exemplaren gegeniiber. SANDBERG schreibt mir, dass diese Form von Mitte August bis Mitte September auf einem Moore bei Kirkenas fliegt und daselbst, soweit er es bisher wahrgenom- menz- hat, allein sauftritt: .-Ausserdem hat er dieselbe Form auch in Tamasjok bei Jarfjord, etwa 6 Stunden von der erstgenannten Gegend entfernt, gefunden, hier aber mit der Stammform zusam- men fliegend. Wahrscheinlich werden hier wohl auch Uebergänge zwischen beiden Formen zu treffen sein, wenngleich solche bisher noch nicht beobachtet wurden. Jedenfalls darf man aber gewiss die. hier -besprochene Form als. eme bestimmte, jenen. polaren Distrikten eigenthämliche, Lokalform betrachten, entweder man dieselbe nur als »Varietät» oder nur »konstante Aberration» gel- ten lassen will, eine scharfe Grenze zwischen diesen beiden Begriffen därfte sich täberhaupt in vielen Fällen schwerlich feststellen las- sen, da, ja gar nicht; selten::dieselbe Form an einer. Stellesals Varietät, an einer anderen als Aberration auftreten kann. SCHÖYEN: SCHMETTERL.-VARIET. AUS DEN ARKT. NORWEGEN. 123 Cidaria Turbata He. v. Arctica. Ha DEPT ÖR Os Wurde 'zuerst am 16 Juli 1879 von meinem Freunde und Kollegen J. SP. SCHNEIDER auf einem Moore bei Alekryarg in Ta- Den, Osttomarken (709 Dn. Br), gefunden, später wurden mir auch vom Herrn SANDBERG einige Exemplare zugeschickt, die er an der obengenannten Stelle, Kobbervik in Sädvaranger, am 2:70 Fjäll r83or getangen hatte. «Die Grösse dieser. unserer ark- tischen Zurbata ist um !/, gerimger als die der Stammform aus den Alpen, indem die mir vorliegenden 6 Exemplare (3 &, 3 PV) der ersteren eine Flägelbreite von 24—25 mm. haben, also etwa wie unsere Incursata, typische Turbata Stäcke aus Bergen in meiner Sammlung dagegen 32—33 mm. Ausserdem ist die ganze Beschuppung dieser arktischen Lokalform viel dänner, dabei auch die Färbung im Ganzen erheblich heller, mehr eintönig graubraun, abgebleicht, mit weniger markirten, oft undeutlichen und ver- wischten Zeichnungen. Dies scheint besonders beim Weibchen der Fall zu sein; jedenfalls sind meine 3 weiblichen Stäcke noch eintöniger graubraun gefärbt als das in der beigefägten Abbil- dung dargestellte Männchen. Die Art war meines Wissens fräher nicht als skandinavisch bekannt und ist fär die arktische Region tberhaupt eine interes- sante Novität. In Finland kommt. sie nach TENGSTRÖM (Il. c. n:o 494) in den sidlicehsten Gegenden vor, wahrscheinlich an ähn- lichen Lokalitäten wie bei uns; ich besitze aber leider von dort aus kein Stäck zum Vergleich mit unseren finmärkischen. In den Alpen fliegt die Stammform nur an felsigen Stellen, wo man sie in der Ruhe auf den Felswänden und Felsblöcken sitzend an- trifft; " im hohen Norden bewohnt die hier besprochene Form die Torfmoore und wird da von dem blossen Boden aufgescheucht. Unsere Art hat sich also, wie dies auch bei vielen anderen Arten der Fall ist, im Norden einer ganz anderen und verschiedenen physikalischen Beschaffenheit des Bodens angepasst als im Siden: ! Ihre Entwickelungsgeschichte ist meines Wissens noch völlig unbekannt, der Schmetterling fliegt aber nach ZELLER (Stett. Ent. Zeit. 1872, p. 89) im Walde herum, immer hoch an den Aesten der Tannen, an welche er sich auch setzt. 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. sie ist wie manche andeére aus der Gruppe »Lepid. saxicole» in die der »Lepid. paludicole»> iäberge Verbr. d. Schm., I: p. 55). Ueberhaupt stehen in den arktisehen gangen (vgl. SPEYER: Geogr. Gegenden immer die Moore oben an und bieten daselbst tiberall die ergiebigsten Fangplätze. Kristiania im März 1881. SKANDINAVIENS MED ÖGONLOCK FÖRSEDDA TINEIDER (TINEZE OPERCULATZE) AF H. D. J. WALLENGREN. Denna stora afdelning af Tineidernas familj utmärkes från alla öfriga till samma familj hörande derigenom att antennernas bas- led är utvidgad till ett lock, hvarmed ögonen betäckas, då an- tennerna under hvilan läggas åt sidorna. Båda könen äro be- vingade och framvingarne sakna radialfält samt subdorsalnerv, hvilken senare blott antydes genom ett vingveck. Hit höra de minsta bland alla fjärilar och de äro i rörelse blott under skymningen och natten eller då moln, isynnerhet regnmoln, betäcka solen om dagen. Största delen af Nepticulina får man dock aldrig se i det fria, utan de kunna endast erhållas genom kläckning, hvilken likväl tämligen lätt lyckas. Larverna lefva minerande inuti växternas blad. Om sådana angripna blad insamlas och packas ofvanpå hvarandra i ett glas, så att fuktig- heten derigenom bibehålles, felslår sällan kläckningen. De skandinaviska arterna tillhöra följande grupper och slägten: I:o Maxillarpalper långa, fyrledade; hufvudet med uppstående hår eller fjäll; labialpalper hängande; framvingarnes dorsalnerv med enkel bas. (Palpi maxillares elongati, 4-articulati; caput pilis I. squanmulis erectis ornatum;, palpi labiales penduli; costa dorsalis al, ant. basi simplici). Nepticulina. WALLENGREN: SKANDINAVIENS TINESE OPERCULATA 125 NEPTICULA : bakfötternas tibier men ej tarser med styfva borst; bakvingarnes mediannerv tvågrenig. (Tibie, non vero tarsi ped. post. setis rigidis; costa mediana al. post. 2-partita). OPOSTEGA : bakfötternas tibier och 1:sta tarsled med styfva borst; bakvingarnes mediannerv tregrenig. (Tibie et articulus primus ped. post. setis rigidis; costa mediana al. post. 3- partita. II:o Maxillarpalper inga. (Palpi maxillares nulli). A) Labialpalper inga; bakvingarnes mediannerv tregrenig. (Palpi labi- ales nulli; costa mediana al. post. 3-partita). a) Hufvudet, baktill med upprätt stående hårbuske. (Caput postice fasciculo pilorum erecto). Bucculatricina. BUCCULATRIX: framvingarnes dorsalnerv med enkel bas. /(Co- sta dorsalis al. ant. basi simplicti), b) Hufvudet glatt, tilltryckt fjälligt. (Caput l&ve, adpresse squamo- sam) Cemiostomatina. CEMIOSTOMA : framvingarnes dorsalnerv med enkel bas. Co- sta dorsalis al. ant. basi simplici), B) Labialpalper finnas och äro hängande. (Palpi labiales penduli ad- sunt). a) Hufvudet glatt, tilltryckt fjälligt. (Caput leve, adpresse squamo- sum) Phyllocnistina. PHYLLOCNISTIS: framvingarnes dorsalnerv med enkel bas; bak- vingarnes mediannerv tvågrenig. (Costa dorsalis al. ant. basi simplici; costa mediana al. post. 2-partita). b) Hufvudet baktill med upprätt stående hår. (Caput postice pilis erectis ornatum). Lyonetiina. LYONETIA : framvingarnes dorsalnerv med gaffelformig bas; bakvingarnes mediannerv 2—3-grenig. (Costa dorsalis al. ant. basi furcata; costa mediana al. post. 2—3-partita.) Slägtet: NEPTICULA ZELL. I:o Framvingarne enfärgade eller blott bakåt mörkare, utan ljusare tvär- band eller fläckar. (Fransarne utan tydlig delningslinea, mot spetsarne småningom ljusare). A) Antennerna räcka betydligt ut öfver framvingarnes framkant, 1. N. ruficapitella (Haw.): hufvudhår ockragula; nackhår och ögonhår gula; framvingarne svartbrunaktigt bronsfärgade, mot spetsen småningom ljust violetta; fransar grå. 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. WALLENGR. Sp. Törtr. & Tin. 80, 403. Larven minerar 1 bladen på ek. Arten funnen i Skåne un- der Augusti månad. B) Antennerna räcka knapt till midten af framvingarnes framkant eller föga der utöfver. a) Framvingarne bronsfärgade, mer eller mindre glänsande. ( Ögon- lock gult eller gulhvitt). 2. N. anomalella (Gozrz): hufvudhår rostgula, bruna eller svarta; nackhår gulhvita; framvingar glänsande, i spetsen violetta; fötter ljusgrå; mellantibier hvitaktiga. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 80, 404. . Larven minerar i blad på rosenbuskar. I Sverige enligt d:r WOCKE. 3. N. tristis (WocKze): hufvudhår svarta (SF) eller rostgula (9); framvingar föga glänsande, i spetsen ej violetta; fötter svart- aktiga. WALLENGR:. Spersl örtte Oct II SON FAO Larven minerar 1 bladen på Betula nana. I Finnmarken enligt d:r WOCKE. b) Framvingarne glänsande ljusgrå. (Ögonlock hvitaktigt). 4. N. Nylandriella (TENGSTR.): framvingarne i spetsen svagt violettskimrande; hufvudhår bruna (>) eller blekt ockragula (0); fötter hvitgrå. WALLENGR. DSp.,hortr, & dan. 80, 4003 Larven minerar 1 bladen på Sorbus aucuparia. I Sverige enligt dit” WOCKE: | Il:o Framvingarne med ett ljust, stundom genombrutet tvärband. A) Framvingarne blott med ljust tvärband, men ej derjämte med ljusa fläckar. 1:0) Fransarne utan mörk delningslinea, mot spetsarne småningom ljusare. (A) Framvingarnes tvärband metallglänsande. a) Antennerna räcka betydligt utöfver framvingarnes framkant. 1) Framvingarne bronsfärgade med svag guldglans, i spetsen violetta. 5. N. comari (WockKE): hufvudhår roströda, baktill ofta bruna; framvingarnes tvärband blekgult, guldglänsande, vertikalt, beläget bakom midten. WALLENGR. SP. EhONtfe $ttLlin:80,,; 408: WALLENGREN : SKANDINAVIENS TINEZE OPERCULATA. 127 Larven minerar i bladen till Comarum palustre. I Finn- marken enligt d:r WOCKE. 6. N. ignobilella (STaAINT.): hufvudhår rödaktigt gula; fram- vingarnes tvärband rakt, gulhvitt, svagt glänsande, beläget bakom midten. IVVATTENGRI OPs el OFtE FOG IN ÖT ATG. | Larven minerar i bladen på Crategus. Funnen i Skåne. 2) Framvingarne purpurbruna med violett glans. 7. N. plagicolella (STtANTt.): hufvudhår rödgula; framvin- garnes tvärband rakt eller föga krökt, vertikalt, silfverglänsande, beläget bakom midten. SMART Nan. LLb 4 0dLEKSIVT sot IPREVIS LIN, Kö NE E Bat RI sr AROR NVIOCKES SCAM IT 2 IS OG Larven minerar i bladen på Prunus spinosa och P. dome- strica. Funnen i Skåne under Juli månad. b) Antennerna räcka knapt till midten af framvingarnes fram kant eller foga deröfver. 1) Framvingarnes tvärband blekt guldglänsande. 8. N. strigilella (THBG.): hufvudhår gulröda; framvingar glänsande gulbruna, bakom midten violettbruna; tvärbandet belä- get strax bakom midten. IWALEENGR. Sp rbOrtr. GE. Lin. (80, AO. Larven minerar i bladen på Rubus ideus, R. fruticosus, Geum urbanum och Fragaria vesca. I södra och mellersta Sverige under vår och höst. 9. N. betulicola (STtaINTt.): hufvudhår blekt lergula (FS) eller ockragula (9); framvingar svartaktigt bronsfärgade, 1 spetsen svagt violetta; tvärbandet beläget långt bakom midten. NYARE TBBENGR I PET Ort) CSM: 00, AT. Larven minerar i bladen på Betula alba. Funnen i Skåne. 10. N. ulmarie (WockKeE): hufvudhår rostbruna eller rost- röda, i nacken svarta; framvingarne innanför tvärbandet mörkt olivbruna, mer eller mindre metallglänsande; utanför detsamma svarta med blå eller violett anstrykning; tvärbandet blekt, rakt, vid framkanten något utvidgadt, bredt (hos 9 smalare), beläget långt bakom midten, WockE Zeltsehr.yförs Eat. Breslau 18:70, + 7asPago ot 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Larven minerar i blad på Spirea ulmaria, der den växer 1 skugga. Vid Bodö i Norge enligt d:r WOCKE. 2) Framvingarnes tvärband silfverglänsande, (beläget bakom midten). 11. N. manginicolella (STtaINTt.): hufvudhår svarta (FS) eller rödgula (2); framvingarne glänsande, brunaktigt guldfärgade, i spetsen purpurbruna; fransarne bruna, mot spetsen ljusare. WALLENGR. Sp.e EOFtrsucc Linns! So, mAo0: Larven minerar i bladen på alm. Funnen i:Skåne. 12. N. alnetella (STaNTtT.): hufvudhår rostgula; framvin- garne glänsande purpurbruna, i inkantens bas gulfärgadt oliv- gröna, 1 spetsen med vwiolettblå glans; fransarie purpurbruna, mot spetsarne ljusgrå. WALLENGR «Spa Tortr..$5 Tin. Bo,410. Larven minerar 1 bladen på AflZnus glutinosa. Funnen i Skåne. 13. N. continuella (STAINT.): hufvudhår rostgula; fram- vingarne svartbruna, mot basen olivbruna, bronsglänsande, mot spetsen purpurviolett anlupna; fransarne ljust violettbruna, mot spetsarne mörkgrå. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 8, 411: Larven minerar i bladen på Betula alba. Funnen i Skåne. (B) Framvingarnes tvärband ej metallglänsande. a) Antennerna räcka betydligt utöfver midten af framvingarnes framkant. (Framvingarne i spetsen violettskimrande; tvär- bandet hvitt eller hvitaktigt). 14. N. sorbi (STAINT.): hufvudhår rostbruna eller mörkt brungrå (3) eller ockragula (0); framvingarne glänsande, blekt olivbrunaktiga; tvärbandet jämnbredt, beläget bakom midten; fransarne ljusgrå. STAINT: Annual ESO, 0. WOCKERSChm. ll, 20 SA: Larven minerar i bladen på Sorbus aucuparia. Funnen i Blekinge. 15. N. argentipedella (ZELL.) hufvudhår brunaktiga (5) eller rostgula (9); framvingarne svartaktiga; tvärbandet på midten smalare eller stundom genombrutet, beläget nästan vid vingmidten; fransar brungrå. WALLENGR:) Op. uhortr. Ceofin. "81; ATO: WALLENGREN: SKANDINAVIENS TINEZEÉ OPERCULATA. 129 Larven minerar i bladen på Betula alba. Förekommer i södra och mellersta Sverige. b) Antennerna räcka knapt till midten af framvingarnes fram- kant eller föga derutöfver. 16. N. luteella (STtANTt.): hufvudhår lergula eller mörk- bruna; nackhår hvitaktiga; framvingarne mörkt olivbruna, i spet- sen violetta; tvärbandet gulhvitt, mot framkanten smalare eller försvinnånde, beläget bakom vingmidten. IWATLENGR: Sp. I Bortri 182) Tinsr8rje AM 5: Larven minerar i bladen på Betula alba. Funnen i Skåne. 2:0) Fransarne med tydlig mörk delningslinea, derutanför med skarp gräns ljusare. (A) Framvingarnes tvärband metallglänsande, blekt guldfärgadt, beläget bakom mäidten, snedt, 17. N. tityrella (STAINTt.): hufvudhår ockragulaktiga; fram- vingar glänsande svartbruna, vid basen ljusare, baktill mörkare, groffjälliga; tvärbandet i inkanten bredare; fransarne utanför del- ningslinien ljusgrå. IVVIATLENGRY Ops KORS, CE DINS. OM, ATT Larven minerar i bladen på bok, särdeles de buskartade, när dessa stå i skugga. Under Juni och Juli månader 1 Skåne. (B) Framvingarnes tvärband utan metallglans, beläget bakom mid- ten, snedt. a) Framvingarne svartaktigt bruna, åtminstone mot spetsen med blå anstrykning; hufvudhåär rödgula; tvärbandet smalt. 18. N. myrtilella (STAInTtT.): framvingarne tämligen grof- fjälliga; tvärbandet hvitt; fransarne utanför delningslinien ljusgrå. WVVATBENGRIN SPE EL OnGnAGE Jin AST, ATS: Larven minerar i bladen på Vaccinium myrtillus. Funnen 1 Skåne. 19. N. salicis (STAINT.): framvingarne med inblandade, sparsamma, hvitaktiga eller gulaktiga fjäll; tvärbandet gulhvitt; fransarne utanför delningslinien gulhvita. NVATTLENGR I SPps CLOrEE, (CSLLiD: OM, 410. Larven minerar i bladen på Salix caprea m. fl. pilarter. Funnen i Skåne. b) Framvingarne på gulaktig botten med svartbruna eller gul- grå fjäll. (Tvärbandet gulaktigt). 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 20. N. lapponica (WockKre): hufvudhår smutsigt rostgula; framvingarne rödaktigt violettskimrande, 1 spetsen svagt violetta; de inblandade fjällen grofva, mörkt gulgrå; tvärbandet bredt; fransarne utanför delningslinien ljust gulaktigt grå. WALÉBENGR Sp: sdontr:u85 Tin: rår, cA4 24: Omkring Betula alba 1 Finnmarken enligt d:r WOocKE. 21. N. floslactella (Haw.): hufvudhåren ockragulaktiga; framvingarnes inblandade fjäll grofva, svartbruna, hopande sig mot midten och täta i spetsen; tvärbandet otydligt begränsadt, ofta på midten smalare eller genombrutet; fransarne utanför del- ningslinien gulaktigt hvita. WALLENGR. SP. bott. (8e Hl iD:4.5T; A205 Larven minerar i bladen på Corylus och Carpinus. Fun- nen i Blekinge. B) Framvingarne utanför det blekgula, krökta tvärbandet med 2 hvar- andra motstående fläckar baktill, af samma färg som tvärbandet. 22. N. sericopeza (ZELL.): hufvudhåren rostgula; framvin- garne groffjälliga, svartbruna, basen blekt gul; fransarne vid ba- sen bruna, i spetsarne hvitgrå, med skarp färggräns. WÄATBENGRI (Sp - LOrtr.6r Lin, dT, 424. Larven minerar i frukterna på Acer platanoides och Acer campestre. Funnen i Upland. Il:o Framvingarne utan ljusare tvärband, men med en eller flera ljusa fläckar. A) Framvingarne med en liten hvit fläck i inkanten. 23. N. catharticella (STAINT.): hufvudhår gulröda; fram- vingarne groffjälliga, svartbruna, med violett anstrykning; fran- sarne blekt grå, 1 analhörnet mörkare; baktarserna hvitaktiga med brungrå fläckar. NWALLENGR: op. JTOrtr. Sc. Lin. ÖL, A22: Larven minerar i bladen på Rhamnus cathartica. Fun- nen 1 Skåne. B) Framvingarne med två ljusa fläckar (en i framkanten och en i inkanten). a) Framvingarnes fläckar hvita; hufvudhår rostgula; framvingarne « groffjälliga, men fjällens ljusa bas synes. 24. N. Weaweri (STAINT.): antennerna räcka betydligt öf- ver framkantens midt på framvingarne; framvingarne svarta; fram- WALLENGREN : SKANDINAVIENS TINEZ OPERCULATA. 13 kantsfläcken, framom vingmidten, räcker till vingvecket; inkants- fläcken bakom midten. INVATIBENGRES SP Ontr ECE DING ÖA 236 Larven minerar i bladen på Vaccinium vitis zdea. Funnen i Skåne och Småland. 25. N. argyropeza (ZELL.): antennerna räcka knapt till midten af framvingarnes framkant eller föga deröfver; framvin- garne svartaktiga; framkantsfläcken vid vingmidten; inkantsfläc- ken bakom midten. NYA TEENGR-R SpA sk Ontr (GE VINES Om 4210. Larven minerar i bladen på Populus tremula. Funnen i södra och mellersta Sverige. b) Framvingarnes fläckar gula, guldglänsande, hvarandra motstående, belägna bakom vingmidten. (Bakvingarne proportionsvis bredare än hos öfriga arter af slägtet). "BOHEMANNIA STAINT. 26. N. quadrimaculella (Borm.): hufvudhår gulaktiga; an- tennerna räcka betydligt öfver midten af framvingarnes framkant; framvingarne kopparglänsande, bakom midten purpurfärgade. VMA LENGR YA SPORE Sek DID. Se) AN I Augusti på Kullaberg 1 Skåne, enligt BOHEMAN. C) Framvingarne med tre gulaktiga fläckar (en vid basen, en vid mid- ten af framkanten och en midt mot denna i inkanten). 27. N. subbimaculella (Haw.): hufvudhår svarta (S) eller rostfärgade (9); framvingarne groffjälliga, svartbruna; antennerna räcka knapt till midten af framvingarnes framkant eller föga der- öfver. IVVFA TEEN GRS Se OO BLRAGE VN OMM FÅR: Larven minerar i bladen på ek. Funnen i Skåne. Anm. D:r WocKE förmodar sig hafva i Norge funnit JV. TZengströmi NoOoLCK., hvars larv minerar i bladen på Rubus chamemorus, men ar ej] säker pa bestämningens rigtighet. Säters ORO SPEC AASE: I:o Framvingarne glänsande hvita, utan svart punkt i spetsen. 1. O. salaciella (Trerr.): framvingarne utan all teckning, mot spetsen med mer eller mindre tydlig gul anstrykning. WALLENGR. Sp. Tortr: & Tin. 79, 400. + 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Under sommarmånaderna 1 Skåne. 2. O. reliquella (ZELL.): framvingarne med bredt, rakt, brungult tvärband nära spetsen. WALLENGR; 29 Ps. tlOlba Cen ig BO, fAOT, Under Juli och Augusti månader 1 Skåne och Blekinge. IH:o Framvingarne snöhvita med svart punkt i spetsen och derifrån strål- fJormigt utgående bruna, mer eller mindre tydliga streck. 3. O. auritella (HöenN.): framvingarne med gråbrun sned- fläck nära midten af framkanten. FIUBN., f; 387. sLELL; oli0.y Dt. Ilpr2839 Eos 30O, f. 808: -STAINT. Man. II, 4264 . WOCKE; Selim. IL, 2.124: Under Juni månad 1 Skåne. 4. O. crepusculella (ZELL.): framvingarne med gråbrun snedfläck nära midten både af framkanten och inkanten. WALLENGER'. söps sukorts: Sc rbins 80, Mo: Under sommarmånaderna på fuktiga ängar 1 Skåne. Slägtet sb WCCULAIRIKSYZEDE 1:o Hufvudhåren rent svarta. (Ögonlocket glänsande hvitt). r. B. nigricomella (ZELL.): antenner bruna, i spetsen hvita; framvingarne glänsande, brunaktigt eller grönaktigt bronsfärgade. WALLENGR. "Sp. Föortr. & Tin. "79, 303: Larven lefver på Chrysanthemum leucanthemum. "Under Maj och Juni månder i södra och mellersta Sverige. H:o Hufvudhåren gula, hvita, grå eller brunaktiga, men aldrig rent svarta. A) Framvingarne gula, hvita eller hvitaktiga med mörka streck, fläckar? punkter eller tvärband. 1) Framvingarne gula. a) Åntenner brunaktiga; framvingar med brun långslinea ända ut i spetsen. 2. B. thoracella (THBG.): hufvudhår gula; framvingarne med gråbrunt tvärband nära basen, gråbrun framkantsfläck och midt öfver i inkanten en annan sådan, hvarifrån utlöper 1 ving- spetsen den bruna ilängslinien. WALELENGR." Sps Loftr. & Tin: JO, 308: Larven lefver på lind, al, björk och hästkastanie. Under sommarmånaderna i södra och mellersta Sverige samt i södra Norge. WALLENGREN: SKANDINAVIENS TINE/ZE OPERCULATZA. 133 b) Antenner hvitaktiga, brunringlade; framvingarne utan brun långslinea ända ut i spetsen. 3. B. crategi (ZeELL.): hufvudhår hvitgula med brun in- blandning; framvingarne brunpudrade, med tre, af hopade ato- mer gulbruna fläckar i framkanten och en i analhörnet samt ett kort, svart streck utanför midten af disken, men ej hinnande vingspetsen. ZeLRNkT. röntul radon sbet) Suftl8 fo. tEREVv4Yfnd 317. STATINT. Man. IHv428. Larven lefver på Crategus. Under Maj och Juni månader funnen i Skåne. 4. B. ulmella (ZerL.): hufvudhår rostgula; framvingar med '4 bruna, mörkpudrade framkantsfläckar och en brun, svartpudrad fläck i inkantsmidten. öm LINNE BnE OLLINT280T, BREVIS ys SEkaSadt) SAG: SIRATNA: RMan: UL A2g EYVOCKE SCH :S ER me 103. Larver lefver på ek och alm. Under Juni månad funnen i Skåne. 2) Framvingarne hvita eller hvitaktiga. a) Framvingarne med smal, nästan till midten räckande, brungul, gråbrun eller ockragul strimma från basen; antenner brunak- tiga eller brungrå. 5. B. artemisie (H. S.): hufvudhår hvitaktiga, 1 midten brunaktiga; framvingarne pudrade med brungrått; basstrimman brungul eller gråbrun; ett kort dylikt diskstreck framom denna strimmas spets; 2 dylika snedstående framkantsfläckar och 1 sned- streck i inkanten. SAS SNES SI SA WIOCKE. SCHMS i 2 TRO Ebemestela SL. SV 340, onaphalela "HS: VN. i 340; & SS, Attsbonensis SAINT. Hat; Vyeck, Intell) IX T57: Larven lefver på Artemisia campestris. I Skåne under Jupi månad. 6. B. gnaphaliella (TreEtrt.): hufvudhår gulbruna; fram- vingarnes basstrimma matt ockragul, hinner ej vingmidten; 3 matta, ockragulaktiga framkantsfläckar, hvaraf den I1:sta innan- för midten; 1 dylik inkantsfläck. NVALLENGR. Sp OLE. "CC TID 79, 3 I Larven lefver på Helichrysum aärenarzium. "Under Juni och Juli månader på östra Skånes sandfält. 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. b) Framvingarne utan mörkare strimma från basen; antenner hvita, brunringlade. (Framvingarne brunpudrade, med 3 ka- nelbruna framkantsfläckar och I sådan i midten af inkanten). 7. B. Boyerella (Dur.): hufvudhår hvita; framvingarnes 2 yttersta framkantsfläckar sluta hvardera i ett kort, svart, långstå- ende diskstreck; inkantsfläcken inåt svartkantad. WALLENGER; OSP. LOrtt Ce bin. 7.95 305: Larven lefver på alm. Under Juni månad i Skåne. 8. B. frangulella (GozrzE): hufvudhår hvita, längs midten bruna; mellan framvingarnes 2 yttersta framkantsfläckar ofta I svart diskpunkt och den yttersta fläcken intager hela vingspetsen; inkantsfläcken bildar ofta ett vinkelbrutet tvärband med den in- nersta framkantsfläcken. WALELENGR. Op: LO. CC Jin. 79, 3$90k Larven lefver på Rhamnus frangula. I södra Sverige un- der Juni och Juli månäder. f B) Framvingarne bruna eller grå, antingen utan särskild teckning eller med ljusa, motstående fläckar. 1) Framvingarne med 4 parvis motstående, hvitaktiga fläckar (2 i framkanten och 2 i inkanten). 9. B. maritima (STAINT.): hufvudhår gulbruna; ögonlock gulgrått; antenner brunaktiga; framvingarne gulbruna, i kanterna och längs vingvecket brunpudrade; de hvitaktiga fläckarne sneda, streckformiga; sista framkantsfläcken slutar med svart punkt; från basen utöfver vingmidten ett hvitt långstreck; i vingspetsen en hvit fläck. STAINT. Man. II, 428. ÅH. S. V: 330. MWOCKE Schm. cc NEAR Larven lefver på Åster tripolium. Vid Skånes hafsstränder under Juni månad. 10. B. cidarella (ZeELL.): hufvudhår rostgula; ögonlock gulhvitt; antenner brunaktiga, svagt blekringlade; framvingar mörk- bruna, groffjälliga, utan andra teckningar än de 4 parvis motstå- ende kantfläckarne. WAELLENGRETSpPy kort: SL TING 0: 3 DAR Larven lefver på ÅAlnus glutinosa. I södra Sverige under Juni och Juli månader. 2) Framvingarne med eller utan spår till matta motstående ljusare Häckar. WALLENGREN: SKANDINAVIENS TINEAZ OPERCULATZA. 133 ri. B. cristatella (ZELL.): hufvudhår ockragulaktiga; ögon- lock hvitaktigt; antenner grå; framvingar glänsande, ljusgrå, of- tast utan antydning till ljusare fläckar. IVATEENGRA SPA ONES MID r/(0r3 90: Larven lefver på Ac/zllea mäillefolzum. "Under Tuli och Au- gusti månader 1 Skåne. Släotet: GEMIOSFÖMACZELE. I:o Framvingarne hvita, med 2 ljusgula, brunkantade, snedstående fram- kantsfläckar och violett, svartkantad ögonfläck i analhörnet; ur den gula vingspetsen utgå svarta, strålformiga linier i fransarne. a) Framvingarnes inre ljusgula framkantsfläck kort, hinner på långt när ej analhörnets ögonfläck. 1. C. spartifoliellum (ZELL.): framkantens yttre snedfläcks bruna kanter inåt convergerande. INVITE EENGR. fope FORE, CE IDE. 07 302 Larven minerar under barken på Sarothamnus scoparius. Södra och mellersta Sverige under Juni och Juli månader. 2. C. laburnellum (STAINT.): framkantens yttre snedfläcks bruna kanter alldeles paralella. SFALNDS Fr VlAng LA 25 LR RNE RÖ OR E REVINISINEA G205 NVOCEE: SChmI Lb 207 ör ; Larven minerar 1 bladen på Cytisus laburnum och C-. al- pginus. Under Juli i Skåne. b) Framvingarnes inre ljusgula framkantsfläck lång, hinner helt och hållet eller nästan till analhörnets ögonfläck. 3. C. susinellum (H. S:): framkantens yttre snedfläck ofta otydlig, med paralella bruna kanter. FIRE IV 213 Are RIE Moe el Dgrg 24 NO CKET SS Ch. LEfereYiTOr Larven minerar i bladen på Populus tremula. Under Juli 1 Skåne. Il:o Framvingarne blygrå, baktill saffransgula, med 2 hvita, brunkantade framkantsfläckar och stor, svart, med violetta, metallglänsande tvär- streck försedd ögonfläck i analhörnet. 4. C. scitellum (ZELL.): ur framvingarnes vingspets utgå 3—4 strålformiga, svartaktiga linier i fransarne. ART mILDA ant SLL 2078. ERS: $ 0873. FREY TIN SES. DTAINT. Man. II, 426. WOCKE. Schm. II, 2, 711. Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 3 (1881). 10 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Larven minerar i bladen på äpple- och päronträd, björk, Crategus, Sorbus, Prunus m. fl. Funnen i Blekinge. Slaägtet:r EELYETOCNISTISTAELE 1. Ph. saligna (ZELL.): framvingarne glänsande hvita, bak- till gulaktiga, med 2 bruna långslinier från basen till midten, hvilkas mellanrum är brunaktigt; 4 bruna tvärstreck i framkan- ten, hvaraf det 2:dra ofta bildar en vinkelformigt bruten tvär- linea; från vingspetsens svarta punkt utgå 3—4 svarta streck strålformigt 1 fransarne. ABIT Am Entre 27 Ost SA frö ANLERENS KIND 315. OSTAINT: Man. Il, 425: WOCKESSchmsellwe2y f006: Larven minerar i blad på åtskilliga pilarter. Funnen i Skåne i Juli. Slägtet: IYONETIA HUBN! 1. LE. Clerckelia (LiIN.): framvingarne snöhvita, med fyr- sidig eller oval, brun långsfläck i disken; en trubbvinkligt bru- ten, brun tvärlinea; 1 framkanten bruna, med den bruna ving- spetsen sammanflytande småstreck; vingspetsen med svart punkt frammanför den svarta stjerten. WALLENGR. Sp. Kort, SE. DIG flö3 SOT: Larven minerar i bladen på äppleträd, björk, Prunus, Cra- tegus och Sorbus. Under Juli—September månader i södra och mellersta Sverige samt i södra Norge. SKANDINAVIENS CONCEIYEIDIDZE AF H. Di J. WALLENGREN. Gruppen Conchylidide (GN.) skiljer sig från öfriga till fa- miljen Zortricide hörande fjärilar derigenom, att bakvingarnes bakre mediannerv är mot basen helt naken, att samma vingar ega oberoende nerv, att framvingarnes subulnargren utgår från diskfältet strax bakom dettas bakre hörn och att slutligen tun- gan är hornartad, men kort och knapt synlig, hvarjämte vingarne äro fullt utbildade hos båda könen. — Till vår fauna höra blott tvänne slägten. Slägtet:l. CONEEMETIS" (BRETT )FLED: Bakvingarnes styloid- och ulnargrenar utgå ur samma punkt (bakre hörnet) af diskfältet, stundom förenade 1 gemensam stam. I:o Framvingarne med 4 breda, glänsande silfverfläckar. Argyroptera DUP. 1. C. adamantana (GN.) »framvingarne blodrödt rostfär- gade, svartpunkterade, med 4 breda, starkt glänsande silfverfläc- kar: den 1:sta vid basen, irregulier, den 2:dra vid framkanten nära spetsen, päronformig, dessa båda stora, den 3:dje i inkan- ten, äggformig, och den 4:de nära utkanten, droppformig, dessa båda mindre; bakvingarne ljust askgrå. Thorax, hufvud och antenner rostfärgade» GUENÉE. INVIALLENGRI, SP- sl OBE: (SE Tina 3, 03 Efter förmodan från Lappland. Ett exemplar sändt af SCHÖN- HERR till BorspuvaL. För FörF. okänd. II:o Framvingarne utan större, glänsande 'silfverfläckar, på sin höjd med dylika linier eller punkter. A) Framvingarne gula med brun strimma från analhörnet till vingmid- ten eller derifrån fortsatt till vingspetsen. Palperna åtminstone 2 gån- ger så långa som hufvudet. Xanthosetia STEPH. 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 2. C. hamana (LIN.): framvingarne citrongula med snedt, rostfärgadt streck från analhörnet till vingmidten och ofta några få rostfärgade småstreck; fransar gula, 1 analhörnet bruna. NWÄLLENGR. op. OLE IGE Skane I I, AS I Skåne, Bohuslän, Blekinge och Småland inom Sverige; vid Christiania och Töien inom Norge. Juli, Augusti. 3. C. Zoegana (LIN.): framvingarne citrongula; framkan- tens bas, en fläck på vingvecket, ett streck från analhörnet snedt till vingmidten och derifrån till vingspetsen, samt fransarne rost- bruna. (Emellan strecket och fransarne inneslutes således en fläck af grundfärgen). NYLÄLTENGR Sp sv elOntri 8 tal. KI 25075 Skåne, Gotland, Öland. Juli, Augusti. B) Framvingarne utan brun strimma från analhörnet till vingmidten eller derifrån fortsatt till vingspetsen. Zupoecilia STEPH. 4. C. ambiguella (HöÖBN.): framvingarne med "rundade hvitaktiga fläckar och deremellan blekt ockragula, med bredt mörkbrunt tvärband, som vid framkanten är nästan dubbelt bre- dare än vid inkanten; hufvud och thorax ockragula. WALLENGRI.ODPsu DOE SEK NET: Skåne, Westergötlard, Christiania. Maj, Juni, Juli. 5. C. straminea (HaAw.): framvingar halmgula, med ockra- brun inblandning, glänsande hvit vattring och ett ockrabrunt, af glänsande hvita linier eller punktrader infattadt, jämnbredt tvär- band, som hinner framkanten eller slutar kort derförinnan. NÄALLENGR: Sp. VORE CCI. T2, NG: Gotland, Christiania. Juni, Juli. 6. C. cruentana (FROEL.): framvingar glänsande gulhvita, med ockragula skuggningar, ett jämnbredt, något brutet, obe- stämdt begränsadt, vid framkanten och inkanten blygrått, brun- Aäckigt, i midten olivbrunt tvärband, samt olivbrun utkant med blygrå skuggningar; fransar glänsande blygrå; hufvud och thorax gulaktiga med silfvergrå glans. NWALBENGR Spa uOrtr. & LI: 12, YÖ: Södra Sverige, åtminstone upp i Östergötland. Juli, Augusti. 7. C. Zebrana (HUÖBN.): framvingar blekt olivgula eller ockragula med 5 smala, silfverhvita tvärband, af hvilka de 2:ne bakom midten beröra hvarandra vid diskfältets tvärnerv och bilda WALLENGREN: SKANDINAVIENS CONCHYLIDIDAE. 139 | härigenom ett X, som ofta i framkanten och inkanten berör med sina yttre spetsar äfven det 5:te bandet, hvilket återigen ofta är i framkanten gaffelformigt; fransar vid roten med gula, i spetsen med grå fläckar. WALLENGR. "Sp: "LOFtr) 85 okn. 13, 05. Skåne 1 Juli. Slå stersec OCEYECH(EREIN)LERD: Bakvingarnes styloid- och ulnargrenar utgå ur diskfältet vidt skilda från hvarandra, den förra ur bakre hörnet, den senare ganska långt framom detsamma, eller åtminstone icke från samma punkt som den förra. I:o Framvingarnes sesamoidgren utlöper i utkanten. Argyrolepia STEPH. 1. C. aleella (ScHuLTZE): framvingarne brunröda med 4 rundade eller triangulära, stora blekgula fläckar: 2 i inkanten och 2 i framkanten, ofta tydligt kantade med blyglänsande linier. INVIATITEN GR SSA fl OTTTS SEK AL 2,0 S2 Skåne, Halland. Juni, Juli. 2. C. rutilana (HöenN.): framvingarne glänsande gullgula, basen, 2 tvärband och utkanten kanelröda eller blodröda med violetta blylinier; det 2:dra tvärbandet sänder en gren till anal- hörnet och utvidgas mot framkanten, så att det sträfvar att an- taga formen af ett K. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 12, 19. Skåne, Blekinge, Gotland, Christiania och Finnmarken. Juli. 3. C. Hartmanniana (CLERK.): framvingarne ockragula; ba- sen skuggad med rödbrunt; ett snedgående, mot framkanten af gul linea genombrutet, rödbrunt tvärband, som utsänder en gren till analhörnet; nära vingspetsen en rödbrun framkantsfläck; dessa rödbruna teckningar mer eller mindre kantade med blylinier och från framkantsfläcken utgå 2 parallela rader silfverpunkter. IVIATLLENGR: op: OrtE CC Lil: F2), Of ' Var. subbaumanniana (DouvBL.): betydligt mindre och ble- kare; tvärbandet börjar längre från basen och är mindre snedt. STAINT. Man. II, 269. Hela Sverige och vid Christiania. Juni, Juli. 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 4. C. Deutschiana (ZETT.): framvingarne halmgula, hos &€ mörkare, med 1 inkantsfläck och 1 framkantsfläck vid basen, båda rostbruna; ett snedt, brunt (S) eller kanelfärgadt (Q), nära framkanten till hälften, sällan helt genombrutet tvärband; nära vingspetsen en aflång, rostbrun framkantsfläck och midt öfver ett från analhörnet utgående brun, med utkanten parallel, stundom med framkantsfläcken till ett tvärband förenadt streck; alla dessa bruna teckningar innefattas af silfverhvita linier. WALLENGRY SP: SO 18 Ein. I 2) 285: Var. lutulentana (H. S.): de bruna teckningarna på fram- vingarne felslående. - HÖRS eterSchmi535, Prrse Lappmarken, Dovre, Finnmarken. Juni, Juli. 5. C. vulneratana (ZETT.): framvingarne ljust ockragula; framkantens bas, ett i inkanten dubbelt så bredt som i framkan- ten, öfver midten gående, af silfverlinier begränsadt och af en silfverlinea genombrutet tvärband samt den af en slingrande silf- verlinea genomskurna utkanten kanelbruna; rummet mellan tvär- bandets och utkantens mörka färg betäckt af silfverfärgade, gul- aktiga linier samt eger I skarpt begränsad mörkbrun punkt fram- om midten och 1—22 kanelbruna punkter eller fläckar i fram- kanten. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 12, 80. Dovre och Finnmarken. Juli, Augusti. II:o Framvingarnes sesamoidgren utlöper i framkanten eller i vingspetsen. 6. C. dubitana (HUEBN.): framvingarne glänsande silfver- hvita med blek olivgul inblandning; en grå fläck vid basen, en mörkgrå fläck vid inkantsmidten, ej hinnande öfver vingvecket, och en liten mörkgrå fläck vid framkantsmidten; utkanten skug- gad med grått; bakvingarne gråaktiga, ej marmorerade; hufvud hvitt; thorax svart. WATILENGR./ Sp. TROrtr. 8 din; 13,504: Hela; halfön. Juni, Juli. 7. .C. dilucidana (WiLK.): framvingarne blekt halmgula med smal, brun linea längs framkanten från basen till midten; ett snedt gulbrunt tvärband nära basen från inkanten inåt halfva vingen; nära utkanten ett smalt, fullständigt, gulbrunt tvärband.. WALLENGREN: SKANDINAVIENS CONCHYLIDIDÉ. TA WIEEINS- CORE n ISTAINT.! Man” IL 275 (non: fråntillana HEIN, nec FABR.). ; Skåne i Juli. 8. C. posterana (ZELL.): framvingarne hvita, gråspräckliga, vid utkanten grå, töckniga, med ett olivgrått, i inkanten utvid- gadt och der på sidorna blygrått, och nära framkanten genom grå töcken genombrutet tvärband; vingspetsen brunaktig med bly- grå och rödaktig inblandning, så att endast några hvita fram- kantshakar finnas; hufvud och thorax hvita. ZEVISNUSISKER BAN AVES SVEK SARV ARG Oc AM OLS URINEN RETT. NIED2820 CEST £1642 1 EIEIN. SH tnp 8 St(exclusmsyn SWICK: & STAINT.). Blekinge i Juli. 9. C. frigidana (GN.): »>framvingarne triangulära, glänsande hvitaktiga; vingfälten der och hvar gulaktigt olivbruna; vid ba- sen en stor blågrå inkantsfläck; fransarne blågrå; framkant och inkant svartpunkterade; alla vingarne undertill hvitmarmorerade; hufvud och palper hvita.> GUENÉE. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 13, 92. Dalarne. För. Förr. okänd. 10. C. badiana (HÖBN.): framvingarne halmgula, töckniga af ockragult, med glänsande, hvitaktiga, vågiga tvärlinier; fram- kantens bas, ett snedt från inkantsmidten utgående och der ut- vidgadt, öfver mer än halfva vingen räckande tvärband, en liten fläck vid analhörnet och 2 vid framkanten, alla chokoladbruna; i framkanten nära vingspetsen 2 ljusa hakar; bakvingarne gråbruna. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 12, 83, 7ubigana HEIN. II, 1, 81 (forma major) bdadiana STAINT. Man. II, 270. Sveriges sydligaste provinser i Juli. (Uppgifves från Lap- land och Norge, men möjligen följande art). 11. C. cnicana (DouBL.): framvingarne hvitaktigt halmgula, töckniga af blekt ockragult, med glänsande, hvitaktiga, vågiga tvärlinier; ett snedt från inkantsmidten utgående och der ej ut- vidgadt, smalt, brunaktigt tvärband, som nästan förenas med en midt deremot varande framkantsfläck; en annan sådan framkants- fläck nära vingspetsen; inga ljusa framkantshakar nära vingspet- sen; bakvingarne grå. 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. WILKA 2023 STAINTIEMari IL s2705 7ubdrgana EEINYIL I, 81 (forma minor.) WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. x2, 84. Sveriges sydligaste provinser samt Lapland. Juli. 12. C. Smeathmanniana (FABR.): framvingarne ockragula med glänsande hvitaktig inblandning; ett snedt ockrabrunt tvär- band från inkantsmidten, hinnande till hälften af vingen och midt deremot i framkanten en liten, ljust gulbrun fläck; en tre- sidig, ockrabrun fläck i analhörnet och midt deremot i framkan- ten en mindre ljusbrun fläck och emellan dessa fläckar brunak- tiga töcken; utkanten ej bruntöcknig. WALBENGRIAS på dontr. [& Tind 13,87. Flela” Sverige. Juni, ju. 13. C. Kindermanniana (TREIT.): framvingarne blekt ockra- gula med glänsande hvitaktig inblandning, framkantens bas ockra- brun; ett snedt ockrabrunt tvärband från inkantsmidten, oftast sammanhängande med en midt deremot i framkanten varande ockrabrun fläck; en tresidig ockrabrun fläck i analthörnet och midt deremot i framkanten en annan samt utanför dessa en mörk hake; utkanten bruntöcknig,; fransarnes delningslinea tydlig. WALLENGR. Sp. Tortr. & Tin. 13, 86. furcana BEM. WaL- RENGRA lb ACHIIS, 003 Skåne, Westergötland, Gotland, Christiania. Juni, Juli. 14. C. Mussehliana (TrEIT.): framvingarne vid basen gul- bruna, 1 inkantsbasen en silfverglänsande fläck; derefter ett bredt, hvitaktigt, silfverglänsande tvärband; dernäst ett bredt gulbrunt, 1 yttre brädden svartpudradt tvärband; derefter i framkanten en större fyrsidig, hvuaktig, silfverglänsande fläck och midt deremot en dermed genom en silfverglänsande, svartpudrad linea samman- hängande, silfverglänsande, med gulbrunt fylld triangel i inkan- ten; derutanför finnas gulbruna töcken med en hvitaktig, slin- grande, silfverglänsande linea. WALIENGR yo Pa hl Otis. Sep Lin. 41,3, GO, (ExelfISYynE STANS: Westergötland i Juli. 15. C. Manniana (F. R.): framvingarne glänsande hvit- aktigt gula, knapt mörktöckniga,; ett skarpt begränsadt, jämn- bredt, svagt vinkelbrutet, från inkanten till vingmidten svart, der- efter gulbrunt tvärband; ett gulbrunt tvärband från framkanten WALLENGREN:! SKANDINAVIENS CONCHYLIDIDA. 143 Lå (nära vingspetsen) afsmalnande till utkanten (nära analhörnet); ofta en liten, tresidig, svartbrun inkantsfläck mellan båda banden. IGN Aly Höns RE Sj IE Se fela a a DON före SoL (ExclnS:= syn. WILE SÉ: STAN T). Skane; Jul 16. C. ciliella (HöBN.): framvingarne gråhvita eller gul- hvita, silfverglänsande, med gråtöcknig, rosenfärgad utkant; från inkantsmidten ett snedt, tämligen bredt, rödbrunt, mot inkanten mörkare, ofta svartaktigt, framåt mattare och försvinnande tvär- band; framkantsbasen med rödbrun långsfläck; fransarnes bas rosenröd. INVIATE ENG RYMS DPE ou OUT CC KUIN: 136 O0: Hela Sverige. Maj, Juni. 17. C. pallidana (ZeELL.): framvingarne glänsande gulak- tigt hvita, gråspräckliga; framkantsbasen och ett bredt genom- brutet, 1 inkanten utvidgadt tvärband öfver midten, svartaktiga; ett smalt, böjdt, grått tvärband nära utkanten; hufvud gulhvitt; thorax grå. ZE TESELSTSS AT SAN AR oatglsl Sa VER RO OR ELSE SOON EINE 1, 838 (excl. syn. WIiLK. & STAINT.) albicapitana Cooke. Zoolo- ETSEN DEI 80 OAS TATN ARS. FAT 012 a De METE AGE Ma. FALKE 300: pa SO (EXEIIS TI SYDIABIT): Blekinge. Juli. 18. C. gilvicomana (ZELL.): framvingarne blekt ockragula, utanför midten brunpudrade och bruntöckniga; ett bredt, fram- till utvidgadt, af föga tydliga blylinier begränsadt, brunt tvärband öfver midten; vingspetsen snedt till analhörnet brun med blygrå inblandning, hufvud ljusgult; thorax gulbrun. LENI: ISISKE SAY TA kläviscapnuana HL SIV, 224, VI HÖO, i. 07, Zilvicomana IIEIN. II, I, 86. Skåne. Juli. 19. C. nana (Haw.): framvingar blekt ockragula med ro- senröd anstrykning; basen och framkanten till midten blygrå; ett bredt, mot inkanten utvidgadt och derifrån till vingmidten i det inre gulbrunt, svartfläckigt, för öfrigt blygrått tvärband, som vid framkanten har i yttre brädden en mörkare fläck; från 2 mörka framkantsfläckar utgår till utkanten en grå eller brun, mer eler 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. mindre tydlig skuggning; hufvud: blekt ockragulaktigt; thorax mörkgrå. Haw. Lep., Br. "480. STAINT. Man. II, 272, ambiguana EROEL: TOrtr. mes NtSDy, 1024 LYVALEEN GROP Surt Cc Tin 13, om, pallrdana FI) Sof, 65, Pumuenan sme 00. FRIN. ol mi 0 Småland, Odalen, Romsdalen, Gudbrandsdalen, Doyre, Sönd- MÖLEA T Juni. Jul 20. C. curvistrigana (WiLK.): framvingarne blekgula, skug- gade med ockragult; gulhvita, silfverglänsande tvärlinier; ett grått streck längs framkanten till basen; ett regelbundet, någorlunda begränsadt, vid framkanten bredare, grått tvärband öfver midten och ett grått, krökt streck från framkanten (nära vingspetsen) till . analhörnet; utkanten gråaktigt töcknig; hufvud olivbrunt; thorax rostbrun med gulaktiga skuldertäckare. NYMTERE 13 Oi er 0 STATNITS ADEL 2072 ETBIN SETS EO VE Skåne i Juni. 21. C. atricapitana (STEPH.): framvingarne hvitaktigt kött- färgade, vid basen gråtöckniga; en oregelbunden grå fläck i in- kantsmidten och midt deremot i framkanten en annan mindre, båda hos YI vidt skilda, men hos 9 genom gulaktig färg nästan förenade; nära vingspetsen 2 mörka framkantsfläckar; från den inre af dessa ett mörkt band till utkantsmidten; utkanten grå- töcknig; bakvingarne blekgrå med mörkare vattring; hufvud och thorax svarta (S') eller hufvud olivbrunt och thorax svart (0). INVITE 20,0. ST ATNIN VIS 29700 ET BIN GS LI ET SARONE Skåne i Juni. SA TILL KÄNNEDOMEN OM SVERIGES PSYLLODER AF O. M. REUTER. I åttonde häftet af sina Opuscula entomologica, pp. 8320 ff. har THOMSON publicerat en öfversigt af Skandinaviens Chermes- arter, ' såsom han benämner Psylloderna. De ytterst korta art- diagnoserna äfven af såsom nya uppstälda arter, hvilka dessutom oftast angifva endast en af de många färgdrägter, i hvilka de flesta arter allt efter olika årstider uppträda, låta dock tyvärr andra än förf. sjelf i många fall stanna i ovisshet om de spe- ! THOMSON inleder denna uppsats med följande ord: »I den catalog öf- ver Finlands Psylloder, som REUTER nyligen publicerat, yttrar han i början att Sternorhyncha varit nästan alldeles försummade af finska och svenska Hemi- pterologer. Detta omdöme synes vara något omildt särskilt med afseende på författaren till Insecta Lapponica, ty ZETTERSTEDT har ensam hemfört och beskrifvit flere arter af Psylla från Lappland än alla Finlands äldre och nyare entomologer förmått hopbringa.» Meningen med dessa rader är mig oklar, enär ZETTERSTEDT i Insecta Lapponica beskrifver in alles endast 12 Psylloder, af hvilka 4 Psyllae s. strict., och min ofvan nämnda katalog upptager 36 ar- ter, af hvilka 17 Psyllae. Menar THOMSON, att ZETTERSTEDT från Lappland hemfört och beskrifvit flere arter, än de finska samlarne förmått hopbringa från detta land, har han så till vida rätt deri, att Z. väl hemfört, men icke beskrif- vit flere arter, än de finska entomologerna känna från Lappmarken. Men om äfven Z. hade beskrifvit flere lappska arter, än min katalog upptager, så hin- drar detta icke att denna grupp för öfrigt inom Sverige och Finland till sista tiden varit i hög grad försummad i jämförelse med öfriga hemipterer; och ännu återstår mycket att göra, dit hörande dessa arter och särdeles deras biologi blifvit rätt belysta. Denna uppsats visar för öfrigt, att jag ingalunda haft så orätt i mitt påstående; THOMSON upptager nämligen i sin Öfversigt 44 sven- ska arter. Redan nu, fyra år efter dess offentliggörande, kunna 61 species an- föras från Sverige; och ännu äro helt säkert flere att tillägga, att döma deraf, att jag i sydvestra Finland funnit ännu några species, som icke träffats i Sve- rige, men utan tvifvel der icke saknas. 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. cies, som med dem afses. Under sommaren 1880 hade jag tillfälle att granska Svenska Riksmusei samlingar af hithörande djur, af hvilka många voro bestämda af THOMSON sjelf, samt att jämföra dem med exemplar, tillhörande samma museum och bestämda af den framstående Psyllod-kännaren i Wien, doktor F. Löw. På hösten samma år besökte jag under genomresa adjunkten THOM- SON 1 Lund, som med tillmötesgående välvilja visade mig sin Psyllod-samling. Under granskningen af såväl Riksmusei, som THOMSONS samlingar uppdagades, att de allra flesta af denne för- fattares såsom nya uppstälda arter redan voro bekanta under förut gifna namn och derför måste indragas. Derjämte upp- täcktes i Stockholms museum några arter, som icke finnas upp- tagna i hans öfversigt af Skandinaviens Chermes-arter, och till dessa har jag genom insamlingar kring Stockholm och i Bohus- län kunnat lägga ytterligare några species, så att de nedan upp- tagna arterna med 17 nummer öfverstiga dem, som THOMSON anför för Sverige. Jag har derför nedan sammanstält hvad mig varit bekant om Psyllodernas utbredning inom detta land, tillika anförande uppgifter öfver resp. arters lefnadssätt och närings- plantor, hvilka THOMSON nästan fullständigt förbigår, men utan hvilkas kännedom våra Psylloder emellertid kunna sägas vara blott delvis bekanta. Härtill komma åtskilliga synonymiska notiser, särskildt öfver THOMSONS arter; att beklaga är dock, att mitt korta uppehåll i Lund icke tillät mig att undersöka de arter, som stå i den Zetterstedtska samlingen och hvilka derför ännu delvis förblifvit mig och väl äfven de flesta andra hemipterolo- ger oklara. Med hänsyn till systemet och nomenklaturen har jag följt Löws noggranna och på ett synnerligen rikhaltigt material baserade undersökningar, och äro hans arbeten öfver de europei- ska Psylloderna oundgängligen nödvändiga för enhvar, som vill ernå säkra bestämningar af dessa små svårbestämda insekter, hvarför jag tager mig friheten här fästa särskild uppmärksamhet på desamma.!' Slutligen har jag att till adjunkten THOMSON !F LöWws arbeten öfver Psyllodae äro samtligen införda i Verhandlungen der k. k. zoologisch-botanischen Gesellschaft in Wien. De äro: I. Zur Biologie und Charakteristik der Psylloden nebst Beschreibung zweier neuer Species der Gattung Psylla. Mit. Tafel I und II, i årgången 1876, pp. 187—-216. nd dr a nm nn nd RE FE nn JR a ne a nn en REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 147 frambära min tacksamhet för hans beredvilliget att till undersök- ning lemna sitt material af svenska Psylloder och i icke mindre förbindelse står jag till doktor Löw, som ej blott under min vi- stelse i Wien meddelat mig mången lärorik upplysning och tillå- tit mig jämförelser af mina arter med de i hars samling förva- rade typexemplar af såväl hans egna, som FÖRSTERS och FLORS arter, men äfven dessförinnan mången gång välvilligt bestämt åtskilliga dubiösa species, till följd hvaraf nedan anförda namn torde kunna "göra allt anspråk på riktighet. Fam. PSYLLODAE. THOMSON upptager för denna familj LINnÉs namn Chermes. Men då detta slägte innefattar äfven andra arter, t. ex. Aphis-spe- cies, så torde det vara riktigare att antaga GEOFFROY's nomenklafur, också om LINNÉ med sin benämning egentligen afsett de species, som nu benämnas Psylloder. Äfven i fall LINNÉ hade beskrifvit endast sådana under namnet Chermes, torde i detta fall den ve- tenskapliga puritismen böra vika för en uppfattning af namnet, som vunnit fast fot inom det allmänna språkbruket, hvilket med denna benämning samt dess derivater (Chermetin, etc.) afser vissa Coccider. Vi bibehålla derför ofvanstående namn. Stibfam., I. JovVilnae Et HOW. Gen. I. LIVIA LATR. TK JLDEOTUM. LATR., (LETT., JAS, Lapp. . 300, de, MHOM- SON, OP: ent. Pp: SAT. 2. Beiträge zur Kenntniss der Psylloden, mit einer Tafel, i årg. 1877, PP. 123—154. 3. Zur Systematik der Psylloden, mit einer Tafel, i årg. 1878, pp- 583—0610. 4. Mittheilungen iiber Psylloden, mit einer Tafel, i årg. 1879, pp- 547 —598. 5. Turkestanische Psylloden, mit einer Tafel, i årg. 1880, pp. 249—266. För öfrigt rekommenderas FLORS öfversigt af Livlands arter i >die Rhyn- choten Livlands, II» samt samme författares arbete i Bulletin de la Soc. impér. d. Natur, de Moscou 1861. 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Skåne, Öland, Småland, Öster- och Westergötland, Bohuslän, Nerike, Södermanland, Stockholm, södra Lappmarken. — Denna art är icke sällsynt på JYuncus-arter, på hvilkas blomhufvuden den åstadkommer egendomliga, redan länge bekanta deformationer. Subfam. II. Aphalarinae F. Löw. Genes REINOCOPATERSN 1. "RR aceris LINN, ff Sv. Ed: I 214; 0050 (ChHermes)e PHROMS; ÖP: €0t. Pp. SALT: Ehuru redan af LInNnÉ beskrifven, saknas denna art ännu i svenska Riksmusei samlingar. Den lefver, enligt LINNÉS och Löws uppgifter, på Acer campestre, men jag har i sydvestra Finland tagit den i stor mängd äfven på Ulmus montana och en gång i ett exemplar på Quercus robur på en holme, hvar- est Åcer alls icke förekom. Artens utvecklingshistoria bekant- gjordes först af Löw i hans ofvan anförda arbete, Mittheil. äber Psylloden, 1879, pp. 559 och 560. Äggen läggas emot hösten bakom de yttre knoppfjällen, larverna utveckla sig ännu före vinterns inträde och öfvervintra bakom knoppfjällen; om våren vidtager åter deras under vinterdvalan afbrutna utveckling, men ända till tredje hudömsningen förblifva de bakom de yttre knoppfjällen. Derefter begifva de sig bakom de innersta knopp- fjällen till basen af det unga skottet, suga sig fast der och lemna icke detta ställe förr, än de äro färdiga att förvandlas till ima- gines. För att ostördt kunna genomgå denna förvandling, upp- söka de bladens undre sida, der de fästa sig med utspärrade ben. Enligt DouGLas' skall denna art i England förekomma i två ge- nerationer om året. 2. Rh. ericae Curt. — THOMS., Op. ent. p. 841, 2. — Chermes Callunae Bon., K. Vet. Ak. Handl. 1849, pp. 266— 20'7, SEC: SPEC: typie. Denna lilla art, den minsta af våra Psylloder, förekommer troligen öfverallt inom Sverige, hvarest ljung växer. BOHEMANS typexemplar härstamma från Gotland. I September 1880 tog jag " Ent. Monthl. Mag. XV (1879), P.- 255. REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 149 imagines och små larver på Dalarö nära Stockholm; talrikast äro imagines i Augusti, mot slutet af hvilken månad äggen läggas. Larverna växa enligt Löw (1. c. p. 561) ytterst långsamt, öfver- vintra största delen halfvuxna och undergå följande vår åtmin- stone ännu en hudömsning, innan de blifva imagines.' Vid köl- dens inbrott draga de sig till stängelns understa delar närmast rötterna och öfvervintra i en slags dvala dolda mellan mossa, gammalt” lof m.m Larventatbildasrafulöw I cf Tar cv Fig. 10—11. (Feng AREVA ARFANIEIRIST: I. ÅA. exilis WEB. et MoHR. — FaALL., Hem. Sv., II, p. 80 (Chermes). . FHOMS. Öp. ent: Pp. 840, I. Denna art träffas från $år till höst hela sommaren igenom i enstaka exemplar. bland gräs på ängar. THOMSON säger, att den förekommer på sandmarker, oftast på Mumex; och FALLÉN samt senare HEYDEN hafva angifvit Rumex acetosella såsom dess näringsplanta. Tidigt på våren och sent på hösten anträffas den på våra barrträd, der den öfvervintrar såsom imago. Exemplar finnas i Riksmuseum från Småland, Södermanland och Stockholm. 2. ÅA. affinis ZETT., Ins. Lapp. 208, 6. (Chermes). THOMS. OPIentEp-1340; 26 Funnen af ZETTERSTEDT i Lappland. Exemplar i Riksmu- seum från Söderbotten (?); jag har tagit den på Dalarö. Den lefver på fuktiga, starrbevuxna ängar, men näringsplanta och tidi- gare utvecklingsstadier stå ännu att eftersökas. I likhet med föregående finnas äfven af denna tidigt på våren öfvervintrade imagines på våra barrträd, enligt hvad jag iakttagit i sydvestra Finland, der denna art icke är sällsynt på fuktiga ängar. 3. ÅA. Calthae Linn. F. Sv. 263, 1005 (Chermes). THOMS., Op. ent. p. 840, 1. Å. polygoni FÖRST. (verisimiliter). Tidigt på våren förekommer? i massor i blommorna af Cal- tha palustris en Aphalara-art, hvilken mycket väl stämmer öf- verens med LInnÉs diagnos öfver Chermes Calthae. Enligt F. Löw är denna art icke skild från ÅA. polygoni FRST., hvilken ' Detta i Wiens omnejd. > I sydvestra Finland och troligen äfven flerestädes i Sverige. 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. i Riksmuseum företrädes af exemplar från Skåne, Öland och Stockholm och hvilken jag funnit i sydvestra Finland på Polygo- num aviculare." De på Caltha funna exemplaren, sådana de äfven i Riksmuseunf stå från Småland och Stockholm, äro emel- lertid något större och hafva mera brungula vingar. Löw skrif- ver likväl till mig: »Å. polygoni FRst ist mit Å. calthae L. völ- lig identisch. Bei allen Psylloden sind die täberwinterten Exem- plare grösser und dunkler als die des Sommers». Frågan kan dock afgöras först efter det en stor mängd exemplar insamlats från Caltha och sedan man undersökt, huruvida de i denna växts blommor om våren så talrika Åphalara-individerna utvecklats på nämnda växt och der undergått sin förvandling, eller om de en- dast äro öfvervintrade individer, hvilka tillhöra den på Polygonum i sjelfva verket lefvande arten, men om våren förekomma på en för dem egentligen främmande planta, på samma sätt som många andra, hvilka alls icke utvecklas på barrträden, under denna års- tid ganska ofta anträffas på dessa. Också individer af denna art uppträda under nämnda årstid på gran och tall. De tidigare utvecklingsstadierna äfven af Å. polygoni äro ännu obeskrifna. 4. ÅA. nervosa FRST. sec. spec. typ. — FLor, Rh, Livl. [AS SS SCC ISPECA HYPA MeCKIHONMS: Af denna på Ac/illea millefolium enligt Scott och äfven enligt Löws mig meddelade uppgift lefvande art, som icke upp- tages i THOMSONS Öfversigt af Sveriges Chermes-arter, i det THOM- SONS art af detta namn är en annan, fann jag ett exemplar i SCHÖNHERRS samling utan lokaluppgift; ett annat finnes från Ån- germanland, taget af STÅL; jag har observerat den i Stockholms omgifningar. Dess utvecklingshistoria är ännu icke beskrifven. Obs. Denna art anses ganska riktigt af de flesta författare såsom FÖRSTERS Å. nervosa. "THOMSON upptager deremot under detta namn en helt annan, dubbelt så stor art (den följande) ! Den förekom i September 1880 talrik på Dalarö på en med Runmex acetosella tätt bevuxen odlad ängsbacke, men d:r Löw förmodar att enligt all sannolikhet Polygonmum växte närmast marken. Emellertid anför DOUGLAS år 1879 i Ent. 'Monthl. Mag. XV, p. 255, att den i England lefver på Polygo- num hydropiper och Rumex acetosella, från hvilken senare växt den också ti- digare antecknats af HALIDAY. Äfven denna planta förtjenar derför att när- mare undersökas med hänsyn till i fråga varande art. - WE EEE Ver REUTER: SVERIGES PSYLLODER. å I5I och har för mig uppgifvit, att han bestämt denna enligt från FÖRSTER sjelf till DAHLBOM sända exemplar. Denna senare art är emellertid utan ringaste tvifvel = Chermes picta ZETT., så att FÖRSTERS benämning i så fall skulle vara att upptagas blott såsom synonym till ZETTERSTEDTS. THOMSON för på alldeles obe- gripliga skäl ZETTERSTEDTS fzcla såsom synonym under Calithae LINN. ! Emellertid har jag 1 d:r Löws samling 1 Wien sett typ- exemplaren till FÖRSTERS beskrifning, etiketterade med dennes egen handskrift, och hans beskrifning anger äfven tydligt nog arten, som är densamma, hvilken äfven FLOR kallat nervosa FrRsT. De till DAHLBOM sända exemplarens bestämning måste bero på någon förvexling eller misskrifning. 5 NOA FpPICta ZETT) IRS KLapp.arg os, 34 (Chermes): HK ELOR; RI. tENKSIE 590,0. ApPphalakarnekvosan ROMS, Öp. ent.p. SAO AL SCEJISPeGI ktlyp.,- NEC. ERST: Af denna först af ZETTERSTEDT enligt exemplar från Lapp- land och Norrbotten beskrifna art finnas 1 Riksmuseum exemplar från Småland och Stockholm. THOMSON anger den såsom all- män i södra och mellersta Sverige. Jag tog den äfven 1 Sep- tember på Dalarö. Talrikast förekommer den”? 1 Augusti och träffas då på sina ställen i en ej ringa mängd individer på Chry- santhemum leucanthemum, oftast på blommorna och stjelkens öfversta del. — F. Löw har såsom färgvarietäter under denna art anfört” Å. flavipennis, sonchi och tnnoxia FRsT samt Å. alpigena M. D. och anger Leontodon hastilis såsom dess nä- ringsplanta. På de orter, der jag på Chrysanthemunm insamlat ÅA. picta, förekommer emellertid alls icke Leontodon hastilis, och det är derför möjligt, att vid en närmare undersökning nå- gon af de anförda varietäterna kunde visa sig vara en verkligen skild art eller åtminstone en med en annan näringsplanta förbun- den distinkt form. De tidigare utvecklingsstadierna af vår picta har jag ännu icke funnit." Till ledning vid deras eftersökande " Se härom äfven F. Löw, Mitheilungen iiber Psylloden, pp. 562 und 563. > Enligt mina observationer i sydvestra Finland. FIBeig: 2. kenntng d.. Psyll: pp. 124, 125. t D:r LÖWw, som delar mina ofvanstående tankar, önskar ett så stort an- tal exemplar som möjligt af vår på Chrysantkemum lefvande art, om görligt i alla utvecklingsstadier. För den, som är i tillfälle att uppfylla nämnda önskan meddelas d:r F. Löws adress : Wien, Wiedener Hauptstrasse 37. Entomol. Tidskr. Bd. 1, Årg. 2, H. 3 (1881). 1 d I52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. må följande ur d:r Löws observationer öfver de på Leontodon hastilis i Österrike iakttagna exemplaren i sammandrag meddelas. ? Honan lägger (i Österrike i Juni, hos oss väl icke förr än i Juli eller Augusti) några glänsande, blekgula, mest i rad, med sidorna mot hvarandra stälda ägg emellan ett hylleblad och blommorna; efter ofta flere gånger upprepad parning läggas åter nya ägg på dy- lika ställen i blomhufvudet. Icke långt derefter utveckla sig re- dan de späda ungarne och qvardröja i blomhufvudet så länge som hyllebladen ännu erbjuda dem tillräcklig saft. Men så snart dessa börja vissna, vandra de till rotbladsrosetten och fästa sig der vid de yngsta bladaxlarne. Här blifva de till köldens in- brott och draga sig då ned till rothalsen eller möjligen ännu djupare ned längs roten, för att derstädes öfvervintra. Om våren visa sig larverna åter på bladen och fästa sig nu på dessas un- dre sida. Efter ytterligare ett om våren genomgånget hudom- byte 'utvecklas imago. Så i Österrike. Om vårt klimat förorsa- kar nämnvärda olikheter 1 utvecklingen vore intressant att erfara. 6. ÅA. artemisiae FrstT. — THOMsS. Op. ent., p. 841, 5 Psylla malachitica DauLB., K. Vet. Akad. Handl. 1850, I, p. TJA Denna art, hvilken i Sverige först blifvit funnen på Gotland af DAHLBOM, har jag tagit i mängd under Augusti och Septem- ber vid Östra stäket och på Dalarö nära Stockholm. Den lefver på Artemisia absinthium och Å. campestris, men dess utveck- lingshistoria är ännu oskrifven. 7. ÅA. nebulosa ZeTT., Ins. Lapp. 307, 1. REuTt., Medd. Soc. F. et Fl. Fenn. I, 77, 5. — Aphalara graminis THOMS., Op, ent; p. SAT, 6, necLINN.G Denna är en nordlig och subalpin art. Den är tagen i sö- dra Lappmarken, i Norges och Dalarnes fjälltrakter, men går ända ned till Stockholm. Angående dess lefnadssätt kan jag upp- lysa, att jag i den gamla Schönherrska samlingen fann flera exem- plar från Stockholm med anteckning: »in Epilobio angustifolio»>. För öfrigt är utvecklings- och lefnads-historien okänd. ! Mittheilungen iber Psylloden, pp. 563—566. ?F. Löw har redan i Mitth. ib. Psylloden, pp. 566 och 567, visat att LINNÉS Chermes graminis ingalunda hör till denna art och att den icke ens hör till Psylloderna. REUTER: SVERIGES PSYLLODER. ; 153 Gen. 4. PSYLLOPSIS Löw. 1. Ps. fraxinicola FrstT. — THoms., Op. ent. p. 829, 3 (Chermes). Psylla unicolor Fror, Rh. Livl., II, 479, 15. I Riksmuseum -från Småland och Stockholm. Förekommer troligen öfverallt, der ask växer. Ungarne sitta på undre sidan af askbladen mestadels i små kolonier vid medelnerven och af- söndra genom sekretion i randen af vingskidorna och bakkanten af abdomen ytterst fina, långa, hvita trådar, hvilka flocklikt sam- manhänga och slutligen betäcka icke blott hela insekten, utan äfven ofta hänga 1—3 cm. långt ned från bladet. De förorsaka inga missbildningar af bladen, såsom ungarne af följande art." 2. Ps. fraxini LInnN., F. Sv. n:o 1013. (Chermes). THOMS., Op. ent. p. 829, 1 (Chermes). — Chermes sorbi THOMS., Op. ent. p. 829, 4 (= var. alis impictis) forte. Förekommer troligen öfverallt der asken växer. I Riksmu- seum förvaras exemplar från Småland och Östergötland. Lar- verna lefva under den blåsartadt uppsvullna, nedvikta, blekgröna, gul- eller rödfärgade bladranden af Fraxinus excelsior och in- neslutas i ett hvitt bomullslikt sekret. 3. Ps. discrepans FLror, Bull. Soc. Imp. d. Nat. Moscou 1861, p. 376. — Chermes sorbz THOMS., Op. ent., p- 820,4, sec. spec. a THOMS. in Mus. reg. Holm. determ. (varietas alis immaculatis), vix LINN.” Af denna art, som hittills tagits endast af FLor vid Mar- seille och af mig vid Åbo, har jag i Stockholms Riksmuseum sett en varietät från Gotland med nästan ofläckade vingar, bestämd af THOMSON såsom Ch. sorbi, hvilken art af honom karakteri- seras just genom de vattenklara, ofärgade vingarne. Löw har”? citerat THOMSONS sorbi såsom varietät under Ps. fraxini, hvil- ken äfven stundom förekommer med ofläckade vingar... I THOM- SONS samling står en hona (i Op. ent. p. 829 beskrifver han en- dast detta kön) från Skåne och möjligt är att denna verkligen hör till Ps. fraxini, då honorna af denna art och discrepans HUN KRO TLew, Bertr. "2" Ixenntis d. PSyllv po I36: ? Löw har redan till fullo uppvisat osäkerheten af THOMSONS identifie- ring af sin art med LINNÉS sorbi, hvilken osäkerhet blir än större, om det ådagalägges att arten, såsom troligt är, lefver på Fraxinus och icke på Sorbus. BAYAT 8 Pp p ? Zur Systematik d. Psyll. p. 589. 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. äro hvarandra ytterst lika; men hanen från Gotland i Riksmu- seum hör med säkerhet till denna senare art, som lätt igenkän- nes på de egendomligt bildade genitalierna. Jag har derför varit nödgad att citera Ch. sorbi THOMS. under både denna och föregående art. Subfam. III. Psyllinae F. Löw. (Gen. Sch SN IEA (GEOFFRA, LOW: 1. Ps. pruni ScoP. — THOMsS., Op. ent., p. 838, 22 (Chermes). THOMSON uppgifver arten för södra Sverige. I Riksmuseum finnas exemplar från Gotland. Jag har tagit den i Juni (öfver- vintrad) i Djurgården vid Stockholm. Den lefver enligt Löw på Prunus-arter, hvarest man om våren, medan knopparne ännu äro slutna, träffar de öfvervintrade imagines, hvilka senare sätta sina ägg på de unga skotten samt på undre sidan af bladen. Kort derefter utvecklas ungarne, hvilka fastsuga sig vid yttersta skott- spetsarne i vinklarne vid bladskaften och stiplerna. De ännu icke öfvervintrade imagines äro mycket ljusare färgade än de, man finner om våren. 2. Ps. costato-punctata Först. — Chermes annulicornis Botr., K. Vet. Akad. Handl. 1851, pp. 124—125. Chermes gUErGUSLIHOMS:;, "OPTrent, "p.:r834, 2, gRCLINN: Chermes punc- föc0STta NIHOMSS LC pe SAN SLG.A Funnen hittills endast i Skåne. Den lefver, enligt Löw, på Orataegus oxyvacantha. Imagines öfvervintra och förändra här- under i hög. grad sin färg, hvilket är fallet med en stor mängd Psylloder. De blifva dervid rödbruna med mörka vingådror. De ljusgula äggen läggas om våren efter upprepade parningar isyn- nerhet vid nerverna och bladstjelken. Ungarne dröja ända till andra hudombytet på bladen och gå derefter så småningom öf- ! Denna synonymi är redan af Löw vidlyftigt berörd i Mittheil. ib. Psyll., pp. 570 och 571. Jag var i Lund i tillfälle att se typerna till THOM- SONS puncticosta, hvilken förutom genom färgen äfven skulle skilja sig genom kortare frontal-koner (hvilket jag dock icke kunnat finna) och kan i dem icke se annat än de öfvervintrade, fullt färgade individerna af costato-punctata. REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 155 ver till de unga skotten, för att ändtligen samlas i större eller mindre kolonier på förra årets skott. I trakten kring Wien ut- vecklas imagines i slutet af Juni," i södra Sverige förmodligen något senare. 31 Ps. pyri LinnN:y: Systsnat./V., 522; 4: "THOMS!,Op: ent. p. 835, 14 (Chermes). : Af denna art har jag icke sett mer än ett svenskt exemplar i den gamla Schönherrska samlingen, utan angifven fyndort. Lar- ven lefver i bladaxlarne af Pyrus communis.” En mycket när- stående art, Ps. pyricola FRST., lefver på P. malus. 4. Ps. peregrina Frst. — Ps. crataegicola FLor, Rh. iv: fiRi 74, F2,0nectERST: Af denna art, hvilken icke upptages i THOMSONS Öfversigt, finnas exemplar i Riksmuseum från Öland. Jag fann den talrik på Dalarö nära Stockholm i September på Crataegus oxypyacan- tha. Larverna sitta ensamma på undre sidan af bladen, utan bomullslikt sekret.” Denna art har jag i min uppsats »Från Dalarö 1 September» orätt anfört såsom Ps. crataegi FRST; exemplaren hafva sedermera granskats af d:r Löw, som upplyst mig om mitt misstag. Imagines öfvervintra icke. 5. Ps. mali ScHmpBG, FrRstT. — THOMS.- Op. ent. p. 835, 15 (Chermes). Förekommer troligen öfverallt, der rönn och äppelträd växa. Jag känner exemplar från Småland, Östergötland och Stockholm. Den är för öfrigt måhända den art, som hos oss uppträder i största massa. Larverna sakna ulligt sekret. — En närstående, obetydligt större art, Ps. ulmz, hvilken lefver på Ulmus mon- fana och som jag tagit i sydvestra Finland, torde icke vara säll- synt i Sverige, ehuru hittills förbisedd till följd af sin likhet med ofvanstående. 6... Ps. crataegi Frst. = F. Löw, z. 'Biol. u. Char: de Psyll., p. 20, Taf. I, figg. 13—14. Af denna för Sverige nya art har jag tagit några exemplar vid Stockholm, hvilka bestämts af d:r Löw. Den varierar i hög grad till färgens De öfvervintrade imagines framkomma tidigt på FAROwW) bre pe S72 FUKOWI IG. pi 570: FAIÄÖWG 1.10: PI5573 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. våren för att lägga ägg. De nakna ungarne lefva städse på de yttersta 'skott-spetsarne af Örataegus oxyacantha. 7. Ps. nigrita ZETT., Ins. Lapp. 309, 9 (Chermes) nec REUTER, Medd. E. FLEN I 74, 2. THOMS:, Op-Hentiap.ksgö, 17 (Chermes), sec. spec. typ. — Psylla Pineti FLoR, Rh. Livl. IL, 471, 10 sec. spec. typ. Chermes pulchra Ert: 1. ic. 309, 10. Exemplar finnas i Riksmuseum från mellersta och södra Lapp- markerna, Westerbotten och Upland. Jag har jämfört dem med exemplar, meddelade af Löw såsom typexemplar af Ps. pineti FLOR och funnit dem i allo identiska. Också THOMSON har för- modat att Ps. pineti FLOR skulle höra till nigrita, »men», säger han, »FLOoR har tydligen sammanblandat två species, såsom man ser af hans uppgift på C. Ledzi, af hvilken han funnit 28 honor, men ingen hane». FLORS pineti och fedi äro emellertid alls icke af denne författare förvexlade och det motiv, THOMSON an- för, för: ,sin tåsigt, - är tför migarebegripligt: « Det faktiskasvär ! jag har fun- att hanarne af Ps. ledi äro mycket sällsynta; nit öfver hundra honor, men blott fyra eller fem hanar. Genom identifieringen af Ps. pinetz med nigrita får nu FLors benäm- ning lyckligtvis vika för ZETTERSTEDTS äldre namn; det förra namnet var nämligen särdeles illa valdt, då, såsom Löw visat,” denna art alldeles icke på barrträd, utan på SadZices undergår sin förvandling och blott tillfälligtvis träffas förflugen till någon närstående Pinus. ZETTERSTEDT uppgifver äfven om sin art ganska riktigt »in Salice>. Löw anför emellertid att Ps. pineti FLor lefver i Österrike uteslutande på Salix purpurea, men då denna buske icke finnes på de lokaler inom Sverige, der arten blifvit tagen, återstår ännu att utforska hvilken SafZix-art hos oss tjenstgör såsom dess näringsplanta. Ungarne sitta enligt Löw” antingen i bladvinklarne vid spetsen af årsskotten eller vid hän- gena eller ock på bladens undre sida. Imagines utveckla sig i Österrike mot slutet af Maj, lemna snart derefter sin närings- planta och drifva sedan omkring till allehanda i närheten befint- liga växter (såsom t. ex. Pinus, på hvilken de togos af FLOoRr). Y FLOR uppgifver äfven af Ps. pineti endast 2 S, men 23 &, så att THOMSONS tankegång med fästadt afseende härå blir ännu mera oförklarlig. siZur Biol. uu, Char d. Bsyll.sp. 193. ? Beitr. zur Kenntn. d. Psyll. p. 136. REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 157 De öfvervintrade imagines inträffa deremot åter tidigt på våren på de ännu fullkomligt bladlösa grenarne af sin egentliga närings- planta, SaZzx. Under öfvervintringen blifva de mycket mörkare och är det ännu icke fullfärgade individer, som ZETTERSTEDT beskrifvit under namn af Chermes pulchra. Obs. Den art, jag i Medd. från Soc. pro Fauna et Flora Fenn. I, p. 74, 2, beskrifvit från Finska Lappmarken under namn af Psplla nigrita är icke identisk med ZETTERSTEDTS (?) och THOMSONS art, af hvilken jag sett af denna senare författare bestämda exemplar. Då jag bestämde min äfven från Lappland härstammande art såsom zzgrita, skedde detta hufvudsakligen på grund af ZETTERSTEDTS uppgift om kopulations-tängerna hos hanen af Ch. pulchra, hvilka beskrifvas »hamis incurvis, reflexis, ut in priore> (znzgrita). Jag har tyvärr icke nu varit i tillfälle att ånyo undersöka mitt species. 8. Ps. saliceti Frst. (nec FLor). — THOMs., Op. ent. p. 839, 23 (Chermes). Exemplar från Stockholm finnas i Riksmuseum; Skåne, en- ligt THOMSON. Dess utveckling och näringsplanta är mig obekant. 9. Ps. salicicola Frst. — THOMS., Op. ent. p. 839, 24 (Chermes). Anföres af THOMSON från Skåne. Jag har icke undersökt exemplaren och omnämner endast att en närstående, äfven i syd- vestra Finland på Sax funnen art är beskrifven af Löw under namn af Ps. iteophila.! De öfvervintrade mörka honorna af Ps. salicicola FRsT. träffas tidigt om våren stadda i äggläggning på Salix caprea och S. aurita; några dagar derefter utkläckas ungarne, som sakna ulligt sekret och före den näst sista hud- "ömsningen utmärkas af svarta teckningar och fläckar. 10. Ps. stenolabis F. Löw, Pet. nouv. ent. 1876, p. 65. Beitr. Z. Kenntn. d. Psyll. p. 144, sec. spec. typ. — (Chermes annelata THOMS., Op. ent. p. 836, 16 (Chermes) sec. spec. typ. — Ch. saläcis Linn. (forte). Funnen i Småland och vid Stockholm. Den lefver på Sa” lix caprea och S. incana. ”THOMsons annelata är enligt af honom sjelf bestämda exemplar i Riksmuseum identisk med denna. Utvecklings-historien är ännu obekant. HgurNBiol. TA Char, d: Psylly Pri198: 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 11. Ps. parvipennis F. Löw, Beitr. zur Kenntn. d. Psyll., Pr AIGA, HSeC:rsp. Ktypsv Ssivsalcett WELOR RIS IV A470,0 sec. spec. typ. Chermes microptera THOoMs., Op. ent. p. 838, 21; ISeC: Spec. typ: Denna art finnes i Riksmuseum från Skåne, Halland och södra Lappland. Enligt mina i sydvestra Finland gjorda iakt- tagelser förekommer den på Salix rosmarimfolia redan tidigt på våren i öfvervintrade exemplar, som äro något större och mycket mörkare med brunådriga vingar. Redan i medlet af Juni uppträda nya imagines af årets generation, till färgen gula. Lar- ven är obeskrifven. Att döma af det årtal, hvilket F. Löws och ”THOMSONS pu- blikationer bära, kunde det synas osäkert hvilketdera af namnen parvipennis (LÖw) eller mäicroptera (THOMS.) är äldre och så- ledes eger priorität. Men om man tager hänsyn dertill att Löw föredragit sin afhandling för d. zool.-bot. Gesellschaft in Wien re- dan den 7 Mars 1877 (såsom på titelbladet angifves), under det THOMSON 1 ett först den 13 November dateradt bref till d:r Löw, hvilket jag varit i tillfälle att se, meddelar denne, att han var sysselsatt med en synopsis öfver nordiska Psylloder, så torde tvif- velsutan det Löwska namnet böra tillerkännas priorität. Men äf- ven om båda namnen samtidigt hade offentliggjorts, skulle jag dock gifva företräde åt Löws benämning, emedan hans beskrif- ning icke blott är mer karakteristisk, utan äfven åtföljd af goda figurer, vidare emedan han i sin art ganska riktigt igenkänt FLORS Ps. saliceti, under det THoMSON uppfattat denna såsom identisk med sin Zutea (= ledi FLOR) och slutligen emedan i den Psyl- lodsamling, som tillhör Riksmuseum och hvilken delvis bestämts af Löw och (sedermera?) delgifvits också THOMSON i och för hans öfversigt, äfven exemplar funnos, bestämda af Löw såsom fpar- vipennis, af hvilket namn THOMSONS synbarligen är endast en grekisk öfversättning. 12. Ps. ledi Etor, Rh ILivbkt IM MAYO NT ASeCASpecs typ. — Chermes lutea: ”THOMS., Op. lentiips 833,01, sec. spec. typ. THOMSONS typ är från Småland. Jag har tagit denna art, som hittills saknats i svenska Riksmuseum, på Dalarö invid Stock- holm samt i Bohuslän (och i Ringerige i Norge). Den förekom- REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 159 mer på Ledum palustre, men äfven någon gång på Vaccinium myrtillus. Artens lefnadshistoria är för öfrigt ännu okänd. 13. Ps. Hartigii FLoRr. — THOMS., Op. ent. p. 838, 20 (Chermes). Ps. "sylvicola LeTtH., REuTt.,' Medd. Soc. F. Fl. Bennd Kupan 7ge Funnen hittills endast i Skåne. Utvecklings- och lefnads- historia obekant, Jag har i sydvestra Finland tagit den på kärr- marker. 14. Ps. elegantula ZeETtT. Ins. Lapp. 310, 11 (Chermes) KORET RIO MSN Op. rentir p= LoS Lö. I Riksmusei samling förvaras en af THOMSON med detta namn bestämd gJI, härstammande från den gamla Schönherrska samlingen och tagen i södra Lappland. ZETTER- STEDTS typ har jag icke sett. Anmärkas bör att ZETTERSTEDT i Ins. Lapp. känner endast honan, af hvilken blott ett exemplar fans i hans samling. Om den af THOMSON beskrifna hanen verkligen hör till samma art, måste jag derför lemna osagdt. Denna hane, hvil- kens genitalstruktur något närmar sig den hos Ps. parvipennis Löw, kan emellertid förvexlas hvarken med nyss nämnda species, hvilket den dessutom betydligt öfvergår 1 storlek, ej heller med någon annan mig bekant art. Bredvid stående teckning återgif- ver den egendomliga strukturen af hanens jämförelsevis korta och höga genitalsegment samt märkvärdigt bildade kopulations-tänger, enligt det i Riksmuseum stående exemplaret. — Obs. Ps. nigrita REUT. nec ZETT. från finska Lappmarken har jag. icke nu varit i tillfälle att jämföra med denna art; det är dock icke antagligt att den är synonym med denna. TP SNADEtulae LINN EL i SV. S2T4. HO ER (CHEKMES): THOMS., Öp. ent. p. 831, 9 (Chermes). I Riksmuseum finnas exemplar från norra, mellersta och södra Lappmarken, Ångermanland och Småland. Dess utveck- lingshistoria är ännu fullkomligt okänd. I sydvestra Finland har jag funnit den talrik flerestädes på Betula alba. Exemplaren från Ångermanland, tagna af STÅL, äro något mindre och hafva rökiga vingar samt äro enligt vidfästad uppgift insamlade från Betula nana. D:r Löw anser dem emellertid fullt identiska med 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. ofvanstående art, med hvilken de äfven öfverensstämma i genital- strukturen. Obs. Löw har! såsom synonym till Ps. betulae Linn. upptagit Chermes elegantula ZETT. och grundat denna uppgift på undersökning af exemplar, bestämda med detta namn 1i Riks- museum och samlade i Lappland af BoHEMAN och ZETTERSTEDT sjelf. Då man emellertid icke vet om de blifvit bestämda af ZETTERSTEDT sjelf och då så svårskilda arter, som de af slägtet Psylla, lätt förvexlas i samlingar, är det möjligt att detta äfven varit fallet med dessa. I alla händelser är THOMSONS Ps. ele- gantula en mycket väl skild art. — Från Norge har THOMSON beskrifvit en Ps. betulae närstående art under namn af Ck. Zetterstedti, Op. ent., 832, 10, som förblifvit mig obekant, men som i ZETTERSTEDTS samling (enligt THOMSON) stått uppförd un- der namn af elegantula, under det typexemplaret för denna art stått bland a/Znz. Måhända hafva sådana exemplar meddelats d:r Löw, som icke anser dem skilda från böezulae, hvilken de äfven, enligt THOMSONS beskrifning, synas komma ytterst nära.. 16.. Ps! fusca. ZETT., Ins, Lapp. .3og,, 20(Chermes)ur Esyuia perspicillata ELoR, Rh. Livl. II, 457, I1.- Chermes. fuscula THOMSKLÖPE ent: 83 0-5, SEC SPEC. typ: Exemplar i Riksmuseum från mellersta Lappland och Små- land. Jag har tagit den i Bohus län. Dess utvecklingshistoria är ännu okänd. Näringsplantan är ÅA/Znas, enligt mina iakttagel- ser i Norge och sydvestra Finland, isynnerhet Å. zncana. Obs. THOMSON citerar såsom synonyma under denna art, som han genom misskrifning kallat fauscula 1 stället för fusca, såväl Ps. perspicillata FLoR, med hvilken den verkligen är iden- tisk, som äfven Ps. alpina FRrsTt, hvilken senare enligt Löw” och enligt exemplar, som jag varit i tillfälle att se i dennes samling, likväl är en egen art. Ps. fusca ZETT. varierar i högsta grad till färgen och de af ZETTERSTEDT beskrifna individerna äro bland de mörkaste (öfvervintrade”?). 17. Ps. Försteri FLor. — THOMS., Op. ent. p. 831, 8 (Chermes). " Mittheil. ub. Psyll: pp. 577 och 578. A0ZuriSyst. Hd. :Psyllitpis602, REUTER: SVERIGES PSYLLODER, I61I Denna är en allmän art, som från Skåne till mellersta Lapp- land förekommer på Aflnus glutinosa, 1 likhet med följande. Ungarne träffas om våren isynnerhet vid bladskaftsvinklarne, ofta samlade flere tillhopa, och skiljas genast från dem af följande art derigenom att de sakna det långa, hela kroppen betäckande bommullslika fjunsekret, som utmärker dessa. Sina exkrement bära de med sig i form af en hvit i spetsen tjockare sträng, hvilken, sedan den uppnått en viss längd, afbrytes och derpå åter bildas ånyo. I motsats till ungarne af andra Psylla-arter äro de äfven mycket lifliga och fly, då de oroas, med stor snabb- het nedför grenarne, hvarvid de alltid löpa på den för åskådaren frånvända sidan af dessa”. TSE SS alnie LINNGS Er SV. Ge I BA NRO GSM (ECHEKES) Vr DS LA Py 3O0LS (CAermes)a EROMS:TÖPSeEnEEp 13 (Chermes). En från Skåne till Lappland på Alnus glutinosa och ztn- cana ofta i stora massor uppträdande art, hvilkens utvecklings- historia omständigt skildrats redan år 1773” af DE GEER i hans Mém. pour serv. å V'hist. des Insectes och afbildats i Tab. X, figg. 8—20. De med ett tjockt, hvitt, ulligt fjun beklädda lar- verna äro kända af en hvar, som sett sig omkring i naturen. TORSO FEINN 54 Nat id. SM SDRRS 3 7 (Chermes). THOMS., Op. ent. p. 831, 6 (Chermes). Denna art är funnen inom Sverige endast i Skåne. Dess utvecklingshistoria är redan 1737 fullständigt beskrifven af RÉAu- MUR, Mem. III, pp. 351—362, och de olika stadierna afbildade Tab. XXIX, figg. 1—106. 20. Ps. obliqua THoms., Op. ent. p. 838, 19. Funnen vid Skalstugan i Jämtland. THOMSON anför intet om artens lefnadssätt. — Jag har icke sett något exemplar af densamma. Möjligt är att den är identisk med min (icke ZET- MARSTEDTS) =S. 22285av, Medd: FF. CE. Fenn: I, pi 74. YTöw, Zur Biol. u. Char. d. Psyll. pp. 201 och 202. ? Löw upptager i sin afhandling Zur Biol. n. Char. d. Psyll. p. 202 efter den tyska upplagan af Göze 1780, men det franska originalet utkom re- dan 1773. 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Gen: 6. ARYTAENA FRST:;; SCOTT. 1. Å. genistae LATR. — THOMS., Op. ent. p. 828, I (Chermes). Hittills funnen i Sverige endast i Skåne. Den lefver på Sarrothamnus scoparius och Ulex europaeus. De förut obe- kanta ungarne (nymferna) äro nyligen beskrifna af SCOTT," men artens lefnads-cykel i dess helhet står ännu att närmare utforska. Subfam. IV. Triozinae Löw. Gen URIOZANBRST 1... Ir. Walkeri FrstT. — THOMS., Öp. ent. p. 824, I (Irioza subg. Trichopsylla). Denna vackra art är inom Sverige funnen endast i Skåne, der den lefver på Rhamnus. "THOMSON uppgifver icke på hvil- ken art, men enligt FLoR och Löw lefver den på LA. cathartica. Den är anmärkningsvärd för de missbildningar af bladen, den förorsakar. Till en början (på våren) visar detta sig nämligen smalt uppåt inrulladt i kanten, men senare på sommaren når missbildningen sin fulla utveckling och framstår då såsom en tjock, köttig, något hård, tätt sluten rulle, i hvilkens inre håla blott få (högst 5 eller 6) ungar lefva, hvilka (i Österrike i Juli) förvandlas till imagines.” 2. Tr. galii Frst. — THomMs., Op. ent. p. 824, 2. THOMSON uppger denna art såsom icke sällsynt i södra Sve- rige. I Riksmuseum finnas exemplar från Småland. Jag har tagit densamma på Wärmdön vid Stockholm på Galium palustre, på hvilken växt jag funnit den äfven flerestädes i sydvestra Fin- land. Dess lefnadshistoria är för öfrigt obekant. 3. Tr. chenopodii ReuTt., Medd. Soc. F. F1 Fenn. I, KÖ, RA Denna för Sverige nya art, som jag först upptäckt i syd- vestra Finland, fann jag i September 1880 på Dalarö 1 såväl imagines, som nymfer, hvilka lefde på Chenopodium. En gång tog jag äfven några imagines på Åtriplex. ! Ent. Montbhl. Mag. XVII (1880), pp. 132 och 133. 2NLÖWG- Zur IBIoL mu. (Char. id; -Psyll. p: 209koch 210: REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 163 Af den hittills okända, blekgula, oftast brunfläckiga nymfen meddelas bredvid stående teckning, i hvilken 4 i än starkare förstoring visar de fina och korta små- stift, hvilka bekläda kroppens alla si- doränder; c framställer den naturliga storleken. 4. Tr. remota FRST. sec. spec. — Ir. dryobia FLOR, THOMS., Op. ent. per G25, Ar Anföres af THOMSON från Skåne. Jag fann den i September 1880 täm- ligen talrik på Quercus robur på Da- larö nära Stockholm. Dessa exemplar voro samtligen gula, medan THOMSON deremot (efter öfvintrade exemplar?) beskrifver arten såsom svart. Jag har emellertid sett THOMSONS typer, som äro fullt identiska med den på Dalarö tagna arten, hvilken äf- ven af d:r Löw granskats och befunnits vara Zr7. remota. Ar- tens lefnadshistoria ännu icke känd. 5. Tr. Saundersii MevEer-DörR. — Z7r. acutipennis FLOR, RIV JIT STÖN Ko unec Chermes nd isZETT., IHOMS: Denna art företrädes i Riksmuseum af exemplar från Små- land och Stockholm. I sydvestra Finland har jag funnit den bland Carzces på kärrängar. Dess lefnadssätt är för öfrigt ännu okändt. Den öfvervintrar stundom på Abzes. Obs. Då THOMSON, hvilken sett ZETTERSTEDTS typexemplar, i sin Öfversigt af Skandinaviens Chermes-arter p. 826 anför att FLrors Tr. femoralis, hvilken enligt exemplar är fullkomligt iden- tisk med FÖRSTERS, är synonym med ZETTERSTEDTS Chermes acutti- pennis och således en annan art än FLORS af detta namn, måste denna art benämnas Zr. Saunderszz MEYER-DURp; hvilken, såsom ScoTT (Trans. Ent. Soc. London 1876, p. 506) och F. Löw (Verh. zool. bot. Ges. Wien 1877 p. 140) ådagalagt, är identisk med Frors Zr. acutipennis. Emedan FLor tydligt framhåller skilna- derna mellan sin acutipennis och sin femoralis, kan man icke antaga att THOMSON skulle förvexlat dessa arter. Ett sådant an- tagande motsäges äfven af THOMSONS beskrifning. Tyvärr var 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. jag ej i tillfälle att i Lund sjelf se ZETTERSTEDTS typer. — Ofvan- stående art finnes icke upptagen i ”THOMSONS öÖfversigt. 6. Tr: acutipennis ZETtT., Ins. Lapp. 308, 5 (Chermes) THOMS., Op. ent. p. 826, 5: !IIr.fermoradlisbERSst, EIoR) BK. Tivl. Il 5GS, ran SCC: SPECAtYp: Anföres af THOMSON från norra och mellersta Sveriges barr- trakter. I Riksmuseum finnas exemplar från Ångermanland, Stock- holm, Småland och Gotland. Dess utvecklingshistoria är ännu outforskad. — Jag har alltid tagit den i sydvestra Finland på fuktiga ängar, men FLOR uppger om sin Zr. femoralis att den derjämte anträffas på Abies och ZETTERSTEDT anför om Ch. acutipennis att den förekommer »in Pinetis>, der den förmodli- gen öfvervintrar. — Denna art afviker från föregående isynner- het genom annan form på vingarne och olika bildade genitalia. 7. Tr. striola FLoR. —' THOMS., Op. ent. p. 826, 6. Anföres af THOMSON såsom tämligen sällsynt tillsammans med föregående. Exemplaren i Riksmuseum härstamma från Ångerman- land och mellersta Lappland. Jag fann den på Dalarö nära Stock- holm i Sept., då flere individer ännu voro helt nyss utvecklade. Dessa togos på Salix caprea, på hvilken jag äfven funnit arten i sydvestra Finland. Imagines öfvervintra och förändra härunder betydligt sin färg. Parningen eger rum om våren, hvarefter ho- nan lägger sina ägg i hårludden af de unga bladens undre sida, på hvilken de ofvantill med tämligen långa, hvita hår tätt be- täckta ungarne qvarstanna ända tills de förvandlas till imagines. Då de så mycket som möjligt gömma sig i bladens ludd och dessutom skyddas genom sin denna liknande hårighet, äro de i allmänhet svåra att upptäcka. ' Öfvervintrande exemplar träffas enligt FLOR om höst och vår på Aözes. 3. EE salicivora REUT., Medd, Soc. EF. El-Fenn. I, 5, 3: Af denna för Sverige nya art förvaras exemplar i Riksmuseum, tagna af STÅL i Ångermanland. Öfvervintrade imagines har jag funnit i sydvestra Finland på Sa/Zixr-arter. För öfrigt är lefnads- historien ännu okänd. 9. Tr. albiventris Frst. — FLor, Rh. Livl. II, 503, 6. Tr. htypoleuca THOMS., Op. ent. 828, 11, sec. Spec. typ. ! Löw, Mittheil.: uäb. Psyll. p. 580. REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 165 Af detta species har jag på Dalarö på SaZx (hvilken art har jag tyvärr icke antecknat) i September tagit ett honexemplar, för hvilkets bestämning jag står 1 förbindelse hos d:r Löw 1 Wien, I dennes samling var jag äfven i tillfälle att se en individ, hvil- ken syntes fullkomligt öfverensstämma med det af mig i Lund undersökta typexemplaret af THOMSONS Ps. kypoleuca (äfven fun- nen på Salix). Enligt d:r Löw! lefver denna art i Österrike på Salix alba, purpurea och Russeliana och förekommer såsom larv i enstaka exemplar på såväl öfre som undre sidan af bla- den, utbildas till imago först i Augusti och September samt öf- vervintrar såsom sådan. Mitt på Dalarö 1 början af September funna exemplar synes äfven nyss utkläckt (alldeles ljust färgadt). 10. Tr. nigricornis Frst. — THOMS., Op. ent. p. 826, 7. Funnen af THOMSON vid Lund. Lefnadshistorien obekant. Förekommer enligt FLOoR på torra bergsängar. Ti Uutticde LINN, EF SvcvEd. ven 6yiroe (Cher mes). ZETT., Ins..Lapp. 308, 4 (Chermes). THOMS., Öp. ent. PA Se Mö En öfver hela Sverige ända upp 1 Lappland på nässlor all- män art, som allt efter åldern varierar till färgen. Öfvervintrar såsom imago. För dess utvecklingshistoria har redan DE GEER redogjort i sina Mém. pour serv. å VUhist. d. Ins.: III, p. 1, och af- bildat de olika utvecklingsstadierna i taflan IX, figg. 17—26 samt KU HIEATLOCkd2 12. Tr. abdominalis Fror, Rh. Livl. II, 502, 5. Denna för Sverige nya art, hvilken d:r Löw godhetsfullt granskat och bestämt åt mig, förekom talrik på Dalarö i början af September 1880 såväl såsom imagines, som äfven såsom larver på en torr med Chrysanthemum bevuxen hårdvallsäng. Osäkert är dock huruvida dess näringsplanta är nämnda växt. Då ännu ingen figur gifvits af hanens egendomligt bildade genitalier och då FLOR icke alls beskrifvit honans, har jag lemnat bredvidstående teckning af dessa. 13. fr Vvifridula (ZETT./OImsS. (Lappiuigog, 7 Chermes). IIAOMS., Öp. ent. p. 827, 9. ! Mittheil. uäb. Psylloden p. 582. 166 A ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Funnen i Lappland och Ångermanland samt vid Stockholm. Jag tog ett exemplar på Dalarö i September bland gräs på en äng. Äfven i sydvestra Finland har jag funnit den under som- maren på ängar, men tidigt på våren träffas öfvervintrade ima- gines på Abies. Tefnadshistorien och den verkliga näringsplan- tan okända. 14: Tr. obliqua THoms., Op. ent. p. 825, 3. Denna art, hvilken enligt d:r Löw, som undersökt ett exem- plar, bestämdt af THOMSON, icke är något annat honom bekant species, är funnen vid Stockholm och på Gotland samt enligt THOMSON äfven i Skåne, men dess biologi är ännu fullkomligt obekant. 15. Tr. cerastii HH. Löw, Stett. Ent.: Zeit.,: 1847, P--344, Taf. I, figg. 1—5 (Psplla). F. Löw, Mittheil. äb. Psyll. p. 589, Taf. XV, figg. 26—28. Af denna sedan LINnnÉs tid (se nedan) såsom svensk icke anmärkta art finnas exemplar i Riksmuseum från Gotland och Småland. . Den lefver på Cerastium triviale (= vulgatnm L. partim) och C”. semidecandrum (= viscosum IL. partim), på hvilka den förorsakar egendomliga deformationer, bestående deri att in- ternodierna alldeles utomordentligt förkortas, bladen utbredas mer eller mindre och blifva skål- eller båtformigt böjda och blom- morna slutligen blifva gröna eller åtminstone återhållas i sin ut- veckling. Genom denna internodiernas förkortning hopa sig de missbildade bladen och blommorna till mer eller mindre omfångs- rika nystan eller hufvuden eller oregelbundna massor, i hvilkas mellanrum larverna uppehålla sig. Dessas kroppsrand omgifves af en strålsöm af snöhvita trådar, hvilka allt efter litet afbrytas och ånyo bildas, hvarigenom emellan de deformerade bladen upp- stå hvita flockar af nämnda sekret, under hvilka larverna ligga gömda. Redan LINNÉ har påtagligen känt denna art, ty i Faun. Sv. omtalar han under N:o 1,003 en art Chermes, som han kal- lar Ch. cerastiäz, utan att dock beskrifva densamma, och om hvilken han meddelar: » Habitat in Cerastio viscoso monstroso foläs ventricoso-inflexis in capitulum.»" y 16. Tr. aegopodii F. Löw, Mittheil. tub. Psyll. p. 585, KEN OVG NelGg. AS ! Löw, Mittheil. ib. Psyll. p. 589. t QS RR REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 167 Denna art, som icke upptages af THOMSON, är funnen vid Stockholm af BoHEMAN och förf. Den lefver enligt Löw!" på Åe- gopodium podagraria. Imagines öfvervintra och para sig om våren. Honan lägger enligt regel sina ägg nattetid på undre sidan af de unga, ännu icke fullt utvecklade bladen. På hvarje ställe, der hon lagt ett ägg, uppstår redan under samma natt en knöllik uppsvällning på den öfre sidan af bladskifvan, åtföljd af en mot- svarande fördjupning på den undre. Då sådana missbildningar talrikt förekomma på ett blad, böjer sig detta skrynkligt inåt och nedåt och synes ofvantill genom de med hvarandra hopflytande säck-knölarne blåsformigt uppsväldt. Larverna lefva på undre sidan af bladet, men de af dem, som angripits af parasiter, draga sig mestadels tillbaka till undre delen af bladskaftet eller till stjelken. ” TyCAekit upföoxima KLOR, IHOMS; Op. ent; d2'75 IO: Funnen af BoHEMAN vid Stockholm, enligt exemplaret bifo- gad upplysning på Zuniperus. Enligt Löw,” hvilken såsom sy- nonym till denna art anför MEYER-DuUrRs Zr. juniperi, kan dess förekomst på enen dock vara endast tillfällig, då dess lar- ver anträffas ofta i stort antal på de understa bladen af Hziera- cium-arter, förorsakande missbildningar på bladen af H. pilosella och pratense;” troligen är det öfvervintrade individer, hvilka om våren förekomma på enen, på samma sätt som under denna årstid på granen anträffas derstädes öfvervintrade exemplar af Åpha- lara exilis, Å. affinis, Å. calthae, Trioza viridula, Tr. femo- ralis, m. fl. species, hvilkas näringsplanta dock är någon helt annan växt. -< Såsom arter, hvilkas lefnads- och utvecklingshistoria ännu antingen alls icke eller blott ofullständigt är bekant, samman- ställa vi slutligen för hugade observatörer följande: ÅAphalara exilis W. et M. Lefver på Rumex acetosella; tidigare utvecklingsstadier obeskrifna. NILEG. Ps 594: SRNILOW, de CC: pp: 594) 0. 505: > Beitr. z. Kenntn. d. Psyll. p. 142. ! Löw, Mittheil. tub. Psyll. p. 583. f Entomol. Tidskr. Bd. 1, Arg. 2, H. 3 (1881). 2 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Å. affinis ZETT.; biologi obekant. A. Calthae TisnN., tidigare stadier obeskrifna; Polygonum, Caltha och Rumezx acetosella böra särskildt undersökas. ÅA. nervosa FRST., biologi okänd. Å. picta Zett. Utvecklingen på Chrysanthemunm obekant. Å. artemisiae FrRst. på Artemisia; tidigare stadier obe- skrifna. ÅA. nebulosa ZEeTtTt. på Epilobium, men utvecklingshistorien obekant. Psyllopsis discerepans FLor; biologi okänd. Psylla saliceti FRst. på Salices; tidigare stadier obeskrifna. Ps. stenolabis Löw på Salix caprea och incana såsom föregående. Ps. parvipenmis Löw på Salix rosmarimfolia, Wkaledes. Ps. Ledi FLor på Ledum och Myrtillus nigra, äfvenså. Ps. Hartigiz FLorR; biologi och näringsplanta obekanta. Ps. elegantula, ZETT., THOMS., äfvenledes. Ps. betulae Linn. på Betula alba och nana; tidigare ut- vecklingsstadier obekanta. Ps. fusca ZETT. på Alnus; såsom föregående. Ps. obliqua THOoMS., biologi fullkomligt okänd. ÅArytaena genistae LATR. på Sarothamnus och Ulex. Nym- ferna beskrifna, men lefnadscykeln ännu icke fullt utredd. Trioza gali FRstT. på Galium palustre (verum och uligi- nosum); biologi för öfrigt obekant. Tr. chenopodiiz REuUT. på Chenopodium och Åtriplex; nym- ferna bekanta, men biologi för öfrigt obekant. Ir. remota FRST. på Quercus robur; tidigare stadier obe- skrifna. Tr. Saundersi MEY.-DÖR och 77. aculipennis ZETT.; biologi obekant. Tr. salictvora REuTt. på Salices; tidigare stadier okända. Tr. albiventris FRsST. på Salices; men arten hos oss icke angifven. Tr. nigricornis FRST.:; biologi obekant. Tr. abdominalis FLorR. Nymfer beskrifna, men närings- planta och biologi okända. REUTER: SVERIGES PSYLLODER. 169 Tr. viridula Zerr. och Zr. obligua THOomMs.; biologi full- komligt obekant. Ir. proxima FLoR på Hieraciuum pulosella och praåtense; tidigare stadier obeskrifna. Slutligen må lemnas följande förteckning öfver arterna, ord- nade efter deras näringsplantor, då dessa äro bekanta. I. På träd och trädartade buskar. ABER AS — (0 f Rhinocola aceris Linn, på A. platanoides. ALNUS. Psylla fusca ZETT. på A. incana och glutinosa; Ps. För- sterz FLoR på A. glutinosa; Ps. Alnz LInN. på A. incana och glutinosa. BETULA. Psylla betulae Linn. på B. alba och nana. Buxus: Psylla buxi Linn. CRATAEGUS. Psylla costato- punctata FrRsTt., peregrina FRsT och crataegi IÄRST. på C: oxyacantha. FRAXINUS. Psyllopsis fraxinicola FRst. och Ps. fraxinz LIiINN., san- nolikt äfven Ps. discrepans FLorR på Fr. excelsior. PRUNUS. s Psylla pruni ScoP. särdeles på P. spinosa. PYRUS. Psylla pyri Linn. på P. communis och Ps. mal SCHM. på P. malus. QUERCUS. Rhinocola aceris Lins. och ZIrioza remota FRrRsTt. på Qu. robur. RHAMNUS. Trioza Walkeri Frst. på Rh. cathartica, förorsakande gall- bildningar. SALIX. Psylla nigrita ZeTtt. (Salix-arten ännu icke angifven), Ps. Salicetz "ErsT, (likaså), Ps. salkcicola . FRsT. på S»caprea och 1:70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. aurita; Ps. stenolabis. Löw på S. caprea och incana; Ps. par- vipennis LÖw på S. rosmarinifolia; Zrioza striola FLor på S. caprea; Ir. salictvora ReEut., Ir. albiventris FrRsTt. (Salix-arten ej angifven). SORBUS. Psylla mal ScHm. på S. aucuparia. ULMUS. Rhinocola aceris Linn. på U. montana. II. På örter och örtartade buskar. ACHILLEA. Aphalara nervosa FRst. på A. millefolium. AEGOPODIUM. Trioza aegopodi Löw, förorsakande gallbildningar på Ae. podagraria. ARTEMISIA. ÅAphalara artemisiae FRsT. på A. absinthium och A. cam- pestris. ATRIPLEX. TIrioza Chenopodii REUT. CALLUNA. Rhinocola ericae CURT. CALTHA. Aphalara calthae Tinsn. om våren. CERASTIUM. Trioza Cerastii H. Löw, förorsakande missbildningar på C. triviale och semidecandrum. CHENOPODIUM. Trioza chenopodiz REuT. CHRYSANTHEMUM. Aphalara picta ZetTTt. på Chr. leucanthemum. EPILOBIUM. Aphalara nebulosa ZetTT. på E. angustifolium. GALIUM. Trioza galiz FRsT. på G. palustre, uliginosum och verum. HIERACIUM. Trioza proxima FLOR, missbildande bladen af H. pilosella och pratense. FREE TRA al a en et NA AA dn pd REUTER : SVERIGES PSYLLODER. I JuNCUS: - Livia juncorum, förorsakande deformationer af blomhuf- vuden, särdeles på J. conglomeratus. LEDUM. Psylla ledi FLorR på L. palustre. MYRTILLUS. Psylla ledi FLorR på M. nigra. POLYGONUM. Aphalara calthae Linn. på P. hydropiper och aviculare. RUMEX. Aphalara exilis W. et M. och Å. calthae LINnn. på R. acetosella. SAROTHAMNUS. Arytaena genistae LATR. på S. scoparius. ULExX. Arytaena genistae LATR. på U. europaea. URTICA. Trioza urticae Linn. på U. urens och dioica. "Tillfälligtvis (öfvervintrande) förekomma på. ABIES och PINUS. Aphalara exilis W. et M., Å. affinis ZeTtT., Å. calthae LINN., Psylla mali ScumM., Ps. nigrita ZETi., Trioza Saundersi Mey.-DuUR. Tr. acutipennis ZETT., Ir. striola FLror, Tr. viri- dula ZETT. samt på : JUNIPERUS. Trioza proxima FLOR. Anmärkas må vidare att blad-deformationer af Zrzoga-arter förorsakas förutom på redan anförda växter (Rhamnus, Åegopo- dium, Cerastium, Hieracium) ytterligare äfven på följande också den svenska floran tillhörande arter, hvilka derför böra beaktas, då de måhända herbergera Psylloder, som ännu icke iakttagits hos oss: Lactuca muralis (Trioza flavipennis FRsST.), Taraxacum officznale (Tr. dispar Löw), Rhamnus cathartica (Tr. rhamni Schrk), Berberis vulgaris (sp. ign.), Chrysanthemum leucanthe- mum (Tr. chrysanthemi Löw, redan tagen af mig i södra Fin- land, Nyland), samt Leontodon hastilis (sp. ign.):! Y Löw, Mittheil. ib. Psyll. p. 583 och 584. | a 172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Hvad slutligen beträffar insamlingen af Psylloder, sker denna ändamålsenligast i små glastuber, hvarvid iakttages att arter från olika plantor icke sammanföras samt att närimgsväxten, då den observeras, antecknas för hvarje art. Djuren böra helst dödas genom kloroform, 1 hvilket fall vingar och ben oftast af sig sjelfva utspärras, lika som äfven de för arterna karakteriserande genitalbihangen, hvilka dock särdeles hos slägtet Zrioza ofta behöfva ytterligare framprepareras, en sak, som man ej bör för- summa att göra på nyss dödade, ännu mjuka exemplar. Insek- terna förvaras antingen upplimmade med gummi på små pappers- remsor, dock så att genitalierna blifva lätt tillgängliga för un- dersökning, eller ock uppträdda på i märgstycken instucken silf- vertråd. Insektnålar äro för grofva och förstöra insekten lätt genom ergbildning. NAGRA ANMÄRKNINGAR OM LEPTURA ONEAD RIP OSTOTE ATEN BARR rEDtomologe Systematic, mlom. I Barst2; P.s345, lem: nar FABRICIUS följande beskrifning på en Leptura under ofvan- stående namn: »ÅL. nigra, elytris maculis duabus remotis ferru- gineis. — Habitat in Suecia Dom. de Paykull. — Macula ely- trorum altera ad basin, ubi adhuc puneta duo minuta margina- lia, altera versus apicem fere fasciam constituens. Abdomen aureo-sericeum. >» SCHÖNHERR upptager äfven detta namn i Synonymia In- Sectonm), Lom. T Lö Batst 3, Pp. 4.30, men synes, hysa. tvitvelkom; huruvida den Fabricianska arten bör betraktas såsom art eller varietet, enär han i en not säger: »ÅAn L. sexmaculate var. obscura?» Hos inga andra författare, som varit mig tillgängliga, har jag funnit arten under detta namn anförd. Under det jag biträdt vid ordnandet af de exotiska Longi- cornes i Riksmuseum har jag emellertid funnit en Leptura, som var signerad » Mus. Payk» och sålunda otvifvelaktigt tillhört Pay- kullska samlingen. Denna Leptura är (af BOHEMAN) bestämd till L. qvadripustulata FABR., men uppgifves enligt den tillhörande etiketten (skrifven af BOHEMAN) vara från »Sibiria», då deremot Fabricius anför sin gvadripustulata från >»Suecia». Men då den af FaBrICIUS beskrifna Leptura qvadripustulata har tillhört PAYKULLS samling, och den nu under detta namn återfunna in- sekten från PAYKULLS samling fullkomligt öfverensstämmer med FaBrICIH beskrifning, vill det synas mig som om FABRICII »Sue- cia» skulle kunna vara en misskrifning i stället för »Sibiria>, och att det således är högst sannolikt, att den Leptura, jag nu har för ögonen, verkligen är den Fabricianska typen. Granskar man densamma närmare, så visar det sig, att den icke har nå- gon ringaste olikhet i struktur med L. qvadrifasciata L., men väl företer olikhet i färgteckning med den nyssnämda arten. 174 EN'TOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. I den svenska samlingen af coleoptera finnes ock ett exemplar af en Leptura, som är en tydlig öfvergångsform mellan den typiska L. qvadrifasciata L. och den af FaABrICIuS Dbeskrifna L. gqvadripustulata. Man har sålunda allt skäl att anse Lep- tara qvadripustulata FABR. vara en färgvarietet af L. gqvadri- fasciata 5: Sven Lampa. RÉSUMÉS. (Pl r24dU texte) H.-D.-J. WALLENGREN: Les Teignes ä paupieres (Tinex operculate) de la Scandinavie. L”auteur donne un apergu rapide des 48 types de cette fa- mille trouvés en Scandinavie, et appartenant aux genres Vepti- cula, ÖOpostega, PBucculatrix, Cemiostoma, Phyllocnistis et Lyonetia. (Pi rrav du texte) H.-D.-J. WALLENGREN: Les Conchylidides de la Scandi- Navie. I'auteur traite dans cet article des deux genres Conchylis et Coccyx, les représentés en Scandinavie des Conchylidides, qui forment un groupe spécial des Zortricides. Tous ces types ayant été déja décrits, Pauteur n'a pas cru devoir les accompagner de diagnoses en latin, et son intention a été de fournir uniquement par son travail un vade-mecum aå YVu- sage des entomologistes scandinaves. FENYENSENIE Ey ne PF EA MESSI er SIN RÉSUMÉS,. 175 (P. 145 du texte.) O.-M. REUTER: Matériaux pour servir å la connaissance des Psyllodées de la Subde. ; LT auteur donne la liste raisonnée des Psyllodées trouvées jusqu'å cette heure en Suede, et dont il indique 60 espéces, soit 16 de plus que celles décrites en 1877 par M. THOMSON dans son »Apercu synoptique des Kermés scandinaves» (Öfversigt af Skandinaviens Chermes-arter). Il croit que I'on doit abandon- ner, å l'égard de ces insectes, la dénomination de Kermés, re- prise par THOMSON; la principale raison en est que cette déno- mination (avec ses dérivés Kermétine, etc.), adoptée par toutes les nations civilisées, se rapporte å de tout autres animaux, et qu'elle est entrée dans d”autres sciences relativement å ces der- niers. Le genre linnéen Kermées comprend du reste aussi des espéces n' appartenant pas aux Psyllodées. M. REUTER a €tudié au Musée d'histoire naturelle de Suede å Stockholm, ainsi que dans la collection de M. le professeur THOM- SON, å Lund, les types des especes de ce dernier auteur, et il a été mis å méme d'indiquer par lå quelles sont les especes qui, par suite de la brigveté des diagnoses, sont restées jusqu'ici in- connues å d'autres entomologistes. Il a constaté que la grande majorité des espéces ont été décrites antérieurement par d”autres auteurs, comme le montrent du reste les synonymes donnés dans le texte. De méme que le Dr Löw, M. REUTER rejette l'inter- prétation donnée par THOMSON å diverses espéces linnéennes. Trauteur cite comme plantes alimentaires non encore indi- quées, ou ne l'ayant été qu insuffisamment pour ces insectes: le populage (Caltha palustris) pour Aphalara calthae TisnN. (po- lygoni FRST), espeéce que I'on rencontre en foule au printemps sur les fleurs de la plante en question; la marguerite des prés ( Chrysanthemum leucanthemum) pour Aphalara picta ZETT.; le laurier de Saint Antoine (Epilobium angustifolium) pour Apha- lara nebulosa ZEeTtT.; le bouleau blanc (Betula älba) et le bou- leau nain (Betula nana) pour Psylla betulae TANN., les blettes (Chenopodium) et méme les arroches (Atriplex) pour Trioza chenopodii REuT. M. REUTER communique å la page 167 la liste des espeéces dont le développement et le genre de vie ne sont pas connus 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. ou ne le sont qu'incomplétement, ainsi qu'å la page 169 les espé- ces dont les plantes alimentaires sont connues, et qui sont ar- rangées d'aprés ces plantes. La page 159 donne un dessin du segment génital de Psylla.elegantula .ZETT., THOMS. SY. On woit å.la page 163 la description et le dessin de la nymphe jusquw'ici inconnue de 7Z7z- oza chenopodiz REUT., trouvée sur une blette, et å la page 165 la description, également accompagnée de dessin, de celle de Trioza abdominaälis FLoR; un autre dessin donne le segment génital tant du måle que de la femelle. (P: 173 du texte) SVEN LAMPA: Öuelgques observations sur la Leptura qva- dripustulata. FABR. T'auteur a fait analyse d'une Lepture de ce nom au Musée d”histoire naturelle de Suede, d'ou il veut faire ressortir que ce Longicorne ne doit pas étre qu'une variété de couleur de L. qva- drifascirata T., et il démontre en méme temps que c'est par erreur que FABRICIUS lui a décerné la Suede comme habitation, au lieu de la Sibérie. — N REVISIONSAFI SKANDINAVIENS IIPUEIDIE AF H. D. J. WALLENGREN. Tipulide tillhöra Dipterernas fierde underordning, Nemato- cera, och skilja sig från alla öfriga till samma underordning hö- rande familjer derigenom, att thorax har på ryggsidan en tydlig och djup tvärsöm, som antyder gränsen mellan prothorax och mesothorax. Från C/zoneide, hvilka till följd af lika thorax-bild- ning af flere räknas hit, skilja Zzpulide sig nästan endast der- igenom, att båda könen ega utbildade vingar, då deremot de förra äro aldeles vinglösa och dessutom hafva ett spindellikt ut- seende, hvilket ingalunda är fallet med Tipuliderna. Hit höra de största och vackraste arter bland Nematoce- rerna, ehuru en del andra äro små och oansenliga. Deras lar- ver äro växtätare och lefva dels i fuktig jord, dels i ruttnande ved eller bland ruttnande löf, dels i stillastående vatten, dels i sakta rinnande bäckar; några få lefva till och med i källvatten; andra 1 svampar. Följande slägten tillhöra vår fauna: I:o Vingarne ega både dorsalnerv och subdorsalnerv. (Al& costam dor- salem et subdorsalem gerunt). A) Vingarnes subcostalnerv utlöper enkel i framkanten eller är den i spetsen tvågrenig, sändande den ena grenen (eller en tvärnerv) till framkanten och den andra grenen (eller en tvärnärv) till radialgrenen. (Costa subcostalis alarum in margine anteriore simplex excurrens, vel apex ejus est duplex, ramulum alterum (1. costam transversam) in margine anteriore et ramulum alterum (1. costam transversam) in co- sta radiali emittens.) (I:o) Palpernas leder likformiga, den sista stundom förlängd, men aldrig piskformig. (Articuli palporum invicem conformes; art. ul- Entomol. Tidskr. Bd. 1, Årg. 2, H. 4 (1881). RAS 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. timus interdum. elongatus, minime vero flagelliformis). 1:0) Mellersta fotparet kortare än de öfriga. Vingarne med eller utan inskjutningsfält utanför diskfältet; 6 nerver utlöpa i vin- garnes inkant; dorsalnerven rät eller nästan rät, åtminstone föga slingrande; subradialgrenen tväågrenig. (Pedes intermedii reliquis breviores. Cellula alarum invectitia extra cellulam discoidalem aut adest aut deest; coste 6 in margine interiore exspirant; costa dorsalis recta 1. fere recta, saltem haud flexa; costa subradialis biramosa.) (A) Ulnarfältets och diskfältets tvärnerver midt för eller nästan midt för hvarandra, så att det slutna ulnarfältet är nästan lika långt med diskfältet. (Costa transversa cellul& ulnaris contra 1. fere contra costam transversam cellul& discoidalis; cellula ulnaris itaque cellul& discoidali longitudine 2Xqualis 1. fere 2equalis.) 1. Dasyptera. Vingarne öfver hela ytan håriga; diskfältet utsänder 4 nerver, hvaraf 1:sta och 3:dje äro tvågreniga, de öf- riga enkla. (Ale undique hirte; cellula discoidalis costas 4 emittit, quarum I:ma et 3:tia biramos&e, relique simplices.) 2. Trichosticha. Vingarne blott på nerverna håriga; disk- fältet utsänder 4 nerver, hvaraf den 1:sta och 4:de äro tvågre- niga, de öfriga enkla. (Al& tantum in nervis hirte; cellula dis- coidalis costas 4 emittit, quarum I1:ma et 4:ta biramos&e, relique simplices.) (B) Ulnarfältets tvärnerv belägen långt innanför eller långt utanföre diskfältet, så att ulnarfältet är betydligt kortare eller betydligt längre än diskfältet. (Costa transversa cellul& ulna- ris aut valde intra 1. valde extra costam transversam cellule discoidalis ; cellula ulnaris itaque cellula discoidali aut valde brevior aut valde longior.) 3. Erioptera. Vingarne blott utmed nerverna håriga. (Ale tantum juxta costas hirt2e.) 2:0) Mellersta fotparet lika långt med de öfriga, åtminstone ej kortare än det främre. (Pedes intermedii reliquis longitudine 2&quales, pedibus anticis saltem non breviores.) (A) Vingarne vanligen med inskjutningsfält utanför diskfältet; sällan hos en och annan individ felslående antingen på ena eller båda vingarne. (Al& cellula invectitia extra cellulam discoidalem plerumque adest; apud specimen unum alterumve in una ala 1. in alis ambabus rarissime deest,) (1:0) I midten af det genom tvärnerv slutna ulnarfältet finnes en tvärnerv. (In medio cellul& ulnaris, costula transversa claus&, adest costula transversa.) WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDZ. 179 4. Idioptera. Vingarnes subradialgren tvågrenig; carpal- grenen enkel; inskjutningsfältet utsänder 3 nerver, hvaraf den främsta är tvågrenig. (Costa subradialis alarum biramosa; costa carpalis simplex; cellula invectitia costas 3 emittit, quarum 1:ma biramosa.) 5. Nasiterna. Vingarnes subradialgren enkel; carpalgrenen tvågrenig; inskjutningsfältet utsänder 4 nerver, hvaraf de båda mellersta stundom äro förenade i kort gemensam stam. (Costa subradialis alarum simplex; costa carpalis biramosa; cellula invec- titia costas 4 emittit, quarum 2 intermedi&e in trunco communi brevissimo interdum conjunct2>.) (2:0) I midten af det genom tvärnerv slutna ulnarfältet finnes ingen tvärnerv. (In medio cellul& ulnaris, costula trans- versa claus&, adest costula transversa nulla.) a) Vingarnes radialgren utlöper i vingens framkant och ej i subradialgrenen, med hvilken den likväl ofta förenas ge- nom en tvärnerv. (Costa radialis alarum in margine an- teriore nec in costa subradiali, nisi costula transversa cum ea sepe connexa, excurrens.) 1) Vingarnes inskjutningsfält utsänder 3 nerver, hvaraf den främsta är tvågrenig. (Cellula invectitia al. costas 3, quarum I:ma biramosa, emittens.) (1) Vingarnes dorsalnerv rät eller nästan rät, åtminstone ej starkt bågformigt böjd. (Costa al. dorsalis recta 1. fere recta, saltem non arcuatim flexa.) (a) Från diskfältets främre hörn utgå 2 nervgrenar (subradialgrenen) förenade i gemensam stam, och emellan detta hörn samt inskjutningsfältet utgår från diskfältets tvärnerv en enkel nervgren (carpal- grenen). 'Vingarne under hvilan plattliggande. Ögonen nakna. (Ex angulo anteriore cellul&e dis- coidalis ramuli 2 coste, in trunco communi con- juncti, egredientes, et inter angulum illum et cel- lulam invectitiam costa simplex e costula trans- versa cellul& discoidalis egrediens. Al&e incum- bentes. Oculi nudi.) 6. Epiphragma. Vingarnes subcostalnervy både vid basen, i spetsen och vid midten förenad med framkanten genom en tvär- nerv. (Costa subcostalis al. et ad basin, ad apicem et ad me- dium cum margine anteriore costula transversa connexa.) 7. Limnophila. Vingarnes subcostalnerv blott vid basen och vid spetsen, men ej vid midten förenad med framkanten ge- 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. nom tvärnerv. (Costa subcostalis al. ad basin et ad apicem, non vero ad medium cum margine anteriore costula transversa con- nexa.) (b) Från diskfältets främre hörn utgå 3 nervgrenar (subradialgrenen och carpalgrenen) antingen alla enkla eller 2 förenade i gemensam stam och emel- lan detta hörn samt inskjutningsfältet utgår från diskfältets tvärnerv ingen nervgren. Vingarne ut- spärrade. (EX angulo anteriore gellul& discoidalis ramuli 3 coste, aut omnes simplices aut 2 in trunco communi conjuncti, egredientes, et inter angulum illum et cellulam invectitiam ramulus co- ste nullus e costula transversa cellul&e discoidalis egrediens. Alz& divaricat>e.) 8. Pedicia. Ögon ludna. (Oculi hirti.) (2) Vingarnes dorsalnerv starkt bågformigt böjd. Vin- garne plattliggande. (Costa dorsalis al. valde arcua- tim flexa. Al&X incumbentes.) 9. Diazoma. Vingar håriga; dorsalnerven lång, 2 gånger bågformigt böjd. (Ale hirte; costa dorsalis longa, bis arcua- tim flexa.) 10. Trichocera. Vingar nakna; dorsalnerven kort, 1 gång bågformigt böjd. (Ale nude; costa dorsalis brevis, semel arcua- tim flexa.) 2) Vingarnes inskjutningsfält utsänder 2 nerver, den främ- ste tregrenig. (Cellula al. invectitia costas 2 emiltens, quarum I:ma triramosa.) 11. Veruina. Vingarne plattliggande; subradialgrenen två- grenig, dorsalnerven rät eller nästan rät. (Al& incumbentes; costa subradialis biramosa; costa dorsalis recta 1. fere recta.) 3) Vingarnes inskjutningsfält utsänder 3 nerver, alla enkla; 6 nerver hinna vingens inkant. (Cellula invectitia al. costas 3, omnes simplices, emittens; costx 6 in mar- gine interiore egredientes.) (1) Vingarnes dorsalnerv rät eller nästan rät, åtminstone ej starkt S-formigt böjd. (Costa dorsalis al. recta, saltem minime S-formiter flexa.) (a) Vingarnes subradialgren enkel. (Costa subradialis alarum simplex.) +) Vingarnes subulnargren starkt bågformigt böjd bakåt till inkanten; antenner 16-ledade. (Costa WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDZ. 181 subulnaris al. postice valde arcuatim flexa in margine interiore egrediens; articuli antenna- rum 16.) 12. Triogma. Vingarnes carpalgren utgår från främre si- dan af inskjutningsfältet; antennlederna rundade, ej längre än breda; thorax med 3 längdfåror på ryggen. (Costa carpalis al. e latere anteriore cellul&e invectitie egrediens; articuli antennarum rotundati, quam lati non longiores; thorax sulcis in dorso 3 lon- gitudinaliter impressis ornatus.) 13. Phalacrocera. Vingarnes carpalgren utgår från disk- fältets tvärnerv; antennlederna cylindriska, längre än breda; tho- rax utan längsfåror på ryggen. (Costa carpalis al. e costula transversa cellul& discoidalis egrediens; articuli antennarum cylin- drici, quam lati longiores; thorax sulcis impressis in dorso carens.) ++) Vingarnes subulnargren rät 1. nästan rät, åt- minstone ej starkt bågformigt böjd äfven om den i spetsen är något krökt. (Costa subul- naris al. recta 1. fere recta, saltem non arcu- atim flexa, etsi apex ejus interdum sit curvatus.) (") Mundelarne utdragna i ett näbb, som är lika långt med hufvud och thorax tillsam- man. (Os in rostro capiti cum thorace lon- gitudine 2xXquali exsertum.) 14. Rhamphidia. Antenner med 16 leder; lederna run- dade. (Antenn& 16-articulate; articuli rotundati.) ("") Mundelarne utdragna i ett näbb, som är föga längre än hufvudet. (Os in ro- stro capite vix longiore exsertum.) t) Från midten af subdorsalnerven utgår ett nervlikt vingveck, som ej hinner vingens inkant. (E medio cost2e sub- dorsalis plica, costam mentiens, non vero marginem al. interiorem attingens, egredit.) 15. Dicranoptycha. Antenner med 16 leder; lederna rundade. (Antenn& 16-articulate; articuli rotundati.) th) Från midten af subdorsalnerven utgår ej något nervlikt vingveck. (E medio coste subdorsalis plica, costam mentiens, nulla egredit.) 182 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 16. Limnobia. Antenner med 14—15 leder; hos båda könen enkla, med hår; lederna ovala eller rundade. (Antenne 14—+1 5-articulate, in utroque sexu simplices, pilose; articuli ovati 1. rotundati.) 17. Rhipidia. Antenner med 14 leder, hos & kamlika, hos 9 enkla; lederna stjelkformiga. (Antenn& 14-articulate, ma- ris pectinate, femin&e simplices; articuli scapiformes.) (b) Vingarnes subradialgren tvågrenig. (Costa sub- radialis al. biramosa.) +) Vingar nakna. (Ale nude.) 18. Gonomyia. Subradialgrenens främre gren ej genom tvärnerv förenad med radialgrenen. (Ramulus anterior coste sub- radialis cum costa radiali costula transversa minime connexus.) 19. Psiloconopa. Subradialgrenens främre gren genom tvärnerv förenad med radialgrenen. (Ramulus anterior coste sub- radialis cum costa radiali costula transversa connexus.) xx) Vingar håriga. (Ale hirte.) 20. Ulla. Subradialgrenens främre gren genom tvärnerv förenad med radialgrenen. (Ramulus anterior coste subradialis cum costa radiali costula transversa connexus.) (2) Vingarnes dorsalnerv starkt S-formigt böjd; subra- dialgrenen tvågrenig; vingarne nakna. (Costa dor- salig al. valde S-formiter flexa; costa subradialis bira- mosa; ale nude.) 21. Symplecta. Subradialgrenens främre gren genom tvär- nerv förenad med radialgrenen. (Ramulus anterior coste subra- dialis cum costa radiali costula transversa connexus.) b) Vingarnes radialgren utlöper ej i framkanten utan något böjd i subradialgrenen; subdorsalnerven rät 1. nästan rät; subulnargrenen starkt bågformigt böjd bakåt till inkanten; subradialgrenen enkel. (Costa radialis al. subflexa in costa subradiali nec in margine anteriore excurrens; costa sub- dorsalis recta 1. fere recta; costa subulnaris postice valde arcuatim flexa in margine interiore egrediens; costa subra- dialis simplex.) 22. Cylindrotoma. Vingarnes carpalgren utgår från disk- fältets tvärnerv; antennlederna långsträckta, nästan cylindriska; inskjutningsfältet utsänder 3-—4 nerver. (Costa carpalis al. e co- WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDZ. 183 stula transversa cellul& discoidalis egrediens; articuli antennarum elongati, fere cylindrici; cellula invectitia costas 3—4 emittens.) (B) Vingarne utan inskjutningsfält utanför diskfältet. (Al& cel- lula invectitia extra cellulam discoidalem carentes.) (1:0) Vingarnes subradialgren enkel, förenad med radialgrenen genom ex tvärnerv. (Costa subradialis sinrplex, cum costa radiali costula 222zca transversa connexa.) 23. Ninguis. Vingarnes ulnarfält slutes genom en tvärnerv, som är belägen vid eller nära invid vingens midt, långt innanför diskfältets; utanför detta senares tvärnerv finnes blott en tvågre- nig nerv. (Cellula ulnaris al. costula transversa, ad 1. prope me- dium ale et longe intra costulam transversam cellul&e discoidalis locata, clausa; extra costulam transversam cellul& discoidalis co- sta unica biramosa.) 24. Tricyphona. Vingarnes ulnarfält slutes genom en tvär- nerv, som är belägen vid eller något utanför diskfältets; utanför detta senares och ulnarfältets tvärnerv finnas 3 tvågreniga ner- ver. (Cellula ulnaris al. costula transversa, ad 1. aliquantulum extra costulam transversam cellul& discoidalis locata, clausa; extra costulam transversam cellul& discoidalis et cellul&e ulnaris coste 3 biramos2.) (2:0) Vingarnes subradialgren tvågrenig ; ulnarfältet slutes genom en tvärnerv, som är belägen vid eller utanför diskfältets. (Costa subradialis al. biramosa; cellula ulnaris al. costula transversa, ad 1. extra costulam transversam cellul& discci- dalis locata, clausa.) 25. Dicranota. Antenner med 13 leder; vingarnes subra- dialgren förenad med radialgrenen genom 2 tvärnerver. (Anten- ne 13-articulate; costa subradialis al. costulis 2 transversis cum costa radiali connexa.) 26. Anisomera. Antenner med 6 leder; vingarnes subra- dialgren förenad med radialgrenen genom 1 tvärnerv. (Antenn&e 6-articulate; costa subradialis al. costula unica transversa cum costa radiali connexa.) (II:o) Palpernas leder olikformiga; den sista lång, piskformig; 7 nerver utlöpa i vingens inkant. (Articuli palporum invicem difformes; articulus ultimus elongatus, flagelliformis; cost&e 7 in margine exteriore al. egre- dientes.) 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 27. Pachyrhina. Antenner med 13 leder; vingar plattlig- gande. (Antenn& 13-articulate; ale incumbentes.) Se nedan. B) Vingarnes subcostalnerv utlöper endast i radialgrenen, ej i framkan- ten, med hvilken den ej genom tvärnery förenas; palpernas leder olik- formiga, den sista lång och piskformig; 7 nerver utlöpa i vingens in- kant. "(Costa subcostalis al. in costa radiali excurrens, nec in mar- gine anteriore, cum quo costula transversa minime connectitur; arti- culx palporum invicem difformes; articulus ultimus elongatus, flagel- liformis; coste 7 in margine interiore egredientes.) 1:0) Vingarne plattliggande. (Alx incumbentes.) 27. Pachyrhina. Antenner med 13 leder, enkla; utanför diskfältet ett inskjutningsfält, hvarifrån utgå 3, merendels enkla nerver, men stundom äro de båda främsta förenade i en kort stam; subradialgrenen enkel, förenad genom tvärnery med den dervid bågformigt inböjda radialgrenen. (Antenn&e 13-articulatze, simplices; extra cellulam discoidalem adest cellula invectitia, co- stas 3 plerumque simplices, interdum vero 2 anteriores in trunco brevi communi conjunctas, emittens; costa subradialis simplex, co- stula transversa cum costa radiali ibi arcuatim inflexa connexa.) 28. Dolichopeza. Antenner med 12 leder, enkla; utan- för diskfältet ej något inskjutningsfält; subradialgrenen tvågrenig, främre grenen tillbakalöpande. (Antenne&e I2-articulate, simplices; extra cellulam discoidalem cellula invectitia nulla adest; costa sub- radialis biramosa, ramulus anterior recurrens.) 2:0) Vingarne utspärrade, ega inskjutningsfält. (Ale diva- ricat&e ; cellula invectitia adest.) (A) Vingarnes inskjutningsfält utsänder 3 nerver, alla enkla, men de 2 främsta utgå från samma punkt. (Cellula invectitia costas 3, omnes simplices, emittens, sed costXe 2 anteriores ex eodem loco egrediunt.) 7 nigra, se N:o 31. 29. Nephrotoma. Antenner med 19 leder, längre än huf- vud och thorax (FS), eller med 15 leder, dubbelt så långa som hufvudet (Q.) (Antenn&e 19-articulate, capite cum thorace longio- res (S), 1. 15-articulate, capite duplo longiores (9.) (B) Vingarnes inskjutningsfält utsänder 2 nerver, den främsta tvågrenig; antenner med 13 leder. (Cellula invectitia costas 2 emittens, quarum anterior biramosa; antenn& I13-articulat>e.) WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDZ. 18 5 30. Ctenophora. Antenner kamlika (3), eller enkla (9), sågade eller med cylindriska eller rundade leder, hvilka ej äro rundt omkring försedda med längre hår. (Antenn& maris pec- tinate, femin&e simplices, serrate 1. articuli earum cylindrici aut rotundati minime verticillatim pilosi.) 31. Tipula. Antenner hos båda könen enkla med cylin- driska, sällan något sågade leder, hvilka åtminstone mot basen äro försedda med längre hår. (Antenn& utriusque sexus simpli- ces; articuli earum cylindrici, rarius serrati, erga basin saltem semper verticillatim pilosi.) II:o Vingarne sakna dorsalnery men ega subdorsalnerv; subcostalnerven utlöper i framkanten och ej i radialgrenen; palpernas sista led lång, piskformig ; inskjutningsfält saknas. (Al& costa dorsali carent, sed co- stam subdorsalem gerunt; costa subcostalis in margine anteriore nec in costa radiali excurrens; articulus ultimus palporum elongatus, flagellifor- mis; cellula invectitia deest,) 32. Ptychoptera. Antenner med 16 leder; vingarnes ra- dialgren i spetsen tvågrenig, utsändande en gren i framkanten och en gren i den tvågreniga subradialgrenen. (Antenn&e 16- articulate; costula radialis al. apice biramosa, ramulum alterum in margine al. anteriore et ramulum alterum in costa subradiali biramosa mittens.) TR SlastetFDASM PTE RIANKSCEEIN: (Erioptera ZETT.). I:o Antenner trådformiga. (Spyloptera ROND.). A) Vingar med inskjutningsfält utanför diskfältet. (Skuldrornas kant blek ; antenner och fötter bruna; lårens bas något blek). 1. D. fascipennis (ZETT.) grå; kolfvar hvitaktiga; vingar med brun tvärskuggning, från hvilken ett matt, brunt tvärband går öfver -tvärnerverna. VÄST UAE ES Te SR AS BB RATTA SOT: BTEDKE BDUM NV. 200: Under Juli och Augusti månader i Lappmarkerna, Finmar- ken och på Dovre. B) Vingar utan inskjutningsfält utanför diskfältet. (Anus gul; anten- ner bruna). 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 1) På skuldrorna en hvit linea; fötter gula; lårens och tibiernas spets bruna. 2. D. varia (MEiG.) brungrå; kolfvar ljusbruna, i spetsen hvita; vingar utåt brunfläckiga. Zetti 203 SS: Under Augusti och September i Skåne och Blekinge. 3. D. hemorrhoidalis (ZETT.) grå; kolfvar hvitgula; vin- gar ej brunfläckiga, men med brunt pterostigma. Zett:nX. 30,1 A355: Kl v48922are BReENENnUN: INET: Under Juni—September på hela halfön ända upp i Nord- landen. 2) På skuldrorna ingen hvit linea; fötter bruna; lårens bas gul. 4. D. ruficauda (ZETT.) askgrå; kolfvar hvita; vingar ofläc- kade, men med ljusbrunt pterostigma. Ze tl nr 13 02 Under Augusti i Lappmarkerna. I:o Antenner med knutformiga leder. (Vingar utan inskjutningsfält; kolf- var hvita; fötter gula; lårens spets brun eller brunaktig). (Ormosia ROND.) A) Antenner brunaktiga; pterostigma brunt; kroppsfärg grå; vingar ofläckade. 5. D. lineata (MEiG.) thorax grå med brun rygglinea. Zetty X.3183-. XII, 4892: Siebke, Houm. LV. 200: Under Maj, Juni, Augusti och September på hela halfön ända upp i Finmarken. 6. D. nodulosa (MEiG.) thorax grå (SF) eller rödgrå (9) utan brun rygglinea. Ze tis oa SYOB- Under Maj, Augusti och September i Skåne. B) Antenner bruna (SF) eller gulaktiga (2), kroppsfärg gul; vingar ofläckade. 7. D. similis (SteG.) thorax på ryggen rostbrunaktig, på sidorna gul, utan brun rygglinea. Zett.. Ån AJG SLeb Ke Enum. IVEe EG Under Juli—September i södra Sverige samt södra Norge ända upp på Dovre. Exemplaren från Dovre hafva gråaktiga vingar med brunaktiga nerver. WALLENGREN : SKANDINAVIENS TIPULIDZ. I 37 2. Slägtet TRICHOSTICHA SCHIN. (Erioptera ZETT-.). I:o Vingar oftast med inskjutningsfält utanför diskfältet. (/Zisia ROND.). A) Vingar med många rundade, bruna fläckar. 1. T. maculata (Meic.) brungul; abdomen med brun sido- strimma ; fötter gula; främsta låren med brun midtelring; alla låren i spetsen bruna. ZOC, 2, STA: Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige. B) Vingar ofläckade, på sin höjd med mörkt pterostigma. 1) Thorax och abdomen helt gula. 2. T. imbuta (MeIiG.) fötter gula; knän, tibiernas och tar- sernas spets bruna. Metta, ragg örIStTeb ke. BauntEVSt220: Under Juni och Juli i södra Norge. 2) Thorax och abdomen åtminstone ofvan grå eller bruna. a) Fötter brunaktiga, lårens bas gul; kroppsfärg mörkgrå. 3. T. trivialis (MEicG.) thorax med svart rygglinea och blek sidolinea; anus gulaktig; abdomen oftast med mörkt ryggband. Varierar med eller utan inskjutningsfält å vingarne. Zett. X. 3787. Siebke. Enum. IV. 217. Eriopt. cinera- ScensS ZETT. X. 3775. Siebke. Enum. IV. 215. Limnobia cti- Vd Kisi LERT. 20033888: Vv Stebke.: Enum;ctlV. Pe Under Maj—September månader på hela halfön ända upp i Finmarken. 4. T. denudata (ZETT.) thorax utan svart rygglinea; abdo- men brun med hvitaktiga segment-inskärningar. ett, 307d- SIEBKE. ANunk IV. 210. Under Juni och Juli i Lappmarkerna och Finnmarken. b) Fötter gula; lårens och tibiernas spets brun; kroppsfärg under- till gul. 5. T. areolata (SIEBKE) thorax ofvan brungrå; abdomen ofvan brun, segmentkanterna, sidokanterna och anus gula. Siebke. Nyt Mag. f. Naturv. 1872, 59. Enum. IV. 218. Under Augusti i Österdalen i Norge. Il:o Vingar alltid utan inskjutningsfält utanför diskfältet; ofläckade. (T-. trivialis se N:o 3). A) Kroppsfärg grå. 188 | ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 1) Thorax utan flera bruna rygglinier, men stundom med en sådan. a) Thorax med hvit linea på skuldrorna; fötter gula; anus gul; lårens spets brunaktig. 6. T. diluta (ZETT.) ljusgrå; sidorna af thorax rödgulaktiga,; antenner gulaktiga; abdomen smutsgrå. Zett: 20 s7O3 SRebike Bam: fIVE fee Under Maj södra Norge ända upp på Doyvre. Augusti i södra och mellersta Sverige samt i 7. T. sordida (ZETT.) rödgrå; sidorna af thorax rödgrå,; antenner smutsgulaktiga; abdomen rödbrun med mörk rygglinea. Zett: ANS TORN SKeEbBker Ban vie 2 Under Juni—September i södra Sverige och i hela Norge ända upp i Nordlanden. b) Thorax utan hvit linea på skuldrorna; fötter brunaktiga; an- tenner bruna, 8. T. fuscipennis (MEiG.) brungrå; thorax med brun rygg- linea; abdomen svartbrun, anus mer eller mindre gulaktig; höf- terna och lårens bas gula. Zetit. Ng Sar SLebeERUN. IVEK2I6. Under Juni—September i södra Sverige och södra Norge. 9. T. obscuripes (ZETT.) askgrå; thorax på ryggen brun; abdomen brun, anus stundom gulaktig; höfterna brunaktiga. Sett: XX. sido SIE biseA BI: KV 2 Under Juli månad i Jämtland, Norrbotten och södra Norge. 2) Thorax med flera (4) bruna rygglinier; fötter grå; lårens och tibiernas spets brunaktig. 10. T. 4-vittata (SiIEBKE) askgrå; antenner och abdomen svarta; kolfvar hvita. Srebke. Nyt Mag. f. Naturv. 1970, 59, num. Vis210: Under Juli månad i Österdalen i Norge. B) Kroppsfärg gul eller rödgul. (Antenner brunaktiga med gul bas). 1) Fötter blekgula; vingar gula. 11. T. flavescens (LIin.) blekgul; thorax med 3 mörka rygglinier; abdomens rygg mer eller mindre brun. ZOttr NS TWOR SKebker Enum., HVET2 TO: Under Maj—September månader på hela halfön. 2) Fötter ljusbruna; lårens bas gul; vingar klara. WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDZ. 189 12. T. lutea (MzEIG.) gul; thorax och abdomen med brun rygglinea. Vär. montana MEIG. smutsgul. Zett, LC rage. roLebile. HEnumslVcon6. FEmortana VETT, (0 SSL Under Maj och Juni månader i södra och mellersta Sverige samt 1 Norge till Trondhjem. 13. T. tenionota (MziG.) lergul; thorax ofvan brunaktig med hvitaktig framkant; abdomen ofvan brun; anus rödgul. VISTADES ISTER IV 200 Under Juni och Juli månader i södra och mellersta Sverige samt inom Norge 1 Ve&rdalen och Nordlanden. 3. Slägtet ERIOPTERA MEIG. (Erioptera ZETT-.). I:o Vingarnes ulnarfält betydligt kortare än diskfältet. A) Kropp och vingar gula; fötter brungula, lårens bas blekare. 1. E. ochracea (MEIG.) thorax på rygg och sidor rostgul; vingarnes subradialgren skiljer sig från nerystammen något innan- före ulnargrenens förgrening; anus hos & med korta, nästan dolda bihang. ZISKE RES WSVIO AA DIEGO 20 Under Juni och Juli månader i Skåne. 2. E. appendiculata (STtEg.) thorax på ryggen stundom rostgul, sidorna gula; vingarnes subradialgren skiljer sig från stammen midt för ulnargrenens förgrening; anus hos & med 4 trådformiga bihang. ZE HENNES VISKA SST HABO Sneb ke; num. INNER äv Under Juni—September på hela halfön. B) Kroppen svart eller svartgrå. a) Thorax utan blek sidolinea. (Fötter bruna med föga ljusare bas). 3. E. murina (MEIG.) svartbrun; antenner bruna; kolfvar mörka med ljusare stjälk. Söt NRO HERA AIK) 48ö20ISDe bkerEnum: Ner Under Juni och Juli månader i Skåne, på Öland och i sö- dra Norge. 190 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 4. E. atra (MEIG.) svart; antenner svarta; kolfvar hvita med brun stjälk; vingar hos I korta. ZEtt. SIN SLSDKe. num TVR Under Juni— September på hela halfön ända upp i Nord- landen. b) Thorax med blek sidolinea. (Anus gulaktig; kolfvar hvitaktiga). 5. E. grisea (MEIG.) gråaktig med mörk, genombruten rygglinea på abdomen; antenner bruna med gul bas; fötter gula; lårens och tibiernas spets brun. Ze EXLISUGSA SITA SN Under Juli och Augusti månader i Skåne och Småland. 6. E. obscura (MEIiG.) askgrå; abdomen svartaktig; an- tenner helt bruna; fötter mörkbruna; lårens bas gul. Zett. XX 3709. IAS. I Stebke Enim. PVEK2ESS Under Juni och Juli månader på Gotland och i Södra Norge ända till Trondhjem. II:o Vingarnes ulnarfält betydligt längre än diskfältet. 7. E. flava (ScHuMM.) lifligt ockragul; vingar blekgula med gula nerver. Limnobia flava ZETT. X. 3866. Under Juli månad i Skåne. 45, Slagtet IDIORPTERA MAO: (Limnobia ZETT.) I:o Vingar klara med 4 bruna tvärband, hvaraf I vid basen, 2 öfver disken och I i vingspetsen. 1. I fasciata (LiIN.) låren gula, i spetsen svartbruna; tho- rax grå, bröstsidor och bakrygg skiffergrå; abdomen orangegul (5) eller förherrskande brun (9); vingarnes tvärband samman- hängande. Tin.sS: Nitgy3.. 18. "Mete. Syst Besehr.vitr2 6 (non vero Zett.) Under Juli månad i Skåne. 2. E. pulchella (MzEiG.) låren bruna, vid basen gula; tho- rax grå; bröstsidorna ofvan, ryggskölden baktill och bakryggen på sidorna gula; abdomen såsom hos föregående; vingarnes tvär- band fläckformiga. WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDZ. IO9TI INHenodsSkeBRRVIN As OCAINUAR fasciata Miet ur 2IU3809- Siebke Enum. IV. 219. Under Juni—Augusti på hela halfön ända upp i Finmarken. II:o Vingar hvitaktigt klara med större bruna fläckar längs framkanten. (Kroppsfärg grå; fötter gulaktiga; lårens, tibiernas och tarsernas spets brunaktig). 3. I. marmorata (MEiG.) thorax med 2 tydliga bruna rygg- linier; antenner gula; vingarnes fläckar 4—96; tvärnerverna brun- kantade; längdnerverna brunpunkterade. Vett SOT SIA S. 0 -NSICE bike IE nRUum. fLVET 22.0: Under Juni—Augusti på hela halfön ända upp i Nordlanden. 4. I trimaculata (ZETT.) thorax nästan utan bruna rygg- linier; antenner bruna; vingarnes fläckar 3, otydliga; tvärnerverna otydligt brunkantade. ASUS Sm 2 RN ASO ga Ste bef EnuIm. + VIK220: Vid samma tid som föregående i hela Norge ända upp i Nordlanden. Måhända blott varietet af förra arten. 5. Slägtet NASITERNA N. GEN. (Limnobia ZETT.) 1. N. variinervis (ZETT.) grå eller gråbrun; thorax med 3 bruna rygglinier; abdomens segment-inskärningar och fötterna lergula; lårens, tibiernas och tarsernas spetsar mörka; vingarne smutsgula, med 7—38 mörkbruna, nästan fyrsidiga fläckar i fram- kanten och många, rundade, mattbruna fläckar i disken och in- kanten. Zetter 301: suSLebike ENun DVÅ (20. Under Juni och Juli månader i Ve&rdalen i Norge. 6. Slägtet EPIPHRAGMA OSsT-SACK. (Limnobia ZETT.) 1. E. pictum (FABR.) brungul; thorax med 3 brungrå rygg- band; abdomen med brun rygglinea och sidolinea; vingarne med bruna ringar och fläckar; fötter gulaktiga; låren mot spetsen med 2 bruna ringar. Z4elE DEN SG. ANDEN ASO 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Under Juni och Juli månader i södra och mellersta Sverige samt i N. Norge och på Dovre. 7. Slägtet LIMNOPHILA MAQ. (Limnobia ZETT.) I:o Den tvågrenige subradialgrenens båda grenar lika långa med eller längre än deras gemensamma stam, åtminstone ej betydligt kortare än densamma. A) Fötter ovanligt tjocka, öfver allt täthåriga. 1. L. barbipes (MEiG.) gulbrun; thorax på ryggen gulgrå med 4 otydliga bruna linier; abdomen med brun genombruten rygglinea; vingarne rostbrunaktiga, i framkanten rostgula och der med 3—4 bruna fläckar; fötter rostbruna, lårens och tibiernas spets mörkare. Zeit. 2 RS. Under Juni—Augusti månader i södra och mellersta Sverige. B) Fötter ej ovanligt tjocka och endast gleshåriga. 1.0) Vingar färgade, beströdda med. större eller mindre bruna punk- ter och ofta med större bruna fläckar i framkanten. (Kroppsfärg grå eller gråbrun; thorax med bruna, mer eller mindre tydliga rygglinier). a) Låren bruna, mot basen gula; höfter grå; antenner svartbruna. 2. L. punctata (MEiG.) vingar blekt brungulaktiga med bruna fläckar och teckningar; längs framkanten 4—5 stora mör- kare fläckar. Ze bits 23 Smör SkebkeprEnmsbVi2 20: Under Maj och inom Norge från Dovre in i Nordlanden. Juli inom Sverige från Skåne upp i Jämtland b) Låren gula, blott i spetsen bruna; höfter gula; antenner ljus- bruna eller gulaktiga. 3. L. pictipennis (MEIG.) vingar hvitaktiga med bruna fläckar och teckningar; längs framkanten omkring 6 större och mörkare fläckar. Zetter ARD. (393 | Under Maj-—September 1 södra och mellersta Sverige. 4. L. angustipennis (MEIG.) vingar smutsigt lergulaktiga med många bruna, små punkter, men utan större fläckar längs framkanten. WALLENGREN : SKANDINAVIENS TIPULIDA. 193 Zeta. öns AIR A4803 1804: Under Maj—Juli månader i Skåne. 2:0) Vingar ofläckade, blott stundom med en och annan brun punkt vid framkanten och med bruna tvärnerver. (A) Den tvärnerv, hvarigenom subradialgrenen förenas med radial- grenen ligger innanför eller vid den förres förgreningsställe. (Vingar brunaktiga). a) Kroppen rostgul; thorax med 3 mer eller mindre samman- flytande, bruna rygglinier. | 1) Vingarnes tvärnerver ej brunskuggade; pterostigma mycket ljusbrunt; fötter brunaktiga, vid basen gulaktiga. 5. IL. fuscipennis (MEIG.) antennernas första basled gul. MEG STB TTT Under Juli månad i Skåne. 6. L. discicollis (MEiG.) antennernas första basled grå eller svartaktig. | Bettiocisdeerd SLebKE num LV k2205 Under Juni—Augusti månader på hela halfön ända upp i Finmarken. 2) Vingarnes tvärnerver brunskuggade; fötter gula, lårens, tibiernas och tarsernas spets brun. 7. IL. subtincta (ZETT.) antennernas 2 första basleder gula. SNART SRA Under September månad i Skåne. b) Kroppsfärg brun; thorax utan mörka. rygglinier. (Vingarnes tvärnerver ej brunskuggade). 8. L. decolor (ZETT.) antenner bruna; sidorna af thorax brungula; fötter gula, lårens, tibiernas och tarsernas spets brun. Ze KINGo2A. Förekommer i Lappmarkerna. (B) Den tvärnerv, hvarigenom subradialgrenen förenas med radial- grenen, ligger långt utanför den förres förgreningsställe. 1) Thorax grå: abdomen mörk. a) Thorax med 3 bruna ryggband. (Kroppsfärg askgrå; föt- ter brunaktiga, lårens bas blekgul). 9. L. lucorum (MEiG.) mellersta ryggbandet å thorax en- kelt; vingar blekbruna; dorsalnerven i spetsen krökt. Beko SILIHBN Under Juli och Augusti månader i södra Sverige. Entomol. Tidskr. Bd. 1, Årg. 2, H. 4 (1881). BÖR 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1981. 10. L. placida (MeEiG.) mellersta ryggbandet å thorax dub- belt; vingar klara; dorsalnerven 1 spetsen rät. Zett.. KX. BI2M.ns2tlr 4355-: IR AS04: rm SHeNKe ENUM. IVER 220n Under Maj S. Norge. Augusti i södra och mellersta Sverige och i b) Thorax utan bruna ryggband. (Kroppsfärg mörkgrå; fötter mörkbruna, höfter och lårens bas gula). 11. L. arctica (ZETT.) vingar blekt gråklara med gul bas, bruna nerver och svartaktigt pterostigma. Ze RN SSLIN NINAS HÖ SLSbKeT Fin NEN re Under Juni—Augusti 1 Norra Sverige ned i Jämtland samt i hela Norge. 12. L. squalens (ZETT.) vingar hvitaktigt klara med brun punkt vid midten af framkanten, brunt pterostigma och svagt brunskuggade tvärnerver. Ze Clone BSR SISIDISER FANURN HV NERE Under Juni och Juli månader 1 N. Sverige ned i Jämtland och i hela Norge. 2) Thorax grå med glänsande svart disk, utan ryggband; abdo- men rostgul med 6 svarta ryggband. (Fötter rostgula, lårens och tibiernas spets mörk.) 13. L. abdominalis (STEG.) vingar smala, smutsigt klara med blek bas, brun punkt vid pterostigma och svagt brunkan- tade nerver. Zett: 2 3820 SHEDIRe ENAMEL 2125 Under Juli månad 1 Verdalen i Norge. 3) Thorax och abdomen rostgula. é a) Thorax med I svartbrun rygglinea. (Hufvud grått; anten- ner gula eller ljusbruna, åtminstone första basleden mörk; vingar klara, något gulaktiga.) 14. L. dispar (MEiG.) vingar klara; pterostigma svartbrunt; fötter mörkbruna, lårens bas gul, tibierna lergula med brun spets. Zett. ue KISSA FABIA Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige. 15. LE. lineola (MEIiG.) vingar gulaktigt klara; pterostigma ljust; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. Zett. 2 3834. XI 435000 XII M8o5teSsiteb ReNu VI 22: WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDZ. 195 Under Juli-—September inom Sverige ända upp i Jämtland och inom Norge upp i Verdalen. | b) Thorax med 2 svartbruna rygglinier. (Hufvud grått eller gult; antenner mörkbruna.) 16. L. ochracea (MEIiG.) vingar klara; pterostigma svart- brunt; fötter ljusbruna, lårens bas gul. Zb (Bl I SN Under Juli månad i Skåne. c) Thorax utan mörka rygglinier. (Hufvud grått; fötter gula, lårens och tibiernas spets bruna.) 17. IL. ferruginea (MEIiG.) vingar gulaktiga utan svart punkt och med blekt pterostigma. Var. abdomen svartaktig. SETS AAA STe bike Enum I IVA 22 Under Maj S. Norge. 18. L. glabricula (MEiG.) vingar klara med svart punkt September i södra och mellersta Sverige och i vid midten af framkanten, svartbrunt pterostigma och svagt brun- kantade tvärnerver. /DORSLA SSA SENS IN INR Under Juli och Augusti månader i hela Sverige, men inom Norge hittills blott funnen i de norra delarne. I:o Den tvågreniga subulnargrenens båda grenar betydligt kortare än deras gemensamma stam. A) Utanför den tvärnerv (om den finnes), hvarigenom subradialgrenen förenas med radialgrenen, finnes ingen tvärnerv emellan förstnämda gren och vingens framkant: 1:0) Den tvärnerv, hvarigenom subradialgrenen förenas med radial- grenen, ligger (om den finnes) betydligt utanför den förstnämdes förgreningsställe. (Vingarne mer eller mindre gulaktiga.) a) Thorax grå, med mörka ryggband; pterostigma blekt. 19. LE. nemoralis (MEIG.) thorax med 4 ryggband; abdo- men lergul eller brungul; antenner bruna, 2 basleder gula; fötter gulaktiga. Wett. 2 ög 943 HOK iSTebke Enum: IV. 227: Under Juli och Augusti i södra Sverige samt i Norge åtmin- stone till Trondhjem. 20. L. leucoph&ea (MEIG.) thorax med 3 breda ryggband; abdomen svartbrun; antenner helt bruna; fötter gulaktiga. Zettr X.sgs840t1 ;Slebke Ehum. Vr 222: 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Under Juli månad i hela Sverige och N. Norge. b) Thorax glänsande lergul med gula sidor, utan mörkare ryggband; pterostigma svartbrunt. 21. L. nitidicollis (MEiG.) abdomen svartbrun; fötter röd- bruna, lårens bas rostgul. ett. CL SBAA. Under Juli månad i Skåne. 2:0) Den tvärnerv, hvarigenom subradialgrenen förenas med radial- grenen, ligger strax innanför den förstnämdes förgreningsställe. (Vingar klara; pterostigma blekt.) 22. L. hyalipennis (ZeETT.) askgrå; thorax med 3 breda, bruna ryggband; antenner mörka; fötter ljust brunaktiga; lårens bas blek. Zeta 342 AL ABO5R NTLbKSHENUM HUV 25 Under Juli och Augusti månader i Östergötland och S. Norge. B) Utanför den tvärnerv, hvarigenom subradialgrenen förenas med radialgrenen, finnes en annan tvärnerv, tillslutande ett vingfält om- kring pterostigma. (Vingar klara; pterostigma svartbrunt.) 23. L. stigmatella (ZETT.) askgrå; thorax med 3 breda, bruna ryggband; fötter svartbruna; lårens bas gul. ÅSE DNS Under Augusti i Lappmarkerna. SnaSlaägtet: PEDICKANEATR: 1.1 Pi rivosa (LIN.) askgrå, thorax med, 3 ochyabdomen med 1 mörkare ryggband; vingar klara, längs framkanten ojämt bruna och med ett vinkladt, brunt tvärband. Zett 03800: "CIA SO 260 SICEb:kevLnumELNERen0: Under Juni—September på hela halfön. Ö: Slagtet: OIAZOMA NI GEN. (Trichocera SIEBKE.) 1. D. hirtipennis (SIÉEBKE) brun; vingar brunaktigt klara, ofläckade, med omärkbart pterostigma; fötter blekt brunaktiga, vid basen bleka. Siebke Nyt Mag. f. Nat. 1864. 184. FEnum. IV. 240. Under Augusti månad på Dovre. — WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDA. 197 TOFNSlaägter: VYRFIGFO CERAS MEIGS ZEIT: I:o Vingar med 3 bruna, mer eller mindre tydliga fläckar. 1. T. maculipennis (MEIG.) brungrå; thorax med 4, ofta otydliga, mörka rygglinier; abdomen rödgul eller. brunaktig; vin- garnes tvärnerver och en del längdnerver mer eller mindre brun- kantade. ekt oA0JR Sntebkerbnumn. VI 240: j Under Maj-—Augusti i S. Sverige samt i S. Norge ända upp på Dovre. II:o Vingar ofläckade eller blott med brunskuggade tvärnerver. (Thorax med 4, ofta otydliga, mörka rygglinier.) 2. -T. relegationis (LIN.) mörkgrå; vingarnes tvärnerver brunskuggade; ulnarfältets tvärnerv belägen innanför slutet (när- mare midten) af inskjutningsfältet. Zett XI Ao45sa siebhke Enum. INC 240: Under April och Maj, sedan åter under Augusti—Oktober i södra och mellersta Sverige, åtminstone upp i Jämtland, samt inom Norge från södra delarne åtminstone upp på Dovre. 3. T. hiemalis (DE GEER) brungrå; vingarnes tvärnerver ej brunskuggade; ulnarfältets tvärnerv belägen vid slutet af (ej innanför) inskjutningsfältet. Var. parva MEG, mindre, blott mel- lersta rygglinien å thorax tydlig. Zetta XX. AAT.sudnebke Tnum. IVycgor dMpfarvartett N043. JSiebke Enum. IV. 240: Under Maj-—November på hela halfön ända upp i Nord- landen. 11. 'Slägtet: VERUINA N. GEN. (Limnobia ZET'T.) 1. V. bifurcata (ZETT.) glänsande gul; abdomen med brun sidolinea; antenner bleka; vingar gulaktiga; pterostigma, tvär- nerverna och en punkt nära midten af framkanten blekbruna; fötter gula. HSC NSGg3: Under Augusti månad i Lappland. 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFY 1881. 12... .Slägtet:.-ERIOGMA SCHIN; (Limnobia ZETT.) 1. T. trisulcata (SCcHuUMM.) svartgrå; abdomen brun med mörk rygglinea; vingarne brunaktiga med mörkt pterostigma och mörka nerver; fötter svartbruna, lårens bas gulaktig. ZETA DE FST RA SINE Under Maj Juli i södra och mellersta Sverige. 13. Slagtet: PFA ACROCERATSCHIN: (Limnobia ZETT.) 1. Ph. replicata (LIN.) askgrå; thorax baktill brungul, med 3 bruna ryggband; abdomen gulbrun med svartbrunt rygg- band; vingar brunaktiga, med ljusbrunt pterostigma; fötter brun- gula, lårens, tibiernas och tarsernas spets brun. Zett. X. sS7yst ll agsgAa Srebke Enumnt INS een: Under Juni—September i hela Sverige och inom Norge från södra delen åtminstone ända upp på Dovre. TA FSlagtets.kR FLAMIP FILD EAS MEG ZEN 1. Rh. longirostis (MEIiG.) rostgul; thorax med 3 bruna rygglinier; antenner svartaktiga; abdomen svartbrun; vingarne gråaktiga; fötter svartbruna, lårens bas gul. Zett. 2Å.-3084. CIAO. Under Juni och Juli månader i södra och mellersta Sverige. 15... Slägtet: DICRANOPTYVCEHATOSTSACH (Limnobia ZETT.) 1. D. fuscescens (SCHUMM.) gulbrunaktig; thorax med 4 otydliga, mörka ryggband; abdomen ofvan brunaktig, undertill gulaktig; antenner mörka med 2 gula basleder; vingar blekt brungulaktiga, utan tydligt pterostigma; fötter bruna, lårens bas gulaktig. Zett. X. 3381. Xl 4357. AI 4307 -tRSNSGbkevnumt IVE 2eA WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDZ. 199 Under Juli och Augusti på Gotland, i Jämtland, vid Kri- stiania och på Homsedalsfjeld. NO Slästet EIVINOBIACMEIGT ZErT: I:o Kroppsfärgen gul, smutsigt lergul eller gulaktig. A) Ulnarfältets tvärnerv infogad vid basen af inskjutningsfältet. 1:0) Utom det stundom mörka pterostigma och de likaledes stundom brunskuggade tvärnerverna finnas å vingarne en eller flera mörka punkter eller fläckar. a) Vingarne med brunskuggade tvärnerver, I brun punkt vid mid- ten af framkanten och brunt pterostigma. (Kroppsfärg rostgul; fötter gula, lårens spets mörk.) 1. L. xanthoptera (MeEiG.) thorax med 2 svarta rygglinier; abdomen med bruna ryggfläckar, antenner gula; hjässan med brun fläck. BEBIS Under Juli och Augusti månader i södra och mellersta Sverige. 2. L. dumetorum (MEIiG.) thorax med 3 bruna rygglinier; abdomen med bruna tvärband; antenner bruna; panna silfverhvit. ZEKE 1 IKON Under Maj b) Vingar med 3—5 mörka fläckar längs framkanten. Augusti i södra Sverige. 1) Thorax med 3 bruna ryggband. 3. L. annulata (LIN.) brungul; hufvud mörkt; abdomen svartbrun, med gula segment-inskärningar; vingar gallerformigt brunskuggade, med 4—5 bruna framkantsfläckar; fötter gula, ti- bier och tarser blekbruna; låren med 3 bruna ringar. UED CEU LOS a MZ SEE SS st DX AS ODIN SOS Siebke Enum, IV. 222. Tipula annulata Lin. F.:S. 433. 1752. Under Juni—September i södra Sverige, men inom Norge funnen såväl i södra som i norra delarne. 4. L. flavipes (FaABR.) lik föregående, men vingarne med 3 bruna framkantsfläckar och låren utan bruna ringar, blott med brun spets. VÄST E GS öRe FARA HORA AS05., OTebike BAUM. INERPSEA Under Juni—Augusti på hela halfön. 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 5. DL. trivittata (SCcHUMM.) rostgul; hufvud mörkt med grå panna; abdomen på sidorna brun; vingar gulaktiga, med 3 bruna, oftast otydliga framkantspunkter; fötter gula; låren med brun ring 1 spetsen; tibiernas spets brun; antenner bruna, mot ba- sen gula. Zett. X. 38570 XL43ss06:! Skebke nun MM20G:. Under Juli och Augusti i södra Sverige och i södra Norge åtminstone till Dovre. 2) Thorax med 1 brunt ryggband. (Kroppsfärg rostgul.) 6. L. tripunctata (FaABR.) lik föregående, men antenner gula, i spetsen ljusbruna. Zell! DC 3S 5 Lr 00 NT SLeb kedEntumTIVE 223. Under Maj—Augusti i södra och mellersta Sverige och inom Norge upp i Verdalen. 7. IL. sylvicola (SCHUMM.) antenner bruna, 1—2 basleder svarta, 3:dje gul; vingar med gråaktig gallerformig skuggning, 3 bruna framkantsfläckar och svagt brunskuggade tvärnerver; fötter gula; lårens och tibiernas spets brun. Zetts rg 3054 lar 435Ö. > FLN n4S05rru STeBIRSS RN ING 202, Under Juli och Augusti månader 1 norra Sverige samt i hela Norge. 2:0) Utom det stundom mörka pterostigma och de likaledes stundom brunskuggade tvärnerverna finnas å vingarne inga mörka punkter eller fläckar. (Thorax med 3 bruna, stundom sammanflytande rygglinier; vingar klara.) a) Det svartbruna pterostigma genomskäres af en tvärnerv. (Vin- garnes tvärnerver ej brunskuggade; kroppsfärg gulaktig.) 8. L. macrostigma (SCHUMM.) hufvud svart med grå panna; antenner helt svartbruna; abdomen med gula tvärband; fötter gulaktiga, låren med svartbrun ring nära spetsen. Zett. 2 330. I -A890.: STebike nun lv 2256 Under Juni--Augusti i södra och mellersta Sverige, åtmin- stone ända upp i Jämtland och inom hela Norge. b) Pterostigma genomskäres ej af tvärnerv, utan ligger innan- för en sådan. (Kroppsfärg ockragul; hufvud grått; anten- ner svartbruna, I:a basleden merendels gul; fötter gula, lårens och tibiernas spets oftast brun.) WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDZA. 201 9. IL. modesta (MEIG.) pterostigma blekt eller blekbrunt; tvärnerverna ej brunskuggade. AE TRE 80 3 KIA OR KIT dög Smebker Bnum: IV: 223. Glockina autumnalis Zett. X. 3905. Under Juni—September på hela halfön. 10. EL. chorea (MEIG.) pterostigma svartbrunt; tvärnerverna brunskuggade. Brate PS NR OINAANN SNS INVIGA Under Juni—September i södra och mellersta Sverige, åt- minstone ända upp i Jämtland samt i södra Norge. B) Ulnarfältets tvärnerv infogad innanför basen af inskjutningsfältet. (Vingar rökiga, med 4—96 svartbruna framkantsfläckar; kroppsfärg rostgul; thorax med 4 svartaktiga ryggband; abdomen med ett sådant ryggband; antenner svartbruna, vid basen gula.) 11. L. quadrinotata (MEiG.) vingar med 5—6 framkants- fläckar, deribland det stora, dubbla pterostigma; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. ZISREA EN 13 SA JARRE 43500 EXIT So 5HA Steen UND 2022: Under Juni— September i södra och mellersta Sverige, åt- minstone upp i Jämtland samt i hela Norge. 12. L. quadrimaculata (Lin.) vingar med 4 framkants- fläckar, deribland det stora, dubbla pterostigma; fötter gula, lå- ren med brun ring bakom midten; tibiernas spets brun. Zett. MEN sön: XINNA290. FE annunmsStBett oc 3840. Perus ss ISTebke” Enum: IV 222: Under Maj—Augusti i södra Sverige och södra Norge. II:o Kroppsfärg gråaktig, brun eller svart. A) Vingar med 4 bruna fläckar nära framkanten. (Ulnarfältets tvär- nerv infogad vid eller innanför basen af inskjutningsfältet.) a) Thorax med svarta ryggband. 1) Fötter mörkbruna; lårens bas och en ring utanför deras midt gul; thorax med 4 svarta ryggband. 13. L. elegans (ZETtT.) mörkgrå; kanten af thorax smalt gul; abdomen hos 9 med gula sidofläckar; anus gul; vingar rökiga; antenner helt bruna. ; Zett: & 3309. Siebke Enum.: IV. 223. Under Juni och Juli i norra Sverige, åtminstone ned i Jämt- land samt i hela Norge. 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 2) Fötter gula eller hvita; lårens och tibiernas spets brun; thorax med 3 bruna ryggband. (Vingar klara; tvärnerverna brunskug- gade.) 14. L. tenuipes (ZETT.) mörkgrå; abdomen enfärgad; om- kring nerverna 1 vingens inkant matta, grå fläckar; vingspetsen grå eller brun; fötterna hvitaktiga. Var. inkantsfläckarna bruna. Zettr ÅN 3873: Stebioe nun. LIVES 224. Under Juni—September 1 mellersta och norra Sverige samt 1 södra och mellersta Norge. 15. L. decora (STEG.) thorax askgrå, abdomen brun med gulaktiga tvärband; omkring nerverna 1 vingens inkant blekbruna fläckar; vingspetsen grå eller brun; fötterna gula. Zjeltlal on Örn SPIS ENUM Vy s2eA > Under Augusti och September i Jämtland och vid Kristiania. b) Thorax med svart rygg, utan mörkare band. (Fötter mörkbruna, lårens bas bredt gul.) 16. IL. consimilis (ZETT.) mörkbrun; abdomen svart; vin- gar rökiga med bruna nerver. Zettux.. Ko: Stebke Enn NVIE22 Ar: Under Juli och Augusti i mellersta och norra Sverige samt inom Norge i Österdalen. B) Vingar med 2 bruna punkter vid framkanten, brunt pterostigma och stundom matt brunskuggade tvärnerver. (Ulnarfältets tvärnerv infogad vid basen af inskjutningsfältet; vingar klara.) 17. L. didyma (MeEIiG.) rödbrun; thorax med grå rygg och 3 sammanflytande mörka ryggband; hufvud gråaktigt; anten- ner svartbruna; fötter gula; lårens spets svartbrun. Zett AN. BofAs vr ANLRASBO: Under Maj C) Vingarne med brun punkt i det otydliga pterostigma och brun punkt Augusti 1 södra Sverige. på basens tvärnerv. (Ulnarfältets tvärnerv och vingar såsom hos föregående.) 18. LDL. tristis (SCHUMM.) grå; thorax med 3 bruna rygg- band; antenner, abdomen och fötter svartbruna; lårens bas gul. ZETT. NE RGGO IEA 30 Stebike fEnum. IV AH22d: Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige och södra Norge. D) Vingar utan bruna punkter och fläckar, men stundom med brunt pterostigma. WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDZ. 203 a) Ulnarfältets tvärnerv infogad vid eller nära vid basen af inskjut- ningsfältet. (Kroppsfärg grå; fötter svartbruna; höfter och lårens bas gula; antenner bruna; vingar klara.) 1) Thorax med 3 mer eller mindre sammanflytande ryggband; abdomen gråaktig eller mörkbrun. 19. L. murina (ZETT.) pterostigma fyrsidigt, svartbrunt. Zert RE IsGa2 MkSteb kkettnunm.t IVA 224: Under Juni—Augusti 1 norra och mellersta Sverige samt i Osterdalen och på Dovre inom Norge. 20. L. hyalinata (ZETT.) pterostigma fyrsidigt, otydligt, blekt. etta See Scher num. HVij225. Vid samma tid som föregående i norra och mellersta Sve- rige samt i södra och mellersta Norge. 2) Thorax med I mörkt ryggband; abdomen blekgul med brun rygglinea. 21. DL. stigmatica (MEIG.) pterostigma fyrsidigt, svart. IN o oe SSRB NEVER 2 Se Under Augusti månad i Skåne. b) Ulnarfältets tvärnerv infogad vid midten af inskjutningsfältet. 22. LDL. parva (SIEBKE) mörkgrå; vingar hvitaktiga; fötter blekt bruna; pterostigma blekt, deladt genom tvärnerv. Sntebiket Nyt Magen te Nato ös, or gosr En um MVA ejer Under Juli och Augusti månader på Dovre. 23. L. lugubris (ZETT.) svart; thorax smalt hvitkantad; bröst och fötter svarta; vingar brunaktiga; pterostigma fyrsidigt, svartaktigt. MB ba 2 JONO Under Juli månad i norra Sverige. c) Ulnarfältets tvärnerv infogad innanför basen af inskjutningsfältet. (Vingar klara med svartbrunt pterostigma; antenner svarta.) 24. L. morio (FABR.) glänsande svart; panna och bröstets sidor silfverglänsande; abdomen svartbrun, stundom med gula tvärband; fötter svartbruna med gul bas. ASIEN SIS Ol RIAA BIS ve FSE bike bum, Vv. 225. Under Maj—Augusti på hela halfön ända upp i Nordlanden. d) Ulnarfältets tvärnerv infogad vid spetsen af inskjutningsfältet. (Vingar gråaktiga med grått, otydligt pterostigma; antenner grå- aktiga, 2:dra leden stundom blek.) 204 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 25. L. macroura (SIEBKE) brungrå; anus sväld, rostgul; fötter brungula, höfternas spets och lårens bas blekare. Siebke Nyt Mag. fi Nat. 19803, 4790; Under Juli och Augusti på Dovre. 17... Slägtet:( REMPIDIAT MEIG.TZEIT: 1. Rh. maculata (MEIiG.) grå; thorax med 3 svartbruna ryggband; vingar hvitaktiga med många, spridda, svartbruna punk- ter, hvaraf de vid framkanten äro tydligast; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. Zrett. XI AOOOE FC RCLE AO: Under Juni—9Oktober i södra och mellersta Sverige, åtmin- stone upp i Jämtland. 18. Slägtet: GONOMYIA OST-SACK. (Limnobia ZETT.) I. G. tenella (MEic.) svafvelgul; thorax med 3 svartgå, mer eller mindre sammanflytande ryggband; abdomens rygg mörk, sidokanten gul; antenner och panna svartbruna; vingar klara med blekt pterostigma; fötter ljusbruna. Zett. X. 38070.) XL 143 54-11 XI A4890:0 StCbken Brum. INS228: Under Juli —Augusti 1 södra Sverige och i hela Norge. 2. ÅG. gracilis (ZETT.) mörkgrå; thorax framtill med brunt ryggband; abdomen grå; vingar klara; fötter svartbruna; lårens bas gul. Zeltt. An JÖ02. Under Juli i Lappmarkerna. TO MSläctet:" PSL OCONOPACZAEMN 1. Ps. pilipes (FABR.) svartbrun; thorax med mörkare ryggband; bröstets sidor och scutellen brungula; abdomens sido- kanter, segmentkanter och anus gula; vingar bruna; nerverna svartbruna med brunaktiga skuggningar; tvärnerverna brunskug- gade; fötter rostgula; tibierna hos &I ludna. WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDZ. 205 Timnobia pipes: Lett. X.,3375: StebkerEnum? IV: 224. Under April —Juni—September i södra och mellersta Sverige och Norge. 2. Ps. Meigeni (ZETT.) glänsande svart; thorax med gul linea på skuldrorna; scutell och abdomens segment-inskärningar gula; vingar klara; fötter svarta, lårens bas gul. Psiloconopa Meigemni Zett. X. 4007. Siebke Enum. IV. 238. Under Juni och Juli månader i Lappland, Norrbotten och Nordlanden. 20. Slägtet: KUA HATES: (Limnobia ZETT.) I:o Ulnargrenens tvärnerv infogad vid eller nära vid midten af inskjut- ningsfältet. (Fötter brungula; låren mot spetsen samt höfterna bruna.) 1. U. pilicornis (ZETT.) mörkbrun; bröstet gult; antenner och abdomen svarta; vingar brunaktiga, med aflångt, svartbrun- aktigt pterostigma. ZeTE ENS Sön SrebiketEnam. IM. 225. Under Juli och Augusti på Gotland, i Norrbotten och i södra och mellersta Norge. 2. U. pilosa (SCcHuMmM.) askgrå: abdomen mörkbrun; an- tenner svarta, 1:sta leden gul; vingar gråaktiga med blekbrunt plerostigma. Zett. X. 3886. Cplindrotoma macroptera Zett. X. 3903. XI ASO Under Juni och Juli i Jämtland. II:o Ulnargrenens tvärnerv infogad innanför basen af inskjutningsfältet. (Fötter, lår och höfter såsom hos föregående.) 3. DU. sororcula (ZETT.) askgrå; abdomen mörkbrun; an- tenner helt svartbruna; vingar gråaktiga med blekbrunt ptero- stigma. Ze Ut. Aa HIGG: Under Juli månad i Jämtland. 2-0 Slästet? SMIMVIPIHECTA MEIG: ZETT: I:o Subradialgrenens båda grenar sinsemellan förenade genom tvärnerv. (Thorax med 3 bruna rygglinier; vingar klara, tvärnerverna och några punkter vid framkanten bruna.) 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 1. S. punctipennis (MEIG.) grå; antenner och abdomen bruna; anus gulaktig; fötter brunaktiga, lårens bas gulaktig. Zett. X. 3008: XL 43857. Ste bke Enum. Viet Under Maj—Augusti i södra och mellersta Sverige samt i hela Norge. II:o Subradialgrenens båda grenar sinsemellan ej förenade genom tvärnerv. (Thorax och vingar såsom hos föregående.) 2. S. stictica (MeiG.) gulaktig; antenner gula, 2 basleder bruna; abdomen brun; anus gulaktig; fötter brunaktiga; låren gula, med bred brun ring nära spetsen. Under Maj—September i södra och mellersta Sverige och i södra Norge. 3. S. similis (SCHUMM.) ljusbrun; antenner och abdomen bruna; anus gulaktig; fötter brunaktiga, låren gula, mot spetsen bruna. ZAGIET. RUROTOr HSTeDIK SWEET FEVA (22:06 Under Maj-—Juli i södra och mellersta Sverige och Norge. 22.0rSlagtet: OYEINDROTOMA MAQWAETB: 1. C. distinctissima (MeEIiG.) blekgul; panna med svart fläck, som ej intager bakhufvudet; thorax med 3 föga glänsande gband; antenner svartbruna, 3 basleder gula; abdomen svarta rygg brungul; vingar blekt gulgrå; fötter brungula. Zetts 3002, ISRe Nike ENUM. NV 220: Under Juni oeh Juli på hela halfön ända upp i Nordlanden. 2. C. glabrata (MEIiG.) blekgul; panna med svart fläck, som intager hela bakhufvudet; thorax med 3 starkt glänsande svarta ryggband; antenner bruna, från basen utöfver midten gula; abdomen mörkt brungul; vingar grå, fötter brungula. Meio, SÅ be TA. fe MIR 2:14: Ye DRe NytEMas Natur. 19800, 40. Hnum. CV. 228. ; Under Juli i Jarlsberg i Norge. 23. Slägtet: NINGUIS NIO GEN (Limnobia ZETT). I:o Ulnarfältets tvärnerv belägen vid vingens midt. (Vingar hvitaktiga, utan tydligt pterostigma, med brunaktiga nerver; antenner och palper svarta; abdomen brunaktig eller svartbrun.) WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDEZ. 207 1. N. alpina (ZETT.) mörkgrå; fötter brungula, lårens, ti- biernas och tarsernas spets mörkare. Zeit BA STKebike ENUM SILV: 226: Under Juli månad i Jämtland och Gudbrandsdalen. 2. N. juvenilis (ZETT.) ljusgrå; fötter gula; lårens, tibier- nas och tarsernas spets brun. Zleltt.. 1. 1980 IA FN MENAS OG Under Juni och Juli i Skåne och på Gotland. II:o Ulnarfältets tvärnerv belägen något utanför vingens midt. (Vingar, antenner, abdomen och palper såsom hos föregående, men vingner- verna bleka.) 3. N. virgo (ZETT.) mörkgrå; fötter gula: lårens, tibiernas och tarsernas spets svartbrun. fbe NR Under Juli månad på Gotland. 274Sla Ste ta CM ER ONANI: 1. T. immaculata (MzEiG.) mörkgrå; antenner svartaktiga; vingar gulaktiga; fötter bruna; lårens bas bredt gul. Zetter 4030: 2IMLIMg9og AFSLIBbEerEnNuUmNIVSRSO: Under Juni—September på hela halfön ända upp i Finmarken. 2500 Slaster:DIER AN OTASZENN. I:o Metacarpalgrenen utanför tvärnerven enkel, högst sällan tvågrenig. (Kroppsfärg grå; thorax med 3 bruna ryggband; antenner och palper svarta.) Dicranota ZETT. 1. D. Guerini (ZETT.) abdomen mörkbrun, ofläckad (9) eller segment-inskärningarne mot sidorna bredt gula (FS); vingar klara; pterostigma otydligt, brunt; fötter svartbruna; lårens bas och höfterna smutsgula. ZIEEE AA O340 SLebkerbbm: LV. 230. Under Juni—Augusti i Lappmarkerna, på Dovre och i Roms- dalen. II:o Metacarpalgrenen utanför tvärnerven alltid tvågrenig. (Kroppsfärg grå, antenner och palper svarta; abdomen svart eller svartaktig med smalt gula segment-inskärningar.) Limnobia ZETT. a) Thorax med 3 bruna ryggband; fötter bruna; höfterna och lårens bas gul; vingar klara. 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. 2. D. bimaculata (SCHUMM.) vingarnes tvärnerver svagt brunskuggade; pterostigma brunt, både inåt och utåt begränsadt af tvärnerv. Let tokig CIS 57erUSTtebkeEnumEIV 4220 Under Juni—September i Jämtland, Lappland och vid Kri- stiania. | 3. D. coelebs (ZETT.) vingarnes tvärnerver ej brunskug- gade; pterostigma brunt, blott utåt begränsadt af tvärnerv; anus hos 9 gulaktig. Var. mellersta ryggbandet å thorax deladt på längden genom grå linea. Zett. 2 sög. Ske bker Nyt Mag, fö Nattrss rö0S,egD: Enum. IV. 220. Under Juli och Augusti i Jämtland, Österdalen, Gudbrands- dalen och på Dovre. b) Thorax med 4 bruna ryggband; fötter svarta. 4. D. zonata (ZETT.) vingarnes tvärnerver brunskuggade; pterostigma mörkbrunt; abdomen glänsande svart, med bredt gula segment-inskärningar. Zett. KupPSY99: Under Juli i Jämtland och Lappland. 206. Slagtet: ANISOMERA MEIG: ZETT: 1. ÅA. vittata (MeicG.) thorax grå med 3 svarta ryggband; abdomen svartgrå med glänsande svarta fläckar; vingar rökiga med brunaktiga nerver; kolfvar gula; fötter svartbruna. Zjettsn 20140 dfn ILL ADS: Skall finnas i södra Sverige. 27. Slägtet: PACEYREINA SNIAOUZE Ta I:o Abdomen svart med gula tvärband eller svartaktig med gula eller hvitaktiga sidofläckar. (Thorax svart med flera gula fläckar; fötter svarta, lårens bas gul; panna med gul fläck.) 1. P. crocata (LiIN.) svart; abdomen med 3 gula tvärband; vingar brunaktiga med svart pterostigma och mörkbrun skugg- ning öfver tvärnerverna. Zett. Å,3087- -Somebike Enum. IV 2305 (Forts.) dä trana Rn ned ne ÅRE Nr rn rann rt fr RA SMÄRRE MEDDELANDEN: Äfven under sist förflutna kalla och regniga sommar har Zerene Hy- ale L. träffats i Sverige. Så har denna vackra fjäril blifvit tagen af lektor HOLMGREN vid Alnarp i Skåne, och konservator MEVES, som under somma- ren besökt Öland, fann densamma i Borgholms omgifningar, och derifrån hafva sedermera flera exemplar erhållits. Denna fjärils medborgarrätt i svenska insektfaunan synes sålunda vara satt utom allt tvifvel. = D:r C. A. WESTERLUND i Ronneby har i bref meddelat följande: »I »Skandinaviens Dagfjärilar», p. 168, säger WALLENGREN, att honan »af Doritis Mnemosyne LL. är till färgen lik hanen. Då denna fjäril »förekommer ganska talrikt omkring Ronneby, så har jag haft tillfälle att »derom iakttaga följande med afseende på könens utseende, hvilket jag tager »mig friheten anföra såsom ett tillägg till den af WALLENGREN gifna beskrif- SMNSENTA Tkane Dos VINSaTnel sor sass ÅT INSNSREN tös do ; de främre vin- FXALNE Lakes sucka ; de bakre vingarne ofvan från basen längs inre kanten svarta; »vid diskfältets slut finnes vanligen en svart fläck; antennerna och klubban FSVaArta ss hufvudet . scots < ; thorax och abdomen ofvan tätt och långt grå- »ludna. — Honan: Vingarne ...... SDERVETDA sköte tee ; de främre vin- »garnes båda fläckar större och rundare än hos &f; de bakre ofvan från basen »längs inre kanten mera bredt och tydligt svarta, med en tvärgående svart »fläck; vid diskfältets slut och i framkantens midt finnes en svart fläck; en >gul rand löper längs sidorna af abdomen nedtill; halskragen guldgul; thorax »svart, nästan naken; abdomen svart med en rand korta, glesa, grå hår längs »midten. —- Hanens flygt är vida snabbare och uthålligare än honans.» Under ett besök hos kyrkoberden WALLENGREN i Farhult i Juni 1873 fångades af d:r WESTERLUND i Farhults stora, väl belägna trädgård den sällsynta Microdonta bicoloria SCHIFF, hvilken fjäril dittills endast blif- vit funnen vid Trolle-Ljungby. Den mycket sällsynta Libellula coerulescens FABR., hvilken, då lektor JOHANSSON utgaf sina Odonata Svecize (1859), endast var känd från Gusum i Östergötland, sannolikt enligt prof. WAHLBERGS antagande dit inkommen såsom larv tillsammans med den derstädes inplanterade Rana esculenta L. — denna vackra slända påträffades redan före 1863 af d:r WESTERLUND vid den icke långt från Ronneby belägna Herrstorpssjön, vid hvars stränder densamma sedermera flera gånger iakttagits. Denna slända är mycket svår att fånga på grund af dess stora skygghet samt mer än vanligt starka och hastiga flygt. Entomol. Tidskr. Bd. 1, Årg. 2, H. 4 (1881). 14 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFY 1881. D:r WESTERLUND framhåller med rätta en kanske mindre ofta använd men rätt beqväm metod att fånga >nattvandrare» bland skalbaggarne: »Om »aftnarne nedgräfves här och där i marken t. ex. å gräsplaner, vid bäcksträn- »der eller å andra lämpliga ställen flaskor med tämligen vida mynningar så » djupt att mynningen alldeles är i jämnhöjd eller t. o. m. något litet under »markens yta. På morgonen finner man vanligen i flaskorna en mängd Sta- »phylini och flera andra slag af skalbaggar. — I sammanhang härmed får undertecknad erinra om, att man icke bör försumma, att allt som oftast un- dersöka tömda, i sandbackar gräfda potatisgropar. Man gör i sådana gropar ofta rätt goda fynd af Carabici, Rhyncheni, Staphylini o. s. v. D:r WESTERLUND beskrifver en till insektfångst rätt användbar fälla på följande sätt: »Man tager en cigarrlåda (ej allt för låg), af hvilken locket »borttages och i stället öfverspännes ett stycke af en gardin e. d.; kring si- »dorna nära vid botten borras en rad häl och den sålunda anordnade lådan »utsättes om aftonen. På morgonen finner man vanligtvis en mängd insekter »vandrande på gardintygets undersida. Ditlockade af ljuset återfinna de icke »de vid botten belägna hålen, genom hvilka de inkommit. = Från lektor P. OLSSON i Östersund har jag emottagit följande med- delande: »Af Acherontia Atropos L. fångades 3 exemplar i Jämtland under September 1879. Ett exemplar tillvaratogs den 15 Sept. i en handelsbutik vid torget i Östersund; ett annat togs i Dödre by af Hackås socken. Båda dessa förvaras i Östersunds läroverks museum. Rörande det tredje exemplaret är fyndorten (någorstädes i vestra eller mellersta Jämtland) icke närmare an- gifven. = Adjunkten vid läroverket i Kalmar hr fil. kand. A. J. AHLROT har förärat den Entomologiska Föreningen en del för Sverige nya och dels mycket sällsynta skalbaggar, bland hvilka följande torde antecknas. Gaurodytes subtilis THoms. Tagen på Öland. Berosus eericeps Curtis (signaticollis CHARP.) Öland. Anchialus spinosus SCcHÖNH. Öland. Stenus punctipennis THOMS. Från flera sjöars stränder i Söder- manland. THOMSON (Skand. Coleopt. Tom IX p:.: 191) anser denna art vara tvifvelaktig, såsom uppstäld på grund af endast 2 honexemplar, funna af BEL- FRAGE på Gotland. AHLROT har nu träffat äfven hanen å ofvannämde fynd- orter. St. filum ER. Södermanland. Förut träffad endast i Blekinge af BOHEMAN och i Skåne af THOMSON. Acrognathus mandibularis GyYLL. Öland. Teredus nitidus FaB. Öland. Denna art är förut tämligen osäker som svensk, i det man enligt THOMSON (Sk. Col. Tom. V. p. 119) endast har en obestämd uppgift af PAYKULL, att densamma skulle vara »funnen under barken af utgångna träd i södra Sverige,» Throscus carinifrons Bonv. Södermanland och i Westmanland funnen af S. LAMPA. Ny för Sverige. Förut funnen vid Kristiania af THOM- SON... (SES Col kom. Xp 9mn). SANDAHL: SMÄRRE MEDDELANDEN. 2AT.I Zeugophora Turneri Power. Kalmar. Denna lilla vackra skal- bagge är ny för Sverige. Förut endast tagen i Norge. Nemadus (Catops KRaAATzZ) colonoides KRAA1z. Kalmar. Veterligen förut inom Sverige endast funnen vid Lindholmen i Skåne af d:r G. F. MÖLLER. = Prof. N. E. FORSSELL i Skara har för några år sedan funnit COS- SomESliPearis GYLF (CC: cylindricUuS, SAHLB..Ins-. Eenn. M-1IO. 1.) ymnigt förekomma i murknade stubbar efter afsågade pyramidpoplar i Skara s. k. Botaniska trädgård. Sistlidne vår hade undertecknad tillfälle att i säll- skap med prof. FORSSELL å samma lokal insamla talrika exemplar af denna sällsynta skalbagge och har gjort försök att inplantera densamma i en murken sälg å lägenheten Östra Stäket på Wermdön. Detta inplanteringsförsök kan måhända innebära något af intresse och utgången af detsamma skall i sinom tid meddelas. Den vid Skara af FORSSELL funna formen öfverensstämmer icke fullkomligt med beskrifningen på C. linearis GYLL., men dock närmast med denna art. Man torde framdeles få återkomma till denna fråga. = Hr Jägmästaren H. GADAMER (Råslätt, Jönköping) har lemnat föl- jande förteckning öfver af honom funna sällsynta skalbaggar: Calosoma sycophanta LIN. togs i Aug. 1856 å en sälgbuske å Fårdalaberget i Westergötland. [Revisor J. ANKARCRONA (Lyckeby) har flera gånger funnit denna praktfulla skalbagge i Karlskrona och dess omnejd, O. T. S.] Carabus catenulatus ScorP. är allmän vid Råslätt, isynnerhet i tallskogarne. C. arvensis FABR. är äfven tämligen allmän å nyssnämd lokal. C. nemoralis MöLL. vid Råslätt, ett exemplar. Nebria livida LIN.; tämligen allmän vissa år vid stränderna af Munksjön vid Jönköping Miscodera arctica PaAvK.; funnen vid Tidaholm och vid Råslätt. Licinus depressus PaAYK.; vid Årups garfveri i Skåne. Panageeus crux major LIN.; vissa år ytterst talrik vid strän- derna af Munksjön vid Jönköping. Chl2enius c2elatus WEBER.; år 1872 togos tre exemplar vid Munk- sjöns stränder och å Wetterns strand vid Rosenlund. Dytiscus latissimus LIN. är ej sällsynt i en göl vid Sänkorna nära Strömsberg i Småland. Soronia punctatissima ILL.; ej sällsynt under björkbark vid Kulle nära Tidaholm i Westergötland. Platysoma frontale PayrK. [= P. marginata THomMs. Sk. Col. 'I. IX. 397); å samma ställe som föregående. Cetonia marmorata FABR,; vid Alnarp i Skåne samt på Råslätt. [Årligen funnen af undertecknad vid Blockhusudden å Kgl. Djurgården vid Stockholm samt å lägenheten Östra Stäket å Wermdön]. Osmoderma Eremita LIN.; i asp vid Trolle-Tjungby i Skåne. [T Blekinge af J. ANKARCRONA och af N. E. FORSSELL]. 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Serica brunnea LIiN.; mycket allmän vid Råslätt. [En gång fun- nen vid Nacka qvarnar å Siklaön af undertecknad]. Oryctes nasicornis LIN. är allmän vid Råslätt. Aphodius Sus HBSsT.; i gräset vid Lindenro i Skåne. Trox sabulosus LIN. ; ej sällsynt vid Råslätt. Niptus hololeucus FALDERM.; Råslätt. Anitys rubens HoFFM.; Kinnekulle. Lycoperdina succineta GYLL.; omkring hundra exemplar vid Lindenro. Elater praeustus FABR.; Lindenro vid Trolle-Ljungby. Negastrius 4-pustulatus FaBR.; Råslätt. Hypophloeus fraxini PAYK.; en gång funnen vid Lindenro. Allecula Morio FABR.; tämligen ofta funnen i bok- och ek-skog hörande till Årup och belägen på gränsen till Blekinge. Pytho depressus LIN.; i skogarne vid Tidaholm i Westergötland. Meloé majalis FaABR. (M. scabrosus GYLL., M. variegatus DON.); i aspdungarne vid Trolle-Ljungby. Lytta vesicatoria LIN.; fanns ett år i tusental på ask vid Lindenro. Calopus serraticornis LIN.; ej sällsynt vid Råslätt och i Jön- köpingstrakten. Anthribus albinus GYLL.; Fröjered i Westergötland. Gracilia minuta FaBR. (Callidium pygmeeeum GYLL.); om- kring 100 exempl. togos i en källare vid Svartekulla nära Tidaholm. Callidium dilatatum PavK.; vid Tidaholm. C. sangvineum LIN. ; Råslätt. Necydalis major LIN.; ett exemplar vid Råslätt. [Ett exemplar fångades vid Gripsholm 1865 af N. E. FORSSELL]. Toxotus Lamed LIN.; flera exemplar i trakten vid Eksjö. Exocentrus balteus LIN. ; Råslätt. Oberea linearis LIN.; backarne vid Råslätt. Adimonia interrupta OLiv.; en gång togs flera hundra exemplar å samma ställe som föregående. Lina lapponica LIN.; ett exemplar på Kettilstorps backar nära Rå- slätt. [Tillhör Lappland och Norge, hvarjämte ett exemplar är funnet vid Motala]. Cryptocephalus Coryli LIN.; bergstrakterna vid Alnarp nära Årup i Skåne. Cassida thoracica FABR.; omkring 50 exemplar togos 1880 nära Råslätt på Kettilstorps backar. SANDAHL: SMÄRRE MEDDELANDEN. 213 = Stud. B. Hal har i bref till lektor SPÅNGBERG meddelat följande fynd från Onsjö, beläget en half mil söder om Wenersborg. Sphinx Convolvuli LIN. Denna i Sverige endast få gånger an- träffade svärmare togs i slutet af Augusti 1876 å blommande Petunix. Exem- plaret förvaras i adj. HACKWITZ' enskilda insektsamling. Macroglossa bombyliformis EsrP. är vid Onsjö allmän, men den andra arten deremot sällsynt. Bembecia hylaeiformis Lasr. är ej sällsynt på hallonbuskar. Sciapteron tabaniforme RoTTEMB. är veterligen icke förut an- märkt inom Sverige. I Juli 1880 fångades ett exemplar vid Onsjö å blom- mande Spirea Salicifolia. = Undertecknad träffade i tredje veckan af Juli 1881 vid Ronneby ett exemplar af den sällsynta Sesia scoliiformis BorKH. och samma art har af E. A. HOLMGREN (j:r) tagits å Ingarön i Stockholms skärgård. (Jämför ett meddelande här nedan af Hr LAMPA.) = Herr apotekaren C. INDEBETOU i Avesta fann i Juli 1881 å ett berg vid Boda i Dalarne omkring 1,000 fot öfver hafvet, två par af Tro- chilium apiforme CL. å ängar hvilande på silanisk kalk. Denna glas- vinges utbredning mot norden är icke ännu tillräckligt känd. = Herr SVEN LAMPA har lemnat följande bidrag: »Under de senare åren har jag, dels själf under mina resor och vandrin- gar, dels genom bekanta samlare erhållit följande fjärilar, hvilka förut antin- gen ej varit kända såsom vår faunas tillhörighet eller ock högst sällan till- varatagits. Colias Nastes v. Rossii GUENÉE Ann. S. Fr. 1864 p. 199. En hane hemfördes af mig från Qvikkjokk i Lule Lappmark 1876 och eges numera af JOHANNES SCHILDE i Bautzen, hvilken företrädesvis samlar arter af Colias. Sedermera hafva några exemplar sändts dels till mig och dels till herr konservator W. MEVES från samma ställe. Är förut känd endast från Labrador liksom hufvudarten. Den utmärker sig genom sin lifligare gula färg och närmar sig i detta hänseende till C. Hecla LEF. (Boothii H. S.) Polyommatus Hippothoé v. Eurybia OcuHs. Några honor fångades vid Isgärde på Öland 1874. Färgen är ofvan mörkbrun med antyd- ning till ett rödgult band vid bakvingarnes utkant. Carterocephalus Palaemon Pau. Erhölls först af herr W. MEVES i Jämtland (ex. å Riksmuseum) och d:r J. A. WISTRÖM i Helsingland. C. Silvius Knoch. Professor BoOHEMAN fann denna fjäril i Norge den 20 Juni för många år sedan, men i Sverige har den, så vidt jag vet, ej anträffats förrän förlidet år, då en hona erhölls af herr J. RUDOLPHI i Hel- singland. Sesia scoliiformis BorKH. Förut känd endast från södra Sve- rige, men 1876 fann jag ett exemplar sittande på en blomma af Achillea mil- lefolium i Qvikkjokk. 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Psyche opacella H. S. En hane anträffades i Jämtland på Snasahögen 1881 af d:r CH. AURIVILLIUS. För några år sedan lyckades jag bemäktiga mig en Psyche-hane, som flög under starkt solsken öfver en skogsodling vid egen- domen Sundby i Tillberga. Vid närmare jämförelse mellan båda exemplaren fann d:r AURIVILLIUS dem tillhöra nämda art, Lophopteryx carmelita Esp. Det enda exemplar, som man visste vara taget i Sverige, förvaras å Riksmuseum och är hemfördt från Da- larne af prof. BOHEMAN. Utur en i Stockholms omgifningar anträffad -puppa erhöll stud. A. KJELLBERG våren 1880 ett dylikt, som numera är uti min samling. Cymatophora octogesima HB. (ocularis GN.) Synes ej vara sällsynt i Stockholms skärgård. Förekom sålunda rätt talrik åtminstone vid Skepparviken nära Fogelbro på Wermdön, Många exemplar fångades i bur och på äpplen derstädes 1879 och 1881, tillsammans med C. or FaAB. Denna fjäril erhölls först af d:r CHR. AURIVILLIUS från en puppa i Helsingland och har sedermera sändts mig från Delsbo af J. RUDOLPHI. C. fluctuosa HB. Tvenne individer erhöllos å äpplen vid Skeppar- viken den 12 Juli 1879, af hvilka det-ena exemplaret förvaras i Riksmuseum. I år tillvaratogos två exemplar vid Östernäs å Ingarön af stud. E. HOLMGREN och, G. ZETTERLUND. Agrotis Dahlii HB. En hane fångades i Westmanland i Augusti o 08 o o manad för några år sedan. Hadena gemmea TR. är ett par gånger fångad i bur vid Igelsta i Tillberga, Westmanland. H. sublustris EsP. är just ej så sällsynt. Jag har träffat denna fjäril både i Tillberga och på Wermdön. Torde af samlare förblandats med H. rurea F., eftersom den förut ej blifvit omnämd såsom svensk. H. lithoxylea FaB. erhölls i bur vid Isgärde 1874. Caradrina (Lampetia) arcuosa Hw. En gång för flera år sedan funnen i myckenhet å en lågländt äng vid Igelsta i Tillberga, men sedermera ej återfunnen. Taeniocampa gothica v. gothicina H. S. Träffas ej sällan uti Westmanland, Upland och Helsingland tillsammans med hufvudarten. De svarta teckningarne på vingarne hos hufvudarten äro hos denna varietet bruna eller någon gång gulbruna. T. opima HB. flög för några år sedan tämligen talrikt omkring blom- mande lönnar i Tillberga. Hr J. RUDOLPHI har sändt mig flera exemplar, tagna i Helsingland våren 1881. Å Riksmuseum finnas äfven exemplar af denna art. Herminia cribrumalis He. påträffades för några år sedan i West- manland, dock blott ett exemplar, som nu förvaras å Riksmuseum. H. derivalis Hb. 1880 fångade jag några individer vid Kolbacken å Ingarön c Se . SANDAHL: SMÄRRE MEDDELANDEN. 215 Boarmia luridata BHK. Fyra exemplar erhöllos vid Halltorp på Öland 1874. Cidaria rubidata FaB. har 1875—76 anträffats i början af Juni vid Igelsta i Tillberga. Schoenobius mucronellus SCHIFF. I Augusti 1875 funnen vid Tillbergaåns stränder. Chilo phragmitellus HB. Vid Isgärde på Öland fann jag i Juni 1874 ett exemplar. Detta liksom föregående förvaras i Riksmuseum. Oskar Th. Sandahl. BEMAZERKNINGER ANGAAENDE DE I STAUDINGER- WOCKE'S KATALOG OPFÖRTE VARIATIONER AECCARADRINA OVAD RIP UNETATEANEE AF WW. M. SCHÖYEN. I nerverende Tidskrifts förste Aargang (p. 92—93 & T. I. fig. 3) har Dr. SPÅNGBERG gjennem en ny Beskrivelse og Afbild- ning af Noctua leucoptera THUNBG. (1791) igjen bragt frem i Erindringen dette saa omtrent aldeles forglemte Navn, der intet Sted citeres af STAUDINGER i hans bekjendte Katalog. I sine » Beiträge zur Schmetterlingskunde» (II. p. 202) har imidlertid allerede WERNEBURG henfört denne THUNBERG'S Art under Ca- radr. quadripunctata, hvoraf den ogsaa af SPÅNGBERG (Il. c.) erkleres for at vere en Varietet, medens WALLENGREN (Index Noct. et Geom.) har opfört den som en ' egen Art:-- Gjennem nin Ven Dr. AURIVILLIUS har jeg modtaget et typiskt Exemplar fra Vestmanland af denne Form, og ved nu at sammenligne dette med et iaar fra Dr. TENGSTRÖM modtaget Exemplar fra Kexholm i. Finland. af. hans i »Cat. Lep. Faun. Fenn. prec» opstllede var. cinerascens (= menetriesii KRETSCHM.) af C. quadripunctata finder jeg, att begge er fuldkommen identiske: - Fer fra Norge besidder jeg ogsaa et aldeles lignende Exemplar fra Gudbrands- dalen, fanget i Aaret 1876, hvilket jeg ligeledes har anseet som en Varietet af guadripunctata. TImidlertid turde dette vere et Spörgsmaal, der fortjener nöiere Granskning, hvorfor jeg vil an- befale den her omhandlede Form til Lepidopterologernes speci- elle Opmerksomhed. Allerede i sin Katalog opkaster TENGSTRÖM Spörgsmaalet: »An propria species?» og anförer, at medens Ho- he SCHÖYEN : VARIAT. AF CARADRINA QUADRIPUNCTATA F. 25107 vedformen viser sig allerede fra Slutningen af Mai, har han paa samme Steder kun observeret Formen cinerascens fra medio Juli.” I en Skrivelse af 24:de Marts d. A. erklerer han den for en sikkert god Art, konstant i sit Udseende. Tilligemed det nevnte Exemplar af cinerascens sendte han mig ved samme Leilighed ogsaa et typiskt Exemplar af den i Finland almindelige Form af guadripunctata, hvilket endog fjerner sig vel saa meget fra Ieu- coptera, som mange af mine norske Individer af Hovedformen. Jeg har af denne sidste 1 Söndmöre paa Vestkysten af Landet fundet Exemplarer med hvidere Bagvinger end sedvanligt, dog ikke som hos Zeucoptera, og da desuden Forvingernes Farve er den normale brungulagtige graa og ikke viser nogen Tilböielighed til at nerme sig den for Leucoptera eiendommelige, ensfarvet askegraa Tone, saa kan disse Exemplarer ikke siges at danne no- gen tydelig Övergangsform. Det bliver derfor at undersöge, om der enten kan paavises saadanne tilstrekkelig tydelige Mellem- former, der forbinde guadripunctata med leucoptera, eller om disses Forskjellighed muligens skulde v&ere betinget 1 forskjellige Generationer. TENGSTRÖM's Bemerkning angaaende deres for- skjellige Flyvetid er i denne Henseende at legge Merke til. For Danmarks Vedkommende anförer Haas (Naturh. Tidskr. 3 R. g9:de B. p. 456), at Arten der foruden i Juni og Juli, som er den almindelige Flyvetid, undertiden ogsaa optreder i friske Exemplarer fra Midten af August til sidst i September, hvilke da overvintre; men nogen Forskjel i Udseendet mellem begge Generationer om- taler han ikke, ligesaalidt som jeg kan erindre hos nogen anden Forfatter at have seet anfört noget desangaaende. Hvordan nu end Forholdet mellem begge disse Former maa vere, saa bliver i hvert Fald altsaa i Henhold til det ovenfor oplyste leucoptera THBG. at slaa sammen med STAUDINGER'S 1549. a.: menelriesti KRETSCHM. = CINerascensS ”TENGSTR., hvilke begge sidstnevnte Navne maa indgaa som Synonymer under hint, der som det 2ld- ste har Forrangen. Angaaende den anden i Staudinger-Katalogen opförte Varie- tet, grisea Ev., har — som det vistnok vil vere en Flerhed af ' SCHILD. fangede ogsaa denne samme Form i 1871 ved Kuusamo i Begyndelsen af August (Stett. Ent. Zeit. 1874. p. 68). 218 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. Tidskriftets Lesere bekjendt allerede KEFERSTEIN i » Stett. Ent. Zeit.> 1872 (p. 362) udtalt, at samme utvivlsomt bör ansees som en selvstendig, god Art, der intet har med guadripunctata at gjöre, men som rimeligvis er identisk med C. petrea TENGSTR. (Stdgr. Kat. N:o 1557). Det turde i denne Anledning vere af Interesse at meddele, at ogsaa TENGSTRÖM selv er kommet til samme Anskuelse angaaende Identiteten af disse to. Han har nemlig sendt mig et Exemplar fra Karelen, betegnet som »petrea m. = grisea Ev.» med Tilleg, att denne ligesaavel som fore- gaaende /(menetriesti = cinerascens) viser sig som en konstant og god Art. Den tredie Varietet, congesta LD., fra Altai kjender jeg ikke. STAUDINGER'S Spörgsmaal i Katalogen: »eadem cum prec.?» (d. e. grisea Ev.) maa imidlertid bortfalde, efterat det er oplyst, at grisea Ev. og petrea TENGSTR. er identiske. Derimod turde der kanske vere mere Grund til at spörge om, hvorvidt den i Virkeligheden ikke maatte vere identisk med — eller ialfald kun skille sig mindre vesentligt fra — JLeucoptera THBG. Det för omtalte typiske Exemplar af denne sidste fra Gudbrandsdalen blev nemlig af Prof. ZELLER, hvem jeg i sin Tid sendte det til Paasyn, betegnet som: >»Caradr. quadripunctata mit so rein weissen Hinterfligeln, dass sie der congesta sehr nahe kommt.» (Petrea har som bekjendt graa Bagvinger.) At STAUDINGER selv anser congesta for en dubiös Form, kan man slutte deraf, at den i hans nyeste Prisliste, N:o XXIV (1880), er opfört med Tillegget: »(bon. sp.:)». Overhovedet lader C. quadripunctata og de den nermest staaende Former til at vere omtrent ligesaa vanskelige at holde skarpt ud fra hinanden, som Tilfeldet er med Azgrotis tritici-Gruppen. Et nermere Studium af Larverne og deres Udvikling vil vistnok udkreves for med. nogenlunde Sikker- hed at kunne afgjöre, hvad der her hörer sammen og hvad der er skilte Arter. OBS! I min i forrige Hefte p. 119—124 indtagne Afhandling forekomme fölgende Trykfeil, der bedes rettede: P. 119 Linie 5 f. n.: stattgefundem, l&s: stattgefunden, » 120 > 17 f. o.: Harpyia HB. (?) v. Bifida Saltensis, läs: Harpyia Bifida HB. (2) v. Saltensis. SCHÖYEN : VARIAT. AF CARADRINA «-QUADRIPUNCTATA ER 219 P.: 120 Linie 2 f. n.: Kunsamo, 12xs: Kuusamo. EN GAA (FINS CR ESEN(SOR SÖK T2 Ts RT 20 fn LA NUSSChen, rlees Ausseben. FR LPA RE 6 f. o.: abweichendes der, l&s: abweichendes Aussehen der. 20220 02 oo TATf ana: Käirkenas, des], Kirkenes. SOT 23A fd 4 f. o.: Alekryarg, les: Aleknjarg. ARr23. T2 fina Bergen lesapberoun. Paa den tilhörende Planche er paa figg. 3 og 4 Forvingernes Grundfarve ikke bleven tilstrekkelig mörk, hvorfor Tegningerne trede for skarpt frem, navnlig paa fig. 4. Figg. 5 og 6 har ligeledes altfor skarpt fremtredende Tegninger; specielt udme&rker den fig. 6 afbildade Form sig i Virkeligheden ved lysere Farver og mere udviskede Tegninger end Hovedformen, v&sentlig som Fölge af den langt tyndere Bestövning. RÉSUMÉS. (P3 77 durtexte:) H.-D.-J. WALLENGREN: JWVote sur les Tipulides de la Scan- dinavie. L'auteur donne sous ce titre un apercu systématique des Tipulides de la Scandinavie, apergu dans lequel il établit les nouveaux genres suivants: De Limnobia variicornis ZETT., le genre nouveau MNasz- terna; de Trichocera hirtipennis SIEBKE, le genre Diazoma; de Limnobia bifurcata ZETtT., le genre Verucina; enfin, des types Limnobia alpina, juvenilis et virgo de ZETTERSTEDT, le genre Minguis. Tes diagnoses génériques sont communiquées en latin dans le texte. (P3 209 dustexte;) O.-TH. SANDAHL: Petites communications. L'auteur fournit, tant d'aprés ses observations et ses trou- vailles propres, que sur des communications écrites d'autres en- tomologistes, des données sur de nouveaux lieux de trouvaille d”insectes rares pour la faune de notre pays, insectes parmi les- quels les suivants ont droit å une mention spéciale par la raison qu'ils n'avaient pas encore été découverts jusqu'ici en Suede. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1881. N N Oo Coleoptera. Throscus carimifrons Bonv. Zeugophora Turneri POwER. Lepidoptera. Sciapteron tabaniforme ROTTEMB. Colias nastes v. Rossii GUENÉE. Polyommatus Hippothoé v. Eurybia OCHSs. Carterocephalus Palaemon PaLL. C. Silvius KNOCH. Cymatophora octogesima HB. (ocularis GN.) C. fluctuosa HB. Agrotis Dahlu HB. Hadena sublustris ESP. H. lithoxylia FaAB. Taeniocampa gothica v. gothicina H. S. HEN opima EB: Herminia cribrumalis HB. H. derivalis HB. Boarmia luridata BKH. Schoenobius mucronellus SCHIFF. Chilo phragmitellus HB. (Pir2T6rduvtexte.) W.-M. SCHÖYEN: Remarques sur les variations de Cara- drina gquadripunectata FABR. indiquées dans le Catalogue de MM. Staudinger et Wocke. Aprés avoir comparé des exemplaires typiques de C. fIeu- coptera, de la Suede, avec dautres, de C. guadripuncta v. ct- nerascens (TENGST., = mmenelrieszz KRETSCHM.), de la Finlande, Vauteur arrive å la conclusion que ces formes sont identiques. Il porte le méeåme jugement sur C. grisea Ev. et C. petrea TENGSTR. Quant å la question de savoir s'il y a lieu de consi- dérer ces dernieres formes comme des especes spéciales ou comme des variétés de C. guadripunctata L., Vauteur pense qu'il est impossible de la décider sans la connaissance de leur déve- loppement. ENTOMOLOGISK ANP SKRIFT BENNO NTE OETISKA TORENTINGEN TE STOCKRHOTPM JACOB SPÅNGBERG USE TEST ASKR GFANIGEERN KÖSE SN OEKEEEOT M THA Ke. INNEHÅLL. AURIVILLIUS, CHR., Örchestes populi IL. såsom skadedjur -....o.----- och SCHÖYEN, W. M., Svensk-norsk entomologisk literatur SAO I oractilam melenocephatuen (PALM) ocosess-=povpsseosve BERGROTHA, Boj RINSkö En tomologisk tera tu 1891 sm ocmo--oocmsccronce "HOLMGREN, AUG. EMIL, Några iakttagelser rörande Sömnyra albove- 20sa GOEZE (DE GEER) och en hos densamma funnen parasit- FT LI ot SITA DRA SEA LE og ANNE ERE RER rr RN TAMPA, I SMEN LLadenma 270rnres. UR, funnen 1 SVElgÅ ooo o-c-c--s--- MEINERT, FR., Om retractile antenner hos en dipter-larve, Zanypus MÖLLER, G. FR., Nove hymenopterorum species descripte .........-- , Bidrag till kännedomen om parasitlifvet i galläpplen och dy- UEls DTD Or ES ANI ORNEISE EI AS Aa rf ne 2 5 RS TER INEDTERRI AT OCINEN Elemipterologiska meddelandena, --55 "se Soop , Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera-Hetero- PLEEAR (LONES Syr LISSA TENTA TT TNE EE SATA a TNE 65. , Entomologiska meddelanden från Societas' pro fauna et flora fenmea sammanträder aren; 1990 OCH 190 ba.ouctosesccsssssårsssngnes SAHLBERG, JOHN, Synonymiska anmärkningar till nordiska Coleoptera SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningen i Stockholm under SLESSKAN ÄTA DE (SARA SGT SRS RO SR Se Se TA SA ae , Entomologiska Föreningens i Stockholm förhandlingar vid SATVNANKORISIEN Ge vd ylar ST OG 2 oo een an se a SA SE oss ör de , Nekrolog EE EE 8 ri TER TNE Avant orre AR a BRG IRS SA — — Meddelande om Zerene hyate IL. , Entomologiska Föreningens sammankomst den 29 April 1882 Entomologiska Föreningens sammankomster den 30 Sept. och SCHÖYEN, W. M., Bemerkninger over Lycena Argus-Egon-gruppen SPÅNGBERG, JACOB, Om: Parnassius HIGLEN US YPLE MILJ orS LSLUEAS ELISA I TOA Tag ; Nektölog öfver AUGUST- WICHELM MALO LIUNICVI UNI: STOLPE, HJÄLMAR, Förteckning öfver svenska myror, preliminärt med- CIETNGER eg Er sole ER kt BASE LE RE ARR Fr KR AO LL AURIA IILS Fa fak IÄKRDENIVS, CER, OM Cidariä- ovala We Mo oodosoceoesoentesordecaa WALLENGREN, H. D. J., Revision af Skandinaviens Tipulide (forts.) , Förteckning på de Ephemerider som hittills blifvit funna på BIETR ÖN AVIS KA Mal ON = ee oe INSLEE dok RAA FTSE or SKUD » 105. = un ur Uå Nov ST IV INNEHÅLL. REÉSUMÉS. AURIVILLIUS, CHR., Örchestes populi L., comme insecte nuisible — — Sur Zrochilium melanocephalum (DALM.) HOLMGREN, AUG.-EMILE, Quelques observations sur Simyra albo- venosa GOEZE (DE GEER) et sur un hymåénoptöre parasite de CELIE sESP ECE so sss ers ss SS LAMPA, SVEN, Hadena unanimis "TR., trouvé en Suede ..... 2 MEINERT, FR., Sur les antennes rétractiles d'une larve de diptere, Siri CG Uk) Rest SSR SNS SS NT SEE ESR SR NE er IR AEA ee nga MÖLLER, G.-FR., Contribution å la connaissance de la vie parasitaire dans les noix de galle et autres formations de V'&spece ........ REUTER, O.-M., Communications hémiptérologiques = ..oooo---.-- — Heömipteres heteropteres de la Finlande et de la Scandinavie , Communications entomolvgiques des séances de la »Societas pro fauna et flora fennica»>, pendant les années 1850-1551 SAHLBERG, JOHN, Remarques synonymiques sur les Coléoptetres du INOEUELIDOTE al HE: AC LIGU ÖS Esso ek oto ef oc RETAS SYNTAR UTSE ER SAN SANDAHL, O.-Tu., Résumé des Séances de la Société entomologique pendant V'année 1881. YR SER SER fe ng SEA CE or SA SRANER — , Nécrologie de NICOLAS SING SEANCEL AU "20 AVI. FOG ser e SST TE ENE Are SSK ANe ASSA , Bulletin de Séances de la Société entomologique pendant TANN CE LO OLE Laos SEA TE fyllan Se SEN 2 ADEL A RS SET ASEAS AT SNS Ne SCHÖYEN, W.-M., Sur le groupe Argus-Agon du genre Lycaena SPANGBERG; de, SUY PArassores , HLI2e1205 226 mn oon oss osa son ad STOLPE, HJ., Liste des fourmis suédoises (communication préliminaire) SÄEEDENTIVS:. JC:-ER.,, SUL Cidarnr oMderd Na None as de WALLENGREN, H.-D.-J., Révision des Zzpaulides de la SCR Ave -. Liste des Ephémérides trouvés jusquwici dans la Péninsule scandinave DE SÄRSKILDA HÄFTENAS INNEHÅLL. Haft. fock SANDAHL, O. 'TH., Den Entomologiska Föreningen i Stockholm under dess andra varbetsar LÖd:1. js liotorcerkird np rodet IE sea ELSA , Entomologiska Föreningens i Stockho förhe wndlingar vid sam- RE (EN FA MMASIIOS2 foloerse corset mer AE SAR ; INEKrOlOg Uönesbos susse lor p Sör bfsgsebrss gr bafeRse op. Söke SES SNES , Meddelande om Zerene fade | BÄST TEE ST a Oe a WALLENGREN, H. D. J., Revision af Skandinaviens Tipulidee (forts.) AURIVILLIUS, CHR., Örehéestesspopuli L. såsom skadedjur, f-s-ds=e Sid. » 100 160 161 INNEHÅLL. ISAMIPA I SVEN £laNerzan 2072 070 0ms, ERS, fUNNen PI SVENZC occ-c----ce-=-- SCHÖYEN, W. M., Bemecerkninger over Lycena Argus-Egon-gruppen UmERT OSENISTE Elemipterolopgiska. meddelanden == sosse seen , Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera-Hetero- PEETER (KOTES 5 JA Taste SA SET OA SE SAN AM UA NT REA Peta I OT ne EES TENNIS St RS OM Gia T0N OLFJAT ”NNer Mioosenee lo adl seses seen MEINERT, FR., Om retractile antenner hos en dipter-larve, Zanypus HOLMGREN, AUG. EMIL, Några iakttagelser rörande Simyra albove- n0sa GOEZE (DE GEER) och en hos densamma funnen parasit- stekel a sa 14 sor Ja 0 a jön JE ara 5 [Dj a cm nn) 6 Ar) oh a få) rp RN ARON TA RNA BERGROTEEBI TT Kinsktentomoldsisk "ITteratur-föÖTa os ooo ocs--ss-s0soss6 AURIVILLIUS, CHR. och SCHÖYEN, W. M., Svensk-norsk entomologisk [CS TO IGT TRO KJ ADS ELSE de ret OL MA ED AE ER IDE TGN kr LAGA -— I -— C + -— SANDAHL, O.-TH., KRésumé des Séances de la Société entomologique PENG TREK STING SKATKS ST Sen RA Rn mm AC få RE Snät S AA VN EGLOLO SIC HACKE NIGOBASL WESTRINGA == oa 2 gg TES WALLENGREN, H.-D. J., Révision des Z7pulides de la Scandinavie AURIVILILIUS, CHR., Örchestes populi L., comme insecte nuisible ... LAMPA, SVEN, Hadenra inmaninius. TR., trouvé en Sugde ooo SCHÖYEN, W.-M., Sur le groupe Argus-Egon du genre Lycena -.. REUTER, O.-M., Communications hémiptérologiques sssoosoomon oo oo... ; Hemipteres heteroptéres de la Finlande et de la Scandingie [NEED ENIUS) K:-ER., Sur Gidarid- olivata Wo. Voom Sue MEINERT, FR., Sur les antennes rétractiles d'une larve de diptére, TEK ALIS EAS LEE BAS ANDEL SSM EE SE NNK AR SES 73 HOLMGREN, AUG.-KMILE, Quelques observations sur Simyra albo- venosa GOEZE (DE GEER) et sur un hyménopteére parasite de GETTERNEST EC ERAN SA NA SR SAD Se, TE ne ort a I SA Bane EA Sr KR REUTER, O. M., Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera- EIEteröpteran (lÖnLSK) 3359-5002 rös FATTNING. AURIVILLIUS, CHR., Om Yrochilium melanocephalum (DAEM: ya SANDAHL, O. TH., Entomologiska Föreningens sammankomst den 29 STOLPE, HJÄLMAR, Förteckning öfver svenska myror, preliminärt med- SPÅNGBERG, JACoB, Om Parnassius FUUKELANNEINS ALA UN SEA SE AS ERE OS FOA SN REUTER, O. M., Entomologiska meddelanden från Societas pro fauna et flora fennica sammanträden åren 1880-och 1881 os oooooom....... SPÅNGBERG, JACOB, Nekrolog öfver AUGUST WILHELM MALM -...... OT 104 vi INNEHÅLL. RESUMÉS. REUTER, O.-M., Himipteres heteropteres de la Finlande et de la SS CAN AINAVIC fon org 22 of ae Sr RSA LOST EKSEM Nr SRA AURIVILLIUS, CHR., Sur Zrochiltum melanocephalum (DALM.) -...-- SAND AF," Ob=IEL, SCANCE AU 2/0 KA VILL TSG see ERAN SN STOLPE, HJ., Liste des fourmis suédoises (communication préliminaire) SPÅNGBERG, EE SU 070005 STAS IVLIz 77.0 SgI4Z ENS =S se SRS SEE SS REUTER, O.-M., Communications entomologiques des séances de la > Societas pro fauna et flora fennica, pendant les années 1880- SPÅNGBERG, J., Nécrologie d' AUGUST-WILHELM MALM sooooscso------ Häft. 4. REUTER, O, M., Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera- IBFELEYO Pp LETA (LOKUS sb) sn ee SR SEGE SNS ANNA Sr SKAR ARI RS E ARN WALLENGREN, H. D. J., Förteckning på de Ephemerider som hittills blifvit, funHa Pa-skandindviska halfön. oss. sseono st css TN TNRTRAN MÖLTER, G: FR, Nove hymenopterorumy Species descriptee oso oooooc-s , Bidrag till kännedomen om parasitlifvet i galläpplen och dy- UR DI (ITIN OP os dr ss e sele SES SiS TES AS AEA TE 0 BR EL ASTA SAHLBERG, JOHN, Synonymiska anmärkningar till nordiska Coleoptera REUTER, OO; MS, FHemipterologiska meddelanden, Ioos-sccs. Je. SA0esds SANDAUL, O. TH., Entomologiska Föreningens sammankomster den 3ONSEP 0 Eh TAK ECI TS G2 ps STAS EOS ET ars Säng See en SAS RÉSUMÉS. REUTER, O.-M., Hémipteres de la Finlande et de la Scandinavie WALLENGREN, H.-D.-J., Liste des Ephémérides trouvés jusqu'ici dans [AVR ERiN SWSKFSCAN dINVVS=Le 0 MEFOS FETT V SNR Tees MÖLLER, G.-FR., Contribution åa la connaissance de la vie parasitaire dans les noix de galle et autres formations de P'tspece............ SAHLBERG, JOHN, Remarques synonymiques sur les Coléopteres du NOrd HbOrealket KarCllGUC oss ssrse-cenerpoeröstoserec ss ES RNA REUTER, O.-M.; Communications hémiptérologiqueS: -..:lo...-Iod-----s-- SANDAHL, O.-TH., Bulletin des Séances de la Société entomologique PED AAN HADDE SYNS G2E KET EE er Sen Ar SS SA a Sr Seg Sid. » 160 160 160 160 16 I IÖI 161 DEN ENTOMOLOGISKA FÖRÉNINGEN I STOCKHOLM UNDER DESS ANDRA ARBETSÅR 1881. Vid den Entomologiska Föreningens första sammankomst, den 26 Februari, anmäldes att Föreningen nyligen genom döden förlorat två af sina medlemmar och gynnare: Hr Hofmarskalken m. m. Baron H:; G. -v. WAHRENDORFF och Hr Fil; D:r LUDVIG LÖVENSKIÖLD. Föreningens Sekreterare D:r CHR. AURIVILLIUS redogjorde i ett längre föredrag för den entomologiska delen af arbetet »/s- land Life» af A. WALLACE. Insektlifvets sannolika uppkomst och vidare utveckling på öar, samt många i samband dermed stående märkliga förhållanden framhöllos, hvarjemte påpekades, huru som öarne på grund häraf visade sig vara af två olika typer, nämligen kontinental- och ocean-öar. Undertecknad förevisade (ur Karolinska Institutets farmako- gnostiska museum) en samling ärtlika frön af en Cajanus-art från Westindien, hvilka samt och synnerligen voro angripna af en, så vidt man hittills kunnat utröna, sannolikt icke svensk Bruchus- art. Flera individ af skalbaggen hade utbildats inom hvarje ärta och dels utkrupit, dels dött, innan de kommit ut ur ärterna: Då dessa Cajanus-frön för flera år sedan inlades i förvaringsburken och uppstäldes i nämda museum, märktes ingen skada å fröna. Skalbaggarne hade således sedermera utvecklat sig och detta i oerhörd mängd. Huru förloppet vid denna utveckling möjligen kunde hafva varit föranledde ett längre meningsutbyte, hvari del- togo Hrr SvEn LamPa, Gen.-konsul J. W. SmMIitTt och under- tecknad. ) Föreningens andra sammankomst hölls den 30 April, hvar- vid ordet fördes af Hr Lektor THEDENIUS, emedan den ordinarie ordföranden var förhindrad. Entomol. Tidskr. Årg. 3, H. 1 (1882). I 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. D:r CHR. AURIVILLIUS redogjorde för de märkvärdiga och intressanta upptäckter, som under sista åren blifvit gjorda rörande galläpplesteklarnes utveckling samt refererade mera utförligt den nyss utkomna uppsatsen härom af D:r H. ADLEr: Ueber den Generationswechsel der Eichen-Gallwespen (se Zeitschr. f. Wis- senschaftl. Zoologie. B. 35. 1881. pp. 152—240). Galläpplen af båda generationerna af vissa arter förevisades. Med anslutning till föregående referat höll D:r FR. LOVÉN föredrag om steklarnes olika lefnadssätt med särskildt afseende på deras betydelse för skogshushållningen. Hr Sv. LaMPaA förevisade ett i Stockholm utkläckt exemplar af den nordamerikanska Påfågelspinnaren, Saturnia (Samia) Ce- cropia L. Puppan till detsamma hade erhållits från Amerika. Vidare företedde Hr Lampa särdeles ändamålsenligt och nätt förfärdigade insektlådor i bokform, mycket lämpliga till bevarande af mindre insektsamlingar, särskildt för undervisningen i skolor. Vid Föreningens Styrelses sammanträde den 3 Maj refere- rade D:r CHR. AURIVILLIUS > Bidrag till Kundskaben om Nor- ges Lepidopterfauna af I. SPARRE-SCHNEIDER (Christiania Viden- skabs-Selskabs Forhandl. 1881. n:o 2). Hr Sv. LAMPA förevisade en Cherocampa, som i alla afse- enden stod midt emellan Ch. Eipenor L. och Ch. Porcellus IL. och sannolikt vore att anse såsom en hybrid af dessa båda arter. D:r CHR. AURIVILLIUS visade ett s. k. insektsåll af tvänne i hvarandra liggande håfvar, hvilket var lämpligt att kunna be- qvämt medföra på resor. Den Entomologiska Föreningens vårsammankomst kunde för den kalla väderleken icke hållas i Stockholms omgifningar, utan egde rum å Mosebacke den 2 Juni. Vid Föreningens tredje ordinarie sammankomst den 24 Sep- tember hade undertecknad, Ordförande, den glädjen att få till- kännagifva en donation till den Entomologiska Föreningen af 2,000 kronor från Föreningens Hedersledamot, den om svensk veten- skap så högt förtjente mecXnaten D:r ANDERS FREDRIK REGNELL i Caldas i Brasilien. På förslag af Styrelsen beslöt Föreningen att denna summa skulle bilda grunden till en fond, som skulle bära gifvarens namn, och af hvilken endast räntan finge använ- das såsom bidrag till betäckande af kostnaderna för utgifvandet SANDAHL: ENT. FÖREN. UNDER 1881. 3 af Entomologisk Tidskrift, och hvilken fond skulle förökas med alla gåfvor, som för detta ändamål kunde inflyta. Bland skänker till Föreningen nämde Ordföranden särskildt en liten samling dels sällsynta och dels för Sverige nya skalbag- gar förärade af Hr Adj. AHLROT i Kalmar, samt exemplar af Trochilium Apiforme CL., funna omkring 1,000 fot öfver haf- vet å ett berg nära Boda i Dalarhe af Hr Apotekaren C. INDE- BETOU (Se Ent. Tidskr. 1881. H. 4. Smärre meddelanden, pp. 21006chwW213). D:r CHR. AURIVILLIUS meddelade upplysningar om och före- visade åtskilliga af insekter förorsakade missbildningar på växter, de flesta framkallade af arter, hörande till slägtena Cecidomyia och Aphis. I sammanhang härmed anförde undertecknad, Prof. WITTROCK och Konservator MEVES ytterligare erfarenheter i samma riktning. Hr Sv. LawmPa förevisade en samling vackert spända mikro- lepidoptera, uppstuckna medelst silfvertråd på små parallellipipe- diska bitar af kardborrmärg, hvilken märg lämpar sig synnerli- gen väl till detta ändamål samt är genom sin rena hvithet vack- rare, än den vanligast begagnade flädermärgen. Docenten D:r PALMÉN från Helsingfors yttrade sig om denna spänningmetod och om andra sätt att preparera mikrolepidoptera. Föreningens Sekreterare meddelade ytterligare underrättelse om härjningarna af Örchestes populi (FABR.) SCHÖNH. äfven un- der 1881 vid Arbrå prestgård i Helsingland, samt om förekom- sten af denna skalbagge. Hr Sv. LAMPA anmälde såsom ett skadedjur äfven för tor- kadt ekvirke skalbaggen ÅLyctus canaliculatus FABR. Med an- ledning häraf framhöll Ordföranden af hvilket praktiskt intresse det vore att med samlingar af skadeinsekter äfven förena prof på de” växtdelar, som af dem blifvit angripna. Hr Revisor J. MEvEs nämde att sådana samlingar, dock mindre omfattande, funnos vid Kgl. Skogsinstitutet. Hr Konservator W. MEVES er- inrade om, att larver och puppor af flera skalbaggar, t. ex. Bu- pfrestis-arter emellanåt införas med snickerivirke från utlandet. Den Entomologiska Föreningens sista sammankomst för året hölls hos undertecknad den 14 December, årsdagen för förenin- gens stiftande. 4 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. På framställning af Styrelsen antogs såsom hvilande till nästa sammankomst, att då afgöras, följande förslag till ändring af För- eningens stadgar: »$ 2. Föreningen håller ordinarie sammankomst den sista »Lördagen i Februari, April och September. Dessutom hålles »sammankomst den 14 December, årsdagen af Föreningens stif- »tande, samt under Maj månad å dag, som särskildt bestämmes »vid föregående sammankomst, helst i samband med en utflygt »1 Stockholms omgifningar. Dock vare Styrelsen obetaget att, »då omständigheterna så föranleda, bestämma andra dagar för »sammankomsterna.» I sammanhang med denna ändring måste i 8 10 ordet »No- vembersammankomsten» utbytas mot »Decembersammankomsten». Vid derefter förrättadt val af Styrelse för det kommande året återvaldes, med sluten omröstning, de föregående ledamö- terna af Styrelsen till samma befattningar som förut, nämligen undertecknad till Ordförande, D:r CHR. AURIVILLIUS till Sekrete- rare, Lektor J. SPÅNGBERG till Tidskriftens redaktör samt Lekto- rerna K. FR. THEDENIUS och A. E. HOLMGREN till. de öfriga le- damöterna af Styrelsen. Till revisorer af Föreningens räkenska- per utsågos Hr Apotekaren H. ENnNELL och Hr Kassören G. Hor- GREN. Sekreteraren meddelade sedan en kortfattad öfversigt af de vigtigaste arbeten, som under det förflutna året utkommit inom entomologiens område samt refererade Beiträge zur Kenntniss des PBaues der Schmetterlings-riissel vON W. BREITENBACH (Fena. Zeitschr. f. Naturwiss. B. 15: H..: 1. pp... 151—214. 1881). Hr Sv. LAMPA refererade W. SCHÖYENS afhandling » Om nogle for Norges og Skandinaviens Fauna nye Lepidoptera», samt meddelade några dylika fynd, som han sjelf gjort i Sverige. Ordföranden refererade i korthet » The Report of the En- tomologist of the United States Departement of agriculture» för år 1880, den sednast utkomna rapporten. Lektor HOLMGREN höll föredrag om ÅLophyrus Pini och dess lefnadssätt. I kokonger inspunna larver, som nu legat lef- vande och oförändrade i tre år, förevisades i stort antal, hvarvid framhölls, att då sålunda på detta sätt år efter år allt flera larv- SANDAHL: ENT: FÖREN. UNDER 18381. 5 kokonger hopades i jorden och icke kläcktes under vanliga för- hållanden, 'så skulle slutligen, då ett för larvernas utveckling verkligen gynnsamt år inträffade, arten helt plötsligen kunna upp- träda i en sådan mängd, att det för en ytlig betraktelse skulle synas svårt att förstå, hvarifrån de otaliga individerna så plöts- ligen kommit. Prof. FORSSELL från Skara meddelade, att en annan art af samma slägte, L. rufus, ett år (för omkring 30 år sedan) upp- trädt i vissa orter i Westergötland i så oerhörd mängd, att han förstört alla barren å stora skogssträckor, men både förut och efteråt har denna skadeinsekt icke visat sig å samma trakter. I sammanhang härmed omnämde undertecknad att Calosoma Inqvisitor L., som 1851 fanns rent af i massa i parken vid Drott- ningholm, men sedan dess icke der träffats, 1 år blifvit återfun- nen derstädes af Hr Apotekaren ISIDoR NORDIN, men blott ett enda exemplar. Lektor THEDENIUS och Sekreteraren yttrade sig vidare om detta periodiska uppträdande af insekter, hvilket äfven tillhör vissa fjärilsarter, bland hvilka Konservator MEVES och Lektor HOLMGREN i främsta rummet erinrade om Jortrix vi- ridana I. Den Entomologiska Föreningens Styrelse har under året haft fem sammanträden för handläggandet af Föreningens angelägen- heter. Vid dessa hafva följande nya ledamöter blifvit invalda: Hr Gartner N. G.. MoE. . Tölen, Kristiania. Konservator W. J. Storm. ”Throndhjem. Sogneprest G. SANDBERG. Sydvaranger 1 Finmarken. Jägmästaren A. VARENIUS. Skogsstyrelsen, Stockholm. Jägmästaren J. H. WERMELIN. Skogsstyrelsen, Stockholm. » Professorn m. m. J. ARRHENIUS. Stockholm. » Baron EDWARD HISINGER. Brödtorp, Karis, Finland. FROnServator, EM: Mago, H. Wi WOEDSTEDT: Kejserl, Zool Museum, Petersburg. >» Studenten O. JuEL. Stockholm. >» Direktör G. LÖWEGREN. Göteborg. » Direktör F. ULRIKSEN. Alnarp, Åkarp. >» Jägmästaren O. M. HANSSON. Stockholm. I5ektorn, MD; JOY POSTEN. Strengnäs. > Med. Kand. R. L. TRAFVENFELT. Stockholm. 6 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18382. Hr Med. D:r O. NEJBER. Ronneby. >» Amanuensen, F. D., E. W. DAHLGREN. Stockholm. » Studeranden G. STENSTRÖM. Gårdsjö, Borgvik. » Fil. Kand. O. WIKSTRÖM. Stockholm. Antalet utländska Föreningar och Sällskaper, hvilka trädt i förbindelse med den Entomologiska Föreningen i Stockholm har ytterligare under året ökats, och öfver de erhållna tidskrif- terna m. m., genom hvilka föreningens bibliotek under året till- växt, skall en särskild förteckning meddelas. Af Entomologisk Tidskrift hafva de 4 häftena för 1881 ut- kommit. Den storartade gåfvan från Föreningens Hedersledamot Hr Statsrådet m. m. O. I. FåHrauvs af hans utmärkta samling af svenska skalbaggar m. m. har blifvit öfverlemnad till Föreningen och förvaras nu hos undertecknad. Föreningens inkomster under året hafva utgjort, genom influtna årsafgifter och tillfälliga bidrag af en- tomologiens. .gynnaresre:t.sslvd I Rath tll vraket NO Oc och för försålda exemplar af didskuiften (sås ÖBARNA 39: -— samt ett kontant förskott af undertecknad sscoo--o--- 0591-55. S:a. Krofor 1,33: 00. Utgifterna för diverse omkostnader, såsom porto 20 0 RS 0) OJ ONE DU LR egengsg A ÅEA Me rt LANE bl KORT samt för tryckningen af EHlOMmolSBER Tidskrift acc oe TF JÖONFIONE S:a Kronor 1,833:-00: Härvid är att märka att icke mindre än 56 årsafgifter för 1881 och 13 för 1880, eller tillsammans 414 kronor, icke influtit, men om hvilkas erhållande grundad förhoppning förefinnes, så att den ekonomiska ställningen i sjelfva verket är bättre, än hvad som framgår af det föregående. Oskar Th. Sandahl. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCKHOLM FÖRHANDLINGAR VID SAMMANKOMSTEN DEN 4 MARS 1882, Ordföranden, Prof. O. SANDAHL, helsade Föreningen på dess första sammankomst under året och tillkännagaf, att denna sam- mankomst måst uppskjutas från den 1 stadgarne bestämda dagen, »den sista lördagen i Februari», med anledning deraf att revi- sionsberättelsen icke hunnit förr afslutas, emedan den ene af re- visorerna, till följd af en företagen resa, icke fått tillfälle att del- taga 1 revisionen förr än under sista veckan. Föreningen antog följande från föregående sammankomst hvi lande förändrade lydelse af $$ 2 och 10 i Föreningens Stadgar. $ 2. Föreningen håller ordinarie sammankomst den sista lördagen i Februari, April och September. Dessutom hålles sam- mankomst den 14 December, årsdagen af Föreningens stiftande, samt under Maj månad å dag som särskildt bestämmes vid före- gående sammankomst, helst i samband med en utflykt i Stock- holms omgifningar. Dock vare Styrelsen obetaget, att, då om- ständigheterna så föranleda, bestämma andra dagar för samman- komsterna. SIo0 — — — — — Decembersammankomsten — — Ordföranden höll derefter ett minnestal öfver Föreningens den 28 sistlidne Januari i Göteborg aflidne ledamot f. d. Tull- förvaltaren NIKLAS WESTRING.! Ordföranden anmälde att Föreningen från Ia Société Impe- riale des Naturalistes de Moscou erhållit inbjudning att den 14 Maj d. å. deltaga i firandet af halfsekelsjubileet för nämda sällskaps v. President, Jubeldoktorn, Statsrådet CH. RENARD. För- eningen uppdrog åt Styrelsen att medelst en lämplig skrifvelse å Föreningens vägnar deltaga i jubilarens firande. ' Uppsatsen skall i Tidskriften införas. - 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Revisionsberättelsen upplästes och meddelades full ansvars- frihet för 1881 års förvaltning åt Föreningens Styrelse och kassa- förvaltare. ; Det vid föregående sammankomst af Hr Kammarrådet Baron HERMELIN väckta, men då uppskjutna förslaget, att Föreningen borde söka finna utvägar att inhemta iakttagelser och utbreda kännedom om skadeinsekternas förekomst och lefnadsförhållanden upptogs nu till öfverläggning, hvari deltogo Hrr HERMELIN, AURI- VILLIUS, HOLMGREN, HOLMERZ, J. MEVES och Ordföranden. Se- dan af flere talare framhållits dels vigten och nödvändigheten af, att alla sådana iakttagelser gjordes efter en bestämd plan samt på så många olika ställen som möjligt, dels önskvärdheten af, att ett sådant företag, liksom de redan öfver hela landet anord- nade meteorologiska och fenologiska iakttagelserna, med intresse omfattades och på lämpligt sätt understöddes af Hushållningssäll- skapen, uppdrogs åt Landtbruksakademiens Entomolog, Lektor A. E. HOLMGREN samt Sekreteraren, D:r CHR. AURIVILLIUS, att till nästa sammanträde inkomma med ett detaljeradt förslag öfver sättet för anordnandet af dylika undersökningar. Lektor THEDENIUS förevisade och beskref en af D:r NERÉN m. fl. funnen, för Sverige ny, fjärilsart, Cidaria Olivata BKH. hörande till afdelningen Geometre.' Hr Sv. LamMPaA redogjorde derefter för en af Konservator G. KOLTHOFF sistlidne sommar påträffad, för Sveriges fauna ny, nattfjäril: Hadena unanimis TR." D:r CHR. AURIVILLIUS förevisade tre arter af flug-slägtet Z'he- pliritis LATR. och meddelade upplysningar om deras lefnadssätt” " Uppsatsen skall i Tidskriften införas. NEKROLOG. Niklas Westring. En stor förlust har nyligen drabbat den Entomologiska För- eningen, i det dess till åren äldste ledamot f.; d.: Tullförvalta- ren i Göteborg, NIKLAS WESTRING, den 28 sistlidne Januari der- städes stilla slutade sitt långa verksamma lif i den höga åldern af fylda 84 år. NIKLAS WESTRING var ständigt den mest pligttrogne embets- man inom tullverkets tjenst, från hvilken verksamhet han efter- lemnar ett högt aktadt minne, men oaktadt hans tid sålunda var strängt upptagen af trägna embetsgöromål, fann han dock till- fälle till allvarligt och vidt omfattande arbete i naturvetenskapens tjenst. Det var spindlarnes egendomliga grupp, jemte insektverl- den, åt hvilken han i främsta rummet egnade den varma kärlek, han hyste för den lefvande naturen. Hans iakttagelseförmåga var i hög grad skärpt, hvilket han till fullo ådagalagt genom sitt omfattande och för sin tidpunkt uttömmande arbete: Åranee Suecice descripte a NICOLAO WESTRING, hvilket utkom i Göte- borg 1861. I en diger volym på 614 sidor stor oktav beskrif- ver han icke mindre än 308 svenska spindelarter, bland hvilka endast 124 arter voro sammanräknadt kända af hans föregångare, LINNÉ, DE GEER och SUNDEVALL. I en år 1851 i Göteborgs Kgl. Vetenskaps- och Vitterhetssamhälles handlingar imtagen förteckning öfver dittills kända svenska spindelarter upptages de- ras antal till 253, hvaribland 132 för faunan nya, och till dessa lades af THORELL i hans Recensio critica aranearum 1856 (Åcta 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Reg. Soc. Scient. Upsaliensis) 18 nya af honom i Upland funna arter, och sedermera tillkommo ytterligare 37 nya arter, hvarige- nom hela antalet arter i WESTRINGS nämda arbete sålunda upp- går till den nyss anförda siffran 308. Dessa arter har han för- delat på 44 slägten, grupperade i 6 familjer. Arbetet är ett klas- siskt verk; det är också skrifvet på ett klassiskt språk, latinet, hvars bestämdhet, tydlighet och skarpt betecknande förmåga icke uppnås af något bland nutidens lefvande språk. Detta WEST- RINGS arbete har fört hans namn vida utöfver fäderneslandets gränser och har af utlandets fackmän blifvit särdeles fördelaktigt bedömdt. Jemte detta WESTRINGS förnämsta arbete har han utgifvit flera smärre afhandlingar af mindre betydenhet. Ifrig att ut- breda och underlätta insamlandet af spindlar och deras studium, — hvilket i hög grad försvåras, såsom bekant är, derigenom att dessa djur, behandlade på samma sätt som man behandlar insek- ter, sammanskrumpna och ofta blifva oigenkänliga, — utgaf WESTRING en praktisk, mycket noggrann beskrifning öfver den metod han användt, för att uppbevara dessa lätt förstörda djur. Denna hans »Anvisning att ändamålsenligt insamla och conser- »vera Arachnider förnämligast med afseende å Spindlarne» är särskildt aftryckt 1858 ur Göteborgs Kgl. Vet. och Vitt.-Sam- hälles Handl. Sitt första meddelande af iakttagelser inom insektverlden har WESTRING offentliggjort i »Skandinaviska Entomologiska Sällska- pets handlingar» i KRÖIJERS Tidskrift 1844, under benämning: >Bidrag till historien om Insekternas Stridulationsorganer», hvari han redogör för dessa ljudorgans byggnad hos en mängd skal- baggar samt hos: en spindel. Till samma ämne återkom han sedermera (1858) då han i oftanämda Göteborgs Kgl. Vet. och Vitterh.-Samhälles handlingar lemnar en »Beskrifning på Stridula- >tionsorganerna hos slägtena Pachycoris och Scutellera af insekt- s>ordningen Hemiptera, jemte öfversigt af alla de hittills bekanta »olika sätten för sådane ljuds frambringande bland andra insek- »ter». Vidare har WESTRING i samma Göteborgs Vet. och Vit- terh.-Sällskaps Handlingar 18359 anmält J. WAHLBERGS af BOHE- MAN beskrifna Insecta Caffraria och 1868 meddelat en »Sum- marisk öfversigt af Göteborgstraktens Coleopter-fauna samt SANDAHL: NEKROLOG. ; I I Beskrifning öfver Scolia melanoptera KLuGcE, ett för Sveriges insektfauna nytt genus och art af insektordningen Hymenop- tera». Slutligen får jag nämna den i nyss anförda handlingar år 1874 intagna recensionen: »Bemerkungen iiber die Arach- nologischen Abhandlungen von D:r T. THORELL». Allt hvad WEsTRING har meddelat bär vittne om den största noggrannhet och fit. De yttre konturerna af denne märklige mans lefnad äro föl- jande: NIKLAS WESTRING föddes i Göteborg den 13 Nov. 1797- Fadren var vagnmakareåldermannen ERIK WESTRING och mo- dren BRIGITTA CHRISTINA ÖMICE. FEfter två och ett halft års stu- dier vid Göteborgs gymnasium måste W. sluta studierna, eme- dan fadren aflidit och modren var urståndsatt att bekosta de dryga och mångåriga kostnader, som voro förenade med den unge WESTRINGS åsyftade lefnadsyrke, nämligen den medicinska banan. Han måste derför slå in på en annan väg. Tvingad af omständigheternas makt sökte han sålunda, 1816, en kam- marskrifvaretjenst vid Göteborgs Inkommande Sjötullkammare, hvilken tjenst han erhöll, och härmed var uppslaget gifvet till hans 42 års långa tjenst inom Tullverket, ständigt vid Göteborgs tullkammare. Han befordrades från den ena befattningen till den andra, tills han år 1834, vid 37 års ålder, utnämdes till Tullför- valtare å Uppbördskontoret i Göteborg, hvilken maktpåliggande tjenst han innehaft i 23 och ett halft år, då han på begäran erhöll afsked med pension år 1858. WESTRING blef ledamot af Göteborgs Vetenskaps- och Vitterhetssamhälle 1843, riddare af Kgl. Wasaorden 1851, ledamot af Kgl. Vetenskapsakademien 1863, samt dessutom ledamot af Skandinaviska Entomologiska Föreningen i Köpenhamn, af Entomologischer Verein 1 Stettin, La Société Entomologique de France och den Entomologiska Föreningen i Stockholm. Från år 1840 intill 1862 års slut var W. medlem af den Styrelse, som var förordnad af Göteborgs Kgl. Vet. och Vitt. Samhälle, att förvalta dess naturhistoriska museum och han fort- for sedan, eller från och med 1863, allt intill år 1874 att vara ledamot af den då tillsatta »Göteborgs musei Styrelse». Han var en af de verksammaste grundläggarne och befordrarne af detta vackra museum, till hvilket han lärer hafva testamenterat I2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT: 1882. sitt bibliotek och insektsamlingar. Hans utmärkta spindelsamling uppgifves tillfalla Kgl. Vetenskaps-Akademien i Stockholm. WESTRING var i barnlöst äktenskap förenad med BRIGITTA CHRISTINA ”THORSSELL, som afled före honom. TI enskilda lifvet var WESTRING en vänlig, flärdlös, enkel och rättfram man, som högt värderades af närmare vänner. Frid öfver den bortgångnes minne! Oskar Th. Sandahl. pA Ce MEDDELANDE NROMZERENEENAESIE! I »Smärre meddelanden» intagna i denna tidskrifts båda för- utgående årgångar har Zerene Hyale L. omnämnts såsom fun- nen på flera ställen i Sverige. Hr Revisor J. ANKARCRONA (Hess- leborg, Lyckeby) meddelar nu yttermera i bref till undertecknad af den 3 Febr. d. å. att: han äfven under Augusti 1881 fann denna fjäril å samma lokal vid, Spandelstorp i Blekinge, som un- der föregående år. Detta är ytterligare en bekräftelse på denna vackra fjärils infödingsrätt i Sverige. Oskar Th. Sandahl. REVISION AF SKANDINAVIENS TIPULIDAZE AF H. D. J. WALLENGREN. Forts. fr. p. 208, Årg. 2. g: Under Maj—Augusti i södra och mellersta Sverige och Norge, åtminstone upp på Dovre. 2. P. pratensis (LIN.) svart; abdomen med gula eller hvita sidofläckar; vingar brunaktiga med svart pterostigma. Var. ab- domen gul med svart, tandadt ryggband. VISTE 300OEX HA 0OTI STEN kerEknun. CIVEr230: Under samma tid som föregående i södra och mellersta Sve- rige och i södra Norge. II:o Abdomen gul med eller utan mörk rygglinea. A) Abdomen utan mörk rygglinea, blott de 2 sista segmenterna bruna och stundom en brunaktig fin sidolinea. (Thorax ockragul med 4 räta, grå ryggband; fötter gula; lårens och tibiernas spets brun; panna med grått band.) 3. P. annulicornis (MeEIG.) antenner brunringlade; vingar gråaktiga med svartbrunt pterostigma och innanför detta en hvit, otydlig fläck. PIE äRncorms Bett. XX, 4002. ' Siebke Enum. IV: 237- Tip. annulicornis Meig. S. B. VI. 289, 51: Under Juni och Juli månader i Norrbotten, Gudbrandsdalen och vid Kristiania. B) Abdomen med brunt ryggband och längs hvarje sida en mörk linea. 1) Vingar med svartbrunt pterostigma. (Kroppsfärg gul; fötter gula, lårens och tibiernas spets merendels brun.) a) Thorax med 3 räta svarta ryggband. - (Vingar med brunt tvärband.) 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 4. P. dentata (MeEiG.) antenner bruna med 3 basleder gula. Zett: ÅN8902: Under Maj i Skåne. b) Thorax med 3 svarta ryggband, hvaraf båda sidobanden äro framtill krökta. (1) Vingar med brunt tvärband. 5. P. quadrifaria (MEIG.) antenner bruna, 2—3 basleder gula; anus vid basen svart med gul spets (5) eller helt gul (9). P. fascipennis Zett. X. 3993. P. quadrifaria Meig. S. BIITO0: 43. Under Juni—-Augusti i södra och mellersta Sverige. (2) Vingar utan brunt tvärband. 6. P. iridicolor (SCcHUMM.) bröstet och dess sidor ofläckade; vingarnes pterostigma svart, punktformigt. Schumm.. Beschr. uSchles. Lip. LOT. A Jar LöctsätmMonAett; Kr3004. SiebkerEnum., PV. 230. Under Juni—Augusti i hela Sverige samt södra och mellersta Norge. 7. P. cornicina (LINnn.) bröstet och dess sidor med rost- bruna fläckar; vingarnes pterostigma svartaktigt, stort, ovalt. Var. bröstets fläckar svartaktiga. Zett. XX. 39090: Siebke Enum: IV: 23: Under Juni—September i södra och mellersta Sverige och Norge, åtminstone upp på Dovre. 2) Vingar med brungult eller blekt pterostigma. a) Thorax med 3 räta, bruna eller svarta ryggband. (Fötter gula, lårens och tibiernas spets brun.) 8. P. scurra (MEIG.) thorax gul; antenner svarta, I—3 bas- leder gula; bröstets sidor ofläckade (3) eller ljust rödfläckiga (9). Zetti 4000: Skebke Enum: PV.C237- Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige samt inom Norge, åtminstone upp i Veerdalen. 9. P. picticornis (ZETT.) thorax grå; antenner gula, brun- ringlade; bröstets sidor upptill med rödgult band. ZISbL KRA DOSE Funnen i Skåne. b) Thorax med 3 svarta ryggband; hvaraf sidobanden äro framtill krökta. (Kroppsfärg gul; bröst och bröstsidor svartfläckiga; fötter bruna, lårens bas gul.) WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDZ. 15 10. P. maculosa (MEIiG.) sidoknölen på metathorax fram- för vingkolfvarne omgifven af en halfmånformig svart eller svart- brun fläck; abdomens ryggband sammanhängande. Zett:oX. 39076 sSiebkelEnuma IVs1237- Under Maj—Augusti i södra och mellersta Sverige och i Norge, åtminstone upp till Trondhjem. 11. OP. histrio (FaBR.) sidoknölen på metathorax framför vingkolfvarne på undre sidan med svartbrun, ej halfmånformig fläck; abdomens ryggband upplöst i fläckar. Zett: Xr3000--S1ebkerEnum:, LVe 23 Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige samt inom Norge, åtminstone upp i Österdalen. 20Slastet: DOLICHOFPEZATMEIGSYZETT 1. D. silvicola (MEiG.) mörkbrun; antennernas 2 basleder gula; pterostigma svartbrunt; fötter bruna; höfter och lårens bas gula; tarserna långa med de 4 sista lederna hvita, den sista med svart spets. Zeta 40304 VÄLL 43014 HICNKe, ENum; IVA 240: Under Juni och Juli vid Kristiania och i Gudbrandsdalen inom Norge. 29. Slägtet: NEPHROTOMA MEIG. ZETT. 1. N. dorsalis (FABR.) gul; thorax med 3 räta, svarta rygg- band; antenner svarta, 2—3 basleder gula; bröstsidorna ofläc- kade; abdomen med svart ryggband; pterostigma brunt; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. Metta STOOR Funnen i Skåne och Lappland. 30. ISlästet: CTENOPHÖORATMBIGT ZETT. I:o Antenner hos &I blott på inre sidan med kamlika utskott, hos 2 sammanträngda, rundade leder; äggläggningsröret smalt, rödgult eller beckbrunt. Dictenidia BRULLÉ. 1. C. bimaculata (LIN.) svart; antenner svarta; abdomen svart (SF) eller på sidorna och undertill gulfläckig (9); vingar 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. med svart pterostigma, der bakom ett svart tvärband och i spetsen en matt brun fläck; fötter gula; lårens och tibiernas spets brun. Zett.! X, ssogekamSsrebkefrBnum. skiv. 238: Under Juni II:o Antenner hos &' både på inre och yttre sidan med kamlika utskott, hos 9 med tydligen skilda, oftast undertill sågformigt utskjutande leder. (Kroppsfärg svart; pterostigma brunt.) September i hela Sverige och S. Norge. A) Antenner hos Y med korta kamlika utskott äfven på undre sidan (således med 3 rader utskott); abdomen hos 9? med långt, sabel- formigt utstående äggläggningsrör. Xiphura BRULLÉ. 1) Antenner rostgula eller gula, 1—2 basleder svarta. 2. C. atrata (LIN.) abdomen helt svart (>) eller vid basen rundt omkring bredt rödgul (9C); antenner rostbruna, 2 basleder svarta; fötter gula; låren hos & mot spetsen svarta; tibiernas spets svart. Zett, me AOL. AXIF-4002:0 STebker Bum. FIVE N20S Under Juni och Juli i hela Sverige samt S. och M. Norge, åtminstone upp på Dovre. : 3. C. ruficornis (MEIiG.) abdomen rödgul med svarta rygg- fläckar (FS) eller svart, vid basen rundt omkring bredt rödgul, hvilken färg sträcker sig på buken ända till äggläggningsröret (2); antenner rödgula, 1:sta basleden svart, 2:dra gul eller ljus- brun; fötter rödgula; lårens spets hos & brun. Meig. SS. B. VIL R284.. 10.0 (CI aTKata rn Dare NA eu 4020. Smebice, Hnum. PVC 208. Under Juni månad i mellersta Sverige och S. Norge. 2) Antenner helt svarta, stundom med 1:sta leden smutsgul. 4. C. nigricornis (MEIG.) abdomen svart; 2:dra och 3:dje segmenterna på sidorna (3) eller helt och hållet (9) rödgula; fötter rostgula, lårens och tibiernas spets svart. Var. abdomen helt svart med grått band vid basen. Var. guttiventris ZETtT. thorax med hvitt sidoband; abdomen med gula sidofläckar; an- tennernas I1:sta led smutsgul. Zett XEmoRo. ACL AHOO2. Under Juni och Juli i hela Sverige. B) Antenner hos I utan kamlika utskott på undre sidan (således med blott 2 rader utskott); abdomen hos 2 med kortare, ej sabelformigt utstående äggläggningsrör. 1) Antenner svarta, vid basen gula. j . WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDZ. 17 5. .C. pectinicornis (LIN.) thorax på sidorna med gula fläckar; abdomen rödgul med svarta, hos &Ö stora ryggfläckar; fötter gula, lårens och tibiernas spets hos I svart. REINE SINE AOI NERE 410 Oi ANSITe ID Ses TUE NV 2130 Under Juni och Juli månader 1 hela Sverige samt i S. Norge, åtminstone upp i Österdalen. 6. C. guttata (MzEiG.) thorax med 'hvitaktig sidostrimma ; abdomen svart med hvitaktiga sidofläckar; fötter svartbruna, lå- rens och tibiernas bas gul. ZIÖtE RE HAOTO STebkesEntm. LV; 238: Under April—Juli i Westmanland och S. Norge. 2) Antenner gula, hos SY med bruna kamutskott. 7. C. flaveolata (FaABR.) Dbröstets sidor upptill med gult band; abdomen svart med 7 gula tvärband; fötter gula; tibier- "nas spets brun; bakersta låren hos 9 med brun ring. ZSt AA OM Ass RoLENKE: FERKIM sb) 230: Under Maj "och Juni S: och M. Sverige ochwi:S: Norge: STNSläotet: MP OT AS TIN ZEIT I:o Antennernas leder undertill hos I längre, hos Q kortare sågformigt utskurna. (Kroppsfärg grå; vingar ljust gråaktiga med brunt ptero- stigma och innanför detta oftast en hvitaktig, aflång fläck; subradial- grenens främre gren utlöper i framkanten.) Prionocera LoEW. A) Thorax med 4 mörka ryggband, hvaraf de 2 mellersta äro hvar- andra närstående. 1. T. diana (MEiG.) antenner nakna, svarta, 3:dje leden merendels hos 9 gulaktig; abdomen med brunt ryggband; vin- garne med hvit fläck innanför pterostigma; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. Zett. X-3s006; Skmebike. Enum. IV. 233. Under Juni och Juli i Skåne, vid Kristiania och i Gud- brandsdalen. 2. OT. salicetorum (SIEBKE) antenner håriga, svarta, 2 bas- leder grå; abdomen utan tydligt mörkare ryggband; vingar utan hvit fläck innanför pterostigma; fötter svarta; lårens och tibi- ernas bas gul. Steblke. Nyt Magsif Nat mre7o. 64. Enum; IV, 4235. Under Juli och Augusti på Filefjeld och i Valders i Norge, Entomol. Tidskr. Årg. 3, H. 1 (1882). md 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. B) Thorax med 3 mörka ryggband, hvaraf det mellersta delas af en svart (hos n:o 3) eller af en grå (hos n:o 4) linea. (Vingar med hvitaktig fläck innanför pterostigma; fötter svarta, lårens och tibi- ernas bas gul; antenner svarta, nakna, blott I:sta leden hårig.) 3. T. serricornis (ZETT.) abdomen mörk med hvita seg- mentinskärningar, utan mörkt ryggband. Zett vt CNRA SACbkesEnu.. FVIN2AS Under Maj—Augusti i Lappmarken och Finmarken. 4. T. subserricornis (ZETT.) abdomen mörk med hvita segmentinskärningar och mörkt ryggband. Zetts XX 39YO: Under Juni—Augusti 1 S. och M. Sverige, åtminstone upp i Jämtland, samt i Verdalen i Norge. II:o Antennernas leder undertill ej sågformigt utskurna, utan cylindriska, stundom knutiga. A) Subradialgrenens främre gren utanför pterostigma afbruten, hinner ej framkanten. (Thorax med 4 mörka ryggband, de mellersta skilda genom en grå linea; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun.) 5. T:; hortulana (MEiG.) blekgrå; abdomen gulaktig; an- tenner svarta, 3 basleder gula; vingar marmorerade med hvitt och brunt. BETET 3022 Under Juni—September i hela Sverige ända upp i Lappland. 6. T. varipennis (MEIG.) grå; abdomen grå med rostgul bas och hvita segmentinskärningar,; antenner svarta, 2:dra leden ofta gul; vingar marmorerade med hvitt och brunt. Zett. X. 3927. Siebke. Enum. IV. 230. JL. Migricornes Zett Ur SÖTA STeDIEeT num LYe 230. Under Maj—Augusti på hela halfön. 7. T. Siebkei (ZETT.) rödgrå; abdomen ofvan brunaktig med hvita segmentinskärningar; antenner bruna, 3 basleder gula, de följande 4—6 svartringlade; vingar gråaktiga med hvit fläck innanför pterostigma. Zett AL AS HORT STeEDKET num DVS 268A Under Juni och Juli vid Kristiania. B) Subradialgrenens främre gren utanför pterostigma fullständig, hin- ner framkanten. (I:o) Vingar med ljusare och mörkare fläckar, eller med mörka strim- mor på tämligen glasklar botten, eller åtminstone utom det mörka WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDA. 19 pterostigma med en eller flera brunkantade nerver (stundom blott subradialgrenen) jämte ulnarfältets tvärnerv. (A) Vingar med 3 stora, tresidiga, bruna, framtill smalt samman- hängande framkantsfläckar och lika många blekare, aflånga in- kantsfläckar samt brun punkt i disken. 8. T. gigantea (ScHuK.) grå; thorax med mörkare rygg- band; abdomen stundom gulaktig; fötter gula; lårens och tibi- ernas spets brun. ZEN 0E4L SLebken EhumtLIMa 228; Under Juni och Juli månader i S. och M. Sverige samt S.; Norge. (B) Vingar annorlunda tecknade än hos (A). 1:0) Vingar fläckiga, marmorerade eller töckniga. a) Thorax med 3 breda, mörka ryggband, hvaraf det mel- lersta stundom är deladt. (1:0) Ryggbanden på thorax så breda att de nästan intaga hela ryggen, ej brunkantade; det mellersta odeladt. (Fötter bruna, lårens bas gul.) 9. T. vittata (MEIG.) grå; antenner svarta, 2 basleder gula; abdomen med mörk sidolinea; vingar bruna med genombrutet, långsgående, hvitt band. FASA IDR SNOK Under Maj och Juni i S: och M. Sverige. (2:0) Ryggbanden på thorax måttligt breda, brunkantade, det mellersta deladt genom en fin brun linea. (Kropps- färg grå; abdomen gulaktig.) (a) Vingar med brun punkt vid framkantsmidten; ptero- stigma mörkt. 10. -T; truncorum: (ME1G.) -antenner "svarta, 2 basleder gula (FS) eller 1:sta grå och 2:dra gul (Q); vingar marmorerade med hvitt och brunt; fötter gula; lårens och tibiernas spets brun. ZELETR3 020: - NILE DIKE ENUM AS ALVÄN 220: Under Juni och Juli i S. och M. Sverige, åtminstone upp i Jämtland samt inom Norge, åtminstone upp i Veerdalen. (b) Vingar utan brun punkt vid framkantsmidten; ptero- stigma blekbrunt. 11. OT. pabulina (MEIG.) antenner svarta; 3 basleder gula (5) eller 5—7 gula (9); vingar med 2 otydliga hvita fläckar; fötter bruna; lårens bas bredt gul. SETS gr STebke nun: TV. L23I. 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Under Maj och Juni i S. och M. Sverige. samt i S. Norge. 1t2. T. subunilineata (ZETT.) antenner svarta, knutiga, 2 basleder gula; vingar marmorerade med flera små, hvita fläckar; fötter gula; lårens och tibiernas spets brun. ZettI AN 3040: Under Juli i Lappmarken. b) Thorax med 4 bruna eller grå ryggband, som stundom äro brunkantade. (1:0) Ryggbanden på thorax brunkantade. (Vingar mar- morerade med hvitt och brunt.) (a) Vingar med en, nästan fyrsidig, starkt i ögonen fal- lande, hvit fläck på midten; en mörk punkt vid fram- "kantsmidten; fötter bruna, lårens bas bredt gul; de 2 mellersta ryggbanden på thorax bilda nästan ett enda. 13. T. excisa (SCHUMM.) grå; antenner svarta, 2 basleder gula; abdomen gulaktig, knapt med spår till mörk sidolinea. IP, EsSpeculemn fett, Nunsg24.Svebise:t Enum., KVLR220. i rexersa sc hummirBeschrSchless lmpsrA2063 Under Juli och Augusti i Lappmarken, Österdalen, Gud- brandsdalen, V&rdalen och på Dovre. (b) Vingar utan starkt i ögonen fallande, fyrsidig hvit, blott matt fläck på midten, men med 2 mörka punk- ter vid framkanten (1 vid midten och I nära basen); fötter gula; lårens och tibiernas spets brun; de båda mellersta ryggbanden på thorax bilda ej ett enda, utan äro åtminstone på något ställe åtskilda genom grått. (Thorax gulgrå; abdomen gulaktig, bakåt grå, med 3 mörka linier, hvaraf rygglinien stundom är otydlig.) 14. T. scripta (MEiG.) mellersta ryggbanden på thorax framtill och baktill förenade, blott på midten skilda genom grått. ZÖtt:s ÅAs39Td.- ru SLlebke. Enum,, IVT 229. Under Juni—September i S. och M. Sverige och Norge, åtminstone inemot Throndhjem. 15. T. nubeculosa (MEIiG.) mellersta ryggbanden på thorax fullständigt skilda genom grått, blott framtill stundom förenade. Zert. AN SOLO, SLebke nun! IVSk220. Under Maj-—Augusti i hela Sverige och i S. och M. Norge, åtminstone till Trondhjem. (2:0) Ryggbanden på thorax enfärgade (ej brunkantade). (a) Pterostigma svartbrunt, sträcker sig halfmånformigt förr Va WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDA. 21 från framkanten öfver tvärnerverna till basen af in- skjutningsfältet. (Vingar grå, hvitfläckiga mellersta ryggbanden på thorax framtill förenade). 16. T. signata (StEG.) blekt grå; abdomen gulaktig, båda sista segmenterna bruna och spår till 3 bruna långsgående linier; antenner svarta, 2 basleder gula; fötter gula, lårens och. tibier- nas spets brun. ZAett. 2 3032." Stebikle, Enumy LV. 230: Under Juli-—September i Romsdalen och Gudbrandsdalen samt vid Kristiania i Norge. (b) Pterostigma ljusare eller mörkare brunt, aflångt, blott beläget utmed framkanten. (1) Mellersta ryggbanden på thorax både framtill och baktill förenade, blott på midten åtskilda genom grått. (Vingar marmorerade af: hvitt och brunt;. den ur inskjutningsfältets främre hörn utgående nerv- grenens båda grenar tämligen bågformiga.) 17. T. obsoleta (MEiG.) blekt grå; abdomen gulaktig, baktill brun, segmentinskärningarna hvita; antenner mörka, 2 bas- leder gula; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. ZeElER XT 3030: Under Juni—September i Upland och Norrbotten. (2) Mellersta ryggbanden på thorax ej någonstädes med hvarandra förenade, ehuru hvarandra mer eller mindre närstående. (Vingar marmorerade eller fläc- kiga af hvitt och brunt samt med en tydlig brun punkt vid midten nära framkanten.) (a?) Vingens hvita fläckar bilda inga tydliga tvär- band, utan äro spridda. (a?) Den ur inskjutningsfältets främre hörn utgå- ende nervgrenens båda grenar eller åtminstone den bakre tämligen bågformiga. (Fötter gula; lårens och tibiernas spets brun; abdomen gul- aktig.) (a') Vingar med talrika (10—12) hvita fläckar. 18. T. marmorata (MEIG.) grå; antenner svarta, 2 bas- leder gula; vingnerver bruna; abdomen stundom baktill brun. 4 ett 393 er SveblkerBiumnmn IV) 230, Under Juni—September i S. och M. Sverige och Norge. (b') Vingar med få (3—5) otydliga hvita fläckar. 22 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 19. T. ceres (Fries) blekt rödgrå; antenner bruna, 2 bas- leder gula; vingnerver blekbruna; abdomen gul, baktill med brun fläck ofvan. ett: 2. BOO Funnen i Skåne. 20. T. circumdata (SIEBKE) ljusgrå; antenner svarta, 3 bas- leder gula; vingnerver bruna; abdomen med brunt band längs rygg och sidor, sista segmenterna bruna. Siebike:x Nyt Mag: fis Nati 28033 1820 Enum) INÖR3T: Under Augusti på Dovre. (b?) Den ur inskjutningsfältets främre hörn utgå- ende nervgrenens båda grenar ej bågformiga, utan mera räta. (Abdomen gulaktig med brunt ryggband; antenner bruna, 2—3 basleder gula.) 21. T. longicornis (SCHUMM.) ljusgrå; vingar med 3—4 otydliga, hvita fläckar; abdomens”7sista segmenter bruna; fötter bruna, låren gula. Ze NIO A4-0 SKED ke ENIM: LV C22 T: Under Juni och Juli i hela Norge. 22. T. hortensis (MeEic.) gulaktig; thorax blekgrå; vingar marmorerade med hvitt och brunt samt med brun punkt vid midten nära framkanten; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. Zett: .X., 3034. .-.S1iebke Enum: AM: 220: Under Juni och Juli i S. och M. Sverige, samt vid Kristi- ania och i Österdalen inom Norge. (b?) Vingens hvita fläckar bilda 2 sammanhängande, breda tvärband och en större hvit fläck utanför pterostigma. (Abdomen gulaktig med 3 bruna linier, hvaraf iygglinien ofta är otydlig; vingar med brun punkt vid midten nära framkanten.) 23. T. micans (ZETT.) ljusgrå; antenner svarta, 2 basleder gula; fötter gula; lårens och tibiernas spets brun. Zett NT sO030TSTev kesEnum; IV 230: Under Juni—September i S. och M. Sverige och Norge. c) Thorax med 5 bruna, enfärgade ryggband; de 3 mellersta paralella, framtill nästan förenade, det mellersta af dessa ganska fint. (Vingar marmorerade af hvitt och brunt, med brun punkt vid midten nära framkanten ; abdomen grå.) 24. T. crassicornis (ZETT.) grå; abdomen baktill med WALLENGREN : SKANDINAVIENS TIPULIDZ. 23 hvita segmentinskärningar; antenner svarta; 2:dra basleden brun; fötter bruna, låren utöfver midten gula. Zetty X.-3933. I Silebke. Enum: KVA 230. Under Juni och Juli i Lappmarkerna samt på Dovre och Filefjeld. d) Thorax med 8 mörka ryggband, de mellersta skilda genom smal grå linea. (Vingar såsom hos föregående.) 25. T. octolineata (ZETT.) ljusgrå; de 4 yttre rygglinierna på thorax korta, krökta; antenner svarta, 2—3 basleder gula; fötter såsom hos föregående. MIetENT ns 0: SLED Re sENUMFLVEE230: Under Maj—Juli i Jämtland och Österdalen, på Dovre och 1 Verdalen. 2:0) Vingar hvarken fläckiga, marmorerade eller töckniga, men väl strimmiga af brunt, derigenom att en eller flera af lång- nerverna jämte ulnarfältets tvärnerv äro brunkantade. (Thorax med 3 mörka, stundom brunkantade ryggband, det mellersta ganska bredt.) a) Ryggbanden på thorax brunkantade, det mellersta deladt genom en brun linea. (Kroppsfärg grå; antenner bruna, 1—3 (SY) eller 1—4 (9?) basleder gulaktiga.) 26. T. marginata (MzEIiG.) abdomen mörkbrun med rostgul rygglinea och rostgul fläck ofvan mot basen; vingar brunaktiga längs midten bleka, längs framkanten svartaktiga; pterostigma mörkbrunt, innanför detta en hvit fläck. Zett ix, 3001 Swe bike bntms LV. 233: Under Juni och Juli i S. Norge. 27. T. lateralis (MEiG.) abdomen med svartbrunt sido- band; vingar grå, längs framkanten lergulaktiga; pterostigma mörk- brunt, innanför detta en hvit fläck, som ofta sträcker sig till inskjutningsfältets bas. Ze rat sotetSrebke; Enum!) IVI92g3t Under Maj—Augusti i S. och M. Sverige och Norge, åt- minstone upp på Dovre. b) Ryggbanden på thorax ej brunkantade. (1) Mellersta ryggbandet på thorax odeladt. (Abdomen med mörk strimma på rygg och sidor; vingar gula, innanför pterostigma en hvit fläck, som går till eller genom inskjutningsfältet.) 28. T. opaca (SIEBKE) askgrå; abdomen gulgrå; vingner- 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. verna bruna; dorsalnerven, subulnarnerven och ulnarfältets tvär- nerv brunskuggade; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. Siebke: Nyt: Mag! frNat, 87261. Enum.SCVil235. Under Augusti i Österdalen i Norge. 29. T. vernalis (MEIG.) ljust askegrå; abdomen gul med hvita segmentinskärningar; alla vingnerver brunskuggade, så att mellanrummen synas såsom hvitaktiga strimmor; fötter bruna, lårens bas gul. : Zjetit. X=. 3047: STENEN, Pnäm. IVA 2805 Under Maj—Augusti i S. och M. Sverige samt i Norge, åtminstone upp till Alstadhaug. (2) Mellersta ryggbandet på thorax deladt genom en fin grå linea. (Abdomen utan mörk strimma längs rygg och sidor; segmentinskärningarna hvitaktiga; vingar grå med bruna, vid basen bleka nerver; kroppsfärg askgrå; fötter bruna, låren mot basen gula.) 30. OT. macrocera (ZETT.) antenner svarta, 2 basleder (FS) eller 2:dra leden gulaktig (97); lederna cylindriska; abdomen gulaktig, bakåt brun; pterostigma svartbrunt, innanför detta en liten hvitaktig fläck. Lens Under Juni—Augusti i Norrbotten och Lappland. 31. T. subnodicornis (ZETT.) antenner svarta; lederna hos S kantiga; abdomen grå; pterostigma brunt, otydligt. Zett. XX. 3075... 5SLebiestEnuwm.sy 230 Under Juni och Juli i norra Sverige och inom Norge ned till Kristiania. (II:o) Vingar med grå eller gulaktig anstrykning; pterostigma brunt; innanför detta en glasklar fläck; brun punkt i disken och van- ligen brun punkt i inkanten. 32. T. lutescens (FABR.) gulaktig; thorax med grå rygg och 3 brunaktiga ryggband, det mellersta dubbelt; fötter gulak- tiga; lårens och tibiernas spets mörk. Zetts 2. 3 'ÖLÖRDTebKke- num HVET220 Under Juli—September i S. och M.' Sverige och S. Norge. (III:o) Vingar enfärgade, hvarken med mörka fläckar eller mörka strimmor, på sin höjd med mörkt pterostigma och innanför detta en klar, hvitaktig större eller mindre fläck, eller framkanten bredt mörk. ”ESYYESYSTI a WALLENGREN: SKANDINAVIENS TIPULIDA. 25 (A) Vingar gulaktiga, blekbrunaktiga eller svartgrå, stundom helt klara. 1:o0) Vingar brunaktiga med bred, skarpt glänsande mörkbrun strimma längs framkanten. (Thorax med 3 mörka, mörk- kantade ryggband.) a) Vingar med hvitaktig, längsgående strimma längs den bruna framkantsstrimman. (Mellersta ryggbandet på thorax ej de- ladt genom brun linea.) 33. T. oleracea (LIN.) askgrå; antenner svartaktiga, 2—4 basleder gula; abdomen grå eller gulaktig, stundom med brun rygglinea; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. Zett. X. 3053-5 Stelbke; num. iVsq233: Under Juni —Augusti i hela Sverige och S. och M. Norge. b) Vingar utan hvitaktig strimma längs den bruna fram- kantsstrimman. 34. T. paludosa (MEIiG.) askgrå; mellersta ryggbandet på thorax ej deladt genom brun linea; antenner svartaktiga, 2—4 basleder gula; abdomen grå eller gulaktig, stundom med brun rygglinea; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun. Aetb VIE 000:T STebD Ke; sEnun. LV P2. Under Juli och Augusti i södra och mellersta Sverige och södra Norge. 35. T. fusca (STEG.) brungrå; mellersta ryggbandet på thorax deladt genom svart linea; antenner bruna med gul bas; abdomen med brunt ryggband och hvita segmentinskärningar; fötter svarta, lårens bas gul. ZLEtraDRI FOG Under Augusti månad i Skåne. 2:0) Vingar utan skarpt begränsad brun strimma längs fram- kanten, men väl der stundom mörkare än i disken. a) Vingar innanför pterostigma med klar, hvitaktig fläck, som tvärbandslikt går öfver subradialgrenen, åtminstone till eller in i inskjutningsfältet och stundom längre. (Vingar gråaktiga ; fötter gula, lårens och tibiernas spets brun.) 1) Abdomen askgrå med brun linea längs rygg och sidor. (Thorax grå med 4 ljusbruna ryggband.) 36. T. lunata (LIN.) antenner bruna, 2:dra leden oftast, 1:sta undertill och 3:dje vid basen gul; palper bruna. Zett.r XX; 39004: Under Maj och Juni i Skåne. 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 2) Abdomen rostgul; thorax ofvan rostgul med mörka ryggband. 37. T. ochracea (MEIiG.) thorax med 4 rostbruna band; abdomen utan mörk rygglinea, men med rudimentära sidolinier; antenner bruna, mot basen mer eller mindre långt gula; palper gula, i spetsen svarta. Zett. Xl 3947. oSiebkemEnumt INATR2832: Under Maj 38. T. laetabilis (ZETT.) thorax med 3 svartgrå band, det Augusti på hela halfön. mellersta brunkantadt; abdomen med brun rygglinea; antenner gula, brunringlade; palper gula, 1 spetsen svarta. Zett. ÅNr305o.r Skebke Enum. IV 32; Under Juli och Augusti i norra Sverige, på Gotland och i södra Norge. 3) Abdomen rostgul; thorax ofvan rostbrunaktigt grå med mörka ryggband. (a) Abdomen med mörkt ryggband. 39. T. selene (MEIiG.) thorax med 4 tydliga bruna rygg- band; antenner gula, brunringlade; den hvita fläcken innanför vingens pterostigma räcker föga öfver basen af inskjutningsfältet. Ze KA 3055 Seb ken, VART Under Juli och Augusti i södra och mellersta Sverige och Norge. 40. T. fascipennis (MEIG.) thorax med 3 otydliga rygg- band; antenner bruna med 2 basleder gula (3), eller gula, mot spetsen bruna (9); den hvita fläcken innanför vingens ptero- stigma räcker långt öfver basen af inskjutningsfältet och hos 9 nästan till vingens inkant. Zettl2X; 13948 SNGDkerEnlin: IV:n 232: Under Juni—September 1 hela Sverige och i södra Norge. (b) Abdomen utan mörkt ryggband, sista segmentena bruna. 41. T. picticornis (ZETT.) thorax med 3 mörka ryggband, det mellersta deladt genom fin grå linea; antenner gula, brun- ringlade; den hvita fläcken innanför vingens pterostigma räcker föga öfver basen af inskjutningsfältet. Zett. XI 4800: Funnen på Öland. WALLENGREN:! SKANDINAVIENS TIPULIDZ. 27 b) Vingar innanför pterostigma med liten, ofta otydlig hvit- aktig fläck, som går knapt öfver subradialgrenen och hin- ner ej inskjutningsfältet. 1) Antenner hos I med långsträckta leder, hvardera vid båda ändar rundaktigt uppblåsta; abdomen hos 9 lång, betydligt längre än de ej förkrympta vingarne. 42. T. nodicornis (MEIiG.) askgrå; thorax med 4 breda, bruna ryggband; abdomen gulaktig med brunt ryggband; anten- ner bruna, 2 basleder gula; vingar gråaktiga; pterostigma matt. VACIIGIRR NE N30)5 2 SI EIDIKSK EIN FELV sf 2:3 2. Under Juni—Augusti i södra och mellersta Sverige samt inom Norge i Gudbrandsdalen och på Dovre. 2) Antenner hos YI af vanlig form; abdomen hos ? föga längre än vingarne, då dessa ej äro förkrympta, såsom stundom är förhållandet. (a) Thorax med 4 mörka ryggband. (Fötter gula; lårens och tibiernas spets brun; vingar gråaktiga, ej hos 2 förkrympta.) 43. T. limbata (ZeTtT.) gulaktig; thorax å ryggen askgrå, ryggbanden otydliga; abdomen gul, baktill brun, utan mörkt ryggband; antenner svarta, 2 basleder gula; pterostigma svartbrunt. Ze INGOSTA Under Augusti månad i Lappland. Oo 44. T. flavolineata (Meic.) askgrå; ryggbanden 3å thorax tydliga; abdomen gul med 4 bruna band (JF) eller brun med gult band längs rygg och sidor (02); antenner brunaktiga, mörk- ringlade, 2—3 basleder gula; pterostigma blekt. Zetter 05Lr I Seb ker nanm. WNISK2 366 Under Juni månad i södra och mellersta Sverige och södra Norge. (b) Thorax med 3 mörka ryggband, det mellersta de- ladt genom en fin grå eller bruna linea. (1) Abdomen grå med svartbrunt sidoband, men utan ryggband. (Vingar ej förkrympta, brunak- tiga; mellersta ryggbandet å thorax deladt genom brun linea.) 45. T. pruinosa (MEiG.) askgrå; antenner svarta, 3:dje ledens bas stundom gul; palper svarta; pterostigma ljusbrunt; fötter bruna, lårens bas gul. Zett XX. 30787 Stebkerönum, IV 234. 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Under Juni och Juli i södra och mellersta Sverige och Norge. (2) Abdomen gul, stundom baktill brun; palper helt eller blott vid basen gula. (Fötter gula, lårens och tibiernas spets brun; antenner bruna, vid basen mer eller mindre gula; vingar hos 2? ej förkrympta.) 46. T. quadrivittata (ST=G.) askgrå; mellersta ryggbandet å thorax ej deladt; abdomen med svartaktigt sidoband och utan ryggband; palper bruna, 1:sta leden gul; vingar brunaktiga. Z ett: RR 3OSO Under Augusti i Småland. 47. T. luteipennis (MEiG.) askgrå; mellersta ryggbandet deladt genom fin mörk linea; abdomen med brunt, mer eller mindre tydligt ryggband, men utan sidoband; palper gula med brun spets; vingar gulaktiga. ZeStt XL 30 TAN STebke Nun. LViL 234: Under Augusti—Oktober i södra och mellersta Sverige och Norge. (3) Abdomen gul, stundom baktill brun ; palper helt bruna. >) Abdomen med brunt ryggband ; antenner svarta eller svartbruna; vingar hos 9 förkrympta. 48. T. melanoceros (SCHUM.) askgrå; mellersta ryggbandet å thorax deladt genom fin mörk linea; vingar gråaktiga; ptero- stigma blekbrunt. Jar. abdomen med brunt sidoband. Schumm. Besöhr; aSchles»1Tipalkys,wvgod- vi. vltneatanAett: X- 13075. Slebker Enum. IVIN23A- Under Augusti och September i hela Sverige och södra och mellersta Norge. ++) Abdomen utan brunt ryggband, baktill brun; antenner svarta eller svartbruna, 2:dra basleden gul; mellersta ryggbandet å thorax deladt ge- nom en fin grå linea. (Vingar hos 9 stundom förkrympta.) 49. T. grisescens (ZETT.) grå; vingar hvitgrå med mörk- brunt pterostigma, hos 9 ej förkrympta; fötter bruna, lårens bas bredt gul. . Zett. NOM Under April och Maj i Skåne. WALLENGREN :! SKANDINAVIENS - TIPULIDZ. 29 50. T. pagana (MEIG.) grå; vingar grå med blekt, otyd-” ligt pterostigma, hos Q förkrympta; fötter bruna, lårens bas gul. ZettA AN 3080:4 Seb keying: IVA 234: Under Augusti+—Oktober i södra och mellersta Sverige och södra Norge. Å (B) Vingar svartbruna, jämförelsevis korta, hos 9 kortare än ab- är domen, men ej förkrympta. 51. T. nigra (LIN.) svartbrun; abdomen vid basen. ofta gulaktig; antennernas 1—2 basleder ofta gula; fötter svartbrun- aktiga; lårens bas gul. Zetter Jlebker num. IV:-285- Under Maj—Augusti i södra och mellersta Sverige och Norge. FE SA Ske ELINE BL ÖRTERAKFPABR ZEIE: I:o Vingar klara, ofläckade. (Fötter gula; lårens, tibiernas och tarser- nas spets brun.) 1. P. scutellaris (MeEiG.) svart; skutell gul; bröstsidor ask- grå, palpernas bas gul. ett 0 fog: iSre Db ker Bntimg LVE 230: Under Juni—September på hela halfön. II:o Vingar med svarta eller svartbruna fläckar och tvärband. a) Bakfötternas metatars hvit. (Bröstsidor askgrå; fötter bruna, låren gula med brun spets.) 2. P. albimana (FaABR.) svart; skutell och palper gula; abdomen med 2 gula tvärband (3) eller gula sidofläckar (9); vingarnes tvärnerver och pterostigma svartbruna. Zett or 28: Under Maj —September i södra och mellersta Sverige. b) Bakfötternas metatars brun eller brungul; bröstsidor glänsande silfver- hvita. (Fötter gula, lårens och tibiernas spets brun; skutell och palper gula.) 3. P. contaminata (LIN.) svart; abdomen såsom hos före- gående; vingar med 3 afbrutna svartbruna tvärband och några sådana punkter. ZCUb: Ar 402 STENS ABN LV... 230: Under Maj—September i hela Sverige och mellersta Norge. c) Bakfötternas metatars brun eller brungul; bröstsidor svarta, utan silfverglans. (Fötter och lår såsom hos föregående; skutell svart; palper gula.) 30 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 4. P. lacustris (MEIG.) svart; abdomen med 2 gula tvär- band, men hos 9 oftast enfärgad; vingar med 2 bruna tvärband. Zett. XX: 40265 StlebkerEnum.” IV; 230: Under Juni och Juli i södra och mellersta Sverige och södra Norge. 4 5. P. paludosa (MeEIG.) svart; abdomen enfärgad; vingar med afbrutet svartbrunt tvärband öfver disken och bakom detta några punkter af samma färg. Zetta 20 glO2 7 Seb ke SenUumA Vi. 230. Under Juni och Juli i Skåne och vid Kristiania. ORCHESTES POPULI L. SÅSOM SKADEDJUR. Vid ett besök i Arbrå prestgård 1 mellersta Helsingland som- maren 1880 fann jag bladen på de der planterade balsampopp- larne angripna af en insektlarv, som lefde såsom minerande in- uti bladen, Man kunde knapt finna ett enda blad, som ej van- pryddes af en eller flera bruna fläckar, uppkomna derigenom, att larven förtärt de klorofyllförande cellagren inuti bladet, men lem- nat den ofärgade öfverhuden orörd. Fläckarne hålla vanligen 1o—15 m.m. 1 genomskärning och sammanflyta ofta nog med hvarandra. I Augusti månad funnos i bladen dels ännu ej full- växta larver, dels puppor hvilka jag efter några veckor lyckades få kläckta. Det visade sig då, att insekten var den lilla hoppande snytbaggen Örchestes populi L., svart med rödgula ben. I bör- jan af Juni 1881, vid ett besök å samma ställe, fick jag iakttaga huru de på marken öfvervintrade skalbaggarne nu i otaliga ska- ror vandrade eller rättare sagdt hoppade uppåt trädstammarne och spredo sig på de nyss utslagna bladen. Ett närstående plank samt under träden växande buskar voro alldeles svarta af de uppåt- sträfvande små djuren. Snart voro alla blad försedda med sina gäster, som dels frossade af den späda grönskan, dels rustade sig för att nedlägga äggen i den saftiga bladväfnaden. På detta sätt har nu denna insekt der härjat i flera år. Jag ville fästa uppmärk- samheten härå, enär, så vidt jag vet, denna iakttagelse icke förut gjorts i vårt land. Chr. Aurivillius. HADENA UNANIMIS TR., FUNNEN I SVERIGE. Bland de i Upsala-trakten under förlidet år insamlade fjä- rilar, som konservator G. KOLTHOFF sändt mig för att granskas, påträffades ett exemplar, hvilket befans vara en hane af ofvan- stående art. Som mig veterligen ingen uppgift om dess före- komst i Sverige hittills varit bekantgjord, så förevisades Upsala- exemplaret vid Entomologiska Föreningens sammankomst den 4:de sistlidne Mars. Då detta nedskrifves har jag framför mig ett an- dra exemplar, äfven en hane, tillvaratagen i Upland den 23 Juni 1874 af vår flitige fjärilsamlare Lektor K. F. THEDENIUS. Eme- dan denna fjäril ej är beskrifven 1 något svenskt arbete och lätt kan förvexlas med närstående arter, så torde en kortare beskrif- ning på densamma här vara på sin plats. för att underlätta vi- dare efterforskningar. Hadena unanimis Tr. Framvingarne ofvan gulaktigt bruna, med rostbrun och mörkbrun inblandning; njurfläcken utåt kantad med hvitt, och rummet mellan vågiga linien och utkanten gråsvart; bakvingarne med en tämligen stor mån- Häck i midten, hvilken oftast är tydlig äfven på öfversidan. Framvingens längd 12—15 m.m. MRS Sehmettenlanv. bur 20 25, 02:31 FBRRIA 37 Lo -GUENEÉR, ROOS NISSE Fjärilen liknar mycket AH. gemina HB., men skiljer sig för- nämligast genom den hvita utkanten på njurfläcken, den tydliga . månfläcken på bakvingarnes tvärribba och genom frånvaron af det längsgående svarta strecket i cellen Ib i mellanfältet på framvingarne. Från den äfven närstående H. didyma ESsP. skil- jer den sig bland annat genom de två svarta strecken vid roten af framvingarne, den blott i utkanten hvita njurfläcken, samt ge- nom bakvingarnes tydliga månfläck. 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Den nu föreliggande är något mindre och mera enfärgadt rödbrun, samt har svagare månfläck på bakvingarne, än hvad som synes vara fallet hos tyska exemplar. Kroppen är af samma färg som framvingarne, men halskragen mera gulbrun och med en svart tvärlinie; bakkroppen är gråbrun och ljusare vid basen; tofsarne på rygg och bakkropp desamma som hos andra Hadena- arter. De båda tvärstrecken på framvingarne äro dubbla, täm- ligen otydliga och böja sig mot hvarandra i cellen 1 b; den del af vingytan, som ligger mellan de föga ljusare 27zng- och njurfläc- karne, är genom inblandning af mörkbrunt, något mörkare än den öfriga delen af vingarne; kägelformiga fläcken är något mörkare och omgifven af svarta linier; våglinien är något ljusare än grundfär- gen och bildar en större, i midten urnupen båge i cellerna 2—4, samt en mindre 1i cellerna 5—6; innanför henne stå otydliga pilfläckar i cellerna 3—4. Bakvingarne äro grågula, vid utkan- ten bredt gråaktigt svartbruna; på undersidan äro båda vingarne gulgrå, ljusare i utkanterna och hafva tvenne mörkare, framåt bredare tvärband och mörka diskfläckar. Larven skall vara brunaktigt gul, med hufvudet och tre rygg- linier ljusare och lefva på gräsarter, förnämligast Poa aquatica och Phragmites communis i Juni och på hösten, samt öfver- vintrar. Fjärilen hör till de sällsyntare och förekommer i Baden, Hannover, Braunschweig och vid Wien (HEINEMANN), samt på Uralbergen (STAUDINGER). Sven Lampa. EA Et BEMAZERKNINGER OVER LYCAZENA ARGUS- ZZEGON-GRUPPEN AF WW. M. SCHÖYEN. Nzermest foranlediget ved Fundet af en eiendommeligt ud- seende stor Lycena-Form af Typen argus auct. 1 Omegnen af Kristiania i Sommeren 1880 besluttede jeg at underkaste Grup- pen argus-egon, hvorom saa meget har veret skrevet og stredet, en n&ermere Granskning for derigjennem at komme paa det rene saavel med den n&evnte Forms Stilling till begge de andre, som ogsaa disses indbyrdes Forhold til hinanden, saaledes som de hos os optrede. Saa meget större Opfordring har jeg nu efter tilendebragt Granskning af et stort Materiale af skandinaviske (tildels ogsaa udenlandske) Individer af Gruppen” fundet til her- ved at offentliggjöre nedenstaaende Bemeerkninger over de her- henhörende Former, som jeg har fundet, baade at der er et og andet at berigtige i tidligere Publikationer vedkommende samme, og tillige at der endnu fremdeles hersker megen Usikkerhed selv blandt Lepidopterologer ex professo med Hensyn til den distinkte Skjelnen mellem Formerne. Desverre har jeg ikke veret i Be- siddelse af det fornödne Materiale ogsaa fra andre Lande og Verdensdele til at kunne indlade mig paa Betragtninger over de under denne Gruppe hörende Formers indbyrdes Forhold, Varia- tioner etc. i de forskjelige Trakter af deres Udbredelsekreds i videre Udstrekning, en Opgave der vilde udkreve et enormt Materiale og som derfor faar were overladt Besiddere af större Samlinger. Her har jeg vesentlig haft for Öie deres indbyrdes ' Fra Sverige har jeg navnlig fra Hr. lektor THEDENIUS modtaget til Af- benyttelse en szerdeles rig Samling af Exemplarer af denne Gruppe fra de for- skjelligste Landskaber, hvorfor jeg herved aflegger min forbindligste Tak. Entomol. Tidskr. Årg. 3, H. 1 (1882). 3 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18382. Forhold m. v. hos os paa den skandinaviske Halvö, idet jeg dog ogsaa stadigt har taget med i Betragtningen, hvad jeg dels gjen- nem Undersögelsen af Exemplarer ogsaa fra det övrige Europa og dels gjennem Literaturen har fundet verd at bemeerke angaa- ende deres Udseende, Levevis m. v. 1 andre Lande. — Först ville vi se at klare det omstridte Spörgsmaal: Hvilken Art er egentlig Pap. argus L.? Som bekjendt har Tydningen af argus L. givet Anledning til en höist uheldig Uenighed, idet samtlige udenlandske Forfat- tere derunder forstaa samme Art som argyrognomon BERGSTR. (calliopis Boisp.), medens de svenske Forfattere med WALLEN- GREN i Spidsen anse LINNÉ's argus for identisk med egon auct. Selv har jeg tidligere 1 Tilslutning til den for Tiden overalt uden- for Skandinavien almindelig brugelige Nomenklatur benyttet de gjengse Navne »ärgus» og »egon». Efter nu ved denne Leilig- hed at have underkastet Sagen den omhyggeligste Prövelse og ind- hentet alle de Oplysninger, som det har veret mig muligt at tilveiebringe til Opklaring af Spörgsmaalet, maa jeg imidlertid ubetinget tiltrede WALLENGREN'S Opfatning og med ham erklere mig enig i, att LINNÉ'S argus af de udenlandske Forfattere er bleven mistydet. Hvad for det förste angaar de af LInnÉ i Fauna Sueciea 'og Systema Nature under argus (FS) og zdas (9) anförte Citater af tidligere Forfatteres Beskrivelser og Afbildinger, saa er derfra ingensomhelst Oplysning at hente. DE GEER's Figurer fremstille nemlig argziolus, og derfra skriver sig ogsaa LINNEÉ's feilagtige Opgave ': »Habitat in Rhamno». WILKES, HOEFNAGEL'S, PETI- vER's, RaJr's og GEOFFROY'S fremstille zcarus RoTtt. (alexis auct.); ROESEL'S Zcarus og semiargus ROTT. (acis auct.), cite- rede under argus, samt Pol. hippothog O., citeret under zdas. MERIAN's og MOUFET's Figurer tydes vistnok af WERNEBURG” som argus aug. men ingen af dem er af den Beskaffenhed, at de tillade sikre Slutninger i Spörgsmaal angaaende saa ner- ! Systema Nature XII, p. 790. (I Fauna Suecica staar derimod rigtigt: »Hab. in ericetis».) ? Beiträge zur Schmetterlingskunde I, p. 20 & 44. SCHÖYEN : LYCAENA ARGUS:-/EGON-GRUPPEN. 35 staaende” Former, som der her er Tale om. Defövrige eteraf endnu mindre Betydning end de ovenfor nzevnte. Hvad dernest angaar LInsnÉ's egne' Beskrivelser af argus & zdas, da har som bekjendt WALLENGREN '" allerede i 1855 under- kastet disse en kritisk Granskning, hvortil jeg her skal indskrenke mig til at henvise og som jeg i et og alt maa erklere mig enig 1, undtagen forsaavidt Tydningen af ZÉYTERSTEDT'S Årgus idas angaar, hvorom senere. Jeg skal i denne Forbindelse gjöre op- merksom paa, at den af WALLENGREN paapegede Skriv- eller Trykfeil 1 Fauna Suecica (1761) under argus: »alis caudatis» er i Syst. Nature XII (1767) ganske rigtig rettet til: > alis ecau- datis» ; Feilen under zdas:' »alis ecaudatis coeruleis> gaar ogsaa igjen i sidstnevnte Verk, medens det derimod i förste Udgave af Fauna Suecica (1746) under n:o 804 rigtigt heder: »nigro fuscis». Til de af WALLENGREN i hans her n&vnte Afhandling frem- förte Argumenter for sin Opfatning af LINNÉ'S argus bemerker ZELLER, ” at han ikke kan finde dem overbevisende og tilföier: »LINNEÉ's Beschreibungen sind vwviel zu oberflächlich, als dass die einzelnen Worte haarscharf aufgefasst werden könnten; die An- gaben passen daher mit ihren Ungenauigkeiten und Auslassungen auchkvrauti Lyck Argus On Det er :enSelvfölge; "at hvor Talen er om to saa serdeles lige udseende Arter som de her omhand- lede, vil en saa overfladisk Beskrivelse som LINNÉ'S kunne passe paa begge, men det vil dog vel neppe falde Nogen ind at paastaa, at Beskrivelsen i dette Tilfelde skulde passe bedre paa argus auct. end paa egon; tvertimod maa det visselig indrömmes, at det snarere forholder sig omvendt. Hvad har saa störst Rimelighed for sig enten at antage, at LINNÉ har beskrevet den overalt i det syd- lige og mellemste Sverige uden Sammenligning hyppigste Art, egon, der baade ved sin stadige Forekomst paa Lyngfelterne (> Habitat in ericetis>: Fn. Suec.) og ved sit hele Udseende i alle Dele bedst passer till LINNÉ's Udtryk, eller at forudsette, at LINNÉ ikke skulde have paatruffet denne, men derimod den langt mindre hyppigt forekommende argus auct., der baade passer mindre godt til Beskrivelsen og desuden ialfald ikke i Lavlands- Yr Öfvers. af Kgl. Vet; Akad. Förhandl. 1855, p. 205—210. ? Stett. Entom. Zeit. 1869, p. 380—381. 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. trakterne, saaledes som &gon, kan siges at vere karakteristisk for Lyngmarkerne? ZELLER indrömmer ogsaa, at Sandsynlig- heden her kunde tale for WALLENGREN'S Anskuelse, men slutter med den Bemerkning: »Aber befände sich Lyc. Agon als Pap. Argus oder Idas in LinnÉ's Sammlung, so wirde STEPHENS, der fräher die Linne&sche Benennung auf den Agon anwandte, nicht in List of British Animals V. Lepidoptera p. 20 zur Be- nennung Egon fir den Englischen Falter zuräckgekehrt sein.» Det er i Virkeligheden ganske besynderligt, at man ikke allerede forlengst har faaet dette Spörgsmaal endelig löst fra England ved en Undersögelse af Exemplarerne i LINNÉ's Samling. Saavidt jeg har kunnet erfare, er Der imidlertid ikke leveret no- gen Redegjörelse i denne Retning. Ifald det virkelig forholder sig saaledes, som de engelske Lepidopterologer anföre, at kun egon og ikke tillige argaus auct. forekommer i England (hvorom jeg dog höiligen tvivler), saa maatte det jo vere saa meget desto lettere for dem at komme paa det rene med, om LINNÉ 's Exemplarer stemme overens med denne eller ikke. Da jeg som sagt intet Sted har kunnet finde noget offentliggjort des- angaaende, har jeg henvendt mig til Hr Ror. M'LACHLAN i London med Anmodning om, at han vilde undersöge Exempla- rerne i LINNÉ's Samling og meddele mig Resultatet, hvilket han ogsaa velvillig har paataget sig. I sin Skrivelse, hvori han rede- gjör for Resultatet af sine Undersögelser, beklager han vistnok, at han som ikke ex professo Lepidopterolog muligens ikke ube- tinget tör stole paa sin Dom i denne Sag, men udtaler sin An- skuelse saaledes: »I have examined the coll. LINNÉ. One Ly- cena bears a label »Argus» in LINNÉ's own handwriting. That ' example (with others that bear no label) appears to me absolu- tely identical with that we in England term ”Zgon'; it would, I think be impossible to detect the example amongst a host of English 'Egon', if the label were removed. »Idas L”. appears also to be the Q of what we term ”Zgon'. — Another English entomologist has independenfly examined the Linnean » Argus», and he agrees with me that it is the English ”Zgon'»." Der ! Efterat ovenstaaende allerede var sat, har jeg endnu at tilföre, at jeg senere har erholdt yderligere Meddelelser fra MLACHLAN angaaende Exempla- rerne i LINNEÉ'S Samling, hvilke bortrydde enhver Tvivl om, at disse tilhöre den | | SCHÖVEN: LYCAZNA ARGUS-ZGON-GRUPPEN. 37 synes saaledes at vere tilveiebragt temmelig sterke Indicier for, at egon befinder sig i LINNÉ's Samling baade som Pap. aäargus og 2das, og at derfor ogsaa ZELLER's sidste Indvending mod WALLENGREN'S Opfatning bliver bortryddet. Som Sagen altsaa nu staar, forekommer det mig, at der ikke lader sig anföre no- gensomhelst plausibel Grund for Bibeholdelsen af Benzevnelsen argus L. for den hidtil af Udlandets Entomoioger derunder for- staaede Art, — det vil da sige nogen anden end den, at man jo nu engang har vennet sig til det, og gammel Vane er slem at endre! Vaneprincipet har jo ogsaa sine ligesaa trofaste Til- hengere som Prioritetsprincipet. For imidlertid ikke at foranle- dige nogen Misforstaaelse skal jeg i det fölgende i selve Texten saa meget som muligt bibeholde Benevnelsen egon (istedetfor argus LL.) for den ene Art, medens jeg for den anden (argus auct.) optager Navnet argyrognomon BERGSTR. Vende vi os altsaa nu til Betragtningen af Forskjellighederne mellem begge Former, arg usik. = egon auct. og argyrogno- mon BERGSTR. = argus auct., saa har Meningerne som bekjendt saavel i &ldre som nyere Tider veret meget delte om, hvorvidt de kunne ansees store nok til at begrunde deres Opstilling som to distinkte Arter, eller om de ikke snarere burde betragtes som tilhörende en og samme Art. Fra först af var man jo udelukkende henvist til at söge Forskjellen i Farvetegningen og maatte, saa godt man kunde, uden nogen Stötte i andre Karakterer söge at indordne sine Exemplarer, saavel de typiske som de mindre typisk tegnede, efter bedste Skjön under den ene eller den anden af disse to i hele Tegningsanlegget saa aldeles overensstemmende Former, hvad visselig ofte faldt mere end vanskeligt nok. Forvexlinger af begge har derfor saa at sige hört til Dagens Orden, hvorfor de forhaandenverende Opgaver, navnlig da de af tidligere Datum, over begges Forekomst og Udbredelse, Levevis, Udvikling m. v. virkelige gor auct., idet han nemlig ved en fornyet Undersögelse har fundet dem alle i Besiddelse af den for denne Art karakteristiske Horntag paa For- benenes Tibier, et Forhold hvorpaa han tidligere ikke havde veret opmarksom. 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. visselig for en meget stor Del maa modtages med störste For- sigtighed, da der utvivlsomt ofte er taget Feil i Bestemmelserne. Intet Under da, at Mange under disse Omstendigheder fandt det bekvemmere at anse begge for identiske og henföre dem sammen under Navnet »argus IL.» Selv efterat man ved Opdagelsen af den bekjendte »Horn- stachel» paa forreste Fodpar hos &egon auct. (se fig. 1), der visselig med rette er anseet for en aldeles fortrinlig Karakter, mente at have fundet det eneste sikre Skjelnemceerke mellem begge har dog Flere ikke desto mindre stillet sig lige skeptisk ligeover- for Artsforskjellen og fremdeles som för villet have begge For- mer ind under en og samme Art. I vort Land har de tidligere aldrig v&eret holdt tilstrekkelig ud fra hinanden, og i SIEBKE's »Enum. Ins. Norv.» III (p. 6) ere begge slaaede sammen under Nav- net argus L. Samme Fremgangsmaade er f. Ex. ogsaa af RÖSSLER befulgt i hans »Verzeichniss d. Schmett. des Herzogth. Nassau» !, idet han i den Anledning bemerker: »Nach Vergleichung einer Menge Exemplare sowohl aus Alpengegenden als von hier sind mir die Artrechte von Egon sehr zweifelhaft geworden, unge- achtet der mikroskopische Unterschied gefunden worden sein soll, dass die Vorderschienen bei gon mit einem Hornstachel ver- sehen seien, der bei Argus fehle; allein solehe Unterschiede kön- nen täuschen, wie die Erfahrung gelehrt hat.» Ligesaa siger KEFERSTEIN ” i samme Anledning: »Noch möchten wir darauf aufmerksam machen, dass bei Feststellung der Art-Charactere — möglichst nur solche Kennzeichen herbeigezogen werden därfen, welche mit blossen Augen, nöchstens unter Anwendung einer einfachen Lupe, wahrgenommen werden können. — — 50 ist z. B. nach Speyer der einzige stichhaltige Unterschied zwischen Argus und Egon das Dasein oder Fehlen des Schienenstachels. Aber diesen aufzufinden ' hält oft sehr schwer; bei Ågestis und Polysperchon ist der Schienenstachel kaum siechtbar und iber- haupt ist er bei den Lyc&e&nen theils länger theils kärzer, theils fehlt er ganz. Nach unserm Dafärhalten kann er daher bei der gedachten Gattung als wesentliches Artmerkmal nicht angesehen " Jahrb. Nass. Ver. f. Naturk. 19—20 Heft. p. 114—115. > Betrachtungen iiber die Entwickelungsgeschichte der Schmett. und deren Variation, 1880, p. 80. SCHÖYVYEN : LYCAZNA ARGUS-ZGON-GRUPPEN. 39 werden und erscheinen mithin Argus und Agonz nur als zwei Formen derselben Art.» Ganske vist vilde det vere det mageligste og bekvemmeste, ifald man altid ved Bestemmelsen af Arter, selv de tvivlsomste og vanskeligste, udelukkende kunde hjzelpe sig med de »blotte Öine»; men det lyder temmelig uvidenskabeligt at kaste Vrag paa en Karakter, fordi det muligens for den, der kun bekymrer sig om mere iöinefaldende Farveforskjelligheder og hvis Sag det aldrig har v&e&ret nogensinde at benytte et Mikroskop ved sine Forskninger, kan falde lidt vanskeligt at opdage den, al den Stund Erfaring lerer, at den virkelig er konstant. Det hjaelper ikke her at ville gjöre gjeldende, at den omhandlede Skinne- bens-Tag kos andre Arter af Slegten kan forholde sig forskjel- ligt. Her gjelder det nöiagtigt og samvittighedsfuldt at under- söge Forholdet specielt hos znetop disse to Former og se, hvor- dan Sagen stiller sig hos dem; först da kan man tale om, hvad » Erfaring har lert> 1: dette Tilfelde. Ingen af de to nevnte Herrer synes imidlertid at have fundet dette Umagen verd, men de indskrenke sig til ganske simpelt at betvivle Paalideligheden af den n&evnte Karakter uden Stötte i egne Undersögelser. Ef- terat jeg nu under Mikroskopet har undersögt flere hundrede Exemplarer af denne Gruppe, baade skandinaviske og andre eu- ropeiske, maa jeg imidlertid, stöttet til mine saaledes vundne Erfaringer, paa det bestemteste hevde, at Forholdet med bemeldte Tag er aldeles konstant, idet jeg nemlig ikke har paatruffet et eneste Exemplar, der afviger i denne Henseende ved enten at mangle den, hvor den skulde findes, eller tvertom. (Smign. ogsaa ZELLER's Udtalelser imod RÖSSLER 1 Stett. Ent. Zeit. 1868, Pp. 127). Taggen er vistnok ikke hos alle Exemplarer af 2gon lige iöinefaldende, idet den varierer i Störrelse og derfor hos nogle Individer kan vare mindre let at opdage end hos andre; men dens Forekomst er derfor lige konstant, og om nogen »Vanske- lighed» ved at finde den frem kan der aldeles ikke vere Tale for Nogen, der blot nogenlunde forstaar at benytte et Mikro- skop, eftersom i Regelen allerede en sterk Loupe vil vere til- strekkelig til at gjöre den synlig. Man tenke sig blot, hvilken Anvendelse der gjöres af Mikroskopet ved Bestemmelse af Ar- terne paa andre Felter af den lavere Dyre- og Planteverden! 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. I sin interessante Afhandling: »Ueber sekundäre Geschlechts- charaktere nordischer Tagfalter» ' har min Ven Dr. AURIVILLIUS paapeget endnu en mikroskopisk Forskjel mellem disse to For- mer, der, omendskjönt den kun finder Anvendelse paa Hannerne, dog fortjener at tillegges den störste Betydning. Han har nem- lig fundet, at der er karakteristiske Forskjelligheder ved Skjel- bedzekningen paa Oversiden af Forvingerne hos Hannerne af begge. Betragter man nemlig under maadelig Forstörrelse For- vingen af argyrognomon I (argus auct.), vil man finde den i en betydelig Udstrekning besat med en Mzxngde smaa hvide Haar, »Haarskjael» (se fig. 2), hvilke derimod mangle hos egon J, hvor Vingen viser sig glat. Löser man endvidere endel af Stövet fra Vingefladen og betragter det under Mikroskopet ved sterkere Forstörrelse, vil man finde hos begge Arter endel eien- dommeligt formede Skjzel, saakaldte »Blereskjel», der vise et forskjelligt Udseende hos hver iser af dem, idet de nemlig hos egon ere mere aflange eller elliptiske og forsynede med 8—9 Rader af smaa runde Blerer (se fig. 4) hos argyrognomon der- imod bredere, mere rundagtige og med 10—12 Rader Blerer (fig. 5). Se dette er jo en serdeles interessant Nyhed, og Op- dagelsen heraf vil visselig hilses med Glede af enhver videnska- belig Lepidopterolog, omendskjönt man jo vistnok heller ikke kan nyde den med »blotte Öine>. Desverre ser jeg mig imidlertid nödt til at gjöre opmerk- som paa, at disse Forholde ikke ere saa konstante som af AURI- vILLIUS antaget. For det förste er Mangelen af de omtalte Haar- skjel hos egon I ikke gjennemgaaende. Undertiden optrede nemlig saadanne ogsaa hos denne, dels i et Faatal ner Basis af Vingen, dels ogsaa fremover Vingen (hovedsagelig i Celle ib) enten sparsomt eller endog i ikke saa ubetydelig Mzaxngde (se fig. 3). Aldrig har jeg dog hos noget Exemplar af denne Art fundet dem forhaanden i den M&ngde og Udstrekning som hos argyrognomon, hvor de brede sig ud over en langt större Flade af Vingen og tillige sidde tettere, ja ikke saa sjelden endog op- trede paa Bagvingerne i Cellerne 3—956 (se fig. 2). Hos sidst- nevnte Art mangle de aldrig nogensinde, og man kan saaledes Y Bihang till K. Svenska Vet. Ak. Handl. B. 5. (1880) n:o 25, P: 25—206. SCHÖVEN: LYCANA ARGUS-ZGON-GRUPPEN. 41 vere fuldt sikker paa, at hvor man finder Vingen glat, der har man den typiske egon for sig, og man vil, naar man engang har gjort sig ordentlig Rede for Forholdet hos dem begge, van- skelig kunne skuffes af den forövrigt temmelig fortredelige Qvasi- Mellemform af egon med Haarskjel. — Heller ikke Blereskjel- lene vise konstant det af AURIVILLIUS opgivne Forhold mellem 7 2 N Bredde og Lengde, samt Antal af Blererader, men variere ofte temmelig betydeligt hos begge Arter. Man finder saaledes hos egon Skjel med baade 10 Blererader og derover, og isaafald ere de adskillig bredere i Forhold til Lengden og nerme sig mere Udseendet hos argyrognomon. Hos denne sidste har jeg derimod aldrig fundet ferre end 10 Rader, men oftere baade 13 og 14, saa idetheletaget vil man hos denne finde Skjallene 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. bredere i Forhold til Lengden og forsynede med flere Blererader end hos egon (smlgn. figg. 4 og 5). Jeg maa i denne Forbindelse gjöre' opmerksom paa, at me- dens jeg hos egon I ikke har veret istand til at paavise no- gen bestemt Sammenhzeng mellem den omtalte Optreden af Haarskjel og Farvetonen paa Vingernes Underside, saa synes der derimod hos argyrognomon I at finde et saadant Forhold Sted i denne Henseende, at Haarskjellenes Talrighed og Ud- bredelse aftager med Mörkheden af Undersiden, saaledes at den alpine og nordlige Varietet af samme, egidion MEISSN., der ud- meerker sig ved sin lyse egon-lignende Underside, ogsaa har de ferreste Haarskjel. Hos Blereskjellene derimod har intet til- svarende Forhold kunnet meerkes, ligesom Mangelen af Skinne- benstag er ligesaa gjennemgaaende hos &egidion som hos den typiske argyrognomon. Begge Arters specifike Forskjellighed kan saaledes ikke paa nogen Maade ansees truet hverken ved &gz- dion-Formens lysere Underside og ialmindelighed mindre rigelige Forsyning med Haarskjel paa Oversiden eller ved de ovenfor omtalte 2gonz-Exemplarer med de denne Art ellers typisk mang- lende MHaarskjel. Da jeg ogsaa hos flere tyske Individer af sidstnevnte Art har fundet Haarskjel optredende, saa kan dette Forhold heller ikke ansees som karakteristisk for vore nordligere Breddegrader, og jeg tror overhovedet ikke, at der efter Alt er nogen Grund til den Antagelse, at begge Arter hos os skulde vise Tilböielighed til at gaa over i hinanden (smilgn. STAUDIN- GER'S Spörgsmaal i Katalogen p. 10 angaaende WALLENGREN S argus: »var. [Darw.] sequentis?»), om det end tör vere saa, at de i Mellem-Europa divergere endel mere i sit almindelige Ud- seende end her. ”Desuagtet har de jo ogsaa der veret ofte nok forvexlede og sammenblandede. Hvad dernest Farveforskjellighederne mellem vore to her omhandlede Arter angaar, saa vise ogsaa disse sig, skjönt de ere af temmelig subtil Art, fuldkommen konstante og vel anvendelige til at skjelne mellem dem. Da de jo imidlertid begge saa ofte har veret beskrevne og atbildede, saa tror jeg ikke her paany at burde levere omstendelige Beskrivelser af dem; men skal indskrenke mig til at henvise dels til den i det fölgende med- delte Oversigt over de vesentligste Skjelnemeerker, hvorved man SCHÖYEN : LYCAZNA ARGUS-ZGON-GRUPPEN. 43 lettest kan holde dem ud fra hinanden, og dels til den til Slut- ning leverede Synonymi, indeholdende endel af de vigtigste Be- skrivelser og Afbildninger af dem, hvormed jeg har haft Anled- ning til at gjöre mig bekjendt. Serskilt maa henvises til WAL- LENGREN S Og SPÅNGBERG 'S Arbeider saasom omhandlende skan- dinaviske Exemplarer. Argus L. (2egon auct.) 5 Forreste Fodpars Tibier i En- den forsynede med en krum- böiet brun Horntag (se fig. 1). Forvingernes Overside mang- ler i Regelen aldeles Haarskjel; i hvert Fald forekomme de al- drig 1 den M&ngde og Udstrek- ning som hos argyrognomon. Bagvingerne mangle altid saa- danne (se fig. 3). Blereskjellene mere aflange, ialmindelighed forsynede med 8-—9, dog undertiden flere Leng- derader af runde Smaablerer (eri) Den sorte Bord paa Oversi- den af begge Vingepar temme- lig bred og indad mindre skarpt blaa Paa bagvingerne dog afgrendset fra Vingens Farve. ikke: saa sjelden helt smal med en Rad runde sorte Punkter paa Indsiden. Undersiden hos typisk farvede Exemplarer blaahvid eller lyst Hos ikke faa Individer formörkes imidlertid Farven og isgraa. gaar over til brungraat, hvorved Argyrognomon BERGSTR. (argus auct.) S Forreste Fodpars Tibier mang- le Horntag i Enden. Forvingernes Overside forsy- net med se&rdeles talrige Haar- skjel, der har en betydelig Ud- bredelse over Vingens Flade, ligesom de ogsaa ofte optrede i ikke ringe Antal paa Bagvin- Semert(senlo.n 20): Blereskjellene i Regelen mere rundagtige, försynede med mindst 10—12, ikke sjelden endnu flere Lengderader af Blerer (se fig. 5). Oversidens sorte Randbaand ganske smalt og indad skarpt mod Grundfarven. ikke saa sjelden paa Bagvingerne en Rad sorte Punkter indenfor Rand- afgrendset Ogsaa hos denne findes borden, i Regelen sammenhen- gende med denne. Undersiden = askegraa = eller brungraa, helt igjennem mörkere end hos &gox, med det hvidag- tige Felt indenfor Bagvingernes rödgule Randbaand altid gjen- 44 ENTOMOLOGISK opstaar en betydelig Lighed med aArgyrognomon, saa meget mere som det ellers i Regelen sam- menhengende hvide Felt inden- for Bagvingernes rödgule Rand- baand hos saadanne Individer ligesom hos hin gjennemskjzeres af tydelige: graa 'Striber efter Aarerne.! — Det smale Yder- felt nermest ind til den sorte Linie langs Fryndsernes Basis dannes hos typiske Exemplarer paa begge Vingepar af rent hvide Buestreger; hos individer med mörkere Underside er deres hvide Farve gjennemgaaende mindre tydeligt fremtredende paa For- vingerne. & (nesten altid mindre end I) Forreste Fodpars Tibier lige- som hos g& forsynet med en krumböiet Horntag i Enden. Oversiden ne&esten altid brun og viser en langt mindre frem- tredende Tilböielighed til at an- tage blaa Farve end hos argy- rognomon; naar dette sker, er samme Farve gjerne kun af rin- gere Udstrekning. Undersiden karakteriseres ser- TIDSKRIFT 1882. nembrudt af graa Striber og der- ved oplöst i en Rad vel adskilte pilformige Pletter med Spidsen indad. — Kun paa Bagvingerne har de fine bueformige Tver- linier langs Yderranden en hvid eller hvidagtig Farve; paa For- vingerne derimod skille de sig ikke fra Vingens övrige graa Grundfarve. (NB. Mczerkes maa det her, at den alpin-arktiske var. egidion har en langt ly- sere hvidgraaagtig Underside end Hovedformen og derved faar en meget större Lighed med egon, hvilket ofte har foranlediget For- vexlinger mellem dem). S (ligesaa stor eller större end £) Forreste Fodpars Tibier mang- le Horntag i Enden ligesom hos g&. Oversiden somoftest med mere eller mindre blaat over begge Vingepar, kun sjeldnere ensfar- vet brun. De hvide Tegninger paa Un- ! Naar Dr. SPÅNGBERG (Sv. och N. Arterna af Däagfj.sl. Cupido, p. 35—306) om ÅAgyrognomon anförer: »Förmodligen bilda denna art och den före- gående hybriditeter med hvarandra, emedan jag sett exemplar, hvilka haft tagg på tibian af frambenen liksom föregående, men hvad färgen beträffar liknat Agyrognomon», saa er der vist neppe nogen Tvivl om, at disse Exemplarer netop har veeret saadanne paa Undersiden mörkere farvede Zgon-Hanner. SCHÖYEN : LYCAENA ARGUS-ZGON-GRUPPEN. deles bestemt og iöinefaldende ved gjennemgaaende renere og derfor langt skarpere fremtr&e- dende hvide Tegninger paa begge Feltet rödgule Baand paa Bagvingerne Vingepar. indenfor det sammenhengende hvidt, hvorhos det smale Felt langs Yderkanten af Forvingerne dannes af lige saa rent hvide Buelinier som paa 45 dersiden samtlige mindre rene og derfor heller ikke saa skarpt Feltet det rödgule Baand paa Bagvin- fremtredende. indenfor gerne har kun en Rad pilfor- mige hvidagtige Pletter, og paa Forvingerne er det smale Felt i Yderkanten ikke hvidt, men af samme graa Farve som Vingen forövrigt. Bagvingerne. Har man först engang ret. sat sig ind i de her fremhe&vede, for hver af Arterne karakteristiske Eiendommeligheder i Udse- endet, saa vil man i Regelen kun i sjeldne Undtagelsestilfxelde finde sig nödt til at ty til Undersögelsen af de plastiske Karak- terer ved Hjelp af Mikroskop eller Loupe for at komme til et fuldt sikkert Resultat; i Regelen vil man efter nogen Övelse uden synderlig Vanskelighed blot efter Farveforskjellighederne kunne med Sikkerhed henföre saavel Han- som Hun-Exemplarer til den rette Art. Det er forresten Hunnerne, der kunne frem- byde de vanskeligste Tilfelde, idet deres Udseende hos begge Arter er större Variationer underkastet end Hannernes. I Mel- lem- og Sydeuropa synes begge Arters Hunner ne&esten altid at vare brune paa Oversiden, dog forekommer ogsaa her af argy- 7rognomon af og til Hunner med mere eller mindre blaat: det er jo netop disse, der fra först af ere blevne tildelte Navnet argyrognomon, hvilket af STAUDINGER som bekjendt benyttes som Aberrations-Benevnelse for de saaledes farvede Hunner. Medens imidlertid denne Farvedragt hos Hunnen i Mellem- og Sydeuropa kun forekommer enkeltvis og som ren Undtagelse, danner den hos os tvertimod Regelen, idet som ovenfor nevnt vore Hunner af denne Art somoftest ere mere eller mindre blaa-. farvede, kun sjeldnere brune. Zgon-Hunnerne derimod bibe- holde gjerne ogsaa hos os sin sedvanlige brune Farve, hvilket imidlertid ikke hindrer, at man jo ogsaa kan finde Hunner af denne Art blaafarvede, men dette forekommer ialfald kun sjeld- nere. Overhovedet kunne som sagt Hunnerne af begge variere ganske betydeligt i Henseende til Oversidens Farvetegning, baade 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. hvad Forholdet mellem den brune og blaa Farve angaar og til- lige med Hensyn paa det rödgule Randbaand, der snart findes lige udviklet paa begge Vingepar, snart alene paa Bagvingerne, eller endelig er fuldstendig forsvundet paa begge, ligegyldigt en- ten Vingernes Grundfarve er brun eller overveiende blaa. Paa denne Maade opstaar en Mangfoldighed af forskjelligartede, mere og mindre afvigende Farve-Aberrationer, saaledes som man gjerne 1 enhver större Samling vil have Anledning til at bemerke. Un- dersiden bibeholder imidlertid, uanseet Oversidens Farveafendrin- ger, sit typiske Udseende uforandret. I ganske sjeldne Tilfelde kan det hende, at man finder Exemplarer, hvor Undersiden viser et fra det normale afvigende og eiendommeligt Udseende derved, at de sorte Pilpletter, der indad begrendse det rödgule Randbaand, gjennem Forlengelse indover ere traadte i sammenhengende Forbindelse med de runde sorte Pletter udenfor Diskstregen, med hvilke de da tilsammen danne store, aflange, sorte Flekker. Dette Forhold, der foröv- rigt ogsaa gjenfindes hos andre Arter af Slegten, kan finde Sted enten paa begge Vingepar eller kun paa Bagvingerne (smlgn. HERRICH-SCHÄFFER'S fig. 247, samt GERHARD'S Pl. 38 fig. 5). SPÅNGBERG" har omtalt et Par saadanne Exemplarer af argy- rognomon fra Stockholmstrakten og Funnäsdalen i Herjedalen. Selv har jeg haft Anledning til at se et Individ af var. egidion SFS, fanget af Konservator SCHNEIDER i Hammerö i Nordland r2:te August 1880, hos hvilket paa begge Vingepar Sammen- smeltningen af de nevnte sorte Pletter er saa fuldstendig, at alle Mellemrummene mellem Nerverne ganske udfyldes af de derved . opstaaede, brede sorte Flekker. Noget Exemplar af egon af tilsvarende Udseende har jeg aldrig paatruffet, erindrer heller ikke at have seet omtalt saadanne fra andre Steder, hvorfor dette Forhold maaske i hvert Fald turde forekomme hyppigere hos argyrognomon end hos hin. Egon synes idetheletaget ogsaa at vare mindre tilböielig til at undergaa klimatiske Variationer paa de forskjellige Lokaliteter end argyrognomon. Paafaldende er det imidlertid, hvor meget mange af vore skandinaviske Exemplarer, ialfald Hannerne, nerme sig til den i Lilleasien, Persien etc. forekommende Form af Ar- FISEN ps SS SCHÖYEN: LYCANA ARGUS-ZGON-GRUPPEN. 47 ten, var. bella H. S., hvoraf jeg besidder typiske Exemplarer fra Dr. STAUDINGER til Sammenligning. Jeg har saaledes haft Anledning til at se Hanner fra flere forskjellige Trakter baade i Norge og Sverige, der viste sig saa aldeles overensstemmende med STAUDINGER'S baade i Störrelse og Farvetegning, at de slet ikke var til at skjelne fra samme. Se&rlig synes en saadan Over- enssternmelse oftere at finde Sted paa Artens nordligere Fore- komststeder, hvor den baade bliver mindre og tillige faar smalere sort Randbaand, gjerne med sorte Punkter indenfor paa Bagvin- gerne, medens Hunnen faar helt hvide Fryndser ligesom Hannen. I de större Höider paa Alperne bliver Arten ligeledes mindre, men Hannens sorte Randbaand viser her tvertimod en afgjort Tilböielighed til at blive bredere end i Lavlandet (ifölge ZELLER,” FREY? m.: fl.). Argyrognomon, der baade gaar höiere op paa Fjeldene og lengere mod Nord end 2go07n, undergaar ogsaa större Variation end denne. Sammenligne vi f. Ex. typiske Exemplarer fra vore sydligere Trakter med fuldt udpregede var. egidion-Exemplarer enten fra Höifjeldet eller fra Lapmarkerne, saa finde vi en gan- ske betydelig Forskjel, der imidlertid aldeles udjevnes, naar vi forfölge Arten gjennem dens hele Udbredelseskreds og legge Merke til, hvorledes,Udseendet gradvis forandres, saaledes at der ingen skarp Grendse lader sig trekke mellem Hovedformen og Varieteten, idet de ganske successivt gaa over i hinanden. Efter- haanden som man nemlig kommer lexngere nordover eller höiere op paa Fjeldene, bliver Arten mindre, mattere blaa paa Over- siden, Undersiden gaar fra mörkere graa over i lysere brunlig- graa og tilsidst hos Hannen ganske hvidliggraa, de rödgule Teg- ninger hos begge Kjön blive blegere og Öiepletterne mindre. Medens paa Alperne Hunnerne synes at holde sig ensfarvet brune i de större Höider, saa tabe de derimod hos os hverken i det höie Norden eller paa Höifjeldet sin Tilböielighed til at antage den blaa Farve; tvertimod finder man denne i Regelen endnu mere fremlierskende under nordligere Bredder; Fryndserne blive derhos helt hvide som hos Hannen. 1 Stett Ent. Zeit. 1868, p. 126 & Verh. d. zool. bot. Gesellsch. Wien 1808), Per H/2:e ? Lepidopteren der Schweiz, p. 14. '48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Navnlig hos Hannen af egidion bliver Undersiden serdeles lys, hvorved den erholder et temmelig 2gon-lignende Udseende, saa meget mere som den i Regelen ogsaa har hele Feltet inden- for det rödgule Baand paa Bagvingerne hos begge Kjön helt sammenhengende hvidt, hvorved Ligheden med gon bliver endnu mere skuffende. Disse Eiendommeligheder ved Undersiden er det vistnok ogsaa, der har forledet WALLENGREN til at henföre ZETTERSTEDT'S Årgus idas til egon, medens den i Virkeligheden tillhörer var. egidion og intet har med egon at gjöre. Saavel ZETTERSTEDT'S Beskrivelse' som de af ham opgivne Forekomst- steder (bl. a. Tromsö og Bossekop, hvor det senere noksom er konstateret, at kun egidion og ikke egon forekommer) havde forlengst hevet enhver Tvivl hos mig 1 denne Henseende. Da imidlertid WALLENGREN i sin förnevnte Afhandling” udtrykkelig nevner, at han selv har undersögt ZETTERSTEDT'S Type-Exemplarer, og desangaaende udtaler: »bland alla de originalexemplar till Argus idas, som jag granskat, fanns också icke ett enda, som tillhörde L. calliopis, utan voro de alla L. egon», fandt jeg det fornödent at söge fuld Vished tilveiebragt ved en direkte Undersögelse af disse samme Exemplarer, hvortil jeg ogsaa ved Hr Prof. QVENNERSTEDT'S velvillige Imödekommenhed er bleven sat istand. Paa Anmodning har jeg nemlig erholdt tilsendt til Granskning de 1 ZETTERSTEDT'S Samling i Lund verende Exem- plarer af hans Zdas, i alt: rio Stykkers: Det viste sig ati verer 7 Hanner af egidior, hvoraf 1 fra Tromsö, I fra Talvik, r fra Bossekop (meerkelig nok etiketteret som ÅA. idas Q), 1 fra Östre Ness i Verdalen, 1 fra Alstahaug ved Levanger, I fra »Mull- fjellet> (hvor?) og I uden Lokalitet (mere nermende sig Hoved- formen og neppe arktisk); de 3 övrige var Hunner, alle tilhö- rende egon, men ikke försynede med Lokalitets-Etiketter. Heraf fremgaar altsaa, at de af ZETTERSTEDT for hans zdas anförte ark- tiske og nordlige Lokaliteter kun kunne tages til Indtegt for egidion og ikke for egon, idet der intet Bevis foreligger for, at de 3 e&egonx-Hunner, der sandsynligst turde stamme fra det sydlige Sverige, skulde vere fundne nordpaa. Se der et Exempel paa, hvor let Forvexlinger kunne opstaa i denne Gruppe og til ! Insecta Lapponica, p. 913. ? Öfvers. Vet. Akad. Förhandl. 1855, p. 210. SCHÖYEN: LYCAENA ARGUS-ZGON-GRUPPEN. 49 hvilke feilagtige Opgaver angaaende den geografiske Udbredelse af Arterne de kunne give Anledning. Et andet ligesaa eklatant Bevis paa, hvilke feilagtige Opfat- ninger der kunne gjöre sig gjaeldende angaaende Formerne af denne Gruppe selv hos de störste Autoriteter inden Lepidoptero- logien, frembyder den saakaldte var. hypochiona RBR. Som bekjendt opförer STAUDINGER denne först 1 1858 af RAMBUR' som egen Art beskrevne Form 1 sin. bekjendte Katalog af 1871 som en Varietet af argus auct., — altsaa vor argyrognomon — og som saadan omtaler han den bl. a. ogsaa i sit »Beitrag zur Lepidopterenfauna Griechenlands»,” hvor han fremhever, at den »sich vorzugsweise durch die fast weissliche Färbung der Unter- seite auszeichnet». Da det syntes mig höist paafaldende, at For- fatternes argus skulde forekomme i en saadan Dragt, hvorved altsaa Undersiden hos Hannerne maatte blive aldeles som hos egon, forskrev jeg ianledning mine over denne Gruppe paabe- gyndte Undersögelser 2 Par /ypochiona fra Dr. STAUDINGER, hvilke jeg ogsaa erholdt i typiske Exemplarer fra Andalusien. Det slog mig strax ved förste Blik, jeg kastede paa dem, at de umulig kunde tilhöre Forfatternes argus, men at de maatte vaere en cegon-Form. Jeg skyndte mig derfor uopholdelig at bringe begge Hannerne under Mikroskopet, og — ganske rigtig: hos den ene ikke Spor af Haarskjel at opdage, hos den anden nogle ganske enkelte spredte mod Basis af Vingen, aldeles som hos vore typiske egon! Dernest skred jeg til Undersögelsen af Forbenenes Tibier og fandt her ogsaa baade hos Hannerne og Hunnerne uden stor Möie den for gon karakteristiske Horntag, om end mindre og uanseeligere end ellers sedvanligt. Sluttelig overbe- viste jeg mig ogsaa ved Hjelp af lidt Stöv fra Forvingerne af Hannerne om, at heller ikke Blereskjellene afveg fra 2gon's. Det er saaledes visselig ingenting at undres over, at Hannerne af kypochiona har den samme nesten hvidagtige Farve paa Un- dersiden som den typiske egon: da de desuden ogsaa har bredt sort Randbaand ligesom denne og hele Udseendet forövrigt saa- vel paa Over- som Undersiden er aldeles &gon-lignende, synes det mig saa meget mere paafaldende, at denne Form er bleven !' Catal. Syst. des Lepid. de V'Andalousie, p. 35: ? Hore Soc. Ent. Ross. VII. 1870, p. 48: Entomol. Tidskr. Årg. 3, H. 1 (1882). 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. henfört til Forfatternes argus istedetfor, som den burde, til egon. Jeg kan i Virkeligheden vanskelig forklare mig Tingen paa anden Maade, end at en flygtig Undersögelse af Tibierne har ladet de som anfört smaa og uanseelige Horntagge forblive: ubemerkede, og da disse. gjaldt for det »eneste sikre Skjelnemerke», saa er Dommen dermed engang for alle bleven afsagt. Dette Exempei viser noksom Betydningen af det af AURIVILLIUS opdagede karak- teristiske Forhold med Skjzellene hos Hannerne af begge Arter. Havde dette tidligere veret kjendt, vilde det have veret en Umu- lighed, at den glatvingede /Aypochiona kunde vere bleven hen- fört til .Forfatternes argus, selv om dens Skinnebenstag havde veret endnu vanskeligere at opdage, end den i Virkeligheden er. — Jeg skal tilföie, at jeg for at vere sikker paa, at ingen Feil- tagelse var skeet ved Afsendelsen af mine Exemplarer, remitte- rede det ene Par til Ombytning og gjorde Forespörgsel desan- gaaende; Svaret blev imidlertid, at Exemplarerne tilhörte den virkelige Aypochiona, 'og det Par, jeg erholdt igjen, viste nöi- agtig det samme Udseende som de forrige. Jeg tillader mig der- for at. henstille til alle Eiere af Exemplarer af denne Form at underkaste dem de af mig her nevnte Pröver og föler mig for- visset om, at de da Allesammen ville finde sig foranledigede til at flytte sine Exemplarer over til egon, ifald de da ikke med RAM- BUR foretrekke at betragte denne Form som en egen Art, hvil- ket i hvert Fald bliver en mindre Feil end at henföre den under argyrognomon (argus auct.). | Dels ved Hjelp af de nevnte Exemplarer af iypochiona fra Andalusien og dels ved Hjelp af et typisk Par af den af Dhrr. SCHULZ og Prof. HERING" opstillede L. dubia fra Pom- mern, som jeg har modtaget fra HERING selv, tror jeg ogsaa at vere kommet til: Klarhed angaaende den i Begyndelsen omtalte, eiendommeligt udseende Lycena her fra Kristiania Omegn, der nermest foranledigede mig til at se lidt nermere paa den her omhandlede Gruppe. Der synes mig nemlig ikke at vere nogen Tvivl om, at samme er identisk med den navnte pommerske dubia (omendskjönt: vore norske Exemplarer baade i Störrelse og hele Udseende fjerne sig endnu mere fra den typiske argy- 7ognomon end hin), samt at denne staar i et lignende Forhold Y Stett:- Ent: Zeit. ISSIT Pp. 135: SCHÖYEN: LYCANA ARGUS-/!EGON-GRUPPEN. 51 til den typiske argyrognomon som /hypochiona til den typiske egon. Jeg skal beskrive den her hos os forefundne Form noget nermere, da den som ne&vnt afviger adskilligt fra den pommerske. Det var i August Maaned 1880 og igjen i 1881 i Tiden fra 12:te Juli til 14:de August, at denne interessante Form blev fundet af Kaptein GRÖNER paa Gaarden Borge tet ved Asker Jernbanestation en halvanden Mils Vei vestenfor Kristiania. Den flöi her paa Engene sammen med andre Lycener (icarus, astrar- che, semiargus m. fl.) og indfangedes i flere Exemplarer af begge Kjön. Jeg har for mig 12 Hanner og 16 Hunner, hvilke alle ved sin Mangel paa Skinnebenstag, Hannerne desuden ved sine talrigt forhaandenv&erende Haarskjel samt ved Formen af Blereskjellene, stemme overens med den typiske argyrognomon. Hvad der först og fremst springer i Öinene ved en Sammenlig- ning med denne, er den langt betydeligere Störrelse, idet nem- lig Vingebredden hos normalt spendte Exemplarer (d. e. med Forvingernes Inderkant i samme rette Linie) udgjör fra 31—33 mm. hos Hannen og 32—34 hos Hunnen. Ved Siden af vore almindelige argyrognomon-Exemplarer her fra det sydlige Norge, der kun maale circa 27 mwm., se de derfor ogsaa ud som rene Kjemper (smlgn.: figg. 6 og 7). Parret:fra Pommern maaler knappe 30 mm. hos begge Kjön. Hannen har Oversiden blaa med smal sort Yderrand lige- som argyrognomon; paa Forvingerne ere ogsaa Aarerne sorte i Enden et lidet Stykke indover fra Kanten. Forvingernes For- rand er smalt hvid, men gaar mod Basis over i sort. Bagvin- gerne uden sorte Pletter indenfor Randen eller kun med ganske svage Spor af saadanne. Fryndserne paa begge Vingepar i sin indre Halvdel sorte, i den ydre hvide. — Undersiden er ser- deles karakteristisk, ganske lys rödlig eller brunlig askegraa til hvidgraa med blaalig Bestövning indad, navnlig paa Bagvingerne. Hele Anordningen .af Pletter og Tegninger er som hos. argyro- gZnomon, men Farven af de rödgule Randbaand er blegere, mere orange, og medens samme hos hin, navnlig paa Bagvingerne, indad ere begrensede af mere og mindre spidse, pilformige sorte Pletter, dannes her de tilsvarende Pletter af afrundede, halfmaane- formige Buer. Undersiden kan i enkelte Tilfelde blive helt blaa- hvid ligesom hos egon FI, og isaafald forsvinde de disse sorte 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Buer igjen indad begrendsende hvide Pilpletter mere og mindre fuldstendigt i Grundfarven; hvor denne derimod holder sig röd- lig- eller brunliggraa, vise de sig af samme Skikkelse som hos argyrognomon, naaende hen til hver sin sorte Plet af den dob- beltbuede Rad af sorte, hvidt omgivne Pletter derindenfor. Blaa- lig grön Metalglands findes hos 4—5 af Randbaandets Öieplet- ter, nemlig i Cellerne 1c—4: Overhovedet vise alle Pletterne sig 1 Forhold til Sommerfuglens Störrelse serdeles smaa, serlig paa Bagvingerne, og derfor spredtstaaende med lange Mellemrum mellem hver iser. Og ikke nok hermed, de vise ogsaa en gan-: ske iöinefaldende Tilböielighed til endnu yderligere at formind- skes og delvis forsvinde paa Bagvingerne. Som sedvanligt i saadanne Tilfelde er det de n&ermest Basis siddende, hvis nor- male Antal er 3, der totalt forsvinde, enten 1, 2 eller alle 3, hvilket ofte er forskjelligt paa hver Vinge, paa samme Tid som de öv- rige Pletter reduceres i Störrelse. '-Dette synes at staa i et be- stemt Forhold til Udstrekningen af den blaa Bestövning. Indi- vider med ren rödlig graabrun Grundfarve og kun ganske lidet og svagt Blaat inderst mod Roden af Bagvingerne har nemlig, saavidt jeg har kunnet erfare, altid sit normale Pletantal; jo mere derimod den blaa Farve breder sig udover Vingen, desto större Tilböielighed vise Pletterne til at svinde ind i Antal og Störrelse. Hos et Individ med sterkt udpreget blaa Farvetone over Störste- delen af Vingernes Underside er saaledes ikke alene de 3 Pletter ved Basis totalt forsvundne, men ogsaa et Par af Pletterne i den dobbeltbuede Pletrad udenfor Diskstregen savnes, paa samme Tid som ogsaa saavel denne sidstnevnte som de fleste af de övrige Pletter ere särdeles sterkt reducerede, enkelte ganske utydelige. Hunnen er oventil blaa ligesom Hannen, med sort Disk- streg paa Forvingerne og mere eller mindre Sort i Yder- og Fremkanten af samme, samt i Fremkanten af Bagvingerne.: Enten er blot Yderkanten af Forvingerne bredt sort, og viser der sig i dette Tilfelde ikke sjelden mere og mindre tydelige Antydninger til rödgule Pletter i det sorte Randbaand, yderst ude mod Söm- men mellem Aarerne desuden af og til fine hvidagtige Buelinier med Konvexiteten udad, eller baade hele Fremkanten og Yder- kanten ere bredt sorte eller sortbrune, hvorved den blaa Farve indskrenkes til Disken og Inderkanten. Bagvingernes Rand pry- SCHÖYEN: LYCANA ARGUS-ZEGON-GRUPPEN. 53 des af en Rad temmelig sorte runde, store Pletter, indad be- grendsede af smukke rödgule, brede Halvmaaner, der igjen har en fin sort Begrendsning indad mod Vingefladen; udad mod den sorte Randlinie langs Roden af Fryndserne begrendses de sorte Pletter af fine hvide Buelinier. : Det Hele staar serdeles smukt mod Vingernes blaa Farve. Fryndserne ere ligesom hos Han- nen i sin indre Halvdel sorte, i den ydre hvide. Da Undersiden hos Hunnen aldrig antager den hos Hannen omhandlede blaahvide eller blaaliggraa Grundfarve, viser ogsaa baade Antallet og Störrelsen af Pletterne sig her meget konstan- tere. Udseendet afviger forövrigt ikke fra de Hanners, der har ren brunliggraa Underside uden deri, at de rödgule Randbaand her ere kraftigere udviklede og sammenhengende paa begge Vin- gepar (hos Hannen er det oftest paa Forvingerne oplöst i Plet- ter), hvorhos tillige de sorte Pletter, der begrendse disse Baand indad og udad, ere sterkere udviklede og for den inderste Plet- rads Vedkommende ved sin mere tilspidsede Pilform afgjort nerme sig mere til Udseendet hos argyrognomon, end Tilfeldet er hos Hannen. — Fryndserne ere paa Undersiden saavel hos Hannen som hos Hunnen helt hvide lige fra Roden af. Udentvivl er det en Hun af denne selvsamme Form, som RÖSSLER omtaler fra Nassau i hans tidligere citerede Fortegnelse over Sommerfuglene dersteds:' »>Am 28 Mai 1864 wurde bei Biebrich ein hierher (d. e. til argaus) gehöriges ganz frisches ent- wickeltes 9 gefunden, welches die Veränderlichkeit der Art ganz besonders zeigt, wenn es nicht vielleicht ein Hybridus mit /rarus Rortrt. oder ÅAdonis S. V. ist. Es hat die vollste Grösse des letzteren, ist oben tief schwarz, zur Hälfte blau wie var. Ceronus mit den hellen orangegelben Augenflecken, die Franzen ganz weiss, mit Ausnahme der schwarzen Wurzel licht braungrau mit sehr stark metallisch griäner Begrentung von 4 Augenflecken. Auffallend ist der besonders dickwulstige hellgraue Halskragen.>» Prof. HERING har derhos meddelt mig, at han tror at have fun- det Formen dubia for lengere Tid tilbage i Schweiz (Exempla- rerne besidder han imidlertid ikke lengere), samt at Prof. ZELLER ogsaa har fundet den ved Glogau i Schlesien. Der er vel saa- ledes al Rimelighed for, at vi her har at gjöre med en ganske > Jahrb. Nass. Ver. f. Naturk. 19—20 Heft., p. 115. 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. eiendommelig, spredt forekommende og udpreget lokal Form, — men bör den betragtes som egen Art eller -ei? STAUDINGER siger herom:! »Professor HERING hat in der Stétt. Ent. Zeit. 1881, p. 35 als wahrscheinlich- von Argus verschiedene Art eine dubia aufgestellt, wobei er sich besonders auf die Beobachtungen des Herrn ScHULz beruft. Bei einer grossen Reihe von Exemplaren aus den verschiedensten Gegenden meiner Sammlung zeigen sich aber alle angegebenen Unterschiede als nicht stichhaltend. Dass dubia bei Stettin eine doppelte, Argus hingegend nur eine ein- fache Generation hat, mag gerade die Ursåche des 'etwas ver- schiedenen Aussehens beider Formen sein. Jedenfalls sind hier noch lange und grändliche Untersuchungen nöthig, die villeicht nach Jahrhunderten: hochinteressante Resultate liefern werden.» Ganske vist er det paa Entomologiens nuverende Standpunkt yderst vanskeligt i en Gruppe som den her omhandlede at kunne sige med nogen Bestemdthed, hvilke Former der bör ansees som gode Arter og hvilke ikke. Desverre ser jeg mig for Tiden ikke istand til at oplyse, om vor norske dubza-Form ogsaa ligesom den pommerske har to Generationer eller ikke, da som nevnt de hidtil kjendte Exemplarer alle ere fangede i Juli 'og August, den sedvanlige Flyvetid for vor almindelige typiske argyrogno- mon. Af denne sidste fandtes paa vedkommende Lokalitet intet Exemplar, heller ikke Overgangsformer mellem begge, omend- skjönt Hr. Kaptein GRÖNER ifölge min Anmodning 1i'afvigte Sommer havde sin specielle Opmerksomhed rettet paa og ind- fangede alle de Lycener, der flöi sammesteds. Forhaabentlig vil det senere lykkes at faa undersögt, om der ogsaa her skulde flyve en tidligere Generation (i Juni Maaned) og saaledes STAU- DINGER's Formodning om den dobbelte Generations Indflydelse i dette Tilfelde maatte kunne gjöres gjeldende ligesaa vel for vor som for den pommerske Forms Vedkommende, Jeg maa imidlertid bekjende, at jeg ved at sammenholde vor almindelige typiske argyrognomon med de ovenfor omhandlede Exemplarer fra Asker, der alle vise konstant samme Störrelse, har lidt vånskeligt for at gjöre mig fortrolig med den Tanke, at én i:-sit hele Udseende saa afvigende' Kjempeforim skulde fremgaa alene derved, at vor sedvanlige lille Normalform af argyrognöomon 'optreder i to Ge- ! Stett. Ent. Zett. 1881, p. 261. FE SCHÖVEN : LYCAENA ARGUS-ZGON-GRUPPEN. 55 nerationer istedetfor- i en. Under sydligere Breddegrader, hvor argyrognomonr normalt har to Generationer, ser man ialfald, saavidt jeg har kunnet bringe i: Erfaring, intet til nogen saadan Afvigelse i Udseendet hverken hos' den ene eller- den anden Ge- neration, endsige hos begge to, saaledes som' Tilfeldet jo er med dubia i Pommern. Nu er jo imidlertid argyrognomon en meget variabel Art, saa man faar vere höilst forsigtig ligeoverfor den; og naar STAUDINGER, stöttet til sit righoldige Materiale fra alle Kan- ter, vil finde Forbindelsesled mellem begge Former, saa er dette neppe andet eller mere, end man i et Tilfelde som her maatte vente sig, da vel neppe Nogen vil betvivle, at begge i Virkelig- heden ere at betragte som Udgreninger fra en og samme Rod. Er imidlertid ikke ogsaa det samme Tilfeldet f. Ex. med Grup- pen Melitea athalia-aurelia-partheme, og hvem vil forlange tydeligere Forbindelsesled, der-bedre vise disse Formers indbyrdes Sammenheng og godtgjöre Uholdbarheden af de opstillede Skjelne- merker - mellem dem, end de vi herfra- har at opvise? (smlgn. FrReEY: Lepid. d. Schweiz, p. 29, Note)... Desuagtet opföres de imidlertid fremdeles som lige distinkte Arter, og saa lenge man holder paa hermed, synes det mig lidet konsekvent at befölge et ganske andet Princip 1 den her omhandiede Gruppe. Da jeg imidlertid overhovedet ingen Sympathi ne&erer for Opstillingen af flere Arter end nödvendigt, gaar jeg gjerne ind paa indtil videre at betragte vor ovenfor beskrevne Lycena fra Asker som en, i hvert Fald höist meerkelig, Form af argyrognomon,; til hvilken den som ovenfor antydet formodes at staa i et lignende Forhold som Aypochiona RER. til Forfatternes egon. Efter saaledes at have omhandlet vore under denne Gruppe hörende Former 1 den fuldt udviklede Tilstand, skulle vi dernest vende os til de biologiske Forholde og sammenholde, hvad man kjender angaaende begge Arters Forekomst og Udbredelse, Leve- vis m. v. Det viser sig da, at overalt i Lavlandstrakterne i de sydligere og mellemste Distrikter af baade Norge og Sverige er det uden Sammenligning egon, der er den hyppigst forekom- mende og mest udbredte Art, som man her vistnok aldrig vil söge forgjeves, hvor Lokaliteten er passende. ÅArgyrognomon 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. derimod er langt mere lokal i sin Optreden, og medens hin for- trinsvis holder sig til Lyngmarkerne, finder man denne i Lav- landet mest paa Engene. Med Hensyn till deres Udbredelses- forholde möder der os imidlertid den Meerkelighed, at medens paa Schweizer- og Tyroler-Alperne den kjendte Höidegrendse for begge synes at falde saa omtrent sammen, idet de begge gaa helt op til ”Iregrendsen (som argyrognomon i hvert Fald kun ganske undtagelsesvis skal overstige), saa stiller Forholdet sig, efter Alt hvad jeg har kunnet erfare, hos os saaledes, at 2gon saavel 1 horizontal som vertikal Retning stopper op lenge forin- den den anden. Hvor langt egon egentlig gaar mod Nord her i Skandinavien, kan endnu for Tiden ikke siges med Vished. Fra Norge besidder jeg den nordligst fra Romsdalen og Sönd- möre (62,50? jn. Br.), og fra Sverige har jeg haft Anledning til at se Exemplarer fra de fleste Landskaber op til Dalarne og Helsingiand, altsaa til omtrent samme Höide. WALLEN- GREN ' Og SPÅNGBERG” anföre vistnok, at den forekommer helt op til Tromsö og Finmarken, hvilket ogsaa gaar igjen i SPE- YER'S bekjendte Verk”, men dette skriver sig, som i det fore- gaaende vist, kun fra en feilagtig ”Tydning af ZETTERSTEDT'S Argus idas. Ligesaa lidt har jeg nogensinde fundet 2gon i nogen betydeligere Höide over Havet, og er det ligeledes en Forvexling med var. egidion, der ligger til Grund for SPÅNG- BERG 'S Opgave (efter WALLENGREN og SIEBKE) om dens forekomst paa Storfjeldet i Fron, idet nemlig den »argus L.», som SIEBKE anförer derfra 1 sin Reiseberetning,", ligesaa vel som ZETTER- STEDT's Exemplarer tillhörer n&evnte Form. Udentvivl er det vel ogsaa denne samme almindelige Forvexling, der har foranlediget TENGSTRÖM'S Opgave” om, at egon i Finland skulde vere ud- bredt helt op 1 Lapmarkerne, medens argyrognomon ikke opfö- res som fundet nordligere end i russisk Karelen. I hvert Faid fandt SCHILDE” i 1871 ved Kuusamo kun denne sidste. Saavel Pr Skand: "Dagftj.,2p. 207. 2 Sv. och N. Arterna af Dagfj.sl. Cupido, p. 33- > Geogr. Verbr. d. Schmett. I, p. 233. (Smign. II, p. 272): " Nyt Mag. f. Naturv. B. VII. (separat, p.- 32): > Cat. Lep. Faun. Fenn, pr&ec. (separat, p. 2) i Acta Soc. pro Fauna et ET. Fenn.. Xx, 1869, Pp. 202. ST SteltsEnt: -Zeltsr1d 7/35 p- hjSe SCHÖYEN :' LYCAENA ARGUS-EGON-GRUPPEN. 57 i det höiere Norden som i de alpine Trakter paa Fjeldene er det nemlig altid egidion-Formen, der viser sig at vere egon's Stedfortreder paa Lyngmarkerne, hvor den gjerne overalt flyver i Mengde og her er ligesaa karakteristisk for disse, som 2gon er det i Lavlandet, ligesom ogsaa dens hele Udseende og Habi- tus paa det mest skuffende ligner dennes. Det er saaledes gan- ske let forklarligt, at netop cegidion-Formen 'i serlig Grad har veret Gjenstand for Forvexlinger med 2gonx baade hos os og andre Steder; saaledes har f. Ex. jo ogsaa MEYER-DUuR'" henfört den paa Schweizer-Alperne forekommende cegidion til egon i Stedet for til argyrognomon. | Hvad der vistnok ikke mindre end den store indbyrdes Lig- hed i Udseendet mellem Sommerfuglene selv har bidraget til at gjöre det saa vanskeligt at holde disse to Arter skarpt ud fra hinanden, det er den Omstendighed, at de i Henseende til Flyve- pladse og Udviklingshistorie begge to frembyde saadanne Afvi- gelser og Variationer paa de forskjellige Steder af deres Udbre- delseskreds, at det synes omtrent umuligt at paapege noget for den ene Art bestemt karakteristisk Trek, hvortil ikke ogsaa den anden har noget tilsvarende at opvise. Erfaringer, hentede fra en Lokalitet, slaa derfor ikke altid til paa andre, hvor de nem- lig kunne gestalte sig forskjelligt. Omendskjönt saaledes &gon med Rette er bleven betegnet som karakteristisk for Lyngmar- kerne, idet der nemlig her i Lavlandstrakterne pleier at vrimle af den overalt under dens Flyvetid, Juli—August, saa flyver den ifölge ZELLER” paa Alperne meget hyppig paa alle paa Papilio- naceer rige Enge, f. Ex. i Pretherdalen i Oberkärnthen. Om- vendt finde vi som ne&vnt, at argyrognomon, der i Lavlands- trakterne har sit egentlige Tilhold paa blomsterrige Enge, oppe paa Fjeldene i M&engde befolker Lyngmarkerne. Hermed staar sikkert nok ogsaa en Vexling af Neringsplante i Forbindelse. Paa de Lyngmarker, hvor egon flyver udover Eftersommeren, finder man ogsaa dens Larver i Mengde paa Lyngen (Calluna vulgaris), hvorfra den let kan indsamles, naar man i förste Halv- del af Juni gjennemsöger Lyngen ved Hjelp af en sterk Slag- haav, som ogsaa AURIVILLIUS har meddelt mig, at han i en Aar- ! Verzeichn. d. Schmett. der Schweiz, p. 66. ? Stett.” Ent. Zeit. 1868, p. 125. 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1832 rekke har gjort det i Helsingland og klekket Sommerfuglen af de indsamlede Larver. Udenlandske Forfattere nevne derimod merkverdig nok — ialfald saavidt jeg har haft Leilighed til at erfare — intet om Larvens Forekomst paa Lyng, hvorimod de samtlige opgive forskjellige Papilionaceer som Neeringsplanter. Fra Pastor KRIEGHOFF i Thiringen har jeg modtaget en hel Del Exemplarer af den typiske egon, hvilke han selv har klekket af Larver, der nerede sig af Melilotus, Genista, Spartium og -Ono- brychis sativa, hvis Blomster de helst forterede, hvilket stemmer med Angivelserne hos de forskjellige tyske Forfattere, der for- uden de nevnte Arter endnu opgive endel andre Papilionaceer, saasom Trifolium, Colutea og Ononis. Fra Skotland opgives Ornithopus perpusillus (B. WHITE) og fra Holland foruden Spar- tium tillige Fragaria vesca (SNELLEN). WALLENGREN! angiver som bekjendt foruden Melilotus, Sarothamnus og Trifolium ogsaa Thy- mus, muligens dog ikke efter egne Iagttagelser, ligesom Haas” for Danmarks Vedkommende indskrenker sig til at anföre, at Larven »angives» at leve paa Genista og Trifolium, altsaa uden Stötte af egne Observationer dersteds. Vende vi os dernest til argyrognomon, saa er det: visselig ialmindelighed saa, at denne i Lavlandstrakterne til Forskjel fra foregaaende har sit egentlige Tilhold paa Enge, uden at dette dog hverken her eller andre Steder holder stik for alle Lokal- teters Vedkommende. Det er mig ikke bekjendt, at der forelig- ger nogen direkte Iagttagelse af denne Arts Udvikling fra Larve af her fra Skandinavien. Forespörgsler desangaaende har veret frugteslöse. Fra andre Lande opgives de samme Papiliona- ceer som for egon, nemlig Spartium, Genista, Trifolium, Me- lilotus, Onobrychis, samt dertil Lotus corniculatus. . Naar hertil kommer, at Larven fra Pommern saavel af PrLöÖTZ ,somi af; ZEL; ! Skand. Dagfj. p. 208. > Naturhist. Tidskr. B. 9, p. 395. ; 3 Stett. Ent. Zeit. 1865, p. 115. — NB. : Den her som iny: beskrevne Iagttagelse, at Larverne viste sig besatte med Myrer, findes allerede anfört af Dr. D— —s i Florenz i FUESSLY's »Neues Mag. f. d. Liebh. d. Entom. > II (1785) p. 383—4, hvor der tillige findes angivet, at Larverne foruden paa Genista ogsaa, og det endnu hyppigere, leve paa Salix-Arter (!), fortrinsvis paa Spidserne af S. rosmarinifolia, en Opgave som jeg intet andet:Sted i den mig tilgjengelige Literatur har fundet noget Sidestykke til. Larverne angives SCHÖYEN: LYCANA ARGUS-ZEGON-GRUPPEN. 59 LER! anföres at leve paa Lyng, — hvilket jeg forövrigt ogsaa föler mig temmelig overbevist om er Tilfeldet paa Fjeldene og i det höie Norden hos os, omendskjönt der, saavidt jeg ved, ikke er anstillet Iagttagelser desangaaende —, saa vil det ses, at Listen over Neringsplanterne for begge Arter saagodtsom ganske bliver enslydende. Paa nzermere Forespörgsel i Sagens Anledning har vistnok Hr. Prörtz meddelt mig, at han ikke besidder noget Exemplar lengere af de Sommerfugle, han i sin Tid fik udklek- ket af de paa. Lyng levende Larver, og at han ikke nu med Vished tör benegte, at samme muligens kan have tilhört Ego, der flyver -paa samme Sted; Prof. ZELEER derimod skriver mig under 23:e Mai d. A: »Was Lyc. Argus (argyrognomon) be- trifft, so habe ich diese nie von einer andern Pflanze erzogen als von Calluna vulgaris, und dies auch nur in einem Jahr bei Glogau und in einem: bei Meseritz. Die zwei von dieser Zucht stammenden Exemplare in meiner Sammlung sind ein & (ver- kräppelt) und ein grosses &S, beide auf der Unterseite gelbbräun- lich. JaDer letztere iträgtolaufidem, Zettelj diev Notiz: u(exelnem 7. 66) und ist einer der allerechtesten Argus. Beide haben Heidekraut gefressen, als sie Raupen waren.» Omenskjönt saaledes som sagt de for begge Arter fra de forskjelligste Kanter angivne Neringsplanter 1 det store Hele blive de samme, saa fölger imidlertid deraf ikke, at de jo i sin Op- treden, Udviklingshistorie etc. ikke alligevel skulde opvise mere og mindre distinkte Forskjelligheder indbyrdes paa hver enkelt Lokalitet. Det er netop det eiendommelige og interessante, at hver iser af dem, hvor de forekomme i en og samme Trakt, i Regelen synes at holde sig for sig selv, idet de v&elge hver sine Flyvepladse og Neeringsplanter. At der findes Undtagelser her- fra, skal villigen indrömmes, idet man ogsaa kan finde dem sam- men paa et og samme Sted; men selv i dette Tilfelde turde de dog forholde sig forskjelligt. Her foreligger et rigt Felt for interes- sante Sämmenligninger og Iagttagelser over, hvorledes Forholdet stiller sig mellem dem i de forskjellige Trakter, hvor dels begge Arter forekomme sammen, dels den ene eller den anden af dem at have tilhört argus auct. og beskrives nöiagtigt, men henföres af WERNFE- BURG (1. c.-II. p. 134) til 2gox. w NV Stett, Ent.. Zeit:,.1868; Pp. 1274 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. er eneraadende. En Iagttagelse i denne Retning af ZELLER'! kan her anföres, hvilken frembyder et Exempel paa, at begge Arter i forskjellige Trakter holde sig til ganske forskjellige N2- ringsplanter: ved Glogau holder aärgyrognomon sig afsondret fra egon 1 den törreste Del af Statsskoven paa solrige Lyngmarker og dens Larve nerer sig der af Lyng, medens den baade ved Meseritz og Berlin bestemt ne&erer sig af Spartium scoparium, hvorpaa derimod Larven af egon, idetmindste ved Glogau, ikke lever; ellers er jo Spartium en af sidstnevntes almindelig opgivne Neeringsplanter. Ogsaa for Flyvetidens Vedkommende finder man oftere op- givet, at den begynder noget forskjellig hos begge Arter paa et og samme Sted, nemlig tidligere hos egon end hos argyrogno- a0on. Saaledes meddeler v. NOLCKEN”, at efter hans Iagttagel- ser viser den förstnevnte sig 8—10 Dage tidligere end den sidst- n&evnte, hvorefter de senere treffes samtidigt i Juni og mod Slut- ningen af Juli, ligesom HERING” for Pommerns Vedkommende angiver, at hin flyver i Juni og Juli, denne i Juli og August paa samme Steder. ZELLER” derimod siger, att egon i Pommern aldrig viser sig för Begyndelsen af Juli og har sin Hovedflyvetid efter Midten af denne Maaned. Haas?” anförer dog ogsaa for Danmarks Vedkommende, at den der flyver fra Begyndelsen af Juni til ind i August, men angiver rigtignok ligeledes for argy- rognomon »samme Tid og lignende Steder.> Den har her lige- som hos os blot en Generation, 1 Schweiz f. Ex. derimod to, hvoraf den förste flyver i Mai, den andén fra Midten af Juli; det samme er Tilfeldet med argyrognomon. Jeg har hos os enkelte Gange fundet egon allerede fra Midten af Juni, f. Ex.i Romsdalen, azgyrognomon derimod ikke förend i Slutningen af samme Maaned, og jeg er derfor tilböielig til at tro, at först- nevnte ogsaa hos os kommer tidligere frem end sidstnevnte. Da det desverre ikke er lykkedes mig for denne Anledning at forskaffe mig hverken Larver af nogen af Arterne til Beskri- YiStett>, Ent:s4eit..1808,,Ps 127: Ö5LSJOrPerdse ? Lepidopt. Fauna v. Esthl., Livl. u. Kurl. I, p. 54. YStett:3EhtsrZelt:1881;5p: 134. + Stett. Ent. Zeit. 1868, p. 126. " Naturhist. Tidsskr. B. 9, p- 395. SCHÖYEN : LYCAZNA ARGUS-ZGON-GRUPPEN. 6 I velse eller Meddelelser angaaende deres Neringsplanter, stöttede til Iagttagelser hos os, maa jeg slutte med at udtale det Haab, at Lepidopterologerne herefter ville henvende sin Opm&rksomhed paa disse Larver, angaaende hvilke man hos de udenlandske Auctorer finder saa mange forskjellige og indbyrdes afvigende An- givelser, saa at vi gjennem Opfödning og Udklexkning af skan- dinaviske Exemplarer maa komme til sikker Kundskab om, hvor- ledes Udviklingen hos begge Arter foregaar paa de forskjellige Steder her under vore Forholde. Jeg skal endnu kun tilföie en Opstilling af de herhenhö- rendeé Former med Angivelse af en Del af de vigtigste Beskri- velser og Afbildninger for hver iser af dem, givne under for- skjellige Navne. 1. Lycena argus L. (egon auct.). Syn: SbINNE,mEatunanSvec.,:sed: I,bpsr246:1803rg" & 247. 304 :Q (sine nomine): Argus: LINNÉ, Syst. Nat. ed. AFI PIrtSgANES2 Ned Xp: 78930-232:, faun. SUuec., ed.at,spiut283a1 not dastibids;pa:2844 1075 2); DAEMAN, 5! Vet.svAk: Handl afr8r6;spi 1003:126; WAL- LENGR., Skand. Dagfj. p. 206. 2; SPÅNGBERG, Svenska och Norska art. af Dagfj:si. Cupido; p. 30::8; Woop, Index Entomol. fig. 71 &S&. — Agon: Syst. Verz. d. Schm. d. Wien; Geg. p. 185, n. 15; HÖBNER, Samml. eur:sSehm. f. 3b3lg, 314--315 Q;-OÖCHSENH., Schm. v:bEur:nilj 2.0p3b5 7 r&r IV, 2635 HERR. SCHÄFFER, Syst. Bearb:.d. Schm. y: Eur: I; pi: r27; HEINEM., Schm. Deutschl. u. d. Schweiz, I. p. 84. 132; SNELLEN, Vlind. v. Nederl. p. 60. 9; GERHARD, IMonögrasd. Eye. pl. 23, f. 2a—c. — Årgyrotoxus: BERGSTR., Nomencdl. Win Beschra dd: Insyidas Gr: ;Hanau, +. pogp:& pl. 47, f..3—4 & (ÅArgpyra ib. f. 5—6 0). — Leodorus: GERH., 1. ci ph 23, f. 3a—c.. — Agidion: GERH., ERFGNppIF 20, ARG (usedvanlig liden Form). — sEgiades: GErH. 1. c. pl. 34, f. 44—c (nermende sig til var. iypochiona RBR.?) var. hypochiona RBR. RAMBUR: Catal. Syst. d. Lepid. de V'Andaiousie, p. 35; STAUDINGER: Hor&e Soc. Ent. Ross. 1870, p. 48. 62 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. var. bella H. S. HERRICH-SCHÄFFER, 1. C., f. 227—38 & I. p. 127. 2. Lycena argyrognomon BERGSTR. (argus auct.) Syn.: "BERGSTRÄSSER, 1. c. II. p. 76 & pl. 46, -f. 1—2, III. p. 6 & pl. 51, f. 7—8; BORKHAUSEN, Naturg. d. Eur. Schm', I) op.4 I 52; SPÅNGBERG; UIJLC. P. 33.50: — KOMA liopis: BOISDUVAL, Icon. Hist. d. Lep. d'Eur. p. 58 & pl. "15, f. 4—5; WALLENGR. 1. c. p. 209. — Årgus: HÖBNER, 1. c. f. 316—318; OCHSENHEIM., I. Ci I, 2. ps.urg2n CCI! 20; MYRBITSCHEKBE DIA." SCKer, SP. sy; HERR.-SCHAFFi; 1. CI Döp 295 GERHARD) ITE pI024) f. 1a—Cc. vår. dubia (SCHULz) HERING. HERING, Stett. Ent. Zeit. 1881, p. 135. — Som ner- mest henhörende under denne Form skulde jeg ogsaa ville anse GERHARD'S acreon. og ismenmas (1. c. pl. 24, ff. 2a—c & 3a—d), saavidt Planchernes tarvelige Ud- förelse idetheletaget tillader at slutte sig til Noget i denne Henseende; den förstnevnte ligner mere den pommerske, zsmenzras mere den norske dubia-Form. Hans /Zycidas (pl. 24, f. 4a—b) skiller sig derimod fra begge vesentlig ved de skarpe Pilpletter paa Undersi- den, hvilke ogsaa' ere fremhevede. af TRAPP i hans Beskrivelse af samme (Mitthi d. Schweiz Ent. 'Ge- seéllsch. I; >T865; p. 103); denne turderudgjöre en st deordnet Variation af tilsvarende Störrelse, men af no- get forskjelligt Udseende. var. egidion MEISSN. MEISSNER, Naturwiss. Anzeiger d. allg. Schweiz. Ge- sellsch. fir . d. ges... Naturwiss., 1818; GERMAR, Mag. d. Entom. IV. p. 394. — Lapponica: GERHARD, 1. c. PlöYgd, f 3a Ci Jdaäs: LETTERST., "Inst Lapp. ps ÖI3708. Kristiania i Oktober 1881. AE a HEMIPTEROLOGISKA MEDDELANDEN AF O. M. REUTER. Vid undersökning af en af mig sommaren 1870 i Ström- stadstrakten hopbragt samling insekter upptäckte jag äfven en för den skandinaviska faunan ny art, Pilophorus perplexus D. & Sc., för några år sedan beskrifven från England, men funnen äfven i Danmark, Frankrike, Tyskland, Österrike och Ungern. På tal om nya arter för den svenska faunan, må anföras föl- jande, hvilka jag antecknat enligt exemplar i svenska riksmuseum och hvilka ännu icke publicerats från Sverige. Till först må om- nämnas två arter af genus Globiceps (subg. Kelidocoris). Den ena af dessa, GÅ. cruciatus REuvT., är funnen på Gotland af BOHEMAN och för öfrigt utbredd i Danmark, Tyskland, Schweiz, Frankrike o. s. v. Denna art beskrifves af FIEBER under namn af quadrimaculatus FABR., men jag har nu mera genom under- sökning af FABRICIH typer förvissat mig derom, att denne förfåt- tares art är densamma, jag i min Rev. crit. Caps. p. 117 upp- tagit såsom fHavomaculatus och hvilken FIEBER kallat selectus. Den andra för Sverige nya Globiceps-arten är en uteslutande nor- disk G/L. sqlicicola Reut. (= fulvipes i min Rev. crit. p. 118), och har af BoHEMAN hemförts från Lappmarken. — Vid gransk- ning af de såsom Orthotylus chloropterus Kem ansedda exem- plaren (från Skåne) har det visat sig att ibland dessa funnos icke blott denna art, utan äfven den ny-skandinaviska O. concolor KBM. ” Vidare representera de af mig (1. c. p. 112) såsom kort- vingad hona till Dicyphus errans WOLFF beskrifna exemplaren från Kinnekulle en distinkt art, hvilken FLor i Rh. Livl. be- 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. skrifvit under det orätta namnet Capsus collaris FALL. och hvil- ken jag efter dess näringsplanta kallat D. stachydis. Arten fin- nes äfven i Brittanien, Danmark, Frankrike, Tyskland, Ryssland och ända in i Sibirien. Slutligen återstår att omnämnas FPsal- lus Scholzii FiEB., som STÅL tagit i Ångermanland, och Agal- Lastes Wilkinsonii D. & Sc., af hvilken boreala art ett exem- plar från Lappland fans instäldt bland Å. evanescens. Innan jag afslutar detta lilla meddelande, må mig tillåtas att ytterligare omtala några för Sverige nya arter, dem jag igen- kände vid ett besök hos adjunkten "THOMSON i Lund och hvilka denne tagit i södra Sverige. Jag har då att till först omnämna Lygus (Orthops) montanus SCHILL, en art som THOMSON 1 sin kritiska behandling af Sveriges Capsider /(Opusc. entom. IV) orätt benämnt «cervznzus MEJ., medan han anför den rätta arten af detta namn såsom Zucorum Bon. (nec MEy.). Dessa exemplar äro från Småland. I Berliner-Universitetets museum har jag äf- ven sett exemplar af L. montanus, med uppgifven lokal: »Schwe- den». — I sitt nyss omnämda arbete upptager THOMSON vidare en ÖOrthotylus viridinervis, hvilken likväl enligt hans beskrif- ning icke är den (af Prof. SANDAHL och mig nära Stockholm funna) äkta Kirschbaumska arten. Exemplaren 1 THOMSONS samling, från Skåne, visade sig tillhöra en såsom svensk ännu okänd art, O. diaphanus KirscHB. Också en annan för Sverige ny ÖOrthotylus, O. flavinervis KIrscHB., som icke bör förblan- das med wvirens FALL., har THOMSON funnit vid Helsingborg. Slutligen må såsom högst intressant omtalas fyndet i Skåne af den för norden nya Heterotoma merioptera Scor. och af en liten ny Ånthocorid, som THOMSON tagit på Ölands sandmarker och hvilken han haft vänligheten lemna mig till beskrifning i min under arbete varande monografi öfver denna familj. FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS HEMIPTERA HETEROPTERA AF O. M. REUTER. (Börtsij fris args. 2, Pag: 93-) Sällsynt på sumpiga ängar och stränder. Sverige: Skåne, THOMSON, Östergötland. Finland: Åbo-trakten, Satakunta, Ny- land, finska och ryska Karelen, södra Österbotten, tagen ända upp i Lappmarken af F. SAHLBERG. 3. P. geniculatus Hann: aflång, svart, kort grå-pubescent; pronotum baktill blott litet utvidgad; scutell mot spetsen med en gul V-formig teckning; hemielytra blekt grågula, svartpunkterade, corii yttre spetshörn svart; membran hvitaktig, brunspräcklig med bruna, hvitkantade nerver; rostrum, lårringar, yttersta lårspetsarne, hela framtibierna, hos YI äfven de mellersta eller alla tibierna utom i basen och spetsen samt första tarsleden lergula; de bakre eller (>) bakersta tibierna bruna eller svartbruna, i spetsen gula. 5—6 mm. 1. Rhyparochkhromus nubilus SakrB., Mon. 65, 1. Lygaeus (Keritrechusy) punciiceps: TROMSIEIIEl 103, 30: Tämligen sällsynt på torra backar. Sverige: Skåne, säll- synt, enligt THOMSON, Lappland?, ZETTERSTEDT; Finland: Åland, J. SAHLBERG, Åbo, FörF., Satakunta och Nyland, SAHLBERG. 4. P. nubilus FALL., THOMS.: liknar föregående till färg och teckning, men afviker genom finare antenner, mindre och icke så starkt utstående ögon, fint punkteradt hufvud samt min- dre aflångt, baktill mer utvidgadt pronotum. 5—6 mm. 1, FlALeNRAEL IISvi sk, stor (Lypdeus)jeoSrvån) ITTo, 418, 2 PROMSIJR el5ro33ol Entoml. Tidskr. Arg. 3, H. 1 (1882). 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. På torra backar. Sverige: Skåne, ej sällsynt, enligt THOM- SON, Öland, Gotland, BoHEMAN; Finland: blott ett exemplar vid Helsingfors, J. SAHLBERG. Gruppen Beosaria STÅL. Slägtöfversigt: 1 (2). Hufvud kort, nästan transverselt, icke bredare än pronotum framtill. | Antenner något håriga, belägna litet framför ögonen, första leden icke eller föga öfverskjutande hufvudets spets. Pronotum transverselt med en smal, oftast lineär sidorand. Framlår starkt förtjockade. Baktar- sernas första led icke tydligt dubbelt längre än de två sista tillsammans. — TRAPEZONOTUS. 2 (1). Hufvud icke transverselt, oftast längre än bredt, smalare än eller åt- minstone ej bredare än pronotum framtill. Rostri första led mycket längre än första antennleden. Antennerna glatta eller nästan glatta, belägna tämligen långt framför ögonen, första leden med åtminstone en fjerdedel öfverskjutande hufvudets spets. Pronotum längre än hos föregående och med bredare skifformig rand, sidorna i spetsen plötsligt starkt rundade. Frambhöfter tydligt knöliga. Framlår mindre starka, nära spetsen väpnade med en tydlig tagg. Baktarsernas första led lång. —- PACHYMERUS, TRAPEZONOTUSCEIEB. Artöfversigt: I (2). Framlår oväpnade. — Tr. anorus. 2 (1). Framlår undertill med en stark och flere små tänder. 3 (4). Pronoti sidor tämligen bredt grågulkantade, cilierade med utstående borst. Secutell med två gula streck. — Tr. nebulosus. 4 (3). Pronoti sidor fint gulkantade, icke cilierade. (6). Secutell med två baktill afkortade gula streck. — Tr. distinguendus, (5). Secutell ofläckad. — Tr. agrestis. & un 1. Tr. anorus FLor: svart med lika färgade ben; prono- tum baktill och elytra brungrå, svartpunkterade, dessa med svarta fläckar och oftast afkortad membran; höftpannor gula. THOMS:., olaC TIS) 43- Sällsynt under stenar och mossa på torra backar. Sverige: Skåne, Småland, Stockholm, THOMSON ; Norge: Christiania, SIEBKE; Finland: Nyland, Tavastland, Savolax, finska och ryska Karelen. 2. Tr. nebulosus Farr.: svart, undertill något grönglän- sande, hufvud och pronotum håriga; pronoti rand och bakflik REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 67 gulaktiga, denna tätt svartpunkterad; hemielytra mörkt gulgrå, tätt svart-punkterade samt hvit- och svartfläckiga, en rhombisk fläck 1 corii inhörn svart; membranen brun, hvitnervig och -fläc- kig, sällan nästan helt hvit; antennernas andra och tredje leder någon gång rostfärgade; framtibier och knän rostfärgade; höft- pannor hvita. :4'/,—5"/, mm. l. FAL IAEA SV. 154791 15 (CygAeus).s, SAMLBI, ,Mon.,.56, 3(£a- GINIFLE US) STAT Al r22 0 orfrafE ROMS: rock TORA 26 Sällsynt på torra skogsbackar. Sverige: Skåne, Gotland, Öland, Småland, Bohuslän, Stockholm, Ångermanland, ända upp 1 norra Lappmarken; Norge: Töien, Kognshavn, Fredrikshald, Stavaern, 'Tönsberg; Finland: Åbo, Satakunta, Nyland, finska och ryska Karelen, södra Österbotten. 3. Tr. distinguendus FLor: svart, hufvud något grön- glänsande; antennernas andra led i midten rostfärgad; pronotum baktill gulfläckig eller smutsigt gulaktig med mångfaldt hopfly- tande svarta punkter och fläckar, sidoranden smalt smutsgul; scu- tell med två gula streck; täck- och flyg-vingar utbildade, de förra antingen svartbruna med corii utkant och några småfläckar gula eller ock gula med svarta särdeles mot spetsen sammanflytande fläckar; membran rökgrå med hvita nerver och smalt hvit bas; höftpannor och frambröstets framkant i midten brungula; ben gulbruna med höfter och lår svarta, dessas spets gulbrun. 4— Ai, mna. THOMS.;, 1. oc. 193, 28. (Peritrechus)iCimex arenarus HETS EI SVEA LO SE ((OELE)E Sällsynt på sandiga hafsstränder under torkad tång och svår att upptäcka i följd af sin färglikhet med omgifningen. Sverige: Skåne, THOoMSon, Öland, LINNÉ (?) och BoHEMAN; Finland: Y LINNÉS i F. Sv. 1. c. beskrifna Cimex arenarius tolkas af alla nutida hemipterologer såsom en Zmblethis-art och såsom identisk med ZE. griseus WoLFF, hvilket dock alls icke finnes i Sverige. Icke heller låter LINNÉS beskrifning med fog tolka sig på någon Emblethis, hvaremot så väl beskrif- ningen som uppgiften om förekomsten på sandiga ställen (ärten omtalas redan i Iter oeland. p. 121 i sammanhang med en Sa!da, hvadan man får antaga att med sanden afses sandiga stränder) bäst synes kunna tydas på ofvanstå- ende art. Tillräcklig grund för återupptagandet af LINNÉS namn för denna finnes emellertid icke; säkert är dock att £. griseus WOLFF icke är LIN- NÉS art, utan måste benämnas med det af WOLFF gifna namnet. 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Åland, Sievers och FÖRF., Helsingfors, J. SAHLBERG, Viborgs län, MäÄKLIN, på en holme i Hvita håfvet, J. SAHLBERG. 3. Tr. agrestis FALL.: svart med pronoti sidorand och svartpunkterade bakflik, hemielytra och höftpannor gulgrå; he- mielytra svart-punkterade och fläckade, särdeles mot corii inre spetshörn, hvarest fläckarna sammanflyta till en större rhomboidal fläck; membran brun med hvitaktiga nerver, stundom något för- kortad; hanens första antennled och två första rostralleder gula; ben svarta med framtibier lergula eller lerbruna (9) eller fram- låren, basen af bakre låren samt framtibierna helt och hållet ler- gula (FS). 4—5 mm. l. FAT, EL: OSV Ge, 2 (Lypaeus) I SAATBIAMonPISON SA (Pachymerus)... Står, 15 essa2o,2t! THOMSIIGHI98) AU. Allmän på torra backar mellan gräsrötter ända upp i Lapp- markerna. EACENMERUSIEEPR GER SPRV: Artöfversigt: I (2). Svart med en stor rostgul fläck på membranen; clavi punktur strödd, icke strimmig. — P. Rolandri. 2 (1). Svarta och gulbrokiga. Pronotum med bakfliken och oftast äfven sidoränderna mer eller mindre bredt gula, den svarta framdelen bak- till afstött eller bredt afrundad. 3 (6). Scutell med två gula linier. Pronoti sidor äfven framtill bredt gula, ej svartpunkterade. 4 (5). Corii inre apicalhörn med en svart rhombisk flack. — P. lynceus. 5 (4). Corium utan fläck i inre apicalhörnet. — P. adspersus. ör(s); Scutell helt svart. 7(14). Baklår oväpnade. Framlår undertill mot spetsen med en stor tand och flere mycket små tänder, som stundom saknas. 8 (9). Pronoti framflik med de utbredda sidorna helt och hållet gula. — P. qvadratus. 9 (8). Pronoti framflik helt och hållet svart eller blott med en ytterst fin gul sidorand. 1o(11). Pronoti framflik med sidoranden ytterst smalt och fint gulaktig. Membran med några små hvitaktiga fläckar vid spetsen. Framtibier- nas bas rostfärgad. — P. pini. 1 1(10). Pronoti framflik med sidoränderna lika färgade som disken. 12(13). Den bakre gula delen af pronotum framtill tvärhuggen och icke på sidorna längre framskjuten än i midten. Membranen svart med yt- tersta randen hvitaktig. Ben helt svarta. — P. phoeniceus. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.;-HETEROPT. 69 13(12). Den bakre gula delen af pronotum på sidorna längre framskjuten än i midten. Membranen med en tydlig hvit fläck i spetsen. — P. vulgaris. 14 (7). Baklår med en-tand nära spetsen. Framlår undertill mot spetsen med en tagg och flere tydliga mindre tänder. Pronoti framflik svart utan blek rand, den svartfärgade delen med afrundade bakhörn. Antennernas andra led rödgul, tredje och fjerde svarta. — P. Bar- danae. 1. P. Rolandri LINnnN.: svart, matt, membranen med en stor rhomboidal gul fläck vid basen. HALD; (H:4SV. 1100, 20(Lygaeus): STAT, Ja ch 220,1 (N/A parochromus). ”THOMS., 1. c. 196, 42 (Rhyparochromus). Tillhör områdets södra del. Sverige: Skåne ej sällsynt, enligt THOMSON, Öland, THOMSON, Gotland, BOHEMAN. 2. P. lynceus FaABR.: smalt oval, svart, pronoti sidor bredt, framkanten smalt, bakfliken och corium gula, dessa svart punk- terade, en liten hvit fläck vid coril spetskant vidrörande yttre kanten af den rhombiska svarta fläcken; membran rökbrun med nervernas bas och några strödda småfläckar i spetsen blekare; höftpannor och en liten fläck vid yttre randen af pro- och me- tasterna hvitaktiga; framtibier stundom utöfver midten rostfärgade. 7—8 mm. 1. RAT EL SV. 52, (ENS ders) an STAT tl öHe TN parochromus). ”THOMS., 1. c. 196, 42. Tillhör endast områdets södra del. Enligt THOMSON ej säll- synt i södra Sverige: Skåne, Öland, Gotland; Norge: Sarps borg. 3. P. adspersus Murs. et Revy: svart, smalare och min- dre än föregående, med andra antennleden mot basen och ti- bierna, åtminstone de främre, rostfärgade, de bakre beckröda; pronotum och scutell tecknade såsom hos föregående, men det förra mindre transverselt; hemielytra gulaktigt grå, brunpunkterade med corii spets brun, membranen rökig, hvitspräcklig. 6'/, mm. l. THOMS., 1. c. 196, 43 (Rhiyparochromaus). Sällsynt i mellersta Sverige: endast funnen i Östergötland "THOMSON. 4. P. quadratus FABR.: aflång, svart, pronotum med tre fläckar vid framkanten, sidokanterna och bakdelen, hemielytra samt fläckar på bröstet vid höfterna ljust grågula; pronotum bak- 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. till och hemielytra glest brunpunkterade, dessa bakom midten nära inre hörnet med svart rhombisk fläck; membran hvit med nerver och en stor diskfläck brunaktiga; andra antennleden utom i spetsen och tibierna smutsigt lergula. 5'/,—6 mm. 1. Bon: Vet. Aki Förht 1849; prr246: -SAHLB)C MOD 55; 2 (REV påröocktonmus). STAL, 1. rC. 221, 4 (10): FHROMSS EICIENO Ng, ATA(10). Ytterst sällsynt i Sverige: funnen på Gotland af WAHL- BERG, 1 Skåne och Småland af THOMSON. Uppgifves af F. SAHL- BERG såsom förmodligen tagen äfven i södra Finland, hvilket dock torde bero på ett misstag. 5. P. Pini LInN.: svart, undertill något grönbronserad; pronoti bakdel och hemielytra grågula eller något rostfärgade, den förra med svart delvis sammanflytande punktur, dessa svart: punkterade med clavi inre rand och en rhombisk fläck vid cori inre hörn svarta, corii utrand grågul eller rostfärgad, icke svart; framtibiernas bas, en fläck på utsidan af höftpannorna samt bak- kanten af pro- och metasternum rostfärgade. 6'/,—8'/, mm. l. FaLL., H. Sv. 51, 6 (Lygaeus). SAHLB., Mon: 55, 1 (Rty- parockromus). "I STAL, lt esobfat (TA) TROMSSINLE EO; 40 (id.). Allmän ända upp i Lappmarkerna. 6. P. phoeniceus Rossi: mycket lik föregående, afviker genom de helt svarta benen (äfven framtibierna), genom mem- branen, "som saknar älla fläckar, men 1 stället i kanten är yt- terst smalt hvit och slutligen genom sjelfva sidokanten af corium, som är svart och icke likfärgad med disken; färgen stöter ofta i rödt. 7'/.—9 mm. 1. SIEBKE, En. Ins. Norv. I, p. 51 (Rhtyparochromaus). Uppgifves af SIEBKE såsom funnen nära Christiania i Norge; jag har icke sett exemplaret och således icke kunnat verificera uppgiften. 7. P. vulgaris SCHILL.: svart, pronotum baktill, hemie- lytra, höftpannor och bakkanten af pro- och metasternum hvit- aktigt gula; pronoti svartpunkterade gult färgade del framtill båglikt urbugtad och längre utdragen på sidorna än i midten hemielytra svartpunkterade, clavi scutellrand och en stor fläck i corii inre hörn svarta, utom denna en hvitaktig fläck ofvanom REUTER: FINLANDS jOCH SKAND:S HEMIPT.:-HETEROPT. vc corii spets; membran med hvit spetsfläck; andra antennledens bas, lårringar, knän, främre tibierna och tarserna, utom i sjelfva spetsen, rödgula. 7—38 mm. 1. THOMS., 1. c. 196, 41 (Riyparochromaus). Sällsynt i södra Sverige: Skåne, THOMSON. 8. P. Bardanae PREYSsSL.: svart, pronotum såsom hos före- gående, men bandet ofta orangegult; hemielytra orangegula eller lergula, clavus med en linie och corium med en fläck i inre spetshörnet hvita, denna senare trekantig och framtill begränsad af en svart eller brun fläck; corium med en svart linie före mid- ten och några hvitaktiga mot basen; membran svart, i spetsen hvit; bakranden af bröstets pleura och yttre sidan af höftpan- norna hvitaktiga; spetsen af första och hela andra antennleden samt benen rödgula, låren, sällan likväl de mellersta, med bred svart apicalring, som stundom upptager hela framlåren,; tibier i spetsen svarta. 6 mm. l. Pachymerus insignis Bot., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1852, 53, 5. Khyparockromus pedestris STAL., |. c. 221, 5. . Eygdeus Id SEPROMS) LAG. TOT, 20: Högst sällsynt. Funnen endast i Skåne, SUNDEVALL. Gruppen Gonianotaria STÅL. Slägtöfversigt: 1 (2). Rostrum nående till mesosterni spets. Antennknölar med spetsen täm- ligen smal, icke framskjutande. Pronotum framtill urbugtad, dess sidor framtill tydligt rundade. — EMBLETHIS. ! STÅL har sedermera identifierat denna art med PP. cafer THUNB., men THUNBERG beskrifver benen hos sin art (från Goda Hopps udden) så- som helt svarta. I södra Europa (t. ex. på Corsica) förekommer visserligen en varietät (var. funerea PUT.) med svarta ben, men äfven med svarta anten- ner, under det THUNBERG beskrifver antennerna såsom »basi rufescentes». Identifikationen med THUNBERGS år 1784 i Novae spec. ins. p. 59 beskrifna art från södra Afrika synes derföre icke nog säker, för att kunna definitivt antagas. Den ofvan anförda europeiska artem beskrifves emellertid särdeles omständigt af PREYSSLER i en af senare författare förbisedd! uppsats »Ver- zeichniss und Beschreibung minder bekanntew Insecten», införd i MAYERS Samml. phys. Aufsätze, I (p. 102), och afbildas utmärkt väl i fig. 14, under namn af Cimex Bardanae, hvilken benämning såsom den tidigaste: vissa enligt vår åsigt bör bibehållas. = ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 2 (1). Rostrum mående blott till mesosterni midt. Antennknölar i spetsen bredt afstötta med uthörnet framskjutande. Pronotum i spetsen nästan tvärhuggen, dess sidor nästan raka, framtill lindrigt afrundade. — GONIANOTUS. EMBLETHIS: FIEB: 1. E. Verbasci FABR.: nästan oval, gråaktigt gul, svart- punkterad, punkterna här och der samflytande till små fläckar på hemielytra och den bredt utvidgade, icke hårdbräddade sido- kanten af pronotum; membran grå med små hvita fläckar, ofta hvitkantad; bröst svart, fläckar vid höfterna, bakranden af pro-, meso- och metapleura, prosterni utvidgade sidokant och ett streck innanför denna grå- eller rostfärgade; buk rostfärgad, abdomens sidokant svart- och hvitbrokig; framlår undertill med sex och baklår med omkring tre större taggar. 6—96"/, mm. l. TYyGAeUS PElefd ONS, GETT: Vet rAkea tand (TOLO KR ST Gonsianotus ad. STÅL, 1..€. 222» Lov EmoletkiS Ad. LJOMS3 GL CC 195» 31: : Sällsynt på sandmarker i Sverige och funnen endast i Skåne samt på Öland och Gotland. GONIANOTUS FIEB. 1. G. marginepunctatus WorLFF: aflångt oval, gulgrå, tätt brunpunkterad, punkterna sammanflytande till små fläckar på pro- noti och isynnerhet hemielytrernas utvidgade sidokanter; membran -hvitaktig, oftast med nervernas mellanrum något rökiga och med små hvita fläckar; kropp undertill svartaktig, bröstet med bak- randen af pro-, meso- och meta-pleura samt fläckar vid höftpan- norna gulaktiga; buk bakom midten mer eller mindre rostfärgad, sidokanten ofläckad (3) eller blek-linierad (9). -5—5'/, mm. 1. STAB HUSIE 2122 2 UÄHOMS:, "tell ryss SN CLygaeusMt foralis "ZETT., Vet. Aki Handl: 1819, 72, 22: RIyparockhromus marginalus DAHLB., Vet. Ak. Handl. 1850, p. 218. På sandiga lokaler under 7Zhymus serpyllum etc. Sverige: Skåne, Öland, Gotland, Bohuslän; Finland: blott en gång vid Kexholm i södra Karelen af J. M. AF TENGSTRÖM och J. SAHLBERG. REUTER: FINLANDS OCH. SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 119 Underfam. 8. Heterogastrina STÅL. Slägtöfversigt: Kropp aflång. Pronoti sidor otydligt kantade. Framlår undertill mot spetsen med en tagg. — HETEROGASTER. HETEROGASTER SCHILL. 1. H. Urticae FABR.: svart, grönaktigt bronserad, glän- sande, långhårig, starkt punkterad; pronotum med en transversel basalfläck, scutellens yttersta spets, fläckar på connexivum och hemielytra grågula, dessa brunpunkterade och med några små bruna fläckar, membran glasfärgad, vanligen med två små svart- aktiga midtelfläckar; bukens midt hos honan rostfärgad; anten- nernas tre sista leder och rostri midt gulaktiga; höfter, baklårens bas och två ringar på tibier och tarser halmgula eller rostgula. 6—7 mm. 1. HATT ET SVE AG 2 (EO EIS) SATITEB EVO Er 5 25 (IE LEKORASLAK AE STAT Lar CSI 223,0 (PISA RIGUSNIE IHOMS:, ISKe: KÖR LO. På Urtica. Sverige allmän: Skåne—Gotland—Bohuslän — Stockholm, sällsynt i Lappland; Finland sällsynt: Åland, egentliga Finland och Nyland. Underfam 4 Co FEVTrhOCOrMAT STAL: Slägtöfversigt: Rostri första led af hufvudets längd. Corii apicalrand afrundad. — PYRRHOCORIS. PNYRREIOCORSIEARE 1. P. apterus LINnN.: röd, hufvud, antenner, rostrum och ben, pronoti midt, scutell, clavus och membran samt två fläckar på corium, en större i diskens midt och en mindre nära basen mellan clavus och utkanten, äfvensom abdomens rygg och buk svarta, connexivum rödt; bröst svart med höftpannor och pleuras kanter röda; membran oftast förkortad. LINN., Syst. Nat. 2. 727. 78. (Cimex).. Pyrrhocoris cal- dMarsensIs FALL., El. SV. 45, I. 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Vid trädrötter, särdeles vid rötterna af gamla lindar; enligt LINNÉ och andra äfven på Malva sylvestris i södra Sverige: Skåne, Gotland, Öland, Kalmar. Fam. IV. ARADIDAE. Kropp oval eller aflångt oval, ofvan och undertill tillplattad, med fast chitinskelett. Hufvud horisontelt med en trubbig för- längning emellan antennerna och ett starkt horizontelt tagglikt ut- skott på hvardera sidan, vid hvilkens inre rand antennen är fä- stad. Ögon utstående. Punktögon inga. Antenner fyra-ledade, starka. Rostrum tre-ledadt, upptaget 1 en ränna på hufvudet (bildad af de korta rostral-loberna) och på prosternum. Hemie- lytra oftast utvecklade, sammansatta af clavus, corium och mem- bran. Abdomen ofta utvidgad och utskjutande öfver hemiely- trernas sidoränder. Fötter korta, höfter små, de främre insänkta i prosterni disk. Tarser två-ledade. Mestadels svart- eller brun- aktiga, opaka arter, som lefva under trädens bark eller på träd- svampar. Slägtöfversigt : I (2). Rostrum gående utöfver hufvudet och åtminstone uppnående främsta höfterna eller räckande utöfver dem. Pronotum med fyra långsgående kölar. Scutell triangulär med tillbakavikna sidoränder. Hemielytra med ribblikt upphöjda nerver. Membran med tre eller fyra oregel- bundna och anastomoserande nerver. — ARADUS. ; 2 (1). Rostrum mycket kort och helt och hållet doldt i hufvudets fåra. Scu- tell rundad i spetsen. Clavus och corium korta, membran stor, utan nerver. — ANEURUS. ARADUS FABR. Artöfversigt. (6). Antennernas andra led föga längre än den tredje. Antenner knapt längre än hufvudet. — A. cinnamomeus. 3 (2): Antenner tydligt längre än hufvadet, NN = VS [SS NA 4 (5). Pronoti framhörn med en stor, till midten af sidorna räckande hvit fläck. — ÅA. depressus. 5 (4). Pronotum helt och hållet svart. — ÅA. erosus. 6 (1). Andra antennleden betydligt längre än den tredje. 7(10). Andra antennleden kortare än de två sista tillsamman. Ben med ljusa ringar. 8 (9). 9 (8). 105 (7): 11(20). 12(17). 1314). 14(13). 15(16). 16(15). 29(26). 30031). REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 75 Tredje antennleden tjockare än den andra. Pronotum vid midten nä- stan bredare än hemielytra vid basen. — ÅA. brevicollis. Tredje antennleden lika tjock som den andra. Pronotum vid midten litet smalare än hemielytra vid basen. — A. dilatatus. Andra antennleden lika lång eller längre än de två sista tillsamman. Andra antennleden cylindrisk, blott i sjelfva spetsen litet tjockare. Antenner ganska kraftiga. Hufvud med liten och oftast otydlig tu- berkel invid hvartdera ögat. Hufvudets sidoutskott med en liten tand i utranden. Pronoti sidorän- der fintandade. — ÅA. crassicornis. Hufvudets sidoutskott oväpnadt. Pronoti sidoränder isynnerhet fram- till groftandade. ; Scutell smal med räta sidor och merendels bredt gul spets. — A. betulinus. Scutell bred med bågböjda sidor och yttersta scutellspetsen rostgul. — ÅA. corticalis. Antenner fina med tredje ledens spets ofta hvitaktig. MHufvud med stor, stark tand i närheten af hvartdera ögat. Pronoti sidoränder myc- ket groft tandade. Andra antennleden knapt längre än de två sista tillsamman, ytterst fint, regelbundet och likfärgadt kornig; tredje och fjerde leden lika långa. — ÅA. varius. Andra antennledén ganska tydligt längre än de två sista tillsamman, jämte benen med större, strödda hvita korn; fjerde leden längre än den tredje. — A. betulae. Andra antennleden mot basen tydligt afsmalnande eller hopsnörd. Hemielytra med utranden vid basen mer eller mindre utvidgad. Tredje antennleden hvit. Tredje antennleden längre än de två sista tillsamman, mot basen täm- digen lindrigt och likformigt afsmalnande. Pronoti sidoränder tandade. — ÅA. anisotomus. Tredje antennleden lika lång som de två sista tillsamman, i tredje basaldelen hopsnörd. Pronoti sidoränder hela, särdeles framtill till- bakavikna. — ÅA. signaticornis. Tredje antennleden svart. Pronoti sidoränder fint erenulerade. Corium och clavus enfärgadt svartaktiga. Rostrum nående till midten af främsta höftpannorna. Tredje antennleden omkring en fjerdedel kortare än den andra. Pro- noti sidoränder mot basen afrundade. — ÅA. moestus. Tredje antennleden omkring ”/, kortare än den andra. Pronotum smalt, föga utvidgadt i midten med sidoränderna nedom midten nä- stan parallela. — A. angusticollis. Corium på den utom kroppens sidor skjutande delen med en blekare eller smutshvit fläck. Rostrum nående litet ut öfver pronoti spets. Andra antennleden längre än de två sista tillsamman och nästan län- gre än hufvudet. — ÅA. crenaticollis. 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 31(30). Andra antennleden lika lång som de två sista tillsamman och nästan ?/, kortare än hufvudet. — A. bimaculatus. I 32(21). Hemielytra med utranden rak. Pronoti sidor fint crenulerade, 33(34). Antenner fina; helt och hållet svartaktiga. — ÅA. laeviusculus. 34(33)- Antenner gröfre med tredje och oftast äfven andra ledens spetsar hvit- aktiga. — ÅA. lugubris. 1. ÅA. cinnamomeus Panz.: helt och hållet rostfärgad; an- tenner mycket korta, starka, sista leden brun; hufvud framtill utan tand i- närheten af ögonen; rostrum uppnående prosterni spets; pronoti sidor trubbigt vinkliga, ytterst fint crenulerade, kö- larne svaga, framtill utplånade; scutell baktill urhålkad och på tvären skrynklig; hemielytra hos hanen strax bakom basen starkt afsmalnande med membranen i spetsen skifformigt utvidgad, hos honan föga afsmalnande med stor hvitaktig membran, men of- tast förkortade, blott litet längre än scutellen, starkt inåt afsned- dade; -utansmembran. :,.& -3:/w P5 mv: I. REuT., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1872, N:o Blip AO TR På 'barren af Pinus sylvestris. Sverige: Upland, PAYKULL, Gotland, BoHEMAN, Öland och Skåne, THOMSON; Finland: norra och ryska Karelen, J.. SAHLBERG. 2. ÅA. depressus FABR.: svartbrun, hvitt och rostfärgadt skäckig; antenner starka, första leden rostbrun, den andra af- smalnande mot basen; rostrum nående endast till framhöfterna; hufvud framtill på hvardera sidan med en hvass tand nära ögats spets; pronotum med stor hvit fläck vid framhörnet, detta utstå- ende, sidorna tandade, basen föga urnupen, kölar mycket tyd- liga; scutell starkt urhålkad; hemielytra vid basen utvidgade och bredare än pronotum, hvitaktiga och mot spetsen och sidorna tätt brunfläckiga, membran brun med hvita nerver och fläckar; ben smutsigt hvitaktiga, låren med två bruna ringar, tibier oftast 1 basen och midten brunaktiga. 5—6 mm. 1. FALL: Elem. SVs, 138, 7. . SAHLB:5, tillhörande Elf- karleby kyrkoherdeboställe i norra Upland, fann jag ännu ett den 26 Juli 1874. Konservator KOLTHOFF har funnit ett exem- plar vid Upsala. I Norge har konservator SPARRE-SCHNEIDER den 21 Juli 1876 funnit ett ex. i St. Hanshaugen och ånyo ett 1880, Kandidaten W. M. SCHÖYEN har 1880 funnit flera ex. i Söndmöre. Utom Skandinavien är fjärilen påträffad i Lifland, Schlesien, mellersta och södra Tyskland, Schweiz, Belgien, Gali- zien och England äfvensom»”på Ural och Alta. Fjärilens framvingar äro vid basen och på den yttre hälften olivgröna, genomdragna af mer eller mindre tydliga bruna, vå- giga band och försedd med två smala, vågiga, lika breda, hvita strimmor, hvilka äro åtskilda af ett smalt, gråbrunt, vågigt streck. Midtbandet har en svart punkt nära framkanten. Nära vingens utkant finnas på främre hälften tre brunsvarta äggrunda fläckar, utåt kantade med hvitt och på den bakre hälften tre hvita, min- dre tydliga fläckar, utgörande en fortsättning bakåt af de främre, brunsvarta fläckarne. Nära utkanten löper en rad af mycket små aflånga, svarta punkter. Fransarne äro gråhvita med bruna fläc- kar. Bakvingarne brungrå med en vågig, hvit dubbelstrimma, men otydligare än den på framvingarne. Hanens antenner hafva korta kamtänder. Flygtiden är hos oss Juli månad. (ÖVER IS TREA CINEE SANTI PE NINFIRSSEIOSKEN DIRINYERSEARMES PANYPUS AF FR. MEINERT. Ved mine Studier i denne Sommer og Efteraar af Mygge- nes Udviklingshistorie har ogsaa to Arter af Slegten Tanypus, nemlig IT. varius"' og T. momnilis”? veret Gjenstand for mine Undersögelser og Udklekningsforsög. Det er ikke min Agt, at indlade mig paa en Beskrivelse af disse Insekters Metamorphose, som jeg först agter at give i Sammenhang med de övrige Myg- geformers, men eet Punkt er dog forekoömmet mig at have saa stor Betydning, at det vel fortjente en hurtig og serlig Publica- tion” og icke udsettes for at blive overseet, ved at hensettes som ! B. FR. FRIES giver i sin Dissertation, Monographia Tanyponum Sue- cie, precide C. FR. FALLÉN, Lund, 1823, en beskrivelse og Afbildning af denna Tanypus-Larve, som dog lader adskilligt tilbage at önske i Nöiagtig- hed og Fuldstendighed. ? DE GEER har i Möm. d. Ins. VI. p. 394. t. 24 f. I5—19, givet en Beskrivelse og Afbildning af Udviklingshistorien til hans Tipula maculata c: Tanypus monilis LiINN. >? MOXON giver i Description of the Peripheral Termination of a Motor Nerve (Quart. Journ. Microsc. Sc. VI (1866). p. 235—40) en Beskrivelse af den Maade, hvorpaa Nerven ender paa en bestemt Muskel, nemlig »retractor antenn&e of the larva of a gnat» (citeret af R. ARNDT, Årch. f. mikrosk. Anat. IV (1873). p. 488—389), men hverken her eller senere i Texten eller i Tavle- forklaringen, hvor den simpelthen kaldes »motor antennal muscle», tales der ellers et Ord om Antennernes Bevzgelsemaade. ”T. IV. f. 3 giver vel en Frem- stilling af hele Hovedet, seet fra oven, men heller ikke her er Antennernes Bevzegelse angivet med Sikkerhed, og det er ganske tydeligt, at omend MOXON har seet denne Bevzegelse, er den dog ikke af ham, ialtfald under denne Un- 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. en Anmerkning 1 en större Afhandling. Dette Punkt er Anten- nernes Retractilitet hos Larverne af de to n&evnte Dipterer eller Myg; og den morphologiske Betydning heraf forekommer mig da at vere den, at disse, Antennerne, alene ved denne Evne vise sig at vere heteronome med Metamerernes Exponenter (Munddelene og Benene). Jeg har allerede gjentagne Gange"' udtalt mig mod Arthropod-Lemmernes og Insekt-Antennernes Homonomi, navnlig gaående ud fra den forskjellige Character af disse Vedhengs Grunddele, idet jeg benegter Homonomien mellem Metamererne og Issepladen (med Antennepladen), men ogsaa for det andet Udgangspunkts Vedkommende, nemlig selve Vedhengene og de- res Befzestelsesmaade, synes mig ialtfald i dette Tilfelde Hetero- nomien at vere tydelig. Slegtet Zanypus MEIG. hörer, som bekjendt, til Chironomi derne og staaer Hovedslegten C/hironomus meget ner, om den end selv danner en god, vel adskilt Slegt. Dette gjelder ikke blot for Imago men ogsaa for Larven og Nymphen, forsaavidt som vor eller ialtfald min Kundskab gaaer; dog herom maa jeg henvise til en senere Afhandling, som jeg haaber inden for lang Tid at kunne publicere, og jeg skal kun nu kortelig omtale Lar- vernes Antenner og disses Bevzegelsesmaade. Allerede hos Sleg- ten Chironomaus ere Larvens Antenner forholdsviis lange, men endnu lengere blive de hos de her omtalte, mere frit levende Tanypus-Arter, hos hvilke de n&esten naae Hovedet i Lengde. Det er navnlig det förste Led eller Grundleddet, a, som opnaaer en saa betydelig L&engde, medens det fölgende eller de fölgende Led (f. 8,24; 9 Oog 10,c) ere meget kortere, enten af dettes- halve Lengde (TI. monzils, f. 10) eller endogsaa kun en femte Deel af Lengden (75 vartus, f. 8 och 9). Formen afrförste Ledrerimo; get fladtrykt, baanddannet; det er ganske glat, uden Spor til Börster, kun med en ganske kort Vorte eller Papille, som sidder ner Yderranden i Midten af en tyndhudet Grube, og knap ra- dersögelse, blevet fundet Omtale verd. GERSTAECKER har heller ikke i sine Ber. f. 7z865—066, hvor han referer MOXONS Undersögelse (Zweite Häfte. p. 97), berört dette Punkt. Den af MoXoNn kun med »gnat» eller »Culex» be- tegnede Fluelarve er sikkert en Tanypus enten T. monilis eller en anden ner- staaende Larve af denne Slegt. ? Entom. Tidskr. Stockholm. I. p. 147. Anm. og Trophi Dipt. p. 4. Anm. -— MEINERT : -RETRACT. ANTEN. HOS TANYPUS-LARVER. 35 ger frem over Leddets Yderflade.. Pladsen for denne Papille er forskjellig hos de to Arter, idet den hos ZY. varzus findes ner- mest Leddets Forende i en Afstand fra denne af omtrent en fjerde Deel af hele Leddets Lxngde, medens den hos ZI. mon- Zis er indplantet langt lengere tilbage, strax foran Leddets Midte. Det andet Led er mere trindt end förste, men da det er fire til fem Gange saa smalt. som dette, bliver det vanskeligt med Sikkerhed at afgjöre, hvorvidt Spidsen af det er afsondret som et seregent Led. Fra spidsen af förste Led udgaaer foruden andet Led et fladt, fortil afrundet, klart Blad (f. 9 og 10, d), som Explicatio figurarum. Fig. 8—9. Tanypus varius FABR. 2 8. Pars sinistra capitis, prona. a. Articulus basalis antenn&, trans cutem capitis pellucens; b. pars terminalis antenn&, libera; c. nervus antenn&, flexus; d. musculus retractor anten- ne; e. oculus; f. mandibula; g. maxilla; h. musculi priores oesophagi. Fig. 9. Antenna sinistra, prompta. a. Articulus basalis; b. papilla; c. articulus secundus et tertius; d. lamella appendicularis; e. particula vagin&; f. nervus; g. musculus retractor. Fig. 10. Tanypus monilis LiNN. » 10. Caput, a latere sinistro exhibitum. a. Articulus basalis antenn&e; b. papilla antenne; c. articulus secundus et ter- tius antenn&; d. lamella appendicularis antenne; e. musculus retractor antenne; f. vagina replicata antenne; g. labium; h. mandibula sinistra ; i. maxilla sinistra; k. oculus sinister. 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. omtrent er dobbelt saa bredt og kun lidt kortere end andet Led, og endelig en lille, haarformig Griffel langs Midten af sidst- nevnte Blad. Dog langt mere end ved deres Lengde og övrige Bygning udmerke de sig ved Evnen til at kunne trekkes tilbage heelt ind i Hovedet, idet de med deres Roddeel glide langs Öiets Inderside henimod Hovedets Bagrand. Ved Betragtning af Lar- ven i levende Live under Mikroscopet seer man derfor ogsaa, hvorledes enten den ene eller begge Antenner stadigt, hurtigere eller langsommere skydes ud og trekkes tilbage ind i Hovedet. Paa Fig. 9, som fremstiller den venstre Antenne hos ZI. varius- Larven sees ogsaa en enkelt bred Muskelfiber, g, udgaae fra An- tennens Bagrand; denne Muskel, som fester sig paa Baghovedet henimod dettes Side og Bagrand, udförer den tilbagegaaende Bevegelse, men savner Antagoönist, idet den fremskydende Be- vegelse er en Udskydning eller snarere Udspröitning af Anten- nen, bevirket ved Tryk af Blodet paa Antennen og paa den Skede, som omgiver Antennen inde i Hovedet. Bevegelsesmaa- den er saaledes en lignende som den, hvormed Larvens Gang- been (pedes spurit) skydes ud og trekkes ind; kun at musculus retractor her gjennemlöber hele Benet og fester sig til Spidsen af dette. Hele Antennens store Grundled er opfyldt af en Nerve eller nervös Masse, som bagtil udgaaer fra Supraoesophageal-Gang- liet og som opsvulmer sterkt kort for sin Indtreden i Antennen (f.9/.). Naar Antennen trekkes tilbage i Hovedet, bugter Ner- ven sig, og dens fortykkede Deel böter sig indefter henimod Ho- vedets Siderand, bagved Öiet. NÅGRA IAKTTAGELSER RÖRANDE SIMYRA ALBO- VENOSA GOEZE (DE GEER) OCH EN HOS DEN- SAMMA FUNNEN PARASITSTIKEL AF AUG, EMIL HOLMGREN. Genom en uppsats »om en nyligen återfunnen svensk natt- fjäril» i denna tidskrifts första årgång" har D:r CHR. AURIVIL- LIUS redogjort för den vackra af DE GEER för något mer än hundra år sedan å en holme i Bottniska viken upptäckta Szmyra albo-venosa Goeze (DE GEER). Härigenom har denna fjäril ådra- git sig en viss uppmärksamhet från våra lepidopterologers sida, och under hänvisning till hvad D:r AURrIiVvILLuIus i den nämda uppsatsen anfört har jag att här få meddela något ytterligare om samma fjäril. Under sommaren 1866 vistades jag nämligen i Söderman- lands skärgård och fann då under Augusti månad å en helt liten klippholme nära Gåsö en stor mängd för mig obekanta larver, hvilka syntes vara fullvuxna, enär de ströfvade oroligt omkring för att söka lämpliga platser till förpuppning. Jag hemförde ett större antal af dessa larver, af hvilka en del inlades i sprit, några preparerades medelst uppblåsning och de öfriga förvarades i en större blomkruka, i hvilken visserligen icke så få dogo, men också rätt många förpuppade sig. Min förhoppning att få se hvilken fjäril det var, som skulle kläckas ur dessa puppor, blef dock tillintetgjord genom en olyckshändelse med förvaringskrukan. Emellertid visade jag för Prof. BoHEMAN de spritlagda och upp- blåsta larver, som jag hade i behåll (och af hvilka ännu en fin- 1 Ent.: Tidskr., Arg. I (1880), H. 1, pv 32. 38 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. nes qvar i min samling), och meddelade han, att »Prof. SUNDE- »VALL för många år sedan funnit dylika larver i Stockholms »skärgård, hvilka han trodde tillhöra ex rar fjäril», såsom or- den föllo. Under de sista åren hafva numera dessa larver af Simyra albo-venosa ganska ofta påträffats å små klippholmar i skärgården, och på en dylik liten holme, » Zorskkobben>, belä- gen i Nämdöfjärden, helt nära Ingarölandet, söker man denna larv aldrig förgäfves under Augusti månad. Hr Sv. LAMPA samt skolynglingarne E. A. HOLMGREN och G. ZETTERLUND hafva der förlidet år insamlat densamma och lyckats uppföda till förpupp- ning ett icke ringa antal, och redan i början af Mars d. å hafva vackra, fullt utvecklade fjärilar erhållits. På de ofta ytterst små klippholmar, der Szmyra-larver på- träffats växer endast några gräs- eller hälfgräs, och det är klart, att å dylika lokaler har larven icke haft tillgång till någon annan föda än de anförda växterna. Men att larven äfven kan lefva af annan föda än gräs, visar det Jyckade uppfödandet af den- samma, som de nämda skolynglingarne företagit sig, ty de lar- ver, som af dem insamlats, erhöllo icke någon annan näring än blad af den vanliga aspen och de hafva lika väl lemnat fullt utvecklade fjärilar. Det är att märka att förkrympta aspbuskar äfven någon gång förekomma på de holmar der Szmyra-larven har sitt tillhåll och det är sålunda möjligt, att han äfven i sitt fria tillstånd, då tillgång finnes, närer sig af andra växter än gräs. Så vidt jag vet har man hittills icke haft sig bekant någon parasit-stekel, som tillbringar sitt larvstadium hos Szmyra. En sadan jär emellettid. nu ertappad, 1 det vatt: Gr. ZETTPREVND MU en puppa till denna fjäril fått framkläckt en ståtlig Ichneumonid, nämligen Hepiopelmus leucostigmus. Beträffande denna stekel har man tillförne icke haft reda på, i hvilken fjärils afföda han lefver såsom parasit. Denna i och för sig ganska vigtiga upp- täckt torde måhända kunna medföra äfven ett annat intresse af icke så ringa betydelse, nämligen det att man af detta förhål- lande möjligen skulle kunna draga några slutsatser rörande den i fråga varande fjärilens utbredning här i landet. Det är vis- serligen sant, att arter, hörande till de s. k. äkta Ichneumoni- derna, kunna lefva som parasiter hos olika fjärilsslag; men man dd) har också exempel på motsatsen eller att en Ichneumonidart hål- HOLMGREN : SIMYRA ALBO-VENOSA GOEZE (DE GEER). 89 ler sig till en enda fjärilsart. Då nu ÅH. leucostigmus helt spar- samt blifvit anträffad, företrädesvis i kusttrakten, synnerligen i östra skärgården, och då han företer så många egenheter, hvad kroppsform och färgteckning angår, så har det länge synts mig vara ganska sannolikt, att han såsom parasit skulle tillhöra en mindre vanlig fjäril. Det var derför en ganska intressant öfver- raskning, att finna denna så vackra och mindre vanliga parasit- stekel hafva till värd en likaledes vacker och sällsynt fjäril, den ofvannämda Simyra albo-venosa Goeze (DE GEER). FINSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 18381. I Finland tryckta afhandlingar och uppsatser: COLLAN, U., Om förekomsten af en Podurid (Isotoma sp.) i stor mängd på snön i Januari 1880. — Medd. Soc. Faun. et Fl, fenn. VII (1881), s. 127—128. KILJANDER, L., Bidrag till kännedom om Finlands Neuroptera Planipennia. — Medd. Soc. Faun. et F1. fenn. VII (1881), s. 152—156. — (Chrysopa TD: Sp). MAC LACHLAN, R., Finska Trichoptera. — Medd. Soc. Faun. et FI. fenn. VII (1881), s. 157—189. REUTER, O. M., Om anomala kopulationsförhållanden hos insekterna och i sammanhang dermed stående frågor. — Öfv. Finska Vet. Soc. förh. XXIII (1881), s. 1—30. , Ad cognitionem Reduviidarum mundi antiqui. — Ad. soc. scient. fenn. XII (1881), 71 sid. 40. — (11 n. g., 98 n. sp.). , En ny art Aradus från Lappland. — Medd. Soc. Faun. et Fl1. fenn. VII (1881), s. 139—143. SAHLBERG, J., Enumeratio Hemipterorum Gymnoceratorum Fenniae. — Medd. Soc. Faun. et Fl. fenn. VII (1881), s. 1—109. — (360 sp., Salda TANDE SP) , En ny art af Coleopter-slägtet Zilora Muls. af Melandryidernas familj. — Medd. Soc. Faun, et F1. fenn. VII (1881), s. 132—134. I utlandet tryckta uppsatser: BERGROTH, E., Zur geographischen Verbreitung einiger Odonaten. — Ent. Nachr. VII (1881), s. 85—388. REUTER, O. M., Acanthosomina et Urolabidina nova et minus cognita. — Berliner entom. Zeitschr. XXV (1881), s. 67—86. — (2 n. g., 21 DN. Sp.) , Diagnoses quatuor novarum Pentatomidarum. — Ent. Monthly Mag. XVII (1881), s. 233—234. , Heegeria nov. gen. Alydinorum europaeorum. — Verh. zool. bot. Ges. in Wien XXXI (1881), s. 211—214 c. tab. , Analecta hemipterologica. Zur Artenkenntniss, Synonymie und geo- graphischen Verbreitung palaearktischer Heteropteren. — Berliner ent. Zeitseht. XV (IS3I), S. 155—196: — (3.0. g., P7 1: Sp) WOLDSTEDT, F. W., Zwei neue russische Schlupfwespen. — Stett. ent., Zeit. XLI (1880), s. 174—175. , Fundorte russischer Ichneumoniden. — Hor. soc. ent. ross, XVI (1881), s. 58—064. E. Bergroth. SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1881. I Sverige och Norge tryckta arbeten, AURIVILLIUS, CHR., Om en samling fjärilar från Gaboon. — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881. Sthm. sid. 38—47, med figur. , Svensk-Norsk entomologisk Literatur 1880. — Ent. ”Tidskr., årg. 2, 1881, Sthm., sid. 109—113. BERGSTRAND, C. E., (C. E. B.) Bladlössens fortplantningsförmåga. — Tid- ning för trädgårdsodlare, Sthm., 1881, sid. 14. BI-TIDNING, Svensk, för år 1881. Egnad uteslutande åt biskötsel. Redaktör och utgifvare HJALMAR STÅLHAMMAR. Årg. 2, Göteborg, 1881, 8:0, N:o 10—21. Januari—December, 2+ 104 sid. , Östergötlands. Afsedd för nybörjare i biskötsel. Utgifven af P. A. JOHANSSON. Årg. 1. Linköping, 1881, 4:0, N:o I—10. Mars— December, 40 sid. DauM, O. E. L., Några iakttagelser rörande getingar. — Ent. Tidskr., årg. 250TSST, Sthm., sid. 97—100. Résumé sid. 115—117. Elektriske Insekter. — Naturen, Christiania 1881, sid. 31—32 (Efter Science). ENELL, H., Fosforescensen hos Lysmasken. — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881, Sthm., sid. 1oI—103. Résumé sid. 101—103. En stemmegaffels Indflydelse paa Have-Edderkopper. — Naturen, Christiania 1881, sid. 95. (Efter Nature). Farvesandsen hos Myrerne. — Naturen, Christiania 1881, sid. 176. (Efter " Nature). GERNER, P. JoH., Handbok i Rationell Biskötsel. Andra förbättrade uppla- gan. Lund, H. OHLSSONS Boktryckeri, 1881, 8:0, 70 sid. HOLMGREN, E. A. (j:or) & ZETTERLUND, G., En parasit hos Vanessa C-al- bum. — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881, sid. 483—50. Résumé sid. 58 39; HÅ-H., Merkelige Trek af Insekternes Liv. — Naturen, Christiania 1881, sid. 46—47. LAMPA, SVEN, Några anmärkningar om Leptura guadripustulata FABR. — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881, Sthm., sid. 173—174. Résumé sid. 176. LINDGREN, ÉE. (E, L.) Medel mot mjöldagg. — Tidning för trädgårdsodlare, Stim., ISSI, Sid. "Je , Tenthredo (Eriocampa) adumbrata. — Tidning för trädgårdsodlare, Sthm., 1881, sid. 89—90: M., Nogle Bemzerkninger om Grantörke og Barkbille. — Den Norske Forst- forenings Aarbog for 1881, Christiania 1881, sid. 77—88. 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18382. VON MÖLLER, P., Nägra ord om ollonborrarne och sädesknäpparne samt den skada de förorsaka. — Ent. Tidskr., årg. 2, Sthm., 1881, sid. 51— 53. Résumé sid. 59—060. NEUMAN, C. J., Om Sveriges Hydrachnider. Med 14 taflor. — K. Vet. Akad. Handlingar. Ny följd. Band 17. N:o 3. Sthm. 1880, 123 sid., 14 color. taflor. NORDENSKIÖLD, A. E., Vegas färd kring Asien och Europa. Stockholm. F. & G. Beijer. 1880—1881, 8:o. 2 Band. — Insekter: I. sid. 112, 140, 141, 192, 329; II. p. 58, 59, 241. — Coleoptera I n. sp. fig. P., A. M., Medel mot morotsflugan. — Tidning för trädgårdsodlare, Sthm., 1881, sid. 22—23. R., J., Spinn. — Tidning för trädgårdsodlare, Sthm., 1881, sid. 47. SANDAHL, O. TH., Den entomologiska Föreningen i Stockholm under dess första arbetsår 1880, — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881, sid. 1—38. Ré- sumé sid. 54—58. , Smärre meddelanden. — Ent. Tidskr., årg. 2, Sthm., 1881, sid. 209—215. Résumé sid. 219—20. SCHNEIDER, J. SPARRE, Bidrag till Kundskaben om Norges Lepidopterfauna. — Christiania Vidensk. Selsk. Forhandl. 1881, n:o 2, 21 sid. SCHÖYEN, W. M., Lepidopterologiska Undersögelser i Romsdals Amt Somme- ren 1880. — Nyt Mag. f. Naturv. B. 27, 1881, sid. 1—54. , Om nogle for Norges og tildels ogsaa for Skandinaviens Fauna nye Lepidoptera. — Christiania Vid. Selsk. Forh. 1881, n:o 15, 41 sid. , Ueber einige neue Schmetterlings-varietäten aus dem arktischen Nor- wegen. — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881, Sthm., sid. 120—124; tafl. I; fig. 1—6. — — , Bemerkninger angaaende de i Staudinger-Wocke's Katalog opförte Variationer af Caradrina guadripunctata (F.) — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881, Sthm., sid. 216—218. SPÅNGBERG, J., Species novas vel minus cognitas Gypore generis Homoptero- rum. — Ent. Tidskr., årg. 2, Sthm., 1881, sid. 23—383. TIDSKRIFT, ENTOMOLOGISK. På föranstaltande af Entomologiska föreningen i Stockholm, utgifven af JACOB SPÅNGBERG, Sthm., 1881, 8:0, O+12+ 220 sid, THEDENIUS, K. FR., Bidrag till kännedomen om Skandinaviens Fjärilsfauna. —- Ent. Tidskr., årg. 2, Sthm., 1881, sid. 104—108. Résumé sid. 118. WALLENGREN, H. D. J., Coleoptera Transvaalensia. Bidrag till kännedom om ”Transvaallandets i S. Afrika Coleopter-Fauna. — Ent. Tidskr., årg. 2, Sthm., 1881, sid. 9—22. , Genera nova Tinearum. — Ent. Tidskr., årg. 2, Sthm, 1881, sid. 94—97: , Skandinaviens med ögonlock försedda Tineider (Tine& operculate). — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881, sid. ,124—136. Résumé sid. 174. , Skandinaviens Conchylididx. — Ent, Tidskr., årg. 2, 1881, sid. 137 —144. Résumé sid. 174. SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 18381. 93 WALLENGREN, H. D. J., Revision af Skandinaviens Tipulide. — Ent. Tid- skr., årg. 2, 1881, sid. 177—208. Résumé sid. 219. I utlandet tryckta uppsatser: THORELL, T. T., Studi sui Ragni Malesi e Papuani. III Ragni dell” Austro- Malesia e del Capo York, asservati nel Museo Civico' di Storia naturali di Genova. — Genova Ann. Mus. Civico Stor. Nat. Vol. 17, 1881, 27+720 sid. (175 n. species; 18 nov. genera.) '! IBIERASNIE: Utländingars i Sverige och Norge tryckta uppsatser 1881. BERGROTH, E., Finsk entomologisk Literatur 1880. — Ent. Tidskr., årg. 2, 1881, sid. 113—114. BUDDE-LUND, G. M., Dansk entomologisk Literatur 1880. — Ent. Tidskr., arg. 2, 0Sthm:, 1981; Sid EIA. HISINGER, EDVARD, Spinn. — Tidning för Trädgårdsodlare, Sthm., 1881, sid. 4—5. (LEHZEN, G. H.,) Grundreglorna för en tidsenlig och lönande biskötsel i halm- kupor, grundad enligt Lineburger-metoden. Från tyskan öfversatt och fritt bearbetad af HJALMAR STÅLHAMMAR, Uddevalla, Bohusläns Bok- tryckeri-Aktiebolag, 1881, 8:0, 83 +1I sid. REUTER, O. M., Finlands och den Skandinaviska halföns Hemiptera-Heterop- tera (forts.). — Ent. Tidskr., årg. 2, Sthm., T881, sid. 61—93. Ré- sumé sid. 115. , Till kännedom om Skandinaviens Psylloder. — Ent. Tidskr., årg. 2, Sthm., 1881, sid. 145—172. Résumé sid. 175—176. 1 Till föregående förteckningar tillägges: THORELL, T. T., Notice of the Spiders of the Polaris Expedition. — Amer. Nat. Vol. 12 1878, sid. 393—396. Stockholm i Maj 1882. Chr. Aurivillius. W. M. Schöyen RÉSUMÉ des Séances de la Société entomologique pendant I'année 1881. Séance du 26 février. Il est annoncé que la Société a perdu deux de ses mem- bres les plus zélés: MM. le baron H.-G. Vv. WAHRENDORFF, maré- chal de la Cour, et le Dr en philosophie Louis DE LÖWENSKIÖLD. Le Secretaire de la Société, M. le Dr CHR. AURIVILLIUS, rend compte de la partie entomologique de l'ouvrage de A. WaL- LACE: »Island life». Le Président, M. 1e professeur O.-TH. SANDAHL, montre une collection de graines pisiformes d'une espece de Cajanus des Indes Occidentales, toutes attaquées d'un Bruchus qui n'est pro- bablement pas suédois. Quand, il y a plusieurs années, les grai- nes en question arrivérent au Musée pharmacognostique de l'Institut Carolin (Ecole de médecine) å Stockholm, il était impossible de voir qu'elles contenaient ce coléoptere, qui se développa ensuite en nombre inoui de chaque graine. — A V'égard des causes pro- bables du développement des insectes précités, il s'éléve une dis- cussion å laquelle prennent part MM. SANDAHL, SVEN LAMPA et J.-W. SmMITT, consul général. Séance du 30 avril. Président: M. THEDENIUS, professeur de lycée, en l'absence du président ordinaire. M. CHR. AURIVILLIUS parle des curieuses et intéressantes découvertes faites ces dernigres années sur le développement des insectes gallicoles, et rend compte d'un travail récemment publié dans la matigre par le Dr A. ADLER dans le »Zeitschrift fiir Wissenschaftliche Zoologie», 1881. RÉSUMÉS. 95 M. le Dr FR. LovÉN rattache å V'exposé de M. AURIVILLIUS une conférence sur les différences dans le genre de vie des hyménop- téres, en ayant spécialement égard å leur importance pour l'€cono- mie des foréts. M. Sv. LAMPA montre un exemplaire éclos å Stock- holm du Paon de nuit Sa£turnia (Samia) Cecropia L., de I Amé- rique du Nord. Le cocon avait été obtenu de ce pays. M. LAMPA montre ensuite des boites ou cases å insectes trés pratiques et trés élégantes en forme de livre, tout particulierement convena- bles, p. ex., pour la conservation de petites collections entomolo- giques scolaires. [Séance du Bureau de la Société, le 3 mar. M. AUuRIVILLIUS rend compte d'un travail de M. J. SPARRE- SCHNEIDER, »Bidrag til Kundskaben om Norges Lepidoptero- Fauna» (Matériaux pour servir å la connaissance de la Faune lépidoptére de la Norvége), inséré dans les Mémoires de la Societé des sciences de Christiania (Christiania Videnskabs-Selskabs For- Hand TSST,.N 2. | M. LAMPA montre un Choerocampa a la fois tres rappoché de Ch. Elpenor 1. et de Ch. Porcellus L., et devant proba- blement étre considéré comme un hybride de ces deux espéces. M. AURIVILLIUS fait voir un »crible å insectes> composé de deux coiffes placées Pune dans Y'autre, et trés convenable å em- porter en vogage. ; Réunion du 2 juin. La Réunion ou fete du Printemps de la Société entomolo- gique a eu lieu le 2 juin å Stockholm, le mauvais temps n'ayant pas permis de la tenir aux environs de la capitale. Séance du 24 septembre. Le President, M. SANDAHL, annonce que Pun des membres de la Société, M. le Dr A.-F. REGNELL, domicilié å Caldas (Bré- sil), et qui a déja si bien mérité pour sa générosité en faveur des sciences naturelles en Suede, a fait don å la Société d'une somme de 2,000 couronnes (2,800 fr.). Il est décidé, sur la 96 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. proposition du Bureau, que les intéréts de cette somme, å la- quelle il est donné le nom de fonds REGNELL, seront affectés å la publication du Journal de la Société. Parmi les autres dons parvenus å la Société, le Président mentionne spécialement une petite collection de coléoptéres rares en Suede ou nouveaux pour ce pays, envoyée par M. AHLROT, professeur > adjoint; de lycée -å Kalmar, et des exemplaires de Trochilium apiforme C. trouvés par M. INDEBETOU, pharmacien, å environ 1,000 pieds (300 métres) au-dessus de la mer sur une montagne de la Dalécarlie. M. CHR. AURIVILLIUS montre diverses déformations et mon- struosités végétales produites par des insectes, principalement des genres Cecidomyia et Aphis. MM. WITTROCK, professeur et MEVES, ancien conservateur au Musée zoologique, citent en con- nexion plusieurs faits de P'espeéces. | M. LAMPA montre une belle collection de rhicrolépidoptéres fixés par du fil d'argent å de petits parallélipipedes de moélle de bardane (Lappa tomentosa) convenable å tous égards et pré- férable par sa blancheur å la moälle de sureau (Sambucus 22g7ra) ordinairement employée. M. le Dr PALMÉN, professeur agrégé å YI'Université d' Helsingfors (Finlande), exprime son avis sur cette méthode et sur d'autres pour la préparation des micro- lépidoptéres. M. AURIVILLIUS communique de nouveaux détails sur les ravages exercés en 1881 par Örchestes populi (FABR.) SCHÖN. au presbytere d”Arbrå dans le Helsingland (Suede du Nord), et sur I'habitat de cet insecte. M. LAMPA dénonce comme un insecte nuisible, meéme pour le 'bois de. cheéne sec, Lycius canaliculatus "EABRIKTA CE Siljeb M. SANDAHL signale lVintérét pratique qu'il y aurait å joindre aux collections d'insectes nuisibles des échantillons des parties végétales attaquées par eux. M. J. MEVvEs,.employé de PVAd- ministration des Foréts de PEtat, mentionne que PEcole royale supérieure de sylviculture posséde des collections pareilles, quoi- que å une petite échelle. M. W. MEVvEs rappelle å ce sujet que des larves et des chrysalides de plusieurs coléopteéres, comme p. ex. des Buprestes, sont introduites de temps å autre dans le pays avec du bois de travail. RÉSUMÉS. 97 Séance du 14 décembre. Il est déposé, pour discussion å la prochaine séance, un pro- jet de modification aux Statuts de la Société, portant qu'il y au- rait des séances ordinaires le dernier samedi de février, avril et septembre, une séance de clöture le 14 décembre, anniversaire de la fondation de la Société, et une séance du printemps au mois de mai, si possible combinée avec une excursion aux environs de Stockholm. — Le bureau pourra toutefois, sil y a lieu, fixer d”autres jours pour les séances. Le bureau actuel est ensuite réélu å I'unanimité. Il se com- posera donc pour l'année prochaine, comme par le présent, des membres suivants: President, M. le professeur O.-TH. SANDAHL; Secrétaire M. le Dr CHR. AURIVILUUS; Redacteur du journal, M. le Dr J. SPÅNGBERG, professeur de lycée; autres Memöres, MM. K.-FR. THEDENIUS, professeur de lycée et le Dr A.-E. HOLMGREN, pro- fesseur å l'école supérieure de sylviculture. Sont nommés Com- mäissaires verificateurs de la comptabilité: MM. H. ENELL, phar- macien et G. HOFGREN, commis caissier. Le Secrétaire communigque un apergcu:succinct des travaux les plus importants qui ont paru lPannée derniere dans le do- maine de Pentomologie, et réfere les Beiträge zur Kenntniss des Baues des Schmetterlings-riissel, de W. BREITENBACH (Jena Zeitschr. f. Naturwissensch.T. 15, Fasc. I pp. 151—214, 1881). M. LamPa référe la dissertation de W. SCHÖYEN: »Om nogle for Norges og Skandinaviens Faune nye Lepidoptera» (Sur quelques Lépidoptéres nouveaux pour la Faune de la Norvége et de la Scandinavie), et signale quelques trouvailles pareilles qu'il a faites lui-méme en Suede. Le President, M. SANDAHL, donne un compte-rendu rapide de »The Report of the Entomologist of the United States Departement of Agriculture, pour 1880, le dernier rapport publié. M. HOLMGREN donne une conférence sur le Lophyrus Pini et sur son genre de vie. Il montre un grand nombre de larves dans leurs cocons, lesquels y sont restées vivantes et sans change- ment aucun depuis 3 ans; il signale que si un nombre toujours Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 2 (1882). 7 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. plus considérable de cocons s'amassaient ainsi dans la terre d'an- née en année sans &€clore sous Pempire des circonstances ordi- naires, l'espece arriverait de la sorte, dans une année réellement favorable å son éclosion, å se présenter subitement par quantités tellement considérables, qu'un observateur superficiel aurait de la peine å comprendre d'ou sont venues si subitement ces myriades d'individus. M. FORSSELL, professeur å I'Ecole vétérinaire de Skara, com- munique quwune autre espeéce du måéme genre, L. rufus, apparut une année (il y a environ 30 ans) en quantités si formidables dans la Vestrogothie, qu'elle détruisit toutes les feuilles des coni- feres sur de grandes éendues de forét, mai que, ni avant, ni apreés, cet insecte nuisible ne s'est montré dans les måmes 1o- calités. Le Président, M. SANDAHL, mentionne, en connexion avec ce qui précede, que Calosoma Inquisitor L., qui, en 1851, se trouvait par masses au parc de Drottningholm, preés de Stockholm, et gu" Ny a pas été revu deptus Llors, y Ö Cleo fettollyencette année-ci par M. NORDIN, pharmacien, mais seulement en un exem- plaire. MM. THEDENIUS et AURIVILLIUS s'€tendent ultérieurement sur cette apparition périodique de certains insectes, et qui est aussi le propre de diverses especes de papillons, parmi lesquels MM. MEwzEs et HOLMGREN rappellent en premier lieu Zortrix viridana 1. LE President annonce que le bureau de la Sométérarend pendant Pannée 5 séances d'affaires, dans lesquelles il a été pro- cédé entre autres å l'€lection de 18 membres nouveaux. Le nombre des Sociétés qui sont entrées en relation avec la Société entomologique de Stockholm s'est ultérieurement augmenté pendant l'année, et il sera donné une liste spéciale des revues, journaux, etc., recus, dont la bibliotheque de la Société s'est ac- crue cette année-ci. Les 4 fascicules de 1881 du Journal entomologique ont paru. Le don grandiose fait par I'un des membres honoraires de la Société, M. O.-J. FÅHREUs, ancien conseiller d'État (ministre), de sa collection remarquable de Coléopteres suédois, a été remis å la Société, et est conservé chez son Président. RÉSUMÉS, 99 La séance est close par un Rapport sur la situation finan- EISTe Idea SOCIEtE: O.-Th. Sandahl. Séance du 4 mars 1882. (PR). Le Résumé du compte-rendu de cette séance sera commu- niqué dans la derniére livraison de Pannée. RESUMÉES des communications et des mémoires contenus dans cette livraison. (EI GO du texte.) O.-TH. SANDAHL: WMVécrologie de NICOLAS WESTRING. Mr le Dr O.-TH. SANDAHL donne la nécrologie du plus ågé des membres de la Société, M. NICOLAS WESTRING, ancien direc- teur de douane, mort le 28 janvier dernier å plus de 84 ans. WESTRING avait étudié spécialement l'ordre des Arachnides. INNE publié un ouvrage devenu classique sur les Araignées sué- doises: ÅAraneae Suecicae descriptae a Nicolao Westring, Go- thembourg 1861, outre diverses dissertations d'une importance plus ou moins grande. WESTRING &tait né å Gothembourg le. 13 novembre 1797. Il était membre de V'Académie royale des sciences de Suede et de plusieurs sociétés savantes de la Scandinavie et de V'étranger. (EirTSUdurtextet) H.-D.-J. WALLENGREN: Revision des Tipulides de la Scan- dinavie. Continuation depuis l'année précédente (1881). 1 OO ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. (P:;530 UN ferxEe:) CHR. AURIVILLIUS: Örechestes populi L., comme insecte Nuistble. M. AURIVILLIUS communique que, lors d'une visite faite par lui pendant l'é&té de 1880 au presbytere d”Arbrå dans le Hel- singland moyen (Suede du Nord), il a rencontré Pinsecte nuisible mentionné décimant les feuilles du peuplier baume du Canada (Populus balsamifera). (P-3T durtexte:) SVEN LAMPA: Hadena unantimis TRrR., trouvee en Suéde. M. LAMPA donne la description de ce papillon inconnu en Suede jusqu'en 1874, et retrouvé l'année derniére dans la pro- vince d'Upland (au nord de Stockholm). (Pir3skdultexten) W.-M. SCHÖYEN: Sur le groupe Argus-ZEgon du genre Lycaena. T'auteur rend compte des résultats de ses recherches sur les formes appartenant au groupe Lycena ÅArgus-sHgon, principale- ment å I'égard de leurs relations respectives dans la Péninsule scandinave. Ici, comme ailleurs, les deux espéces ont été confon- dues lI'une avec Pautre å une époque antérieure, aussi bien qu'å une époque plus récente. TLT'auteur considére que le Papilio Argus de LINNÉ est, comme WALLENGREN l'a signalé le premier, iden- tique avec I'.Hgon des auteurs plus récents et non avec leur Ar- gZus, circonstance confirmée par M'LACHLAN, å Londres, lequel a communiqué que les exemplaires typiques de Pap. Argus ap- partenant å la collection de LInnÉ sont parfaitement identiques avec /'Agon commun en Angleterre. — L'auteur nomme Ar7- gyrognomon BERGSTR. /'Årgus des auteurs récents. M. SCHöÖ- RESUMÉS. 101 YEN a examiné un nombre considérable, non-seulement d'exem- plaires scandinaves, mais encore d'autres exemplaires européens de ces papillons, et donne les distinctions caractéristiques sui- vantes entre ces espéces: Une épine cornée aux tibias antérieurs est tout aussi constante chez AHgon (Argus IL.), qu'elle manque chez ÅArgyrognomon (Argus Auvct.). Chez Hgon, les ailes an- térieures sont ou dépourvues de plumules ou d”écailles capillaires, ou n'en ont que sur une minime étendue de leur surface; Årgy- rognomon, au contraire, en posséde en abondance et avec une extension considérable sur la surface des ailes antérieures; il en a méme aux ailes postérieures, qui en sont toujours dépourvues chez ÅArgyrognomon. Tes plumules vésiculaires sont plus ob- longues chez Hgon, et généralement munies de 8 å 9, parfois cependant d'un nombre plus grand encore de rangées de petites vésicules, tandis que chez Argyrognomon ces plumules sont plus arrondies, et offrent au moins de 10 å 12, et assez souvent méme un nombre plus grand encore de rangées vésiculaires, circon- stance que M. le Dr AuUuRIvILLIUS a déja signalée, si måme il se présente quelques légéres différences entre les faits reconnus par M. SCHÖYEN et ceux constatés par M. AURIVILLIUS. La colo- ration offre en outre chez les deux sexes. des caractéres faciles å reconnalitre, de sorte que dans la plupart des cas I'on n'a pas besoin d'employer les moyens microscopiques mentionnés. Agon varie moins dans son aspect qu'Argyrognomon, mais I'on a trouvé néanmoins dans plusieurs localités de la Scandi- navie une variété du premier qui ne peut é&tre distinguée de v. bella H. S. de PAsie Mineure et de la Perse. ÅArgyrognomon offre une variété alpine et arctique, Hgidion MEISSN., qui a sou- vent été confondue avec Hgon, meme par WALLENGREN, lequel a rapporté Argus Idas de ZETTERSTEDT å Agon, tandis quwil appartient en réalité å la variété Hgidion AV ÅArgyrognomon. La varieté Hypochiona RBR de STAUDINGER, placée sous Argus AUCT. (Ågyrognomon BERGSTR.), ne s'y rapporte pas, mais bien a Hgon (Argus I.). Irespece dubia de la Poméranie, eréée par ScHULZ et HERING, a €té trouvée å Kristiania dans le courant des deux dernieres années, et malgré sa différence considérable d'avec ÅArgyrognomon tant dans sa grandeur que dans son aspect, se trouve, suivant l'auteur, comme variété dans les mémes rap- 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. ports avec la forme typique de l'espece précitée, qu' Hypochiona avec !' Agon typique. Agon ne se rencontre en Scandinavie ni aussi loin vers le nord, ni å une altitude aussi considérable dans les Alpes Scan- dinaves qu' AÄrgyrognomon. Des données plus anciennes sur la présence dd Agon dans le Finmark norvégien sont dues å une interprétation fautive ST Årgus Idas de ZETTERSTEDT. La limite septentrionale Z Agon n'est pas connue avec pleine streté; jus- qu'ici, on ne l'a pas trouvé au delå du 622, 50" de lat: nord, tout aussi peu que dans les hautes régions alpines, ou il est rem- placé par la forme AHgidion AV Argyrognomon, que Von y ren- contre volant sur toutes les bruyeres, de méme qu'Hgon sur les bruyéres des basses plaines et de la Scandinavie tant méri- dionale que. moyenne. — Aprés un exposé de ce que PI'on sait concernant les plantes servant de nourriture aux deux especes å leur période de larves, å leurs localités de vol suivant les régions, au temps de leur vol, etc., l'auteur prie les lépidoptérologistes de la Scandinavie de rechercher diligemment et d'élever les larves de ces especes, afin de découvrir la marche de leur développement suivant les conditions attachées å des localités différentes. — En dernier lieu, l'auteur donne le tableau des formes appartenant au groupe, avec leur synonymie. (P. 63 du texte.) O.-M. REUTER: Communications hemuipterologigques. M. REUTER communique sous ce titre les espéces suivantes nouvelles pour la Suede: Pilophorus perplexus D., Strömstad (Suede de IV Ouest). Globiceps cruciatus REuT., Gotland (Baltique). » salicicola REuvT., Laponie. Dicyphus stachydis Reut., Kinnekulle (montagne de la Vestro- gothie). Psallus Scholzii FtEB., Ångermanland (Suede du Nord). Agalliastes Wilkinsoniz D. et Sc., Laponie. Lygus montanus SCHILL., Småland. RÉSUMÉS, 103 Orthotylus diaphanus KirscHB., Scanie. > favinervis KirscHB., Helsingborg (Scanie). » concolor KBM, Scanie. Heterotoma merioptera Scor., Scanie. (E:r65 du texte.) O.-M. REUTER: Hémipteres hétéropteres de la Finlande et de la Scandinavie. M. REUTER donne sous ce titre la continuation de la des- cription systématique de tous les Hémiptéres héteropteéres connus de la Finlande et de la Scandinavie. (BIE STNdunstestes) K.-FrR. THEDENIWS: Sur Cidaria olivata W. V. M. THEDENIUS donne des communications sur Phabitat de ce papillon en Suede. Il a été trouvé dans ces derniers temps aux environs de Skeninge (Ostrogothie), au Klinteberg (Gotland) et å Elfkarleby (Upland septentrional). (P. 83 du texte.) FR. MEINERT: Sur les antennes rétractiles d'une larve de diptere, Tanypus. M. MEINERT mentionne et décrit les antennes rétractiles des larves de deux Dipteres, Zanypus varius Fr. et T. monilis L. Il en donne des figures, å la description latine desquelles (p. 85) nous renvoyons le lecteur. 104 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. (P. 87 du texte.) AUG.-ÉMILE HOLMGREN: Öuelques observations sur Simyra albo-venosa GorzE (DE GEER) et sur un hyméenoptere parasite de cette espéce. M. HOLMGREN mentionne sous ce titre la découverte du charmant Ichneumonide Hepiopelmus leucostigmus, éclos d'une chrysalide de Szmyra albo-venosa GoEzE (DE GEEBR). FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS FEMIETRERATHETEROPTERA AF O. M. REUTER. ((FlOrts: frö Arga 3, Pag Sk) bugtade; hemielytra enfärgadt svarta, vid basen tämligen lindrigt utvidgade, men i kanten tillbakaböjda; honans första genitalseg- ment dubbelt så långt som det andra; sidoloberna i inkanten hopstötande, blott i spetsen frånstående. Q 5”/, mm. l. REUTER CIO IG: Endast en hona funnen vid Stockholm af WAHLBERG.! 14. ÅA. angusticollis ReEuTt.: mycket lik föregående, svart med abdominalsegmentens bakränder (på öfre sidan) rostfärgade, tibier och tarsernas bas rostbruna; antennernas andra led afsmal- nande mot den svagt uppsvulina basen, tredje leden ”/, kortare än den andra; ögon mindre utstående än hos föregående; huf- vud bakom ögonen tämligen kort hopdraget och med randen lin- drigt utböjd, framtill på hvardera sidan med en trubbig, men tyd- lig tuberkel nära ögat, sido-utskottet tämligen bredt, så långt som ögats diameter, utkanten med en svag tand litet framom ögat, inkanten likformigt bredt urbugtad, pronotum litet smalare än hemielytrernas bas, omkring dubbelt så bredt som långt, sido- ! Denna art står ytterst nära ÅA. aterrimus FIEB., hvaraf ett exemplar utan angifven fyndort förvarats i F. SAHLBERGS samling bland sådana af 4. lugubris. Då detta exemplar möjligen är taget i Finland, må det här anteck- nas att det synes afvika endast genom mot spetsen mindre starkt afsmalnande och mer trubbig scutell samt genom första genitalsegmentets sidolober, hvilkas inre ränder stå från hvarandra i hela deras längd, Jag är icke fullt säker på huru vida dessa båda arter i själfva verket böra anses såsom specifikt skilda. lö 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. ränderna ytterst fint crenulerade eller nästan hela, mot spetsen starkt afsmalnande och lindrigt urbugtade, litet nedom midten mot basen parallela; scutellens ränder hvasst uppböjda, men dessa kanter afbrutna strax bakom själfva basen; hemielytra svarta med smutsigt brungula tvärnerver, vid basen mycket lindrigt, men dock tydligt utvidgade; honans första genitalsegment i midten knapt längre än det andra, spetshörnen tandlikt utdragna, sido- loberna till inkantens hela längd fristående. OQO 5"/, mm. l. REUT., Medd; Soc: I. EL Henn. ovVILiPp: LAO; Blott ett exemplar är funnet i Torneå Lappmark af J. SAHL- BERG. 15. ÅA. crenaticollis F. SAHLB.: svart, andra antennleden mot basen och benen rostbruna; abdominalsegmentens spetshörn rostfärgade; corium med en stor smutsigt hvit fläck ett stycke nedanför basen och med hvitaktiga tvärnerver; antennernas andra led väl lika lång som hufvudet, starkt afsmalnande mot den knöl- formiga basen; hufvud med en tydlig tand nära hvartdera ögat; pronotum i midten tämligen starkt utvidgadt med starkt afrun- dade sidor, dessas ränder fint crenulerade, före de trubbiga fram- hörnen tämligen djupt urbugtade, basen måttligt urbugtad, kö- larne raka och parallela; scutell med starkt upphöjda ränder, diskens midt något convex; hemielytra vid basen tämligen lindrigt utvidgade. ; Ch O das rie E:rSAHLB.,; MOD: I 305,3. 4 REUT:, Öfv: "Vet; ARKTEOTDESLSN25 NEO 45, 58, LI (NEC. sELBB.): | Sällsynt. Sverige: Upland, enl. ex. i WASASTJERNAS sam- ' ling; Finland: Satakunta, SAHLBERG, Tavastland, WOLDSTEDT, Ryska Karelen, GÖNTHER, Österbotten vid Uleåborg, W. Nv- LANDER. 16. ÅA. bimaculatus ReuT.: svart eller svartbrun, antenner- nas andra led mot basen, abdominalsegmentens bakränder och benen rostfärgade, låren mörka; corium såsom hos föregående; pronoti ränder kring bakhörnen och kölarne mot basen stötande i rostbrunt; antennernas andra led afsmalnande mot basen och nära ”/, kortare än hufvudet; detta med en liten tämligen otydlig tuberkel vid hvartdera ögat; pronotum såsom hos föregående, men mindre transverselt och med de midtersta kölarne tydligt diver- gerande mot basen; scutell 'kortare och bredare än hos föregå- REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 107 ende samt med lindrigt uppböjda ränder, hemielytras bas lindrigt dilateradskltQ sm mm:s: NEUE, ;I.21e3 6 15 Te Några honor äro funna i norra Lappmarken af WAHLBERG och i Småland af BOHEMAN.' 17. A. laeviusculus ReEvuTt.: aflång, brun, abdominalseg- mentens spetshörn blekgula, tibier och tarser rostfärgade, i spet- sen bruna; mycket lik följande, men slätare än någon annan art; afviker genom de mycket finare, helt och hållet svartbruna antennerna, hvilkas andra led afsmalnar likformigt emot den föga tillsvullna basen, genom den något längre tredje leden, som icke är dubbelt kortare än den andra, genom rostrum, som räcker blott till framhöfterna, genom på sidorna starkare utvidgadt pro- notum, hvars midtelkölar starkt convergera i midten af disken samt genom icke genomskinande hemielytra med mycket svagare nerver och icke upphöjda, men gulaktiga tvärnerver. 5'/, mm. 1 IREUT& Not) Sällskispro, ECE öEenn; Förhs XIV, 320,3. Endast en hane funnen i Finland i Satakunta (Yläne) i Januari af J. SAHLBERG. 18. ÅA. lugubris FaLL.: aflång, svart eller svartbrun, tredje antennleden (stundom äfven den andra) i spetsen samt abdomi- nalsegmentens spetshörn hvitgula; ben stötande i brunt; anten- nernas andra led mot tredje basaldelen tämligen plötsligt och starkt sammandragen; rostrum uppnående nästan midten af meso- sternum; pronotum omkring dubbelt så bredt som långt, föga utvidgadt på sidorna, sidoränderna fint crenulerade, framtill urbug- ! I F. SAHLBERGS samling förvaras en Åradus, som möjligen är fun- nen i Finland och hvilken står nära till ofvan beskrifna art. För närmare efterforskningar meddelas dess diagnos: A. simillimus REUT.: rostbrun med abdominalsegmentens bakränder gulaktiga, hemielytra med en randfläck på corium nedanom basen och tvär- nerver bleka; afviker för öfrigt genom kortare rostrum, som icke når utöfver frambröstet, finare antenner med de två sista lederna något längre och mindre tjocka, pronoti sidor afrundade i mindre stark båge samt genom strukturen af honans abdominal- och genital-segment, i det sjette ventralsegmentets midtel- lober äro betydligt längre och andra genital-segmentet är högst '/, kortare än det första, under det att detsamma hos 4. bimaculatus är väl dubbelt så kort som detta; första ventralsegmentets sidolober stöta dessutom i inkanten (för- utom i spetsen) tillsamman, hvaremot de hos sist nämnda art i hela sin längd äro fristående. Not. Sällsk. pro F. F1I. Fenn, Förh. XIV, 328, 2. 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. tade före de något framskjutande framhörnen, baktill föga af- rundade, nästan parallela, basen lindrigt urbugtad, kölar nästan parallela; scutell tillspetsad med uppböjda sidoränder; hemielytra med rät sidorand, mörkt genomskinande med svarta längsribbor och äfvenledes svarta ribblikt upphöjda tvärnerver. 5'/,—6 mm. 1. FATT. hER SVilT30,S:0 LETTAALNSNIAPp 5 24, -A. ISABLB:, Mons IAI NÖRENINEURSTLN GC) (OO IA: Under barken af tall samt på väggar och plank, särdeles i norra och mellersta delen af området, går ända upp till norra delen af Lappmarken. ANEURUS CURT. 1. ÅA. laevis FABR.: brun eller rostbrun, framtill mörkare; corium kort med hvitaktig midtelbindel, membran stor, brun, glänsande; connexivum ofvantill med en rad aflånga tuberkler; antennernas två första leder ovala, den första tjock, de två sista cylindriska, den sista så lång som de två näst föregående tillsam- man. 4'/,—4"/, mm. 1. HATT. Fi OVS TAON TO NAFaAduUS)Y IINEUT TY TCs NORA Sällsynt under barken af Betula alba. Sverige: Östergöt- land, GYLLENHAL och WAHLBERG; Finland: Åbo (?), PIPPING- SKIÖLD, södra Tavastland, v. BONSDORFF, Karelska näset, J. SAHL- BERG, Wasa (?), WASASTJERNA. Fam. V. TINGITIDAE. Kropp liten med fast chitinskelett, vanligen platt. Hufvud ofta med taggar. Punktögon saknas oftast. Rostrum treledadt och inneslutet i en djup ränna, bildad af nätådriga skifvor på ömse sidor. Antenner fyraledade, de två första lederna korta, tredje leden lång, den:' sista åter kort, aldrig finare, men ofta tjockare än den tredje. Pronotum oftast delvis, åtminstone på sidorna, nätådrigt, ofta framtill med en nätådrig blåslik uppsväll- ning, vanligen baktill förlängdt och i så fall betäckande scutellen och clavus.' Hemielytra nätådriga, membran antingen helt och hållet nätådrig eller med ett nätådrigt band vid basen och fyra REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 109 nerver, ofta förkortad och starkt reducerad.! Ben korta med tvåledade tarser. Framhöfter insänkta 1 prosterni bakrand. Lefva på växter, hvilkas safter de suga; flere arter äro monophytopha- ger. Ganska många öfvervintra hos oss. Öfversigt af underfamiljerna: 1 (2). Hufvud transverselt, sidoloberna (juga) på ömse sidor om clypeus utdragna till två framsträckta horn; antennknölarne tandformigt utstå- ende; rostrallober tämligen smala, Punktögon finnas åtminstone hos de långvingade. Antennernas första led sittande på en fin stjälk, sista leden spolformig. Pronotum transverselt, vid basen bredt trub- bigt afrundadt, icke förlängdt öfver den lilla scutellen. Hemielytra med tydligt afsatt clavus, corium med tre långsnerver; membranen hos kortvingade helt och hållet nätådrig, smal, hos långvingade blott vid basen nätådrig, för öfrigt med fyra fria nerver. — Piesmina. 2 (1). Hufvud smalare, sluttande mot spetsen och på sidorna icke utvidgadt. Punktögon saknas alltid. Pronotum baktill vinkligt förlängdt och döl- jande scutellen och den smala, men hos långvingade exemplar myc- ket tydligt afsatta clavus, Corium med två nerver, af hvilka den ena (brachialnerven) går bredvid clavi sutur och fortsätter sig hos de lång- vingade bågformigt i membransuturen, den andra (cubitalnerven) åter går bägböjd ungefär genom midten af corium och sammanlöper i spetsen med membransuturen, bildande med denna corii discoidalfält, som i spetsen utsänder en fri nerv; utåt om cubitalnerven ligger corii lateralfält, hvilkets rand vanligen är horisontelt membranformigt ut- bredd; ? stundom saknas alla nerver, stundom sammansmälta hos kort- vingade "exemplar cubitalnerven och membransuturen till en enda med brachialnerven parallel ribba; membranen alltid helt och hållet nät- ådrig, ej sällan starkt reducerad. — Tingitina. " Man har hittills beskrifvit Zingitidernas täckvingar, hvilka man onö- digtvis gifvit det särskilda namnet Sagenrae, såsom en afvikelse från de typiska hemielytrerna, i det här clavus, corium och membran icke skulle vara åtskilda (se äfven denna afhandl. i Ent. Tidskr. (1880) p. 115). Hos alla långvingade exem- plar finnes dock vid närmare efterseende en särdeles tydligt afsatt, ehuru under pronoti förlängning dold clavus samt ett inre, afskildt, membranen motsvarande stycke, som dock sällan är längre än corium, med hvilket det stundom omärk- ligt sammansmälter. 2? Hos Galeathus, Derephysia, Dictyonota, o. a. är denna rand så starkt afsatt, att den inåt synes begränsas af en längsgående nerv; detta är dock endast skenbart och uppkommer af vingarnes grofmaskighet, i det de smånerver, som bilda maskorna, äro lika starka som bra- chialnerven och maskornas inre, stundom än tjockare, gränser här stå alla i en rät linie, som dock icke bildar en upphöjd riöba, liksom de egentliga s. k. nerverna. I I0O ENTOMOLOGISK TIDSKRIFY 1882. Underf. I. Piesmina STÅL. Innefattar endast ett europeiskt slägte: PIESMATSTTE SOS: Artöfversigt : I (2). Pronotum med tre baktill afkortade längskölar, sidor raka. — P. quadrata. 2 (1). Pronotum framtill med endast två längskölar, sidor urbugtade. 3 (4). Pronotum framtill icke sammandraget, sidokanten baktill mycket smal, framtill skiflik med tre rader punkter. — P. maculata. 4 (3). Pronotum framtill tydligt hopdragen med sidokanten framtill mycket smalare skiflik, visande blott en rad punkter. — P. capitata. 1. P. quadrata FiEB.: aflångt äggrund; undertill jämte antenner och ben blekgul; ofvan gulgrå, pronotum och hemie- lytra (förutom vid basen) oftast med talrika tämligen stora svarta fläckar, hvilka i utkanten stå på regelmässiga afstånd från hvar- andra; pronoti sidor räta, mot framhörnen skiflikt utplattade, själfva framhörnen afrundade; scutell svart med en gul upphöjd knöl i spetsen. '3—3'/, mm. 1. J.. SAHLB.,, Christ. Vid. Selsk., Eorh. ,1880,:N:0, 9. På Chenopodiaceer vid hafskusten. Sverige: Skåne, Öland, Gotland, Halland; Norge: Horten, FörrF., Throndhjem J. SAHL- BERG. 2. P. maculata ZaP.: aflångt äggrund, tämligen mörkt gul- grå, hufvud svart; pronoti framrand hvitaktig; hemielytra vanli- gen med bruna mer eller mindre tydliga fläckar, vid basen hvit- aktiga; ben och antenner blekt iergula. 2!'/,—3 mm. l. Tingis capitata FALL., H. SV. 150, 14. LOSmMenus anti £uS: E.TSAHLBy MOD. 128,2. På Chenopodiaceer ej sällsynt. Sverige: Skåne—Öland— Bohuslän—Söderbotten; Norge: Töjen, Hasle; södra och mel- lersta Finland, nordligast vid Tiudie i Ryska Karelen, J. SAHL- BERG. Sällsyntare såsom kortvingad. 3. P. capitata WorFF: mycket lik föregående, men min- dre, smalare, mera enformigt och mörkare grå, hemielytra vanli- gen gråbruna, blott vid basen ljusare, pronotum framtill tydligt smalare med isynnerhet smalare utplattad sidorand. 2!/,—2!/, MV REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. STAT SAHLB., Mon. 128, 1 (Zosmenus). Tingis colläris ZETtT., ins. Lapp. 200, 7-(förte). På Chenopodiaceer. Sverige: Öland, BoHEMAN; Finland: ungefär samma utbredning som föregående. Underf. Tingitina STÅL. Gruppöfversigt : 1 (2). Främre låren från basen på öfre sidan plötsligt tilltjocknade och der- efter afsmalnande mot spetsen. Pronotum utan blåsa i den trubbigt urbugtade framkanten, sidoränder knappt kölade. Corium convext, ytterst otydligt reticuleradt med en nästan omärklig långsnerv och myc- ket smalt afsatt sidorand; membrandelen hos de långvingade tydligt nätådrig. — SERENTHIARIA. 2 (1). Lår icke plötsligt tilltjocknade vid basen. Pronotum med en nät- ådrig apicalblåsa (utom hos Campylostira). Corium med tydligt upp- höjda nerver, inneslutande ett discoidalfält, som i spetsen utsänder en fri nerv, på hvars yttre sida lateralfältet och dess oftast horizontelt utvidgade, stundom starkt afsatta sidorand ligger; den på inre sidan liggande delen åter motsvarar membranen, men bildar ej sällan hos de kortvingade ett smalt jämnbredt fält vid suturen (suturalfältet), i det membran-suturen och cubital-nerven, hvilka hos de långvingade exemplaren bågformigt öfvergå i hvarandra här hopsmultit till en enda med brachialnerven parallel nerv. — TINGITARIA. Gruppen Serenthiaria STÅL. Blott ett europeiskt slägte: SERENTHIA SPIN. I. S. laeta FALL.: svart, ben rödgula, pronoti framrand och basal-processen mot spetsen samt hemielytra smutsigt hvit- gula; yttersta spetsen af tredje antennleden och basen af den fjerde smalt roströda. -1?/, mm. 1. FAR CER SVETT 5 MELSReSN: På Juncus-arter i södra och mellersta Sverige: Skåne, Småland, Blekinge, Vestergötland. 2. S. femoralis THOMS.: större än föregående, pronoti framkant ytterst smalt gulaktig, dess basalprocess mot spetsen och corium något mörkare, lergula, membrandelen med större och 109 07 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. tydligare maskor; ben rödgula, men låren, utom i spetsen, svart- bruna; för öfrigt som föregående. 2'/,—2"/, mm. l. THOMS., Op. ent. IV, p. 397 (Ågramma). Funnen på Eriophorum angustifolium i Finland: Ladoga- Karelen och Karelska näset, J. SAHLBERG, Nyland, ENGSTRÖM. 1(10). 2 (7): 7 (2). 3 (9). 9 (8). Gruppen Tingitaria STÅL. Slägtöfversigt: Rostral-canalen framtill typiskt öppen, i det rostral-loberna här icke sammanstöta. Pronotum framtill merendels bredare än hufvudet med ögonen; dess och corii sidomembran horisontelt utbredd eller lindrigt återböjd, oftast framtill utskjutande på sidan om ögonen. Corii mem- branösa sidorand skarpt afsatt från sidofältet, maskorna med inranden, som hos de långvingade ofta är förtjockad, stälda i rät linie och bil- dande en longitudinel sken-nerv. Stinkkörtlarnes mynningar icke skönjbara. Pronotum hos våra arter treköladt med hos kortvingade exemplar kortare basalprocess; sidomembranens framhörn rundade eller trubb- vinkliga. Corii discoidal och lateralfält icke tak- eller blåsformigt upphöjda, det förra horizontelt, plant eller lindrigt concavt, det se- nare utåt sluttande. Hemielytra åtminstone i disken opaka; membra- nen hos de kortvingade ofta reducerad till ett smalt suturalfält. Antenner fina utan tuberkler; fjerde leden tjockare än tredje. Pronoti framkant urbugtad, utan nätådrig blåsa. utgifves i tvenne skilda och hvar för sig i bok- handeln tillgängliga afdelningar, af hvilka den ena innehåller de vetenskapliga uppsatserna och den andra uteslutande är egnad åt allmänfattliga framställnin- gar af de vanliga insekternas lefnadssätt, utveckling, skada, nytta m. m. dyl., som bör vara af intresse för hvem som helst, som begär att få veta något om, och förstå något af det, som tilldrager sig omkring honom. Genom att redo- göra för alla iakttagelser på den praktiska entomologiens område, samt isyn- nerhet blifva ett organ för Landtbruks-Akademiens Entomolog, borde denna afdelning af tidskriften bättre, än vi på annat sätt finna vara möjligt, kunna verka för det mål, som Friherre HERMELIN framstält för föreningens verksamhet. Det är klart att en sådan anordning i väsentlig mån skulle fördyra tid- skriften, i synnerhet då det torde vara nödvändigt att låta uppsatserna åtföljas af figurer, för att misstag af den i entomologien mindre bevandrade allmän- heten ej skulle göras. Föreningen torde på grund deraf draga i betänkande att ingå på vårt förslag. Vi vilja också för vår del tillstyrka detta steg en- dast under den förutsättning, att de myndigheter, som i närmaste hand hafva att vaka öfver landtbrukets förkofran i vårt land, K. Landtbruks-Akademien och Länens Hushållningssällskaper, visade intresse för saken på så sätt, att de öfvertoge ett visst antal af denna del af tidskriften för utdelning till socken- bibliotek m. m. Grundade förhoppningar för ett sådant tillmötesgående från dessa sällskaps sida synas oss vara för handen, så mycket mer som endast på så sätt den stora allmänheten skulle kunna få del af de undersökningar, som år- ligen göras af Landtbruks-Akademiens Entomolog. Skulle deremot dessa säll- skap, hvilka saken närmast rör, mot förmodan ej anse densamma förtjäna någon uppmuntran, nödgas vi för vår del afstå från att tillstyrka föreningen att inlåta sig på denna sak, enär vi allt för väl veta, att den ej låter sig genomföras med de tillgångar, som stå föreningen till buds. Stockholm den 28 April 1882. A. E. Holmgren, Chr. Aurivillius.» 1260 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Rörande den gjorda framställningen uppstod ett lifligt me- ningsutbyte, hvari deltogo Hrr UNANDER, J. W. SMIiTT, J. MEYES, THEDENIUS, LAMPA, STOLPE, HOLMERTZ och Ordföranden, hvar- under flera olika förslag rörande utgifvandet af en åt praktisk entomologi egnad skrift eller tidskrift framstäldes. Till sist ena- des Föreningen om att uppdraga åt Föreningens Styrelse att, när så lämpligen kunde ske, föranstalta om utgifvandet af en tidskrift med praktisk riktning, hufvudsakligen i öfverensstämmelse med den gjorda framställningen. Med anledning af de 1 Skogsinstitutets samlingar befintliga bon, tillverkade af myror, höll D:r HJ. SToLPE ett föredrag om insamlandet af individer hörande till denna grupp bland steklarne, och uppmanade Föreningens medlemmar att hvar på sin ort un- der sommaren insamla myror, enär de svenska arternas utbred- ning är föga känd. En uppsats härom skulle i tidskriften införas. Hr A. E. HOLMGREN talade om Bombylidernas lefnadssätt och utveckling, särskildt deras parasitism i äggen af vissa Orthopte- ra, isynnerhet Phthiria pulicaria + Oedipoda tuberculata. Hr HOFGREN visade åtskilliga vackert uppsatta mikrolepi- doptera. Efter sammankomsten voro Föreningens medlemmar inbjudna till en ytterst angenäm och riklig aftonmåltid hos Skogsinstitutets Föreståndare Hr Direktör HOLMER1Z. O. Th. Sandabl. FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR PRELIMINÄRT MEDDELANDE AF HJALMAR STOLPE. Då jag den 29 April detta år bevistade entomologiska för- eningens sammankomst, föll det mig in att söka väcka de när- varande entomologernas intresse för en insektgrupp, som, under- ligt nog, ej ännu varit föremål för någon allmännare uppmärk- samhet i vårt land, nämligen myrorna. Det var en gammal ung- domskärlek, som vaknade till lif under samvaron med de ifriga fackmännen. Jag hade som student, medan jag ännu dref zoolo- giska studier, med förkärlek egnat några somrar åt studiet af myrorna och jag hade anlagt en samling, som var afsedd att bilda grundvalen för en monografi. Ernellertid fördes jag strax sedan jag slutat min akademiska kurs, af omständigheternas makt öfver på det kulturvetenskapliga området, myrsamlingen stäldes å sido och har nu måst stå orörd 1 öfver tio år, med undantag af att den då och då fått en liten tillökning, när myrorna blifvit allt för närgångna, under det jag varit sysselsatt med att gräfva 1 vikingatidens grafvar. Det i en skäligen stor skala insamlade materialet är emel- lertid för godt att ligga alldeles obegagnadt och det har städse varit min lifliga önskan att kunna återtaga det afbrutna arbetet. Utsigterna dertill äro numera något bättre än förr, och det var äfven i det lilla egoistiska syftet att erhålla andra samlares med- verkan, som jag bragte ämnet å bane och meddelade några an- visningar rörande bästa sättet att gå till väga. Då sedermera föreningens sekreterare uppmanade mig att sammanfatta dessa an- 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. visningar till en liten uppsats i föreningens tidskrift, var jag oför- sigtig nog att gifva ett löfte, som jag visserligen ångrade, då han framhöll nödvändigheten af, att jag äfven meddelade ett schema till vägledning vid bestämmandet, men som jag dock olyckligtvis ej kunde taga tillbaka. Att på den korta tiden af ett par dagar, det mesta jag kunde anslå till detta arbete, uppgöra flera så pass imvecklade schemata, som här erfordrades, sedan jag ej på åratal egnat ämnet någon närmare uppmärksamhet, skulle tvifvelsutan mött stora svårigheter, och säkerligen hade jag stannat i stöpet, om jag ej till min stora öfverraskning bland mina gamla anteck- ningar funnit ett bortglömdt, minst 14 år gammalt manuskript, innehållande just sådana schemata, hvilka jag på den tiden upp- gjorde åt en af mina närmaste vänner, som lofvat att under sin sommarvistelse på Gotland skaffa mig bidrag derifrån till min myrsamling. Vid närmare granskning har jag funnit, att dessa schemata, sedan de omarbetats till en för boktryck mera lämplig form, böra kunna tjäna till en någorlunda skaplig hjälpreda äf- ven för andra, som t. ex. på resor under sommaren vilja hafva med sig en summarisk öfversigt, men hvarken vilja eller kunna släpa med sig en skrymmande literatur. Jag har till mönster för uppställningen tagit Mavyr's analytiska tabeller (Die europåät- schen Formiciden), dels emedan mitt gamla schema till en del var uppstäldt i denna form och jag således vann tid, dels eme- dan denna metod sparar utrymme. Dessutom har jag ej försum- mat att vid den nya redigeringen begagna äfven nyare arbeten, framför alla FOREL”S utmärkta monografi. Deremot har det varit mig omöjligt att hinna genomgå hela det ingalunda obetydliga material, hvarmed min samling under årens lopp ökats. Detta skulle kräft en tid, som för närvarande ej stod mig till buds och skulle omöjliggjort utsläppandet af denna lilla hjälpreda till som- marens början, hvarigenom det närmaste syftet skulle förfelats. Den ordnade delen af samlingen har jag dock vid alla kritiska tillfällen ånyo tagit till råds. Jag reserverar mig uttryckligen mot, att den anspråkslösa uppsatsen må betraktas såsom det definitiva resultatet af mina på en ganska bred bas anlagda studier öfver ämnet. Må den blott gälla för hvad den är, några helt och hållet privata anteckningar, ursprungligen uppgjorda till en icke- entomologs tjänst och nu »tryckta som manuskript», för att göra STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 129 en liten tillfällig nytta, fullkomligt motsvarande den, som var de- ras ursprungliga syfte. Befinnas de i åtskilliga stycken vara efter sin tid, må det ofvan meddelade rörande deras tillkomst ur- säkta mig. Min samling innehåller åtskilligt, som torde komma att hos mig stadga en.annan uppfattning af ett och annat, än den van- ligen rådande. Jag tror att den svenska myr-faunan skall kunna belysa mer än en dunkel fråga rörande sambandet mellan vissa >arter» och kanske äfven uppvisa former, dem man ej ännu iakt- tagit i andra land. I denna lilla preliminära uppsats låter jag emellertid alla formerna behålla sin gamla rang af »arter», för att underlätta öfversigten och mera locka till efterspanande af de eljes vanligen så ringaktade »varieteterna»>. Hvad som gör ett detaljeradt studium af myrorna så intres- sant och ur allmän zoologisk synpunkt så vwigtigt, är just den oändliga rikedomen på mellanformer, hvilka uppträda £kolonivis, med en beständighet, som skulle hedra den gamla goda tidens mest utpräglade s. k. »goda arter». Det mest egendomliga är, att dessa, ofta blott genom nästan omärkliga yttre kännetecken urskiljbara mellanformer, mången gång visa en den mest afgjorda och konstanta olikhet sinsemellan i afseende på sina biologiska, ja jag vore frestad att uttrycka mig, psychologiska förhållanden. Huru ofta ser man icke en form, hos hvilken man blott med yttersta möda kan uppleta, Zvarutz den i afseende på yttre ka- rakterer skiljer sig från andra, deremot i afseende på lefnadssättet visar en den mest i ögonen fallande olikhet! Den bygger sina bostäder på annat sätt och af annat material, den har, om jag så får säga, ett helt annat sätt att »föra sig», den har ett heit annat temperament, den är lifligare eller trögare; och dock kan man kanske med bästa vilja i verlden knappt upptäcka annan yttre olikhet mellan de olika koloniernas invånare, än att den enas befolkning i medeltal tyckes vara något mindre eller större än : den andras. Ja det går så långt, att det ibland är vida lättare skilja vissa former från hvarandra genom den lukt de sprida, än att finna något exakt uttryck för den habituella olikheten dem emellan. Af allt det sagda framgår, att man vid bildandet af en veten- skapligt brukbar myrsamling måste mera vinnlägga sig om att samla Entomol. Tidskr. Årg. 3, H. 3 (1882). 9 Lå 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. en masse, än inom kanske någon annan insektgrupp. Man bör grundligen brandskatta hvarje koloni, för att riktigt kunna skärpa blicken för det genomgående familjedraget hos dess invånare, och lyckas man ej första gången ertappa alla de nödvändiga representanterna, får man försöka om igen vid en annan årstid eller kanske till och med »nästa år». Det är derför nödigt att föra noggrann bok öfver de kolonier man studerar. Bäst är att genast gifva hvar och en sin nummer, hvilken nummer in- föres i annotationsboken, jämte nödig vägledning för koloniens återfinnande, och särskildt inlägges 1 det spritrör, hvari man för- varar hufvudförrådet från hvarje koloni och uppstickes på hvarje nål i den torkade afdelningen af samlingen. Endast på detta sätt är det möjligt att kunna hålla reda på hvilka individer, som härstamma från samma koloni, och nödvändigheten deraf behöf- ver ej särskildt framhållas. Beträffande konserveringsmetoden, föredrager jag i allmän- het spritkonservering framför torkning på nål. Dock är det skäl 1 att jämte spritexemplaren alltid hafva en torkad parallelsamling för kontrollering af färgförändringar och i synnerhet af beskaf- fenheten af behåringen, hvilken dock lider vida mindre men af spritkonserveringen, än man skulle föreställa sig. Vill man vara riktigt trygg i detta afseende, är bäst att i vissa speciella fall förvara några individer i särskilda glasrör, så att de ej skadas genom hoppackning tillsamman. Det faller af sig själft att larver och puppor bäst förvaras i sprit. De af mig undersökta områdena äro följande: trakten ett par mil omkring Tyrstorp i Kolmoren (vid sjön Glottern), somrarna 1866—71, samt slättlandet omkring Norrköping under samma tid. Upsala-trakten 1866—70. s Gotland 1870, med understöd af Kongl. Vet. Akademien. Björkö i Mälaren från 1872. Stockholmstrakten från 1872. De vigtigaste bidragen, från af mig ej undersökta lokaler, hafva lemnats mig hufvudsakligen af professor L. F. NILSON från Gotland, professor G. LINDSTRÖM från Stora Carlsö, d:r E. HaG- LUND från Östergötland, d:r SIGFRID ALMQUIST från Jämtland. En synnerligen vigtig hjälp erhöll jag af framl. professor STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 131 CARL STÅL, som tillät mig undersöka samlingen af svenska my- ror i Riksmusei entomologiska afdelning, och står jag för förny- adt tillfälle dertill i förbindelse hos t.f. intendenten d:r CHR. AURIVILLIUS. Förutom här uppräknade bidrag har jag från flere andre emottagit smärre bidrag och hembär jag alla, till hvilka jag för denna sak står i förbindelse, min tacksägelse. Då det vore önskligt, om äfven icke entomologer ville intressera sig för studiet af våra myror, bifogas följande Förklaring öfver några termer. Clypeus (hufvudskölden) bildar främre kanten af hufvudet, mellan främ- sta käkparet och antennerna. Pannlister, smala uppböjda, utåt fria lister, som börja vid bakre hör- nen af clypeus och sträcka sig bakåt, antingen parallela, bakåt divergerande eller S-formigt böjda. Antennernas rot är fäst under dessa lister. Antennerna bestå af skaft (en längre eller kortare led) och Flagellum af 9—12 leder, af hvilka de sista, som vanligen äro större och tjockare än de andra, kallas Klubba (t. ex. hos Solenopsis, Stenamma m. fl.) Pannfältet. ett fördjupadt, vanligen trekantigt fält bakom clypeus. Pannränna, en fördjupad längslinie, som går från pannfältet till hjässan. Pronotum, Mesonotum och Metanotum, de tre ryggsköldar, hvaraf öfre delen af thorax består. Petiolus, de till ett skaft ombildade 1:sta eller l1:sta och andra abdo- minalsegmenten. Är petiolus blott en led, så bär den vanligen ett 4 uppåtriktadt Fjäll (squama petioli), som lemnar vigtiga karakterer för underfam. Formicid2. Ventralplatta, sista abdominalsegmentets bukskena hos hanarne. Sporrar sitta vid nedre ändan af skenbenen; för diagnostiken äro i schemata blott mellersta och sista benparens sporrar använda. Cubitalcell, den stora (enkla eller delade) cellen i framvingarnas midt, omedelbart gränsande till märket (den andra, hornartadt förtjoc- kade cellen i vingens framkant). 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Af den rika literaturen torde i denna lilla uppsats blott behöfva anföras följande: 1802. LATREILLE, Histoire naturelle des Fourmis. Paris 1802. 1846. NYLANDER, W., Adnotationes in monographiam formicarum borea- liam Europe. (Act. Soc. Sc. Fenn. I. II.) Helsingfors. 1846. —, Additamentum adnotationum in monogr. etc. (Ibid. T. IL) Helsingfors. 1850. FÖRSTER, Hymenopterologische Studien. I. Formicarie. Aachen. 1852. NYLANDER, Additamentum alterum adnotationem etc. (1. c. T. III.) Helsingfors. 1852. SCHENCK, Beschreibung nassauischer Ameisenarten. (Jahrbiicher des Vereins f. Naturkunde im Herzogthume Nassau. Heft. 8. 1.) Wiesbaden. 1855. MAYR, Formicina austriaca. (Verhandl. d. Zool. botan. Vereins in Wien. Bd. V. Wien 1855). 1860. MEINERT, Bidrag til de danske Myrers Naturhistorie. (Kgl. dan- ske Vidensk. Selskabs skrifter, 5:te Rekke, naturv. og mathem. Afdelning, 5:te Bind). Kjöbenhavn. 1861. MAYR, Die Europäischen Formiciden. Wien. 1863. ROGER, Verzeichniss der Formiciden-Gattungen und Arten. (Ber- liner Entomol. Zeitschrift. Jahrg. VII. Anhang). Berlin. 1863, 1864. SCHENCK, Naturgeschichte der Ameisen und Anleitung zur Bestimmung der nassaischen Arten. (Programme des Gymnasiums zu Weilburg). Weilburg. 1874. FoRrEL, Les Fourmis de la Suisse. (Neue Denhschriften der all- gem. Schweizer. Gesellschaft f. d. gesammt. Naturwissenschaften). Zurich. SVENSKA MYROR. A. Förekomst, lefnadssätt och utbredning. Camponotus ligniperdus LATR. och Camponotus herculeanus L. I ihåliga träd, stubbar och under stenar, mossa etc. Allmän öfver hela riket. Camponotus pubescens FABR. Vistelseort som föregående. Tillhör sö- dra Europa. År tagen på Öland af BoHEMAN (Riksmuseum), på Gotland enl. NYLANDER. Tapinoma erraticum LaATR. Tillhör södra och mellersta Europa. Lef- ver i jorden, under stenar, på soliga, torra ställen. Träffas ock fritt kringströfvande på ängar etc. År funnen på Öland (Borg- hamn) af BOHEMAN (Riksmuseum). "År bekant för sin egendom- liga lukt. STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 133 Polyergus åfdshe LATER. Tillhör södra och mellersta Europa. Gräf- ver gångar i jorden, hvilka utmynna i ett hål i jordytan. Vistas såväl på ängar som i skogar. Stundom träffar man ingången till boet midt i hårdt trampade gångstigar, t. o. m. körbanor. Röfvar puppor, larver och enligt berättelse äfven utbildade arbetare af Formica fusca och rufibarbis, hvilka den håller som slafvar, och låter mata sig af dem. Funnen på Öland af BOoHEMAN (Riks- museum). Formica pressilabris NyL. Sällsynt. Tagen af mig vid Upsala (Slotts- backen, ofvanför badinrättningen). Öland, Småland och Bohuslän af BOHEMAN (Riksmuseum). Bygger på soliga, torra ställen sina små låga stackar af afbitna grässtrån och murkna träbitar. Finnes ock under stenar. Formica exsecta NYL. Allmän i hagmark. Bygger som föregående. Formica sanguinea LATR. Allmän. Bygger under och omkring stenar. Stackarna bestå af grofva qvistar och småsten. År mycket liflig och vildsint. Biter häftigt. Röfvar puppor af F. fusca och rufi- barbis och håller sedan de utkläckta arbetarne som slafvar. Dess egna puppor dels nakna, dels inspunna. Formica rufa L. Allmän. Bygger höga stackar i barrskogar. Formica pratensis DE GEER. Allmän på öppna ställen. Bygger låga, platta stackar af grofva qvistar och småstenar. Öfvergår omärkligt i F. rufa. Formica truncicola NyL. Tämligen sällsynt. Jag har en gång funnit en vingad hona på Upsala gator ('"/, 68) och likaledes en hona i Norr- köpingstrakten. Skall vara funnen i Stockholmstrakten. År tro- ligen allmännare. Bygger ej stackar, utan träffas under barken på murkna eller kullhuggna träd, äfven i jorden, sällan under stenar. Ålskar varma, för vind skyddade lokaler i skogar etc. Formica fusca L. Allmän. Bygger i jorden eller i murket trä, utan att hopa stackar. Pupporna nakna eller inspunna. Röfvas af F. san- guinea och Polyergus rufescens. Formica gagates LATR. Sällsynt. Ej med säkerhet funnen i Sverige. Funnen i Danmark. Öfvergår i föregående. »Träffas ofta på ekar.» Skall hafva en egendomlig lukt. Formica cinerea Marr. Sällsynt. Bor i jdtden, under stenar. Öfver- går, likasom föregående, i F. fusca. Formica rufibarbis FABR. Tämligen allmän. Gräfver gångar i jorden, under stenar, under grästorfven o. s. v. Då bon någon gång upp- för en kulle, består denna uteslutande af jord. Lefver stundom i slafveri hos Form. sanguinea och Polyergus rufescens. — År mycket liflig och benägen att bitas. Lasius fuliginosus LATR. Mindre allmän. Själf har jag tagit den vid Norrköping, i Kolmoren (Tyrstorp och Torshag), på Gotland (Tors- borgen), på Björkö i Mälaren och vid Upsala. Riksmuseum har den från Småland (BOHEMAN). Bekant för sin egendomliga mysklika lukt, 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. som är så stark, att den en gång ledt mig till upptäckt af en stor koloni, innan jag ännu sett någon af dess invånare. Bygger i murkna träd och träffas vanligen krypande i massor på stammen af det träd, der den har sitt bo. Boet är synnerligen konstfärdigt bygdt i och under stammen. Lefver såväl i barr- som löfskog. Ofta fin- ner man arbetare, hvilkas abdomen är uppsväld som en blåsa. Lasius niger L. En af de allmännaste svenska myror. Bygger i jor- den, under stenar, i stubbar och uppför ofta tufformiga jordkullar. Lasius alienus FörstER. Betydligt sällsyntare än L. niger, hvars lef- nadssätt den delar. Af mig funnen i Östergötland (Kolmoren) och på Gotland af G. LINDSTRÖM på Stora Carlsö. Träffas stundom hos Formica sanguinea. Lasius mixtus NYL. Tämligen sällsynt. Af mig funnen vid Upsala, i Stockholm (vingade) och på Björkö i Mälaren. I Dalarne (Söder- bärke s:n) af amanuensen H. A. EURÉN. Lefver i jorden under stenar och grästorf. Träffas mest i löfskog. Lasius umbratus NYL. Sällsynt. Af mig funnen i Kolmoren, Korp- klint; (svärmade ”"”/, 1869), och vid Upsala (svärmade ”'/s 1869). Bygger i jorden, under stenar, på gamla murar, alltid på torra, soliga ställen. Lasius flavus FABR. Allmän öfverallt. Bygger i jordhögar och under stenar. Solenopsis fugax LATR. Sällsynt. Blott funnen på Öland af BOHEMAN (Riksmuseum). Bor i jorden, under stenar, mera sällan under mossa. Skall vara af ilsket lynne. Stenamma nitidula NYL. och Stenamma leviuscula FÖRSTER lefva båda i stackarne hos Formica rufa och äro icke sällsynta, men väl svåra att få reda på. Jag har funnit dem ungefär lika vanliga och i samma stack, i Kolmoren, på Björkö och på Gotland. Båda formerna finnas också bland nå- gra ex. tagna i Östergötland af d:r EMIL HAGLUND. Man erhåller dem bäst genom sållning. Hanarne äro sällsynta och böra efter- spanas: Vingade honor äfven tämligen sällsynta. Tomognathus sublevis NyL. Sällsynt. En enda individ (arbetare), funnen af mig i en koloni af Leptothorax tuberum vid Tyrstorp i Kolmoren ("!'/, 1869). Lefver som parasit eller gäst(?) hos Lep- tothorax-arterna. 9 och g hittills okända. — (Lätt att igen- känna på sitt stora, nästan rektangulära, baktill urskurna hufvud). Myrmica levinodis Nyr. Allmän i löfskog (Kolmoren, Upland, Got- land), under stenar, bark, i stubbar, under löf, mossa o. s. v. Väl- jer helst fuktiga lokaler. Myrmica ruginodis NyL. Allmän: Vistelseort lika med M. l&evinodis. Myrmica rugulosa NyL. Sällsynt form. Jag har ej med säkerhet kun- nat identifiera den. Funnen i Danmark: Myrmica sulcinodis NyL. Ej allmän. Synes mest tillhöra bergstrak- terna. I Kolmoren har jag alltid träffat henne på de högsta ber- STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 135 gen, under platta stenar, som ligga kringströdda i den på berghäl- larna växande hvitmossan, aldrig i dalarna. Äfven för öfrigt i Östergötland och i Upland, alltid på berghällar. Myrmica lobicornis NyYL. Tämligen allmän. Träffas under stenar o. s. v. i likhet med de föregående arterna. Östergötland, Gotland; stora Carlsö (G. LINDSTRÖM). Myrmica scabrinodis NyL. Tämligen allmän under stenar etc. i löf- lundar. Östergötland, Gotland o. s. v. Leptothorax acervorum FaABrR. Tämligen allmän i skogar, under bark, stenar, mossa etc. Hos denna och följande arter lefver Tomo- gnathus sublevis. Leptothorax muscorum NYL,. Ej sällsynt. Träffas på samma lokaler, som föregående. Oftast har jag funnit den under mossa, i sprin- gorna af vittrande stenar i skogar. Leptothorax tuberum NYyL. Mindre allmän. Träffas ibland i stora samhällen under stenar. Denna och föregående art har jag hit- tills blott träffat i bergstrakter (Kolmoren) och på Gotland. — St. Carlsö (G. LINDSTRÖM). SN B. Analytiska tabeller. Formicarie. Första abdominalsegmentet, eller första och andra afsnörda till ett skaft (petiolus). Antennerna piskformiga, 10—13-ledade. Hanar och ho- nor vingade, arbetarne utan vingar. ej hopsnörd mellan 1:a och 2:dra seg- enledad, ij... mentebs sasssser or I. Formicide. Formicarie. Petiolus) abdomen! hopsnörd mellan 1:a och 2:a segmen- fed sade II. Poneride. bväledad | Jtoeo teorier IT NIyrmicidae: Slägten. I. Underfam. Formicide. Honor (2) och arbetare (5). 1. Antennerna fästa ett stycke ofvanför bakkanten af cly- peus. Pannlisterna S-formigt böjda. Pannfältet otyd- ligt, ungefär 2 gånger så långt, som bredt. (Thorax hos 7 ofvan bågformigt böjdt, utan inskärning mellan meso- och metanotum; 3 sakna punktögon. I. Camponotus MAYR. 1 Då petiolus är ett metamorfoseradt första abdominalsegment, vore naturligtvis morfologiskt riktigare att här säga »2:a och 3:e», men enligt vedertaget bruk menas här och i det följande med abdomen blott den del deraf, som icke är afsnörd till en vare sig en- eller tvåledad petiolus. 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. » » fästa i vinkeln mellan pannlisterna och bak- kantenrafielypersalsa foto dra AST SN Biel : Clypeus skjuter in emellan (förbi) säternklonna EEE SE ET RSS Clypeus når ej förbi antennhålorna Den vågräta (främre) delen af metanotum skiljd från den bakre, starkt urhålkade, sluttande delen genom den på båda sidor till en tagg utdragna, skarpa kan- ten. Petiolus med tjockt, starkt framåt böjdt fjäll. ÖQ vingar med två cubitalceller..................... Hypoclinea MAYR. Metanotum hvälfdt, otandadt; dess sluttande yta ej ur- hålkad. Petiolus 4-kantig, utan tydligt fjäll, betäckt af den framtill uppsvälda abdomen. 9 v ja med enacubitale elle ae Hrsslbutoe segel sR Pa piNomaNöÖRST; Mandiblerna eylindslska, böjda, mala tillspotssde utan tandad tuggkant. Petiolus med ett uppstående, ovalt, tjockt fjäll: ägs ff seteretenosnbösr BOLYGEgUS LATE. Mandiblerna Isa, ed tiskt Höst St TI es ADA Pannfältet tydligt begränsadt. Punktögtr sväller An- tennernas 2—ö5:te flagellarleder längre än de följande (Sista, ledenkundantageM) Losrocc-c rss ss TAS 4. Formica (LIN.) Pannfältet otydligt. Punktögonen små, otydliga. 2—5:te flagellarlederna kortare än de följande.............-. 5. Lasius FABR. Hanar. Vingarna med två cubitalceller. Petiolus kuiformig. utan fjäll.. SES oss BURELY. EBEIR 005 0IRYPOCKHOA MASR; Vingarna Hed en guBitales 21 00 DR TRA Ökl Sr NA REA geo a Mandiblerna cylindriska —ssoo0oooooo0 sion soc --0-2aon> 92 POlYerZUS LATER. » platta, med böggkant.. TORN 0 RISE SRS TNRANIG Sista abdominalsegmentets bulkskela' inöKuren i Niger Anda bill Basen: söirclissssss desde ses ords NIE 2. Tapinoma FÖRST. » » EJ], Inskuren i midtel- ws.------ Sej ESA Genitalia stora; pannfältet lika långt som rad villig. IDE CT ANS AN ere or ao dosa ne ses on secb je selen ns AP EROTIN IGN » mycket små; påsinfältet utb så långt som bredt, ej tydligt begränsadt . IRS ANA RR, NA AES 5 Antennerna fästa ett stycke a ECKR för yNäa: pann- listerna långa, S-formigt böjda -..------------ 1. Camponotus MAYR. Antennerna fästa invid bakkanten af clypeus; pann- listerna korta, bakåt: divergerande. --s:-tiooss-s----- 5. Lasius FABR. II. Underfam. Poneride. Så ibannt Bakkroppen insnörd mellan första och andra segmentet. Petiolus bär ett tjockt fjäll .............-.-.---- PONnera LATR. (s. str). STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. KT III. Underfam. Myrmicide. Petiolus utgöres af två, vanligen kulformiga leder.! nn Arbetare. Antennerna 10-ledade. Klubban består af två leder, mycket stora, större än de öfriga lederna af flagellum. Clypeus med två upphöjda längslister, som i främre kanten framskjuta som två tänder. Metanotum utan SPEtsIgaA LATA « orpssseas ok SE SES 16) SOLEN OPSIS, WESTW- Antennerna 11-—12-ledade. Morte med två bakåt eller uppåt riktade spetsiga taggar SENSE SSE ASS Bakre leden af petiolus på undersidan med en frargät Bakre delen etc. utan tagg ........ Ssd Leg Mandiblernas tuggkant tandad. Malar Alu enas FÖRA dade, labialpalperna 3-ledade. Clypeus stor. 7. Stenamma WuEsSTW. Mandiblernas tuggkant hel, otandad. Maxillarpal- perna öä-ledade, Labialpalperna 3-ledade. Clypeus li- tens Assar rar aS En Se le te SE To mognat hus: MAYR: De tre sista äntennicderka fär kortare än de öfriga lederna af flagellum tillsamman. — Pro- och me- sonotum ej puckelformigt upphöjda; pannfältet bakåt spetsigt: maxillarpalperna 6-ledade ; labialpalperna 4-le- dade; skenbenssporrarna kamtandade.? ...... 9. Myrmica (LATR.) De tre sista antennlederna tillsamman lika långa eller längre än de öfriga flagellarlederna tillsamman ........o------ Bakre kanten af clypeus mellan mandibelledgången och pannlisten ej uppböjd. Thorax smal, mer än dubbelt så lång som hög. Maxillarpalperna 5-ledade. Labial- palperna 3-ledade mosse 11. ePtothorax: MAYER. Bakre kanten af clypeus, lan mandibelledgången och pannlisten, uppböjd i form af en upphöjd list, som framtill begränsar antenngropen. Thorax kort, hög.. Maxillarpalperna 4-ledade. Labialpalperna 3-le- GJÖLLA söker Soten Fed ve sracre senossesössr sort NIO MStFAMONNM MAYR: bo Honor. Antennerna 11-ledade; klubban af två mycket stora le- der. Hufvudet för öfrigt som hos arbetarne. Meta- notum utan spetsiga taggar. Storlek betydligt större [G] an ( 2 oeessescerovren BT AIN BNTONUEGIRAN. 1 6. Solenopsis WESTW: ende underfamiljerna (riktigare segment 2: 1 Då andra petiolarleden är morfologiskt liktydig med segment 1 hos de föregå- 2: se noten sidan 8), hafva myrmiciderna na- turligtvis ett segment mindre än dessa, i den egentliga abdomen. 2? De senare karaktererna till skilnad från det sydeuropeiska slägtet Aphegonaster MAYR (Atta auctorum). 9 RR 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. SV . Antenner 11—12-ledade, ej med klubba af två stora leder........- De 3akre leden af petiolus på undersidan med en framåt riktad tagg. (Metanotum med två spetsiga tag- BAT). moctscteoenetpsöses ske cs sele ss sdagrer kr ser resa ÄT DETNAMIITARWE SIW Bakre petiolarleden utan tagg på undre sidan ooosoooooo-o------------ 3. Framvingarna med halfdelad cubitaleell. Sporrar kam- ID Ga TER FR RAGE Nb ER RASA 9. Myrmica (FABR.) Framvingarnas cubitalcell ej alls delad; sporrarna enkla......--.--- 4, Maxillarpalperna 5-ledade; > 11. Leptothorax MAYR. Arter. I. Underfam. Formicide. 1. Camponotus MAYR. Arbetare. Svart, glanslös. Abdomen rikt beklädd med långa ut- stående ljusa hår; den öfriga kroppen sparsammare be- härad. Ju Sö) MW teenoct oss oss src Se ENS SSA C. pubescens FABR. STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 139 Thorax, petiolus och benen rödbruna.. SSA: SES RAS Sn GR Främre hälften af första SA ARG aka samt la gellum rödbruna. Abdomen för öfrigt svartbrun, glänsande, sparsamt besatt med korta, tilltryckta hår. IS NA rn LEES aAN SS BT TR RINE - OC. ligniperdus LATR. Första Abdöminklsegnonter ett och hållet svart, eljes färgen lika med föregående art. Abdomen glanslös, rikare besatt med korta, tilltryckta hår. Storlek som FÖRE SA ende EAA re ft Sr eUs a TAN Se er Oj her culeanusr I: Honor. Thorax svart, sällan med en röd fläck på sidorna. Huf- vud och abdomen svarta, glanslösa. Benens ledgångar och tarserna rödbruna. &L. 13—15 mm. -....-- CO. pubescens LATR. Thorax, med undantag af mesonotum och scutellum röd- bruna, wkasanpeviolarfjalletroen) lärbenemst:s rar polisens. tifo 2. Främre hälften af första abdominalsegmentet röd- brun; abdomen glänsande, nästan hårlös. &L. 16—18 20 ala SSR NGE a AS 2 BARE USES - CO. ligniperdus LATR. Första NARE als er RR en liten RO fläck närmast petiolus. Hufvud, thorax och främre tredje- delen af abdominalsegmenten glänsande, de bakre två tredjedelarna matta, besatta med korta tilltryckta Härioo oket or DUvITEL "Rare guknsd Kiranasltrö herculéanus; it: Hanar. Helt och hållet svart. Clypeus och kinderna med spridda fördjupade punkter. Petiolarfjället AIEnSng em iet ur- Fb Sä rer de CS (055 05 al SR AE a RE - C. pubescens FABR. Svart, mandiblernas spetsar, adeln Pons ledgån- gar och tarserna brungula eller rödbruna. Petiolar- fjället svagt urskuret.. a ARE gr ERR Sf Vingarna bruagula. Fjället And SS LS = TINTINS RA oe RR NER SST er a AE Ar an og - OC. ligniperdus LATR. Vingarna rss än SET Fjället ed men grundt MTSKUTS be Ta EL ag IT 2 sen sne ons R C. herculeanus L. Hypoclinea MAYR. Den enda europeiska arten, H. quadripunctata L., hvars arbetare och honor äro lätt igenkända på sina fyra hvitgula fläckar på den svarta abdomen (hufvudet svart, thorax och petiolus röda), tillhör södra Europa, men kan möjligen finnas på Öland eller Gotland. Bor i murkna träd. 2. Tapinoma FÖRSTER. Arbetare. Glänsande svart, med tilltryckta fina, hvita hår. Käkar, an- tenner och ben mörka. L. 2—3,5 mm.......... T. erraticum LATR. 140 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Honor. Som arbetarne. Vingarne något dunkla. L. 4,;—5 mm. T. erraticum LAR. Hanar. Brunsyvart. Ventralplattan (hypopygium) smal, dubbelt så lång, som bredden baktill. L. 4—5 mm.-...... T. erraticum LATR. 3. Polyergus LATR. Arbetare. Brunröd, glanslös. De cylindriska, spetsiga, något böjda öfverkäkarna samt pannfältet starkt glänsande. LL. 655 = YIN SSE SITS ABR PETIG se ASTRA P. rufescens LATER. Brunröd, nästan som arbetarne, blott något mera glänsande, isynnerhet hufvudet och mesonotum; postscutellum och thorax, segmentens kanter vanligen svarta. Vingarna brunaktiga, mot spetsen vattenklara. &L. 9,5—10 MM. . HJT MSIE AT fr ert. AIN GIAN NP IEPITTeSCeNSORATR:; Hanar. Svartbrun. 'Mandiblernas spetsar, de yttre genitalia, benen delvis och antennerna brungulaktiga. Hufvud och tho- rax matta, glanslösa; fjället och bakkroppen något glänsande. Vingarna vattenklara. L. 7 mm. P. rufescens LATR. 4:00 Förmica (1) Arbetare. 1. "Hjässan OCcn fMaållet hartmaänförmte bt UTSKUIMG. —cs-tsh oss sees. SSA Hjässan och petiolarfjället icke halfmånformigt urskurna..........-- 3. 2. Maxillarpalperna långa, 6-ledade, nå, lagda bakåt, nästan till nackhålet. Framkanten af clypeus icke uppvikt. Pannfältet glänsande. Petiolarfjället djupt halfmån- formigt inskuret. Brunröd, glanslös; abdomen brun- SVAG LENO TATA SS FAO EE SE SA RNA ERE F. exsecta NYL. Maxillarpalperna korta, 5-ledade, nå föga utom mun- öppningens bakre kant. Framkanten af clypeus upp- vikt; derinnanför en svag insänkninng. Pannfältet mycket fint tvärstrieradt, föga glänsande eller matt. Fjället svagt halfmånformigt inskuret. Färg ungefär som föregående. L. 4—6,5 Mmm, .o.oooooooo---- F. pressilabris NYL. 3. Framkanten af clypeus i midten djupt inskuren. Pann- fältet glanslöst. Brunröd, abdomen brunsvart. L. 6—9 mm. 'estoeadirdossåstogtlee ett pedngetlt KAFE San SUNT HAER: Framkanten af clypeus ej inskuren i midten -.ssoostoosssssssoisoenn 4. bo STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 141 Pannfältet starkt glänsande, glatt eller ytterst fint stri- GPA AARE NA ossssns BESS RARE IN IRI 5: Pännfalsel matt, fint RT 25.0 DIINO IER BG SD EEDONIJ 8 Hela kroppen glänsarde BÖCko vete sparsamt beklädd med tilltryckta småhår. Abdomen ytterst fint tvär- strierad och föga punkterad. IL. 4—7 mm. -.....- F. gagates Latr. Kroppen glanslös, thorax röd, med eller utan mörkare faCkår SA :sessosvast s Sit so NNO Lifligt roströd, helt åeR hållet beklade öd förba upp- stående hår. Ögonen håriga. Antennernas spetsar och abdomen, med undantag af främre hälften af för- sta segmentet, brunaktiga. L. 4—9 mm. -..... F. truncicola NY. Brunrod, hufvud och. abdomen Svartoruna cc Fota Joan ARpthban TT. Ögonen nakna. Pronotum röd eller med en uten svart- brun fläck. L. 6—9 mm. -...... ACER BE Tian faporufa (LL) Ögonen håriga. Pronotum med en större överta fläck. Smärre individer nästan helt och hållet svartbruna. L. 4—9 mm. (F. congerens NYL.) .-...-.-- F. pratensis DE GEER. Kroppen tätt beklädd med fina, tilltryckta hår, derige- nom grått sidenglänsande. Grundfärgen eljest brun- svart. Antenner, kinder och ben rödaktiga. L. 5—7 mm. ASL E g F. cinerea MAYER. Kroppen sparsamt beklädd med. tilltryckta 'småkår, ej Sidenglänsande?:-tocssossere-sds AT tptjlyslatalel perm ökhitå "RM Brunsvart, ante antenner Add Don Föllaktige: före domen tätt punkterad (se F. gagates). L. 5—7 mm. F. fusca (L.) Roströd med mörkbrun panna, nacke och abdomen, eller brun med kinderna och kanterna af pronotum rödak- tiga. Svagt sidenglänsande. L. 5—7,5 mm. (F. cu- NiCH ASIA, MATER boc ooo oso oki te ENTUNHaTHiISLEABER. Honor. Hjässan och fjället djupt halfmånformigt urskurna -..oooo.c........-- 2. Hjässaroeh fjället: ej halfmånförmigt uUTSKUTNAL--.---ss-oscso-orsosoooocon Maxillarpalper och clypeus såsom hos arbetarne. Öfre delen af hufvudet, antennerna, thorax ofvanpå bruna, för öfrigt rödaktig, vingarna brunaktiga. L. 7—9 IST LESS 0 in £ satoostatt Vila 8 Pilexsecta NL, Maxinkspalpörts SG Mjrjoks SÄRÖ höjs wbetände Mörkt kastaniebrun eller svart; främre delen af hufvudet, sidorna och undersidan af thorax, petiolus och basen af fjället, låren och ändan af abdomen rödaktiga. Vin- garna vattenklara, med brunaktiga nerver. L. 6—7,5 rea has VARA RS E! 128-15 1 SSANG ERE KATA 10 VLT - F. pressilabris NyL. ölspönd: ESR i midt af Rtakikdatdn. Pannfältet matt. Brunröd; abdomen svartaktig; öfre delen af 14 6. -— 4 2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 7882. hufvudet, flagellum, tibierna och tarserna brunaktiga. Vingarna brunaktiga, Ju. 911 mMmMosoossss--s F. sanguinea LATR. Clypeus ej inskuren, 1) midlfen >=... o-ctspskinöde ssk. AS EE 4. Pannfältet [slätt,, starkt glänsande rr:.s.to:sbopdddedere--sordsekedeee socka! 5: Pannfältet matt, fint skulpteradt. Abdomen längre än [0 a bred SYNES ars Vi la EEE STRASSE EP al Se Becksvart, lik arbetarne. Abdomen mycket längre än bred: . dis da ll MOM a eeecse oeeA Br aa bea - F. gagates LATR. Thorax röd, med svartbruna Häckar på öfre delarna Abdomen,.obetydligt:längre /än bred d..suetrssd.ssassber.. stpetbsere.r Oc Abdomen starkt glänsande, hårlös, svartbrun &L. 9—11 PINS srend AR OA flop Lean de ED Dt arb ERE TILA) Abdomen matt, rikt beklädd med tilltryckta Hår 2oooooso-dse-r2--=- Us Thorax och abdomens öfversida utan uppstående hår, Abdomen (förutom främre delen af första segmentet), öfre delarna af thorax och hufvudet, svartbruna. LL. CS fn! Bi IR 62) 0 YA RER SIE SE BOR Ver SAN I aj E - F. pratensis DE GEER. Thorax, hufvud och Ubdös rikligt oa med långa, utstående hår. Lifligt roströd; pannan, tre längsstreck på metanotum eller hela mesonotum och scutellum, bakre delen af abdominalsegmenten eller hela abdo- men, med undantag af främre ”/, af första segmentet, SVvartbr una. us: Amp .ttt: 0A0E Rirsaee F. truncicola NYL Abdomen glatt, glänsande, mycket sparsamt beklädd med korta tilltryckta hår. Brunsvart, mandibler, an- tenner «och ben rödbruna? 1L,59—10 mms CE: fäasea (L) Abdomen glanslös, tätt punkterad, rikligt beklädd med korta tilltryckta hår och derigenom skimrade i grått -..--------- 9; Brunsvart, rikligt behårad; antenner, mandibler, kinder ochiben: rödbruna, IL. 9—11 MM; scsc-s---0ss---2s0 ER CINGTeA MAYER; Gulröd till svartbrun; isynnerhet de mörkare individerna mycket svåra att skilja från föregående. L. 9—11 IN MN mosse ess assessor tott see AE SNART DAT DIS EEVAB Re Hanar. Mandiblernas tuggkant 4—5-tandad. Brunsvart, ben och yttre könsdelar gulröda. Clypeus inskuren i framkan- tensmeidta . d-ÖMM. ösetelssstnösed EL NSANgUINeArLATR. Mandiblernas tuggkant utan tänder, skärande, framtill slutande i en trubbig.sSpets -.oso.c-------- Hege, 2 Hufvudets bakre del och fjället bära bågforriete ur- SkUTna getost IS Sok FEI neg COS Lär Agt 2 NR Hufvudets bakre del föga eller icke örnen ATS EN TTT TER ERT Vg 4. Maxillarpalperna 6-ledade, långa, nå nästan till nackhå- let ÖPonensludna. Whsgör=- 9 WII eg F. exsecta NYL. Maxillarpalperna 5-ledade, korta, nå föga utom mun- dt båd STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 143 öppningens bakre kant. Ögonen nakna. L. 5—7,5 Faa reea IEEE STAR bl-A0AG - F. pressilabris NYL. Hufvud che hora rikt bekladas eg atstallåde DÖrSPy rs SATA. 5. Hufvud och thorax nästan utan hår. Kroppen smal. oooooo-------- 8. Ögonen nakna. Kroppen smal. L. 10 mm.........- F. cinerea MAYER. Ögonen ludna. Kroppen bred................. 404 HEIIURAL 6, Pannfältet glänsande. Fjället relativt REN lå Kärt. = benen NYL. Ranpntältet. ej. glänsande. SEI össsl pE3Ötl ls per glylosaktev. neg de Ögon och abdomen med få Jistäedde Hå pelle be Ba rnufar 1. Ögon och abdomen med talrika utstående får Är pratensis DE GEER. Vingarna tl midten, prunaktigåmosss oc Itos sng F. gagates LATR. iVingarnarvattenklarareller fö02 mörka => oseriös koorosbeskögr- ssd Cl Bl alle URTSdHIRES KURS bios soc AASE Ru fi DAT DISSE KT ABR: KN alllet icke marskur et stooor ad at rk ERSTA: JU: 5. Lasius FABR. Arbetare. Svart, starkt glänsande, blott med spridda, korta, utstående hår. Mandibler, flagellum och tarser rödaktiga. Benen för öfrigt och antennskaften bruna. Hufvudet stort, hjertfor- migt. De tre punktögonen små, men tydliga. L. 4—53 TIL SOS ES 1 1BE S Sn ef ed Seka Bern af Uli ginosuskbATER: Thorax brun, gulbrun eller sol sAbdonteg rikt betiäckt med (IR RY (OL Fe GL OVE Bg (ER SS SA EE SR BS AA BR RS BE SA RN ATA EURO aj DET OTRS SSE Sn RNE Se LR RS ref br LSE 3 be Vor be SAAB KTOPPEn (SUR =cssc--=- soc PRC AS KERA 2 0CTREEE SES ER 0 ee ACE FAS Antennskaft och tibier shed dtdtäbnde Ka Ed 3—4 mm. L. niger I Antennskaft och tibier utan utstående hår. L. 2,5—3 mm. d ö RA SSM ARI pr - L. alienus FÖRrRsT. Öfre SEN SE fhoras och Adera sparskalt beklädda med korta, uppstående hår. Fjillet relativt lågt (dock högre än hos L. flavus), med en urskäring i toppen. LL. 3,5 ANA TI SS REAR NAR KAN PD ERNA 4 IDRE ARTS SRPIAKES VS SRARARANT GA RI L. mixzxtus NYyL. Öfre sidan af thorax och abdomen rikligt beklädd med långa, uppstående hår. STAR å SAK BL ce SAMSAS TER ESA öG Antennskaft och korten Kd nästan Sbinkökett utsté tande Horst: BOSE 55 nana ro. CARLO CMR - L. umbratus NYL. Antennskaft och skenben utan Utstäsnde böRse ET 2—4 INT, mast RE IAEDERI PIUS UUAA SSRINN TIRANA CUT: HAVUSKPPABE: Honor. Svart, glänsande. Hufvudet hjertformigt, baktill djupt ur- skuret. Vingarna till midten bruna. För öfrigt som ar- betarne. tf N6n mins Bält. då Le - L. fuliginosus LATR. Brun eller gulbrun. BudGen tilltöjekt hårig. ke ROOS 2. 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882 2 dn An , Hufvudet litet, smalare än thorax, ej inskuret baktill. Tho- rax bred. Abdomen mycket bredare än thorax. Fjället mycket stort .i förhållande: till ;sarbetarnes.l.ssli csooosliodsose. dorek ii 35 Hufvudet bredare än thorax, baktill djupt. urskuret. Tho- rax tiimligen smal. Abdomen föga bredare än thorax. Fjället mindre stort relativt till arbetarnes soo... Antennskaft och skenben med fina, utstående hår. VWVin- garna, vattenklaras. I. 7—10 mm. ss---s S. nitidula NYL. Att jag i denna preliminära förteckning upptagit NYLANDERS och FÖRSTERS arter som skilda, har mera skett derför, att jag velat, på ett så i ögonen fallande sätt som möjligt, fästa uppmärksamheten på båda dessa formers tillvaro i vårt land och nödvändigheten af deras närmare studerande, än derför att jag är bestämdt öfvertygad om att de anförda karaktererna äro fullt konstanta. Att antalet leder å an- tennerna kan variera, är en känd sak (jag eger dessutom själf en Sten- amma med blott 10-ledad antenner!), men då med det olika antalet leder i detta fall följer en konstant olikhet i form, ehuru denna olik- het ej af andra myrmekologer iakttagits, synes mig förhållandet förtjäna uppmärksamhet. Så mycket är visst, att såväl FÖRSTER som MAYR misstaga sig, då de påstå att NYLANDERS uppgift om de 12-ledade antennerna hos hans nitidula måste bero på ett skrif- eller observa- tionsfel. Båda de anförda formerna äro hos oss ungefär lika allmänna, såväl på fastlandet som på Gotland. Ännu en annan omständighet bör framhållas. De här efter MAYR och FOREL beskrifna hanarne hafva 13-ledade antenner. Hos det närstående slägtet Leptothorax är re- gel, att då 3 och 9 hafva 11-ledade antenner, hafva I 12-ledade och då lederna hos $ och 9 äro 12, hafva I 13; således alltid I en led mera än 3 och 92, och detta är så karakteristiskt för flertalet europei- ska myror, att de enda mig bekanta undantagen finnas inom slägten Strongylognathus (3 ?9 12 leder, Is 10), Tetramorium ($ $ 12 leder, s 10), Solenopsis ($ 10 leder, 9 11 och YI 12) och Aner- gates (7 och YI båda 11 leder). Enligt analogi skulle således de hit- tills kända Stenamma-hanarne med 13-ledade antenner tillhöra for- men nitidula NYL., emedan det ännu skulle återstå att upptäcka en JY-form med 12-ledade antenner, som skulle tillhöra formen l&eviu- scula Först. Det är härpå jag velat fästa forskares uppmärksamhet. f STOLPE: FÖRTECKNING ÖFVER SVENSKA MYROR. 147 Om det kommer att visa sig att olikheterna mellan de båda formerna äro konstanta, torde, enligt prioritetslagen, NYLANDERS benämning nitidula (af 13846) böra vika för benämningen 8. Westwoodi STEPH., som redan 1840 tillades hanar med 13-ledade antenner (se WEST- WOODJ Intröd. elasssmst äl spar2267 T8640T): 8. Tomognathus MaAYR. Arbetare. Hufvudet stort, nästan rätvinkligt, baktill urskuret. Mandi- blerna breda, med skärande, otandad tuggkant. Maxillar- palperna 5-, labialpalperna 3-ledade. Antennerna 11-le- dade. Metanotum med två taggar. Andra petiolusleden undertill med ett taggformigt utskott i frimre kanten. — Blekt brunröd; abdomen brunaktig. Hufvudet glatt, glän- sande ; pannan grundt längsstrierad, liksom thorax. Pe- tiolus svagt rynkig. Hela kroppen rikligt beklädd med uppstående grofva hår. L. 3,5—4,5 mm. . M. REUTER donne un court résumé des travaux de la So- ciété précitée dans le domaine de F'entomologie pendant les an- nées 1880-1881. Les personnes qui désireront en prendre con- naissance, voudront bien consulter les Mémoires méåmes de la société finlandaise. (PI ductexted) J. SPÅNGBERG: JVécrologie d AUGUST-WILHELM MALM. Lauteur consacre quelques pages å la nécrologie de Pun des membres de la Société, le professeur AUGUST-WILHELM MALM, intendant du musée de Gothembourg. Versé dans presque toutes les branches de la science zoo- logique, M. MaLmM s'était aussi occupé de I'entomologie, et cette derniere lui doit entre autres un travail: Anteckningar öfver Syrpluici i Skandinavien och Finland (Notes sur les Syrphici de Entomol, Tidskr. Arg. 3, H. 3 (1882). TE 162 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. la Scandinavie et de la Finlande), inséré dans les Mémoires de la Sociéte royale des sciences et belles-lettres de Gothembourg, nou- velle série, fasc. 8, 18063 (Göteborgs Kongl. Vetenskaps- och Vitter- hets-Samhällets handlingar, ny följd, häft. 8, 1863), travail qui constitue une addition bienvenue et excellente å la littérature dip- térologique suédoise. Il y a lieu d"ajouter å ce travail une dis- sertation. de MALM, insérée dans les Comptes-rendus de la g"e séance de la Société des naturalistes sceandinaves å Stockholm, en 1863, et intitulée: »Några ord med anledning af Prof. BouHEe- MANS föredrag om parning mellan insekter af olika arter» (Quelques mots par rapport au discours de M. le professeur Bo- HEMAN sur l'accouplement entre insectes de diverses espéces). M. MALM exprime dans cet opuscule sa maniere de voir sur la naissance des espéces, disant avoir constaté lui-méme par l'ex- périence que, p. ex., les circonstances climatologiques, comme des saisons différentes, peuvent- donner avec le temps naissance å des formes différentes, qui, selon lui, n'en doivent pas moins etre considérées comme »de bonnes espeéces». M. MALM, né en 1821, est mort å Gothembourg le 5 mars de cette année. Il laisse un fils, M. AuGust-HuGo MALM, Dr en philosophie, professeur å l'€cole industrielle (realgymnastum, de Gothembourg. FINLANDS OCH DEN SKANDINAVISKA HALFÖNS HEMIPTERA HETEROPFERA AF O. M. REUTER. ((Florts. fr: A08-. 3, Pag KN) branen mycket bred, den obetäckta delen af disken smal, punk- terad, corii sidorand med en rad små reguliera maskor, en del af nerverna bruna, diskfältet med spetsen och en fläck vid mid- fen af brachralnerven. Svarta. 3 IDAS i. På tufviga sumpiga lokaler i lundar. Endast funnen inom östra Finland, i Ryska Karelen af J. SAHLBERG. 3. M. Humuli FaBrr.: äggformig, svart, antenner (utom sista leden) och benen helt och hållet rostgula; pronotum helt och hållet, äfven i disken, samt hemielytra grågula, membranen ställvis med hruna nerver, corii brachialnerv med två svarta streck; sidorandens nerver bruna; pronoti kölar utan maskor. 3'/, mm. l. TUE TS kummin ALT., ELI Sv IM 3, (partim): På Myosotis palustris och lingulata. Sverige: Skåne, Småland, Kinnekulle, Östergötland, Stockholm. Finland säll- synt: Tavastland och Karelska näset, J. SAHLBERG. Fam. VI. HEBRIDAE. Kropp liten med läderhårdt chitinskelett, undertill betäckt med kort, för vatten ogenomtränglig, åtsittande pubescens. Hulf- vud äggrundt, lutande, med små ögon och två oceller. Rostrum fyr-ledadt med basen dold i en ränna, bildad på hufvudets undre sida af de höga rostral-loberna. Antenner med fem tydliga 1e- der. Pronotum framtill afsmalnande. Scutell tydlig, i spetsen TI 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. afrundad. Hemielytra med aflångt triangulärt corium, men cla- vus hinnartad, likasom membranen, och öfvergående i denna; stundom rudimentära. Bröstet med midtelfåra. Höfter frånstå- ende. Ben måttligt långa. Tarser två-ledade med klor i spet- sen. — Lefva på vattenväxter, vid stränder af stillastående vat- ten och löpa med färdighet på vattenytan. Slägtöfversigt: Ögon korniga. Rostrum nående till bakhöfterna. Antenner fästade långt nedom ögonen med första och andra lederna korta, de öfriga tunnare, tredje längst. Pronotum intryckt på tvären. — HEBRUS, HEBRUSICURI 1. H. pusillus FaALL.: brunsvart eller brun, matt, anten- nernas första led, rostrum och ben rostfärgade; hemielytra med en basalfläck på clavus och tre fläckar på membranen, två trans- versela och en längsfläck före spetsen, hvita; första antennleden nästan dubbelt så lång som ögats diameter, skjutande långt ut- öfver hufvudets spets. 2 mm. l. FALL Hl sSVey ÖS), 27 LITACUS) a SAHLBS MOD: 26 Lie SAHLB yr NOT: avg Bl ESD: SSV 621005 i Tämligen sällsynt på Lemna o. a. vattenväxter. Sverige: Småland, Westergötland, Södermanland. Finland: Åland—Ry- ska Karelen. '2. H. ruficeps THOoMs.: brunsvart, matt, hufvud, antenner, pronotum och fötter rödgula; pronotum stundom rödbrunt eller brunt, i midten bredt svartaktigt; clavus vid basen obestämdt hvitaktig, membranen rökfärgad,; vanligen äro hemielytra starkt förkortade, bildande ett litet ovalt innantill hvitaktigt fjäll; första antennleden föga längre än ögats diameter och föga skjutande utöfver hufvudspetsen. 2 mm. l. THOMS.,,I OD, ENEHLVS, 3056 or) NSARBLB) JC 200526 Sällsynt; lefver hufvudsakligen i Sphagnum-mossar och er- hålles bäst genom sållning eller skakning af mosstufvorna. Sve- rige: Skåne, THOMSON, Öland, BoHEMAN. Finland: Åbo skär- gård, FÖrF., Nyland, Tavastland, Ladoga Karelen, J. SAHLBERG. LÄ REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 165 Fam. VII. HYDROMETRIDAE. Kropp hård, undertill betäckt af kort, åtsittande, silkesartad, för vatten ogenomtränglig pubescens. Antenner fyraledade. Co- rium, clavus och membran icke tydligt åtskilda och af nästan likartad consistens. Connexivum starkt uppböjdt, kantande abdo- men. Inga eller otydliga stinkkörtelöppningar på metasternum. Tarser två- eller tre-ledade med klorna vanligen (icke hos Meso- velia och Hydrometra) fästade före sista ledens spets, utan några klodynor.' -— Lefva på vattenytan, der de löpa kring med stor snabbhet efter rof. Öfversigt af underfamiljerna.”? I (2). Höfter samstående. Pronotum baktill icke förlängdt öfver scutellen, med en tvärfåra, som delar det i två ungefär lika stora lober. Ocel- ler stora. Antenner och ben fina, de förra med andra leden kortare än de öfriga. Klor mycket små, spets-sittande. Hemielytra saknas (hos våra exemplar). — Mesoveliina. (1). Bakhöfter vidt frånstående, sido-sittande. Pronotum baktill triangu- lärt förlängdt och helt och hållet täckande scutellen (blott hos Hydro- metra är denna något synbar). Klor vanligen fästade före tarsspetsen. N [EV FN AS NV Hufvud mycket aflångt, horisontelt, nästan cylindriskt, framtill till- svullnadt. Ögon belägna ungefär i midten af hufvudets sidor, långt från pronoti framkant. Tredje antennleden längst. Klor spets-sittande. — Hydrometrina. 4 (3). Hufvud kort, lutande och framåt afsmalnande. Ögon invid pronoti framkant. Vanligen den första antennleden längst. Klor framför tarsspetsarne. 5 (6). Bakfötter vanligen icke mycket längre än framfötterna. Rostrum tre- ledadt. Mellanhöfterna stående ungefär lika långt från fram- som från bakhöfterna. — WVeliina. 6 (5). Bakfötter och isynnerhet mellanfötterna mycket förlängda, mångfaldt längre än framfötterna. Rostrum fyraledadt. Mellanbröstet mycket långt, fram- och bakbrösten mycket korta, hvarigenom mellanhöfterna blifva långt aflägsnade från framhöfterna, men starkt närmade till bak- höfterna. — Gerridina. 1 Så benämnes ett hinnlikt bihang, som oftast förefinnes emellan de båda klorna. ? Dessa erbjuda sinsemellan så stor olikhet, att de måhända rättast för- tjänade att betraktas såsom egna familjer. Underf. Mesoveliina står fam. He- bridae ganska nära och kunde till följd af vissa karaktärer förenas med denna lika väl som med Hydrometridae. 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Underf. Mesoveliina. Slägtöfversigt : Kropp lancettformig, ofvan nedplattad, undertill convex. Ögon klotrunda, icke vidrörande pronoti spets. Rostrum treledadt. Första antennleden längst, något böjd. » Pronoti sidor okantade. Tarser treledade med basal-leden mycket kort. — MESOVELIA. MESOVELIA M. & R. 1. M. furcata M. & R.: olivfärgadt gul, likasom fernissad, alla tvärsuturer, hufvud med två längsstreck, fyra punkter fram- till och clypeus, thoracal och åtminstone de främre dorsalseg- menten med två discoidal-långsband samt spetsarne af antennle- derna, tibierna och tarserna svartaktiga; lårens bakkant och ti- bierna med fina taggar; vanligen (hos oss alltid) icke ens spår till vingar. 3-—3'/, mm. 1. Mesovelia Parra J. SaAuLB., Not. Soc. F. Fl. Fenn. XIV, 200 41E I träsk och dammar på Nymphaea, Nuphar, Potamogeton oss. v. I Hittills: faönnen endast i Finland: Ryska och Finska Karelen, Savolax (nordligast i Idensalmi), Tavastland, Nyland och Satakunta, J. SAHLBERG; Åbo skärgård (äfven vid stränderna af brackvattenvikar) och Åland, FÖRF. Underf. Hydrometrina. Slägtöfversigt : Kropp lineär. Oceller saknas. Rostrum fint, icke fullt räckande till hufvudets bas, treledadt. Första antennleden kortare än de öfriga. Ben yt- terst fina, tarser treledade, första leden ytterst kort. — HYDROMETRA. HYDROMETRA LATR. 1. H. stagnorum LINN.: brunsvart, hufvudets spets, rost- rum, utom i spetsen, antennernas bas, ben och connexivum rost- färgade, knän, tibrernas spets samt tarser svarta; hemielytra line- ära med två svarta längsnerver, tecknade med otydliga gula fläc- kar, men vanligen ytterst korta, lineära, bruna, knappt längre än metanotum. 7'/,—8'/, mm. l. REUTER : FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 167 JÖINING, Kr Svinog Ia ( Che) FALL, "El Sva r02, TI (EMeESa): J. SaHLB., 1. c. 268, 1 (Limnobates). — Cimex acus DE GEER, Mem. Tll,b332;1 AO. Sällsynt vid sjöstränder; löper tämligen snabbt på vattnet, men går långsamt på land. Sverige: Skåne; Finland: Ryska Karelen vid Svir, Ladoga-Karelen, södra Savolax, Tavastland och enl. J. SAHLBERG äfven i södra Österbotten. Underf. Veliina. Slägtöfversigt : I (2). Kropp liten. Första antennleden mycket lindrigt böjd, kortare är den fjerde, som är längst. Alla tarser tvåledade. Mellersta tibierna icke hårfransade. Baklår hos båda könen oväpnade. — MICROVELIA. 2 (1). Kropp medelstor. Första antennleden längst, bågböjd. Alla tarser treledade, men första leden mycket kort. Mellersta tibierna baktill starkt hårbräddade. Baklår hos Y med två taggar. — VELIA. MICROVELIA WESTW. 1. M. Schneideri SCcHoLrz: svart, tätt silkesluden, pronoti apicalring och ögonkretsen silfverludna; första antennleden, utom i spetsen, rostrum mot basen, höfter, lårringar och lår från ba- sen utöfver midten blekgula, ben och antenner utåt bruna; he- mielytra med två basallinier, två småfläckar bakom midten och ett stort discoidalfält hvitaktiga, detta med en svart midtellinie; det punkterade pronotum och connexivum svarta. 2—2"/, mm. 1. J. SamrB., Medd. Soc: EF. Fl. Fenn. I, p. 89. Hydroessa pygmaea ROMS; OPEL ent: PV, p. 394 (mec DUE). På stillastående vatten. Sverige: Lund, THOMSON. Fin- land: vid Åbo, FörF., Ryska och Finska Karelen, Lappland (Muonioniska)', J. SAHLBERG. VELIA LATR. 1. V. currens FABR.: svartbrun, opac, pronotum ofta rost- brunt, tätt och fint brun-pubescent; mellan- och bakbröstets rän- ! De af J. SAHLBERG i hans Enum. Hem, Gymn. Fenn. från Lappland anförda exemplaren af Hebrus pusillus tillhöra enligt SAHLBERGS senare un- dersökningar icke denna art, utan Microvelia Schneideri, 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. der här och der, connexivum och bukens midt gula, hvarje seg- ment af connexivum med svart fläck i bakranden, två aflånga snedställda fläckar nära pronoti spets och andra vid de första dorsalsegmentens sidor silfver-håriga; vanligen vinglös; hos de vingade äro hemielytra tecknade med en liten hvit linie i basal- hörnet samt en aflång fläck vid första discoidalfältets bas och två mindre rundade fläckar äfven hvita, den förra i midten, den andra före elytras spets. 6—06"/, mm. l. FALL., H. Sv. 160, 2 (Hydrometra). J. SAHrB., Not. Skpts ENE IRenn. SckVå r2038, I: Sällsynt på bäckar med forsande vatten, lefver i sällskap. Sverige: Skåne, Småland, Vestergötland, Bohuslän. Finland: Ryska och Finska Karelen, nordligast i Kirjavalaks, J. SAHLBERG. Underf. Gerridina. Slägtöfversigt : Kropp smal, aflång. Ögon stora, klotformiga, vidrörande pronoti fram- kant. Oceller knapt skönjbara. Hemielytra med starka längsnerver. Tarser tvåledade, klor små; framtarser mycket kortare och tjockare än de öfriga. Hemielytra ofta förkortade eller inga. — GERRIS. GER RISKFABRISISATRS Artöfversigt : I (2). Antenner litet längre än halfva kroppen, första leden kortare än an- dra och tredje tillsamman. Mellanlår tydligt kortare än baklåren. Sjette abdominalsegmentets bakhörn utskjutande i en lång tagg. — — G. rufoscutellata. 2 (1). Antenner knapt så långa som hufvud och pronotum tillsammans. Mellanlår lika långa som eller längre än baklåren. 3 (6). Sjette abdominalsegmentets bakhörn utdragna i en lång hvass tagg. Första antennleden tydligt längre än andra och tredje tillsamman. 4 (5). Sjette abdominalsegmentets utdragna bakhörn uppnående eller öfver- skjutande genitalsegmentens spets. Pronoti yttre sidorand (från sidan sedd) i de bakre två tredjedelarne med en gul linie. — G. paludum, 5 (4). Sjette abdominalsegmentets utdragna bakhörn icke nående till genital- segmentens spets. Pronoti sidorand utan gul linie. — G. najas. 6 (3). Sjette abdominalsegmentets bakhörn mindre långt och spetsigt ut- dragna, blott tandformigt utskjutande. Första antennleden kortare än eller lika lång som andra och tredje tillsamman. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 169 7(10). Mellersta tarsernas andra led endast omkring dubbelt längre än den första. 8 (9). Baktarsernas andra led omkring ”/,—nästan ! /; kortare än den första. Antenner gulaktigt rostfärgade, sista leden och spetshälften af den näst sista bruna. Hanens sjette ventralsegment i spetsen rundadt ur- bräddadt. — G. aspera. 9 (8). Baktarsernas andra led nästan dubbelt kortare än den första. Anten- nernas tre första leder helt och hållet gulaktigt rostfärgade. Hanens sjette ventralsegment!' i spetsen rundadt urbräddadt, men dessutom yttermera i sjelfva midten rundadt urbugtadt. — G. thoracica. 10 (7). Mellersta tarsernas andra led tredubbelt eller än mer längre än den första. Hanens genitalsegment såsom hos föregående art. 11(14). -Baktibier och tarser tillsamman lika långa som eller nästan något län- gre än mellantibierna. 12(13). Baktarsernas andra led dubbelt kortare än den första. Framlår med två sneda mot basen afkortade svärta längsstreck, ett yttre och ett inre. Hanens buk oväpnad, honans i midten med två breda gula längsband. — G. lacustris. 13(12). Baktarsernas andra led mindre än dubbelt kortare än den förstå. Framlår svarta, blott 1 yttersta basen rostfärgade. Hanens sjette ven- tralsegment beväpnadt med två höga framåt riktade tuberkler; honans buk helt svart. — G. odontogaster. 14(11). Baktibier och tarser tillsammans omkring !/, kortare än mellantibierna. Baktarsernas andra led omkring ”/; kortare än den första. Hanens buk oväpnad, honans helt svart. — G. argentata. 1. G. rufoscutellata LaTRrR.: svart eller olivbrun, undertill tätt gulaktigt silfverpubescent, antennernas tre första leder, rostri tredje led bakom midten, pronotum, hemielytra, en fläck framför höftskålarne och ben roströda; pronotum framtill, med undantag af en längslinie, randen bakom sidohörnen och vingnerverna svarta; buk ofta längs midten rödaktig. 13—17 mm. 1. StåL, Öfv. Vet. Ak. Förh. 1868, 396, 1 (Limnogporus). TJ. SAHLB., Not. Sällsk. F, Fl. Fenn. XIV, 250, I (Hydrometra). Hydrometra lacustris FaAiL., H. Sv. 159, I (partim). Ej sällsynt på stillastående eller långsamt rinnande vatten, särdeles i skogskärr. Sverige: Skåne—Norrland. Norge: Rynd- bjerg, Eidskogen, Odalen. Finland: ända upp till Kantalaks i Ryska Lappmarken. 2. G. paludum FaBrR.: svart, undertill tätt blekt silfver- pubescent, en midtellinie på pronoti framlob, en linie på hvarje Y I mina Nya Bidr. till Åbo och Ålands skärgårds Hemipterfauna (Medd. Soc. pro F. Fl, Fenn. V, p. 192) står genom skriffel »Mas segmento genitalin i. e. sexto ventrali. 170 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. sida om bakloben, fläckar framför höfterna, sista ventralsegmen- tets bakrand och en fin linie längs connexivi utrand rödgula; ben och antenner svarta; pronoti framhörn tuberkelformigt upp- höjda; buk lindrigt kölad, särdeles hos hanen; baktarsernas för- sta led dubbelt längre än den andra. 12—14 mm. 1. J. SAHTB:,1lucape sm, 2dnCimexi aj asvDE GEBER IMÉNS IT 3itT) L. OCVIR specsWalatumhuseettspi typ: Sällsynt. Sverige: Skåne, WALLENGREN, Östergötland, HAG- LUND. Finland: Åbo skärgård i en hafsvik, FörF., Nyland, JusuLIN, Södra Karelen och nordligast vid Teisko i Tavastland, J.: SAHLBERG. 3. G. najas DE GEERr, auct.: lik föregående, men afviker genom gråaktig, finare pubescens på undre kroppssidan, betyd- ligt kortare bakhörn på sjette abdominalsegmentet, kortare- geni- talsegment, tjockare antenner, pronoti framhörn afrundade och icke framskjutande, icke kölad buk, samt genom baktarserna, hvilkas första led är blott '/, längre än den andra; pronoti gula sidolinie saknas, men på mesosternum finnes en gul fläck. 13— rör mm; DE GEER,- Mem: Il, 3115: 30, 3 SOV) tt: 9-0 Er (Carrex) spec. aptera. STÅL, I: c. 396 (Hygrotrechus). J. SAHLB. 1. c. 252, 3 (HVdrometra).. ILydrometrna IacustKosi FAL, ELOSV: 150, I (partum)... LL. PAludunr: SETT. MDS. Isa ppe 2 SM, MES aptera Bot., Öfv. Vet. Ak. Förh. 1852, 79, 38. Här och der i södra Sverige: Skåne, Småland, Öland; i sydöstra Finland allmän, nordligast i Savolaks, Tavastland, J. SAHLBERG, Österbotten, WASASTJERNA. — Vanligen vinglös. 4. G. aspera FIiEB.: svart, undertill silfvergrå, pronotum med en linie framtill och största delen af disken, hufvudets spets, antenner utöfver midten, rostri tredje led bakom midten, en smal strimma nedanför pronoti sidorand sträckande sig framåt ända till spetsen, ett streck framför framhöfterna, en fin linie på yttre sidan af bakre höfterna, abdomens sidorand (undertill smalt) och benen rödgula,;, främsta lårringarne, en bred strimma på utsidan af framlåren och bakhöfterna ofvantill svarta; buk fint fårad på midten och tecknad med längslinier af fin silfverpubescens. 10 —11 mm. 1. REUTER: FINLANDS OCH SKAND:S HEMIPT.-HETEROPT. 171 STAL UA Grd 30 rr 2 (CiNNMOLREEMUS): nd) SAME: KlalCA 254, 5 (Hydrometra). Hydrometra lacustris var. c ZETT., Ins. kapp. 232, 2. På stående och rinnande vatten, äfven i hafsvikar. Sverige: Stockholm, Ångermanland, Torneå Lappmark; nordenfjeldske Norge vid Innsö, J. SAHLBERG, Finland: hela området ända upp i Lappmarken, der den mestadels är vinglös. 5. G. thoracica SCHUMM.: lik föreg., men antenner, utom sista leden, rostgula; fläckarne framför framhöfterna större och likaså en gul fläck på bakre höftpannorna; pronoti disk baktill lifligare rostgul,' strecket på undre sidan af sidoranden framtill afbrutet; eonnexivum undertill bredare rostgult; buk på längden fint kölad utan silfverludna längslinier; kropp tämligen parallel, icke starkt utvidgad vid bakhöfterna, hanens sjette ventralsegment icke på längden intryckt;” täckvingarne någon gång hvitaktiga emellan nerverna. I1o0—11 mm. 1. SAD ENE SOM stef (ENN OLKAGHIGS) sn kel SÄTTER SLL ER 2586 4 (Hydrometra). Hydrometra, lacustris. var. b. ZETT., .Ins:. Lapp. 282, 2 (verisim;: = var. fuscinotunm mihi). Sällsynt. Sverige: Bohuslän, Östergötland?, Skåne? Norge: Ehnstiania, Sell,. Dovre, , Modum. | Hinland: Åland och Åbo skärgård, FörF., Helsingfors, J. SAHLBERG. 6. G. lacustris LInN.: svart; en liten spetslinie på pro- notum, en före midten afbruten linie på ömse sidor under sido- randen, en fläck på ömse sidor om hufvudets spets, prosternum framför höfterna, bakre höftpannorna undertill, abdomens rand och benen gula; en aflång fläck på främsta lårringarne och två strimmor på framlåren svarta; honans buk i disken gul med en svart längslinie i midten. 8—10 mm. 1. FINNS EES Var 25 0 KO OS (CAMEL )an HATT EI OMS I50,A (I dKometkaN Dart. ZETT., ns: Lapp. 28252 (Id. var: au SATEIEE dk Ga 2 NS OR (IA) STAR, Ne: 130, Sr (LiMnNOlKecknS), — Cimex najas DE XGERR, 1; C. partum. ! Stundom är denna likväl helt svart eller blott i midten smalt olivbrun och strecket under sidoranden framtill mycket förkortadt, var. fuscinotunm REuT. (Medd: Soc. F. F1. F. V, 191). Från Ålands yttre skärgård. ? De två senaste karaktererna skilja denna från &G. Costae H. S., en art, som måhända finnes äfven inom vårt gebit, då den i Britanien går ända upp i Orkneyöarne. TU ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Allmän öfver hela området ända upp i Lappmarken. Ofta äro täckvingarne förkortade, knapt nående till fjerde dorsalseg- mentets spets, och flygvingarne inga. 7. G. odontogaster ZeETT.: svart; thorax såsom hos föreg.; prosternum med ett streck på hvardera sidan framför höfterna, abdomens sidorand (smalt), framhöfter och lårringar, dessa med undantag af en fläck undertill, framlårens bas, bakhöfter och lår- ringar undertill samt baklår gulaktiga, dessa ofvan bruna; honans buk svart. 7—8!/, mm. 1. ZETT) Inst Lapp. v2g2, uv3 (dy ArOmetKa) enn. PSA: NAC: 215 ATG) STALL. MON 30 SA (BUNKE hus) På stillastående och långsamt rinnande vatten, äfven vid hafskusterna; hela Sverige och Finland längst upp i Lapp- marken, der den vanligen är kortvingad med täckvingarne knapt uppnående andra dorsalsegmentets bas. Norge: Dovre, Fin- marken. 8. G. argentata SCHUMM.: mycket lik föregående, men än mindre, abdomens gula sidorand framtill afsmalnande och af- kortad, framlåren vid basen blott innantill gula, baklåren ofvan helt svarta, bakre höfterna helt svarta eller någon gång under- till i spetsen gulaktiga; baktibier och -tarser kortare, hanens buk oväpnad; stundom saknas pronoti spetslinie. 6—7/", mm. 1. SBAR SUCK, 300 frn (LUNMNOLKECHIS) FEN SAHLB SELL AEN2 50, 38 (Hydrometra). Sällsynt. Sverige: Stockholm, SrtåL, Östergötland, HaAc- LUND; Finland: södra Tavastland, Nyland, s. Savolax, Karelen, ända upp vid Tiudie i Ryska Karelen, J. SAHLBERG. (Forts.) — är FÖRTECKNING PA DE EPHEMERIDER SOM UT TILLS. BEIEVIL.EUNNA: PÅ SKAN-. DINA VISKA HALFÖN SAF H. D. J. WALLENGREN. Såsom Neuroptera i allmänhet hafva af Skandinaviens ento- mologer blifvit förbisedda, så har det äfven och kanske i högsta grad varit fallet särskildt med familjen Ephemeride. De enda upplysningar vi hafva erhållit om de arter af denna familj, som vår halfö fostrar, innehållas dels i LinnÉs Fauna Svecica, dels i ZETTERSTEDTS Jnsecta Lapponmica och dels i STRÖMS afhandling uti Nye Samling af det Kongl. Danske Videnskabers Selskabs Skrif- ger 2 Del. 1783. Det har derför synts oss icke böra sakna in- tresse att här meddela, hvad vi utöfver nämda uppgifter hafva oss bekant om dessa insekters utbredning inom vår halfö. Våra uppgifter stödja sig dels på våra egna iakttagelser i Skåne och Blekinge, dels på meddelade exemplar från Norge af SIEBKE I lifstiden och senast af SCHÖYEN, hvilken senare haft godheten att tid efter annan sända oss de insamlingar af Neuroptera, som han gjort under sina entomologiska resor. Men derjämte sam- mandraga vi här nedan äfven de uppgifter, som finnas uti ZET- TERSTEDTS och STRÖMS ofvan nämda arbeten. Likaledes hafva Herrar Lektor SPÅNGBERG och Apotekare HAMNSTRÖM haft god- heten sända ett och annat exemplar. LINNÉ beskref 1761 i sin Fauna Svecica 9 hithörande arter, af hvilka likväl tvänne /(£. bioculata och fuscata) sammanfalla, så att det af honom från halfön kända artantalet endast är 8. En 174 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. af dessa arter är likväl ännu alldeles okänd (£. culiciformis) och en annan (Z."vespertina) är oviss. Af hans arter känna vi så- lunda med säkerhet endast följande 6: £. vulgata, bioculata, ho- raria, diptera, nigra och mutica. ; STRÖM beskref 1783 från det nordanfjäldska Norge följande 4 arter: BE. leucophtalma, caudata, bioculata och ciliata, af hvilka E. broculata är den liknämniga LInngÉs art och Z. ciliata är den samma som nyss nämde författares £. mutica, men de återstå- ende tvänne voro nya för halföns fauna, ehuru de redan förut erhållit andra artnamn och af ZETTERSTEDT ej blifvit uppräknade bland de för honom såsom skandinaviska kända. ZETTERSTEDT uppräknar eller "beskrifver 1839 1 ns. Lapp. 14 arter såsom skandinaviska, nämligen: £. vulgata, marginata, hyalinata, halterata, vespertina, brevicauda, venosa, vitreata, biocu- lata, culiciformis, fuscata, horaria, nmigra och diptera. Af dessa äro likväl, såsom redan nämts, de Linneanska namnen F£. bio- culata och fuscata synonymer, men äfven de båda Zetterstedtska arterna £. hvalinata och Ahalterata sammanfalla med hvarandra, hvaraf följer att endast 12 af de 14 uppräknade arterna återstå såsom själfständiga. Härvid är likväl derjämte att märka, att ZETTERSTEDTS ZE. culiciformis är lika apokryfisk som den lik- nämniga Linneanska arten. Utan tillgång till originalexemplar är det nämligen omöjligt att afgöra, hvad ZETTERSTEDT åsyftat med sin. art. Således» känna vi af hans arter! ej "mer än” IT, hvaraf de 5 voro nya för faunan. Då nu härtill läggas de 2 af STRÖM beskrifna arterna, hvilka liksom STRÖMS arbeten voro okända för ZETTERSTEDT, utgör det från halfön kända artantalet 13. Nedan stående förteckning lägger till detta antal 8, så att vi från vår halfö känna nu med säkerhet 21 arter, utom de of- van nämda ovissa. Ehuru detta antal ganska säkert kommer betydligt att ökas, när familjens arter blott hunnit att tillvinna sig större uppmärk- samhet från våra Entomologers sida, är redan nu en jämförelse med hvad vi om samma familj känna från andra länder ej all- deles utan intresse. England, som i detta afseende ostridigt är det noggrannast undersökta land i Europa, eger 37 hithörande arter. Schweitz kommer närmast derefter med 30, norra och mellersta Tyskland med 25, Frankrike med 22, Ärkehertigdömet Österrike WALLENGREN: SKANDINAVISKA HALFÖNS EPHEMERIDER. 175 med 17 och Spanien med 16 ärter. Från östra, Europa är så litet om familjen kändt, att ingen jämförelse dermed kan ske. I alla nyss uppräknade länder förekomma följande 7 af våra arter: Ephemera vulgata, Leptophlebia cincta, Cenis brevicauda, Cloeon dipterum och russulum, Heptagemia sulphurea och venosa, hvaremot följande 6 saknas i Österrike och äro blott anmärkta i England, Schweitz, Tyskland, Frankrike och Spanien, nämligen: Fphemera danica, Leptophlebia marginata, Cenis horaria, Centroptilum luteo- lum, Baetis bioculatus och muticus. I England och Spanien saknas åter Ephemera glaucops och Heptagenia fluminum, hvilka likväl uppgifvas såsom tillhörande Schweitz, Tysklands och Österrikes faunor. I England, Schweitz och Frankrike förekommer ZEphe- mera lineata, hvaremot Heptagenra colorata tillhör England, Schweitz och Österrike. Gemensamt med vår halfö har vidare England ensamt Baetis pheops och niger, samt England och Schweitz Lep- tophlebia fusca. Således eger vår halfö gemensamt med England 18, med Schweitz 18, med Tyskland 15, med Frankrike 14, med Öster- rike 10 och med Spanien 12 arter. 5 Utom Europa förekomma af våra arter Leptophlebia margi- nata och Baetis bioculatus äfven i norra Amerika, Cloeon russu- lum i norra China samt Cloeon dipterum 1 Egypten. Baetis vitrata och Heptagenia borealis synas uteslutande till- höra den högre norden af vår halfö. Åtminstone hafva de hit- tills icke blifvit anmärkta annorstädes än i Norska Finmarken. ERFEMERA (EIN) E. vulgata L. (ZE. communis RETz) förekommer under Maj och Juni i hela Sverige, åtminstone ända in i södra Lappmarken. Inom Norge är den anmärkt vid Grundset i Österdalen och i Krydsherred (SIEBKE). E. lineata EATON (ZE. danice PicT.). Under Juni och Juli månader funnen vid Ifösjön och Ringsjön i Skåne. E. danica MöLL. (ZE. hispanica RAMB.). Skall enligt PICTET och EATON förekomma i Lappland. Från Skandinavien ej sedd af FÖRF. E. glaucops Pict. Under Juli månad vid Ringsjön i Skåne. 176 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. LEPTOPHLEBIA WesTtw. EATON. L. marginata IL. ZetTt. under Maj—Juli tämligen allmän från Skåne, åtminstone in i södra Lappmarken. L. cincta ReErtz (£. albipennis FABR., E. hyalinata och hal- lerata ZETT.) förekommer genom hela Sverige, samt inom Norge i Finnmarken (ZETT.), vid Elven&es i Sydvaranger och vid Jerkin (SCHÖYEN). L. fusca Curt. (£. vespertina ZETT. Potamanthus brunneus Pict.). Under Juni—Augusti i Skåne (FÖRF.) samt i Småland och Lappland (ZETT-.). Obs. "Till detta 'slägte torde äfven höra ZE. vespertina LiN., hvilken skall enligt LINNÉS uppgift talrikt förekomma vid »fluvium Sätthella» i Småland, men ännu är okänd. Troligen är den subimago till någon redan känd art och sannolikt till närmast föregående. CZAENIS STEPH. EATON. C. brevicauda FABR. ZeETT. (C. grisea PiCT., £. macrura STEPH.) vid Ifösjö i Skåne, samt enligt ZETTERSTEDT i Wester- götland, på Öland och i Torneå Lappmark. C. horaria L. (C. dimidiata STEPH. EATON). Skåne vid Ringsjön sparsamt. CEOEON EEACH. C. dipterum L. Eaton. Vid Ifö och Lebra sjöar i Skåne samt Byasjö i Blekinge under Juni—Augusti. Inom Norge vid Bodö (SCHÖYEN). C. russulum Mörir. (Z£. pumila RANB.) vid Ifösjö nära Knuthuset i vestra Ljungby socken i Skåne under Juli månad. CENITROPTICUM EATON: C. luteolum MöLrL. EATON (£. caudata STRÖM) vid Byasjö i Blekinge; inom Norge nordanfjelds (STRÖM) och vid Alten (EATON). WALLENGREN: SKANDINAVISKA HALFÖNS EPHEMERIDER. II T BAERISIELBACEH: B. bioculatus L. STRÖM. ZETT. EATON (ZE. fuscata 1L.) un- der sommarmånaderna i hela Sverige, åtminstone upp i södra - Lappmarken. Inom Norge i Drivdalen och Sydvaranger (ScCHö- YEN), men för öfrigt äfven i Norge den allmännaste arten enligt STRÖM. B. phaeops EATON (C. verna PicT.) vid Hammerfest och Alten i Norge enligt EATON. B. muticus L. (£. striata L., B. pumila EATON., E. ciliata STRÖM) Amunds å vid Årup i Skåne under Juni—Juli. I Norge enligt STRÖM. B. niger L. EaATON. Funnen i Skåne vid samma tid och på samma ställe som föregående art. B. vitreatus ZETtT. Enligt ZETTERSTEDT vid Bossekop i Fin- marken under Augusti månad. SCHÖYEN har sändt ett exemplar från Sydvaranger, som otvifvelaktigt tillhör denna art, hvilken ej kan identifieras med någon annan beskrifven Baetis-art. EATON har sammanfört ZETTERSTEDTS art med ÅLeptophlebia cincta, dit den alls icke kan höra. Obs. Till detta slägte hörer sannolikt äfven LInnÉgs £. culiczformis, men vi hafva ännu ej sett någon art, som kan identifieras med LINNÉS beskrifning. Samma är förhållandet med den beskrifning ZETTERSTEDT gifver å sin liknämniga art, ehuru han säger, att hans art skall vara tämligen allmän. HEPTAGENIA WALSH. EATON. H. semicolorata CurTt. vid Sydvaranger i Norge af SCHÖYEN. H. borealis EATON emellan Kautokeino och »Karasvando»>» (= Karesuando?) i Finmarken enligt EATON. H. sulphurea Mun. (H. elegans EATON., E. leucophtalma STRÖM) vid Ifösjö 1 Skåne under Juli, samt vid Aaset och Grund- set i Norge (SIEBKE); äfven nordanfjelds enligt STRÖM. Entomol, Tidskr. Arg. 3, H. 4 (1882). 12. 178 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882 H. fluminum PicTt. vid Carslhamn i Blekinge. Inom Norge vid Fokstuen och Kongsvold (SCHÖYEN). H. venosa FABR. ZETT. EATON vid Ifösjö och Ringsjön i Skåne, samt enligt ZETTERSTEDT ända in i Lappland och Fin- marken; dessutom inom Norge funnen vid Aaset, i Österdalen vid Aastaelv (SIEBKE) samt vidare vid Hönefos och Nzees. NOWNZE FIYMENOPTERORUM SPECIES DESCRIPTE G. FR. MÖLLER. Tenthredinetee. 1. Nematus viridissimus. Viridis, apice mandibularum, antennarum basi superne, macula ocellari, verticis minuta et tri- bus majoribus mesonoti, scutelli apice, macula parva semilunari segmenti primi margineque terebr&e nigris. Cellula tertia sub- marginalis postice quam antice duplo latior. Cerci terebra bre- viores; unguiculi bifidi. Q. Long. 10 m.m. N. curtispine (THOMS.) affinis, sed corpore majore et latiore, antennis longioribus, colore post mortem virescente nec in flavo vergente, abdomine absque vitta dorsali, cercis brevioribus for- maque cellul& tertie submarginalis distinctus, Funnen på Al i Skrifvaremöllan vid Tvedörra lägerplats, Juni 1880. Pteromalidee. 1. Torymus Glechome&e. Viridis, vertice nitido cum sca- pulis et epimeris mesothoracis aureis; scapo antennarum, ventre, fascia abdominis basali lata pedibusque flavis, trochanteribus po- sticis basi viridibus. Tibie calcari interiore metatarsi medium haud attingente. Terebra corporis longitudine. OQO. Long. 3 m.m. T. cingulato (NEES) simillimus, sed corpore minore, vertice aureo-nitido subtilius punctato, fascia abdominali latiori, trochan- teribus posticis pasi tantum viridibus et victu alio certe distinctus. 127 180 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Utkläckt som parasit på Cvynips Glechome (LAN) ur galler på stänglarne af Glechoma hederaceum, April 1882. 2. Arthrolytus puncticollis. Nigro-eneus, scutello obscure purpurascente, scapo antennarum pedibusque partim rufescentibus, abdominis basi viridi, nitido; thorax subtilissime alutaceus punctis majoribus parce impressis; ale hyaline; antenn&e flagello tenui. SÖTT EON: Ios MM, Mas: corpore sepissime minore, antennis longioribus et te- nuioribus, flagelli articulis pube albida adpressa vestitis. Arth. albiscapo (THOMS.) affinis, sed antennis tenuioribus, alis immaculatis precipueque punctura thoracis insigni bene distinctus. Lefver som parasit på ÅAnobium paniceum. Ett kasseradt af Anobii-larver genomborradt parti af Radix Iridis florentin& tillvaratogs sistlidne April för undersökning af larvernes utveckling. Den 13 1 samma månad framkröp ur ett af borrhålen en liten Pteromalinhona af underslägtet Arthrolytus (THoms.), hvilken i flera hänseenden var olik förut kända ar- ter... Den 23 April visade sig den första lille hanen och under återstoden af månaden kläcktes sparsamt små hanar och honor. Under Maj—Juli framkommo begge könen talrikare och i mera utbildade former. I Augusti utkläcktes de största honorna; der- efter aftog frequensen allt mera: till den .10 September, då de sista parasitsteklarne observerades. Proctotrupideae. 1. Proctotrupes bistriatus. Niger, nitidulus, tenuiter fu- sco-pubescens, abdominis apice, basi terebre, genubus, tibis et tarsis rufopiceis; mesonotum bistriatum, striis fere paralellis, ba- sin haud attingentibus; metathorax rugose-punctatus, carina me- dia tenui; ale subfumate, area radiali minutissima lineari, ramo substigmaticali elongato, fumato; tibie calcaribus rectis; terebra compressa, tenuis, apice incurva, abdominis longitudine. Q. Long. 5 m.m. Pr. Gravidatorti (LiN.) proximus, sed preter alias notas thorace bistriato bene distinctus. "Funnen i Skåne å Kempinge Ljung, Augusti 1880. MÖLLER: NOVAE HYMENOPTERORUM SPECIES DESCRIPTZ. 181 2. Proctotrupes foveolatus. Nigro-piceus, nitidulus, tenui- ter pubescens, pedibus squamulisque alarum flavis; terebra an- tennisque fuscotestaceis; metathorax levigatus cariha media tenui elevata foveolaque basali subquadrata sat profunde impressa; ale stigmate crasso testaceo, areola magna triangulari, nervo sub- stigmaticali brevissimo; tibie calcaribus rectis; terebra tenuis ab- domine triplo brevior. IQ. Long. 3 m.m. Ab affinibus metathorace foveolato sat distinctus. Funnen i Skåne å Kempinge ljung, Augusti 1869 och Sep- tember 1874. BIDRAG TILL KÄNNEDOMEN OM PARASTELIEV ET I GALLÄPPLEN OCH DYLIKA BILDNINGAR AF G. FR. MÖLLER. Uti sitt arbete: Die Ichneumonen der Forstinsecten, B. I, s. 217 & 219, gifver RATZEBURG en förteckning öfver alla parasi- ter, som TISCHBEIN, NÖRDLINGER, REISSIG, m. fl. fått kläckta ur galler af Cynips- och Nematus-arter. — Då emellertid innehållet är mycket ofullständigt hvad vår Fauna beträffar, vill jag här- med lemna en förteckning öfver de parasiter och inquiliner, hvilka jag iakttagit under flera års fortsatta undersökningar af dylika gallbildningar. Vid bestämmandet af arterna har jag uteslutande följt THOM- SONS Hymenoptera Scandinavie och Opuscula entomologica. 1). Ur galläpplen af Cynigps foläi L., insamlade i Skåne, September 1868, kläcktes: 1869. Mars. Torymus viridissimus BoH. &Q (parce) » > > cingulatus NEEs, 5? (modice) > > > flavipes WALK. &9 (unica) > April. Synergus vulgaris Hart. &Q (modice) » Maj. Eurytoma appendigaster DaALm. & (unica) 2). Ur galläpplen af Cynips longiventris HART., insamlade i Skåne, September 1875, kläcktes: 1876. Maj. Torymus nigricornis Bon. 9 (unica) > >» - Syntomaspis cyanea BoH. &Q (modice) » » Synergus nervosus HART. £FQ (copiose) 1876 » 3): MÖLLER: JENA: » PARASITLIFVET I GALLÄPPLEN OCH DYL. BILDN. 183 Platytermus fasciculatus THoms. 9 (modice) Decatoma biguttata Svep. 9 (parce) Ur galläpplen af Cynips terminalis T., insamlade i Ble- kinge, Juli 1876, kläcktes: 1876 TSH Anm. RS 7 Ne 7 Torymus viridissimus BoH. &Q (copiose) Synergus facialis HART. SQ (modice) , Decatoma biguttata Svep. 9 (modice) Torymus euchlorus BoH. £Q (parce) > cingulatus Ns. OQO (unica) , Platytermus simplex THoms. SQ (parce) Cecidostiba truncata THoms. IQ (parce) Megastigmus dorsalis FaB. I (unicus) Olinx gallarum L. 59 (copiosissime) Syntomaspis saphirina BoH. &Q? (copiose) Megastigmus dorsalis FaB. £Q (parce) . Eupelmus urozonus DALM. &Q (parce) Cecidostiba rugifrons THom. 59 (modice) 4). Ur galläpplen af Cynips terminalis från Öland, tagna i September 1876, kläcktes: LEK FEST 3 EE Syntomaspis saphirina BoH. £Q (copiosissime) Pimpla inanis Grav. & (parce) Megastigmus dorsalis FaB. 59? (modice) April. Synergus nervosus Hart. £Q (copiose) Juni. Tortrix (? Grapholitha puncticostana WK.) (parce) Cecidostiba rugifrons THoms. 9 (modice) Larve Balanini villosi FAB. (copiose) Eurytoma intermedia THOM. 59? (modice) Eupelmus urozohus DALM. &Q (copiose) Cecidomyia longicornis L. & (parcius) Cecidostiba truncata THoms. £Q (parce) > collaris THMS. &Q (modice) Eupelmus azureus RaATtz. 9? (parcius) Tetrastichus terminalis TH. 9 (modice) De här förekommande små fjärilar och myggor äfvensom coleopterlarverna äro inquiliner. Den lilla Pimplan har sannolikt kläckts såsom parasit på Tortriciden liksom an- tagligen Tetrastichus från Cecidomyian, i analogi med dess samslägtinge Oxymorpha, som lefver parasitiskt på Ceci- 184 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. domyia Fagi. Eupelmerna hafva måhända lefvat som snyltgäster i Curculion-larverna. 5). Ur galläpplen af Cynips gemme IL. från Skåne, hösten 1876, kläcktes: 1877. Mars. Synergus vulgaris HART. S? (copiose) » > Olinx gallarum L. ;Q (copiose) > > Syntomaspis saphirina BoH. £9?Y (copiose) 6). Ur galläpplen af Cvnips (Spathegaster) baccarum TL., samlade i Skåne under April och Maj 1876—79, kläcktes: 1876. Maj. Synergus apicalis HART. &?Q (parce) » » Figites Anthomyiarum BoucHÉ. 9 (unica) 1877. Juni. Torymus viridissimus Bor. £S (copiose) » > Amblymerus crassicornis THOM. & (parcius) > » » pedunculi THOM. &Y (d:0) 1879. Mars. Olinx fulvicrus THoM. Q (modice) > April. Synergus thaumacerus DALM. & (unicus) » Juli. . Torymus viridissimus BoH. 5? (copiose) » » Eutelus heterotomus THoMm. &I (unicus) > > Synergus vulgaris HART. SS? (copiose) > > Eutelus collaris THOM. 59? (modice) > » Platytermus fasciculatus THoM. &Q (parce) > > Ormyrus Gastris BoH. & (modice) 9 (parce) 7). Ur galläpplen af Cynips (Trigonaspis) crustalis HART., samlade i Skåne, April 1878 och 79, kläcktes: 1878. Juni. Synergus thaumacerus DALM. ;QP (copiose) 1879. April. Syntomaspis fastuosa BoH. 5? (copiose) > Juli. - Synergus thaumacerus DALM. 9? (modice) Anm. 1878 1 slutet af April framkommo rätt många Trigona- spis-individer af begge könen, enär Synergus utrotat Syn- tomaspis; 1879 framkom ingen enda Trigonaspis, enär den blifvit utrotad af Syntomaspis, hvars parasit Synergus nu var tillstädes i ringare antal. 8). Ur galler af Cynips (Andricus) inflator HART. från Skåne, April 1877, kläcktes samma månad: Synergus (Sapholytus) connatus Hart. & (parce) 9). Ur galler af Cynips (Andricus) curvator HART., samlade i Skåne, Juni 1870, kläcktes: 1879. Juli. Platytermus fasciculatus THoM. 59? (modice) MÖLLER : PARASITLIFVET I GALLÄPPLEN OCH DYL. BILDN. 185 10). Ur galler af Cynips (Andricus) ramuli L., från Skåne, Juni 1881, kläcktes: 1881 "—”/- Olinx gallarum L. 9 (copiose) » -21-3/ Eutelus tibialis WALKk.-Q (modice) > ?8/. Decatoma incrassata THom. 9? (unica) TT): tl kläcktes: 1882. April. 12). foveiger "THOM. 1882. 13). STÖT galler af Cynips (Aulax) Glechome 1L., från Skåne, Torymus Glechome N. sp. O (2 ex.) Ur galler (på Hieracium umbellatun) af Cynips (Aulax) , kläcktes: Decatoma submutica THOM. £Q (copiose). galler (Bedeguar) på Rosa canina, insamlade i Skåne under Mars 1881 och April- 1882, kläcktes: 1881 ”/.—/, 1882 ' ec IG Cynips (Rhodites) Rose L. I (parce) 9 (copiose) Ortopelma luteolator Grav. £? (copiose) Habrocytus Bedeguaris THOM. £Q (parce) Torymus Bedeguaris L. &£? (parce) Ortopelma luteolator Grav. 5? (copiose) Torymus Bedeguaris L. £Y? (copiose) Eurytoma pubicornis BoH. 9 (modice) . Rhodites Rose L. 9 (parce) Aulax Brandti Ratz. £Q (copiosissime). 14). Ur ansvällningar på grenarne af Salix Caprea, insamlade vid Stehag i Skåne under Mars 1881 och April 1882, kläcktes: TÖS RA danke > SAS + v > Sf 20 30 sl n/G HG fe > fe > By = 1882 ESR 2 SA Å lå JR > NA Nematus viduatus ZETT. SQ (parce) Pimpla inanis Grav. I (parce) » — vesicaria Ratz. & (modice) 9 (unica) brevicornis Grav. 59 (modice) Nematus Pentandre DE GEER. IQ (copiose) Pimpla mandibularis Grav. £Q (parce) Limneria chrysosticeta Grav. 5? (copiosissime) Habrocytus Caprexe L. &Q (d:0) . Sympiezus sericeicornis NEES. I (unicus) Eurytoma Salicis THoMm. £Q (copiose) Nematus Pentandre DE G. QR (copiose) Limneria chrysosticta Grav. FP —(d:o) Eurytoma Salicis THoMm. S&V (d:0) Habrocytus Caprexe L. 2? (parce). 186 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. En del arter af slägtet Torymus samt slägtena Syntomas pis och Megastigmus äro konstanta parasiter i galläpplen på ek, lik- som Ortopelma och Torymus Bedeguaris i rosengaller och Lim- neria chrysosticta i vidjegaller. Slägtena Synergus, Eurytoma och Decatoma äro samtlige dubbelparasiter, d. v. s. de angripa i sin ordning galläpplebildarnes snyltgäster och förstöra dem. De öf- rige Pteromalinerna (Eutelus, Platytermus, Habrocytus et ct.) äro troligen äfven dubbelparasiter. Hvad Aulax Brandti, som ofta förekommer så talrikt i Bedeguarer, deremot angår, kan den väl svårligen betraktas såsom parasit, då alla öfriga inom slägtet bilda galläppleliknande ansvällningar på växternas grenar eller lefva i utsvälda frökapslar, utan får väl antagas vara inqvilin eller möjligen sambyggare med Rhodites Rose. De ur 1881 års vidjegaller kläckte Pimplerna hafva antag- ligen alla lefvat parasitiskt på den större Nematus viduatus. SYNONYMISKA ANMÄRKNINGAR TILL NORDISKA COLEOPTERA AF JOHN SAHLBERG. Under ett kort besök i Stockholm har jag genom professor A. E. NORDENSKIÖLDS tillmötesgående varit i tillfälle att granska den samling af Coleoptera, som blifvit hemförd af 1875 års nor- diska expedition från Finnmarkens nordkust, från Novaja Semlja och Waigatsch samt från åtskilliga orter vid floden Jenissej 1 Si- birien, och hvilken blifvit bearbetad af professor FR. W. MäK- LIN, hvilken utgifvit tränne afhandlingar: Diagnoser öfver några nya sibiriska insektarter, införd i Öfvers. af finska Vet.-Societ.'s förh. 1876—1877; Fiterligare diagnoser öfver nya sibiriska Coleop- terarter i samma tidskrift 1880 samt Coleoptera, insamlade under den Nordenskiöldska expeditionen 1875 på några öar vid Norges nordvestkust, på Novaja Semlja och ön Waigatsch samt vid fJenissej 7 Sibirien, införd i Kongl. svenska Vetenskaps-Akademiens Hand- lingar, Band 18, 1881. Då jag härvid funnit några oriktiga be- stämningar, som kunde blifva vilseledande, anhåller jag att uti Entomologisk Tidskrift få plats för följande anmärkningar: I. Zill de från Norges nordkust medförda arterna. »38.' Othius melanocephalus Grav.» är en varietet af O. lapidicola KiESENW., hvilken art har en ganska stor utbredning inom nordligare delen af Norge och Finland, samt 1i fjälltrakter, åtminstone i nordligare Norge, är mycket varierande till färgen. ! Numrorna äro de, som förekomma i MÄKLINS senaste arbete, hvilket omfattar äfven de tvänne tidigare uppsatserna. 188 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. Den rätta O. melanocephalus GRAV. har jag ej tagit norr om 60:de breddgraden. »39. Othius myrmecophilus KIiEsENw.» är äfven O. la- pidicola KIESENW. Den rätta O. myrmecophilus KIESENW., hvilken lätt igenkännes på de intryckta punkternas ställning på protho- rax, har jag inom nordligare Norge funnit vid Innsö i Werdalen samt i Namdalen. »41. Lathrobium elongatum L.» är L. boreale HocH. = L. geminum KRAA1Z. »50. Simplocaria semistriata FABR.» är S. metallica STURM. I. Zill de på Novaja Semlja och Waigatsch funna arterna. »6. Feronia (Platysma) infima MäKL.» är = &£. (Pseu- docryobius) arctica J. SAHLB. MÄKLINnS benämning har blifvit än- drad för att undvika förvexling med Feronia infima CHAUD. Mem. de genre, Feromia. Abeille, V;,.253, 42.(1868). »7. Cyrtonotus alpinus FaBggrR.> är C. caligatus Putz, hvilken ej är sällsynt inom den arktiska delen af vestra Sibirien, der jag icke funnit den rätta nordskandinaviska C. alpinus. »9. Agabus subqvadratus MorscH.» är ÅA. (Gaurodytus) nigripalpis J. SAHLB. Den rätta A. subqvadratus MOTSCH., hvars typexemplar jag varit i tillfälle att granska vid ett besök i St. Petersburg på dervarande Vetenskaps-Akademis museum, är en vidt skild art, näml. ÅA. adpressus AUBÉ. »12. Cylletron (?) hyperboreum MäÄKL.> Exemplaret var olyckligtvis så skadadt, att det ej kunde närmare undersökas, men syntes mig helst böra föras till slägtet Coryphium STEPH. II. Zill dei Sibirien, hufvudsakligast vid floden Fenis- sej, anträffade arterna. »8. Carabus aeruginosus (BoEBER) FISCHER et var. Car. aereus (BoEBER) FISCHER.» Alla exemplaren höra till C. aereus FiscH., hvilken til färg och skulptur är mycket varierande, men synes mig vara väl skild från den rätta C. aeruginosus FISCH., MOoRrRAW. isynnerhet genom antennbildningen hos hanen och ge- nom kroppsformen. ' 1 I sammanhang härmed må nämnas, att den Carabus-art, som af herr BERGROTH medfördes från nordligaste Ural och af mig (Nordv. Sibir. Insekt- SAHLBERG: SYNONYM. ANM. TILL NORDISKA COLEOPTERA. 189 »14. Dromius qvadricollis Moraw.» bör heta Dr. qva- draticollis NORAW. »19. Sphodrus (Pseudotaphoxenus) Tilesii (BoEBER) FisCH.» är Sph. (Ps.) dauricus FISCH. »44. Feronia (Platysma) gelida MäKL.> är F. (Pseudo- cryobius) Ochotica EF. SAHLB. »50. Celia interstitialis (EscHscH.) DEJ.» Jämte den rätta C. interstitialis DEJ. stå under detta namn äfven några exem- plar af C. erratica DUFT. »56. Cyrtonotus torridus IrticG.» är C. dauricus MOTSCH., J: SAHLB. »57. Cyrtonotus alpinus FaABR.> är C. caligatus PUTzZ. »61. Harpalus optabilis (FALDERM.) DEJ. var.2» är H. aeqvicollis MOTSCH., hvaraf jag sett ett typiskt exemplar i ryska entomologiska föreningens 1 Petersburg samling. »62. Acupalpus limbatus (GEBLER?) MOoTsSCcH.» är Dichi- rotrichus angustulus J. SAHLB. Den rätta A. limbatus GEBL. är mig icke bekant, men att döma af de korta beskrifningarna, som äro uppgjorda af GEBLER och MOTSCHULSKY, kan den ej gerna hafva någon likhet med min art, hvilken utmärker sig genom så tydlig punktur och behåring, att ej någon entomolog torde kun- nat förbise dem. »71. Bembidion (Pcryphus) crenulatum F. SAHLB.» är B. (P) Fellmanni MANN., hvilken art förekommer talrikt vid nordligaste Jenissej, der jag förgäfves eftersökt den rätta 4. cre- nulatum EF. SAHLB. »75. Bembidion (Notaphus) obliquum STURM. var. fasci- atum MOoTscH.> är 45. adustum SCHAUM. »88. Agabus subqvadratus MortscH.> Under detta namn stå exemplar såväl af ÅA. /(Gaurodvtes) nigripalpis |. SAHLB., som af A. (G.) Thomsonii J. SAHLB., hvilka hvardera synas mig vara väl skilda arter och genom kroppsformen genast igenkännas och betydligt afvika från A. (G.) congener PAYK., af hvilken art SHARP synes vilja anse dem såsom varieteter eller racer: (SHARP. On fauna, Coleoptera 6, 12) upptages under namn af C. Chaudoiri GEBL. enligt undersökningar, verkstälda af doktorerna HAGLUND och KRAATS, är en från sistnämda väl skild art och bör hänföras till den från Kamtschatka beskrifna C. truncaticollis ESCHSCH. 190 ENTOMOLÖGISK TIDSKRIFT 1882. aqvatic carnivorous Coleoptera 512, 706 et 707). Af den rätta ÅA. subqvadratus MOTSCH. finnes deremot intet exemplar i den medförda samlingen. »89. Agabus altaicus GEBL. var.? cincticollis MäÄKL.»> är A. (G.) Erichsoni Har. var. »101. Oxypoda exortiva MäKL.» Exemplaret, som är något illa konserveradt, synes mig tillhöra O. verecunda SHARP. >106. Homalota melanocera THOomMs.»> är H. (Atheta) fri- gida J. SAHLB. »115. Homalota pygmaea Grav.» är H. (Acrotona) ater- rima GRAV. »122. Tachyporus solutus ER.> är 7. abdominalis GYLL. >126. Mycetoporus Reichei PANDELLÉ» är endast JM. brunneus MARSH. = M. lepidus GRAV. »127. Qvedius limbatus Herr.» Under detta namn står äfven Raphirus feniseensis J. SLHLB. »131. Philonthus umbratilis Grav.» är Ph. varius GYLL. »134. Philonthus albipes Grav.> Exemplaret från Wo- rogovo är Ph. debilis ER. »140. Lathrobium elongatum IL.» är £L. fulvipenne GRAV. >» 144. Lathrobium limitatum MäKL.» är en mig obekant art med grof punktur, som torde höra till slägtet Medon STEPH. »149. Stenus inspector MäKL.» är St. /funo FABR. Q. »152. Stenus atratulus ERrRICHS.> Det första exemplaret är SZ. sibiricus J. SAHLB., de öfriga St. nitidus LaAC. »153. Stenus vafellus Er.» Illa Konserveradt, troligen äfven .Sz. sibiricus J. SAHLB, »154. Stenus borealis MäKL.» är St. littoralis THOMS. »I55. St. carbonarius GYLL.> är St buphthalmus GRAV. >157. Bledius vilis MäKL.> är Bl. subterraneus ER. 161. Olophrum limbatum MäkKrL.» är en varietet af O. consimrile GYLL. »163. Mannerheimia affinis MäKL.> är AM. arctica ER. >164. Mannerheimia confusa MäKL.» är samma art. >165. Mannerheimia saginata MäKL.» är äfvenledes AM. arctica ER. »170. Homalium langvidum MäKL.a är H. septentrionis THOMS. oe + === HEMIPTEROLOGISKA MEDDELANDEN II AF O. M. REUTER. I Entomologisk Tidskrifts innevarande årgång (1882), pag. 63—64, har Red. haft artigheten under särskild titel publicera » hemipterologiska meddelanden» af mig, hvilka ursprungligen i all anspråkslöshet delgåfvos henne, för att någon gång under ti- dens lopp sammanställas med öfriga liknande smärre meddelan- den beträffande Skandinaviens fauna. Ur denna författarens af- sigt bör äfven förklaringen sökas till den brefstil, i hvilken de berörda meddelandena äro hållna, i det författaren under andra förhållanden hade gifvit sin uppsats en mer vetenskaplig form. I nämda meddelanden förekommer tyvärr ett skriffel, hvil- ket gör den notis, hvari detta insmugit sig, obegriplig. Jag be- gagnar mig derför af tillfället att rätta detsamma. Globiceps cruciatus REUT. säges nämligen af FIEBER vara be- skrifven under namn af guadrimaculatus, hvilket bör heta flavo- maculatus. De fyra i Sverige funna Globiceps-arternas synonymi gestaltar sig nämligen sålunda: 1. Globiceps flavomaculatus FABR., sec. spec. typ. in Mus. Havn. a me examinata. (= flavomaculatus FALL., F. SAHLB., REUT. nuRevsleritiiCapst p. TD, = selertus."FIEB., REVTS Medd;/Soc. F. Fl. Fenn. V, p. 174). Allmän på åtskilliga örter. 2. Globiceps cruciatus Reurt., Öfv. Finska Vet. Soc. Förh. XXI, 36, 10 (= /flavomaculatus F1EB., REUT. in Medd. Soc. F.; Fl. .Fenn. 1; c., nec in Rev. -crit. .Caps.). Gotland; lefver på smärre Salices. 192 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. 3. Globiceps salicicola ReEut., Medd. Soc. F. F1. Fenn. I. ci (= flavomatculatasi Var yr: ENSARDB., ==" /uldipesWREVI Tin Rev. crit. Caps. p. 118, nec SCOoP.). Lappmarken, Finland, på smärre Salices. 4. Globiceps dispar Bou. Sällsynt bland gräs. Beträffande dessa arters nomenklatur, får jag för öfrigt hän- visa. till Meda. Soc. FFI Fenn. I cc. Far bor sblott villag. gas, att, sedan jag sett FABRICII typexemplar och funnit dem till- höra samma art, som FALLÉNS och F. SAHLBERGS flavomaculatus, jag numera ansett mig för denna böra bibehålla det ursprung- liga Fabricianska namnet, om än alla dessa författares diagnoser lika väl kunna tolkas på båda arterna /flavomaculatus och crucia- /us) och först FIEBER långt senare uppvisat de särskiljande ka- raktärerna. De af både FALLÉN och SAHLBERG uppgifna fynd- orterna utvisa nämligen tydligt nog hvilken art i beskrifningarne afses; och då cruciatus (FIEBERS flavomaculatus) alls icke förekom- mer 1 dessa trakter, bör således FALLÉNS och SAHLBERGS art med prioritetens rätt bibehålla namnet flavomaculatus, enär äfven Fa- BRICII egna typer visat sig tillhöra denna. Namnet selectus FIEB? bortfaller sålunda helt och hållet. Angående karaktärerna för dessa arter, hänvisar jag till den snart utkommande tredje delen af mina »Hemiptera Gymnocerata Europae», der de äro vidlyftigt behandlade. Den femte arten, som anförts under genus G/lobiceps, näm- ligen flavoquadrimaculatus DE GEER (= flavonotatus BOoH.), är, så- som jag tidigare uppvisat på annat ställe (Ent. Monthl. Mag. XV, p. 113), alls ingen Globiceps, utan en :Cyllocoris. Dicyphus pallidus HERR. SCHÄFF. har inkommit i den skan- dinaviskt-finska faunan, på grund deraf att FIEBER såsom syno- nym till denna art anfört Capsus constrictus BOH. Jag har emel- lertid numera lärt mig känna den äkta Dicyphus pallidus H. SCH., hvilken förekommer på Stachys sylvatica 1 mellersta och sydliga Europa, och funnit att den är en helt annan art, hvarför vår art bör erhålla namnet constrictus. De svenska arterna af detta slägte äro sålunda följande: 1. Dicyphus constrictus Bou. (= pallidus REur. (sec. FEB.) in Rev. erit. Caps. 112, 3, = pallidus THOMSY Opstlent: REUTER: HEMIPTEROLOGISKA MEDDELANDEN. 193 435, 59, nec HERR. ScCHÄFF.). På Melampyrum, Symphytum., Rubus idaeus, sällsynt. 2. Dicyphus errans Worrfr (= Capsus collaris FALL.)- På Urtica?, etc. sällsynt. : 3. Dicyphus stachydis Reut. (= Capsus collaris FLOR nec FALL., = errans forma brachypt. REUT. in Rev. crit. Caps., p. 112). Kinnekulle, lefver på Stachys. 4. Dicyphus globulifer Fair. Sällsynt. Jag vill icke heller för en framställning af dessa arters ka- raktärer upptaga tidskriftens utrymme, då de snart nog komma att publiceras i tredje tomen af »Hemiptera Gymnocerata Europae» och, i likhet med de för Globiceps-arterna, i sinom tid ingå i min påbörjade bearbetning af Finlands och den Skandinaviska halföns Hemiptera Heteroptera. MHufvudsyftet med detta medde- lande har varit att från vår fauna utmönstra en art, D. pallidus H. ScH., hvilken orätt införts i densamma. Under namn af Anthocoris nemoralis FABR. har i vår fauna inregistrerats en art, hvilken emellertid icke är den rätta, af Fa- BRICIUS beskrifna. Den art, hvilken jag i Öfv. Vet. Ak. Förh. 1871, Pp. 420, vägledd af F. SAHLBERGS typer, beskrifvit under namn af Å. nemoralis, afviker nämligen från den 1 mellersta Eu- ropa allmänna Fabricianska arten af samma namn genom de myc- ket svagare membrannerverna, hvilka mot inkanten blifva allt otydligare, så att den fjerde (som hos ÅA. nemoralis FABR. ligger parallel tätt utmed den tredje och är lika tydlig som denna), nä- stan alldeles försvunnit, äfvensom derigenom att den fernissartade glansen på cuneus sträcker sig inåt endast till den genom cuneus gående längsnerven, icke ända till cunei inrand. Slutligen är färgen mer konstant. Jag kallar denna art, som är den allmän- nare hos oss, Å. confusus. Af den äkta A. nemoralis FABR. har jag sett endast två skandinaviska exemplar, tagna af BOHEMAN på Gotland och förvarade 1 Riksmuseum. i Under mitt senaste besök derstädes sista sommaren fann jag äfven bland den vanliga A. sylvestris Linn. (= nemorum TiNN.) en för Sverige visserligen redan af DE GEER anförd, men af se- nare författare förbisedd art, ÅA. gallarum Ulmi DE GEER, (enligt typexemplar icke hörande till ÅA. nemoralis, utan = Å. pratensis HAuHN, FiEB. nec FABR.; Å. pratensis FABR. = sylvestris LIiNN. Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 4 (1882). 1g 194 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. sec. sp. typ.). Exemplaren äro från Stockholm. Arten är af mig närmare beskrifven i Medd: Soc: E. FlalEenna MV; ps r8g. FALLÉN har måhända i sina Hem. Svec. sammanblandat alla tre, nemoralis FABR.; confusus m. och gallarum ulmi DE GEER. För öfrigt får jag hänvisa beträffande ofvanstående arter till en upp- sats öfver de europeiska Azmnthocoris-arterna, införd i Medd. F. F1. Fenn., IX, der deras nomenklatur och artkaraktärer utredas. I två särskilda uppsatser, hvilka snarligen skola inlemnas till Tidskriftens redaktion, skall jag meddela beskrifningar på två nya Hemipterarter från Sverige, nämligen på den i mina förra meddelanden berörda, af THOMSON på Öland funna nya Antho- coriden, Priezostethus Thomson n. sp. och på en ny JIdiocerus, ta- gen af BOHEMAN i Dalarne, och hvilken jag kallat I. Spång- Dbergi n. sp. Slutligen har jag att nämna att d:r F. Löw i Wien genom bref underrättat mig att aflidne FRAUENFELD från sin resa i Norge medfört en för Skandinavien ny Psyllod, 7Zrioza dispar F. Löw, funnen af honom vid Christiania, hvarest han äfven tagit den inom vårt faunagebit förut endast i Skåne observerade Psylla Duxi LINN. Helsingfors den 12 November 1882. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMANKOM- ST ER: DEN>800SEP TO CH arq: DEC: 1882: Den Entomologiska Föreningen hade sin första sammankomst under hösten den 30 September å Hötel Phoenix. Sedan ord- föranden professor Ö. SANDAHL helsat de närvarande, bland hvilka äfven befunno sig medlemmar från landsorten, och anmält inväl- jandet i föreningen af flere inländska och utländska ledamöter, förevisade d:r CHR. AURIVILLIUS en samling vackra och sälsynta fjärilar från Gaboon i vestra Afrika, hemförda af Föreningens medlem hr F. G. THEORIN, som under många år vistats i dessa nästan rätt under eqvatorn belägna trakter och nu är på besök i fäderneslandet. D:r A. påpekade den egendomliga form, som många af de förevisade dagfjärilarne ega, särskildt den ytterst sällsynta Papilio Antimachus, hvaraf ett exemplar fans i samlin- gen, hvilken fjäril genom sina långsträckta framvingars form och längd nästan erinrar om en skymningsfjäril af Sphinx-familjen samt är, hvad afståndet mellan vingspetsarne beträffar, den stör- sta kända dagfjäril (Antimachus). Bland de förevisade fjärilarne förekommo flere exempel på »härmning» eller »förklädnad», i det fjärilarne af en grupp an- tagit förvillande likhet med fjärilar af en helt annan grupp, hvilka sistnämda genom sin obehagliga lukt och sannolikt äfven vidriga smak icke förtärdes af insektätande fåglar. Genom att antaga lika form, färg och teckning med dessa senare slags fjär- ilar kunna således andra icke illaluktande eller vidrigt smakande fjärilar undslippa sina fienders rofgirighet. D:r A. framhöll der- jämte det egna förhållandet, att endast ytterst sällan någon hona finnes bland de fjärilsamlingar man erhållit från Afrikas varmaste delar. Detta torde antagligen bero derpå, att honorna i allmän- het icke flyga omkring i luften, utan äro mera tröga och sitta I 3E 196 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18382. stilla på trädstammar eller i löfverk och derigenom undgå sam- larnes uppmärksamhet. Konservator W. MEVvEs redogjorde sedan för sina entomolo- giska utflykter på Öland under den förflutna sommaren och före- visade en del af sin ytterst rika fångst af nattfjärilar, åt hvilken fjärilsgrupp han särskildt riktat sin uppmärksamhet. Fångsten hade egt rum med tillhjälp af torkade äpplebitar, uppblötta i en för ändamålet beredd blandning af jäst svenskt öl med socker eller honing och bemängdt med något konjak och salpetereter. På sådant sätt preparerade äpplebitar hade uppträdts på segel- garnsstumpar och upphängts såsom lockbete här och der å träd- grenar och dylikt å lämpliga lokaler vid skymningens inbrytande. Nattfjärilar infunno sig snart i stor mängd och slogo ned på lock- betet samt infångades i håf på vanligt sätt och dödades mycket hastigt genom att intagas ur håfven i glasburkar, hvilka voro fylda med döfvande' ångor af t. ex. cyankalium, kloroform, eter o. s. Vv. Konservator M. hade på detta sätt lyckats insamla hela serier af varieteter af sällsynta fjärilar, alla i välbehållna exem- plar. Flere ledamöter, såsom lektor THEDENIUS, kassör HOFGREN, konservator LAMPA, d:r AURIVILLIUS och ordföranden, meddelade: sedan sin erfarenhet om de olika sätten för samlandet af natt- fjärilar, och hr LAMPA framföll särskildt fördelen af att begagna väl konstruerade burar för fjärilsfångst, genom hvilka man kunde: erhålla sådana fjärilar, som flögo sent frampå natten, helst man icke gerna själf kunde natt efter natt vaka för att inhösta skör- den på äpplebitar. Hr L. betonade det önskvärda 1, att i alla trakter af vårt land fjärilsfångst anordnades på rationelt sätt. Endast derigenom vore det möjligt att få en någorlunda fullstän- dig kännedom om den svenska fjärilsfaunan, och på detta sätt kunde man erhålla vigtiga bidrag till utredandet af fjärilarnes biologiska förhållanden. D:r AURIVILLIUS visade och redogjorde sedan för en af ho- nom och hr LAMPA från Åreskutan hemförd sällsynt skalbagge Pieroloma Forströmt, hvilken endast lefver invid fjällbäckar under mossa, som ständigt hålles fuktig af vattenstänk. Entomologiska Föreningen firade torsdagen den 14 Decem- ber på hotel W. 6 tredje årsdagen af sin stiftelse. Till styrelse- ledamöter utsågos de samme, som under sista året haft detta SANDAHL: ENT. FÖREN. SAMMANKOMSTER 18382. 197 förtroendeuppdrag, nämligen: Professor O. TH. SANDAHL, ord- förande; d:r CHR. AURIVILLIUS, sekreterare; lektor J. SPÅNGBERG, tidskriftens redaktör; lektorerna K. F. THEDENIUS och A. E. HOLMGREN samt hr konservator SVEN LAMPA. Kanslisekreteraren S. NorbpstrRöm och hr G. HOFGREN valdes till revisorer af För- eningens räkenskaper. Sedan ordföranden derpå i korthet redo- gjort för Föreningens verksamhet under senaste året samt om- nämt, att boksamlingen ökats med inemot 200 band, skänkta af omkring 40 sällskap samt flera enskilda personer, höll d:r AURIVILLIUS föredrag om sköldlössen eller cocciderna. Föredra- ganden fäste sig i synnerhet vid de arter, som i våra växthus eller i det fria åstadkomma skada på odlade växter samt träd- planteringar. Dessutom lemnades en öfversigt öfver, hvad sena- ste tiders undersökningar bringat i dagen med afseende på de i ekonomiskt hänseende vigtiga arter, som lemna färgämnen samt gummilacca. Föreningens ledamot hr F. v. ROTHSTEIN hade sär- skildt undersökt en på Arcacia lefvande art, hvaraf exemplar i alla stadier jämte teckningar förevisades. För öfrigt visades exem- plar af många svenska samt en del vigtiga utländska former. Hr HOFGREN framlade en särdeles rik samling af små tineider, samlade i Stockholmstrakten samt på ett ändamålsenligt sätt konserverade. Hr LamMPa förevisade slutligen en samling natt- fjärilar från Tyskland såsom prof på huru dessa djur bäst skola prepareras och försändas. Föreningen hade nöjet att i sin krets helsa välkommen hr F. THEORIN, som, bosatt vid Gaboon på Afrikas vestkust, nu en tid varit på besök i fäderneslandet och hemfört intressanta samlingar från dessa aflägsna trakter. Till sist anhåller jag få lemna förteckning på den tillökning som kommit Föreningens bibliotek till godo på den senaste tiden. AUGSBURG, Naturhistorischer Verein. Bericht 25, 26. 1879, 1880.! AURIVILLIUS, CHR., Recensio critica Lepidopterorum Musei Ludovic& Ulrice, que descripsit Carolus a Linné. Stockholm, 1882, 4:0, 183 Ppag., tab. I col. Af Författaren. BERGSTRASSER, J. A. B., Nomenclatur und Beschreibung der Insecten etc. Jahrg. 3. Hanau, 1779, tab. 49—72. Af Prof. O. SANDAHL. BERLIN, Entomologischer Verein (Deutsche Entomol. Gesellschaft). Zeitschrift Jahrg. 24, 1880; 25, 1881. ! Der ingen särskildt gifvare finnes nämd äro böckerna skänkta af vederbörande säll- skap eller författare. 198 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18382. BoNnN, Naturhistorischer Verein der Preussischen -Rheinlande und Westfalens. Verhandlungen;..; Ja2hig., 3... 2, .I8S0; (3 Is, 2, LOT: Ly KI882. BosTON, Society of Natural History. Proceedings Vol. 20: 4. 1881; 21: I. 1881. BRANDEN, C. VON, Revue Coleopterologique. Année 1. N:o I, 2. 1881. BREMEN, Der naturwissenschaftliche Verein, Abhandlungen. 'Bd. 7: 1—3. Beilage 8. 1880—382. BRESLAU, Der Verein fir schlesische Insektenkunde. Zeitschritt f. Entomologie. FIefts AO ISO. BRUNN, Der naturforschende Verein. Verhandlungen. Band. 18, 19. 1879— 80. + Katalog der Bibliothek des Vereins. I Supplementheft. BRUXELLES, Société Entomologique de Belgique. Annales. Tome 23, 24. 1880. Comptes-Rendus des Séances. 1880 p. 1—236; 1881 p. I—159; 1882 n:0 14—21, 23, 24, 25. , Assemblée générale extraordinaire pour la commémoration de la fondation de la Société. Bruxelle 1880. 8:0. 14 pg. , Statutes revisés en assemblée générale du 25 Septembre 1865. Bruxelles 1882. 8:0o. 14 pg. , L'Académie royale des Sciences. Bulletins (2) Tom. 50. 1880. Annuaire Tom. 47. 1881. BUCHANAN-WHITE, The Scottish Naturalist N:o 41—48. 1881—282. BUENOS-ÅYRES, Academia Nacional .de Ciencias exactas. Actas Tom. 3: I, 2 DÖ LÖKSr CASSEL, Der Verein fir Naturkunde. Bericht 28. 1881. " COMSTOCK, J. H., Guide to practical work in Elementary Entomology. Ithaca 1882. 8:0. 35 pg. Af Författaren. , Report on Insectes injurious to sugar cane. Washington. 1881. 8:0. TAL: Pp; 2 , Report of the Entomologist of the united States Department of Agri- culture for the year 1880. Washington. 1881. 8:0. p. 235—373, 24 tab. Från Department of Agriculture of Un. States. CORDOBA, Academia Nacional de Ciencias de-la Repiblica Argentina. Boletin/: Tomo 431.440: TT Expedition al Rio Negro. Entrega 1 Zoologia. 1881. 4:0. DoLLFUsSS, A., Feuille des Jeunes Naturalistes. N:o 121—146. 1880—382. DORPAT, Naturforscher Gesellschaft. Sitzungsberichte. Band 5: 3. 1880; 6: IS TSST. ÅHRAUS, O. M., Utredning af frågan om national-belöning åt CARL VON LINNÉ vid 1760—062 års riksdag Stockholm. , 8:0. p. 289—310. , Coleoptera Caffrarige. 1: Heteromera, 2: Curculionides, 3: Brenthid> etc. 4: Scolytide etc. 5: Longicornia. Holmix. 1870—72. 8:0. 5 partes, , Om arternas härledning i djurriket. Stockholm. 1874. 8:0. Pp. 403 —435: , Om transformationstheoriens stöd af embryologiska iakttagelser. Stock- holm 1877. 8:0. 16 pg. (Separ.) SANDAHL: ENT. FÖREN. SAMMANKOMSTER 1882. 199 FIRENZE, Societå Entomologica Italiana. Bulletino Anno 12: 4; 13: 1—4; 14: 2—4; 15: I. 1880—383. Resoconti delle Adunanze, 1881. FRANKFURT A. MAIN, Senckenbergische naturforschende Gesellschaft. Be- richt 1880—31. GENOVA, Museo Civico. Annali Vol. 15—17. 1879—381. GRAVENHAGE, Nederlandsche Entomologische "Vereeniging.: Tijdschrift voor Entomologie. Deel 23: 1—3; 24: 1—4; 25: 1—4' , Koninklijke Natuurkundige Vereeninging in Neerlandsche-Indie. Na- tuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsche-Indié. Deel 40. 1881. GrRaAzZ, Der naturw. Verein des Steiermarks, Mittheilungen. Jahrg. 1880, 1881. GREIFSWALD, Der naturw. Verein von .Neu-Vor-Pommern und Riägen. Mit- theilungen. Jahrg. 13. 1882. HALLD'N, A. P., Ett och annat om Biskötseln. Stockholm. 1880. 8:0. 48 pg. [ Af Prof. O. SANDAHL. HANSEN, H. J., Faunula Insectorum Feröensis. Kiöbenhavn. 1881. 8:0 Pp. 229—280. HELSINGFORSS, Societas pro Fauna et Flora Fennica. Meddelanden. Häftet 6—038. 1881. HeERBST, J. W., Natursystem. Schmetterlinge. Tab. 97—153. (Utan text). Af Prof. O. SANDAHL. HERMANN, O., Sprache und Wissenschaft. Budapest. 1881. 8:0. 13 pg. (Separ.) HEYDEN, L. Vv., Catalog der Coleopteren von Sibirien. Berlin 1880—381. 8:0. 112 pg. HISINGER, EDV., Öfversigt af Finlands hittills kända Orthopterer. Helsing- fors. 1858. '8:0. 35 pg. tab. I. , Bidrag till kännedom om Finlands Libellulider. Helsingfors. 1861. 8:0, Pp. I11—121. HOoFMAN, E. und W. STEUDEL, Verzeichniss wirtembergischer Kleinschmetter- linge. Stuttgart. 1881. 8:0 p. 143—2062. INNSBRUCK, Naturwissenschaftlicher medizinischer Verein. Berichte. Jahrg. I—12. 1870—2382. KARLSRUHE, Naturwissensch. Verein. Verhandlungen. Heft. 8. 1881. KATTER, F., Entomologische Nachrichten. Jahrg. 7. 1881. 8:o. Heft. 1—14. KÖNIGSBERG, Physikalische Oekonomische Gesellschaft. Schriften. Jahrg. 20 —22. 1879—1882. LAMPA, SVEN, Catalogus Lepidopterorum Scandinavix. Pars 1. Westerås 1877. 16 pg. KrRAATZ, G., Entomologische Monatsblätter. Heft. 3. 1880. LAUSANNE, Société Vaudoise des sciences naturelles. Bulletin Vol. 17 N:o 85, 86; Vol. 18 N:o 87. 1881—382. ST. Louis, Academy of Science. "Transactions Vol. 4: 2. 1882. LUXEMBOURG, I/Institut Royal Grand. Ducal. Publications Tome. 18. 1881. MADRID, Sociedad Espanola de Historia Natural. Anales Tomo 11: I. 1882. MÄKLIN, FR. W., Coleoptera insamlade under den Nordenskiöldska Expeditio- 200 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. nen 1875 på några öar vid Norges Nordvestkust, på Novaja Semlja och ön Waigatsch samt vid Jenissej i Sibirien. Stockholm 1881. 4:0. 48 pg. MALM, A. W., Anteckningar öfver Syrphici i Skandinavien och Finland. Gö- teboörg. rst .Kösorssripg: , Om de Skandinaviska Arterna af familjen Petromyzontide. 8:o. Pp. 85—93:. , Nya fiskar, kräft- och blötdjur för Skandinaviens Fauna, 8:0. p. 99 —112 (ofullst.). , Göteborgs och Bohusläns Fauna, Ryggradsdjuren. Göteborg. 1877. S:0.0674NpPg 9 Taft MEIGEN, J. W. och LoeEw, H., Systematische Beschreibung der bekannten Europäischen zweiflugeligen Insekten. ”Theil 1—10. Halle 1851— 18/3: C:o: Af Professor O. TH. SANDAHL. MODENA, Societå dei Naturalisti. Annuario Anno 15: 1—3. 1881. Moscou, Société Imperial des Naturalistes. Bulletin. 1880: 3, 4; 1881. I— 4; 1882: I. Table générale et systematique des Matieres contenues dans les premiers 56 Volumes. Moscou, 1882. 8:0. 110 pg. NEUCHATEL, Société des Sciences Naturelles. Bulletin Tome 12: 1—3. 1880—382. NEW HAVEN, The Connecticut Academy of Art and Sciences. Transactions Viol: 25 VOL LSI r882: NICKERL, O., Zprava o Hmyzu. Roku 1879, 1880. Praze, 1880—981 8:0. 2. EIft. NORDSTRÖM, SIMON, Om daggmaskens betydelse för växtligheten. Stockholm 1881. 3:0o. 16 pg. (Separ.). ODESSA, Sapiskij novorassijskovo. Tome 6: 1, 2. 1879—80; Tome 7: 2. 1881. PrRAG, Königl. Böhmische Gesellschaft der Wissenschaften. Sitzungsberichte 1880. Jahresbericht 1880. PRESBURG, Verein f. Natur- und Heilkunde. Verhandlungen. Heft. 3—4-. 1880—5381. REUTER, O. M., Ad cognitionem Heteropterorum Afric& occidentalis. Helsing- forsie, 1882. 8:o. 43 pg. (Separ.). ; , Acanthosomina et Urolabidina nova et minus cognita. Berlin. 1881. 8:0. p. 67—386. , Analecta Hemipterologica. Berlin. 1881. 8:0. p. 155—196. — — Om anomala copulationsförhållanden hos insekterna. Helsingfors. 1880. 30 pg. (Separ.). — — Heegeria nov. gen. Alydinorum Europ&xorum. Wien 1881. 8:0 pg. 4tab. I. (Sepan.). , En ny art Aradaus från Lappland. . 1881. p. 139—143. , Ad congnitionem Reduviidarum mundi antiqui. Helsingforsie. 1881. 4:0. 71 Pg: , Monographia generis Omcocephalus KLUuG. Helsingforsie. 1882. 4:0. 386 pg. tab. 3. , Om myrornas s. k. instinkt med särskild hänsyn till de nyaste under- sökningarne rörande desamma. Helsingfors. 1882. 8:0o0. 29 Pg. , SANDAHL: ENT. FÖREN. SAMMANKOMSTER 1882. 201 RIGA, Naturforscher Verein. Korrespondenzblatt. Band 24. 1881. Rirev, C. V., Entomology in American Naturalist for March, Juni, July, August, September, 1882. 5 N:o. 8:0. ROMA, Accademia dei Lincei. Atti Vol. 6: 2—14. 1881—382. SAHLBERG, JOHN, Bidrag till det Nordenfjeldske Norges insektfauna. Christi- ania. 1880. 8:0o. 13 Pg: , Enumeratio Hemipterorum Gymnoceratorum Fennix. 1881. $:0. 109 pg. , Bidrag till nordvestra Sibiriens Insektfauna. Coleoptera. I. Stockholm. 1880. 4:0. 113 pg. I tab: SCHAFFER, J. CH., Der fischförmige Kiefenfuss. Regensburg 1754. 4:0. 20 Pg. tab: I: , Der Afterholzbock. Regensburg 1755. 4:0. 20 pg. tab. I. , Die Armpolypen. Regensburg 1754. 4:0. 84 pg- tabl: , Die Egelschnecken in den Lebern der Schafe. Regensburg 1753. 46 Pe. tabs. Af Professor O. TH. SANDAHL. ScHÖYEN, W. M., Lepidopterologiske Undersögelser i Romsdals Amt somme- ren 1880. Christiania 1881. 8:0o. 54 pg. (Separ.). , Om nogle for Norges och till dels ogsaa for Skandinaviens Fauna nye Lepidoptera. Christiania 1881. 8:o. 11 pg. (Separ.). SIGNORET, V., Description d'un genre nouveau et de quelques especes du groupe des Tettigonides. — Rev. et Mag. Zool. 1850. n:o 5. P:- 1—-8. tab. , Monographie du genref Corizus. — Ann. Soc. Ent, Fr. (SO 1858. p. 75—105. , Faune des Hémiptåres de Madagascar. 2:0 Partie Hétéropteres. — Ann. Soc. Ent. Fr. (4) Tom. 1860. p. 917—972. 2 tab. col. — — , Quelques espåces nouvelles d' Hémiptéres de Cochinchine. — Ann. Soc. Ent. Fr. (4) Tom. 2 1862. p. 123—126. fig. color. (Taflan innehåller figurer till uppsatser af BIGoT och BELLIER.) , » Description d'Hémipteres nouveaux de TJurimaquas et Magabamba p (Perou). — Ann. Soc. Ent. Fr. (4) Tom. 2 1862. p. 579—5838. tab. I. , Notice sur un Homoptere peu connu. (Periphyllus). — Ann. Soc, Ent.. ET... (4), Toms, 7 1807.P:.3(lrr 330... tab. öT. , Essai monographique sur les Aleurodes. — Ann. Soc. Ent. Era (0) Tom. 7 1867. p. 369—402. tab. 2. , Phylloxera vastatrix, Hémiptere-Homoptere de la famille des Aphidi- ens, Cause prétendue de la maladie actuelle de la vigne. — Ann. Soc. Ent. Fr. (4) Tom. 9 1869. p. 549—596. tab. I. , Quelques observations nouvelles sur le Phylloxera vastatrix. — Bull. Soc. Ent.; Fr. (5) Tom. 1. 1870 p: (1—4:) , Note sur le Phylloxera. — Bull. Soc. Ent. Fr. (5) Tom. 4 1873. p. 3—38. , Essai sur les Jassides STÅL, FIEB. et plus particulitrement sur les Aco- céphalides PUTON. — Ann. Soc. Ent. Fr. (5) Tom. 9 1878. p. 47—92, 259—280. tab. 4. 202 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. SIGNORET, V., I: Description de quelques especes nouvelles du genre Maeherota. 2: Deux Espåces nouvelles du genre Stenocephalus. 3: Une nouvelle espece du genre Myalisthes. 4' Espåeces de Coccides. 5: Aöpophilus Bonnairei. 6: Spondyliaspis, Genre nouveau. 7: Especes des Cydnides. — Bull. Soc. Ent. Fr. 1879. , Genre Aepoplilus. — Tijdschr. v. Entomol. Grarenh. T. 23. Separ. p..s3stabilon cob SPARRE-SCHNEIDER, J., Entomologiske undersögelser i Söndre Bergenhus Amt. Christiania 1879. 8:o. 12 pg. (Separ.) , Lepidopterologiske Bidrag till Norges arktiske Fauna. Tromsö, 1880. 8:0. 43 pg. (Separ.) , Bidrag till kundskaben om Norges Lepidopterfauna. Christiania 1881. 8:0. 21 pg. (Separ.) , Oversigt over de i Neden&s amt bemerkede Lepidoptera. Christiania 1882. 8:0o. 129 pg. (Separ.) STETTIN, Entomologischer Verein. Stettiner Entomol. Zeitung. Jahrg. 41— 43: 1—9. 1880—932. 7 STOCKHOLM, Föreningen till Biskötselns främjande inom Stockholms län. Berättelse .om sammanträdena den 22 April, 21 Oktober 1880, 5 April 1881, 5 Maj 1882 och det 4 Häft. STÅLHAMMAR, Svensk Bi-tidning för år Sr N:o 1—9. SWINTON, A. H., Insect Variety. Its propaåation and distribution. London I831.: S:0: 3204pg. TROMSÖ Museums Aarshefter. 4. 1881. WASHINGTON, Smithsonian Institution. Report of the board of Regents for 1880. WESTHOFF, FR., Die Käfer Westfalens. Bonn. 1881. 8:o. I. II Abtheil. 323, P2: Från Naturh, Ver. d. Preuss. Rheinl. WESTRING, N., Bidrag till Historien om Insekternes stridulationsorganer. — (Kröyer” Naturh: Tidskr! 2 Rek) 1. pp 57— =). Separat I: T844- Pp. I—13. 2: 1845 p. I--12. , Förteckning öfver de till närvarande tid kände i Sverige förekommande Spindelarter utgörande ett antal af 253, deraf 132 äro nya för den sven- ska Faunan. Göteborg. 1857. 8:0. 62 pg. (Interfolierad och med anteckningar af förf.) i , Beskrifning på Stridulations-Organer hos slägtena Pachycoris och Scu- £fellera af insektordningen Hemiptera. Göteborg. 1858. 8:o. 13 pg. (Separ:) 2 ex. , Anvisning att ändamålsenligt insamla och conservera Arachnider. Gö- teborg. 1858. 8:o. 15 pg. (Separ.) , Arane& Suecic&e descripte. Gothoburgi. 1861. 8:o. 615 pg. , Summarisk Öfversigt af Götheborgstraktens Coleopterfauna samt be- skrifning öfver Scolia melanoptera KLuUG. Göteborg. 1868. 8:0. 15 pg- (Separ.) 2 ex. SANDAHL: ENT. FÖREN. SAMMANKOMSTER 1882. 203 WESTRING, N., Bemerkungen iiber die arachnologischen Abhandlungen von Dr. T. THORELL unter dem Titel. sala 1869—70. 1870—73. 1:0 On European Spiders Part 1, 2. Up- 2:0o Remarks on Synonymes of Eur. Spid. Gothenburg. 1874. 8:o. 68 pg. (Separ.) WIEN, Zoolog.-Botan. Gesellschaft. Verhandlungen, Band 30, 31, 1881, 1882. Upsala. O. Th. Sandahl. — SS RESUMÉS. (Pi r63 ductexte.) O.-M. REUTER: Häemipteres de la Finlande et de la Scandi- Navie. M. REUTER continue sous ce titre la description systematique de tous les Hémiptéres connus de la Finlande et de la Scandinavie. (ES saa texter) H.-D.-J. WALLENGREN: ÅListe des Ephemérides trouvés jusqu ici dans la Peninsule scandinave. L'auteur communique, apreés une courte introduction histo- rique, des données exactes sur I'habitat des 21 espéces d'Ephé- mérides trouvées en Scandinavie jusqu'å ce jour. $La compara- ison avec l'extension de ces méåmes espéces dans les pays voi- sins donne les résultats suivants: L”Angleterre, la Suisse, I'Allemagne du Nord et moyenne, la France, V'Autriche et P'Espagne ont 7 de nos espéces scandi- naves, savoir: Ephemera vulgata, Leptophlebia cincta, Cenis brevi- cauda, ÖCloeon dipterum e russulum, Heptagenia sulphurea et venosa. Les 6 espeéces qui suivent manquent en Autriche et n'ont été signalées que pour P'Angleterre, la Suisse, Allemagne, la France et P'Espagne, savoir: Ephemera danica, Leptophlebia marginata, Cenis horaria, Centroptilum luteolum, Baetis bioculatus et muticus. Ni P'Angleterre ni V'Espagne ne possedent Ephemera glaucops et Heptagenia fluminum, indiquées comme appartenant aux faunes de la Suisse, de F'Allemagne et de VAutriche. '”Ephemera lineata se rencontre en Angleterre, en Suisse et en France, tandis que le type Heplagemia colorata appartient å l'Angleterre, la Suisse et RÉSUMÉS. 205 PAutriche. Enfin, V'Angleterre seule posséde les types Baetis pheops et niger, VAngleterre et la Suisse Leptophlebia fusca en commun avec notre péninsule. Ainsi, notre péninsule posséde 18 espeéces en commun avec l'Angleterre, 18 avec la Suisse, 15 avec l'Allemagne, 14 avec la France, 10 avec V'Autriche et 12 avec I'Espagne. Hors de l'Europe, on rencontre, de nos especes, Leptophle- bia marginata et Baetis broculatus dans TAmérique du Nord, Cloeon russulum dans la Chine septentrionale, et Cloeon dipterum en Egypte. Baetis vitrata et Heptagenia borealis appartiennent exclusive- ment å l'extréme nord de notre péninsule. On ne les a du mo- ins rencontrés jusqu'ici que dans le Finmark norvégien. (Bi 179 dit texte.) G.-FR. MÖLLER: Contribution å la connaissance de la vie pa- rasitaire dans les noix de galle et autres formations de Pespece. L'auteur donne sous ce titre la liste des parasites que, pen- dant une suite d'années, il a réussi å faire éclore principalement de noix de galle produites par des Cynips. Cette contribution de M. MÖLLER est d'autant plus intéressante, que jusqu”ici notre littérature n'a été rien moins que riche dans cette branche de la science entomologique. (P3 187 du texte.) JOHN SAHLBERG: Remarques synonymiques sur les Colétopteres du Nord boréal et arctique. Pendant un séjour å Stockholm, V'auteur a été, gråce å la bienveillance de M. le professor A.-E. NORDENSKIÖLD, mis å méåme d'étudier critiquement la collection de Coléopteres rappor- tés, par P'expédition arctique de 1875, des cötes septentrionales du Finmark (Norvége), de la Nouvelle-Zemble, de YPIle de Waigatsch, ainsi que de plusieurs points du Jéniséi. Ces maté- riaux ont été travaillés par M. le professeur FR.-W. MÄKLIN, qui en a fait le sujet des trois mémoires suivants: »Diagnoser öfver några nya sibiriska insektarter» (Diagnoses de quelques nouvelles 206 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. especes dinsectes sibériens), insérées dans le Compte-rendu (Öfver- sigt) des travaux de la Société des sciences de Finlande, 1876— 1877; »Ytterligare diagnoser öfver nya sibiriska Coleopterarter» (Diagnoses ulltrieures sur de nouvelles especes de Coléopteres sibériens), insérées dans les memes mémoires pour 1880; »Coleoptera in- samlade under den Nordenskiöldska expeditionen 1875 på några öar vid Norges nordvestkust, på Novaja Zemlia och ön Waigatsch (Coltopteres recueillis, pendant Vexpedition de Nordenskiöld en 1875, sur quelques tles des cotes nord-ouest de la Norvége, sur la Nouvelle- zemble et UT Ile de Waigatsch, ainsi que sur les rives du feniséi, en Sibérte), travail inséré dans les »Mémoires de I'Académie royale des sciences de Suede» (Kongl. svenska Vetenskaps- Akademiens Handlingar), 'T. 18, 1881. Le résultat de I'examen critique de M. SAHLBERG a &€té les rectifications suivantes aux déterminations de M. MäÄKLIN: I. Especes venant des cötes septentrionales de la Norvege: »38. Othius melanocephalus Grav.» = variété de O. lapidicola KIESENW. ; »39. Othius myrmecophilus KIiEsENw.> = O. lapidicola KIESENW. ; »41. Lathrobium elongatum L.> = L. boreale HocH. = L. geminum KRAATZ. >50. Simplocaria semistriata FABR.> = SS. metallica STURM. I. Especes trouvéees å la Novaja-Semlja et dans Ulle de Waigatsch: »6. Feronia (Platysma) infima MäKL.>» = F. (Pseudo- cryobius) arctica J. SAHLB. »7. Cyrtonotus alpinus FaBR.> = C. caligatus PuTz.: »9. Agabus. subqvadratus MortscH.> = A. (Gaurodytus) nigripalpis. J. SAHLB. 7; »12. Cylletron (?) hyperboreum MäÄKL.> = Coryphium (?) STEPH. II. Especes rencontrées en Sibérie, principalement Ile long du Fenisei: »8. Carabus aeruginosus (BoEBER) FISCHER et var. Car. aereus (BOoEBER) FISCHER.» = C. aereus FISCH. RÉSUMÉS. 2017 »14. Dromius qvadricollis Moraw.» bör heta Dr. qva- draticollis MORAW. »19. Sphodrus (Pseudotaphoxenus) Tilesii (BOoEBER) FiscH.> = Sph. (Ps.) dauricus FIscH: »44. Feronia (Plätysma) gelida MäKL.» = F. (Pseudo- cryobius) Ochotica F. SAHLB. »50. Celia interstitialis (EscHscH.) DEJ.» = C. inter- stitialis DEJ. et C. erratica DUFT. »56. Cyrtonotus torridus Irric.> = C. dauricus MoTscCH., J. SAHLB: >57. Cyrtonotus alpinus FaBrR.» = C. caligatus PuTtz. »61. Harpalus optabilis (FALDERM.) DeEJ. var.» H. ae- qvicollis MOTSCH. »62. Acupalpus limbatus (GEBLER?) MotscH.> = Dichi- rotrichus angustulus J. SAHLB. »71. Bembidion (Peryphus) crenulatum F. SaAHLB.»> = B: (P5) Fellmanni MANN. »75. Bembidion (Notaphus) obliquum STURM. var. fasci- atum MOTsSCH.» = B. adustum SCHAUM. »88. Agabus subqvadratus MortscH.> = A. (Gaurodytes) nigripalpis J. SAHLB. et A. (G.) Thomsonii J. SAHLB. »89. Agabus altaicus GeEBL. var.? cincticollis MäÄKL.» = A. (G.) Erichsoni HAR. var. »101. Oxypoda exortiva MäKL.» = O. verecunda SHARP. »106. Homalota melanocera THoms.» = H. (Atheta) fri- gida J. SAHLB. »115. Homalota pygmaea Grav.» = H. (Acrotona) ater- rima GRAV. »122. Tachyporus solutus ErR.> = T. abdominalis GYLL. »126. Mycetoporus Reichei PANpDELLÉ» = M. brunneus MarsH. = M. depidus -GRAv. »127. Qvedius limbatus HeEEr.> = O. limbatus HEER et Raphirus Jeniseensis J. SAHLB. »131. Philonthus umbratilis Grav.» = Ph. varius GYLL. »134. Philonthus albipes Grav.» = Ph. debilis ER. »140. Lathrobium elongatum L.» = L. fulvipenne GRAV. »144. Lathrobium limitatum MäKL.» espéce inconnue du genre Medon STEPH. 208 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. »149. Stenus inspector MäKL.» = St. Juno FABR. O. »152. Stenus atratulus EricHs.> = St. sibiricus J. SAHLB. et UStnitidus LAC. »153. Stenus vafellus ErR.> = St. sibiricus J. SAHLB. (?) »154. Stenus borealis MäKL.»> = St. littoralis THOMS. »155. St. carbonarius GYLL.>» = St. buphthalmus Grav. »157. Bledius vilis MäKL.> = Bl. subterraneus ER. »161. Olophrum limbatum MäKrL.> = O. consimile GyLL. var. »163. Mannerheimia affinis MäKL.> = M. arctica ER. »164. Mannerheimia confusa MäKL.» = M. arctica ER. »165. Mannerheimia saginata MäKL.» = M. arctica ER. »170. Homalium langvidum MäKL.> = H. septentrionis THOMS. (Pirro9mdurtexte)) O.-M. REUTER: Communications hémiptérologigues. L'auteur donne un exposé de la synonymie et de la nomen- elature des espeéces suédoises de Globiceps et de Dicyphus, en signalant spécialement que le Dywciphus introduit dans la faune suédoise sous le nom de pallidus H. S., n'est pas identique å ce dernier, mais une espéce parfaitement distincte, D. constrictus BOHEMAN. Anthocoris nemoralis FABR., AUCT., comprend deux espéces, le vrai nemoralis FABR., trouvé en Sueéde seulement å Gotland, et une nouvelle espeéce, ÅA. confusus, la plus commune dans le Nord scandinave. Cette derniére se distingue entre autres par les nervures beaucoup plus faibles de la membrane, ner- vures devenant surtout toujours indistinctes vers le bord inté- rieur de celle-ci, ainsi que par l'éclat de vernissure du cuneus, qui ne va pas plus loin que jusqu'au nerf longitudinal de cet organe. Anthocoris gallarum Ulmi DE GEER (sec. sp. typ. = praltensis HAHN, FIEB, nec FABR.), négligé depuis l'époque de DE GEER par les auteurs suédois, a été, å une époque plus récente, trouvé å Stockholm par BOHEMAN. RÉSUMÉS. 200 L'auteur mentionne deux Hémipteéres non décrits jusqu'a ce jour, trouvés en Suéde, savoir Piezostethus Thomsoni n. s., et Idio- cerus Spångbergi n. s., dont il promet des descriptions plus dé- taillées. Enfin, M. REUTER communique que Zrioza dispar EF. LÖW, Psyllode nouveau pour la Scandinavie, a été trouvé å Christia- nia par FRAUENFELD, lequel y a découvert aussi Psylla buxti L., qui jusqu'ici mavait été rencontré dans la Péninsule scandinave qu'en Scanie. BUEEETTN des Séances de la Société entomologique pendant l'année 1882. Séance du 4 mars 1882. Le président, M. le professeur Ö. SANDAHL, souhaite la bien- venue å la Société, et annonce que la séance n'a pu tre tenue å la date fixée par les statuts, »le dernier samedi de février>, vu que l'un des vérificateurs (réviseurs) a été empéché par un voyage de prendre part å la vérification avant la semaine derniére. L'assemblée adopte les modifications suivantes aux $$ 2 et 10 des Statuts de la Société, déposées sur le bureau depuis la dernigére séance: $ 2. La Société a ses séances ordinaires le dernier samedi des mois de février, avril et septembre. Il est tenu en outre une séance le 14 décembre, anniversaire de la fondation de la Société, et une séance en mai, au jour fixé dans la séance pré- cédente, cette séance de mai combinée, si possible, avec une ex- cursion aux environs de Stockholm. Le Bureau pourra néanmoins, s'il y a lieu, fixer d”autres jours pour les séances. S10 ——-— ———— — — — — Ja réunion de décembre — — — — — — d Le président consacre ensuite quelques mots å la mémoire de P'un des membres de la Société, M. NICOLAS WESTRING, ancien directeur de douane, mort å Gothembourg le 18 juillet dernier. (Voir, pp. 9—12, la biographie de M. WESTRING, et p. 99 un ré- Entomol. Tidskr. Arg. 3, H. 4 (1882). 14 210 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18382. sumé en frangais de cette biographie.) Enfin, M. SANDAHL an- nonce que la Société a recu, de Za Société Impéeriale des Naturalistes de Moscou, Vinvitation de prendre part, le 14 mai de cette année, au cinquantieme anniversaire du doctorat de son vice-président, M. le conseiller d'état CH. RENARD. Le Bureau est chargé de répondre a cette invitation par une lettre de félicitations au nom de la Société. Lecture est faite du rapport de vérification et décharge est accordée avec remerciments au: Bureau et au Caissier pour la gestion de 1881. La proposition faite, å la précédente séance, par M. le con- seiller å la cour des rentes (Kammarrätten), baron HERMELIN, et dé- posée sur le bureau å cette méme séance, proposition concluant å ce qu'il plåt å la Société d'examiner les voies et moyens å l'effet de recueillir des observations sur les insectes nuisibles et leur genre de vie, est mise en délibération, et donne lieu å une discussion å laquelle prennent part MM. HERMELIN, ÅURIVILLIUS, HOLMGREN, HOoLMERZ, J. MEVES et le président. Aprés que plusieurs ora- teurs ont signalé limportance et la nécessité de procéder å des observations pareilles d'aprés un plan déterminé d'avance et sur un aussi grand nombre de lieux que possible, ainsi que ce qu'il y aurait de désirable å ce que ces observations fussent, å V'instar des observations météorologiques et phénologiques déjå organisées sur la totalité du pays, accueillies avec intérét et finan- cierement appuyées par les Sociétés économiques, MM. le pro- fesseur A.-E. HOLMGREN, entomologiste de PAcadémie d'agricul- ture, et,;le,, DF CHR:, AURIMIKMYS, secrétaire, de; la! Société. sont chargés de soumettre å la prochaine séance un projet détaillé sur lV'organisation de recherches de lV'espéce. M. le professeur THEDENIUS montre et décerit un papillon nouveau pour la Suede, Cidaria olivata BKH., trouvé par M. le D" NERÉN et plusieurs autres personnes, et appartenant å la sec- tion des Geométres.! M. Sv. LAMPA signale ensuite un papillon de nuit nouveau pour la faune suédoise, Hadena unanimis, trouvé, V'été dernier, par M. le conservateur G. KOLTHOFF.” ! Voir page 81, et Résumé frangais, p. 103. > Voir page 31, et Résumé frangcais, p. 100. REÉSUMÉS. ; 211 M. le D' CHR. AURIVILLIUS montre trois espeéces du genre Tephritis TLATR. et communique divers renseignements sur leur genre de vie. Séance du 29 avril 1881. M. G. HOoLMERrRZ, directeur de VF'Ecole royale supérieure de sylviculture (Kgl. Skogsinstitutet) & Stockholm, avait invité la S50- ciété å se réunir dans cet établissement, dont les intéressantes col- lections sont montrées aux assistants par MM. les professeurs de V' Ecole. Le président, M. le professor O. SANDAHL, souhaite la bien- venue å un membre récemment élu, et présent ä la séance, M. F. VON ROTHSTEIN. Il annonce ensuite que, depuis sa derniere réunion, la Société a perdu l'un de ses membres, M. le profes- seur A.-W. MaLMm, Intendant du Musée d'histoire naturelle de Gothembourg. M. SANDAHL signale en quelques traits rapides les mérites du défunt dans le domaine de Vhistoire naturelle de la Suede. Une description un peu plus complete de sa vie et de ses oeuvres sera donnée dans le Journal d'entomologie." Le Président annonce ensuite que la Société a regu, de Madame veuve C.-G. WAHLBERG et de sa fille, Mademoiselle 5. WAHLBERG, la promesse écrite d'une donation de 2,000 couronnes en mémoire de leur mari et pére, M. le défunt professeur WAHL- BERG. Cette somme, dont la moitié sera remise cette année et la moitié l'année prochaine, servira å former un fonds spécial sous le nom de »Fonds du professeur P.-F. Wahlberg» (Profes- sor. P. KF. Wahlbergs Fond), en souvenir de cet homme qui a si bien mérité des sciences naturelles et spécialement de V'entomo- logie dans notre pays. II est procédé å la lecture et å la discussion du rapport soumis å la Société par MM. CHR. AURIVILLIUS et A.-E. HOLM- GREN, désignés dans la séance précédente par V'assemblée pour Pexamen du projet de M. le baron HERMELIN (voir page 123). Les conclusions émises par les rapporteurs aprés Pexamen de la question, sont les suivantes: ! Voir page 157, et Résumé frangais, p. 161. 14 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. » Publication du: Journal d entomologie en deux parties dis- tinctes, mises en vente chacune å part dans les librairies. IL une contiendrait les travaux scientifiques, et la seconde serait exclu- sivement réservée å des exposés populaires de la vie, du déve- loppement, de Putilité, de la nocuité, etc., des insectes: en un mot de toutes les choses propres å intéresser les personnes dési- rant savoir et comprendre quelque chose de ce qui se passe autour d'elles. En rendant compte de toutes les observations dans le domaine de "PT'entomologie pratique, et surtout en deve- nant un organe de l'entomologiste de V'Académie royale dagri- culture, cette section du Journal répondrait le mieux aux voeux formulés par Pauteur de la proposition. D'autre part, une mesure pareille serait de nature å enta- mer trés sensiblement les ressources financiéres de la SOCIELE ke ne pourrait des lors songer å son adoption que dans le cas ou I'Académie d'agriculture et les Sociétés céEconomiques du pays voudraient s intéresser å la question en achetant un certain nom- bre d'exemplaires de cette section pratique pour les distribuer par paroisse. Dans le cas ou les corps mentionnés ne croiraient pas devoir le faire, MM. AURIVILLIUS et HOLMGREN concluent au rejet de la proposition, rejet qu ils fondent exclusivement sur la question financiére. Le rapport est daté du 28 avril 1882». La lecture du rapport est suivie d'une discussion trés vive å laquelle : prennent part MM. UNANDER, J.-W. SMITT, J.' MEVES, THEDENIUS, LAMPA, STOLPE, HOLMERZ et le président, M. SAN- DAHL, et dont le résultat est de charger le Bureau de prendre, en temps utile, les mesures nécessaires pour la publication d'un journal d'entomologie pratique, en principale conformité des con- clusions du rapport. Prenant pour point de départ les nids de fourmis conser- vés dans les collections de VP'Ecole de sylviculture, M. le D" Hj. STOLPE fait un discours sur le collectionnement d'individus ap- partenant ä ces'insectes, et prie les membres de la Société de bien vouloir recueillir des fourmis pendant Pété, avec anno- tation serupuleuse des localités, vu que l'extension des especes suédoises est encore peu connue. I est décidé de publier å cet effet un appel dans le Journal. RÉSUMÉS. 213 M. A.-E. HOLMGREN parle du genre de vie et du développe- ment des Bombylides, et spécialement de leur parasitisme dans les oeufs de certains Orthoptéres, surtout de Phihiria pulicartia dans ceux L Oedipoda tuberculata. M. HOFGREN montre plusieurs microlépidopteres piqués avec une €légance toute spéciale. La séance terminée, M. le directeur HOLMERZ invite les membres présents å un souper des plus agréables. Séance du 30 septembre 1882. Cette séance a lieu å I'»Hötel Phoénix», a Stockholm. Le président, M. O. SANDAHL, souhaite la bienvenue aux membres présents, dont quelques-uns appartiennent å la province, et annonce l'admission, dans la Société, de plusieurs membres tant étrangers que nationaux. M. CHR. AURIVILLIUS montre une collection de Lépidoptéres beaux et rares, provenant du Gabon, dans V'Afrique occidentale, et rapportés en Suede par l'un des membres de la Société, M. F.-G. THEORIN, qui a passé plusieurs années dans ces régions presque cquatoriales, et qui fait actuellement une vwvisite au pays. — M. AURIVILLIUS 'signale la forme toute particuliere qu'offrent plusieurs des papillons diurnes montrés å l'assemblée, principale- ment Papilio Antimachus, d'une excessive rareté, dont un exem- plåire se trouve dans la collection. Par la forme et la longueur des ailes antérieures, il rappelle presque un papillon crépusculaire de la famille des Sphinx, et c'est en outre le plus grand papil- lon diurne connu par rapport å la distance entre les sommets des afles. Il se” tröuve, parmi les Lépidopteres de la collection, plu- sieurs exemples de »simulation» ou de »déguisement>», en ce que des papillons d'un groupe ont pris une ressemblance fourvoyante avec des papillons d'un tout autre groupe qui, gräce å son odeur désagréable ef probablement aussi å son godt repoussant, est rejeté par les oiseaux insectivores. En adoptant la forme, la couleur et le dessin de ces derniéres especes de papillons, d'au- tres espeéces dont ni I'odeur ni le gott ne répugnent, peuvent échap- 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. per de la sorte å la rapacité de leurs ennemis. M. AURIVILLIUS signale en outre le fait curieux que FP'on ne trouve que trés ra- rement des femelles dans les collections de Lépidoptéres venues des régions les plus chaudes de VAfrique. Ce fait est probable- ment då å la raison qu'en général les femelles ne volent pas, mais que, moins vives de leur nature, elles se tiennent sur les trones des arbres ou dans le feuillage, échappant ainsi å Patten- tion des collectionneurs. M. W. MEweEs, ancien conservateur au Musée de VEtat, rend compte de ses excursions entomologiques dans I'ile d Öland (Baltique) pendant lV'été dernier, et montre une partie de sa ré- colte excessivement riche en papillons nocturnes, groupe sur le- quel il avält tout particulierement dirigé. son. attention. La capture avait eu Jieu. ä l'aide de quartiers de pommes :seches, trempés dans un mélange de bieére suédoise fermentée et de sucre ou: de miel, aimsi que d'un peu de cognac et d éther muriatique. Les quartiers de pomme ainsi préparés avaient été passés sur des bouts. de ficelle, et, ä Varrivée du crépuscule,, suspendus, dans des localités convenables, comme amorce å des branches d'ar- bres et å d'autres objets. Les papillons se présentaient bientöt en nombre considérable, et se jetaient sur I'appåt.. On les pre- nait alors- åa la, facon ordinaire;; avec. une. coiffe, et, on les. tuait trés rapidement en les faisant passer, depuis la coiffe, dans des bocaux de verre remplis de vapeurs asphyxiantes de chloroforme, d'éther, etc. M. MEWESs avait réussi par ce procédé åorecueillir des. séries entieres, de variétés. de, papillons ,rares, tous .en,exem- plaires bien conservés. Plusieurs membres, parmi lesquels MM. THEDENIUS, HOF- GREN, LAMPA, AURIVILLIUS et le président, M. SANDAHL, CoOm- muniquent les résultats de leur expérience sur les divers modes de capture des papillons nocturnes, et M. LAMPA signale spéciale- ment les avantages attachés å V'emploi de cages bien construites permettant d'obtenir les papillons volant tard dans la nuit, d'au- tant que lI'on ne peut guére veiller pendant tout une longue suite de nuits pour recuillir la moisson faite sur des quartiers de pommes. M. LAMPA montre ce quil y aurait de désirable å ce que, dans toutes les parties du pays, la récolte des papillons fåt organisée d'une facon rationnelle. C'est seulement par lå REÉSUMÉS. 215 qu'il sera possible de parvenir å une connaissance quelque peu compléte de la faune lépidoptére suédoise, et d'obtenir des ma- tériaux utiles pour Pétude des conditions biologiques de ses re- présentants. M. AURIVILLIUS montre et décrit un Coléoptéere trés rare, Piteroloma Forströmi, rapporté par lui et M. Lampa de P Åresku- tan (montagne du Jämtland), et qui vit exelusivement au bord des ruisseaux alpestres, sous la mousse tenue constamment hu- mide par V'éclaboussement de Veau. Séance. du 14 décembre 1882. . La Société célebre å I'Hötel W. 6 (Stockholm) le 3" anni- versaire de sa fondation. Il est procédé å la nomination du Bureau de 1883. Tous les membres actuels sont réélus, savoir: MM. O.-TH. SANDAHL, président; CHR. AURIVILLIUS, secrétaire; J. SPÅNGBERG, rédacteur du journal; K.-F. THEDENIUS, A.-E. HOLMGREN et SVEN LAMPA, membres du Bureau. Sont désignés comme vérificateurs de la comptabilité: MM. S. NORDSTRÖM et G. HOFGREN. I.e Président, M. SANDAHL, lit un exposé suecinct de V'acti- vité de la Société pendant P'année. Il mentionne en outre que la bibliotheéque s est augmentée d'å peu prés 200 volumes, donnés par environ 40 sociétés savantes et plusieurs particuliers. M. le D" CHR. AURIVILLIUS tient une conférence sur les Coccidées, en s attachant principalement aux espeéces qui, dans nos serres chaudes et en plein air, nuisent aux végétaux cultivés et aux plantations d'arbres. Il donne ensuite un apercu des dé- couvertes que les recherches les plus récentes ont fournies par rapport aux espeéces cconomiquement importantes d'ou Von tire des matiéres colorantes et la gomme laque. Lun des membres de la Société, M. F. VON ROTHSTEIN. a spécialement étudié une espeéce qui vit sur l'acacia, et dont des exemplaires å toutes les phases de développement ainsi que des dessins sont nrontrés å la Société. Celle-ci est en outre mise å méme de voir des échan- tillons d'un grand nombre' de types suédois et d'une certaine quantité de types étrangers intéressants. 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1882. M. HOFGREN montre un riche collection de petites Tinéides recueillies dans la région de Stockholm, et conservées d'une ma- niere particulierement convenable. i M. LAMPA fait voir å la Société une collection de papillons nocturnes de I'Allemagne, comme spécimen de la meilleure maniére de préparer et. de transporter ces insectes. La Société ra ,dansiwvcette séance;nle plasir:debrvornan milieu delle M. F. THEORIN, qui, domicihé au Gabon, dans FAfrique occidentale, fait depuis quelque temps un séjour dans sa patrie, ou il a rapporté d”ntéressantes collections de ces ré- gions lointaines. LÅ — ee NTOMOLOCISK vu TIDSKRIFT. JACO alindtetn FJÄRDE ARGÅSGEN 1Ä88 ENTOMOLOGISK RS SKRIET PÅ FÖRANSTALTANDE Ar ENT OMOÖOLOGISKA FÖRENINGEN I STOCKHOLM UTGIFVEN JACOB SPÅNGBERG FJÄRDE ÅRGÅNGEN 1883 SERGE ORM TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET 1883 ko Vv «yra | "Fn mm 2100 JOMÖTH TA AANSAT SA 2 F U| & i ji! Li | z j VI [AN ' je ad NV UMAR OVIASRE GOAL SI 4 dör RT ena Re HELE (ME Ved IR om ' Jan INNEHÅLL. AURIVILLIUS, CHR., Anteckningar om några Skandinaviska fjärilar Sid. 33 NöSvensk-norsk entomologisk, literatur 1892-— so tsctoo-o-toorensss, 1120 TIO , Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem sequen- tibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 col- lecta. — TC Dido plera este srt As eken dR a BARA eten » 191 BERGROTH, E., Finsk entomologisk literatur 1882 so oooooooo--- sas SUETIN2 (SAD AMER-EED sr Med delan (ex ocpoorsocon Söst dos togs pel osysetp öd kess ses MAKT KAS HOFGREN, G. och NORDSTRÖM, S., Revisionsberättelse, ooooosooo---s-- 12 4 HOLMGREN, AUG. EMIL, En parasit hos Saturnia Pavonia LT. ooso FAR — — , Insecta a viris doctissimis Nordenskiöld illum ducem sequen- tibus in insulis Waigatsch et Novaja Semlia anno 1875 col- lectast -vilymenoptera. et: Dip tefalg s-sess ss sek ess descr kas JEFAMPA SME NS NE Or, JanvuppfOCAre oss pande sor bese sne ss ssk dat DIAO , Anteckningar om sällsyntare svenska Lepidoptera .scsoooo- SE T25 MÖLLER, G. FR., Bidrag till Sveriges Hymenopter-fauna....t........- » 91 NORDIN, ISIDOR, Amteckningar öfver, Elemipterer,fase-5l oo do Sosobocss »NIS3 REUTER, O. M., Två nya Piezostethus-arter från Sverige och Finland » 135 SANDAHL, O. TH., Entomologiska Föreningens sammankomst den 24 Bebman, 29 Aprilochs 3 Okt. «893 1c- sees Nessa, HOVT2S FT Nekrolog (öfver ES NV. MA KLIN ocefbas-=rsecerocsssptsr-arestseses » 6 , Entomologien använd i rättsmedicinens tjänst s.soosnmse.o... » 39 , Smanreyentomologiska meddelanden, === -3-— 228 Summa: 64 st. eller kr. 384- Räkenskaperna äro befunna i god ordning och med til- hörande verifikationer försedda, hvadan vi på grund af sålunda verkställd granskning tillstyrka Entomologiska Föreningen att bevilja Styrelsen full ansvarsfrihet för dess förvaltning under år 1882. Det är oss slutligen en angenäm pligt att de/s fästa upp- märksamheten dervid, att professor Sandahl, jämte det att han säkerligen bestridt åtskilliga ej Föreningen påförda utgifter, låtit sin betydliga fordran qvarstå utan ränta, de/s framhålla den stora förbindelse hvari Föreningen står såväl till sin arbetschef, som till Styrelsen i dess helhet, för det oförtrutna och uppoffrande nit, hvarmed Föreningens angelägenheter vårdats. Stockholm den 22 Februari 1883. Gottfried Hofgren. Simon Nordström. NEKROLOG. F. W. Mäklin. Den Entomologiska Föreningen 1 Stockholm har att beklaga förlusten af en bland sina mera framstående medlemmar. Den 8 Januari 1883 på morgonen afled nämligen i Helsingfors efter några dagars sjukdom professorn i zoologi vid universitetet der- städes, d:r FREDRIK WILHELM MÄKLIN, i en ålder af 61 år. Den hädangångne, som var född i Joutseno socken 1821, blef student 1839 samt, efter en 1847 företagen naturhistorisk forskningsresa till nordöstra Finland och Kuusamo lappmark, filosofie kandidat år 1849, filosofie licentiat 1853 och docent i zoologi 1855. Derunder hade han 1853 företagit en ny resa till norden, hvilken denna gång gälde vestra Lappland, och 1856 besökte han i vetenskapligt ändamål åländska skärgården. Sedan han år 1859 utnämts till e. o. professor i zoologi, förestod han under åren 1860—1866 flerfaldiga gånger professuren i samma vetenskap, under de resor dåvarande innehafvaren af nämde lärostol A. v. NORDMANN företog dels inom eget land, dels till utlandet. Likaså blef MÄKLIN, som emellertid åren 1861—62 gjort tvänne resor till Sverige och kontinenten, särskildt för stu- dier å dervarande museer, efter NORDMANNS år 1866 inträffade död förordnad att uppehålla den zoologiska professuren, och sedan han 1867 speciminérat för densamma, utnämdes han sistnämda år till ordinarie professor i zoologi. På denna plats har han qvarstått, tills han nu bort- rycktes af döden, och med samvetsgrannhet och intresse har han derunder verkat för sin vetenskap. Särskildt inom insektsafdel- ningen Coleoptera har han arbetat med framgång och derigenom NEKROLOG: F. W. MÄKLIN. ät lyckats göra sitt namn kändt äfven af främmande forskare. Också hade han under sin lefnad rönt erkännandet, att få sig uppdragen den vetenskapliga bearbetningen af åtskilliga coleoptersamlingar, som hopbragts af andra. Sålunda hade han i ett af den celebre entomologen grefve K. K. MANNERHEIM utgifvet arbete om det ryska Nordamerikas skalbaggsfauna beskrifvit omkring 100 nya arter, och prof. NORDENSKIÖLD hade anförtrott honom bestäm- mandet af en del samlingar, som hemförts från NORDENSKIÖLDS första Jenisej-expedition. — Jämte det MÄKLIN såsom specialist gjorde vetenskapen gagn, har han äfven inlagt stora förtjänster om ordnandet af universitetets zoologiska museum. På senare tider sysselsatte sig MÄKLIN jämväl med arbeten, som berörde den Darwinska descendensteorien, men denna allt reformerande lära på den naturvetenskapliga forskningens gebit fann i MäÄKLIN en bestämd motståndare, som nitiskt sökte samla alla inkast mot denna teoris hållbarhet. MÄKLIN var ledamot af den Entomologiska Föreningen i Stockholm allt ifrån dess stiftande. Sin välvilja emot Föreningen visade han bland annat genom att förära densamma ett större antal af sina utgifna zoologiska arbeten. En förteckning öfver MÄKLINS zoologiska arbeten meddelas här, dock utan anspråk på att vara fullständig. Tidsomständigheterna hafva hindrat ankom- sten från Helsingfors af en fullständig sådan. Nov&e in Fauna Fenn. Coleopterorum Species descripte a Fredrico Guiliel- mo Meklin. (Extr. du Bull. de la Société Imp. d. Natur. de Moscou T. XVII. 11845-) Coleoptera mirmecophila Fennica. (Extr. d. Bull, d. la Soc. Imp. d. Natur. de Moscou T. XIX 1846.) Die Arten der Gattung Acropteron PERTY, monograf. dargest. (Acta Societat. Scient, Fenn. [1862].) Zur Synonymie einiger Nordischer Käferarten. (Föredr. d. 7 Apr. 1862 i Finsk. Vet. Soc.) Brasilianische Arten der Gattung Szatira LATR. (Föredr. d. 7 Apr. 1862 i Finska Vet. Soc.) Bemerkungen iber einige v. FABRICIUS beschriebenen Helops-arten (d. 9 Febr. 1863). Die Gattung Preogena u. deren Repräsentanten (d. 9 Febr. 1863). Mexicanische Arten der Gattung Szatira LATR. (d. 13 April 1863). Den ornitologiska nomenklaturen (d. 13 Apr. 1863). Om blinda djur (d. 21 Sept. 1863). Förmodade bastarder bland fiskarna (d. 18 Jan. 1864). 8 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Iktyologiska notiser (d. 15 Febr. 1864). Om Hjortarter från Marianerna (d. 14 Mars 1864). Darwins teori om uppkomsten af djur och växtarter (Föredr. på Finska Vet. Societetens års- och högtidsdag d. 29 April 1864). Om uppkomsten af mjöldrygor, Secale Cornutum (d. 23 Maj 1864). Om de tama fårrasernas hybrida uppkomst (d. 19 Sept. 1864). Iktyologiska anteckningar, gjorda i Helsingfors om sommaren 1864 huf- vudsakligen till utrönande af fiskarnes årliga tillväxt i längd (d. 12 Dec. 1864). Om vivipara dipterlarver (d. 16 Okt. 1865). Om Strepsiptera och deras förekommande i Finland (d. 22 Jan. 1866). Några notiser om Bison europaeus (1866?). Några notiser om Chlamydotis Macqueenii HARDW, & GRAY. Ytterligare en albinosvarietet af den vanliga skatan Corvus pica LINNÉ (18732). Några anmärkningar beträffande Finlands Fauna (18742). Meddelanden beträffande några till Universitetets Zoologiska Museum in- lemnade föräringar (1874 ?). Om Corvus Frugilegus L. och dess förekomst i flera skilda trakter af Finland under loppet af denna vinter (1874?). Ytterligare om hvita varieteter eller s. k. albinos af Garrulus Glandarius (1874): i Diagnoser öfver några nya sibiriska insektarter (F. V. Soc! Förh. XIX, X 1876—77)- Nya arter af slägtet Poecilestus BLANCH. (F. V. S. Förh. XX (1877—78).- Några bidrag till kännedom af slägtet Zabanus DEJ. CAT. (F. V. S. Förh. XX 1877—78). Diagnoser öfver förut obeskrifna Sfatira-arter från Nya Granada (F. V. S. Förh. XX 1877—78). Skilnaden mellan varg- och räfungar. FABRICII och ERICHSONS Sfatira- arter (båda i F. V. S. Förh. XXI 1878—79). Ytterligare diagnoser öfver några nya sibiriska Coleopterarter (F. V. S. Förh. XXIII 1879—580). Coleoptera, insamlade under den Nordenskiöldska expeditionen 1875 på några öar vid Norges Nordvestkust, på Novaja Semlja och ön Waigatsch samt vid Jenisej i Sibirien (K. Sv. V. A. Handl. B. 18, Sthm 1881): Oskar Th. Sandahl. TAGIT TAGEESER OVER AR KTISKESOMMERFUGLES METAMORPHOSER AF G. SANDBERG. Tagttagelsen af Dyrelivet inden den arktiske Region af vor Verden har sin störste Interesse, da disse Egne endda forhoids- vis har veret saa lidet undersögte af Forskere. Vistnok har en- kelte Dele af samme navnlig, vort skandinaviske Norden, ved egne og fremmede, iser tydske, Videnskabsmend veret adskilligt be- reiste, hvorved verdifuldt Material har veret indsamlet og bear- beidet for Faunaen; men Undersögelserne har naturligvis langtfra kunnet blive udtömmende ved disse korte og uregelm&essige Be- sög. Gjelder dette det rent faunistiske, saa gjelder det desto mere paa Biologiens Omraade, hvor et tilfredsstillende Resultat kuns kan opnaaes gjennem Erfaringer stöttede til lengere Tids vedhaldende TIagttagelser af Livsyttringerne paa n&ert Hold. Men dertil har der kuns veret saare liden Anledning, og hvor Anled- ningen vel har kunnet vere tilstede, har det skortet paa Interesse og Sagkundskab. Det eiendommelige Liv, der rörer sig inden den arktiske Dyreverden, foreligger derfor fremdeles for Forsk- ningen som en lidet bearbeidet Rydningsmark, og vil der endda hengaa Menneskealdre, inden noget vesentligt kan siges at vere udrettet paa dette Feldt. — Som et lidet Bidrag i denne Ret- ning fremkommer nerverende Notitser fra Studiet af det arktiske Sommerfuglliv, der har sysselsat mig 1 ledige Stunder under mit n&esten I12-aarige, stadige Ophold som Embedsmand i norsk Fin- marken. Af nye, for videnskaben hidtil ukjendte Forvandlinger indeholder disse Optegnelser Iagttagelser af alle Udviklingsstadier 10 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. vedrörende fölgende rent arktiske og arktisk-alpine Arter, nem- lig: Oeneis Bore SCHN., Erebia Lappona ESP., Agrotis Speciosa HB. og Crambus Furcatellus ZETYT.; fremdeles Notitser om Larven og Puppen af en Art Eriogastler samt af den antagne Anarta Lap- ponica THBG.; ligesaa om Larven af Argynnis (Freja?) samt om Pupperna af Anarta Melaleuca THBG. og Fupithecia Hyperboreata STDPGR. Resten omhandler, foruden en del arktiske, tillige boreale og sydligere Arters fra för af kjendte Metamorphoser, med de nödvendige supplerende Beme&erkninger og Rettelser samt de No- titser, hvortil Arternes Forekomst paa arktisk Grund maatte give Anledning, navnlig med Hensyn til Flyvetid, de forskjellige Ud- viklingsstadiers Varighed o. s. v. TIalt omhandles 1 det fölgende 20 Forvandlinger, nesten alle fra Sydvaranger, Norges nordöst- ligste Landsdel paa Grendsen mod de finske og russiske Lapp- marker og under en Polhöide af 69—70? nordlig Bredde. Som almindelig Regel for Insektlivets Fremtreden i Höinor- den, sammenlignet med Forholdet i sydligere Trakter, gjzelder saavel den gjennemgaaende Fattigdom paa Arter, som ogsaa den forholdsvis : lange Tid hver Art bruger til Fuldendelsen af sin Metamorphose. Den korte Sommer og den ofte kolde og raa Luft, endog paa denne blidere Aarstid, saasnart barske Vinde fra Ishavet aander ind over Landet, sinker med Nödvendighed Udviklingen, saa at mange Arter, der i det sydlige Skandinavien har sin Flyvetid om Hösten eller sent ud paa Sommeren, her- oppe flyver om Vaaren eller Sommeren efter, og Metamorpho- sens Varighed saaledes hos os bliver dobbelt saa lang som syd- paa. Uden Tvivel har de aller fleste Arter her hord en toaarig Forvandling; af Sommerfugle med eetaarig Forvandling kan an- föres Vanessa Urtice TiN., Notodonta Dromedarius Tin. og Plu- tella Cruciferarum ZETT. samt vel ogsaa Åcronycta Auricoma S. V. og Selenia Bilunaria Esp. — Endrosis Lacteella S. V., der baade Sommer og Vinter som Imago forekommer almindelig inde i Husene, har sandsynligvis to Aarskuld. Men tar det hos os lang Tid ud, inden Sommerfuglen naar det sidste Stadium af sin Udvikling, saa er Flyvetidens Varighed paa den anden Side desdo kortere. Naar de enkelte stille, sol- glade Dage ved Höisommerstid lyser over Midnatsolens Land med ufordunkelt Glands hele Dögnet igjennem og samler Udvik- SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. ET lingen i Naturen som i et eneste, levende Brendpunkt, da ha- ster alt Liv ud forat nyde den korte, forsvindende Livslyst. Man kan da her nord, hvor Lokaliteterne forövrigt er gunstige for Produktionen, iagttage langt större Masser af Sommerfugle i Rö- relse paa een Gang, end Tilfeldet er nogetsteds sydpaa, hvor Udviklingen af Livet ikke er saa intens. Tidligst paa Aaret flyver fölgende Arter: Vanessa Urtice LiN., Åsphalia Flavicornis LIN., var. Finmarchica SCHÖYEN, Xylina (Ingrica?) H. S., Bre- phos Parthenias LiN., Biston Lapponarius Boisp., Ploseria Pulve- rata THBG., Selenia Bilunaria ESP. og Semtioscopis Avellanella HB. Af disse udklekkes Vanessa Urtice senhöstes (1 September Maa- ned) og overvintrer som Imago, hvilket vistnok ogsaa maa vere Tilfeldet med flere andre af de nevnte saasom Xvylina, Biston og ÅAsphalia, der ved indtredende mildt Veir allerede viser sig i Slutningen af April og Begyndelsen af Mai eller midt i dybe- ste Vintertid, idet Vaaren hos os sjelden indfinder sig för i sid- ste Halvdel af Juni Maaned. 1. Oeneis Bore SCHN. Mgget marmorhvidt, cylindriskt, riflet efter Lengden. Lar- ven finlodden, lys gulbrun med mörkere Linier, hvoraf en smal, afbrudt Dorsallinie og en bredere langs hver Side. Hovedet kug- lerundt, lidet i Forhold til Kroppen, graagult med 6 mörke, langsgaaende Striber og sorte Öine. Aandehullerne af Kroppens Farve; denne trind, afsmalende mod Enden, med hvelvet Ryg og tilspidset Anus. Le&ngde 35 mm. Larven nerer sig af for- skjellige Gramineer og er af Natur yderst treg; ved Beröring trekker den sig sammen og ligger lenge ubevegelig. Den over- vintrer to Gange og undergaar sin Metamorphose i Mai Maaned i sit Vinterleie mellem Gr&esrödder under Sand eller lös Jord. Den er meget udsat for Angreb af Snyltehvepse. Den vakkert tegnede Puppe er kort og tyk med lange og brede Vingeskeder, der ligesom Thorax ”er af lysegrön Farve. Abdomen lys rödgul med mörke Punkter og en lysegrön Linie langs Ryggen samt en mattere af samme Farve langs hver Side. Punkterne i Nerheden af Midtlinien er ordnede to og to paa hvert Segment, Analtaggen kort og but, Hovedregionen paa hver T2 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Side med en kulsort, glindsende, halvmaaneformigt krummet Streg. Puppen, der som hos alle Saztyroider er stiv og ubevegelig og ved Beröring intet Livstegn viser, angribes af Parasiter af en an- den og större Art end Larvens. » Den giver Sommerfugl efter 5 —6 Ugers Forlöb. Forvandlingen har hidtil veret ukjendt. Denne rent arktiske Art, der ikke er iagttaget söndenfor en Polhöide af 68—69? nordlig Bredde, er förste Gang paavist paa norsk Grund af D:r O. STAUDINGER 1 1860 gjennem et Par Exem- plar fra Kautokeino 1 norsk Finmarken. Senere' fandtes Sommer- fuglen af mig i 1875 1 M&e&ngde paa /akobselvens sandige Lav- land lige ved Havkysten samt ligeledes talrig langs WNeidenelvens nedre Löb, ved Skogerönes, en Mil lengere ude, og enkeltvis paa Fjeldene omkring Kirkenes. I russisk Lapland paa Strekningen mellem /akobselv og Kola er Arten. en af de almindeligst fore- kommende Sommerfugle, men er endda ikke observeret paa den norske Kyst vestenfor Varangerfjorden. Den har- saaledes en mere östlig polar Udbredelse. Larven fandtes förste Gang den 15:de Mai 1880 et 10 Mm. langt, overvintret Exemplar i en vissen Grestue paa /akobselvens törre Sandbanker, hvor ogsaa senere paa Aaret en anden, n&- sten fuldvoxen af samme Sort toges. Som det var at vente af Sommerfuglens hyppige Forekomst paa gr&esrige Steder, nerede Larven sig af forskjellige Gresarter, navnlig Festuca Ovina, hvoraf Lavlandet overalt er bevoxet. Den 1 W. M. SCHÖYENS »OÖversigt over de i Norges arktiske Region hidtil fundne Lepidoptere» pag. 163 udtalte Formodning, stöttet til Iagttagelser af Professor i Buenos Ayres C. BERG ved en anden Art af samme Slegt, at Bore under sin Larvetid vilde vere at söge paa Lavarter, har saaledes vist sig ikke at holde stik. De tagne Larver var hen- imod Slutningen af August fuldvoxne og ophörte at spise samt hensank i en lethargisk Tilstand; men da de ikke viste Tegn til Forpupning, nedgravede sig sidst i September begge i en liden Kasse 1 Jorden for Vinteren. Den 15:de Mai neste Aar heve- des Vinterkvarteret, og fandtes da den ene af Larverne död, medens den anden syntes at befinde sig i bedste Velgaaende og kröb forholdsvis livlig omkring uden dog at ville tage nogen Ne&ering til sig. Desverre var Velbefindendet dog kuns tilsyke- ladende, idet Dyret paa et tidligere Stadium af sin Larvetilstand SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. E3 havde veret anstukket af en liden Parasithveps, hvis Larver den 23:de Mai var ferdige til Forpupning og nu ved gjennem Vertens Sider at skaffe sig Adgang til det frie endelig gav det ulykkelige Offer for slet lönnet Gjestfrihed Banesaaret. Forpup: ningen af de smaa Larver gik raskt for sig, og snart var den store omgivet af c:a 50 Stkr. hvidgraa Kokonger, der efter 5 Ugers Forlöb gav Imago de sidste Dage af Juni. Al videre Forhaabning til de tagne Larver var imidlertid tilintetgjort ved disses dödelige Afgang, og lykkedes det mig ikke at opdrive nye för Vaaren n&este Aar, da jeg i Mai Maaned besögte /akobselv Larven fandtes da i M&ngde liggende i det visne Gres, saa jeg i Löbet af nogle Timer havde indsamlet henved 50 fuldvoxne Exemplarer, men desverre ikke et eneste brugbart, idet de samt- lige bar Merker efter at have herbergeret Vinterlogerende, som nu i Form af smaa Dynger paa 46—54 Stkr Snyltehvepskokon- ger, alle af samme fra för af kjendte Arter, var afsatte omkring i Gresset. Nogle af Verterne havde under Processen sat Livet til, andre var undslupne med Livet; men al videre Udvikling var dermed standset, og senest inden 8 Dage indtraadte Döden. Af den Omstendighed, at ikke et eneste uskadt Individ blandt saamange Larver var at finde, sluttede jeg, at Puppebiet maatte vere under Jorden, og at Larven om Vaaren kuns tvunget af Nödvendigheden i de n&vnte presserende Forretningar forlod sit Kvarter paa Udflugter til Ovenverdenen. De indsamlede Para- sitkokonger gav den 20:de Juni de förste Hvepse, hvis Forpup- ning altsaa maa have foregaaet omkring Midten af Mai. Disses Verte maa fölgelig have vaagnet af Vintersövnen i Begyndelsen af Mai, hvorefter deres Forpupning, om alt havde veret i Orden, antagelig skulde veret tilendebragt i Löbet af de nestpaafölgende 14 Dages Tid. Mine ivrige Efterforskninger efter Puppen var imidlertid lenge forgjeves, indtil det endelig den 25:de Mai lyk- kedes mig at opgrave en. Den laa lös 1 Sandet skjult under Rödderne af en Grestue. Forvandlingen var nylig foregaaet, hvilket fremgik af den ganske friske Larvehud, der endnu hang ved Analtaggen og ved sit karakteristiske Udseende, navnlig ved de fremtredende 6 mörke Striber paa Hovedets Hemispheerer, tilstrekkelig godtgjorde Identiteten med de fra för af kjendte. Puppen gav den 24:de Juni nestefter Sommerfuglen af Oen. Bore 14 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 1 et smukt Hanexemplar, efter at Vingeskederne de 4—6 for- udgaaede Dage havde antaget en mörk gulgraa, tilsidst nesten blaasort Farve. Endnu en anden Puppe af samme Art fandt jeg den 31:te Mai liggende lös ovenpaa Gresset, men af en brunagtig Farve, hvilket gav Formodning om, at den havde taget Skade. Den gav heller ingen Sommerfugl, men derimod den 17:de og 18:de Juni nestefter 3 Stkr. Snyltehvepse af en anden, betydelig större Art en Larvens. 2. Erebia Lappona ESP. Larven. Hovedet lidet, kuglerundt, sort. Kroppen trind, afsmalende fortil, men iser sterkt bagtil, fint sortlodden, Farve gre&sgrön med en sort, fortil afbrudt Dorsallinie og en anden, bestaaende af sorte Flekker, langs hver Side. Aandehullernes Periferi; sort; Anus tospidset.. Lengde! 25: Mm:anrLarveniser nat Natur treg, trekker sig ved Beröring sammen som Sneglen, over- vintrer og forpupper sig om Vaaren i Mai eller Juni Maaned. Puppen er mindre og smalere end Oen. Bores. Thorax og Vin- geskeder mörkegrönne. Abdomen skidden gulbrun med sterk Punktering. Langs Ryggen en smal, rödbrun Linie og paa hver Side to, bestaaende af Flekker af samme Farve. Ingen Analtag. Hovedregionen, som hos Bores Puppe, tegnet med to sigdformigt eller halvmaaneformigt krummede, kulsorte, glindsende Streger, en paa hver side af Mundpartiet. Puppen er ubev&egelig, For- vandlingen hidtil ukjendt. Arten, der er arktisk-alpin, forekommer i det svdlige Norge sjelden i de subalpine Regioner, men er 1 Finmarken en af de almindeligste Lavlandssommerfugle, der saavel optreder inde i Landet, som ude ved Kysterne af Ishavet, forskjellig fra dens arktiske Slegtninge, Disa og Medusa, der alene tilhörer Indlandet og Fjorddistrikterne. I 1874 udklekkede jeg Sommerfuglen af en i Skjervö erholdt Puppe; senere fandt jeg 2:den Juni 1882 Larven i et fuldvoxent, overvintret Exemplar paa /akobselvens gresbevoxte Sandbanker, hvor Sommerfuglen fra Slutningen af Juni og Begyndelsen af Juli flyver i M&ngde sammen med Oen. Bore. Larven laa mellem det visne Gres af Festuca, der rime- ligvis udgjör Dyrets Foder, men vilde ingen Föde tage til sig. SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 15 Den föftandledes tilsRupperden srte Junitefternen Ugesr Tidjat have henligget ubevzegelig, snegleformigt sammentrukket paa Si- den, men döde ikke mange Dage efter Forpupningen, idet ogsaa denne Art fra Larvestadiet havde medbragt Parasiter. Maaske kan denne Omstendighed have veret Aarsagen til, at Larven har forladt sit Leie under Sandet, hvor den sandsynligvis, efterat have tilbragt Vinteren, undergaar sin Forvandling, og begivet sig op i det frie. Larvens Farve er ikke saa afstikkende som Oen: Bores, hvorfor den vel heller ikke i samme Grad som denne er udsat for sine smaa Dödsfienders Efterstrebelser; men dens store naturlige Treghed og Indolence i Forbindelse med dens Tilhold paa serdeles iömefaldende Steder i det frie gjör, at den ofte i lengere Tid kan komme til at indtage sterkt blottede Stillinger og saaledes lettelig opdages af de paatrengende Gjester. Da Sommerfuglen, ligeledes i Lighed med Oen. Bore, flyver tungt og er let at fange, turde det vere et Spörgsmaal, om den na- turlige Tungvindthed hos begge Arters saavel Larver som Ima- goer kan ve&ere grundet i en »psychologisk Forbindelse» mellem de to Udviklingsstadier. Ganske vist existerer der dog ingen almindelig gjeldende Regel i saa Maade, da man har Exempler nok paa det omvendte Tilfelde fra andre Arters Metamorphoser. : 3. Argynnis (Freja?) THBG. Larven: Hovedet lidet, fint haarbesat, sort. Kroppen kort og bred, nögen, af Farve graaviolet. Hvert Segment besat med 6 gule eller gulgrönne, sorthaarede Torne. Desuden et Par Hals- torne, der er rettede fremad. Aandehullerne glindsende sorte. Abdominalfödderne og sidste Par Födder rödgule, krandsede med en Beszetning af korte, sorte Börster. Forvandlingen ukjendt. Den 26:de September 1880 fandt jeg paa en tör Lyngbakke ovenfor den store Myr ved Kirkenes den ovenfor beskrevne, endda ikke fuldvoxne, c:a 20 Mm. lange Argynnis-larve, iferd med at gaa i Vinterkvarter, da den havde ophört at tage Neering til sig. Larven blev for Vinteren nedgravet 1 Jorden i en Potte og kla- rede paa denne Maade Overvintringen serdeles vel, saa at den befandt sig 1 bedste Velgaaende, da jeg den 28:de April neste Aar, desverre altfor tidligt, hevede Vinterkvarteret og tog den 16 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18383. ind i varmt Hus. Efter nogle Dages Forlöb skiftede den Hud og levede siden flere Uger, indtil den endelig döde af Mangel paa passende Nering, der paa den Tid endda ikke var at op- drive. De lavere dicotyledone ”Urter, der udgjör Larverne af denne Slegts Nering, er der paa vore Kanter ikke Adgang til för mod Slutningen af Juni, paa hvilken Tid altsaa Larven efter Overvintringen paany skulde tage fat paa sit Foder. Heraf frem- gaar med Sikkerhed, at Forvandlingen ikke kunde vere tilende- bragt dette Aar, da samtlige nordlige Argynnis-arters Flyvetid fal- der i Juni eller senest i Juli Maaned. Den omhandlede Larves Metamorphose har saaledes antagelig veret toaarig. — Vanske- ligere blir Spörgsmaalet om, til hvilken Art denne Larve rettest skulde vere at henföre, et Spörgsmaal der neppe med fuld Sik- kerhed vil kunne besvares. Det er dog ikke rimmeligt, at en allerede efter förste Övervintring saapas tilvoxet Larve har tilhört en mindre Art af de i Trakten omkring Kirkenes förekommende Argynnis-arter. Disse er ÅAphirape, Euphrosyne, Pales og Freja, hvis Forvandlinger er kjendte for de to förstnevntes Vedkom- mende. Idet Valget saaledes blir mellem Pales og Freja, der begge forekommer paa den samme Lokalitet, hvor den omhand- lede Larve fandtes, vil alt tale for sidstnevnte, rent arktiske Art, der baade er den störste, flyver tidligt paa Vaaren og tillige her er den almindeligste. Under enhver Omstendighed passer Be- skrivelsen af Larven ingenlunde paa den af SCHIFFERMULLER ifölge TREITSCHKE 7 övre Österrige paa Bladene af Viola montana fundne Argynnis-larve, der ansees at have tilhört Arten Pales. 4. Arctia Qvenselii PAYK. Til Fulstendiggjörelse af den af WILDE 1 »Die Raupen Deutschlands» givne Beskrivelse af denne Arts Larve meddeles her fölgende Notitser efter mine Tagttagelser af en hel Del Lar- ver fundne i /akobselv paa den russiske Grendse, lige ved Is- havets Kyster: Lengde 25—30 Mm. Hovedet lidet, sort med et tet haarbesat Nakkeskjold. Ryg og Sider sorte med en af hvide Prikker og Streger i Afvexling dannet fortlöbende Dorsal- linie. Bugen mörk graabrun. Huden med Rader af blanke Vorter, der er tet besatte med Haar. VWVorterne er paa Ryggen SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. Vg og Siderne fra fjerde Led forfra store og kuglerunde og af Farve sorte, undtagen det nestöverste Rad samt det överste Par paa Analsegmentet, "der er rödbrune. Vorterne strekker sig paa de fodberende Segmenter indtil Födderne, paa de andre omkredser de hele Ringens Periferi; deres Antal er: Paa förste Segment 6, andet og tredie 8, fjerde og femte 14, sjette til niende 10, tiende og ellevte 14, tolvte 8. Desuden berer hvert Segment, fra fjerde til ellevte, överst oppe paa Ryggen 4 bitte smaa, tetstillede Vor- ter. Haarbedekningen er kort og börsteformig, tiltagende i Lengde mod Anus, af Farve under og paa Siderne rödbrun, oventil sort. Fra dette Larvens normale Udseende har jeg dog fundet endel Afvigelser i Henseende til Farve og Tegning: Saaledes har nogle Individer det hvide Midtbaand fra Nakkeskjoldet indtil fjerde Led bestaaende af en sammenhengende, fin Linie, der senere fortsettes i Prikker og Streger; hos endel er alt Tegn til Midtlinie ne&esten udslettet; hos andre igjen bestaar den kuns af Prikker; stundom bemerkes paa begge Sider af Midtlinien en- kelte hvidgule, uregelmessigt formede Flekker; hos nogle er Haarbedz&ekningen overalt af rödbrun Farve; endel har samtlige Vorter oventil mere eller mindre gulbrune; hos enkelte begynder de gule Vorter först med fjerde Segment, hos andre lige fra förste o. s. v. Larven er af Naturel livlig og var ög ruller sig sammen ved mindste Beröring eller pludseligt Lysskifte; den overvintrer to Gange, forpupper sig om Vaaren i Juni Maaned i et löst Spind mellem Gre&es eller Lyng ner Jordens Overflade og giver Imago efter en Maaneds Puppehvile. Sit Vinterleie paa Jorden mellem Gres, Lyng etc. forlader Larven altid om Vaaren og vanker ligesom de andre af Slegten urolig omkring en Tid för Forpupningen. Paa Grund af dens afstikkende Farve mod det afblegede Gr&es eller den hvide Sand har den ei veret van- skelig at opdage, naar den paa varme Solskinsdage om Vaaren foretar sine Vandringer." Höist merkverdigt er det, at man af denne Art aldrig paatreffer fuldvoxne, toaars Larver sammen ! Larven lever paa Gresset af Flatbelg (Lathyrus), der i stor Mxngde voxer paa Sandbankerne ved Jakobselv. Den tager ikke Föde til sig efter sidste Övervintring om Vaaren för Förpuppningen, der indtreffer först i Juni Maaned. Entomol. Tidskr. Årg. 4, EL I (T883)e N 18 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. med de halvvoxne, aarsgamle, eller at det intetsteds er lykkedes denne Art, som de mange andre toaarige, at komme å jour med den aarlige Produktion af Sommerfuglen. Dette Faktum, der for mit Vedkommende stötter sig til Aarrzekkers Tagttagelser af Arten i dens arktiske Forekomst, stadfester Prof. H. FREY ogsaa for dens Optreden 1 Schweitz, hvor den ligesom hos os kuns har veret at finde hvert andet Aar. Sommerfuglen er 1 sin Hovedform 2gte alpin og forekom- mer paa AÅlperne 1 en Höide af 2,000—2,500 Meter over Ha- vet. Varieteten Gelida MÖSCHLER er derimod ren arktisk og fun- det i Labrador + Nordamerika samt paa europeisk Grund hidtil alene paa de her anförte Lokaliteter i Finmarken. 5. Trichiura Cratzeegi LIN. Denne Arts 1 Udseende saa höist varierende Larve optreder paa arktisk Grund i to fuldkommen forskjellige Former, hvoraf Beskrivelser her fölger: a. Hovedet sort. Ryggen sorteblaa med bred melkehvid, sortmeleret Indfatning samt rödbrune Ledföinin- ger. Langs Ryggen to Rader sorte Haarpensler, siddende paa hver sin store, rödbrune Vorte. Hver Side med to langslöbende, tetstillede, smale, rustgule Linier. Farven under Bugen graasort, Bug- og Analfödder rödbrune. Haarbedzekningen oventil tynd, un- der og paa Siderne tettere, gulgraa, blöd. Laengden 40—45 Mm. hb. Hovedet glindsende sort. Kroppen flöielssort, aldeles manglende de rödbrune Vorter og den hvide Indfatning, men med fremtredende Haarknipper langs Ryggen. Hvert Segment, fra andet til ellevte, oventil paa hver Side prydet med to höi- gule Tverstreger, hvoraf den forreste er mindre, den bagerste lengere, uden dog at gaa sammen med den modstaaende over Ryggen. Langs Siderne, strax ovenfor Födderne, en Rekke ganske smaa, haarbesatte, brungule Vorter. Abdominalföddernes Indside rödgule. Haarbedzekningen sparsom, af Farve perlegraa. Laengden 35--40 Mm. i Af begge Larveformer er flere Individer tagne, a iser i de indre Distrikter, 6 nermere Havet, saasom paa Kirkenes, Elve- nes og i farfjord. Sidste Form har det kuns engang lykkedes at faa klekket, nemlig af Konservator SCHNEIDER i Zromsö 1 et for- kröblet og ubrugbart Exemplar af Sommerfuglen; derimod har SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 19 jeg selv af den almindeligere forekommende Form a Klekket flere vakkre Par af Varieteten Ari:e HB. Forvandlingen er to- aarig og sidste Övervintring i Puppestadiet. Forpupningen fore- gaar meget tidligt om Hösten, ofte allerede i förste Halvdel af August Maaned; men det hender aldrig hos os, som i sydligere Egne, at Arten alt om Hösten giver Imago. Puppen er efter 14 Dages Tid ferdig i Kokongen, som er festet til en Kvist eller et Blad paa Larvens Ne&eringsplante, Betula alba og nana, Salix m. fl. Puppen er af Farve Zysebrun (ikke, som jeg har seet an- fört sorfbrun) med lidt mörkere Vingeskeder. Abdomen but med en vorteformig med korte og stive Börster tet besat Analtag. Langs Ryggen löber en mörk, utydelig Linie. Kokongens Be- skaffenhed har jeg hverken fundet pergamentartet, som hos Sleg- ten Bombyx ialmindelighed, eller, som af WALLENGREN anfört for Slegten ITrichiura, bestaaende af Silke, ligesom jeg heller ikke har fundet Farven svarende til dennes Opgave, nemlig gulagtig eller /hwvidagtig. Samtlige af mig iagttagne Kokonger af denne Art har veret haarde og spröde, dannede af en gummiartet Vaedske med Indblandning af forskjellige fremmede Bestanddele og af en sortagtig Farve. Puppen, som indtaget i varmt Rum om Vaaren giver Imago efter omkring 6 Ugers Forlöb, er i Forhold til Lar- ven og Sommerfuglen meget liden og Kokongen trang. Med Udklekningstiden antar Pnppen over det hele en mörkbrun eller violetagtig Farve. Efter at Puppeskallet er brustet og Sommer- fuglen har frigjort sig i Kokongen, baner den sig Vei gjennem dennes V&eg ved Hjelp af en tynd, vandklar Ve&dske, der ud- siver gjennem Dyrets Munddele og ved Beröring med Kokong- veggen destruerer denne. Hovedformen af denne Art forekommer, skjönt ikke almin- delig, i det sydlige Vorge, men er aldrig observeret paa arktisk Grund. Varieteten Arie har hidtil kuns veret kjendt fra Al- perne og de schlesiske Bjerge og vides intet andetsteds end i Sydvaranger observeret inden den arktiske Region. 6. Eriogaster SP. GERM. I Slutningen af Juli 1880 fandtes paa Betula i Prestegjel- dets indre Distrikter en Larve af en Bombycid, der allerede den 2:den August indspandt sig til Puppe, men desverre ingen Som- 20 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. merfugl gav, da Puppen döde Hösten neste Aar. Om Larvens og Puppens Udseende har jeg noteret fölgende: Larvens Hoved rundt, sort. Kroppen lang og smal, af Farve graa med store, rödgule, parvis siddende haarberende Vorter langs Ryggen og Tverstriber af samme Farve. Haarbedzekningen gulgraa, sparsom. Leengden c:a 45 Mm. Puppen Mangagtig Xgformig, tilspidset mod Enden. Farven mörkebrun, Abdomen under og paa Siderne rödbrun. Analenden haarbesat uden Cremaster. Kokongen festet til et Blad eller en Kvist paa Neringsplanten, rummelig, oval af Form, laderagtig, tynd og seig, graasort af Farve. Efter Overvintringen blev Puppen indtaget i varmt Rum tidligt neste Vaar, da den fandtes frisk og livlig; men uagtet al anvendt Omhu ved Behandlingen döde den, som sagt, efter 4 Maaneders Förlöb. Den har vistnok veret at henföré til en Art af Slegten Ariogaster, hos hvem Puppetiden, som bekjendt, er höist uregelmessig, og hvis Klekning som Fölge deraf saa sjel- den har lykkedes. 7. Saturnia Pavonia LIN. Af denne vakkre Art, der uden endda at kjendes i nogen Varietet, er udbredt over hele Zuropa og'forekommer saavel paa "Lavlandet som i en betydelig Höide over Havet, toges senhöstes 1881 paa Betula ved Kobbervik och i Langfjorddalen fire Larver, hvoraf 1ialfald de to havde gjennemgaaet 4:de Hudskifte, at dömme efter Störrelsen og Farven. De forterede med Graadig- hed sit Foder og voxte hurtigt, saa at de to störste snart var ferdige til Forpupningen, der foregik den 7:de Oktober. De to andre naaede derimod: ei til Puppestadiet, men gik snart i Vin- terdvale. Udpaa Vinteren döde samtlige saavel Pupper som Larver; men Resultatet : syntes dog at have vist, at ikke alle Larver af Arten paa vore Höider naar sin fulde Udvikling för Vinterens Komme, men at nogle overvintrer og fortsetter Udvik- lingen neste Vaar. 3. Notodonta Dromedarius LIN. Til det af WALLENGREN noterede angaaende: denne Arts Metamorphose har jeg kuns for Puppens Vedkommende at til- SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 2 föie, at jeg sjelden har fundet Forholdet med Analendens Apen- dixer saaledes, som af ham anfört, nemlig med to större og to mindre Torne. Som oftest har der paa nevnte Sted veret flere smaa, med fine Börster besatte Fremstaaenheder, tildels har der endog veret en enkelt, vorteformig Cremaster. Forpupningen foregaar om Hösten. Kokengen anbringes som oftest i Jordens Överflade under et nedfaldt Blad, i Form af en temmelig rummelig, limet Hule. Indtaget i varmt Rum om Vaaren giver den Sommerfuglen allerede efter 25—26 Dages Forlöb. Da Larven er overordentlig graadig og voxer hurtigt, gaar det snart med Forvandlingen, saa at den, udklekket af ZEgget 1 Midten af Juli Maaned, allerede mod Slutningen af August, eller efter 5—6 Ugers Forlöb, er ferdig: til Indspinding. Metamorphosen er saaledes hos os eetaarig; men i det sydlige Vorge skal Sommerfuglen have 2 Generationer om Aaret. Som Larve er Arten taget af vor fortjenstfulde Entomolog Kand. SCHÖYEN i Karasjok samt af mig i de indre Distrikter af Svdvaranger, og har det lykkedes mig at udklekke tre Hunexem- plarer, der alle var noget mindre og mörkere farvede end syd- ligere Individer. Forövrigt er Forekomsten saa langt mod nord merkelig, da dens egentlig Hjem jo er Mellemeuropa, og den endog i det sydlige Skandinavien sjelden er observeret. I fölge TENGSTRÖM skal den ogsaa forekomme i de finske Lapmarker. 9. Cymatophora Duplaris LIN. Af denne Art fandtes Larven den 20:de August 1880 paa Kobbervik, mellem to löst sammenspundne Birkeblade, fuldvoxen og ferdig til Forpupning, men blev desverre et Offer for Snylte- hvespe af en liden, til P/eromalinerne henhörende Art. Da Som- merfuglens Flyvetid falder langt ud i Juli Maaned, er det ikke rimeligt, at Larven allerede det förste Aar blir ferdig til sin Forvandling, men er denne efter al Sandsynlighed herope toaarig. Sommerfuglen, der er almindelig 1 det sydlige Skandinavien og holder sig i Lavlandet, vides för kuns een Gang at vere taget paa arktisk Grund, nemlig af Prof. ZETTERSTEDT, der fandt den ved Björkvik i Nordland. 212 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 10. Acronycta Auricoma S. V. En Larve af denne Art, der den 21:de August fandtes paa Betula, undergik den 27:de samme Maaned sit sidste Hudskifte og inspandt sig 14 Dage senere i en Kokong af Blade, fzestet til en Kvist og indvendig fodret med et fint Silkespind, hvori den 10 Dage derefter forpupede sig, men desverre döde i Löbet af Vinteren. Larven, der neppe var 20 Mm: lang, gav en for- holdsvis meget stor Puppe, idet dennes Lengde udgjorde 16 Mm. '— Da Sommerfuglen flyver temmelig tidligt paa Aaret (SCHNEI- DER tog den den 10:de Juli 1882 i et allerede noget afflöiet Expl. ved Bos-jaure 1 det indre af Svdvaranger) og Forpupningen foregaar senhöstes, er Metamorphosen hos os muligens eetaarig. I Mellemeuropa skal Arten forekomme 1 2 Generationer om Aaret. 11. Pachnobia Carnea THBc. Til de af Dr. STAUDINGER 1 »Stettiner Entom. Zeitung» for 1861, pag. 3067—368 meddelte Oplysninger om denne Arts For- vandling er der kuns lidet at tilföie. : Larven, som er meget polyphag og lever paa Vaccin. Myrtillus og uliginosum, Betula, Alchemilla ete., opnaar om Hösten ved förste Övervintring en Lengde af 15—18 Mm. Efter anden Overvintring forpupper den sig henimod Midten af Juni i et fint Spind af Bladrusk eller Jord i Vinterleiet under Mosen paa törre Steder. Af endel efter sidste Overvintring ved Midten af Mai i varmt Rum ind- tagne Larver vilde de fleste ingen Ne&ering tage til sig, medens dog etpar med störste Begjerlighed forterede friske Rosenblade fra Blomsterpotten og vedblev dermed 1 14 Dage, hvorved For- vandlingen udsattes en tilsvarende Tid. Tör man antage, at den samme Trang til Nering vilde have veret tilstede hos disse In- divider ogsaa i fri Tilstand, synes det altsaa rimeligt, at nogle Larver forlader sit sidste Vinterleie om Vaaren forat söge Föde hvorved Forpupningen og Klekningen indtreder noget senere paa Aaret. Denne >e arktisk-alpine Art, der er fundet i Labrador, paa Dovrefjeld samt ifölge Meddelelse fra Naturaliehandler WATKINS ogsaa paa de skotske Höifjelde, ex i Östfinmarken serdeles almin- SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES MFTAMORPHOSER. 23 delig og er af SCHNEIDER endog taget paa Vardö. 1 Syvdvaran- ger har jeg foruden Sommerfuglen ogsaa fundet Larven i M&ngde om Vaaren i Vinterleiet, saavel halv- som fuldvoxne Individer. 12. Agrotis Hyperborea ZETT. Artens Forvandling er beskrevet af STAUDINGER i »Stettiner Entom. Zeitung» for 1861, pag. 362—363. Som supplerende Bemerkninger har jeg for Larvens Vedkommende at tilföie, at Kroppens sedvanlig rödlig graa Grundfarve stundom vwarierer i det gule eller grönlige. De sorte Streger paa begge Sider af Midtlinien danner med denne og de sorte Punkter i Leddene langs Ryggen en fortlöbende Rekke mörke, gaffelformige Marmo- reringer, hver med 3 fremadvendte Grene, hvorimellem Grund- farven viser sig som 2 og 2 lysere Flekker paa hvert Led. Larven er meget polyphag og lever paa lavere og höiere Planter: Vaccin. Myrtillus og uliginosum, Vicia, Lathyrus mari- timus, Alchemilla etc. Et overvintret og tidlig i Stuen indtaget Individ n&erede sig 3 Maaneder, medens det endnu var vinterligt udenfor og ingen Adgang til den naturlige Föde, af Rosenblade fra Blomsterpotten og opnaaede, saaledes fodret, sin fulde Ud- vikling. Larven overvintrer 2 Gange, förste Aar 10 Mm. lang, andet Aar fuldvoxen og forblir sedvanligvis i sit Vinterleie ved Forpupningen om Vaaren. Nogle begir sig dog paa Vandring forat söge Nering, hvorved Larvestadiet kan forlenges noget; ja det hender endog ved Svekkelse i Vexten, at enkelte Individer efter anden Gangs Övervintring atter tilbringer en Sommer i Larvestadiet og forpupper sig om Hösten, hvorved Sommerfuglen udkommer tidligt Vaaren efter, og Forvandlingen fölgelig blir treaarig. - Saaledes fik jeg Sommeren 1881 af Opsynsmand Or- SON i /akobselv en overvintret Larve af denne Art, taget paa Lathyrus, hvilken gjennemgik sine Hudskifter og samme Höst havde naaet sin fulde Legemslengde, men efter anden Gangs Overvintring neste Vaar fandtes afmagret og svag. Den vedblev nu i hele tre Maaneder at spise (Rosenblade) og opnaaede der- ved et godt Huld, inden den endelig forpuppede sig og gav Imago i August Maaned. Larven skiftede hele sidste Sommer ikke en eneste Gang Hud. En lignende Efternöler af denne 24 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Art har det vel veret, jeg den 23:de August 1878 fandt paa Vaccinium. Den forpuppede sig den 10:de September og laa Vinteren over som Puppe. Larven spiser lidet ad Gangen. Den forterer sit Foder om Natten og ligger om Dagen sammenrullet efter Siden, skjult under Foderplantens Blade. Denne zgte arktisk-alpine Art er almindelig i hele Fin- marken, hvor den stiger ned paa Lavlandet og gaar helt ud til Kysterne af Ishavet. 13. Agrotis Speciosa HB. Af denne sjeldne, alpine Sommerfugl, der i sin arktiske Va- rietet flyver almindelig paa Fjeldene omkring Kirkenes 1 Juli Maaned, har Forvandlingen hidtil, saavidt vides, veret ukjendt. Jeg fandt Larven Sommeren 1881 paa Vaccin. Myrtillus og Vaa- ren efter i Me&ngde paa -törre Tuer under Mose, hvor den over- vintrede i Selskab med Larven af Agrotis Hyperborea, Pachn. Carnea, diverse Dipterlarver og andre fredelige Medlogerende. Paa samme Lokaliteter fandtes omkring Midten af Juni Puppen, der gåv Imago 1 förste Halvdel af Juli. :Speciosas Larver og Pupper er, ligesom Sommerfuglen, gjennemgaaende noget större end Hyperboreas ; men forövrigt har jeg mellem de to Arters saavel Larver som Pupper ingen Horskjel kunnet opdage, omendskjönt jeg til Sammenligning paa een Gang har havt for mig en Mangfal- dighed af Exemplarer i begge de anförte Stadier af Arternes Ud- vikling. Det gulbrune, mörkt marmorerede Hoved, Kroppens graa, gule eller rödlige Grundfarve, de sterke sorte Punkteringer og gaffelformige Schatteringer langs Ryggen hos Larven, samt hos Puppen den lys kastaniebrune Farve, ja ligetil de 4 fine Kroge paa den temmelig tynde Cremaster, alt udviser nöiagtigt det samme Forhold hos den ene som hos den anden Art. — Der gives som bekjendt Slegter inden NVoctuerne, som f. Ex. Acronycta, hvor de forskjellige Arters saavel Larver som Pupper afviger paafaldende i Udseende, og paa den anden Side atter andre, hvis Arter udviser betydelig indbyrdes Lighed; men at der mellem to Arter i disse Udviklingsstadier ingensomhelst For- skjel lader sig paavise, hörer dog til Sersyn i Naturen. SCHNEIDER anförer i sin »Oversigt over de i Nedenes Amt bemerkede Lepi- SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES METAMORPHOSER. 25 doptera» et analogt Tilfelde, nemlig mellem Arterne Popularis og Cespitis af Slegten Neuronia. Man maatte i saadanne Til- felder antage begge for een og samme Art, hvis ikke, saasom ialfald Tilfelde er mellem Hyperborea og Speciosa, begge Arters udviklede Insekter i Udseende afveg saa betydeligt fra hverandre. Derfor maa det vere Imagos Udseende, som bestemmer Arten, uanseet den mere eller mindre fremtredende Lighed eller Ulig- hed paa de andre Stadier af Dyrets Udvikling, hvorfor de nevnte Tilfelder ei kan opfattes anderledes end som ret merkelige Vid- nesbyrd om, at ogsaa Naturen en Gang imellem kan blive tret af at variere. 14. Anarta Melaleuca THBG. Af denne interessante, arktisk-alpine Slegt, hvoraf kuns en enkelt Art tilhörer Lavlandsfaunaen, er Forvandlingen kuns kjendt for etpar Arters Vedkommende. Hösten 1881 fandt jeg Puppen af Melaleuca under Mose, indspundet for Vinteren i et löst Spind af Jordpartikler, paa Steder, hvor Vaccin. Myrtillus voxte almin- delig. Den gav Imago efter en Maaneds Forlöb. Puppen, der i Forhold til Sommerfuglen er meget liden, er af Farve glind- sende sort med 3 gule Ringe om Abdomen og med 2 udad og opad krummede, sterke Torne paa den tvert afskaarne Abdomi- nalende. L&engde 10 Mm. Den er livlig og meget ömfindtlig for Berörelse. Melaleuca er en af sin höinordiske Slegts almin- deligste Representanter og flöt fornemmelig sidste Sommer i tal- lös M&engde 1 de indre Distrikter af dette Prestegjeld. ; 15. Anarta (Lapponica?) THEG. Larven: Hovedet rödgult med fine sorte Dobbelstreger. Kroppen langstrakt, smal, af Farve under og paa Siderne graa- agtig, Ryggen kanelbrun med en fin lys langsgaaende Linie efter hver Side og en af sorte Punkter bestaaende Midtlinie. Mellem Linierne fra 4:de Segment langs Ryggen en Reekke af mörke Skraastreger, som forover stöder sammen med Midtlinien i Vink- ler. "Lengde c:a 30 Mm: Larven; som er livlig og: vedrört ruller sig sammen, lever paa Vaccin. Myrtillus samt Betula. 26 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Den forterer sit Foder om Natten og hviler om Dagen. Pup- pen er glindsende kulsort, med 3 brede, gule Ringe om Abdo- men. Analtaggen ret, besat med 3 smaa Spidser, hver med en fin Börste. Den er yderst livlig og ömfindtlig for Beröring. Forpupningen foregaar tidligt paa Hösten i et fint Spind under Jordens Overflade. Forvandlingen er sandsynligvis toaarig. Larven fandtes af mig Sommaren 1879 paa Kirkenes 1 et overvintret Exemplar, der den 15:de Augusti indspandt sig til Puppe, men desverre döde i Löbet af Vinteren. Som man ser, ligner Beskrivelsen WILDES i »Raupen Deutschlands» af An. Cordigera THBG., men afviger dog i saa vesentlige Stykker: fra denne, navnlig ved Farven af de langslöbende Linier samt Skraa- stregernes Stilling til Midtlinien, at den ikke vel lad sig lempe paa nevnte Art, som desuden hidtil aldrig har veret observeret omkring Kirkenes. Med Sikkerhed at afgjöre, til hvilken Art den her beskrevne Larve og Puppe henhörer er ikke muligt; dog har jeg antaget det at vere Lapponica, da denne og Melaleuca er de eneste Anarta-arter, som hidtil er iagttagne paa de foröv- rigt saa vel undersögte Lokaliteter ved Kirkenes. 16. Selenia Bilunaria ESP. Denne fra Europas boreale Egne saa vel kjendte Art, der :ogsaa er fundet i M&ngde paa etpar Steder indenfor vor arkti- ske Region, tog jeg som Zarve 10:de September 1880 paa £e- fula ved Kobbervik. Den forpuppede sig 14 Dage senere og gav midt paa Vinteren Sommerfuglen i et lidet Hunexemplar efter i 25 Dage at have ligget inde i varmt Rum. Den lysebrune Puppe var forsynet med en vorteformig, but Cremaster, besat med 2 stive Börster samt 6 fine Kroge, hvoraf de 4 inderste og lengste var udad-, de 2 yderste indadkrökte. Da Sommerfuglen her flyver allerede i Mai Maaned, og Forpupningen foregaar saa sent paa Hösten, er Forvandlingen sandsynligvis eetaarig. 17. Cidaria Dilutata S. V. Sommeren 1880 fandt jeg i Zanen paa Betula Larven, der af Dr. STAUDINGER för er taget i Alten. SANDBERG: ARKTISKE SOMMERFUGLES MRTAMORPHOSER. 27 Denne overalt heroppe saa almindeligt forekommende Som- merfugl udklekkes af Puppen i September og flyver ofte til lige ind i Oktober Maaned, saa at den af alle her forekommende Arter er senest paaferde mod Vinteren. Arten synes at Oover- vintre som Eg, der udklekkes tidligt neste Vaar, saa at For- vandlingen ikke usandsynlig kan vere eetaarig. 18. Eupithecia Hyperboreata STGR. En Puppe af denne Art, der opdagedes af STAUDINGER Og WoOcKE 1 Alen 1860, men hvis Metamorphose har veret ukjendt, tog jeg den 9:de Juli 1881 paa /uniperus, der saaledes ligesom hos Ssbrinata formodentlig udgjör Larvens Nering. Puppen var lysegrön af Farve med gulagtige Vingeskeder og laa indsvöbt i et fint Spind, festet til en Gren. Sommerfuglen som er rent arktisk, er hos os yderst almindelig. 19. Crambus Furcatellus ZETT. Larven: Kroppen slank og glat, noget fladtrykt, uden Haar- bedekning og af Farve lysegraa med brungraa, skjoldformige, blanke Vorter, 4 paa hvert Segment. Hovedet stort og af samme Bredde som Kroppen, glindsende sort og forsynet med kraftige Kf ver. CAT Födderne, rov i Antalet, er det bagerster ban ikke indrettet til under Gangen at omfatte Gjenstandene, hvorfor Dy- ret med ligestor Lethed beveger sig baglengs som fremover. Kroppens Lengde 25 Mm. Larven kommer aldrig for Dagens Lys, men lever i selvgjorte Gange under Mose, der formodentlig udgjör dens Nering. Deri forpupper den sig ogsaa om Vaaren 1 en med fint Silkespind udforet, rummelig Gang. Den er af Naturen livlig og hidsig og verger sig, naar den beröres, ved at bide rasende omkring sig. Puppen er cylindrisk, glindsende. Thorax og Abdomen mörk graabrun, Vingeskederne gulbrune, 3 Ringe om Abdomen samt et smalt Parti paa begge Sider af Bryststykket okergule. Analtaggen konisk tilspidset, glat. Längden 10 Mm. Imago udkommer i Juli, en Maaneds Tid efter Forpupnin- gen. Puppen synes ligesom Larven at vere ömfindtlig for Lys. 28 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1833. Den er yderst livlig. Ved at forstyrres i sin Bolig beveger den sig raskt fremad i Gangen, idet den slaar ned med Abdomen og stemmer Analtaggen mod Gangens Silkevegge. Paa denne Maade arbeider den sig ogsaa under Klekningen ud af Larve- gangen og op i det frie. Af denne alpine og höimordiske Art, der synes at have sit rette Hjem i de goldeste Kystegne samt inde i Landet kuns paa de höieste Fjelde, har SCHNEIDER taget Sommerfuglen endog paa Vardö samt paa Höifjeldene omkring 7Zromsö. Tarven fandt jeg den 30:de Mai 1882 1 /akobselv. Den forpuppede sig den 21:de Juni og udkom den 17:de Juli i et noget forkröblet, men vel kjendeligt Hunexemplar. Forvandlingen har hidtil veret ukjendt. 20. Plutella Cruciferarum ZELL. Arten, der har en vid Udbredelse og endog forekommer paa Spitsbergen, flyver hos os almindelig fra Midten af Juni ud- over Sommeren og overvintrer som Puppe. I milde og langva- rige Efteraar hender det stundom, at endel Pupper gir Imago i September eller Oktober, og at Sommerfuglen saaledes flyver i andet Aarskuld. ENERARASEISHO ST SATEURNPAT PAN ONINSIERS AF AUG. EMIL HOLMGREN. Den 12 Augusti 1880 fann ingeniören C. G. ANDERSSON på det 3,000 fot höga Långfjället i Dalarne åtskilliga kokonger tillhörande ofvannämda fjäril, hvilka voro fästa på låga buskar af Betula nana och Empetrum nigrum; men alla dessa kokonger voro tomma eller gömde blott några fragmenter efter larver och puppor, utom en af dessa, som syntes innehålla något främ- mande ämne. De hemtogos emellertid och förvarades i en liten ask. Året derpå i Maj kom hr ANDERSSON tillfälligtvis att öppna denna ask och fann då helt oväntadt flera stycken döda, fullt utbildade parasitsteklar liggande på dess botten. Vid efterseende visade det sig att steklarna hade framkommit ur ofvan nämda kokong, hvilken till större delen var uppfyld med en fintrå- dig, mosslik och till färgen hvit spånad, i hvilken funnos flera små runda hål, hvarigenom steklarna utkrupit. Inseende det vetenskapliga intresse, som detta fynd borde ega, visade hr ANDERSSON den omtanken att till Entomologiska Föreningens ordförande, prof. SANDAHL, öÖfversända såväl stek- larna, som den kokong, ur hvilken de blifvit kläckta. Då jag nu fått i uppdrag att till arten bestämma dessa steklar och för öfrigt rörande de samma meddela hvad som synts mig vara värdt att lägga märke till, så får jag härmed aflemna följande notis, som måhända torde förtjena en plats i Entomologisk Tidskrift. De af hr ANDERSSON öÖfversända steklarna voro 6 till anta- let, alla honindivider och tillhörande en och samma art, nämligen: 390 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Spilocryptus fumipennis GRAVENHORST. Cryptus fumtipennis GRAV. Ichn. Europ. II. 601, 120. — Spilocryptus fumipennis "THOMS. Opuscula ent. V. 503, 3. Denna art är förut funnen i Tyskland samt hos oss vid Torekov i Skåne och vid Stockholm. Med all sannolikhet har den en mycket vidsträckt utbredning, men är troligen icke så sällan förvexlad med närstående arter, isynnerhet med zincubitor och grator, hvilka båda icke äro sällsynta 1 våra södra och mellersta landskap. Den, som enligt vårt förmenande bäst lyc- kats utreda dessa arter, är C. G. THOMSON i Lund, emedan han grundat sina bestämningar på konstanta karakterer, hemtade från de särskilda kroppsdelarnas form och skulptur, då de äldre auk- torerna deremot fäst afseende hufvudsakligen endast vid färgen, som, isynnerhet hos hanarna, är underkastad tämligen betydlig variation. I det af THOMSON uppstälda slägtet Spilocryptus be- skrifver han, jemte de 3 ofvannämda, äfven 9 andra arter, af hvilka 4 äro för vetenskapen nya. Sannolikt kan en del af dessa arter hänföras till det af FOERSTER nybildade slägtet Gam- brus, men kännetecknet för det samma är i hans lilla afhandling: Synopsis der Familien und Gattungen der Ichneumonen»> så kort och lättvindigt affattadt, att man svårligen dermed kan komma till någon fullt afgörande bestämning, isynnerhet som ingen art såsom slägttyp är angifven. För den skull anser jag, att det Thomsonska slägtnamnet Spilocryptus bör bibehållas, ehuruväl det blifvit senare uppstäldt och följaktligen, enligt gängse bruk, bort utbytas mot det äldre. Jag tillåter mig uppräkna de inom vårt land funna arterna af Spilocryptus och vid hvar och en af dem, för så vidt det näm- ligen är kändt, anföra den insekt, hos hvilken de under larvsta- diet lefva såsom parasiter. Spil. incubitor STRÖM. — Cimbex variabilis. > migrator GRAV. — Bombyx (Cerura) erminea.' > (Gastropacha) quercus. Zygena peucedani.! Noctua (Plusia) moneta. > fumipennis GRAV. — Bombyx (Saturnia) pavonia. > tibialis "THOMS. 1! Denna art finnes icke hos oss. HOLMGREN: EN PARASIT HOS SATURNIA PAVONIA LIL. 31 Spil. zygenarum THOMS. — Zygena filipendule. > dispar THOMsS. (= gygoleucus GRAV. & och Pezomachus ab- brevitor FABR. O). > Anasultus ”"THOMS. > ornatus GRAV. — Zyggena peucedani.' > tricolor GRAV. > adustus GRAV. > ornatulus ”THOMS. » grossus GRAV. Häraf framgår således, att man ännu icke har sig bekant, hvarest de flesta arterna hålla till under sin larvperiod, i följd hvaraf vetenskapen måste stå i tacksamhetsskuld hos hvar och en, som lemnar bidrag till utredandet deraf. -Särskildt tager jag mig här friheten uppmana våra många fjärilsamlare att vid fjärilspuppors kläckning eller larvers uppfödande taga noga vara på de parasiter, som ofta dervid framkomma; ty icke sällan kunna dessa vara af vida större vetenskapligt intresse än sjelfva fjärilarna. Äfven i växtätaresteklarnas larver lefva ett betydligt antal parasitsteklar, som efter en längre eller kortare tids förlopp kläckas ur kokongerna och väl förtjena att tillvaratagas. I tid- skriftens föregående häfte se vi dessutom hvilken vacker skörd af parasitsteklar kommit d:r MÖLLER till del från af honom in- samlade och på ett ändamålsenligt sätt förvarade gallknölar. Sådana gallknölar anträffas ofta på växterna och hysa inom sig de små insekter, hvilka varit orsaken till deras uppkomst, samt derjemte äfven dessas parasiter. Det är vid kläckningen af de senare man iakttagit den högst egendomliga, dubbla parasitism, som väckt så mycken uppmärksamhet inom. entomologien. Dess- utom kan tillvaratagandet och den sorgfälliga granskningen af de små parasitsteklarna leda äfven till ett beaktansvärdt prak- tiskt resultat, enär man vid pågående insektshärjningar derigenom kan sättas i tillfälle att med tämlig noggranhet bestämma såväl insektshärjningens intensitet i det hela taget, som dess varaktighet. Vid många tillfällen kan detta varda af stor vigt både för skogs- hushållningen, landtbruket och trädgårdsodlingen, och jag vill derför i en annan uppsats redogöra för hur man vid dessa be- stämningar bör gå till väga. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÅLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: Från Hr Statsrådet m. m. O. I. Fåhreus: Le Naturaliste. 4me Année, 1882, N:o 6—11; 13—21; 23—24. » » gme > 1883, N:o 25—29. Från Accademia dei -Lincei (Roma): Atti. AnnosuCCELXX (1882—83). |Ser. sIII; TFransunti Vol VIL: Faseicolo I—IV. Från Boston Society of Nat. History: Proceedings. Vol. XX. Part IV Januari—April 1880. » » XXI. Part I Mai—December 1880. » » » Part II December 1880—0October 1881. » » oo» Part III October 1881—Januari 1882. Från Cambridge Entomological Club (Mass. U. 5. A) Annual Reports för 1882. Psyche. Vol. 3. N:o 100. Augusti 1882. Från Société Hntomologique de Belgique: Comptes-rendus des Séances. Ser. III. N:o 26—27. (Dec. 1882). N:o 29, 30 (Fevr. Mars 1883). (N:o 28 Janv. 1883 n'est pas regu). Från ”The Editor of Science”, Cambridge. Mass. U. S. A.: SCIENCE; LF NOlH4s INIosELEebi.: OmMES3 Från J. Henry Comstock (The Departement of Agriculture. Washington 1881.) Report on insects for the Year 1881, by J. Henry Comtock. Från Die Senckenbergische Naturforschende Gesellschaft: Bericht 1881—1882. Frankfurt a. M. 1882. Från Die Naturforscher-Verein zu Riga: Korrespondenzblatt. XXV. Från Die Naturwissenschaftliche Gesellschaft Isis in Dresden: Sitzungsberichte und Abhandlungen. Jahrg. 1882 Jan. —Juni. (Forts. sid. 38.) ANTECKNINGAR OM NÅGRA SKANDINA- VISKA FJÄRILARTER AF CHR. AURIVILLIUS. I en uppsats om sekundära könskarakterer hos nordiska dag- fjärilar" har jag bland annat äfven redogjort för de egendomliga fjäll, s. k. Aanfjäll, som förekomma hos en stor del af våra dagfjärilar. Hos slägtet Zrehia hade jag då ej lyckats upptäcka några hanfjäll, men sedan jag nu blifvit i tillfälle att undersöka några nykläckta exemplar af £. /igea, har jag funnit, att hos hanen till denna art verkligen förekomma små fläckar af hanfjäll. Dessa hanfläckar bilda på framvingen en tvärgående rad, som sträcker sig från dorsalkantens midt genom fälten 12, Ib, 2, 3, 4 och 5. Om man en gång fått syn på dem, torde man äfven med blotta ögat utan synnerlig svårighet kunna återfinna dem hos de flesta exemplar. De skilja sig nämligen från vingens mörka grundfärg genom en vida starkare, något gråaktig glans, som dock endast framträder fullt tydlig vid en viss belysning. Om ett exemplars grundfärg är urblekt eller de hanfläckarne omgifvande mörka fjällen afnötta synas hanfläckarne endast med svårighet och kunna lätt förbises. Äfven om man afskrapar vingfjällen är det ganska lätt att ej märka hanfjällen, enär de äro mycket få- taliga och förekomma på en mycket liten yta. Hanfjällen äro normala tofsfjäll, omkring o,4 m.m. långa med basen 0,0o25—0,0o3 m.m. bred. Från basen afsmalna de ! Bihang till K, Sv. Vet. Akad. Handlingar, Bnd 5 N:o 25. Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 1 (1883). Q 34 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. jämt uppåt till ”/, af sin längd, hvarefter de äro trådsmala. Tof- sen är 0,05—0,06 m.m. lång, tämligen gles med 8—10 grenar på hvarje sida. Basen är djupt, men smalt inskuren, så att den något påminner i detta fall om hanfjällen hos Pieris brassica, ehuru inskärningen der är vida bredare. Genom denna inskär- ning skilja sig hanfjällen hos Zrebia ligea lätteligen från han- fjällen hos andra nordiska Satyrider. Om man rengör vingen från fjäll synas ej några märken efter hanfläckarne, och man kan endast vid mycket noggrann undersökning iakttaga fästpunkterna för hanfjällen, strödda här och der mellan raderna för de van- liga fjällen. Jag har undersökt exemplar från Lappland, Hel- singland, Upland, Skåne och Tyskland samt funnit dem alla lika med afseende på hanfläckar och hanfjäll, ehuru de för öfrigt kun- nat vara olika till färgteckning och storlek. Den mycket närstående och understundom med EE. ligea förblandade tyska arten £. Furyvale ESP. visar emellertid ett an- nat förhållande. Ehuru den ej enligt min tro tillhör Skandina- vien, vill jag dock i korthet redogöra för den samma här och det så mycket heldre, som den varit uppgifven såsom skandina- visk.! ; Betraktar man hanens framvingar med oväpnadt öga eller med ett förstoringsglas, så visa sig 1 intetdera fallet några han- fläckar, men afskrapar man fjällen på de ställen der hanfläckarne finnas hos £. f!igea och lägger dem under mikroskopet, så finner man, att äfven här förekomma hanfjäll, ehuru långt färre till an- talet än hos &E. ligea. Hanfjällen hos &£. Furpvale äro till form och byggnad gan- ska lika de nyss beskrifna, men skilja sig genast genom sin stor- lek och genom tofsens relativa längd. De äro nämligen ej mer än o,rg—9,21 m.m. långa, omkring 0,02 m.m. breda vid basen samt försedda med en tofs af omkring 0,o45 m.m. Då de ving- fjäll, som omgifva hanfjällen här så väl som hos £. ligea, nå en längd af omkring 0,35 m.m., så är det klart, att de skola allde- les täcka öfver och dölja de få och kortare hanfjällen. Deraf förklaras således, att inga hanfläckar synas. De sex individer af E. Euryvale, som jag varit 1 tillfälle att undersöka, hafva haft han- ! LAMPA, S., Catalogus Lepidopterorum Scandinavige. Westerås 1877, Sid. 2. 4 AURIVILLIUS: ANTECKN. OM NÅGRA SKANDIN. FJÄRILAR. 35 fjällen fullkomligt lika stora, och jag har ej märkt några öfver- gångar till dem hos Z. Zigea, lika litet som jag hos den sednare funnit några små hanfjäll, som liknat dem hos £. Zuryale. Det synes derför vara tämligen säkert, att man i denna omständighet har ett nytt och ingalunda ovigtigt skiljemärke mellan de båda arterna. Denna skilnad bör isynnerhet blifva af nytta vid afgö- randet af den plats, som åtskilliga till dessa arter hänförda va- rieteter böra intaga. Det är ej min mening att här ingå i en närmare utredning af dessa båda arter, och det är till och med obehöfligt, enär jag har mig bekant, att min vän konservator J. SPARRE-SCHNEIDER i Tromsö har för afsigt att göra det och i det syftet samlat ett större material, än som för närvarande står mig till buds. I sammanhang med ofvanstående må blott framhållas, att alla skan- dinaviska exemplar, som jag sett, äfven ex. från Dovre, sända af kand. SCHÖVEN såsom FE. Euryale, afgjordt tillhöra £. ligea. Hvad ofvan anförts, kan i korthet jemte öfriga karakterer sammanfattas sålunda: Erebia Ligea L. Erebia Euryale Es>P. Hanfläckar /yvdliga. Hanfläckar saknas. Hanfjäll omkring 0,4 m.m. Hanfjäll 0,19—0,2; m.m. lån- långa, med spetsarne uppskju- ga, täckta af de närsittande ving- tande ofvan de omkringliggande fjällen. fjällen. Fransarnes ljusa fläckar större Fransarnes ljusa fläckar min- än de mörka. dre än de mörka. Framvingarnes utkant svagt Framvingarnes utkant starkt böjd. rundad. Den röda färgen 1 disken på framvingarnes undre sida kan deremot förekomma hos båda arterna. Bland varieteter vill jag endast omnämna var. /enisseiensis TryYB., som afviker från de andra genom att fullständigt sakna hanfjäll. £. Euryvale var. ocellaris STAUD. från Tyrolen, som till teckningen mycket liknar /enissezensis, har deremot hanfjäll, som närmast likna dem hos Zurvale, men äro tydligt längre, 0,25— 9,29. Hanfläckar märkas dock ej. + 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Det är en känd, ehuru ännu föga undersökt sak, att många af våra fjärilar afsöndra en egendomlig lukt. Denna lukt an- ses af den tyske naturforskaren Fritz MÖLLER härröra från de s. k. hanfjällen, hvilka han derför kallar för »luktfjäll». Bland högnordiska arter brukar i detta fall omnämnas Oeneis Norna, hos hvilken SCHILDE"' under sin resa 1 Finska Lappmarken iakt- tog en fin mysklik lukt. Under en resa i Jämtland förliden som- mar påträffade jag och hr. SvEN LAMPA denna art i rätt stor mängd. Vi iakttogo då, att om man håller näsan mellan vin- garnes Öfre sida hos hanen förnimmes en rätt angenäm och täm- ligen stark lukt. Förfar man på samma sätt med honan mär- kes alldeles samma lukt, ehuru något svagare. Hamnen af Pieris MNapi afsöndrar deremot en obehaglig lukt, som jag ej kunnat märka hos honan. Deremot har jag hvarken hos hanen eller honan af Pieris brassicee kunnat förmärka någon luktafsöndring. Dessa fakta synas mig ej tala synnerligen för, utan snarare mot den Millerska teorien, ty föga sannolikt är det väl, att samma lukt, som hos hanen till Oe. Vorna skulle komma från hanfjällen, hos honan skulle uppstå från något annat håll, ty från hanfjäll, kan den hos henne ej komma, enär hon liksom alla an- dra honor saknar dylika. Likaledes vore det underligt, om han- fjällen skulle sprida en stark och tydlig lukt hos £. Napi men ej hos P. brassice, ehuru de hos den sednare äro ännu större och talrikare. Många iakttagelser i denna sak, vore emellertid behöfliga, och jag tillåter mig derför uppmana tidskriftens lä- sare att göra sådana hvar på sitt håll. Att undersöka insekterna med luktorganet är en ny metod, som förtjenar uppmuntran och helt säkert skall medföra nöje för den, som vill syssla dermed och tillika sannolikt bidraga till att lösa några af de många gå- tor, som ännu möta oss öfverallt inom insektverlden. 20 Uti en liten samling insekter från Delsbo i Helsingland, skänkta till Entomologiska Föreningen af den flitige samlaren derstädes, målaremästaren J. RUDOLPHI, har jag påträffat ett Par arter, som förtjena att särskildt omnämnas. NYStett. Entomol Mert.B 34. 1873. Ps S2. AURIVILLIUS: ANTECKN. OM NÅGRA SKANDIN. FJÄRILAR. SM Den ena är en hane af Psyche (Trichopsyche) hirsutella HÖBN. (= /fusca HAW., WALLENGR.). Denna art är ej förut anmärkt såsom svensk, men funnen i Norge på Dovre samt äfven upp- tagen i WALLENGRENS arbete, ehuru då ännu ej funnen i Skan- dinavien. Någon beskrifning kan derför ej nu behöfvas, utan jag vill blott påpeka säsom tillägg till hvad WALLENGREN näm- ner, att bakkroppen ej når till bakvingarnes analhörn, och att framvingarne äro hvardera 13 m.m. långa. Hr RUDOoLPHI skrifver om den samma: »Jag fann flera exem- plar flygande på en skogsäng i Juni 1882.» Den andra är en synnerligen vacker Arephos-form, som väl tillhör 8. Nothum HÖBN., ehuru den till färgen något afviker från tyska exemplar. Basalfältet är gråblått och utåt begränsadt af den rent svarta första tvärlinien, som står mycket snedare än hos 6B. Parthemas, Den inre hälften af midtfältet är rent svart och således ej skild från den första tvärlinien, den yttre hälften åter gråblå liksom basalfältet. Gränslinien mellan midtfältets båda halfvor är parallel med första tvärlinien och nästan rät. Den andra tvärlinien står deremot mera upprät, hvarigenom den grå- blå delen af midtfältet blir bredare mot vingens framkant och smalare mot bakkanten. Bakvingarnes gula färg är densamma som hos 64. Parthenias. Framvingarnes fransar äro något skäc- kiga, bakvingarnes deremot enfärgade. Denna art uppgifves af WALLENGREN såsom funnen i Östergötland. På Riksmuseum fin- nes emellertid intet svenskt exemplar. Om artens lefnadssätt skrifver hr RUDOLPHI: »Denna art framkom en vecka sednare (d. 24 April 1882) än Parthenias, flög lägre och mera sakta samt uppehöll sig envist tillsammans med andra liknande exemplar, sittahde på sälgblommor.>» Detta stämmer med uppgifterna från Tyskland, om att larven lefver på Salix-arter, hvaremot B. Parthenias som bekant håller sig till björk. 09 —- == ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÅLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: (Eörtsifridsid: 32.) Från M. Adrien Dollfus: Feuille des jeunes naturalistes, XIIIme Année N:o 147, 148, 149. Från Der Naturwissenschaftl. Verein fär Steiermark: Mitthelluugen. Jahrg. 1882. Från Prof. O. T. Sandahl: Några anmärkningar rörande Intendentsbefattningen i Entomologi vid Riks- museum af C. G. THOMSON. Till Kongl. Vetenskaps-Akademiens Sekreterare ; svar på THOMSONS Anm. af CHR. AURIVILLIUS. Med anledning af Adj. C. G. THOMSONS »Några anmärkningar rörande In- tendentsbefattningen i Entomologi vid Riksmuseum» af S. LOVÉN. Från Herr Konservator C. A. Hansson, Strömstad: Bidrag till kännedomen om det lägre djurlifvet vid norra Bohusläns kust. Af CARL AUG. HANSSON. (Separataftr. ur K. V. A. Öfvers. af Förh.) Anteckningar om norra Bohusläns Rätvingar. Af CARL AUG. HANSSON. (Se- parataftr. ur K. V. A. Öfvers. af Förh.) SE MEDDELANDE. Till den ibland Smärre Meddelanden Årg. 1881, sid. 211 af Hr Jägmä- staren GADAMER (Råslätt, Jönköping) lemnade förteckning öfver fyndorter för en mängd sällsynta skalbaggar har Hr GADAMER sedermera meddelat följande tillägg: Calosoma reticulata FABR., nära Trolle-Ljungby. (»Uppgifves af äldre Faunister såsom funnen i södra Sverige, men har mig veterligen, ej på senare tider påträffats». Thoms. Coleoptera I, 174.) Crioceris 12-punctata LIN. (GEOFFR/), vid Bäckaskog i Skåne. (»Uppgif- ves af LINNÉ såsom funnen på sparris». ”Thoms. Coleoptera VIII, 139.) C. asparagi LIN. (GEOFFE.) äfven vid Bäckaskog. (Sällsynt; funnen på Sparris.» Thoms. Coleoptera VIII, 139.) ENTOMOLOGIEN ANVÄND I RÄTTS- MEDICINENS TJENST. I den franska tidskriften £e WNaturaliste, n:o 27 för den 1 Februari 1883, finnes intagen en artikel med rubrik: Une appli- cation de PV Entomologie å la Måidecine légale af M. MEGNIN, hvilken artikel förtjenar den största uppmärksamhet, såsom visande det oväntade gagn, som entomologisk kunskap har kunnat göra i ett inträffadt rättsmedicinskt fall. För några månader sedan omtalade alla tidningar i Paris ett sorgligt fynd, som man gjort i ett rum, hvilket någon tid förut varit bebodt af en fallen qvinna. Fyndet bestod i ett fullkom- ligen hoptorkadt lik af ett barn om sex eller sju års ålder. Kort derefter blef en qvinna med namnet ROBERT häktad och hon bekände, att liket ifråga var af hennes son, som enligt hennes uppgift aflidit genom sjukdom 18 månader förut. Hon tillade, att emedan hon försummat att i rätt tid anmäla dödsfallet hos vederbörande myndighet, hade hon icke vågat begära likets jordande. Det ifrågavarande liket fördes till likhuset (La Morgue) och prof. BROUARDEL fick uppdrag att, så vidt möjligt kunde vara, undersöka dödsorsaken och bestämma den sannolika tiden för dödsfallets inträffande, för att kunna kontrollera berättelsen af qvinnan ROBERT, som emellertid var anklagad för barnamord eller åtminstone för .uraktlåtenhet att ställa sig till efterrättelse lagens föreskrifter rörande liks jordande. Prof. BROUARDEL fäste sin uppmärksamhet vid det förhål- landet, att i de tygstycken, hvilka omgåfvo liket, likasom äfven 1 dess inelfshåligheter funnos en stor massa lemningar efter in- sekter, och den tanken föll honom in, att dessa lemningar möj- ligen skulle kunna erbjuda värdefulla ledningar till att lösa åt- 40 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. minstone någon del af de framstälda frågorna. Han begärde derför, att M. MEGNIN, en känd entomolog, skulle anmodas att undersöka och gifva utlåtande om den rol, som insekterna haft att utföra, och möjligen i samband dermed söka bestämma den sannolika tid, som insekterna behöft för att förvandla den unge ROBERTS lik till den mumie, som nu förelåg. M. MEGNIN åtog sig denna undersökning och afgaf rörande densamma och det resultat, hvartill han kom, följande rapport: »Liket af den unge RoBERT, torkadt och mumifieradt, hvilar »i en dubbel låda, liknande de lådor, som man begagnar till »försändning af aromatiska tvålsorter. Lådan är för kort för hans » växt, hvarför hans ben äro sammanvikta och korslagde i samma » ställning, som skräddare bruka med dem intaga, då de sittande »på ett bord förrätta sitt arbete. Bålen är beklädd med en ylle- » väst, och det öfriga af kroppen inveckladt i tygstycken, som äro »rester af en gammal kjortel och af en gammal fruntimmersregn- »kappa. Då man uppvecklar dessa tygstycken, finner man, att »de äro sammanklibbade af en intorkad gelatinös vätska, af hvil- >»ken de varit genomdränkta. Man förvånas härvid öfver den »oräkneliga mängden af kokonger eller puppor af flugor (dipterer), »som nu kommer i dagen. Hvarje veck är fyldt af sådane och »de äro ordnade sida vid sida likasom cellerna i biens vaxkakor; »deras stora antal måste uppskattas till flera tusen. De allra »flesta af dessa kokonger äro tomma, hvilket angifver att full- »bildade insekter kommit fram ur dem. Emellertid finnas »några som ännu innehålla döda puppor och äfven några med insek- »ter färdiga att utträda ur sina kokonger. Det lyckas således »att bestämma arten och man finner, att de större kokongerna » bildats af Sarcophaga Ilaticrus MEiG och de mindre af Lucilia »cadaverina MacQ. (Pyrellia MEIG.) Vi skola längre fram se »hvilka upplysningar man kan erhålla genom närvaron af dessa »qvarlefvor af de nämda flugorna. G » Mumien, befriad från sina beklädnader, visar hudbetäck- »ningarne liksom limmade vid benen tll följd af hoptorkandet »och det nästan fullständiga försvinnandet af muskelsubstansen, » hvilken för öfrigt synes hafva varit högst litet utvecklad. Krop- »pens yttre betäckningar äro till en stor del förstörda. De äro » dels genomborrade med en massa hål, liknande dem i ett finare ENTOMOLOGIEN I RATTSMEDICINENS TJENST. 4 »durkslag, dels ersatta, 1 en stor utsträckning, af ett gulaktigt, »pulverformigt ämne. Större delen af bensystemet är blottadt från »hud och muskler och i stället betäckt med ett slags damlkt »pulver, som under mikroskopet befinnes helt och hållet bestå af lemningar — de tomma ombytta hudarne — af en acarus- >art, Ivroglyphus longior, samt deras exkrementer. »Hvad likets inelfvor beträffar, så finnas de icke mera till, »utan äro ersatta af en svartaktig massa, i små klumpar, med en genomträngande lukt af gammalt vax. Det inre af hufvud- »skålen är likaledes fyldt af en groft pulverformig, svartaktig »massa med små glänsande flittror bildade af kolestearin-kristal- ;ler. I dessa massor, synnerligen den, som uppkommit af hjer- »nan, ser man ytterligare en stor mängd af ofvannämda flugors »kokonger och dessutom puppkokonger af insekter, hörande till »en annan ordning. De äro af två slag, med afseende på stor- ;Jleken, och kännas lätt igen såsom varande qvarlefvor af Der- »mestes och Anthrenus. Genom noggrant eftersökande påträffas »ett par döda fullvuxna individer, hvarigenom arten kunde be- »stämmas till D. lardarius L. och ÅA. museorum GYLL. Det är »dessa insekter och deras larver, hvilka hafva borrat de ofvan- »nämda små hålen i olika riktningar genom betäckningarne eller »genom den organiska massa, som ännu finnes å några ställen »under desamma. »En del af den hårbeklädda huden med ännu qvarsittande hår vär så att säga späckad med oerhördt stor ohyra och dess ägg; »hvarje hår är såsom ett spett fullsatt med gnetter> (ägg af huf- vudlusen), »och de fullvuxna individerna af arten Pediculus ca- »pitis IL. hafva uppnått en märkvärdig utveckling. Denna ohyras »död är samtidig, på några dagar när, med ifrågavarande barns, »ty dessa parasiter kunna icke föröka sig på andra än lefvande »kroppar och kunna icke lefva på kadaver. ; »Se här de upplysningar, som vi kunnat hemta af det före- »gående rörande den tid, som antagligen måste hafva förflutit efter barnets död. »Då ett lik är utsatt för luftens fria tillträde, angripes det hastigt af en massa insekter, hvilka komma för att lägga sina vägg på dess yta och isynnerhet i ingångarne till den döda krop- Du »pens naturliga mynningar. De ur äggen kläckta larverna 2e- DS 3 DH HH HS 42 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. »nomtränga liket i alla riktningar för att nära sig af dess vät- »skor och framförallt verkställa dess tillintetgörelse. På detta »sätt verksamma äro framför andra Sarcophagernas grupp bland »flugorna och somliga skalbaggar, af hvilka vissa arter tränga in »t. o. m. under huden, såsom arterna af slägtet Si/pha. Flug- »larverna, vanligen af allmänheten kallade köttmaskar eller lik- »maskar, samt skalbaggslarverna äro tillräckliga för att nästan »helt och hållet uppsuga likets vätskor och bringa detsamma nära »nog till ett skelett, ännu genomträngdt af de feta syror, som »äro kända under namn af /Zik-fett. Nu inställa sig Dermestes- »larverna, hvilka förtära, intill sista spåret, allt hvad som finnes »af fett. Då Dermestes slutat sitt arbete och liket blifvit redu- »ceradt till liksom en mumie, så blifva de torkade organiska de- »larne, senorna, huden och de muskelpartier, som sparats af fö- »regångarne, angripna af Ånthrenus-arter och akarider af slägtet > Tyroglyphus, hvilka lefva i affall efter andra och hvilka uppträda »1 myriader och bringa till ett pulver allt hvad som återstår af >organiskt ämne ända intill benen. »I förevarande fall var liket icke öppet utsatt för luftens » fria tillträde, men lådan, som omslöt detsamma, hade bräderna »illa sammanfogade, så att mellan dem funnos springor af åt- »minstone 2 millimeters bredd. Häri ligger orsaken till det för- »hållandet, att de stora likätande skalbaggarne och de stora ar- »terna af flugslägtena Calliphora, Sarcophaga och äfven Lucilia »icke hade kunnat intränga i lådan. Endast två små arter af »dipterer, Sarcophaga laticrus och Lucilia cadaverina hafva lyc- »kats intränga till liket, och det är deras oräkneliga larver, al- »strade i flera generationer, hvilka hafva börjat förstörelsearbetet »å liket efter unge ROBERT, och qvarlemnat dessa otaliga pupp- »omhöljen, af hvilka tygstyckena äro uppfylda. Larverna af dessa »flugor utveckla sig ganska hastigt, i det att mindre än en må- »nad är tillräcklig tid för dem för att uppnå puppstadiet, och i »det närmaste samma tid behöfves sedan för flugans fullkomliga »utveckling. En generation har sålunda en tillvaro af sex vec- »kor eller två månader och afkomman förökar sig enligt en sti- »gande geometrisk progression, hvilket förklarar den oräkneliga »mängden af tomma larvhudar, som de efterlemnat. Denna för- »Öökning har sannolikt egt rum under flera månader. Härvid ENTOMOLOGIEN I RÄTTSMEDICINENS TJENST. 43 e »bör ihågkommas, att dessa insekter äro i verksamhet endast »under den vackra årstiden; när kölden kommer, afstanna deras »metamorfoser. Uti de tygstycken, som omgåfvo liket, voro alla »flugpupporna tomma, med undantag af några få exemplar, hvilka »innehöllo döda individer, hvilkas utveckling icke kan hafva »hämmats af annat än kölden. Vi kunna af detta sakförhållande »sluta till att de köttätande fluglarverna hafva varit i verksamhet »under en 'hel varmare årstid (vår, sommar och höst), och att »vid vintrens ankomst deras arbete var i det närmaste slutadt. >»Under vintren har det varit en tid af hvila för dödens » arbetare. » Vid vårens återkomst har liket, som nu var beröfvadt sina »vattenhaltiga vätskor, blifvit angripet af PDermestes, efter hvilken »skalbagge qvarlefvorna äro rätt ansenliga. Man- vet att Der- »>mestes lardarius tillbringar 4 månader i larv- och pupptillstånd »innan han omvandlas till fullständig insekt. Förtärandet af likets »fett har sålunda blifvit fullbordadt på 4 eller 5 månader. Deref- »ter hafva anthrenerna och akariderna af slägtet Zvrog/vphus anländt. » Hela den pulverformiga massan, som öfvertäcker de olika kropps- »delarne, är uteslutande sammansatt af dessa djurs qvarlefvor, »uppkomna genom deras successiva hudombyten, af deras döda » kroppar, deras larver och deras exkrementer. Några månader »hafva ytterligare varit nödvändiga för frambringandet af dessa »talrika generationer af akarider. En vacker eller varm årstid i »sin helhet har ytterligare åtgått för arbetet af Dermestes, Anthre- »nus och akariderna. » Alltså hafva två på hvarandra följande vackra årstider för- »lupit sedan gossen ROoBERT's död inträffade, hvilken tidpunkt sålunda går tillbaka minst 18 månader eller 2 år. »Närvaron af myriader ohyra (Pediculus capitis) 1 håret har »icke lemnat någon ledning för bestämmandet af tidpunkten för »gossens död, men detta sakförhållande bevisar, att det arma, » olyckliga barnet har saknat äfven den mest elementära vård »under de sista veckorna af sitt lif; att han varit aldeles öfver- »gifven och bokstafligen uppäten af ohyra.» Qvinnan ROBERTS sjukdom och död i fängelset hindrade fullföljandet af den anklagelse som var riktad mot henne. Emel- lertid visar M. MEGNINS med skarpsinnighet verkstälda undersök- 44 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Lå ning och öfver densamma afgifna utlåtande, hvilka tjenster stu- diet af insekternas arter och lefnadssätt kan göra äfven åt rätts- medicinen. Man hör ofta nog den förebråelsen göras mot dem, som idka studier inom naturvetenskaperna, att dessa studier äro ofruktbara, gagnlösa, såsom icke medförande någon praktisk nytta, och detta gäller isynnerhet den deskriptiva sidan af vetenskapen. Men man besinnar icke härvid, att det är nödvändtgt i första rummet att kunna från andra arter särskilja de naturföremål t. ex. insekter, hvilkas lif och vanor, skada eller nytta man vill taga reda på, så att man icke genom sammanblandning af olika arter kommer till origtigt resultat, som sedan kan gifva anledning till vilseledande slutsatser. Det är således klart, att den »torra» be- skrifningen af insekter äfven är nödvändig, såsom det första ste- get 1 studierna, om ock sedermera undersökningen af insekternas biologiska förhållanden är långt intressantare och af den största vigt. Detta är en sanning som icke nog ofta kan framhållas. Oskar Th. Sandahl. SMÄRRE ENTOMOLOGISKA MEDDELANDEN. Från Entomologiska Föreningens åldrige medlem Hr Öfver- fältläkaren P. A. EDGREN — som nu ingått i sitt 81:sta lefnadsår och som under yngre dagar samlat insekter å Billingens sluttnin- gar 1 trakten omkring Sköfde samt i sällskap med den frejdade C. J. SCHÖNHERR å dennes egendom Sparresäter, belägen i en skogrik trakt i närheten af den långa Lerdalasjön omkring 2 mil från Skara — hafva följande uppgifter erhållits rörande fyndorter af några mindre allmänt förekommande insekter. Trichius eremita GYIL. Vid Ingasäter på norra sluttningen af Billingsberget fångades under flera år exemplar i en ek-äng, dock aldrig mer än högst 2 individer hvarje gång, i Augusti. Anacena globulus ”THOMS. togs på is i Kullagärdet vid Sköfde den 3maDec:sndgg: : Ilybius uliginosus ErRicHS. Många exemplar togos på is i Pingstängen vid Sköfde den 12 Januari 1837. ÅAllecula morio FABR. träffades hvarje år i Augusti månad ett -och annat exemplar krypande på barken å en ek vid Sparre- säter. Eken var multnad inuti och ihålig. Då man upphemtade det multnade trägruset inuti eken, fann man en mängd fragmen- ter af denna AÅAf//ecula, men aldrig något oskadadt eller lefvande exemplar. | Rhipiphorus paradoxus FABR. Ett exemplar togs i Augusti 1840 på flustret af en bikupa vid Sparresäter. Platyrhinus latirostris CLaw. (Anthribus GYLL.) togs en gång vid Kölns prestgård i Wermland under Augusti månad. Leptura ruficornis (LiN.) FABR. förekom hvarje år i Augusti, ej sällsynt på den numera rifna muren kring Sköfdes kyrka, å Saxifraga tridactylites T., som der växte ymnigt. Colias Paleno IL. förekom tämligen allmän under Juli och Augusti i Pingstängen vid Sköfde, men sedan ekskogen borthug- gits och ängen odlats, har denna fjäril der försvunnit. 46 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Acherontia Atropos I. har flera gånger tagits (en gång å en potatissäng) å norra sluttningen af Billingen, såsom vid Ingasäter. Sesia sphegiformis FABR., ett enda exemplar fångades på en asp 1 gräshagen vid Sköfde under Augusti månad. Hepialus sylvinus. FABR. och AH. Velleda HpB. togos i Juli i Ekskogen vid Sköfde. Anisopteryx escularia SCHIFF. (2? Fidoma fagaria ”THBG.) fån- gades åtskilliga gånger, men alltid med flera års mellantid å gamla kyrkogården vid Sköfde, der några hästkastanjer funnos. Behöfver denna fjäril månne mer än ett år för sin metamorfos? fFidonia limbaria FABR. (F. auroraria "HBN.) togs en gång vid Amål på en sank äng utmed Stadsmossen. SCHÖNHERR fann en gång denna fjäril 1 mängd en Augusti-morgon å en sidländ äng vid 'Sparresäter, der denna vackra »Phalena» svärmade bland starrgräset. Han fångade många exemplar, men då han dagen derpå återvände till fångststället, voro alla fjärilar försvunna och han såg denna art aldrig mer, hvarken förut eller efteråt. Tabanus tarandinus I., tagen bland ljungen vid Carlsborgs fästning 1 Juli månad. ' IT. plebejus L. allmän wunder Augusti å betesmarker vid Sköfde. ”enthetria holosericea MEIG. togs på Vetterns strand vid Alm- näs ej långt från Hjo, under Augusti månad. Chionea araneoides DALM., tagen en enda gång under vintren på snön under enbuskar i Pråstgårdshagen vid Sköfde. En Podura förekom ibland vid töväder på snön i skogsmark 1 Vestergötland och kallades af allmogen »snöloppa». Herr Kandidaten ALB. SAM. MORTONSON undersökte förliden sommar (1882) Coleopterfaunan på Öland och har af de derstä- des gjorda fynden välvilligt förärat Föreningen följande sälsynta skalbaggar. Siffrorna beteckna antalet förärade exemplar af hvarje art... Anchomenus uliginosus "ERICHS. (1), ÅA. Zivens GYLL. (2), 4. lugens DUFT. (1) Badister unipustulatus BON. (2) B. peltatus PANz. (1) Ophonus azureus FABR. (4), O. puncticollis DUFT. (4), Stenolo- phus dorsalis FABR. (3), St. exiguus DEJ. (3). Den sista arten är ej upptagen i THOMSONS Skandinaviens Coleoptera, 1 hvilket ar- SANDAHL: SMÄRRE ENTOM. MEDDELANDEN. 47 bete slägtet skrifves Stenelophus, sannolikt ett tryckfel. SEIDLITZ i. sin Fauna Baltica uppgifver SL. exiguus såsom tillhörande Sve- rige. Tasgius arter GRAV. (1), Philonthus punctus GRAV. (4), Åcrognathus mandibularis GYLL. (T), Osmoderma eremita (1.) SCOP. (Trichius .GYLL.) (1), Colvdium filiforme FABR. (1), Teredus nitidus FaABR. (2). »Denna art uppgifves af PAYKULL såsom funnen un- der barken af utgångna träd i södra Sverige», heter det i THOM- SONS Skand. Coleoptera. Molytes coronatus TATR. (2), Erirhinus pillumnus SCHÖNH. (2), Åpion dissimile GERM. I (1), A. subulatum KIRBY. (1), Zomicus villosus FABR. (1), Rhizobius migriventris "THOMS. (2) och Coccinella magnifica REDT. (2), förut funnen endast å Dovre och i Lappland. Herr Apotekaren I. NORDIN å Drottningholm förevisade vid Föreningens sammankomst den 24 sistlidne Febr., såsom i redogö- relsen för densamma är nämdt, en vacker samling af Hemiptera Heteroptera från Lofön, synnerligast från Drottningholms omgif- ningar. Bland arterna i denna samling torde följande förtjäna att särskildt omnämnas, emedan de antingen icke veterligen förut äro tagna i Mälartrakten eller endast sparsamt der förekomma. Sehirus Morio L., 2 ex. på Lamium album 1 slottsparken vid Drottningholm; Tritomegas biguttatus L., ej sällsynt på Lamium album; Peribalus vernalis WOLFF, 2 ex. på Alliaria officinalis i slottsparken; Pentatoma juniperina T., sparsamt å /funiperus på Lofön; Cimex bidens L., 3 ex. på Acer platanoides i slottsparken; ÅAcanthosoma haemorrhoidale TL., 1 ex. på Pyrus communis 1 slotts- parken; Verlusia quadrata FABR., 4 €x. vid Bryggaregården (Drott- ningholm); Svromastes marginatus I., 3 ex. bland gräs i slotts- parken; PDasycoris pilicornis BURM., d. 29 Maj 1882 3 ex. bland Medicago falcata vid vägen till Lofö kyrka; d. 6 Aug. 1882 to- gos 3 ex. imagines och I ex. nympha i Bryggaregården på Z»i- folium och Ervum; Alydus calcaratus-L., ej sparsamt bland Z7ri- folium och Ervum 1 Bryggaregården; Corizus parumpunctatus SCHILL., Bryggaregården ej sparsamt; Myrmus miriformis FALL., tillsammans med näst föregående; Lygeus equestris TL., ganska allmän på Cynanchum 1 bBryggaregården; Nysius facobee SCHILL., allmän vid Bryggaregården; Ischnorhyncus Resede PANz, på gräs 48 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. ej sällsynt i slottsparken. — Af Gastrodes abietis IT. erhöllos i Jan. 1882 endast 2 exemplar ur mellan 3 och 4 hundra kottar af Abies excelsa, hvilka hemtagits och förvarades på lämpligt sätt i vanlig rum-temperatur. Denna hemipter synes sålunda på Lof- ön, för det året åtminstone, icke hafva förekommit i större mängd, utan snarare mycket sparsamt. Denna iakttagelse lemnar således icke något stöd för KÖLREUTERS förmodan, att denna skinnbagge skall såsom födoämne vara af någon större betydelse för kors- näbbarne. Förhållandet kan dock vara annorlunda i de trakter der denna skinnbagge möjligen förekommer ymnigare. Oskar Th. Sandahl. ed UTNÄMNING. Intendentsbefattningen vid det Naturhistoriska Riksmuseets Entomologiska Afdelning har, såsom bekant, sedan Prof. STALS år 1878 inträffade död uppehållits genom förordnanden, senast af Dr. CHR. AURIVILLIUS. Detta interimsförhållande har nu upp- hört. Kongl. Vetenskapsakademien har nämligen den 14 sist- lidne Februari med alla afgifna röster godkänt den Zoologiska klassens enhälliga förslag rörande återbesättandet af denna In- tendentsplats samt sålunda kallat och utnämt Fil. Dr. PER OLOF CHRISTOPHER AURIVILLIUS till Intendent vid det Naturhistoriska Riksmuseets Entomologiska Afdelning. På K. Vetenskaps-Akademiens årshögtidsdag den 31 sistlidne Mars höll Professor AURIVILLIUS ett särdeles intressant föredrag om nyare iakttagelser ur insektverlden, fördeladt i två afdelningar: 1. Om galläpplesteklarnes utveckling: 2. Om insekternas sinnesorgan. och RÉSUMÉS. (P. I du texte.) O.-TH. SANDAHL: Bulletin de la stance du 24 Fevrier 1883 de la Société entomologique de Stockholm. Le Président, M. le professeur O. SANDAHL, souhaite la bien- venue å l'assemblée, trés considérable, et exprime ses meil- leures espérances en faveur de la prospérité de la Société, qui s'est augmentée en nombre pendant les trois dernieres années, malgré les pertes qu'elle a faites par la mort ou par d”autres ralsons. La Société entomologique.de Stockholm déplore å ce mo- ment-ci le décés de M. FRÉDÉRIC-GUILLAUME MÄKLIN, professeur de zoologie å Vuniversité d Helsingfors (Finlande), mort, aprés une maladie trés courte, å Helsingfors le 8 Janv. 1883, å Påge de 61 ans. Le président énumére les mérites de M; MäÄKLIN dans la science zoologique (voir p. 3 de cette livraison). L'assemblée adopte l'addition suivante au 8 4 des Statuts de la Société, déposés sur le bureau depuis la derniere séance. »$ 4, alinéa 4. Les membres de la Société qui payeront en une fois 100 couronnes de Suede (140 francs), seront libérés de la souscription annuelle de 6 couronnes. Ces 100 couronnes seront versées å un fonds, nommé »Ständiga Ledamöters Fond» (le fonds des membres perpétuels), lequel sera administré séparé- ment et dont les intéråts seuls seront affectés aux besoins de la Société.» Å Le Président annonce que la Société a recu, le 16 Décembre 1882, de M”e veuve C.-G. WAHLBERG, selon la promesse donnée, 1,000 couronnes de Suede (1,400 frs), la premiere moitié de la somme qui constituera »le Fonds du professeur P.-F. Wahlberg». Entomol. Tidskr. Årg. 4, kx (883); 4 50 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18383. Lecture est faite du rapport de vérification et décharge est accordée avec remerciments au Bureau et au Caissier pour la gestion de 1882. Le Président "annonce que, depuis la dernieére séance, le Bureau a admis comme membres de la Société: M. ERNST KÄLLSTRÖM, pharmacien examiné, aide-laborateur å PInstitut de pharmacie; M. le baron TÖNNES WRANGEL VON BREHMER, propriétaire (tous les deux présentés par le Président); et M. O. GUINCHARD, négociant å Stockholm, présenté par M. A.-E. HOLMGREN. Le Secrétaire, M. le Dr. CHR. AURIVILLIUS, donne une con- férence. sur »la vie des insectes dans les grottes et les caver- nes», et montre plusieurs insectes spéciaux å des localités pa- reilles de PI'Europe et de PAmérique du Nord. Le Président mentionne qu'il a trouvé jadis, dans les grottes du temple an- tique creusé dans les roches d'Abu-Simbul en Nubie, quelques coléoptéres du méme groupe; malheureusement, un individu re- venant å la vie de / Ateuchus sacer déposé dans la måme caisse d'insectes, avait, pendant une seul nuit, massacré tous ces coléo- pteres et presque tous les autres insectes de la caisse. Le Président donne ensuite le résumé succinct d'un article publié dans le n:o 27 de cette année du Journal »Le natura- liste», et intitulé: »Une application de lPentomologie å la médecine Zégale» par M. MEGNIN. En connexion avec ce résumé, I'assemblée discute la ques- tion de savoir si les larves de mouches et d”autres insectes (les » vers de cadavres», suéd. »likmaskar») peuvent dévorer et anéan- tir "les "corps ensevelis dans nos cimetieres. Le résultat de la discussion est que cette croyance populaire n'a pas de raison dette Le Président montre quelques exemplaires d'un Hyméno- ptere, déterminé par M. A.-E. HOLMGREN comme Spilocryptus fumipennis THOMSON. 'Cet insecte a été trouvé par M. C.-G. ANDERSON å Säter (Dalécarlie), sur le mont »Långfjället». C'est un parasite des larves et des cocons de Saturnia Pavonia 1., nouveau pour ce papillon. RÉSUMÉS. 5I M. I. NORDIN, pharmacien, montre une collection d Hémi- ptéres faite aux environs du chåteau royal de Drottningholm, situé sur l'ile de Lofön (Mälar). M. NORDIN a trouvé plusieurs hémiptéres trés rares qui n'avaient été observés jusqu'”ici que dans des provinces plus méridionales de la Suéde. M. W. MEvEs montre plusieurs especes de Lépidoptéres nouvelles pour la Suéde, la plupart trouvées par lui l'été dernier dans P'ile d'Öland. Le Président fait voir une collection de Lépidoptéres et d'autres insectes recueillis par M. JEAN RUDOLPHI, peintre de bå- timent, dans la Laponie et aux environs de Delsbo (province de Helsingland). Dans cette collection se trouve un papillon, Psyche (Trichopsyche) hirsutella HB., nouveau pour la Suede et une belle variation de Brephos IVothum HEN. M. A.-E. HOLMGREN mentionne par lettre que M. O. GuiN- CHARD a pris, le 18 Février 1883, un exemplaire vivant de Fa- natra linearis, pendant que M. GUINCHARD &tait occupé å påcher sur le lac glacé de Råstad, å quelques lieues de Stockholm. La Société admet au nombre de ses membres MM. les comtes CARL VON PLATEN et ÅXEL WACHTMEISTER, présentés par M. le comte ADAM DE LEWENHAUPT, qui assiste å lPassemblée. (EHOKdöntextes) O.-TH. SANDAHL: HNécrologie de F.-W. MÄKLIN. M. FREDRIK WILHELM MÄKLIN, professeur de zoologie å P Université d'Helsingfors (Finland), est mort le 8 Janvier 1883 å Påge de 61 ans. Aprés des études solides et des voyages scientifiques trés étendus, il fut nommé professeur »extraordinaire»> de zoologie en 1859, puis professeur ordinaire dans la méme ma- tiére en 1867, å la mort de son prédecesseur, M. le professeur A. Vv. NORDMAN. M. MÄKLIN s'est beaucoup occupé des Insectes, spécialement des Coléoptéres, et il a décrit la plupart des Coléop- teres trouvés dans les régions arctiques de la Russie et de la Sibérie occidentale pendant les expéditions du baron NORDEN- SKIÖLD. M. MÄäÄKLIN était un antagoniste des théories de M. 52 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. CHARLES DARWIN, et il a lutté contre ces idées dans un discours publié å la féte anniversaire de la Société des Sciences de Fin- lande le 29 Avril 1864: La nécrologie est suivie d'une liste des publications de M. [ÄKLIN. MÄKLI / (PI 0rdi texte) G. SANDBERG: Observations sur les mélamorphoses des Léepi- dopteres arctiques. I'auteur donne Y'histoire du développement de 20 Lépido- ptéres arctiques, les métamorphoses de la plupart de ces papillons étant restées inconnues jusqu'ici. $Les observations de PF'auteur ont été faites dans le Sydvaranger, Vextréme région de la Nor- vége vers le nord-est, tout prés des limites lapones de la Fin- lande et uderrlar Russiej isousle 6970 sdeslatwsepes Dans la régle, les métamorphoses des Lépidoptéres exigent sous ces hautes latitudes un temps trés long, fort souvent 2 ans et par- fois 3 ans; mais la période pendant laquelle le papillon par- fait peut voler et jouir de la vie, est au contraire excessive- ment courte dans ce pays du soleil de minuit. La vie est alors concentrée, comme au foyer d'un miroir ardent, dans cette lumiére non interrompue d'un soleil qui a oublié de se coucher. Il faut observer que le printemps commenceé dans ces régions rarement avant la derniére moitié de juin. Les métamorphoses des Lépi- doptéres suivants sont ensuite décrites. I. Oeneis Bore SCHN. Le développement (auparavant inconnu) exige 20ans 2. Erebia Lappona EsP. La métamorphose, décrite ici pour la premiere fois, dure I an. 3. ÅArgynnis (Freja?) THBG. La durée du développement, inconnu jusqu'ici, comprend vraisemblablement deux ans. 4. Årctia Qvenselii PAYK. C'est un fait des plus remarqua- bles que P'on ne trouve jamais des larves de deux ans compléte- ment développées parmi les larves å moitié développées d'un an, vu que cette espåéce n'a jamais réussi å sortir, — comme plusieurs autres 4 développement d'une année, — avec la production RÉSUMÉS. 53 annuelle de ce papillon. I>auteur a observé le fait dans ces régions arctiques pendant une longue suite d'années, et M. le professeur FREY constate aussi que le papillon mentionné ne se rencontre en Suisse que tous les deux ans. Ta variation gelida MÖSCHEN existe au Labrador, en Amérique, et, en Europe, seu- lement sur les bords du /akobselv dans 1e Finmarken, province arctique de la Norvége. 5. Trichrura Crategi LiN. A deux formes: a, qui se rencontre dans les localités éloignées de la mer, et qui présente une varia- tion spéciale, nommée Vv. ARIAZ, trouvée auparavant seulement sur les Alpes de la Suisse et sur les montagnes de la Silésie;. b, qui habite les régions plus rapprochées de la mer. — L'auteur constate que les cocons sont durs et fragiles (non tenaces comme du parchemin, ni composés de soie); ils sont noiråtres (jamais jaunåtres m »blanchåtres»), et formés au moyen dun liquide gommeux durci et mélangé de détritus d'origine différente. Quand le papillon va sortir de son enveloppe, les parois du co- con sont mouillées et dissoutes au moyen d'un liquide translucide comme de l'eau, secrété par les organes buecaux de l'image. 6. Eriogaster Sp. GERM. Meétamorphose de deux ans. 7. Saturnia Pavonia L. Le développement s'acheéve d'ordi- naire pendant un an, mais peut aussi durer environ deux ans. 38. WNotodonta Dromedarius IL. Cette espeéce a un dévelop- pement fort rapide, qui s'accomplit en un an å Sydvaranger. Dans les régions méridionales de la Norvége, ce papillon a deux génerations annuelles. 9. Cymathopora duplaris L. La période d'apparition de ce papillon tombe sur la plus grande partie de juillet, et comme la larve a été trouvée le 20 aott, pråéte å devenir chrysalide, il est vraisemblable que la métamorphose exige un temps de deux ans. 10. Åcronycta auricoma S. V. Le papillon vole déja de bonne heure pendant V'été, et la chrysalide dans sa coque toute récente se rencontre vers la fin de V'automne; il est donc pos- sible que le développement de cette espece n'exige qu'un an. Dans P'Europe centrale elle donne deux générations par an. 11. Pachnobia carnea THBG. La larve, polyphage å un haut degré, a deux hibernations. Aprés la derniere, elle se trans- 54 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. forme en chrysalide an milieu de juin. La métamorphose s'étend donc sur une période de deux ans. 12. ÅAgrolis hyperborea ZeETT. Dans la reégle, métamorphose de deux ans, mais parfois, gråce å des circonstances de nature åa retarder le développement, certains individus peuvent étendre leur métamorphose jusqwå trois ans. 13. Agrotis speciosa HB. Le développement de cette espéce, jusqu'iei inconnu, dure deux ans; la larve est parfaitement sem- blable å celle £ Agrotis hyperborea ZETT., seulement un peu plus grande, quoique les images de ces deux especes soient trés dif- férentes. 14. Ånarta melaleuca THBG. Les métamorphoses des espéces de ce genre arctique alpin si intéressant, sont inconnues, sauf pour deux ou trois espeéces. TL'auteur a trouvé la chrysalide de melaleuca au voisinage de Pairelle myrtille (Vaccinium Myrtillus 1.) pendant Pautomne de 1881. Elle était enveloppée pour I'hiver dun fil tres mou rempli de particules du sol. Le papillon sort au bout d'un mois. La chrysalide est d'un noir luisant avec 3 anneaux jaunes autour de l'abdomen. L. 10 mm. 15. Ånarta (lapponica?) THBG. La métamorphose prend vraisemblablement deux ans, 16. Selenia bilunaria EsP. Il est probable que le déve- loppement s'achéve en un an. 17. Cidaria dilutata S. V. L'image de cette espéce se développe de la chrysalide au mois de septembre et vole encore en octobre, le dernier de tous les papillons précédant Vhiver dans ces régions arctiques. UL'auteur pense que ce Lépidoptére dépose alors des oeufs qui constituent le réceptacle d'hibernation de cette espeéce, et d'ou les larves éclosent au printemps suivant; la métamorphose serait donc annuelle. 18. Fupithecia hyperboreata STDGR. La chrysalide se trouve sur le genievre (Juniperus), qui vraisemblablement sert å la nour- riture de la larve de cette espéce, comme å celle de sobrinata. La chrysalide est d'un vert clair avec des enveloppes pour les alles jaunåtres. 19. Crambus furcatellus ZETT. Développement inconnu jusqu'ici. La larve ne se présente jamais å la lumieére du jour. Elle vit dans des tunnels qu'elle a creusés sous la mousse qui RÉSUMÉS, 55 vraisemblablement lui donne sa nourriture. Au printemps, elle se transforme en chrysalide dans un tunnel plus large et pourvu de tapis soyeux. La larve est trés vive et fort irritable. Quand on la touche, elle mord avec fureur dans toutes les directions. La chrysalide est aussi trés sensible. TIrritée, elle se meut assez vivement dans le tunnel en pressant l'€épine anale contre les pa- rois de soie. 20. Plutella cruciferarum ZETT. Est tres répandue, et ha- bite måme le Spitzberg. Elle fait son hibernation comme chrysa- lide et elle est trés commune sous la forme de papillon depuis le milieu de juin pendant tout Pété. Quelquefois il arrive, si Pau- tomne est trés doux, que quelques chrysalides opérent leur der- nitre transformation en septembre ou en octobre. (P:I200W texte.) A.-E. HOLMGREN: Un parasite de Saturnia Pavonia I. M. C.-G. ANDERSSON, arpenteur géométre habitant Säter, Dalécarlie, a trouvé sur le Långfjället, dans cette province, quelques cocons de Saturnia Pavonria L.. Ta plupart étaient vides, mais un était infecté d'un hyménoptére parasite. Cet hyménoptére, examiné par M. A.-E. HOLMGREN, a €té déterminé par lui comme Spilocryptus fumipennis ”THOMS., qui jusquiei n'était pas connu comme déposant ses oeufs chez ce papillon. On n'a pas encore constaté I'habitat de la plupart des Spilocryptes å l'état de lar- ves, et Pauteur appelle l'attention sur la nécessité de faire des observations concernant le développement des Hyménoptéres pa- rasites, qui trés souvent jouent un röle indirect dans l'€tonomie de I'homme. (P. 33 du texte.) CHR. AURIVILLIUS: Ånnotalions sur quelques especes de Léepi- dopleres scandinaves. Dans un autre ouvrage: »Sur les caractéres sexuels secon- daires» (K. W. A. Handl. [Mém. de PAcad. des Sciences], T. 5, 56 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. n:o 25), lVauteur a décrit les écailles ou »plumules» du måle, qui se trouvent chez un grand nombre de papillons diurnes. A cette époque, les plumules du måle étaient inconnues chez le genre Zrebia; mais, pendant P'été dernier, V'auteur a réussi å dé- couvrir des plumules semblables chez Krebia Ligea, en exami- nant des individus qui venaient de sortir des chrysalides. Ces plumules forment chez le måle de petites taches disposées en une ligne transversale depuis le bord dorsal par le milieu des champs: 1:a, 1>b, 2,3, 4 et 5. ,Elles ont un éclat légérement gri- såtre, plus fort que la couleur fondamentale de Paile, mais bien visible seulement sous une incidence spéciale de la lumiere. Ces plumules du måle sont des plumules pénicillées normales, d'une longueur de 0,4, mm., å base de la largeur de 0,o25—0,030 mm. Le pénicille a une longueur de 0,o5—0,o06 mm., avec 8—10 stries ou raies de chaque cöété. La grandeur des plumules du måle permet de distinguer £. £uryale Esp. davec E. Ligea L., les plumules de ce dernier n'ayant qu'une longueur de 0,19—0,21 mm. chez-E., £uryale set, la. largeur..de, la base, n'étant, que ide, o,o2 mm. — Plus courtes que les plumules ordinaires de V'aile, elles sont tout-å-fait recouvertes par ces dernieéres et conséquemment invisibles. E'hypotheése de Fritz MöULLER, que Podeur propre apparte- nant å plusieurs papillons tire son origine de ces plumules du måle, qu'il nomme »plumules odorantes», est combattue par l'auteur, lequel a observé chez les deux sexes d' Oeneis INorna une odeur de musque trés agréable, mais au contraire chez Pieris Brassica il n'a jamais constaté d'odeur ni chez le måle, ni chez la femelle. Si cétaient les plumules du måle qui développaient l'odeur en question, pourquoi pas d'odeur chez P. brassice, dont le måle. a des plumules trés grandes? Autre exemple: la femelle d' 0eneis Vorna laquelle naturellement ne posseéde pas de plumules måles, n'exhale pas moins une odeur de musque comme celui-ci. M. JoHAN RUDOLPHI, peintre de båtiment å Delsbo, province de Helsingland, collectionneur infatigable d'insectes, a trouvé Psyche (Trichopsyche) Hirsutella HBN., espece nouvelle pour la Suegde, »volant en nombreuse société dans une prairie de forét en juin 1882». Il a aussi découvert une belle variété de 57e- phos Nothum Hen, »espece apparaissant une semaine plus tard REÉSUMÉS. 57 que B. Parthenias. I vole plus bas et plus lentement, et fré- quentait les fleurs du saule marceau» (Salix caprea 1.). (Bil3sOrduw texten) MEGNIN: Une application de Ventomologie å la médecine légale: Sous le titre suédois: >» Entomologien använd i Rättsmedici- nens tjenst>, M. le Prof. O.-TH. SANDAHL référe Particle cité (SE haut du journal !e MNaturaliste, n:o 27, 1 févr. 1883, et donne une traduction du rapport de M. MEGNIN concernant ce cas mé- dico-légal, dans lequel il a réussi å constater approximativement, å Paide de la science entomologique, le temps écoulé entre la mort d'un enfant et la découverte du corps momifié. (P. 45 du texte.) Petites communications entomologiques. M. 1e Prof. O.-TH. SANDAHL a rédigé des listes concernant les lieux de trouvaille des insectes nouveaux pour la Suede ou trés rares dans ce pays, communiquées par: M. le docteur P.-A. EDGREN (Coléoptéres, Lépidoptéres et Diptéres, trouvés aux environs de la petite ville de Sköfde, en Vestrogothie); M. le candidat A.-S. MORTONSON (Coléopteres de Pile d'Öland, trouvés pendant P'été de 1882); M. I. NOrpDIiN, pharmacien å Drottningholm (chåteau royal situé å Lofön, ile du Mälar, å une 10:aine de kilometres de Stock- holm). M. NORDIN a fait une collection des Hémiptéres hétéro- pteres des environs de Drottningholm, laquelle contient plusieurs espeéces nouvelles pour cette région de la Suéde. (P. 48 du texte.) Nomination. M. le Dr en philosophie PER -OLOF-CHRISTOPHER ÅAURIVIL- LIUS a été nommé, le 14 février 1883, Intendant des collections 58 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. entomologiques du Musée d'histoire naturelle (Musée de V'État) å Stockholm. M. le professeur AURIVILLIUS N'en gardera pas moins ses fonctions de secrétaire de la Société entomologique de Stockholm. DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS SAMMAN- KOM SIEDRENE2SFAPRIET1885: Föreningen var inbjuden att hålla sin andra ordinarie sam- mankomst för året hos dess nitiske och högt värderade ledamot Hr Konservator W. MEVvEs i hans hem (n:o 35 Kammakaregatan). Ordföranden, undertecknad, framlade det samma dag ut- komna första häftet af Entomologisk Tidskrift, hvilket till de när- varande utdelades. Till ledamöter 1 Föreningen inkallades Hr Löjtnant ROLF ALRIK LINDBOHM (Östra Humlegårdsgatan 14), Hr Prof. CARL CURMAN (Biblioteksgatan 3) och Hr Med. Rådet FREDRIK BJÖRN- STRÖM (Konradsberg). Ordföranden framlade en på franska språket affattad Cirku- lärskrifvelse till utländska ledamöter, hvilken godkändes. En samling sällsynta skalbaggar, skänkta af Hr CARL MöL- LER (Wedelsbäck i Skåne) samt den af Hr O. GUINCHARD för- ärade Ranatra linearis IL. förevisades. Bestämmandet af dag och ställe för Föreningens vanliga vårsammankomst i Stockholms omgifningar öfverlemnades åt Sty- relsen. Hr MeEves förevisade den praktfulla spinnarefjärilen Saturnia Zsabella och redogjorde för dess utvecklingshistoria. Denna stora, sällsynta, spanska nattfjäril, skimrande med smaragdgrön glans och uppkallad efter Drottning Isabella af Spanien, upptäcktes för några år sedan å Sierra Guadarrama, der han lefver högt upp i kronorna af en der växande tall-art. De förevisade exemplaren, hane och hona, voro sannolikt de första af denna art, som fun- nit vägen till Sverige. Hr MeveEes förevisade äfven ,en stor mängd exemplar af Pa- pilio Machaon L., alla sedan början af Februari hos honom ut- kläckta ur puppor, insamlade i Wärmland af Herr G. STENSTRÖM Re AS, 60 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. (Gårdsjö, Borgvik). Pupporna hade med afseende på färgteck- ningen varit af två slag, men denna olikhet hade icke funnits stå i något bestämdt förhållande till de ur dem framkomna fjäri- larnes kön. Emedan Lektor HOLMGREN af en resa i tjänsteärenden, så- som Kel. Landtbruksakademiens Entomolog, var hindrad att när- vara vid sammankomsten, så framförde Prof. AURIVILLIUS å hans vägnar följande iakttagelser: Hr HOLMGREN hade förliden sommar å Ingarön träffat den i Sverige tämligen sällsynta getingarten, Vespa austriaca, såsom snyltgäst hos en samslägting V. germanica. Under sådant för- hållande är det lätt förklarligt, hvarför man aldrig träffat något bo af V. austriaca, ej heller några arbetareindivider af denna getingart. Den får fria husrum hos en god vän och behöfver således icke några arbetare att bygga eget hus. Imellertid be- tungas icke värdfolket med omsorger om inhysingarnes afföda, såsom deremot händelsen är med vissa parasithumlor, hvilka icke blott begagna sig af fri bostad, utan äfven låta värdarne upp: föda den främmande afkomman. Hr HOLMGREN har under senare tid kommit till den åsigt, att potatessjukans härjningar i viss mån kunde ställas 1 sam- band med uppträdandet af bladlöss i stora massor å potates- blastern. Det synes honom antagligt, att bladlössen, i det de med sina sugrör genomstinga potatesväxtens epidermis, göra det lättare för sporerna af potatessjukans svamp, Phytophthora infe- stans, att intränga 1 växtens inre genom de af bladlössen orsa- kade små såren. Hr H. hade vidare trott sig finna, att den be- kanta >»skorfbildningen» å potatesknölarne, hvilka förorsakas af en svamp, stod i ett visst samband med en Elater eller Knäp- pare-larv, som angriper potatesen och gör den samma mottag- ligare för »skorfsvampen». Under den lifliga diskussion, som om dessa frågor uppstod, yttrades flere härifrån afvikande me- ningar. Hr Sv. LAMPA visade en för Sverige ny fjäril af glasvin- garnes grupp, Sesia asiliformis, hvilken för länge sedan togs af professor BoHEMAN å Öland och nu påträffats insatt bland exem- plar af en närbeslägtad art under nu pågående revision af riks- musei svenska fjärilsamling. DEN ENT. FÖR. SAMMANKOMST D. 28 APRIL 1883. 61 Hr LAMPA omnämde, efter en amerikansk tidskrift Papilio, att det lyckats i Amerika att uppföda larver med genom press- ning torkade blad af de respektive larvernas foderväxter. Då bladen skola användas, uppblötas de först och aftorkas derefter väl. Om uppgiften bekräftar sig, så vore en stor svårighet för larvens uppfödande under resor undanröjd. Hr AURIVILLIUS redogjorde för de nyaste undersökningarna om det sätt, hvarpå flugor och andra insekter fästa sina fötter under deras promenader å våra fönsterrutor och inunder taken i våra rum 0. s. v. Man har trott sig finna, att fötternas fästande icke skulle, såsom man hittills antagit, ske medelst en sugapparat under foten, utan genom en häftande vätska, som afsöndras ur små körtlar vid de hår, som kransvis omgifva foten. Hr AURIVILLIUS nämde vidare, att man i Tyskland numera vill förneka, att parthenogenesis skulle ega rum hos bien, hvarom man hittills varit allmänt öfvertygad. På förslag af hr MEVES invaldes majoren ALEXANDER VON HOMEIER, en framstående tysk entomolog, till utländsk ledamot af Föreningen. Sedan förhandlingarna voro slutade, serverades en riklig och angenäm soupé hos den gästfrie, vänlige värden. Oskar Th. Sandahl. FÖR AAA RA I N:o 1 för 1883 at Tidskritten ,£apio, Organytörspil ne Entomological club» i Newyork, omnämner Mr A. H. MUNDT ett födoämne för fjärillarver, hvilket torde böra göras allmännare bekant, emedan det under vissa förhållanden kan blifva af nytta för den, som sysselsätter sig med larvuppfödning. Mr MUNDT har nämligen funnit, att larverna till Papilio Cresphontes och Apa- tura Clyton med begärlighet förtära äfven torkade blad af deras vanliga foderväxter. Men ej nog härmed, ty han fann äfven, att larverna till och med föredraga dylika blad framför dem, som voro färska, men tagna från växthus. Skulle nu så vara, att flera -eller de flesta fjärilars larver voro benägna att åtnöja sig med sålunda beredd föda, så blifva många svårigheter undan- röjda, hvilka hittills vållat, att de flesta larver, som under resor insamlats eller utkläckts ur ägg, erhållna från aflägsna trakter, merändels omkommit af brist på tillräcklig eller lämplig föda. Sättet för bladens beredning är enkelt och kändt af hvarje botanist. De pressas och torkas på vanligt sätt; men man måste se noga till att de ej få mögla, samt att deras gröna färg må bibehållas så mycket som möjligt. Det tillrådes äfven att för- vara dem på mörkt ställe. Innan de användas, måste de upp- mjukas i vatten under några timmar samt derefter väl aftorkas. — Detta förfaringssätt torde möjligen förtjäna att försökas. Sven Lampa. odds FÖRISA KFEE SBI RAG PIE CKUNDSENABEN OMISYD: MARINAN EGBERSIEERID ORTER FAUNA AF J. SPARRE SCHNEIDER. (Med en kartskisse.) 16 I Tromsö museums 4:de årshefte (pag. 71—100) har min ven kand. W. M. SCHÖYEN leveret en oversigt af de i Syd- Varanger hidtil bemerkede Lepidoptera grundet på de undersö- gelser vi begge i forening anstillede omkring Elvenz&es i midten af Juli 1878, samt på de iagttagelser, som den af entomologien höit fortjente sogneprest G. SANDBERG i de sidste 5 år har sam- let inden grendserne af sit vidtstrakte prestegjaeld. Denne fortegnelse optager 132 arter (84 Macro-Lep., 48 Micro-Lep.) et vistnok tilsyneladende meget ringe antal; men i betragtning af det arktiske Norges store fattigdom på insekter sammenlignet med Sveriges Lapmarker og Finland, tror jeg dog den giver et ganske godt begreb om sommerfugl-verdenen i disse öde trakter, ihvorvel den selvfölgelig må betragtes som meget ufuldstendig, navnlig for Micro-Lepidopternes vedkommende; dette godtgjöres tilfulde af det betydelige tilleg, som SANDBERG Og forfatteren på en 8 dages udflugt blev istand til at levere. SCHÖYENS sammestedes udtalte formodning om, at under- sögelserne i dette interessante distrikt rimeligvis må ansees for afsluttede ved SANDBERGS forestående fraflyttelse, er heldigvis ikke bleven til virkelighed; den utrettelige pastor sidder frem- deles i sit ensomme hjem og har i det forlöbne år gjort mange verdifulde iagttagelser, der snart vil foreligge entomologiens velyn- dere, ligesom det udelukkende skyldes hans energi, at hin for 64 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. mig så uforglemmelige reise kom istand, hvis resultater nedenfor skal meddeles. Da en entomologisk ferd 1 disse egne får et helt ejendom- meligt tilsnit, og de indre distrikter af Syd-Varanger vistnok er den af menneskefod mindst betrådte egn af vort land, i de fleste henseender et fuldstendigt terra incognita, önskede jeg meget at kunne levere en noget udförligere fremstilling såvel af naturfor- holdene på de af os besögte lokaliteter som af reisens begiven- heder idetheletaget, der på mig har gjort et uudsletteligt indtryk, og som sandsynligvis også vilde påhöres med interesse af mine entomologiske kolleger. Desverre har den noget knapt tilmålte tid forhindret mig fra at udföre det oprindelige udkast og af samme grund har jeg fundet det mest tilrådeligt ikke at udsette lengere med offentliggjörelsen af disse notiser, da den n&ermeste fremtid neppe vil give rigere anledning til entomologiske sysler. Jeg har her således måttet indskrenke mig til en tarvelig angi- velse af reisens vigtigste data og en kortfattet redegjörelse for den geografiske situation, der selv for os Nordmend til denne stund har veret betydelig svevende, hvorfor jeg også har fundet det fornödent at ledsage afhandlingen med en kartskisse, som SANDBERG har udarbeidet med den fornödne korrektion af nor- ske og finske karter. De &dre norske karter, som f. eks. MUuNCH's, giver over Syd-Varanger neppe andet end en ubestemt forestilling om en 3-kantet landstrekning, der ved Pasvik-vasdraget adskilles fra det megtige Rusland: den kartskisse, der ledsager professor J.: A: FrRius's interessante reiseverk: »En Sommer 1 Finmarken, russisk Lapmarken og Karelen», giver en aldeles feilagtig situation ved at lade den 69:de grad skjere Enaresjö söndenfor Pasvik-elvens udlöbe, medens den 69:de grad i virkeligheden går gjennem sydenden af Bodse-javre (Höyhä-järvi), det sydligste punkt vi nåede, og hvorfra der endnu i sydvestlig retning er omtrent 3 kilometer til Pasvikelvens udlöb af den store »Anar-javre». Nav- nene er overalt såvidt muligt gjengivne 1 skoltelappisk dialekt, der repre&senterer ursproget, idet den finske (kvenske) indvan- dring tilhörer en langt sildigere tid, og norske Lapper bevisligt aldrig har boet 1 disse indre distrikter; nordenfor Ovre-Kloster- vand (Coalme-javre) er derimod benyttet de norske stedsnavne, SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV!S LEPID.FAUNA. 65 idet nybyggerne til. dette punkt for en del udgjöres af Nordmend, söndenfor bor udelukkende Finner (Kv&ner) og Skoltelapper (Skol- ter). Jeg har nedenfor i bemerkningerne om vor tur tilföiet i parenthes de finske navne, som man oftest vil få höre, da bådfolkene i de allerfleste tilfelde vil findes at tilhöre »Suoma- laiset.» Franskmanden JuULES DE GUERNE, der i Juli 1881 ledsagede professor PoucCHET på en tur til Enare, udtaler sig 1 sterke ud- tryk om denne uklarhed 1 situationen: »Toutes les cartes que j'ai pu consulter sont insuffisantes, incomplétes, fourmillant d'erreurs; les Russes ne se trouvent point d'accord avec les Norvégiennes. Il suffira de vous dire que plusieurs jours durant, le point exact du monde ou je campais pour dormir m'était absolument in- connu.» Fuldt så galt gik det ikke os, idet vi efter HAFFNERS store kart dog nogenlunde kunde beregne beliggenheden af vore stationer (på kartet merkede med x), dog var vi ikke ofte på det rene med de tilbagelagte afstande. 9:de Juli om eftermiddagen forlod SANDBERG og underteg- nede Kirkenes i et strålende solskin, der med etpar små afbry- delser fulgte os den hele tid, og som den sidste dag af vor min- deverdige ferd på Ovre-Klostervand kulminerede i én tempera- tur, der nåede vel 30? C. i skyggen, uagtet der bleste en dygtig kuling, respektabelt synes mig under 762. on. br. Ef terat have fulgt den udmerkede kjörevei til. Sandnes ved Lang- fjord (>Ucce-vuodna»), 1 en overmåde skröbelig farkost roet til fjordbunden og med samme usikre befordring gjennemplöiet Lang- fjordvand (»Ucce-javre»), idet den sterke nybygger ved fjordbun- den uden nogen slags assistance på en trillebör trillede vor båd med den hele bagage i over det c, 500 m. brede eide til van- det, nåede vi ved midnatstid til det nette skolehus ved vandets sydlige ende (Strand), hvor vi uden komplimenter lagde os til hvile på gulvet i skolestuen, da beboerne ved vor ankomst lå i dyb sövn. ”Tidlig den neste morgen opdagede jeg i furuskogen lige bag huset en af de ypperligste fangstpladse i hele Syd-Va- ranger, kun en almindelig af Betula nana bekranset liden myr, hvor der. vrimlede af sommerfugle; her flöt Anarta bohemanni med flere af slegten, mange Syricht. centauree, Arg. freva, arsilache, Erebia disa o. s. v.,. men kun en god halv time blev anvendt Entomol. Tidskr. Årg. 4, H. 2 (1883). 5 66 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. her, da vi ingen tid havde at spilde og desuden håbede at kunne dvele en dags tid her på tilbageveien. Her fik vi den förste alvorlige mindelse af de ubarmbhjertige plageånder, der så trofast tappede vort blod ved dag og nat, men som vwvi ikke skal ofre flere ord på, da enhver, der foretager en landreise her nord, ved at berette om deres bedrifter, og både SANDBERG og jeg er tålelig herdede ved en mangeårig praksis. En halvvoksen pige trillede vor bagage på den gode kjörevei i en smeltende solvarme, og ved middagstid stod jeg for förste gang ved den flade bred af »Coalme-javre» ved gården Svanvik; straks ovenfor husene havde jeg havt den store overraskelse at möde en veritabel Ci- cindela sylvatica, men i Syd-Varanger hörer nu engang. entomolo- giske fenomener til dagens orden. Lengs veien flöi mange gode arter, deriblandt Anarta funebris og Oen. norna, desverre kunde vi kun tage, hvad som böd sig til under den varme march; jeg havde her den fornöielse at knekke ringen på den eneste håv, jeg havde med, en kilde til megen sorg i de fölgende 8 dage. Vor båd med de 2 forud tilsagte skydskarle traf vi på den rus- siske side omtrent midt på den östlige bred, og fra nu af var vi afhengige af NILS MELSLI og ISAK KIVILOMPOLA, hvoraf iser den förstnevnte viste sig som en i alle henseender udmerket omhyggelig og dygtig förer, der vandt vor ubetingede agtelse og tillid. Uden SANDBERGS store kyndighed i Suomi's blöde tunge- mål, skulde mange vanskeligheder have frembudt sig for os på denne tur og meget interessant gået tabt for mig, navnlig af de ejendommelige forholde, under hvilke den fåtallige befolkning her förer sin ensomme tilverelse, men hvori jeg nu fik et indblik, som forekom mig at frembyde ne&esten ligeså stor interesse som de entomologiske foreteelser. Med föielig vind gik det raskt henover ' det store vandspeil, snart var vi:inde 1: elvelöbet og nåede noget ud på eftermiddagen den förste fos, »Melkefos»> (Maido-guösk, Maito-koski), hvor bådene måtte trekkes overland. Her var en god fangstplads på en myr, vi tog Acronycta auri- coma, Ågrotis conflua, Anarta bohemanni, Scoparia gracilaris mes og så flere Voctuer, der ikke lod sig fange. Ud på aftenen rö- bede en sterk fossedur, at vi nu nermede os den bekjendte vakre » Rämä-guösk (Hako-köngäs»), af FRUS urigtig benevnt »Männikö- koski», ofte kaldet »Mennika-fos>, der nu förte en sver vand- ( SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA 67 masse og ubetinget frembyder det vakreste og interessanteste punkt i hele Pasvik-vasdraget. Her har den norske stat opfört et tarveligt men tilstrekkeligt herberge for mödige reisende, det bedste logi vi fik i den fölgende uge, og den förste nat i öde- marken dyssedes vi i en blid sövn ved fossens brus, medens myggene, der har veie overalt, flittigt prövede sine snabler, hvor de fandt et blottet punkt, hvilket iser gik ud over mig, da rd BERG Sov i et myggetelt, »rankinen». Tidligt n&este morgen gled vi henover den speilblanke, vakre »Bos-javre» (»Pitkä-järvi>») og nåede ud på formiddagen en myr på den norske side henimod sydenden, hvor SANDBERG i 1881 havde fundet Zrebia embla; i samme öieblik, vi satte foden på land, flöi en stor sort sommerfugl afsted mellem furutr&eerne, der snart röbede sig som det eftertragtede bytte, og efter etpar ti- mers varm jagt havde jeg for min del et dusin gode eksplr., me- dens måske det dobbelte antal fik beholde sin frihed, da n&esten alle hanner var ganske afflöine. Her flöi også mange Argynnis, iser v. fingal, arsilache, aphirape tilligemed etpar tålelige frigga, ligesom vi idetheletaget kan anbefale denne myr som en god fangstplads. I löbet af dagen passeredes flere fosser, hvorved vi fik an- ledning til at fange en og anden sommerfugl, medens folkene förte båden og bagagen forbi de sterkeste stryg; forövrigt undte vi os ingen hvile, og ud på eftermiddagen gled vi ind på den store »Vaggattem-javre» (»Vauatus-järvi»), den störste sjö, som Pasvik-elven danner mellem Enare og havet, og med sine mange skovbevoksede öer og holmer og forholdsvis höie bredder sik- kerlig den mest maleriske af dem allesammen. Efter en times hvil på den störste ö »Sevvi-suolo», hvor staten har opsat et lig- nende blokhus, som det ovenfor nevnte, forat hevde Norges ejen- domsret til öen, fortsatte vi ferden gjennem »Vaggattem-javre», kom atter ind i elvelöbet, og lagde om aftenen tillands nedenfor den sidste fos, vi passerede, den såkalde »Jordi-guösk» (»Jordan- koski»), hvor jeg tilbragte en yderst pinlig: halv time, medens båden blev fört forbi fossen. Da folkene nu var trette efter den langvarige roning, vinden blaeste imod, og myggen var rasende; tenkte vi et öieblik på at overnatte her på den russiske side, hvor der stod en af Skolternes mange sommerpaladser; vi be- 68 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. sluttede os dog til at fortsette, endel mose blev antendt og lagt i en gryde, der placeredes mellem roerne, og snart var vi inde på den circa 12 kil. lange »Bodse-javre» (»Höyhär-järvi»), over- sat: »Fjer-sjöen» efter de mange vandfugle, hvoriblandt Svaner, der hekker her, og ved midnat nåede vi til en ö i den sydlige ende ikke langt fra »Hävos-guösk»> (»Hestefossen»), hvor vi ag- tede at tage fast station for nogle dage. Her stod et af Trasli Nilas's slotte, der for tiden brugtes som magasin for törret sik og gjedde og af ejeren (han arbeidede på blokhuset på Sevvi- suolo, da vi passerede den) velvillig var bleven stillet til vor disposition, efter at fisken og endel af de tallöse Silpha lapponica havde fået ;anvist plads i det fri. 2 dage og 3 netter kamperede vi på öen i fuldstendig en- somhed, da skydsfolkene ved dette .reisens endemål havde fået permission og gjorde en udflugt til en Skolteby på den russiske side, men fandt ikke terrenet så gunstigt, som vi håbede, lige- som himlen var overskyet med sterk vind, om end temperaturen forresten var upåklagelig. . Vi besluttede derfor at lade den på- tenkte tur til Enare fare, hvor stor end lysten var til at besöge dette indlandshav, og fört af ANTI SAARI og hans sön, en fa- milie af blandet herkomst, som vi var heldige nok at finde i Skoltebyen, befandt vi os om middagen den 14:de Juli atter på » Sevvi-suolo», efterat have udholdt et skybrudlignende regnskyl ledsaget af heftige vindstöd, som imidlertid til vor lykke neppe stod på en halv times tid. Öen var ikke fattig på sommerfugle, vi fangede flere gode arter som Anomogyna letabilis, Acidalia schöveni n. sp., Crambus maculalis m. 1, derimod gav en udflugt over til den russiske side ikke synderligt udbytte, da himlen var endel overskyet, vi fandt dog der Anarta funebris, Agr. conflua og det förste Cidar. abrasaria. Söndag den 16:de oprandt med en skyfri himmel og gav os reisens i enhver henseende minde- verdigste dag, som imidlertid kun med få ord skal omtales. Om formiddagen holdt SANDBERG finsk (kvensk) gudstjenste for de 11 mennesker, der os iberegnede med store og små udgjorde öens samlede befolkning, vistnok det tarveligste tempel og den ejendommeligste forsamling, hvori jeg har lyttet til den evige sand- heds ord, men derfor ingelunde den mindst andagtsfulde. Over middag : roede vi over til den russiske side for at bestige vore I SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 69 lengslers mål, det skaldede »Galggo-oaive» (»Kjerringhoved>), der som det höieste punkt er synligt i mange mils afstand, men neppe når 600 m. over havfladen. Tusinder af sommerfugle (mest Anarta melaleuca) föd på vandet efter gårdagens sterke blest, et syn hvortil jeg aldrig har seet noget tilsvarende; vi kunde vistnok her have gjort mange interressante fund på en bekvem måde, men vovede dog ikke at offre noget af den kost- bare tid på dette fiskeri, og snart efter var vi inde i den preg- tige af öksen urörte höistammede furuskov, arbeidende os möi- sommeligt gjennem det tette krat i den sterke hede omgivne af tusinde pibende småröster. FEfter et par timers vandring nåede vi over skovgrensen, og nu gik det frit og let til den överste top, hvorfra vi nogle öieblikke nöd den pregtige udsigt. Synet herfra var ejendommeligt og gjorde på mig et sterkt indtryk; det var Finlands natur med sine uendelige skove, tusinder af blinkende vandspeil og lave åsrygge, der på alle kanter lå ud- bredt foran os, vort fedreland ejer intet andet stykke land, der frembyder sådanne naturforholde; måske der dog i Smålenene gives lignende partier, hvad jeg imidlertid ikke af öiesyn kjen- det. » Galggo-oaive» synes at vere et samlingssted for Syd-Var- angers flygtige Anarta-flok; jeg beklager bitterlig, at vi ikke anvendte en times tid på fangsten af dette sjeldne bytte, der ikke var vanskelig at få tag 1, her menes Åz. qvieta, men SAND- BERG lod sig lokke af nogle myrer bagenfor fjeldet, og de eksplr., jeg under nedstigningen så, blev alle borte for mig i de tette myggesverme, så neppe 10 brugbare eksplr. faldt på min part. Vi fangede dog også andre gode sager, af hvilke de talrige fri- ske Melitea parthenie fremböd störst interesse. Under nedstig- ningen kom vwvi i den tette skov ud af vor kurs; myg, hede og trethed bragte mig på randen af fortvivlelse, så jeg mange gange stod i begreb med at kaste mig ned, at fange noget blev der ikke tale om; tilsidst kom vi dog ned til vandet og fandt båden, og n&este morgen var al möie glemt over de skjönne resultater af gårdagens anstrengelser. Den ”17:de om morgenen sagde vi öens venlige beboer far- vel, TRASLI NILAS og hans 14:årige datter satte sig til årerne, og nu gik det raskt mod nord nedover stryg og strömhvirvler, 70 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. idet vi tildels fulgte andre löb end de, vi på opturen havde be- faret. På myren ved »Bos-javre» standsede vi atter en times tid, men da solen behagede at stå bag en sky, fik vi få Rhopa- Zocerer og deriblandt ingen embla; derimod tog SANDBERG et eksplr. af den sjeldne Crambus truncatellus. Vi overnattede ved » Rämä-guösk», hvor flere for Syd-Varanger nye Micros blev fundne, og reiste tidlig neste morgen nedover »Mennika», det smalere og af fosser opfyldte löb, medens vi på opturen havde fulgt hovedrenden; her fangedes flere interessante arter, deriblandt Cid. truncatata (immanata?) og Penthina cespitana, enkeltvis også embla, der dog ikke synes at nå Coalme-javre; her flöi også Åcidalia schöveni. Ved middagstid lagde båden til ved Svanviken, og her sagde vi farvel til Nizcas og hans datter, der med beundringsverdig udholdenhed havde roet i nesten 2 dage, trukket båden og båret bagagen som en hel karl, uagtet hun for sin alder både var li- den og spedlemmet. Sent på eftermiddagen ankom vi til Strand ved Langfjordvandet og opdagede her en udmerket lokalitet for Cidaria turbata var. arctica, men desverre altfor sent, da alle in- divider var meget afflöine, kun et eneste brugbart eksplr. lykke- des det SANDBERG at fange. - Efter planen var det vor hensigt at standse her en dag eller :to forat afsöge nöiere den ovenfor nevnte righoldige myr bag skolehuset, men vi var nu så trette og forpinte af hede og myg, at alle lengslers mål nu kun gik ud på at nå hjemmet og få hvile ud. Efter nogen möisommelig venten på båd etc. stod vi ved midnatstid atter ved Sandnes og tenkte et öieblik på at overnatte her, nu var det SANDBERGS tur at finde situationen n&esten uudholdelig, men fortsatte dog for at gjöre : pinen :så kort som mulig. Disse sidste 10 kil. var det tungéste stykke ver på den hele tur; solen stod i åskanten lige 1 öinene, heden inde i myggeslöret var neppe at foretrekke for de blodtörstige plageånder udenfor, ikke et vindpust rörte sig; talrige Voctuer flöi langs veien på begge sider (vistnok Pachnobia og Agrofis), men vi formåede kun at gjöre nogle matte fangst- forsög, der blev uden resultat. Endelig kl. 3 om morgenen den r9:de Juli lå de venlige hvide bygninger for os, og snart var jeg 1 sövnens arme under distriktslegens gjestfrie tag. Hermed er i löseligt omrids gjengivet hoveddragene i denne SPARRE SCHNEIDER: FORTS: BIDR. TIL /SYDV:S LEPID.FAUNA. 71 min interessanteste entomologiske udflugt, der forövrigt var rig på komiske situationer og originale episoder, som imidlertid ikke hörer hid. I betragtning af det gunstige veir, de gode fangstpladse og den anvendte tid vilde enhver, som så vore indsamlinger, have fundet udbyttet latterlig lidet, som det også ved hjemkomsten forekom mig; men da har man sat en vegtig faktor ud af be- tragtning, nemlig myggene (Culex, Ceratopogon og Simulia, Taba- nus, Chrysops og Haematopota), der uden overdrivelse reducerede fangsten til måske '/,, af hvad den kunde have udgjort uden disse plageånder. Indsamlingen af Micros blev nesten umulig- gjort (gode eksplr. blev der ikke tale om), hvorfor vi-lagde ho- vedvegten på at få noteret så mange arter som muligt; af JZa- cros medtog vi, nermest af hensyn til rummet 1 samlekasserne, hovedsagelig kun eksplr., der antoges at kunne passere i samlin- ger, medens forövrigt alle på hver lokalitet bemerkede arter blev så vidt mulig omhyggeligt noterede. Ialt blev på turen observeret 81 arter, deraf 19 ikke tid- ligere i Syd-Varanger observerede, hvorved antallet af de fra di- striktet kjendte Lepidoptera stiger til 151; de ny tilkomne arter er merkede med en asterisk (=), flere af dem var hidtil ganske fremmede for vor arktiske region. Dette antal vil om kort tid erholde en ikke uv&esentlig forögelse ved arter, som af SAND- BERG er fundne i det sidste är på forskjellige punkter i hans prestegjeld, hvorover han agter at offentliggjöre en notis; der- iblandt er flere ganske meerkelige fund. Alle tvivlsomme eksplr. har veret hos kand. SCHÖYEN til nöiere granskning; alene den besynderlige Agrofis og den af mig som ny art opstillede Ac:- dala förmåede han ikke at tyde, hvorfor de blev sendte til Mö- SCHLER for der at erholde en endelig dom. Desverre er. disse eksemplarers senere skjebne ved SCHÖYENS beklagelige langvarige sygdom bleven noget usikker, så jeg angående dem ikke ved at fremföre andet end hans forelöbige udtalelser i brev af 28:de Oktober. Dette er så meget mere beklageligt, Som hovedinte- ressen knyttede sig til disse 2 arter; heldigvis har jeg dog til- bage 4 eksplr. af den nye Åcidalia. De få, ganske leilighedsvis på turen indsamlede Coleoptera röber, at faunaen også for disse dyrs vedkommende vilde byde Je ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. samleren et interessant udbytte. Ved Svanvik tog jeg et eksplr af Bembidium assimrile, der hidtil kun var bemerket ved Kristi- ania, ved Bodse-javre var AÅstycops talpa almindelig på den fug- tige sand (ny for Norges fauna), ovenfor er nevnt Cicindela syl- valica, der således går nesten til furuskovens yderste grendse; de övrige arter tilhörer mere almindelige nordiske former. For- övrigt vil de sparsomme coleopterologiske observationer, der hid- til er samlede i Syd-Varanger, i sin tid blive fremstillede i en oversigt af den norsk-arktiske regions Coleoptera, som jeg har be- gyndt at udarbeide. Etpar fund af Land- og Ferskvands-mollusker fortjener også at nevnes. Limnea palustris var på sine steder meget almin- delig, hvorhos jeg ved Luesti-guösk tog en enkelt L. stagnalis, der neppe tidligere tör vare bemerket så langt mod nord; en Succinea blev funden ved Bodse-javre og Jordi-guösk, en Hvalinia på en ö 1 Bodse-javre. Tilslut må jeg bede om velvillig overberelse med de tryk- feil, som måtte findes, da jeg af gode grunde har veret forhin- dret fra selv at besörge korrekturen. 2: FORTEGNELSE OVER LEPIDOPTERA INSAMLEDE I DE INDRE DISTRIKTER AF SYD-VARANGER MELLEM 10:de OG 18:de JULI 1882. 1. Colias paleno L. Det förste ekspir., en ganske frisk han, fangede jeg ved bredden af Godde-luabbal den 11:te, en anden han blev tagen på en myr på den russiske side ved Bodse- javre 13:de, ligesom SANDBERG fandt en hun på myren ved Bos- javre den 17:de. 18:de Juli bemerkede vi den langs Mennika- löbet og hyppig mellem Coalme-javre og Langfjordvand; den er 1 det hele taget ganske almindelig og udbredt overalt i Syd- Varanger. SCHÖVEN har 1 sin »Oversigt over de i Norges arc- tiske region hidtil fundne Lepidoptera» udtalt sig nermere om denne arts var. lapponica STGR., der synes mig at afvige mindre SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR: TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 73 fra hovedformen end de fleste andre arktiske varieteter af som- merfugle, som mån har tillagt et eget varietetsnavn, i alfald som de har foreligget mig i norske individer. 2. Lycena optilete KN., var. cyparissus HB. Bemerke- des på hele turen overalt talrig i begge kjön og i friske eksplr. Den besögte ofte Ledum. Vi trengte frem til 69? og mödte dog intetsteds LL. argus L., hvis nordgrendse 1 öst må falde sterkt af, medens den i Por- sanger når nordenfor 70?. Dens uregelmessige forekomst her nord har voldt mig adskilligt hovedbrud, men jeg håber dog at skulle få udredt de sande forholde, når der foreligger en fyldi- gere rekke af observationer. 3. Melitea parthenie MEYER-DUR. Interessant var opdagelsen af en hovedflyveplads for denne art, som hidtil kun meget sparsomt var bemerket inden vor ark- tiske region. Under opstigningen på Galggo-oaive den 16:de ob- serveredes de förste eksplr. cirka 250 m. o. h., i furugrendsen; jo Höiere vi kom op des talrigere blev den, men ovenfor birkens grendse omtrent 400 m. o. h. ophörte den atter. Jeg har kun fanget Militea-arter i det sydlige Norge, på fugtige enge, i skov- lysninger og på törrere skråninger, og fandt derfor dens optre- den på Galggo-oaive meget påfaldende. Ledum palustre var dens hvileblomst, allerhelst hvor denne stod spredt på et tet teppe af den hvide törre renmose, desuden flöi den talrig på de med Betula nana rgeligt bevoksede noget törre -myrpartier, etsteds flöt mange eksplr. nede i en med tet gres (Carex?) bedekket liden fordybning 1 birkegrendsen. Da det led noget ud på ef- termiddagen gik de fleste til hvile på ZLedum-blomsterne, og med god tid vilde man have kunnet indsamle flere hundreder; nu måtte jeg nöie mig med 36 stykker, der rigtignok alle var ube- skadigede tildels ganske nyklekkede med ikke helt stivnede vin- ger. Eksemplarerne måler fra 31 mm. (FST) til 37 mm. (QI), er gjennemgående meget mörke, et par meget smukke har kun en enkelt rad gule pletter på bagvingernes flöielsbrune overside. Et af de mindste hunindivider frembyder en ejendommelig og vakker aberration, idet fremvingernes overside har de gule pletter sammenflydende i 2 bånd, gjennemskårne af de sorte vingener- ver, medens undersiden kun har sorte flekker ved basis; bag- 74 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. vingernes overside er sortbrun med en enkelt rad flekker i ud- kanten og etpar utydelige pletter udenfor denne rad, undersiden har et meget bredt gulhvidt midtbånd sammensat af kun en rad aflange pletter, og de ellers gulhvide pletter ved basis er på dette eksplr. sorte, den störste med en utydelig lysere kjerne. 4. Argynnis aphirape HpB. var. ossianus HBST. Synes at vere ganske almindelig i de indre distrikter; vi fandt den fra Langfjordvand til Bos-javre, hvor den var hyppigst, men noterede den ikke fra nogen af de sydligere lokaliteter, hvilket måske kun beroede på tilfeldige omstendigheder. De fleste eksplr. var friske og rene; kun 2 hunner blev medbragte af mig. 5. Arg. selene FaBrr. var. hela STGR. Vi fangede hver et ganske friskt individ (5) på en eng ved Mennika-löbet den 18:de; således synes den her at.have en sildigere flyvetid end f; eks..i Alten og ved Tromsö, hvor den i gunstige år viser sig over 'midten af Juni nesten samtidig med euphrosyne, medens den i det sydlige Norge först kommer tilsyne circa 14 dage efter denne. 6. Arg. euphrosyne L. var. fingal HBST. Mödte os först på myren ved Bos-javre den 11:te og observeredes senere over- alt i de söndenfor liggende trakter men blev ikke bemerket nor- denfor denne sjö. SANDBERG har dog fundet et eksplr. ved Kirkenes, men uden tvivl er den meget sjelden så langt ude mod kysten. I mörk overside röber de sig som &sgte fingal, men de feste var desverre sterkt afflöine ; hunnerne stod i majoriteten. 17. Arg. pales var. arsilache EsrP. Flöi talrig i friske og tildels meget livligt farvede individer overalt på myrerne, navnlig ved Bos-javre, hvor de bemerkedes at hvile på Ledunm, når solen skjulte: sig. 8. Arg. freya TuHBG. Forekom -overalt fra Kirkenes til Hävos-guösk, men kun få friske eksplr. erholdtes; flöi også på Sevvi-suolo i Vaggattem-javre og synes at trives på enhver slags bund. 9. Arg. frigga TuBG. Med selene den sjeldneste Argyn- 225 1 Syd-Varanger; vi tog hver vort ganske gode eksplr: ved Bos-javre den 1i1:te og observerede etpar stykker til, et 3:die friskt. individ (Q) fangede SANDBERG den 13:de på en myr på den russiske side af Bodse-javre straks söndenfoör Skoltebyen. ro. Erebia lappona Esrp. Var påfaldende sparsom, idet SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR: TIL SYDViS LEPID.FAUNA. 75 den egentlige flyvetid nermest var forbi; noteredes kun fra Coalme- javre, Luesti-guösk og Galggo-oaive. 11. Er. disa TuBG. I 1881 blev den funden meget tal- rig af SANDBERG, iser ved Bos-javre, men på denne tur bemer- kedes den kun ved Langfjordvand den 10:de, hvor jeg tog et- par stykker på myren bag skolehuset, samt på Galggo-oaive, hvor SANDBERG fangede en enkelt han. 12. Er. embla TuecGc. Blev for förste gang indfört i Nor- ges arktiske fauna i 1881, da SANDBERG opdagede den på my- ren ved Bos-javre i begyndelsen af August i flere eksplr., hvoraf vort museum erholdt et par. Som ovenfor nevnt flöi den iår ganske talrig sammesteds, ligesom vi fandt enkelte individer ved T.uesti-guösk samme dag, på den russiske side af Bodse-javre den 13:de og langs Mennika-löbet den 18:de; måske når den ikke til Coalme-javre, 1 ethvert fald visselig ikke nordenfor denne sjö. De fleste hanner var ganske afflöine, hunnerne var tildels friske men ofte beskadigede af den sterke fart mellem de tetstående furutrer. I modsetning til disa, der altid söger ned i gresset, setter embla sig nesten bestandig på trestammerne og hviler på disse, når himmelen er overskyet; den er adskillig sky, men ikke så vanskelig at fange, da den setter sig snart, disa er langt slemmere at få tag i, når den engang er opjaget. 13. Oeneis norna TuBG. Flöi overalt enkeltvis ligefra Langfjordvand til Galggo-oaive og Bodse-javre, hovedsagelig på myrerne men også langs landeveien henimod Coalme-javre, mest 1 store afblegede hunindivider, der som hannerne var ganske ubrugbare for samlingen. Et par in copula tog jeg på myren ved Bos-javre. 14. Syrichtus centaurex ReBrR. På myren bag skole- huset ved Langfjordvand flöi talrige ret gode eksplr. den 10:de omkring de tette samlinger af Betula nana, et enkelt individ tog jeg henimod Coalme-javre (på hvilket jeg kn&ekkede ringen på min eneste håv!) samme formiddag, endelig et på Galggo-oaive ligeledes mellem Betula nana, hvilken plante bestemt forekommer mig at spille en vigtig rolle i denne arts optreden, ikke usand- synligt er den larvens neringsplante. 15. Zygena exulans HocH. SANDBERG observerede et eksplr. på en myr ved den russiske side af Bodse-javre den 13:de, se 76 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. og på Galggo-oaive fangede vi flere friske individer i birkegraend- sen men forresten blev den ikke bemeéerket på nogen anden loka- litet. I sin overordentlig periodiske optreden har den udentvivl i 1882 havt et af sine »dårlige år», i 1878 fandt vi den meget almindelig på myrerne omkring Elvenzes. 16. Årctia festiva BKH. Dette var ubetinget reisens yp- perste fund og på mange år den interessanteste »Erscheinung» 1 den arktiske sommerfuglverden, idet hidtil kun et eneste eksplr. var kjendt som norsk, antagelig fanget ved Hammerfest (i uni- versitets-museet i Kristiania). Vi fik vort eksplr., en han der måler 41 mm. mellem vingespidserne, på den russiske side af elven ved Hävos-guösk den 13:de, hvor husfruen tog det på en gjödselhoug udenfor husdören, medens vi efter en anstrengende rotur på Bodse-javre sad inde og nöd en forfriskende »filipyt>. SANDBERG afstod sin andel i det sjeldne fund, der nu befinder sig i vort museum. Det er en selvfölge, at vi »på vore ekskursjoner intet hen- syn tog til den politiske grendse, der först i en sildig tid er bleven ordentlig fastsat, vi noterede dog altid, hvor fangsten blev gjort, men berer forövrigt ingen samvittighedsbebreidelse ved at vindicere Å. festiva for Syd-Varangers fauna. 17. Acronycta auricoma S. V. På myren ved Melkefos tog jeg et mörkfarvet beskadiget eksplr. (0), den 10:de og så etpar til, der antagelig tilhörte samme art, måske ÅA. menyanthidis VIEW., der også flyver ved hör lys dag og er funden:i Alten. SANDBERGS fund af en rimeligvis til A. auricoma hörende larve i 1880 har således fundet sikker bekreftelse. 18. Agrotis hyperborea ZETtT. Flöi ikke sjelden ved Hävos-guösk, Bodse-javres östlige bred, Galggo-oaive og på my- reh ved Bos-javre omkring Ledum, dels blev den funden siddende 1 gresset. Vi fangede kun hunner, der var tilsyneladende ny- klekkede; af pupper tagne ved Kirken&es under mose udviklede sig flere eksplr. af begge kjön under mit fraver tilligemed endel Pach. carnea, men de fleste havde desverre fået betydelig molest 1 sit fangenskab, et par fandtes endog in copula. 19. Agr. speciosa Hb. var. archica ZETT.? Jeg opförer denne art med nogen tvivl, da det eksplr., som SANDBERG fandt på Galggo-oaive og af mig blev noteret, måske kan have tilhört SPARRE SCHNEIDER: FORTS: BIDR. TIL SYDV!S LEPID.FAUNA. 77 An. letabilis. ”20:de Juli klekkedes et lidet hunekspir. af en puppe funden ved Vadsö under en sten; SANDBERG har under- sögt dens hele udvikling og har nylig i Ent. Tidskrift (Heft. 1, 1883) offentliggjort sine iagttagelser såvel af denne som flere andre arktiske sommerfugle, hvis metamorfose hidtil var ukjendt. 20. Agr. confiua Tr. Et noget afflöiet -hanindivid, lys brunligt med meget utydelig tegning fangede jeg ved Melkefos den 10:de, et andet eksplr. ligeledes han tog SANDBERG på en myr på den russiske side af Vaggattem-javre den 15:de. Den var hidtil ikke bemerket 1 Ost-Finmarken. Hunnen er meget sjelden at finde, hvilket tör bero på dens skjulte levemåde og mindre livlige temperament. "21. Agr. comparata MöscHL,?? På gården Eide henimod Coalme-javre fik vi af en pige, der af SANDBERG var oplert til at samle sommerfugle, et ganske vakkert eksplr. af en merkelig Agrotis-art, der forelöbig er henfört under denne kun fra Labra- dor bekjendte form, men ligeså sandsynligt tilhörer en endnu ubekjendt art.' Det beror sandsynligvis endnu hos MösCHLER, så der for öieblikket ikke er meget at sige om samme; det blev fanget enten i de sidste dage af April eller begyndelsen af Mai 1882, medens omgivelserne endnu var fuldt vinterlige, og skiller sig allerede ved forekomsttiden fra Agr. hyperborea, med hvem det har en betydelig habituel lighed. SCHÖYENS udtalelse fölger her: »Sörgeligt at den kun har et ben (höire bagben) i behold, men heldigvis har den da et fölehorn og med hensyn til dettes udseende stemmer den aldeles med 4A. hyperborea's n&re slegt- ning comparata MÖSCHL., hvis & netop ligesom dette eksplr. ikke har kammede fölehorn således som /hyperborea I. Udseen- det forövrigt er imidlertid såre afvigende fra mit comparata-eksplr., men efter et sådant enestående individ er det jo umuligt at vide, om man har med en tilfeldig aberration eller en konstant form at gjöre. At eksplr.et har mistet födderne er meget kjedeligt, da comparata kun skal have skinnebenstagger på begge de bagerste fodpar, hvilket her altså ikke lader sig kontrollere.> Spörgsmålet står således fremdeles åbent, om man har med en egen form af comparata "at gjöre eller en helt ny art, hvilket har ligesåmegen sandsynlighed for sig. "Se nedanför sid. 88. 78 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. +22, Anomogyna letabilis ZerTT. Af denne meget sjeldne art fangede jeg,g friskeneksplr: (erg P)ubirkeskovenypå Sevvi-suolo 1 Vaggattem-javre om aftenen den 15:de; de lod sig falde ned af birketreerne og syntes idetheletaget at vere tem- melig trege dyr. Jeg antog dem i begyndelsen for Agr. speciosa, men har senere bittert beklaget feiltagelsen, da jeg wvisselig ved omhyggelig eftersögen skulde have fundet flere. Hannerne har en vingebredde af 34—37 mm., hunnens vinger der er uskikkede til flugt, måler kun 26 mm. Eksplr.ne er ganske friske men har desverre i törret stand fået olietrukne abdomina, hvilket ellers sjelden indtreffer med mine samlinger under disse höie nordlige bredder. Hidtil' var den kun observeret på Dovre og i Alten af Dr. WOoCKE, samt i Saltdalen af SCHÖYEN. 23. Pachnobia carnea THBG. Synes at vere en af de almindeligste Voctuer 1 Syd-Varanger såvel i de indre distrikter som ude mod kysten. Vi fandt den fra Bodse-javre til Kirke- nes som oftest siddende om dagen i greset, de fleste eksplr. ganske friske. Ved Kirkenes fandt jeg efter SANDBERGS anvis- ning endel pupper under mosse, hvilke imidlertid klekkedes i mit fraver på turen, så kun etpar, ubeskadigede individer blev resultatet af mine glade forventninger. Den varierer overordent- lig fra mörk brun med iblandet rödviolet til gulgrå; meget mörkt ersetyvakkertrekspiri;,ssom jegkfilki påärVardö denr27:dev]ur "24. Anarta bohemanni SrtGR. Denne slegtens sjeldneste art er en verdifuld akkvisition for Syd-Varangers fauna, der efterhånden har vist sig åt besidde alle arktiske arter af Anarta på etpar n&er. På myren bag skolehuset ved Langfjordvand fan- gede jeg et ganske friskt eksplr. (>S') om morgenen den 10:de; et havde jeg under nettet, som desverre undslap og flere til observeredes; et meget afflötet eksplr. tog SANDBERG samme dags aften ved Melkefos. Hidtil kun bemerket i Alten af Dr. STAUDINGER og forfatteren; uden tvivl er den mere lokal end sine slegtinge, men har vistnok endnu en me&ngde ubesögte flyve- pladse i det vidtstrakte Finmarken. 25. An. cordigera TueGc. Flyvetiden for denne art var allerede forbi; jeg tog kun 2 yderlig forslidte individer, det ene på landeveien henimod Coalme-javre, det andet på vor station i Bodse-javre. Den synes ikke at vere egentlig hyppig i Syd-Varanger. SPARRE SCHNEIDER: FORTS: BIDR. TIL SYDV!S LEPID.FAUNA. 79 26. An. melanopa TuHeG. Et enkelt meget afflöiet eksplr. tog jeg ner toppen af Galggo-oaive 16:de. Sjelden i Syd-Va- ranger og overalt i vor arktiske region meget sparsom om end beme&erket på de fleste lokaliteter. 27. An melaleuca TuBzGc. 'Overalt i uhyre mengde og ubetinget den hyppigste sommerfugl, som på turen blev iagttaget, ja jeg har neppe nogensteds i det arktiske Norge seet nogen art flyve i sådant antal, Sciaphila osseana og Cidaria dotata måske undtagne. ”Tusinder af ekspir. flöd på Vaggattem-javre og fler- steds floi den op flokkevis ved hvert skridt gjennem lyngen iser på Sevvi-suolo og ved Bodse-javre, men vi offrede få tanker på denne proletar, der tillige er meget vanskelig at fange; blandt de indsamlede eksplr. findes kun ubetydelig variation, melaleuca har overhovedet liden tendents til aberration. 28. A. funebris Hz. Bemerkedes enkeltvis, men var på grund af sin mörke farve og hurtige flugt overordentlig vanskelig at fange. Jeg tog et godt eksplr. 1 kjöreveien henimod Coalme- javre den 10:de samt den 11:te et meget slet ved Luesti-guösk hengende i en spindelvev, medens SANDBERG fandt et passabelt på den russiske side af Bodse-javre den 13:de og et flydende på vandet udenfor Sevvi-suolo den 16:de. 18:de blev den også no- teret ved Mennika-jok. Hidtil var kun et enkelt eksplr. fundet i Syd-Varanger nemlig ved Kobbervik 16:de August 1880. "29. An. lapponica THBG. SANDBERG tog et ganske friskt par in copula på toppen'af Galggo-oaive den 16:de. Ny for Syd-Varangers fauna. 320. Ån. quieta HB. Ligeledes en for distriktet ny art, der hidtil ikke var funden östenfor Porsangerfjorden. Den flöi i ikke lidet antal på det överste nögne parti af Galggo-oaive og viste sig mindre sky end slegtens övrige arter, men udbyttet blev for min part ikke synderlig rart, da tiden var knap, og ikke alle indfangede eksplr. var brugbare. Individerne varierer overordentlig, og etpar er så mörke og tillige skarpt tegnede, at jeg i begyndelsen holdt dem for schönherri, men SCHÖYEN har erkleret dem for >e qvieta. SANDBERG tog flere serdeles vakre eksplr., der er lysegrå med sterk gul indblanding, meget lig- nende dem, som SCHÖYEN fangede ved Kistrand i Porsanger 1 1878. 7 30 ; ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 31. Acidalia fumata SrteEPH. Flöi overalt i friske eksplr, og 1 begge kjön men ikke i nogen serdeles mengde; meget skarpe tverlinier har etpar hunner fangede den 18:de mellem Svanvik og Langfjordvand. "32. Acidalia schöyeni n. sp. Ved Jordi-guösk fangede SANDBERG om aftenen den 10:de et friskt eksplr: af en påfal- dende liden og mörk Acidalia, som jeg dog ved en flygug be- tragtning holdt for en aberration af den almindelige fumata. På Sevvi-suolo tog han imidlertid atter nogle eksplr. ved kanten af en myr sent om; aftenen den 15:de; og nu begyndte corpus de- liceti at blive noget mistenkeligt; jeg gik straks til det af ham påviste sted lige bag vor tarvelige hytte men formåede kun at opdrive etpar fumata i normal dragt. Först-den fölgende dag under opstigningen på Galggo-oaive lykkedes det mig at se og fange et eksplr., og begge de fölgende dage så vi ikke få eksplr. iser omkring Rämä-guösk, hvor jeg fik et halvt dusin ganske passable individer. Lengere nord end til henimod den sydlige ende af Coalme-javre så vi den ikke, den gjorde overhovedet ind- tryk af at vere adskillig lokal, og måske er dens udbredelses- kreds ikke heller meget stor, hvilket imidlertid senere undersö- gelser får stadfeste. SCHÖYENS forelöbige undersögelse af de ham tilsendte eksplr. ledede til det resultat, at han antog den for en liden og mörk (melanotisk) klimatisk varietet af den almindelige fumata 1 lighed med den blågrå varietet af Anaitis paludata, men da kjendte han endnu ikke til dens forekomst sammen med normalt farvede /umata uden nogen slags overgange, hvorom jeg senere underret- tede ham. Han har sammenlignet dem med /fumata's n&rmeste nordamerikanske slegtning californiata og inductata (= frigidaria MÖSCHL. var.) men fundet dem meget forskjellige og derfor som sidste prövelse sendt dem til MÖSCHLER, hvor de måske endnu beror..; Jeg. .nerer] efter: ,det,,som',ovenfor; er .berört,lingen syn: derlige betenkeligheder ved at foröge den allerede forud så tal- rige Åcidalia-familie med endnu en art, der er bene&vnt til erin- dring om min trofaste medarbeider i udredelsen af vort feder- lands ÅLepidopter-fauna; selv om en fremtidig nöiere undersögelse virkelig skulde komme til et andet resultat med hensyn til dens artsberettigelse, foreligger her dog en i alle henseender så ud- SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 8I preget form, at den krever en speciel betegnelse, og jeg opfor- drer herved mine &rede kolleger i Finland og Sverige til at have opm&rksomheden henvendt på lösningen af dette spörgsmål. De nu foreliggende eksplr., 5 i tallet, er alle hanner og må- ler alle 20 mm. mellem vingespidserne, medens min mindste han af fumata (fra Elven&s) måler 23 mm. og den störste (fra Beie- ren ved Bodö) 26 mm., den mindste hun (Elven&es) 20 mm. og den störste 23 mm. (Beieren); schöveni viser sig således adskillig mindre og tillige af en påfaldende konstant störrelse, uheldigt kun, at vi alene fandt det ene kjön. Hvad farvetegningen angår, udmerker schöpent sig ved den sterke sortbrune bestövning, der allerede i flugten röbede den mellem de samtidigt flyvende /fu- mata, medens tverlinierne tillige er sterkere markerede, navnlig den nermest udkanten beliggende, der hos fumafta oftest er me- get utydelig og på mange af mine 35 eksplr. ganske udvisket. På undersiden af bagvingerne findes også hos schöveni et tyde- ligt mörkt midtpunkt, der kun hos enkelte fumata er ganske svagt antydet og hos de fleste mangler. Når man altså til den ringe störrelse og mörke farve legger det vegtigste lod: den kjendsgjerning at begge arter forekom til samme tid på de samme lokaliteter og uden nogensomhelst antydning til overgange, fore- kommer det mig rimeligst at anse fumalta Ög schöveni for 2 vel adskilte arter om end som nere slegtinge; jeg antager også, at enhver ved at betragte en rekke eksplr. af begge arter ved si- den af hinanden vilde komme til samme resultat selv uden kjend- skab til de forholde, hvorunder den forekommer. Den her af mig ben&evnte art vil kortelig kunne karakteriseres således: Acidalia schöyeni SCHNEIDER. »Åcid. fumate STPH. affinis, sed statura minore, alis supra densissime fusco pulverosis, strigis transversis distinctioribus et alis inferioribus infra puncto discoidali semper presente in pri- mis cognoscenda. Expans. alarum .20 mm. (SF); femina ignota.» 33. Gnophos sordaria THBG. Forekom hyppigt overalt fra Melkefos til Bodse-javre, i birkekrat, og blev vistnok kun ganske tilfeldigt ikke noteret fra lokaliteterne nordenfor Coalme- javre, da den ellers er funden overalt ligetil Kirken&s og Elvenzs. 34. Pygm&ena fusca THBc. Bemerkedes kun ved skole- huset ved Langfjordvand den 10:de samt på myren ved Bos- Entomol. Tidskr. Årg. 4, H. 2 (1833). 6 32 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. javre og langs Mennika-jok den 17:de og 18:de og kun i etpar eksplr. (SS). Anm. Psodos coracina ESP. fangede jeg i flere friske eksplr. på de nögne höider omkring Kirkenes den 7:de, men i de indre distrikter blev den intetsteds obser- veret; SANDBERG fandt den dog ved Bos-javre i 1881 på en myr. | 25. Cidaria truncata HuFs. Af denne for Öst-Finmar- ken nye art fangede jeg et friskt eksplr. (SS) 1 birkeskov ved Menhika-jok den 18:de; det står som en slags mellemform i den uklare truncata-citrata-gruppe og kan ikke siges i alle henseender at stemme méd noget af mine mange eksplr. fra det nordlige Norge, men frembyder heller ikke noget serdeles usedvanligt i sit ydre. Dog er bagvingernes overside noget mörkere end al- mindelig er tilfeldet, og basalbåndet på fremvingerne er uden rustbrun indblanding; henimod udkanten findes desuden kun nogle svage rustbrune pletter istedetfor den almindelige sterkere brune udfyldning, hvorved oversiden får en mere ensartet blågrå farvetone. Flyvetiden er påfaldende tidlig, idet denne art så langt nord först pleier at vise sig i August, 1 Målselven enkelte år först 1 September; herved er dog taget hensyn til begge former eller arter, der i det arktiske Norge neppe lader sig holde ud fra hinanden, ihvorvel jeg ikke ganske formår at opgive tanken om 2 selvstendige arter, fornemmelig ledet af den forskjellige flyve- tid, som i det sydlige Norge er påvist. 36. C. munitata He. Jeg fangede et enkelt friskt eksplr. (FS) på Sevvi-suolo den 15:de og observerede etpar stykker på en slåttemark ved Mennikajok's udlöb 1 Coalmejavre den 18:de. Flyvetiden for denne almindelige art var således netop begyndt. 37. C. incursata He. Forekom enkeltvis fra Kirkenes til Bodse-javre, men de fleste eksplir. fra de sydligste lokaliteter var allerede betydelig afflöine. Anm. Juli 1878 fangede SCHÖYEN og jeg i birkeskoven om- kring Elven&es adskillige individer af C. montanata S. V. i begge kjön, tilhörende den lille blege ark- tiske var. lapponica STGR.; besynderlig nok er den ikke senere bleven bemerket i Syd-Varanger, og hel- ler ikke på denne tur fandt vi den nogetsteds, uagtet SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 83 dens flyvetid måtte vare på det höieste, og gunstige lokaliteter passeredes ofte. Forekomsten i 1878 er mig helt gådefuld, iser da jeg på min reise til Ta- nadalen i 1879 heller ikke så den der; forhåbentlig vil den utrettelige pastor på sin udflugt til Enare i kommende sommer vide at bringe lys i denne sag. 38. C. turbata He. var. arctica SCHÖYEN. ' Först på til- bagereisen den 18:de opdagede vi ved Langfjordvand en flyve- plads for denne interessante og meget lokale art, men desverre altfor silde, så jeg for min part ikke fik et eneste brugbart eksplr., uagtet den flört temmelig hyppig. Lokaliteten var de fugtige, fornemmelig med krat af Sa/ix bevoksede bredder af en liden bek, der flyder ud i vandets sydlige ende. For Syd-Varangers vedkommende var den tidligere kun bemerket ved Kobbervik ved nedre Klostervand, hvorfra SANDBERG Også 1 1882 fik et enkelt individ. 39. C. abrasaria H. S. Begyndte at flyve de sidste dage af vor reise. Jeg tog 3 eksplr. på den russiske side af Vaggat- tem-javre den 1i5:de, og på myren bag stationen ved Rämä-guösk flöt den ikke sjelden blandt höivekste Betula nana; derimod ef- tersögte vi den forgjeves på myren ved Bos-javre, hvor SANDBERG 1 1881 havde fundet den hyppig. 40. C. dilutata S. V. (nxebulata THBG.)? Jeg fandt en ung larve, der rimeligvis tilhörte denne art, såvidt mindes ved Hävos- guösk i Bodse-javre; den er forövrigt af SANDBERG bemeerket al- mindelig overalt. 41. .C. hastata L. var. hastulata HB. 'Flöi yderst talrig overalt, nest ÅAnarta melaleuca den almindeligste på turen obser- verede sommerfugl, de fleste eksplr. var dog afflöine. 42. Eupithecia satyrata HB. Blev kun noteret fra Mel- kefos den 10:de, men forekom uden tvivl fleresteds sammen med fölgende, fra hvem den i flugten ikke kan adskilles. 43. Eup. hyperboreata Stcr. Noteret fra de fleste punk- ter, også på Galggo-oaive den 16:de. 44. Scoparia centuriella S. V. Af denne sjeldne art fangede SANDBERG et noget aflöiet eksplr. ved Rämä-guösk om morgenen den 18:de. 45. Sc. gracilalis Str. Forekom ganske hyppig fra Lang- 834 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. fjordvand til Bodse-javre, iser på myren ved Melkefos, men ud- byttet blev dog miserabelt som af Microlepidoptera idetheletaget. Den flyver på myrstrekninger og synes at stå i et vist forhold til Betula nana, der dog neppe kan vere larvens neringsplante. Hidtil er Sc. gracilalis inden vor arktiske region kun bemerket i Öst-Finmarken, nemlig i Porsanger og Syd-Varanger. 46. Botys decrepitalis H. S. Meget sparsomt blev den på turen funden, nemlig et enkelt eksplr. (9) på myren ved Bos- javre den 17:de og i etpar stykker ved Langfjordvand 10:de & 18:de (SF). 47. B. inqvinatalis ZELL. Som foregående kun noteret i enkelte individer fra Melkefos, Bos-javre og Bodse-javre. 48. Crambus maculalis ZeEtTt. På mine ekskursjoner i de arktiske egne har jeg havt et besynderligt held til at finde denne art, der ligesom har fulgt mig overalt, medens mine led- sagere tildels har sögt den forgjeves. I 1878 tog jeg den ved Elven&es, i 1882 blev den noteret fra Luesti-guösk den 11:te, Hävos-guösk den 12:te, .Sevvi-suolo den 15:de og Bos-javre den 17:de, overalt kun enkeltvis men i friske eksplr., blandt lyng på törre lokaliteter. > "49. Cr. truncatellus ZeErL. Af denne for Syd-Varanger som for vor arktiske region nye art fangede SANDBERG 2 noget afflöine eksplr., det förste ved Luesti-guösk den 17:de, det andet noget senere samme dag på myren ved Bos-javre. Begge lokali- teter var af ganske ens beskaffenhed, nemlig meget blöd myr bevokset med Carex-tuer, der var halv omflydte af vand, og så- ledes vanskelig tilgjengelig. I en aldeles lignende sump bag vor station i Bodse-javre fangede jeg en gul Botys-lignende sommer- fugl, som desverre undslap af nettet, för jeg nöiere fik betragte den, og som sandsynligvis også var en Cr. tuncatellus. Den var hidtil hos os kun bemerket på Dovrefjeld og i Gudbrandsdalen, men er ellers funden såvel i Finland som Lapland, hvorfor fore- komsten i Syd-Varanger ikke kan kaldes uventet. 50. Pempelia fusca Haw. Sz&dvanligt kun ganske en- keltvis men noteret fra flere punkter: Svanvik ved Coalme-javre, Sevvi-suolo i Vaggattem-javre og stationen i Bodse-javre. 51. Tortrix ministrana L. Erholdtes enkeltvis i ikke meget flöine eksplr. på vor ö i Bodse-javre. SPARRE SCHNEIDER: FORTS. BIDR. TIL SYDV:S LEPID.FAUNA. 85 52. IT. forsterana F. Et enkelt eksplr. fangede jeg ved Rämä-guösk om aftenen den 17:de. 5-9 viburcnianar! S-y Vs fb netiafföretrekspir: "bemerket på Galggo-oaive den 16:de. I det nordlige Norge forekommer den, ejendommeligt nok, kun på de ganske nögne fjeldpartier, ligeledes er den overalt meget sparsomt tilstede; 1 det sydlige Norge har den derimod endog vist sig som et for treplanterin- ger meget skadeligt insekt som på Lister i 1876 og 77. (Nyt Mag. f. Naturvid. XXIV bind, 2:det hefte). 354. T. rubicundana H. S. Et enkelt stykke ved Rämä- guösk den 17:de. ss Anm. Fra reisen til Elvenes i 1878 medbragte jeg et tem- melig friskt eksplr. af den sjeldne og for vor fauna nye I. lapponana ”TGSTR., der imidlertid havde stået upåagtet blandt 7. zrubicundana, fra hvilke den rig- tignok adskilte sig ved nzesten den dobbelte störrelse. 55. Sciaphila osseana Scor. Flöi szerdeles talrig i tildels noget afflöine eksplr. på nogle törre bakkeskråninger på Sevvi- suolo, men blev ikke observeret andetsteds i det indre land, da passende flyvepladse kun fandtes på få punkter, idet denne art foretrekker kunstige og naturlige enge på törlendt bund. 56. Cochylis deutschiana ZeETtT. Jeg fandt den kun på myren ved Bos-javre den 17:de, rimeligvis var dens flyvetid på det nermeste forbi. &57. Penthina sauciana Her. Et friskt eksplr. af denne for Syd-Varanger nye art fangede SANDBERG ved Rämä-guösk om aftenen "den: 1:7:de" 58. P. sororculana Zert. Var ikke sjelden i birkeskov på vor station 1 Bodse-javre samt på Sevvi-suolo den 15:de, i tem- melig friske eksplr. Denne art har efterhånden vist sig at have en stor. udbredelse i vor arktiske region, men overalt forekommer den kun sparsomt. 59. P. lediana L. I friske og typiske eksplr. med livligt rosenröd fremkantsplet ikke sjelden blandt ZLedum på öen i Bod- se-javre samt på myren ved Bos-javre. I midten af Juli 1878 fandt : SCHÖYEN og jeg ved Elven&es 3 år 4-ikke ganske rene eksplr. af en Penthina, som Dr. WocKE erklerede for sauciana, men som jeg efter nöiere undersögelse af det eneste i min sam- 36 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. ling gjenstående eksplr. med sikkerhed henförer til lediana, hvor- fra det imidlertid afviger ved den gulhvide farve af den ellers vakkert karminröde fremkantsplet på forvingerne; ellers stemmer det ganske nöie med den normale /ediana. 60. P. metallicana HB. Blev bemerket nesten overalt på myrerne men forekom ikke egentlig hyppig. 61. P. nebulosana ZeTT. (irriguana H. S.). Talrigere end foregående, på alle besögte lokaliteter. Efter i flere år at have havt så rigelig anledning til at iagttage disse former må jeg fremdeles fastholde den anskuelse, at her foreligger 2 vel adskilte arter, hvorimod PP. sudetana, så ejendommelig i sit ydre, neppe bör betragtes som andet end en meerkelig race af nebulosana. De lyse former af metallicana, som SCHÖYEN fandt i Geiranger og af ham ansees for en overgangsform til sudetana, står efter min opfatning i samme forhold til metallicana, som sudetana til nebulosana. Sagen tror jeg stiller sig således: Metallicana og ne- bulosana er to ved vingesnit og hele habitus forövrigt distinkte arter; begge har de en egen lys, nesten ensfarvet race, der vist- nok indbyrdes ligner hinanden meget, men dog skilles ved vinge- snittet; sudefana hörer som varietet under znebulosana, medens den lyse form af metallicana ikke har fået nogen egen benevnelse, ei heller skiller den sig så skarpt fra sin stamart, som sudefana fra nebulosana, mellem hvilke det hverken har lykkes SCHÖYEN eller mig at finde overgange, og vi har dog af begge havt en god slump mellem henderne. "62. P. turfosana H. S. Et enkelt eksplr. tog jeg ved Bodse-javre den 13:de. Hidtil kun fundet i Alten af Dr. STtAU- DINGER samt 1i Saltdalen af SCHÖYEN; mit formodede fund af denne art ved Vikersund på Modum 1i det sydlige Norge Juni 1876 kan vere noget tvivlsomt og måske gjelde palustrana, no- get eksplr. fra Modum er ikke lengre i min besiddelse. 63. P. schefferana H. S. Noteret fra Melkefos den 10:de og Galggo-oaive den 16:de, i afflöine eksplr. 64. P. schulziana F. Bemerkedes overalt men ikke syn- derlig hyppig. 65. P. lacunana S. V. Etpar friske eksplr. på en myr på den russiske side af Vaggattem-javre den 15:de, jeg observe- rede den også ved Bos-javre den 17:de. SPARRE SCHNEIDER :! FORTS BIDR. TIL: SYDViIS LEPID.FAUNA. 37 +66. P. cespitana Hp. Et friskt og usedvanlig mörk- farvet haneksplr. tog jeg ved Mennika-jok den 138:de. Hidtil inden den arktiske region kun bemerket i dalströgene på Sal- tenfjordens sydlige side og ikke nordenfor 67? n. br. 67. P. bipunctana F. Vi fandt den overalt på myrerne, dog på langt ner så hyppig som i 1878, da den forekom meget talrig omkring Elvenzs. +68. Grapholitha tetraqvetrana IL. SANDBERG fangede först et eksplr. ; ved Melkefos den 10:de, senere observerede vi enkelte afflöine individer på öen i Bodse-javre. Den var hidtil ikke funden i Öst-Finmarken. / , 69. Steganoptycha qvadrana He. Et enkelt meget mörk- farvet individ fandt jeg ved Bos-javre den z17:de. £70. Phoxopteryx myrtillana TR. Jeg fandt et eksplr. ved Melkefos den 10:de, forövrigt var flyvetiden vistnok på det nermeste forbi. Den var ny for Syd-Varanger. 71. Incurvaria vetulella ZETT. SANDBERG fandt den på Sevvi-suolo i Vaggattem-javre den 14:de; et eksplr. fandt jeg ved Kirkenes den 38:de. 72. Adela degeerella L. Denne art, som hidtil kun i 2 eksplr. var funden sydligst i vor arktiske provins nemlig 1 Beie- ren ved Saltenfjord (Nordlands amt), var det helt overraskende at treffe så langt i nordost, hvor den endog viser sig at vere meget udbredt. Jeg fangede 3 friske eksplr., det förste ved Lang- fjordvand den 10:de, det 2:det ved Gadde-loabbal den 11:te, det 3:die på Galggo-oaive den 16:de överst i skovgrendsen. SAND: BERG fik overladt det ene ekspl., de tilbageverende er begge hun- ner, som indbyrdes frembyder endel afvigelse, idet det gule midt- bånd på fremvingerne hos det ene eksplr. ikke når til fremkan- ten, er sterkt afsmalnende og ender krogformet böiet. I be- gyndelsen var jeg i nogen tvivl, om de ikke snarere tilhörte esmarkella WOCKE, hvorom SCHÖYEN havde udtalet en formodning, men hunnen til denne art skal have meget korte og ved roden ikke behårede fölehorn, hvorimod mine eksplr. har fint behårede fölehorn, der er circa 18—20 mm. lange; hos esmarkella når de kun 11 mm. Imidlertid mangler jeg hunner af sikre degeerella til sammenligning og kan således ikke vere fuldt ud sikker på rigtigheden af min tydning af de 2 finmarkske eksplr. 388 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 73. Swammerdamia conspersella TGstrR.? Et noget af- flöiet eksplr. med ne&esten ensfarvet sölvhvide vinger fanget den 17:de ved Rämä-guösk er af SCHÖYEN med nogen tvivl fört hid. 74. Myrmecocela ochraceella TGSTR. SANDBERG tog et eksplr. sammen med foregående den 17:de. Ny for Syd-Varan- ger som for den arktiske region idetheletaget; hidtil var kun et enkelt individ fundet på Dovrefjeld af SCHÖYEN 1 1877. 75. Plutella cruciferarum ZELL. Blev noteret fra Hävos- guösk den 12:te og Sevvisuolo den 14:de. 76. Gelechia infernalis H. S. Jeg fangede etpar styk- ker på myren ved Melkefos den 10:de. 77. . G. continuella ZzEiL. Et enkelt eksplr. tog jeg ved Jordi-guösk om aftenen den 11:te. +78. G. lugubrella F. SANDBERG fangede et enkelt friskt eksplr. ved Rämä-guösk den 17:de. Ny for Syd-Varanger. 79. G. viduella F. Etpar individer ved Langfjordvand den 10:de, desuden blev den observeret på en eller to lokalite- ter i det indre, som imidlertid ikke blev noterede. 8o. Pleurota bicostella CL. Jeg fangede et eneste friskt eksplr. ved Bos-javre den 17:de. "81. Oecophora similella Hz. Ikke sjelden på Sevvi- suolo i Vaggattem-javre, og ret hyppig flöt den ved Rämä-guösk om aftenen den 17:de. Af SANDBERG også fundet alm. ved Kirkenes, men den kom ikke med i SCHÖYENS fortegnelse. MÖSCHLER har senere tilskrevet mig, at han anser den in- teressante Agrofis (N:o 21 Asgrotis comparata MÖSCHL.?) for en sikkerlig ny art, som jeg vil ben&evne AÅgroftis gelida; eksemplaret er mig som för omtalt utilgjengeligt for nöiere beskrivelse, men kan karakteriseres således: Agrotis gelida SCHNEIDER, Ågr. hyperboree affinis, antennis maris non pectinatis facile distincta. Specimen unicum (FS) ad Eide in Syd-Varanger tempore vernali anno 1882 lectum. Tromsö i April 1883. EN FÖR SVERIGE NY MÄTAREFJÄRIL AF K. FR. THEDENIUS. Fidonia Loricaria EVvERSM. HALIA Dur. Tham nonoma Lb. Vingarne ofvantill blygrå med tre mörkare strimmor, af hvilka den tredje strimman fortlöper öfver de bakre vingarne. Alla vingarne i midten försedda med en brun, i midten föga märkbart hvit månfläck. De främre vingarnes våglinea inåt be- gränsad af rostgula fläckar. Honans vingar rudimentära. Fjärilen synes vara ganska närbeslägtad "med den icke ännu 1 Skandinavien funna Fidonia (Eubolia) murinaria, men den är vanligen något litet större och har bredare framvingar med nå- got bågböjd framkant och mot denna mera vertikal och något litet inbugtig utkant. De bakre vingarne äro ofvantill något litet skiftande i grågult och icke så rent blygrå, som de främre och hafva bågböjd tvärstrimma. Alla vingarne hafva nära intill fran- sarne en rad af svarta punkter och äro på undersidan blekt gulgrå med gula ribbor. — Honan af Fidonia murinaria har fullt utbildade vingar. Målaremästaren JoH. RuDoLnPHi har funnit denna fjäril i Delsbo i Helsingland, der den, efter hans uppgift, skall före- komma allmänt (7). Den torde således äfven finnas flerestädes i mellersta Sveriges östra kusttrakt. Förut är den funnen på Åland, flerestädes i Finland, t. ex. i Nyland, Tavastland, Karelen och Österbotten, vidare vid Petersburg, i Lifland, inre Ryssland och Uraltrakten. 90 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. De exemplar, jag erhållit från Herr RUDOLPHI, Voro så myc- ket afslitna, att de icke utan svårighet kunde bestämmas. Genom jämförelse med exemplar (från Ryssland) i min samling, kunde dock arten med säkerhet identifieras. Fjärilen finnes afbildad i Dr. G. A. W. HERRICH-SCHÄFFERS » Systematische Bearbeitung der Schmetterlinge von Europa», tredje bandet, hanen fig. 377, honan fig. 422, och den beskrif- ves derstädes under N:o 235. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS VÅR- SAMMANKOMST. Lördagen den 2 Juni på eftermiddagen samlades ett större antal af den Entomologiska Föreningens medlemmar tillsammans med den Naturvetenskapliga Föreningen vid Djurgårdsbrunns värdshus. Sammankomsten gynnades af det herrligaste väder och smärre exkursioner gjordes i de vackra omgifningarne, hvilka nu prunkade i nyfödd sommarfägring. Åtskilliga fjärilar, skalbaggar och andra insekter fångades och efter återkomsten från utflyg- terna samlades de båda Föreningarnes medlemmar till en gemen- sam kollation. Den behagliga sommaraftonen tillbragtes 1 det fria på det angenämaste vis och först sent återvände man till staden. BIDRAG TILL SVERIGES HYMENOPTER-FAUNA AF G. FR. MÖLLER. Cephus femoratus Curr. Niger nitidus, apice mandibularum pedibusque rufis; coxis, trochanteribus partim, tarsis tibiisque posticis nigris, his basi late, genubus anterioribus, palpis et macula mandibulari, flavis. Q. Long. 10: m.m. Cephus femoratus CURTIS. British entomology. Phyllecus Cynosbafi ANDRÉ. Sp. d. hymenopt. d' Europe. Corpus breve, crassum. Caput cubicum pone oculos dilatatum, vertice emarginato, genis latis, marginatis. Mandibule valide, bidentatex, dente medio nempe parvo et superiori connato. An- tenn&e 20-articulate, fere filiformes, scapo tumido, subrotundo. Al& superiores nervo transverso ordinario longe pone furcam cu- biti sito; recurrente primo in cellulam secundam submarginalem recepto. Abdomen brevius, postice minus compressum, nuditate basali parva. Terebra crassa, cercis triplo longior. Pedes sat longi, tibiis posticis infra medium bispinosis, unguiculis bifidis. Funnen i Skåne vid Stehag af godsegaren CARL MÖLLER å Wedelsbäck, Juni 1882. | Mr. E. ANDRÉ har i sitt ofvan citerade arbete, pag 677, upptagit Zenthredo Cynosbati Lin. såsom synonym till Cephus fe- moratus CURT., men såväl LINNÉ's diagnos och beskrifning som hans citat af REAUMUR (1 Fn. Svec. ed. altera pag. 394) kunna ej rätt väl passa in på någon Cephus-art. — Enligt THOMSON, som studerat REAUMUR'S af LINNÉ citerade arbete, är afbildningen till Cynosbati = Hylotoma Rosarum KLuG.,; och då LINNÉ'S be- Gr 92 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. skrifning mycket väl lämpar sig till de små Pimpla-hanarne inom examinator-gruppen, är det sannolikt, att hans 7. Cynosbati är en ur kokonger till Hylotoma Rosarum utkläckt parasit (möjligen Pimpla strigipleuris ÖA Tu.) hvilken han derför upptagit under slägtet Tenthredo på samma grund som han inrangerat Pieroma- lus Capree 1 slägtet Cynips (Fn. sv. 388). Ichneumon deletus Wesmw. Niger, punctatus, orbitis frontis annuloque antennarum albis; calcaribus pallidis; alis nigro-fumatis, stigmate et squamula nigris. OT Long. 20. m.m. Ichneumon deletus Q Wesm. Tent. dispos. meth, Ichn. Belg. 88. Caput postice leviter angustatum, genis buccatis, fronte parcius punctata. Mesothorax dense punctatus, parapsidis postice abbreviatis. Metathorax obsolete areolatus, subtilissime punctatus, areola fere levi. Abdomen dense punctatum, postpetiolo subti- liter striato, gastrocclis transverse sulciformibus, parum profun- dis; terebra parum exserta. Pedes postici longi, coxis nudis, con- fertim punctatis. Funnen i Skåne vid Stehag, Maj 1882 (C. MÖLLER). Ichneumon clavipes n. sp. Niger, nitidus, punctatus; ore, orbitis internis, macula ante et infra alas, tegulis, scutello et postscutello, maculis 2 metatho- racis, abdomine et pedibus rufis; antennis tricoloribus; alis infu- mato-hyalinis, stigmate nigro; femoribus posticis ovali-globosis, coxis carinatis. Long. 7 m.m. Caput transversum, tumidulum, subtiliter parce punctatum, vertice subangulato-emarginato, genis buccatis et remote punctatis. Antenn& crasse, filiformes, scapo globoso et fortiter exciso, arti- culo 2:0 flagelli 3:0 parum longiore. Mesothorax parce punctatus, parapsidis brevibus, scutello lxeuiusculo. Metathorax subtiliter ru- gosus, distincte areolatus, areola quadrata, postice emarginata. Abdomen petiolo rude punctato, postpetioli area media levi, ga- stroceelis mediocribus, segmento 3:0 transverso, subtiliter punctato, terebra brevi, valvulis nigris. Pedes crassi, postici coxis subtus MÖLLER: BIDRAG TILL SVERIGES HYMENOPTER-FAUNA. 93 interne l&eviter impressis et costulis subquinis (superiore nempe obsoleta) instructis, femoribus ovali-globosis, tibiis basi curvatim attenuatis, apicem versus incrassatis, tarsis tibiarum longitudine, unguiculis validis. Denna lilla art har jag funnit i Skåne å Kempinge ljung i Juli 1871. Den står närmast Ichneumon magus (WESM.) HOoLM- GREN. Ichn. sv. 148, men skiljer sig genom bakbenens byggnad och olika färgteckning. Ichneumon albilarvatus- Wes. Femina: nigra, palpis, abdomine petiolo excepto, pedibus anteri- oribus ex parte rufis; antennis albo-annulatis; terebra longe exserta. Long. 15 m.m. Mas: niger, palpis, abdominis medio ex parte, femoribus, ti- biis et tarsis anterioribus, flagello antennarum subtus rufis; antennis albo-annulatis, scapo subtus et facie cum clypeo flavis. Long. 12 m.m. Ichneumon larvatus WESM. Tentamen 106. Var. I g&, 2 Q. Caput punctatum, fronte 9 impressa. Antenne Q involutee, ante apicem vix attenuatum dilatate2, I longe, porrecte, filifor- mes, apice summo parum attenuato. Mesothorax punctatus, pa- rapsidis brevibus. Metathorax 9 obsolete areolatus, areola subqua- drata, I distinctius, areola transversa, spiraculis brevibus. Ab- domen postpetiolo 9 punctato-scabriculo, I ruguloso, gastroccelis obsoletis. Terebra 9 longitudine tertia parte abdominis. Funnen i Östergötland vid Wadstena af stadsläkaren GEORG ENGSTRÖM; 1 Skåne af THOMSON och C. MÖLLER. Ichneumon lanius Grav. Niger, palpis, mandibulis, maculis duabus clypei, orbitis fron- tis, antennarum scapo subtus, lineola ante et infra alas, apice scutelli, alarum squamula et radice, coxis anticis, femoribus, ti- biis tarsisque anterioribus, tibiis posticis latere postico, apice tar- sorum posticorum, segmentis abdominis 1:0 apice, 2—7 totis ru- fis; antennis albo-annulatis; terebra longe exserta. ÖQ. Long. 10 m.m, 94 z ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Ichneumon lanius & Grav. Ichn. europ I. 499; SP WESM. Tentam: sog. up Former, ilehn.asv.+ Inse: Caput transversum fronte prominula. Antenn&e crassiusculx, filiformes. Mesothorax nitidus, postice parce punctatus, parapsidis brevissimis. Scutellun vage punctatum. Metathorax confertim punctatus, imperfecte areolatus, areola semiovali. Abdomen post- petiolo confertissime punctato, gastroccelis linearibus, obsoletis, segmento 2:0 crebre punctato, sequentibus sensim levioribus. Te- rebra longitudine '/, abdominis vel ultra. Pedes postici coxis nudis, punctatis. Funnen i bägge könen wvid Stehag af C. MÖLLER 1882. Hanarne ej så sällsynta, funna vid Lund (THOMSON) och Tvedörra: Eurylabus larvatus Grav. Niger pedibus rufo-flavis, palpis, mandibulis, apice genarum late, maculis 2 clypei et media faciei, orbitis internis, antenna- rum annulo et scapo subtus, scutello, macula ante- et infra- alari, maculis pro- et mesosterni duabusque metathoracis, COxis anticis et' posterioribus superne albis. I. Long. 23 m.m. Ichneumon larvatus GRAV. Ichn. europ. I. 160. FEurylabus larvatus Q Wesm. Ot. 55; HOLMGREN. Ichn. sv. 241203: | Parum nitidus, punctatus. Caput pone oculos dilatatum, ge- nis tumidis, scrobiculis antennalibus magnis, profundis. Antenn&e long&, setacex. Mesothorax robustus, altus. Metathorax brevis, rugosus, distinete areolatus et bituberculatus. AleX leviter infu- mate, stigmate, radice et squamula nigris, areola superne clausa. Abdomen confertim punctatum, apice nitido, postpetiolo aciculato- punctato apice levi, gastroccelis minoribus parum profundis. Pe- des longi graciles. Styli anales magni et lati. Ett exemplar taget vid Stehag, Juni 1881, af C. MÖLLER. Cryptus quadriguttatus Grav. Niger, antennarum flagello basin versus, femoribus tibiisque rufis, harum posticis nigricantibus basi rufa, tarsis fuscescentibus, posticis nigris; annulo antennarum niveo; squamulis alarum, scu- , MÖLLER: BIDRAG TILL SVERIGES HYMENOPTER-FAUNA. 95 tello et macula magna segmenti septimi flavo-albidis. Q. Long. 13 M.M. Cryptus quadriguttatus Grav. Ichn. europ. 2. 479. Caput transversum, dense subtiliter punctatum. Antenn&e tenues, basin versus leviter attenuate, articulo 2:0 flagelli 3:0 se- squi longiore. Mesothorax punctatus, parapsidis distinctis, supra medium extensis, prosterni lateribus striatis, epomiis acute elevatis, Metathorax scabro-punctatus, costulis transversis completis, area basali nitida levi. Abdomen petiolo plano nitido, postpetiolo rude et vage punctato, segmentis dense punctatis. ”Terebra lon- gitudine '!/, abdominis. Pedes graciles. Funnen vid Wadstena af G. ENGSTRÖM. Arten hör till slägtet Hoplocryptus "THOMSON. Opuscula en- tom. Hase Vi. Clypta genalis n. sp. Femina: nitida, crebre punctata, albido-pubescens, nigra; pedibus lete rufis, coxis et basi trochanterum nigris, posticorum tarsis apiceque tibiarum nigro-fuscis; pronoti callo cum radice alarum flavis, harum stigmate fusco-testaceo; genis emarginatis; terebra abdominis lorgitudine. Long. 1o— T2/0 Mm: Mas: corpore minore et graciliore, flagello antennarum rufe- scente. Long. 8—10 m.m. Caput transversum, pone oculos angustatum, concinne pun- ctatum. Frons inermis, parcius punetata. Gen& emarginate, costa elevata reflexa. Mesothorax sine parapsidis crebre punctatus. Metathorax regulariter areolatus, parce fortiter punctatus. Abdo- men (9 latum), basi parce apicem versus crebre punctatum, petiolo subquadrato vel latitudine nonnihil longiore (FS) distincte marginato, carinis basalibus ad medium extensis; segmentis trans- versis 2—4 lineis obliquis fortiter impressis et variolis distinctis. Unguiculi validi, distincte pectinati. Denna nya art, hvilken i följd af kindernas konstruktion kommer närmast G. /avolineata GRAV, har jag funnit i flera exemplar å Kämpinge ljung i Augusti månad under åren 1869—71. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÅLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: Af Dr. Gustav L. Mayr, Wien: MaYR, GUSTAV L., Beitrag zur geographischen Verbreitung der Tingideen. (Verhandl. z. b. Ges. Wien, Jahrg. 1838.) — — Myrmecologische Studien. (Ibid. 1862.) — — , Formicidarum Index synonymicus. YIbid. 1863.) — — |, Diagnosen neuer Hemipteren. (Ibid. 1864.) — — | Diagnosen neuer und Wwenig gekannter Formiciden. (Ibid. 1866.) — — Neue Formiciden. (Ibid. 1870.) — — , Die Belostomiden. (Ibid. 1870.) — — Die europäischen Encyrtiden. (Ibid. 1875.) — — Die Chaleidier-Gattung Ofinx. (Ibid. 1877.) — — | Formiciden. Gesammelt in Brasilien von professor TRAIL. (Ibid. 1877.) — — Arten der Chalcidier-Gattung Zz7ytoma durch Zucht erhalten. (Ibid. 1878.) Beiträge zur Ameisen-Fauna Asiens. (Ibid. 1878.) , Ueber die Schlupfwespengattung Zelenomus. (Ibid. 1879.) , Beschreibung einer neuen Gallwespe: Andricus Aadleri. (Sitzungsber. Z., Db. Gesellsch. Wien; = Jalrg 1830, Bd:,30-) Myrmecologische Beiträge. (Sitzungsber. Ak. Wissensch. Jahrg. 1866, BA: 53) , Formicidae novogranadenses. (Ibid. Jahrg. 1870, Bd. 59.) , Adnotationes in monographiam formicidarum indo-neerlandicarum. (Tijdschrift voor Ent. DI. 10, 1867.) , Die ameisen Turkestan's gesammelt von A. FEDTSCHENKO. (Ibid. ID] 235) , Formicidae novae americanae collectae a prof. P. DE STROBEL. (Ann. soc. nat. Modena. 1868.) , Formicidae borneenses collectae a J. DORIA et O. BECCARI in terri- torio Sarawak annis 1865—1867. (Mus. civ. nat. Genova vol. 2, An. 1572.) , Die europäischen Cynipiden-Gallen mit Ausschluss der auf Eichen vor- kommenden Arten. Wien 1876. , Die europäischen Arten der gallenbewohnenden Cynipiden. (Com- munal-Oberrealschule im I. Bezirke. Jahresber. 21, Wien 1882.) NEKROLOG. T Nils Edward Forssell. Den Entomologiska Föreningen har nyligen förlorat en af sina varmast intresserade medlemmar, föreståndaren för Veterinär- inrättningen 1 Skara, professorn, riddaren af Kgl. Nordstjärne- och Wasa-ordnarne, medicine-heders-doktorn NILS EDWARD FORS- SELL, som afled i Karlsbad den 5 Juni 1883 kl. 4,45 f. m. vid nära 62 års ålder af akut inflammation i magsäcken, ådragen under resan till Karlsbad, sannolikast under den stormiga färden öfver Östersjön. Professor FORSSELL var född i Vestmanland den 31 Augu- sti 1821 och egnade sig till en början åt fatmaceutiska studier samt aflade 1840 i Södertelje farmacie-studiosi examen. Antagen 1844 till elev vid veterinärinrättningen i Stockholm, som då egde till föreståndare den framstående veterinären, öfverdirektören S. A. NORLING, utexaminerades FORSSELL från nämda läroverk så- som djurläkare 1847. Redan sistnämda år blef han anstäld såsom adjunkt och andre lärare vid veterinärinrättningen i Skara samt tjänstgjorde derjämte under åren 1852—1857 såsom läns- veterinär i Skaraborgs län. Han förordnades 1856 till andre lektor och 1858 till föreståndare och förste lektor vid nämda veterinärimrättning, för hvars bestånd och utveckling han allt sedan kraftigt och verksamt med outtröttligt nit arbetat, och öfver hvars verksamhet och förvaltning han årligen sedan 1861 afgifvit tryckt berättelse. Han utgaf åren 1865—1866 Skara veterinär-inrätt- nings tidskrift och har skrifvit en mängd tidskriftsuppsatser och afhandlingar på veterinärvetenskapens område. FORSSELL erhöll Entomol. Tidskr. Årg. 4, H. 2 (1883). 7 98 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. vid Upsala universitets jubelfest 1877 hedersdiplom såsom me- dicine doktor, en utmärkelse som gladde honom mycket och hvaraf han gjort sig väl förtjänt genom sina vetenskapliga sträf- vanden 1 många riktningar, samt tilldelades 1880 professors titel. Han har företagit flera resor i vetenskapliga ändamål, såsom till Portugal och Brasilien 1846—1847, till England och Skotland (med statsanslag) 1857 samt till Danmark, Holland, Belgien och Frankrike 1866. Af svenska läkaresällskapet var han medlem samt hedersledamot af K. Veterinärsällskapet i London m. 4. lärda samfund. Under många år led den verksamme mannen af sockersjuka (Diabetes mellitus). Sin egen sjukdoms historia och huru han funnit för sin del bäst att ordna dieten med afseende på denna sjukdom och dess behandling skildrade han i ett föredrag inom medicinska sektionen af Skandinaviska Naturforskaremötet i Stock- holm i Juli 1880. Detta föredrag, som väckt mycken uppmärk- samhet, har sedan af honom särskildt utgifvits. Sockersjukan för- orsakade tyvärr, att han under senare åren af sitt lif led af små- ningom tilltagande svart starr, till följd hvaraf han förlorade syn- förmågan å högra ögat, under det å det venstra samma sjukliga process började uppstå, så att fullkomlig, obotlig blindhet snart varit att befara. Då professor FORSSELL således numera var ur- ståndsatt att fullgöra sina åligganden vid veterinärinrättningen, beviljade innevarande års riksdag, med afseende å FORSSELLS långvariga, förtjänstfulla och nitiska verksamhet vid nämda läro- verk, åt honom: en årlig pension efter afskedstagandet till belopp af 3,200 kronor, men beslutet härom hann icke att före hans död: expedieras. Professor FORSSELL hade för afsigt att för sina återstående dagar till hösten bosätta sig i hufvudstaden, men döden tillintet- gjorde beklagligen denna hans: afsigt. NILS EDWARD FORSSELL var född till naturforskare. Hans iakttagelseförmåga var skarp och han hade ögat ständigt öppet för naturens företeelser. Naturen älskade han oändligen varmt af hela sin själ, och han egde ingen större fröjd än att få göra utflykter till de herrliga nejderna å Westergötlands siluriska berg såsom Kinnekulle, Billingen, Mösse- och Ålle-berg, ÖLLSEÖV. Den som med innerlig saknad skrifver dessa rader har haft många SANDAHL: NEKROLOG ÖFVER NILS EDWARD FORSSELL. 99 tillfällen att erfara, huru införlifvad FORSSELL var med naturen och huru lycklig han var i dess sköte. Också belönades ofta hans forskningsnit af alma mater natura. Han gjorde nämligen ofta vackra fynd af sällsynta petrifikater, (växter och insekter, och han har riktat många offentliga och enskilda samlingar med värde- fulla bidrag. Entomologien var jämte botaniken hans käraste sysselsätt- ning å den tid, som kunde blifva öfrig från hans trägna ämbets- verksamhet. Hans otroliga järnflit och hans starka ordningssinne samt förmåga att taga vara på tiden läto honom medhinna långt mera än andra. Den tidiga morgonstunden; medan ännu alla andra hvilade i sömnens ro, fann honom vid arbetsbordet. Det var då som han bestämde och ordnade sina samlingar af insekter, blommor och petrifikater m. m. Det var en svår pröfning för honom, då ögonen började neka sin tjänst, så att han icke längre kunde fortfara med sina naturhistoriska studier. Hans iakttagel- ser inom insekternas verld, rörande deras utveckling och lefnads- förhållanden, voro mångfaldiga, och hans förfarenhet härutinnan var vida bekant inom den provins, der FORSSELL företrädesvis verkat, så att förfrågningar rörande insekthärjningar och andra förhållanden i samband med insekters uppträdande ofta stäldes till honom af ortens landtbrukare och anära, som dertill hade anledning. Det var FORSSELL ett stort nöje att, så vidt hans ve- tande och erfarenhet räckte, lemna utredning och svar på de framstälda frågorna. Det är att beklaga, att hans rön och iakt- tagelser icke blifvit af honom samlade och utgifna, men han an- såg själf sina iakttagelser icke förtjäna offentliggörande. FORS- SELL var en bland dem, som tidigast väckte tanken på bildandet af en Entomologisk Förening i Stockholm och han utvecklade denna tanke ofta 1 bref och samtal med vänner af entomologien, och han kan med skäl sägas vara en af upphofsmännen till den nu varande Entomologiska Föreningen. Härutinnan står För- eningen 1 en outplånlig skuld till honom. Hans bortgång, som väl icke kunde anses vara långt afläg- sen efter en så mångårig sockersjuka, kom dock som en smärt- sam öfverraskning och har lemnat ett stort tomrum i den talrika vänkretsen. Närmast sörjes han af efterlefvande fem barn, bland hvilka ende sonen nyligen med utmärkelse fullbordat sin filoso- 100 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. fiska grad och blifvit kallad till docent i botanik i Upsala. Af de fyra döttrarna äro tre gifta. Men utom af familjens medlem- mar sörjes och saknas han af talrika lärjungar och icke så få beundrare. Äfven han$ vedersakare i striden om Skara veteri- närinrättning torde icke kunna undgå att deltaga i den gärd af aktning, som, &&e perennius, skall ständigt omhägna den ovanligt hegåfvade mannens minne. Oskar Th. Sandabhl. SERCIESKNOMASIGENERISKEMRONIZE QUAE IN MUSEO ZOOLOGICO CAESAR. VINDOBONENSI ASSERVANTUR DESCRIPSIT JACOBUS SPÅNGBERG. Versanti mihi abhinc paucos annos Vindobone&e, ubi insecta, que in Museo Zoologico Ces. urbis illius asservantur, inspicere et perqvirere studebam, aliquot species insectorum, nondum de- scriptas, ALEXIS FREDERICUS ROGENHOFER, custos ejus Musei pre- clarissimus, deseribendas tradidit, quas hoc opusculo meo descri- bere conabor. Pro magna benevolentia, quam doctissimus ille vir mihi hac in re prestitit, ei gratiam quam maximam habeo semperque habebo. Gypona insignis n. sp. Pallide straminea, dorso abdominis subaurantiaco, margine antico capitis obscuriore, in fuscescentem colorem vergente; are- olis tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, haud venoso-reticulatis; ocellis pone medium verticis positis, inter se quam ab oculis vix longius remotis, fere eque longe distan- tibus; alis sublacteis. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere &que longo ac penul- timo, apice distincte bisinuato, lobo medio sat lato postice leviter sinuato. Osclongavcorp: isesimillfi löng:ncorp.nesbtegminer4 mill, lat. 4 mill. Patria: Brasilia. 102 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum, vertice medio quam ad oculos vix duplo longiore, ocellis inter se quam a basi verticis fere duplo longius distantibus. Pronotum fere dimidio longius quam vertex, marginibus anticis quam posticis fere dimidio longioribus. He&ec species ad divisionem FF pertinet.! Gypona obesa n. sp. Sordide subolivaceo-flavescens, subtus pallidior, margine an- tico capitis parteque scutellari tegminum obsolete rufescente-testa- ceis; areolis tegminum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, haud venoso-reticulatis; ocellis pone medium verticis positis, inter se et. ab. oculisimtere Sk mil. ONS: (Corp. jÅ milk, ClOnSkA COHP: '€. tegm. Sr ml Flat. 2550 TLL: Gypona pulchra SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom. 56 INEOG, pr 32 (TYS) MD Patria: Bogota. H&ec species variat colore: vertice, pronoto scutelloque magis minusve virescentibus, margine antico verticis fusco. Gypona gracilis n. sp. Sordide flavescente-straminea; vertice et pronoto remote ma- culis parvis vel punctis sanguineis irroratis, facie fere tota, late- ribus pectoris, pedibus partim, apice venarum clavi venulisque transversis duabus discoidalibus corii fuscescentibus; areolis teg- minum lituris vel maculis parvis punctiformibus destitutis, haud 106 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. venoso-reticulatis; ocellis aliquanto ante medium verticis positis, inter se quam ab oculis plus duplo longius remotis; alis fusce- scentibus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam penultimo, apice bisinuato, lobo medio subtruncato vel levissime emarginato. Ox long. corp. 6 mill., long: corp. c.'tegm. & mitiktlat 2,5 mill: Patria: Rio Janeiro. Caput supra subtusque vix depressum, apicem versus sensim leviter attenuatum, margine antico rotundato; vertice transversim striato, in medio quam ad oculos paullo longiore, structura ver- ticis, pronoti et scutelli eadem ac in congeneribus; ocellis a basi verticis quam ab oculis aliquanto longius quam vertex, marginibus lateralibus anticis ac posticis fere &que longis. He2ec species ad divisionem I pertinet. Cypona adspersa STÅL. Mas segmento ventrali ultimo ad latera vix &que longo ac penultimo, in medio aliquanto longiore quam penultimo, apice rotundato. gkelong. .eorp. 3 mill:, long. corp, & tegm. 10;simill., lat. 3,5 mill; Gypona adspersa ' STAL, Öfvers. Vet. Ak. Förh. 1854, Pp. 252. O. — SPÅNGBERG, Bihang Vet. Ak. Handl., tom. 5, N:o 3, Pp. 67 (1878) Q. Patria: Mexico. Gypona Donhrni STtår. Mas segmento ventrali ultimo plus dimidio (fere duplo) lon- giore quam penultimo, margine postico fortiter rotundato in apice ipso leniter truncato. GS rlongft,corp,-s Öys: mill; long: Neorpse&htesmi tom alt 255: mill: Gypona .Dohrmi STAL, Stett. EB, Zx25npsse (TIA) OM SPÅNGBERG: SPEC. NOV. GYPONAZE IN MUS. ZOOL. VINDOB. 107 SPÅNGBERG, bihang Vet. Ak... Handlyltom.:uise Ni:org,ep: 602 (1878)- 2: Patria: Mexico. Gypona modesta n. sp. Sordide flavescente-grisea, subtus cum pedibus sordide sub- ferrugineo-flavescens; maculis duabus parvis basalibus verticis, pone ocellos positis, angulis basalibus scutelli nigro-fuscis; ver- tice, pronoto scutelloque plus minusve ferrugineo-irroratis; areolis tegminum, apicalibus exceptis, lituris vel maculis parvis puncti- formibus nigro-fuscis ornatis; ocellis inter se quam ab oculis lon- gius ”distantibus, aliquanto ante medium verticis positis; alis fusco-hyalinis. > Mas. ignotus. ; Femina segmento ventrali ultimo in medio fere dimidio lon- giore quam penultimo, ad latera fere &que longo ac penultimo, apice trisinuato. BROR D COD: Siem; H long. (corpse! tesm]mkmro. ant flat g. Sm. Patria: Illinois. | | Caput rotundatum, vertice medio quam ad oculos fere di- midio longiore, ocellis ab oculis et a basi verticis eque longe distantibus: . Pronotum fere duplo longius quam vertex, margini- bus lateralibus anticis et posticis fere Xque:longis. Heec species ad divistonem N pertinet. Gypona megalops n. sp. Smillima G-. australi SPÅNGB. quoad colorem omnino ob- scurior, segmento ventrali ultimo femin&e fere dimidio longiore quam penultimo, apice leviter bisubsinuato, medio lobo longiore et angustiore quam in Gyp. australi, producto, apice truncato, vix vel haud emarginato; oculis in longitudinem majoribus quam intervallo "inter hos et ocellos. Mas -ignotus. NY: OG 3 mill. long. Corp. 7,suminy flong:scorpiv e&stegmololsanulls lat 108 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Patria: Brasilia et Paraguay. Hzec species, Gyp. australi SPBG. simillima et affinis, notis supra illatis facile distinguenda, areolis tegminum sat dense fusco- maculatis, ocellis inter se quam ab oculis longius remotis, aliquanto ante medium verticis positis instructa. Pronotum plus duplo lon- gius quam vertex. Hzec species ad divisionem N pertinet. CGypona Rogenhoferi n. sp. Dilute et sordide subferrugineo-flavescens, vertice, pronoto medio, scutello, facie, partibus pectoris pedibusque magis minusve fuscis vel nigris; tegminibus sordide flavescente-albidis, areolis tegminum lituris vel maculis parvis fuscis ornatis;. ocellis pone medium verticis positis, inter se quam ab oculis longius distanti- bus; alis fuscescentibus. Mas ignotus. Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, :apice ad latera sat profunde sinuato, lobo medio sat lato, rotundato, in ipso apice emarginato. OQO: long: .cotp. . 13. mill, Tong. corp.. ce. tegmilr6smult, Jat: 5 mill. Patria: Rio Janeiro. Caput sat rotundatum, apicem versus attenuatum, vertice me- dio quam ad oculos distinete longiore; ocellis ab oculis quam a basi verticis plus duplo longius remotis. Pronotum fere duplo et dimidio longius quam vertex, marginibus lateralibus anticis quam posticis aliquanto longioribus. Hzec species ad divisitonem NN pertinet. Cypona fraudulenta 1 Sp: Dilute et sordide flavescens, supra subtusque maculis majori- bus vel minoribus irregularibus, fuscescentibus ornata, areolis teg- minum venisque hic illic fusco-maculatis; ocellis vix pone me- dium verticis positis, inter se et ab oculis fere que longe remo- tis; alis pallide fuscescentibus, subhyalinis. Mas ignotus. SPÅNGBERG: SPEC. NOV. GYPONAZ IN MUS. ZOOL. VINDOB. 109 Femina segmento ventrali ultimo fere dimidio longiore quam penultimo, apice bisinuato, lobo medio sat lato, postice sub- truncato. Öis CöR GS Ka IRA GON EE ts fy FINE lär Rs ov Patria: Mexico. Caput supra subtusque depressum, apicem versus valde at- tenuatum, vertice subtiliter punctato-ruguloso, medio quam ad oculos plus duplo longiore; ocellis inter se quam a basr verticis fere dimidio longius remotis. Pronotum paullo longius quam ver- tex, transversim striatum et distincte punctatum, antica et laterali- bus partibus subtilissime punctato-rugulosis, marginibus lateralibus anticis quam posticis paullo longioribus. H&ec species ad divisionem LL pertinet. Gypona placida n. sp. Dilute ferruginea vel fusca, vertice et pronoto sordide sub- ferrugineo-flavescentibus, illo parteque antica pronoti fusco-macu- latis, parte cetera pronoti fusco-irrorata,; tegminibus fuscis sordide albo-lituris et albo-maculatis; ocellis pone medium verticis positis, inter se et ab oculis fere &que longe distantibus; alis fusce- scentibus. Mas segmento ventrali ultimo aliquanto longiore quam pen- ultimo, apice rotundato. Femina 'ignota. GLILONS. HEOLN: LON LALLE LON: COPPINCE feg. , 0,5 UM: sat. 3 mill. Patria: Brasilia? Caput supra subtusque depressum, apicem versus attenuatum, vertice medio quam ad oculos plus dimidio longiore, ocellis ab oculis quam a Basi fere duplo longius remotis. Pronotum ali- quanto, vix dimidio longius quam vertex, marginibus lateralibus anticis ac posticis fere &que longis, forma et structura eadem ac in congeneribus. Hezec species ad divisionem LL pertinet. SVENSK-NORSK ENTOMOLOGISK LITERATUR 1882. I Sverige och Norge tryckta arbeten. AAGAARD, AAGE, Om greshoppernes sang. — Christiania Naturen B. 6. 1882. sid. 151—152. AURIVILLIUS, CHR., Recensio ceritica Lepidopterorum Musei Ludovice Ulric, que descripsit Carolus a Linné. Cum tabula colorata. — Stockholm Vet. Akad. Handl. B. 19 n:o 5. 1882. 188 sid, I tab. col. — — , Orchestes populi L. såsom skadedjur. — Ent. Tidskr. Årg. 3 Sthm. 1882, sid. 30. Résumé sid. 100. , Om Trochilium melanocephalum (DALM.) — Ent. Tidskr. Arg. Sthm. 1882, sid. 121—122. Résumé sid. 160. & SCHÖYEN, W. M., Svensk-Norsk Entomologisk Literatur 1881. — Ent. Tidskr. Årg. 3, Sthm., 1882, sid. 91—93-. BI-TIDNING, Östergötlands. Afsedd för nybörjare i biskötsel. Utgifven af P. A. JOHANSSON, Årg. 2,, Linköping, 1882, N:o I—12, sid. 1 , Svensk, för år 1882. Egnad uteslutande åt biskötsel. Redaktör och utgifvare HJALMAR STÅLHAMMAR. Årg. 3, Göteborg, 1882, 8:0, N:o 22—23. Januari—December. 100 sid. CARLBERG, Medel mot myror. (Levisticum officinale). — Tidning för träd- gårdsodlare, Sthm., 1882, sid. 31. HANSSON, C. A., Anteckningar om norra Bohusläns Rätvingar. — Öfvers. K. Vet. Akad. Förh. B. 39: 7, 1882, sid. 81—384. HOLMGREN, A. E., Trädgårdens skadedjur. Handbok för landtbrukare och trädgårdsodlare. I. Insekter. Häft. 2. Stockholm, 1882, 8:0, sid. 73—154 (innehållande skalbaggar och tvåvingar). , Några iakttagelser rörande Simyra albo-venosa GOEzZE (DE GEER) och en hos densamma funnen parasitstekel. — Ent. Tidskr., Årg. 3, TIS25 Sthm. sid. 87—589. Résumé sid. 104. — , Några ord om jordlopporna. — Stockholm Sv. Trädg. För. Tidskr. 1882, sid. 93—94. LAMPA, SVEN, Hadena unanimis TR. funnen i Sverige. — Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. 31—32. Résumé sid. 100. L(INDGREN), E., Skadar vinterkölden insekter? — Tidning för Trädgårdsodlare, StRMs,. 18827 SIT ASS MFEINERT, FR.,, Om retractile antenner hos en dipter-larve, Zanypus. — Ent. . o . Få - . Tidskr. Argo. 3, 1882, sid..83—386. .Résumé sid. 103. AED 3 J AURIVILLIUS: SVENSK-NORSK ENTOM. LITERATUR 1882. FET MÖLLER, G. FR., Nov&e hymenopterorum species descripte. — Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. 179—181. — 5 n. spec. , Bidrag till kännedomen om parasitlifvet i galläplen och dylika bild- ningar. — Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. 182—186. Résumé sid. 205. O—N, Sätt att förekomma spinn. — Tidning för Trädgårdsodlare, Sthm., 1882, sid. 81. SANDAHL, O. TH., Den Entomologiska Föreningen i Stockholm under dess andra arbetsår 1881. — Ent. Tidskr. Årg. 31852; Std 16: Re sumé sid. 94—-99. — + Entomologiska Föreningens i Stockholm förhandlingar vid samman- komsterna den 4 Mars, 29 April, 30 Sept: och 14 Dec. 1882. — Ent. Tidskr. Årg: ! 3, 1882, sid. 7—8, 123—126, 195—203. Ré- sumé sid. 209—2106. 5 : , Nekrolog. NIKLAS WESTRING. — Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. g9—12. Résumé sid. 99. , Meddelande om Zerene hyale. Ent. Tidskr. Årg. Sh ISG2LSId. I2. SCHNEIDER, J. SPARRE, ÖOversigt over de i Nedenzes amt bemerkede Lepi- doptera. — Christiania Vid.-Selsk. Forhl. 1882, N:o 2y sid. 1—129. SCHÖYEN, W. M., Nye Bidrag til Kundskaben om det arktiske Norges Lepi- dopterfauna, I. 2. — Tromsö Museums årshft. IV, sid. 71—100; V, sid. 1—63. : , Ogsaa om graeshoppernes sang. — Christiania Naturen B. 6. 1882, sid. 187—188. , Bemerkninger om Lycena Argus-Aegon-gruppen. — Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. 33—62. Résumé sid. 100—102. SILFVERSTOLPE, GUST., Berättelse om sammanträde af Biskötareföreningen i Stockholms län den 20 Oktober 1882. Stockholm, 1882, 8:0, 14 sid. Oo - — edt o SPÄÅNGBERG, J., Om Parnassius Mnemosyne L. — Ent. Tidskr. Arg. 3, 1882, Sid:rI 52 RESsumETsid. 16: 5 Oo , Nekrolog. AUGUST WILHELM MALM. — Ent. Tidskr. Ärg. 3, 1882, sid. 157—159. Résumé 161—1062. STOLPE, HJ., Förteckning öfver svenska myror, preliminärt meddelande. — Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. 127—151. Résumé sid. 160—161. 'THEDENIUS, K. FrR., Om Cidaria olivata W. V. — Ent. Tidskr. Årg. 5 1882, sid. 81—82. Résumé sid. 103. WALLENGREN, H. D. J., Revision af Skandinaviens Tipulid& (Forts.) — Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. 13—30. Résumé sid. 99. » Förteckning på de Ephemerider, som hittills blifvit funna på skandina- viska halfön. — Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. 173—178. Résumé sid. 204—205. X, Om Biskötsel. Göteborg, 1882, 8:0o, 4 sid. I utlandet tryckta uppsatser: THORELL, T., Descrizione di alcuni aracnidi inferiori dell archipelago Malese. — Genova Ann. Mus. Civico Stor. Nat. Vol. 18 1882, pg. 21—69. t. 4, 5, 6. — Separat. Genova 1882, 53 pg., tab. 4—06. 12 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Bihang. Utländingars i Sverige och Norge tryckta uppsatser 1882. BERGROTH, E.; Finsk entomologisk literatur 1881. — Ent. Tidskr. Årg. 35 1882, sid. 90. HUSEMANN, TH., Blatta orientalis. — Farmaceut. Tidskr., Sthm., 1882, sid: 225—230, 241—243. (Öfvers. fr. Tyskan). REUTER, O. M., Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera-Heterop- tera. I. Stockholm. 1882, 8:0, sid. I—106. (Separat från Ent. Tidskr. B. 1—3, 1880—1882). — — | Hemipterologiska meddelanden. — Ent. ”Tidskr. Årg. 3, "N832, sid: 63—64, I91-—194. Résumé sid. 102—103, 208—209. , Finlands och den skandinaviska halföns Hemiptera-Heteroptera (Forts.) — Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882; sid. Ö5- 81, tO5—"121=I168- 172. Résumé sid. 103. , Entomologiska meddelanden från Societas pro Fauna et Flora Fen- nica sammanträden åren 1880 och 1881. — Ent. Tidskr. Årg. SÅ 1882, sid. 153—156. Résumé sid. 161. SAHLBERG, JOHN, Synonymiska anmärkningar till nordiska Coleoptera. — Ent. Tidskr. Årg. 3, 1882, sid. 187—190. Résumé sid. 205—208. Chr. Aurivillius: SEN ARENAN FINSKLENTOMOLOGISKUEITERATURST882: I Finland publicerade arbeten: REUTER, O. M., Ad cognitionem Heteropterorum Africae occidentalis. — Öfv. Finska Vet.-Soc. Förh. XXV, s. 1—-43. , Monographia generis Owcocephalus KLUG proximeque affinium. — Act. soc. scient. fenn. XII, s. 673—758. 4:0. c. 3 tabb. I utlandet publicerade afhandlingar: REUTER, O. M., Genera nova Hemipterorum I, II. — Wiener ent. Zeitung I, S. 89—91, III1—112. — — | Fine neue Eusarcoris-Art aus dem Caucasus. — Wien. ent. Zeit. I, S. I13—114. — — Note sur le Malacotes Mulsanti REUT. — Revue d'Ent. I, s. 136—137. — — Sur le genre Schizoptera FIEB. — Rev. d'Ent. I, s. 162—164. BERGROTH: FINSK ENTOM. LITERATUR 1882. TENS REUTER, O. M., Description d'une nouvelle espéce d'Hémiptére. — Bull. soc. ent. de France 1882, s. 161. — — , Tetrodontophora n. g. (Subf. Lipurinae TULLB.) — Sitzungsber. Akad. Wiss. Wien. Bd. 86, s. 184. Ueber die Gattungsnamen Cimex und Acanthia. — Wien. ent. Zeit. I, s. 301—3006. , Eine neue Cimex-Art aus der Wiener-Gegend. — Wien. ent. Zeit. I, s. 306 —307- — — , Zabops Putomi n. sp. Capsidarum e Gallia. — Rev. d'Ent. I, s. 277—278. E. Bergroth. + Se > Entomol. Tidskr. Årg. 4, H. 2 (1883). RESUMES. (P. 59 du texte suédois.) Seance de la Société entomologique, du 28 avril 1883. La Société avait été invitée å tenir sa deuxieme séance ordi- nare de. rannée chez lun de ses membrestles plustzeléstetöles plus appréciés d'elle, M. W. MEWES, ancien conservateur de mu- sée, å son domicile, rue de Kammakaregatan, No 55. Le Président, M. SANDAHL, présente la premiere livraison de l'année du Journal d'entomologie, sortie de presse le méme jour, et qui est distribuée aux assistants. Sont nommés membres de la Société: MM. le lieutenant ROLF AÅLRIK LINDBOHM, le professeur CARL CURMAN, et le Dr FREDRIK BJÖRNSTRÖM, membre de l'Administration médicale. Le .Président soumet une circulaire en frangais aux mem- bres étrangers, qui est approuvée. Il est ensuite montré une collection de coléoptéres donnée par M. CARL MÖLLER (Wedelsbäck, Scanie), et la Ranatra linearis I, presentude Mi OMGYINCHARD: L'assemblée laisse au bureau la fixation du jour et de Y'en- droit de la réunion ordinaire du printemps de la Société aux environs de Stockholm. M. MEWwEs montre le magnifique Bombycide Saturnia Isa- bella, dont il esquisse le développement. Ce grand et rare pa- pillon. de; nuit espagnolj. brillant dun éclattd Emeraudej ret nommé d'apres- la reine Isabelle, fut découvert, Myrar gquel REÉSUMÉS. I 15 ques' années, dans la Sierra Guadarama, ou il vit au sommet de la couronne d'une espece de pin. Les exemplaires exhibés par M. MEWES, un. måle et une femelle, sont probablement les premiers de l'espece qui soient arrivés en Suede. M. MEWEs fait ensuite voir un grand nombre d'exemplaires de Papilio Machaon IL., tous éclos chez lui, depuis le commen- cement de février, de chrysalides recueillies en Värmland par M. G. STENSTRÖM: (Gårdsjö, Borgvik). Au point de vue de la colo- ration, les chrysalides étaient de deux espeéces, mais cette diffé- rence ne fut pas reconnue se trouver dans un rapport déterminé avec le sexe des papillons €clos. [ M. le professeur HOLMGREN étant empéåché d assister å la séance par un voyage en sa qualité d'entomologiste de V'Acadé- mie d”agriculture, M. le professeur AURIVILLIUS communique en son nom les observations suivantes: 4 M. HOLMGREN a trouvé, l'année derniere, å Ingarön (ile de la Baltique å 30 kilom. å l'est de Stockholm), la guépe assez rare en Suede, Vespa austriaca, comme parasite ou invitée Chez une .congénere, iV: germamca. , Cetter circonstancel permet d'expliquer sans peine pourquoi l'on n'a jamais découvert de nick det Er dusmaacg, ni. d oWyriers., de center especel der ouepe. Elle regoit un logement gratuit chez une bonne amie, et il lui est par conséquent parfaitement inutile d'employer des ouvriers pour SiEdifert une cdemeure. Nontefos, esi hötestde” ceétte guépe n'ont du moins "pas la charge de sa progéniture, ce qui est au contraire le cas de certains bourdons parasites, lesquels non seulement profitent d'un logement gratuit, mais laissent en outre la charge de leur descendance aux vrais propriétaires. M. HOLMGREN est arrivé dans ces derniers temps å l'opinion que les ravages de la maladie des pommes-de-terre peuvent é&tre mis jusqwå un certain point en relation avec l'apparition en masses de pucerons sur les rameaux de ce végétal. Il croit pouvoir admettre comme probable qu'en pergant de leur trompe Pépiderme de la plante, ils fournissent une plus grande facilité au spore du champignon Phytophthora infestans, produisant la ma- ladie, de pénétrer dans YV'intérieur par les petites plaies dues aux pucerons. M. HOLMGREN a cru trouver aussi que la »rogne» 116 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. des tubercules de pommes-de-terre, produite par un champignon, se trouve dans une certaine relation avec un Z/ater ou une espeéce de taupin, qui attaque la pomme-de-terre, et la rend plus récep- tible au »champignon de la rogne». La discussion trés vive qui s'€léve å ce: sujet, trahit une divergence sensible d'opinions. M. Sv: LAMPA montre un nouveau papillon å alles transpa- rentes nouveau: pour la Suede, Sesza asiliformis,. pris, il y a bien des années, dans I'ile drÖland par feu M. le professeur BOoHEMAN, et découvert récemment parmi les exemplaires d'une espéce voisine, å l'occasion de la révision générale qui se fait actuellement des Lépidoptéres suédois au Musée de YV'Etat. M. LaMPA mentionne ensuite, d'aprés un journal américain, »Papilio>, que I'on a réussi, en Amérique, å €lever des larves au moyen de feuilles séchées par la pression des végétaux servant de nourriture aux larves respectives. A l'emploi des feuilles, on les trempe d'abord quelque temps dans de TY'eau, puis on les essuye soigneusement. Si cette donnée se confirme, elle aura supprimé une grande difficulté dans Ila nourriture des larves pendant un voyage. M. AURIVILLIUS rend compte des recherches les plus récen- tes sur la maniére dont les mouches et autres insectes fixent leurs pattes pendant leurs promenades sur nos vitres, au plafond de nos "demeures, etc: On a cru découvrir. que? cette faculté des insectes mentionnés n'est pas due, comme on l'avait supposé jus- qu'ici, å un appareil de suction placé sous la patte, mais å un liquide collant, distillé de petites glandes, fixées aux poils entou- rant la patte sous forme de couronne. M. AURIVILLIUS mentionne ensuite qu'on est actuellement disposé en Allemagne å nier l'existence, chez les abeilles, de la parthénogése dont on était généralement convaincu jusqu/ici. A la: proposition de M. MeEwes, M. le major ALEXANDRE DE HOMENER, entomologiste allemand distingué, est nommé mem- bre vétrangeriidevlas Société. Oskar-Th. Sandahl. RÉSUMÉS. TN (BirO2dustextes) SvEN LAMPA: Pour les éleveurs de larves. a Comme M. LAMPA a donné, å la séance du 28 avril 1883 de la Société entomologique, un résumé de cet article, et que l'essence en a été reproduite å la page précédente (116), nous nous contentons d'y renvoyer le lecteur. (P. 63—88 du texte.) J. SPARRE-SCHNEIDER: Contributions ultérieures å la connais- sance de la Faune Léepidopiérologigue du Syvd-Varaf&er. (Avec un croquis de carte.) Dans un article trés intéressant, qui mériterait, å plus d'un égard, d'étre traduit en son entier, M. J. SPARRE-SCHNEIDER fait un nouvel apport å la connaissance de la Faune Lépidoptéro- logique des contrées entourant les rives méridionales du Varan- gerfjord (golfe de Varanger), c.-å-d. des régiuns, relativement peu connues encore, situées å l'extrémité NE. de la Norvége du cöté de la Mer glaciale, entre la Finlande et la Russie. Dans la 4me livraison (p. 71—100) du >»Musée de Tromsö», IVISEKVVES MES SS CHOMEN (dl onmaiti lar ste Tdetr3 2 especeskder tepido: pteres (84 Macro-Lépidoptéres et 48 Micro-Lépidoptéres) trouvés, soit par lui et M. SPARRE-SCHNEIDER autour d'Elven&es (Syd- Varanger), au milieu. de juillet 1878, soit, pendant les 5 derniéres années, par M. le pasteur G. SANDBERG dans les mémes régions. Gråce å un nouveau voyage de MM. SPARRE-SCHNEIDER et SAND- BERG, les 9—18 juillet 1882, le: long du Pasvik-elv (rivigre de Pasvik), qui porte 'å la Mer Glaciale les eaux du grand lac Enare, situé en degå du 69? de lat. N., le nombre des Lépido- ptéres connus du Syd-Varanger s'€leve désormais å 151 espéces, soit å 19 de plus que dans la liste mentionnée de M. SCHÖYEN. De ces 19 espeéces nouvelles pour la faune en question, précé- dées d'une astérisque dans la liste (Fortegnelse etc.) que I'on 118 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. trouvera aux pages 73—88, plusieurs étaient restées inconnues jusquwiei pour les régions arctiques norvégiennes; deux d'entre elles, Agrotis No 21) et Acidalia (No 32), sont en doutre des espeéces parfaitement nouvelles. A Pégard de la premiere, trouvée, le 10 jullet, sur les ter- res de la ferme d'Eide, prös du lac Coalme-javre, M. SPARRE- SCHNEIDER avalit cru devoir lui donner provisoirement le nom d Agrotis comparata MöscHL??, d'apreés la seule forme connue, venant du Labrador, mais M. MÖSCHLER é€crivit plus tard å Vau- teur qu'il considérait cette espéce comme un type nouveau, au- quel M. SPARRE-SCHNEIDER a donné le nom d'Agrotis gelida SCHNEIDER, et dont on trouvera la description en latin au bas de la page 88. Quant å la seconde espece, Acidalia Schöveni (No 32), elle fut rencontrée, pour la premiere fois, le 10 juillet, par M. SAND- BERG prés de la cataracte de Jordi-guösk, et on la retrouva dans plusieurs autres localités, quoiqu'il faille peut-&tre la considérer jusqu'å nouvel ordre comme une espéce passablement locale. M. SPARRE-SCHNEIDER en donne la caractéristique en latin vers lavsfin'/de lä pages (avantrle,Nongs): Aux 151 types arctiques mentionnés, il en faudra bientöt ajouter un plus grand nombre encore, car M. le pasteur SAND- BERG en a trouvé depuis lors, sur divers points de sa vaste pa- roisse, plusieurs autres, — dont quelques-unes trés remarquables, — å I'€gard desquelles il prépare une; notice. Il eåt été fort intéressant, comme nous l'avons dit, de pou- voir suivre en détail les excursions des savants précités, excur- sions qui offrent un intérét tout aussi vif au point de vue de la nature et de l'ethnographie de ces régions presque inconnues, qu'å celui de leur entomologie. Nous nous contenterons d'ajouter: que, dans Y'ordre des Coléopteres, M. SPARRE-SCHNEIDER a 16- cueilli å Svanvik (rives du Varanger-fjord) un exemplaire de Bembidium assimile, qw jusqu'iei mavait été remarqué qu'aux en- virons de Kristiania; qu' Astycops talpa, espece nouvelle pour la faune norvégienne, se trouvait en nombre sur le sable humide des rives du lac Bodse-javre, et que 'Cicindela sylvatica fut rencontrée presque jusquwå lextréme limite des foréts de pin. REÉESUMÉS. 22 Ba) Zz LT'auteur se réserve du reste de donner la liste de tous les Co- léopteéres trouvés jusqu'ici å Syd-Varanger dans un apercu géné- ral des Coléoptéres arctiques norvégiens, å la rédaction duquel il est actuellement occupé. Disons enfin, pour le compte des malacologistes: que Lim- nea palustris €tait tres commune sur plusieurs points; qu une Limnea stagnalis fut trouvée aux rapides de Luesti-guösk, proba- blement le point le plus septentrional ou on lait rencuntrée jus- qu'iei; enfin, qu'une Succinea fut recueillie aux. bords du lac Bodsejavre et å Jordi-guösk, et une Hvalinia sur une ile du lac mentionné. (Bi Sordu texte) K.-FR. THEDENIUS: Géoméetre nouveau pour la Suede. Ce Géoméetre, HFidonia loricaria EVERSM., a €té trouvé aå Delsbo, dans le Helsingland, Suede du Nord, par M. JoH. Ru- DOLPHI, peintre de båtiment, qui annonce lV'y avoir rencontré en nombre. M. THEDENIUS pense qu'on en constatera aussi la pré- sence sur les cötes orientales de la Suéde.moyenne. On ne le connaissait jusqu'å ce jour que des files d”Aland, de la Finlande, de la Livonie, des environs de Saint-Pétersbourg, de lV'intérieur de la Russie et des régions de I'Oural. (P. 90 du texte.) Reunion du printemps de la Société entomologigque. Le samedi 2 juin, dans F'apreés-midi, un grand nombre des membres de la Société entomologique se réunirent avec la So- ciété d'histoire naturelle å Pauberge de Djurgårdsbrunn (Parc 120 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. royal). Le temps était magnifique, et I'on en profita pour faire de petites excursions dans les environs si pittoresques de cette localité. On .recueillit divers papillons, coléopteéres et autres in- sectes, on prit ensuite une collation en plein air pour profiter des charmes de l'une de ces délicieuses soirées drété du Nord, et l'on ne 'rentra que fort tard dans la capitale. (PÅ Or durtexte) G.-F. MÖLLER: Contributions å la faune hyminopterologique de la Suede. Nous ne releverons, dans ce travail en latin, que les types, nouveaux JIchneumon clavipes n. s. (p. 92) et Clypta genalis n. s. (P: 05): (PErOo6L du texter) Liste dedons recus, de M.- le Dr .G.-L. MAYER, å Vienne, par la Bibliotheque de la Socidcté. (EAO7 CduEtexte) ÖSKAR-TH. SANDAHL: Vécrologie de NILS EDWARD FORSSELL. La Société entomologique vient de perdre I'un de ses mem- bres les plus zélés, et jusqu'å un certain point l'un de; ses. prin- cipaux promoteurs, M. le professeur NILS EDWARD FORSSELL, directeur de V'Ecole vétérinaire de Skara (Vestrogothie), chevalier des ordres de Y'Etoile polaire et de Wasa, mort å Karlsbad, le Suns S skratt s4sömstdu imatinFarkage sdetpres! delko2 RÉSUMÉS. TOT ans, d'une péritonite aigué qu'il s'était attirée pendant le voyage aux eaux précitées. M. FORSSELL, né en Vestmanland le 31 aotdt 1821, se voua d'abord aux études pharmaceutiques, et passa, en 1840, å Sö- dertelge (gouvernement de Stockholm-campagne), P'examen d'étu- diant en pharmacie. Regqu, en 1844, éleve å V'Ecole vétérinaire de Stockholm, il y étudia sous I'habile direction du chef de cet établissement, M. A. NORLING, et fut diplömé vétérinaire en 1874. La méme année, il devint maitre de seconde classe ä I Ecole vétéri- naire de -Skara, et fonctionna, pendant les années 1852—1857, comme vétérinaire du gouvernement de Skaraborg. Nommé en 1856 second professeur de Y'école, il en devint, dés FÖ5HONLE chef et le premier professeur. On lui doit une foule d'articles et de publications dans le domaine de la science vétérinaire. Au 4me centenaire de V'université d'Upsal, en 1877, M. FORSSELL recut le diplöme de Dr honoraire, et en 1880, le Roi lui accorda le titre de professeur. M. FORSSELL a fait divers voyages scien- tifiques tant en Europe qu'au Brésil. Il était membre de la So- ciété des médecins suédois et de plusieurs sociétés scientifiques étrangéres. Atteint depuis longtemps de diabéte sucrée, puis plus tard de goutte sereine (amaurose), M. FORSSELL se vit enfin forcé de résigner le poste qu'il occupait avec tant de distinction, et il de- vait. s'établir cet automne dans la capitale, la Diete de cette an- née lut! ayant accordé une pension de retraite de 3,200 cou- ronnes (4,480 fr.) en récompense de ses longs et précieux Services. L'entomologie et la botanique étaient les sciences de prédi- leetion de M. FORSSELL. Ses observations dans le monde des insectes lui avaient donné une expérience pratique si bien con- nue et reconnue dans la province qu'il habitait, que les agricul- teurs y avaient sans cesse recours. Il est profondément å re- gretter qu'il n'ait rien publié å cet égard. Rappelons enfin qui'il fut Pun des premiers å faire naitre V'idée de la création d'une Société entomologique å Stockholm. La mort de M. FORSSELL, quoique prévue depuis longtemps, a causé un grand vide parmi ses nombreux amis et jeté le deuil 122 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. dans sa famille. Son fils unique vient d'étre nommé professeur »docent» de botanique å Upsal, et de ses. quatre filles, trois sont mariées. (Pro "du texte) J. SPÅNGBERG: Species novas Gyponae etc. Voir le texte latin å la page indiquée. GEES d 4 NES An PA RAR by IL V YPaege- | | l 'z HO / gåäeddem- | (( AC & Varra / / j f Rämä-loabbal, sÅ Hämå SET Ad Zz Ch ; AS :'S 2 gt) (26) få 5 a Liesti.- FEN får 2 på / G I Gasläm «dupdder [E) / 3 | AG RS TIGA SS > 6 Gäreb- duodder Z fa Ya = S >) fl Z a G FIG oaive / & 2 3 l = 2 / / / Må kar öre V 692 NV ee SEE ENA guösk Målestok. 5 10 hin ; 20 kon | ON SS Landevei & NY SEEN AT ES ER Finsk grandse Centr. Tryck, Sto Rn md ka KART PASVIK" VASDRAGET med omsgivelser q N VAS N 4 VG T ra Kirkenes Nu Elvenas ms Sandnes es Boris Gleb Neiden , | Skoltefos : Munketv Harefos Hobbervik Tongfjor Abu ff Klostervand 2 IV amdÖ å 59 Stran Fe SHolneto Le-JAVTE Hloster vand. å DEN ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS I STOCK- HOLM SAMMANKOMST DEN 3:0KT.: 1883. Ordföranden helsade de ganska talrikt församlade ledamö- terne välkomna efter sommarens utflykter och arbeten inom ento- mologien samt lemnade sedan följande meddelanden: Sedan sista sammankomsten har Ent. Föreningen beklag- ligtvis förlorat genom döden tre af sina varmt intresserade med- lemmar Fil. D:r HERMAN HOFBERG, som afled i Stockholm den 28 April; Professoren m. m. NiLs EDVARD FORSSELL, död i Carls- bad den 5 Juni" och Landtbruksakademiens Sekreterare Fil. D:r FERDINAND UNANDER, som bortrycktes i Stockholm af lungsäcks- inflammation den 17 September 1883. Till medlemmar af Föreningen hafva invalts: Herr Kaptenen L. W. MUNTHE, Karlsborg. Apotekaren H. M. TH. GraAFF, Karlskoga. SNR NIE GO ED OktOT TELE. LANTELIS. Vasa Hk inarnd. » Pastor J. KIELLMAN-GÖRANSON, Stockholm. >» Jägmästaren J. O. AF ZELLÉN, Sthm. Skogsstyrelsen. » ; F. O. BREMBERG, Skellefteå. » > C. E. DEGERMAN, Piteå. > » P. F. M. VON WEDDERKOP, Burträsk. > » J. H. BoRrRGLIND, Piteå. » Kammarjunkaren TH. ODELBERG, Stockholm (Enskede). >» Provisor F. MULLERN, Stockholm. Farm. Institutet. » Possessionaten M. LARSSON, Skäggs, Wisby. N. HerLitz, Hallfreda, Wisby. » Skeppsbyggmästaren H. C. AGERSKOv, Sthm, Stora Warfvet. Till” biblioteket har förärats en mängd värderika böcker, synnerligast från föreningens utländske ledamöter. ! Nekrolog införå i Ent. Tidskr. 1883, H. 2, sid. 97. 124 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Hr J. RUDoLPHI förevisade tvänne taflor med afbildningar af svenska fjärilar, särdeles fint utförda med ljustryck af Hr Hoffotografen JEGER. Konservator MEVvEs förevisade flera dels sällsynta och dels för Sverige nya nattfjärilar, af honom under sensommaren fån- gade vid Dalarö, samt lemnade en förteckning på de nya eller sällsynta fjärilarter, han föregående år fångat på Öland. Med anledning häraf uppstod en omfattande diskussion rörande åtskil- liga fjärilsarters utbredning, hvarunder påpekades, att i Stockholms skärgård mötas flera nordiska och sydliga fjärilsformer, hvarige- nom denna skärgård blir i entomologiskt hänseende så ovan- ligt rik. Lektor HOLMGREN, Prof. AURIVILLIUS, Lektorerna SPÅNG- BERG och THEDENIUS, konservator LAMPA m. fl. redogjorde för sina iakttagelser rörande det massvisa uppträdandet af flera slags insekter under sistlidne sommar, hvilken synes hafva varit ovan- ligt gynsam för insekters utveckling. Rörande dessa iakttagelser skulle särskilda uppsatser i tidskriften införas. Kandidat MORTONSON omtalade 1 korthet sin under sistlidne sommar med understöd af Göteborgs Vitterhets- och Vetenskaps- Societet företagna undersökning af södra Halland i entomolo- giskt hänseende, hvarunder han gjort flera fynd af nya skalbag- gar. Hr M. förärade Föreningen en utsökt samling af skalbag- gar, tagna af honom i Halland. Dr. G. F. MÖLLER i Trelleborg hade insändt och till För- eningen öfverlemnat en serie exemplar af en liten ny Pteromalin, Årthrolytus puncticollis MÖLLER, hvilken han upptäckt såsom pa- rasit hos ÅAnobium paniceum L., den bekante förstöraren af före- mål i naturvetenskapliga samlingar. Slutligen visade Konservator LAMPA en för svenska faunan ny nattfjäril, Cloantha hyperict FABR., hvilken egentligen tillhör södra Europa och förut icke träffats nordligare än i södra Tysk- land, men i sommar af Hr L. tagits vid Skepparviken i Stock- holms skärgård. Oskar Th. Sandahl. ANTECKNINGAR OM SÄLLSYNTARE SVENSKA LEPIDOPTERA AF SVEN LAMPA. Den samling af svenska fjärilar, som förvaras å riksmuseum, har för sin rikedom på såväl arter som individer i främsta rum- met att tacka professorerna C. H. BOHEMAN och P. F.: WAHL- BERG, hvilka båda under en lång tid nedlade en möda och omsorg derpå, som är förtjänt af alla svenska fjärilvänners erkännande, Men det är ej denna rikedom allenast, som förlänar henne sitt stora värde, utan fastmera det ypperliga tillstånd hvaruti snart sagdt hvart enda exemplar befinner sig; ty de allra flesta af dem äro utvalda med en sådan omsorg, att de, efter en ytterligare pre- paration, ännu 1 dag kunna gälla såsom mönster för en samling äfven enligt nuvarande tids högre fordringar. Många år hafva likväl förflutit sedan dessa fjärilar af BOHE- MAN insattes och ordnades och under tiden hafva ej så få arter tillkommit; ty endast inom afdelningen Macrolepidoptera hafva under sista decenniet på skandinaviska halfön anträffats bortåt femtio arter, förutom många varieteter, om hvilkas förekomst der- städes man förut saknade kännedom. Sannolikt är, att ännu flera komma att upptäckas, isynnerhet inom afdelningen Microlepidop- tera, med hvilken våra samlare hittills endast obetydligt syssel- satt sig. Härtill skall i första rummet bidraga det allmännare intresse för entomologien, som under de sista åren utbredt sig och hvilket synes framkalla samlare inom nästan hvarje landsort. Då Entomologiska Föreningen genom sin tidskrift bereder dessa tillfälle att offentliggöra sina iakttagelser och fynd, så torde den 126 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. dag ej vara alltför aflägsen, då äfven vi kunna i det närmaste angilfva hvilka insektformer vårt vidsträckta och på omvexlande lokaler så rika land innesluter. På grund af det ofvan antydda har det blifvit en nödvän- dighet att i riksmusei svenska fjärilsamling bereda nykomlingarne rum och detta har ej kunnat ske annorlunda, än derigenom, att alla fjärilarne omflyttats. Under sysselsättningen härmed, samt vid omprepareringen, har jag kommit i tillfälle att äfven nog- grannare granska det rikhaltiga materialet och dervid påträffat ett och annat, som synts förtjänt af ett offentliggörande. Jag anhål- ler nu, att för tidskriftens läsare få framlägga några af de iakt- tagelser, som af mig blifvit gjorda. Om den systematiska ord- ningen skulle följas, så borde början göras med dagfjärilarne, men då tiden nu ej medgifver detta, måste dessa lemnas till något tillfälle längre fram. Jag vill för denna gång blott om- nämna ett par skymningsfjärilar, af hvilka den ena torde vara förut okänd såsom svensk och den andra ny för vetenskapen. Sesia Vespiformis L. (= Asiliformis ROTT. = Cynipifor- mis ESP.). - Blåsvart, med ett hvitt streck invid ögats framkant; palperna undertill, framhöfternas utsida, två större fläckar på fram- bröstet och en eller tvänne mindre på bakryggen, 2:a, 4:e och Ö:e (hos hanen äfven '7:e) abdominalringarnes bakkant, skenbenens öfre hälft samt tarserna gula; framvingarnes diskfläck i yttre kanten saff- ransgul. Framvingens längd 9 m.m. En liten fläck vid basen af framvingarne och tvänne smala streck längs ryggen gula. Hos ifrågavarande exemplar, en hane, saknas likväl dessa ryggstreck, men hafva möjligen funnits till, då det var nyss kläckt. Bakkroppens 4:e och 7:e ringar hafva bakkanten gul äfven på undersidan. Det bakre glasfältet (mel- lan bakre medianstammen och bakkanten) på framvingarne vat- tenklart ända till diskfläcken, och det yttre (vid vingspetsen) jäm- förelsevis stort, emedan det svarta, något violettskiftande tvärban- det vid utkanten är tämligen smalt; på undersidan äro kostal- kanten och spetsfälten gula, hvilken färg hos en del exemplar är märkbar äfven på öfre sidan. Analtofsen ofvan svart, hos ho- nan gul, blott :i midten och sidorna med smala, svarta fläckar; på undersidan hos båda könen svart, med gul spets. Att denna art är Linnés, 1 Fauna Suecica beskrifna Sphinx LAMPA: SÄLLSYNTARE SVENSKA LEPIDOPTERA. 127 Vespiformis kan jag för min del numera ej betvifla. Flera äldre författare, bland andra VIEWEG, Rosst och LASPEYRES antaga äf- ven detta, men andra, jämte flera af yngre datum, äro af annan åsigt. STAUDINGER anser, att LASPEYRES uppgift om artens före- komst 1 Sverige är falsk, emedan den hittills ej derstädes anträf- fats och förkastar på den grund det Linnéanska namnet, såsom antagligen tillhörande någon annan art (se St. E. Ztng. 1856, p. 150). Man har för öfrigt velat hänföra nämda WVespiformis till Hylaeiformis LaASP. och JIchneumonrformis FABR. Att den ej rimligtvis kan vara identisk med den förstnämda af dessa, kan hvem som helst, som är i tillfälle jämföra LInNÉs beskrifning med ett exemplar af LASPEYRES art genast varseblifva. Hvad FABRICI Ichneumoniformis åter angår, så kan beskrifningen tämligen väl passa in derpå, men orden »Alae sequentis /(7ripuliformis), sed macula flavescente» synas mig tydligt nog syfta på ROTTENBURGS Åsilifor- mis, ty dennas vingar likna mycket mera dem hos Zipuliformis 1. än hos JZchneumoniformis TLaASP. LINNÉs ord: »corpus totum ni- grum, sed abdominis tria segmenta posteriora margine flava» äro visserligen vilseledande, men förklarliga då man vet, huru lätt de gula fläckarne på kroppen kunna utplånas, antingen till följd af ovarsamhet då djuret infångas och uppstickes eller ock ge- nom en ur kroppen afsöndrad vätska. Riksmusei exemplar, hvilket förut var insatt bland individer af en annan art, är af BOHEMAN, enligt vidfogad lokaletikett, funnet på Öland, antagligen i början af sextiotalet. Högst san- nolikt är, att LINNÉ mer än hundra år förut fann samma art un- der sin ölandsresa. Sesia Aurivillii n. sp. MNigra, coeruleo et aeneo micans; maculis duabus prosterni, vitta in lateribus segmentorum I: et 2, margine posteriore segmenti 4:i, macula tibiarum posticarum tar- sisque omnibus citrinis; palpis subtus, basi alarum anticarum mar- gineque exteriore macule discoidalis croceis. Tongit. ale antice IT mm. Habitat in Lapponia rarius. Pannan blåsvart, bröstets och bakkroppens teckningar blek- gula; 4:de analsegmentets guia ring smal och på undersidan ej afbruten. Antennerna undertill brunaktiga; främre skenbenen på insidan gula och de bakres gula fläck belägen der de inre spor- 128 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. rarne äro fästa; alla tarserna smutsigt blekgula. Framvingarne invid basen täckta af svartblå fjäll, men utanför dessa äro bakre medianstammen och bakkanten rödgula tämligen långt utåt, äf- vensom yttre kanten af den njurformiga, svartblå diskfläcken; dessutom finnas här och der glest strödda, rödgula fjäll, hvilka äro märkbarast vid kostalkanten samt insidan af tvärbandet vid vingspetsen. Detta är hos föreliggande exemplar något skadadt, men synes vara smalare än det närliggande glasfältet, samt brun- aktigt svart; det bakre glasfältet vattenklart ända fram till disk- fläcken; fransarne svartbruna och vingmembranen blåskimrande. Bakvingarne med en rödgul fläck vid basen, mellan bakre medi- anstammen och främre dorsalribban; diskfläcken liten, smalt tri- angelformig, bildad af rödgula och svartaktiga fjäll. Undersidan nästan lik den öfra, men diskfläcken å framvingarne omgifves af rödgula fjäll; dylika finnas äfven på tvärbandet vid utkanten och stå der något tätare än å öfra sidan. Sesia Aurivillii n. sp. Nu beskrifna exemplar var i Riksmusei samling insatt till- sammans med S. Culiciformis, hvilken art denna till storlek och habitus liknar, och är, enligt af BOHEMAN vidfästad etikett, fun- net i Lappland (förmodligen Luleå lappmark) af professor N. J. ANDERSSON. EERO OMEENSV ARTE TC ARPAREGYNNISTPATCESIST Ve AF G. SANDBERG. Af Perlemorsommerfuglenes inden Skandinaviens arktiske Re- gion saa talrigt representerede Slegt forekommer for nogle Ar- ters Vedkommende Varieteter, der karakteriserer sig derved, at de sedvanlige mörke Tegninger oventil helt og holdent drar sig over og d&ekker Vingens Flade, hvorved den rödgule Grund- farve ganske fortre&nges eller alene kommer til at optrede flek- kevis. En serdeles vakker og interessant Form af dette Slags, som jeg har tillagt Varietetsnavnet Inducla, tog jeg i Sommer af Ar- gynnis Pales paa den norske Ö Sevvi-suolo i Grendsevandet Vag- gatltem-javre östenfor Knaresjöen under en Polhöide af ca. 69? n. Br. Beskrivelsen fölger herved: Vingerne oventil mörkt blaaviolette; Basis dekket af gulagtig Lod, ligesaa Abdomen; en langagtig Flek henimod Apex gul; Fryndserne om Vingerne gule med brune Flekker. Bagvingerne langs Udkanten med et Par Rader rödgule, utydelige Flekker, der i Analhjörnet fremtre&eder ocelformede og skarpere tegnede. — Paa Undersiden begge Vingepar farvede som hos Varieteten Ar- silache EsP. dog saaledes, at Fremvingernes sorte Tegninger viser sig endda grovere og for störste- Delen .som runde Flekker. Med sidstnevnte Varietet har den ogsaa tilfelles en, sammen- lignet med Hovedformen, bredere og mere afrundet Form af Vingerne. Beskrivelsen er afgivet efter et friskt Hunexemplar, der den 17:de Juli fandtes flyvende paa en Myr sammen med andre, Entomol. Tidskr. Arg. 4, H. 3 (1883). 9 130 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. normalt farvede Individer af Arsilache, hvilken paa de fleste Ste- der inden vor arktiske Region er den almindeligste optredende Form af Arten Pales. Et andet Exemplar af samme Udseende iagttoges sammesteds, men blev ikke fanget. Varieteten Inducta af Argyn. Pales vilhörer ligesom den til- svarende for Arten Ag/aizas Vedkommende udelukkende den ark- tiske Region og er ogsaa der yderst sjelden, da den, saavidt vides, ikke er taget andre Steder end paa de ovenanförte Lo- kaliteter i Finnmarken. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÅLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: Af La Société nationale de Sciences naturelles et mathématiques de Cherbourg: Catalogue de la Bibliotheque. TI. Port. Af La Société des Sciences Physiques et Naturelles de Bordeauzx: Memoires. Ser. II. Tome IV. (des proc&s-verbaux pp. XXXIII—XLVIII des publications recurs pp. XXXIII—XLVI. 1882. 3; SET. Il; kome Mi Call 1. HöS2, Af La Société Linnéenne de Lyon: Annales: 1879—1881 (nouv. Série) Tom. XXVI—-XXVIII. Af La Société d'Etudes Scientifiques d'Angers: Bulletin. XI:me e XII:me années 1881—1882. Af La Société d Histoire Naturelle de Toulouse: Bulletin. XV:me année 1881. Forts: StisaIG2 OMIEN FÖRENORGES'E NUNANOG REGGIO NR SUN GAN NYSPRISIOPAEO CER AF G. SANDBERG. Den 30:de Juli dette Aar fangede jeg paa den norske Side af /fJakobselv ved den russiske Grendse under en nordlig Bredde af henimod 70? og kuns omkring 4 Km. fra Ishavets Kyst et: nys udklekket Exemplar af Polyommatus Helle W.; V. Den flöi paa en med Alchemilla tet bevoxet Engskraaning paa A. O. BRAECHANS Eiendom i /akobselvdalen. Fundet af denne vakkre lille Art var af se&rdeles Interesse, baade fordi den aldrig för har veret observeret indenfor JVorges Grendser, og tillige fordi man hidtil ikke har veret paa det rene med, hvor langt den gik mod nord. Dr. STAUDINGER s&tter i sin Katalog Artens Udbredelse til det znordlige (boreale) og midterste Europa, Armenien, det sydlige Sibirien og Amur, og svenske Entomologer, Prof. BoHEMAN og WAHLBERG, indskrenker Opgaverne om Artens Flyvesteder inden Sverige til et temmelig begrendset Feldt i Norr- og MWesterbottens Län, hvorhos Prof. ZETTERSTEDT n&evner den som sjeldent forekommende i Sveriges Lapmarker. Polyom. Helles arktiske Borgerret har man saaledes lige indtil nu veret i Uvidenhed om. Det tägne Exemplar, der var en Han, udmerker sig i det hele taget ved Mathed i Farverne: ÖOventil er saaledes den vio- lette Glands paa alle fire Vinger ganske svag og de sorte Flek- ker, der korresponderer med Undersidens, matte og nesten for- svindende med Undtagelse af den störste ved Enden af Disk- 132 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. feldtet paa Forvingerne, hvilken fremtreder mere markeret. Lige- ledes er paa Undersiden den rödgule og gulgraa Grundfarve no- get afbleget, hvorhos det mörkere rödgule Baand i Udkanten kuns viser sig paa Bagvingerne, idet Forvingerne paa Partiet imellem den yderste, sorte Flekkerad og Fryndserne paa ingen Maade er mörkere farvet end den övrige Del af Vingen paa denne Side. Forövrigt bemeerkes, at WALLENGRENS Opgave i » Skandinaviens Dagfjärilar» om et for alle fire Vinger paa Un- dersiden hos denne Art »gemensamt mörkare rödgult band i ut- kanten» heller ikke passer paa Exemplarer fra Mellemeuropa, som jeg er i Besiddelse af, og som i denne Henseende stemmer o. D S. Vv. ganske med det her omhandlede Individ fra Ishavets Nerhed. ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÅLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: Forts. fr. sida 130: Af Académie Royale des Sc. des Lettr. et des Beaux-arts de Belgique: Annuaire 1882. 2 1883. Bulletins de TAcadémie; 3:me Série T. IV. Af Die Physikalisch-Ökonomischen Gesellschaft zu Königsberg: Schriften. Jahrgang XXIII. Abtheil. I & II. Af DriGuUustatr 65. Mayr: MaYRrR, G. L., IV. Vorläufige Studien iiber die Radoboj-Formiciden in d. Samml. d. k. k. geol. Reichsanst. — Separat. aus Jahrb. d. k. k. geol. Reichs- anst.. T8O74 Bo Lys ls IS = MYPABbBH (Formicide) etc. Ilyrem. B5.oTyrr.o TI. PDT ODLING , Die Australischen Formiciden. — Wien. Forts, sid. 138. — VOX OO ANTECKNINGAR ÖFVER HEMIPTERER AF ISIDOR NORDIN. Acanthosoma h&morrhoidale IL. har i år förekommit i stor mängd på Lofön och Kersön på sin näringsväxt Prunus padus. Under föregående år har jag förgäfves sökt på såväl Prunus padus som Alnus glutinosa, under det jag erhöll den, 1 EX pA LYrUS MAS: År 1880 förekom här i myckenhet Zropi- coris rufipes L. på TJilia. De följande åren har jag endast er- hållit enstaka ex. isynnerhet på Nasturtium Armoracia. Pentatoma juniperina L. Ehuru Lofön är ganska rikt be- vuxen med /Juniperus förekommer denna synnerligen vackra He- mipter mycket sparsamt, och svår är den för ögat att upptäcka, der den sitter inkrupen mellan barren, genom sin barrgröna färg. Efter mycket sökande återfann jag den 1i slutet af September. Cimex bidens L. tyckes föredraga animalisk föda framför vegetabilisk. Jag har flera gånger tagit ex. med vid rostrum hängande larver, ur hvilka den sugit sin näring. Detta gaf mig anledning att försöka hans smak och inlade i ett gias till den, jämte en Pierislarv, blad af Salix, som uppgifves vara närings- växten. Efter en stund var den i färd med att spisa af larven, som den dödat. Oroad rörde den sig snabbt med larven hän- gande på rostrum Dasycoris pilicornis BurM., som uppgifves af prof. REUTER endast för Öland och Gottland, har jag i år återfunnit på lo- kalen från förra året, såväl nymfer som imagines. Den förekom- mer dock här mycket sparsamt. Jag har endast erhållit 12 ex. Clinocoris ferrugatus FaBr. I slutet af Maj erhöll jag 134 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 1 skogen vid China slott på Lofön vid håfning på Myrtillus växande under Abies 10 ex. I September erhöll jag den åter på samma ställe. Verlusia quadrata FABR. tyckes, om den har tillgång derpå, föredraga Saponaria officinalis framför andra växter, ty på den har jag erhållit alla de ex., som jag funnit här, såväl nymfer som imagines. Gastrodes Abietis L. som jag med ringa resultat, — 2 ex. på c:a 400 grankottar, — länge sökt, erhöll jag i stögre mängd den 5 Mars detta år. Från en gran, af hvilken jag förut tagit och undersökt nedfallna kottar, hade storm nedryckt kottar i mängd och slungat dem ut på snön. Af dessa tog jag hem c:a 40 och erhöll från dem i rumstemperatur 20 ex. Orsaken till detta lyck- liga resultat anser jag den omständighet vara, att kottarne här lågo på snön. De kottar som jag förut insamlat lågo alla inom grenarnas periferi på den bara fläck, som gerna under blida ej allt för blåsiga vintrar bildar sig under granhvalfvet. Här lig- gande kottar öppna sig till följd af jordvärmen något och antag- ligen utkryper insekten, då han känner kottfjällen öppna sig, i hopp om vår och sol och går åter upp på granen. De på snön liggande kottarne egde ingen orsak att öppna sig och följaktligen höll sig Gastrodes qvar 1 sin vinterbostad. Syromastes marginatus L. har i år förekommit ganska mycket på Rubus 1 trädgårdar på Lofön och Kersön. Ischnorrhynchus Resed&e Panz. förekommer ännu den 15 Oktober, både som nymf och imago, på Betula, ehuru denna hål- ler på att släppa sina gula frostbitna löf. Elasmostethus dentatus DE GEER tog jag den 15 Okt. 4 ex. på Betula jämte föregående. Drottningholm Nov. 1883. TVÅ NYA PIEZOSTETHUS-ARTER FRÅN SME RTIGETOCH FINLAND BESKRIFNE AF O. M. REUTER. I mina »Hemipterologiska meddelanden, II», införda i Ento- mologisk Tidskrift 1882, omnämde jag, att adjunkten THOMSON på Ölands sandmarker upptäckt en ny art af hemipter-slägtet Piezostethus FIEB. (rättare borde namnet deriverats Piestostethus), hvilken han vänligen lemnat mig till beskrifning och för hvilken jag i nämda meddelanden föreslog namnet P. Thomsoni. Då jag nu går att, enligt löfte, meddela en beskrifning öfver denna lilla synnerligen intressanta art, är jag nog lycklig att dertill kunna lägga Dbeskrifningen öfver ytterligare en ny art af samma genus, af hvilken jag den 28 Juni denna sommar fann ett exem- plar vid siktning af Sphagnum-tufvor på en kärr-äng i Åbo skär- gård och den jag efter fyndorten benämner P. sphagnicola. Piezostethus sphagnicola n. sp. Niger, nitidus, minus tenuiter pubescens, antennis piceis, rostro, trochanteribus, femorum apicibus, tibiis tarsisque testaceis, femoribus picescentibus; hemielytris pallide flavo-testaceis, clavo tertia parte basali, margine scutellari commissuraque, hac late, nec non cuneo toto obscure fuliginosis; hemielytris abdomen su- perantibus, leviter nitidulis, embolio et cuneo corio haud vel vix nitidioribus, membrana albida iridescente; pedibus robustis, tibiis brevissime albido-pilosulis, posterioribus apicem versus longius fortiter testaceo-spinulosis. Long. 9 1?/, mm. 136 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Funnen i Pargas socken (Åbo skärgård) i en Sphagnum- tufva på kärrig ängsmark den 28 Juni. Denna lilla art är af samma storlek som P. formicetorum BOH., hvilken den äfven liknar till kroppsform och glans; men den skiljer sig genom becksvarta antenner (hos /formicetorum 1er- gula), beckfärgade lår, hemielytra starkare stötande i lergult och med tydligt svartbruna innanränder på clavus, som vid basen äfven är Dbredt svartbrun; cuneus är helt och hållet svartbrun (medan den hos formicetorum på sin höjd stöter något i brun- aktigt); slutligen är pubescensen tydligt gröfre, än hos denna se- nare art, baktibierna deremot kortare hvithåriga. Från P. par- vulus REUT. afviker den genom betydligt mindre storlek och ge- nom tibierna, som äro helt fint och kort hvitaktigt småhåriga (medan de hos parvulus äro försedda med långa utstående hår, en karakter, som hittills blifvit förbisedd)." Slutligen kan den icke förvexlas med AP. cursitans FALL., hvilken är dubbelt så stor och har starkt glänsande, likasom fernissade cuneus och em- bolium, detta «senare. beckbrunt (under. , det ,'embolium host P: sphagnicola knappast är mörkare än corium). Kroppen är beck- svart, glänsande, aflångt omvändt äggformig. Hufvudet är knapt längre än bredt, då ögonen medtagas, försedt med sex utstående fina. borst, två 1 spetsen af clypeus och två vid hvartdera ögats inre rand. Ögon bruna. Rostrum lergult, räckande utöfver midten af mesosternum. Antenner beckfärgade, ljust gråhåriga, andra leden så lång som pann-afståndet mellan ögonen, tredje litet kortare än andra och lika lång som fjärde leden. Pronotum så långt som hufvudet, vid basen bredt och svagt urbugtadt samt nästan dubbelt bredare än långt, vid spetsen lika bredt som långt, de räta sidorna måttligt konvergerande mot spetsen och före denna lindrigt afrundade, försedda med två utstående fina borst, ett nära basalhörnet och ett annat litet bakom spetsen, som eger en mycket fin list mellan framhörnen; disken framtill lindrigt konvex, slät, bakom de två främre tredjedelarne djupt intryckt och tydligt på tvären småstrimmig. Scutellen becksvart, spetsdelen tvärstrimmig. ”Täckvingarna fullt utbildade, blekt ler- ! Honan af P. parvulus, som ännu är obeskrifven, afviker från hanen genom färgen på hemielytra, som icke äro bruna, utan till färg och teckning snarlika dem hos P. sphagnicola. REUTER: PIEZOSTETHUS-ARTER FR. SVERIGE OCH FINLAND. 137 gula, lindrigt glänsande, clavus vid basen bredt, i scutellar-kanten smalt och i commissuren bredt svartbrun, embolium och cuneus knapt starkare glänsande än corium, cuneus till hela sin bredd svartbrun; membranen hvitaktig, vackert iridiserande, nående utom spetsen af abdomen. Ben starka, lergula, lår beckfärgade, baktibier med starka lerfärgade taggar, kort hvitaktigt småhåriga, knapt mer än dubbelt så långa som tarserna. Piezostethus Thomsoni n. sp. Breviter obovale, abdomine fortius dilatato, niger, nitidus, glaber, solum pilis nonnullis exsertis capitis et pronoti; rostro testaceo, coxas intermedias attingente, antennis pedibusque bre- viusculis piceis, his dilutioribus, tibiis breviter albido-pilosis, po- sterioribus concoloriter sat longe et tenuiter spinulosis; hemielytris (formae brachypterae) valde abbreviatis, nigro-piceis, nitidis, totis coriaceis, solum summo margine apicali membranaceo, basin seg- menti primi dorsalis nonnihil superantibus, subtriangularibus, apice recte truncatis, commissura scutello saltem !/, brevioribus. Long. ST mn: Funnen i några exemplar på Ölands sandmarker af Hr Ad- junkten. .C:16: hhomson: Denna lilla utmärkta art skiljes från alla andra genom den korta baktill starkt utvidgade kroppen. Denna är nämligen kort omvändt äggformig och icke dubbelt så lång som bred tvärs öf- ver abdomens midt. Hufvudet är sluttande, knapt längre än sin bredd, då ögonen medräknas, glatt och slätt, blott försedt med sex utstående hår, såsom hos föregående. Rostrum lergult, nå- ende till mellanhöfterna. Antenner mörkt beckfärgade, gråhåriga, andra leden nästan lika lång som pannafståndet mellan ögonen, tredje tydligt kortare än andra och nästan lika lång som fjärde leden. Pronotum (hos den kortvingade formen, den enda hittills kända) knapt mer än !/, kortare än sin basalbredd, i spetsen lika bredt som långt, sidorna lindrigt konvergerande och lindrigt afrundade mot spetsen, för öfrigt räta, disken slät, ytterst lin- drigt sluttande mot spetsen, basaldelen smalt nedtryckt och fint tvärrynkig, bakkanten mycket bredt urbugtad. Scutell nästan slät. Täckvingar starkt afkortade, helt och hållet läderartade utan 138 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. sömmar för clavus, embolium och cuneus, becksvarta, glänsande, glatta, nästan trekantiga, blott litet skjutande utöfver första dor- salsegmentets bas, commissuren åtminstone '/, kortare än scutel- len, i spetsen rakt tvärhuggna, yttersta kanten mycket smalt hinn- aktig. Ben ljusare beckbruna, korta, hanens framlår tjocka, dess framtibier mot spetsen starkt utvidgade, snedt afhuggna och för- sedda med en lång spongiös grop, som upptager en tredjedel af tibian; baktibier kort hvitaktigt småhåriga, med tämligen fina och långa beckbruna taggar; de bakersta litet mer än dubbelt så långa som baktarserna. odsfoe ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÅLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: Förtsi fr. sid. rs25 Af S:re D:re Rafaäöllo Gestro (Genova): GESTRO, R., Sopra alcuni Coleotteri di Birmania raccolti dal Capitano G. B. ComMoT'tTo. Genova 1882. , Note sopra alcuni Coleotteri appart. alle Collezioni del Museo civico di Genova. Ann. d. Mus; Civ. di Storia Nat: di Genova, Vol. III, Deck l872: vel bids a VOL LV är NOVSRESYSE — — Descrizione di tre nuove specie di Cicindelini dell'Isola di Borneo. Ann. d. Mus. Civ. etc., Vol: VI, 1874. , Enumerazione dei Cetonidi raccolti nell'arcipelago Malese e nella Pa- puasia d. Si G. DORIA, OMCBECCARICE LI MC DATBERTIST I Ann: d:s Mus: Civ etc, Volk VI; 874 , Osservazioni sopra alc. specie italiane del genere Cychrus. Ann. d. Mus: CIVan VO VÅR TÖTA. , Descrizione di tre specie nuove d. genere Åtractocerus, Appart. al. Col dä. MusFEYS CAD: Cd. Mus. Civ. VOLBVI SA , Note sopra. Alec. Carabici. app. al. Mus. Civ. di Genova con De- Scrizioner(d.ysparnuoves, Ann. d. Musi Civ. Moll; NI r875: , Descer. d. un nuovo genere e d. alc. n. spec. di Coleotteri Papuani. AnD, sd. MUS, CIV:s VOL WII: 1875: ,;Descer: de una cn. specae di £fuptolus: Ann... d. Mus: CN MOLSAVII 1876. parSde (CO FA A VIRIS DOCTISSIMIS NORDENSKIÖLD ILLUM DUCEM SEQUENTIBUS INNSINSUEIS WAIGATSEH: EF NOVAJAFSEMLTIA ANNO 1875 COLLECTA ÖN OP PERIACET DIE TERA AUCTORE AUG. E. HOLMGREN BET TROR ERA AUCTORE GH RY AURIVIEEIUS SA TNE ad i R KE SANS Nang) RA vek sno Par Pn på AED a KAT sak kart MAN VA At Ca ANNAN PET TAC OR ar | led” aft hå FFS RA VÄNERNS Lam sn ÄRR I SATOGEY PR ne met tirldlag won To at D "RÖN Ang Tä500 MOLN UTNARRANGE rt In is Um ng ts JÄV KE est Ni Al IMI2 AlVOVOTA HJRTADAV Sd KOMER PE (TAM 4 - I 02 AE EST FDR TT TN PRE NENRENA TANNER Kna AA FLEET: BUNLANDE UAE NIE ARITIG TI AAATIOMSMY a AT SOM EDAN EETTA TEL RE TE Sno må Näkpmaok ERSTA > PLANS I (ll RE AR Fö bo 14 Ja das von DR EE VARS TIOGITAT - 2 Ge HIA > Ny FS sd AN a YE - het Rstvge i DR EON RN a EE RUTIN VIRKA AHO FORE | LR KL Pn nn » i E bs tern >. M ' än er vägt TF = St re re Dy MER OR va 0 CS, s bb IAN > da vr AMN [er VN sve | RET Vr der, FER nr Ybe Vu tre - Pr. 4 REN basen Vär kunskap om Novaja Semlias insektverld är af helt ungt datum. I VON MIDDENDORFS stora verk öfver Sibirien om- nämnas (1851) 4 arter, Chrysomela septenirionalis, Bombus lappo- nicus, Psodos trepidata, Semblis nitida, såsom funna af v. BAÉR på Novaja Semlia. MHEUGLIN åter berättar, att under hans expedi- tion 1870—1871 fångades 4 skalbaggar, 1 humla och 2 vatten- sländor på ön. Detta var allt, som man kände om insektverlden på Novaja Semlia, då prof. NORDENSKIÖLD, åtföljd af zoologerne THEEL och STUXBERG, besökte ön 1875. De då hopbragta samlingarna innehöllo ej mindre än 16 arter coleoptera, — nu redan beskrifna af framlidne professor F. W. MäÄKLIN i Helsingfors, ' — samt 46 hymenoptera, 81 diptera och 2 lepidoptera, hvilka utgöra föremål för denna uppsats. Det hade varit vår afsigt att låta beskrifningarna åtföljas af bilder öfver de flesta arterna, men som dessas utförande, på grund deraf att en del originaltecknin- gar förstördes vid en eldsvåda i Paris, der de skulle graveras, måst fördröjas, har det ansetts lämpligt att nu trycka beskrifnin- garna och låta taflorna komma efter, så snart de blifva färdiga. Under de senaste åren har, så vidt det blifvit mig bekant, tillförene blott ännu en expedition hemfört insekter från Novaja Semlia och denna företogs sommaren 1879 af den engelske polarforskaren kapten A. H. MARKHAM. I en tämligen djup vik på östra sidan af södra ön vid 722 46' nordlig bredd på- träffades då 3 dagfjärilar: Colias MNastes var. Werdandi ZET't., Argynnis chariclea SCHN., Argynnis improba BUTLER, samt 2 natt- fjärilar, Anarta Richardsoni CURTIS, Anarta lapponica THBG. och I mätare, Glaucopteryx Sabini Curtis (=>? Cidaria frigidaria GN.). 1 Öfvers. Finska Vetensk. Soc. Förh. B. 19, p. 15—32, B. 22 p. 79—387 och Svenska Vet. Acad. Handlingar (2) B. 18 n:o 4 48 pg. Jämför äfven SAHLBERG, J., Ent. Tidskr. B. 3 p. 187—190. 142 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Alla dessa arter voro förut ej kända från Novaja Semlia, och sär- skildt antog man, såsom det tycktes på rätt goda grunder, att inga dagfjärilar skulle finnas derstädes.' MARKHAMS intressanta fynd visa emellertid, huru försigtig man måste vara vid sådana förutsättningar och uttalanden be- träffande insektverlden i de arktiska landen; ty det händer ofta, att vissa skyddade ställen hysa arter, som annars ej anträffas på stora sträckor rundt ikring. Att de föregående expeditionerna ej anträffat dagfjärilar på Novaja Semlia förklaras utan tvifvel derigenom, att de besökt mindre skyddade och för hafsvindarne utsatta ställen, hvilka alltid undflys af dagfjärilar och andra mera ömtåliga insekter. Den för närvarande från Novaja Semlia och Waigatsch kända insektverlden består af 16 coleoptera, 4 neuroptera, 81 diptera, 46 hymenoptera, 3 dagfjärilar, 3 nattfjärilar, 2 mätare, 1 tor- tricid samt 15 Podurider. En längre vistelse på ön skulle dock helt säkert vara af stort intresse för en speciel entomolog, ty flere arter äro nog ännu att finna derstädes. Hvad man nu känner om Novaja Semlia's insektverld angifver en ganska nära likhet med insekt- faunan vid Jenissei's mynning, i det att på ön finnas flere for- mer, som hittills blott äro funna i det arktiska Asien, men ej i Europa. ! MARKHAM, A. H., A polar Reconnaisance, London 1881, 8:0o. Insecta by R. M'LACHLAN. Stockholm i November 18383. Christopher Aurivillius. spa X HYMENOPTERA AUCTORE AUG. E. HOLMGREN. Fam. TENTHREDINIDZE. NEMATUS Jur. A. Ale ultra apicem abdominis extense, nervis completis. a. Al& superiores cellulis tantum 3 submarginalibus, nervo scilicet 2:do transverso submarginali omnino deficiente. Abdomen cercis analibus longiusculis — (Cryptocampus HART.). T- Mesopleura subtiliter strigoso-alutacea; nitidula. 1. N. polaris HormMcGR. Oblongo-ovatus, nitidus, niger; labro, cercis analibus, alarum tegula stigmateque, genubus, tibiis et tarsorum basi, pallide testaceis. — 9 (Long. circit. 5 m.m.). Matotschkin Scharr. 2. N. reticulatus HoLMGRrR. Oblongus, nitidus, niger; ore, genis, temporibus, macula ante alas alteraque mesopleurorum, rufescenti-testaceis; ano testaceo, cercis obscuris; alis tegula stigmateque pallidis; pedibus maxima ex parte, interdum fere totis, pallide testa- ceis. — Q (Long. 4—4'/, m.m.). Var. Q: capite et mesonoto fere totis rufescenti-testaceis. Matotschkin Scharr. 144 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18383. 3. N. morionellus HoLrmMcGr. Oblongus, nitidus, niger; macula temporali rufo-castanea, subobsoleta; stigmate, genis tibiisque sordide testaceis; cercis analibus obscuris. — 9 (Long. 4 m.m). Matotschkin Scharr. Similis priori, sed multo obscurior. Tegul&e alarum nigre. TT- Mesopleura nitidissima et vix nisi obsoletissime sculpturata. 4. N. occipitalis Hormcr. Oblongus, nitidus, niger; ore, clypeo, facie sepius ex parte, macula magna temporum et haud raro altera mesopleurorum, rufis; cercis analibus pallidis; alis radice, costa stigmateque pallidis; femoribus apice late, tibiis et basi tarsorum dilute testaceis vel substramineis. — 9 (Long. 3'/,—4 m.m.). Matotschkin Scharr. Gåskap. N. Saliceti (THoms. Hym. Scand. I. 176, 101) proximus, sed vix ejus varietas. Ab illo precipue dignoscitur pictura ca- pitis thoracisque. Antenn&e extrorsum nonnunquam fuscescentes. b. Al& superiores cellulis 4 submarginalibus. T-. Unguiculi tarsorum apice bifido. I, Thorax mesopleuris fortius alutaceis, subopacis (7) vel parum nitidis (FS). ") Abdomen nitidum, nigrum, ano concolore (SF) vel partim testaceo-notato (79). Mesonotum nitidum vel punctatum, subopacum, lobis lateralibus postice tantum nitidis. Tibix postice sulco longitudinali distinctissimo. 5. N. obscuripes HoLmMGR. Oblongus vel oblongo-ovatus (9); mas: niger, geniculis et tibiis plus minusve sordide testaceis; femina: macula ad orbitas verticis alteraque majore temporum, lobis posticis pro- thoracis et plaga sexpius magna mesopleurorum, castaneo-rufis; HOLMGREN: HYMENOPTERA, 145 geniculis et tibiis ex parte testaceis, his interdum totis con- coloribus. — FQ (Long. 6—8 m.m.). Matotschkin Scharr. GENT aretieus HoLMGR. HOLMGR. Ins. Spetsb. 18: Matotschkin Scharr. N. arcticus (THoOMs. Hymen. Scand. 134, 62) species alia est, a nostra — jam 1869 1. c. descripta — longe diversa. 7. N. anceps HoLMGR. Oblongus vel oblongo-ovatus (92); mas: niger, geniculis, tibiis et basi tarsorum, testaceis; femina: ore, macula maju- scula utrimque verticis, geniculis, tibiis et basi tarsorum, te- staceis. — FO (Long. 5—6 m.m.). Matotschkin Scharr. Besimannaja bay. Norra Gåskap. N. obsuripede minor et gracilior. Caput pone oculos haud :angustatum; sulceis frontalibus distinctis. Clypeus apice leviter emarginato. Al& area submarginali tertia altitudine longiore. — N. frigido similis et affinis, sed, preter alias notas, pleuris for- tius sculpturatis, magis opacis, colore pedum dilutiore ab illo differt. xx) Abdomen nitidum, nigrum, ano pallido. 8. N. mysticus HoLmcGrR. Oblongus; mas: labro, geniculis, tibiis tarsisque, testaceis; segmento ultimo ventrali toto concolore; /femina: labro, cly- peo, facie ex parte, temporibus, genis, pectore, maculis SCu- telli, trochanteribus, geniculis, tibiis, tarsisque fulvescenti-testa- ceis. — Sö (Long. 5—6 m.m.). Besimannaja bay. Caput pone oculos haud angustatum, fronte subscabriculo- alutacea, sulcis distinctis. Clypeus apice emarginato. Antennis filiformibus, articulis Ir et 2 flagelli longitudine Xqualibus. Alx cellula submarginali 3:tia altitudine nonnihil longiore. Entom. Tidskr. Årg. 4, El. 3 (1883): IO 146 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 2. Thorax mesopleuris nitidis, sculptura plerumque obsoleta vel om- nino nulla. 9. N. frigidus BoHEemM. BoHEM. Ins. Spetsb. 568, 3. — HOoLMGR. Ins. Spetsb. 0: Matotschkin Scharr. Besimannaja bay. 10. N. lientericus HoLrMGR. Oblongus, nitidus; ore, maculis faciei, genis, temporibus anoque, testaceis; stigmate alarum pallido; pedibus geniculis, tibiis tarsisque sordide testaceis, ex parte fusco-tinctis. — FO (Long. 4'/,—5 millim.). Matotschkin Scharr. Caput pone oculos vix vel paullulum tantum dilatatum ; sul- cis frontalibus distinctis. Clypeus apice leviter emarginato. Ale cellula submarginali 3:tia altitudine nonnihil longiore. N. frigido proximus. 11. N. nigriventris HoLmMGrR. Oblongo-ovatus, nitidulus, niger; geniculis, tibiis, bast tarsorum stigmateque alarum testaceis. — Q (Long. circit. 7 millim.). Matotschkin Scharr. Caput breve, pone oculos haud dilatatum, sulcis verticis di- stinctis, obliquis. Clypeus apice medio emarginato. Abdomen ovatum, totum nigrum, cercis analibus pallidis. Al& cellula sub- marginali 3:tia altitudine longiore. 12. N. parvulus HoLMcGR. Oblongo-ovatus, nitidulus, niger; ore, macula faciei, stig- mate alarum pedibusque pallide testaceis; femoribus plus mi- nusve infuscatis; macula utrimque temporali rufescente. — 9 (Long. 3--3'/, millim.). HOLMGREN: HYMENOPTERA. 147 Waigatsch. Caput pone oculos vix I. paullulum dilatatum, suleis frontalibus latis, distinctissimis. Clypeus apice medio emarginato. Antenne breves, subfiliformes; articulis 1 et 2 flagelli longitudine sube- qualibus. Ale cellula submarginali 3:tia quadrata. Tarsi vali- diusculi. 13. N. varipictus HoLMcr. Oblongus 1. oblongo-ovatus, testaceus; macula qvadrata frontali, vittis 3 mesonoti, dorso abdominis lineaque inferne femorum, nigris; antennis fuscescentibus; alis pallidis, stigmate flavescente. — Q (Long. 6—06'/, millim.). Matotschkin Scharr. Caput pone oculos haud angustatum, sulcis frontalibus dis- tinctis. Clypeus apice fere truncato. Antenn& graciles, articulo 1:mo flagelli lenissime curvato. Abdomen incisuris pallidis. Al&e cellula submarginali 3:tia altitudine parum longiore. Femora linea subtus tenui nigra ornata. 14. N. picticollis HoLrmGrR. Oblongo-ovatus, nitidulus, testaceo-rufus; macula quadrata frontis dorsoque abdominis nigris; ano rufo-testaceo; mesonoto interdum fusco-subvittato; alis hyalinis nervis fuscis, stigmate pallido. — & (Long. circit. 4—4"'/, m.m.). Matotschkin Scharr. Caput pone oculos haud angustatum, sulcis frontalibus di- stinctissimis. Clypeus brevis, in medio leviter incisus. Meso- pleura subtiliter sculpturata, nitore exiguo. Ale cellula submar- ginalis 3:tia altitudine longiore. TT Unguiculi tarsorum simplices vel denticulo minuto ante apicem instructi. Orbite oculorum extern& profunde. Sulci frontales subobsoleti. a) Clypeus apice medio inciso. Corpus nitidum, Javiusculum; mesopleuris vix vel subtiliter tantum sculpturatis. 15... N. udus HormMGR. Oblongus, nitidus; ano, geniculis, tibiis tarsisque flavo- 148 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFY 18383. testaceis, his apicem versus fuscescentibus; stigmate alarum sordide testaceo. — I (Long. 5'/,—6 millim.). Besimannaja bay. Matotschkin Scharr. b) Clypeus apice subtruncato. Caput et thorax minus nitida, punctata vel ex parte scabriculo-punctata; mesopleura sculp- tura distinctissima. 16. N. extremus HoLrMcrR. Oblongus, parum nitidus; ano, geniculis et tibiarum basi late, testaceis; stigmate alarum sordide testaceo. — 5? (Long. 5'/,—6 millim.). Matotschkin Scharr. B. Ale vix ad apicem abdominis extens&, nervis incompletis. 17. .N. abnormis Homer. Oblongo-ovatus, parum nitidus, niger; capite thoraceque rufo-notatis; alis fuscedine tinctis, nervis validis stigmateque obscuris; pedibus nigro-fuscis, geniculis et basi tibiarum plus minusve sordide testaceis. — Q (Long. circit. 6 millim.). Besimannaja bay. Caput pone oculos haud dilatatum; fronte alutacea, sub- opaca, sulceis distinctis. Clypeus nitidus, apice medio inciso. Spatium infraoculare basi mandibularum duplo latius. Antenn&e articulis 1 et 2 flagelli longitudine &qualibus. Thorax cum pleu- ris alutaceus, perparum nitidus. Abdomen nitidum, totum nig- rum; terebra fortiter serrata, testacea; cercis concoloribus apice summo fusco. Tibie basi leniter curvate. Fam. ICHNEUMONIDA. Subfam. Cryptini. PFIYGADEUON GRAV: 18. Ph. waigatschensis HoLMGrR. Nitidulus, niger; -ore testaceo; clypeo, apice genarum orbitisque oculorum facialibus, albidis; segmentis I et 2 ab- HOLMGREN: HYMENOPTERA. 149 dominis ex parte castaneo-rufis; alis subhyalinis, stigmate tegulaque nigris; pedibus rufis coxis supra nigris, anticis sub- tus albidis, posticis rufescentibus, tibiis posticis summo apice fusco, tarsis nigris, anticis basi rufa. — I (Long. circit. 10 millim.). Waigatsch. He&ec species Ph. erratico HoLMGR. (Ins. Spets. 19) valde affinis est. 19. Ph. nivalis HoLMcR. Nitidus, niger; medio mandibularum, apice trochanterum, geniculis, tibiisque, rufescentibus; alis subhyalinis 1. fuscedine leniter tinctis, radice albicante; capite pone oculos haud di- latato. — IQ (Long. 2'/, (2)=3'/; () millim.). Waigatsch. 20. Ph. laticollis HoLrmGR. Nitidus, niger; geniculis et tibiis ex parte obscure fusco- testaceis; alis subhyalinis I. fuscedine leniter tinctis, radice pallida; capite pone oculos dilatato. — I (Long. 4 millim.). Waigatsch. APTESIS FOERSTER. 21. A. Nordenskiöldii HoLMmGR. Parum nitida, alutacea; s: mesonoto, maximam partem abdominis pedibusque rufis, coxis et trochanteribus nigris; stigmate alarum fusco, radice albida, tegula nigra; 9: rufa et ex parte nigro-notata. — FQP (Long. 4—6 millim.). Mas. Caput nigrum, subbuccatum, pone oculos vix angu- statum. Spatium infraoculare basi mandibularum fere latius. Cly- peus discretus. Labrum breviter exsertum, rufum. Mandibulzxe medio rufe. Antenn&e nigre, filiformes, breviter hirte; articulis duobus basalibus flagelli longitudine 2qualibus. Thorax niger, pro- et mesonoto, scutello et postscutello rufis; metanoto scabri- 150 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. culo 1. ruguloso, areis superioribus tantum pro parte indicatis. Abdomen angustum, rufum, petiolo et plerumque marginibus late- ralibus segmentorum anteriorum nigricantibus; segmento 1:o multo angustiore quam apud feminam, nonnihil curvato carinulis dorsali- bus deletis, spiraculis prominulis; 2:do latitudine longiore; 3:tio subquadrato. Ale complete; areola 5-gona; nervo transverso or- dinario interstitiali; transv. anali fracto. Pedes rufi, coxis et tro- chanteribus nigris; apice tarsorum posteriorum leniter infuscato. Femina. Caput buccatum, rufum, inferne cum oculis et basi mandibularum nigrum. Antenn&e validiuscule, post mortem se- pius involute, apice nigricantes, basin versus, presertim latere inferiore, rufe. Thorax rufus; lobis lateralibus prothoracis et la- teribus metathoracis nigricantibus. Abdomen rufum, lateribus plus minusve nigro-notatis. Ale incomplete, paullulum tantum ultra apicem metathoracis producte; tegula nigra; radice albida. Pe- des rufi. HOoLMGR. Ins. Nov. Seml. 153: &5Q. Waigatsch. Gåskap. 22. AA. Palanderi HoLrmcr. Parum nitida, alutacea, nigra; abdominis medio late pe- dibusque rufis, coxis et trochanteribus nigris, femoribus ante- rioribus basin versus fusco-notatis; stigmate alarum fusco, ra- dice alba, tegula nigricante. — gg (Long. 5 millim.). Priori affinis et primo inspectu haud dissimilis, ab ea, ut mihi videtur, sequentibus notis abunde differt: 1:0 capite thora- ceque totis nigris; 2:0 antennis validioribus, articulo primo fla- gelli secundo nonnihil longiore; 3:0 areis metathoracis superiori- bus magis completis; 4:0 segmento tertio abdominis aperte bre- viore; 5:0 nervo transverso anali pone furcam brachii sito et longe infra medium obsolete fracto. HOoLMGR. Ins. Nov. Seml. 16. g&. Waigatsch. Subfam. Ophionini. AVERAGTODES (GRAV: 23. ÅA. aterrimus HoLmMcrR. HOLMGR. Ins. Groenl. 938: Gåskap. Sommarst. HOLMGREN: HYMENOPTERA. 15 24. A. nigerrimus HoLMGR. Nitidulus, niger; ore ex parte et geniculis anterioribus summis ferruginantibus; alis subinfumato-hyalinis; stigmate fusco, radice testaceo, areola completa, sessili. — & (Long. 3—4 millim.). Jamal. Sommarst. Atr. aterrimo simillimus, sed areola alarum completa facile ab illo differt. Subfam. Tryphonini. DICKSONIA HOLMGR. Caput modice buccatum; genis longe descendentibus; spatio infraoculari lato; oculis oblongo-ovatis, integris, nudis. Clypeus parum elevatus, a facie planiuscula linea sub- recta et profunde impressa discretus, apice truncato vel late rotundato. Mandibule modice late, denticulis duobus subequalibus apice instruct>. Antenne filiformes, corpore breviores; flagello articulis basalibus latitudine sua longioribus. Thorax latitudine fere capitis; mesonoto parapsidis inte- gris, ad marginem anticum extensis; metanoto areis supero- et posteromedia subdistinctis vel costis ex parte deletis cir- cumdatis ; pleuris macula speculari levi. Abdomen elongatum, sub&e&quilatum, leve, nitidum; seg- mento I:mo spiraculis prominulis: petiolo apicem versus sen- sim dilatato, basi subangusta, foveola et carinulis (sicut in Mesoletis genuinis) instructa; segmento 2:do subquadrato vel longitudine paullulum latiore; terebra brevissima, vix ad api- cem segmenti ultimi dorsalis extensa, valvulis parum incras- satis, setulosis; segmento ultimo ventrali brevi, basin tere- bre tantum tegente. 152 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Al& modice late; areola nulla; nervo transverso anali fracto. Pedes graciles; calcaribus tibiarum intermediarum et po- sticarum duobus, dimidia metatarsorum parte paullo breviori- bus; unguiculis simplicibus. Obs. Hoc genus a Mesoletorum genere, cui habitu toto cor- porisque structura proximum est, forma insigni clypei precipue dignoscitur. 25. D. arctica HoLMGR. Nitida, nigra; clypeo flavido; stigmate alarum dilute fu- sco-testaceo, basi pallidiore; pedibus testaceis coxis, et tro- chanteribus totis basique femorum plus minusve nigris; plica ventrali nigro-fusca, marginibus segmentorum pallidis. — 59 (Long. 6—7- millim.). Aas. Caput nigrum, breve, pone oculos paullulum tantum angustatum. Clypeus flavus. Mandibule nitide, piceo-nigre. Antenne tote nigre. Thorax niger; mesopleuris ruguloso-alutaceis. Abdomen nigrum, plica ventrali fusco-stramineoque notata. Alxe fuscedine leniter tincte, stigmate fuscescente basi pallidiore. Pe- des testacei coxis et trochanteribus nigris, femoribus plus minusve infuscatis. ; Femina mari pictura similis, pedibus tantum paullo dilu- tioribus:. EFloLrMGRI so Ins. Nov. Sem T2. Matotschkin. Gåskap. MESOLEIUS HOLMGR. 26. M. Sahlbergi Worpsr. WoLpDsT. Tryph. Fenn. 44, 40. 0 — HoLMGR. Disp. Synopt. Mesol. Scand. 26, 64. Waigatsch: Cap Grebenij. 27. M. Bovei HoLmGR. Nitidus, niger; &: ore, clypeo, genarum apice facieque flavis; antennis pallidis, articulis basalibus superne incisurisque HOLMGREN: HYMENOPTERA. 153 articulorum flagelli nigris; thorace macula humerali et puncto ante alas stramineis; abdomine segmentis 2—6 margine api- cali late flavido, ultimo fere toto ventreque concoloribus; stigmate alarum sordide testaceo, tegula radiceque stramineis; pedibus pallide testaceis, coxis et basi trochanterum postico- rum nigris, basi femorum plus minusve nigro-fusca; 9: man- dibulis et clypeo flavis; antennis sordide testaceis, articulis basalibus superne incisurisque articulorum flagelli nigris; me- sonoto scutelloque rufis, macula humerali et puncto ante alas pallide flavis; abdomine marginibus apicalibus segmentorum omnium pallidis, segmentibus tamen ultimis ventreque fere totis concoloribus; alis sicut in mare coloratis; pedibus rufis, coxis et basi trochanterum nigris. — Q (Long. circiter 5 millim.). Caput subbuccatum, pone oculos vix angustatum. Clypeus femin&e apice sinuato, margine toto depresso, in medio haud in- terrupto; maris apice plus minusve emarginato, margine ipso in- tegro, utrimque vix dilatato. Thorax antice elevatus; mesonoto parapsidis sat determinatis, ad marginem anticum extensis; meso- pleuris alutaceis, macula speculari nitida, levi; metanoto areis supero- et postero-media distinctis. Segmentum primum abdo- minis canalicula media ordinaria perspicua et determinata. Alxe areola nulla; nervo transverso ordinario non exacte interstitiali; transverso anali paullulum pone furcam brachii sito, infra me- dium fracto. HOLMGR. Ins. Nov. Seml. 19. Waigatsch: Cap Grebenij. 238. IM. mixtus, HoLMGR. HOLMGR. Disp. Syn. Mesol. Scand. 21, 52. GQ: Gåskap. ADELOGNATHUS HOLMGR. 29. A. frigidus HoLMcR. Nitidus, niger; ore, clypeo, facie, orbitis abbreviatis frontalibus, flavidis; alis subinfumato-hyalinis, stigmate testa- 154 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. ceo, radice et tegula albicantibus; femoribus apice tibiisque testaceis, antennis capite cum thorace brevioribus, modice in- crassatis. — I (Long. vix 3 millim.). Waigatsch: Jugor Scharr. POLYBLASTUS HOLMGR. 30. P. nigrifrons HoLrMGRr. Nitidulus, punctatus, niger; mandibulis, abdominis medio plus minusve, pedibusque rufis, coxis et trochanteribus nigris; alis hyalinis, stigmate et radice testaceis; flagello antennarum subtus sordide ferrugineo; metathorace areis superioribus 3, earum superomedia elongata, sube&equilata; areola alarum nulla. — 9 (Long. circit. 4 millim.). Waigatsch: Cap Grebenij et Jugor Scharr. Hezec species colore nigro faciei et defectu areol& in alis ab affinibus precipue dignoscitur. NEASTUS HOLMGR. Caput modice buccatum. Clypeus latiusculus, paullulum tantum convexus, a facie discretus, foveolis lateralibus ordi- nariis parum perspicuis, apice subtruncato 1. margine medio nonnihil depresso. Antenn& capite cum thorace paullo lon- giores, filiformes, articulo 1:mo flagelli secundo nonnihil lon- giori. Mesonotum parapsidis haud profundis, antice tamen distincte indicatis; mesopleuris macula speculari alutacea. Metanotum scabriculum, areis subnullis. Abdomen oblongum subequilatum; segmento primo apicem versus sensim dilatato, spiraculis prominulis, petiole depresso, foveola basali nulla vel valde incompleta; sequentibus levibus; terebra brevi, vix ultra apicem abdominis extensa. Ale areola nulla; cellula radiali brevi, trapezina; nervo radiali interno segmento coste tertio longitudinem subequante; stigmate majusculo. Pedes HOLMGREN: HYMENOPTERA. 155 subgraciles ; calcaribus tibiarum posticarum ad medium meta- tarsorum non extensis. — Genus Mesoletorum gen. proxi- mum "est. 31. N. laeeviceps HoLMGR. Nitidus, niger; clypeo flavo; segmentis 4—7 abdominis incisuris pallidis; alis subhyalinis fusco-testaceis, radice et te- gula flavis; pedibus, coxis et trochanteribus nigris, femoribus et tibiis sordide testaceo fuscoque notatis. — SQ (Long. 4—5 millim.). Skodde Bay. Gåskap. ORBTAOCENTRUS GRAV. A. Areola alarum presens. 32. O. protuberans HoLrmcGR. HOLMGR. Monogr. Tryph, Suec.-333, 15. Waigatsch: Cap. Grebenij. B. Areola alarum deficiens, a. Segmentum 2:dum abdominis aut totum vel maxima ex parte acicu- lato-alutaceum, subopacum, aut apice late nitidum, l2ve. I. Area superomedia metathoracis distincta, plerumque completa. T Flagellum antennarum articulo 1:mo latitudine non (9) vel paullo tantum (JS') longiore. 33. OO. rivoSuS HOoLMGR. ”Nitidus, niger; ore radiceque alarum substramineis; stig- mate leniter fusco-induto; pedibus testaceis, coxis, femoribus et tibiis plus minusve nigricantibus; capite buccato, pone oculos nullo modo angustato, vertice profunde emarginato; antennis validiusculis, tenuiter setulosis; alis in utroque sexu completis, nervo radiali interno ”/, segmenti coste tertii lon- 107 156 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. gitudinem 2&Xquante, externo rectiusculo; I: facie flavida. — (ED 1 1114 FQ (Long. 2!/,—3 millim.). Waigatsch: Cap Grebenij. 34. O. solitarius HormMcr. Nitidus, niger; ore testaceo; facie maxima ex parte ra- diceque alarum stramineis; stigmate leniter fusco-induto; pe- dibus validis, testaceis, coxis, femoribus et tibiis plus minusve nigris; capite haud buccato, pone oculos distincte angustato, vertice subtruncato,; antennis validiusculis, setulosis, flagello sordide fusco; abdomine segmentis I et 2 aciculato-scabricu- lis, 3 basi alutacea; alis nervo radiali interno ”/, segmenti coste tertii longitudinem subequante, externo leniter arcuato. — gg (Long. 3 millim.). Waigatsch: Cap Grebenij. 35. O. carinulatus Homer. Nitidus, 'niger; ore, facie maxima ex parte, scapo anten- narum subtus radiceque alarum, stramineis, stigmate fusco- induto; antennis flagello subtus fusco-testaceo; pedibus testa- ceis, coxis et femoribus ex parte nigro-fuscis; capite parum buccato, vertice minus profunde emarginato; metathorace sca- briculo, areis superioribus completis; segmento I1:mo abdomi- nis carinulis duabus ordinariis distinctissimis, ad apicem ex- tensis; alis nervo radiali interno et segmento coste tertio longitudine fere &qualibus, externo rectiusculo. — I (Long. circit. 3 millim.). Waigatsch: Jugor Scharr. o TT Flagellum antennarum articulo 1:mo in utroque sexu latitu- dine longiore. 36. O. dispar HoLrmMcGr. Nitidus, niger; ore testaceo, radice alarum straminea, stigmate leniter fusco-induto; pedibus fusco testaceoque variis; HOLMGREN: HYMENOPTERA. TSA capiti nonnihil buccato, vertice profunde emarginato; antennis parum incrassatis, tenuiter setulosis, flagello nigro 1. sordide fusco-testaceo (0); segmentis I et 2 aciculato-alutaceis, hoc apice sepius leviori; alis 2aris completis, femine abbrevi- atis, nervo radiali interno ”/, segmenti coste tertii longitudi- nem subequante, externo subrecto I. lenissime arcuato. — SOIL Si Va INN Waigatsch: Ryska sommarstationen. Similis O. pedestri (HoLMGR. Ins. Spets. 23), sed, preter alias notas, ab illo structura antennarum mox differt. Facies in utroque sexu nigra, margine summo infra antennas sepius pallido. 2. Area superomedia metathoracis deleta. Segmenta abdominis I et 2 aciculato-alutacea. 37. O. pexatus HoLMcR. IEIOEMGR- "MoOnogt nyphe SUec: 343, 35-06. Waigatsch: Jugor Scharr. b. Segmentum 2:dum abdominis aut totum nitidissimum, lIxve, aut ima basi tantum aciculato-alutaceum. 38. O. validicornis HoLMGR. HOLMGR. Ins. Spetsb. 24. 39. OO. hirticornis HoLMGR. Nitidus, niger; ore ex parte testaceo; radice alarum straminea, stigmate pallido; pedibus nigro-testaceoque-variis; capite buccato, pone oculos tamen vix 1. paullulum tantum dilatato, vertice subprofunde emarginato; antennis mediocriter incrassatis, setulosis, flagello nigro vel fusco articulo 1:0 in utroque sexu latitudine longiore; segmento I1:mo abdominis sat lato, marginibus lateralibus nonnihil reflexis; alis nervo radiali interno ?/, segmenti coste tertii longitudinem subee- quante, externo apicem versus s&pius leniter incurvato. — FQ (Long. circiter 2 millim.) 158 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Waigatsch. Facies et antenn&e nigre; segmentum i:mum abdominis la- tum, longiusculum, sepius nitidum, marginibus lateralibus dis- tinctissimis, reflexis; 2:dum in ÖQ levissimum, vix ima basi aci- culatum, in & basin versus plus minusve sculpturatum. 40. O. hilaris Hormcr. Niger, nitidus; ore ex parte testaceo; radice alarum stra- minea, stigmate angusto, pallido; pedibus testaceis, coxis, femoribus fere totis tibiisque posticis apice obscure fuscis; capite modice buccato, pone oculos vix dilatato, vertice sub- profunde emarginato; antennis perparum incrassatis, tenuiter et breviter setulosis, flagello basin versus testaceo-fusco, arti- culo primo latitudine longiore; segmento I1:mo abdominis mediocri, mox pone medium transversim impresso, alutaceo, subopaco, 2:do ima basi subtiliter aciculato; alis nervo radiali interno ”/, segmenti coste tertii longitudinem xXquante, ex- terno apice leniter arcuatim incurvato. — 2 (Long. 2 millim.). Waigatsch: Jugor Scharr. Similis O. hirticorni, sed minor et gracilior, antennis minus distinete hirtis, basin versus pallidioribus, segmento 1:mo abdo- minis angustiore, subopaco, pedibus dilutioribus etc. vere diversus. 41. O. laticollis HoLrmcr. Natidus,niger;sore tex. partersordide testaceo; radice ala- rum straminea, stigmate pallido, pedibus nigris, apice tro- chanterum, tibiis tarsisque testaceis, his apice fuscis; capite valde buccato, temporibus et genis latissimis, vertice profunde emarginato; antennis validis, tenuiter setulosis, flagello arti- culis bassalibus brevibus, primo subtransverso; segmento 1:mo abdominis aciculato-alutaceo, 2:do leviusculo, nitore exiguo; alis nervo radiali interno ”/, segmenti coste tertii longitudi- nem subeqvante, externo rectiusculo, apice tantum leniter incurvato. — OQO (Long. circit. 2 millim.). HOLMGREN: HYMENOPTERA. 159 Waigatsch: Jugor Scharr. Hec species capite valde buccato, articulis brevibus anten- narum etc. ab affinibus satis superque dignoscenda. Subfam. Pimplini. STBIRIAKOFFIA HOLMGR. Caput parum buccatum; spatio infraoculari latiusculo; oculis oblongo-ovatis, integris, nudis. Clypeus a facie linea profunde impressa discretus, apice depresso, late rotundato. Mandibul& modice late, paullulum curvate, denticulis duobus parvis apice instructe. Antenne filiformes; articulis basalibus flagelli cylindricis. Thorax capite angustior subequilatus; mesonoto parap- sidis distinctis, sed tenuibus, ad marginem anticum extensis; mesopleuris levibus, sat nitidis; metanoto ruguloso, areis su- pero- et posteromedia plus minusve completis. Abdomen elongatum, in &Y subspathulatum, in Q magis ovatum; segmento I:mo posticorum pedum coxis nonnihil longiore, subelevato, acute :marginato, carinulis dorsalibus sal- tem indicatis, spiraculis ante medium sitis, segmento toto alutaceo, subopaco; segmento 2:do subquadrato, ad basin utrimque linea oblique impressa plus minusve distincta; seg- mentis ultimis levibus, nitidis; terebra femine abdomine vix breviore, valvulis hirtis, sursum leniter curvatis; segmento ul- timo ventrali retracto, brevi, basin terebr& tantum tegente. Ale modice late, areola nulla; nervo: radiali externo recto; nervo transverso ordinario interstitiali; nervo transverso anali postfurcali, haud fracto. Pedes sat graciles; calcaribus tibiarum posticarum bre- vibus; articulo ultimo tarsorum nonnihil dilatato. 160 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1833. Obs. Hoc genus habitu toto, imprimis autem sculptura tho- racis, directione nervorum in alis, structura abdominis et gracili- tate pedum a genere ÅLissonota, cui presertim affine est, satis superque differt. 42. S. arctica HorMcR. Nitida, nigra; ore, clypeo, tegula radiceque alarum et plica ventrali, flavidis; stigmate alarum obscure fusco; pedi- bus maxima ex parte rufis. — &FQ (Long. 6—7 millim.). Var. 1. &': facie utrimque macula flava; pedibus rufescenti- bus, coxis ex parte nigris. Var, 2. &: facie tota nigra; coxis et. trochanteribus nigris, femoribus fuscis. Aas. Caput pone oculos angustatum; fronte nitida, levi; facie planiuscula, punctura vix ulla, nigra tota vel macula flava elongata ad orbitas ornata. Clypeus flavus. Mandibule flave, denticulis fuscis. Palpi sordide testacei vel fusci. Antenn&e totxe nigre; flagello 22-articulato. Thorax niger, puncto ante tegulam alarum flavido. Abdomen nigrum incisuris anterioribus plus mi- nusve rufis; plica ventrali antice flava. Ale fuscedine leniter tincte; stigmate fusco; radice et tegula flavidis. Pedes rufescen- tes, coxis et trochanteribus totis vel ex parte nigris; femoribus interdum fuscis aut fusco-lineatis. Femina pictura sculpturaque omnium corporis partium mari sat similis est. FIoLMGR. Ins: Nov. Semi; ' 14. Waigatsch: Cap Grebenij. LISSONOTATGRAV: 43. L. commixta HoLrMGR. HoLrMmGgR. Monogr. Pimpl. Svec. 50, 4. Besimannaja bay. Fam. APIDZE. BOMBUS FABR. 44. B. hyperboreus ScHÖNH. THoms. Hymenopt. Scand. II 34, 12. HOLMGREN: HYMENOPTERA. 161 45. B. nivalis DAuLB. "THOMS. EHymenopt. Scand. I 35, 13. Waigatsch: Cap Grebenij. 46. B. lapponicus FaABrrR. THoMs. Hymenopt. Scand. II 41, 20. LIE Entom. Tidskr. Årg. 4, Kn (IBBSN UT DIPIDERA AUCTORE AUG. E. HOLMGREN. Fam. LEPTIDAE MEIG. PTIOLINA STEGER. I. Pt. nitida WaurnB. ABIT: DIPt: SCANT LL ASO ANG Matotschkin. Fam. EMPIDIDAH Fa. RHAMPHOMYIA HFFGG. 2. Rh. Hovgaardii HormGr. Nigro-cinerea; haustello capite longiore, validiusculo; tho- race obsolete fusco-trivittato; abdomine nitidulo, nigro-fusco; pedibus nitidulis, nigris; &: cauda elongata, reflexa, pedibus setosis, Q: cauda acuminata, stylis 2 terminata, femoribus posterioribus tibiisque posticis nigro-pennatis. — FQ (Long. cCitciter O millim.). Mas. Oculi magni infra ocellos connexi. Cauda elongata, reflexa, abdominis dorso incumbente et preterea sic ut in Kåt. Brusewilzii constructa, corpusculis sordide testaceis vel lividis. Pedes valde setosi. HOLMGREN: DIPTERA. 163 Femina. Oculi interstitio lato distantes. Abdomen apice acuminato et stylis 2 terminato. Pedes setosi; femoribus 4 po- sterioribus et tibius posticis pennatis. Rh. vespertiliomi (ZETT. Dipt. Scand. 435. 58) proxima vi- detur. A sequente, cui etiam similis et affinis est, preter alias notas hirsutis pedibus mox differt. Rostrum capite paullo lon- gius, validiusculum. Vertex nigro-setosus. Thorax convexus, dorso nitidulo, sordide cinereo, vittis 3 setosis obscurioribus, plerumque tamen parum perspicuis; scutello apice ciliato. Abdomen nigrum, nitidulum, hirtum. Ale fumate, basin versus infuscate, halteri- bus nigro-fuscis. Pedes nigri. FIOLMGR. "ins: Nov. Semi. 205 op. Waigatsch. Norra och Södra Gåskap. - 3. Rh. Brusewitziil HoLrMGR. Nigro-cinerea; haustello capite longiore; thorace fusco- trilineato; abdomine nitidulo, nigro; alis infumatis, halteribus nigricantibus; pedibus nigris, nitidulis, simplicibus; &: cauda elongata, reflexa. — IQ (Long. circiter 6 millim.). Mas. Oculi infra ocellos subconnexi. Abdomen cauda atra, nitida, superne incrassata, bivalvis, valvulis rotundatis, connexis, unidentatis, et corpusculis 2 longitudine. circiter valvularum, con- niventibus, obtusis, sursum flexis; ex apertura ventrali preterea excurrit filum ferrugineum, apice inter valvulas occultum. Femina. Oculi interstitio lato distantes. Vertex nigro-seto- sus. Abdomen subovatum, apice acuminato et stylis 2 terminato. Corpus subrobustum, obscure cinereum, nitidulum. Thorax dorso lineis tribus longitudinalibus fuscis et nigro-setosis. Abdo- men nigrum, nitidum. Ale latitudine mediocres, infuscate; hal- teribus nigro-fuscis. Pedes simplices, parce pilosi, nigri; cOoxis cinerascentibus. HOoLMGR. Ins. Nov. Seml. 20. GQ. Matotschkin. Skoddebay. 4. Rh. Kjellmanii HormcrR. Cinerea; haustello capite paullo longiore; thorace obso- lete trivittato; alis fuscedine tinctis, halteribus pallidis; pedi- bus nigricantibus, posticorum tibiis et tarsis dense setosis, his articulo primo validiusculo. — 9 (Long. 4—5 millim.). 164 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Femina. Caput cinereum, vertice nigro-setoso; haustello ca- pite nonnihil longiore, validiusculo, nitido, nigro. Thorax cine- reus, dorso lineis vel vittis tribus fuscis, plerumque sat obsoletis et setis nigris seriatim positis tantum indicatis; scutello apice se- tis paucis. Abdomen cinereum, pallido-pubescens, setis nullis. Ale modice late, cinereo-flavescentes vel fuscedine tincte, in stigmatis loco umbra obscura sepé distineta. Pedes nigricantes, anteriores nudiusculi; postici tibis et basi tarsorum dense pilosis, metatarso validiusculo. ” HOoLMGR. Ins. Nov. Seml. 22. O. Gåskap. 5. Rh. Nordqvistii Hormcr. Nigricans, parum nitida; haustello capite longiore; tho- racis dorso vix vestigio vittarum longitudinalium; alis latiu- sculis, fuliginosis, halteribus nigro-fuscis; pedibus nigris, nu- diusculis; tarsis posticis articulo primo ceteris validiore. — ok (Eong. cireiter,4.millimt): Femina. Parva. Caput cinereo-nigrum; vertice setoso; fronte antice angustata. MHaustellum capite longius, validum; palpis brevibus, subelavatis. Thorax nigricans, nitore exiguo; dorso se- tuloso, setis in seriebus quatuor distinctis positis. Abdomen nig- rum, parum nitidum, subnudum; ano stylis duobus instructo. Ale tote fumate, latiuscule; area discoidali elongata, apicem versus latiore, nervo ejus transverso apicali inferiore rectiusculo. Pedes nigri, parce pilosi; articulo primo tarsorum posticorum ceteris validiore. FIOLMGR.. Ins.. Nov. Semi. 28... 2: Fam. SYRPHIDAE Fa. SCAEVA FABR. 6. SS: lapponica ZETT. ZETTS Dipt Scand 7oT3r Waigatsch: Cap Grebenij. 7. Sc. ribesii LINN. ZETT: Dipts SCAM MOYS LS. Matotschkin Scharr. HOLMGREN: DIPTERA. 165 8. Sc. dryadis HoLMGR. HoLMcRr. Ins. Spetsb. 26. et Ins. Groenl. 100. Matotschkin Scharr. HER ORHAIEUSTINEEIG GIT atCRCUSEZEN:. Zen. Dipta Scand. VII 37. Gåskap. Fam. OESTRIDZE LATR. ÖOESERUSIEN: 10. Oe. tarandi LINs. fun faun tStude, rg fZETT. Dipt. Scand. IL Oq3 IE Jamäl. Fam. SARCOPHAGIDZAE ZETT. SARCOPHAGA MEIG. ST alpina ETT. ZetT. Dipt. Scand. III. 1304. 206. Waigatsch. Gåskap. 12. S. genarum ZeTT. ZeTT. Dipt. Scand. III, 1309. 29. Waigatsch. 13. S. atriceps ZETT, AN ZETT PIPE. SCANO. LIN SNF ITCS TT. Waigatsch: Cap Grebenij. 166 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Fam. ANTHOMYIDZAE. 14. A. Nordenskiöldi HormcGr. Oblonga, nigricans; I: capite cinereo, palpis, antennis et vitta frontali, nigris; thorace nigro, ex parte cinereo- pruinoso, mesonoto lateribus vitta lata, humeros versus saltem distincta, dilute cinerea; alis cinereo-albidis, halteribus et squamulis fulvescenti-flavidis; 9: capite obscure cinereo, pal- pis, antennis et 'vitta frontali lata; migris; thorace nigro, ex parte cinereo-pruinoso, lateribus vitta lata, ad humeros distin- ctiori, cinerea; alis costam versus plus minusve infuscatis, hal- teribus et squamalis fulvescenti-flavidis. — 9? (Long. 3—4 millim.). Besimannaja Bay. Gåskap. Kostin Scharr. Caput fronte oreque haud prominentibus. Antenn&e ad medium epistomatis extensXe; seta longiuscula, tenui, breviter plumata 1. longius pubescente. Proboscis sat valida. Palpi apice setoso, nonnihil dilatato. Thorax setis remotis, longioribus, dua- bus in apice ipso scutelli. Al& costa subciliata; nervis longitu- dinalibus 3 et 4 apicem versus non exacte parallelis; nervo trans- verso ordinairo segmento 2:do nervi longit. 4:ti vix breviori, rectiusculo; squamis valvula superiori inferiorem fere toto tegente. Pedes validiusculi, setulosi. Abdomen maris subequilatum, ano rotundato, haud incurvo. 15. A. proboscidea HoLMGR. Oblonga, cinereo-nigricans (FS) vel flavescenti-grisea (0); fronte parum prominente; ore haud producto; genis buccatis; antennis ad medium epistomatis vix extensis, seta tenni, pu- bescente; alis subhyalinis, nervis obscuris, halteribus squa- mulisque flavo-fulvescentibus, his valvula superiori inferiorem haud tegente; pedibus nigris; SY: abdomine cylindrico, ano rutundato, setoso. — Jö (Long. 5—6 millim.). HOLMGREN: DIPTERA. 167 Mas: Corpus subangustum, elongatum, subeylindricum. Epi- stoma et gen& buccata subplumbeo-cinerea. Frons nigricans. Thorax dorso nigricante, lateribus cinereo-pruinosis. Abdomen cinereo-nigrum, nitore exiguo. Ale nervo transverso ordinario rectiusculo, segmento 2:do nervi longitudinalis tertii fere equante. — Femina mari robustior, abdomine oblongo-ovato. Corpus to- tum flavescente-griseum, fronte, dorso thoracis abdominisque ob- scurioribus. 16. A. macroglossa HoLMGR. Oblonga, nigricans; fronte parum prominente; ore haud producto; genis modice buccatis; antennis ad medium episto- matis fere extensis, seta breviuscula, basi incrassata, pube- scente; alis leviter infumatis, basin versus obscurioribus, hal- teribus flavo-fulvescentibus, squamulis fuliginosis, valvula su- periore inferiorem haud tegente; pedibus nigris; abdomine ovato-cylindrico, setoso, ano rotundato. — JÖ& (Long. 5—06 millim.). Matotschkin Scharr. Femina mihi ignota est. ÅA. proboscide&e quodammodo similis, sed multo obscurior, epistomate et genis nigris, seta antennarum breviore, alis infu- matis, squamulis fuliginosis, nec flavo:fulvescentibus etc. mox distinguenda. BAIMA. ,GlOrsata AETT. ZETE., Dipt. Scand. IV. 1472. 82. — HOLMGR. Ins. Spetsb. 209. IQ. — Ar. hyperborea BOHEM. Ins. Spetsb. 571. 10. — Ar. megastoma' BOHEM: 1. cec: 572. (ex parte). Södra Gåskap. Waigatsch: Cap Grebenij et Jugor Scharr. 18. A. Conspurcata HoLMGR. HÖLMGR. «LDS; SPpetsb./ 31; Gåskap. Matotschkin Scharr. 19. A. Almqvistiil HoLMGR. Oblongo-ovata, obscura; lineis thoracis 5 atris, valde di- 5 stinctis; fronte parum prominente; ore longe producto; an- 168 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. tennis breviusculis, articulo ultimo apice subtruncato-rotundato, seta breviter pubescenti; &Y: oculis appropinquantibus, orbitis certo situ cinereo-albido-micantibus; abdomine glauco-cinereo, segmentis I—5 macula utrimque nigra, sat magna notatis; alis, presertim basin versus, infuscatis, squamis et halteribus sordide testaceis; 9: oculis remotis, orbitis glauco-cinereis; fronte nigro-fusca, vitta didyma atra; abdomine cinereo vel glauco, segmentis 2—4 macula utrimque nigra, sat magna; alis subhyalinis, basi infuscatis, squamis et halteribus testaceis. — FOR (Long. 7—8 millim.). Mas. Frons parum protuberans, atra. Orbita, are& late- rales epistomatis et gen& certo luminis situ cinereo-albido-mican- tes. Epistoma valde productum, apertura autem altitudine parum latiore, lateribus parallelis. Proboscis haud incrassata, subequi- lata, nigra; palpi concolores. Oculi infra ocellos appropinquan- tes, nudi. Antenn& breviuscule; articulo ultimo 2:do0 vix duplo longiore, apice subtruncato-rotundato, seta paullo ultra medium incrassata, breviter pubescente. Thorax subtus et lateribus nigri- cans; mesonoto obscure cinereo, vittis 5 atris, earum 3 mediis parallelis, linearibus, aequilatis et una utrimque supra suturam latiore et minus perspicua; scutello nigro, linea vel vitta media obscure cinerea interdum notato. Abdomen segmentis 2—535 atris, linea media longitudinali continua, denudata, nitidula, obscure cinerea, marginibus summis apicalibus et maculis utrimque basa- libus glauco-cinereis; ano rotundato, simplici, nigro. Ale plus minusve infuscate; costa vix ciliata, spinula nulla; nervo trans- verso ordinario medio leviter inflexo, segmento 2:do nervi longi- tudinalis quarti paullo longiore vel longitudine subzequali; nervis longitudinalibus 3 et 4 apicem versus non exacte parallelis. Squam& albido-testaceXe, obscure marginate, valvula superiore inferiorem vix dimidia parte tegente. Halteres sordide testacei, pedunculo nonnihil obscuriore quam clava. Pedes mediocres, nigri; articulo ultimo tarsorum depresso et paullo dilatato. Femina. Frons multo latior et magis prominula quam in &, nigro-fusca, orbitis cinereis et vittis duabus antice coherentibus nigris. Abdomen picturis cinereo-glaucis magis dilatatis quam in &, quare maculis nigris ordinariis magis discretis; segmento 35:to cine- reo, macula media nigra. Ale fere hyaline, basi tantum infuscate; squamis et halteribus fulvescente-flavidis. Cetera fere sicut in &. HOLMGR. Ins. Nov. Seml. 17. Waigatsch. Gåskap. HOLMGREN: DIPTERA. 169 20. A. sordidipennis HoLMGR. Oblongo-ovata, nigricans; fronte haud prominente; ore distinete protuberante, leviter reflexo, apertura majuscula; seta antennarum pubescente; mesonoto obscure lineato; ab- domine plus minusve obscure cinereo, segmentis 1—3 macula utrinque trigona nigricante; alis fuscedine leniter tinctis, nervo transverso medio vix vel paullulum tantum pone api- cem nervi auxiliaris posito, transverso ordinario recto, squa- mulis albicantibus, halteribus fulvescentibus; I: oculis infra ocellos approximatis; 9: oculis late remotis. — 59 (Long. 19) 1 AI AS millim ). Gåskap. i Corpus magis ovatum quam in plerisque affinibus. Epistoma et gen& in gI nigricantia, in O cinerea. Apertura oris maju- scula, inferne latior. Frons nigricans, antice inter basin antenna- rum puncto nigro, nec albo. Mesonotum vittis angustis, paral- lelis, obscuris, subdistinctis. Abdomen ovatum, cinereum, ma- culis in segmentis 1—3 majusculis, trigonis, nigris; ano maris rotundato, parvo, haud incurvato. Al& latiusculx, fuscescenti- hyalin2; nervis longitudinalibus 3 et 4 apicem versus vix diver- gentibus, illo fere in ipso apice ale desinente; n. transverso or- dinario recto, segmento 2:do nervi longit. qvarti sub&equali. Pe- des in utroque sexu simplices, pilosi. 21. A. pauxilla HoLMcGR. HOMER. msiöSpetsbi 33. ettilns. Groenl. TOr. Gåskap. 22. ÅA. Segnis HoLMGR. Oblongo-ovata, nitidula, nigricans; fronte perparum pro- minente; ore sat protuberante, apertura majuscula; seta an- tennarum pubescente; alis fumedine leniter tinctis (>) vel sub- hyalinis (9), nervo transverso ordinario recto, costa vix cili- ata, spinula deficiente, squamulis halteribusque fulvescenti-fla- vidis; &: oculis appropinquantibus, abdomine angustiori; Q: 170 INTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1893. oculis late remotis, abdomine latiori.. — 52 (Long. 4—5 millim.). Gåskap. Matotschkin Scharr. Jamäål. Caput nigrum, ex parte obscure cinereo-pruinosum, fronte nigra, femin&e sat lata, maris angustiore. Oculi nudi. Os oblique productum, a latere visum apice truncato, setoso; apertura Ooris ampla, inferne paullo dilatata. Antenn&e circiter ad medium epistomatis extens&X, articulo ultimo oblongo-ovato, apice rotun- dato; seta distinete pubescente. Mesonotum nitore exiguo, vittis nullis. Abdomen maris elongato-ovatum, nitidulum, setosum, ano rotundato; femin& late ovatum, nitidum, ano acuminato. 23. A. glacialis WaurLe. ZETT,, DiPpt: ISCANAI LH52T, 3 Matotschkin Scharr. 24. AA. barbiventris BoHew. ZETT. Dipt. Scand. I580.:.. 20.4: Ok = ARKIGra Lucida LED: 115 FORN SS a ORSA Möller Bay. 25. A. Fabricii Hormcr. HOLMGR; Ins. Groöenl. 1035g 0: Gäåskap. 26. A. deflorata Hoimcr. HOoLMGR. . Ins. Groenl. 102: AS? — Exempl. male conser- vatum. Besimannaja Bay. 27. A. diadema HoLrmMGr. Oblongo-ovata, griseo-cinerea; fronte supra antennas per- parum prominente, macula majuscula rufo-fulva notata, ore apice leviter reflexo; mesonoto vittis nullis; alis hyalinis, basi pal- lide nervosis, nervo transverso ordinario in medio paullulum incurvato, extrorsum valde inclinato, segmento secundo nervi HOLMGREN: DIPTERA. I öE longitudinalis 4:ti subequali, costa cilis brevissimis, spinula nulla; squamulis albido-flavis, valvula superiore inferiorem tegente, halteribus fuscis. — 9 (Long. 5—96 millim.). Matotschkin Scharr. Species pictura frontis et colore thoracis abdominisque facile dignoscenda. Seta antennarum nudiuscula. 28. A. remorata HoLMGR. Oblongo-ovata, griseo-cinerea; fronte perparum promi- nente, supra antennas nigra; ore apice parum reflexo; meso- noto vittis tantum indicatis, sat obsoletis; alis hyalinis, basi pallide nervosis, nervo transverso ordinario rectiusculo, ex- trorsum inclinato, segmento secundo nervi 4:ti longitudinalis sub&e&quali, costa ciliis brevissimis, spinula nulla, squamulis albido-flavescentibus, valvula superiore inferiorem tegente, hal- teribus fulvis; 224s: oculis contiguis. — FQ (Long. 5—5'!/, millim.). Ryska Sommarstationen. Similis et affinis Ar. diadem&, sed ore minus reflexo, fronte nigra etc. ab illa differt. 29. AA. Coronata HoLMGR. Oblongo-ovata, griseo-cinerea; fronte paullulum promi- nente, supra antennas macula fulva, epistomate et genis cinereo- micantibus; ore apice leviter reflexo, apertura latiuscula; meso- noto antice glaucescenti-cinereo, vittis ordinariis fuscis, subdi- stinctis; alis hyalinis, basi pallide nervosis, nervo transverso ordinario recto, segmento secundo nervi longitudinalis 4:ti paullo breviore, costa setulosa, spinula sat distincta, squamulis albicantibus, valvula superiori inferiorem tegente, halteribus fulvis. — Q (Long. 4'/, millim.). Ryska Sommarstationen. Ar. diadem&e iterum similis, sed preter alias notas costa alarum distincte ciliata mox dignoscenda. ÖN 172 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. ANTHOMYZA ZETT. 30. A. balteata HoLrmcr. Oblongo-ovata, testaceo-rufa; partibus oris, orbitis ocu- lorum frontalibus, vertice, occipite, antennis, linea media me- sonoti, pleuris, pectore, maculis metathoracis, coxis, basi fe- morum anticorum tarsisque omnibus, nigris; alis sordide hya- linis, basi testaceis, nervo transverso ordinario medio leni- ÅN ter incurvato, squamulis halteribusque testaceo-fulvis. — 9 (IEOngs eiteiter. 6, milim.). Besimannaja Bay. Frons nonnihil prominens. Os apice haud reflexo. An- tenn&e paullo ultra medium epistomatis extense, seta nudiuscula. Mesonotum linea media nigra, antice tenui, postice juxta scutel- lum latiore. Abdomen oblongo-ovatum, nigrum." Al& nervis lon- gitudinalibus curvatis, apicem versus subparallelis; n. transv. me- dio extrorsum inclinato, medio leniter incurvato, segmento secundo nervi longit. 4:ti subequali. Fam. SCATOMYZIDAE. SCAT OMNIA: 31. SS; MaCUliPpes ZETT. ZETT: Dipt. Scand. 1964. Var. 1. 9: vertice, temporibus et thorace toto, schistaceo- einereis. Waigatsch. 327 IS: NIgripes FHorMcR. HOLMGR. Ins. Spetsb. p. 34. Mät. Is (Or fronte subimmaculata. HOLMGER. I. c. —? Scatom. borealis ZETT. Dipt. Scand. 1971. 9. ! In individuis illesis forte aliter coloratum. HOLMGREN: DIPTERA. TYS Var. 2 IQ: tibis obscure testaceis, anticis sepe dilutioribus. Scatom. litorea ZETT. Dipt. Scand. 1975. 12. var. 6. Seta antennarum breviter setulosa, »subplumata». Tibizx postice spina apicali externa (calcare) longa validiuscula et di- stincte curvata. Forte cum Scat. litorea ab auctor. veteris commixta. Irina INEORCA KALL ZETrSDIpt. Scand." 1075. E23 Matotschkin Scharr. 34. S. COrdylurina HormMcR. Grisescenti-cinerea; epistomate albo-micante; palpis fla- vidis.,, fronte macula media castaneo-fulva, nigro-marginata, antice supra antennas vitta pallidiore; antennis nigris, seta breviter plumata; thorace fusco-lineato; pedibus nigris, tibiis rufo-testaceis; alis subcinereo-hyalinis, basi flavo-testaceis, nervo transverso medio validiore. — I (Long. 6—38 millim.). Waigatsch. Schabarowa. — Femina adhuc non inventa. Statura Cordylur&e. Caput griseo-cinereum, genis, episto- mate et orbitis oculorum internis albido-pruinosis; fronte supra antennas vitta vel lunula fulvo-flavescente aut testaceo, superne vitta nigra terminata, dein macula quadrata vel subrectangulari castaneo-fulva, nigro-marginata ornata. Antenn& nigre, articulo secundo 'sepius macula sordide rufa notato. Palpi flavo-testacei. Thorax cinereo-griseus, dorso lineis duabus fuscis, parallelis, di- stinctis; scutello viride hirto et preterea setis 4 ordinariis mu- nito. Abdomen NE » I. "II; -III. "Buenos Aires 1883: Acta. Tomo IV: Entrega I. c. tab. Buenos Aires 1882. Informe Official de la Expedicion al Rio Negro (Patagonia) Entrega II. Bota- nica (c. 12 Laminas); Entrega III. Geologia. Buenos Aires 1881. Af Hr Statsrådet O. J. Fåhre&eus: Le Naturaliste. 15:e année. N:o 30, 31, 33, 35—44. 1883. Af Hr Gottfr. Hofgren: Silk-Culture. A magazine of Home Industries. April 1883. New-York. Forts. sid. 217 SKANDINAVIENSIIMIEROPTERYGIDES AF H. D. J. WALLENGREN. Familien Micropterygides utgör en af de lägst stående fjäril- familjer och karakteriseras sålunda: Vingarne fullständiga, odelade; de bakre breda med flera än 8 (11—12) nerver, då såväl de från basen som de från disk- fälten utgående räknas, retinaculum saknas, 2 diskfält finnas och fransarne äro korta. Framvingarne aflångt äggformiga, trubb- spetsade, med 11—13 nerver, då både hufvudnerver och nerv- grenar räknas, 2 diskfält, 1 inskjutningsfält och fransar, som vid analhörnet äro betydligt kortare än vingens bredd. Bakbenens tibier kortare än eller åtminstone icke längre än baklårens dubbla längd. Antennernas basled tjockare än öfriga leder. Framvin- garnes dorsalnerv vid basen antingen fullständigt eller blott an- tydt gaffelformig. Maxillarpalperna 5—S6-ledade, sammanslagna, borsthåriga. Genom vingarnes nervulation påminner familien om epioli- derne, men å andra sidan äfven om åtskilliga familier bland phryganeiderne, med hvilka den äfven har maxillarpalpernas form gemensam. Hos några arter hafva också fjällen på bakvingarne blifvit hårformiga. Det är således icke utan skäl man kan anse familien såsom en förbindande länk emellan fjärilar och phryga- neer. Till vår fauna höra endast tvänne slägten: 1. Eriocephala Curt. Antennlederna kortare än breda. Thorax fjällbelagd. Fram- fötternas tibier tilltjocknade; bakfötternas tibier med en krans af 214 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. grofva tornar omkring ändsporrarne. Framvingarne med 13 nert- ver, då alla grenar medräknas; subcostalnerven tvågrenig. Fjär- ilarne flyga i solskenet och uppehålla sig på blommor och blad. 1) Hufvudhåren rostgula. 1. E. calthella (LiN.): framvingarne grönaktigt guldglän- sande, enfärgade; basen från framkanten till inkanten purpurvio- lett. L. e. vsp. 7—38 millim. WALLENGR: Sp. Lortr, & Lin, 82, 423. Under Maj—Juli månader i hela Sverige och Danmark samt åtminstone i södra Norge på blommorna till Caltha och Ra- nunculus. 2. E. aruncella (ScoP.): framvingarne brunaktigt guldglän- sande, hos & med en silfverglänsande, vingkanterna ej hinnande tvärfläck innanför och 1 silfverglänsande tvärlinea utanför mid- ten; hos 9 enfärgade; basen hos båda könen blott i framkanten. purpurviolett. WALLENGR. OP... I Ortr. & Tin.; 82, 420. Under Maj och Juni månader i södra och mellersta Sverige, isynnerhet på skuggiga ställen. 3. E. aureatella (ScoP.): framvingarne glänsande purpur- violetta, med 2 guldglänsande tvärband, det ena nära basen, det andra vid midten, snedt och baktill krökt; en guldglänsande, af- lång fläck mellan tvärbandet och vingspetsen, oftast sammanhän- gande med vingens framkant; fransarne brungrå. LIL. e. vsp. 7 —8 millim. WALLENGR. Sp. Tortt., & Tin: 82.430. Under Juni och Juli månader i Sverige, Norge och Danmark. 4. E. thunbergella (FaABR.): framvingarne glänsande guld- gula, med en purpurfärgad fläck i framkanten nära basen, ett dylikt, inkanten ej upphinnande tvärband innanför och ett an- nat dylikt utanför midten, hvilket senare fördeladt i 3 grenar hinner framkanten; fransarne gulgrå, vid roten blekt purpurfär- gade. IL: :e: vsp. 7—8 milm. WAÄLLENGR: Sp. OR. 60 TIN: d260 AGE: Under Maj och Juni månader i löfskogar, isynnerhet bok- skogar, i Danmark och södra Sverige. 2) Hufvudhåren svarta. WLLENGREN: SKANDINAVIENS MICROPTERYGIDES. 215 5. E. mansuetella (ZeELL.): framvingarne glänsande brun- gula, med 2 grönaktigt guldglänsande tvärband, det ena nära basen, det andra något snedt öfver midten; fransarne brunaktiga. L. e. vsp. 6—38 millim. ZELE sansa ERtöNsng37-101ES3 Valrsokt. rshldSTANE Fint Ag hdEN:våev WOCKEYSchmof En 2, "175: På sanka ställen bland Carex-arter. Funnen i Juni månad 1 södra Norge. 2. Micropteryx (Hörn.). Antennlederne längre än breda. Thorax ullhårig. Fram- fötternas tibier ej tilltjocknade; bakfötternas tibier utan någon krans af tornar omkring ändsporrarne. Framvingarne med 11— 12 nerver, då alla grenar medräknas; subcostalnerven enkel. Larven minerar i blad och fjärilarne flyga morgon och afton omkring näringsplantorna. 1) Bakvingarnes fjäll äggformiga. 1. M. sparmanella (Bosc): hufvudhår grå; framvingarne korta, breda, glänsande guldgula, med stålblå eller purpurvioletta, nätformigt sammanflytande tvärlinier, samt en otydlig, ljusare guldgul fläck nära analhörnet; fransarne gulgrå, otydligt brun- fläckiga. L. e. vsp. 8—9 millim. WALLENGR. Sp: Förtri& Tin! 82; 4325 Under Maj—Juli månader genom hela Sverige och troligen äfven i Norge. i 2. M. fastuosella (ZELL.): hufvudhår brungrå; framvingarne långsträckta, glänsande guldgula, beströdda med fina stålblå eller purpurvioletta fjäll, som ej bilda nätformigt sammanflytande tvär- lnier, samt i analhörnet en liten, otydlig, guldgul fläck och stun- dom en dylik midt öfver i framkanten samt en annan vid inkan- ten nära basen; fransarne brunaktigt grå. &L. e. Vvsp. 9—10 millim. ZELL LINS LBNE Van840. (Ek S. Va 303. fs TOC4 EREYS EE Si. NELRINGAGCGN WOCKE Sch. EL. 2, JT. Under Maj och Juni månader 1 ekskogar och omkring Prunus spinosa 1 Danmark och Skåne. 216 ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. 3. M. unimaculella (ZeTtT.): hufvudhår brungrå (SF) eller gulaktiga (9); framvingarne blekt grönaktigt guldgula, mer eller mindre fläckiga af purpurfärg, hvilken isynnerhet är starkast vid basen och analfläcken, men stundom intager hela vingen, dock aldrig bildar nätformiga tvärlinier; i analhörnet en hvitaktigt guld- gul fläck, som utbreder sig något öfver halfva vingbredden; fran- sar ljust gulaktigt grå. &L. e. vsp. 10o—11 millim. WALLENGER. Sp. fOrtt..& Tin: 3, 433: Under Maj och Juni månader i Lappmarken, Finmarken och på Dovre. Larven såsom yngre hvitaktig; hufvudets sidor svarta; munnen brunaktig; 2:dra segmentet med bred, svart plåt; en svart fläck på undra sidan af hvardera 2—6 segmenterna. Så- som äldre är den hvitaktig med grönt ryggkärl och brunt hufvud; det senare med mörk, triangulär fläck på hvarje sida. Den minerar i björkens blad. 2) Bakvingarnes fjäll hårformiga. 4. M. semipurpurella (STtEPH.): hufvudhår grå; framvin- garne långa, purpurvioletta, med inblandade guldglänsande fjäll och en hos & liten, smal, stundom felande, men hos Q stor och tydlig guldgul fläck i analhörnet; fransarne brunaktigt grå. L. e. vsp. 10o—13 millim. WATLENGRÄ Speer I Ontrea 85: Tin:sv 83434 Under vårmånaderna 1 Sverige, Norge och Danmark. Lar- ven skall lefva i bladen på björk och hassel. — gp — ENTOMOLOGISKA FÖRENINGENS BIBLIOTEK HAR ERHÅLLIT FÖLJANDE TILLÖKNING: BORSTA SIA 2TS Af S:re D:re Rafaöllo Gestro (Genova): GESTRO, R., Diagnosi d. ale. n. specie d. Coleotteri, raccolti nella reg. Austro- Malese dai S:ri Dott. O. BECCARI, L. M. D'ALBERTIS e Å. A. BRUIJN. AND. «GQ... MUS. CIV:, VOL MILL «1870: , Appendice all' enumerazione d. Cetonidi race. n. Arcipel. Malese e n. Papuasia dd. S:ri G. Doria, O. BECCARI e L. M. D'ALBERTIS. Ann. d. Mus. Civ., Vol. IX, 1876—77. , Enumerazione d. Longicorni d. tribu d. Tmesisterini, raccolti n. re- gione Austro-Malese, d.. S:ri O. BECCARI, L. M. D'ALBERTIS e Å: A. BRUNN. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. IX. 1876—77. —— , Descrizione d. une n. sp. d. Lucanidi d. genere Cyclommatus, trace. n. Nuova Guinea d. S:r L. M. D'ALBERTIS. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. IX. 1876—77, , Aliqvot Buprestidarum novarum diagnoses. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. IX. 1876—77. , Descrizione d. une n. sp. d. genere Curis d. fam. d. Buprestidi. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. IX. 1876—777. , Descrizioni d. alcuni Coleotteri e diagn. d. 4 sp. n. esistenti n. Mus. Civ. di Genova. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. X. 1877. , Contribuzioni al. Stud. d. Cetonidi d. regione Austro-Malese. — Ann. di Must Civ. Vol och 1678. , Appunti entomologici. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. XII. 1878. , Diagnosi d. ale. sp. n. d. Coleotteri d. Abessinia e d. Somali. -— Ann. d. Mus. Civ, Vol. XIII. 1878. , Rectificazione sinonimica. — Ibid. , Nuove Contribuzioni al. Stud. d. Cetonidi Malesi e Papuani. — Ann. AE Musteri: Moll IV. 1879. , Descrizioni d. n. spec. di Coleotteri, race. n. regione Austro-Malese da SK LEEMAD ATBERTIS:. — Ann. d. Mus: Civ. Vol. XIV 18705 , Note sopra alcuni Coleotteri d. arcipelago Malese e specialmente d. isole d. Sonda, — Ann, d. Mus. Civ. Vol. XV. 1879. 2/8 i ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 18383. GEsSTRO, R., Crociera del Violante. Appunti sull'Entomologia Tunisina. Ge- nova 1880. , Spedizione italiana nelVAfrica equatoriale. — Diagnosi di n. spec. di Coleotteri. — Ann. d. Mus. Civ. Vol. XVI. 1881. , Aliqvot Coleopterorum Musei-Civici Januensis diagnoses. — Ann. d, Mus: (Civ: VOM: m88T: , EnumeraZzione d. Lucanidi, racc. n. arcipelago Malese e n. Papuasia d: Sri G., DORIA, Oj BECCARI ee L; M:; D'AEBERTIS: Af Prof. D:r Friedrich Bauer (Wien): BAUER, F., Die Zweiflägler des Kaiserl. Mus. zu Wien. III, Systemat. Studien auf Grundl. d. Dipteren-Larven nebst einer Zusammenstellung v. Bei- spielen aus der Literatur iib, dieselb. u. Beschreib. neuer Formen. m, 5 Tafeln. Besond. abgedr. aus d. XLVII B, der Denkschrift. d. ma- them.-naturviss. Classe d. Kaiserl. Akad. d. Wissenschaften. Wien 1883. Af Verein z. Verbreitung naturwissensch. Kentnisse in Wien: Populäre Vorträge aus all. Fächern d. Naturvissenschaft. XXII Cyclus; Schrif- ten, B. XXIII. Vereinsjahr 1882/83. Wien 1883. Af Die EK. bömische Gesellschaft d. Wissensch. in Prag: Sitzungsberichte. Jahrg. 1881. Jahresberichte. 1881, 1882. Af Die naturwiss. Gesellschaft Isis in Dresden: Sitzungsberichte u. Abhandlungen. Jahrg. 1882 Juli—Dec. (m. 3 Taf.) Dres- den 1883. — — Jahrg,. 1883. Jan. —Juni (m. 3 Taf.) Dresden 1883. Af Die Deutsche Entomolog. Gesellschaft: Deutsche Entomologische Zeitschrift. Jahrg. XXVII (1883) H. 2 (ESS: 1—24). Berlin 1883. Af Der naturwissenschaftl. Verein v. Neu-Vorpommern u. Rägen in Greifswald: Mittheilungen. Jahrg. XIV. m. 2 Taf. Berlin (Greifswald) 1883. Af Der naturwissenschaftl. Verein in Bremen: Abhandlungen. -B. VIII: H. 1. m.' 4 Taf. Bremen 1883: BOKFÖRTECKNING. | 20 Af La Société impériale des Naturalistes de Moscou: Bulletin. An. 1882. n:o 3 & 4. Moscou 1883. ; 2 IIIS3: KOR. » » Af D:r Wladimir Dokhtouroff: Revue mensuelle d'Entomologie pure et appliquée. Vol. I. I:re année 1883. Dir I. St Petersbourg 8935 Af Der Naturforscher-Gesellschaft b. d. Univers. Dorpat: Sitzungsberichte. B. VI. H. 2. 1882. Dorpat 1883. Af De Nederlandsche entomol. Vereeniging: Tijdschrift voor Entomoiogie. Deel XXVI. Jaarg. 1882—83. I & 2 Aflev. ”SGravenhage 1883. Repertorium betreff. Deel XVII tot en met XXIV. (3:de Serie, 1874—1881) van het Tijdschr. voor Entomologie, rewerkt door F. M. van der Wulp. ”SGravenbage 1882: G Af De Koninklijke Natuurkundige Vereeniging in Nederlandsch-Indie: Natuurkundig Tijdschrift voor Nederlandsch-Indie." Deel VLI. Achste Serie. Deel II. Batavia 1882. Af La Sociedad Espanola de Hist. Natural: Anales. Tomo XII. Cuaderno I & 2. Madrid 1883. Af La R. Accademia dei Lincei in Roma: Atti. Anno CCLXXX, 1882—383.. Serie III. Transunti. Vol. VII. Fasc. 9:0 —14:0. Roma 1883. Af La Societå Entomologica Italiana: Bulletino. Anno XV. Trim. II: e III: 1883. Firenze. Af La Société Royale des Sciences de Liege: Memoires. II:me Série. Tome X. Bruxelles 1883. Af La Société entomologique de Belgique: Comptes-Rendus des Séances. Série III. 31, 33—38. Bruxelles 1883. I Ar N N Oo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. Af M:r R. Mc'Lachlan: MC'LACHLAN, R., Monografic Revision and Synopsis of the Trichoptera of the European Fauna. with. 59 Pl. London 1874—380. Af M:r W. L. Distant: DISTANT, W. L., Undescribed Rhopolocera fr. the Malay Peninsula. Annals and Magaz. f. Nat. History. Sept. 1882. , On some apparently undeseribed Rhopolocera. Ibid. Nov. 1882. — — The Theory af Mimicry and Mimicking Theories. Ibid. Jan. 1883. , On Rhyncota from Mergw. Ibid. March 1883. , Description of a new Species of Rhopalocera. Ibid. March 1883: Af M:r Edward Saunders: SAUNDERS, E., Synopsis of British Heterogyna and Fossorial Hymenoptera. Repr. from the ”Transact. of the Ent. Society of London. Decemb. 1880. Plates VII & VIIL , Synopsis of the British Hymenoptera; Diploptera and Anthophila; Part. I to end of'Andrenide. Ibid. July 1882. Plates VII—XI. Af The Bartor Prof. ”J. W.Ireark: The Scottish naturalist. New. Ser. n:o 1, July 1883, Perth. N:o 2, Oktober 1883, London. Af Hr. Andr. Bang-Haas: BANG-HAAS, ANDR., Tilleg til Fortegnelse over de i Danmark levende Lepi- doptera. Nat. Hist. Tidsk. 3 R. 13 B. Kjöbenhavn 1881. Af M. le Docteur A. Puton: PUTON, A., Synopsis des Hémipteres-Hétéropteres de France. 1:re Partie: Lygeides. Paris 1878. 2:me P.: Tingidides, Phymatides, Aradides, Hebrides, Hydrometrides. Paris 1879. 3:me P.: Reduvides, Saldides, Hydrocorises. Remiremont (Lille) 1880. (Deuxieme Volume) 4:me P.: Pentatomides (Extr. d. Mémoires de la Société d. Sciences, d'Agricul- ture et d. Arts de Lille). Remiremont (Vosges) chez VAuteur 1881. , Enumération des Hemipteéres recoltés en Syrie par M. ABEILLE DE PERRIN avec la description d. especes nouvelles. Mittheil. d. Schweiz. Ent.: "Gesellseh,, BI 6: EL 3: RFEIBER, FERD. & PUTON, A., Catalogue des Hémipteres-Hétéroptéres de I Alsace et de La Lorraine. Extrait de Bullet. de la Soc. d'Hist. na- tur. de Colmar 16:e ets17:e an. (1875 et 1876). ”Colmar 1870. — — | Catalogue des Hémiptåres-Ilomoptåres (Cicadines et Psyllides) de BOKFÖRTECKNING. 210 T/Alsace et de la Lorraine et Supplément au Catalogue des Hémipt&res- Hétéropteres. Colmar 1880. LETHIERRY & PUTON, Faunule des Hémipteres de Biskra. Extr. des Annales de la Société entomologique de France, V:e Sér. (Séance de 9 Dec, 1874). Af The Academy of Nat. Sciences of Philadelphia: Proceedings. Part I. Jan..—May 1883. Af Prof. Henry J. Comstock: Second Report of the Department of Entom. of the Cornell University Experi- ment Station; With Illustr. Ithaca N. Y. 1883. Af The Cambridge Entomological Club (U. S. A.): Psyche, a Journal of Entomology. Vol. 4. n:o 107—108. March—April 1883. Af The Publisher, M:r M. King: ISGIencer VOL: fit nEO. /4 LONG: 1883: Af Prof. Carlos Berg (Buenos-Ayres): BERG, C., Hemiptera Argentina enumeravit Speciesque novas descripsit. Bo- narie 1879. (Hamburg: Frederking & Graf). , Miscellanea Lepidopterologica, Contribuciones al estudio de la Fauna Argentina y Paises Limitrofes. »Anales de la Sociedad Cientifica Ar- gentina». Abril 1883. T. XV. p. 151—169. Buenos-Aires 1883. , Die Gattung Zo/ype HB., ihre Synonyme u. Arten. Berliner Entom. ZEISChaR BAN RCKSVI RSS SEE RÉSUMEÉS. Séance du 3 octobre 1883. Cf. p. 123 du texte suédois. g l S er President, NM. le professeur SANDAHL, souhaite, aux mem- bres, tres nombreux, la bienvenue aprés les excursions et les travaux entomologiques de P'été, et donne les communications suivantes: Depuis la derniere séance, la société entomologique a perdu par la mort trois de ses membres, tandis que, d'un autre cöté, elle s'est acerue de 14 membres nouveaux. La bibliotheque de la Société s'est enrichie d'une foule de livres précieux, dus principalement å la générosité des membres étrangers. M. J. RUDOLPH! montre deux planches avec dessins de pa- pillons suédois tres finement exécutés, d'aprés le procédé photo- typique, par M. JeEGER, photographe de la cour. M. MEVvEs, ancien conservateur au Musée zoologique de F'État, montre plusieurs Phalénes rares en Suede ou nouveaux pour ce pays, qu'il a pris, vers la fin de V'été, å Dalarö (archi- pel de Stockholm), et donne la liste des Lépidoptéres nouveaux ou rares trouvés par lui l'année derniére dans Y'ile d'Öland. L'exposé de M. MeEvEs est suivi d'une longue discussion sur P'extension de diverses espeéces de Lépidoptéres, discussion ou il est spécialement signalé que V'archipel (skärgård) de Stockholm constitue le point de rencontre de plusieurs formes septentrionales et méridionales, circonstance å laquelle cet archipei doit sa ri- chesse entomologique si remarquable. MM. HOLMGREN, AURIVILLIUS, SPÅNGBERG, THEDENIUS, LAMPA, etc., rendent compte de leurs observations concernant Papparition RÉSUMÉS. 223 par masses de plusieurs espéces d'insectes pendant V'été dernier, qui parait avoir été tout particulierement favorable au développe- ment de la vie entomologique. Ces observations feront I'objet de mémoires spéciaux dans le journal entomologique. M. MORTONSON, candidat en médecine, mentionne rapide- ment l'exploration entomologique entreprise par lui, I'€été dernier, aux frais de la Société des Belles-Lettres et des Sciences de Gothembourg, dans le Halland méridional (Suede du SO.), ot il a découvert plusieurs espeéces nouvelles de Coléoptéres. «L'ora- teur fait présent å la Société d'une collection de choix de Co- léoptéres qu'il a recueillis en Halland. NETTe DIG SR OMÖrEER) a Trelleborg (Scamie), a donné åa la Société une série d'exemplaires d'une petite Ptéromaline nou- velle, Arthrolytus puncticollis MÖLLER, découverte par lui comme parasite chez Amnobium paniceum I., Vennemi bien connu des col- lections d'histoire naturelle. Enfin, M. LAMPA montre un Phaléne nouveau pour la faune suédoise, Cloantha hyperict FABR., qui appartient å proprement parler å P'Europe méridionale, et que, jusqu'ici, l'on n'a pas ren- contré plus au Nord que l'Allemagne méridionale, mais qui a été pris cet automne par M. LAMPA åa Skepparviken, preés de Stockholm. (EEID25 du texte.) S. LAMPA: Notes sur des Léepidopteres suédois fune certaine rarelté. L'auteur mentionne deux papillons crépusculaires, dont Pun, Sesia vespiformis L., n'a pas été rencontré jusqu'iei en Suede, et dont l'autre est une espéce nouvelle pour la science, å laquelle il a donné le nom de Sesia Aurtvillii (voir la diagnose latine, p. Aer slendessmitpET2 Ska premiere? espece a retertrouvee dans File d'Öland au commencement de la période décennale de 1860—1870, et la seconde a été rapportée de la Laponie par le feu professeur N.-J. ANDERSSON. ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883 NN NN + (PiUT20 du texter) G. SANDBERG: Sur une varieté TArogynnis Pales S. V. for Du genre des Argynnies, si nombreux dans les régions arctiques de la Scandinavie, on rencontre, pour quelques espéces, des variétés caractérisées par la circonstance que les dessins foncés ordinaires recouvrent toute la surface supérieure de Yale, repoussant ainsi la couleur fondamentale jaune rougeåtre, ou du moins n'en laissant plus que des taches éparses. T'auteur a pris une forme pareille, trés belle et trés in- téressante, d' Argvnnis Pales, å laquelle il a donné le nom de variété Inducta, sur I'ile norvégienne de Sevvi-Suolo, dans le lac frontiere Vaggatem-Javre, äå Yest du lac Znare, par la lat. N. d'environ 69?. Voici la description de cette variété: Le dessus des atles d'un bleu violet foncé; la base couverte d'un duvet jaunåtre, de méme que Pabdomen; vers le sommet, une tache jaune allongée; les franges des afiles jaunes, avec taches brunes. Les ailes postérieures offrent, le long de leur bord ex- térieur, deux rangées de taches jaune rouge, indistinctes, ocel- lées -.et présentant un dessin plus net å Pangle anal. En des- sous, les deux paires dailes ont la måme coloration que chez la variété Arsilache Esp., åa cette exception prés que les dessins noirs des ailes antérieures sont encore plus grands, et se pré- sentent dans la régle comme des taches rondes. JZnducta possede aussi peut-étre, avec la méme variété, comparativement å la forme principale, des ailes plus larges et plus arröndies. La description est donnée d'apreés un exemplaire femelle frais, trouvé, le 17 juillet, volant, sur une prairie marécageuse, avec d'autres individus, å couleur normale, d' Arsilache, qui con- stitue, sur la majorité des points de la région arctique norvé- gienne, la forme la plus commune de YV'espece Pales. Un autre exemplaire offrant la måme apparence, fut observé, mais non pris. La variété Inducta Ad Argynnis Pales appartient, de méme que la variété correspondante de Y'espeéce Ag/aia, exclusivement la région arctique, et elle y est aussi trés rare, n'ayant, autant qu'on le sait, été trouvée que dans les localités mentionnées du Finmark (extrémité NE de la Norvége). REÉSUMÉS. 225 (PE 13 du texte) G. SANDBERG: Sur un Rhopalocere nouveau pour la Norvége et la région arctique. M. SANDBERG a trouvé, le 30 juillet de cette année, sur le cöté norvégien du /akobselv (riviere du Finmark norvégien), prés delar frontere, rtisse, par. environ. le. Jos NN. etråa 4. kilometres ä peu prés des rives de la Mer Glaciale, un exemplaire nouvel- lement &clos de Polyommatus Helle W. V.- Ce papillon volait sur un bout de prairie couvert d Alchemilla, dans 1e domaine de M. A.-O. BRrRAeECHANS, au /acobselvsda! (vallée du Jakobselv). La découverte de cette jolie petite: espeéce est d'un grand intérét, par la double raison qu'elle n'a jamais été rencontrée auparavant en dedans des limites de la Norvége, et que par suite on na pas €té fixé jusqu'å ce jour sur son extension vers le Nord. M. le Dr STAUDINGER indique, dans son catalogue, pour I'habitat de V'espeéce, V £urope septentrionale (boréale) et moyenne, V Arménie, la Sibérie méridionale et VY Amour, 1es défauts profes- seurs suédois BOHEMAN et WAHLBERG fixent, pour la Suéde, cet habitat å une région assez restreinte des gouvernements (départe- ments) septentrionaux de Norrbothnie et de Vestrobothnie, et 1e feu professeur ZETTERSTEDT la désigne comme rare dans les Laponies suédoises. Le droit de bourgeoisie arctique de Polyommatus Helle parait donc avoir été ignoré jusquici. (PiE1I33 dur texten) I. NORDIN: Notes sur les Heimipteres. Tauteur communique sous ce titre quelques contributions relatives å YI'habitat et au genre de vie d'un certain nombre d' Hémiptéres. Entom. Tidskr. Årg. 4, H. 4 (1883). 15 NN ND Oo ENTOMOLOGISK TIDSKRIFT 1883. (P3 135 duttextes) O.-M. REUTER: Deux nouvelles especes de Piezostethus de la Suede et de la Finlande. | Dans les »Communications entomologiques, II», insérées au journal entomologique de 1882, V'auteur mentionnait que M. le professeur adjoint THOMSON avait découvert, dans les sables de I'TTte d'Öland, une nouvelle espece du genre hémipteére Prezoste- Zhus FIEB. (nom qui devrait plutöt s'€crire Piestostethus), espece que M. THOMSON avait bien voulu lui remettre pour en faire la description, et pour laquelle M. REUTER proposait le nom de P. Thomsonr. Tout en donnant cette description dans le texte, il a la bonne chance d'y pouvoir ajouter celle d'une nouvelle espéce dont il a trouvé; le 28 jun de cet été, un exemplaire dansme tamisage de souches de Sphagnum sur une prairie marécageuse de Y'archipel d'Åbo, et quil nomme P. sphagnicola daprés le lieu de "la trouvaille. — Pour la ”diaägnose, vor lesttpages ISS LIT (RP: 1905 dö texte) H.-D.-J. WALLENGREN: JÄspeces scandinaves du groupe Litho- collétides (STAINT) de la famille des Tinéides. Aprés la description générique de ce groupe, Pauteur donne celle des 34 espéces scandinaves que l'on en connait. (E-r213 duytexte.) H.-D.-J. WALLENGREN: Microptérygides de la Scanåinavie. Description de cette famille ainsi que de ses représentants connus en Scandinavie, savoir: du genre £Ericephala, 5 espéces, et du genre Micropteryx, 4 especes. Nous jugeons inutile de mentionner ici les autres mémoires, écrits entigrement en latin. Debray se A.M. Westergren del. É - Ce é »” € än -9 + i ; AN « - 7 Lå - . ee - - ' ' tf vr vo mb > fv I [S a : : s LÄN Fr Fe - 4 nr 10 | 3 & ; 5 å É | . . 3 > | - [ [] « MT LS = > ee , 4 bo = Entomolo$isk Tidskrift Årg. 4 (1883) Tan AM. Westergren del. Debray se. 15. Nematus picticollis.5gn. 14 N.udus.gn. 15. N.'extremus, grn. — 16.N.abnormis, Zn. = 17. Phy$adeuon waidatschensis, Zon. : / ) S G + "Tanke Entomologisk Tidskrift Årg. 1. (1883) 4.M. Westergren del 18. Phygadeuon nivalis Han. 19. Ph. laticollis Har 20. Aptesis Nordenskiöldi. Zgn. 21. Ap. Palanderi. Han. 22. Atractodes aterrimus Han. se - Entomolodisk Tidskrift. Arg. 4.(1883) Tarl. 5. Debray se. Å. MH. Westergren del. 23. Atractodes niderrimus. yn. 24 Dicksonia arctica.Zyn. 25. Mesoleius Sahlber& Woldse 26.M. Bovei, Hgn. 21.M. mixtus, Zgn. 28. Adelognathus fri&idus, Fan. g s [0] [0] - ot [ to ra r | i 1 , a ög ' i | | É ö a 1 : : z ,' 4" i i RO LE SK i ' i a FAL om f så Lägg & MN ÄT LA , D i i BH k i - i so : N i - [ i - | | e [ I £ i [ERE MH A Nja LR NM cb i + , | i x +. Sjösg 1 4 Entomologisk Tidskrift Årg. 4 (1883) Tafl6. A. Mi. Westergren del. ; Debray se- 29. Polyblastus nidrifrons, Ayn. 30. Neastus loviceps,Zgn. 31. Orthocentrus protubernus, Z7n- 32. Orth.rivosus, Zgn. 33. Orth. solitarius, Ayn: 34, Orth. carinulatus, Zn. SR ; 2 ” låga - 3 ANV + ” - en , : KR Ps 2 Vv 2 +” NE | 3 k a sh = > ES -. Tr - le . [ ee ie - S- en ör tg j (3 3 ee t + ; - : = = SE Å 3 V a NEN - d p Kd FT seg IK v I Den i | Kluun 5 Nar Mio s - Förr år. p HM - [LJ o A + AE Entomologisk Tidskrit Arö 4. O Ö Ur = Fa Oo0 Oo ON A.M. Westergren del. Picart et Debray Se ; ZT N Ana Han 31. Ortho. hirticornis. Hon. 35. Orthocentrus dispar, Zon. — 36. Orth. validicordis Hon. O 3 Orth. hilaris, A7n. 39. Orth. laticollis. Hzn. 10, Sibiriakoffia arctica. Hon Entomolodgisk Tidskrift Aré £ (1883) ar O O I - IA -— - a ] | | I 4. MN Westergren del. Picart et Debray se . G a Commista - a commixta£em. 42. Bombus hyperboreus [SFRSA NESS I. Schovenia arctica. hr a : z 43. B. Nivalis 44 B. Tapponicus 4 4 QL Entomologisk tidskrift 461 5 årg.1-4 Biological & Medical Serials PLEASE DO NOT REMOVE CARDS OR SLIPS FROM THIS POCKET UNIVERSITY OF TORONTO LIBRARY STORAGE ERNER HETE GT (LG Cd FA NRres Se p ' (Eg KÖK